Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringari namnlagen (l982:670).

Ändringarna innebär bl.a. att makar. som har ingått äktenskap före namnlagens ikraftträdande och då har fått mannens efternamn som gemen- samt efternamn, skall kunna ta hustruns efternamn som ogift som gemen- samt efternamn genom en anmälan till pastorsämbetet. Vidare föreslås att reglerna om ändring av förnamn förenklas så att det blir möjligt att byta ut. lägga till eller stryka mer än ett förnamn genom anmälan till pastorsämbe- tet. Förenklingen innebär också att det inte längre krävs att tilltalsnamnet kommer först för att ordningsföljden mellan förnamnen skall få ändras genom anmälan. _

Dessutom föreslås en särskild regel om fördelningen av rättegångskost- nader i ärenden vid domstol om förklaring att ett namnbyte är förenligt med ett barns bästa.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1988.

• Sida 2
•  Original

Propositionens lagförslag Förslag till

Lag om ändring i namnlagen (l982:670)

Härigenom föreskrivs i fråga om namnlagen (1982: 670.)' dels att 8. 31. 32 och 45 åå skall ha följande lydelse. dels att i övergångsbestämmelscrna till lagen skall föras in en ny punkt,

9. av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

85

Ett barn under 18 år. som för stadigvarande vård och fostran i ett enskilt hem har tagits emot av någon annan än barnets föräldrar. kan genom anmälan till pastorsämbetet byta sitt efternamn till ett namn som bärs av den eller dem som har tagit emot barnet eller till ett namn som bärs av någon av dem, om den eller de vars namn avses har samtyckt till namnby- tet och domstol har funnit att namnbytet är förenligt med barnets bästa.

Den som har bytt efternamn en- ligt första stycket kan genom anmä- lan till pastorsämbetet byta tillbaka till ett efternamn som han eller hon har burit tidigare.

Den som har bytt efternamn en- ligt första stycket kan genom anmä- lan till pastorsämbetet byta tillbaka till det efternamn som han eller hon har burit närmast före det namnby- tet.

315

Den som enligt 30 5 har förvärvat ett enda förnamn kan genom anmä- lan till pastorsämbetet förvärva yt- terligare ett förnamn.

Den som enligt 30 5 har förvärvat flera förnamn kan genom anmälan till pastorsämbetet antingen byta ut ett av förnamnen mot ett nytt för- namn eller enbart lägga till ett för- namn eller stryka ett förnamn. Så- dan anmälan får göras endast en gång.

Den som enligt 30 & har förvärvat ett enda förnamn kan genom anmä- lan till pastorsämbetet förvärva yt- terligare ctt ellerflera förnamn.

Den som enligt 30 & har förvärvat flera förnamn kan genom anmälan till pastorsämbetet byta ut, stryka eller lägga till ett eller flera för- namn. Ett av de förnamn som har förvärvats enligt 30 ä' skall dock all- tid behållas.

Anmälan enligt denna paragraf får göras endast en gång.

325

Ändring av ordningsföljden mel- lan två eller flera förnamn, så att tilltalsnamnet kommer först, katt göras genom anmälan till pastors- ämbetet. Genom en sådan anmälan får även stavningen ändras, om inte namnets uttal ändras genom detta.

' Lagen omtryckt l982: [ 134.

Ändring av ordningsföljden mel- lan två eller flera förnamn kan gö- ras genom anmälan till pastorsäm- betet. Genom en sådan anmälan får även stavningen ändras. om inte namnets uttal ändras genom detta.

I—J

• Sida 3
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

455

En ansökan om förklaring att ett namnbyte enligt 6. 8 eller 11 5 är förenligt med barnets bästa prövas av den domstol som tar "upp frågor om vårdnaden om barnet. .

] ärenden enligt första stycket skall domstolen. om det kan ske. höra den vars efternamn barnet bär. om denne inte är vårdnadshavare. Domstolen skall även inhämta yttrande från socialnämnden.

I ärenden enligtförsta stycketfår domstolen förordna att vardera parten skall bära sin rättegångs- kostnad.

1. Denna lag (1982:670) träderi kraft den 1 januari 1983. Beträffande svenska medborgare som har hemvist i Finland träder dock 50 å i kraft först den dag regeringen bestämmer.l

2. Genom den nya lagen upphävs namnlagen (19632521). Förekommeri lag eller annan författning hänvisning till föreskrifter som har ersatts av bestämmelser i den nya lagen. tillämpas i stället de nya bestämmelserna.

3. Om inte annat sägs i det följande, tillämpas den nya lagen även i fall då anmälan eller ansökan har gjorts före ikraftträdandet men då ännu inte har slutligt prövats.

4. Förnamn och släktnamn som har förvärvats enligt den gamla lagen anses som förnamn respektive efternamn som har förvärvats enligt den bestämmelse i den nya lagen som gäller för motsvarande fall. Tilläggsnamn som avses i den gamla lagen anses som mellannamn enligt den nya lagen.

5. Om en kvinna. som enligt bestämmelser före den gamla lagen bär sitt eget och en makes efternamn i förening, ingår nytt äktenskap, anses namnen vid tillämpning av den nya lagen som ett efternamn vilket har förvärvats på grund av ett tidigare äktenskap.

6. Bestämmelsen i 13 ä 7 tillämpas inte i fall då en ansökan har kommit in till patent- och registreringsverket före den nya lagens ikraftträdande.

7. I fråga om verkan av dom. genom vilken fastställs att en man inte är far till ett barn, tillämpas den gamla lagen i fall då dom i första instans har meddelats före den nya lagens ikraftträdande.

8. Bestämmelsen i 48 få om samtycke av barn över 12 år tillämpas inte i fall då en anmälan eller ansökan har gjorts före den nya lagens ikraftträdan- de.

9. Har kvinnan i ett äktenskap före ikraftträdande!förvärvat man- nens efternamn eller vid äktenska- pets ingående före ikraftträdandet behållit ett annat efternamn än det namn som hon har burit som ogift och har makarna inte därefter bytt efternamn. får de som gemensamt efternamn anta det nanm som hust- run senast har burit som ogift. Förvärvet av det gemensamma namnet görs genom att makarna gemensamt anmäler namnbytet till-

' 50 5 har trätt i kraft den 1 januari 1986 beträffande svenska medborgare som har hemvist i Finland (1985z906). -

DJ

• Sida 4
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

pastorsämbetet. Ett sådantförvärv skall anses ha skett med stöd av 9 5 i den nya lagen.

1. Denna lag (19881000) träderikraft den ljuli 1988.

2. Den som före utgången av juni 1988 har lagt till. bytt eller strukit förnamn med stöd av 31 5 får ytterligare en gång ansöka om tillägg. byte eller strykning av förnamn enligt 31 5 andra stycket i dess nya lydelse.

• Sida 5
•  Original

J ustitiedepartementet Pr0p- 1987/88284

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7januari 1988

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sigurd- sen, Gustafsson. Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, S. Andersson, Bod- ström, Göransson, Gradin. R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Johansson, Hulterström. Lindqvist, G. Andersson. Lönnqvist. Thalén

Föredragande: statsrådet Leijon

Lagrådsremiss om ändring i namnlagen (19822670) -

1. Inledning

Den 1 januari 1983 trädde den nus arande namnlagen (1982z670. omtryckt 1982: 1 134) i kraft. Några mindre ändringar har därefter gjorts i de internationellrättsliga reglerna (SFS 1985:372 och 906).

Riksdagen har förordat att regeringen i lämpligt sammanhang överväger om vissa begränsade ändringar bör göras i namnlagen. Särskilt bör prövas om det är lämpligt att Iagstiftningsvägen underlätta för makar som har ingått äktenskap före namnlagens ikraftträdande att få namngemenskap under hustruns efternamn som ogift samt om det föreligger ett behov att på ett enklare sätt än för närvarande tillföra adoptivbarn flera förnamn (se LU 1984/85z3. rskr. l984/85:9: se också LU 1985/86: 19 och riksdagens proto- koll 1985/86: 100. 15 å). '

I en skrivelse till regeringen den 25 november 1985 har patent- och registreringsverket framfört önskemål om bl. a. en översyn av namnlagen.

Justitiedepartementet höll i november 1986 överläggningar om namn- lagen och dess tillämpning med företrädare för berörda myndigheter och organisationer.

De frågor som sålunda aktualiserats har behandlats i departementspro- memorian (Ds Ju 1987:5) Översyn av namnlagen. Promemorian har re- missbehandlats. '

Till protokollet i detta ärende bör fogas dels det lagförslag som har lagts fram i promemorian som bilaga ]. dels en sammanställning av remissytt- randena som bilaga 2.

Under lagstiftningsärendets beredning ijustitiedepanementet har över- läggningar hållits med företrädare för justitiedepartementen i Danmark, Finland och Norge om behovet av ändringar i de nordiska namnlagarna. '

2. Allmän motivering

2.1. Makars efternamn

Mitt förslag: Makar som har ingått äktenskap före namnlagens5 ikraftträdande Skall kunna få namngemenskap under hustruns efter- namn som ogift genom en anmälan till pastorsämbetet.

• Sida 6
•  Original

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag ( sc promemo- rian s.10—16).

Remissinstanserna: Promemorieförslaget tillstyrks eller lämnas utan er- inran av flertalet remissinstanser. Två remissinstanser vill emellertid gå längre och generellt utöka äkta makars möjlighet att få namngemenskap. Behovet av den föreslagna ändringen ifrågasätts av en remissinstans. som anser att ändringen i vart fall bör utvidgas så att en kvinna som gift sig före lagens ikraftträdande och därigenom en gång bytt namn får rätt att genom anmälan byta till sig sin mors namn som ogift.

Bakgrunden till mitt förslag: Enligt namnlagen kan de som ingår äkten- skap välja att ha den enes efternamn som gemensamt efternamn eller att behålla var och en sitt efternamn från tiden närmast före äktenskapet. De skall senast i samband med vigseln anmäla sitt val av efternamn till pas- torsämbetet. Har de valt att ha den enes efternamn som gemensamt efter- namn. förvärvar den andre det namnet vid vigseln. För ett sådant namn- förvärv krävs att de blivande makarna är överens om det (se 9 $).

De blivande makarnas möjlighet att på detta sätt välja mellan den enes och den andres efternamn har dock en begränsning. De får som gemensamt efternamn inte välja ett namn som någon av dem har förvärvat genom ett tidigare äktenskap (se 9 & tredje stycket).

De nu redovisade reglerna innebär alltså att de blivande makarna enligt namnlagen genom en enkel anmälan till pastorsämbetet kan få namnge- menskap under det efternamn som mannen eller kvinnan har burit som ogift.

Även när makarna vid äktenskapets ingående har behållit sina tidigare efternamn och alltså inte då har fått namngemenskap, kan de senare under äktenskapet åstadkomma namngemenskap genom en anmälan till pastors- ämbetet. De kan därvid välja fritt mellan mannens och kvinnans efter- namn. dock inte ett namn som någon av dem har förvärvat genom ett tidigare äktenskap (se 10 & första och tredje styckena).

Om makarna har uppnått namnge menskap när de ingick äktenskap. kan en av dem senare under eller efter äktenskapet genom en anmälan till pastorsämbetet byta tillbaka till det efternamn som han eller hon senast har burit som ogift (se 10 å andra stycket). Om den ena maken byter tillbaka på detta sätt, får däremot inte den andra maken följa med i det namnbytet (jfr dock vad som strax sägs om möjligheten att ansöka om namnbyte hos patent- och registreringsverket). Inte heller kan en make som under äkten- skapet har bytt efternamn därefter genom en anmälan till pastorsämbetet byta till den andra makens efternamn (se 10 & tredje stycket).

Principen bakom dessa bestämmelser i namnlagen är att makarna utan särskild prövning av namnfrågan en gång skall kunna få namngemenskap under äktenskapet och att den av dem som då har bytt efternamn en gång skall kunna byta tillbaka till det efternamn som den maken har haft som ogift. Om makarna vill göra ytterligare namnbyten krävs enligt namnlagen tillstånd av patent- och registreringsverket (se 1 1 5). För bifall till en ansökan om ett sådant namnbyte krävs i allmänhet att det finns synnerliga skäl för namnbytet (se 14 å andra stycket:jfr framför allt 13 å).

• Sida 7
•  Original

Enligt den ordning som gällde före namnlagens ikraftträdande den 1 januari 1983 förvärvade kvinnan vid äktenskapets ingående automatiskt mannens efternamn. om hon inte anmälde annat. De flesta makar som har ingått äktenskap före år 1983 har därför namngemenskap under det efter- namn som mannen har burit som ogift. För dessa innebär namnlagens bestämmelser att makarna inte genom en anmälan till pastorsämbetet nu kan få namngemenskap under det efternamn som hustrun har burit som ogift, eftersom de redan har namngemenskap Gfr 10% andra och tredje styckena). Hustrun kan visserligen genom en anmälan till pastorsämbetet byta tillbaka till det efternamn som hon hade som ogift, men mannen måste ansöka om tillstånd hos patent- och registreringsverket för att kunna följa med i namnbytet. För bifall till en sådan ansökan krävs som nyss har nämnts i allmänhet att det föreligger synnerliga skäl för namnbytet. Avgif- ten hos patent- och registreringsverket för att ta upp en sådan ansökan till prövning är fr. o. m. den 1 mars 1987 höjd från 450 kr till 850 kr.

I sammanhanget kan nämnas att makarnas eventuella barn däremot genom en anmälan till pastorsämbetet får följa med i moderns namnbyte (se 5 5).

Ett problem när det gäller prövningen av ansökningar om tillstånd till namnbyten i nu berörda fall är avvägningen mellan sökandens intresse av namngemenskap med den övriga familjen och det namnskydd som bör tillkomma andra som bär namnet (jfr 13 å). När det gäller de senares rätt till skydd för namnet har patent- och registreringsverket sedan gammalt tillämpat en praxis som innebär att samtycke till namnförvärvet krävs från alla andra bärare av namnet om dessa i antal inte har varit fler än ca 100 personer. Är antalet större har däremot samtycke inte krävts.

Rättspraxis i frågor om tillstånd till namnbyten har successivt kommit att kraftigare betona intresset av namngemenskap inom en familj än namn- skyddet för andra som bär namnet. Kravet i 14 & namnlagen på synnerliga skäl för namnbytet har sålunda ansetts uppfyllt när namngemenskap tidiga- re har förelegat i familjen under lång tid, make och barn redan bär det önskade efternamnet och familjen uppenbarligen fäster stor vikt vid fort- satt namngemenskap (RÅ 85 2:31. som gällde en hustrus ansökan om tillstånd att förvärva det efternamn som hennes make och barn hade; i patentbesvärsrätten har under liknande omständigheter mannen i äkten- skapet i några fall fått tillstånd att förvärva hustruns namn som ogift).

Skälen för mitt förslag: Av departementspromemorian framgår att makar som har gift sig före namnlagens ikraftträdande ibland upplever det som en klar olägenhet att de saknar rätt att utan särskild prövning få namngemen- skap under hustruns efternamn som ogift. Riksdagen har också framhållit att det bör prövas om det är lämpligt att Iagstiftningsvägen underlätta för makar som har ingått äktenskap före namnlagens ikraftträdande att få namngemenskap under hustruns efternamn som ogift (se LU 1984/85z3, rskr. 1984/8529).

Rättspraxis i dessa frågor har visserligen utvecklats i en riktning som innebär att tillstånd till namnbyte torde kunna erhållas i de flesta fall då makar i ett äktenskap som har ingåtts före namnlagens ikraftträdande önskar få namngemenskap under hustruns efternamn som ogift. Deras rätt

• Sida 8
•  Original

till det är dock beroende av en prövning. Det framstår som onödigt kompli- cerat och kostnadskrävande, såväl för den enskilde som för det allmänna, med en prövning som i praktiken alltid skall leda till ett bifall. Förfarandet i nu ifrågavarande namnbytesfall bör därför kunna förenklas. Makar som har ingått äktenskap före namnlagens ikraftträdande bör kunna få namnge- menskap under hustruns efternamn som ogift genom enbart en anmälan till pastorsämbetet. Lagtekniskt kan detta åstadkommas genom ett tillägg till övergångsbestämmelserna till namnlagen.

Om denna lösning väljs uppkommer frågan hur man skall behandla de fall där hustrun — med stöd av de namnregler som gällde före namnlagen— vid äktenskapets ingående har behållit ett annat efternamn än det hon hade som ogift (se 6 % i 1963 års namnlag. 1963z521). Makarna kan ha funnit detta vara bättre än namngemenskap genom mannens efternamn, även om de helst skulle ha önskat få namngemenskap genom hustruns efternamn som ogift. Situationen torde vara ovanlig. För att undvika särbehandling bör emellertid även dessa makar nu få möjlighet att genom en anmälan till pastorsämbetet byta till hustruns efternamn som ogift.

1 övrigt finns det enligt min mening inte anledning att nu ompröva de principer som ligger bakom namnlagens regler om makars förvärv av efternamn.

2.2. Fosterbarns efternamn

Mitt förslag: Av lagen bör klart framgå att det namn som ett foster- barn, som har bytt till fostciförälderns eller fosterföräldrarnas namn, får byta tillbaka till är det namn som barnet bar närmast före detta namnbyte.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se promemo- rian s. 16).

Remissinstanserna: Tillstyrker promemorieförslaget eller lämnar det utan erinran.

Skälen för mitt förslag: Fosterbarn kan enligt namnlagen under vissa förutsättningar få byta till fosterförälderns eller fosterföräldrarnas efter- namn (se 8 5 första stycket). Ett fosterbarn som har bytt till fosterföräl- derns eller fosterföräldrarnas efternamn får genom en anmälan till pastors- ämbetet byta tillbaka till ett efternamn som barnet har burit tidigare (se 8 5 andra stycket). Av motiven framgår att regeln inte är avsedd att tillämpas så att den som har bytt namn därefter genom en anmälan skall kunna byta tillbaka till vilket som helst av de namn som barnet kan ha burit tidigare. Det namn som kan komma i fråga bör endast vara det namn som fosterbar- net har burit omedelbart före det att barnet fick namngemenskap med fosterföräldern eller fosterföräldrar-na. Lagtexten i 8 & andra stycket bör förtydligas i enlighet härmed.

• Sida 9
•  Original

2.3. Förnamn

Mitt förslag: En möjlighet införs att lägga till, byta ut eller stryka inte bara ett utan flera förnamn. Vidare skall det vid en ändring av ordningsföljden mellan förnamnen inte längre krävas att tilltalsnam- net kommer först.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se promemo- rian s. 17—20).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker promemorieför- slaget eller lämnar det utan erinran. Fyra remissinstanser vill att barn skall ges möjlighet att påverka eller själva få anmäla en ändring av förnamnen. En remissinstans anser att alla förnamnsändringar skall få göras genom anmälan till pastorsämbetet. '

Bakgrunden till mitt förslag: Enligt namnlagen skall varje barn ges ett eller flera förnamn, som inom tre månader från födelsen skall anmälas till pastorsämbetet (se 30 5). Den som på detta sätt har förvärvat ett enda förnamn kan genom en anmälan till pastorsämbetet förvärva ytterligare ett förnamn. Den som har förvärvat flera förnamn kan genom en sådan anmä- lan antingen byta ut ett av förnamnen mot ett nytt förnamn eller enbart lägga till ett förnamn eller stryka ett förnamn. En sådan anmälan om tillägg, byte eller strykning får göras endast en gång (se 31 å).

Bestämmelserna i 31 å namnlagen innebär alltså att tillägg, byte eller strykning av förnamn får avse endast ett förnamn och kan göras endast en gång samt att den som bara har ett förnamn inte kan byta eller stryka det.

Genom en anmälan till pastorsämbetet får också ordningsföljden mellan två eller flera förnamn ändras, så att tilltalsnamnet kommer först. Även stavningen av ett förnamn får ändras på detta sätt, om inte uttalet ändras därigenom (se 32 9"). Enligt lagens förarbeten jämställs med stavningsänd- ring ett borttagande eller tillägg av bindestreck mellan förnamn (se prop. 1981/82: 156 s. 70). Anmälan om ändring av ordningsföljd eller stavning får göras hur många gånger som helst.

Tillägg. ändring eller strykning av förnamn i andra fall än som nu har berörts kräver tillstånd av patent- och registreringsverket ("se 33 å). Ansök- ningsavgiften i sådana fall är fr.o.m. den 1 mars 1987 höjd från 250 kr till 450 kr. För bifall till en ansökan om tillstånd krävs att det föreligger särskilda skäl för åtgärden.

Namnlagens begränsningar av rätten att lägga till. byta eller stryka förnamn har fått särskilda konsekvenser för barn som adopteras från andra länder. I de flesta fall har sådana barn redan ett eller flera förnamn när de kommer till Sverige. Har barnet ett enda förnamn kan adoptivföräldrarna endast lägga till ett svenskt förnamn. Har barnet flera utländska förnamn kan adoptivföräldrarna byta ut ett av namnen mot ett svenskt eller eventu- ellt lägga till ett svenskt förnamn. Adoptivbarn som redan vid ankomsten till Sverige har förnamn kan således inte genom en anmälan till pastorsäm- betet få mer än ett förnamn som anknyter till adoptivföräldrarna i det nya hemlandet. Önskar adoptivföräldrarna ge barnet ytterligare förnamn är de hänvisade till att ansöka om detta hos patent- och registreringsverket.

• Sida 10
•  Original

Förhållandet har väckt kritik. Riksdagen har också framhållit att beho- vet av att tillföra adoptivbarn förnamn på ett enklare sätt än för närvarande bör prövas särskilt (.se LU 1984/85z3, rskr. 1984/85:9;jfr LU 1985/86: 19).

Skälen för mitt förslag: De spärrar som finns när det gäller ändring och tillägg av förnamn motiveras av att det inte skall vara möjligt att genom en enkel anmälan till pastorsämbetet byta såväl efternamn som förnamn och därigenom helt byta namnidentitet: minst ett ursprungligt förnamn skall alltid behållas (se LU 1981/82z4l s. 36). Utan att vika från denna princip torde det dock vara möjligt att göra det enklare för adoptivföräldrar att ge adoptivbarn de förnamn som föräldrarna önskar. Det finns emellertid inte anledning att begränsa förenklingen till att avse endast adoptivbarn. Namnlagen bör därför ändras så att det blir möjligt för den som har förvärvat ett enda förnamn att därefter genom anmälan förvärva ett eller flera förnamn och för den som har :förvärvatllera förnamn att lägga till ett eller flera förnamn.

Om den som ursprungligen har förvärvat flera förnamn får rätt att lägga till mer än ett förnamn. finns det knappast skäl att behålla spärren mot att byta ut mer än ett förnamn. Avsikten bakom tillägget av flera förnamn kan ju vara en önskan att slippa ifrån några av de ursprungliga namnen. Det kan inte vara rimligt att den som har fått nya namn fortfarande skall behöva bära ett antal ursprungliga namn som föräldrarna egentligen inte önskar att barnet skall bära. Namnlagen bör därför ändras så att den som vill ändra sina förnamn kan välja att byta ut ett eller flera av namnen under förutsättning att något av de ursprungliga förnamnen behålls.

Under remissbehandlingen har framhållits att utländska adoptivbarn, när de växer upp och blir medvetna om sitt ursprung, ofta har en önskan att genom namnet starkare markera sin identitet. Några remissinstanser anser att ett sådant adoptivbarn bör ha möjlighet att senare självt genom en kostnadsfri anmälan ändra ett namn som adoptivföräldrarna vid adoptions- tillfället har anmält för barnet. Ett par remissinstanser har också föreslagit andra lagändringar när det gäller förnamn.

De förslag till lagändringar som sålunda har framförts under remissbe- handlingen har inte belysts närmare i detta lagstiftningsärende. Underlag saknas därför för att nu ompröva de lösningar i dessa avseenden som namnlagen innehåller. Jag är alltså inte beredd att föreslå några ändringar av det slag som remissinstanserna har varit inne på.

En särskild fråga är om det bör finnas en övergångsbestämmelse med sikte på de adoptivbarn som redan har fått förnamn enligt de hittills gällande bestämmelserna. Det skulle då röra sig om sådana adoptivbarn som genom en anmälan till pastorsämbetet har fått ett nytt förnamn men vilkas adoptivföräldrar har avstått från att ansöka hos patent-och registre- ringsverket om ytterligare förnamn trots att de önskar ge barnet flera sådana.

Den lagändring som nyss har förordats innebär ingen ändring i den nuvarande regeln att det inte går att vända sig till pastorsämbetet mer än en gång med anmälan om tillägg. byte eller strykning av förnamn. Till skillnad från sådana adoptivbarn för vilka anmälan om förnamn görs efter den föreslagna lagändringen har emellertid de barn för vilka anmälan redan har

• Sida 11
•  Original

skett inte haft möjlighet att anmäla mer än ett namn. Från rättvisesynpunkt är det därför motiverat med en övergångsbestämmelse som medger att ytterligare en anmälan till pastorsämbetet om tillägg av förnamn skall få göras i dessa fall.

Regeln i namnlagen om att ordningsföljden mellan två eller flera förnamn kan ändras genom en anmälan till pastorsämbetet. så att tilltalsnamnet kommer först (se 32 å). motiverades vid sin tillkomst främst med att det inte var möjligt att få tilltalsnamnet särskilt markerat i folkbokföringens dataregister med därav följande olägenheter (se prop. 1981/82: 156 s. 45;jfr LU l98l/82:4l s. 37).

Vid propositionens behandling i riksdagen framhölls att det var väsent- ligt att dataregistren anpassades så att det var möjligt att få tilltalsnamnet markerat utan att ordningsföljden mellan förnamnen ändrades (se LU 1981/82141 s. 37 0. En sådan ordning är nu genomförd. Ett av huvudskälen för bestämmelsen i 32 % kan därför sägas ha fallit bort. Det har däremot från skilda håll framförts önskemål om att genom anmälan kunna ändra ordningsföljden mellan förnamnen utan att tilltalsnamnet därmed kommer först. Något beaktansvärt skäl att förvägra den enskilde en sådan möjlighet föreligger knappast. En ändring av ordningsföljden mellan förnamnen bör därför kunna ske utan att det, såsom för närvarande. krävs att tilltalsnam- net därvid kommer först. Bestämmelsen i 32 & bör jämkas i enlighet här- med.

2.4. Rättegångskostnader

Mitt förslag: ] ärenden om domstols förklaring att ett namnbyte är förenligt med barnets bästa får domstolen förordna att vardera par- ten skall bära sin rättegångskostnad.

Promemorians förslag: Överensstämmcr med mitt förslag när det gäller rättegångskostnader i ärenden enligt 6 & namnlagen (se promemorian s. 25—26).

Remissinstanserna: Tillstyrker promemorieförslaget eller lämnar det utan erinran. En remissinstans anser dock att rättegångskostnadcrna bör kunna kvittas mellan parterna även i ärenden enligt ll & andra stycket namnlagen.

Skälen för mitt förslag: Om ett barn under 18 år bär någon av föräldrar- nas namn som efternamn utan att denna förälder är vårdnadshavare krävs det, som tidigare har nämnts. för byte av barnets namn att föräldern har samtyckt till namnbytet eller att domstol har funnit att namnbytet är förenligt med barnets bästa (se 6 & namnlagen). Enligt den ordning som rådde innan namnlagen kom till år 1982 krävdes domstolsprövning även i fall då föräldrarna var överens om namnbytet.

I indispositiva mål, dvs. mål som rör rättsförhållanden som inte får bestämmas på annat sätt än genom dom. får domstolen enligt 18 kap. 2 & rättegångsbalken bestämma att vardera parten skall bära sin rättegångs-

• Sida 12
•  Original

kostnad. 1 rättsfallet NJA 1977 s. 495 ansåg högsta domstolen att den bestämmelsen kunde tillämpas i ett sådant namnärende som det nu är fråga om.

I senare rättspraxis har frågan uppkommit om denna princip gäller även efter tillkomsten av 1982 års namnlag. Sålunda har Svea hovrätt i två beslut år 1984 (nr 9:SÖ 105 och nr 9'.SÖ 115) uttalat att namnlagen i ärenden enligt 6 5 om domstols förklaring att ett namnbyte är förenligt med barnets bästa inte ger möjlighet att oavsett utgången i målet förordna att vardera parten skall bära sin rättegångskostnad. Till skillnad härifrån har Göta hovrätt i ett beslut är 1987 (RH 1987: 49) ansett att vardera parten i ett ärende av detta slag skall stå sina egna kostnader.

Ärenden om domstols förklaring att ett namnbyte är förenligt med bär- nets bästa får anses vara av den karaktären att domstolen, i enlighet med vad som ansågs gälla före namnlagens ikraftträdande. bör kunna förordna att vardera parten skall bära sin rättegångskostnad. Med hänsyn till den tvekan som har kommit till uttryck i rättspraxis på denna punkt bör en uttrycklig bestämmelse om detta tas in i namnlagen.

2.5. Långtidsdömdas namnbyten

En fråga som berördes redan i förarbetena till namnlagen (se prop. 1981/82: 156 s. 14) är om rätten till namnbyte kan missbrukas av dem som av mer eller mindre obehöriga skäl vill dölja sin identitet under olika namnbeteckningar. När det gäller dem som har dömts till långvariga fäng- elsestraff har frågan på senare tid fått förnyad aktualitet. Sålunda har ifrågasatts om långtidsdömda skall kunna byta namn medan de avtjänar straff.

Jag har från riksskatteverket inhämtat att det totala antalet anmälningar om namnändring kan uppskattas till cirka 60 000 per år. En begränsning av möjligheten till namnbyte för långtidsdömda skulle innebära att pastorsex- peditionerna i varje enskilt ärende på något sätt måste ta reda på om den som anmäler namnbyte avtjänar ett längre fängelsestraff eller inte. Med hänsyn till det stora antalet ärendet-n inrymmer en sådan ordning alltför stora olägenheter för att kunna övervägas som en lämplig lösning. Även integritetsskäl talar emot ett sådant system.

I sammanhanget bör också beaktas att ett namnbyte i en del fall kan utgöra en förutsättning för en återanpassning av den dömde. Även hänsy- nen till den dömdes familj talar ibland för att ett namnbyte skall kunna ske redan under pågående verkställighet av straffet.

De skäl som jag nu har anfört talar enligt min mening mot att någon ändring görs i namnlagen beträffande långtidsdömdas rätt till namnbyte.

Däremot är det viktigt att säkerställa att långtidsdömdas namnbyten kommer till berörda myndigheters kännedom. Det bör ske genom organi- satoriska åtgärder inom framför allt kriminalvården. Sådana åtgärder har redan vidtagits.

• Sida 13
•  Original

2.6. Ikraftträdande

De förordade ändringarna i namnlagen kräver inte några särskilda förbere— delser. Ändringarna bör lämpligen träda i kraft den ljuli 1988.

2.7. Kostnader

De föreslagna lagändringarna ger inte upphov till några särskilda kostnader för statsverket.

3. Upprättat lagförslag

I enlighet med vadjag nu har anfört har inomjustitiedepartementet upprät- tats förslag till lag om ändring i namnlagen (1982: 670"). Förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.

4. Speeialmotivering 8 &

Ett barn under 18 år. som för stadigvarande vård och fostran i ett enskilt hem har tagits emot av någon annan än barnets föräldrar. kan genom anmälan till pastorsämbetet byta sitt efternamn till ett namn som bärs av den eller dem som har tagit emot barnet eller till ett namn som bärs av någon av dem. om den eller de vars namn avses har samtyckt till namnby- tet och domstol har funnit att namnbytet är förenligt med barnets bästa.

Den som har bytt efternamn enligt första stycket kan genom anmälan till pastorsämbetet byta tillbaka till det efternamn som han eller hon har burit närmast före det namnbytet.

Ändringen förtydligar att byte får ske endast" till det efternamn som fosterbarnet hade omedelbart före det att barnet fick fosterförälderns eller fosterföräldrarnas efternamn. Frågan har behandlats i avsnitt 2.2.

31 å'

Den som enligt 30 få har förvärvat ett enda förnamn kan genom anmälan till .

pastorsämbetet förvärva ytterligare ett eller flera förnamn. Den som enligt 30 5 har förvärvat flera förnamn kan genom anmälan till pastorsämbetet byta ut eller stryka ett eller flera av förnamnen eller lägga till ett eller flera förnamn. Ett av de förnamn som har förvärvats enligt 30 5 skall dock alltid behållas.

Anmälan enligt denna paragraffår göras endast en gång.

Genom ändringen införs en möjlighet att lägga till, byta ut eller stryka mer än ett förnamn. Ett av de ursprungliga förnamnen måste dock alltid behållas. Tillägg. byte eller strykning av förnamn får ske endast en gång.

' ] propositionsförslaget har andra stycket fått ändrad lydelse.

• Sida 14
•  Original

Genom punkt 2 i övergångsbestämrnelserna till de lagändringar som före- slås i detta lagstiftningsärende ges dock möjlighet att ytterligare en gång göra tillägg, byte eller strykning av förnamn. om en sådan åtgärd tidigare har vidtagits under tiden mellan den ljanuan' 1983 och den tidpunkt då de angivna lagändringarna träder i kraft.

Den nya utformningen av 31 ä' torde få betydelse framför allt för adoptiv- barn som har fötts i ett annat land. Genom den nya lydelsen av paragrafen öppnas möjlighet för adoptivföräldrarna att ge barnet fler än ett svenskt förnamn.

325

Ändring av ordningsföljden mellan två eller flera förnamn kan göras genom anmälan till pastorsämbetet. Genom en sådan anmälan får även stavningen ändras, om inte namnets uttal ändras genom detta.

Genom ändringen — som består i att några ord utgår ur lagtexten — slopas kravet att tilltalsnamnet skall sättas först när ordningsföljden på förnamnen ändras. Frågan har behandlats 1 avsnitt.. 7 .3_

455

En ansökan om förklaring att ett namnbyte enligt 6. 8 eller 11 5 är förenligt med barnets bästa prövas av den domstol som tar upp frågor om vårdna- den om barnet.

I ärenden enligt första stycket skall domstolen, om det kan ske, höra den vars efternamn barnet bär, om denne inte är vårdnadshavare. Domstolen skall även inhämta yttrande från socialnämnden.

] ärenden enligt första stycket får domstolen förordna att vardera parten ska/[ bära .rin rättegångskostnad.

Tredje stycket. som är nytt. reglerar hur rättegångskostnadcrna skall fördelas i ärenden enligt första stycket. Huvudprincipen är. liksom i andra ärenden enligt namnlagen som handläggs i allmän domstol. att reglerna om rättegångskostnader i tvistemål i allmänhet skall tillämpas (se 11 5 lagen 1946:807 om handläggning av domstolsärenden och 18 kap. rättegångsbal- ken). I förtydligande syfte föreskrivs att domstolen i ärenden enligt första stycket får — i enlighet med vad som gäller i indispositiva mål enligt 18 kap. 2 & rättegångsbalken — förordna att vardera parten skall bära sin rättegångskostnad (se avsnitt 2.4 i den allmänna motiveringen).

Övergångsbestämmelserna till namnlagen (l982:670)

9. Har kvinnan i ett äktenskap före ikraftträdandet förvärvat mannens efternamn eller vid äktenskapets ingående före ikraftträdandet behållit ett annat efternamn än det namn som hon har burit som ogift och har makarna inte därefter hytt efternamn. får de som gemensamt efternamn anta det namn som hustrun senast har burit som ogift. Förvärvet av det gemensamma namnet görs genom att makarna gemensamt anmäler

• Sida 15
•  Original

namnbytet till pastorsämbetet. Ett sådant förvärv skall anses ha skett med stöd av 9 5 i den nya lagen.

Genom bestämmelserna i denna punkt får makar som har ingått äkten- skap före den 1 januari 1983 och som då har fått mannens namn som gemensamt efternamn en möjlighet att gemensamt byta till hustruns efter- namn som ogift genom en enkel anmälan till pastorsämbetet. Även när hustrun vid vigseln har behållit sitt efternamn men senare — före namnla- gens ikraftträdande — har bytt till mannens efternamn, kan makarna med stöd av bestämmelserna i denna punkt byta till hustruns efternamn som ogift. Detsamma gäller. när hustrun vid äktenskapets ingående före den 1 januari 1983 har behållit ett annat efternamn än det som hon senast har burit som ogift. En förutsättning är dock att makarna inte efter namnlagens ikraftträdande har bytt efternamn. Skälen för ändringen har redovisats i avsnitt 2.1.

Det förvärv av efternamn som sker enligt bestämmelserna i punkt 9 skall anses ha skett med stöd av 9 & namnlagen. Detta får betydelse för möjlig- heterna att senare göra ytterligare namnändringar med stöd av 10 &.

Overgångsbestämmelserna till de nu ft'ireslagna lagändringarna/

1. Denna lag (l988:000) träderi kraft den ljuli 1988.

2. Den som efter utgången av år 1982 men före utgången av juni 1988 har lagt till. bytt eller strukit förnamn med stöd av 31 % får ytterligare en gång ansöka om ändring av förnamn enligt den paragrafen.

Som har nämnts under 31 & behövs en övergångsbestämmelse till den paragrafen som möjliggör att den som under tiden mellan den 1 januari 1983 och ljuli 1988 har lagt till. bytt ut eller strukit ett förnamn kan göra tillägg, utbyte eller strykning av förnamn ytterligare en gång.

5. Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över lagförslaget.

6. Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

' Punkt 2 har fått ändrad lydelse i propositionsförslaget.

Prop. 1987/88:84".

• Sida 16
•  Original