Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås åtgärder inom arbetslivsforskningcn som framför allt syftar till en bättre samordning och organisation. Förslagen innebär — att arbetsmiljöfonden får ett ansvar att Följa svensk arbetslivsforskning och tillförs ett vetenskapligt råd — att arbetslivsccntrum omorganiseras till ett renodlat forskningsinstitut — att användningsområdet för de s.k. MBL—medlen utvidgas — att informationsverksamheten inom arbetslivsområdet granskas.

l Riksdagen 1990/91. [saml. Nr 69

Rälla/50: S. 4 rad l—4 tillkommit och de 3 sista utgår S, () rad l— 3 tillkommit och de 3 sista utgår S. 14 rad 12 står: till arbetsmiljöfonden Rättat: Utgår

&

ww &

• Sida 2
•  Original

Arbetsmarknadsdepartementet PfOP- 1990/91169

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 december 1990.

Närvarande: statsminister Carlsson. ordförande. statsråden Engström. Hjelm-Wallén. Göransson. Gradin. Dahl, R. Carlsson, Hellström. Johans- son. Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist. Thalén. Freivalds. Wallström. Lööw. Persson. Molin. Sahlin. Larsson. Åsbrink.

Föredragande: statsrådet Sahlin

Proposition om arbetslivsforskningens organisation m. m. '

1. Inledning

Med bemyndigande av regeringen tillkallade dåvarande chefen för arbets- marknadsdepartementet den 16 november 1989 en särskild utredare för att lämna förslag till hur arbetslivsforskningen skall bedrivas och vara organiserad. Utredaren överlämnade i juni 1990 sitt betänkande (SOU 1990:54) Arbetslivsforskning — Inriktning, Organisation. Finansiering.

Till protokollet i detta ärende bör fogas utredarens sammanfattning av betänkandet som bilaga ]. Betänkandet har remissbehandlats. En förteck- ning över remissinstanserna bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2. Remissyttrandena finns att tillgå i arbetsmarknadsdepartementet (Dnr AL 4855/90).

Under senare år har ett antal utredningar genomförts inom arbetslivs- forskningen. Dessa har framför allt berört arbetslivsccntrum. År 1986 granskade riksrevisionsverket (RRV) på regeringens uppdrag arbetslivs- centrum. I rapporten (Dnr 19861393) Arbetslivsccntrum ifrågasatte RRV verksamhetens omfattning och organisation och föreslog ett antal åtgärder som skulle effektivisera verksamheten och stärka den vetenskapliga led- ningen.

År 1987 tillsatte arbetslivscentrums vetenskapliga råd en gransknings- kommitté som utförde en systematisk utvärdering av centrums verksam- het inkl. dess vetenskapliga produktion. Kommittén kom bl. a. fram till att ett utvidgat samarbete med universiteten behövdes för att bygga upp en forskargemenskap för framtiden. Vidare föreslog kommittén att samarbe- tet med arbetsmarknadens parter borde stärkas liksom förbindelserna med andra institutioner inom arbetslivsforskningen.

Därefter har arbetslivscentrum. på uppdrag av'regeringen redovisat ett förslag till framtida inriktning av verksamheten. 1 1989 års budgetproposi- tion (prop. 1988/89:100. bil. 12, s. 30) 'slogs fast att förslaget var en viktig utgångspunkt vid planeringen av centrums verksamhet under de närmaste åren.

h)

• Sida 3
•  Original

1 det följande redovisarjag mina överväganden med anledning av betän— kandet. Jag begränsar mina förslag till vad utredningen fört fram som rör arbetsmiljöfonden och arbetslivscentrum. 1 den mån utredarens förslag i övrigt kommer att behandlas kommer detta att ske i samband med 1993 års forskningsproposition.

2. Bakgrund 2.1 Sektorsforskning i allmänhet

Sektorsforskning omfattar riktad grundforskning. tillämpad forskning och utvecklingsarbete inom en samhällssektor.

Med grundforskning avses ett systematiskt och metodiskt sökande efter ny kunskap och nya idéer utan någon bestämd tillämpning i sikte. Med tillämpad forskning avses sådant sökande med en bestämd tillämpning i sikte. '

Begreppet sektorsforskning har kommit att användas för att beskriva sådan forskning som motiveras utifrån en viss samhällssektors eller bestäl- lares behov av kunskap för att främja vissa ändamål och som finansieras av sektorn eller beställaren. lnom all forskning finns det behov av både grundforskning och tillämpad forskning även om tonvikten inom sektors- forskningen är lagd på den senare.

1 den tillämpade forskningen är samhällsrelevansen ett avgörande krite- rium vid val mellan projekt men avkall får inte göras på kraven på en god vetenskaplig kvalitet. För att sektorsforskningen skall nå sitt syfte krävs naturligtvis att forskningsresultat sprids till beslutsfattare och verksamma i den aktuella sektorn och kan beaktas i den dagliga verksamheten.

1 Sverige stöds sektorsforskningen av en stor mängd forskningsfmansi- erande organ och myndigheter inom de olika departementsområdena. Varje samhällssektor har därmed ansvar för att bedöma. formulera. initi- era och finansiera sina egna forsknings— och utvecklingsbehov. lnom ar- betslivsområdet är forskningsorganen arbetsmiljöinstitutet och arbetslivs- centrum. Dessutom finns arbetsmiljöfonden vars uppgift bl. a. är att stödja forskning och utveckling inom arbetslivsområdet.

2.2. Arbetslivsforskning

2.2.1. Arbetslivsforskningens framväxt

Arbetslivsforskning används här som ett samlingsbegrepp för bl.a. forsk- ning kring fysisk arbetsmiljö. ergonomi. arbetsorganisation, arbetstider och medbestämmande i arbetslivet.

Arbetslivsforskningen är mångfacetterad och har successivt vuxit fram sedan 1940-talet då de första instituten med forsknings— och utvecklingsar- bete på arbetslivets område började sin verksamhet. I samband med det ökade intresset för demokratisering av arbetslivet under slutet av 1960- talet inrättade parterna på arbetsmarknaden på skilda avtalsområden sär-

• Sida 4
•  Original

skilda utvecklingsgrupper med uppgift att bedriva forsknings- och utveck— lingsarbete.

Under 1960- och 1970-talen byggdes arbetslivsforskningen ut mycket kraftigt då nya organ tillkom för att finansiera eller bedriva forskning om arbetslivsfrågor. Förväntningarna var stora på att arbetslivsforskningen skulle kunna åstadkomma de praktiska resultat som skulle leda till förbätt- ringar i arbetsmiljön. I början koncentrerades intresset främst kring de fysiska arbetsmiljöproblemen. '

Det ökade intresset och behovet av underlag för att utforma förebyggan- de insatser inom arbetsmiljöområdet resulterade i inrättandet av arbets- mcdicinska institutet (numera arbetsmiljöinstitutet) år 1966 och av arbe- tarskyddsfonden (från år 1986 arbetsmiljöfonden) år 1972.

Kostnader för insatser för att förebygga yrkesrelaterad sjukdom och skada i arbetet kom att betraktas som en produktionskostnad. [ samband härmed beslöts att arbetsmedicinska institutet och arbetarskyddsstyrelsen till en del skulle finansieras av en arbetsgivaravgift (arbetarskyddsavgif- ten).

Arbetarskyddsfondens första uppgift blev att genom bidrag stödja sådan forskning. utbildning och information som kunde motverka uppkomsten av yrkesskador och annan arbetsmiljöbetingad ohälsa samt förbättra ar- betsmiljön. Härigenom skulle hälsa och säkerhet i arbetslivet främjas.

I samband med genomförandet. av vissa arbetsrättsliga reformer inrätta- des år 1976 arbetslivscentrum och dess uppgift blev att bedriva och främja forskning som omfattade medbestämmande- och inflytandefrågor samt med dessa sammanhängande frågor om arbetsorganisation.

2.2.2. Arbetslivsforskningens organisation och finansiering

Arbetslivsforskningen inom arbetsmarknadsdepartementet finansieras i dag dels genom en särskild arbetarskyddsavgift enligt lagen (1981 :691) om socialavgifter. dels över statsbudgeten. Arbetsmiljöfonden är den största finansiärcn men andra organ finansierar också viss arbetslivsforskning, som t.ex. styrelsen för teknisk utveckling. byggforskningsrådet och skogs- och jordbrukets forskningsråd.

Arlwtsmiljäfonden

Arbetsmiljöfonden finansieras genom en del av arbetarskyddsavgiftcn. för närvarande 0.35% av den totala lönesumman. Av avgiften går 37% till arbetsmiljöfonden. Budgetåret 1989/90 uppgick fondens intäkter till 707 milj.kr.

Arbetsmiljöfonden. vars verksamhet regleras i förordningen (1988z731) med instruktion för arbetsmiljöfonden. har till uppgift att stödja bl.a. sådan forskning och utveckling samt utbildning och information som kan motverka uppkomsten av arbetsskador eller i övrigt bidra till en förbättrad arbetsmiljö. Fonden stöder forskning och utveckling inom hela arbetslivs- området och frågor om medbestämmande och jämställdhet.

Drygt hälften av fondens medel fördelas efter beslut av regeringen.

• Sida 5
•  Original

Dessa medel används till största delen för den utbildning och information beträffande medbestämmandelagen som bedrivs av parterna på arbets- marknaden och till verksamheten med regionala skyddsombud samt till delfinansiering av arbetsmiljöinstitutets verksamhet. Med medel från fon- den finansieras också arbetslivscentrums basverksamhet.

Resterande medel fördelas av arbetsmiljöfonden till främst forskning och utveckling inom hela arbetslivsområdet samt utbildning och informa- tion. Under budgetåret 1989/90 användes totalt ca 260 milj. kr. av fondens totala medel till forskning och utveckling.

Arbetsmiljöfonden har inom ramen för sin uppgift att stödja relevant probleminriktad forskning också i ökad utsträckning kommit att upp- märksamma behovet av långsiktiga satsningar på kompetens- och kun- skapsutveckling inom universitet och högskolor. t.ex. genom stöd till forskartjänster. långsiktiga åtaganden och sammanhållna program inom prioriterade områden.

Vid sidan av bidragen till arbetsmiljöinstitutet och arbetslivscentrum ger fonden forskningsstöd till ett flertal program och institutioner. Bland pågående program kan nämnas programmet för toxikologisk forskning och programmet Människa-Datateknik-Arbctsliv, det senare i samarbete med styrelsen för teknisk utveckling. Fonden har även finansierat programmet Ledning-Organisation-Medbestämmande. det s.k. LOM-programmet och det s.k. utvecklingsprogrammet.

Ett annat exempel på stöd är fondens programstöd till ett arbetsveten- skapligt kollegium i Göteborg med medverkan från Chalmers tekniska högskola och universitet i Göteborg.

Arbetsmiljöfonden har en styrelse bestående av 15 ledamöter. Styrelsen är i huvudsak partssammansatt. Utöver parterna ingår som ledamöter också chefen för arbetarskyddsstyrelsen samt en ledamot från arbetsmark- nadsdepartementet. Fondens kansli leds av en direktör. som under styrel- sen är ansvarig för den löpande verksamheten.

Arbezsmiljöinxtilute!

Arbetsmiljöinstitutet inrättades som ett självständigt forskningsorgan ge- nom att forskningsavdelningen vid arbetarskyddsstyrelsen bröts ut ur sty- relsen år 1987. Forskningsavdelningcn hade i sin tur sitt ursprung i det arbetsmedicinska institutet som fördes till arbetarskyddsstyrelsen år 1972.

Institutets uppgifter är enligt förordningen (1988:732) med instruktion för arbetsmiljöinstitutet att bedriva och främja forskning. utbildning och dokumentation inom arbetsmiljöområdet i syfte att förbättra arbetsmil- jön. lnstitutets forskning finansieras av medel dels från arbetsmiljöfonden. dels från statsbudgeten. dels från externa projektmedel. Totalt omfattar institutets budget ca 170 milj. kr./år.

Institutet bildades genom att forskningsavdelningen. biblioteket och den del av utbildningsenheten som hade hand om externutbildningen. främst den omfattande grundutbildningen för personal inom företagshälsovår- den. skildes från arbetarskyddsstyrelsen. Institutet består av 22 forsknings- enheter samt enheter för bibliotek. information. utbildning och admini-

'l'l Riksdagen 1990/W. [sam/. Nr69

• Sida 6
•  Original

forsknings- och utbildningsinriktat med stark anknytning till universitet och högskolor. bl. a. genom att professorerna är knutna till berörd fakultet samt handleder forskarstuderande vid dessa fakulteter. Varje år disputerar ca fem doktorander som fått sin handledning vid institutet. Totalt har 68 personer disputerat sedan år 1966 varav 51 under de senaste tio åren.

Institutet svarar för en omfattande utbildning av företagshälsovårdens personal. Årligen driver institutet kurser för företagsläkare. företagssköter- skor. företagssjukgymnaster, skyddsingenjörer och beteendevetare. Hu- vuddelen av utbildningen utgörs av längre vidareutbildningskurser. Dessa anordnas av institutet ensamt eller -i samarbete med olika högskolor. Institutet anordnar dessutom efterutbildningskurser och konferenser inom arbetsmiljöområdet. För att öka företagshälsovårdspersonalens möjlighet att snabbt komma in i arbetet anordnas introduktionsutbildning i företags- hälsovård. Den av institutet anordnade utbildningen i företagshälsovård uppgick totalt till ca 28 300 elevdagar under budgetåret 1989/90.

Biblioteket, som har tio anställda, är ett s.k. ansvarsbibliotek, vilket innebär att det har nationellt ansvar för att hålla litteratur inom arbets- miljöområdet tillgänglig. Biblioteket betjänar också arbetarskyddsverket.

Forskningen inom institutet har bl.a. bedrivits inom sju prioriterade områden. vilka i huvudsak varit aktuella sedan år 1983. Områdena är belastningsskador. cancer och genetiska skador. hudsjukdomar. lungsjuk- domar, olycksfall, elektromagnetiska riskfaktorer och datorn som hjälp- medel.

Från den I juli 1990 har tre nya prioriterade forskningsområden till- kommit: arbetsmiljön inom sjukvården, god arbetsmiljö för ungdomar resp. god arbetsmiljö för äldre.

Chef för institutet är en föreståndare och institutet leds av en styrelse med 17 ledamöter varav åtta representerar arbetsmarknadens parter och fyra forskarsamhället.

A rbetslivscentrzun

Arbetslivscentrum tillkom år 1976 för att bedriva och främja tvärveten- skapligt forsknings- och utvecklingsarbete, som rör individer och grupper i arbetslivet, relationer mellan arbetsmarknadens parter. frågor om infly- tande i arbetslivet och om arbetsorganisation. Verksamheten regleras i förordningen (198811 138) med instruktion för arbetslivscentrum. Arbetslivscentrum finansieras .av medel från arbetsmiljöfonden. I be'- gränsad utsträckning erhåller centrum också externa projektmedel.

Vid arbetslivscentrums tillkomst förutskickades att det skulle omfatta ca_ 35 forskare och därtill administrativ personal. I dagsläget omfattar cent- rum en personal på ca 90 personer. varav ca 30 är fast anställda forskare. Flera av forskarna är knutna till högskolan som adjungerade professorer. Arbetslivscentrum delar årligen ut utbildningsbidrag till ca sex doktoran- der. Dessa är antagna till forskarutbildning vid universitet/högskola. Arbetslivseentrums forskningsverksamhet är indelad i fyra programom- råden. Programområde 1 omfattar strukturomvandling och arbetsmark- nad. demokrati och effektivitet i organisationer. Programområde 2 omfat-

• Sida 7
•  Original

Arbetslivscentrums forskningsverksamhet är indelad i fyra programom- råden. Programområde 1 omfattar strukturomvandling och arbetsmark- nad. demokrati och effektivitet i organisationer. Programområde 2 omfat- tar ledning och medbestämmande. kunskap och kompetens resp. arbetsli- vet och vardagen. Programområde 3 fokuserar arbetsorganisation. ledning och produktionsteknisk utveckling. Till programområde 4 hör främjan- deverksamheten som omfattar information. seminarie- och konferensar- rangemang. förlagsverksamhet m.m.

Arbetslivscentrums bibliotek inrättades år 1978 med uppgift att vara ett centralt bibliotek på arbetslivsområdet med tonvikt på demokratiserings- frågor. Biblioteket har i dag något mer än tre helårstjänster. 60% av utlåningen från biblioteket går till låntagare utanför centrum.

Chef för arbetslivscentrum är en direktör. Av styrelsens tio ledamöter representerar åtta arbetsmarknadens parter och en forskningen. Vid ar- betslivscentrum finns ett vetenskapligt råd som är sammansatt av såväl forskare från centrum som externa forskare.

3. Arbetsmiljöfonden

3.1. Arbetsmiljöfondens ansvar att följa svensk arbetslivsforskning

Mitt förslag: Arbetmiljöfonden får ett ansvar att följa och hålla sig löpande informerad om svensk arbetslivsforskning. Detta gäller så— väl dess kvantitativa'och kvalitativa utveckling som samspelet mel- lan forskningen vid särskilda institut och forskningen vid universi- tet och högskolor.

Utredarens förslag: Regeringen skall mer entydigt bestämma fondens kompetens- och ansvarsområde så att fonden dels får ett övergripande ansvar att följa och stimulera utvecklingen av svensk arbetslivsforskning. dels får ett uppföljningsansvar för samtliga medel fonden förvaltar.

Remissinstanserna: Humanistisk-samhäl/svetenskapliga jöns/(ningsra- det. medicinskafomkningsrådet. universiteten i Lund. Göteborg och Linkö- ping tillstyrker förslaget. Arbetsrnarknacls'styrelsen. RR V. statens arbetsgi- varverk. Sveriges persona/administrativajörening, Svenska .-'lrbetsgivareför- eningen (SAI-'). Kommunförbundet. Landstings/drämde! och Tjänstemän- nens centra/organisation ( TCO) är också positiva till förslaget.

Styrelsen för teknisk utveckling (STU) anser att det skulle innebära en alltför stor forskningspolitisk begränsning om arbetsmiljöfonden tilldela- des rollen som övergripande långsiktigt prioriteringsorgan. STU menar att samordningen bör ligga inom rcgeringskansliet.

Arbels/ivseenlrum delar i princip utredarens uppfattning, men kan inte se det lämpligt att arbetsmiljöfonden överordnas arbetslivscentrum och arbetsmiljöinstitutet. vilket kommer att bli fallet om fonden skall biträda regeringen i forskningspolitiska. programmatiska frågor.

• Sida 8
•  Original

.—1rbetsmiliöinstitute/ avvisar förs-laget eftersom det bryter mot det möns— ter som gäller för övrig forskning i Sverige. ("c'ntra/onganisationen SACO kan inte heller biträda förslaget.

.-trht'ta/sk)vit/ss!)vein-'n är tveksam till att arbetsmiljöfonden skall tillde— las denna uppgift. Enligt arbetarskyddsstyrelsen måste ansvaret för priori- teringar i första hand tillkomma forskningens intressenter inom sektorn.

Skälet för mitt förslag: Det är angeläget att det inom arbetslivsforskning- en finns en sammanhållen. långsiktig forskningspolitik och att övergripan- de prioriteringar görs inom hela området. Det finns ett stort behov av övergripande planering och samordning av svensk arbetslivsforskning för ett så effektivt och ändamålsenligt utnyttjande av forskningsmedlen som möjligt. Detta är ett ansvar som bör ligga på riksdag och regering.

Emellertid har arbetsmiljöfonden i sin egenskap av huvudfinansiär en central roll i den framtida utvecklingen av arbetslivsforskningen. Jag delar utredarens uppfattning så till vida att arbetsmiljöfonden bör få ett ansvar att följa och fortlöpande hålla sig informerad om svensk arbetslivsforsk- ning. Härigenom kan fonden skaffa sig en överblick över de samlade satsningarna inom arbetslivsområdet. I detta ligger inte att fonden skall ha ett överordnat prioriteringsansvar i förhållande till andra forskningsorgan. I fondens ansvar bör ingå att stimulera till ett ökat samarbete mellan berörda institutioner och högskolor och att följa samt utveckla samverkan med andra "områden t.ex. teknisk. samhällsvetenskaplig och humanistisk forskning. Sådan samverkan förekommer till viss del redan i dag i form av gemensamma program. genom samfinansiering och löpande kontakter med fonden.

Ansvaret för arbetsmiljöfonden att följa svensk arbetslivsforskning stäl- ler stora krav på fondens organisation. Jag delar utredningens uppfattning att fondens styrelse bör lägga ökad vikt vid strategiska frågor och vid planering och prioritering av fondens verksamhet i stort. Det ankommer emellertid på styrelsen att i sin arbetsordning göra en sådan avvägning. Det jag nu har anfört och vad jag i det följande kommer att anföra aktualiserar också en översyn av fondens instruktion och jag avser att återkomma till regeringen i denna. fråga.

Om forskning och utveckling inom arbetslivsområdet skall få önskad genomslagskraft i svenskt samhällsliv behöver en samordning av dessa frågor ske mellan flera departement. Detta bör lämpligen planläggas i samband med arbetet med forskningspropositionerna.

3.2 Kvalitetsfrågor och vetenskapligt råd.

Min bedömning: Arbetsmiljöfondens system för kvalitets- och re- levansprövning och för utvärdering av de f'orskningsinsatser som fonden beslutar om bör utvecklas.

Vid arbetsmiljöfonden bör inrättas ett vetenskapligt råd. Rådet bör ha en rådgivande och stödjande funktion i övergripande forsk- nings-och kvalitetsfrågor.

• Sida 9
•  Original

Utredaren: Överensstämmer med min bedömning. Remissinstanserna: Forskningsråz/snämntlen pekar på att utvärderingar skall ingå som ett reguljärt inslag i en forskningsfinansiärs arbete. Ilmna— nistisk— samhällsvetenskapliga rådet. medicinska_lorskningvrädet. universi— teten i Stockholm. Linköping. Umeå och Lund tillstyrker förslaget och universitet i Stockholm understryker att rådet måste få en stark ställning.

Soi'ta/vetenskapliga Ifärskningsrådet och arbetsrniljöinstitutet anser vis- serligen att fondens vetenskapliga kompetens bör stärkas men anser det tveksamt om ett råd med enbart rådgivande funktion kan engagera fors- karna. Forskarnas medverkan i viktiga policybeslut är ett viktigt instru- ment för en förtroendefull samverkan med forskningsfinansiärerna, på- pekar socialvetenskapliga forskningsrådet.

.—trbetsmiliä/onden ser positivt på förslaget men hävdar att rådets uppgif- ter måste begränsas till de forsknings- och kvalitetsfrågor där fondens kansli anser att behov finns av ytterligare beslutsunderlag. Erfarenheten visar att ett sådant råd inte kan ersätta ämnesrelaterade vetenskapliga kvalitetsbedömningar.

Arbetarskyddsstyrelsen anser det angeläget att arbetet hos fonden inte tyngs av en administrativ överbyggnad som byråkratiserar verksamheten och fördröjer beslutsprocessen eller tar resurser från den aktiva FoU— verksamheten.

SACO och Lana'stings/örbundet stöder förslaget. RRV, Lanzlsorganisa- . tionen i Sverige (LO) och TCO är tveksamma till förslaget. RR Vanser att det finns risk för att rådets roll i styrelsen blir oklar och att det snarare får en legitimerande roll än en kvalitetshöjande.

TCO anser att det kan uppståjävsproblem och LO anser att forskarinfly- tandet redan i dag är starkt i fondens verksamhet.

Skälen för min bedömning: Kriterierna för en väl fungerande sektors- forskning är av två olika slag. För det första måste verksamheten inriktas på frågor som är relevanta för de berörda sektorerna. För det andra måste forskningen uppfylla krav på god vetenskaplig kvalitet.

Jag anser det viktigt att kvalitetsfrågorna beaktas såväl genom en nog- grann prövning innan forskning påbörjas som genom en utvärdering av genomförd forskning. Därutöver kan fonden behöva vetenskapligt stöd i mer övergripande och strategiska bedömningar.

Tillskottet av utomstående vetenskaplig expertis i samband med den vetenskapliga prövningen sker i dag främst genom utlåtanden av externa experter som anlitats för den vetenskapliga granskningen av inkomna ansökningar: Prövningen av projektens relevans för åsyftat tillämpnings- fält eller problemområde utövas dels i beredningsförfarandet genom att ansökningarna som regel remitteras till närmast berörda arbetsmarknads- parter. dels av huvudorganisationcrnas och samhällets representanter i fondens styrelse.

Det måste vara regel att forskningsansökningarna handläggs på ett sätt som garanterar såväl vetenskaplig kvalitet som praktisk relevans. Det sektorsfinansierade forsknings- och utvecklingsarbetet skall i första hand utgå från de utvecklingstendenser och problem som är relevanta för berörd samhällssektor. Även om samhällsrelevansen sålunda är det avgörande

• Sida 10
•  Original

kriteriet vid val mellan olika projekt får avkall inte göras på kraven på god vetenskaplig kvalitet.

Behovet av vetenskaplig rådgivning som ett led i det vetenskapliga granskningsarbetet kan t.ex.. utöver det sedvanliga remitteringsförfaran- det. tillgodoses genom särskilda gransknings- och referensgrupper för vissa program- och insatsområden med företrädare för forskarsamhället. Såda- na grupper bör emellertid inte formaliseras till en på förhand fastlåst modell. Detta gäller även systemet att hantera remisser för fondens projekt— och programverksamhet. Det bör i detta sammanhang påpekas att flera av fondens projekt och program inte avser forskning och att en vetenskapligt inriktad remittering därför inte blir aktuell i dessa fall.

Utvärdering och uppföljning av större satsningar, program m.m. har också stor betydelse för arbetslivsforskningens utveckling och för arbets- miljöfondens prioriteringar. Det är därför angeläget att fonden har ett uppföljningsansvar för de medel som fonden beslutar om. I vilken ut- sträckning fonden skall följa upp de medel som fördelas efter beslut av regeringen bör från fall till fall klargöras i regeringsbeslut.

Arbetsmiljöfonden har under senare år strävat efter att bygga upp en kompetens och skaffa sig erfarenheter inom utvärderingsområdet. Diskus- sion pågår om en samverkan med andra forskningsfinansiärer i detta avseende. Jag anser att det är viktigt att system för fortlöpande utvärde- ringar av större satsningar. t.ex. stora projekt. program. större satsningar vid universitet och högskolor. vidareutvecklas inom fonden.

Utöver behovet av vetenskaplig expertis i berednings- och utvärderings- faserna kan fonden behöva vetenskapligt stöd även i sina övergripande och strategiska bedömningar. En form för detta kan vara inrättandet av ett vetenskapligt råd. som utredaren föreslagit.

Rådets uppgifter bör i första hand vara att medverka i och ge stöd i övergripande forsknings— och kvalitetsfrågor. Det kan t.ex. ge värdefulla bidrag i bedömningen av olika system för kvalitetsprövning, lägga upp riktlinjer för den vetenskapliga beredningsprocessen. bidra med underlag och synpunkter för långsiktig och kompetensuppbyggande forskning, för- stärka samarbetet med forskningsinstitutioner inom och utom landet. Jag anser däremot inte. i motsats till utredaren. att ett vetenskapligt råd ska vara en del av berednings- och beslutsprocessen inom fonden. Det kan då finnas risk att rådets roll gentemot. styrelsen blir oklar. Det bör ankomma på regeringen att utforma de närmare föreskrifterna för inrättandet av ett sådant råd vid arbetsmiljöfonden.

4. Arbetslivscentrum

Mitt förslag: Arbetslivscentrum omorganiseras till ett renodlat

forskningsinstitut.

Utredarens förslag: Huvudförslaget innebär att arbetslivscentrum blir

• Sida 11
•  Original

ett renodlat forskningsinstitut med betydligt mindre organisation. De två alternativa förslag som förs fram är dels att arbetslivscentrum och arbets- miljöinstitutet skall föras samman, dels att arbetslivscentrum skall inord- nas under universitet eller tekniska högskolan i Stockholm.

Remissinstanserna: Remissinstanserna instämmer huvudsakligen i utre- darens förordade förslag. Såväl arbetarskyda'sstyrelsen. arbets/ivseentrum. arbets/niljä/ona'en som arbets/niljöinstitutet anser att utredarens förordade förslag är det bästa. Även RR Vär positivt till huvudförslaget.

Statens arbetsgivarverk anser beträffande avvecklingen av informations- och främjandeverksamheten att man måste vara observant på det förhål- landet att kvalificerad forskningsverksamhet ställer stora krav på informa- tion om verksamheten och dess resultat.

SA CO, LO. Svenska Kommunjörbundet och Landstings/örbundet föror- dar också utredarens huvudförslag. TCO har svårt att tillstyrka den krafti- ga reduceringen av personalstyrkan utan anser att organisationens utform- ning inte kan bestämmas förrän dess verksamhet och omfattning blivit fastställd. Ett alltför litet centrum skulle omöjliggöra den tvärvetenskaplig- het som bör prägla centrums verksamhet, anser TCO.

Forskningsrårlsnämnden kan dock tänka sig ett radikalare förslag med regionala centra för arbetslivsforskning. Tekniska högskolor: och sam- hällsvetenskapligafakulteten vid Stockholms universitet anser att forskning och utbildning inom arbetslivsområdet främst bör förläggas till universitet och högskolor och förordar det alternativ där centrum förläggs till ett universitet. Kung/. Vetenskapsakademin finner ingen rimlig motivering till att centrum skall finnas kvar som ett fristående institut om utredningsar- bete inte längre skall ingå i deras uppgifter.

Statskontoret däremot förordar att arbetslivscentrum och arbetsmiljö- inStitutet slås ihop både med hänsyn till helhetsperspektivet på arbetsmil— jön och de administrativa besparingar som kan uppnås.

Sveriges persona/administrativa förening håller med om att arbetslivs— centrum bör ges en tydligare forskningsprofil och att andra aktiviteter kan utgå. Med den utgångspunkten är det föreningens bestämda uppfattning att centrum bör knytas till ett universitet antingen som ett institut eller integreras i samhällsvetenskaplig fakultet.

SA F förordar i första hand att arbetslivscentrum integreras med universi- tets- och högskolesystemet i Stockholm. Detta skulle i praktiken innebära att centrum organiseras som en vetenskaplig institution eller ett forsk- ningsinstitut vid tekniska högskolan eller vid Stockholms universitet. Ge- nom detta får arbetslivscentrum en koppling till den akademiska grundut— bildningen. vilket är den mest betydelsefulla kanalen för att sprida forsk— ningsresultat. betonar SAF.

Skälen för mitt förslag: Enligt riksdagens beslut (prop. 1975/76: 182, AU 46. rskr. 182) inrättades ett särskilt institut. arbetslivscentrum, vars uppgift skulle vara att bedriva och främja forskning och utvecklingsarbete kring problem som rör individer och grupper i arbetslivet. arbetsmark— nadsparternas relationer och inflytandefrågor samt arbetsorganisationen och dess funktionssätt. Ett motiv för att bygga upp arbetslivscentrum var att i offentlig regi genomföra forskningsinsatser vilka utifrån de fackliga

• Sida 12
•  Original

organisationernas perspektiv belyste frågor om arbetets ledning och orga- nisation. Arbetslivscentrum har i dag ca 90 anställda varav flertalet är tillsvidareanställda.

Utredaren har i sitt betänkande föreslagit olika alternativ för arbetslivs- centrums framtid. Utredaren anser att arbetslivscentrum har en olämplig organisation i förhållande till sin primära roll som forskningsorgan och brottas med grundläggande svårigheter alltsedan dess tillkomst. Utredaren föreslår därför att arbetslivscentrum ombildas från grunden så att det blir ett renodlat forskningsorgan samt att utredningsvcrksamheten och infor- mations- och främjandeverksamheten upphör. Detta menar utredaren kan ske på tre olika sätt. Utredarens förstahandsalternativ är att arbetslivscent- rum ombildas och kvarstår som självständig myndighet. Det andra alter- nativet är att arbetslivscentrum läggs samman med arbetsmiljöinstitutet och ett tredje förslag är att arbetslivscentrum integreras med universitetet eller tekniska högskolan i Stockholm. Remissinstanserna har över lag varit positiva till att arbetslivscentrum ombildas till ett renodlat forskningsinsti- tut enligt utredarens förslag. Någon remissinstans har föreslagit att arbets- livscentrum läggs samman med arbetsmiljöinstitutet och andra att det inordnas i universitet/högskola.

Arbetslivscentrum har varit föremål för utredningar vid ett flertal tillfal- len. Kritik har därvid riktats mot centrum för bl.a. verksamhetens omfatt- ning och inriktning, ledningsstruktur och organisation. Den nu föreliggan- de utredaren konstaterar att centrum fortfarande brottas med svårigheter och har en olämplig organisation för sitt ändamål. Jag anser i likhet med utredaren att en genomgripande förändring av arbetslivscentrum nu bör komma till stånd.

Jag är vidare överens med utredaren och flertalet remissinstanser om att arbetslivscentrum bör omorganiseras till ett renodlat forskningsinstitut som skall bedriva forskning inom det samhällsvetenskapliga området med i huvudsak den inriktning som forskningsverksamheten har i dag.

Arbetslivscentrum har under åren bedrivit en omfattande verksamhet. Verksamheten har emellertid varit splittrad mellan forskning, utrednings- arbete och främjande- och informationsverksamhet. Genom att bl.a. forskning och utredningsarbete har förts samman har utredningsarbetet kommit att ta resurser från forskningen. Den s. k. främjandeverksamheten har till syfte att knyta an till forskningen som en servicefunktion vad gäller bl. a. informations- och konferensarrangemang samt stimulera till ny forskning. Denna upplevs av många-. som oklar och har också vuxit ut och delvis avlägsnat sig från den forskning som bedrivs på arbetslivscentrum.

Enligt min mening bör traditionellt utredningsarbete och den s.k. främjandeverksamheten i sin nuvarande form på ett bättre och effektivare sätt bedrivas av löntagarnas organisationer. Jag ser det som en fördel att göra denna uppdelning eftersom både utredningsarbete och främjande av forskning bör ligga i löntagarorganisationernas intresse och alltså skiljas från den forskningsutförande verksamheten. Detta innebär också att dessa verksamheter kan få en starkare regional och lokal förankring. Redan i dag stöds organisationerna med medel från arbetsmiljöfonden för bl. a. forsk-

• Sida 13
•  Original

ningsinitierande verksamhet. Jag räknar med att medel från fonden även fortsättningsvis kommer att kunna utgå för sådan verksamhet.

När det gäller forskningsverksamheien har den framför allt varit inrik- tad på områden som rör inflytande- och medbestämmandefrågor, arbets- organisation samt struktur- och arbetsmarknadsfrågor innefattande kvin- nor i arbetslivet och arbetsrätt. lnom några av dessa områden bedriver också arbetsmiljöinstitutet forskning. Jag tänker då på den forskning som bedrivs inom institutet på det socialpsykologiska och arbetsorganisatori- ska området.

Med den inriktning som arbetslivscentrums forskningsverksamhet har i dag och som även i huvudsak bör gälla i framtiden kommer det att bli allt viktigare att utveckla samarbetet med arbetsmiljöinstitutet inom de forsk- ningsområden där båda instituten har verksamhet.

Ett framtida gott samarbete mellan dessa institut och en ömsesidig och konstruktiv påverkan av varandras verksamheter kommer enligt min 'me— ning att vara betydelsefull när det gäller att anpassa arbetslivsforskningen till de krav som utvecklingen i arbetslivet ställer när det i vidaste mening gäller att motverka ohälsa och arbetsskador och skapa det goda arbetet.

När det gäller arbetslivscentrums framtida dimensionering anser jag i likhet med utredaren och flertalet remissinstanser att antalet tjänster vid arbetslivscentrum måste reduceras. Antalet fasta forskartjänster bör enligt min mening inte överstiga 25. Personal för administration och informa- tion måste anpassas härtill och reduceras väsentligt i förhållande till da- gens nivå. Totalt bör ca 35 tillsvidaretjänster finnas på arbetslivscentrum. Till detta kommer projektanställda forskare och doktorandtjänster.

Med den nu föreslagna omfattningen och inriktningen av arbetslivscent- rums verksamhet krävs en ny organisation. För att förbereda genomföran- det av den nya organisationen avserjag inom kort att ge arbetslivscentrum i uppdrag att till den 15 maj 1991 till regeringen komma in med ett fullständigt förslag till en ny organisation innefattande framför allt en ny ledningsstruktur där den vetenskapliga kompetensen bör utgöra en väsent- lig del. I uppdraget kommer även ingå att närmare precisera verksamhe- tens inriktning och redovisa vilka resurser som kommer att behövas samt de ekonomiska konsekvenserna. Uppdraget skall också omfatta hur rela- tionerna mellan centrum och högskolan bör utformas för att den veten- skapliga kompetensen vid centrum skall komma forskarutbildningen till godo. Det är viktigt att arbetslivscentrums forskare kan utnyttjas för handledning av nya generationer forskare.

Arbetslivscentrum finansieras i dag av arbetarskyddsavgiften genom att medel för dess verksamhet helt bekostas över arbetsmiljöfonden. För budgetåret 1989/90 uppgick kostnaderna för centrum till drygt 40 milj. kr. Mitt förslag innebär att vissa besparingar kommer att kunna göras.

Förslaget som jag nu har redovisat är ett inslag i regeringens program för en omställning av den statliga administrationen. Förslaget innebär också att viss personal kan komma att sägas upp. För dessa blir det statliga trygghetsavtalet tillämpligt vilket innebär att den statliga trygghetsstiftel- sen under uppsägningstiden kan ge stöd på olika sätt inom ramen för trygghetsavtalet.

• Sida 14
•  Original

5. Särskilda medel för utbildning i samband med medbestämmandelagen (MBL)

Mitt förslag: Användningsområdet för de särskilda s.k. MBL-med- len bör utvidgas.

Skälen för mitt förslag: I enlighet med riksdagens beslut (prop. 1975/76:182. AU 46. rskr. 182) har regeringen sedan budgetåret 1976/77 anvisat medel för utbildning och information om MBL och därmed sam- manhängande avtal. De första åren finansierades verksamheten med an- slagsmedel. men från år 1981 har den finansierats genom arbetarskyddsav- giften.

Regeringen har senast år 1985 fastställt en ram för bidragets storlek. 13% av de medel som årligen flyter in till arbetsmiljöfonden från arbetar- skyddsavgiften skall användas för detta'ändamål. Högst 1/8 av bidraget skall gå till arbetsgivarorganisationerna, resten till arbetstagarorganisatio- nerna.

Medlen förs till ett konto, som varje organisation har hos arbetsmiljö- fonden från vilket organisationerna kan rckvirera sina andelar. De ränte- intäkter som uppstår på dessa konton tillförs fondens kapitalbehållning.

Under budgetåret 1989/90 uppgick medlen till 210 milj. kr. Utöver dessa medel har arbetsmiljöfonden alltsedan sin tillkomst år 1972 anslagit särskilda medel till utbildning och information inom arbets- miljöområdet. Insatserna riktas i första hand till skyddsombud, arbetsle- dare. ledamöter i skyddskommittéer. tekniska planerare och andra som är med om att forma arbetsmiljön. Medlen fördelas efter beslut av fondens styrelse och efter ansökan till fonden. Fonden beslutar själv om bidrags- ram och prioriteringar. Under budgetåret 1989/90 betalades ca 120 milj. kr. ut för detta ändamål. '

Beslutet om särskilda resurser till utbildning och information om MBL fattades när lagen infördes och har sålunda funnits under lång tid. Det finns mycket som talar för att behovet av information och utbildning kring medbestämmandefrågor inte har minskat. men att det har förändrats till sin karaktär. Medbestämmandefrågorna har kommit in i en ny fas, där det inte så mycket handlar om att lära sig lagens innehåll utan snarare hur lagens intentioner skall komma till praktiskt uttryck i ett förändringsarbete ute på arbetsplatserna. Medlens användning bör därför utvidgas till att gälla också sådan utbildning och information som mer allmänt har med arbetets förnyelse att göra som' t.ex. inflytandefrågor i samband med arbetsorganisatoriska och tekniska förändringar, frågor om jämställdhet samt frågor om lärande i arbetet. Samspelet mellan arbetsmiljön och utvecklingsfrågor av detta slag bör beaktas. Slutligen bör medlen kunna användas också för olika försöksverksamheter inom de nämnda utveck- lingsområdena.

Det finns alltså enligt min mening starka skäl för att de s.k. MBL- medlen får en mer flexibel användning som bättre svarar mot behoven på

• Sida 15
•  Original

lokal nivå. Det är vidare viktigt att arbetsmiljöfonden kontinuerligt följer upp och utvärderar medlens användning. Det bör ankomma på regeringen att mot bakgrund av vad som nu anförts utfärda de närmare föreskrifterna för användningen av dessa medel.

6. Informationsverksamheten

Min bedömning: Riksrevisionsverket (RRV) får i uppdrag att grans- ka informationsverksamheten inom arbetslivsområdet.

Utredaren: Överensstämmer med min bedömning. Remissinstanserna: .»frbetarsk_i-'dds.rtj-'relse/z, arbets/ivscenlrum, RRV. Landstings/örbundet, Kommunförbundet, SAF. LO och TCO tillstyrker förslaget.

Arbetsmiljö/änden finner förslaget motiverat men väl ambitiöst. Resul- tatet av tidigare erfarenheter visar svårigheter att utredningsvägen sam- ordna sådan verksamhet. Arbelsmiljöinstitutet avvisar förslaget med tanke på att det redan finns en arbetsgrupp som ser över informationen.

Skälen för min bedömning: När det gäller information och kunskaps- spridning inom arbetslivsområdet ställs det särskilt stora krav. Målgrup- perna är många och informationen om resultaten måste utformas så att den når ut till nyckelgrupperna, de som genom sitt arbete kommer att påverka arbetsmiljön, de som arbetar med den och de som arbetar i den.

Då är det inte nog att forskningsorgan och myndigheter inom arbetslivs- området sprider sin information om sina resultat var för sig. Risken är stor att mängden information på så sätt kommer att överstiga den kritiska punkt när mottagaren inte längre uppskattar att få den. Det finns vidare säkerligen effektivitetsvinster att hämta på en samordning. lnom arbets- livsområdet finns betydande resurser för information och kontaktverk- samhet. Jag avser därför att senare föreslå regeringen att RRV får i upp- drag att i en första fas kartlägga informationsflödet inom arbetslivsområ— det. Därefter bör ställning tas till hur uppdraget bör utformas för att se på spridningscffekter och målgrupper. 1 ett sådant sammanhang bör en nog- grann granskning ske av vilka målgrupperna är och i vilken utsträckning de efterfrågar och tillgodogör sig information.

• Sida 16
•  Original

7. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att [. godkänna och ta del av vad jag har anfört om arbetsmiljöfon- den 2. godkänna vad jag har anfört om omorganisation av arbetslivs- centrum 3. godkänna vad jag har anfört om de s. k. MBL-medlen.

8. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden lagt fram.

• Sida 17
•  Original

Innehållsförteckning Pf'Op. 1990/91: 69

Sid

Propositionens huvudsakliga innehåll I Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 december 1990. 2

1 Inledning .................................................. 2

2 Bakgrund ................................................. 3 2.1 Sektorsforskningiallmänhet ............................. 3 2Arbetslivsforskning .................................... 3

2. 2. 1 Arbetslivsforskningens framväxt .................... 3

2.2 Arbetslivsforskningens organisation och finansiering. 4

3 Arbetsmiljöfonden ......................................... 7 3.1 Arbetsmiljöfondens ansvar att följa svensk arbetslivsforskning. 7 3.2 Kvalitetsfrågor och vetenskapligt råd ...................... 8

4 Arbetslivscentrum .......................................... 10 5 Särskilda medel för utbildning i samband med medbestämmande- lagen .................................................... 14

6 Informationsverksamheten .................................. 15

7 Hemställan ................................................ 16

8 Beslut .................................................... 16

Bilaga 1 En sammanfattning av utredningen ..................... 17

Bilaga 2 Förteckning över remissinstanserna ..................... 20

Norstedts Tryckeri. Stockholm 1991 2 l

• Sida 22
•  Original