om filmstöd
Regeringens proposition
dn
[as Åka
1990/91: 81
[4]
om filmstöd
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 14 februari 1991.
På regeringens vägnar
Ingvar Carlsson
Bengt Göransson
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen tas upp vissa frågor om inriktningen av filmpolitiken samt två anslagsfrågor. Den ena av anslagsfrågorna går ut på att det statliga fraktstödet för film upphör med utgången av juni 1991 och att resurserna förs över till visningsnämnden vid Filminstitutet. I propositionen redovisas också ett avtal mellan staten, filmbranschen och videobranschen om den fortsatta verksamheten vid stiftelsen Svenska Filminstitutet. Avtalet är en förlängning av 1982 års film- och videoavtal och gäller fr.o.m. den 1 juli 1991 t.o.m. den 31 december 1992. Avtalet har ingen automatisk förlängning, varför nya förhandlingar måste föras före avtalstidens utgång. Nya parter i avtalet är videobranschens detaljhandelsorganisationer.
Den viktigaste ekonomiska förändringen är att avgifterna för videogram sänks. Detta gäller både hyrvideogram och köpvideogram. Antalet
I Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 81
biografbesökare och videouthyrningen har minskat kraftigt under år Prop. 1990/91: 81
1990. Detta leder till att Filminstitutet kommer att få lägre intäkter
framöver. Budgetåret 1989/90 erhöll Filminstitutet ca 175 milj.kr. genom filmavtalet och intäkterna beräknas för innevarande budgetår bli
177 milj.kr. För budgetåret 1991/92 beräknas intäkterna uppgå till ca
[55 milj.kr. Statsbidraget till Filminstitutet kommer under budgetåret
1991/92 att öka med mer än 6 procent. Statens andel av den totala fi-
nänsteringen av Filminstitutets verksamhet kommer att öka.
Avtalet innebär att en större andel av de totala resurserna avsätts för produktionsstöd till svensk långfilm. Filminstitutets resurser för gemen-
sam förvaltning, för administrativa basresurser för viss verksamhet samt
för Övriga filmkulture!la ändamål minskar.
Filminstitutets styrelse kommer att ha färre ledamöter och inga
suppleanter. De två garantinämnderna för långfilm ersätts med en produktionsstödsnämnd för långfilm. Genom dessa förändringar blir styr-
formerna tydligare.
Utbildningsdepartementet
Utdrag ur protokolt vid regeringssammanträde den 14 februari 1991
Närvarande: Statsministern Carlsson, ordförande och statsråden Hjelm-
Wallén, S. Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hell-
ström, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, EFreivalds, Wallström, Lööw, Persson, Molin, Sahlin, Larsson
Föredragande: statsrådet Göransson
Proposition om filmstöd
1 Inledning
Enligt 1982 års film- och videoavtal mellan staten och film- och video-
branscherna skall en tioprocentig avgift på biljettintäkterna erläggas av
de större biograferna, samt en avgift på fyrtio kronor för varje hyrvideogram. Avgiften för hyrvideogram har under avtalsperioden höjts till sextio kronor och det har införts en avgift om tjugo kronor på köpvi-
deogram. Avgifterna betalas in till Filminstitutet och används dels för stöd till produktion av svensk film och dels för institutets övriga verk-
samhet. Villkoren för avtalet var att biografbiljetter var befriade från
mervärdeskatt och att videobranschen var befriad från kassettskatt för de videogram för vilka avgift betalades. Film- och videoavtalet löper till den 30 juni 1991. Avtalet har sagts
upp av staten den 11 maj 1989. Under hösten 1990 har törhandtingar pågått mellan företrädare för utbildningsdepartementet och representanter för filmbranschen och videobranschen om ett fortsatt avtalsförhållande på filmpolitikens område. Förhandlingarna har resulterat i ett den 20 december 1990 undertecknat avtal, som från statens sida slutits under förbehåll för regeringens godkännande.
Avtalet bör fogas till protokollet som bilaga 1.
I prop. 1990/91:100 (bil. 10 s. 322) har jag anmält att jag avsåg att
återkomma till regeringen med en särskild proposition om den framtida statliga filmpolitiken. I denna skulle resultatet av nyss nämnda förhand-
lingar anmälas. I avvaktan på den särskilda propositionen har regeringen föreslagit riksdagen att till fraktstöd för film för budgetåret 1991/92
beräkna ett förslagsanslag på 1213 000 kr., samt att till filmstöd för budgetåret 1991/92 beräkna ett reservationsanslag av 55 739 000 kr.
Jag anhåller om att få ta upp dessa frågor. För överblickens och sam- Prop. 1990/91: 81 manhangets skull behandlar jag i det följande även frågor som inte fordrar beslut av riksdagen.
2 Utvecklingen på filmområdet
Under första hälften av 1900-talet var filmen ensam om att förmedla rörliga bilder. Det gjorde filmen viktig för underhållning och upplysning, liksom för nyhetsförmedling och propaganda. Biografpubliken var stor och utgjorde underlag för en omfattande filmproduktion.
I Sverige expanderade filmbranschen stadigt fram till mitten av 1950talet. Antalet biografsalonger var som flest år 1952, då det fanns 2583 registrerade biografsalonger. Uppgifter om filmpublikens storlek finns inte före år 1956, men detta år uppgick antalet besökare till 78,2 miljoner. Produktionen av svensk spelfilm var störst under 1940-talet då i genomsnitt 38 spelfilmer om året hade premiär.
I och med televisionens genombrott från mitten av 1950-talet och framåt fick filmen konkurrens. Det nya mediet övertog helt rollen som nyhetsförmedlare och biografernas publik minskade kraftigt.
Besökssiffrorna sjönk stadigt under 1950- och 1960-talen. Under 1970-talet varierade antalet biobesök runt ett årligt medelvärde av ca 24 miljoner. Under 1980-talets första hälft fortsatte nedgången i antalet biobesök, för att under senare hälften av decenniet stabilisera sig på en lägre nivå. Under år 1990 har det skett en ytterligare nedgång i antalet biografbesökare. Den drastiska utvecklingen kan sammanfattas genom att antalet biografbesökare år 1956 var ca 78 miljoner, år 1963 ca 40 miljoner, år 1973 ca 22 miljoner, år 1983 ca 18 miljoner och för år 1990 ca 15,3 miljoner.
Nedgången under 1980-talet sammanfaller med videobandspelarnas genombrott och den ökade uthyrningen av videogram. Utbyggnaden av kabelnät för vidaresändning av satellitprogram har vidare ökat utbudet av televisionsprogram och då inte minst utbudet av spelfilmer. I konkurrensen mellan olika TV-kanaler har filmutbudet blivit ett viktigt instrument. Detta har inneburit att även Sveriges Televisions kanaler har Ökat sitt filmutbud under senare tid. Det anförda kan vara en förklaring till den nedgång i biografbesök som har inträffat i början av 1990-talet.
De riktigt stora publikfilmerna var få. Allt färre spelfilmer på biograferna svarar dessutom för en allt större andel av publiken. Spelåret 1989/90 svarade de tiv mest populära filmerna för 41 96 av de totala bruttointäkterna och hade ca 6,7 miljoner besökare. Av de tio filmerna var fyra svenska.
Budgetåret 1982/83 fanns det 1253 biografsalonger och budgetåret 1985/86 1 H16 biografsalonger. Under senare hälften av 1980-talet har antalet biografsalonger varit i stort sett konstant. Budgetåret 1989/90 fanns det totalt I 131 biografsalonger i Sverige.
Under senare hälften av 1950-talet minskade den svenska spelfilms- Prop. 1990/91: 81 produktionen kraftigt. Under åren 1959-1964 var det genomsnittliga antalet spelfilmspremiärer lägre än 18 per år. Omedelbart efter 1963 års filmavtal ökade produktionen av svensk film. Under spelåren 1964/65- 1969/70 uppgick det genomsniuliga antalet premiärer för svenska och svensk-utländska filmer till över 25 per år. Produktionstakten under 1970-talet var i genomsnitt 18,5 premiärer per år. Under 1980-talet steg det genomsnittliga antalet premiärer för svenska och svensk-utländska filmer till över 22 per år.
Under perioden 1975/76-1981/82 premiärvisades 129 svenska eller svensk-utländska filmer. Under perioden 1982/83-1988/89 var motsvarande siffra 153. Det innebär att antalet premiärvisade svenska eller svensk-utländska filmer ökade med ca 19 26 mellan de två perioderna. Under perioden 1975/76-1981/82 premiärvisades 1804 utländska filmer och under perioden 1982/83-1988/89 var motsvarande antal 1504. Det innebär att antalet premiärvisade utländska filmer minskade med ca 17 26 mellan de båda perioderna.
Under perioden 1975/76-1981/82 var den svenska andelen av premiärvisade filmer ca 6,5 96 för att under perioden 1982/83-1988/89 stiga till ca 9,2 Ivo.
Svensk film har alltså under 1980-talet kunnat öka sin andel av premiärsatta filmer och den ökningen har varit tydlig.
Antalet biografbesökare har minskat för svensk film, men minskningen för utländsk film har varit ännu större. Under perioden 1975/76- 1981/82 var antalet biografbesökare på svenska filmer ca 24,5 miljoner, för att under perioden 1982/83-1988/89 minska till ca 21 miljoner. Det är en minskning med ca 14 260. Utländska filmer hade under perioden 1975/76-1981/82 totali ca 113 miljoner biografbesökare, för att under perioden 1982/83-1988/89 minska till ca 83,4 miljoner. Det är en minskning med ca 26 6. |
Det genomsnittliga antalet biografbesökare under premiäråret på svenska filmer var under perioden 1975/76-1981/82 ca 145 000, för att under perioden 1982/83-1988/89 falla till ca 114000. Det är en minskning med ca 21 26. .
Enligt Filminstitutet behöver en normal svensk spelfilmsproduktion en biografpublik på ca 600000 personer för att filmen skall bära sina kostnader. Med tanke på värt språkområdes storlek är det bara i undantagsfall möjligt att få så stora publiksiffror. Spelåren 1987/88-1989/90 hade ca 42 96 av de premiärsatta svenska långfilmerna en publik per film som var färre än 5 000 personer.
3 Den svenska filmpolitiken
Svensk filmpolitik syftar till att inom värt begränsade språkområde uppehålla en filmproduktion av en sådan omfattning att vi kan behålla en egen filmidentitet. En sådan produktion har blivit ännu viktigare ge-
tl Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 81
nom den massiva exponering av utländsk film som sker genom det öka- Prop. 1990/91: 81 de televisionsutbudet i kombination med videotekniken. Till detta kommer den dominans som utländsk film har på de svenska biograferna och på den svenska marknaden för uthyrning av videogram. Den svenska produktionen bör vara kvalitetsinriktad. De filmpolitiska åtgärderna skall vidare syfta till ökade möjligheter att visa kvalitetsfilm utanför storstadsområdena. Insatserna för barn och ungdom har en särskilt stor betydelse inom hela det filmpolitiska området. Svensk film kan ge barn och ungdom en nationell, kulturell identitet. Inom filmpolitikens ram bör det också finnas utrymme för att bevara och levandegöra det filmkulturella arvet. Filminstitutet fungerar som ett centralt instrument för den statliga filmpolitiken.
Filmpolitiken har utformats under en lång period. Organisatoriska och finansiella frågor har ofta lösts på annat sätt än inom övriga kulturområden. Före år 1951 förekom inga statliga bidrag till svensk filmproduktion. Under 1950- och 60-talen utvecklades vissa former för stöd till filmen i form av återbäring av erlagd nöjesskatt. Förutsättningarna för den svenska filmpolitiken ändrades i grunden genom 1963 års filmavtal. Enligt avtalet skulle biografägarna erlägga 10 96 av biljettintäkterna till den genom avtalet bildade stiftelsen Svenska Filminstitutet. Medlen skulle användas för att enligt bestämmelser i avtalet i olika former stödja svensk film. Samtidigt med att avtalet trädde i kraft avskaffades nöjesskatten på biografföreställningar. Genom 1982 års film- och videoavtal kom videobranschen in i avtalet. Detta innebar att en avgift för hyrvideogram skulle erläggas ull Filminstitutet. Avtalet ändrades under avtalstiden, vilket innebar att hyrvideogramsavgiften höjdes från ursprungliga 40 kr. för varje videogram till 60 kr. för varje videogram, samt att det tillkom en avgift för köpvideogram.
Under 1960-talet finansierades de filmpolitiska åtgärderna uteslutande med biografavgifter. Sedan 1970-talet har staten gradvis ökat sina finansieringsinsatser för de filmpolitiska åtgärderna dels genom generella bidrag till Filminstitutet, dels specialdestinerade statliga insatser. Den större delen av åtgärderna finansieras emellertid fortfarande med avgiftsmedel från de avtalsslutande branscherna.
4 Förlängningen av 1982 års film- och
videoavtal
1963 års filmavtal och 1982 års film- och videoavtal har under snart 30 år utgjort grunden för den svenska filmpolitiken. Staten har sagt upp 1982 års film- och videoavtal till den 1 juli 1991. Parterna har därefter fört förhandlingar om stiftelsen Svenska Filminstitutets fortsatta verksamhet och om möjligheterna att behålla ett avtalsförhållande även efter den nuvarande avtalsperiodens stut.
Videogramtekniken har en stor betydelse för spridning och visning av film. Med hänsyn härtill har förhandlingarna om en förlängning av
1982 års film- och videoavtal även förts med representanter för video- Prop. 1990/91: 81
branschens detaljistorganisationer.
Mellan filmbranschen genom Sveriges Biografägareförbund, Folkets
Husföreningarnas Riksorganisation, Riksföreningen Våra Gårdar, Sveriges Filmuthyrareförening u.p.a. och Föreningen Sveriges Filmprodu-
center, videobranschen genom Sveriges Videodistributörers Förening,
VideoHandelns Samarbetsorganisation och Videouthyrarnas Samarbets-
organisation samt staten, har den 20 december 1990) träffats ett avtal om
att förlänga 1982 års film- och videoavtal. Jag avser att i ett annat sammanhang föreslå regeringen att godkänna avtalet. Förlängningen av 1982 års film- och videoavtal är kortsiktig och avser perioden fr.o.m. den I juli 1991 t.o.m. den 31 december 1992. Det
sker ingen automatisk förlängning av avtalet om ingen av parterna säger upp det. Ein orsak till att det inte har varit möjligt att sluta ett långsiktigt avtal är osäkerheten om hur televisionen kommer att utvecklas.
Televisionen har en viktig roll, både som distributionskanal för film
och som producent av filmer av olika slag. Satelliter och kabelnät har
på ett avgörande sätt ändrat förutsättningarna på detta område. En huvudfråga i svensk filmpolitik är hur de televisionsföretag som med sina
sändningar vänder sig till Sverige skall kunna bidra till nyproduktion av
svensk spelfilm.
Samarbetet mellan stiftelsen Svenska Filminstirutet och Sveriges Television kommer att fortsätta i samma omfattning som förut. Vissa re-
striktioner i det gamla avtalet har strukits. De hade den effekten att Sveriges Television missgynnades i förhållande tll andra televisionsbolag
samtidigt som det var det enda bolag som lämnade finansiella bidrag till Filminstitutet.
I det följande kommer jag att redovisa de huvudsakliga ändringarna i
det förlängda film- och videoavtalet. Inledningsvis anger jag vissa institu-
tionella förändringar.
Filminstitutets styrelse blir mindre. I det tidigare avtalet bestod styrelsen av åtta ledamöter och tre suppleanter. I det nu förlängda avtalet kommer styrelsen att bestå av sju ledamöter och det kommer inte att finnas nägra suppleanter. Detta sker för att göra styrformerna tydligare. Tydligare styrformer är nödvändiga under den period som avtalet avser främst på grund av den ekonomiska situationen, vilket jag strax ämnar ålerkomma till.
För att inte fasta tillgångar skall överföras ull den löpande driften
har i det förlängda avtalet införts en bestämmelse som gör det omöjligt för styrelsen att sälja eller ytterligare belåna Filmhuset utan regeringens medgivande.
Vid Filminstitutet skall det enligt det förlängda avtalet finnas en pro-
duktionsstödsnämnd för långfilm. Nämnden ersätter de tidigare två gar-
antinämnderna för långfilm. Garantinämnderna har haft en gemensam ordförande utan rösträtt, som utses av stiftelsens styrelse. Produktionsstödsnämnden för långfilm har en ordförande med rösträtt som utses av stiftelsens styrelse. Förutom ordförande har varje garaninämnd för
långfilm haft fem ledamöter och tre suppleanter. I den ena nämnden ut- Prop. 1990/91: 81 ser filmbranschen fyra ledamöter och två suppleanter medan Svenska teaterförbundet utser en ledamot och en suppleant. I den andra nämnden utser filmbranschen en ledamot och en suppleant medan Svenska teaterförbundet utser fyra ledamöter och två suppleanter. Produktionsstödsnämnden för långfilm består av fem ledamöter, varav en är ordförande. Ordförande utses av styrelsen, två ledamöter av filmbranschen
och två ledamöter av Svenska teaterförbundet. Denna förändring innebär att Filminstitutets styrelse får eit större ansvar för hela stiftelsens
verksamhet, medan nämnden har den tydtiga och begränsade uppgiften att fördela produktionsstöd till svensk film. Minskningen av antalet ledamöter och suppleanter från 17 till 5 personer innebär ett tydligare an-
svar. De fem personerna i produktionsstödsnämnden för långfilm kom-
mer att få mandatet att fastlägga färdvägen för svensk långfilmsproduk-
tion med tydligt ansvar för denna verksamhet. Namnbytet från garantinämnd till produktionsstödsnämnd avspeglar den verklighet som gäller. Det stöd som utgår är ett produktionsstöd
och inte ett garantibelopp.
5 Förutsättningarna för ett nytt avtal
Filmavtalet har under sin 27-äriga existens varit framgångsrikt. Avtalet
är unikt i sitt slag. Det är en frivillig överenskommelse mellan avtalsparterna om stöd till filmproduktion och en rad filmkulturella ändamål.
De ekonomiska förutsättningarna har förändrats till följd av filmoch videobranschernas utveckling, men avtalet har via Filminstitutets verksamhet åstadkommit en filmproduktion som varit omfattande. Det
gäller långfilm, dokumentärfilm och kortfilm. Det gäller också insatser för filmvisning som under senare tid fått ökad betydelse. Avtalet har
också skapat förutsättningar för filmkulturella insatser (arkiv. filmrestaurering, bibliotek m.m.), som i ett internationellt perspektiv varit omfattande.
Under senare tid har en tillbakagång förmörkat en tidigare mycket
ljus situation. Till följd av detta har branschernas lönsamhet försämrats och många företag visar stora förluster. Ekonomiskt innebär avtalet att
film- och videobranscherna anslår en del av omsättningen till Filminsti-
tutet. Detta betyder att.stora inkomster från utländska filmer används för svensk filmproduktion och filmkulturella ändamål. Det är viktigt att inse att avtalet inte garanterar en fast årlig inkomst till Filminstitutet. I de förhandlingar som fördes framkom det att videobranschen till följd av ekonomiska problem inte var beredd att stå kvar i avtalet på nu-
varande villkor. Denna förändring tillsammans med färre biografbesökare kommer att minska den ekonomiska ramen.
F detta läge kan det ligga nära till hands att överväga att staten skulle
ta Över hela ansvaret för filmpolitiken. Det statsfinansieHa läget skapar
inga förutsättningar för deua. Budpgetåret 1989/90 tillfördes filmfonden Prop. 1990/91: 81 vid Filminstitutet ca 175 milj.kr., varav staten svarade för ca 27 milj.kr.
Därutöver lämnades statsbidrag för särskilda ändamål med ca 22 milj.kr. Filmavtalet har därul! ett egenvärde genom att de kommersiella branscherna tar ett ansvar för filmpolitiken.
Mot den nu anförda bakgrunden fann jag det angeläget aut bibehålla ett avtalsförhållande. Kontakter med parterna, Filminstitutets styrelse, fackliga organisationer och filmarbetare stärkte mig i den uppfattning-
en. Parterna var i det ckonomiska läget överens om att fördelningen
mellan olika ändamål måste justeras. Resultatet blev att stödet till film-
produktion fick en högre andel av resurserna och att stödet till förvalt-
ning och vissa filmkulturetta ändamål, kortfilm, samt visningsverksamheten i motsvarande grad fick en lägre andel av resurserna.
Under hela 1980-talet har filmavtalet varit utomordentligt fördelaktigt för Filminstitutet. Inget annat kulturområde har haft en lika snabb
anslagsutveckling. IFrån budgetåret 1980/81 till budgetåret 1989/90 har intäkterna ökat med ca 300 26 1 löpande priser och ca 60 26 i fasta pri-
ser. Om prognoserna över videcouthyrning och biografbesök slår in, kommer Filminstitutet under budgetåret 1991/92 att ha lägre intäkter, men intäkterna kommer realt att ligga betydligt över de intäkter 1982
års film- och videoavtal gav under sitt första budgetår, dvs. 1982/83.
När det gäller fördelningen av intäkterna på olika ändamål bör det
uppmärksammas att det är de filmkulturetia verksamheterna som fätt de största förstärkningarna. Budgetåret 1982/83 var intäkterna till detta ändamål 16,9 milj.kr. För budgetåret 1991/92, alltså det första där det förlängda avtalets fördelningsnycket tillämpas, beräknas beloppet bli 35,7
milj.kr. eller mer om reservmedel utnyttjas.
Det betyder all intäkterna till filmkultur och förvaltning kommer au i betydande grad ha ökat i real penningvärde fram till budgetåret
1991/92.
Samma typ av analys kan göras för samtliga ändamål som kommer att få en lägre andel av de fördelningsbara intäkterna.
Avtalstiden är nu 18 månader och den korta avtalstiden beror bl.a. på att branscherna inte var beredda att acceptera en längre vidsperiod.
Inför den 1 januari 1993 bör det finnas en helhetsbild för en utökning av antalet avtalsparter, så att ett nytt avtal kan avse samtliga filmvisare.
Jag avser alt återkomma till hur förberedelserna av detta skall genomfö-
ras.
6 Filminstitutets ställning
Filminstitutet har sedan sin tillkomst haft en central roll i svensk filmpolitik. Institutets stöd till svensk filmproduktion har gjort det möjligt att upprätthålla en produktion av kvalitetsfilm. Visningsverksamheten
inom Filminstitutet har bidragit till en stor bredd på biografrepertoaren
i hela landet. Filminstitutets verksamhet för att bevara och levandegöra Prop. 1990/91: 81 det filmkultureHa arvet är viktig. Filminstitutet bedriver också ett viktigt arbete för att ute i världen sprida kännedom om svensk film. Under senare år har ett arbete inletts för att stärka filmens roll i det lokala kulturlivet.
En del av statens filmstödjande verksamhet har förlagts utanför Filminstitutet. Det har vid dessa tillfällen funnits skäl som har talat för sådana lösningar. När nu de ekonomiska resurserna för stöd till svensk film minskar är det angeläget att ytterligare markera Filminstitutets roll som centralt organ för filmen. Jag kommer under punkten 10 Anslagsberäkningar för budgetåret 1991/92 att föreslå att det statliga fraktstödet för film, som statens biografbyrå svarar för, avvecklas i och med utgången av innevarande budgetår. Motsvarande resurser tillförs i stället visningsnämnden vid Filminstitutet. Däremot har jag inte ansett det vara lämpligt att överföra till Filminstitutet de bidrag till projekt på filmområdet som konstnärsnämnden disponerar. Den mångfald för stöd till svensk kortfilm som detta ger bör bibehållas.
Jag finner det angeläget att stärka Filminstitutets ställning som det centrala organet på filmpolitikens område. Samtidigt har jag varit angelägen att bevara den unika konstruktion med ett avtalsförhållande mellan staten och film- och videobranscherna, som utgör grunden för Filminstitutet.
7 Produktionsfrågor. Spridning och visning av
värdefull film
En central filmpolitisk uppgift är att slå vakt om den svenska filmproduktionen. Vi behöver svensk film för att bevara vår nationella identitet på ett område som domineras av multinationeit produktion för en världsmarknad. I det nu förlängda film- och videoavtalet har det, som jag redovisar under avsnitt 8, skett en ännu kraftigare markering av stödet till svensk filmproduktion.
Den svenska filmens utveckling beror dock till sist på alla dem som är verksamma inom filmproduktionen. Bra filmer kan bara skapas av dessa personer och inte genom administrativa eller politiska beslut.
Det finns två faktorer som är viktiga att framhålla. Det är väsentligt att en tillräcklig produktionsvolym kan upprätthållas. Det förlängda film- och videoavtalet ger sådana förutsättningar, men det går inte att garantera en viss produktionsvolym enbart genom offentliga insatser. Det är angeläget att de offentliga insatserna samverkar med andra tillgängliga resurser både inom och utom landet. De sammanlagda resurserna bestäms också genom filmernas framgång hos publiken. Publikmässigt framgångsrika filmer stödjer nyproduktion av svensk film på flera sätt. Dels ger de intäkter till Filminstitutet genom avgifter på biografbiljetter och genom videogramavgifter, dels bär publikmässigt framgångsrika filmer sina egna kostnader bättre. Är filmen publikmässigt
mycket framgångsrik kan produktionsstödet återbetalas till Filminstitu- Prop. 1990/91: 81 tet.
Filmutbudet på de svenska biograferna och på den svenska videomarknaden hänger samman med de marknadsmässiga förutsättningarna. Delvis gäller detta också filmutbudet i olika televisionskanaler. I storstäderna där publikunderlaget är större blir filmutbudet bredare och omfattar film för olika smakriktningar. På mindre orter begränsas utbudet. Filmer som attraherar mindre delar av publiken kommer sällan dit.
Sedan lång tid har filmintresserade människor inte nöjt sig med detta. Detta är bakgrunden för filmstudiorörelsen och till de insatser för spridning och visning av värdefull film som kanaliseras via visningsnämnden vid Filminstitutet.
8 Finansieringsfrågor
Filmavtalet utgår från att biografavgifter och videoavgifter skall finansiera de olika detarna av Filminstitutets verksamhet. Därtill kommer statliga bidrag både i allmän och specialdestinerad form.
Inför förhandlingarna om filmavtalet har det som jag tidigare har anfört funnits en strävan från samtliga parter att vidmakthålla den nuvarande konstruktionen med ett filmavtal. Det har inte varit möjligt att öka det nuvarande procentuella avgiftsuttaget från biograferna. Däremot har det varit möjligt att bibehålla den tidigare avgiftsnivån trots att det ekonomiska läget för biografbranschen är bekymmersamt. År 1990 var det hittills sämsta publikåret i filmavtalets historia. Antalet besökare var 1990, som nämnts, 15,3 miljoner vilket skall jämföras med 16,6 miljoner besökare för år 1986, vilket var den tidigare bottennoteringen. Biografbranschens ekonomi kommer att försämras ytterligare den 1 januari 1991, när den breddade mervärdeskatten genomförs. Genom att biografbiljetter aldrig har varit belagda med mervärdeskatt innebär den breddade mervärdeskatten att biografbranschen måste betala den breddningen fullt ut, eftersom de inte har möjlighet att dra av ingående mervärdeskatt mot utgående medvärdeskatt.
Videobranschen betalar även i fortsättningen en avgift för både hyrvideogram och köpvideogram. Enligt 1982 års film- och videoavtal var avgiften för varje hyrvideogram 40 kr. Den 1 mars 1989 höjdes avgiften till 60 kr. Avtalet kompletterades senare genom att det för varje köpvideogram skulle utgå en avgift på 20 kr. fr.o.m. den I juli 1989.
Videobranschen har under år 1990) fått vidkännas en kraftig minskning av omsättningen. Det är nu en bransch som har en vikande marknad. Det har trots detta varit angeläget för videobranschen att fortsätta som part i film- och videoavtalet. Detta har varit möjligt genom aut avgiften för varje hyrvideogram har återgått till 1982 ärs nivå, dvs. en avgift på 40 kr. för varje videogram. Avgiften för varje köpvideogram blir 15 kr. Antalet avtalsparter från videobranschen har utökats.
Sveriges Television har tidigare haft en överenskommelse direkt med Prop. 1990/91: 81 Filminstitutet om samarbete på filmproduktionens område. Detta förhållande består. Enligt vad jag erfarit kommer Sveriges Television att förbinda sig att för budgetåret 1991/92 betala 5 milj.kr. och för budgcetåret 1992/93 2,5 milj.kr. allt i 1982 års penningvärde till Filminstitutets allmänna verksamhel, samt att satsa en minst lika stor summa på samproduktion och förvärv av visningsrätt till svenska långfilmer.
De statsbidrag som utgår till filmändamål har räknats upp på samma sätt som andra bidrag inom det statliga området.
Biografavgifterna kan beräknas till 70 miljkr. för budgetåret 1991/92. Videogramavgifterna kan beräknas till 40 milj.kr. under samma period. Intäkterna från Sveriges Television och Filminstitutets ränteintäkter kan för budgetåret 1991/92 beräknas till 17 milj.kr. Det generella statsbidrag som jag t det följande kommer att föreslå skall tillföras filmfonden beräknas för budgetåret 1991/92 till 29 milj.kr. Totalt innebär detta att filmfonden för budgetåret 1991/92 kommer att tillföras 155 milj.kr. Beräkningarna är osäkra på vissa punkter, eftersom utvecklingen är svår att förutse.
De beräknade intäkterna för budgetåret 1991/92 kan jämföras med de intäkter som tillfördes filmfonden budgetåret 1989/90. Genom biografavgifter tillfördes då filmfonden 69 596 000 kr., genom videogramavgifter 58 107.000 kr., genom Sveriges Television och Filminstitutets ränteintäkter 19635 000 kr. och genom ett generellt statsbidrag 27270 000 kr. Filmfonden tillfördes totalt 174608 000 kr. budgetåret 1989/90. Intäkterna beräknas alltså bli ca 20 milj.kr. lägre för budgetåret 1991/92 än utfaltet för budgetåret 1989/90).
9 Fördelningen av filmfondens medel
Reglerna om fördelningen av filmfondens medel finns i 32 § film- och videoavtalet. Fondmedlen skall användas med lägst 20 96 för stiftelsens engagemang, i produktion av svensk film. På denna punkt har det inte skett någon ändring i förhållande till det tidigare avtalet. I det förlängda avtalet är det emellertid inte längre möjligt att föra resurser från detta ändamål till stiftelsens gemensamma förvaltning. För budgetåret 1989/90 tillfördes detta ändamål 41,7 milj.kr., varav 6,5 milj.kr. överfördes för stiftelsens gemensamma förvaltning, för administrativa basresurser samt övriga filmkulturella ändamål. Den summa som då återstod för stiftelsens egna engagemang i svensk filmproduktion var 35,2 milj.kr. Denna summa skall jämföras med ett beräknat belopp på 31 milj.kr. för budgetäret 1991/92.
Lägst 38 90 av de i filmfonden tillgängliga medlen skall användas för produktionsstöd till svenska långfilmer. I det tidigare avtalet skulle lägst 35 do av medlen användas för produktionsgarantier till motsvarande ändamäl. Edet nya avtalet har termen produktionsgaranti ersatts med produktionsstöd, eftersom den senare termen bättre beskriver stödformens
innehåll. Budgetåret 1989/90 tillfördes detta ändamål! 60,2 milj.kr. och Prop. 1990/91: 81 för budgetåret 1991/92 beräknas detta ändamål tillföras 58,9 milj.kr.
I det tidigare avtalet skulle lägst 5 96 av de fördelningsbara medlen i filmfonden avsättas för produktionsgarantier till svenska kortfilmer. Enligt det förlängda avtalet skall lägst 4 26 av medlen avsättas för produktionsstöd till svenska kortfilmer. I det nya avtalet har termen produktionsgarantier ersatts med produktionsstöd av samma skäl som gäller för långfilmsstöd. Budgetåret 1989790 tillfördes ändamålet 9,2 milj.kr. och för budgetåret 1991/92 beräknas detta ändamål tillföras 6,2 milj.kr.
I det tidigare avtalet skulle lägst 5 96 av de fördelningsbara medlen i filmfonden avsättas för att främja spridning och visning av värdefull film. Enligt det förlängda avtalet skall lägst + 96 avsättas för detta ändamål. Budgetåret 1989/90 tillfördes detta ändamål 9,1 milj.kr. och för budgetåret 1991/92 beräknas detta ändamätl tillföras 6,2 milj.kr.
För stiftelsens gemensamma förvaltning, för administrativa basresurser för viss verksamhet, samt för övriga filmkultureHa ändamål avsattes i det tidigare avtalet högst 23 246 av de fördelningsbara medlen i filmfonden om de totalt i filmfonden disponibla medlen för ett budgetår var i intervallet 111-120 milj.kr. och högst 24 96 om de var i intervallet 101- 110 milj.kr. i prisläge den I juli 1982. Understeg de totalt fördelningsbara intäkterna under ett budgetår 100 milj.kr. i prisläge den 1 juli 1982 skulle högst 25 96 av de fördelningsbara medlen tillföras detta ändamål. Enligt det nya avtalet skall högst 23 26 av de fördelningsbara medlen i filmfonden användas för detta ändamål. Överstiger de i filmfonden disponibla medlen för ett budgetår 100 milj.kr. i prisläge den I juli 1982 får av de överskjutande medlen högst 14 26 användas för ändamälet. Budgetåret 1989/90 ullfördes detta ändamål 40,3 milj.kr. Under budgetäret 1991/92 får styrelsen använda den i avtalet avsatta reserven på 2 96 för detta ändamål. Budgetåret 1991/92 beräknas detta ändamäl tillföras 35,7 milj.kr. och om reserven används 38,8 milj.kr.
I det tidigare avtalet skulle 3 96 av de fördelningsbara medlen i filmfonden användas för film- och videobranschernas branschfrämjande ätgärder. På denna punkt sker det inga förändringar i det förlängda avtalet. Budgetåret 1989/90 tillfördes detta ändamål 5,2 milj.kr. och för budgetåret 1990/91 beräknas detta ändamål tillföras 4,7 milj.kr.
I det tidigare avtalet skulle 2 26 av de fördelningsbara medlen i filmfonden avsättas för stöd till produktion eller distribution av värdefulla videogram. Detta gällde under förutsättning att de fördelningsbara medlen var i intervallet 101-110 milj.kr. i prisläge den I juli 1982. Var de fördelningsbara medlen i intervallet FFI-120 milj.kr. i prisläge den I juli 1982 skulle 4 96 avsättas och var de fördelningsbara medlen mer än 121 milj.kr. i prisläge den I juli 1982 skulle lägst 5 26 avsättas.
I det förlängda avtalet skall lägst 3 96 av de fördelningsbara medlen i filmfonden användas för detta ändamål. Budgetåret 1989/90 ulltördes detta ändamål 4.3 milj.kr. Budgetåret 1991/92 beräknas detta ändamål tillföras 4,7 milj.kr.
12 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 81
I det tidigare avtalet skulle + 256 av de fördelningsbara medlen i film- Prop. 1990/91: 81
fonden avsättas för stöd tll biografer. Detta gällde under förutsättning
att de fördelningsbara medlen var 111 milj.kr. eller mer i prisläge den I
juli 1982. Enhigt det förlängda avtalet skall lägst 3 96 användas till stöd
för biografer. Budgetåret 1989/00 tillfördes dewa ändamål 6,2 milj.kr. och för budgetåret 1991/92 beräknas detta ändamäl tillföras 4,7 milj.kr.
10 Anslagsberäkningar för budgetåret 1991/92
ÅTTONDE HUVUDTITELN
I prop. 1990791-100 upptogs anslagen Fraktstöd för film och Filmstöd med preliminärt beräknade belopp i avvaktan på förevarande särskilda
proposition. Slutliga förslag, till medelsanvisningar kan nu föreläggas
riksdagen.
Film m.m.
H 2. Fraktstöd för film
Inför arbetet med en treårsbudget för statens biografbyrå fick byrån i uppdrag att redovisa hur det statliga fraktstödet för film använts och att bedöma vilka effekter stödet haft. Det statliga fraktstödet syftar till att
allmänt förbättra biorepertoaren vid de mindre biograferna.
Statens biografbyrå har i en rapport. Fraktstödet och dess effekter, redovisat uppdraget.
Biografbyrän har I sitt arbete med rapporten haft medverkan av statskontoret.
Andelen granskade filmer som blivit fraktstödsberättigade har under
perioden 1985-1989 ökat från 3196 111 43 96. Biografbyrån har också
studerat hur frakistödet har fördelats i relation till hur publikdragande
filmerna har varit. 40 96 av antalet beslutade fraktstödstitlar har varit sådana att de dragit stor publik (mer än 100 000 besökare) medan 60 96 av
titlarna har lockat färre besökare. Biografbyrån har gjort en detaljerad
analys av antalet visningar av frakistödsberättigade filmer för det första
kvartalet 1988. Genomgängen ger vid handen att 67 96 av dessa filmer visades upp till tre visningstillfäten och att det var 15-26 av filmerna som visades vid mer än 10 unfällen. Av de filmer som visades vid mer än I0 tillfällen är spridningen stor. En del av de filmerna ullhör kategorin .publikfilmer, som med stor sannolikhet skulle ha visats även om fraktstöd inte hade utgått. När det gäller de filmer som har visats vid eu
fätal tillfällen ställer sig biografbyrån frågan om inte visningen skulle ha Prop. 1990/91: 81
kommit till stånd även om det inte hade funnits ett fraktstöd.
Statskontorets analys avser antalet visade fraktstödsfilmer i relation
till det totala antalet visade filmer på de mindre biograferna i Norrbot-
ten och Västerbotten. Mätperioden avser tre olika år. Analysen visar att i Västerbotten sjönk andelen visade fraktstödsfilmer efter det att fraktstödet kommit att gälla i detta län. I Norrbottens län. där fraktstöd utgått
under hela perioden, sjunker andelen visade fraktstödsberättigade filmer
från 30 26 1983 ill 20 26 1988. Utvecklingen i de två länen är nästan
identisk trots att fraktstöd infördes i Västerbotten mitt under perioden.
Den slutsats biografbyrån drar är at det statliga fraktstödetv me i - nämnvärd utsträckning har den effekt som varit avsikten, nämhgen att
på de mindre biograferna påverka repertoaren i riktning mot ett större utbud av kvalitetsfilmer.
Utnyttjandet av fraktstödet har generellt sett minskat. Biografbyrän har kunnat betala ut fullt ansökt belopp utan att utnyttja hela anslags-
posten. För budgetåret 1989/90 återstod mer än 200 000 kr. Visningen av fraktstödsberättigad film har sjunkit samtidigt som en större andel av
filmerna har blivit frakistödsberättigade. En del av de fraktstödsberätti-
gade filmerna har visat sig kommersiellt gångbara och därför utan behov av fraktstöd.
Det statliga fraktstödet har enligt biografbyrån blivit ett biografstöd
riktat tll de små biograferna I stället för ett stöd för visning av kvalitets-
film.
Biogratbyråns rapport har varit remitterad och remissvar har inkommit från Bygdegårdarnas Riksförbund, Folkets Husföreningarnas Riksorganisation, Film- och Videobranschens Samarbetskomnmunué, Polfilm, Riksför-
eningen Våra Gårdar, Sufielsen Svenska Filminstitutet, Sveriges Förenade Barn- och Ungdomsfilmstudios, Sveriges Filmuthyrareförening u.p.a., Sveriges Förenade Filmstudios och Triangelfilm.
Remissinstanserna stödjer i huvudsak biografbyråns analys av det
statliga fraktstödets effekter för visning av kvalitetsfilm.
Riksföreningen Våra GCärdar och Bygdegäårdarnas Riksförbund menar att det statliga fraktstödet bör ersättas av eu system med förlustgarantistöd. Den ekonomiska situationen för de små biograferna i tandsorten är svår. De drivs mer eler mindre med ideella insatser. Frakistödet har haft stor betydelse, men det administrativa förfarandet har motverkat
stödets syfte. Det avgörande för filmsättare och föreståndare är om film-
erna kan möta en publik och inte om filmen är berättigad till fraktstöd eller inte.
Film- och Videobranschens Samarbetskommiuée anser att fraktstöd är bra, men att stödet bör utökas till 150 26 av fraktkostnaderna. Den eko-
nomiska stödeffekten skulle då bli mer kraftfull. Sveriges Filmuthyrareförening u.p.a. delar denna uppfauning.
Suftelsen Svenska Filminstitutet menar att de resurser som nu finns för fraktstöd även i framtiden kan användas för att stödja och bredda ut-
budet av kvalitetsfilm utanför storstadsområdena. Filminstitutet visar
på de olika stödformer som nu finns bl.a. genom fraktstöd, biografstöd, Prop. 1990/91: 81 parallelldistribution av film och den verksamhet som visningsnämnden vid institutet bedriver. Enligt Filminstitutet är det angeläget att en förstärkt samverkan kommer till stånd mellan olika former för stöd till kvalitetsfilm. För att nå det målet anser institutet att de medel som nu finns för fraktstöd för film bör överföras till visningsnämnden vid institutet.
Polfilm och Triangelfilm delar båda biografbyråns uppfattnin att fraktstödets effekter inte har blivit de avsedda. Båda anser likaledes att nuvarande resurser för fraktstöd bör föras över till visningsnämnden vid Filminstitutet. |
För Folkets Husföreningarnas Riksorganisation har fraktstödet haft en stor betydelse. Organisationen vill att Riksföreningen Våra Gårdars förstag till förlustgarantistöd prövas som en del i en mer samlad kulturpolitisk översyn av samhällets biografpolitik. Det är först i ett sådant perspektiv som man kan ta ställning till om administrationen av fraktstödet skall flyttas från biografbyrån. Organisationen vill inte utesluta att Filminstitutet i en framtid får en vidgad roll för att söka bevara biografer i hela landet.
Föredragandens överväganden
Det är uppenbart att det statliga fraktstödet för film inte har fått de avsedda effekterna. Det visar både biografbyråns rapport och remissvaren. lilminstitutet visar på de olika stödformer som nu finns. Jag är av den uppfattningen att det är lämpligt att nu avveckla det statliga fraktstödet för film och att överföra motsvarande resurser från detta anslag till visningsnämnden vid Filminstitutet. Resurserna skall av visningsnämnden användas för samma syfte som det statliga fraktstödet, dvs. för spridning och visning av kvalitetsfilm. Det bör ankomma på Filminstitutet att närmare ta ställning till hur dessa resurser skall användas, samt att följa resultaten av verksamheten.
H 3. Filmstöd
| 1989/90) Utgift | 19 384 000 |
| 199091 Anslag | 55 739 000 |
| 1991/92 Förslag | 59 229 000 |
För stiftelsen Svenska Filminstitutets verksamhet gäller 1982 ärs filmoch videoavtal, godkänt av regeringen den 3 juni 1982. Ändringar infördes i avtalet, för statens del genom beslut den 17 mars 1983. den 29 augustli 1985, den 2 oktober 1986, den 8 september och den 22 december 1988, den 11 maj 1989 samt den 20 december 1990. Enligt avtalet, som är slutet mellan staten och organisationerna inom film- och videobranscherna, skall avgifter till stiftelsen erläggas av biografägare och videogramuthyrare. Avgifterna tillförs en filmfond för att enligt närmare bestämmelser i avtalet användas för produktion av svensk film, för att
främja spridning och visning av värdefull film, för bränschfrämjande Prop. 1990/91: 81 ändamål samt för övriga filmkulture!lla ändamål.
Från anslaget utgår bidrag enligt följande sammanställning.
1990/91 Beräknad ändring
1991/92
Föredraganden
1. Bidrag titl filmfonden 28 265 000 + 735 000 2. Produktionsgarantier !
till svenska kortfilmer 3.092 000 + 424 000 3. Främjande av spridning och
visning av värdefull film 8 697 000 + 1954 000 4. Bidrag för filmkulturella
ändamål 1 895 000 of. 5. Bidrag till filmkulturella
insatser för barn och ungdom 6 755 000 + 270 000 6. Stöd till biografer 4975 000 + 25 000 7. Bidrag till projekt
på filmområdet 2 060 000 + 82 000
55 739 000 + 3 490 000
Svenska Filminstitutet Svenska Filminstitutet har lämnat in en fördjupad anslagsframställning för budgetåren 1991/92-1993/94. Institutet har dessutom enligt ett uppdrag från regeringen överlämnat en särskild rapport, Filmstödet, där erfarenheterna och framtidsutsikterna för ew filmstödssystem av nuvarande typ behandlas. Båda framställningarna redovisas här i ett sammanhang.
Förslag Institutet föreslår inte någon omprövning av verksamheten eller förändrad inriktning av arbetet.
I Fr.o.m. budgetäret 1991/92 Produktionsstöd vill svenska kortfilmer
Institutet föreslår, i likhet med tidigare år, ev antal nya finansierings- Prop. 1990/91: 81
källor för verksamheten: | En 10-procentig avgift på betal-TV-kanaler för långfilm
2 Överföring av kabelnämndens överfinansiering med 10 milj.kr. i avvaktan på betal-TV-avgiften
3 En tillfällig särskild höjning av TV-avgiften med 30 kr. till förmån
för svensk filmproduktion
Institutet beräknar sina anslagsbehov enligt följande (milj.kr.):
bo davvaktan på att nya finansieringskällor
skapas enligt punkterna I och 2 ovan ett specialdestinerat anslag till
Filminstitutets A-ändamål + 34,7
2 - Publikarbete + 2 3 oIrämjande av spridning och visning
av värdefull film + 2 1 Film- och videoverkstäder + 5 5 - Engångsanslag, för nordiska barn-
och ungdomsfilmmönstringen + 0,5 Slutligen föreslår institutet att medvärdeskatteutredningens förslag
(i betänkandet SOU 1987:45) om avdrag för ingående mervärdeskatt på
produktions- och kopieringskostnader för svensk film genomförs.
Utgångspunkter
Institutets utgångspunkter i form av en analys av uppnådda resultat
sammanfattas under rubriken Filminstitutet i går. Institutet menar att dess engagemang i filmproduktionen I samspelet med övriga producenter resulterat I att det i dag finns en svensk filmproduktion som är värd
att tala om. Institutet ser dock barn-. ungdoms- och familjefilm som ett
omräde för särskilda satsningar inför 1990-talet.
Filminstitutets visningsverksamhet gör institutet till den största filmdistributören i Sverige med 12-13 vo av marknaden. Sverige har en bredd på repertoaren som överträffar många andra länders. Institutet
har under perioden 1975/76-19887/89 satt 1 013 filmer i distribution. Det ekonomiska målet att filmerna skall bära sina egna kostnader har uppnåtts enligt institutet, om man beaktar att institutets filmbank rymmer
ett stort antal ännu inte utnyttjade filmrättigheter. Förluster har dock uppkommit för distributionen sedan budgetåret 1984/85. Antalet impor-terade och distribuerade barn- och ungdomsfilmer har minskat kraftigt
sedan 1985/86. Antalet biografbesökare har minskat kraftigt sedan institutet började föra statistik - från ca 40 miljoner 1963/64 till ca 17 miljoner 1989/90. En tydlig koncentration av besökarna till ett fåtal stora publikdragande filmer har skett. 32 Jo av de svenska filmerna 1989/90 sågs av färre än
5000 personer, 64 26 av högst 20000. Förklaringen till nedgången är
naturligtvis konkurrens från TV och under senare år video och kabel-
TV.
Institutet redovisar också verksamheten med parallelldistribution av Prop. 1990/91: 81 filmer till biografer på mindre och medelstora orter, biografstödet, Cinemaiecket, filmarkivet, dokumentation, festivaldeltagande, förlag, teknisk information, tidningar, filmpedagogisk verksamhet. produktionsteknisk och administrativ service.
Jilminstitutets framtid är delvis oroväckande enligt institutet, främst därför att videointäkterna minskar kraftigt, från 77 milj.kr. budgetåret 198990 till beräknade 61 milj.kr. för innevarande budgetår. Inkomsterna från biografbesöken beräknas komma att ligga kvar på ungefär nuvarande nivå. Det minskade besökarantalet kompenseras i stort sett av höjda biljettpriser. Minskningen av intäkterna går i första hand ut över stödet till produktion av svensk långfilm.
Föredragandens överväganden En förutsättning för förlängningen av 1982 års film- och videoavtal har varit att statsbidrag även i fortsättningen utgår till stiftelsen Svenska Filminstitutet. Enligt avtalet skall avgiftsinkomster och bidrag av olika slag samlas i en fond och fördelas mellan olika ändamål enligt procenttal som anges i avtalet.
Tillgången på medel för fonden är beroende av intäkterna från biografavgifter och videoavgifter. För budgetåret 1991/92 beräknas fonden tillföras 126 milj.kr.
Under förevarande anslag bör för budgetåret 1991/92 sammanlagt 29 milj.kr. av statsmedel tillföras fonden. Dessa medel kommer att fördelas i enlighet med procentsatserna i avtalet. Totalt kommer alltså fonden att ha tillgång till ca 155 milj.kr. under budgetåret.
Staten bör vidare rikta vissa bidrag direkt till särskilda verksamhetsområden. Härigenom kommer resurstilldelningen för dessa områden att bli större än som följer av avtalets fördelningsregler.
Den svenska kortfilmsproduktionen har kunnat erhålla stöd på två olika sätt. Under förevarande anstag har produktionsgaranti kunnat utgå från anslagsposten Produktionsgarantier till svenska kortfilmer och produktionsstöd från anslagsposten Bidrag till projekt på filmområdet. Anslagsposten Produktionsgarantier vill svenska kortfilmer har fördelats av garantinämnden för kortfilm vid Filminstitutet och anslagsposten Bidrag till projekt på filmområdet av konstnärsnämnden.
Visningsnämnden vid Filminstitutet svarar bl.a. för främjande av spridning och visning av värdefull film. 1982 års förlängda film- och videoavtal har konsekvenser för spridning och visning av värdefull film. Filmfondens totala fördelningsbara intäkter minskar, samtidigt som andelen avsedd för spridning och visning av värdefull film minskar från 5 0 till 4 26. Jag har tidigare under anslagsposten H 2. Fraktstöd för film redovisat mina synpunkter på det statliga fraktstödet. Det är angeläget att under rådande ekonomiska villkor sammanföra resurserna på ell sådant sätt att de kan användas optimalt. Resurserna motsvarande det statliga fraktstödet har jag nu beräknat under anslagsposten Främjande av spridning och visning av värdefull film.
Jag beräknar 10.651 000 kr. till främjande av spridning och visning Prop. 1990/91: 81 av värdefull film.
Föreningslivets visningsträmjande insatser är av stor betydelse. För
budgetåret 1991/92 bör därför bidraget till Folkets Husföreningarnas
Riksorganisation för Bio-Kontrast-verksamheten samt bidraget till Sveriges Förenade Filmstudios inte understiga 1 508000 kr. resp. 1014000
kr.
Under anslagsposten Bidrag för filmkulturella ändamål har jag be-
räknat ett oförändrat belopp på 1895 000 kr. Vidare har jag för anslags-
posten Stöd till biografer gjort en mindre uppräkning. Totalt har jag beräknat anslagsposten till S milj. kr.
Det förlängda film- och videoavtalet gäller till den I januari 1993. Avtalstiden gör det olämpligt att för detta anstag tillämpa 3-års-
budgetering.
11 Hemställan
Med hänvisning till vad jag har anfört, hemställer jag att regeringen fö-
reslår riksdagen
I. att godkänna vad jag har anfört om förutsättningarna för ett
nytt avtal (avsnitt 5) och filmstödets inriktning mot nyproduktion
av svensk film (avsnitt 7),
2. att anta förslaget om att fraktstöd för film upphör med utgången av budgetåret 1990/91, 3. att till Filmistöd för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 59 229 000 kr.
12 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och heslutar
att genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört
för de ätgärder och de ändamål som föredraganden hemställt om.
Förlängning av 1982 års film- och videoavtal Bilaga 1
Parterna 1. svenska staten,
2. Sveriges Biografägareförbund, Folkets Husföreningarnas
Riksorganisation, Riksföreningen Vära Gärdar, Sveriges
Filmuthyrareförening u.p.a. och Föreningen Sveriges Filmproducenter
(nedan kallade filmbranschen), och
3. Sveriges Videodistributörers Förening (SVF), VideoHandelns Samarbetsorganisation (VHS) och Videouthyrarnas Samarbetsorganisation (VIDSAM) (nedan kallade videobranschen)
har träffat det avtal om förlängning av 1982 års film- och videoavtal som
framgår av bilaga A.
Avtalet är från statens sida träffat under förbehåll av regeringens
godkännande.
Detta avtal har upprättats i nio likalydande exemplar av vilka staten
Bilaga 1 tagit ett, filmbranschen fem och videobranschen tre. Stockholm den 20 december 1990 För staten Bengt Göransson För Sveriges Biografägareförbund Göran Lindgren — Per Tengblad För Folkets Husföreningarnas Riksorganisation Bertil Stockhaus För Riksföreningen Våra Gårdar Ragnar Rundlöf För Sveriges Filmuthyrareförening u.p.a. Kaj Wall För Föreningen Sveriges Filmproducenter Bo Jonsson
ho [ES
För Sveriges Videodistributörers Förening
Bilaga I
Anders Wiklund = Lars Gustafsson För VideoHandelns Samarbetsorganisation Tom Wiel För Videouthyrarnas Samarbetsorganisation
Sten Grener
Mot ovanstående avtal har Filmägarnas Kontrollbyrå Aktiebolag intet att
erinra Björn Gregtelt
Bilaga 1
Bilaga A
Parterna har i fråga om 1982 års film- och videoavtal
överenskommit
dels att 35 och 37 §§ i avtalet samt bilagorna 5, 6, 9 och 10 skall upphöra att gälla,
dels att 4, 6, 7, 14, 16, 21, 23,28, 30-33, 38 och 39 §§ i avtalet samt
bilagorna IH, 2,3 (p. 2 och 41-18), I och 8 skall ha följande lydelse.
48 Bilaga 1
Styrelsen skall bestå av sju ledamöter, utsedda av regeringen, som tillika bestämmer vem som skall vara styrelsens ordförande.
Styrelsens ledamöter skall utses för hela avtalstiden.
Regeringen skall vid sammansättningen av styrelsen företrädesvis till
ledamöter utse personer med erfarenhet från skilda håll på film- och videoområdet.
Den som varit ledamot under två mandatperioder får utses till ledamot för ytterligare en period endast om särskilda skäl föreligger.
Styrelsen utser inom sig vice ordförande.
6§
Styrelsen beslutar om fördelningen av de under räkenskapsäret influtna
medlen i enlighet med de närmare bestämmelser som anges i 32 §. Den
fastställer för varje räkenskapsår en budget för verksamheten.
Styrelsen avgör i övrigt sädana viktigare frågor rörande stiftelsens verksamhet, organisation och ekonomiska förvaltning som inte enligt bestämmelser i detta avtal eller dess bilagor ankommer på andra organ
hos stiftelsen.
Styrelsen får inte utan regeringens tillstånd sälja eller belåna
Filmhuset.
78 Ordföranden skall tillse att sammanträden hålls när det behövs. Om styrelseledamot eller verkställande direktören fordrar att styrelsen
sammankallas, skall en sådan begäran efterkommas.
Styrelsen är beslutför när ordföranden eller vice ordföranden och minst hälften av de övriga ledamöterna är närvarande. Som styrelsens
beslut gäller den mening som de flesta enar sig om eller, vid lika röstetal, den mening som ordföranden vid sammanträdet biuräder.
Verkställande direktören har rätt att närvara och yttra sig vid
sammanträde med styrelsen.
148 Bilaga I
Närmare bestämmelser om förvaltningsrådets verksamhet - såsom om beslutförhet, kallelser ull sammanträden och protokoll - skall antas av styrelsen efter hörande av rådet.
16 &
Hos stiftelsen skall finnas en produktionsstödsnämnd för långfilm, en produktionsstödsnämnd för kortfilm och en visningsnämnd.
Närmare bestämmelser om nämndernas sammansättning och
uppgifter finns i bilagorna 3 och 4.
Regeringen fastställer ersättning till styrelsens ledamöter och till revisorer och suppleanter för revisorer. Regeringen fastställer vidare
ersättning till ledamöter i förvaltningsrådet och i nämnderna för särskilda ärenden.
Styrelsen bestämmer I övrigt löner, arvoden och anställningsvillkor.
23 §
Biografägare eller den som eljest anordnar bilografftöreställning (nedan kallad biografägare) skall till stiftelsen erlägga en avgift, motsvarande tio procent äv bruttobiljettintäkten vid föreställningen. Med sädan intäkt avses bruttvoinkomst enligt de av Filmägarnas Kontrollbyrå Akticbolag fastställda allmänna bestämmelserna vid filmleveranser. Filmhyra skall
inte utgå på den del av intäkten som utgör avgiften. Det är i detta
samman hang utan betydelse för avgiftsplikten om film visas med hjälp av videoteknik i stället för med traditionell teknik.
28§
Den som bedriver yrkesmässig verksamhet för uthyrning av videogram (vidcogramuthyrare) skall erlägga vissa avgifter ull stiftelsen. Avgifterna utgär för de videogram som utges genom att föras I handeln för uthyrning direkt till kunder för enskilt bruk. Avgiften utgör för varje
videogram som innehåller en längfilm enligt definitionen i bilaga 3 punkt 3 fyrtio kronor. För varje videogram som innehåller en kortfilm
utgör avgiften tjugofyra kronor. För videogram som innehåller flera
utgår för vidcogram som innehåller flera kortfilmer med en Bilaga 1
sammanlagd visningstid motsvarande en eller flera långfilmer.
Mecd uthyrning jämställs försäljning med rätt för köparen att återlämna videogrammet mot att han återfår det av köpeskillngen eller andra förfaranden där det klart frampår att det är fråga om uthyrning.
Den som bedriver yrkesmässig verksamhet för utgivning av videogram för försäljning (videogramsäljare) skall erlägga vissa avgifter till stiftelsen. Avgifterna utgår för de vidcogram som utges genom att föras i handeln för försäljning direkt till kunder för enskilt bruk. Avgiften utgör för varje videogram som innehåller en långfilm enligt definitionen i bilaga 3 punkt 3 femton kronor. För videogram som
innehåller flera långfilmer utgår avgift för varje långfilm. För köpvideogram som innehäller kortfilm skall inte utgå någon avgift.
30 &
Avgifterna skall redovisas särskilt och betalas in till stiftelsen enligt
regler som fastställs av stiftelsen efter samråd med videobranschen. För redovisning och inbetalning av avgiftsmedien skall i övrigt tillämpas av Kontrollbyrån fastställda regler. Bland reglerna avseende uthyrning av videogram skall finnas en bestämmelse om att underlåtenhet att betala
avgift likställs med underlåtenhet att betala för levererade videogram.
Videogramuthyraren/säljaren är skyldig att låta stiftelsen genom kontrollant granska hans räkenskaper sävitt gäller avgiftsredovisningen och hans innehav av avgiftspliktiga videogram.
Kostnaderna för avgiftsuppbörden och kontroHverksmaheten skall betalas av stiftelsen.
Från berörda videogramuthyrare/säljare skall snarast genom videobranschens försorg, införskaftas och till stiftelsen överlämnas förbindelse att betala avgift enligt gällande film- och videoavtal och attt i övrigt följa bestämmelserna i avtalet. Förbindelsen skatl ha den lydelse
som framgår av bilaga 2.
Som förutsättning för leverans av videogram till videogramuthyrare skall gälla att uthyraren avgett sådan förbindelse vill stiftelsen.
För leveranserna av videogram skall vidare gälla dels att underlåtenhet av videogramuthyraren att betala avgift till stiftelsen Bilaga 1 likställs med underlåtenhet att betala för levererade videogram, dels att underlåtelsen medför av. uthyraren kan avstängas från vidare leveranser.
328 De avgiftsmedel som enligt detta avtal skall tillfalla stiftelsen tillförs en
fond. Fonden kan också tillföras statsbidrag och andra typer av bidrag. De medel som sålunda tillförs fonden och ränteintäkterna på dessa skall
användas för följande ändamål:
A. Lägst tjugo procent används för stiftelsens engagemang i produktion av svensk film. Andamålet fär också bekosta bidrag till internationellt samarbete som kan komma svensk film tillgodo.
B. Lägst trettioåtta procent används för produktionsstöd till svenska långfilmer. Stödet skall syfta till en fri konstnärlig, utveckling av svensk
långfilm med bibehållande av filmens inriktning mot en stor publik.
Det skall inte styra produktionerna i viss konstnärlig riktning, ej heller ge företräde åt någon eller nägra sådana riktningar framför andra.
C. Lägst fyra procent används för produktionsstöd ull svenska kortfilmer. Minst hälften av det årliga produktionsstödet skall avse
kortfilm för barn.
D. Lägst fyra procent används för att främja spridning och visning av
värdefull film.
LE. Högst tjugotre procent används för stiftelsens gemensamma förvaltning, för administrativa basresurser för verksamheterna under punkterna A-D samt i övrigt för de filmkulturella ändamål som stiftelsen skall främja i sin verksamhet.
F. Tre procent används av film- och videobranscherna för branschfrämjande ändamål. Medlen skall tillföras film- och videobranschernas samarbetskommitte.
G. Lägst tre procent används för stöd till produktion eller distribution
av värdefulla videogram. Stödet skall syfta till att bredda utgivningen av film på videogram och stimulera videobranschen till insatser på området. Medlen skall användas till rikstäckande distribution av värdefulla videogram. I första hand får medel användas för stöd till utgivning, framtagning av kassetter. distribution, information samt andra insatser för att öka intresset för värdefulla videogram. Vid fördelning av medel skall särskilt behovet av stöd till svenska videogram
Medel får även användas till produktion av informationsmaterial. Bilaga I
Synpunkter på stödets utformning från videobranschen bör särskilt
beaktas.
HH. Lägst tre procent används till stöd för biografer. Medlen skall
användas till att bevara och förstärka biografstrukturen i landet och till att stimulera film- och biografbranscherna till insatser på området. Styrelsen skall fördela medlen med lika delar på stöd till parallelt-
distribution av kopior av aktuella filmer och stöd till upprustning av
biografer. Insatserna skall till övervägande del riktas till biografer på
orter på mindre och medelstora orter. Vid fördelningen av medel till stöd till parallelldistribution skall styrelsen beakta behovet av stöd viH värdefull film. Vid fördelningen av medel vill stöd till uppprustning av biografer skall styrelsen särskilt uppmärksamma behov av stöd till biografer på orter med endast en biograf. Vid fördelning av sådana
medel förutsätts lokala insatser.
Statsbidrag kan komma ati utgå dels vill fonden för fördelning enligt de i denna paragraf intagna procenttalen, dels direkt för särskilt angivna
ändamål.
Inkomster som uppkommer i verksamhet som bekostas under
punkterna A, B eller C)t. ex. inkomster av filmer eller ej ianspråktagna
produktionsgarantier, tillförs fonden och används enligt styrelsens bestämmande för ändamäl under A, B eller C. Inkomster som uppkommer i verksamhet som bekostas under punkterna I och FE tillförs fonden och används enligt styrelsens bestämmande för ändamål under DD eller E.
Redovisning av intäkter och kostnader skall följa en bruttoprincip och eventuella transaktioner mellan ändamålen skall ske på
affärsmässiga grunder.
Det ankommer på styrelsen att av tillgängliga medel årligen avsätta de reserver som anses erforderliga. Reserverna får inte användas till
ändamål som avses under I. Om det finns särskilda skäl får styrelsen dock under verksamhetsåret 1991/92 använda reserverna till sådant ändamål.
Om det sammanlagda belopp som tillförs fonden enligt första stycket under ett verksamhetsår överstiger 160 miljoner kr i prisläget den I juli 1991 får av det överskjutande beloppet högst fjorton procent användas
för ändamäl som anges under I.
33 8 Bilaga 1
Detta avtal träder i kraft den 1 juli 1991 och skall gälla till och med den 31 december 1992.
38 §
Uppsägning från filmbranschens respektive videobranschens sida gäller endast om den undertecknats av minst tre branschorganisationer.
39 §
Om avtalet upphör att gälla vid avtalstidens utgång. skall de avgifter som redovisas för åren 1991 och 1992 användas enligt bestämmelserna i avtalet, om parterna inte kommer överens om annat.
Om avtalet upphört att gälla, får regeringen förordna att stiftelsen skall träda i likvidation. I sådant fall har regeringen tillika att utse en
likvidator. Stiftelsens behållning, med undantag av de för 1991 och 1992 redovisade avgifterna, tillskiftas staten att användas för stiftelsens allmänna ändamål.
Förordnas ej om likvidation, skall stiftelsen bestå, till dess regeringen
förordnar annorlunda. Stiftelsens tillgängar, med undantag av de för
1991 och 1992 redovisade avgifterna, skall i sådant fall alltjämt förvaltas
av stiftelsen för dennas allmänna ändamål. Därvid är stiftelsen dock inte längre bunden av avtalets regler rörande fördelningsprinciper.
Avgifter, som erlagts i förskott och som avser videogram vilka förs i
handeln för uthyrning eller för videogram som avses för försäljning efter det att avtalet upphört att gälla, skall återbetalas av stiftelsen.
Bilaga 1
Förbindelse; biografavgift
Undertecknad anordnare av biografföreställning/biografägare, som har
tagit del av gällande film- och videoavtal och de särskilda regler som
förutsätts i avtalets 25 §, åtar sig härigenom gentemot stiftelsen att under
den tid avtalet är i kraft betala in avgift entigt avtalet och låta stiftelsen genom av denna utsedd kontrollant granska räkenskaperna såvitt gäller avgiftsredovisningen, att i Övrigt följa avtalets bestämmelser samt att
godtaga att underlåtenhet att betala avgift likställs med underlåtenhet att
betala filmhyra.
Bilaga 2
E Bilaga I
Förbindelse; hyrvideoavgift
Undertecknad videogramuthyrare. som tagit del av gällande film- och
videoavtal och de särskilda regler som förutsätts i avtalets 30 §, åtar sig
härigenom gentemot stiftelsen att under den tid avtalet är i kraft betala
in avgift enligt avtalet och läta stiftelsen genom av denna utsedd
kontrollant granska räkenskaperna sävitt gäller avgiftsredovisningen och
innehavet av avgiftspliktiga videogram, att i övrigt följa avtalets bestämmelser samt aut godtaga att underlåtenhet at betala avgift likställs med underlåtenhet att betala för levererade videogram.
Förbindelse; köpvideoavgifi
Undertecknad videogramsäljare, som tagit del av gällande film- och videvavtal och de särskilda regler som förutsätts i avtalets 30 §. åtar sig härigenom gentemot stiftelsen att under den tid avtalet är i kraft betala in avgift enligt avtalet och låta stiftelsen genom av denna utsedd kontrollant granska räkenskaperna såvitt gäller avgiftsredovisningen och innehavet av avgiftspliktiga videogram samt att i övrigt följa avtalets bestämmelser.
Bilaga 1
Bilaga 3
Film, som tillkommit i samverkan mellan svenska och utländska intressen, skall likställas med svensk film under förutsättning dels att den svenska kapitalinsatsen uppgår till minst tjugofem procent av produktionskostnaden för filmen, dels att den svenska insatsen av artistiska medarbetare är av påtaglig betydelse.
Produktionsstöd ull svenska långfilmer
Produktionsstöd kan utgå till svenska långfilmer med konstnärlig
inriktning och under förutsättning au de ekonomiska, tekniska
och personella resurserna för produktionens genomförande föreligger.
Produktionsstödet skall vara äterbetalningspliktigt enligt förutsättningar som styrelsen föreskriver enligt punkt 17.
6. Produktionsstödet får uppgå till en viss andel av filmens
produktionskostnad, dock högst oll visst belopp.
Produktionsstöd till filmer som avses i punkt 2, beräknas på
grundval av den svenska andelen av produktionskostnaderna.
I underlaget för produktionsstödet får inräknas kostnader för marknadsföring.
' '”
Beslut om produktionsstöd fattas av en nämnd kallad
Bilaga I produktionsstödsnämnden för långfilm.
Beslut av produktionsstödsnämnden att avslå ansökan om
produktionsstöd till film som avses i punkt 2 på grund av att
förutsättningarna i punkterna I och 2 inte är uppfyllda, kan av
producenten underställas styrelsen för förnyad prövning.
[ON Om produktionsstöd har utgått till en film får filmen visas i s.k. betal-TV tidigast tolv månader efter biografpremiären, och i
annan television tidigast arton månader efter biografpremiären.
Styrelsen får medge undantag från denna bestämmelse om det begärs av filmens producent.
10. Produktionsstödsnämnden för långfilm består av fem ledamöter,
varav en är ordförande. Ordföranden utses av styrelsen, två
ledamöter av filmbranschen och två ledamöter av Svenska Teaterförbundet.
Produktionsstödsnämnden sammanträder på kallelse av ordföranden. Den är beslutför när ordföranden samt minst en av de av filmbranschen och minst en av de av Svenska Teaterförbundet utsedda ledamöterna är närvarande. Som nämndens beslut gäller den mening varom de flesta enar sig eller,
vid lika röstetal, den mening som ordföranden biträder.
Den som är ledamot i produktionsstödsnämnden fär inte samtidigt vara ledamot i styrelsen eller 1 förvaltningsrådet.
Ledamöterna i produktionsstödsnämnden utses för hela
avtalstiden. Den som under tre på varandra följande år har vari
Iedamot, ordförande etter suppleant i produktionsstödsnämnden
Bilaga I
eHer i en garantinämnd för långfilm får inte på nytt utses till
ledamot förrän tre år har förflutit sedan närmast föregående
mandatperiod avslutades.
Ledamot i produktionsstödsnämnden är jävig vid behandlingen av ärende i vilket han har ekonomiska eller andra intressen.
'n Vid sidan av produktionsstöd kan produktionsstödsnämnden besluta om särskilda anslap för utarbetande av underlag för
filmproduktionsprojekt. Styrelsen bestämmer det sammanlagda
beloppet av sådana anslag.
Produktionsstödsnämnden skall årligen avge berättelse för
närmast föregående verksamhetsår. Berättelserna överlämnas senast den I november till styrelsen och förvaltningsrådet.
Närmare bestämmelser om produktionsstöd enligt 32 3, punkt B.
och för produktonsstödsnämndens verksamhet fastställs av
styrelsen. Innan styrelsen beslutar om sådana bestämmelser skall den inhämta yttrandenfrån Föreningen Sveriges Filmproducenter och Svenska 'Featerförbundet. Bestämmelser om högsta belopp. stödets andel av produktionskostnaden. beräkning och fastställelse av produktionskostnader och filmintäkter, avtrappning av produktionsstöd samt återbetalning och slutreglering av produktionsstöd fastställs i samråd med Föreningen Sveriges Filmproducenter.
Prop. 1990/01:81 Produktionsstöd till svenska kortfilmer
Bilaga I
18. Närmare bestämmelser om produktionsstöd till svenska kortfilmer samt om sammansättning av och uppgifter för produktionsstödsnämnden för kortfilm fastställs av styrelsen i samräd med Svenska Teaterförbundet samt efter yttrande av Föreningen Sveriges Filmproducenter och videobranschen.
Bilaga 4 .
E Bilaga 1
Medel för spridning och visning av värdefull film
Enligt 32 § punkt PD skall vissa medel användas för att främja spridning
och visning av värdefull film. Visningsnämnden skall fördela medlen
på två belopp, ett för värdefull film för barn och ungdom och eu för
annan värdefull film.
I: Visningsnämnden skall vid fördelningen av medlen främja verk-
samhet som syftar till aut öka möjligheterna att se värdefull film och att
öka intresset för sådan film såväl hos vuxna som hos barn och ungdom.
Medlen får användas för import, spridning. informationsverksamhet
och granskning samt marknadsföring eller andra åtgärder som syftar till att väcka intresse för kvalitetsfilm.
Nämnden skall i nära samarbete med filminstiutets styrelse verka för att förstärka filmens roll i det lokala kulturlivet i Kommunerna i samverkan med biografäpare, visningsorganisationer, folkbildning, kulturnämnder m.fl.
2. Nämnden består av en ordförande och sex andra ledamöter. De utses
av regeringen för hela avtalstiden. Nämnden utser inom sig en vice ordförande.
3. Nämnden sammanträder på kallelse av ordföranden. Den är bestutför när ordföranden eller vice ordföranden och minst hälften av de övriga
Hedamöterna är närvarande. Som nämndens beslut gäller den mening Bilaga I
vårom de flesta enar sig eller, vid lika röstetat, den mening som ordföranden vid sammanträdet biträder.
4 Ledamot I nämnden är jävig vid behandlingen av ärende i vilket han här ekonomiska eller andra intressen.
Bilaga 8
Bg Bilaga 1
Protokollsanteckningar
till 28 § Parterna har utgätt från att royalty och annan upphovsrättslig ersättning ej skall beräknas på avgifterna.
till 31 § Parterna utgår ifrån aut det är förenligt med den näringsrättsliga lagstiftningen att leverantören av videogram avstänger videouthyraren från leverans av av videogram om uthyraren underlåter att hetala avgift till stiftelsen.
till 36 § Parterna har förutsatt att videogramuthyrare medges avdrag för videvoavgifterna till stiftelsen vid beräkning av nettvointäkten av rörelse vid taxering för inkomst.
Innehällsförteckning
Sid
Propositionens huvudsakliga innehåll
Utdrag, ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 februari 1991 — Inledning
Utvecklingen på filmområdet wWwlJs Den svenska filmpolitiken Re Förlängningen av 1982 års film- och videoavtal
AA lörutsältningarna för ett nytt avtal Filminstitutets ställning,
NN Produktionsfrågor. Spridning och visning av värdefull film
2 Finansieringsfrågor
9 Fördelningen av filmtfondens medel 10 Anslagsberäkningar för budgetåret 1991/92
Film m.m.
H 2. Fraktstöd för film HH :3. Filmstöd
| II Hemställan | 20 |
| 12 Beslut | 20 |
| Bilaga I Förlängning av 1982 års film- och videoavial | 21 |
Norstedts Trycker, Stockholm 1991