Prop. 1994/95:40
Proposition om budgeteffekter av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen m.m.
Regeringens proposition 1994/ 95 :40 lag??
Proposition om budgeteffekter av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen m.m. Prop- 1994/95:40
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 27 oktober 1994
Ingvar Carlsson
Göran Persson (Finansdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen redovisar regeringen förslag till principer för budgetering, redovisning och revision av de medel som Sverige betalar till respektive mottar från EU. Regeringen redovisar även en bedömning av budget— effektema av medlemskap i Europeiska unionen. Regeringen begär i propositionen anslag för att täcka vissa ytterligare utgifter som uppstår under budgetåret 1994/95 med anledning av medlemskapet i EU. Regeringen lämnar i samband med detta ett förslag till principer för finansiering av avgiften till EG:s budget. ] propositionen föreslås härutöver riksdagen bemyndiga regeringen att teckna en andel i Europeis- ka investeringsbankens grundkapital till ett värde av 2 026 miljoner ecu samt att därvid göra de inbetalningar och garantiåtaganden som följer av medlemskapet i banken.
lnnehållsförteckning
ls.)
3.1 3.2
6.1 6.2 6.3
8.1 8.2
Förslag till riksdagsbeslut Ärendet och dess beredning
EU:s finansiella instrument Institutionella ramar
Gemenskapsbudgeten
3.2.1 Gemenskapbudgetens innehåll och struktur 3.2.2 Gemenskapsbudgetens egna resurser 3.2.3 Beslutsprocess för gemenskapsbudgeten
Redovisning av betalningar till och från EU över statsbudgeten
Budgetåtagande inom EU
Budgeteffektema av ett svenskt medlemskap i Europeiska unionen Beskrivning av budgeteffekterna Beräkning för budgetåren 1994/95 och 1995/96 Osäkerhetsfaktorer i beräkningen
Den svenska avgiften till gemenskapsbudgeten Budgetsystem för avgiften till EG-budgeten Den svenska avgiften till EG—budgeten budgetåret 1994/95
Kapitalinsats i Europeiska investeringsbanken Inledning Den svenska kapitalinsatsen
Godkännande av teckning av kapitalandel
Finansiering
'_II
OOONIONLIILII
11
13
14 14 16 16
17 17
19 20 20 21 23
24
"10 10.1 10.2
10.3
10.4
10.5
11 11.1 11.2
11.3
Stöd och bidrag till Sverige från gemenskapsbudgeten
Inledning
Generella utgångspunkter-' " '
10.2.1 Ansvar för administration och kontroll " '
10.2.2 Budgetering och redoVisning på statsbudgeten
10.2.3 Betalningar från EG och vidare till ' ' ' bidragsmottagaren
Jordbruksfonden 10.3.1 Inledning
10. 3 . 2 Garantisektionen
10.3.3 Utvecklingssektionen Strukturfonderna 10.4.1 Inledning 10.4.2 Programarbete och ansvarsfördelning 10.4.3 Bidragsvillkor och medelshantering m.m. Forskning och utveckling 10.5.1 Inledning
10.5.2 Medelshantering m.m.
Kontroll och revision av EU-medel
Svensk profilfråga
Revision och kontroll utförd av EU 11.2.1 Revisionsrätten 1 1.2.2 Kommissionen
11.2.3 Åtgärder från svensk sida Nationell kontroll och revision 1 1.3. ] Medlemslandets åtagande
11.3.2 Myndigheternas ansvar för en god intern kontroll 11.3.3 Konsekvenser för den statliga revisionen 11.4 Insatser för att indentifiera och beivra bedrägeri mot EG:s budget Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 oktober 1994
I* Riksdagen 1994/95. Isaml. Nr 40 Rättelse: S. 4 rad 8.14 och 18 nya belopp Rad 25 Tillkommit: 1995 Rad 40 Tillkommit: finansiering Rad 41 Tillkommit: 9
26 Prop. 1 994/ 95 :40 26 26 26 27
28 29 29 29 30 30 30 31 33 34 34 34
36 36
36
36 37 37 38 38
38 41
41
43
1' Förslag till riksdagsbeslut . . Prop. 1994/95:40
Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar regeringens förslag att utgifter till och inkomsterfrån EU skall bruttoredovisas över statsbudgeten och budgeteras, redovisas och revideras i enlighet med regelverket för statliga medel.
2. till Avgiften till gemenskapsl)udgeten: Tullar under sjunde huvudtiteln på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanlag på 2 250 000 000 kronor,
3. till Avgiften till gemenskapsbudgeten: Jordbrukv- och soc'kemvgifter under sjunde huvudtiteln på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanlag på 700 000 000 kronor,
4. till Avgiften till gemenskapsbudgeten: Mervärdesskattebaserad avgift under sjunde huvudtiteln på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanlag på 4 100 000 000 kronor.
5. till Avgiften till gemenskapsbudgeten: Avgift baserad på brutto- nationalinkontsten under sjunde huvudtiteln på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanlag på 2 900 000 000 kronor.
6. under en ny inkomsttitel på statsbudgeten, Återbetalning anseende avgiften till gemenskapsbudgeten. för budgetåret 1994/95 beräknar 2 200 000 000 kronor,
7. bemyndigar regeringen att godkänna de åtaganden med betalnings- utfall efter budgetåret 1994/95 som följer av de bemyndiganden som lämnas i EG-budgeten 1995.
8. bemyndigar regeringen att teckna en andel om 2 026 000 000 ecu i Europeiska investeringsbankens kapital och därvid göra garanti- åtaganden i fråga om den del för vilken betalning kan påfordras.
9. bemyndigar regeringen att till Europeiska investeringsbanken betala in dels ett belopp till bankens grundkapital motsvarande 151 983 002 ecu. dels ett belopp motsvarande 3.51736111 procent av reserverna och avsättningama i bankens balansräkning per 31 december året före anslutningen, 10. till Bidrag till kapitalet i Europeiska investeringsbanken under sjunde huvudtiteln på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1994/ 95 anvisar ett förslagsanslag på 950 000 000 kronor. 11. bemyndigar regeringen att för räntekostnader. föranledda av förskotterade utbetalningar av stöd från EG. besluta om en anslags— kredit som överstiger 7 procent av anslagsbeloppets storlek, samt 12. godkänner principerna för verksamhetsansvar. finansiering, anslags- konstruktioner och betalningsfömiedling (avsnitten 7. 9 och 10).
2. Ärendet och dess beredning
"- Pröp'; 1994/95:40
Sveriges förhandlingar om medlemskap i Europeiska unionen' (EU) " " avslutades 1 april' 1 år. Regeringen hari proposition 1994/95: 19 föreslagit ' ' riksdagen att godkänna det anslutningsfördrag som utgör resultatet av ' förhandlingarna. Svenska folket kommer i en folkomrösming den 13 november 1994 att ta ställning till om Sverige skall inträda som medlem i unionen eller inte.
I propositionen om Sveriges medlemskap i EU (1994/9519) anger
regeringen bl. a. sin avsikt att återkomma till riksdagen med en redo— ' ' visning av budgeteffektema av ett EU- -medlemskap. I föreliggande proposition redovisar regeringen en bedömning av medlemskapets direkta effekter för statsbudgeten. Regeringen begär också anslag för att täcka de ytterligare utgifter som uppstår under budgetåret " 1994/ 95. Regeringen lämnar i samband med detta ett förslag till principer för finansiering av avgiften till EG:s budget.
Regeringen redovisar också sin avsikt att säkerställa att budgetering. redovisning och revision 'av de medel som Sverige vid medlemskap betalar till respektive mottar från EU svarar mot dels de åtaganden som Sverige gör genom EG:s regelverk dels de krav som ställs från _ statsmakterna' 1 fråga om statliga medel.
3. EU:s finansiella instrument
Regeringens bedömning: EU:s viktigaste finansiella instrtnnent för ' gemensam politik utgörs av EG-budgeten. Institutionerna Europeiska
investeringsbanken, Europeiska kol— och stålgemenskapen samt Lomekouventionerna disponerar egna, fristående finansiella in— strument.
3.1 Institutionella ramar Skälen för regeringens bedömning:
I enlighet med Maastricht—fördraget består den Europeiska unionen. inom
en gemensam konstitutionell ram. av tre olika .delar (pelare) med olika-
institutionella förutsättningar och instrument för politiken.
Den första pelaren utgörs av den före detta Europeiska ekonomiska gemenskapen. numera Europeiska gemenskapen (EG). samt den monetära unionen. Den andra pelaren utgörs av den gemensanuna utrikes— och säkerlietspolitiken (GUSP) och den tredje av det inrikespolitiska samarbetet.
Samarbetet inom den första pelaren har överstatlig karaktär, medan samarbetet i övriga pelare är av mellanstatlig karaktär. Detta påverkar institutionernas befogenheter inom de olika'pelarna, men också i viss utsträckning valet av finansiella instrument- för "den gemensamma politiken. ' '
Från gemenskapsbudgeten (EG-budgeten) finansieras i dag huvud- sakligen åtgärder inom den första pelaren samt merkostnaderna för EU:s institutioner av att administrera arbetet inom de andra pelarna. Finansi- eringen av det operativa kostnadema för samarbetet inom dessa pelare är inte entydigt utklarad.
Utöver gemenskapsbudgeten finns treandra finansiella instrument, inom ramen för fristående institutioner. Dessa institutioner är Europeiska investeringsbanken (EIB), Lomekonventionerna och Europeiska kol— och stålgemenskapen (EKSG).
EIB är en fristående institution inom Europeiska unionen, upprättad i enlighet med Romfördraget. EIB:s utlåning finansieras i huvudsak genom upplåning på marknaden. Sveriges åtaganden i och med medlemskapet beskrivs i avsnitt 8 i denna proposition.
Europeiska utvecklingsfonden (EDF) utgör en fristående finansiell ordning inom ramen för Lomekonventionerna. bestående av fleråriga ramavtal som finansieras direkt genom bidrag från medlemsländernas biståndsbudgetar. Den fjärde Lomekonventionen trädde i kraft år 1990 och löper under en period av tio år. För den första femårsperioden disponerar EG resurser inom ramen för EDF VII. Under 1994/95 genomförs förhandlingar om EDF VIII, som kommer att finansiera den andra hälften av Lomé IV. Sverige kommer inte att delta i det nuvarande sjunde avtalet. utan först i det åttonde, som avses trädai kraft 1996. EDF behandlas nämrare i regeringens proposition 1994/95: 1.9.
EKSG tillkom genom det s.k. Parisfördraget 1951. Verksamheten finansieras från en egen budget baserad på avgifter från kol- och stålföretagen. Parisfördragets giltighetstid går ut år 2002. Ett nytt avtal föväntas inte. Svenska staten skall 1995 och 1996 bidra till EKSG:s fonder med totalt ca 150 miljoner kronor. Avgiften utgör ett engångs- bidrag till EKSst fonder för omstrukturering. Regeringen har för avsikt att återkomma till riksdagen vad gäller det svenska åtagandet gentemot EKSG. - - ': ' -'
Hänvisningar till S3
3.2. Gemenskapsbudgeten
Gemenskapens allmänna budget, eller EG-budgeten, skall hantera samtliga inkomster och utgifter som EU enligt Romfördraget har eller kan ha inom den Europeiska gemenskapen. De grundläggande reglerna återfinns i artiklarna 199—209 i Romfördraget med ändringar enligt Maastrichtfördraget. .I dessa artiklar regleras principerna för budgetens innehåll. struktur, finansiering, genomförande och revision.
De huvudsakliga sekundära rättsakterna är följande: rådets beslut 88/376. rådets förordning nr 1552/89. rådets förordning nr 1553/89. rådets direktiv 89/ 130, rådets beslut 88/377. rådets förordning nr 165/74, rådets förordning nr 3308/80. tinansförordningen (OJ L 356 31. 12.77 p. 1 med ändringar), kommissionens förordning den 11 december 1986 samt en gemensam deklaration från parlamentet. rådet och kommissionen angående förbättringar av budgetprocessen (OJ C 194 28.07.82 p. 1)
Rådets beslut 88/376 reglerar budgetens utgiftsnivå och finansiering samt definierar EG:s egna resurser och den reduktion som Storbritannien erhåller inklusive fördelningen av kostnadsansvaret för denna. Rådets förordning 1.552/89 vidareutvecklar hur rådets beslut 88/376 skall implementeras. I rådets förordning 1553/89 anges vilka åtgärder som medlemsländerna är skyldiga att vidta för att säkerställa korrekt uppbörd av de egna resurser som härrör från mervärdesskatten. Rådets direktiv 89/ 130 anger hur bruttonationalinkomsten (BNI) skall beräknas när den används som bas för beräkning av medlemslandets BNI—avgift. Regler och befogenheter för kommissionens utsända revisorer för kontroll av medlemsländernas avgifter anges i rådets förordning nr 165/74. Rådets beslut 88/377 behandlar budgetdisciplin.
Flera av rättsaktema på budgetområdet är för närvarande föremål för översyn. bl a för att införliva resultatet av budgetöverenskommelsen vid Europeiska rådets möte i Edinburgh i december 1992.
3.2.1. Gemenskapsbudgetens innehåll och struktur
EG-budgeten upprättas i ecu och avser endast ett budgetår. Budgetåret omfattar perioden 1 januari till 31 december.
Gemenskapsbudgeten måste balanseras. Den finansieras genom avgifter från medlemsländerna, de s.k. egna resurserna. Finansieringen avser budgetens utgifter i Sin helhet och är alltså inte riktad mot vissa utgiftsslag. Budgetens inkomster utgörs härutöver främst av räntor och överskott.
Budgeten består av inkomstberäkning och fem institutionsbilagor. Bilagorna avser parlamentet (bilaga 1). rådet (bilaga 2), kommissionen (bilaga 3). domstolen (bilaga 4) samt revisionsrätten (bilaga 5). I kommissionens bilaga budgeteras såväl förvaltningsanslag som sakanslag. i övriga bilagor enbart förvaltningsanslag. Kommissionens bilaga är uppdelad i två delar där A—delen avser förvaltningsutgifterna och B-delen verksamhetsutgifter. Varje bilaga är indelad i huvudtitlar, kapitel, anslag och (i förekommande fall) anslagsposter.
Budgeten har två olika anslagstyper som benämns differentierade och icke—differentierade. De differentierade anslagen används för verksam- heter som styrs av fleråriga program. De kan kombineras med bc- myndiganden, dvs. medgivande att ingå civilrättsligt bindande avtal för en period som sträcker sig längre än budgetåret, och kan därmed användas för åtgärder som avser flera år. Detta irmebär att budgetutrym- met följande budgetår i viss mån intecknas. De icke—differentierade
1** Riksdagen 1994/95. ] saml. Nr 40
anslagen används för övriga verksamheter. För differentierade anslag skall alltid en preliminär redovisning av anslagsbehov följande budgetår lämnas. Bemyndiganden budgeteras och presenteras i budgeten på samma sätt som anslag. Under varje anslag redovisas också bemyndigande- kvoten, dvs. förhållandet mellan bemyndiganden och anslagsmedel och måttet på graden av uppbindning för följande år. I den mån budgeterade resurser inte ianspråktagits under budgetåret måste i princip ny prövning och resurstilldelning ske såväl för differentierade som för icke-differen- tierade anslag. Det finns dock vissa möjligheter att föra över resurser till följande budgetår.
Ett annat sätt att beskriva andelen uppbundna utgifter är indelningen i obligatoriska respektive icke-obligatoriska utgifter. Med obligatoriska utgifter avses de åtaganden som direkt följer av regelverket. De1ma uppdelning ligger till grund för fördelningen av beslutskompetens mellan rådet och parlamentet.
EG—budgetens omslutning är för 1994 drygt 70 miljarder ecu (rutit 630 miljarder kronor). budgetförslaget för 1995, avseende de nuvarande tolv medlemsländerna. uppgår till drygt 72 miljarder ecu (runt 650 miljarder kronor) De största utgiftsposterna är jordbruks-politiken (ca 58 procent) och regionalpolitiken (ca 26 procent). Andra större utgiftsposter är forskning och utveckling (ca 4 procent) samt administration (ca 5 procent).
3.2.2. Gemenskapsbudgetens egna resurser
De egna resurserna definieras i rådets beslut 88/376, artikel 2. Där sägs att EG-budgetens egna resurser skall utgöras av fyra ko111pone11ter. nämligen jordbruksavgifter, tullar. 1110111sbasavgift och en BNI—avgift.
Tullarna avser samtliga tariffära och andra tullar som tas ut vid handel med icke-medlemsländer och tullar på produkter. För såväl jordbruks- avgifterna som tullama gäller att medlemslandet för behålla 10 procent av intäkterna för att täcka egna uppbörds- och administrationskostnader.
Jordbruksavgifterna skall avse alla typer av avgifter eller tillägg som inom ramen för den gemensanm1a jordbrukspolitiken (CAP) samt den gemensamma sockermarknaden tas ut vid handeln med icke-medlems— länder (tredje land).
Momsbasavgiften tas ut som en enhetlig procentuell avgift på med— lemslandets mervärdesskattebas. Den enhetliga skattebasen fastställs med utgångspunkt i bruttointäkterna för mervärdesskatt i statens redovisnings- system. Mervärdesskatteintäkter som redovisas utanför ordinarie redo- visningssystem skall adderas till den ursprungliga bruttointäkten (för svensk del gäller detta statliga myndigheters ingående skatt). Till den del företag med en omsättning under 10 000 ecu omsätter varor och tjänster till icke skattskyldiga skall den dit hörande skatteintäkten tas bort från den ursprungliga bruttoredovisningen av mervärdesskatten.
1 de fall medlemslandet har mera än en skattesats (inklusive noll- skattesats) skall mervärdesskattebasen beräknas för var och en av dessa.
Utifrån demla beräkning skall en vägd genomsnittlig skattesats (WAR) fastställas. Den vägda genomsnittliga skattesatsen används för att fastställa vad som benämns den intennediära mervärdesskattebasen. Det sista steget i kalkylen är att den intermediära skattebasen justeras med ett antal olika negativa och positiva korrigeringar till följd av effekter av vissa valmöjligheter som sjätte mervärdesskattedirektivet ger medlems- länderna vad gäller utfommingen av interna mervärdesskattesystem.
BNI—avgiften utgår i procent av medlemsländernas BNI till marknad- spriser för aktuellt budgetår. Procentsatsen är enhetlig och fastställs i EG:s budgetprocess för att täcka återstående finansieringsbehov sedan jordbruksavgifter, tullar och 1110111sbasavgift fastställts. Procentsatsen fastställs i förhållande till summan av samtliga medlemsländers BNI. BNI—avgiften budgeteras i enlighet med en prognos för BNI, med korrigeringar i efterhand.
Kommissionen har rätt att kontrollera att medlemsländernas inbetal- ningar av egna resurser överensstänm1er med regelverket och att de är korrekt beräknade. Kommissionen bevakar också att medlemsländerna har tillräckliga uppbördssystem. Ursprunget för benämningen egna resurser är det faktum att medlemsländerna genom tullunionen överlät. tullintäkter från handeln med icke—medlemsländer till gemenskapen.
Medlemsländerna är skyldiga att bidra med egna resurser i den ut- sträckning som krävs för att finansiera budgeten. Åtagandet begränsas genom det beslutade utgiftstaket. Regelverksändringar som avser de egna resurserna kräver enhällighet i rådet och ratifikation i medlemsländerna.
Vid Europeiska rådets möte i Edinburgh i december 1992 beslutades en finansiell ram för perioden 1993—1999. De1ma ram fastställer dels budgetens totala volymutveckling. dels utvecklingen för de egna resurserna och vart och ett av utgiftsområdena. Taket på övergripande nivå är fastställt i förhållande till gemenskapens samlade BNI. Beslutet innebär att budgeten under perioden ökar från 1,20 procent av BNI 1993 till 1,27 procent 1999. För budgetåren 1995 och 1996 har taket fastställts till 1,21 procent respektive 1,22 procent av BNI. Det årliga budgetför- slaget måste alltså rymmas i dessa ramar. Det är dock inte självklart att hela utrymmet skall ianspråktas.
Eftersom Europeiska rådet inte är en lagstiftande församling måste beslutet omvandlas till gemenskapsrätt av EU-rådet och ratificeras av medlemsländerna. Denna process pågår för närvarande. Regeringen har för avsikt att återkomma till riksdagen med förslag till ratifikation av detta beslut.
Tullar och införselavgifter svarar idag för ca 20 procent av budgetens inkomster. Till följd av GATT—avtalet kommer andelen successivt att minska. Avgiften beräknad på momsbasen regleras genom en högst- sättning av uttaget. BNI-avgiften används för att täcka ökade utgifter. BNI-uttaget beräknas följaktligen som en restpost. dvs. man räknar ut hur stor andel av BNI som måste tas ut för att utgifterna skall täckas. Taket för uttag av egna resurser får dock inte överskridas.
Principerna för fördelningen mellan resursslagen anges i Europeiska rådets överenskommelse från Edinburgh. De innebär en successiv
förskjutning av tyngdpunkten från momsbasavgiften mot BNI—avgiften. Detta tar sig uttryck i att momsbasuttaget under perioden 1995-99 minskas i lika steg från 1,4 procent 1994 till 1 procent 1999. samt att taket för uttaget av momsbasavgift under samma period för medlems— länder med BNI per capita lägre än 90 procent av gemenskapsgenom- snittet sänks till 50 procent 1995 och för övriga. i lika steg under perioden. från 55 procent till 50 procent av BNI 1999. Detta är uttryck för en önskan att åstadkomma mindre regressivitet i uttaget från medlemsländerna.
För svensk del innebär detta att det svenska bidraget till budgeten under perioden fram till 1999 successivt kommer att öka, dels till följd av den ökande budgetomslutningen. dels till följd av den minskade regressiviteten.
3.2.3. Beslutsprocess för gemenskapsbudgeten
Budgetprocessen sker mellan EG-kommissionen och de två budget- myndigheterna EU—rådet och EU-parlamentet. Befogenheterna på budget- området är fördelade mellan de två budgetmyndigheterna så att rådet kan besluta om förändringar för hela budgeten, medan parlamentet endast kan omfördela inom de s.k. icke-obligatoriska utgifterna. Parlamentet kan också genom att förkasta rådets förslag till beslut vad gäller de icke- obligatoriska utgifterna förkasta budgetutkastet i sin helhet.
Kommissionens budgetförslag läggs nonnalt på EU-rådets bord i mitten av maj. Därefter vidtar rådets s.k. första läsning. Den avslutas nomialt ijuli. Resultatet. budgetutkastet. överlämnas därefter till EU-parlamentet för dess första läsning.
0111 derma läsning inte föranleder några förändringar i budgetutkastet kan budgeten därefter fastställas. 1 det fall parlamentet har ändringsför— slag överlämnas budgetutkastet ånyo till rådet för dess andra budget- läsning. Om rådet accepterar det modifierade budgetutkastet fastställs budgeten, i armat fall överlämnas utkastet till parlamentet för en andra läsning. Om meningsskiljaktligheterna kvarstår vidtar förhandlingar mellan budgetmyndigheterna tills dess budgeten kan fastställas. Budgeten kan vanligen fastställas före budgetårets början.
Budgetprocessen startar i februari. då kommissionen räknar om den i budgetuppgörelsen i fasta priser angivna utgiftsnivån till löpande priser. med hjälp av senaste prognoser för prisutvecklingen. Kommissionen gör samtidigt en prognos för var och en av de egna resurserna. Prognosen överlämnas till medlemsländerna för kommentarer, och justeras i före— kommande fall innan beräkningen av de egna resurserna i kommissionens budgetförslag fastställs.
Prognoserna görs i nationell valuta och omvandlas till ecu i enlighet med de bestå'unmelser för valutakurser som finns i rättsakterna.
Om det under genomförandeåret uppstår ett underskott till följd av att inkomsterna blir lägre än de prognosticerade skall underskottet föras till
utgiftssidan för nästa år och alltså finansieras nred nästa års egna resurser. Överskott betalas tillbaka till medlemsländerna.
Om utgifterna behöver öka i förhållande till budgeten har kommissio- nen möjlighet dels att besluta om omföringar mellan anslag inom samma kapitel. dels att föreslå en tilläggsbudget.
Möjligheten till omföring kan också kombineras med att ett anslag förs upp med noteringen "p.m. " istället för belopp. Denna möjlighet utnyttjas vid tillfällen då kommissionen saknar underlag för budgetering vid den tidpunkt budgetförslaget lämnas. I praktiken innebär den ett bemyndigan— de till kommissionen att ikläda sig utgifter för ändamålet och att finansiera utgiftema genom omföring inom budgetkapitlet. En streck- markering i beloppskolumnen för anslaget innebär omvänt att anslaget stängs för ytterligare medelstilldelning.
Konmrissionen har obegränsade möjligheter att föreslå budgetrnyndig- heterna (rådet och parlamentet) tilläggsbudgetar. Nomral sett brukar 2-4 tilläggsbudgetar läggas. Minst en tilläggsbudget skall läggas varje år. Sista preserrtatiorrsdatunr är 30 augusti. Budgetrnyrrdiglreternas behandling av förslaget tar nomralt 2-3 månader. För 1995 kan förutses att utvidg- ningen kommer att ge upphov till en tilläggsbudget.
Förslag till nya utgifter skall åtföljas av förslag till finansiering. Budgetmyndighetema kan dock välja att överlåta till kommissionen att besluta om vilka budgetposter som skall underskridas för att finansiera det ökade åtagandet. Detta förfaringssätt från budgetnryrrdigheternas sida kallas negativ reserv.
Om budgeten inte fastställts vid ingången av budgetåret tillämpas procentsatserna för föregående budgetår för momsbas och BNI. Dessa avgifter gäller tills de nya fastställts.
4. Redovisning av betalningar till och från EU över statsbudgeten
Regeringens förslag: De medel som staten betalar till respektive mottar från EU utgör statliga medel och skall därför budgeteras. redovisas och revideras i enlighet med vad som gäller för statens medel. Regeringen föreslår att utgifter till och inkomster från EU skall bruttoredovisas över statsbudgeten.
Skälen för regeringens förslag
Till följd av EU-medlemskapet konmrer medel till olika utgiftsområden att kanaliseras både direkt över statsbudgeten och via EG-budgeten. I vissa fall ersätter EU-politiken den nationella politiken i förhållande till sektorn. men i andra fall är direkt statligt stöd ett villkor för resurstilldel— ningen via EG-budgeten.
För att riksdag och regering skall få ett rättvisande beslutsunderlag för verksamhetsstyrning. uppföljning och tilldelning av statens medel är det därför nödvändigt att såväl direkt nationella som EU-medel budgeteras och redovisas samlat på statsbudgeten. I myndigheternas årsredovisningar och i regeringens redovisning till riksdagen skall de medel som fördelas via EG—budgeten redovisas tillsammans med övriga statliga medel som disponeras av respektive verksamlretsområde.
Som medlem i EU konm1er Sverige alltså att bedriva politik inom ett antal områden med flera finansiella instrument än de rent nationella. Medlemskapet i EU skiljer sig på detta sätt från andra fomrer av internationellt samarbete som Sverige deltar i. Sveriges finansiella bidrag till EU skiljer sig också av detta skäl från de bidrag Sverige ger till internationella organisationer.
Betalningar mellan Sverige och EU utgör statliga medel. Genom med- lemskapet delegeras inom överenskomna ramar beslut om fördelning av de medel Sverige genom avgiften betalar till EG:s budget på olika utgiftsområden inom EG-budgeterr. Detta förutsätter att riksdagen förses nred ett fullgott underlag avseende de utgifter och inkomster inom EG- budgeten som berör Sverige.
Riksdagen har i flera sammanhang efterlyst att statsbudgetens struktur skall ses över så att statens verksamhet i större utsträckning bruttoredovi- sas på statsbudgetens utgifts- respektive irrkornstsida. Det utvecklings- arbete som sedan flera år tillbaka bedrivs. och som påskyndats av införandet av en ny rambudgetprocess i riksdagen. syftar till ökad tydlighet och minskat antal generella/ofördelade utgiftsposter genom att utgifter i möjligaste mån hänförs till olika sektorer. Det är därför naturligt att från början utforma redovisningen av statliga betalningar till och från EU i enlighet med detta.
En effekt av bruttoredovisrrirrg är att budgetomslutnirrgen ökar genom att återflöde från EU redovisas dels som inkomster på statsbudgetens irrkomstsida. dels som utgifter till berörda verksamhetsonrråden på budgetens utgiftssida. Enligt regeringens uppfattning är dock detta för- hållande av relativt liten betydelse i förhållande till kravet på tydlighet och fullständighet i redovisningen. Vissa tidsmässiga obalanser och det faktum att medlenrslarrdet i vissa fall förskotterar utbetalningar för EG- budgetens räkning respektive drabbas av växelkurs- och ränteutgifter talar också för bmttoredovisning av utgifterna och inkomsterna.
5. Budgetåtaganden inom EU
Regeringens bedömning: Den svenska avgiften till EG-budgeten utgör i förhållande till statsbudgeten ett avsevärt åtagande. Den bör dock ses mot bakgrund av de grundläggande värderingar som ligger till grund för samarbetet. Avgiftens storlek gör budgetpolitiska frågor inom EU-samarbetet till centrala svenska frågor. Budget- politiska lränsynstaganden understryker att det är en viktig svensk uppgift att bidra till att närhetsprincipen tillämpas. Regeringen har också för avsikt att verka för en effektiv och återhållsam budget- politik vad gäller gemenskapsbudgeten och övriga finansiella instrument. Frågor som berör uppföljning och kontroll bör priori- teras.
Den grundläggande tanken för det europeiska samarbetet har alltsedan Europeiska kol- och stålgemenskapen bildades varit att främja samarbetet mellan medlemsländerna för att öka medborgarnas välstånd och för att garantera ett gemensamt säkerhetspolitiskt intresse. Detta konm1er också till utryck i genrenskapsbudgeten. Utöver denna grundläggande politiska målsättning finns tre huvudområden i budgeten; den gemensamma jordbrukspolitiken, program som syftar till att förbättra gemenskapens konkurrenskraft och program för att påskynda den regionala och sociala utjämningen inom unionen. Genom medlemskapet ställer sig Sverige bakom dessa målsättningar. Den svenska avgiften till EG:s budget bör ses i detta perspektiv.
En lika viktig princip är närhetsprincipen, dvs. den s.k. subsidiari- tetsprirrcipen. att beslut skall fattas på för ändamålet mest effektiva och lägsta möjliga nivå. 1 Maastrichtfördraget tillmäts principen ännu större betydelse än i Romfördraget. Valet av nivå påverkar naturligtvis valet av finansiellt instnunent. Härigenom påverkar tillämpningen av närhetsprin- cipen direkt det svenska åtagandet gentemot EG—budgeten. Det är därför även av budgethänsyn en viktig svensk uppgift att bidra till att denna princip tillämpas.
Det svenska budgetläget gör att en stram budgetpolitik är nödvändig under överskådlig tid. Detta gäller även åtaganden för EG-budgeten. Regeringen avser därför att verka för en återhållsam budgetpolitik vad gäller gemenskapsbudgeten och övriga finansiella instrument.
6. Budgeteffekter av ett svenskt medlemskap i Europeiska unionen
Regeringens bedömning: Budgeteffektema av medlemskapet kan för kalenderåret 1995 beräknas till en nettomerbelastning om drygt 22 miljarder kronor. Av dessa utgör ca 2 miljarder kronor errgångs- effekter. Den kvarstående budgeteffekten uppgår till ca 20 miljarder kronor. Den största komponenten är avgiften till EG:s budget. Avgiften uppgår brutto 1995 till ca 19,9 miljarder kronor och netto efter infasningen till ca 15,5 miljarder kronor.
Hänvisningar till S6
- Prop. 1994/95:40: Avsnitt 9
6.1. Beskrivning av budgeteffekterna
De direkt mätbara källorna till budgeteffekter av medlemskapet är. som regeringen redovisade i propositionen om Sveriges medlemskap i EU (1994/95:19). Sveriges betalningar till EU, irrkorrrst- eller utgiftsför- ändringar på grund av svensk anpassning till EU:s regelverk. samt egna beslutade förändringar som kan kopplas till medlemskapet.
Andra effekter uppstår genom nredlemskapets påverkan på ekonomins tillväxt. det svenska ränteläget och en ökning av skatteunderlaget genom återflödet från EG:s budget. De effekterna är i dagsläget mera svåmrätta och beaktas inte i det följande. Motivet till detta är dels de svårigheter som är förknippade med att, på ett så exakt sätt som för övriga poster. progrrosticera tillväxt- och rärrteeffekter. dels att regeringen gör be- dömningen att det i nuvarande budgetläge finns skäl att inte tillgodoräkna sig sådana effekter i kalkylen.
Den förstärkning som väntas uppstå genom högre tillväxt och lägre ränteläge konm1er dock successivt att beaktas genom regeringens bedömning av det ekonomiska läget och den svenska ekonomins utveckling, som grund för budgetering och prognoser för statens inkomster och utgifter.
Avgiften till gemenskapsbudgeten utgör den största posten i kalkylen. Genom det fulla deltagandet i den gemensamma politik som finansieras genom EG-budgeten ökar statens utgifter. Detta är en bestående effekt. Till följd av den beslutade volymöknirrgen av EG-budgeten och den förändrade firransieringsbördan ökar denna effekt till och med 1999. Ramarna för utvecklingen därefter är ännu inte beslutade. Betalnings- åtagandet för perioden 1995-1998 minskas dock genom den i för- handlingarna överenskomna infasningen av det svenska bidraget. Här- igenom mildras också under en konjunktumrässigt känslig period konsekvenserna för statsbudgeten. Avgiften för 1995 beräknas till ca 19.9 miljarder kronor. lnfasningen innebär att nettoeffekten väntas uppgå till ca 15,5 miljarder kronor.
Under en period om huvudsakligen 2,5 år skall Sverige till Europeiska irrvesteringsbanken betala in en kapitalinsats sanrt bidrag till reservfond. tilläggsreservfond sanrt övriga reserver och avsättningar inom banken. I den mån bankens kapital utökas kan även senare kapitalinsatser bli aktuella. Dessa inbetalningar måste finansieras inom statsbudgeten. men utgör i princip kapitaldepositioner. Utöver kapitalinsatsen påtar sig Sverige ett garantiåtagande. Inbetalningen 1995 beräknas till ca 1,8 miljarder kronor.
Genom avtalet med EU:s medlemsländer åtar sig också svenska staten att för svenska företags räkning göra en inbetalning om totalt ca 150 miljoner kronor till Europeiska kol- och stålgemenskapens fonder. Vid EKSG:s väntade upphörande år 2002 kommer återstoden av fonderna att återbetalas till medlemsländer.
Anpassningen till EU:s regelverk påverkar de svenska skatteinkomster- na och ger upphov till bestående budgeteffekter. Effekterna utgörs delvis av den fomrella anpassningen till EU:s skattelagstiftnirrg. Denna anpassning im1ebär en nettoförstärkning av statsbudgetens inkomstsida, vilken huvudsakligen beror på höjd skattesats på serveringstjänster och brevbefordran. Dessutom tillkonrnrer visst skattebortfall till följd av den inre marknaden (främst inkomster från alkoholskatterr).
För 1995 fimls dessutom en engårrgseffekt av att momsuppbörd i samband nred förtullning av import från unionens medlemsländer upphör för att istället redovisas i den ordinarie redovisningen av mervärdesskatt. Denna ändring, tillsammans med övergång till månatlig redovisning för företag nred genrerrskapsinterrr handel. imrebär en tidsmässig förskjutning av irrbetalrringerr och en nettoförsämring om ca 6 miljarder kronor av budgetsaldot för 1994/95. Likviditetsförlusten ger upphov till en varaktig kostnad för den konsoliderade offentliga sektorn på 300 miljoner kronor. per år.
Helårseffekten netto för samtliga ovan beskrivna budgeteffekter, dvs. den totala budgeteffekten. bedöms för kalenderåret 1995 utgöra en försämring om drygt 22 miljarder kronor, varav ca 2 miljarder kronor utgör en errgårrgseffekt. Det underliggande bestående åtagandet uppgår till ca 20 miljarder kronor.
]*** Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 40
Tabell 6.1 Budgeteffekter av svenskt medlemskap i EU
Budgeteffekt 1995 Bestående effekt Avgiften till EG-budgeten -l9.9 -l9,9 lnfasning av avgiften + 4.4 -
lnbetalningar till Europeiska investeringsbanken och Europeiska
kol- och stålgemenskapen — 1.9 - Förändrade skatteinkomster — 4.9 - 0,2 Total effekt -22,3 -20,1
6.2. Beräkning för budgetåren 1994/95 och 1995/96
För budgetåret 1994/95 bedöms det tillkommande anslagsbehovet till 10 900 miljoner kronor. Återbetalningen från EU av det s.k. infasnings- beloppet sker som en inbetalning till inkonrsttitel och påverkar dämred inte anslagsbehovet. Vad gäller anslagsbehoven för 1994/95 föreslår regeringen i denna proposition riksdagen att bevilja ytterligare medel. Regeringen återkommer i l995 års budgetproposition med förslag om anslagstilldelning för l995/96.
För inkomstsidan beräknas l994/95 en nettominskning av inkomsterna med ca 4 150 miljoner kronor. I denna bedömning ligger dels återbe- talningen enligt den s.k. irrfasnirrgsövererrskommelsen i avtalet om EU- medlemskap, dels engångseffekten av den förändrade momsuppbörden för irrrport från EU—länder..
6.3. Osäkerhetsfaktorer i beräkningen
De ovan redovisade beräkningarna utgår från vad som är känt i dags- läget.
Vad gäller inbetalningarrra till EU är beloppen för Europeiska investeringsbanken och Europeiska kol- och stålgemenskapen till största delen kända. men föremål för viss osäkerhet till följd av att beloppen i avtalet angivits i ecu.
Avgiften till EG:s budget har beräknats enligt en reviderad prognos för tullar. jordbruksavgifter, momsbas och bruttonationalirrkomst (BNI). Prognosen utgår från nya pris- och volyrnutvecklingsarrtaganden för ekonomin.
lnbetalningen av tullar och jordbruksavgifter kommer att ske i enlighet med uppbörderr. Den kan av detta skäl avvika något från den bedömning som Gerreraltullstyrelsen och Statens jordbruksverk för närvarande gör.
Momsbasavgiften och BNI-avgiften kommer att betalas in enligt de belopp som tas upp i EG:s budget. Den revidering av EG-budgeten som är nödvändig för att ta hänsyn till de nya medlemsländerna har dock inte
beslutats ännu, varför viss osäkerhet om framför allt BNI—avgiften för 1995 kvarstår. Regeringen förutser dock inga stora förändringar av avgiften. Beräkningarna av effekterna på inkomstsidan av statsbudgeten är behäftade med samma typer av osäkerhet som inkomstberäkningarna i sin helhet.
7. Den svenska avgiften till gemenskapsbudgeten
7.1. Budgetsystem för avgiften till EG—budgeten
Regeringens bedömning: Regeringen anser att det är lämpligt att reglera budgetsystemet för avgiften till EG-budgeten i förordningar och instruktioner till berörda myndigheter. Vid utfommingen av systemet skall såväl de krav EG:s regelverk ställer som statens infomrationsbehov och budgeteringsprinciper beaktas.
Skälen för regeringens bedömning:
EG:s regelverk på budgetområdet ställer ingående krav på hur med- lemsländernas system för beräkning, redovisning och betalning av avgiften till EG—budgeten skall se ut. Dessa krav utgörs dels av ett informationskrav. dels ett strukturkrav vad gäller redovisningen.
Bokföring och betalning av de traditionella resurserna, dvs. tullar och jordbruksavgifter, sker månatligen senast den första arbetsdagen efter den 19:e den andra månaden efter det att fordran identifierats. Före be— talningen görs avdrag för de tio procent av uppbörden som skall täcka administrationskostnaderna. Bokföring och betalning av de övriga avgiftsslagen sker första arbetsdagen varje månad (med avdrag för den monetära reserven för jordbruksfonden, FEOGA).
Varje medlemsland skall infomrera kommissionen om vilka nationella rnyndigbeter som har ansvaret för bokföring, upphörd och redovisning av egna resurser och vilket regelverk man har lagt fast för redovisning och överföring av EU:s egna resurser.
Medlemslandet är skyldigt att i centralbanken eller annat angivet organ hålla separata konton i bokföringen för vart och ett av resursslagen i EG- budgeterrs egna resurser.
Vid utformningen av ett svenskt systenr som svarar mot dessa krav bör vissa principer beaktas.
Den viktigaste är att statsbudget och statens räkenskaper redovisas med iakttagande av kravet på tydlighet och fullständighet. Av detta följer att avgiften skall bruttoredovisas på statsbudgetens utgiftssida. medan återbetalningen inom ramen för infasningsöverenskommelsen redovisas på statsbudgetens inkomstsida i enlighet nred vad som tidigare sagts.
Vidare bör redovisningen till EU tas fram i sidoordnade kompletterande system.
Betalningen av avgiften sker genom ett konto i EG-kornmissionens nanm i medlemslandets centralbank. Betalningen görs i egen valuta. Kommissionens konto skall vara avgiftsfritt och får vara räntefritt. Nomralt disponerar kommissionen även ett konto i ecu i centralbanken. Kommissionen får bara lyfta medel från kontot för att täcka faktiska utbe— talningar.
Regeringen kommer att uppdra åt Riksbanken att öppna ett avgifts- och räntefritt konto i EG-kommissionens nanm. Vid utfommingen av betalningssystemet bör också effekterna på statens upplåningsbehov beaktas. Innebörden av detta är att systemet skall utfomias så att tidpunkten för effekten på upplåningsbelrovet skjuts framåt i tiden. Eftersom betalningarna för programsamarbetet inom EES i stort sett följer regelverket för medlemsländernas betalning av avgiften till budgeten har berörda myndigheter. främst riksbanken och riksrevisions— verket, redan erfarenhet från hur ett sådant system kan utfomras.
Berörda myndigheter skall leverera det underlag som behövs för budgetering. prognoser. betalning och uppföljning. såväl till regeringen som till EU:s institutioner. I de fall flera myndigeter berörs är det viktigt att klarlägga ansvarsfördelrrirrgen mellan myndigheterna.
För myndigheterna utgör hanteringen av avgiften till EG-budgeten nya uppgifter. Omfattningen av arbetet och fördelningen mellan olika myndigheter är inte i alla delar självklar. Regeringen har därför givit berörda myndigheter i uppdrag att redovisa förslag till arbetsfördelning och tekniska system. Regelverket angående dessa aspekter av avgiften är- av sådan karaktär som vanligen regleras i förordning.
7.2. Den svenska avgiften till EG—budgeten budgetåret 1994/95
Regeringens förslag: För budgetåret 1994/95 anvisas på tilläggs— budget till statsbudgeten under sjunde huvudtiteln ett förslagsanslag Avgiften till gemenskapsbudgeten: Tullar på 2 250 miljoner kronor, ett förslagsanslag Avgiften till gemenskapsbudgeten: Jordbruks- och sockeravgifter på 700 miljoner kronor. ett förslagsanslag Avgiften till gemenskapsbudgeten: Mervärdesskattebaserad avgift på 4 100 miljoner kronor, sanrt ett förslagsanslag Avgiften till gemenskaps- budgeten: Avgift baserad på bruttonationalinkomsten på 2 900 miljoner kronor. På statsbudgetens inkomstsida för budgetåret 1994/95 beräknas på tilläggsbudget en ny inkomsttitel. Återbetalning avseende avgiften till gemenskapsbudgeten till 2 200 miljoner kronor. Regeringen föreslår också att riksdagen ger regeringen ett bemyndigande att godkänna de åtaganden med betalningsutfall efter budgetåret 1994/95 som följer av de bemyndiganden som lämnas i EG-budgeten.
Skälen för regeringens förslag:
Under förutsättning att Sverige blir medlem av EU den 1 januari 1995 skall betalningar till budgeten ske redan under januari månad. Beloppen har beräknats för att täcka Sveriges avgift till gemenskapsbudgeten under budgetåret 1994/95. Beräkningen utgår från regeringens prognos för Sveriges avgift kalenderåret 1995. varvid hälften av utbetalningama bedöms infalla under budgetåret 1994/95. Regeringen föreslår att medel till de olika komponenterna i avgiften anvisas under sjunde huvudtiteln, på olika anslag. under en för ändamålet tillskapad anslagsgrupp: Avgiften till gemenskapsbudgeten. Detta speglar dels den struktur Sverige kommer att redovisa och betala avgiften i till EG. dels arrsvarsfördelningerr på myndiglretsrrivå. Det är därför praktiskt att ha en sådan uppdelning. Avgiften till EG— budgeten fastställs i budgetprocessen. De s.k. traditionella egna resurserna (tull och jordbruksavgifter inkl. sockerav- gifter) betalas enligt faktisk uppbörd. Övriga, dvs. momsbasavgiften och BNl- -avgiften. betalas enligt budget. Momsbasavgiften kan inte ändras under året nred mindre än att felaktigheter i redovisningssystemet fastställts. BNI-avgiften kan däremot ändras till följd av tilläggsbudget. Medlemsländerna deltar i kommissionens prognosarbete för de egna resurserna. Prognoserna görs i nationell valuta och omvandlas till ecu i enlighet med de bestämmelser för valutakurser som finns i rättsakterna. Anslagen bör anvisas förslagsvis. ] enlighet med vad som redovisats tidigare i propositionen är beräkningarna behäftade med vissa osäker- heter. Osäkerhetema gäller dels utfallet i förhållande till de prognoser som görs för tullar och jordbruksavgifter. dels möjligheten till ytterligare tilläggsbudgetar från EU:s sida. Det kommer av tidsmässiga skäl inte att
vara möjligt för regeringen att underställa sådana förändringar riksdagens PTOP- 1994/95140
prövning.
Återbetalningen av det överenskomna s.k. irrfasningsbeloppet kommer att ske under åren 1995-1998. För 1995 uppgår återbetalningen till 488 miljoner ecu. vilket nred kursen 9 kronor/ecu motsvarar 4 400 miljoner kronor. Hälften av återbetalningen 1995 väntas infalla under budgetåret 1994/95. Återbetalningen konm1er att göras till statsbudgetens inkomst— sida. Regeringen föreslår att en särskild inkomsttitel upprättas för ändamålet.
Bernyndigandesystemet är en del av EG-budgetens regelverk. Det utgör — på samma sätt som det benryndigandesystem som tillämpas inom statsbudgeten — ett betalningsåtagande som avser senare budgetår. Det im1ebär att när Sverige som medlem i EU-rådet fastställer budgeten ingår även beslut om åtaganden för senare budgetår. Riksdagen bör som ett led i godkännandet av EU:s regelverk ge regeringen ett generellt bemyndi- gande i derma del. Regeringen avser att årligen i budgetpropositionen lämna en redogörelse för beslutade bemyndiganden.
8. Kapitalinsats i Europeiska investeringsbanken
Regeringens förslag: Regeringen föreslår att riksdagen ger rege- ringen ett bemyndigande att teckna en andel i Europeiska investe- ringsbankens grundkapital till ett värde av 2 026 miljoner ecu samt att göra de inbetalningar och garantiåtaganden som följer av medlemskap i bankett. För budgetåret 1994/95 anvisas på tilläggs- budget till statsbudgeten under sjunde huvudtitel ett förslagsanslag Bidrag till kapitalet i Europeiska investeringsbanken på 950 000 000 kronor.
Hänvisningar till S8
- Prop. 1994/95:40: Avsnitt 3
8.1. Inledning
Medlemskap i Europeiska investeringsbanken följer automatiskt rrred ett rnedlerrrskap i Europeiska unionen. ] regeringens proposition angående medlemskap i Europeiska unionen finns Europeiska investeringsbankens verksamhet och arbetsformer nännare beskrivna (prop. 1994/95:19. del 3. avsnitt 28).
Europeiska investeringsbanken (EIB) är en fristående institution inom Europeiska unionen. Banken upprättades 1958 i enlighet med Romför- draget (artikel 3 och 129. vilka motsvaras av artiklarna 4b och l98d i Maastrichtfördraget). Bankens stadga är bifogad Romfördraget som protokoll. Anpassning av bankens stadga och andra bestämmelser knutna till ett svenskt och andra ansökarländers medlemskap i banken finns fogad som protokoll 1 till anslutningsakten (prop. 1994/95: 19, bilaga 10. sid 572 ff.)
"20
Bankens huvuduppgift är att bidra till en balanserad regional utveckling inom EU genom att finansiera ekonomiskt sunda investeringar i de mest eftersatta regionerna. Volymen utestående lån och garantier kan enligt stadgarna uppgå till högst 250 procent av kapitalet, vilket för närvarande motsvarar 144 miljarder ecu. Utestående lånebelopp var 98 miljarder ecu vid slutet av 1993. ElB:s utlåning finansieras i huvudsak genom nrarknadsupplåning.
Hänvisningar till S8-1
8.2. Den svenska kapitalinsatsen
Medlemsländerna bidrar till bankens kapital efter fastställd fördelnings- nyckel, baserad på ländernas relativa ekonomiska styrka. Enligt stadgarna kan medlemmarna också åläggas att bidra med lån till banken, om banken inte kan låna upp erforderliga medel på kapitalmarknaderna till rimliga villkor. När bankett bildades uppgick kapitalet till 1 miljard ecu. Bankens kapital har därefter höjts genom sex allmänna kapital- höjningar(1971, 1975, 1978, 1981, 1985 och 199l)samt vid tre tillfällen när nya medlemmar trätt in i banken. Vid varje kapitalhöjning eller inträde av nya medlemmar ser nian över kapitalinsatsema samt den kapitalandel som skall betalas in till banken. Den senaste höjningen innebar en fördubbling av kapitalet. så att det nu uppgår till 57,6 miljarder ecu.
Efter kapitalhöjningen 1991 motsvarar det inbetalda kapitalet ca 7,5 procent av bankens tecknade kapital. Styrelsen kan kräva inbetalningar av det garanterade oinbetalda kapitalet (92.5 procent) endast i den omfattning som det är nödvändigt för att banken skall kunna fullgöra sina förpliktelser gentemot långivarna.
Sverige har erbjudits att teckna en kapitalarrdel motsvarande ca 3,5 procent av det nuvarande kapitalet eller 3,2 procent av det utökade kapitalet. Den svenska kapitalinsatsen kommer därmed att bli 2 026 miljoner ecu, motsvarande ca 18 234 miljoner kronor (växelkurs 1 ecu = 9.00 kronor). Detta innebär i sin tur en inbetalning på sammanlagt ca 1520 miljoner ecu eller 1 368 miljoner kronor (7.5 procent av kapitalin— satsen).
Bankens allrnänna reserver skall enligt stadgarna uppgå till 10 procent av aktiekapitalet (dvs. 5,76 miljarder ecu). Under åren har även tilläggs— reserver bildats, genom tillskott av bankens rrettoöverskott som inte behövt avsättas till de allmänna reservema. Vid tidpunkten för ett svenskt medlemskap (januari 1995) kan tilläggsreserver, andra avsättningar och ofördelade vinstmedel antas uppgå till ca 4,3 miljarder ecu.
Sverige skall även göra kontantirrbetalningar till dessa reserver och avsättningar. Enligt protokollet om Europeiska investeringsbankens stadga fogat till anslutningsakten skall det svenska bidraget uppgå till ca 3,52 procent av reserverna och avsättningarna enligt balansräkningen per 31 december året innan anslutningen. Sverige skall betala in 2026 miljoner ecu eller ca 1 824 miljoner kronor till de allmänna reserverna. Den
svenska inbetalningen till tilläggsreserverna och andra avsättningar inklusive de avsättningar som katt kontnta att göras av ofördelade vinstmedel per 31 december 1994, katt beräknas till 151,4 tniljorter ecu (motsvarande 1 363 miljoner kronor).
Tabell 8.1 Sammanfattning, svensk kapitalinsats i EIB
miljoner ecu miljoner kr
Gruttdkapital 2 026 18 234 Kontantinbetalningar: Grundkapital 1520 1 368 Reservfottd '202.6 1 823 Tilläggsreserveroclt avsättningar 151,4 1 363 Summa inbetalningar 506,0 4 554
lrtbetalttittgarrta skall företrädesvis ske under en period av två och ett halvt år. Beloppen skall betalas in i fem lika stora rater halvårsvis den 30 april och 31 oktober. Vad gäller inbetalningert av grundkapitalet skall en del som motsvarar Sveriges andel av det vid tidpunkten för medlemskapet redan tecknade och inbetalda gruttdkapitalet följa denna tidsplan. Demta del motsvarar inbetalningar på 137,9 miljoner ecu (ca 1 241 miljoner kronor). En andra mindre del av inbetalningen av grundkapitalet. 14,1 miljoner ecu (ca 127 miljoner kronor). skall betalas in i enlighet ttted det tidsschema som gäller för en pågående kapitalpåfyllttad i bankett. Dessa ittbetalnittgar pågår under periodett 1994 t o nt 1998 nted två inbetal- ningar per år.
En sammanställning över ittbetalrtingartta under åren 1995-1998 ser ut som följer, värden i tttiljoner ecu (ntiljotter kr):
Tabell 8.2 Sammanställning över inbetalningarna åren 1995-98
år april oktober totalt totalt
ecu ecu ecu miljoner kr. 1995 1.001 100.1 200,2 (1 802) 1996 100.1. 100.1 200.2 (1 802) 1997 1001 1.8 101,9 (917) 1998 1.8 1,8 3.6 (32)
Medlemskap i Europeiska investeringsbanken per den 1 januari 1995 innebär att ett första inbetalning om 100,1 ntiljotter ecu skall verkställas uttder budgetåret 1994/95.
Inbetalningarna katt verkställas i ecu eller i svenska kronor. Årligen görs en översyn av värdet på de nationella valutatillgångama inom det inbetalda kapitalet. Skulle värdet på den nationella valutan i förhållande till ecu reduceras med mer ätt 1,5 procent skall landet i fråga företa en tilläggsittbetalning. Skulle värdet å andra sidan stiga över 1,5 procent skall banken företa ett återbetalning till latrdet i fråga.
8.3. Godkännande av teckning av kapitalandel
Den föreslagna svenska kapitalinsatsen motsvarar Sveriges relativa ekonomiska styrka ittont den utvidgade unionen. Sveriges kapitalinsats kommer att uppgå till drygt 18 miljarder kronor. Kapitalinsatsen är för- kttippad med inbetalningar på ca 4,5 miljarder kronor till banketts grund- kapital och olika reservfonder och avsättttingar. I jäntförelse nted motsvarande institutioner är detta ovanligt ltöga inbetalningar. Regeringen anser dock att fördelartta nted ett medlemskap väl ntotiverar en insats i detuta storleksordning. Beträffande inbetalningarna till tilläggsreservertta kan vi i ett senare skede komnta att utnyttja dessa som del i Sveriges andel av de ntedel som skall inbetalas vid nya allmänna kapitalökningar.
Det är regeringens bedöntnirtg att bankens stadga ger tillfredsställande säkerltet för att värdet av de medel som inbetalas till följd av kapitalinsat- sen inte skall urltolkas och för att garantiåtagartdet inte skall behöva tas i anspråk.
En första delinbetahting om ca 1001 ntiljoner ecu skall verkställas uttder budgetåret 1994/95. Med hänsyn till att beloppet kan preciseras nted säkerhet först efter årsskiftet santt evetttuella förändringar i kronans värde i förhållande till ecu bör ett förslagsanslag på 950 miljoner kronor anvisas för detta ändamål uttder sjunde huvudtitels anslagsgrupp: Övriga ändamål.
9. Finansiering
Regeringens förslag: Följattde fem principer skall gälla för finansie- rirtgen av ett eventuellt svenskt medlemskap i den Europeiska unionen.
1. Effekterna skall finanseras fullt ut och får inte leda till ökat upplåningsbeltov.
2. Statens utgifter för administration får inte öka på grund av medlemskapet.
3. Ont EU:s budgetntyttdiglreter tar beslut som ittttebär totalt ökade utgifter skall dessa finansieras nted redan anvisade ntedel inom i första ltattd berörda departetttentsontrådett.
4. De nationella åtaganden som krävs för att få bidrag från gemen- skapsbudgeten skall finattsieras nted redan atrvisade medel ittont de departetttentsområden dit stödet är riktat.
5. Varje svenskt utgiftsområde som berörs av EU-samarbetet skall bidra till finansieringen i proportiort till områdets andel av avgiften.
Skälen till regeringens förslag:
EU-ntedlentskapet bedöms medföra en beståettde ökad belastning uppgående till ca 20 miljarder kronor på helårsbasis (se avsnitt 6).
Enligt regeringetts bedömning får inte ett svettskt medlemskap leda till en ökning av statens upplånittgsbehov. Regeringens uppfattttittg är att finansieringen fräntst skall beröra de områden som gynnas av ett svenskt medlemskap. Vissa delar av ekortontitt. såsom jordbruks- och forsknings- ontrådet. konmrer att motta betydande bidrag från gemenskapsbudgeten. Samtidigt kommer andra delar. inte tttirtst industrin, att få förbättrade vinsttttöjliglteter. Detta talar för att de budgeteffekter som följer av ett medlemskap finansieras fullt ut genom en kombination av utgiftsneddrag- rtittgar och ittkontstförstärkttirtgar. Den sociala sektorn bör ej drabbas. Under perioden 1995—98 bidrar återbetalningen enligt den s.k. itt— fasningsöverenskomntelsen till en avlastning av effekterna på upp- låttingsbeltovet om totalt ca 9 miljarder kronor.
Vad avser utgiftsneddragttittgar, skall varje utgiftsområde som berörs av EU-santarbetet bidra till finansieringett av den svenska budgetavgiften motsvarande ontrådets andel av bruttoavgiftett. Detta irtttebär att om ett områdes andel av gemenskapsbudgeten ntotsvarar 10 procent. skall 10 procent av den svenska avgiften till gemenskapsbudgeten finansieras av berört utgiftsområde i statsbudgeten. Utgiftsneddragningarna utgör fittansierirtg utöver återbetalnittgett. Det är viktigt att framhålla att neddragningarna i de flesta fall inte innebär minskade resurser till be- rörda områden. eftersont medel istället utbetalas från gemenskaps- budgeten.
På skatteområdet bör förslagett så långt möjligt koncentreras till sektorer som är bidragsmottagare från getttenskapsbudgeten samt till de delar av ekonomin som i andra avseenden kan attses dra fördel av ett medlemskap. Det är angeläget att de skatteltöjrtittgar som väljs i så litett utsträckning som möjligt leder till välfärdsförluster. De extra bördor som följer av skattens snedvridande effekter på produktion och konsumtion bör begränsas i så stor utsträckning som möjligt.
Svenskt medlemskap i EU. får inte öka statens utgifter för adntirti- stration och förvaltning. Det är därför nödvändigt att utnyttja varje ntöjligltet till effektivisering som uppkommer vid medlemskap. Ont— prioriterirtg inortt och ntellart departernentsonrrådena ittont ramen för de samlade adntittistratiorrs- och förvaltningskostttaderna kan korttnta att bli nödvändig.
Regeringen avser vid ett ntedlentskap att fortlöpattde värdera möjlig- heterna till besparittgar i statetrs utgifter för administration och för- valtning. Ettligt regeringetts uppfattning skall detta vara möjligt ttär exempelvis administrativa uppgifter bortfaller eller utformas på unions- gentettsant bas. Regeringen konstaterar vidare att det kan kontnta att bedrivas visst dubbelarbete mellan unionsorgan och svenska ntyttdiglteter, vilket kan ge upphov till en viss rationaliseringspotential. Sett över en längre tidsperiod bedöttter regerittgett att dessa besparittgsntöjliglteter är betydande.
I de fall EU:s budgetmyndigheter tar beslut som ittttebär utgiftsöktting skall utgiftsöknittgetts effekt på den svenska avgiften till gentertskaps- budgeten finansieras nted redan anvisade medel inom i första hand berört. eller berörda, departementsontråden.
lttont vissa verksamhetsotttråden kan betydande återflöden från getttenskapsbudgeten bli aktuella. För att erhålla dessa medel krävs som regel en nationell trtedfittartsieritrg. Detta gäller insatser irtont exempelvis jordbruks-. regional-. arbetstttarknads- och forskttittgspolitiken. De nationella åtaganden som krävs för att få bidrag från gentettskapsbudgeten skall finansieras med redan anvisade medel inom berört. eller berörda, departententsontråden.
Hänvisningar till S9
10. Stöd och bidrag till Sverige från gemenskapsbudgeten
Regeringens bedömning: Planering, budgetering. ärendeprövning. betalningar, redovisrtittg, uppföljning och kontroll av det svenska återflödet från EG:s budget kan omhändertas av de sektorsntyndig- lteter som ansvarar för motsvarande ttationella uppgifter. Genom att
redovisa återflödet från EG brutto på statsbudgeten och med tillämpning av rätttekontokredit i Riksgäldskorttoret ges en tydlig bild av såväl omfattningen av återflödet som de svenska statliga åtagan- dena.
Hänvisningar till S10
- Prop. 1994/95:40: Avsnitt 11.3.2
10.1. Inledning
I det följande redovisar regeringen sitt sytt på hur återflödet från EG:s budget till Sverige i förvaltningsntässigt och ekonomiadministrativt hänseende skall hanteras. lttledttittgsvis redogörs för gemensamma principer som bör ligga till grund för hur återflödet administreras. Denna redogörelse följs sedan av en närmare beskrivning av konsekvensema för följande områden. — Stöd från jordbruksfondens garatttisektiort (arealbidrag, trädesersätt— ning. djurbidrag. intervention. exportstöd. miljöstöd). — Medel från EG:s strukturfottder (socialfonden. jordbruksfondens ut- vecklingssektion. regiottallbttden). — Medel från EG:s forskrtings- och utvecklingsprogram.
Medel som kan komnta Sverige till del till följd av samarbete. som är av icke-tvingande eller mellanstatlig karaktär. behandlas inte nämtare. Omfattningen av sådant samarbete följer av de enskilda överenskommel- ser som träffas mellan medlemsländerna och ntotsvarar sedvanligt inter- nationellt samarbete. Såvitt regeringen ttu kan bedöma beltöver inga sär- skilda budgettekniska eller andra ekortomiadntinistrativa arrangemang in- föras inför ett svenskt deltagande. De utgifter som uppstår för svenskt vidkontntartde täcks rtted ntedel irtont ordinarie anslag. Sådana utgifter liksom eventuella ersättningar från EU redovisas i berörd myndighets års— redovisning.
10.2. Generella utgångspunkter 10.2.1 Ansvar för administration och kontroll Ansvaret för att adtttinistrera stöd och bidrag från EG:s budget som på
nationell nivå tillkonmter staten bör föras ut på berörda förvaltnings- ntyndiglteter.
Myndigheterna ifråga för administration och betalning av de olika stöden och bidragen återfinns i första hand bland myndigheterna inom verksanrhetsontrådena jordbruk och fiske. regiortalpolitiken. arbets- marknadspolitiken och forskningen. Även när det gäller fördelning av ansvar för kontrollerande uppgifter som ankommer på medlemslandet. skall i första hand myndigheter nted motsvarande uppgifter ges i uppdrag att svara för de särskilda kotttrollinsatser som erfordras. Regerittgen återkommer till detta i avsnitt 12 om kontroll och revision av EU-ntedel.
De principer och regler som gäller för resultatstyrning och den finan- siella styrningen av statliga myndigheter gäller fullt ut även för sådana ntedel som kommer från EG:s budget. I det fall t.ex. EG:s ekonomi- administrativa regelverk för redovisnittgsperioder. redovisrtittgetts innehåll eller kotttrollntetoder skiljer sig från de som följer av de statliga be— stämmelserna på ontrådet skall EG:s regelverk tillgodoses av berörda ntyttdiglteter genom kompletterande redovisningar och granskningsinsat— ser. I rtomtalfallet förväntas sådana särskilda krav kunna tillgodoses fullt ut trred tillämpning av sidoordnade redovisrtirtgssystent liksom genom kompletterande grartskrtingsittsatser i samband nred ordinarie granskning.
Hänvisningar till S10-2
10.2.2. Budgetering och redovisning på statsbudgeten
Stöd och bidrag som finansieras av EG:s budget avsedda för projekt och mottagare i Sverige. och som fönttedlas av statlig ntyrtdigltet, liksom sådana kostnader som faller på den svenska staten till följd av ett med- letttskap men som inte täcks av medel från EG-budgeten. skall i nomtal- fallet budgeteras och redovisas på anslag på statsbudgetens utgiftssida uttder de ltuvudtitlar till vilka ändantålen nted stödet eller bidraget hör.
Även utgifter (och inkomster) som följer av kursdifferenser bör avräknas mot berört stödanslag. I de fall stöd och bidrag från EG:s budget skall förskotteras av medlemslandet bör medel för de räntekostna— der som uppstår av förskottsgivnittgen anvisas uttder ett särskilt artslag. Medel för förvaltttittgsntyrtdiglteterttas eventuella kostnader för att admi— 'nistrera återflödet bör dock anvisas irtont ramen för deras ordinarie förvaltrtingskostnadsanslag.
Berörda verksamheter bör redovisas brutto på statsbudgetett. Detta inrte- bär att bidrag eller ersättttirtgar från EG:s fonder förs upp och redovisas på för ändamålet uppförda ittkornsttitlar på statsbudgetens inkontstsida samtidigt som medel motsvarande bidraget till mottagaren budgeteras och redovisas på utgiftssidan.
I det fall det är fråga om stöd från EG:s regiortalfortd. socialfond. jordbruksfond (utvecklingssektionen) eller fiskeforrd krävs i rtomtalfallet svensk offentlig medfinansiering. En utgångspunkt bör i dessa fall vara att anslaget för utbetalande av stöd från EG-budgeten endast skall avse EG:s andel. En everttuell svensk statlig andel får täckas av anvisade medel ittont de ordinarie attslagert för berört ändamål.
Medel från kommunal eller privat finansiär betalas direkt från finan- siärerr till stödmottagaren varför den andelen inte redovisas på stats- budgeten.
Ett annat undantag från redovisning på statsbudgeten för bidrag och projekt finansierade av EG-budgeten är medel som utbetalas till svenska mottagare inorn EG:s program för forskning och utveckling (FoU). I dessa fall görs ansökan direkt till konmrissionen som beslutar om och ut- betalar bidrag enligt betalningsplan direkt till den organisation eller enskild forskare som är koordinator för projektet, och inte via en särskild myndighet. Hämred låter sig stödet från EG:s FoU-program svårligen budgeteras och redovisas på statsbudgeten men skall i förevarande fall återfinnas i myndighetens bokföring och behandlas i myndighetens års- redovisning. Sorn för övriga återflödesområden skall en ev. svensk statlig medfinansiering prövas i relation till den övergripande nationella priori- teringen och andra pågående projekt inom området.
1023 Betalningar från EG och vidare till bidragsmottagaren
Betalningarna från EG:s budget till Sverige bör så långt möjligt centra- liseras till att gå via ett gemensamt konto i Riksbanken. Härvid undantas sådana medel som inte utgör statliga medel. dvs. sådana betalningar som avser kommissionens ersättningar till svenskar som arbetar på uppdrag från en EU-institution eller EU-anställda vid dess arbete i Sverige m.m. Ett annat undantag är, som redan nämnts, bidragsutbetalningar från kommissionen direkt till projektdeltagare inom FoU-programmen.
Kommissionen skall ställa medel till svenska statens förfogande på konto i Riksbanken senast den dag berört regelverk påbjuder. Medlen överförs sedan till den för stödet eller bidraget betalningsansvariga myndigheten.
För vissa bidrag och stöd som lämnas av EU gäller att medlemslandet förskotterar betalning till bidragsmottagaren. Regeringen förordar att statens betalningar till mottagaren i nomralfallet sker från separata ränte- korrton med kredit som resp. ansvarig betalningsmyndighet får disponera i Riksgäldskontoret (RGK). Genom tillämpningen av räntekontokrediter framgår den räntekostnad som faller på staten på grund av förskotteringen tydligt.
För system där medlemslandet förskotterar stöd och bidrag i för- hållande till EG:s budget kommer i nomralfallet berörda räntekontorr att uppvisa en negativ belastning. När ersättningen erhålls från EG—budgeten minskar denna belastning. Men till den del EG:s budget inte täcker samt- liga kostnader staten har för stödet. skall utnyttjad kontokredit (dvs. ett belopp motsvarande svenska statens nettoandel av stödet inklusive ränte— kostnader och växelkursdifferenser som ej ersätts av EG) regleras genom att medel förs från statsverkets checkräknirrg (SCR) till räntekontot. Denna överföring bör göras kvartalsvis i efterskott, dvs. i anslutning till den dag RGK debiterar eller krediterar ränta på kontot. Det bör noteras att användningen av räntekonto respektive regleringen mellan SCR och
rärrtekonto inte påverkar redovisningen mot statsbudgeten. som görs på PTOP- 1994/ 95 340 grundval av bokförda utgifter och inkomster.
10.3. Jordbruksfonden 10.3.1 Inledning
Jordbruksverket och Fiskeriverket kommer vid ett nredlerrrskap att ges ansvaret för att sköta utbetalningarna till mottagarna av stöd från jordbruksfonden. Ansvaret för själva administrationen kan dock konrrna att fördelas på flera myndigheter. t.ex. länsstyrelserna. En myndighet bör dock. i samråd med (ivriga berörda myndigheter, ges ett övergripande ansvar för att administrationen fungerar i enlighet med EG:s regelverk och för rapportering till såväl regeringen som kommissionen. En sådan ansvarsfördelning skulle även, enligt vad regeringen erfar, vara förenlig med de förslag till förändringar i vissa EG-bestämmelser om kraven på medlemsländernas administration av jordbruksstödet som för närvarande bereds inom kommissionen.
Regeringen konnner senare att bestämma vilken myndighet som skall ges detta övergripande ansvar. Denna myndighet kommer även att få ett primäransvar för att förse kommissionen nred det underlag som det an- kommer på nredlernslarrdet att tillhandahålla om det utbetalade stödet som grund för ersättning från jordbruksfonden liksom för budgetering, budget— uppföljning och kontroll. Detta innebär inte någon förändring i betal- ningsansvariga myndigheters ansvar att kontrollera betalningarnas riktighet. Det är angeläget att Sverige upprätthåller en hög ambition vad gäller att säkra att bidragsmedlerr utbetalas och används i enlighet nred intentionerna. Uppbyggnad av kontrollsystem och intern revision konnner därför att prioriteras vilket utvecklas i avsnitt 12.
Regeringen kommer senare denna dag att i en särskild proposition bl.a. föreslå riksdagen att anvisa anslag och beräkna inkomster på inkomsttitlar i enlighet med den arrslagskorrstruktion som redovisas i det följande.
Hänvisningar till S10-3
10.3.2. Garantisektionen
Med tillämpning av de generella principerna bör riksdagen anvisa anslag under Jordbruksdeparternentets lruvudtitel för utbetalning av stöd från jordbruksfondens garantisektion fördelade på resp. ändamål. Mot dessa stödanslag. vilka bör ges beteckningen förslagsanslag. bör även avräknas eventuella utgifter (eller inkomster) som uppstår med anledning av växelkursdifferenser.
[ syfte att öka tydligheten och fullstärrdigheterr på statsbudgeten bör anslag för ändamål/utgifter som ersätts till fullo från jordbruksfonden skiljas från sådana anslag som avser återflöde från EG-budgeten som förutsätter rrettohidrag från svenska staten. Ett särskilt räntekostnads- anslag bör föras upp under ovanstående lruvudtitel för den räntekostnad
som uppstår på räntekontokrediterna till följd av att svenska staten betalar ut garantistödet i förskott. Rärrtekostnadsanslaget bör anvisas som ramanslag. Regeringen bör bemyndigas att besluta om en anslagskredit knuten till detta ramanslag som överstiger den nivå på 7 procent av anslagsbeloppets storlek som nomralt gäller för ramanslag.
Anslagen skall disponeras av betalningsansvariga myndigheter, dvs. Jordbruksverket och Fiskeriverket.
På statsbudgetens inkonzstsida beräknas och redovisas återflödet från jordbruksfonden på separata inkomsttitlar. Uppdelningen mellan inkomst- titlar resp. undertitlar bör göras så att det går att följa upp det totala återflödet per bidragstyp.
Genom denna anslagskontruktion konmrer statsbudgetens utfall för varje kvartal att visa det totala återflödet från EG inom gararrtisektionerr liksom utgifterna för det totala stödet till de svenska jordbrukarna inkl. den svenska statens uettoandel av detta stöd.
Bidrag utbetalas enligt de tidpunkter som följer av berörda förordningar på området, och utgifter avräknas löpande mot berört anslag. Betalningen sker med ianspråktagande av medel på räntekontokrediterna i RGK. Senast den 15:e dagen i varje månad skickas en redovisning av gjorda utbetalningar den föregående månaden till kommissionen som. efter granskning, utbetalar ersättning genom att ställa motsvarande belopp till förfogande på konto i Riksbanken. Medlen överförs till berörda rärrtekontorr och inkomsterna bokförs mot berörda inkomsttitlar.
Vid utgången av varje kvartal debiterar RGK Jordbruksverket resp. Fiskeriverket den upplupna räntan på kontona. I samband med detta överförs medel från statsverkets checkräkning som täcker dels ränteut- giften. dels de utgifter som belastat kontot under det gångna kvartalet och som inte finansieras av EG-budgeterr.
10.3.3. Utvecklingssektionen
Stöd från jordbruksfondens utvecklingssektion (avser strukturstöd till lantbruket samt till fisket) omfattas av ungefär samma bestämmelser vad gäller medelshantering som övriga strukturfonder (se nedan).
10.4. Strukturfonderna 10.4.1 Inledning
För att påskynda den ekonomiska och sociala samordningen samt för- bättra förutsättningarna för regional utjämning beslutades 1987 om en reform av EG:s regionalpolitiska instrument; jordbruksfonden. social- fonden och regionalfonderr. Refomren im1ebär att fonderna fr.o.m. 1989 har koordinerats under samlingsbegreppet .ttruktmjbndema. Till dessa strukturfonder hör även den s.k. fiskefonden. vilken etablerades 1993. Inom Strukturfonderna finansieras även de s.k. Gemerrskapsinitiativen
vars finansiella bas utgörs av en avsättning på ca 9 procent av struktur- fondemas medel samt s.k. pilotprojekt, nätverk m.m. som onrfattar ca 1 procent av medlen. Strukturfonderna är dock inte några fonder i egentlig mening utan utgör endast utgiftsposter i EG:s budget.
Stöd från strukturfonderrra lämnas i fomr av bidrag. Fonderna sam- arbetar även med olika låneinstitut i syfte att utnyttja kombinationen mellan bidrag och lån så effektivt som möjligt.
De tre strukturforrderna har som mål att:
1. främja utvecklingen och strukturanpassningen i svagt utvecklade regioner.
2. omstrukturera regioner, eller delar av regioner, som drabbats hårt av den industriella tillbakagångerr,
3. bekämpa långtidsarbetslöshet och främja integration på arbets- marknaden av unga och av personer som är utestängda från arbets- marknaden,
4. underlätta anpassningen av arbetstagare av bägge könen till in- dustriella förändringar och förändringar av produktionssysternen,
5. a) omstrukturera jord- och skogsbruk och fiske samt b) underlätta utvecklingen och strukturarrpassrurgen av landsbygds-
områden
1 medlenrskapförlrandlirrgarna enades EU och Sverige. Norge och Finland om att införa ytterligare ett regionalpolitiskt mål, benämnt mål 6, i EG:s regelverk. Mål 6 är att främja utvecklingen och strukturanpass- ningen i regioner som är ytterst glesbefolkade och skall tillgodose de nordiska ländernas regionalpolitiska särdrag. Målområdet avgränsades geografiskt till ett sanmranhängande område med-högst 8 invånare per kvadratkilometer. Mål 6 skall i alla delar vara jämställt med mål 1.
Regionalfonden täcker primärt mål 1, 2 och 6 och har 5b som sekun- därt mål. Socialfonden täcker mål 3 och 4 samt i mindre omfattning mål 1, 2, 5b och 6. Jordbruksfonden täcker mål 1, Sa och 5b samt 6. Fiskefonden täcker endast mål 5a. Målen l. 2, 5b och 6 är regionalt in- riktade, medan stöd till mål 3, 4 och Så lämnas utan direkt geografisk koppling. Inom kommissionen handläggs resp. fond av berört generaldi- rektorat.
10.4.2. Programarbete och ansvarsfördelning
Medlen från Strukturfonderna avsätts för programperioden Innevarande programperiod omfattar åren 1994-1999. För dernra period har ca 1 270 miljarder kronor avsatts för ändamålet. Beloppet utgör nämrare en tredje- del av EG:s budget.
Regionalpolitiken inom EU ersätter inte den regionalpolitik som beslu- tas på nationell nivå. För att ett medlemsland skall konmra i fråga för medel från Strukturfonderna krävs att medlemslandet skjuter till egna medel. Vidare krävs att den aktuella regionen uppfyller vissa kriterier för
bl.a. BNP/capita, befolkrringstätlret. arbetslöshet och industrisvssel- sättning.
För att erhålla bidrag från strukturfonderna krävs ett omfattande programarbete där olika myndigheter och icke statliga intressenter måste samverka för att ett effektivt utbyte av insatsema skall erhållas. Det gäller såväl arrsökrringfaserr som genomförandefasen. Länsstyrelserna har här en viktig roll på den regionala nivån. Enligt den tidplan som gäller vid ett EU—inträde skall Sverige senast den 31 mars 1995 lämna förslag till programplaner för Strukturfonderna till kommissionen. Dessa väntas fastställas av kommissionen först hösten 1995. Innan planerna fastställs förutses inget återflöde från strukturforrderna till Sverige. Detta innebär dock inte totalt sett minskat återflöde från strukturfonderrra under perioden fram till 1999.
Det är av väsentlig betydelse att en samlad bild av beredningen av de svenska prograunnen liksom det totala återflödet från strukturfondema, dess fördelning och resultat kan åstadkonmras. För att kurma göra rele- vanta strategiska avvägningar vid ställningstagande till program och bi- drag från EU:s strukturfonder behöver resultatet av denna uppföljning relateras till de på nationell nivå beslutade strukturåtgärdema. Även inom EU läggs stor vikt vid uppföljning och utvärdering av strukturforrdemas verksamhet. Med samma argument som inom EU lagts till grund för strukturfondsrefomlen, är det regeringens avsikt att verka för en stark samordning av de olika projekt som konmrer ifråga för svensk del.
Stödet från strukturfonderna har ett brett användningsområde som rör många sektorer och dämred många departement. Huvudirrriktningen är. som framgått ovan. ett regioninriktat arbetssätt där regionalpolitiska åtgärder i vid bemärkelse sanrt landsbygdsutveckling är de viktigaste in- slagen tillsammans med vissa arbetsmarknadspolitiska insatser. Rege- ringen avser nlot denna bakgrund att ge chefen för Arbetsmarknads- departernentet det övergripande ansvaret för samordningen av stödet från Strukturfonderna i regeringen.
Vid ett medlemskap kommer regeringen att genom uppdrag klargöra berörda myndigheters ansvarsområden i arbetet med Strukturfonderna. Regeringen ser det som centralt att en myndighet. Närings— och teknik— utvecklingsverket (NUTEK), får det operativa centrala ansvaret att i samråd med övriga berörda myndigheter kontrollera, följa upp och till regeringen rapportera resultatet av de svenska statliga, kommunala och övriga insatserna, inkl. sådana som finansierats med bidrag från EG. I detta ansvar skall även ingå att redovisa vilka ekonomiska konsekvenser det totala utbytet med EG:s strukturfonder får för svenskt vidkommande.
Uppdrag måste också lämnas till de myndigheter som skall ansvara för utbetalning av medel från strukturfondema. Regeringens utgångspunkt är att Arbetsnrarknadsverket skall vara den myndighet som warar för utbe- talning av stöd från socialfonden, Jordbruksverket för betalning av medel från jordbruksfonden, Fiskeriverket för fiskefonden och NUTEK för medel från regionalfonden. Eventuellt kan även andra lösningar komma att aktualiseras i samband med utarbetandet av de olika programmen.
När det sedan gäller det konkreta progranrarbetet kan även andra myn- digheter än de utbetalningsansvariga myndigheterna. såsom en län- styrelse, eller en kommun eller ett företag, komma att ges ett operativt ansvar för att genomföra ett enskilt program. Det fortsatta arbetet med programplaner m.m. får utvisa hur den närmare ansvarsfördelningen mellan berörda myndigheter bör utfomras.
10.4.3 .Bidragsvillkor och medelshantering m.m.
Medlen från de olika fonderna kan hanteras på principiellt likartat sätt, även om bidragsmottagarkretsen och utbetalningsansvariga myndigheter för resp. fond skiljer sig åt.
För att stöd från EG:s strukturfonder skall lämnas krävs oftast med- finansiering från den offentliga sektorn i berört medlemsland. Därutöver krävs i flera fall medfinansiering från den privata sektorn. När konmris- sionen beslutat om att länrna stöd till svenskt program/mottagare överför konnnissiorren i rromralfallet 40-50 procent av EG:s bidragsandel till det centrala kontot i Riksbanken. Beloppet överförs till utbetalningsmyndig- heten som i sin tur betalar ut bidraget till bidragsmottagaren. De efter- föl jande överföringama från EG-budgeten sker sedan på samma sätt med i normalfallet hälften av det återstående beloppet när halva programmet utförts, och den sista andelen när programmet slutförts.
Det bör vara de utbetalande myndigheternas ansvar. som fömredlare av bidraget från EG. att redovisa EG-bidraget mot inkomsttitlar på stats— budgeten. Regeringen förordar att det för ändamålet förs upp en inkomst- titel per fond på statsbudgeten. Den löpande redovisningen av återflödet från strukturfondema bör ske mot separata poster för respektive bidrags- typ under resp. inkomsttitel.
Utbetalning av EG—bidraget till mottagaren sker i enlighet med bidrags- bestämnrelsema för berörd fond under förutsättning att kommissionen överfört tillräckligt med medel. Anslag för utbetalning av bidrag från EG-budgeten bör föras upp för respektive fond under berört departements huvudtitel. Anslagsbetecknirrgen bör vara förslagsanslag. .Det bör dock inte föras upp några särskilda anslag för statlig medfinansiering i projekt som erhåller bidrag från strukturfondema. Bidrag till sådana projekt får i stället prövas i relation till andra nationella åtaganden irronr ramen för de resurser som anvisas för berört ändamål på statsbudgeten.
Med denna anslagskonstruktion uppvisas på statsbudgeten såväl det to— tala återflödet till Sverige från EG:s strukturstöd som volymen på det stöd som svenska bidragsnrottagare får från staten respektive från EG. De redovisade utgifterna och inkomsterna på statsbudgeten ett visst budgetår kan dock inte relateras till kommissionens beslut om bidrag för samma period eftersonr de projekt som finansieras från strukturfonderna ofta sträcker sig över flera år. Sådan redovisning avser regeringen frarndeles att lämna i anslutning till berört anslagsavsnitt i budgetproposi— tionen, baserat på särredovisnirrg som regeringen inhämtar från ansvariga . myndigheter.
För de stöd där staten inte förskotterar bidrag som lämnas från EG:s budget ser inte regeringen några starka skäl till att kommissionens bidragsandel betalas via räntekonto i RGK. Om det framdeles skulle visa sig vara en effektiv lösning att även för dessa betalningar använda ränte- konto med kredit i RGK bör det dock vara möjligt att välja den lös- ningen.
lO.5 Forskning och utveckling 10.5.1 Inledning
.Den vanligaste fomren av forskningssamarbete inom EU är forskning som genomförs som samarbetsprojekt nred deltagare från flera länder. Detta sker inom ett ramprogram som består av en serie olika s.k. särprogram. För varje projekt inom särprogranmren utarbetar deltagarna en projektplan med ansökan om stöd som tillställs kommissionen. För varje sådant projekt skall en koordinator utses. Det kan t.ex. vara ett uni- versitet. ett institut eller ett företag. Koordinatom är den som svarar för projektet gentemot EU inklusive mottagande och fömredling av bidrags— medel.
10.5.2. Medelshanfering m.m.
Bidraget utbetalas av kommissionen i ecu direkt till koordinatorn.
Den gängse ordningen för utbetalning från EU, som redan tillämpas för svenskt vidkommande inom ramen för EES-samarbetet, är att kommissio- nen sätter in aktuellt belopp enligt överenskommen betalningsplan på ett ecu-konto i affärsbank som disponeras av koordinatorn. Medlen passerar således inte ett centralt konto i Riksbanken. Riksbanken har under hand uttalat att de gärna ser att den rådande ordningen vidnrakthålls, eftersom det är mindre önskvärt att Riksbanken skulle bli kontohållande bank för en mängd olika projekt.
Det vore en fördel om samtliga betalrringsströmmar från EU skulle kunna centraliseras i syfte att öka kontrollen av det totala återflödet till Sverige. Emellertid anser regeringen att det i dag, med befintliga rutiner för utbetalning från EG, inte är möjligt att införa ett sådant centraliserat betalningsflöde för forskningsmedlen.
För att undvika växlirrgskostnader och eventuella utgifter för valuta- kursförändringar kommer de myndigheter som är projektkoordinatorer att få öppna valutakonton i ecu för den andel av bidraget från EG-budgeten som skall transfereras till andra projektdeltagare inom eller utom Sverige. Den bidragsandel som är avsedd för myndighetens egna projektdeltagande skall dock omgående växlas in och överföras till myndighetens konto i RGK.
l sanmranhanget kan nämnas de bestänmrelser som universitet och hög— skolor omfattas av när det gäller att reglera momsandelen av det mot—
tagande lärosätets projektanknutna utgifter. Dessa har redan anpassats till ett EU-medlemskap med anledning av forskningssamarbetet inom ramen för EES-avtalet. Anpassningen innebär att föreskriftema för hanteringen av moms vid statliga myndigheter har kompletterats så att det framgår att bidrag som erhålls från EG för forskningsändamål skall hanteras på samma sätt som andra bidrag från den svenska staten.
Förhållandet att EG-bidrag inom detta område utbetalas direkt till koordinatorn utan någon nationell administrerande myndighet innebär att bidragen inte låter sig budgeteras och redovisas på statsbudgeten. Regeringen anser dock att det är väsentligt att följa upp och värdera det samlade resultatet av det svenska deltagandet i forskningssamarbetet. Enligt vad regeringen erfar har frågan om ökad återrapportering till medlemsländema om det totala återflödet för resp. lands deltagande i EG:s forskningsprogram även aktualiserats i kommissionen. Regeringen kommer att verka för att så stort utbyte som möjligt av sådan infomiation kommer till stånd, liksom att skapa förutsättningar för en mer centralise- rad bidragshantering som ger större möjlighet till överblick och kontroll över FoU-återflödet.
Statliga myndigheter som deltar i projektsamarbete skall. som för övrig verksamhet. behandla verksamheten och dess resultat i sin årsredovisning till regeringen. Det grundläggande ansvaret för att följa upp och samman- ställa uppgifter om resultatet av svenskt deltagande inom forskningspro- grammen ligger på av regeringen redan utsedda ansvariga myndigheter. Regeringen inrättade 1992 EG-rådet för FoU-samarbete (EU/FoU) med uppgift att vara svenskt kontaktorgan för FoU-samarbete med EG. En av rådets uppgifter är att samordna och sammanställa uppgifter om det svenska deltagandet och också värdera detta utfrån de mål som har satts upp för forskningen såväl nationellt som inom EU. Regeringen är med- veten om de svårigheter som idag finns att få en fullständig bild över samtliga faktiska betalningar som görs till svenska deltagare. Åt EU/FoU- rådet kommer att uppdras att utreda förutsättningarna att kunna få en sådan bild samt att utarbeta en plan för när och hur en sådan skulle kunna åstadkommas.
ll Kontroll och revision av EU-medel
Regeringens bedömning: Hög prioritet måste ges åt uppföljningen av effektiviteten i och kontrollen av efterlevnaden av EU:s regel- verk. De svenska nationella kontroll- och revisionsinsatserna bör och måste öka. Emellertid anser regeringen att befintliga myndigheter nomralt kan fullgöra dessa utökade granskningsinsatser inom ramen för sin instruktionsenliga uppgift. Det ankommer på regeringen att utfärda närmare direktiv för berörda myndigheters arbete inom detta område. För att samordna de svenska insatserna mot bedrägerier mot EG:s budget och för samverkan med kommissionen och övriga EG- institutioner skall en särskild kommitté inrättas. Det svenska yttrandet över EU:s Revisionsrätts årliga rapport konmrer att tillställas riksdagen genom en särSkild skrivelse.
l l . 1 Svensk profilfråga
Regeringen har för avsikt att kraftfullt verka för och stödja sådana initia- tiv i EU:s institutioner och nationella organ sonr syftar till att skydda såväl EG:s budget som de svenska finanserna från bedrägerier och onödi- ga kostnader till följd av mindre effektivt utfomrade system.
Det finns flera skäl till att från svensk sida långsiktigt och uthålligt stödja strävanden inom EU för effektivitet i EU:s åtaganden. decentrali— sering. säker medelshantering samt stärkt kontroll och revision. Som stor bidragsgivare till EG:s budget är det särskilt angeläget att aktivt verka för effektiviteten i EU och EU:s åtaganden liksom för att EU:s medel an— vänds för avsett ändamål och på ett kostnadseffektivt sätt. Det är vidare av avgörande betydelse för allmänhetens förtroende för EU:s funktions- sätt att EU-medlen verkligen går till de ändamål som beslutats och inte fuskas bort till följd av ineffektivt utfonnade transfererings- och redo- visningssystem eller svag kontroll av medelsanvändningen. Det är slut- ligen medlemslandet som får ersätta EU för eventuella felaktiga gjorda betalningar till nackdel för EG-budgeten.
Kontrollen och revisionen av EU-relaterade åtgärder består av dels de granskningar som ankommer på EU:s institutioner. dels de granskningar som det ankommer på Sverige att utföra i kraft av medlemskapet och ansvar för betalningar till och från EG-budgeten.
11.2. Revision och kontroll utförd av EU
11 .2.1 Revisionsrätten
Revisionsrätten (Court of Auditors) svarar för den externa revisionen inom .EU. Rätten har genom Maastrichtfördraget fått en starkare ställning
än tidigare. Revisionsrätten har till uppgift att granska användningen av medel som anvisas över EG-budgeten och utbetalas i olika länder. Frågan om kostnadseffektivitet i EU:s verksamhet är en prioriterad uppgift i Revisionsrätten. Resultatet av revisionen presenteras i en årlig rapport över genomförd granskning av institutionernas verksamhet och redovis- ning. Rätten har också nyligen fått till uppgift att tillhandahålla EU- parlamentet och rådet en revisionsberättelse (statement of assurance) om räkenskapernas tillförlitlighet och huruvida de underliggande transaktio- nerna följer gällande författningar.
Ledamöterna i Revisionsrätten består av en ledamot per medlemsland. Vid ett medlemskap förväntas således Sverige föreslå en ledamot. Revi- sionsrätten skall vid behov bedriva revision på plats i medlemsländerna. Av bestämmelserna följer också att granskningen i sådana fall skall genomföras i samarbete med de nationella revisionsorganen. lnstruktionen för Riksrevisionsverket (RRV) har, på grund av åtaganden enligt EES— avtalet. redan ändrats med den innebörden att RRV skall biträda Revisionsrätten vid dess granskningar i Sverige. Vidare deltar Revisions- rätten i EUROSAI (samarbetsorgan för europeiska revisionsorgan), i vilket RRV för närvarande innehar ordförandeskapet.
11.2.2. Kommissionen
Inom kommissionen har alla direktorat ett kontrollansvar. Särskilt gransk— ningsansvar åvilar direktoraten för budget respektive finansiell kontroll. Budgetdirektoratet kontrollerar att det underlag som behöriga myndighe— ter i medlemsländerna lämnar till konmrissionen för fastställande av EG- budgetens inkomster (egna resurser) upprättats i enlighet med berörda regelverk. Direktoratet för finansiell kontroll har bl.a. till uppgift att god- känna utbetalningar från EG:s budget och svara för kommissionens intern- revision.
Direktoraten utför kontroller på plats i medlemsländerna. Regeringen konm1er att ställa ansvariga myndigheter och de uppgifter som erfordras för granskningen till förfogande för EG:s tjänstemän. [ detta ingår även att ge tillgång, om så önskas. till uppgifter från t.ex. enskilda tulldekla- ranter eller bidragsmottagare.
11.2.3. Åtgärder från svensk sida
Det ligger i svenskt intresse att skapa ett gott samarbete med dessa institutioner. t.ex. genom att medverka i arbete med att utfomra gransk- ningsmetoder och att verka för att svenska tjänstemän ges tillfälle att tjänstgöra i dessa kontrollorgan. Svenska företrädare i arbetsgrupper m.m. ges ett generellt uppdrag att verka för att effektivitet. tydlighet och god kontroll bevakas i arbetet med nya eller kompletterande rättsakter och riktlinjer. Sverige bör också bidra med erfarenheter och kompetens
när det gäller nrål- och resultatstyrning, en fråga som får en allt mer central plats i EU:s verksamhet.
lnför parlamentets behandling av Revisionsrättens årliga rapport bereds respektive medlemsland tillfälle att yttra sig över innehållet. Regeringen avser att tillställa riksdagen det svenska yttrandet genom en skrivelse.
11.3. Nationell kontroll och revision 11.3.1 Medlemslandets åtagande
Av artikel 209a i Romfördraget följer att ett medlemsland är skyldigt att vidta motsvarande åtgärder för att bekämpa bedrägerier och aruran ored- lighet som skadar gemenskapens ekonomiska intressen som den vidtar för att bekämpa bedrägerier och amran oredlighet vilka skadar landets egna intressen. Vidare skall nredlemsländema samordna sina åtgärder för att skydda gemenskapens ekonomiska intressen. De skall för detta ändamål nred konmrissionens hjälp organisera ett nära och regelbundet samarbete mellan de behöriga myndigheterna i sina förvaltningar. Regelverken ställer också höga krav på EG:s institutioner att utföra egna kontroller och vidta åtgärder när brister upptäcks i såväl regelverkens utfomming som ett nredlernslarrds tillämpning.
Kraven från EU på nationella kontroll- och revisionsinsatser är dels generella, dels specifika för det enskilda uppbördsområdet (basen för egna resurser) och bidragssystemet. Krav finns också på såväl kontroller innan beslut om utbetalning av bidrag sker som kontroller i efterhand. ' Innehållet i och nretodema för kontrollen liksom kraven på återrapporte— ring till EU:s institutioner anges med varierande detaljeringsgrad. Det innebär att Sverige som medlem omfattas av en varierande kravbild vad gäller den nämlare utfommingen av den nationella kontrollen.
Den svenska förvaltningsrnodellen för tillsyn och kontroll innebär en stark betoning på den handläggande myndighetens grundläggande ansvar för dessa uppgifter och där en extern revision har ansvar för att i efterhand bl.a. granska kvaliteten i denna kontroll. Det är ett svenskt in- tresse att denna modell kan utgöra grund för fördelningen av kontroll- oclr revisionsansvar i landet även för att tillgodose EG:s krav vid ett medlemskap. Regeringen har inte heller funnit att EG:s regelverk på ett avgörande sätt strider mot denna modell.
11.3.2. Myndigheternas ansvar för en god intern kontroll
Det primära ansvaret för att beivra felaktigheter och bedrägeri samt in- effektivitet i statliga transfereringssystem ligger på den myndighet som svarar för att administrera systemet. Detta innebär att detär den myndig— het som sköter upphörd eller utbetalning som, oavsett om grunden för prövningen är ett EG-regelsystem eller ett svenskt transfereringssystem,
ansvarar för prövning av såväl huruvida underlaget för bidraget eller avgiften är korrekt som om medlen använts på avsett och effektivt sätt. Det är naturligt att det är på denna nivå som det mesta utbytet kring kontrollfrågor konrrner att ske mellan Sverige som medlemsland och kommissionen.
Detta irmehär sanmrantaget att berörda myndigheter måste tillförsäkra sig en hög standard på sin interna kontroll. Regeringen bedömer att en förstärkning av den interna kontrollen bl.a. skall ske genom att Arbets- marknadsverket, Generaltullstyrelsen, Riksskatteverket, Jordbruksverket och NUTEK vid ett medlemskap omgående etablerar, eller förstärker he— fintliga. funktioner för intern revision. Dessa funktioner skall, med tillämpning av god sed på området, verka för en stärkt intern kontroll i myndighetens arbete och etablera samarbete med kommissionen. Berörda myndigheter har även att omgående överväga på vilket sätt kvalitets- säkring skall ske av att underlaget från taxeringsobjektet eller bidrags- mottagaren är korrekt. Sådana förstärkningsåtgärder konmrer även att krävas av andra myndigheter som kan komma att administrera bidrag från EG.
Ofta är det flera myndigheter, eller ett antal lokala och regionala organ under en sektorsansvarig myndighet, som svarar för administrationen av upphörd av en viss typ av avgiftsmedel. t.ex. moms, eller utbetalning av EG—hidrag enligt ett viss regelverk. [ dessa fall anser regeringen att en myndighet inom berört politikområde bör ges i ansvar att utöva tillsyn över såväl för- som efterkontroll av betalningens riktighet och att betal- ningarna redovisats på ett korrekt sätt. I detta tillsynsansvar ligger också att verka för att åtgärder vidtas om såväl brister i den nationella admini- strationen som effektiviseringsmöjligheter identifieras.
Kontrollkraven för avgiften
När det gäller kontrollen av underlaget för fastställande, upphörd och betalning av medlemsavgiften (EG:s egna resurser) gäller att varje land skall infomrera kommissionen om namnen på behöriga myndigheter eller motsvarande som fastställer landets bas för beräkning av medlemsavgiften samt de nationella lagar och förordningar som styr beräkningen av under— laget. Vidare skall infomration lämnas om hur uppbörden administreras och hur eventuella fel eller bedrägerier hanteras.
Medlenrslandet skall månatligen skicka kommissionen ett kontoutdrag för vart och ett av de s.k. resurskontona till vilka upphördsnredel förts resp. kvartalsvis för resurser som ännu inte upphurits av medlemslandet. Medlemslandet skall även avge en årsrapport som skall vara komrnissio- nen tillhanda före den 1 maj året efter avslutat budgetår (kalenderår); Regeringen kommer vid ett medlemskap att uppdra åt Generaltullstyrelsen och Riksskatteverket att svara för att de svenska åtagandena gentemot EU
uppfylls.
Kontroll/(raven för jordbruksfonden
Den övervägande delen inom EU:sjordhruks— och fiskestöd till medlenrs- länderna utgörs av direktasubventioner i form av bidrag från jord- bruksfondens garantisektiorr till producenter och-mellanled samt generella indirekta stöd i form av exportbidrag och interventionsköp. Det selektiva stödet konmrer från Strukturfonderna och kan utgå som investerings- bidrag, Startbidrag m.m. Till följd av prisregleringarna för vissa jord- hruksprodukter tillämpas gränsskydd i fomr av införselavgifter och tull vid import av jordbruksprodukter till EU från tredje land.
Uppföljningen och kontrollen av hidragerr från garantisektionen regleras relativt långtgående i särskilda förordningar. Vid exportbidrag ställs också preciserade krav angående fysisk exportkorrtroll där Generaltull- styrelsen har ett särskilt kontrollanwar. Regeringen konnner vid ett med- lemskap att ge de utbetalande myndighetema i uppdrag att svara för att kontroll sker av dessa medel i enlighet med EG:s regelverk och att åtgärder vidtas där så erfordras. Medlenrsländerrra är dessutom ålagda att etablera en särskild funktion som skall svara för att de uppställda kontrollkraverr efterlevs inom den hidragsgivande organisationerna. inklu- sive rapporteringSSkyldighet till konunissionen. Såvitt regeringen nu kan bedöma kan även demra uppgift omhändertas av Jordbruksverkets intern- revrsrorr.
Kontrallkraven för Strukturfonderna
Den nationella kontrollen av användningen och redovisningen av bi- dragsrnedel från EG:s strukturfonder är ett, relativt sett, oreglerat område. Huvudansvaret för att strukturforrderna förvaltas i enlighet rrred EG:s regelverk måste entydigt kopplas till resp. utbetalande myndighet. Som regeringen redovisade i avsnitt 10 avser regeringen att ge NUTEK i uppdrag att följa upp och till regeringen rapportera det samlade resultatet av det svenska strukturstödet. Detta inbegriper även ett ansvar för att pröva systemens säkerhet och effektivitet. I verkets uppdrag skall även ingå att verka för en uppföljning och kontroll av underlaget för och användningen av medel från EG:s strukturfonder vid utbetalande och adnrirrinistrerande myndigheter. Enligt-EG:s regelverk för strukturfonder- na skall även en särskild kontrollkonrmitté bildas för att biträda konrrrris- sionens kontroll. Det är naturligt att NUTEKzs funktion för intern kontroll tillsammans med övriga utbetalande myndigheters kontrollfunk- tioner ges en central roll i denna kommitté. '
Regeringen avser senare att nämrare precisera kraven på de nämnda myndighetema så att EG:s krav tillgodoses.
Prop. 1994/95:40"
Hänvisningar till S11-3-2
11.3.3. Konsekvenser för den statliga revisionen
Regeringen har inte funnit att ett EU-medlemskap skulle behöva innebära någon förändring av de statliga revisionsorganens uppdrag. Ett EU-nred- lenrskap innebär dock att RRV:s och riksdagens revisorers gransknirrgs- område vidgas till att även omfatta statlig verksanrhet som initierats eller frrransierats av EU. RRV kommer som tidigare att redovisa resultatet av sina granskningar till berörda myndigheter och till regeringen, inklusive förslag till förbättringar till följd av brister som verket. finner i sin granskning. Det ankommer vidare på RRV att ge stöd till aktuella myndigheter vad gäller organisation, kompetens "och genomförande av intern revision samt att löpande kontrollera och bedöma interrrrevisionens kvalitet.
I vissa fall innebär enskilda bidragsregler att periodvisa rapporter skall lämnas från behörig myndighet till kommissionen. Dessa bestämmelser är ibland förknippade nred att denna redovisning skall granskas (ibland nred tillämpning av vissa metoder). I de fall den begärda granskningen inte kan utföras av administrerande myndighet men är förenlig med RRV:s ordinarie granskningsuppdrag hör verket utföra sådana gransk— ningsuppgifter.
En förutsättning för att de svenska revisionsorganen skall kunna uttala sig om dels kvaliteten i den interna kontrollen, dels huruvida medlen till och från 15st budget är redovisade och utnyttjade i enlighet med EG:s regler är att revisionsorganen ges samma rätt som EG:s kontroll- och revisiorrsorgan har till insyn i de förhållanden som ligger till grund för medlemsavgiften och mottagandet av bidrag. Konmrissionerrs och Revisionsrättens långtgående rättigheter på området följer av EG:s regelverk. Regeringen avser att återkomma till riksdagen nred en nämrare redogörelse och förslag till hur de svenska nationella revisionsorganens granskningsrätt hos uppbördsobjekt och slutmottagare av bidrag i enlighet med EG:s regelverk kan tillgodoses. I sammanhanget kan nämnas att den finska regeringen förbereder ett lagförslag till parlamentet som ger de finska statliga revisionsorganen den rättskapacitet de behöver för att kunna granska hanteringen av medel från EG.
11.4. Insatser för att identifiera och beivra bedrägeri mot EG:s budget
Enligt rapporter från kommissionen uppgår de årliga upptäckta bedräge— rierna mot EG-budgeten till ett värde av ca 2 miljarder kronor. Det finns bedömningar att de årliga bedrägerierna uppgår till ca 10 procent av EG:s totala budget. dvs. drygt 63 miljarder kronor.
Kommissionen har våren 1994 beslutat om ett strategiskt program och aktionsplan för att förstärka kampen mot bedrägerier. Det strategiska programmet består smrrrrrarrfattrrirrgwis i att
— öka närvaron och kontrollen av verksamheter på plats med kon- centration på högriskfaktorer — stärka samarbetet mellan kommissionen och medlemsstaterna genom ökning av inforrnationsuthytet och förbättring av metoder — förbättra gemenskapens lagstiftning inom alla områden — säkra en bättre överensstänrrnelse mellan EG:s regler och den nationella lagstiftningen.
Kommissionens program och aktionsplan ligger väl i linje med svenska intressen. Sverige bör därför aktivt stödja gemenskapens samlade insatser för att förhindra bedrägerier, liksom att verka för att regler som inbjuder till eller underlättar bedrägerier ändras. '
Som tidigare nämnts anser regeringen att det primäransvar som idag åvilar administrerande myndigheter för att upphörd och betalningar är korrekt gjorda och redovisade samt kontrollerade kan behållas när Sverige blir medlem i' EU. Emellertid anser regeringen att det är av största vikt att de svenska insatserna inom de olika verksamhetsområdena för att på olika sätt begränsa bedrägeri samordnas och följs upp på nationell nivå. Regeringen avser att för detta ändamål inrätta en särskild kommitté under Finansdepartemerrtet med representanter från Justite- departementet. Generaltullstyrelsen, Jordbruksverket, NUTEK, Riks- polisstyrelsen, RRV, Riksskatteverket och Riksåklagaränrhetet.
I kommitténs arbetsuppgifter skall även ingå "att sammanställa uppgifter till den rapportering som skall lämnas till konmrissionen om nationella bedrägerier och andra otillåtna transaktioner som påverkar gemenskapens budget. Kommittén bör även svara för svensk samverkan med de organ irronr kommissionen och övriga EU-institutioner som arbetar nred frågor rörande bedrägeri mot EG:s budget.
Utdrag ur protokoll vid regeringssanmranträde den 27 oktober 1994. PTOP- 1994/95340
Närvarande: statsnrinistem Carlsson, ordförande, och statsråden Sahlin, Hjelm-Wallén, Peterson, Hellström, Thalén, Freivalds, Wall- ström, Persson, Tham, Schori, Blomberg. Heckscher, Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann, Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson
Föredragande: statsrådet Persson
Regeringen beslutar propositionen 1994/95:40 om Budgeteffekter av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen m.m.
gotab 47163. Stockholm 1994