Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ändringar i räddningstjänstlagen (l986:1]02). För- slagen innebär dels att efterforskning av försvunna personer hänförs till räddningstjänst, dels att begreppet sjöräddningstjz'inst förbehålls sådan ef- terforskning och räddning av människor till sjöss som sjöfartsverket ansvarar för medan kustbevakningens verksamhet i fråga om utsläpp av skadliga äm- nen till sjöss benämns miljöräddningstjänst till sjöss.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 april 1992.

• Sida 2
•  Original

Propositionens lagförslag

Förslag till Lag om ändring i räddningstjänstlagen (198621102)

Härigenom föreskrivs i fråga om räddningstjänstlagen (198611102) dels att 2, 25, 27, 32 och 36 55 räddningstjänstlagcn (1986:1102) skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 27 a och 27 b 55, samt närmast före 27 a och 27 b 55 nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 5 Med räddningstjänst avses i lagen de räddningsinsatser som staten eller kommunerna skall svara för vid olyckshändelser och överhängande fara för olyckshändelser för att hindra och begränsa skador på människor eller egen- dom eller i miljön.

Till räddningstjänst hänförs också räddningsinsatser som polisen gör i fjällområde): enligt polis/age" (1984.'387) sum! räddningsinsalser som görs enligt 26 och 27 555 utan att det har inträffat någon olyckshän- delsc eller föreligger överhängande fara för en olyckshändelse.

Till räddningstjänst hänförs också räddningsinsatscr som görs enligt 25- 2711 55 utan att det har inträffat nå- gon olyckshändelse eller föreligger överhängande fara för en olyckshän- delse.

Skyldighet för staten eller kommun att göra en räddningsinsats föreligger endast, om det med hänsyn till behovet av ett snabbt ingripande, det hotade intressets vikt, kostnaderna för insatser) och omständigheterna i övrigt är på- kallat att staten eller kommunen svarar för insatsen.

255

Inom fjällomrädcn skall polisen till följd av polis/agua (1984.'387)

]. efterforska och rädda den som har försvunnit under sådana omstän- digheter att det kan befaras att det föreligger fara för hans liv eller all- varlig risk för hans hälsa.

2. rädda den som har råkat ut för en olyckshändelse eller drabbats av en sjukdom och som snabbt behöver komma under vård eller få annan hjälp.

Inom fjällomrädcn skall polisen

]. efterforska och rädda den som har försvunnit under sådana omstän- digheter att det kan befaras att det föreligger fara för hans liv eller all- varlig risk för hans hälsa,

2. rädda den som har råkat ut för en olyekhändclse eller drabbats av en sjukdom och som snabbt behöver komma under vård eller få annan hjälp.

27 ä'

Inom Sveriges sjöterritorium, med undantag för vattendrag, kana- ler. hamnar samt andra insjöar än Vänern, Vättern och Mälaren, skall

]. sjöfartsverket svara för efter- forskning och räddning av männi- skor, som är eller kan befaras vara i sjönöd, och för sjuktransporter från fartyg,

ISenaste lydelse 19881438.

Inom Sveriges sjöterritorium, med undantag för vattendrag, kana— ler, hamnar samt andra insjöar än Vänern, Vättern och Mälaren, skall sjöfartsverket svara för efterforsk- ning och räddning av människor, som är eller kan befaras vara i sjö- nöd, och för sjuktransporter från fartyg.

IQ

• Sida 3
•  Original

Nuvarande lydelse

2. kustbemkningen svara för rädd- ningstjänsten, när olja eller andra skadliga ämnen har kommit ut i vatt- net.

Föreslagen lydelse

Efterforskning av försvunna perso- ner i andra fall

27 a 5 I andra fall än som avses i 25 -27 5.6 skall polisen efterforska per- soner sorn har försvunnit under så- dana omständigheter att det kan be- faras att det föreligger fara för deras liv eller allvarlig risk för deras hälsa.

Miljöräddningstjänst till sjöss

27 b & Inom-Sveriges sjöterrito— n'urn, med undantag för vattendrag, kanaler; hamnar samt andra insjöar än Vänern, Vättern och Mälaren, skall kustbevakningen svara för rr'iddningstjänsten, när olja eller andra skadliga ämnen har kommit ut i vattnet.

325

Räddningsledare är I. i den kommunala räddningstjänsten räddningschefen eller den som denne har utsett,

2. i fjällräddningstjänsten polis- chefen i distriktet eller den som denne har utsett eller, om räddnings— insatsen berör flera polisdistrikt, länspolischefen eller den som denne har utsett,

2. i fjällräddningstjänsten och i fråga om efterforskning enligt 27 a 9' polischefen i distriktet eller den som denne har utsett eller, om räddnings- insatsen berör flera polisdistrikt, den regionala polischef»: eller den som denne har utsett,

3. i övrig räddningstjänst den som (len ansvariga myndigheten har utsett. Samverkar två eller flera räddningskårer i en räddningsinsats som berör mer än en kommuns område inom samma län, skall länsstyrelsen bestämma vem av räddningsledarna som skall leda insatsen, om inte räddningsledarna själva har bestämt det.

365

Vid kommunal räddningstjz'inst med anledning av utflöde i vatten av olja eller andra skadliga ämnen har kommunen rätt till ersättning av sta- ten för den del av räddningstjänst- kostnaderna som överstiger ett av regeringen fastställt belopp, om ut- flödet har inträffat utanför Sveriges sjöterritorium eller inom en del av sjötcrritorict där räddningsinsatser skall göras enligt 27 3? eller inom

Vid kommunal räddningstjänst med anledning av utflöde i vatten av olja eller andra skadliga ämnen har kommunen rätt till ersättning av sta— ten för den del av räddningstjänst- kostnaderna som överstiger ett av regeringen fastställt belopp, om ut— flödet har inträffat utanför Sveriges sjöterritorium eller inom en del av sjöterritorict där räddningsinsatser skall göras enligt 27 h _a? eller inom

U)

• Sida 4
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1991/92;70

Göta älv, Trollhätte kanal eller Sö- Göta älv, Trollhätte kanal eller Sö- dertälje kanal. dertälje kanal.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1992.

• Sida 5
•  Original

Försvarsdepartementet Prop. 1991/92:70

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträdc den 21 november 1991

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester- berg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Lund- gren, Unckel, P. Westerberg, Ask

Föredragande: statsrådet Björck

Proposition om vissa ändringar i räddningstjänstlagen

1. Inledning

Efterforskning av försvunna personer är en uppgift som åligger bl.a. polisen. Detta följer av det allmänna stadgandet i 2 & polislagen (1984:387) och, såvitt avser efterforskning inom ramen för fjällräddningstjänst, av 25 & räddnings- tjänstlagen (1986:1102). När det gäller sådan efterforskning som görs inom ramen för flygräddningstjänst och sjöräddningstjänst, har dock luftfartsver- ket resP. sjöfartsverket huvudansvaret.

I dag är räddningstjänstlagen tillämplig endast på sådan efterforskning av försvunna personer som görs inom ramen för fjäll-, flyg- eller sjöräddnings- tjänst. Med utgångspunkt i överväganden om hur samhällets resurser bäst kan utnyttjas i samband med efterforskningsinsatser har rikspolisstyrelsen föreslagit regeringen att räddningstjänstlagen görs tillämplig även i fråga om efterforskning i andra fall av personer som försvunnit under sådana omstän— digheter att de kan befaras befinna sig i allvarlig fara utan att det för den skull föreligger misstanke om brott.

I propositionen behandlas också en annan fråga som är av terminologisk natur. Enligt 27 & räddningstjänstlagen skall sjöfartsverket svara för efter- forskning och räddning av människor som är eller kan befaras vara i sjönöd och för sjuktransporter från fartyg medan kustbevakningen skall svara för räddningstjänsten när olja eller andra skadliga ämnen har kommit ut i vatt- net. Begreppet sjöräddningstjänst används som en samlande beteckning för all denna verksamhet. Den rådande ordningen har kritiserats, eftersom be- nämningen sjöräddningstjänst inte ter sig naturlig i fråga om kustbevakning- ens åtgärder vid skadliga utsläpp.

I en sekretariatsrapport utarbetad inom ramen för kustbevakningskom- mittens utredning om kustbevakningens roll i den framtida sjöövervak- ningen (SOU 1989:26) föreslogs att kustbevakningens verksamhet skulle be- nämnas miljöräddningstjänst till sjöss. Förslaget las dock inte fram i proposi- tionen om kustbevakningens roll i den framtida sjöövervakningen m.m. (prop. 1989/90:127).

Förslagen har remitterats till chefen för marinen, kustbevakningen, sta- 5

• Sida 6
•  Original

tens räddningsverk, sjöfartsverket, statskontoret, riksrevisionsverket, riks- polisstyrelsen, SOS Alarmering och svenska sällskapet för räddning af skeppsbrutne. Remissyttrandena finns tillgängliga i lagstiftningsärendct (dnr Fo90/1 742/2) .

Regeringen beslutade den 31 oktober 1991 att inhämta lagrådets yttrande över lagförslaget. Det förslag som remitterades till lagrådet bör fogas till pro- tokollet i detta ärende (bilaga 1). Förslaget föranledde ingen annan erinran från lagrådets sida än att hänvisningen i räddningstjänstlagens 36 5 till 27 & numera bör avse 27 b 5. Lagrådets yttrande bör fogas till protokollet (bilaga 2). Utöver den ändring i lagtexten som föranleds av lagrådsgranskningen fö- reslårjag även att 32 5 ges en annan lydelse än i lagrådsremissen. Bakgrun- den till detta är att regeringen i prop. 1991/92z52 föreslagit vissa ändringar av polisorganisationen på regional nivå.

2. Efterforskning

Mitt förslag: Räddningstjänstlagen görs tillämplig även på annan ef- terforskning än sådan som bedrivs inom fjäll—, tlyg- eller sjöräddnings- tjänstverksamheten.

Rikspolisstyrelsens förslag: Överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna: Har inte haft några invändningar mot förslaget. Sta- tens räddningsverk har tillstyrkt förslaget. Statskontoret har efterlyst en re- dovisning av beräknad kostnadsökning och en analys av räddningsledarau- SVill'Ct.

Bakgrunden till mitt försla ': I den hjälpande verksamhet som enligt 2 5 4 polislagen åligger polismyndigheterna ingår efterforskning av försvunna och saknade personer. Människor försvinner av många olika anledningar och det är inte alltid en olyckshändelse som ligger bakom ett försvinnande. Det har ansetts naturligt att låta efterforskning ankomma i första hand på polisen.

När ett flygplan saknas åligger efterforskningen dock luftfartsverket och om det gäller människor som kan befaras vara i sjönöd är det sjöfartsverket som har huvudansvaret för efterforskningen. Detta följer av 26 resp. 27 & räddningstjänstlagen. Samma lag innehåller i 25 å en särskild bestämmelse om efterforskning inom ramen för fjällräddningstjänsten. Sådan efterforsk- ning skall göras av polisen.

Efterforskning av försvunna människor förekommer i en mängd olika si- tuationer. ] vissa fall fordras endast någon enkel åtgärd för att situationen skall klaras ut medan i andra fall omfattande ingripanden kan bli nödvän- diga. Det är inte ovanligt att efterforskning måste bedrivas med hjälp av, förutom polisens egna resurser, även försvarsimtktens personal och frivilliga insatser. Inte ens i de fall där det från början står relativt klart att en rädd- ningsinsats kommer att behövas — personen i fråga har kanske försvunnit i oländig terräng och temperatur- eller vädertk'ftrhållandcna är sådana att en allvarlig risksituation kan antas föreligga — är räddningstjänstlagentillämplig

• Sida 7
•  Original

i fråga om efterforskningsarbetet, om detta bedrivs utanför fjäll-, flyg- eller sjöräddningstjänsten. Först när man vet var den nödställde befinner sig och det fordras särskilda åtgärder för att undsätta honom, kan åtgärderna enligt nu gällande regler anses utgöra räddningstjänst.

Skälen för mitt förslag: Efterforskningsarbete är en vanligt förekom- mande verksamhet för polismyndigheterna. Enligt ingripandestatistiken för år 1989 förekom över 8 000 fall där polisiära ingripanden fick göras på grund av att personer försvunnit. Stora insatser krävs i ett icke ringa antal sådana fall varje år. De personer som försvunnit är ofta barn eller åldringar och det kan vara nödvändigt med stor snabbhet i insatsen. Avsevärda personella re- surser måste ibland sättas in och ofta finns endast frivilliga insatser att ta till som förstärkning av polisens egen personal. Efterforskningsarbetet medför en stor belastning på polisorganisationcn.

Enligt 2 & räddningstjänstlagcn hänförs till räddningstjänst inte enbart de räddningsinsatser som staten eller kommunen skall svara för vid olyckshän- delser och överhängande fara för olyckshändelser utan även bl.a. de rädd- ningsinsatser — inklusive efterforskning — som polisen gör i fjällområden cn- ligt polislagen. Däremot räknas inte polisens efterforskning av försvunna personer i andra fall till räddningstjänst.

] många fall leder även annan efterforskning än sådan som bedrivs i fjäll- världen direkt över till ett räddningstjänstskede. Gränsen mellan de olika formerna av insatser är ofta flytande. Enligt min mening ter det sig därför naturligt att betrakta all efterforskning av försvunna personer som rädd- ningstjänst, om verksamheten inte är ett led i spaningsarbete i samband med förundersökning på grund av brott. Syftet med efterforskningsinsatser ärju oftajust att hindra eller begränsa skador på människor. Jag delar också riks- polisstyrelsens uppfattning att verksamheten kan effektiviseras om rädd— ningstjänstlagcn görs tillämplig även i andra fall av efterforskning än de som nu särskilt anges i lagen. På så sätt kan bl.a. 34, 44 och 45 55 räddningstjänst- lagen tillämpas i alla efterforskningssituationer.

I enlighet med vad jag nu har sagt bör en ny paragraf införas i räddnings- tjänstlagcn som slår fast att polisen i andra fall än som avses i 25 — 27 åå skall utföra efterforskning efter försvunna personer. I och med att denna polisens skyldighet läggs fast i räddningstjänstlagcn behövs det inte någon hänvisning till polislagen. ] konsekvens härmed bör den hänvisning till samma bestäm— melse, som nu finns i 25 & räddningstjänstlagen, utgå.

Mitt förslag innebär också att det vid varje cfterforskningstillfälle skall fin- nas cn räddningsledare enligt 32 å första stycket 2 räddningstjänstlagcn. Räddningsledare är polischefen i distriktet eller den som denne har utsett eller, om räddningsinsatsen berör flera polisdistrikt, länspolischefen eller den som denne har utsett.

Enligt 34 5 är statliga och kommunala myndigheter skyldiga att på anmo- dan av räddningsledaren delta i en räddningsinsats, om de har lämpliga re- surser och ett deltagande inte allvarligt hindrar myndighetens vanliga verk- samhet. 44 5 innehåller bestämmelser om tjänsteplikt. Enligt dessa är var och en mellan 18 och 65 år skyldig att medverka i räddningstjänst i den mån hans kunskaper, hälsa och kroppskrafter tillåter det. 45 5 ger möjlighet för räddningsledaren att vid en räddningsinsats göra ingrepp i annans rätt.

• Sida 8
•  Original

En kommun eller en enskild som medverkat i räddningstjänst enligt de nämnda bestämmelserna har rätt till ersättning. Förslaget medför emellertid enligt min mening inte att kostnaderna för efterforskningsarbetet ökar. Ge- nom förslaget kommer verksamheten att effektiviseras. Dessutom har de po- lisiära myndigheternas ianspråktagande av externa resurser redan tidigare delvis skett mot ersättning. Genom de nu föreslagna reglerna blir rättsläget klarlagt och man vinner, som rikspolisstyrclsen hävdat, stadga åt hela verk- samheten.

Jag vill särskilt påpeka att polisens spaningsarbete i samband med förun- dersökning på grund av misstanke om brott naturligtvis inte skall betraktas som räddningstjänst. Befogenheten gentemot allmänheten att i samband med räddningstjänst tillämpa tjänsteplikten enligt 44 & räddningstjänstlagcn bör inte gälla vid brottsutredningar. Däremot kan det i något fall förekomma att sådan efterforskning som med de föreslagna reglerna skall utgöra rädd- ningstjänst blir nödvändig även i samband med brott, nämligen om en miss- tänkt person befaras ha råkat ut för en olyckshändelse som gör det nödvän- digt att undsätta honom.

3. Sjöräddningstjänst

Mitt förslag: Sjöfartsverkets verksamhet inom räddningstjänstens område benämns sjöräddningstjänst. Kustbevakningens räddnings- tjänstvcrksamhct benämns miljöräddningstjänst till sjöss.

Rapportens förslag: Överensstämmcr med mitt. Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan ställer sig positiva till förslaget utom räddningsverket som ställer sig tveksamt och anför att nuvarande begreppsapparat är väl inarbetad.

Skälen för mitt förslag: I 27 & räddningstjänstlagcn används begreppet sjö- räddningstjänst som benämning för såväl räddande av liv som räddande av miljö till sjöss. Bakom detta förhållande ligger bl.a. de överväganden som fortfarande pågick vid räddningstjänstlagens tillkomst om att kustbevak- ningen skulle ingå i sjöfartsverket. När kustbevakningen i stället blev en självständig myndighet har det framstått som omotiverat att behålla den samlande beteckningen för Sjöfartsverkets och kustbevakningens verksam- hets-områden, särskilt som det finns nackdelar med denna ordning.

Ordet sjörz'iddningstjänst förknippas i allmänt språkbruk främst med ef- terforskning och räddning av nödställda människor. Det motsvaras i interna- tionella sammanhang av begreppet ”search and rescue". Det kan leda till missförstånd både hos den svenska allmänheten och i internationella sam- manhang att låta begreppet täcka även kustbevakningens miljöräddande verksamhet. Benämningen sjöräddningstjänst bör enligt min mening fort- sättningsvis förbehållas den räddningstjänstverksamhet för vilken sjöfarts— verket har huvudansvaret.

Som ny benämning för kustbevakningens verksamhet inom räddnings—

• Sida 9
•  Original

tjänsten föreslår jag miljöräddningstjänst till sjöss. Därigenom framhålls kustbevakningens miljövårdande uppgift och det framgår tydligare att denna uppgift är skild från den livräddande.

4. Upprättat lagförslag

I enlighet med det anförda har inom försvarsdepartementet upprättats för- slag till

lag om ändring i räddningstjänstlagcn (1986:1102). Förslaget har upprättats i samråd med chefen förjustitiedepartcmentet och med chefen för kommunikationsdepartementet.

Lagrådet har granskat lagförslaget.

5. Hemställan

Med hänvisning till vadjag nu har anfört hemställer jag att regeringen före- slår riksdagen att anta förslaget.

6. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden har lagt fram.

• Sida 10
•  Original