Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till avgift (nätavgift) för finansiering av Närings- och teknikutvecklingsverkets verksamhet som nätrnyndighet enligt lagen (l902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar (ellagen).

Enligt riksdagens beslut om handel med el i konkurrens är innehavare av nätkoncession med stöd av ellagen skyldig att utföra mätning av överförd ström och att rapportera resultaten av dessa mätningar enligt föreskrifter som kommer att meddelas av regeringen. I propositionen läggs fram förslag till lagbestämmelser för fördelningen av nättöretagens kostnader för mätning och därtill hörande verksamhet.

• Sida 2
•  Original

1. Förslag till riksdagsbeslut Prop. 1994/95:18

Regeringen föreslår att riksdagen

l. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1902z7l 5.1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar,

2. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:617) om ändring i lagen (1902171 s.l), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar,

3. godkänner det som regeringen förordar om nätavgiftens utformning (avsnitt 4).

l* Riksdagen [994/95. I saml. Nr 18

• Sida 4
•  Original

2 lagtext

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar

Härigenom föreskrivs att det i 2 & lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar skall införas ett nytt mom., 2 & 9 mom., av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 5 9 mom.[

Kostnaden för en mätare med tillhörande insamlingsutrustning och dess installation i leverans- punkten hos en elkonsument skall av innehavaren av nätkoncessionen debiteras elkonsumenten. Detsam— ma gäller kostnaden för flyttning av en mätare med tillhörande insamlingsutrustning till en ny leve- ranspunkt.

En elkonsument som är lägspän- ningskund har rätt att vid fiyttning inom koncessionsområdet få sin mätare med tillhörande insamlin gs- utrustning överförd till denna leve- ranspunkten.

En elkonsument som är lägspän- ningskund och som flyttar från koncessionsområdet har rätt att av koncessionshavarenfå tillbaka den del av erlagd kostnad som motsva- rar värdet av mätaren med till- hörande insamlingsutrustning med beaktande av dess återstående tekniska livslängd. Belopp under I 000 kronor behöver dock inte återbetalas till elkonsumenten.

Elkonsumenter vars strömförbruk- ning mäts på annat sätt än enligt de föreskrifter som meddelats med stöd av 2 5 4 mom. sjunde stycket skall debiteras för merkostnaden för denna mätning och för rappor-

1Förutvarande 9 mom. upphävd genom 1988z218.

• Sida 5
•  Original

teringen av mätresultaten. Prop. 1994/95: 18

Andra kostnader för mätning än de som nämns i första, andra och färde styckena får inte debiteras enskilda elkonsumenter.

Första, andra och förde styckena gäller inte elkonsumenter som köper sin ström från innehavaren av leveranskoncession enligt 6 5 lagen (1994:6I8) om handel med el, m.m.

Frågor om koncessionshavarens skyldigheter enligt detta moment prövas av nätmyndigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

• Sida 6
•  Original

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:617) om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar

Härigenom föreskrivs att 2 5 4 mom. och 31 5 lagen (1994:617) om ändring i lagen (1902z71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydeLse

2 5 4 mom.

Den som har nätkoncession för linje är skyldig att på skäliga villkor ansluta en anläggning till ledningen.

Om det finns särskilda skäl kan nätmyndigheten besluta att den som har nätkoncession för linje inte behöver ansluta en anläggning till ledningen.

Den som har nätkoncession för område är skyldig att på skäliga villkor ansluta en anläggning inom området till ledningsnätet.

Om det finns särskilda skäl kan nätrnyndigheten besluta att den som har nätkoncession för område inte behöver ansluta en anläggning till ledningsnätet.

Vill någon ansluta en anläggning till en ledning som omfattas av en nätkoncession för linje i stället för till ett ledningsnät som omfattas av en nätkoncession för område, får den som har nätkoncessionen för linje göra anslutningen endast efter medgivande av den som har nätkoncession för området eller efter tillstånd av nätmyndigheten.

Den som har nätkoncession är skyldig att på skäliga villkor överföra ström åt annan.

Innehavare av nätkoncession är skyldig att utföra mätning av över- förd ström samt att rapportera resultaten av dessa mätningar i enlighet med de närmare föreskrif- ter som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nät- myndigheten meddelar.

Innehavare av nätkoncession är skyldig att utföra mätning av över- förd ström samt att rapportera resultaten av dessa mätningar i enlighet med de närmare föreskrif- ter som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nät— myndigheten meddelar. Föreskrif- ter om kostnader för mätning finns i 2 5 9 mom.

Frågor om koncessionshavarens skyldigheter enligt detta moment prövas av nätrnyndigheten.

• Sida 7
•  Original

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

315

Beslut av nätmyndigheten enligt 2 5 4, 6 eller 7 mom. eller 3 5 eller beslut om ersättning till den som enligt 15 a & tredje stycket beor- drats att öka eller minska produk- tionen av ström får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Nät- myndigheten får inträda som part i målet när myndighetens beslut prövas av domstol. Ändras nät- myndighetens avgörande i sak genom beslut av länsrätt eller kammarrätt, får nätmyndigheten överklaga beslutet.

Beslut av nätmyndigheten enligt 2 & 4, 6, 7 eller 9 mom. eller 3 5 eller beslut om ersättning till den som enligt 15 a & tredje stycket beordrats att öka eller minska produktionen av ström får över- klagas hos allmän förvaltnings- domstol. Nätmyndigheten får in- träda som part i målet när myndig- hetens beslut prövas av domstol. Ändras nätrnyndighetens avgörande i sak genom beslut av länsrätt eller kammarrätt, fär nätmyndigheten överklaga beslutet.

Föreskrifter om överklagande av en myndighets beslut enligt 23 &, 24 & första eller andra stycket, 25 5 eller 26 5 eller med stöd av ett bemyndigande enligt lagen meddelas av regeringen.

Föreskrifter om överklagande av ett beslut av en riksprovplats meddelas av regeringen.

]" Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 18

• Sida 8
•  Original

3. Ärendet och dess beredning

Riksdagen beslöt våren 1994 om ett nytt regelverk för elmarknaden (bet. l993/94:NU22, rskr. 1993/94z358) i enlighet med de förslag som regeringen hade lagt fram i propositionen Handel med el i konkurrens (prop. 1993/94zl62). Riksdagen beslutade om dels ändringar i lagen (l902:71 5.1), innefattande vissa bestämmelser 'om elektriska anlägg- ningar (ellagen), dels en ny lag, lag (1994:618) om handel med el, m.m. En ny myndighetsfunktion (nätmyndigheten) vid Närings— och tekni- kutvecklingsverket (NUTEK) har i enlighet med riksdagens beslut inrättats den 1 juli 1994 med uppgift att handlägga bl.a. koncessionsären- den och ärenden om koncessionshavamas skyldigheter samt att utöva tillsyn av ellagens efterlevnad utom i frågor som rör elsäkerhet. NUTEK har även ansvar för de myndighetsuppgifter som följer av lagen om handel med el, m.m.

Riksdagen anslöt sig till principen att nätmyndighetens verksamhet fr.o.m. den 1 januari 1995 skall finansieras genom avgifter som tas ut av koncessionshavama. I propositionen informerades riksdagen om att regeringen avser att hösten 1994 återkomma med ett förslag i finans- ieringsfrågan.

NUTEK har på regeringens uppdrag redovisat ett förslag till av- giftssystem för finansiering av nätrnyndighetens verksamhet i pro- memorian Förslag till avgifisyinansiering av nätmyndigheten. Pro- memorian har remissbehandlats. En sammanfattning av promemorian är bifogad som bilaga I. En sammanställning av remissinstansemas syn— punkter redovisas i bilaga 2.

De nya föreskrifterna i ellagen innebär bl.a. att nätägare blir skyldig att, för elkundemas räkning, utföra mätning av levererad ström och att rapportera resultaten av dessa mätningar. Enligt de nya föreskrifterna ingår kostnader för mätare, mätning och rapportering i nätverksamheten, vars kostnader nätägaren får ta ut av elkundema.

I propositionen (1993/94:162) angavs som en huvudprincip att den del av mätkostnadema som entydigt kan föras till den enskilde kunden skall debiteras denne medan övriga mätkosmader skall slås ut på den gemensamma nättariffen. Riksdagen anförde inga invändningar mot detta. Principerna för denna kostnadsfördelning bör nu preciseras och lagfästas. Föreliggande lagförslag ansluter sig till de principer för kostnadsföndel- ning som redovisades i propositionen. Någon remissbehandling av förslaget har därför inte genomförts. .

De framlagda lagförslagen innebär, utöver smärre redaktionella ändringar i två paragrafer, att en ny föreskrift införs i ellagen. Denna föreskrift reglerar bara vilken del av mätkostnaden som en elkund skall betala direkt till nätägaren och vilken del kunden skall betala via den gemensamma nättariffen. Föreskriften att kunden skall betala direkt till nätägaren drabbar enbart de elkunder som inte köper sin ström från den s.k. leveranskoncessionären. Inledningsvis kommer i stort sett alla elkunder att köpa sin ström av leveranskoncessionären. Sedan har varje elkund full frihet att välja mellan att även fortsättningsvis köpa sin ström från leveranskoncessionären och att byta elleverantör. Endast om han

• Sida 9
•  Original

väljer det senare alternativet drabbas han av den nya regleringen. Prop. 1994/95:18 Med hänsyn till dessa omständigheter är det framlagda lagförslaget, enligt regeringens uppfattning, av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

• Sida 10
•  Original

4. Avgift för finansiering av nätmyndighetens verksam- Prop. 1994/95:18 het, m.m.

Regeringens förslag: Nätrnyndighetens verksamhet skall finans- ieras genom en årlig avgift (nätavgift) som betalas av innehavare av nätkoncession. Nätavgiften skall grundas på antalet högspän— nings- och lågspänningskunder hos koncessionshavaren enligt de föreskrifter som meddelas av regeringen.

NUI'EK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser godtar NUTEKzs förslag eller lämnar det utan invändning. Många remissinstanser, däribland Affärsverket svenska kraftnät, Riksrevisionsverket (RRV) och Stats- kontoret, framhåller att det föreslagna avgiftssystemet, med en enhetlig nätavgift som årligen betalas av innehavare av nätkoncession och där den totala avgiften bestäms av antalet abonnenter, är enkelt ur administrativ synvinkel. Svenska Elverksföreningen och Svenska Kraftverksföreningen anser att det regelsystem som gäller för den avgift som finansierar Elsäkerhetsverkets verksamhet (elabonnentavgiften) bör tillämpas också för den avgift som skall finansiera nätmyndighetens verksamhet. Enligt Elsäkerhetsverket bör grunderna för beräkning av ärliga avgifter, uppbördssystemet och den verksamhetsperiod avgifterna skall avse överensstämma med bestämmelserna om elabonnentavgift.

Vissa remissinstanser, bl.a. Svenska Elverksföreningen och Svenska Kraftverksföreningen, ifrågasätter om den avgiftsrelation mellan hög- och lågspänningsabonnenter som NUTEK föreslår är riktig och pekar på den avgiftsrelation som gäller för elabonnentavgiften. Andra remissinstanser, bl.a. RRV och Konkurrensverket, påpekar att avgiftemas kostnadssam- band bör utvärderas när resursutnyttjandet i verksamheten är känt.

Skälen för regeringens förslag: Enligt riksdagens beslut våren 1994 om handel med el i konkurrens (prop. 1993/94:162, bet. 1993/941NU22, rskr. 1993/94z358) skall nätmyndighetens verksamhet från och med den 1 januari 1995 finansieras genom en årlig avgift (nätavgift) som betalas av innehavare av nätkoncession. Kostnadema för verksamheten under budgetåret 1994/95 beräknades i prop. 1993/94:162 till 20 milj. kr.

NUTEK har som nätrnyndighet uppgift att handlägga bl.a. kon- cessionsärenden och ärenden om koncessionshavamas skyldigheter samt att utöva tillsyn av ellagens efterlevnad utom i frågor som rör elsäkerhet.

NUTEK har även ansvaret för de myndighetsuppgifter som följer av lagen (1994:618) om handel med el, m.m. Syftet med nätmyndighetens verksamhet är att skapa förutsättningar för låga priser och en hög servicenivå och att säkerställa att näten upplåts på ett sätt som gagnar konkurrensen. I nätmyndighetens uppgifter ingår bl.a. att ge ut allmänna råd samt att utarbeta vissa föreskrifter, bl.a. rörande kraven på särredo- visning av nätverksamhet.

• Sida 11
•  Original

NUTEK:s förslag innebär att innehavaren av nätkoncession i enlighet med vad som anfördes i prop. 1993/941162 skall vara avgiftsskyldig och att avgiften skall grundas på antalet anslutna lågspännings- respektive högspänningsabonnenter. Med lågspänningsabonnent avses den som är ansluten med en spänningsnivå som är 1000 volt eller lägre. De ansökningsavgifter som i dag tas ut för handläggning av koncessionsären- den bör enligt NUTEK slopas när nätavgiften införs. Avgiften bör enligt NUTEK fördelas så att den avspeglar den andel av nätmyndighetens kostnader som kan hänföras till respektive kundkategori. N U T E K : s förslag överenstämmer i stort med det system som gäller för den s.k. elabonnentavgiften som skall täcka kostnaderna för Elsäkerhetsverkets verksamhet. För elabonnentavgiften gäller dock att skyldigheten att betala avgift ligger på elabonnentema. Även de föreslagna grunderna för beräkning av nätavgiften skiljer sig något från elabonnentavgiften.

Remissinstansema är i huvudsak positiva till den föreslagna av- giftskonstruktionen med en abonnemangsrelaterad avgift. Vissa syn- punkter på den föreslagna avgiftskonstruktionen har dock framförts, bl.a. vad gäller bestämmelserna om avgiftsskyldighet. Enligt Svenska Kraftverksföreningen och Svenska Elverksföreningen bör skyldigheten att betala nätavgiften ligga på elabonnentema.

Vid avgiftsfinansiering av tillsynsverksamhet är det normalt de som tillsynen avser som har att erlägga avgifterna. Det finns därför ingen anledning att, som vissa remissinstanser förordar, frångå den i pro- positionen föreslagna principen att de som bedriver nätverksamhet skall vara avgiftsskyldiga. Det är angeläget att nätavgiften kan tas ut på ett sådant sätt att uppbörden kan ske enkelt och med låga administrativa kostnader. Nätavgiften bör i huvudsak tas ut enligt samma beräknings- grunder som tillämpas för elabonnentavgiften. Det innebär att avgiften skall baseras på det antal slutförbrukare av el som nätföretaget har anslutit.

Regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, får enligt 16 & ellagen meddela föreskrifter om avgifter för myndighets verksamhet som sker med stöd av ellagen. Regeringen avser att, med stöd av be- myndigandet, utfärda föreskrifter om nätavgifter som träder i kraft den 1 januari 1995. Det nuvarande systemet med ansökningsavgifter för koncessionsärenden bör upphöra vid samma tidpunkt. Nätavgiftema för år 1995 har beräknats av NUTEK till 3 kr. per lågspänningsabonnent och 600 kr. per högspänningsabonnent. De totala avgiftsinkomsterna skulle därigenom uppgå till drygt 20 milj.kr. Intäkterna från nätavgiftema skall tillföras statsbudgeten på särskild inkomsttitel. Effektivitetsskäl talar för att uppbörden av avgiften bör samordnas med elabonnentavgiften som enligt vad regeringen har erfarit fungerar bra. Medel för NUTEK:s verksamhet som nätrnyndighet skall anvisas över statsbudgeten.

Relationen på avgifterna mellan högspännings- och lågspännings- abonnenter bör, som har påpekats av bl.a. RRV, så långt som möjligt återspegla verksamhetens inriktning vid nätmyndigheten. Det är dock svårt att nu, innan verksamheten har kommit igång i full omfattning, närmare bedöma avgiftemas kostnadssamband för lågspännings- respektive högspänningsabonnentema. Det är därför angeläget att

• Sida 12
•  Original

NUTEK gör en utvärdering av avgiftssystemet med avseende på bl.a. avgiftemas kostnadssamband när erfarenhet har vunnits om verksam- heten. I det sammanhanget bör även rutinerna för upphörd och kontroll beaktas samt avgiftskonstruktionens eventuella effekter på konkunenssi- tuationen utvärderas.

Regeringen vill i sammanhanget informera riksdagen om sina över- väganden rörande formema för ledning av NUTEK:s verksamhet som nätmyndighet.

NUTEK är central förvaltningsmyndighet för frågor om näringslivets tillväxt och förnyelse och har uppgifter inom och utom energiområdet. NUTEK har ansvaret för statens insatser för att främja teknisk forskning och utveckling, etablering och utveckling av små och medelstora företag samt en balanserad regional utveckling. Vidare skall myndigheten svara för statliga insatser som skall främja en effektiv försörjning och an— vändning av energi. NUTEK leds av en lekmannastyrelse med viss beslutanderätt. Styrelsen skall enligt förordningen (l99lz960) med instruktion för Närings— och teknikutvecklingsverket besluta om myndighetens anslagsframställning och årsredovisning, om eventuella åtgärder efter genomförd revision och om föreskrifter som riktar sig till enskilda, kommuner och landsting.

Riksdagen beslutade i juni 1994 om nya riktlinjer för förvaltnings- myndighetemas ledningsformer (prop. 1993/94:185 , l993/94zKU42, rskr. l993/94z381) för att undanröja de oklarheter som har funnits när det gäller myndighetschefens resp. styrelsens beslutsbefogenheter. Riktlinjema innebär att förvaltningsmyndighetema normalt skall ledas av antingen en enrådig chef, som ensam svarar för verksamheten, eller av en styrelse med fullt ansvar för verksamheten inför regeringen. Enligt riksdagens beslut bör regeringen i första hand välja enrådighetsverk som ledningsforrn. Vidare anförs att normerings- och tillsynsmyndigheter i regel inte bör ha styrelser, eftersom ledamöterna kan uppfattas som företrädare för dem som skall omfattas av tillsynen.

NUTEK:s verksamhet som nätrnyndighet omfattar främst norrngivning och tillsyn och skiljer sig i viktiga avseenden från NUTEK:s övriga verksamhetsområden.

Frågan om NUTEK:s ledningsformer bereds för närvarande inom regeringskansliet mot bakgrund av de nyligen antagna riktlinjerna för förvaltningsmyndighetemas ledningsformer. Enligt dessa skall riksdagen informeras om planerade förändringar. Regeringen avser att senare återkomma till riksdagen när det gäller frågan om NUTEK:s lednings- former.

Mot bakgrund av riktlinjerna för myndigheternas ledningsformer kan redan nu konstateras att NUTEK:s styrelse inte bör ges några beslutsbe- fogenheter när det gäller NUTEK:s verksamhet som nätrnyndighet enligt ellagen. I sammanhanget kan noteras att NUTEK:s verksamhet som nätmyndighet utgör ett särskilt verksamhetsområde, vilket är en viktig förutsättning för nätmyndighetens självständighet. Ett råd bör tillsättas vid NUTEK med insyn i nätmyndighetens arbete som en viktig uppgift.

• Sida 13
•  Original

5. Fördelningen av nätföretagens kostnader för mätning, m.m.

Regeringens förslag: Nätföretagen skall debitera den enskilde elabonnenten kostnaden för mätare, insamlingsutrusming och deras installation. Övriga kostnader för mättjänster skall fördelas över samtliga abonnenter. I de fall en elabonnent begär mätning på annat sätt än vad regering- en föreskriver med stöd av ellagen skall nätägaren även debitera elabonnenten för den ökade kostnad för insamling och rapportering som en mer avancerad utrustning kan medföra.

Skälen för regeringens förslag: En öppen elmarknad ställer nya krav på mätning och rapportering av mätresultat. Riksdagens beslut (prop. 1993/94:162, bet. l993/94zNU22, rskr. l993/942358) innebär bl.a. en lagfäst skyldighet för innehavare av nätkoncession att utföra mätning av överförd el och att rapportera mätresultat enligt de föreskrifter som utfärdas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nät- myndigheten. Enligt propositionen skall föreskrifterna behandla bl.a. kraven på tidsnoggrannhet i mätningen. I proposiäonen konstaterades vidare att en förutsättning för att utnyttja möjligheten att fritt kunna välja leverantör var en förhållandevis avancerad utrustning för mätning.

I propositionen redovisades vissa överväganden i fråga om nätföre- tagens fördelning av kostnadema för mätning och därtill hörande verksamhet. Det anfördes att mätutrusming, åtminstone under de närmaste åren, kan vara förhållandevis dyr. Det änns därför anledning att ange principerna för fördelning av kostnadema för mättjänsten mellan nätägaren och den enskilde kunden. Nätägaren borde enligt propositionen följa principen att de kundspeciäka mätkostnadema skulle debiteras den berörda elkunden medan övriga kostnader skulle kunna slås ut över kundkollektivet. Riksdagen anförde inga invändningar mot detta. Prin- cipen om fördelningen av kostnadema för mättjänster bör preciseras genom föreskrifter i ellagen såvitt avser de kostnader som nätägaren är skyldig att debitera den enskilde kunden.

I enlighet med de principer som redovisades i propositionen bör nätägaren vara skyldig att debitera den berörda elkunden de engångskost- nader som uppstår i samband med att mätutrustning installeras hos kunden. Det innebär att kunden skall debiteras kostnadema för mätaren och dess kringutrustning för insamling av mätdata samt kostnaden för installationen. Andra kostnader för mätutrustning än de nyss nämnda bör inte få debiteras enskilda elkunder utan bör fördelas över samtliga abonnenter som anslutits till nätföretaget. Nätägaren får inte heller debi- tera enskilda elkunder kosmaden för de mätare som enbart används för att mäta överföringstjänsten.

Enligt lagen (1994:618) om handel med el, m.m. är innehavare av leveranskoncession skyldig att leverera el till alla inom området som inte

• Sida 14
•  Original

söker sig till en annan leverantör. Koncessionshavaren får därmed en ensamrätt äll elleveranser inom området till de elkunder som inte önskar köpa el på den öppna marknaden. För de kunder som köper sin el från innehavare av leveranskoncession ställs inga krav på tidsnoggrannhet vid mätningen. Nätägaren bör därför inte få debitera enskilda elkunder kostnader för de mätare som används av kunder till leveranskoncessions- havare.

En elkund kommer att kunna att begära att få mätning utförd på annat sätt, t.ex. med större tidsnoggrannhet, än de minimikrav som regeringen avser föreskriva med stöd av ellagen. Sådan mätning och insamling kan antas kräva mer avancerad och dyrbar utrustning vilket i sin tur kan ställa nya anspråk på och ökade kostnader för systemen för insamling och rapportering. I dessa fall bör nätägaren - förutom kosmaden för mätare, insamlingsutrustning och installation - även debitera elkunden för de merkostnader som en mer avancerad mätning kan medföra.

Nätföretagens kostnader för mättjänster ingår i de nätkostnader vars skälighet skall kunna prövas av nätmyndigheten.

Genom skyldigheten för nätföretagen att mäta överförd el och att rapportera mätresultat kommer de att få tillgång till kommersiella uppgifter, t.ex. beträffande kunders förbrukning och elleverantörers försäljning i området. Frågan om tystnadsplikt hos nätföretag bereds för närvarande i regeringskansliet. Regeringen avser vid ett annat tillfälle återkomma till riksdagen i detta ärende.

• Sida 15
•  Original

6. Författningskommentar

6.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattan- de vissa bestämmelser om elektriska anläggningar

2 & 9 mom. Kostnaden för en mätare med tillhörande insamlingsut— rustning och dess installation i leveranspunkten hos en elkonsument skall av innehavaren av nätkoncessionen debiteras elkonsumenten. Detsamma gäller kostnaden förflyttning av en mätare med tillhörande insamlingsutrustning till en ny leveranspunkt.

En elkonsument som är lågspänningskund har rätt att vid flyttning inom koncessionsområdet få sin mätare med tillhörande insamlingsut- rustning överförd till den nya leveranspunkten.

En elkonsument som är lågspänningskund och som flyttar från kon- cessionsområdet har rätt att av koncessionshavaren få tillbaka den del av erlagd kostnad som motsvarar värdet av mätaren med tillhörande insamlingsutrustning med beaktande av dess återstående tekniska livslängd. Belopp under 1 000 kronor behöver dock inte återbetalas till elkonsumenten.

Elkonsumenter vars strömförbrukning mäts på annat sätt än enligt de föreskrifter som meddelats med stöd av 2 5 4 mom. sjunde stycket skall debiteras för merkostnaden för denna mätning och för rapporteringen av mätresultaten.

Andra kostnader för mätning än de som nämns i första, andra och fjärde styckena får inte debiteras enskilda elkonsumenter:

Första, andra och fjärde styckena gäller inte elkonsumenter som köper sin ström från innehavaren av leveranskoncession enligt 6 5 lagen (1994:618) om handel med el, m.m.

Frågor om koncessionshavarens skyldigheter enligt detta moment prövas av nätmyndigheten.

Enligt 2 5 4 mom. sjunde stycket är innehavaren av nätkoncession skyldig att utföra mätning av överförd ström på sitt nät samt att rapportera resultaten av dessa mätningar enligt föreskrifter som kommer att meddelas av regeringen och nätmyndigheten. För att kunna fullgöra detta måste koncessionshavaren installera mätare på relevanta mätpunkter på sitt nät. Dessa mätare bekostas initialt av koncessionshavaren och blir också hans egendom. Mätningen ingår i nätverksamheten. Koncessionsha- varen har därför enligt ellagens bestämmelser rätt att låta kostnadema för mätningen, dvs. kostnadema för mätaren och dess installation samt för insamlingen och rapporteringen av mätresultaten omfattas av nättariffen. I förevarande paragraf regleras de fall där dessa kostnader skall debiteras den enskilde kunden och således inte får slås ut på den för kundkollekti- vet gemensamma nättariffen.

I anslutning till en mätare änns alltid en särskild insamlingsutrustning anbringad. Denna behövs för att mätaren skall kunna fullgöra den mätning som krävs. Regleringen i detta moment beträffande mätare omfattar också denna insamlingsutrusming.

Stadgandet i första stycket behandlar kostnaden för mätaren och dess

• Sida 16
•  Original

installation och innebär att koncessionshavaren blir tvungen att debitera elkonsumenter, oavsett om de är hushållskunder eller industrikunder, kostnaden för konsumentens mätare inkl. dess installation. Detsamma gäller då en sådan mätare flyttas till en ny leveranspunkt. Dessa kostnader får alltså inte slås ut på den gemensamma nättariffen.

Stadgandet i andra stycket har sin betydelse främst om man flyttar från ett ställe med avancerad mätare till ett ställe med enkel mätare, vilket kan bli aktuellt så länge som systemet med leveranskoncession änns kvar. När detta system avskaffas kommer det inte längre att finnas lika starka skäl att flytta med sig sin mätare eftersom de flesta mätare kommer att vara ungefär lika avancerade. Stadgandet gäller bara lågspänningskunder. Högspänningskunder, dvs. stora industrier, behöver sällan flytta sin målare och om det ändå sker torde den frågan normalt regleras av- talsvägen. En definition av begreppet högspänning och lågspänning änns i förordningen (l957:601) om elektriska starkströmsanläggningar.

[ tredje stycket behandlas den situationen då en elkonsument flyttar från sitt koncessionsområde till ett annat koncessionsområde. Han kan då inte göra anspråk på att få mätaren överförd till den nya leveranspunkten. Mätaren tillhör ju koncessionshavaren och denne kan därför inte tvingas överföra mätaren till en annan koncessionshavares nät. Om elkonsumen- ten i detta fallet redan har betalat kostnaden för mätaren har han rätt till ersättning av koncessionshavaren. Hade han varit kvar i koncessionsom- rådet hade han kunnat utnyttja mätaren under hela dess tekniska livslängd. Om han däremot äyttar från koncessionsområdet ges han i tredje stycket rätt till ersättning för den återstående tid han inte kommer att kunna utnyttja mätaren.

Vid bestämmande av ersättningen får man slå ut kostnaden för mätaren jämnt över mätarens beräknade tekniska livslängd. Den del av detta belopp som belöper på den återstående beräknade tekniska livslängden kan alltså bli föremål för återbetalning. Av detta belopp återbetalas naturligtvis bara så mycket som motsvarar vad elkonsumenten redan har betalat för den återstående tekniska livslängden. Om exempelvis mätaren kostar 10 000 kr och 3 000 kr belöper på den återstående tekniska livslängden vid avflyttningen får elkonsumenten tillbaka 3 000 kr om han redan har betalat hela kosmaden för mätaren. Om han däremot bara har betalat 8 000 kr vid avflyttningen får han bara tillbaka 1 000 kr.

Enligt sista meningen i förevarande stycke behöver dock belopp som är mindre än 1 000 kronor inte återbetalas. Vid bestämmande av ersättning enligt detta stycke får endast värdet av själva mätaren beaktas medan värdet av mätarens installation inte får beaktas.

De tre första styckena i paragrafen behandlar kostnadema för mätare och deras installation. ! fjärde stycket behandlas kostnaden för mätning och rapportering av mätresultat. Mätning innebär att mätvärden hämtas in från mätarna. Därefter skall dessa mätvärden sammanställas på visst sätt och rapporteras till olika intressenter.

Regeringen och nätmyndigheten kommer att utfärda föreskrifter om mätning som kommer att ange den tids- och mätnoggrannhet med vilken mätningen skall ske. Dessa föreskrifter kommer bara att ange de minimikrav som skall gälla i dessa hänseenden. De flesta elkonsumenter

• Sida 17
•  Original

kommer antagligen att nöja sig med att mätningen av deras strömför- brukning sker enligt dessa minimikrav. Kostnadema för mätning blir därmed lika för de fiesta kunder och kommer därför att ingå i den gemensamma nättariäen.

Enligt föreskrifterna om mätning kommer en kund emellertid att kunna begära att mätningen sker med större tids- och/eller mätnoggrannhet än de föreskrivna minimikraven. Nätägaren blir då skyldig att utföra mätning enligt kundens begäran. Detta kommer dock att orsaka nätägaren merkostnader som ibland kan uppgå till betydande belopp. Enligt fjärde stycket blir kunden skyldig att ersätta nätägaren för denna merkostnad. Denna får alltså inte slås ut på den gemensamma nättariffen.

Enligt femte stycket får inte andra kostnader som rör mätning än de som nämns i första, andra och fjärde styckena debiteras någon enskild kund, vilket innebär att de kommer att omfattas av den gemensamma nättariffen.

Av sjätte stycket framgår att denna paragraf inte gäller de elkonsumen- ter som köper sin ström från leveranskoncessionären. De blir alltså inte debiterade kostnadema för mätaren och dess installation samt för mätningen och kan heller inte ta med sig mätaren vid flyttning. Skälen för detta har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 5).

I sjunde stycket föreskrivs att nätmyndigheten prövar frågor om koncessionshavarens skyldigheter enligt detta moment. De frågor som kan bli föremål för tvist mellan koncessionshavaren och elkunden är främst koncessionshavarens skyldighet att betala ersättning enligt tredje stycket och elkundens skyldighet att betala vissa merkostnader enligt fjärde stycket.

• Sida 18
•  Original

6.2. Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:617) om ändring i lagen (l902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar

2 & 4 mom. Den som har _____ ström åt annan.

Innehavare av nätkoncession är skyldig att utföra mätning av överförd ström samt att rapportera resultaten av dessa mätningar i enlighet med de närmare föreskrifter som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten meddelar. Föreskrifter om kostnader för mätning finns i 2 5 9 mom.

Frågor om_ _ av nätmyndigheten.

31 & Beslut av nätmyndigheten enligt 2 & 4, 6, 7 eller 9 mom. eller 3 & eller beslut om ersättning till den som enligt 15 a & tredje stycket beordrats att öka eller minska produktionen av ström får överklagas hos allmän förvaltninngomstol. Nätmyndigheten får inträda som part i målet när myndighetens beslut prövas av domstol. Ändras nätmyndighetens avgörande i sak genom beslut av länsrätt eller kammarrätt, får nätmyndigheten överklaga beslutet.

Föreskrifter om överklagande av en myndighets beslut enligt 23 5, 24 & första eller andra stycket, 25 5 eller 26 5 eller med stöd av ett bemyndigande enligt lagen meddelas av regeringen.

Föreskrifter om överklagande av ett beslut av en riksprovplats meddelas av regeringen.

Genom ett tillägg i första stycket föreskrivs nu att även nätmyndighetens beslut enligt 2 5 9 mom. får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

• Sida 19
•  Original