om godkännande av överenskommelse mellan Sverige och Polen om avgränsningen av kontinentalsockeln och fiskezonerna i Östersjön
Es Regeringens proposition
vy 1988/89:87 oo
om godkännande av överenskommelse
. Prop.
a
: mellan Sverige och Polen om avgränsningen 1988/89: 87
av kontinentalsockeln och fiskezonerna i |
Östersjön
Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 16 februari 1989.
På regeringens vägnar
Kjell-Olof Feldt
Sten Andersson
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner en överenskommelse mellan Sverige och Polen om avgränsningen av kontinentalsockeln och fiskezonerna i Östersjön.
I Riksdagen 1988/89. I saml. Nr 87
Utrikesdepartementct
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 februari 1989
Närvarande: statsrådet Feldt. ordförande, och statsråden S. Andersson, Göransson, Gradin, R. Carlsson. Hellström, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Nordberg, Engström, Freivalds, Wallström. Lööw, Persson
Föredragande: statsrådet S. Andersson
Proposition om godkännande av överenskommelse mellan Sverige och Polen om avgränsning av kontinentalsockeln och fiskezonerna i Östersjön
I Inledning
Efter förhandlingar mellan Sverige och Polen undertecknades den 10 februari 1989 i Warszawa en överenskommelse om avgränsning av kontinentalsockeln och fiskezonerna mellan de båda staterna. Samtidigt undertecknades ett mellan länderna upprättat avtal rörande ansvarsregioner för
bekämpning av föroreningar i Östersjön. |
Avgränsningsöverenskommelsen, som är upprättad på svenska och polska språken, där båda texter äger lika giltighet. bör fogas vid protokollet i detta ärende som bilaga I.
Överenskommelsens innehåll
inledningen till överenskommelsen konstaterar parterna att de cnats om avgränsningen av kontinentalsockeln och fiskezonerna mellan de båda länderna under beaktande av den internationella havsrättens principer.
I artikel I beskrivs avgränsningslinjen som de räta (geodetiska) linjer som förbinder de i artikel 2 angivna punkterna. Denna avgränsningslinje har beräknats i det internationella kartografiska systemet ”World Geodetic System 1972” (WGS-72). Den har åskädliggjorts på den till överenskommelsen fogade kartan.
Artikel 2 innehåller en uppräkning av de i artikel I nämnda koordinaterna. Där fastslås också att avgränsningslinjen väster om punkten A och öster om punkten F skall sträcka sig fram till punkter om vilka överenskommelse är avsedd att träffas med berörd tredje stat, dvs. Danmark respektive Sovjetunionen.
Av artikel 3 följer att överenskommelsen skall ratificeras och träda i kraft den dag då ratifikationsinstrumenten utväxlas. |
ta
3 Föredragandens överväganden
Enligt lagen (1966: 314) om kontinentalsockelin definieras kontinentalsockeln som havsbottnen och dess underlag inom allmänt vattenområde samt inom ett havsområde utanför Sveriges territorialgräns som regeringen bestämmer i enlighet med Genévekonventionen den 29 april 1958 om kontinentalsockeln. Denna konvention har tillträtts av såväl Sverige (prop. 1964: 197, UU 12, rskr. 400, SÖ 1966: 24) som Polen (1962). Rätten att utforska kontinentalsockeln och tillgodogöra sig dess tillgångar tillkommer strandstaten enligt artikel 2 i nämnda konvention.
Utanför Sveriges sjöterritorium utgör bottnen under de hav som omger landterritoriet kontinentalsockel i Gentvekonventionens mening ända fram till de kringliggande staternas sjöterritorium. I de fall då samma kontinentalsockel gränsar till två eller flera mittemot varandra liggande eller angränsande staters territorier skall enligt Genévekonventionens artikel 6 avgränsningen mellan de berörda staternas sockelområden bestämmas genom avtal dem emellan. I avsaknad av avtal, och såvida särskilda omständigheter inte föranleder annan avgränsningslinje, skall gränsen bestämmas med tillämpning av principen om lika avstånd från de närmaste punkterna på de baslinjer varifrån bredden av vardera statens territorialvatten räknas.
I den havsrättsliga utvecklingen efter andra världskriget började kuststater i ökande omfattning inte bara göra gällande anspråk på kontinentalsockelrättigheter utan också på ensamrätt till fisket i havsområdena närmast utanför de egna territorialvattnen. Allt fler nationer introducerade i enlighet härmed begreppet fiskezoner. År 1973 sammankallade Förenta Nationerna en havsrättskonferens med mandat att reglera alla former för havens nyttjande. Efter flera års förhandlingar kunde en ny omfattande havsrättskonvention öppnas för undertecknande år 1982. Konventionen, som är avsedd att ersätta bl.a. 1958 års Genetvekonvention om kontinentalsockeln, träder i kraft när minst 60 stater ratificerat den, men så har ännu ej skett. Både Sverige och Polen befinner sig emellertid bland de drygt 150 nationer som undertecknat konventionen.
Trots att konventionen sålunda inte formellt har trätt i kraft spelar den redan cen viktig roll inom havsrätten och den räknas i viss mån som en del av gällande folkrätt. I konventionen introduceras bl.a. det nya begreppet ckonomisk zon. Inom denna ges kuststaterna ensamrätt över alla levande och icke levande tillgångar i en zon på upp till 200 nautiska mil utanför de egna kusterna.
Sveriges geografiska belägenhet medför att vi inte har möjlighet att i full utsträckning tillgodogöra oss de rättigheter kuststater ges vare sig enligt 1958 års kontinentalsockelkonvention eller enligt 1982 års havsrättskonvention. Runt våra kuster möter vi mittemot liggande eller angränsande staters zoner. En avgränsning av kontinentalsockeln och andra zoner måste därför ske. Sverige utvidgade år 1978 sin fiskezon i enlighet med den nya havsrätten.
1982 års havsrättskonvention ger ingen mer precis vägledning för lösandet av avgränsningstvister än att parterna i enlighet med folkrätten skall
sträva efter en ”skälig lösning”. I artikel 121 sägs att öar har rätt till cgen Prop. :1988/89: 87 ekonomisk zon och eget kontinentalsockelområde på samma sätt som landterritorier. Undantag görs eridast för klippor som inte kan hysa befolkning eller ha ett eget näringsliv.
Sverige har tidigare träffat avtal med Norge om avgränsningen av kontinentalsockeln i Skagerack (prop. 1968:152. UU 14, rskr. 413, SÖ 1969: 3). med Finland om avgränsningen av kontinentalsockeln i Bottenviken, Bottenhavet, Ålands hav och fram till. en punkt i nordligaste delen av Östersjön söder om vilken avtal återstår att träffa (prop. 1972: 123, UU 21, rskr. 324, SÖ 1973: 1). med Tyska Demokratiska Republiken om avgränsningen av kontinentalsockeln och fiskezonerna i Östersjön (prop. 1978/79:14, UU 7, rskr. 47, SÖ 1978:42), med Danmark om avgränsningen av kontinentalsockeln och fiskezonerna (prop. 1984/85: 131. UU 15, rskr. 239, SÖ 1985:54). Med Sovjetunionen träffades år 1988 en överenskommelse om principer för avgränsning av havsområdena i Östersjön, följd av en överenskommmelse om avgränsning av kontinentalsockeln samt av den svenska fiskezonen och den sovjetiska ekonomiska zonen i Östersjön liksom en överenskommelse om ömsesidiga relationer på fiskets område i det tidigare omtvistade området i Östersjön (prop. 1987/88:175, UU 33, rskr. 378,
SÖ 1988:3, SÖ 1988:38 resp. SÖ 1988: 39).
Dirckta förhandlingar om avgränsningen av kontinentalsockeln har i ett tidigare skede förts mellan Sverige och Polen utan resultat, senast år 1973.
I samband med utvidgningen av de svenska och polska fiskezonerna i Östersjön träffade de båda länderna år 1978 en överenskommelse om fisket (prop. 1977/78: 149, JoU 32, rskr. 326, SÖ 1978: 24). Enligt artikel 1 i detta avtal skall vardera parten tillåta den andra partens fiskefartyg att fiska inom det område som ligger under dess fiskerijurisdiktion i Östersjön utanför 12 nautiska mil från de baslinjer, varifrån territorialvattnet beräknas, Överenskommelser om årliga fiskekvoter enligt detta avtal träffas som regel mot slutet av varje är.
År 1978 cnades länderna också om cen informell, kartografisk bestämning av gränsen mellan fiskezonerna från en punkt öster om Bornholm längs en cirka 122 km lång havssträcka i nordostlig riktning. Den provisoriska gränslinjen i detta område överensstämde rätt väl med mittlinjen mellan baslinjerna på svenskt respektive polskt fastland men den upphörde i en punkt från vilken parterna var oeniga om den fortsatta gränsdragningen i östlig riktning. Beträffande den fortsatta gränsdragningen hävdade Sverige, i motsats till Polen, att mittlinjen, i enlighet med 1958 års kontinentalsockelkonvention, måste dras med beaktande av Gotlands baslinjer. Mellan de av Sverige och Polen hävdade mittlinjerna återstod därför ett omtvistat område med en yta av omkring 500 km”. I likhet med: det tidigare mellan Sverige och Sovjetunionen omtvistade området öster om Gotland. har detta område varit fritt hav där fisket fått en omfattning som gått utöver vad omsorgen om återväxt och det framtida fisket i Östersjön medgett.
Den nu ingångna överenkommelsen fastställer också slutligt avgränsningen av vår fiskezon gentemot Polen. Sedan avgränsningsavtalet trätt i kraft måste ändringar göras i förordningen (1977:642) om den svenska
fiskezonens omfattning. Däremot behöver ingen ändring ske av bestäm- Prop. 1988/89: 87 melserna i 1978 års svensk-polska fiskeavtal. Den uppdelning av det med Polen tidigare omtvistade området som nu genomförts motsvarar inte helt det svenska utgångskravet om full utdelning enligt mittlinjeprincipen med utgångspunkt från Gotland. Överenskommelsen innebär dock en lösning som vi på svensk sida har anledning att vara tillfredsställda med. Den havsrättsliga utvecklingen har under de senaste åren medfört att mittlinjeprincipens ställning i någon mån försvagats, vilket givetvis påverkat den svenska förhandlingspositionen. Överenskommelsen får anses vara väl förankrad i gällande folkrätt. Den uppdelning av det omtvistade området, som nu uppnåtts med Polen, motsvarar den uppdelning — 75 procent för Sverige och 25 procent för den andra parten — som Sverige under år : 1988 uppnådde med Sovjetunionen beträffande det tidigare omtvistade " området öster om Gotland.
Genom avgränsningsöverenskommelsen har Sverige kommit ytterligare ett steg mot det slutliga målet. som är att få yttergränserna för den svenska kontinentalsockeln och den svenska fiskezonen fastställda i förhållande till alla våra grannländer. Efter avtalen med Sovjetunionén och Polen återstår nu — bortsett från teknisk komplettering av sådant slag som förutses i art 2, andra stycket — endast förhandlingar med Finland om avgränsningen i
Norra Östersjön.
4 Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag
att regeringen föreslår riksdagen att godkänna överenskommelsen den 10 februari 1989 om avgränsning av kontinentalsockeln och fiskezonerna mellan Sverige och Polen.
5 Beslut
Regeringen ansluter sig till fördragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden'har lagt fram.
Prop. 1988/89: 87 Bilaga I
Överenskommelse Umowa
om avgränsning av kontinental- w sprawie rozgraniczenia szelfu sockeln och fiskezonerna mellan kontynentalnego i stref rybolöwcezych
Konungariket Sverige och miedzy Krölestwem Szwecji a Polska
Folkrepubliken Polen Rzeczapospolita Ludowa
Konungariket Sveriges regering och Folk- : Rzad Krölestwa Szwecji i Rzad Polskiej republiken Polens regering, Rzeczypospolitej Ludowej,
— som har beslutat att enas om avgräns- — zdecydowane uzgodnic rozgraniczenie ning av kontinentalsockeln och fiskezonerna szelfu kontynentalnego i stref rybolöwezych mellan de båda staterna, miedzy obydwoma panstwami,
— som beaktar den internationella havs- '— biorac pod uwage zasady micdzynaro-
rättens principer, | dowego prawa morza,
har kommit överens om följande: zgodzily sie na nastepujace postanowicnia:
Artikel I Artykut 1
Avgränsningslinjen mellan de områden av Linia rozgraniczajaca miedzy obszarami kontinentalsockeln över vilka Sverige respek- szelfu kontynentalnego, nad ktörymi odpotive Polen utövar suveräna rättigheter i fråga wiednio Szwecja i Polska wykonuja prawa om utforskning och utvinning av naturtill- suwerenne w odniesieniu do badan i eksploagångar samt mellan Sveriges och Polens fis- tacji zasoböw naturalnych, a takze miedzy kezoner utgörs av räta linjer (geodetiska strefami rybolöwcezymi Szwecji i Polski, sktalinjer), som förbinder de i artikel 2 angivna da sic z linii prostych /linii geodetycznych/ punkterna. taczacych punkty wymienione w Artykule 2.
Positionerna för dessa punkter har be- Polozenie tych punktöw zostato okreslone stämts med avseende på geografisk längd och przez wspölrzedne gcograficzne zgodnie z bredd i enlighet med ”World Geodetic Sy- ”World Geodetic System 1972”. stem 1972”. Linia rozgraniczajaca zaznaczona jest na
Avgränsningslinjen återges på den till den- mapie zalaczonej do niniejszej Umowy. na Överenskommelse fogade kartan.
Artikel 2 Artykul 2
Avgränsningslinjen går genom följande Linia rozgraniczajaca przebiega przez naspunkter i angiven ordningsföljd: tepujace punkty w ukazanym porzadku: Punkt A 55?21,640'N 16”32,000"E punkt A 55”21,640'N 16”32,000'E Punkt B 55”30,000'"N 17”00,000"E punkt B 55”30,000'N 17”00,000'E Punkt C 55?35,235'N 17"22,680'E punkt C 55?35,235'N 17”22,680'E Punkt D 55"46,985'N 18”00,000'E punkt D 55”46,985'N 18”00,000'E Punkt E 55255,293'N 18”21.800'E punkt E 55?55,293'N 18”21,800'E Punkt F 5S552.876N 18”54,000'E punkt F 55"52,876'N 18” 54,000'E
Väster om punkt A och öster om punkt F Od punktu A w kierunku zachodnim i od skall avgränsningslinjen sträcka sig fram till punktu F w kierunku wschodnim linia rozde punkter varom överenskommelse träffas graniczajaca bedzie przebiegac do punktöw med berörd tredje stat. uzgodnionych z zainteresowanymi panstwa-
mi trzecimi.
Bilaga I
Artikel 3 - Artykul 3
Överenskommelsen skall ratificeras. Den Ninicjsza Umowa podlega ratyfikacji i
träder i kraft den dag då ratifikationsinstru- wejdzie w zycie w dniu wymiany dokumen-
menten utväxlas, vilket skall ske i Stockholm töw ratyfikacyjnych, co nastapi w Sztokhol-
så snart som möjligt. mic, w mozliwie bliskim terminie.
Upprättad i Warszawa den 10 februari Sporzadzono w Warszawic, dnia 10 lutego
1989 i två exemplar, vart och ett på svenska 1989 roku, w dwöch cgzemplarzach, kazdy w
och polska språken, vilka båda texter äger jozykach szwedzkim i polskim, przy czym
lika giltighet. obydwa teksty posiadaja jednakowa moc.
För Konungariket Sveriges regering Za Rzad Krölestwa Szwecji
Sten Andersson Sten Andersson
För Folkrepubliken Polens regering Za Rzad Polskiej Rzeczypospolitej Ludowej
T. Olechowski . T. Olechowski
jaa] = &
"tt444
GVYONINTIVAY Ut
trtrtertrrersg
ttötresps, ”
.
EASUD
A uy PD
TOJT
PXOVEZ
2 OMUMEJSÄPEIM
"od AN 3uv4q AVOYPOIS ke
a 3
vJsnqoH BIJAUF
Usxung
BMOJUPNJOG
of
så
a ANVTQ uayuegofspiy
Nosen FUN
rann
Envdngg
J .
wpeskesd - OMOTuvE
| 'S SS
vanDg/
/ä v
fr
på UV
TIVA
i MYNOUNSTAVA
peng
> +
NyddN
[LIES och
LA
kr I0
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989