Propositionens huvudsakliga innehåll

l propositionen tas upp vissa frågor om inriktningen av lilmpolitiken samt två anslagsfrågor. Den ena av anslagsfrågorna går ut på att det stat- liga fraktstödet för film upphör med utgången av juni 1991 och att re- surserna förs över till visningsnämndcn vid Filminstitutet. [ propositio- nen redovisas också ett avtal mellan staten, Ftlmbranschen och video- branschen om den fortsatta verksamheten vid stiftelsen Svenska Filmin- stitutet. Avtalet är en förlängning av 1982 års film— och videoavtal och gäller fr.o.m. den 1 juli 1991 t.o.m. den 31 december 1992. Avtalet har ingen automatisk förlängning, varför nya förhandlingar måste föras före avtalstidens utgång. Nya parter i avtalet är videobranschens detaljhan- delsorganisationer.

Den viktigaste ekonomiska förändringen är att avgifterna för video- gram sänks. Detta gäller både hyrvidcogram och köpvideogram. Antalet

• Sida 2
•  Original

biografbesökare och videouthyrningen har minskat kraftigt under år 1990. Detta leder till att Filminstitutet kommer att få lägre intäkter framöver. Budgetärct 1989/90 erhöll Filminstitutet ca 175 milj.kr. ge— nom lilmavtalet och intäkterna beräknas för innevarande budgetår bli 177 milj.kr. För budgetåret 1991/92 beräknas intäkterna uppgå till ca 155 milj.kr. Statsbidraget till Filminstitutet kommer under budgetåret 1991/92 att öka med mer än () procent. Statens andel av den totala fl' nansieringen av Filminstitutets verksamhet kommer'att öka.

Avtalet innebär att en större andel av de totala resurserna avsätts för produktionsstöd till svensk långfilm. Filminstitutets resurser för gemen- sam förvaltning, för administrativa basresurser för viss verksamhet samt för övriga frlmkulturella ändamål minskar.

Filminstitutets styrelse kommer att ha färre ledamöter och inga suppleanter. De två garantinämnderna för långfilm ersätts med en pro— duktionsstödsnämnd för långfilm. Genom dessa förändringar blir styr- formerna tydligare.

• Sida 3
•  Original

2. Utvecklingen på filmområdet

Under första hälften av 1900-talet var.filmen ensam om att förmedla rörliga bilder. Det gjorde filmen viktig för underhållning och upplys- ning, liksom för nyhetsförmedling och propaganda. Biografpubliken var stor och utgjorde underlag för en omfattande filmproduktion.

1 Sverige expanderade filmbranschen stadigt fram till mitten av 1950- talet. Antalet biografsalonger var som flest år 1952, då det fanns 2583 registrerade biografsalonger. Uppgifter om filmpublikens storlek finns inte före år 1956, men detta år uppgick antalet besökare till 78,2 miljo- ner. Produktionen av svensk spelfilm var störst under 1940-talet då i ge- nomsnitt 38 spelfilmer om året hade premiär. 1 och med televisionens genombrott från mitten av 1950-talet och framåt fick filmen konkurrens. Det nya mediet övertog helt rollen som nyhetsförmedlare och biografernas publik minskade kraftigt. Besökssiffrorna sjönk stadigt under 1950— och 1960—talen. Under 1970-talet varierade antalet biobesök runt ett årligt medelvärde av ca 24 miljoner. Under 1980-talets första hälft fortsatte nedgången i antalet bio- besök, för att under senare hälften av decenniet stabilisera sig på en låg- re nivå. Under år 1990 har det skett en ytterligare nedgång i antalet bio- grafbesökare. Den drastiska utvecklingen kan sammanfattas genom att antalet biografbesökare år 1956 var ca 78 miljoner, år 1963 ca 40 miljo- ner, är 1973 ca 22 miljoner, år 1983 ca 18 miljoner och för år 1990 ca 15,3 miljoner. Nedgången under 1980vtalet sammanfaller med videobandspelarnas genombrott och den ökade uthyrningen av videogram. Utbyggnaden av kabelnät för vidaresändning av satellitprogram har vidare ökat utbudet av televisionsprogram och då inte minst utbudet av spelfilmer. ! kon- kurrensen mellan olika TV-kanaler har filmutbudet blivit ett viktigt in- strument. Detta har inneburit att även Sveriges Televisions kanaler har ökat sitt filmutbud under senare tid. Det anförda kan vara en förklaring till den nedgång i biografbesök som har inträffat i början av 1990-talet. De riktigt stora publikfilmerna var få. Allt färre spelfilmer på biogra- ferna svarar dessutom för en allt större andel av publiken. Spelåret 1989/90 svarade de tio mest populära filmerna för 41 % av de totala bruttointäkterna och hade ca 6,7 miljoner besökare. Av de tio filmerna var fyra svenska. Budgetåret 1982/83 fanns det 1253 biografsalonger och budgetåret 1985/86 1 116 biografsalonger. Under senare hälften av 1980-talet har antalet biografsalonger varit i stort sett konstant. Budgetåret 1989/90 fanns det totalt 1 131 biografsalonger i Sverige.

• Sida 5
•  Original

Under senare hälften av 1950-talet minskade den svenska spelfilms— produktionen kraftigt. Under åren 1959—1964 var det genomsnittliga an— talet spelfilmspremiärer lägre än 18 per år. Omedelbart efter 1963 års filmavtal ökade produktionen av svensk film. Under spelåren 1964/65— 1969/70 uppgick det genomsnittliga antalet premiärer för svenska och svensk—utländska filmer till över 25 per år. Produktionstakten under 1970-talet var i genomsnitt 18,5 premiärer per år. Under 1980-talet steg det genomsnittliga antalet premiärer för svenska och svensk-utländska filmer till över 22 per år.

Under perioden 1975/76—1981/82 premiärvisades 129 svenska eller svensk-utländska filmer. Under perioden 1982/83-1988/89 var motsva- rande siffra 153. Det innebär att antalet premiärvisade svenska eller svensk—utländska filmer ökade med ca 19 % mellan de två perioderna. Under perioden 1975/76—1981/82 premiärvisades 1804 utländska filmer och under perioden 1982/83-1988/89 var motsvarande antal 1504. Det innebär att antalet premiärvisade utländska filmer minskade med ca 17 % mellan de båda perioderna.

Under perioden 1975/76—1981/82 var den svenska andelen av premi- ärvisade filmer ca 6,5 % för att under perioden 1982/83-1988/89 stiga till ca 9,2 %.

Svensk film har alltså under 1980-talet kunnat öka sin andel av pre— miärsatta filmer och den ökningen har varit tydlig.

Antalet hiografbesökare har minskat för svensk film, men minsk— ningen för utländsk film har varit ännu större. Under perioden 1975/76- 1981/82 var antalet biografbesökare på svenska filmer ca 24,5 miljoner, för att under perioden 1982/83-1988/89 minska till ca 21 miljoner. Det är en minskning med ca 14 %. Utländska filmer hade under perioden 1975/76-1981/82 totalt ca 113 miljoner biografbesökare, för att under pe- rioden 1982/83—1988/89 minska till ca 83,4 miljoner. Det är en minsk- ning med ca 26 %. I

Det genomsnittliga antalet biografbesökare under premiäråret på svenska filmer var under perioden 1975/76-1981/82 ca 145000, för att under perioden 1982/83-1988/89 falla till ca 114000. Det är en minsk- ning med ca 21 %. _

Enligt Filminstitutet behöver en normal svensk spelfilmsproduktion en biograt'publik på ca 600000 personer för att filmen skall bära sina kostnader. Med tanke på vårt språkområdes storlek är det bara i undan- tagsfall möjligt att få så stora publiksiffror. Spelåren 1987/88-1989/90 ha- de ca 42 % av de premiärsatta svenska långfilmerna en publik per film som var färre än 5000 personer.

3. Den svenska filmpolitiken

Svensk filmpolitik syftar till att inom värt begränsade språkomrädc up— pehålla en filmproduktion av en sådan omfattning att vi kan behålla en egen filrnidentitet. En sådan produktion har blivit ännu viktigare ge-

• Sida 6
•  Original

nom den massiva exponering av utländsk film som sker genom det öka- de televisionsutbudet i kombination med videotekniken. Till detta kom- mer den dominans som utländsk film har på de svenska biograferna och på den svenska marknaden för uthyrning av videogram. Den svenska produktionen bör vara kvalitetsinriktad. De filmpolitiska åtgärderna skall vidare syfta till ökade möjligheter att visa kvalitetsfilm utanför storstadsområdena. Insatserna för barn och ungdom har en särskilt stor betydelse inom hela det filmpolitiska området. Svensk film kan ge barn och ungdom en nationell, kulturell identitet. lnom filmpolitikens ram bör det också finnas utrymme för att bevara och levandegöra det film- kulturella arvet. Filminstitutet fungerar som ett centralt instrument för den statliga filmpolitiken.

Filmpolitiken har utformats under en lång period. Organisatoriska och finansiella frågor har ofta lösts på annat sätt än inom övriga kultur- områden. Före år 1951 förekom inga statliga bidrag till svensk filmpro- duktion. Under 1950- och 60-talen utvecklades vissa former för stöd till filmen i form av återbäring av erlagd nöjesskatt. Förutsättningarna för den svenska filmpolitiken ändrades i grunden genom 1963 års filmavtal. Enligt avtalet skulle biografägarna erlägga 10 % av biljettintäkterna till den genom avtalet bildade stiftelsen Svenska Filminstitutet. Medlen skulle användas för att enligt bestämmelser i avtalet i olika former stöd- ja svensk film. Samtidigt med att avtalet trädde i kraft avskaffades nöjes— skatten på biografföreställningar. Genom 1982 års film- och videoavtal kom videobransehen in i avtalet. Detta innebar att en avgift för hyrvi- deogram skulle erläggas till Filminstitutet. Avtalet ändrades under av- talstiden, vilket innebar att hyrvideogramsavgiften höjdes från ursprung- liga 40 kr. för varje videograrn till 60 kr. för varje videogram, samt att det tillkom en avgift för köpvideogram.

Under 1960-talet finansierades de filmpolitiska åtgärderna uteslutan- de med biografavgifter. Sedan 1970-talet har staten gradvis ökat sina ti- nansieringsinsatser för de filmpolitiska åtgärderna dels genom generella bidrag till Filminstitutet, dels specialdestinerade statliga insatser. Den större delen av åtgärderna finansieras emellertid fortfarande med avgifts- medel från de avtalsslutande branscherna.

4. Förlängningen av 1982 års film- och videoavtal

1963 års filmavtal och 1982 års lilm- och videoavtal har under snart 30 år utgjort grunden för den svenska filmpolitiken. Staten har sagt upp 1982 års film— och videoavtal till den 1 juli 1991. Parterna har därefter fört förhandlingar om stiftelsen Svenska Filminstitutets fortsatta verk- samhet och om möjligheterna att behålla ett avtalsförhällande även efter" den nuvarande avtalsperiodens slut.

Videogramtekniken har en stor betydelse för spridning och visning av film. Med hänsyn härtill har förhandlingarna om en förlängning av

Ö

• Sida 7
•  Original

1982 års film- och videoavtal även förts med representanter för video- branschens detaljistorganisationer.

Mellan filmbranschen genom Sveriges Biografägareförbund, Folkets l-lusföreningarnas Riksorganisation, Riksföreningen Våra Gårdar, Sveri- ges Filmuthyrareförening u.p.a. och Föreningen Sveriges Filmprodu— center, videobransehen genom Sveriges Videodistributörers Förening, VideoHandelns Samarbctsorganisation och Videouthyrarnas Samarbets- organisation samt staten, har den 20 december 1990 träffats ett avtal om att förlänga 1982 års film- och videoavtal. Jag avser att i ett annat sam— manhang föreslå regeringen att godkänna avtalet.

förlängningen av 1982 års film- och videoavtal är kortsiktig och av- ser perioden fr.o.m. den 1 juli 1991 t.o.m. den 31 december 1992. Det sker ingen automatisk förlängning av avtalet om ingen av parterna säger upp det. l_-'.n orsak till att det inte har varit möjligt att sluta-ett långsik- tigt avtal är osäkerheten om hur televisionen kommer att utvecklas.

Televisionen har en viktig roll, både som distributionskanal för film och som producent av filmer av olika slag. Satelliter och kabelnät har på ett avgörande sätt ändrat förutsättningarna på detta område. Fn hu- vudfråga i svensk filmpolitik är hur de televisionsföretag som med sina sändningar vänder sig till Sverige skall kunna bidra till nyproduktion av svensk spelfilm.

Samarbetet mellan stiftelsen Svenska Filminstitutet och Sveriges 'l'e- levision kommer att fortsätta i samma omfattning som förut. Vissa re- striktioner i det gamla avtalet har strukits. De hade den effekten att Sve- riges '1'elevision missgynnades i förhållande till andra televisionsbolag samtidigt som det var det enda bolag som lämnade finansiella bidrag till Filminstitutet.

[ det följande kommer jag att redovisa de huvudsakliga ändringarna i det förlängda film- och videoavtalet. Inledningsvis anger jag vissa institu- tionella förändringar.

Filminstitutets styrelse blir mindre. 1 det tidigare avtalet bestod sty— relsen av åtta ledamöter och tre suppleanter. 1 det nu förlängda avtalet kommer styrelsen att bestå av sju ledamöter och det kommer inte att finnas några suppleanter. Detta sker för att göra styrformerna tydligare. 'l'ydligare styrformer är nödvändiga under den period som avtalet avser främst på grund av den ekonomiska situationen. vilket jag strax ämnar återkomma till.

För att inte fasta tillgångar skall överföras till den löpande driften har i det förlängda avtalet införts en bestämmelse som gör det omöjligt för styrelsen att sälja eller ytterligare belåna Filmhusct utan regeringens medgivande.

Vid Filminstitutet skall det enligt det förlängda avtalet finnas en pro- duktionsstödsnämnd för långfilm. Nämnden ersätter de tidigare två gar— antinämnderna för långfilm. Garantinämnderna har haft en gemensam ordförande utan rösträtt, som utses av stiftelsens styrelse. Produktions— stödsnämnden för långfilm har en ordförande med rösträtt som utses av stiftelsens styrelse. l-"örutom (_)rdförande har varje garantinämnd för

• Sida 8
•  Original

långfilm haft fem ledamöter och tre suppleanter. 1 den ena nämnden ut- ser filmbranschen fyra ledamöter och två suppleanter medan Svenska teaterförbundet utser en ledamot och en suppleant. 1 den andra nämn- den utser filmbranschen en ledamot och en suppleant medan Svenska teaterförbundet utser fyra ledamöter och två suppleanter. Produktions- stödsnämnden för långfilm består av fem ledamöter, varav en är ordfö- rande. Ordförande utses av styrelsen. två ledamöter av filmbranschen och två ledamöter av Svenska teaterförbundet. Denna förändring inne- bär att l--ilminstitutets styrelse får ett större ansvar för hela stiftelsens verksamhet, medan nämnden har den tydliga och begränsade uppgiften att fördela produktionsstöd till svensk film. Minskningen av antalet le- damöter och suppleanter från 17 till 5 personer innebär ett tydligare an— svar. De fem personerna i produktionssrödsnämnden för långfilm kom- mer att få mandatet att fastlägga färdvägen för svensk långfilmsproduk— tion med tydligt ansvar för denna verksamhet.

Namnbytet från garantinämnd till produktionsstödsnämnd avspeglar den verklighet som gäller. Det stöd som utgår är ett produktionsstöd och inte ett garantibelopp.

5. Förutsättningarna för ett nytt avtal

Filmavtalet har under sin 27-åriga existens varit framgångsrikt. Avtalet är unikt i sitt slag. Det är en frivillig överenskommelse mellan avtals— parterna om stöd till filmproduktion och en rad filmkulturella ända- mål.

De ekonomiska förutsättningarna har förändrats till följd av film- och videobransehernas utveckling. men avtalet har via Filminstitutets verksamhet åstadkommit en filmproduktion som varit omfattande. Det gäller långfilm, dokumentärfilm och kortfilm. Det gäller också insatser för filmvisning som under senare tid fått ökad betydelse. Avtalet har också skapat förutsättningar för filmkulturella insatser (arkiv. filmre— staurering. bibliotek m.m.), som i ett internationellt perspektiv varit omfattande.

Under senare tid har en tillbakagång förmörkat en tidigare mycket ljus situation. "lill följd av detta har branschernas lönsamhet försämrats och många företag visar stora förluster. Ekonomiskt innebär avtalet att film- och vitleobranscherna anslår en del av omsättningen till Filminsti- tutet. Detta betyder att-stora inkomster från utländska filmer används för svensk filmproduktion och filmkulturella ändamål. Det är viktigt att inse att avtalet inte garanterar en fast årlig inkomst till Filminstitutet.

[ de förhandlingar som fördes framkom det att videobransehen till fölth av ekonomiska problem inte var beredd att stå kvar i avtalet på nu— varande villkor. Denna förändring tillsammans med färre biografbesö- kare kommer att minska den ekonomiska ramen.

[ detta läge kan det ligga nära till hands att överväga att staten skulle ta över hela ansvaret för filmpolitiken. Det statsfinansiella läget skapar

• Sida 9
•  Original

inga förutsättningar för detta. Budgetåret l989/90 tillfördes filmfontlen vid Filminstitutet ca 175 milj.kr., varav staten svarade för ca 27 milj.kr. Därutöver lämnades statsbidrag för särskilda ändamål med ca 22 milj.kr. f-"ilmavtalet har därtill ett egenvärde genom att de kommersiella bran- scherna tar ett ansvar för filmpolitiken.

Mot den nu anförda bakgrunden fann jag det angeläget att bibehålla ett avtalsförhållande. Kontakter med parterna, Filminstitutets styrelse. fackliga organisationer och filmarbetare stärkte mig i den uppfattning- en.

Parterna var i det ekonomiska läget överens om att fördelningen mellan olika ändamål mäste justeras. Resultatet blev att stödet till filtn— produktion fick en högre andel av resurserna och att stödet till förvalt— ning och vissa filmkulturella ändamål, kortfilm, samt visningsverksam- heten i motsvarande grad fick en lägre andel av resurserna.

Under hela 1980—talet har filmavtalet varit utomordentligt fördelak— tigt för Filminstitutet. lnget annat kulturområde har haft en lika snabb anslagsutveckling. l-"rån budgetåret l98tl/8l till budgetåret lOBQthl har intäkterna ökat med ca 300 % i löpande priser och ca 60 % i fasta pri- ser. Om prognoserna över videouthyt'ning och biografbesök slår in, kommer Filminstitutet under budgetåret UNI/92 att ha lägre intäkter. men intäkterna kommer realt att ligga betydligt över de intäkter l982 års film— och videoavtal gav under sitt första budgetår, dvs. 1982/83.

När det gäller fördelningen av intäkterna på olika ändamål bör det uppmärksammas att det är de filmkulturella verksamheterna som fått de största förstärkningarna. Budgetåret l982/83 var intäkterna till detta än— damål lbf) milj.kr. för budgetåret l99l/92. alltså det första där det för— längda avtalets fördelningsnyekel tillämpas. beräknas beloppet bli 35,7 milj.kr. eller mer om reservmedel utnyttjas.

Det betyder att intäkterna till filmkultur och förvaltning kommer att i betydande grad ha ökat i realt penningvärde fram till budgetåret MOI/92.

Samma typ av analys kan göras för samtliga ändamål som kommer att få en lägre andel av de fördelningsbara intäkterna.

Avtalstiden är nu 18 månader och den korta avtalstiden beror bl.a. på att branscherna inte var beredda att acceptera en längre tidsperiod. Inför den I januari 1993 bör det finnas en helhetsbild för en utökning av antalet avtalsparter. så att ett nytt avtal kan avse samtliga filmvisare. Jag avser att återkomma till hur förberedelserna av detta skall genomfö— ras.

() Filminstitutets ställning

l-ilminstitutet har sedan sin tillkomst haft en central roll i svensk filtn- politik. Institutets stöd till svensk filmproduktion har gjort det möjligt att upprätthålla en produktion av kvalitetsfilm. Visningsverksamheten inom Filminstitutet har bidragit till en stor bredd på biografrcpertoaren

()

• Sida 10
•  Original

i hela landet. Filminstitutets verksamhet för att bevara och levandegöra det filmkulturella arvet är viktig. Filminstitutet bedriver också ett vik- tigt arbete för att ute i världen sprida kännedom om svensk film. Under senare år har ett arbete inletts för att stärka filmens roll i det lokala kul— turlivet.

En del av statens filmstödjande verksamhet har förlagts utanför Filminstitutet. Det har vid dessa tillfällen funnits skäl som har talat för sådana lösningar. När nu de ekonomiska resurserna för stöd till svensk film minskar är det angeläget att ytterligare markera Filminstitutets roll som centralt organ för filmen. Jag kommer under punkten 10 Anslags— beräkningar för budgetåret MOI/92 att föreslå att tlet statliga fraktstödet för film, som statens biografbyrå svarar för, avvecklas i och med utgång- en av innevarande budgetår. Motsvarande resurser tillförs i stället vis- ningsnämnden vid Filminstitutet. Däremot har jag inte ansett det vara lämpligt att överföra till Filminstitutet de bidrag till projekt på filmom- råtlet som konstnärsnämnden disponerar. Den mångfald för stöd till svensk kortfilm som detta ger bör bibehållas.

Jag finner det angeläget att stärka Filminstitutets ställning som det centrala organet på filmpolitikens område. Samtidigt har jag varit ange- lägen att bevara den unika konstruktion med ett avtalsförhållande mel- lan staten och film- och vitleobranscherna, som utgör grunden för Film- institutet.

7. Produktionsfrågor. Spridning och visning av värdefull film

En central filmpolitisk uppgift är att slå vakt om den svenska filmpro- duktionen. Vi behöver svensk film för att bevara vår nationella identitet på ett område som domineras av multinationell produktion för en världsmarknad. 1 det nu förlängda film- och vitleoavtalet har det, som jag redovisar under avsnitt 8, skett en ännu kraftigare markering av stö— det till svensk filmproduktion.

Den svenska filmens utveckling beror dock till sist på alla dem som är verksamma inom filmproduktionen. Bra filmer kan bara skapas av dessa personer och inte genom administrativa eller politiska beslut.

Det finns två faktorer som är viktiga att framhålla. Det är väsentligt att en tillräcklig produktionsvolym kan upprätthållas. Det förlängda film- och videoavtalet ger sådana förutsättningar, men det går inte att garantera en viss produktionsvolym enbart genom offentliga insatser. Det är angeläget att de offentliga insatserna samverkar med andra till- gängliga resurser både inom och utom landet. De sammanlagda resur- serna bestäms också genom filmernas framgång hos publiken. Publik— mässigt framgångsrika filmer stödjer nyproduktion av svensk film på fle- ra sätt. Dels ger de intäkter till Filminstitutet genom avgifter på biograf- biljetter och genom videogramavgifter, dels bär publikmässigt fram— gångsrika filmer sina egna kostnader bättre. Är filmen publikmässigt

• Sida 11
•  Original

mycket framgångsrik kan produktionsstödet återbetalas till Filminstitu— tet.

Filmutbudet på de svenska biograferna och på den svenska video— marknaden hänger samman med de marknadsmässiga förutsättningarna. Delvis gäller detta också filmutbudet i olika televisionskanaler. l storstä— derna där publikunderlaget är större blir filmutbudet bredare och om— fattar film för olika smakriktningar. På mindre orter begränsas utbudet. Filmer som attraherar mindre delar av publiken kommer sällan dit.

Sedan lång tid har filmintresscrade människor inte nöjt sig med det- ta. Detta är bakgrunden för filmstudiorörelsen och till de insatser för spridning och visning av värdefull film som kanaliseras via visnings- nämnden vid Filminstitutet.

8. Finansieringsfrågor

Filmavtalet utgår från att biografavgifter och videoavgifter skall finansie— ra de olika delarna av Filminstitutets verksamhet. Därtill kommer statli- ga hidrag både i allmän och specialdestinerad form.

lnför förhandlingarna om filmavtalet har det som jag tidigare har an- fört funnits en strävan från samtliga parter att vidmakthålla den nuva— rande konstruktionen med ett filmavtal. Det har inte varit möjligt att öka det nuvarande procentuella avgiftsuttaget från biograferna. Däremot har det varit möjligt att bibehålla den tidigare avgiftsnivån trots att det ekonomiska läget för biografbranschen är bekymmersamt. År 1900 var det hittills sämsta publikåret i filmavtalets historia. Antalet besökare var 1090, som nämnts, 15,3 miljoner vilket skall jämföras med lbb miljo- ner besökare för år 1986, vilket var den tidigare bottennoteringen. Bio— grafbranschens ekonomi kommer att försämras ytterligare den l januari l()()l, när den breddade mervärdeskatten genomförs. Genom att biograf— biljetter aldrig har varit belagda med mervärdeskatt innebär den bredda- de mervärdeskatten att biografbranschen måste betala den breddningen fullt ut. eftersom de inte har möjlighet att dra av ingående mervärde- skatt mot utgående medvärdeskatt.

Videobranschen betalar även i fortsättningen en avgift för både hyr- videogram och köpvideogram. linligt 1982 års film— och videoavtal var avgiften för varje hyrvideogram 40 kr. Den 1 mars l989 höjdes avgiften till ()0 kr. Avtalet kompletterades senare genom att det för varje köpvi— deogram skulle utgå en avgift på 20 kr. fr.o.m. den I juli l989.

Videobranschen har under år 1990 fått vidkännas en kraftig minsk- ning av omsättningen. Det är nu en bransch som har en vikande mark- nad. l)et har trots detta varit angeläget för videobransehen att fortsätta som part i film— och videoavtalet. Detta har varit möjligt genom att av- giften för varje hyrvideogram har återgått till [982 års nivå, dvs. en av— gift på 40 kr. för varje videogram. Avgiften för varje köpvideogram blir l5 kr. Antalet avtalsparter från videobransehen har utökats.

• Sida 12
•  Original

Sveriges Television har tidigare haft en överenskommelse direkt med Filminstitutet om samarbete på filmproduktionens område. Detta för- hållande består. Enligt vad jag erfarit kommer Sveriges Television att förbinda sig att för budgetåret 1901/92 betala 5 milj.kr. och för budgetå- ret 1992/93 2,5 milj.kr. allt i 1982 års penningvärde till Filminstitutets allmänna verksamhet, samt att satsa en minst lika stor summa på sam- produktion och förvärv av visningsrätt till svenska långfilmer.

De statsbidrag som utgår till filmändamål har räknats upp på samma sätt som andra bidrag inom det statliga området.

liiografavgifterna kan beräknas till 70 milj.kr. för budgetåret HMI/02. Videogramavgifterna kan beräknas till 40 milj.kr. under sam- ma period. lntäktcrna från Sveriges Television och Filminstitutets ränte- intäkter kan för budgetåret 1991/02 beräknas till 17 milj.kr. Det generel- la statsbidrag som jag i det följande kommer att föreslå skall tillföras filmfonden beräknas för budgetåret 1991/92 till 29 milj.kr. Totalt inne- bär detta att filmfonden för budgetåret 1991/02 kommer att tillföras 155 milj.kr. Beräkningarna är osäkra på vissa punkter. eftersom utveckling- en är svår att förutse.

De beräknade intäkterna för budgetåret 1091/92 kan jämföras med de intäkter som tillfördes filmfonden budgetåret 1989/90. Genom bio- grafavgifter tillfördes då filmfonden 69 596 000 kr., genom videogramav- gifter 58 107000 kr., genom Sveriges Television och Filminstitutets rän- tcinläkter 19035000 kr. och genom ett generellt statsbidrag 27 270000 kr. filmfonden tillfördes totalt 174 608000 kr. budgetåret 1989/90. ln— täkterna beräknas alltså bli ca 20 milj.kr. lägre för budgetåret 1991/92 än utfallet för budgetåret 1989/90.

9. Fördelningen av filmfondens medel

Reglerna om fördelningen av filmfondens medel finns i 32 % film- och videoavtalet. Fondmedlen skall användas med lägst 20 % för stiftelsens engagemang i produktion av svensk film. På denna punkt har det inte skett någon ändring i förhållande till det tidigare avtalet. I det förlängda avtalet är det emellertid inte längre möjligt att föra resurser från detta äntlamål till stiftelsens gemensamma förvaltning. För budgetåret 1989/90 tillfördes detta ändamål 41,7 milj.kr., varav (.),5 milj.kr. överfördes för stiftelsens gemensamma förvaltning. för administrativa basresurser samt övriga filmkulturella ändamål. Den summa som då återstod för stiftel- sens egna engagemang i svensk filmproduktion var 35,2 milj.kr. Denna summa skall jämföras med ett beräknat belopp på 31 milj.kr. för butl- getåret 1091/92.

lägst 38 % av de i filmfonden tillgängliga medlen skall användas för produktionsstöd till svenska långfilmer. 1 det tidigare avtalet skulle lägst 35 % av medlen användas för produktionsgaranticr till motsvarande än— damål. 1 det nya avtalet har termen produktionsgaranti ersatts med pro— duktionsstöd, eftersom den senare termen bättre beskriver stödformens

Prop. 1990/91: 81

• Sida 13
•  Original

innehåll. Budgetåret 1989/90 tillfördes detta ändamål 00,2 milj.kr. och för budgetåret 1991/92 beräknas detta ändamål tillföras 58,9 milj.kr.

1 det tidigare avtalet skulle lägst 5 % av de fördelningsbara medlen i filmfonden avsättas för produktionsgarantier till svenska kortfilmer. En- ligt dct förlängda avtalet skall lägst 4 % av medlen avsättas för produk- tionsstöd till svenska kortfilmer. [ det nya avtalet har termen produk— tionsgarantier ersatts med produktionsstöd av samma skäl som gäller för långfilmsstöd. Budgetåret 1989/90 tillfördes ändamålet 9,2 milj.kr. och för budgetåret 1991/92 beräknas detta ändamål tillföras 6,2 milj.kr.

] det tidigare avtalet skulle lägst 5 % av de fördelningsbara medlen i filmfonden avsättas för att främja spridning och visning av värdefull film. Enligt det förlängda avtalet skall lägst 4 % avsättas för detta ända- mål. Budgetåret 1989/90 tillfördes detta ändamål 9,1 milj.kr. och för budgetåret 1991/92 beräknas detta ändamål tillföras ().2 milj.kr.

För stiftelsens gemensamma förvaltning. för administrativa basresur- ser för viss verksamhet. samt för övriga filmkulturella ändamål avsattes i det tidigare avtalet högst 23 % av de fördelningsbara medlen i filmfon— den om de totalt i filmfonden disponibla medlen för ett budgetår var i intervallet lll-121) milj.kr. och högst 24 % om de var i intervallet 101— 110 milj.kr. i prisläge den 1 juli 1982. Understeg tle totalt fördelningsba- ra intäkterna under ett budgetår 100 milj.kr. i prisläge den 1 juli 1982 skulle högst 25 % av de fördelningsbara medlen tillföras detta ändamål. l-lnligt det nya avtalet skall högst 23 % av de fördelningsbara medlen i filmfonden användas för detta ändamål. Överstiger de i filmfonden dis— ponibla medlen för ett budgetår 100 milj.kr. i prisläge den 1 juli 1982 får av de överskjutande medlen högst l-l % användas för ändamålet. Budgetåret 1989/90 tillfördes detta ändamål 40.3 milj.kr. Under budgetå- ret 1991/92 får styrelsen använda den i avtalet avsatta reserven på 2 % för detta ändamål. Budgetåret 1991/92 beräknas detta ändamål tillföras 35,7 milj.kr. och om reserven används 38,8 milj.kr.

1 det tidigare avtalet skulle 3 % av de fördelningsbara medlen i filtn— fonden användas för film- och vitleobranschernas branschfrämjandc åt- gärder. På denna punkt sker det inga förändringar i det förlängda avta- let. Budgetåret lotto/90 tillfördes detta ändamål 5,2 milj.kr. och för bud- getåret 1990/91 beräknas detta ändamål tillföras -"l,7 milj.kr.

1 det tidigare avtalet skulle 2 % av de fördelningsbara medlen i film— fonden avsättas för stöd till produktion eller distribution av värdefulla videogram. Detta gällde under förutsättning att de fördelningsbara tned— len var i intervallet 101—111) milj.kr. i prisläge den 1 juli 1982. Var de fördelningsbara medlen i intervallet 111—120mi1j.kr. i prisläge den 1 ju— li 1982 skulle 4 % avsättas och var de fördelningsbara medlen mer än 121 milj.kr. i prisläge den 1 juli 1982 skulle lägst 5 % avsättas.

1 det förlängda avtalet skall lägst 3 % av de fördelningslmra medlen i filmfonden användas för detta ändamål. Budgetåret 1989/90 tillfördes detta ändamål 4.3 milj.kr. Budgetåret 1991392 beräknas detta ändamål tillföras 4,7 milj.kr.

• Sida 14
•  Original

1 det tidigare avtalet skulle -1 % av de fördelningsbara medlen i film- Prop. 1990/91: 81

fonden avsättas för stöd till biografer. Detta gällde under förutsättning att de fördelningsbara medlen var 1 11 milj.kr. eller mer i prisläge tlen 1 juli 1982. Enligt det förlängda avtalet skall lägst 3 % användas till stöd för biografer. Budgetåret 1989.-"'90 tillfördes detta ändamål 0,2 milj.kr. och för budgetåret 1991/92 beräknas detta ändamål tillföras =l,7 milj.kr.

lll Anslagsberäkningar för budgetåret 1991/92

ÄTTONDE HUVUDTITELN

l prop. 1990/91:100 upptogs anslagen lf-"raktstöd för film och l—ilmstöd med preliminärt beräknade belopp i avvaktan på förevarande särskilda proposition. Slutliga förslag till medelsanvisningar kan nu föreläggas riksdagen.

Film m.m.

H 2. Fraktstöd för film

lnför arbetet med en treårsbudget för statens biografbyrå fick byrån i uppdrag att redovisa hur det statliga fraktstödet för film använts och att bedöma vilka effekter stödet haft. Det statliga fraktstödet syftar till att allmänt förbättra biorepcrtoaren vid de mintlrc biograferna.

Statens biografbyrå har i en rapport. Fraktstödet och dess effekter, redovisat uppdraget.

lfiografbyrån har" i sitt arbete med rapporten haft medverkan av stats- kontoret.

Andelen granskade filmer som blivit fraktstödsberättigade har under perioden 1985—1989 ökat från 31% till =13 %. lliografbyrån har också studerat hur fraktstödet har fördelats i relation till hur publikdragande filmerna har varit. 40 % av antalet beslutade fraktstödstitlar har varit så- dana att de dragit stor publik (mer än 100000 besökare) medan 60 % av titlarna har lockat färre besökare. Biografbyrån har gjort en detaljerad analys av antalet visningar av fraktstödsbcrättigade filmer för det första kvartalet 1988. Genomgången ger vid handen att 07 % av dessa filmer visades upp till tre visningstillfällen och att det var 15 % av filmerna som visades vid mer än 10 tillfällen. Av de filmer som visades vid mer än lll tillfällen är spridningen stor. l—Zn del av de filmerna tillhör katego— rin .publikfilmer. som med stor sannolikhet skulle ha visats även om fraktstöd inte hade utgått. När tlct gäller de filmer som har visats vid ett

• Sida 15
•  Original

fåtal tillfällen ställer sig biografbyrån frågan om inte visningen skulle ha kommit till stånd även om det inte hade funnits ett fraktstöd.

Statskontorets analys 'avser antalet visade fraktstödsfilmer i relation till det totala antalet visade filmer på de mindre biograferna i Norrbot- ten och Västerbotten. Mätperioden avser tre olika är. Analysen visar att i Västerbotten sjönk andelen visade fraktstödsfilmer efter det att frakt— stödet kommit att gälla i detta län. [ Norrbottens län. där fraktstöd utgått under hela perioden, sjunker andelen visade fraktstödsberättigade filmer från 30 % 1983 till 20 % 1988. Utvecklingen i de två länen är nästan identisk trots att fraktstöd infördes i Västerbotten mitt untfer perioden.

Den slutsats biografbyrån drar är att det statliga fraktstödet inte i

.nämnvärd utsträckning har den effekt som varit avsikten. nämligen att på de mindre biograferna påverka repertoaren i riktning mot ett större utbud av kvalitetsfilmer.

Utnyttjandet av fraktstödet har generellt sett minskat. lliograf'byran har kunnat betala ut fullt ansökt belopp utan att utnyttja hela anslags— posten. För budgetåret 1980190 återstod mer än 200000 kr. Visningen av fraktstödsbcrättigad film har sjttnkit samtidigt som en större andel av filmerna har blivit fi'aktstt'idsbcr'ättigade. l'in del av de fraktstt'idsbcrätti— gade filmerna har visat sig kommersiellt gångbara och därför utan be— hov av fraktstöd.

Det statliga fraktstödet har enligt biografbyrån blivit ett biografstöd riktat till de små biograferna i stället för ett stöd för visning av kvalitetsv film.

liiografhyt'åns rapport har varit remitterad och remissvar har inkom— mit f'rän Bygdegärtlarntts Riksförbund, Folkets l-lttsföreningarnas Riksorga- nisation, Film- (n'/t Virlmbranscht'ns Sumarbetskommitté, I'olft'lm, Riksför- eningen Våra Gårdar, Snftelsen Svenska Filminstitutet, Sveriges Iv'ört'nrule Burn- och Ungdontsjilntstudios, Sveriges Filmuthyrare ört'ning tt,/ut., Svc- rigt's Förenade Filmsttult'us och T ria/rgelfilm.

Remissinstanserna stödjer i huvudsak biogr'albyråns analys av det statliga fraktstödets effekter för visning av kvalitetsfilm.

RiÅsjört'ni/tgt'n Våra Gårdar och Bygdegårdurnus Riksjörbttntl menar att det statliga fraktstödet bör ersättas av ett system med förlustgaranti— stöd. Den ekonomiska situationen för de små biograferna i landsorten är svår. De drivs mer eller mindre med ideella insatser. l-"raktstödet har haft stor betydelse, men det administrativa förfarandet har motverkat stödets syfte. Det avgörande för filmsättarc och föreståndare är om film- erna kan möta en publik och inte om filmen är berättigad till fraktstöd eller" inte.

l"ilnr- och Videobranst'hens Santarbetskontmim? anser att fraktstöd är bra, men att stödet bör utökas till 150 % av fraktkostnaderna. Den eko— nomiska stödeffekten skulle då bli mer kraftfull. Sveriges Filmuthyrare- förening it./).d. delar denna uppfattning.

Sttftelsen Svenska Filminstitutet menar att de resurser som nu finns för fraktstöd även i framtiden kan användas för att stödja och bredda ut- budet av kvalitetsfilm utanför storstadsområdena. Filminstitutet visar

• Sida 16
•  Original

på de olika stödformer som nu finns bl.a. genom fraktstöd, biografstöd. parallelldistribution av film och den verksamhet som visningsnämntlen vid institutet bedriver. Enligt Filminstitutet är det angeläget att en för- stärkt samverkan kommer till stånd mellan olika former för stöd till kvalitetsfilm. För att nå det målet anser institutet att de medel som nu finns för fraktstöd för film bör överföras till visningsnämnden vid insti- tutet.

Polfilnt och Triangelfilm delar båda biografbyråns uppfattnin att fraktstödets effekter inte har blivit de avsedda. Båda anser likaledes att nuvarande resurser för fraktstöd bör föras över till visningsnämnden vid Filminstitutet. '

För Folkets Husföreningarnas Riksorganisation har fraktstödet haft en stor betydelse. Organisationen vill att Riksföreningen Våra Gårdars för- slag till förlustgarantistötl prövas som en del i en mer samlad kulturpo- litisk översyn av samhällets biografpolitik. Det är först i ett sådant per— spektiv som man kan ta ställning till om administrationen av fraktstödet skall flyttas från biografbyrån. Organisationen vill inte utesluta att l—"ilm- institutet i en framtid får en vidgad roll för att söka bevara biografer i hela landet.

Föredragandens överväganden

Det är uppenbart att det statliga fraktstödet för film inte har fått de av- sedda effekterna. Det visar både biografbyråns rapport och remissvaren. Filminstitutet visar på de olika stödformer som nu finns. Jag är av den uppfattningen att det är lämpligt att nu avveckla det statliga fraktstödet för film och att överföra motsvarande resurser från detta anslag till vis- ningsnämnden vid Filminstitutet. Resurserna skall av visningsnämnden användas för samma syfte som det statliga fraktstödet. dvs. för spridning och visning av kvalitetsfilm. Det bör ankomma på Filminstitutet att när— mare ta ställning till hur dessa resurser skall användas. samt att följa re— sultaten av verksamheten.

H 3. Filmstöd

1989/90 Utgift 40 384 000 1900/91 Anslag 55 739 000 1001/02 Förslag, S*) 220 000 För stiftelsen Svenska Filminstitutets verksamhet gäller 1082 års filtn— och videoavtal. godkänt av regeringen den 3 juni 1082. Ändringar inför— des i avtalet, för statens del genom beslut den 17 mars 1083. den 29 au- gusti 1085, den 2 oktober 1086, den 8 september och den 22 december 1988. den 11 maj 1089 samt den 20 december 1000. Enligt avtalet, som är slutet mellan staten och organisationerna inom film- och videobran- scherna, skall avgifter till stiftelsen erläggas av biografägare och video- gramuthyrare. Avgifterna tillförs en filmfond för att enligt närmare be— stätnmelscr i avtalet användas för produktion av svensk film. för att

lö

• Sida 17
•  Original

främja spridning och visning av värdefull film, för branschfrämjandc Prop. 1990/91: 81 ändamål samt för övriga filmkulturella ändamål.

Från anslaget utgår bidrag enligt följande sammanställning.

1990/91 Beräknad ändring ] 991.192

l-"öredraga nden

1_ Bidrag till filmfonden 28 265 000 + 735 000 2. Produktionsgarantier '

till svenska kortfilmer 3 092 000 + 424 000 3. Främjande av spridning och

visning av värdefull film 8 697 000 + 1 954 000 4. Bidrag för filmkulturella

ändamål 1 895 000 of. 5. Bidragtill filmkulturella

insatser för barn och ungdom () 755 000 + 270 000 (). Stöd till biografer 4 975 000 + 25 000 7. Bidrag till projekt

på filmområdet 2 000 000 + 82 000

55 739 000 + 3 490 000

Svenska Filminstitutet

Svenska Filminstitutet har lämnat in en fördjupad anslagsframställning för budgetåren 1991/92—1993/94. Institutet har dessutom enligt ett upp- drag från regeringen överlämnat en särskild rapport, Filmstödet, där er— farenheterna och framtidsutsikterna för ett filmstödssystem av nuvaran— de typ behandlas. Båda framställningarna redovisas här i ett samman- hang.

Förslag

Institutet föreslår inte någon omprövning av verksamheten eller förän- drad inriktning av arbetet.

l Fr.o.m. budgetåret 1991/92 Produktionsstöd till svenska kortfilmer

• Sida 18
•  Original

Institutet föreslår, i likhet med tidigare år, ett antal nya finansierings- källor för verksamheten: 1 En lll—procentig avgift på betal—'I'V-kanaler för långfilm 2 Överföring av kabelnämndens överfinansiering med 10 milj.kr. i avvaktan på betal—TV-avgiftcn 3 lin tillfällig särskild höjning av 'I'V-avgiften med 30 kr. till förmån för svensk filmproduktion

Institutet beräknar sina anslagsbehov enligt följande (milj.kr.): 1 I avvaktan på att nya finansieringskällor

skapas enligt punkterna 1 och 2 ovan ett specialdestinerat anslag till Filminstitutets A—ändamål + 34,7 2 Puhlikarbete + 2 3 l-"rämjande av spridning och visning

av värdefull film + 2 -'l l-"ilm- och videoverkstäder ' + 5 5 lingångsanslag för nordiska barn-

och ungdomsfiImmönstringen + 0,5 Slutligen föreslår institutet att medvärdeskatteutredningens förslag (i betänkandet SOU 1987145) om avdrag för ingående mervärdeskatt på produktions— och kopieringskostnader för svensk film genomförs.

[.t'tgängspan/tter

Institutets utgångspunkter i form av en analys av uppnådda resultat sammanfattas under rubriken Filminstitutet i går. Institutet menar att dess engagemang i filmproduktioncn i samspelet med övriga producen— ter resulterat i att det i dag finns en svensk filmproduktion som är värd att tala om. Institutet ser dock barn-. ungdoms- och familjefilm som ett område för särskilda satsningar inför 1990—talet.

I-'-'ilminstitutets visningsverksamhet gör institutet till den största film— distributören i Sverige med 12-13 % av marknaden. Sverige har en bredd på repertoaren som överträffar många andra länders. Institutet har under perioden 1975/7b—1988/89 satt 1013 filmer i distribution. Det ekonomiska målet att filmerna skall bära sina egna kostnader har upp— nåtts enligt institutet, om man beaktar att institutets filmbank rymmer ett stort antal ännu inte utnyttjade filmrättigheter. I-"örluster har dock uppkommit för distributionen sedan budgetåret 1984/85. Antalet impor—l terade och distribuerade barn— och ungdomsfilmer har minskat kraftigt sedan 1985/86.

Antalet biografbest'ikare har minskat kraftigt sedan institutet började föra statistik - från ca 40 miljoner 1963/64 till ca 17 miljoner 1989/90. lin tydlig koncentration av besökarna till ett fåtal stora publikdragande filmer har skett. 32 % av de svenska filmerna 1989/90 sågs av färre än 5000 personer, 04 % av högst 20000. I"-"örk1aringen till nedgången är naturligtvis konkurrens från TV och ttnder senare år video och kabel- 'I"V.

• Sida 19
•  Original

Institutet redovisar också verksamheten med parallelldistriluttion av filmer till biografer på mindre och medelstora orter, biografstödet, Ci— nemateket, filmarkivet, dokumentation. festivaldeltagande, förlag, tek— nisk information, tidningar, filmpedagogisk verksamhet. produktions- teknisk och administrativ service.

Filminstitutets framtid är delvis oroväckande enligt institutet. främst därför att videointäkterna minskar kraftigt. från 77 milj.kr. budgetåret 1989190 till beräknade ()1 milj.kr. för innevarande budgetår. Inkomster— na från biografbesöken beräknas komma att ligga kvar på ungefär nuva— rande nivå. I.)et minskade besökarantalet kompenseras i stort sett av höj- da biljettpriser. Minskningen av intäkterna går i första hand ut över stö— det till produktion av svensk långfilm.

Föredragandens överväganden

En förutsättning för förlängningen av 1982 års film- och videoavtal har varit att statsbidrag även i fortsättningen utgår till stiftelsen Svenska Filminstitutet. Enligt avtalet skall avgiftsinkomster och bidrag av olika slag samlas i en fond och fördelas mellan olika ändamål enligt procent— tal som anges i avtalet.

Tillgången på medel för fonden är beroende av intäkterna från bio- grafavgiftcr och videoavgifter. För budgetåret 1991/92 beräknas fonden tillföras 126 milj.kr.

Under förevarande anslag bör för budgetåret 1991/92 sammanlagt 29 milj.kr. av statsmedel tillföras fonden. Dessa medel kommer att fördelas i enlighet med procentsatserna i avtalet. 'I'otalt kommer alltså fonden att ha tillgång till ca 155 milj.kr. under budgetåret.

Staten bör vidare rikta vissa bidrag direkt till särskilda verksamhets- områden. Härigenom kommer resurstilldelningen för dessa områden att bli större än som följer av avtalets fördelningsregler.

Den svenska kortfilmsproduktionen har kunnat erhålla stöd på två olika sätt. Under förevarande anslag har produktionsgaranti kunnat ut- gå från anslagsposten Produktionsgarantier till svenska kortfilmer och produktionsstöd från anslagsposten Bidrag till projekt på filmområdet. Anslagsposten Produktionsgarantier till svenska kortfilmer har fördelats av garantinämnden för kortfilm vid I-"ilminstitutet och anslagsposten Ili— drag till projekt på filmområdet av konstnärsnämnden.

Visningsnämnden vid Filminstitutet svarar bl.a. för främjande av spridning och visning av värdefull film. 1982 års förlängda film— och vi— deoavtal har konsekvenser för spridning och visning av värdefull film. Filmfondens totala fördelningsbara intäkter minskar. samtidigt som än- delen avsedd för spridning oeh visning av värdefull film minskar från 5 % till 4 %. Jag har tidigare under anslagsposten H 2. Fraktstötl för film redovisat mina synpunkter på det statliga fraktstödet. Det är angeläget att under rådande ekonotniska villkor sammanföra resurserna på ett så dant sätt att de kan användas optimalt. Resurserna motsvarande det stat— liga fraktstödet har jag nu beräknat under anslagsposten Främjande av spridning och visning av värdefull film.

• Sida 20
•  Original

Jag beräknar 10651000 kr. till främjande av spridning och visning av värdefull film.

I-"öreningslivets visningsfrämjande insatser är av stor betydelse. För budgetåret 1991/92 bör därför bidraget till Folkets IIusföreningarnas Riksorganisation för Bio—Kontrast-verksamheten samt bidraget till Sveri- ges Förenade Filmstudios inte understiga 1508000 kr. resp. 1014 000 kr.

Under anslagsposten Bidrag för filmkulturella ändamål har jag be- räknat ett oförändrat belopp på 1 895 000 kr. Vidare har jag för anslags- posten Stöd till biografer gjort en mindre uppräkning. Totalt har jag be— räknat anslagsposten till 5 milj. kr.

Det förlängda film— och videoavtalet gäller till den 1 januari 1993. Avtalstiden gör det olämpligt att för detta anslag tillämpa 3-års—i

budgetering.

1 l Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört. hemställer jag att regeringen fö— reslår riksdagen

1. att godkänna vad jag har anfört om förutsättningarna för ett nytt avtal (avsnitt 5) och filmstödets inriktning mot nyproduktion av svensk film (avsnitt 7),

2. att anta förslaget om att fraktstöd för film upphör med ut— gången av budgetåret 1990/91,

3. att till Filntstöd för budgetåret 1991/92 anvisa ett reserva— tionsanslag på 59 229000 kr.

"12 Beslut

Regeringen anslttter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för de åtgärder och de ändamål som föredraganden hemställt om.

Prop. 1990/91: 81

• Sida 21
•  Original