Prop. 1994/95:19
Sveriges medlemskap i Europeiska unionen
Regeringens proposition 1994/ 95 : 19
Sveriges medlemskap i Europeiska unionen PTOP- 1994/95:19
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 11 augusti 1994 '
Carl Bildt
Ulf Dinkelspiel (Utrikesdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
Sveriges förhandlingar om medlemskap i Europeiska unionen (EU) avslutades i april i är. Förhandlingarna resulterade i ett anslutningsför- drag mellan Europeiska unionens medlemsländer och de ansökande länderna Norge, Österrike, Finland och Sverige. Fördraget och slutakten undertecknades den 24 juni 1994. Svenska folket skall i en folkom- röstning den 13 november 1994 ta ställning till om Sverige skall inträda som medlem i unionen eller inte.
Som ett led i det förberedelsearbete som måste komma till stånd, om folkomröstningen utmynnar i ett ja till EU, föreslås i propositionen att riksdagen godkänner anslutningsfördraget samt slutakten till fördraget. Därutöver lämnas förslag till bl.a. övergripande lagstiftning med anledning av Sveriges anslutning till unionen. I förslaget till lag finns bestämmelser om överlåtelse av beslutsbefogenheter till Europeiska gemenskaperna och införlivande av anslutningsfördraget och de grund— läggande fördragen liksom de rättsakter m.m. som hittills antagits av Europeiska gemenskaperna. Vidare föreslås i lagen författningsreglering av bl.a. samråd mellan regering och riksdag inför frågor som avses bli behandlade i Europeiska unionens råd.
Skulle folkomröstningen resultera i ett negativt utslag är det regeringens avsikt att återkalla propositionen.
l Riksdagen 1994/95. ! saml. Nr 19. Del 1.
Utrikesdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 augusti 1994
Närvarande: statsministem Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg, Friggebo, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell, Unckel, Ask
Föredragande: statsrådet Dinkelspiel
Regeringen beslutar propositionen 1994/95:19 Sveriges medlemskap i Europeiska unionen.
Prop. 1994/95: 19
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut ...................... 17 Lagtext ................................. 18 2.1 Förslag till lag med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen ............ 18 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra författningar ...... 21 2.3 Förslag till lag om upphävande av lagen (1972:762) om prisbestämmelser för jäm— och stålmarknaden (CECA—lagen) ............... 22 Ärendet och dess beredning m.m .................. 23 FÖRSTA DELEN Allmänna överväganden ....................... 26 4.1 Inledning ............................ 26 4.2 Sverige i Europa ....................... 28 4.3 Demokrati och inflytande .................. 33
4.3.1 EU vilar på demokratisk grund .......... 33 4.3.2 Likhet inför lagen .................. 37 4.3.3 Sverige behöver rösträtt i EU ........... 37 4.3.4 Sveriges inflytande i EU .............. 39 4.4 Utrikes— och säkerhetspolitik ................ 40
4.4.1 Den alleuropeiska integrationsprocessen
i dag .......................... 40 4.4.2 Integrationen i Västeuropa ............. 42 4.4.3 En EU—medlemskaps betydelse för Sverige i utrikes— och säkerhetspolitiskt hänseende . . . . 43 4.5 Ekonomi och välfärd ..................... 45 4.5.1 Makroekonomiskt samarbete ............ 45 4.5.2 Ekonomiska risker som är förenade med ett utanförstående ..................... 47
4.5.3 Medlemsavgiften och statsbudgeten ........ 49 4.6 Miljö .............................. 50 4.7 EU — möjligheternas union ................. 52 ANDRA DELEN Historik ................................. 53 Förhandlingarna m.m. ........................ 62 6.1 Förhandlingarnas gäng ................... 62 6.2 Förhandlingsarbetets organisation ............. 66 6.3 Det svenska beredningsarbetet ............... 67 Anslutningsfördraget ......................... 70 7.1 översikt ............................ 70 7.2 Särlösningar för Sverige ................... 72
Prop. 1994/95: 19
7.3
7.4
Genomförandebestämmelser, bilagor, protokoll, slutakt och förklaringar ................... Slutaktens rättsliga betydelse ................
De grundläggande fördragen . . . . . . . . . . ..........
8.1 8.2
8.3 8.4 8.5
8.6
8.7
Inledning ............................ Romfördraget ......................... 8.2.1 Ingressen ........................ 8.2.2 Första delen: Principerna (artiklarna 1—7c) . . . 8.2.3 Andra delen: Unionsmedborgarskap
(artiklarna 8—8c) ................... 8.2.4 Tredje delen: Gemenskapens politik ....... 8.2.5 Fjärde delen: Associering av
utomeuropeiska länder och territorier (artiklarna 131-136a) ................ 8.2.6 Femte delen: Gemenskapens institutioner . . . . 8.2.7 Sjätte delen: Allmänna bestämmelser och
slutbestämmelser (artiklama 210—248) ...... 8.2.8 Protokoll och bilagor ................ Euratomfördraget .............. _ ......... Parisfördraget ......................... Maastrichtfördraget ...................... 8.5.1 Utrikes- och säkerhetspolitik .......... 8.5.2 Inrikespolitiska och rättsliga angelägenheter . Gemenskapemas institutioner och deras roll ..... 8.6.1 Beslutsprocessen .................. 8.6.2 Övervakningsförfarandet ............. 8.6.3 Gemenskapsrätten utgör en egen
rättsordning ..................... Framtida fördragsändringar ................
Avtal med tredje land och mellan medlemsstaterna ..... 9.1
'9.2 9.3
Gemenskapens traktatkompetens ............. 9.1.1 Gemenskapen har traktatkompetens genom uttryckliga bestämmelser i Romfördraget 9.1.2 Gemenskapen har traktatkompetens inom de områden där gemenskapen tilldelats intern beslutskompetens .................. Förfarandet vid ingåendet av internationella avtal . . Sveriges anslutning till vissa avtal, m.m. ...... 9.3.1 Konventioner som är oskiljaktigt förbundna med förverkligandet av Maastrichtfördragets mål .......................... 9.3.2 Gemenskapens avtal blir bindande för Sverige ....................... 9.3.3 Sverige förbinder sig att tillträda s.k. blandade avtal m.m. och att ansluta sig till vissa interna överenskommelser ........ 9.3.4 Anpassningar m.m. måste ske avseende
75 76
78 78 79 80 80
82 82
95 95
95 96 97 98 99 100 102 103 103 1 10
111 111
113 113
113
Prop. 1994/95: 19
existerande avtal .................. 117 Prop. 1994/95: 19 9.3.5 Sverige ansluts till vissa rådsbeslut m.m. . . . 118 9.3.6 Sveriges förbinder sig att tillträda EG-
konventioner enligt artikel 220 i
Romfördraget m.m. ................ 1 18 9.3.7 Övriga konventioner och instrument på rättsväsendets och inrikespolitikens område . . 119 9.3.8 Närmare om Sveriges tillträde till vissa avtal m.m. ......................... 1 19 10 Konsekvensutredningama ..................... 121 10.1 Samhällsekonomi ...................... 121 10.2 Utrikes- och säkerhetspolitik ............... 121 10.3 Kommuner och landsting ................. 122 10.4 Välfärden och jämställdheten ............... 122 10.5 Suveränitet och demokrati ................ 123 10.6 Miljö ............................. 123 TREDJE DELEN 11 Fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital . . . . 125 11.1 Inledning ........................... 125 11.2 Fri rörlighet för varor ................... 129 11.2.1 Förbud mot kvantitativa restriktioner mellan medlemsländerna ........... 130 11.2.2 Tullar och kvantitativa restriktioner i handeln mellan Sverige och EG ....... 131 11.2.3 Statliga handelsmonopol ............ 132 11.2.4 Prisreglema på stålområdet .......... 133 11.2.5 Offentlig upphandling ............. 133 11.2.6 Tekniska handelshinder ............ 134 11.2.7 Gränskontroll i samhandeln .......... 136 11.2.8 EG:s regler om indirekta skatter ....... 139 11.2.9 Krigsmateriel .................. 145 11.2.10 Strategiskt känsliga varor ........... 146 11.3 Personers rörlighet ..................... 147 11.3.1 Social trygghet för personer som flyttar inom Europeiska unionen ........... 148 11.3.2 Ömsesidigt erkännande av kompetensbevis ................. 149 11.4 Etablering .......................... 150 11.5 Tjänster ............................ 151 11.5.1 Finansiella tjänster ............... 152 11.5.2 Transporttjänster ................ 154 11.6 Fria kapitalrörelser . * .................... 156 11.7 Civilrättsliga regler (bolagsrätt, immaterialrätt m.m.) ............................. 157 11.7.1 Bolagsrätt ..................... 157 11.7.2 Handelsagenter ................. 158 11.7.3 Immaterialrätt .................. 158 5
11.8 Förvaltningen av den inre marknaden ......... 159
12
13
14
15
16
Transportpolitik ........................... 12.1 Inledning ........................... 12.2 Landtransporter ....................... 12.3 Inre vattenvägar ....................... 12.4 Sjöfart ......... _. ................... 12.5 Luftfart ............................ 12.6 Farligt gods ......................... 12.7 Post och telekommunikationer .............. 12.8 Transeuropeiska nät (TEN) ................
Konkurrenspolitik .......................... 13.1 Inledning ........................... 13.2 Konkurrensregler för företag ............... 13.3 Översikt över de områden, där Sverige i sak redan har samma regler som EG ................ 13.4 Områden där skillnader i sak föreligger i förhållande till EG:s regler ................ 13.5 Statsstöd ...........................
Konsumentpolitiska frågor .................... 14.1 Konsumentpolitiken inom EG .............. 14.2 Svensk konsumentpolitik i ett medlemskapsperspektiv ..................
Utbildning. forskning och utveckling .............. 15.1 Samarbetet inom utbildningsornrädet .......... 15. 1 . 1 Utbildningssamarbetet inom EG ....... 15.1.2 Konsekvenser för Sverige av EES—avtalet ................... 15.1.3 Medlemskapets innebörd ........... 15.2 Samarbete inom forskning och utveckling ....... 15.2.1 FoU—samarbetet inom EG .......... 15.2.2 Sveriges deltagande i FoU—samarbetet . . . 15.3 Inrikmingen av Sveriges deltagande i EU—samarbete ........................ 15.3.1 Utbildning .................... 15.3.2 Forskning och utveckling ........... 15.4 Tolkning och översättning .................
Hälso- och socialpolitiska frågor ................ 16.1 Allmänna socialpolitiska frågor ............. 16.2 Hälsopolitiska frågor .................... 16.3 Alkoholpolitiska frågor .................. 16.3.1 Unionens kompetens på alkoholområdet . . 16.3.2 Svensk alkoholpolitik ............. 16.3.3 Förhandlingsresultat .............. 16.3.4 Allmänna överväganden ............ 16.4 Narkotikafrägor ................. ' ...... 16.4.1 Narkotikafrågoma inom unionen ......
161 161 162 165 165 166 167 167 169
171 171 172 174
175
176 '
180
183 183 183
194 194 196 197
200 200 201 202 202 205 206 208 21 1 21 1
Prop. 1994/95: 19
16.4.2 Svensk narkotikapolitik ............ 212 Prop. 1994/95:19 16.4.3 Allmänna överväganden ............ 213 17 Jämställdhetspolitiska frågor ................... 215 18 Arbetsmarknads— och arbetslivsfrågor ............. 218 18.1 Den sociala dimensionen ................. 218 18.1.1 Sociala protokollet ........... '. . . . 219 18.1.2 EES-avtalet ................... 221 18.1.3 Medlemskapets innebörd ........... 221 18.2 Sysselsättning ........................ 222 18.2. 1 Socialfonden ................... 222 18.2.2 EU—initiativ för ökad sysselsättning ..... 223 18.2.3 Medlemskapets innebörd ........... 223 18.3 Arbetsmiljö ......................... 224 18.3.1 EG:s regler .................... 224 18.3.2 EES-avtalet ................... 225 18.3.3 Medlemskapets innebörd ........... 226 18.4 Arbetsrätt ........................... 226 18.4. 1 EES-avtalet ................... 227 18.4.2 Inför ett medlemskap .............. 228 19 Kultur— och mediepolitiska frågor ............... 230 19.1 Kultursamarbetet inom EU ................ 230 19.2 EG:s uppgifter på medieområdet ............ 231 19.3 EU:s inverkan på det nordiska kultur- och mediesamarbetet ...................... 233 19.4 Svenska språkets ställning i EU ............. 233 19.5 Kultur— och mediepolitiska effekter av EU:s åtgärder på andra områden ................ 234 19.5.1 Kulturstöd .................... 234 19.5.2 Utförsel av kulturföremål ........... 235 19.5.3 Upphovsrätt ................... 236 19.5.4 Mervärdesskatt ................. 236 19.5.5 Effekter för kulturmiljövården ........ 237 20 Miljöpolitiska frågor ........................ 238 20.1 Inledning ........................... 239 20.2 EG:s miljöpolitik ...................... 240 20.2.1 Frarnväxten av en gemensam miljöpolitik . 240 20.2.2 Miljöregler i Romfördraget .......... 240 20.2.3 Utvecklingen av miljöarbetet inom EU . . . 241 20.3 Förhandlingsresultatet och det framtida svenska miljöarbetet inom EU ................... 243 20.3.1 Resultatet av förhandlingarna ......... 243 20.3.2 Det svenska miljöarbetet i EU ........ 247 20.4 Avgaskrav för bilar ..................... 251 20.5 Kemiska produkter ..................... 253 20.6 Utsläpp till luft och vatten ................ 257
21
22
20.7 Avfall ............................. 20.8 Regler om naturvård .......... . .......... 20.8.1 Bakgrund ..................... 20.8.2 Direktiv om bevarande av arter och naturliga livsmiljöer .............. 20.8.3 Förhandlingsresultatet ............. 20.8.4 Genomförandet i Sverige ........... 20.8.5 CITES och andra regler om handel ..... 20.9 Mark— och planfrågor ................... 20.9.1 EG:s arbete med planering, markanvändning och hushållning med naturresurser ................... 20.9.2 Konsekvenser för det svenska planeringssystemet ...............
Euratom ............................... 21.1 Inledning ........................... 21.2 Forskning .......................... 21 .3 Informationsspridning ................... 21 .4 Hälsoskydd .......................... 21.5 Hantering av radioaktivt avfall .............. 21 .6 Investeringar ......................... 21.7 De gemensamma företagen ................ 21 .8 Försörjning ......................... 21 .9 Uranbrytning ........................ 21.10 Säkerhetskontroll av klyvbart material ......... 21.11 Äganderätt .......................... 21.12 Den gemensamma marknaden på
kämenergiornrådet .....................
Jordbruk och fiske ......................... 22.1 Jordbruk ........................... 22.1.1 Inledning ..................... 22.1.2 Konsekvenser av ett medlemskap ...... 22. 1 .3 Vegetabilieproduktionen ............ 22.1 .4 Animalieproduktionen ............. 22.1.5 Trädgårdssektom ................ 22.1.6 Strukturåtgärder inom jordbruket inklusive stöd till jordbruk i mindre gynnade områden i södra Sverige ................. 22.1.7 Stöd till jordbruket i norra Sverige ..... 22.1.8 Kompletterande miljöersättning till jordbruket .................... 22.1.9 Jordbruksstatistik .............. '. . 22.2 Fiske ............................. 22.3 Skogsbruk .......................... 22.4 Rennäringen ......................... 22.5 Livsmedel, veterinära frågor, foder och frågor om
264 264
265 267 268 270 272
272
273
278 278 280 281 281
286
306
Prop. 1994/95: 19
23
24
25
Växtskydd och växtodling ................. 22.5.1Inledning...........; ......... 22.5.2 Livsmedel .................... 22.5.3 Veterinära området ............... 22.5.4 Frågor om Växtskydd och växtodling . . . .
Tullunionen och den gemensamma handelspolitiken ..... 23.1 Inledning ............ . ............... 23.2 Tullunionen ......................... 23.2. 1 'Ilullagstiftningen ................. 23.2.2 Administrativt tullsamarbete ......... 23.2.3 Den gemensamma tulltarilfen och TARIC . 23.2.4 Tullsuspensioner ................ 23.2.5 'Ibllnivåerna . . . . : ............... 23.2.6 Ursprungsregler .' ................ 23.2.7 Det allmänna tullpreferenssystemet (GSP) . 23.2.8 Särskilda varukontroller vid EU:s yttergräns ..................... 23.2.9 Varumärkesintrång (counterfeit) ....... 23.2.10 Gemensam exportkontroll av strategiskt känsliga varor .................. 23.3 Den gemensamma handelspolitiken ........... 23.3.1 Avtal med tredje land ............. 23.3.2 Handelspolitiska skyddsåtgärder ....... 23.3.3 Handelssanktioner ............... 23.3.4 Exportstöd .................... 23.3.5 Uppträdande i internationella organisationer ..................
Regionalpolitiska frågor ...................... 24. 1 Inledning ........................... 24.2 EG:s strukturpolitik ..... -. .............. 24.3 Förhandlingsresultatet vad gäller strukturfondema . . 24.4 Nationell regionalpolitik . . . |. .............. Närings— och energipolitiska frågor ; .............. 25.1 De allmänna förutsättningama för näringspolitiken . 25.1.1 EG:s näringspolitik : ............... 25.1.2 Instrumenten . . . . ; ............... 25.1.3 Medlemskap eller EES ............ 25.2 Sverige och Europa .............. . ...... 25.3 Kol- och stålfrågor ..................... 25.3.1 Avtalen och institutionerna .......... 25.3.2 Konsekvenser av medlemskap ........ 25.4 Övriga branschfrågor . . . . : ............... 25.5 Småföretagsfrågor ...... - ............... 25.6 Energipolitiska frågor . . . . ' ............... 25.6.1 Utvecklingen inom EU ............ 25.6.2 EES—avtalet och '
318 318 318
324
327 328 330 330 334 334 336 337 339 341
342 342
343 343 345 355 359 361
362
363 364 365 366 368
371 371 371 372
375 376
382
Prop. 1994/95: 19
26
27
28
29
medlemskapsförhandlingama ......... 25.6.3 Konsekvenser av ett EU—medlemskap
Utrikes- och säkerhetspolitik .................. 26.1 Framväxten av det utrikespolitiska samarbetet 26.2 Tillkomsten av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken ...................... 26.3 Instrument för den gemensamma utrikes— och säkerhetspolitiken ...................... 26.4 Försvarsfrågan inom den gemensamma utrikes— och säkerhetspolitiken .................. 26.5 Den gemensamma utrikes— och säkerhetspolitiken i ett svenskt medlemskapsperspektiv ...........
Biståndspolitik ............................ 27.1 EG:s biståndspolitik .................... 27.2 Sveriges bistånd till utvecklingsländema vid ett EU-medlemskap ...................... 27.3 EG:s stöd till Central— och Östeuropa ......... 27.4 Sverige och EU:s östsarnarbete .............
Europeiska investeringsbanken ................. 28.1 Verksamhet .......................... 28.2 Organisation ......................... 28.3 Den svenska kapitalinsatsen ...............
Rättsliga och inrikes frågor .................... 29.1 Inledning ........................... 29.2 Invandrings- och asylpolitik ............... 29.2.1 Allmänt ...................... 29.2.2 Dublinkonventionen .............. 29.3 Kontroll av gemenskapens yttre gränser ........ 29.3.1 Konventionen angående kontroller av personer som passerar yttre gränser (yttre gränskontrollkonventionen) ...... 29.3.2 Yttre gränskontrollkonventionen och EES—avtalet ................... 29.3.3 Det europeiska inforrnationssystemet (EIS) ....................... 29.3.4 Nuvarande svensk ordning .......... 29.3.5 Gränskontrollgruppen ............. 29.4 Brottsbekämpning i ett EU—perspektiv ......... 29.4. 1 Inledning ..................... 29.4.2 Europol ...................... 29.4.3 MAG 92 ..................... 29.4.4 Underrättelseförfarande och sambandsmän .................... 29.4.5 Närpolisverksamhet m.m. ........... 29.4.6 Bevakning av de inre gränserna .......
384 385
389
390
392
395 396
398 400 401
403 404 405
406 406
411 415 416
416
420 422 422 423 424
424 425 425
Prop. 1994/95: 19
10
30
31
32
33
34
35
29.4.7 Den framtida kampen mot
narkotikabrottslighet .............. 426 29.5 EG:s vapendirektiv ..................... 428 29.6 Civil- och straffrättsligt samarbete ........... 429 Ekonomiskt och monetärt samarbete .............. 431 30.1 Inledning ........................... 431 30.2 Den ekonomiska och monetära unionen ........ 433 30.3 Kapitalrörelser ....................... 435 30.4 Villkoren för övergången till andra och tredje fasen ............................. 437 30.5 Ekonomisk politik ..................... 438 30.6 Monetär politik ....................... 440 30.7 Den svenska förhandlingen ................ 443 30.8 Regeringens överväganden ................ 444 Finansiella och budgetära frågor ................. 446 31.1 Finansiella och budgetära frågor inom EU ...... 446 31.2 Finansiella och budgetära aspekter på Sveriges . nuvarande samarbete med EU .............. 448 31.3 Medlemskapets innebörd ................. 448 Statistik ................................ 451
Konsekvenser för svensk förvaltning; offentlighet och
sekretess ............................... 453 33. 1 Inledning ........................... 453 33.2 Regeringens styrning och koordinering av politiken . 454 33.3 Effekter för regional och kommunal förvaltning av
ett medlemskap i Europeiska unionen ......... 456 33.4 Utredningsväsendet, rernissförfarande och intresse- organisationemas roll ................... 457 33.5 Offentlighet och sekretess ................. 460 33.5.1 Den svenska offentlighetsprincipen ..... 460 33.5.2 Offentlighet och sekretess i några av EU:s medlemsländer ................. 461 33.5.3 Offentlighet och sekretess inom EU ..... 461 33.5.4 Offentlighetsprincipen vid ett svenskt EU—medlemskap ................ 462 33.5.5 Skyddet för den personliga integriteten på dataområdet ................... 464 Övriga frågor ............................ 466 34.1 Europeiskt unionsmedborgarskap ............ 466 34.2 Ungdomsfrågoma inom EU ............... 467 34.3 Svenska medborgare i EU:s institutioner ....... 469 FJÄRDE DELEN EG:s rättsordning .......................... 470
35.1 Kompetensfördelningen mellan medlemsstaterna
Prop. 1994/95: 19
11
36
37
38
och gemenskapen ...................... 35.1.1 Allmärma utgångspunkter ........... 35.1.2 Olika slag av kompetens ............ 35. 1 .3 Subsidiaritetsprincipen ............. 35.2 Gemenskapsrätten utgör en egen rättsordning ..... 35.3 Gemenskapens regelverk ............... '. . 35.3.1 De grundläggande fördragen ......... 35.3.2 Allmänna rättsprinciper inom gemenskapsrätten ................ 35.3.3 Internationella avtal ............... 35.3.4 Förordningar, direktiv och andra rättsakter .....................
35.4 EG—domstolens rättsskipning ............... ' 35.4.1 Talan mot EG:s institutioner ......... 35.4.2 Talan mot en medlemsstat om brott mot
gemenskapsrätten 35.4.3 Förhandsavgöranden .............. 35.4.4 Rådgivande yttranden ............. 35 .4 . 5 Förstainstansrätten ............... 35.4.6 EG—domstolens roll i
integrationsprocessen ..............
35.5 Gemenskapsrättens förhållande till nationell rätt . . .
35 .5. 1 Direkt tillämplighet .............. 35.5.2 Direkt effekt ................... 35.5.3 Gemenskapsrättens företräde ......... 35.5.4 Vissa principer för gemenskapsrättens
genomförande ..................
Anslutningslagstiftningen i några andra länder ........ 36.1 Danmark ........................... 36.2 Storbritannien ........................ 36.3 Irland ............................. 36.4 Spanien ............................ 36.5 Tyskland ...........................
De konstitutionella förutsättningama för en svensk
anslutning ............................... 37.1 Inledning ........................... 37.2 Överlåtelse av beslutanderätt ............... 37.3 Införlivande av EG:s existerande regelverk ...... 37.4 Ikraftträdande ........................
En svensk anslutningslag ..................... 38.1 Behovet av en anslutningslag ............... 38.2 Överlåtelse av beslutanderätt ............... 38.2.1 Formen för riksdagens beslut ......... 38.2.2 Överlåtelsens reglering i anslutningslagen . 38.3 Införlivande av EG:s existerande regelverk ......
- 470
470 472 473 475 476 476
478 479
479 480 480
482 482 483
484 484 485 485 486
487
489 489 490 491 491 493
495 495 496 499 499
500 500 501 501 504 512
Prop. 1994/95: 19
12
39
40
41
42
43
44
38.3.1 Anslutningsfördraget och de grudläggande fördragen m.m .......... 38.3.2 Sekundärrätten m.m ............... 38.4 EG—rättens förhållande till nationell rättsordning
Genomförandet av gemenskapsrätt i Sverige ......... 39.1 Inledning ........................... 39.2 Genomförande av olika slag av rättsakter ....... 39.2.1 Förordningar ................... 39.2.2 Direktiv ...................... 39.2.3 Beslut ....................... 39.2.4 Rekommendationer m.m. ........... 39.2.5 Övrigt om rättsaktema ............. 39.3 Förhållandet mellan EG—domstolen och svenska domstolar ........................... 39.4 Förhållandet mellan gemenskapernas institutioner och svenska myndigheter ..................
Samråd och information mellan regeringen och riksdagen m.m. ................................. 40.1 Utgångspunkter ....................... 40.2 Författningsreglering .................... 40.3 Närmare om regeringens skyldigheter .......... 40.3.1 Samrådsförfarande ............... 40.3.2 Allmän information ............... 40.4 Information i övrigt ..................... 40.5 Samråd med Riksbanken och med kommuner och landsting ...........................
Anslutningslagens ikraftträdande och vissa frågor rörande
övergången från EES till EU ................... 41.1 Bestämmelser som i övrigt införts i svenska författningar med anledning av EES—avtalet ......
Övrig lagstiftning med anledning av ett svenskt medlemskap i EU ..........................
Kungörande och publicering ...................
Författningskommentar ....................... 44.1 Förslaget till lag med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen ............ 44.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andraförfattningar ...... 44.3 Förslaget till lag om upphävande av lagen (1972:762) om prisbestämmelser för jäm— och stålmarknaden (CECA-lagen) ...............
512 517 521
523 524 524 525 526 527 527 528
529
535 535 537 538
542
550
553
556
558
558
563
563
Prop. 1994/95: 19
13
Bilagor Prop. 1994/95:19
DEL 1
Termer och förkortningar
Bilaga 1 Svenska anföranden vid utvidgningskonferensen Bilaga 2 Departementspromemorian Sveriges medlemskap i den europeiska unionen (Ds 1994:48) - Förhandlingsresultatet i korthet Bilaga 3 Departementspromemorian Sveriges medlemskap i den europeiska unionen (Ds 1994:48) - Förteckning över remissinstanser som inkommit med yttrande Bilaga 4 Sammanfattning av betänkandet (SOU 1994:10) Anslutning till EU - Förslag till övergripande lagstiftning Bilaga 5 Betänkandets (SOU 1994:10) författningsförslag Bilaga 6 Betänkandet (SOU 1994:10) - Remissinstanser Bilaga 7 Lagrådsremissens lagförslag Bilaga 8 Lagrådets yttrande
DEL 2 Bilaga 9 Jordbruk och fiske
DEL 3 Bilaga 10 Fördraget mellan Konungariket Belgien. Konungariket Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Hellenska republiken, Konungariket Spanien, Franska republiken, Irland, Italienska republiken, Storhertigdömet Luxemburg, Konungariket Nederländerna, Portugisiska republiken, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, (Europeiska unionens medlemsstater) och Konungariket Norge, Republiken Österrike, Republiken Finland, Konungariket Sverige om Konungariket Norges, Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning till Europeiska unionen Bilaga 11 Slutakten Bilaga 12 Skriftväxlingar rörande alkoholmonopol och kollektivavtal
DEL 4 Bilaga 13 Fördraget den 18 april 1951 om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen Bilaga 14 Fördraget den 25 mars 1957 om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen Bilaga 15 Fördraget den 25 mars 1957 om upprättandet av Europeiska 14 atomenergigemenskapen
Bilaga 16
Bilaga 17
Bilaga 18
Bilaga 19
Bilaga 20
Bilaga 21
DEL 5 Bilaga 22
Bilaga 23
Bilaga 24
Bilaga 25
Bilaga 26
Bilaga 27
Konventionen den 25 mars 1957 om vissa gemensamma institutioner för Europeiska gemenskaperna Konventionen den 13 november 1962 om ändring av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen i syfte att göra den särskilda ordningen för associering av utomeuropeiska länder och territorier som behandlas i fjärde delen av detta fördrag tillämplig med avseende på Nederländska Antillerna Fördraget den 8 april 1965 om upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam kommission för Europeiska gemenskaperna Fördraget den 22 april 1970 om ändring av vissa budgetbestämrnelser i fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och i fördraget om upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam kommission för Europeiska gemenskaperna Fördraget den 22 januari 1972 om Konungariket Danmarks, IrlandS, Konungariket Norges och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands anslutning till Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen Beslutet av Europeiska gemenskapernas råd av den 22 januari 1972 om Konungariket Danmarks, Irlands, Konungariket Norges och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands anslutning till Europeiska kol— och stålgemenskapen
Fördraget den 10 juli 1975 om ändring av vissa bestämmelser i protokollet om Europeiska investeringsbankens stadga Fördraget den 22 juli 1975 om ändring av vissa finansiella bestämmelser i fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och i fördraget om upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam kommission för Europeiska gemenskaperna Akten den 20 september 1976 om allmänna direkta val av företrädare i församlingen (Europaparlamentet) samt beslutet av Europeiska gemenskapernas råd av den 1 februari 1993 om ändring av nämnda akt Fördraget den 28 maj 1979 om Hellenska republikens anslutning till Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen Beslutet av Europeiska gemenskapernas råd av den 24 maj 1979 om Hellenska republikens anslutning till Europeiska kol- och stålgemenskapen Fördraget den 13 mars 1984 om ändring av fördragen om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskaperna i fråga om Grönland
Prop. 1994/95:19
15
DEL 6 Bilaga 28 Fördraget den 12 juni 1985 om Konungariket Spaniens och Portugisiska republikens anslutning till Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen Bilaga 29 Beslutet av Europeiska gemenskapernas råd den 11 juni 1985 om Konungariket Spaniens och Portugisiska republikens anslutning till Europeiska kol- och stålgemenskapen
DEL 7 Bilaga 30 Europeiska enhetsakten den 17 och 28 februari 1986 Bilaga 31 Fördraget den 7 februari 1992 om Europeiska unionen
Prop. 1994/95: 19
16
1 Förslag till riksdagsbeslut Prop. 1994/95:19
Regeringen föreslår att riksdagen .
1. godkänner fördraget mellan Konungariket Belgien, Konungariket Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Hellenska republiken, Konungariket Spanien, Franska republiken, Irland, Italienska republiken, Storhertigdömet Luxemburg, Konungariket Nederländerna, Portugisiska republiken, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (Europeiska unionens medlemsstater) och Konungariket Norge, Republiken Österrike, Republiken Finland, Konungariket Sverige om Konungariket Norges, Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning till Europeiska unionen samt slutakten till fördraget,
2. antar regeringens förslag till lag med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen,
3. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra författningar,
4. antar regeringens förslag till lag om upphävande av lagen (1972:762) om prisbestämrnelser för jäm— och stålmarknaden (CECA—lagen).
17 ?. Riksdagen 1994595. ] saml. Nr 19. Del I.
2 Lagtext Prop. 1994/95:19
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1 Förslag till lag med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen
Härigenom föreskrivs följande.
Tillämpning
1 & I denna lag finns bestämmelser med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen.
Införlivande av gemenskapernas regler
2 5 De fördrag och andra instrument som anges i 4 & samt de rättsakter, avtal och andra beslut som före Sveriges anslutning till Europeiska unionen har antagits av Europeiska gemenskaperna gäller här i landet med den verkan som följer av dessa fördrag och andra instrument.
Överlåtelse av beslutsbefogenheter
3 & Europeiska gemenskaperna får efter Sveriges anslutning till Europeiska unionen fatta beslut som gäller här i landet i den omfattning och med den verkan som följer av de fördrag och andra instrument som anges i 4 &.
Fördragen m.m.
4 5 De fördrag och andra instrument som avses i 2 och 3 åå är: 1. Fördraget den 18 april 1951 om upprättandet av Europeiska kol— och stålgemenskapen
2. Fördraget den 25 mars 1957 om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen
3. Fördraget den 25 mars 1957 om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen
4. Konventionen den 25 mars 1957 om vissa gemensamma institutioner för Europeiska gemenskaperna
5. Konventionen den 13 november 1962 om ändring av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen i syfte att göra den särskilda ordningen för associering av utomeuropeiska länder och territorier som behandlas i fjärde delen av detta fördrag tillämplig med avseende på Nederländska Antillerna
6. Fördraget den 8 april 1965 om upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam kommission för Europeiska gemenskaperna 18
7. Fördraget den 22 april 1970 om ändring av vissa budgetbestämmelser i fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och i fördraget om upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam kommission för Europeiska gemenskaperna
8. Fördraget den 22 januari 1972 om Konungariket Danmarks, Irlands, Konungariket Norges och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands anslutning till Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen
9. Beslutet av Europeiska gemenskapernas råd av den 22 januari 1972 om Konungariket Danmarks, Irlands, Konungariket Norges och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands anslutning till Europeiska kol— och stålgemenskapen 10. Fördraget den 10 juli 1975 om ändring av vissa bestämmelser i protokollet om Europeiska investeringsbankens stadga 11. Fördraget den 22 juli 1975 om ändring av vissa finansiella bestämmelser i fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och i fördraget om upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam kommission för EurOpeiska gemenskaperna 12. Akten den 20 september 1976 om allmänna direkta val av företrädare i församlingen (Europaparlamentet) samt beslutet av Europeiska gemenskapernas råd av den 1 februari 1993 om ändring av nämnda akt 13. Fördraget den 28 maj 1979 om Hellenska republikens anslutning till Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen 14. Beslutet av Europeiska gemenskapernas råd av den 24 maj 1979 om Hellenska republikens anslutning till Europeiska kol- och stålgemenskapen 15. Fördraget den 13 mars 1984 om ändring av fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna i fråga om Grönland 16. Fördraget den 12 juni 1985 om Konungariket Spaniens och Portugisiska republikens anslutning till Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen 17. Beslutet av Europeiska gemenskapernas råd av den 11 juni 1985 om Konungariket Spaniens och Portugisiska republikens ansluming till Europeiska kol- och stålgemenskapen 18. Europeiska enhetsakten den 17 och 28 februari 1986 19. Fördraget den 7 februari 1992 om Europeiska unionen 20. Fördraget den 24 juni 1994 om Konungariket Norges, Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges ansluming till Europeiska unionen i samtliga fall med tillhörande bilagor och protokoll.
Samråd mellan regering och riksdag m.m.
5 5 Regeringen skall underrätta riksdagen genom organ som riksdagen bestämmer om frågor som avses bli behandlade i Europeiska unionens råd. Regeringen skall i samma former rådgöra med riksdagen om hur
Prop. 1994/95:19
19
förhandlingarna i rådet skall föras inför beslut som regeringen bedömer som betydelsefulla och i andra frågor som riksdagen bestämmer.
Regeringen skall dessutom dels fortlöpande informera riksdagen om vad som sker inom ramen för samarbetet i Europeiska unionen, dels varje år till riksdagen lämna en skriftlig berättelse över verksamheten i Europeiska unionen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995, då lagen (1992:1317) om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES) skall upphöra att gälla. Den upphävda lagen skall dock fortsätta att tillämpas på förhållanden som hänför sig till den tid under vilken lagen varit i kraft med de undantag som följer av fördraget den 24 juni 1994 om Konungariket Norges, Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning till Europeiska unionen.
De fördrag och andra instrument som anges i 4 & Iskall kungöras i Svensk författningssamling (SFS).
Prop. 1994/95: 19
20
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:633) om prop 1994/95:19 kungörande av lagar och andra författningar
Härigenom föreskrivs att 1 & lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra författningar1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
lå
Författningar som har beslutats av riksdagen, regeringen eller kyrkomötet eller av en myndighet under regeringen, riksdagen eller kyrkomötet skall kungöras enligt denna lag, om inte annat följer av 2 &. Detsamma gäller de internationella överenskommelser och de ändringar i sådana som enligt författning skall gälla som svensk rätt.
Med författningar skall i denna lag förstås lagar, förordningar och andra rättsregler som i 8 kap. regeringsformen betecknas som föreskrifter.
Rättsakter som innefattar föreskrifter beslutade av Europeiska gemenskaperna och som enligt lagen (I994.'000) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen gäller här i landet kungörs i Europeiska gemenskapernas oficiella tidning.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
21 1Lagen omtryckt 1989z935.
2.3 Förslag till lag om upphävande av lagen (1972:762) om prisbestämmelser för järn— och stålmarknaden (CECA-lagen)
Härigenom föreskrivs att lagen (1972:762) om prisbestämmelser för jäm— och stålmarknaden (CECA-lagen) skall upphöra att gälla vid utgången av år 1994.
Prop. 1994/95: 19
22
3 Ärendet och dess beredning m.m.
Inledning
Sverige ansökte den 1 juli 1991 om medlemskap i de europeiska gemenskaperna (EG). Förhandlingarna om ett medlemskap inleddes den 1 februari 1993 och avslutades i april 1994. Statsrådet Dinkelspiels anförande vid inledandet av förhandlingarna finns jämte anförandet från ministerrnötet den 9 november 1993 i bilaga I . Förhandlingarna resulterade i ett anslutningsfördrag mellan EU:s medlemsländer och de ansökande länderna Norge, Österrike, Finland och Sverige. Fördraget, liksom slutakten därtill, undertecknades vid Europeiska rådets möte på Korfu den 24 juni 1994.
En departementspromemoria om Sveriges medlemskap i den europeiska unionen (Ds 1994:48), vari redovisas innebörden för Sverige av ett medlemskap i EU och särskilt de förhandlingslösningar som överenskommits för svensk del, remitterades den 11 april 1994 till ett stort antal myndigheter och organisationer. Promemorians redovisning av förhandlingsresultatet i korthet finns i bilaga 2. Den 6 maj 1994 sändes även den preliminära fördragstexten (Ds 1994:60) till remissinstanserna. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. En sammanställning av remissyttrandena har publicerats (Ds 1994:104) av Utrikesdepartementet.
Riksdagen har beslutat att en folkomröstning i EU— —frågan skall äga rum den 13 november 1994 (prop. 1993/94: 245, bet. 1993/94: KUSO, rskr. 1993/94:430). Skulle folkomröstningen resultera i ett negativt utslag är det regeringens avsikt att återkalla propositionen om Sveriges medlemskap' 1 Europeiska unionen.
I syfte att belysa innebörden av ett EU—me'dlemskap så allsidigt och grundligt som möjligt före folkomröstningen 'beslöt regeringen den 28 januari och den 4 februari 1993 att låta genomföra analyser av konsekvenserna på olika samhällsområden av ett medlemskap i EU och av att stå utanför ett sådant samarbete. De olika s.k. konsekvensutredningarna lämnade sina betänkanden i början av år 1994: EG, kvinnorna och välfärden (SOU 1993:117), Kommunerna, landstingen och Europa (SOU 1994:2), Sverige och Europa, en samhällsekonomisk konsekvensanalys (SOU 1994:6), EU, EES och miljön (SOU 1994:7), Historiskt vägval (SOU 1994z8) och Suveränitet och demokrati (SOU 1994:12). I en av Utrikesdepartementet utgiven s.k. grönbok har sammanfattningar av dessa utredningar presenterats.
Ett svenskt medlemskap i EU förutsätter att grundlagen ändras. På grundval av betänkandet EG och våra grundlagar (SOU 1993:14) och en inom Justitiedepartementet utarbetad promemoria Våra grundlagar och EG — förslag till alternativ (Ds 1993:36) jämte remissyttranden har regeringen i prop. 1993/94:114 Grundlagsändringar inför ett svenskt. medlemskap i Europeiska unionen lagt fram förslag till sådana ändringar som bedömts nödvändiga för att ett medlemskap skall vara möjligt. Riksdagen har som vilande antagit grundlagsförslagen (bet.
Prop. 1994/95:19
23
1993/94zKU21, rskr. 1993/941275). Ändringen skall enligt det vilande beslutet träda i kraft den 1 december 1994. Riksdagen får därmed möjlighet att fatta beslut om ett svenskt EU—medlemskap per den 1 januari 1995 under förutsättning att folket i omröstningen ger sitt bifall till medlemskapet.
Utöver grundlagsändringar förutsätter ett svenskt medlemskap övergripande lagstiftning av armar slag. Därför bemyndigade regeringen den 10 juni 1993 det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om europeiska integrationsfrågor att tillkalla en särskild utredare (EG—lagsutredningen) med uppdrag att lämna förslag till den övergripande lagstiftning som behövs vid en svensk anslutning till EG/EU (dir. 1993:83). I februari 1994 överlämnade utredaren (generaldirektör Sten Heckscher) sitt betänkande Anslutning till EU — förslag till övergripande lagstiftning (SOU 1994:10). Betänkandet har remissbehandlats. En sammanfattning av EG—lagsutredningens betänkande finns i bilaga 4. Utredarens lagförslag framgår av bilaga 5. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 6. En sammanställning av remissyttrandena har publicerats (Ds 1994:69) av Utrikesdepartementet.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 2 juni 1994 att inhämta Lagrådets yttrande Över de lagförslag som finns i bilaga 7, nämligen förslaget till lag om Sveriges ansluming till Europeiska unionen och förslaget till lag om ändring i lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra författningar.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 8. Lagrådet har i allt väsentligt godtagit förslagen och föreslagit några redaktionella ändringar i förtydligande syfte. Regeringen har i propositionen i huvudsak följt Lagrådets förslag. Därtill har i propositionens förslag till lag med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen vidtagits några ytterligare redaktionella ändringar i förhållande till lagrådsremissens lagförslag. Regeringen återkommer till Lagrådets förslag i den fjärde delen av propositionen.
Propositionens disposition
Propositionen är efter de inledande avsnitten delad i bara delar. Den första delen (avsnitt 4) tar upp regeringens allmänna överväganden och motivering till varför Sverige bör ansluta sig till den europeiska unionen. I denna del behandlas övergripande frågor bl.a. om Sveriges ställning i Europa, demokrati och infiytande, utrikes- och säkerhetspolitik, ekonomi, välfärd och miljöpolitik.
Den andra delen (avsnitt 5-10) består av avsnitt som redogör för den europeiska integrationens historik, förhandlingarnas gång, det svenska beredningsarbetet, de grundläggande fördragen och anslutningsfördraget. Vidare finns ett avsnitt om bl.a. EG:s avtalsförbindelser med tredje land. Denna del avslutas med en beskrivning av de olika
Prop. 1994/95: 19
24
könsekvensutredningarnas arbete och ställningstaganden.
Den tredje delen (avsnitt 11-34) av propositionen är en redogörelse, område för område, för förhandlingsresultatet och innebörden av ett medlemskap. Samtliga avsnitt inleds med regeringens sammanfattande bedömning av betydelsen och innebörden av ett EU—medlemskap på resp. område. Jordbruk och fiske behandlas utöver i'propositionens huvuddel även i bilaga 9. Denna del avslutas med: ett avsnitt om hur ett EU—medlemskap påverkar det svenska förvaltningsväsendet. I avsnittet tas i samband därmed också upp frågor om offentlighet och sekretess. De budgetära åtaganden som följer av avtalet beskrivs i denna del av propositionen. Regeringen avser emellertid att återkomma till riksdagen med en samlad bedömning av budget— och ianslagsetfektema av ett svenskt EU—medlemskap. .
I den fjärde delen (avsnitt 35—44) behandlas bl.a. frågan om den övergripande lagstiftning som behövs vid en svensk ansluming till Europeiska unionen liksom viss annan lagstiftning som föranleds av ett medlemskap. Denna del inleds med en beskrivning av 15st rättsordning. Vidare redogörs för anslumingslagstiftningenl i några andra länder. Därefter behandlas de konstitutionella förutsättningama för en svensk ansluming. Regeringen föreslår att överlåtelse av beslutanderätt och införlivande av EG:s existerande regelverk skall ske genom en övergripande lag med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen. En redovisning av hur gemenskapsrätten kan genomföras i Sverige följer därefter. Frågan om förfatmingsreglering av regeringens skyldighet att samråda med riksdagen inför frågor som behandlas av Europeiska unionens råd behandlas också. Ikraftträdandefrågor och frågor om övergången från EES—avtalet till EU liksom; övriga lagstiftningsfrågor tas också upp. I ett avsnitt behandlas publicerings— och kungörandefrågor. Slutligen konunenteras författningsförslagen närmare.
| Övriga bilagor till propositionen |
| Anslutningsfördraget i svensk text, liksom slutakten, finns i bilaga 10 respektive ]] . Viss skriftväxling som ägt rum under förhandlingarna om de svenska alkoholmonopolen och om kollektivavtalen återges i bilaga 12. De grundläggande fördragen och andra instrument som hör till den s.k. primärrätten i svensk text resp. svensk översättning finns i bilagorna 13—31. Dessa fördrag och instrument har bilagts propositionen i sina ursprungliga lydelser. Anledningen härtill är den teknik som används vid ändringar och tillägg av internationella fördrag. Romfördraget i dess efter Maastrichtfördragets ikraftträdande gällande lydelse har emellertid, liksom hela Maastrichtfördraget, publicerats på svenska språket av Utrikesdepartementets handelsavdelning.
Prop. 1994/95: 19
25
Första delen
4 Allmänna överväganden
Regeringens förslag: Riksdagen godkänner fördraget mellan Europeiska unionens medlemsstater och Konungariket Norge, Republiken Österrike, Republiken Finland och Konungariket
Sverige om de sistnämndas anslutning till Europeiska unionen samt slutakten till fördraget.
Skälen för regeringens förslag:
4.1 Inledning
Sverige är en del av Europa. Vi har under olika skeden lämnat viktiga bidrag till den gemensamma europeiska utvecklingen. De rika impulser vi fått från Europa har samtidigt varit avgörande för utvecklingen i vårt eget land. Sverige har alltid varit en del av Europa, även under den period då vår världsdel kluvits av det kalla krigets frontlinjer. Dessa har nu äntligen upplösts och en ny situation har uppstått. Denna nya situation ger oss valfrihet och ställer oss samtidigt inför ett vägskäl.
Vi har nu en historisk möjlighet att på likvärdiga villkor medverka i det europeiska samarbetets kärna. Europeiska unionen med sina 350 miljoner invånare är den viktigaste drivkraften i samarbetet mellan länderna på vår kontinent. Samarbetet i EU sker mellan suveräna stater, som har valt att i samverkan lösa problem av gemensamt intresse. Det är till EU som förhoppningarna knyts både av de tolv nu deltagande europeiska länderna och av de allt fler länder som söker medlemskap.
Den viktigaste uppgiften för den europeiska unionen under decennierna framöver är att gradvis trygga freden, friheten och säkerheten i hela Europa. Ekonomin och handeln blir sannolikt de viktigaste instrumenten som väver samman tidigare separerade nationer i en gemenskap som gör kriget otänkbart.
Uppgiften är inte omöjlig. Vi har sett hur nordiska arvhender förvandlats till brödrafolk genom samarbete. Vi har sett hur fiendskap under århundraden i Västeuropa har förvandlats till stark samhörighet.
Därför blir den avgörande uppgiften för EU under det kommande decenniet att gradvis sträcka ut fred och stabilitet över de delar av centrala, sydöstra och östra Europa som nu önskar finna en ny identitet i Europa.
Grundläggande för arbetet inom EU är att främja ekonomisk och social utveckling i vår del av världen. Ansträngningarna måste inriktas på att genom en hållbar ekonomisk tillväxt lägga en stabil grund för välfärden och att skapa nya arbetstillfällen, så att arbetslösheten kan nedbringas. Ekonomisk tillväxt och reducerad arbetslöshet är också nödvändiga förutsättningar för att få ned de offentliga underskotten. En långsiktigt hållbar utveckling förutsätter hänsyn till miljön. Allt detta kräver ett
Prop. 1994/95: 19
26
förstärkt samarbete inom EU:s ram.
Skälet till att EU har fått denna centrala roll i vår tids europeiska utveckling är att unionen bygger på respekt för de mänskliga friheterna och rättigheterna, på demokratin samt på marknadsekonomi. Varje lands egenart respekteras, samtidigt som förutsättningar har skapats för ett effektivt gemensamt handlande på centrala områden.
Vårt land har ett medansvar för att slå vakt om och främja dessa grundläggande värden. Det är fråga om både solidaritet och att värna om vår egen framtid. Regeringen finner att detta medansvar bäst tas genom medlemskap i EU.
En utvidgning av EU är naturligtvis betydelsefull inte bara för Europa i stort utan har också verkningar för Sverige som medlemsland. Denna proposition redovisar utförligt dessa verkningar. Regeringens övertygelse är att vårt land sammantaget har mycket goda förutsättningar att delta fullt ut i det europeiska samarbete som EU gestaltar. För vårt land innebär medlemskap klara fördelar och små svårigheter i sak. Detta blev också tydligt i förhandlingarna. De problem som likväl har kunnat identifieras finns redovisade i propositionen.
Flera viktiga svenska samhällsmål blir lättare att nå i gemenskap med övriga europeiska länder än om Sverige väljer att stå utanför. Detta gäller framför allt fred i frihet ekonomi, välfärd och miljön. I propositionen utvecklas detta närmare.
Det europeiska samarbetet vi vill delta i kan inte ha som enda mål att utveckla värfärden i vår egen världsdel. Liksom Sverige är en del av Europa, är Europa en del av världen. Detta kommer att bli ännu tydligare under det nya århundrade som snart börjar. Omvärlden kommer i sin dialog med länder i Europa att i stigande grad rikta sina förhoppningar mot Europeiska unionen. Sverige kommer som medlem av unionen att tillhöra de länder som kräver öppenhet och ett globalt ansvarstagande från Europas sida.
Medlemskap i EU ger möjlighet att ta tillvara Sveriges intressen och påverka utvecklingen i vår omvärld. Framtidens EU kommer att spegla medlemsländernas gemensamma syn på hur de vill forma samarbetet. För vår egen del gäller att utvecklingen i Sverige som medlem i EU skall vägas mot följderna av ett utanförskap. Tiden står inte stilla. Den fråga som vi måste ställa oss är: Hur utvecklas Sverige bäst? Innanför eller utanför EU?
"Vi vill aktivt bidra till att bygga en stark och sammanhållen europeisk union för fred, frihet och demokrati, för ekonomisk tillväxt och sociala framsteg och för ren miljö och kulturell mångfald".
Så avslutades den förklaring som regeringen med brett partipolitiskt stöd avgav när förhandlingarna inleddes den 1 februari 1993. Nu finns ett färdigt avtal på plats, ett avtal som har mottagits väl såväl i Sverige som i EU och som ger oss säte och stämma i EU:s beslutande organ. Sverige får rösträtt i Europa. I och med att Europaparlamentet i maj i år med överväldigande majoritet gav sitt godkännande till avtalet har EU klart och tydligt sagt att Sverige - liksom de övriga kandidatländerna Finland,
Prop. 1994/95: 19
27
Norge och Österrike - är välkommen som medlem. Nu ligger beslutet i Prop. 1994/95:19 svenska folkets hand.
Folkomröstningen den 13 november blir avgörande för det historiska vägval som Sverige nu står inför. Alla politiska partier har förklarat sig beredda att respektera utfallet av folkomröstningen. I föreliggande proposition redovisar regeringen sin bedömning. Den utmynnar i en klar och entydig rekommendation att Sverige bäst främjar sin egen och omvärldens fred, frihet och välfärd genom ett medlemskap i EU.
Av de 237 remissinstanser som tillställts departementspromemorian Sveriges medlemskap i den europeiska unionen (Ds 1994:48) har 185 inkommit med yttranden, varav 15 uttryckligen avstått från att ge synpunkter. Tre organisationer har därutöver yttrat sig i frågan.
Flertalet remissinstanser har i sina yttranden begränsat sig till de konsekvenser ett medlemskap medför för de egna verksamhetsområdena. En stor majoritet har därvid gjort bedömningen att medlemskapet i huvudsak har positiva återverkningar på respektive verksamhetsområde eller endast i ringa utsträckning påverkar verksamheten.
Av de remissinstanser som givit uttryck för sin övergripande syn på Sveriges anslutning till Europeiska unionen med utgångspunkt i det uppnådda förhandlingsresultatet har det stora flertalet framhållit medlemskapets betydelse för utvecklingen i Sverige. Det gäller inte minst på det ekonomiska området. Näringslivets centrala organisationer betonar särskilt att medlemskapet ger större inflytande än EES—avtalet liksom större stabilitet i de ekonomiska relationerna med EU-länderna samt att medlemskapet innebär att tullkontroller och ursprungsregler försvinner i samhandeln. Ett medlemskap bedöms alltså vara av stor betydelse för samhällsekonomin och förbättra förutsättningama för ökade investeringar, ökad sysselsättning och ekonomisk tillväxt. Vidare framhålls genomgående betydelsen av att Sverige vid ett medlemskap får rätt att delta i beslutsprocessen inom EU och därmed möjlighet att påverka utvecklingen på en mängd för Europa och Sverige viktiga områden, t.ex. miljö och kampen mot arbetslösheten. Åtskilliga instanser omnämner även medlemskapets fördelar i förhållande till EES—avtalet och framhåller att medlemskapet leder till mer långsiktig stabilitet än EES-avtalet.
En del remissinstanser uttrycker oro för att konsekvenserna av ett medlemskap kan bli negativa på vissa områden. Bl.a. omnämns risken för att offentlighetsprincipen skall urholkas, att avvecklingen av traditionella tullkontroller skall medföra ett ökat inflöde av narkotika samt risken för att djursjukdomar sprids. Ett fåtal instanser avstyrker ett medlemskap i den europeiska unionen.
4.2 Sverige i Europa
Europa är i förvandling och befinner. sig i uppbrott från det kalla kriget. Europas många nationalstater söker identifiera den nya tidens utmaningar och finna former för att i samverkan möta dem. 28
Europeiska unionen är drivkraften i samarbetet mellan länderna på vår kontinent. Det är till EU som alltfler europeiska stater kommit att knyta sina förhoppningar vad gäller möjligheterna att aktivt ta till vara sina nationella och sina gemensamma intressen. På mindre än trettio år har gemenskapens medlemsantal fördubblats. Förutom fördraget om de fyra nu aktuella ländernas anslutning till unionen har ytterligare sex länder ansökt om medlemskap, av vilka Ungern och Polen är de senaste. Även för övriga länder i Öst— och Centraleuropa är färdriktningen entydig. Om det tidigare var möjligt att diskutera Europafrågan uteslutande i ett västeuropeiskt perspektiv, är det nu nödvändigt att göra det i ett alleuropeiskt perspektiv.
Alla Europas folk berörs av detta. Alldeles oavsett nuvarande och framtida anknytningsforrn till Europeiska unionen är vi alla beroende av att EU:s ansträngningar för frihet, fred och välstånd i hela Europa kröns med framgång. Sveriges position och delaktighet i det europeiska skeendet ger oss ingen särställning i detta sanunanhang. Vi har allt att vinna på att det dynamiska samarbetet inom EU utvecklas och öppnas för allt fler av Europas nationer. Endast så kan Europa gemensamt hantera den osäkerhet som fått ökat utrymme i det övergångsskede mellan gammalt och nytt, mellan ”stabil” konfrontation och delvis destabiliserande dynamik, som vår världsdel för närvarande befinner sig i. Detta gäller både de ekonomiska och politiska förutsättningama och påverkar livsvillkoren för oss alla.
Blockuppdelningens tid är förbi, och möjligheten finns nu att gradvis utveckla ett fredligt samarbete med ekonomin som ett av de viktigaste instrumenten. Därigenom kan tidigare separerade nationer vävas samman i en gemenskap som gör väpnade konflikter otänkbara.
Tidigare hinder har försvunnit. Det står Sverige fritt att inta sin naturliga plats i det europeiska samarbetets kärna — i den framväxande europeiska unionen.
Det skulle inte främja vårt lands nationella intressen att ställa sig utanför detta samarbete och därmed försitta möjligheterna att aktivt utöva inflytande på det skeende som vi under alla omständigheter är en del av. Det skulle också vara olyckligt om Sverige undandrog sig det medansvar vi tillsammans med Europas andra folk har för vår världsdels framtid.
Därför har regeringen med kraft och i brett partipolitiskt samförstånd drivit förhandlingarna om medlemskap, och därför har regeringen undertecknat det fördrag om villkoren för Sveriges inträde som medlem i Europeiska unionen som dessa förhandlingar resulterat i.
De senaste årens politiska och ekonomiska utveckling har allt tydligare illustrerat de långtgående beroendeförhållandena mellan länderna på vår kontinent. Exemplen är många: produktionssystem och kommunikationer blir alltmer sammanflätade. Varor, tjänster och kapital rör sig fritt över gränserna och det har blivit allt svårare för den enskilda staten att på egen hand bedriva en avvikande ekonomisk politik. Europas arbetstagare har fått möjligheter att röra sig fritt mellan länderna. Gemensamma beslut behövs för att länderna skall kunna minska arbetslösheten och för att de skall lyckas bemästra miljöproblemen.
Arbetslösheten framstår som ett av de största ekonomiska problemen
Prop. 1994/95: 19
29
i hela Europa. Såväl valutastabiliteten som frågorna rörande tillväxt och sysselsättning kräver gemensamma och inbördes konsistenta lösningar inom ramen för en europeisk strategi.
Europeiska unionen erbjuder en form för samarbete som delvis är övemationell men som samtidigt respekterar de på demokrati grundade medlemsländernas inflytande och självständighet. Detta är huvudskälet till att EU kommit att bli det europeiska samarbetets viktigaste forum. Andra europeiska samarbetsforum har ingalunda förlorat sin betydelse men endast EU har den bredd och den grad av förpliktande samarbete som krävs för att de europeiska länderna definitivt skall kunna övervinna kontinentens tidigare splittring och gemensamt anta den nya tidens utmaningar.
Häri ligger möjligheten att ta till vara de krafter som frigjorts efter kommunismens fall för fredliga syften och att förhindra en upprepning av vad som händer i det forna Jugoslavien. Men häri ligger också möjligheten att stävja nynationalistiska yttringar i Europa och att hålla de stora europeiska länderna kvar i en fast och förpliktande gemenskap. Detta främjas genom att vidmakthålla deras intresse och engagemang för den gemensamma Europatanken och genom att aktivt utnyttja EU som en fast ram för att multilateralt hantera och lösa de problem som kan uppstå mellan medlemsländerna.
I Öst— och Centraleuropa har folken för första gången på mer än femtio år fått möjlighet att fritt forma sin egen framtid. Östersjöområdet har därmed på kort tid fått radikalt förbättrade förutsättningar att utvecklas till en stabil och dynamisk region i det nya Europa. Förhoppningarna om Östersjön som ett ”Fredens hav” kan äntligen komma att infrias. Också det nordiska samarbetet kan därmed förnyas och bli ett levande inslag i det allt fastare samarbetet inom en europeisk ram.
Fördjupad och utvidgad integration är bästa vägen att skapa bestående fred i Europa som helhet. Det är genom att erbjuda deltagande i EU som slutmål som väst kan stimulera reforrnstatema i östra Europa till uthålligt arbete för att bygga moderna marknadsekonornier på den demokratiska rättsstatens grund. Så vanns Spanien, Portugal och Grekland in i demokratiemas krets. Så kan Ungern, Polen, Tjeckien, Slovakien, Estland, Lettland, Litauen och deras tidigare förtryckta grannar vinnas för den utvecklingsmedell som har skapat större frihet och större välstånd än vad någon annan tidigare civilisation har lyckats med.
Till de nya utmaningarna hör hot mot den gemensamma säkerheten som utgörs av t.ex. etniska motsättningar, kärnsäkerhetshot och miljökatastrofer, okontrollerade llyktingströmmar, terrorism och internationell brottslighet. Dessa frågor behandlas liksom den traditionella säkerhetspolitiken på mellanstatlig grund men är gränsöverskridande till karaktären och lär i ökande utsträckning komma att kräva samordning och gemensamma lösningar.
Samtidigt som perspektiven och handlingsutryrrnnet vidgats, har internationaliseringen och de ständigt starkare beroendeförhållandena mellan länderna — på snart sagt alla samhällsområden — gjort det alltmer angeläget att träda in i och utveckla ett dynamiSkt och förpliktande samarbete som sträcker sig utöver nationalstatens begränsningar. Den
Prop. 1994/95: 19
30
enskilda staten har varit, och är alltjämt, ett viktigt instrument för att förverkliga medborgarnas behov och förhoppningar, men många frågor är sådana, att de bäst, och ibland endast kan lösas på en nivå över nationalstaten. Att aktivt söka hantera dessa frågor i ett fast samarbete grundat på gemensam suveränitet med andra stater behöver inte stå i motsättning till omsorgen om den nationella självbestämmanderätten.
Detta gäller kanske alldeles särskilt för mindre stater. Små nationer har ett starkt intresse av ett fast internationellt samarbete. Vi vet av historisk erfarenhet att det ger oss bäst möjlighet att hävda våra intressen — att en värld där nationer står ensamma och riskerar att ställas mot varandra blir en värld där de små nationernas intressen ofta sätts åt sidan. Fördraget om EuropeiSka unionen skapar ett forum där alla medlemsländer kan vara med och dryfta de stora framtidsfrågoma på lika villkor. Utan detta forum skulle behandlingen av dessa frågor komma att ske mer informellt i en mer begränsad krets av större europeiska länder.
Detta är bakgrunden till regeringens fasta föresats att föra Sverige in som medlem i Europeiska unionen. För Sverige måste det vara ett naturligt mål att sträva efter att återta förmågan att påverka den ekonomiska utvecklingen också i tider av allt snabbare intemationalisering. Genom medlemskap i EU är detta mål inom räckhåll. Endast så får vi rösträtt i Europa och endast så kan vi tillsammans med de andra europeiska folken möta de gemensamma utmaningarna: friheten, freden, välfärden och miljön.
Regeringen faster mycket stor vikt vid det nordiska samarbetet och har markerat detta i förhandlingen. Det nordiska samarbetet har under detta sekel vuxit sig starkt på många områden och nivåer av samhällslivet och har lett till en betydande samsyn i många av de frågor som samarbetet inom EU gäller. Nordiskt samarbete är dock inte ett alternativ till EU—medlemskapet. I stället kan en situation där flera nordiska länder är medlemmar av EU ge samarbetet andra och nya möjligheter. Inom ramen för EU kan visionen om ett gränslöst Norden förverkligas. Det bör bli en gemensam nordisk angelägenhet att inom ramen för det vidare europeiska samarbetet hävda de värden som förenar oss.
Under förhandlingarna om EU—medlemskap har de nordiska länderna framfört krav på ett formellt klargörande om det nordiska samarbetet. Det gäller inte bara avsikten att bevara resultaten av det hittillsvarande samarbetet utan också att säkerställa att det nordiska samarbetet kan fortsätta att utvecklas. Förhandlingarna resulterade i en gemensam deklaration med denna innebörd som ingår i slutakten.
Enligt deklarationen registrerar de fördragsslutande parterna att Sverige, Finland och Norge, som medlemmar i unionen, avser att fortsätta det nordiska samarbetet både sinsemellan och med de delar av Norden, som inte ingår i EU, i full överensstämmelse med gemenskapens lagstiftning och andra bestämmelser i unionsfördraget.
Som medlemmar i EU blir vi delaktiga i en utvecklingsprocess. Förberedelserna för den regeringskonferens som skall inkallas år 1996 inleds inom kort. Då kommer viktiga förhandlingar att föras om EU:s fortsatta utveckling, och dessa kan förmodas leda fram till ställningstaganden med räckvidd och återverkningar långt utanför
Prop. 1994/95:19
31
medlemskretsen. Detta gäller inte bara frågor om samarbetets innehåll och eventuella ytterligare fördjupning utan också de institutionella förändringar som blir nödvändiga i samband med EU:s framtida utvidgning österut. För att Sverige skall kunna delta aktivt och framgångsrikt kunna försvara sina intressen i denna konferens är det angeläget att vi också får möjlighet att medverka i det förberedande arbetet. Detta är ett grundläggande skäl till regeringens föresats att uppnå medlemskap den 1 januari 1995.
De möjligheter som erbjuds oss när Europa nu befinner sig i radikal förändring antyder också en ödesgemenskap där vi tillsammans med övriga europeiska länder har att ta ställning till ett konkret historiskt skeende, där utvecklingen går snabbt och där valmöjligheterna inte är obegränsade. De formellt möjliga alternativen må vara flera, men vad vi reellt har att ta ställning till är om vi i väsentliga avseenden skall vara beroende av och anpassa oss till utvecklingen i den europeiska unionen inom EES—avtalets ram, med de begränsade möjligheter till inflytande detta ger, eller om vi skall aktivt delta i processen som medlemmar. Inte heller är tidpunkten för ett inträde i Europeiska unionen något som ett ansökande land ensamt kan bestämma, utan möjligheterna avgörs i hög grad av EU:s interna överväganden bl.a. inför 1996 års översynskonferens och av vilka prioriteringar som kommer att stå på den gemensamma dagordningen när Europa går in i ett nytt århundrade.
Dessa realiteter måste beaktas och utgör en väsentlig faktor bakom det starka intresse som också de östeuropeiska länderna knyter till den nu pågående utvidgningen. Dessa länder anser att också deras läge påverkas av de nu aktuella kandidatländemas ställningstaganden.
När Sverige den 1 juli 1991 lämnade in sin medlemskapsansökan till ministerrådet, var detta resultatet av en noggrann prövning av de nya förutsättningama och en följdriktig vidareutveckling av den svenska Europapolitiken. Samtidigt som medlemskapsprocessen inleddes, fullföljdes arbetet med EES—avtalet som undertecknades i maj 1992. Avtalet innebär betydande fördelar och ger Sverige långtgående möjligheter till deltagande i samarbetet på den inre marknaden och ett antal angränsande politikområden såsom forskning, utbildning, miljövård, sociala frågor, konsumentskydd m.m. Det har i väsentliga avseenden också banat vägen för ett svenskt EU—medlemskap, och det har aldrig funnits någon motsättning i dessa strävanden. EES—avtalet kan emellertid aldrig ersätta ett EU—medlemskap. Därtill är skillnaderna i substansirmehåll och möjligheter till politiskt inflytande för stora. Vi måste dessutom beakta att avtalet kommer att försvagas i takt med att fler EFTA—länder blir medlemmar i Europeiska unionen.
De medlemskapsförhandlingar som inleddes den 1 februari 1993 har resulterat i ett anslutningsfördrag som ger en god grund för Sveriges deltagande som medlem i EU. Hela arbetet har tagit sin utgångspunkt i riksdagens ställningstaganden i december 1990, då riksdagen uttalade att ett medlemskap låg i vårt lands nationella intresse. Förhandlingarna har bedrivits i nära samråd med partierna i riksdagen, och regeringen har under processens gång bemödat sig om största möjliga öppenhet också gentemot medier och allmänhet.
Prop. 1994/95: 19
32
Sverige har träffat ett avtal som i allt väsentligt tillgodoser de krav som Prop. 1994/95: 19 sattes upp vid förhandlingsstarten. Vi har vunnit gehör t.ex. för våra krav att kunna behålla strängare skyddsnormer på miljöområdet än vad EG har i dag. Sverige har även nått en överenskommelse med EU om regionalpolitiken som väl avspeglar svenska prioriteringar på området. Jordbrukets och fiskets intressen har framgångsrikt kunnat tas till vara. Budgetfrågan har fått en konstruktiv lösning och Sverige intar sin självklara plats i EU:s institutioner.
Redan i sitt av riksdagen godkända betänkande 1993/94zUU20 om Sverige och Europeiska unionen anförde utrikesutskottet följande om det träffade avtalet: ”Det avtal som Sverige och EU:s medlemsstater har enats om skulle, enligt utskottets uppfattning, på ett avgörande sätt förbättra förutsättningama för en fortsatt utveckling av vårt lands välstånd och välfärd. Ett närmare och tätare samarbete i Europa skulle också förbättra förutsättningama för Unionens viktigaste strävan — att säkra freden och friheten i Europa. Ett medlemskap i EU skulle göra det möjligt för Sverige att, som likvärdig part, delta i utformningen av Europas framtid och Europas samarbete med omvärlden.”
Aktivt deltagande i det internationella samarbetet är en svensk tradition som kommer till uttryck både i vårt FN—engagemang, vår omsorg om ESK—processen och vår uppslutning kring det nordiska samarbetet. Därav följer också att det aldrig funnits någon motsättning mellan våra globala och våra europeiska och nordiska ansträngningar. Detta gäller också vårt deltagande i FN:s fredsbevarande insatser. Ingen har kunnat ta miste på allvaret i våra strävanden — antingen det gällt stabiliteten i vårt närområde, det alleuropeiska samarbetet eller solidariteten med tredje världen.
Detta återspeglas också i reaktionerna från våra samarbetspartner sedan medlemskapsförhandlingarna avslutats. Efter det att Europaparlamentet med överväldigande majoritet hade godkänt Sveriges inträde i Europeiska unionen antogs en resolution, där det bl.a. sägs att Sveriges inträde i EU är av stor historisk betydelse och representerar ett steg framåt i byggandet av Europa. Parlamentet konstaterade vidare att Sveriges anslutning kommer att stabilisera den europeiska kontinenten, konsolidera EU:s ekonomiska roll. öka medvetenhet och engagemang vad gäller social—, miljö— och konsumentpolitik samt förbättra möjligheterna att stödja utvecklingen i Central— och Östeuropa liksom i utvecklingsländema.
4.3 Demokrati och inflytande 4.3.1 EU vilar på demokratisk grund
Samarbetet inom EU bygger på ett antal fördrag som slutits mellan medlemsstaterna och som i demokratisk ordning godkänts av varje enskild medlemsstats parlament, i vissa fall efter folkomröstningar. Också varje framtida fördragsändring kräver enhällighet mellan medlemsländerna och måste godkännas av medlemsstaterna i överensstämmelse med deras respektive konstitutionella regler. Grunden
U) U)
3 Riksdagen IUU—IFUS. Isa/ul. Nr IU. Del I.
för samarbetet är alltså strikt mellanstatlig och medlemsländerna har härvidlag inte i något avseende givit upp sina anspråk på att utgöra i folkrättslig mening suveräna stater. Medlemsstaterna är således fördragens herrar och kommer att så förbli så länge någon enda medlemsstat önskar detta.
Om frågan i en framtid likväl skulle aktualiseras, står det utan vidare klart att en svensk ratifikation av en fördragsändring måste godkännas av riksdagen. Det sagda har giltighet inte bara för Sverige. Även i andra medlemsstater skulle konstitutionella ändringar förutsättas (jfr SOU 1993:14, s. 91).
Även utan fördragsändring sätter medlemsstaternas nuvarande författningar en yttersta gräns för samarbetets räclwidd i sak. För Sveriges del bestäms denna gräns av den för regeringsformen bakomliggande grundprincipen att riksdagens ställning inte kan genom överlåtelse av normgivningskompetens urholkas helt eller i väsentlig grad. Det kan nämnas att den tyska författningsdomstolen i sitt utslag den 12 oktober 1993 över frågan om en tysk ratificering av Maastrichtfördraget kunde förenas med demokratiprincipen i den tyska grundlagen gjorde en liknande bedömning beträffande de uppgifter och befogenheter som den tyska förbundsdagen under alla förhållanden måste behålla.
Den beslutsrätt som EU har bygger på fördragen mellan medlemsländerna. EU:s egna beslutsorgan, t.ex. rådet eller parlamentet, kan inte utvidga EU:s beslutsbefogenheter utöver vad fördragen medger. Det handlar därför om en begränsad svensk överlåtelse av sådana befogenheter. Detta har bl.a. bekräftats genom ett annat uttalande av den tyska författningsdomstolen i dess nyss nämnda utslag. Domstolen konstaterade där att om något EU—organ skulle komma att besluta rättsakter som går utöver unionsfördraget. sådant det legat till grund för den tyska anslutningslagen, dessa rättsakter skulle sakna rättsverkan i Tyskland och tyska statsorgan av författningsmässiga skäl vara förhindrade att tillämpa dem. Konstitutionsutskottet har givit uttryck är samma synsätt för svenskt vidkommande (bet. 1993/94zKU21).
Av betydelse vid bedömningen av EU:s demokratiska grundval är också det förhållandet att det inom unionen upprätthålls ett fri— och rättighetsskydd som tar sin utgångspunkt i en gemensam västeuropeisk rättstradition och därigenom i det väsentliga motsvarar skyddet i medlemsstaterna. EU:s fri— och rättighetsskydd har utvecklats i EG-domstolens rättspraxis och nyligen kodifierats i Maastrichtfördraget, vars artiklar F.] och F.2 lyder som följer:
”1. Unionen skall respektera den nationella identiteten hos sina medlemsstater, vars styrelseforrner bygger på demokratiska principer.
2. Unionen skall som allmänna principer för gemenskapsrätten respektera de grundläggande rättigheterna, såsom de garanteras i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. undertecknad i Rom den 4 november 1950, och såsom de följer av medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner. "
Prop. 1994/95: 19
34
I det av riksdagen som vilande antagna förslaget till grundlagsändringar inför ett svenskt medlemskap i EU (se bet. 1993/94zKU21) anges att beslutanderätt kan överlåtas till Europeiska gemenskaperna så länge som dessa har ett fri— och rättighetsskydd motsvarande det som ges i regeringsformen och i den europeiska människorättskonventionen. För att överlåtelse av beslutsmakt skall kunna ske är det alltså från svensk sida ett villkor att EU vid varje fördragsändringstillfälle upprätthåller ett sådant fri— och rättighetsskydd.
Vad som nu sagts återspeglar det förhållandet att det är de demokratiskt valda parlamenten i medlemsstaterna som har den avgörande makten vad gäller EU—samarbetets omfattning och inriktning. Det är av vikt att riksdagen tillförsäkras ett brett och reellt inflytande över de frågor som skall behandlas i EU—rådet. Det är härvid att märka att medlemskapet som sådant och EG—rätten inte ställer några krav på hur samspelet mellan de svenska statsmakterna skall ordnas. Den frågan är helt och hållet en nationell angelägenhet. Enligt regeringens mening bör riksdagen ges en viktig roll även i det löpande arbetet inom EU. Det lagförslag som föreläggs riksdagen i denna proposition ger de garantier som behövs för att riksdagen skall få ett betydande inflytande över hur Sverige agerar inom EU och dessutom en i princip heltäckande information om verksamheten inom unionen.
EU har med utgångspunkt i de fördrag som staterna slutit, beslutsrätt på vissa områden, bl.a. i frågor som berör den inre marknaden och jordbrukspolitiken. Bland särdragen i EU—samarbetet kan särskilt nämnas användningen av majoritetsbeslut i rådet samt principerna om EG—rättens direkta tillämplighet, direkta effekt och företräde framför nationell rätt, på de områden där medlemsländerna överlåtit beslutsbefogenheter. Det finns inget som hindrar medlemsländerna att tillsarrunans modifiera eller återta sin accept av denna ordning. Det bör samtidigt understrykas att enhällighet krävs i många betydelsefulla frågor och att åter andra viktiga frågor ej behandlas på gemenskapsnivå utan på nationell nivå.
Europaparlamentet, som är valt direkt av medborgarna i medlemsstaterna, spelar en inte oväsentlig roll i EG:s lagstiftande arbete och har i viss utsrräckning vetorätt. Genom Maastrichtfördraget har parlamentets funktion som kontrollorgan gentemot kommissionen och rådet stärkts. Varje unionsmedborgare har givits rätt att vända sig till parlamentet i frågor som direkt berör honom, genom att parlamentet tilldelats rätten att, på yrkande av en fjärdedel av dess ledamöter. tillsätta en undersökningskommission för att utreda påstådda missförhållanden. Medlemsstaternas val av korrunissionsledamöter måste underställas Europaparlamentet för godkännande. Ett annat nytt och betydelsefullt inslag i denna kontrollverksamhet är att parlamentet — efter svensk och nordisk förebild — skall utse en ombudsman som på eget initiativ eller efter klagomål från enskilda skall utreda brister eller försummelser från institutionernas sida.
Europaparlamentet är direktvalt, men kan till följd av EU:s konstruktion inte få ett inflytande som det som tillkommer nationella parlament. Detta förhållande har ibland i debatten tagits till intäkt för påståendet att EU lider av ett ”demokratiskt underskott". En förstärkning
Prop. 1994/95: 19
av Europaparlamentets maktbefogenheter är emellertid inte okontroversiell. Ytterst kan nämligen en förstärkning av Europaparlamentet under vissa förutsättningar innebära en motsvarande försvagning av de nationella parlamentens indirekta inflytande genom ministerrådet.
Ett viktigt inslag i bilden av EU som en på demokratiska grunder byggd organisation är den s.k. subsidiaritetsprincipen, som i detta sammanhang innebär att de gemensamma institutionerna — utom på områden där de ensamma har behörighet — skall agera endast om och i den mån som målen för den planerade åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna själva, utan bättre kan genomföras genom beslut av institutionerna. Subsidiaritetsprincipen har kommit att få ett betydande politiskt värde i det att den återger en strävan efter att undvika EG—rättslig detaljreglering och lämna ett större utrymme för nationella lösningar. Hur långt principens rättsliga betydelse sträcker sig återstår dock ännu att se.
EU är inte någon statsbildning och dess beslutsformer kan därför inte jämföras med en sådans. Demokratin. de mänskliga rättigheterna och likheten inför lagen är dock de grundfundament varpå EU är byggt. EU bildades bl.a. för att stärka demokratin i Europa, och det är endast demokratiska stater som kan bli medlemmar.
Erfarenheten visar att EU inte har missbrukat sin handlingskraft. I praktiken har ett enskilt medlemsland nästan alltid kunnat få gehör för viktiga nationella intressen, förutsatt att detta inte strider mot grundläggande EG—rättsliga principer. EU har i sådana fall visat sig mycket obenäget att använda det maktmedel som reglerna om majoritetsbeslut i ministerrådet innebär.
Som medlem i EU kommer Sverige att kunna lägga särskild vikt vid sådana demokratifrågor som vi speciellt värnar om och där vi menar att EU behöver förbättras. I det sammanhanget bör särskilt nämnas insatser för att förenkla regelverket och göra det mera lättillgängligt för medborgarna. Sverige kommer också att, tillsammans med likasinnade medlemsstater, verka för ökad öppenhet och insyn i EU:s organ och beslutsprocess. På båda dessa områden har ett arbete i angiven riktning redan inletts inom EU. Sveriges uppgift som medlem blir att understödja detta arbete och bidra med vår erfarenhet från bl.a. en unikt långvarig tradition på det tryckfrihetsrättsliga området.
Ett uttryck för EU:s demokratiska förhållningssätt är att medlemsländernas officiella språk också är officiella språk inom EU. Inget lands språk har i det avseendet ansetts vara viktigare än något annat. Vid ett svenskt medlemskap blir svenska nytt officiellt EU—språk. Det innebär att svenska kommer att talas i EU:s institutioner och där tolkas till andra officiella EU—språk likaväl som inlägg på andra språk kommer att tolkas till svenska. Svenska parlamentariker och andra företrädare för vårt land kommer i EU—samarbetet att kunna använda sitt eget språk, något som markant skiljer sig från det internationella samarbete som vi hittills varit vana vid. Det innebär dessutom att alla lagar och andra dokument av någon betydelse kommer att finnas tillgängliga på svenska.
Prop. 1994/95: 19
4.3.2 Likhet inför lagen
Stora och ekonomiskt starka nationer hör inte till dem som i första hand har behov av en fast internationellt samarbete. Mäktiga stater har ofta möjlighet att tillvarata sina intressen på egen hand. Den politiska och ekonomiska verkligheten är full av exempel på hur det kan ske, ibland på små länders bekostnad.
Denna kärva erfarenhet har bidragit till att Sveriges linje i det internationella samarbetet sedan länge varit att söka åstadkomma så fasta spelregler SOm möjligt för framför allt våra ekonomiska förbindelser med andra länder. Detta beror på att små nationer är mera beroende än stora av ett klart och på objektiva kriterier grundat regelverk. Vi vet dock av erfarenhet att även fasta spelregler kan kullkastas och bindande överenskortunelser frångås när för de starka nationerna betydelsefulla intressen är hotade.
Karaktäristiskt för EU som organisation är att den är en rättens gemenskap. Reglerna är förhållandevis klara och tydliga, vilket varit nödvändigt för att få samarbetet att fungera. Genom EG—domstolens praxis har rättsläget ytterligare preciserats och utvecklats på en lång rad områden. Kommissionen vakar över att reglerna efterlevs. och domstolens utslag respekteras. Det råder inom EU en ovillkorlig likhet inför lagen, som inte stannar vid likabehandling av medlemsstater utan som även omfattar de enskilda medborgarna. Denna princip är EU—samarbetets styrka och förnämsta kännetecken. För det lilla landets och dess medborgares möjligheter att få ut sin rätt är detta av fundamental betydelse.
4.3.3 Sverige behöver rösträtt i EU
EU kan fullgöra sin uppgift att vara en rättens gemenskap genom att gemenskaperna inom sig rymmer självständiga institutioner med överstatliga befogenheter. Fyrtio års erfarenhet har visat att institutionernas starka ställning är ett värn för de små medlemsstaternas intressen gentemot ekonomiskt och politiskt starkare medlemsstater. Alla initiativ till ny lagstiftning måste komma från kommissionen, som har att se till vad som är bäst för unionen som helhet. Att detta gynnar de små staterna är så självklart att vi knappast tänker på det. Det kan därför vara nyttigt att ställa sig en fråga som denna: Skulle de sju smä medlemsländerna uppnå bättre villkor om de lämnade EU och i stället förhandlade var för sig med de fem stora? Svaret på frågan är självfallet nej.
Inslagen av överstatlighet är naturligtvis primärt inte till för att ge de små nationerna fördelar. även om detta ofta är fallet. Majoritetsbeslut i EU—institutionerna har i själva verket visat sig vara en nödvändig förutsättning för att kunna uppnå de gemensannna målen. Exempelvis hade den inre marknaden med säkerhet inte kunnat förverkligas, om medlemsstaterna haft vetorätt beträffande varje särskilt beslut. En jämförelse kan göras med det nordiska samarbetet, som helt saknar
Prop. 1994/95: 19
överstatlighet och som inte på egen hand förmått åstadkomma motsvarande resultat.
När Sverige gav in sin ansökan om medlemskap var detta inte enbart betingat av en önskan av få komma i åtnjutande av de fördelar som medlemskapet kan ge en liten nation. Ansökan hade i ännu högre grad sin grund i en insikt om att vi blivit och blir allt mera beroende av de beslut som fattas inom EU. Särskilt påtagligt är detta på det ekonomiska området. Men beslut inom EU påverkar oss redan i dag på en rad andra viktiga områden. Vad EU gör eller underlåter att göra medför djupgående effekter för enskilda svenskar, för svenska företag och för det svenska samhället. Samtidigt står vi själva utanför EU och har inte möjlighet att delta i beslutsprocessen. Sveriges röst finns inte med när EU fattar beslut i ministerrådet eller parlamentet. Vi kan Hnna detta förhållande godtagbart eller icke godtagbart, men vi kan inte bortse från det.
I den allmänna debatten har med orätt påståtts att EES-avtalet ger Sverige samma möjligheter som medlemsstaterna att medverka i EU:s beslutsprocess. Det har också felaktigt gjorts gällande att vi genom EES—avtalet kommer i åtnjutande av samma ekonomiska fördelar som medlemsstaterna, trots att vi inte får vara med och utforma EU:s beslut.
EES—avtalet ger Sverige och de övriga parterna på EFTA—sidan rätt att genom experter delta i en del av den kommittéverksamhet som utvecklas kring kommissionen. När nya beslut förbereds äger ett informations— och konsultationsförfarande rum. BETA—ländernas representanter får däremot inte delta i de beslut som fattas inom EU. EU—sidan har inte förbundit sig till mera än att överväga BETA—ländernas synpunkter. När sedan kommissionens förslag lämnas till rådet och den politiska beredningen av ärendet tar vid har EFTA—ländema ett mycket begränsat inflytande. Man skall heller inte räkna med att rådet alltid tar hänsyn till BETA—staternas önskemål, även om EFTA—sidan har kunnat enas om en gemensam ståndpunkt. Det behöver inte bero på brist på god vilja, utan kan vara en naturlig följd av att rådet i kompromissarbetet mellan medlemsstaterna inbördes och i förhållande till institutionerna inte har några tvingande motiv till att ta hänsyn även till utanförstående parters intressen. Det mått av intiytande EES—avtalet ger, minskar naturligtvis i takt med att ett eller flera EFTA—länder blir medlemmar av EU.
Slutsatsen är att när det gäller beslut av konkret ekonomisk betydelse inom EES—samarbetet — såsom vilka bilavgasregler som skall gälla i framtiden, hur mycket förpackningsavfall som skall återvinnas etc. — är det i sista hand EU som fastställer villkoren. Sverige och övriga EFTA—länder har att finna sig i besluten. Alternativet — att inte finna sig i besluten — är likväl värre, ty då riskerar grunden för EES—samarbetet att falla samman. varvid EFTA—statema skulle förlora de rättigheter på EU—marknaden som de uppnått genom avtalet.
Från svensk sida måste vi alltså konstatera att vi i ekonomiska och andra angelägenheter inte på egen hand kan åstadkomma de resultat vi eftersträvar. I stället blir vi beroende av beslut som andra fattar. Samma konstaterande har gjorts och görs av en rad andra länder som står utanför EU.
Prop. 1994/95:19
38
Sveriges möjligheter att ensamt fatta beslut på de områden som fördragen omfattar kommer i formell mening att minska vid ett medlemskap. I gengäld ökar i praktiken Sveriges faktiska beslutskraft. När det gäller möjligheten till påverkan på vår omvärld är detta uppenbart. Men genom den större beslutskraften. som vi inom EU får utöva tillsammans med andra länder som i likhet med oss är fast förankrade i den västerländska demokratin, stärker vi också grunden för vår egen demokrati. Detta till synes paradoxala förhållande är en konsekvens av att utrymmet för nationellt bestämmande krymper genom att de beslut som vi i demokratisk ordning har kommit överens om ibland kan visa sig vara svåra att genomföra till följd av kopplingarna till den internationella utvecklingen. Denna fortgående försvagning av Sveriges beslutskraft och därmed av demokratin i vårt eget land kan motverkas genom att också vi får rösträtt i Europa och som likaberättigad nation intar vår plats vid EU:s rådsbord.
4.3.4 Sveriges inflytande i EU
Sverige kommer enligt anslutningsfördraget att få representation och rösträtt i EU:s alla institutioner efter samma grunder som de nuvarande medlemsstaterna. Sverige får en ledamot av kommissionen. I det mest betydelsefulla organet, ministerrådet, får Sverige. i likhet med övriga medlemsstater, en representant. I de fall då beslut fattas med kvalificerad majoritet har Sverige 4 röster av totalt 90. Norge och Finland får i likhet med Danmark vardera 3 röster. De nordiska länderna får alltså relativt sett betydligt större inflytande än de till folkmängden största EU—länderna. Sverige, Norge och Finland får exempelvis tillsammans lika många röster som Tyskland med dess fyra gånger större befolkning.
Det fordras för närvarande 23 röster i rådet för att kunna blockera ett beslut som fattats med kvalificerad majoritet. Med fyra nya medlemsländer justeras detta röstantal till 27, vilket innebär att gränsen för att uppnå en blockerande minoritet ligger kvar på ca 30% av det totala röstantalet. I praktiken kommer det emellertid att bli något lättare än för närvarande att blockera beslut i rådet. Det beror på en av medlemsstaterna framarbetad kompromisslösning. som innebär att ett beslut kan uppskjutas om länder med ett samlat röstetal på mellan 23 och 26 är emot beslutet. Under uppskovet skall rådet göra sitt yttersta för att inom rimlig tid nå en lösning i frågan.
Vid en regeringskonferens år 1996 kommer de institutionella frågorna inom EU att omprövas. Många olika uppfattningar kommer då att brytas mot varandra. Oavsett vilken hållning som Sverige då intar i rådet eller som svenska parlamentariker önskar inta i Europaparlamentet, är det som redan sagts av största betydelse att vi kan medverka i denna konferens och i dess förberedelser under år 1995. Om vi försitter denna möjlighet, är ramen och formerna för beslutsfattandet redan givna om vi någon gång i framtiden skulle få en ny chans att bli medlem i EU.
En allmän erfarenhet inom det nuvarande EU är att medlemsländernas möjlighet till framgång när det gäller att påverka besluten inte endast har
Prop. 1994/95: 19
att göra med befolkningens storlek och landets ekonomiska styrka utan även med kompetensen och kunnandet hos ländernas företrädare. Sverige har en bred kompetens på de områden som för oss är viktiga och där vi vill få stort infiytande. På dessa områden kommer svenska representanter att kunna lägga fram goda argument och ta stöd av väl underbyggda forsknings— och utredningsresultat. Vår utbildningsnivå, vårt utredningsväsende och vårt administrativa kunnande i allmänhet kommer att ge oss styrka i EU—samarbetet på de områden som är av betydelse för oss. Vi har tidigare gjort denna erfarenhet i FN och andra internationella organisationer där Sverige och Norden utövat ett aktivt medlemskap. Det är omvittnat att Danmark tack vare sin effektiva beslutsprocess fått möjligheter till ett inflytande i EU utöver vad landets storlek och ekonomiska betydelse motiverar. Det finns ingen anledning till att Sverige skulle stå Danmark efter i det avseendet.
Genom att utnyttja de möjligheter som ett medlemskap ger erbjuds således goda möjligheter för Sverige att få genomslag för svenska värderingar och nå upp till en position bland Europas stater som t.o.m. överstiger den som normalt skulle tillkomma ett medlemsland av vår befolkningsstorlek.
4.4 Utrikes— och säkerhetspolitik
4.4.1 Den alleuropeiska integrationsprocessen i dag
Sedan mitten av 1980—talet befinner sig Europa i ett skede av djupgående omvälvningar med Berlinmurens fall är 1989 som historisk bekräftelse på att det kalla krigets speciella världsordning är på väg att försvinna. Europa har befriats från bördan av alliansernas kapprustning och hotet av sovjetisk aggression. Tyskland har återförenats och demokratin har redan hunnit befästa sin ställning i fiera av de central— och östeuropeiska länderna. Sovjetunionen har upplösts och de baltiska staterna har återfått sin självständighet. Ryssland har beträtt vägen mot demokrati och marknadsekonomi. EU har nyligen, i juni 1994, träffat avtal om samarbete med Ryssland och med Ukraina.
Mot denna bakgrund är det naturligt att nästan alla av de central— och östeuropeiska länderna fördjupar sina relationer med EU. Genom denna process vill de befästa sin europeiska förankring. På det utrikespolitiska området har de erbjudits en nära dialog med EU. Möten skall hållas regelbundet och de berörda länderna skall kunna associeras till uttalanden och beslut som utarbetats inom EU. Polen, Tjeckien, Slovakien, Ungern, Bulgarien och Rumänien har tecknat s.k. Europaavtal varigenom vägen har öppnats mot fullvärdigt medlemskap i EU. Också de baltiska staterna avser teckna sådana avtal som en uppföljning av de frihandelsavtal med EU, som undertecknades i juli 1994, och som beräknas träda i kraft i januari 1995. På längre sikt skulle ett band av stater i Central— och Östeuropa, från Estland i norr till Bulgarien i söder. kunna komma att infogas i den nära samhörighet som ett medlemskap i EU utgör. För Östersjöområdet skulle en ny stabilitet uppstå och därmed basen för en rik framtida utveckling.
Prop. 1994/95: 19
40
Ett liknande närmande till EU sker även i södra Europa. Både Turkiet, Cypern och Malta har ansökt om medlemskap.
Vid sidan om EU omfattar integrationsprocessen i Europa också andra organisationer. FN. ESK och Europarådet bidrar på skilda sätt till stabiliteten i Europa.
Skilt från samarbetet i de ovanstående organisationerna pågår på det militära området en integrationsprocess som omfattar allt fier europeiska stater. Västeuropeiska unionen, VEU, och NATO har erbjudit länderna i Central— och Östeuropa olika former av närmare anknytning, men ännu inte medlemskap.
VEU utvecklar nära kontakter med kringliggande europeiska länder. Norge, Island och Turkiet är associerade medlemmar medan nio länder i Central— och Östeuropa, som ingår i VEU:s konsultationsforum, har erbjudits och accepterat att bli s.k. associerade partner. Härigenom deltar exempelvis de baltiska staterna i VEU:s interna möten.
NATO har nära kontakt med länderna i öst och har under senare år fört en dialog med länderna i den forna Warszawa—pakten. I början av år 1994 bildades Partnerskap för fred, Pff, med syfte att förvandla det kalla krigets motsättningar mellan öst och väst till vänskap genom konkret samverkan kring militära frågor. Samarbete på det fredsbevarande området kommer att spela en central roll i Pff. 1 Pff deltar NATO—länderna samt nästan alla länder i Central— och Östeuropa och Sverige och Finland.
Denna utveckling förändrar Europas politiska karta i grunden. Det ekonomiska och politiska närmandet liksom samarbetet på det militära området mellan länderna i Väst— resp. Central— och Östeuropa minskar riskerna för uppkomsten av nya maktblock som står emot varandra. Samarbete över gränserna underlättas och lösningar på gemensamma problem kan lättare nås. Ett allt vidare samarbete utvecklas. som utgör viktiga steg mot en stabil säkerhetsordning för hela Europa.
Prop. 1994/95: 19
41
4.4.2 Integrationen i Västeuropa
Den västeuropeiska integrationen inom EU:s ram är en unik historisk process. Den bygger på ett långtgående och jämlikt samarbete mellan de deltagande staterna. Dess grundläggande syfte är att genom fördjupad samverkan förhindra konfiikter.
Visioner av detta slag har förekommit under seklernas gång. Det första förslaget om gemensamma europeiska rättsregler, en internationell domstol och en gemensam utrikespolitik formulerades redan under medeltiden.
Men först efter det andra världskrigets slut kan en utveckling mot ett långtgående och frivilligt närmande mellan de europeiska staterna sägas ha slagit rot på allvar.
Den s.k. Brysselpakten, som bildades år 1948 och som år 1954 ombildades till VEU hade ursprungligen till uttalat syfte att förhindra en tysk upprustning. I början av 1950—talet fanns långtgående planer på bildandet av en europeisk politisk gemenskap samt en europeisk försvarsgemenskap, i vilken även Förbundsrepubliken Tyskland förutsågs ingå. Den skulle bl.a. omfatta en integrerad Europaarmé. Planerna förverkligades dock aldrig.
Integrationen kom under derma tid i stället att inriktas på andra områden. främst det ekonomiska. Ett första steg var bildandet av Kol— och stålgemenskapen år 1952. En grundläggande drivkraft vid dess tillkomst var att söka ytterligare garantier mot att de för rustningsindustrin nödvändiga kol— och stålindustrierna inte utvecklades utan kontroll.
Fredstanken var en central målsättning också vid tillkomsten av Romfördraget som upprättade Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) år 1957. En grundförutsättning för detta samarbete var en gemensam syn på demokrati och marknadsekonomi.
Med utgångspunkt i Romfördraget fördjupades samarbetet mellan gemenskapens sex och så småningom tolv medlemsstater på det ekonomiska och handelspolitiska området. Det ömsesidiga ekonomiska beroende som följde med denna utveckling bidrog till att främja den stabilitet som växt fram i Västeuropa under efterkrigstiden. Denna process har bidragit till vad den utrikespolitiska konsekvensutredningen Historiskt vägval betecknar som ett säkerhetspolitiskt plus. Genom den nära samverkan och det ömsesidiga beroendet har krig mellan EU—länder blivit otänkbart.
De dåvarande sex EG—länderna enades är 1959 om regelbundna utrikespolitiska konsultationer på ministernivå. Men först kring år 1970 då den s.k. Davignonplanen antogs fick detta samarbete en fastare form i och med att det s.k. europeiska politiska samarbetet (EPS) lades fast. EPS, som traktatfastes genom enhetsakten år 1986. syftade till ökad samstämmighet i medlemsländernas nationella utrikespolitik genom närmare samråd.
EPS var mellanstatligt till sin natur. Alla beslut fattades med enhällighet. Samarbetet kom under årens lopp att utvecklas till ett forum för utrikespolitisk samverkan mellan EG:s sedermera tolv medlemmar.
Prop. 1994/95: 19
De enskilda EG—länderna förde en utrikespolitik som i allt större utsträckning överensstämde med övriga medlemsländers politik.
1 och med Maastrichtfördraget fördjupades det utrikes— och säkerhetspolitiska samrådet mellan EU:s medlemsstater ytterligare genom inrättandet av den s.k. gemensamma utrikes— och säkerhetspolitiken (GUSP). Denna nya samarbetsforrn trädde i kraft den 1 november 1993. En närmare presentation ges i avsnitt 26.
4.4.3 Ett EU—medlemskaps betydelse för Sverige i utrikes— och säkerhetspolitiskt hänseende
De tolv EU—länder, som i dag medverkar i GUSP, omfattar närmare 350 av Västeuropas 380 milj. invånare. Sannolikt kommer ett än större antal europeiska länder, också i Central— och Östeuropa, att delta. Att ta aktiv del i detta samarbete innebär därför att stödja en process som flertalet europeiska stater bejakar. Samarbetet är mellanstatligt till karaktären och beslutsprincipen är enhällighet. Ett deltagande ger Sverige ökade förutsättningar att få gehör för sina ståndpunkter i omvärlden. Härigenom kan svenska utrikespolitiska intressen bäst tillvaratas och Sverige undviker risken att marginaliseras. För Sverige är det därför både naturligt och angeläget att aktivt medverka i detta samarbete. Sverige kan därigenom lägga grunden till en säkrare framtid och bidra till skapandet av en ny europeisk freds— och säkerhetsordning.
Riksdagen fastslog våren 1992 under bred enighet att Sveriges militära alliansfrihet alljämt består, och att den syftar till att Sverige skall kunna vara neutralt i händelse av krig i sitt närområde.
Militära motsättningar mellan öst och väst förekommer inte längre. Däremot finns en politisk instabilitet på flera håll i Europa. Att komma till rätta med dessa problem kräver en nära samverkan mellan Europas länder. Riksdagen har därför framhållit att ett fullvärdigt deltagande i det europeiska samarbetet, redan nu inom ESK och vid ett medlemskap även inom EU, är en förutsättning för att Sverige skall kunna påverka utvecklingen och aktivt bidra till att skapa en ny freds— och säkerhetsordning i Europa.
Sverige avser att, såsom medlem i EU. delta fullt ut i GUSP. Detta sker med bevarad militär alliansfrihet. Avtalet innehåller inga alliansförpliktelser. Sverige har inte förpliktat sig att försvara något annat land. Inget annat land har förpliktat sig att försvara Sverige.
Sverige kommer att bli en aktiv deltagare i samarbetet inom GUSP, och tack vare vårt goda utrikespolitiska anseende torde vi genom fortsatt högt ställda utrikespolitiska ambitioner kunna hoppas på att i betydande utsträckning vinna gehör för våra synpunkter. Ett deltagande ger Sverige det infiytande som i dag är nödvändigt för att tillvarata våra intressen i den nya framväxande utrikespolitiska miljön. Genom den formaliserade samverkan och det ständiga samråd som pågår inom GUSP kan Sverige därför ge ett konstruktivt bidrag till de västeuropeiska ländernas gemensamma utrikespolitik. Utanför EU, som ensam aktör, riskerar Sverige däremot att marginaliseras i utrikespolitiskt hänseende.
Prop. 1994/95: 19
43
Sverige kan inom ramen för GUSP verka för de värderingar och prioriteringar som är vägledande i svensk utrikespolitik. Respekten för mänskliga rättigheter och främjandet av en demokratisk utveckling i omvärlden kommer att vara hörnstenar i denna politik. Genom att agera tillsammans med ett stort, och växande, antal likasinnade europeiska länder ökar också våra möjligheter att förebygga och förhindra konfiikter runt om i världen.
De traditionellt sett goda relationer som Sverige har med många utvecklingsländer kommer att återspeglas också i vårt deltagande i GUSP. Sverige kommer att fortsatt hävda ståndpunkter som främjar dessa länders intressen. Denna möjlighet bidrar till att berika dialogen mellan Sverige och utvecklingsländema.
I Europa kommer en huvuduppgift för EU och Sverige att vara sökandet efter en varaktig fred i f.d. Jugoslavien. Den tragedi som nu utspelas på vår egen kontinent måste bringas till ett slut. Trots bristande framgång hittills kan detta bara uppnås genom en än närmare samverkan mellan utomstående länder.
I Central— och Östeuropa utvecklas för närvarande demokrati och marknadsekonomi. EU har redan i hög grad bidragit till denna utveckling, och genom de närmare relationer som nu utvecklas blir EU:s roll allt väsentligare. Samtidigt förekommer etniska motsättningar i denna del av Europa. Dessa motsättningar är exempel på s.k. säkerhetspolitiska lågnivåhot. Om de inte bringas under kontroll redan i ett tidigt skede. skulle de i likhet med vad som har skett i f.d. Jugoslavien kunna utvecklas till allvarliga konfiikter. Samarbetet inom GUSP kommer därför att till stor del kretsa kring förebyggande åtgärder för att förhindra en sådan utveckling. '
Tillsammans med EU—länderna kan Sverige aktivt bidra till att trygga utvecklingen i Central— och Östeuropa -med siktet inställt på ett alleuropeiskt samarbete inom ramen för ett utvidgat EU. Det kan röra sig om fördjupat stöd av ekonomisk och teknisk natur i kombination med en intensifierad politisk dialog, fortsatta handelsliberaliseringar och multilateralisering av samarbetet. Ett samordnat agerande med övriga EU—länder har betydligt större förutsättningar att bli effektivt än om Sverige vidtar åtgärder på egen hand.
Också andra säkerhetspolitiska lågnivåhot förekommer i Central— och Östeuropa. En viktig uppgift är därför att bidra till att förhindra exempelvis organiserad brottslighet, miljöhot, illegal spridning av klyvbart material, terrorism och uppkomsten av aggressiv nationalism samt risken för massfiyktingströmmar. Detta kan bara ske genom ett samordnat stöd västerifrån.
Med ett starkare nordiskt bidrag till arbetet i GUSP kommer utvecklingen i Östersjöregionen att få ökad uppmärksamhet. Sverige har större möjligheter än de nuvarande EU—länderna att följa skiftande tendenser i denna region. I det nära samråd som sker inom GUSP kan Sverige därför redan i ett begynnande skede inta en central roll i EU:s politik i denna region. Vi kan också påräkna stöd för insatser som kan förebygga eller förhindra att säkerhetspolitiska lågnivåhot utvecklas i området.
Prop. 1994/95: 19
44
Medlemskap i EU ger Sverige en möjlighet att verka för att EU:s ekonomiska, och vid behov diplomatiska, insatser i Östersjöregionen ökar. Det kan exempelvis handla om utbildningsinsatser, kunskapsöverföring och att vidta diplomatiska åtgärder tillsammans med övriga EU—länder. Genom insatser som sker gemensamt i EU—regi kan våra grannländer på andra sidan Östersjön få ett stöd som är betydligt mer omfattande än det som Sverige skulle kunna erbjuda på egen hand. Dessa insatser gagnar stabiliteten i vårt närområde och därmed förstärks säkerheten även för Sverige.
Stöd från övriga EU— länder är inte bara en möjlighet utan något som varje medlemsland kan förvänta sig. Övriga EU—medlemmar kan inte ställa sig likgiltiga till en oro som ett medlemsland ger uttryck för. Beredskap att handla solidariskt och visa ömsesidig lojalitet är själva kärnan i deltagandet i GUSP.
Med den innebörd begreppet säkerhetspolitiska risker i dag har. är Sverige beroende av att Europeiska unionen har framgång i sina ansträngningar att möta dem. Regeringen anser att Sverige bör ta sin del av ansvaret för detta genom att aktivt delta i samarbetet.
4.5 Ekonomi och välfärd
4.5.1 Makroekonomiskt samarbete
Det ekonomiska samarbetet i EU bör ses ur två aspekter. För det första är det ett medel för att uppnå välstånd. För EU—ländema möjliggör samarbetet högre tillväxt och större ekonomisk stabilitet. Samarbetet har särskild betydelse för fattigare regioner och länder.
För det andra främjar det ekonomiska samarbetet freden. Det tvinnar samman länder och folk — genom ökad handel, investeringar, industriellt och teknologiskt samarbete. valutasamarbete osv. — och medverkar på så sätt till att uppfylla EU:s grundläggande mål om fred och frihet i hela Europa.
Under senare år har EU och EU—länderna ägnat allt större uppmärksamhet åt att minska arbetslösheten och att söka uppnå en högre och samtidigt uthållig tillväxt. Samarbetet innebär att länderna söker utforma sin politik under ömsesidigt hänsynstagande som tar sig formen av en kontinuerlig diskussion länderna sinsemellan om det aktuella ekonomisk—politiska läget. Detta innebär att ramvillkoren för ett enskilt lands makroekonomiska politik kommer att uppfattas som mera stabila, förutsägbara och mindre osäkra än motsvarande villkor för ett utanförstående land som inte får delta i samarbetet.
Europeiska rådet beslutade vid sitt möte i Bryssel i december 1993 att på basis av en vitbok utarbetad inom kommissionen fastlägga en omfattande handlingsplan med följande huvudelement:
— Nationella insatser främst för att förbättra arbetsmarknadernas funktionssätt genom åtgärder för bättre utbildning, ökad fiexibilitet. ändring av skattesystemen så att sysselsättningen främjas, större satsningar på aktiv arbetsmarknadspolitik, särskilda satsningar på unga och långtidsarbetslösa
Prop. 1994/95:19
45
— Fullt utnyttjande av den inre marknaden
— Transeuropeiska nätverk för transporter, miljö och energi
— Infrastruktur för informationsteknologi
— Finansieringssamarbete — Social dialog.
Som förutsättning för handlingsplanen gäller sunda makroekonomiska förhållanden, frihandel, solidaritet och decentralisering. De ekonomiskt sett mest betydelsefulla åtgärderna åligger det länderna att enskilt besluta om och genomföra, men viktiga delar av handlingsplanen ligger på gemenskapsnivån. Det gäller t.ex. frågor om finansiering av nätverken, där bl.a. Europeiska investeringsbanken kommer att medverka. Europeiska rådet gav handlingsplanen ytterligare politiska impulser vid sitt möte på Korfu i juni 1994 och återkommer till planens genomförande vid sitt möte i Essen i december. Sysselsättnings— och tillväxtfrågorna finns därmed mycket högt på EU:s politiska dagordning.
Det är viktigt att notera att den ekonomiska politiken och skattepolitiken alltjämt är en nationell angelägenhet. Det faktum att EU:s makroekonomiska samarbete inte bara syftar till högre sysselsätming, låg inflation. tillväxthöjande infrastrukturinvesteringar, m.m. utan även till en god budgetdisciplin, innebär inte att EU har makt att för något enskilt EU—land föreskriva något om avvägningen mellan olika poster (politikområden) i någon nationell budget, eller om ett lands skattetryck. dess offentliga sektors storlek eller utformningen av dess olika välfärdssystem. för att ta några exempel. Däremot lär naturligtvis länder av varandras goda exempel och gjorda misstag när de samarbetar.
Som anfördes från svensk sida vid öppnandet av medlemskapsförhandlingarna är den vikt EU fäster vid den sociala dimensionen en enligt vår uppfattning nödvändig följd av den ekonomiska integrationen. Vidare framhölls att vi ser fram emot att aktivt bidra till den fortsatta utvecklingen på detta område, som innefattar arbetsmiljön och dialogen mellan arbetsmarknadens parter.
EU—ländernas ekonomiska och sociala samarbete har viktiga konsekvenser för Sverige på såväl kort som lång sikt. Det gäller vare sig Sverige är medlem eller inte eftersom Sverige i båda fallen är beroende av den ekonomiska utvecklingen och de ekonomiska beslut som tas i EU. Svenskar som bosätter sig. arbetar. studerar eller turistar utomlands gör detta i huvudsak i Västeuropa. De som kommer hit som turister eller som arbetskraft kommer på samma sätt mestadels från Västeuropa. Ungefär tre fjärdedelar av Sveriges handelsutbyte sker med Västeuropa.
Den ekonomiska utvecklingen i Central— och Östeuropa blir alltmer betydelsefull för oss samtidigt som villkoren för integrationen av denna del av Europa i allt väsentligt avgörs i samspelet med EU—länderna. Sveriges makroekonomiska utveckling samvarierar starkt med övriga Västeuropas. Huvuddelen av investeringsuthytet sker med övriga industriländer i Västeuropa. Svenska storföretag agerar ofta på världsmarknaden, men har normalt tyngdpunkten för sin verksamhet i Västeuropa.
Traditionella mål för svensk ekonomisk politik som hög sysselsättning på den reguljära arbetsmarknaden, tillförlitliga välfärdssystem, tillväxt på
Prop. 1994/95:19
46.
god europeisk nivå, låg inflation, regional utjämning och en god miljö garanteras inte av att Sverige går med i EU. Däremot är dessa mål avsevärt lättare att uppnå om Sverige är EU—medlem jämfört med om Sverige skulle stå utanför. Medlemsländema i EU har under en följd av år fördjupat sitt ekonomiska och sociala samarbete därför att de har funnit det vara till fördel för dem. En del av Maastrichtavtalets text på det ekonomiska området liksom framväxten av den sociala dimensionen var en kodifiering av ett samarbete som spontant har vuxit fram underifrån.
EU:s riktmärken för den ekonomiska utvecklingen — låg inflation, låga räntor, sunda statsfinanser och stabil växelkurs — ligger i linje med regeringens ekonomiska politik. Det finns således ingen motsättning mellan EU:s kriterier på stabilitet och de långsiktiga målen för regeringens ekonomiska politik.
Regeringens inställning till deltagande i EMU:s valutaunion, såsom den kom till uttryck i den svenska förhandlingspositionen rörande EMU, har tidigare presenterats i Riksdagen. Positionen innebär att Sverige vill delta i den framväxande ekonomiska och monetära unionen. Angående formerna för beslut gäller följande. Om Sverige kommer att delta i en tredje fas av EMU beror dels på när vi uppfyller inträdeskraven, dels på om vi själva vill. Sverige kommer inte att automatiskt bli medlem i den slutliga valutaunionen enbart för att vi ratificierar medlemskap i EU. Sverige har i förhandlingarna anmält, och detta har noterats till protokollet, att Riksdagen har det slutliga avgörandet.
4.5.2 Ekonomiska risker som är förenade med ett utanförstående
Om Sverige inte skulle kunna erbjuda samma stabilitet och infiytande åt företag med verksamhet i Sverige som deras konkurrenter har, kommer det att motverka att investeringar lokaliseras till Sverige. Att producera i Sverige blir då förenat med en konkurrensnackdel i förhållande till producenterna i EU. Detta kan för många branscher i Sverige bli ett betydande problem eftersom industri— och tjänsteproduktion under senare år blivit internationellt allt mera lättrörlig mellan länder som inte skiljer sig märkbart beträffande traditionella komparativa fördelar men däremot skiljer sig åt beträffande institutioner, marknadsstorlek och geografiskt läge. Allt annat lika bör man därför räkna med att färre svenska och utländska investeringar lokaliseras till Sverige vid utanförskap. Sannolikt påverkas även investeringarnas karaktär. Svenska underleverantörer kommer genom medlemskapet att ges en starkare ställning när de förhandlar om kontrakt från andra EU—lånder eftersom underleverantörerna med fog kan hävda att de på ett lika förutsägbart sätt som konkurrenterna kan ingå som en länk i en längre produktionskedja. Därmed kommer fler underleverantörer att bygga ut sin produktionskapacitet än om Sverige står utanför. Det är rimligt att tro att investeringarna vid medlemskap skulle bli mera teknologiintensiva till sin natur. Om Sverige ställer sig utanför EU, kan näringslivet komma att riskera att inriktas mera på produktion av mer osofistikerade varor och
Prop. 1994/95: 19
47
tjänster.
Om inget annat förändras blir således konsekvensen för svensk ekonomi dels färre investeringar, dels att de investeringar som trots utanförskapet naturligtvis ändå görs blir av mindre tillväxtfrämjande karaktär. I båda fallen är verkningama negativa: lägre investeringskvot och ett näringsliv med sämre produktivitet, löne— och skattebetalningsförtnåga.
En sådan utveckling kommer emellertid troligen att utlösa motverkande mekanismer. Om investeringarna minskar faller sannolikt reallönema, vilket i sin tur påverkar inriktningen av investeringarna. En lägre tillväxttakt och lägre reallöner innebär att konsumtionsutrymmet växer långsammare, vilket begränsar utrymmet för offentliga insatser. Behovet att erbjuda potentiella investerare andra fördelar än EU—medlemskapet kan dessutom få konsekvenser för politikens inriktning, inte bara på ekonomins område, utan också när det t.ex. gäller ambitionsnivån på miljöns område.
Om utanförskapet leder till en ökad osäkerhet om Sveriges ekonomiska och politiska utveckling jämfört med EU-anslutna grannländer kan detta dessutom leda till att potentiella investerare och placerare begär en högre ränta som riskpremie. Denna effekt ebbar troligen ut, om Sverige under ett antal år visar sig föra en väl så stabil ekonomisk politik som EU—medlemmarna. men uppgiften att etablera och befästa denna trovärdighet ger ett begränsat manöverutrymme för den ekonomiska politiken för lång tid.
Sammanfattningsvis skulle ett uteblivet medlemskap inverka negativt på investeringsviljan och ränteskillnaderna mot omvärlden. De långsiktiga skadeverkningarna av denna utveckling kan dock motverkas av kompenserande mekanismer och åtgärder, t.ex. en svagare reallöncutveckling än i omvärlden och politiska beslut som gynnar investerare. Både den uteblivna tillväxten och de motverkande åtgärderna påverkar emellertid förutsättningama att uppnå den ekonomiska politikens mål under lång tid framöver.
Ekonomiska nackdelar av ett medlemskap har inte helt kunnat undvikas. Ett exempel är återregleringen av teko-importen. Denna reglering ger konkurrenslikställdhet för svenska teko—producenter vilket är betydelsefullt i sig men den är under en övergångstid till viss nackdel för svenska konsumenter. När det gäller jordbruket kan på motsvarande sätt sägas att anslutningen till EG:s jordbrukspolitik innebär en återgång från de senaste årens reformer i riktning mot en avreglering. Den ökade konkurrensen för livsmedelsindustrin är dock till fördel för de svenska konsumenterna.
Den mest påtaliga samhällsekonomiska nackdelen med ett medlemskap är den avgift som Sverige betalar till EU:s budget. Både ur ett samhällsekonomiskt och ett statsfinansiellt perspektiv måste kostnaden för avgiften emellertid vägas mot kostnaderna för att säga nej.
I det korta perspektivet skulle en högre ränteskillnad mot omvärlden och en långsammare nedgång i arbetslösheten vålla både samhällsekonomin och de offentliga finansierna kännbara förluster. För statsbudgeten innebär t.ex. varje procentenhet högre ränta drygt 10
Prop. 1994/95: 19
48
miljarder kronor i ökade ränteutgifter och en procentenhet högre arbetslöshet ca 5 miljarder kronor brutto enbart i ökad arbetslöshetsersätming och därtill sannolikt ökade arbetsmarknadspolitiska utgifter.
Det avgörande är emellertid utanförskapets inverkan på tillväxten. Det går inte att med säkerhet fastställa skillnaden mellan ett medlemskap och att ställa sig utanför, bl.a. på grund av osäkerheten om EES-avtalets stabilitet. Risken att skillnaden och vad som krävs för att kompensera den slår mot investeringarna och den ekonomiska utvecklingen är emellertid påtaglig. I detta perspektiv kan budgetbidraget ses som den försäkringSpremie Sverige erlägger för att befästa vad som uppnåtts genom EES—avtalet, för att garantera att Sverige får möjlighet att ta del av EU-samarbetets vidgning till nya områden, och för att säkra ett svenskt inflytande över såväl den inre marknaden som övriga EU—insatsers utformning.
4.5.3 Medlemsavgiften och statsbudgeten
Med utgångspunkt från nuvarande ekonomiska prognoser kan medlemsavgiften till EU—budgeten för år 1995 preliminärt beräknas till drygt 18 miljarder kronor. Belastningen på statsbudgeten blir emellertid betydligt lägre. Genom det framförhandlade avtalet erhåller Sverige under de fyra första åren av medlemskapet återbetalningar med ca 4,4 mdkr år 1995, ca 3,9 mdkr år 1996, ca 0,7 mdkr år 1997 och ca 0,3 mdkr det fjärde året. Detta reducerar Sveriges avgift till EU—budgeten för år 1995 till ca 14 mdkr. Därtill kommer möjligheter att minska vissa andra statsutgifter genom medlemskapet. t.ex. utgifter för ungdomsarbetslöshet, bistånd, arealbidrag, EES och forskning.
Sammantaget kommer belastningen på statsbudgeten för år 1995 att understiga 10 miljarder kronor. De statsfinansiella villkoren sätter hårda restriktioner för nya åtaganden. Ett medlemskap får sammantaget inte öka de administrativa kostnaderna i statsförvaltningen. Krav på svensk medfinansiering som uppkommer vid deltagande i EU:s program och stöd måste finansieras. Inriktningen skall vara att detta främst skall ske inom ramen för redan anvisade sektorsmedel. I de fall EU:s politik direkt ersätter den nationella politiken måste resurserna återföras till statsbudgeten och bidra till finansieringen av medlemsavgiften. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med en samlad bedömning av budget— och anslagseffekterna av ett svenskt EU-medlemskap.
Rätten att delta i EU:s program och stöden till olika politikområden ger upphov till s.k. återfiöden till den svenska ekonomin. Dessa är betydande främst till jordbrukssektorn och regionalpolitiken men även för forskningsområdet.
Återflödets storlek inom EU är beroende av sådana förhållanden i mottagarlandet som låga inkomster och regionala problem. Att Sverige inte tillhör de europeiska länder som på allvar kvalificerar sig i dessa avseenden är glädjande och inte något att beklaga.
Ett missförstånd som finns i debatten är att statsbudgeten vid ett
-l Riku/(lem [994-595 [.ru/nl. Nr 19. Del I.
Prop. 1994/95: 19
49
medlemskap skulle försvagas, t.ex. genom att momsen måste sänkas med flera tiotals miljarder kronor per år. Det resonemanget bygger på siffror från tiden före deprecieringen av den svenska kronan och på en orealistisk föreställning om gränshandelns känslighet för prisskillnader.
Före november 1992 låg Sveriges konsumentprisnivå på ungefär samma nivå som i övriga Norden och ca 20 % över Tysklands. Om det funnes stora prisskillnader mellan Sverige och EU skulle en momssänkning framtvingas för att få ner den svenska prisnivån till omvärldens. På så sätt skulle man hejda svenska konsumenter från att ägna sig åt omfattande gränshandelsimport och från att betala moms i grannlandet i stället för i Sverige.
Sedan november 1992 har dock den svenska kronan deprecierats med 20— 25 % mot ecun. Därmed har svenskarnas kostnader för att handla i t. ex. Tyskland och Danmark ökat 1 motsvarande grad. Även med en viss appreciering av kronan framöver kommer effekten på gränshandeln att bli marginell för mycket lång tid.
Det som gör att beskattningen i en internationaliserad värld får anpassas till omvärldens skatter är att vissa skattebaser försvinner utomlands om de belastas alltför hårt. I princip kan dock detta motverkas genom att i motsvarande mån höja skatten på de skattebaser som har svårt att flytta utomlands (skatteväxling).
4.6 Miljö
Alltfler av miljöproblemen är gränsöverskridande till sin natur. Försurningen av mark och vatten är ett dominerande föroreningsproblem i Sverige som till helt övervägande del härrör från källor utomlands. Liknande situationer råder i andra europeiska länder.
Övergödning i form av alltför stor tillförsel av näringsämnen till Östersjön och Kattegatt har lett till syrebrist och fiskdöd. Övergödning av skogs—. ängs— och hedmark beror till ca 80 % på kvävenedfall från utlandet.
Ett annat komplex av miljöproblem som också är gränsöverskridande är det som förknippas med varuhandel. dvs. de miljöproblem som sammanhänger med varors transporter, användning och slutliga omhändertagande.
Dessa och andra exempel pekar klart mot att många miljöproblem måste lösas i internationell samverkan. Sverige kan inte enbart genom egna åtgärder få bukt med t.ex. försurningsproblemen. Även andra länder måste förmås nedbringa sina utsläpp.
Inom miljöpolitiken har ett stort antal internationella avtal — globala och europeiska — tillkommit under de två senaste decennierna 1 syfte att nedbringa skadliga utsläpp till vatten och luft. Även i ekonomiska samarbetsorganisationer som OECD. GATT och Varldsbanken har miljöfrågorna fått en alltmer framträdande plats.
För bara 30 år sedan dominerades miljödebatten av lokala frågor; i dag har fokus förskjutits mot gränsöverskridande föroreningar samt regionala och globala problem.
Prop. 1994/95: 19
UI O
Miljöpolitiken inom EU—länderna utformas dels genom ländernas nationella beslut, dels genom gemensamma beslut inom unionen. Viktiga delar av miljöpolitiken ligger kvar hos medlemsländerna.
I dag omfattar EG:s miljöpolitik drygt 250 rättsakter till skydd för vatten, luft och mark.
EG:s senaste åtgärdsprogram, dvs. det femte, anger färdriktningen för gemenskapens miljöpolitik fram _till år 2000. Här syftar man till att förebygga miljöproblemen och till en ökad miljöhänsyn i alla samhällssektorer. Man förutser en ökad användning av marknadsanpassade styrmedel och bättre integrering av miljökostnaderna i priset på varor och service.
Regeringens utgångspunkt för EU—arbetet är att högsta ambitionsnivå skall gälla på miljöområdet. Genom den ökade miljöbelastning som utvecklingen medför om ingenting görs, krävs fortsatt ambitionshöjning av gemenskapens miljöpolitik.
En annan viktig utgångspunkt för Sveriges EU—politik är att säkerställa en hållbar utveckling, bl.a. såsom det reflekteras i Agenda 21 från 1992 års FN-konferens om miljö och utveckling. I korthet innebär detta ”en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra möjligheterna för framtida generationer att tillfredställa sina behov”. Detta är också en ledstjärna i EG:s femte miljöhandlingsprogram. Regeringen avser att inom ramen för en hållbar utveckling aktivt driva frågan om ett kretsloppsanpassat samhälle med bättre resursutnyttjande och minskade avfallsmängder som mål.
Genom ett medlemskap kommer Sverige att få helt andra möjligheter än i dag att påverka utformningen av EU:s miljöpolitik. Det ligger i Sveriges intresse att i samverkan med andra likasinnade europeiska länder få till stånd fler bindande regler på miljöområdet. Reglerna bör utformas så att de medför en hög nivå för miljöskyddet och så att enskilda medlemsländer kan tillämpa strängare krav.
Enligt anslutningsfördraget kommer Sverige att under fyra år behålla strängare kemikalieregler som för närvarande strider mot EG:s regler. Under en fyra års övergångstid kommer EG — med svensk medverkan — att se över sina regler. Genom medlemskapsförhandlingama har alltså inte Sverige enbart lyckats få behålla sina strängare regler utan också åstadkommit en översyn för att modernisera och skärpa EG:s regler.
Det har i många sammanhang lyfts fram att Sverige vid ett medlemskap skulle bidra till att unionen förstärker sin miljöpolitik. Bl.a. Europaparlamentet har i sin resolution med anledning av anslutningsfördraget lyft fram miljöfrågorna som ett område där Sveriges kunskaper och politik välkomnas.
Avgörande för om ett medlemskap medför fördelar för Sveriges miljö blir i vilken utsträckning Sverige kan få gehör för strängare miljökrav på en rad områden. Exemplen från Danmark och Nederländerna visar tydligt att även små länder kan ha ett stort inflytande över EG:s miljöpolitik. Det fordrar dock en väl genomtänkt strategi, gott faktaunderlag och skickliga förhandlare. Europaarbetet på miljöområdet måste ges en hög prioritet i regeringens och myndigheternas arbete.
Prop. 1994/95: 19
4.7 EU — möjligheternas union Prop. 1994/95:19
Gemensamma utmaningar måste mötas gemensamt — över nationsgränserna. Den tiden är förbi då varje land ensamt kunde ha full kontroll över och själv finna lösningarna på sina problem.
Nationerna i Europa kan inte längre räkna med att de har möjlighet att agera sjäIVStändigt. Detta gäller inom snart sagt varje del av samhällslivet. Internationaliseringen har påverkat ekonomin och produktionssystemen, men också sådant som kultur, information, medier och transporter. Ekonomisk politik, säkerhetspolitik och miljöpolitik har redan framhävts i det föregående. Det ökade ömsesidiga beroendet gör att nationella politiska medel måste kompletteras med medel som utformas i samarbete med andra länder. På en rad områden stannar inte utmaningama vid gränserna. Politiken kan inte bara. vara nationell när utmaningarna är internationella.
Ett visst mått av överstatlighet och gemensamma rättsregler är, som tidigare sagts, en förutsättning för att få till stånd inre marknaden. Det är särskilt viktigt för små länder att utöva inflytande och hävda sin rätt. Behovet av överstatlighet är påtagligt inom en rad områden. Det är dock viktigt att komma ihåg att utövandet av denna överstatlighet sker genom samverkan mellan demokratiska stater som inom ett antal väldefinierade områden låter gemensamt tagna beslut ha företräde framför nationell lagstiftning.
Sverige kan i likhet med övriga nordiska länder på många områden tillföra mycket vid ett medlemskap i Europeiska unionen. Detta gäller både i sak och i form. Unionen ger oss möjligheter att påverka den europeiska utvecklingen som vi annars inte skulle haft. EU är för svensk del en möjligheternas union.
Vi anser att den ökade betoning unionen lägger på öppenhet och insyn är bra men måste utvecklas vidare. Utvecklingen ligger väl i linje med den svenska förvaltningens traditionellt stora öppenhet. På detta område för vi med oss grundläggande principer och viktiga erfarenheter som vi gärna delar med oss av.
En stark europeisk union måste också vara öppen och generös mot omvärlden. Målet måste vara att EU utvecklas till ett brett alleuropeiskt samarbetsforum med intresse och engagemang för de globala problemen.
Uppräkningen av områden som behöver behandlas på gemensam europeisk nivå kan inte göras definitiv. EU är en process, där det inte finns någon för alltid given dagordning för samarbetet. Däremot kan vi som medlemmar vara med och påverka denna. Sverige kan medverka till att unionen arbetar för både svenska och europeiska intressen och för ett globalt ansvarstagande.
Sammantaget anser regeringen att Sverige bör ansluta sig till den europeiska unionen och att riksdagen följaktligen bör godkänna fördraget om anslutningen samt slutakten.
'Jl I'J
Andra delen
5 Historik
Ett krigstrött Europa försökte efter andra världskrigets slut skapa samarbetsformer som skulle säkra freden och förhindra att kontinenten i framtiden hemsöktes av krig och konflikter av det slag som plågat världsdelen i det förflutna. Det kan sägas att denna målsättning på det regiOnala planet motsvarade vad som på det globala planet är Förenta natiOnernas grundsyfte, ”att rädda kommande släktled undan krigets gissel”.
Medlen för att vinna de fredsbevarande politiska syftena var många. Inledningsvis gjordes ett försök att knyta ett antal västeurOpeiska länder allt närmare varandra i utrikes— och försvarspolitiskt hänseende. Ett försök att bilda en gemensam armé misslyckades dock är 1954. Redan tidigare inleddes emellertid ansträngningarna att med ekonomiska och handelspolitiska medel uppnå fredssyftet. Den handelspolitiska ut- vecklingen under åren efter andra världskriget kännetecknades även utanför Europa av en strävan efter ökat internationellt ekonomiskt samarbete och en liberalisering av världshandeln. Man såg det som angeläget att komma bort från mellankrigstidens och de första efter- krigsårens protektionism och bilateralism i handeln och att i stället skapa förutsättningar för en rationell och mera omfattande internationell arbetsfördelning. Målet var ökad ekonomisk tillväxt, sysselsättning och välstånd som förutsättningar för fred, demokrati och stabilitet.
Genom samarbete i Organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete (OEEC). bildad år 1948, kunde under l950—talet en av- veckling av de kvantitativa handelshindren successivt genomföras.
Däremot hade man inom OEEC föga framgång i försöken att genom- föra motsvarande åtgärder på tullområdet. Det är bl.a. mot denna bakgrund som man får se de regionala integrationssträvanden som började göra sig alltmer gällande i Västeuropa.
Redan under 1940—talet inledde Belgien, Nederländerna och Luxem- burg — Beneluxländerna — ett samarbete som resulterade i en tullunion och senare även i en ekonomisk union. År 1952 slöt sig dessa länder samman med Frankrike, Västtyskland och Italien i den europeiska kol— och stålgemenskapen (EKSG). Organisationen avsåg att samordna de deltagande ländernas kol— och stålindustri. Syftet var både ekonomiskt och politiskt. Genom att skapa ett ramverk för kol— och stålindustrierna och sedermera en allmän ekonomisk integration ville man skapa garantier för att inget enskilt land skulle kunna rusta upp utan kontroll. Länderna kom. snart att sträva mot ett mer omfattande samarbete.
Den är 1947 grundade s.k. Europarörelsen inspirerade till bildandet av EurOparådet år 1949. Sverige blev medlem i organisationen från början. I Europarådet ingår i dag 32 länder. Bland dessa återfinns samtliga nuvarande EU—stater. Skyddet av de mänskliga rättigheterna var redan från början en av Europarådets viktigaste uppgifter. Konventionen om de mänskliga rättigheterna undertecknades år 1950. De konventionsskyddade
Prop. 1994/95: 19
53
rättigheterna har sedan utökats vid flera tillfällen.
Medan kol— och stålgemenskapen gradvis genomfördes, förberedde medlemsländerna en utvidgning av det ekonomiska samarbetet. I mars 1957 undertecknade de Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) eller Romfördraget. Genom Romför— draget åtog sig de sex medlemsländerna i EKSG inte bara att bilda en tullunion med en gemensam jordbrukspolitik som en viktig beståndsdel, utan också att successivt gå vidare mot ett alltmer intensivt ekonomiskt och politiskt samarbete. För detta ändamål skapades ett antal institutioner med i vissa fall överstatlig kompetens. Samtidigt med Romfördraget undertecknades också Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom). Den 1 januari 1958 inledde dessa båda gemenskaper sin verksamhet.
Medan förhandlingarna om att upprätta EEG ännu pågick, beslöt OEEC:s ministerråd att undersöka möjligheterna att bilda ett frihandels- område omfattande samtliga OEEC—länder. Det planerade EEG skulle ingå i detta som en särskild enhet. Syftet var att hindra att bildandet av EEG skulle leda till en splittring av Västeuropa. Dessa förhandlingar blev dock resultatlösa och avbröts i slutet av år 1958. Sju av länderna utanför EEG, däribland Sverige, tog då upp överläggningar om att skapa ett frihandelsområde av mer begränsad omfattning. År 1960 slöts den s.k. Stockholmskonventionen genom vilken den europeiska frihandelssam- manslutningen EFTA bildades. De första medlemmarna var Danmark, Norge, Portugal, Schweiz, Storbritannien, Sverige och Österrike. Senare tillkom Finland och Island. Liechtenstein blev medlem av EFTA så sent som år 1992. Två målsättningar angavs för organisationen: dels att skapa ett frihandelsområde för industrivaror, dels att skapa ett bättre utgångs— läge för eventuella förhandlingar med EEG.
Parallellt med strävandena att utvidga det ekonomiska och handelspoli— tiska samarbetet i Västeuropa pågick i Norden omfattande utredningar som resulterade i en plan för en nordisk tullunion. När de nordiska länderna är 1959 skulle ta ställning till planen visade det sig emellertid att det inte fanns politiska förutsättningar att genomföra denna. Ett väsentligt element i planen — tullfriheten mellan de nordiska länderna — kunde dock förverkligas genom EFTA:s tillkomst.
Under 1960—talet präglades handelspolitiken i Västeuropa — vid sidan av den interna utvecklingen inom de två handelsblocken — av ansträng— ningarna att få till stånd en enda gemensam marknad i Västeuropa. Sommaren 1961 ansökte Storbritannien om medlemskap i EEG. Danmark och Norge följde det brittiska exemplet medan Sverige, Schweiz och Österrike ansökte om s.k. association.
Sveriges associationsansökan syftade till ett svenskt deltagande i EEG—samarbetet med de förbehåll som föranleddes av den svenska neutralitetspolitiken. Förhandlingar inleddes mellan EEG och de länder som ansökt om medlemskap, i första hand Storbritannien. De avbröts i början av år 1963 efter ett franskt veto mot brittiskt inträde i EEG.
Det interna arbetet inom EFTA och EEG drevs i gengäld med stor framgång. Tullavvecklingen mellan medlemsländerna i EFTA var genomförd år 1966. Inom ramen för EEG skapades en tullunion samt en
Prop. 1994/95: 19
gemensam jordbruks— och handelspolitik.
Våren 1967 ansökte Storbritannien tillsammans med Norge, Danmark och Irland återigen om medlemskap i EEG. I juli samma år förnyade Sverige sin ansökan och denna gång uteslöts ingen av de samarbetsformer som Romfördraget förutser. Avgörande för svensk del var att de förbehåll som neutralitetspolitiken föranledde kunde tillgodoses. Denna öppna ansökan får ses mot bakgrund av den nedtoning av det överstatliga elementet i samarbetet, som blev följden av den s.k. Luxemburg- kompromissen från år 1966, genom vilken medlemsländerna i praktiken gavs vetorätt i frågor som betraktades som vitala från nationell synpunkt. Några egentliga förhandlingar kom inte till stånd denna gång och samtalen avbröts återigen på grund av ett franskt veto mot ett brittiskt inträde.
I detta läge aktualiserades ännu en gång frågan om ett utvidgat nordiskt ekonomiskt samarbete. Våren 1968 inleddes de utredningar och förhandlingar som utmynnade i ett förslag till utvidgat nordiskt samarbete i tullunionens form, den s.k. Nordek—planen. Nordek kom dock aldrig att förverkligas.
Ett tredje försök att utvidga EEG gjordes år 1969. Förhandlingar om medlemskap inleddes med Storbritannien, Irland och Danmark, vilka utmynnade i att dessa länder inträdde i gemenskapen den 1 januari 1973. Även Norge hade undertecknat anslutningsfördraget, men sedan en majoritet i en rådgivande folkomröstning uttalat sig mot en anslutning beslöt Norge att inte ratificera det.
Jämsides med dessa förhandlingar fördes överläggningar mellan EEG och de återstående EFTA—länderna. Från svensk sida gjordes inga andra förbehåll i förhandlingarna än dem som föranleddes av neutralitetspoliti— ken. Varken tullunion eller deltagande i den gemensamma jordbrukspoli- tiken uteslöts. Liksom vid 1967 års ansökan lämnades formen för samarbetet öppen.
Vid slutet av år 1970 kom enhetstanken åter i blickfånget genom Davignon— och Wernerrapporterna, uppkallade efter respektive upp- hovsman.
I enlighet med Davignonplanen, officiellt benänmd Luxemburgrappor- ten. kom EG—länderna överens om målen för ett utrikespolitiskt samarbete. Dessa mål skulle vara
77
— att genom regelbundet utbyte av information samt konsultationer försäkra sig om bättre ömsesidig förståelse av de stora internationella problemen — att stärka medlemsländernas solidaritet genom att främja harmonise- ring av deras åsikter, samordning av deras positioner och, där det visar sig möjligt eller önskvärt, gemensamt handlande”.
Därmed var grunden lagd för det närmare utrikespolitiska samarbete mellan medlemsländerna som kom att kallas det europeiska politiska samarbetet (EPS). Det bör noteras att samarbetet ägde rum utanför EG:s institutionella ram och hade mellanstatlig karaktär.
Wernerplanen syftade till bildandet av en ekonomisk och monetär union med gemensam valuta. Valutaunionen skulle vara genomförd år 1980.
Prop. 1994/95: 19
55
Med tiden skulle unionen även utveckla en gemensam ekonomisk politik. Denna plan förverkligades emellertid aldrig.
Med Davignone och Wernerplanerna ändrades förutsättningama för Sveriges position i de påbörjade förhandlingarna. Regeringen konstatera— de i mars 1971 att ett svenskt medlemskap i gemenskaperna inte var en realistisk möjlighet för Sveriges del. En svensk medverkan i det utrikespolitiska samarbete mellan EG:s medlemsländer som beslutats på grundval av Davignonrapporten förklarades inte vara förenlig med den svenska neutralitetspolitiken. Det konstaterades också att ett svenskt deltagande i en ekonomisk och monetär union inte kunde förenas med den självständighet som neutralitetspolitiken förutsatte.
Förhandlingarna mellan Sverige och EEG avslutades i juli 1972. De resulterade i ett frihandelsavtal för industrivaror. Avtalet trädde i kraft den 1 januari 1973. Bilaterala frihandelsavtal av samma karaktär slöts mellan EEG och övriga EFTA—länder. Sverige ingick motsvarande avtal med EKSG. Den frihandel som uppnåtts mellan EFTA—länderna bevarades i stort i avtalen och kom successivt att omfatta hela EFTA/EG— området.
Oljekrisen år 1973 fick långtgående negativa konsekvenser för de västeuropeiska länderna. Tillväxten minskade samtidigt som inflation och arbetslöshet sköt i höjden. Nationella problem prioriterades framför internationellt samarbete. I EFTA—samarbetet var Stockholmskon— ventionens ambitioner på frihandelsområdet i huvudsak infriade. Tonvikten lades nu på att undanröja tekniska handelshinder. En del framsteg gjordes men takten i arbetet var inte påfallande hög.
EG—arbetet präglades under större delen av 1970—talet och början av 1980—talet av budgetfrågan, som kom att försvåra samarbetet i övrigt. Det visade sig svårt att inordna Storbritannien i den gemensamma jordbrukspolitiken och dess finansiering. Integrationsprocessen gick långsamt. Dock kan det noteras att det informella samarbete som Davignonplanen lagt grund för utvecklades. Ett förstärkt valutasamarbete. EMS, inleddes år 1978.
År 1981 utvidgades gemenskapen med Grekland. För svensk del präglades de ekonomiska relationerna till Europa i hög grad av frihandeln inom EFTA. Samtidigt genomfördes gradvis frihandel för industrivaror också gentemot EG:s medlemsländer inom ramen för vårt frihandelsavtal med EEG.
Den 1 januari 1984 var den successiva tullavvecklingen mellan den europeiska gemenskapen (EG) och EFTA:s medlemsländer genomförd. Därmed hade ett frihandelsområde för industrivaror omfattande fler än 350 miljoner människor skapats. Ett nytt viktigt steg i relationerna mellan EFTA—länderna och EG togs i april 1984, då ett första gemensamt ministermöte EG/EFTA hölls i Luxemburg. Ministrarna enades vid mötet om en deklaration som lade den politiska grunden för ett utvidgat samarbete mellan EG och EFTA:s medlemsländer, med yttersta mål att skapa ett dynamiskt europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES) omfattande hela Västeuropa. Sverige tillhörde initiativtagarna till deklarationen.
Den 1 januari 1986 inträdde Spanien och Portugal i gemenskapen.
Prop. 1994/95:19
56
EG—kommissionen lade i juni 1985 fram en vitbok med samman- fattande förslag om hur gemenskapens ursprungliga målsättning borde kunna uppnås. Denna sammanfattades i begreppet gränslös inre marknad med fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och personer, vilken enligt vitboken skulle vara genomförd vid utgången av år 1992. Senare samma år höll EG:s medlemsländer en konferens om revidering av besluts- reglerna i bl.a. Romfördraget.
Härvid enades man om den europeiska enhetsakten, som förutom en ändring av gemenskapens beslutsregler också innehåller bestämmelser om EG:s inre marknad, valutapolitik, regionalpolitik, forskning och utveckling, utrikes— och säkerhetspolitik, socialpolitik, miljövård och förhållandet mellan EG:s institutioner. Enhetsakten trädde i kraft den 1 juli 1987. Genom den skapades de institutionella förutsättningama — bl.a. införande av beslut med kvalificerad majoritet — för att genomföra vitbokens målsättning.
EG:s beslut om den inre marknaden ändrade också förutsättningama för samarbete mellan Sverige och EG. Det stod alltmer klart att visionen om ett EES. som den gestaltade sig vid ministermötet i Luxemburg, knappast skulle kunna förverkligas genom den gradvisa utvidgning av samarbetet som skett inom Luxemburgdeklarationens ram. Den dåvaran— de regeringen lade därför hösten 1987 fram en proposition om Sverige och den västeuropeiska integrationen (prop. 1987/88:66) i vilken riktlinjerna för ett breddat och fördjupat samarbete med EG lades fast. Målsättningen var att Sverige tillsammans med övriga EFTA—länder skulle bli delaktigt i den inre marknaden. Riksdagen konstaterade också (bet. 1987/88zUU24) att Sverige borde eftersträva ett så nära och varaktigt samarbete med EG som möjligt på alla de områden som omfattas av den inre marknaden. Som mål angavs, att integrationsarbetet skulle leda till samma fördelar och åtaganden för medborgare, företag och institutioner i Sverige som i EG:s medlemsländer. Man fastslog också att ett svenskt medlemskap inte var ett mål för de förhandlingar som då förestod.
Under år 1988 intensifierades samarbetet mellan EFTA och EG. Vid EFTA:s ministerrnöte i Tammerfors i juni 1988 lades på svenskt initiativ en handlingsplan för ett breddat samarbete fast. EFTA—länderna inledde under hösten 1988 samtal med EG om förutsättningama för ett samarbete i linje med handlingsplanen. I ett tal inför Europaparlamentet i januari 1989 föreslog EG—kommissionens ordförande Jacques Delors att samarbetet med EFTA—länderna skulle breddas och ges en fastare ram. Förslaget välkomnades av EFTA—ländernas regeringschefer vid ett möte i mars samma år. Det blev upptakten till en intensiv dialog om det framtida samarbetets utformning. Under sommaren och hösten 1989 kartlades de möjliga samarbetsområdena. Därtill diskuterades den institutionella och rättsliga ramen för samarbetet. Kartläggningen utmynnade i den samstämmiga bedömningen att det fanns förutsättningar för förhandlingar om ett EES—avtal. Vid ett gemensamt ministermöte mellan EG och EFTA den 19 december 1989 beslutades att formella förhandlingar om ett brett upplagt avtal skulle inledas, vilket också skedde den 20 juni 1990. Förhandlingarna skulle avslutas så snart som
Prop. 1994/95: 19
57
möjligt oCh avtalet träda i kraft den 1 januari 1993, samtidigt med att EG:s inre marknad förverkligades.
EES—avtalet innebär att de deltagande EFTA—länderna i väsentliga avseenden omfattas av EG:s inre marknad. Genom avtalet skapas fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och personer mellan EG och de EFTA—länder som deltar, samt mellan dessa länder inbördes. Dessa länder övertar, med begränsade övergångsordningar och särlösningar, de harmoniserade regler som EG har utarbetat under årens lopp beträffande bl.a. säkerhetsbestämmelser för produkter, offentlig upphandling, immaterialrätt, transport, finansiella tjänster, etableringsrätt och erkännande av utbildningar. Genom avtalet mellan EFTA—länderna om upprättande av en övervakningsmyndighet och en domstol skapas organ för övervakning av efterlevnaden av avtalet beträffande bl.a. konkurrens- regler. Ett omfattande samarbete inleds på en rad näraliggande områden såsom miljö, konsumentpolitik, små och medelstora företag, forskning. utbildning och statistik. EFTA—ländema kommer också ha möjlighet att medverka i förberedandet av nya regler.
Avtalet irmebär däremot inte att EFTA—länderna ansluter sig till EG:s tullunion och gemensamma handelspolitik; det innebär inte frihandel med fiskeprodukter, jordbruksvaror och livsmedelsprodukter i första för- ädlingsledet och heller inte någon harmonisering på skatteområdet. Gränskontrollerna och ursprungsreglerna mellan EU— och EFTA-länderna kan därmed heller inte avskaffas.
Förhandlingarna avslutades i februari 1992. För svensk del godkändes avtalet av riksdagen i november 1992 (prop. 1991/92:170/, bet. 1992/93zEU1, rskr. 1992/93: 18). 1 Schweiz förkastades emellertid avtalet i en folkomröstning i december samma år, vilket ledde till att det inte kunde träda i kraft som planerat den 1 januari 1993. samtidigt med att EG:s inre marknad skulle vara genomförd. I stället utarbetades, under svenskt ordförandeskap, ett protokoll för anpassning av avtalet, som undertecknades i mars 1993. Protokollet innebär att Schweiz inte är part i avtalet. För Liechtenstein. som sedan 1920—talet ingår i en tullunion med Schweiz. gäller särskilda lösningar.
Avtalet trädde i kraft den 1 januari 1994, efter det att samtliga EU:s medlemsstater, resterande EFTA—länder samt Europaparlamentet hade godkänt såväl avtal som protokoll. Vid samma tidpunkt trädde i Sverige också lagen (1992: 1317) om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES) i kraft liksom annan lagstiftning som är knuten till EES—avtalet.
I maj 1994 godkände riksdagen ändringar i EES—avtalet och avtalet mellan EFTA-staterna om upprättande av en övervakningsmyndighet och en domstol (prop. 1993/94:203, bet. 1993/941UU23, rskr. 1993/941367). Ändringarna innebär att ytterligare ett antal rättsakter tas in i EES—avta- let. Dessa rättsakter har antagits av EG under tiden den 1 augusti 1991 — den 31 december 1993. Rättsaktema uppgår till närmare femhundra och berör i stort alla de sakområden som ingår i EES—avtalet. Ändringar- na trädde i kraft den 1 juli 1994.
Under tiden som EES—förhandlingama pågick och den inre marknaden närmade sig sin fullbordan fortsatte den interna utvecklingen inom EG. De stora och inbördes sammanhängande frågor som särskilt stod i fokus
Prop. 1994/95: 19
58
för diskussionen var en ekonomisk och monetär union, en politisk union och EG:s roll i världspolitiken samt hur dess framtida institutioner och beslutsformer skulle utformas, särskilt med tanke på en framtida utvidgning.
Genom den dramatiska utvecklingen som inleddes med Berlinmurens fall är 1989 ändrades förutsättningama för den svenska utrikes— och säkerhetspolitiken. De central— och östeuropeiska liksom de baltiska länderna vann sin frihet. Tyskland återförenades. Sovjetunionen upplöstes liksom Warszawapakten. Det kalla kriget upphörde. Mot bakgrund av detta nya läge ansökte Sverige om medlemskap 1 EG.
Österrike hade ansökt om medlemskap i EG redan år 1989. Den svenska regeringen gjorde hösten 1990 en hemställan till riksdagen om att ta ställning för medlemskap i EG.
Riksdagen uttalade i december samma år, mot bakgrund av det förändrade läget i Europa, att den fann att ett svenskt medlemskap i EG ligger i vårt lands nationella intresse. Sverige lämnade därefter in en ansökan till EG:s ministerråd den 1 juli 1991. Finland och Norge gjorde det under loppet av år 1992.
Riksdagen konstaterade också med brett parlamentariskt stöd att ”ett fullvärdigt deltagande i det europeiska samarbetet, redan nu inom ESK och vid ett medlemskap även inom den europeiska unionen, är tvärtom en förutsättning för att ett land skall kunna påverka utvecklingen och aktivt bidra till att skapa en ny freds— och säkerhetsordning på vår kontinent”. Riksdagen slog också fast att ”den militära alliansfriheten förutsätter inte att Sverige i något annat avseende skulle behöva ålägga sig restriktioner vad gäller deltagandet i det framväxande, mångfacettera- de europeiska samarbetet” och att ett medlemskap i EG var således förenligt med den svenska alliansfriheten.
Den omvälvande utvecklingen 1 Östeuropa fick också stor betydelse för EG. Genom det tyska enandet ar 1990 införlivades det forna Östtyskland EiG. Det blev nödvändigt för gemenskapen att ta ställning till relationer- na med de övriga östeuropeiska länderna, särskilt de s.k. reforrnländerna Tjeckoslovakien, Polen och Ungern. vilka också tydligt deklarerade sin önskan att bli medlemmar i EG. Dessa länder sökte en allmän västlig förankring. I första hand kunde detta ske med handelspolitiska medel. Fördjupade handels— och samarbetsavtal slöts år 1990 mellan EG och dessa länder. EG— kommissionen fick vidare samordningsansvaret för de gemensamma biståndsinsatsema gentemot Östeuropa inom ramen för den s.k. G— 24 processen. Trycket ökade på gemenskapen att bygga ut sitt eget samarbete för att möta de nya utmaningarna. Under år 1994 har såväl Ungern som Polen inlämnat formella medlemskapsansökningar.
EG—länderna beslöt år 1990 att tillsätta två parallella särskilda regeringskonferenser som båda inleddes i slutet av året. Den ena fick uppgiften att behandla bl.a. gemenskapsinstitutionernas roll, förut- sättningama för en gemensam utrikes— och säkerhetspolitik samt en utvidgning av gemenskapskompetensen till nya områden.
Den andra fick uppgiften att bestämma innehållet i och tidtabellen för den följande utvecklingen mot en ekonomisk och monetär union. Regeringskonferenserna om det fördjupade samarbetet avslutades i
Prop. 1994/95: 19
59
december 1991 genom att länderna i Maastricht enades om ett fördrag som innebar en väsentlig fördjupning av samarbetet inom en europeisk union.
Fördraget om Europeiska unionen (Maastrichtfördraget) vilar på tre s.k. pelare. Den första av dem är det traditionella gemenskapsarbetet, där gemenskapens kompetens utvidgas till nya områden, t.ex. kultur, folkhälsa och alleuropeiska nät samt att gemenskapens kompetens utvecklas på vissa områden, t.ex. miljöpolitik, en politik på det sociala området samt främjandet av forskning och teknisk utveckling. Allt detta sker inom ramen för de grundläggande fördragen. Till den första pelaren hör också Maastrichtfördragets bestämmelser om en ekonomisk och monetär union. Unionen avses genomföras i tre etapper. De två första etapperna har redan inletts. De innefattar bl.a. upprättandet av Europeiska monetära institutet, fria kapitalrörelser och en förstärkt ekonomisk—politisk samordning. Den tredje etappen inleds i enlighet med Maastrichtfördragets intention med upprättandet av en europeisk centralbank (ECB) och därefter införande av en gemensam valuta.
Det sker också en utvidgning av möjligheterna att fatta beslut med kvalificerad majoritet, samtidigt som Europaparlamentet får en faktisk medbestämmanderätt på en rad områden. Samtidigt införs den s.k. subsidiaritetsprincipen, som innebär att gemenskapen — i de fall där den inte ensam är behörig — enbart skall behandla ett område om målet inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och därför bättre genomförs av gemenskapen. ] fördraget ingår också ett ”socialt proto— koll” som framför allt behandlar arbetsrättsliga frågor och arbetarskydds- frågor. Detta protokoll har Storbritannien ställt sig utanför. Ett ”unions— medborgarskap" införs. Det innebär framför allt att medborgare i alla medlemsländer får rätt att bosätta sig inom hela gemenskapen samt möjlighet att rösta och kandidera i kommunalval.
Den andra pelaren är en fördjupad gemensam utrikes— och säkerhets- politik (GUSP), som skall knytas närmare de traditionella EG—organen. Alla beslut inom GUSP kräver i princip enhällighet. GUSP skall på lång sikt även omfatta en utformning av en gemensam försvarspolitik, ”som med tiden skulle kunna leda till ett gemensamt försvar”. Steg i denna riktning kräver enhälliga beslut och ratifikation av medlemsländerna.
Den tredje pelaren gäller inrikespolitiskt och rättsligt samarbete, där samarbetet helt skall baseras på enhällighet. Detta omfattar bl.a. polissamarbete mot terrorism, internationell brottslighet och olaglig narkotikahandel samt civil— och straffrättsligt samarbete.
Maastrichtfördraget ratificerades under år 1992 av flertalet med- lemsstater. I Danmark förkastades fördraget av majoriteten i en folkomröstning i juni 1992. Detta ledde till förhandlingar mellan Danmark och de andra medlemsländerna om tilläggsbeslut och tolkningar till fördraget. Dessa tillägg och tolkningar skulle tillgodose väsentliga danska önskemål beträffande bl.a. försvarspolitiken. slutskedet av den ekonomiska och monetära unionen samt det europeiska medborgarskapet. En sådan överenskommelse träffades vid regeringschefernas möte i Edinburgh i december 1992 och godkändes i en ny dansk folkomröstning den 18 maj 1993.
Prop. 1994/95: 19
60
Storbritannien ratificerade fördraget i augusti 1993 efter en lång parlamentarisk process. Fördraget prövades också av den tyska för- fattningsdomstolen som i oktober samma år konstaterade att det var förenligt med den tyska förbundsrepublikens konstitution. Den 1 november 1993 trädde avtalet slutligen i kraft. Den europeiska unionen var därmed verklighet.
Vid EG:s toppmöten i Lissabon i juni 1992 och i Edinburgh i december samma år beslöt EG:s medlemsstater att inleda förhandlingar om medlemskap för Österrike, Sverige, Finland och Norge.
Detta skulle ske utan att först genomföra några större institutionella reformer, vilket ”EG—kommissionen ursprungligen hade föreslagit. Ej heller ansågs det nödvändigt att avvakta ratificeringen av Maastrichtför- draget innan förhandlingarna kunde inledas.
För de tre förstnämnda ländernas del inleddes förhandlingarna vid ett gemensamt ministerrnöte den 1 februari 1993. Vid detta tillfälle formulerade Sverige sina huvudsakliga förhandlingsståndpunkter. Förhandlingarna med Norge inleddes formellt i april samma år. För svensk del ägde det sista förhandlingsmötet rum den 12 april 1994. De svenska förhandlingsmålen hade då i allt väsentligt uppnåtts. EL' godkände avtalet i maj och undertecknandet skedde den 25 juni 1994.
Efter det att förhandlingarna om villkoren för ett svenskt medlemskap i EU avslutades blev Sverige liksom de övriga kandidatländerna passiva observatörer i Europeiska unionen. Observatörsskapet är indelat i två faser: det passiva och det aktiva observatörsskapet.
Det passiva observatörsskapet innebar att den svenska regeringen dels fick del av den dokumentation som ligger till grund för arbetet i de permanenta representanternas kommitté (Coreper I och II), dels rätt att delta som observatör vid mötena med denna. Sveriges ambassadör vid delegationen vid de europeiska gemenskaperna (EG) i Bryssel har således representerat Sverige vid Coreper II—mötena sedan början av maj 1994 och dennes ställföreträdare, ministern vid samma delegation, vid Coreper I—mötena.
Under det passiva observatörsskapet hade Sverige (och de övriga kandidatländerna) möjlighet att begära konsultationer i de fall då Coreper 1 och II behandlade frågor som befunnits vara problematiska för kandidatlandet i fråga.
Efter undertecknandet av anslutningsfördraget, vilket ägde rum i samband med Europeiska rådets (EU—ländernas stats— eller regeringsche- fer) möte på Korfu den 24—25 juni 1994 inträdde Sverige (och de övriga kandidatländerna) i den aktiva observatörsfasen. Under denna inbjuds Sverige att delta. utöver i de permanenta representanternas kommitté, vid ministerrådets möten och vid möten med de 150—tal arbetsgrupper som finns under rådet. Det aktiva observatörsskapet innebär också att Sverige får del av all den dokumentation som utgör underlag till dessa möten.
Sverige har full yttranderätt vid mötena och deltar med ett viktigt undantag på samma villkor som medlemsstaterna; till skillnad från de länder som redan är medlemmar saknar kandidatländerna rösträtt.
Observatörsfasen upphör vid ett inträde i unionen.
Prop. 1994/95: 19
61
6 Förhandlingarna m.m.
6.1 Förhandlingarnas gång
Sveriges ansökan om medlemskap i de europeiska gemenskaperna överlämnades till ministerrådets ordförande den 1 juli 1991 av dåvarande statsministern Ingvar Carlsson. Den 4 oktober samma år förklarade den tillträdande statsministern Carl Bildt i regeringsförklaringen att den första av de fyra stora uppgifter som skulle komma att dominera mandat- perioden var att fullt ut föra Sverige in i det europeiska samarbetet genom förhandlingarna om medlemskap i Europeiska gemenskaperna (EG).
Den svenska ansökan avsåg medlemskap i enlighet med den procedur som föreskrivs i artikel 237 i Romfördraget och i motsvarande artiklar i Fördraget om upprättandet av Europeiska kol— och stålgemenskapen samt i Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen. Enligt den rådande ordningen vid utvidgning av medlemskretsen lämnade EG:s ministerråd den svenska ansökan till kommissionen för dess utlåtande. Först efter att ha tagit ställning till ett sådant utlåtande från kommissionen skulle medlemsstaterna kunna fatta beslut om att inleda förhandlingar om medlemskap.
Som grund för sitt utlåtande gjorde konunissionen under det därpå följande året en analys av Sveriges förutsättningar att ikläda sig medlemskapets förpliktelser och av den påverkan på gemenskapen som ett svenskt medlemskap kunde förväntas få. Detta arbete skedde i praktiken i nära samverkan med svenska departement och myndigheter som kontinuerligt försåg kommissionen med underlag i form av statistiska uppgifter och utförliga beskrivningar av svenska förhållanden på alla relevanta politikområden. Därigenom etablerades redan på ett tidigt stadium en värdefull dialog som sedermera skulle visa sig underlätta de formella förhandlingarna.
När så Maastrichtfördraget om Europeiska unionen överenskoms i december 1991 och den svenska regeringen. efter att ha välkomnat detta. entydigt bekräftade att den syftade till ett fullt deltagande i samarbetet också på de nya politikområdena. kunde arbetet intensifieras med sikte på ett färdigt kommissionsutlåtande sommaren 1992. Processen fick en ytterligare betydelsefull impuls vid Europeiska rådets möte i Lissabon i juni 1992, då stats— och regeringscheferna riktade en uppmaning till institutionerna att påskynda förberedelsearbetet så att EG:s allmämta förhandlingsram skulle kunna vara färdig till toppmötet i december i Edinburgh. Därefter skulle formella förhandlingar kunna inledas omedelbart efter den interna ratificeringen av Maastrichtfördraget och sedan överenskommelse träffats om riktlinjer för EG:s budget för resten av 1990—talet (det s.k. Delors II—paketet).
Kommissionens utlåtande rörande den svenska kandidaturen antogs den 31 juli 1992 och överlämnades samma dag till medlemsstaterna och till Sverige. En enig kommission hade beslutat om utlåtandet och konstaterat att det inte fanns några oöverstigliga hinder för ett svenskt medlemskap i EG. Detta uteslöt dock inte att det fanns viktiga frågor
Prop. 1994/95: 19
62
som måste lösas i de kommande förhandlingarna. Mot bakgrund av den i december 1991 träffade överenskommelsen i Maastricht och de tydliga svenska tillkännagivandena i anledning av detta hade kommissionen byggt sitt utlåtande på det regelverk som kunde förutsättas gälla i den framtida europeiska unionen.
Innehållet och slutsatserna i kommissionens utlåtande överensstämde mycket väl med regeringens egna bedömningar beträffande förut- sättningama för ett svenskt medlemskap. Detta kan ses som resultat både av den nära kontakt som upprätthållits under detta arbetes gång och av de tidigare under året avslutade EES—förhandlingarna.
Hösten 1992 vidtog ett omfattande förberedelsearbete i regeringskans- liet med sikte på en formell förhandlingsstart så snart de s.k. Lissabon- villkoren uppfyllts (ratificering av Maastrichtfördraget och uppgörelse om Delors II—paketet). Med utgångspunkt i kommissionens utlåtande och de kommentarer som detta föranlett i det svenska beredningsarbetet inleddes arbetet med att formulera en svensk förhandlingsplattform som skulle kunna presenteras i ett ofliciellt öppningsanförande. Parallellt med detta arbete genomfördes under hösten informella tekniska samtal med kommissionen i syfte att så långt möjligt söka identifiera de förhandlings— frågor som kunde förväntas kräva övergångsarrangemang eller andra speciallösningar.
Vidare gjordes från svensk sida betydande ansträngningar i EG—huvud- städerna för att vinna gehör för en tidig förhandlingsstart genom en uppluckring av de s.k. Lissabonvillkoren. En tidig start och ett snabbt förhandlingsförlopp var förutsättningar för att den svenska målsättningen med sikte på medlemskap den 1 januari 1995 skulle kunna uppnås. Så snart en intern lösning på frågan om Danmarks ställning inom EU hade överenskommits borde EG därför kunna släppa det formella kravet på ratificering av unionsfördraget före en förhandlingsstart.
Sedan de danska problemen funnit en för alla parter tillfredsställande lösning och EG—länderna överbryggat motsättningarna rörande Delors II—paketet, kunde Europeiska rådet i Edinburgh besluta att medlemskapsförhandlingar skulle inledas med Österrike, Sverige och Finland i början av år 1993. Vidare skulle förhandlingar inledas med Norge så snart kommissionen hunnit färdigställa sitt utlåtande. För- handlingarna skulle övergå till att föras under Artikel 0 i Fördraget om Europeiska unionen och skulle kunna avslutas först när alla tolv medlemsstater ratificerat detta fördrag.
Edinburghbeslutet blev en otvetydig framgång för det dåvarande brittiska ordförandeskapet men kan också ses som ett resultat av kandidatländemas — inte minst Sveriges — ansträngningar att i bilaterala kontakter på alla nivåer söka vinna politiskt gehör för en ambitiös tidtabell och en dynamisk utvidgningsprocess.
Förhandlingsstarten ägde rum den 1 februari 1993 i Bryssel. EG—sidan företräddes av den danske rådsordföranden utrikesminister Niels Helveg Petersen biträdd av den för utvidgningen ansvarige kommissionsledamo- ten Hans van den Broek. Europaminister Ulf Dinkelspiel presenterade i sitt öppningsanförande den svenska synen på EG—samarbetet och de förhoppningar man på svensk sida knöt till ett deltagande som fullvärdig
Prop. 1994/95: 19
medlem. Vidare gav han en utförlig redogörelse för den centrala svenska förhandlingsmålsättningen. Anförandet återges i bilaga ].
Sedan den mellanstatliga utvidgningskonferensen konstituerats och de formella förhandlingarna inletts, ägnades våren först och främst åt en systematisk genomgång med de fyra kandidatländerna av det samlade EG—regelverket (s.k. acquis—genomgångar). Dessa genomgångar, som leddes av kommissionen, ägde rum på expertnivå och syftade till att indela den samlade sekundärrätten (främst direktiv och förordningar) i olika kategorier: rättsakter som medförde substansproblem för något eller några kandidatländer, rättsakter som förutsattes bli föremål för tekniska anpassningar och sådana som kunde lämnas åt sidan och prickas av som oproblematiska. Dessa genomgångar gav också tillfälle till informella samtal där kandidatländemas experter kunde få förklarande kommentarer från kommissionen om innebörden av vissa rättsakter.
Mot bakgrund av dessa genomgångar och i ansluming till de formella förhandlingsmöten som hölls före sommaruppehållet (tre chefsförhand- larmöten och ett ministerrnöte) presenterades successivt svenska positionspapper på praktiskt taget alla de förhandlingsområden som täcktes av regelverket. De svenska förhandlingspositionerna utarbetades med öppningsanförandet den 1 februari 1993 som utgångspunkt och i gemensam beredning i regeringskansliet innan de framfördes till EG. Vidare skedde regelbundna avstänmingar med partierna i riksdagen, genom dess EG—delegation.
Vid ministermötet i juni hade genomgångama på de flesta områden kunnat avslutas och Sverige hade presenterat sina positioner vad gällde alla förhandlingskapitel som helt eller delvis täcktes av EES—avtalet. Åtta EES—relaterade av sammanlagt 29 förhandlingskapitel kunde antecknas som oproblematiska. och frågorna kring flora och fauna (väsentligen jaktregler) kunde lösas. Vidare noterades framsteg inom ytterligare fyra förhandlingskapitel (fri rörlighet för tjänster resp. kapital, konkurrens— politik och energi).
Kort tid efter junimötet beslöt Europeiska rådet vid sitt möte i Köpenhamn att förhandlingarna skulle påskyndas med sikte på utvidgning per den 1 januari 1995. Vid höstens första möte på ministernivå som ägde rum den 5 oktober 1993 bekräftade det belgiska ordförandeskapet att denna målsättning låg fast och att det nu behövdes en ny impuls för att denna skulle kunna förverkligas. Ytterligare två förhandlingskapitel — det omfattande regelverk som avsåg tullunionen respektive Euratom — hade färdigförhandlats och genomgångama av regelverket var vid det laget avslutade. Vidare hade Sverige då presenterat positionspapper på alla områden utom vad avsåg de finansiella frågorna och institutionerna.
Vid ministermötet den 9 november 1993 kunde förhandlingarna efter ratificeringen av Maastrichtfördraget formaliseras enligt artikel 0 i fördraget. Parterna beslöt samtidigt att utöka konferensens arbetsprogram till att omfatta också de nya samarbetsområdena. nämligen den ekono— miska och monetära unionen, den gemensamma utrikes— och säkerhets— politiken, det inrikes och rättsliga samarbetet samt övriga bestämmelser i fördraget (bl.a. det sociala protokollet). Den 29 oktober hade Euro- peiska rådet vid sitt möte i Bryssel gjort ett uttalande av innebörd att
Prop. 1994/95: 19
64
förhandlingarna måste påskyndas ytterligare för att den gemensamma målsättningen skulle kunna nås. Detta i förening med Europaparlamentets uttalade budskap att lämna sitt godkännande under innevarande mandat— period hade föranlett Europeiska rådet att ange den 1 mars 1994 som måldatum för förhandlingarnas avslutande. Mot denna bakgrund enades ministrarna om att söka åstadkomma ett förhandlingsgenombrott före årsskiftet.
Efter gemensamma ansträngningar och tack vare betydande politisk vilja lyckades parterna vid ministermötet den 21 december 1993 uppnå ett genombrott av stor betydelse för den fortsatta förhandlingsprocessen. Flera viktiga frågor löstes — hälsa/miljö/säkerhet, de handelspolitiska frågorna samt monopol— och snusfrågorna. Vidare kunde förhandlingarna avslutas beträffande tre av de fyra s.k. Maastrichtkapitlen, nämligen den gemensamma utrikes— och säkerhetspolitiken, rättsligt och inrikes samarbete samt övriga bestämmelser i unionsfördraget (bl.a. det sociala protokollet och bekräftelsen av att den svenska arbetsmarknadsmodellen är fullt förenlig med EG:s regelverk). Det framgångsrika decembermötet innebar att 18 av de 29 förhandlingskapitlen klarats av och att måldatum den 1 mars 1994 låg inom realistiskt räckhåll.
Ytterligare möten i konferensen samt åtskilliga infomiella kontakter ägde därefter rum under januari och februari med sikte på en slutlig överenskommelse i månadsskiftet februari-mars. Efter närmare tre dygns kontinuerliga förhandlingar kunde Sverige och EU den 1 mars 1994 enas om ett omfattande paket som i praktiken innebar att överenskommelse nåddes om så gott som samtliga villkor för Sveriges inträde som medlem i den europeiska unionen. Centrala i slutförhandlingen var frågorna om jordbrukspolitiken, om regionalpolitiken och om budgeten. En formell uppgörelse rörande de institutionella frågorna tick dock anstå i avvaktan på en intern EU—överenskommelse om formerna för majoritetsbeslut i ett framtida utvidgat EU.
Slutuppgörelsen från det s.k. maratonmötet låg väl i linje med de svenska förhandlingsmälsättningarna och byggde på tre huvudelement: budgetlösningen, jordbruksöverenskommelsen och det regionalpolitiska paketet. Därtill kom liskeöverenskommelsen. de veterinära och fytosani— (ära frågorna (bl.a. salmonellalösningen), resandebestämmclserna och överenskommelsen rörande förvärv av fritidsfastigheter.
Förhandlingarna kunde i praktiken avslutas den 30 mars då chefsför— handlarna enades om en samlad lösning för de återstående institutionella frågorna. En förutsättning för detta var att de tolv medlemsstaterna dagen före hade formaliserat sin kompromisslösning rörande beslutsordningen i rådet.
Efter slutredigering kunde den färdiga avtalstexten den 13 april överlämnas för behandling i Europaparlamentet. Den 4 maj 1994 lämnade parlamentet med bred majoritet (380 röster för, 21 mot och 60 nedlagda röster") i enlighet med Artikel 0 sitt godkännande till det svenska anslutningsavtalet. Undertecknandet ägde rum den 24 juni 1994 i samband med Europeiska rådets möte på Korfu.
5 Riku/figur: 1994-595. I .ru/nl. Nr !(). I)t'l I.
Prop. 1994/95: 19
65
6.2 Förhandlingsarbetets organisation
Medlemskapsförhandlingarna med EU har förts inom ramen för en mellanstatlig konferens mellan kandidatlandet Sverige å ena sidan och EU:s medlemsstater under ledning av ordförandelandet å den andra sidan. Resultatet är ett fördrag som reglerar villkoren för Sveriges anslutning till den europeiska unionen.
Som redan redovisats, har de ställningstaganden och förhandlingsposi- tioner som aktualiserats för unionens vidkommande fastställts av medlemsländerna i ministerrådet. Det praktiska förberedelsearbetet har dock i stor utsträckning skett i kommissionen, vars roll därför varit betydligt viktigare än vad de formella förutsättningama antytt.
Det är således kommissionen som internt har lagt fram förslag till gemenskapsståndpunkter beträffande kandidatlandets anpassning till existerande regelverk (EG-rättsregler som redan trätt i kraft). Vad däremot beträlfar de nya samarbetsområden av mellanstatlig karaktär som omfattas av unionsfördraget, dvs. den gemensamma utrikes— och säkerhetspolitiken samt det inrikes och rättsliga samarbetet, har det varit ordföranden i ministerrådet som tagit initiativ och som fört unionens talan i nära kontakt med medlemsstaterna och kommissionen.
Från EU—sidans synpunkt har förhandlingarna förts med en framtida partner och gällt en utvidgning av den egna medlemskretsen. De formella förutsättningama har således skilt sig markant från vad som var fallet under EES—förhandlingarna, då det var kommissionen som på grundval av ett mandat från medlemsländerna förde förhandlingar om ett sam- arbets— eller associationsavtal enligt Romfördragets artikel 238.
Förhandlingarna har förts på två huvudsakliga nivåer: minister— respektive chefsförhandlarnivå. På EU—sidan har arbetet letts av sittande ordföranden i utrikesministerrådet. Under det första halvåret 1993 hade den danske utrikesministern det övergripande ansvaret. under det andra halvåret Belgiens utrikesminister Claes och under våren 1994 slutligen dennes grekiske kollega, Europaministem Pangalos. Det är vidare ordföranden i Coreper (de ständiga representanternas kommitté, dvs. medlemsländernas ambassadörer i EU) som varit chefsförhandlare, och detta enligt samma rotationsschema som för ordförandeskapet i minister— rådet. Ansvarig för utvidgningsförhandlingama i kommissionen har varit ledamoten för utrikesfrågor. Hans van den Broek. Denne har under sig haft en generaldirektör med en särskild projektgrupp (ras/(force) på ett 40—tal personer till sitt förfogande för förhandlingarna med de fyra kandidatländerna. Sverige företräddes på ministemivå av statsrådet Ulf Dinkelspiel.
Sekretariatsfunktionen för den mellanstatliga konferensen har varit förlagd till ministerrådets sekretariat, där man på motsvarande sätt som inom kommissionen inrättat en särskild projektgrupp för utvidgningsför— handlingarna.
Under ministrarnas och chefsförhandlarnas överinseende bedrevs ett omfattande och kontinuerligt arbete på expertnivå. Inom ramen för de ovannämnda genomgångama av EG:s regelverk samt i uppföljande tekniska samtal har man gått igenom och inventerat hela förhand—
Prop. 1994/95: 19
66
lingsmaterian samt systematiskt fört åt sidan de olika delarna av det samlade regelverket allteftersom enighet uppnåtts. De problem som har identifierats och som inte kunnat lösas på expertnivå har förts upp till chefsförhandlarna. Som högsta nivå i medlemskapsförhandlingarna har sedan ministermötena fungerat.
6.3 Det svenska beredningsarbetet
Förhandlingsarbetet har letts av regeringen. Praktiskt taget samtliga departement har varit inblandade i förhandlingarna. Samordningen av det svenska förhandlingsarbetet har ombesörjts av UD:s handelsavdelning i nära samråd med samtliga berörda departement.
Beredningsarbetet har i betydande utsträckning underlättats av de erfarenheter som vunnits genom EES—förhandlingarna. Detta gäller inte bara innehållet och behandlingen av Hera centrala sakfrågor som blivit föremål för förnyade förhandlingar i medlemskapssammanhanget utan också de rutiner som sedan tidigare etablerats för att ta fram och gemensamt formulera svenska positioner. Därför har regeringen under medlemskapsprocessen liksom under EES—förhandlingarna utnyttjat hela den organisation med bl.a. ett trettiotal arbetsgrupper för olika inte- grationsområden som då skapades för beredning och avstämning. Till arbetsgrupperna har särskilda referensgrupper varit knutna med deltagan- de av olika myndigheter och intresseorganisationer. Vidare har regerings- kansliets beredningsgrupp för Europafrågor regelbundet under processens gång samrått om det aktuella förhandlingsläget.
Förhandlingsarbetet har som redan nämnts i hög grad byggt på en formaliserad procedur där Sverige bl.a. mot bakgrund av vad som framkommit i genomgångama av EG:s regelverk formulerat positionspap- per på de olika områdena.
Utöver samrådet i ovannämnda arbets— och beredningsgrupper samt för att underlätta den slutliga avstämningen av såväl skriftliga positioner som underlag för svenska anföranden har varje formellt möte i konferensen föregåtts av interna möten med de för EG—samordningen ansvariga tjänstemännen vid de berörda departementen. Vidare har samtliga positioner behandlats i statssekreterargruppen för Europafrågor, innan dokumenten expedierats och överlämnats till EU av Brysseldelegationen.
I sammanhanget bör Brysseldelegationens roll understrykas — inte bara vad gäller de diplomatiska ansträngningarna i form av löpande kontakter med EG—institutionerna och medlemsstaternas representationer på plats utan också som aktiv deltagare i det svenska beredningsarbetet. Vidare har ett omfattande arbete lagts ned av våra ambassader i EU—huvudstä- derna » både i form av särskilda uppvaktningar på olika nivåer och genom utnyttjande av redan etablerade kontakter samt. som resultat därav, en ofta mycket initierad rapportering om synen hos värdlandets regering, parlament och politiska partier på de centrala förhandlings— frågorna. Från svensk sida har fortlöpande tagits bilaterala kontakter med medlemsländerna liksom med kommissionens ledning.
Kontakter har också upprätthållits kandidatländerna emellan under
Prop. 1994/95: 19
67
förhandlingsförloppet. Detta gäller givetvis särskilt kontakterna mellan de nordiska kandidatländerna. Samrådet med Norge och Finland har varit förtroendefullt och till stor nytta inte bara på områden där de nordiska länderna har haft sarmnanfallande intressen utan också i övriga frågor.
Regeringen har under hela processen bemödat sig om största möjliga öppenhet kring och bredast möjliga uppslutning bakom den svenska förhandlingsuppläggningen. Detta gäller inte bara formuleringarna i det svenska öppningsanförandet utan också sakinnehållet i alla de positioner som successivt lagts fram i konferensen. Samrådet och avstämningarna med partierna i riksdagen har varit av avgörande betydelse. Den av riksdagen tillkallade särskilda delegationen, Svenska delegationen till Gemensamma parlamentarikerkommittén EG—Sverige (EU—delegationen) har svarat för samrådet med regeringen under förhandlingarna. Europa- ministern har kontinuerligt informerat EU—delegationen om förhand— lingsutvecklingen, och ansvariga statsråd har vid återkommande tillfällen redogjort för regeringens hantering av de olika förhandlingsfrågorna. Alla viktigare förhandlingspositioner har avståmts med partierna i riksdagen. och samtliga positionspapper har överlämnats till EU—delega- tionen samtidigt som de presenterats i Bryssel.
Utöver det samråd som dessutom ägt rum i Utrikesnämnden har riksdagen i sin helhet kontinuerligt informerats om förhandlingarnas förlopp. Detta har skett genom att Europaminister Ulf Dinkelspiel vid återkommande tillfällen har lämnat aktuell information i riksdagen. Vidare har statsrådet besvarat frågor och interpellationer rörande Europapolitiken och medlemskapsförhandlingarna.
Insatserna för att sprida information till allmänheten om medlemskaps— förhandlingarna och deras resultat är av grundläggande betydelse för medborgarnas möjligheter att ta aktiv ställning i höstens folkomröstning. Redan i augusti 1992 upprättades inom Utrikesdepartementet Sekretariatet för Europainformation. Jämsides med detta sekretariat arbetar en särskild delegation med att fördela medel till enskilda organisationer för informationsinsatser kring integrationsfrågorna. Riksdagen har hittills anslagit 181 miljoner kronor för informationsverksamheten.
Parallellt med de aktiva insatserna på detta område har det varit angeläget att möjliggöra insyn för allmänheten i den pågående för- handlingsprocessen liksom i beredningsarbetet. l linje härmed förklarade regeringen redan från början att förhandlingarna skulle föras så öppet som möjligt. Vid sidan av den information som lämnats till riksdagen och dess partier har utförligt pressmaterial därför kontinuerligt presenterats om förhandlingarnas förlopp samt om träffade deluppgörelser. I samma anda beslöts på ett tidigt stadium att överlämnade svenska positionspapper skulle göras tillgängliga för allmänheten. Därigenom har medborgarna beretts möjlighet att göra en självständig bedömning av förhandlingsm- fallet på olika områden. Som ett led i regeringens strävan att ge en bred och fyllig information om vad ett svenskt medlemskap i EU innebär har Utrikesdepartementets handelsavdelning dessutom utgivit en serie s.k. grönböcker. l grönböckerna återfinns också kortfattade beskrivningar av relevanta ISG—rättsakter.
Vidare bör nämnas arbetet på att till svenska överföra de grund
Prop. 1994/95: 19
68
läggande fördragen och EG:s s.k. sekundärrätt (förordningar, direktiv och beslut m.m.). De förstnämnda förelåg i godkänt skick vid tidpunkten för anslutningsfördragets undertecknande den 24 juni 1994 och sekundär— rätten skall föreligga på svenska språket senast vid medlemskapets inträdande.
Redan den 18 januari 1990 beslutade regeringen att tillsätta en delegation för att svara för översättning av bl.a. det regelverk som avsågs omfattas av EES—avtalet. Den 25 juni 1992 uppdrogs åt Delegationen för översättning av EG:s regelverk att dessutom svara för översättningen av de EG—rättsakter som aktualiseras vid ett svenskt medlemskap. Den tillkommande textmassan uppskattades till närmare 40 000 sidor i Europeiska gemenskapernas officiella tidning (EGT). Detta arbete bedrivs nu under mycket stark tidspress, eftersom hela textmassan måste vara översatt och granskad i Sverige i tid för att kunna underkastas slutligt formellt godkännande före den 1 januari 1995.
I departementspromemorian (Ds 1994:48) Sveriges medlemskap i den europeiska unionen redovisas innebörden av medlemskapet. Särskilt redovisas de förhandlingslösningar som överenskommits. Promemorian har som inledningsvis redovisats remissbehandlats.
Prop. 1994/95: 19
69
7 Anslutningsfördraget 7. 1 Översikt
Det anslutningsfördrag genom vilket Sverige blir medlem i Europeiska unionen är i huvudsak uppbyggt som de tidigare anslutningsavtal genom vilka Europeiska gemenskaperna utvidgats. I likhet med dessa äldre avtal består anslutningsfördraget av två dokument, ett kort fördrag och en omfattande anslutningsakt. Därjämte finns en kort slutakt. Till anslut- ningsakten är fogade 19 bilagor och 10 protokoll, till slutakten ett antal förklaringar (deklarationer), gemensamma eller enskilda.
Fördraget i dess helhet är ett omfattande verk — omkring 600 sidor — mest på grund av alla de tekniska anpassningar som behövt göras till rättsakter, som EG antagit över en period av snart 40 år.
Enligt artikel 1.1 i fördraget blir Sverige och de andra kandidatländerna Finland, Norge och Österrike medlemmar i Europeiska unionen och parter i de grundläggande fördrag genom vilka den europeiska kol— och stålgemenskapen, den europeiska gemenskapen, den europeiska atom— energigemenskapcn och den europeiska unionen upprättats.
Artikel 1.2 i fördraget upptar en hänvisning till de villkor för tillträde och de anpassningar av nyssnämnda fördrag som nödvändiggjorts av tillträdet, vilka alla införts i den till fördraget fogade anslutningsakten. Reglerna i denna akt utgör en integrerad del av fördraget.
Artikel 2.2 föreskriver att anslutningsfördraget träder i kraft den 1 januari 1995 förutsatt att alla ratifikationsinstrument vederbörligen deponerats dessförinnan. Om ett kandidatland uteblir, ansluts de övriga till unionen på den bestämda dagen. Om detta skulle bli fallet beslutar rådet om nödvändiga justeringar i fördraget.
Ovannämnda bestämmelser i fördraget utgör de centrala reglerna om svensk anslutning till EU. I den mån särskilda undantag, övergångsregler eller anpassningar inte upptagits i anslutningsakten blir de för gemenska- perna grundläggande fördragen (primärråtten) och alla därtill anslutande rättsakter (sekundärrätten), som antagits före tillträdet, liksom de avtal m.m. som EG ingått med tredje land eller internationell organisation bindande för Sverige.
I korthet innebär detta, att avtalet endast i begränsad omfattning ger besked om den totala innebörden av ett medlemskap. Denna innebörd framgår först vid ett närmare studium av grundfördragen, de antagna rättsakterna och EG:s avtal med tredje länder och internationella organisationer samt av EG—domstolens praxis. Anslutningsavtalet berör de frågor som varit aktuella i medlemskapsförhandlingen och resulterat i särlösningar eller förtydliganden.
Anslutningsakten med de närmare anslutningsvillkoren och de därav föranledda anpassningarna av grundfördragen innehåller fem olika delar.
Den första delen upptar en rad artiklar med allmänna bestämmelser. Vissa uttryck — såsom grundläggande fördrag — definieras i en inledande artikel, i den följande anges att fördrag och rättsakter antagna inom EG före anslutningen är bindande för de nya medlemsstaterna. Därpå följer en rad artiklar som rör avtal m.m. mellan medlemsländerna och gentemot
Prop. 1994/95: 19
70
tredje land. I artikel 3 hänvisas till de konventioner och instrument på rättsväsendets och inrikespolitikens område (den tredje pelaren) som gäller vid tiden för anslutningen. De nya medlemsländerna skall ansluta sig till dem som då är öppna för undertecknande och även införa sammanhängande administrativa och andra arrangemang. 1 artikel 4 förpliktas de nya medlemsländerna bl.a. att ansluta sig till avtal och överenskommelser som de nuvarande medlemsländerna ingått sinsemel— lan. Artikel 5 behandlar på motsvarande sätt överenskommelser och avtal som gemenskapen, i förekommande fall tillsammans med med- lemsländerna, ingått med tredje land. Artikel 6 stadgar att det brytdatum för existerande avtal som anges i artikel 234 i Romfördraget och artiklarna 105 och 106 i Euratomfördraget, för de nya medlemsländerna. skall vara tidpunkten för anslutningen. Artiklarna 7—10 rör den EG-rättsliga statusen på anslutningsfördragets olika delar. En närmare redovisning rörande avtal med tredje land och mellan medlemsstaterna lämnas i avsnitt 9.
I anslutningsaktens andra del (artiklarna 11—28) ges de regler om gemenskapernas institutioner som föranleds av utvidgningen. Här föreskrivs bl.a. att Sverige skall ha 4 röster i rådet samt utse 22 representanter i Europaparlamentet. Vidare anges det nya antal med- lemmar i kommissionen och domstolen som föranleds av utvidgningen. Sverige kommer i praktiken att utse en medlem i kommissionen och en domare i domstolen.
Den tredje delen av anslutningsakten (artiklarna 29—30) upptar hän- visningar till de mycket omfattande bilagor (I och II) som redovisar samtliga de rättsakter vilka behövt anpassas tekniskt för att möjliggöra de nya medlemsstaternas tillträde. Den tekniska anpassningen har inneburit framför allt att ett antal svenska begrepp, institutioner m.m. införts vid sidan av motsvarande element från de tidigare medlemsstaterna.
Efter en inledande avdelning med institutionella övergångsarrangemang (artikel 31) återfinns i den fjärde delen av anslutningsakten de undantag eller övergångsbestämmelser, som blivit resultatet av förhandlingarna i en särskild konferens mellan gemenskaperna och de länder som sökt medlemskap. Övergångsreglerna upptar fem avdelningar (ll—VI), en för varje ny medlemsstat samt en avdelning för jordbruk. Till avdelningarna är fogade ett antal bilagor och protokoll. I den mån särlösningar eller liknande förekommer har dessa behandlats av konferensen i huvudsak efter den kapitelindelning, som använts vid medlemskapsförhandlingarna.
Många kapitel i konferensens förhandlingslista har kunnat avföras från förhandlingarna på ett ganska tidigt stadium, då de varit helt eller till stor del okontroversiella. Till detta har som redan nämnts framför allt EES—avtalet bidragit. Sådana kapitel avser bl.a. fri rörlighet för arbetstagare, transportpolitik, konsument— och hälsofrågor, forskning och informationsteknologi, utbildning, statistik, bolagsrätt och sociala frågor.
Övergångsbestämrnelserna för Norge, Österrike och Finland upptar artiklarna 32—111 (avdelning II—IV). Övergångsbestämmelserna för Sverige återfinns i artiklarna 112—136 avdelning V samt för jordbrukets del i avdelning VI.
Prop. 1994/95: 19
71
7.2 Särlösningar för Sverige
Kapitel 1 i avdelning V upptar fri rörlighet för varor, där en betydelsefull inledande artikel behandlar normer för miljön. Enligt artikel 112 i akten behöver Sverige för en tid av fyra år inte tillämpa ett antal EG—regler på området miljönormer, vilka regler samlats i bilaga XII. Innebörden är att Sverige under denna tid kan behålla sina strängare skyddsnormer vad gäller bl.a. klassificering och märkning av vissa ämnen och preparat samt förbud och begränsningar för vissa farliga ämnen.
Artikeln stipulerar vidare att de ifrågavarande EG—reglerna skall ses över i enlighet med 15st procedurer under fyraårsperioden. Av en gemensam förklaring fogad till slutakten framgår att översynen avses leda till beslut före periodens utgång. Parterna betonar i en annan gemensam förklaring bl.a. den stora vikt de fäster vid en hög nivå för främjandet av miljöskyddet inom unionen.
I ett avslutande stycke föreskriver artikel 112 att Sverige vid slutet av övergångsperioden kan tillämpa det gemensamma regelverket på samma villkor som nuvarande medlemsstater. Häri ligger möjligheten att vid behov åberopa den s.k. miljöklausulen enligt artikel 100a.4, som ger en medlemsstat rätt att under vissa förutsättningar behålla en högre nationell miljöskyddsnivå.
Av ett tillägg till bilaga XII framgår att översynen under övergångs- perioden bl.a. skall avse klassificering av ”måttligt” farliga substanser och preparat (den s.k. fjärde klassen). En särskild gemensam förklaring ger slutligen Sverige rätt att behålla sitt förbud mot återvinning av de miljöfarliga kemikalierna PCB/PCT.
Kapitel 2 om fri rörlighet för personer, tjänster och kapital innefattar endast en regel (artikel 114) som ger Sverige rätt att bibehålla sin nuvarande lagstiftning rörande fritidsbostäder under en tid av fem år från anslutningen. I en förklaring till slutakten framhålls att inget hindrar Sverige från att vidta nationella, regionala eller lokala åtgärder be- träffande fritidsfastigheter. om de tillämpas utan diskriminering av medborgare i unionsstater.
Kapitel 3 behandlar jiske. I artikel 116 beskrivs tidsperspektivet för Sveriges tillträde till fiskevatten och resurser. Där inte annat anges kommer dessa regler att gälla fram till dess att EG inför ett nytt system med fisketillstånd, eller längst till år 2002, då EG kommer att genomföra en översyn av sin fiskeripolitik. I de följande artiklarna (117—120) definieras svenska fartyg samt de områden inom vilka Sverige tillåts fiska.
I artikel 121 fastställs det svenska införlivandet i EG:s fasta fördelning av kvoterade aner, den s.k. relativa stabiliteten. För varje art anges ett fiskeområde samt en svensk procentandel av EG:s totalkvot. Vidare framgår i artikeln det svenska tillträdet till s.k. okvoterade arter. Sverige ges här möjlighet att fiska skarpsill och tobis till en kvot av 1330 ton samt vissa andra arter, inom en kvot av 1000 ton. Dessa regler kommer att gälla fram till dess att EG inför systemet med iisketillstånd enligt ovan.
I artikel 124 behandlas Sveriges bilaterala fiskeavtal med tredje land.
Prop. 1994/95; 19
72
Dessa kommer efter anslutningen att administreras och senare omför- handlas av EG.
Gemenskapen kommer under tre år framåt att fortsätta att bidra till de svenska utsättningarna av laxsmolt, vilket fastställs i artikel 125.
I bilaga I:X fastställs de tekniska anpassningar av EG:s regelverk som är nödvändiga på fiskets område. Detta innefattar bl.a. svenska nanm på arter, svenska hamnar och marknader samt tillträde till omkringliggande länders och Sveriges kustvatten.
Av bilaga XVzVIII framgår det att Sverige (liksom Finland och Norge) under tre år erhåller undantag från EG:s förbud att bedriva foderfiske efter sill. Efter denna period förbinder sig EG att se över sin egen normgivning. Vidare ges Sverige tillstånd att under en övergångsperiod om 18 månader fortsätta ett riktat trålfiske efter skarpsill i Skagerrak och Kattegatt med 16 mm maska. Därefter skall EG se över denna typ av fiske. I slutet av bilagan fastställs vidare en sex månaders övergångstid för försäljning av konserverad skarpsill i Sverige under varubeteckningen ”konserverade sardiner”.
I slutaktens text finns två gemensamma förklaringar som rör det svenska fisket, nämligen en om fiskemöjligheter och fördelningen av fiskeresurser genom framtida tredjelandsavtal i Östersjön samt en om Sveriges bilaterala fiskeavtal med Norge. Vad gäller tredjelandsavtalen skall ingen hänsyn tas till de utbyten av fiskemöjligheter som skett före anslutningen, eftersom dessa återförts till parterna vid beräkningen av fördelningen av fiskeresurser inom gemenskapens vatten i Östersjön. I den sistnämnda förklaringen förbinder sig Norge att vidmakthålla Sveriges rättigheter i enlighet med det bilaterala avtalet från år 1977 genom att årligen efter konsultationer överföra fiskekvoter i Nordsjön till Sverige.
Kapitel 4 behandlar förbindelserna med tredje land och tullunionen. Kapitlet upptar bl.a. regler om textilhandeln och om 1992 års svenska frihandelsavtal med Estland. Lettland och Litauen.
I fråga om textil/za/zdeln gäller enligt artikel 127 att Sverige från tillträdet skall tillämpa EG:s kvotsystem och de bilaterala avtal och arrangemang om textilimport som EG slutit med tredje land. EG skall emellertid inleda förhandlingar med tredje land om avtal med an- passningar av de kvantitativa restriktionerna. Avtalen skall ta hänsyn till de mönster som råder i handeln mellan Sverige och de stater som leveranserna kommer från. I en gemensam förklaring till slutakten framgår att avtalen skall framförhandlas i enlighet med vad som överenskorrtrnits med Sverige i konferensen. Skulle sådana avtal inte ha träffats före anslutningsdagen har EG förbundit sig att genom övergångs- anordningar säkerställa att avtalen tillämpas av EG.
EG har under år 1994 undertecknat bilaterala frihandelsavtal med de baltiska staterna. Avtalen avses träda i kraft den 1 januari 1995. Skulle avtalen inte ha trätt i kraft vid tiden för Sveriges anslutning till EG skall gemenskapen enligt artikel 131 vidta de åtgärder som behövs för att varor med ursprung i de baltiska staterna skall ha tillträde till den svenska marknaden i oförändrad omfattning.
Fjärde delens kapitel 5 innehåller bestämmelser om jinansiering och
Prop. 1994/95: 19
73
budget. Här återfinns bl.a. artikel 134 som stadgar att gemenskapen till Sverige som en utgift på den gemensamma budgeten skall betala totalt 9 miljarder kronor under åren 1995—1998. Detta är den "infasning” i budgeten som EG medgivit Sverige.
I en särskild avdelning (VI) i den fjärde delen av anslutningsakten behandlas jordbruk. Enligt artikel 137 jämförd med artikel 2.2 i fördraget skall de rättigheter och skyldigheter som följer av den gemensamma jordbrukspolitiken gälla fullt ut för Sveriges del fr.o.m. den 1 januari 1995. I flertalet av avdelningens övriga artiklar regleras övergångs- arrangemang för de tre andra kandidatländerna. Av de artiklar som rör Sverige år av särskild betydelse artikel 142 som behandlar det nationella statsstödet till jordbruket. Av artikeln följer att Sverige kan fortsätta att lämna långsiktigt nationellt stöd för att säkerställa jordbruket i norra Sverige. 1 artikel 149 finns bestämmelser om bl.a. medfinansiering av statistik och utgiftskontroll.
Som nämnts ovan finns i bilagor till anslutningsakten nödvändiga tekniska anpassningar. För jordbrukets del finns dessa anpassningar i huvudsak i bilaga I:V. Bilageavsnittet är uppdelat i sex underavdelningar, A—F.
I avdelning A finns allmänna bestämmelser som innebär anpassningar av rättsakter som rör uppgiftsinsamling, statistik och kvalitetspolitik. ] nästa avdelning behandlas de jämkningar som behövs för tillämpningen av de rättsakter som rör marknadsregleringarna. Här finns bestämmelser om de kvoter som tilldelas Sverige i fråga om bl.a. mjölk, nötkött och socker. I avdelningarna C och D behandlas rättsakter som innehåller bestämmelser om bl.a. jordbrukets struktur. Växtskydd och ekologiskt jordbruk. l avdelning C finns föreskrifter om stöd till jordbruk i bergsområden och andra mindre gynnade områden.
Avdelning E avser anpassningar på de veterinära och zootekniska områdena. I avdelningen behandlas bl.a. djurhälsa, folkhälsa och djurskydd. Här finns de rättsakter som behöver ändras som en följd av det för Sverige positiva förhandlingsresultatet i fråga om bl.a. svinsjuk- domen PRRS, salmonella. BSE (den s.k. galna kosjukan), och möjlighet att få s.k. tilläggsgarantier.
Jordbruket regleras förutom i bilaga 1 även i bilagorna XV och XVIII. I den förstnänmda bilagan upptas bl.a. rättsakter som skall tillämpas på visst sätt i förhållande till de nya medlemsstaterna. ] bilaga XVIII finns rättsakter vilkas tillämpning skjuts upp för dessa stater.
] bilaga XV:Vll finns på samma sätt som i bilaga IzV sex under- avdelningar, A—F. Förutom rättsakter som innehåller allmänna bestämmelser finns här rättsakter om marknadsorganisation, jordbruks- grödor, jordbrukets struktur, djurfoder och utsäde. Här regleras bl.a. Sveriges övergångsperioder vad beträffar lättmjölk, antibiotika och andra tillsatser i djurfoder och kadavermjöl.
I bilaga XVIII slutligen förtecknas rättsakter om ägg och fjäderfä och Växtskydd. För dessa beviljas ett— och tvååriga övergångstider.
Till slutakten har fogats tre deklarationer som gäller svenskt jordbruk. Här finns dels en förklaring om uppfyllande av sådana åtaganden från unionens sida som inte särskilt redovisas i anslutningsakten. Genom en
Prop. 1994/95: 19
74
deklaration som tas in i ett konferensdokument från den 11 april 1994 knyts dessa åtaganden till de konferensdokument som redovisar det slutliga förhandlingsresultatet för svensk del. Dessutom finns förklaringar om stöd till miljövänligt jordbruk och till bergsjordbruk och jordbruk i mindre gynnade områden.
Avdelning VII upptar bl.a. en bestämmelse (artikel 151) med hän- visning till bilaga XV, som i sin tur innehåller en rad övergångs— bestämmelser på skilda områden, exempelvis beträffande bilbälten och avgaser från vissa dieselmotorer. Här finns också övergångsregler för livförsäkringsbolagens placeringar, för tillämpning av Euratomfördragets säkerhetsnormer samt för tillämpning av vissa regler på skatteområdet. Bilagan innehåller bl.a. delvis reviderade införselbestämmelser i fråga om alkohol och tobak. Slutligen upptar bilagan ett medgivande för Sverige och Norge att fortsätta handel med snus förutsatt att varan inte exporteras till de medlemsländer där ifrågavarande direktiv är tillämpligt fullt ut.
7.3 Genomförandebestämmelser, bilagor, protokoll, slutåkt och förklaringar
Artikel 152 i anslutningsakten stipulerar att en medlemsstat kan ansöka om bemyndigande att vidta skyddsåtgärder om allvarliga svårigheter skulle uppstå inom någon ekonomisk sektor för att rätta till situationen och anpassa sektorn till ekonomin i den gemensamma marknaden. Under samma förutsättningar får var och en av de nuvarande medlemsstaterna ansöka om att vidta skyddsåtgärder. Artikeln gäller endast för är 1995.
I en femte del av anslutningsakten har samlats ett antal genomförande- bestämmelser, bl.a. om upprättande av institutioner och organ, som föranleds av anslutningen. I en särskild avdelning finns bestämmelser om tillämpning av institutionernas rättsakter. Här återfinns i artikel 172 de viktiga bestämmelserna om övergång från EES till EG.
I artikeln föreskrivs bl.a. att ärenden hos EFTA:s övervakningsmyndig— het som inte har avslutats vid tidpunkten för anslutningen skall överläm- nas till kommissionen för fortsatt handläggning. Beslut av övervaknings- myndigheten som fattats enligt EES—avtalet skall fortsätta att gälla som om de vore fattade av kommissionen enligt EG—rätten. Vidare anges att anmälningar och information som lämnats till EFTA—organen skall överlärrmas till kommissionen i den mån handlingarna har relevans även vid ett medlemskap.
Enligt en av de sista artiklarna i akten utgör de bilagor och protokoll som fogats till akten en integrerad del därav. Bilagorna I—ll , XII, XV och XVIII har nämnts i det föregående. Bilagorna III-V, VII—XI samt XIII och XIV innehåller övergångsarrangemang för andra kandidatländer, bilaga VI föreskrifter på miljöområdet, bilagorna XVI och XVII föreskrifter om medlemskap i vissa kommittéer. Bilaga XIX upptar bl.a. en övergångsregel för Sveriges vidkommande med avseende på Euratom.
Bland protokollen är för svenskt vidkommande protokoll nr 6 angående EG:s strukturfonder av särskilt intresse. Av detta protokoll framgår att EG infört ett nytt mål för stöd från sina fonder, nr 6. Detta mål är avsett
Prop. 1994/95: 19
75
for områden med särskilt gles befolkning, med högst åtta invånare per kvadratkilometer. För Sveriges del beräknas stödet till detta mål komma att ge ca 900 kronor per invånare för regional- och strukturutveckling i landets norra och mellersta delar. Förutom detta stöd får Sverige genom mål 2—5 strukturfondstöd till vissa utsatta industri— och landsbygds- områden samt stöd för arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Av övriga nio protokoll till anslutningsakten avser ett (nr 1) anpassningar för Europeiska investeringsbanken, ett (nr 3) samebefolk- ningen, ett (nr 5) medlemskap i EKSG, och övriga (nr 2, 4, 7, 9 och 10) förhållanden av intresse uteslutande för andra kandidatländer.
Det tredje och sista dokumentet i avtalet utgörs av slutakten. I denna noteras att inom konferensen mellan företrädare för Europeiska Unionens medlemsstater och de nya medlemsstaterna antagits texter till fördrag och anslutningsakt jämte uppräknade bilagor och protokoll. Därutöver innehåller slutakten en hänvisning till gemensamma och ensidiga förklaringar (deklarationer), vilka antagits av medlemsstaternas represen- tanter eller fogats till akten.
När det gäller förklaringamas innebörd är att märka att det här inte är fråga om undantag eller övergångsbestämmelser på samma sätt som i anslutningsakten. Vissa förklaringar utgör närmare utveckling av bestämmelser i anslutningsakten. Till största delen är förklaringarna emellertid bekräftelser på att företeelser i kandidatländerna betraktas som förenliga med ett medlemskap i unionen.
De viktigaste gemensamma förklaringarna till slutakten, som rör Sverige, är följande:
I ett uttalande om det säkerhets— och utrikespolitiska samarbetet betonas vikten av en effektiv och väl sammanhållen utrikespolitik.
En annan förklaring behandlar tillämpningen av Euratomfördraget. Av förklaringen framgår bl.a. att anslumingsfördraget inte påverkar det svenska kärnkraftsprogrammet och den svenska kärnbränslehanteringen.
I detta sammanhang bör också nämnas de tidigare refererade gemen- samma förklaringarna om skyddsnormer för miljön och den avsedda översynen av gemenskapsregler på miljöområdet.
Slutligen kan nämnas en gemensam förklaring om fortsatt nordiskt samarbete inom ramen för den europeiska unionen.
Sverige har gjort ett antal ensidiga förklaringar, såsom i fråga om de svenska kollektivavtalen, om offentlighetsprincipen och om detalj— handelsmonopolet på alkoholområdet.
Till konferensprotokollet har lagts vissa förklaringar och uttalanden, bl.a. gällande den ekonomiska och monetära unionen och utrikes— och säkerhetspolitiken.
De olika punkterna kommenteras under resp. sakavsnitt i denna proposition.
7 .4 Slutaktens rättsliga betydelse
Till skillnad från fördraget och anslutningsakten med bilagor och protokoll utgör slutakten inte en del av EG—rätten. Antagandet av
Prop. 1994/95: 19
76
slutakten följer inte det förfarande som gäller vid fördragsändringar. Den omfattas dock liksom förhandlingsresultatet i övrigt av den allmänna folkrätten. Den rättsliga statusen av de förklaringar m.m. som fogats till slutakten bör betraktas mot bakgrund av 1969 års Wienkonvention om traktaträtten som kodifierar den allmänna folkrättens regler för tolkning av trak1ater. Det är allmänt accepterat i folkrätten att en förklaring som fogats till ett avtal skall tas i beaktande vid tolkningen av avtalet (jfr artikel 31 i Wienkonventionen). Betydelsen av en förklaring beror på innehållet och på hur många av avtalsparterna som ställer sig bakom den. Gemensamma förklaringar visar den gemensamma partsavsikten medan ensidiga får bedömas bl.a. utifrån förekomsten av motförklaringar.
EG—domstolen är den instans som ytterst avgör tolkningen av EG—rätten. Det är sålunda EG—domstolen som ytterst får ta ställning till vilka rättsliga verkningar som skall tillerkännas de förklaringar m.m. som fogats till slutakten. Formellt sett är den inte bunden av dessa. Domstolen har dock ofta sökt vägledning i källor utanför den egentliga EG—rätten när den tolkat EG—bestämmelser.
När det gäller de klarlägganden som gjorts i form av skriftväxlingar med kommissionen, rörande monopolfrågan och den svenska kollektiv- avtalsmodellen. bör noteras att dessa inte låter sig dokumenteras i själva anslutningsakten av det skälet att anslutningsfördraget inte behandlar frågor som ligger inom kommissionens kompetens. Skriftväxlingarna är närmast att se som uttalanden av kommissionen i dess egenskap av rättsvårdande institution och kan jämställas med meddelanden, till- kännagivanden eller brev och riktlinjer. Exempel på skrivelser som har mycket stor rättslig betydelse finns bl.a. på statsstöds— och konkur- rensområdena.
Denna typ av rättsakter binder som utgångspunkt kommissionen själv. De som berörs av bestämmelser av den här karaktären skall kunna förlita sig på att de inte bryter mot EG—rätten så länge de handlar i enlighet med av kommissionen givna besked.
Prop. 1994/95: 19
77
8 De grundläggande fördragen 8.1 Inledning
De grundläggande fördragen är — fördraget om upprättandet av Europeiska kol— och stålgemenskapen (Parisfördraget), — fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (Romför— draget), — fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen (Euratomfördraget), och — fördraget om Europeiska unionen (Maastrichtfördraget). De grundläggande fördragen brukar benämnas primärrätt. medan rättsakter som antagits med stöd av dem benämns sekundärrätt. Till de grundläggande fördragen hör också de tillägg till och ändringar i dem som gjorts genom fördrag eller andra rättsakter som trätt i kraft före anslutningen. Institutionerna i de tre förut nänmda grundfördragen sammanfördes genom Fördraget om upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam kommission för Europeiska gemenskaperna från år 1965 (fusionsfördraget). Romfördraget har därefter blivit föremål för två stora fördragsrevisioner, dels genom Europeiska enhetsakten av år 1986, dels genom Maastrichtfördraget av år 1992. Enhetsakten skapade nya möjligheter till majoritetsbeslut i fråga om den inre marknaden. stärkte Europaparlamentet genom att ge det större medinfiytande i beslutsproces- sen och vidgade samarbetet till nya fält. Sålunda blev miljö— och regionalpolitik nya gemenskapsfrågor. Vidare tillkom ett samarbete i säkerhetspolitiska frågor som dock behöll sin mellanstatliga karaktär. Maastrichtfördraget utvidgar tillämpningen av majoritetsbeslut i ministerrådet, förstärker ånyo parlamentets ställning i beslutsprocessen samt utvidgar EG:s kompetens genom bestämmelserna om framför allt den ekonomiska och monetära unionen, men också på andra områden såsom exempelvis unionsmedborgarskap. konsumentskydd och utbildningssamarbete.
Europeiska gemenskaperna och Europeiska unionen
Genom Parisfördraget, Romfördraget och Euratomfördraget upprättas sarnmanfattningsvis Europeiska gemenskaperna. Romfördragets officiella benämning är numera Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen. Eftersom endast EG har normgivningsmakt betecknas regelverket i fortsättningen som EG:s regelverk och rättsakterna som EG—rättsakter.
Begreppet Europeiska unionen har traktatfästs genom Maastrichtför— draget, där det. bl.a. sägs att unionen skall vara grundad på Europeiska gemenskaperna samt den politik och de samarbetsformer som införs genom fördraget. Maastrichtfördraget omfattar alltså såväl de Europeiska gemenskaperna som den gemensamma utrikes— och säkerhetspolitiken och det rättsliga och inrikespolitiska samarbetet. Europeiska unionen betecknar därmed helheten. Endast en institution har bytt namn till följd
Prop. 1994/95 : 19
78
av Maastrichtfördraget. Ministerrådet kallas numera Europeiska unionens råd (EU—rådet).
Genom Maastrichtfördraget gjordes också en hel del ändringar i de övriga grundfördragen. Åtskilliga ändringar är av redaktionell natur. Det är främst i Romfördraget som ändringar av mera substantiell natur har förts in. En gäller det stegvisa införandet av en ekonomisk och monetär union. I övrigt kan nämnas att gemenskapen, med uttryckligt stöd i fördraget, fått nya uppgifter i fråga om utbildning, yrkesutbildning och ungdomsfrågor, kultur, folkhälsa, konsumentskydd, alleuropeiska nät inom transport—, telekommunikations— och energisektorn. industri samt utvecklingssamarbete.
Genom upprättandet av Europeiska unionen tillförs två nya dimensioner i samarbetet, nämligen gemensam utrikes— och säkerhetspolitik och ett samarbete i rättsliga och inre angelägenheter. Samarbetet på dessa två orrtråden är emellertid enligt fördraget traditionellt mellanstatligt och har alltså inte överstatlig karaktär. Ansvaret för politiken på dessa områden läggs främst på rådet. Även kommissionen medverkar och har initiativrätt. Däremot är domstolens roll begränsad till det traditionella gemenskapsarbetet.
Som tidigare angetts beskrivs Maastrichtfördraget ofta med en bild av tre pelare. När man talar om pelare två och tre är EU det begrepp som bör användas. Beträffande pelare ett är EG det korrekta uttrycket.
Medlemskap vinns i unionen enligt Maastrichtfördragets artikel 0. Varje europeisk stat får ansöka om att bli medlem. Ansökan skall ställas till rådet som beslutar enhälligt efter samråd med kommissionen och efter att ha inhämtat samtycke från Europaparlamentet. Villkoren för att upptas som medlem samt de anpassningar av fördragen som därvid blir nödvändiga skall läggas fast i ett fördrag mellan medlemsstaterna och den ansökande staten, vilket skall ratificeras av samtliga fördragsslutande stater.
8.2 Romfördraget
Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen (Romfördraget) undertecknades i mars 1957 och trädde i kraft den 1 januari 1958. Sedan ikraftträdandet har fördraget ändrats ett antal gånger. Viktiga ändringar infördes genom Enhetsakten och Maastrichtfördraget. Genom Maastrichtfördraget bytte Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) nanm till Europeiska gemenskapen (EG). Fördraget är autentiskt på gemenskapens nio officiella språk och kommer, om fier länder ansluter sig, att finnas i autentisk version också på deras språk.
Romfördraget inleds med en ingress, därpå följer sex delar som behandlar olika sakområden. Dessa är i sin tur indelade i kapitel som i vissa fall delas upp på skilda avsnitt. Till fördraget fanns ursprungligen fogade fyra bilagor och 12 protokoll. Ytterligare protokoll har tillkommit bl.a. genom Maastrichtfördraget. Därtill kommer slutakten, som innehåller 9 förklaringar. Fördragstexten består av 248 artiklar med löpande numrering.
Prop. 1994/95: 19
79
8.2.1 Ingressen
I ingressen framhålls inledningsvis Romfördragets dynamiska karaktär. Avtalspartema uttalar att de är fast beslutna att lägga grunden till en allt fastare sammanslutning mellan de europeiska folken. Därefter uttalar de avtalsslutande parterna bl.a. att
— de avser att säkerställa ekonomiska och sociala framsteg i sina länder genom gemensamma åtgärder för att undanröja de barriärer som delar Europa, — de uppställer som ett väsentligt mål för sina strävanden att fortgående förbättra levnads— och arbetsvillkoren för sina folk, — de inser att undanröjandet av förekommande hinder kräver samordnade åtgärder för att garantera en jämn utveckling, jämvikt i handelsutbytet och sund konkurrens, — de är angelägna att stärka den ekonomiska gemenskapen mellan sina länder och att trygga en harmonisk utveckling genom att minska klyftan mellan olika regioner samt eftersläpningen för mindre gynnade regioner, och att — de har föresatt sig att genom att förena sina resurser bevara och stärka skyddet för fred och frihet och uppmana de övriga folk i Europa som bekänner sig till samma ideal att ansluta sig till deras strävanden.
8.2.2 Första delen: Principerna (artiklarna 1—7c)
Den inledande artikeln slår fast att de fördragsslutande parterna upprättar en europeisk gemenskap mellan sig. I artikel 2 anges de grundläggande målsättningarna för samarbetet. Gemenskapen skall ha till uppgift att genom att upprätta en gemensam marknad och en ekonomisk och monetär union och genom att fullfölja den gemensamma politik eller verksamhet som framgår av fördraget främja en harmonisk och väl avvägd utveckling av näringslivet inom gemenskapen som helhet. en hållbar och icke—intiatorisk tillväxt som tar hänsyn till miljön. en hög grad av ekonomisk konvergens, en hög nivå i fråga om sysselsättning och socialt skydd, en höjning av levnadsstandarden och livskvaliteten samt ekonomisk och social sammanhållning och solidaritet mellan med- lemsstaterna.
I artiklarna 3 och 3a preciseras närmare hur målen skall förverkligas. Gemenskapens verksamhet skall bl.a. innefatta en gemensam handelspoli- tik, en inre marknad som kännetecknas av att hindren för fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital avskaffas mellan medlemsstaterna, en gemensam jordbrukspolitik, en ordning som säkerställer att konkurren— sen inom den inre marknaden inte snedvrids samt en miljöpolitik.
I artikel 3b har genom Maastrichtfördraget den s.k. subsidiaritetsprin— cipen stadfästs. Denna innebär bl.a. att gemenskapen, när den inte ensam är behörig, skall agera endast om och i den mån målen för den planerade åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, utan bättre kan genomföras av gemenskapen. En närmare beskrivning av
Prop. 1994/95: 19
80
denna princip finns i avsnitt 35.
Artikel 4 anger vilka gemenskapens institutioner är, nämligen Europaparlamentet, rådet, kommissionen, domstolen och revisionsrätten. Vidare anges att institutionerna skall handla inom ramen för de befogen- heter som tilldelats dem genom fördraget, den s.k. legalitetsprincipen.
Artikel 4a anger att Europeiska centralbankssystemet (ECBS) och Europeiska centralbanken (ECB) skall upprättas enligt de förfaranden som anges i fördraget. Dessa organ beskrivs nedan under Avdelning VI ekonomisk och monetär politik.
Genom artikel 4b upprättas Europeiska investeringsbanken vars uppgifter ligger inom gemenskapens politik om hjälp till utvecklingslän- der.
I de centrala artiklarna 5 och 6 föreskrivs om lojalt samarbete och icke—diskriminering. Romfördragets artikel 5 bygger på en allmän solidaritets— eller lojalitetsprincip. Enligt denna är medlemsländerna och gemenskapens institutioner förpliktade att lojalt samarbeta med varandra. Länderna skall respektera varandras och gemenskapens intressen och söka undvika att handla i strid med dessa.
Artikel 6 i fördraget uttrycker principen om rättvis likabehandling utan avseende på nationalitet (icke—diskriminering). Diskriminering betyder särbehandling som inte är sakligt grundad; lika fall skall behandlas lika. Diskriminering kan vara öppen eller dold. Regler som är så utformade att de måste leda till en mindre gynnsam behandling av det som härrör från ett annat land är öppet diskriminerande, även om de inte är direkt knutna till nationalitetskriteriet. Även till synes likabehandlande åtgärder kan ha diskriminerande verkningar i praktiken. Då är det fråga om dold, eller faktisk, diskriminering. En regel som är knuten t.ex. till språkkun- skaper eller bosättningsort, där objektiv grund för särbehandling saknas, kan sålunda vara förbjuden.
Artikel 7 innehåller bestämmelser om upprättandet av den gemensam- ma marknaden och artiklarna 7a—7c behandlar den inre marknaden. Den gemensamma marknaden har hittills varit gemenskapens viktigaste medel för att uppnå de uppställda målen. Den skall skapa ekonomisk tillväxt och stabilitet och därmed ökat välstånd. Medlemsländernas produktions- resurser skall utnyttjas så rationellt som möjligt. Under lika och ostörda konkurrensförhållanden skall man på den gemensamma marknaden kunna handla och byta tjänster, arbeta, investera och producera och därigenom främja gemenskapens mål.
Begreppet inre marknad infördes i Romfördraget genom enhetsakten och uttrycker det som är den gemensamma marknadens kärna. Den inre marknaden skall sålunda enligt fördraget (artikel 7a) innefatta ett område utan inre gränser, där fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital säkerställs i enlighet med bestämmelserna i fördraget — de s.k. fyra friheterna. Benämningen inre marknad syftar på att förhållandena bör vara desamma som på en hemmamarknad. Den inre marknaden fullbordades i allt väsentligt vad avser varor och tjänster under år 1992. Det återstår dock bl.a. att lösa frågan hur den fria rörligheten för personer, dvs. utan gränskontroller, skall kunna förverkligas.
() Riks'rlugr'n [994595 [sum/. Nr IU. I.)('l I.
Prop. 1994/95: 19
81
8.2.3 Andra delen: Unionsmedborgarskap (artiklarna 8—8c)
Den andra delen s,om rör unionsmedborgarskap, har tillkommit genom Maastrichtfördraget. I artikel 8 föreskrivs att varje person som är medborgare i en medlemsstat dessutom skall vara unionsmedborgare. Artikel 8a behandlar unionsmedborgarens rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorium. Här hänvisas till vad som följer av övriga bestämmelser i fördraget. Artikel 8b föreskriver att en unionsmedborgare som är bosatt i en medlemsstat skall ha rösträtt och vara valbar vid kommunala val även om han saknar medborgarskap i den staten. Han skall dessutom ha rösträtt och vara valbar vid val till Europaparlamentet i den medlemsstat där han är bosatt, på samma villkor som medborgarna i den staten. Artikel &: anger att unionsmedborgare under vissa förutsättningar har rätt till skydd av varje medlemsstats diplomatiska eller konsulära myndigheter. Vidare hänvisas i artiklarna 8d och 8e till rätten att göra framställningar till Europaparlamentet och vända sig till en nyinrättad ombudsman (artiklarna l38d och l38e).
8.2.4 Tredje delen: Gemenskapens politik Avdelning I: Fri rörlighet för varor (artiklarna 9—3 7)
Under avdelning l tas upp bestämmelser om tullunionen samt om avskaffandet av kvantitativa restriktioner mellan medlemsstaterna.
Gemenskapen bygger enligt artikel 9 på en tullunion. Detta innebär att medlemsländerna har upprättat ett särskilt handelsområde mellan sig, inom vilket tullfrihet råder. Medlemsländema tillämpar också en gemensam tulltaxa gentemot utanförstående länder. Varor från tredje länder skall sedan de passerat den gemensamma tullgränsen behandlas på samma sätt som varor som har producerats inom EG. Tullunionen kom att förverkligas på ett tidigt stadium i gemenskapsrättens utveckling. Att avskaffa kvantitativa restriktioner, och i synnerhet åtgärder med motsvarande verkan, har däremot visat sig vara betydligt svårare. I dag är arbetet framför allt inriktat på att undanröja s.k. tekniska handelshin— der. dvs. skillnader i medlemsländernas regleringar beträffande krav på varors sammansättning, form, paketering, märkning m.m. Sådana skillnader gör det svårt för producenter att tillverka varor som samtidigt uppfyller kraven i Hera länder och medför därför som utgångspunkt otillåtna handelshinder enligt artikel 30. Huvudregeln är nämligen att varor som lagligen har släppts ut på marknaden i ett land skall beviljas tillträde även till övriga länders marknader inom gemenskapen.
Ett motsvarande förbud i fråga om exportrestriktioner finns i artikel 34. Detta har emellertid getts en mindre vidsträckt tillämpning och avser endast exportbegränsningar som skapar särskilda svårigheter i andra medlemsländer.
I artikel 36 föreskrivs om möjlighet till undantag från de nyssnämnda förbuden. Handelshindrande regler kan godtas om de grundas på någon av följande hänsyn; allmän moral, allmän ordning och säkerhet, intresset att skydda människors och djurs hälsa och liv. att bevara växter. att
Prop. 1994/95:19
skydda nationella skatter av konstnärligt, historiskt eller arkeologiskt värde eller att skydda industriell och kommersiell äganderätt.
Det har emellertid utvecklats vissa kriterier i EG—domstolens praxis som måste uppfyllas om handelshindrande regler skall få förekomma. För det första måste åtgärden vara nödvändig för att tillgodose det avsedda skyddsändarnålet, om det finns handelsneutrala alternativ skall dessa ovillkorligen väljas. För det andra skall åtgärden vara proportionell, dvs. den får inte gå längre än vad som är strängt nödvändigt för att uppnå syftet med den.
Vissa ytterligare skyddshänsyn än de som omnämns i artikel 36 har utvecklats i EG—domstolens praxis. Denna utveckling började med fallet Cassis de Dijon (mål 120/78 [1979] ECR s. 649) som banade väg för den rättspraxis som numera sammantaget benämns Cassisdoktrinen. Bland de nytillkomna hänsynen kan nämnas skattekontroll, god handelssedvana och konsument— och miljöskydd. För att sådana hänsyn skall kunna tillämpas krävs att regeln gäller lika för inhemska och importerade varor och att de ovan nämnda kriterierna för tillämpning av artikel 36 är uppfyllda.
I artikel 37 finns bestämmelser som avser att säkra att ett handelsmono- pols agerande på marknaden inte. medför handelshinder. Bestämmelsen är ett komplement till de övriga bestämmelserna om varors fria rörlighet.
Avdelning I]: Jordbruk (artiklarna 38—47)
I artiklarna 38—43 finns de grundläggande utgångspunkterna för den gemensamma jordbrukspolitiken. I artikel 39 anges fem mål för politiken inom detta område, nämligen att
a) höja produktiviteten inom jordbruket genom att främja tekniska framsteg och genom att trygga en rationell utveckling av jord- bruksproduktionen och ett optimalt utnyttjande av produktions— faktorerna, särskilt arbetskraften,
b) på så sätt tillförsäkra jordbruksbefolkningen en skälig levnadsstan— dard, särskilt genom en höjning av den individuella inkomsten för dem som arbetar i jordbruket, cf) stabilisera marknaderna,
d) trygga försörjningen, och
e) tillförsäkra konsumenterna tillgång till varor till skäliga priser. Jordbrukspolitiken finansieras gemensamt av medlemsstaterna genom EG:s budget. Resurserna förvaltas inom en särskild jordbruksfond. För områden med sämre produktionsförutsättning finns möjlighet att söka medel från fonden. Jordbrukspolitiken bygger på en preferens för produkter producerade inom EG. I praktiken säkerställs preferensen för gemenskapsprodukter genom ett gränsskydd.
En viktig del av jordbrukspolitiken är vidare den gemensamma livsmedelsmarknaden. Liksom i fråga om varor i allmänhet söker gemenskapen underlätta handeln med livsmedel. Detta har bl.a. skett genom att rådet antagit åtskilliga harmoniseringsdirektiv på området. Därtill har det ovan nänmda målet "Cassis de Dijon” och efterföljande rättspraxis haft stor betydelse för utvecklingen av en fungerande marknad
Prop. 1994/95: 19
för livsmedel.
Avdelning III: Fri rörlighet för personer, tjänster och kapital (artiklarna 48—73h)
Under avdelning III tas upp bestämmelser om fri rörlighet för arbets- tagare, om etableringsrätt för självständiga yrkesutövare och företag. om fritt tjänsteutbyte och om fri rörlighet för kapital och betalningar.
Den fria rörligheten för arbetstagare innebär enligt artikel 48 bl.a. att diskriminering på grund av nationalitet inte får förekomma vid arbets— och anställningsvillkor. Vad som avses är sålunda framför allt ett förbud mot särbehandling. Ett lands egna medborgare får t.ex. inte ges företräde till lediga anställningar och arbetstillstånd får inte vara ett villkor för anställning. För att den fria rörligheten skall kunna utövas i praktiken har närmare bestämmelser beslutats av rådet. Arbetstagare har bl.a. rätt att ta med sin familj vid förflyttningar över gränserna. Det finns också bestärrunelser som säkrar att en arbetstagare kan flytta med reglerat socialförsäkringsskydd. Vidare skall examina och andra behörighetsbevis som förvärvats i ett land inom gemenskapen i stor utsträckning ömsesi- digt erkännas av övriga medlemsländer.
Etableringsrätten omfattar både fysiska och juridiska personer. Fysiska personer kan enligt artikel 52 etablera sig fritt. Enligt artikel 58 jämställs juridiska personer med fysiska. Rätten till fri etablering vilar på principen om likabehandling. En enskild individ eller ett företag har rätt att träda in på en natiOnell marknad och där konkurrera på samma villkor som inhemska operatörer. Liksom i fråga om arbetstagare finns för självständiga yrkesutövare bestämmelser som tar sikte på familjens rätt att medfölja, socialförsäkringsskydd och ömsesidigt erkännande av examina och behörighetsbevis.
EG:s tjänstebegrepp är ett uppsamlingsbegrepp. I artikel 60 i Romför- draget detinieras tjänst som en prestation som normalt utförs mot ersättning i den utsträckning den inte faller in under någon av de övriga friheterna. Tjänstebegreppet är mångtydigt. En tjänst kan ofta utföras av en person eller ett bolag på plats i ett annat land t.ex. vid byggen— treprenad, men den kan också utföras från ursprungslandet. Det är då endast själva tjänsten som passerar en gräns. Av betydelse är också att det inte bara är utförandet av en tjänst som omfattas utan också mottag— andet. EG—medborgama har alltså rätt att resa till ett annat land och där ta emot en tjänst. Turister har i flera hänseenden betraktats som tjänsremottagare i gemenskapsrättens mening.
Den fria etableringsrätten och det fria tjänsteutbytet gäller i huvudsak även om närmare beStåmmelser saknas. På vissa områden, såsom bank och försäkring, har emellertid principerna endast kunnat förverkligas fullt ut med hjälp av sekundära bestämmelser som harmoniserar medlemslän- dernas lagstiftning i viss utsträckning.
Fri rörlighet för kapital har flera viktiga fördelar. Sparande och investeringar kan ske på effektivast möjliga sätt. Den gränsöverskridande varu— och tjänstehandeln är beroende av att betalningar som hänger
Prop. 1994/95: 19
84
samman med denna löper ostört.
Kapitalets fria rörlighet realiserades i stort sett år 1990 som ett led i förverkligandet av den inre marknaden. Enligt artikel 73b i Romför- draget, som trädde i kraft den 1 januari 1994, gäller att alla restriktioner för kapitalrörelser och betalningar mellan medlemsstater är förbjudna. Detsamma gäller i princip restriktioner för kapitalrörelser och betalningar mellan medlemsstater och tredje land. Kapitalets fria rörlighet är alltså numera fördragsbaserad efter att tidigare ha varit grundad på sekundär— lagstiftning.
Avdelning IV? Transporter (artiklarna 74-84)
Bestämmelserna om den gemensamma transportpolitiken kompletterar den fria rörligheten för varor och tjänster. Transportpolitiken tillhör de gemensamma politikområdena. Utvecklingen mot en gemensam transportmarknad har emellertid gått trögt, vilket fått till följd att parlamentet stämt rådet enligt artikel 175 för fördragsstridig passivitet (målet 13/83 parlamentet mot rådet [1985] ECR s. 1513). Utvecklingen har på senare tid tagit fart genom att sekundära regler har utfärdats. Transportreglema kan betraktas som särregler inom ramen för det fria tjänsteutbytet. Verksamhet som består av förflyttningar av personer eller föremål från en plats till en annan omfattas av transportpolitiken. Särskilda bestämmelser finns om Statsstöd på transportområdet (artikel 77) och om fraktsatser och befordringsvillkor (artiklarna 78-80). Pålagor eller utgifter vid gränspassager behandlas särskilt i artikel 81.
Avdelning V: Gemensamma regler om konkurrens, beskattning och tillnärmnin g av lagstiftning (artiklarna 85-102)
Kapitel 1 : Konkurrensregler
Samarbetet inom EG bygger på en gemensam konkurrenspolitik. Kommissionen har inom detta område särskilt långtgående befogenheter och skall därmed ytterst väga olika intressen mot varandra för att möjliggöra att samma konkurrensförutsätmingar gäller inom hela gemenskapen. EG:s konkurrensregler riktar sig till både stater och företag.
Avsnitt 1: Regler tillämpliga på företag (artiklarna 85—90)
Under avsnitt 1 återfinns de grundläggande bestämmelserna i artiklama 85 och 86. Bestämmelserna har uttolkats av EG—domstolen i en lång rad domar. Vidare finns ett antal tillämpningsförordningar som anger bl.a. vilka befogenheter kommissionen har när den tillämpar reglerna. Artikel 85 omfattar konkurrensbegränsande förfaranden mellan företag medan artikel 86 avser ensidigt missbruk av företag som har en dominerande ställning på marknaden.
Förbudet mot konkurrensbegränsande förfaranden i artikel 85 är
Prop. 1994/95:19
mycket vidsträckt och omfattar snart sagt varje påvisbar kontakt mellan företag som kan medföra negativa effekter på handeln mellan länderna. Att handeln mellan länderna skall påverkas innebär att avtal som bara har effekt på handeln i ett medlemsland inte omfattas av EG:s konkurrens- regler. Här kan i stället nationell rätt gripa in.
Ett konkurrensbegränsande samarbete mellan företag behöver inte alltid vara negativt för gemenskapen. Mot denna bakgrund är heller inte förbudet i artikel 85.1 absolut. Under vissa betingelser kan begränsningar som bidrar till förbättrad produktion eller distribution av varor eller som främjar ett tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande undantas från förbudet. Undantag kan meddelas i särskilda fall av kommissionen, s.k. individuella undantag. Detta är ofta ett tidskrävande förfarande. Kommissionen kan också meddela s.k. icke—ingripandebesked med innebörden att den inte bedömer att ett visst avtal omfattas av förbudet. För att förenkla hanteringen av anmälningar på konkurrensområdet har rådet bemyndigat kommissionen att utfärda s.k. gruppundantag för vissa typer av avtal. Ett tiotal sådana förordningar har utfärdats under årens lopp. Gruppundantagsförordningarna innehåller uppräkningar av vilka avtalsklausuler som bör anses otillåtna resp. tillåtna i vissa typer av avtal. Om ett avtal utformas i enlighet med en gruppundantagsförordning anses det förenligt med artikel 85 och behöver sålunda inte anmälas.
Artikel 86 förbjuder att företag som har en dominerande marknadsställ- ning missbrukar sin ställning. Det bör noteras att det är missbruket, som sådant, som är otillåtet varför inga undantag finns. Ett missbruk kan t.ex. bestå i att företaget påtvingat någon oskäliga avtalsvillkor eller tillämpar olika villkor för likvärdiga prestationer. För att avgöra om ett företag har en dominerande ställning måste den marknad som företaget agerar på avgränsas. Man brukar tala om den relevanta marknaden som i sin tur uppdelas i relevant produktmarknad och relevant geografisk marknad.
Att ett företag köper upp ett annat företag och därigenom förstärker en rådande dominerande ställning har ansetts kunna omfattas av förbudet i artikel 86. Kontrollen av företagsförvärv finns numera reglerad i en särskild förordning. Företagskoncentrationer skall enligt denna anmälas till kommissionen om de har en viss storlek och får inte genomföras förrän kommissionen har tagit ställning till koncentrationens förenlighet med EG—rätten.
I artikel 90 föreskrivs att offentliga företag och företag som av medlemsländerna beviljats särskilda eller exklusiva rättigheter är skyldiga att respektera reglerna i fördraget, i synnerhet diskrimineringsförbudet och de nyss nämnda konkurrensbestämmelserna. Undantag medges dock för företag som anförtrotts tillhandahållandet av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse eller som har karaktären av frskala monopol, om de till följd av tillämpning av fördragsbestämmelserna skulle hindras att utöva de särskilda uppgifter som tilldelats dern. Utvecklingen av handeln får emellertid inte påverkas i en omfattning som strider mot gemenska- pens intresse.
Prop. 1994/95: 19
86
Avsnitt 2: Dumpning (artikel 91)
Inom EU behövs inte bestämmelser som tar sikte på dumpning vid handel mellan medlemsländerna. Sådana förfaranden regleras av den gemensamma konkurrenspolitiken. Artikel 91 hade betydelse endast under den tolvåriga övergångstid som gällde fram till år 1970. Dump- ningsförfaranden i förhållanden till tredje land ryms under den gemen- samma handelspolitiken.
Avsnitt 3: Statligt stöd (artiklama 92—94) Statsstödsbestämmelsema har till syfte att säkerställa att stöd lämnas på sådana villkor att konkurrensen inte snedvrids inom gemenskapen. I artikel 92 föreskrivs att stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, är oförenligt med den gemensamma marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna. I andra punkten räknas dock upp vissa stödformer som är förenliga med den gemensamma marknaden, t.ex. stöd av social karaktär som ges till enskilda konsumenter och stöd för att avhjälpa skador som orsakats av naturkatastrofer eller andra exceptionella händelser. I punkten tre anges stödformer som kan anses förenliga med den gemensamma marknaden. Dessa måste emellertid förhandsgranskas av kommissionen enligt artikel 93 innan de får lämnas. Här anges bl.a. stöd för att främja den ekonomiska utvecklingen i regioner där levnads— standarden är onormalt låg eller där det råder allvarlig brist på sysselsätt- ning och stöd för att främja genomförandet av viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse. Artikel 92 har genom Maastrichtfördraget tillagts ett nytt stycke om kulturfrämjande stöd.
Kapitel 2: Bestämmelser om skatter och avgifter (artiklarna 95—99)
Artikel 95 förbjuder att varor som importeras från andra medlemsländer diskrimineras genom högre skatter eller avgifter. Den kompletterar därmed övriga bestämmelser om fri rörlighet för varor. Bestämmelsen har till syfte att undanröja all form av protektionism som kan uppstå när skatter eller avgifter påförs utländska varor. I vissa fall är dock en särbehandling tillåten, nämligen om åtskillnaden grundas på objektiva kriterier. Artikeln torde därmed inte hindra att skattesatser differentieras av t.ex. hänsyn till miljön. Under avsnittet om skatter finns därutöver förbud mot exportsubsidier i form av för stora skattereduktioner vid export (artikel 96 och 98). Artikel 99 innehåller en skyldighet för rådet att besluta om harmonisering av de indirekta skatterna i den mån en sådan harmonisering är nödvändig för att säkerställa att den inre marknaden upprättas och fungerar. Beslut i skattefrågor kan endast fattas med enhällighet.
Kapitel 3: Tillnärmning av lagstiftning (artiklarna 100-102)
Tillnärmning, eller harmonisering, av medlemsländernas nationella lagstiftning har en avgörande betydelse för att uppnå gemenskapens mål.
Prop. 1994/95: 19
87
EG:s institutioner ges på flera håll i fördraget bemyndiganden att besluta om regler som närmar medlemsländernas nationella regler till varandra. På så sätt undanröjs besvärande trösklar i den fria rörligheten som uppkommer till följd av skillnader i nationell lagstiftning. Generella harmoniseringsbemyndiganden finns i artiklarna 100 och 100a. Det finns vidare en rad särskilda bestämmelser som uppmanar institutionerna att vidta harmoniseringsåtgärder. Som exempel kan nämnas artikel 43 på jordbruksområdet och artikel 1305 på miljöområdet. De rättsakter som beslutas med stöd av de olika bemyndigandena behöver dock inte ha helt likartad inriktning. Vissa rättsakter medför att utrymmet för avvikande nationella regler helt upphör. Man talar då om totalharrnonisering. Detta förekommer ofta t.ex. på varuområdet. Är den ifrågavarande rättsakten beslutad med stöd av artikel 100a finns dock en möjlighet att anmäla mer långtgående nationella regler till kommissionen som avviker från de harmoniserade kraven. Kommissionen skall bekräfta bestämmelserna sedan den konstaterat att dessa inte utgör ett medel för godtycklig diskriminering eller innebär förtäckta handelshinder mellan medlemssta— terna. Denna möjlighet kallas ibland miljögarantin, eftersom miljöskyddet är ett av de skyddsintressen som i sådana fall kan åberopas. Förfarandet i artikel 100a.4 har tillämpats nyligen. Den 2 december 1992 beslöt kommissionen att Tyskland fick fortsätta att tillämpa vissa bestämmelser för kemikalien PCP trots att de tyska bestämmelserna avvek från de harmoniserade kraven. Frankrike överklagade beslutet och domstolen meddelade den 17 maj 1994 i sin dom (målet 41/93 Frankrike mot kommissionen, ej publicerat) att kommissionens beslut var ogiltigt på grund av bristfällig motivering. Domstolen gjorde sålunda ingen materiell prövning. Det ankommer nu på kommissionen att fatta ett nytt beslut. De tyska bestämmelserna är fortfarande i kraft.
Det finns även rättsakter som fastlägger en viss lägsta nivå som medlemsländernas föreskrifter minst måste nå upp till. Länderna är då i princip oförhindrade att besluta om strängare regler. Man brukar här tala om minirniharmonisering.
Artikel 100c behandlar frågor som annars ligger inom det mellanstat— liga samarbetet rörande rättsliga och inre angelägenheter, den s.k. tredje pelaren. Rådet skall enligt artikel 100c enhälligt besluta om gemensamma viseringsregler. Från och med den 1 januari 1996 får dock beslut fattas med kvalificerad majoritet. ,
Artikel 101 gäller harmonisering av nationella regler som medför konkurrenssnedvridningar vilka beror på skillnader i medlemsländernas förskrifter. Artikel 102 anvisar ett konsultationsförfarande i fråga om sådana åtgärder som avses i den föregående artikeln. Dessa artiklar har tillämpats i mycket begränsad utsträckning.
Avdelning VI: Ekonomisk och monetär politik (artiklarna IOZa—109m)
Genom Maastrichtfördraget infördes bestämmelser om en ekonomisk och monetär union. Unionen avses genomföras i tre etapper. Den första inleddes redan den 1 juli 1990 då kapitalrörelserna — med tidsbegränsade
Prop. 1994/95:19
88
undantag för vissa medlemsstater — släpptes helt fria. Den andra etappen inleddes den 1 januari i år, då nya instrument för den ekonomisk—politiska samordningen infördes och Europeiska monetära institutet (EMI) upprättades. Institutet skall främst svara för förberedelser som är nödvändiga inför genomförandet av valutaunionen. Den tredje etappen inleds i enlighet med Maastrichtfördragets intention med upprättandet av en europeisk centralbank (ECB). Genomförandebestäm- melser för de skilda etapperna finns intagna i artiklarna 109e — 109m. Bland dessa finns de s.k. konvergenskriteriema, utifrån vilka avgörs om ett medlemsland får inträda i valutaunionen (artikel 109j). Bestämmelserna om den ekonomiska och monetära unionen, som sålunda i olika grad är tillämpliga redan i dag, återfinns i två skilda kapitel, ett om ekonomisk politik och ett om monetär politik. Vidare finns ett särskilt kapitel med institutionella bestämmelser och ett avslutande kapitel med de nyss nämnda övergångsbestämrnelsema.
Kapitel 1: Ekonomisk politik (artiklarna 102a—104c)
I artikel 102a återges utgångspunkten för gemenskapsarbetet, nämligen en öppen marknadsekonomi med fri konkurrens som främjar en effektiv resursfördelning. I den därpå följande artikeln stadgas att medlemsländerna skall betrakta den ekonomiska politiken som en fråga av gemensamt intresse. Rådet skall bl.a. med kvalificerad majoritet anta övergripande ekonomisk—politiska riktlinjer som skall gälla inorn gemenskapen och för medlemsländerna. Rådet skall på grundval av rapporter från kommissionen övervaka den ekonomiska politiken i varje medlemsland. Därvid föreskrivs att rådet kan lämna rekommendationer till enskilda medlemsländer om det behövs. I artikel 103a anges att rådet kan besluta om skyddsåtgärder i särskilda fall. Andra punkten, som rör bistånd till enskilda medlemsländer som råkat i svårigheter, börjar gälla först under den tredje etappen. Artiklarna 104, 104a och 104b förbjuder monetär finansiering av underskott i de offentliga finanserna och s.k. positiv särbehandling av otfentligrättsliga organ och offentliga företag. Syftet är att förhindra icke marknadsmässig finansiering av underskott i de offentliga finanserna. Dessa bestämmelser började gälla den 1 januari 1994. Artikel 104c uppställer konkreta mål för den ekonomiska politiken i medlemsländerna och anger vilka åtgärder som skall vidtas om målen inte uppfylls. Det kan härvid inte bli fråga om fördragsbrottstalan enligt artiklarna 169 Och 170 i fördraget. I punkt 11 anges vilka åtgärder som i stället kan vidtas. Dessa åtgärder får dock vidtas först sedan den tredje etappen inletts.
Kapitel 2: Monetär politik (artiklarna 105—109)
Den monetära politiken skall, sedan tredje etappen av EMU inletts, föras inom ramen för Europeiska centralbankssystemet (ECBS) som avses bestå av Europeiska centralbanken (ECB) och medlemsstaternas centralbanker (artikel 1061). Under den andra etappen handhas den
Prop. 1994/95: 19
89
penning— och valutapolitiska samordningen av Europeiska monetära institutet (EMD. I artikel 105 anges att ECB skall ha följande uppgifter:
— Utforma och genomföra gemenskapens monetära politik. — Genomföra valutatransaktioner enligt bestämmelserna i artikel 109. — Inneha och förvalta medlemsstaternas officiella valutareserver. — Främja ett väl fungerande betalningssystem. I artikel 105a anges att ECB skall ha ensamrätt att tillåta sedelutgivning inom gemenskapen. ECB och de nationella centralbankerna får ge ut sedlarna.
ECB och de nationella centralbankerna skall vara oavhängiga (artikel 107). ECB:s uppgifter och befogenheter räknas upp i artikel 108a, dit hör t.ex. att utfärda förordningar i den utsträckning som behövs för att genomföra uppgifterna i fördraget och i ECB:s stadga. I artikel 109 föreskrivs om samarbete mellan ECB och rådet i fråga om avtal med tredje land rörande bl.a. monetära frågor och växelkursfrågor.
Artiklarna 10%, 10% och 109c innehåller institutionella bestämmelser för ECB och för samarbete mellan ECB, rådet. kommissionen och Europaparlamentet.
Avdelning VII: Gemensam handelspolitik (artiklarna 110—115)
Som framgått fastläggs i artikel 9 att gemenskapen grundar sig på en tullunion. För att inte riskera snedvridningar av handeln inom gemenska— pen behövs en gemensam yttre ordning. En gemensam handelspolitik är sålunda ett logiskt komplement till den fria rörligheten för varor inom gemenskapen.
I artikel 110 ansluter sig EG inledningsvis till den internationella frihandelns principer. Genom att upprätta en tullunion avser gemenskapen att i gemensamt intresse bidra till en harmonisk utveckling av världshan— deln, en gradvis avveckling av restriktionerna i den internationella handeln och en sänkning av tullmurama. I den därpå följande artikeln finns bestämmelser om det successiva införandet av en gemensam handelspolitik.
Artikel 112 förutser att alla former av exportstöd skulle vara harmoni— serade år 1970, i den utsträckning det behövs för att undvika konkurrens- snedvridningar. Endast exportkrediter och exportfrämjande åtgärder är i dag internationellt tillåtna.
Den centrala handelspolitiska bestämmelsen finns i artikel 113 men även andra bestämmelser i fördraget har betydelse i sammanhanget, t.ex. artiklarna 228 och 238.
Artikel 113 föreskriver att den gemensamma handelspolitiken skall grundas på enhetliga principer, särskilt när det gäller att ändra tulltaxor, ingå tull— och handelsavtal, uppnå enhetlighet i fråga om liberaliserings- åtgärder, exportpolitik samt handelspolitiska skyddsåtgärder, inbegripet åtgärder vid dumpning och subventioner. Först år 1994 nådde gemenska- pen fram till en verklig gemensam handelspolitik på de områden som nämns i artikel 113.
I frågor som omfattas av artikel 113 lägger kommissionen fram förslag
Prop. 1994/95:19
90
och rådet beslutar. Planerar gemenskapen att ingå ett tull— eller handels— avtal skall kommissionen förelägga rekommendationer till rådet som fastställer förhandlingsmandat och ger kommissionen rätt att föra förhandlingar inom den ramen. Förhandlingarna förs i samråd med en särskild kommitté där medlemsländerna är representerade, den s.k. 113—kommitten. Det närmare förfarandet när avtal träffas berörs i avsnitt 9.
Artikel 115 aer medlemsländerna ett begränsat utrymme att, efter kommissionens tillstånd, vidta skyddsåtgärder i handeln mellan med- lemsländerna. Bakgrunden till bestämmelsen har varit att skapa skydds- möjligheter så länge medlemsländerna tillämpat skiftande handelspolitik mot omvärlden. Trots att en gemenskapspolitik nu finns har artikeln bibehållits. Hittillsvarande erfarenheter visar dock att eventuella interna skyddsåtgärder mäste utformas på annat sätt än genom traditionella åtgärder vid gränsen.
Artie/ning VIII: Socialpolitik, utbildning, yrkesutbildning och ungdoms- frågor (artiklarna 11 7—127)
Kapitel 1: Sociala bestämmelser (artiklarna 117—122)
I artikel 117 framhålls att medlemsstaterna är ense om behovet av att främja förbättringar av arbetstagarnas arbetsvillkor och levnadsstandard. Kommissionen skall enligt artikel 118 ha till uppgift att främja ett nära samarbete särskilt i frågor om
, sysselsättning, » arbetsrätt och arbetsvillkor,
.. yrkesutbildning, = social trygghet, = arbetarskydd, , arbetshygien, samt
, förenings— och törhandlingsrätt. I artikel 118a föreskrivs bl.a. att medlemsländerna skall sträva efter att förbättra arbetsmiljön och att syftet därvid skall vara att harmonisera förhållanden på detta område samtidigt som redan gjorda förbättringar bibehålls. Det anges särskilt att dessa bestämmelser inte skall hindra någon medlemsstat från att bibehålla eller införa mer långtgående bestämmelser för att värna om arbetsvillkoren som är förenliga med fördraget i övrigt.
1 artikel 119 finns den grundläggande principen om likabehandling mellan könen stadfäst. Denna bestämmelse har fått långtgående verk- ningar både till följd av att rådet antagit närmare bestämmelser om principens genomförande och genom banbrytande uttolkningar i EG—domstolens praxis. Numera får artikeln anses uttrycka en allmän princip om likabehandling av män och kvinnor i arbetslivet.
Kapitel 2: Europeiska socialfonden (artiklarna 123—125)
En europeisk socialfond har upprättats som har till uppgift att inom
Prop. 1994/95: 19
91
gemenskapen främja möjligheterna till sysselsättning och arbetstagarnas geografiska och yrkesmässiga rörlighet samt att underlätta deras anpassning till förändringar inom industrin och i produktionssystemen. särskilt genom yrkesutbildning och omskolning. Fonden förvaltas av kommissionen.
Kapitel 3: Utbildning, yrkesutbildning och ungdomsfrågor (artiklama 126—127)
Genom Maastrichtfördraget infördes en rad nya områden i gemenskaps- samarbetet. Detta gäller kapitel 3 under avdelning VIII men även de därpå följande avdelningarna (IX—XV) samt avdelning XVII.
Samarbetet i fråga om utbildning, yrkesutbildning och ungdomsfrågor genomförs i en lösare form än vad som gäller t.ex. samarbetsformema på den inre marknaden. Gemenskapen skall vid behov stödja och komplettera medlemsländernas insatser. Det anges särskilt att dessa stimulansätgärder inte får omfatta någon harmonisering av medlemsstater- nas lagar och andra författningar.
Avdelning IX: Kultur (artikel 128)
Gemenskapen skall bidra till att medlemsländernas kulturer kan utvecklas och främja samarbetet mellan medlemsländerna. Den skall därvid respektera medlemsländernas nationella och regionala mångfald. Det är alltså inte fråga om samordnade åtgärder på europeisk nivå. Gemenska— pens åtgärder skall vara stödjande och kompletterande.
Avdelning X: Folkhälsa (artikel 129)
Gemenskapen skall bidra till att säkerställa en hög hälsoskyddsnivå för människor genom att främja samarbetet mellan medlemsstaterna och vid behov stödja deras insatser. Gemenskapens insatser skall därvid inriktas på att förebygga sjukdomar, särskilt de stora folksjukdomarna inklusive narkotikamissbruket, bl.a. genom att främja forskning kring deras orsaker och spridning. Liksom i fråga om flertalet av de nyligen tillagda områdena eftersträvas här ett lösare samarbete som inte skall omfatta någon harmonisering av medlemsstaternas lagar och andra författningar.
Avdelning XI: Konsumentskydd (artikel 129a)
Gemenskapen skall bidra till att en hög konsumentskyddsnivå uppnås bl.a. genom att beakta konsumentskyddsaspekten när åtgärder beslutas enligt artikel 100a (harmonisering på den inre marknaden). Därutöver skall särskilda insatser genomföras som understöder och kompletterar medlemsstaternas politik för att skydda konsumenternas hälsa, säkerhet och ekonomiska intressen och ge god konsumentupplysning. Rådet fattar beslut med kvalificerad majoritet. Det anges särskilt att de insatser som
Prop. 1994/95 : 19
beslutas inte skall hindra någon medlemsstat från att upprätthålla eller införa strängare skyddsåtgärder, om de är förenliga med fördragets övriga bestämmelser. Kommissionen skall underrättas om sådana åtgärder.
Avdelning XII: Transeuropeiska nät (artiklarna 129b—d)
I syfte att ge unionsmedborgama, näringsidkare samt regionala och lokala myndigheter möjlighet att fullt ut utnyttja de fördelar som den inre marknaden erbjuder skall gemenskapen bidra till upprättandet av transeuropeiska nätverk inom transport-, telekommunikations— och energiområdena. Gemenskapens insatser skall inriktas på att främja de nationella nätens samtrafikförmäga och driftskompatibilitet samt tillträdet till sådana nät. Därvid skall särskild hänsyn tas till behovet av att förbinda öar, inlandsområden och randområden med gemenskapens centrala områden.” Riktlinjer på gemenskapsnivå kan antas av rådet med kvalihcerad majoritet. Riktlinjer och projekt av gemensamt intresse som angår en medlemsstats territorium kräver emellertid den berörda medlemsstatens godkännande enligt artikel 130d.
Avdelning XIII: Industri (artikel 130)
Gemenskapen och medlemsstaterna skall säkerställa att det finns nödvändiga förutsättningar för gemenskapsindustrins konkurrensförmåga. De skall bl.a. främja en miljö som är gynnsam för initiativ och för utveckling av företag inom hela gemenskapen, särskilt i fråga om små och medelstora företag. Gemenskapen skall bidra till att förverkliga målen genom sin politik och verksamhet enligt andra bestämmelser i fördraget. Rådet får också enhälligt besluta om särskilda åtgärder för att stödja de insatser som görs av medlemsstaterna.
Avdelning XIV: Ekonomisk och social sammanhållning (artiklarna I30a—e)
Ekonomisk och social sammanhållning är en bredare beteckning på regionalpolitiska åtgärder. I artikel 1303 sägs att gemenskapen särskilt skall sträva efter att minska skillnaderna mellan de olika regionernas utvecklingsnivåer och eftersläpningen i de minst gynnade regionerna. Denna målsättning skall beaktas i gemenskapsarbetet i allmänhet men gemenskapen skall även understödja strävandena att uppnå dessa mål genom de åtgärder som den vidtar bl.a. genom strukturfondema (utvecklingssektionen vid Europeiska utvecklings— och garantifonden för jordbruket, Europeiska socialfonden samt Europeiska regionala utvecklingsfonden). Beslut om strukturfondernas uppgifter, huvudmål och organisation samt allmänna regler som skall tillämpas på fonderna m.m. skall beslutas av rådet med enhällighet (artikel ISOdI.
Prop. 1994/95: 19
Avdelning X V; Forskning och teknisk utveckling (artiklarna 130]?
I artikel 130f lägs målen fast för forskningssamarbetet. Gemenskapen skall ha som mål att stärka den vetenskapliga och teknologiska grunden för gemenskapsindustrin, att främja utvecklingen av industrins internationella konkurrensförmåga och att underlätta alla forsknings— insatser som i övrigt anses nödvändiga enligt fördraget. Det är här fråga om kompletterande insatser framför allt i form av forskningsprogram. Artiklarna 130i—130p innehåller bestämmelser om antagande och genomförande av ramprogram som fortlöpande förnyas.
Avdelning XVI: Miljö (artiklarna I30r—t)
I artikel 130r räknas upp målen för gemenskapens miljöpolitik. Dessa är
— att bevara, skydda och förbättra miljön. — att skydda människors hälsa, — att utnyttja naturresurserna varsamt och rationellt, och — att främja åtgärder på internationell nivå för att lösa regionala eller
globala miljöproblem.
Därpå följer närmare klargöranden av vad miljöpolitiken går ut på. Den skall syfta till en hög skyddsnivå med beaktande av de olikartade förhållandena inom gemenskapens olika regioner. Den skall bygga på försiktighetsprineipen och på principerna att förebyggande åtgärder bör vidtas, att miljöförstöring företrädesvis bör hejdas vid källan och att förorenaren skall betala. Vidare framhålls att miljöskyddskraven skall integreras i utformningen och genomförandet av gemenskapens politik i övrigt.
Beslut fattas i huvudsak med kvalificerad majoritet. För vissa beslut som räknas upp i artikel 13012 gäller dock alltjämt att det krävs enhällighet. I artikel 130t föreskrivs att "de skyddsåtgärder som antas enligt artikel 1305 inte skall hindra någon medlemsstat från att behålla eller införa strängare skyddsåtgärder som är förenliga med fördraget i övrigt. Sådana åtgärder skall anmälas till kommissionen.
Avdelning X VII: Uti-'ecklirzgssarnarbete (artiklarna .l30u—I30y)
Gemenskapens politik inom området för utvecklingssamarbete skall främja — en varaktig ekonomisk och social utveckling i utvecklingsländema, särskilt i de mest missgynnade bland dessa. — en harmonisk och successiv integration av utvecklingsländema i världsekonomin, och — kampen mot fattigdomen i utvecklingsländema. Gemenskapen skall komplettera medlemsstaternas politik på området. Rådet kan med kvalificerad majoritet besluta om de åtgärder som behövs för att främja målen. Sådana åtgärder kan ta formen av fleråriga program. Europeiska investeringsbanken skall bidra till de åtgärder som beslutas.
Prop. 1994/95: 19
94
8.2.5 Fjärde delen: Associering av utomeuropeiska länder och territorier (artiklarna 131—1363)
I avsnittet behandlas associering av de s.k. utomeuropeiska länderna och territorierna, vilka på grund av koloniala förhållanden m.m. vid anknytningen till EG företräddes av olika medlemsländer. Bestämmelserna är begränsade till de territorier som upptas i fördragets bilaga IV. Syftet med associeringen är enligt artikel 1312 att främja den ekonomiska och sociala utvecklingen i dessa länder och territorier samt att upprätta nära ekonomiska förbindelser mellan dem och gemenskapen som helhet. Den närmare innebörden av associering framgår av artiklarna 132-136a.
8.2.6 Femte delen: Gemenskapens institutioner Avdelning [: Institutionella bestämmelser (artiklarna 137—198e)
Under avdelning I anges institutionernas uppgifter och befogenheter. Institutionerna är gemensamma för de tre gemenskaperna och berörs i avsnitt 8.6 nedan.
Avdelning II: Finansiella bestämmelser (artiklarna I99—209a)
Unionens budget finansieras i princip med egna medel. Intäkterna kommer från jordbruksavgifter, importtullar och en andel av omsättnings- skatten. Därtill kommer bidrag som har beräknats på grundval av ländernas bruttonationalprodukt. Artikel 203 innehåller bestämmelser om det förfarande som gäller när gemenskapsbudgeten skall läggas fast. Parlamentet har därvid en viktig roll. Det kan bl.a. förkasta budgeten i dess helhet och begära ett nytt budgetförslag. Efter avslutad budgetpro— cedur är det parlamentets ordförande som fastslår att budgeten är slutligt antagen. I artikel 206 anges att Europaparlamentet skall bevilja kortunis- sionen ansvarsfrihet pä rekommendation av rådet.
8.2.7 Sjätte delen: Allmänna bestämmelser och slutbestämmelser (artiklarna 210—248)
Sjätte delen inleds med artiklarna 210 och 211 som rör gemenskapens karaktär av juridisk person. I artikel 213 anges kommissionens rätt att inhämta information och företa kontroller i enlighet med fördraget. I artikel 214 föreskrivs om tystnadsplikt för tnedlemmar av institutioner. medlenunar av kommittéer samt tjänstemän och övriga anställda i gemenskapen. Artikel 215 innehåller bestämmelser om gemenskapens skadeståndsrättsliga ansvar i vissa fall.
Medlemsländema förbinder sig genom artikel 219 att inte lösa tvister om tolkning eller tillämpning av fördraget på annat sätt än som bestämts genom fördraget. Därigenom bekräftas att det är EG—domstolen som
Prop. 1994/95: 19
ytterst har kompetens att tolka gemenskapsrätten (jfr artikel 164).
Artikel 220 anger att medlemsstaterna, i den utsträckning det är nödvändigt, skall inleda förhandlingar med varandra bl.a. i fråga om avskaffande av dubbelbeskattning, ömsesidigt erkännande av bolag och förenkling av formaliteter för ömsesidigt erkännande och verkställighet av rättsliga avgöranden och skiljedomar. Det rör sig om områden där gemenskapen saknar egen kompetens men där samverkan mellan länderna ändå har betydelse för förverkligandet av gemenskapens mål. Till följd av skyldigheterna i artikel 220 har bl.a. den s.k. Brysselkonventionen om erkännade och verkställighet av domar träffats mellan medlemsländerna.
Artikel 222 fastställer att fördraget inte i något hänseende ingriper i medlemsstaternas egendornsordning. Av artikel 223 följer att med- lemsstaterna i vissa frågor kan vidta åtgärder, som de anser nödvändiga för att Skydda egna väsentliga säkerhetsintressen. Artiklarna 224—226 behandlar skyddsåtgärder i händelse av allvarliga svårigheter. Artikel 227 rör gemenskapens territoriella omfattning.
I artikel 228 föreskrivs den generella ordning som skall gälla när gemenskapen ingår internationella avtal. EG:s behörighet att ingå avtal med tredje länder eller internationella organisationer redovisas i avsnitt 9 och vid genomgången av gemenskapens handelspolitik (avsnitt 23).
I artikel 228a har införts en ny bestämmelse genom Maastrichtfördraget som gäller fall då svårigheter uppkommer till följd av en gemensam ståndpunkt eller en gemensam åtgärd som har beslutats enligt bestämmelserna om den gemensamma utrikes— och säkerhetspolitiken.
I artikel 233 återfinns den s.k. Beneluxklausulen, som fastlägger att bestämmelserna i fördraget inte skall hindra förekomsten eller genomför— andet av det regionala samarbetet mellan Belgien, Luxemburg och Nederländerna som förekom redan innan Romfördraget trädde i kraft. Artikel 234 avser övriga avtal som ingåtts före Romfördragets ikraftträ- dande.
Artikel 235 innehåller ett bemyndigande för rådet att med enhällighet vidta de åtgärder som behövs för att förverkliga gemenskapens mål inom den gemensamma marknadens ram även när uttryckligt stöd i fördraget saknas, s.k. fördragsutfyllnad. Bestämmelsen har använts åtskilliga gången
Artikel 238 om associationsavtal tas upp i avsnitt 9. Artikel 239 anger att protokoll som fogas till fördraget utgör en integrerad del av fördraget. I artikel 240 anges att fördraget har ingåtts på obegränsad tid. De därpå följande artiklarna är idag av marginell betydelse.
8.2.8 Protokoll och bilagor
Till Romfördraget hör också fyra bilagor och ett antal protokoll och förklaringar. Bilaga I behandlar tullpositioner och torde numera vara utan betydelse. Bilaga II innehåller en lista över produkter som omfatttas av särregleringar för jordbruket. Bilaga III reglerar löpande betalningar, s.k. osynliga transaktioner som avses i fördragets artikel 73h (kapital och betalningar) och bilaga IV gäller de utomeuropeiska territorier på vilka
Prop. 1994/95: 19
96
fördragets fjärde del är tillämplig.
I protokollen finns intagna bl.a. stadgorna för EG—domstolen och Europeiska investeringsbanken. Vidare finns protokoll om gemenskapens immunitet och privilegier. Vissa protokoll rör speciella förhållanden i olika länder. Nya protokoll har tillförts Romfördraget genom fördrags- revisioner, t.ex. tillkom genom Maastrichtfördraget det s.k. sociala protokollet om samarbete i socialpolitiska frågor där dock Storbritannien inte deltar. I samband med undertecknandet av fördraget har också vissa förklaringar angivits.
8.3 Euratomfördraget
Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom) undertecknades den 25 mars 1957 i samband med tillkomsten av fördraget om EurOpeiska ekonomiska gemenskapen, Romfördraget. De olika institutionerna — parlamentet, rådet, domstolen och kommissio- nen — är gemensamma för Euratom och övriga delar av Europeiska unionen.
Euratomfördraget finns på medlemsländernas officiella språk. Dessa språkversioner är likvärdiga. Vid en utvidgning av medlemskretsen kommer fördraget även att finnas på de nya medlemsländernas officiella språk.
Euratomfördraget omfattar 225 artiklar fördelade på sex avdelningar enligt följande:
I Gemenskapens uppgifter. II Bestänunelser för främjandet av framsteg på kämenergiområdet.
III Institutionella bestämmelser. IV Finansiella bestämmelser. V Allmänna bestämmelser.
VI Bestärrunelser angående inledningsperioden. Dessutom finns fem bilagor och två protokoll.
Enligt fördraget skall Euratom vidta bl.a. följande åtgärder:
— Utveckla forskningen och sörja för spridning av tekniska upplys-
ningar.
— Uppställa enhetliga säkerhetsnormer för hälsoskydd med avseende
på befolkningen och arbetstagarna samt övervaka tillämpningen härav.
— Underlätta investeringar samt, särskilt genom att uppmuntra initiativ från företagens sida, sörja för tillskapandet av sådana oumbärliga anläggningar som är nödvändiga för utvecklingen av kärnenergin inom gemenskapen. — Tillförsäkra samtliga förbrukare inom gemenskapen en regelbunden och rättvis försörjning av malmer och kärnbränsle. — Genom en lämplig form av kontroll garantera att kärnmaterial inte används för andra ändamål än de för vilka de är avsedda. — Utöva den äganderätt som tillkommer gemenskapen med avseende på speciella klyvbara material. — Säkerställa goda avsättningsmöjligheter och tillgång till de bästa
7 Riksdagen 199459)". ] sum/. Nr If). I)('l I.
Prop. 1994/95: 19
97
tekniska hjälpmedel genom upprättande av en gemensam marknad för speciella material och utrustning. fria kapitalrörelser för investeringar på kämenergiområdet samt frihet för specialister att inneha anställning inom gemenskapen.
— Upprätta förbindelser med andra länder och intemationella organisationer, som är ägnade att främja framsteg i samband med den fredliga användningen av kärnenergin. Många för Euratomfördraget relevanta förhållanden har förändrats sedan fördraget undertecknades. Detta har lett till att fördraget delvis är föråldrat. Delar av fördraget tillämpas inte enligt bokstaven, utan enligt en successivt utvecklad praxis.
Stora delar av fördraget behandlar dock frågor som fortfarande är angelägna. Exempel härpå är skapandet av en gemensam basnivå för strålskydd samt att genom kontroll garantera att kärnmaterial inte används för andra ändamål än för dem de är avsedda (s.k. safeguard).
Fördraget är inte tidsbegränsat.
8 .4 Parisfördraget
Europeiska kol— och stålgemenskapen eller EKSG upprättades mellan Förbundsrepubliken Tyskland, Frankrike, Italien. Belgien, Nederländerna och Luxemburg genom det s.k. Parisfördraget. Endast den franska språkversionen är autentisk. Parisfördragets huvudtext är indelad i en ingress och fyra avdelningar enligt följande: [ Europeiska kol— och stålgemenskapen. Il Gemenskapens institutioner. Ill Ekonomiska och sociala regler (Allmänna regler. Finansiella regler, Investeringar och finansiellt stöd, Produktion, Priser. Avtal och koncentrationer, Konkurrensregler, Löner och arbetskraftens rörlighet, Transportregler och 'l'ull— och handelspolitik).
lV Allmänna bestämmelser. Härutöver tillkommer tre bilagor och två protokoll.
Parisfördraget syftar till att sammanföra medlemsländernas resurser på kol— och stälområdet under en gemensam ordning. Detta innebär alltså att det finns speciella bestämmelser för kolmarknaden och en stor del av stålmarknaden, utöver och ibland i stället för de senare tillkomna generella EG—reglerna. EKSG skall vara en gemensam marknad för kol och stål, ha gemensamma målsättningar och gemensamma institutioner. Gemenskapen skall bidra till ekonomisk expansion, ökad sysselsättning och höjd levnadsstandard. Vidare skall skapas betingelser för att säkerställa en rationell produktion med bevarande av stabil sysselsättning utan att framkalla allvarliga störningar i medlemsländernas ekonomier. Inom ramen för EKSG har EG—kommissionen långtgående befogenheter och kan fatta bindande beslut om priser. rationaliseringar och produk— tionskvoter. En betydande del av Parisfördragets bestämmelser är främst riktade till kol— och stålföretagen och förutsätter en gemensam politik och ingripanden i marknadsförhållandena. Detta gäller bestämmelserna om
Prop. 1994/95: 19
98
priser, konkurrensvillkor, produktion, investeringar, finansiellt stöd och forskning. EKSG utgör därigenom främst en industripolitisk gemenskap.
Andra bestämmelser. som riktar sig främst till de nationella regeringarna, är mindre vittgående och förutsätter inte någon gemen— skapspolitik. Så är fallet vad gäller tull— och handelspolitik samt transporter.
Fördraget förutser vidare stödåtgärder på gemenskapsplanet vid sysselsättningssvårigheter inom de berörda industrierna samt innehåller särskilda bestämmelser angående löner och arbetskraftens rörlighet.
Parisfördragets konkurrensbestämmelser förbjuder kartellsamarbete mellan företag, t.ex. överenskommelser om priser, produktions— begränsningar eller marknadsuppdelning som snedvrider den normala konkurrensen. Undantagna från det generella kartellförbudet är dock överenskommelser som bidrar till en påtagligt förbättrad produktion eller distribution och inte ger företagen möjlighet att bestämma priser. begränsa produktionen etc. Vad beträffar koncentrationer, dvs. fusioner och andra samarbetsformer mellan företag gäller att nya koncentrationer i regel fordrar förhandsgodkännande av kommissionen.
Kommissionen skall vidare underlätta för företagen att genomföra investeringar genom att bevilja lån eller ställa garantier. Vid struktur- rationaliseringar har kommissionen möjligheter att minska de sociala påfrestningarna genom finansiering av ersättningsindustrier och genom direkta bidrag till berörda arbetstagare.
På forskningsområdet skall kommissionen organisera arbetet och finansiera forskningsprojekt.
Parisfördraget förutser en begränsad gemensam handelspolitik. Enligt Parisfördraget är statliga stödåtgärder i princip förbjudna på den gemensamma marknaden för kol och stål. I syfte att kontrollera att medlemsländernas stödåtgärder är förenliga med gemenskapens intressen har kommissionen fortlöpande utarbetat regler, s.k. stödkoder, för nationellt stålstöd.
Enligt Parisfördraget har kommissionen för att fullgöra sina uppgifter rätt att ta ut en avgift på produktionen av kol och stål. Avgiften tas ut årligen i relation till produktionsvärdet. År 1993 uppgick avgiftsuttaget till 0.25 %
Fördraget är ingånget för en tid om 50 år. Det är inte sannolikt att fördraget kommer att förlängas när det löper ut år 2002. I stället förmodas de särskilda reglerna om kol— och stålprodukter komma att fogas in i Romfördragets regelverk. i den mån de anses nödvändiga för framtiden.
8.5 Maastrichtfördraget
Fördraget om Europeiska unionen trädde i kraft den 1 november 1993. Fördraget består av ett huvudavtal i sju avdelningar och 17 protokoll. Därtill kommer en slutakt med 33 förklaringar.
I ingressen framhålls bl.a. att den europeiska integrationsprocessen nu övergår i en ny fas. Avtalspartema anger att stor vikt fästs vid
Prop. 1994/95: 19
99
principerna om frihet, demokrati, mänskliga rättigheter, m.m. De har föresatt sig att. uppnå ett stärkande av konvergensen mellan ekonomierna i sina länder. De är vidare fast beslutna att förbättra bl.a. miljöskyddet. Det anges att processen mot skapandet av en allt fastare sammanslutning mellan de europeiska folken skall fortsätta, varvid beslut skall fattas så nära medborgarna som möjligt i enlighet med subsidiaritetsprincipen.
Avdelning I innehåller gemensamma bestämmelser (artiklarna A—F). Genom den första artikeln upprättas unionen. Det framhålls att fördraget markerar en ny fas i processen mot skapandet av en allt fastare sammanslutning mellan de europeiska folken, där besluten skall fattas så nära medborgarna som möjligt. Unionen skall vara grundad på de europeiska gemenskaperna samt den politik och de samarbetsformer som införs genom Maastrichtfördraget. Unionens mål anges i artikel B.
Artikel C anger att unionen skall ha en gemensam institutionell ram, som skall säkerställa konsekvens och kontinuitet i den verksamhet som utförs. Europeiska rådet skall enligt artikel D tillföra unionen de impulser som är nödvändiga för dess utveckling och fastställa allmänna politiska riktlinjer i detta avseende. I artikel E förklaras att institutionerna skall utöva sina befogenheter på de villkor och för de ändamål som har fastställts i de grundläggande fördragen.
I artikel F framhålls slutligen att unionen skall respektera den nationella identiteten i medlemsstaterna och som allmänna principer för gemen- skapsrätten respektera grundläggande rättigheter såsom de garanteras i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna av den 4 november 1950 och som de följer av medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner.
Avdelning II innehåller bestämmelser om ändringar i Romfördraget. Syftet är att upprätta en europeisk gemenskap.
Gemenskapen får, med uttryckligt stöd i fördraget, nya uppgifter på många områden. Därutöver har tillkommit bestämmelser om ett stegvis införande av en ekonomisk och monetär union.
Avdelning III innehåller bestämmelser om ändringar i Parisfördraget och avdelning IV bestämmelser om ändringar av Euratomfördraget. Ändringarna är av redaktionell natur.
Avdelning V innehåller bestämmelser om den gemensamma utrikes— och säkerhetspolitiken och avdelning VI bestämmelser om samarbete i rättsliga och inrikes frågor. Dessa bestämmelser tas upp särskilt nedan.
Avdelning VII itmehåller slutbestämmelser (artiklarna L—S).
Bland slutbestämmelserna kan särskilt nämnas artikel N som innehåller bestämmelser om ändringsproceduren för de grundläggande fördragen och artikel 0 som innehåller förfarandercgler för upptagande av nya medlemmar.
8.5.1 Utrikes— och säkerhetspolitik
I fördragets avdelning V, artikel I behandlas den gemensamma utrikes— och säkerhetspolitiken, GUSP. Fördragstextens formuleringar inom detta område har i många avseenden vuxit fram som en politisk kompromiss.
Prop. 1994/95: 19
100
Till skillnad från beslut inom den första pelaren kan beslut i sakfrågor inom GUSP inte underställas EG—domstolens prövning. Medlemsländer- nas förpliktelser skall därför ses i ett politiskt perspektiv, och ges en mer politisk tolkning än vad som är fallet för andra delar av fördraget. Samarbetet är till karaktären mellanstatligt.
Artikeln inleds med den allmänna målsättningen för GUSP samt med en erinran om att medlemsländerna förväntas stödja den överenskomna politiken i en anda av lojalitet och ömsesidig solidaritet. Som medel för denna politik anges dels s.k. gemensamma ståndpunkter, dels s.k. samfällda aktioner.
Beslut inom GUSP fattas med enhällighet av EU—rådet. Inom ramen för en enskild samfälld aktion finns dock en möjlighet att fatta följdbeslut med kvalificerad majoritet. För att denna möjlighet skall kunna utnyttjas måste emellertid alla medlemsländer ge sitt samtycke. Detta betyder att inget medlemsland kan påtvingas ett beslut..
Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken skall, enligt artikel 1.4. ”omfatta alla frågor som berör unionens säkerhet, inbegripet utformningen på lång sikt av en gemensam försvarspolitik, som med tiden skulle kunna leda till ett gemensamt försvar”. Denna målsättning skall diskuteras vid bl.a. den s.k. översynskonferensen, som EU—ländema väntas inleda år 1996. Eventuella beslut om utformningen av en gemensam försvarspolitik resp. ett gemensamt försvar kräver enhällighet bland medlemsländerna och ratifikation av dessa. En enskild medlemsstat kan sålunda inte mot sin vilja tvingas in i ett sådant samarbete.
I den mån frågor med anknytning till försvarsområdet för närvarande kommer upp till diskussion inom GUSP, anmodas den västeuropeiska unionen, VEU, att utarbeta och genomföra eventuella beslut. Det stadgas särskilt att EU i sådana fall inte kan utnyttja den begränsade möjligheten att besluta med majoritet. För att delta i diskussionerna inom GUSP förutsätts emellertid inte medlemskap i VEU. Ett par av de nuvarande EU—ländema står utanför VEU.
I de avslutande artiklarna preciseras de olika institutionemas roller vad gäller den gemensamma utrikes— och säkerhetspolitiken. Europeiska rådet anger principerna och de allmänna riktlinjerna. medan det är minister— rådet som skall fatta de nödvändiga besluten för att definiera och genomföra politiken.
Till skillnad från det tidigare europeiska politiska samarbetet (EPS) har kommissionen tilldelats en roll i GUSP. Det heter helt allmänt att kommissionen ”skall delta i full omfattning i arbetet på det gemensamma utrikes— och säkerhetspolitiska området”, vilket innebär att kommissionen får göra inlägg och ställa förslag som en medlem men självfallet inte delta i besluten.
Europaparlamentet har ingen behörighet att fatta beslut i frågor som rör den gemensamma utrikes— och säkerhetspolitiken. Parlamentet skall av ordförandelandet och konnnissionen regelbundet hållas informerat om utvecklingen av unionens utrikes— och säkerhetspolitik. Ordförandelandet skall samråda med parlamentet om huvudaspektema och de grund- läggande valmöjligheterna och se till att vederbörlig hänsyn tas till
Prop. 1994/95:19
101
parlamentets synpunkter. Parlamentet får också ställa frågor och rikta rekommendationer till ministerrådet. Varje år skall en debatt hållas om de framsteg som gjorts vad beträffar genomförandet av den gemensamma politiken.
8.5.2 Inrikespolitiska och rättsliga angelägenheter
Fördraget uppställer som ett av målen för unionen att utveckla ett nära samarbete i rättsliga och inrikes frågor (artikel B). I fördragets avdelning VI preciseras innebörden (artikel K). Här förklaras (artikel K.1) att följande områden skall ses som frågor av gemensamt intresse för att förverkliga unionens mål, särskilt den fria rörligheten för personer:
I. Asylpolitik.
2 Kontroll av medlemsländernas externa gränser.
3. Invandringspolitik och politik avseende tredjelandsmedborgare. 4 Kampen mot narkotikamissbruk, i den mån den ej täcks av punkterna 7—9. Kampen mot bedrägerier i internationell skala i den mån den ej täcks av punkterna 7—9. Civilrättsligt samarbete. Straffrättsligt samarbete. Tullsamarbete. Polissamarbete för att hindra och bekämpa terrorism, olaglig narkotikahandel och grova andra former av internationell brottslig— het. i samband med organisation av ett system för informations— utbyte inom en europeisk polisbyrå (Europol). ' Ul
roma?»
Här kan erinras om att bestämmelserna om en gemensam politik i visumfrågor återfinns i Romfördragets artikel 100c. I artikel K.9 öppnas en möjlighet för rådet att enhälligt besluta om att göra artikel 1000 tillämplig också på de områden, som täcks av punkterna 1—6 i artikel K.1. Ett sådant beslut skall antas av medlemsstaterna i enlighet med deras konstitutionella bestämmelser.
Samarbetet på dessa områden är inte någon nyhet som tillkommit genom Maastrichtfördraget. Det nya är att samarbetet har formaliserats, utan att fördenskull dess grundläggande mellanstatliga karaktär har gått förlorad.
I artikel K.2 sägs, att de i artikel K.1 angivna samarbetsfrågoma ”skall behandlas med beaktande av Europarådets konvention av den 4 november 1950 om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna” liksom av 1951 års konvention om flyktingars rättsliga ställning.
Medlemsländema skall informera och konsultera varandra i rådet för att koordinera sina åtgärder. I detta syfte skall de etablera samarbete mellan relevanta nationella myndigheter. Om samarbetets mål bättre kan uppnås genom gemensamt agerande än genom de enskilda ländernas agerande, kan medlemsländerna genom enhällighet besluta att genomföra politiken medelst kvalificerad majoritet i beslutsfattandet. Möjligheten till
Prop. 1994/95: 19
genomförande av politiken genom kvalificerad majoritet är en betydelsefull nyhet för samarbetet inom dessa politikområden.
Medlemsländema och kommissionen har initiativrätt vad gäller frågor som omfattas av punkterna 1 till och med 6 ovan, medan medlemslän— derna behåller sin initiativrätt i frågor som rör punkterna 7 till och med 9.
Rådet kan rekommendera medlemsländerna att anta konventioner inom de områden som nämns ovan. Redan i dag finns en asylkonvention som undertecknats av gemenskapens tolv medlemsländer och en framförhand- lad gränskontrollkonvention färdig för undertecknande.
En samordningskommitté bestående av höga tjänstemän skall upprättas för att ge rådet utlåtanden och beslutsunderlag i ovan nämnda frågor (artikel K.4). Kommissionen skall delta fullt ut i arbetet inom den inrikespolitiska ”pelaren” (dock med undantag för frågorna under punkterna 7—9 ovan). Det land som för tillfället innehar ordförandeskapet skall, liksom kommissionen, regelbundet hålla parlamentet informerat i frågorna. Ordförandelandet skall se till att parlamentets synpunkter i vederbörlig ordning beaktas. Parlamentet har också rätt att ställa frågor till rådet och att avge rekommendationer. Varje år skall en debatt hållas i parlamentet om genomförandet av ovan nämnda frågor.
Medlemsländema uttalar i en deklaration i anslutning till fördraget som sin eniga mening, att rådet med förtur skall behandla asylpolitikfrågan och frågor om invandringspolitik.
Sambandet är tydligt mellan EU:s verksamhet inom ramen för den tredje pelaren (artikel K i Maastrichtfördragets ) och önskemålet om fri rörlighet inom unionen för personer. Sambandet kan uttryckas så, att avvecklingen av identitetskontroll vid gemenskapens inre gränser (gränserna mellan medlemsstaterna) förutsätter en rad s.k. kompensa— toriska åtgärder. Dessa tar form av överenskommelser mellan 'med- lemsstatema på de områden artikel K.l anger. Europeiska unionens råd har inte på dessa områden den nortngivningskompetens, som rådet har under de andra grundläggande fördragen. Unionen har emellertid inlett en betydande verksamhet inom ramen för artikel K, styrd av den s.k. K 4—kommittén. Denna verksamhet skildras i avsnitt 29 varav framgår att målet om en fri rörlighet för personer inom unionen ännu inte uppnåtts.
8.6 Gemenskapernas institutioner och deras roll
8.6.1 Beslutsprocessen
I beslutsprocessen representerar kommissionen gemenskapens intressen och har en initiativtagande roll, medan det i rådet är medlemsstaternas ståndpunkter och intressen som bryts mot varandra. Europaparlamentet, den folkvalda församlingen, har vissa kontrollerande uppgifter men deltar också i beslutsprocessen utan att ha någon egen normgivande befogenhet. Domstolen kontrollerar bl.a. att institutionerna inte överskrider sina befogenheter enligt fördragen. Det är bara inom det traditionella EG—samarbetct som nedan beskrivna förfaranderegler tillämpas. När det gäller inrikes— och rättsliga frågor och utrikes— och säkerhetspolitik
Prop. 1994/95: 19
103
tillämpas andra beslutsprocedurer varvid enhälliga beslut alltid krävs.
Initiativet till beslut — kommissionen
' Kommissionen består för närvarande av 17 ledamöter. Medlemsstatemas regeringar utser, efter att ha inhämtat Europaparlamentets godkännande, ordföranden och de övriga ledamöterna av kommissionen för en mandattid av fem år. Artikel 16 i anslutningsfördraget anger att antalet ledamöter i kommissionen skall utökas till 21 (artikel 158).
Kommissionens ledamöter företräder inte sitt hemland utan skall arbeta i hela gemenskapens intresse (artikel 157.2). De avger en högtidlig försäkran inför EG—domstolen att varken begära eller ta emot instruk- tioner från någon regering eller intressegrupp. De åtnjuter också rättslig immunitet för åtgärder som de vidtagit i tjänsten.
Kommissionen sammanträder varje vecka och är i dag beslutför med nio ledamöter närvarande. Besluten fattas kollegialt med enkel majoritet.
Varje ledamot av kommissionen är ansvarig för politiken inom ett eller Hera generaldirektorat. Dessa direktorat ansvarar för gemenskapspolitiken inom ett, eller ett par angränsande, områden (t.ex. DG IV konkurrens, DG V sysselsättning, arbetsmarknads— och socialpolitik, DG VI jordbruk). Till sin hjälp har varje kommissionsledamot också ett eget kabinett.
Kommissionen har i princip exklusiv initiativrätt vad avser förslag till nya regler. Det skall emellertid nämnas att rådet ofta tar informella initiativ som vidarebefordras till kommissionen. Dessutom har Europa- parlamentet genom Maastrichtfördraget fått befogenhet att anmoda kommissionen att lägga fram lämpliga förslag. Rådets antagande av förordningar, direktiv eller beslut måste vila på ett förslag från kommis- sionen.
Beredningen av ärenden rörande förslag av kommissionen sker inom generaldirektoraten och kabinetten samt också i särskilda expertgrupper sammansatta av individuella experter från medlemsstaterna. Det förekommer såväl ständigt verksamma expertgrupper som grupper utsedda ad hoc. Kommissionen umyttjar också i stor utsträckning sin rätt att höra Ekonomiska och sociala kommittén. Denna är en rådgivande församling med 189 ledamöter som representerar arbetsgivare, arbets- tagare och andra grupper (såsom jordbrukare, konsumentintressen och vissa yrkesgrupper). I anslutningsakten föreskrivs att kommittén skall utökas med 42 ledamöter. Sverige får därvid 12 platser.
Kommissionen kan i vissa fall själv utfärda rättsakter som är bindande för medlemsstaterna. Det' gäller dels i de fall så uttryckligen stadgas i fördragen, dels med stöd av delegerade befogenheter från rådet, främst för verkställande av rådets beslut.
Kommissionens verkställande åtgärder och tillämpning i övrigt av fördragen och sekundärrätten sker i stor utsträckning genom ca 1 000 kommittéer med representanter för medlemsstaterna (den s.k. kommittologin). När rådet delegerar befogenheter till kommissionen är det av intresse för medlemsstaterna att behålla ett visst inflytande. I de
Prop. 1994/95: 19
104
rättsakter som föreskriver delegation förordnas därför ofta att kommissio- nen skall förelägga sina förslag till åtgärder för en kommitté som består av representanter för medlemsstaterna med en kommissionstjänsteman som ordförande. Ordföranden saknar normalt rösträtt i kommittén. Förhållandet mellan kommission och kommitté följer i huvudsak tre olika procedurer, med varierande grad av inflytande för kommittén. De tre slagen av kommittéer brukar beskrivas som rådgivande, förvaltande och föreskrivande. Den största graden av självständighet har kommissionen då kommitténs ställning enbart är rådgivande. Kommissionens makt är som mest beskuren i förhållande till de föreskrivande kommittéerna. Kommissionen kan då endast handla i överenstämmelse med kommitténs ställningstagande. Om kommissionen inte vill följa kommittén, eller om kommittén inte alls intarnågon ståndpunkt, hänskjuts frågan till rådet för beslut.
Enligt Maastrichtfördraget har kommissionens ställning förstärkts inom de utrikes— och inrikespolitiska områdena genom att den i fråga om initiativ— och yttranderätt jämställs med medlemsstaterna.
Beslutsfattander — Europeiska unionens råd
Rådet godkänner EG:s budget och beslutar normer, eller — med en nationell terminologi — stiftar lag, inom de områden där medlemsstatema skall tillämpa gemensamma regler. Rådet fattar beslut på grundval av kommissionens förslag.
Rådet består av en regeringsledamot från varje land. Deltagarna i rådet växlar. Utrikesministrama möts som regel en gång i månaden. liksom ekonomi- och finansministrama. De samordnar de övriga ministramas arbete och behandlar frågor som fackministrama har remitterat till dem. Fackministrama möts, när frågor inom deras ansvarsområde skall behandlas. Minst en ledamot av kommissionen är alltid närvarande vid rådets möten.
Varje land innehar ordförandeposten i sex månader. Turordningen sker i bokstavsföljd efter landets inhemska namn. Samråd sker mellan nuvarande, korrunande och föregående ordförandeland i den s.k. trojkan. Ordförandelandets utrikesminister har titeln rådspresident och företräder EU i FN:s generalförsamling och i andra internationella sammanhang.
Rådet skall höra Europaparlamentet och Ekonomiska och sociala kommittén när fördraget föreskriver det men låter ofta dessa instanser yttra sig även i andra fall.
Kommissionen kan ändra sitt förslag intill dess att rådet har fattat beslut i saken. I många frågor äger därför en fortlöpande dialog rum mellan rådet och kommissionen. Det fordras enhällighet för att rådet skall kunna ändra kommissionens förslag till beslut (artikel 1492).
Det saknas regler om beslutsmässighet för rådet och det anses i praxis vara beslutsmässigt även om inte alla stater är närvarande. Den formella huvudregeln är att rådets beslut fattas med enkel majoritet. Flertalet viktigare bestämmelser i fördraget föreskriver emellertid att beslut skall fattas enhälligt eller med kvalificerad majoritet.
Prop. 1994/95: 19
105
Rösneglema i rådet (artikel 148) bygger på att varje stat har ett visst Prop. 1994/95:19 röstetal - Tyskland, Frankrike, Storbritannien och Italien har 10 röster var, Spanien 8, Belgien, Grekland, Nederländerna och Portugal 5 var, Danmark och Irland 3 röster var samt Luxemburg 2 röster.
Sverige får vid ett medlemskap 4 röster. De övriga kandidatländerna Österrike, Finland och Norge får 4, 3 respektive 3 röster var. Kvalifice- rad majoritet innebär i dag att det krävs 54 ja—röster för bifall till ett förslag från kommissionen. Efter en utvidgning med de fyra länder som förhandlat om medlemskap höjs denna siffra till 64 röster.
Mellan rådsmötena företräds ministrarna av ambassadörer som är ackrediterade hos gemenskapen och som leder sina respektive länders delegationer i Bryssel. De bildar de ständiga representanternas kommitté, COREPER (Comité des Représentants Permanenfs). Med hjälp av över hundra kommittéer med tjänstemän från medlemsstaternas fackdeparte- ment bereder Coreper kommissionens förslag till rådsbeslut och jämkar samman de tolv regeringamas ståndpunkter. Coreper sammanträder varje vecka och gör, tillsammans med rådets ordförande, upp föredragnings- listan för rådsmötena. Vid rådsmötena behandlas dels frågor i vilka enighet uppnåtts i Coreper eller vid tidigare rådsmöte och där beslut kan fattas utan debatt (en bloc). under vad som betecknas som punkt A, dels, under punkt B, frågor där enighet inte kunnat nås. Ekonomiska och monetära frågor handhas av Monetära kommittén.
En betydelsefull ställning intar också Europeiska rådet som skiljer sig från Europeiska unionens råd.
Europeiska rådet är beteckningen på de möten mellan medlemsstaternas stats— eller regeringschefer som regelbundet äger rum en gång per halvår. Vid dessa möten fattas främst beslut i övergripande politiska frågor. Besluten formaliseras vid behov av ministerrådet. I Maastrichtför- draget har Europeiska rådet uttryckligen tillagts uppgiften att ge unionen nödvändiga impulser för dess utveckling och att fastställa de allmänna politiska riktlinjerna härför.
Europaparlamentet
Europaparlamentet består för närvarande av 567 ledamöter. Ledamöterna väljs genom direkta allmänna val för en mandatperiod om fem år. Sverige får vid ett medlemskap 22 mandat i den folkvalda församligen.
Ledamöterna väljs genom direkta allmänna val för en mandatperiod om fem år. En parlamentsledamot kan — även om det sällan förekommer — samtidigt vara ledamot av ett nationellt parlament men inte av någon av gemenskapernas övriga institutioner eller av en nationell regering.
Ledamöterna representerar väljarkåren och röstar individuellt. De får inte ha bundna mandat eller annars vara bundna av instruktioner. Det har alltsedan parlamentets bildande varit praxis att arbetet främst bedrivs genom de olika politiska grupperingarna snarare än efter de nationer som ledamöterna representerar.
Parlamentet väljer talman och andra företrädare bland sina medlemmar. Arbetet är organiserat i ständiga utskott som vart och ett ansvarar för ett 106
särskilt område av gemenskapernas politik. Utskottens sammansättning återspeglar parlamentets politiska sammansättning men det är de skilda politiska grupperna som utser kommittéledamöterna. Utskotten avger betänkanden, förberedda av särskilda rapportörer, som utgör gmnden för plenardebattema i parlamentet.
Parlamentet skall hålla en årlig session och kan dessutom sammankallas på begäran av en majoritet av dess medlemmar eller på begäran av rådet eller kommissionen (artikel 139). I praktiken håller parlamentet emellertid en delsession varje månad. Dessa sessioner varar vanligtvis en vecka. Utskotten kan sammanträda när som helst på begäran av utskottsordföranden eller parlamentets talman.
Enligt huvudregeln fattar parlamentet beslut med absolut majoritet av avgivna röster (artikel 141). Bland undantagen kan särskilt nämnas beslut att förkasta ett förslag till gemenskapernas budget vilket kräver två tredjedels majoritet av avgivna röster.
Det finns fem olika former för parlamentets medverkan i beslutsproces- sen. — Obligatoriskt inhämtande av parlamentets yttrande Många bestämmelser i fördragen föreskriver att rådet, innan det fattar beslut, skall inhämta parlamentets yttrande. I målen 138/79 Roquette Freres mot rådet [1980] ECR s. 333 och 139/79 Maizena mot rådet [1980] ECR s. 3393, förklarade domstolen en förordning ogiltig på grund av att rådet inte inväntat parlamentets yttrande innan det fattade sitt beslut. Det finns inte i fördragen någon tid angiven inom vilken parlamentet måste avge sitt yttrande. — Inhämtande av parlamentets yttrande i övriga fall I dessa fall hör rådet parlamentet utan att det, enligt fördragen. är ett formellt krav. När väl proceduren har inletts följer den emellertid samma regler som gäller för det ”obligatoriska” förfarandet.
— Ett särskilt samrådsförfarande Genom en gemensam deklaration mellan parlamentet, rådet och kommissionen den 4 mars 1975 etablerades ett särskilt sarnrådsförfarande i fråga om rättsakter med betydande ekonomiska verkningar. I deklaratio- nen sägs att om rådet i ett sådant fall avser att frångå parlamentets uppfattning skall man försöka uppnå enighet i en samrådskommitté med representanter för rådet och parlamentet. — Samarbetsförfarandet Genom Enhetsakten år 1986 stärktes parlamentets ställning genom att det föreskrevs att rådet i vissa fall skall fatta beslut ”i samarbete med” parlamentet. Detta förfarande innebär att parlamentet åter kommer in i bilden vid det tillfälle i beslutsprocessen då rådet normalt vore berett att fatta slutligt beslut i saken. I stället för att fatta beslut antar rådet i sådana fall endast en ”gemensam ståndpunkt”, genom ett kvalificerat majoritetsbeslut. Under tre, eller högst fyra, månaders tid kan sedan parlamentet antingen godkänna eller förkasta den gemensamma stånd- punkten eller föreslå tillägg. Om parlamentet godkänner den gemen- samma ståndpunkten eller underlåter att agera inom tidsfristen, beslutar rådet i enlighet med den gemensamma ståndpunkten. Om parlamentet förkastar den gemensamma ståndpunkten, kan den bli föremål för beslut
Prop. 1994/95: 19
107
i rådet endast genom ett enhälligt ställningstagande. Om parlamentet föreslår tillägg till den gemensamma ståndpunkten har kommissionen att åter överväga sitt förslag. Kommissionen kan anta alla eller några av parlamentets förslag eller förkasta dem. Kommissionen överlämnar så sitt eventuellt reviderade förslag till rådet. Om den har förkastat parlamentets tillägg skall den också redovisa skälen för det. Rådet kan anta kommissionens reviderade förslag med kvalificerad majoritet. Det kan också besluta om tillägg, antingen egna eller genom att anta parlamentets av konunissionen förkastade tillägg. I båda de sist nämnda fallen krävs enhällighet i rådet. — Medbeslutandeförfarandet Genom Maastrichtfördraget (artikel 18% i Romfördraget) gavs parlamen- tet vad som kallas en medbeslutanderätt i vissa frågor. Medbeslutande- procedurens bärande element kan beskrivas enligt följande: Kommissio- nens förslag överlämnas till både parlamentet och rådet och proceduren följer därefter inledningsvis de regler som gäller för samarbetsför- farandet. Om parlamentet med absolut majoritet avslår rådets ”gemen— samma ståndpunkt”, har förslaget fallit. Om parlamentet i stället föreslår ändringar i, eller tillägg till rådets gemensamma ståndpunkt och enighet inte kan nås mellan rådet och parlamentet, skall frågan hänskjutas till en sammanjämknings— eller medlingskommitté. Kommittén skall sträva efter att föreslå en gemensam text. Om en sådan text föreslås skall den bli föremål för beslut av både rådet och parlamentet. Om endera av dessa institutioner underlåter att anta förslaget, har det fallit. För det fall att medlingskommittén inte lägger fram någon gemensam text, kan rådet åter besluta i enlighet med sin ursprungliga gemensamma ståndpunkt. Om då parlamentet åter avslår förslaget har det fallit. Rättsakter som beslutas enligt detta förfarande skall undertecknas av både parlamentets och rådets president. Medbeslutandeförfarandet påminner således till sin uppbyggnad om vissa parlamentariska tvåkammarsystem i vilka ett norrnbeslut kräver ett positivt ställningstagande i båda kamrarna och där det finns ett samman- jämkningsförfarande för att nå en gemensam position. Förfarandet är dock endast avsett att tillämpas inom vissa begränsade, men betydelse- fulla områden. Det gäller t.ex. regler om personers fria rörlighet (artikel 49), den fria etableringsrätten (artiklarna 54, 56 och 57) samt den inre marknaden (artikel 100a). Parlamentet spelar också en roll när gemenskaperna sluter avtal med tredje land. När det gäller internationella avtal i allmänhet anges i artikel 228 i Romfördraget att förhandlingar om internationella avtal skall föras av kommissionen men ”ingås av rådet sedan Europaparlamentet hörts i de fall som anges i detta fördrag”. Slutligen kan parlamentet utöva övervakande och kontrollerande funktioner på Hera sätt — genom skriftliga och muntliga frågor till konunissionen eller till rådet (artikel 140),
— genom debatt kring kommissionens allmänna årsrapport (artikel 143), — genom budgetprocessen (artikel 203),
Prop. 1994/95: 19
108
— genom att granska konunissionens räkenskaper och bevilja den ansvarsfrihet beträffande budgetens genomförande (artikel 206), samt
— genom att rikta misstroendevotum mot kommissionen och däri-
genom framtvinga kommissionsledamötemas samfällda avgång (artikel 144).
Genom Maastrichtfördraget förstärktes parlamentets kontrollfunktioner ytterligare genom att varje unionsmedborgare ges rätt att vända sig till parlamentet i frågor som direkt berör honom eller henne, att parlamentet skall utse en ombudsman som på eget initiativ eller efter klagomål från enskilda har att utreda om brister eller försummelser förekommit. att parlamentet kan, på yrkande av en fjärdedel av dess ledamöter, tillsätta en temporär undersökningskommission för att utreda påstådda missförhål— landen samt att parlamentet skall godkänna medlemsstaternas regeringars val av kommissionspresident och övriga kommissionsledamöter.
Domstolen
Domstolen består av tretton domare, en från vart och ett av med- lemsländerna och en trettonde från — rotationsvis — Tyskland, Frankrike, Italien, Spanien eller Storbritannien. Domarna utses genom enhälliga beslut av medlemsländer på förslag av resp. land. Som medlem får Sverige rätt att föreslå en ledamot av domstolen. Domstolen bistås av sex generaladvokater som skall ha samma kvalifikationer som domarna. Även de utses för en tid av sex år av medlemsstaternas regeringar i samför— stånd. Fyra av generaladvokatämbetena besätts med kandidater från Tyskland, Frankrike. Italien och Storbritannien medan två tillsätts — rotationsvis — från de övriga staterna. Generaladvokaterna har till uppgift att opartiskt och oavhängigt avge ett motiverat förslag till avgörande i målen. l anslutningsfördraget föreskrivs om en utökning till åtta generaladvokater.
En av ISG-domstolens uppgifter är att pröva giltigheten av de rättsakter som beslutats av EG:s institutioner. I denna funktion kan domstolens roll liknas vid en författningsdomstols.
Domstolen prövar därvid frågan om rättsakters ogiltighet på talan av en medlemsstat, rådet, kommissionen eller, i vissa fall, en enskild. Domstolen skall på samma grunder pröva en talan som väcks av Europaparlamentet för att ta tillvara sina rättigheter.
Domstolen är ansvarig för att EG—rätten tolkas enhetligt och den har att i sista hand avgöra dess innebörd. I viktiga avseenden har EG—rätten fått sin form genom domstolens avgöranden. Domstolen dömer bl.a. i mål mellan medlemsländerna och mellan institutionerna inbördes samt i mål mellan kommissionen och medlemsländerna. Dess domar är bindande. En viktig uppgift för domstolen är vidare att på begäran av nationella domstolar lämna förhandsbesked om EG—reglemas innebörd. ISG—domstolens rättstillämpning har haft stor betydelse för integrationens utveckling.
Främst på grund av den växande arbetsbördan för domstolen har från
Prop. 1994/95: 19
109
och med den 1 november 1989 inrättats en förstainstansrätt för prövning av vissa särskilt angivna typer av mål. Denna domstol består för närvarande av tolv domare, en från var och en av medlemsstaterna.
8.6.2 Övervakningsförfarandet
Inom EG finns ett system för att säkerställa att medlemsländerna verkligen uppfyller sina skyldigheter enligt fördragen. Kommissionen har en mycket betydelsefull roll som fördragens väktare. Ytterst kan en stat stänunas inför EG—domstolen om den inte lever upp till sina skyldigheter. Vidare kan på vissa områden, i synnerhet konkurrensområdet, enskilda individers eller företags rättsställning komma att direkt beröras av kommissionens åtgärder. Det finns i sådana fall en möjlighet för dem som berörs av åtgärden att få sin sak prövad i EG—domstolen. Som kommer att beröras i avsnitt 35.4 kan enskilda rättigheter även indirekt komma att prövas när nationell domstol i en medlemsstat begär ett förhandsavgörande från EG—domstolen.
F ördragsbrottstalan
Artikel 169 i Romfördraget ger konunissionen en generell befogenhet att ingripa mot en överträdelse av fördraget. Kommissionen skall enligt artikeln avge ett motiverat yttrande i ärendet efter att ha givit berörd stat möjlighet att inkomma med sina synpunkter. Det har visat sig att få av de ärenden som väcks kommer till domstolen. Dessförinnan skall normalt en, ofta långvarig, dialog mellan kommissionen och den berörda staten förekomma. Kommissionen kan under denna tid genomföra undersök— ningar och begära in nödvändig information samt rådfråga oberoende experter. Detta informella förfarande kan utmynna i att kommissionen inte längre finner anledning att ingripa mot berörd stat eller att staten vidtar nödvändiga åtgärder för att leva upp till sina åtaganden, varvid förfarandet avslutas. Om å andra sidan. sedan tillräckligt underlag har hämtats in, kommissionen bedömer att ett fördragsbrott föreligger, kan den utfärda en s.k. formell underrättelse, dvs. en begäran om att medlemsstaten inom viss tid skall kommentera den påstådda överträdelsen eller vidta nödvändiga åtgärder för att rätta till det. Därefter kan kommissionen utarbeta ett motiverat yttrande. Även detta skall innehålla en tidsfrist inom vilken staten kan åtgärda det påstådda överträdelsen och förbereda en process i domstolen. Om medlemsstaten inte efterkommer yttrandet inom den angivna tidsperioden. kan konunissionen föra ärendet vidare till domstolen. Det motiverade yttrandet bildar då ramen för processen. Diskussioner mellan konunissionen och medlemsstaten kan fortgå även efter det att ärendet initierats i domstolen. Kommissionen kan när som helst återta sin anmälan.
EG—domstolen kan vidta interimistiska åtgärder när så är nödvändigt enligt artikel 186 i Romfördraget.
Prop. 1994/95:19
110
8.6.3 Gemenskapsrätten utgör en egen rättsordning
De europeiska gemenskaperna och den europeiska unionen är grundade på folkrättsliga fördrag. Samarbetet inom EG skiljer sig emellertid i ett avseende från traditionellt internationellt samarbete. Ett medlemskap förutsätter nämligen att medlemsstaterna avstår från en del av sina statsorgans beslutsbefogenheter och överlåter dessa till gemenskaperna, där de utövas av medlemsländerna gemensamt, i enlighet med fördragen.
På grundval av de grundläggande fördragen och deras särart har en egen rättsordning, gemenskapsrätten, utvecklats med drag som är unika för EG och som skiljer sig både från traditionell Statsrätt och inter- nationell rätt i allmänhet. EG—rätten brukar betecknas som en rättsord— ning av eget slag (sui generis). självständig och samtidigt integrerad med medlemsstaternas nationella rättssystem. EG:s rättsordning behandlas i avsnitt 35 .
8.7 Framtida fördragsändringar
I det föregående har beskrivits de grundläggande fördragens aktuella uppbyggnad och den i dag gällande institutionella balansen. Denna uppbyggnad och denna balans är resultatet av återkommande för- handlingar mellan medlemsstaterna, som med jämna mellanrum resulterat i fördragsändringar. Den senaste fördragsändringen skedde i och med Maastrichtfördraget, som trädde i kraft den 1 november 1993. Det är oriktigt att föreställa sig att den senaste förändringen också är den sista. Frågan om en översyn av de grundläggande fördragen står på dagord- ningen för en regeringskonferens år 1996. Ett svenskt medlemskap i EU från och med den 1 januari 1995 innebär deltagande i konferensen och i det förberedande arbetet inför denna.
Infiytandet över den europeiska unionen kännetecknas av en avvägning och ett samspel mellan överstatlighet och nationella intressen. Det återspeglar sig i samspelet mellan institutionerna. Framför allt företräds det överstatliga av kommissionen och parlamentet, som därför kan sägas vara naturliga bundsförvanter. Medlemsländema har emellertid också att tillvarata gemenskapernas intressen vid sidan av sina nationella.
Överenskommelsen i Maastricht anger några punkter, där en översyn uttryckligen förutses. Det gäller bestämmelserna om
— en gemensam utrikes— och säkerhetspolitik (artikel 1.4 sjätte stycket
och artikel J.lO i Maastrichfördraget),
— vilka områden som skall omfattas av medbeslutandet (artikel 18%
åttonde stycket i Romfördraget)
— fastställandet av en eventuell rättsaktshierarki (deklaration nr 16 till
Maastrichtfördraget), och — budgetfrågornas institutionella ordning (tillägg i form av inter—institutionella avtal 29 oktober 1993). Utöver dessa frågor kan också andra frågor av stor politisk räckvidd komma att tas upp. En grundläggande sådan är om fördragsöversynen som målsättning skall ha att konsolidera och reformera institutionerna på grundval av en medlemsskara om högst 16 eller om reformerna skall ta
Prop. 1994/95: 19
lll
sikte på en större medlemsskara.
Oavsett detta finns det anledning utgå från att sådana frågor, som Europaparlamentet särskilt ivrat för, kommer att stå på dagordningen. Bland dessa märks önskemålet att ersätta de flesta enhällighetsbeslut med kvalificerade majoritetsbeslut.
Ännu en annan av Europaparlamentet framlyft fråga gäller sättet att utse EG—kommissionen och dess ordförande. Naturligtvis finns här också frågor om parlamentets ställning i beslutsprocessen rent allmänt.
En union bestående av så många stater, av varierande folkmängd och ekonomisk styrka, med förespråkare för såväl ökad integration som fortsatt mellanstatligt samarbete kan resa frågor om behovet att införa olika villkor och takt för deltagande, där vissa länder deltar i unionens alla politikområden, medan övriga, valfritt eller i sin egen takt deltar i t.ex. den ekonomiska och monetära unionen, socialpolitiken, miljöskyd- det, industripolitiken. utrikes— och säkerhetspolitiken eller det inrikes— eller rättsliga samarbetet.
Ett sådant asymmetriskt system skulle samtidigt resa frågor som hur institutionerna skall fungera eller om kämgruppen av medlemsländer i längden kan acceptera att de övriga inte deltar med samma grad av aktiv solidaritet i t.ex. utrikespolitiken, för att skydda miljön eller verka för valutastabilitet.
Prop. 1994/95: 19
9 Avtal med tredje land och mellan medlemssta— terna
9.1 Gemenskapens traktatkompetens
Gemenskapen är en juridisk person. Gemenskapen har även folkrättslig handlingsförmåga, dvs. kompetens att ingå internationella avtal (s.k. traktatkompetens). Gemenskapens förbindelser med omvärlden utgör en stadigt ökande del av EG:s samlade aktiviteter.
EG:s behörighet att ingå internationella avtal framgår i vissa fall uttryckligen av fördraget. EG-domstolens rättspraxis har klargjort att gemenskapen även besitter traktatkompetens inom de områden där gemenskapen tilldelats intern beslutskompetens.
9.1.1 Gemenskapen har traktatkompetens genom uttryckliga bestämmelser i Romfördraget
['landeLspolitik (artikel 113)
Enligt artikel 113 i Romfördraget skall den gemensamma handelspolitiken grundas på enhetliga principer, särskilt när det gäller att ändra tulltaxor, ingå tull— och handelsavtal, uppnå enhetlighet i fråga om liberaliserings- åtgärder, exportpolitik samt handelspolitiska skyddsåtgärder, inbegripet åtgärder vid dumpning och subventioner.
Med stöd av artikel 113 i Romfördraget har gemenskapen bl.a. slutit bilaterala handelsavtal, frihandelsavtal och avtal om ekonomiskt samarbete. På det multilaterala planet har gemenskapen med stöd av artikel 113 bl.a. ingått en rad avtal inom ramen för GATT, som t.ex. ett avtal om internationell handel med textilvaror från år 1973.
Associationsavtal m.m. (artikel 238)
Gemenskapen får, med stöd av artikel 238 i Romfördraget, med en eller flera stater eller internationella organisationer ingå avtal som innebär en associering med ömsesidiga rättigheter och förpliktelser, gemensamt uppträdande och särskilda förfaranden. Med stöd av artikel 238 i Romfördraget har gemenskapen framför allt ingått följande kategorier av avtal: - Avtal med europeiska länder som förberedelse eller som en inledande fas inför en eventuell ansluming till gemenskapen; detta är bl.a. fallet med 1963 års associationsavtal med Turkiet och de s.k. Europaavtal som slutits med Tjeckien. Slovakien, Polen, Ungern, Rumänien och Bulgarien. — Samarbetsava som gemenskapen ingår med andra stater, t.ex. Lomékonventionerna som ingåtts med de s.k. ACP—länderna, dvs. stater i Afrika söder om Sahara samt i Karibien och Stillahavsområdet samt 1978 års samarbetsavtal med- bl.a Tunisien, Algeriet och Marocko.
N Riksdagen Nf)—#95. Isa/711. .-'N"r 10. Del I.
Prop. 1994/95: 19
113
Övriga bestämmelser som tilldelar gemenskapen traktatkompetens
Genom enhetsakten och Maastrichtfördraget har en rad bestämmelser införts i Romfördraget, vilka uttryckligen ger gemenskapen befogenhet att ingå avtal med tredje länder eller internationella organisationer. Detta är fallet på följande områden:
- Det monetära orrrrådet (artikel 109).
- Forskningsområdet (artikel 130m). — Miljöområdet (artikel 130r).
— Biståndsornrådet (artikel 130y).
En närmare redogörelse för gemenskapens samarbetsavtal och handels— avtal m.m. finns i avsnitt 23 om tullunionen och den gemensamma handelspolitiken samt i avsnitt 27 om biståndspolitiken.
9.1.2 Gemenskapen har traktatkompetens inom de områden där gemenskapen tilldelats intern beslutskompetens
I målet 22/70 AETR [1971] ECR s. 263 uttalade EG-domstolen att gemenskapens traktatkompetens inte endast följer av uttryckliga bemyndiganden i Romfördraget. Med hänsyn till fördragets system och dess materiella bestämmelser kan gemenskapens traktatkompetens även följa implicit av andra fördragsbestämmelser och av sekundära rättsakter som antagits av gemenskapens institutioner. Domstolen slog vidare fast att rådet kan besitta traktatkompetens med stöd av artikel 235 i Romför- draget, om det skulle visa sig nödvändigt för att inom den gemensamma marknadens ram förverkliga något av gemenskapens mål.
EG-domstolen bekräftade i de förenade målen 3,4 och 6/76 Kramer [1976] ECR s. 1303 den s.k. parallelldoktrinen, dvs. att gemenskapen har traktatkompetens inom de områden där gemenskapen tilldelats intern beslutskompetens. Traktatkompetens kan föreligga även när gemenskapen inte har utnyttjat sin interna beslutskompetens (yttrande 1/76 [1977] ECR s. 741).
I avsnitt 35 om EG:s rättsordning redogörs för den interna kompetens— fördelningen mellan medlemsstaterna och gemenskapen. Där behandlas även gemenskapens exklusiva kompetens att ingå avtal på vissa områden.
9.2 Förfarandet vid ingåendet av internationella avtal
I artikel 228 i Romfördraget finns förfaranderegler om ingående av avtal mellan gemenskapen och en eller fiera stater" eller internationella organisationer. Rådet skall på rekommendation av kommissionen bemyndiga denna att inleda förhandlingar.
Inom ramen för de direktiv rådet utfärdar skall kommissionen föra förhandlingarna i samråd med en särskild kommitté som rådet tillsätter för att biträda kommissionen i dess uppgift.
Om inte annat följer av kommissionens befogenheter på det aktuella förhandlingsområdet, skall avtalen ingås av rådet genom beslut med
Prop. 1994/95: 19
114
kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen. Rådet skall besluta enhälligt, om avtalet omfattar ett område där det krävs enhällighet för att interna regler skall kunna antas, samt om det är fråga om sådana avtal som ingås med stöd av artikel 238 i Romfördraget.
Hörana'e av Europaparlamentet m.m.
Med undantag för sådana avtal som ingås med stöd av artikel 113.3 i Romfördraget, skall rådet höra Europaparlamentet innan det ingår ett avtal.
Europaparlamentets samtycke krävs alltid för ingåendet av avtal som avses i artikel 238. andra avtal som skapar en särskild institutionell ram genom att samarbetsförfaranden inrättas, avtal som har betydande budgetmässiga följder för gemenskapen samt avtal som medför ändring av en rättsakt som har antagits enligt medbestämmandeförfarandet i artikel 18%.
När rådet ingår ett avtal får det bemyndiga kommissionen att godkänna ändringar för gemenskapens räkning, om dessa ändringar enligt avtalet skall antas genom ett förenklat förfarande eller av ett organ som inrättas genom avtalet. Rådet får förena ett sådant bemyndigande med särskilda villkor.
Ingående av avtal som förutsätter fördragsändringar
Om rådet avser att ingå ett avtal som förutsätter ändringar i Romför- draget, skall ändringarna dessförinnan antas enligt förfarandet om fördragsändringar (artikel N) i Maastrichtfördraget.
Rådet, kommissionen eller en medlemsstat får inhämta domstolens yttrande över huruvida ett tilltänkt avtal är förenligt med bestämmelserna i Romfördraget. Om domstolen i sitt yttrande finner att så inte är fallet. får avtalet endast träda i kraft i enlighet med artikel N i Maastrichtför- draget.
De avtal som ingåtts i den ordning som anges i artikel 228 skall vara bindande för gemenskapens institutioner och för medlemsstaterna. I avsnitt 35 om EG:s rättsordning behandlas avtalens ställning och verkan inom EG-rätten.
9.3 Sveriges anslutning till vissa avtal, m.m.
9.3.1 Konventioner som är oskiljaktigt förbundna med förverkli- gandet av Maastrichtfördragets mål
Enligt artikel 3 i anslutningsakten förbinder sig de nya medlemsstaterna bl.a. att ansluta sig till de konventioner och instrument som är oskilj- aktigt förbundna med förverkligandet av Maastrichtfördragets mål. Sverige har oberoende av anslutningen redan ingått följande kon—
Prop. 1994/95: 19
115
ventioner och instrument: — Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna från år 1950 (sö 195235). - Europeiska konventionen till förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning från år 1987 (SÖ 1988z37). — Genevekonventionen angående flyktingars rättsliga ställning från år 1951 (SÖ 1961:33, 1966:27 och 1970:62) samt protokollet angående flyktingars rättsliga ställning från år 1967 (SÖ 1967:45). - Konventionen ersättande äldre konventioner rörande narkotika från år 1961 (SÖ 1964z59) samt protokollet rörande ändringar i nämnda konvention från år 1972 (sö 1972:41). - Konventionen om psykotropa ämnen från år 1971 (SÖ 1972z42). - Konventionen om bekämpande av illegal handel med narkotika och psykotropa ämnen från år 1988 (SÖ 1991241).
9.3.2 Gemenskapens avtal blir bindande för Sverige
Artikel 5 i anslutningsakten behandlar sådana överenskommelser eller avtal som någon av de tre gemenskaperna (EG, Euratom och EKSG) har ingått med ett eller fiera tredje länder, med en internationell organisation eller med en medborgare i tredje land. Sådana avtal är bindande för de nya medlemsländerna på de villkor som anges i de grundläggande fördragen och i anslutningsakten.
Vissa avtal måste anpassas vid en svensk anslutning. I sådana fall skall ändringar i avtalen göras genom överenskommelser med motparten och bifogas avtalen i form av tilläggsprotokoll. 1 artikelarna 128-129 i anslut- ningsakten förutses att tilläggsprotokoll kan komma att behövas för ett antal där uppräknade avtal. I förekommande fall konuner kommissionen att föra förhandlingar därom i enlighet med gemenskapsförfarandena.
9.3.3 Sverige förbinder sig att tillträda s.k. blandade avtal m.m. och att ansluta sig till vissa interna överenskommelser
Enligt artikel 5.2 förbinder sig de nya medlemsländerna att på de villkor som anges i anslutningsfördraget tillträda s.k. blandade avtal, dvs. överenskommelser och avtal som de nuvarande medlemsstaterna, eller vissa av dem, tillsammans med någon av gemenskaperna har ingått med tredje land.
För att Sverige skall kunna tillträda de blandade avtalen måste förhandlingar äga rum. Dessa förhandlingar är av trepartsnatur innefattande gemenskapen och dess nuvarande medlemsstater. kontrahe- rande tredje länder samt de nya medlemsstaterna.
De nya medlemsländerna förbinder sig även att tillträda de överens- kommelser som medlemsstaterna har ingått och "som har samband med sådana överenskommelser eller avtal.
De nya medlemsstaterna ansluter sig dessutom enligt artikel 5.3 till de interna överenskommelser som ingåtts av de nuvarande medlemsstaterna
Prop. 1994/95: 19
116
för att genomföra dessa blandade avtal. Normalt ingås två typer av interna överenskommelser: ett avseende beslutsformerna i rådet inom ramen för ett associationsavtal och ett avseende hur eventuella finansiella åtaganden skall finansieras. De nya medlemsstaterna blir bundna av dessa avtal vid anslutningen, även om tilläggsprotokollen till de bakomliggande associationsavtalen inte är färdigförhandlade.
En förteckning över gemenskapernas avtal med tredje land samt de överenskommelser och avtal som de nuvarande medlemsstaterna tillsammans med någon av gemenskaperna har ingått med tredje land finns tillgänglig hos Utrikesdepartementets handelsavdelning.
9.3.4 Anpassningar m.m. måste ske avseende existerande avtal EES-avtalet
Vid en anslutning kommer Sverige fortfarande vara bundet av EES— avtalet. men då som medlemsstat i unionen. Avtalet kommer att behöva justeras.
EFT4-k0m-enti0nen och Sveriges frihandelsavtal m.m.
Enligt artikel 130 i anslutningsfördraget skall Sverige med verkan fr.o.m. den 1 januari 1995 frånträda bl.a. EFTA-konventionen och 1992 års frihandelsava med Estland, Lettland och Litauen.
När EFTA—konventionen upphör att gälla för svensk del, upphör också Sverige automatiskt att vara part i EFTA-ländernas frihandelsavtal med Bulgarien, Polen, Rumänien, Slovakien, Tjeckien, Ungern, Israel och Turkiet. De bilaterala avtal som har ingåtts i anslutning till frihandels- avtalen upphör också automatiskt att gälla med undantag för avtalet med Ungern. Detta måste därför sägas upp liksom vissa andra avtal med EFTA—anknytning. '
1 artikel 127 i anslutningsakten åtar sig Sverige att tillämpa multi— hberavtalet och de bilaterala avtal om textilier som gemenskapen slutit med tredje land. Gemenskapen åtar sig att inleda förhandlingar om en ändamålsenlig anpassning av "de bilaterala avtalen med hänsyn till de handelsmönster som råder mellan Sverige och respektive tredje land.
En närmare beskrivning av förhandlingsresultatet på dessa områden finns i avsnitt 23 om tullunionen och den gemensamma handelspolitiken.
Sveriges fiskeavtal
Från dagen för anslutningen skall Sveriges fiskeavtal med tredje land (Estland. Lettland, Litauen, Polen och Ryssland) administreras av gemenskapen (artikel 124 i anslutningsakten). Sveriges rättigheter och skyldigheter enligt dessa avtal skall vara oförändrade under den tid då bestämmelserna i dessa avtal bibehålls provisoriskt.
Så snart som möjligt och i vart fall före utgången av giltighetstiden för Sveriges fiskeavtal skall rådet med kvalificerad majoritet på förslag av
Prop. 1994/95: 19
117
kommissionen för varje enskilt fall fatta ändamålsenliga beslut med sikte på att behålla det fiske som avtalen avser och därvid också besluta om förlängning av vissa avtal för perioder på högst ett år.
En närmare beskrivning av förhandlingsresultatet på detta område lämnas i avsnitt 22 om jordbruk och fiske.
9.3.5 Sverige ansluts till vissa rådsbeslut m.m.
Artikel 4.1 i anslutningsakten behandlar beslut och avtal som företrädare för medlemsstaternas regeringar har fattat eller ingått vid sammanträden i rådet. Genom anslutningsakten ansluter sig Sverige till dessa beslut och avtal. Anslutningen sker sålunda den 1 januari 1995, utan utfärdande eller deponering av något tillträdesinstrument. Besluten har formen av internationella avtal mellan medlemsstaterna, eftersom de grundläggande fördragen inte ger tillräcklig rättslig grund i dessa fall.
Sverige förbinder sig dessutom att från dagen för anslutningen ansluta sig till alla andra avtal som de nuvarande medlemsstaterna har ingått och som gäller unionens funktion eller som har samband med unionens verksamhet. Det finns följande tre avtal inom denna kategori:
- Neapelkonventionen från år 1967 avseende tullsamarbete. - 1957 års avtal och 1962 års protokoll om stadga för europeiska skolor för gemenskapens funktionärer. — 1972 års konvention om bildandet av European University Institute. Tillträde till dessa konventioner sker inte automatiskt vid anslutningen utan särskilda överenskommelser krävs efter anslutningen.
9.3.6 Sveriges förbinder sig att tillträda EG—konventioner enligt artikel 220 i Romfördraget m.m.
Enligt artikel 4.2 i anslutningsakten förbinder sig de nya medlemsstaterna att tillträda de konventioner som avses i artikel 220 i Romfördraget eller de konventioner som är oskiljaktigt förbundna med förverkligandet av Romfördragets mål. De nya medlemsstaterna förbinder sig också att tillträda de protokoll om domstolens tolkning av konventionerna som de nuvarande medlemsstaterna har undertecknat. För detta ändamål förbinder de sig att inleda förhandlingar med de nuvarande medlemssta- terna om nödvändiga anpassningar av dessa texter. Bland annat följande konventioner omfattas av artikel 4.2 i anslutningsakten: — 1968 års Brysselkonvention om domstolsbehörighet och om verkstäl— lighet av domar på privaträttens område som år 1971 kompletterades med ett protokoll om EG—domstolens behörighet att tolka konventionen. Till konventionen hör tre tillträdeskonventioner från åren 1978, 1982 och 1989 som ingick med anledning av att gemenskapen utökades med nya medlemmar. - 1980 års Romkonvention om tillämplig lag på kontraktsrättsliga förpliktelser med tillhörande två protokoll från år 1988 som bl.a. behandlar EG-domstolens tolkning av konventionen. Även Romkon- ventionen har justerats genom två tillrädeskonventioner från åren 1984
Prop. 1994/95: 19
118
och 1992.
- 1988 års Luganokonvention om domstolsbehörighet och om verkstäl- landet av domar på privaträttens område, som Sverige redan tillträtt (sö 1992:45).
Dessa konventioner behandlas i avsnitt 29 om rättsliga och inrikes frågor.
9.3.7 Övriga konventioner och instrument på rättsväsendets och inrikespolitikens område
Som redan nämnts förbinder sig de nya medlemsstaterna enligt artikel 3 i anslutningsakten bl.a. att ansluta sig till de konventioner och instrument som vid tiden för anslutningen är öppna för undertecknande av de nuvarande medlemsstaterna på rättsväsendets och inrikespolitikens område som är oskiljaktigt förbundna med förverkligandet av Maastricht— fördragets mål.
För närvarande är endast konventionen för bestämmande av vilken stat som är ansvarig för att pröva en asylansökan (den s.k. Dublinkon- ventionen) öppen för undertecknande av de nuvarande medlemsstaterna. Därtill kommer en ministeröverenskommelse från år 1993 om upprättan- det av Europols narkotikaenhet.
De nya medlemsstaterna förbinder sig även att anta de konventioner eller instrument som rådet har utarbetat enligt avdelning VI i Maastricht- fördraget och som medlemsstaterna har rekommenderats att anta. Ett antal utkast till konventioner och instrument är under utarbetande enligt avdelning VI i Maastrichtfördraget. I en förklaring fogad till slutakten godtar Sverige det som de nuvarande medlemsstaterna eller rådet på dagen för anslutningen redan har enats om och kommer följaktligen att delta i fortsatta förhandlingar rörande konventioner och instrument på rättsväsendets område bara med avseende på sådana frågor som återstår att lösa.
Enligt artikel 3 förbinder sig de nya medlemsstaterna slutligen att införa administrativa eller andra arrangemang som motsvarar dem som de nuvarande medlemsstaterna eller rådet har antagit vid tiden för anslutningen för att underlätta praktiskt samarbete mellan medlemsstater- nas institutioner och organisationer på rättsväsendets och inrikespolitikens område.
En närmare redogörelse om rättsliga och inrikes frågor finns i avsnitt 29.
9.3.8 Närmare om Sveriges tillträde till vissa avtal m.m.
Som redovisats ovan har Sverige genom anslutningsfördraget förbundit sig att tillträda sådana konventioner, avtal och andra instrument som de nuvarande medlemsländerna anslutit sig till eller ingått, liksom s.k. blandande avtal som dessa ingått tillsammans med någon av gemenska- perna. I vissa fall — t.ex. när det gäller de nyss nämnda s.k. Europaavta- len av blandad karaktär — skall avtalen tillämpas fr.o.m. den 1 januari 1995.
Prop. 1994/95: 19
119
För närvarande pågår inom Utrikesdepartementet en genomgång av gemenskapens avtal, av de överenskommelser och avtal som de nuvarande medlemsstaterna tillsammans med någon av gemenskaperna har ingått med tredje land samt andra avtal som Sverige förbundit sig att tillträda, frånträda eller anpassa.
Beslut om tillträde till Europaavtalen samt andra avtal av liknande karaktär torde falla inom regeringens kompetensområde. I de fall där anslutning till konventioner eller andra instrument är av sådan beskaffen— het att de skall underställas riksdagen avser regeringen återkomma härom när nödvändiga förhandlingar har ägt rum.
Prop. 1994/95: 19
120
10 Konseh/ensutredningarna
För att belysa följderna av olika former av deltagande i den västeuropeiska integrationen tillsatte regeringen under våren 1993 sex konsekvensutredningar. I samband därmed beslutade regeringen tillkalla en referensgrupp bestående av parlamentariker med uppdrag att följa utredningarnas arbete. Avsikten med dessa utredningar var att EU—medlemskapets innebörd skulle belysas så allsidigt och så grundligt som möjligt före folkomröstningen. Konsekvensutredningarna behandlade frågor om; samhällsekonomi, utrikes— och säkerhetspolitik, kommuner och landsting, välfärd och jämställdhet, suveränitet och demokrati. samt miljö. Utredningamas betänkanden presenterades under perioden den 28 december 1993 till ,den 10 februari 1994. I mars 1994 utgavs en sammanfattning i en särskild grönbok. De viktigaste slutsatserna sammanfattas nedan.
1.0.1 Samhällsekonomi
Chefen för Finansdepartementet tillkallade i mars 1993 en utredning med uppdrag att belysa de samhällsekonomiska konsekvenserna för Sverige av olika former av deltagande i den västeuropeiska integrationen. Utredningen skulle behandla bl.a. den ekonomiska tillväxten, arbets- marknadspolitiken och sysselsättningen. Utredningen har också belyst handelsf och jordbrukspolitiska konsekvenser samt följderna av ett svenskt deltagande i den ekonomiska och monetära unionen (EMU). Den 28 januari 1994 presenterades betänkandet Sverige och Europa, En samhällsekonomisk konsekvensanalys (SOU 1994:6). Därtill har nio separata bilagor utgivits.
Utredningen anser att ett medlemskap i EU skiljer sig från EES—avtalet i två viktiga avseenden: För det första kan den totala investeringsvolymen väntas öka som en följd av att export— och handelsberocnde företag vet att villkoren för deltagande i den.inre marknaden blir stabila. För det andra kan det att bli skillnader i investeringarnas inriktning så länge som företagen inte betraktar EES-avtalet som fullt likvärdigt med ett medlemskap vad stabilitet och långsiktighet beträffar.
Utredningen tar vidare upp de statsfinansiella kostnaderna för ett medlemskap. Dessa kommer enligt utredningen visserligen att bli omfattande men den menar att de positiva effekterna överväger. Utredningen påpekar att ett Eli—medlemskap inte automatiskt kommer att lösa de problem som svensk ekonomi har att hantera. Däremot tror den att möjligheterna att komma till rätta med dem skulle underlättas av '
högre investeringar och gynnsammare produktivitetsutveckling.
10.2 Utrikes— och säkerhetspolitik
Chefen för Utrikesdepartementet tillkallade i mars 1993 två särskilda utredare med uppdrag att belysa följderna för Sverige i utrikespolitiskt och säkerhetspolitiskt hänseende av olika former av medverkan i den
Prop. 1994/95: 19
västeuropeiska integrationen. Utredarna skulle bl.a. belysa vilka åtaganden Sverige gör som medlem i EU och hur våra möjligheter att tillvarata nationella intressen påverkas. Den 27 januari 1994 presenterade utredarna sitt betänkande Historiskt vägval, Följderna för Sverige i utrikes— och säkerhetspolitiskt hänseende av att bli, respektive inte bli medlem i Europeiska unionen (_SOU 199418).
Utredningen anser att Sveriges internationella iniiytande och möjlig- heter att verka för mål och intressen som traditionellt varit viktiga för svensk utrikespolitik kan väntas öka genom ett EU-medlemskap. Utredningen anser vidare att ett medlemskap stärker Sverige i ett säkerhetspolitiskt hänseende. EU—medlemskapet medför långtgående förpliktelser av en art som Sverige tidigare inte haft att överväga eller äta sig. Utredningen anser dock inte att Sverige härmed ger upp kontrollen över sin egen utrikespolitik.
10.3 Kommuner och landsting
Chefen för Civildepartementet tillkallade i april 1993 en särskild utredare med uppdrag att analysera konsekvenserna för kommuner och landsting vid olika former av medverkan i den västeuropeiska integrationen. Den 12 januari 1994 presenterades utredningens betänkande Kommunerna. landstingen och Europa (SOU 1994z2).
Utredningen resonerar om vilka verkningar ett EU—medlemskap kan få. Den slår fast att möjligheterna i stor utsträckning beror på hur kommuner och landsting själva vill utnyttja och förvalta de möjligheter ett svenskt medlemskap ger. En viktig faktor är här samverkan mellan den offentliga sektorn och det lokala näringslivet samt samverkan över kommun— och länsgränserna.
Utredningen gör bedönmingen att EG-rätten får de tydligaste konse- kvenserna för konnnuner och landsting inom områdena upphandling, stöd till näringslivet samt miljöpolitiken. Enligt utredningens uppfattning är emellertid de begränsningar i kommunernas och landstingens självbe— stämmanderätt som följer av EG—rätten inte av den karaktären att de kan anses inskränka den kommunala självstyrelsen i någon avgörande grad. Mycket av regelverket är väl känt främst genom EES—avtalet.
10.4 Välfärden och jämställdheten
Chefen för Socialdepartementet tillkallade i februari 1993 en utredning med uppdrag att belysa konsekvenser för sociala välfärden och för jämställdheten mellan kvinnor och män vid olika former av deltagande i den västeuropeiska integrationen. Utredningen skulle bl.a. klarlägga vad i EG—samarbetet som direkt påverkar den svenska politiken och vad som även i fortsättningen avgörs på nationell nivå. Av stor betydelse var hur förutsättningama för den ekonomiska utvecklingen i Sverige påverkas av olika former av deltagande i den västeuropeiska integrationen. Den 28 december 1993 presenterades utredningens betänkande EG, kvinnorna
Prop. 1994/95: 19
och välfärden, Social välfärd och jämställdhet mellan kvinnor och män i ett europeiskt perspektiv (SOU 1993:117).
Utredningen slår fast att frågor som rör politiken för social välfärd, socialtjänst, barnomsorg, äldreomsorg och villkor för mämtiskor med funktionsnedsättningar samt jämställdheten mellan män och kvinnor i allt väsentligt beslutas på nationell nivå även vid ett EU—medlemskap.
Utredningens bedömning är att ett medlemskap ger de bästa ekono— miska förutsättningarna för att bedriva en politik för social välfärd och jämställdhet. Dessutom är den viktigaste skillnaden att ett medlemskap ger Sverige möjlighet att få inflytande över besluten.
10.5 Suveränitet och demokrati
Statsrådet Dinkelspiel tillkallade i mars 1993 en utredning med uppdrag att närmare belysa de praktiska konselwenserna för Sverige i fråga om överlåtelse av beslutsbefogenheter vid ett medlemskap samt konsekvenserna i dessa hänseenden av att stå utanför ett sådant samarbete. Därjämte hade utredningen att belysa tillämpningen av den s.k. subsidiaritetsprincipen. Utredningen presenterade den 10 februari 1994 sitt betänkande Suveränitet och demokrati (SOU 1994:12). Till betänkandet är fogade ett antal bilagor.
Utredningen skiljer mellan formell och faktisk suveränitet. Den formella suveräniteten gäller vilken formell frihet en stat har att fatta olika beslut. Den faktiska suveräniteten har, däremot, att göra med en stats reella rörelse— och handlingsfrihet. Utredningen menar att den formella suveräniteten visserligen minskar vid ett medlemskap, men vilket utredningen bedömer som viktigare. den faktiska suveräniteten ökar eftersom Sverige som medlem i EU aktivt kan påverka beslut som inte bara skall gälla för vårt land utan också för övriga EU—länder. Sådana beslut kan också få verkan för länder som har EES—liknande avtal med EG eller t.o.m. står utanför EU. Den faktiska suveräniteten blir påtagligt sämre vid ett EES—avtal då vi i detta läge endast skulle ha ett indirekt infiytande över EG:s regelverk.
Det avgörande valet står enligt utredningen mellan. å ena sidan, bibehållen fomell suveränitet och oförändrade demokratiformer till priset av en kontinuerlig urholkning av våra faktiska möjligheter att själva fatta beslut i många centrala frågor och, å andra sidan, förstärkt faktisk suveränitet genom att som medlem delta i EU:s beslutsprocesser i dessa frågor men i förening med en försvagad formell suveränitet och förändrade demokratiska villkor.
10.6 Miljö
Chefen för Miljö— och naturresursdepartementet tillkallade i februari 1993 en utredning med uppdrag att belysa miljökonsekvenserna vid ett medlemskap respektive konsekvenserna av att stå utanför ett sådant
Prop. 1994/95 : 19
medlemskap. Den 7 februari 1994 presenterades utredningens betänkande EU, EES och miljön (SOU 1994:7) inklusive sex bilagor.
EG—konsekvensutredningen på miljöområdet betonar att skillnaderna mellan ett utanförskap, ett EES—avtal och ett medlemskap är små när det gäller möjligheten att föra en självständig miljöpolitik. Det beror dels på att vissa frågor under alla omständigheter avgörs på nationell nivå, dels på att vi genom vårt handelsutbyte och på annat sätt redan är starkt beroende av utvecklingen inom EU. Därtill kommer att EU:s gemensamma bestämmelser i betydande utsträckning har karaktären av minimiregler. Slutligen har varje land möjlighet att åberopa den s.k. miljögarantin på de områden där harmoniserade regler gäller.
Då det gäller möjligheterna att påverka EU:s gemensamma miljöpolitik menar utredningen att dessa är störst som medlem i EU. Ett utanförskap ger inga möjligheter att delta i EU:s beslutsprocess. EES—avtalet ger möjligheter att påverka inom ramen för medverkan i kommissionens expertgrupper som förbereder utformningen av nya rättsakter men ger inga egentliga möjligheter till deltagande i förhandlingarna om nya miljöregler. Som medlem har Sverige däremot möjlighet att delta fullt ut i utformningen av EU:s miljöpolitik. Sverige är emellertid ett litet land, och vi kommer bara att få ett fåtal röster i EU—rådet. Det innebär att vi är beroende av väl underbyggda förslag och måste söka bygga allianser med likasinnade länder. Vi har i Sverige kompetens inom miljöområdet som gör att vi kan få större inflytande inom detta område än vad som följer av vår röststyrka. Danmark och Nederländerna har visat att även små medlemsländer kan utöva ett betydande inflytande över EU:s miljöpolitik.
Prop. 1994/95: 19
124
Tredje delen - Prop. 1994/95: 19
11 Fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital
Regeringens bedömning: EU omfattar i dag ett område med närmare 350 miljoner invånare. Genomförandet av den inre marknaden har skapat hemmamarknadsliknande förhållanden inom detta område som en helhet. Människor, företag och institutioner kan röra sig fritt eller etablera sig fritt och utöva ekonomisk verksamhet inom området utan diskriminering. Gränskontrollema har avskaffats utom för personer. Konkurrensbegränsningar på den inre marknaden beivras genom överstatlig kontroll, varigenom också transnationella företag kan övervakas. Rättsregler har skapats som kan åberopas av enskilda och av företag. Dessa regler säkerställer likabehandling och skapar förutsebara konkurrensför— utsättningar.
Sverige har alltsedan gemenskapens tillkomst strävat efter att undanröja den diskriminering som utanförskapet leder till eller hotar att leda till. Frihandelsavtalet av år 1972 och EES—avtalet når dock inte ända fram.
Medlemskapet ger ett säkrare och mer långsiktigt deltagande i den inre marknaden än vad EES gör. Det är först i och med ett medlemskap som Sverige kan delta som fullvärdig medlem i EU:s beslutande organ, vilket har stor betydelse inte minst när det gäller den inre marknadens framtida utveckling. De regler det här gäller berör till stor de] bestämmelser om miljö, hälsa, säkerhet och konsumentskydd där Sverige avser verka för en hög skyddsnivå. Det är först i och med ett medlemskap som jordbruk och fiske omfattas av frihandeln. Det är först i och med ett medlemskap som de traditionella tullkontrollerna avvecklas i samhandeln. Denna avveckling ger betydande samhällsekonomiska vinster och ställer svenska företag på lika fot med konkurrenterna i Europa. Be- vakningen av gränserna mellan Sverige och EU:s medlemsländer kommer att ske i andra former än de nuvarande i syfte att för— hindra illegal införsel av narkotika, vapen m.m.
Sverige ansluter sig i detta sammanhang till reglerna om indirekt beskattning.
11. 1 Inledning
Redan den ursprungliga lydelsen av Romfördraget angeratt EG:s mål skall förverkligas genom en ”gemensam marknad". Det innebär att tullar och kvantitativa restriktioner och åtgärder med motsvarande verkan 125
avvecklas i handeln mellan medlemsstaterna, att hindren för den fria rörligheten för personer, tjänster och kapital avvecklas och att gemen- sanuna regler skapas för att förhindra att konkurrensen snedvrids. Företag och medborgare från de andra medlemsländerna ges sanuna behandling som det egna landets. Genom enhetsakten tillkom begreppet den ”inre marknaden”. Med den inre marknaden menas ett område utan inre gränser mellan medlemsländerna för den fria rörligheten, vilken skulle vara genomförd till utgången av år 1992. Begreppen gemensam marknad och inre marknad används ofta numera synonymt.
Detta ambitiösa mål har, som beskrivs i det följande, numera i det stora hela förverkligats enligt planerna. Industri— och jordbruksvaror omsätts på den inre marknaden utan gränskontroller. Lagharmonisering i förening med domstolens rättspraxis har undanröjt de tekniska handelshinder, som berott på nationella skillnader vad gäller varors utformning, märkning, provning och kontroll. Den gemensamma arbetsmarknaden är en verklighet, liksom fri etableringsrätt, konkur— rensutsatt offentlig upphandling, fria kapitalrörelser och fri rörlighet för transporttjänster och finansiella tjänster. Diskriminerande effekter av statliga handelsmonopol har undanröjts och en gemensam konkurrens— politik är genomförd, vilken även omfattar olika former av statligt stöd till näringslivet. Bolagsrätten har harmoniserats i den utsträckning det varit nödvändigt.
Arbetet med den inre marknaden är dock inte avslutat utan kräver kontinuerlig uppföljning. Den aktuella diskussionen inom EU berör också flera andra frågor, som har betydelse för den inre marknaden. Denna diskussion behandlas avslutningsvis i detta kapitel.
Den inre marknadens framvätt
Att förverkliga den gemensamma marknaden blev en av de centrala uppgifterna för EG:s verksamhet redan under de första åren. Flera av dessa åtgärder var i huvudsak genomförda redan i slutet av 1960—talet. Det gällde bl.a. avvecklingen av tullar och kvantitativa restriktioner, som skedde ungefär samtidigt med motsvarande avveckling mellan EFTA- länderna, införandet av tullunionen. den gemensamma handelspolitiken. jordbrukspolitiken och konkurrensreglerna. Arbetet gick emellertid långsamt på många andra områden. Det återstod bl.a. en rad problem med tekniska handelshinder, att öppna den offentliga upphandlingen samt att få den fria rörligheten på tjänsteområdet att fungera. En av orsakerna till att arbetet gick långsamt var att lagharmonisering alltid förutsatte enhällighet vid beslutsfattandet. Målet hade därför inte på långt när uppnåtts i början av 1970—talet som Romfördraget förutsåg.
I början av 1980—talet ökade det politiska trycket att förverkliga målsättningarna. Detta sågs som ett led i stärkandet av EG:s konkurrens— kraft och ekonomiska äterhämtning. Man började använda uttrycket den inre marknaden, i motsats till den gemensamma politiken utåt. EG—kom— missionen lade år 1985 fram en s.k. vitbok om fullbordandet av den inre marknaden, med en tidsplan och förslag om åtgärder. Målet var enligt
Prop. 1994/95: 19
126
denna inte bara att uppnå fri rörlighet mellan länderna utan också att helt avskaffa gränskontrollema mellan länderna för varor, tjänster och personer. Det gällde alltså bl.a. att avskaffa den formella tullbehand- lingen, inlämnande av import—, export— och transitdeklarationer, lägga om den veterinär— och växtskyddskontroll liksom den uppbörd av indirekta skatter som skett i samband med importen, liberalisera transporter och handel med finansiella tjänster m.m. Ekonomisk verksamhet mellan olika medlemsländer skulle i princip kunna ske på samma sätt som inom ett land. EG—kommissionen visade samtidigt i den s.k. Cecchinirapporten att avveckling av kvarvarande hinder mot den fria rörligheten av varor, tjänster, människor och kapital skulle kunna påtagligt sänka kostnader och främja tillväxt och sysselsättning.
Medlemsländema ställde sig bakom förslagen. Kort därefter utarbetades den s.k. enhetsakten, med bl.a. en rad ändringar i Romfördraget, som trädde i kraft år 1987. Nu angavs bl.a. att den inre marknaden skulle omfatta ett område utan inre gränser. Enhetsakten innehöll också bestämmelser om ändrade beslutsformer. bl.a. möjlighet till majoritets- beslut i många lagstiftningsfrågor. som skulle underlätta genomförandet av den inre marknaden. Ett omfattande lagstiftningsarbete skedde under de fem åren 1988—1992. Samtidigt bör noteras att domstolen i sin rättspraxis har varit pådrivande för att den gemensamma marknaden skall förverkligas även i de fall där medlemsländer inte enats om detalj— bestärrunelser eller omsatt dem i nationella regler.
I huvudsak hade målet fri rörlighet uppnåtts för varor. tjänster och kapital den 1 januari 1993. Gränskontrollema för personer har dock ännu inte avskaffats.
Sverige och den inre marknaden
De fyra friheterna har utgjort kärnan i det intensifierade EG—EFTA—sam— arbetet under 1980—talet. Syftet med EES—avtalet är att de fyra friheterna och konkurrensreglerna skall utsträckas till alla EES—länderna. EES—avtalet innebär också att EFTA—ländema i väsentliga avseenden har övertagit EG:s gemensamma regelverk beträffande de fyra friheterna och en rad angränsande områden. Svenska företag har i betydande utsträckning fått tillgång till den västeuropeiska marknaden på lika villkor. Som redovisats i regeringens proposition (1991/92:170) om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) innebär detta betydande fördelar för svenskt näringsliv och för svenska konsumenter.
EES—avtalet ger likväl inte full delaktighet i den inre marknaden. Som framgår i det följande finns skillnader i de villkor som gäller för ett svenskt företag under EES—avtalet resp. vid EU—medlemskap.
En viktig inskränkning, är att avtalet inte omfattar den gemensamma jordbrukspolitiken eller den gemensamma marknaden för jordbruksvaror och ej heller den gemensamma fiskepolitiken, vilket betyder fortsatt diskriminering av exporten av vissa svenska fiskeprodukter. En annan är att EES—avtalet inte innebär delaktighet i 13st tullunion och gemensam- ma handelspolitik. Intc heller ingår EFTA—länderna i det system där
Prop. 1994/95:19
uppbörden av varuskatter vid handel mellan länderna har flyttats från tullstationema till de lokala skattemyndighetema, på sarmna sätt som för inhemska varor som säljs i landet.
Dessa förhållanden innebär sammantaget att EES—konstruktionen saknar några av de förutsättningar som finns inom EG för att avveckla alla gränskontroller. Dessa kontroller mellan Sverige och EU—länderna kommer alltså inte att försvinna genom EES—avtalet. Det innebär fortsatt pappershantering och tidsutdräkt i handeln mellan Sverige och EU, vilket utgör en klar konkurrensnackdel. En köpare inom gemenskapen slipper detta om han väljer en leverantör från ett EU—medlemsland.
Ändringar i EG—reglerna kommer inte automatiskt och omedelbart att gälla i EES. Komplikationer kan uppstå i förhandlingarna, så att nya EG—regler först efter betydande fördröjning kan fogas till EES—avtalet. Vidare kommer EES—avtalet att försvagas i takt med att antalet EFTA—stater minskar. Sammantaget innebär detta att det även med EES—avtalet finns konkreta hinder och osäkerheter i förbindelserna mellan Sverige och EU, som inte finns mellan medlemsländerna.
EES—avtalet är trots sin bredd ett avtal av traditionellt folkrättsligt slag. Det kan alltså sägas upp om parterna blir oeniga om dess fullföljande. Detta innebär att det svenska tillträdet till den inre marknaden inte blir lika väl tryggat som vid ett medlemskap.
Utöver de praktiska problemen finns det alltså också en psykologisk nackdel, som kan skapa osäkerhet hos företagen och enskilda. Vetskapen om att det inte finns fulla garantier för att man kan konkurrera på likvärdiga villkor på EU—marknaden kan vara en avgörande nackdel. Det kan leda till att svenska eller utländska företag på sikt kan finna det säkrare att göra nyinvesteringar i ett EU—land än att göra det i Sverige.
Detta synsätt delas av flertalet remissinstanser. Ett femitotal remiss— instanser behandlar frågor med anknytning till den inre marknaden. Ett överväldigande flertal av dessa förordar ett medlemskap i EU. Det motiveras framför allt med möjligheten att fullt ut delta i beslutsfattandet inom EU. Vidare framhålls att svenska företag måste kunna arbeta under samma konkurrensvillkor som företagen i EU—länderna, och inte drabbas av avsevärda merkostnader till följd av att Sverige står utanför tull— unionen och gränskontrollerna kvarstår. Ett medlemskap ger också Sverige likabehandling med EU—länderna vid export av jordbruks— och livsmedelsprodukter samt fiskeprodukter. Slutligen framhålls den stabilitet och förutsägbarhet i villkoren som ett medlemskap skulle ge och den betydelse detta har för Sverige som investeringsland.
De förändringar som ett medlemskap medför för Sverige när det gäller den inre marknaden är sammanfattningsvis framför allt följande.
Ett svenskt medlemskap i EU innebär för det första att Sverige kan delta som fullvärdig medlem i EU:s beslutande organ. Frågan om Sveriges möjligheter till medinllytande i den europeiska integrationspro- cessen har särskild tyngd när det gäller den inre marknaden. Det är här EG—organen har särskilt långtgående befogenheter — genom besluts— reglerna i EU—rådet och genom domstolenslverksamhet — i förhållande till medlemsstaterna. Denna starka ställning har varit och är en förut- sättning för att det skall vara möjligt att skapa en europeisk marknad av
Prop. 1994/95: 19
många nationella.
Sverige har länge strävat efter fullt tillträde till den inre marknaden, så att svenska institutioner, företag och enskilda ej diskrimineras. Detta uppnås till stor del genom EES—avtalet. Samtidigt är reglerna för den inre marknaden oftast resultatet av en sammanvägning av olika intressen, såväl ekonomiska som andra, t.ex. beträffande säkerhet, hälsa. miljö, arbetsmiljö och konsumentskydd. Först genom ett medlemskap i EU blir det möjligt för Sverige att fullt ut delta i arbetet på att ta fram nya regler eller att utveckla de befintliga och därvid få möjlighet att fullt ut verka för svenska intressen.
För det andra avvecklas gränskontrollerna i samhandeln mellan Sverige och övriga medlemsländer. Detta sker omedelbart vid dagen för medlemskapet. Avvecklingen av kontrollerna vid gemenskapens inre gränser förutsätter att erforderlig samhällskontroll sker på annat sätt.
För det tredje utvidgas den nuvarande frihandeln till att omfatta också jordbruksvaror och flskeprodukter.
För det fjärde tillkommer nya samarbetsområden i jämförelse med EES. Ett exempel på detta är indirekt beskattning.
Sverige kommer som medlem att ha tillgång till hela EG:s inre marknad på samma villkor som övriga medlemsstater. Den osäkerhet som EES—avtalet i vissa avseenden innebär, upphör därmed.
Den fortsatta redovisningen av hur ett EU—medlemskap påverkar Sveriges deltagande i den inre marknaden har sin tyngdpunkt i de frågor som är nya i förhållande till EES. De särlösningar som Sverige uppnått i förhandlingen redovisas. Framställningen följer den traditionella uppdelningen i de s.k. fyra friheterna. Jordbruksfrågoma och konkurrens- politiken, som båda har nära sammanhang med den inre marknaden, behandlas i egna avsnitt (22 och 13). Samarbetet på statistikområdet behandlas i avsnitt 32.
11.2 Fri rörlighet för varor
Inom EG, liksom inom EES, är de klassiska handelshindren, dvs. tullar och andra avgifter och kvantitativa restriktioner liksom åtgärder med motsvarande verkan, förbjudna. Den inre marknaden baseras på en tullunion där EG utgör ett enda tullområde och på en gemensam handelspolitik. Sedan den 1 januari 1993 existerar inga tullgränser och i princip inte heller några andra gränskontroller för handeln mellan medlemsstaterna. Inga tullar eller importavgifter får tas upp. Någon deklarationsskyldighet vid passerande av inre gräns finns inte längre. De dokument som tidigare fanns för detta har avskaffats i intemhandeln. Det gäller all handel, också jordbruksvaror. En av förutsättningama för detta är den gemensamma jordbrukspolitiken med marknadsregleringar för olika produkter. Friheten gäller inte bara produktion med ursprung i medlemsländerna utan också tredjelandsvaror, sedan alla tullar och importavgifter betalts och övriga importformaliteter uppfyllts. De befinner sig därefter i ”fri omsättning” inom gemenskapen. Leveranserna kan gå direkt från säljare till köpare i ett annat medlemsland. på samma
*) Riku/uge" [UU—1.505. [Num/. Nr If). I):'/ I.
Prop. 1994/95: 19
129
sätt som vid handel inom ett land, utan att några kontroller eller formaliteter äger rum vid gränsen. Begreppen import och export har därmed i normalfallet förlorat sin mening i intemhandeln med ett fåtal undantag, bl.a. beträffande krigsmateriel.
Ett medlemsskap innebär också att Sverige, utöver vad som redan avtalats i EES—avtalet, fullt ut omfattas av alla åtgärder som EU vidtagit för att undanröja handelshinder. Det gäller bl.a. åtgärder mot s.k. tekniska handelshinder, dvs. hinder som uppstår genom att länderna har olika regler för hur produkter ska vara utformade och provade etc. och konkurrensregler i vid mening. Dessa frågor behandlas i ett följande avsmtt.
11.2.1 Förbud mot kvantitativa restrildioner mellan med lemsländerna
Av särskild betydelse på detta område är artiklarna 30 och 36 i Romför- draget. Artikel 30 innehåller ett förbud mot kvantitativa importrestrik- tioner och alla åtgärder med motsvarande verkan. Detta förbud har direkt effekt och har av EG—domstolen givits en mycket vidsträckt innebörd. Rättspraxis på detta område är rikhaltig och mycket belysande för EG—rättens syn på hinder för fri rörlighet.
I det grundläggande målet 8/74 Dassonville [1974] ECR s. 837 har domstolen förklarat att förbudet mot importrestriktioner samt åtgärder med motsvarande verkan i artikel 30 innefattar varje åtgärd som direkt eller indirekt, faktiskt eller potentiellt kan hindra handeln inom gemen— skapen. I princip omfattas sålunda varje åtgärd som kan tänkas avhålla någon från att föra in varor i ett medlemsland från ett annat.
Domstolen har också tolkat artikel 30 i Romfördraget så att en vara som lagligen tillverkas och marknadsförs i ett medlemsland skall ha fritt inträde i de andra länderna. Undantag kan bara ske när de är motiverade av de hänsyn som anges i artikel 36 eller av ett antal andra tvingande hänsyn som domstolen har godkänt i sin praxis. Detta synsätt som har haft stor betydelse för utvecklingen av integrationen grundlades i målet 120/78 "Cassis de Dijon” [1979] ECR s. 649.
Artikel 36 i Romfördraget anger att bestämmelserna om avveckling av kvantitativa restriktioner för bl.a. import och export inte skall hindra förbud eller restriktioner som grundas på hänsyn till allmän moral, allmän ordning eller allmän säkerhet eller intresset att skydda människors och djurs liv och hälsa, att bevara växter, att skydda nationella skatter av konstnärligt, historiskt eller arkeologiskt värde eller att skydda industriell och kommersiell äganderätt. Förbuden och restriktionerna får emellertid inte vara godtyckligt särbehandlande eller innefatta en förtäckt be- gränsning av handeln mellan medlemsstatema.
De särskilda hänsyn som därutöver godkänts genom domstolens praxis i Cassisfmålet samt i en rad efterföljande mål är t.ex. skattekontroll, god handelssed samt konsument— och miljöskydd. Hänsyn av detta slag får emellertid aldrig tillgodoses genom formellt särbehandlande åtgärder.
Prop. 1994/95 : 19
130
Det krävs alltid att de nationella åtgärderna är nödvändiga för sitt ändamål och att de står i proportion till de effekter de framkallar. När ett ändamål blivit tillgodosett genom harmonisering av reglerna inom EU kan ett land i princip inte längre åberopa artikel 36 och nyssnämnda praxis för att motivera åtgärder som påverkar handeln.
En följd av dessa principer är att ambitionerna att harmonisera med— lemsländernas regler kan begränsas till de områden som är nödvändiga för att tillgodose väsentliga säkerhetskrav m.m. och för att gränskontrol— lerna skall kunna avvecklas. Harmonisering behöver inte längre ske i detalj, utan fri rörlighet skall råda trots mindre skillnader i medlemslän- dernas regler. Denna omläggning av harmoniseringsarbetet har inneburit en avsevärd effektivisering i strävanden att ta bort olika handelshinder.
I det nyligen avgjorda förenade målet 267, 268/93 Keck och Mithouard (ej publicerat) utvecklade domstolen sin tidigare praxis angående förbudet i artikel 30. Domstolen förklarade att nationella regler, som inskränker eller förbjuder vissa försäljningsvillkor, inte påverkar handelsllödet mellan medlemsstaterna i den mening som avsågs i målet Dassonville. Detta under förutsättning att reglerna gäller för alla inom landet verksamma försäljare. samt att reglerna har samma rättsliga och faktiska verkan på inhemska och importerade varor. Uppfyller de nationella reglerna dessa förutsättningar så omfattas de inte av förbudet i artikel 30.
Artiklarna 30 och 36 samt domstolens praxis gäller egentligen enbart varuhandel, men har gett inspiration till motsvarande synsätt också på andra områden, t.ex. beträffande tjänster.
Som tidigare påpekats ligger deti sakens natur att nationell lagstiftning, som inte strider mot EG:s regelverk eller gäller områden utanför EG:s kompetens, kan upprätthållas. Kontrollen av att denna lagstiftning efterlevs är också en nationell fråga, så länge den inte sker i diskrimine- rande former eller annars strider mot EG:s regelverk. I ett avseende har detta sagts uttryckligen. Enligt en gemensam förklaring till enhetsakten av år 1987 skall artiklarna (numera 7a) om en gränslös inre marknad och 100a om tillnärmning av lagstiftning genom majoritetsbeslut i Romför- draget inte påverka medlemsstaternas rätt att vidtaga sådana åtgärder som man anser nödvändiga för att förebygga och avslöja bl.a. brott, narko- tikatrafik och olovlig handel med konstföremål. Samarbetet i dessa avseenden sker inom ramen för Maastrichtfördragets s.k. tredje pelare. (Dessa frågor behandlas i avsnitt 29 om rättsliga och inrikes frågor.
11.2.2 'Ilullar och kvantitativa restriktioner i handeln mellan Sverige och EG
Tullarna för industrivaror i handeln med EU har redan avvecklats inom ramen för de två frihandelsavtal som Sverige ingick år 1972 med EEG resp. EKSG. För flertalet produkter avvecklades tullarna gradvis till den 1 juli 1977. Avvecklingen var helt avslutad den 1 januari 1984. De kvantitativa restriktionerna hade till största delen redan avskaffats tidigare.
Prop. 1994/95: 19
131
Sverige har i och med EES—avtalet — för det varuområde avtalet gäller — accepterat förbudet mot tullar och kvantitativa restriktioner i sam- handeln med avtalsparterna, däribland EG—länderna. På samma sätt har de grundläggande bestämmelserna i artikel 30 och 36 m.fl. giltighet inom EES liksom domstolens tolkning av dessa stadganden (artiklarna 10—16 samt artikel 6 i EES—avtalet).
De skillnader som medlemskapet innebär på dessa områden redovisas i det följande, varvid de särlösningar som Sverige uppnått i förhandlingen nämns särskilt.
11.2.3 Statliga handelsmonopol
Enligt artikel 37 i Romfördraget skall medlemsstaterna gradvis anpassa sina statliga handelsmonopol så att det inte längre sker någon di— skriminering mellan ländernas medborgare, vad gäller anskaffnings- och saluföringsvillkor. Successivt har en rad monopol i länderna ändrats eller avskaffats, delvis efter prövning av kommissionen eller domstolen.
För svensk del gäller frågan framför allt alkoholmonopolen. Genom EEsaavtalet har Sverige redan åtagit sig att tillämpa gemenska- pens regelverk om monopol, konkurrens och kvantitativa handelshinder. 'Till detta avtal fogade Sverige, Norge, Finland och Island en gemensam deklaration, i vilken det uttalades att alkoholmonopolen i dessa länder grundas på viktiga hälso— och socialpolitiska hänsynstaganden. Någon motsatt ståndpunkt framfördes inte av EG—sidan. Frågan togs emellertid upp av gemenskapen under medlemskapsförhandlingarna.
Inom ramen för medlemskapsförhandlingarna har en överenskommelse träffats mellan Sverige och kommissionen av innebörd att detaljhandels- monopolet, dvs. Systembolaget, kan bibehållas. Överenskommelsen har formen av en skriftväxling. Skriftväxlingen återfinns i bilaga 12. I denna erinrar kommissionen om att import—, export—, partihandels— och tillverkningsmonopolen är oförenliga med gemenskapens regelverk. Vad gäller detaljhandelsmonopolet anför kommissionen att om alla effekter som är diskriminerande mellan nationella varor och varor importerade från övriga medlemsländer avlägsnas finner den inte anledning att på eget initiativ vidta åtgärder mot detta monopol.
Den svenska regeringen har i brev till kommissionen för sin del ställt sig bakom de principer som redovisats i kommissionens brev. Skriftväx- lingen har följts upp med ytterligare samtal mellan Sverige och kommis- sionen. En närmare redogörelse för dessa frågor ges i avsnittet om hälso— och socialpolitiska frågor (16).
Konkurrensverket anser att det är positivt från konkurrenssynpunkt att de nuvarande import—, export—, tillverknings— och partihandelsmonopolen avskaffas. Köpmannaförbundet anser att detaljhandeln på sikt bör få ökad frihet att sälja alkoholhaltiga drycker och läkemedel och att EU—medlem- skap gynnar en sådan utveckling. IOGT —NT O, Ungdomens Nykterhetsför- bund samt Ung Vänster och Miljöpartiet De Gröna uttrycker stort missnöje med förhandlingsresultatet och anser inte att det ger säkra garantier för detaljhandelsmonopolets framtid.
Prop. 1994/95: 19
132
11.2.4 Prisreglema på stålområdet
Genom det frihandelsava som Sverige ingick med EKSG år 1972 åtog sig Sverige att tillämpa de särskilda prisregler för vissa stålprodukter som gäller inom EKSG. Eftersom EKSG:s prisregler sedan dess tillämpas av svenska företag och gemenskapsföretag i Sverige och EG innebär ett svenskt EU—medlemskap inte några förändringar i sak för svensk del. Frågan behandlas närmare i avsnitt 25 om närings- och energipolitiska frågor.
11.2.5 Offentlig upphandling
Den offentliga upphandlingen i EU motsvarar cirka 15% av gemenska- pens samlade BNP och uppgår totalt till ca 600 miljarder ecu eller ca 6000 miljarder kronor per år. Traditionellt har dock endast en liten del av dessa uppköp gjorts hos leverantörer utanför det egna landet. Regler som skall förhindra att företag i de andra medlemsländerna diskrimineras har funnits länge, men först under de senaste åren har de utsträckts till några av de ekonomiskt mest intressanta sektorerna. nämligen transporter, telekommunikation, energi och vattenförsörjning. Gemenskapens regelverk för hur offentlig upphandling skall bedrivas finns i de s.k. procedurdirektiven. Dessa syftar till att göra upphandlingama öppnare och förstärka garantierna mot diskriminering bl.a. genom krav på publicering i EGT av alla upphandlingar över vissa i direktiven angivna tröskelvärden som varierar från 200 000 ecu för varor och tjänster upp till 5 miljoner ecu för anläggningsarbeten. Vidare finns s.k. rättsmedelsdirektiv vars innebörd är att det i de nationella rättsordningarna skall vara så ordnat att missnöjda anbudsgivare har möjlighet att anföra besvär mot en upphandlande enhets beslut.
De upphandlande enheter som täcks av direktiven är såväl staten och statliga myndigheter som regionala och lokala myndigheter samt andra offentligrättsliga juridiska personer. Även bolag i vilka stat eller kommun har ett avgörande inflytande genom ägande eller utseende av styrelseleda- möter omfattas av EG:s upphandlingsregler.
Reglerna för offentlig upphandling omfattas i sin helhet av EES—avta— let. och har redovisats i propositioner 1992/93:88, 1992/931209, 1993/94:78 och 1993/94:227. Genom lagen (1992:1528, senast ändrad 1994:614) om offentlig upphandling har EG:s upphandlingsdirektiv införlivats med svensk rätt. Denna lag trädde i kraft samtidigt som EES—avtalet.
Ett medlemskap i EU kommer därför inte att medföra några större ändringar för den svenska offentliga upphandlingens del. De ändringar som kommer att behöva göras avser främst att ersätta hänvisningar till EES—specifika företeelser med motsvarande företeelser inom EU. Vidare behövs en ändring avseende upphandling där tredje land fmns med i anbudsgivningen.
När det gäller förhållandet till tredje land ger EG:s direktiv om upphandling inom områdena energi, vattenförsörjning, telekommunika- tioner samt transporter rätt att i vissa fall förkasta anbud som till mer än
Prop. 1994/95: 19
133
hälften består av varor eller tjänster med ursprung utanför EES, samt skyldighet att ge anbud med övervägande EES—ursprung företräde, när det inte är mer än 3% dyrare än anbud från tredje land. EES—ländema behöver dock enligt EES—avtalet inte vidta åtgärder som negativt påverkar nuvarande grad av liberalisering.
Sverige önskade få samma undantag även som EU—medlem. Genom resultatet av de förhandlingar som slutfördes inom GATTzs ram i samband med Uruguayrundan uppnåddes viss liberalisering avseende bestämmelserna även på upphandlingsområdet. I ljuset av detta resultat och av en tillfredsställande lösning av de övriga förhandlingsfrågoma hävde Sverige sin reservation.
11.2.6 Tekniska handelshinder
Med tekniska handelshinder brukar man mena problem som uppstår när länder i sina tekttiska föreskrifter ställer olika krav på varors utformning, märkning, provning eller godkännande. Vid export till flera länder kan tillverkarna tvingas göra olika versioner av samma produkt. Arbetet med att avskaffa tekniska handelshinder syftar till att komma till rätta med de problem som uppstår till följd av skillnader i ländernas bestänrrnelser. De nationella bestämmelserna på resp. område har däremot normalt tillkommit för att skydda miljön, förbättra arbetsmiljön, konsument- skyddet, traflksäkerheten osv., även om det givetvis finns exempel på regler som tillkommit för att skydda den inhemska industrin eller av andra protektionistiska skäl.
När det gäller tekniska handelshinder har Sverige genom EES—avtalet med tillhörande tilläggsbeslut övertagit större delen av EG:s regelverk. Detta finns utförligt redovisat i propositionen om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) (prop. 1991/92:170) och i propositionen om ändringar av EES—avtalet (prop. 1993/942203). Jämfört med de föränd- ringar som EES—avtalet redan har inneburit för svensk del blir därför förändringarna vid ett medlemskap små.
Romfördraget slår fast att EG—komrnissionen vid harmonisering av tekniska regler rörande hälsa, säkerhet, miljöskydd och konsumentskydd skall basera sina förslag på en hög skyddsnivå (artikel 100a.3). Tenden— sen i EU går också i riktning mot påtagligt ökade krav i dessa hän- seenden. Beslut om harmoniserade bestänunelser kan, med stöd av artikel 100a, under vissa förutsättningar fattas med kvalificerad majoritet. I dessa fall finns dock en möjlighet för ett medlemsland enligt artikel 100a.4 att anmäla mer långtgående nationella bestämmelser som grundar sig på skyddshänsynen i artikel 36 eller på miljö— eller arbetsmiljöskydd. Kommissionen skall bekräfta bestämmelserna sedan den konstaterat att de inte utgör ett medel för godtycklig diskriminering eller innebär förtäckta handelshinder mellan medlemsstaterna. Denna möjlighet kallas ibland ”miljögarantin”.
Den väsentligaste förändringen vid ett medlemskap jämfört med EES—avtalet är därför att Sverige får helt andra möjligheter att påverka utformningen av nya regler. Inte endast likabehandling på marknaden är
Prop. 1994/95: 19
134
ett svenskt intresse. Också reglernas närmare innehåll är en fråga av största vikt. Hänsyn till skyddet av hälsa, miljö och säkerhet är i hög grad berörda, liksom i en del fall hänsyn till svenska industriella intressen.
Även om EES—avtalet medför att Sverige på detta område inte behöver genomföra stora förändringar i sak har dock vissa särlösningar uppnåtts under förhandlingarna för att tillgodose svenska intressen i synnerhet på miljöområdet. På några områden är dessutom förändringar av EG:s regelverk på väg. Detta redovisas i korthet i det närmast följande. För en närmare redovisning hänvisas till resp. avsnitt.
Miljöskydd Kapitel 1 i avdelning V i anslumingsfördraget upptar fri rörlighet för varor. Kapitlet inleds med artikel 112 som behandlar normer för miljön. Enligt artikeln behöver Sverige för en tid av fyra år inte tillämpa ett antal EG—regler på miljöområdet, vilka regler samlats i bilaga XII. Innebörden är att Sverige under denna tid kan behålla sina strängare skyddsnormer vad gäller bl.a. klassificering och märkning av kemikalier och begränsningar i användningen av farliga ämnen.
Artikeln stipulerar vidare att de ifrågavarande EG—reglerna skall ses över i enlighet med EG:s procedurer under perioden. Av en gemensam förklaring fogad till slutakten framgår att översynen avses leda till beslut före periodens utgång. Parterna betonar i en annan gemensam förklaring bl.a. den stora vikt de fäster vid en hög nivå för främjandet av miljö- skyddet inom unionen. En hänvisning sker i anslutning härtill till EG:s eget ambitiösa femte nriljöhandlingsprogram. Vidare konstateras att de nya medlemsstaterna önskar hålla fast vid de normer som de tillämpar på vissa områden.
I ett avslutande stycke föreskriver artikel 112 att Sverige vid slutet av övergångsperioden skall tillämpa det gemensamma regelverket på samma villkor som nuvarande medlemsstater. I kombination med deklarationen om att översynen skall leda till beslut före periodens utgång ligger häri bl.a. nröjligheten att vid behov åberopa den s.k. miljögarantin enligt artikel 100a.4 i Romfördraget.
För en närmare redovisning av miljöreglerna och de uppnådda förhandlingslösningama se avsnittet om miljöpolitiska frågor (20).
En särskild gemensam förklaring ger slutligen Sverige rätt att behålla sitt förbud mot återvinning av PCB/PCT.
Säkerhetsbälten Under förhandlingarna har anpassningen också diskuterats på ett fåtal punkter utanför miljöområdet. En särskild övergångslösning gäller t.ex. i fråga om säkerhetsbälten. Sverige kan fortsätta att tillämpa nuvarande krav på trepunktsbälten i baksätet i avvaktan på att detta blir obligatoriskt också enligt EG:s regler, vilket sker den 1 juli 1997.
Snus EG:s direktiv om tobaksvaror ingår som en del av EES—avtalet och har införlivats i den svenska rättsordningen genom tobakslagen (19931581). Det direktiv som innehåller regler om märkning av tobaksvaror nr 89/622 (EEG) har dock genom en senare ändring tillförts regler som innebär att medlemsstaterna skall förbjuda försäljning av vissa typer av rökfri tobak som inte förekommer nämnvärt i de hittillsvarande medlemsstaterna. Det gäller bl.a. snus. Särskilt avses varor i portions—
Prop. 1994/95: 19
135
påsar eller porösa påsar, eller i en form som påminner om ett livsmedel. l medlemskapsförhandlingama har emellertid Sverige liksom Norge medgivits undantag från direktivets förbud att saluföra snus. Undantaget gäller dock inte snus i former som påminner om livsmedel. Vidare förbinder sig Sverige och Norge att inte exportera sådan rökfri tobak till övriga medlemsländer som tillämpar direktivet fullt ut. Undantaget finns antecknat i anslutningsakten, bilaga 15, under avsnitt X Övrigt. Genom en ändring i EES—avtalet har bestämmelserna motsvarande giltighet inom EES-området sedan den 1 juli 1994. Denna ändring av EES—avtalet finns beskriven i prop. 1993/94:203.
Det regelsystem som för övrigt gäller för tobaksvaror inom unionen har således redan genom EES—avtalet införlivats med den svenska rättsord- ningen. Utöver det som nu har sagts, kommer således ett svenskt medlemskap inte att medföra några andra nyheter i fråga om de regler som gäller för tobaksvaror än beskattningen av cigaretter.
11 .2.7 Gränskontroll i samhandeln
Den kontroll av gränsöverskridande handel, som tullmyndigheterna utövar, avser inte endast uppbörd av tullar eller jordbruksavgifter eller bevakning av att näringspolitiskt motiverade handelsbegränsningar iakttas, Andra viktiga kontrolluppgifter avser skydd av hälsa, miljö och säkerhet samt uppbörd av skatt. I och med att dessa sistnämnda slag av kontrolluppgifter icke längre fullgörs i samband med passerande av en gräns. har EG under åren före den 1 januari 1993 infört ett förhållande- vis omfattande regelverk, som kommit att benämnas ”kompensatoriska åtgärder".
Dessa åtgärder syftar till att finna andra sätt att tillgodose en del av de behov som gränskontrollerna tidigare var till för. Den ekonomiskt tyngsta förändringen är ett nytt uppbördssystem för de indirekta skatter på varor som importeras från andra medlemsländer, som tidigare uppbars vid gränsen. Detta beskrivs i avsnittet om indirekta skatter. En annan förändring gäller statistiken över handeln mellan länderna, som inte längre kan baseras på import— och exportdeklarationer, utan i stället får byggas på rapportering från de berörda företagen (se avsnitt 32). Härutöver finns också andra legitima samhällsintressen som måste tillgodoses. På dessa områden har åtskilliga EG—bestämmelser trätt i kraft. Ett exempel är det veterinära området. Ett annat är att marknads- kontrollen av produkter vad gäller miljö, hälsa och säkerhet har förstärkts som ett led i EG:s nya regelverk för provning och certifiering.
Med stöd av regeringens bemyndigade tillkallades år 1992 en interdepartemental arbetsgrupp med uppgift att utreda frågor om gränskontroller och gränsformaliteter i ett EG/EU—medlcmskapsperspek- tiv (gränskontrollgruppen). I arbetet deltog de departement och myndig- heter sonr berörs av gränskontrollfrågorna. I arbetsgruppens slutrapport En marknad utan gränskontroller och gränsformaliteter i ett EG—medlem— skapsperspektiv (Utrikesdepartementets handelsavdelning, november 1993), redovisas de kompensatoriska åtgärderna såväl sådana de
Prop. 1994/95: 19
136
utformats i EG som sedda från svensk utgångspunkt.
En inre marknad utan tullkontroller innebär betydande samhällsekono— miska vinster. Hur smidiga gränskontrollerna än må vara, skapar de ändå tidsfördröjningar och osäkerhet i transportplaneringen. Ett avlägsnande av gränskontrollerna konuner att innebära betydande fördelar både för de företag som är beroende av att kunna förkorta och säkerställa leverans— tiderna och för transportföretag som härigenom kan använda transport- medlen mera effektivt. Undersökningar inom EG bekräftar detta. Det har medfört stora rationaliseringsvinster för näringslivet, räknat såväl i direkta kostnader som i tid. Vidare krävs inga anmälningshandlingar med uppgifter till tullverket vilket minimerar företagens insatser. Man räknar med att miljontals dokument som krävdes vid tullklarering nu har försvunnit. Framför allt ger ett svenskt medlemskap svenska företag — både på export— och importsidan -— ett konkurrensneutralt läge när det gäller gränskontroller och gränsformaliteter. Bland remissinstanserna framhåller Kommerskollegium, Bankföreningen. Industrzförbundet, Jernkontoret, Sveriges verkstadsindustrier samt Stockholms handelskammare att en avveckling av gränskontrollerna, med avskaffande av bl.a. ursprungsintyg och ändrad uppbörd av mervärdes- skatt, kommer att innebära en betydande besparing för svensk industri, handel och konsumenter samt en möjlighet att konkurrera på lika villkor med företagen i EU—länderna. Industriförbundet uppskattar besparingen till 7—8 mdr kronor per är enbart för svenska företag och Kommerskolle- gium uppskattar den till totalt 3—5 % av priset vid gränspassagen eller storleksordningen 20 mdr kronor per år. Generaltullstvrelsen ifrågasätter storleken av beräknade vinster och pekar på att redan det nuvarande systemet (i Sverige) innebär starkt förenklade system och möjlighet att överföra data elektroniskt. TULL—KUST anser att nuvarande befogenheter för gränskontroll måste behållas, annars kommer narkotika m.m. flöda fritt in i landet och betydande skattebortfall ske genom "svart” import. Man föreslår att den svenska tullens kontrollfunktion utvecklas till en tull— och skattepolis.
Sverige har i medlemskapsförhandlingen åtagit sig att på samma sätt som EU:s nuvarande medlemsstater avveckla tullkontrollen vid gemen- skapens inre gräns, dvs. vid gränsen mot övriga medlemsländer. Detta innebär att de befogenheter tullen nu har upphör såvitt avser varor som förs över denna inre gräns. .En översyn av den svenska tullagstiftningen i avsikt att anpassa denna till EG:s tullbestämmelser har genomförts av Tullanpassningsutredningen (Fi 1993: 16). Utredningen har föreslagit i sitt betänkande (SOU 1994:89) Tullagstiftningen och EG att den nuvarande tullagen skall upphöra att gälla och att en ny tullag som endast avser den yttre gränsen införs med kompletterande bestämmelser till EG:s centrala tullf'örordningar, tullkodexen och tillämpningskodexen. samt att lagen om straff för varusmuggling ändras så att även den endast avser den yttre gränsen. Betänkandet remissbehandlas för närvarande. Vilka befogenheter tullen i särskilda fall skall kunna ha vid inre gräns utreds av Kommittén om nya former för narkotikabekämpning m.m. i ett EU—perspektiv (Ju 1994201, se härom avsnitt 29 Rättsliga och inrikes frågor).
Det bör dock konstateras att medlemsstaterna ändå har kvar be-
Prop. 1994/95: 19
137
slutanderätt i vissa avseenden som berör varurörelsema över de inre gränserna inom gemenskapen. I dessa fall kan man alltjämt tala om export och import. Det tydligaste exemplet gäller krigsmateriel (artikel 223 i Romfördraget). Härtill kommer möjligheterna som redovisats i det föregående, att enligt artikel 36 i Romfördraget genom nationell lagstiftning skydda allmän säkerhet, människors och djurs liv och hälsa m.m. Artikeln öppnar på vissa villkor möjligheten att bibehålla eller införa förbud eller restriktioner för import eller export.
Härutöver gäller rent allmänt att varje medlemsstat har rätt att ingripa över hela landet vid misstanke om brott och att ge berörda myndigheter erforderliga befogenheter för detta. Det är viktigt att notera, att medlemsstaterna behåller lagstiftningskompetens på alla de områden, som här är aktuella. Under nationell kompetens ligger sålunda isynnerhet brottsbekämpning, härunder bekämpande av illegal narkotikatrafik, samt handel med krigsmateriel.
Kontrollen av den illegala handeln får emellertid inte medföra att den legala handeln onödigtvis försvåras.
Åtskilliga av EU:s nuvarande medlemsländer upprätthåller nationella import— eller exportrestriktioner med giltighet också för handeln inom EU med stöd av artikel 36. De vanligaste exemplen är narkotika. vapen, pomografiskt material samt kulturföremål. Kontrollmetoderna varierar, men i den mån de riktar sig mot varuförsel över gränsen är de så utformade att de stör handeln så litet som möjligt, eller inte alls (diskret, misstankebaserad kontrollverksamhet).
Om Sverige önskar vidta särskilda åtgärder till försvar av ett viktigt samhällsintresse med stöd av artikel 36 i Romfördraget bör de utformas så att de utgör en viktig och verkningsfull beståndsdel av skyddet av det berörda samhällsintresset. Härav följer att övervakningen inte kan inskränka sig till gränsövergångama, utan i princip skall avse hela det svenska territoriet. När den befarade risken är starkt förbunden med import, är skälen för införselrestriktioner och särskild övervakning vid gränsen naturligtvis starka. Ett sådant exempel är kampen mot narkotika- brottsligheten. Ett ytterligare skäl kan vara landets geografi, där en mycket stor del av person- och varutrafiken kanaliseras via hamnar och fiygplatser.
För en samlad redovisning och bedömning när det gäller kompensato- riska åtgärder för kontroll av den legala handeln, som blir nödvändiga när gränskontrollerna avskaffas, hänvisas till gränskontrollgruppens ovan nämnda rapport. I övrigt redovisas behovet av svensk lagstiftning eller andra svenska åtgärder i sitt sakliga sammanhang, dvs. i respektive sakavsnitt. Där beskrivs också de frågor, som tagits upp i medlemskaps- förhandlingen i samband med avvecklingen av gränskontroll. De frågor det gällde var veterinära kontroller samt export av kulturföremål. 1 det närmast följande redovisas påverkan på den indirekta beskattningen samt de särskilda frågor som uppkommer när det gäller export av krigsmate- riel respektive handel med strategiskt känsliga varor.
Den betydelsefulla frågan om hur Sverige bör utforma egna motåt- gärder mot illegal trafik behandlas i avsnittet om rättsliga och inrikes frågor (29). Där berörs också frågan om det av EU förutsedda samarbetet
Prop. 1994/95: 19
138
på brottsbekämpningens område.
Sammanfattningsvis kan sägas, att Sveriges anslutning till den inre marknaden innebär betydande samhällsekonomiska vinster samtidigt som de kontrollfrågor, som uppkommer vid avvecklingen av gränskontroll i dess nuvarande form, kan bemästras. I förlängningen ligger ett starkt utbyggt samarbete mellan berörda svenska kontrollmyndigheter och deras motsvarigheter i andra medlemsländer.
11.2.8 EG:s regler om indirekta skatter
En av de mest påtagliga förändringarna i samband med ett svenskt deltagande i den inre marknaden gäller indirekta skatter. EES—avtalet omfattar inte skatteområdet. Den anpassning till EG:s regelverk som erfordras på skatteområdet kommer därför att ske först vid Sveriges inträde i EG. Som framgår av det följande har Sverige emellertid på senare är, bl.a. i samband med den skattereform som vidtogs under åren 1990—1991 , gjort sådana ändringar i skattesystemet att en anpassning till EG:s regelverk nu är väl förberedd. Ett medlemskap påverkar såväl reglerna om skattebas och nivå för indirekta skatter som, framför allt, uppbörden av indirekta skatter vid handeln mellan medlemsländerna. Denna kan inte längre ske vid gränsen. Det är en viktig förutsättning för att gränskontrollerna skall kunna avskaffas.
Arbetet med att skapa vissa gemensamma regler på skatteområdet har pågått länge inom EG. Framför allt har inriktningen varit att harmonisera de indirekta skatterna, dvs. mervärdesskatten och olika punktskatter på varuområdet. Denna harmonisering beror på den stora betydelse de indirekta skatterna på varor och tjänster har inom en gemensam marknad. När det gäller mervärdesskatten har det också varit betydelsefullt att denna skatt bildar underlag för en väsentlig del av gemenskapsbudgeten.
Romfördraget innehåller ett särskilt kapitel om skatter, omfattande artiklarna 95—99. Utöver bestämmelser som har en motsvarighet i EES—avtalet finns också artikel 99 som innehåller ett åliggande för rådet att besluta om harmonisering av de indirekta skatterna i den utsträckning detta är nödvändigt för att den gemensamma marknaden skall fungera sena5t den 1 januari 1993.
Inför genomförandet av den inre marknaden är 1993 fattade rådet under åren 1991 och 1992 beslut om en rad direktiv, som sammantaget innebär att mervärdesskatten och punktskattema i stor utsträckning harmoniserats. Harmoniseringen gäller skattebaserna för de olika skatterna, skattesat— serna och beskattningsförfarandet. Ätgärdema har inriktats på sådana harmoniseringsåtgärder som erfordrats för att den inre marknadens funktion skall säkerställas. Resultatet är bl.a. att alla gränskontroll— åtgärder på skatteområdet har slopats i samhandeln mellan medlemslän— derna.
M ert-*ärdesskatten
Mervärdesskattens skattebas, dvs. avgränsningen av de varor och tjänster
Prop. 1994/95: 19
139
som skall beskattas, är sedan flera år tillbaka i princip harmoniserad i de olika EG—länderna. Bestämmelserna finns i det s.k. sjätte mervärdes- skattedirektivet (377/88/EEG). Några enstaka nationella undantag från den enhetliga skattebasen tillåts emellertid ännu, men de avvecklas successivt. I princip skall således medlemsländerna ha helt enhetliga regler för vilka varor och tjänster som skall omfattas av mervärdesskat- ten, och undantagen från beskattningen skall vara desamma i alla länderna.
I samband med införandet av den inre marknaden beslutades också om en viss utjämning av ländernas mervärdesskattesatser. Beslutet innebär att medlemsländema för huvuddelen av de varor och tjänster som skall mervärdebeskattas skall tillämpa en skattesats om minst 15%. Det står emellertid medlemsländerna fritt att tillämpa en högre skattesats. För vissa varor och tjänster, som anges på en särskild lista, får medlemslän— derna ta ut en lägre skatt än 15%, dock lägst S%. Medlemsländema får tillämpa en eller högst två olika sådana lägre skattesatser. Totalt kan ett medlemsland således tillämpa upp till tre olika skattesatser för mervär- desskatten.
Den lägre skattenivån får tillämpas för ett uppräknat antal varor och tjänster. t.ex. livsmedel, energi för uppvärmning och belysning, böcker och tidningar, m.m.
Punktskatterna
För punktskatternas del har EG inför år 1993 och den inre marknadens genomförande harmoniserat skattebasen och skattesatserna för punktskat- terna på mineraloljeprodukter, alkoholhaltiga drycker samt tobaksvaror. Dessutom har ett gemensamt beskattningsförfarande för dessa skatter beslutats. Därigenom har förutsättningama för en avveckling av gränskontrollerna kunnat uppfyllas. Övriga nationella punktskatter kan enligt besluten behållas, om de är utformade på ett sådant sätt att de inte ger upphov till gränskontrollåtgärder.
För alkohol, tobak och mineraloljor har från och med år 1993 regler införts om de lägsta skattesatser som får tillämpas. Miniminiv aerna ligger på en förhållandevis låg nivå. Länderna får tillämpa högre skattesatser. Möjligheterna att tillämpa väsentligt högre skattesatser än i andra närliggande EG—länder begränsas dock i praktiken av att i princip alla införselrestriktioner slopats vad gäller privatpersoners införsel av varor som inköpts beskattade i ett annat EG—land.
Beslut har också fattats om en viss harmonisering av de vägtrafikskatter som tas ut för tyngre lastfordon. Beslutet innebär gemensamma be- räkningsgrunder och minimiskattesatser för årliga skatter typ fordons- skatt. Vidare gäller vissa gemensamma regler för väg— och broavgifter m.m.
Beskamzirzgsordning
Beskattningsordningen för mervärdesskatten har också harmoniserats så
Prop. 1994/95: 19
140
att alla gränskontroller kunnat avskaffas inom EG fr.o.m. år 1993. Det innebär bl.a. att mervärdesskatt inte längre uppbärs i samband med tullproceduren när en vara importeras från ett annat EG—land. Mervär- desskatten har i stället inordnats helt inom ramen för ländernas interna beskattningssystem, vilket bl.a. medfört behov av ett omfattande skattesamarbete mellan länderna.
Detta system som betecknas som en övergångsordning. skall gälla till utgången av år 1996.
Hur den slutliga ordningen skall se ut är inte beslutat. Den inriktning som finns är dock mot en ordning där en beskattning alltid skall ske i exportlandet och där importören får göra avdrag i importlandets skattesystem för den i exportlandet erlagda mervärdesskatten i den mån han är skattskyldig i irnportlandet. En sådan ordning förutsätter någon form av clearingförfarande mellan medlemsländerna om principen att skatteintäkter skall tillfalla det land där konsumtionen sker skall kunna upprätthållas.
Även när det gäller punktskattema har som nämnts beslut fattats om en gemensam beskattningsordning som skall gälla när punktskattebelagda varor sänds mellan medlemsländerna. Beskattningsordningen möjliggör att gränskontrollerna för skatteändamål inom EG—området kan avskaffas. Enligt detta förfarande kan varorna cirkulera inom EG åtföljda av en särskild dokumentation, och beskattningen utlöses i det land där varorna slutligen skall konsumeras.
Bland remissinstanserna anför Köpmannaförbundet att höga svenska indirekta skatter försämrar svensk detaljhandels förmåga att konkurrera med gränshandel och postorderhandel. Industriförbundet anser det viktigt att EG:s mervärdesskattesystem förenklas och framhåller att valet av framtida uppbördssystem får stor betydelse för svenska företags konkurrensförmåga bl.a. vid offentlig upphandling.
Behovet av svenska anpassningsåtgärder
Den skattereform som genomförts i Sverige åren 1990—1991 har i betydande omfattning medfört en anpassning till utvecklingen på skatteområdet i Västeuropa i övrigt. En god grund finns nu därför för de ytterligare anpassningar som erfordras vid ett svenskt medlemskap i EU.
I många fall är den ytterligare anpassning som erfordras närmast av teknisk natur. I några fall måste emellertid också mera betydelsefulla ändringar av svenska skatteregler ske.
I förhandlingarna med EG har Sverige mot denna bakgrund kunnat koncentrera sig på vissa frågor om mervärdesskatten, cigarettskatten, skatten på mineraloljor. införselrestriktioner för alkoholhaltiga drycker och tobak samt ölbeskattningen. Sverige har därvid krävt att få behålla en de] svenska regler som avviker från EG:s regelverk. De begärda svenska särreglerna motsvarar i åtskilliga fall sådana särlösningar som redan medgetts för ett eller flera medlemsländer. I huvudsak har särlösningarna karaktär av övergångslösningar.
En svensk anpassning måste emellertid ske till de regler som gäller för
Prop. 1994/95: 19
141
uttag av indirekta skatter vid handel över gränserna inom EG—området. Det innebär i huvudsak att någon skatteuppbörd vid gränsen inte skall förekomma. De ändrade principerna ställer krav på en betydande lagteknisk anpassning och samordning av myndigheternas uppgifter vid beskattningen. Ett relativt omfattande lagstiftningsarbete kan här förutses. Detta har förberetts genom olika utredningsinsatser.
Efter särskilt uppdrag avlämnade således Riksskatteverket och Generaltullstyrelsen i oktober 1993 rapporterna Mervärdesbeskattningen i ett EG—perspektiv, RSV Rapport 1993:8, resp. Punktskatter i ett EG—perspektiv, RSV Rapport 1993z9. Vidare har Riksskatteverket lämnat rapporten Försäljningsskatt på motorfordon i ett EG—perspektiv, RSV Rapport 1993:10.
Förslag till de lagstiftningsändringar som erfordras har i juni 1994 lämnats i tre betänkanden, nämligen (SOU 1994:74) Punktskatterna och EG, (SOU 1994:88) Mervärdesskatten och EG samt (SOU 1994:85) Ny lag om skatt på energi. Dessa betänkanden remissbehandlas för närvarande.
Regeringen avser att, på grundval av det nämnda utredningsarbetet, återkomma till riksdagen med förslag till de lagändringar som erfordras vid ett svenskt EU—medlemskap.
I det följande redogörs kort för mera väsentliga materiella frågor på mervärdesskatte» och punktskatteområdet.
Särskilt om mervärdesskatten
För mervärdesskatten har EG som tidigare nämnts en i stort sett enhetlig skattebas. De ändringar som i samband med skattereformen genomfördes i den svenska mervärdesskattelagstiftningen innebär en långtgående anpassning till EG:s regler om skattebasen såsom den är bestämd i det sjätte mervärdesskattedirektivet. Avgränsningen av de varor och tjänster som beskattas överensstämmer därför i allt väsentligt med EG—reglerna. Genom den nya mervärdesskattelag som riksdagen beslutat om under våren, och som trätt i kraft den 1 juli 1994. har ytterligare ändringar i systematiskt hänseende gjorts, som närmar oss till EG:s regelsystem.
Vissa avvikelser från EG—reglerna finns dock ännu. T.ex. skall enligt EG—reglerna en beskattning ske av olika tjänster på kulturområdet. En viss utökning av det skattepliktiga området blir där nödvändig.
På mervärdesskatteområdet har emellertid överenskommits att Sverige får avvika från sjätte mervärdesskattedirektivet och även i fortsättningen undanta följande från skatteplikt:
— inträde till sportevenemang — tjänster som tillhandahålls av författare, artister m.fl.
— tillhandahållande av nya byggnader och byggnadsmark — biobiljetter (övergångsvis t.o.m. utgången av år 1995). Sverige får dessutom behålla nuvarande mervärdesskatteregler i fråga om beskattningen av små företag, där dessutom vissa ytterligare svenska förenklingskrav har tillgodosetts.
När det gäller skattesatserna innebär som nämnts EG—reglerna endast
Prop. 1994/95: 19
1 42
att vissa miniminivåer fastställts. Det innebär att det inte finns något krav på en sänkt svensk mervärdesskatt.
Den svenska reducerade skattesatsen för serveringstjänster och för postbefordringstjänster avviker emellertid formellt från EG:s regler. Dessa skattesatser måste därför höjas.
När det gäller mervärdesskattens nivå lämnar EG—reglerna som sagt en betydande frihet åt medlemsländerna. Det som kallas nollskattesatser får dock bara tillämpas övergångsvis och endast på vissa villkor. Sverige har i förhandlingarna begärt och medgetts rätt att få fortsätta att tillämpa nollskattesatser för
— dagstidningar — framställning etc. av organisationstidskrifter m.m.
— medicin som säljs enligt recept eller till sjukhus. Bland remissinstanserna har Posten AB anfört att det kan bli problem att få gehör för den svenska linjen med avreglerad postrnarknad och mervärdesskattepliktiga brevtjänster, eftersom det i dag råder monopol i EU—länderna. Filminstititt et påpekar att momsbeläggning av biobiljetter försämrar de ekonomiska förutsättningama för främst mindre och medelstora biografer. Kulturrådet pekar på liknande problem men anser att en lösning går att finna inom ramen för EG:s skatteregler.
Särskilt om punktskattema
När det gäller punktskatteområdet innebär skattereformen bl.a. att flera punktskatter på varor avskaffades den 1 januari 1993. Det gäller den särskilda varuskatten på choklad och konfektyrer samt parfym och andra tekniska preparat, dryekesskatten på läskedrycker och bordsvatten och punktskattema på videobandspelare och vissa kassettband. Upphävandet av dessa skatter ligger i linje med EG:s punktskattesystem och underlättar väsentligt en anpassning till den inre marknadens krav.
Under år 1992 har vidare den svenska alkoholbeskattningen och energibeskattningen lagts om så att de bättre stämmer överens med EG—reglerna. Under år 1993 har kilometerskattesystemet avskaffats. och ersatts nred en sådan särskild skatt på dieselolja som förutsätts enligt EG—reglerna.
Även när det gäller punktskattema innebär EG—reglerna som nämnts att vissa minimiskattesatser har fastställts. De svenska purrktskattenivå- erna är oftast väsentligt högre och då finns inga formella krav på den svenska skatten. På punktskatteorttrådet finns däremot formella krav på en hel de] ändringar av de svenska reglerna om skattebasens avgränsning. och särskilt av reglerna för hur skatterna beräknas. I vissa fall har frågorna tagits upp vid förhandlingarna, som framgår av det följande.
Cigarettbeskatmin gen
EG:s regler om punktskatt på cigaretter innebär att medlemsländernas punktskatter obligatoriskt skall bestå av två delar: dels en del som är relaterad till värdet (detaljhandelspriset), dels en del som är lika för alla
Prop. 1994/95: 19
eigaretter. Den svenska beskattningen bygger för närvarande enbart på Prop. 1994/95:19 cigarettemas vikt. I förhandlingarna har överenskommits att Sverige får en ettårig övergångstid med införandet av värdeskatt på cigaretter. Den svenska skattenivån uppfyller inte heller, på grund av det sätt på vilket EG—reglerna är uppbyggda, EG:s miniminivå för cigarettskatten. Det har därför överenskommits i förhandlingarna att Sverige t.o.m. år 1998 kan tillämpa skattenivåer som understiger EG:s.
Skatt på mineraloljor m.m.
EG:s regler om skatt på mineraloljor innebär bl.a. att medlemsländerna skall följa vissa principer för hur skatten beräknas. Vissa avvikelser från dessa regler krävs för att Sverige skall kunna fortsätta med viktiga inslag i vår energi— och miljöpolitik. Sverige har därför i förhandlingarna krävt och fått gehör för följande särlösningar:
— Sverige kan även i fortsättningen tillämpa olika skattenivåer för mineraloljor som används i industriell tillverkning resp. i övriga fall, — Sverige kan fortsätta att skattedifferentiera dieselolja beroende på miljöklassificering, — Sverige kan fortsätta att medge skattefrihet för viss metangas , Sverige kan fortsätta att skattebefria biobränslen på det sätt som sker idag
Införselrestriktioner för alkohol och tobak
Vid inresa från tredje land gäller fortsatt vissa begränsningar för de mängder en privatperson får medföra tull— och skattefritt.
Vid inresa från annat EG—land innebär dock EG—reglerna att privat- personer fritt till hemlandet får medföra bl.a. alkoholhaltiga drycker och tobak som är avsedda för personligt bruk. De tidigare s.k. införsel- restriktionerna vid resor mellan EG—länderna avskaffades inom EG den 1 januari 1993. För irrresande till Danmark gäller dock övergångsvis särskilda restriktioner.
Sverige har i förhandlingarna krävt att även i fortsättningen få begränsa resandeinförseln av spritdrycker, vin, öl och cigaretter. I förhandlingarna har överenskommits att Sverige, med avvikelse från EG:s regler. skall kunna tillämpa följande restriktioner vid inresa från ett annat EG—land:
— cigaretter eller motsvarande mängd 300 st andra tobaksvaror
— spritdrycker 1 liter eller 3 liter Starkvin
— bordsvin 5 liter
— öl. 15 liter.
Sverige skall enligt avtalet säkerställa att 15—litersgränsen för öl inte heller överskrids vid införsel från tredje land. Dessa restriktioner skall
144 tills vidare tillämpas till utgången av år 1996, då en översyn av restriktio-
nerna skall göras. Kopplingen av denna översyn till översynen av beskattningsordningen för mervärdesskatt som förutsätter enhällighet ger goda möjligheter för Sverige att i samråd med andra nordiska länder verka för en förlängning av införselrestriktionerna. De alkoholpolitiska frågeställningarna behandlas utförligare i avsnittet om hälso— och socialpolitiska frågor (16).
IOGT —NT O begär i sitt remissyttrande garantier att gränsen för skattefri införsel av alkohol för resande inte kommer att höjas.
Ölbeskattnin gen
EG:s regler om punktskatter på öl innebär att öl skall beskattas strikt efter alkoholstyrkan. Undantag får endast göras för mycket alkoholsvagt öl, motsvarande det svenska lättölet. Eftersom den nuvarande svenska ölskatten är progressiv skulle en omedelbar anpassning till EG:s ölregler kunna medföra en relativt kraftig skattehöjning för s.k. folköl. Sverige har därför i förhandlingarna krävt och fått gehör för att under en treårig övergångsperiod få avvika från EG:s regler i denna del.
IOGT —NTO menar att det går att anpassa ölbeskattningen till EG:s regler men ändå ta hänsyn till målen för alkoholpolitiken. Genom att minska alkoholhalten till max 2,8 volymprocent kan en låg skatt behållas utan att skatten på starköl behöver sänkas. Ungdomens varerhetsförbund kräver förändringar av EG—reglerna för beskattning av öl.
11.2.9 Krigsmateriel
Medlemsstaterna har med hänvisning till artikel 223 i Romfördraget i praktiken undantagit krigsmateriel från EG:s regler. Artikel 223 irmebär därmed i praktiken att alla produkter som medlemsländerna definierat som krigsmateriel enligt nationella förteckningar är undantagna från det fria varuutbytet inom EU. En gemensam krigsmaterielförteckning upprättades år 1958, men har därefter inte moderniserats eller om- arbetats. En gemensam ny krigsmaterielförteckning håller emellertid för närvarande på att utarbetas.
Inom ramen för den gemensamma utrikes— och säkerhetspolitiken, som stadfästs i Maastrichtfördraget, sker dock en principdiskussion om de allmänna riktlinjerna för vapenexport. EU har, inom ramen för samarbe— tet om ekonomiska säkerhetsfrågor, fastställt ett antal gemensamma kriterier som medlemsländerna skall beakta vid vapenexportbeslut. Kriterierna är allmänna och lämnar stort utrymme för nationell tolkning. Några länder vill gå vidare och åstadkomma en harmonisering av policybeslut. medan andra är avvisande.
Vid ett svenskt EU—medlemskap aktualiseras inga förändringar i gällande riktlinjer för svensk export av krigsmateriel. I enlighet med nuvarande svensk lagstiftning kommer regeringens tillstånd även i fortsättningen att krävas för utförsel av krigsmateriel oavsett om materielen utförs till annat EG—land eller till tredje land. Vid export av krigsmateriel till andra EG—länder förutses fortsatt användning av
11) Riksdagen [WH-45. ] stl/til. Nr 19. Dr'l ].
Prop. 1994/95: 19
145
slutanvändaråtaganden enligt vilka det mottagande landets regering utfäster sig att ej exportera eller re—exportera mottagen krigsmateriel utan förhandsmedgivande från tillverkningslandets regering. I avsaknad av kontroll vid gränsöverskridande kommer EG—länderna att bruka ett av licensieringsmyndighet utfärdat standarddokument som ger avsändarlandet möjlighet till kontroll över transporten till slutmottagaren och till kontroll vid myndighet eller företag. Krigsmaterielexport direkt till länder utanför EG berörs ej.
11.2.10 Strategiskt känsliga varor
Med strategiskt känsliga varor avses utöver krigsmateriel och produkter inom kämteknikområdet även produkter inom det kemiska och biologiska området samt vissa övriga högteknologiprodukter. Många av dessa produkter som kan ha såväl en civil som militär användning benämns ofta ”dual use”—produkter.
Produkterna omfattas av EG—reglerna och kommer sannolikt — med vissa undantag — efter en kortare övergångsperiod att kunna hanteras lika fritt mellan medlemsstaterna som inom resp. stat. För att ett fritt varuutbyte skall lornna fungera inom EG på detta område är EU—staterna ense om att ett antal förutsättningar först skall vara uppfyllda. Dessa har angetts vara:
— en gemensam förteckning över strategiskt känsliga produkter och
teknologier som omfattas av exportkontroll
— en gemensam positiv länderförteckning omfattande länder utanför
EU till vilka export kan ske med förenklad administration
— gemensamma kriterier för tillstånd till export till länder utanför EU — ett gemensamt forum, eller en mekanism. för koordinering av
tillsråndsgivning, procedurer och kontroller
— tydliga regler för samarbetet mellan tillståndsgivande myndigheter
och tullen, inklusive ett gemensamt informationssystem. Förslag finns till lösningar, dock har inga formellt bindande beslut ännu fattats. I ett kommissionsförslag föreslås bl.a. att nationella exporttill- stånd även fortsättningsvis skall kunna krävas för ett fåtal nationellt notifierade produkter som inte återfinns på den gemensamma produktför- teckningen samt vidare att en generalklausul införs. På den inre marknaden skall råda fri omsättning. dvs. det skall inte finnas några gränskontroller eller gränsformaliteter. Undantag kommer dock enligt förslaget att finnas för vissa särskilt känsliga varor, t.ex. superdatorer och viss krypteringsutrustning. Samtliga EU—länder är medlemmar av de internationella kontrollregimer som formulerar de gemensamma riktlinjerna för exportkontrollen av dessa produkter. Riksdagen har under våren 1994 antagit ett förslag till ändringar i lagen (1991:341) om förbud mot utförsel av vissa produkter som kan användas i nrassförstörelsesyfte (prop. 1993/941176, bet. 1993/94:UU24, SFS 1994:718). Lagändrirrgarna träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Med dessa ändringar som ingriper en utvidgning av utförselkontrollen på andra högteknologi— produkter utövar Sverige bl.a. utförselkontroll på i allt väsentligt samma
Prop. 1994/95 : 19
146
produkter inom området för strategiskt känsliga produkter som EU—länderna.
Inom området högteknologiprodukter som har väsentlig betydelse för utveckling och tillverkning av konventionella vapen (de f.d. av COCOM kontrollerade produkterna) är för närvarande en ny internationell exportkontrollregim under uppbyggnad. Sverige deltar i detta arbete liksom övriga OECD—länder. De regler och produktförteckningar som antas inom ramen för denna regim kommer att successivt integreras i EU—ländernas bestämmelser.
Den svenska exportkontrollen av strategiskt känsliga varor kommer således att i princip vara densamma mot länder utanför EU oavsett om vi blir medlemmar i EU eller ej.
Ett EU—medlemskap kommer att kräva vissa förändringar av utförsel— bestämmelserna med åtföljande förändringar av de adrninisnativa tillämpningsbestämmelserna.
11.3 Personers rörlighet
En grundläggande målsättning i EG—samarbetet är att uppnå fri rörlighet för personer. Det regelverk som utvecklas i detta syfte gäller främst tre områden: den gemensamma arbetsmarknaden, social trygghet för dem som flyttar mellan länderna samt ömsesidigt erkännande av examina och behörighetsbevis.
Principen om arbetskraftens fria rörlighet finns fastlagd i artiklarna 48—51 i Romfördraget. Dessa har preciserats genom sekundärrätten, främst genom rådets förordning (EEG) nr 1612/68 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen. Regleringen innebär att all diskriminering på grund av nationalitet är" otillåten vad gäller sysselsättning, lön och andra anställnings— och arbetsvillkor, sociala och skattemässiga förmåner liksom deltagande i yrkesutbildning och facklig verksamhet m.m. Krav på arbetstillstånd kan inte uppställas.
Bestänrrnelserna om fri rörlighet omfattar dock inte anställning i offentlig tjänst som innefattar myndighetsutövning. I dessa fall kan inskränkningar göras.
Den fria rörligheten omfattar också arbetstagarnas familjemedlemmar även om de inte är medborgare i något EU—land.
Samtidigt med förordningen om arbetskraftens fria rörlighet antogs också regler om avskaffande av restriktioner för rörlighet och bosättning inom gemenskapen för medlemsländernas arbetstagare och deras familjer, som innehåller bestämmelser om uppehållstillstånd.
Regelverket innehåller också bestämmelser om samarbete om förmed- ling av anställrringserbjudanden och ansökningar över gränserna, och om utbyte av infornration om arbets— och levnadsvillkor. I syfte att få till stånd ett fungerande system för ett sådant samarbete arbetar kommissio- nen och medlemsstaternas arbetsmarknadsmyndigheter nu med att bygga upp ett nytt europeiskt nätverk av förmedlingar, EURES (European Employment Services), som ansvarar för att utveckla informationsutbyte och samarbete. Sverige deltar i uppbyggnaden av detta nätverk.
Prop. 1994/95 : 19
147
Den fria rörligheten gäller också egna företagare som etablerar sig eller tillhandahåller tjänster i en annan medlemsstat (jfr artiklarna 52—66 i Romfördraget). I enlighet med vad som lagts fast i sekundärrätten har de nu nämnda personkategorierna och deras närstående rätt till uppehållstill— stånd på samma sätt som arbetstagare och deras familjemedlemmar.
Genom tre direktiv, som trädde i kraft år 1992, har rätten till fri rörlighet kommit att utökas till att omfatta även studerande, pensionärer och andra icke yrkesverksamma personer, under förutsättning att de har erforderliga ekonomiska medel för att inte ligga värdlandets sociala system till last.
Gemensamt för samtliga personkategorier är att inskränkningarna i rätten till uppehållstillstånd kan göras av hänsyn till allmän ordning. säkerhet eller hälsa.
Gemenskapsreglema om personers rörlighet har Sverige redan övertagits genom EES—avtalet. Dessa har medfört vissa ändringar i utlänningslagen (19891529) samt i utlänningsförordningen (19892547). Vidare har bl.a. rådets förordning (EEG) nr 1612/68 inkorporerats i sin helhet (prop.199l/92:17O bil. 10 s. 6»67, SFS 1992:1163—1167, samt regeringens förordningsmotiv 1992z8.)
Inom gemenskapen är förordningar direkt tillämpliga i varje med- lemsland och skall således inte införlivas med den nationella lagstift- ningen för att bli gällande. Vid ett medlemskap skall därför de för— fattningar som till följd av EES—avtalet har inkorporerat förordning (EEG) nr 1612/68 upphävas. Regeringen avser att återkomma till riksdagen i de delar som härvid kräver lagstiftning.
Målet att avveckla gränskontroller för personer inom EU har inte fullt ut genomförts, framför allt på grund av olika uppfattningar om behovet av att kontrollera tredjelandsmedborgare som passerar de inre gränserna. För en närmare beskrivning av detta hänvisas till avsnittet om samarbete i rättsliga och inrikes frågor (29) där saken behandlas i sitt sammanhang, inom ramen för Maastrichtfördragets s.k. tredje pelare.
11.3.1 Social trygghet för personer som flyttar inom Europe- iska unionen
För att förverkliga den gemensamma marknaden har i Romfördraget upptagits bestänunelser om avskaffandet av hinder för bl.a. personers fria rörlighet inom gemenskapen. Det är därvid inte enbart en fråga om att avskaffa direkta hinder mot rörligheten utan även att påverka sådana omständigheter som kan avhålla människor från att flytta mellan länderna. En sådan avhållande faktor kan t.ex. vara risken att förlora det sociala skyddet vid flyttning till ett annat medlemsland.
l Romfördraget finns därför bestämmelser som avser att tillförsäkra de personer som utnyttjar sig av rätten till fri rörlighet inom gemenskapen ett fortsatt socialt skydd. Bestämmelserna återfinns i artikel 51 i Romfördraget. De beslut som rådet fattar med stöd av denna artikel skall vara enhälliga. Något utrymme för majoritetsbeslut i dessa frågor tinns
Prop. 1994/95:19
148
således inte.
Motsvarande bestämmelser som rör det sociala skyddet för egna företagare och deras familjemedlemmar finns inte upptagna i fördraget. Rådet har emellertid i det omfattande regelverk som utfärdats på grundval av artikel 51 i Romfördraget även inkluderat denna grupp. Detta har kunnat ske med stöd av bestämmelserna i artikel 235 om fördragsutfyllnad. Även beslut som fattas med stöd av sistnämnda artikel skall vara enhälliga.
För svenskt vidkommande gäller redan genom EES—avtalet att de personer som utnyttjar sig av möjligheten att flytta inorn samarbetsom- rådet omfattas av motsvarande regler. EES—avtalet innehåller nämligen bestämmelser i artikel 29 av motsvarande innebörd som artikel 51 i Romfördraget. Enligt EES—avtalet gäller den grundläggande förordningen inom den sociala trygghetens område (EEG nr 1408/71) med särskilda anpassningar i förhållande till bl.a. Sverige. Förordningen har införlivats med den svenska rättsordningen genom lagen (1992:1776) om samord— ning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). En närmare beskrivning av EES—avtalets innehåll och bestämmelser finns iprop. 1991/92:170, bilaga 4, och beträffande de ändringar som gjorts i avtalet efter dess ikraftträ— dande i prop. 1993/94:203. l anslutningsakten har förordningen tagits in i bilaga I, avsnitt IV, med anpassningar som motsvarar dem som gjorts i EES—avtalet.
Ett svenskt medlemskap kommer således i jämförelse med vad som redan gäller enligt EES—avtalet inte att medföra något sakligt nytt såvitt gäller den sociala trygghetens område. För medlemsstaterna skall emellertid EG—förordningarna gälla utan mellankommande nationell lagstiftning. Regeringen avser därför återkomma med förslag om upphävande av den nämnda lagen om samordning av systemen för social
trygghet. Det bör framhållas att reglerna i förordning (EEG) nr 1408/71 enbart
syftar till en samordning av ländernas nationella lagstiftning. De avser inte att på något sätt inverka på medlemsländernas möjligheter att själva besluta om vilka försäkringssystem som skall finnas i länderna eller om villkoren för rätt till olika socialförsäkringsförmåner. Länderna är helt fria att själva lagstifta om t.ex. vilka personer som skall vara försäkrade, vilka förmåner som skall utges, villkor för rätt till förmåner, belopp för dessa, regler för beräkning av förmånernas storlek och för hur lång tid en viss förmån skall utbetalas. Reglerna får dock inte ges en diskrimine- rande verkan, t.ex. med avseende på medborgarskap. Förordningen är således inte avsedd att vara ett första steg i ett arbete för att åstadkomma ett och samma socialförsäkringsystem i alla länderna eller att harmonisera de enskilda ländernas system.
11.3.2 Ömsesidigt erkännande av kompetensbevis
En av grundpelarna i den inre marknaden är arbetstagarnas fria rörlighet och rätten till fri etablering. Artiklarna 48 och 49 i Romfördraget om
Prop. 1994/95: 19
149
arbetstagarnas fria rörlighet har beskrivits i det föregående liksom delar av den på artikel 49 baserade sekundärlagstifmingen.
Medlemsstaternas nationella regelsystem ställer emellertid ofta krav på särskild utbildning för rätt att utöva vissa yrken. Särskilt vanligt är detta för verksamhet inom hälso— och sjukvårdsområdet. Inom flertalet medlemsstater förekommer en omfattande reglering även av flera andra yrken. För att göra fri etablering i hela gemenskapen möjlig även för personer inom reglerade yrken skall rådet enligt artikel 57 i Romför— draget med kvalificerad majoritet anta direktiv om ömsesidigt god- kännande av examens—, utbildnings— och andra behörighetsbevis. Artikel 57 rör endast etablering som självständig företagare. För att direktiv om ömsesidigt godkännande av kompetensbevis skall kunna gälla även arbetstagare åberopas i stället artikel 49. Även enligt denna artikel kan rådet besluta med kvalificerad majoritet.
Samtliga nu gällande direktiv på området omfattas av EES—avtalet och finns beskrivna i prop. 1991/92:170 bilagorna 4 och 7 och prop. 1993/941203. De anpassningar av direktiven som finns intagna i anslutningsakten (bilaga I under avsnittet Xl D) motsvarar de an- passningar av direktiven som för närvarande gäller enligt EES—avtalet. Direktivens materiella bestämmelser har införlivats med den svenska lagstiftningen.
11.4 Etablering
En viktig princip i Romfördraget utgör etableringsfriheten för både fysiska och juridiska personer inom hela EG. Rätten till etablering vilar på principen om lika behandling. Särbehandling grundad på nationalitet är således förbjuden.
Redan genom EES—avtalet har den svenska rättsordningen anpassats till detta. Tidigare särbehandling av utländska fysiska och juridiska personer vad gäller rätten att driva näring i Sverige är upphävd, se prop. 1991/82:170, bil 11, s. 21 f.
För fysiska personer gäller rätten till etablering självständiga yrkesut- övares rätt att slå sig ned och verka i andra medlemsstater. Det kan i sådana fall finnas krav på examina, praktik och liknande. I vissa fall finns EG—rättsakter som föreskriver ömsesidigt erkännande av examina etc. för 'vissa yrkesgrupper. Vidare finns EG—rättsakter som för olika näringar har bestämmelser om hur situationen skall hanteras, när något medlemsland har särskilda krav på yrkesverksamhet m.m. för att få bedriva viss verksamhet. Det föreskrivs då t.ex. att viss verksamhet i ett land skall anses uppfylla krav som ställs i ett annat land. Genom att rättsakter av nu nämnt slag omfattas av EES—avtalet. innebär en anslutning till EU inget nytt i sak.
För juridiska personer har motsvarande anpassning till EG—rätten skett till följd av EES—avtalet. Ett utländskt företag som vill etablera sig i Sverige kan välja mellan att verka genom ett svenskt dotterbolag eller genom filial i enlighet med lagen ( 19921160) om utländska filialer m.m. Denna lag är anpassad till EG:s elfte bolagsdirektiv. EES—avtalet har
Prop. 1994/95: 19
150
även medfört att svensk aktiebolagsrätt anpassas till EG—rätten, se prop. 1993/94:196. Inte heller här innebär en anslutning till EU något nytt i sak.
11.5 Tjänster
Tjänstebegreppet är mångtydigt. En tjänst kan ofta utföras av en person eller ett bolag på plats i ett annat land, t.ex. vid byggentreprenad, men den kan också utföras från ursprungslandet, t.ex. med hjälp av telefon eller telefax. Det är då endast själva tjänsten som passerar en gräns. Enligt Romfördraget är tjänster ett uppsamlingsbegrepp. I artikel 60 i Romfördraget definieras tjänst som en prestation som normalt utförs mot ersättning i den utsträckning den inte faller in under någon av de övriga friheterna.
EG—reglerna på tjänsteområdet gäller möjligheterna för medborgare och företag i en medlemsstat att fritt kunna utöva näringar inom tjänstesek- torn i andra medlemsländer, på samma villkor som landets egna medborgare och företag. Även mottagandet av en. tjänst ryms under rätten till fritt tjänsteutbyte. Medborgarna i EU—länderna har alltså rätt att resa till ett annat medlemsland och där ta emot en tjänst. Turister t.ex. har i flera hänseenden betraktats som tjänstemottagare i gemen- skapsrättens mening. Romfördraget förutsatte från början att det fria tjänsteutbytet skulle förverkligas under den inledande övergångsperioden på tolv år. Rådet skulle under denna period anta sektorsvisa liberalise— ringsdirektiv inom ramen för ett allmänt handlingsprogram. Detta arbete misslyckades emellertid då enighet i rådet inte kunde nås beträffande de förslag kommissionen presenterade. Det fria tjänsteutbytet kom i stället att förverkligas genom EG—domstolens praxis (målet 33/74 van Bins— bergen [1974] ECR s. 1299). Det fria tjänsteutbytet var enligt domstolen en grundläggande princip som slmlle gälla även då närmare bestämmelser saknades. Domstolen har genom åren uttolkat principens närmare innebörd. Praxis varierar något beroende på vilken typ av tjänst som aVSes. När det gäller tjänster som förs över gränserna utan att tjänsteut- övaren eller tjänstemottagaren samtidigt följer med har praxis kommit att nära ansluta till det långtgående krav på fritt marknadstillträde som gäller på varuområdet (Cassis de Dijon—principen m.m.).
Inom vissa tjänstesektorer har det dock visat sig vara nödvändigt att anta harmoniseringsbestämmelser. Detta gäller framför allt det finansiella tjänsteutbytet. Det handlar därvid om att säkerställa övervakning och kontroll av verksamheten i syfte att garantera ett fullgott konsument— skydd. På tjänsteområdet har även antagits regler om ömsesidigt erkännande av utbildningar och auktorisationer så att det blir praktiskt möjligt att verka över gränserna.
Genom EES—avtalet har även de EFTA—länder som ansluter sig övertagit dessa regler. I allt väsentligt har alltså de förändringar som följer av EU—medlemskap redan beslutats på detta område.
I detta avsnitt behandlas särskilt de finansiella tjänsterna mera utförligt. En kort översikt ges också beträffande transporttjänster. Audiovisuella
Prop. 1994/95: 19
151
tjänster och teletjänster behandlas däremot under avsnittet om kultur— och mediepolitik (19) resp. avsnittet om transportpolitik (12).
11.5.1 Finansiella tjänster
Inom området finansiella tjänster behandlas frågor som rör bank— och kreditväsendet, försäkringsväsendet och värdepappersmarknaden. Genom EES—avtalet har Sverige redan åtagit sig att införliva EG:s regler i den svenska lagstiftningen. Av EES—avtalet följer t.ex. att svenska banker och försäkringsbolag får samma möjligheter som motsvarande institut från EG—länderna att konkurrera om kunder över hela EES—området. En redogörelse för de rättsakter inom det finansiella tjänsteområdet som omfattas av EES—avtalet i dess ursprungliga lydelse återfinns i prop. 1991/92:170 om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), bil.6 s. 4 f.
EG—rättsakter som antagits efter den 31 juli 1991 omfattades inte av EES—avtalet i dess ursprungliga lydelse. Dessa rättsakter har emellertid införlivats med avtalet genom beslut i Gemensamma kommittén i mars 1994. Beslut om godkännande av denna ändring i avtalet har fattats av 1994 års vårriksdag. I prop. 1993/94:203 redovisas tämligen utförligt de rättsakter som tillkommit under perioden den 1 augusti 1991 — den 31 december 1993. Under 1994 har rådet bl.a. antagit ett direktiv (94/19/EG) om inlåningsförsäkring. Direktivet, som innehåller minimiregler till skydd för innehavare av inlåningskonto i kreditinstitut vid t.ex. betalningsinställelse i institutet, skall vara genomfört i medlemsländerna senast den 1 juli 1995. Från svensk sida har gjorts bedömningen att ett införlivande av direktivets bestämmelser med svensk rätt kan ske inom den föreskrivna tiden.
Från EES—avtalets tillämpningsområde har uteslutits sådana delar av EG:s regelsystem som rör medlemsländernas förhållande till tredje land. Vidare innebär EES—avtalets bestämmelser om förvaltning och deltagande i utvecklingen av EG:s regelsystem väsentliga begränsningar för EFTA—ländernas del. Det är i första hand dessa två kategorier av bestänunelser, som på det finansiella tjänsteområdet tillkommer i samband med ett medlemskap. De remissinstanser, som i sina yttranden särskilt uppehåller sig vid det finansiella tjänsteområdet, delar bedömningen avseende skillnaden mellan EES—avtalet och medlemskap.
EG:s regler för en inre finansiell marknad bygger på tre grund- principer: en enda auktorisation, hemlandstillsyn och minimiharmonise- ring för ömsesidigt godtagande av medlemsstaternas regelverk.
Principen om en enda auktorisation (one single licence) innebär att en auktorisation, som ett finansiellt företag fått i det medlemsland där företaget hör hemma, skall gälla i hela EU—området. Företaget skall från hemlandet obehindrat, utan krav på etablering i mottagarlandet, kunna sälja tjänster över gränserna (cross border trade) och även fritt kunna etablera filialer i andra medlemsstater. Verksamheten skall, var den än bedrivs inom unionen. i princip stå under hemlandstillsyn, dvs. hem-
Prop. 1994/95:19
152
landets myndigheter skall ha huvudansvaret för övervakning även av filialer etablerade i andra medlemsstater. För att tillgodose värdlandets anspråk på sundhet i rörelsen har i direktivform lagts fast miniminivåer för harmonisering av grundläggande regler för verksamheten och regler om rutiner för administrativt samarbete mellan medlemsstaternas tillsynsmyndigheter.
Vid ett medlemskap skall Sverige till alla delar tillämpa de rättsakter som ingår i delområdet finansiella tjänster. Dessa rättsakter har redan införlivats eller kommer inom kort att införlivas med det svenska regelsystemet, till följd av Sveriges åtaganden enligt EES—avtalet.
Enligt det andra banksamordningsdirektivet (89/646/EEG) skall särskilda
bestämmelser gälla i fråga om auktorisation av dotterbolag till kreditinsti— tut hemmahörande i tredje land och om tillstånd för sådana företag att förvärva majoritetsandelar i kreditinstitut hemmahörande i EG. Dessa regler innebär krav på medlemsstaterna att i viss utsträckning iaktta en gemensam, restriktiv hållning gentemot banker och intressenter från länder som inte erbjuder reciproka etableringsmöjligheter i dessa avseenden för EG—institut. Motsvarande gäller på försäkrings— och värdepappersområdena.
Regler om förhållandet till tredje land finns också på andra områden. När det gäller redovisning får filialer till kreditinstitut med huvudkontor utanför EG avkrävas fullständig särredovisning. Vidare måste filialer till försäkringsbolag som ägs från tredje land, till skydd för försäkringstagar- na, uppfylla särskilda solvenskrav. Filialer till bolag inom EG är befriade från detta eftersom kraven täcks av bolagen. EG kan emellertid på reciprok basis ingå avtal med tredje land om att likabehandla filialerna. När det gäller tillträde för filialer till kreditinstitut från tredje land kan enskilda EG—länder handla som de finner gott. EG kan även sluta avtal med enskilda tredje länder om att likabehandla dessas filialer i alla medlemsländerna.
Vid ett medlemsskap har Sverige att tillämpa också de regler för förhållandet till tredje land för vilka ovan redogjorts. Detta förutses inte innebära några större svårigheter. Vid införlivandet måste dock Sveriges åtaganden enligt OECD:s stadgar för liberalisering av kapitalrörelser och tjänstebetalningar och GATT beaktas.
Sverige har, såväl i medlemskapsförhandlingarna som enligt EES—avta- let, på grund av livförsäkringsbolagens stora innehav av bostadsobligatio— ner, fått anstånd till den 1 januari 2000 med att införa den bestämmelse i det tredje livförsäkringsdirektivet (92/96/EEG) som begränsar utrymmet för investeringar i värdepapper från en och samma emittent. Bestämmel- sen innebär att högst 5% eller, i vissa fall, högst 10% av ett bolags tekniska reserver fär investeras i värdepapper från en och samma emittent.
Överenskommelsen om anstånd innehåller bestämmelser som syftar till att bolagen under övergångsperioden successivt skall minska de enhandsengagemang som överskrider direktivets begränsningsregel. Sådana engagemang som redan ligger inom direktivets gränser får inte öka så mycket att gränserna överskrids. Övergångsarrangemanget skall komtna till uttryck i den lagstiftning som införlivat bl.a. det tredje
Prop. 1994/95 : 19
153
livförsäkringsdirektivet eller bestämmelser som utfärdas med stöd av lagstiftningen. Lagstiftningen avses träda i kraft årsskiftet 1994/95. Överenskommelsen innebär också bl.a. att vederbörande svenska myndigheter vid olika tidpunkter skall presentera rapporter för kommis- sionen angående åtgärder som vidtas för att minska engagemangen och för att få ned dem på de nivåer som anges i direktivet. Med utgångspunkt från vissa rapporter skall kommissionen granska de vidtagna åtgärderna. Om det behövs, skall Sverige försöka påskynda minskningen av bolagens enhandsengagemang.
Bostadkreditnämnden (BKN) och Boverket har i sina yttranden behandlat den nyss nämnda övergångstiden. BKN konstaterar att det överenskomna övergångsarrangemanget är ett exempel på vikten av att övergångsregler anpassas till förhållandena i Sverige. Boverket gör bedömningen att direktivet i sig på kort sikt (de närmaste åren) påverkar bostadsobligationsräntan uppåt, vilket leder till att statens utgifter för räntebidrag ökar. På längre sikt kan dock en ansluming till EU med gemensam valuta och skarpare konkurrens komma att motverka dessa konsekvenser och leda till att det totala utfallet för boendeområdet blir positivt.
Regeringen anser för sin del att en övergångstid fram till år 2000 ger goda förutsättningar för en anpassning till de i direktivet intagna reglerna.
När det gäller rättsakter som inte ingår i EES—avtalet bör här också nämnas att det inom området finansiella tjänster finns tre rättsakter som blir aktuella först efter ett svenskt medlemskap i EU. Dessa rör ett avtal om möjligheterna för skadeförsäkringsföretag med säte inom gemenska- pen att på vissa villkor etablera sig i Schweiz och omvänt.
För att ytterligare utveckla den inre marknaden för finansiella tjänster arbetar man för närvarande inom EU med bl.a. regler för finansiella koncerner, där både bank— och försäkringsföretag ingår, regler om likvidation av banker och försäkringsföretag samt regler för att stärka kunders ställning i värdepappersföretag. Sverige kommer vid ett medlemskap att tillsammans med övriga medlemsstater i full utsträckning delta i utarbetandet av dessa viktiga regler.
11.5.2 'li'ansporttjänster
Transporttjänster omfattas inte av Romfördragets allmänna bestämmelser om frihet att tillhandahålla tjänster. Artikel 61 i Romfördraget hänvisar i stället till de särskilda bestämmelserna i transportkapitlet (artiklarna 74—84). När det gäller landtransporter innehåller transportkapitlet ett antal bestämmelser med riktlinjer för politiken. Enligt artikel 75 skall ministerrådet besluta gemensamma regler för internationella transporter, villkor för cabotage och andra behövliga regler. Kapitlet innehåller regler om icke—diskriminering. trafikplikt och Statsstöd m.m. Av artikel 84 i transportkapitlet följer att rådet genom sekundärrätt får besluta vilka bestämmelser som skall gälla för flyg— och sjötransportområdena. Enligt målet 167/73 kommissionen mot Frankrike [1974] ECR 5.359 gäller dock
Prop. 1994/95: 19
154
också här i princip fördragets allmänna regler om bl.a. etableringsrätt och fri rörlighet för arbetskraft. På samma sätt förklarades genom ett domstolsavgörande från år 1986 att de allmänna konkurrensrättsliga principerna enligt artikel 85 och 86 i Romfördraget skall gälla också på transportområdet. För en närmare redovisning hänvisas till avsnittet om transportpolitik (12).
För landtransportemas del har ikraftträdandet av den inre marknaden för transporter ännu inte inneburit någon total avreglering av all konkurrensbegränsande lagstiftning. Gränskontrollerna har avvecklats och ersatts med kontroller inom landets gränser. Kvoterna för lastbilstrafiken har avskaffats och ett gemensamt yrkestrafiktillstånd har införts. Det helt fria marknadstillträdet för godstransporter på väg kommer emellertid inte föreligga förrän i juli 1998 då de nuvarande begränsningarna för cabotage har utfasats. Någon total avreglering för linjetrafik med buss är inte att förvänta. I flera avseenden fordras fortfarande tillägg till tidigare fattade beslut för att den fria transportmarknaden skall kunna fungera på avsett sån. Detta understryks i den i december 1992 publicerade vitboken om den framtida transportpolitiken inom EG.
Som ett led i genomförandet av EES—avtalet har den svenska lagstift- ningen anpassats till flera EG—författningar. På landtransportområdet innebär ett medlemskap i EU ifråga om marknadstillträde inga väsentliga skillnader i förhållande till EES—avtalet. Beträffande luftfarten gäller i EG det s.k. tredje luftfartspaketet från den 1 januari 1993. Härmed har det avgörande steget tagits för att förverkliga EG:s inre marknad på det luftfartspolitiska området. Sedan den 1 juli 1992 är det svensk—norska luftfartsavtalet med EG i kraft. Genom avtalet tar Sverige och Norge över EG:s regelverk på luftfartsområdet inklusive regler om konkurrens och Statsstöd och förbinder sig att tillämpa dem på samma sätt som inom EU. När EES—avtalets tilläggspaket träder i kraft skall luftfartsavtalet upphöra att gälla eftersom motsvarande regler då kommer att gälla enligt EES—avtalet. Eftersom svenska lufttrafikföretag redan är delaktiga i EG:s fria inre luftfartsmarknad innebär ett medlemskap i princip endast institutionella förändringar.
Inom EG anses det transportsystem som finns på de s.k. inre vatten- vägarna, dvs. sjöar, floder och kanaler, utgöra en del av landtran- sportsystemet. Sverige har inte någon kanal— och flodtrafik av det slag som är vanlig på kontinenten. Vi kommer därför att beröras i mycket liten omfattning av den sekundärlagstiftning som finns på området. Sekundärlagstiftningen som berör de inre vattenvägarna omfattas av EES—avtalet, men träder inte i kraft förrän EFTA—statema fått tillgång till EG:s inre vattenvägar på samma villkor som EG—staterna själva har.
På sjötransportornrådet har Sverige genom EES—avtalet och ändringar av detta införlivat eller kommer att införliva en stor del av den sekundär- rätt som gäller. Det gäller dock inte den s.k. eabotageförordningen (EEG) nr 3577/92. Denna förordning kom att lyftas ur förhandlingarna om innehållet i tilläggsavtalet till EES—avtalet i ett sent skede av dessa förhandlingar. Den innehåller bestämmelser om rätt att driva sjöfart inom andra medlemsstaters sjöterritorium än där fartyget är hemmahörande. Det finns långa övergångstider för vissa områden. När denna förordning
Prop. 1994/95: 19
155
fått full effekt kan den inre marknaden anses i huvudsak genomförd på sjöfartsområdet. Ett medlemskap innebär att svenska fartyg får rätt att tillhandahålla sjötransporter inom andra medlemsländer och att fartyg registrerade i dessa länder får rätt att utföra sjötransporter inom Sverige. En närmare redogörelse för de olika transportgrenama ges i avsnittet om transporter (12).
11.6 Fria kapitalrörelser
Fria kapitalrörelser är ett grundläggande element i den inre marknaden. Tidigare gällde inom gemenskapen det s.k. kapitalliberaliserings- direktivet, men reglerna har numera införts i Romfördraget. Detta stadgar i kapitlet om kapital och betalningar följande:
”Inom ramen för bestämmelserna i detta kapitel skall alla restriktioner för kapitalrörelser mellan medlemsstater samt mellan medlemsstater och tredje land vara förbjudna” (artikel 73b:1).
Ett motsvarande förbud gäller restriktioner avseende betalningar (artikel 73b:2).
Fördraget medger vissa avsteg från principen om kapitalets fria rörlighet. Det skall då bl.a. vara fråga om skyddsåtgärder vid excep- tionella förhållanden eller om restriktioner inom ramen för internationella sanktioner.
Som ett led i den svenska kapitalmarknadens integration med de internationella marknaderna har de senaste åren en långtgående kapital— liberalisering genomförts. Sveriges lagstiftning om kapitalrörelser överensstämmer sedan tidigare med EG:s regelverk. Sverige har redan genom EES—avtalet åtagit sig att följa EG:s regler om fria kapitalrörel- ser.
Romfördragets regler om kapitalrörelser, liksom gällande svenska regler, berörs i denna proposition också i avsnittet Ekonomiskt och monetärt samarbete (30).
Förvärv av fritidshus
En särskild fråga med anknytning till reglerna om fria kapitalrörelser gäller förvärv av fritidshus. Sveriges närtnande till EU har inneburit att reglerna om kontroll av utländska fastighetsförvärv i huvudsak redan har avskaffats (se prop. 1992/93:71, bet. 1992/93:LU15). En förvärvskon— troll har dock behållis i fråga om sådana fastigheter som är avsedda för fritidsändamål. Det gäller framför allt vissa kusttrakter och andra områden av landet där det råder stor efterfrågan på fritidsfastigheter. En utlänning som är fast bosatt i landet behöver dock inte i något fall tillstånd för att få köpa eller arrendera en fritidsfastighet.
Under förhandlingarna om medlemskap begärde Sverige att få behålla en begränsad förvärvskontroll i fråga om fastigheter avsedda för fritidsändamål, något som EU—sidan inledningsvis motsatte sig. Resultatet
Prop. 1994/95: 19
156
av förhandlingarna är en bestämmelse i artikel 114 i anslutningsakten om att Sverige under en tid av fem år från dagen för anslutning får ha kvar sina nuvarande restriktioner. I en gemensam förklaring till slutakten sägs vidare att ingenting i gemenskapsrätten hindrar enskilda medlemsstater från att vidta nationella, regionala eller lokala åtgärder beträffande fritidsbostäder i fall då åtgärderna är nödvändiga för markanvändning, planläggning och miljöskydd och tillämpas i överensstämmelse med gemenskapsrätten utan någon direkt eller indirekt diskriminering av medborgare i medlemsstater.
Förhandlingsresultatet kan sägas innebära att Sverige får ett tillräckligt rådrum för att överväga vilka åtgärder som efter femårstidens utgång kan visa sig nödvändiga. De åtgärder som då kan bli aktuella berör framför allt de fritidshusområden som riskerar att utsättas för överexploatering och områden där i första hand den bofasta befolkningens intressen bör tillgodoses. Enligt den nyss nämnda gemensamma förklaringen kommer behövliga åtgärder att få vidtas på såväl nationell som regional och lokal nivå. Genom överenskommelsen som helhet har klargjorts att Sverige också i framtiden får begagna sig av erforderliga medel för att komma till rätta med de problem som en stor efterfrågan på fritidsfastigheter kan föra med sig i bl.a. de kustnära områdena.
11.7 Civilrättsliga regler (bolagsrätt, immaterialrätt m.m.)
Vid sidan av de i det föregående beskrivna regler som har direkt betydelse för den fria rörligheten för varor, tjänster, personer och kapital har man inom EG infört gemensamma bestämmelser på åtskilliga andra områden där en reglering är väsentlig för att de fyra friheterna skall kunna fungera. Det har bl.a. varit nödvändigt att skapa likvärdiga rättsliga förutsättningar för företagsverksamhet i form av gemensamma bolagsrättsliga bestämmelser. Av motsvarande skäl har det på immaterial- rättens område kommit till stånd en långtgående harmonisering av lagstiftningen. Däremot har det inom EG antagits mycket få gemensam- ma regler på det handelsrättsliga området. Ett undantag är ett direktiv från år 1986 om handelsagenter.
11.7 .1 Bolagsrätt
På den svenska bolagsrättens område är som en följd av EES—avtalet det förberedande arbetet på en anpassning till EG:s regler långt gänget. Den lagstiftning som är nödvändig beräknas vara genomförd till den 1 januari 1995, vilket är ett år tidigare än vad EES—avtalet kräver. Ett medlemskap i EU medför därför för närvarande inte några ytterligare åtaganden på detta område.
Vissa lagstiftningsåtgärder har redan vidtagits. Romfördragets principer om fri etablering och om icke—diskriminering har sålunda föranlett ändringar i aktiebolagslagen och annan associationsrättslig lagstiftning. Aktiebolagslagens regler om bundna aktier — som gjorde det möjligt att förhindra att aktier kom i utländska händer - har upphävts (se prop.
Prop. 1994/95: 19
157
1992/93:68, bet. 1992/931LU14). I det sammanhanget ersattes vidare reglerna om att minst hälften av styrelseledamötema i ett aktiebolag skall vara bosatta i Sverige med bestämmelser om att minst hälften av ledamöterna skall vara bosatta inom EES—området.
Det pågår för närvarande ett omfattande arbete med att också i övrigt anpassa den svenska lagstiftningen till EG:s bolagsrättsliga direktiv. Riksdagen har nyligen beslutat om sådana ändringar i aktiebolagslagen m.m. som föranleds av de första, andra, tredje och tolfte direktiven (prop. 1993/94:196, bet. 1993/94:LU32 (SOU 1994:17)). Redovisnings— kommittén har nyligen avgivit ett betänkande med förslag till ny lagstiftning på redovisningsområdet. Förslaget, som för närvarande remissbehandlas, syftar till att anpassa den svenska lagstiftningen till EG:s redovisningsdirektiv.
Redan av EES—avtalet följer att Sverige också måste införa regler om s.k. Europeiska ekonomiska intressegrupperingar (EEIG). Regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag i denna fråga.
11.7.2 Handelsagenter
Det tidigare nämnda EG-direktivet om handelsagenter har införlivats med svensk lagstiftning genom lagen (199lz351) om handelsagentur. Ett EU—medlemskap medför alltså inte behov av ytterligare åtgärder i detta hänseende.
11 .7 .3 Immaterialrätt
Den svenska immaterialrätten har redan till följd av EES—avtalet i huvudsak anpassats till vad som gäller inom EG (jfr prop. 1992/93:48, bet. 1992/93zLUl7). Framför allt har principerna om konsumtion av immateriella rättigheter ändrats så att de stämmer överens med motsva— rande regler inom EG. Vidare har Sverige genom EES-avtalet åtagit sig att införliva bestämmelser i flera EG—direktiv om skydd för kretsmönster, varumärken och datorprogram. Likaså skall Sverige i enlighet med Gemensamma EES—kommitténs beslut införliva en rad andra EG—rättsak- ter. bl.a. en förordning (EEG) nr 1768/92 om tilläggsskydd för läkeme- del och ett direktiv (93/83/EEG) om satellit— och kabelsändningar (se prop. 1993/94:203, s. 129). En viktig immaterialrättslig fråga är upphovsrätten, som behandlas under avsnittet Kultur- och mediepolitiska frågor (19). Det kan också nämnas att redan EES—avtalet ger Sverige möjlighet att ansluta sig till den inom gemenskapen utarbetade kon- ventionen om gemenskapspatent.
På immaterialrättens område innebär således ett medlemskap i EU i allt väsentligt ingen skillnad såvitt avser de materiella regler som redan gäller eller är avsedda att gälla som en följd av EES—avtalet. Däremot innebär naturligtvis ett EU—medlemskap en skillnad så till vida att Sverige då kan delta i EG:s interna beredning av nya immaterialrättsliga rättsakter och få ett större inflytande på utformningen av bestämmelserna.
Prop. 1994/95: 19
158
11.8 Förvaltningen av den inre marknaden
Även om regelverket för den inre marknaden i huvudsak är på plats, återstår en del att göra. På några punkter har rådet ännu inte fattat beslut om gemensamma regler. På de områden där gemensamma regler finns har i en del fall omsättningen av dem i nationell lagstiftning släpat efter.
Men inte heller då dessa problem lösts kommer regelverket för den inre marknaden att vara statiskt. Regelverket måste successivt anpassas till bl.a. nya miljö— och säkerhetskrav på olika produkter och till den tekniska utvecklingen. Det är också nödvändigt att verka för en utveckling av den inre marknaden som gör att de övergripande målen nås. Det måste ske en förenkling och konsolidering av regelverket så att det kan fungera i praktiken och inte blir för oöverskådligt eller komplice- rat för att enskilda, företag och myndigheter skall kunna tillämpa det. Det kan därför bli nödvändigt att periodiskt se över regelverket eller den gemensamma politiken på de områden som omfattas av den inre marknaden.
En rad väsentliga samhällsintressen löper samman i arbetet med den inre marknaden. Det gäller både målet att uppnå fri rörlighet för varor, tjänster och personer mellan medlemsländerna och en rad andra hänsyn som har andra utgångspunkter. Det handlar bl.a. om miljö—, hälso— och säkerhetskrav för produkter eller regler om allmän ordning. I många fall finns ingen motsättning mellan dessa intressen men ibland måste en avvägning mellan olika hänsyn ske. Även den gemensamma handelspoli- tiken mot tredje land har stor inverkan på den inre marknaden.
Som medlem i EU får Sverige möjlighet att verka för ytterligare avreglering och liberalisering, liksom i arbetet på att effektivisera den inre marknadens sätt att fungera. Av dessa skäl är det mycket viktigt att Sverige kan sitta med i de beslutande organen för de frågor som gäller den inre marknaden och tillvarata väsentliga svenska intressen vad gäller bl.a. utformningen av olika tekniska föreskrifter.
Frågor som gäller den inre marknaden handläggs inom rådet i stor utsträckning av en särskild krets av ministrar, som är ansvariga för dessa frågor (”inre marknadsrådet”). De beslut som denna krets fattar kan alltså även beröra frågor som nationellt hanteras av andra ministrar t.ex. miljö— och hälsokrav för olika produkter eller livsmedelslagstiftning.
Kommissionen har i slutet av år 1993 lagt fram ett strategiskt program för utveckling av den inre marknaden. Den har i programmet bl.a. argumenterat för en skärpning av konkurrenspolitiken, effektivare standardiseringssamarbete och ökad avreglering. En annan aspekt som framhålls är strävan mot transeuropeiska nätverk (TEN) för bl.a. energi, telekommunikationer och transporter. Kommissionen publicerar dessutom ärliga översikter över genomförandet av den inre marknaden. Syftet med dessa är dels att identifiera på vilka punkter det behövs beslut eller nya initiativ på gemenskapsplanet, dels att redovisa genomförandet av reglerna i tnedlemsländerna.
Kommissionens förslag på områden som gäller den inre marknaden utarbetas också till stor del inom ett särskilt generaldirektorat. Kommis- sionen har också en viktig roll när det gäller övervakningen av reglernas
Prop. 1994/95: 19
159
tillämpning och förvaltningen av konkurrensreglerna. Uppföljningen av fattade beslut sker till stor del i olika förvaltningskommittéer under kommissionen där medlemsländerna är representerade. Anpassningar till den tekniska utvecklingen underlättas ofta av att de gemensamma bestämmelserna på varuområdet begränsas till funktionskrav. Lämpliga tekniska lösningar kan anges i standarder som utarbetas av de europeiska standardiseringsorganen.
De kontrollbehov som tidigare täcktes genom gränskontroller mellan länderna måste som tidigare konstaterats i fortsättningen uppnås genom s.k. kompensatoriska och alternativa åtgärder. Bl.a. för att förverkliga dessa krävs ett utökat samarbetet mellan kommissionen och med- lemsländerna, och mellan medlemsländerna inbördes. Det gäller inte minst utökat informationsutbyte, nya samarbetsformer mellan myndig— heter och datoriserade samarbetsnät som införts eller är i färd med att upprättas. Det gäller en rad olika system och databaser som förmedlar information. De viktigaste av dessa system gäller tull och indirekta skatter, utrikeshandelsstatistik, veterinär— och växtskyddskontroller samt personkontroll. Det senare gäller bl.a. samarbete mellan polismyndig— hetema i kontrollen av den gemensamma yttre gränsen avseende personer, bl.a. med gemensamma datanät och databanker (se vidare härom avsnittet om rättsligt och inrikes samarbete. 29).
På uppdrag av konunissionen lade en expertgrupp på hög nivå, den s.k. Sutherlandgruppen, i oktober 1992 fram en rapport om hur den inre marknaden skall fås att bäst fungera efter den 1 januari 1993 samt en framtidsstrategi för kommissionen så att marknadens fördelar fullt ut kan säkras i praktiken. En av uppgifterna gällde att undersöka hur med— lemsstaternas administrationer anpassar sig till ett läge där gränskontrol- lerna mellan medlemsländerna har försvunnit. Gruppen pekade bl.a. på vikten av att konsumenten kan känna sig säker på att det större utbudet av varor och tjänster inte för med sig risker — för hälsa, miljö och säkerhet — och att åtgärder mot dessa risker vid behov kan sättas in. trots att den som tillhandahåller en vara eller en tjänst inte alltid är på samma sätt som förr gripbar inom det egna landets jurisdiktion. Näringslivet kräver en likartad tillämpning i de olika medlemsstaterna av gemenskaps- reglerna. Sutherlandrapporten drog slutsatsen att det behövs ett pan- nerskap mellan EG—kommissionen och medlemsstaterna för att nå dessa båda mål. EG—kommissionen har därefter betonat behovet av ömsesidig tillit mellan medlemsstaterna samt behovet av informationsutbyte. utbildning och fullständig öppenhet i samverkan mellan kommissionen och medlemsstaterna. Kommissionen har i december 1992 tillkallat en rådgivande kommitté för samordning på inre marknadsområdet.
Prop. 1994/95:19
160
12 Transportpolitik
Regeringens bedömning: Den svenska transportpolitiken står väl i samklang med EG:s transportpolitik vars målsättning är att skapa ett sammanhängande väl integrerat transportsystem som omfattar alla transportmedel och som beaktar kraven på såväl snabbhet och effektivitet som en för miljön hållbar utveckling. Genom ett medlemskap får Sverige bättre möjlighet att påverka den fortsatta utvecklingen av transportpolitiken i denna riktning.
Redan genom EES—avtalet har en stor del av EG:s sekundärrätt införlivats med svensk rätt, vilket fått till följd att de olika transportrnarknadema allt mer öppnas för konkurrens för såväl transportörer som transportköpare, något som leder till en vitalise- ring av hela transportmarknaden. Ett medlemskap ger därutöver Sverige möjligheten att på ett nära och effektivt sätt verka för en konkurrensneutral behandling av den svenska transportnäringen. Den gemensamma marknaden medför ökade transportvolymer vilket ställer krav på åtgärder för att förhindra negativa miljöeffek— ter.
12.1 Inledning
Artiklarna 2, 3, 74 och 75 i Romfördraget förklarar sammantaget att fördragets målsättningar på transportområdet skall förverkligas genom en gemensam transportpolitik.
Friheten att tillhandahålla transporttjänster omfattas inte av Romför— dragets allmänna bestämmelser om frihet att tillhandahålla tjänster. Artikel 61 hänvisar här till transportkapitlet.
Vad gäller landtransporter, inklusive transporter på inre vattenvägar, innehåller transportkapitlet ett antal bestämmelser med riktlinjer för politiken. Artikel 75 anger bl.a. att ministerrådet skall besluta gemensam- ma regler för internationella transporter, villkor för utförandet av transporter i en medlemsstat där fraktföraren inte har hemort samt övriga lämpliga bestämmelser. Kapitlet innehåller också regler om icke—- diskriminering, trafikplikt. Statsstöd m.m.
När det gäller sjö— och iiygtransporter finns inga bestämmelser i sak i transportkapitlet, som hänvisar till de rättsakter som ministerrådet kan komma att besluta (artikel 84).
Enligt målet 167/73 kommissionen mot Frankrike [1974] ECR s. 359 gäller dock fördragets allmänna principer också för sjö— och lufttrans— porter. Fri etableringsrätt och fri rörlighet för arbetskraft gäller alltså, men däremot inte de allmänna reglerna i transportkapitlet.
I ett domstolsavgörande år 1984 förklarades att de allmänna konkur- rensrättsliga principerna enligt artiklarna 85 och 86 i Romfördraget skulle gälla också på transportområdet.
Avdelning XII i Romfördraget (artikel 129b—1'29d), som tillkom genom
ll Riku/fixen IUQ—IEUS. ] .t'tmil. .-Vr ll). De! [.
Prop. 1994/95: 19
161
Maastrichtfördraget, talas om "transeuropeiska nät”. Här betonas vikten av s.k. nätverk på transportområdet för att främja sammanhållningen i Europa och utjämna klyftorna mellan olika regioner. Det betonas också att sociala hänsyn och miljöhänsyn måste beaktas.
Frånsett ett rådsbeslut från år 1965 med arbetsprogram för utveckling i olika avseenden av den gemensamma transportpolitiken fattade ministerrådet inte många bindande beslut för att genomföra en gemensam transportpolitik förrän efter år 1985. Orsaken var bl.a. olika synsätt inom medlemsstatskretsen.
EG—domstolen konstaterade i målet 13/83 Europaparlamentet mot rådet [1985] ECR s. 1513 att ministerrådet inte fullgjort sina åligganden enligt Romfördraget att genomföra friheten att prestera tjänster på landtrans- portområdet. Samma år beslutade EG—staterna att den inre marknaden skulle vara genomförd vid slutet av år 1992. Som redovisas i avsnitt 11 om fri rörlighet för personer, varor, tjänster och kapital har den inre marknaden på transportområdet'i huvudsak genomförts.
Nätverkstånkandet och vikten av att utveckla transportsystemen och rörligheten för människor med tillbörlig hänsyn till miljön och en rättvis fördelning av infrastrukturen och kostnadsansvarct för denna har starkt betonats i den vitbok om den framtida transportpolitiken som EG—kommissionen publicerade i december 1992.
I vitboken talas om en transportpolitik som bidrar till ekonomisk tillväxt samtidigt som minsta möjliga skada skall äsamkas miljön. Man talar om ett integrerat transportsystem i Europa som omfattar alla transportmedel vilka skall stå i balans med varandra och där den totala kapaciteten i systemet skall utnyttjas optimalt. Man betonar starkt vikten av hänsyn till miljön och en rättvis fördelning av och kostnadsansvaret för en utbyggd infrastruktur. Övergång till mer miljövänliga transport— medel skall stimuleras genom lämplig utformning av skatter och avgifter. Transportforskningen skall ges ökat utrymme och trafiksäkerhet och sociala frågor skall beaktas ytterligare. EU:s transportministrar ställde sig i juni 1993 bakom vitbokens idéer och uppmanade kommissionen att för ministerrådet lägga fram konkreta förslag till åtgärder. Även kommissio- nens grönbok om trafik och miljö pekar på behovet av ett miljöanpassat transportsystem.
Förhandlingarna om svenskt medlemskap i EU reste inte några problem på områdena transportpolitik, telekommunikationer och post. Som framgår av det följande omfattar EES—avtalet huvuddelen härav.
De remissinstanser som yttrat sig om transportfrågor och kommunika- tioner konstaterar att ett EU—medlemskap för svensk del inte medför några dramatiska förändringar. De pekar på vikten av att Sverige får fullt iniiytande i besluten om den framtida utformningen av politiken.
12.2 Landtransporter
Ikraftträdandet av den inre marknaden för transporter har ännu inte inneburit någon total avreglering av all konkurrensbegränsande lagstift— ning för landtransporternas del. Det fullt fria marknadstillträdet blir inte
Prop. 1994/95: 19
162
verklighet förrän i juli 1998 för godstransporter på väg. Någon total avreglering för linjetrafik med buss är inte att förvänta.,I flera avseenden fordras fortfarande tillägg till tidigare fattade beslut för att den fria transportmarknaden skall kunna fungera på avsett sätt. Detta understryks i den i december 1992 publicerade vitboken om den framtida transport— politiken inom EG.
Gränskontrollema för transporter på landsväg och inre vattenvägar har avvecklats mellan EU:s medlemsländer. Rådet har utfärdat bestämmelser som innebär att kontrollerna i stället får ske inom landets gränser. Det gäller bl.a. kontroller av olika tillstånd, registreringsbevis för fordon. kontroll av efterlevnad av bestämmelserna om kör— och vilotider, kontroll av transportmedel för farligt gods och lättfördärvliga livsmedel samt kontroll av körkort.
Lastbilstrafiken mellan medlemsländerna kan sedan den 1 januari 1993 utföras helt fritt sedan alla kvoter avskaffats och ett gemensamt yrkestra- fiktillstånd införts. Friheten avser även transittrafik och tredjelandstrafik. Sedan uppgörelse slutligen kunnat nås om vägtrafikbeskattningen i juni 1993 (minimibelopp för fordonsskatter och maximibelopp för väg- användaravgifter) genomfördes en ny ordning för utfasning av det förbud mot cabotage (inrikes trafik som utförs av utlandsregistrerat transport- medel) som rått inom gemenskapen fram till den 1 juli 1990. De kvoter som tillämpats sedan denna dag höjdes kraftigt och kommer årligen att ökas med 30%. Den 1 juli 1998 skall lwoterna avskaffas och cabotage kunna utföras helt fritt.
För närvarande ökar lastbilstrafiken kraftigt inom EU. Det är angeläget att den inre marknaden och avregleringen av landtransportema inte leder till negativa miljöeffekter. Sverige bör därför verka för att varje trafikslag bär sina samhällsekonomiska kostnader (princip om kost- nadsansvar) samt för skärpta avgas— och bränslekrav.
För busstrafiken gäller redan enligt EES-avtalet rådets förordning (EEG) nr 684/92. Denna medför betydande förenklingar för dem inom EU som driver internationell skyttel- och linjetrafik. Skytteltrafik, dvs. transport av främst turistgrupper till och från vissa bestämda resmål, kan drivas utan särskilt tillstånd. Lokala uttiykter får göras med den buss man färdas i från hemlandet. Linjetraiiken avregleras också i viss utsträckning genom att koncession inte kan förvägras annat än om det kan visas att befintlig busslinje— och järnvägstrafik skulle påverkas negativt. Enbart den omständigheten att det erbjudna priset är lägre är dock inte till— räckligt motiv för att avslå ansökan. Visst cabotage har också blivit tillåtet att utföra, nämligen vid linjetrafik i gränstrakter och vid slutna icke—reguljära rundresor.
Förbindelserna till tredje länder fortsätter att vara reglerade genom bilaterala avtal. Kommissionen anser att det endast är den som skall få förhandla med utanförstående länder. Ministerrådet har emellertid ännu inte tagit ställning till denna fråga. Genom de båda transitavtalen med Schweiz respektive Österrike som trädde i kraft i januari 1993 kan kommissionen dock sägas ha fått huvudansvaret för att fördela tillstånd och ekopunkter mellan medlemsländerna för transittrafik genom de båda alpländerna.
Prop. 1994/95: 19
163
För järnvägstrafikens del är det av förklarliga skäl inte relevant att tala om någon totalt fri marknad men arbetet med att öka konkurrensen genom att göra infrastrukturen tillgänglig för fiera operatörer har inletts. Den viktigaste författningen under senare tid är det rådsdirektiv (91/440/EEG), som antogs år 1991 om uppdelning av järnvägsföretagen i två åtminstone bokföringsmässigt skilda verksamhetsdelar — en infrastrukturdel och en operativ del. Detta direktiv ålägger även medlemsländerna att i begränsad omfatming göra spåren tillgängliga för trafik som utförs av operatörer från andra medlemsstater. Arbete pågår nu med att utarbeta tilläggsföreskrifter om hur denna konkurrens mellan olika järnvägsföretag eller andra operatörer faktiskt skall kunna genomföras.
Som ett led i genomförandet av EES—avtalet har den svenska lagstift— ningen anpassats till fiera EG—författningar. Dessa har redovisats i prop. 1991/92:170 om EES— avtalet och prop. 1993/94: 203 om ändringar i EES— avtalet. Detta gäller t..ex kör— och vilotidsreglema i vägtrafiken och reglerna om solvenskrav för yrkestrafikutövama. Mellan Österrike och de andra EFTA—länderna har de inbördes bilaterala avtalen ändrats så att den hittillsvarande fria lastbilstrafiken kvoteras på ett sätt som motsvarar den reglering EG har i förhållande till Österrike. Österrike har genom medlemskapsförhandlingama fått en uppgörelse som gör det möjligt att behålla ekopunktsystemet gentemot de nuvarande med— lemsstaterna även vid ett medlemskap. Det återstår ännu att tekniskt lösa om Sverige, Norge och Finland skall gå över till ekopunkter eller om de bilaterala kvoterna skall behållas. Reglerna om avskaffande av gränskon— troller gäller i Sverige från den 1 maj 1994 enligt förordning (1994:131) om kontroller vid transporter på väg och inre vattenvägar.
På landtransportområdet innebär ett medlemskap -i EU i fråga om marknadstillträde inga väsentliga skillnader i förhållande till EES—avtalet. För att neutralisera konkurrensvillkoren på den inre marknaden har kommissionen emellertid föreslagit harmonisering av tyngre vägfordons vikt och dimensioner även i nationell trafik. Det är utomordentligt viktigt att vi i Sverige kan behålla våra mått- och viktregler. I annat fall skulle transportkostnaderna öka kraftigt samtidigt som negativa effekter för miljön och trafiksäkerheten kan befaras. Kommissionens förslag behandlas för närvarande av Europaparlamentet och det är oklart om ett slutligt beslut kommer att fattas före tidpunkten för ett svenskt med— lemskap.
Såväl Vägverket som Skogsstyrelsen. Länsstyrelsen i Jämtlands, Västerbotten och Norrbottens län, Grossistförbundet och Skogsägarnas riksförbund pekar på vikten av att Sverige kan behålla de nuvarande reglerna om lastbilars längd och vikt. En anpassning till de regler som gäller för gränsöverskridande trafik skulle medföra väsentligt ökade olyckrisker.
Det bör nämnas att Sverige vid förhandlingarna om medlemskap inte begärt undantag från de bestämmelser som gäller hur ett gemensamt EG—körkort skall se ut. Om det inom EG pågående arbetet med att få fram ett mer modernt körkort mot förmodan inte ger något konkret resultat, kan det komma att innebära att Sverige får återgå till ett
Prop. 1994/95: 19
164
ålderdomligare format och utseende av körkorten.
För transportköpamas del innebär ett medlemskap i fråga om landtrans- portema att man fritt kan använda sig av en transportör från vilken medlemsstat man önskar oavsett vederbörandes nationalitet eller hemvist. Man kommer att slippa omständliga tillståndsförfaranden eller konkur- renssnedvridande skillnader i behandlingen av svenska och utländska transportföretag.
12.3 Inre vattenvägar
Inom EG anses det transportsystem som finns på de s.k. inte vatten— vägarna, dvs. sjöar, floder och kanaler, utgöra en del av landtrans- portsystemet. Det omfattas därmed av Romfördragets transportkapitel och det finns dessutom viss särskild sekundärlagstiftning som rör inre vattenvägar. Den har redovisats i prop. 1991/92:170 om EES—avtalet (bilaga 5) och prop. 1993/94:203 om ändring av EES—avtalet.
Sverige har inte någon kanal— och flodtrafik av det slag som är vanlig på kontinenten. De iniandsvattenvägar där kommersiell sjöfart före- kommer är främst Trollhätte kanal, Vänern, Södertälje kanal och Mälaren. Sekundärlagstiftningen som berör de inre vattenvägarna omfattas av EES—avtalet, men träder inte i kraft förrän EFTA—staterna fått tillgång till EG:s inre vattenvägar på samma villkor som EG—statema själva har. Eftersom vi inte har den typ av trafik som finns på kontinen- ten komrner vi att beröras i mycket liten omfattning av den sekundärlag- stiftning som finns på området. De ur praktisk synpunkt mest be— tydelsefulla rättsakterna på området är de som reglerar marknadstillträdet och rätten till cabotage på de inre vattenvägarna. Även om vi endast marginellt korrtmer att beröras av regleringen om de inre vattenvägama så kan den få betydelse för fraktköpama genom ökad konkurrens med lägre priser som en följd.
12.4 Sjöfart
Av artikel 61 i Romfördraget följer att transportkapitlets särskilda regler gäller för friheten att tillhandahålla tjänster på transportområdet. Av artikel 84 i transportkapitlet följer att rådet genom sekundärrätt får fastställa vilka bestämmelser som skall gälla för fiyg— och sjötrans- portområdena. Enligt det tidigare nämnda domstolsavgörandet från år 1973 gäller dock också här i princip fördragets allmänna regler om bl.a.. etableringsrätt och fri rörlighet för arbetskraft.
Av de regler och bestämmelser som har utfärdats på sjötransportom- rådet har i stort sett samtliga tidigare redovisats i prop. 1991/92:170 om EES—avtalet och prop. 1993/94:203 om ändringar av EES—avtalet. Detta gäller dock inte rådets viktiga förordning (EEG) nr 3577/92 av den 7 ' december 1992 om tillämpning av principen om frihet att tillhandahålla tjänster på Sjötransportområdet inom medlemstaterna (cabotage). Denna förordning kom att lyftas ur förhandlingarna om innehållet i tilläggsav-
Prop. 1994/95: 19
165
ltalet till EES-avtalet i ett sent skede av dessa förhandlingar. Cabotage- förordningen innehåller bestämmelser om rätt att driva sjöfart inom andra medlemsstaters sjöterritorium än där fartyget är hemmahörande. Det finns omfattande undantag från tillämpningen av rättsakten med olika långa övergångstider för sjötraHk i vissa områden. Vissa övergångstider sträcker sig ända fram till år 2004. När denna förordning fått full effekt kan den inre marknaden anses i huvudsak genomförd på sjöfartsområdet så vitt gäller friheten att tillhandahålla tjänster.
Genom EES—avtalet och ändringar av detta har Sverige införlivat eller kommer att införliva en stor del av den sekundärrätt som gäller på sjötransportområdet. Det gäller dock inte. som nämnts, cabotageförord- ningen och inte heller de rättsakter som styr samordningen av sjöfarts- politiska åtgärder i förhållande till tredje land. Frågorna om förhållande till tredje land regleras av bestämmelser om konsultation och samordning i protokoll 19 till EES—avtalet.
En anpassning till EU inom ramen för EES—avtalet har hittills inte bedömts innebära några krav på ändring av den svenska sjöfartspolitiken. Ett medlemskap innebär att de rättsakter som reglerar EG:s förhållande till tredje land skulle komma att gälla också för Sverige och att svenska fartyg genom cabotageförordningen får rätt att tillhandahålla sjötrans— porter i andra medlemsländer och fartyg registrerade i dessa länder får rätt att utföra sjötransporter i Sverige.
Sjöfartsverket framhåller att ett EU—medlemskap innebär att nya marknader härmed kommer att öppnas. På den negativa sidan kan möjligen noteras den byråkrati som blir en oundviklig följd av engage- manget. Direkt svenskt deltagande i beslutsfattandet är det bästa sättet att motverka att EG:s arbete dubblerar det globala sjösäkerhetsarbete som pågår.
12.5 Luftfart
Fr.o.m. den 1 januari 1993 gäller inom EG det s.k. tredje luftfartspake- tet. Härmed har det avgörande steget tagits för att förverkliga EG:s inre marknad på det luftfartspolitiska området. Luftfartspaketet består huvudsakligen av tre förordningar om licensiering. marknadstillträde och priser. Den sekundärlagstiftning som gäller på luftfartsområdet har tidigare behandlats i prop. 1991/92:29, 1991/92:170 om EES—avtalet (bilaga 5 s. 16 f.), 1992/93:202 och 1993/94:203 om ändringar av EES—avtalet (s. 156 f.). Den 1 juli 1992 trädde det svenska—norska luftfartsavtalet med EG i kraft. Genom avtalet tog Sverige och Norge över EG:s regelverk på luftfartsområdet inklusive regler om konkurrens och Statsstöd och förband sig att tillämpa dem med samma effekt som inom EG. När EES—avtalets tilläggspaket trädde i kraft upphörde luftfartsavtalet att gälla eftersom motsvarande regler då togs över av EES—avtalet.
Eftersom svenska lufttrafikföretag redan är delaktiga i EG:s fria inre luftfartsmarknad innebär ett medlemskap i princip inte några andra än institutionella förändringar.
Prop. 1994/95: 19
166
12.6 Farligt gods
Internationella vägstransporter av farligt gods regleras av den europeiska överenskommelsen om internationell transport av farligt gods på väg (ADR). Överenskommelsen är ett resultat av samarbetet inom ramen för FN:s ekonomiska kommission för Europa, ECE.
EG—kommissionen har lagt fram ett förslag COM(_93)548 om till- närmning av medlemsstaternas lagar om transport av farligt gods på väg. Där föreslås att de tekniska bilagorna till ADR skall tillämpas även vid inrikes transporter i medlemsstaterna. Enligt förslaget skall det vara möjligt att bibehålla strängare regler på nationell nivå om detta kan motiveras utifrån miljöhänsyn eller nationell säkerhet, dvs. andra skäl än transportsäkerheten. Arbete pågår inom kommissionen med en motsva- rande reglering av transporter av farligt gods på järnväg.
Kommissionen har också lagt fram ett förslag COM(93)665 till direktiv om enhetliga procedurer för kontroller av transporter av farligt god på väg. Förslaget har utformats mot bakgrund av EG—reglerna om av— skaffande av gränskontroller och med syfte att åstadkomma gemensamma regler för kontroll av fordon vid den yttre gränsen från länder utanför EG.
Tullmyndigheternas gränskontroll av inkommande transporter av farligt gods utgör en väsentlig del av den nuvarande kontrollen. Bortfallet av kontroll vid den inre gränsen kommer att behöva kompenseras av en yttäckande kontroll. Det föreslagna direktivet ställer krav på utförande och omfattning av sådan kontroll. Det finns på motsvarande sätt behov av kontroller av sjö— och lufttransporter. Några förslag om detta finns ännu inte.
12.7 Post och telekommunikationer
EG—kommissionen publicerade våren 1992 en s.k. grönbok för posttjän- ster. Denna grönbok utgjorde ett diskussionsunderlag för utvecklandet av gemenskapsregler på postområdet. I enlighet med grönboken skall marknaden för postala tjänster delvis liberaliseras och harmoniseras. Efter det att grönboken remissbehandlats antog ministerrådet en resolution avseende utvecklandet av gemenskapens posttjänster i februari 1994. Arbetet med att utarbeta gemenskapsregler har därefter påbörjats.
Ett medlemskap ger möjlighet att fullt ut påverka detta arbete. Sverige har en väl fungerande postservice som upprätthålls på en konkurrensutsatt marknad vilket torde innebära att anpassningen till framtida gemenskaps- regler kan genomföras utan problem.
EG:s liberaliseringsarbete på teletjänstområdet utgår främst från kommissionens direktiv (90/388/EEG) om konkurrens på marknaden för teletjänster, tjänstedirektivet, och rådets direktiv (90/387/EEG) om upprättande av den inre marknaden för teletjänster genom skyldigheten att tillhandahålla öppna nät, ONP—direktivet (Open Network Provisions).
Genom tjänstedirektivet har teletjänstrnarknaden öppnats för konkur-
Prop. 1994/95: 19
167
rens, med undantag för marknaden för taltelefoni. Dock får restriktioner finnas för rätten att upprätta nät.
Syftet med ONP—direktivet är att främja ett fullständigt genomförande av en öppen marknad för teletjänster genom harmoniserade regler för trafik i öppna nät. Tillgången till nät får inte vägras om inte särskilda hänsyn kräver det. ONP—direktivet är ett ramdirektiv som har komplette- rats med direktiv för speciella områden. Så har nyligen ett direktiv om öppna nät för hyrda ledningar antagits. Ett förslag till direktiv om öppna nät för taltelefoni behandlas för närvarande i rådet och arbete bedrivs för att införa reglering av öppna nät också på andra områden.
Utvecklingen mot en fortsatt liberalisering av teletjänstmarknaden fortsätter. I juli 1993 utfärdade rådet en resolution om den fortsatta utvecklingen på telemarknaden. Genom resolutionen stödjer rådet kommissionens strävan att liberalisera taltelefonitjänsten per den 1 januari 1998.
För att underlätta europatäckande teletjänster har rådet även beslutat om införandet av ett standardiserat internationellt utlandsnummer, 00, inom unionen. Vidare har förslag till direktiv om ömsesidigt god— kännande av licenser för teletjänster utarbetats. Inom kommissionen övervägs nu framtida politik avseende bl.a. teleinfrastruktur, satellit- komrnunikation och europatäckande teletjänster. En grönbok om mobila telekommunikationer planeras under år 1994. En annan viktig fråga som behandlas är vilka teletjänster som skall finnas tillgängliga över hela unionen till rimliga priser, dvs. vilka tjänster som skall regleras av staten.
Slutligen frnns direktiv angående samordningen av lagstiftningen i medlemsländerna rörande teleterminaler inklusive ett ömsesidigt godtagande av typgodkännande. Direktiven lägger grunden för en gemensam europeisk terminalmarknad med gemensam godkännande- procedur.
Sverige ligger i många avseenden före fiertalet av EU—statema i fråga om liberalisering av telemarknaden. För svenskt vidkommande föreligger därför inte några svårigheter att tillämpa de relevanta rättsaktema som ingår i EES—avtalet. EG:s regelverk på telekomrnunikationsområdet har beaktats i svensk rätt vid utarbetandet av främst telelagen och lagen om radiokorrununikation. som båda trädde i kraft den 1 juli 1993. De tidigare nämnda teleternrinaldirektiven har beaktats vid utarbetandet av en särskild lag som trädde i kraft samtidigt som telelagen. Post— och telestyrelsen, som är ansvarig myndighet på telekomrnunikationsområdet. utarbetar med stöd av dessa lagar föreskrifter på området. '
Den svenska telemarknaden kommer troligen endast att påverkas marginellt av ett svenskt medlemskap i EU. De marknadsförhållanden som EG skapar föreligger ändå i Sverige. Dock medför EG:s allt mer öppna telemarknad att fler och aktivare operatörer uppträder. Detta medför också fier aktörer på den svenska telemarknaden. I gengäld öppnas successivt nya marknader för svenska operatörer. Av stor betydelse för Sverige är EG:s mål att liberalisera taltelefonitjänsten från - den 1 januari 1998. Utvecklingen kommer att ställa krav på de svenska operatörernas förmåga att vara konkurrenskraftiga på marknaden vilket
Prop. 1994/95:19
168
bör komma svenska telekonsumenter till godo.
Den öppna svenska telemarknaden är unik i Europa. Vi har från svensk sida ett stort intresse av att kunna påverka utvecklingen inom EG i en liberaliserande riktning. Endast ett svenskt medlemskap ger oss dessa möjligheter.
Post— och telestyrelsen framhåller att det är ett påtagligt svenskt intresse att en snabb öppning av telemarknaden sker inom EG. Möjlig- heterna att delta i beslutsfattandet vid medlemskap bedöms därför som betydelsefulla. Även på postområdet har Sverige en unik position och ett intresse av att kunna påverka processen mot ändrad marknadsstruktur.
12.8 Transeuropeiska nät (TEN)
Som inledningsvis har nämnts, innehåller Romfördraget numera en avdelning XII om transeuropeiska nät (TEN). EG ges där möjligheten att koordinera tillskapandet av transeuropeiska nätverk inom transport—, tele— och energisektorn. Gemenskapens åtgärder syftar i synnerhet till att sammanbinda nationella nätverk med varandra och att öka deras samverkansmöjligheter.
Kommissionen presenterade i december 1990 en rapport angående transeuropeiska nätverk. Målsättningen var att länka samman olika transportslag för att framtvinga en samverkan mellan transportslagen. Tekniska standarder bör harmoniseras för att underlätta samverkan mellan väg—, järnväg— och inrevattenvägtransporter. Kommissionen föreslog också datoriserade traftkledningssystem och utveckling av utrustning för datakommunikation.
På det egentliga transportområdet antog rådet i oktober 1993 på förslag av kommisssionen och efter att ha hört Europaparlamentet och Ekono- miska och sociala kommittén följande tre beslut som gäller t.o.m. juni 1995:
a) Nätverk för kombinerade transporter
Beslutet anger att ett kombinerat järnvägs—, inre vattenvägs— och vägtransportnätverk bör tillskapas inorn gemenskapen i två faser (sex och tolv år) i enlighet med ett till beslutet hörande förslag till översiktlig plan.
b) Nätverk för vägar
Beslutet ger förutsättningar för en översiktsplan för vägprojekt för byggande och förbättring av vägar inom en tioårsperiod. Planen syftar till bättre sammanbindning av nationella motorvägsnät inom gemenskapen och mellan gemenskapen och vissa tredje länder.
c) Nätverk för inre vattenvägar
Den översiktliga planen i beslutet räknar upp förbättrings— och nybyggnadsprojekt av intresse för gemenskapen som bör påbörjas under en tioårsperiod. Med syfte att få fram ett nytt beslut om TEN till den 1 juli 1995 pågår inom kommissionen arbete med att ta fram nya förslag till nätverk.
Sverige har hittills deltagit som observatör i de arbetsgrupper inom kommissionen som tar fram förslag till nätverk inom olika transportsekto—
Prop. 1994/95: 19
169
rer och har också kunnat presentera de svenska investeringsplanema inom dessa områden. De väg— och järnvägsnät inom Sverige som år av intresse för gemenskapen kommer att redovisas i kommande förslag till nätverk.
Betydelsen för Sverige av att ingå i de kommande nätverken är liksom för övriga länder att få tillgång till samverkande kommunikationsnät av hög standard och med hög servicenivå.
Medlemsländema har möjlighet att få finansiellt stöd för att genomföra för gemenskapen viktiga projekt. Dock förutsätts respektive land stå för merparten av de investeringar som är förenade med att uppfylla uppsatta mål. Vid ett svenskt medlemsskap kommer Sverige också att kunna ansöka om bidrag till projekt av betydelse för gemenskapen.
På några IT/telekommunikationsområden har kommissionen lagt fram förslag. Det gäller:
— TEN—TNA (Telematic Networks between Administrations) som avser telenätverk mellan administrationema och anses som nödvändigt för att uppfylla kraven från den inre marknaden — TEN—ISDN som är en gemensam lösning för digital kommunika— tion i gemenskapen och som sträcker sig utöver det nuvarande telefonnätet — TEN—TBC (Integrated Broadband Communications), som handlar om införandet och spridningen på lite längre sikt av bredbandskom- munikation i gemenskapen. Än så länge har ministerrådet inte fattat beslut om dessa program, men
viss verksamhet i enlighet med förslagen har inletts.
TEN—projekt på energiområdet berörs i avsnitt 25 Närings— och energipolitiska frågor.
Prop. 1994/95: 19
170
13 Konkurrenspolitik
Regeringens bedömning: Fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital leder till effektivare konkurrens som pressar kostnader och priser både inom produktion och distribution på ett sätt som gynnar konsumenterna.
En nödvändig förutsättning för en bestående effektivitet i konkur— rensen är att denna styrs av en enhetlig konkurrenspolitik och står under verkningsfull överstatlig tillsyn.
EG:s konkurrenspolitik skall bl.a. säkerställa att det inte reses nya protektionistiska hinder inom den inre marknaden. Kommissionen är det gemensamma övervakande organet inom EG i konkurrens- frågor.
Tillgång till den inre marknaden ökar konkurrensen i Sverige. Svenska företag utsätts för en hårdare konkurrens från utlandet. Samtidigt kan de fritt konkurrera på den stora europeiska markna- den.
Genom EES-avtalet har Sverige övertagit EG:s regelverk på konkurrensområdet. De regler som tillkommit sedan EES—avtalet slöts har införlivats i den ordning som EES—avtalet föreskriver. Förhandlingarna om EU—medlemskap omfattar också jordbruksom- rådet, vilket medfört att en förordning med konkurrensregler för jordbruksområdet har tillkommit.
De viktigaste skillnaderna i förhållande till EES—avtalet av ett svenskt medlemskap är att Sverige får ett medinliytande på EU:s konkurrenspolitik och att Sverige inordnas under EU:s eget system för övervakning.
De lagstiftningsåtgärder inom konkurrensområdet som kan behövas vid ett medlemskap kommer att föreläggas riksdagen i en senare proposition.
13.1 Inledning
En av de grundläggande förutsättningama för den europeiska gemenska- pen är att enhetliga konkurrensvillkor råder inom hela den gemensarruna marknaden. EG:s konkurrenspolitik skall se till att konkurrensen inte snedvrids på ett sådant sätt att varor och tjänsters fria rörlighet över medlemsstaternas gränser hindras eller försvåras. Man kommer inte att kunna uppnå de förväntade fördelarna med den inre marknaden, t.ex. ökad produktivitet, lägre priser och större sysselsättningsmöjligheter, om det inte råder fungerande konkurrens inom EG.
Konkurrenspolitiken skall säkerställa att det inte reses nya protektionis- tiska hinder, oavsett om detta sker till följd av konkurrensbegränsningar mellan företag eller genom åtgärder som vidtas av medlemsstaterna för att gynna det egna landets företag.
EG:s nuvarande konkurrensregler, innefattande regler om konkurrens-
Prop. 1994/95: 19
171
begränsande avtal, samordnade förfaranden och missbruk av en dominerande ställning, ger redan ett viktigt bidrag till integrationsproces- sen genom att förhindra bildandet av marknadsdelande karteller, konkurrensbegränsande vertikala avtal och missbruk av en monopolställ- ning. Dessa regler kommer även i fortsättningen att fylla en väsentlig funktion när det gäller att förverkliga och konsolidera den inre markna— den. Dessutom gäller fr.o.m. september 1990 bestämmelser om fusionskontroll som ett led i utbyggnaden av EU:s regelsystem, vilket är en förutsättning för ett maximalt utnyttjande av fördelarna med en integrerad marknad.
En annan viktig faktor är kontrollen av statligt stöd. Statligt stöd till företag kan användas som ett protektionistiskt medel och därmed underminera den övergripande strategin, som syftar till en fri och konkurrenskraftig inre marknad. Därför är en konsekvent tillämpning av EG:s regler om statligt stöd ett viktigt led i skapandet och upprätthållan- det av en gemensam marknad. '
Artikel 223 i Romfördraget ger medlemsstaterna rätt att vidta åtgärder för att skydda säkerhetsintressen i fråga om tillverkning av försvars— materiel. Det innebär att stora delar av försvarsupphandlingen och andra försvarsindustriella frågor kan undantas från EG:s regelverk. Sverige har alltså även fortsättningsvis möjlighet att bedriva en självständig för- svarsindustripolitik.
13.2 Konkurrensregler för företag
I Romfördraget finns två centrala bestämmelser på konkurrensområdet, nämligen artiklarna 85 och 86. De rör konkurrensbegränsande åtgärder. som vidtas av företag. Artikel 85 avser förbud mot konkurrensbe— gränsande avtal och artikel 86 förbud mot missbruk av en dominerande ställning.
Båda bestämmelserna avser fall där samhandeln mellan länderna kan komma att påverkas. Det rör sig om två olika situationer där företagen genom sitt agerande hämmar den fria konkurrensen. I det ena fallet är det fråga om ett konkurrensstörande samarbete mellan företag och i det andra om ett ensidigt handlande av ett företag med en dominerande ställning på den relevanta marknaden.
Artikel 85 förbjuder alla former av avtal mellan företag, beslut av företagssanunanslutningar och samordnade förfaranden som kan påverka handeln mellan medlemsländerna och som har till syfte eller resultat att konkurrensen på marknaden hindras, begränsas eller snedvrids samt ger exempel på förbjudna förfaranden. Förbjudna avtal är t.ex. avtal som direkt eller indirekt fastställer inköps— eller försäljningspriser eller andra försäljningsvillkor. Avtal som strider mot förbudet i artikel 85 är ogiltiga. . .
Förbudet mot konkurrensbegränsande avtal är inte absolut. 1 de fall då de positiva effekterna av ett sådant avtal överväger, kan kommissionen medge undantag från förbudet. För vissa kategorier av avtal har kommissionen medgett s.k. gruppundantag. Gruppundantag har meddelats
Prop. 1994/95: 19
1.72
för vissa grupper av ensamåterförsäljaravtal, exklusiva inköpsavtal, försäljnings- och serviceavtal för motorfordon, specialiseringsavtal, avtal om forskning och utveckling, patentlicensavtal, franchiseavtal, know- howlicensavtal samt för vissa grupper av avtal, beslut och samordnade förfaranden inom försäkringssektorn. Därutöver finns gruppundantag som rör transportområdet samt kol— och stålområdet.
Artikel 86 förbjuder allt missbruk av dominerande ställning på den gemensamma marknaden eller inom en väsentlig del av denna samt ger exempel på förbjudna förfaranden. Förbudet är undantagslöst.
Företag som vill ha besked om att deras samarbete inte strider mot konkurrensreglema eller att de inte kan anses missbruka sin ställning kan begära kommissionens förklaring om detta.
Regler finns också för att förhindra företagskoncentrationer som skadar konkurrensen. Även här gäller reglerna bara i fall där samhandeln mellan EU:s medlemsstater påverkas. Reglerna om förvårvskontroll innefattar en s.k. tröskel som innebär att endast större företagsförvärv prövas av kommissionen.
Kommissionen är det övervakande organet i konkurrensärenden och kan utdöma böter om företagen bryter mot reglerna. Riktlinjerna för kommissionens handhavande av konkurrensreglema i artiklarna 85 och 86 finns framförallt i förordning (EEG) nr 17/62.
Inom EG uppfattas konkurrenspolitik ofta som ett vidare begrepp än reglerna om företags konkurrensbegränsande åtgärder. Bl.a. ses reglerna om offentligt stöd resp. offentliga företag och handelsmonopol som en del av konkurrenspolitiken i vidare bemärkelse. Nära samband med konkurrenspolitiken har också reglerna om offentlig upphandling liksom reglerna om tariffära, fiskala och kvantitativa handelshinder.
EG:s konkurrenspolitik tillämpas av kommissionen. Kommissionsbeslut på detta område kan överklagas till förstainstansrätten, vars beslut i sin tur kan överklagas till EG—domstolen.
Konkurrensområdet är ett av de få områden där kommissionen fattar beslut med direkt verkan mot fysiska eller juridiska personer. Sådana beslut riktas inte bara mot företag i EU:s medlemsstater. Enligt praxis anses nämligen EG:s konkurrensregler gälla alla konkurrensbegräns- ningar som har effekt på samhandeln inom den gemensamma marknaden, även om de företag som har vidtagit konkurrensbegränsande åtgärder befinner sig utanför EG. Det har också förekommit att kommissionen riktat beslut i konkurrensärenden mot exempelvis svenska företag. Däremot har EG tidigare inte haft någon möjlighet att få biträde från myndigheterna i icke medlemsstater med att verkställa åtgärder, t.ex. indriva böter. Här innebär EES-avtalet en nyhet.
EG—kommissionens handläggning av konkurrensärenden sker i nära samverkan med de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna. Kommis- sionen översänder omedelbart viktigare handlingar i ett ärende till de nationella konkurrensmyndigheterna som i sin tur har skyldighet att på begäran biträda kommissionen med de undersökningar som behövs.
Fem rådgivande kommittéer med olika uppgifter och i vilka ingår representanter för medlemsstaterna deltar i behandlingen av konkurrens- ärenden och framtagandet av nya föreskrifter på konkurrensområdet.
Prop. 1994/95:19
173
Kommissionen har skyldighet att samråda med den berörda rådgivande kommittén innan den fattar slutligt beslut i ett konkurrensärende.
[ EU:s medlemsstater finns nationella konkurrenslagar som tillämpas parallellt med Romfördragets bestämmelser på konkurrensområdet. EG—reglerna tillämpas därvid på konkurrensbegränsningar som påverkar handeln mellan medlemsstater, medan de nationella konkurrenslagama avser konkurrensbegränsningar med verkan inom resp. land. Nationella myndigheter kan även tillämpa Romfördragets konkurrensbestämmelser, förutsatt att kommissionen inte har inlett ett förfarande i det aktuella fallet. EG—reglerna innefattar även vissa tröskelvärden — som ovan nämnts bl.a. i fråga om förvärvsprövningen — som innebär att för- faranden under en viss storlek inte prövas av kommissionen även om samhandeln påverkas.
EG:s konkurrenspolitik utvecklas successivt genom förändringar och kompletteringar av regelverket samt genom beslut av kommissionen och domstolen. Europaparlamentet har i en resolution kommenterat konkur- renspolitikens roll inom gemenskapen. Enligt Europaparlamentet bör den framtida konkurrenspolitiken ha följande målsättningar:
— stärka den inre marknaden — främja ekonomisk och social utjämning — främja en privatisering och liberalisering av den offentliga sektorn
som skapar konkurrensneutralitet samtidigt som tillgången till allmänna tjänster säkerställs
— främja statlig stödgivning som påskyndar omställningen inom
industrin så att en varaktig välfärdsutveckling stimuleras
— verka för internationella konkurrensregler, bl.a. inom ramen för
GATT
— verka för en konkurrenspolitik som är brukarvänlig. decentraliserad
och underkastad insyn och demokratisk kontroll.
13.3 Översikt över de områden. där Sverige i sak redan har samma regler som EG
Genom EES—avtalet har EFTA—länderna övertagit stora delar av EG:s regelverk på konkurrensområdet.
Dessa regler innefattar dels Romfördragets konkurrensregler, dels förordningar som utfärdats av rådet resp. kommissionen. Förordningama, som utgör en del av den s.k. sekundärrätten. innehåller främst tillämp- ningsföreskrifter samt gruppundantag från förbudet mot konkurrensbe- gränsande avtal. Bestämmelserna om förvärvskontroll och upphandling ingår också i sekundärrätten. Enligt EES—avtalet förutsätts också att EG—domstolens praxis följs samt att s.k. icke bindande bestämmelser, i form av t.ex. tillkännagivanden från kommissionen, beaktas vid tillämpningen av konkurrensreglerna. En redogörelse för motsvarande regler har lämnats i prop. 1991/92:170 om EES.
Prop. 1994/95: 19
174
13.4 Områden där skillnader i sak föreligger i förhållande till EG:s regler
Eftersom Sverige i samband med EES—avtalet övertagit gällande EG—regler på konkurrensområdet fanns inga förhandlingsproblem när det gällde övertagandet av EG:s konkurrensregler med undantag av alkoholmonopolen och tillämpningen av regionalpolitiskt statsstöd.
Frågan om de statliga handelsmonopolen behandlas i avsnittet om den fria rörligheten för varor, personer, tjänster och kapital (avsnitt 11). Frågan om alkoholmonopolen behandlas härutöver särskilt i avsnittet Social— och hälsopolitiska frågor (avsnitt 16). Regionalpolitiskt motiverat Statsstöd tas upp i avsnittet Regionalpolitiska frågor (avsnitt 24). '
Förhandlingarna om medlemskap har omfattat också jordbruksområdet. En förordning på konkurrensområdet, förordning (EEG) nr 26/62, som rör jordbruksområdet tillkommer vid medlemskap. Ett medlemskap i EU medför en återreglering av det svenska jordbruket som är negativ från konkurrenssynpunkt. Medlemskapet kan dock väntas ge positiva effekter genom att den gränsöverskridande handeln med livsmedel mellan EU—länderna ökar. Detta kommer att verka återhållande på prisutveck- lingen samtidigt som utbudet breddas.
Skillnaden i övrigt på konkurrensområdet mellan reglerna enligt EES—avtalet och EG:s regler rör främst organisatoriska frågor.
Ansvaret för att tillämpa konkurrensreglema inom EES ligger för EFTA:s del på ett övernationellt organ, EFTA:s övervakningsmyndighet (EFTA Surveillance Authority, ESA). Kommissionen tillämpar EG:s konkurrensregler inom EG. På EFTA—sidan är reglerna desamma, men de tillämpas med stöd av EES—avtalet. ESA:s uppgifter består av övervakning och tillämpning. ESA har samma uppgifter mot företag i EFTA—länderna som kommissionen har mot företag i EG:s medlemslän- der. På EFTA—sidan svarar EFTA—domstolen för uppgifter som motsvarar EG—domstolens inom EG.
Konkurrensärenden som enbart berör EFTA—området handhas av ESA, ärenden som enbart berör EG—området handhas av kommissionen. För de blandade fallen. dvs. de fall där konkurrensbegränsningen har effekter som berör såväl EFTA som EG har parterna i EES—avtalet kommit överens om regler för hur konkurrensärendena skall fördelas mellan de två tillämpande organen. Vid ett EU—medlemskap förenklas admini- snationen genom att Sveriges medverkan i EES—organisationen av- vecklas. Vidare får Sverige ett starkare infiytande på regelutvecklingen eftersom medlemskap ger fullt tillträde till de kommittér där EG:s konkurrenspolitik utvecklas.
I denna proposition föreslås att EES—lagen upphävs. l EES—lagen finns i 11—13 åå nationell lagstiftning som är nödvändig vid en anslutning till Europeiska unionen.
De lagstiftningsåtgärder inom konkurrensområdet som blir följden av ett medlemskap kommer att föreläggas riksdagen i en senare proposition.
Flera remissorgan har betonat vikten av att svenskt näringsliv har samma konkurrensvillkor som företag inom EU och även belyst olika aspekter på den ökade konkurrens som kan förväntas vid ett EU—medlem-
Prop. 1994/95: 19
175
skap. Det är dock endast ett fåtal som valt att i sina yttranden specifikt behandla de- konkurrenspolitiska frågorna. Kooperativa förbundet KF som, utifrån ett konsumentperspektiv, anser att övervägande skäl talar för ett svenskt medlemskap i EU, lyfter bl.a. fram den förväntade skärp- ningen av konkurrensen inom dagligvaruområdet. Enligt förbundet har svensk dagligvaruhandel sedan en tid tillbaka förberett sig för de nya förutsättningar integrationen i Europa skapar, vilket redan lett till fördelar för svenska konsumenter. Konkurrensverket, som enligt sin instruktion skall verka för en effektiv konkurrens i privat och offentlig verksamhet till nytta för konsumenterna, finner vid en samlad bedömning att fördelarna med en svensk ansluming till EU klart överväger nack- delarna.
13.5 Statsstöd
Romfördraget innehåller grundläggande regler om statsstöd. Reglerna har senare preciserats genom föreskrifter av kommissionen om hur reglerna skall tillämpas inom Olika områden och branscher m.m. samt genom utslag i EG—domstolen. Genom EES—avtalet gäller motsvarande regler även i Sverige. Den enda väsentliga skillnaden vid ett medlemskap är att reglerna får en ny rättslig grund och att tillämpningen kommer att övervakas av kommissionen och inte av EFTA:s övervakningsmyndighet som i dag.
De grundläggande bestämmelserna i Romfördraget om statsstöd finns i artikel 92 som Slår fast att stöd från statliga, regionala eller lokala organ, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller produktionen av vissa varor är förbjudna i den mån stödet påverkar handeln mellan medlemsstaterna.
Undantag medges för stöd som är socialt motiverade och riktar sig till individer, under förutsättning att åtgärderna inte innebär någon dis— kriminering av produkter från något land. Stöd i samband med naturkata— strofer eller andra exceptionella händelser och stöd till vissa delar av forna Östtyskland är också undantagna reglernas tillämpning.
I huvudsak kan även följande åtgärder vara förenliga med Romför— draget: stöd som främjar utvecklingen i regioner där levnadsstandarden är onormalt låg eller där det råder svår sysselsättningsbrist, stöd för att främja genomförandet av projekt som är av gemensamt europeiskt intresse, stöd för att rätta till en allvarlig störning i ett lands ekonomi samt stöd för att främja utvecklingen av vissa ekonomiska aktiviteter eller vissa regioner, om inte åtgärderna påverkar handeln på ett sätt som strider mot medlemsländernas gemensamma intressen samt slutligen stöd för att främja kultur och bevarandet av kulturarvet under vissa förut- sättningar.
Vidare har kommissionen utfärdat tillämpningsföreskrifter när det gäller vissa andra slag av tillåtet stöd. t.ex. stöd till små och medelstora företag, stöd till forskning och utveckling samt stöd till miljöinvestering- ar.
Alla former av statsstöd samt alla planer på att introducera eller ändra
Prop. 1994/95: 19
176
sådant stöd skall anmälas till kommissionen, som granskar och fastställer om åtgärderna är förenliga med bestämmelserna i Romfördraget. Undantag från anmälningsskyldigheten görs generellt för stöd som understiger vissa belopp. Det är kommissionen som bedömer om stöden är förenliga med Romfördraget och som beslutar att godkänna stödet eller att inleda ett formellt undersökningsförfarande, om det råder tvivel om stödets förenlighet med reglerna. Nya stöd får inte lämnas innan kommissionen meddelat slutligt beslut i ärendet. Kommissionen kan besluta att befintligt stöd som strider mot bestämmelserna skall ändras eller upphävas och kan även begära att ett medlemsland från mottagaren återvinner ett redan utbetalt stöd som är oförenligt med Romfördragets bestämmelser. Kommissionens beslut på statsstödsområdet riktar sig till staterna. Om en berörd medlemsstat inte efterlever kommissionens beslut inom viss tid, får kommissionen väcka talan mot staten vid EG—domsto- len för fördragsbrott.
Genom att Sverige genom EES—avtalet i huvudsak har övertagit EG:s regelverk innebär ett medlemskap i EU i huvudsak inte några för medlemskapet specifika konsekvenser eller några ekonomiskt viktiga förändringar.
Tillämpningen av statsstödsreglerna på det svenska regionalpolitiska företagsstödet behandlas i avsnittet om regionalpolitiska frågor (24).
Genom EES—lagen har EES—avtalets huvudbestämmelser om statstöd liksom övervakningsavtalet och dess protokoll l—4 inkorporerats med svensk rätt. I EES—lagen finns vidare i 6—8 %& vissa kompletterande föreskrifter om statliga och kommunala stödåtgärder med anledning av EES—avtalet. De särskilda lagstiftningsåtgärder som kan komma att behövas på grund av ett medlemskap kommer att förelåggas riksdagen i - en senare proposition.
Det är fördelaktigt för en intemationell ekonomi som den svenska att gemensamma regler om statsstöd gäller på den gemensamma marknaden så att konkurrensen sker på lika villkor för företagen. -
13 Riksf/uge” FF)-1.595. I .ru/nl. Nr IU. Dt'l ].
Prop. 1994/95: 19
177
14 Konsumentpolitiska frågor
Regeringens bedömning: Romfördraget föreskriver numera att gemenskapen skall bidra till att en hög konsumentskyddsnivå skall uppnås. Det skall bland annat ske genom särskilda insatser som stöder och kompletterar medlemsstaternas politik i syfte att skydda konsumenternas hälsa, säkerhet och ekonomiska intressen och att tillhandahålla en fullgod konsumentupplysning.
Genom EES—avtalet och senare godkända ändringar av detta avtal har Sverige införlivat eller åtagit sig att införliva de regler på konsumentområdet som hitills har utvecklats inom gemenskapen. Ett medlemskap i EU kommer att innebära att Sverige fullt ut och aktivt kan medverka i och påverka utvecklingen av konsument— politiken inom gemenskapen och utformningen av de gemenskaps- regler som är av betydelse från konsument- skyddssynpunkt. Som medlem i EU bör Sverige arbeta för att Romfördragets viljein- riktning att uppnå en hög konsumentskyddsnivå också förverkligas. Strävan bör vara att i överenstämmelse med de mål och priorite- ringar som gäller för den svenska konsumentpolitiken ta till vara konsumenternas intressen.
14.1 Konsumentpolitiken inom EG
Genom Maastrichtfördraget infördes en särskild artikel om konsument- skydd i Romfördraget. Enligt artikel 129a skall gemenskapen således medverka till att konsumentskyddet uppnår en hög nivå. Åtgärder skall vidtas som stöder och kompletterar den politik som medlemsländerna bedriver för att skydda konsumenternas hälsa, säkerhet och ekonomiska intressen samt för att ge konsumenterna fullgod information. Det slås vidare fast att de åtgärder som EG vidtar inte skall hindra något medlemsland att behålla eller införa strängare skyddsåtgärder, förutsatt att dessa är i överensstämmelse med fördraget och att EG—kommissionen informeras om dem.
[ Romfördraget fanns alltså från början inte något avsnitt om konsu- mentskydd. Men det har inte hindrat att en konsumentpolitik successivt har vuxit fram inom EG.
År 1972. inför EG:s utvidgning från sex till nio medlemmar, för— stärktes samarbetet och man bestämde sig för att lägga större vikt vid medborgarnas vardagsproblem. En särskild enhet för miljö— och konsumentskydd inrättades inom kommissionen. En rådgivande konsu— mentkommitté bildades också.
EG:s första konsumentpolitiska program antogs år 1975. Det slog fast vissa grundläggande rättigheter för konsumenterna, varav en gällde skyddet för hälsa och säkerhet, en annan skyddet av ekonomiska intressen och en tredje rätten till reklamation och skadestånd. Program- met gav få synliga resultat men utgjorde startskottet för ett omfattande
Prop. 1994/95: 19
178
utredningsarbete. Fastslåendet av de angivna rättigheterna fördes vidare i EG:s andra konsumentpolitiska program, som antogs år 1981.
Först i mitten av 1980—talet tog utvecklingen av konsumentskyddet fart. Avgörande för detta var bl.a. enhetsakten.
Av stor vikt för konsumentpolitiken blev vidare den nya harmonise- ringsmetoden i fråga om tekniska föreskrifter, vilken tillämpats på fiera av de direktiv som ingår i EES—avtalet. Den har inneburit en kraftig förenkling av arbetet med produktsäkerhet. Tidigare hade EG—direktiven innehållit detaljerade tekniska krav. Nu formulerade EG endast de väsentliga produktsäkerhetskraven, medan utforrningen av detaljreglema överlämnades till de europeiska standardiseringsorganen.
År 1990 antogs ett treårsprogram för åren 1990—1992. Programmet inleds med en uppmaning till medlemsländerna att se till att de konsu- mentpolitiska beslut som EG redan fattat också genomförs. Nationell lagstiftning skulle genomföras så snabbt som möjligt enligt direktiven om vilseledande marknadsföring, produktansvar, konsumenthediter, hemförsäljning, livsmedelsmärkning och leksakers säkerhet. Här pekades på vikten av att varor och tjänster är säkra samt behovet av ett bättre skydd mot oskäliga avtalsvillkor.
I juli 1993 antog kommissionen ett andra konsumentpolitiskt treårspro— gram. I—lär uttalas bl.a. att konsumentinformationen fortfarande är otillräcklig. Man pekar på betydelsen av information för att konsumenter— na skall kunna ta vara på fördelama med den inre marknaden.
Kommissionen anger att man tänker vidta en rad åtgärder för att förbättra märkningen av produkter. Miljömärkning anges särskilt. Andra områden som prioriteras är ett förbättrat konsumentskydd i fråga om finansiella tjänster (t.ex. vid betal— och kreditkortsbetalning och s.k. home banking) samt tvistlösning. I det senare fallet handlar det bl.a. om att skapa former för tvistlösning utanför domstolarna och om möjligheter till grupptalan.
Sekundärlagstiftnin g på konsumentområdet
Genom EES—avtalet och de av riksdagen godkända ändringarna av detta avtal har Sverige införlivat eller åtagit sig att införliva sådan sekundärlag— stiftning på konsumentområdet som har beslutats av EG före den 1 januari 1994.
Regeringen har sålunda i prop. 1991/92:170 om Europeiska ekono- - miska samarbetsområdet redovisat ett drygt 20—tal rättsakter som ingår i denna sekundärlagstiftning. Huvuddelen utgörs av direktiv och återstoden av rekommendationer. Det gäller bl.a. direktiv om pro— duktsäkerhet, marknadsföring och produktinforrnation samt om konsu- mentkrediter och paketresor. Dessa direktiv redovisas i den nänmda propositionens bilaga 2.
I prop. 1993/94:203 Ändringar av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsrådet (EES—avtalet) har regeringen vidare redovisat ytterligare ett antal rättsakter som har antagits inom gemenskapen. I fråga om ett direktiv om oskäliga avtalsvillkor i konsumentförhållanden har i
Prop. 1994/95: 19
179
propositionen-angivits (avsnitt 5) att förslag till anpassning kommer att Prop. 1994/95:19 läggas fram i särskild ordning. Vidare har i propositionen (avsnitt 14) lagts fram lagförslag varigenom ett direktiv om allmän produktsäkerhet, en miljömärkningsförordning samt ett direktiv om hushållsapparaters energiförbrukning införlivas med svensk rätt. Riksdagen har antagit lagförslagen (bet. 1993/94zUU23, rskr. 1993/94:367, SFS 1994:609-61 1).
14.2 Svensk konsumentpolitik i ett medlemskapsperspektiv
Som framgått har man inom EG upprättat konsumentpolitiska hand- lingsprogram med övergripande mål för verksamheten på konsumentom— rådet. Vidare innehäller enhetsakten en allmän konsumentpolitisk deklaration. Slutligen har en uttrycklig rättslig grund skapats genom artikel 129a i Romfördraget för en vidareutveckling av konsument- politiska åtgärder inom EG.
De närmaste motsvarigheterna i sverige till handlingsprogrammen och deklarationerna inom EG har hittills utgjorts av 1972 och 1986 års riksdagsbeslut om konsumentpolitiken. Inom regeringskansliet bereds för närvarande ett förslag till nya mål och prioriteringar för konsument— politiken. De förutses ansluta väl till handlingsprogrammen och deklarationerna. I linje med den svenska utvecklingen och traditionen har konsumentpolitiken i Sverige ett bredare täckningsområde. Bakgrunden framgår av vad som sägs om skillnaderna och likheterna mellan Sverige och EG på konsumentområdet.
Den statliga konsumentpolitiken i Sverige har en lång tradition. Den kan föras tillbaka ända till 1940—talet, då en statlig verksamhet på området sattes igång och de första institutionerna inrättades. Viktiga medel i konsumentpolitiken har varit bl.a. inrättande av särskilda konsumentorgan, lagstiftning. rådgivning och information, undersökning— ar, testningar och provningar samt reklamationsvcrksamhet.
Allmänt kan sägas att konsumentpolitiken i Sverige har en längre tradition än den i EG och att den har varit mera välutvecklad här. De institutionella formerna för att ta tillvara konsumentpolitiken — t.ex. genom särskilda organ som Konsumentombudmannen (KO), Konsument— verket, Marknadsdomstolen och Allmänna reklamationsnämnden — har inte några motsvarigheter på gemenskapsnivå. och EG har hittills heller inte ställt några mera konkreta krav på att särskilda konsumentpolitiska organ skall inrättas i medlemsländerna. En början till en utveckling åt det hållet ligger dock i att det i olika rättsakter på konsumentområdet från senare år ställs krav på att det flIlIlS nationella organ som skall kunna ingripa med säljförbud m.m. mot farliga produkter (det. gäller t.ex. i direktiven om leksakers säkerhet, om generell produktsäkerhet och om farliga livsmedelsimitationer). Men det år i och för sig inget i de berörda direktiven som hindrar att en sådan uppgift anförtros organ med också andra än konsumentvårdande uppgifter, t.ex. de allmänna domstolarna. Avsaknaden av regler av det slag som har berörts har vidare inte hindrat att olika konsumentrnyndigheter med uppgifter liknande exempelvis Konsumentverkets finns i vissa av EU:s medlemsländer. bl.a. Danmark.
180
Frankrike och Storbritannien.
Som tidigare har sagts har tempot i utvecklingen mot ett mera kvalificerat konsumentskydd inom EU ökat under de senaste åren. På flera områden har konsumentskyddet inom EU närmat sig och kommit i kapp det i Sverige och övriga Norden. Konsumentskyddet i Danmark, Finland, Norge och Sverige har i stora stycken utvecklats parallellt och inte sällan inom ramen för ett nordiskt samarbete, bl.a. under Nordiska ministerrådet. Den omständigheten att åtskilliga lagar på konsument- skyddets område har fått justeras — och vissa nya införas — till förmån för konsumentintresset med anledning av EES—avtalet och tilläggsavtalet illustrerar att konsumentskyddet inom EU på vissa områden också har kunnat gå längre än i Sverige. Som ett exempel kan nämnas den nya lagen om paketresor och den nya lagen om leksakers säkerhet, som inte tidigare har haft någon lagstifmingsmässig motsvarighet här.
När det gäller lagstiftning på konsumentområdet finns det skäl att peka på de grundläggande skillnader som finns mellan rättsakter som berör produktsäkerhet och annan produktutformning, å ena sidan, och sådana som gäller konsumenternas ekonomiska och rättsliga intressen å den andra. Rättsakter av det förstnämnda slaget har i allmänhet inte bara ett konsumentskyddssyfte. De avser också att främja den fria rörligheten av varor genom att ställa upp gemensamma produktnormer m.m. Det innebär att de angivna normerna skall tillämpas inom hela gemenskapen och att nationella avvikelser i princip inte tillåts. Annorlunda förhåller det sig med de rättsakter som reglerar konsumenternas ekonomiska eller rättsliga skydd. exempelvis om marknadsföring, hemförsäljning, konsumentkrediter och produktansvar. De har i allmänhet s.k. mini- mikaraktär, vilket innebär att varje medlemsstat måste säkerställa att konsumenterna får åtnjuta minst det skydd som anges i rättsakten i fråga. Det är dock inget som hindrar att staten i fråga utsträcker konsument- skyddet ännu längre.
Det finns nationella regler om konsumenternas ekonomiska och rättsliga skydd som helt saknar motsvarighet på gemenskapsnivå. Ett sådant områdena är kontraktsrätten. Det är bara i ett fåtal situationer som avtalsförhållandet mellan en konsument och en näringsidkare regleras i rättsakter på gemenskapsnivå. Som exempel på områden där avtalsnor— mer finns för speciella frågeställningar kan nämnas konsumentkrediter, hemförsäljning och paketresor. Genom det tidigare nämnda direktivet om oskäliga avtalsvillkor införs vidare inom EU vissa generella principer om avtalstolkning och otillåtna avtalsvillkor i konsumentavtal. som i allt väsentligt redan har en motsvarighet i svensk rätt. Vidare bereds inom EG nya rättsakter för särskilda avtalstyper som distansförsäljning och s.k. time—share. Men ännu saknas inom EU gemenskapslagstiftning som motsvarar den generella civilrättsliga lagstiftning som finns i Sverige och i vissa andra europeiska länder om konsumentköp, konsumenttjänster och konsumentförsäkring. Dock kan en utveckling skönjas också här, manifesterad bl.a. genom en av EG—kommissionen nyligen publicerad rapport (s.k. grönbok) om köprättsliga garantier m.m.
Sannnanfattningsvis kommer ett medlemskap i EU att innebära att Sverige fullt ut och aktivt kan medverka i och påverka utvecklingen av
Prop. 1994/95: 19
181
konsumentpolitiken inom gemenskapen i linje med de värderingar som ligger till grund för konsumentpolitiken i Sverige. 1 den proposition om den framtida svenska konsumentpolitiken som för närvarande förbereds i regeringskansliet kommer konsekvenserna av ett EU—medlemskap att ytterligare belysas. En grundläggande utgångspunkt är att konsument— skyddet oekså i framtiden skall ges hög prioritet och att Sverige inom ramen för ett medlemskap aktivt skall verka för detta inom EU. Detta är också en uppfattning som har förts fram av de remissinstanser som har uttalat sig om konsumentpolitiken, däribland Konsumentverket, Konsu- mentberedningen och KF.
Avgränsningen mellan det konsumentpolitiska området och andra politikområden är inte entydig. Sålunda är en del lagstiftning på områden som avser livsmedel, läkemedel och kemikalier av stor betydelse från konsumentsynpunkt även om den administreras av särskilda myndigheter. Ett annat exempel är miljömärkningsfrågorna, som i Sverige hänförs till såväl det konsumentpolitiska som miljöpolitiska området. En heltäckande bild kan därför endast fås genom att man lägger flera politikområden bredvid varandra.
Prop. 1994/95: 19
15 Utbildning, forskning och utveclding
Regeringens bedömning: Investeringar i utbildning, forskning och utveckling är investeringar i långsiktigt användbar kunskap. Inom dessa områden strävar regeringen mot ökad kvalitet, ökad inter— nationalisering och ökad rörlighet för såväl kunskap som kunskaps- bärande människor. Detta är nödvändigt om kompetensnivån i Sverige skall bli konkurrenskraftig internationellt sett. Samverkan och utbyte med omvärlden måste därför vara ett naturligt inslag i all utbildning och forskning. De möjligheter till medverkan i internationella nätverk, projekt och utbytesprogram som Sveriges deltagande i EG-samarbetet erbjuder är av mycket stor betydelse därvidlag.
Genom EES—avtalet här väsentliga delar av EG:s utbildnings— och forskningsverksamhet öppnats för Sverige. Det är dock först vid ett medlemskap i EU som Sverige kan delta i samtliga de aktiviteter som ingår i EG:s arbete inom dessa områden och medverka i utformningen av den gemensamma utbildnings— och forsknings- politiken.
Vid en svensk anslutning till EU ökar behovet av kvalificerade tolkar och översättare på både kortare och längre sikt. Detta gäller främst inom EU:s organ i andra länder men även inom departement och statliga myndigheter i Sverige. Utöver de åtgärder regeringen redan vidtagit för budgetåren 1993/94 och 1994/95 kommer resurser att krävas för långsiktig planering och utbyggnad av utbildningarna för tolkar och översättare.
15.1 Samarbetet inorn utbildningsområdet
15.1.1 Utbildningssamarbetet inom EG
l Europeiska unionen tillhör utbildningssystemens organisation och innehåll medlemsstaternas nationella kompetensområde och det finns ingen strävan att harmonisera medlemsländernas lagstiftning i dessa avseenden. Däremot ger EG-rätten gemenskapen stöd för åtgärder för att främja samarbete mellan medlemsländerna i olika frågor med anknytning till utbildningsområdet, befogenheter som utökats genom Maastrichtför— draget. De övergripande målen för utbildningssamarbetet är att höja kompetensen hos medborgarna i medlemsländerna, att skapa en europeisk dimension i all utbildning samt att avlägsna hinder för människors fria rörlighet.
Romfördraget gav ursprungligen i artikel 128 gemenskapen befogenhet att fastställa allmänna principer för en gemensam politik på yrkesut- bildningsområdet. Vidare gav artikel 57 förutsättningar för utfärdande av direktiv om ömsesidigt erkännande av examens—, utbildnings— och andra behörighetsbevis. EG:s arbete med dessa frågor har huvudsakligen
Prop. 1994/95: 19
183
utvecklats under den senaste tjugoårsperioden och därvid även kommit att få en vidare innebörd än vad Romfördraget anger.
En utgångspunkt för denna utveckling har varit den resolution som EG:s utbildningsministrar antog år 1976 om ett gemensamt åtgärds- program för utbildningsområdet. Genom olika utslag i EG—domstolen, framför allt målet 24/86 Blaizot [1988] ECR s. 379 och målet 293/83 Gravier [1985] ECR 5.593, har också begreppet yrkesutbildning i artikel 128 i Romfördraget kommit att utvidgas till att omfatta praktiskt taget all högre utbildning och därmed möjliggjort gemensamma åtgärder inom detta område. Vidare har sedan 1980—talets mitt fiera medlemsländer under sina ordförandeskapsperioder verkat för ökade EG—insatser inom utbildningsområdet i stort. Därmed har bl.a. ett antal pilotprojekt och andra utvecklingsåtgärder kunnat genomföras även på skolområdet.
Det är dock först genom Maastrichtfördraget som samarbete inom utbildningsområdet som helhet blivit ett samarbetsområde för EG. I den nya artikel 126 i Romfördraget ges gemenskapen befogenhet att inom skola och högre utbildning "bidra till utvecklingen av utbildning av god kvalitet genom att främja samarbetet mellan medlemsstater Detta skall bl.a. ske genom främjande av den europeiska dimensionen i undervisningen, studerandes och lärares rörlighet samt informations— och erfarenhetsutbyte i utbildningsfrågor. I artikel 127 specificeras och utvidgas EG:s möjligheter till samarbetsåtgärder på yrkesutbildningsom- rådet. Gemenskapen ges uttryckligt stöd för att genomföra en gemensam yrkesutbildningspolitik som skall stödja och komplettera medlemsländer- nas egna insatser. Målet för de gemensamma insatserna skall bl.a. vara att förbättra yrkesutbildningen på alla nivåer och underlätta tillträde till denna samt att underlätta inträde på arbetsmarknaden och anpassning till industriella förändringar. I båda artiklarna betonas att gemenskapens åtgärder endast skall stödja och komplettera medlemsländernas egna åtgärder.
Som en följd av 1976 års resolution inrättades år 1978 studiebesökspro— grammet Arion, som vänder sig till experter inom utbildningsområdet, och år 1980 nätverket Eurydice, som ger information om utbildnings- politik och system i medlemsländerna samt om gemenskapens arbete med utbildningsfrågor. Informations— och erfarenhetsutbyte är också en uppgift för Cedefop, EG:s centrum för utveckling av yrkesutbildning, som etablerades genom beslut av rådet-år 1975. .
Sedan andra hälften av 1980—talet har kärnan i EG:s utbildnings- verksamhet utgjorts av följande program, som syftar till att kvantitativt och kvalitativt utveckla den yrkesinriktade och högre utbildningen och stärka den europeiska samhörigheten genom stöd till rörlighet och utbyten mellan medlemsländerna, gemensamma utvecklingsprojekt och etablering av nätverk och partnerskap:
Comet! (1986—94), som syftar till att främja samverkan mellan universitet och näringsliv och förbättra kvaliteten i grund— och vidareut- bildningen inom det tekniska området. Målgrupperna är dels studenter och nyutexaminerade, dels anställda inom företag samt universitet och högskolor. Stöd utgår bl.a. till regionala eller sektorsanknuma nätverk för samarbete mellan företag, universitet och högskolor samt till praktik-
Prop. 1994/95: 19
184
platser i utländska företag.
Erasmus (1987—), som främjar samarbete och utbyten mellan universitet och högskolor genom stöd till nätverk för student— och lärarutbyte. Målet är att 10% av alla studerande i eftergymnasial utbildning skall ha studerat utomlands genom Erasmus.
Petra (1988—94), vars övergripande mål är att förbättra den grund— läggande yrkesutbildningen och stödja medlemsstaternas insatser för att garantera att alla ungdomar som så önskar efter avslutad obligatorisk skolgång får ett, eller om möjligt två eller flera, års yrkesutbildning. Genom programmet får ungdomar i åldrarna 16—28 år, som genomgår yrkessutbildning eller är yrkesverksamma, möjlighet att studera eller praktisera utomlands.
Iris (1988—93). som syftat till att genom stöd till europeiska nätverk öka kvinnors möjligheter att få tillgång till yrkesutbildning.
Eurotecnet (1990—94), som genom utvecklingsprojekt och utbytespro- gram skall utveckla yrkesutbildning i ansluming till teknologiska förändringar och den tekniska utvecklingens inverkan på sysselsättning, arbetsorganisation och kvalifikationskrav.
Lingua (1990—94), som främjar flerspråkighet inom gemenskapen genom förbättrad undervisning inom högre utbildning. yrkesutbildning och arbetsliv. Genom Lingua ges även studerande och lärare tillfälle att läsa språk i ett annat EU—land, bl.a. inom ramen för ett samarbete med Erasmus— och Comettprogrammen.
Rimpus (1990—94), som utgör en del av EG:s biståndsprogram för Öst— och Centraleuropa, Phare. Programmet avser samarbete inom den högre utbildningen motsvarande Comett, Erasmus och Lingua.
Force (1991-94), som skall bidra till att utveckla den yrkesinriktade fortbildningen och vidareutbildningen i EG. framför allt personalut- bildningen i små och medelstora företag. Force skall också främja en samsyn och gemensamma åtgärder från medlemsstaternas sida inom kompetensutvecklingsområdet. I programmet medverkar företag och utbildningsanordnare, men även myndigheter och arbetsmarknadens parter.
Framför allt inom Comett, men även inom Force och Eurotecnet. samarbetar man med fiera av EG:s forsknings— och utvecklingsprogram. Samverkan sker också mellan de yrkesinriktade utbildningsprogrammen och de olika slag av kompetensutvecklingsprojekt som ingår i de social- och arbetsmarknadspolitiska stödåtgärder som finansieras genom Strukturfonderna. De senare avser genomförande av utbildning för grupper som drabbats av strukturomvandling eller av andra skäl, exempelvis handikapp, är eftersatta på arbetsmarknaden.
Med utgångspunkt i den nya ansatsen i Maastrichtfördraget föreslog EG-—kommissionen i december 1993 och februari 1994 att Comett, Erasmus, Petra, Eurotecnet, Lingua och Force skall ersättas av två huvudprogram, kallade Socrates och Leonardo da Vinci. Socrates inriktas på skola och högre utbildning och skall bl.a. omfatta nuvarande verksamhet i Erasmusprogrammet samt Eurydice och Arion. Leonardo avser yrkesutbildning och bygger vidare på arbetsformer och resultat i program som Comett, Eurotecnet, Force Och Petra. I båda programmen
Prop. 1994/95:19
185
kommer huvudteman att vara utveckling av den europeiska dimensionen, kvalitetssäkring och förnyelse genom stöd till sarnverkansprojekt, utbyten och information. Vidare ingår distansutbildning och element från Linguaprogrammet. Enligt kommissionens förslag skall programmen genomföras under en femårsperiod med början är 1995.
En annan betydelsefull gren av EG:s utbildningsverksamhet är arbetet med att uppnå ömsesidigt erkännande av examina. De två s.k. generella utbildningsdirektiv som finns inom detta område (89/48/EEG och 92/51/EEG) syftar till att säkerställa att ett examensbevis från ett medlemsland accepteras av andra medlemsländer och därmed till att undanröja nationella juridiska hinder för att utöva ett visst yrke som kan hämma människors fria rörlighet över nationsgränserna.
15.1.2 Konsekvenser för Sverige av EES—avtalet
Fram till EES—avtalets ikraftträdande ägde Sveriges utbildningssamarbete med EG rum inom ramen för två bilaterala avtal, ett om deltagande i Comettprogrammet fr.o.m. den 1 januari 1990 och ett om deltagande i Erasmusprogrammet fr.o.m. den 1 januari 1992. Som beskrivits i årets budgetproposition (prop. 1993/94:100 bil. 9) utvidgas samarbetet kraftigt genom EES—avtalet.
Sedan den 1 januari 1994 deltar Sverige således i Eurydice och Arion och kommer under år 1994 att börja medverka i Cedefops arbete. sedan ett samarbetsavtal mellan Cedefop och resp. EFTA—land godkänts. Genom EES—avtalet har Sverige rätt att få information och avge yttranden om EG:s åtgärder inom utbildningsområdet, att delta i möten och kommittéer under kommissionen samt att utse egna experter för medverkan i exempelvis programplanering. Deltagandet i Comett och Erasmus liksom i Eurydice och Arion sker nu på i stort sett samma villkor som gäller för EU—Iänderna.
Fr.o.m. den 1 januari 1995 öppnas alla EG:s utbildningsprogram som då pågår eller har beslutats för Sverige. Sverige kommer därmed att från starten kunna medverka i de nya programmen Socrates och Leonardo. Förberedelserna för det svenska programdeltagandet — som kommer att beröra såväl departement och myndigheter som utbildningsanordnare, organisationer, företag m.fl. — pågår inom Utbildningsdepartementet.
I EESeorganisationen har under våren 1994 en särskild arbetsgrupp för utbildnings— och ungdomsfrågor inrättats, gemensam för EFTA— och EU—länderna och med EG—kommissionen som ordförande. Inom ramen för detta samarbete har en särskild överenskommelse träffats, som fr.o.m. år 1995 skall möjliggöra svenskt deltagande även i pilotprojekt och annat utvecklingsarbete som genomförs utanför utbildnings- programmen.
Innebörden för svenskt vidkommande av EG:s generella utbildnings- direktiv samt de bestämmelser avseende personers rörlighet som omfattas av EES—avtalet har tidigare redovisats för riksdagen. Med anledning härav har riksdagen bl.a. år 1993 godkänt ändring av skollagen (1985:1100) (prop. 1992/93:100 bil. 9, bet. 1992/93zUbU11, rskr.
Prop. 1994/95: 19
186
1992/93:274, SFS 1993:326) avseende krav för anställning som lärare i det svenska skolväsendet. Därmed är nu även lärare med utbildning från andra EFTA—länder samt EU—ländema behöriga för tillsvidareanställning i den svenska offentliga skolan. Vidare har riksdagen år 1994 godkänt ändringar av studiestödslagen ('1973z349) och lagen (198321030) om särskilt vuxenstudiestöd (prop. 1993/94:100 bil. 9, bet. 1993/94: SfU:13, rskr. 1993/941281 SFS 19942357-358). Ändringarna innebär att utländska medborgare som har rätt till sociala förmåner i Sverige enligt EES—avt- alet skall jämställas med svenska medborgare när det gäller rätt till studiestöd.
15.1.3 Medlemskapets innebörd
Utbildning tillmäts i EU mycket stor betydelse för en gynnsam utveckling såväl inom gemenskapen som i Europa i stort och utbildningsfrågoma utgör därför en central punkt på dagordningen för EG—arbetet. Detta har senast visats i kommissionens vitbok av år 1993 om tillväxt, konkurrens- kraft och sysselsättning och den pågående uppföljningen av denna (angående vitboken se avsnitt 30 Ekonomiskt och monetärt samarbete). EES—avtalet ger Sverige möjlighet att delta i stora delar av den ut— bildningsverksamhet som EG beslutar att genomföra men detta sker på EG:s villkor. Det är endast som medlem i EU som Sverige kan driva för landet angelägna önskmål om EG—samarbetets inriktning och utformning.
Den viktigaste konsekvensen av medlemskap för svensk utbildning är därför att Sverige kommer med i de organ som beslutar i utbildnings- politiska frågor. I rådet beslutar utbildningsministrarna om frågor som gäller allmän utbildning och arbetsmarknadsministrarna om yrkesut- bildningsområdet. Rådgivande och beredande grupper under rådet och Coreper är utbildningskommittén resp. den sociala arbetsgruppen. I parlamentet bereds utbildningsfrågor av utskottet för kultur, ungdoms- frågor, utbildning och media samt utskottet för social— och arbets- marknadspolitiska frågor. Vid beslut som grundar sig på Romfördragets artiklar 126 och 127 krävs samråd med Ekonomiska och sociala kommittén, avseende artikel 126 även med den regionala kommittén.
Det är också först vid medlemskap som Sverige blir delaktigt i alla de åtgärder som EG vidtar inom utbildningsområdet. Då öppnas även utbildningsprojekt inom ramen för strukturfondema samt program för samarbete mellan EG och tredje länder som Medcampus. vilket avser Studentutbyte med USA, och Tempusprogrammet.
Vidare innebär medlemskapet en garanti för att svenska medborgare som vill studera vid universitet eller högskola i ett EU—Iand inte kommer att diskrimineras i förhållande till studenter från EU—länderna. EES—avt- alet innehåller ett uttryckligt undantag från likabehandlingsprincipen när det gäller terminsavgifter för högre studier, vilket kan medföra extra kostnader för studenter från EFTA—ländema om 50 000 kronor per år eller mera. EU—medlemskap är därför av särskild vikt för svenska studerandes möjligheter att fritt välja var de vill förlägga sina högre studier.
Prop. 1994/95: 19
187
Remissinstansema: Remissinstansema har inte framställt några invändningar och anför i huvudsak att ett medlemskap skulle innebära att Sverige får möjlighet till ett reellt infiytande på besluten.
15.2 Samarbete inom forskning och utveclding
15.2.1 FoU—samarbetet inom EG
Redan på 1950—talet inleddes gemenskapernas forskning, inom Europeis- ka kol— och stålgemenskapen och inom Euratom. Inom Euratom byggdes gradvis upp laboratorier som nu verkar under namnet Joint Research Centre (JRC). Dessa laboratorier utför forskning inom fiera områden, numera huvudsakligen med andra mål än kärnenergi, exempelvis materialteknik, miljöteknik, fjärranalys m.m.
Den ekonomiska gemenskapens intresse för FoU manifesterades genom initiativet till samarbetsprogrammet European Co—operarion in the Field of Scienrijie and Technical Research, COST, där Sverige deltagit sedan starten 1971. Målet för detta program, liksom för merparten av de efterföljande FoU—aktiviteterna, är att genom stöd till FoU—samarbete stärka den europeiska industrins konkurrenskraft. I samma anda startades år 1985 på franskt initiativ det industriellt orienterade samarbetspro- grammet Eureka som också får visst stöd av EG.
Flertalet av EG:s olika FoU—aktiviteter samlas sedan år 1984 i ramprogram vilka i sin tur består av olika specifika särprogram. EG:s nu löpande tredje ramprogram (1990—94) omfattar 15 specifika särprogram, de fiesta med industriell konkurrenskraft som huvudsakligt mål. De budgetrnässigt största särprogrammen gäller informationsteknologi, industri— och materialteknik, mänskligt kapital och rörlighet, fusionsener— giforskning samt kommunikationsteknologi. De övriga programmen gäller telematiksystem, mät— och provteknik, miljöteknologi, marinteknik, bioteknologi, agroindustri, biomedicin, u—landsteknologi, icke—nukleär energi samt kärnenergisäkerhet. Den totala budgeten för ramprogrammet, som sträcker sig över fem år. är 6,6 miljarder ecu.
EG—samarbetet lämpar sig för s.k. konkurrensneutral FoU." Flera särprogram kombinerar de industriella målen med vetenskapliga och samhälleliga mål. Grundforskning inkluderas om den behövs för att nå de uppsatta målen.
I artikel 13OF i Romfördraget som trädde i kraft år 1993. anges gemenskapens mål för forskning och teknisk utveckling vara att stärka den vetenskapliga och teknologiska grunden för europeisk industri samt att främja forskningsinsatser som anses nödvändiga enligt andra kapitel i fördraget (s.k. sektorsforskning). I fördraget förutsätts att gemenskapen endast engagerar sig om målen för verksamheten inte kan uppnås av medlemsländerna själva.
Det fjärde ramprogrammet (1994—98) har utarbetats mot denna bakgrund. Rådet och parlamentet har kommit överens om dess huvudin- riktningar och totala omfattning: 12,3 miljarder ecu samt ett eventuellt tillägg på 0,7 miljarder ecu för beslut är 1996. Kommissionen har också
Prop. 1994/95:19
188
lagt förslag om särprogrammen och deras innehåll. Den stora bud- getökningen motiveras till väsentlig del med att ett fiertal aktiviteter som låg utanför det tredje ramprogrammet nu har förts in i det fjärde.
Det fjärde ramprogrammet har organiserats i fyra s.k. aktiviteter. Aktivitet 1 inrymmer, i vidareutvecklad form, fiertalet av de särprogram som fanns med i det tredje ramprogrammet. Särprogrammen ryms under huvudrubrikerna Informations— och konununikationsteknologier. Industriella teknologier, Miljö, Livsvetenskaper m.m. samt Energiforsk— ning. Vidare finns inom aktivitet 1 de nya särprogrammen Riktad socioekonomisk forskning samt Transportforskning.
Ett särskilt paket (aktivitet 2) planeras för internationell samverkan, främst med Östeuropeiska länder och u—länder och ett annat (aktivitet 3) för att stödja spridning och nyttiggörande av forskningsresultat. Aktivitet 4 innehåller verksamhet av samma karaktär som den som inom det tredje ramprogrammet drivs under rubriken Human Capital and Mobility. Den avses främst stimulera etablering av nätverk och stöd till forskares rörlighet. Möjligheterna att stimulera små och medelstora företag skall beaktas i alla program.
Det fjärde rarnprogrammets forskningsverksamhet kommer sannolikt inte igång förrän i början av år 1995.
EG:s forskningssamarbete bedrivs i olika former:
— forskning i egna laboratorier. JRC — gemensamma verksamheter där EG tillsammans med medlems-
länderna går ihop om att finansiera stora projekt, exempelvis fusionsforskningen vid JET—anläggningen i England
— den inom ramprogrammen vanligaste formen, nämligen forskning
som genomförs som samarbetsprojekt med partner från fiera länder och där EG betalar del av projektkostnaden från sin budget för programmet i fråga. Vanligtvis får industriföretag och institut stöd med 50% medan högskolor kan få stöd för tillkommande kostnader (marginal cost) som är förknippade med ett projekt, samt — samverkansprogram där EG bara svarar för-samordningskosmader
medan varje deltagare finansierar sina kostnader i sitt hemland.
Vid sidan av de dominerande budgetposterna för EG:s jordbruks- och regionalpolitik, är FoU en av de största. Den utgör ca 4% av
totalbudgeten.
I Maastrichtfördragets anda förbereds nu från EG:s sida åtgärder för att söka åstadkomma en harmonisering av medlemsländernas FoU—poli- tik.
Industriell forskning och utveckling
Gemenskapens FoU har alltsedan starten av ramprogrammen i början av 1980—talet haft tydliga industripolitiska motiv. Europas beroende av USA och Japan på det informationstekniska området var ett problem liksom den eftersatta tekniska utvecklingen i stora delar av tillverkningsindustrin. Forskningen i EG—länderna var starkt fragmenterad och kopplingarna mellan forskning och industri var Svaga. Gemensamma FoU—program
Prop. 1994/95: 19
189
inom speciellt industriellt strategiska områden bedömdes vara ett botemedel mot Europas svaga position. Stora insatser på program inom informationsteknologi, telekommunikation och industriella teknologier gjordes därför. Utmärkande för dessa program är att samarbete mellan företag och forskningsinstitutioner är vanligt förekommande. Företagens medverkan är också av vital betydelse i programmen för miljö, bioteknik och jordbruksindustriell forskning. Dessa områden har stor potential för industriell tillväxt vid sidan av andra mål såsom förbättrad miljö och livskvalitet. Europas större företag har bildat betydelsefulla nätverk genom sin samverkan i FoU—programmen och säkrar därmed sitt inflytande på teknikutveckling och standardisering inom EU.
De små och medelstora företagen bedöms inom EU besitta den stora tillväxtpotentialen. Därför görs nu stora ansträngningar att i ökad utsträckning få med dessa i FoU—programmen vilket kan främja deras möjlighet att växa.
EG:s fjärde ramprogram har ett markerat industristrategiskt innehåll. Programmen för informationsteknologi, telematik, telekommunikation, industri— och materialteknologier, standardisering, mätning och provning, energiforskning samt marin teknik får sammantagna en budget för femårsperioden på 6,4 miljarder ecu. Mekanismema för spridning och exploatering av forskningsresultat förstärks liksom stimulansåtgärdema för små och medelstora företag.
Informationsteknologiprogrannnet (1 911 miljoner ecu) omfattar bl.a. utveckling av teknik för användarvänlig programvara, multimediateknik, utveckling av komponenter. integrerade ”mikrosystem”, platta bild- skärmar, minnessystem, periferiutrustning m.m. Programmet ger möjlighet att stödja långsiktiga industriprojekt med stor risk men också stor industriell potential om de lyckas.
Inom kommunikationsteknologiprogrammet (630 miljoner ecu) utvecklas teknik för bredbandsnät för tele—, data— och bildkommunika- tion. Inom det fjärde ramprogrammet inkluderas mer användarinriktad FoU såsom utveckling av tjänster för multimedia och mobila kommunika— tionsnät, utveckling av säkerhet och kvalitet i kommunikationssystem sarnt tillämpningsexperiment med nya tjänster.
Telematikprogrammet (843 miljoner ecu) inriktas mot tillämpningar och europeisk standardisering. Det gäller utveckling av ny informationsstruk- tur för offentlig service inom transporter, hälsovård och administration, kunskapsöverföring för forskning, undervisning och biblioteksväsen. Vidare inriktas verksamheten mot förbättrad livskvalitet för äldre och handikappade, distansarbete i glesbygd samt en förberedande insats på miljöområdet.
Programmet för industri— och materialteknologier ( I 623 miljoner ecu) arbetar tvärsektoriellt och multidisciplinärt för att förbättra industrins produktivitet, säkerhet och organisation. Projekten skall också stimulera innovationer genom utveckling av avancerade material. Stor vikt läggs vid projektens sysselsättnings— och miljöaspekter
Energiforskningsprogrannnet omfattar en icke—nukleär del (967 miljoner ecu) vars syften är att reducera utsläpp genom förbättrad omvandling och användning av energi samt att införa förnybara
Prop. 1994/95: 19
190
energikällor i det europeiska energisystemet. Projekten rör förbättrad förbränning och förgasning av kol, bränsleceller, avancerade batterier, vätgasenergi, biomassa, fotovoltaiska system, vindkraft, solkraft, etc.
Konmumikatiomforskning
Samarbete inom transport— och kommunikationsforskning förekommer inom många direktoratsområden och särprogram.
FoU med inriktning mot transport och kommunikation återfinns således inom särprogrammen för informationsteknologi, kommunikations— teknologi, telematik, energiforskning samt industri— och materialteknik.
Genom Maastrichtavtalet har målsättningen för EG:s forskning och utveckling vidgats avsevärt. Det ursprungliga syftet att förbättra Europas industriella konkurrenskraft har nu kompletterats med målen att exploatera den inre marknadens fördelar samt att tillfredsställa samhällets behov av en hållbar utveckling och en förbättrad livskvalitet. Förändring— en innebär att transport— och kommunikationspolitiskt motiverad FOU blir en mer betydelsefull beståndsdel i det fjärde ramprogrammet. Samtidigt sker en allmän tyngdpunktsförskjutning från industripolitiskt motiverad FoU till övrig sektorsforskning.
Ett särskilt särprogram för transportforskning har inrättats inom ramen för det fjärde ramprogrammet. Målsättningen är att analysera trans— porternas roll i förverkligandet av den inre marknaden, att öka effektivi— teten i alla transportslag och att integrera dem i ett sammanhängande och mångsidigt europeiskt nätverk. Programmet är uppdelat i dels en strategidel som rör bl.a. planeringsmetoder och analyser av trans— portefterfrågan, dels en del som handlar om utveckling av s.k. generiska teknologier inom olika transportgrenar. Det specifika särprogrammet Transportforskning har för ramprogramperioden en budget omfattande 240 miljoner ecu.
Forskning inom de areella näringarna
Det första lantbruksprogrammet beslutades år 1975, omfattade åren 1976— 78 och hade en total budget på 10,3 miljarder ecu. I det fjärde rampro- grammet är forskning inom de areella näringarna organiserad i delpro- grammet lantbruk och fiske (684 miljoner ecu). Programmet omfattar forskning inom jordbruk, trädgårdsbruk. skogsbruk, livsmedel, fiske, vattenbruk samt landsbygdsutveckling. Det överordnade målet för forskningen inom området är att skapa en vetenskapligt stark forsknings- grund för en konkurrenskraftig, effektiv samt hållbar produktion, att stödja den gemensamma EU—politiken inom området och att svara för samhällets behov av sunda livsmedel och andra bioråvaror som produce- rats med minimal miljöpåverkan. Programmet syftar till att underlätta utvecklingen av biologiska råvaror till nya förbättrade livsmedel och andra produkter samt att stimulera utvecklingen av miljösäkra produkter och processer inom området. Forskningen skall också omfatta sociala och ekonomiska frågor för landsbygd och kustsamhälle.
Prop. 1994/95: 19
191
Miljöforskning
Miljöforskningen har kommit att utgöra en allt större del av EG:s forskningsbudget, såväl inom det särskilda programmet Miljö (Environ— ment) som i fiera av de övriga forskningsprogrammen. Miljöforsknings— prograrnrnet inom EU har ett vidare tillämpningsområde än den svenska miljöforskningen. Programmet skall ge kunskaper och underlag för EG:s femte miljöpolitiska handlingsprogram och inriktas på forskning för en hållbar utveckling.
Särskild vikt läggs bl.a. vid de globala miljöförändringama där en samordning mellan gemensamma och nationella insatser eftersträvas. Inom FoU—området rör det sig främst om instrumentutveckling. särskilt på det marina området, samt övervakning och bevakning med hjälp av satellitdata. För att påverka industriell verksamhet och materialval i miljövänlig riktning kommer ett samarbete att ske i särprogramemt för industri— och materialteknologi. För miljöforskning avdelas ca en miljard ecu i det fjärde ramprogrammet.
15 .2.2 Sveriges deltagande i FoU—samarbetet
Alltsedan 1950—talet har Sverige ställt sig positivt till och deltagit i gemenskapernas FoU—samarbete då tillfälle givits. Undantagen är främst det allmänna stödet till JRC:s verksamhet och vissa delar av programmen för kärnenergiforskning, som Sverige valt att stå utanför.
Verklig bredd har det svenska deltagandet fått sedan 1970—talet i och med att COST—programmen startades. Bland andra verksamheter kan särskilt nämnas fusionsområdet där en mycket stor andel av den svenska forskningen ingår i ett europeiskt samarbete.
I det andra ramprogrammet (1987—90) deltog Sverige på programnivå i ett antal särprogram efter särskilda bilaterala avtal för varje särprogram. Sverige bidrog till respektive särprograms budget och svenska forskare och företag Imnde söka bidrag hos EG—kommissionen.
Det svenska deltagandet i det tredje ramprogrammet (1990—94) har däremot skett på projektnivå. Det innebär att projekt med svenskt deltagande sänts till EG—kommissionen för godkännande inom särpro- grammets utvärderingspaneler och programkommittéer. Om projektet sedan godkänts av EG—kommissionen har de svenska deltagarna fått ansöka om finansiering i Sverige.
Sålunda har under år 1993 totalt ca 350 miljoner kronor utdelats från olika anslagsbeviljande statliga organ för deltagande i FoU—samarbete med EG. Detta kan jämföras med statens stöd till FoU inom motsvarande teknik— och vetenskapsområden om totalt ca 8 miljarder kronor. Mer än hälften av stödet till FoU—samarbete med EG har utdelats av Närings— och teknikutvecklingsverket. Övriga finansiärer är främst Naturvetenska— pliga forskningsrådet, Statens naturvårdsverk, Skogs— och jordbrukets forskningsråd. Medicinska forskningsrådet samt Styrelsen för u—landsfor- skning.
Av det svenska statliga stödet går ungefär 40% till industriföretag. 40% till universitet och högskolor samt 20% till industriforskningsinstitut.
Prop. 1994/95:19
192
EES—avtalet innebär att Sverige från den 1 januari 1994 får delta utan rösträtt i alla rådgivande grupper till EG—kommissionen i övergripande FoU—frågor och i projektfrågor samt i ledningsgrupper för särprogram- men. Det innebär också att Sverige deltar i hela ramprogrammet på programnivå, utom när det gäller programmen för kärnenergisäkerhet och för fusion där samarbetet även i fortsättningen kommer att regleras genom bilaterala avtal mellan Sverige och EG. Sveriges bidrag till EG:s budget för de olika särprogrammen har hittills finansierats från anslag som disponeras av mest berörda myndigheter.
För att få tillgång till medel ur EG:s ramprogrambudget måste svenska forskare och företag skaffa sig samarbetspartner i Europa och söka projektfinansiering hos EG—kommissionen. Utvecklingen av EG—samarb- etet medför att en ökande andel av svensk forskning och utveckling kommer att ske i internationell samverkan.
EES—avtalet medför förändringar även för forskningsfinansierande statliga organ. För varje särprogram har en myndighet utsetts som ansvarar för att aktuella och potentiella deltagare får stöd och god information om EG—samarbetets möjligheter. Normalt är kontaktrnän från de ansvariga myndigheterna också svenska representanter i lednings- kommittéerna för respektive särprogram.
Rådet för FoU—samarbete med EG bildades år 1992 för samordning och samverkan mellan ansvariga myndigheter och som en central svensk kontaktpunkt för information om FoU—samarbetet.
Sverige deltar genom EES—avtalet i EG:s agroindustriella forsknings- program AIR som ingår i det tredje ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling. Programmet omfattar forskning inom jordbruk. trädgårdsbruk, skogsbruk, livsmedel, fiske och vattenbruk. Skogs— och jordbrukets forskningsråd är ansvarig myndighet för Sveriges deltagande i programmet och programavgifterna finansieras genom anslag under Iordbruksdepartementets huvudtitel.
Motsvarande forskningsprogram inom fjärde ramprogrammet omfattar även landsbygdsutveckling. Programverksamheten för perioden 1995—98 är budgeterad till nära 700 miljoner ecu.
Medlemskapets innebörd
Ett medlemskap i EU innebär väsentliga förändringar för Sverige inom det forskningspolitiska omrädet. Dessa förändringar innebär dock inte mer än marginellt ökade kostnader, varken för EG eller för Sverige. Därför avfördes FoU—frågorna tidigt ur medlemskapsförhandlingama.
Som medlem får Sverige fullt tillträde och infiytande i alla de organ som fattar beslut i FoU—frågor. Det gäller såväl Europaparlamentet och dess utskott för FoU—frågor som rådet (i det aktuella fallet forsknings- ministrarna) och dess grupper för beredning av frågorna. Sverige får därmed delta i utvecklingen av riktlinjerna för europeiskt FoU—samarb— ete.
Som medlem blir Sverige delaktigt i EG:s ramprogram i sin helhet. Sverige får rösträtt i de programkommittéer m.m. där vi redan enligt
[3 Rika/ngr” 191/4545. [sum/. Nr 19. Del I.
Prop. 1994/95:19
EES—avtalet deltar.
Ett medlemskap kommer således inte att medföra särskilt stora förändringar för forskare och företag jämfört med de villkor som gäller under EES—avtalet. Däremot kommer det att ställa omfattande nya krav på ansvariga myndigheter och departement och på den svenska represen— tationen i Bryssel.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte framställt några invändningar och anför i huvudsak att ett medlemskap skulle göra det möjligt för Sverige att påverka inriktningen på forskningssamarbetet. Forskningsrådsnärmzden har pekat på både problem och möjligheter med ett medlemskap. Nämnden har härvid påpekat att även annan internationalisering än den som sker genom ett EU-medlemskap är önskvärd, att när det gäller kostnaderna är viktigt att den grundläggande forskningen inte får stå tillbaka för det EG—inriktade, att EG—godkända projekt inte får bli en gynnad omväg runt en nationell kvalitetsgranskning samt att processen för granskning och tilldelning av medel måste vara så öppen som möjligt. Jernkontoret betonar vikten av ett fullt svenskt inflytande i beslutsprocessen. Genom att svensk stålindustri får tillfälle att på jämställd fot delta i FoU—samarbetet kan den stora kompetens och kapacitet som Sverige har på stålforskningsområdet komma fullt till sin rätt. Om Sverige inte blir medlem finns risk att vissa forskningsprojekt inte kommer att förläggas till vårt land.
15.3 Inriktningen av Sveriges deltagande i EU—samarbete 15 .3 . 1 Utbildning
Uthildningsväsendet är en viktig del av ett lands kulturarv och nationella identitet. Regeringen delar därför grundsynen inom EU att europeisk överstatlighet och likriktning inom detta område inte skall förekomma. Detta står inte i motsats till att utbildningsfrågorna ges hög prioritet i EG—samarbetet. Tvärtom bidrar ett samarbete. inriktat på ömsesidigt erkännande snarare än likriktning av de enskilda ländernas utbildnings— system, till en ökad rörlighet över gränserna av människor och kunskap som kommer hela Europa till godo. Därmed främjas också samhörigheten mellan de europeiska länderna.
Regeringen har flera ambitioner för Sveriges deltagande i den fortsatta utvecklingen av EG—samarbetet. Några av de mest centrala är följande:
Förbättra villkoren för rörlighet och utbyte mellan utbildningssysremen
Skolungdom, studenter och lärare bör i väsentligt större utsträckning än hittills Studera någon period utomlands och ungdomar i yrkesutbildning och arbetsliv bör ges tillfälle att praktisera i annat land. Stöd till utbytes— och stipendieprogram är ett sätt att förverkliga detta. En viktig förut- sättning för en sådan utveckling är dock att återstående hinder för
Prop. 1994/95: 19
194
rörlighet undanröjs.
I EG—samarbetet har redan betydande insatser gjorts i dessa hänseenden men mycket kan ännu göras för att underlätta rörlighet och utbyten för alla. Enligt regeringens uppfatming bör varje skola stimuleras att skaffa vänskolor och vänklasser och ges möjligheter till elev— och lärarutbyte. För den högre utbildningen bör målet vara att skapa en europeisk sfär för högre utbildning i vilken studenter kan studera i vilket EU—land som helst på samma villkor som i sitt hemland. I ett längre perspektiv är det en svensk ambition att varje ungdom under sin studietid har möjlighet att läsa en period i ett annat europeiskt land.
Ett prioriterat område bör vara samarbete kring yrkesutbildningsfrågor i syfte att underlätta rörlighet på arbetsmarknaden och därmed uppnå en bättre fungerande arbetsmarknad och långsiktigt lägre arbetslöshet.
l växande utsträckning ger också informationsteknologin möjligheter till kontakter och erfarenhetsutbyte utan fysisk förflyttning. Regeringen avser därför att verka för stöd till utveckling av en infrastruktur för sådana kontakter inom ramen för EG—samarbetet.
Ge alla ungdomar möjlighet att utveckla en europeisk identitet och samhörighet
En grundläggande förutsättning för att öka unga människors förståelse för andra europeiska länder och göra dem delaktiga i den europeiska utvecklingen är att de har kunskap om de europeiska ländernas historia, kultur och samhällsvillkor. Att ge dem tillfälle till direkta kontakter med unga människor i andra länder i Europa är kanske det främsta sättet att levandegöra denna kunskap och främja känslan av samhörighet mellan Europas folk. Utbytesprogram i olika former har därför en viktig funktion att fylla såväl inom skolans och den högre utbildningens ram som i föreningsliv och på fritid. Genom EG—samarbetet stimuleras också samverkan mellan skolor. universitet och högskolor kring metoder, kursplaner och studiematerial för integrering i undervisningen av frågor som rör europeisk identitet.
Genom informations— och erfarenhetsutbyte bidra till utvecklingen av de nationella utbildningssystemen '
Utbildning är av central betydelse för Europas fortsatta sociala och ekonomiska utveckling. Samverkan mellan länder kring angelägna utvecklingsfrågor inom utbildningsområdet är därför ett både värdefullt och nödvändigt komplement till det utvecklingsarbete som bedrivs på den nationella nivån. Detta gäller såväl beträffande det traditionella ut— bildningsväsendet som andra former för kunskapsinhämtande och kompelensutveckling. EG—samarbetet är en naturlig plattform och ett viktigt ramverk för utbyte av gemensamma erfarenheter och genomföran— de av urvecklingsprojekt av gemensamt intresse.
Sverige bör här verka för en fördjupning av detta samarbete till att också omfatta kvalitetsaspekter som utvärdering. resultatmätning och Iärarkompetensfrågor samt förnyelse inom viktiga kunskaps— och
Prop. 1994/95: 19
195
undervisningsområden som språk, kultur och miljöfrågor. Vidare bör Sverige verka för en högre grad av integrering av allmänna och yrkesanknutna utbildningsfrågor samt för en ökad samverkan mellan utbildnings— och forskningsvärlden.
15.3.2 Forskning och utveckling
I prop. 1993/94:177 Utbildning och forskning anförde regeringen följande:
”Forsknings— och utvecklingssamarbetet inom EU är en viktig del i de europeiska integrationssträvandena. Detta har, tillsammans med mer konkreta fördelar för deltagande företag och forskare, varit ett huvudmotiv för Sveriges deltagande i samarbetet.”
EG:s FoU—samverkan har från begynnelsen till stor del haft industripo- litiska motiv. Arbetet sker inom olika specifika program som. samlats i fleråriga ramprogram. Inriktningen av de olika programmen skiljer sig åt avsevärt. Vissa avser relativt avgränsade teknik— och tillämpningsom- råden som informationsteknik, bioteknik eller miljöteknik. Andra program är mer allmänna och avser exempelvis samarbete med tredje land, nyttiggörande av forskningsresultat eller främjande av forskares rörlighet. Vissa program är helt inriktade mot industriellt deltagande: i andra deltar främst högskoleforskare. Utökad immigration till de europeiska länderna leder till förhållanden som också motiverar gemensam forskning.
Det är av stor betydelse att deltagandet i EG—samarbetet har bästa möjliga samband med eller på ett välmotiverat sätt harmonisera med den inom landet finansierade forskningen. Behovet av sådan harmonisering gäller såväl innehållsmässigt som med avseende på resursutnyttjande.
Det svenska deltagandet bör inriktas på att nå hög kvalitet i samarbetet. Kvalitetskraven innebär att samarbetet. och då speciellt det svenska deltagandet. inriktas mot program, delprogram och projekt som kan förväntas uppnå högt ställda mål. Dessa mål kan vara industriellt inriktade men kan även vara motiverade utifrån andra utgångspunkter. De kan vidare syfta till en långsiktig kunskapsuppbyggnad inom särskilda områden. Sverige bör verka för att program och projekt utvärderas och omprövas fortlöpande. Detta är av betydelse för att hög kvalitet och effektivt resursutnyttjande skall kunna vidmakthållas.
Det är av vikt att kunskapsnätverk av värde för deltagande stora och små företag, institut och universitetsforskare skapas. Speciellt uppmuntras i EU samverkan mellan universitet och företag. Därmed kan näringslivet också indirekt få nytta av FoU—samarbetet genom att erfarenheter och resultat används i den högre utbildningen. För att nå ett effektivt utnyttjande av resultaten av samarbetsprojekten eftersträvas även att få sådana företag som kan dra nytta av dem att i högre grad delta i nätverken.
På sikt kan en utökad harmonisering av EU—ländernas FoU—politik komma att främjas för att därmed underlätta FoU-samarbetet länderna
Prop. 1994/95: 19
196
emellan och ett gott resursutnyttjande.
Mot bakgrund av vad som anförts ovan har ansvaret för det svenska deltagandet i varje särprogram delegerats till det forskningsråd eller det sektorsorgan som har ansvar för prioritering och finansiering av den inhemska forskningen och utvecklingen inom samma område.
På ett konkret plan eftersträvar regeringen en utveckling med följande inriktning. Projekt och program skall ha hög kvalitet och drivas effektivt. Tydliga mål skall anges för varje projekt och program. Likaledes skall det innan projekten startas föreligga planer för hur resultaten skall nyttiggöras och projektet utvärderas. Ansökningsförfarandet skall vara smidigt och snabbt.
Erfarenheter visar att goda svenska resultat i samarbetet uppnås om svensk expertis deltagit i planeringen och utvärderingen av programmen på ett tidigt stadium. Genom svenska experters deltagande bidrar Sverige också till hela samarbetets kvalitet.
Svenska initiativ till etablerande av partnerskap och europeiska projektgrupper är av särskilt intresse. Därmed kan svenska företag och forskare bli eftertraktade att samarbeta med och således attrahera de bästa högskolorna, instituten och företagen som partners.
Sverige söker, liksom andra länder, att stimulera mindre och medel- stora företag att delta i EU—samarbetet.
Regeringen stödjer på många sätt verksamhet som skall stimulera till ökad rörlighet hos forskare. Det gäller både för att utveckla samverkan mellan företag och högskolor och internationellt forskarutbyte. Inom EU—samarbetets ram finns dels särskilda rörlighets— och nätverksbe- främjande program, dels möjligheter att inom övriga särprogram organisera projektsamverkan för ökad personrörlighet. Sådana möjlig- heter bör i stor utsträckning tillvaratas.
15.4 Tolkning och översättning
[ enlighet med Sveriges anslutningsakt blir svenska språket såsom Sveriges ofhciella språk ett av de officiella EU—språken vid ett med— lemskap. Med stöd av rådets förordning (EEG) nr 1/ 1958 bör svenskan därmed också vara arbetsspråk i EU:s institutioner i alla sanunanhang där antalet arbetsspråk inte är begränsat till ett eller flera av de större EU—språken. Av avgörande betydelse för att svenskar skall få insyn i EU:s arbete och kunna medverka i EU:s verksamhet på samma villkor som medborgare från andra medlemsländer är dock tillgång i tillräcklig utsträckning på kvalificerade tolkar och översättare med svenska i sin språkkombination. Detta behov kan inte tillgodoses utan särskilda och skyndsamma åtgärder. Risken är annars överhängande för en akut brist på tolkar och översättare vid Sveriges medlemskap i EU.
Utifrån jämförelser med Danmark och Grekland bedöms behovet av översättare bli 230—240. Vad gäller tolkar erfordras enbart för pleniför— samlingen och utskotten i Europaparlamentet ett sextiotal tolkar med svenska som modersmål samt helst franska som ett av sina främmande språk. Tolkbehovet för verksamheten inom EG—kommissionen, rådet,
Prop. 1994/95: 19
197
Ekonomiska och sociala kommittén och EG—domstolen har inte beräk— nats. Översättare och konferenstolkar som kan tolka från svenska till övriga EU—språk tillkommer.
Sverige ligger långt fratntne ttär det gäller bred språkutbildning och utbildning av kontakttolkar och teckenspråkstolkar men långt efter vad det gäller satsningar på utbildning av tolkar och översättare i de stora europeiska språken. Vid ett medlemskap kommer viss tollnitbildning att ske genom EG:s försorg. Detta kommer emellertid inte att täcka de utbildningsbehov som förutses för svenskt vidkommande. Ansvaret för tillgången på översättare vilar huvudsakligen på Sverige.
Inom EG översätter och tolkar man alltid till sitt modersmål. Det krävs således utbildning för två typer av tolkar, dels tolkar med svenska som modersmål för tolkning till svenska, dels tolkar för tolkning från svenska. För att tillgodose behovet beträffande den första kategorin måste helt nya tolkar utbildas. För den andra kategorin kan fortbildning av redan verksamma tolkar vara en lämplig väg.
Tolkutbildning och översättarutbildning anordnas av Tolk— och översättarinstitutet vid Stockholms universitet (TÖI). Institutets verksam- het har hittills inriktats främst på invandrartolkutbildning, teckenspråksut— bildning samt kontakttolkutbildning. Vid TÖI utexamineras ett 20—tal översättare var tredje termin med en översättarutbildning som omfattar 60 poäng.
Regeringen anslog budgetåret 1993/94 särskilda medel för den första internationella konferenstolkutbildningen i Sverige. Regeringen har dessutom för budgetåret 1994/95 tillfört TÖI medel för planering och genomförande av viss konferenstolk- och översättarutbildning. Det kommer dock att krävas ytterligare utbyggnad av utbildningar för tolkar och översättare med utgångspunkt i det förväntade behovet vid ett svenskt medlemskap i EU men även med tanke på kommande pensionsavgångar inom dessa yrken.
Vad gäller tolkning från svenska till övriga EU—språk har ansvariga tolkchefer i EU uttryckt ett starkt önskemål om sommarkurser i Sverige för redan verksamma tolkar med svenska som passivt språk.
Europaparlamentet gjorde i maj/juni 1994 en ansats genom att ge en kurs vid Sveriges riksdag för 14 professionella tolkar med svenska som passivt språk. Vidare kommer Europaparlamentet att anordna en kurs i Bryssel för blivande svenska tolkar under hösten 1994.
Utöver den tolk— och översättarutbildning som TÖI erbjuder f1nns alternativet att utnyttja utländska utbildningsanordnare. I ett läge där flertalet nordiska länder är med i EU kan det vidare vara lämpligt att utreda möjligheterna till ett nordiskt samarbete kring utbildningen av konferenstolkar och tolklärare.
Tolk— och översättarutbildningarna bör i första hand avse tolkning från engelska. tyska och franska till svenska. Utbildning i övriga officiella EU—språk får tolkar vid Europaparlamentet inom ramen för sin ordinarie fortbildning.
Av avgörande betydelse för möjligheterna att expandera tolkut— bildningarna är tillgången på kvalificerade tolklärare. En viktig förut- sättning för att kompetenta lärare skall kunna knytas till utbildningarna
Prop. 1994/95: 19
198
vid en expansion är ett klart ställningstagande rörande långsiktigheten i
prioriteringen av utbildning på detta område.[
Remissinstansema: Svenska språknämnden anför att de mindre folkrika staternas nationalspråk kan få svårt att hävda sig reellt i EU, om och när antalet stater och språk ökar även om språken tillerkänns officiell status. Nämnden föreslår att olika språkliga konsekvenser av ett svenskt medlemskap i EU blir föremål för en allsidig utredning.
Prop. 1994/95: 19
199
16 Hälso— och socialpolitiska frågor
Regeringens bedömning: Vid ett medlemskap beslutas i huvudsak de hälso— och socialpolitiska frågorna nationellt. Sverige kommer emellertid som medlem att ta del av det omfattande samarbete som medlemsstaterna bedriver inom dessa områden. Det gäller i första hand ett antal program och nätverk på det socialpolitiska området. Även inom det hälsopolitiska området sker ett omfattande samarbe— te. Bl.a. gäller att gemenskapen till skydd för folkhälsan skall främja samarbetet mellan medlemsländerna. Rådet kan därvid vidta stimulansåtgärder och utfärda rekommendationer, dock utan syfte att uppnå en harmonisering av medlemsländernas lagstiftning. Samarbetet understöds också genom att nyckelområden anges och handlingsprogram utarbetas. Medlemskapet ger Sverige möjlighet att aktivt delta i och påverka detta samarbete.
Sverige har i medlemskapsförhandlingama åtagit sig att avskaffa irnporta, export—, partihandels— och tillverkningsmonopolen på alkoholområdet, De kommer att ersättas av ett alkoholpolitiskt motiverat tillståndssystem. Detaljhandelsmonopolet behålls. Kommissionen har inte funnit anledning att på eget initiativ vidta åtgärder mot detta monopol. EG:s regler på punktskatteområdet kommer vid ett medlemskap att gälla även alkoholdrycker. Sverige har medgivits rätt att mängdmässigt begränsa den avgiftsfria införseln av drycker. Den svenska alkoholpolitiska målsättningen att minska den totala alkoholkonsumtionen sätts inte i fråga. Den alkoholpolitiska kommissionens förslag till strategi på detta område remissbehandlas för närvarande.
Det finns inte några skäl att förändra den svenska narkotikapoliti- ken vid ett medlemskap i EU. Kampen mot missbruk och narkoti- kabrottslighet är prioriterade områden inom gemenskapen. Som medlem kommer Sverige att fullt ut delta i de fora som kommer att påverka den europeiska utvecklingen på narkotikaområdet. I framtiden konuner bevakningen av gränserna mellan Sverige och EU:s medlemsländer att ske i andra former än de nuvarande så att illegal införsel av narkotika förhindras. Verksamheten kommer att stödjas av ett ökat samarbete mellan medlemsländernas polis— och tullmyndigheter.
16.1 Allmänna socialpolitiska frågor
Fördragen ger inte rådet någon allmän kompetens att lagstifta i socialpoli— tiska frågor som sådana frågor vanligen definieras i Sverige. Med— lemsstaterna utformar själva sin socialpolitik. I avsnitt 11 om fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital har redogjorts för de möjligheter grundfördragen ger att lagstifta om förverkligande av den inre markna- den, bl.a. vad avser social trygghet för personer som flyttar inom
Prop. 1994/95: 19
200
unionen. Den nu gällande sekundärlagstifmingen på detta område har också översiktligt berörts under detta avsnitt.
Bristen på befogenhet för rådet att lagstifta på det socialpolitiska fältet innebär dock inte att gemenskapen och kommissionen är overksamma på detta område. På grundval av artikel 118 i Romfördraget främjar kommissionen samarbete mellan medlemsländerna bl.a. på området social trygghet. Ett omfattande samarbete i form av program och nätverk har också utvecklats.
Genom det till det Sociala protokollet fogade avtalet om socialpolitik som närmare beskrivs under avsnitt 18 om arbetsmarknads— och arbetslivsfrågor, har rådet i avtalets artikel 2.3 fått möjlighet att utan Storbritanniens medverkan med enhällighet besluta om direktiv om social trygghet och socialt skydd för arbetstagarna. Bestämmelser som antas enligt artikel 2 skall inte hindra en medlemsstat att behålla eller införa strängare skyddsåtgärder som är förenliga med grundfördragen. Några förslag om sådana minimidirektiv på detta område finns ännu inte.
16.2 Hålsopolitiska frågor
Inte heller på det hälsopolitiska området har unionen någon i grundför- dragen given allmän kompetens att lagstifta i form av direktiv eller förordningar. Medlemstaterna utformar själva sin lagstiftning på det hälsopolitiska fältet. Grundfördragen ger dock som ett led i förverkligan— det av den inre marknaden och den fria rörligheten för personer rådet kompetens att lagstifta om ömsesidigt erkännande av examina bl.a. för hälso—och sjukvårdspersonal. Denna fråga har berörts under avsnitt 11.
Inom ramen för den fria rörligheten för varor kan rådet lagstifta om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning bl.a. vad avser läkemedel, kosmetika, medicintekniska produkter och tobak. Dessa regler har likaledes beskrivits i avsnitt 11. Inom området för läkemedel har rådet beslutat om regler vars primära syfte är att värna folkhälsan samtidigt som en utveckling av handeln inom unionen underlättas. Reglerna rör kontrollen av läkemedel och omfattar bl.a. tillstånd för försäljning, tillverkning och import, inspektionsverksamhet samt återkallelse av tillstånd. Av särskilt intresse är de nya reglerna om godkännande av läkemedel som kommer att gälla fr.o.m. årsskiftet 1994/95. Genom dessa regler kommer bl.a. läkemedel som är resultatet av bio— eller högteknologisk forskning att godkännas för marknadsföring och försäljning inom hela unionen genom ett centraliserat förfarande som administreras av en europeisk läkemedelsmyndighet med säte i London.
Genom Maastrichtfördraget har gemenskapen emellertid tillagts en viss behörighet vad gäller frågor som rör folkhälsan i medlemsländerna. Detta har skett genom ändringar i Romfördraget dels genom ett tillägg till artikel 3, betecknat 3(o), varav framgår att skyddet för folkhälsan skall ingå som en del i gemenskapens verksamhet att uppnå de gemensamma målen, dels genom en under rubriken folkhälsa i avdelning X, upptagen ny artikel 129.
I artikel 129 första punkten sägs att unionen skall bidra till att
Prop. 1994/95: 19
201
säkerställa en hög hälsoskyddsnivå för människor genom att främja samarbetet mellan medlemsländerna och vid behov stödja deras insatser. Gemenskapen skall särskilt inrikta sina insatser på ett förebyggande arbete vad gäller de stora folksjukdomarna, inklusive narkotikamiss— bruket. Detta skall ske genom att gemenskapen främjar forskning om sjukdomarnas orsaker och överföring samt genom hälsoupplysning och hälsoundervisning.
Enligt artikelns andra punkt skall medlemsstaterna i samverkan med kommissionen inbördes samordna sin politik och sina program på de områden som avses i första punkten. Även kommissionen kan ta lämpliga initiativ för att främja en sådan samordning.
Vidare skall enligt artikelns tredje punkt gemenskapen och med- lemsstaterna främja samarbetet med tredje land och behöriga internatio- nella organisationer på folkhälsans område.
För att bidra till de mål som ställs upp i artikeln kan rådet enligt förfarandet i artikel 18% dels besluta om stimulansåtgärder som dock inte får omfatta någon harmonisering av medlemsstaternas lagar eller andra författningar, dels anta rekommendationer genom beslut med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen.
På grundval av artikel 129 har kommissionen i en rapport i november 1993 dragit upp riktlinjer för det fortsatta arbetet med folkhälsofrågorna. I rapporten redovisas vissa nyckelområden som bör prioriteras och där kommissionen avser att lägga fram Herårsprogram. De områden som uppmärksammas är följande: folkhälsoarbete med betoning på utbildning. information och vidareutbildning; insamling av hälso— och sjukdomsdata liksom hälso— och sjukdomsindikatorer: alkohol, tobak och cancer: droger; aids och andra smittosamma sjukdomar; olyckor och skador; miljörelaterade sjukdomar; ovanliga sjukdomar. Inom dessa områden har kommissionen hittills presenterat ett handlingsprogram såvitt gäller kampen mot cancersjukdomar.
Några svårigheter för Sverige att aktivt bidra till samarbetet på det hälsopolitiska området, sådant detta i dag bedrivs eller planeras, föreligger inte.
16.3 Alkoholpolitiska frågor
16.3.1 Unionens kompetens på alkoholområdet
Alkoholpolitik är inte en fråga på gemenskapsnivå inom EU. Alla medlemsländer har dock anslutit sig till Världshälsoorganisationens (WHO) hälsoprojekt ”Hälsa för alla år 2000” där också alkoholfrågan berörs. Rådet har i en rekommendation uppmanat kommissionen att vid utformning av regler för handel med alkoholdrycker beakta det arbete som sker i WHO.
Bland de 37 mål för förbättrad hälsa som WHO:s europaregion har ställt upp finns målet att sänka alkoholkonsumtionen med minst 25 % fram till är 2000 från 1980 års nivå. För detta ändamål bör varje land utveckla en mångsidig alkoholpolitik, där en höjning av skatten på alkohol och en ökad kontroll av tillgängligheten nämns som verksamma
Prop. 1994/95: 19
medel. Till hjälp för att förverkliga dessa mål har Europaregionen utarbetat en handlingsplan (European Alcohol Action Plan). Även denna handlingsplan har antagits enhälligt av alla Furoparegionens stater. I arbetet med att förverkliga denna plan har WHO tagit upp diskussioner med kommissionen. Även i unionens cancerprogram (Europe Against Cancer) tas alkoholfrågan upp som den andra stora riskfaktom för cancer efter tobaksrökningen. Ett råd till medborgarna i medlemsländerna för att minska risken för cancer är att minska alkoholkonsumtionen.
Inom unionen beslutar varje enskilt land om vilken alkoholpolitik respektive land skall driva. Alkoholpolitiken berörs dock indirekt vid ett medlemskap genom att vissa av de alkoholpolitiska medel som Sverige använder sig av i syfte att minska alkoholkonsumtionen faller under EG:s handelspolitiska regelsystem. Detta gäller framför allt de svenska alkoholmonopolen, marknadsföringsreglema för alkoholdrycker, alkoholskatterna och begränsningen av den privata införseln av alko- holdrycker.
Dessutom måste EG:s konkurrensregler tillämpas även vid försäljning av alkoholdrycker.
Den i Romfördraget grundläggande principen om varors fria rörlighet över gränserna omfattar i princip även alkoholdrycker, teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat. Vin och vinbaserat brännvin betraktas dessutom som jordbruksprodukter och faller även under EG:s jordbruksregler.
Inom unionen har medlemsländerna genom Romfördraget åtagit sig att avskaffa tullar, kvantitativa restriktioner och andra handelshinder i handeln med varandra.
Artikel 37 i Romfördraget behandlar statliga handelsmonopol. De skall vara så utformade att de inte diskriminerar produkter från andra medlemsländer. Fördragets artikel 36 innehåller undantagsregler för restriktioner i handeln som är till skydd för bl.a. människors hälsa.
I förhållande till Romfördraget är det främst de handelsbegränsande inslagen i den svenska alkoholpolitiken som berörs. dvs. import—, export—, tillverknings—, partihandels— och detaljhandelsmonopolen för spritdrycker, vin och starköl. Dessa frågor har varit föremål för förhandling med EG—sidan.
På gemenskapens inre marknad kommer begränsningar i resandes införsel av varor för personligt bruk att vara avskaffade. För konsumen- ter kommer gränshandeln således i princip att vara fri. Danmark och Irland får dock övergångsvis tillämpa vissa restriktioner för införsel av alkoholdrycker.
Gemenskapsbestämmelserna på skatteområdet har redovisats i avsnitt 11 om fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital. Med hänsyn till det nära sambandet med alkoholpolitikens mål och medel återges även här de för sammanhanget viktigaste reglerna.
Enligt ett av de grundläggande direktiven (92/12/EEG) skall punktskat— ter tas ut på alkohol, tobak och mineralolja. Bestämmelser om de skattebelagda områdenas omfattning och om miniminivåer för skattesatser ges i särskilda direktiv (se under avsnitt 1] om punktskatter). Från direktiv 92/12/EEG har Danmark medgivits ett undantag, som är tidsbegränsat att gälla t.o.m. utgången av år 1996. Undantaget gör det
Prop. 1994/95: 19
N L))
möjligt för Danmark att vid privatinförsel tills vidare behålla nuvarande avgifter på sprit och tobak även om varorna redan är beskattade i ett annat medlemsland.
Undantaget innebär också en rätt för Danmark att mängdmässigt begränsa den avgiftsfria införseln av sprit och tobak. I dansk tullagstift- ning har dessa kvantiteter angivits, varvid skillnad görs mellan inresande från annat medlemsland, som vistats mer än, eller mindre än 36 timmar utanför Danmark. Restriktionerna är betydligt strängare i det sistnämnda fallet (ingen sprit, små mängder tobak).
Det danska kontrollsystemet bygger på att den som reser in i Danmark från ett annat medlemsland skall deklarera införsel som överstiger de tillåtna kvantiteterna. För ändamålet har tryckts särskilda kort varav ett exemplar skall lämnat i särskilt angiven ordning till tull— och skattemyn- dighetema och det andra behållas för att uppvisas vid eventuell efter- kontroll. Avgiften debiteras enligt inbetalningskrav från myndigheterna.
En speciell form av gränshandel är den s.k. taxfreeförsäljningen. Den tillåts inom gemenskapen fram till den 30 juni 1999. Undantag från beskattning gäller dock endast kvantiteter motsvarande dem som gäller vid införsel från tredje land. Kontrollen skall ske vid försäljningsstället.
I övrigt skall som en följd av gemenskapens inre marknad i princip alla gränsformaliteter upphöra avseende transporter av varor över de inre gränserna. På den indirekta beskattningens område har utarbetats nya system inom gemenskapen för att hantera beskattningen av varor som förs mellan olika medlemsländer med i huvudsak bibehållande av principen om att beskattningen skall tillfalla det land där varan konsume— ras och med bibehållande av en kontroll av att olika varor inte orättmätigt undgår beskattning. Vad gäller import för eget bruk gäller dock det motsatta, dvs. att varorna beskattas i inköpslandet. För att möjliggöra en åtskillnad mellan kommersiell och privat import har genom direktiv 92/12/EEG införts vissa lägsta indikativa kvantiteter — 110 liter öl, 90 liter vin och 10 liter sprit. Ett överskridande av dessa nivåer innebär dock inte i sig något otillåtet. Om kvantiteterna överskrids är det den resandes sak att bevisa att varorna inte är avsedda för kommersiellt bruk.
För beskattningen av varor som transporteras över de inre gränserna gäller inom gemenskapen två olika system för mervärdesskatt och för punktskatter. Systemen är reglerade i ett antal direktiv. Samtliga medlemsländer måste använda sig av des'sa system. Något utrymme för att konstruera ett helt eget nationellt syste!m finns således inte.
På mervärdesskattesidan gäller nu ett system som kan betecknas som en övergångsordning. Ordningen skall gälla fram till den 31 december 1996. Denna ordning är i princip densarinrna som gäller i Sverige i dag med undantag för att beskattningen inom gemenskapen inte är kopplad till själva gränsöverskridandet. För kontrollen av förfarandet har inrättats ett krav på att köparen för säljaren skall ange sitt registreringsnummer som mervärdesskatteskyldig och att detta nummer skall kunna kontrolle— ras av säljaren via den nationella skattemyndigheten genom ett särskilt datasystem.
På punktskatteområdet finns inte någon övergångsordning. De regler
Prop. 1994/95:19
som nu tillämpas inom gemenskapen är avsedda att vara den slutliga ordningen. Grundstorrrrnen i systemet är att punktskatter skall utgå bl.a. på alkohol i enlighet med särskilda direktiv. Sådana varor på vilka punktskatter skall utgå skall kunna framställas och lagras i obeskattat skick i särskilda auktoriserade skatteupplag, Varorna skall kunna transporteras i obeskattat skick mellan sådana lager, även när lagren finns i olika medlemsländer. Viss dokumentation skall då medfölja varorna. Beskattning skall ske när varorna frigörs för konsumtion.
16.3.2 Svensk alkoholpolitik
Sverige bedriver sedan lång tid tillbaka en restriktiv alkoholpolitik med det övergripande syftet att minska alkoholkonsumtionen och därmed alkoholskadorna i samhället. En vanlig uppskattning är att bortemot 300 000 svenskar dricker alkohol så att de får problem med sin hälsa, sitt arbete och sin familj. Det beräknas att ca 6 000 svenskar per år i förtid avlider på grund av alkoholen. Sverige måste därför även fortsättningsvis bedriva en aktiv alkoholpolitik för att ytterligare minska alkoholskadorna.
Grunderna för svensk alkoholpolitik lades fast i 1977 års alkoholpo- litiska beslut. Riksdagen har därefter vid upprepade tillfällen uttalat sitt stöd för en fortsatt aktiv alkoholpolitik. Målet för alkoholpolitiken skall vara att begränsa alkoholens skadeverkningar genom att sänka den totala, alltför höga alkoholkonsumtionen. Denna strategi bygger på omfattande kunskaper och beprövade erfarenheter av tillgänglighetens betydelse för utvecklingen av totalkonsumtionen och alkoholskadorna. En ökad tillgänglighet av alkohol medför en ökad konsumtion och ju mer alkohol som totalt dricks i ett samhälle. desto fler storkonsumenter korruner det att finnas och desto fler kommer att få skador av sitt drickande.
Sveriges viktigaste medel för att begränsa tillgängligheten är alkohol— monopolen och prispolitiken. Den svenska alkoholpolitiken kompletterar dessa åtgärder med bl.a. följande:
— begränsning av den privata införseln — restriktiva regler för serveringstillstånd till restauranger — åldersgränser vid försäljning av alkoholdrycker — förebyggande verksamhet inom socialtjänst. hälso— och sjukvård
m.m. — allmän hälsoupplysning, information om alkoholens skadeverk- ningar m.m. Som nämnts tidigare har detta synsätt om tillgänglighetens betydelse för ett lands alkoholkonsumtion och skadeutveckling numera också anammats av WHO och ligger till grund för Europaregionens handlingsplan för att minska alkoholskadorna i Europa. Man kan också säga att WHO:s handlingsplan i sin rekommendation om en mångsidig alkoholpolitik exemplifierar med de alkoholpolitiska åtgärderna som vidtagits i de nordiska länderna.
Vid en internationell jämförelse har Sverige en relativt låg alkoholkon— sumtiori per capita, även om man tar hänsyn till den icke statistikförda konsumtionen. Till följd härav är också skadenivån lägre än ijämförbara
Prop. 1994/95: 19
industriländer. EES—avtalet och ett eventuellt medlemskap innebär dock att Sverige kommer närmare övriga Europa och därmed länder med en mindre restriktiv alkoholpolitik och med andra dryckesmönster och attityder till alkohol. Sett i ett längre tidsperspektiv kan det finnas risk för att våra höga svenska alkoholpriser på grund av marknadsanpassning och slopad gränskontroll kommer att påverkas nedåt. Det betyder att vi på lite längre sikt måste hitta alternativa strategier för att motverka effekterna av en försvagad prispolitik. Risken är annars att konsumtionen kommer att öka.
Bl.a. mot den här bakgrunden har regeringen tillsatt den alkoholpo- litiska kommissionen, som har haft som främsta uppgift att ta fram en strategi för att minska den totala alkoholkonsumtionen och begränsa alkoholens skadeverkningar. Det gäller därvid bl.a. förslag till hur det opinionsbildande och attitydpåverkande arbetet inom alkoholområdet kan förstärkas. Kommissionen har nyligen presenterat sina förslag för regeringen och slutbetänkandet (SOU 1994z24—29) är för närvarande föremål för remissbehandling.
16.3.3 Förhandlingsresultat Alkoholmonopolen
EEsvavtalet innebär att Sverige redan har åtagit sig att tillämpa gemenskapens regelverk om monopol. konkurrens och kvantitativa handelshinder.
Till detta avtal fogade Sverige, Norge, Finland och Island en gemen- sam förklaring, i vilken det uttalades att alkoholmonopolen i dessa länder grundas på viktiga hälso— och socialpolitiska hänsynstaganden. Någon motsatt ståndpunkt framfördes inte av EG—sidan. Deklarationen grundade sig på uppfattningen att monopolen var förenliga med EES-avtalets regler, eftersom ingen diskriminering sker mellan medborgare i unionen och medborgare i EFTA—länderna, samt på den möjlighet till undantag från varors fria rörlighet som EES—avtalet medger för att t.ex. skydda människors liv och hälsa.
Att de nordiska ländernas uppfattning inte delas av konunissionen framkom i kommissionens utlåtande över den svenska medlemsansökan. Därför inleddes utredande samtal mellan företrädare för den svenska regeringen och kommissionen.
Inom ramen för medlemskapsförhandlingarna har sedan en skriftväxling ägt rum mellan kommissionen och den svenska regeringen. Kommissio— nen har i skriftväxlingen erinrat om import—, export—. partihandels— och tillverkningsmonopolens oförenlighet med gemenskapens regelverk. Vad gäller detaljhandelsmonopolet anser kommissionen att om alla effekter som är diskriminerande mellan nationella varor och varor importerade från övriga medlemsländer avlägsnas finner den inte anledning för kommissionen att på eget initiativ vidta åtgärder mot detta monopol. Skrit'tväxlingen återfinns i bilaga 12.
I egenskap av rättsvårdande EG—institution brukar kommissionen ofta göra ställningstaganden av denna typ för att klargöra sin syn på huruvida
Prop. 1994/95 : 19
en företeelse, som t.ex. förekomsten av monopol, är förenlig med EG—rätten. Skrittväxlingen har därför juridiskt betydelse i det avseendet att kommissionen blir bunden av sitt ställningstagande under förutsättning att grunderna för ställningstagandet inte avsevärt förändras. Av betydelse i sammanhanget är också att medlemsstaterna formellt informerades om skriftväxlingen inom ramen för utvidgningskonferensen, vilket registrera— des i en till anslutningsfördragets slutakt fogad svensk förklaring. Denna mötte inga invändningar från medlemsstaternas sida.
1 skriftväxlingen påminns om att Sverige redan genom EES—avtalets bestämmelser har åtagit sig att tillämpa gemenskapens regelverk om monopol. Kommissionen anser därför de nänmda förhållandena vara tillämpliga redan fr.o.m. EES—avtalets ikraftträdande.
Kommissionen har sedan i ett brev till EFTA:s övervakningsmyndighet ESA informerat om skriftväxlingen och kommissionens ställningstagande.
Slutligen sägs att det — för att säkerställa att detaljhandelsmonopolets verksamhet är förenligt med gemenskapens regelverk — är av yttersta vikt att kommissionen blir delaktig i en nära och regelbunden övervakning.
Den svenska regeringen har i brev till kommissionen för sin del ställt sig bakom de principer som redovisats i kommissionens brev.
Skriftväxlingen har följts av expertsamtal mellan företrädare för den svenska regeringen och berörda tjänstegrenar inom kommissionen i syfte att precisera förutsättningar för att säkerställa att detaljhandelsmonopolet fungerar icke—diskriminerande. Vid de protokollförda samtalen har fastslagits att så länge medborgare och varor inom samarbetsområdet behandlas lika samt att objektiva och tydliga kriterier ligger till grund för de alkoholpolitiska regler som tillämpas i Sverige står dessa enligt konunissionen inte i strid med gemenskapens regler. Detta gäller även för detaljhandelsmonopolets verksamhet.
Samtalen resulterade vidare i att Konkurrensverket, förutom sin sedvanliga tillsyn på konkurrensområdet, kommer att särskilt övervaka att detaljhandelsmonopolet inte missbrukar sin dominerande ställning. Konkurrensverket skall rapportera direkt till kommissionen.
Resandebestämmelser
Liksom Danmark. Norge och Finland har Sverige också medgivits undantag från rådets direktiv 92/12/EEG fram till utgången av år 1996. Undantaget medger en rätt för Sverige att mängdmässigt begränsa den avgiftsfria införseln av sprit, vin och starköl även om de vid införsel redan är beskattade i ett annat medlemsland. Mängdmässigt får resanden till Sverige från annat medlemsland för privat bruk maximalt införa en liter starksprit eller tre liter Starkvin, fem liter vin och 15 liter öl. 1 dessa kvoter ingår de resandes införda skattefria varor (s.k. taxfree).
Efter utgången av år 1996 skall reglerna omförhandlas. Översynen skall då ske på samma sätt som den s.k. övergångsordningen för mervärdesskatt inom gemenskapen. Denna förlängs automatiskt om inte rådet enhälligt beslutar att den skall upphöra. Eftersom beslutet i rådet måste vara enhälligt kommer Sverige således även efter år 1996 — såvida
Prop. 1994/95: 19
207
inte nuvarande beslutsregler ändras — att i samverkan med övriga nordiska länder ha ett avgörande infiytande över införselmängdemas fortsatta giltighet.
När det gäller det svenska folkölet har överenskommits att skatteskill— naden mellan detta öl och starkölet får bestå i ytterligare tre år trots att skillnaden strider mot gemenskapens regler.
Till frågan om resandebestämmelsema anknyter också gemenskapens regler om avveckling av tullkontrollen vid gränsen mellan medlemslän- derna. Hur kontrollen av att införselbegränsningarna mellan Sverige och ett annat medlemsland efterlevs skall vara utformad utreds för närvarande av den utredning som tillkallades i december 1993. (Nya former för narkotikabekämpning m.m. i ett EU—perspektiv, dir. 1993z331.)
Remissinstanserna: Nykterhetsorganisationen IOGT _NTO har uttalat sitt missnöje med det förhandlingsresultat som uppnåtts inom alkoholområdet och anser att möjligheterna att föra en fortsatt restriktiv och framgångsrik alkoholpolitik försvagats. Även Ungdomens vaterhetsförbund har uttalat sitt missnöje med det svenska förhandlingsresultatet på det alkoholpo— litiska området. Förbundet avstyrker därför ett svenskt medlemskap. Miljöpartiet de Gröna anser att Sverige vid ett medlemskap inte längre kan upprätthålla sin alkoholpolitik. Socialstyrelsen har gjort bedömningen att ett medlemskap inte medför några väsentliga nackdelar för Sveriges del när det gäller de områden för vilka Socialstyrelsen har ett verksam- hetsansvar. Undantag kan möjligen göras för den del som rör åtgärder för att förebygga och komma till rätta med alkoholmissbruk. Socialstyrel— sen anser emellertid att de negativa verkningama av en utökad möjlighet till införsel av alkoholhaltiga drycker kan bemästras genom informations— insatser samt den möjlighet till samverkan mellan länderna som ges i Maastrichtavtalet.
Förbundet för anställda i Tullverket och Kustbevakningen, TULL-K UST har framhållit att det kan bli svårt att bibehålla den svenska alkoholpo- litiken om den olagliga införseln av alkoholhaltiga drycker ökar som en följd av att gränskontrollerna avskaffas vid ett medlemskap. Sveriges köpmannaförbund anser att någon diskriminering inte bör göras mellan olika distributionsformer och företagstyper. Den svenska detaljhandeln bör därför på sikt ges en ökad frihet att sälja alkoholhaltiga drycker.
Svenska kyrkan understryker vikten av att alkohopolitiskt motiverade åtgärder vidtas för att minska den sociala utslagning som följer av en överkonsumtion av alkohol. Kyrkan har också pekat på behovet av förstärkta resurser för statlig och privat omsorg och vård av svårt alkoholberoende personer.
16.3.4 Allmänna överväganden
Överkonsumtion av alkohol för med sig omfattande sociala. medicinska och samhällsekonomiska problem. Detta är anledningen till att Sverige sedan lång tid tillbaka för en restriktiv alkoholpolitik.
Prop. 1994/95: 19
Samtidigt sker omfattande omvärldsförändringar som påverkar den hittills förda alkoholpolitiken. Enligt den alkoholpolitiska kommissionen behövs framöver — med tanke på den integrationsprocess som pågår i Europa och det intensifierade sociala och kulturella utbyte som kan förväntas — en kraftfull mobilisering på alkoholområdet för att begränsa konsumtionen, tränga tillbaka missbruket och motverka alkoholskadorna.
Nuvarande svenska alkoholpolitik bygger på en balans mellan höga skatter, restriktioner, information/opinionsbildning och behandlingsinsat- ser. Prisinstrumentet kommer att försvagas som alkoholpolitiskt medel. En tyngdpunktsförskjutning måste därför ske, där information, opinions— bildning och andra alkoholförebyggande insatser får en ökad betydelse i syfte att försöka få till stånd andra dryckesvanor i vårt land.
Riksdagen har den 10 juni 1994 beslutat (prop. 1993/94:150 bil. 5, bet. 1993/94zFiU20, rskr. 1993/94:454) att anvisa 75 miljoner kronor för olika alkohol— och drogpolitiska åtgärder under budgetåret 1994/95. Regeringen har den 30 juni 1994 uppdragit åt Folkhälsoinstitutet att ansvara för och leda det alkohol— och drogpolitiska arbetet som riksdagen beslutat om. Folkhälsoinstitutet skall snarast sammankalla en nationell ledningsgrupp som bl.a. skall arbeta fram en långsiktig handlingsplan.
Den nationella ledningsgruppen skall engagera andra myndigheter, organisationer och enskilda i det förebyggande arbetet samt verka för att en generell samordning av den preventiva strategin kommer till stånd. Ledningsgruppen skall stimulera och stödja en lokal och regional mobilisering inom det alkohol— och drogförebyggande arbetet, inte bara på myndighetsnivå utan också inom den ideella sektorn. Hälso— och sjukvården samt arbetslivet bör i större utsträckning involveras i det alkohol— och drogförebyggande arbetet. Insatser riktade till ungdomar bör också utgöra en viktig del i den ökade satsningen.
Vidare skall Folkhälsoinstitutet ta initiativ till att andra berörda myndigheter tillsammans utarbetar ett samlat program för forskning inom alkoholområdet.
För att genomföra de uppgifter som omfattas av uppdraget får Folkhälsoinstitutet disponera högst 50 miljoner kronor av de medel som riksdagen anvisat. De verksamheter som initieras inom ramen för regeringens uppdrag skall utvärderas och fortlöpande redovisas till regeringen.
Frågan om de svenska alkoholmonopolens förenlighet med gemen- skapsrätten aktualiseras redan genom EES—avtalet. Avtalet stadgar bl.a. i artikel 116 att ”de avtalsslutande parterna skall säkerställa att statliga handelsmonopol anpassas på sådant sätt att ingen diskriminering med avseende på anskaffnings— och marknadsföringsvillkor föreligger mellan medborgare i EG:s medlemsstater och medborgare i EFTA—staterna”. Också ett antal andra artiklar i avtalet, främst de som rör varors fria rörelse, har betydelse för alkoholmonopolen. Hänsyn till människors liv och hälsa kan motivera undantag från dessa regler.
Den svenska alkoholpolitiska målsättningen att minska den totala konsumtionen för att motverka medicinska och sociala alkoholskador är inte en fråga för gemenskapsrätten. Det är diskriminerande effekter av åtgärder för att nå målen som inte tillåts. EG—domstolens rättspraxis
l—l Rikxdngun IUI/4595. Ixmnl. Nr IU. Dr'l /.
Prop. 1994/95: 19
indikerar att importmonopol är förbjudna i sig, eftersom de anses vara diskriminerande till sin natur. Kommissionen anser att också export— och distributionsmonopol i sig är förbjudna. Däremot anses inte detalj- handelsmonopol vara diskriminerande till sin natur.
När det gäller de nuvarande import—, export—, tillverknings— och partihandelsmonoplen för spritdrycker. vin och starköl har riksdagen därför den 20 april 1994 beslutat i enlighet med regeringens prop. 1993/94:136 om riktlinjer för ett nytt tillståndssystem för import, export, tillverkning och partihandel med alkoholdrycker. Därmed har riksdagen godkänt avsikten att Vin & Sprit AB:s nuvarande monopol skall avskaffas och fr.o.m. den 1 januari 1995 ersättas av ett alkoholpolitiskt motiverat tillståndssystem. En ny myndighet för tillståndsgivning, kontroll och tillsyn vad gäller hanteringen av alkoholdrycker skall inrättas fr.o.m. den 1 januari 1995. Regeringen avser till hösten återkomma till riksdagen med en proposition med de lagförslag som behövs för det nya tillstånds- systemet och inrättandet av den nya myndigheten.
Regeringen utgår — efter den skriftväxling som förevarit med konunis— sionen och den protokollsanteckning som gjorts i avtalet — ifrån att Systembolagets detaljhandelsmonopol kan bibehållas. men är medveten om att frågan, liksom alla andra EG—rättsliga regler, alltid kan bli föremål för EG—domstolens prövning. Mot bakgrund av att detalj— handelsmonolpolet är det mest betydelsefulla ur alkoholpolitiskt perspektiv, utgår regeringen från att Systembolaget gör sitt yttersta för att utforma verksamheten på ett sådant sätt att ingen tvekan uppstår om dess icke—diskriminerande behandling av varor från övriga EU—länder.
Grundläggande för svensk alkoholpolitik under hela 1900—talet har varit en strävan att begränsa utrymmet för marknadskraftema, dvs. konkurrens och privat vinstintresse. Motivet har varit övertygelsen art konkurrens och privat vinstintresse leder till aktiv marknadsföring och aktiv försäljning och därmed ökad konsumtion. Ju fier privata företag som får ett intresse av att alkoholförsäljningen ökar. desto bättre kommer alkoholdryckerna att hävda sig i konkurrensen om människornas pengar. När det gäller en sektor som samhället inte vill skall växa, är marknads- mekanismer som konkurrens och vinstintresse inte särskilt lämpliga medel.
Principen att inte godta att privata vinstintressen blir styrande i alkoholhanteringen har enligt regeringens uppfattning fortsatt giltighet och är en betydelsfull grundsats när staten skall utforma regler för marknadsföring av och riktlinjer för detaljhandeln med alkoholdrycker. Inom de områden där alkoholmonopolen skall avvecklas, dvs. import och partihandel, får principen en ny innebörd. Tidigare var grunden för det statliga agerandet att hålla privata vinstintressen borta från alkoholhan- teringen. N u blir grundsatsen att marknadskrafterna skall kontrolleras via ett system med tillstånd, tillsyn och sanktioner. som skall hanteras av en ny alkoholmyrrdighet.
Prop. 1994/95: 19
16.4 Narkotikafrågor
16.4.1 Narkotikafrågorna inom unionen
Unionens medlemsländer har under många år samarbetat för att bekämpa narkotikamissbruk och narkotikabrottslighet. Vid Europeiska rådets möte i Rom i december 1990 godkändes den första europeiska planen för bekämpning av narkotika. Narkotikaproblemet ses där som ett globalt problem som kräver samarbete över nations— och sektorsgränser. Såväl kontrollåtgärder som åtgärder för att minska efterfrågan behövs för att komma till rätta med problemen. Kommissionen har nyligen presenterat sitt förslag (COM (94) 234 final) till ny handlingsplan omfattande efterfrågedämpande åtgärder, insatser för att bekämpa illegal handel samt insatser på internationell nivå.
Samarbetet mellan medlemsländerna har hittills skett huvudsakligen utanför det formella samarbetet inom gemenskapen. Inom några områden har dock åtgärder vidtagits på gemenskapsnivå. Så ratificerade gemenska- pen som sådan 1988 års konvention mot olaglig hantering av narkotika och psykotropa ämnen. Det finns också lagstiftning på gemenskapsnivå för kontroll av handeln med s.k. prekursorer och andra kemikalier som kan användas vid illegal tillverkning av narkotika (förordningarna (EEG) 3677/90, 900/92 och 3769/92 samt direktiv 92/109/EEG). Lagstiftningen gäller både handel mellan medlemsländer och handel med tredje land. Likaså har ett direktiv (91/308/EEG) antagits om penningtvätt.
Vidare har rådet beslutat (förordning 302/93/EEG) att inrätta ett europeiskt observatorium för narkotikafrågor (European Monitoring Centre for Drugs and Drug Addiction, EMCDDA) med placering i Lissabon. Observatoriets uppgift är att i samarbete med medlemsländerna samla in, sammanställa och sprida objektiv, tillförlitlig och jämförbar information om narkotika och narkotikamissbruk. Vidare skall man organisera seminarier och studier. Observatoriet, som kommer att vara fullt verksamt tidigast under sommaren 1995, kommer att under de tre första åren ge prioritet åt frågor kring efterfrågeminskning. Efterhand kommer även andra narkotikarelaterade frågor att belysas. såsom kontroll av handeln med narkotika, psykotropa ämnen och prekursorer.
Genom unionsfördraget tas bekämpningen av narkotikamissbruk upp som en fråga av gemensamt intresse. Narkotikafrågorna täcks nu in i Maastrichtfördragets samtliga tre pelare; hälsofrågorna i första pelaren (artikel 129), internationella aspekter i den andra och övervakning/- kontroll i den tredje pelaren. Förslaget till ny europeisk plan för bekämpning av narkotika är anpassad till dessa strukturer och de utökade möjligheter till samarbete som de ger.
Artikel 129 har beskrivits i det föregående. I artikeln sägs att gemen- skapen skall bidra till att en hög hälsoskyddsnivå uppnås genom att främja samarbetet mellan medlemsstaterna och vid behov stödja deras insatser. Gemenskapens insatser skall inriktas på att förebygga sjukdomar genom att främja forskning om deras orsaker och överföring samt genom hälsoupplysning och hälsoundervisning. I detta sammanhang nämns bekämpning av narkotikamissbruk särskilt.
Europeiska unionen har ett omfattande bistånd till länder utanför
Prop. 1994/95 : 19
unionen. Inom ramen för PHARE—programmet pågår ett särskilt projekt för att utveckla åtgärder mot narkotika i Central— och Östeuropa. Programmet syftar till att hjälpa mottagarländema att utveckla nationella narkotikastrategier. Insatser inriktas bl.a. mot efterfrågedämpande åtgärder och hjälp till att bygga upp lagstiftning och kontroll kring prekursorer och penningtvätt. I planerna ingår också att sätta upp nationella och regionala narkotikainformationssystem som skall hinna kopplas till det europeiska narkotikaobservatoriet i Lissabon.
Europeiska rådet har uttalat att slopandet av de inre gränserna inte får ske på bekostnad av människors säkerhet, utan att säkerheten tvärtom kommer att kunna värnas på ett effektivare sätt i framtiden genom ett systematiskt samarbete mellan medlemsländerna. Man har därför förutsatt att kompensatoriska åtgärder av olika slag skall införas för att väga upp det bortfall i fråga om kontroll som den fria rörligheten innebär. I enlighet med artikel K.1 (punkt 4, 8, och 9) i Maastrichtfördraget kommer åtgärder att vidtagas för att förhindra att den inre marknaden med fri rörlighet utnyttjas för narkotikasmuggling eller annan internatio- nell brottslighet.
Hit hör exempelvis ett ökat tull— och polissamarbete och en utveckling av teknik och arbetsmetoder hos berörda myndigheter med bl.a. Europolzs särskilda narkotikaunderrättelseenhet och tullens utökade samarbete inom ramen för Customs Information System (CIS). Till de kompensatoriska åtgärderna hör också den skärpning av kontrollen vid de yttre gränserna som skall genomföras och som regleras i den yttre gränskontrollkonventionen.
Kontrollfrågorna behandlas närmare i avsnitt 29 om rättsliga och inrikes frågor.
16.4.2 Svensk narkotikapolitik
Den svenska narkotikapolitikens mål är att skapa ett narkotikafritt samhälle. Detta mål har antagits av en enig riksdag som uttryck för en starkt avvisande hållning till all icke—medicinsk användning av narkotika.
Den vägledande principen för den svenska narkotikapolitiken är att samhällets samlade insatser skall ge ett tydligt och entydigt budskap om att all icke—medicinsk användning av narkotika är oacceptabel. Narkoti— kapolitiken bygger på ett nära samspel mellan förebyggande åtgärder, kontrollpolitik samt behandling och rehabilitering av narkotikamiss- brukare. Olika typer av åtgärder förstärker och kompletterar varandra och efterfrågedämpande och utbudsbegränsande åtgärder tillmäts samma betydelse. I Sverige råder också en vidsträckt värdegemenskap kring denna politik och insatser mot narkotika är högt prioriterade inom tullen, polisen, åklagarväsendet. kriminalvården, socialtjänsten, skolan och olika fritidsverksamheter. Frivilliga organisationer och folkrörelser bidrar genom information och opinionsbildning till att förebygga en spridning av narkotika i landet.
EES—avtalet innebär att Sverige redan åtagit sig att tillämpa gemenska- pens regelverk om kontroll av handel med prekursorer och andra
Prop. 1994/95:19
IJ k)
kemikalier som kan användas vid olaglig narkotikatillverkning. De regler som gäller i Sverige sedan den 1 juli 1993 för kontroll över sådana ämnen (lagen [1992:860] om kontroll av narkotika) är förenliga med gemenskapens regler på området.
Rådet har den 10 juni 1991 antagit ett direktiv (91/308/EEG) om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för tvättning av pengar. Sverige har genom EES—avtalet anpassat sin lagstiftning till direktivets innehåll.
Samarbetet om inrikespolitiska och rättsliga frågor, den s.k. tredje pelaren, omfattar bl.a. en förstärkt yttre gränskontroll gentemot länder utanför unionen och ett utvidgat samarbete mellan medlemsländernas polis- och tullmyndigheter. Sverige kommer att medverka fullt ut i samarbetet mot illegal handel med narkotika och andra former av internationell brottslighet.
Remissinstanserna: Nykterhetsförbundet IOGT —NT 0 anser att det krävs fortsatta gränskontroller för att bedriva en effektiv narkotikabekämpning och att en hänvisning enbart till polissamarbetet inte är tillräcklig. Även Ungdomens vaterlzetsförbund har ifrågasatt det inomeuropeiska samarbetets betydelse för en effektiv narkotikabekämpning. Förbundet avstyrker ett svenskt medlemskap av narkotikapolitiska skäl. Miljöpartiet de Gröna avser att risken för ökad narkotikasmuggling till Sverige är ett starkt argument mot ett medlemskap. Svenska Kyrkan anser att de problem som följer med öppna gränser och större rörlighet bör mötas med en effektiv bevakning av unionens yttre gräns samt ökade resurser till tull och polis. Socialstyrelsen framhåller att avskaffade gränskontrol- ler kan innebära vissa nackdelar i fråga om Sveriges möjligheter till kontroll av den olagliga införseln av narkotika men bedömer att de utökade möjligheterna till polisiärt samarbete inom unionens ram motverkar dessa effekter. Generaltullstyrelsen anser att avskaffandet av gränskontroller ställer krav på kompensatoriska åtgärder för att tullen skall ges möjlighet att bedriva ett kontrollarbete även i den in- tra—kommunautära trafiken. Förbundet för anställda i Tullverket och Kustbevakningen, TULL—KUST, framhåller att de kontrollmoment som tulltjänstemännen i dag utför vid gränsen måste kompenseras och att resurser som frigörs när denna verksamhet upphör bör användas inom tullen för bekämpning av bl.a. narkotika.
16.4.3 Allmänna överväganden
Sverige har en framgångsrik och konsekvent genomförd narkotikapolitik med en bred politisk och folklig förankring. Stora insatser har gjorts för att utveckla såväl narkotikakontrollen som förebyggande insatser och vård och behandling. Som ett resultat av denna politik har Sverige i dag en, i internationell jämförelse, relativt god narkotikasituation. Det finns därför inte några skäl att förändra den svenska narkotikapolitiken vid ett medlemskap.
Kampen mot narkotikamissbruk och narkotikabrottslighet är prioritera-
Prop. 1994/95: 19
de områden inom gemenskapen som i och med Maastrichtfördraget också har. fått ett nytt mandat på detta område. Ett nytt narkotikaprogram är under utarbetning. Detta program kommer att bygga på de grunder som fastlades i Rom år 1990 och skall utvecklas i samråd med medlemslän- derna.
Gemenskapens regelsystem och den policy som kommer till uttryck i narkotikaprogrammet stämmer väl överens med den svenska narkotikapo- litiken. Som medlem kommer Sverige att fullt ut delta i de fora som kommer att påverka den europeiska utvecklingen på narkotikaområdet.
Vid Europeiska rådets möte i oktober 1993 förklarade man att samarbetet mellan medlemsländerna måste ge garantier för att den fria rörligheten för varor och personer inte uppnås på bekostnad av säkerhe- ten, utan att denna tvärtom skall förbättras genom ett organiserat samarbete. Man är nu i färd med att utveckla en rad åtgärder som skall hindra att en avskaffad kontroll vid de inre gränserna leder till ökad internationell brottslighet och därmed ökat narkotikamissbruk.
Att grånskontrollen har betydelse när det gäller att dämpa inflödet av narkotika och därigenom bidrar till att förverkliga en restriktiv narkotika— politik är således klart. Med stöd av regeringens bemyndigande till— kallades i december 1993 en särskild utredning Nya former för narkotika- bekämpning m.m. i ett EU—perspektiv (dir. 1993:131) för att se över lagstiftning m.m. i sammanhang med kontroll av inre gräns.
Det går emellertid inte att bortse från att den slumpmässiga gränskon- troll som vi i dag har utgör ett avskräckande inslag och att den därmed också har en preventiv effekt på den småskaliga smugglingen. I synnerhet gäller detta för personer som överväger att ta in narkotika i Sverige för eget bruk. Sverige måste därför, vid sidan av en skärpt gränsbevakning i nya former avseende illegal narkotikatrafik med alla hittillsvarande medel fortsätta kampen för ett narkotikafritt Sverige.
Även vid ett medlemskap förblir Sveriges efterfrågedämpande åtgärder en nationell angelägenhet. Det finns inga planer på någon harmonisering på dessa områden. Unionen avser dock att stärka sina insatser. Som medlem i unionen kommer Sverige att få tillgång till detta utökade samarbete och aktivt kunna delta i skapandet av ett europeiskt narkotikap- rogram.
Prop. 1994/95: 19
17 Jämställdhetspolitiska frågor
Regeringens bedömning: Principen om lika lön för lika arbete är fastslagen redan i Romfördraget vilket innebär att enskilda kan åberopa fördragets bestämmelser härom inför nationell domstol. Genom sekundärlagstiftning och rättspraxis har principen utvecklats vidare. Den svenska jämställdhetslagen uppfyller EG—rättens krav. Inriktningen av den svenska jämställdhetspolitiken kommer även vid ett medlemskap att beslutas nationellt.
Som medlem i EU får Sverige möjlighet att delta i det omfattande jämställdhetsarbete som, vid sidan av lagstiftningarbetet, sker på central nivå inom gemenskapen, t.ex. via program, projekt och nätverk. Sverige bör aktivt driva frågor om jämställdhet mellan kvinnor och män i ett europeiskt perspektiv och därmed bidra till att europeiska kvinnors ställning stärks.
Det arbete som i EU bedrivs på jämställdhetsområdet består både av utarbetande av minirnilagstiftning och av program— och projektverksam- het. Grunden för arbetet utgörs av artikel 119 i Romfördraget vilken slår fast principen om lika lön för kvinnor och män för lika arbete. Med lön avses förutom gängse grund— eller minimilön alla övriga förmåner i form av kontanter eller naturaförrnåner som arbetstagaren, direkt eller indirekt, får av arbetsgivaren på grund av anställningen.
Medlemsländernas skyldigheter i fråga om den praktiska tillämpningen av denna princip har med stöd av artikel 100 i Romfördraget närmare konkretiserats i det s.k. likalönedirektivet (75/117/EEG) från år 1975 som behandlar lika lön för lika arbete men också för likvärdigt arbete. Ytterligare fyra direktiv stadgar med stöd av artiklarna 100 och 235 i Romfördraget principen om likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet (tillgång till anställning, yrkesutbildning, befordran och arbetsvillkor) och när det gäller social trygghet inklusive företags— eller yrkesbaseradc trygghetssystem. Därutöver antog rådet i oktober 1992 med stöd av artikel 1 18 a ett direktiv om hälsa och säkerhet i arbetet för gravida kvinnor. Reglerna omfattas av EES—avtalet och har närmare beskrivits i prop. 1991/92:170 bil. 10 samt prop. 1993/941203.
Genom det till Maastrichtfördragets Sociala protokoll fogade avtalet om socialpolitik som närmare beskrivs i avsnitt 18. har rådet fått utökad kompetens (artikel 2.1—2), bl.a. på jämställdhetsområdet. Beslut om minimilagstiftning i frågor som rör jämställdhet mellan kvinnor och män vad avser möjligheter på arbetsmarknaden och behandling i arbetslivet kan, såvida beslutet inte rör social trygghet eller socialt skydd, fattas med kvalificerad majoritet. Några förslag om sådana beslut föreligger ännu inte.
Prop. 1994/95 : 19
Rättspraxis
Både artikel 119 i Romfördraget och direktiven om lika lön och likabehandling har resulterat i en omfattande rättspraxis. Utvecklingen av likabehandlingsreglema har bildat utgångSpunkt för många av de principer som allmänt rör förhållandet mellan EG—rätt och nationell rätt. Målen om lika lön behandlar i huvudsak frågan om vilka kriterier en arbetsgivare får använda sig av för att göra skillnad mellan kvinnliga och manliga arbetstagare och är ofta principiellt utformade. De har på så sätt kommit att vara vägledande, inte bara när det gäller lika lön utan på hela jämställdhetsområdet.
Likalöneprincipen har, genom bl.a. domstolens avgörande i målet 43/75 Defrenne II [1976] ECR s. 455 givits direkt effekt i medlemslän- derna. l målet uttalade domstolen att principen om lika lön i artikel 119 kan göras gällande av enskilda inför nationella domStolar. De nationella domstolarna måste se till att de rättigheter som artikeln skyddar iakttas. särskilt när det gäller lönediskriminering som beror på lagar eller kollektivavtal och när kvinnor och män får olika lön för lika arbete hos samma privata eller offentliga arbetsgivare. Domstolen har vidare i flera domar uttalat sig om direktivens vertikala direkta effekt, dvs. att direktiven kan åberopas direkt mot staten i en tvist i nationell domstol. Det gäller t.ex. artikel 5 i likabehandlingsdirektivet som har direkt effekt i förhållande till en statlig myndighet när denna handlar som arbetsgiva— re. Frågan om likalönedirektivets direkta effekt har varit uppe i flera mål men inte prövats. till stor del beroende på att artikel 119 visat sig mer användbar.
Svensk anpassning
De regler och den rättspraxis som vuxit fram inom EG på jämställd— hetsområdet gäller i Sverige som nämnts tidigare redan genom EES—avt- alet (artiklarna 69 och 70 samt bilaga XVIII). Den lagstiftning som huvudsakligen berörs är jämställdhetslagen (199lz433'). Lagen är anpassad till EG:s regler (prop. 1990/91:113, bet. 1990/91:AU17, rskr. 1990/91 12.88). En fördjupad redovisning av EG—rätten på likalöneområdet har utförts av Löneskillnadsutredningen i betänkandet (SOU 1993:7) Löneskillnader och lönediskriminering. Utredningen konstaterar att jämställdhetslagens bestämmelser om lika lön uppfyller EG—rättens krav.
Samarbetet i övrigt
Vid sidan av lagstiftningsarbetet sker det centrala jämställdhetsarbetet inom EU i stor utsträckning via program, projekt och nätverk. Grunden för det nu pågående samarbetet utgörs av det tredje jämställdhetspro- grammet som kommissionen lade fram år 1990 och som gäller för åren 1991—1995. Tonvikten i programmet rör aktiviteter som bidrar till att lagstiftningen på området tillämpas och utvecklas samt åtgärder för att förbättra kvinnors villkor på arbetsmarknaden och öka deras status i
Prop. 1994/95: 19
216
samhället, inte minst i beslutande organ. Inom Europaparlamentet finns ett särskilt utskott för jämställdhetsfrågor (Committee on Women 's Rights).
Remissinstansema:
Jämställdhetsombudsmannen, JÄMO, pekar på den möjlighet som medlemskapet ger till påverkan av beslutsprocessen inom unionen men framhåller att frågan om jämstställdhet mellan män och kvinnor i första hand är en nationell fråga och således beroende av inriktningen på den svenska jämställdhetspolitiken. Folkpartiet liberalernas kvinnoförbund anser att en positiv utveckling av samhällsekonomin i stort är den bästa förutsättningen för det fortsatta jämställdhetsarbetet och gör därför bedömningen att ett medlemskap är till fördel för svenska kvinnor genom den tillväxt som förväntas följa av medlemskapet. Miljöpartiet de Gröna ifrågasätter att Sverige vid ett medlemskap kan fortsätta att vara en förebild för andra länder i jämställdhetsfrågor.
Allrrzänna överväganden
Den utredning som haft att belysa konsekvenserna för den sociala välfärden och jämställdheten i Sverige vid olika former av deltagande i den västeuropeiska integrationen, anför i sitt betänkande EG, Kvinnorna och Välfärden (SOU 1993:117) att det inom EG ställs stora förväntningar på en aktiv svensk medverkan när det gäller jämställdhetsfrågor. Beslut om inriktningen av välfärds— och jämställdhetspolitiken kommer också i fortsättningen att fattas i Sverige. Utredningen anser att ett EU—medle- msskap ger Sverige den bästa ekonomiska tillväxten och att det ger förutsättningar för social välfärd och jämställdhet mellan kvinnor och män.
Sverige ses av'många EU—länder som föregångare på jämställdhetsom- rådet. Även om inriktningen av jämställdhetspolitiken också framöver är en nationell fråga är det angeläget och önskvärt att Sverige med kraft driver frågor om jämställdhet mellan kvinnor och män också i ett europeiskt perspektiv. Tillsammans med övriga nordiska länder har Sverige goda möjligheter att bidra till att europeiska kvinnors ställning stärks. Samtidigt finns erfarenheter i Europa som kan tas till- vara i det nationella arbetet för jämställdhet.
Prop. 1994/95:19
18 Arbetsmarknads— och arbetslivsfrågor
Regeringens bedömning: Arbetsmarknadspolitikens utformning är inom EU huvudsakligen en nationell angelägenhet. Sverige kommer naturligtvis även som medlem i EU att fortsätta att driva en aktiv politik i kampen mot arbetslösheten. Frågorna om att öka tillväxten och bekämpa arbetslösheten är prioriterade även inom EU. Ett svenskt EU—medlemskap möjliggör samordnade insatser över nationsgränserna vilket är nödvändigt för att arbetslösheten framgångsrikt skall kunna bekämpas.
Det är också först vid ett medlemskap som Sverige får möjlighet att delta i olika programaktiviteter som finansieras via EG:s socialfond och vars syfte bl.a. är att förbättra tillväxten och skapa nya arbeten.
Redan genom EES—avtalet sker en anpassning till EG:s regelverk inom arbetsmiljö— och arbetsrättsornrådena och såvitt avser området personers rörlighet.
Genom Maastrichtfördragets s.k. sociala protokoll ges arbets- marknadens parter en stärkt roll inom EU.
Ett EU—medlemskap ger helt andra möjligheter än EES—avtalet att aktivt delta i och påverka utformningen av gemenskapens lagstift- ning och fortsatta arbete på detta område liksom på andra områden. Det är först genom ett fullvärdigt deltagande i gemenskapens institutioner, kommittéer, expertgrupper. program— och andra aktiviteter som detta kan ske. I flera medlemsländer och inom EG-kommissionen finns ett betydande intresse för svenska erfarenheter inom arbetsmarknads— och arbetslivsområdet.
I och med mediemskapsförhandlingarna och anslutningsfördraget har Sverige erhållit försäkringar beträffande rådande svensk praxis såvitt avser arbetsmarknadsfrågor, särskilt såvitt avser systemet att villkor i arbetslivet fastställs i kollektivava mellan arbetsmarkna- dens parter.
18.1 Den sociala dimensionen
Redan i ingressen till Romfördraget slås fast att ett väsentligt mål för gemenskapens strävanden är att fortgående förbättra medborgarnas levnads— och arbetsvillkor. Skrivningarna i Romfördragets avsnitt om t.ex. fri rörlighet för personer, socialpolitik och ekonomisk och social samhörighet, och åtgärder som vidtagits på grundval av fördragsbe- stämmelserna, visar att gemenskapsarbetet redan från början haft en social dimension.
Den sociala dimensionen och ”social policy”, är begrepp som i EU—sammanhang i första hand omfattar de områden som i Sverige i huvudsak hänförs till arbetsmarknadsfrågor i vid mening: rent arbets- rättsliga frågor, arbetsmiljö— och andra arbetslivsfrågor, sysselsättnings-
,
Prop. 1994/95: 19
frågor samt jämställdhet inom arbetslivet. Men därutöver omfattas även frågor som rör handikappade, de äldres situation och åtgärder till stöd för missgynnade grupper i samhället.
Den europeiska enhetsakten, som trädde i kraft år 1987, innebar en förstärkning av EG—samarbetet på det sociala området, särskilt vad avser arbetsmiljöfrågoma.
Målsättningen att stärka samarbetet på den sociala dimensionens område resulterade i december 1989 i antagandet av EG.-s sociala stadga vars fulla namn är Europeiska gemenskapens stadga om grundläggande sociala rättigheter för arbetstagare. Denna stadga, som antogs genom en högtidlig deklaration underskriven av elva medlemsländers stats— och regeringschefer — Storbritannien ställde sig utanför — är att betrakta som ett allmänt åtagande för medlemsländerna att se till att de grundläggande sociala rättigheter som stadgan behandlar garanteras i respektive land. I anslutning till antagandet av den sociala stadgan presenterade kommissio- nen ett handlingsprogram för dess genomförande.
Den gemensamma arbetsmarknaden
För en redovisning av den gemensamma arbetsmarknaden, som är förverkligad såväl inom EG som i EES, hänvisas till avsnittet om den fria rörligheten för varor, personer, tjänster och kapital ( 11).
18.1.1 Sociala protokollet
Frågan om en utvidgning av gemenskapskompetensen på det sociala området blev en svår stötesten under Maastrichtmötet. Man lyckades på grund av Storbritanniens motstånd inte .uppnå enighet i detta avseende.
De övriga elva medlemsländerna ingick dock ett mellanstatligt avtal utanför fördraget där man förbinder sig till ytterligare insatser inom det sociala området. I ett särskilt protokoll som slöts mellan samtliga medlemsländer — det s.k. sociala protokollet — medger Storbritannien att de övriga elva medlemsländerna går vidare i det gemensamma arbetet på det sociala området med utnyttjande och hjälp av gemenskapens institutioner och procedurer, utan att Storbritannien tar del i vare sig förberedelsearbete eller beslut. Avtalet mellan de elva fogades till det sociala protokollet som en bilaga. Vanligen används — så även här nedan — beteckningen ”sociala protokollet” med syftning på såväl det särskilda protokollet som det till detta fogade avtalet mellan de elva.
Det sociala protokollet innebär utökad kompetens för gemenskapen och utvidgat område för majoritetsbeslut.
Enligt det sociala protokollet skall gemenskapen och medlemsstaterna ha som målsättning att främja sysselsättning. förbättrade levnads— och arbetsförhållanden, ett fullgott socialt skydd, dialogen mellan arbets- marknadens parter samt utvecklingen av mänskliga resurser som ett medel att uppnå varaktigt hög sysselsättning och bekämpa utslagning. Vid genomförandet av åtgärder i dessa syften skall hänsyn tas till olika former av nationell praxis, i synnerhet på avtalsområdet.
Prop. 1994/95: 19
För att förverkliga målen skall gemenskapen understödja och komplet- tera medlemsstaternas verksamhet inom följande områden: förbättringar av arbetsmiljön, arbetsvillkor, information till och samråd med arbets- tagarna, järnställdhet vad avser möjligheterna på arbetsmarknaden och behandling i arbetslivet samt inträde på arbetsmarknaden av personer som står utanför denna. För detta ändamål kan rådet med kvalificerad majoritet (minst 44 röster) fatta beslut om direktiv som fastställer minimikrav på dessa områden.
Rådet skall med enhällighet (bland de elva) fatta beslut om direktiv på följande områden: social trygghet och socialt skydd för arbetstagarna, skydd för arbetstagarna då deras anställningsavtal hävs, företrädande och kollektivt tillvaratagande av arbetstagarnas och arbetsgivarnas intressen, anställningsvillkor för tredjelandsmedborgare och ekonomiska bidrag för sysselsättningsfrämjande åtgärder.
Det sociala protokollet ger arbetsmarknadens parter och de kollektivav- tal de sluter en stärkt roll irtom EU. En ny samrådsprocedur införs vilken, om parterna så önskar, kan leda till avtal på EU—nivå.
Kommissionen skall. enligt denna procedur, samråda med arbets- marknadens parter innan den lägger fram förslag inom arbetsmark- nadsområdet i syfte att klarlägga de följder en reglering kan få. Finner kommissionen att en EG—reglering behövs, fordras samråd med parterna över förslaget. Om parterna så önskar kan de själva lösa frågan genom avtal på EU—nivå. Kommer parterna överens i avtal kan avtalet tillämpas enligt de förfaranden som gäller för arbetsmarknadens parter i de olika medlemsstaterna eller genom beslut i EU—rådet. Kommer parterna inte överens inom nio månader återgår initiativet till kommissionen.
1 det sociala protokollet stadgas uttrycldigen att en medlemsstat kan överlåta åt arbetsmarknadens parter att införliva direktiv i den nationella rättsordningen. Samtidigt anges att den berörda medlemsstaten skall vidta nödvändiga åtgärder för att när som helst kunna säkerställa de resultat som föreskrivs i direktivet. Enligt det meddelande som kommissionen utarbetat och som har till syfte att klarlägga det sociala protokollets tillämpning anger kommissionen att ordalydelsen skall förstås så att den berörda medlemsstaten skall se till att det finns förfaringssätt och procedurer att ta till om det uppstår brister i införlivandet genom kollektivavtal. Syftet är att se till att de arbetstagare som berörs i praktiken tillförsäkras rättigheterna enligt direktivet. Kommissionen understryker också att ordalydelsen skall tillämpas med hänsyn tagen till de olika former av nationella system som finns, särskilt såvitt avser avtalsförhållanden.
Av det sociala protokollet framgår också uttryckligen att gemenskapen inte skall reglera frågor om löner, föreningsrätt, strejkrätt och rätt till lockout.
I november 1993 presenterade kommissionen en uppmärksammad grönbok om europeisk socialpolitik — alternativ för unionen, som avses följas av en vitbok med specifika åtgärdsförslag under senare delen av år 1994. Inför kommissionens arbete med att utarbeta denna vitbok har Sverige i mars 1994 lämnat svar, genom kommentarer och förslag, på de frågeställningar som tagits upp i grönboken.
Prop. 1994/95: 19
Vid behandlingen i medlemskapsförhandlingarna av Maastrichtför— dragets sociala protokoll underströks från svensk sida den svenska traditionen att villkor i arbetslivet fastställs i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens parter. Denna fråga redovisas närmare i avsnittet om arbetsrätt.
18.1.2 EES—avtalet
Frågor som rör den sociala dimensionen av det europeiska integrations- arbetet finns med som viktiga element i EES—avtalet. De centrala frågorna på den sociala dimensionens område behandlas huvudsakligen i de avsnitt i avtalet som avser personers rörlighet respektive ”socialpolit- ik” (social policy). Inom området ”socialpolitik” täcker avtalet ett antal EG—direktiv som gäller arbetsmiljö, arbetsrätt och jämställdhet. Vidare förutses i avtalet på det socialpolitiska området också ett samarbete i form av program, expertkontakter, informationsutbyte, gemensamma seminarier etc.
Den sociala dialogen — som ju är ett viktigt inslag i den sociala dimensionen — behandlas också i EES—avtalet.
EFTA—länderna har också, i en deklaration som fogats till avtalet, ställt sig bakom principerna och de grundläggande rättigheterna i EG:s sociala stadga.
Som framgått ovan finns merparten av EG:s regelverk på den sociala dimensionens område med i EES—avtalet.
18.1.3 Medlemskapets innebörd
Givetvis ligger, på den sociala dimensionens område, liksom på andra områden, den största skillnaden mellan EES och ett EU—medlemskap i det förhållandet att ett medlemskap ger helt andra möjligheter att aktivt delta i, och påverka, utformningen av riktlinjerna för gemenskapens fortsatta arbete på området genom fullvärdigt deltagande i gemenskapens institutioner, kommittéer, expertgrupper, program— och andra aktiviteter. I fiera medlemsländer och inom EG—kommissionen finns ett betydande intresse för svenska erfarenheter på detta område. Genom ett med- lemskap skulle bättre förutsättningar skapas för att i det fortsatta gemenskapsarbetet i frågor som gäller den sociala dimensionen föra in svenska erfarenheter och vinna gehör för viktiga svenska principer och värderingar.
LO har anfört att såväl det politiska som det fackliga inflytandet över EU:s beslut i för löntagarna viktiga frågor skulle öka vid svenskt medlemskap. TCO har anfört liknande synpunkter och framhållit att möjligheterna till fackligt infiytande i beslutsprocessen skulle öka väsentligt vid ett medlemskap jämfört med under EES—avtalet. SAF har pekat på det inflytande över EU:s framtida utveckling som enbart medlemskap ger. Även Samhall AB har anfört liknande synpunkter och framhåller att svenska arbetsmarknadspolitiska organ har en viktig roll att spela som idégivare och erfarenhetsbank i den dialog kring en mer
Prop. 1994/95: 19
221
aktiv arbetsmarknadspolitik som nu börjar skönjas inom EU.
Den del av EG:s regelverk — såväl fördragstext som sekundärlagstift- ning — som behandlar den europeiska socialfondens- verksamhet, och också vissa program/aktiviteter som har nära anknytning till denna omfattas inte av EES—avtalet. Socialfonden behandlas närmare under avsnittet om sysselsättning. De frågor som berör strukturfondema och som aktualiserats i medlemskapsförhandlingama behandlas i avsnittet om regionalpolitiska frågor (24).
18 .2 Sysselsättning
Arbetsmarknadspolitiken är huvudsakligen en nationell angelägenhet inom EU. I och med grönboken och vitboken så har ambitionerna höjts inom gemenskapen. Ett visst samarbete inom gemenskapen förekommer. EG:s strukturfonder har t.ex. som en viktig uppgift att motverka arbetslöshet dels regionalt dels för vissa utsatta grupper som långtidsarbetslösa och ungdomar.
18.2.1 Socialfonden
Europeiska socialfonden (ESF) har genom omfattande ekonomiskt stöd till utbildning och sysselsättning i hög grad bidragit till att komplettera och utveckla nationella åtgärder, särskilt för ungdomar och långtids- arbetslösa, (Mål 3).
Socialfondens verksamhet har utvidgats, som en följd av den nyligen genomförda revisionen av fondens stadgar, för att kunna svara mot de krav som arbetsmarknaden ställer på medlemsstaterna. I dess uppgifter ingår nu utvecklingen av mänskliga resurser i vid mening samt att förbättra arbetsmarknadens sätt att fungera. Socialfonden skall se till att principen om jämställdhet mellan kvinnor och män respekteras vid genomförandet av åtgärder som hnansieras av fonden.
Ett nytt Mål 4 har formulerats med syfte att underlätta arbetstagarnas anpassning till förändringar inom industrin och inom produktionssyste— men. Detta innebär inte bara att man vidtar förebyggande åtgärder i kampen mot arbetslösheten utan även bidrar till konkurrenskraft och tillväxt.
Som ett svar på social och ekonomisk förändring och på gemensamma förändringar som medlemsstaterna ställs inför, har ett antal program och utbytesverksamheter utvecklats. Dessa har lett till att stora och fram— gångsrika nätverk skapats för att initiera erfarenhetsutbyte. Genom utbytesprogram har man försökt identifiera och utvärdera innovationsåt— gärder. Ett sådant program är ERGO II, i vilket Sverige deltar. I detta program utvärderar man projekt och bedriver forskning för att utveckla arbetsmetoder att bekämpa långtidsarbetslöshet.
Prop. 1994/95:19
18.2.2 EU—initiativ för ökad sysselsättning
Under de senaste åren har åtgärder för att tackla problemen med den bristande tillväxten och den tilltagande arbetslösheten diskuterats på högsta nivå.
I december 1992 togs ett beslut vid Europeiska rådets möte i Edinburgh om ett s.k. tillväxtinitiativ. Detta, som syftar till att öka tillväxten år 1994 med 0,6% och samtidigt skapa 450 000 nya jobb, utvidgades sedan ytterligare vid Europeiska rådets möte i Köpenhamn i juni 1993.
I maj 1993 presenterade kommissionen ett ramprogram för ökad sysselsättning. ,
Vid Europeiska rådets möte i Köpenhamn är 1993 presenterade EG—kommissionens president Delors, en plan för att vända utvecklingen. Planen betonar bl.a. vikten av att konsolidera den inre marknaden och gå vidare mot den ekonomiska och monetära unionen, ökade infrastrukturin- vesteringar, förändringar i utbildningssystemen med satsningar på kontinuerlig utbildning, och vikten av att föra en mer aktiv arbets- marknadspolitik, varvid bl.a. hänvisades till det svenska systemet. Vid Europeiska rådets möte i Bryssel i december 1993 presenterade Delors den av kommissionen, i samarbete med medlemsländerna. utarbetade vitboken om tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning — utmaningar och vägar framåt inför det 21:a århundradet som grundar sig på denna plan. Det Europeiska rådet antog härvid, med vitboken som grund. ett omfattande handlingsprogram. Detta program följdes upp i diskussioner vid Europeiska rådets möte på Korfu i juni 1994. I den del av konklusio- nema från Korfumötet. som särskilt avser åtgärder för att förbättra läget på arbetsmarknaden, framhölls bl.a. att ansträngningarna för att främja sysselsättning för ungdomar och att bekämpa långtidsarbetslösheten särskilt bör prioriteras. Återigen betonas vikten av en kontinuerlig kompetensökning av arbetskraften. Utbildning och praktik är åtgärder som bör kunna erbjudas de på arbetsmarknaden svaga grupperna för att göra det möjligt för dem att delta i arbetslivet. Hög kompetens hos arbetskraften är även en förutsättning vid nödvändiga strukturförändring- ar för att skapa nya arbetstillfällen.
Även i grönboken om den framtida europeiska socialpolitiken utgör sysselsättningsfrågorna en central del. Här betonas bl.a. vikten av samordning av åtgärder inom olika politikområden och då särskilt kopplingen mellan den ekonomiska politiken och arbetsmarknads— och socialpolitiken.
Sverige har till kommissionen framfört kommentarer och förslag inför arbetet med såväl vitboken om tillväxt, konkurrenskraft och sysselsätt- ning som grönboken om socialpolitik.
18.2.3 Medlemskapets innebörd
Det står varje Eli—medlemsland fritt-att utforma sin egen nationella arbetstnarknadspolitik. Sverige kommer även som medlem i EU att fortsätta att driva en aktiv politik i kampen mot arbetslösheten. Därutöver kommer Sverige att fortsätta att aktivt delta i den arbetsmarknadspolitiska
Prop. 1994/95: 19
IQ lx) b)
debatten även på det internationella planet. Samordnade insatser över nationsgränserna är nödvändiga för att arbetslösheten framgångsrikt skall kunna bekämpas.
Arbetsmarknadsstyrelsen har pekat på behovet av internationell samverkan inom Europa för att öka sysselsättningen och bekämpa arbetslösheten. Styrelsen konstaterar också att arbetsmarknadspolitikens inriktning och utformning i dag huvudsakligen är en nationell angelägen— het inom EU. Ett svenskt inträde i EU kommer troligen inte direkt att påverka innehållet i svensk arbetsmarknadspolitik, i varje fall inte på kort sikt. På längre sikt kan en sannolik successiv ökande grad av samordning av medlemsstaternas ekonomiska politik möjligen ge nya förutsättningar för arbetsmarknadspolitikens utformning. LO anser att förhandlings- resultatet i sig är tillfredsställande vad gäller de fackliga kraven. När det gäller den för LO centrala sysselsättningsfrågan rymmer medlemskap i EU både oroande och hoppingivande perspektiv. Sveriges verkstads- industrier framhåller att ett utanförskap på sikt ger problem för sam- hällsekonomin i sin helhet och inte minst för sysselsättningen.
Vid ett medlemsskap skulle Sverige även få samma rättigheter till deltagande i samarbetet som andra medlemsländer. Detta skulle ge bättre förutsättningar att påverka utformningen av gemenskapens framtida politik på sysselsätmingsområdet. Det är också först vid ett medlemskap som Sverige får möjlighet att delta i de olika programaktiviteter som finansieras via EG:s socialfond och vars syfte är att förbättra tillväxten och skapa nya arbeten.
18.3 Arbetsmiljö 18.3.1 EG:s regler
Arbetsmiljöfrågorna, dvs. frågor om förhållandena på arbetsplatserna, om hälsa och säkerhet för arbetstagarna m.m. utgör inom EG i första hand en viktig del av de sociala frågorna eller den sociala dimensionen av den inre marknaden. Dessa frågor griper över alla de fyra friheterna. Kraven på arbetsmiljön och övriga förhållanden inom ramen för den sociala dimensionen avses bl.a. skapa förutsättningar för genomförandet av den inre marknaden. Sämre sociala villkor. t.ex. sämre arbetsmiljö, får inte vara ett konkurrensmedel på denna marknad. I artikel 117 i Romför- draget anges följande:
”Medlemsstaterna är ense om behovet av att främja förbättringar av arbetstagarnas arbetsvillkor och levnadsstandard och att därigenom möjliggöra en harmonisering samtidigt som förbättringarna bibehålls.
De anser att en sådan utveckling kommer att följa såväl av den gemensamma marknadens funktion vilken kommer att främja en harmonisering av de sociala systemen, som av förfaranden enligt detta fördrag och av tillnärmningen av bestämmelser i lagar och andra författningar. ”
Med stöd av artikel 118a i Romfördraget kan EU—rådet med kvalificerad
Prop. 1994/95: 19
majoritet anta direktiv med minirrriregler om arbetsmiljöförhållandena på arbetsplatserna. Sådana direktiv skall inte hindra någon medlemsstat att bibehålla eller införa mer långtgående bestämmelser om arbetsmiljön, såvida dessa inte strider mot andra bestämmelser i fördraget.
Drygt tjugo minirnidirektiv har hittills antagits inom EG. Ett centralt direktiv är det s.k. ramdirektivet (89/391/EEG), som innehåller allmänna krav när det gäller arbetsförhållanden och arbetsmiljöarbetet på arbets- platserna. Ramdirektivet kompletteras med ett antal särdirektiv för olika delområden, t.ex. om hälsa och säkerhet på arbetsplatsen (89/654/EEG), om användning av arbetsutrustning (89/655/EEG), om användning av personlig skyddsutrustning på arbetsplatsen (89/656/EEG), om manuella lyft (90/269/EEG) och om utsatthet för cancerframkallande ämnen i arbetet (90/394/EEG). Det finns även några arbetsmiljödirektiv som beslutats innan artikel 118a kom till genom den s.k. enhetsakten från år 1987. Hit hör bl.a. direktiven orn exponering för bly (82/605/EEG) och asbest (83/477/EEG).
Kraven på säkerhet och hälsa i arbetet får också betydelse för harmoniseringen av lagstiftningen på produktonrrådet, dvs. när det gäller fri rörlighet av varor. EG har antagit ett flertal produktdirektiv med stöd av artikel 100 eller 100a, där kraven på säkerhet vid användning i arbetslivet har haft stor betydelse för utformningen av de väsentliga säkerhetskraven. Det gäller bl.a. direktiven om maskiner (89/392/EEG), personlig skyddsutrustning (89/686/EEG) och enkla tryckkärl (87/404/EEG), vilka beslutats i enlighet med artikel 100a och den s.k. nya metoden. För en närmare redovisning hänvisas till prop. 1991/92:170 bilaga 9.
Arbetsmiljöhänsyn kan inom gemenskapen även få betydelse på de produktområden där det saknas harmoniserade regler. Genom Romför- dragets bestämmelser i artikel 36 kan förbud eller restriktioner för bl.a. import grundas på hänsyn till intresset att skydda människors hälsa och liv. (I övrigt hänvisas vad gäller fri rörlighet av varor och frågor om tekniska handelshinder till avsnitt 11).
EG har antagit handlingsprogram för arbetsmiljöområdet där bl.a. områden för nya gemenskapsregler pekas ut. För innevarande period gäller det fjärde handlingsprogrammet.
18.3.2 EES—avtalet
Genom EES—avtalet har Sverige redan åtagit sig att följa de principer för fri rörlighet av varor, tjänster, personer och kapital som gäller inom EG. Sverige har därigenom också åtagit sig att införliva de som EG har antagit på arbetsrrriljöornrådet, inledningsvis de som antagits t.o.m. den 31 juli 1991. Direktiven har införlivats på myndighetsnivån genom föreskrifter från Arbetarskyddsstyrelsen. I samband med riksdagens ställningstagande till EES—avtalet beslutades om vissa ändringar i arbetsmiljölagen (1977:1160) för att göra det möjligt att införliva vissa av direktiven, framförallt vissa delar av produktdirektiven (prop. 1991/92:170 bil. 9, bet. 1992/93zEU1, rskr. 1992/93:18, SFS 1992:1135).
15 Riksdagen 1994/95. Isaml. Nr 19. Dell.
Prop. 1994/95: 19
225
Den 21 mars 1994 beslutade Gemensamma EES—kommittén om ett tillägg till EES—avtalet av EES—relevanta rättsakter som antagits av EG efter den 31 juli 1991. Riksdagen har godkänt de härav föranledda ändringarna i avtalet (prop. 1993/94: 203, bet 1993/94:UU23, rskr. 1993/94: 367).
Bland de tio tillkomna direktiven på arbetsmiljöornrådet finns bl.a. ett rådsdirektiv om minimikrav för hälsa och säkerhet vid tillfälliga eller rörliga arbetsplatser (92/57/EEG), som avser byggnads— och anläggnings— verksanrlret, två rådsdirektiv om utvinningsindustrin (92/91/EEG reSp. 92/104/EEG) och ett direktiv om gravida arbetstagare och arbetstagare som nyligen fött barn eller som ammar (92/85/EEG).
Även vissa av dessa tillkomna EG—direktiv på arbetsmiljöområdet kräver ändringar i arbetsmiljölagen för att de skall kunna införlivas. Utgångspunkten är även här att de skall införlivas på myndighetsnivån. Nödvändiga lagändringar har därför beslutats i samband med vissa andra förslag om ändringar i arbetsmiljölagen (prop. 1993/94:186, bet. 1993/94zAU15, rskr. 1993/94:365, SFS 1994:579).
18.3.3 Medlemskapets innebörd
Redan genom EES—avtalet sker således en anpassningtill EG:s regelsys- tem på arbetsmiljöområdet. Området fördes också tidigt åt sidan som oproblematiskt i medlemskapsförhandlingarna. Vad som huvudsakligen förändras vid ett medlemskap är deltagandet i EG:s beslutsprocesser och program och den direkta bindningen till den fortsatta utvecklingen av gemenskapsrätten på arbetsnriljöområdet. ArbetarskyddsstyreLsen tar särskilt upp detta i sitt remissyttrande och framhåller betydelsen av att Sverige vid ett medlemskap får samma möjligheter att vara med i beslutsprocessen som andra medlemsländer. EES—avtalet ger inte denna möjlighet. Förutsättningarna för att svenska intressen skall få genomslag är därför enligt Arbetarskyddsstyrelsen större vid ett medlemskap. Arbetsmiy'öimtitutet anser att ett EG—medlemskap skulle möjliggöra ett större infiytande när det gäller att forslcningsvägen bidra till ett bättre arbetsliv, arbetsmiljö och teknik i hela Europa. LO har framhållit att ett medlemskap skapar förutsättningar för att arbetsmiljökraven även i fortsättningen skall kunna drivas vidare.
Arbetsmiljöfrågorrra anknyter också till frågor inom andra förhand- lingsornråden såsom kernikalieregleringen. Det gäller här bl.a. asbest, organiska lösningsmedel, märkning och klassificering av kemikalier. Frågor om kollektivavtalens roll samt andra frågor inom arbetsrätten som berörs av ett medlemskap får också stor betydelse för arbetsmiljön. För redovisning av de nu angivna frågorna hänvisas till respektive avsnitt.
18.4 Arbetsrätt
Arbetsrättsliga direktiv inom EG som rör anställdas rättigheter och intressen har huvudsakligen utfärdats enligt artikel 100 i Ronrfördraget. Även ”arbetsmiljöartikeln” 118a (se föregående avsnitt) har kommit att
Prop. 1994/95:19
226
utnyttjas som grund för direktiv som innehåller bestämmelser av arbetsrättslig karaktär. Maastrichtfördragets s.k. Sociala protokoll innebär utökad kompetens för gemenskapen och utvidgat område för majoritets- beslut, bl.a. i arbetsrättsliga frågor (se avsnittet om det sociala pro- tokollet). .
I många länder inom EU har man haft en annan utveckling än i Sverige när det gäller regleringen av arbetslivet. Det som brukar kallas den svenska modellen kännetecknas framför allt av den starka ställning som parterna på arbetsmarknaden har och deras principiella frihet att träffa avtal om löner och andra anställningsvillkor. Vr har i Sverige en fast tradition att komplettera och ersätta lagbestämmelser med kollektivavtal. Kollektivavtalen i Sverige täcker en helt dominerande del av arbets- marknaden. I många av EU—länderna är den fackliga organisationsgraden lägre och kollektivavtalen långt ifrån heltäckande. Där använder man sig i stället av minimilagstiftrring som ett sätt att säkra att reglerna blir tillämpliga över hela arbetsmarknaden.
Den rent arbetsrättsliga reglering som hittills antagits på EG—nivå är inte särskilt omfattande. För Sveriges del innebär redan EES—avtalet att de direktiv som antagits på arbetsrättens område skall införlivas i den svenska rättsordningen.
18.4.1 EES—avtalet
De arbetsrättsliga direktiv som antagits av EG t.o.m. år 1993 och som omfattas av EES—avtalet är följande:
— om kollektiva uppsägningar (75/129/EEG) med regler om de anställdas rätt till information och överläggning med arbetsgivaren vid uppsägning på grund av arbetsbrist — kollektiva uppsägningar — samt regler om arbetsgivarens skyldigheter i förhållande till arbetsmarknadsmyndigheter i en arbetsbristsituation — ändringsdirektiv till direktivet om kollektiva uppsägningar (92/56/EEG) som i huvudsak tillfört bestämmelser om att reglerna om arbetsgivarens skyldigheter enligt direktivet är tillämpliga oavsett om beslut som rör uppsägningarna fattas av arbetsgivaren eller någon annan som har ett bestämmande infiytande över arbetsgivaren - om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamhet eller delar av verksamheter (77/187/EEG) — om skydd för arbetstagarna vid arbetsgivarens irrsolvens (80/987/EEG) — om arbetsgivares skyldighet att upplysa arbetstagarna om de regler som är tillämpliga på anställningsavtalet eller anställningsförhållandet (91/553/EEG). Dessa direktiv och deras införlivande i svensk rätt har behandlats dels i EES—propositionen (prop. 1991:92:170, bet. 1992/93zEU1, rskr. 1992/93:18) dels i propositionen om ändringar av avtalet om Europeiska samarbetsområdet (EES—avtalet) m.m. (prop. 1993/94:203 s. 201 ff, bet. 1993/94zUU23, rskr. 1993/94:367). Dessutom rör två av direktiven på
Prop. 1994/95: 19
227
jämställdhetsområdet arbetsrättsliga frågor. Det gäller det s.k. lika- Prop. 1994/95:19 lönedirektivet och direktivet om likabehandling när det gäller anställning och yrkesutbildning m.m. (se avsnitt 17 om jämställdhetspolitiska frågor).
1992 års arbetsrättskommitté (1991:05) har också som uppdrag att i sin översyn av den arbetsrättsliga lagstiftningen se över frågan om svensk rätts överensstämmelse med EG—direktiven. Kommittén har hittills presenterat två delbetänkanden nämligen Ny anställningsskyddslag (SOU 1993:32) och Övergång av verksamheter och kollektiva uppsägningar (SOU 1994:83). Kommittén avser att avge sitt slutbetänkande under hösten 1994.
18.42 Inför ett medlemskap
Frågan om att värna den svenska arbetsrättliga modellen i samband med en EU—integration har tillmätts stor betydelse. Frågan lyftes också fram i det svenska anförandet vid öppnandet av medlemskapsförhandlingarna.
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund har, i anledning av de svenska medlemskapsförhandlingarna, i ett brev till den ansvarige kommissions- ledamoten Padraig Flynn bett denne utveckla sin syn på vilka effekter Maastrichtfördraget kan komma att få på den svenska arbetsrättsliga modellen.
Padraig Flynn har i ett svarsbrev i november 1993 uttalat sig om det Sociala protokollet och den svenska modellen varvid han framhållit tre punkter. För det första understryker han att det sociala protokollet uttryckligen inte är tillämpligt på frågor om lön, föreningsrätt och rätten att vidta stridsåtgärder. För det andra pekar han på att det sociala protokollet liknar det rådande svenska systemet så till vida att det ger möjlighet till att kollektivavtal på Europanivå kan ersätta lagstiftning. För det tredje anför han att det sociala protokollet just anvisar kollektivavtal som en införlivandemöjlighet av direktiv. ] de fall företag eller individer inte följer förpliktelsema hänvisar han till de gängse metoder som - tillämpas i Sverige för att lösa sådana problem samt tillägger att bara som en sista utväg behöver nationell lagstiftning övervägas. Sammanfattnings- vis uttalar han att det sociala protokollet inte på något sätt kräver ändrad praxis i Sverige såvitt avser arbetsmarknadsfrågor. Skriftväxlingen återfinns i bilaga 12.
Utvidgningskonferensen beslöt, på svenskt initiativ, att protokollföra ovan nämnda skriftväxling mellan Sverige och kommissionen. En svensk förklaring med en hänvisning till denna skriftväxling, och ett uttalande om att Sverige fått försäkringar beträffande rådande svensk praxis såvitt avser arbetsmarknadsfrågor och då särskilt systemet med att fastställa arbetsvillkor i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens parter, har fogats till slutakten till anslutningsfördraget.
LO har uttryckt tillfredsställelse över att förhandlingsresultatet tillgodoser väsentliga fackliga intressen som möjligheter till inflytande samt att svenska arbetsrättstraditioner erkänts. TCO har sett det som
IQ &) OO
särskilt tillfredsställande att frågan om kollektivavtalens ställning har fått Prop. 1994/95: 19 en positiv lösning. Aven Arbetslivscentrum har uttryckt sin tillfredsställel—
se över detta.
229
19 Kultur— och mediepolitiska frågor
Regeringens bedömning: Sverige behåller som medlemmar i EU rätten att föra en egen kulturpolitik. Den nationella bestämmande- rätten — som för kulturområdet är inskriven i Romfördraget — omfattar i allt väsentligt även det mediepolitiska området. Ett svenskt inträde i EU behöver således inte påverka villkoren för offentligt stöd till kulturella ändamål, presstöd etc.
Regeringen bedömer att kultursamarbetet inom EU, vad gäller inflytandet på den nationella politiken, i grunden inte kommer att skilja sig från det kultursamarbete som Sverige deltar i inom ramen för andra internationella organisationer, t.ex. Europarådet eller Unesco.
En anslutning till EU utgör inget hinder för att vidmakthålla och utveckla Nordens kulturella gemenskap. Det regelverk som redan tillämpas på den audiovisuella sektorn — liksom programsamarbetet inom ramen för MEDIA 95 — har accepterats för svenskt vidkommande i och med EES—avtalet. Ett medlemskap torde komma innebära större påverkansmöjligheter. Kultur— och mediepolitik kan inte behandlas isolerat från andra politikområden. Det gäller både på nationell nivå och i EU—sam— manhang. Stor betydelse för kulturlivets och massmediernas villkor har t.ex. upphovsrättsregleringen och mervärdesskattesystemet. Regionalpolitiken, jordbrukspolitiken och regleringen av byggsek- torn ger viktiga förutsättningar för en långsiktig kulturmiljövård. Den inre marknadens principer om fri rörlighet över gränserna ställer särskilda krav bl.a. vad gäller skyddet för det nationella kulturarvet. Givetvis kan kulturlivet och medielandskapet påverkas av konkurrensregler etc. Det är alltså viktigt att i EU:s arbete beakta de kultur— och mediepolitiska konsekvenserna av olika ställningstaganden.
19.1 Kultursamarbetet inom EU
Samarbetet på kulturområdet fördragsfåstes först år 1993 genom Maastrichtfördraget då artikel 128 infördes i Romfördraget. Medvetenheten om Europas kulturella mångfald och rika kulturarv samt om vikten av att bevara dessa värden skapade emellertid tidigt ett växande intresse för samarbete kring kulturfrågor inom gemenskapen. Ett sådant samarbete har sedan slutet av 1980—talet utvecklats genom särskilda rådsbeslut utan stöd i Romfördraget. EG har nu ett väl förgrenat kulturprogram med insatser till skydd för bl.a. Europas kulturminnen och stöd till litteratur, kulturevenemang och medieproduk- tioner.
Som exempel på EG:s hittillsvarande kulturella stödinsatser kan nämnas följande.
Prop. 1994/95:19
230
Bidragsprogrammet Kaleidoskop stöder olika slags konstnärlig verksamhet. Programmet har fått sitt nanm för att markera en strävan att bevara den europeiska kulturens mångfald.
Stort symbolvärde har utmärkelsen Europas kulturstad, som EU:s kulturrnirristrar delar ut årligen till en stad som anses ha en levande kultur att tillföra det övriga Europa. Stockholm har utsetts till Europas kulturstad år 1998.
För att sprida kännedom om litteratur på de små europeiska språken har EG infört ett översättrringsstöd. EG har även inlett en kampanj med främsta syfte att öka ungdomens läsintresse.
EG som hittills lämnat visst stöd till restaurering av minnesmärken, förbereder nu ett bredare åtgärdsprogram på kulturmiljövårdens område.
I artikel 128 i Romfördraget har EG:s uppgift på kulturområdet bekräftats och preciserats. I artikeln anges fyra områden för gemenska- pens insatser på kulturområdet. Kultursamarbetet skall syfta till att förbättra och sprida kunskap om de europeiska folkens kultur och historia, bevara och skydda det kulturarv som har europeisk betydelse, främja icke—kommersiellt kulturutbyte samt stödja konstnärligt och litterärt skapande. Samtidigt slås det fast att gemenskapens åtgärder inte skall omfatta harmonisering av medlemsstaternas regler på området. EU:s insatser skall endast vara ett komplement till de nationella åtgärderna. Kultursamarbetet inom EU skiljer sig alltså inte i grunden från det samarbete som Sverige deltar i, t.ex. inom ramen för Europarå- det eller Unesco. Det finns därför anledning för Sverige att efter en anslutning engagera sig i unionens kulturverksamhet på samma aktiva sätt som nu sker inom ramen för de nämnda internationella organisationerna.
Inom olika berörda EU—organ förs för närvarande en allmän diskussion om kultursamarbetets utveckling och inriktning med utgångspunkt i artikel 128 i Romfördraget.
19.2 EG:s uppgifter på medieområdet
Avgränsning i ett mediepolitiskt område görs i allmänhet inte inom EU. Artikel 128 i Romfördraget omfattar även mediepolitik i den mån den är synonym med kulturpolitik.
Synen på massmedier och mediepolitik utvecklades successivt inom EG. Branschen betraktades till en början som vilken näringsgren som helst, och inga särskilda undantag ansågs påkallade på gemenskapsnivå med hänsyn till mediernas betydelse från t.ex. kulturpolitisk synpunkt eller med tanke på deras roll i den demokratiska processen.
Numera framhålls massmediernas betydelse både för att stärka den nationella identiteten och för att levandegöra det gemensamma europeiska kulturarvet. Samtidigt understryks mediemas roll i integrationsprocessen, bl.a. genom att de bidrar till kommunikationen mellan och inom unionens medlemsstater.
Det är en avgränsad del av det mediepolitiska området som i praktiken står i fokus, nämligen den s.k. audiovisuella sektorn, varmed förstås produktion och distribution av TV—program och film. Sektom bedöms ha
Prop. 1994/95: 19
231
en vital betydelse som ekonomisk tillväxtpotential och förutsätts generera många nya arbetstillfällen — om den kan bryta dels den nuvarande stagnationen dels det nuvarande underläget i förhållande till programindu- strin i USA och Japan. Ambitionen är inte bara att öka den europeiska marknadsandelen inom Europa utan även att kunna ta upp konkurrensen på världsmarknaden.
Hittillsvarande åtgärder på gemenskapsnivå kan sammanfattas på följande sätt :
_ ett regelverk med avseende på TV—sändningar (det s.k. TV—direkti— vet (89/552/EEG), ”TV utan gränser”) med bl.a. restriktioner mot våldsskildringar, rashets och pornografi, regler angående reklam och sponsring samt riktpunkter för andelen europeiska program m.m. — ett program för att stärka den audiovisuella sektorns konkurrens- kraft m.m. (MEDIA 95) samt — olika åtgärder för att stärka och samordna det telmiska utvecklings— och standardiseringsarbetet (högupplösnings—TV, digital—TV m.m.). Vad först angår TV—direktivet åtog sig Sverige i EES—avtalet att anpassa sin lagstiftning till detta direktiv, vilket också har skett, genom beslut om lagen (1992:1356) om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten (prop. 1992/93: 75, bet. 1992/93zKU12, rskr 1992/93:117). Sverige deltar liksom övriga EFTA-länder i den pågående översynen och utvärderingen. -
Inom ramen för EES—avtalet deltar Sverige sedan år 1993 också i prograrnsamarbetet inom MEDIA 95. För åren 1993 och 1994 uppgår den samlade svenska insatsen till ca 24 miljoner kronor. Svenskt deltagande i en rad samarbetsprojekt har möjliggjorts. Samordningsan— svaret åvilar Svenska Filminstitutet. Ett EU—medlemskap betyder i detta sammanhang främst att vi får medinflytande i de aktuella beslutsorganen för delprogrammen. Därmed får Sverige också större möjligheter att påverka den fortsättning på programmet som planeras för tiden efter år 1995.
När det därefter gäller det tekniska utvecklings— och standardiserings— arbetet rörande avancerade TV—tjänster har EES—avtalet i sig hittills inte inneburit något egentligt genombrott. De torde bero på en utbredd skepsis inom EFTA-gruppen mot den vid tiden för avtalets ikraftträdande förhärskande synen inom gemenskapen. Inte heller inom denna rådde enighet, och bl.a. Storbritannien blockerade ett förslag till handlingsplan. Ett genombrott skedde dock i mitten av år 1993, då bl.a. en ny hand- lingsplan antogs och det relevanta direktivet (92/38/EEG) återkallades. Den kurs som EG nu har valt synes ligga närmare den linje som förordas av berörda intressenter i Sverige (TV—programföretagen. TERACOM och den elektroniska industrin). Ett EU-medlemskap kommer att ge Sverige bättre förutsättningar att påverka det pågående utvecklings— och standardiseringsarbetet. Samtidigt bevaras en betydande valfrihet med den uppläggning som nu gäller. Regeringen avser att återkomma till dessa frågor i samband med beredningen av förslagen i det nyligen avlämnade betänkandet Tekniskt utrymme för ytterligare TV—sändningar
Prop. 1994/95: 19
232
(SOU 199434).
En linje som blir alltmera tydlig är att den tekniska utvecklingen och dess framtida möjligheter inte enbart betraktas som en specifikt medie— politisk fråga utan sätts in i ett vidare informationsteknologiskt perspek- trv.
Detta är också huvudanslaget i den grönbok som publicerades av konunissionen i april 1994 och som av allt att döma kommer att utgöra ett tungt vägande inlägg i de diskussioner som nu inletts rörande framtida EG—strategier på medieområdet. Grönboken tar sin utgångspunkt i de förslag som väntas med anledning av den nyligen inledda utvärderingen av de första fem åren med TV—direktivet. Vidare diskuteras för närvarande en fortsättning av MEDIA—programmet bortom år 1995 (MEDIA II). I grönboken görs vidare en bedömning av konsekvenserna av den under år 1993 överenskomna kursändringen i fråga om introduktion av högupplösnings—TV m.m.
19.3 EU:s inverkan på det nordiska kultur— och mediesamarbetet
Anslutningen till unionen utgör inget hinder vad det gäller att vid- makthålla och vidareutveckla det nordiska samarbetet. Erfarenheterna av samarbetet inom ramen för Nordiska ministerrådet efter Danmarks inträde i EG tyder snarast på att ett medlemskap utgör en berikande faktor i umgänget mellan de nordiska länderna. Danmarks intresse av att stärka Nordens kulturella gemenskap har i olika sammanhang markerats under senare tid.
Bl.a. med tanke på Nordens närmande till EG beslöt de nordiska statsministrama år 1992 att stärka det nordiska kultursamarbetet genom att ge högsta prioritet åt onrrådena kultur, utbildning och forslming i Nordiska ministerrådets arbetsprogram. Ett förstärkt och självständigt nordiskt kultursamarbete i ett läge där vissa nordiska länder är med- lenrrnar i EU och andra inte understryker det kulturella oberoendet. Det ger också ökad uppmärksamhet åt den nordiska kultursynen med dess tonvikt på folklig förankring, samverkan och demokratiskt medbe- stämmande.
Samtidigt finns självfallet ett intresse av att knyta samtliga nordiska länder till EU:s kultursamarbete, oberoende av om de är medlemmar eller ej. Detta är för Nordens del det främsta skälet till att förhandlingar inletts om en utvidgning av EES—avtalet till att omfatta även kultursam- arbete.
19.4 Svenska språkets ställning i EU
Det svenska språket får i EU en starkare ställning än i någon annan utomnordisk organisation. Det blir ett av unionens officiella språk, vilket inte bara betyder att alla rättsakter och officiella dokument måste finnas i en svensk version, utan också att skriftväxling och muntliga kommuni-
Prop. 1994/95:19
233
kationer i officiella sammanhang får ske på svenska. Av naturliga skäl är de mindre språkens ställning i EU i praktiken svagare än de språk som talas och förstås av ett större antal människor. Det är mot den bak- grunden angeläget att det svenska språket aktivt utnyttjas i umgänget med EU:s institutioner så att rätten att använda det egna språket hålls levande.
19.5 Kultur— och mediepolitiska effekter av EU:s åtgärder på andra områden
I artikel 128 i Romfördraget sägs bl.a. att gemenskapen skall beakta konsekvenserna på kulturområdet när den vidtar åtgärder på andra områden. Det är utan tvivel så, att EG:s handlande inom andra sam- arbetsområden i vissa fall kan få större kultur— och mediepolitisk betydelse än direkta insatser på dessa områden. Därvidlag skiljer sig inte förhållandena inom unionen från vad som oftast gäller nationellt.
Den inre marknaden, som Sverige för övrigt har tillgång till redan genom EES—avtalet, bygger på fri rörlighet mellan medlemsländerna för varor, personer, tjänster och kapital. Effekter av den fria rörligheten för arbetskraft uppkommer i första band inom de delar av kulturområdet som domineras av en internationell repertoar. Gästspel och utbyte av utställningar underlättas. Svenska kulturskapare och svenska kulturpro- dukter får tillgång till en större marknad. Samtidigt utsätts svenska kulturproducenter för större konkurrens från övriga EU-länder. Det gäller särskilt för det kulturutbud som inte bygger på det svenska språket. Den friare och intensivare samverkan inom en större kultursfär som medlemskapet ger möjlighet till bör dock sammantaget få en stimulerande och utvecklande effekt på svenskt kulturliv.
19.5 .1 Kulturstöd
Det offentliga stödet har stor betydelse som kulturpolitiskt instrument såväl i Sverige som i de fiesta av EU:s nuvarande medlemsländer. Reglerna om fri rörlighet förbjuder i princip statligt stöd som snedvrider konkurrensen inom gemenskapen eller innebär diskriminering på grund av nationstillhörighet. Medlemsländema har trots detta i stor utsträckning bibehållit sina nationella stödordningar på kulturområdet. Detta för- hållande har genom Maastrichtfördraget fått stöd i Romfördraget. I artikel 92 i Romfördraget anges att stöd till kultur och bevarande av kulturarvet kan anses förenligt med den gemensanrrna marknaden om sådant stöd inte påverkar handelsförhållandena inom EU i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset.
Mot bakgrund av artikel 92 och med vetskap om hur reglerna om statsstöd för kultur tillämpas i de nuvarande medlemsländerna finns inte anledning att behöva räkna med att de svenska bidragssystemen på kultur— och medieonrrådet skulle behöva ändras utifrån konkurrensaspek— ter.
Däremot anses kulturstöd diskriminerande, om mottagarkretsen
Prop. 1994/95: 19
234
begränsas till det egna landets medborgare. Redan genom EES—avtalet är Sverige bundet av den inre marknadens konkurrensregler. De svenska författningar om kultur— och mediestöd som innehållit villkor om svenskt medborgarskap har därför ändrats på så sätt att medborgarskapskravet ersatts med ett krav på bosättning i Sverige eller annan nära anknytning till svenskt kulturliv.
När det gäller konkurrensbestämmelser m.m. bör det erinras om de diskussioner inom EG rörande eventuella åtgärder mot ägarkoncentrau'on i mediebranschen som en särskild, år 1993 framlagd grönbok givit upphov till. Pressutredningen—94 har i enlighet med en begäran av riksdagen fått tilläggsdirektiv (dir. 1994:33) enligt vilka behovet av ytterligare åtgärder från statens sida för att motverka en sådan ägarkon- centration inom massmedierna som är skadlig från yttrandefrihets— eller åsiktsbildningssynpunkt skall övervägas. Härvid förutsätts bl.a. det pågående arbetet med dessa frågor inom EG ligga till grund för kommitténs analys.
19.5.2 Utförsel av kulturföremål
Inom den inre marknaden förekommer ingen systematisk tullkontroll vid gränsen. I ett föregående avsnitt av denna proposition (avsnitt 11) har diskuterats i vilken utsträckning det är möjligt att upprätthålla viss kontroll vid gränsen till ett annat medlemsland för att värna om särskilda skyddsintressen. Enligt artikel 36 i Romfördraget tillåts nationella exportrestriktioner bl.a. för att skydda skatter av konstnärligt, historiskt eller arkeologiskt värde. Flertalet medlemsländer har liksom Sverige en lagstiftning mot olovlig utförsel av föremål som tillhör det nationella kulturarvet. I Sverige gäller enligt lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. tillståndsplikt, med vissa undantag, vid utförsel av äldre kulturföremål.
För att säkra efterlevnaden av de nationella utförselreglema har gemenskapen antagit kompletterande regler om licensplikt vid export av kulturföremål till icke—medlemsländer och om återlämnande av kulturför- emål som olovligen förts från ett medlemsland till ett annat. Väsentliga delar av det kulturarv som har skydd enligt den svenska kulturminnesla- gen, t.ex. många allmogeföremål och herrgårdsinventarier, uppnår dock inte de värdegränser som gäller för det gemensamma skyddet. Frågan togs upp i medlemskapsförhandlingen. Regeringen gör den bedömningen att det med stöd av artikel 36 i Romfördraget skall vara möjligt att vidta sådana åtgärder nationellt, att de svenska utförselreglema ter sig meningsfulla även vad gäller sådana föremål som inte fångas upp av EG:s kompletterande skydd.
Det bör för övrigt framhållas att Sverige redan inom ramen för EES—avtalet skall tillämpa reglerna om återlämnande av föremål som illegalt förts mellan medlemsländer. Dessa regler, som återfinns i rådets direktiv 93/7/EEG om återlämnande av kulturföremål som olagligen bortförts från en medlemsstats territorium, blir bindande för Sverige den 1 januari 1995. Direktivet kräver viss lagstiftning för att kunna införlivas
Prop. 1994/95: 19
235
med svensk rätt. En departementspromemoria (Ds 1994:66) remissbe- handlas för närvarande. Regeringen avser återkomma till riksdagen med förslag i dessa frågor under hösten 1994.
19.5.3 Upphovsrätt
Upphovsrätten är av avgörande betydelse för kulturlivets villkor. Inom EG pågår ett intensivt arbete med harmonisering av medlenrsländemas upphovsrättslagar.
Inom EG finns ett intresse att åstadkomma enhetliga regler bl.a. när det gäller avgifter på oinspelade ljud— och videoband samt på liknande ljud— och bildbärare. För närvarande undersöks hur en effektiv uppbörd bör anordnas. Rådet kommer troligen hösten 1994 att beSluta ett direktiv om bandavgifter. I Sverige har statsmakterna ställt sig positiva till införandet av sådana avgifter och utvecklingen inom EG följs noggrant i regerings- kansliet (jfr prop. 1992/93:214, bet. 1992/93zLU44, rskr. 1992/93:413).
Vidare genomförs inom EG en studie om reglerna om rätt för konstnärer till ersättning vid yrkesmässig vidareförsäljning (droit de suite). Studien skall ligga till grund för beslut huruvida ett initiativ skall tas på området. I Finland kommer till hösten att läggas ett förslag om införande av droit de suite. I Sverige har riksdagen nyligen uttalat att tiden är mogen för ett ställningstagande till frågan om droit de suite bör införas (bet. 1993/94:LU16, rskr. 1993/94:226). Frågan bereds för närvarande i regeringskansliet.
EG har under senare tid avslutat tre projekt om upphovsrätt genom att rådet har beslutat om direktiv. Det första direktivet (92/100/EEG) handlar om uthymings— och utlåningsrättigheter avseende upphovsrättsligt skyddade verk och upphovsrättens närstående rättigheter. Det andra (93/83/EEG) innehåller bestämmelser om samordning av vissa regler om upphovsrätt och närstående rättigheter avseende satellit— och kabelsänd- ningar. Det tredje (93/98/EEG) rör harmonisering av skyddstiden för upphovsrätten och vissa närstående rättigheter. I departementspro- memorian EG—direktiv om upphovsrätt (Ds 1994:49) läggs fram förslag till lagändringar i syfte att införliva de två förstnämnda direktiven med svensk rätt. Frågan om införlivandet av skyddsdirektivet med svensk rätt bereds för närvarande i regeringskansliet och avsikten är att en departe- mentspromemoria skall presenteras till hösten.
19.5.4 Mervärdesskatt
EG:s regelverk på skatteområdet har skildrats i avsnittet om fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital (11). För kulturlivets del är mervärdesskattefrågorna av särskild betydelse. Enligt sjätte mervärdes- skattedirektivet (77/388/EEG) skall i princip alla varor och tjänster beskattas. Vid sidan av en reguljär skattesats på minst 15% får högst två reducerade skattesatser tillämpas för vissa varor och tjänster, bl.a. böcker, tidningar och tidskrifter samt entréavgifter till olika kulturella arrangemang, däribland biografföreställningar. Hit hör också royalties
Prop. 1994/95: 19
236
och andra ersättningar till upphovsmän och utövande konstnärer. Ett särskilt rådsdirektiv (94/5/EEG) har nyligen utfärdats om mervärdesskatt på konst och andra kulturföremål.
Inom gemenskapen kan tjänster på kulturområdet i vissa fall undantas från mervärdesskatt om de tillhandahålls av det allmänna eller stöds av det allmänna och inte påverkar konkurrensen med liknande kommersiella tjänster. Viss övergångstid gäller också för länder som haft lägre skattesatser än dem som sjätte mervärdesskattedirektivet medger. Enligt den svenska lagen (1968:430) om mervärdesskatt gäller i dag undantag för vissa varor och tjänster inom kulturområdet. Hur dessa undantag påverkas av ett EU—medlemskap kommer regeringen att bedöma bl.a. mot bakgrund av det underlag som presenterats av utredningen om teknisk EG—anpassning av de indirekta skatterna (Fi 1991109). I anslutningsfördraget har Sverige medgivits vissa avvikelser från EG:s regler bl.a. vad gäller dagspress och biografbiljetter.
19.5.5 Effekter för kulturmiljövården
Som framgår av artikel 128 i Romfördraget är bevarande och skydd av det europeiska kulturarvet en av EG:s fyra huvuduppgifter på kulturom- rådet. Gemenskapens direkta insatser inom kulturmiljövården har hittills i första hand inriktats på stöd för att bevara och återställa kulturminnen och kulturmiljöer. Förutsättningama för en långsiktig politik rörande kulturmiljövård påverkas emellertid i hög grad av utvecklingen inom en rad centrala områden för den europeiska integrationen, såsom forsknings— politiken, miljöpolitiken, regionalpolitiken, jordbrukspolitiken och regleringen av byggsektorn. Med den övergripande syn på villkoren för en god kulturmiljövård som numera präglar den svenska politiken på detta område är det angeläget att Sverige efter en unionsanslutrring noga bevakar kultur-miljöaspekterna i EG:s arbete inom olika fackområden.
Prop. 1994/95: 19
237
20 Miljöpolitiska frågor Prop. 1994/95:19
Regeringens bedömning: Som medlem i EU ansluter vi oss till ett regelsystem på miljöområdet som är i snabb utveckling. De allmänna principer för nriljöpolitiken som slagits fast genom Maastrichtfördraget överensstämmer i huvudsak med principerna för svensk miljöpolitik. Viktigast är inriktningen mot en hållbar utveckling. Medlemskapet innebär att Sverige får avsevärt ökade möjligheter att driva på det europeiska arbetet med att begränsa de gränsöverskridande miljöproblemen. Det krävs dock engagemang och offensivt arbete för att säkerställa att miljöfrågoma ges ökad tyngd i EU:s arbete. En fördjupad svensk strategi för det miljö- politiska EU—arbetet kommer att utarbetas under år 1995.
En allmän utgångspunkt för förhandlingarna var att den högsta tillämpade nivån för miljöskyddet skulle gälla och att inga standar- der skulle sänkas genom ett medlemskap. Regeringen konstaterar att de målsättningar som lades fast när förhandlingarna inleddes har uppnåtts. Det är en betydande framgång att EU som en följd av förhandlingarna kommer att inleda ett arbete med att se över de gemensamma reglerna på viktiga områden.
Förhandlingsresultatet avseende kemikalier innebär att EG skall genomföra en översyn av gemensamma regler om kemikalier på de områden där Sverige har strängare krav. Översynen skall slutföras inom fyra år. Under den tiden behåller Sverige de strängare reglerna. På bilavgasorrrrådet där EG nu går vidare mot skärpta bestämmelser kommer det ekonomiska stödet till bilar i miljöklass 1 att behöva utformas på ett annat sätt under en övergångsperiod. I övrigt irmehåller anslutningsakten på miljöområdet anpassningar i EG—reglerna som i huvudsak är av teknisk karaktär.
Det är viktigt att Sverige arbetar aktivt för att utveckla en europeisk strategi på klirnatonrrådet och stödjer introduktionen av skatter på fossila bränslen för att minska koldioxidutsläppen och stimulera energieffektivitet. Även när det gäller andra luftföro— reningar och vattenföroreningar pågår ett arbete inom EG för att ta fram nya strängare regler.
Sverige bör aktivt bidra till ett miljöanpassat europeiskt trans— portsystem bl.a. genom att principen om trafikens kostnadsansvar tillämpas och att avgas— och bränslekrav skärps.
För avfallsområdet gäller att utformningen av EG:s produktkrav blir viktig för vårt arbete att minska det rrriljöfarliga avfallet.
238
Sverige bör verka för att principen om kretsloppsanpassning av samhället får genomslag inom EU.
Ett medlemskap i EU innebär enligt nuvarande bedömningar inga ändringar i mark— och planlagstiftningen. Däremot kommer formerna för den samhällsplanering som bedrivs på olika nivåer att behöva utvecklas, bl.a. med hänsyn till de nya kraven på be- slutsunderlag för EG:s strukturfonder. Användningen av ekono- miska styrmedel framhålls i EG:s femte åtgärdsprogram för miljön. Detta ligger i linje med Sveriges strävan att använda marknadsan- passade styrmedel på bl.a. skatteområdet.
EG-reglema på naturvårdsområdet syftar till att bevara arter och naturliga livsmiljöer och säkerställa den biologiska mångfalden. Bl.a. skall ett sammanhängande europeiskt nätverk med skyddsvär- da områden inrättas, Natura 2000. Vidare finns liksom i Sverige regler grundade på den internationella överenkommelsen om handeln med utrotningshotade arter (CITES). Genom förhand- lingarna har EG—reglerna kompletterats för att ta hänsyn till de svenska naturtyperna och populationerna av vissa arter. Sveriges traditionella jakt på fåglar och däggdjur kan vid ett medlemskap fortsätta som tidigare. Förslag till vissa kompletteringar i de svenska reglerna på naturvårdsorrrrådet bereds inom regerings- kansliet och konrrner senare att redovisas för riksdagen.
20.1 Inledning
Ett medlemskap i EU innebär att vi ansluter oss till ett regelsystem på miljöområdet i snabb utveckling. Jämfört med de äldre EG—reglerna med blygsamma miljökrav har ambitionsnivån höjts avsevärt, vilket åter- speglas i det femte åtgärdsprogrammet för miljön, i Maastrichtfördraget samt i en rad nya och mer ambitiösa rättsakter. Vid ett medlemskap krävs det dock ett positivt engagemang från Sveriges sida och ett offensivt arbete för att säkerställa att miljöfrågorna ges en ökad tyngd i EU:s arbete.
Regeringen har i en skrivelse till riksdagen (skr. 1992/93:255) redovisat sin strategi för att påverka miljöarbetet inom EU. Denna strategi bör fullföljas. I förhandlingarna om ett medlemskap har Sveriges utgångspunkt varit att högsta tillämpade ambitionsnivå skall gälla och att inga normer skall behöva sänkas. Vi har också uppnått betydelsefulla förhandlingsresultat, som behöver följas upp och säkerställas. Regeringen redovisar i det följande utfallet av förhandlingarna och sina bedömningar av hur det fortsatta arbetet bör bedrivas mot den bakgrunden. Samtidigt tas också synpunkter upp som framförts vid remissbehandlingen av promemorian (Ds 1994:48) om Sveriges medlemskap i den europeiska unionen.
En redogörelse för flertalet av de särskilda rättsaktema på miljöområdet har lämnats i de propositioner som behandlar genomförandet av EES—avtalet (prop. 1991/92:170 bil. 13, prop. 1992/93:60 samt prop.
Prop. 1994/95: 19
239
1993/94:203). lEES—avtalet ingår dock inte rättsakter om naturvård och inte heller rättsakter under Euratomfördraget om kärnsäkerhet och strålskydd. Regeringens redovisning i detta sammanhang koncentreras därför till dessa nya områden och till de grundläggande miljöreglerna i fördraget om den europeiska gemenskapen. I övrigt ges en mer översikt— lig kompletterande redogörelse för regeringens bedömningar av hur miljöarbetet på vissa sakområden bör bedrivas av Sverige som medlem i EU. De viktiga miljöfrågor, som sammanhänger med kärnkraftens utnyttjande, redovisas i avsnitt 21 om Euratom.
20.2 EG:s miljöpolitik 20.2.1 Framväxten av en gemensam miljöpolitik
I det ursprungliga Romfördraget från år 1957 fanns inga särskilda regler om miljöskydd. Den växande insikten om miljöfrågomas betydelse medförde dock att miljöaspektema alltmer kom att uppmärksammas när regler på andra områden skulle utarbetas. Detta gällde framför allt vid beslut om de gemensamma krav på varors utformning som behövdes för att förverkliga den gemensamma marknaden. Även vid beslut om regler på trafik—, energi— och jordbruksornrådena blev miljöaspekterna allt viktigare.
De första särskilda reglerna med tydlig miljöinriktrring tillkom i slutet av 1960—talet. År 1973 tillkom det första åtgärdsprograrmnet för miljön, som därefter har följts av nya program med ca fem års mellanrum. Programmen utarbetas av kommissionen och innehåller förslag till riktlinjer för hur det gemensamma miljöarbetet bör bedrivas under den tid programmet avser. Medlemsstaterna tar ställning till det och brukar i en gemensam resolution ge kommentarer som blir styrande för kommissionens arbete med att förverkliga programmet.
Nya gemensamma regler på miljöområdet tillkom i en ökande takt under 1970— och 1980—talen. År 1987 trädde den s.k. enhetsakten i kraft, som ändrade Romfördraget och införde särskilda bestämmelser om åtgärder på miljöområdet (artikel 130r — 1300. Genom enhetsakten blev miljön ett av gemenskapens politikområden. Särskilda bestämmelser om miljöhänsyn togs också in i artikel 100a, som avser beslutsförfarandet för regler i syfte att förverkliga den inre marknaden.
20.2.2 Miljöregler i Romfördraget
Genom Maastrichtfördraget har de grundläggande miljöreglerna i Romfördraget kompletterats och förstärkts på flera punkter. I artikel 2 anges att en av gemenskapens målsättningar är att främja en hållbar icke—intiatorisk tillväxt som är skonsam mot miljön. Den grundläggande bestämmelsen om gemenskapens syfte har därigenom utökats med en hänvisning till miljöpolitiken. Behovet av att säkerställa en hållbar utveckling har därvid getts en framträdande roll.
Närmare bestämmelser om syftet med gemenskapens miljöpolitik anges
Prop. 1994/95: 19
i artikel 130r, som kompletterats i flera avseenden genom Maastrichtför- draget. I punkten 2 anges bl.a. att miljöpolitiken skall syfta till en hög skyddsnivå med hänsyn tagen till olikartade förhållanden inom gemenska- pens olika regioner. Vidare anges försiktighetsprincipen som en ny grundläggande princip för miljöpolitiken. Om den högre ambitionsnivå för miljöpolitiken som detta innebär medför oproportionerliga kostnader för en viss medlemsstat, kan rådet besluta om tidsbegränsade undantag eller om bidrag ur den sammanhållningsfond som inrättats enligt fördraget (artikel 130s.5).
Beslut om nriljöregler fattas numera oftast med kvalificerad majoritet (artikel 130s.1) enligt det s.k. samarbetsförfarandet i artikel 189c. Det blir därigenom lättare för rådet att fatta beslut på miljöområdet än tidigare, då alla beslut krävde enhällighet. Beslutsgången blir dock mer komplicerad. Kommissionens förslag skall behandlas i två läsningar i parlamentet och däremellan skall rådet besluta om en s.k. gemensam position.
För regler som främst avser skatter gäller enligt artikel l30s.2 att beslut fortfarande skall fattas med enhällighet. Detsamma gäller för regler om fysisk planering, markanvändning utom avfallshantering och åtgärder av allmän karaktär, hushållning med vattenresurser samt regler med betydande energipolitiska inslag.
Genom artikel 13053 har regler införts som formaliserar förfarandet vid beslut om åtgärdsprogrammen för miljöområdet.
Liksom tidigare gäller enligt artikel 130t att regler beslutade med stöd av artikel 1305 inte skall hindra en medlemsstat från att behålla eller införa strängare skyddsåtgärder. Miljöreglema skall således utformas som minimiregler.
Bestämmelser som har till syfte att förverkliga den inre marknaden antas med stöd av artikel 100a i fördraget. Artikeln ligger till grund för regler om harmoniserade miljökrav för varor, t.ex. kemikalier. Beslut fattas med kvalificerad majoritet enligt det s.k. medbestämmandeförfaran- det i artikel 18%.
Av artikel 100a.3 framgår att kommissionens förslag skall utgå från en hög skyddsnivå när det gäller hälso— miljö— och konsumentskydd. Även om de regler som beslutas med stöd av artikel 100a i allmänhet utformas så att medlemsstaterna är förhindrade att ställa mer långtgående krav, finns en viss möjlighet att tillämpa strängare krav med stöd av den s.k. nriljögarantin i artikel 100a.4. Harrnoniserade regler skall också vid behov innehålla en skyddsklausul, som gör det möjligt för en med— lemsstat att temporärt tillgripa strängare åtgärder (artikel lOOa.5).
Miljögarantin innebär att en stat kan tillämpa strängare regler till skydd för bl.a. miljön än vad som följer av en EG—rättsakt. Förutsättningen är att kommissionen godtar att den nationella regeln inte innebär godtycklig diskriminering eller ett förtäckt handelshinder.
20.2.3 Utvecklingen av miljöarbetet inom EU Lagstiftning Den gällande EG—lagstiftningen på miljöområdet i form av förordningar,
lö Riksdagen [()94/95. [saml. Nr 19. De] ].
Prop. 1994/95: 19
241
direktiv och beslut har redovisats i propositionerna om EES-avtalet. Takten i lagstiftningsarbetet är av fiera skäl fortfarande hög inom EG. Äldre regler som blivit omoderna behöver följas upp och ändras. Exempelvis gäller detta direktiven om utsläpp till luft och vatten. Miljödirnensionen blir allt viktigare i de regler om varor som utarbetas för att fullfölja den inre marknaden. Som en följd av medlerrrskapsför- handlingarna skall t.ex. en översyn göras av viktiga regler på kernikalie- området. På flera nriljöområden sker en dynamisk utveckling i Europa som kan förväntas leda till ett behov av nya regler. Exempel på detta är avfallsfrågorna och den växande insikten om behovet av att säkerställa den biologiska mångfalden.
Det femte åtgärdsprogrammet
Riktlinjer för den framtida utvecklingen har slagits fast i det femte åtgärdsprogrammet för miljön. I programmet slås fast att hänsyn till miljön skall tas vid alla viktiga politiska beslut inom gemenskapen och att EU skall sträva mot en långsiktigt hållbar utveckling som inte skadar miljön eller naturresurserna. Miljöproblem skall förebyggas och miljöhänsyn skall integreras i alla samhällssektorer. Luftföroreningarna skall minska till en nivå som motsvarar vad naturen tål med hänsyn till s.k. kritiska belastningsgränser. Extensiv odling skall uppmuntras för att minska överskottsproduktionen och bidra till en med hänsyn till miljön hållbar jordbruksproduktion.
Programmet behandlar bl.a. risken för klirnatförändringar, försur- ningen, luft- och vattenföroreningar samt skyddet för naturresurserna och den biologiska mångfalden. Särskilda åtgärder behövs för de utsatta tätorts— och kustonrrådena. För de senare nämns turismen som ett speciellt problem. Problemen med de ökande avfallsmängdema behandlas också särskilt.
Behovet att bredda uppsättningen av styrmedel är en av grundtankama i programmet. Utöver ett fortsatt lagstiftningsarbete nämns särskilt en förbättrad planering samt införandet av ekonomiska styrmedel med en integrering av rniljökostnaderna i priset på varor och tjänster.
Tillväxt och miljö
För närvarande pågår en utveckling av frågan om styrmedel i miljöarbe- tet inom EU. I den vitbok om tillväxt, sysselsättning och konkurrenskraft som Europeiska rådet behandlade år 1993 berörs frågor om skatteväxling och ekonomiska styrmedel. (Angående vitboken hänvisas till avsnitt 30 om Ekonomiskt och monetärt samarbete.) Det betonas i vitboken att ersättning av arbetskraft med kapital lett till underumyttjande av arbetskraften samtidigt som felaktiga signaler gjort att miljö— och naturresurser överutnyttjats. Förändring av skatterna föreslås. Rådet har angivit främjande av den nya modellen för hållbar utveckling inklusive dess miljödimension som en särskild punkt som bör vitalisera debatten om uppföljningen av vitboken. Miljönrirristrarna har uppdragit åt
Prop. 1994/95: 19
242
rådssekretariatet att fortsätta studera möjligheterna till skatteväxling.
Miljöövervakning
Miljöövervakning som syftar till att beskriva och analysera miljötillstån- det på såväl lokal, regional och global nivå kommer i framtiden få en allt större betydelse. Ökade krav på snabbare och mer omfattande rapporte- ring rörande rniljötillståndets utveckling är att vänta.
Den europeiska miljöbyrån som nyligen inrättats i Köpenhamn har viktiga uppgifter på detta område. Byrån skall enligt sina direktiv bl.a. göra sammanställningar och utvärderingar av miljötillståndet i Europa på grundval av de enskilda ländernas rapportering. En stor del av arbetet kommer att röra standardisering, metodfrågor och utvecklingsarbete rörande övervakning. Det är troligt att stora delar av det nriljöövervak- ningsarbete i Europa som idag drivs under olika huvudmän, inklusive viSSa konventioner, successivt kommer att föras in under miljöbyrån. Sverige deltar sedan andra halvåret 1994 i byråns verksamhet.
20.3 Förhandlingsresultatet och det framtida svenska mil- jöarbetet inom EU
20.3.1 Resultatet av förhandlingarna
SVerige presenterade i april 1993 sina förhandlingskrav på miljöområdet. Förhandlingsarbetet har därefter bedrivits enligt de riktlinjer som tidigare redovisats för riksdagen, bl.a. i den inledningsvis nämnda skrivelsen. En allmän utgångspunkt för förhandlingarna var att den högsta tillämpade nivån för miljöskyddet skulle gälla och att inga standarder skulle sänkas genom ett medlemskap. De särskilda lösningar som uppnåtts i för- handlingarna om EES-avtalet var en annan naturlig utgångspunkt, eftersom fiertalet av de EG-regler som förhandlingarna gällde finns med i det avtalet.
Resultatet av förhandlingarna på Euratom—området och på naturvårds- området redovisas närmare i avsnitt 21 resp. 20.8. På Euratom—området innebär förhandlingsresultatet att Sveriges rätt att föra en självständig nationell politik i fråga om kärnkraftens framtid har slagits fast. Detsamma gäller frågan om hur kämavfallet skall hanteras. På natur— Vårdsområdet finns en överenskommelse om vissa anpassningar av EG:s regler av i huvudsak teknisk karaktär.
När det gäller de övriga miljöfrågorna kom förhandlingarna om ett medlemskap — liksom förhandlingarna om EES—avtalet - att koncentreras till två varuområden. kemiska produkter och avgaskrav för bilar. På dessa onrråden tillämpar Sverige delvis strängare miljökrav än vad som följer av de harmoniserade EG-reglema.
Beträffande reglerna om kemiska produkter får Sverige enligt artikel 112 i anslutningsakten på ett antal områden där vi har strängare regler än EG, fortsätta att tillämpa dessa under fyra år från den tidpunkt vi blir medlemmar. Under denna tid skall en översyn göras av EG—direktiven
Prop. 1994/95:19
243
i enlighet med EG:s förfaranden. Detta innebär antingen att kommissio- nen lämnar förslag till rådet om ändringar i reglerna eller att beslut fattas i en särskild kommitté, som har till uppgift att anpassa-direktiven till den tekniska utvecklingen. Sverige deltar i översynen och kan givetvis som medlem påverka resultatet.
Vid mötet den 21 december 1993 enades Sverige och EG—kommissio- men om en gemensam förklaring om normer för miljö, hälsa och produktsäkerhet, där det understryks att en hög nivå för miljöskyddet skall skall vara en utgångspunkt för gemenskapens olika åtgärder. Man hänvisar också till den ovan refererade EG:s femte åtgärdsprogram för miljön.
I förklaringen hänvisas vidare till överenskommelsen om en översyn av reglerna om kemiska produkter. Det understryks att förfarandet med en översyn har sin grund i de nya medlemsstatemas starka önskan att hålla fast vid de normer som de tillämpar på vissa områden, särskilt som en följd av deras speciella geografiska förhållanden och klirnatförhållanden.
I ytterligare en förklaring som fogats till slutakten och som avser artikel 112 i anslutningsakten erinrar man om att den överenskomna lösningen syftar till att beslut skall fattas före utgången av övergångsti- den.
Regeringen gör följande bedömning när det gäller konsekvenserna av den särskilda lösningen på kemikalieområdet.
Översynen skall slutföras och beslut fattas inom perioden på fyra år. Detta understryks i de gemensamma förklaringarna och sägs uttryckligen i artikel 112 i anslutningsakten. Det är följaktligen av stor betydelse att Sverige deltar aktivt i översynen och arbetar för att uppnå ett till- fredställande resultat. Sverige deltar redan i det arbete som pågår med att se över kemikaliereglerna till följd av EES—avtalet, där en undantagslös— ning gäller för motsvarande områden.
Förhandlingslösningen innebär inte någon slutgiltig garanti för att de beslut som fattas inom övergångsperioden kommer att innebära att Sverige på alla punkter får behålla sina strängare regler. En sådan garanti skulle föregripa den normala beslutsprocessen inom EG. I förklaringarna sägs också att översynen skall ske förutsättningslöst och hänvisas till de kriterier för beslutsfattande som anges i artikel 130r.3 i fördraget. Samtidigt sägs dock att en utgångspunkt för översynen är att man är medveten om att Sverige och övriga stater som söker medlemskap har ett starkt intresse att behålla sina strängare regler. Dessutom understryks att en hög nivå för miljöskyddet skall tillämpas och hänvisas till EG:s femte åtgärdsprogram för miljön vars ambitionshöjning därmed får utgöra något av en allmän färdriktning för översynsarbetet. Regeringens bedömning är därför att det inte finns skäl att befara att översynen skall leda till ett resultat som för vår del innebär en sänkt nivå för miljöskyddet.
Om man i något fall inte skulle hinna fatta beslut på grund av översynen inom perioden på fyra år kan frågan om en förlängning av denna period tas upp i rådet.
I sista hand finns en möjlighet att åberopa den s.k. miljögarantin i artikel 100a.4 i Romfördraget, som ger en möjlighet att fortsätta att tillämpa regler som är strängare än vad som följer av harmoniserade
Prop. 1994/95:19
244
EG—bestämmelser. I artikel 112 och den gemensamma förklaringen om normer anges att gemenskapens regelverk i dess helhet skall tillämpas i de nya medlemsstaterna på samma villkor som i övriga medlemsstater, dvs. Sverige skall ha samma rätt som de nuvarande medlemsstaterna att tillämpa miljögarantin. Då artikel 100a.4 hänvisar till harmoniseringsbe- slut i rådet är det vidare betydelsefullt att parterna i en gemensam förklaring också enat sig om att målet för översynen skall just vara att fatta ett beslut före översynssperiodens utgång. Detta underlättar för en ny medlemsstat att vid behov åberopa miljögarantin.
Det är för tidigt att i detta sanunanhang diskutera frågan om i vilka fall miljögarantin bör åberopas av Sverige. I första hand skall givetvis arbetet inriktas på att uppnå gemensamma lösningar. Om å andra sidan det i undantagsfall skulle visa sig nödvändigt att av miljöskäl tillämpa strängare regler än EG:s, bör Sverige inte tveka att utnyttja de möjlig- heter som ges i fördraget. -
Miljögarantin har tillämpats i ett fall, då Tyskland gavs rätt av kommissionen att behålla sina strängare regler om förbud mot pentaklor- fenol (PCP). Kommissionens beslut har dock nyligen på formella grunder upphävts av domstolen (målet 41/93 Frankrike mot kommissionen, ej publicerat). Domstolen ansåg att beslutet var otillräckligt motiverat. Kommissionen måste därför fatta ett nytt beslut i ärendet.
Eftersom miljögarantin hittills har tillämpats i så begränsad omfattning finns det i vissa avseenden delade meningar om hur stor frihet den ger medlemsstaterna att använda strängare regler. Om Sverige har goda sakliga skäl för att tillämpa strängare nationella regler till skydd för miljön och dessa regler är utformade på ett icke—diskriminerande sätt och så att onödiga handelshinder undviks, finns det dock enligt regeringens mening ingen anledning att befara att miljögarantin inte skall kunna tillämpas.
När det gäller reglerna om avgaskrav för bilar, där EG nu går vidare mot skärpta bestämmelser, diskuterades främst två frågor under förhandlingarna, det svenska tillverkaransvaret och vårt system med en miljöklassindelning av bilar i kombination med ekonomiska styrmedel. Tillverkaransvaret kunde avföras från förhandlingarna sedan det konstaterats att det inte stred mot EG-reglerna (jämför avsnitt 11 om fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital). När det gäller systemet med miljöklasser innebär en anslutning till EU att stödet till lätta bilar i miljöklass 1 inte kan behållas i sin nuvarande form under en övergångsperiod. Den sittande utredningen om miljöklassystemet har därför i enlighet med särskilda direktiv (dir. l993:64) i betänkandet (SOU 1994:111) föreslagit ändringar i skattereglerna, så att ett motsva— rande stöd till bilar i miljöklass 1 skall kunna behållas vid ett med- lemskap. Regeringen återkommer till riksdagen med förslag till åtgärder i anledning av utredningens förslag.
Det är sammanfattningsvis regeringens bedömning att förhandlingsm- fallet innebär att en anslutning till EU och till EG:s regelverk inte kommer att innebära en sänkt nivå för miljöskyddet. Detta var en av utgångspunkterna för förhandlingarna. Tvärtom bör det ses som en stor framgång att kandidatländerna lyckades övertyga de nuvarande med-
Prop. 1994/95: 19
245
lemsstatema om att en översyn bör göras av EG—reglerna på viktiga områden.
Remissinstansema:Statskontoret understryker behovet av att vid ett medlemskap närmare studera och utreda hur den svenska myndighets- strukturen och arbetet inom olika områden bör anpassas till de nya förutsättningar som skapas med den europeiska och i övrigt internationella integrationen. För att detta skall bli rationellt och effektivt bör det bedrivas samordnat. Statskontoret menar att det krävs en central styrning av resurserna inom statsförvaltningen för att dessa skall utnyttjas optimalt. Detta talar enligt Statskontoret erfarenheter från flera medlems- länder i EU för. Riksrevisionsverket pekar på övergångslösningama inom förhandlingsresultatet och framhåller att det vid ett medlemskap kommer att innebära ett intensifierat arbete inom miljöområdet där flera olika myndigheter kommer att involveras i förhandlingsarbetet gentemot EU. Kemikalieinspektionen framhåller att utformningen av anslutningsavtalet med fyrååriga övergångsperioder kräver särskilda insatser för att verka för att EG—reglerna inom problemområdena utvecklas på ett för Sverige acceptabelt sätt. Statens Naturvårdsverk anser att det är en viktig uppgift att i alla de sammanhang där det är möjligt verka för en offensiv dynamik i EU—samarbetet. Parallellt med en samordning av olika regelverk bör det finnas tillräckligt utrymme för nytänkande och möjligheter för enskilda länder att gå före och utgöra goda exempel som manar till efterföljd. Länsstyrelsen i Gävleborgs län påpekar att det är länsstyrelserna som är statens regionala organ inom bl.a. miljöområdet. Länstyrelsen menar att i ett framtida förhandlings— och samverkansarbete med EU måste det vara naturligt att nyttja den kompetens som finns hos länsstyrelsema och ej enbart förlita sig på de centrala aktörerna. Länsstyrelsen i Blekinge län framhåller vikten av att den höga ambitions- nivån i den svenska miljöpolitiken kan bibehållas vid ett medlemskap. Länsstyrelsen i Jönköpings län gör bedömningen att ett medlemskap i EU är en fördel ur miljösynpunkt under förutsättning att Sverige bibehåller en aktiv miljöpolitik. Vidare krävs att Sverige aktivt arbetar för att EU tillsammans med övriga länder ska föra en progressiv miljöpolitik. Länsstyrelsen i Östergötlands län för fram att förhandlingsresultatet inom miljöområdet innebär i stort att Sverige får behålla mycket av den höga standard på miljökrav som arbetats fram under många år. Det innebär också att Sverige har möjlighet att under en övergångsperiod kunna påverka EG:s miljöpolitik och genomförande av miljöhandlings- prograrnmet. Länsstyrelsen i Västmanlands län framför att på miljösidan medför förhandlingsresultatet att Sverige behåller de miljökrav som nu gäller. Länsstyrelsen i Västerbottens län anför att ett inträde i EU bedöms inte medföra några påtagliga effekter från miljösynpunkt för länet annat än de möjligheter som Sverige får att som medlem delta fullt ut i arbetet inom EU och därigenom påverka miljöfrågorna i positiv riktning. Länsstyrelsen i Västernorrlands län framför att de för länet så viktiga miljöfrågorna kommer att genom ett medlemskap i EU, bli mer påverkbara än vad som för närvarande är möjligt. Kooperativa förbundet
Prop. 1994/95: 19
246
konstaterar att miljöproblemen inte kan lösas enbart genom nationella åtgärder. Internationellt samarbete är nödvändigt och EU är en betydelsefull aktör i miljösarnrnanhang. Ung vänster framför att när det gäller miljöfrågorna så är EU även här fel svar på de problem som vi kommer att stå inför i framtiden. Miljöpartiet de Gröna anser, och säger också att denna uppfattning delas av hela den organiserade svenska miljörörelsen, att frånvaron av en absolut rätt för medlemsstat i EU att fastställa hårdare miljönorrner än EG:s regelverk och suveränt kontrollera sin avfallshantering är ett av de starkaste skälen för att avvisa EU—medlemskap.
20.32 Det svenska miljöarbetet i EU
Många av de svenska miljöproblemen förorsakas till största delen av aktiviteter utanför vårt lands gränser. Hit hör t.ex. försumingsskadoma i mark, sjöar och vattendrag, övergödning av mark— och kustområden samt bildningen av marknära ozon. Luftföroreningar transporteras till Sverige i huvudsak från övriga delar av Europa och försumingsskadoma orsakas framför allt av luftutsläpp av svavel— och kväveoxider samt av arnmoniakavgång från jordbruket. Den långväga atmosfäriska spridningen har också visat sig vara betydande för långlivade organiska ämnen och tungmetaller. Vattenföroreningar som släpps ut i inlandet transporteras via floder och kan senare påverka tillståndet i närhaven. I flera fall sker också den gränsöverskridande spridningen av föroreningar genom flera led. Luftutsläpp av kväveoxider deponeras i tillrinningsområden för fioder och sprids vidare med vattenflödet ut till kustområdena, vilket bidrar till övergödningen.
Utsläppen av klimatpåverkande gaser och ozonförstörande ämnen ger upphov till samma effekt, oberoende av utsläppskällornas placering på jordklotet. Enbart internationellt samordnade insatser kan därför lösa de globala och regionala miljöproblemen.
Ett medlemskap i EU innebär att Sverige kommer att få ökade möjligheter att driva på det europeiska arbetet med att begränsa de gränsöverskridande miljöproblemen. Sveriges kompetens på miljöområdet ger goda förutsättningar för ett starkt inflytande i berednings— och beslutsprocessema inom EU. Ett framgångsrikt arbete innebär att vi som nation måste bidra med väl genomarbetade beskrivningar av miljöp- roblem och orsakssamband och kunna anvisa lösningar som leder till att problemen kan åtgärdas på ett effektivt sätt. Det svenska miljöarbetet har varit framgångsrikt och de erfarenheter som vi har från mer än 20 års målmedvetet miljöarbete bör kunna bli en viktig stimulans för andra europeiska länder.
Miljökonsekvensutredningens slutsatser
I miljökonsekvensutredningens rapport EU, EES och miljön (SOU 1994:7) framhävs tydligt att miljötillståndet inte enbart är avhängig landets egen miljöpolitik och att en rad av de miljöproblem Sverige
Prop. 1994/95:19
247
upplever beror på gränsöverskridande föroreningar som måste hanteras i internationell samverkan. I sin analys söker utredningen bedöma följande frågor:
- Hur påverkas Sveriges möjligheter att självständigt utforma en aktiv miljöpolitik?
Hur påverkas miljötillståndet?
- Vilka möjligheter finns att påverka EU:s miljöpolitik? Bedömningen görs utifrån de tre alternativen utanförskap, fortsatt EES—avtal samt EU—medlemskap.
Utredningen påpekar vad gäller den första punkten att skillnaden mellan de tre alternativen är ganska liten.
Vad gäller den andra frågan konstateras att en snabbare ekonomisk tillväxt leder till en ökad miljöbelastning. EES—avtalet leder till ökad ekonomisk tillväxt jämfört med frihandelsaltemativet. Denna tendens förstärks ytterligare vid ett medlemskap. I rapporten framhävs att det är viktigt att vidta åtgärder mot de negativa effekterna av en fortsatt ekonomisk tillväxt, särskilt inom trafik— och energisektorerna.
Vad gäller den tredje frågan understryks att Sveriges möjligheter att påverka EG:s miljöpolitik är störst som medlem. I betänkandet framhävs slutligen att Sverige måste avdela resurser som gör det möjligt för svenska myndigheter att ta fram förslag till agerande som är förankrade i en europeisk verklighet snarare än i en svensk.
Målsättningar för en aktiv miljöpolitik i EU
Som framhävs i miljökonsekvensutredningens rapport måste Sverige utarbeta en offensiv strategi för sitt agerande i miljöfrågor inom EU. Sverige måste förbereda sig på att utveckla förslag till nya miljöregler inom EG och intensifiera sitt samarbete med andra EU—länder i syfte att få igenom förslagen i EU—rådet.
Regeringen avser att i början av år 1995 utarbeta en samlad strategi för EU—arbetet, som kommer att redovisas för riksdagen. I denna strategi kommer att ingå prioriteringar av de frågor som bör drivas i EU under de närmaste åren.
I utformningen av en aktiv miljöpolitik i Europa utgör det nordiska samarbetet en god bas. I samband med Nordiska rådets session i Stockholm i mars 1994 antog de nordiska miljöministrama en Nordisk rrriljöstrategi för åren 1994—1995. I strategin nämns de områden där miljöproblemen bäst löses på ett europeiskt plan.
I strategin understryks vikten av en nära samordning av det arbete som sker i Nordiska ministerrådets regi och EU—arbetet. Det konstateras att det nordiska samarbetet är särskilt väl ägnat åt att ta fram underlag och förslag till frågor som senare kan förhandlas inom EU. Regeringen delar den bedönmingen.
Övergripande mål för regeringens EU—politik är att Sverige inte skall behöva sänka några miljöstandarder till följd av svenskt medlemskap samt att vi skall vara drivande i EG:s miljöpolitik så att nya miljöregler, såväl harrnoniserande som minimiregler, sätts på så hög skyddsnivå som
Prop. 1994/95: 19
248
möjligt. Reglerna bör utformas som minimiregler, så att de tillåter en medlemsstat att vidta strängare åtgärder.
En prioriterad fråga blir att börja förbereda genomförandet av förhandlirrgslösningen med en översyn på kemikalieområdet. Det kommer med stor sannolikhet att krävas av de nya medlemsländerna att de tar initiativ för att säkerställa att översynen snabbt kommer i gång. En annan prioriterad fråga är att driva frågan om att införa ett system med tillverkaransvar för motorfordon Det svenska systemet har väckt stort intresse i Europa. Ett fungerande system med tillverkaransvar i hela Europa skulle ge stora miljövinster. Även gränsvärden för avgasutsläppen och krav på bränslen, arbetsfordon, sjöfart och flyg bör prioriteras.
Sverige bör vidare vara aktiv i utformningen av EU:s internationella agerande. Det gäller exempelvis de globala miljöfrågorna, de regionala miljökonventionema och i öst—väst—sarnarbetet på miljöområdet. En följd av att fler nordiska länder blir medlemmar bör bli att EU:s intresse och engagemang i Sveriges närområde ökar.
Sverige har satsat betydande resurser på miljöövervakning och forskning för att kunna kartlägga och förstå mekanismerna bakom viktiga miljöproblem. lntemationellt har närmandet till EU, och då främst dess miljöbyrå, inneburit ökade anspråk på miljöinformation där miljöövervak- ningens resultat utgör en viktig källa. Önskemålen om ett fördjupat svenskt deltagande och engagemang i internationellt miljöövervaknings- arbete är i dag mycket stort. Sverige deltar bl.a. i en arbetsgrupp inom EG som försöker knyta samman framställarna av satellitbilder med användarna av data för miljöövervakning. Sverige har internationellt sett en stark position när det gäller hantering av bl.a. satellitdata. Ett miljödatacenter för satellitdata, MDC, är i dag under uppbyggnad i Kiruna och kan få stor betydelse för det internationella miljösamarbetet, inte minst inom EU.
Den kunskap som skapas genom forskning och miljöövervakning utgör underlag för att prioritera mellan miljöproblem, finna kostnadseffektiva åtgärder och följa upp effekterna av åtgärder. Emellertid finns det betydande svårigheter när det gäller att kvantifiera sambanden mellan belastning och effekter. Det gäller särskilt tillståndet och utvecklingen i haven. Omfattande mätkarnpanjer har inte gett den översiktliga och integrerade information som är önskvärd. Många externa faktorer påverkar mätdata och gör dem svårtolkade. När det gäller exempelvis att studera klimatförändringar har atmosfäriska modeller varit utslagsgivande för förståelsen av de grundläggande processerna. Inom havsmiljöforsk- ningen är modellsidan inte lika utvecklad och koppling mellan utsläpp, cirkulation, kemiska omvandlingar och biologisk produktion och nedbrytning saknar i stort sett en tillfredsställande modellbas. Därmed blir t.ex. svårigheterna stora att simulera effekterna i miljön av olika utsläppsscenarier och att jämföra kostrradseffektiviteten för olika åtgärdsalternativ.
Det är regeringens uppfattning att det europeiska samarbetet på miljöområdet och miljöforskningen i större grad än hittills bör inriktas på att utveckla användbara matematiska sirnuleringsmodeller för de fysiska, kemiska och biologiska processerna i havsmiljön. Ett målinriktat
Prop. 1994/95: 19
249
samarbete bör etableras mellan Östersjöländema och Nordsjöländema i första hand och ett programarbete bör inledas. En bas kan vara ett intensivare nordiskt samarbete som kan bygga på redan etablerade nordiska samarbetsprojekt. Sverige deltar redan i dag i hög grad i de olika forskningsprojekten på miljöområdet inom EU. Genom ett medlemskap ökar också möjligheten att påverka valet av projekt etc. Länsstyrelsen i Hallands län har i sitt remissyttrande framhållit detta. Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att ett EU—medlemskap ökar möjligheter till forksning rörande skog och energi. Någon allmänt ändrad inriktning av forskningen i Sverige är ej aktuell, men dessa frågor som är viktiga i svensk forskning bör självfallet aktualiseras även på europeisk nivå. En satsning på modellarbete kan också t.ex. ske genom att EG:s fjärde ramprogram i ökad grad inriktas mot de europeiska miljöproble— men.
En mycket värdefull insats har hittills gjorts för att fastställa kritiska belastningsgränser och kritiska nivåer för vissa föroreningar, det gäller bl.a. för försurande depositioner av svavel— och kväveoxider liksom gränsvärden för halterna av marknära ozon. Kunskaperna om effekterna av flera års ackumulerad tillförsel och påverkan är emellertid fortfarande relativt blygsamma. Sambanden mellan dos och effekt är inte heller på detta område enkla och entydiga. Ytterligare satsningar krävs på onrrådet. Regeringen anser att nyssnämnda frågeställningar bör ges en framskjuten plats i utformningen av nya miljöforskningsprograrn inom EG. Kunskap om sambanden mellan utsläpp och miljöeffekter är en förutsättning för möjligheterna att värdera uppkomna och förväntade miljöskador i ekonomiska termer. En fördjupad kunskap på detta område ökar också möjligheterna att styra åtgärdsarbetet till de områden där en minskning av miljöskadoma är mest angelägna. Även om ambitionen bör vara att så snabbt som möjligt komma till en situation, där utsläppen har ' reducerats till nivåer som understiger kritiska belastningsgränser i hela Sverige, är det inte realistiskt att förvänta sig att detta kommer att ske inom de närmaste åren. Hindren att snabbt miljöanpassa energi— och transportsektorema i Västeuropa kommer att få avgörande betydelse för takten i åtgärdsarbetet. Dessutom kommer det i många fall att ta lång tid innan ekosystemen har återhämtat sig.
Sverige bör eftersträva att EG:s miljöprogram resulterar i åtgärder som är effektrelaterade och kostnadseffektiva. Detaljerade tekniska föreskrifter för utsläppskontroll bör i princip enbart komma i fråga när sambanden mellan utsläpp och miljöeffekter inte går att fastställa. Utsläpp av toxiska bioackumulerbara och svåmedbrytbara ämnen är exempel på områden där tekniska krav och gemensamma utsläppsmål är motiverade. I de fall effektrelaterade åtgärdsstrategier går att tillämpa ökar också möjlig— heterna att tillämpa kostnadseffektiva och flexibla lösningar i det nationella åtgärdsarbetet och en fortsatt användning av ekonomiska styrmedel. Nya mönster för användningen av mark och vatten har konsekvenser för resursutrryttjandet och påverkar miljön på alla nivåer.
Det är angeläget att EU:s arbete med att utveckla en strategi för ekonomiska styrmedel och skatteväxling fortsätter. De ekonomiska styrmedlen har visat sig effektiva i Sverige, genom att de ger klara
Prop. 1994/95: 19
250
signaler inför företags och hushålls ekonomiska beslutsfattande. De är Prop. 1994/95:19 också enkla att administrera. Med hänsyn till de många gränsöverskridan- de luftföroreningama och behovet av att om möjligt ge samma signaler och likartade förutsättningar för företag och hushåll bör ekonomiska styrmedel och skatteväxling införas på ett bredare sätt inom EU:s medlemsländer. EG:s arbete med koldioxidskatt måste fullföljas så att alla länder inför beskattning med samma intention dvs. att minska utsläppen. Samtidigt är det som Statens naturvårdsverk framhåller i sitt remissvar viktigt att enskilda länder eller grupper av länder kan gynna utvecklingen till ett mer miljöanpassat samhälle via miljöskatter, miljöklassning, miljömärkning och producentansvar. Det är angeläget att möjlighet till ländervisa anpassningar finns men att en miniminivå anges. Det bör alltså i första hand vara miniminivåer och grtmdläggande principer som anges på detta område. Därigenom bör man också kunna rikta in skatterna mot de sektorer som orsakar problemen, vilket är något Industriförbundet anfört i sitt remissyttrande angående energi— och koldioxidskatter.
Miljöpolitiken måste bygga på en helhetssyn när det gäller samspelet mellan människa, samhälle och miljö. Kvalificerade bedömningar om effekterna av olika föroreningar och andra faktorer som påverkar hälsa och miljö är i de flesta fall avgörande förutsättningar för att åstadkomma ändamålsenliga lösningar för att åtgärda och förebygga negativ inverkan på hälsa och miljö. En viktig utgångspunkt i detta arbete är försiktig- hetsprincipen. Sektorsplanering, administrativa åtgärder, ekonomiska styrmedel m.m. måste samordnas med hänsyn till konsekvenser för och av markanvändningen. En annan nödvändig förutsättning är att utforma åtgärderna på ett sätt som förenar hänsynen till miljön med en ansvarsfull ekonomisk utveckling både nationellt och internationellt. Sveriges möjlighet att påverka utvecklingen inom EU kan förstärkas om vi samtidigt kan lyfta fram effekterna av olika miljöfaktorer och ange vägar för att kostnadseffektivt lösa miljöproblemen. En viktig utgångspunkt i organisationen av arbetet både inom regeringskansliet och i berörda fackrnyndigheter är, särskilt i förberedelserna inför internationella förhandlingar, att — så långt som möjligt — integrera arbetet med att studera och analysera olika miljöproblem med det åtgärdsinriktade arbetet och kostnadseffektiva styrmedel. Här kan nämnas exempelvis kväve, som kan ge upphov till fiera olika miljöproblem och vars utsläppskällor är fördelade över många sektorer. Detta kräver ett grundläggande sektors- övergripande synsätt som bör komma till uttryck i den framtida inriktningen av det nationella miljöarbetet. Regeringen avser att inför EU—medlemskapet se över både det interna arbetet inom regeringskansliet och samarbetet mellan regeringskansli och myndigheter utifrån denna utgångspunkt.
20.4 Avgaskrav för bilar
Utvecklingen av krav som avser utsläppen från bilar har gått långsamma- re inom EG än i Sverige. Numera har dock gränsvärden för utsläpp 251
införts som i stort motsvarar de svenska bestämmelserna. I huvudsak har man också lagt fast vilka utsläpp som skall tillåtas när reglerna skärps kring år 1996. Arbetet inriktas nu på att ta fram ännu strängare avgaskrav som skall införas år 2000. För personbilarna planeras ett beslut om sådana krav till år 1996.
Sverige deltar på expertnivå i arbetet med att ta fram kraven för år 2000. En särskilt viktig fråga i det arbetet är att säkerställa att avgasreningen fungerar inte bara när bilarna är nya utan också när dessa bilar finns ute i trafiken. [ EG—reglerna saknas ännu regler om ett tillverkararrsvar för att avgaskraven uppfylls för bilar i bruk. I direktiv 94/12/EG, som fastslår avgaskraven för personbilar från år 1996, nämns dock kontrollen av bilar i bruk som en möjlig komponent i framtida förbättrade bilavgasregler.
Tillverkaransvaret innebär att tillverkaren har ett särskilt långtgående ansvar för avgasreningens hållbarhet, som bl.a. innebär att det kan krävas att tillverkaren skall återkalla och åtgärda felaktiga modeller. De svenska reglerna om tillverkaransvar diskuterades under förhandlingarna. Efter konsultationer på expertnivå förklarade EG att direktiven på bilavgasornrådet inte omfattar regler om tillverkaransvar, men att de inte hindrar att Sverige behåller sitt system för återkallelse, under förut- sättning att detta inte strider mot EG—reglema om produktansvar och produktsäkerhet.
Som nämnts ovan medför en anslutning till EU att stödet till lätta bilar i miljöklass 1 måste utformas på ett annorlunda sätt under en övergångs- period. De restriktioner i rätten att använda ekonomiska styrmedel på bilavgasornrådet som funnits i EG—direktiven har dock lättats upp genom de ändringar som skett genom direktivet 94/12/EG. Dels gäller enligt artikel 3 inte längre att en skattefönnån skall vara betydligt mindre än den verkliga kostnaden för den tillkommande reningsutrustrringen (ordet ”betydligt” har tagits bort). Dels anges det uttryckligen i direktivets ingress att artikel 3 inte begränsar rätten att differentiera den löpande fordonsbeskattningen med hänsyn till utsläppen av föroreningar.
Statens naturvårdsverk samt länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och Västerbottens län konstaterar att Sverige i princip kan behålla sina regler på bilavgasområdet och även i fråga om tillverkaran- svar och hållbarhetskrav på reningsutrustrring. Däremot kan skatterabat- ten på försäljningsskatten för de renaste modellerna, miljöklass 1, inte upprätthållas, vilket är negativt för miljön. Länsstyrelsen i Kristianstads län framför liknande synpunkter. Statens Naturvårdsverk avser att verka aktivt för ett införande av olika typer av styrmedel som främjar försäljningen av bilar med betydligt bättre nriljöegenskaper än vad som ges genom de obligatoriska miljökraven. Bilindustriföreningen efterlyser full klarhet i hur den svenska lagstiftningen för miljöklassning av fordon skall anpassas inom ramen för EES-avtal och EU—medlemskap.
Som redan framgått finns det möjligheter att på andra sätt än genom en differentierad fordonskatt gynna bilar i miljöklass l. Miljöklassutred- ningen (SOU 1994:111) har nyligen föreslagit en sänkt fordonsskatt för lätta bilar i miljöklass l. Regeringen avser att, efter remissbehandling av utredningen, återkomma med förslag till åtgärder för att gynna miljöklass
Prop. 1994/95:19
252
1 som kan träda i kraft samtidigt som ett svenskt inträde i EU.
Det är viktigt att de särskilda expertkunskaper som finns i Sverige på bilavgasområdet tas—till vara i arbetet med att de nya Europa—kraven för år 2000. Bilavgasområdet är ett område som bör prioriteras av Sverige när det gäller arbetet som medlem i EU.
20.5 Kemiska produkter
EG har kontinuerligt utvecklat sin kemikaliekontroll och har i dag internationellt sett goda regler om klassificering och märkning av kemikalier, liksom utvecklade system för förhandsanmälan av nya kemiska ämnen och kontroll av existerande. EG har också i ökande utsträckning infört förbud och begränsningar på kemikalieområdet. Regeringen har nyligen, i prop. 1993/94:163 Riktlinjer för en fortsatt kretsloppsanpassning av samhället — åtgärder för att minska riskerna med kemikaliehanteringen, översiktligt redogjort för utvecklingen på kemikalieområdet inom EG. Närmare redogörelser för innehållet i EG—rättsakterna på området har också lämnats i propositionerna om EES—avtalet (prop. 1991/92:170 bil. 13 och prop. 1993/94:203).
För de viktiga delar av kemikalieområdet där de svenska reglerna är strängare än EG:s gäller den övergångslösning som redovisats. I bilaga XII till anslutningsakten finns en förteclming över de EG—regler som inte behöver tillämpas under en period på fyra år.
Flera remissinstanser tar upp frågan om de fyraåriga övergångsreglerna på kemikalieområdet. Länsstyrelsen i Västmanlands län varnar för risk för standardsänkning när det gäller kemikalier och menar att den fyraåriga övergångstiden är kort. länsstyrelsen i Östergötlands län uttrycker liknande farhågor. Länsstyrelsen i Kristianstad län framhåller att EU i flera avseenden ligger efter Sverige i synen på giftiga och svåmedbrytbara ämnen. Man anser att genom ett medlemskap blir vårt inflytande större än om vi står utanför EU. Möjligheten att utforma den inhemska politiken kommer dock att begränsas något. Arbetsmiljöinstitu- tet framför att det är viktigt att Sverige inte skall behöva sänka miljökra- ven och att dagens strängare regler om kemikaliska produkter bibehålls. Miljöpartiet de Gröna som är kritiska till flera delar i den remitterade promemorian anser att det inte redogörs för hur det går med sub- stitutionsprincipen i EU. Att slå vakt om substitutionsprincipen är ett centralt krav för miljörörelsen. Rapporten ger inte klart svar på hur reglerna för bekämpningsmedel, som är betydligt strängare i Sverige än i EU, påverkas av EU—medlemskap. Ung Vänster menar att vi inte fått någon garanti för att vår lagstiftning gäller efter fyra år.
Regeringen anser att den övergångslösning som förhandlats fram, och som redovisas mer detaljerat nedan, på ett tillfredsställande sätt säkerstäl- ler att inga standarder skall sänkas vid ett medlemskap. Detta förutsätter ett mycket aktivt svenskt deltagande i EU:s arbete på området. Vikten av detta anförs bl.a. av Statens naturvårdsverk och Industriförbundet. Utfallet i EU—förhandlingarna innebär att allmänna aktsamhetsregler, som t.ex. substitutionsprincipen, kan tillämpas även i framtiden. Regeringen
Prop. 1994/95:19
253
avser att, som redan nänmts, under år 1995 återkomma med en fördjupad strategi för det miljöpolitiska EU—arbetet.
Klassz'jicering och märkning samt undersökningskrav för nya kemikalier
Direktiv 67/548/EEG behandlar klassificering och märkning av kemiska ämnen och riskbedömningen av nya ämnen. Det kompletteras av direktiv 88/379/EEG som avser klassificering och märkning av kemiska beredningar. Regler om obligatorisk förhandsanmälan av ämnen infördes i direktiv 67/548/EEG år 1982. Direktivet skärptes avsevärt år 1993, främst genom regler om att nya kemiska ämnen inte får säljas eller på annat sätt komma ut på EU—marknaden förrän hälso— och miljöfarlig- heten undersökts. Data från undersökningarna skall, tillsammans med tillverkarens förslag till klassificering och märkning, lämnas till ansvariga myndigheter för bedömning.
De svenska reglerna om klassificering och märkning är till stor del lika eller likvärdiga med EG:s. En skillnad av betydelse är att klassen ”måttligt farliga produkter” inte finns i EG. Denna klass omfattar ca 10% av alla kemiska produkter i Sverige, och omfattar bl.a. produkter som innehåller lösningsmedel. Ett mindre antal kemikalier klassificeras olika strängt; i vissa fall är klassificeringen strängare i EG, i andra fall i Sverige. Vissa skillnader finns också i fråga om kriterier för can- cerframkallande egenskaper. Bl.a. som en följd av EES—avtalet har EFTA—länderna och EG inlett samarbete för att överbrygga de skillnader som fimrs.
Enligt EES—avtalet gäller målsättningen att dessa regler skall tillämpas från år 1995.
Resultatet i EU—förhandlingarna innebär att Sverige får behålla sina strängare regler för klassificering och märkning under en fyraårig övergångsperiod. Undantagen anges i punkt 6 och 7 i bilaga XII till anslutningsakten och omfattar kemiska produkter som i Sverige klassifi— ceras som måttligt farliga. Sverige får också fortsätta att tillämpa egna kriterier för cancerframkallande egenskaper.
Under övergångsperioden skall EG se över sina regler. Översynen har som utgångspunkt de strängare svenska reglerna och skall således omfatta produkter som i Sverige klassificeras som måttligt farliga.
När det gäller regler om anmälan och utvärdering av nya kemiska produkter har Sverige liksom Norge avstått från att införa nationella system i avvaktan på EES—avtalet. Nu kommer ett samordnat system att byggas upp.
Kunskapsuppbyggnad om existerande kemikalier
EG har utarbetat ett ambitiöst program för att kartlägga de kemikalier som redan är i bruk och kom ut på marknaden före år 1982, då anmälan blev obligatorisk. Enligt rådets förordning (EEG) nr 793/93 om utvärdering och kontroll av risker med existerande ämnen ställs krav på att tillverkare och importörer av ämnen som finns med i den s.k.
Prop. 1994/95: 19
254
EINECS—förteckningen (European Inventory of Existing Commercial Substances) skall lämna vissa uppgifter direkt till konunissionen. Uppgifterna gäller importerade eller tillverkade mängder, klassificering enligt EG:s regler och användningsområden. För ämnen som tillverkas eller importeras i mer än 1 000 ton per år krävs kompletterande data om ämnenas farliga egenskaper. På grundval av de uppgifter som erhålls skall kommissionen göra upp en förteckning över prioriterade ämnen, som i första hand behöver undersökas med avseende på farliga egenska- per. För varje prioriterat ämne skall en bestämd medlemsstat utses, som svarar för utvärderingen av de uppgifter. som erhållits och vid behov lämnar förslag till åtgärder. Riskbedömningen och behovet av åtgärder diskuteras i en särskild kommitté. Åtgärderna kan t.ex. bestå i att kommissionen lägger fram förslag till ändringar i och tillägg till direktiv som begränsar användningen av farliga ämnen, främst direktiv 76/769/EEG. Medlemsstaterna skall utse behöriga myndigheter som svarar för tillämpningen av reglerna och beslutar om åtgärder för att tillse att rapporteringsskyldigheten följs.
EG—förordningen kommer sarmolikt att omfattas av EES—avtalet. För Sveriges del kommer samarbetet med EG att ge väsentligt större kunskaper om existerande kemikalier än Sverige ensamt skulle kunna klara av att inhämta. EG:s system för existerande ämnen innebär, genom att det styrs upp av ett utvecklat regelsystem, en betydande utveckling av det arbete som bl.a på svenskt initiativ bedrivs inom OECD.
Begränsningar i saluförande och användning
Enligt det s.k. begränsningsdirektivet, direktiv 76/769/EEG, gäller restriktioner eller förbud för saluförande och användning av vissa farliga kemiska produkter.
Enligt EES—avtalet får Sverige fortsätta att tillämpa sina regler om klorerade organiska lösningsmedel, asbestfibrer, kvicksilverföreningar, arsenikföreningar, organiska tennföreningar, pentaklorfenol (PCP), kadmium och batterier. De svenska reglerna är på dessa områden strängare än eller saknar en motsvarighet inom EG.
Efter ingående expertsamtal under förhandlingarna enades man om att konstatera att de svenska reglerna om asbest, klorerade lösningsmedel och kvicksilverföreningar inte strider mot begränsningsdirektivet. Asbest har i Sverige hittills reglerats med stöd av arbetsmiljölagstiftrringen. De svenska förbuden mot vissa klorerade lösningsmedel saknar motsvarighet inom EG, liksom förbuden mot användning av kvicksilver i vissa varor som termometrar och elektrisk utrustning.
När det gäller PCP, kadmium, arsenik och organiska tennförerringar konstaterades att de svenska reglerna går längre än vad som enligt kommissionens bedömning är tillåtet enligt begränsningsdirektivet. Pentaklorfenol tillåts inte i Sverige för träskyddsbehandling men är tillåten inom EG i begränsad utsträckning. Det svenska kadmiumförbudet är strängare än EG:s nyligen utfärdade förbud. Användningen av arsenikföreningar och organiska tennföreningar som bekämpningsmedel
Prop. 1994/95: 19
255
är också strängare reglerat i Sverige. Förhandlingsresultatet blev att Prop. 1994/95:19 EG—reglerna om dessa kemiska produkter inte behöver tillämpas av Sverige under övergångsperioden på fyra år. Under perioden skall EG se över sina regler på dessa områden (se ovan avsnitt 20.3.1).
Detsamma gäller för EG—reglerna i direktiv 91/157/EEG om batterier. och ackumulatorer som innehåller vissa farliga ämnen och direktivet 76/116/EEG om handelsgödsel. De svenska reglerna i förordningen (1989:974) om miljöfarliga batterier innehåller på en punkt strängare krav än EG—reglerna. Det ansågs vidare motiverat att inordna direktivet om handelsgödsel i övergångslösningen mot bakgrund av de svenska restriktionerna för kadmium i handelsgödsel.
Bekämpningsmedel
På bekärnpningsmedelsområdet gäller förhandlingslösningen med en övergångsperiod i kombination med en översyn för det föråldrade direktivet 78/631/EEG om klassificering, förpackning och märkning av bekämpningsmedel. Direktiv 79/117/EEG som avser förbud eller begränsningar i saluförande och användning av vissa medel konstaterades inte medföra några problem för Sverige eftersom det innehåller minimi- krav.
Under förhandlingama diskuterades också det nya direktivet 91/414/EEG om växtskyddsmedel, dvs. bekämpningsmedel som används i jordbruket. Direktivet har tagits in i EES—avtalet med en undantagsregel för EFTA—staterna (se prop. 1993/94:203 s. 288). Genom direktivet införs en harmoniserad prövning av växtskyddsmedel enligt vissa gemensamma kriterier och gemensamma krav på dokumentation. Beslut skall fattas om en förteckning över tillåtna verksamma ämnen i medlen. Resultatet av den första prövningen i ett medlemsland av ett visst medel skall vara styrande för övriga länders prövning och beslut. Skillnader mellan staterna i fråga om yttre förutsättningar, såsom jordbruks-, växtskydds— eller miljöförhållanden (däribland klirnatförhållanden) kan dock medföra att olika bedömningar av ett medel godtas.
De svenska reglerna i förordningen (1985:836) om bekämpningsmedel och Kemikalieirrspektionens föreskrifter är när det gäller dokumentation- skrav jämförbara med EG—direktivet. Sverige tillämpar en strängare risk/nytta—bedömning än i många EU—länder, genom att den svenska bedömningen förutom medlets egenskaper också beaktar behovet att använda medlet i Sverige samt möjligheterna till substitution.
Det kommer att dröja länge imran direktivet är så fullständigt genom- fört att det går att bedöma de praktiska konsekvenserna. Därför gick det inte att i förhandlingarna diskutera konkreta undantag från det. Allmänna undantag liknande EES-avtalets är inte möjliga vid ett medlemskap. Sverige framförde vid förhandlingarna att det var uteslutet att på grund av reglerna i direktivet släppa in växtskyddsmedel i landet som sedan lång tid vägrats godkännande här. Från EU—sidan underströks att syftet är att stränga kriterier skall gälla för godkännande och att möjligheter till nationella särregler finns. Efter ytterligare diskussioner på expertnivå
256
med tjänstemän på kommissionen har också kunnat konstateras att skillnadema i synsätt mellan Sverige och kommissionen är små om ens några.
Det är enligt regeringens mening viktigt att Sverige deltar aktivt i det fortsatta arbetet med att utveckla direktivet, för att därigenom säkerställa att det körrnner att tillämpas på ett godtagbart sätt.
Till växtskyddsdirektivet har nyligen antagits en bilaga med principer för granskning och bedömning av bekämpningsmedel. Med anledning av bilagan begärde Sverige i juni 1994 konsultationer med EG. Sverige deklarerade bl.a. att vi om vi blir medlemmar kommer fortsätta vårt arbete inom bekämpningsmedelsområdet med nuvarande inriktning, vilken grundar sig på bl.a. klimat, geografi och substitution av riskabla medel mot mindre riskabla. Varken kommissionen eller något enskilt medlemsland reste invändningar mot detta.
Ett förslag till direktiv om förhandsgranskrring av biocider har lagts fram av kommissionen (COM 93 (351) final). Direktivet medför krav på förhandsgranskning av vissa medel som för närvarande ej förhands- granskas i Sverige, exempelvis konserverings— och desinfektionsmedel. I Sverige finns krav på förhandsgranskning av bekämpningsmedel även utanför jordbruket, såsom träskyddsmedel och industriellt använda bekämpningsmedel. Denna typ av medel kommer också att omfattas av biocid—direktivet.
20.6 Utsläpp till luft och vatten Klimatfrågorna
EU:s övergripande målsättning på klimatområdet är att stabilisera koldioxidutsläppen till år 2000 på 1990 års nivå genom en minskad efterfrågan på energi, effektivare energianvändning och förändringar i energisystemet. I strategin ingår dels insatser inom energiområdet, dels miljöskatter. Ätgärdema på energiområdet avser huvudsakligen ut- veckling av nya mindre miljöstörande energikällor, energieffektivisering, förbättrad infrastruktur inom transportsektorn och förbättrad energi- hushållning.
Tre särskilda program med stödåtgärder har utformats för att genom- föra strategin. SAVE syftar till att främja energieffektivisering och bidra till att miljö— och klirnatpolitiska målsättningar uppnås. THERMIE löper under perioden 1990—1994 och syftar till att främja innovativa teknologi- er för fömybara energislag och effektivare energianvändning. Stödet avser främst utvecklings- och spridningsprojekt inom dessa områden. ALTENER är namnet på EG:s program för att främja användningen av förnybara energislag, främst biomassa, vindkraft och solvärme. Dessa program har en inriktning och en verksamhet som överensstämmer med den svenska energiöverenskommelsen (prop. 1990/91:80, bet. 1990/911NU 40, rskr 1990/91:373-374).
Kommissionen har vidare föreslagit en kombinerad koldioxid— och energiskatt. Flera förslag till modifieringar av skatten har lagts fram för att få till stånd en kompromiss bland medlemsländerna. Hittills har EG:s
l7 Riksdagen 1994/95. [ sam/. Nr 19. Del ].
Prop. 1994/95:19
257
ministerråd inte slutgiltigt tagit ställning till förslaget om kol- dioxid/energiskatt.
Flera remissinstanser pekar på de stora vinster för miljön i Sverige som kan åstadkommas vad gäller de gränsöverskridande föroreningarna även med små förbättringar av EG:s regler. Länsstyrelsen i Kristianstads län påpekar dessutom att den hårda belastningen på miljön i Europa väntas tvinga fram beslut om åtgärder. Länsstyrelsen i Blekinge län framhåller betydelsen av europeiska miljövårdsåtgärder med hänsyn till lånets geografiska läge.
Regeringen anser att Sverige som medlem i EU bör inta en aktiv roll för att utveckla en kostnadseffektiv europeisk strategi på klimatområdet och stödja introduktionen av skatter på fossila bränslen för att minska koldioxidutsläppen, stimulera energieffektivitet och främja användningen av förnybara energislag. Detta konnner att bli ett av de prioriterade områdena för svenska insatser inom EU-samarbetet på miljöområdet.
Ämnen som skadar ozonskiktet
Såväl Sverige som EU har ratificerat Wienkonventionen och dess Montrealprotokoll om ämnen som bryter ned ozonskiktet. I protokollet föreskrivs vad som minst krävs när det gäller avveckling av de reglerade ämnena. Inget i protokollet hindrar dock att länderna går snabbare fram. Både EG, som är fördragspart, enskilda medlemsländer i EU och Sverige har utnyttjat denna möjlighet.
De gemensamma regler som beslutats inom EG är inte heltäckande och lämnar utrymme för nationella regleringar. Det är angeläget att det internationella samarbetet i fråga om avvecklingen av de ozonförstörande ämnena utvecklas och görs så slagkraftigt som möjligt. Ett ökat inflytande och möjlighet att påverka utvecklingen bör kunna nås vid ett medlemskap i EU. Enligt regeringens mening bör från svensk sida prioriteras ett påskyndande av den återstående avvecklingen av ozonför- störande ämnen. På sikt bör ozonförstörande ämnen tas bort också i befintlig utrustning. Sverige bör som medlem i EU även arbeta för att avvecklingen enligt Montrealprotokollet sker i snabbare takt. Viktigt är också att verka för ett effektivt stöd till utvecklingsländemas avveckling av de ozonförstörande ämnena på grund av den merkosmad som utfasningen av användningen av dessa ämnen kan medföra.
Andra luftföroreningar
Av den totala depositionen av försurande ämnen i Sverige härstammar en betydande del från EU—länderna. Minskade utsläpp i dessa länder är en förutsättning för att situationen när det gäller försurning och eutrofiering skall förbättras i Sverige. Även om en mycket stor del av arbetet med de internationella luftvårdsfrågoma sker inom ramen för FN:s arbete genom Genevekonventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar (LRTAP) är utvecklingen inom EU av stor betydelse för Sverige. Ett nytt svavelprotokoll har nyligen förhandlats fram inom LRTAP, som innebär
Prop. 1994/95: 19
258
att många EU—länder åtagit sig att reducera svavelutsläppen med 70—80% fram till år 2000. Ett samlat agerande för EU—ländema när det gäller att fastställa vilka konkreta åtgärder som skall vidtas är nödvändigt av flera skäl — dels för att förverkliga den inre marknaden, dels för att påskynda den tekniska utvecklingen och användning av lågsvavliga bränslen. Stora förbräruringsanläggningar svarar för en mycket stor del av svavel— och kväveoxidutsläppen i EU. De regler som EG antar för utsläpp från sådana anläggningar kommer att få stor betydelse för utvecklingen av och tillgängligheten till rökgasavsvavling. Utsläppsnorrnema för nya anläggningar kommer att få särskilt stor betydelse.
EG:s direktiv om stora förbränningsanläggningar kommer att ses över under år 1995 och Sverige bör verka för att åstadkomma väsentligt striktare normer för svavel- och kväveoxidutsläpp från nya anläggningar. Sverige bör även verka för en successiv anpassning av befintliga anläggningar till kravnivån för nya. Detta bör kunna åtstadkommas med hjälp av flexibla styrmedel. Sverige bör även verka för att EU inför strikta krav på svavelinnehåll i oljor, både vad gäller tunga och lätta oljor samt diesel och bunkeroljor. En viktig uppgift för Sverige är också att få till stånd styrmedel Och regler inom EG som tar hänsyn till att naturens tålighet varierar mellan olika regioner i Europa.
Vidare finns ett förslag till ramdirektiv om luftkvalitet. Detta direktiv kommer att bilda utgångspunkt för arbetet med svenska miljökvalitetsnor- mer på luftområdet enligt miljöbalken.
Bildningen av fotokemiska oxidanter ger upphov till en rad miljö— och hälsoproblem. Oxidanterna bildas av kväveförerringar och flyktiga organiska ämnen under inverkan av solljus. Generellt sett är oxidant- bildningen vanligare och mer omfattande i Syd— och Mellaneuropa än i Norden. Tre direktiv om begränsning av flyktiga organiska ämnen kommer enligt gällande planer att behandlas under år 1995. Det första gäller utsläpp i samband med lagring av bensin, det andra gäller utsläpp i samband med tankning till fordon och det tredje utsläpp i samband med industriella processer.
En mycket stor del av luftföroreningama i Europa härstammar från transportsektorn. Arbetet med att ta fram nya avgasregler kommer att ha hög prioritet från svensk sida (jämför avsnitt 12, Transportpolitik).
På luftområdet pågår också inom kommmissionen arbete med att reglera utsläpp från förbränning av miljöfarligt avfall.
lbttenföroreningar
Havsmiljöfrågoma har i grunden en internationell karaktär och Sverige är — som en naturlig följd av vårt geografiska läge — part i fiera marina konventioner. Ett svenskt medlemskap i EU kommer, åtminstone vad gäller Västerhavet, att innebära att det internationella arbetet på havsmiljöorrrrådet får en förändrad inriktning. Flertalet av länderna runt Nordsjön och Nordostatlanten är redan eller har ansökt om att bli medlemmar i EU. Dårrned kommer miljöfrågoma i Västerhavet att bli en alltmer EU—intern fråga.
Prop. 1994/95: 19
259
Medlemskap i EU innebär ökade möjligheter att medverka vid utformningen av de åtgärder som är nödvändiga för att minska utsläppen av miljöfarliga ämnen till våra omgivande havsområden.
EG:s arbete med den marina miljön har hitttills varit inriktad mot att med stöd av enskilda direktiv förhindra utsläpp av specifika ämnen till havs— och vattenområden. Sverige bör verka för att det marina arbetet inom EG utformas på ett mer förebyggande och integrerat sätt i likhet med det miljöarbete vi själva bedriver.
Ett av de största problemen för våra vatten— och havsområden år övergödningen som orsakas av utsläpp och diffusa läckage av närsalter. Ett annat område som kräver ökad uppmärksamhet är förekomsten av tungmetaller och långlivade organiska ämnen i den marina miljön. Övergödning (eutrofiering) är kanske det största problemet för såväl Nordsjön som Östersjön. Enligt samstämmiga bedömningar i fiera EU—länder är det direktiv om nitratutsläpp som beslutats av EG inte tillräckligt för reducera närsaltutsläppen till hälften mellan åren 1985 och 1995. Det kormner därför att krävas förstärkta åtgärder i syfte att komma tillrätta med närsaltutsläppen.
Det framtida havsmiljöarbetet kommer att styras av de utvärderingar av tillstånden i haven som görs i internationella sammanhang, t.ex. inom ramen för Nordsjöarbetet. Utvärderingsarbetet omfattar ett mycket stort antal miljöeffekter och substanser, vilket gör det svåröverskådligt och svårtolkat. Under de närmaste åren bör Sverige verka för att utvär- deringsarbetet koncentreras till de områden där riskerna för bestående skador är störst. Naturvårdsverket har fått i uppdrag att ta fram kritiska belastningsgränser som underlag för bl.a. det fortsatta internationella arbetet på havsområdet.
Vattenkvaliteten vid strandbad är ett område som EG har reglerat i direktivet om badvatten (76/160/EEG). Detta direktiv, som trädde i kraft i december 1977, anger kraven för badvatten, genom att bl.a. definiera provtagningsfrekvens och mätmetoder samt ange vilka kriterier som måste uppfyllas.
Badvattendirektivet är nu föremål för översyn. Ett förslag till föränd— ringar, (COM (94) 36 final) har utarbetats under våren 1994, vilket innebär att hälsoaspekten framhävs och att procedurerna förenklas, informationen förbättras och att kostnadema minskar för medlemsländer- na.
I det nya förslaget har alla de ändringar som införts sedan år 1976 samlats. Vidare föreslås antalet kemiska och fysikaliska analyser minskas, då vissa parametrar antingen inte var relevanta för badvatten eller nu regleras via andra direktiv.
För svenska förhållanden innebär införandet av badvattendirektivet att provtagningsfrekvensen för vattenkvaliteten i strandbad kommer att öka. Antalet parameterar som skall bedömas i proverna kommer att utökas i förhållande till nuvarande allmänna råd.
Ett arbete pågår med att utarbeta förslag till direktiv om ekologisk kvalitet på ytvatten.
Prop. 1994/95: 19
260
Industrins miljöarbete
I prop. 1993/94:11] Med sikte på hållbar utveckling redovisades ett system för miljöstyming och miljörevision som är under införande i EG. Systemet som bygger på frivilligt deltagande från industrin innebär att de företag som väljer att ansluta sig förbinder sig att hålla en hög nivå på sitt miljöarbete. Förordningen (EEG) nr 1836/93 som reglerar frågan antogs i EG i juli 1993 och systemet skall ha trätt i kraft i alla delar i mitten av 1995. Sverige skall tillämpa förordningen enligt det tillägg till EES—avtalet som trätt i kraft vid halvårsskiftet 1994 (prop. 1993/94:203). Arbete pågår med att ta fram förslag till den formella regleringen av förordningen i Sverige så att förordningens krav kan uppfyllas med beaktande av intressentemas önskemål.
I september 1993 avlämnade EG—kommissionen ett förslag till ett direktiv om integrerad tillståndsprövning för industrin. Förslaget innebär att prövningen av utsläpp till luft och vatten samt avfall från industrian- läggningar skall samordnas. Sverige har sedan år 1969 tillämpat en samlad tillståndsprövning varför direktivet, om det antas, inte förväntas medföra några större förändringar i Sverige. Sverige följer arbetet med direktivet och utnyttjar möjligheten att lämna synpunkter utifrån vår långvariga erfarenhet av tillståndsprövning.
20.7 Avfall
Allmänt om EG.-s atfallspolitik
EG:s avfallspolitik har skärpts successivt sedan år 1975 då det första ramdirektivet om avfallshantering antogs (75/442/EEG). År 1991 omarbetades och utvidgades ramdirektivet. EG:s nya avfallsstrategi inkluderades i direktivet, där det också sägs att EG som region, liksom varje medlemsland för sig, skall upprätta ett självförsörjningssystem för avfallshantering. En närhetsprincip betonas. Länderna skall se till att avfall uppkommer i så liten omfattning som möjligt. Återvinning och återanvändning skall främjas. Avfall skall hanteras på ett för mämtiskors hälsa och miljö säkert sätt. Länderna skall ha ansvariga och kompetenta myndigheter med ansvar för hanteringen och utarbeta nationella planer för avfallshanteringen. De som tar hand om eller transporterar avfall skall ha särskilt tillstånd från myndigheterna. Avfall skall lagras så nära källan som möjligt, medan återvinning och återanvändning kan ske på lämplig plats oavsett avstånd.
Inom EG pågår arbete med s.k. prioriterade avfallsströmmar. Mellan 20 och 30 av dessa avfallsströmmar omfattar tillsammans 80—90% av avfallsmängden inom EU. För att identifrera dessa avfallsströmmar har medlemsländerna uppmanats ange vilka typer av varor och materialslag som de anser att kommissionen bör studera med avseende på behov av regler för att öka och förbättra avfallshanteringen. Rivnings— och sjukhusavfall samt skrotade bilar har prioriterats bl.a. därför att de avfallsslagen i kombination med området som täcks in av förslaget till förpackningsdirektiv omfattar mellan 80 och 90% av det totala plastav—
Prop. 1994/95: 19
261
fallet i EU—länderna. EG—kommissionens avsikt är att med avseende på de prioriterade avfallsströmmarna inleda diskussioner med berörda intressenter för att nå strategiska överenskommelser. Även lagstift- ningsåtgärder på såväl nationell nivå som EG-nivå samt ekonomiska styrmedel i form av avgifter, skatter och bidrag liksom miljömärkning förutsätts nödvändiga. Arbetet bedrivs i fem steg med programförbe— redelser, analys, snategiutveckling med angivande av olika alternativ, val av strategi samt slutligen genomförande.
Inom flera enskilda EU—länder finns en uttalad målsättning att avfallet måste minska. I först hand genom att mindre mängd avfall över huvud taget genereras, och i andra hand genom återanvändning av produkter och materialåtervinning. Tillvägagångssättet för att förverkliga målen varierar från land till land.
Förpackningsmfall
EG—kommissionen lade fram ett förslag till förpackningsdirektiv sommaren 1992 som innebar att mål för återvinning läggs fast. Såväl minimi— som maxirnigränser för återvinning föreslås. Förslaget har kritiserats. Danmark, Tyskland och Nederländerna anser att förslaget kan komma att utgöra ett hinder för en bättre resurshushållning. För Sverige kan det föreslagna direktivet innebära svårigheter med genomförandet av riksdagens beslut om en kretsloppsanpassad samhällsutveckling. Sverige har därför liksom Norge och Österrike genomfört konsultationer med EU om direktivets utformning. Beredningen av förslaget till förpacknings- direktiv fortsätter. Eftersom parlamentet och rådet inte är eniga om direktivets utformning skall förslaget behandlas i en förlikningskommitté enligt artikel 18% i Romfördraget.
Skogsindustrierna beklagar i sitt remissyttrande att Sverige inte kunnat delta i utarbetandet av direktivförslaget eftersom direktivet starkt kommer att påverka marknaden för papper, kartong och förpackningar i Europa. Skogsindustrierna kritiserar vidare i sitt remissvar att bl.a. materialåter- vinning och energiutvinning i direktivförslaget inte betraktas som likvärdiga. Skogsindustrierna avvisar också bestämmelser om inbland— ningskvoter. Vidare anser Skogsindustrierna att krav på minimihalter av återvunnen fiber riskerar att snedvrida konkurrensen. Liknande syn- punkter har framförts av Industn'förbundet. Regeringen bereder för närvarande frågan om hur en samlad svensk förpackningsförordning skall utformas och vilka krav som skall finnas för återanvändning och materialåtervinning för olika materialslag. En svensk förpackningsför- ordning planeras träda i kraft under 1994.
Miljöfarligt utfall
Ett nytt EG—direktiv om miljöfarligt avfall togs år 1991. Direktivet innehåller minimiregler och fastställer att miljöfarligt avfall skall hanteras eller deponeras endast av personer, företag eller myndigheter med särskilt tillstånd. Länderna skall verka för återvinning, tillse att hante—
Prop. 1994/95: 19
262
ringen av farligt avfall sker så att varken människors hälsa eller miljö kommer till skada. Nationella planer för hantering av miljöfarligt avfall skall upprättas och ansvariga myndigheter utses. I direktivet skall begreppet miljöfarligt avfall definieras. Detta arbete pågår för närvaran- de. '
Atfallsdeponier
Ett nytt förslag till direktiv för avfallsdeponier bereds för närvarande inom EG—kommissionen. Förslaget innebär skärpta tekniska krav för de— ponering samt gränsvärden för föroreningar i lakvatten. EFTA—länderna är kritiska till förslaget och efterlyser möjligheter att styra lakvat- tenfiöden efter de platsspecifika förutsättningama vid en aktuell deponi. EFTA—länderna har därför gemensamt genomfört konsultationer med EG—kommissionen inom ramen för EES—avtalet. Konsultationer med EU har också ägt rum enligt regler som gäller sedan anslutningsfördraget undertecknades i juni 1994.
Atfallsförbränning
EG:s förbränningsdirektiv håller på att revideras. Förslag har förts fram i EG—kommissionens beredning om att skärpa kraven betydligt. Förslaget innebär att all avfallsförbränning, även det avfall som uppkommit och förbränns på en och samma industriella anläggning, skall omfattas av direktivet. Vidare föreslås utsläppskraven på rökgaserna skärpas avsevärt. Jämfört med gällande svenska krav innebär det skärpningar framförallt på utsläpp av klorid och stoft. Kommissionen kommer sannolikt att redovisa ett utarbetat förslag hösten 1994.
EU—medlemskapets påverkan på den svenska atfallspolitiken
Bland remissinstansema har Grön Ungdom pekat på risken för att miljögarantin i artikel 100a i Romfördraget kan skapa problem. Miljöpartiet de Gröna är i sitt remissvar kritiska till att konsekvenserna av EU:s avfallsregler för Sverige inte har beskrivits tillräckligt tydligt.
Miljöstömingar till följd av avfallshantering sker till stor del lokalt. Våra möjligheter att vidta nationella åtgärder för att ta hand om avfallet påverkas inte i någon större grad av ett medlemsskap i den europeiska unionen.
Vår stora varuhandel med EG betyder att EG:s produktkrav är avgörande för att minska det miljöfarliga avfallet. Ett medlemskap ger oss större möjligheter att påverka dessa krav. Frågan om miljögarantin behandlas i avsnitt 20.3.1. Vidare ger medlemskapet oss en möjlighet att verka för att en kretsloppsanpassning av samhället får genomslag inom EU.
Prop. 1994/95:19
263
20.8 Regler om naturvård 20.8.1 Bakgrund
På naturvårdsområdet har EG—lagstiftningen utvecklats långsammare än på andra miljöområden. De första reglerna kom år 1979 och antalet rättsakter är begränsat. Detta kan ha sin förklaring i att naturvårdsfrågor- na i mindre grad än övriga miljöfrågor ansågs ha ett samband med de fyra friheterna och den inriktning på ekonomiska aktiviteter som tidigare karakteriserade Romfördraget. Flera medlemsstater har ansett att naturvårdsfrågoma bör regleras i den nationella lagstiftningen och inte på gemenskapsnivå. Kommissionen och parlamentet har dock varit pådrivande för att få fram gemensamma regler. Naturvårdsreglerna är utformade som minimiregler.
EG är part i fiera internationella naturvårdskonventioner, däribland konventionen om skydd av flyttande vilda djur (Bonnkonventionen) och konventionen om skydd av europeiska vilda djur och växter samt deras naturliga miljö (Bemkonventionen). Enligt direktiv 79/409/EEG om bevarandet av vilda fåglar (fågelskyddsdirektivet) och direktiv 92/43/EEG om bevarandet av namrliga habitat samt vild fauna och flora (art— och habitatdirektivet) åligger det medlemsstatema att införa lagstiftning som uppfyller EG:s åtaganden enligt Bonn— och Bernkonventionema.
EG är inte part i konventionen om internationell handel med utrotnings- hotade vilda djur och växter (CITES), men har ansökt om att bli part. Eftersom flertalet av EU:s medlemsstater är parter i CITES har EU:s handel ändå reglerats i enlighet med CITES.
Sverige är part i samma naturvårdskonventioner som EG. Den svenska lagstiftningen på naturvårdsområdet är därför i huvudsak redan i överensstämmelse med EG—direktiven. I promemorian (Ds l993:64) Regler om handel med skyddade djur och växtarter m.m. har en jämförelse gjorts mellan de svenska reglerna, de internationella åtagande— na samt EG:s rättsakter. I promemorian föreslås vissa ändringar i bl.a. naturvårdslagen (1964:822) och jaktlagen (1987:259) för att bättre uppfylla Sveriges internationella åtaganden oberoende av om Sverige blir medlem i EU eller ej. Därutöver lämnas förslag till en ny lag om handel med skyddade djur— och växtarter m.m. Promemorian har remissbehand- lats.
Förslagen i promemorian behöver i några fall kompletteras i fråga om åtgärder som särskilt krävs när EG:s regler blir tillämpliga i Sverige. Inom regeringskansliet har förslag till sådana kompletteringar utarbetats och redovisats i promemorian (Ds 1994:87) Naturvårdslagen och EU. Promemorian remissbehandlas för närvarande. Regeringens avsikt är att en proposition som avser dessa frågor skall kunna behandlas av riksdagen under hösten 1994. I det följande lämnas en allmän översikt över EG—reglerna, förhandlingsresultatet och konsekvenserna för den svenska lagstiftningen.
Prop. 1994/95: 19
264
20.8.2 Direktiv om bevarande av arter och naturliga livsmiljöer
Direktivet 79/409/EEG om bevarandet av vilda fåglar (fågelskydds- direktivet)
I fågelskyddsdirektivet finns regler till skydd för samtliga vilda fågelarter som naturligt förekommer i medlemsstatema. Skyddet omfattar även ägg, rederi och boplatser. Direktivet förpliktar medlemsstatema att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att upprätthålla fågelpopulationen på en nivå som uppfyller ekologiska, vetenskapliga och kulturella krav och samtidigt tar hänsyn till ekonomiska krav och relcreationsbehov.
Medlemsstaterna skall bevara, upprätthålla eller återställa en till arealen tillräckligt stor och skiftande livsmiljö för fåglarna. Generella förbud skall gälla mot att avsiktligt döda eller fånga vilda fåglar och förstöra vilda fåglars bon och ägg. Vidare skall medlemsstaterna införa omfattan- de förbud mot kommersiell hantering av levande eller döda vilda fåglar samt förbud mot användning av vissa jaktrnedel och jaktrnetoder. Undantag får beslutas för vissa särskilt angivna fågelarter eller om vissa villkor är uppfyllda.
Till direktivet hör fem bilagor. Bilaga 1 upptar en förteckning över fågelarter vars överlevnad och fortplantning skall säkerställas genom att deras livsmiljö bevaras. Medlemsstaterna skall klassificera de områden som behövs för att bevara arterna i bilaga 1 som särskilda skyddsom- råden. I bilaga 2 anges de fågelarter som får jagas under allmän jakttid i enlighet med nationell lagstiftning. Med allmän jakttid avses jakt under en bestämd tid utan någon reglering av antalet individer som får fällas. Vissa arter får jagas i samtliga medlemsstater och andra bara i de i bilagan uppräknade staterna. De fågelarter som anges i bilaga 3 får under vissa angivna förutsättningar hanteras kommersiellt. Bilaga 4 år en förteckning över förbjudna jaktrnetoder och jaktmedel. Bilaga 5 rör bl.a. medlemsstaternas forskning om fåglar.
I vissa särskilt angivna fall får undantag göras från skyddsbestämmel- serna i direktivet. Bl.a. gäller att jakt på ett mindre antal exemplar av en skyddad fågelart undantagsvis får tillåtas under strängt kontrollerade betingelser.
Direktivet 92/43/EEG om bevarandet av naturliga habitat samt vild fauna och flora (art— och habitatdirektivet)
Syftet med art— och habitatdirektivet är att bidra till biologisk mångfald genom att bevara naturliga livsmiljöer (biotoper) samt vilt levande djur och växter i medlemsstaterna. Hotade livsmiljöer och arter ses som en del av gemenskapens naturliga arv och hoten mot dem är ofta av gränsöverskridande natur, varför det ansetts nödvändigt att vidta åtgärder på gemenskapsnivå. De åtgärder som vidtas skall bidra till att bibehålla eller återuppbygga en gynnsam bevarandestatus beträffande naturliga livsmiljöer och vilt levande djur och växter av intresse för gemenskapen.
Prop. 1994/95:19
265
Ett sammanhängande europeiskt ekologiskt nätverk, Natura 2000, skall upprättas inom EG. Detta nätverk skall bestå av områden med de typer av naturliga livsmiljöer som anges i bilaga 1 till direktivet och de arter som anges i bilaga 2. Områdena skall bevaras eller, om det behövs, restaureras. Natura 2000 skall även innefatta de särskilda fågelskyddsom- råden som medlemsstatema utpekat i enlighet med fågelskyddsdirektivet.
I motsats till fågelskyddsdirektivet omfattar art— och habitatdirektivet endast särskilt angivna arter. Bilaga 1 upptar naturliga livsmiljöer. I bilaga 2 finns djur— och växtarter som behöver skyddas genom särskilda bevarandeområden. Bilaga 3 anger kriterier som skall användas för att identifiera och välja ut områden som är viktiga för unionen och lämpliga som särskilda bevarandeområden (EU—reservat).
Medlemsstaterna skall vidta långtgående skyddsåtgärder för de djur och växter som anges i bilaga 4 inomderas naturliga utbredningsområde. Förbud skall gälla mot att fånga eller döda samt inneha vilda exemplar av djuren. Bland djuren i denna bilaga finns olika arter av däggdjur, reptiler, amfrbier, fiskar och ryggradslösa djur. Plockning, insamling, slagning, uppdragning med rötterna eller förstöring av exemplar av skyddade växtarter skall förbjudas.
Medlemsstaterna kan återinföra sådana inhemska arter som är förtecknade i bilaga 4 i syfte att bevara arten. En art får återinföras endast om en undersökning har konstaterat att detta effektivt bidrar till att återupprätta arten till en gynnsam bevarandenivå. Äterinförande i naturmiljön av arter som inte är inhemska skall regleras, så att inte nackdel uppstår för naturliga livsmiljöer inom artens utbredningsområde eller för vilt levande inhemska djur eller växter.
Bilaga 5 är en förteckning över för gemenskapen intressanta arter av djur och växter som kan behöva skyddas genom särskilda skötselåtgärder. I bilaga 6 anges medel, metoder och transportmedel som inte får användas när djurarter i bilagorna 4 eller 5 fångas eller dödas.
Medlemsstaterna skall övervaka bevarandestatusen för de naturliga livsmiljöer och arter som omfattas av direktivet samt upprätta en förteckning över områden med sådana typer av naturliga livsmiljöer som avses i bilaga 1 till direktivet och områden där de inhemska arterna i bilaga 2 finns. På grundval av förteckningen fastställer konunissionen vilka områden (EU—reservat) som anses viktiga för unionen. Områdena skall medlemsstaterna föklara som bevarandeområden och skydda genom bindande rättsregler, administrativa åtgärder eller avtal. Om en plan eller ett projekt kan förmodas inverka på ett bevarandeområde, skall med- lemsstaten utvärdera påverkan på området. Den behöriga nationella myndigheten skall godkänna planen eller projektet endast efter att ha försäkrat sig om att en ogynnsam effekt på området inte uppkommer. Om det är nödvändigt och om alternativa lösningar saknas får ett projekt genomföras även om en negativ inverkan på området kan befaras. Medlemsstatema skall då vidta sådana andra åtgärder som behövs för att säkerställa Natura 2000.
Prop. 1994/95:19
266
20.8.3 Förhandlingsresultatet
Av avnitt VILE i bilaga 1 till anslutningsakten framgår beträffande fågelskyddsdirektivet att Sverige som medlem i unionen kan behålla nuvarande allmänna jakttider utom vad gäller skarv och korp. Av den skriftliga sammanfattningen från ministermötet den 8 juni 1993 framgår dock att jakt på dessa arter kan medges av svensk myndighet med stöd av direktivets undantagsbestämmelser. Genom avtalet ändras direktivets bilagor på det sättet att den svenska populationen av dalripa blir en jaktbar art som det även är tillåtet att handla med. Vidare ändras direktivet så att jakt på dalripa och fjällripa med snara tillåts norr om 58 breddgraden.
Bilaga 1 till art— och habitatdirektivet upptar typer av naturliga livsmiljöer av gemensamt intresse för unionen som behöver skyddas genom att särskilda bevarandeområden utpekas, dvs. enastående exempel på den alpina regionen, den atlantiska regionen, den kontinentala regionen, den makronesiska regionen och medelhavsregionen. Bilagan kommer även att omfatta den boreala regionen. Bilaga 2 avses komplette- ras med de nordiska arterna järv och fjällräv. Från samma bilaga undantas enligt avtalet de svenska populationerna av bäver, brunbjörn och tre angivna fiskarter. Den svenska populationen av bäver undantas i bilaga 4 a, som upptar djurarter som behöver ett strikt skydd. Denna population upptas i stället på bilaga 5, som redovisar bl.a. sådana däggdjursarter där reglerad jakt är tillåten.
De remissinstanser som behandlar naturvårds— och jaktreglema är till övervägande delen positivia till EG:s regelverk och till förhandlings- resultatet på området. Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att Sverige har fått den anpassning som behövs för vår jakt och för handeln med vilt. Enligt länsstyrelsen kan Natura 2000 innebära ett lyft för det nordiska samarbetet i skyddsfrågor och på sikt kanske även inom Barentsregionen. Svenska Jägareförbundet konstaterar med tillfredsställelse att överen- skommelsen om jakt i allt väsentligt överensstämmer med den svenska positionen. Statens naturvårdsverk anser att vad gäller naturvård och jakt har förhandlingarna förlöpt smidigt och svenska önskemål har i allt väsentligt tillmötesgåtts. Naturvårdsverket ser positivt på möjligheterna att ingå i det europeiska samarbetet kring skyddandet av arter och deras miljöer. Föreningen Våra Rovdjur är kritisk mot förhandlingsresultatet. Föreningen saknar konkretiseringar av visioner om livskvalitet, natur- vård, förbättringar för fauna och flora, med andra ord förbättringar för människornas levnadsvillkor i en frisk natur.
Regeringen, som instämmer i Statens naturvårdsverks bedömning, påpekar i samband härmed särskilt att reglerna på området utgör minimiregler som inte hindrar Sverige från att ha längre gående skyddsregler.
Prop. 1994/95: 19
267
20.8.4 Genomförandet i Sverige Jakt och viltvård samt övriga frågor om artskydd
Fågelskyddsdirektivet kommer att få vissa konsekvenser för den svenska jaktlagstiftningen. Allmän jakt enligt 2 & jaktförordningen (1987z905) och förordningens bilaga kommer inte att kunna medges för korp och skarv.
Enligt direktivet får fågelarter inte jagas under häckningstid eller under perioder då de återvänder till häckningsplatsema. I skadeförebyggande syfte tillåts i Sverige jakt efter vissa fågelarter även under häcknings- tiden. Genom direktivets undantagsbestämmelser kan också sådan jakt tillåtas. I bilaga 4 till jaktförordningen finns bestämmelser om jakt för att förebygga skador av vilt. Vissa arter får jagas hela året. Kråka, kaja, skata och stadsduva får enligt punkten 1 jagas hela året utan angivande av vilken slags skada jakten avser att förebygga. Bestämmelsen behöver kompletteras.
Fågelskyddsdirektivets bilagor över arter där jakt och handel tillåts har av politiska skäl inte ändrats sedan direktivets tillkomst år 1979. Medlemsländema har i stället utvecklat en praxis att tillämpa undantags- bestämmelsema i direktivet när jakt eller handel med en art bör tillåtas på grund av populationsstorleken eller av andra orsaker. När det gäller jakt och handel av en art i ”mindre mängd” gäller enligt kommissionens praxis att jakten eller handeln inte får överstiga en promille av artens årliga dödstal i landet. Inte för någon art i Sverige som inte omfattas av direktivets generella rätt till jakt eller handel torde jakten eller handeln överstiga det talet.
Jaktlagstiftningen reglerar i dag endast indirekt hållandet av vilda fåglar i fångenskap eller annat innehav av vilda fåglar och deras ägg. I den inledningsvis nämnda promemorian om regler om handel med skyddade djur— och växtarter m.m. föreslås kompletterande bestämmelser i detta avseende.
I Sverige får testade och godkända fångstredskap, däribland fällor, användas vid jakt efter fågel. Fångstredskap används i huvudsak vid jakt efter skadevållande arter. Direktivets möjligheter till undantag från förbudet torde därför medföra att fångstredskap kan användas som tidigare. Undantag torde kunna lämnas generellt för viss art eller i det enskilda fallet.
Beträffande art— och habitatdirektivet återfinns i bilaga 4 till direktivet de svenska däggdjursartema varg, björn, utter och lo. Av dessa arter jagas för närvarande endast björn i Sverige. Det sker genom en särskild jaktform efter tillstånd av Statens naturvårdsverk. Så länge den svenska jakten uppfyller Bemkonventionens bestämmelser torde den svenska bjömjakten kunna fortsätta enligt nuvarande bestämmelser. Det framgår också av sammanfattningen från ministermötet den 8 juni 1993 att jakt på brunbjörn kan tillåtas av svensk myndighet med stöd av direktivets undantagsbestämmelser.
Om det inte finns något tillfredsställande alternativ får undantag i vissa fall göras från bestämmelserna i direktivet. Undantagen motsvarar i stort sett dem som gäller enligt fågelskyddsdirektivet. Skyddsjakt kan således tillåtas för att förhindra skador. Jakt och handel kan även i övrigt tillåtas
Prop. 1994/95:19
268
för ett begränsat antal av en art.
Förbud mot fångst av djur vars fångande är att hänföra till fiske kan införas med stöd av fiskelagstifmingen i fråga om fiske inom Sveriges sjöterritorium och i Sveriges ekonomiska zon samt för svenskt havsfiske utanför den ekonomiska zonen.
Beträffande vilda växter samt vilda kräldjur, amfibier och ryggradslösa djur är skyddet av arterna ofta mera beroende av att arternas livsmiljö skyddas än att arterna fredas. Skyddet av livsmiljöer berörs i följande avsnitt. Vissa kompletteringar i de svenska reglerna kan behövas när det gäller artskydd och utsättning av arter.
Skydd av naturliga livsmiljöer
Den tidigare nämnda promemorian (Ds l993:64) Regler om handel med skyddade djur— och växtarter m.m. innehåller fiera förslag om ändringar i bl.a. naturvårdslagen och jaktlagen samt ett förslag till en ny lag om handel med skyddade djur— och växtarter m.m. Dessa ändringar har föreslagits för att bättre uppfylla Sveriges internationella åtaganden oberoende av om Sverige är medlem i EU eller inte. Den särskilda lagstiftning som erfordras för att genomföra EG—direktiven är hänförlig främst till inrättandet och bevarandet av skyddade områden. Regeringen avser som nämnts att återkomma till riksdagen med förslag i dessa delar.
Enligt ett av förslagen i promemorian (l993:64) skall regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, upprätta en förteckning över de områden som bör beredas skydd i enlighet med Sveriges internationella åtaganden om skydd av naturområden. Skyddet föreslås ske genom naturvårdslagen (19641822). Om Sverige blir medlem av EU kommer åliggandena i fågelskyddsdirektivet och art— och habitatdirektivet om inrättande av särskilda fågelskyddsområden och reservat att ingå i en sådan förteckning.
Beträffande vissa områden kan den bedömningen komma att göras att området har erforderligt skydd enligt bestämmelserna i naturresurslagen eller annan lagstiftning och att något särskilt områdesskydd enligt naturvårdslagen inte är erforderligt.
Enligt art— och habitatdirektivet skall i samband med planering och när riktlinjer dras för utvecklingen sådan hänsyn tas till skyddade områden att försämring av dessa undviks eller så långt som möjligt begränsas. Ett område som upptagits i en förteckning över områden som bör beredas skydd i enlighet med naturvårdsdirektiven bör därför också betraktas som ett område av riksintresse för naturvården enligt 2 kap. 6 & naturresursla- gen och därmed åtnjuta förstärkt skydd vid planering. Genom den svenska lagstiftningen om miljökonsekvensbeskrivningar går det att uppfylla art— och habitatdirektivets krav på bedömning av planers och projekts påverkan på skyddade områden.
Om en plan eller ett projekt genomförs trots att det medför en negativ påverkan på området skall enligt direktivet nödvändiga kompensationsåt- gärder vidtas för att säkerställa Natura 2000. Den svenska lagstiftningen för områdesskydd möjliggör en sådan hänsyn, men något krav finns inte.
Prop. 1994/95: 19
269
Reglerna kan därför behöva kompletteras.
20.8.5 CITES och andra regler om handel
EG:s bestämmelser
Skyddet för valarna behandlas i förordningen (EEG) nr 348/81 om gemensamma regler för import av produkter från djur av ordningen Cetacea (valar). Enligt förordningen gäller tillståndskrav för import (importlicens) av vissa valprodukter. Licens får inte utfärdas för produkter som skall användas för kommersiella ändamål.
Förordningen (EEG) nr 3626/82 om tillämpning inom gemenskapen av konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter (CITES) innebär bl.a. att konventionen gäller inom hela gemenskapen enligt de villkor som fastställs i förordningen. Genomförandet av konventionen får inte påverka den fria rörligheten för varor inom gemenskapen och skall endast gälla för handel med tredje land. I förordningen finns en förteckning över de delar och produkter av djur eller växter som omfattas. Reglerna följer CITES vid handel med arter som omfattas av bilaga I—III i konventionen. Till förordningen hör tre bilagor. Bilaga A utgörs av konventionen och bilaga B är en förteckning över de delar och produkter från djur och växter som omfattas av förordningens reglering. Bilaga C upptar djur— och växtarter beträffande vilka EG tillämpar strängare skyddskrav än vad som följer av konventionen.
EG—reglerna innehåller även i övrigt i vissa fall strängare skyddsåt— gärder än konventionen. Enligt förordningen krävs t.ex. inte bara tillstånd från exportlandet för import av exemplar av en CITES—art utan också att importlandet utfärdar eget irnporttillstånd eller irnportcertifikat för arter på alla listorna. Vissa arter på konventionens bilaga II och III ges samma skydd som arter på bilaga I. Kommersiell förevisning samt handel, även inom medlemsstaterna, är förbjuden med arter som omfattas av konventionens lista 1 samt med vissa arter upptagna i konventionens bilaga II eller III. Medlemsstaterna får dock under vissa i förordningen angivna förutsättningar medge undantag från detta förbud.
Genom förordningen införs ett gemensamt förfarande för att utfärda och visa upp tillstånd för handel med exemplar av de arter som omfattas av konventionen. Medlemsstaterna skall utse administrativa och vetenskapliga myndigheter för tillämpningen av förordningen. Varje medlemsstat skall med vissa undantag godta av behöriga myndigheter i andra medlemsstater fattade beslut och utfärda tillstånd och certifikat. Märkningar, plomberingar och stämplar som används för att identifiera varor skall vara enhetliga inom unionen.
Transport inom unionen av levande djur av arter som upptas på konventionens bilaga I kräver också tillstånd. Det finns viss möjlighet för medlemsländerna att vidta strängare åtgärder än de som fastställs enligt förordningen, bl.a. för att bevara inhemska arter och arter i ursprungs- landet.
EG—kommissionen har lagt fram ett förslag till rådet att anta en ny
Prop. 1994/95:19
270
förordning som skall ersätta den nu gällande förordningen.
Genom förordning (EEG) nr 3418/83 om enhetlig användning av dokument i samband med handel med utrotningshotade djur och växter har införts ett enhetligt dokumentationssystem inom unionen för de dokument som behövs för att genomföra CITES och förordningen.
Förordning (EEG) nr 3254/91 (fotsaxförordningen) förbjuder fotsaxar som jaktmetod liksom införsel av bl.a. hudar från stater där man fångar djuren med hjälp av fotsaxar eller andra fällor som inte uppfyller internationella humanitära standarder för djurfångst. Införselförbuden träder i kraft den 1 januari 1995.
Enligt direktiv 83/129/EEG om import av skinn från vissa sälungar och produkter av sådana skinn skall medlenrsstatema hindra yrkesmässig import av pälsskinn från ungar av grörrlandssäl och klappmyts samt artiklar av sådana pälsskinn. Direktivet undantar varor som har sitt ursprung i inuitbefolkningens traditionella fångst.
Även art— och habitatdirektivet innehåller regler om försäljningsförbud m.m. i fråga om de djurarter som är förtecknade i bilaga 4 a och de växtarter som är förtecknade i bilaga 4 b till direktivet.
Enligt fågelskyddsdirektivet skall medlemsstatema införa ett generellt förbud mot försäljning, transport för försäljning, förvaring för försäljning och salubjudande av levande eller döda fåglar av de arter som naturligt förekommer i någon medlemsstat och av lätt igenkännbara delar eller derivat av sådana fåglar. Från detta generella förbud gäller enligt bilaga 3 undantag för vissa angivna arter.
Medlemskapsförhandlingarna
För ett femtontal fågelarter som i dag omfattas av allmän jakttid i Sverige gäller enligt fågelskyddsdirektivet ett principiellt förbud mot handel. Vid ministermötet den 8 juni 1993 när dessa frågor behandlades erinrades dock om möjligheter att tillåta viss handel inom ramen för direktivets undantagsbestämmelser. Detta noterades och dessutom resulterade förhandlingarna i att dalripa förs in bland de arter som det vid ett svenskt medlemskap blir generellt tillåtet att handla med.
Genomförande
Förordningen nr 3626/82 har utformats så att medlemsstaterna genom att uppfylla förordningen även uppfyller CITES bestämmelser och så att kontrollen av bestämmelserna skall kunna ske utan tillämpning av gränskontroller. De svenska reglerna om genomförandet av CITES finns i förordningen (1975z542) om tillämpning av konventionen om in- ternationell handel med utrotningshotade arter av vilda växter och djur. På samtliga de områden där EG—förordningens regler är strängare än de nu gällande svenska reglerna kommer skyddet för CITES—anema att stärkas vid ett medlemskap, eftersom förordningen blir direkt gällande i Sverige. För handel med stater som inte är medlemmar i EU kan
Prop. 1994/95: 19
271
bestämmelserna om krav på tillstånd i den svenska lagstiftningen behållas till den del de är strängare än EG—förordningens krav.
Bestämmelserna i EG—förordningen om CITES medför att ett till- synssystem för handeln måste införas i Sverige. Sverige har för närvarande inte någon irnportreglering av andra valprodukter än dem som omfattas av konventionen om handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter och inte heller någon irnportreglering motsvarande fotsaxförordningen.
De svenska reglerna i främst jaktlagstiftningen möjliggör inte en fullständig reglering av handeln med vilt enligt EG—reglerna. I den ovan nämnda departementetspromorian (l993:64) föreslås en ny lag om handel med skyddade djur och växtarter, som skall ge möjlighet att meddela de föreskrifter om in— eller utförsel samt handel m.m. som krävs för att uppfylla Sveriges internationella åtaganden.
20.9 Mark— och planfrågor
20.9.1 EG:s arbete med planering, markanvändning och hushållning med naturresurser
EG:s arbete med planeringsfrågor är relativt nytt men har under senare år successivt ökat i omfattning. Flera samverkande faktorer har bidragit till detta. Särskilt bör nämnas utvecklingen av den inre marknaden och dess effekter på markanvändningen, utvecklingen av de Transeuropeiska nätverken för transport-, energi— och telekommunikationer, regionalpoli- tikens och strukturfondemas behov av analyser och bedömningsunderlag samt den allmänt ökade insikten om miljöfrågomas betydelse och behovet av sektorsövergripande konsekvensbedömningar.
Arbetet med planeringsfrågor legitimeras genom Maastrichtfördraget som uttryckligen anger att fysisk planering och mark— och vattenan- vändning i tätorter och på landsbygden skall innefattas i miljösarnarbetet.
Samarbetet om planeringsfrågor har hittills sällan syftat till harmonise- ring av lagstiftning och regelverk. Det huvudsakliga syftet har i stället varit att skapa överblick och samordning genom utbyte av information, kunskap och erfarenheter. Däremot aktualiseras lagstiftningen för planering i samband med olika direktiv och regler för främst miljöfrågor. Dit hör bl.a. direktivet om miljökonsekvensbeskrivningar från år 1985 (85/337/EEG), som föreslås utvidgas. Också den pågående översynen av det s.k. Seveso—direktivet om olycksrisker vid vissa industrier (82/501/EEG) behandlar regler för markanvändningsplanering.
Planering på olika nivåer och inom olika sektorer ses därvid som en del av den kunskapsuppbyggande processen. Planeringens roll som analys- verktyg, arbetsmetod och även som styrmedel är central. Det femte åtgärdsprogrammet för miljön anger markanvändningsplanering som ett viktigt styrmedel för att uppnå de miljöpolitiska målen inom olika sektorsområden. Stadsmiljöfrågor behandlas inom en särskild expert- grupp, som tillkallades efter rådets resolution år 1991 med anledning av kommissionens grönbok om stadsnriljöfrågor. Kustzoner med sina speciella miljö— och planeringsproblem, bl.a. turismen, är för närvarande
Prop. 1994/95:19
272
föremål för förnyade initiativ från EG—kommissionen.
Planeringsfrågor berörs även i hög grad inom övriga sektorer och direktorat i EG:s organisation. Inom kommissionen finns en särskild enhet för regional planering. År 1991 .kom rapporten ”Europa 2000 — framtidsutsikter för utvecklingen av gemenskapens territorium”. Den redovisar utvecklingen och dess territoriella effekter inom sektorer av betydelse för markanvändningen. Arbetet fortsätter nu med en fördjupad och utvidgad studie, Europa 2010, som omfattar också gränsområdet till EU, inklusive Norden. Samtidigt intensifieras arbetet med det s.k. European Spatial Development Perspective, ESDP, med syfte att uppnå gemensamma riktlinjer för medlemsländernas planeringspolitik och klargöra behovet av en harmonisering av planeringssystemen.
Arbetet inom EG—kommissionens Committee on Spatial Development håller för närvarande på att ändra inriktning till att bli mer inriktat på allmänna riktlinjer och strategifrågor. Samtidigt skall arbetstempot öka och medlemsländerna skall delta mera aktivt i arbetsprocessen. Det blev resultatet av det senaste ministermötet i Liege i november 1993, då ministrarna enades om att utvidga och fördjupa samarbetet om plane- ringsfrågor. I detta sammanhang bör även reglerna för beslutsunderlag för EG:s strukturfonder nämnas. Reglerna stället i vissa fall krav på särskilda utvecklingsprogram, som redovisar den berörda regionens problem och möjligheter. Genom nya regler fr.o.m. år 1994 ställs krav på att programmen skall innehålla uppgifter om miljösituationen i regionen samt bedömningar av miljökonsekvenserna.
20.9.2 Konsekvenser för det svenska planeringssystemet
Som beskrivits ovan har syftet med EG:s arbete med mark— och planfrågor hittills inte i nämnvärd utsträckning varit att samordna lagstiftning och regelverk. Varken EES—avtalet eller ett EU—medlemskap innebär därför krav på omfattande ändringar i den svenska mark— och planlagstiftningen. Däremot kan ett fortsatt införlivande av EG:s rättsakter innebära en fortlöpande påverkan på den fysiska planeringen i Sverige. Som exempel kan nämnas att den svenska lagstiftningen om miljökonsekvensbeskrivningar, MKB, har anpassats till EG:s direktiv på området.
Med stöd av bl.a. EES—avtalet deltar Sverige på olika sätt i EG:s arbete med frågor som rör markanvändning och planering. Förutom medverkan i de olika expertgrupperna kan nämnas medverkan i det pågående arbetet med en beskrivande analys av medlemsländernas planeringssystem. Analysen skall läggas till grund för fortsatta över- väganden om harmonisering eller samverkan av ländernas lagstiftning på onrrådet.
Flera remissyttranden över Ds 1994:48 tar upp frågan om på vilket sätt ett EU—medlemskap ger nya förutsättningar för samhällsplaneringen och den svenska mark— och planlagstiftningen. länsstyrelsen i Västerbottens län konstaterar att kommunema kommer att ges ett ökat ansvar bl.a. i fråga om miljökonsekvensbeskrivningar och mätningar av luftkvalitet.
18 Riksdagen 1994/95. [sam/. Nr 19. Del ].
Prop. 1994/95: 19
273
Boverket och flera länsstyrelser berör de ökade kraven på planerings— och utredningsinsatser som krävs för att få del av EG:s olika strukturfonder. l yttrandena framhålls att länsstyrelserna bör ges ett betydande ansvar för att driva och samordna detta arbete.
Regeringen konstaterar att de krav på planerings— och beslutsunderlag som gäller för EG:s strukturfonder kommer att påverka den svenska samhällsplaneringen om Sverige blir medlem i EU. Framför allt krävs nya former för samverkan mellan olika samhällssektorer och planerings- nivåer, dvs. den nationella, den regionala och den lokala nivån. Den ansvarsfördelning och de samverkansformer som har utvecklats inom ramen för den svenska mark— och planlagstifmingen bör kunna ut- nyttjas/utvecklas i detta syfte. Som ett första steg i en sådan anpassning har regeringen den 16 juni 1994 gett Boverket i uppdrag att i samråd med Statens naturvårdsverk samt Närings- och Tekrrikutvecklingsverket, genomföra en undersökning av hur några länder inom EU arbetat med markanvändningsfrågor i anslutning till strukturfondema.
Prop. 1994/95:19
274
21 Euratom
Regeringens bedömning: Förhållandena inom kämenergiområdet är helt annorlunda än de som gällde då Euratomfördraget under- tecknades år 1957. Detta har lett till att Euratomfördraget delvis är föråldrat.
En anslutning till Euratom påverkar inte den politik Sverige vill föra beträffande kärnkraften och hanteringen av kämavfallet. Den svenska lagstiftningen behöver bara ändras i begränsad omfattning som en följd av anslutningen. Regeringen återkommer till riks- dagen med förslag till de lagändringar som behövs.
21 .1 Inledning
Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen Euratom, undertecknades den 25 mars 1957 samtidigt som Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonorrriska gemenskapen (Rorrrfördraget). Euratom är alltså en av de tre gemenskaper som utgör de europeiska gemenskaperna.
Euratoms centrala uppgift är enligt fördraget att bidra till en höjning av levnadsstandarden i medlemsstaterna och till utvecklingen av förbindelserna med övriga länder genom att skapa de förutsättningar som behövs för en snabb organisation och tillväxt av kärnenergiirrdustriema. Uppgifterna enligt fördraget bör bedömas i ljuset av det politiska läge som rådde under 1950—talet när det framförhandlades. Det freds- bevarande syftet, att ställa en potentiellt farlig verksamhet under gemensam kontroll, var därvid väsentligt. Man ville samtidigt med hjälp av atomenergin göra Europa energimässigt oberoende av omvärlden. Det gällde att skapa goda betingelser för en fortsatt snabb utbyggnad av industrin och att rättvist fördela det uran som man vid den tidpunkten antog var en bristvara i världen.
Förhållandena är sedan länge helt annorlunda än de som gällde då Euratomfördraget undertecknades. Kärnkraftsirrdustrin är en mogen industri och behovet av forskning och utveckling ser helt annorlunda ut nu än är 1957. Synen på kärnkraften är dessutom en annan. Det råder överskott av uran på världsmarknaden och denna situation förutsätts i stort sett bestå.
Detta har sammantaget lett till att fördraget delvis är föråldrat. Delar av fördraget tillämpas inte enligt bokstaven, utan enligt en successivt utvecklad praxis. Andra delar av fördraget behandlar dock frågor som fortfarande är aktuella. Exempel härpå är skapandet av en gemensam basnivå för strålskydd samt kontrollen av att kärnmaterial inte används för andra ändamål än dem för vilka de är avsedda (s.k. safeguards).
Prop. 1994/95: 19
Euratomfördraget omfattar sex avdelningar som behandlar:
I Gemenskapens uppgifter II Bestämmelser för att främja framsteg på kämenergiområdet III Institutionella bestämmelser IV Finansiella bestärmnelser
V Allmänna bestämmelser VI Bestänrrnelser om inledningsskedet När det gäller att bedöma de direkta konsekvenserna av ett svenskt medlemskap' 1 Euratom' är det framför allt avdelning II Bestämmelser för att främja framsteg på kämenergiområdet, som är av intresse. Övriga avdelningar påverkar inte svenska förhållanden på kärnenergins område. Det kan inskjutas att Euratonrfördraget genomgått vissa revideringar dels genom enhetsakten, dels för att kunna infogas i Maastrichtfördraget. Dessa ändringar är redaktionella och påverkar inte inriktningen på samarbetet. De olika institutionerna — parlamentet, domstolen, rådet och kommissionen - är gemensamma för Euratom och de övriga gemenska- perna. Avdelning Il omfattar 10 kapitel. Dessa är följande:
Kapitel 1 Forskning (artiklarna 4-ll) Kapitel 2 Inforrnationsspridning (artiklama 12—29) Kapitel 3 Hälsoskydd (artiklarna 30—39 Kapitel 4 Investeringar (artiklama 40—44) Kapital 5 Gemensamma företag (artiklarna 45—51) Kapitel 6 Försörjning (artiklarna 52—76) Kapitel 7 Säkerhetskontroll (artiklarna 77—85) Kapitel 8 Egendorrrsordning (artiklama 86—91)
Kapitel 9 Den gemensamma marknaden på energiområdet
(artiklarna 92—100) Kapitel 10 Yttre förbindelser (artiklarna 101—106)
En allmän utgångspunkt för Sverige vid medlemskapsförhandlingarna har varit att säkerställa att Sverige och svenska företag vid tillämpningen av Euratomfördraget inte skall behandlas sämre än något annat land eller företag. Väsentligt har även varit att Sverige ska kunna bedriva sin egen politik beträffande kärnkraften och hanteringen av kärnavfallet. Förhandlingarna i denna del resulterade i att Sverige och medlemslän- derna kom överens om en gemensam förklaring beträffande tillämpningen av Euratomfördraget. Förklaringen, som har följande lydelse, ingår i slutakten till det anslutningsfördrag som rör Sveriges medlemskap i EU.
Gemensam förklaring om tillämpning av Euratomfördraget
De avtalsslutande parterna, som erinrar om att fördragen om Europeiska Gemenskaperna gäller alla medlemsstater utan någon diskriminering och utan att det påverkar tillämpningen av reglerna om den inre marknaden, bekräjtar att det är varje medlemsstat, i sin egenskap av avtalsslutande part enligt Euratom—fördraget, som avgör i överensstämmelse med sin
Prop. 1994/95: 19
276
specifika nationella politik om den skall producera kärnenergi eller inte. Prop. 1994/95:19
lärje medlemsstat avgör vilken politik den skall föra när det gäller slutstegen i kämbränslecykeln.
Miljöpartiet de Gröna anser att det är uppenbart att Sverige oberoende av skrivningama i den gemensamma förklaringar kommer att förlora den suveräna kontrollen över kärnkraften och därmed såväl över möjlig- heterna att avveckla den som att stoppa utländskt kärnavfall. Statens Lärnkraftinspektion (SKI) framhåller däremot att en ansluming till Euratomfördraget inte negativt konrrner att påverka det svenska kärntek- niska programmet eller det svenska ansvaret i icke—spridningsfrågor. SKI anser det vara av betydande värde att ett medlemskap skulle ge möjlighet att aktivt påverka utformningen av EU:s program inom reaktorsäkerhet, kämavfallssäkerhet och Säkerhetskontroll av kärnämne.
Regeringen anser att Sverige genom den gemensamma förklaringen har uppnått det mål som eftersträvades i denna del av förhandlingarna.
21 .2 Forskning
Bestämmelserna i kapitlet (artildama 4—11) tar sikte på att främja och underlätta forskningen inom kämenergionrrådet. Kommissionen kan anmoda medlemsstater, personer eller företag att för kommissionen lägga fram sina forskningsprogram.
Varje medlemsland bidrar ekonomiskt till de forskningsprogram som gemenskapen beslutar om. Forskningen inom EG är mycket bred. Den onrfattar bl.a utveckling av fusionskraft, kärnsäkerhet, kämavfalls- hantering och strålskydd.
Ett gemensamt centrum för forskning, Joint Research Centre (JRC) svarar för merparten av forskningsverksarrrheten kring kärnkraft. Detta center är lokaliserat till fyra länder inom EG, nämligen Belgien, Italien, Nederländerna och Tyskland.
För att främja genomförandet av de nationella forskrringsprogrammen lämnar kommissionen finansiella bidrag till vissa forskrringsprojekt, s.k. ”shared cost project”.
Redan i dag deltar Sverige i forskningsprogram inom Euratom avseende bl.a. fusion, kärnavfall och strålskydd. På dessa orrrråden har Sverige tecknat bilaterala avtal med Euratom.
Statens Kärnkrajtinspektion anser att EG:s forskningsprogram endast skall ses som komplement till det svenska forskningsprogrammet, vilket är särskilt upprättat och utformat för att främja säkerheten inom svensk kärnteknisk verksamhet. Regeringen delar den uppfattningen men anser det ändå vara väsentligt att bidra till utforrrmingen av EG:s forsknings- program.
Bestämmelserna i fördragct på forskningsområdet föranleder inga ändringar eller tillägg i svensk lagstifting.
De bilaterala avtal med Euratom som Sverige har inom områdena fusionsforskning, strålskydd och hantering av kärnavfall upphör 277 automatiskt att gälla vid en svensk anslutning.
21.3 Informationsspridning
Bestämmelserna i kapitlet om informationsspridning (artiklarna 12—29) gäller skyldighet för en medlemsstat att under vissa förutsättningar lämna upplysningar till kommissionen om licenser för utnyttjande av patent, patentansökningar, forskningsresultat m.m. Syftet med bestämmelsema är att garantera att patent, forskningsresultat m.m. snabbt skall kunna bli tillgängliga för samtliga medlemsländer. Bestämmelserna har inte längre någon praktisk betydelse. Medlemsländema lämnar, som en ren forrnalitet, information till kommissionen om de patentarrsökningar på området som lämnas in till resp. medlemslands patentmyndighct.
Informationslämnandet bör i Sverige göras av Patens— och registre— ringsverket.
Till_ dessa bestänrrnelser finns även en förordning med detaljerade regler om sekretess i ansluming till en eller flera staters försvarsintres- sen. Frågan om förordningens konsekvenser för den svenska lagstift- ningen bereds för närvarande inom regeringskansliet.
21.4 Hälsoskydd
Bestämmelsema i kapitlet (artiklarna 30—39) om hälsoskydd tar sikte på strålskyddet. EU:s ministerråd fastställer grundläggande normer för högsta tillåtna doser, exponering och kontamination och de grund- läggande principerna för medicinsk kontroll av arbetstagarna.
Varje medlemsstat är skyldig att utfärda bestämmelser som säkerställer efterlevnaden av de grundläggande normerna. Kommissionen skall underrättas om de nationella bestämmelsema och alla förslag till ändringar som görs i dem.
Varje medlemsstat är också skyldig att inrätta anläggningar för fortlöpande kontroll av radioaktivitetsnivån i luft, vatten och jord. Kommissionen skall hållas underrättad om resultatet av de kontrollmät— ningar som görs. Kommissionen skall också äga tillträde till med- lemsstaternas kontrollanläggningar för att kunna granska deras funktion och effektivitet.
Kommissionen skall också utfärda rekommendationer till medlemslän- derna om radioaktivitetsnivån i luft, vatten och jord.
En omfattande sekundärlagstiftning har utfärdas med stöd av be- stämmelserna i detta kapitel.
Den viktigaste är således de grundläggande normerna, de s.k. Basic Safety Standards BSS som innehåller grundkraven för användningen av joniserande strålning för att skydda de anställda och befolkningen från skadeverkningar (80/836/Euratom) med tillägg (84/467/Euratorn).
Liksom de fiesta länder i världen, baserar EG sina regler om strålskydd på de grundläggande rekommendationer som den internationella strål— skyddskommissionen, ICRP (International Commission on Radiological Protection), utfärdar. ICRP utkom år 1991 med nya grundläggande rekommendationer om strålskydd. Sverige har liksom de övriga kandidat- länderna Finland, Norge och Österrike anpassat sina strålskyddsföre- skrifter till ICRst nya rekommendationer. Inom gemenskapen pågår för
Prop. 1994/95: 19
278
närvarande ett arbete med att anpassa gemenskapens rättsakter be- träffande strålskydd till rekommendationema.
Enligt anslutningsfördraget gäller för Sverige en tvåårig övergångsperiod beträffande EG:s grundläggande strålskyddsbestärnmelser i händelse av att EG inte skulle hinna slutföra sitt anpassningsarbete innan tidpunkten för Sveriges ansluming till unionen.
Av samma skäl gäller för Sverige en tvåårig övergångsperiod be- träffande ett direktiv om skydd av entreprenörer som utsätts för joniserande strålning vid arbete inom s.k. zonindelat område. Rådets direktiv (90/641/Euratom) av den 4 december 1990 kompletterar BSS och syftar till en lika behandling av entreprenörer som arbetar inom gemenskapen.
I rådets direktiv (84/466/Euratom) av den 3 september 1984 anges de grundläggande normerna beträffande strålskydd för personer som genomgår medicinsk undersökning eller behandling. Vad som bl.a. kan uppmärksammas är att direktivet medför ett krav på att medicinsk röntgenutrustning skall registreras av en nationell myndighet.
Den 14 december 1987 (87/600/Euratom) beslutade rådet om särskilda arrangemang inom gemenskapen beträffande utbyte av information i händelse av en radiologisk olycka. Beslutet är en följd av gemenskapens åtaganden enligt den s.k. IAEA konventionen om tidig information vid en kärnenergiolycka, som Sverige också ratificerat. I beslutet anges bl.a. vilken information som skall sändas till kommissionen och berörda medlemsländer. Det anges dock särskilt att de arrangemang rådet beslutat om inte skall påverka de åtaganden medlenrsländema gjort i bilaterala eller multilaterala överenskonrrnelser.
I rådets direktiv (89/618/Euratom) av den 27 november 1989 ges rikt- linjer om hur medlemsländerna bör informera allmänheten om för— hållningssätt och vilka åtgärder som bör vidtas om en kärnenergiolycka skulle inträffa.
I ett antal förordningar, omedelbart bindande för alla medlemsstater liksom för företag och enskilda inom EG, har rådet slagit fast högsta tillåtna radioaktivitetsnivån i livsmedel och djurfoder efter en kämener- giolycka. Dessa är följande
— Rådets förordning (Euratom) nr 3954/87 av den 22 december 1987. — Kommissionens förordning (Euratom) nr 944/89 av den 12 april
1989.
— Rådets förordning (Euratom) nr 2218/89 av den 18 juli 1989 — Rådets förordning (Euratom) nr 2219/89 av den 18 juli 1989 - Rådets förordning (Euratom) nr 737/90 av den 22 mars 1990 — Rådets förordning (Euratom) nr 770/90 av den 29 mars 1990 — Komrrrissionens förordning (Euratom) nr 1518/92 av den 21 juni
1993. Kommissionen har vidare lämnat rekommendationer om vilka gränsvär- den som bör gälla beträffande radon i såväl nya som äldre bostäder (90/ 143/Euratom). Några omfattande skillnader mellan EG:s regler och de svenska
Prop. 1994/95: 19
279
reglerna i strålskydds— och livsmedelslagstifmingen förekommer inte. Prop. 1994/95:19 Vissa kompletteringar t.ex. beträffande ökade krav på registrering och kontroll av verksamhet med joniserande strålning behövs. Likaså behövs de föreskrifter som utfärdas av Statens strålskyddsinstitut respektive Livsmedelsverket och Jordbruksverket kompletteras.
Statens Strålskyddsinstitut framhåller i sitt rerrrissyttrande att myndig— heten av tradition bedriver ett brett internationellt samarbete med EU—länderna och bedömer det som nödvändigt med avsevärda samarbets— insatser även om Sverige inte skulle bli medlem i EU. Regeringen gör ingen annan bedömning än den SSI redovisat.
21.5 Hantering av radioaktivt avfall
Till bestämmelserna om hälsoskydd (se ovan) har knutits regler som på olika sätt rör hantering av radioaktivt avfall.
Enligt artikel 37 i fördraget är varje medlemsstat skyldig att till- handahålla kommissionen sådana allmänna upplysningar om varje planerad anläggning för avlägsnande av radioaktivt avfall av alla slag, som gör det möjligt att fastställa om anläggningen kan medföra en radioaktiv förorening av vatten, jord eller luft i annan medlemsstat. Komrrrissionen skall inom sex månader avge ett yttrande över den planerade anläggningen. Någon prövning eller tillständsgivning är det i detta sammanhang inte fråga om.
Det finns också ett direktiv (92/3/Euratom) som behandlar övervakning och kontroll av in- och utförsel av radioakuvt avfall dels mellan med- lemsstaterna, dels mellan den europeiska gemenskapen och länder utanför gemenskapen. Enligt direktivet krävs tillstånd för att föra ut radioaktivt avfall från ett EU—land till ett annat. För att transporten skall få genomföras måste det land som skall ta emot avfallet ge sitt god— kännande. Det samma gäller beträffande eventuella transitländer. Mottagar— eller transitlandet kan också ställa villkor på transporten. Villkoren får dock inte ställas högre än som normalt gäller inom landet i fråga. Transporten måste dock minst uppfylla de krav som gäller enligt internationella konventioner.
Rådet förordning 93/1493/Euratom av den 8 juni 1993 ger detaljerade administrativa regler när det gäller transporter av radioaktiva ämnen mellan medlemsländerna.
Direktivets regler avseende ett land utanför EG är utformade på ett något annorlunda sätt men innebär att tillstånd krävs för import till respektive export från ett medlemsland vad avser radioaktivt avfall. Tillstånd får inte ges för export till antarktiska fastlandet, till stat som är ansluten till fjärde Lomé—konventionen (vissa stater i Afrika, Karibien och i Stilla havet) eller till stat som saknar tekniska, legala eller administrativa resurser att hantera radioaktivt avfall på ett säkert sätt.
I Sverige är det förbjudet att utan särskilt tillstånd slutförvara utländskt använt kärnbränsle eller kärnavfall. Förbudet återfinns i lagen (19843) om kärnteknisk verksamhet (kärntekniklagen) och gäller sedan den 1 januari 1993. Ett liknande förbud gäller sedan december 1991 i
280
Frankrike. Förbud av denna art strider inte mot Euratomfördraget. Reglerna inorn EG om radioaktivt avfall påverkar således inte den politik Sverige vill föra när det gäller hantering och slutförvaring av radioaktivt avfall och använt kärnbränsle.
Inom gemenskapen finns en handlingsplan för hantering av radioaktivt avfall omfattande perioden 1993 till 1999 (rådets resolution av den 15 juni 1992). Planen syftar till att komplettera gemenskapens forsknings— och utvecklingsplan. Den innehåller sju punkter och rör rekommendatio- ner om samverkan och samråd mellan medlemsländerna beträffande säker hantering och slutförvaring av radioaktivt avfall. Planen behandlar också information till allmänheten inom detta område.
Den svenska lagstiftningen på detta område i kämtektriklagen och strålskyddslagen (1988z220) kan komma att behöva kompletteras så att den anpassas till de delvis strängare regler om utförsel av radioaktivt material som återfinns EG:s regelverk.
Regeringen återkommer till riksdagen med ett förslag till de lagänd- ringar som behövs med anledning av dessa bestämmelser.
21.6 Investeringar
Enligt bestänunelserna i kapitel 4 (artiklama 40—44) skall kommissionen för att underlätta en samordnad utveckling på kämenergiområdet i väg- ledande syfte regelbundet offentliggöra program ”särskilt rörande kämenergiproduktionens syften samt de investeringar av alla slag som krävs för deras uppnående”. .
Personer och företag tillhörande vissa industrigrenar är skyldiga att underrätta kommissionen om investeringar i nya anläggningar, återan- skaffningar m.m. Kommissionen skall meddela berörd medlemsstat sin uppfattning om projektet. Någon prövning eller tillståndsgivning är det dock inte fråga om. Irrdustrianläggningar som avses och som kan vara aktuella för svensk del är bl.a. sådana som framställer kärnbränsle eller anläggningar för industriell behandling av radioaktivt avfall.
Den begränsade upplysningsplikt det här är frågan om kan i praktiken fullgöras genom SKI och SSI. Någon ändring i lagstiftningen behövs därför inte.
21.7 De gemensamma företagen
I kapitlet (artiklarna 45—51) finns bestämmelser som anger hur kommis- sionen skall gå tillväga vid bildandet av ett s.k. gemensamt företag (dvs. ett företag ”som är av utomordentlig betydelse för utvecklingen av kärnenergiindustrin inom gemenskapen”). På senare år har denna samarbetsforrn inte utnyttjats. Andra enklare vägar har valts av de medlemsstater som önskat samverka i detta sammanhang. Svenska förhållanden påverkas inte av bestämmelserna i denna del av Euratomför- draget. De föranleder inte heller några ändringar eller tillägg i svensk lagstiftning.
Prop. 1994/95: 19
281
21.8 Försörjning Prop. 1994/95: 19
Bestämmelserna om försörjning (artiklama 52—76) syftar till att genom en gemensam försörjrringspolitik tillförsäkra medlemsländerna tillgång till malmer, råmaterial och särskilt klyvbart material. Det anges i fördraget att försök att tillförsäkra vissa användare en privilegierad ställning är förbjudna.
För detta ändamål har gemenskapen upprättat en försörjningsbyrå (Euratom Supply Agency) med optionsrätt beträffande malmer, råmaterial och särskilt klyvbart material, som produceras inom medlemsländerna, samt med ensamrätt att ingå avtal om köp av malmer, råmaterial eller särskilt klyvbart material, från producenter inom eller utom gemenska- pen.
Byrån har ingen styrelse. En ”Advisory Committee”, med i dag 44 medlemmar, bestående av representanter från statliga myndigheter, producenter och kraftföretag lämnar synpunkter på den politik som försörjningsbyrån bedriver. Sverige kommer vid ett medlemskap att få tre medlemmar i denna kommitté.
Byrån är en självständig juridisk person med en ekonomiskt själv- ständig ställrring. Den är dock underställd kommissionens kontroll. Beslut som fattas av försörjningsbyrån kan överklagas till komnrissionen som inom en månad har att fatta beslut i frågan. Komrnissisonens beslut kan i sin tur överklagas till domstolen.
Medlemsstatema är skyldiga att meddela byrån alla upplysningar som erfordras för att byrån skall kunna utöva sin optionsrätt och sin ensamrätt att ingå avtal om leveranser. Medlemsstaterna skall också garantera att byrån fritt får utöva sin verksamhet inom sitt områden. Byråns options- rätt omfattar:
a) förvärv av rätt att nyttja och förbruka material som enligt fördraget
är gemenskapens egendom, d.v.s. alla speciellt klyvbara material (med speciellt klyvbara material avses anrikat utan och plutonium) som framställs eller importeras av en medlemsstat, en person eller ett företag och som är föremål för safeguardkontroll,
b) förvärv av äganderätt i övriga fall. Byrån skall utöva sin ensamrätt genom att ingå avtal med producenterna. Dessa är skyldiga att erbjuda byrån det material de producerar inom medlemsstatemas orrrråden innan dessa utnyttjas, överlåtes eller lagras.
Reglerna om byråns optionsrätt avser en situation med brist på uran och där användarna skall tillförsäkras en lika stor tillgång av uranet i enlighet med fördragets syften. Någon sådan brist på uran har aldrig rätt på världsmarknaden varför bestänunelsema i dess ursprungliga ut- formning aldrig kommit att tillämpas.
Byråns ensamrätt att ingå avtal om köp av malmer, råmaterial eller särskilt klyvbart material, från producenter inom eller utom gemenskapen tillämpas i praktiken så att användarna förhandlar med leverantörerna om leverans. När enighet om leverans nåtts underställs kontraktet byrån för godkännande och undertecknande. Varje kontrakt signeras således av tre parter: användare, leverantör och byrån.
De priser som framkommer ”som ett resultat av sarnmanförandet av 282
anbud och anmälda behov” enligt reglerna i fördraget får medlemsstater- na inte åsidosätta genom nationella föreskrifter. Likaså är prissättning som tillförsäkrar vissa användare en priviligerad ställning förbjuden. Kommissionen får om sådant skulle förekomma i ett anbudssammanhang justera priserna till en nivå, som överensstämmer med principen om lika tillgång. Rådet kan på förslag av kommissionen, genom enhälligt beslut, fastställa priser.
I sekundära rättsakter finns flera detaljregler när det gäller att balansera tillgång och efterfrågan.
Bestämrnelsema om brärrsleförsörjning syftar som nämnts till att tillförsäkra medlemsländerna en rättvis tillgång till uran - uppenbarligen med tanke på en situation med brist på uran på världsmarknaden. Sedan en mycket lång tid tillbaka råder emellertid överskott på uran i världen och denna situation väntas bestå under överskådlig tid. Bestämmelserna har därför sedan länge tillämpats relativt rutinmässigt och problemfritt.
Ett s.k. förenklat förfarande tillämpas, vilket innebär att byrån formulerar de generella villkor som anskaffrringsavtalen bör uppfylla. Användarna underrättas om de generella villkoren och ges befogenhet att förhandla och underteckna avtalen. Byrån underrättas om avtalens irmehåll. Byrån skall inom 10 dagar underteckna avtalet eller anmäla hinder mot detsamma. Transporter av små kvantiteter uran kan helt undantas från reglerna om försörjning.
På senare tid har en ändring i tillämpningen skett som gäller en begränsning av möjligheterna att köpa utan från Ryssland och andra OSS-stater. Begränsningen avser såväl priser som kvantiteter. För svensk del skulle en sådan begränsning kunna leda till höjda kämbränslepriser. Enligt regeringens bedömning inverkar tillämpningen av Euratomför- draget på detta område inte den svenska energipolitiken.
Enligt artikel 105 i Euratomfördraget gäller emellertid att avtal, som träffats före anslutning till gemenskapen av en medlenrstat, en person eller ett företag, inte behöver godkännas av byrån. Denna skall dock informeras om sådana avtal inom 30 dagar från anslutrringsdatum. Att denna regel gäller Sverige vid en anslutning slås också fast i anslutnings- fördraget för Sverige. Denna bestämmelse fungerar i praktiken som en övergångsbestärnmelse som är lika med giltighetstiden för berörda avtal.
Bestämmelser om försörjning föranleder ändringar i den svenska lagstiftningen. Ett arbete med att utarbeta förslag till sådana ändringar pågår inom regeringskansliet.
21.9 Uranbrytning
I kapitel 6 Försörjning finns bestämmelser om uranbrytning (artiklarna 70—72). Således stadgas att om ett medlemsland inte gör tillräckliga ansträngningar att främja inhemsk uranbrytning, trots att detta på lång sikt synes ekonomiskt motiverat, kan landet förlora likvärdig rätt till kärnämne inom EG (dvs. rätt att få ”tilldelning” från försörjningsbyrån vid uranbrist). På grund av den goda tillgång på utan som under överskådlig tid finns på världsmarknaden är dessa bestämmelser dock inte
Prop. 1994/95 : 19
283
längre aktuella. Några skyldigheter att starta uranbrytning finns inte stadgade. Det finns dessutom ingenting i fördraget som säger att Sverige skulle kunna tvingas leverera kärnämne till gemenskapen eller någon av dess medlemsstater.
Reglerna om uranbrytning påverkar inte den politik Sverige vill föra på detta område. Bestämmelserna i fördraget om urantillgångar och produktion föranleder därför inga ändringar eller tillägg i svensk lagstiftning.
21.10 Säkerhetskontroll av klyvbart material
Enligt bestämmelserna om Säkerhetskontroll eller ”safeguards” (artiklarna 77—85), som är en internationellt använd benämning på denna kontroll- verksamhet, skall kommissionen försäkra sig om att kärnämne inte används för andra ändamål än som uppgetts av förbrukama. För uppgiften finns ett särskilt inrättat direktorat för kontroll av kärnämne.
Inom detta område genomför direktoratet kontroll och övervakning baserat på bilaterala och internationella avtal. Kontrollen omfattar inte kärnteknisk utrusming; sådan kontroll är en nationell angelägenhet.
Innehavaren av en kärnteknisk anläggning är skyldig att uppge anläggningens grundläggande tekniska data till direktoratet för kontroll av kärnämne samt att upprätta och tillhandahålla driftsrapporter i avsikt att möjliggöra bokföring av kärnämnen. Direktoratet har rätt att sända inspektörer till ”medlemstatemas områden”. Varje gång en ny inspektör besöker ett medlemsland för första gången skall direktoratet samråda med det berörda medlemslandet. Om ett medlemsland begär det skall direktoratets representant åtföljas av representanter för medlemslandets myndighet.
Särskilda bestämmelser finns om skyldighet att lämna diverse uppgifter till kommissionen om innehav av kärnämne, om tillträdesrätt för inspektörer samt om sanktioner mot personer och företag i medlems— länderna om bestämmelserna inte följs.
Reglerna innebär att det är operatören i medlemslandet som ansvarar direkt mot Euratom i fråga om safeguards. Euratom har direktkontakt med operatörer utan att medlemslandets myndigheter berörs.
Medlemsstaterna är skyldiga att säkerställa att sanktionema enligt Euratomfördraget verkställs. De sanktioner som enligt Euratonrfördraget kan tillämpas är efter svårighetsgrad följande:
a) varning
b) indragning av särskilda förmåner, som finansiellt eller tekniskt
bistånd
c) företaget ställs under förvaltning för en tid av högst fyra månader
av en person eller grupp av personer som utsetts genom överen- skommelse mellan kommissionen och den stat under vilket företaget hör
d) återtagande, helt eller delvis, av råvaror och speciella klyvbara
material. Kommissionen har utfärdat bindande regler i fråga om tillämpningen av
Prop. 1994/95:19
284
Euratoms kontroll av kärnämne i kommissionens förordning (Euratom) nr 3227/76 av den 19 oktober 1976 resp. nr 2130/93 av den 27 juli 1993.
Kommissionen ombesörjer för medlemsstaterna räkning delar av den rapportering till Internationella Atomenergiorganet (IAEA), som medlemsstaterna åtagit sig att göra enligt det s.k. icke—spridningsavtalet (Treaty on the Non-Proliferation of Nuclear Weapons, NPT) och det anslutande kontrollavtalet mellan Euratom och IAEA.
Sverige har under förhandlingarna också hävdat det nationella ansvaret i icke—spridningsfrågor. Det har fått till följd att en gemensam förklaring om icke—spridning har upprättats. Förklaringen har följande lydelse:
De avtalsslutande parterna betonar vikten av att massförstörelsevapen inte sprids och av att de fortsätter att stödja fördraget om icke—spridning av kärnvapen (NPD.
De bekräftar att det också i fortsättningen skall vara ett nationellt ansvar att uppfylla förpliktelsema enligt NP]; utan att detta påverkar IAEA:s ansvar och det ansvar som Europeiska atomenergigemenskapen har i samband med tillämpningen av artikel [11.1 och [11.4 i NPT.
De avser att följa de riktlinjer som den särskilda gruppen av kärntek- nikexporterande länder (Nuclear Suppliers' Group) fastställt och att säkerställa att kärnämne och sådan utrustning som har särskilt konstrue— rats eller iordningställts för bearbetning, användning eller framställning av kärnämne exporteras till länder som inte har kärnvapen endast på villkor att heltäckande IAEA—kontroll tillämpas.
Utan att det påverkar Sveriges åtagande enligt Euratomfördraget bekräftar Sverige att landet för att uppjylla sina åtaganden enligt NPT kommer att ha ett nära samarbete med IAEA som medlem i den organisa-
tionen och också samarbeta inom ramen för det avtal som har publicerats i IAEA:s skriftserie INFCIRC/I93.
Det närmare samarbetet mellan den svenska tillsynsmyndigheten Statens kämkraftinspektion, IAEA och Euratoms direktorat för kontroll av kärnämne beträffande den internationella safeguard verksamheten regleras genom en skrivelse från konunissionen till den svenska regeringen.
Sverige har sedan år 1975 fullföljt sina åtaganden enligt icke—spridningsfördraget bl.a. genom ett nationellt system för kontroll av klyvbart material. Enligt regeringens uppfattning bör Sverige även fortsättningsvis markera sitt nationella ansvar för åtagandena enligt icke—spridningsfördraget. En bibehållen stark natiOnell kontrollmyndighet är därvid av stor vikt. Den organisation för safeguards som byggts upp inom SKI bör därför i huvudsak bibehållas.
En annan fråga i sammanhanget gäller de bilaterala avtal om fredlig användning av kärnteknik som Sverige tecknat med leverantörsländerna Australien, Kanada och USA samt med Finland, Ryssland (som övertagit tidigare avtal med Sovjetunionen), Storbritarurien och Schweiz. Samtliga avtal anger de villkor som måste uppfyllas för att leverans av kärnämne, kärnteknisk utrustning och material samt teknologi skall kunna ske. Ett huvudvillkor är fredlig användning och icke spridning av kärnvapen. IAEA:s verksamhet framhålls och utgör ett av avtalsvillkoren.
Som ett resultat av förhandlingarna kommer Sverige enligt huvudregeln
Prop. 1994/95: 19
285
att bibehålla de bilaterala avtal som tecknats. Beträffande USA, Kanada Prop. 1994/95:19 och Australien kommer Sveriges avtal med dessa länder att successivt ersättas av EG:s motsvarande avtal. De avsnitt i dessa avtal som ur säkerhetssynpunkt går längre än de motsvarande avtal som EG har med dessa länder, eller på annat sätt är mer gynnsamma för svensk del, kommer Sverige dock att behålla.
Bestämmelserna på detta område kan med stöd av Så Kärntekniklagen meddelas av regeringen eller myndighet. I första hand bör det ankomma på SKI att meddela de kompletterande föreskrifter som behövs.
21.11 Äganderätt
Enligt bestämmelserna i kapitel 8 (artiklarna 86-91) är alla speciella klyvbara material (definieras i artikel 197), som framställs i eller importeras av en medlemsstat, en person eller ett företag och som är föremål för safeguards enligt Euratoms regler, gemenskapens egendom. Medlemsstaten, personen eller företaget äger dock s.k. oinskränkt rätt till utnyttjande och förbrukning. Bestämmelserna om äganderätt har dock inte någon praktisk betydelse utan enbart en strikt formell genom att de knyter an till Euratomfördragets regler om försörjning med utan
I formell mening omfattar åganderättsreglerna och den optionsrätt till klyvbart material, som knyts till reglerna om försörjning, även använt kärnbränsle. Sverige har därför i förhandlingarna säkerställt att denna formella äganderätt och optionsrätt inte skall påverka det svenska slutförvaringsprogrannnet. Detta har skett dels genom den gemensamma deklarationen som redovisas ovan, dels i förrn av en skrivelse från kommissionen till den svenska regeringen som redogör för tillämpningen av reglerna om optionsrätt.
Äganderättsreglema medför inte några praktiska eller andra konsekven- ser för Sverige eller svenska kraftföretag. Reglerna knyter an till Euratomfördragets regler om försörjningsbyrån optionsrätt. Reglerna om byråns optionsrätt avser en situation med brist på utan och där användarna skall tillförsäkras en lika stor tillgång av uranet i enighet med fördragets syften. Någon sådan brist på uran har aldrig rätt på världs— marknaden varför bestämmelserna aldrig kommit att tillämpas. Det är i dag heller inte möjligt att förutse en situation med uranbrist på världs- marknaden.
Frågan om hur fördragets regler på detta område bör återspeglas i den svenska lagstiftningen bereds för närvarande inom regeringskansliet.
21.12 Den gemensamma marknaden på kämenergiom- rådet
Import- och exportrestriktioner i form av tullar och avgifter får enligt Euratomfördraget inte förekomma inom den gemensamma marknaden. Vidare gäller att alla på nationalitet grundade inskränkningar för anställningar inom kämenergiområdet är förbjudna. Detsamma gäller 286
uppbyggnad eller anläggning av kärnenergianläggningar. Alla på nationalitet grundade inskränkningar gentemot byggnadsföretag, konsulter etc. är förbjudna.
Några import- och exportrestriktioner i form av tullar och avgifter eller några på nationalitet gnmdade inskränkningar för anställningar inom kämenergiområdet finns inte i svensk lagstiftning. Bestämmelserna kommer därför inte att påverka svenska förhållanden.
Det bör i detta sammanhang observeras att de krav på tillstånd för export och import av utan och kärnteknisk utrustning som uppställs enligt kärntekniklagen och strålskyddslagen, inklusive de krav på garantier för fredlig användning som regeringen ställer i det sammanhanget, inte berörs av en svensk anslutning till EU. Samtliga EU-länder tillämpar, liksom Sverige, de riktlinjer för exportkontroll av kärntelmisk utrustning som utarbetats gemensamt av den särskilda gruppen av kämteknik— exporterande länder (Nuclear Suppliers' Group), däribland Sverige, och som publicerats av IAEA i dokumentet ”INFCIRC/254/Rev.1./Part 1”.
Prop. 1994/95 : 19
287
22 Jordbruk och fiske Prop. 1994/95:19
22.1 Jordbruk
Regeringens bedömning: Ett svenskt medlemskap i EU betyder att marknadsförutsättningama för jordbruket och livsmedelsproduk- tionen förändras. Gränsema öppnas för handel och konkurrensen skärps. EG:s gemensamma jordbrukspolitik kommer att tillämpas i Sverige och jordbruket får del av de stöd som finns inom ramen för denna.
På kort sikt kommer intäkterna av produktförsäljningen att minska medan intäkterna från direktstöd kommer att öka. Den totala intäktsnivån kommer att öka.
Produktionen de närmaste åren efter anslutning beräknas hanma på ungefär samma nivå som i dag. Däremot kan det bli förskjutningar mellan olika produktionsgrenar. Lönsamheten för spannmål förbättras åtminstone på kort sikt, medan intäkterna i animaliesek- tom kan bli lägre. Viktigt för jordbrukets lönsamhet blir de svenska produkternas förmåga att hävda sig när konkurrensen ökar.
Flera produktionsområden styrs av att produktionen kvoteras. Detta sker på olika sätt inom olika områden. Sverige fick i förhand- lingarna med EU kvoter som ganska väl överensstämmer med dagens produktion. För konsumenterna innebär fallande produkt- priser totalt sett billigare livsmedel redan från tidpunkten för medlemskap. Livsmedel kan dessutom bli billigare till följd av en ökad konkurrens och större varuutbud samtidigt som en fortsatt hög livsmedelskvalitet kan upprätthållas.
Utgifterna på den svenska statsbudgeten minskar vid ett EU- medlemskap. Regeringen har valt att höja ambitionsnivån totalt sett genom att införa olika stöd och ersättningar som delvis finansieras av EG. Även vid denna högre ambitionsnivå blir dock utgiften över statsbudgeten lägre till följd av EG:s delfinansiering. Främst gäller detta åtgärder på miljöområdet och åtgärder för att förbättra förutsättningama för en levande landsbygd.
Sverige bör som medlem arbeta för en förenkling och avreglering av den gemensamma jordbrukspolitiken.
288
22.1.1 Inledning
Den gemensamma jordbrukspolitiken — Common Agricultural Policy, CAP — inom EG utgör en av grundpelarna i EU-samarbetet. I Romför- dragets artiklar 38—43 anges den gemensamma jordbrukspolitikens mål. De mål som eftersträvas är ökad produktivitet, skälig levnadsstandard för producenterna, marknadsstabilitet, tryggad livsmedelsförsörjning och rimliga livsmedelspriser för konsumenterna. Den gemensamma jord- brukspolitiken består av en pris- och marknadsreglerande del och en struktur- och regionalpolitisk del. Den pris- och marlmadsreglerande delen är av störst ekonomisk betydelse. Strukturpolitiken har emellertid kommit att spela en allt större roll de senaste åren.
Den gemensamma finansieringen av pris- och marknadsregleringen och av strukturåtgärdema sker genom Den europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket, jordbruksfonden (Fonds européen d 'orientation et de garantie agricole, FEOGA). Fonden är uppdelad i en garantisektion och en utvecklingssektion. Från garantisektionen finans- ieras marknadsstöd till jordbruket, bl.a. exportstöd, arealstöd, djurbidrag, interventionsköp, miljöstöd samt stöd till trädgårdsnäringen och fisket. Från utvecklingssektionen finansieras bl.a. åtgärder för strukturrationali- seringar inom jordbruket och åtgärder för landsbygdsutveckling. Fondens intäkter består av bidrag från EG:s budget. Fondens utgifter uppgick år 1993 till 37 miljarder ecu motsvarande ca 350 miljarder svenska kronor. Mer än 90 % av FEOGA:s utgifter avser garantisektionens område. Av EG:s totala budget har jordbruksdelen (fondens utgifter) under flera år tagit i anspråk närmare två tredjedelar. Detta förhållande håller på att förändras. För närvarande beräknas jordbruksutgiftema utgöra omkring hälften av budgeten.
CAP bygger sedan sin tillkomst på tre grundprinciper, nämligen en gemensam marknad med gemensanrrna priser, företräde för EG:s varor framför importerade och en gemensam finansiering av jordbrukspolitiken. Resultatet av den förda politiken blev att produktionen ökade. Samtidigt blev emellertid kostnaderna och överskottsproduktionen ett växande problem.
Efter mer än ett år av debatter och förhandlingar antog rådet i juni 1992 den största reformen hittills av CAP. Reformbeslutets viktigaste inslag är den sänkning av stödpriset för sparmmål med 29 % som skall genomföras under treårsperioden 1993/94—1995/96. För sänkningen av stödpriserna kompenseras jordbrukarna med arealbidrag vilkas storlek relateras till avkastningen under en referensperiod i respektive region.
Jordbruksreforrnen innebär således inte att de traditionella instrumenten i jordbrukspolitiken — gränsskydd, intervention och exportbidrag — avskaffas men att de kommer att minska i betydelse. Förskjutningen från prisstöd till direktstöd väntas innebära en minskad intensitet i odlingen, ökad konsumtion och minskade överskott. Av betydelse när det gäller att begränsa överskottsproduktionen är också villkoret för arealbidrag, nämligen att större jordbruk måste lägga 15 % (eller mer beroende på val av trädesform) av arealen i träda. Trädan, som också berättigar till arealbidrag, kan användas för produktion av alternativa grödor.
19 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 19. Del I.
Prop. 1994/95: 19
289
Som en följd av sänkta spannmålspriser sjunker kostnadema i animalieproduktionen. Stödprisema för mjölk, smör och nötkött sänks något. Gränsskydd och exportbidrag för griskött, fjäderfä och ägg, som är avvägda i direkt relation till sparmmålsprisema kommer att sjunka automatiskt.
Eftersom den intensiva anirnalieproduktionen gynnas av de lägre foderkostnadema irmehåller reformbeslutet fiera slag av stöd till extensiv köttproduktion.
Beslutsordningen på jordbruksområdet är densamma som för övriga frågor inom EG. Beslut fattas av ministerrådet efter förslag från kom- missionen. Parlamentet medverkar i besluten på samma sätt som när det gäller andra frågor. Jordbruksfrågomas sektoriella att gör att nrinister- rådet när besluten fattas normalt består av medlemsländernas jordbruks- mirristrar. Sedan rådet inhämtat parlamentets yttrande skall frågan enligt. huvudregeln beredas av Coreper (Comité des Representants Pemtanents). På grund av det stora antal frågor som anknyter till förvaltningen av jordbrukspolitiken finns dock för jordbruksområdet en motsvarighet till Coreper som kallas Särskilda jordbrukskommittén (Comité spéciale d'Agriculture, CSA). Jordbruksärenden som gäller djur- och Växtskydd samt handel med tredje land och vissa finansiella frågor handhas dock av Coreper. Inom jordbruksområdet är det mycket vanligt att ministerrådet delegerar handläggningen av de löpande förvaltningsärendena till kommissionen. Rådet förbehåller sig vanligtvis beslutsbefogenheten i ett begränsat antal frågor, som t.ex. i viktigare pris- och kvotfrågor. Kommissionen sköter det löpande arbetet med bl.a. interventioner och exportrestitutioner. För att säkerställa att hänsyn tas till varje medlem- lands särskilda förhållanden och önskemål trots den omfattande delegatio- nen handläggs jordbruksfrågoma i stor utsträckning i s.k. förvaltnings- kommittéer. I dessa kommittéer arbetar nationella tjänstemän under ledning av en ordförande från kommissionen. I kommittéarbetet lägger kommissionen fram sina förslag till ändringar och medlemsländernas representanter lämnar sina synpunkter. Kommissionen skall genast fatta beslut och verkställa detta. Om beslutet inte överensstämmer med majoritetens uppfattning i kommittén skall rådet genast underrättas och verkställigheten av beslutet skjutas upp. Ministerrådet kan inom en bestämd tid med kvalificerad majoritet fatta ett annat beslut än kommis- sronen.
22.1.2 Konsekvenser av ett medlemskap
EG:s gemensamma jordbrukspolitik, CAP, har flera likheter med den svenska jordbrukspolitiken. Båda bygger på ett prisstöd till jordbruket som upprätthålls med hjälp av ett gränsskydd. I båda fallen inkluderas i jordbrukspolitiken olika typer av regional— och strukturpolitiska åtgärder. I både Sverige och EG ges direkta bidrag, utbetalade per arealenhet eller per djur, som en del av stödet till jordbruket. Den är 1990 beslutade livsmedelspolitiska reformen innebar en avreglering av det svenska
Prop. 1994/95: 19
290
jordbruket. Ett svenskt EU-inträde innebär att omfattande marknads- regleringar kommer att införas. Sverige bör som medlem aktivt arbeta för en förenkling och avreglering av den gemensamma jordbruks— politiken, bl.a. i syfte att minska budgetbelastningen till följd av CAP. Därvid bör svenska erfarenheter av en avreglering av jordbrukspolitiken utnyttjas. Sverige skall också verka för en ökad miljöhänsyn och stärkt djurskydd inom jordbrukspolitiken.
Regeringen har som underlag för en bedömning av konsekvenserna för Sverige av ett deltagande i den gemensamma jordbrukspolitiken vid ett medlemskap i EU, utöver själva förhandlingsresultatet och remiss— instarrsemas synpunkter på detta, haft ett stort antal betänkanden och rapporter utarbetade av myndigheter och särskilt tillsatta utredningar. Rapporterna avser såväl analyser av konsekvenser som förslag till tillämpning av regel- och stödsystem, inkl. nationella program.
De nationella programmen avser bl.a. förslag till tillämpning av EG:s miljöprogram för jordbruk, stöd till jordbruket i norra Sverige samt stöd till jordbruk i mindre gynnade områden i södra Sverige. Till regeringen (Jordbruksdepartementet) har dessutom inkommit ett stort antal skrivelser från organisationer och enskilda med synpunkter och förslag.
I bilaga 9 till propositionen lämnas en utförligare redovisning av den gemensamma jordbrukspolitiken inom EU och av svensk jordbruks- politik. Där redovisas också mer utförligt regeringens bedömningar av konsekvenserna av ett medlemSkap och av vilka åtgärder som ett medlemskap bör medföra, exempelvis vad gäller olika nationella program. I det följande lämnas en redovisning av remissinstansemas synpunkter och av regeringens sammanfattande bedömningar.
Remissinstanserna: De myndigheter och organisationer som yttrat sig över förhandlingsresultatet har i_ huvudsak varit positiva. Flera instanser har dock framfört kritik mot utformningen av EG:s gemensamma jordbrukspolitik som sådan.
Lantbrukarnas riksförbund (LRF) anför att förbundet redan innan förhandlingarna var avslutade tog ställning för ett svenskt EU-inträde. De viktigaste fördelarna för det svenska jordbruket av en EU-anslutning är enligt LRF en direkt följd av medlemskapet i sig och därmed oavhängigt utfallet i förhandlingarna. Förbundet anför att ett medlemskap ger de svenska jordbrukarna fastare spelregler samtidigt som det ger möjlighet att påverka färdriktningen i EG:s politik. Detta är enligt LRF väsentligt eftersom Sveriges möjligheter att utanför EU föra en nationell jordbruks- politik som avviker från EG:s gemensamma politik är begränsade. Medlemskapet ger också enligt LRF det svenska jordbruket förut- sättningar för likvärdiga konkurrensvillkor. När det gäller förhandlings- resultatet anser LRF att utfallet vad avser produktionsutrymmet är till- fredsställande. Förhandlingslösrringama avseende jordbrukets regional— och miljöpolitik är överlag positiva.
LRF utgår ifrån att de möjligheter som förhandlingsresultatet ger utnyttjas till fullo. Det gäller först och främst de program där en svensk medfinansiering krävs för att EU skall ställa framförhandlade medel till förfogande.
Prop. 1994/95:19
291
Vid tillämpningen av EG:s gemensamma jordbrukspolitik i Sverige måste lösningar väljas som inte missgynnar det svenska jordbruket i förhållande till jordbruket i andra EU-länder.
LRF understryker att storleken på Sveriges bidrag till den gemensamma budgeten inte påverkas av förhandlingsresultatet på jord-brukets område. Däremot bestäms återhödet till Sverige i stor utsträck-ning av jordbrukets omfattning. För landsbygden som helhet innebär detta tillväxt, ökade investeringar och förstärkt skattekraft. LRF framhåller att de framförda synpunkterna i tillämpliga delar också gäller den svenska lantbrukskoope- tationen.
Ett EU-medlemskaps effekter på konkurrensen inom jordbruks- och livsmedelssektom berörs av flera instanser. Konsumentberedningen framhåller att ett medlemskap leder till ökad konkurrens med lägre priser, ökat utbud och större valfrihet vilket är mycket positivt från konsumentsynpunkt. Samtidigt ser beredningen med stor oro på att kostnadema för den svenska statsbudgeten kan komma att öka om Sverige försöker maximera återflödet av pengar från EU.
Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor anser att svenska irnport- företag riskerar att tappa hela eller delar av sin handel med tredje länder inom livsmedelsområdet om utrymmet inom 15st irnportkvoter redan har intecknats av inom EG redan etablerade importföretag. En sådan konsekvens av ett medlemskap är oacceptabel anser samarbets—organet.
Inför anslutningen bör åtgärder därför vidtas för att inte försvåra eller fördyra denna import. Samarbetsorganet framhåller också att det är positivt att Sverige efter en anslutning får möjlighet att utveckla områden med mindre goda förutsättningar men understryker att det finns en risk att sådana åtgärder kan äventyra konkurrensen på livsmedelsområdet.
Konkurrensverket framhåller att ett medlemskap innebär en från konkurrenssynpunkt i vissa avseenden negativ återreglering av det svenska jordbruket och betydande kostnader för stödåtgärder. Häremot måste enligt verket dock vägas de från konkurrenssynpunkt positiva verkningar som ett medlemskap väntas få.
Riksrevisionsverket hänvisar till sitt remissvar i anledning av Jordbruks- verkets rapport om administra-tiva konsekvenser av ett medlemskap.
Statens jordbruksverk tillstyrker ett svenskt medlemskap i Europeiska unionen med utgångspunkt från det uppnådda förhandlingsresultatet. Jord- bruksverket utgår vidare från att inriktningen på jordbruksområdet är att Sverige skall arbeta för förenklingar av regleringen.
Efekter för jordbrukssektorns intäkter och kosmader på kort sikt
På kort sikt kommer priserna på flera jordbruksprodukter att falla samtidigt som olika direktstöd förändras och ökar. På kostnadssidan sker det i stort sett inte några direkta förändringar som en följd av medlem- skapet. Anpassnirrgar har redan skett på detta område dels genom företagens egna åtgärder, dels genom åtgärder vidtagna av regering och riksdag.
Sammantaget kommer intäkterna av produktförsåljning att minska
Prop. 1994/95: 19
292
medan de olika direktstöden ökar. Den totala intäktsnivån kommer därvid att öka. Härigenom kan lönsamheten komma att förbättras om inte mark- prisema och därmed kapitalkostnaderna stiger.
Statens jordbruksverk har till sitt remissyttrande över det svenska avtalet med EU fogat en analys av ett EU-medlemskaps konsekvenser för jordbruket. Av analysen framgår bl.a. hur ett medlemskap kan komma att påverka olika produktionsgrenar. I de översiktliga kalkyler som redovisas har en jämförelse skett mellan åren 1993 och 1995. De viktigaste slutsatserna är följande.
* På vegetabilieområdet förväntas att en areal motsvarande hela den nuvarande omställningsarealen (360 000 ha) anmäls till EG:s trädes- program. Halva basarealen finns på företag som tidigare inte deltagit i omställningsprogrammet. Detta medför att av dessa företags basareal konrmer ca 135 000 ha att läggas i träda medan trädesarealen hos övriga företag kommer att minska. Totalt sett väntas spannmålsodlingen ungefär bli av samma omfattning som i nuläget.
* På sockerområdet väntas kvoten utnyttjas fullt ut vilket ger en total betleverans på 2 500 miljoner kg.
* För mjölk väntas produktionen komma att motsvara mjölkkvoten, dvs. 3,3 miljoner ton.
* Kvoterna på nöt- och fårköttsområdena väntas utnyttjas i stort sett i full utsträckning.
Totalt beräknas saluvärdet av vegetabilieproduktema minska något (exkl. olika direktstöd) mellan åren 1993 och 1995. För spannmål sjunker priset något medan priset för sockerbetor ökar kraftigt. Producentpriset för oljeväxtfrö sjunker till världsmarknadspris.
De totala intäkterna i animalieproduktionen beräknas minska med i storleksordningen 5 %. Större minskningar förutses på köttområdet. Ett undantag är dock får- och lammkött där en betydande ökning förutses.
De analyser som gjorts tyder således på att vegetabiliesektom konrrner att få ökade intäkter medan intäkterna i anirnaliesektom bedöms bli lägre. Animalieföretagen har dock ofta också Spannmålsodling, bl.a. fodersäd- produktion, varför omfördelningen inte behöver bli så stor för det enskilda företaget.
Direktbidragen till jordbruket i Sverige kan för år 1993 beräknas till ca 3,8 miljarder kronor. I denna berälming ingår de pristillägg som lämnas till jordbruket i norra Sverige samt utbetalda onrställningsstöd periodise- rade över fem år. Härtill kommer landskapsvårdsersättningar och olika strukturstöd till ett sammanlagt belopp av närmare 0,5 miljarder kronor.
De olika direktstöd som kan komma att lämnas under år 1995 beräknas uppgå till minst 4,3 miljarder kronor. Härtill kommer stöd och ersättningar som delvis finansieras av EG. Exempel på detta är regional- politiska stöd och strukturstöd samt miljöersättningsprograrnmet som enligt vad som redovisas i det följande bör uppgå till totalt ca 1 miljard
Prop. 1994/95:19
293
kronor resp. ca 2,8 miljarder kronor. Under den period när programmet Prop. 1994/95: 19 införs kommer emellertid utgiften att bli lägre.
Vad gäller kostnadema har som nämnts redan skett anpassningar av insatsvarupriser. Införselavgiftema på proteinfodermedel liksom prisreg- leringsavgiften på handelsgödselmedel har tagits bort. Miljöersättningama skall i huvudsak vara en kompensation för ett inkomstbortfall. Inkomst- bortfallet förorsakas av ökade kostnader eller uteblivna intäkter till följd av deltagande i de kompletterande nriljöprogrammen. Högre arealbidrag inom EU samt något lägre spannmålspriser förväntas på vegetabilie- området dock medverka till att insatserna av handelsgödsel och bekärnp- ningsmedel torde minska. Den stora betydelse som bl.a. arealersättningen har inom den gemensamma jordbrukspolitiken gör att fastighetspris- utvecklingen kontinuerligt bör följas med hänsyn till fastighetsprisemas betydelse för kostnadsbilden.
På animalieonrrådet kan det ske förändringar av foderstatema beroende på att importavgifterna mot tredje land försvinner för ytterligare några fodermedel. Det kan också ske förändringar eftersom vissa grödor är berättigade till arealbidrag, t.ex. vall. Intresset för helsädesensilage kan öka medan vallodlingen minskar.
Några nämnvärda prisförändringar beroende på ökad konkurrens i leverantörsledet antas inte ske eftersom de flesta produkter redan nu får importeras fritt.
På sikt kan konsekvenserna bli mera omfattande. Framförallt är det troligt att det kommer att ske en omfördelning mellan olika produktions- inriktningar. Hur denna omfördelning kommer att gestalta sig beror dels på vilka konsekvenser det större varuutbytet kommer att föra med sig, dels på hur utvecklingen av den gemensamma jordbruks-politiken kommer att bli. En fråga är då för vilka produkter Sverige kommer att få relativa fördelar. En annan faktor som är av stor betydelse för det svenska jordbrukets konkurrenskraft är hur växelkursen för den svenska valutan kommer att utvecklas.
Till saken hör också att Sverige hävdar sig mycket väl i jämförelse med andra länder vad avser låg användning av bekämpningsmedel och handelsgödsel. Rena och miljövänligt producerade livsmedel kan också utgöra en konkurrensfördel
Det jinansiella flödet från EG samt effekter på statsbudgeten
Den gemensamma EG-budgeten kommer att bekosta ca 77 % av de stödåtgärder som i Sverige blir följden av en svensk tillämpning av CAP. Flödet från budgetens jordbruksfonds s.k. garantisektion avser dels medel som används för marknadsreglering (främst intervention och export-
bidrag), dels olika direktstöd (bl.a. arealstöd, djurbidrag och miljöstöd). De åtgärder som finansieras via garantisektionen är i de fiesta fall helt finansierade av EU. Dessa utgifter beräknas för år 1994 uppgå till 328 miljarder kronor för hela EU, motsvarande ca hälften av den totala EG- budgeten. Detta flöde beräknas för Sveriges del är 1995 uppgå till minst 294 6,7 miljarder kronor.
I tabell 22.1 framgår de viktigaste stöden och ersättningarna som kan komma Sverige till del.
EG:s struktur- och regionalpolitiska stöd finansieras från tre fonder, varav jordbruksfondens utvecklingssektion är en. Verksamheten inom dessa fonder är samordnad och inriktas nu på fem målsättningar varav mål Sa (regional- och strukturstöd) och 5b (landsbygdsutvecklingsstöd) är de som främst berör jordbruket. För att utnyttja dessa stöd krävs medfinansiering från det enskilda medlemslandet. I förhandlingarna beslöts att ett sjätte mål, speciellt anpassat till de nordliga regionerna i de nordiska länderna, skall införas. För jordbrukets del rör det sig i huvudsak om åtgärder inom mål 5a och 5b. En skillnad är att medfinans- ieringsgraden kommer att bli högre och att i vissa fall även stödnivån kommer att bli högre i mål 6-området. EU har för år 1995 avsatt totalt ca 2,4 miljarder kronor (268 miljoner ecu) från strukturfondema för Sverige. Hur stort det belopp som avser jordbruket och landsbygden kommer att bli beror på hur de svenska programmen utformas.
De nuvarande stöden till dessa åtgärder har tämligen liten omfattning med undantag av stödet till jordbruket i norra Sverige som de senaste åren uppgått till totalt ca 1 miljard kronor.
De insatser som görs i Sverige motsvarande EG:s stöd till landsbygds- utveckling ryms främst inom det s.k. glesbygdsstödet som avser att ge ökad sysselsättning i glesbygd och i skärgårdsområden. Jordbruket har fått del av glesbygdsstödet främst i form av bidrag till investeringar i kompletterande verksamheter. Dessutom har stöd lämnats inom ramen för anslaget för särskilda åtgärder i norra Sverige.
Regeringen kommer i det följande att redovisa en bedömning vad avser utnyttjandet av olika samfinansierade program inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken. De sammanlagda kostnadema från den svenska statsbudgeten kan beräknas till ca 2,2 miljarder lqonor och delfinansieringen från EG till ca 1,7 miljarder kronor.
Prop. 1994/95: 19
295
Tabell 22.1 Prel. beräkning av stöd och ersättningar inom jordbruks— och Prop. 1994/95: 19 livsmedelssektom vid ett EU-medlemskap (miljoner ld'onor)
Stöd och ersättningar Totalt Svensk EU:s EU:s belopp statsbudget budget andel i %
1. Jordbruksfondens
garantisektion Arealbidrag 2 700 - 2 700 100 Trädesersätming 850 - 850 100 Intervention m.m. 750 - 750 100 Exportbidrag m.m. 300 - 300 100 Djurbidrag 720 - 720 100 Miljöersättningar 2 836 1 374 1 462 52 8 156 1 374 6 782 2. Jordbruksfondens utvecklingssektion Generella struktur- stöd 165 75 . 90 55 Stöd till mindre gynnade områden 582 & _m 30 747 486 261 3. Stöd till nordligt jordbruk1 292 292 0 Totalt 9 195 2 152 7 043 77%
' Utgör en del av stödet till jordbniket i norra Sverige
En konsekvens av ett medlemskap är att olika tull- och avgiftsmedel vid import inte längre kommer att tillgodoräknas den svenska statsbudgeten utan i stället kommer att överföras till EG:s budget. Från jordbruks- området kommer därmed införselavgiftsmedlen inte längre att bli en inkomst för svenska staten. Andra viktigare inkomster från jordbruks— området som kommer att upphöra är förmalningsavgiftema och fettvaru— avgiften vars syfte har varit att finansiera regleringarna inom spannmåls- och oljeväxtsektom. Dessa regleringar ersätts med gällande regleringar inom EG.
Kostnaderna i Sverige för de olika åtgärder inom jordbrukspolitiken som inte finansieras med särskilda avgifter, dvs sådana åtgärder som finansieras över statsbudgeten, kan för budgetåret 1994/95 beräknas till ca 4,2 miljarder kronor. Kostnader motsvarande ca 3,9 miljarder kronor 296 bedöms falla bort eller helt eller delvis finansieras av EU. Samtidigt gör
regeringen bedömningen att åtgärder till en kostnad av mellan 200 och 300 miljoner kronor bör behållas som rent nationellt stöd. Detta gäller bl.a. avbytarverksamheten. Exempel på andra sådana nationella stöd är stöd till rennäringen och till djurhälsovården.
Vid ett EU-medlemskap måste de nuvarande fettvaru- och för- malningsavgiftema avskaffas. Det intäktsbortfall om ca 1 miljard kronor som då skulle uppstå måste finansieras. Regeringens avsikt är därför att täcka detta bortfall av statsinkomster med punktskatter från i princip samma område som de nuvarande avgifterna omfattar. En sådan växling från avgift till skatt bör kunna genomföras utan att konsumentprisema på de skattebelagda varorna ökar. Åtgärden reser dock ett antal frågeställ- ningar rörande bl.a. avgränsning av skattebasen och skatteadministration som inte ännu har beslysts. Det bör därför klarläggas hur de bortfallande fettvaru- och förrnalningsavgiftema skall kunna ersättas. Skulle detta visa sig vara omöjligt måste statens inkomstbortfall kompenseras i annan ordning från jordbruks- och/eller livsmedelsområdet.
Konsumentefekter
Konsumentprisema på för Sverige traditionella jordbruksprodukter beräknas bli något lägre efter en ansluming till EU. Det beror dels på lägre produktpriser, dels på att vissa avgifter försvinner. Vissa produkter beräknas bli dyrare vid ett medlemskap eftersom EU har gränsskydd för dessa produkter. Hur stora prissänkningarna kan bli på längre sikt beror bl.a. på hur konkurrensen kommer att påverkas av ett medlemskap.
Överslagsmässiga beräkningar av de konsumenteffekter som ett EU— medlemskap kortsiktigt kan innebära har gjorts av Jordbruksverket. Utgångspunkten för beräkningarna har varit att endast priseffekter och inte kvalitetseffekter beaktas. Beräkningarna är således statistiska och innehåller inga effekter av ändrat konsumtionsmönster.
För spannmålsprodukter och fettvaror försvinner förmalningsavgiften resp. fettvaruavgiften. Priset på vitsocker är högre inom EU än i Sverige. Dessa förändringar kan leda till att värdet i partiledet minskar med knappt 1 miljard kronor/år.
För nötkött, griskött och fjäderfåkött är priserna lägre inom EU än i Sverige. Enligt de slutsatser som redovisats tidigare kan prissänk- ningarna leda till att värdet i partiledet faller med drygt 1 miljard kronor/år.
Inlduderas även moms skulle konsumenteffekten för dessa produkt- grupper ge en sänkning av konsumentutgiftema med mellan 2,5 och 3,5 miljarder kronor/år. Den lägre siffran avser ett fall med oförändrade öresmarginaler i handelsledet, medan den högre siffran utgår från oför- ändrad procentmarginal i handelsledet.
Vissa livsmedel som inte produceras i Sverige kan komma att bli dyrare efter ett medlemskap till följd av högre gränsskydd. Exempel på produkter där gränsskyddet kommer att höjas är ris, tropiska frukter samt tobak och alkoholhaltiga drycker.
På sikt innebär ett EU-medlemskap att Sveriges handelsmönster
Prop. 1994/95 : 19
297
konuner att påverkas, främst givetvis genom att handeln mellan Sverige och de nuvarande och blivande EU-länderna konuner att öka men också genom att handeln med utanförstående länder konuner att påverkas av EU:s gränsskydd och handelsavtal. På livsmedelsområdet har EU jämfört med Sverige ett stort antal handelsavtal med tredje land. Handeln konuner att tendera att styras i riktning mot sådana länder med vilka EU har handelsavtal. Beträffande livsmedelsutbudet kan områden i Sverige med stor befolkningskoncentration och närhet till andra EU-länder vara innessanta för detaljistkedjor i andra EU-länder att etablera sig i. Även om etableringen av utländska livsmedelskedjor blir av liten omfattning kommer importen av livsmedel från övriga EU-länder att öka. En effekt härav blir att konkurrensen ökar, vilket kan ge lägre konsumentpriser.
När det gäller svenska konsumentpreferenser för livsmedel har man under senare år kunnat iaktta fiera utvecklingsrikmingar. Dels en internationell inriktning med ökat intresse för mat från någon annan del av världen, dels en inriktning mot olika livsmedelstyper exempelvis lågkalorilivsmedel dels och en inriktning med preferenser för svensk- producerade livsmedel. Dessa utvecklingstendenser kommer av allt att döma att fortsätta och kan med ett EU-medlemskap totalt sett komma att förstärkas i Sverige av det ökande varuutbudet. Konsumenternas intresse för ekonoligskt framställda livsmedel har också ökat kraftigt under senare ar.
Prop. 1994/95 : 19
298
22.1.3 Vegetabilieproduktionen
Regeringens bedömning: Det svenska inlösensystemet upphör vid ett svenskt medlemskap i EU. EG:s system med intervention och exportstöd gäller således från samma tidpunkt. '
Hela landet bör utgöra en basregion om ca 1,8 miljoner ha. Arealbidraget bör berälmas i relation till spannmålsavkastningen i resp. skördeområde. För att minska antalet produktionsregioner bör dock skördeområden med avkastning inom ett visst intervall tillhöra en och samma klass med en gemensam ersättningsnivå. Totalt blir det 11 klasser.
Grunden för beräkning av den totala stödnivån för oljeväxter bör vara spannmålsavkastningen. Därefter bör arealbidraget för oljeväxter differentieras i förhållande till den regionala avkast- ningen. Områdesindelningen är densamma för både oljeväxter och spannmål.
Den svenska förmalningsavgiften och fettvaruavgiften tas bort vid ett EU-medlemskap. Avgifter som betalats in för befintligt lager per den 1 januari 1995 bör restitueras för att undvika de kraftiga marknadsstömingar som uppkommer vid spekulation inför ett EU- medlemskap.
Svensk stärkelseindustri bör erhålla en övergångsersättning med ca 800 kr/ton för viss stärkelse producerad på 1994 års potatisskörd. Den totala kostnaden beräknas bli ca 36 miljoner kronor.
Pris- och kostnadsskillnadema på vegetabilieområdet mellan Sverige och EG är inte lika stora som på animalieområdet. I stället är det de lägre svenska avkastningsnivåema på framför allt spannmåls- och oljeväxt- områdena som kan komma att påverka konkurrenssituationen vid ett EG- medlemskap. Reforrneringen av den gemensamma jordbrukspolitiken 1992 innebar en kraftig sänkning av priserna på i första hand spannmål. Prissänkningen kompenserades fullt ut genom ett arealbidrag. Detta innebär att direktbidragens omfattning får en stor betydelse för den fram- tida lönsamheten inom vegetabilieproduktionen.
Spannmål och oljeväxter
Förhandlingsresultatet blev att Sverige får en basareal på ca 1,8 miljoner ha utifrån ett genomsnitt av odlingen av spannmål, oljeväxter, protein- grödor samt trädesareal åren 1989—1991. För basarealen lämnar EG arealbidrag. För att svenska spannmålsproducenter skall få lika villkor som konkurrenterna inom EU skall arealbidraget beräknas i relation till
Prop. 1994/95: 19
299
spannmålsavkastningen i resp. skördeområde indelade i 11 klasser med en skillnad i bidrag på ca 200 kr per ha mellan varje klass. Exportörer av havre kan få exportrestitution vid försäljning till tredjeland, däremot kan inte havre lämnas till intervention. Svenska önskemål rörande sista ansökningsdag för arealbidrag, interventionsperiodens längd, kvalitets- regler för spannmålsintervention och definition av vall accepterades av EU och beslutas av kommissionen i samband med ett svenskt inträde i Unionen.
Sverige kommer vid ett medlemskap att införa EG:s trädesprogram. Det blir då möjligt för jordbrukare att överföra mark inom ramen för omställningsprogrammet till EG:s trädesprogram. Under en tvåårsperiod kommer extensivt bete på EG-träda att vara bidragsberättigat. En enskild jordbrukares trådade areal får inte överstiga den stödberättigade odlingen av spannmål, oljeväxter och proteingrödor med undantag för jordbrukare som har haft en större areal i det svenska omställningsprogrammet. Arealbidraget för den överstigande arealen är 70 % av normalt trädes- bidrag.
Den svenska förrnalningsavgiften tas bort vid ett medlemskap. Oljeväxtodlingen kommer vid ett medlemskap att begränsas till en areal beräknad som genomsnittet av odlingen under de tre år som föregår medlemskapet.
För oljeväxtsektom innebär ett medlemskap stora förändringar av stödsystemet. Medan Sverige i dag har ett statligt inköpssystem av oljeväxtfrö och en finansiering genom en särskild fettvaruavgift har EG numera ett system med världsmarknadspriser på oljeväxter kombinerat med arealbidrag direkt till odlarna. Ett medlemskap innebär också en sänkning av konsumentprisema på vegetabiliska fetter och oljor till följd av en slopad fettvaruavgift.
För att undvika marknadsstörningar inför ett medlemskap bör förmalnings- och fettvaruavgifter som betalas in för befintligt lager den 1 januari 1995 restitueras.
Socker och stärkelse
Sverige fick i förhandlingarna en total produktionskvot för socker om ca 370 000 ton, varav A-kvoten är 336 364 och B-kvoten är 33 636 ton. Sverige får importera råsocker i enlighet med nuvarande regelverk i EG.
För stärkelse har Sverige och EG i dag likartade regleringar med gränsskydd och stöd för stärkelse till teknisk användning. Till skillnad från Sverige har dock EG exportbidrag för stärkelse samt ett särskilt stöd till potatisodlingen avsedd för stärkelsetillverkning. Lönsamheten i Sverige för fabrikspotatisodlingen har uppskattats ligga under den inom EG bl.a. på grund av lägre hektaravkastning och högre produktions- kostnader i Sverige. Den svenska stärkelseindustrin får vid ett medlem- skap ökad konkurrens från relativt stora integrerade majsbaserade stärkelseanläggningar i övriga Europa.
Svensk stärkelseindustri bör erhålla en övergångsersättning med ca 800 kr/ton för viss stärkelse producerad på 1994 års potatisskörd. Den totala
Prop. 1994/95:19
300
kostnaden beräknas bli ca 36 miljoner kronor. Den kostnaden motsvarar Prop. 1994/95:19 i stort de kosmader för rabattering som svenska staten hade haft i ett utanförskap.
22.1.4 Animalieproduktionen
Regeringens bedömning: EG:s mjölkreglering tillämpas från den 1 januari 1995.
Den mjölkkvot som Sverige erhållit bör fördelas på de pro- ducenter som är leverantörer av mjölk den 1 januari 1995 . Den grundläggande principen för fördelningen bör vara att leveranskvo— ten skall motsvara levererad mängd mjölk under något av åren 1991, 1992 eller 1993 reducerad med ca 3 %.
Producenter som antingen utökat sin produktion eller nystartat under tiden fram till den 1 januari 1995 kan som alternativ välja en annan beräkningsmetod. Detta alternativ innebär att ett större avdrag beräknat på den leveranspotential som gäller för företaget skall tillämpas. Avdraget ökar ju senare utökningen genomförts.
Det ligger i konsumenternas intresse att produktionen sker till så låg kostnad som möjligt. Regeringen bedömer att detta mål bäst— tillfredsställs i ett system med fri handel med kvoter.
Producenter som upphör med mjölkproduktion men inte säljer marken till vilken kvoten är knuten bör därför inom ramen för vissa villkor kunna överlåta kvoten till ett fritt pris. Företag som efter den 1 januari 1995 önskar en utökad kvot får köpa denna på en fri marknad eller från tillgänglig nationell reserv.
En indelning av landet i tre regioner görs. Inom respektive region får kvoter utan mark endast försäljas till producent inom respektive region.
En utvärdering av systemet bör ske sedan erfarenheter vunnits av den praktiska tillämpningen.
Vid fördelningen av bidragsrätten för dikor samt tackor bör år 1993 tillämpas som basår. Försäljning av bidragsrätter utan sam- tidig försäljning av fastigheten bör vara fri men en kvotskatt på 15 % bör tillämpas vid sådan försäljning.
Resultatet av förhandlingarna är att Sverige tilldelas en mjölkkvot om 3 303 000 ton vid 4,33 % fetthalt. Sverige har rätt till en övergångs- period på ett år för att introducera individuella kvoter.
Den mjölk som försäljs som människoföda inom Unionen måste ha en fetthalt som överenSStämmer med de fetthalter som fastställts av kommissionen. EU har accepterat att Sverige under tre år behåller nuvarande system för fetthalten i mjölk under förutsättning att svensk mjölk som inte uppfyller EG:s regler inte exporteras till övriga med-
301 lemsländer. Under denna treårsperiod skall EU se över det aktuella
regelverket.
På grund av transportkostnader m.m. kommer troligen den svenska produktionen av mjölk att vara konkurrenskraftig till något högre pris än danskt avräkningspris.
Tillämpningen av EG:s nuvarande mjölkreglering kan i många stycken sägas leda till begränsningar i jordbruksföretagens möjligheter att utveckla sin konkurrenskraft och därmed möjligheten att skapa långsiktigt livskraftiga jordbruksföretag. Tillämpningen av EG:s regelverk medger emellertid också en viss fiexibilitet som bör utnyttjas för att minska olägenheterna av de regleringar som tillämpas.
Följande utgångspunkter bör därför vara vägledande för en svensk tillämpning av mjölkregleringen. Mjölkkvotregleringen skall tillämpas så att den
— medverkar till en nödvändig företagsutveckling som möjliggör en konkurrenskraftig jordbruksnäring, — skapar förutsättningar för en optimal användning av tilldelad lands- kvot, — får en stabil och enkel utformning, — ger möjlighet för statsmakten att styra utvecklingen i den utsträckning som anses nödvändigt för att uppnå samhälleliga målsättningar på detta område, — så långt det är möjligt minimerar den administrativa hanteringen.
Försäljning av kvoter utan tillhörande mark bör få ske med fri prisbildning inom ramen för vissa villkor. Kvotvärdet vid en fri prissättning motsvaras av kvotens pris och härmed undviks en kapitalise- ring i markvärdet. Vidare torde en fri prisbildning gynna effektiviteten och konkurrenskraften inom mjölkproduktionen. Slutligen får admini- strationen en mindre omfattning än om ett administrativt pris skulle fastställas av en myndighet.
Landet bör delas in i en region för stödområdena 1—2, en för stödområdena 3-4 och en för övriga landet. Vid försäljning av kvoter utan tillhörande mark bör försäljning endast få ske till producenter inom den region där kvoten finns.
En närmare redogörelse för tillämpningen redovisas i bilaga 9. En jämförelse mellan Sverige och EG såvitt gäller anirnaliesektom i övrigt visar att den svenska pris- och produktionskostnadsnivån i regel överstiger den inom EG. Ett EG-medlemskap innebär därför att dessa nivåer måste anpassas för att den svenska produktionen skall vara konkurrenskraftig. Vissa prisskillnader mellan Sverige och EG kommer att bestå även vid ett medlemskap, till följd av bl.a. transportavstånd, smakpreferenser och smittskyddsbestämmelser.
Vid ett medlemskap tilldelas Sverige ett antal bidragsrätter för olika djurslag. Resultatet av förhandlingarna är att Sverige tilldelas en kvot på 250 000 bidragsberättigade handjur, 155 000 am- och dikor samt 180 000 tackor.
Anpassningsbehoven är störst för den intensiva nötköttsproduktionen,
Prop. 1994/95:19
302
dvs. storskalig gödtjursproduktion. För småskalig produktion är anpass- ningsbehovet betydligt mindre och för extensiv nötköttsproduktion kan ett medlemskap t.o.m. innebära en intäktsökning jämfört med dagsläget.
En jämförelse mellan Sverige och EG vad gäller får- och lamm- produktionen visar att EG:s stöd- och prisnivå är högre än den svenska. Därför bör en anpassning till förhållandena inom EG knappast förorsaka några problem även om konkurrensen från EG-länder och från länder med handelsavtal med EG kan förväntas öka.
Vid fördelningen av bidragsrätten för dikor samt tackor bör år 1993 tillämpas som basår. Försäljning av bidragsrätter utan samtidig försälj- ning av fastigheten bör vara fri men en kvotskatt på 15 % bör tillämpas vid sådan försäljning. Möjligheten att utestänga producenter med färre än 3 dikor eller 2 handjur från stöd bör tillämpas tillsvidare.
22.1.5 Trädgårdssektom
Inom EU omfattas trädgårdssektom av den gemensamma jordbruks— politiken. I princip gäller inom denna sektor samma mål och medel som på jordbrukets område. Gränsskydd gentemot tredje land är vanligen högre i EG än i Sverige. Särskilt är kvalitetsregleringama av frukt och grönsaker mera omfattande i EG.
Vid ett svenskt EG-inträde konuner förutsättningama för import och export av trädgårdsprodukter att ändras. Tullama vid införsel från de nuvarande och de tillkorrunande EG-ländema konuner att slopas. Vid import från länder utanför EU konuner vårt nuvarande gränsskydd att ersättas av EG:s generellt sett högre nivå. Skyddet mot lågprisirnport från icke EG-länder blir därigenom högre. EG:s avtal med en del sådana länder innebär emellertid att många av dem, visserligen inom ramen för begränsade kvoter, på förmånliga villkor får tillträde till den svenska marknaden.
Samtidigt med en EG—anslutning försvinner också de tullar och andra handelshinder som i dag möter svenska trädgårdsprodukter vid export till medlemsländer i EU. Detta förbättrar möjligheterna för svensk export. Ett svenskt medlemskap i EG innebär också att EG:s nuvarande stöd för export till Sverige upphör. Sådant exportstöd från EG:s sida utbetalas för t.ex. tomater och äpplen.
Sverige har i förhandlingarna begärt och också erhållit särskilda hänsyn till specifika svenska förhållanden vid vår tillämpning av gemen- skapsreglema. Bl.a. har vid förhandlingarna klarlagts att även existerande producentorganisationer kan erhålla visst stöd.
Vid förhandlingarna har klarlagts att EU:s tullkvot för bananer kommer att utökas på basis av den traditionella svenska konsumtionen. Vidare har EU gjort ett åtagande om att i positiv anda undersöka de svenska irnportöremas begäran om att vid licensfördelningen bli klassificerade som både s.k. första- och andrahandsirnportörer. Detta skall göras på basis av EG:s kriterier för licensfördelning med avsikt att säkerställa den traditionella svenska importstrukturen.
Prop. 1994/95:19
303
22.1.6 Strukturåtgärder inom jordbruket inklusive stöd till jordbruk i mindre gynnade områden i södra Sverige
Regeringens bedömning: Sverige bör inom ramen för EG:s regelverk för generella strukturstöd underlätta en strukturell anpassning av svenskt jordbruk och av svensk trädgårds- och rennäring till de nya förutsättningar som kan komma att gälla vid ett EU-medlemskap. Det bör ske genom stöd till investeringar och till bearbetning och avsättning av jordbruksprodukter. Det nuvarande svenska startstö- det till yngre jordbrukare bör ersättas med motsvarande stöd inom EG. I södra Sveriges skogs- och mellanbygder bör EG:s stöd till jordbruk i mindre gynnade områden tillämpas. Området bör indelas i tre delområden (klass A, B och C) beroende på produktions- förhållandena. Inom delområde A skall stödet uppgå till 990 kr, i delområde B till 540 kr och i delområde C till 360 kr per djuren- het. Inom ramen för EG:s miljöprogram bör det lämnas stöd motsvarande miljöstöd-nord. Stödet bör uppgå till 1 400 kr, 900 kr och 400 kr per ha vall och betesmark i delområdena A, B resp. C till företag med djur. Samma krav på minsta areal per djurenhet bör gälla som i norra Sveriges stödområde 4. De totala kostnaderna för stödet till mindre gynnade områden i södra Sverige beräknas till 270 miljoner kronor, varav EG bekostar 70 miljoner kronor. Kostnadema för miljöprogrammet för ekono- misk bärkraft beräknas till 370 miljoner kronor, varav EG bekostar 50 %. De totala kostnadema för generella strukturåtgärder beräknas till 165 miljoner kronor, varav EG finansierar 90 miljoner kronor.
En tillämpning av EG:s gemensamma jordbrukspolitik medför förändrade förutsättningar både för jordbruket och för livsmedelsindustrin. Hittills har jordbruket och delar av livsmedelsindustrin skyddats genom det svenska gränsskyddet. Ett EU-medlemskap innebär att det svenska jordbruket och den svenska livsmedelsindustrin kommer att möta ökad konkurrens på den gränsfria EG-marknaden. Vid utformandet av ett svenskt strukturstödsprograrn bör det eftersträvas att konkurrensen sker på så likartade "villkor som möjligt.
För att kunna införa EG:s strukturstöd i Sverige fr.o.m. ingången av år 1995 krävs beslut rörande dels ett införande av dessa stöd, dels förslag till svensk tillämpning av stöden. Efter utformningen av dessa förslag måste de dessutom undergå en anmälan (s.k. notifiering) hos EG- kommissionen innan-de kan träda i kraft. Anmälan kan vara en tids— krävande process och kan i vissa fall ta sex månader eller mer i anspråk. Beslut som måste föregå den närmare utformningen av de svenska
Prop. 1994/95 : 19
304
reglerna avser främst vilka strukturstöd som skall införas i Sverige och vilken ambitionsnivå som är aktuell för de valda stöden.
Behovet av stöd bör regelbundet omprövas. Som en första kontrollsta- tion bör en utvärdering göras efter en anpassningsperiod efter EU- inträdet. I takt med att stödbehovet ändras bör prioriteringarna i tillämpningen av EG:s strukturstöd omprövas. Åtgärder av projekt- karaktär som aktivt skapar långsiktig konkurrenskraft snarare än perma- nenta driftsstöd eller avvecklingsstöd bör prioriteras.
De stöd som bör tillämpas i Sverige är investeringsstöd, startstöd till yngre jordbrukare och producentorganisationer samt stöd till bearbetning och avsättning av jord— och skogsprodukter.
De totala kostnaderna beräknas till 165 miljoner kronor varav 90 miljoner kronor bekostas av EU.
Den svenska målsättningen vid ett medlemskap i EU, vad gäller skogsbygderna i södra Sverige samt Öland och Gotland, är att inom ramen för EG:s politik slå vakt om och utveckla jordbruket i dessa områden. Om EG:s kriterier för avgränsning av mindre gynnade områden tillämpas och anpassas till de svenska förhållandena kan relativt stora delar av södra Sveriges skogs- och mellanbygder klassas som mindre gynnade från jordbrukssynpunkt. Ett detaljerat svenskt förslag till områdesavgränsning skall efter medlemskap underställas EG—kommissio— nen för prövning och ministerrådet för beslut.
Den utveckling som har lett till en minskning av jordbruket och odlingslandskapet i de från jordbrukssynpunkt mindre gynnade områdena i södra Sverige kan väntas fortsätta efter en ansluming till EU om inga särskilda åtgärder vidtas. De olika samhällsvärden som i dessa områden är knutna till odlingslandskapet motiverar mera aktiva åtgärder för att i framtiden upprätthålla förutsättningar för ett bärkraftigt jordbruk. Något särskilt stöd utöver gränsskyddet för den svenska prisnivån har hittills inte lämnats till de mindre gynnade områdena i södra Sverige. Inom ramen för EG:s strukturpolitik öppnas möjligheter för att genomföra mera aktiva insatser för att i framtiden upprätthålla förutsättningama för ett bärkraftigt jordbruk och ett öppet odlingslandskap i dessa områden.
Särskilda åtgärder inom de mindre gynnade områdena (förordning (EEG) nr 2328/91) bör kombineras med EG:s program för miljövänliga brukningsmetoder och bevarande av odlingslandskapet (förordning (EEG) nr 2078/92) enligt de förslag som tidigare lämnats av jordbrukets miljöprogramutredning (SOU 1994:82). Den samlade inriktningen och styrkan av de båda programmen bör vara sådan att förutsättningama för en ekonomiskt bärkraftig mjölk- och köttproduktion av minst nuvarande omfattning i framtiden kan finnas kvar i de mindre gynnade områdena. Dessa produktionsinriktningar bedöms även efter ett EU-medlemskap vara de som har de bästa förutsättningama i de mindre gynnade områdena.
Sveriges förslag till avgränsning av mindre gynnade områden och klasser inom dessa områden bör i huvudsak följa den avgränsning som föreslagits i den inom Jordbruksdepartementet framtagna rapporten (se bilaga 9).
20 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 19. Del I.
Prop. 1994/95 : 19
305
22.1.7 Stöd till jordbruket i norra Sverige
Regeringens bedömning: Nuvarande målsättning för stödet till jordbruket i norra Sverige bör ligga fast vid ett EU-medlemskap. De stödsystem som bör utnyttjas bör bygga på det resultat som uppnåtts vid förhandlingarna med EU. Stödet bör utgöras av dels EG:s stöd till mindre gynnade områden/bergsjordbruk, dels stöd inom ramen för EG:s miljöprogram för jordbruket. Därutöver bör utnyttjas det i avtalet överenskomna stödet till nordligt jordbruk för orrrrådena 1, 2a, 2b och 3. Den sammanlagda kostnaden för stöden beräknas till 1044 miljoner kronor. Stödet bör utformas så att omfördelningseffektema i förhållande till nuvarande stöd blir så begränsade som möjligt. Så långt möjligt bör stöden knytas till krav på djurinnehav, i första hand till mjölkkor. Stora förändringar i stödnivån bör kunna överbryggas genom tillämpning av tillfälliga nationella stöd.
De motiv för att stödja jordbruket i norra Sverige som lades fast i 1990 års livsmedelspolitiska beslut är giltiga även framgent.
En utgångspunkt för stödnivån för jordbruket i norra Sverige vid ett EU-medlemskap bör vara nuvarande stödnivå, dvs. stödnivån budgetåret 1994/95.
Stödet till produktion av mjölk, matpotatis och getmjölk/getkött bör lämnas i form av en kombination av de tre stöden — stöd till mindre gynnade områden (Less Favoured Areas, LPA) Ibergsjordbruk, miljö- och nationellt stöd. Stödbehovet inom får- och nötköttssektom tillgodoses fullt ut genom stöd till mindre gynnade områden och miljöstöd enligt programmet för bärkraftigt jordbruk, i fortsättningen kallat miljöstöd- nord. Slaktsv'rns- och smågrisproduktionen bör erhålla stöd genom en kombination av stöd till mindre gynnade områden och nationellt stöd, medan stödet till äggproduktionen bör bestå av nationellt stöd.
Stödet till mindre gynnade områden bör lärrmas som ett djurbidrag i hela stödområdet med maximal nivå. I område 1—3 lämnas därutöver stöd till spannmål för avsalu. På företag med fläsk-, smågris- och äggproduk- tion räknas all spannmål som avsaluspannmål oavsett om den används för eget foder eller inte, eftersom svin och höns inte ingår i djurenhets- begreppet.
Även miljöstöd—nord bör utnyttjas maximalt och lämnas som ett stöd för vall- och betesareal. I område 4 bör dock en viss reducering av stödet ske.
Miljöstödet bör knytas till villkor om djurantal och arealanvändning. En arealfaktor som anger arealen per djur skall ligga till grund för storleken på stödberättigad areal. Motiven för de valda arealfaktorema är att anirnalieproduktionen i första hand skall främjas. Arealfaktom bör vara differentierad mellan stödområdena.
Det nationella stödet får enligt EU-avtalet endast ges i område 1—3.
Prop. 1994/95: 19
306
För mjölk bör stödet vara knutet till produktionen. Stödet bör utbetalas som en klumpsumma baserad på stödbehovet per kg mjölk samt producerad mängd, dock högst motsvarande en referenskvantitet som fastställs för varje företag på grundval av historisk produktion.
Den totala kostnaden för stödet till mindre gynnade områden i norra Sverige beräknas uppgå till 312 miljoner kronor med en delfinansiering från EU på 101 miljoner kronor, varav 45 miljoner kronor avser mål 6- området och finansieras inom den finansiella ramen för mål 6. Resten finansieras av mål 5a-ramen. Kostnaden för miljöstöd-nord uppskattas till 441 miljoner kronor med en medfinansiering från EG:s jordbruksfonds garantidel på 264 miljoner kronor. Det nationella stödet blir en restpost som uppgår till totalt 292 miljoner kronor. EG:s genomsnittliga medfinansieringsgrad för stödet till jordbmket i norra Sverige uppgår till 35 % av den totala kostnaden för stödet.
För företag som hittills har baserat fodertillgången på i huvudsak in- köpt foder och som kanske har djuren installade och nästan helt saknar arealer bör på kort sikt ett dispensförfarande tillämpas. Därigenom kan sådana företag ges en tidsfrist för att skaffa ny areal eller vidta andra strukturförändringar. Detta innebär att ett nationellt finansierat stöd kan lämnas till dessa företag under en kort övergångsperiod. Det nationella stödet måste prövas och godkärmas av EG-kommissionen innan Sverige kan börja tillämpa det.
Prop. 1994/95: 19
307
22.1.8 Kompletterande miljöersättning till jordbruket Prop. 1994/95: 19
Regeringens bedömning: Det nationella programmet för miljöer- sättning bör delas upp i tre områden med samordning mellan de olika programområdena. Dessa är programmet för ekonomisk bärkraft, resurshushållningsprogrammet samt bevarandeprogram- met. Programornrådena bör i princip svara mot målet för ett öppet och varierat landskap, målet att minska växmäringsläckaget och ris- kerna vid användning av bekämpningsmedel samt målet att bevara biologisk mångmld och kulturvärden i odlingslandskapet. För att främja en sådan användning av jordbruksmark som är för- enlig med skydd och förbättring av miljön, landsbygden och landskapet bör miljöersättning lämnas i norra Sverige och i det , mindre gynnade orrrrådet i södra Sveriges skogs- och mellanbygder inom ramen för programmet för ekonomisk bärkraft. Detta för att bevara ett levande och öppet landskap. Inom ramen för resurshushållningsprogrammet bör ersättning lämnas bl.a. till ekologiskt jordbruk och resurshushållande konven- tionellt jordbruk. Villkoren för dessa ersättningsformer bör rege- ringen utarbeta under hösten 1994. Riktmärket för ekologiskt jord- bruk bör i enlighet med riksdagens målsättning vara att ca 300 000 ha åkermark odlas ekologiskt år 2000. För detta ändamål bör en permanent arealersättning lämnas till jordbrukare med ekologiskt jordbruk. För att reducera växtnäringsläckaget ytterligare bedömer regeringen att det även bör länuras miljöersättning för extensiv vall, för skyddszoner utmed vattendrag samt för insådd av fånggröda.
Inom ramen för bevarandeprograrrunet bör ersättning lämnas för bevarande av slåttermark, betesmark och andra värdefulla natur- och kulturmiljöer. Dessutom bör det lämnas ersätming för övriga åtgärder för att bevara biologisk mångfald, såsom ersättning för bevarande av utrotningshotade husdjursraser och för hydrologisk restaurering av våtmarker, småvatten, mindre åar och bäckar. Därutöver bör ersättning lämnas för miljöåtgärder på vissa begräns- ade arealer skogsmark. Totalt bedömer regeringen att ca 2,8 miljarder kronor bör lämnas inom ramen för EG:s miljöersättningsprogram. Programmet för ekonomisk bärkraft bör tillföras drygt 800 miljoner kronor, till resurshushållningsprograrmnet bör anslås ca 1 150 miljoner kronor och till bevarandeprogranunet bör anslås ca 700 miljoner kronor. Därutöver bör det anslås ca 120 miljoner kronor för utbildning,
308
information och demonstrationsprojekt. Dessa belopp är av samma storleksordning som ambitionsnivån i förslagen från Jordbrukets
miljöprogramutredning. Regeringen återkommer med förslag till villkor och exakta ersättningsnivåer.
I betänkandet Förstärkta miljöinsatser i jordbruket (SOU 1994:82) har det lämnats förslag till svensk tillämpning av EG:s miljöprogram. Betänkandet har remissbehandlats. Remissyttrandena finns tillgängliga i Jordbruksdepartementet (dnr 94/940).
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens bedömning vad gäller inriktning och ambitionsnivå.
Bland remissinstansema finns ett brett stöd för miljöåtgärder på jord- bruksområdet. Det stora flertalet remissinstanser tillstyrker i huvudsak utredningens problembeskrivning och förslag. En rad saksynpunkter på de olika delprogrammen framkommer i remissvaren. Utredningen före- slår i enlighet med EG:s riktlinjer att ersättning lämnas för att minska negativ miljöpåverkan. Några instanser framhåller att detta innebär ett avsteg från principen att förorenaren skall betala (Polluter Pays hinciple). Flera remissinstanser däribland Riksrevisionsverket, Sveriges Lantbmksuniversitet, Statens naturvårdsverk, Naturskyddsföreningen, Kooperativa förbundet samt Konsumentberedningen förordar att negativ miljöpåverkan beläggs med en miljöavgift som ett sätt att minska användningen av handelsgödselmedel och att minska riskerna med användningen av bekämpningsmedel. Miljöavgifter skulle också kunna utgöra en finansieringskälla för ersättningen till miljöåtgärder som är positiva kollektiva nyttigheter. Kritik riktas mot förslaget till ersättning för resurshushållande konventionellt jordbruk. Länsstyrelserna i Kalmar, Blekinge, Norrbottens och Kopparbergs län pekar på svårigheterna att kontrollera de åtgärder som föreslås ligga till grund för ersättningen. länsstyrelser: i Kronobergs län anser denna del av resurshushållnings- prograrnmet i praktiken vara helt omöjlig att kontrollera medan Konsu- mentberedningen och Kooperativa förbundet avstyrker ersättningen.
Sveriges roll i det internationella miljöarbetet har länge varit aktiv och pådrivande. Sveriges deltagande i det internationella samarbetet grundas på vårt ansvar för den globala miljön som vi som ett av världens mera gynnade länder solidariskt måste utöva. Därutöver är Sveriges inter- nationella agerande i vissa frågor särskilt viktigt för att kunna uppnå nationella miljömål. Det gäller framför allt gränsöverskridande luft— och vattenföroreningar. Jordbruket i många av de länder som ingår i EU är inte särskilt miljöanpassat. Ett EU-medlemskap skulle förbättra Sveriges möjligheter att påverka det internationella miljösamarbetet i allmänhet och samarbetet på jordbruksområdet i synnerhet.
Markrradsordningama inom EG:s gemensamma jordbrukspolitik är inte tillräckliga för att Sveriges mål att bevara den biologiska mångfalden och ett öppet landskap skall kunna nås. EG:s miljöersättningsprogram skapar emellertid goda förutsättningar för att nå målen.
Det finns alltså både nationella och internationella skäl att fortsätta den
Prop. 1994/95: 19
309
rniljöanpassning av det svenska jordbruket som påbörjats. Dessa skäl Prop. 1994/95:19 förstärks av ett EU-medlenrskap. Jordbruket är en av de sektorer där Sverige har goda förutsättningar att utveckla en nationell miljöpolitik som kan bli förebild för andra länder. Jordbruket kan därför bli en viktig del i en framtida strategi för det svenska miljöarbetet inom EU.
För att svara upp mot det miljöansvar som rimligen kan utkrävas har . riksdagen uppställt vissa miljömål för jordbrukssektorn. Målen är att bevara och utveckla biologisk mångfald och kulturvärden, bevara det levande och öppna landskapet, minska växtnäringsläckaget samt minska riskerna med användning av bekämpningsmedel.
Mycket talar för att jordbruket i Norrland och i södra Sveriges skogs- och mellanbygder på sikt får svårt att konkurrera ekonomiskt med slättbygden. Utredningen har bedömt att dessa jordbruk kan komma att läggas ner i stor omfattning om inte motåtgärder vidtas. Den biologiska mångfalden och de kulturvärden som är knuura till det nu mångformiga jordbruket i dessa bygder kommer att drabbas. Om de naturliga, ogödslade betes- och slåtterrnarkema läggs ner blir förlusten av biologisk mångfald särskilt stor.
Miljönyttigheter saknar emellertid en marknad. För att det skall bli lönsamt att producera vissa, från samhällets synpunkt önskvärda, icke marknadsprissatta nyttigheter (t.ex. natur- och kulturvärden) bör det offentliga betala en ersättning för dessa nyttigheter i en utsträckning som är samhällsekonomiskt motiverat.
EG:s riktade miljöersättningsprogram lämnar goda möjligheter att behålla och öka miljövärdena i odlingslandskapet. Sverige har i samband med medlemskapsförhandlingarna förhandlat fram en medfinansierings- ram för ett svenskt miljöersätmingsprogram som uppgår till 165 miljoner ecu. EG:s medfinansiering förutsätter en lika stor nationell med- finansiering.
Det nationella programmet för miljöersättning skulle i princip kunna delas upp i tre områden med samordning mellan de olika program- områdena. Dessa är programmet för ekonomisk bärkraft, resurshushåll- ningsprogrammet samt bevarandeprogrammet. Programområdena svarar i princip mot målet för ett öppet och varierat landskap, målet att minska växtnäringsläckaget och riskerna vid användning av bekämp-ningsmedel samt målet att bevara biologisk mångfald och kulturvärden i odlings- landskapet.
De ersättningar som bör utgå enligt den i det följande redovisade tillämpningen av EG:s miljöprogram bör enligt regeringens mening även kompletteras med miljöavgifter inom jordbrukets område. De nuvarande rniljöavgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel bör höjas så att de ökade intäkterna från avgifterna uppgår till 150 miljoner kronor. Regeringen återkommer med ett förslag om hur de ökade miljöavgiftema bör tas ut.
310
Programmet för ekonomisk bärkraft
Det främsta hotet mot landskapets öppenhet är om ekonomiska förut- sättningar saknas för jordbruket att långsiktigt överleva. Utan ekonomisk bärkraft saknas förutsättningar för att upprätthålla ett öppet och levande landskap. Regeringen har definierat två områden där jordbrukets framtida bärkraft kan ifrågasättas. Det gäller jordbruket i norra Sverige och i södra Sveriges skogs- och mellanbygder.
Detta programområde bedöms vara en nödvändig grund för att bevara ett öppet och varierat landskap. Den biologiska mångfalden och de kulturvärden som samhället vill bevara är i huvudsak knutna till en fortsatt animalieproduktion och en lämplig geografisk fördelning av denna produktion. Det första programområdet för miljöersättning är således ett sätt att skapa förutsättningar för fortsatt drift i områden som bedöms producera kollektiva nyttigheter som samhället har intresse av.
Ett resultat av medlemskapsförhandlingama är överenskommelsen att miljöersättning enligt förordningen 2078/92 skall kunna användas för att lösa de specifika problemen i jordbruket i norra Sverige. Regeringen gör bedönmingen att miljöersättning bör lämnas i norra Sverige för att främja en sådan användning av jordbruksmark som är förenlig med skydd och förbättring av miljön, landsbygden och landskapet för att på detta sätt bevara ett levande och öppet landskap. Bedömningar rörande villkoren för miljöersättning inom ramen för programmet för ekonomisk bärkraft samt ersätmingsnivåemas storlek redovisas i det föregående (avsnitten 22.1.5 och 22.1.6).
Enligt regeringens bedömning är de fysiska betingelserna och odlingsförutsätmingarna i det mindre gynnade onrrådet i södra Sverige i stort sett desamma som i norra Sveriges stödområde 4. Detta motiverar att den kombination av stöd och ersättning som skall garantera långsiktig bärkraftighet i stödområde 4 också är tillämplig i det mindre gynnade området i södra Sverige. Regeringen bedömer att miljöersättning bör lämnas för vall och betesmark även i det mindre gynnade området i södra Sveriges skogs— och mellanbygder. Till gnmd för ersättningsberättigade arealer bör ligga en koppling mellan djur och arealanvändning per djurenhet.
Resurshushållningsprogrammet
Det finns politisk enighet om att nå uppsatta mål och att gå vidare med miljöarbetet för att förbättra resursanvändningen i jordbruket. Strategin bakom resurshushållningsprograrnmet är dels att angripa de viktigaste miljö- och resursproblemen i jordbruket, dels att etablera ett helhets- tänkande på gårdsnivå där miljö- och resursfrågor får en central plats. Detta är utgångspunkten för regeringens bedömning om ersättning för ekologiskt jordbruk och resurshushållande konventionellt jordbruk. För att syftet med programområdet skall uppnås bör miljöåtgärdemas status öka och jordbrukaren sättas i centrum för ett aktivare omställnings- och förändringsarbete i svenskt jordbruk. Ekologisk odling bör ses som en
Prop. 1994/95: 19
311
del i en strategisk satsning för svenskt jordbruk. Riktmärket för ekologiskt jordbruk bör i enlighet med riksdagens målsättning vara att ca 300 000 ha åkermark odlas ekologiskt år 2000. För att uppnå detta mål bör en permanent ersättning lämnas.
För att reducera växtnäringsläckaget ytterligare bör ersättning lämnas för extensiv vall i områden med låg andel vall, för skyddszoner utmed vattendrag och för insådd av fånggröda.
Bevarandeprogrammet
Motivet för det tredje programområdet bör vara att i möjligaste män för- söka samordna olika i dag förekommande ersättningsforrner och verksamheter som påverkar bevarandet av viktiga värden i odlings- landskapet. Regeringen vill understryka att bevarandet av biologisk mångfald och kulturvärden är en integrerad del av den framtida jordbrukspolitiken. Samordningen av åtgärder för bevarande av biologisk mångfald och kulturvärden är av central betydelse för att bevarande— arbetet skall bli framgångsrikt. För bevarande av biologisk mångfald och övriga natur- och kulturvärden i landskapet bedömer regeringen att genomförandet bör ske i fyra samordnade program. Dessa är delprograrn- men för bevarande av slåttermark, betesmark och övriga värdefulla natur- och kulturmiljöer samt för övriga åtgärder för att bevara biologisk mångfald.
Regeringen bedömer att samtliga bevarandevärda slåtter- och betesmarker bör bevaras för framtiden. Ersättning bör lämnas för sprutningsfria kantzoner, utrotningshotade husdjursraser samt för hydrologisk restaurering av våtmarker, småvatten, mindre åar och bäckar.
Miljöstödsprogrammen skall godkännas av EG-kommissionen. Diskussioner om programmens utformning kommer därför att föras mellan Sverige och EG—kommissionen.
Regeringen bedömer att en samlad utvärdering bör göras av miljö- ersätmingsprogrammet och att denna utvärdering bör ligga till grund för en omprövning av programmet efter tre år. Därutöver bör programmen löpande följas upp av ansvariga myndigheter.
De totala kostnadema för miljöersättningsprogranunet bedöms uppgå till ca 2 800 miljoner kronor per år vid slutet av den första 5-års— perioden. Till detta konuner kostnader för administration och ränte— kostnader som totalt uppgår till ca 67 miljoner kronor per år under år 2—5.
22.1.9 J ordbruksstatistik
EG:s regler för statistikinsamling inom jordbruket omfattar områden som i dag inte täcks av motsvarande svenska undersökningar. Reglerna innebär även krav på större urval och en annan klassificering av företag.
Prop. 1994/95 : 19
312
För Sveriges del innebär en anpassning till dessa nya regler ett ökat Prop. 1994/95:19 resursbehov i förhållande till nuläget. Sverige får en övergångsperiod på tre år för att anpassa svensk statistik till EG:s regler.
313
22.2 Fiske
Regeringens bedömning: Genom tullfriheten, det något utökade tillträdet till resurser samt tillgången till EU:s strukturfonder konuner villkoren för den svenska fiskerinäringen att förbättras vid ett EU—medlemskap.
EG:s gemensamma jisken'politik
Bakgrund
Romfördraget innehåller inte några särskilda regler för fisket utan fördragets bestämmelser om jordbruket, artiklarna 38—47, är tillämpliga på fisket. Fiskeripolitikens mål är desamma som gäller för jordbruks- politiken, dvs. att höja produktiviteten, att tillförsäkra utövarna en skälig levnadsstandard, att stabilisera marknaden, att trygga försörjningen och att tillförsäkra konsumenterna tillgång till varor till skäliga priser.
En gemensam marknadsreglering på fiskets område har funnits sedan år 1970. När regleringen först infördes var den utformad som en integrerad del av den gemensamma jordbrukspolitiken. Steg för steg har ändringar gjorts och de särdrag som karaktäriserar fiskerisektom bidragit till utformningen av en självständig fiskeripolitik. År 1983 antogs de rättsakter som tillsammans lade fast ramarna för den gemensamma fiskeripolitiken.
År 1922 genomfördes en delöversyn av politiken. Det överskuggande problemet var obalansen mellan knappa fiskresurser och en alltför stor fiskekapacitet. De huvudsakliga riktlinjerna för EG:s framtida fiskeripoli- tik angavs vara: - bättre balans mellan tillgängliga fiskresurser och fiskekapaciteten, — utveckling av förbindelserna med tredje land,
— förstärkning av forskningsinsatsema, samt — utveckling av vattenbruket.
Instrumentet för att uppnå en bättre balans mellan kapacitet och resurser kunde vara en översyn av gällande kvotsystem och maximala fångsuttag, en strängare teknisk reglering av fiskets bedrivande, översyn av struktur-politiken i syfte att reducera fiskeansträngningen, förstärkt övervakning av fisket samt effektivare datainsamling.
Översynen av politiken ledde till att en ny basförordning, där grunder- na för EG:s frskeripolitik fastställdes. Samtidigt antogs ett fiertal rättsakter som kompletterar och preciserarförordningen. Basförordningen gäller till år 2002 då en ny översyn skall göras. De huvudsakliga beståndsdelarna i EG:s fiskeripolitik utgörs av resurs-, marknads- och strukturpolitik samt kontroll.
Resurspolitiken
Resurspolitiken reglerar dels fördelningen av resurser mellan medlems- länderna, dels överenskommelser med tredje land om exempelvis köp eller byte av kvoter. Fastställande av högsta tillåtna fångstrnängder för
Prop. 1994/95: 19
314
olika arter samt fördelning av dessa kvoter, reglering av hur fisket får bedrivas, internationella fiskerikonventioner samt bi- och uilaterala fiske- avtal m.m. ingår som delar i resurspolitiken.
Fördelningen av fiskresurser medlemsländerna emellan bygger på den s.k. relativa stabiliteten, vilket innebär att medlemslandets andel av den tillgängliga fiskresursen i ett visst vatten långsiktigt läggs fast för varje reglerad art. Fördelningen baseras huvudsakligen på traditionellt fiske. Nuvarande fördelningsnyckel gäller t.o.m. år 2002.
Marknadspalitiken
De viktigaste beståndsdelarna i EG:s marknadspolitik är överskotts- regleringen, som hanteras med hjälp av s.k. orienterings- och återtags- priser, fiskarägda men statligt erkända producentorganisationer, vilka svarar för överskottshanteirngen, samt en irnportreglerirrg, som hanteras genom s.k. referenspriser.
Orienteringspriset, vilket fastställs med ledning av ett genomsnitt av uppnådda försäljningspriser och förväntad utveckling, är utgångspunkten för att bestämma återtagspriset. På grundval av återtagspriset kan en producentorganisation bestämma ett visst lägsta marknadspris under vilket medlemmarnas varor inte får säljas. Med producentorganisation avses varje erkänd organisation som är uppbyggd på fiskarnas egna initiativ i syfte att uppnå ett rationellt fiske och bättre försäljningsvillkor. Regle- ringen av handeln med tredje land sker, förutom genom tullar och tullpreferenser, med referenspriser, vars syfte är att förebygga sådana störningar i handeln som kan förorsakas av utpräglad lågprisirnport från tredje land.
Markrradspolitiken innehåller också regler om gemensamma marknads— föringsnorrner, vilka omfattar kvalitet, storlek, vikt, förpackning, presentation och märkning.
Strukturpolitiken
I juli 1993 inrättades ett särskilt instrument för fiskets strukturpolitik (FIFG — Financial Instrument for Fisheries Guidance). FIFG skall finansiera den del av fiskets strukturstöd som kan hänföras till mål 5a, dvs. anpassningen av frskerisektorns struktur. FIFG kan stödja investeringar och aktiviteter inom följande områden: — omstrukturering och förnyelse av fiskefiottan
— modernisering av fiskefiottan
— förbättring av de villkor under vilka fiskets och vattenbrukets produkter förädlas och marknadsförs
— försöksfiske
— utrustning i fiskehamnar samt — studier av nya marknader.
Ätgärdema skall i synnerhet syfta till att förbättra arbetsvillkoren ombord på fartyg, fiskemetodernas och redskapens selektivitet och produktkvaliteten. De skall också främja introduktionen av gemenskaps- standarder för produkthygien, hälsa och säkerhet på arbetsplatsen samt åtgärder till skydd för miljön.
Fiskerisektom kan också erhålla strukturstöd med hänvisning till mål
Prop. 1994/95: 19
315
2 (omstrukturering av regioner eller delar av regioner som påverkas allvarligt av industriell tillbakagång) mål 5b (underlättande av struktur- omvandlingen på landsbygden) samt mål 6 (glest befolkade regioner).
Kontroll I oktober 1993 lade EG fast nya regler om kontroll. Syftet är att säkerställa efterlevnaden av den gemensamma fiskeripolitiken genom att införa bestämmelser om övervakning och sanktioner. En medlemsstat skall vidta åtgärder i syfte att garantera efterlevnaden samt ställa tillräckliga medel till förfogande.
Kontrollsystemet skall gälla för allt fiske inom området som står under medlemslandets jurisdiktion, inklusive sådant fiske som utförs av fartyg som seglar under tredje lands flagg. Reglerna skall också gälla för de av gemenskapens fartyg som verkar i tredje lands vatten.
Remissinstansema: Fiskeriverket tillstyrker att avtalet godkänns.
Konsekvenser av ett medlemskap Medlemskap är en förutsättning för tullfrihet mellan Sverige och EU. Om Sverige inte blir medlem kvarstår dagens ogynnsamma situation där EU har fritt tillträde till den svenska marknaden medan svenska produkter möter restriktioner vid export till EU. Vad avser tillträdet till fiskresurser innebär ett medlemskap att Sverige får utökade fiskerättigheter, bl. a. genom en högre andel av torsken i Östersjön samt tillgång till nya arter i Nordsjön. EG:s strukturpolitik överensstämmer i allt väsentligt med den svenska. Tillgång till EG:s strukturfonder medför därför möjlighet till en högre ambitionsnivå inom strukturpolitiken. Inom ramen för ett medlemskap avser Sverige att driva vidare de frågor där ett fullgott resultat inte uppnåddes under förhandlingarna.
Förhandlingsresultatet medför att Sverige vid ett medlemskap konuner att omfattas av all EG—lagstiftning på fiskets område och från och med första medlemskapsdagen deltar i den gemensamma fiskeripolitiken. De viktigaste resultaten av förhandlingarna framgår av bilaga 9.
Prop. 1994/95: 19
316
22.3 Skogsbruk Prop. 1994/95: 19
Regeringens bedömning: Någon gemensam skogspolitik finns inte inom EU. Även om skogsnäringen får en ökad tyngd i ett utvidgat EU ligger det i Sveriges intresse att, mot bakgrund av de vitt skilda förhållandena, hävda en nationell skogspolitik även i fortsättningen. Sverige konuner att verka för en modernisering av EU:s special- regleringar på skogsområdet.
Skälen för regeringens bedömning redovisas i bilaga 9 till denna proposition. Vid förhandlingarna har Sverige fått anstånd med tillämp- ningen av EG:s bestämmelser om handeln med plantor, virkesmäming och skogsskadeinventeringar. Under denna övergångstid kommer bestämmelserna på de båda förstnämnda områdena att ses över och moderniseras. Sverige deltar i detta arbete.
22.4 Rennäringen
Regeringens bedömning: Enligt ett särskilt sameprotokoll i anslut- ningsavtalet har Sverige även i fortsättningen rätt att inom traditio- nellt samiska områden ge samerna exklusiva rättigheter som har samband med deras traditionella levnadssätt.
Renkött får saluföras inom EU:s medlemsländer om det slaktas enligt bestämmelser i ett särskilt direktiv. Dessa bestämmelser motsvarar dagens svenska krav för renslakt, vilket innebär att mobila slakterier får användas. Det svenska licenskravet för import av renkött från bl.a. Ryssland ersätts med åtgärder från EU:s sida om import av renkött till ett medlemsland skulle medföra mark— nadsstörningar.
Fortsatt nationellt stöd kan ges till rennäringen under förutsättning att stödet inte leder till en ökning av den traditionella produktions- nivån.
Skälen för regeringens bedörrming redovisas närmare i bilaga 9 till denna proposition. Rennäringen har av naturliga skäl inte tidigare varit föremål för någon uppmärksamhet inom EU. Sverige kommer under hösten 1994 att fortsätta överläggningarna med företrädare för kommissionen i fråga om utformningen av gränsskydd mot tredje land och det närmare innehållet och formerna för ekonomiskt stöd till rennäringen.
317
22.5 Livsmedel, veterinära frågor, foder och frågor om Växtskydd och växtodling
22.5.1 Inledning
Huvuddelen av EG:s bestämmelser om livsmedel, veterinära frågor, foder och frågor om växtodling omfattas av EES-avtalet. Avtalet trädde i kraft den 1 januari 1994 med undantag för den del som avser de veterinära bestämmelserna. Dit hör, förutom frågor om djurhälsa, hygienbestämmelser för livsmedel av animaliskt ursprung. I den delen trädde avtalet i lqaft den 1 juli 1994. På de angivna områdena innebär följaktligen ett medlemskap i EU begränsade förändringar i förhållande till vad som redan gäller enligt EES-avtalet. Beträffande växtskyddsfrågor finns i avtalet en gemensam förklaring som innebär att EG-kommissionen kommer att konsultera EFTA-statema i samband med att man fram- lägger nya förslag på området. Det är sannolikt att berörda direktiv förhandlas in i EES-avtalet inom en nära framtid.
22.5.2 Livsmedel
Regeringens bedömning: Huvuddelen av EG:s bestämmelser på livsmedelsområdet har införlivats i svensk lagstiftning genom EES- avtalet. Ett svenskt EU-medlemskap innebär därmed inga större förändringar i förhållande till vad som gäller i dag.
Flertalet av EG:s rättsakter på livsmedelsorrrrådet är total—harmoniserade vilket innebär att det inte är tillåtet att ha vare sig strängare eller liberalare bestämmelser för de varor som regleras av rättsakten. EG:s bestämmelser på livsmedelsområdet bygger, i likhet med de tidigare gällande svenska, i stor utsträckning på de rekommendationer som utarbetats inom den internationella organisationen Codex Alimentarius. Därför innebär Sveriges anpassning till EG:s bestänunelser genom EES- avtalet generellt sett inte så stora förändringar på livsmedelsområdet. När det gäller detaljbestämmelser har emellertid ett stort antal viktiga ändringar fått göras. Redogörelser för dessa finns i prop. 1991/92:170 om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och prop. 1992/93:119 om ändringar i livsmedelslagen (1971:511) m. fi. lagar i anledning av EES—avtalet.
EG:s bestämmelser på livsmedelsområdet avser märkning, livsmedels- standarder, livsmedelstillsatser och livsmedelskontroll. Dessutom finns bestämmelser om bl.a. vin- och spritprodukter, material och produkter i kontakt med livsmedel, livsmedel för särskilda näringsändamål, gränsvärden för främmande ämnen och om ytvatten som skall användas för framställning av dricksvatten. Samtliga dessa bestämmelser omfattas av EES-avtalet.
Prop. 1994/95 : 19
318
22.5.3 Veterinära frågor
Regeringens bedömning: Vid ett EU—medlemskap avvecklas gränskontrollerna. Kontroller av livsmedel och produkter av animaliskt ursprung som förs in i landet måste i större utsträclming än hittills bygga på den livsmedelskontroll som sker i utförsellan- det. Kontroller av djur kommer fortsättningsvis att ske i ursprungs- besättningen och genom stickprovskontroller i mottagarbesätt- ningen. En friare handel kan innebära ökade risker för att få in nya djursjukdomar i Sverige. Riskerna kan dock motverkas dels genom att inom landet vidta förebyggande åtgärder som utbildning i syfte att tidigt kunna upptäcka, diagnostisera och eliminera nya sjuk- domar, dels genom begäran om s.k. tilläggsgarantier om sjukdoms- frihet för vissa sjukdomar.
Livsmedel, levande djur och foder som förs in i landet skall vara fria från salmonella. Sverige kan i allt väsentligt behålla sina stränga djurskyddsbestämmelser.
När det gäller användning av antibiotika och kemoterapeutika i foder har Sverige fått möjlighet att behålla sina regler under en fyraårig övergångsperiod. Förbudet mot användning av produkter av kadaver i foder får behållas under en treårig övergångsperiod. EU konuner att genomföra en vetenskaplig utvärdering av reglerna på dessa områden före dessa övergångsperioders slut.
Med den indelning som EG tillämpar hör till det veterinära området veterinära livsmedelsbestärrrrnelser och bestämmelser om djurhälsa samt bestämmelser om avel, djurskydd och foder.
När det gäller de veterinära livsmedelsbestämmelsema och bestäm- melserna om djurhälsa har EG och Sverige samma övergripande mål att skydda människors och djurs hälsa, nämligen genom att förhindra spridning av smittsamma sjukdomar vid handel med djur eller produkter av djur. Sverige och EG har dock olika system för att upprätthålla smittskyddet. EG:s system är generellt medan det svenska bygger på tillståndsprövning i varje enskilt fall.
iéterinära livsmedelsbestämmelser Inom EG f1nns EG:s veterinära livsmedelsbestärtunelser som förbjuder handel med kött och köttprodukter som inte uppfyller gemenskapens hälsobestämmelser. En medlemsstat har också enligt direktiven rätt att förbjuda införsel till sitt territorium av färskt kött och köttprodukter från en medlemsstat där en epizootisk sjukdom har brutit ut.
Bestämmelser finns också om godkännande av slakterier, styckningsan- läggningar, kyl- och fryslager samt om personallrygien och hygien i lokaler. Vidare finns bestämmelser om hygien vid slakt, styckning och annan hantering av kött och köttprodukter, samt om besiktning före och efter slakt och om hygieniska laav på utrustning. Dessutom regleras småskalig slakt och föreskrivs krav på förädlingsanläggningar liksom
Prop. 1994/95: 19
319
krav på besiktningsveterinärer och besiktningsassistenter. De svenska slakterier som redan 1 dag exporterar till EG uppfyller dessa krav. Övriga slakterier skall med början den 1 juli 1994 anpassa sig till EG:s bestämmelser på området. Alla anläggningar skall vara anpassade senast den 1 januari 1997. Småskaliga slakterier, dvs. slakterier med en slaktvolym under vissa fastställda gränser, ges vissa lättnader i hantering- en av kött.
Det finns också bestämmelser med hygienld'av för mjölk och mjölkpro— dukter.
EG har vidare bestämmelser om restsubstanskontroll av djur och köttvaror. Både Sverige och EG har förbud mot användning av hormoner i tillväxtbefrämjande syfte.
Ett medlemskap kommer att innebära en friare handel med produkter från djur inom unionen. En kontroll av livsmedel vid ett antal gränskon- trollstationer kommer att etableras vid EG:s yttre gräns mot tredje land. Antalet gränskontrollstationer och deras lokalisering blir beroende av vilka av våra grannländer som blir medlemmar. Vid EU:s inre gränser kommer det inte längre att finnas någon gränskontroll såvitt gäller handel med övriga medlemsländer. Förhandlingsresultatet irmebär emellertid att Sverige vid ett medlemskap trots avsaknad av gränskontroll kan upprätthålla kravet att importerat kött är salmonellafritt.
Sverige begärde i medlemskapsförhandlingarna att alla EG:s an- läggningar som exporterar kött, köttprodukter och ägg till Sverige, skall utföra en kontroll av produktema med avseende på salmonella i enlighet med svenska krav. Alla partier skall åtföljas av ett dokument där salrnonellafrihet intygas. Förhandlingsresultatet innebär att EG:s bestämmelser om skydd för salmonella, som omfattar bl.a. behandlade ägg- och köttprodukter, anses ge ett sådant skydd att bestämmelserna är acceptabla för Sverige.
Sverige har därutöver erhållit ytterligare garantier rörande handel med färskt kött av tamdjur och med färska ägg. Färskt kött och fågelkött som exporteras till Sverige skall före avsändandet testas i ursprungsanlägg- ningen och åtföljas av ett dokument som intygar att sådan test utförts eller att köttet är avsett för vidareförädling. Kött som kommer från anläggningar som tillämpar ett av kommissionen godkänt kontrollprogram för salmonella behöver ej testas. Sverige kan också kräva tilläggs- garantier avseende salmonella vid handel med färska ägg under förut- sättning att ett motsvarande kontrollprogram tillämpas i Sverige.
Djurhälsa
Avskaffandet av EU:s inre gränser innebär inte att djur och produkter av djur utan vidare kan transporteras mellan medlems-ländema. Den veterinära gränskontrollen har ersatts av en kontroll i ursprungsbe- sättningen. Kontrollen utförs av en officiell veterinär. Stickprovskontrol- ler får även göras på destinationsplatsen och, vid stark misstanke om felaktigheter, även under transporten. En transport av djur eller produkter av djur mellan medlemsländema skall åtföljas av ett hälsoin- tyg. Intyget skall bl.a. visa att djuren är friska och att djuren inte härrör från en besättning eller en region som spärrats av på grund av smittsam-
Prop. 1994/95:19
320
ma djursjukdomar. Alla intyg som utfärdats måste anmälas via ett datakommunikationsnätverk (ANIMO). En viktig förutsätming för kontrollsystemet är att djuren är enhetligt identitetsmärkta.
EU har bestämmelser om hur djurhållare och livdjursförmedlare skall registreras och om hur nötkreatur, svin, får och getter skall märkas och registreras. Om man vid provtagning finner att ett djur är smittat, kan man genom att djuret är märkt och registrerat fastställa från vilken besättning djuret kommer. Märknings-och registreringssystemen skall vidare utgöra ett underlag för kontroll av utbetalning av olika former av stöd.
För att kunna ha en fri handel mellan medlemsländerna utan gränskon- troller har konsekvent en zonindelning eller en s.k. regionalisering genomförts vid sjukdomsutbrott. Detta innebär att handelsrestriktioner införs endast för ett begränsat område medan handel kan fortsätta med övriga delar av ett land.
Länder eller områden som är fria från vissa smittsamma djursjukdomar eller som har ett obligatoriskt kontrollprogram för dessa sjukdomar kan av kommissionen efter ansökan beviljas tilläggsgarantier för sjuk- domarna. Detta innebär att utöver generella krav på sjukdomsfrihet kan ett land ställa ytterligare krav för att säkerställa att de djur som förs in i landet är fria från den sjukdom som tilläggsgarantin avser.
Resultatet av medlemskapsförhandlingama Sverige har i medlemskapsförhandlingarna begärt tilläggsgarantier för ett 20-tal allvarliga djursjukdomar. Resultatet blev att kommissionen snabbt skall ta ställning till Sveriges begäran om tilläggsgarantier. I avvaktan på beslut får Sverige i högst ett år från anslutningsdagen fortsätta att tillämpa nationella bestämmelser för sjukdomarna i fråga. Denna period kan förlängas om det behövs.
I fråga om frihet från salmonella vid införsel av levande djur innebär resultatet av medlemskapsförhandlingarna att i avvaktan på en revidering av EU:s bestämmelser får nötkreatur och svin kontrolleras på mottag- ningsorten i enlighet med gällande kontroll-program i Sverige. Om smitta konstateras vid en sådan kontroll får samma åtgärder vidtas som i fråga om inhemska djur. Vad nu sagts gäller inte i fråga om djur som kommer från en anläggning som har ett godkänt kontrollprogram.
När det gäller fjäderfä, avelsfjäderfä, dagsgamla kycklingar och värpliöns, har Sverige enligt avtalet möjlighet att få tilläggsgarantier mot salmonella. Sådana garantier förutsätter dock att Sverige kan visa upp kontrollprogram som godkänts av kommissionen. Beträffande slakt- kycklingar f1nns i fråga om vissa serotyper tillräckliga skyddsbestämmel- ser i EG:s direktiv. För andra serotyper gäller enligt avtalet att provtag- ning skall ske på produktionsplatsen före leveransen. Sådan provtagning kan inte krävas vid anläggningar som har kontrollprogram som är likvärdiga med de kontrollprogram som tillämpas i Sverige.
Handel med levande svin utgör en stor smittrisk, framför allt med tanke på de mycket smittsamma och svårbekämpade sjukdomarna klassisk svinpest och blåöronsjukan. Sverige begärde i förhandlingarna att svin som importeras skall vara fria från klassisk svinpest och blåöronsjuka och
21 Riksdagen 1994/95. [saml. Nr 19. Del ].
Prop. 1994/95:19
321
att detta visats genom utförd provtagning före exporttillfället.
Resultatet av förhandlingarna blev följande. För levande svin inkl. vildsvin som förs in i landet från en region inom EU där klassisk svinpest eller blåöronsjuka har förekommit under den senaste tolv- månadersperioden får Sverige kräva ett negativt serologiskt prov med avseende på dessa sjukdomar. Rätten att kräva sådana test gäller under en övergångstid på 3 år.
Sverige får också under en övergångstid på upp till 2 år behålla sitt nuvarande irnportförbud för embryon från Storbritannien till skydd mot sjukdomen BSE (bovine spongifonn encephalopathy, den s.k. galna kosjukan).
Vidare får Sverige under en övergångsperiod på tre år behålla de nuvarande irnportrestriktionema i fråga om djur och kött från tredjeland som vaccinerar mot mul- och klövsjuka.
Sverige får också behålla nationella regler om ormar och reptiler tills EU har reglerat området. Vi har även fått möjlighet att under vissa villkor tillämpa strängare regler för att skydda landet mot rabies.
Konsekvenser av ett svenskt medlemskap EES—avtalet omfattar inte EG:s bestämmelser om gränskontroll, om finansiella dispositioner och om förhållandet till tredje land. Jämfört med EES-avtalet innebär ett medlemskap således att Sverige blir bundet även av de nu berörda bestämmelsema. Den mest avgörande förändringen sammanhänger med slopandet av gränskontrollen i handeln mellan Sverige och övriga EU—länder. Sverige har hittills tillämpat mycket restriktiva bestämmelser vid import av levande djur med bl.a. gränskon- troller i form av veterinärbesiktning vid gränsen och användning av karantän. .
Om Sverige blir medlem i EU får det till följd att gränskontrollerna slopas. All kontroll vid handel med djur kommer i stället att ske i exportbesättningen. De kontroller som Sverige som importland får göra är endast stickprovskontroller i mottagarbesätmingen eller, vid grundad misstanke om felaktigheter, under transporten.
Det finns anledning att anta att ett medlemskap i EU kommer att innebära en friare handel med levande djur och produkter från djur. Detta kan naturligtvis öka riskerna för att få in djursjukdomar i Sverige. De sjukdomar som Sverige önskar skydda sig mot före-kommer inte eller är mycket ovanliga i landet. Kännedom om dessa sjukdomar bland såväl djurägare som veterinärer är därför begränsad. Informations- och utbildningsinsatser för att öka kun-skapen om de sjukdomar som utgör ett hot blir därför viktiga skyddsåtgärder och har redan påbörjats. Därige- nom förbättras möjligheten till tidig upptäckt av ett sjukdomsutbrott. Vidtas adekvata åtgärder kan verkningarna av sjukdomsutbrott reduceras kraftigt.
Som tidigare har redovisats uppställs inom EU vissa generella krav för handeln med djur. EU:s regler hindrar emellertid inte att den enskilde importören eller djurägaren ställer högre krav än som följer av dessa regler. Avskaffandet av gränskontrollen och den därmed följande övergången till den ordning för veterinärkontroll som tillämpas inom EU
Prop. 1994/95: 19
322
betyder också att det i väsentligt större utsträckning än hittills kommer att vara den enskilde besättnings-ägarens ansvar att försäkra sig om att importerade djur verkligen är friska. Som en konsekvens av detta kommer det att vara av stor betydelse för den enskilde djurägaren att han kan få tillräcklig information om de veterinära krav som bör ställas vid inköp av djur. Det är en viktig uppgift för lantbrukets organisationer att utarbeta rekommendationer för sådan frivillig importkontroll.
Avel EG och Sverige har samma mål också när det gäller regleringen av husdjursaveln. Bestämmelsema om avel syftar till att främja uppfödning av friska, högkvalitativa och produktiva djur. EG:s reg-[ering har emellertid hittills varit långt mer detaljrik än den svenska. Föreskriftsän— dringar med ökad detaljeringsgrad har därför krävts för den EU- anpassning på området som redan har skett som en följd av EES-avtalet.
Djurfoder
EG.-s bestämmelser om foder EG har ett omfattande regelverk för foder som bygger på principen att foder inte skall vara skadligt för djur, människor eller miljön. För godkännande av fodertillsatser och vissa produkter krävs för-utom oskadlighet att dessa antingen har en positiv påverkan på fodret eller främjar djurens produktion. Inblandning av antibiotika i tillväxtstimule- rande syfte är tillåten inom EG. Vidare får foder framställt av kadaver och sjukligt förändrade delar av slaktade djur användas. Salmonella i foder är i huvudsak inte reglerat inom EG. En del gränsvärden för främmande ärrmen och fodertillsatser är lägre i Sverige än i EG.
Förhandlingsresultatet — konsekvenserna av ett medlemskap När det gäller antibiotika och kemoterapeutika har Sverige fått möjlighet att behålla sina regler under en fyraårig övergångsperiod. För övriga tillsatser och restsubstanser uppnåddes en treårig övergångsperiod. I samtliga fall gäller att de svenska kraven skall ses över på grundval av vetenskaplig dokumentation som Sverige skall tillhandahålla.
Förbudet mot användning av produkter av kadaver får behållas under en övergångsperiod på tre år.
EES-avtalet omfattar fullt ut EG:s bestämmelser på foderområdet. Ett eventuellt medlemskap kommer därför inte att leda till några andra konsekvenser, förutom de övergångsperioder som överenskommits, än de som redan är en följd av EES-avtalet.
Djurskydd I fråga om djurskydd har Sverige en högre målsättning än EU både när det gäller att förebygga sjukdomar och att skapa den bästa möjliga miljön för djuren. Den svenska lagstiftningen omfattar alla djurslag i fången— skap.
EG:s bestämmelser om djurskydd är minirnidirektiv och Sverige kan behålla sina mer omfattande och strängare krav på detta område.
Prop. 1994/95: 19
323
EG:s direktiv om skydd av djur under transport är, till skillnad mot övriga djurskyddsdirektiv, ett totalharmoniserat direktiv. Enligt avtalet får Sverige under en treårig övergångsperiod tillämpa nationella regler för transport av kalvar och dräktiga nötkreatur inom Sverige.
22.5.4 Frågor om Växtskydd och växtodling
Regeringens bedömning: Vid ett EU-medlemskap måste gränskon- trollen vid handel med andra medlemsstater upphöra. När det gäller skyddet mot växtskadegörare konuner kontroller i huvudsak att ske på produktionsplatser. En sådan förändring förväntas emellertid inte påverka växtskydds-situationen i Sverige.
Huvuddelen av EG:s regler om utsäde omfattas av EES-avtalet. Ett medlemskap irmebär därför inte några förändringar av betydelse i förhållande till vad som redan gäller.
Växtskyddsområdet eller det fytosanitära området omfattar två delar, nämligen växtskyddsbestämmelsema och bestämmelserna om växtodling. Till de senare hör dels bestämmelser om utsäde, dels bestämmelser om användning av gentekniskt modifierat växt-material. Regelverket inom Växtskyddsområdet har som gemensam nämnare att säkerställa en produktion fri från allvarliga växtskade-görare. Spridning av sådana skadegörare liksom användning av utsäde av dålig kvalitet kan orsaka jordbruket stora förluster. Växt-skyddslagstiftningen utgör grunden för de åtgärder som kan till—gripas för att bekämpa virus, bakterier, svampar och skadedjur som angriper växter. Lagstiftningen om utsäde syftar till att tillförsäkra odlarna utsäde av god kvalitet. Med god kvalitet menas bl.a. att utsädet skall vara fritt från växtskadegörare.
EES-avtalet omfattar EG:s bestämmelser om växtodling. dvs. enligt den nyss beskrivna indelningen områdena utsäde och gentekniskt modifierat växtmaterial. Frågan om en anpassning av de svenska växtskyddsbestämmelserna till EG:s motsvarande bestämmelser dis- kuterades länge i förhandlingarna om EES-avtalet. I det skedet hade EG ännu inte beslutat om de nya regler som behövdes med tanke på att den gränsfria inre marknaden innebär ett avskaffande av den fysiska gränskontrollen vid EG:s inre gränser. Avtalet kom därför inte att omfatta dessa bestämmelser. 1 EES-avtalet finns emellertid en gemensam förklaring i ämnet som innebär att EG-kommissionen kommer att konsultera EFTA-statema i samband med att man framlägger lagstift- ningsförslag inför ministerrådet. Det förutsätts också i avtalet att EFTA- statema konuner att kunna ansluta sig till åtminstone huvuddelen av lagstiftningen på Växtskyddsområdet.
Prop. 1994/95 : 19
324
Växtskydd .
Generellt sett innebär ett övertagande av EG:s regelverk inte några avgörande förändringar för växtskyddssituationen i Sverige. Utvecklingen inom EU går i samma riktning som den önskvärda och planerade utvecklingen i Sverige, dvs. utgångsmaterialet för vidare produktion såsom utsädespotatis, sticklingar och småplantor kommer att omfattas av nya regelverk och certifieringssystem som konuner att hjälpa pro- ducenterna att få fram friska produkter.
Resultatet av medlemskapsförhandlin gama Under förhandlingarna har det förts fram krav på att Sverige skall erkännas som skyddad zon för sex olika skadegörare som är allmänt förekommande inom EU men som trots goda förut-sättningar för etablering i Sverige antingen inte förekommer i landet eller är föremål för en utrotningskampanj. Dessa är Rizomania (virus), Bronsfläcksjuka (virus), Bemisia (Mjöllus), Amerikansk minerarliuga, Koloradoskalbagge och Rotröta (svamp).
EU har accepterat Sveriges krav beträffande Bronsfiäcksjuka, Benrisia och Rizomania. Beträffande Koloradoskalbagge har Skåne och Blekinge samt Kalmar och Gotlands län erkänts som skyddad zon. För Rotröta har EU krävt viss kompletterande dokumentation. Beträffande den Amerikan- ska minerarliugari har Sverige inte vidhållit sitt krav att få status som skyddad zon.
EG har accepterat kraven på viss övergångstid för att införliva dessa bekämpningsdirektiv i svensk rätt. I fråga om de svenska kraven att få odla kräftresistenta sorter på mark smittad med potatiskräfta och att få alternera mellan sorter som är resistenta respektive mottagliga för potatiscystnematod har Sverige fått en tvåårig övergångsperiod i avvaktan på att direktiven ses över.
Växtodling — utsäde De svenska kriteriema för intagning på sortlista för lantbruks- och trädgårdsväxter överensstämmer med EG:s. För vissa sorter kan det dock behöva göras en förnyad provning för sortbeskrivning. Sverige har i medlemskapsförhandlingarna yrkat en övergångs—period under vilken Sverige får tillämpa sin nationella sortlista. Vad beträffar en sådan övergångsperiod för de gemensamma sort-listoma har EG och Sverige enats om att tillämpa en modell i enlighet med EES—avtalet vilket innebär att Sverige från den 1 januari 1994 tillämpar EG:s bestämmelser för intagning av ny sort på den svenska sortlistan. Sverige tillåter till den 31 december 1995 endast certifiering och uppförökrring av sorter av lantbruksväxter som finns upptagna i den svenska sortlistan. Totalt harmoniserade sortlistor kommer att finnas från år 1996. För Sveriges del innebär detta att nuvarande begränsning till sorter i den svenska sortlistan kommer att upphöra.
Sverige har som en följd av EES—avtalet anpassat sig till EG:s bestämmelser på utsädesområdet utom vad som gäller för potatis. De svenska certifieringsbestämmelsema för potatis överensstämmer i
Prop. 1994/95: 19
325
huvudsak med EG:s och en anpassning till EG-bestärnmelsema bör därför kunna ske utan några egentliga problem.
Växtodling — genteknik I prop. 1991/92:170 om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet aviserades förslag till vissa ändringar i växtskyddslagen (1972:3l8) för att anpassa den till EG:s direktiv om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön. Någon slutlig ställning kunde då inte tas till vilka lagändringar som behövde göras eftersom frågan fortfarande behandlades av en parlamentarisk beredning, Genteknikberedningen (Ju 1990:03). Genom den numera beslutade lagen (1994:900) om genetiskt modifierade organismer har det aktuella direktivet införlivats med svensk rätt (prop. 1993/94:198, bet. 1993/94:10U29, rskr. 1993/941391).
Ekologisk odling
Sverige begärde i förhandlingarna att få behålla den ettåriga karens-tiden vid omställning till ekologisk odling som tillämpas av KRAV och som också tillämpats i nationella föreskrifter om omläggnings-stöd för ekologisk odling. EU:s förordning föreskriver två års omläggningstid. EG har motsatt sig ett svenskt undantag. Dock finns det inom ramen för förordningen en möjlighet för det enskilda kontrollorganet att efter godkärmande från den behöriga myndig-heten besluta om en förkortning eller förlängning av karenstiden beroende på tidigare markanvändning.
Resultatet av medlemskapsförhandlingarna och konsekvenser av ett medlemskap Redan EES-avtalet innebär att Sverige har införlivat EG:s bestäm-melser om ekologisk odling i svensk lagstiftning. Ett medlemskap i EU konuner därför inte att innebära andra konsekvenser än dem som följer av detta avtal.
Prop. 1994/95: 19
326
23 Tullunionen och den gemensamma Prop. 1994/95:19 handelspolitiken
Regeringens bedömning: Tullunionen och den gemensamma handelspolitiken tillhör gemenskapens grunder och är samtidigt förutsättningama för en fungerande inre marknad. Endast genom ett medlemskap kan Sverige delta fullt ut i detta samarbete, som inte omfattas av EES—avtalet.
Genom att ansluta sig till EG:s tullunion och den gemensamma handelspolitiken får Sverige tillträde till den gemensamma EG—marknaden utan gränsformaliteter och ursprungsregler. Detta ligger i Sveriges intresse och innebär stora vinster för de svenska företagen i form av minskade kostnader och ökad konkurrenskraft. Det ligger också fördelar i det faktum att svenska företag får samma import— och exportvillkor gentemot tredje land som våra viktigaste handelspartner och konkurrenter.
EG:s genomsnittliga tullnivå för industrivaror ligger något högre än den svenska. EG:s tullar sänks dock med i genomsnitt 37% som resultat av GATT:s Uruguayrunda. En anpassning kommer likväl att för vissa irnportvaror innebära fördyringar. Detsamma kommer att gälla sådana irnportvaror som i EG är föremål för antidumpningstullar eller kvoteringar. Dessa nackdelar uppvägs dock mer än väl av de avsevärda fördelar som samtidigt uppnås på andra områden. Det bör uppmärksammas att den helt övervägande delen av Sveriges import blir tullfri.
Sveriges nuvarande handelspolitik uppvisar stora likheter med EG:s. Skillnader finns i enskildheter, såsom på tekoornrådet och när det gäller vissa avtal med tredje land. I förhandlingarna har lösningar nåtts, som underlättar en svensk anpassning i dessa fall.
Sverige har goda möjligheter att i samverkan med andra frihandelsinriktade EU—länder verka för fortsatt liberalisering och avreglering inom ramen för samarbetet. Detta kommer att kräva aktivt svenskt deltagande i de många arbetsgrupper och kommittéer i vilka EG:s gemensamma handelspolitik läggs fast.
Remissinstansema: Ett tjugotal remissinstanser behandlar i sina svar frågor på det handelspolitiska området. Det stora flertalet ställer sig positiva till ett fullt svenskt deltagande i EG:s handelsregirn bl.a. i syfte att uppnå likabehandling för svensk industri på den gemensamma marknaden. Detta framhålls särskilt av Industriförbundet och Export- rådet. Bland annat Kommerskollegium påpekar att de vinster avvecklingen av gränskontroller, ursprungsregler etc. inbringar, mångfaldigt uppväger den fördyring som övertagandet av den gemensamma tulltariffen delvis innebär. Samma uppfattning företräds av Industriförbundet och Svenska bankföreningen. Till skillnad från EES—avtalet ger ett EU—medlemskap 327
Sverige möjligheten att påverka den framtida handelspolitiska ut- vecklingen inom EU. Flera remissinstanser ser det också som mycket angeläget att Sverige såsom EU—medlem verkar för stärkt global frihandel.
23.1 Inledning
Hörnstenama i EG:s handelsregirn i förhållande till tredje länder är tullunionen och den gemensamma handelspolitiken. Dessa är centrala inslag i EG-samarbetet.
Enligt artikel 9 i Romfördraget skall gemenskapen baseras på en tullunion som omfattar alla varor. Artikel 113.1 i Romfördraget förklarar att den gemensamma handelspolitiken skall grundas på enhetliga principer, särskilt när det gäller att fastställa tulltariffer, ingå tull— och handelsavtal, uppnå enhetlighet i fråga om liberaliseringsåtgärder och exportpolitik samt, slutligen, när det gäller att vidta handelspolitiska skyddsåtgärder.
EG är alltså enligt Romfördraget en tullunion med en gemensam handelspolitik. En gemensam handelspolitik är en förutsättning för en fungerande inre marknad. Samtidigt med att EG:s inre marknad trädde i kraft uppnåddes en gemensam handelspolitik på huvuddelen av de områden som närmrs i artikel 113. Tullunionen och den gemensamma handelspolitiken innebär bl.a. att beslut i frågor som rör dessa områden i de allra flesta fall fattas av gemenskapen. Besluten fattas i regel med kvalifrcerad majoritet och blir bindande för medlemsstatema. Länderna har inte kompetens att ingå egna avtal eller vidta handelspolitiska åtgärder på egen hand på de områden där de har överlämnat behörigheten till gemenskapen. EG har med åren ingått ett omfattande nät av avtal med andra länder och fattat en stor mängd interna beslut om handels- politiken. Gemenskapen som sådan har blivit en av de viktigaste aktörerna i den globala handelspolitiken.
EG:s gemensamma handelspolitik omfattas inte av EES—avtalet. Först som EU—medlem går Sverige in i EG:s tullunion och den gemensamma tull— och handelspolitiken. Det innebär att Sverige övertar såväl sakinnehåll som medel och instrument.
Detta innebär inte att verksamheten på de tull— och handelsrelaterade områdena för medlemsländernas del upphör. Behovet av underlag och analyser som bakgrund till svenska positioner kommer att kvarstå och snarast att intensifieras Skillnaden blir att arbetet bedrivs inom EU:s ram där de svenska intressena måste redovisas och försvaras.
I artikel 110 i Romfördraget har EG anslutit sig till den internationella frihandelns principer. I GATT bedriver EG liksom Sverige sin handels- politik inom de ramar och med de mål som finns fastlagda i detta avtal. Resultatet av Uruguay-rundan för Sveriges del kommer att föreläggas riksdagen i en särskild proposition i höst.
Det ökade handelsberoendet och behovet av att kunna agera under likartade konkurrensförhållanden i förening med återkommande internationella förhandlingsmndor om liberalisering av världshandeln
Prop. 1994/95: 19
328
har lett till att i—ländemas handelspolitik gradvis blivit mer likartad. Att Prop. 1994/95:19 överta EG:s handelspolitik mot omvärlden blir därför för Sverige i många avseenden en fråga om att anpassa sig till en regim vars sakirmehåll till största delen redan stämmer väl överens med existerande svenska regler.
Som EU—medlem kommer Sverige att driva sin traditionella frihandels- linje i första hand i medlemskretsen. En anslutning av Finland, Norge och Sverige skulle avsevärt stärka de frihandelsvänliga krafterna inom EU. Även små medlemsländer har möjlighet att utöva inflytande genom att skapa allianser med likasinnade medlemsländer. Detta kommer att kräva ett aktivt svenskt deltagande i de många arbetsgrupper och kommittéer i vilka EG:s handelspolitik läggs fast på basis av förslag från EG—kommissionen. Den handelspolitiska dagordningen avses dessutom att utökas genom tillkomsten av världshandelsorganisationen (WTO) år 1995. Genom aktivt deltagande i arbetet — och på grundval av kompetenta analyser — kommer Sveriges handelspolitiska intressen att kunna drivas med större genomslagskraft vid ett medlemskap.
Övertagande av 13st handelspolitik kommer att få konsekvenser för Sveriges handel med övriga EU-länder och med länder utanför ett utvidgat EU. Sveriges totala utrikeshandel uppgick år 1993 till drygt 720 miljarder kr. Härav avsåg närmare 400 miljarder kr (ca 55%) EU och ca 115 miljarder kr (ca 16%) EFTA—låndema, varav 100 miljarder kr (ca 14%) avsåg kandidatländerna Finland, Norge och Österrike. Med dessa länder har Sverige i dag frihandel för alla industrivaror. Betydande möjligheter till besparingar uppnås för svenska företag genom att Sverige, när vi övertar den gemensamma handelsregirnen mot tredje länder, får fri tillgång till EG:s inre marknad utan ursprungsregler och gränskontroller. Enligt internationella beräkningar, i samband med genomförandet av den inre marknaden, motsvarar de kostnader som gränskontroller medför i genomsnitt ca 2% av försäljningen över gränserna. Sverige får vidare genom medlemskapet full frihandel med andra EU—länder på jordbruks— och fiskeområdet.
En ytterligare positiv förändring av betydelse blir att svensk tillverkningsindustri och svenska underleverantörer genom den gemensanrrna handelspolitiken får samma konkurrenssituation gentemot tredje land som andra EU—länder.
I övertagandet av EG:s handelspolitik ligger också vissa nackdelar i form av högre tull och/eller antidumpningstull på vissa enskilda produkter och i vissa fall kvantitativa irnportbegränsningar (främst på teko— och jordbruksområdet) som kan leda till kostnader för vissa företag och högre priser för konsumenter. Dessa nackdelar uppvägs dock mer än väl av de besparingar som erhålls i handeln med andra EU—länder och den ökade konkurrenskraften gentemot andra företag inom EU.
Resultatet från Uruguayrundan irmebär dessutom bl.a. sänkning av tullar, successiv avveckling av tekokvoter och liberaliseringar inom jordbrukspolitiken som kommer att minska nackdelarna och underlätta tillträdet till EG-marknaden för länder utanför gemenskapen.
Regeringen gjorde inför förhandlingarna om medlemskap bedömningen att det låg i Sveriges intresse att fullt ut ansluta sig till EG:s tullunion och 329 handelspolitik från första dagen av medlemskapet. Detta är nämligen en
förutsättning för att svenska företag skall kunna delta i den inre marknaden på helt lika villkor jämfört med konkurrenterna inom EU. På två områden framfördes önskemål om särlösning, nämligen för bibehållandet av frihandeln med de baltiska staterna samt avseende begränsningarna av tekoimporten. Frihandeln med de baltiska staterna har säkrats genom att EG har undertecknat frihandelsavtal med resp. baltisk stat som avses träda i kraft den 1 januari 1995. Vad gäller tekoimporten kommer Sverige att inordnas i EG:s kvotsystem men samtidigt konuner dessa kvoter att räknas upp med hänsyn till vårt handelsmönster.
I detta avsnitt behandlas i första hand de traditionella handelspolitiska medlen. Handelspolitiskt viktiga frågor, som behandlas i andra avsnitt är i synnerhet jordbruk och fiske (22), biståndspolitik (27) och konkurrens- politik (13).
23.2 Tullunionen 23.2.1 Tullagstiftningen
Vid ett svenskt medlemskap i EU kommer ett antal gemenskaps- förordningar att bli kärnan i den tullagstiftning som skall gälla i Sverige. Gemenskapens regelverk på tullområdet avser endast handeln med tredje land. Främst bland dessa förordningar står rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (tullkodexen), kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om upprättandet av en tullkodex för gemenskapen (tillämpningskodexen) samt rådets förordning (EEG) nr 2658/87 (tulltaxan). Frågan om tullfrihet regleras i huvudsak i rådets förordning (EEG) nr 918/83 om inrättandet av ett gemenskapssystem för tullbefrielse. Dessa rättsakter blir direkt gällande i Sverige.
Bestämmelserna i dessa förordningar utgör stommen för tullförfarandet och för beräkning och uttag av tull. EG:s tullkodex består huvudsakligen av en inledande del som omfattar behandling av varor som ankommer till gemenskapens tullområde, en definition av detta tullområde samt av övriga grundbegrepp såsom EG:s tulltaxa, tullvärde och varors ursprung. En central del täcker alla tullbehandlingsfonner och viktiga tull- procedurer av ekonomisk betydelse, där den första behandlingsformen. övergång till fri omsättning, motsvarar det svenska begreppet förtullning. Vidare återfinns bestämmelser om aktiv och passiv förädlingstrafik, om uppläggning av varor på tullager samt om frihamnar. I den sista delen samlas alla bestämmelser som behandlar påförirrg av avgifter, t.ex. hur tullfordran uppstår samt betalning av avgiftsbelopp. Dessutom innehåller tullkodexen regler om överklagande samt procedur-regler för kommissionens antagande av tillämpningsbestämmelser.
Motsvarande svenska bestämmelser finns i dag i tullagen (1987:1065), tullförordningen (1987:1114), lagen (1987:1069) om tullfrihet m.m., tullfrihetsförordningen (1987:1289) samt tulltaxelagen (1987:1068). Vid ett svenskt medlemskap måste dessa bestämmelser upphävas (se betänkandet Tullagstiftningen och EG (SOU 1994:89)).
Prop. 1994/95:19
330
Aktiv förädlingstrafik utgör ett tullförfarande som irmebär att varor som införs till gemenskapen för att bearbetas och därefter reexporteras inte belastas med de tull— och andra införselavgifter som normalt tillämpas inom gemenskapen. Inte heller skall eventuellt i kraft varande handels- politiska åtgärder tillämpas för varorna i fråga. Förutsättningen för att systemet skall få tillämpas är att väsentliga intressen hos bearbetnings- företag inom gemenskapen inte skadas.
Tullförfarandet aktiv förädling har inte någon direkt motsvarighet i de nuvarande svenska tullbestämmelsema. Proceduren kan emellertid anses i stora drag motsvaras av bestämmelserna i tullfrihetsförordningen (1987:1289) om temporär tullfrihet för varor som införs för att bl.a. bearbetas eller användas som material vid bearbetning av exportvaror och bestämmelserna i lagen om tullfrihet rörande tullrestitution vid utförsel av varor som tillverkats med användning av utländskt material.
Passiv förädlingstrajik utgör ett tullförfarande som innebär att varor tillfälligt utförs till tredje land för bearbetning, reparation eller dylikt för att därefter återinföras med total eller partiell tullbefrielse. Liksom i fallet med aktiv förädlingstrafik är en förutsättning för att systemet skall få tillämpas att väsentliga intressen hos bearbetnirrgsföretag inom gemenskapen inte skadas.
Tullförfarandet passiv förädling har inte någon direkt motsvarighet i de nuvarande svenska tullbestämmelsema. Förfarandet kan dock i stort sett anses ge samma effekter som de svenska bestämmelserna om tullfrihet och tullnedsättning vid införsel av varor som tillverkats helt eller delvis av svenskt material eller med användning av svenskt konstruktionsarbete eller liknande svensk prestation.
EG:s bestämmelser om förvaring på tullager innebär att icke—gemenskapsvaror får förvaras där utan att irnporttull tas ut eller handelspolitiska åtgärder vidtas och att gemenskapsvaror får åtnjuta samma förmåner som gäller då varorna exporteras. Förvaringstiden är enligt huvudregeln obegränsad. I särskilda fall kan tullmyndighetema bestämma en tidsgräns inom vilken uppläggaren måste anmäla varorna till en annan tullprocedur.
Ett tullager är antingen offentligt, öppet för alla som vill förvara en vara på tullager (public warehouse), eller privat, avsett för irmehavarens uppläggning av varor (private warehouse), Innehav av tullager begränsas till personer eller företag som är etablerade i gemenskapen. Vid prövningen av en ansökan att få inrätta tullager skall tullmyndigheten pröva att det finns ett verkligt ekonomiskt behov av lagringen.
Institutet frizoner och tullfrilager utgör i allt väsentligt ett enda tullrättsligt institut. Den huvudsakliga skillnaden mellan en frizon och ett tullfrilager är att frizoner tillkommer genom att medlemsstaterna ”förklarar” visst område utgöra en frizon,. medan tullfrilager tillkommer genom att medlemsstaterna ”ger tillstån ” till någon att inrätta ett sådant. Frizoner och tullfrilager skall således utgöra delar av gemenskapens tullområde eller lokaler belägna i tullonrrådet. Institutet företer vissa likheter med det svenska frihamnsinstitutet.
Institutet bearbetning under tullkontroll saknar motsvarighet i Sverige om man bortser från möjligheten till bearbetning i frihamn av oförtullade
Prop. 1994/95: 19
331
varor. Genom detta förfarande kan icke—gemenskapsvaror föras in Prop. 1994/95:19 tullfritt till gemenskapen för bearbetning eller tillverkning av nya varor under tullmyndighetemas överinseende. De bearbetade produkterna kan därefter förtullas med den tullsats som är tillämplig för dem. Om de importerade varorna när de infördes i proceduren för bearbeming under tullkontroll var berättigade till förmånsbehandling (enligt frihandelsavtal eller ensidiga medgivanden), blir de bearbetade produkterna berättigade till förmånsbehandling om de omfattas av bestämmelserna om förmåns— behandling. Gäller kvotering eller tak för irnportvaroma gäller samma villkor för de bearbetade varorna. I så fall sker avräkning mot de kvoter eller tak som gäller för irnportvaroma då deklaration för utlämning till fri cirkulation godtas av tullmyndigheten.
EG:s regler för temporär import innebär att icke—gemenskapsvaror får importeras med hel eller partiell frihet från irnporttullar utan att de behöver underkastas handelspolitiska åtgärder under förutsättning att de är avsedda för återutförsel utan att ha genomgått annan förändring än normalt slitage på grund av användning.
Tullmyndigheterna skall medge temporär import för så lång tid som behövs för att uppfylla syftet med den beviljade användningen. Inom den angivna fristen måste varan återutföras eller anmälas till ny tullgodkänd behandling eller användning. Som huvudregel gäller en längsta tid av två år som frist för den temporära importen. Detta kan jämföras med den huvudregel om en längsta tid av ett år som gäller enligt nuvarande svenska bestämmelser.
Temporär import med hel tullfrihet kan medges för yrkesutrustning, varor avsedda för utställningar, mässor, möten och liknande evenemang, undervisnirrgsmateriel och vetenskaplig utrustning, medicinsk och kirurgisk utrustning, laboratorieutrustning, materiel för katastrofhjälp, emballage, varor som skall avprovas (testas), utrustning som skall användas vid avprovning, varuprover, Specialverktyg som skall användas vid tillverkning av exportvaror, begagnade varor som skall säljas på auktion, kinofilm, datamedier, djur som införs för dressyr, träning, avel eller veterinärrnedicinsk behandling, material för turismropaganda, välfärdsmateriel för sjöfolk, transportmedel (väg—, jämvägs— och luft—) och reservdelar därtill samt lastpallar och containrar.
Åtskilliga av varorna återfinns i nuvarande svenska bestämmelser om temporär tullfrihet. Vidare medger EG i åtskilliga fall temporär tullfrihet i fall då enligt svenska bestämmelser i stället definitiv tullfrihet medges.
EG-förordningarna ger inte en helt täckande reglering av tullagstiftningsornrådet. Vissa bestämmelser ger utrymme för nationella variationer inom vissa gränser. I andra delar saknas helt bestämmelser. En nationell reglering behövs således. Att märka är vidare att de aktuella gemenskapsförordningarna endast reglerar frågor om tull och alltså inte avser frågor om skatter som skall tas ut vid import. De gemenskaps— bestämmelser som finns avseende sådan skatt överensstämmer oftast med vad som gäller för tull, men återfinns i direktiv och inte i förordningar. Därför krävs nationella författningar för att införliva bestämmelserna i direktiven med svensk rätt. Regeringen beslutade den 17 juni 1993 att tillsätta en utredning, den s.k. Tullanpassningsutredningen (dir. l993:78),
332
med uppdrag" att lägga fram förslag till den tull— och tullfrihetslagstiftning som kommer att behövas vid ett svenskt medlemskap i EU. Utredningens betänkande 'Ibll'agstiftningen och EG (SOU 1994:89), vilket är under remissbehandling, kommer att läggas till grund för utformningen av det förslag till ny ,f'svensk tullagstiftning som regeringen avser förelägga riksdagen under hösten 1994.
Även om strukturen är annorlunda f1nns deti sak stora likheter mellan den nuvarande tullagstiftningen och den tullagstiftning vi får vid ett medlemskap. Så kan exempelvis det svenska hemtagningssystemet och reglerna för förvaring av varor på skilda slag av tullager i huvudsak bibehållas även om dessa tullrättsliga institut i viss utsträckning kommer att ersättas av andra motsvarande begrepp i den för EG gemensamma tullkodexen.
Det finns dock skillnader som i vissa fall inte är helt obetydliga. En skillnad är naturligtvis som redan sagts att gemenskapstullagstifmingen endast avser import från tredje land. Vid införsel från annat EU—land sker ingen tullklarering. Det inre marknadsprogrammet har inneburit att tullkontroller vid de interna gränserna har försvunnit. Tullunionen är nu förverkligad fullt ut och EU utgör inte bara i teorin utan också i praktiken ett enda tullområde, vilket innebär att varor kan röra sig fritt i hela gemenskapen på samma sätt som i ett enskilt land. Tull- verksamlreten inriktas helt på gemenskapens yttre gränser med ut- gångspunkt i den gemensamma tulltariffen och den gemensamma tullkodexen. Den 1 januari 1993 avskaffades således i intemhandeln det gemenskapsdokument - Single Administrative Document, SAD — som låg till grund för import—, export— och transitdeklarationen vid gränsöverskridande handel. Begreppen import och export har därmed förlorat sin innebörd i intemhandeln. Detta har, som tidigare nämnts, medfört stora rationaliseringsvinster för näringslivet, bl.a. genom att miljontals dokpment som tidigare krävdes nu har försvunnit.
På vissa punkter innebär EG:s regler en principiell nyhet, nämligen när det gäller tull-verkets befattning med s.k. varumärkesförfalskade varor (counteäeit goods). Även införandet av EG:s regler för tredjelands- kontroll av jordbruksvaror och EG:s regler för kontroll av att produkter uppfyller gällande säkerhetskrav kommer att medföra nya arbetsuppgifter för den svenska administrationen.
I fråga om mervärdesskatt och punktskatter har särskilda system utarbetats för att se till att konkurrensneutralitet upprätthålls mellan införsel från annat EU—land och tilllrandahållanden inom landet. Dessa system skall i Sverige hanteras av skattemyndighetema.
Överenskommelse har i samband med medlemskapsförhandlingarna träffats om vissa tekniska administrativa arrangemang som är nödvändiga för infasningen i gemenskapens trrllagstifming. Detta innebär att vissa 'undantag medgivits från principen att gemenskapslagstiftningen gäller för en ny medlemsstat från dagen för anslutningen. Exempelvis gäller i fråga om sådana ursprungsintyg som utfärdats av tredje länder inom ramen för de preferensavtal som Sverige ingått med dessa länder, att sådana intyg skall kunna godtas i Sverige under förutsättning att ursprungsintyget och eventuella transportdokument utfärdats senast dagen före anslutningen
Prop. 1994/95: 19
333
och att ursprungsintyget lämnas till tullmyndigheterna inom fyra månader efter anslutningen. Ett tillstånd utfärdat i Sverige varigenom någon har blivit ”godkänd exportör” inom ramen för tredjelandsavtal som Sverige ingått får fortsatt giltighet under en tid av högst ett år efter anslutningen, förutsatt att sådan bestämmelse också finns i avtal som ifrågavarande tredje land ingått med gemenskapen och att den godkände exportören tillämpar gemenskapens ursprungsregler. Begäran om s.k. verifikations- kontroll av ursprungsintyg skall accepteras av tullmyndigheterna i unionen och i Sverige inom en tid av två år efter ursprungsintygets utfärdande.
När det gäller tillstånd till lagring i tullager, aktiv och passiv förädlingstrafik, temporär import samt inrättande av frizoner och frilager skall sådana tillstånd som utfärdas före anslutningen fortsätta att gälla på oförändrade villkor till dess att giltighetstiden går ut, dock längst under en tid av ett år efter anslutningen. Tillstånd som löper ut senare än ett år efter denna tidpunkt måste inom ett år efter anslutningen ersättas av nytt tillstånd utfärdat enligt gemenskapslagstiftningen.
I fråga om betalning i efterhand samt återbetalning av och befrielse från tull gäller att gemenskapslagstiftrringen tillämpas från tillträdesdagen. Om en tullskuld har uppkommit före anslutningen, skall dock de regler tillämpas som gäller i den nya medlemsstaten i fråga. Avgörande för när tullskulden anses ha uppkommit är den s.k. taxebestärnmande dagen.
23.2.2 Administrativt tullsamarbete
Kommissionen och medlemsländema har åtagit sig att länma varandra ömsesidigt bistånd i syfte att uppnå en samordnad och enhetlig tillämplig av gemenskapens tullbestämmelser.
Samarbetet på tullområdet baseras dels på den s.k. Neapelkonventionen (Convention of 7 September 1967 between the Member States of the European Economic Community on the Provision of Mutual Assistance by their Customs Authorities) när det gäller frågor under nationell kompetens, dels på förordning (EEG) nr 1468/81 när det gäller frågor under gemenskapskompetens. På det praktiska planet har EU-länderna fördjupat sitt samarbete inom ramen för den s.k. Mutual Assistance Group (MAG). I detta forum har sedan åtskilliga år tullmyndigheterna behandlat olika samarbetsfrågor av operativ karaktär enligt Neapel- konventionen. Samarbetet i MAG kommer att byggas ut och man avser att revidera och modernisera Neapelkonventionen inom ramen för det nya inrikespolitiska och rättsliga samarbetet enligt Maastrichtfördraget. Samarbete mellan tullmyndigheterna i gemenskapen på området underrättelsetjänst och brottsbekämpning behandlas i avsnitt 29 om Rättsliga och inrikes frågor.
23.2.3 Den gemensamma tulltariffen och TARIC
EG:s gemensamma tulltariff är liksom den svenska tulltaxan baserad på den s.k. HS-nomenklaturen (Harmonized Commodity Description and
Prop. 1994/95: 19
334
Coding System), vilken tillämpas av flertalet industriländer. Med Prop. 1994/95:19 utgångspunkt från detta sexställiga varuklassificeringssystem har EG upprättat en s.k. kombinerad nomenklatur som skall användas både för tarifferingsändamål och för statistiska ändamål (förordning (EEG) nr 2658/87). Den kombinerade nomenklaturen (Combined Nomenclature, CN) omfattar dels HS—nomenklaturen och EG:s underuppdelningar (CN subdivisions), dels kompletterande anmärkningar och andra bestämmelser relaterade till EG:s underuppdelningar. Den gemensamma tulltaxan upprättas på samtliga medlemsstaters språk och distribueras löpande till medlemsländema.
En konsekvens av att Sverige kommer att ingå i tullunionen är att Sverige kommer att tillämpa EG:s tullsatser. Genom anslutningsakten har Sverige åtagit sig att tillämpa EG:s gemensamma tulltariff från dagen för tillträdet utan särskilda ändringar eller övergångsordningar. Genom att den gemensamma tulltariffen återfinns i en rådsförordning kommer den kombinerade nomenklaturen att bli direkt bindande för Sverige vid ett medlemskap.
Ministerrådet fastställer den kombinerade nomenklaturen med dess trrllnivåer. Ändringar av tullnivåema för enskilda positioner beslutas också av ministerrådet efter förslag från kommissionen. Nomenklatur- ändringar beslutas av kommissionen, som under sig har en särskild nomenklaturkommitté. Beslut om ändringar av enskilda tullar offentliggörs genom publicering i Europeiska gemenskapernas officiella tidning (EGT).
Kommissionen har också upprättat en integrerad databas benämnd TARIC som utöver den kombinerade nomenklaturen innehåller de ytterligare EG—underuppdelningar som erfordras för att identifiera ett stort antal speciella arrangemang på tullorrrrådet, t.ex. tullsuspensioner, tullpreferenser, tullkontingenter, antidumpningstullar och importlicenser. TARIC indikerar vilka olika gemenskapsregler som är tillämpliga för en specifik vara samt hänvisar till aktuell författning. Ändringar sänds en gång per vecka via datakommunikation till medlemsländema där informationen överförs till de nationella tulldatasystemen.
TARIC—systemet spelar en central roll för en korrekt och enhetlig tillämpning av EG:s rättsakter på tullområdet. Det nuvarande systemet har dock vissa tekniska begränsningar som förhindrar utbyggnad och integration med andra system. En ny version TARIC II har därför utvecklats. Också andra centraliserade databaser finns i EG, med anknytning till det yttre tullskyddet, såsom t.ex. register över kemiska produkter (tullklassificering) som för närvarande upptar över 30 000 produkter. Vid ett medlemskap skall den svenska tulltaxelagen (1987:1068) upphävas och ersättas av rådets förordning om den kombinerade nomenklaturen.
Övergången till EG:s tulltaxa är ett omfattande och resurskrävande arbete i övergångsskedet fram till Sveriges inträde i tullunionen. En viktig konsekvens av övergången till TARIC blir att olika delsystem i tulldatasystemet, TDS, kommer att påverkas med åtföljande krav på åtgärder inte minst vad avser programutveckling och program- 335 modifiering.
EG:s tulltariff är en s.k. dubbeltariff, innehållande två kolumner, en för autonoma och en för konventionella (avtalsbundna) tullsatser. De konventionella tullarna används mot GATT—länder och andra länder med vilka EG slutit avtal om mest gynnad nationsbehandling (MGN). Enligt de i förordningen om tulltariffen intagna allmänna reglerna skall dessa tullar dock användas mot alla länder, om inte annat framgår av sammanhanget. De autonoma tullsatsema används när de är lägre än de konventionella eller när konventionell tullsats saknas.
EG:s tullnomenklatur är betydligt mer uppdelad än den svenska. Sålunda irmehåller CN ca 9 000 positioner och TARIC ca 14 000 jämfört med ca 5 000 positioner i HS och ca 6 800 sjuställiga positioner i den svenska tulltaxan med statistisk varuförteclming. Detta speglar den större komplexiteten i EG:s regelverk, till vilket Sverige skall anpassa sig vid ett medlemskap.
EG:s kombinerade nomenklatur ger möjlighet för medlemsländerna att tillämpa en nationell statistisk varuförteckning baserad på den kombinerade nomenklaturen, med ytterligare uppdelning av varuslagen i enlighet med EG:s integrerade tulltariff. Den nuvarande svenska statistiska varuförteckningen utfärdas av Generaltullstyrelsen med stöd av bemyndigande i förordning. Något omedelbart behov av en nationell statistisk varuuppdelning synes inte föreligga i inledningsskedet av ett medlemskap. Den nya svenska tullagstiftningen bör dock innehålla ett motsvarande bemyndigande för Generaltullstyrelsen att utfärda en statistisk nationell varuförteckning om behov därav skulle uppstå senare.
23.2.4 Tullsuspensioner
Bestämmelser som gör det möjligt att helt eller delvis suspendera tullar förekommer i åtskilliga länders tullagstiftning. Tullama i den gemensamma tulltariffen kan upphävas med stöd av artikel 28 i Romfördraget. Sådana beslut fattas av rådet med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen. Suspensionsbeslut fattas regelbundet på temporär basis för ett antal industriprodukter, framför allt inom kemisektorn, men även för vissa jordbruksvaror. Besluten gäller vanligen sex eller tolv månader.
Den grundläggande förutsättningen i Sverige, såväl som i EU, är att konkurrerande tillverkning inte förekommer inom det egna tullområdet. I Sverige återfrnns bestämmelserna om tullsuspensioner i 12 & lagen (1987:1069) om tullfrihet m.m. EG:s riktlinjer för verksamheten på suspensionsområdet uppvisar en påtaglig likhet med de svenska bestäm- melserna. I EG markeras emellertid det temporära elementet starkare. Vidare kan EG—suspensioner ibland få formen av tullreduktion. Den förmånsberättigade importen kan också begränsas till viss högsta volym eller värde (tullkvot).
Sverige kommer vid ett medlemskap i EU att bli integrerat fullt ut i gemenskapens tullsuspensionssystem redan från tillträdesdagen. Från EG:s sida har accepterats att ansökningar avseende varor som med
Prop. 1994/95: 19
336
hänsyn till svenska intressen från år 1995 bör ingå i EG:s tullsuspensionssystem behandlas redan före ett svenskt tillträde. Således har sådana ansökningar inlämnats till kommissionen under mars månad 1994.
23.2.5 Tirllnivåerna
Förändringar av tariffen till följd av förhandlingar med tredje land görs med stöd av artiklarna 111 och 113 i Romfördraget. EG har sedan år 1961 deltagit i GATT—förhandlingar om sänkning av tullama i den internationella handeln och har därmed avsevärt reducerat nivån i den gemensamma tulltariffen.
Som EU—medlem skall Sverige från första dagen tillämpa EG:s tullnivåer. EG:s industrivarutullar ligger på 5,7 % (handelsvägt genomsnitt år 1988). Motsvarande svenska siffra är 4,6 %. Som ett resultat av Uruguayrundan i GATT kommer dock EG:s genomsnittliga tullnivå att sänkas till 3,6 %, motsvarande en sänkning med ca 37 %. Tullsänkningama genomförs som regel i fem årliga steg, med början är 1995 (under förutsättning att det nya GATT—avtalet då trätt i kraft). Den 1 januari 1999 skall således merparten av tullsänkningama inom ramen för Uruguayrundan ha genomförts.
EG:s nuvarande tullar ligger i genomsnitt högre än Sveriges på bl.a. trävaror, papper, kemiska produkter, järn och stål, metaller, verktyg, maskiner och instrument samt transportmedel. Detta irmebär att tullarna inledningsvis kommer att öka på en hel del varor inom dessa områden vid ett medlemskap. EG har dock gjort åtaganden om betydande tullsänkningar för flertalet av dessa varugrupper i Uruguayrundan, vilket bl.a. innebär att tullarna avvecklas helt för papper, stål samt vissa maskiner och instrument. Sverige har högre tullar än EG på bl.a. gummi, textilvaror, keramiska produkter och glasvaror. EG:s tullar för dessa varor sänks ytterligare som resultat av GATT—förhandlingama.
EG har accepterat att avveckla tullarna för de flesta av de sektorer som var aktuella för nolltullar i slutskedet av GATT—förhandlingarna, nämligen läkemedel, papper, byggmaskiner, jordbruksmaskiner, medicinsk utrustning, möbler, leksaker och stål.
EG har dessutom accepterat förslaget om harmoniserade tullar på kemiområdet. Förslaget innebär huvudsakligen två tullnivåer på högst 5,5 % resp. 6,5 % (för vissa positioner dock tullfrihet) inom kapitlen 28—39 i tulltaxan. Sammanvägt innebär detta en betydande tullsänkning på kemiområdet. En infasningsperiod på tio år gäller för kemiska produkter där bastullen överstiger 10 % (gäller bl.a. inom plastområdet). Eftersom tullarna i EG på kemionrrådet för närvarande i genomsnitt ligger högre än i Sverige innebär medlemskapet initialt en tullhöjning med några procentenheter (för t.ex. basplaster).
På teko—området genomför EG tullsänkningar enligt sitt harmoniseringsförslag. I princip innebär detta tullfrihet för råvaror, 4-5% för gamer och konstfibrer, S% för tyger och 12% i tull för konfektionsvaror. Tullsänkningama genomförs under en tioårsperiod. De
22 Riksdagen 1994/95 . I saml. Nr 19. Del [.
Prop. 1994/95: 19
337
svenska tullarna på reko—området är i dag i genomsnitt ungefär 1 procentenhet högre än EG—tullarna. För grundtextil är skillnaderna större. Den omedelbara effekten vid ett medlemskap blir här således att nuvarande tullar i allmänhet sjunker.
På läkemedelsonrrådet kommer tullfrihet omedelbart att införas för farmaceutiska produkter, för vitaminer, hormoner, växtalkaloider och antibiotika. Tullfrihet kommer också att medges för ett stort antal farmaceutiskt aktiva substanser (och salter, estrar m.m. av sådana substanser) som särskilt namngetts av Världshälsoorganisationen. Läkemedelsområdet år sedan tidigare i stor utsträckning tullfritt i Sverige. Tullfrihet gäller för alla varor som används för tillverkning av läkemedel.
På stålområdet införs med en infasningsperiod på tio år tullfrihet för produkter i kapitel 72 i tulltaxan samt för vissa produkter av järn och stål ur kapitel 73 som exempelvis rör och ihåliga profiler. För hela området oädla metaller ligger tullarna i EG i dagsläget i genomsnitt 2 procentenheter högre än de svenska. Medlemskapet medför därför initialt vissa tullhöjningar.
På pappersområdet avvecklas som nämnts tullarna helt liksom för vissa bygg— och jordbruksmaskiner. I fråga om motorfordon och tele- konununikationsutrustning kommer några större förändringar av EG:s tullnivåer ej att ske som resultat av GATT—förhandlingama. För nämnda varuornråden är tullama i EG för närvarande i genomsnitt högre än i Sverige. När medlemskapet börjar höjs därför tullarna för åtskilliga varor. För maskiner och apparater sker detta med i genonrsnitt 1—2 procentenheter, för transportmedel och instrument med 3 procentenheter.
På elektronikområdet är i dagsläget EG—tullarna för vissa komponenter betydligt högre än de svenska tullarna. Tullama i EG på halvledare och mikrokretsar ligger inte sällan på 14% vilket kan jämföras med 2,5% eller 3,8% som gäller i Sverige. EG har i GATT—förhandlingama åtagit sig att sänka dessa tullar till i normalfallet 7%. Ett stort antal varor på detta onrråde är dock tullfria i EG inom ramen för gemenskapens tullsuspensionssystem. EG har i GATT—förhandlingarna också åtagit sig att omedelbart införa tullfrihet för olika maskiner som används inom elektronikindustrin.
Det är svårt att göra en exakt beräkning av de förändringar av gränsskyddet på jordbruksområdet som ett medlemskap i gemenskapen kommer att medföra, men totalt sett torde EG:s gränsskydd ligga på en högre nivå än Sveriges. På jordbruksområdet innebär resultatet av Uruguayrundan att såväl Sverige som EG åtagit sig att maximera gränsskyddet vid nivån i basperioden (s.k. tariffering) och sedan sänka gränsskyddet med i genomsnitt 36 % (se vidare under avsnittet 22 Jordbruk och fiske). Mellan Sverige och övriga EU—länder avskaffas gränsskyddet helt.
På fiskeområdet är EG:s yttre tullmur generellt sett högre än Sveriges. I allmänhet är det stor skillnad mellan råvarutullar och tullar på färdiga varor. För råvaror är nivån inte speciellt hög medan den för vissa färdigprodukter t.ex. beredda sillprodukter varierar mellan 20 och 30% av varans värde. För råvaror tillämpas i många fall ett minimiprissystem
Prop. 1994/95: 19
338
(referenspri's). När marknaden inom EU efterfrågar en viss varugrupp kan milen för kortare eller längre tid suspenderas. I vissa av EG:s handelsavtal finns regler om nedsättrringar av tullen för vissa kvantiteter. De återstående tullar som lever kvar i EFTA— och EES—avtalen kommer nu äntligen att avvecklas. Härigenom försvinner kvarvarande diskriminering mot svensk fiskeexport och svenska produkter får fritt tillträde till EU—marknaden.
En stor del av importen till EU åtnjuter dock tullförmåner enligt olika preferensavtal eller genom autonoma arrangemang såsom GSP (Generalized System of Preferences) eller tullsuspensioner.
Vid utvidgning av en tullunion kräver GATT att det totala gränsskyddet i de deltagande länderna inte får bli högre än vad det var före ut- vidgningen. Eftersom Sveriges tullar mot tredje länder i genomsnitt höjs vid inträdet i tullunionen måste denna höjning balanseras med tull— sänkningar av andra tillträdande länder eller av EG i den nya gemensamma tulltariffen. Vid ett svenskt inträde i EG:s tullunion bryts ett betydande antal svenska s.k. tullbindningar. Enligt GATT:s regler skall då tredje länder kompenseras genom att EG sänker tullen på vissa varor i den nya gemensamma tulltariffen. Sådana kompensations- förhandlingar, som sköts av kommissionen, kommer att inledas först sedan utvidgningen ägt rum. Kompensationskraven på EG kommer att minska som följd av de åtaganden om tullsänkningar som gjorts av Sverige och av de andra kandidatländerna respektive av EG i Uruguayrundan. Österrike har högre gränsskydd än EG.
En annan följd av tullunionen är att tullintäkterna inte kommer att tillfalla den svenska statskassan utan EG:s gemensamma budget (där de utgör en del av EG:s s.k. egna resurser) med undantag för ett tioprocentigt avdrag för att täcka uppbördskosmadema. För en behandling av budgetfrågoma hänvisas till avsnitt 31 om finansiella och budgetära frågor.
De förändringar av tullskyddet som blir följden av ett EU—medlemskap kommer att få olika följder för svensk industri. Den något högre tullen på vissa insatsvaror i kombination med mer restriktiva restitutionsregler kan möjligen bli en belastning för vissa företag. Effekterna skall dock inte överdrivas. Framför allt bör noteras att större delen av importen redan är tullfri. I dag utgår tull endast på ca 10 % av importen och tullskillnaderna är i allmänhet små. Den lyckade avslutningen av GATT—förhandlingarna medför dessutom en betydande allmän sänkning av EU:s gränsskydd. Vinsterna av en avveckling av gränskontroller, ursprungsregler etc. för handeln med EU vid ett medlemskap överstiger med bred marginal kostnadema för en EG-anpassning av Sveriges tullar och andra handelsbestämrnelser mot tredje land.
23.2.6 Ursprungsregler
EG tillämpar två olika typer av ursprungsregler, dels preferentiella ursprungsregler som används för att bestämma ursprung på varor som skall anses berättigade till tullfrihet eller annan förmånsbehandling, dels
Prop. 1994/95: 19
339
allmänna eller icke—preferentiella ursprungsregler som används för att bestämma det geografiska urspnmget för statistiska ändamål, i licens- sanrmarrlrang etc.
Preferentiella ursprungsregler
I ett frihandelsområde där varje part bibehåller sina egna yttertullar och handelsregleringar mot tredje land, är det nödvändigt att begränsa den preferensberättigade handeln till sådana varor som undergått en viss bestämd grad av bearbetning inom frihandelsornrådet (eller är helt framställda där), detta för att förhindra att importen till området söker sig in via den part som har de lägsta tullarna. Därför erfordras särskilda ursprungsregler, som i detalj bestämmer vad som krävs för att en vara skall anses ha ursprung inom området och därmed bli berättigad till preferensbehandling. De preferentiella ursprungsreglerna är i allmänhet mer restriktiva än icke—preferentiella ursprungsregler (allmänna ursprungsregler). Restriktiviteten är beroende av varans känslighet när det gäller konkurrens utifrån.
Ursprungsregler används även i andra sammanhang än frihandels- områden, när det gäller att särskilja preferensberättigade varor från icke preferensberättigade, t.ex. i GSP—systemet, dvs. det system som utvecklats för att ge tullförmåner för varor från utvecklingsländer.
I Sveriges frihandelsavtal med EG och i EES—avtalet är villkoret för tullfrihet i handeln mellan parterna att gällande ursprungsregler är uppfyllda. Vid ett svenskt inträde i EU däremot bortfaller ursprungs- reglerna i handeln med övriga EU—länder. Detta innebär att en vara från tredje land som införtullats i Sverige kan sändas till ett armat EU—land utan beaktande av ursprungsregler. Härigenom underlättas tullens arbete samt minskas företagens kostnader avsevärt.
Däremot måste Sverige överta EG:s preferentiella ursprungsregler mot tredje länder. Sådana regler tillämpas förutom mot kvarvarande EFTA—länder, mot Visegradländema (dvs. Polen, Slovakien, Tjeckien och Ungern), mot Bulgarien och Rumänien, mot de medelhavsländer som EG slutit preferensavtal med, mot ACP—ländema (African, Caribbean and Pacific States) samt inom ramen för GSP—systemet m.m. De preferentiella reglerna i olika avtal varierar i viss utsträckning, vilket understryker reglernas handelspolitiska karaktär.
Den nuvarande förordningen (1993:1648) om frihandel i varuutbytet enligt EES—avtalet och andra förordningar om s.k. förmånsbehandling av varor med ursprung i visst land eller grupp av länder eller områden måste upphävas och ersättas av EG:s regler i motsvarande författningar (se SOU 1994:89),
EG:s bestämmelser om ursprung som medför förmånsbehandling för varor återfinns dels i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 (artikel 27) och i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 (artiklama 66—140), dels i de avtal om förmånsbehandling som EG slutit med visst land, grupp av länder eller orrrråde. EG:s preferentiella ursprungsregler är i huvudsak baserade på samma principer som ursprungsreglerna i EES—avtalet, även
Prop. 1994/95:19
340
om avvikelser finns. EES—avtalets ursprungsregler är allmänt sett mera liberala än de regler som finns i EG:s preferensavtal med tredje länder.
Allmänna ursprungsregler
De allmänna eller icke—preferentiella ursprungsreglerna används inom EU i andra sammanhang än tariffåra, exempelvis för fastställande av geografiska ursprung för bl.a. statistiska ändamål, i licenssammanhang etc. Reglerna återfinns i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 (artiklama 22—26) samt i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 (artiklarna 35—65).
De svenska reglerna om ursprung återfinns i förordningen (1984:59) om varors ursprung och i Generaltullstyrelsens tillämpningsföreskrifter (TFS 1984z47). Reglerna tillämpas i samband med tillståndsgivning vid införsel och utförsel av varor (sanktioner och liknande) samt fram— ställning av handelsstatistiska uppgifter.
Rådets nyssnämnda förordning innehåller dels regler om fastställande av ursprung när detta krävs för tillämpning av EG:s tulltaxa och för tillämpning av andra bestämmelser rörande varuhandel, dels regler om upprättande och utfärdande av ursprungsintyg. Materiellt sett är de allmänna ursprungsreglerna mera neutrala ur näringspolitisk synpunkt än de preferentiella ursprungsreglerna. Detta gäller såväl i EU som i Sverige.
23.2.7 Det allmänna tullpreferenssystemet (GSP)
Såväl EG som Sverige tillämpar en generell tullpreferensordning för import från utvecklingsländema (Generalized System of Preferences, GSP). Denna ordning infördes som resultat av ett principbeslut inom UNCTAD år 1970. Liknande system finns i flertalet i—länder. Syftet är att främja den ekonomiska och industriella utvecklingen i u—länderna.
EG:s GSP—system regleras i ett antal förordningar om tullförmåner för resp. tekovaror, jordbruksvaror, jäm— och stålvaror, vissa andra industrivaror, samt vissa varor från Bolivia, Colombia, Ecuador och Peru (förordning (EEG) nr 3831—3835/90 samt (ESKG) nr 90/672 med senare ändringar). För jordbruksvaroma innebär tullförmånema vanligen tullnedsättning, för övriga varor ges tullfrihet. Särskilt förmånlig behandling ges de minst utvecklade u—länderna och vissa länder i norra Sydamerika. Tullfrihet eller tullnedsättning ges ofta inom kvoter eller ramar. När en kvot tagit slut återinförs tullen enligt tulltaxan automatiskt, när en ram nåtts kan kommissionen besluta om att återinföra full tull, på eget eller en medlemsstats initiativ.
Gemenskapen arbetar sedan flera år på en revidering av sitt GSP—system. Detta innebär bl.a. att kvoterna kan komma att försvinna.
EG:s nuvarande GSP—system tillämpas i praktiken (i sin grundläggande form) enbart mot ca 40 av de ca 160 u—länder och områden som formellt berörs av Sveriges och EG:s system. EU ger på olika sätt övriga u—länder mer långtgående tullförmåner i associationsavtal, frihandelsavtal
Prop. 1994/95: 19
341
eller handels— och samarbetsavtal. Detta beskrivs i ett följande avsnitt. Sveriges GSP—system framgår av förordningen (1987: 1285) om tullfrihet för varor från utvecklingsländema. Det svenska systemet berör i stort sett samma u—länder som det nuvarande EG—systemet men omfattar inte lika många varor, i varje fall inte på industrisidan. Tekovaror är i stor utsträckning undantagna från GSP-systemet i Sverige. Det svenska systemet innebär alltid tullfrihet för de varor som omfattas medan EG medger tullfrihet inom kvoter eller ramar.
23.2.8 Särskilda varukontroller vid EU:s yttergräns
Genomförandet av den inre marknaden har inneburit att tullkontroller vid de interna gränserna i EU har försvunnit och att varor i princip rör sig fritt i hela EU på samma sätt som i ett enskilt land. Avskaffandet av de interna kontrollerna har ställt ökade lcrav på kontrollen vid EU:s yttre gränser både i fråga om lagstiftning och den operationella verksamheten. Från EU:s sida förutsätts att medlemsstaternas myndigheter har sådana befogenheter att efterlevnaden av EG:s regelverk säkras på ett tillfreds- ställande sätt. EG—kommissionen har i olika sammanhang slagit fast att de risker som är förknippade med en fri rörlighet inom den inre marknaden av varor med ursprung i medlemsstaterna och förtullade varor från tredje land, så långt som möjligt måste minimeras med hjälp av en stark och likformig kontroll vid yttre gränsen.
Eftersom tullmyndigheterna fortsatt skall finnas vid gränsen för att uppbära tull, skatt och andra irnportpålagor har det inom EU bestämts att myndigheterna även bevakar att importförbud och införselrestriktioner efterlevs liksom att de fullgör andra arbetsuppgifter som är lämpliga i ansluming till den gränsöverskridande varuhandeln. EG:s tullkodex behandlar inte direkt sådana arbetsuppgifter för tullen men lämnar utrymme för dem. I fiera andra rättsakter förutsätts att nationella tullmyndigheter hanterar övervakningen av vissa förbud och restriktioner i handeln med tredje länder. En samlad bild av dessa frågor ges i den interdepartementala s.k. gränskontrollgruppens rapport Gränskontroller och gränsformaliteter i ett EG/EU—medlemskapsperspektiv (Utrikesdepartementets handelsavdelning, november 1993).
23.2.9 Varumärkesintrång (counterfeit)
Rådets förordning (EEG) nr 3842/86 om varumärkesintrång, s.k. counterfeit, trädde i kraft den 1 januari 1988. Den tillåter gränskontroll av counterfeitvaror som importeras till EU från tredje land. Förordningen omfattar endast varumärken och inga andra immaterialrätter. Vidare finns en förordning (EEG) nr 3077/87 om hur implementeringen av ovan- nämnda förordning skall ske. Vissa EU—länder har också nationell lagstiftning som har tillåtit gränskontroll inom EU. Den interna kontrollen har avvecklats fr.o.m. den 1 januari 1993. Kommissionen förutser att ett stödjande datainforrnationssystem skall kunna användas för utbyte av underrättelser på detta område.
Prop. 1994/95: 19
342
Av de nämnda förordningarna framgår att en varumärkesinnehavare har rätt att till behörig myndighet ansöka om att varor som misstänks utgöra counterfeitvaror skall kvarstå under tullkontroll. Vilken myndighet som anses behörig är ett nationellt beslut. Redan Sveriges åtaganden inom ramen för Umguayrundan innebär att en behörig myndighet måste inrättas för kontroll av varor som misstänks vara counterfeitvaror. Prövning av varumärkesintrånget skall ske enligt det lands lagar där införseln har skett. Medlemsländema skall informera EG—kommissionen om de nationella författningama som gäller på detta område, liksom vilken myndighet som är behörig. Årligen skall redovisas till kommissionen förteckningar över ansökningar, beslut etc.
De svenska tullmyndigheterna har i dag inga befogenheter att ingripa vid misstanke om varumärkesintrång. I fall av misstanke skall eventuell anmälan lämnas till polis— eller äklagarrnyndighet.
EG:s counterfeitförordning har tillkommit för att tillgodose närings- livets intressen. Det står en varumärkesinnehavare fritt att använda sig av de möjligheter som EG:s regler ger.
Kontrollen vid den yttre gränsen i misstänkta fall innebär för svensk del tillämpning av regler vilkas motsvarighet i dag inte finns i Sverige. EG:s förordningar blir direkt gällande rätt i Sverige vid ett medlemskap i EU. I betänkandet Tullagstiftningen och EG (SOU 1994:89) lämnas dock förslag till kompletterande svenska bestämmelser. Enligt det förslaget skall Generaltullstyrelsen vara den behöriga myndighet till vilken ansökan om kvarhållande kan göras av varumärkesinnehavaren. Ett beslut om kvarhållande skall verkställas av den tullmyndighet som påträffar varor som överensstämmer med Generaltullstyrelsens beslut. Kvarhållandet upphör om sökanden inom en i EG—förordningen angiven tidsfrist om tio arbetsdagar inte visar att talan som innefattar förstöring eller ändring av varorna har väckts vid behörig domstol. Domstolens beslut verkställs av tullmyndigheten.
Det förslag till kompletterande svenska bestämmelser på området som lämnats i betänkandet Tullagstiftningen och EG kommer, som tidigare nämnts, efter remissbehandling att läggas till grund för den lagstiftning på området som regeringen avser förelägga riksdagen under hösten 1994.
23.2.10 Gemensam exportkontroll av strategiskt känsliga varor
En förordning om exportkontroll av s.k. dual use—produkter (produkter med både civil och militär användning) kommer att behandlas av rådet hösten 1994 för eventuellt ikraftträdande den 1 januari 1995.
För en närmare beskrivning av ”dual use”-regler se avsnitt 11.2.10.
23.3 Den gemensamma handelspolitiken
Som EU—medlem kommer Sverige att delta i EG:s gemensamma handelspolitik mot omvärlden som den definieras i artiklarna 113 (fastställande av tulltariffer, särskilda liberaliseringsåtgärder, export-
Prop. 1994/95: 19
343
politik, handelspolitiska skyddsåtgärder samt tull— och handelsavtal) och 238 i Romfördraget (associationsavtal). Handelspolitiska beslut kan också fattas med stöd av artikel 235 i Romfördraget i vissa fall när fördraget inte ger några uttryckliga befogenheter i andra artiklar. På områden som täcks av Parisfördraget finns endast begränsat stöd i själva fördraget för en gemenskapspolitik. En motsvarighet till artikel 235 i Romfördraget finns dock i artikel 95 i Parisfördraget. Pragmatiska lösningar har i dessa fall ofta valts för att få fram beslut.
Varje tid ger sin definition av begreppet handelspolitik. Den traditionella definitionen — åtgärder vid gränsen — har successivt breddats under de senaste decennierna. I dagens mer komplicerade ekonomiska verklighet har arsenalen av åtgärder med direkta eller indirekta handels- politiska effekter utvidgats varvid t.ex. tekniska föreskrifter, offentlig upphandling, statsstöd, handel med tjänster, samarbets- och bistånds- politik, konkurrensrätt och irnmaterialrätt, åtgärder inom miljöpolitiken, arbetsmarknadspolitik och finanspolitik har fått en större roll.
Gemenskapens kompetens på handelspolitikens område är utsatt för ständig förändring. Den ekonomiska integrationen har åtföljts och förstärkts av en gradvis överföring av suveränitet från medlemsstaterna till gemenskapen på handelspolitikens område. Detta har skett genom förordningar, beslut etc. på ”nya” områden eller genom EG—domstolens rättsskapande verksamhet. Av centralt intresse i handelspolitiskt sammanhang är målet 22/70 AETR [1971] ECR s. 263. Domstolen slår här fast att då gemenskapen antar bestärmnelser som innebär gemensamma regler i någon form för att förverkliga en gemenskapspolitik enligt Romfördragets artiklar, har man också befogenhet att agera externt på respektive område (den s.k. parallellitets— doktrinen).
Beslut enligt artikel 113 i Romfördraget fattas av rådet med kvalificerad majoritet medan beslut enligt artikel 238 i Romfördraget kräver enhällighet. Beslut förbereds bl.a. i rådsarbetsgrupper. Den viktigaste rådsarbetsgruppen på det handelspolitiska området är den s.k. 113—kommittén som har det övergripande samordningsansvaret för handelspolitiska policyfrågor. Alla former av handelspolitik diskuteras här men olika frågor med handelsanknytning sakbehandlas i regel i specialiserade arbetsgrupper under rådet vid sidan av den normala 113—kommittén — textilkommittén, stålkommittén, grupper rörande Central— och Östeuropa, Medelhavsländer etc. Varje ordförande beslutar om rådsarbetsgrupper men av praktiska skäl har fiertalet grupper blivit permanenta.
Detta innebär att kommissionen bereder frågor samt presenterar förslag till medlemsländerna i rådet. Ett viktigt arbetsområde inom handels- politiken blir därför att i ett medlemskap analysera kommissionsförslagen utifrån ett svenskt perspektiv samt förbereda och följa upp svenska ställningstaganden.
Den övervägande delen av handelspolitiken är en gemenskapsfråga. Det enskilda medlemslandet har samtidigt kvar vissa möjligheter att agera nationellt på utrikeshandelsonuådet. Dels gäller detta områden där gemenskapen har befogenheter men där regelverket ännu inte har
Prop. 1994/95: 19
344
utvecklats, såsom statsstödd exportfinansiering, dels gäller det områden Prop. 1994/95:19 där gemenskapen inte har befogenheter, som allmänt exportfrämjande och avtal med andra länder om ekonomiskt och industriellt samarbete. EG:s handelspolitiska befogenheteroch hur de utövas (inom den yttre ram GATT ger) kan översiktligt beskrivas under rubrikerna: — avtal med tredje land, — handelspolitiska skyddsåtgärder (inom eller utanför avtal), — handelssanktioner, — exportstöd och — uppträdande i internationella organisationer.
23.3.1 Avtal med tredje land
EG har fiera olika typer av avtal med tredje land. Gemenskapen ensamt sluter enkla handelsavtal eller frihandelsava jämlikt artikel 113 i Romfördraget. Exempel på 113—avtal är avtalen med länder i Latinamerika och Asien. Gemenskapen kan också ingå associationsavtal enligt artikel 238 i Romfördraget. Ofta reglerar avtalen inte enbart handel utan också samarbete, bistånd och andra områden där medlemsländerna har befogenheter. Sådana s.k. blandade avtal sluts av gemenskapen tillsammans med medlemsstaterna som parter på den ena sidan. EES—avtalet är ett exempel på ett blandat avtal. Hit hör också EG:s associationsavtal med länder i Central— och Östeuropa och Lomékonventionen med de 70 ACP—ländema. Till många avtal hör särskilda avtal eller protokoll avseende enbart varor inom Parisfördragets område. Beslut om dessa fattas med stöd av artikel 95 eller i mer pragmatisk förrn (hänvisning till fördraget etc.).
När bilaterala eller multilaterala avtalsförhandlingar är aktuella utarbetar kommissionen en rekommendation (avi) till rådet. På grundval därav arbetas sedan ett förhandlingsmandat fram i olika arbetsgrupper under rådet som också ger kommissionen rätt att föra förhandlingarna — i samråd med särskilda kommittéer som rådet tillsatt för detta ändamål. Kommissionen för ordet vid förhandlingarna men medlemsländerna får närvara. I samma arbetsgrupper utvärderas förhandlingsresultatet. Kommissionen följer upp och förvaltar etablerade avtal i samråd med medlemsländerna. Angående kompetens, beslutsformer, parlamentets roll m.m. se avsnitt 9 om avtal med tredje land och mellan medlemsstater.
Förhandlingsresultatet
Sverige kommer som medlem att från och med inträdet i EU tillämpa alla gemenskapsavtal i enlighet med artikel 5 i anslutningsfördraget. De anpassningar av avtalen som måste göras till följd av EU:s utvidgning skall tas in i särskilda tillåggsprotokoll enligt artikel 128 i anslutnings- fördraget. Anpassningen innebär såväl rent formella förändringar som bl.a. höjningar av existerande kvantitativa utrymmen. Det senare är också nödvändigt enligt gällande GATT—regler. 345
Det innebär bl.a. att vi lämnar nuvarande frihandelsavtal" mellan Prop. 1994/95:19 EFTA—länderna och Polen, Ungern, Tjeckien, Slovakien, Bulgarien och Rumänien och går in i EG:s bredare och mer ambitiösa s.k. Europaavtal som omfattar både frihandel, samarbete och bistånd och har medlemskap som mål. Sveriges bilaterala frihandelsavtal med de baltiska staterna ersätts av EG:s frihandelsavtal med dessa länder. En utveckling av avtalsrelationerna med vissa länder i f.d. Sovjetunionen har inletts eller är på gång. Genom att gå in i dessa avtal bidrar vi till att ytterligare stödja reformprocessen och stärka den politiska och ekonomiska integrationen i Europa.
Från svensk sida klargjordes vid medlemskapsförhandlingamas inledning att vi fäster mycket stor vikt vid ett bibehållande av vår fria handel med de baltiska staterna i syfte att understödja deras reform- strävanden. Förhandlingslösningen bygger på att EG under hösten 1993 inledde förhandlingar om frihandelsavtal med de baltiska staterna. Dessa avslutades med att sådana avtal undertecknades i juli 1994. Avsikten är att dessa avtal skall träda i kraft den 1 januari 1995. Om avtalen med de baltiska staterna ändå inte skulle vara i kraft vid tidpunkten för vårt inträde i unionen kommer nödvändiga arrangemang att vidtas för att Sverige, Norge och Finland skall kunna bibehålla frihandeln till dess att EG:s avtal trätt i kraft enligt artikel 131 i anslutningsakten. Med denna lösning har vårt mål att säkra frihandeln tillgodosetts. För de baltiska staterna utgör lösningen ett viktigt stöd till deras utvecklingsprocess i och med att frihandeln med Sverige, Norge och Finland nu utvidgas till att omfatta hela EU—marknaden.
När Sverige övertar EG:s associationsavtal med Turkiet, Cypern och Malta bör detta på sikt kunna innebära förbättrat marknadstillträde för svensk export. Sverige går ur EFTA—ländemas rena frihandelsavtal med Turkiet och övertar EG:s breda associationsavtal som syftar till en tullunion år 1996. Med Cypern och Malta har vi i dag inga avtal. Med dessa länder går vi in i associationsavtal som också syftar till men ännu inte resulterat i tullunion. De två länderna har dock ansökt om medlemskap i EU. EFTA-ländemas frihandelsavtal med Israel kommer för Sveriges del att vid ett EU—medlemskap ersättas av EG:s i stort likvärdiga frihandelsavtal. Förhandlingar om ett bredare samarbete mellan Israel och EG har inletts.
EG:s handelspolitik mot u—länder är delvis ett resultat av gamla historiska bindningar men avspeglar framför allt en önskan om att prioritera de fattigaste u—länderna, s.k. MUL—länder (minst utvecklade länder) och ACP—ländema bestående av fiertalet av de fattigaste länderna i Afrika söder om Sahara, Karibien och Stilla havsområdet (många av dessa är MUL—länder). Gentemot u—ländema i Latinamerika och Asien tillämpar EG enbart sitt allmänna preferenssystem (GSP). Sverige tillämpar i dag sitt GSP—system mot alla u—länder, vilket innebär tullfrihet för industrivaror utom för en rad tekovaror, vissa skor m.m. samt för vissa jordbruksvaror. Största förmånerna ger Sverige liksom EG till MUL—länderna. EG:s omfattande preferensarrangemang utgör en god bas för att utveckla Sveriges handel med u—ländema. EG:s teko- arrangemang med en rad u—länder innebär visserligen nya villkor för
346
marknadstillträdet under ett antal år men problemet minskar genom den förhandlingslösning vi uppnått på tekoområdet.
Vid ett svenskt medlemskap skulle särskilt de mer utvecklade u—länderna i Latinamerika och Asien genom EG:s GSP—system i vissa delar få sämre villkor på den svenska marknaden. EG:s förestående revidering av sitt GSP-system kan dock komma att innebära vissa positiva förändringar. Vid anslutning till EG:s arrangemang med u—låndema kommer vi också att medverka i det samarbete och bistånd på gemenskapsnivå som är knutet till fiertalet av dessa.
Ett svenskt övertagande av EG:s handelsavtal kommer att ge svenska företag samma exportvillkor som EU—företag i tredje länder. De svenska företagen får härigenom större trygghet och fastare ramar för sitt agerande på dessa marknader.
Det faktum att Sverige blir del i den gemensamma inre marknaden med fria varurörelser, harmoniserade produktkrav och standarder m.m. kommer samtidigt att göra det lättare och mer attraktivt för icke EU—länder att satsa på den svenska marknaden.
På jordbruksområdet konuner Sverige i åtnjutande av EG:s preferens- arrangemang och kvoter på tredjelandsmarknaden. Förmåner som är av speciellt intresse för svenska exportörer är kvoterna för ost på olika marknader och kvoterna för nötkött och margarin på östeuropeiska marknader.
Kommerskollegium anför att Sveriges handelspolitik till större delen stämmer väl överens med EG:s men att EG:s handelspolitik är mer mångfasetterad och dess regelsystem mer komplicerat.
EG:s avtalsrelationer jämfört med Sveriges redovisas nedan regionvis.
EFTA — länder
EFTA—ländema tar nu emot ca 25% av EU:s totala export till tredje länder och står för ca 23% av totalirnporten därifrån. De större EFTA-ländema hör till gemenskapens viktigaste enskilda handelspartner.
För EG:s handelsrelationer med samtliga EFTA—länder utom Schweiz gäller i dag EES—avtalet baserat på artiklarna 238 och 2283 i Romfördraget. Med Schweiz har EG ett frihandelsavtal från 1970—talet baserat på artikel 113 i Romfördraget och ett antal bilaterala avtal på specifika områden. Man för dessutom samtal om bilaterala arrangemang på ytterligare områden.
Sverige tillämpar EES—avtalet jämte EFTA-konventionen mot övriga EFTA—länder. Tre av dessa kan komma att bli EU—medlemmar. EFTA—konventionen måste sägas upp vid ett EU—medlemskap i enlighet med artikel 130 i anslutningsakten. Vid ett svenskt EU-medlemskap kommer inte relationerna till Island att nämnvärt förändras eftersom både Sverige och Island kvarstår som avtalsslutande parter i EES—avtalet. Relationerna till Schweiz vid ett svenskt EU—medlernskap baseras tills vidare på frihandelsavtalet Schweiz—EG. På sikt beror relationens utveckling på vilka arrangemang EG och Schweiz kan komma överens om.
Prop. 1994/95: 19
347
Färöarna, Grönland
Såväl EG som Sverige har avtal som etablerar frihandel med Färöarna och med Grönland. EG:s arrangemang är baserat på artikel 113 i Romfördraget.
Länder i centrala och östra Europa och i f.d. Sovjetunionen
EU:s politik gentemot Central- och Östeuropa och f.d. Sovjetunionen är av mycket stor betydelse för Europas framtid vad gäller stabilitet och ekonomisk utveckling. EU har ett särskilt ansvar härvidlag som dominerande politisk kraft i Europa. För EU var det viktigt att snarast efter de politiska förändringarna i Central— och Östeuropa och Sovjetunionens kollaps skapa nya relationer österut vilka syftar till att främja politisk stabilitet och ekonomisk integration.
Med Polen, Ungern, Tjeckien, Slovakien, Bulgarien och Rumänien blev lösningen att de tidigare ingångna handels— och samarbetsavtalen ersätts av associationsavtal (Europaavtal) som uttryckligen lägger grunden för ett framtida medlemskap i EU. Polen och Ungern har för övrigt redan inlämnat ansökan om medlemskap. Avtalen är s.k. blandade avtal, dvs. har ingåtts med såväl EG som dess medlemsstater som parter på den ena sidan. Avtalen med Polen och Ungern har ratificerats och har trätt i kraft medan de handelspolitiska delarna i de övriga avtalen har trätt i kraft interimistiskt. En liknande lösning förbereds för Sloveniens del och har ställts i utsikt för de tre baltiska staterna.
Europaavtalen, som i huvudtextema är mycket lika men som avviker från varandra vad det gäller bilagor och protokoll, spänner över ett brett område. De innehåller förutom avsnitt om varuhandel kapitel om politisk dialog, ekonomiskt samarbete på ett antal angivna områden, finansiellt samarbete och bistånd bl.a. via det s.k. Pham-programmet, handel med tjänster, kulturellt samarbete, arbetskraftens rörlighet och vidare flera avsnitt med anknytning till det ekonomiska samarbetet (etableringen av företag, betalningar, konkurrensregler, irnmaterialrätt och approximering av lagar). De har följaktligen artiklarna 238 och 235 i Romfördraget som rättslig grund. Avsnittet om varuhandel täcker såväl industri— som jordbruksvaror. Beträffande industrivaror stadgas att ett frihandelsområde skall upprättas enligt en tidtabell där västsidans avtrappning sker snabbare än östsidans (s.k. asymmetriska avtal). För närvarande gäller att EG:s avveckling av tullar och kvoter skall vara genomförd den 1 januari 1997 utom för Bulgarien och Rumänien där det är den 1 januari 1998 som gäller. Redan i dag är med ett par undantag (teko, stål) EG—marknaden öppen för industrivaror från dessa länder som själva skall avveckla sina tullar och kvoter över en tioårsperiod.
EG har beviljat dessa länder bilaterala förmåner för ett stort antal jordbruksprodukter antingen inom ramen för kvoter för ”känsliga” produkter eller i form av tullförmåner utan kvantitativa begränsningar för ”mindre känsliga” produkter. Tullförrnånema avser mestadels reducerade tullar, endast i enstaka fall har tullfrihet beviljats. Tullkvoter tillämpas
Prop. 1994/95: 19
348
för närvarande på stålområdet mot Tjeckien och Slovakien. Kvarvarande begränsningar av tekoimporten från Central— och Östeuropa kommer att avskaffas senast år 1998 (se även avsnittet Handelspolitiska skydds- åtgärder). För närvarande diskuteras inom EU ett arbetsprogram för Central— och Östeuropa vilket syftar till att ytterligare bygga ut sam- arbetet utöver vad som stadgas i Europaavtalen.
Sverige har tillsammans med övriga EFTA—länder ingått frihandelsavtal med samma länder i Central— och Östeuropa som EG, vilka till över- vägande delen följer frihandelsdelen i EG:s avtal men som i övrigt är betydligt mer begränsade.
Med de baltiska staterna slöt EG först enkla handels— och samarbets— avtal baserade på artiklama 113 och 235 i Romfördraget. Förhandlingar om frihandelsavtal för industrivaror inleddes hösten 1993, och resulterade i juli 1994 i undertecknandet av sådana avtal med Estland, Lettland och Litauen. Avtalen, som med undantag för det med Estland är asymmetriska, beräknas träda i kraft 1 januari 1995. EG beviljar för närvarande de baltiska staterna GSP—behandling. Man har särskilda teko—arrangemang med Lettland och Litauen men utan kvantitativa begränsningar. Kontakter om ingående av Europaavtal med de baltiska staterna väntas inledas under hösten.
Sverige ingick under år 1992 frihandelsavtal med var och en av de baltiska staterna. Samtidigt slöts bilaterala jordbruksavtal.
Flera remissinstanser, däribland Svenska kyrkans centralstyrelse och Eko—industrierna, faster mycket stor vikt vid ett bibehållande av frihandeln med de baltiska staterna
I relation till de övriga forna sovjetrepublikerna (OSS—12) utanför Baltikum har EG valt en annan modell.
I oktober 1992 godkände ministerrådet ett mandat att förhandla om s.k. Partnerskaps— och samarbetsavtal (PSA) med OSS 12 baserat på artiklarna 113 och 235 i Romfördraget. Samma grundstruktur skulle gälla för alla dessa stater. Avtalen avpassas efter respektive land. Avtalen är omfattande och behandlar både politiskt och ekonomiskt samarbete. Ätaganden görs om respekt för mänskliga rättigheter och demokrati. På det handelspolitiska området föreskrivs MGN—behandling (mest gynnad nation) och förbud mot specifika kvantitativa begränsningar. EG begränsar dock tills vidare importen av vissa stålvaror från dessa länder och har slutit begränsningsavtal på teko—ornrådet (se även avsnittet Handelspolitiska skyddsåtgärder). För närvarande ger EG OSS—länder GSP-behandling. Frihandel skall avtalas på sikt.
PSA—avtal med Ukraina och Ryssland undertecknades i juni 1994, avtal med Kazakstan och Kirgistan paraferades i slutet av maj och avtal med Moldova i slutet av juli samma år. Förhandlingar har förts med Vitryssland.
Sverige har slutit handelsavtal med Ryssland, Ukraina, Vitryssland och Kazachstan som ger dessa länder MGN—behandling (mest gynnad nation). De har dock med undantag för avtalet med Vitryssland ännu inte trätt i kraft. Sverige ger inte GSP—förmåner.
Med Albanien har EG ingått ett enkelt handels— och samarbetsavtal med artikel 113 i Romfördraget som grund. Avtalet omfattar
Prop. 1994/95: 19
349
MGN-behandling och förbud mot specifika kvantitativa restriktioner. EG Prop. 1994/95: 19 ger Albanien GSP—behandling. Man har ett handels— och samarbetsavtal med Slovenien med samma bas. EG beviljar samma handelsförmåner som fanns i det tidigare preferensavtalet med Jugoslavien och beviljar dessutom GSP inom jordbruks— och fiskeområdena. Mandat för förhandlingar om ett associationsavtal med Slovenien håller på att fastställas. Även gentemot Bosnien—Hercegovina, Makedonien och Kroatien tillämpas de gamla Jugoslavien—förmånema varjämte dessa länder ges samma GSP som Slovenien. EG tillämpar samtidigt vissa begränsningar på (eko—området gentemot länder i detta område. Handelsförbud råder i förhållande till Serbien och Montenegro i enlighet med sanktionsbeslut av FN:s säkerhetsråd.
Med Albanien har också Sverige ingått ett handels— och samarbetsavtal utan preferenser men landet beviljas GSP. Med Slovenien har Sverige ingått ett handelsavtal. Handelsförbud rådet i förhållande till Serbien och Montenegro. Sverige beviljar övriga länder i f.d. Jugoslavien GSP.
Associations— och frihandelsavtal med medelhavsländer
EG har med tre medelhavsländer — Turkiet, Malta och ijern — slutit associationsavtal baserade på artikel 238 i Romfördraget. EG beviljar i dag full tullfrihet för industrivaror och tullförmåner för vissa jordbruks- varor medan motsidan ännu inte genomfört liberaliseringar i motsvarande grad. Avtalen syftar till att upprätta en tullunion. För Turkiets del väntas detta kunna bli verklighet år 1996. Samarbete och bistånd är del av avtalen.
Alla tre länderna har ansökt om EU—medlemskap. För närvarande övervägs Maltas och Cyperns eventuella anslutning.
Sverige har tillsammans med övriga EFTA—länder ingått frihandelsavtal med Turkiet som utformats med frihandelsdelen i EG:s avtal som förebild. Avsikten med detta avtal var att ge EFTA-länder samma konkurrensmöjligheter som EU—länder på den turkiska marknaden och samtidigt ge ökade möjligheter till tullfrihet för turkiska produkter på EFTA—marknadema. Sverige ger Turkiet koncessioner inom ramen för ett bilateralt jordbruksavtal. Sverige har inte ingått avtal med Malta och Cypern.
Israel har sedan år 1975 ett frihandelsavtal med EG baserat på artikel 113 i Romfördraget. Frihandelsavtalet är föremål för omförhandling. En rad nya element planeras ingå såsom tjänstehandel, fria kapitalrörelser, etableringsrätt, irnmaterialrätt, energi och miljöfrågor. Avtalet innehåller en hel del tullförmåner på jordbruksområdet varav vissa inom kvoter.
EG har utfärdat särskilda förordningar rörande förmånsbehandling vid import av vissa palestinska produkter från Västbanken och Gaza.
Tekniskt och finansiellt samarbete inklusive bistånd är på olika sätt knutet till EG:s arrangemang med dessa områden.
EFTA—länderna har ingått frihandelsavtal med Israel. Frihandelsavtalet och Sveriges bilaterala jordbruksavtal innehåller koncessioner för jordbruksvaror. I en särskild regeringsförordm'ng har Sverige ensidigt
350
utsträckt förmånerna till att gälla även import från Västbanken och Gaza. De svenska importförmånema är lika omfattande som för Israel.
U—länder — allmän!
Kännetecknande för EG:s handels— och biståndspolitik mot u—länder är fortfarande en differentiering i behandlingen av olika lånderområden sammanhängande bl.a. med vissa EU—länders koloniala förfiutna och med önskemålet att ge vissa länder särskilda förmåner. Det var med forna kolonier som EG upprättade sina första avtal, som fick sin utformning under 1960— och 70-talen. Detta gäller fiertalet Medelhavs- länder samt de s.k. ACP-länderna, dvs. stater i Afrika söder om Sahara samt i Karibien och Stillahavsområdet. EG:s handels— och samarbetsavtal med länder i Asien och Latinamerika kan huvudsakligen hänföras-till 1980— och 90—talen.
ACP—länderna har inom ramen för successiva Lomékonventioner fått den mest gynnade preferensbehandlingen. U—länder i Asien och Latinamerika får enbart preferensbehandling enligt EG:s generella system för tullpreferenser för u—länder. Sedan Portugal och Spanien blev EU-medlemmar har EU fått en avsevärt högre profil gentemot Latin- amerika vilket bl.a. återspeglas i forrn av utvidgade GSP—förmåner för Centralamerika och fyra av de fattigaste staterna i Sydamerika.
Länder i Latinamerika och Asien har möjlighet att söka bistånd och förmånliga krediter på projektbasis medan olika former av riktade förmåner (landramar) är knutna till Lomékonventionema och Medelhavs- avtalen.
Krav på åtaganden om att respektera demokrati och mänskliga rättigheter har blivit ett allt viktigare element i EU:s handelsförbindelser med u—länderna under 90—talet.
Sverige tillämpar ett och samma system för u—landshandelspreferenser mot u—länder och har inte slutit några bilaterala handelspreferensavtal med denna länderkrets. Gentemot numera närmare 50—talet fattiga u—länder (s.k. MUL—länder, minst utvecklade länder, eller LDC, Least Developed Countries) gäller tullfrihet vid import till EG liksom till Sverige.
Biståndspolitiken behandlas utförligare i avsnitt 27.
ACP—länder
Lomékonventionen innebär dels tullfrihet på hela industrivaruområdet i EG dels bistånd inom bilaterala ländermmar, i kombination med speciella stödformer för jordbruksprodukter och gruvproduktion (STABEX respektive SYSMIN—programmen). Vidare innehåller konventionen tullförmåner från EG:s sida för ett betydande antal jordbruksprodukter, ibland tullfrihet. Gemensamma anslag för forskning och tekniskt samarbete ingår. I konventionen inkluderas en rad områden för samarbete och bistånd såsom fiske, energi, turism, kulturella och sociala frågor.
Prop. 1994/95 : 19
351
Sverige beviljar ACP—ländema GSP. Avtal med handelspreferenser saknas.
Övriga medelshavsländer
EG har i stort sett identiska handels— och samarbetsavtal med de tre Maghrebstaterna — Marocko, Algeriet och Tunisien - från år 1978 innehållande ensidiga handelspreferenser för såväl industri— som jordbruksvaror. Avtalen baseras på artiklarna 113 och 235 i Romfördraget. Med i första hand Marocko och Tunisien pågår för— handlingar om att ersätta sarnarbetsavtalen med frihandelsavtal. Eventuellt kommer härvid särskilda regler att gälla för teko och jordbruk.
EU har slutit avtal med Mashreqstaterna — Egypten, Libanon, Syrien och Jordanien — med i stort sett lika förmånliga EG—preferenser som i Maghrebavtalen.
Sverige beviljar dessa länder GSP. Avtal med handelspreferenser salmas.
GCC, Yemen
EG:s samarbetsavtal med Yemen och de sex arabiska Gulfstaternas samarbetsråd, Gulf Cooperation Council (GCC) från år 1985 respektive år 1989 är baserade på artiklama 113 och 235 i Romfördraget. De innehåller inga handelspreferenser utan har karaktären av övergripande samarbetsavtal. De första stegen i förhandlingar om frihandelsavtal med GCC togs för några år sedan. Efter ett längre uppehåll görs försök att återuppta förhandlingarna. EG beviljar dessa länder GSP—behandling. Sverige ger dessa länder GSP. Avtal med handelspreferenser saknas.
Länder i Asien och Latinamerika
EG har en rad samarbetsavtal med stater i Asien, i regel med artiklarna 113 och 235 i Romfördraget som grund. De äldsta avtalen gäller Bangladesh och Sri Lanka. Vidare har EG senare samarbetsavtal med Pakistan, Indien, Kina, Macao, Mongoliet och ASEAN—ländema. Avtalet med Sri Lanka ersattes med ett nytt år 1994. Avtalen innehåller inga preferenser men EG ger GSP—behandling. Inga finansiella protokoll är knutna till avtalen men kommissionen ger bistånd på projektbasis. EG har en rad bilaterala avtal med dessa länder om handel med jordbruksvaror.
EG har på samma sätt ingått avtal med ett stort antal länder i Latin- amerika, i regel med artildama 113 och 235 i Romfördraget som grund. I denna kategori ingår: Andinska pakten, Argentina, Brasilien, Chile, länderna i Centralamerika, Mexico, Paraguay samt Uruguay. Alla dessa avtal har karaktären av övergripande samarbetsavtal utan handels- preferenser. EG ger dock GSP—behandling till de fattiga länderna på särskilt förmånliga villkor. Vidare kan dessa stater söka bistånd för tekniska utvecklingsprojekt och joint ventures.
Prop. 1994/95: 19
352
EG:s tekobegränsningar gäller framför allt länder i denna grupp. Prop. 1994/95:19 Restriktionerna avvecklas successivt fram till år 2005. Gentemot Kina tillämpar EG tills vidare autonoma importkvoter även för vissa skor, handskar, leksaker, glas— och porslinsvaror och radiomottagare. Dessutom följs irnportutvecklingen av vissa kemiska produkter, vissa livsmedelsindustrivaror, cyklar, spelkort, borstar m.m. genom import- licenser som dock beviljas automatiskt. Om Kina ansluts till GATT/WTO kommer detta att påverka den fortsatta tillämpningen (se vidare under Handelspolitiska skyddsåtgärder).
Det är länder i Latinamerika och Asien som är särskilt utsatta för antidumpningstullar i EG (se härom nedan i avsnitt 23.3.2 om handelspolitiska skyddsåtgärder).
Sverige beviljar dessa länder GSP. Avtal med handelspreferenser salmas. Sverige tillämpar inga begränsningar eller antidumpningsåtgärder. Varor från länder i dessa områden kan därför i vissa fall komma att möta ' sämre villkor för sitt tillträde till svenska marknaden efter ett svenskt EU—medlemskap. EG:s planerade revision av sitt GSP—system kan möjligen komma att innebära vissa uppmjukningar.
sydafrika
Både EG och Sverige har avvecklat hittillsvarande restriktioner för handel och investeringar. Principbeslut har fattats i EG om att tillämpa GSP—tullfrihet fr.o.m. 1 januari 1995.
USA, Canada, Australien, Nya Zeeland, Japan
Endast GATT—reglema styr EG:s handelspolitiska relationer med dessa länder. EU har emellertid gjort vissa s.k. ”Gemensamma deklarationer” tillsammans med USA, Canada och Japan där man anger vissa mål— sättningar och ger en formell ram för handelspolitiska kontakter på olika nivåer. EG har dessutom infört vissa specialarrangemang på jordbruks- området.
I samband med undertecknandet av resultaten från Uruguayrundan och beslutet att bilda den nya världshandelsorganisationen, World Trade Organization, WTO, träffade USA och EG den 13 april 1994 ett avtal som utvidgar tidigare bilaterala överenskommelser på upphandlings- området. Det irmebär i korthet en balansering av de båda ländernas marknadstillträde. USA ökar omfattningen av upphandlande enheter på det regionala området och inkluderar upphandling av vissa hamnar och flygplatser samt upphandling inom elsektom för varor, tjänster och byggentreprenader. EG öppnar i sin tur upphandling på det regionala och lokala planet gentemot USA (dock endast för varor) samt för hamnar. De amerikanska åtagandena binds delvis i WTO—avtalet" om offentlig upphandling och kommer de andra avtalsparterna till del om "dessa gör motsvarande åtaganden. Andra delar gäller endast i förhållande till EU—länder. Förhandlingar fortsätter bilateralt. Bristen på samförstånd 353 bl.a. om telekommunikationssektom har tidigare lett till beslut om
23 Riksdagen 1994/95. ! saml. Nr 19. Del I .
begränsade handelspolitiska stridsåtgärder mellan USA och EG.
Som avtalspart till avtalet om offentlig upphandling i WTO får Sverige tillgång till de av USA multilateraliserade åtagandena. Sverige får däremot inte automatiskt tillgång till övriga delar av USA:s åtaganden. USA har dock indikerat att de länder som gör motsvarande åtaganden som EG i förhållande till USA får tillgång till samtliga delar av avtalet. En EU—anslutning skulle däremot automatiskt ge Sverige tillgång till samtliga delar av åtagandena fr.o.m. är 1996.
EG och USA slöt våren 1992 ett avtal som begränsar europeiskt stöd till det europeiska flygkonsortiet Airbus och reglerar det amerikanska indirekta stödet till USA:s flygindustri. Avtalet omfattar endast stora flygplan (mer än 100 passagerare). Den svenska produktionen på fiygindustriområdet omfattar små och medelstora flygplan samt delar till motorer varför det bilaterala avtalet mellan EG och USA inte får direkta konsekvenser för Sverige vid ett EU—medlemskap.
USA och EG tvistar sedan fiera år tillbaka om den europeiska audiovisuella sektorn. Det stora problemet ligger i att EG begränsar amerikanskt tillträde till den europeiska marknaden främst genom det s.k. Broadcastingdirektivet (89/552/EEG), som reserverar en viss procentsats av medlemsländernas sändningstid för EG—producerade program. EU står på USA:s ”priority watch list” för sanktioner enligt den s.k. section 301 i den amerikanska handelslagen med anledning av detta direktiv. Hot om åtgärder kan aktualiseras genom att ingen uppgörelse nåddes i Uruguayrundan för den audiovisuella sektorn. Tvisten har dock också rört EG:s subventioner till sin audiovisuella sektor, som USA anser är handelsstörande. Sverige kommer som EU—medlem att omfattas av eventuella amerikanska sanktioner mot EU på detta område.
EG har ett stort antal antidumpningsåtgärder i kraft, framför allt mot Japan. 70 % av varuvärdet av handel som berörs av EG:s anti- dumpningsåtgärder är produkter med ursprung i Japan, främst hög- teknologi. Sverige kommer att omfattas av dessa.
EG har för närvarande ett exportbegränsningsarrangemang (lbluntary Export Restraint, VER) i kraft mot Japan, nämligen beträffande gaffel- truckar. Uruguayrundans resultat innebär förbud mot att införa nya sådana s.k. gråzonsåtgärder och avveckling inom fyra år av åtgärder i kraft. EG får dock bibehålla sitt särskilda arrangemang på bilområdet. Detta innebär att Japan åtagit sig att övervaka exporten av personbilar till nivåer baserade på prognoser för marknadsutvecklingen. Konsultationer under året gör det möjligt att göra justeringar för att ta hänsyn till förändringar i den faktiska marknadsutvecklingen. Arrangemanget, som löper ut är 1999, skall inte förlängas. Sverige kommer som EU—medlem att omfattas av arrangemanget för japanska bilar men, i likhet med Danmark och Tyskland, att förbli en öppen marknad. En protokolls- anteckning härom har gjorts i förhandlingskonferensens protokoll.
EG har ambitiösa program för exportfrärnjande och industriellt samarbete med Japan, som ingår som en del i gemenskapens handels- politik gentemot Japan.
Prop. 1994/95:19
354
23.3.2 Handelspolitiska skyddsåtgärder Kvantitativa begränsningar av import och export; licensövervakning
I och med att den inre marknaden genomförts och som en konsekvens av Uruguayrundan antog EG år 1994 en ny gemensam importregim mot tredje land som innebär en betydande förenkling och liberalisering (förordningar (EG) nr 517, 518, 519/94). Alla kvarvarande nationella kvoter (över 4 000) har i och med detta avskaffats (vissa temporära undantag görs för Spanien och Portugal). Huvudregeln är att all import är fri från kvantitativa begränsningar. Från huvudregeln finns vissa undantag. Dessa gäller teko—produkter från en rad u—länder och östländer, vissa stålvaror från östländer samt skor, handskar, glas— och porslinsvaror, radiomottagare och leksaker från Kina. De sistnämnda är autonoma irnportbegränsningar. På exportsidan gäller fortfarande en äldre förordning (EEG) nr 2603/69 som innebär att några gemenskapskvoter inte förekommer. Medlemsländema har viss frihet att upprätthålla nationella exportrestriktioner gentemot tredje land för oljeprodukter och järnskrot.
I anslutning till arbetet med den nya irnportregirnen ville vissa medlemsländer förstärka möjligheterna att vidta nya skyddsåtgärder av olika slag. Dessa länder hade viss framgång i fråga om reglerna för antidumpningsåtgärder men inte beträffande kvantitativa begränsningar. I skyddsklausulema i förordningarna ovan gäller att kommissionen, på initiativ av ett medlemsland eller på eget initiativ, kan undersöka utvecklingen av viss import/export och besluta om eventuella gemenskapsåtgärder — i undantagsfall temporära nationella åtgärder. En medlemsstat kan begära att rådet prövar ett kommissionsbeslut. Rådet beslutar med kvalificerad majoritet. Finns inte något rådsbeslut efter tre månader upphävs kommissionens beslut. Samma förordningar ger också rätt till åtgärder till skydd för hälsa, liv, säkerhet etc. (ordre public). Reglerna kommer att ses över som en följd av Uruguayrundan. Det handlar då bl.a. om giltighetstider och åtgärder i brådskande fall.
De preferensavtal EG ingått innehåller föreskrifter som gör det möjligt för EG att vidta begränsningsåtgärder enligt särskilda procedurer.
Omkring 60% av EU:s totala import av textilier och ca 40% av importen av kläder konuner från andra medlemsländer. Ca 50% av tekoimporten från tredje land beräknas vara under någon form av begränsning.
EG begränsar importen av textil— och konfektionsvaror från ett 30—tal länder, främst u—länder, Kina och länder i Central— och Östeuropa och övervakar den från ytterligare ett 20—tal länder. Begränsning och övervakning sker i huvudsak enligt bilaterala överenskommelser baserade på GATT:s multifiberavtal (rådsbeslut nr 94/216/EG). Ensidiga arrangemang finns mot Kina, Bosnien—Hercegovina, Kroatien, Makedonien och Nordkorea (EG) nr 517/94. Det ensidiga arrangemanget mot Kina existerar jämsides med ett bilateralt arrangemang. För— verkligandet av EG:s inre marknad innebär vidare att alla kvoter är gemensamma för hela EG. I de bilaterala arrangemangen skiljer sig antalet begränsade varukategorier från land till land. Mot viktigare länder
Prop. 1994/95: 19
355
kan upp till ett 40—tal kategorier vara begränsade medan det mot andra länder kan röra sig om 2—3 kategorier. Exportländerna bär ansvaret för fördelningen av tillgängligt kvotutrymme. I de bilaterala arrangemangen tillämpas för kvoterade varor s.k. double checking vilket innebär att det krävs både export— och irnportlicens för att ta in varor till EU. För övervakningsvaror förekommer såväl double checking som single checking, dvs. enbart krav på irnportlicens, samt statistisk övervakning.
EG:s kvotutnyttjande varierar. Vissa varor från vissa länder är föremål för stark efterfrågan medan utnyttjandet framför allt när det gäller länder i Central— och Östeuropa genomgående är lågt. EG har även kvoter för tekovaror som lönbearbetas utanför gemenskapen.
I och med den tekoöverenskommelse som blev resultatet av Uruguayrundan kommer alla EG:s kvoter att successivt höjas och gradvis avvecklas över en tioårsperiod. EG:s kvoter mot Central— och Östeuropa avvecklas senast 1 januari 1998.
I en särskild överenskommelse med Japan har detta land åtagit sig att iakttaga vissa begränsningar ibilexporten till EG.
EG följer vidare importutvecklingen för vissa produkter från Kina (vissa kemiska- och livsmedelindustrivaror, cyklar, spelkort och borstar samt viss olegerad zink) genom krav på irnportlicenser. Licenser beviljas automatiskt.
EG har ett mångfasetterat gränsskydd för jordbruks— och trädgårds— produkter där tullar, rörliga avgifter, importrninimipriser och licenser är vanligt förekommande. EG:s gränsskydd medför för vissa jordbruksvaror effekter som kan jämställas med kvantitativa restriktioner. EG kommer att som ett resultat av Uruguayrundan avskaffa alla kvantitativa import- begränsningar och importrninimipriser och enbart ha gränsskydd i form av tullar eller jordbruksavgifter.
Regeringen får, enligt lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela föreskrifter om in— eller utförsel av varor, införa begränsningar om det är påkallat av hänsyn till risk för störning inom samhällsekonomin eller folkförsörjningen, av särskilda handelspolitiska skäl eller för att trygga kvaliteten hos produkter av visst slag, av hänsyn till hälsovården, miljövården, växtskyddet, skyddet mot djursjukdomar eller för ut— rotningshotade eller sällsynta arter av djur eller växter samt kontrollen av materiel som kan få militär användning. Med stöd av denna lag har regeringen utfärdat förordningen (1984:53) om import— och export- reglering samt förordningen (KFS 1987:9) om import— och exportlicenser inom kommerskollegiets licensomräde och förordningen (JNFS 1987:2) om import— och exportlicenser inom jordbruksverkets licensområde.
Sverige tillämpar i dag inte några kvantitativa importbegränsningar på industrivaruområdet men har licensövervakning av stålimporten från alla länder utanför EES—området samt av importen av ferrolegeringar och träfiberskivor från vissa länder i f.d. Sovjetunionen samt Kina och Nordkorea.
Prop. 1994/95: 19
356
Förhandlingsresultatet
Sverige avskaffade år 1991 alla begränsningar på teko—området och sökte därför i medlemskapsförhandlingarna få gehör för ett övergångs- arrangemang som skulle göra det möjligt för Sverige att bibehålla frihandel till dess EG avvecklat sina begränsningar som följd av överenskommelsen i Uruguayrundan. Detta avvisades dock av EU—sidan med hänvisning till att det skulle innebära ett alltför stort ingrepp i såväl den yttre handelspolitiken som den inre marknaden under en alltför lång tidsperiod. I stället överenskoms i förhandlingen att gemenskapen enligt artikel 127 i anslumingsfördraget skall inleda förhandlingar med tredje land med sikte på att göra sådana anpassningar av de kvantitativa restriktionerna för import av textil— och klädesvaror till gemenskapen som tar hänsyn till existerande handelsmönster mellan Sverige och våra leverantörer. Härigenom kommer, i enlighet med förhandlingsprotokollet, den svenska industrins, den svenska konsumentens och Sveriges leverantörländers intressen att beaktas.
I anslutningsakten anges vidare att om dessa protokoll inte är i kraft den 1 januari 1995, skall gemenskapen vidta nödvändiga övergångs- ordningar.
Till artikel 127 är fogad en gemensam deklaration med innebörd att EG—kommissionens förhandlingsdirektiv inför de bilaterala förhandlingarna med exportörländema skall överensstämma med slutsatserna i förhandlingsprotokollet.
EG:s kvoter höjs enligt MFA—avtalen årligen med 2—6 %. Under hösten konuner EG:s samtliga tekoavtal att omförhandlas som följd av Uruguayrundan. Vid fastställandet av höjningarna av EG—kvoterna kommer även att ingå uppräkning med kandidatländemas traditionella import baserat på den faktiska importutvecklingen under de senaste åren.
De negativa effekterna av att Sverige inordnas i EG:s irnportregim blir begränsade av följande skäl. Huvuddelen av vår tekoimport kommer från EU och från EFTA—länderna och är därför helt fri vid ett medlemskap. Av importen av kläder kom år 1993 ca 49% från EU/EFTA—ländema, 23% från u—länderna och 28% från övriga länder. För importen av grundtextil var andelen för EU/EFTA—ländema 78%, u—länderna 13% och övriga länder 9%. Av Sveriges import av kläder på ca 14 miljarder kr beräknas ungefär 4—5 miljarder kr komma från länder mot vilka EU har begränsningar som innebär kvotering och licensiering. För flertalet varugrupper är EG:s kvotutnyttjande i dag lågt.
Gentemot Central— och Östeuropa kommer begränsningarna inom kort att förlora i betydelse. I förhållande till Visegradländema (Polen, Tjeckien, Slovakien, Ungern) avvecklas kvoterna år 1997 och gentemot Bulgarien och Rumänien år 1998. I förhållande till de baltiska länderna förutsätts inga kvantitativa begränsningar. Vidare innebär uppgörelsen på tekoornrådet i Uruguayrundan i GATT att alla tekorestriktioner skall vara avvecklade år 2005.
EG har lägre genomsnittlig tullnivå för tekovaror än Sverige vilket innebär att flertalet svenska tekotullar kommer att sänkas vid inträdet. Som resultat av Uruguayrundan kommer dessa tullar att ytterligare
Prop. 1994/95 : 19
357
sänkas. För svensk tekoindustri innebär ett fritt tillträde till EU—marknaden utan begränsande ursprungsregler en stor fördel. Detsamma gäller möjligheten att fr.o.m. tillträdet konkurrera på lika villkor vid lönsömnad i tredje land.
Inför Sveriges inordnande i EG:s kvotsystem krävs att samtliga parter är väl insatta i hur ett sådant system kommer att fungera för svensk del. Regeringen kommer att se till att den svenska licenshanteringen blir så effektiv som möjligt och att de svenska importörerna i god tid erhåller behövlig information och praktiskt bistånd. Särskilda kontakter med myndigheter i de textilexporterande länderna kommer att genomföras.
Kommerskollegium kommer av regeringen att få uppdraget att administrera ett svenskt deltagande i EG:s licenssystem.
Sverige fick under förhandlingen preliminär information om de autonoma importbegränsningar som nämnts ovan. Även här skall ske en uppräkning av nuvarande EG—kvoter med hänsyn till Sveriges handels- mönster enligt artikel 30 i anslutningfördraget, bilaga II. Vid licens— tilldelningen kommer de svenska importörerna att behandlas på samma sätt som importörerna i EU-länderna.
Bland remissinstanserna finner Köpmannaförbundet det olyckligt att Sverige vid EU—medlemskapet tvingas återinföra kvoter på textilvaror. Överenskommelsen i GATT:s Uruguayrunda innebär dock att de negativa effekterna på sikt minskar. Textilinrvortörema menar att förhandlings- resultatet är otillfredställande med hänvisning till att licenstilldelningen inte blir tillräckligt stor för svenska importörer medan Eko—industrierna välkomnar resultatet och anser att det leder till att svensk teko—industri får konkurrera med EU:s tekoindustri på EU—marknaden efter samma regler och lika villkor. I EU kan svensk tekoindustri därmed åter bli en tillväxtbransch. Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor anser att avtalet leder till att importen för vissa livsmedel från tredje länder avsevärt försvåras då de svenska importörerna får konkurrera om kvoter med redan etablerade importörer inom EU. Grossistförbundet Svensk Handel uttrycker oro för att EG:s kvotsystem kan komma att verka negativt för vissa svenska importörer, om nämligen dessa betraktas som nykomlingar vid den praktiska tillämpningen av systemet.
Åtgärder mot dumpning och subventioner
EG och Sverige agerar på detta område inom ramen för GATT:s särskilda regler och har lagstiftning baserad på dessa.
EG:s grundbestämmelser utgörs av rådets förordning (EEG) nr 2423 /88 och kommissionens beslut (EEG) nr 2424/88, det senare avseende kol— och stålprodukter, det förra varuområdet i övrigt. Bestämmelserna innehåller såväl materiella regler som procedurregler. Åtgärder kan vidtas i form av antidumpningstullar (vid dumpad import) resp. utjämningstullar (vid subventionerad import). Alternativt kan s.k. prisåtaganden tillämpas (minirnipriser).
Efter att ha konsulterat medlemsländerna i en rådgivande kommitté (antidumpningskommittén) fattar kommissionen beslut om att inleda
Prop. 1994/95: 19
358
undersökningar, att införa provisoriska antidumpnings— eller utjämnings- tullar eller om s.k. prisåtaganden. Beslut om definitiva-åtgärder fattas av kommissionen vad gäller kol— och stålområdet, i annat fall av rådet. Sedan våren 1994 fattas rådets beslut med enkel majoritet.
EG har ingripit mot dumpad import från andra länder tämligen ofta och har för närvarande åtgärder i kraft mot import av ett 70—tal produkter. De berör främst varor inom det kemiska området, stålområdet samt elektronik— och verkstadsindustriområdena. Ätgärdema riktar sig i första hand mot Japan, Kina och f.d. statshandelsländer i Central— och Östeuropa samt mot länder i Sydostasien. Ätgärdema kan beräknas beröra något mindre än en procent av EU:s totala import från icke—EU—länder. '
Den svenska förordningen (1985:738) om dumpning— och subventions— undersökningar är betydligt mindre detaljerad än EG:s. 1 förordningen hänvisas till GATT—reglema och en procedur fastställs för dumpning- undersökningar och beslut i antidumpningsärenden. Kommerskollegium har ansvaret för utredningar på dessa områden och beslut om åtgärder fattas av regeringen.
Tillämpningen i Sverige vad gäller de materiella reglerna är i allt väsentligt densamma i Sverige som i EG. I Sverige har åtgärder av detta slag vidtagits i endast ett mycket litet antal fall. För närvarande finns ingen åtgärd i kraft.
Det nya handelspolitiska instrumentet (New Commercial Policy Instrument/NC!) — skyddsåtgärder mot otillåtna handestruk (illicit commercial practices)
För att komplettera sina handelspolitiska skyddsinstrument antog EG år 1984 en förordning (EEG) nr 2641/84 som ger möjlighet till åtgärder av olika slag mot otillåma handelsbmk som inte täcks av andra EU—förordningar. Målsättningen var att få samma heltäckande möjligheter till skyddsåtgärder som USA har genom sin handelslag (section 301). Förordningen har två syften, dels har det gällt att skapa en procedur för att kunna eliminera allvarliga skador på EU—industn'er vid oegentliga förfaranden från tredje länders sida, dels har det gällt att se till att vid sådana förfaranden stärka gemenskapens möjligheter att hävda sina rättigheter enligt internationell rätt eller allmänt godtagna regler. Förordningen har främst använts för att få en motpart att upphöra med någon diskriminerande åtgärd på sin marknad. EG—sidan får vidta en åtgärd enligt förordningen först efter GATT/WTO—konsultation eller tvistlösning — när detta finns att tillgå. Instrumentet har hittills i princip enbart använts för områden som tidigare inte fallit under GATT (t.ex. patenträttsfrågor). Sverige har inte någon direkt motsvarighet till denna förordning.
23.3.3 Handelssanktioner EU:s medlemsländer kan tillgripa kollektiva sanktioner som ett politiskt
Prop. 1994/95:19
359
medel i utrikespolitiskt syfte. I enstaka fall har begränsningsåtgärder också vidtagits i samband med handelspolitiska motsättningar. Det kan röra sig om t.ex. begränsningar eller avbrytande av handelsförbindelser och bistånd, inskränkningar i besöksutbyte, hemkallande av diplomatisk personal.
Vid en rad tillfällen har gemenskapen fattat beslut om åtgärder riktade mot vissa stater. Ätgärdema har varit en politisk motiverad reaktion på vissa sidor av dessa staters politik och har varit avsedda att framtvinga en ändring av denna politik.
Under EG—statemas politiska samarbete, EPS, skedde samråd tills dess man nått enhällighet. De åtgärder man enats om fick därefter beslutas l formell ordning inom EG eller i de enskilda medlemsländerna, alltefter kompetens. Införandet av handelssanktioner betraktades som ett utrikespolitiskt beslut, varför enhälligt beslut krävdes, trots att handels- politiska åtgärder kan beslutas med kvalificerad majoritet.
Vid förhandlingarna om Maastrichtfördraget korn medlemsländema överens om att skapa och genomföra en gemensam utrikes— och säkerhetspolitik, EU—samarbetets andra pelare (GUSP). (Se härom vidare avsnitt 26.)
Avdelning V i Maastrichtfördraget behandlar samarbetets syfte, omfattning och beslutsformer. Till skillnad från det politiska samarbetet i dess tidigare form — EPS — vars resultat endast var vägledande är GUSP mera bindande för medlemsländerna. Gemensamma aktioner (artikel J. 13) är, när de väl har beslutats, förpliktande och gemensamma ställningstaganden (artikel I. 2) lägger fast ramarna för medlemsstatemas agerande på berört område.
I Romfördragets artikel 228a regleras hur ett beslut om sanktioner inom GUSP skall omvandlas till åtgärder under EU:s första pelare. Artikehr utgör en kodifiering av gällande praxis. Artikel 228a förutsätter således att en gemensam position eller aktion om sanktioner enligt kapitel V — artikel 1.2 eller 1.3 — först antagits, dvs. ett beslut som kräver enhällighet i enlighet med artikel J.S. När det gäller de konkreta åtgärderna kan rådet besluta med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen.
Beslut om sanktioner kan även grundas på andra bestämmelser, t.ex. inom transportkapitlet, på det finansiella området när det gäller det bistånd som är gemensamt och som kanaliseras genom EU:s institutioner (dvs. ej nationellt bistånd).
För finansiella åtgärder har artikel 73g samma roll som artikel 228a och tillför rådet möjligheten att besluta om finansiella sanktioner. Hänvisningen i artikel 73g till artikel 228a är av procedurmässig art, dvs. användningen av artikel 73g förutsätter att en gemensam position eller aktion om sanktioner först antagits med enhälligt beslut enligt bestämmelserna i Maastrichtfördraget angående en gemensam utrikes— ' och säkerhetspolitik. I praktiken torde beslutshänvisning till båda dessa artiklar ske när finansiella sanktioner är aktuella i de delar som utgör EU—kompetens.
För svensk del har lagen (1971 : 176) om vissa internationella sanktioner ändrats år 1992 på så sätt att regeringen — utöver vid beslut eller '
rekommendationer som antagits av FN:s säkerhetsråd — också får
Prop. 1994/95:19
360
förordna om sanktioner om samarbetet med ESK eller Europeiska Prop. 1994/95:19 gemenskaperna påkallar det och om det är ett svenskt intresse att sanktioner införs utan dröjsmål. Regeringen har i december 1993 tillkallat en särskild utredare med uppgift att se över sanktionslagen med syfte bl.a. att modernisera och tekniskt anpassa det svenska regelsystemet till de krav som omvärlden ställer (dir. 199320). I direktiven har bl.a. framhållits att ett svenskt medlemskap i EU också kan medföra konsekvenser för den tekniska utfommingen av det svenska regelverket samt att detta bör beaktas i översynen.
23.3.4 Exportstöd
Samtliga EU-länder lämnar offentligt stöd till export. De stödformer som förekommer är främst statsstödda exportkrediter och exportkredit- garantier, bundna u—landskrediter samt allmänt exportfrämjande.
Formellt faller exportstöd under Romfördragets statsstödsbestärrunelser och under föreslo'ifterna om den gemensamma handelspolitiken. I praktiken har EG endast i mycket begränsad utsträckning åstadkommit en gemensam politik på detta område.
I stället är det GATT:s subventionskod - och ' den sk. konsensus—överenskommelsen inom OECD som reglerar _EU—ländernas politik vad gäller exportkrediter, exportkreditgarantier och bundna u—landskrediter. Samma regler gäller för Sverige. Skillnaden vid medlemskap blir att Sverige inte längre kommer att vara part till konsensus—överenskommelsen" utan representeras av kommissionen.
Sedan år 1989 har frågan om gemensam politik vad gäller statsstödd exportfinansiering varit föremål för intensifierade diskussioner inom EU. Kommissionen väntas som ett resultat härav lägga fram ett meddelande om särskilda regler för den kortfristiga konkurrensutsatta exportkredit— garantigivningen i syfte att undvika konkurrenssnedvridning till nackdel för privata aktörer. Sverige har inom EES framfört vissa synpunkter på utformningen av meddelandet i syfte att tillvarata de små och medelstora företagens intressen. Vidare diskuteras i arbetsgruppen en harmonisering av vissa garantivillkor, premiesystem och bedömning av politiska risker för den medellånga och långa icke konkurrensutsatta verksamheten.
Huvudregeln i Romfördraget är ett allmänt förbud mot statliga stödåtgärder som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion i den utsträckning de påverkar handeln mellan medlemsstaterna. Generellt verkande stödformer omfattas därmed inte av förbudet. Detta gäller alltså inte det allmänna stöd till exportfrämjande som i flertalet medlemsländer utgår till exportråd eller motsvarande organ. Stödet till Sveriges exportråd torde därför vara förenligt med de åtaganden Sverige gör som medlem i EU.
Exportstöd för jordbruksvaror är en mycket viktig del av EG:s handelsregim för jordbruksvaror. Se härom vidare avsnittet om Jordbruk och fiske (22)- 361
23.3.5 Uppträdande i internationella organisationer
Fördragsreglema förutser i princip gemensamt uppträdande, dvs. att gemenskapen talar med en röst, i internationella organ där handels— politiska frågor behandlas. Samordningen är dock i praktiken inte genomförd i alla organ bl.a. därför att endast vissa delar av organisationers verksamhet ligger inom den gemensamma handels- politiken.
EG har aktivt deltagit i de förhandlingar om liberalisering av världs- handeln som under de senaste decenniema ägt rum inom GATT. EG har på många områden varit pådrivande i detta liberaliseringsarbete och man har gentemot u—länder traditionellt i viktiga avseenden fört en öppen handelspolitik. Både EU och EU:s medlemsländer kommer att bli medlemmar i den nya världshandelsorganisationen (WTO) som avses etableras år 1995 som resultat av GATT:s Uruguayrunda.
Sverige har varit aktivt vid avslutandet av Uruguayrundan för att frågan om handel och miljö skall föras på W'PO:S agenda. Syftet skall vara att ge miljöfrågorna större tyngd och skapa ökad förståelse för de internationella miljöavtalen och för icke-diskriminatoriska miljöregler. Sverige får som medlem möjlighet att verka pådrivande i dessa frågor.
Ett litet land som Sverige kan genom EU—medlemskap få ökad genomslagskraft för sitta intressen på handelsområdet. Som medlem i en organisation med stor förhandlingsstyrka bör vi också kunna få stöd i handelspolitiska tvister med icke—EU-länder.
Jernkontoret påpekar att. Sverige vid bilaterala handelskonfliker, exempelvis vid amerikanska protektionistiska åtgärder mot stålexporten, kommer att vid ett EU—medlemskap kunna räkna med hela EU:s stora handelspolitiska tyngd.
Prop. 1994/95:19
362
24 Regionalpolitiska frågor Prop. 1994/95:19
Regeringens bedömning: I Sverige har vi långtgående ambitioner att bedriva en aktiv regionalpolitik som förbätuar utvecklings- möjlighetema i hela landet. Även inom EU bedrivs en omfattande strukturpolitik för att utveckla mindre gynnade regioner.
l medlemskapsförhandlingarna har vi fått förståelse för att de regionala problemen i Sverige avviker från de som finns inom dagens EU. Detta framgår bl.a. av att EU inom sin gemensamma strukturpolitik har beslutat inrätta ett nytt målområde där syftet är att kompensera för de nackdelar som följer av låg befolkningstäthet och långa avstånd.
Ett medlemskap i EU innebär att Sverige kommer att få del av gemenskapens strukturfonder. Det innebär att betydande resurser kommer att tillföras svensk regionalpolitik. Under perioden 1995—1999 konuner dessa att totalt uppgå till ca 12,8 miljarder kronor. En utgångspunkt för fördelningen av dessa insatser kommer att vara de nationella prioriteringar som görs idag, såväl när det gäller insatsemas inriktning som deras geografiska omfattning.
Överläggningama med kommissionen om de nationella regional- politiska företagsstöden har hittills bl.a. resulterat i att kommissionen med hänvisning till de nordiska särdragen och den gemensamma deklarationen i EES-avtalet infört ett nytt gleshetskriterium för att utse stödområden. Det innebär att den svenska regionalpolitiken kan bedrivas med i princip nuvarande geografiska omfattning.
Under vissa förutsättningar, bl.a. en mindre minskning av transportstödsområdet, godkänner kommissionen också driftstöd i form av nansportstöd för att utjämna kostnadsnackdelar hänförbara till långa avstånd och gles befolkning. Härvid kan enligt uppgift från kommissionen också indirekt transportstöd i form av nedsatta sociala avgifter förekomma. I övrigt har kommissionen inte bedömt de svenska stödens förenlighet med EG:s regler.
Inom ramen för Sveriges EES-åtaganden prövar för närvarande EFTA:s övervakningsmyndighet ESA de svenska regionalpolitiska stöden. Det kan därför inte uteslutas att det kan bli nödvändigt med vissa ytterligare modifieringar av företagsstöden. Samtidigt är det fördelaktigt för en internationaliserad ekonomi som den svenska att EU har lagt fast gemensamma statsstödsregler, som gör att svenska företag kan konkurrera på lika villkor på EG-marknaden.
363
Sammantaget bedömer regeringen att Sverige som EU-medlem bör kunna bedriva en regionalpolitik med i stort sett samma inriktning som i dag och med stöd av EU:s strukturfonder av större omfattning än enligt EES-avtalet.
24.1 Inledning
EU består av länder och regioner som befinner sig på olika ekonomiska nivåer och som därmed har skilda förutsättningar att ta del av de positiva effekter som den inre marknaden förväntas föra med sig. I vissa fall kan genomförandet av den inre marknaden innebära svåra påfrestningar för de svagaste regionerna. För att stärka gemenskapen och minska klyftorna mellan olika delar av unionen är därför regionalpolitiska insatser prioriterade i EU:s verksamhet.
Regional utjämning åstadkoms dels genom de åtgärder som medlems- länderna själva vidtar, dels genom de insatser som görs via EU:s gemensamma budget med de s.k. strukturfondema.
Vid ett svenskt medlemskap i EU förstärks övriga Europa med ett område som har stora resurser. Inte minst norra Sverige har unika tillgångar både vad gäller naturresurser och områden för turism och rekreation. Den nationella regionalpolitiken för tillväxt och utveckling i hela landet kommer vid ett svenskt medlemskap att förstärkas med åtgärder som finansieras via EU:s strukturfonder. Sverige får också möjlighet att påverka inriktningen av den framtida europeiska regional- politiken samt att delta i regionalt utvecklingsarbete över nations- gränserna.
Sverige har långtgående ambitioner när det gäller att utveckla landets olika delar. Det överordnade målet för den svenSka regionalpolitiken är att öka den enskildes möjligheter att fritt kunna välja arbete och bostadsort. Regionalpolitiken skall bidra till att utveckla livskraftiga regioner och bygder i alla delar av landet. Den skall också medverka till en mer likvärdig ekonomisk, social och kulturell standard i landets olika delar. En aktiv regionalpolitik bidrar till ökad tillväxt i regionerna och därmed ökad tillväxt i landet som helhet.
Den senaste regionalpolitiska propositionen våren 1994, ”Bygder och regioner i utveckling”, (prop. 1993/94:140, bet. 1993/94: AU 13, rskr. 1993/94: 366) betonade vikten av att den regionala dimensionen beaktas i utformningen av politiken inom de flesta politikområden, den ”stora” regionalpolitiken, samtidigt som kraftfulla insatser görs inom den traditionella, ”lilla”, regionalpolitiken.
Inom dagens EU karaktäriseras de regionalpolitiskt prioriterade regionerna framför allt av att de har en låg BNP/capita men ofta höga befolkningstäthet. Ett svenskt medlemskap innebär att regioner med andra särdrag tillförs unionen. I Sverige kännetecknas de regionalpolitiskt högst prioriterade regionerna bl.a. av gles befolkning, ensidigt näringsliv, långa avstånd och ett kallt klimat. Dessa särdrag, som delvis är gemensamma för de nordiska länderna, leder till permanenta merkostnader för näringslivet. Dessa regioner har tillfört och tillför dock folkhushållet
Prop. 1994/95: 19
364
mycket stora resurser. Av många skäl — bl.a. jämlikhet, valfrihet, livskvalitet, samhällsekonomi och säkerhet — är det mycket viktigt att upprätthålla denna bosättningsstruktur och utveckla regionernas närings- liv. För Sverige är det viktigt att dessa särdrag beaktas inom ramarna för såväl EG:s strukturpolitik som Sveriges egen regionalpolitik.
24.2 EG:s strukturpolitik
Den svenska regionalpolitikens inriktning överensstämmer väl med EU:s på många områden, t.ex. genom att särskilda insatser görs för landsbygdsutveckling och för orter med snukturomvandlingsproblem. I Romfördraget, avdelning XIV, Ekonomisk och social sammanhållning, sägs att gemenskapen skall sträva efter att minska klyftorna mellan de olika regionerna och att utveckla de mindre gynnade områdena, inbegripet landsbygdsområden (artikel 1303).
EU:s regionalpolitik finansieras via de s.k. strukturfondema (regional- social—, jordbruks- och fiskefonderna), som egentligen är olika poster på EU:s budget. Medlen avsätts för programperioder. Innevarande programperiod omfattar åren 1994—1999. För denna period har 141 miljarder ecu (ca 1270 miljarder kronor) anslagits till strukturfondema. Beloppet utgör närmare en tredjedel av EU:s samlade budget.
Stöd från strukturfondema lämnas i form av bidrag och åtgärderna skall ligga i linje med nationernas egna prioriteringar. De får inte ersätta ländernas egna insatser.
Ätgärdema inriktas på följande mål:
1. Att främja svagt utvecklade regioner.
2. Att omstrukturera regioner med industrier på tillbakagång.
3. Att bekämpa långtidsarbeslöshet och underlätta ungdomars inträde på arbetsmarknaden.
4. Att vid nedläggningar av arbetsplatser och produktionsförändringar ge stöd till utbildning, omskohting och kompetensutveckling av arbetskraft. 5a. Att främja omstrukturering av jordbruket. 5b. Att underlätta utveckling på landsbygden. Målen ], 2 och 5b är geografiskt avgränsade, medan stöd till mål 3, 4 och 5a lämnas i huvudsak utan direkt geografisk koppling. Insatser för fiskeberoende områden kan göras under målen 1, 2 och 5b. Ministerrådet beslutar vilka regioner som skall omfattas av mål 1—insatser samt den finansiella ramen härför. Mål 2 och 5b—områden liksom stödens omfattning till dessa och övriga mål fastställs av kommissionen efter förslag från medlemsländerna. Under den kommande programperioden kommer 96 miljarder ecu, eller närmare 70 % av de totala medlen från struktru'fondema, att gå till de högst prioriterade mål 1—regionerna. Dessa regioner har 36% av EU:s befolkning. Stödet till mål 1—områden kan omfatta en rad insatser för bl.a. infrastruktur, forskning och utveckling, företagsutveckling och utbildning/omskolning. Åtgärderna kan även avse allmän utbildning och hälsovård.
Prop. 1994/95:19
365
Områden med bl.a. hög arbetslöshet och en betydande minskning i indusn'isysselsättningen kan utses till mål 2—områden. Ätgärdema inom detta mål avser främst sysselsätmingsskapande åtgärder med inriktning på småföretag, företagsservice, telcnikspridning och yrkesutbildning. Ca 17% av EU:s befolkning bor i mål 2—områden.
Inom mål 3 kan olika arbetsmarknadsinsatser göras för bl.a. ungdomar och långtidsarbetslösa.
Mål 4, som är nytt för denna programperiod, skall underlätta anpassning av arbetskraften till industriella förändringar och nya produktionsmetoder. Åtgärderna skall huvudsakligen avse små och medelstora företag.
Mål Sa syftar bl.a. till ökad effektivitet i jordbruket och innebär t.ex. hjälp till marlmadsföring och förädling av jordbruksprodukter.
Ätgärdema under mål 5b syftar framför allt till att skapa alternativa sysselsätmingsmöjligheter på landsbygden genom stimulans av service- näringar, turism och småföretagsarnhet. Drygt 8 % av EU:s befolkning bor i dessa områden.
Utöver dessa målinriktade insatser avsätts medel, ca 9 % av struktur- fonderna, för s.k. gemenskapsinitiativ. Dessa är inriktade på åtgärder av betydelse för unionen som helhet och avser bl.a. grånsregionalt sam- arbete, landsbygdsutveckling, småföretagsinsatser och åtgärder för att underlätta omstrukturering av vissa industribranscher. Generellt gäller att program och projekt inom ramen för strukturfondemas verksamhet kräver nationell medfinansiering.
24.3 Förhandlingsresultatet vad gäller strukturfondema
För svensk del har en viktig utgångspunkt i förhandlingarna varit att EU, vid ett svenskt medlemskap, måste ta särskild hänsyn till de speciella förhållanden som kännetecknar våra regionalpolitiskt högst prioriterade områden. Det gäller främst glesheten och de långa avstånden. Sveriges krav har därför varit att dessa faktorer skall vara avgörande när de mest prioriterade områdena i Sverige skall avgränsas.
Förhandlingsresultatet, som tillgodoser detta krav, blev att Sverige, Norge, Finland och EU enades om att ett nytt mål, benämnt mål 6, skall införas i EU:s strukturfonder för att tillgodose de nordiska ländernas regionalpolitiska särdrag. Detta mål avgränsas geografiskt till ett sammanhängande område med högst 8 invånare per kvadratkilometer.
I den svenska mål 6—regionen ingår följande kommuner och delar av kommuner:
Norrbottens län: Arjeplog, Arvidsjaur, Gällivare, Haparanda, Jokkmokk, Kalix, Kiruna, Pajala, Älvsbyn, Överkalix, Övertorneå samt Edefors och Gunnarsbyns församlingar i Boden och f.d. Markbygdens kyrkobokföringsdistrikt i Piteå.
Västerbottens län: Bjurholm, Dorotea, Lycksele, Malå, Norsjö, Sorsele, Storuman, Vilhehnina, Vindeln, Åsele samt Fällfors, Jörn och Kalvträsk församlingar i Skellefteå.
Jämtlands län: Berg, Bräcke, Härjedalen, Krokom, Ragunda,
Prop. 1994/95 : 19
366
Strömsund, Åre och Östersund (dvs. hela länet).
Västernorrlands län: Sollefteå, Ånge samt Holms och Lidens församlingar i Sundsvall och Anundsjö, Björna, Skorpeds och Trehömingsjö församlingar i Örnsköldsvik.
Gävleborgs län: Ljusdal. Kopparbergs län: Malung, Orsa, Vansbro, Älvdalen samt Venjans och Våmhus församlingar i Mora.
Värmlands län: Torsby. Avgränsningen av området för mål 6-insatser avser perioden 1995—1999, vilket motsvarar den resterande tidsperiod som gäller för mål l—områden i de nuvarande medlemsstaterna (1994—1999). I slutet av perioden kommer en översyn att göras i syfte att fastställa avgränsningen av såväl mål 1— som mål 6—områden för perioden efter år 1999.
Mål 6 skall i alla delar vara jämställt med mål 1. Det gäller t.ex. i fråga om åtgärdemas inriktning och finansiering liksom kopplingen till regelverket för strukturfondema i övrigt. Det innebär bl.a. att stödnivån från strukturfondema kommer att vara högre än för övriga mål samt att vissa typer av stöd till jordbruket kommer att kunna lämnas med högre belopp i mål 6-området än utanför detta område.
Den geografiska avgränsningen av mål 2— och 5b—områden samt åtgärderrras inriktning inom samtliga mål kommer att avgöras i över- läggningar med kommissionen. Regeringens bedömning är att de kriterier och övriga riktlinjer som gäller för dessa mål ligger väl i linje med den svenska politiken på berörda områden. Sverige har därför accepterat det gällande regelverket under förutsättning av viss flexibilitet vid tillämpningen. Tilläggas kan att de belopp som fördelas till mål 3 och 4 enligt hittillsvarande svensk praxis inte brukat ses som regionalpolitiska medel.
Den överenskommelse som träffats mellan Sverige och EU—rådet innebär för mål 6 att 41 miljoner ecu (ca 370 miljoner kronor enligt aktuell växelkurs) avsätts från EG:s budget för år 1995. Det årliga beloppet indexuppräknas så att det för 1999 kommer att uppgå till ca 51 miljoner ecu. Det innebär i genomsnitt ca 900 kr per invånare och år. Alla EU:s strukturfonder (regional—, social—, jordbruks— och fiske- fondema) finns disponibla för insatser vars inriktning baseras på planer och program som tas fram inom regionen.
De remissinstanser som yttrat sig är i allmänhet positiva till de möjligheter som öppnats för åtgärder genom EU:s strukturfonder samt till det uppnådda förhandlingsresultatet. länsstyrelsen i Västerbottens län anser t.ex. att förhandlingsresultatet innebär att ett betydande regional- politiskt nettotillskott tillförs länet genom att vi även i fortsättningen kan föra en nationell regionalpolitik av minst samma omfattning som tidigare och genom stöden via EU:s snukturfonder. Dessa kan också ha en positiv effekt på utbyggnaden av infrastrukturen i länet. Fria Höger— studenters Förbund anser emellertid att EU:s regionalpolitik är oacceptabel och att resursfördelningsbeslut i stället bör fattas av marknadens aktörer i fri konkurrens. Ung Vänster anser att förhandlings— resultatet för mål 6 gett ett alldeles för litet belopp, vilket konuner att leda till att Norrland avfolkas i allt snabbare takt. Länsstyrelsen i
Prop. 1994/95:19
367
Jämtlands län ser med intresse fram emot att med hjälp av utvecklings— Prop. 1994/95: 19 program sölm utverka största möjliga andel av resurserna enligt mål 6. Länsstyrelsen motsätter sig dock att medel för jordbruket skall tas från det begränsade mål 6—anslaget, som bör användas för satsning på infrastruktur, företagsutveckling etc.
För att få del av snukturfonderna krävs att medlemslandet medverkar i finansieringen av åtgärderna. EU:s medfinansiering varierar för de olika målen men kommer att vara högst i mål 6—regionen. Flera remiss- instanser tar upp frågan om additionaliteten, dvs. den nationella medfinansiering som erfordras för att få del av EU:s strukturfondsmedel. landstingWrbundet utgår ifrån att statens ambition är att mobilisera nya pengar framför att omfördela befintliga anslag. Några länsstyrelser understryker att tillgången till EU—medel inte får leda till neddragningar i de nationella regionalpolitiska satsningarna. RRV betonar att additionalitetsfrågorna måste klargöras, bl.a. vilka befintliga anslag som kan användas. Verket framhåller också att det inte är nödvändigt att utnyttja möjligheter att erhålla EU—bidrag.
För målen 2 — 5b sammantagna har för Sverige en indikativ ram på 227 miljoner ecu för år 1995 anvisats (ca 2 "miljarder kronor enligt aktuell växelkurs). Även denna ram kommer att öka under perioden så att den år 1999 uppgår till ca. 248 miljoner ecu. Fördelningen på de olika målen kan göras först när den geografiska avgränsningen av målen 2 och 5b är fastställd. Detta görs av kommissionen efter förslag från Sverige.
De flesta länsstyrelser framför önskemål om att hela eller delar av respektive län bör ingå som mål 2 och/eller 5b—område.
Snukturfondsprogram för målen 2-6 kan omfatta åtgärder inom en rad olika områden som bl.a. infrastrukturen, företagsutveckling, forskning och utveckling, utbildning, kompetensutveckling, åtgärder mot ungdoms— och långtidsarbetslöshet samt landsbygdsutveckling. Vårt lands glesa befolkning gör att en förhållandevis stor andel människor bor-i områden som med EU:s mått kan betraktas som 5b-områden.
24.4 Nationell regionalpolitik
Medlemsländema har möjlighet att bedriva en egen nationell regional— politik i form av regionalpolitiska åtgärder och anpassningar inom olika . sektorer, t.ex. inom utbildnings— och kommunikationsområdena. Vidare får stöd till företag under vissa förutsättningar länmas i vissa regioner.
Åtgärder i form av anpassningar inom olika sektorer och allmänna mfrastrukturinsatser omfattas inte av medlemskapsavtalet och kan i princip vidtas utan inskränkningar av medlemsländerna.
Direkta företagsinriktade åtgärder regleras däremot av statsstöds— reglerna inom konkurrenspolitiken (se avsnitt 13).
Genom EES—avtalet har Sverige i princip redan accepterat de EG—regler som gäller för nationellt regionalpolitiskt företagsstöd (artikel 61 i EES—avtalet).
I EES—avtalet har de specifika nordiska geografiska förhållandena
368
beaktats genom en gemensam deklaration fogad till avtalets grund- läggamle bestämmelser om statsstöd. Genom denna deklaration tillförsäkras Sverige möjlighet att även fortsättningsvis utse stödområden på grundval av t.ex. låg befolkningstäthet.
En utförlig redogörelse för EES—avtalet ur ett regionalpolitiskt perspektiv och hur regeringen bedömt att avtalet påverkar de svenska företagsstöden har lämnats i regeringens proposition om det Europeiska Ekonomiska Samarbetsområdet (prop. 1991/92:170, bil. 9, bet. 1992/93zEUl, rskr. 1992/93:18).
Statsstödsreglerna förbjuder i princip offentliga subventioner till kommersiell verksamhet. Reglerna innehåller samtidigt undantag för stöd i samband med naturkatastrofer, stöd av social karaktär och regional— politiskt stöd. Reglerna utgör ett gemensamt ramverk inom vilket medlemsländerna får bedriva egen politik. Medlemsländema kan enligt dessa regler bedriva en aktiv regionalpolin i form av olika typer av stöd till företag i områden som karaktäriseras av främst låg BNP/capita och hög arbetslöshet. Reglerna sätter dock vissa gränser för stödområdenas omfattning, utformningen av stöden samt deras storlek. Synen på drift— och exportstöd är mycket restriktiv. Syftet med Romfördraget och EES- avtalets regler om statsstöd är att förhindra att konkurrensförhållanden och handeln inom samarbetsområdet snedvrids på ett sätt som strider mot det gemensamma intresset. Det är fördelaktigt för en internationaliserad ekonomi som den svenska att sådana gemensamma regler finns, så att svenska företag kan konkurrera på lika villkor på EG-marknaden.
Riksdagen har nyligen beslutat om delvis nya regler för den svenska regionalpolitiken (prop 1993/94:140, bet 1993/94 AU:13, rskr.l993/94: 366).
Genom EES—avtalet har Sverige förbundit sig att utforma allt statsstöd till företag i enlighet med de regler och den rättspraxis som utvecklats inom EU. Det ankommer på EFTA:s övervakningsorgan ESA att ta ställning till de svenska reglernas utformning.
Vad beträffar de olika stödens utformning gjorde både regeringen och riksdagen i samband med att EES—avtalet godkändes, bedömningen att vi även i fortsättningen bör kunna bedriva en regionalpolitik med i stort sett samma inrikming och av minst samma omfattning som i dag. Samtidigt konstaterades att det i vissa avseenden kan bli nödvändigt med modifieringar av stöden.
Det är ärmu oklart i vilken utsträckning sådana modifieringar kan komma att behöva göras. ESA prövar för närvarande - inom ramen för EES-avtalet - de svenska regionalpolitiska stöden. ESA väntas fatta sina beslut under hösten.
Ett svenskt medlemskap i EU kommer att innebära att ESA:s roll övertas av kommissionen.
Det har inte ingått i de direkta medlemskapsförhandlingarna att behandla de regionalpolitiska företagsstöden eftersom det enligt Romfördraget är kommissionens uppgift att tillämpa statsstödsreglerna och övervaka statsstödsgivningen i medlemsländema. Sverige har dock för närvarande överläggningar med kommissionen om tillämpningen av EU:s nuvarande rättsakter på de svenska nationella regionalpolitiska
24 Riksdagen 1994/95. I saml. Nr 19. Del I .
Prop. 1994/95: 19
369
företagsstöden. Dessa överläggningar har i förhållande till situationen Prop. 1994/95:19 under EES—avtalet hittills medfört klarläggande på ett antal väsentliga ptmkter. Kommissionen har t.ex. beslutat införa ett nytt gleshetskriterium, utöver de tidigare kriterierna BNP/capita och arbetslöshet, för att utse nationella stödområden samt beslutat att under vissa förutsättningar tillåta driftstöd med hänvisning till de särskilda nordiska förhållandena i form av bl.a. långa avstånd och en mycket låg befolkningstäthet.
Kommissionens gräns för gles befolkning har i överläggningarna satts vid 12,5 invånare per kvadratkilometer. För Sveriges del innebär detta att vi kan utse långsiktiga stödområden som omfattar 14 % av befolkningen. Vidare har i princip överenskommits att därutöver strukturomvandlingsområden som omfattar 6 % av befolkningen kan utses. Den svenska regionalpolitiken kan därmed bedrivas i princip oförändrad vad gäller den totala geografiska omfattningen.
Kommissionens beslut innebär att det nya gleshetskriteriet inte fullt ut jämställs med EU:s nuvarande kriterium, (låg BNP/capita mätt i köpkraft), för att utse de högst prioriterande nationella stödområdena. Det innebär att det föreligger en skillnad mellan kommissionens inställning beträffande tillämpningen av gleshetskriteriema för de nationella stöden och vad gäller beträffande stöd från strukturfondema.
Efter kommissionens beslut att införa det nya gleshetskriteriet på 12,5 invånare per kvadratkilometer, har även ESA infört ett likalydande kriterium i sina statsstödsregler.
Förutom införandet av gleshetskriteriet har kommissionen även beslutat, under vissa förutsättningar, godkänna förekomsten av driftstöd i form av transportstöd. I överläggningarna med kommissionen har framkommit att också nedsatta sociala avgifter kan godkännas om de uppfyller samma villkor som gäller för transportstöd.
Efter ett medlemskap får Sverige en övergångsperiod på två år för att genomföra känsliga justeringar i stöd. Bl.a. kommer transportstödet att avecklas i delar av Köpparbergs- och Vännlandslän.
Vidare krävs bl.a. att driftstöd till speciella branscher, t.ex. vissa delar av bilindustrin, måste förhandsarunälas för att förenligheten med EU:s regler skall kunna fastställas, och att en årlig rapport om stödens hantering skall inlämnas till kommissionen.
Resultatet av överläggningarna med kommissionen avses att dokumenteras i en kommande skriftväxling.
Flera länsstyrelser och Glesbygdsmyndigheten understryker vikten av att nuvarande regionalpolitik skall kunna bedrivas även i fortsättningen.
Sammanfatmingsvis är det således även genom kommissionens beslut fastlagt att en låg befolkningstäthet, som poängteras i den gemensamma deklarationen fogad till EES—avtalet, nu tillmäts status som ett kriterium för att utse stödområden. Vidare accepteras, under vissa förutsättningar. förekomsten av driftstöd. Mot bakgrund av bl.a. skillnaden mellan tillämpningen av gleshetskriteriema för nationeut stöd och för struktur- stöd kan det dock inte uteslutas att det kan bli nödvändigt med vissa ytterligare modifieringar av företagsstöden.
370
25 Närings— och energipolitiska frågor
Regeringens bedömning: Det är väsentligt för Sverige att som medlem kunna vara med och påverka den framtida inriktningen av EU:s näringspolitik. Den relativa osäkerhet som karaktäriserar EES—avtalet riskerar att motverka investeringar och därmed försämra utsikterna till förnyelse och tillväxt i näringslivet.
Närmandet mellan de västeuropeiska länderna öppnar nya möjligheter och ökar samtidigt kraven på förnyelse och utveckling i näringslivet. Unionsfördraget och förverkligandet av de fyra friheterna bereder vägen för snabbare strukturomvandling. Gemensamma ansträngningar görs för att stärka infrastrukturen, främja små företag samt underlätta framsteg genom teknisk forskning och utveckling.
EG:s näringspolitik syftar i allt högre grad till att motverka en snedvridning av konkurrensen, även om det förekommer program för sektorer med svåra omställningsproblem. Stöd till branscher minskar dock till förmån för åtgärder som kan stärka konkurrens- kraften generellt. Denna utveckling ligger väl i linje med det svenska samhällets intressen.
EG har ingen gemensam energipolitik men vissa enhetliga rättsregler finns på energiområdet. Den svenska energipolitiken och det svenska energisystemet passar väl in i gemenskapens energi- struktur. Utvecklingen på energiområdet inom gemenskapen ligger väl i linje med svenska intressen, inte minst när det gäller marknaderna för el och naturgas.
I detta avsnitt behandlas närings— och energipolitiska frågor. Avsnittet inleds med en beskrivning av de allmänna förutsättningama för närings- politiken i integrationsprocessen, varpå behandlas kol— och stålfrågor och vissa andra branschfrågor samt småföretagsfrågor. Avsnittet avslutas med de energipolitiska frågorna. Industrirelaterade konkurrens— och forskningsfrågor behandlas i särskilda avsnitt (13 resp. 15).
25.1 De allmänna förutsättningama för näringspolitiken 25.1.1 EG:s näringspolitik
Det fördjupade ekonomiska samarbetet mellan de västeuropeiska länderna förändrar förutsättningama för näringslivet och näringspolitiken. Det banar väg för nya affärsmöjligheter och öppnar nya perspektiv för utbildning och arbetsliv. Kraven på omställning skärps, särskilt inom de omfattande delar av samhällsekonomin som tidigare varit skyddade från internationell konkurrens.
Rornfördraget och den inre marknaden har haft ett övergripande
Prop. 1994/95:19
371
näringspolitiskt syfte, nämligen att främja strukturomvandling och tillväxt genom att underlätta rörlighet mellan länder av varor, tjänster och produktionsfaktorer och genom att skapa sunda konkurrensförhållanden. Det är emellertid först med Maastrichtfördraget som näringspolitiken stadfästs som en angelägenhet för gemenskapen. I artikel 130 i Romför- draget sägs att gemenskapen och medlemsstaterna skall säkerställa att det finns nödvändiga förutsättningar för gemenskapsindustrins konkurrensför- maga.
25.1.2 Instrumenten
För att uppnå Romfördragets syfte skall man påskynda strukturom- vandlingen, skapa ett gott näringslivsklimat (i synnerhet när det gäller utvecklingsmöjlighetema för små företag) och främja förnyelse samt teknisk forskning och utveckling. Rådet kan, efter samråd med parlamen— tet och Ekonomiska och sociala kommittén, fatta beslut om insatser för att stödja åtgärder i medlemsländerna som syftar till att uppnå dessa mål. Ätgärdema får dock inte leda till att konkurrensen snedvrids.
Ett viktigt instrtnnent i gemenskapens näringspolitik är att fastställa normer och riktlinjer (t.ex. tekniska föreskrifter, standardisering och offentlig upphandling) för att säkerställa sunda konkurrensförhållanden. Dessutom förekommer direkta åtgärder på gemenskapsplanet, i första hand när en övergripande ansats är effektivare än en nationell, t.ex. i fråga om större FoU—projekt eller infrasmtkmrinvesteringar. En viktig uppgift är att främja teknisk forskning och utveckling. År 1990 antogs ett tredje ramprogram för perioden 1990—1994 med bl.a. stora satsningar på informationsteknologi. EG:s fjärde ramprogram, som nu har beslutats och som berälmas starta 1994/1995, har ett markerat industristrategiskt innehåll.
Ett annat viktigt instrument är strukturfondema vars främsta syfte är att verka för ekonomisk och social utjänming mellan olika regioner. Trots att EG:s näringspolitik i princip skall vara branschövergripande har speciella gemenskapsprogram utarbetats för vissa branscher. Det gäller bl.a. sektorer med svåra omstållningsproblem, t.ex. stålindustri, varv och textilindustri. Dessutom har gemenskapen utpekat vissa områden som anses ha en speciellt stor betydelse för det europeiska näringslivets utveckling, t.ex. telekommunikationer, informationsteknologi, flygindu- stri och havsteknisk industri. År 1991 lade kommissionen fram strategis- ka riktlinjer för informationsteknologi, bioteknik, varv samt tekoindustri och år 1992 följde riktlinjer för bilindustrin.
25.1.3 Medlemskap eller EES
Huvuddelen av den inre marknadens regelverk liksom samarbetet på FoU—området ingår i EES—avtalet. Det innebär att Sverige redan i dag är del av en västeuropeisk marknad med, i princip, fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och arbetskraft.
EES—avtalet ger likväl inte full delaktighet i den inre marknaden. Detta
Prop. 1994/95:19
372
har närmare behandlats i avsnittet om den fria rörligheten för varor, personer, tjänster och kapital (11). Till de viktigaste skillnaderna som talar för medlemskapet hör gränskontrollerna (vilka försvinner vid medlemskap men bibehålls i EES med därav följande kostnader och tidsförluster), medbestämmandet som tillkommer vid medlemskapet samt EES-avtalets relativa instabilitet.
Dessa nackdelar med EES—avtalet får störst betydelse för långsiktiga beslut, t.ex. vid genomförandet av direktinvesteringar genom vilka företag etablerar en varaktig kontroll över verksamhet i andra länder. De utredningar om de samhällsekonomiska konsekvenserna av EES—avtalet jämfört med medlemskap i EU som gjorts i Danmark, Finland och Sverige, har följaktligen betonat etfektema på investeringarna. Alla verksamheter påverkas dock inte i lika hög grad. Utländska investeringar i Sverige som motiveras av närvaro på den lokala marknaden påverkas t.ex. knappast i någon större utsträckning.
För investeringar inom branscher med snabb teknisk utveckling där utformningen av nya standarder är särskilt väsentlig och produktionsstrukturen präglas av stark integration mellan enheter belägna i skilda länder, kan Sverige dock framstå som ett väsentligt sämre investeringsland under EES—avtalet än vid medlemskap. Detta innebär bl.a. att Sverige får fortsatt svårt att attrahera amerikanska och japanska företag, vilka tenderar att lokalisera enheter endast i ett fåtal europeiska länder och under det senaste decenniet förlagt nära nog all produktion i Västeuropa till EU—länderna. Också för svenska företag inom sådan verksamhet kan EES—avtalet framstå som otillräckligt, vilket kan bidra till att högförädlande produktion, forskning och utveckling samt huvudkontorsfunktioner i högre utsträckning flyttas från Sverige.
Vilka konsekvenserna blir beror emellertid även av de förhållanden som i övrigt råder i Sverige och EU, t.ex. vad gäller infrastmktur, tillgång på utbildad arbetskraft och makroekonomisk stabilitet. I det sistnämnda avseendet är planerna på att bilda en monetär union av särskilt intresse. Avskaffandet av valutatransaktioner mellan medlemsländerna och bättre möjligheter för sparande och investeringar att ”finna varandra” inom EU som helhet skulle medföra stora samhällsekonorrriska vinster. Med en gemensam centralbank som för en trovärdig penningpolitik skulle den ekonomiska stabiliteten öka och realräntorna kunna sjunka. Å andra sidan föreligger i dag osäkerhet när det gäller genomförandet av en monetär union. Ett fungerande valuta- område som omfattar stora delar av EU förutsätter ökad pris— och löneflexibilitet, större rörlighet på arbetsmarknaden och effektivare mekanismer för att parera chocker vilka drabbar medlemsländerna olika. Det är sålunda osannolikt att en gemensam valuta kan införas under den närmaste tiden. Hur Sveriges närmande till EU påverkar näringslivet måste därför bedömas utifrån andra aspekter än de som är förknippade med en monetär union.
Prop. 1994/95: 19
373
25.2 Sverige och Europa
Den svenska näringslivsstrukturen har sedan ett par decennier genomgått en utveckling som är oroväckande i flera hänseenden. Medan den offentliga sektorn blivit större än i något armat land har den konkurrensutsatta delen av ekonomin krympt till som lägst mellan 20 och 25% i början av 1990—talet. Samtidigt har industrin orienterats i riktning mot storskalighet och mogna branscher. En hög forskningsintensitet har resulterat i förbättringar på existerande produktområden men gett upphov till få nya företag och produkter. Den råvarubaserade och kapitalintensiva industrin har kunnat försvara sin ställning efter upprepade devalveringar medan verkstadsindustrins export mellan åren 1970 och 1990 förlorade mer än 25 % av sina marknadsandelar jämfört med övriga OECD—länder. Dessa förhållanden gör det nu svårare att finna en lösning på ekonomins akuta problem.
Västeuropa som helhet erfar problem som liknar Sveriges vad gäller långsam strukturomvandling, svårigheter att konkurrera inom högteknologiska branscher med USA och Japan samt en koncentration av ekonomisk verksamhet inom produktområden som växer långsamt i världsekonomin. Dessa omständigheter har i hög grad bidragit tilll hög arbetslöshet och svaga offentliga finanser. Genom att bereda vägen för ökad konkurrens och bättre utnyttjande av skalfördelar skapar integrationsprocessen nya förutsättningar för Västeuropa att komma till rätta med problemen. En ekonomisk expansion inom de huvudsakliga exportmarlmaderna är av stor betydelse för utvecklingen av det svenska näringslivet. Sveriges utrikeshandel sker till tre fjärdedelar med EES—ländema och svenska industriföretag har under det senaste decenniet expanderat kraftigt i EU inför bildandet av den inre marknaden.
Utfallet av integrationsprocessen i Västeuropa påverkar också Sverige indirekt genom dess effekter på andra regioner. Bland europeiska aktörer kan t.ex. endast EU bidra till att handelskonfiikten mellan Japan och USA biläggs utan negativa återverkningar på det multilaterala handelssystemet. För de tidigare planekonorrriema i Östeuropa kommer utsiktema av ett framgångsrikt inlemmande i den övriga världsekonomin att starkt påverkas av Västeuropas tillväxt och handelspolitik. Utvecklingen i t.ex. Polen, Baltikum och S:t Petersburgsområdet påverkar i Sin tur det ekonomiska klimatet i Nordeuropa som helhet. Genom sådana indirekta effekter liksom Västeuropas direkta dominans i Sveriges ekonomiska relationer med omvärlden blir förutsättningama för näringspolitiken i vårt land ofrånkomligen förknippade med de beslut som fattas och den utveckling som äger rum i EU.
Industripolitik i den meningen att statsmakterna eller EU—organen skulle söka styra den industriella utvecklingen genom specifika ingrepp är knappast längre aktuell inom gemenskapen. Den gemensamma konkurrenspolitiken är tvärtemot inriktad på att avskaffa statligt branschstöd. Programmen för industriell FoU ges en generell inriktning. Den politik som avser att stödja småföretagens utveckling i Europa är ej heller branschinriktad. På några områden finns emellertid industripolitiska program, som behandlas kortfattat i den följande. Med
Prop. 1994/95:19
374
hänsyn till dess särskilda betydelse läggs tyngdpunkten i framställningen på bilindustrin. På ett område, kol och stål, finns sedan gammalt ett branschspecifikt regelverk.
25.3 Kol— och stålfrågor
25.3.1 Avtalen och institutionerna
Europeiska kol— och stålgemenskapen (EKSG) tillkom genom det s.k. Parisfördraget år 1951 ' och var den första av de europeiska gemenskaperna. Politiskt var målsättningen med fördraget att omöjliggöra ett framtida krig i Västeuropa genom att sammanföra delar av rusmingsindustrin (kol— och stålindustriema) under en gemensam överstatlig myndighet, Höga Myndigheten, dvs. föregångaren till EG—kommissionen. Varumässigt omfattar fördraget järnmalm, kol, vissa stålprodukter samt vissa andra råvaror och halvfabrikat för framställning av stål.
För att uppnå den politiska målsättningen syftar EKSG till en gemensam industripolitik inom kol- och stålområdet. Fördraget innehåller detaljerade bestämmelser för detta område. Vid medlemskap i EU blir Sverige anslutet också till detta fördrag på samma sätt som nytillkommande EG—medlemmar blivit under 1970— och 80-talen.
De viktigaste av EKSG:s institutioner — rådet, kommissionen, domstolen och parlamentet — är sedan år 1967 gemensamma för de tre europeiska gemenskaperna. Därutöver har EKSG en rådgivande kommitté, som är knuten till konunissionen och som består av representanter för producenter, arbetstagare, handlare och förbrukare inom kol— och stålområdet. Kommittén skall höras när så föreskrivs i fördraget eller närhelst kommissionen finner det lämpligt, t.ex. vid beslut av betydelse för industrin.
Vissa av EKSG:s bestämmelser torde i dag vara obsoleta. Bl.a. har kommissionen förklarat att produktionskvoter är teoretiskt tänkbara, men att de bedöms som oförenliga med den inre marknaden. Kommissionen har dock enligt fördraget långtgående överstatliga befogenheter att ingripa i t.ex. marknadsförhållanden och kan fatta för alla parter juridiskt bindande beslut om t.ex. priser, rationaliseringar och produktionskvoter.
När kommissionen under 1980—talets första hälft fattade beslut om betydande kapacitetsnedskärningar låg ansvaret för genomförandet på de enskilda medlentsländema. Vid den nya krisen inom EU:s stålindustri åren 1992—94 har stålindustrin uppmanats att själv ta ansvar för processen. Konkurrens— och statsstödsregler skall respekteras. Komrrrissionen har dock betonat vikten av en aktiv dialog mellan de olika aktörerna, inklusive kommissionen, som genom utredningar och annat varit pådrivande.
Parisfördragets bestämmelser om kontroll över prismekanismen syftar till att skapa en marknad med jämn och stadig avsättning av produktionen. en stabil prisnivå och normala förränmingsmöjligheter. Reglerna innebär emellertid inte att företagen fråntas sina grundläggande friheter att själva bestämma sina priser.
Prop. 1994/95: 19
375
Prisreglema gäller för ett stort antal jäm— och stålprodukter, men inte för kol, koks eller malm. De mer förädlade produkterna såsom vissa valsade stålprodukter, smidda produkter, dragen tråd, rör och rördelar faller under Romfördraget.
25.3.2 Konsekvenser av medlemskap
Av de områden som ingår i EKSG är stålsektom av störst betydelse för svensk del. Stålindustrin i Sverige sysselsatte år 1993 ca 21 000 personer och producerade sammanlagt ca 4,6 miljoner ton råstål, vilket torde ge Sverige en plats bland världens 25 största producentländer. Exporten år 1993 uppgick till ett värde av 20,4 miljarder kronor. lrnporten för samma år var 9,2 miljoner honor.
Någon utvirming av kol pågår inte i Sverige. Det finns inte heller några kända fyndigheter av ekonomiskt värde som bedöms kunna utvinnas i framtiden. Vi är helt beroende av import av denna strategiska råvara, vilket i sig ställer krav på bevakning av marknaden i syfte att undvika bristsituationer eller andra marknadsstörningar. Den totala importen år 1993 av kol— och koksprodukter uppgick till närmare 1,5 miljarder kronor varav huvuddelen importerades från Australien, Polen och Ryssland.
Sverige är självförsörjande i fråga om järnmalm och exporterar huvuddelen av produktionen. Landets enda kvarvarande jämmalms- producent, LKAB, exporterade under år 1993 malmprodukter till ett sammanlagt värde av ca 3,3 miljarder kronor. Huvuddelen av exporten går till EU—länder.
Sverige slöt år 1972 avtal om frihandel med såväl EEG som EKSG. I och med avtalet med EKSG åtog sig Sverige att tillämpa EKSG:s pris— och marknadsregler för järn och stål. EKSG:s bestämmelser om produktion, investeringar, finansiellt stöd och forskning. socialpolitik m.m. ingick inte i frihandelsavtalet mellan Sverige och EKSG och har inte heller medtagits i EES—avtalet. Parisfördragets giltighetstid är begränsad till femtio år efter ikraftträdandet och går ut år 2002.
En grundregel i frihandelsavtalet med EKSG, som går tillbaka på amerikanska förebilder, är att lika villkor skall tillämpas vid jämförbara transaktioner, dvs. att diskriminering mellan köpare är förbjuden. Grundregeln följs upp av regler om prissättningsmetoder och om offentliggörande av företagens priser på jäm— och stålprodukter samt fraktpriser. I princip är endast två prissättningsmetoder tillåtrta, nämligen antingen försäljning till eget listpris som noteras vid särskild frakt- baspunkt eller försäljning till pris som anpassats nedåt till konkurrents listpris (inklusive fraktkostnad), s.k. alinjering.
En stålproducent får endast välja en baspunkt för en viss produkt, men är oförhindrad att välja skilda baspunkter för olika produkter. Frakt skall sedan utgå med baspunkten som utgångspunkt. De angivna priserna får i princip varken överskridas eller underskridas utom vid alinjering, som ger producenterna möjlighet att anpassa priser till lägre offerter, nämligen dels sådana som gäller vid andra basorter inom gemenskapen,
Prop. 1994/95: 19
376
dels sådana som lämnas av säljare i tredje land. Vid sådan alinjering får dock inte konkurrents pris på leveransorten underslcridas.
För att säkerställa genomförandet av Sveriges förpliktelser enligt frihandelsavtalet vad gäller bestämmelser om priser på järn— och stålvaror och om transportpriser har antagits en särskild lag, nämligen lagen (1972:762) om prisbestämmelser för jäm— och stålmarknaden (CECA—lagen). Till lagen finns en anslutande CECA—kungörelse (1973z720). I CECA—lagen ges ett bemyndigande för regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att meddela tillämpnings- föreskrifter till frihandelsavtalets bestämmelser'om priser på jäm— och stålvaror och om nansportpriser. Enligt CECA—kungörelsen meddelas sådana föreskrifter av Kommerskollegium. Vidare åläggs genom CECA—lagen enskilda näringsidkare en skyldighet att lämna de uppgifter som behövs för övervakningen av reglernas efterlevnad till nryndighet som regeringen bestämmer. Denna myndighet är enligt CECA—kungörelsen Kommerskollegium. Slutligen innehåller lagen ett antal bestämmelser av processuell karaktär om vite, påföljder, åtal, fullföljd av talan osv.
Vid ett medlemskap gäller Parisfördragets bestärmnelser direkt här i landet. EG—kommissionen handhar övervakningen av regelverkets efterlevnad. I Parisfördraget finns bestämmelser som ger kommissionen rätt att inhämta de upplysningar som kan behövas från enskilda närings- idkare och att göra nödvändiga kontrollundersökningar. Konnnissionen har beslutat om vissa bindande tillämpningsföreskrifter till fördraget. Kommissionen har enligt dessa föreskrifter befogenheter att ta del av böcker och andra affärshandlingar, att ta kopior av eller göra utdrag ur dessa, att begära muntliga förklaringar på platsen och att få tillträde till samtliga lokaler, markområden och transportmedel. Kommissionen har också befogenhet att besluta om böter och viten.
CECA—lagen bör med hänsyn 'till det anförda upphävas vid ett medlemskap. Förslag härom framläggs i denna proposition (se avsnitt 44.3). '
internationella beroende och stora expan. Medlemskapet torde" inte innebära några särskilda omställningsproblem. Genom främst frihandel- savtalet med EKSG men också EES—avtalet är Sverige i hög grad redan integrerat i EKSG—samarbetet. Svensk stålindustri har redan gått igenom huvuddelen av det struktureringsarbete som nu åter pågår inom EU- och '— ett svenskt EU—medlemskap borde därför inte innebära några ytterligare förändringar i detta hänseende. Svenska stålföretag är i dag i många fall typiska s.k. nischföretag och är ofta världsledande. Produktiviteten har förbättrats under de senaste åren och flertalet företag väntar vinster för år 1994.
En viss årlig avgift, som för år 1994 uppgår till 0,23 % och år 1995 till 0,21 % av produktionsvärdet, skall betalas av företagen till olika EKSG—fonder. En gradvis sänkning av avgiften förutses och den skall upphöra helt år 1999. Svenska staten skall dessutom under åren 1995 och 1996 bidra till EKSG:s fonder med totalt ca 150 miljoner kronor.
Ett svenskt medlemskap skulle gynna svensk stålindustri med dess
Prop. 1994/95: 19
25.4 Övriga branschfrågor
Omfattande stöd till varven har getts i vissa EU—länder. Vilkoren för stöd till varvsindustrin fastställs inom EU genom direktiv från kommissionen, varav det sjunde varvsdirektivet för närvarande gäller. Varvspolitiken har inriktats på att successivt skära ned stödet till branschen, men samtidigt ge varven i EU en rimlig chans att konkurrera med utomeuropeiska varv och genomföra en strukturomvandling i socialt acceptabla former. Taket för det produktionsstöd som skall gälla inom unionen, vilket årligen fastställs av kommissionen, har sänkts från 26% år 1989 till för närvarande 996 av kontraktsvärdet. Detta avser stöd såväl till producenter som beställare och faställs utifrån en jämförelse mellan produktions- kostnaderna i de effektivaste EU—varven och de priser som deras viktigaste konkurrenter tar ut. Den fortsatta varvspolitiken kommer sannolikt innebära en ytterligare minskning av varvsstödet.
Rådet behandlade i april 1994 kommissionens meddelande från december 1993 om textil— och konfektionsindustrin. Enligt rådet har GATT skapat nya villkor för den internationella handeln. Textil— och konfektionsindustrins ansträngningar att klara dessa utmaningar måste därför stödjas av EU och av medlemsländema. På EU—nivå skall detta göras inom den horisontella industripolitiken och inte som sektorstöd. Det är således fråga om användning av strukturfondema, deltagande av mindre företag i FoU—program, kontroll av tillämpningen av Uruguay- rundans resultat, insamling av statistik över internationella handeln och förbättrad tillgång till tredjelandsmarknadema.
Bilindustrin är en av de största enskilda industribranscherna i Europa. Sysselsättningen inom bilindustrin och dess underleverantörer uppgår i EU till ca 1,8 miljoner anställda, varav ungefär en miljon arbetar i de biltillverkande företagen. Ytterligare 1,8 miljoner anställda är sysselsatta inom distribution och reparationsverksamhet. Bilindustrin bidrar med 2 % av EU:s BNP. Värdet av den totala produktionen i bilindustrin och dess underleverantörer uppgick år 1992 till 280 miljarder ecu eller drygt 100 miljarder ecu uttryckt i förädlingsvärde, varav 60—65% faller enbart på bilindustrin. I Sverige är bilindustrin relativt sett ännu mer betydelsefull än i EU. Omkring 70 000 anställda är sysselsatta hos bilindustrin och underleverantörerna, vilket motsvarar 8—10% av sysselsättningen irtom tillverkningsindustrin. Huvuddelen av de anställda arbetar i de biltillverkande företagen.
Studier inom EU tyder på att den europeiska bilindustrin konuner att genomgå stora strukturförändringar under resten av 1990—talet. Även om efterfrågan på bilar kommer att stiga, kommer det troligen att finnas kvar en överkapacitet i biltillverkningen. Su'ukturförändringar kommer sannolikt också att ske genom samarbeten och fusioner mellan de europeiska biltillverkarna, eftersom marknaden i dag är allt för upp- slittrad med 80 konkurrerande bilmärken. År 1999 kommer dessutom marknaden i EU att släppas helt fri för japansk bilimport.
De förändrade förutsätmingama för bilindustrin har medfört att EU under de senaste åren har visat denna ett ökat intresse. EG—kommissionen analyserade år 1992 branschens situation och lämnade
Prop. 1994/95:19
378
förslag till åtgärder, vilket senare har behandlats av rådet och parlamentet. I februari 1994 betonade kommissionen att det i första hand är bilindustrins eget ansvar att värna om konkurrenskraften. Bilföretagens och underleverantörernas ställning kan emellertid stärkas genom att de drar nytta av unionens ekonomiska resurser för generella program och övriga åtgärder. Härmed avses EG:s strukturfonder för arbetskraftens anpassning till nya produktionssystem och industriell omställning, unionens forskningsprogram, åtgärder för en förbättrad funktion av den inre marknaden och elirninerande av handelshinder på marknader med goda tillväxtmöjligheter. Utvecklingen går därmed mot betoning av allmänna program snarare än specifika stödinsatser.
Av smtkzurfondema är främst målområde 4 väsentligt för bilindustrin och underleverantörerna. Insatserna inom målområde 4 skall underlätta omställningen för anställda som berörs av stukturförändringar inom industrin och av att nya produktionssystem införs.
Det finns inget särskilt forskningsprogram för bilindustrin. Vissa av programmen torde dock vara av speciellt intresse för bilindustrin och dess underleverantörer. Inom det fjärde ramprogrammet bör enligt kommissionen bilindustrin kunna få avsevärt stöd inom ramprogrammen för informationsteknologi, industriell tillverknings— och materialteknologi, effektiv energiteknik, miljö- och transportforskning. EES—avtalet möjliggör i regel för de svenska företagen att delta i EG:s forskningsprogram, men ett medlemskap förstärker Sveriges möjligheter att påverka omfattningen, inriktningen och utfommingen av dessa program. '
Arbetet med den inre marknaden innebär olika åtgärder för att denna skall fungera väl. Av särskilt intresse för bilindusn'in är de överväganden SOm sker inom EU rörande de selektiva och exklusiva distributionssystem som tillämpas i branschen. Dessa system är konkurrensbegränsande, men är tillåma enligt s.k. gruppundantag som gäller till 1 juli 1995. I denna fråga pågår för närvarande en diskussion mellan kommissionärerna för industripolitiken resp. konkurrensfrågor. På skatteområdet sker ett arbete som avses leda till en harmonisering av bl.a. fordonsskatten och inregistreringsskatter eller liknande avgifter. Inom EU finns ett ramdirektiv om typgodkännandesystem för bilars säkerhet som är bindande fr.o.m. år 1996. Inom ramen för detta direktiv förbereds förslag om testprocedurer för krocksäkerhet, tekniska krav på bilbälten, m.m. På miljöområdet bedrivs även ett arbete som direkt påverkar förutsättningama för bilindustrin. Bl.a. förbereds förslag om bilavgaser.
När det gäller EG:s externa handelsrelationer är den japanska importbegränsningen av speciellt intresse för bilindustrin. År 1999 konuner den europeiska marknaden att öppnas helt för bilirnport, men fram till denna avveckling sker det årliga förhandlingar mellan kommissionen och Japan för att bestämma det antal bilar som får importeras varje år från Japan.
EG—komrnissionens meddelanden och industrirninistrarnas beslut rörande dessa kan inte ses som att EG har tillskapat ett branschprograrn för bilindustrin.
Det finns likväl inom kommissionen, parlamentet och bland
Prop. 1994/95: 19
379
medlemsländerna en spärming i ambitionen. Vissa krafter synes vilja Prop. 1994/95:19 vrida politiken på detta område i en något mer selektiv inriktning för att skapa ett branschprogram för bilar och få till stånd en mer intensiv och strukturerad dialog med samtliga biltillverkare för att skapa en långsiktig strategi. Ett medlemskap möjliggör för Sverige att påverka den avvägning som kommer att göras i framtiden i dessa frågor, vilket får betydelse för de svenska företagens konkurrensförutsättningar. Av särskilt intresse i detta sammanhang blir den utveckling som kommer att ske för eventuellt statsstöd till bilindustrin. Sedan år 1989 finns det riktlinjer som innebär en restriktiv hållning till nationella stödåtgärder i bilindustrin. Det är viktigt för Sverige att kunna påverka eventuella förändringar av dessa riktlinjer, så att den svenska verksamheten inte får en konkurrensnackdel.
25.5 Småföretagsfrågor
Av alla företag inom den europeiska unionen är 99,9% små och medelstora. Dessa definieras enligt Eurostat som företag med mindre än 500 anställda. Totalt uppgår de till ungefär 15,7 miljoner. I Sverige finns ungefär 420 000 företag med mindre än 200 anställda vilket utgör 99,8 % av alla företag. Små och medelstora företag spelar en avgörande roll i den europeiska ekonomin för skapandet av sysselsättning och för tillväxt.
År 1986 beslöt rådet om ett program som syftar till att förbättra framför allt små och medelstora företags allmänna förutsättningar och om åtgärder för att främja företagsutveckling. EG:s åtgärder är avsedda att vara ett nationsövergripande komplement till de nationella programmen på småföretagsområdet. Detta program har utvidgats i två omgångar genom rådsbeslut i juli 1989 och i juni 1993. Det sistnämnda programmet omfattar perioden fr.o.m. den 1 juli 1993 t.o.m. den 31 december 1994 och innebär ett fullföljande och en förstärkning av. det förutvarande programmet. Det lägger stor vikt vid att förbättra de administrativa, juridiska och ekonomiska förutsättningama för de små och medelstora företagen och i övrigt bevaka att dessa företags intressen tas till vara inom gemenskapens olika insatser. Vidare innehåller programmet åtgärder för att ge företagen bättre tillgång till information, åtgärder för att främja företagssamarbete över nationsgrä'nsema samt andra åtgärder för att stimulera och överblicka den anpassning som krävs av företagen för att anpassa sig till förändringar som skapas av den inre marknaden. För programmet har avsatts totalt 112,2 miljoner ecu.
Kommissionen har år 1994 tagit initiativ till ett integrerat program för små och medelstora företag, som även innehåller åtgärder för en förenklad lagstiftning och minskade administrativa bördor på sådana företag. Initiativet välkomnades vid industriministrarnas och Europeiska rådets möten i juni 1994 och kommissionens uppläggning av programmet diskuteras nu i olika kommittér och arbetsgrupper.
Sverige deltar tillsammans med de andra EES—EFTA—ländema i vissa delar av EG:s småföretagsprogram sedan början av 1990—talet. Detta gäller bl.a. Euro—Info Centre Project (EIC) samt Business Cooperation
380
network (BC—net). I BIC—nätverket deltar Sverige genom att ett s.k. Euro Info Correspondence Center (EICC) etablerades på Närings— och telmikutvecklingsverket (NUTEK) i februari 1993. EICC har i Sverige ett regionalt nätverk med 14 olika regionala organ.
EES—avtalet innebär att Sverige deltar i och finansierar småföretagsprogramrnet på likartade villkor som för medlemsländerna. Det innebär konkret att Sverige utvidgar sin medverkan och sitt inflytande på projekmivå samt deltar i samma utsträckning och på samma villkor som medlemsländerna i alla nya projekt inom ramen för småföretagsprogrammet. EES/EFTA—länderna har vidare hos kommissionen begärt att få respektive lands EICC utsedda till EIC, vilket medför bl.a. en högre servicenivå samt ev. vissa finansiella bidrag från kommissionen. Ett positivt svar har erhållits. I ett nästa steg har EES/EFTA—länderna begärt att få motsvarande antal nationella EIC som imedlemsländerna.
Sverige kommer för verksamhetsåret 1994 att totalt betala 10 miljoner kronor för medverkan i programmet. I och med EES—avtalet deltar Sverige i Styrkommittén för småföretagsprogrammet, men utan formell rösträtt.
Ett medlemskap i den europeiska unionen innebär inte att det svenska regelverket på området eller småföretagspolitiken i övrigt måste anpassas. En rad riktlinjer har utfärdats inom ramen för företagspolitiken. Dessa har inte heller föranlett någon särskild åtgärd från svensk sida. Medlemskapet innebär dock att Sverige förbättrar sina möjligheter att ytterligare integreras i småföretagsprogrammet och att påverka dess inrikming. Det kan också bli fråga om att utvidga redan existerande projekt för de nya medlemsländernas räkning.
Från svensk sida avser man att tillsammans med Norge och Finland anmäla sitt intresse till kommissionen att arrangera ett s.k. Europartenariat i Luleå i juni 1996. Europartenariat är ett instrument som syftar till att främja regionalutveckling genom att noggrant utvalda små och medelstora företag från en region möter andra europeiska företag för att diskutera olika former av samverkan. Mellan 1 500—2 000 företag deltar normalt, varav 300—400 företag från värdregionen. Ett svenskt värdskap förutsätter medlemskap i unionen. Arrangörskosmadema beräknas preliminärt till 25 miljoner kronor. Kommissionen bidrar med två tredjedelar av kostnaderna för arrangemanget.
De delar av EG:s regelverk som berör industripolitiken ingår väsentligen i EES—avtalet. Under medlemskapsförhandlingama kunde det industripolitiska avsnittet antecknas som oproblematiskt. Inga undantag eller övergångsarrangemang ansågs erforderliga för svensk del.
Bland rernissorganen är det endast ett mindre antal som har valt att uttryckligen yttra sig över industriavsnittet. Samtliga förordar ett EU—medlemskap och de har i inget fall något att erinra mot förhandlingsresultatet på det industripolitiska området. Industriförbundet betonar den sammanlagda positiva effekten av ett EU—medlemskap för Sverige och svenskt näringsliv. De fasta relationer som åstadkommes mellan Sverige och EU förbättrar enligt förbundet på ett varaktigt sätt en av de väsentligaste förutsättningama för ett gott investeringsklimat i
Prop. 1994/95: 19
381
Sverige. Även Svenska Bankföreningen menar att ett EU—medlemskap Prop. 1994/95:19 kommer att vara av stor betydelse för den svenska industrins utveckling. Både utländska och svenska företag kommer att i högre utsträckning lokalisera investeringarna till Sverige. Dessutom bedömer föreningen att investeringarna blir av mer tillväxtbefrämjande karaktär. Köpmannaförbundet anser att ett svenskt medlemskap innebär att fokuseringen på småföretagens situation ytterligare kan stärkas. De branschinriktade organ som har kommenterat industrifrågoma, bl.a. Skogsindustrierna, Sveriges Verkstadsindustrier, Sveriges Livsmedelsindustnförbund och Jernkontoret, har belyst speciella företeelser inom de egna sektorerna och flera har lyft fram vikten av konkurrenskraftiga grundförutsättningar. Några har också pekat på behovet av organisation och beslutsprocesser på svensk sida som tillförsäkrar resp. branschs företrädare direkt medverkan i EU—arbetet.
25.6 Energipolitiska frågor 25.6.1 Utvecklingen inom EU
Energifrågor angavs inte är 1957 i Romfördraget som ett område för särskild gemensam politik men vissa inslag av energipolitisk betydelse fanns med i den allmänna fördragsbilden. De grundläggande gemensamma intressena på energiområdet tillgodosågs när Romfördraget slöts, dels genom Euratom som skapades samma år, dels genom den redan år 1951 upprättade Europeiska kol— och stålgemenskapen (EKSG). Utnyttjandet av olje— och naturgastillgångar i medlemsländerna ansågs liksom elförsörjningen generellt vara de berörda ländernas nationella angelägenheter. EKSG har behandlats i det föregående. För Euratom hänvisas särskilt till avsnitt 21.
Redan före oljekrisen i början av 1970—talet började man inom EG att vidta vissa gemensamma åtgärder för att minska effekterna av eventuella avbrott i oljeförsörjningen bland medlemsländema. Bl.a. beslutades år 1968 att medlemsländerna skall beredskapslagra oljeprodukter för en viss tids förbrukning. EG fastställde senare också vissa gemensamma långsiktiga mål för energiutnyttjandet som skulle innebära ett minskat oljeberoende för gemenskapens medlemmar, liksom ett antal regler och rekommendationer avseende energisparande m.m.
Under 1980—talet uppmärksammades energisektorns betydelse för industrins konkurrenskraft i samband med arbetet att skapa EG:s inre marknad. I en basrapport år 1988 redovisade kommissionen de hinder som fanns för en ökad integration på energiområdet. De väsentligaste hindren fanns inom el— och gassektorema där nationella monopol och omfattande regleringar var vanligt förekommande. Ett undanröjande av dessa hinder skulle möjliggöra ett bättre gemensamt utnyttjande av energiresursema och ge ekonomiska vinster. En ökad integrering av de nationella energirnarknadema ansågs vara av stor vikt för att uppnå jämlika konkurrensvillkor mellan medlemsländernas industrier.
Med utgångspunkt i basrapporten utarbetade kommissionen fiera 382 direktivförslag. År 1990 beslutade rådet om ett direktiv (90/377/EEG)
om pristransparens för industriella slutanvändare av el och gas. Genom direktivet åläggs medlemsländerna att öppet redovisa viss statistik över de priser som konnakteras, i avsikt att minska risken för oskälig prisdiskrirninering mellan industriella kunder. Samma år beslutades även om det s.k. transitdirektivet för el (90/547/EEG), som ger de nätansvariga enheterna i medlemsländema möjligheter att påkalla transitering av elkraft över nationsgränser mot skälig ersättning. År 1991 beslutades om ett likartat direktiv avseende transitering av gas (91/296/EEG).
De nämnda direktiven anges ofta som ett första steg i processen mot en inre marknad för energi. En mer kontroversiell fråga blev kommissionens förslag om fortsatta åtgärder för avreglering av energirnarknadema för el och gas i samband med införandet av den inre marknaden från år 1993. Förslaget innebar avskaffande av exklusiva rättigheter när det gäller produktion, överföring och gränsöverskridande handel med el och gas. En viktig del av förslaget var att införa rätt för alla aktörer att mot skälig ersättning utnyttja befintliga el— och gasnät, s.k. Third Party Access (TPA).
Det ursprungliga förslaget har efterhand omarbetats. Efter Europaparlamentets behandling, med förslag till omfattande ändringar, har kommissionen numera framlagt ett nytt starkt omarbetat förslag som togs upp första gången i EU-rådet i december 1993. Det är för närvarande inte klart när ett beslut kan förväntas. Beslutsprocessen innebär bl.a. att frågan skall behandlas på nytt av Europaparlamentet, men ett direktiv i frågan bedöms knappast kunna träda i kraft före år 1996.
Energianvändningens miljöeffekter, främst koldioxidutsläppens klimatpåverkan, har uppmärksammats alltmer inom EU. Kommissionen har föreslagit ett antal åtgärder för att minska dessa utsläpp, bl.a. en energi/koldioxidskatt på energi. I diskussionen är frågan om dessa åtgärders inverkan på den industriella konkurrenskraften en viktig aspekt och internationellt samordnade åtgärder eftersträvas. År 1991 antogs programmet SAVE (Specr'jic Action for Vigorous Energy ejiciency) som syftar till att genom effektiviseringar minska energianvändningen inom gemenskapen med 20% per producerad BNP—enhet inom fem år. ALTENER—programmet, som skall främja alternativa energislag, har beslutats under år 1993. En fortsättning av det nu gällande forslmings— och utvecklingsprograrnmet på energiområdet, THERMIE, konuner till stor del ske inom det fjärde ramprogrammet för forskning som börjar år 1995.
Det västeuropeiska engagemanget i utvecklingen av länderna inom det tidigare östblocket har i stor utsträckning kanaliserats genom EU. Energisektom anses vara ett viktigt samarbetsområde. EU tog år 1990 initiativ till ett brett alleuropeiskt energisamarbete genom förslaget om en europeisk energistadga (European Energy Charter). Genom stadgan skulle skapas ett politiskt och juridiskt ramverk som ger förutsättningar för ett väsentligt ökat samarbete på kommersiella grunder. En hörnsten i samarbetet avsågs bli ett samarbete mellan Västeuropa och dåvarande Sovjetunionen om utvinningen av Sovjets olje— och naturgasresurser.
Prop. 1994/95: 19
383
Utöver olje— och gasområdet skulle samarbetet även omfatta Prop. 1994/95:19 gemensamma insatser avseende energieffektivisering, miljöförbättringar och kärnkraft.
Energistadgan undertecknades vid ett ministermöte i Haag i december 1991 av ett stort antal västliga och östliga industriländer, bl.a. Sverige. Därefter har förhandlingarna fortsatt om ett avtal där samarbetets legala förutsättningar skall preciseras. Förhandlingarna har starkt försenats, främst på grund av svårigheterna att uppnå enighet i ett antal handels— och investeringsskyddsfrågor, men även den oklara situation som uppstod och ännu råder i f.d. Sovjetunionen. Ett genombrott i förhandlingarna nåddes dock under juni 1994 och ett legalt bindande avtal (Charter Treaty) bedöms nu kunna undertecknas under hösten 1994.
Inför Europeiska rådets möte i Maastricht år 1991 diskuterades att införa energi som ett område för särskild gemensam politik inom EG. Så blev inte fallet utan frågan om ett särskilt energiavsnitt i unionsfördraget sköts upp till den planerade regeringskonferensen år 1996. Genom Maastrichtfördraget ändrades dock Romfördraget bl.a. så att energi numera utgör ett område för åtgärder inom gemenskapens verksamhet (artikel 3). Vidare skall upprättande och utveckling av s.k. transeuropeiska nätverk, avseende bl.a. energiinfrastruktur i form av kraftledningar och naturgasledningar, stimuleras (artikel 3n samt artikel 129b—d). .
Införande av regler som skapar en inre marknad för energi kan underlättas om medlemsländerna först enas kring generella riktlinjer inom energiområdet. Mot den bakgrunden pågår ett arbete inom EU att ta fram ett förslag om gemensamma energipolitiska utgångspunkter.
25.6.2 EES—avtalet och medlemskapsförhandlingarna
Sverige har genom EES—avtalet redan accepterat huvuddelen av de viktigare EG—reglerna inom energiområdet, utom Euratomfördraget och rättsreglerna avseende oljeberedskapsfrågor. Något behov av undantag eller övergångsregler förelåg inte.
Euratomfördraget, som blev den enda viktiga förhandlingsfrågan på energiområdet, behandlas särskilt i avsnitt 21.
. EG:s oljeberedskapssystem lyftes ur EES-förhandlingarna främst därför att EFTA—ländemas krav på inflytande över beslut i berörda EG—organ om beredskapslagrens disposition inte ansågs förenligt med grunderna för EES—avtalet. I samband med Sveriges ansökan om medlemskap i EU bedömdes att dessa principiella svårigheter skulle bortfalla vid ett medlemskap. Under medlemskapsförhandlingama bekräftades denna bedömning och några särbestärnmelser avseende oljeberedskapsfrågoma har inte tagits in i anslutningsavtalet. Liksom samtliga nuvarande EU—länder är Sverige medlem i det internationella energiorganet IEA (International Energy Agency) vilket innebär att vi redan har påtagit oss vissa skyldigheter att beredskapslagra olja. EG-systemet är snarlikt IEA—systemet men vissa anpassningar av vår oljelagring krävs för att helt uppfylla kraven i EG—systemet. Denna fråga behandlas för närvarande av
384
1993 års oljelagringsutredning (N 1993:02).
25.6.3 Konsekvenser av ett EU—medlemskap
Det finns inga väsentliga skillnader mellan målen för den svenska energipolitiken och motsvarande mål inom EU. Sveriges energisystem passar väl in i EU och vi har ett importberoende för energi som ligger nära EU:s genomsnitt.
Ett medlemskap innebär i princip inte några ändrade förutsättningar att driva en självständig nationell politik i fråga om kärnkraftens framtid i Sverige. Handlingsfriheten i denna fråga kan komma att öka genom att vi inom EU får större möjligheter att tillgodose vårt behov av elkraft genom ökad handel med övriga EU—länder.
Med få undantag kan en anpassning till nuvarande EG—regler på energiområdet inte antas innebära mer än marginella ekonomiska effekter i Sverige. Anpassningen till Euratomfördraget innebär dock vissa kostnadsökningar inom kärnkraftsproduktionen. Ett inlemmande i EG:s beredskapssystem för oljeanvändningen kommer, liksom för alla nuvarande EU—medlemmar, att innebära en förstärkning av det skydd mot störningar av oljeförsörjningen som vi redan har genom medlemskapet i IEA. På sikt bör vissa effektiviseringar och kostnadssänkningar vara möjliga genom ett ökat beredskapssamarbete inom EG:s ram.
Som EU—medlem får Sverige ökade möjligheter att delta i det gemensamma arbetet kring energirelaterade miljöfrågor. För att uppnå en effektivare energianvändning och därigenom minska nriljöbelastningen har EG bl.a. antagit programmen SAVE och ALTENER samt bedriver en omfattande forsknings- och utvecklingsverksamhet på energiområdet genom THERMIE. Ett medlemskap irmebär att Sverige fullt ut kan delta i och påverka utformningen av dessa verksamheter.
Utgångspunkten för den elmarknadsreforrn som nu beslutats i Sverige har stora likheter med grunderna i kommissionens förslag om en inre marknad för el och gas. Även om den slutliga utformningen av EU:s regler i dag inte är känd så är det sannolikt att de kommer att innebära en efterhand ökande gränsöverskridande handel och ökande konkurrens inom elsektom. Generellt sett har den svenska kraftindustrin arbetat under betydligt friare former än den kontinentala. Genom den elmarknadsreforrn som Sverige nu beslutat mäste svensk kraftindustri anpassa sig till ett hårt konkurrenstchk på en reformerad elmarknad. Det finns därför skäl att anta att vår kraftindustri blir konkurrenskraftig inom EU.
Endast ett fåtal av remissorganen har yttrat sig uttryckligen över energifrågoma.
Närings— och teknikutvecklingsverket (NUTEK) delar den övergripande syn som redovisas i den remitterade promemorian om likheterna mellan den svenska energipolitiken och den inom EG. Detta gäller i synnerhet de elmarknadsreforrner som den svenska riksdagen nu har bestämt om och som förväntas komma inom EG inom en inte alltför avlägsen
25 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 19. Dell.
Prop. 1994/95: 19
385
framtid. Även frågan om att det blir lättare att som medlem fullt ut delta Prop. 1994/95: 19 i de olika forskningsprogrammen inom EG är enligt NUTEK relevant. I sammanhanget påpekar NUTEK att det bör noteras att den svenska energipolitiken på en viktig punkt har ett mål som är annorlunda mot vad som gäller i de flesta övriga länder i Europa, nämligen riksdagens beslut från år 1980 om att kärnkraften skall vara avvecklad senast år 2010.
När det gäller EG:s program för effektivare energianvändning, SAVE (Specific Action for Vzgarous Energy Emciency), konstaterar Boverket att ett av de direktiv som antagits inte återfunnits vare sig under energi— eller miljöavsnittet i den preliminära avtalstexten. Detta gäller direktivet angående begränsning av koldioxidemissioner genom energibesparande åtgärder (76/93/EEG).
Miljöpartiet de Gröna anser att det är uppenbart att medlemskap i Euratom och EG:s framväxande gemensamma energirnarknad gör att Sverige, oberoende av skrivningarna i den gemensamma deklarationen, kommer att förlora den suveräna kontrollen över kärnkraften och därmed såväl över möjligheterna att avveckla den som att stoppa utländskt kärnavfall. Detta bör enligt Miljöpartiet de Gröna vara ett starkt skäl till att rösta nej till EU—medlemskap.
386
26 Utrikes— och säkerhetspolitik Prop. 1994/95:19
Regeringens bedömning: Inget är viktigare för de europeiska staternas säkerhet än att vi tillsammans tar till vara möjligheterna till ett närmare samarbete. Genom de förändringar som har skett under senare år har ett allt vidare samarbete möjliggjorts i Europa. Den europeiska unionen är kärnan och själva motorn i detta samarbete.
Sverige avser att fullt ut delta i den gemensamma utrikes— och säkerhetspolitiken inom EU (GUSP), något som underlättas av att vi i hög grad delar EU—ländernas grundläggande värderingar och målsättningar. Respekten för mänskliga rättigheter, främjandet av en demokratisk utveckling i omvärlden och skapandet av en ny freds— och säkerhetsordning på vår kontinent är hörnstenar i denna politik. Det är särskilt viktigt att stabilitet skapas i Central— och Östeuropa samt att dessa länder får gehör för sina strävanden att befästa sin västliga förankring och uppnå ett gradvis närmande till EU med sikte på medlemskap. Deltagande i GUSP ligger väl i linje med den inriktning som har varit vägledande för svensk utrikespolitik under lång tid. Som medlem i EU förstärks våra möjligheter att verka för att våra säkerhetspolitiska intressen i närområdet tillgodoses. Deltagandet i GUSP kan ske med bevarad ' svensk militär alliansfrihet.
De traditionellt höga svenska utrikespolitiska ambitionerna kommer givetvis att vidmakthållas också inom EU och GUSP. Svenska uppfattningar som får gehör i EU—kretsen får en helt annan tyngd i den internationella politiken. Sverige kan då få det inflytande som är nödvändigt för att tillvarata sina intressen i den nya utrikespolitiska miljö som är under framväxt i Europa och övriga världen. Med också ett norskt och finskt EU—medlemskap kan nordiska synpunkter och värderingar få starkt genomslag i EU och därmed i bredare internationella sammanhang. Som aktör utanför EU riskerar Sverige däremot att marginaliseras i utrikespolitiskt hänseende.
Genom ett medlemskap i EU och deltagande i GUSP stärks Sverige i säkerhetspolitiskt hänseende. Med ett starkare nordiskt bidrag till arbetet i GUSP kommer utvecklingen i Östersjöregionen att få ökad uppmärksamhet. I det nära samråd som sker inom GUSP kan Sverige därför redan i ett begynnande skede inta en central roll i EU:s politik i denna region. Vi kan påräkna stöd för insatser som kan förebygga eller förhindra att säkerhetspolitiska lågnivåhot utvecklas i området.
387
De traditionellt goda relationer som Sverige har med länder i tredje världen kommer att utgöra en av utgångspunkterna för agerandet inom GUSP. Sverige kommer att fortsätta att hävda ståndpunkter som tar hänsyn till dessa länders intressen. Härigenom kan vi verka för att svenska synpunkter och erfarenheter tas till vara i det samarbete som EU erbjuder länder i tredje världen.
26.1 Framväxten av det utrikespolitiska samarbetet
En övertygelse bland de dåvarande EG—länderna att den egna säkerheten och de allmänna utrikespolitiska intressena bäst tillvaratogs genom en nära utrikespolitisk samverkan, gjorde att dessa stater i början av 1970—talet inledde ett utrikespolitiskt mellanstatligt samarbete, benämnt det europeiska politiska samarbetet (EPS). Under årens lopp skedde en successiv fördjupning av EPS och år 1987, i samband med ikraftträdandet av den s.k. enhetsakten, kom arrangemanget att lyftas in i EG:s formella regelverk. Dess mellanstatliga karaktär påverkades inte.
Samarbetet syftade till att medlemsländerna i möjligaste män skulle jämka samman sina ståndpunkter inom det utrikespolitiska området. Utbyte av information, ett allt närmare samråd, i grunden likartade värderingar och en vilja att fördjupa samarbetet, gjorde att medlemsländernas ståndpunkter kom att sammanfalla allt oftare. Härigenom lades grunden till ett enhetligt uppträdande i många utrikespolitiska frågor.
Skillnader i intressen och ståndpunkter begränsade emellertid omfattningen av samarbetet. Varje beslut som skulle fattas inom EPS krävde att samtliga medlemsländer var överens. Uttalanden och gemensamt uppträdande kunde därför endast komma till stånd i frågor där länderna hade en hög grad av samsyn. I de fall då detta inte kunde ske gavs medlemsländerna inom ramen för EPS emellertid möjlighet att dryfta sina olika ståndpunkter. Härigenom växte förståelsen för de övriga medlemsländernas synsätt, och undan för undan förbättrades förutsättningama för att på sikt uppnå enhällighet kring än fler utrikespolitiska frågor.
EPS medförde inte någon inskränkning i de enskilda EG—ländemas handlingsfrihet på det utrikespolitiska området. Också i de fall då en gemensam ståndpunkt fanns kunde de enskilda medlemsländerna uppträda unilateralt, men de förväntades då agera på ett sätt som inte stred mot andan i den beslutade gemensamma ståndpunkten.
EPS omfattade ”den utrikespolitiska sfären”. Praxis utvecklades på så sätt att man undvek att föra in allmänna försvarsfrågor i samarbetet. Däremot kom EG—länderna överens om att ”politiska och ekonomiska aspekter av säkerhet” skulle kunna behandlas inom ramen för EPS.
De förändringar som skedde i Europa och i övriga världen under senare delen av åttiotalet och början av nittiotalet, samt den ökade beredskapen att samverka inom EPS, gjorde att EG-ländema önskade
Prop. 1994/95: 19
388
ytterligare fördjupa och bredda det utrikespolitiska samarbetet. Denna ambition slogs fast i Maastrichtfördraget.
26.2 Tillkomsten av den gemensamma utrikes— och säkerhetspolitiken
I Maastrichtfördraget slås fast att medlemsländema i EU skall genomföra en gemensam utrikes— och säkerhetspolitik, GUSP, ofta benänmd ”den andra pelaren” inom EU—samarbetet.
GUSP har, enligt avdelning VI, artikel 1.1 i Maastrichtfördraget, som målsättning "att skydda unionens gemensamma värden, grundläggande intressen och oavhängighet, att på alla sätt stärka unionens och medlemsstaternas säkerhet, att bevara freden och stärka den internationella säkerheten i överensstämmelse med principerna i Förenta nationernas stadga samt principerna i Helsingforskonferensens slutakt och målen i Parisstadgan, att främja det internationella samarbetet och att utveckla och befästa demokratin och rättsprincipen samt respekten för mänskliga rättigheter och de grundläggande frihetema”.
Helsingforsdokumentet, som tillkom år 1975, och Parisstadgan från år 1990 innehåller vägledande principer för staternas uppträdande när det gäller såväl inrikes— som utrikesfrågor. Hänvisningen i Maastrichtfördraget utgör en utfästelse att beslut inom GUSP skall fattas i samklang med dessa principer.
I Maastrichtfördraget framhålls att medlemsländerna förväntas aktivt och förbehållslöst stödja den överenskonma politiken i en anda av lojalitet och ömsesidig solidaritet. Enligt fördragstexten skall de enskilda medlemsländerna avstå från varje handling som strider mot unionens intressen eller kan minska dess effektivitet som en sammanhållande kraft i de internationella relationerna.
Medlemsländema skall också samordna sitt agerande inom internationella organisationer. När det gäller FN skall de EU—länder som ingår i säkerhetsrådet rådgöra med varandra och hålla övriga medlemsländer fullt informerade. De ständiga rådsmedlemrnama, Frankrike och Storbritannien, skall se till att Unionens ståndpunkter och intressen hävdas.
I många avseende skiljer sig samarbetet inom GUSP från det övriga samarbetet inom EU. Detta understryks i första hand av att GUSP är av mellanstatlig karaktär. Beslutsprincipen förblir enhällighet. Alla medlemmar måste således vara överens för att ett beslut skall kunna komma till stånd. Samarbetet är, som redan sagts, inte överstatligt utan de enskilda medlemsländerna behåller sin nationella suveränitet inom den utrikespolitiska sfären. Sakfrågor inom GUSP kan inte underställas EG-domstolen. Slutligen har EG—kommissionen inte samma starka ställning inom GUSP som i frågor som rör den s.k. första pelaren. Varje enskild medlemsstat kan, liksom EG—konunissionen, framlägga förslag inom GUSP. Kommissionen får medverka i diskussionerna, men tillåts inte avge någon röst när beslut skall fattas.
Europaparlamentet har en begränsad roll i GUSP. Samråd skall ske
Prop. 1994/95 : 19
389
mellan ordförandeskapet och Europaparlamentet rörande de viktigare frågorna i GUSP. Europaparlamentet har rätt att ställa frågor och ge rekommendationer. Det skall dessutom hållas en debatt varje år om genomförandet av den gemensamma utrikes— och säkerhetspolitiken.
26.3 Instrument för den gemensamma utrikes— och säkerhetspolitiken
De instrument som står till GUSst förfogande är dels s.k. gemensamma ståndpunkter (Common Positions), dels gemensamma aktioner (Joint Actions).
Det mest långtgående samarbetet inom GUSP sker i form av gemensamma aktioner. För att beslut om sådana skall kunna komma till stånd, krävs att det grundas på en i hög grad likartad syn mellan medlemsländerna. Målsättningen är att de gemensamma aktionerna på sikt skall gälla allt fler områden.
Hösten 1993 fastslogs de fem första ämnesområdena för denna ordning. Dessa var demokratistöd och valövervakning i Ryssland, stöd till fredsprocessen i Mellanöstern och till demokratiseringsprocessen i Sydafrika, fredsinitiativ och humanitär hjälp i f.d. Jugoslavien och slutligen främjandet av stabilitet och fred i Central— och Östeuropa inom ramen för det s.k. Balladurinitiativet till en stabilitetspakt för Europa. Nyligen beslöt ministerrådet om en gemensam aktion i syfte att säkra en förlängning av avtalet om icke—spridning av kärnvapen (NPT). Dessa områden är högt prioriterade också inom svensk utrikespolitik.
EU—ländema har exemplifierat andra områden som på sikt skulle kunna bli föremål för samfällda aktioner. Dit hör andra regionala frågor rörande Östeuropa, Mellanöstern och Nordafrika samt frågor som avser nedrustning, kontroll av vapenexport och icke—spridning av kärnvapen. -
För att en gemensam aktion skall kunna komma till stånd krävs först att EU—ländemas stats— och regeringschefer i Europeiska rådet fastställer riktlinjer för aktionen. Därefter måste utrikesministrama med enhällighet fatta beslut om aktionens ”exakta omfattning, de allmänna och särskilda mål som unionen vill uppnå med aktionen, om nödvändigt hur länge den skall pågå samt med vilka medel, enligt vilka förfaranden och på vilka villkor den skall genomföras” ( artikel 1.3:1 i Maastrichtfördraget).
Alla medlemsländer måste således vara överens om aktionens mål och medel för att den skall komma till stånd. Om väl enhällighet näs och ett beslut kan fattas, blir det förpliktande för medlemsländerna.
Utrikesministrama kan komma överens om att låta eventuella följdbeslut inom ramen för en redan preciserad och överenskommen gemensam aktion fattas med kvalificerad majoritet. Om denna beslutsordning skall komma till användning måste den emellertid fastställas av rninistrama. Detta kan endast ske genom ett enhälligt beslut i varje enskilt fall. Beslutsordningen har kommit att jämföras med FN—stadgans ”dubbla veto”.
Det bör dock understrykas att bestämmelsema skall tillämpas i en anda av allmän solidaritet och ömsesidig lojalitet. Detta är kärnan i
Prop. 1994/95: 19
390
medlemskapet. EU är en gemenskap av självständiga stater som tillsammans vill verka för gemensamma intressen. Ett land ansluter sig för att det ser ett eget intresse i att främja de gemensamma intressena genom gemensamt handlande, alltså att efter hand åstadkomma en gemensam utrikes— och säkerhetspolitik inom ramen för bestämmelserna i Maastrichtfördraget.
Denna strävan konturer också till uttryck i en förklaring som avgivits i anslutning till fördraget. I förklaringen framhålls att medlemsländema ”så långt möjligt skall undvika att hindra ett enhälligt beslut om en kvalificerad majoritet för ett beslut föreligger”. Denna formulering kan ses som en politisk målsättning hos medlemsländerna att så långt möjligt uppträda lojalt gentemot varandra för att möjliggöra att beslut skall kunna komma till stånd.
Frågor som berör försvaret skall inte vara föremål för samfällda aktioner enligt artikel 13 (artikel 14.3).
26.4 Försvarsfrågan inom den gemensamma utrikes— och säkerhetspolitiken
I Maastrichtfördraget stadgas att ”den gemensamma utrikes— och säkerhetspolitiken skall omfatta alla frågor som berör unionens säkerhet, inbegripet utfomrrringen på lång sikt av en gemensam försvarspolitik, som med tiden skulle kunna leda till ett gemensamt försvar”.
Denna formulering utgör en kompromiss mellan de EU—länder som eftersträvat ett nära försvarssamarbete och de länder som intagit en mer återhållsam inställning.
Det finns i dag ingen gemensam försvarspolitik inom EU. Inte heller finns något gemensamt försvar.
Redan i dagsläget kan försvarsfrågor beröras i viss utsträckning inom ramen för de utrikespolitiska diskussioner som förs inom GUSP. Detta har exempelvis skett beträffande ställningstaganden rörande fredsbevarande verksamhet. Utarbetandet och genomförandet av eventuella ”unionsbeslut och unionsaktioner som berör försvaret” överlåts emellertid till Västeuropeiska unionen, VEU.
VEU är en försvarsallians grundad år 1954, men med sitt ursprung i den s.k. Brysselpakten från är 1948. När Maastrichtfördraget slöts var nio av EU:s medlemmar också medlemmar av VEU. De resterande tre inbjöds att bli medlemmar eller observatörer i organisationen. Grekland valde medlemskap medan Danmark och Irland valde observatörskap. Observatörskap innebär inga förpliktelser.
Ett antal länder utanför EU har formaliserade förbindelser med VEU. Island och Norge är associerade medlemmar. Detta gäller också Turkiet när dess avtal ratificerats. Slutligen ingår nio länder i Central— och Östeuropa, däribland de tre baltiska staterna, i VEU:s s.k. konsultationsforum. Dessa länder har nu också erbjudits att delta vid VEU—möten enligt villkor som i viss mån överensstämmer med ett observatörskap.
I Maastrichtfördraget anges att VEU skall vara en ”integrerad del av
Prop. 1994/95 : 19
391
unionens utveckling”. Detta betyder att VEU, om och när EU—länderna i enhällighet så beslutar, kan komma att föras allt närmare EU.
När Maastrichtfördraget slöts framhöll de dåvarande nio VEU—ländema i en särskild förklaring att de önskade se VEU utvecklas till EU:s försvarskomponent och som det medel som skulle stärka Atlantalliansens europeiska pelare.
Ett eventuellt inrättande av en gemensam försvarspolitik eller ett gemensamt försvar samt VEU:s relation till EU är frågor som kommer att vara föremål för omfattande diskussioner under kommande är, bl.a. vid översynskonferensen år 1996. Alla eventuella beslut kommer då att kräva enhällighet mellan medlemsländerna. Från svensk sida har slagits fast att vi själva konuner att avgöra om vi i en framtid skall delta i en eventuell gemensam försvarspolitik. Sverige kommer dock inte att hindra andra EU-länder från att utveckla och fördjupa ett försvarspolitiskt samarbete.
26.5 Den gemensamma utrikes— och säkerhetspolitiken i ett svenskt medlemskapsperspektiv
Riksdagen fastslog våren 1992 att ”ett fullvärdigt deltagande i det europeiska samarbetet, redan nu inom ESK och vid ett medlemskap även inom den europeiska unionen, är en förutsättning för att ett land skall kunna påverka utvecklingen och aktivt bidra till att skapa en ny freds— och säkerhetsordning på vår kontinent” (1991/92zUU19).
I samma betänkande framhölls att ”den militära alliansfriheten består alltjämt”. Utskottet slog också fast att ”Sveriges militära alliansfrihet syftande till att vårt land skall kunna vara neutralt i händelse av krig i vårt närområde består” samt ”bevarande av den militära alliansfriheten förutsätter inte att Sverige i något annat avseende skulle behöva ålägga sig restriktioner vad gäller deltagandet i det framväxande, mångfacetterade europeiska samarbetet”.
Avsikten i dessa uttalanden var således att Sverige skall delta fullt ut i den utrikes— och säkerhetspolitiska processen i Europa för att därigenom kunna bidra till skapandet av en ny europeisk freds— och säkerhetsordning. Sverige deltar i detta samarbete med bibehållen militär alliansfrihet.
l inledningsanförandet i medlemskapsförhandlingarna den 1 februari 1993 framhöll Europa— och utrikeshandelsministem att Sveriges politiska åtagande att fullt ut och aktivt medverka i GUSP hade ett brett parlamentariskt stöd. Sverige hade inga rättsliga hinder mot ett sådant deltagande. Sverige var berett att ikläda sig samma fördragsmässiga rättigheter och skyldigheter som gemenskapens nuvarande medlemmar (se bilaga 1).
I inledningsanförandet rörande de förhandlingsområden som utgick från Maastrichtfördraget om en europeisk union framhölls vidare att, som den svenska riksdagen nyligen hade deklarerat, Sveriges militära alliansfrihet alltjämt består. Samtidigt sades att Sverige inser att utformningen på lång sikt av en gemensam försvarspolitik, som med tiden skulle kunna leda till
Prop. 1994/95: 19
392
ett gemensamt försvar, är ett mål för den gemensamma utrikes— och Prop. 1994/95:19 säkerhetspolitiken, som kommer att diskuteras vidare inom ramen för 1996 års översynskonferens. Vidare sades att Sverige inte avser hindra den europeiska unionens utveckling på vägen mot detta mål. Den svenska synen på de utrikes— och säkerhetspolitiska frågorna rekapitulerades vid ministermötet den 9 november (se bilaga 1). Anförandet registrerades officiellt av konferensen och utan motkomrnentar av EU—ländema i konklusionema från mötet.
GUSP blev aldrig föremål för några egentliga förhandlingar. Däremot fogades en gemensam förklaring till slutakten till anslutningsfördraget. I denna förklaring framhölls att:
— anslutningen skall stärka sammanhållningen inom unionen och unionens förmåga att agera effektivt i utrikes- och säkerhetspolitiken, — de nya medlemsstatema från dagen för anslutningen kommer att vara beredda och ha möjlighet att fullt ut och aktivt delta i den gemensamma utrikes— och säkerhetspolitiken så som den definieras i Fördraget om Europeiska unionen, — de nya medlemsstaterna vid anslutningen fullständigt och förbehållslöst skall anamma alla de mål som fördraget har, de bestämmelser som finns i dess avdelning V samt de relevanta förklaringar som är fogade till det,
— de nya medlemsländerna kommer vara beredda och ha möjlighet att stödja den politik på olika områden som är i kraft vid tidpunkten för anslutningen. I deklarationen förutsattes slutligen att kandidatländerna vid inträdet inte skulle ha några rättsliga hinder att delta fullt ut i GUSP. Sverige har inte några sådana hinder.
Genom deklarationen bekräftades att Sverige kan träda in i EU med den militära alliansfriheten i behåll.
Vid förhandlingsmötet på ministernivå den 21 december noterades att Sverige i sitt anförande åter bekräftat vad som sagts om utrikes— och säkerhetspolitiken i inledningsanförandet den 1 februari. Vidare noterades att enighet rådde om gällande regelverk på det utrikes— och säkerhetspolitiska området vilken tillställts Sverige och övriga kandidatländer. Kandidatländema fick möjlighet att som en förberedelse för medlemskap, nära knytas till det utrikes— och säkerhetspolitiska samarbetet under perioden före deras formella inträde i unionen.
Remissinstanserna:
Ett antal remissinstanser har direkt eller indirekt kommenterat frågor med anknytning till EU:s utrikes— och säkerhetspolitiska samarbete. Försvarets Forskningsanstalt (FOA) instämmer i den analys och de slutsatser som presenterats i den departementspromemoria som legat till grund för remissomgången. FOA påpekar dock att upphävandet av gränskontroller ger minskade möjligheter att kontrollera flödet av försörjningsviktiga 393
varor i ett krisskede. Vidare framhålls att ett avskaffande av Prop. 1994/95:19
Romfördragets undantag för krigsmateriel skulle påverka förutsättningama för den svenska försvarsindustrin. Ung Vänster, Grön Ungdom och Miljöpartiet de Gröna anser att Sverige genom de ställningstaganden som gjorts i förhandlingarna förlorar sin neutralitet och alliansfrihet. Miljöpartiet hävdar vidare att effekten av svensk anslutning till EU:s gemensamma utrikes— och säkerhetspolitik är att den svenska solidaritetsrösten i världen försvinner. Svenska Kyrkans CentralstyreLse betonar vikten av att Sverige som EU—medlem verkar för ett EU som på sikt kan utvidgas till att omfatta flertalet europeiska stater och för ökat EU—bistånd till tredje världen. Liknande synpunkter framförs av Sveriges Frikyrkosamråd (FSR) och Sveriges Kristna Råd (SIG), vilka avgivit ett gemensamt yttrande. De senare pekar vidare på behovet av en bred syn på säkerhets— och fredsfrågor. PSR/SKR framhåller att icketraditionella perspektiv på säkerhetspolitiken förmått hävda sig väl i EU:s diskussioner, men understryker att EU:s framtida roll i dessa sammanhang i hög grad är beroende av vilken inriktning utrikes— och säkerhetspolitiken får. FSR/SKR konstaterar att den svenska aktiva neutralitetspolitiken i hög grad definierats av motsättningarna mellan öst och väst, och finner det naturligt att den i dag tar sig andra former. Dess moraliska idéinnehåll måste dock bevaras i den freds— och utrikespolitik som har större möjligheter än någonsin att göra sig gällande i en dynamisk internationell miljö. PSR/SKR skisserar ett antal riktlinjer för ett framtida svenskt agerande i GUSP. Sverige bör enligt PSR/SKR verka för att utveckla icke—militära redskap för fred, stabilitet och demokrati i Europa som helhet. Sverige bör vidare utöva veto mot en militär utveckling av GUSP, inklusive förekomst av kärnvapen och verka för en gemensam restriktiv vapenexportpolitik. För Exportrådet är EU:s förutsättningar att bevara fred och säkerhet i Europa en väsentlig faktor bakom organisationens ställningstaganden för ett svenskt EU—medlemskap.
394
27 Biståndspolitik
Regeringens bedömning: Sveriges biståndspolitik ligger fast. En del av de totala svenska biståndsmedlen kommer dock i framtiden att kanaliseras genom EG:s biståndsprogram. Inriktningen av EG:s bistånd överenstämmer i stort med Sveriges politik på biståndsområdet. Fattigdomsbekämpningen och stöd för en demokratisk utveckling och respekt för mänskliga fri— och rättigheter är centrala element i kommissionens olika biståndsprogram. Dessa och andra viktiga mål t.ex. miljöhänsyn bör drivas av Sverige som medlem i EU.
Ett svenskt medlemsskap skapar förutsättningar för ett ömsesidigt erfarenhetsutbyte och en förbättrad samordning som bör kunna leda till en ökad effektivitet i såväl EG:s egna som i Sveriges fortsatta bilaterala och multilaterala bistånd.
Deltagande i EG:s omfattande östsamarbete ökar Sveriges möjligheter att främja politisk, ekonomisk och kulturell samverkan med Central— och Östeuropa. Det kompletterar de bilaterala insatser Sverige gör och förutses fortsätta att göra.
Remissinstansema:
SIDA framhåller betydelsen av sambanden mellan handel, utveckling, ekonomisk union och bistånd i det europeiska samarbetet. Vad gäller EG:s bistånd, menar SIDA att det ofta avspeglar medlemsländemas förutvarande koloniala relationer med mottagarländerna. EG—kommissionens samordningsfunktion mellan medlemsstatemas bilaterala bistånd och EG:s eget framhålls som positivt. Vidare anser SIDA att Sverige vid ett medlemskap bör välja ut områden som av Sverige bedöms ha stor betydelse för mottagarländema och utforma en genomtänkt biståndspolicy inom dessa områden, i syfte att effektivt påverka utfommingen av EG:s bistånd. Röda korset framhåller att den traditionella svenska inställningen i biståndsfrågor är väl känd inom EU och att Sverige därför borde kunna spela en aktiv och pådrivande roll i det gemensamma biståndsarbetet. Man ser helst att ett utvidgat svenskt deltagande i EG:s biståndspolitiska arbete finansieras över ett separat anslag, vilket skulle innebära ett tillskott totalt sett. BITS anser att de målsättningar som vägleder EG:s biståndspolitiska verksamhet, liksom samarbetet med Central— och Östeuropa, ligger väl i linje med de svenska målsättningarna. Några omedelbara förändringar vad gäller det bilaterala biståndet genom BITS förutses inte vid ett svenskt inträde i EU. Sveriges Frikyrkosamråd/Sveriges Kristna Råd konstaterar beträffande EG:s bistånd att dess inriktning mot exempelvis Centralamerika är betydligt svagare än i Sveriges bilaterala insatser och tillägger att en ökad internationell samordning skulle gynna mottagarna av biståndet. Sverige bör inom EG verka för ökade biståndsanslag, ett
Prop. 1994/95: 19
395
avskaffande av det bundna biståndet, en ökad inrikming mot stöd till sociala sektorer samt till jordbruk och livsmedelsförsörjning i Afrika.
27.1 EG:s biståndspolitik
Romfördraget behandlar biståndspolitiken i den genom Maastrichtfördraget år 1993 införda avdelningen XVII. I artikel 130u sägs att gemenskapens politik inom området för utvecklingssamarbete skall vara ett komplement till medlemsstaternas politik. Gemenskapens politik skall främja:
— en varaktig ekonomisk och social utveckling i utvecklingsländema,
särskilt i de mest missgynnade bland dessa
— en harmonisk och successiv integration av utvecklingsländema i
världsekonomin kampen mot fattigdom 1 utvecklingsländema. Artikel 130u klargör också att gemenskapens biståndspolitik skall bidra till att utveckla demokratin och rättsstaten samt till målet att respektera de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Gemenskapen och medlemsstaterna är bundna av de åtaganden och de mål, som de har godkänt inom ramen för FN och andra behöriga internationella organisationer.
Rådet kan besluta om åtgärder. Sådana kan ta formen av fleråriga program.
Biståndsområdet omfattades alltså inte av Romfördraget år 1957. Bistånd har ändå funnits med som en av EG:s verksamheter ända sedan gemenskapens tillkomst. I början inskränkte det sig till olika former av stöd till och samarbete med 18 av de ursprungliga EG—staternas före detta kolonier. EG:s biståndsverksamhet har sedan dess kommit att utsträckas till flertalet länder i tredje världen. Biståndssamarbetet inom EU har därmed kommit att komplettera medlemsländernas enskilda insatser på biståndsområdet.
Bland gemenskapens medlemsländer återfinns några av världens största biståndsgivare, både i absoluta och relativa tal. De tolv nuvarande EU-ländema svarar i dag sammantaget för över 40% av världens samlade offentliga bistånd.
Biståndet genom EG finansieras dels över den reguljära budgeten, dels genom särskilda bidrag till den europeiska utvecklingsfonden (EDF) och den europeiska investeringsbanken (EIB). Från de senare finansieras det bistånd som utgår inom ramen för Lomékonventionen. Volymmässigt svarar det gemensamma EG—biståndet för 12 — 14% av EU—ländernas samlade bistånd.
Ca 60% av EG—biståndet utgår inom ramen för Lomékonventionen till de 70 s.k. ACP-ländema (African, Caribbean, Pacific).
Den fjärde Lomékonventionen trädde i kraft år 1990 och löper för en period av tio år. För den första femårsperioden disponerar EG inom ramen för EDF VII 10,8 miljarder ecu. Till detta konuner 1,2 miljarder ecu genom EIB. I samband med att en halvtidsöversyn av Lomé IV genomförs under 1994/1995 sker också förhandlingar om den flnansiella
Prop. 1994/95: 19
396
ramen (EDF VIII) för den andra hälften av Lomé IV.
Drygt 50% av biståndet under Lomékonventionen landprogrammeras. Landrarnama, som är femåriga, fastställs på grundval av kriterier som befolkningsstorlek, per capitainkomst och utvecklingsnivå. Lomékonventionen innehåller utförliga bestämmelser om hur programmeringen och projekthanteringen skall gå till. Konventionen ger mottagarlandet en central _ roll i programmerings— och projektförberedelsearbetet. Samtidigt har kommissionen ett väsentligt inflytande och EG:s fältkontor i mottagarlandet spelar en aktiv roll. Dessa skall på begäran av mottagarlandet bl.a. delta i och ge stöd åt program— och projektförberedelser samt genomförande.
Mottagarländemas upphandling äger rum i samråd med kommissionen. Detaljerade regler har utarbetats för hur upphandlingen skall gå till. Entreprenader och varor upphandlas normalt i öppen internationell konkurrens bland medlemsländer och mottagande u-land. Under Loméprogrammet tillåts upphandling inom hela kretsen av EU-ACP länder.
Fördelningen av det landprogrammerade biståndet på sektorer och ändamål varierar över tiden och mellan olika länder. Insatser inom infrastrukturområdet har dock sammantaget en stor andel. Stöd till landsbygdsutveckling och sociala sektorer inkl. hälsa och utbildning har getts mer tonvikt än tidigare. Det finns också en klart uttalad vilja att i ökad grad uppmärksamma insatser för att bekämpa fattigdomen, behandla befolkningsproblem, förbättra miljön och bidra till ett rationellt utnyttjande av naturresurser samt att utveckla den privata sektorn. Olika former av programbistånd har också fått en betydligt ökad andel.
Vid sidan av det landprogrammerade biståndet förmedlas bl.a. katastrof— och fiyktingstöd samt stöd till strukturanpassning. Utanför landramama ligger också det stöd som ges inom ramen för stabiliseringsfondema STABEX och SYSMIN, vars syfte är att kompensera för tillfälliga nedgångar i exportinkomster främst inom jordbruks— och mineralområdet.
Livsmedelsbiståndet som motsvarar 20% av EG:s biståndsbudget utgör ett särfall genom att ca 75% av medlemsländernas totala liVSmedelsbistånd på ca 830 miljoner ecu år 1993 förmedlas via kommissionen. Ungefär en tredjedel av livsmedelsbiståndet är direkt bistånd utifrån avtal mellan kommissionen och mottagarländerna. Återstoden kanaliseras via FN och enskilda organisationer. Detta gör att kommissionen är en stor aktör inom livsmedelsbiståndet.
Insatser i Asien, Latinamerika samt icke-medlemsländer i Medelhavsområdet finansieras från EG:s reguljära budget. Dessa insatser uppgår till ca 40% av EG:s totala bistånd. '
Samarbetet med Asien och Latinamerika (ALA—ländema) är av betydligt mindre omfattning än samarbetet med ACP—ländema. Intresset för ALA—ländema har dock ökat på senare år. För perioden 1991—1995 har 2,9 miljarder ecu angetts som ram för biståndsinsatser i Asien och Latinamerika, vilket är en fördubbling jämfört med föregående femårsperiod. Ca två tredjedelar av ALA—biståndet går till länder i Asien och en tredjedel till Latinamerika. Då biståndet tas ur den reguljära
Prop. 1994/95: 19
397
budgeten som fastställs för ett år i taget kan landprogrammering inte ske på samma sätt som under Lomékonventionen. För vissa mottagare ges dock indikativa planeringsrarnar för biståndet under några år framåt.
Sedan början av sjuttiotalet stöder EG icke—medlemsländer i Medelhavsområdet genom förmånliga krediter och gåvobistånd. År 1992 utbetalades drygt 200 miljoner ecu till dessa länder.
Effektivitetsfrågor i biståndet har, liksom i det svenska biståndet, fått ökad betydelse. Strävan efter en ökad flexibilitet i Lomébiståndet har bl.a. tagit sig uttryck i att EG inför den konunande halvtidsöversynen framfört förslag om att systemet med femåriga landramar skall revideras. Förslaget innebär att mottagarländema tilldelas indikativa planeringsramar som täcker hela femårsperioden men att bestämda utfästelser görs endast för den första treårsperioden. Utfallet under den första treårsperioden skall därefter ligga till grund för tilldelningen under de återstående två åren.
En annan tydlig utvecklingstendens inom EG—biståndet är den ökade betoningen av mänskliga rättigheter och demokrati liksom kraven på att mottagarlandet för en sund ekonomisk politik.
Biståndspolitiken har nära samband med handelspolitiken. Denna behandlas i avsnitt 23. Här kan dock erinras om att EU:s medlemsländer, även per capita, har en större handel med utvecklingsländema än Sverige.
27.2 Sveriges bistånd till utvecklingsländema vid ett EU—medlemskap
Genom Maastrichtfördraget n-aktatfästes för första gången EG:s biståndssamarbete. Detta gäller såväl det gemensamma biståndet genom kommissionen som samordningen av medlemsländernas nationella bistånd. Biståndets roll i det utrikespolitiska och handelspolitiska samarbetet har därmed förtydligats. EU blir ett viktigt forum för Sveriges och övriga medlemsländers relationer med länder i tredje världen.
Maastrichtfördraget innebär ett steg i riktning mot ett fördjupat samarbete på den nationella nivån medlemsstaterna emellan. Bl.a. skapas förutsättningar för en ökad roll för EU vad gäller samordningen i biståndet. Däremot förväntas det inte resultera i att en ökad andel av medlemsländemas bistånd kommer att kanaliseras genom kommissionen. Subsidiaritetsprincipen gäller också inom biståndsområdet.
I fråga om den multilaterala biståndsverksamheten äger i de flesta fall inte någon långtgående EU—samordning rum.
De i Romfördraget nedlagda principerna för EG:s internationella utvecklingssamarbete överstämmer väl med svenska prioriteringar.
Biståndsområdet kommer genom Maastrichtfördraget att bli en omedelbar angelägenhet för EG, vilket kommer att innebära en ökad samordning av medlemsländernas insatser. Detta är i linje med synen på biståndet som en del av EU:s utrikes— och handelspolitiska förhållanden i stort. Därvidlag har EG lagt stor vikt vid krav på demokrati och mänskliga rättigheter hos mottagarländerna.
Prop. 1994/95: 19
398
EU är i sig en stor och viktig biståndsgivare till u—länder i olika delar av tredje världen. Som EU—medlem kommer Sverige att bidra både till finansieringen av Lomé—konventionen, vilken reglerar bistånd till 70 utvecklingsländer i Afrika, Karibien och Stillahavsregionen, samt till gemenskapens ordinarie budget, ur vilken EU:s övriga bistånd finansieras. Vidare förekommer ett genom Maastrichtfördraget fördjupat samråd i biståndsfrågor mellan EU—ländema, i vilket Sverige förväntas medverka.
Sverige bedöms kunna spela en viktig roll i den kommande utfommingen av EG:s biståndspolitik. Den traditionella svenska inställningen till biståndsfrågor är väl känd och respekterad inom EU och betraktas ofta som ett gott föredöme.
År 1992 utbetalades totalt 4,4 miljarder dollar genom kommissionens olika biståndsprogram. Samma år uppgick de svenska biståndsutbetalningama till 2,5 miljarder dollar. EG:s bistånd fördelar sig på ett stort antal mottagarländer. Liksom i det svenska biståndet ligger tyngdpunkten på Afrika söder om Sahara. År 1992 gick ca 69% av EG-biståndet till dessa länder. Listan över EU:s 25 största mottagarländer upptar elva länder som är huvudmottagare också av svenskt bistånd. Där återfinns emellertid också en rad länder med vilka Sverige i stort sett saknar erfarenheter av utvecklingssamarbete.
En jämförelse av sektorinriktningen i de länder där både Sverige och EU är aktiva visar att graden av överlappning varierar från land till land. I vissa fall ”konkurrerar” vi inom samma sektorer, i andra fall koncentrerar vi oss på skilda verksamheter. I de fall vi verkar inom samma sektorer borde ett EU—medlemskap innebära goda förutsättningar för en ökad samordning, koncentration och förbättrad effektivitet i samarbetet.
Inom utrikesdepartementets avdelning för internationellt utvecklingssamarbete pågår ett analysarbete som skall ligga till grund för de anpassningar av de nationella biståndet som blir en följd av att en viss del av den svenska biståndet skall kanaliseras via EU. Målsättningen med detta arbete är att tillförsäkra att EG—biståndet och svenskt bistånd kompletterar varandra i så stor utsträckning som möjligt.
Prop. 1994/95: 19
399
27.3 EG:s stöd till Central— och Östeuropa
Västvärldens, och EU:s relation till Central— och Östeuropa har under de senaste åren fått mycket hög prioritet. Utrikes- och säkerhetspolitiska aspekter liksom utvecklingen av handelsrelationema har getts stor uppmärksamhet. I denna bild har också finansiellt och tekniskt stöd en viktig plats. Redan år 1990 grundades EBRD (Europeiska återuppbyggnads— och utvecklingsbanken) av 39 enskilda stater, däribland Sverige, samt EG och Europeiska investeringsbanken. EU:s medlemsstater och institutioner äger tillsammans 51% av EBRD:s aktiekapital. Bankens syfte är att underlätta övergången till marknadsekonomi i de länder i Central— och Östeuropa som utvecklas i riktning mot flerpartisystem, demolnati och pluralism. Till och med hösten 1993 har EBRD avsatt drygt 2 miljarder ecu, varav 500 miljoner ecu utbetalats, till projekt i de länder i Central— och Östeuropa och f.d. Sovjetunionen. Insatserna är inriktade på framför allt privatisering, infrastruktur. utveckling av den finansiella sektorn och energiinvesteringar.
EG har i egen regi startat ett betydande samarbete med länderna i Central— och Östeuropa. Detta samarbete har samma huvudsakliga målsättning som EBRD: s verksamhet. Verksamheten kanaliseras primärt genom två program, varav det ena, PHARE, är avsett för länderna utanför f.d. Sovjetunionen och de baltiska staterna, och det andra, TACIS, för medlemsstaterna i Oberoende Staters Samvälde (OSS). Härutöver finns ett särskilt organ för humanitära insatser, ECHO. Lån kan beviljas från Europeiska investeringsbanken (EIB) samt från Kol- och stålgemenskapens (EKSG) fonder. EU har åtagit sig att genom ett särskilt sekretariat (G24—sekretariatet) samordna OECD—ländernas samarbete med de central— och östeuropeiska staterna utom OSS. EU har också varit pådrivande och dominerande bidragsgivare till det betalningsbalansstöd till Central- och Östeuropa som kanaliseras inom ramen för G24.
Storleken av EG:s östsamarbete fastställs varje år i samband med det ordinarie budgetarbetet. Det ges således inga särskilda bidrag från varje enskilt medlemsland. I 1993 års budget anvisades totalt 1 573 miljoner. ecu för ändamålet. Av detta belopp svarar PHARE—programmet för 1 040 miljoner ecu och TACIS för 510 miljoner ecu. Större delen av det humanitära biståndet faller inom PHARE- och TACIS—programmen; återstoden tas direkt från EU:s budget.
Organisatoriskt sorterar östsamarbetet under ISG—kommissionens första generaldirektorat (DG 1). Särskilda styrkomrnittéer beslutar om fördelningen av medlen.
Samtliga länder i Central— och Östeuropa utanför OSS kan stödjas med medel från PHARE—programmet. Av det totala belopp som ställts till programmets förfogande sedan det inleddes år 1990, drygt 3,3 miljarder ecu, har Polen erhållit närmare en fjärdedel. Rumänien, Ungern och Tjeckien/Slovakien har andelar på över 10%. Övriga länder har erhållit smärre belopp. Regionala program svarar för 16%. Från och med 1994 finns ett särskilt program för samarbete avseende gränsområdena mellan
Prop. 1994/95:19
400
EU-länderna och PHARE-statema.
Jordbruk, utbildning och forskning, miljö och privatisering har hittills varit de högst prioriterade sektorerna. Stödet inriktas nu i något större utsträckning på de sociala sektorerna, institutionella reformer och demokratisering. Huvuddelen av insatserna utgörs av kunskapsöverföring i förrn av utbildning, rådgivning och annat tekniskt samarbete. Det är mottagarländernas önskemål som ligger till grund för medelsanvändningen. De enskilda projekten genomförs av myndigheter, företag och organisationer i EU:s medlemsstater i enlighet med styrkommitténs beslut, men projektledningen utövas av mottagarländerna.
TACIS—programmet, som således avser länderna inom OSS, har — i motsats till PHARE — hittills i första hand avsett integrerade program, syftande till att utveckla hela sektorer eller regioner. Initiativen tas av myndigheter, institutioner, organisationer och företag i mottagarländerna. men ledningen av verksamheten är koncentrerad till EG i Bryssel. Ekonomiska operatörer och konsulter i EU-statema lämnar in förslag till lämpliga projekt inom ramen för de prioriterade sektorerna eller regionerna.
Största delen av det hittillsvarande TACIS—stödet på totalt närmare 1,5 miljarder ecu har gått till Ryssland (nära 40%). Regionala projekt svarar för huvuddelen av återstoden. Energi och kärnsäkerhet, utbildning, produktion och distribution av livsmedel, företagsstöd och transporter har varit prioriterade sektorer.
27.4 Sverige och EU:s östsamarbete
EU:s och Sveriges nuvarande samarbete med Central— och Östeuropa daterar sig av naturliga skäl från ungefär samma tidpunkt, åren 1989—1990, då reforrnsträvandena spreds till alla de tidigare socialistiska länderna och accelererade. Samarbetet har i allt väsentligt utvecklats parallellt, och det har, inte minst genom de multilaterala finansieringsorganisationema och det ovan nämnda GZ4—samarbetet, funnits goda möjligheter att utbyta erfarenheter och i vissa fall samverka. Det sistnämnda gäller inte minst det regionala östsamarbetet. EU deltar såväl i Östersjörådet som i Barentsrådets verksamhet.
Samtidigt bör det understrykas att Sverige inom ramen för sin aktiva närornrådespolitik på flera områden varit en föregångare. Detta gäller inte minst suveränitetsstödet till Baltikum och frihandelsavtalen med de baltiska staterna.
Sverige kommer som medlem av EU automatiskt att delta i EG:s budgetfinansierade samarbete med länderna i Cennal— och Östeuropa. PHARE- och TACIS-programmen arbetar, liksom det svenska östsamarbetsprogrammet, med kunskapsöverföring som huvudsakligt instrument. Svenska myndigheter, företag och organisationer får genom medlemskapet möjlighet att konkurrera på lika villkor om uppdragen att verkställa de insatser, varom EG beslutar.
I sitt bilaterala östsamarbete har Sverige prioriterat sitt geografiska närområde, omfattande de baltiska staterna, Polen och nordvästra
26 Riksdagen 1994/95. 1 sam/. Nr I 9. Dell.
Prop. 1994/95: 19
401
Ryssland. Såsom framgått av det föregående, år Polen det land som Prop. 1994/95:19 hittills erhållit den största andelen av PHARE—programmet. I övrigt har genom detta program betydande insatser gjorts i centraleuropeiska stater, till vilka Sverige i huvudsak bidragit genom de multilaterala organen. TACIS—prograrmnet är, såsom framgått, i hög grad koncentrerat till Ryssland.
De av EU:s medlemsstater som visat stort intresse för samarbete med Central— och Östeuropa har, utöver de gemensamma insatserna genom EU:s samarbetsprogram, fortsatt ett omfattande bilateralt östsamarbete. I länder som Danmark och Nederländerna svarar det bilaterala samarbetet med de central— och östeuropeiska länderna för cirka två tredjedelar av det totala östsamarbetet.
Sveriges stora engagemang i närområdet kommer givetvis att fortsätta. Genom EU—medlemskapet får vi ökade möjligheter att koppla samman vad vi gör inom ramen för vårt bilaterala östsamarbete med EG:s samarbetsprogram. Vi kan då vara idégivare till EG:s insatser i vårt närområde inte minst gäller detta Östersjöregionen samtidigt kan vi få förbättrad information om behov och insatsmöjligheter i de central- och östeuropeiska länder som inte prioriteras i det svenska bilaterala samarbetet.
EG:s finansiella och tekniska stöd till Central— och Östeuropa hänger nära samman med handelspolitken gentemot dessa länder. Handelspolitiken behandlas 1 avsnitt 23, där de s.k. Europaavtalen mellan EG och flera centraleuropeiska länder skildras.
402
28 Europeiska investeringsbanken
Regeringens bedömning: Medlemskap i Europeiska investerings- banken (EIB) medför betydande fördelar för Sverige. EIB är en solid bänk med snabbt växande betydelse som finansiär av angelägna investeringar i Europa. Banken kan genom sin starka ställning på kapitalmarknaden erbjuda mycket konkurrenskraftiga lånevillkor till såväl offentliga som privata låntagare. Av särskild vikt är bankens utlåning till små och medelstora företag. Det är väsentligt att dessa företag, som utgör en viktig tillväxtmotor, kan ges goda kreditrnöjligheter.
Bankens utlåning till icke—medlemsländer har även ökat i omfattning. På detta område finns det goda möjligheter för ett utvidgat samarbete mellan Sverige och EIB. På liknande sätt bör ett utökat samarbete kurma komma till stånd mellan Nordiska investeringsbanken och EIB, när fiertalet nordiska länder träder in i EU.
Remissinstansema:
Riksrevisionsverket anser det oklart vilken insyn EG:s revisionsrätt har i banken och anser att behovet av insyn och kontroll måste tillgodoses. BITS anför att ett utökat samarbete med EIB bör kunna ske i form av tekniskt samarbete och kreditfinansiering i både u—länder och Central— och Östeuropa. Detta bör underlättas om BITS bereds möjlighet medverka i diskussioner inom EIB vad gäller policy- och projektfrågor.
28.1 Verksamhet
Europeiska investeringsbanken (EIB) år en fristående institution inom Europeiska unionen. Banken upprättades år 1958 i enlighet med Romfördraget. Artiklarna 4b och 198 d-e i fördraget innehåller de grundläggande bestämmelserna. Bankens verksamhet och arbetsformer finns angivna i EIB:s stadga som är bifogad Romfördraget som protokoll.
Bankens huvuduppgift är att bidra till en balanserad regional utveckling inom den europeiska unionen genom att finansiera ekonomiskt sunda investeringar i de utvecklingsmässigt sett mest eftersatta regionerna.
Sektorsvis har utlåningen förändrats från stora energisatsningar under 1970—talet till industrirnodemisering, teknologiutveckling och miljövård under 1980- och 90—talen. Majoriteten av lånen gäller investeringar i infrastruktur, varefter kommer industri, tjänster, jordbruk och energi— projekt. Banken spelar en framträdande roll i den pågående utvecklingen av transeuropeiska nätverk inom transporter, telekommunikationer och energi.
Banken gör en systematisk bedömning av alla projektförslag ur
Prop. 1994/95: 19
403
miljösynpunkt så att dessa inte har negativ miljöpåverkan.
EIB:s utlåning sker på strikt bankmässiga villkor. Lånen kan normalt inte överstiga 50 procent av ett enskilt projekts totala kostnader. Låntagare från både offentlig och privat sektor kan låna från banken.
EIB lämnar inte subventionerade lån inom ramen för sin ordinarie verksamhet. Utlåningen finansieras i huvudsak genom marknads— upplåning. Bankens totala utlåning från år 1959 t.o.m. år 1993 uppgick till drygt 148 miljarder ecu. Under år 1993 var utlåningen 19,6 miljarder ecu, varav 1,9 miljarder utanför EU. Maastrichtfördraget innebar en förstärkt roll för banken. Fördraget fastslår att EIB förutom projekt även skall kunna finansiera investeringsprogram. Detta skall kunna göras i kombination med stöd från strukturfondema eller andra finansiella instrument inom EU.
I samband med Europeiska rådets möte i Edinburgh i december 1992 inrättades en tillfällig lånefacilitet i EIB uppgående till 5 miljarder ecu (den s.k. Edinburgh— faciliteten), sedermera höjd till 7 miljarder ecu under 1993. Syftet med faciliteten är att påskynda finansieringen av infrastrukturprojekt främst knutna till transeuropeiska nätverk. Även projekt som berör Central- och Östeuropa inom denna ram skall kunna komma i fråga. En höjning av taket för EIB:s medverkan i finansieringen av dessa projekt har även ägt rum, från 50 till 75 procent. Utlåningen påbörjades i februari 1993. Faciliteten inbegriper även en tillfällig specialordning om en miljard ecu i form av räntesubventioner på lån till små och medelstora företag.
Under 1994 har även en europeisk investeringsfond etablerats. Fonden, som administreras av EIB, skall garantera lån till infrastrukturprojekt samt till små och medelstora företag inom unionen. Banken kommer att bidra med 40% av startkapitalet på två miljarder ecu. Sammanlagt beräknas garantiema kunna generera finansiering för projekt värda omkring 20 miljarder ecu.
EIB spelar en alltmer framträdande roll i unionens samarbete med icke-medlemsländer. Bankens utlåning för detta ändamål uppgick till 1,9 miljarder ecu under år 1993, vilket är mer än en fördubbling jämfört med år 1991. Utlåningen regleras genom samarbetsavtal mellan EG och berörda ländergrupper. Utlåning sker till länder i Afrika, Karibien och Stilla Havs—området (ACP—ländema), Medelhavsområdet, Central- och Östeuropa och vissa länder i Asien och Latinamerika. Denna utlåning garanteras av EG:s budget, förutom långivningen till ACP—ländema som garanteras direkt av medlemsländerna.
28.2 Organisation
Banken har tre beslutsnivåer: guvemörsrådet, styrelsen och direktionen.
Guvemörsrådet utgörs av medlemsländernas finans- eller ekonomi- ministrar. Sverige får automatiskt en plats i guvemörsrådet. Rådet kan besluta om vissa ändringar av 15le5 stadga och godkänner vidare balansräkningen, årsrapporten, kapitalökningar, utnämningar till styrelsen och bankens direktion.
Prop. 1994/95: 19
404
StyreLsen föreslås efter utvidgningen bestå av 26 medlemmar och Prop. 1994/95:19 13 ställföreträdare. Sverige har erbjudits en ordinarie plats samt, gemensamt med övriga tre kandidatländer, en plats som ställföreträdare. Styrelsen beslutar i låne- och garantiärenden samt fastställer ränte- nivåerna.
Direktionen består av presidenten och sex vice presidenter. Tjänsterna är fördelade mellan medlemsländerna genom att de fyra stora har en tjänst var, medan de mindre länderna turas om att besätta övriga tre vice presidentposter. Utvidgningskonferensen uppmanade EIB:s guvemörsråd att utöka direktionen med en medlem efter utvidgningen. Direktionen svarar för bankens löpande verksamhet och lägger fram beslutsförslag till styrelsen.
Vid omröstning i guvemörsrådet gäller samma röstfördelning som i Romfördraget. Besluten i styrelsen tas normalt med enkel majoritet där varje styrelsemedlem har en röst var. Vid beslut med kvalificerad majoritet krävs arton röster efter utvidgningen.
Banken har sitt säte i Luxemburg. Antalet anställda uppgår till 850 personer. Vid personaltillsättningar skall, förutom personliga kvalifikationer, hänsyn tas till en rimlig representation för varje medlemsland.
28.3 Den svenska kapitalinsatsen
Sverige har erbjudits att teckna en andel om 2 026 miljoner ecu (ca 18 193 miljoner kronor) i bankens ordinarie kapital. Av detta belopp skall 7,5% eller 151,9 miljoner ecu (ca 1364 miljoner kronor) inbetalas, huvudsakligen över en period av två och ett halvt år. Resterande 92,5 % skall utgöra ett garantiåtagande. Sveriges andel motsvarar 3,2 % av det utökade grundkapitalet.
Sverige skall även bidra till reservfonden, till tilläggsreserven och till avsättningar som har karaktär av reserver. Bidraget skall uppgå till- drygt 3,5 % av reserverna och avsättningama i bankens balansräkning 31 december året före anslutningen. Inbetalningarna kan beräknas till totalt 343,3 miljoner ecu (ca 3082 miljoner kronor). Hela beloppet skall inbetalas över en period av två och ett halvt år.
Regeringen avser återkomma till riksdagen vid senare tidpunkt avseende teckning av andel i bankens grundkapital, garantiåtaganden, inbetalningsförpliktelser samt medelsanvisning för budgetåret 1994/95 med anledning av svenskt medlemskap i Europeiska investeringsbanken.
405
29 Rättsliga och inrikes frågor Prop. 1994/95:19
Regeringens bedömning: Samarbetet i rättsliga och inrikes frågor brukar benämnas den tredje pelaren i Maastrichtfördraget. Samarbetet berör i många fall rättsstatliga kärnområden, där det är viktigt att, också inom ramen för en europeisk union, behålla ett självbestämmande hos staterna. Detta tillgodoses inom fördragets ram eftersom verksamheten bygger på mellanstatligt samarbete vilket bl.a. innebär att beslut fattas med enhällighet.
Genom samarbetet i rättsliga och inrikes frågor får medlems- staterna väsentligt förbättrade möjligheter att komma till rätta med många av de fenomen som i dag framstår som problematiska eller rentav hotande i Europa. Hit hör den ökande internationella brottsligheten, såsom olaglig handel med narkotika, terrorism och annan grov eller organiserad kriminalitet. För Sveriges del framstår det som mycket angeläget att effektivisera bekämpningen av den internationella brottsligheten, inte minst mot bakgrund av den oroande utvecklingen i de närbelägna länderna i Östeuropa. Ett medlemskap i EU konuner att ge Sverige tillgång till det fördjupade internationella polissamarbete som för närvarande håller på att byggas upp.
Inte minst när det gäller karnpen mot den internationella narkotikahandeln framstår samarbetet inom EU som ett viktigt inslag som, åtminstone på sikt, kan få avgörande betydelse när det gäller att vinna framgång.
Den svenska tullen och polisen kommer att övervaka gränserna mot andra EU—länder för att förhindra olaga införsel av främst narkotika och vapen. För detta ändamål utvecklas nya kontroll- former inom ramen för EG:s regelverk. Det finns skäl att anta att dessa nya kontrollforrner blir väl så effektiva som traditionella gränskontroller.
Även de asyl- och migrationspolitiksa frågorna ligger mom ramen för detta samarbete. Formen med mellanstatligt samarbete gör att den fulla beslutanderätten ligger kvar på de enskilda staterna. Det finns dock en tydlig strävan inom unionen mot en harmonisering av lagar och regler.
För att förverkliga målet med fri rörlighet för personer är det nödvändigt att en samsyn växer fram även på det asyl- och migrationspolitiska området. I det fortsatta harmoniseringsarbetet blir bl.a. vämandet av asylrätten och en faktisk och lika tillämpning av första asyllandsprincipen viktiga frågor för Sverige.
29.1 Inledning
När Maastrichtfördraget trädde i kraft den 1 november 1993 kunde samarbetet mellan de tolv EU—länderna i rättsliga och inrikes frågor börja
406 i samordnad form. Samarbetet i dessa frågor var dock inte någon nyhet
som introducerades genom fördraget, utan hade i olika former pågått sedan länge mellan medlemsstaterna. Exempelvis påbörjades det s.k. Trevisamarbetet kring polisfrågor och terrorism redan i mitten av 1970—talet, och samarbetet kring en harmoniserad invandrings— och asylpolitik har pågått sedan 1980-talet. Arbetet var emellertid helt av mellanstatlig karaktär och låg utanför EG:s dåvarande behörighet. Det nya som tillkommit genom Maastrichtfördraget på detta område är framför allt att samarbetet har preciserats och formaliserats, utan att fördenskull dess grundläggande mellanstatliga karaktär har ändrats, samt att kommissionen och rådet fått sig tilldelade betydelsefulla och klart definierade roller inom ramen för samarbetsområdet.
Som närmare beskrivits ovan i redovisningen av de grundläggande fördragen (avsnitt 8) anges i Maastrichtfördraget att ett antal frågor — bl.a. om invandring och asyl, polis och tullsamarbete, narkotika- bekämpning sarnt rättsligt samarbete - år av gemensamt intresse ”för att förverkliga unionens mål, särskilt den fria rörligheten för personer” (artikel K.1). Den fria rörligheten för personer ingår bland de mål- sättningar för den inre marknaden som bekräftades genom enhetsakten år 1987 då den nuvarande artikel 7a infördes i Romfördraget. Målet för EU—samarbetet har varit att fullt ut genomföra den fria rörligheten på alla områden fr.o.m. den 31 december 1992. För en utförlig behandling hänvisas till avsnittet om fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital (11).
Slutdatum för genomförandet av den inre marknaden är nu passerat med mer än ett är. Den inre marknaden är också i stort sett genomförd på alla områden utom vad gäller fri rörlighet för personer. Arbetet med de åtgärder som behövs för att avveckla gränskontrollerna av personer har nämligen visat sig ta längre tid än beräknat. Detta hänger delvis samman med att lagstiftningskompetensen vad gäller avskaffandet av gränskontroller för personer ligger hos EU:s medlemsländer snarare än inom EG:s gemensamma rättsordning. Medan målet att avveckla de inre gränskontrollerna för personer således har sin bakgrund i artikel 7a i Romfördraget har medlemsländernas behörighet i fråga om lagstiftning avgörande betydelse när det gäller att förverkliga detta mål. I och med Maastrichtfördragets ikraftträdande har den mellanstatliga arbetsformen som tidigare präglat samarbetet dock modifierats.
Europeiska rådet beslöt redan vid sitt möte på Rhodos år 1988 att tillkalla en s.k. koordinatorsgrupp för att påskynda arbetet med att förverkliga den fria rörligheten för personer. Koordinatorsgruppens huvudrapport, det s.k. Palmadokumentet, definierar under nio huvudtitlar de åtgärder som krävs för att nå målet. Några faller inom gemenskapens kompetens men fiertalet är av mellanstatlig karaktär. Palmadokumentet godkändes av Europeiska rådet år 1989 i Madrid. Huvudtitlarna är följande:
— åtgärder vid gemenskapens yttre gränser — åtgärder vid gemenskapens inre gränser och inom gemenskapens
territorium
- åtgärder mot droghandel — åtgärder mot terrorism
Prop. 1994/95: 19
407
- viseringspolitik
- åtgärder vid beviljande av asyl - civil— och kriminalrättsligt samarbete - åtgärder beträffande av resande medförda varor. Att avskaffa hindren för personers fria rörlighet innebär att de inre gränskontrollerna av naditionellt slag avskaffas, vilket i sin tur aktualiserar behovet av samarbete på de områden som räknats upp i Palmadokumentet. Samarbetet på dessa områden skall kompensera bortfallet av inre gränskontroller. Utgångspunkt för arbetet med de s.k. kompensatoriska åtgärderna har varit att ett avskaffande av EU:s inre gränser inte skall föra med sig negativa effekter såsom ökad terrorism, illegal invandring, narkotikasmuggling och annan gränsöverskridande brottslighet. Exempel på kompensatoriska åtgärder är att gemensamt stärka de yttre gränskontrollerna och att samarbeta på invandrings- politikens och brottsbekämpningens område.
Att genomföra den fria rörligheten för personer kräver alltså en gemensam politik på vissa centrala områden. Hittills har en rad gemensamma instrument arbetats fram men få av de gemensamt föreslagna åtgärderna har ärmu trätt i kraft. Konventionstexter föreligger vad gäller ett system för tillämpning av första asyllandsprincipen mellan EU-ländema och kontroll av den gemensamma yttre gränsen. Konventionstexter är under utarbetande vad gäller ett europeiskt inforrnationssystem, EIS, och en europeisk krirninalpolisbyrå, Europol. Kompletterande bestämmelser för att kunna tillämpa dessa konventioner har också i viss mån färdigställts. Dessa instrument beskrivs i ett följande avsnitt.
När det gäller avskaffandet av inre gränskontroller inom EU bör också det s.k. Schengensamarbetet nämnas. Detta grundar sig på Schengen- överenskommelsen från år 1985 mellan Frankrike, Tyskland och Beneluxländerna om det gradvisa avskaffandet av kontroller vid de gemensamma gränserna och dess tillåmpningskonvention från år 1990. Överenskommelsen har undertecknats av alla EU:s medlemsländer utom Storbritannien, Irland och Danmark. Danmark och Österrike har sökt om observatörsställning i Schengensamarbetet.
Schengensamarbetet kan sägas vara ett försök att gå före utvecklingen i EU och att verkligen genomföra den fria rörligheten mellan avtals- parterna genom att helt avskaffa de inre gränserna, och tillämpnings— konventionen innehåller bestämmelser som i stor utsträckning varit vägledande vid utformningen av samarbetet mellan de tolv i EU.
Tillämpningskonventionen innehåller en rad bestämmelser som motsvarar de regler som senare arbetats fram av hela gemenskapen t.ex. Dublinkonventionen, yttre gränskontrollkonventionen och konventionen om ett europeiskt inforrnationssystem, EIS. Schengensamarbetet har därmed ett sakligt samband med de initiativ som tagits med anledning av upprättandet av den inre marknaden. I den mån de tolv lyckas komma överens om EU—regler så ersätter dessa Schengenreglema, vilket är målsättningen.
Schengenöverenskorrnnelsens tillåmpningskonvention har ännu inte trätt i kraft. Detta hänger samman med förseningar när det gäller att få de
Prop. 1994/95: 19
408
kompensatoriska åtgärderna på plats. Det som framförallt återstår, är att Prop. 1994/95: 19 få det gemensamma inforrnationssystemet, SIS (Schengen Information System), att fungera. Schengensamarbetet har inte aktualiserats i Sveriges medlemskaps- förhandlingar då det utvecklas vid sidan av EU.
Artikel 7a i Romfördraget
Enligt det mål som uttrycks i Romfördragets artikel 7a skulle de inre gränskontrollerna för varor, personer, tjänster och kapital ha varit avvecklade senast den 31 december 1992. Detta mål har, som redan sagts, inte ännu kunnat uppnås vad gäller inre gränskontroll av personer.
Frågan om huruvida personkontrollema vid de inre gränserna helt skall avvecklas har varit en stötesten i EU—arbetet och oenighet råder mellan EU:s medlemsländer om tolkningen av artikel 7a och möjligheterna att utöva personkontroll vid de inre EU—gränsema. EG—kommissionen och Europaparlamentet anser liksom de nio medlemsländer som har under- tecknat Schengenavtalet, att en medlemsstat inte får företa kontroll av personer, oavsett medborgarskap, vid en inre gräns när den inre marknaden trätt i kraft. Storbritannien, men också i viss utsträckning Danmark och Irland, hävdar däremot att en viss form av gränskontroll av medborgare i tredje land får genomföras. Så länge denna oenighet råder upprätthålls vissa personkontroller vid de inre EU—gränsema och det är oklart om och när de helt kommer att avvecklas.
En annan viktig fråga är om tidsfristen den 31 december 1992 för upprättandet av den inre marknaden uteslutande är en politisk skyldighet eller om den även har rättslig verkan, dvs. om artikel 7a har s.k. direkt effekt. Något besked i frågan har ännu inte givits av EG—domstolen, som har exklusiv rätt att tolka gemenskapsrätten. Ordalydelsen i artikel 7a talar emellertid i hög grad för att artikeln inte har direkt effekt. Denna tolkning delas av de flesta medlemsländer.
Om ministerrådet eller EG-kommissionen underlåter att fatta nödvändiga beslut, kan medlemsstatema eller gemenskapens övriga institutioner anhängiggöra saken inför EG-domstolen, i syfte att få denna underlåtenhet fastslagen enligt proceduren i artikel 175 i Romfördraget. Europaparlamentet har i december 1993 inlett en sådan procedur, riktad mot kommissionen. Talan gäller underlåtenhet att lägga fram förslag för genomförandet av den inre marknaden vad gäller personers fria rörlighet och att tillse att medlemsstaterna respekterar artikel 7a.
Maastrichtfördraget
Fördraget om Europeiska unionen antogs vid regeringskonferensen i Maastricht i december 1991. I fördraget uppställs som ett av målen för unionen att utveckla ett nära samarbete i rättsliga och inrikes frågor (artikel B). Innebörden härav preciseras i avdelning VI, artikel K - K.9. Det finns ingen legal definition av begreppen ”rättsliga" och ”inrikes”. 409 Däremot anges i artikel K.1. de nio områden som medlemsstaterna skall
betrakta som frågor av gemensamt intresse:
1. asylpolitik
2. regler för människors passage av medlemsstaternas yttre gränser
och kontrollförfarande i samband med detta
3. invandringspolitiken och politiken gentemot medborgare i tredje
land vad beträffar
a) inresa och rörlighet för medborgare i tredje land på medlems-
staternas territorier
b) villkor för bosättning för medborgare i tredje land på medlems-
staternas territorier, inklusive villkoren för familjers återförening och tillträde till arbetsmarknaden
c) åtgärder mot tredje lands medborgares olagliga invandring,
bosättning och arbete inom medlemsstatemas territorium
4. bekämpning av narkotikamissbruk, i den mån detta område inte
omfattas av 7—9 kampen mot bedrägerier i internationell skala, i den mån detta område inte omfattas av 7—9 civilrättsligt samarbete straffrättsligt samarbete tullsamarbete polissamarbete för att förhindra och bekämpa terrorism, olaga narkotikahandel och andra former av grova internationella brott, inklusive, om det är nödvändigt, vissa aspekter av tullsamarbete, i samband med organisationen av ett unionstäckande system för inforrnationsutbyte inom en europeisk polisbyrå (Europol). Syftet med samarbetet på dessa områden är att förverkliga unionens mål, särskilt den fria rörligheten för personer. Samarbetet skall ske med beaktande av 1950 års Europarådskonvention om skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna och 1951 års konvention om flyktingars rättsliga ställning.
De ovan nänmda områdena skall vara föremål för gemensamma ståndpunkter, gemensamma aktioner eller utarbetande av konventioner som medlemsstaterna kan anta. Detta innebär i praktiken att det mellanstatliga samarbete, i vilket man tidigare arbetat fram de existerande och föreslagna konventionstextema, förs in under avdelning VI. Samarbetet inverkar inte på EG:s befogenheter enligt Romfördraget.
Åtgärder under avdelning VI har endast folkrättslig status. Samarbetet omfattas inte av EG-rätten och dess principer, som t.ex. EG-rättens företräde. De generella rättsakter som beskrivs i artikel 189 i Rom- fördraget dvs. förordningar, direktiv och beslut kan sålunda inte användas. Om alla medlemsstater är överens kan emellertid artikel 100c i Romfördraget tillämpas på aktioner inom områdena 1—6. Bestämmelser i gällande konventioner mellan medlemsstaterna om förhållanden som omfattas av artikel 100c skall fortsätta att gälla till dess att deras innehåll ersatts med direktiv eller annan åtgärd. Artikel 1000 är redan tillämplig på visumfrågor. Rådet skall på förslag av kommissionen och efter samråd med Europaparlamentet, enhälligt fastställa för vilka medborgare som visumtvånget skall gälla vid passage av medlemsstaternas yttre gränser. Fr.o.m. den 1 januari 1996 fattas dessa beslut med kvalificerad majoritet.
U'I
839099)
Prop. 1994/95: 19
410
Enligt artikel C i Maastrichtfördraget skall unionen ha en gemensam institutionell ram. Samarbetet kan därför omfattas av de generella politiska riktlinjer som utarbetas av Europeiska rådet. EU-rådet blir centralt forum för samarbetet och ersätter fora som TREVI och Rhodosgruppen. EG—kommissionen ges rätt att parallellt med medlems— länderna ta initiativ på områdena 1-6. Kommissionen får även delta i samarbetet på samtliga områden. Dessutom skall Europaparlamentet regelbundet informeras och konsulteras i dessa frågor eller rikta rekommendationer till rådet. EG-domstolen har emellertid endast jurisdiktion över konventioner i vilka det bestäms att domstolen skall vara behörig att tolka deras bestämmelser och avgöra tvister om deras tillämpning.
En samordningskommitté bestående av höga tjänstemän har upprättats. Kommittén benämns K.4-kommittén efter den artikel i fördraget där den nämns. Under K.4-kommittén finns, enligt beslut av ministerrådet i november 1993, tre styrgrupper samt en rad arbetsgrupper. K.4-kommittén rapporterar till rådet via Coreper som består av medlemsstaternas ambassadörer i Bryssel. Coreper skall stå för den politiska koordinationen inför frågornas slutliga avgörande i rådet. EG—kommissionen deltar i alla grupper under K.4—strukturen.
Sverige har i anslutningsförhandlingen accepterat avdelning VI i Maastrichtfördraget. I artiklama 3 och 4 i anslutningsakten görs några ytterligare preciseringar. Enligt den förstnämnda artikeln förbinder sig Sverige att ansluta sig till de mellan medlemsstaterna upprättade konventioner på rättsväsendets och inrikespolitikens områden, som vid tiden för anslutningen är öppna för undertecknande. Det viktigaste exemplet är den s.k. Dublinkonventionen om asyl. Motsvarande gäller de konventioner som rådet har utarbetat på de nämnda områdena och rekommenderar medlemsländerna att anta. Enligt anslutningsakten förbinder sig Sverige att även tillträda sådana mellan medlemstaterna ingångna konventioner som gäller ömsesidigt erkännande och verkställighet av domar m.m. (jfr artikel 220 i Romfördraget).
Det viktigaste av dessa olika konventioner beskrivs i det följande. För en ytterligare precisering, bl.a. av vilka konventioner det är frågan om, hänvisas till avsnittet om avtal med tredje land och mellan medlems- staterna (avsnitt 9).
29.2 Invandrings— och asylpolitik 29.2.1 Allmänt
lnvandrings— och asylpolitik, dvs. regler för medborgare från länder utanför den europeiska unionen, har inte traditionellt hört till EG:s samarbetsområden utan har varit det enskilda medlemslandets angelägenhet. Regler för rörelsefrihet inom gemenskapen för medlems- ländernas medborgare har däremot tillhört EG:s grundtankar. Utvecklingen har emellertid fört med sig ett behov av att samarbeta även vad gäller tredjelandsmedborgare. Invandrings- och asylfrågor har sålunda förts in som samarbetsområde i avdelning VI i Maastricht-
Prop. 1994/95: 19
411
fördraget, samarbete i rättsliga och inrikes frågor. I en rapport till stats— och regeringschefema vid toppmötet i Maastricht år 1991 angav invandringsministrama två skäl för behovet av samarbete på detta område:
1. att uppnå målet i Romfördragets artikel 7 a, dvs. genomförandet av den inre marknaden vad gäller fri rörlighet för personer.
Detta mål får konsekvenser för hur medlemsstatema tillämpar sin nationella lagstiftning och kommer att ytterligare nödvändiggöra samarbete dem emellan. Avskaffandet av de inre gränskontrollerna av personer aktualiserar behovet av att stärka de yttre gränserna och att samarbeta kring hur dessa skall kontrolleras. Utgångspunkten för EU—sarnarbetet har varit att ett avskaffande av den inre personkontrollen inte skall föra med sig en negativ utveckling i form av ökad terrorism, illegal invandring, narkotikasmuggling eller arman grov internationell brottslighet. I detta avseende har man hittills utarbetat konventioner och gemensamt antagit flera resolutioner, rekommendationer och konklusioner som har bäring på invandrings- och asylområdet.
2. att kunna hantera det ökande migrationstrycket mot alla EU:s medlemsstater, vilket kräver gemensanuna lösningar.
De enskilda EU-länderna kan uppenbarligen inte lösa detta var för sig, utan risk för sina EU—partner. Målet är att göra problemen hanterbara för hela gemenskapen vilket häver en utvidgad form av samarbete mellan medlemsländerna.
De två ovan nämnda orsakerna till samarbete ledde till att följande områden av invandringspolitiken skall prioriteras: en harmonisering av vissa invandringsregler bl.a. genom en gemensam visumordning, utveckling av ett gemensamt förhållningssätt till illegal invandring, regler för arbetskraftsinvandring och den sociala status som legala invandrare från tredje land åtnjuter i de olika EG—länderna.
Beträffande asylpolitiken skall förtur ges åt arbetet med tillämpningen av den s.k. Dublinkonventionen om vilket EU-land som skall vara ansvarigt för att i sak pröva en asylansökan, harrnoniseringen av den materiella asylrätten för att säkerställa en enhetlig tillämpning av Genevekonventionens flyktingbegrepp (procedurregler ses inte som så angelägna utom de ansträngningar som kan göras för att förkorta handläggningstidema samt för att etablera minimigarantier för en rättvis behandling av asylansökningar), harrnoniseringen av avlägsnandepolicy, kartläggning av mottagningsvillkoren för asylsökande och kontinuerlig uppdatering av sådan information. '
Wseringsfra'gorna fördes genom Maastrichtfördraget in under traditionell EG-kompetens i artikel 100c av det reviderade Romfördraget. Bestämmelserna återfmns i den avdelning som handlar om tillnärmning av nationell lagstiftning som direkt inverkar på den inre marknadens funktion. Beslut om viseringsplikt skall tas med enhällighet på förslag av
Prop. 1994/95: 19
412
kommissionen och i samråd med Europaparlamentet. Fr.o.m. den 1 januari 1996 skall den typen av beslut tas med kvalificerad majoritet. Gemenskapen skall också ha befogenhet att föreslå åtgärder för ett enhetligt visum för EU—området. I den beslutsprocedur som följer av artikel 100c har Europaparlamentet större inflytande än under samarbetet i rättsliga och inrikes frågor, avdelning VI.
EU:s medlemsländer har sedan mitten av 1980—talet gjort gemensamma genomgångar av listan över de länder vars medborgare är visumpliktiga vid inresa i samtliga EU-länder. Listan har successivt utvidgats och täcker i dag 70-talet länder. När Maastrichtfördraget trädde i kraft i november 1993 utnyttjade kommissionen sin initiativrätt under artikel 100c och lade fram ett förslag till en förordning med förteckning över de länder utanför EU vars medborgare måste ha visum vid inresa över medlemsländemas yttre gränser. I detta förordningsförslag föreslog kommissionen cirka 130 nationaliteter som visumpliktiga vid inresa i EU. Ministerrådet har ännu så länge endast inlett sina diskussioner kring förslaget och beslut väntas inte inom den närmaste tiden.
Vad gäller andra frågor på invandrings- och flyktingpolitikens område ligger dessa under Maastrichtfördragets avdelning VI och förklaras vara ”frågor av gemensamt intresse” vilka skall vara föremål för antagande av gemensamma ståndpunkter, gemensamma aktioner eller utarbetande av konventioner.
Ett samarbete kring invandrings— och flyktingpolitik har pågått sedan mitten av 1980—talet. I konkreta termer har samarbetet hittills lett till att två konventionstexter utarbetats. Den första behandlar vilket EU-land som skall vara ansvarigt för att i sak pröva en asylansökan (den redan nämnda s.k. Dublinkonventionen eller första asyllandskonventionen). Konventionen sätter upp kriterier för tillämpningen av den s.k. första asyllandsprincipen. Den andra, yttre gränskontrollkonventionen, behandlar kontroller vid EU:s yttre gränser. De båda konventionerna skildras i det följande. Ingen av dessa två konventioner har ännu trätt i kraft. Ett arbete har bedrivits med inriktning på att förbereda den praktiska tillämpningen av de två konventionerna. Två s.k. clearing houses har upprättats vid ministerrådets sekretariat för informations- utbyte, analys och utveckling i asyl- och gränskontrollfrågor, CIREA och CIREFI. (CIREA står för Centre for Information, Discussion and Exchange on Asylum och CIREFI står för Centre for Information, Discussion and Exchange on the Crossing of Borders and Immigration.)
Vidare har arbetet resulterat i en resolution om ett gemensamt förhållningssätt till när ett land utanför EU—kretsen skall anses vara första asylland. Resolutionen fastställer principer för användandet av första asyllandsprincipen vad gäller länder utanför EU—kretsen. Denna resolution kompletterar den resolution som tillkommit för att kunna bedöma när en asylansökan är uppenbart ogrundad och därmed kan bli föremål för ett förenklat förfarande vid handläggningen. Man har också enats om principer för familjeåterförening för personer som inte är medborgare i något EU—land, men som lagligen befinner sig på gemenskapens territorium under en längre tid.
För att yttre gränskontrollkonventionen i praktiken skall kunna fungera
Prop. 1994/95: 19
413
krävs omfattande informationsutbyte mellan länderna och ytterligare en konvention är därför under utarbetande som innebär att ett europeiskt inforrnationssystem, EIS skall sättas upp. Konventionema behandlas närmare i det följande.
Vid Europeiska rådets möte i Edinburgh år 1992 kom EU-länderna överens om principer som skall vara vägledande för medlemsländernas rnigrationspolitik och verka för ett minskat immigrationstryck på EU—området. EU—länderna skall verka för fred och frånvaro av väpnad konflikt i omvärlden, respekt för mänskliga rättigheter och rättssäkerhet samt upprättandet av demokratiska samhällen och adekvata sociala villkor i ursprungsländema. En liberal handelspolitik som kan förbättra de ekonomiska villkoren i urSprungsländema ingår också bland det man skall verka för. Samarbete kring utrikespolitiska åtgärder, ekonomiskt samarbete och invandrings- och asylpolitik mellan gemenskapen och medlernsländema ses som en nödvändighet. Biståndsinsatser skall göras i de länder varifrån många asylsökande kommer, bland annat för att skapa arbetstillfällen och lindra hungersnöd. Gemensanuna åtgärder för att motverka illegal invandring betonas också.
Mot bakgrund av att varken Dublinkonventionen eller den yttre gränskontrollkonventionen har trätt i kraft ville EU:s stats- och regeringschefer ge ny fart åt arbetet och antog därför vid sitt möte i december 1993 ett omfattande arbetsprogram för år 1994 som i stort sett bekräftade de tidigare prioriteringarna.
EG—kommissionen lade i februari 1994 fram ett meddelande om invandrings— och asylpolitik. Promemorian avser att ta ett initiativ till att sätta en ram för framtida diskussioner. EG—kommissionen har sedan Maastrichtfördraget trädde i kraft fått möjlighet att föreslå åtgärder på invandrings— och flyktingpolitikens område. Promemorian behandlar ämnet på ett övergripande sätt och definierar tre nyckelelement:
- åtgärder för bekämpande av grundorsakema till det ökade migrationstrycket mot Europa - detta skall ske i samarbete med ursprungsländema — invandringskontroll så att invandringen kan hållas inom hanterbara gränser, särskilt vad gäller illegal invandring — beträffande asylfrågor diskuteras bl. a. tillfälliga uppehållstillstånd - fördjupad integration av legala invandrare - förbättra för dem som redan har uppehållstillstånd i EU—området.
Invandrings- och asylpolitik bör enligt kommissionen integreras i gemenskapens utrikespolitik, t.ex. vad gäller handel, u—hjälp, humanitärt bistånd och mänskliga rättigheter (jfr Edinburghdeklarationen). EU-länderna måste vidare definiera och tillämpa en gemensam politik vad gäller tillstånd för anställda, egenföretagare och studenter från tredje land och harmonisera politiken för uppehållstillstånd av humanitära skäl. Effektivare åtgärder för att ta itu med illegal invandring genom förebyggande måste också vidtas. Det anses också nödvändigt att ge legala invandrare rättigheter som mer liknar dem som tillkommer EU-medborgama, när det gäller anställningsvillkor, utbildning och information. Kampen mot social diskriminering och alla former av rasism och främlingsfientlighet betonas också.
Prop. 1994/95:19
414
Beträffande asylfrågoma är kommissionens angreppsvinkel en annan. Prop. 1994/95:19 Det gäller att försäkra sig om att beredningen av en asylansökan sker på ett rättvist och effektivt sätt i alla EU—länderna.
29.2.2 Dublinkonventionen
Dublinkonventionens fulla benämning är Konventionen för bestämmande av vilken stat som är ansvarig för att pröva en asylansökan som gjorts i någon av medlemsstaterna i de europeiska gemenskaperna. I dagligt tal kallas konventionen för Dublinkonventionen eller första asyllands— konventionen.
Konventionen har, som framgår av namnet, till syfte att identifiera vilket av medlemsländerna som i sak skall pröva en asylansökan. Man har genom bestämmelserna i konventionen velat komma tillrätta med att personer söker asyl i flera länder samtidigt och att asylsökande inte får sin ansökan prövad i något land. Konventionen skall alltså säkerställa att en ansökan prövas i sak och att ett medlemsland identifieras som ansvarigt för denna prövning. Konventionen är färdigförhandlad och undertecknad av de nuvarande medlemmarna i EU, dock har ännu inte alla medlemsstater ratificerat konventionen. Konventionen beräknas träda i kraft tidigast under slutet av år 1994 eller början av år 1995.
Dublinkonventionen förutsätter ingen harmonisering av nationellla asylregler. Varje medlemsland har dessutom rätt att pröva en asylsökan även om ansvaret för prövningen enligt kriteriema i konventionen åligger en annan medlemsstat. Vidare har varje medlemsland rätt att, i enlighet med nationell lagstiftning och bestämmelserna i Genevekonventionen, sända en asylsökande till ett tredje land.
För att bestämma vilket medlemsland som skall pröva en asylansökan ställer konventionen upp ett antal kriterier.
Dublinkonventionen har som tidigare nämnts ännu inte trätt i kraft. Av konventionen framgår att ett informationsutbyte mellan medlemsländerna förutsätts vid tillämpningen av den. Vilket medlemsland som i sak skall pröva en asylansökan enligt konventionen måste avgöras inom en viss tidsgräns. För att underlätta tillämpningen av konventionen har ett standardforrnulär utarbetats som skall fyllas i av den asylsökande. Uppgifterna i formuläret ligger sedan till grund för tillämpningen av konventionen. Något gemensamt datoriserat informationssystem finns inte. Inom EU pågår en diskussion som gäller huruvida asylsökandes fingeravtryck skall kunna registreras. Systemet som kallas EURODAC existerar inte i dag. För närvarande utreds om det krävs en konvention för att kunna upprätta ett sådant system.
Dublinkonventionen behandlar alltså första asyllandsprincipen. Sverige tillämpar redan i dag denna princip. Den lagliga grunden återfinns i 3 kap. 4 5 andra stycket punkt 4 utlänningslagen. Enligt stadgandet anses behov av asyl inte föreligga om den asylsökande har eller hade kunnat få skydd i något annat land som han uppehållit sig i under färden till Sverige. En viss skillnad mellan utlänningslagen och Dublinkonventionen föreligger i det att utlänningslagen föreskriver att en asylsökande skall ha 415
vistats i det första asyllandet. Någon motsvarighet till detta finns inte särskilt uttalad i Dublinkonventionen.
Sverige kan utan problem ansluta sig till EU:s pågående samarbete på invandrings— och asylområdet. Det bör understrykas att EU:s arbete på detta område ännu inte lett fram till några omfattande konkreta resultat som vid ett svenskt inträde i den europeiska unionen omgående måste tillämpas i Sverige. Det som ligger närmast till hands är ett eventuellt ikraftträdande av Dublinkonventionen. Som framgår ovan har alla nuvarande medlemsstater undertecknat konventionen och flertalet av dem har även ratificerat den. I anslutningsfördraget har Sverige accepterat Dublinkonventionen.
Det är i dagsläget svårt att i detalj förutse ett eventuellt framtida behov av lagändringar. Ett ikraftträdande av Dublinkonventionen kan komma att aktualisera vissa smärre ändringar i utlänningslagen. Det bör i detta sammanhang understrykas att mycket av det samarbete som bedrivs inom EU på det asylrättsliga området har som mål att införa regler som i mångt och mycket liknar dem Sverige i dagsläget redan har. Ett exempel på detta är den s.k. första asyllandsprincipen som Dublinkonventionen har till mål att genomföra. Denna princip finns redan i utlänningslagen. Om det blir aktuellt med lagändringar får regeringen återkomma i dessa delar.
29.3 Kontroll av gemenskapens yttre gränser
29.3.1 Konventionen angående kontroller av personer som passerar yttre gränser (yttre gränskontrollkonventionen)
Sedan EG-länderna gemensamt antagit Palmadokumentet år 1989 påbörjades ett arbete på mellanstatlig nivå för upprättandet av ett område utan inre gränser i enlighet" med artikel 7a i Romfördraget. Ett förslag till konvention om passage vid de yttre gränserna utarbetades. I juni 1991 var man överens om principerna för denna konvention men under- tecknandet har sedan dess hindrats av oenighet mellan Storbritannien och Spanien rörande konventionens territoriella giltighet vad gäller Gibraltar.
I december 1993 utnyttjade EG—kommissionen emellertid sin nyvunna initiativrätt i fråga om rättsliga och inrikes frågor och presenterade ett nytt, reviderat utkast till yttre gränskontrollkonvention. Kommissionens mål har varit att bevara den politiska de facto — överenskommelse som uppnåtts och kommissionen har därför föreslagit en text som anpassats till den nya ram som avdelning VI i Maastrichtfördraget utgör. Kommissionens nya text skiljer sig endast i detaljer från utkastet från år 1991. Först och främst tar den till vara de institutionella ändringar som Maastrichtfördraget för med sig och lyfter ut de delar om harmonisering av viseringspolitiken som numera åternnns i artikel 100c i Romfördraget. Domstolen föreslås dessutom få rätt att tolka konventionen och slita vissa tvister. Enligt kommissionen är det berättigat för att säkerställa en enhetlig tolkning av konventionen.
Konventionens huvudsakliga syfte är att slå fast gemensamma principer för det praktiska genomförandet av yttre gränskontroller. Konventionen
Prop. 1994/95: 19
416
innehåller bl.a. regler om villkor som en resande skall uppfylla för att tillåtas inresa på medlemsländernas område. En gemensam förteckning över tredjelandsmedborgare som är oönskade på medlemsländernas territorium på grund av att de utgör hot mot den allmänna ordningen och säkerheten skall upprättas. Vissa viseringsbestärnrnelser, som inte täcks av artikel 100c, tas också upp i konventionen. Det gäller till exempel villkor för utfärdande av den enhetliga EU—viseringen. Det bör upp- märksammas att förslaget till konvention också innehåller bestämmelser om utresekontroll gentemot tredje land.
Konventionsförslaget irmehåller vidare bestämmelser som rör det så kallade transportöransvaret. Med transportöransvar avses det ansvar som transportörer har för att se till att resenärerna har de dokument som krävs för inresa på destinationsorten.
Frågan om avlägsnande, dvs. avvisning eller utvisning, tas också upp i konventionen. Om en tredjelandsmedborgare illegalt tar sig in i ett medlemsland eller inte längre uppfyller villkoren för uppehållstillstånd, måste han i princip lämna medlemsstaternas territorier. Sker det inte frivilligt skall personen avlägsnas i enlighet med nationell lagstiftning. EU-länderna har också gemensamt antagit rekommendationer om avlägsnande.
Gränskontrollen skall, enligt konventionen, ske vid auktoriserade gränsövergångar. Det är en uppgift för resp. medlemsland att bestämma om auktoriserade gränsövergångar. I praktiken handlar det om att bestämma på vilka platser utefter en landgräns, som utgör yttre gräns, gränspassage skall få ske samt om att bestämma vilka hamnar och flygplatser som får ha utrikes trafik.
Gränsövergångsställena skall stå under ständig kontroll genom medlemsstaternas försorg. Varje gränspassage skall kontrolleras. Syftet med kontrollen är att förhindra passage av personer vars vistelse skulle kunna medföra fara för den allmänna ordningen och säkerheten eller för statens säkerhet.
Passagerare från tredje land skall bli föremål för pass- och bagage- kontroll vid ankomsten då de transiterar till en flyglinje inom EU.
Utefter den yttre gränsen skall bedrivas övervakning med mobila enheter eller andra effektiva övervakningsmedel. Övervakningen skall vara lika effektiv överallt.
Kontrollen vid den yttre gränsen skall göras av behörig myndighet i resp. land i enlighet med de nationella lagarna och konventionens bestämmelser. Övervakningsenhetema skall samarbeta med sina motsvarigheter i andra medlemsländer. Kontrollen skall ske i alla medlemsländers intresse.
Ministerrådet skall besluta de bestämmelser som är nödvändiga för tillämpningen av konventionen.
27 Riksdagen 1994/95. [saml. Nr 19. Del].
Prop. 1994/95: 19
417
29.3.2 Yttre gränskontrollkonventionen och EES—avtalet
I kommissionens utkast till yttre gränskontrollkonvention definieras vilka personer som skall anses falla under gemenskapsrätten och här ingår, förutom EU-medborgare, även medborgare i EES—länderna. Detta irmebär att EES-medborgarna endast har skyldighet att styrka sitt medborgarskap i ett EES—land och att de inte skall anses vara tredjelandsmedborgare i yttre gränskontrollkonventionens mening. Det finns därför t.ex. inte någon möjlighet att föra upp en EES—medborgare _ på den lista över personer som av säkerhetsskäl är oönskade på EU—medlemsländemas territorier som förutsätts i konventionen. Att införa den yttre gränskontrollkonventionens skyldigheter på medborgare i EFTA—länder som ansludt sig till EES—avtalet skulle också strida mot EES-avtalets (och EG—rättens) förbud mot all diskriminering på grund av nationalitet. Någon liknande rättighet för EU-medborgare som reser in i ett EFTA—land över en yttre gräns följer för närvarande inte av EES-avtalet och den yttre gränskontrollkonventionen.
Regler om villkor för inresa samt passkontroll i Sverige återfinns i utlänningslagen (1989z529) och i utlänningsförordningen (1989z547). Till stor del bygger dessa regler på den nordiska passkontroll- överenskommelsen. I princip krävs att den som inte är svensk medborgare skall ha pass. Regeringen får dock föreskriva om undantag från denna regel. Ett generellt undantag görs för medborgare i de övriga nordiska länderna när de reser inom Norden. Vidare skall en utlänning som reser in i Sverige enligt huvudregeln ha visering. Övriga undantag från krav på visering framgår av utlänningsförordningen. Bl.a. undantas medborgare i de västeuropeiska länderna från kravet på visering.
Den nordiska passkontrollöverenskommelsen innebär att icke—nordbor kan resa direkt från en nordisk stat till en annan nordisk stat utan att undergå passkontroll, förutsatt att gränspassagen sker vid godkänt gränsövergångsställe. Överenskommelsen innebär också att de nordiska staterna skall eftersträva en likartad praxis beträffande visering.
Även regler om transportörsavtal återfinns i utlänningslagen. Där föreskrivs att transportören vid avlägsnande är ansvarig för kostnaden för utlänningens resa från Sverige samt resekostnaden för den bevaknings— personal som följer med om utlänningen saknar pass eller de tillstånd som krävs för inresa till Sverige.
29.3.3 Det europeiska informationssystemet (EIS)
I yttre gränskontrollkonventionen förutsätts att tredjelandsmedborgare som av hänsyn till den allmänna ordningen och säkerheten inte bör få resa in i EU skall förtecknas på en gemensam ”spärrlista”.
En konvention om ett europeiskt informationssystem (EIS) håller för närvarande på att utarbetas inom den särskilda gruppen för ADB—frågor. Den dåvarande koordinatorsgruppen för personers fria rörlighet uttalade i juni 1993 att EIS-konventionen och yttre gränskontrollkonventionen står i så nära sammanhang med varandra att de bör träda i kraft samtidigt. EIS är avsett att bl.a. svara för den nämnda ”spärrlista” som förutsätts
Prop. 1994/95: 19
418
i den yttre gränskontrollkonventionen. Därutöver kommer EIS att innehålla andra uppgifter som är av betydelse för det internationella polissamarbetet när det gäller att bekämpa grov internationell brottslighet, bl.a. uppgifter om personer som är efterlysta eller som annars kan misstänkas för grova brott. EIS avses ta över de uppgifter som ankommer på Schengen Information System (SIS) enligt Schengenavtalets tillärnpningskonvention. Frankrike avses få ansvar för upprättandet av EIS gemensamma stödfunktion, som lokaliseras till Strasbourg. Mål- sättningen är att ha konventionstexten färdig före 1994 års utgång. Viktiga frågor återstår emellertid att lösa.
Ett informationsutbyte inom ramen för EIS kan ge ett mycket värdefullt bidrag bl.a. till den svenska polisens kriminalunderrättelsetjänst. Bl.a. bör polisen få ett bättre underlag än i dag för att avslöja efterlysta personer eller andra grova internationella förbrytare som uppehåller sig i landet. Rikspolisstyrelsen tillmäter en svensk anslutning till ett framtida EIS mycket stor betydelse.
Praktiskt torde informationssystemet vid en svensk anslutning komma att hanteras av Rikspolisstyrelsen och eventuellt Statens invandrarverk. Det förutsätter en rad åtgärder på myndighetsnivå, såsom system— konstruktion, upphandling, utbildning och metodutveckling. Att lösa dessa uppgifter ankommer i första hand på Rikspolisstyrelsen.
29.3.4 Nuvarande svensk ordning
Den nuvarande gränskonuollen för personer regleras genom bestämmelser i utlänningslagen (1989z529), utlänningsförordningen (1989:547) och i lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll. Av betydelse är också den nordiska passkontrollöverenskommelsen, publicerad i kungörelsen (19581122) angående tillämpning av en mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge träffad överenskommelse om upphävande av passkontrollen vid de internordiska gränserna.
Polisen svarar för personkontrollen vid gränserna. Tullverket och Kustbevakningen kan medverka i kontrollen, varvid den deltagande personalen har befogenhet som polismän.
Kontrollen avser i första hand inresa till Sverige. Utresekontroll tillämpas numera inte rutinmässigt. Enligt utlänningsförordningen kan dock utresekontroll ske för att förebygga eller beivra brott eller för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet. I övrigt kan sådan äga rum för att genomföra den kontroll över utlänningar som föreskrivs i utlännings- lagen.
Huvudansvar för kontroll av varor som passerar gränsen har tullen enligt tullagen (1987:1065) och tullförordningen (1987:1114). Den lagstiftning som främst reglerar tullens verksamhet när det gäller beivrande av brott, är lagen (1969:418) om straff för varusmuggling.
Polisen och Kustbevakningen är enligt tullagen skyldiga att medverka i denna kontrollverksamhet. Någon motsvarande skyldighet för tullen att medverka i polisens kontroll av personers rörlighet finns inte. Polisen och Kustbevakningen har sannna befogenhet som tullpersonalen då de
Prop. 1994/95:19
419
medverkar i tullkontrollen. När det gäller den verksamhet som avser uppgiftsskyldighet för varor som passerar gränsen, regleras tullens ansvarsområde, utom i utllförfattningarna, också i skilda special- författningar.
29.3.5 Gränskontrollgruppen
Regeringen bemyndigade år 1992 Europaministem att tillkalla en interdepartemental arbetsgrupp med uppgift att utreda frågor om gränskontroller och gränsformaliteter i ett EGIEU-medlemskapsperspektiv (gränskontrollgruppen). I arbetet deltog såväl departement som myndigheter som berörs av gränskontrollfrågoma. Arbetsgruppen har redovisat en slutrapport Gränskontroller och gräns- formaliteter i ett EG/EU—medlemskapsperspektiv (Utrikesdepartementets handelsavdelning, november 1993) med förslag till kompensatoriska åtgärder på en rad områden.
Mot bakgrund av gränskontrollgruppens förslag beslöt regeringen i december 1993 att tillsätta två utredningar inom kommittéväsendet med inriktning på organisationen av den yttre gränskontrollen respektive narkotikabekämpningen m.m. i ett EU—perspektiv. Samtidigt uppdrog regeringen åt Rikspolisstyrelsen att svara för utvecklingsfrågor i övrigt inom polisen när det gäller internationellt polissamarbete m.m. i ett EU-perspektiv. Detta pågående utredningsarbete berörs närmare i det följande.
Funktion och efektivitet
Gränskontrollgruppen har ingående analyserat gränskontrollens funktion och effektivitet. Därvid har gruppen anfört att gränskonnollen vad gäller personer utgör ett filter mot smuggling och mot att personer reser in i landet utan tillstånd, men att det är svårt att säkert bedöma kontrollens effektivitet. Begränsningar i effektiviteten ligger bl.a. i att kontrollen inte avser nordiska medborgare som kommer från ett annat nordiskt land och att mängden resande gör att endast ett fåtal kan kontrolleras systematiskt och noggrant. Personkontrollen vid landets gränser får därför numera anses ha en begränsad effektivitet som en spärr mot den internationella kriminaliteten.
Personkontrollen vid EU:s yttre gränser avses bli reglerade i yttre gränskontrollkonventionen. lnresekontrollen enligt konventionen blir minst lika ingående som den nuvarande svenska och ett krav på utresekontroll tillkommer. '
Det förutsätts vidare att gränsen mellan gränsövergångama övervakas effektivt. Konventionstexten ger inte klart besked om nuvarande svenska kontrollnivå är till fyllest eller om den, vid medlemskap, måste förstärkas. Det finns dock skäl att förutsätta en tämligen långt gående kontroll av de inresande samt en i huvudsak rörlig gränsbevakning som är så effektiv att den är ett verksamt medel mot illegal gränspassage.
En gränskontroll i enlighet med konventionen kan därför förutses bli
Prop. 1994/95:19
420
ett minst lika gott skydd mot illegal invandring och mot brottslighet med Prop. 1994/95:19 internationell anknytning som den svenska gränskontrollen i dag utgör.
Yttre gränskontrollkonventionen förutsätter att de anslutna länderna i princip håller en enhetlig kontrollnivå utefter hela den yttre gränsen. Brister i fråga om kontrollens effektivitet hos något av medlemsländerna kan leda till att personer olovligt tar sig in över den yttre gränsen och sedan, till följd av att kontroll saknas vid inre gränserna, kan ta sig ”bakvägen” till andra medlemsländer utan att upptäckas. Sverige och övriga medlemsländer kommer därför att vara ömsesidigt beroende av varandra när det gäller att upprätthålla en effektiv gränskontroll och att i övrigt skapa förutsättningar för att upprätthålla lag och ordning på ett effektivt sätt. Det understryker vikten av ett nära och förtroendefullt internationellt samarbete i dessa frågor.
Organisation
Den yttre gränsen kommer att utgöras av flygplatser såvitt avser ankommande från tredje land, hela kusten samt, om Norge och Finland inte skulle bli medlemmar i EU, landgränsen mot dessa länder.
Gränsövergångar kommer i första hand att vara flygplatser och hanmar med trafik från tredje land. Om landgränsen mot Norge och Finland kommer att utgöra yttre gräns, blir frågan om gränsövergångar enligt yttre gränskontrollkonventionen aktuell även där. Som framgått i det föregående får den yttre gränsen endast passeras vid auktoriserad gränsövergång.
Regeringen bemyndigade i december 1993 justitieministem att tillkalla en särskild utredare med uppgift att utreda frågor om myndighets- samverkan vid gränskontroll i ett EU-perspektiv (dir. 1993:130).
Utredningsdirektiven bygger på att den grundläggande ansvars- fördelningen bör bestå, i enlighet med vad gränskontrollgruppen föreslagit, mellan de huvudansvariga myndigheterna. Också i fortsättningen bör alltså polisen ha huvudansvaret för personkontrollen och tullen för varukontrollen, i fortsatt nära samverkan med varandra och med Kustbevakningen.
Innan EU—ländemas yttre gränskontroll har vunnit stadga är det svårt att ha någon klar uppfattning om vilka totala resursinsatser som kommer att behövas från svensk sida för att upprätthålla en effektiv kontroll vid den yttre gränsen i enlighet med det internationella regelverket. En ökning av gränskontrollens effektivitet bör i första hand åstadkommas genom ett nära samarbete mellan berörda myndigheter.
Förutom polisen och tullen har Kustbevakningen en given roll i ett myndighetssamarbete på gränskontrollens område. Det kan inte uteslutas att också andra organ kan ges vissa uppgifter i sammanhanget, t.ex. Marinen och Sjöfartsverket när det gäller observation av sjötrafiken.
Dubbelarbete mellan myndigheterna måste undvikas, vilket framhålls i direktiven till den särskilde utredaren. Exempelvis bör rutinbetonade kontroller och ingripanden kunna utföras av en myndighets personal utan att personal från någon annan myndighet av formella skäl måste tillkallas. 421
Detta gäller inte minst i fråga om övervakning och kontroll av de delar av den yttre gränsen som endast sällan eller i mindre omfattning passeras av tredjelandsmedborgare t.ex. vissa mindre hamnar och flygplatser. Givetvis har också lednings— och samordningsfrågoma stor betydelse för att gränskontrollen skall fungera effektivt från både verksamhets- och kostnadssynpunkt.
29.4 Brottsbekämpning i ett EU—perspektiv 29.4.1 Inledning
Den fortgående internationaliseringen i världen och den därmed följande ökande rörligheten mellan länder har lett till en oroande ökning av den internationella brottsligheten i många länder. Det handlar bl.a. om illegal narkotikahandel och en avancerad ekonomisk brottslighet, exempelvis penningtvätt, men också om en mer vardagsbetonad brottslighet t.ex. resande ligor av ficktjuvar. Till bilden hör också tämligen specialiserad brottslighet såsom illegal handel med vapen, radioaktiva ämnen m.m.
Ökningen av den internationella brottsligheten är inte minst synlig i Sveriges närområden. I många länder inom det forna östblocket har brottsligheten ökat starkt under de senaste åren till följd av de politiska, sociala och ekonomiska omvälvningar som skett där på kort tid. Delvis är det fråga om brottslighet i organiserade former med inslag av narkotikahandel, svartabörshandel och annan ekonomisk brottslighet. smuggling av krigsmaterial och stulna bilar, mutor och beskyddar- verksamhet, prostitution m.m. Denna brottslighet visar tecken på att breda ut sig till andra länder. Sverige har också upplevt en ökning av brottslighet med anknytning till Östeuropa, låt vara än så länge i liten skala.
Det anförda visar att det finns starka skäl för att effektivisera kampen mot den internationella brottsligheten. Detta är ett gemensamt intresse för Sverige och för andra jämförbara länder och gäller oberoende av om ett land är eller avser att bli medlem i EU. Ett EU—medlemskap innebär i många viktiga avseenden förbättrade möjligheter att effektivisera kampen mot den internationella brottsligheten.
Som medlem kommer Sverige att ta del i det samarbete på politisk nivå som äger rum bl.a. inom ramen för EU:s samarbete i rättsliga och inrikes frågor. Samarbetet innebär bl.a. att medlemsländerna tillsammans analyserar brottsutvecklingen och kommer överens om gemensamma strategier för hur kampen mot brottsligheten skall effektiviseras. Det handlar bl.a. om att närma ländernas lagstiftning till varandra, att gemensamt påverka utomstående länder att ingripa mot inhemsk narkotikaproduktion eller vidta andra åtgärder mot internationell brottslighet, att bygga upp gemensarruna kontrollsystem och se till att polis, tull och andra berörda myndigheter i medlemsländerna fördjupar sitt samarbete.
På myndighetsnivå innebär medlemskapet i EU bl.a. att den svenska polisen och tullen kommer att kunna utveckla samarbetet med sina motsvarigheter i de andra medlemsländerna. Samarbetet har åtskilliga
Prop. 1994/95 : 19
422
aspekter, såsom gemensam utbildning och metodutveckling, teknik- utveckling, gemensamma informationssystem och samarbete i konkreta brottsutredningar. Härigenom kan den sammantagna kunskapen om internationell brottslingar och internationell brottslighet och den sammantagna kompetensen hos medlemsländernas polis och tull användas i kampen mot denna brottslighet.
Till samarbetet mot den internationella brottsligheten hör upprättandet av en europeisk polisbyrå (Europol), tullmyndigheternas europeiska samarbetsgrupp (MAG 92), stationering av polissarnbandsmän i olika länder, förstärkning av åtgärder mot narkotikasmuggling m.m. vid de yttre gränserna, samarbete i fråga om kontroll i anslutning till de inre gränsema samt gemensamma rutiner för samarbete i utredningar som syftar till att avslöja pågående eller inträffad brottslighet och att förhindra fortsatt brottslighet i medlemsländerna.
Sammantaget innebär detta samarbete inom EU:s ram att Sverige som medlem i EU kommer att stå betydligt bättre rustat när det gäller att bekämpa internationell brottslighet. Sverige får härigenom bättre möjligheter både att påverka samhällsutvecklingen här i landet i rätt riktning och att verksamt bidra till en positiv utveckling i vår del av världen.
I det följande kommer de olika komponenterna i EU—samarbetet mot den internationella brottsligheten att beröras närmare. Den mycket viktiga komponent som utgörs av den yttre gränskontrollen och det europeiska inforrnationssystemet (EIS) har skildrats i det närmast föregående.
29.4.2 Europol
Den europeiSka krirninalpolisbyrån Europol är avsedd att bli ett organ för internationellt polissamarbete i fråga om kriminalunderrättelsetjänst på bl.a. narkotikaområdet inom EU. Som ett första steg beslutade ministrarna inom det dåvarande TREVI—samarbetet i Köpenhamn i juni 1993 att upprätta en enhet för narkotikabekämpning, benämnd Europol Drugs Unit (EDU). I beslutet sägs att EDU skall utväxla och analysera information om den illegala narkotikatrafiken, om de brottsliga organisationer som är inblandade i sådan aktivitet samt om penningtvätt som berör två eller flera medlemsstater. EDU har påbörjat sin verksamhet i begränsad skala i början av år 1994. För närvarande arbetar ca 50 tjänstemän vid EDU i Haag, men man beräknar att ca 300 personer kommer att arbeta där i framtiden. Som EU—medlem kommer Sverige att sända polismän och eventuellt också tulltjänstemän för tjänstgöring vid Europol.
Europol kan förutses få sitt mandat utvidgat också till andra slag av grov internationell brottslighet. Organisationen kommer sannolikt att få en betydelsefull roll när det gäller det internationella polissamarbetet och då inte minst narkotikabekämpningen. Underrättelsema från Europol kan ligga till grund för ingripande av medlemsländernas polis mot konkret brottslig verksamhet likaväl som för inriktningen av polisverksamheten mot bakgrund av den befarade utvecklingen i fråga om internationell kriminalitet. Däremot är inte avsikten att ge Europol några egna
Prop. 1994/95: 19
423
exekutiva befogenheter. Arbete pågår med att utarbeta en konvention som skall utgöra den rättsliga grunden för Europols verksamhet (Europolkonventionen).
29.4.3 MAG 92
Inför perspektivet av den inre marknaden har EG:s generalmlldirektörer tillsatt en ny samarbetsgrupp (MAG 92). Gruppen skall bl.a. undersöka hur samarbete och informationsutbyte kan förbättras både tull- myndigheterna emellan och mellan dessa och andra brottsbekämpande myndigheter. Ett viktigt resultat av arbetet i MAG 92 är förslaget till konvention om ett databaserat underrättelsesystem gällande överträdelser av lagstiftning, inte minst sådan lag som upprätthålls med stöd av artiklama 36 och 223 i Romfördraget. Systemet kallas Customs Information System (CIS) och skall bestå av en central databas som skall vara tillgänglig via terminaler i de anslutna länderna. Genom MAG och tullinforrnationssystemet CIS kommer möjligheterna att bekämpa brottslighet med internationell anknytning att ytterligare öka vid ett svenskt medlemskap i EU. CIS—konventionen är under utarbetande.
29.4.4 Underrättelseförfarande och sambandsmän
Underrättelseförfarandet utgör redan i dag en verksam del i kampen mot den kvalificerade brottsligheten, inte minst den internationella narkotika- handeln. Att vidareutveckla underrättelseförfarandet genom ett EU—medlemskap innebär en viktig förstärkning av möjligheterna att bekämpa denna brottslighet på ett effektivt sätt.
Polisens underrättelseförfarande är på central nivå knutet till Riks- lqiminalpolisen och tullens i första hand till Generaltullstyrelsen. Detta är en lämplig ordning också för framtiden.
Ett viktigt instrument i det internationella polissamarbetet är de sambandsmän som polisen och tullen redan i dag har i ett antal länder. Flertalet av dessa är s.k. nordiska sambandsmän och arbetar gemensamt för de nordiska länderna. Frågor om de nordiska sambandsmännen diskuteras fortlöpande inom den s.k. PTN—gruppen, som är ett nordiskt samrådsorgan för polis och tull i narkotikafrågor m.m.
Uppgifterna för sambandsmännen spänner i princip över hela det polisiära och tullmässiga arbetsfältet, men ärenden rörande narkotika utgör en tyngdpunkt för de flesta av dem.
Erfarenheterna från sambandsmännens verksamhet är generellt sett mycket goda. Det pågår ett arbete inom tredje pelaren att utveckla ett system med sambandsmän inom och utom EU—området. Också sett från svenska utgångspunkter är detta ett av de viktigaste sätten att effektivisera det internationella samarbetet på brottsbekämpningens område, och då inte minst när det gäller bekämpningen av narkotikabrott. Samtidigt är det en naturlig utveckling av det nordiska systemet med sambandsmän.
Prop. 1994/95:19
424
29.4.5 Närpolisverksamhet m.m.
Inom polisen pågår för närvarande ett utvecklingssamarbete som inte har direkt samband med Sveriges inträde i EU men som får stor betydelse när det gäller att öka polisens effektivitet, också när det gäller narkotika- bekämpning (se bl.a. prop. 1993/94:100 bil. 3).
Hit hör utvecklingen av den kvalificerade krirninalpolisverksarnheten på alla nivåer. Särskilda medel har anslagits för att utveckla arbets- metoder, teknikstöd och utbildning inom kriminalpolisen. Rikskriminal— polisen har fr.o.m. den 1 juni 1994 fått en ny organisation med en förstärkt ledning. På regional nivå kan förutses en utveckling mot länskn'minalavdelningar med resurser i fråga om kriminal- underrättelsetjänst och med ett samarbete med Rikskrirninalpolisen och i vissa fall direkt med utländska polismyndigheter.
Närpolisverksamhet utvecklas över hela landet i enlighet med riktlinjer i 1994 års budgetproposition. Närpolisverksamhet innebär bl.a. att polisen arbetar på ett problemorienterat sätt och med en organisation som bygger på små, lokala enheter. Stor vikt läggs vid att öka polisens synlighet och att utveckla ett nära samarbete med dem som bor eller arbetar inom området.
29.4.6 Bevakning av de inre gränserna
Den fria rörligheten över de inre gränserna inom EU är inte obegränsad och innebär inte utan vidare att all kontroll i anslutning till den inre gränsen upphör. Det finns sålunda ett internationellt regelverk inom EG—rätten som begränsar eller reglerar formerna för den fria rörligheten av vissa slags varor, t.ex. narkotika, vapen, utrotningshotade djur och växter, nationella konst- eller kulturskatter, krigsmaterial etc. Frågan om dessa s.k. kompensatoriska åtgärder har berörts i avsnittet om den fria rörligheten för varor, personer, tjänster och kapital (11) och har utförligt beslqivits i den förut nämnda Gränskontrollgruppens rapport. En sådan kompensatorisk åtgärd kommer att beskrivas i det följande, nämligen den gemenskapslagstiftning som reglerar den legala handeln med vapen (EG:s vapendirektiv). Vidare medger Romfördraget i artikel 36 att nationella restriktioner i fråga om varors fria rörlighet behålls för vissa ändamål och på vissa villkor. Det gäller hänsyn till allmän moral, allmän ordning eller säkerhet eller intresset att skydda människors och djurs hälsa och liv, att bevara växter, att skydda nationella skatter av konstnärligt, historiskt eller arkeologiskt värde eller att skydda immateriell äganderätt. Ett EU—land har också rätt att i anslutning till den inre gränsen utöva samma befogenheter i fråga om kontroll som gäller annorstädes inom landets territorium.
Inom nuvarande EU—länder förekommer överväganden, och har i vissa fall införts regler om, att behålla en viss kontroll genom tull eller polis bl.a. i anslutning till den inre gränsen, inte minst för att förhindra att den fria rörligheten leder till att narkotika förs över gränsen i ökad omfatming. Det handlar bl.a. om kontroll som bygger på spanings- information och underrättelser inom det internationella polis— och
Prop. 1994/95: 19
425
tullsamarbetet. Erfarenheterna av denna nya inriktning av kontroll- verksarnheten är goda.
En kontroll av detta slag i anslutning till Sveriges gränser mot andra EU-länder övervägs inom kommittéväsendets mm av en av de bägge utredningar, som enligt vad som tidigare anförts, tillkallades i december 1993 (Nya former för narkotikabekämpning m.m. i ett EU—perspektiv, dir. 1993:131). Utredningens uppgift är att utreda vissa frågor om hur Sverige, vid ett EU-medlemskap, skall förhindra att den fria rörligheten av personer och varor inom EU leder till ett ökat inflöde av narkotika och illegala vapen i landet. Det bör framhållas att det endast är tull- klareringen vid inre gräns, som avvecklas vid ett svenskt medlemskap den 1 januari 1995. Identitetskontroller av personer vid inre gräns behålles till dess att ett beslut fattats på svensk sida om avveckling av dem. Ett sådant beslut är beroende av att effektiva s.k. kompensatoriska åtgärder införs i EU och i Sverige.
Utredningen skall bl.a. överväga i vad mån lagstiftningen om varu- smuggling behöver ändras för att Sverige skall kunna behålla straff- sanktionerade förbud mot in— eller utförsel av vissa varor i förhållande till andra EU-länder. Vidare skall utredningen överväga formerna för att, inom ramen för vad som är tillåtet enligt det internationella regelverket, upprätthålla en kontroll när det gäller varor som förs över en gräns mot ett annat EU-land i strid med ett straffsanktionerat förbud. Kontrollen bör i första hand avse narkotika och vapen. Det bör enligt direktiven vara en uppgift för milen och polisen att tillsammans svara för kontrollen.
Det är regeringens uppfattning att polisen och tullen också vid ett EU-medlemskap skall vara verksanuna i anslutning till de inre gränserna för att förhindra att narkotika, vapen etc. förs in i landet från andra EU—länder i ökad omfattning. Utländska erfarenheter visar att en sådan kontroll kan vara väl så effektiv som en gränskontroll av traditionellt slag.
En sådan kontroll i anslutning till inre gränser måste, som framgått, bygga på ett delvis annat regelverk i fråga om förutsättningama för kontrollen än det nuvarande. Regeringen avser att förelägga riksdagen förslag till behövliga lagändringar på grundval av det underlag som tas fram inom den nyss nämnda kommittén om nya former för narkotika- ' bekämpning m.m. i ett EU-perspektiv.
Ett sådant nytt regelverk om kontroll i anslutning till inre gränser torde inte hinna träda i kraft till den 1 januari 1995. Under mellantiden kan det behövas justeringar i nuvarande lagstiftning för att möjliggöra för tullen att vara verksam för att förhindra att narkotika, vapen etc. förs in från andra EU-länder. Regeringen avser att under hösten förelägga riksdagen förslag till sådana justeringar i samband med andra ändringar i fråga om tullagstiftningen som skall gälla fr.o.m. år 1995.
29.4.7 Den framtida kampen mot narkotikabrottslighet
Den svenska narkotikapolitikens mål är att skapa ett narkotikafritt samhälle. Detta mål har antagits av en enig riksdag som uttryck för en
Prop. 1994/95:19
426
starkt avvisande hållning till all icke-medicinsk användning av narkotika. Prop. 1994/95: 19 Det finns i Sverige i dag en vidsträckt värdegemenskap kring narkotika— politikens inrikming.
Grunden för den svenska restriktiva narkotikapolitiken är ett nära
samspel mellan förebyggande åtgärder, kontrollpolitik samt behandling och rehabilitering av narkotikarnissbrukare. Insatser mot narkotika är högt prioriterade inom milen, polisen, åklagarväsendet, kriminalvården, socialtjänsten, skolan och olika fritidsverksamheter. Frivilliga organisationer och folkrörelser bidrar genom information och opinionsbildning till att förebygga spridning av narkotika i landet.
Karaktäristiskt för den svenska narkotikapolitiken är att den fäster lika vikt vid de åtgärder som begränsar tillgången på narkotika och efterfråge- dämpande åtgärder. Olika typer av åtgärder förstärker och kompletterar varandra och ger tillsammans uttryck för samhällets beslutsamhet att bekämpa narkotika.
Narkotikafrågan behandlas närmare i avsnittet om hälso— och social- politiska frågor ( 16).
Som EU—medlem konuner Sverige att få del av det nya, effektivare samarbetet mellan EU-länderna när det gäller att bekämpa internationell brottslighet som beskrivits ovan. Hit hör inrättandet av den europeiska krirninalpolisbyrån Europol, som redan börjat bygga upp en verksamhet inriktad mot narkotikabekämpning. Som EU-medlem kommer Sverige att stationera sambandsmän vid Europol och att även i övrigt nära samarbeta med byrån.
Det fördjupade samarbetet mellan polis- och tullmyndigheter inom EU kommer uppenbarligen att få stor betydelse för att effektivisera narkotika- bekärnpningen i medlemsländerna med hänsyn till narkotika- brottslighetens utpräglat internationella karaktär. Regeringens bedömning är att EU-samarbetet, på detta område, åtminstone på sikt, kan få avgörande betydelse när det gäller att vinna framgång i kampen mot den internationella brottsligheten.
Av betydelse är också den förstärkning av den yttre gränskontrollen som följer av ett EU—medlemskap.
En följd av ett medlemskap i EU är att tullkontroller av traditionellt slag försvinner mot andra medlemsländer. Från olika håll har uttryckts en oro för att detta skulle leda till ett ökat inflöde av bl.a. narkotika i landet. Enligt regeringens mening måste denna fråga givetvis tas på allvar. Problemen bör dock inte överdrivas. Redan i dag finner huvuddelen av det mot Sverige riktade narkotikaflödet en väg förbi gränskontrollerna.
Regeringen avser som redan sagts, att behålla en bevakning från tullens och polisens sida i anslutning till gränserna mot andra EU-länder. En parlamentarisk utredning är, som framgått ovan, i färd med att utarbeta förslag till regler för en sådan kontroll som bygger på spanings— och underrättelseinforrnation och som ligger inom ramen för vad som är tillåtet enligt EG:s regler om fri rörlighet. Som redan framhållits tyder utländska erfarenheter på att en sådan kontroll kan vara väl så effektiv som gränskontroll av traditionellt slag. Sverige kan i detta sammanhang 427 uttnyttja de fördelar från kontrollsynpunkt som följer av vårt geografiska '
läge och som innebär att de allra flesta resande liksom varutrafiken måste Prop. 1994/95: 19 ta sig in i landet via ett begränsat antal hamnar eller flygfält.
I departementspromemorian framhålls, liksom i Gränskontrollgruppens tidigare berörda rapport, de vinster som bör kunna göras när det gäller bl.a. kampen mot internationell narkotikabrottslighet mot bakgrtmd av det fördjupade polis- och tullsamarbete som ett EU-medlemskap öppnar vägen för. De flesta remissinstanser, bl.a. Rikspolisstyrelsen och Generaltullstyrelsen, lämnar det anförda utan erinran. General- tullstyrelsen betonar därvid vikten av att utveckla nationella kompensatoriska åtgärder samt hänvisar till det pågående arbetet i den parlamentariska utredningen om nya former för narkotikabekämpning i ett EU-perspektiv (dir. 1993:131). Förbundet för anställda i Tullverket och Kustbevakningen understryker samma frågors stora betydelse. Socialstyrelsen anför i sitt remissyttrande att avskaffandet av den inre gränskontrollen kan innebära nackdelar i fråga om Sveriges möjlighet att kontrollera olaga införsel av narkotika. Socialstyrelsen framhåller dock att medel att motverka dessa effekter f1nns genom de utökade möjligheterna till polisiärt samarbete inom EU. Denna fråga utgör därför inte, anför Socialstyrelsen, något hinder för ett medlemskap.
Viktigast är naturligtvis att åtgärder vidtas i Sverige för att öka tullens och polisens effektivitet när det gäller narkotikabekämpningen. Hit hör bl.a. utvecklandet av den kvalificerade krirninalpolisverksamheten på alla nivåer när det gäller arbetsmetoder, teknikstöd och utbildning. Riks- kriminalpolisen kommer att samarbeta nära med Europol i fråga om bekämpning av illegal narkotikahandel och annan grov internationell kriminalitet. På regional nivå kan förutses en utveckling mot läns- kriminalavdelningar med resurser i fråga om krirninalunderrättelsetjänst och internationellt samarbete. Också närpolisverksamheten är viktig. Man kan förvänta att polisen genom detta arbetssätt kommer att bli betydligt effektivare än tidigare när det gäller exempelvis att bekämpa narkotika- langning och att förhindra att ungdomar dras in i missbruk och kriminalitet.
29.5 EG:s vapendirektiv
Rådet antog den 18 juni 1991 ett direktiv om kontroll av förvärv och innehav av vapen (91/477/EEG). I inledningen till direktivet sägs bl.a. att avskaffandet av kontroller vid gemenskapens inre gränser kräver att effektivare regler införs som gör det möjligt att inom medlemsstaterna kontrollera förvärv och innehav samt överföring av skjutvapen till annan medlemsstat.
Direktivet uppställer i enlighet härmed vissa minimikrav som staterna måste uppfylla vad gäller kontrollen av skjutvapen och ammunition inom resp. stat. Vidare finns föreskrifter om kontroll av vapenhandlare. Enligt direktivet står det dock varje stat fritt att anta bestämmelser som är strängare än vad direktivet anger. Direktivet innehåller också bestämmelser om överföring av vapen mellan medlemsstater. Huvud— reglen är att sådan överföring skall kräva särskilt tillstånd. En möjlighet
428
öppnas dock för jägare och sportskyttar att föra sina vapen från en Prop. 1994/95:19 medlemsstat till en annan med stöd endast av ett s.k. europeiskt skjutvapenpass.
I Sverige regleras införseln och innehav av vapen i vapenlagen (1973:1176). Bestänunelser om utförsel av vapen finns i krigsmateriellagen (1992:1300). Vapenlagen har nyligen setts över av en utredning, bl.a. har undersökts vilka ändringar som kan bli nödvändiga med hänsyn till innehållet i direktivet. Utredningen konstaterar i sitt betänkande Vapenlagen och EG (SOU 1994:4) att den svenska vapen- regleringen uppfyller direktivets krav och håller en generellt sett hög skyddsnivå i förhållande till detta. Utredningen föreslår dock vissa ändringar, bl.a. vad gäller införseln av skjutvapen till Sverige och om tillståndsgivning i vissa fall. Betänkandet har remissbehandlats och bereds för närvarande inom Justitiedepartementet.
29.6 Civil- och straffrättsligt samarbete
Inom ramen för EU:s tredje pelare finns, som har nämnts inledningsvis, ett antal konventioner rörande civil- och straffrättsligt samarbete, till vilka Sverige som EU—medlem förutsätts ansluta sig. 1 stor utsträckning handlar det om konventioner som Sverige redan har tillträtt. I samband med medlemskapsförhandlingarna angav Sverige att anslutning till det nu anförda regelverket inte skulle innebära några problem för Sveriges del. På det civil— och straffrättsliga området finns tre konventioner med tillhörande protokoll och tillträdeskonventioner som grundar sig på artikel 220 i Romfördraget och som nya medlemmar således är förpliktade att tillträda. Det gäller 1968 års Brysselkonvention om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område som år 1971 kompletterades med ett protokoll om EG-domstolens behörighet att tolka konventionen. Till konventionen hör tre tillträdeskonventioner från åren 1978, 1982 och 1989 som ingicks med anledning av att EG utökades med nya medlemmar. Dessa konventioner innehåller såväl tekniska anpassningar med anledning av de nytillträdande staterna som en del sakliga ändringar och preciseringar av 1968 års Brysselkonvention. Vidare gäller det 1988 års Luganokonvention om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område. Sverige har tillträtt Luganokonventionen (SÖ l992:45). Den har ingåtts mellan EG:s och EFTA:s medlemsländer och är parallell till och i det närmaste likalydande med 1968 års Brysselkonvention. Ett svenskt tillträde till Brysselkonventionen innebär därför inte några egentliga sakliga nyheter utan får i princip endast den konsekvensen att Sverige - liksom EU:s övriga medlemsländer - blir bundet av två parallella instrument varav det ena gäller i förhållande till EU:s medlemsländer och det andra i förhållande till EFTA—ländema och andra länder som i en framtid kan komma att inbjudas att tillträda Luganokonventionen. Slutligen gäller det 1980 års Romkonvention om tillämplig lag på avtalsrättsliga förpliktelser med tillhörande två protokoll från år 1988 som bl.a. behandlar EG—domstolens tolkning av konventionen. Också Romkonventionen har 429
justerats genom två tillträdeskonventioner 1984 och 1992. Frågan om att införa svensk lagstiftning med ett innehåll motsvarande konventionen övervägs sedan tidigare inom Justitiedepartementet (se t.ex. prop. 1991/92:128 s. 129).
Inom ramen för EPS — Europeiska politiska samarbetet - har det arbetats fram ett antal konventioner på det civil- och straffrättsliga samarbetsområdet. Än så länge finns det ingen skyldighet för medlems- staterna att tillträda konventionerna utan endast en skyldighet att samarbeta. Sverige blir som medlem i EU bundet av denna samarbets- plikt. Flera av konventionerna har inte ratificerats eller ibland inte ens undertecknats av några av medlemsstatema. Det rör sig om fem konventioner på straffrättens område - överföring av dömda, dubbel straffbarhet, förenkling av utlämningsframställningar, överföring av lagföring och verkställighet av brottrnålsdomar - och två konventioner på privaträttens område - legalisering av dokument och indrivning av underhållsbidrag — som behandlar samarbete EU-länderna emellan.
I det här sammanhanget kan nänmas att EG—statemas justitieministrar vid ett möte den 1 september 1993 utformat direktiv till en arbetsgrupp om utlämning. Arbetsgruppens uppgift är att ta fram ett underlag för en utlämningskonvention, som skall gälla mellan medlemsstaterna. Avsikten är att göra utlämningsförfarandet mellan medlemsländerna smidigare än det som följer av 1957 års europeiska utlämningskonvention. Uppgiften hanteras numera inom arbetsgruppen för utlärnningsfrågor.
Sverige kommer som medlem av EU att delta i det fortsatta samarbetet på dessa områden.
Prop. 1994/95: 19
430
30 Ekonomiskt och monetärt samarbete
Regeringens bedömning: Den första utmaningen för EU:s ekonomisk-politiska samarbete under 1990—talet är att minska arbetslösheten. Europeiska rådet har igångsatt ett omfattande åtgärdsprogram för att följa upp vitboken om tillväxt, konkurrens- kraft och sysselsättning.
Sverige bör delta i den framväxande ekonomiska och monetära unionen (EMU). Gemensamma ansträngningar för att uppnå monetär stabilitet är en viktig förutsättning för hög tillväxt, och full sysselsättning.
De gångna årens oro på valutamarkriaden, och de räntechocker som drabbat bl.a. Sverige, har understrukit behovet av ett närmare ekonomiskt och monetärt samarbete för att främja monetär stabilitet.
Ett slutligt svenskt ställningstagande till övergången från den andra till den tredje fasen av EMU konuner att göras i ljuset av den fortsatta utvecklingen och i enlighet med fördraget. Den interna svenska beslutsordningen innebär att det ytterst är riksdagen som skall ta ställning.
30.1 Inledning
Ända sedan det ursprungliga Romfördraget har det inom EG funnits en strävan att åstadkomma en närmare samordning av medlemsländernas ekonomiska politik. Det ekonomisk—politiska samarbetet mellan EG—länderna begränsades emellertid länge till enskilda initiativ på mellanstatlig basis, medan de formella mekanismerna för samordning var svaga. Det monetära området har varit föremål för den mest formaliserande samordningen, framför allt i form av samarbetet inom ramen för European Monetary System (EMS) med dess valuta- kursmekanism (ERM) som upprättades år 1979.
Syftet med samarbetet på det ekonomisk—politiska området är att lättare uppnå de gemensamma målen för den ekonomiska politiken (målen anges i avsnitt 30.5). Genom förverkligandet av den inre marknaden samt upprättandet av en ekonomisk och monetär union (EMU) skall bl.a. skapas förutsättningar för en ökad och miljömässigt uthållig tillväxt samt ökad sysselsättning utan att stabiliteten i ekonomierna äventyras. Rikttnärken för de överenskomna målen för ekonomisk stabilitet finns nedlagda i de s.k. konvergenskriteriema (se avsnitt 30.4)
Den mest långtgående samordningen av den ekonomiska politiken i EMU gäller penning- och valutapolitiken. Fas tre av EMU (valuta— unionen) innebär en fullständig samordning av politiken på dessa områden (se nedan). Kompetensen för den allmänna ekonomiska politiken ligger kvar hos medlemsländerna, men formerna för samarbetet stärks. Strävandena att samordna den ekonomiska politiken bygger i hög grad på
Prop. 1994/95:19
431
konsensus. Tanken är att själva diskussionerna om den ekonomiska politiken ska bidra till att bygga upp en samsyn kring politikens utformning. Sanktionsmekanismer är svaga eller saknas.
För att skapa förutsättningar för en ekonomisk-politisk samordning skall medlemsländerna betrakta sin ekonomiska politik som en fråga av gemensamt intresse. I fas två av EMU, som inleddes den 1 januari 1994 har den ömsesidiga övervakningen fördragsfästs. Diskussionerna inom ramen för övervakningen syftar till att följa upp i vilken mån den ekonomiska politiken i medlemsländerna är i överensstämmelse med de gemensamma åtagandena. Målen för samordningen har gjorts tydligare i och med de övergripande riktlinjema för den ekonomiska politiken, vilka utformas årligen av Europeiska rådet (EU:s stats- och regerings- chefer). Riktlinjerna anger hur den ekonomiska politiken bör utformas under det följande året. De utformas som en rekonunendation och är alltså inte bindande till sin karaktär. Ett förfarande vid alltför stora underskott i de offentliga jinanserna inrättas (se avsnitt 30.5). Varje medlemsland ska vidare utarbeta konvergensprogram som ska ange specifika mål för den ekonomiska politiken och de medel som ska användas för att uppnå målen.
Samarbetet om ekonomiska och monetära frågor sker genom rådet för ekonomiska och finansiella frågor (Ekofin—rådet). Det monetära samarbetet sker i stor utsträckning mellan centralbankerna inom ramen för det nyligen upprättade Europeiska monetära institutet (EMI). Viktigt förberedelsearbete i det ekonomisk—politiska samarbetet görs i EU:s monetära kommitté, där medlemsländerna företräds av statssekreteraren i frnansdepartementet och vice centralbankschefen.
Den dominerande frågan på den ekonomisk-politiska dagordningen i Europa har under de senaste åren varit den höga arbetslösheten. Utöver de fördragsbaserade formerna för samordning av den ekonomiska politiken har EU-länderna därför tagit flera gemensamma initiativ på mellanstatlig basis för att komma till rätta med detta problem. Av största vikt under de senaste åren är det s.k. tillväxtinitiativet och vitboken om tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning. Den är grunden för ett omfattande arbete med att gemensamt finna vägar ur den nuvarande situationen med hög och bestående arbetslöshet i Europa.
Med vitboken som grund beslutade Europeiska rådet i Bryssel i december 1993 om en omfattande handlingsplan. Handlingsplanen innehåller följande huvudelement:
- nationella insatser främst för att förbättra arbetsmarknadernas funktionssätt genom åtgärder för bättre utbildning, ökad flexibilitet, ändring av skattesystemen så att sysselsättningen främjas, större satsningar på aktiv arbetsmarknadspolitik, särskilda satsningar på unga och långtidsarbetslösa - fullt utnyttjande av den inre marknaden
- transeuropeiska nätverk för transporter, miljö, och energi - infrastruktur för informationsteknologi
- finansieringssamarbete - social dialog.
Som förutsättning för handlingsplanen gäller sunda makroekonomiska
Prop. 1994/95: 19
432
förhållanden, frihandel, solidaritet och decentralisering. De ekonomiskt sett mest betydelsefulla åtgärderna åligger det länderna att enskilt besluta om och genomföra, men viktiga delar av handlingsplanen ligger på gemenskapsnivån. Det gäller t.ex. frågor om finansiering av nätverken, där bl.a. Europeiska investeringsbanken kommer att medverka.
I december 1993, presenterades även rapporten ”Put Europe to work” som ett bidrag i den europeiska debatten om ökad sysselsättning i anslutning till EU—ländernas vitboksprogram för tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning.
30.2 Den ekonomiska och monetära unionen
Maastrichtfördraget trädde i kraft den 1 november 1993. Genom detta fördrag gjordes en rad ändringar och tillägg i Romfördraget. När det i det följande hänvisas till artiklar syftas på Romfördraget. Den ekonomiska och monetära unionen (EMU) skall enligt Maastrichtfördraget förverkligas stegvis. Övergångsfasen (fas två) inleddes den 1 januari 1994. Då upprättades det europeiska monetära institutet (EMI) med ansvar för att förbereda övergången från dagens valutasamarbete till en gemensam centralbank och gemensam valuta. Den ömsesidiga övervakningen och samordningen av medlemsländernas ekonomiska politik förstärks under denna fas i syfte att främja ett brett uppfyllande av de villkor som ställts upp för deltagande i valutaunionen, framför allt de s.k. konvergenskriteriema.
De deltagande länderna skall ha en gemensam syn på målen för den ekonomiska politiken och före inträdet framför allt kunna uppvisa prisstabilitet och sunda statsfinanser. Kravet på ett uppfyllande av konvergenskriteriema syftar till att säkerställa stabilitet i valutaunionen.
Före utgången av år 1996 skall det prövas om en övergång kan ske till den tredje och slutliga fasen i EMU. En övergång vid denna tidpunkt förutsätter att en majoritet av medlemsländerna då uppfyller de i fördraget stipulerade villkoren. Om ett beslut att inleda fas tre inte fattats före utgången av år 1997, inleds denna fas den 1 januari 1999 med de länder som då uppfyller villkoren.
Slutfasen innebär att växelkursema mellan de deltagande länderna slutgiltigt låses. En Europeisk centralbank (ECB), inom ramen för ett Europeiskt centralbanksystem (ECBS), upprättas med ansvar för dessa länders monetära politik. Ecun införs som gemensam valuta.
En utförlig diskussion om EMU, inklusive dess följder för Sverige, återfinns i departementSpromemorian Ekonomisk och monetär union (Ds 1992:116) samt i EG—konsekvensutredningen, Samhällsekonomi (SOU 1994:6).
Sedan Maastrichtfördraget tillkom har flera faktorer bidragit till att tidsplanen för EMU inte längre kan tas för given. Recessionen i Europa har försämrat utsikterna för att ett större antal medlemsländer skall uppfylla fördragets s.k. konvergenskriterier, inte mina i fråga om offentliga sektorns underskott och skuldsättning. Utvecklingen som ledde till beslutet att utvidga valutasamarbetets (ERM) bandgränser gör vidare
28 Riksdagen [994/95. [saml. Nr 19. Del ].
Prop. 1994/95: 19
433
att Maastrichtfördragets ansats med ett stegvis förverkligande av EMU Prop. 1994/95:19 baserat på ERM:s fasta växelkurser framstår som mer problematisk än då fördraget slöts i december 1991.
Det finns således vissa frågetecken kring EMU-projektets tidtabell vad gäller inledningen av fas tre av EMU och den exakta utformningen av övergången från fas två till fas tre.
Mot bakgrund av utvecklingen under åren 1992-93 kommer sannolikt EU-länderna i ansträngningarna att samordna den ekonomiska politiken framgent att mer än tidigare betona sambandet mellan finansiell konvergens och en stabil ekonomisk utveckling, dvs. sambandet mellan finansiella faktorer som priser, räntor, statsskuld och budgetunderskott .och uppsatta tillväxt- och sysselsättningsmål.
Remissinstansema i Riksbanksjizllmäktige anför i sitt remissvar att den planerade ekonomiska och monetära unionen (EMU) förväntas ha gynnsamma ekonomiska effekter, förutsatt att den ekonomiska politiken har en långsiktig inriktning på stabilitet och tillväxt samt att länderna uppvisar tillräcklig flexibilitet på bl.a. arbetsmarknaden. Fördragets konvergensvillkor bedöms i detta sammanhang vara viktiga allmänna förutsättningar för att uppnå tillväxt och stabilitet. Övervakningen av den ekonomiska politiken i medlemsländerna måste enligt fullmäktige säkerställa att konvergensvillkoren uppfylls. Därigenom förbättras även möjligheterna att låta statsbudgeten stabilisera den ekonomiska aktiviteten över en konjunkturcykel.
Fullmäktige konstaterar att ett svenskt deltagande i valutaunionen kräver dels att Sverige uppfyller konvergensvillkoren, dels att riksdagen fattar beslut om svenskt deltagande. Ett uppfyllande av konvergens- villkoren kommer för Sverige att kräva dels en förstärkt konjunktur, dels omfattande åtgärder för att sanera statsfinanserna. Om Sverige uppfyller konvergensvillkoren men ändå väljer att stå utanför den ekonomiska och monetära unionen, kan detta enligt fullmäktige medföra en osäkerhet om den svenska ekonomiska politiken. Detta kan medföra krav på högre räntenivå än i omvärlden eller andra anpassningskosmader.
Beträffande behovet av legala förändringar för Riksbankens verksamhet pekas i remissvaret på tre områden. Svensk lagstiftning bör enligt fullmäktige vid ett medlemskap i EU återge de bindande bestämmelserna från EG:s regelverk, så att det svenska regelverket bringas i överens- stämmelse med faktiskt gällande rätt. En ändring bör därför ske av 23 & riksbankslagen så att Riksbanken inte längre får bevilja staten kontokredit för att täcka statens kortsiktiga medelsbehov. I enlighet med EG:s regelverk kommer Riksbanken vid ett medlemskap inte att kunna svara för inbetalningarna till Världsbanken inom ramen för bestämmelserna i 13 & riksbankslagen. Slutligen anförs att utlåning från Riksbanken med egna medel till EG:s medelfristiga assistans för betalningsbalansändamål endast bör ske om valutapolitiska skäl föreligger.
Fullmäktige påpekar att Riksbanken vid ett medlemskap kommer att deltaga i den övervakning och samordning av penningpolitiken som sker inom ramen för Europeiska monetära institutet (EMI). Riksbanken
434
kommer I anslutning till ett medlemskap att skriva under de två avtal som Prop. 1994/95: 19 gäller mellan centralbankerna i EU. s medlemsländer, dels avtalet angående de operativa procedurerna för EMS, dels avtalet angående ett system för kortfristigt monetärt stöd. Anslutning till avtalen förutsätter riksdagens godkännande, och fullmäktige avser att tillskriva riksdagen i frågan förutsatt att folkomröstningen tillstyrker svenskt medlemskap i EU.
Riksgäldskontoret konstaterar att genom att kontoret inte längre utnyttjar sin kontokredit i Riksbanken för att täcka statens kortsiktiga finansieringsbehov, uppfyller Sverige redan från och med budgetåret 1994/95 de facto bestämmelserna i Maastrichtfördraget som förbjuder monetär finansiering. Som en följd därav bedöms Riksgäldskontoret påverkas i mindre grad än annars av ett medlemskap iEU.
Ett deltagande i valutaunionen skulle dock i hög grad påverka Riksgäldskontorets verksamhet, men eftersom beslut om ett eventuellt svenskt deltagande kommer att baseras på grundliga överväganden förutsätter kontoret att det finns möjligheter att återkomma till denna frågeställning.
Som en övergripande synpunkt framför Riksgäldskontoret att ett EU—medlemskap bör ha en räntesänkande effekt genom att långsiktiga fömmättningar för ekonomiska aktiviteter fastläggs. Det påpekas att med den storlek statsskulden nu har innebär även relativt små räntesänkningar stora utgiftsminskningar.
Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms Universitet berör i sitt remissvar frågan om beslutsordningen vid ett eventuellt svenskt deltagande i den tredje fasen av EMU. Fakultetsnämnden menar att det i avsaknad av en särskild protokollsreglering i sista hand är EG—domstolen som avgör hur fördragets bestämmelser om hur en övergång från fas två till fas tre skall tolkas för Sveriges del. Nämnden understryker vikten av att den svenska officiella ståndpunkten i frågan är rättsligt väl underbyggd, och att denna fråga behöver belysas mer.
Ett flertalet remissinstanser gör i sina remissvar mer allmänna bedömningar av effekterna på det ekonomiska och monetära området av ett svenskt medlemskap i EU. Bland dessa gör Svenska bankföreningen i detta avseende en positiv bedömning, medan Grön Ungdom och Ung Vänster gör en övervägande negativ bedömning. Fria Högerstudenters förbund framför såväl negativa som positiva synpunkter.
De inkonma remissvaren har i den här aktuella delen inte föranlett ändringar i regeringens bedömningar.
30.3 Kapitalrörelser
I Maastrichtfördraget fastställs att alla restriktioner för gräns- överskridande kapitalrörelser och betalningar i princip förbjuds. Grekland har dock ett tidsbegränsat undantag för vissa typer av kapitalrörelser och Danmark får behålla restriktioner vad avser förvärv av fritidsfastigheter (se vidare avsnitt 11 om fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital.)
Redan före Maastrichtfördraget fanns ett sådant förbud mellan 435
medlemsstaterna. l fördraget utvidgas förbudet till att gälla även gentemot tredje länder, där EU—statema tidigare endast ”strävat” efter att uppnå samma grad av liberalisering som internt. Förbudet mot restriktioner gentemot tredjeländer skall dock ej hindra upprätthållandet av de nationella restriktioner för direktinvesteringar, etablering, tillhandahållande av nnansiella tjänster eller värdepappers tillträde till kapitalmarknaden som var i kraft den 31 december 1993. Reglerna om kapitalrörelser har direkt verkan i medlemsländerna, d.v.s oberoende av nationell lagstiftning.
Som ett led i den svenska kapitalmarknadens integration med de internationella marknadema har de senaste åren en långtgående kapital- liberalisering genomförts. Sveriges lagstiftning om kapitalrörelser överensstämmer sedan tidigare med EG:s regelverk. Sverige har med EES—avtalet åtagit sig att följa EG:s regler om fria kapitalrörelser.
Restriktioner finns dock alltjämt vad gäller rätt för personer som inte är eller har varit bosatta i Sverige att förvärva fritidsfastigheter.
Maastrichtfördraget medger vissa avsteg från principen om kapitalets fria rörlighet. Dels kan skyddsåtgärder vidtas vid exceptionella förhållanden, dels kan restriktioner tillämpas inom ramen för internationella sanktioner.
Skyddsåtgärder (artiklarna 73f och 10%)
Maastrichtfördraget innehåller en skyddsklausul för den händelse kapitalrörelser till eller från tredje land på grund av exceptionella omständigheter orsakar eller hotar att orsaka allvarliga svårigheter för EMU:s funktion. Rådet kan då med kvalificerad majoritet besluta om skyddsåtgärder gentemot tredje land under en tid som inte överstiger sex månader.
Fram till den tredje fasen gäller en övergångsbestämmelse som innebär att ett medlemsland kan få finansiellt bistånd vid betalningsbalans- problem. Om bistånd inte beviljas eller beviljat bistånd inte är tillräckligt kan medlemslandet få tillstånd av kommissionen att vidta skyddsåtgärder. En medlemsstat får, om rådet inte omedelbart fattar beslut om bistånd, i förebyggande syfte vidta nödvändiga skyddsåtgärder. I Romfördraget finns vidare allmänna bestämmelser som bl.a. gäller för det fall en medlemsstat utsätts för allvarliga inre oroligheter som berör upp- rätthållande av lag och ordning eller att en medlemsstat befinner sig i krig eller krigsfara. Medlemsstaterna skall i sådana situationer samråda i syfte att genom gemensamma åtgärder förhindra att den gemensamma marknadens funktion påverkas av åtgärder som en medlemsstat kan se sig nödsakad att vidta. Sådana åtgärder kan bl.a. innebära att reglerna om fria kapitalrörelser åsidosätts. Dessa allmänna bestämmelser berörs inte av Maastrichtfördraget.
Gällande svenska bestämmelser om valutareglering återfinns i lagen (1992:1602) om valuta- och kreditreglering. Enligt dessa bestämmelser får regeringen förordna om valutareglering om Sverige är i krig eller krigsfara. Detsamma gäller om det råder utomordentliga förhållanden
Prop. 1994/95:19
436
föranledda av i lagen exemplifierade omständigheter, bl.a allvarlig olycka, våldshandling, epidemi eller liknande samt utomordentligt stora kortfristiga kapitalrörelser. Då valuta— och kreditregleringslagen är i kraft får inte valutauansaktioner genomföras utan tillstånd av Riksbanken.
Även om det av naturliga skäl finns oklarhet om exakt vilka skydds- åtgärder som kan komma att vidtas, råder det en övergripande samsyn mellan EG:s regler och gällande svenska regler i fråga om vilka principer som bör gälla för att valutareglering skall få tillgripas.
Internationella sanktioner (artikel 73g)
Maastrichtfördraget möjliggör vidtagande av restriktioner gentemot tredje land vad gäller kapitalrörelser och betalningar inom ramen för politiska sanktioner beslutade antingen på gemenskapsnivå eller unilateralt (det senare förutsatt att rådet ännu ej vidtagit några åtgärder i strid härmed).
I Sverige kan regeringen enligt lagen (1971:176) om vissa internationella sanktioner besluta om åtgärder om det är påkallat med anledning av beslut eller rekommendationer i FN:s säkerhetsråd. Regeringen får också besluta om sanktionsåtgärder om samarbetet med EG eller ESK påkallar det.
En översyn av lagen om internationella sanktioner (i vilken EG—perspektivet kommer att beaktas pågår. (se avsnitt 23.3.3).
30.4 Villkoren för övergången till andra och tredje fasen Konvergens
För att säkerställa Stabilitet i valutaunionen stipulerar Maastrichtfördraget krav på en ensartad ekonomisk utveckling i medlemsländerna vad avser prisutvecklingen, räntenivån, den offentliga sektorns underskott och skuldsättning samt växelkursen under en period innan unionen upprättas. Riktmärkena för dessa krav finns nedlagda i de s.k. konvergens- kriteriema.
Fördraget innehåller ej några regler om hur denna konvergens skall uppnås. Det ankommer följaktligen på varje land att föra en nationell ekonomisk politik med kravens uppfyllnad som mål. Medlemsstaterna förbinder sig att redan under fas två sträva efter att undvika alltför stora underskott i de offentliga finanserna.
Som ett led i ansträngningarna att uppnå den eftersträvade konvergensen skall varje medlemsland om nödvändigt utarbeta ett flerårigt ekonomisk—politiskt program, s.k. konvergensprogram. Konvergenskriteriema specificeras i ett protokoll till fördraget:
— inflationstakten skall under året före en examination inte vara mer än 1,5 procentenheter högre än i de — högst tre — medlemsländer som har lägst inliationstakt, — de långa räntorna får under året före en examination inte vara mer än 2 procentenheter högre än räntorna i samma länder, — den konsoliderade offentliga sektorns underskott och (brutto)-
Prop. 1994/95: 19
437
skuldsättning får uppgå till högst 3% respektive 60% av BNP,
- växelkursen skall ha hållits stabil utan allvarliga störningar, inom ramen för växelkurssamarbetets ”normala” fiuktuationsband, under en period av minst två år. Om underskottet överstiger 3% av BNP skall det enligt fördraget ha minskat väsentligt och kontinuerligt och nått en nivå som ligger nära referensvärdet, eller vara av tillfällig karaktär och fortfarande ligga nära referensvärdet.
Om offentliga sektorns skuldsättning överstiger 60% av BNP skall den minska i tillräcklig utsträckning och närma sig referensvärdet i tillfreds- ställande takt.
Vid en beräkning av den offentliga sektorns skuldsättning konsolideras skulden mellan delsektorema, dvs. interna skulder avräknas. För Sverige innebär detta bl.a. att AP—fondemas innehav av statspapper avräknas från den totala skuldsättningen.
Det kriterium som avser växelkursen stipulerar att denna skall ha hållits stabil utan allvarliga störningar och ”utan devalveringar på eget initiativ” inom ramen för ERM:s ”normala” fiuktuationsband under minst två år före examinationstillfållet. Kriteriet formulerades när ERM bestod av ett snävare (+— 2,25 %) och ett bredare (+— 6%) fluktuationsband. Med normalt liuktuationsband avsågs det snävare bandet. Vidgningen av bandgränsema i augusti 1993 irmebär att det råder en viss osäkerhet om hur detta kriterium framöver kommer att tolkas.
30.5 Ekonomisk politik
Maastrichtfördraget slår fast de övergripande målen för den ekonomiska politiken i EU. Den europeiska centralbanken har som primärt mål att upprätthålla prisstabilitet. Målen för den samlade ekonomiska politiken är att uppnå:
— harmonisk och balanserad ekonomisk utveckling — hållbar och icke—inflationistisk tillväxt som tar hänsyn till miljön — hög grad av ekonomisk konvergens — hög sysselsättning och hög social skyddsnivå — ökad levnadsstandard och livskvalitet
— ekonomisk och social samhörighet — solidaritet mellan medlemsstaterna. De ovan nämnda målen skall uppnås genom att medlemsstaterna upprättar en gemensam marknad och en ekonomisk och monetär union. De åtar sig att föra den ekonomiska politiken enligt vissa vägledande principer: stabila priser, sunda offentliga finanser och monetära förhållanden samt en hållbar betalningsbalans. Principen om en öppen marknadsekonomi med fri konkurrens skall gälla.
Förbud mot centralbanksjinansiering av ojfentlig verksamhet (artikel 104)
Prop. 1994/95: 19
438
Enligt artikel 104 i Romfördraget förbjuds ECB och medlemsstaternas centralbanker att ställa krediter och övertrasseringsmöjligheter till förfogande för offentliga myndigheter, offentliga organ och offentligt ägda företag. ECB och centralbankerna får heller inte köpa skuld- förbindelser direkt från dessa myndigheter, organ och företag. Förbudet gäller fr.o.m. fas två.
I rådsförordningen som preciserar tillämpningen av nämnda bestämmelser i artikel 104 anges att köp av statspapper på andrahands- marknaden får göras av de nationella centralbankerna endast under förutsättning att det sker i penningpolitiskt syfte. För att inte hindra de nationella centralbankema från att inneha en central roll inom det statliga betalningssystemet görs i förordningen vissa praktiskt betingade undantag från artikelns principiella låne— och övertrasseringsförbud. Exempelvis tillåts överdrag under loppet av en dag, ”inna—day credits”.
Svenska staten har för närvarande möjlighet att låna i Riksbanken genom att banken beviljar staten kontokredit eller att banken köper statspapper direkt från staten. Kontokrediten är kopplad till en check- räkning i Riksbanken som Riksgäldskontoret kan sätta in sina medel på i den mån dessa inte behövs för utbetalningar. När Riksbanken efter särskild begäran köper statspapper direkt från Riksgäldskontoret (s.k. rekvisitioner) för vidare användning i marknadsoperationer i penning- politiskt syfte sker utlåning till staten som en bieffekt.
Regeringen gav i oktober 1993 Riksgäldskontoret i uppdrag att ersätta det dåvarande systemet där kontoret finansierade tillfälliga underskott med kredit i Riksbanken med ett nytt system där upplåning sker utanför banken. Erforderliga ändringar i förordningen om instruktion till Riksgäldskontoret beslutades också. Riksgäldskontoret har genomfört nödvändiga ändringar i sin upplåning och finansierar inte längre tillfälliga likviditetsunderskott med upplåning i Riksbanken. Formellt har dock Riksgäldskontoret fortfarande möjlighet att låna Riksbanken. Gällande bestämmelse om att Riksbanken får bevilja staten kontokredit är oförenlig med förbudet i artikel 104 i Romfördraget och bör tas bort vid ett medlemskap för att svensk lagstiftning skall överenstämma med Maastrichtfördraget.
Det är regeringens och Riksbankens bedömning, att Riksbankens möjlighet att köpa statspapper direkt från staten om detta behövs av penningpolitiska skäl är förenlig med Maastrichtfördraget, under förutsättning att de medel som staten därigenom erhåller används till att att reglera samma transaktion, dvs. att likviden steriliseras direkt, och därmed inte kan användas till monetär finansiering.
Enligt nämnda rådsförordning om monetär finansiering får en centralbank enbart göra kapitalinsatser till Internationella valutafonden (IMF) och EG:s facilitet för medelfristig finansiell assistans. Kapital- insatser till andra internationella finansiella institutioner skulle därmed komma att belasta statsbudgeten. I Sveriges fall påverkar detta Sveriges kapitalinsats i Världsbanken där Riksbanken, mot statsgaranti, stått för inbetalningarna.
Prop. 1994/95:19
439
Förbud mot s.k. positiv särbehandling av myndigheter m.m. (artikel 104a)
Artikel 104a i Romfördraget, som gäller från inledningen av andra fasen i EMU, föreskriver förbud mot positiv särbehandling hos banker och andra kreditinstitut av gemenskapsinstitutioner eller gemenskapsorgan, nationella regeringar, regionala, lokala eller andra myndigheter eller andra organ eller företag inom den offentliga sektorn i medlemsstaterna. Bestämmelsen innebär även förbud för staten att skaffa information hos finansiella institutioner om åtgärderna inte är föranledda av tillsynsmässiga hänsyn.
I rådsförordningen för tillämpningen av fördragets förbud fastställs definitioner av vad som skall avses med positiv särbehandling, tillsynsmässiga hänsyn, offentlig sektor och finansiella institutioner. Enligt förordningen avses med positiv särbehandlig varje lag, reglering eller annan åtgärd som inte står i överensstämmelse med principerna för en öppen marknadsekonomi med fri konkurrens och som förpliktat finansiella institutioner att skaffa eller tillhandahålla län eller andra finansiella förpliktelser till de offentliga organ som nämns i artikeln eller som har sådant anskaffande eller tillhandahållande som syfte eller effekt. Med tillsynsmässiga hänsyn avses sådana åtgärder som stöder sig på nationell lag, annan reglering eller administrativa åtgärder som grundar sig på eller står i överensstämmelse med EG—rätten, utformade för att säkerställa sundhet i de individuella finansinstituten, stärka stabiliteten i det finansiella systemet i sin helhet och skydda kunderna hos finans- instituten.
Undantag görs för medlemsstaternas centralbanker, ECB och, under vissa förutsättningar, de finansiella tjänster som tillhandahålls av postväsendet.
Inga svenska regler står i strid med förbudet mot positiv särbehandling.
Förfarandet vid alltför stora underskott i de ofentliga finanserna (artikel 1040)
För att förhindra oansvarig finanspolitik i EU—länderna, med dess återverkningar på övriga medlemsstater, innehåller Maastrichtfördraget bestämmelser om det s.k. förfarandet vid alltför stora underskott i de offentliga finanserna.
Enligt fördraget skall medlemsstaterna i fas tre av EMU undvika alltför stora underskott; under fas två skall de sträva qier att undvika sådana underskott. Förfarandet innebär att om en medlemsstat trots detta uppvisar alltför stora underskott skall rådet rikta en rekommendation om att underskottet skall minskas samt bestämmelser för vad som ska ske om rekommendationen inte följs.
30.6 Monetär politik
Vid övergången till den tredje fasen av EMU överförs bestämmanderätten över den monetära politiken i de länder som deltar i valutaunionen till
Prop. 1994/95: 19
440
den Europeiska centralbanken, ECB. De nationella centralbankerna kommer att finnas kvar, även om besluten i frågor om monetär politik då fattas av ECB. Medlemsländernas centralbankschefer ingår i ECB:s styrelse och har därmed inflytande över penningpolitiken även i tredje fasen av EMU. Fram till det att ett land går med i valutaunionen ligger beslutanderätten i frågor om monetär politik kvar hos landet i fråga.
I 9 kap. 12 & regeringsformen anges att Riksbanken är Sveriges centralbank med ansvar för kredit— och valutapolitik. Den skall också främja ett säkert och effektivt betalningsväsende. Vidare sägs att Riksbanken är en myndighet under riksdagen, vilket innebär att riksdagen har direktivrätt över Riksbanken. Även vid ett-svenskt deltagande i EMU:s tredje fas kommer Riksbanken att förbli landets centralbank.
Det finns på området för monetär politik inte några bestämmelser som måste ändras för att Sverige skall kunna bli medlem i EU, eftersom EU vid tidpunkten för ett svenskt medlemskap fortfarande är i den andra fasen av EMU. Om Sverige beslutar sig för att delta i tredje fasen innebär detta emellertid att Sverige förpliktigar sig att ändra den nationella lagstiftningen så att Riksbanken får en oberoende ställning. De lagbestämmelser som i sådant fall behöver ändras behandlas nedan.
Riksbankens ställning (artiklarna 107—108)
Den nationella lagstiftningen skall senast vid upprättandet av ECBS vara förenlig med bestämmelserna i fördraget och stadgan för ECBS. De villkor som härvidlag måste vara uppfyllda vad gäller centralbankens ställning är att centralbanken, eller personer i ledande ställning inom banken, inte får ta emot eller söka instruktioner då de utför de uppgifter som de är ålagda enligt fördraget. EU:s institutioner och medlems- staternas regeringar åtar sig att respektera denna princip och inte söka påverka ledamöterna i de beslutande organen i ECB och de nationella centralbankerna. Enligt stadgan för ECBS skall centralbankschefen inte kunna avsättas annat än då han inte kan fullgöra sin tjänst eller uppenbart missköter sitt uppdrag. Dessutom får mandatperioden för nationella centralbankschefer inte understiga fem år.
När det gäller centralbankens ställning finns det inte någon fördragstext som tar över nationell lagstiftning vid övergången till den tredje fasen. Fördraget innebär att varje medlemsland skall genomföra de nödvändiga förändringarna i den nationella lagstiftningen. Bestämmelserna om oberoende är inte preciserade utöver vad som ovan nämnts. Det går således inte att avläsa precis hur den nationella lagstiftningen skall se ut, utom i de delar som gäller centralbankschefens mandatperiod och skydd mot avsättning. Först när stats— och regeringschefema i EU tar slutlig ställning till vilka länder som skall delta i den tredje fasen i EMU kan det komma att framgå om något land brister i detta avseende. I praktiken torde dock detta framgå redan tidigare när EMI, kommissionen och Ekofin—rådet bereder frågan och förbereder sina utlåtanden inför Europeiska rådets ställningstagande.
Riksbanken har i dag inte den oberoende ställning som fördraget
Prop. 1994/95: 19
441
kräver. Det främsta hindret är att Riksbanken är en myndighet under riksdagen. Härtill konuner att riksbankschefen enligt regeringsformen 9 kap. 12 &, genom beslut av riksbanksfullmäktige, kan avsättas utan att några skäl behöver anges. Om en ändring i denna fråga föreslås riksdagen under kommande mandatperiod kan Sverige uppfylla de fortnella kraven år 1998. Däremot är villkoret vad gäller riksbanks- chefens mandatperiod uppfyllt, vilket är reglerat på samma ställe i regeringsformen. Om ytterligare ändringar krävs för att uppfylla EG:s bestämmelse om centralbankens ställning, torde de avse sådant som kan införas i riksdagsordningen och i vanlig lag.
Utgivning av sedlar och mynt (artikel 105a)
I Maastrichtfördraget stadgas att endast ECB har rätt att ge tillstånd till sedelutgivning, även om de nationella centralbankerna på ECB:s uppdrag kan stå för den praktiska hanteringen. ECB bestämmer i frågor om lagligt betalningsmedel.
Enligt regeringsformen 9 kap. 13 & äger endast Riksbanken rätt att ge ut sedlar och mynt i Sverige. Riksdagen bestämmer i övriga frågor om penning— och betalningsväsendet och lagliga betalningsmedel.
Om Sverige beslutar sig för ett deltagande i EMU:s tredje fas följer att beslut om utgivning av sedlar och mynt samt frågan om lagligt betalningsmedel överförs till den europeiska centralbanken. Detta kräver också ändringar i bestämmelserna i regeringsformen om sedelutgivnings— rätten.
Växelkurspolitiken vid ett medlemskap (artikel 109)
Samarbetet inom EMS utgör inte en del av det egentliga regelverket inom EG. Beslut rörande exempelvis växelkursema inom ERM fattas av finansministrama och centralbankschefema i medlemsländerna i särskilda möten, dvs. inte i formella möten med Ekofin—rådet. Samrådet i de avgörande växelkurspolitiska frågorna sker normalt i monetära kommittén där statssekreterama i finansdepartementen och vice centralbankschefema representerar medlemsstaterna. Dessa regler bibehålls även under EMU:s andra fas.
Beslut om deltagande i ERM fattas självständigt av varje land. Deltagandet innebär en förpliktelse att inte ensidigt och utan godkännande av andra medlemsländer vidta växelkursförändringar. Medlemsstaterna skall enligt Romfördraget behandla valutapolitiken som en fråga av gemensamt intresse. Utvecklingen under år 1992 visade emellertid att det under extrema förhållanden i praktiken är möjligt för ett enskilt land att ensidigt besluta om att avbryta sitt deltagande i BRM-samarbetet.
Maastrichtfördragets bestämmelser om växelkurspolitiken under den tredje fasen innebär att Ekofin—rådet kan träffa formella avtal med andra stater om växelkursen mellan ecun och respektive tredjelandsvaluta. Om sådana avtal inte slutits kan rådet utfärda riktlinjer för unionens
Prop. 1994/95 : 19
442
växelkurspolitik, men dessa får inte beskära ECB:s möjligheter att upprätthålla prisstabilitet.
Medan växelkurspolitiken i EU—länderna bestäms av respektive regering fattar i Sverige Riksbanken beslut i växelkursfrågor (med stöd av regeringsformen och riksbankslagen). I de fall då det är frågan om mellanstatliga avtal eller avtal med mellanfolklig organisation ingås avtalen av regeringen (med riksdagens godkännande i viktigare fall).
Ett beslut om svenskt deltagande i ERM fattas sålunda av Riksbanken — efter samråd med regeringen — eftersom ERM—samarbetet är ett samarbete mellan centralbanker. Inrättandet av EMI medför ingen förändring i detta avseende.
Om Sverige beslutar om ett deltagande i tredje fasen av EMU förs beslut om växelkurspolitiken över till ECB och Ekofin—rådet. Lagarna rörande Riksbanken bör då ändras så att de avspeglar de då rådande förhållandena vad gäller ansvaret för växelkurspolitiken.
30.7 Den svenska förhandlingen
Vid det formella öppnandet av de svenska förhandlingarna den 1 februari 1993 framhöll statsrådet Dinkelspiel att:
”Sverige vill delta i den framväxande ekonomiska och monetära unionen (EMU). Gemensamma ansträngningar för att uppnå monetär stabilitet är en viktig förutsättning för ekonomisk tillväxt och sysselsättning.
Den senaste tidens oro på valutamarknadema (statsrådet syftade på hösten 1992) och de räntechocker som har drabbat många länder inklusive Sverige, har understrukit behovet av ett närmare ekonomiskt och monetärt samarbete för att främja monetär stabilitet. Sverige är angeläget att bidra till utformningen av EMU redan före medlemskapet. Ett slutligt svenskt ställningstagande avseende övergången från den andra till den tredje fasen komtner att göras i ljuset av den fortsatta utvecklingen och i enlighet med bestämmelserna i fördraget.”
I samband med förhandlingsstarten beträffande EMU senare samma år, den 9 november 1993. utvecklades den svenska synen på EMU ytterligare (se bilaga 1). Förutom att upprepa ovanstående uttalande från 1 februari 1993 framhöll statsrådet Dinkelspiel att:
”Den första utmaningen (för våra länder) är att under 1990—talet tillhandahålla tiotals miljoner nya arbeten liksom möjligheter till utbildning och praktik så att arbetslösheten kan nedbringas och på så sätt stärka förtroendet för europeiskt samarbete.
I den här bemärkelsen är arbetet som nu pågår med vitboken av speciell betydelse för hela Europa. Vi delar Europeiska rådets uppfattning att arbetslöshetssituationen är oacceptabel. Det faktum att Europeiska rådet fastslår att varje ansträngning måste vidtas för att råda bot på den situationen, indikerar att behovet av att öka produktiv sysselsättning idag är lika viktigt som monetära mål.
Därför är det nödvändigt att sätta ambitiösa mål när det gäller skapandet av nya produktiva arbeten. att slåss mot arbetslösheten, att
Prop. 1994/95:19
förbättra arbetsmarknadens sätt att fungera och att säkerställa våra medborgares välfärd.
Ökad ekonomisk tillväxt, sysselsättning och reducerad arbetslöshet är förutsättningar för att få ned de offentliga underskotten. Andra åtgärder för att på medellång sikt förstärka budgeten är också nödvändiga. Vi ser fram emot att ta del i ett gemensamt europeiskt agerande i det europeiska rådet och i finansministramas gemensamma EFTA—EG-möten. Vi för vår del siktar på att, som ett steg mot full sysselsättning, reducera arbetslösheten med hälften till slutet av århundradet. Jag skulle här speciellt vilja hänvisa till det program för tillväxt och sysselsättning som igår antogs av de nordiska statsministrarna.
För att uppnå de ambitiösa målen för tillväxt, investeringar och sysselsättning är det nödvändigt att upprätthålla prisstabilitet och på så sätt skapa lägre räntenivåer och internationell monetär stabilitet, dvs. uppnå konvergenskriteriema såsom de fastställts i Maastrichtfördraget.
Vid öppnandet av förhandlingarna uttalade vi i följande termer vår position med avseende på de frågor som täcks av kapitel 23 om ekonomisk och monetär politik: (här upprepades ovanstående text från 1 februari). Mot bakgrund av denna position är vi beredda att stänga kapitel 23 om ekonomisk och monetär politik.”
Detta anförande har sedermera registrerats officiellt av EU—ländema utan motkommentar, och utgivits som konferensdokument. Mötes- protokollet den 9 november har på denna punkt följande lydelse:
”Konferensen: — noterade Sveriges anförande avseende de kapitel som hänför sig till Fördraget om Europeiska unionen (doc. CONF—S 70/93);”
Statsrådet Dinkelspiel informerade vid båda tillfällena riksdagen, och genom hans framträdande inför riksdagen den 10 november underrättades inte bara riksdagen och svenska folket utan även våra partners i EU om Sveriges ståndpunkt. Man kan särskilt lägga märke till att statsrådet Dinkelspiel benäffande Sveriges interna beslutsordning framhöll att ”I fråga om övergången från den andra till den tredje fasen i EMU är det ytterst riksdagen som skall ta ställning.”
Formerna för hur ett enskilt medlemsland som t.ex. Sverige fattar beslut om övergången från fas två till fas tre i EMU avgör landet i fråga självt. Följaktligen står det heller inget om detta i Maastrichtfördraget.
De tyska och nederländska parlamenten har t.ex gjort liknande deklarationer som den svenska om deltagandet i den tredje fasen. Den norska regeringen har i sin Stortingsmelding om EU—medlemskap intagit samma inställning för Norges del.
30.8 Regeringens överväganden
Två villkor skall vara uppfyllda för att Sverige skall kunna gå med i tredje fasen av EMU.
För det första måste Sverige uppfylla de villkor som stipuleras i Maastrichtavtalet. När Sverige uppfyller Maastrichtfördragets konvergen— svillkor har vi en oavvislig rätt att gå med i EMU:s tredje fas. Huruvida
Prop. 1994/95: 19
444
Sverige kommer att uppfylla villkoren avgörs av de länder som vid den aktuella tidpunkten är medlemmar i EU.
Som medlem påtar sig Sverige att uppfylla konvergenskriteriema och följa EG:s lagstiftning på det ekonomiska och monetära området. Den lagstiftning det gäller har bindande verkan oavsett motsvarande svenska regler.
Beträffande centralbankema — bl 3 Sveriges Riksbank — anges i Maastrichtfördraget att de skall vara oberoende (se avsnitt 30.6).
Frågan om Riksbankens stälhring vid ett medlemskap behandlades i utredningen Riksbanken och prisstabiliteten (SOU 1993:20, kap 6). Några ändringar i lagstiftningen om Sveriges riksbank utifrån frågan om medlemskap i EU finns inte någon anledning att göra före ett svenskt medlemskap. De nödvändiga ändringarna i vanlig lag och grundlag som krävs vid medlemskap bör föreläggas riksdagen under den valperiod som tar sin början 1994 och föreläggas riksdagen för en andra läsning vad gäller grundlagsändringarna under nästföljande valperiod.
För det andra är frågan om beslutsprocessen i Sverige inför över- gången från fas två till fas tre en intern svensk angelägenhet. Beslutet om Sverige skall gå över från fas två till fas tre skall fattas av riksdagen. Förutsatt att riksdagen bifaller denna proposition om svenskt medlemskap i EU, kommer regeringen att inför den tidpunkt när Sveriges deltagande i EMU:s tredje fas blir aktuell att till riksdagen lägga en särskild proposition beträffande frågan om Sveriges deltagande i EMU:s tredje fas.
Prop. 1994/95: 19
445
31 Finansiella och budgetära frågor
Regeringens bedömning: Medlemskapet i EU kommer att påverka statsbudgeten i flera avseenden. Effekterna är både av saldo- försämrande och saldoförstärkande karaktär. De på sikt viktiga effekterna på såväl utgifts— som inkomstsidan av förändrade samhällsekonomiska förutsättningar i form av bl.a. högre tillväxt och lägre ränteläge är naturligen svåra att i nuläget kvantifiera i budgettermer. Den saudade saldoeffekten av medlemskapet beror också på budgetpolitikens utformning.
I budgeteffekterna ingår de betalningsåtaganden Sverige ikläder sig genom avtalet. Av dessa utgör avgiften till EG-budgeten den övervägande posten. Betalningsåtagandena för åren 1995—1998 minskas dock genom den överenskomna infasningen av den svenska avgiften. Härigenom mildras också under en konjunktur— mässigt känslig period konsekvenserna för statsbudgeten.
De statsfinansiella villkoren sätter hårda restriktioner för nya åtaganden. Ett medlemskap får sammantaget inte öka de administrativa kostnadema för statsförvaltningen. Krav på svensk medfinansiering vid deltagande i EU:s program och stöd måste finansieras. Där EU:s politik ersätter nationell politik måste resurserna återföras till statsbudgeten och bidra till finansieringen av medlemsavgiften.
Regeringen har i inledningen till denna proposition anmält sin avsikt att senare återkormna med en samlad bedömning av budget— och anslagseffektema av medlemskap i EU.
Gemenskapens allmänna budget, eller EG—budgeten, skall hantera samtliga inkomster och utgifter som EG har eller enligt de olika fördragen kan ha. De grundläggande reglerna återfinns i artiklarna 199—209 i Romfördraget. Två områden finansieras dock genom särskilda finansiella ordningar; Europeiska investeringsbanken (EIB) och Europeiska utvecklingsfonden (EDF). Dessutom finansieras Kol— och stålgemenskapens verksamheter via avgifter från företagen inom detta område.
31 .1 Finansiella och budgetära frågor inom EU
EG—budgeten upprättas i ecu och avser ett budgetår. Budgetåret omfattar perioden den 1 januari till den 31 december. Budgeten måste balanseras. dvs. utgifterna måste täckas antingen genom avgifter från medlems— länderna eller genom andra medgivna inkomster.
Budgeten finansieras huvudsakligen genom avgifter från medlems- länderna. De sammanlagda avgifterna utgör EG—budgetens s.k. egna resurser. Benämningen markerar att avgifterna nån medlemsländerna
Prop. 1994/95:19
446
givits karaktären av skatter som överläts till unionen. Finansieringen avser budgetens utgifter i sin helhet. De olika avgifterna är alltså inte specialdestinerade för något särskilt utgiftsslag.
Avgiften till EG—budgetens egna resurser består av de fyra komponenterna jordbruksavgifter (inklusive sockeravgifter), tullar, momsbasavgift och en avgift baserad på bruttonationalinkomsten (BNI). Inkomster från jordbruksavgifter i enlighet med den gemensamma jordbrukspolitiken och tullar tillfaller i sin helhet unionen med avdrag för tio procent som disponeras av medlemslandet för administrationskosmader. Momsbasavgiften och BNI—avgiften beräknas som en procentuell andel av den enhetliga teoretiska momsbasen respektive bruttonationalinkomsten.
Medlemsländernas avgifter betalas in till ett konto som disponeras av EG—kommissionen i respektive medlemslands centralbank. Medlemslandets betalningar till kontot sker i egen valuta.
De huvudsakliga sekundära rättsakter som reglerar budgeten är följande: Rådets beslut 376/88/EEG, rådets förordning (EEG) nr 1552/89, rådets förordning (EEG) nr 1553/89, rådets direktiv l30/89/EEG, rådets beslut 377/88/EEG, rådets förordning (EEG) nr 165/74, rådets förordning (EEG) nr 3308/80, finansförordningen (OJ L 356, 31.12.77, s.1 med ändringar), kommissionens förordning den 11 december 1986 samt en gemensam deklaration från parlamentet, rådet och kommissionen angående förbättringar av budgetprocessen (OJ C 194, 28.07.82, s.l)
Rådets beslut 376/88/EEG reglerar budgetens utgiftsnivå och finansiering samt definierar EU:s egna resurser och den reduktion som Storbritannien erhåller inklusive fördelningen av kostnadsansvaret för denna. Rådets förordning (EEG) nr 1552/89 vidareutvecklar hur rådets beslut 376/88 skall implementeras. I rådets förordning (EEG) nr 1553/89 anges vilka åtgärder som medlemsländerna är skyldiga att vidta för att säkerställa korrekt uppbörd av de egna resurser som härrör från mervärdeskatten. Rådets direktiv l30/89/EEG anger hur bruttonationalinkomsten skall beräknas när den används som bas för beräkning av medlemslandets BNI—avgift. Regler och befogenheter för kommissionens utsända revisorer för kontroll av medlemsländemas avgifter anges i rådets förordning (EEG) nr 165/74. Rådets beslut 377/88/EEG behandlar budgetdisciplin.
EG:s finansförordning innehåller generella regler för gemenskapsbudgeten, bl.a. finansiering, anslagstyper, budgetår, hur budgeten skall upprättas m.m. Den innehåller också regler för gemenskapsbudgetens struktur, genomförande, redovisning och revision, regler för upphandling samt särskilda bestämmelser för jordbruksfondens (FEOGA) garantisektion, bistånd till utvecklingsländer och anslag för forskning och utveckling. Kommissionens förordning den 11 december 1986 ger tillämpningsföreskrifter för finansförordningen.
Finansförordningen liksom rådets beslut 376/88/EEG är för närvarande föremål för översyn, bl.a. för att resultatet av budgetöverenskonunelsen vid toppmötet i Edinburgh i december 1992 (den s.k. Delors H) skall införlivas.
Prop. 1994/95: 19
447
31.2 Finansiella och budgetära aspekter på Sveriges nuvarande samarbete med EU
Det nuvarande EES—avtalet medför budgetära konsekvenser inom tre olika områden; programsamarbetet, ekonomisk och social utjänming samt administration av gemensamma institutioner. I övrigt bär parterna sina egna kostnader. Denna princip följer av att Sverige endast deltar i och betalar för delar av samarbetet inom EU.
För deltagandet i programsamarbetet betalar Sverige och övriga EFTA—länder ett bidrag till EG—kommissionen som utgör ett tillägg till EG:s budget för programmet i fråga. Programmen är ofta fleråriga. Budgetåtagandet för programsamarbetet omfattar därför i flertalet fall civilrättsliga åtaganden som beräknas sträcka sig flera år framåt i tiden.
EFTA:s fond för ekonomisk och social utjämning inom EES är en motsvarighet till EG:s egna satsningar för att jämna ut regionala skillnader inom unionen och skapa bättre förutsättningar för den inre marknaden. Fonden är alltså kopplad till Sveriges deltagande i den inre marknaden. Den skall under en femårsperiod användas för projektfinansiering i Portugal, Grekland, Irland, Nordirland och vissa regioner i Spanien. Fonden administreras av Europeiska investeringsbanken.
Den tredje posten är administrationskostnadema för gemensamma, EES-specifika, institutioner. Sveriges del av dessa betalas via EFTA—budgeten.
De stora skillnaderna mellan EES—avtalet och medlemskapet i EU är alltså det faktum att områden som saknas i EES—avtalet genom medlemskapet kommer att ingå i samarbetet, och därmed också i finansieringen, samt att det begränsade betalningsansvaret i EES är kopplat till ett begränsat infiytande, bl.a. i budgetpolitiska frågor.
31.3 Medlemskapets innebörd
I budgethänseende innebär medlemskapet att Sverige i enlighet med inom EG gällande regelverk åtar sig betalningsansvar för avgiften till EG—budgeten. Sverige blir samtidigt möjlig mottagare för de resurser EG—budgeten disponerar för olika program och stöd. Som medlem blir Sverige också delaktig i beslutsprocessen och kan därigenom påverka frågor med budgetpolitiska konsekvenser.
Med utgångspunkt i EG:s regelverk och nuvarande ekonomiska prognoser kan avgiften till EG—budgeten för år 1995 preliminärt beräknas uppgå till drygt 18 miljarder kronor. Genom det framförhandlade avtalet med EU erhåller Sverige under de fyra första åren av medlemskapet en viss återbetalning av avgiften. Denna återbetalning, eller infasning, uppgår till ett fast belopp om totalt 1027 miljoner ecu, dvs. med kronkursen 9 kronor/ecu cirka 9,3 miljarder kronor. Återbetalningen fördelar sig med ca 4,4 miljarder kronor på år 1995, ca 3,9 miljarder kronor på år 1996, ca 0,7 miljarder kronor år 1997 och ca 0,3 miljarder
Prop. 1994/95 : 19
448
kronor år 1998, det sista året i infasningsperioden. Sveriges avgift till EG—budgeten år 1995 skulle därmed netto uppgå till ca 14 miljarder kronor.
I avtalet ingår också att EG—budgeten tar över resterande betalningsansvar för EES i fråga om programsamarbetet. Det svenska bidraget till fonden uppgick till drygt 360 miljoner kronor år 1994. Frågan hur fonden skall administreras i fortsättningen återstår att lösa.
Då det gäller kol— och stålgemenskapen (EKSG) innebär medlemskap i denna att svenska företag inledningsvis skall bidra med 16 milj. ecu till gemenskapens fonder. Detta bidrag samordnas och inbetalas via staten. Därefter sker betalningen som en avgift direkt från företagen.
Rätten att delta i EG:s program och stöden till olika politikområden ger upphov till ett s.k. återfiöde. Konsekvenserna för statsbudgeten av återfiödet beror på hur EU—medlemskapet påverkar det totala statliga åtagandet. Om nationella åtaganden minskar till följd ' av EU—medlemskapet innebär medlemskapet en avlastning av statsbudgeten. Det statliga åtagandet blir då oförändrat. Om återfiödet läggs till nuvarande statliga åtaganden ökar det totala statliga åtagandet.
I princip betyder medlemskapet att det statliga åtagandet i vissa stycken utvidgas, medan det i andra delar kanaliseras på annat sätt än tidigare.
Det utvidgade åtagandet beror framför allt på den gemensamma jordbrukspolitiken och EG:s ambition att jämna ut ekonomiska och sociala skillnader mellan olika delar av unionen. Det handlar antingen om nya utgifter eller om högre nivåer för utgifter som redan nu finansieras över statsbudgeten.
I andra fall kanaliseras utgifterna vid medlemskap via EG—budgeten i stället för, som nu, via statsbudgeten. I dessa fall innebär de ökade utgifterna vid medlemskapet en motsvarande avlastning för statsbudgeten.
Betalningen av avgiften till EG—budgeten, minskad med avlastningen för statsbudgeten, ger upphov till en nettomerbelastning för statsbudgeten. I praktiken kommer en merbelastning att uppkomma även vid ett utanförskap. Denna merbelastning kan finansieras genom neddragning av andra utgifter eller genom inkomstförstärkningar.
De statsfinansiella villkoren sätter hårda restriktioner för nya åtaganden. Redan i kompletteringspropositionen (prop. 1993/94:150) anförde regeringen att en självklar utgångspunkt var att ett svenskt medlemskap i EU sammantaget inte får öka de administrativa kostnadema i statsförvaltningen. Inom vissa områden blir betydande återhöden från EG:s budget aktuella. För att komma i åtnjutande av dessa medel krävs som regel alltid en nationell medfinansiering. Detta gäller t.ex. för insatser inom regional-, miljö— och forslmingspolitiken. Sådana tillkommande krav måste finansieras. Inriktningen skall vara att detta främst skall ske inom de totala departementsramama. På en del områden, främst i fråga om jordbrukspolitiken, kommer EU:s politik att ersätta nuvarande nationella politik. I dessa fall skall resurser på sakanslag som används för den nationella politiken återinföras till statsbudgeten och bidra till finansieringen av Sveriges medlemsavgift. Motsvarande förhållande måste gälla de utgifter som idag finns uppförda jämförEES/EUodisomvkinedlenskaptädcsgumnnedlamavgifen
29 Riksdagen 1994/95. ] saml. Nr 19. Del I .
Prop. 1994/95:19
449
Som anförs i inledningen till denna proposition avser regeringen att senare återkomma till de budgetmässiga konsekvenserna av EU—medlemskap. Regeringen förbereder för närvarande i samverkan med berörda myndigheter de lag— och förordningsändringar som krävs för att uppfylla EG:s regelverk på budgetområdet, med beaktande av statsmakternas behov av underlag för styrningen av statlig verksamhet.
Prop. 1994/95:19
450
32 Statistik
Regeringens bedömning: Statistiken spelar en viktig roll som underlag för den politik som bedrivs inom EU. Det är därför väsentligt att Sverige deltar i utvecklingen av det gemensamma europeiska statistiska systemet. Dessutom medför statistiksamarbetet en bättre statistisk kvalitet genom förbättrad samordning och jämförbarhet.
EES—avtalet har inneburit att ett gemensamt europeiskt statistiskt system för de samverkande 18 staterna kommer att byggas upp. Detta arbete kommer att fortsätta vid en svensk anslutning till EU och ge Sverige möjlighet att i ökad utsträckning ta initiativ och delta i beslut om den konkreta utformningen av det statistiska systemet.
Eurostat är EU:s motsvarighet till Statistiska centralbyrån på gemenskapsplanet. Det är detta organ som mottar statistiska uppgifter från medlemssländerna och sammanställer dem till den statistik som sedan publiceras och görs tillgänglig på andra sätt.
Uppgiftslämnandet till Eurostat och också utformningen av de formulär som används för att från företag m.fl. få in uppgifterna som sedan i viss bearbetad form sänds vidare till Eurostat grundas på en omfattande regelgivning i EG—författningar. Det finns i princip en författning för varje Statistikområde. Med hänsyn till att reglerna är förhållandevis detaljerade, uppkommer tämligen ofta ändringsbehov. Det finns därmed till varje ursprungsförfattning ett antal författningar som innehåller justeringar av denna.
De rättsakter som finns avser industristatistik, transportstatistik, statistik över utrikeshandeln och handel inom gemenskapen, befolkningsstatistik och socialstatistik, nationalräkenskaper, jordbruksstatistik, fiskestatistik samt energistatistik. Därutöver finns en särskild rättsakt om insynsskydd för statistik. I bilaga XXI till EES-avtalet finns alla restakter förtecknade. Totalt omfattas numera 40 rättsakter av avtalet.
I enlighet med övergångsbestätmnelsema på statistikområdet skall regelverket implementeras den 1 januari 1995. Förslag kommer att föreläggas riksdagen under hösten 1994.
De rättsakter som motsvarar EG—direktiv kommer att kunna införlivas med den interna rättsordningen i Sverige på .så sätt att regeringen bemyndigas att med hänvisning till gällande rätt på statistikområdet föreskriva att berörda myndigheter uppfyller de åtaganden som respektive rättsakt förutsätter.
Även när det gäller de rättsakter som motsvarar en EG—förordning torde ett bemyndigande till regeringen vara tillfyllest eftersom de aktuella rättsakterna inte innehåller åtaganden som kräver lågform.
Vid en EU—anslutning tillkommer ett antal nya rättsakter, vilka
Prop. 1994/95: 19
451
kommer att kunna införlivas med svensk lagstiftning på motsvarande sätt som planerats vad gäller de rättsakter som berörs av EES—avtalet.
Till följd av EES—avtalet har Sverige förändrat statistiken i vissa avseenden. Det har dock kunnat ske med förhållandevis små förändringar för uppgiftslämnandet från svenska företag och hushåll.
Däremot har statistikbearbetningen undergått märkbara anpassningsåtgärder. En ny näringsgrensindelning har måst införas, vilket innebär genomgripande omläggningar av indelningarna. Nya varuklassificeringar är också under utarbetande.
Jord— och skogsbruksstatistiken kommer till följd av EES—avtalet att utökas i olika avseenden. Vid en anslutning till EU kommer ytterligare anpassningar att behöva göras. Detta medför behov av nya statistikredovisningar, vilket i sin tur gör att uppgiftslämnandet ökar.
Den 1 januari 1993 upphörde möjligheten inom EU—ländema att vid gränspassagen hämta uppgifter för statistiken över handeln mellan dessa länder. Därför har ett nytt statistiksystem — Intrastat — ersatt den traditionella utrikeshandelsstatistiken. Vid ett EU—medlemskap kommer kontrollen vid gränsen av varuflödet mellan Sverige och övriga EU—länder i princip också att upphöra. Intrastat skall då också tillämpas av Sverige, vilket innebär att uppgifter över den internationella varuhandeln får hämtas direkt från företag, som enligt mervärdesskattedeklarationema har en handel som är större än ett visst, bestämt värde.
Eftersom nya verksamhetsområden måste anpassas vid ett EU—medlemskap och kraven ökar inom delar av hittillsvarande samarbete kommer kosmadema för statistiken att inledningsvis öka. Vidare väntas de direkta kostnaderna för samarbetet öka från ca 16 miljoner kronor till ca 35 miljoner kronor.
Avslutningsvis kan konstateras att den svenska statistiken har goda förutsättningar att fungera väl vid ett svenskt EU—medlemskap. Den är sedan tidigare internationellt väl samordnad och fyller höga kvalitetskrav.
Statistiska centralbyrån (SCB) har som enda remissinstans yttrat sig om den del av betänkandet som behandlar statistik. Enligt SCB är den beskrivning som betänkandet ger av statistikområdet i det stora hela korrekt.
Prop. 1994/95:19
452
33 Konsekvenser för svensk förvaltning; offentlighet och sekretess -
Regeringens bedömning: Den svenska förvaltningsmodellen med ett regeringskansli av begränsad omfattning, fristående förvaltnings- myndigheter, kommunalt självstyre och ett grundlagsfäst remiss- förfarande kommer i allt väsentligt att bestå vid ett medlemskap i EU.
Det är regeringens uppgift att forma Sveriges EU—politik. Regeringen har det yttersta ansvaret för Sveriges agerande i EU—samarbetet och därmed också för den nationella beredningen av EU—frågoma. Förvaltningsmyndighetema, kommunerna och intresseorganisationerna kommer att medverka i detta arbete, något som den svenska förvaltningsmodellen i själva verket förutsätter, och därvid vara garanterade ett inflytande.
Den starka kommunala självstyrelse som har utvecklats i vårt land kan och kommer att upprätthållas vid ett svenskt medlemskap.
Utredningsväsendet kommer inte att minska vare sig i omfattning eller betydelse till följd av ett EU—medlemskap men kan komma att få en delvis annan inriktning. Remissförfaiandet kommer att ha kvar sin betydelsefulla roll i det svenska beredningsarbetet men kan behöva kompletteras av andra beredningsforrner. Intresse- organisationema kommer även vid ett medlemskap att ha goda möjligheter till reellt inflytande i för dem viktiga frågor.
Offentlighetsprincipen och meddelarfriheten kommer att bestå i Sverige även vid ett svenskt medlemskap i EU. Regeringens linje har härvidlag lagts fast i en till anslutningsakten fogad svensk förklaring. Sverige avser vid ett medlemskap att verka för ökad öppenhet inom EU:s institutioner.
33.1 Inledning
I det föregående har EU—medlemskapets innebörd och återverkningar på nationella förhållanden inom olika politikområden beskrivits. Med utgångspunkt i samarbetets målsättningar och det gällande regelverket har regeringen redovisat sina bedömningar av medlemskapets betydelse för svenskt vidkommande.
Inför ett svenskt inträde i Europeiska unionen är det därutöver angeläget att närmare belysa i vad mån medlemskapet kan förväntas få särskild inverkan på den offentliga förvaltningen och dess sätt att arbeta. Understrykas bör att detta avsnitt berör specifikt svenska förhållanden och att det inte finns några EG—regler för hur ett medlemsland skall organisera sin förvaltning. Samtidigt ligger det i sakens natur att den nationella förvaltningen vid ett medlemskap i många frågor deltar i en internationell och multilateral beslutsprocess där det gäller att bereda
Prop. 1994/95: 19
453
underlag och ståndpunkter i frågor som är av gemensamt intresse och som kan utmynna i lösningar som är förpliktande för de deltagande länderna. Detta förutsätter synkronisering i tiden av de nationella beredningsprocessema och aktualiserar bl.a. frågan om på vilket sätt det enskilda landet genom samordning av sitt agerande bäst kan ta sina samlade nationella intressen tillvara.
Allmänt kan konstateras att de nuvarande medlemsländerna inte bara bibehållit utan också vidareutvecklat sina olika förvalmingsn'aditioner även när det gäller behandlingen av EU—frågor. Därför skiljer sig ofta både grundsynen och de praktiska lösningarna åt mellan olika länder vad gäller t.ex. regeringskansliemas beredning och samordning, parlamentets deltagande, intresseorgainsationemas roller liksom hanteringen av frågor om offentlighet och sekretess.
I det följande behandlas fyra centrala frågeställningar rörande den svenska förvaltningens sätt att arbeta och vilka återverkningar som kan förväntas som resultat av ett EU—medlemskap:
— regeringens styrning och koordinering av politiken — regional och kommunal förvaltning — utredningsväsendet, remissförfarandet och intresseorganisationernas
roll
— offentlighet och sekretess.
Frågan om samverkan mellan regeringen och riksdagen behandlas i avsnitt 40.
Allmänt kan vidare konstateras att ett medlemskap medför behov av kompetensutvecklande utbildningsinsatser för att tillförsäkra att personal inom svensk förvaltning och rättsväsende tillförs nödvändiga språkliga och EU—relaterade kunskaper, vilket också framhållits av Hera remiss- instanser. Det bör särskilt uppmärksammas att integrationsprocessen kan väntas innebära en ökad användning av informationstelmologi i samband med det omfattande informationsutbytet mellan EG—institutionema och medlemsländernas förvaltningar liksom mellan dessa sistnämnda.
33.2 Regeringens styrning och koordinering av politiken
Genom ett medlemskap i EU kommer Sverige att delta fullt ut i beslutsprocessen inom EU och får möjlighet att, med den tyngd som våra argument och vår röststyrka kan ge, direkt påverka utvecklingen av EU:s politik och normgivning. De avgörande besluten inom flera viktiga sakområden kommer att fattas av ministerrådet eller av kommissionen. Långt innan beslut fattas kommer Sverige emellertid att, inom ramen för kommissionens arbete, kunna påverka utfommingen av innehållet i de förslag som ligger till grund för besluten. För att få största möjliga gehör för sin position i såväl kommissionens arbete med att utforma förslag till direktiv eller förordningar som i beredningen inför beslut i ministerrådet är det av avgörande betydelse att Sverige visar upp en väl samordnad och förankrad politik i EU—samarbetet.
För Sveriges inflytande i EU kommer det att vara viktigt att man redan i ett tidigt skede av beslutsprocessen tar till vara och verkar för Sveriges
Prop. 1994/95: 19
454
intressen. Det kommer att bli nödvändigt att Sverige i både formella och Prop. 1994/95:19 informella förhandlingar och överläggningar samverkar med andra medlemsländer för att finna en för Sverige godtagbar gemensam ståndpunkt.
Bland förutsättningama för ett framgångsrikt svenskt agerande inom EU måste i första hand framhållas vikten av kompetens, kontinuitet och samordning när det gäller de svenska representanternas arbete på olika nivåer inom EU:s organisation. Detta framkom inte minst under EES— och medlemskapsförhandlingarna där Sverige genom god samordning och förankring av förhandlingspositioner kunde verka med påtaglig och resultatinriktad handlingskraft. Motsvarande erfarenheter har gjorts under den nu pågående perioden av svenskt observatörsskap (se också avsnitt 6). Sverige måste också fortsättningsvis i EU—samarbetet tala med en röst och utifrån en genomtänkt och konsekvent uppfattning. För att detta skall uppnås är det av väsentlig betydelse att företrädarna för Sverige kan agera utifrån en övergripande strategi i EU—arbetet och med instruktioner som är väl genomarbetade.
Likaså är det viktigt att förhandlamas ställningstaganden i mängden av frågor som behandlas i olika EG—organ är i linje med den övergripande strategin och är väl förankrade på politisk nivå och hos ansvariga myndigheter och andra berörda intressenter.
Betydelsen av att nationellt agera samordnat i EU—arbetet visas av att flertalet medlemsländer lägger ner stor omsorg på att koordinera sina aktiviteter i EU. De länder som lyckats i detta avseende har kunnat påvisa klara förhandlingsvinster.
Vid ett svenskt medlemskap i Europeiska unionen är det regeringens uppgift att forma Sveriges EU—politik. Regeringen har också yttersta ansvaret för Sveriges agerande i den gemensamma berednings— och beslutsprocessen i EU och ansvarar därmed för beredning av frågor rörande förhandlingspositioner och instruktioner för dem som företräder Sverige i olika EU—organ.
En väl samordnad och förankrad politik är alltså en grundläggande förutsättning för att Sverige på bästa sätt skall kunna utnyttja sitt inflytande som medlem i EU och påverka EU—organens beslut. Det övergripande ansvaret för utformningen och bevakningen av strategier och positioner ligger på den politiska ledningen, som därför måste se till att det finns en effektiv kommunikation mellan departementen och mellan respektive departement och förvalmingsmyndigheter.
Formerna för denna samordning och uppföljning har under remiss- behandligen berörts av bl.a. Riksrevisionsverket, Socialstyrelsen och Statskontoret. Detta är en fråga av sådan betydelse att den kräver särskilda överväganden och konuner att ägnas stor omsorg när det svenska EU—arbetet organiseras och bygger vidare på erfarenheterna från EES— och medlemskapsförhandlingama samt observatörsperioden i de olika EU—organen.
Klart är att ett medlemskap i EU ställer nya krav på berednings- processen i departementen. Erfarenheter från EU—länder visar också på behovet att tillse att regeringskansliets organisation kan möta de krav på 455 att samordna, leda och följa upp ett lands agerande i olika EU—organ som
ställs på regeringen.
33.3 Effekter för regional och kommunal förvaltning av ett medlemskap i Europeiska unionen
Vid ett medlemskap konuner åtskilliga av de beslut som fattas på gemenskapsnivå att påverka kommuner och landsting. Regeringen har låtit en särskild utredare analysera konsekvenserna för kommuner och landsting av olika former av medverkan i den västeuropeiska integrationen. Utredaren har presenterat sina analyser och förslag i betänkandet Kommunerna, Landstingen och Eumpa (SOU 1994:2). Betänkandet har remissbehandlats, varvid remissinstansema särskilt anmodades att ta ställning till frågan om formerna för att kanalisera det kommunala och regionala inflytandet. Remissinstansema var i huvudsak positiva till utredningens analyser och förslag.
De stora förändringarna för kommunerna och landstingen har skett redan i och med att EES—avtalet trädde i kraft. Kommunerna och lands- tingen berörs främst av tre väsentliga lagstifmingsområden nämligen:
— EG:s upphandlingsregler, som bl.a. förutsätter konkurrens—
upphandling
— EG:s konkurrenslagstiftning, som bl.a. begränsar möjligheterna att
ge företagsstöd
— EG:s miljölagstiftning som skärper kraven på miljökonsekvens-
beskrivningar på lokal nivå. Est regler på områdena har införlivats med svensk rätt bl.a. genom lagen (1992: 1528) om offentlig upphandling.
Utredningens bedömning är att de nya upphandlingsreglema kommer att irmebära att kommuner och landsting kan sänka sina kostnader för upphandling av varor, tjänster och anläggningar avsevärt.
I likhet med utredningen anser regeringen att den starka kommunala självstyrelse som har utvecklats i vårt land kan och skall upprätthållas och vidareutvecklas vid ett svenskt medlemskap. De begränsningar i kommunernas och landstingens självbestämmanderätt, som följer av EG—rätten, är inte av den karaktären att de kan anses inskränka den kommunala självstyrelsen i någon avgörande grad. Motsvarande regelverk finns redan nu i kommunallagen eller i frivilliga reglementen vad avser stöd till näringslivet och upphandling — om än med mycket färre detaljbestämmelser.
När det gäller kommunernas och landstingens verksamheter inom vård, omsorg, utbildning, kultur och fritid kommer de att beröras i mycket liten utstråclcning av gemenskapslagstiftningen. Erfarenheterna från Danmark visar att den kommunala verksamheten visserligen har påverkats av medlemskapet men att det snarare beror på ett ökat omvärldsberoende än på medlemskapet i sig.
Finansieringen av kommunernas och landstingens verksamheter kom- mer inte att påverkas i någon avgörande grad av ett medlemskap. Möjligheterna att finansiera den kommunala verksamheten med inkomst- skatt berörs inte av gemenskapens regler.
Prop. 1994/95: 19
456
Konsekvensutredningens bedömning är att en ökad samverkan mellan den offentliga sektorn och det lokala näringslivet, samt en samverkan över kommun— och länsgränser kommer att vara av stor vikt för att kunna åstadkomma ett ekonomiskt bärkraftig regional utveckling. Danska erfarenheter visar att det i stor utsträckning beror på kommunema själva hur de vill utnyttja och förvalta de möjligheter som ett medlemskap ger.
Ett medlemskap kommer att innebära att kommuner och landsting fullt ut får möjlighet att delta i EG:s olika utvecklingsprogram och projekt- arbeten. Strukturfondema blir tillgängliga för ansökningar. Principerna om partnerskap och s.k. additionalitet i stödpolitiken kommer att innebära nya samarbetsmönster mellan lokal, regional och nationell nivå. Vilka organisationer och områden som berörs beror på programarbetets
Ett svenskt medlemskap öppnar också möjligheten för kommuner och landsting att bli företrädda i Regionala kommittén som består av politiskt valda ledamöter som representerar medlemsländernas kommuner och regioner. Kommittén skall höras av kommissionen och rådet i frågor av särskilt intresse för lokala och regionala myndigheter. Ett särskilt informations— och samrådsorgan har inrättats inom regeringskansliet för hithörande frågor.
Subsidiaritetsprincipen innebär att beslut inte skall fattas på en högre nivå än nödvändigt. Det betyder att besluten i allt väsentligt kommer att ligga kvar på lokal och regional nivå. Den inre marknaden öppnar möjligheter att forma koalitioner, etablera samarbete och knyta regioner eller orter närmare varandra över nationsgränser utifrån olika intressen.
33.4 Utredningsväsendet, rernissförfarande och intresse— organisationemas roll
Det svenska utredningsväsendet har sin befästa plats i vårt konstitutionella system och utgör alltjämt ett effektivt medel för att ta fram underlag för statsmakternas beslut. Utredningsväsendet har betydelse inte bara när det gäller att inhämta och analysera fakta utan spelar också en viktig roll i den politiska beslutsprocessen. Genom de offentliga unedningama får regeringen kunskap om olika intresse— grupperingars åsikter och anspråk och vilket politiskt stöd ett förslag kan väntas få.
Utmärkande för det svenska kommittéväsendet är att kommittéerna i princip är fristående organ som arbetar självständigt och utan annan styrning än den som ges i regeringens utredningsdirektiv. I andra länder har statsmakterna i allmänhet ett mera direkt överinseende och en starkare kontroll över beredningen av ärendena. Det är heller inte lika vanligt som i Sverige att den politiska oppositionen och intresse- organisationerna på detta sätt medverkar i beredningsarbetet. Denna medverkan bidrar tillsammans med offentlighetsprincipen till en jämförelsevis hög grad av öppenhet i beredningsprocessen. Kommittéernas självständiga ställning ger också goda förutsättningar att knyta kvalificerad oberoende expertis till utredningsarbetet, vilket bidrar
Prop. 1994/95: 19
457
till att utredningsresultatet kan hålla hög nivå.
Utrymmet för det traditionella utredningsväsendet konuner inte, som ibland gjorts gällande, att minska om Sverige blir medlem i EU. Tidsrarnarna i EU—arbetet år i allmänhet inte så snäva att kommitté- arbetet måste ersättas av departementala arbetsgrupper eller av permanenta beredningsorgan under regeringens direkta ledning. Det svenska utredningsväsendet kan och kommer att behållas även efter ett svenskt inträde i EU. Detta gäller också för de sektorer som omfattas av EU:s behörighet. Utredningsväsendet kan naturligtvis komma att få en delvis annan inriktning men det kommer inte att minska vare sig i omfattning eller betydelse.
Inom EG har kommissionen ensamrätt när det gäller att ta initiativ till nya eller ändrade regler. I praktiken är kommissionens initiativ ofta resultatet av impulser och påtryckningar från medlemsstaterna eller från intresseorganisationer. Även Sverige konuner att ha intresse av att kommissionen utarbetar förslag med viss inriktning i för oss betydelsefulla frågor. För att Sverige skall kunna få inflytande i denna process behövs ett gediget sakunderlag och en väl underbyggd argumentering. I det sammanhanget har det traditionella svenska utredningsväsendet sin givna plats. Kvalificerade utredningsresurser kommer också att behövas när det gäller att införliva ny EG—rätt med den nationella svenska rättsordningen. Att så är fallet bekräftas av erfarenheterna från de senaste årens lagstiftningsarbete till följd av EES—avtalet.
Berednings— och beslutsprocessen inom EU tar ofta lång tid. Detta är i och för sig naturligt och följdriktigt eftersom EU:s demokratiska uppbyggnad nödvändiggör att hänsyn tas till många olika intressen. Även efter det att kommissionen har lämnat ett förslag till rådet kan det ta åtskillig tid, ibland är. innan ett definitivt beslut kan fattas. Detta visar att det normalt finns tillräcklig tid för en omsorgsfull nationell beredning av EU—frågoma. I denna nationella beredningsprocess kommer ut- redningsväsendet även framgent att ha en viktig funktion att fylla.
Det i ett europeiskt perspektiv väl utvecklade svenska utrednings- väsendet utgör en tillgång när Sveriges representanter skall söka få genomslag för svenska ståndpunkter och värderingar i EU—samarbetet. Det ligger i regeringens intresse att så ofta som det är motiverat använda sig av denna tillgång i EU-arbetet. Rätt utnyttjat kan det svenska kommittéväsendet utgöra ett medel i det arbetet som kan gynna svenska intressen och vara till fördel för Sverige.
Vad som nu sagts om möjligheterna att utnyttja utredningsväsendet i iEU—sammanhang gäller i huvudsak också remissförfarandet. En på nationell nivå väl förankrad handlingslinje i olika frågor är nödvändig. Den ger stöd åt regeringens ståndpunktstaganden i EU—arbetet och inger förtroende hos de andra medlemsstaterna. Självfallet kan remiss- förfarandet behöva kompletteras med andra beredningsforrner, särskilt om det uppkommer situationer där regeringen snabbt måste ge uttryck för Sveriges inställning. På det hela taget kommer dock remissförfarandet att ha kvar sin betydelsefulla roll i det svenska beredningsarbetet.
Remissförfarandet är i Sverige grundlagsfäst. Enligt 7 kap. 2 &
Prop. 1994/95: 19
458
regeringsformen skall vid beredning av regeringsärenden behövliga upplysningar och yttranden inhämtas från berörda myndigheter. I den omfattning som behövs Skall vidare tillfälle lämnas sammanslutningar och enskilda att yttra sig.
Intresseorganisationema spelar en väsentlig och värdefull roll i svenskt samhällsliv och Opinionsbildning. Den rollen kommer organisationerna att behålla även vid ett svenskt medlemskap i EU. Liksom hittills kommer intresseorganisationerna att vara företrädda i kommittéer och utredningar av olika slag och de kommer att vara remissorgan vid regeringens beredning av ärenden i ungefär samma omfattning som för närvarande.
Vad som i detta sammanhang förtjänar att särskilt poängteras är att intresseorganisationerna vid ett medlemskap får en dubbel möjlighet att påverka EU:s berednings— och beslutsprocess: dels genom att medverka i den interna svenska process som leder till att regeringen tar ett initiativ eller beslutar om en svensk förhandlingsposition, dels genom att direkt påverka EU—organen.
Det sist nämnda kan ske på flera sätt och i många sammanhang. Bland annat kommer företrädare för intresseorganisationer att beredas plats som ledamöter i en rad kommittéer och arbetsgrupper under kommissionen. Kormnissionen tar så gott som alltid hjälp av oberoende experter under arbetet med att utarbeta förslag till rådet. Dessa experter betalas över EG:s budget och utses inte för att de företräder ett visst medlemsland utan på grund av sin expertkapacitet. Experterna kommer ofta från intresseorganisationer i medlemsstatema och har goda möjligheter att påverka beredningS— och beslutsprocessen i kommissionen. Avgörande i det sammanhanget är nämligen inte expertens formella ställning eller tillhörighet utan den personliga kompetens och de erfarenheter och den argumentation som experten kan redovisa. De svenska intresse- organisationernas företrädare har ofta bred kompetens och är högt kvalificerade på de områden som för dem är viktiga, t.ex. trafiksäkerhet, medicinsk forskning, barnsäkerhet, arbetarskydd och natur— och miljöfrågor.
Komrrtissionen och rådet sänder ofta utkast till beslut på remiss till berörda intresseorganisationer i medlemsländerna. Deras synpunkter inhämtas också under hand vid direktkontakter mellan företrädare för kommissionen eller rådet och intresseorganisationerna. Det finns vidare inom EU många olika slag av forrnaliserad samverkan mellan institutionerna och intresseorganisationerna. Dessutom kan intresse- organisationerna utöva inflytande genom direktkontakter med besluts- fattarna inom EU:s organisation. Det kan ske antingen direkt genom den svenska intresseorganisationen eller genom europeiska samarbetsorgan med stationering i Bryssel. Sammantaget irmebär detta att intresse- organisationerna även i fortsättningen får mycket goda möjligheter till reellt infiytande i för dem vitala frågor om Sverige blir medlem i EU.
Prop. 1994/95: 19
459
33.5 Offentlighet och sekretess
33.5.1 Den svenska offentlighetsprincipen
Offentlighetsprincipen kan definieras som den grundsats enligt vilken samhällsorganens verksamhet skall utövas under allmän insyn och kontroll. För att en offentlighetsprincip skall anses råda i samhället räcker det inte med att myndigheterna lämnar medborgarna en vidsträckt information om sitt arbete. Den offentliga verksamheten måste också ligga öppen för medborgarna och de nyhetsfönnedlande organen på ett sådant sätt att dessa kan skaffa sig upplysningar i skilda angelägenheter efter eget val, oberoende av myndigheternas inforrnationsgivning. Man brukar säga att offentlighetsprincipen fyller tre huvudändamål. Den utgör en garanti för rättssäkerhet, effektivitet i förvaltningen och effektivitet i folkstyret.
I första hand förknippas offentlighetsprincipen med den i 2 kap. 1 & tryckfrihetsförordningen (TF) fastlagda grundsatsen om allmänna handlingars ofentlighet. Det sägs där att varje medborgare till främjande av ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning skall ha rätt att ta del av allmänna handlingar. Härigenom markeras att handlingsoffentligheten utgör ett inslag i den medborgerliga yttrande— och informationsfriheten och därmed en av betingelserna för den fria demokratiska åsikts- bildningen.
Ett annat inslag i offentlighetsprincipen utgör den medborgerliga yrtrandejiihet som gäller också som grundsats för de tjänstemän och andra som är verksamma hos det allmårma och som omfattar också den information som dessa offentliga funktionärer förfogar över i denna verk— samhet.
Av intresse är vidare reglerna om meddelarfrihet, dvs. rätten för var och en att lämna uppgifter i vilket ämne som helst för publicering. Dessa regler kan ses som en del av det regelverk genom vilket offentlighetsprin— cipen förverkligas.
Även om offentlighetsprincipen, de offentliga funktionärernas yttrande- frihet och meddelarfriheten är omistliga inslag i vår rättsordning kan de emellertid inte vara utan undantag.
Inskränkningar i rätten att ta del av allmänna handlingar får göras om detär påkallat av hänsyn till vissa i 2 kap. 2 & TF angivna intressen, där behovet av sekretess är särskilt starkt. Vid varje bedönming av om offentlighetsintresset skall få vika för ett sådant sekretessbehov måste en intresseavvägning göras. När det finns ett beaktansvärt intresse av allmän insyn bör offentligheten få vika endast om det framstår som nödvändigt av hänsyn till viktiga motstående intressen. Begränsningar av rätten att ta del av allmänna handlingar skall enligt 2 kap. 2 & TF noga anges i en särskild lag eller i annan lag som den särskilda lagen hänvisar till.
Den särskilda lag som avses är sekretesslagen (1980.'100). Detta irme— bär att det i sekretesslagen i så precisa ordalag som möjligt anges för vilka slag av uppgifter som det gäller sekretess.
Sekretesslagen reglerar också den tystnadsplikt som utgör undantag från de offentliga funktionäremas yttrandefrihet. Sekretess används i lagen som en gemensam beteckning på begränsning i handlingsoffentligheten
Prop. 1994/95: 19
460
och tystnadsplikt. I 16 kap. sekretesslagen anges vissa tysmadsplikts— föreskrifter som gäller som undantag från principen om meddelarfrihet medan denna princip tar över övriga tysmadspliktsbestämmclser.
33.5.2 Offentlighet och sekretess i några av EU:s medlemsländer
Principen om fri tillgång till de allmänna organens handlingar har gällt i vårt land i över 200 år. Den har därigenom satt sin prägel på den svenska förvaltningen och påverkat attityder och värderingar i samhället. Sverige och Finland har länge varit ensamma om att tillämpa denna princip men på senare år har även andra länder, t.ex. Danmark, Norge, Franlcrike och Nederländerna, anlagt samma synsätt. Sverige är dock såvitt bekant fortfarande ensamt om att ha principen grundlagsfäst. Det svenska regelverket på området framstår som mycket detaljerat vilket har föranletts av ett önskemål att i lagstiftningen så noga som möjligt reglera undantagen från offentlighetsprincipen för att inte lämna myndigheterna ett utrymme för att skönsmässigt avgöra vilken insyn som skall finnas i deras verksamhet.
I andra länder är utgångspunkten den omvända. Särskilt tydligt är detta i t.ex. Storbritannien där principen. i stället är att alla allmänna handlingar är hemliga, om inte ett särskilt beslut om offentliggörande fattas.
33.5.3 Offentlighet och sekretess inom EU
På senare år har flera beslut fattats i syfte att öka allmänhetens insyn i EU:s arbete. Ett viktigt steg i denna riktning är rådets antagande av en uppförandekod ”Code of conduct concerning public access to Council and Commission documents” den 6 december 1993. I denna slås fast att allmänheten skall ha största möjliga insyn i dokument som förvaras hos kommissionen och rådet. Från denna huvudregel görs undantag för sådana uppgifter som rör t.ex. allmän säkerhet, privatlivets helgd och affärshemligheter. En ansökan om att få ta del av handlingar skall enligt principförklaringen vara skriftlig. Är det fråga om uppgifter som kommer från någon annan skall man hänvisa till den ursprunglige uppgifts— lämnaren. Avslagsbeslut skall vara motiverade och ha fullföljds- hänvisning. Det berörda EG—organet kan vidare föreskriva att den som får ut en handling inte får sprida den i kommersiellt syfte. En ansökan skall besvaras inom en månad.
Rådet antog de nu angivna principerna genom beslut den 1 januari 1994 (93/731/EG). Kommissionen tillämpar sedan den 15 februari 1994 de av rådet antagna principerna. Efter två år skall det ske en utvärdering.
En principiellt viktig skillnad mellan den svenska handlings- offentligheten och öppenheten inom EU har varit att man i Sverige har rätt att skaffa upplysningar efter eget val, medan man fram till dess uppförandekoden antagits har varit beroende av olika tjänstemäns egen bedömning för att få uppgifter ur dokument hos kommissionen och rådet.
Prop. 1994/95: 19
461
När det gäller verksamheten inom EU:s institutioner finns alltså drag Prop. 1994/95:19 av såväl öppenhet som slutenhet. Ser man till det löpande arbetet i EU—organen är det sällan svårt att få tillgång till relevant material. Den faktiska öppenheten är betydande.
Offentlighetsreglerna ser alltså olika ut i EU:s medlemsländer och inom EU som sådan. EU ställer inte krav på att medlemsländemas regler skall harmoniseras utan varje land bestämmer självständigt den lagstiftning som passar förhållandena i det landet bäst.
På vissa håll i EG:s regelverk finns emellertid sekretessregler som medlemsländerna — utifrån sina skilda utgångspunkter — måste anpassa sin lagstiftning till. Det gäller framför allt sekretess beträffande de överväganden som görs vid rådets möten och för uppgifter som enskilda är skyldiga att lämna till kommissionen eller till nationella myndigheter om sina ekonomiska förhållanden.
I gemenskapsrätten finns vissa specifika inskränkningar vad gäller graden av öppenhet såväl i prirnärrätten som i regler på de olika sakonrrådena. Sekretessreglema är i stor utsträckning direkt tillämpliga och måste således respekteras även inom medlemsländema.
De grundläggande fördragen innehåller vissa artiklar som anknyter till allmänhetens möjlighet till insyn i gemenskaperna. Bland dessa kan nämnas artiklarna 214 och 223 i Romfördraget, artiklama 13, 24 och 194 i Euratomfördraget samt artikel F i Maastrichtfördraget.
Inom sekundärrätten finns också bestämmelser om tystnadsplikt för berörda EG—tjänstemän och/eller för funktionärer vid nationella tillsynsmyndigheter. Dessa bestämmelser brukar emellertid vara mycket allmänt hållna. De kan t.ex. ange att tystnadsplikt råder i fråga om sekretessbelagd information utan att det talas om vilken information som skall vara sekretessbelagd. Vidare finns det i bl.a. arkivförordningen, EEG/83654, bestämmelser om allmänhetens tillgång till Europeiska gemenskapens och Euratoms historiska arkiv.
I enskilda direktiv finns också regler som avser att säkerställa öppenhet och insyn i beslutsprocessen. Detta gäller t.ex. på miljöområdet.
Institutionerna har även internt reglerat hur information, handlingar och upplysningar skall hanteras. Grundläggande bestämmelser om tystnads- plikt finns t.ex. i Tjänsteföreskrifter för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna (Stal?F Regulations for O_Uicials of the European Communities).
33.5.4 Offentlighetsprincipen vid ett svenskt EU-medlemskap
Redan vid medlemskapsförhandlingamas början lade regeringen i ett uttalande fast den svenska linjen att offentlighetsprincipen och meddelar- friheten kommer att bestå vid ett svenskt medlemskap. Denna linje har fullföljts genom en till anslutningsakten fogad svensk förklaring.
I förklaringen välkomnar Sverige den utveckling mot ökad öppenhet och insyn som nu pågår inom EU. Samtidigt förklarar Sverige att offentlighetsprincipen och då särskilt rätten att ta del av allmänna handlingar och grundlagsskyddet för meddelarfriheten är och förblir
462
grundläggande principer och element i Sveriges konstitutionella, politiska och kulturella arv.
I en egen förklaring noterar EU—sidan det svenska uttalandet och utgår från att Sverige härvidlag konuner att följa regelverket.
Några remissyttranden över departementspromemorian har uttryckt osäkerhet om den rättsliga innebörden av förklaringen om offentlighets— principen. Bland dessa kan nämnas Stockholms tingsrätt, Svenska Journalistförbundet och Svenska Yidningsutgivarföreningen. Enligt Kammarrätten i Göteborg är det inte möjligt att ha en helt säker mening om huruvida möjligheterna till insyn i beslutsfattandet kommer att minska, även om kammarrätten gör bedömningen att så konrmer att ske. Hovrätten över Skåne och Blekinge delar inte den optimism som kommit till uttryck under förhandlingarna om möjligheterna att slå vakt om offentlighetsprincipen och meddelarfriheten men anser inte detta vara något avgörande hinder mot ett EU—medlemskap. Flera remissinstanser framhåller att de avser att återkomma till frågan i samband med att de besvarar remissen över betänkandet Utrikessekretessen (SOU 1994:49).
Offentlighetsprincipens tillämpning har inte varit något ämne i medlemskapsförhandlingarna. Utbytet av förklaringar uttrycker inte heller någon för parterna bindande överenskommelse i denna fråga. Den svenska förklaringen uttrycker emellertid regeringens fasta föresats att vid ett medlemskap slå vakt om de principer som är grundläggande för den svenska öppenheten. De nuvarande medlemsländemas svarsförklaring innebär att de inte sett ett bevarande av dessa principer som oförenligt med ett medlemskap. Samtidigt konstaterar de att förklaringen inte innebär något undantag från existerande regler. Något undantag har inte heller åsyftats. Hade det varit regeringens avsikt att utverka undantag från regelverket hade frågan fått tas upp i förhandlingsarbetet.
Förklaringen ingår emellertid i slutakten och är därvid en del av förutsättningama för ett svenskt medlemskap. Den utgör därmed — som Iidningsutgivarna framhållit - en plattform från vilken ett aktivt försvar av våra grundläggande principer kan föras om detta skulle aktualiseras vid en eventuell normkonflikt. Som framgår av det nyss anförda och som också Tidningsutgivarna påpekar påverkas emellertid inte den svenska offentlighetsprincipen som sådan av ett medlemskap i EU. Den övervägande delen av den information som finns hos våra statliga och kommunala myndigheter berörs inte av gemenskapsrätten, som inte heller kommer att påverka våra interna inrikespolitiska beslutsprocesser. Även vid den svenska beredningen av beslut med anknytning till EU kommer i huvudsak det svenska regelsystemet att tillämpas.
I EU-samarbetet är det emellertid uppenbart att gemenskapens rätts- regler om offentlighet och sekretess måste iakttas inom EG—rättens olika sakområden. En del av de EG—rättsliga sekretessreglema är direkt tillämpliga.
De sekretesskrav som finns inom sekundärrätten har sina motsvarigheter redan i den nu gällande svenska sekretesslagstiftningen. Det bör alltså inte bli fråga om att uppgifter som hittills varit offentliga hos oss blir hemliga vid ett medlemskap.
I fråga om den politiska berednings— och beslutsprocessen kan vissa
Prop. 1994/95: 19
463
skillnader komma att inträda. Den viktigaste skillnaden kommer antagligen bli att underlaget för det offentliga samtalet i lagstiftnings- frågor kan komma att bli mindre omfattande än nu på grund av att redovisningen av de överväganden som lett fram till ett beslut torde komma att bli mindre utförliga än vi är vana vid. De förslag till beslut som EG—kommissionen presenterar är alltid offentliga. Beslutsgången har i EU, precis som här hemma, olika skeden som är ömsom öppna ömsom slutna. Här finns dock möjlighet för Sverige att själv påverka förhål- landena genom att sträva efter så öppna former som möjligt för den del av beslutsprocessen som äger rum i här i landet och att driva på arbetet mot ökad öppenhet i EU:s institutioner.
I syfte att motverka att de svenska reglerna om utrikessekretess vid ett EU-medlemskap leder till obefogad sekretess tillkallade statsrådet Reidunn Laurén våren 1993 en särskild utredare med uppgift att se över reglerna om utrikessekretessen. Utredama har i betänkandet Utrikessekretessen (SOU 1994:49) föreslagit ett enhetligt rakt skaderekvisit för hela utrikessekretessens område. Därigenom skulle utgångspunkten vara offentlighet också inom utrikesförvaltningen. Betänkandet är nu föremål för remissbehandling. Det är regeringens avsikt att på grundval av betänkandet lägga fram en proposition i sådan tid att riksdagen kan ta ställning till en förändring av reglerna om utrikessekretess under hösten 1994. Det kan då finnas anledning att återkomma till dessa frågor.
33.5.5 Skyddet för den personliga integriteten på data- området
Inom EG pågår ett arbete med att ta fram ett direktiv om dataskydd. Bak- grunden är bl.a. tillkomsten av den inre marknaden som förutsätter att personuppgifter kan föras fritt från ett medlemsland till ett annat. Skillna- der i integritetsskyddet mellan de olika länderna kan innebära hinder mot sådana fria flöden. Det finns därför en strävan efter att komma fram till en enhetlig nivå på integritetsskyddet inom hela EU.
EG—kommissionen antog i september 1990 ett förslag till direktiv om skydd för enskilda vid behandling av personuppgifter. Förslaget utsattes för hård kritik bl.a. av Europaparlamentet. Under EG:s historia har inte något direktivförslag från kommissionen lett till så många ändringsförslag från parlamentet som detta. I oktober 1992 lade kommissionen fram ett nytt förslag. Det nya förslaget - förslag till direktiv om skydd för enskilda vid behandling av personuppgifter och om det fria flödet för sådana uppgifter (COM (92) 422 final — SYN 287) — bereds för närvarande inom en arbetsgrupp under ministerrådet.
Osäkerheten är fortfarande mycket stor om hur ett direktiv slutligen kan komma att utformas. Hos medlemsländerna finns det olika uppfattningar om behovet av att anta ett direktiv på orrrrådet. Oenighet råder också om vilken omfattning och utformning ett direktiv skall ges. Detta har lett till att tidsplanen för antagandet av direktivet ständigt har förskjutits. Såvitt nu är känt förväntas inte rådet ta slutlig ställning till
Prop. 1994/95: 19
464
direktivförslaget förrän tidigast under första halvåret 1995.
För det fall EG antar ett direktiv på området är detta bindande i fråga om det resultat som skall uppnås men medlemsländerna skall själva för egen del bestämma om form och medel för detta. Det är i detta samman- hang värt att notera att Sveriges deltagande i EES—samarbetet sannolikt skulle göra det nödvändigt för Sverige att införa en motsvarande anpass- ning som vid medlemskap. Vid ett medlemskap får vi emellertid en reell möjlighet att påverka direktivens slutliga utformning.
30 Riksdagen 1994/95. I som]. Nr 19. Dell.
Prop. 1994/95:19
465
34 Övriga frågor 34.1 Europeiskt unionsmedborgarskap
Regeringens bedömning: I bestämmelserna om unions— medborgarskap understryks åter det viktiga målet att förverkliga fri rörlighet för personer. Vidare återfinns här regler om rätt att vända sig till den ombudsman som Europaparlamentet skall utse samt rätt till skydd från andra medlenrslånders konsulära myndigheter i vissa fall. Detta är ett steg i riktning mot en ökad integration inom unionen.
Unionsmedborgarskapet är en nyhet som införs i Romfördraget genom unionsfördraget. Medlemsstatemas medborgare är, enligt artikel 8a, också unionsmedborgare. I bestämmelserna som rör unions- medborgarskap berörs fri rörlighet för personer, valbarhet till kommunala församlingar och Europaparlamentet i andra medlemsstater än där man är medborgare, rätt att få begagna sig av andra medlemsstaters beskickningar i vissa fall samt rätten att göra framställningar till Europaparlamentet och till den europeiske ombudsman som skall utses av Europaparlamentet.
Av artikel 8a följer att varje unionsmedborgare skall ha rätt att röra sig och uppehålla sig fritt inom medlemsstaternas territorier med de begränsningar och på de villkor som fastställs i unionsfördraget och i bestämmelserna om genomförandet av fördraget. Artikel 8a anknyter till artikel 7a som innehåller bestämmelser om fri rörlighet för personer och genomförandet av den inre marknaden. För att underlätta utövandet av fri rörlighet för unionsmedborgare kan rådet anta bestänunelser.
Varje unionsmedborgare som är bosatt i en medlemsstat i vilken han/hon inte är medborgare skall ha rösträtt och vara valbar vid kommunala val i den medlemsstat där han/hon är bosatt på samma villkor som medborgarna i den staten. Vidare skall varje unionsmedborgare, som är bosatt i en medlemsstat i vilken han/hon inte är medborgare, ha rösträtt och vara valbar vid val i Europaparlamentet.
Varje unionsmedborgare skall, när han/hon befinner sig i ett land som inte är med i unionen, ha rätt till skydd från varje medlemsstats diplomatiska eller konsulära myndigheter om hans/hennes eget hemland inte är representerat i landet där han/hon befinner sig.
Unionsmedborgare skall ha rätt att göra framställningar till Europa- parlamentet och den ombudsman som skall utses av Europaparlamentet. Rätten att göra framställningar till ombudsmannen skall även tillkomma andra personer, tredjelandsmedborgare, som bor i en medlemsstat. Ombudsmannen skall ta emot klagomål angående brister eller försumrnelser som begås av gemenskapsinstitutionema eller gemenskaps- organen i deras verksamhet och företa de undersökningar som han finner berättigade.
466
34.2 Ungdomsfrågoma inom EU
Regeringens bedömning: Inom ungdomsområdet är EU:s huvudsakliga roll att genom olika åtgärder stödja och komplettera den verksamhet som medlemsländerna själva bedriver. Av särskild vikt är att ungdomar görs delaktiga i processen att utveckla den europeiska unionen och att förbereda ungdomar för en framtid som europeiska medborgare.
Sverige deltar genom EES—avtalet i programmet Ungdom för Europa. I och med ett medlemskap kommer Sverige få möjlighet att fullt ut delta i EU:s beslutsprocess samt ta del av de medel som fördelas av EU:s Socialfond till medlemsländerna, bl.a. till ungdomsprojekt.
Sedan tillkomsten av den Europeiska gemenskapen har ungdomsfrågoma vid ett liertal tillfällen sagts vara ett prioriterat intresse. Det var emellertid först i slutet av åttiotalet som uttalandena följdes av mer konkreta aktiviteter. Gemenskapernas huvudsakliga roll är att komplettera existerande nationella åtgärder, bl.a. genom programverksamhet och viss resursöverföring från strukturfondema med syfte att underlätta arbetslösa ungdomas inträde på arbetsmarknaden.
Det första egentliga ungdomsprogrammet blev Ungdom för Europa, ett utbyteSprogram som startades år 1988. Ett annat program är PETRA, som syftar till att underlätta övergången mellan skola och arbetsliv.
1 och med Maastrichtfördraget har ungdomsfrågoma blivit naktatfästa. I fördragets artikel 126 pekas ungdomsfrågoma ut som ett område inom vilket EU åläggs att genom olika aktiviteter stödja och komplettera den verksamhet som medlemsländerna själva bedriver.
Genom att frågorna har lyfts fram i fördraget finns det anledning att anta att lier och mer omfattande aktiviteter och initiativ inom området kommer att tas. Ungdomspolitiken kommer emellertid som hittills främst att skötas på nationell nivå. Det är endast i de fall som det finns ett ”europeiskt mervärde”, som EU kommer att ta initiativ till gemensamma insatser inom ungdomsområdet.
Kommissionen har uttalat vikten av att ungdomar är delaktiga i proces- sen att utveckla den Europeiska gemenskapen, (COM(93) 183 final). Den säger vidare att man skall utveckla arbetet mot bakgrund av vad som sägs i artikel 126 i fördraget, inte minst när det gäller att förbereda ungdomar för en framtid som europeiska medborgare.
Sverige deltar redan genom EES—avtalet i programmet Ungdom för Europa. För närvarande planeras en ny fas, fas III, av detta program som skall träda i kraft den 1 januari 1995 och gälla för en period av fem år. Kommissionen har lagt fram ett förslag till parlamentet, i vilket huvudinriktningen är att de olika initiativ som existerar på ungdomsområdet skall tydliggöras och samlas inom Ungdom för Europa—programmet. Programmet kommer att kompletteras med den del
Prop. 1994/95: 19
467
av TEMPUS-programmet (program för samarbetet mellan EU och Prop. 1994/95:19 Central— och Östeuropa) som innefattar ungdomsutbyte, PETRA—programmets Youth Initiative projects samt de s.k. prioriterade aktiviteterna.
De prioriterade aktiviteterna är en följd av en resolution som antogs vid ett möte i juni 1991 mellan de för ungdomsfrågor ansvariga ministrarna. Resolutionen syftar till att starta en process för att få en ”europeisk dimension” i det ungdomsarbete som pågår i medlemsstaterna. Ministrarna beslöt att fyra områden skall vara särskilt prioriterade vad gäller gemenskapens framtida ungdomsaktiviteter. Målgrupper för dessa aktiviteter är dels unga människor, men också sådana som kan sprida erfarenhet från projekten vidare, exempelvis ungdomsledare. De fyra områdena är:
— intensifierat samarbete mellan strukturer med ansvar för ungdoms—
frågor inom medlemsländerna
— information till unga människor — pilotprojekt för att stimulera unga människors kreativitet och
initiativ
- samarbete avseende utbildning för ungdomsledare, särskilt med
tanke på den ”europeiska dimensionen”. Inom ramen för Sveriges deltagande, i programmet Ungdom för Europa, skall särskild vikt läggas vid att nå ungdomar som i vanliga fall inte skulle ha deltagit i ett ungdomsutbyte. Vidare skall projekt som leder till långsiktigt samarbete mellan organisationer och/eller deltagare prioriteras.
Svenska kontakter, och i synnerhet ungdomars kontakter i Europa är i stor utsträckning beroende av språkkunskaper. Av detta skäl har generellt goda kontakter utvecklats med framför allt engelskspråkiga länder. Med tanke på att Ungdom för Europa—programmet emellertid syftar till att göra hela Europa till en kulturell mötesplats, bör utbytet med länderna i Sydeuropa ges högsta prioritet.
Inom EU har vidare förslag om ett nytt ungdomsprogram kallat Youth Start lagts fram. Det syftar till att ge ungdomar möjlighet till utveckling genom arbetslivserfarenhet. Programmet innehåller även möjligheter till ett ungdomsutbyte. Ungdomar skall således kunna tillbringa mellan sex till nio månader i ett EU—land för att skalfa sig arbetslivserfarenhet _genom ett arbete eller en praktikplats.
Inriktningen av EU:s social— och arbetsmarknadspolitik diskuteras för närvarande. Kommissionen har lagt fram en grönbok om europeisk socialpolitik som också behandlar en rad förslag som rör ungdomar. Det handlar bl.a. om EU:s roll när det gäller att stimulera olika insatser som leder till ungdomars integrering i samhället, exempelvis hur ungdomar skall kunna etablera sig på arbetsmarknaden, om lärlingssystem alternativt garanterat arbete skall införas samt frågan om ungdomslöner. I och med ett EU—medlemskap får Sverige del av de medel som fördelas av EU:s socialfond till medlemsländerna. Detta öppnar möjligheter till större satsningar på sektorsövergripande projekt för arbetslösa ungdomar.
468
34.3 Svenska medborgare i EU:s institutioner
Vid ett medlemskap i EU kommer svenska medborgare att anställas i EU:s institutioner.
Sverige kommer att tillsätta en plats i kommissionen, en ledamot av revisionsrätten samt en medlem vardera i EG-domstolen reSp. första instansrätten. Vidare kommer Sverige att inom ramen för etablerad votationsordning att tillsätta en generaladvokat i domstolen.
Utöver dessa tjänster på den högsta nivån kommer ett tusental svenska medborgare att erhålla anställning som tjänstemän i EU-institutionema.
De flesta kommer att anställas i kommissionens olika generaldirektorat. Andra institutioner där svenska medborgare kommer att erbjudas anställning är parlamentets generalsekretariat, ministerrådets generalsekretariat, Europeiska Investeringsbanken och i den ekonomiska och sociala kommittén. Vidare finns ett antal mindre EU-institutioner som även kommer att anställa svenskar, t.ex. EU:s kriminalpolisbyrå, Europol och miljövårdsbyrån.
De flesta tjänsterna är karriärsposter och presumptionen är att de som erhåller anställning stannar för en livstidskarriär även om cirkulation förekommer, både mellan institutioner och mellan dessa och hemlandets myndigheter. Av det tusental tjänster som kommer i fråga, kommer ca. sexhundra att utgöras av chefer, handläggare, översättare, tolkar och juristlingvister och cirka fyrahundra utgör sekreterare och teknisk personal.
Rekryteringen kommer att genomföras direkt av institutionerna, men först efter positivt utfall i folkomröstningen.
Antagningsförfarandet äger rum på grundval av meriter, prov och intervjuer enligt de inom institutionerna gängse tillämpade rekryteringsmetodema.
När det gäller de högsta tjänsterna, (medlem av kommissionen, domstolen etc), nominerar regeringen landets kandidater. Regeringen har även stort inflytande när det gäller 35-40 högre chefstjänster. Dessa tillsätts nämlingen efter rekommendation från regeringen.
Det ligger i svenskt intresse att svenska medborgare rekryteras som tjänstemän i EU:s institutioner. Även om dessa är ämbetsmän som skall vara ansvariga inför, och erhålla instruktioner från respektive institution, är det av värde att det bland EU:s tjänstemän finns personer med direktkunskaper om svenska förhållanden, värderingar och samhällslösningar.
Prop. 1994/95: 19
469
Fjärde delen
35 EG:s rättsordning
35.1 Kompetensfördelningen mellan medlemsstaterna och gemenskapen
35.1.1 Allmänna utgångspunkter
De europeiska gemenskaperna och den europeiska unionen är grundade på folkrättsliga fördrag mellan suveräna stater. Medlemsstaterna har genom de grundläggande fördragen tilldelat gemenskaperna vissa besluts- befogenheter eller kompetenser. Dessa befogenheter är av skilda slag. Den mest centrala är befogenheten att besluta om gemensamma regler. Det rör sig främst om beslut i rådet om rättsakter, framför allt förord- ningar och direktiv. Ett annat exempel är kommissionens till enskilda riktade beslut på konkurrensområdet i dess funktion som övervakningsorgan.
Gemenskaperna har emellertid inte oinskränkta beslutsbefogenheter. Tvärtom är utgångspunkten, mot bakgrund bl.a. av EG—samarbetets folk- rättsliga ursprung, att beslutsbefogenhetema ytterst tillkommer medlems- staterna. Gemenskapskompetensemas omfång och utövande är under- kastade fasta rättsliga ramar och bestäms i sina huvuddrag av fördragen. Dessa har godkänts av medlemsstaterna och kan ändras av dem.
Kompetensfördelningen grundar sig på den legalitetsprincip som finns inskriven i fördragen. I artikel 3b i Romfördraget anges sålunda att ”Gemenskapen skall handla inom ramen för de befogenheter som den har tilldelats och de mål som har ställts upp för den genom detta fördrag.” I artikel 4 i Romfördraget föreskrivs vidare att ”Varje institution skall handla inom ramen för de befogenheter som den tilldelats genom detta fördrag.”
De gemensamma institutionerna är, när de tillämpar och vidare- utvecklar gemenskapsrätten, bundna av legalitetsprincipen. Detta innebär att institutionerna i princip endast kan agera när de har en uttrycklig befogenhet därtill i fördragen. Om ett sådant positivt stöd saknas, ligger beslutsbefogenheten kvar hos de enskilda medlemsstatema. Det är således i princip inte tillräckligt att en rättsakt i vidsträckt mening syftar till att uppfylla något av gemenskapens mål eller ryms inom fördragens allmänna tillämpningsområde (se dock nedan om artikel 235 och domstolens praxis om underförstådda befogenheter).
Av legalitetsprincipen följer således att gemenskaperna endast besitter de beslutsbefogenheter som särskilt tilldelats dern. Den EG—rättsliga litteraturen brukar i detta sammanhang tala om principen om begränsade eller särskilt tilldelade kompetenser (eng. principle of limited or attributed powers, fr. campétences d 'attribution). Denna grundsats, som kan sägas vila på legalitetsprincipen, är en följd av fördragens systematiska uppbyggnad. Enskilda fördragsbestämmelser tilldelar gemenskaperna särskilt angivna beslutsbefogenheter. Institutionema har
Prop. 1994/95: 19
470
att utöva dessa befogenheter på de villkor och för de ändamål som anges i fördragsbestämmelsema.
Karakteristiskt för denna ordning är att varje rättsakt måste vara grundad på en eller flera enskilda fördragsbestämmelser. Den rättsliga grunden skall dessutom särskilt anges i eller på annat sätt tydligt framgå av varje enskild rättsakt. EG—domstolen har enligt artikel 173 i Rom- fördraget att övervaka lagenligheten av de bindande rättsakter som utfärdas av institutionerna. Såväl underlåtenhet att ange rättslig grund som angivande av felaktig rättslig grund kan leda till att EG—domstolen ogiltigförklarar rättsakten i fråga (se t.ex. målet 45/86 kommissionen mot rådet [1987] ECR s. 1493).
Principen om tilldelade kompetenser avspeglar utgångspunkten att medlemsstatema äger kompetens även inom fördragens allmänna tillämpningsområde, om inte något annat följer av någon särskild bestämmelse i fördragen. Ursprungligen låg all kompetens hos medlems- staterna. Nationell kompetens är därför principiellt sett regel och gemenskapskompetens undantag. Det förtjänar också att framhållas att gemenskapen inte äger kompetens att själv tilldela sig ytterligare kompetens, s.k. kompetens—kompetens.
Emellertid är en uttömmande uppräkning och exakt beskrivning av gemenskapernas beslutsbefogenheter — trots legalitetsprincipen - förenad med svårigheter. Detta beror framför allt på förekomsten av dynamiska inslag i gemenskapsrätten. Vidare saknar de grimdläggande fördragen bestämmelser som uttryckligen reglerar kompetensfördelningen mellan medlemsstaterna och gemenskaperna, till skillnad från federala författ- ningar. Romfördraget är ett ramfördrag med allmänt hållna målsättning- ar. Dessa konkretiseras bl.a. genom sekundärrätt och genom EG—domstolens praxis. Rådet har bl.a. behörighet att utfärda direktiv eller besluta om åtgärder i syfte att harmonisera nationella regler som direkt inverkar på den gemensamma marknadens upprättande eller funktion (artikel 100 i Romfördraget) eller som syftar till att upprätta den inre marknaden och få den att fungera (artikel 100a i Romfördraget).
Flera av Romfördragets bemyndiganden är vidsträckta och allmänt hållna. Detta gäller särskilt när de är utformade som ett allmänt bemyndigande att genomföra en gemensam politik, så som är fallet beträffande jordbruk (artikel 43), transport (artiklarna 75 och 84) och utrikeshandel (artikel 113).
Förutom fördragsregler som tilldelar institutionerna kompetenser inom särskilda sakområden finns också fördragsbestänrrnelser av mer generell karaktär. Det viktigaste exemplet är artikel 235 i Romfördraget, vilken motsvaras av artikel 203 i Euratomfördraget och artikel 95.1 i Paris- fördraget. Artikel 235 har under årens lopp använts för s.k. fördrags— utfyllnad. I artikeln föreskrivs att om en åtgärd är nödvändig för att uppfylla något av gemenskapernas mål, och fördraget inte innehåller de nödvändiga befogenheterna, får rådet ändå vidta de åtgärder som behövs. Beslut enligt artikel 235 måste vara enhälliga och föregås av Europa- parlamentets hörande. Som exempel kan nämnas att rådet med stöd av detta stadgande utvecklade bl.a. energi—, forsknings- och miljöpolitik redan innan Romfördraget innehöll några uttryckliga bestämmelser på
Prop. 1994/95: 19
471
dessa områden. Beslut enligt artikel 235 får emellertid inte vara så långt- gående att de i praktiken utgör ändringar av de grundläggande fördragen. Fördragsändringar är föremål för en särskild bestämmelse enligt artikel N i Maastrichtfördraget och sådana ändringar måste ratificeras av samtliga medlemsstater i enlighet med deras konstitutionella bestäm- melser innan de träder i kraft (se nedan, avsnitt 35.3.1).
En ytterligare rättsutveckling har skett genom EG—domstolens rätts- praxis. Domstolen har i allmänhet tolkat fördragens bemyndiganden på ett vidsträckt sätt, inte sällan med åberopande av den allmänna folk- rättsliga doktrinen om underförstådda eller förutsatta befogenheter (eng. implied powers, ji: compétences implicites). Domstolen uttalade sålunda i förenade målen 281, 283—5, 287/85 Tyskland m.fl. mot kommissionen [1987] ECR s. 3203 att i de fall bestämmelser i fördragen ställer upp en viss målsättning eller tilldelar institutionerna en viss uppgift, måste bestämmelserna i fråga också underförstått tilldela institutionerna de kompetenser som är oundgängliga för att uppnå målsättningen eller för att utföra uppgiften.
Dessutom har domstolen utvecklat vissa allmänna principer för gemen- skapssamarbetet. En ledstjärna för domstolen har genomgående varit att verka för stärkandet av gemenskapsrättens ställning och effektivitet. Ett centralt exempel härpå är etablerandet av principen om EG—rättens företräde framför nationell rätt (se nedan, avsnitt 35.5.3).
Kompetensfördelningen påverkas också i viss utsträckning av vilket slag av gemensam norrngivning som EG väljer att använda. Om de gemensamma reglerna utfärdas i form av en förordning, är de direkt tillämpliga i medlemsstatema. Därmed föreligger i princip inget utrymme för nationell lagstiftning i de frågor som regleras i förordningen. Om de gemensamma reglerna i stället utfärdas i direktivform, har medlems— staterna själva att bestämma form och tillvägagångssätt för att uppnå direktivets syften.
35.1.2 Olika slag av kompetens
Av principen om tilldelade kompetenser följer att vissa nationella kom- petensområden i huvudsak faller utanför EG—samarbetet. Man kan här tala om en exklusiv nationell kompetens. Som exempel på sådana områden kan nämnas familje— och arvsrätten, äganderätten till fast egendom, den allmänna straff— och skadeståndsrätten samt militär— och politirätten.
Inom ett stort antal områden som omfattas av EG—samarbetet besitter EG och medlemsstaterna en delad beslutskompetens. Detta förutsätter en nära samverkan mellan medlemsstatema och gemenskapens institutioner. Av artikel 5 i Romfördraget följer att medlemsstatema inte får försvåra genomförandet av EG—rätten. På områden med delad kompetens kan medlemsstaterna lagstifta på det nationella planet om och i den utsträck— ning som inte EG har beslutat om gemensamma normer som upptar lagstiftningsutrymmet.
I vissa fall förekommer det att gemenskapen besitter en s.k. exklusiv
Prop. 1994/95: 19
472
kompetens. Med begreppet exklusiv kompetens avses enligt EG—domstolen situationer där medlemsstaterna, inom ett visst givet område, i princip inte längre har möjlighet att lagstifta eller meddela föreskrifter på det nationella planet utan gemenskapens uttryckliga medgivande (målet 41/76 Donckerwolcke [1976] ECR s. 1921). Domstolen har tillerkänt gemenskapen exklusiv kompetens bl.a. inom områden som gäller gemenskapens förhållande till tredje land och för att vidta åtgärder för bevarandet av maritima resurser (målet 804/79 kommissionen mot Storbritannien och Nordirland [1981] ECR s.' 1045).
Omfattningen av den exklusiva gemenskapskompetensen är föremål för olika uppfattningar. En vid uppfattning av den exklusiva gemenskaps- kompetensen har utvecklats av EG—kommissionen och inom den EG—rättsliga doktrinen, enligt vilken gemenskaperna inom vissa områden har tilldelats exklusiv kompetens att utföra vissa uppgifter eller att uppnå vissa mål. Kommissionen anser att avlägsnandet av hinder för den fria rörligheten för varor, personer, tjänster och kapital, den gemensamma handelspolitiken, de allmänna konkurrensreglema, gemensamma marknadsordningar på jordbruks— och liskeområdet samt gnmdläggande element i den gemensamma transportpolitiken ingår i gemenskapens exklusiva kompetensblock.
Gemenskapens traktatkompetens
Utöver interna beslutsbefogenheter har gemenskapen även tilldelats folkrättsliga handlingsförrnåga, dvs. kompetens att ingå internationella avtal (s.k. traktatkompetens).
EG—domstolen har bl.a. funnit att gemenskapen har exklusiv kompetens att sluta handelsavtal enligt artikel 113 i Romfördraget (yttrande 1/75 [1975] ECR s. 1355).
I AETR—målet uttalade domstolen att när gemenskapen har utfärdat bestämmelser som inför gemensamma regler för att verkställa en gemensam politik, har medlemsstatema inte längre rätt att ingå avtal med tredje länder om förpliktelser som påverkar dessa regler.
EG—domstolen bekräftade i de förenade målen 3, 4 och 6/76 Kramer [1976] ECR s. 1303 att gemenskapen har traktatkompetens inom de områden där gemenskapen tilldelats intern beslutskompetens (den s.k. parallelldoktrinen). Traktatkompetens kan föreligga även när gemenskapen inte har utnyttjat sin interna beslutskompetens (yttrande 1/76 [1977] ECR s. 741).
I avsnitt 9 om avtal med tredje land och mellan medlemsstaterna lämnas en närmare redogörelse för gemenskapens uttryckliga och implicita traktatkompetens.
35.1.3 Subsidiaritetsprincipen
En uttrycklig fördragsbestämrnelse om subsidiaritet infördes för första gången på miljöområdet genom enhetsakten av år 1986 (artikel 130r i Romfördraget). Den europeiska unionen fäster en ökad vikt vid subgidi-
Prop. 1994/95:19
473
aritetsprincipen. Redan i Maastrichtfördragets inledande artikel A slås fast att fördraget markerar en ny fas i processen för att skapa en allt fastare sammanslutning mellan de europeiska folken, där besluten skall fattas så nära medborgarna som möjligt.
Genom Maastrichtfördraget har en subsidiaritetsprincip med allmän räckvidd förts in i Romfördragets inledande del. Sålunda föreskrivs i artikel 3b andra stycket i Romfördraget:
”På de områden där gemenskapen inte ensam är behörig skall den i överensstämmelse med subsidiaritetsprincipen vidta en åtgärd endast om och i den mån som målen för den planerade åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och därför, på grund av den planerade åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre
kan uppnås på gemenskapsnivå.”
Subsidiaritetsprincipen skall följaktligen inte tillämpas på de områden där gemenskapen har exklusiv kompetens. Det bör framhållas att principen varken tilldelar eller fråntar gemenskapen beslutsbefogenheter utöver de som redan följer av fördragen. Den inverkar därför inte på den gällande kompetensfördelningen annat än indirekt. Principen reglerar i stället utövandet av de beslutsbefogenheter som redan tilldelats gemenskapen genom fördragen.
Subsidiaritetsprincipens allmänna innebörd kan sägas vara att beslut skall fattas så nära medborgarna som möjligt och på så låg nivå som sak- frågans karaktär tillåter. Vid Europeiska rådets möte i Edinburgh i december 1992 fattades viktiga beslut om den närmare tillämpningen av subsidiaritetsprincipen. Ambitionen är att begränsa det gemensamma beslutsfattandet till frågor som är transnationella till sin karaktär eller som inte i tillräcklig utsträckning kan hanteras på nationell nivå.
Ett avtal med förfaranderegler för principens tillämpning har ingåtts mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen (EGT nr C 329, 6.12.1993). Institutionema, kommissionen på förslagsstadiet och rådet på beslutsstadiet, skall således i varje enskilt norrngivningsärende pröva och särskilt motivera varför nya rättsakter bör utfärdas på gemenskapsnivå. Ytterst är det EG—domstolen som har att uttolka subsidiaritetsprincipens rättsliga innebörd.
Besläktad med subsidiaritetsprincipen är proportionalitetsprincipen. Även denna princip, som under årens lopp tillämpats och närmare ut- vecklats genom EG—domstolens avgöranden, är numera uttryckligen fördragsfäst i Romfördraget genom Maastrichtfördraget. Artikel 3b tredje stycket i Romfördraget föreskriver således att gemenskapen inte skall vidta någon åtgärd som går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå målen i fördraget.
Proportionalitetsprincipen skall tillämpas på alla områden, även där gemenskapen tillerkänts exklusiv kompetens. Principen tar särskilt sikte på intensiteten i den gemensamma norrngivningen. Den innebär framför allt ett allmänt förbud mot överdrivet kraftfirlla åtgärder.
Enligt Europeiska rådets nyss omtalade beslut i Edinburgh syftar principen till att lämna så stort handlingsutrymme på det nationella planet
Prop. 1994/95:19
474
som möjligt till de enskilda medlemsstaterna. I detta syfte bör om möjligt icke—bindande rättsakter användas, såsom rekommendationer och riktlinjer, framför bindande rättsakter. Om bindande rättsakter ändå måste tillgripas med hänsyn till frågans karaktär, vilket ofta är fallet på grund av enskildas möjligheter att hävda sina rättigheter inför domstol, bör direktiv väljas framför förordningar, och ram— och mirrimidirektiv framför direktiv som irmefattar en mer detaljerad reglering.
Under senare år har gemenskapen även eftersträvat en förenkling av existerande sekundärrätt, bl.a. genom avskaffande av detaljregleringar och upphävande av vissa direktiv.
35.2 Gemenskapsrätten utgör en egen rättsordning
Samarbetet inom de europeiska gemenskaperna skiljer sig från sedvanligt internationellt samarbete genom att det förutsätter att de enskilda med- lemsländema avstår från delar av sina statsorgans beslutsbefogenheter och tilldelar dessa gemenskaperna, där dessa utövas av medlemsländerna gemensamt, i enlighet med fördragen.
På grundval av de grundläggande fördragen och deras särart har en egen rättsordning, gemenskapsrätten, utvecklats med drag som är unika för EG och som skiljer sig både från traditionell Statsrätt och inter- nationell rätt i allmänhet. EG—rätten brukar betecknas som en rättsordning av eget slag (sui generis), självständig och samtidigt integrerad med medlemsstaternas nationella rättssystem. EG-dornstolen, som har en central roll som högsta uttolkare av gemenskapsrätten, har successivt utvecklat principen om EG—rättens särskilda natur.
I målet 26/62 van Gend en Loos [1963] ECR s. 1 uttalade domstolen att gemenskapen utgör en ny rättsordning, till förmån för vilken medlemsstaterna har begränsat sina suveräna rättigheter och vars subjekt inte bara är medlemsstaterna utan även deras medborgare. Domstolen slog vidare fast att gemenskapsrätten, oberoende av medlemsstaternas lagstiftning, inte bara ålägger individerna skyldigheter utan också avser att ge dem rättigheter.
Domstolen vidareutvecklade detta resonemang i målet 6/64 Costa mot ENEL [1964] ECR s. 585. Domstolen uttalade sålunda att gemenskaps- rätten, till skillnad från allmän folkrättslig traktaträtt, utgör en egen rättsordning som är integrerad med medlemsstaternas nationella rätts— system och som deras domstolar är skyldiga att tillämpa. Domstolen fort- satte (inofiiciell översättning):
”Genom att skapa en gemenskap för obegränsad tid som har egna institutioner, är en egen juridisk person, har en egen rättskapacitet och rätt att uppträda som part på det internationella planet samt, särskilt, har verkliga befogenheter som härrör från det förhållandet att staterna begränsat sin suveränitet eller överlåtit sina befogenheter till gemen- skapen, har medlemsstaterna begränsat sina suveräna rättigheter, om än inom begränsade områden, och därigenom skapat en rättsordning som binder såväl staternas medborgare som staterna själva.”
Prop. 1994/95: 19
475
I det rådgivande yttrandet 1/91 [1991] ECR s. 6079 uttalade EG—dom- stolen att Romfördraget, ehuru ingånget i förrn av ett internationellt avtal, inte desto mindre utgör den konstitutionella stadgan för en rättsgemen- skap. Domstolen sammanfattade sin syn på gemenskapsrätten enligt följande (inofficiell översättning):
”Som domstolen vid upprepade tillfällen anfört upprättade gemen- skapsfördragen en ny rättsordning till förmån för vilken staterna har begränsat sina suveräna rättigheter inom allt mer utsträckta områden och vars rättssubjekt inte endast omfattar medlemsstater utan också deras medborgare. De väsentliga egenskaperna hos den gemenskapliga rättsordning som sålunda upprättats är särskilt dess företräde i förhållande till medlemsstaternas nationella rätt och den direkta effekt av en hel rad av bestämmelser som är tillämpliga för deras invånare och för medlemsstatema själva.”
35.3 Gemenskapens regelverk
Gemenskapsrätten består, förutom av de grundläggande fördragen, bl.a. av allmänna rättsprinciper, internationella avtal ingångna av gemen— skapen, sekundär lagstiftning och EG—domstolens praxis. Detta regelsystem brukar sammanfattas under beteckningen gemenskapens regelverk (fr. l'acquis communauraire).
35.3.1 De grundläggande fördragen
De grundläggande fördragen upprättar gemenskapernas institutioner och tilldelar institutionerna deras befogenheter. De konstituerande fördragen utgörs av Romfördraget, Parisfördraget och Euratomfördraget med tillhörande protokoll och bilagor. Övriga grundläggande fördrag är de fördrag och beslut som innehåller tillägg till eller ändringar i de tre ursprungliga fördragen. Bland dessa övriga fördrag märks t.ex. det s.k. fusionsfördraget från år 1965, varigenom institutionerna gjordes gemensamma för de tre gemenskaperna, de olika anslutningsfördragen, Enhetsakten från år 1987 och Maastrichtfördraget från år 1992. Reglerna i fördragen brukar betecknas som primärrätt.
De grundläggande fördragen anger principer och målsättningar för gemenskapernas och deras institutioners verksamhet inom skilda politik- områden. De innehåller också formella regler, då främst i fråga om _ beslutsförfarandet. De grundläggande fördragen rymmer allmänna EG—rättsliga principer som utgör hörnstenar i EG:s rättsordning. Där- ibland återfinns i Romfördraget bl.a. den allmänna legalitetsprincipen enligt artikel 3b första stycket och artikel 4, solidaritetsprincipen enligt artikel 5, subsidiaritetsprincipen enligt artikel 3b andra stycket, proportionalitetsprincipen enligt artikel 3b tredje stycket och icke—diskrirruneringsprincipen enligt artikel 6.
Prop. 1994/95: 19
476
Ändringar i de grundläggande fördragen
Artikel N i Maastrichtfördraget innehåller en gemensam ordning för hur de grrmdläggande fördragen ändras. Artikel N har ersatt artikel 236 i Romfördraget, artikel 204 i Euratomfördraget och artikel 96 i Paris- fördraget.
Enligt artikel N får varje medlemsstats regering eller kommissionen förelägga rådet förslag till ändringar av de fördrag som unionen bygger på. Rådet avgör med enkel majoritet om ett ändringsförfarande skall inledas eller ej. Innan rådet uttalar sig för att sammankalla en konferens med företrädare för medlemsstaternas regeringar, skall samråd ske med Europaparlamentet och, i förekommande fall, med kommissionen.
En regeringskonferens sammankallas av rådets ordförande i syfte att i samförstånd komma överens om vilka ändringar som skall göras i de grundläggande fördragen. Ändringarna, som skall beslutas enhälligt, träder i kraft först när de ratificerats av samtliga medlemsstater i enlighet med deras konstitutionella bestämmelser.
Enligt artikel N punkt 2 i Maastrichtfördraget skall en regerings- konferens sammankallas år 1996 för att granska de bestämmelser i fördraget för vilka en översyn är föreskriven. Sarnmankallandet förutsätter således varken initiativ från medlemsstatema eller kommis- sionen eller att beslut därom fattas i rådet. Artikel 189b.8 i Romfördraget föreskriver att tillärnpningsområdet avseende beslutsförfarandet om med- beslutanderätt kan utvidgas i enlighet med ändringsförfarandet i artikel N.2. I artikel J.4 i Maastrichtfördraget anges att bestämmelserna i denna artikel kan komma att revideras enligt samma förfarande. Den första förklaringen till Maastrichtfördraget anger vidare att införandet av avdelningar om räddningstjänst, energi och turism i Romfördraget kommer att undersökas i enlighet med ändringsförfarandet i artikel N.2. Den sextonde förklaringen till Maastrichtfördraget föreskriver slutligen att 1996 års regeringskonferens även skall undersöka i vilken utsträck- ning det är möjligt att ompröva klassificeringen av gemenskapsrättsakter i syfte att upprätta en lämplig rangordning mellan olika kategorier av rättsakter. Eventuella fördragsändringar med anledning av 1996 års regeringskonferens träder i kraft först när de ratificerats av samtliga medlemsstater i enlighet med deras konstitutionella bestämmelser.
Romfördraget och Maastrichtfördraget innehåller även bestämmelser om utveckling av gemenskapsrätten som grundar sig på själva fördragen. Rådet kan med enhällighet besluta om en sådan utveckling av gemen- skapsrätten i fråga om bestämmelser om allmänna val till Europaparla- mentet (artikel 138 i Romfördraget), om finansiering av gemenskapen av egna resurser (artikel 201 i Romfördraget), om bestämmelser för att stärka eller komplettera unionsmedborgarnas rättigheter (artikel Se i Romfördraget) och i fråga om vissa bestämmelser om samarbete i rättsliga och inrikes frågor (artikel K.9 i Maastrichtfördraget). Sådana rådsbeslut skall dock antas av medlemsstaterna i enlighet med deras konstitutionella bestämmelser.
Vid sidan av artikel N i Maastrichtfördraget innehåller de grundläggan- de fördragen slutligen bestämmelser om förenklade ändringsförfaranden.
Prop. 1994/95:19
477
Vissa fördragsändringar kan härigenom företas internt på gemenskaps- nivå. Detta förenklade förfarande gäller bl.a. artiklarna 14.7, 38.3, 84.2, 126, 165, 166 i Romfördraget, artikel 95 i Parisfördraget och artiklarna 76, 85 och 90 i Euratomfördraget. I dessa fall förutsätter fördrags- ändringarna inte att de ratificerats eller antagits av samtliga medlemsstater i enlighet med deras konstitutionella bestämmelser för att träda i kraft.
35.3.2 Allmänna rättsprinciper inom gemenskapsrätten
EG—domstolen har i sin rättspraxis utvecklat en doktrin som innebär att allmänna rättsprinciper utgör en integrerad del av gemenskapsrätten. I förenade målen 46/87, 227/88 Hoechst [1989] ECR s. 2859 uttalade domstolen sålunda att vissa alhnänna rättsprinciper gäller inom gemen- skapens rättsordning i deras egenskap av gemensamma principer för medlemsstaternas rättssystem.
Domstolen har i sin rättspraxis tillämpat och för gemenskapsrättens del lagt fast vissa allmänna rättsprinciper som härletts ur fördragen eller hämtats från medlemsstaternas rättssystem. En del principer på de mänskliga rättigheternas område har också hämtats från andra folkrätts- liga källor, främst Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna. De allmänna rättsprincipemas ställning som en central rättskälla inom EU har kodifierats genom artikel F i Maastrichtfördraget, som lyder: ”Unionen skall som allmänna principer för gemenskapsrätten respek- tera de grundläggande rättigheterna, såsom de garanteras i Europakon- ventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grund- läggande friheterna, undertecknad i Rom den 4 november 1950, och såsom de följer av medlemsstaternas gemensamma konstitutionella
traditioner. ”
Av grundläggande betydelse i västerländska rättsordningar är rätts- säkerhetsbegreppet. Kärnan i EG—domstolens tillämpning av begreppet rättssäkerhet (eng. legal certainty, fr. sécurité juridique) kan sägas vara kravet på förutsebarhet i lagstiftning och rättstillämpning. Ur ett allmänt rättssäkerhetsbegrepp kan flera andra principer som tillämpas av EG—domstolen härledas. Däribland märks bl.a. principerna om skydd för förvärvade rättigheter och berättigade förväntningar, det principiella förbudet mot retroaktiv lagstiftning och rättstillämpning, kravet på motivering av beslut, rätten att inte dömas ohörd och rätten till försvar. Den i Romfördraget centrala likabehandlingsprincipen återfinns bl.a. i artikel 6 om förbud mot diskriminering på grund av nationalitet. Andra uttryckliga likabehandlingsprirrciper återfinns i artikel 40 tredje stycket i Romfördraget angående likabehandling mellan producenter och konsumenter inom den gemensamma jordbrukspolitiken samt i artikel 119 i Romfördraget när det gäller lika lön för kvinnor och män. EG—domstolen har dock slagit fast att det inom gemenskapsrätten gäller en allmän likabehandlingsprincip, utöver de uttryckliga bestämmelser som återfinns i fördragen (se t.ex. förenade målen 117/76, 16/77 Ruckdeschel [1977] ECR s. 1753).
Prop. 1994/95: 19
478
35.3.3 Internationella avtal
De internationella avtal som gemenskapen ingått med stöd av den i fördragen fastlagda traktatkompetensen enligt artikel 228 i Romfördraget utgör en integrerad del av EG:s rättsordning från och med deras ilqaftträdande (målet 181/73 Haegeman II [1974] ECR s. 449). Principen gäller även s.k. blandade avtal, dvs. avtal där både gemenskapen och medlemsstaterna är avtalsparter (målet 12/86 Demirel [1987] ECR s. 3719). En förutsätming för att ett internationellt avtal skall kunna göras gällande gentemot gemenskapens rättssubjekt är dock att det publicerats i EGT (se målet 98/78 Racke [1979] ECR s. 69).
35.3.4 Förordningar, direktiv och andra rättsakter
De grundläggande fördragen tilldelar gemenskapernas institutioner be- fogenheter att genomföra fördragens intentioner. De rättsakter som institutionerna utfärdar med stöd av dessa bemyndiganden brukar betecknas sekundärrätt. För att utföra sina uppgifter skall Europaparla- mentet och rådet gemensamt, rådet eller kommissionen, i enlighet med fördragets bestämmelser, utfärda förordningar] och direktiv, fatta beslut samt avge rekommendationer och yttranden (artikel 189 1 Romfördraget).
En förordning har allmän giltighet, är i alla delar bindande och är direkt tillämplig i varje medlemsstat. Förordningar skall i sin gemen- skapsrättsliga form omedelbart tillämpas av medlemsstaternas domstolar och förvaltningsmyndigheter. Direktiv är enligt samma artikel bindande för varje medlemsstat med avseende på det resultat som skall uppnås men överlåter åt de nationella myndigheterna att bestämma form och tillvägagångssätt för genomförandet. Ett beslut är bindande 1 alla delar för dem som det är riktat till.
Till skillnad från förordningar, direktiv och beslut är rekommen- dationer och yttranden inte bindande. '
Uppräkningen av rättsakter 1 artikel 189 är inte uttömmande. Förutom de där nämnda typerna av rättsakter har genöm åren andra utvecklats. Det gäller t.ex. program och riktlinjer som inte är bindande för någon utomstående men som kan vara bindande för det organ som utfärdat dem. Om t.ex. kommissionen utfärdat riktlinjer för| hur den själv skall agera när den övervakar att enskilda företag följer EG:s konkurrensregler, anses företagen kunna förlita sig på att kommissionen verkligen följer dessa riktlinjer och inte ingriper mot förfaranden som den själv förklarat att den inte skall ingripa mot. Även sådana icke bindande rättsakter kan på så sätt få en styrande effekt.
I vissa fall motsvarar inte heller den form en rättsakt erhållit dess sakliga innehåll. Ett direktiv kan ibland präglas av sådan detaljeringsgrad att det lämnar få valmöjligheter till de nationella myndigheterna i fråga om genomförandet. Ett sådant direktiv är till sitt innehåll närmast att jämställa med en förordning. Samtidigt kan en förordning någon gång sakna den allmängiltighet som den formen kräver. Förordningen är då i stället i realiteten inriktad på att reglera individuella fall och utgör därför
Prop. 1994/95: 19
479
till sitt innehåll närmast ett beslut. EG—domstolen har i ett antal fall valt att bortse från hur en rättsakt formellt betecknats och i stället tagit fasta på dess innehåll (se t.ex. förenade målen 16—17/62 Confederation Nationale des Producteurs de Fruits et Légumes mot rådet [1962] ECR s. 937).
35.4 EG—domstolens rättsskipning
EG—domstolen fyller en väsentlig funktion inom gemenskaperna och har en roll som är mera betydelsefull än den internationella domstolar normalt har. Domstolen skall enligt artikel 164 i Romfördraget säker- ställa att lag och rätt följs vid tolkning och tillämpning av fördraget.
Domstolen är rättsskapande genom att den lägger fast det närmare innehållet i gemenskapsrätten. Domstolen ansvarar vidare för den rättsliga kontrollen av hur EG-institutionema utövar sina befogenheter. Den prövar också mål mot medlemsstatema om överträdelse av de gemenskapsrättsliga förpliktelsema. En framträdande funktion för domstolen är dess ansvar för att gemenskapsrätten tolkas och tillämpas enhetligt av institutionerna och medlemsstatema.
35.4.1 'Iälan mot EG:s institutioner
EG—domstolens rättsliga kontroll av institutionernas verksamhet omfattar att pröva påståenden dels om att en utfärdad rättsakt är ogiltig, dels om att en institution varit passiv trots att den varit skyldig att agera. Dessutom fungerar EG—domstolen som en ordinär domstol med full prövningsrätt i bl.a. de s.k. tjänstemannamålen och i mål om utom- obligatoriskt skadeståndsansvar för gemenskaperna.
Ogiltighetstalan
En av EG—domstolens uppgifter är att övervaka lagenligheten av de rättsakter som antas av EG:s institutioner (artikel 173 i Romfördraget).
Domstolen kan pröva frågor om rättsakters ogiltighet på talan av en medlemsstat, rådet eller kommissionen. Domstolen kan också pröva en sådan fråga på talan av Europaparlamentet i syfte att tillvarata parlamen— tets rättigheter. En ogiltighetstalan kan även väckas av en enskild fysisk eller juridisk person mot ett beslut som riktar sig till honom eller som annars berör honom direkt och personligen.
De rättsakter som kan angripas är rättsakter som antas av Europa- parlamentet och rådet gemensamt, av rådet eller av kommissionen som inte är rekommendationer och yttranden, samt sådana rättsakter som antas av Europaparlamentet och som skall ha rättsverkan i förhållande till tredje man.
En rättsakt kan ogiltigförklaras av domstolen om den institution som antagit den a) saknat behörighet att anta rättsakten,
Prop. 1994/95: 19
480
b) åsidosatt väsentliga formföreskrifter, c) åsidosatt Romfördraget eller någon rättsregel som gäller dess tillämp- ning, d) gjort sig skyldig till maktmissbruk. . . Ett bifall till en ogiltighetstalan innebär att domstolen förklarar rättsakten ogiltig och domen får i allmänhetretroaktiv verkan. Domstolen kan inte ändra rättsakten eller sätta någon annan i dess ställe. Detta ankommer på den berörda institutionen enligt artikel 176 i Romfördraget. När det gäller förordningar skall dock domstolen enligt artikel 174 andra stycket i Romfördraget, om den anser det ;nödvändigt, ange vilka verk- ningar av den ogiltigförklarade förordningen som skall anses bestå.
Passivitetstalan
EG—domstolen kontrollerar enligt artikel 175 i Romfördraget att EG—institutionema agerar i de fall då de är skyldiga-att vidta en åtgärd. En talan med påstående om att Europaparlamentet, rådet eller kommissionen underlåtit att vidtaga åtgärder kan föras av medlems- staterna och av gemenskapens övriga institutioner. Enskilda fysiska och juridiska personer har talerätt i de fall talan gäller underlåtenhet att till dem rikta någon annan rättsakt än en rekonunendation eller ett yttrande.
Ett bifall till en passivitetstalan innebär att domstolen fastställer att institutionen i fråga har agerat fördragsstridigt, varefter det enligt artikel 176 i Romfördraget ankommer på institutionen att vidta nödvändiga åtgärder. En passivitetstalan kan emellertid inte användas för att framtvinga ett visst bestämt resultat.
Mål i vilka domstolen har full prövningsrätt
I vissa fall fungerar domstolen som en ordinär domstol och dess behörighet är då inte begränsad till den rättsliga kontroll som beskrivits ovan. Domstolen har full prövningsrätt beträffande .
a) mål som gäller påföljder enligt förordningar som antagits av Europaparlamentet och rådet gemensamt eller av rådet i den mån detta har föreskrivits i förordningen i fråga (artikel 172),
b) mål mot gemenskaperna om utomobligatoriskt skadestånd för skada som vållats av institutionerna eller av institutionernas anställda under tjänsteutövning (artikel 178), '
c) rättsfrågor i mål mellan gemenskaperna och de anställda om löner, anställningsvillkor m.m. Dessa s.k. tjänstemannarnål prövas numera i den nyinrättade Förstainstansrätten men kan överklagas till EG—domstolen vad gäller rättsfrågor. EG—domstolen är inte exklusivt behörigg att pröva alla mål i vilka gemenskaperna är part. I Romfördragets artikel 183 stadgas att nationella domstolar är behöriga att pröva sådana mål i den mån fördraget inte uttryckligen anger EG—domstolen som behörig domstol.
31 Riksdagen 1994/95. ] saml. Nr 19. Del ]. Rättelse: S. 486 Tillkommit rad 1 samt utgått sista raden
Prop. 1994/95: 19
481
35 .4.2 Talan mot en medlemsstat om brott mot gemenskapsrätten
Enskilda saknar möjlighet att direkt föra talan mot medlemsstaterna om brott mot gemenskapsrätten inför EG—domstolen. Talan mot en medlems- stat kan väckas dels av en annan medlemsstat enligt artikel 170 i Romfördraget, dels av kommissionen enligt artikel 169 i Romfördraget.
Enligt båda dessa bestämmelser skall talans väckande föregås av ett inledande förfarande mellan kommissionen och den berörda medlems- staten. Vissa särskilda bestämmelser ger dock en omedelbar tillgång till domstolsprövning (för kommissionen i artikel 93 andra stycket, för både kommissionen och medlemsstaterna i artikel 100a.4 och i artikel 225).
Medlemsstaterna är skyldiga att ”vidta de åtgärder som krävs för att följa domstolens dom” enligt artikel 171 i Romfördraget. Domstolens dom är således en fastställelsedom som inte direkt griper in i medlems- staternas rättsordning. Om en medlemsstat vägrar att efterkomma en fällande dom kan emellertid talan väckas på nytt under åberopande att den fällande domen inte efterlevts. vilket konstituerar ett nytt, särskilt fördragsbrott enligt artikel 171. Enligt den genom Maastrichtfördraget införda artikeln 171.2 andra stycket i Romfördraget kan domstolen. på talan av kommissionen, utdöma ett standardbelopp eller ett vite mot en stat som inte ställt sig en tidigare dom till efterrättelse.
Interimistiska beslut
1 ärenden som anhängiggjorts vid domstolen får denna enligt artikel 186 i Romfördraget vidta nödvändiga interimistiska åtgärder. På talan av kommissionen kan domstolen inhibera tillämpningen av en nationell lag eller annan föreskrift till dess att bestämmelsemas förenlighet med fördraget prövats.
35 .4.3 Förhandsavgöranden
En av EG—domstolens viktigaste funktioner är att se till att gemenskaps— rätten tolkas och tillämpas enhetligt. EG—rätten tillämpas i betydande utsträckning av nationella myndigheter och en stor del av EG—rätten kan åberopas av enskilda inför nationella domstolar i dess egenskap av nationell rätt.
För att säkerställa att gemenskapsrätten tolkas och tillämpas enhetligt i medlemsstatema anger artikel 177 i Romfördraget att en nationell domstol som skall tillämpa en gemenskapsrättslig bestämmelse innan den avgör målet kan, och i vissa fall skall, inhämta förhandsavgörande från EG—domstolen om hur regeln skall tolkas.
Sådana förhandsavgöranden kan avse a) tolkningen av fördraget, b) giltigheten eller tolkningen av rättsakter som utfärdats av gemen-
skapernas institutioner,
c) tolkningen av stadgar för organ som upprättats genom rättsakter som
Prop. 1994/95: 19
482
beslutats av rådet, när stadgarna föreslm'ver det.
Bestämmelserna om inhämtande av förhandsavgöranden är fakultativa för nationella domstolar i lägre instans, dvs. besked får begäras om domstolen anser att det är nödvändigt för att den skall kunna döma i målet. EG—domstolen har emellertid i sin rättspraxis slagit fast att nationella domstolar saknar behörighet att förklara en EG—rättsakt ogiltig (målet 314/85 Foto—Frost [1987] ECR s. 4199). Mot bakgrund av EG—domstolens exklusiva behörighet att ogiltigförklara EG:s rättsakter kan således även en domstol i lägre instans i praktiken vara skyldig att inhämta förhandsavgörande.
Domstolar i sista instans är skyldiga att inhämta ett förhandsavgörande om saken är sådan att en tolkning av gemenskapsrätt måste ske för att målet skall kunna avgöras. EG—domstolen har i målet 283/81 CILFIT [1982] ECR s. 3415 uttalat att det finns en möjlighet för den nationella domstolen att av3tå från att begära förhandsavgörande, under förut- sättning att domstolen är övertygad om att varken övriga medlemsstaters domstolar eller EG—domstolen skulle tveka om utgången av prövningen. EG—domstolen framhöll emellertid de särskilda svårigheter som är förenade med att tolka gemenskapsrätt, bl.a. att en tolkning måste ske utifrån en jämförelse mellan de olika — var för sig autentiska — språkliga versionerna av en rättsakt, att tolkningen också måste ta hänsyn till gemenskapsrättens särskilda språkbruk samt att reglerna också måste värderas utifrån sitt gemenskapsrättsliga sammanhang.
Det finns inga bestämmelser i Romfördraget om hur den frågande domstolen skall förhålla sig till ett förhandsavgörande från EG—dom- stolen. EG— domstolen har dock i sin rättspraxis slagit fast att den nationella domstolen" är bunden av avgörandet. I målet 29/68 Milchkontor II [1969] ECR s.165 uttalade EG— domstolen att den nationella domstolen är bunden av EG—domstolens tolkning och endast kan, om den anser att ett lämnat förhandsavgörande inte skapar |tillräcklig klarhet, åter vända sig till EG—domstolen med begäran om ytterligare avgörande.
Även om den nationella domstolen således är bunden av EG—domsto— lens tolkning av gemenskapsrätten" är det fortfarande den nationella dom- stolens uppgift att ta ställning till de konkreta omständigheterna i det enskilda fallet och avgöra om dessa faller in under EG—regeln sådan den tolkats av EG—domstolen. I vissa fall är den nationella domstolens hand- lingsutrymme begränsat, särskilt i sådana'fall då EG—domstolen lämnat sitt förhandsavgörande i mycket nära anknytning till omständigheterna i det enskilda fallet.
35.4.4 Rådgivande. yttranden
Enligt artikel 228 i Romfördraget får — i fråga om avtal mellan EG och tredje land — rådet, kommissionen eller en medlemsstat inhämta EG—domstolens yttrande över om ett tilltänkt avtal är förenligt med bestämmelserna i fördraget. Om domstolen i sitt yttrande f1nner att så inte är fallet, får avtalet endast träda i kraft efter en fördragsändring i enlighet med artikel N 1 Maastrichtfördraget.
Prop. 1994/95: 19
483
35 .4.5 Förstainstansrätten
Den 1 november 1989 inrättades en domstol i första instans, bl.a. för att avlasta EG—domstolen. Förstainstansrätten kan avgöra mål som rör
a) tvister mellan EG:s institutioner och deras anställda (s.k. tjänste- mannamål),
b) talan av företag mot konunissionen rörande sanktioner, priser m.m. inom ramen för Parisfördraget,
c) ogiltighets- eller passivitetstalan, inbegripet talan om skadestånd, av enskilda mot kommissionen inom ramen för Romfördragets konkurrensregler,
d) sedan den 1 augusti 1993, anti—dumpningmål och alla mål där enskilda är parter.
35.4.6 EG—domstolens roll i integrationsprocessen
EG—domstolen har kommit att ge uttryck för ett teleologiskt förhållnings- sätt, dvs. domstolen söker bestämma en regels innehåll mot bakgrund av dess syfte och ändamål samt väljer den tillämpning som är bäst ägnad att uppfylla ändamålet. Domstolen hänvisar inte sällan till att den valda lösningen är den för gemenskapsrätten mest effektiva, dvs. till principen om effektivitet (fr. ! 'efet utile).
EG—domstolen förefaller medvetet ha eftersträvat att understödja gemenskapernas vidare integration, inte minst i situationer då medlemsstaterna inte själva förmått fullfölja integrationsprocessen (t.ex. målen 2/74 Reyners [1974] ECR s. 631 och 33/74 Van Binsbergen [1974] ECR s. 1299).
Domstolen har eftersträvat lösningar som stärkt gemenskapsrättens ställning, räckvidd och effektivitet och utvidgat institutionemas befogen- heter. Vid enstaka tillfällen har domstolen till och med valt att bortse från uttryckliga stadganden i fördragen för att stärka gemenskapsrättens effektivitet. Domstolens roll i integrationsprocessen kommer särskilt till uttryck i dess praxis om gemenskapsrättens förhållande till nationell rätt.
35.5 Gemenskapsrättens förhållande till nationell rätt
Artikel 5 i Romfördraget innehåller bestämmelser som är av grund- läggande betydelse för samarbetet inom gemenskapen. Artikeln åter- speglar en folkrättslig solidaritetsprincip, på vilken Romfördraget vilar. Enligt EG—domstolen innebär principen, som också brukar benämnas den allmänna samarbets- och lojalitetsförpliktelsen, att medlemsstaterna inbördes och i förhållande till de gemensamma institutionema ömsesidigt är förpliktade att samarbeta med varandra. Artikeln gäller alltså även mellan medlemsstaternas myndigheter och gemenskapens institutioner. Det är viktigt att understryka att förpliktelsema enligt artikel 5 omfattar samtliga nationella offentliga organ, domstolar inbegripna, liksom regionala och lokala offentliga organ. Förpliktelserna kan uppdelas i
Prop. 1994/95: 19
484
skyldigheter att vara positivt verksam och i skyldigheter att avhålla sig från att vidta vissa åtgärder. I artikelns första stycke stadgas en skyldig- het att samarbeta vilken ålägger medlemsstatema att vidta alla lämpliga åtgärder, såväl allmänna som särskilda, för att säkerställa att de skyldigheter iakttas som följer av fördraget eller av åtgärder som vidtagits av institutionerna. I andra stycket föreskrivs att medlemsstaterna skall avstå från alla åtgärder som kan äventyra förverkligandet av fördragets mål.
Artikel 5 har av EG—domstolen givits en vidsträckt tolkning. Många av domstolens viktigaste domar, bl.a. om EG—reglemas verkan i nationell rättstillämpning, grundar sig på denna förpliktelse. Detta beror främst på gemenskapssarnarbetets speciella natur och fördragets långtgående mål- sättningar. Medlemsstaterna måste således vidta alla slags åtgärder, såväl av lagstiftande, rättsskipande som verkställande karaktär, som behövs för att ge full verkan åt gemenskapsrätten.
35.5.1 Direkt tillämplighet
EG—domstolen slog tidigt fast principen om EG—rättens direkta tillämplig- het, enligt vilken gemenskapsrätten griper in i den inhemska rätts- ordningen utan stöd av någon som helst nationell bestämmelse (målet 28/67 Molkerei Zentrale [1968] ECR s. 143).
EG—rätten gäller således i stor utsträckning omedelbart i medlems- staterna, dvs. utan någon mellankommande nationell rättsbildning. På denna grund har domstolen underkänt dualistiska förfaranden i medlems— staterna som bestått i att transformera EG—rättsliga förordningar till den inhemska rättsordningen. I målet 39/72 kommissionen mot Italien [1973] ECR s. 101 slog EG—domstolen fast att förordningar är direkt tillämpliga i alla medlemsstater och träder i kraft uteslutande genom att de publi— ceras i EGT. Domstolen uttalade vidare att alla metoder för införlivande är oförenliga med fördraget och skulle innebära ett hinder för förordning— amas genomslag och en fara för deras samtidiga och enhetliga tillämp— ning inom hela gemenskapen.
Däremot föreligger inget hinder mot att medlemsstaterna tillämpar dualistiska förfaranden vid införlivande av de grundläggande fördragen eller anslutningsfördragen, förutsatt att metoden inte har återverkningar på enskildas möjligheter att sedermera åberopa fördragens bestämmelser. Likaså kan en förordning behöva kompletteras med t.ex. nationella straffbestärnmelser (se härom avsnitt 39).
35.5.2 Direkt effekt
I målet 26/62 van Gend en Loos konstaterade som ovan anförts EG—domstolen att gemenskapsrätten, oberoende av medlemsstatemas lagstiftning, inte bara ålägger individerna skyldigheter utan också avser att ge dem rättigheter som konuner att utgöra en del av deras rättsliga arv.
Domstolen slog i målen van Gend en Loos och Costa mot ENEL (se
Prop. 1994/95 : 19
485
avsnitt 35.2) fast att såväl medlemsstaterna som deras medborgare utgör Prop. 1994/95: 19 rättssubjekt inom EG—rätten. Genom en extensiv tolkning har domstolen utvecklat doktrinen om gemenskapsrättens direkta effekt.
Principen om EG—rättens direkta effekt anger förutsättningama för att en enskild skall kunna göra gällande en gemenskapsrättslig bestämmelse som grundar rättigheter och skyldigheter inför domstolar och andra myndigheter i medlemsstaterna. Förutsättningarna för att en EG—rättslig norm skall ha direkt effekt beror på vilket slag av bestämmelse som det är frågan om.
I van Gend en Loos-målet slog domstolen fast principen att bestäm- melserna i de konstituerande fördragen inte automatiskt har direkt effekt. För att ha direkt effekt gäller att en bestämmelse skall vara ovillkorlig, entydig och fullständig.
Vissa bestämmelser i de grundläggande fördragen kan emellertid ha direkt effekt trots att de primärt riktar sig till medlemsstaterna. Inte endast bestämmelser som ger medlemsstaterna en skyldighet att avstå från att handla har givits direkt effekt utan även sådana som ålägger medlems- staterna en skyldighet att handla.
Vissa fördragsbestämmelser kan även ha direkt effekt i förhållandet mellan enskilda, s.k. horisontell direkt effekt. Det gäller vissa av Rom- fördragets konkurrensregler, vilka kan åberopas av ett företag mot ett annat inför en nationell domstol (artiklarna 85 och 86). Men även vissa regler vad gäller den fria rörligheten liksom artikel 119 om lika lön för män och kvinnor kan åberopas av enskilda gentemot t.ex. företag, organisationer eller arbetsgivare (se t.ex. målet 36/74 Walrave [1974] ECR s. 1405 och målet 43/75 Defrenne II [1976] ECR s. 455).
Bestämmelser i direktiv och förordningar kan på motsVarande sätt ha direkt effekt om dess innehåll medger det. Direktivbestämmelser kan dock inte ha horisontell direkt effekt (se målet 152/84 Marshall [1986] ECR s. 723).
Även allmänna rättsprinciper inom gemenskapsrätten kan åberopas av enskilda. EG—domstolens rättspraxis har dock klargjort att en allmän rättsprincip inte kan åberopas mot en nationell bestämmelse som inte faller inom ramen för gemenskapsrättens tillämpningsområde (förenade målen 60-61/84 Cinethéque [1985] ECR s. 2605, målet 12/86 Demirel [1987] ECR s. 3719).
35.5.3 Gemenskapsrättens företräde
EG—domstolen har tidigt slagit fast principen om gemenskapsrättens företräde framför nationell lag. I målet 6/64 Costa mot ENEL karakteri- serade domstolen, som tidigare redovisats, gemenskapsrätten som en ny rättsordning av en särskild natur som skiljer sig från allmän folkrättslig traktaträtt. Domstolen anförde (inofficiell översättning):
”Införlivandet med varje medlemsstats rättsordning av bestämmelser som härrör från gemenskapen och mer allmänt från fördragens bokstav och anda medför att de blir Omöjligt för staterna att tillerkänna en ensidig, senare åtgärd företräde före det rättsliga system som de har
486
godtagit på ömsesidighetens grund. En sådan åtgärd kan därför inte vara förenlig med detta rättsliga system. Gemenskapsrättens genom- slagskraft kan inte i praktiken variera från en stat till en annan, i det att den viker för efterföljande nationell lag, utan att det äventyrar uppnåendet av de i artikel 5.2. åsyftade fördragsmålen och leder till sådan särbehandling som artikel 7 förbjuder.”
Medlemsstaterna kan därför inte göra en senare ensidigt beslutad nationell bestämmelse gällande gentemot en rättsordning som de gemen- samt har accepterat. Domstolen uttalade också att gemenskapsrättens företräde är nödvändigt för att säkra gemenskapsrättens effektivitet: Den rätt som härleds från fördraget och som är
”en oberoende rättskälla, kan på grund av sin särskilda och ursprung- liga natur inte åsidosättas av någon som helst inhemsk rättsregel utan att berövas sin karaktär av gemenskapsrätt och utan att den rättsliga grundvalen för gemenskapen som sådan sätts i fråga” (inofficiell översättning).
35.5.4 Vissa principer för gemenskapsrättens genomförande
EG—rättens företräde och direkta effekt är av stor betydelse för dess enhetliga tolkning och tillämpning i medlemsstatema. Domstolens resone- mang grundar sig som ovan anförts på synsättet att medlemsstaterna, genom att skapa en gemenskap med egna institutioner som har själv- ständiga befogenheter, har begränsat sin egen suveränitet och sina egna befogenheter. Medlemsstaterna har avstått normgivningskompetens på de områden som gemenskapsrätten reglerar. Gemenskapsrättens tillämpning skulle fragmenteras och dess effektivitet ifrågasättas, om det vore möjligt för en medlemsstat att sätta den ur- spel genom egen lagstiftning. Principen om företräde får således konsekvenser för såväl medlems- staterna som deras inhemska domstolar, nationella myndigheter och enskilda fysiska och juridiska personer.
En medlemsstat som antar eller låter en nationell bestämmelse vara i kraft i strid med EG—rätten gör sig skyldig till fördragsbrott (målet 167/73 kommissionen mot Frankrike [1974] ECR s. 359). Ett rättsligt förfarande kan inledas mot medlemsstaten i fråga av kommissionen eller av andra medlemsstater enligt artiklarna 169 och 170 i Romfördraget. Om EG—domstolen konstaterar att fördragsbrott föreligger, är medlems- staten skyldig att vidta nödvändiga åtgärder för att den rättsstridiga situationen skall upphöra (förenade målen 314—316/81, 83/82 Waterkeyn [1982] ECR s. 4337, målet 104/86 kommissionen mot Italien [1988] ECR s. 1799).
Det åligger medlemsstaterna att försäkra 'sig om att deras medborgare respekterar EG—rätten. Detta följer bl.a. av solidaritetsprincipen i artikel 5 i Romfördraget. Medlemsstaterna skall alltså kontrollera tillämpningen av EG—rätten och beivra dess överträdelse genom effektiva, avskräckande och proportionella sanktioner, jämförbara med dc.sanktioner som är tillämpliga vid överträdelse av inhemsk rätt av motsvarande slag och betydelse (se bl.a. målet 50/76 Amsterdam Bulb [1977] ECR s. 137 och
Prop. 1994/95: 19
487
förenade målen 205—215/82 Deutsche Milchkontor [1983] ECR s. 2633).
Domstolen slog tidigt fast att det föreligger ett samband mellan EG—rättens företräde och de nationella domstolarnas roll i integrations— processen. I målet 106/77 Sirnmenthal [1978] ECR s. 629 utvecklade EG—domstolen detta samband och uttalade att varje nationell domstol måste tillämpa gemenskapsrätten i dess helhet och skydda de rättigheter som gemenskapsrätten tillerkänner enskilda. Om en domstol i ett medlemsland skulle finna att en nationell bestämmelse strider mot en EG—bestänunelse som har direkt effekt, skall domstolen således inte tillämpa den nationella bestämmelsen i det aktuella målet. Principen om gemenskapsrättens företräde begränsas således till bestämmelser med direkt effekt. Den nationella bestämmelsen som är oförenlig med en sådan bestämmelse är inte ogiltig, men den skall alltså inte tillämpas av den inhemska domstolen.
I målet 103/88 Fratelli Constanze [1989] ECR s. 1839 utsträckte EG—domstolen denna skyldighet att garantera gemenskapsrättens företräde till samtliga organ inom de nationella förvaltningarna. Detta inbegriper även decentraliserade statsorgan. Principen, som slogs fast i fråga om bestämmelser i ett direktiv, gäller hela den del av ,EG—rätten som har direkt effekt.
Enligt EG—domstolen saknar inhemska påföljder rättslig grund om de är grundade på en nationell bestämmelse som står i strid med EG—rätten (målen 88/77 Schonenberg [1978] ECR s. 473 och 269/80 Regina och Robert Tymen [1981] ECR s. 3079).
I målet 213/89 Factortame [1990] ECR s. 2433 och förenade målen 143/88, 92/89 Zuckerfabrik [1991] ECR s. 415 slog domstolen också fast en skyldighet för inhemska domstolar" att genom interimistiska beslut skjuta upp tillämpningen av nationella bestämmelser, om allvarliga tvivel föreligger om deras förenlighet med EG—rätten, till dess klarhet skapats om rättsläget. Denna skyldighet grundar sig direkt på EG—rätten och föreligger även om de nationella domstolarna inte besitter sådan kompetens enligt den nationella rättsordningen.
EG—domstolen utvecklade vidare i målen 157/86 Murphy [1988] ECR s. 673 och 14/83 von Colson och Kamann [1984] ECR s. 1891 principen om att nationella bestämmelser skall tolkas så att de överensstämmer med EG—rätten. Denna princip om fördragsenlig tolkning, som framför allt framhållits i fråga om direktiv, är inte begränsad till bestämmelser som har direkt effekt.
I förenade målen 6 och 9/90 Frankovich [1991] ECR s. 5357 uttalade domstolen att de rättigheter som gemenskapsrätten ger enskilda skulle försvagas om det inte vore möjligt att erhålla gottgörelse för en medlemsstats överträdelser av sina skyldigheter. Domstolen ansåg att ett ansvar för staten är underförstått i fördragssystemet men också har en uttrycklig grundval i Romfördragets artikel 5. Domstolen slog därför fast en principiell skyldighet för stater att ersätta skada som vållats enskilda av statens överträdelse av gemenskapsregler.
. Prop. 1994/95:19
488
36 Anslutningslagstiftningen i några andra länder2
Hur man i andra länder har löst de rättsliga problem som uppkommer vid en anslutning till EG har i hög grad varit beroende av respektive lands konstitutionella förhållanden och hur man principiellt ser på förhållandet mellan internationella överenskommelser och den nationella rätten. Särskilt viktig är den skillnad som finns mellan s.k. dualistiska och morristiska länder. I de senare anses internationella avtal vara tillämpliga på nationell nivå så snart de trätt i kraft på det folkrättsliga planet och publicerats i landet i fråga. Morristiska stater kan sägas se internationell och nationell rätt som delar av ett och samma gemensamma rättssystem. I dualistiska länder, som Sverige, fordras däremot en nationell rättsakt, t.ex. lagstiftning, för att de folkrättsligt bindande reglerna skall bli tillämpliga inom landet.
Det är mot denna bakgrund av visst intresse att här kort redovisa det huvudsakliga innehållet i anslutningslagstiftningen i några av de länder som tidigare har anslutits till gemenskaperna. '
36.1 Danmark
Den danska grundlagen innehåller i 20 å en regel av följande lydelse:
”Befajelser, som efter denne grundlov tilkommer rigets myndigheder, kan ved lov i naerrnere bestemt omfang overlades til mellemfolkelige myndigheder, der er oprettet ved gensidig overenskornst med andre stater til fremme af mellemfolkelig retsorden og samarbejde.”
Bestämmelsen, som påminner om den svenska regeringsformens 10 kap. 5 &, säger ingenting om gemenskapsrättens ställning i Danmark. Danmarks tillträdeslag innehåller nio paragrafer. Inledningsvis slås fast att anslutningsfördragen kan ratificeras resp. tillträdas på Danmarks vägnar. I 2 & anges att befogenheter, som enligt grundlagen tillkommer rikets myndigheter, i den omfattning som följer av de grundläggande fördragen får överlåtas till gemenskapernas institutioner. I 3 & slås fast att de grundläggande fördragen skall gälla (sattes i kraft) i Danmark i den omfattning de enligt gemenskapsrätten är ”urniddelbart anvendelige” i Danmark. Detsamma gäller de rättsakter som har antagits av gemenskapernas institutioner före Danmarks anslutning till gemenskaperna och som har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas tidning. 4 5 innehåller en uppräkning av de grundläggande fördragen m.m. 5 & innehåller ett bemyndigande för vederbörande minister att dispensera från inhemska bestämmelser om medborgarskap, bosättning och hemvist i den omfattning som krävs för att uppfylla Danmarks åtaganden enligt gemenskapsrätten i fråga om etableringsrätt, utbyte av tjänster och fri rörlighet för arbetskraft. l 6 & regleras samarbetet mellan regeringen och folketinget. Där slås till en början fast att regeringen skall
2 Uppgifterna om de nuvarande medlemsstaternas författningar har hämtats från betänkandet EG och våra grundlagar (SOU 1993:14).
Prop. 1994/95:19
489
avge en berättelse till folketinget över utvecklingen inom gemenskaperna. Prop. 1994/95: 19 Vidare sägs att regeringen skall underrätta ett av folketinget utsett utskott i fråga om förslag till sådana beslut i rådet som blir direkt tillämpliga i Danmark eller som senare kräver folketingets medverkan för att kunna genomföras. I de tre avslutande paragraferna finns bestämmelser om lagens ikraftträdande samt särskilda regler i fråga om Färöarna och Grönland.
36.2 Storbritannien
Storbritannien har i motsats till samtliga andra medlemsstater ingen skriven författning. Den grundläggande principen där är i stället att inget parlament kan binda ett efterföljande parlament och att inget organ, vare sig domstol eller annat, har kompetens att pröva en av parlamentet antagen lags giltighet.
I en lag från år 1972 om de europeiska gemenskaperna (the European Communities Act) tilläggs gemenskapsrätten direkt effekt i Storbritannien och ges vad som kan beskrivas som en tolkningsregel av innebörd att parlamentet får antas inte avse att stifta lag som står i motsättning till gemenskapsrätten. I en dom av Court of Appeal 1978 uttalade också den berömde domaren Lord Denning att ”när vi gick med i gemenskapen beslutade parlamentet att vi skulle följa de principer som slagits fast av EG—domstolen (varav) den om företräde för EG—rätten är den andra” (målet Shields ./. E. Coombes Ltd) och påföljande år förklarade samma domstol att artikel 119 i Romfördraget tog över lagar som antagits såväl före som efter medlemskapet. 1 den domen sade emellertid Lord Denning att:
”om den dagen skulle komma när vårt parlament medvetet antar en lag i syfte att motverka Romfördraget eller någon bestämmelse i det eller avsiktligt handlar i strid med det och uttryckligen säger så, skulle jag tro att det vore våra domstolars plikt att följa vårt parlament Om det inte är fråga om ett sådant medvetet och uttryckligt motverkande av fördraget, är det vår plikt att ge fördraget företräde (målet Macarthys Ltd ./. Smith).”
Den brittiska anslutningslagen är förhållandevis omfångsrik och innehåller en rad detaljregler på olika områden som berörs av samarbetet inom gemenskaperna. Vidare finns en rad specialbestänunelser som rör Nordirland och kanalöama. Inledningsvis innehåller lagen en rad definitioner som är nödvändiga för att tillämpa och förstå lagen. Lagen innehåller sedan en bestämmelse varigenom alla sådan rättigheter, befogenheter, skyldigheter och förbehåll — skapade eller uppkomna från tid till annan genom eller enligt fördragen — och alla sådana rättsmedel och förfaranden — föreskrivna från tid till annan i eller enligt fördragen — som enligt fördragen inte behöver ytterligare antas för att få rättsverkan eller för att kunna tillämpas i Storbritannien, skall erkännas och finnas intagna i lagar och vara verkställbara och efterföljas i enlighet därmed. Genom denna bestämmelse övertas, såvitt kan förstås, hela den då
490
gällande primärrätten samt alla rättsakter som dittills antagits av EG:s institutioner och som på något sätt var direkt tillämpliga eller hade direkt effekt.
36.3 Irland
I samband med att Irland skulle bli EG—medlem infördes efter en folkom- röstning år 1972 i den irländska grundlagen en bestämmelse (artikel 29 stycke 4) enligt vilken staten kunde bli medlem av de tre gemenskaperna. I bestämmelsen heter det vidare:
”Ingen bestänunelse i denna grundlag medför ogiltighet av de av staten beslutade lagar, företagna handlingar eller vidtagna åtgärder som är nödvändiga på grund av förpliktelsema som medlem av gemenskaperna eller förhindrar rättskraft för av gemenskaperna eller dessas institutioner beslutade regler, företagna handlingar eller vidtagna åtgärder (No provision of this Constitution invalidates laws enacted, acts done or measures adopted by the State necessitated by the obligations of membership of the Communities or prevents acts enacted, acts done or measures adopted by the Communities, or institutions thereof, from having the force of law in the State).”
Bestämmelsen tar inte uttryckligen ställning till frågan om hur en konflikt mellan gemenskapsrätt och en senare tillkommen nationell regel skall lösas. Däremot innebär den att bestämmelserna i den irländska grundlagen inte kan åberopas framför gemenskapsrätten. -
Den irländska anslutningslagen är betydligt kortare än den som antogs i Storbritannien. Den irländska lagen inleds med en bestämmelse som innehåller definitioner av vad som avses med ”Europeiska gemenskaperna” och ”fördragen”. Där finns också särskilda regler för hur fördragsändringar och rättsakter som antagits och trätt i kraft under den tid som förflöt mellan undertecknandet av anslutningsfördraget och tillträdesdagen skall behandlas. I nästa bestämmelse sägs att de grundläggande fördragen samt befintliga och framtida rättsakter som antagits av gemenskapernas institutioner skall vara bindande för staten och utgöra en del av den interna lagstiftningen i Irland på de villkor som fastställts i fördragen i fråga. Lagen innehåller vidare regler om den inhemska hanteringen av sådana lagstiftningsärenden som krävs för att genomföra gemenskapsrätten. I lagen finns slutligen också en bestämmelse som ålägger regeringen att två gånger om året till var och en av parlamentets två kamrar avge en rapport om utvecklingen inom Europeiska gemenskaperna.
36.4 Spanien
Enligt artikel 93 i Spaniens grundlag kan genom särskild lag beslutas att ingå avtal som tillägger konstitutionella befogenheter till en internationell organisation eller institution. Denna procedur användes vid tillträdet år 1985. Enligt artikel 95 är internationella avtal en del av den nationella
Prop. 1994/95: 19
491
rättsordningen så snart de ofIiciellt publicerats i Spanien. Inga undantag Prop. 1994/95:19 får göras från föreslcriftema i dem och de får inte heller ändras eller suspenderas annat än i enlighet med de procedurer som avtalen själva tillhandahåller eller enligt folkrättens allmänna regler. Det är denna grundlagsregel som i Spanien utgör grunden för internationella avtals företräde framför nationell rätt.
Själva överförandet av beslutsbefogenhetema till gemenskapernas organ skedde genom vad som i Spanien benämns som en Ley organica, dvs. övergripande lagstiftning. I en Ley organica av den 2 augusti 1985 godkändes således Spaniens anslutning till de grundläggande fördragen. Därmed ansågs dessa ha trätt i kraft för Spaniens del. I och med detta överlämnades också beslutsbefogenheter till gemenskaperna i den omfattning som följer av fördragen samt blev de rättsakter som tidigare hade antagits av gemenskapernas institutioner bindande för och i Spanien.
I en särskild kungörelse från den 30 december 1985 med grunder för uppdrag åt regeringen att tillämpa gemenskapsrätten fastslogs i artikel 1 att regeringen, för fullgörande av de skyldigheter som Spanien påtagit sig genom sitt inträde i Europeiska gemenskaperna, inom området för statens befogenheter får utfärda rättsregler i form av lagar om vissa angivna frågor i syfte att anpassa dessa till gemenskapsrätten. I en bilaga angavs alla de inhemska författningar som måste ändras till uppfyllande av gemenskapsrättens krav samt alla de direktiv som utfärdats av gemenskapernas institutioner vilka måste transformeras till spansk rätt. I kungörelsen finns även bestämmelser om att inrätta en gemensam kommission för deputeradekammaren och senaten för frågor rörande samarbetet i gemenskaperna. I kungörelsen fastslås bl.a. att kommissionen, för att uppnå sina mål, efter publiceringen skall ta del av de dekret som utfärdas till uppfyllande av gemenskapernas sekundärrätt. Kommissionen skall vidare underrättas av regeringen om gemenskapernas förslag till sådana regler som kan beröra frågor som är förbehållna den inhemska lagstiftningen och skall av regeringen få information som denna mottagit om verksamheten inom gemenskapernas institutioner vad gäller förverkligandet av Spaniens anslutning till dessa. Kommissionen skall också underrättas av regeringen om riktlinjerna för dennas politik inom gemenskaperna.
Den gemensamma kommissionen har tills helt nyligen fört en ganska undanskymd tillvaro i Spanien. Den tycks aldrig ha varit inblandad i Spaniens agerande inom gemenskaperna utan endast fått information i efterhand. Detta kan sannolikt till stor del tillskrivas det faktum att regeringen ända fram till det senaste valet har vilat på en stark majoritet i parlamentet vilket har medfört att majoritetens intresse för att granska regeringens hantering av gemenskapsfrågoma har varit blygsamt. Intresset för den gemensamma kommissionens uppgifter har emellertid nu ökat. Detta märks bl.a. genom att till medlemmar i kommissionen har utsetts mera kända och betydelsefulla politiker än tidigare. Bestämmelserna om kommissionens roll ändras också. Det kan förväntas att kommissionen i framtiden kommer att spela en mer aktiv roll i frågor som rör samarbetet inom gemenskaperna än som hittills varit fallet.
492
36.5 Tyskland
Enligt den tyska grundlagen (artikel 24) kan förbundsrepubliken överlåta s.k. höghetsrättigheter till mellanfolkliga institutioner. Bestämmelsen har nu kompletterats ytterligare. I artikel 25 sägs vidare att folkrättens allmänna regler, dvs. vad som också brukar betecknas som den folkrättsliga sedvanerätten, är en del av förbundsrätten och att de har företräde framför lagarna och direkt framkallar rättigheter och skyldigheter för personer bosatta på förbundsrepublikens territorium. Stadgandet handlar emellertid enbart om allmän folkrätt och löseri: därför inte konflikter mellan gemenskapsregler och tysk lagstiftning. Deit tyska författningsdomstolen har dock beslqivit gemenskapsrätten som överordnad vanlig lag och uttalat att den täcker och undantränger (äberlagern und verdrängen) sådan lag. De vanliga domstolarna har att välja tillämplig lag och, om gemenskapsrätten är tillämplig, ge den företräde.
Den tyska tillträdeslagen från år 1957 innehåller i artikel 1 en bestämmelse varigenom de grundläggande fördragen med bilagor och till dem fogade protokoll samt det samtidigt undertecknade avtalet om gemensamma organ för de europeiska gemenskaperna m.m. bifalls. I artikel 2 stadgas att förbundsregeringen löpande skall underrätta förbundsdagen om utvecklingen i Europeiska gemenskapernas råd. I den utsträckning som inhemsk lagstiftning blir nödvändig till följd av ett rådsbeslut eller om ett rådsbeslut blir direkt tillämpligt i Tyskland, skall underrättelsen ges innan rådet fattar beslut. 1 övrigt innehåller lagen bemyndigande för regeringen att med förbundsdagens samtycke utfärda rättsakter på ett antal angivna områden för att genomföra fördragen. Förbundsdagens samtycke till en rättsakt krävs dock inte, om förbundsdagen inte inom tre veckor efter det att förslag till en rättsakt som betraktas som brådskande inkommit till förbundsdagen har fattat något beslut om att ge eller vägra sitt samtycke.
En ny lag om samarbetet mellan förbundsregeringen och förbundsdagen i frågor som rör Europeiska unionen har trätt i kraft den 1. november 1993.
I en inledande bestämmelse slås där fast att i frågor som rör Europeiska unionen förbundsdagen skall medverka för statens .bästa. Av nästa paragraf framgår att förbundsdagen inrättar ett särskilt utskott för frågor som rör Europeiska unionen. Förbundsdagen kan ge detta utskott fullmakt att avge utlåtanden i dess ställe. I en annan bestämmelse föreskrivs att förbundsregeringen, vid första möjliga tidpunkt. skall länma förbundsdagen utförlig information om allt som händer inom ramen för samarbetet i Europeiska unionen som kan vara av intresse för Tyskland. Förbundsregeringen skall vidare översända alla utkast och planer beträffande nya förordningar och direktiv från Europeiska unionen till förbundsdagen och samtidigt därmed redovisa den tidsplan som gäller för genomförandet. Förbundsdagen skall också erhålla information om Europaparlamentets och kommissionens inställning till förslagen. I en särskild bestämmelse slås vidare fast att förbundsregeringen, innan den medverkar till att besluta om nya rättsakter, skall ge förbundsdagen
Prop. 1994/95: 19
493
tillfälle att säga sin mening om förslaget. Den tid inom vilken förbundsdagen skall ta ställning måste bestämmas så att förbundsdagen får tillräckligt med tid för att sätta sig in i frågan. Förbundsregeringen skall till grund för underrättelsen till förbundsdagen lägga den ståndpunkt man intagit vid de förhandlingar som skett inom Europeiska unionen.
Prop. 1994/95: 19
494
37 De konstitutionella förutsättningama för en svensk anslutning
37. 1 Inledning
Ett svenskt medlemskap i Europeiska unionen kräver att grundlagen ändras. I juni 1991 tillkallades den parlamentariskt sammansatta kommitté som antog namnet Grundlagsutredningen inför EG (Ju 1991:O3). Utredningens uppdrag var att överväga vilka grundlagsändringar som kunde vara nödvändiga om Sverige skulle komma att anslutas till Europeiska gemenskaperna. Utredningen hade också i uppdrag att bl.a. överväga på vilket sätt riksdagen skulle kunna spela en aktiv roll i ett EG—samarbete och hur svenska val till Europaparlamentet borde ske. Grundlagsutredningen överlämnade i mars 1993 sitt betänkande, EG och våra grundlagar (SOU 1993:14).
I den offentliga debatt som fördes sedan utredningen lämnat sitt betänkande gjordes gällande bl.a. att förslagen gick längre än vad som var nödvändigt. Inom Justitiedepartementet utarbetades därför departementspromemorian Våra grundlagar och EG — förslag till alternativ (Ds l993z36) i vilken förslag till alternativa författningstekniska lösningar lämnades. Grundlagsutredningens betänkande och promemorian remissbehandlades. En sammanställning av remissyttrandena över betänkandet och promemorian publicerades i promemorian (Ds 1993:71) EG och grundlagarna.
Regeringen beslutade i december 1993 att överlämna propositionen 1993/94:114 Grundlagsändringar inför ett svenskt medlemskap i Europeiska unionen till riksdagen.
Regeringen anför i grundlagspropositionen att den offentliga debatt som förts sedan Grundlagsutredningens betänkande och remissvaren över betänkandet länmats inte bara gällt frågan om nödvändiga grundlagsändringar utan också i minst lika hög grad frågan om hur man närmare skall karaktärisera det europeiska samarbete som Sverige har ansökt om att få ta del av. Det framhålls att det är viktigt att skilja vad som utgör grunden för samarbetet, liksom hur dess ramar bestäms, från vad som är principer för hur samarbetet fungerar inom de givna ramarna.
Regeringen gör sammanfattningsvis i nyssnämnda proposition två konstateranden. För det första att det ligger i Sveriges hand att, oavsett hur vi väljer att i grundlagen reglera vårt deltagande i samarbetet, i huvudsak självt avgöra hur långt vi är beredda att gå i en fortsatt europeisk integration. För det andra att grundlagen inte bör ändras så att Sverige binder sig självt vid ett godtagande av nu gällande rättsläge inom EU. Vi skall i stället, enligt vad som sägs i propositionen, bevara vår frihet att tillsammans med de övriga suveräna medlemsländerna utforma principerna för det framtida samarbetet. Grundlagsutredningens förslag om en allmän bestämmelse i 1 kap. regeringsformen av innebörd, att de förpliktelser som följer av medlemskapet skall gälla utan hinder av vad som annars stadgas i svensk grundlag eller annan lag bör enligt regeringen, mot bakgrund av det nyss sagda, inte tas in i regeringsformen.
Prop. 1994/95: 19
495
I propositionen föreslås en på medlemskap särskilt inriktad regel i 10 kap. 5 & regeringsformen om överlåtelse av viss beslutanderätt till Europeiska gemenskaperna. I en övergångsbestämmelse till den föreslagna 10 kap. 5 & regeringsfonnen regleras överlåtelsen m.m. i samband med en EU—anslutning. Vidare föreslås i propositionen en bestämmelse om val till Europaparlamentet, några ändringar i tryckfrihetsförordningen som gäller rätten till reklam och rätten att äga svensk periodisk skrift. Ändringarna i regeringsformen och i tryckfrihetsförordningen föreslås träda i kraft den dag som bestäms i särskild lag.
Konstitutionsutskottet har i sitt betänkande 1993/94zKU21 Grundlagsändringar inför ett svenskt medlemskap i Europeiska unionen tillstyrkt regeringens förslag med undantag för att lagändringama föreslås träda i kraft vid en bestämd tidpunkt, nämligen den 1 december 1994. Riksdagen har den 28 april 1994 tillstyrkt utskottets förslag och förklarat grundlagsändringama, med den nyss angivna ändringen, vilande (rskr. 1993/94:275).
37.2 Överlåtelse av beslutanderätt
I grundlagspropositionen föreslås att förutsättningama för överlåtelse av beslutanderätt till EG skall regleras i ett nytt första stycke i 10 kap. 5 & regeringsformen. Regeringen anser i propositionen att möjligheterna till överlåtelse till EG bör regleras särskilt i 10 kap. 5 % regeringsformen och inte i en allmän bestämmelse om möjligheterna till överlåtelse av beslutanderätt till mellanfolklig organisation, mellanfolklig domstol eller annan stat. Det vilandeförklarade förslaget lyder sålunda:
”Riksdagen kan överlåta beslutanderätt till Europeiska gemenskaperna så länge som dessa har ett fri— och rättighetsskydd motsvarande det som ges i denna regeringsform och i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Riksdagen beslutar om sådan överlåtelse genom beslut, varom minst tre fjärdedelar av de röstande förenar sig. Riksdagens beslut kan också fattas i den ordning som gäller för stiftande av grundlag."
En sådan lösning har enligt vad som sägs i propositionen den fördelen att det förhållandet att Sverige kan tillhöra EG klart framgår av regeringsformen. Genom en sådan regel klargörs också, enligt regeringen, att det f1nns normer som gäller här i riket utan att kunna härledas ur de överordnade normerna i regeringsformen — utom såvitt avser dess regler om överlåtelse av beslutanderätt — utan vilka i stället har sin grund i EG—rärtens principer. Härav följer också att de rättsregler som gemenskaperna beslutar med stöd av den överlåtna beslutanderätten har den rättsverkan här i landet som följer av EG—rätten. Av detta framgår i sin tur, framhölls det i grundlagspropositionen, att svenska domstolar och myndigheter är skyldiga att tillämpa EG-rättsliga normer. De är sålunda skyldiga att efter anslutningen utan mellankommande
Prop. 1994/95 : 19
496
nationell lagstiftning tillämpa av EG—institutionema utfärdade rättsakter i den mån dessa är direkt tillämpliga och/eller har direkt effekt. De är också i fall av normkonflikt mellan en inhemsk regel och en EG—rättslig regel skyldiga att tillämpa den EG—rättsliga före den inhemska.
I grundlagspropositionen tas också upp frågan om en sådan på medlemskap särskilt inriktad överlåtelseregel bör förses med några begränsningar till art eller omfattning av rätten till överlåtelse. För att särskilt markera den vikt som Sverige tillmäter ett verksamt fri— och rättighetsskydd är det enligt regeringen ur svensk synvinkel av avgörande betydelse för EG-rättens genomslag här i landet att det fri— och rättighetsskydd som finns inom EU och som har traktatfästs i Maastrichtfördraget verkligen upprätthålls. Regeringen föreslog därför att överlåtelsen skall förutsätta att EU vidmakthåller ett fri— och rättighetsskydd som motsvarar vårt eget enligt 2 kap. regeringsformen och det skydd som finns i Europakonventionen om skydd för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, som har föreslagits inkorporeras i den svenska rättsordningen (prop. 1993/94:117, bet. 1993/94zKU 24).
En annan sak, som utvecklas i grundlagspropositionen, är att regeringsforrnens bestämmelser om statsskickets grunder, oavsett innehållet i överlåtelsebestämmelsen inte medger att överlåtelse sker av beslutanderätt i sådan utsträckning eller med sådant innehåll att dess grunder upphör att vara giltiga.
Den föreslagna bestämmelsen i regeringsformen omfattar samtliga fall av överlåtelse till gemenskaperna, oavsett den överlåtna beslutanderättens art. I bestämmelsen finns sålunda inte någon begränsning i fråga om vilka slag av beslutanderätt som får överlåtas. Det är i stället innehållet i de fördrag till följd av vilka överlåtelse sker som avgränsar den beslutanderätt som vid varje givet beslutstillfälle överlåts. Eftersom gemenskapsinstitutionema kan handla endast om och i den utsträckning som de av medlemsländerna beslutade fördragen ger dem befogenhet till, är det möjligt för riksdagen att vid varje givet tillfälle då överlåtelse sker tillräckligt överblicka och förutse vilka befogenheter som överlåts.
Bestärmnelsen i 10 kap. 5 & regeringsformen gäller överlåtelse till Europeiska gemenskaperna, EG, eftersom det inom ramen för EU endast är till EG som överlåtelse av beslutanderätt kan göras.
I fråga om proceduren för överlåtelsen föreslås i grundlagspropositionen att ett kvalificerat beslutsförfarande skall äga rum. Beslut om överlåtelse föreslås sålunda kunna fattas med tre fjärdedelars majoritet eller i den ordning som gäller för grundlagsstiftande.
Beträffande den överlåtelse som sker i samband med en EU—anslutning föreslås emellertid i grundlagspropositionen att det i en särskild övergångsbestämmelse till 10 kap. 5 & regeringsformen föreskrivs att riksdagen med tillämpning av sedvanliga beslutsregler, dvs. med enkel majoritet, skall kunna fatta beslut om överlåtelse av beslutsbefogenheter till Europeiska gemenskaperna. En förutsättning härför är enligt bestämmelsen att riksdagen, sedan folkomröstning i hela riket ägt rum i frågan, har godkänt avtal om Sveriges anslutning till Europeiska unionen.
Konstitutionsutskottet anser i sitt ovan nämnda betänkande, liksom
32 Riku/agan 19.94.1535. I saml. Nr 19. Del [. Omtryck
Prop. 1994/95:19
497
regeringen, att det i regeringsformens överlåtelseregel bör göras en markering av den vikt som Sverige tillmäter ett verksamt fri— och rättighetsskydd och att detta bör ske på det sätt som föreslås i grundlagspropositionen. Utskottet konstaterar att det av den föreslagna regelns utformning framgår att det är riksdagen som i samband med beslut om överlåtelse skall göra bedönmingen att gemenskapernas fri— och rättighetsskydd motsvarar det som ges i regeringsformen och i Europakonventionen. Domstolar och myndigheter är således skyldiga att tillämpa en EG—rättslig regel som utfärdats på ett område där EG genom överlåtelsen erhållit kompetens att lagstifta, även om den skulle begränsa en i regeringsformen angiven fri— och rättighet. Utskottet motsätter sig däremot i likhet med regeringen att grundlagsregeln skall innehålla fastlagda begränsningar i riksdagens överlåtelserätt. Vidare betonar utskottet att en överlåtelse av beslutsbefogenheter med stöd av den föreslagna lydelsen av 10 kap. 5 & regeringsformen inte kan ske i sådan utsträckning att regeringsforrnens bestämmelser om statsskickets grunder upphör att vara giltiga. Riksdagens ställning som det främsta statsorganet får inte genom överlåtelse av normgivningskompetens urholkas i väsentlig grad. Det område som inte kan överlåtas är emellertid, enligt utskottet, inte inskränkt till bestämmelsema om grunderna för vårt statsskick utan omfattar också andra bestämmelser som bär upp grundläggande principer i vårt konstitutionella system. Utskottet framhåller här särskilt den betydelse som den fria åsiktsbildningen har för vårt statsskick. När det gäller att fastställa vilka beslutsbefogenheter som faktiskt överlåts vid ett medlemskap är enligt utskottet givetvis utgångspunkten det svenska anslutningsfördraget som i sin tur hänvisar till de grundläggande fördragen. Dessa beslutsbefogenheter låter sig emellertid inte helt lätt fastställas. Eftersom gemenskapsinstitutionemas rätt att fatta beslut måste basera sig på de grundläggande fördragen är det emellertid, enligt utskottet, möjligt för riksdagen att med tillräcklig grad av säkerhet överblicka och förutse vilka beslutsbefogenheter som överlåts. '
Enligt utskottet är gemenskapernas beslutsbefogenheter i de fördrag som Sverige tillträder vid ett medlemskap utomordentligt begränsade på de områden där grundläggande principer i vårt konstitutionella system berörs. Utskottet konstaterar att tryck- och yttrandefrihetslagstiftningen liksom offentlighetsreglema är nationella angelägenheter.
När det gäller frågan om vad som gäller om EG—regler strider mot svensk grundlag anser utskottet att den svenska hållningen inte bör vara att tala om en konflikt mellan EG-rätt och nationell rätt. Vad frågan bör gälla är i stället, framhåller utskottet, om EG—organet haft rätt att med verkan för Sverige fatta ett sådant beslut som det fattat och om den beslutade rättsakten ligger inom det område där beslutanderätten överlåtits. Om rättsakten ligger utanför detta område bör svaret, enligt utskottet, vara att den inte är giltig i Sverige.
Beträffande överlåtelsen i samband med en EG—anslutning har utskottet tillstyrkt grundlagspropositionens förslag till övergångsbestämmelse till 10 kap. 5 & regeringsformen.
Prop. 1994/95: 19
498
37.3 Införlivande av EG:s existerande regelverk
Regeringen konstaterar i grundlagspropositionen att ett införlivande av EG:s existerande regelverk på goda skäl måste antas fordra grundlagsstöd. I detta regelverk innefattas EG:s primär- och sekundärrätt, fördrag med tredje land samt EG—domstolens praxis. I denna materia ingår enligt regeringen därmed normer som måste anses ha konstitutionell valör.
Regeringen anser i propositionen att det skulle kunna ligga i sakens natur att den föreslagna bestämmelsen i 10 kap. 5 5 första stycket regeringsformen också ger grundlagsstöd för övertagandet av EG:s existerande regelverk, men att det ändå för tydlighets skull uttryckligen bör anges i övergångsbestämmelsen till 10 kap. 5 & regeringsformen att övergångsbestämmelsen, när det gäller en anslutning till EU, inbegriper anslutningens båda sidor, dvs. såväl övertagandet av redan existerande EG—rätt som överlåtelsen av beslutsbefogenheter för framtiden. I denna övergångsbestämmelse sägs därför att riksdagen får i samma ordning som i fråga om överlåtelse av beslutanderätt till EG besluta om införlivande med svensk rätt av gemenskapernas regler vid tillträdestidpunkten.
Konstitutionsutskottet har också i fråga om införlivandet av existerande EG-rätt med den svenska rätten tillstyrkt grundlagspropositionens förslag till övergångsbestämmelse till 10 kap. 5 & regeringsformen.
37.4 Ikraftträdande
I grundlagspropositionen föreslås att tidpunkten för ändringarna i regeringsformen skall bestämmas i en särskild lag. Om det vid tidpunkten för riksdagens första beslut i frågan står klart att Sverige kan träda in i EU vid t.ex. årsskiftet 1994/95 bör, enligt vad som sägs i propositionen, den föreslagna bestämmelsen under riksdagsbehandlingen kunna ersättas med en bestämd dag för ikraftträdandet.
Konstitutionsutskottet har av formella skäl ställt sig avvisande till den metod för ikraftträdande som föreslås i grundlagspropositionen. Utskottet anser inte heller att det är nödvändigt av praktiska skäl att avstå från att ange en bestämd dag för ikraftträdande av grundlagsändringarna. Denna dag bör, enligt utskottet, sättas till den 1 december 1994 för att riksdagen i december månad skall kunna fatta beslut om överlämnande av beslutanderätt till EG per den 1 januari 1995.
Prop. 1994/95: 19
499
38 En svensk anslutningslag
38.1 Behovet av en anslutningslag
Regeringens förslag: Övergripande bestämmelser om Sveriges ansluming till Europeiska unionen regleras i en anslutningslag.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstansema: Samtliga remissinstanser som yttrat sig över förslaget har, med ett undantag, utgått från att bestämmelser om Sveriges anslutning till Europeiska unionen skall tas in i en anslutningslag. Sveriges domareförbund ifrågasätter om det behövs någon inhemsk lagstifming för att införliva det gemenskapsrättsliga regelverket med svensk rätt.
Skälen för regeringens förslag: Vid en anslutning till EU måste en stat acceptera och lojalt tillämpa det vid tillträdestidpunkten existerande regelverket, såvida inte annat överenskommits i anslutningsfördraget. En ny medlemsstat blir härigenom jämställd med de tidigare medlemsländerna såvitt avser den existerande EG—rätten. Med hänsyn till det dualistiska synsätt på förhållandet mellan folkrätt och nationell rätt som råder i vårt land krävs någon förrn av nationell lagstiftning för att införliva anslumingsfördraget med svensk rätt. Även andra förhållanden föranledda av medlemskapet kan behöva regleras på ett övergripande sätt. Också i nuvarande medlemsländer som har en dualistisk tradition har, som framgått (avsnitt 36), anslutningen till de europeiska gemenskaperna föranlett övergripande lagstiftning i form av en särskild anslumingslagstiftning.
Regeringen föreslår att övergripande bestämmelser om Sveriges anslutning till Europeiska unionen skall regleras i en anslutningslag. På olika sakområden kan en svensk ansluming föranleda särskild lagstiftning. Det kan gälla dels lagstiftning som behövs på sakområden som inte täcks av EES—avtalet, dels ändringar av lagar som utfärdats till följd av EES—avtalet och som behöver anpassas i anledning av en ansluming till Europeiska unionen (se avsnitt 41). Regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag härom.
Prop. 1994/95: 19
500
38.2 Överlåtelse av beslutanderätt
38.2.1 Formen för riksdagens beslut
Regeringens förslag: Riksdagen beslutar genom anslutningslagen om överlåtelse av beslutanderätt till Europeiska gemenskaperna.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstansema: Flertalet tillstyrker utredningens förslag. Juridiska fakultetsstyrelsen vid Uppsala universitet, Samhälstetenskapliga fakultetsnämnden vid Uppsala universitet och Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) avstyrker dock utredningens förslag. Juridiska fakultetsstyreLsen anser att det är tillräckligt att regeringen efter riksdagens godkännande ratificerar anslumingsfördraget och att det härutöver inte behöver fattas något ytterligare riksdagsbeslut. Fakultetsstyrelsen anser därför att det inte är juridiskt korrekt att i lagen ta in en särskild bestämmelse om överlåtelse av beslutanderätt. Samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden anser att det är tillräckligt att i lagen föreskriva att anslutningsfördraget skall gälla här i landet. SAF anser att det inte är nödvändigt med någon särskild bestämmelse om överlåtelse utöver vad som följer av införlivandet av EU—fördragen. Sveriges domareförbund har svårt att inse det pedagogiska värdet av att författningsreglera frågan om överlåtelse av beslutanderätt. Även hovrätten över Skåne och Blekinge har uppfattningen att en särskild överlåtelsebestämrnelse inte är nödvändig.
Skälen för regeringens förslag: I grundlagspropositionen behandlas inte frågan om formen för riksdagens beslut om överlåtelse av beslutanderätt. I Grundlagsutredningens betänkande berörs däremot denna fråga något i samband med en redogörelse för det nuvarande stadgandet i 10 kap. 5 % regeringsformen. Utredningen anser att det torde vara naturligt att ett beslut om överlåtelse sker i form av lag och hänvisar till förarbetena till bestämmelsen (prop. 1964:14O 5.131 f. och SOU 1972:15 s. 185). Grundlagsutredningen framhåller emellertid samtidigt att det inte är obligatoriskt att använda lagforrnen och att något sådant krav heller inte ställs upp i paragrafen.
Varken i den i grundlagspropositionen föreslagna 10 kap. 5 & första stycket regeringsformen eller i övergångsbestämmelsen till den paragrafen ställs det sålunda upp något krav på att riksdagens beslut skall fattas i lågform. Som närmare kommer att framgå i det följande är den huvudsakliga konsekvensen av att Sverige ingår ett fördrag om anslutning till Europeiska unionen den, att en överlåtelse av beslutanderätt som annars tillkommer svenska organ sker till Europeiska gemenskaperna. När det gäller anslutningsfördraget skall detta enligt artikel 2 ratificeras av de fördragsslutande parterna i enlighet med deras respektive
Prop. 1994/95:19
501
konstitutionella förfaranden. Det är enligt regeringsformens bestämmelser regeringen som ingår en internationell överenskommelse, i vissa fall efter riksdagens godkännande. I 10 kap. 2 & regeringsformen föreskrivs i vilka fall regeringen skall inhämta riksdagens godkännande. Om riksdagen länmar sitt godkännande, kan regeringen besluta att ratificera avtalet.
Frågan är om riksdagens beslut att godkänna anslumingsfördraget skall anses utgöra det beslut som avses i de i grundlagspropositionen föreslagna bestämmelserna i regeringsformen om överlåtelse av beslutanderätt. Det är den mening som hävdas av Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet. Fakultetsnämnden anser att överlåtelsen görs i och med att Sverige deponerar sina ratifikationsinsn'ument med avseende på anslutningsfördraget. Det förhållandet att riksdagen inte kan godkänna anslutningsfördraget utan att samtidigt stödja sig på bestämmelsen i 10 kap. 5 5 första stycket regeringsformen om överlåtelse av beslutanderätt medför enligt mkultetsnämnden att ett senare beslut om just överlåtelsen är både felaktigt och meningslöst.
Riksdagen måste när den fattar beslut om att godkänna anslumingsfördraget iaktta den procedur som är föreskriven för överlåtelse av beslutanderätt, dvs. i detta fall den procedur som föreskrivs i det vilande förslaget till övergångsbestäminelse till 10 kap. 5 5 första stycket regeringsformen. Detta följer av bestämmelserna i 10 kap. 2 & regeringsformen. I första stycket sägs att regeringen inte får ingå för riket bindande överenskommelse utan att riksdagen har godkänt denna, om överenskommelsen förutsätter att lag ändras eller upphävs eller att ny lag stiftas eller om den i övrigt gäller ämne i vilket riksdagen skall besluta. I andra stycket sägs att om det föreskrivs särskild ordning för det riksdagsbeslut som förutsätts, skall samma ordning iakttas vid godkännandet av överenskommelsen. Detta innebär enligt regeringens mening, att om en överenskommelse är av sådant innehåll att den förutsätter överlåtelse av beslutanderätt till internationella organ, så skall vid riksdagens godkännande av överenskommelsen den procedur som föreskrivs för sådan överlåtelse iakttas. Detta innebär emellertid inte att det riksdagsbeslut som förutsätts genom överenskommelsen — antingen det är ett normgivningsbeslut eller ett beslut av annan karaktär — skall anses fattat i och med att riksdagen har godkänt att regeringen får ingå överenskommelsen.
Härtill kommer att det är regeringen - och inte riksdagen — som genom sitt beslut om ratificering av fördraget fattar det slutgiltiga beslut som krävs för att Sverige skall bli folkrättsligt bundet av anslutningsfördraget. Även om följden av detta är att Sverige överlåter beslutanderätt till Europeiska gemenskaperna innebär dock anslutningsfördraget att regeringsformens kompetensschema rubbas och 10 kap. 5 5 första stycket regeringsformen tillämpas. Avsikten med stadgandet om överlåtelse av beslutanderätt måste principiellt sett vara att den faktiska överlåtelsen inte skall vara beroende av ett regeringens slutliga ställningstagande till fördraget utan att riksdagen utöver sitt godkännande av fördraget måste fatta ett självständigt beslut om överlåtelse av den beslutanderätt som annars tillkommer riksdagen själv och andra svenska myndigheter. Det
Prop. 1994/95: 19
502
måste ankomma på riksdagen att ta ställning till om överlåtelsen uppfyller grundlagens krav. Härtill kommer att förslaget till grundlagsbestämmelse om överlåtelse av beslutanderätt inte heller för sin tillämpning förutsätter att en internationell överenskommelse ingås. Av formuleringen i förslaget till övergångsbestänunelse i ansluming till förslaget till bestämmelsen i 10 kap. 5 5 första stycket regeringsformen framgår också tydligt att den bakomliggande tanken i fråga om anslutningen till EU är att riksdagen dels godkänner ett anslutningsfördrag, dels fattar beslut om själva överlåtelsen. Vid tidigare överlåtelser av beslutanderätt på grundval av internationella överenskommelser (se nedan om patentkonventionen och om EES—avtalet) har riksdagen också fattat just ett beslut om godkännande av överenskommelsen och ytterligare ett beslut om överlåtelsen i förrn av lagstiftning. Bägge dessa beslut har antagits med tillämpning av den särskilda beslutsordning som föreskrivs i 10 kap. 5 & regeringsformen.
Enligt regeringens mening behövs det sålunda — utöver riksdagens godkännande av anslumingsfördraget — ytterligare ett riksdagsbeslut om överlåtelsen av beslutanderätt.
När det sedan gäller frågan om riksdagens särskilda beslut om överlåtelsen skall fattas i form av lag eller på annat sätt utgår såväl Grundlagsutredningensom EG—lagsutredningen från att lagformen skall användas. Regeringen delar denna bedömning, i synnerhet som andra frågor i samband med anslutningen enligt regeringens mening bör regleras i en särskild anslutningslag.
I fråga om proceduren för riksdagens beslut om överlåtelse gäller enligt det nyssnämnda förslaget till övergångsbestämmelse i regeringsformen att beslutet får fattas med tillämpning av sedvanliga beslutsregler, dvs. med enkel majoritet, under förutsättning att en folkomröstning i hela riket har ägt rum i medlemskapsfrågan. Av bestämmelsen i 10 kap. 2 5 andra stycket regeringsformen följer att samma ordning skall gälla för riksdagens godkännande av anslutningsfördraget.
Sammanfattningsvis föreslår regeringen att riksdagen skall besluta om överlåtelse av beslutanderätt till Europeiska gemenskaperna genom lag.
Prop. 1994/95: 19
503
38.2.2 Överlätelsens reglering i anslutningslagen
Regeringens förslag: I anslutningslagen föreskrivs att Europeiska gemenskaperna efter Sveriges anslutning till Europeiska unionen får fatta beslut som gäller här i landet i den omfattning och med den verkan som följer av anslutningsfördraget och de gnmdläggande fördragen m.m.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.
Remissinstansema: Som framgått av avsnitt 38. 2. 1 anser flera remissinstanser att det varken är lämpligt eller nödvändigt att i lag reglera överlåtelse av beslutanderätt. Övriga remissinstanser tillstyrker . eller har ingen erinran mot förslaget. Vissa remissinstanser har synpunkter på utfommingen av bestämmelsen. Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet påpekar att de rättsliga instrument som räknas upp i utredningens förslag till 5 & inte alla har karaktär av fördrag; en del av dessa instrument är beslut. Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att lagförslagets konsekvenser i förhållande till artikel K.9 i Maastrichtfördraget inte har belysts. Lagförslaget medger, enligt hovrätten, att det för svensk del inte kvarstår nägra konstitutionella spärrar för beslut enligt denna artikel. Vidare påpekar hovrätten att bestämmelsen, för det fall att den anses böra behållas, bör avse avgöranden av Europeiska gemenskapernas institutioner och av Europeiska centralbanken. Domstolsverket ifrågasätter om det är helt korrekt att bemyndiga ”Europeiska gemenskapernas organ” att fatta beslut, eftersom vissa organ, t.ex. ministerrådet, numera är unionens organ. Sveriges advokatsamfund föreslår en annan disposition av lagtexten och förordar att överlåtelsen regleras i samma bestämmelse som införlivandet av de grundläggande fördragen. Arbetarskyddsstyrelsen anser att det är oklart om bestämmelsen om överlåtelse även omfattar sådana organ som inte är EG—organ i egentlig bemärkelse utan nationella organ inom medlemsländema. Styrelsen för teknisk ackreditering (SWEDAC) menar att ordalydelsen av överlåtelsebestämmelsen ger intrycket av en bemyndigandebestämmelse riktad från den svenska riksdagen till Europeiska gemenskapernas organ och föreslår att det i bestämmelsen endast skall konstateras att beslut av de Europeiska gemenskapernas organ har verkan här. Vidare ifrågasätter SWEDAC om inte hänvisningen i överlåtelsebestänrrnelsen till de angivna rättsaktema är väl generell och påpekar att beslutsbefogenheten i enskilda fall kan ha inskränkts genom rättsakter av lägre dignitet.
Prop. 1994/95 : 19
504
Skälen för regeringens förslag:
ÖverlåteLsen härleds urjördragen
Som har framgått är det ett utmärkande drag för samarbetet inom EG att medlemsstaterna inom de områden som samarbetet avser har avstått från att på egen hand fatta norrngivningsbeslut och andra beslut och i stället utövar dessa beslutsbefogenheter gemensamt genom medverkan i EG:s institutioner. Överlåtelse av beslutsbefogenheter till dessa institutioner kan härledas ur olika bestämmelser i de grundläggande fördragen. När det gäller Romfördraget är det främst artikel 189 om rättsakter utfärdade av rådet eller av kommissionen som är av intresse, men överlåtelsen kan också härledas ur andra artiklar, t.ex. samarbetsförpliktelsen i artikel 5.
Genom anslutningsfördraget förpliktar sig Sverige att tillämpa de grundläggande fördragen med dess bestämmelser ur vilka överlåtelsen kan härledas. Det förhållandet att medlemsstaterna skall avstå beslutsbefogenheter till gemenskaperna grundar sig alltså på innehållet i anslutningsfördraget och i de övriga grundläggande fördragen. Dessa fördrag föreskriver att gemenskapernas institutioner skall fatta de beslut som behövs för att syftet med fördragen skall uppnås. Dessa beslut får sedan olika verkningar i medlenrsländema beroende på vad för slags beslut det är frågan om och vilken effekt de har enligt fördragen och enligt på fördragen grundade principer som har utvecklats av EG—domstolen.
Överlåtelsens reglering
Som tidigare redovisats förutsätter regeringen i grundlagspropositionen inte bara att överlåtelse av beslutsbefogenheter skall ske vid anslutningen till EU utan också att den vid tillträdestidpunkten gällande EG—rätten skall införlivas med svensk rätt. Hur detta införlivande skall ske tar regeringen upp i det följande (avsnitt 38.3). Frågan om införlivande av EG—rätten — och då främst de grundläggande fördragen — har emellertid också betydelse för frågan om hur beslutanderätt som nu tillkorrrrner svenska organ skall överlåtas till gemenskaperna.
EG—lagsutredningen föreslår att alla de grundläggande fördragen, vilka ju tilldelar gemenskaperna deras kompetens, skall införlivas med svensk rätt genom en särskild bestämmelse i anslutningslagen. Utredningen framhåller att det med fog kan hävdas att Sverige därmed rent faktiskt också överlåter beslutanderätt till gemenskaperna i den omfattning som fördragen kräver, eftersom just detta är en del av innebörden av de grundläggande fördragen. Sett från en sådan utgångspunkt skulle det, enligt utredningen, inte behövas någon särskild bestämmelse i anslutningslagen om att överlåta beslutanderätt till gemenskaperna utan överlåtelsen följer av införlivandet av fördragen. Utredningen framhåller emellertid att överlåtelsen är en viktig och avgörande åtgärd vid ett medlemskap i EU och utlöser de konstitutionella effekterna av medlemskapet. Mot bakgrund härav anser utredningen att överlåtelsen bör komma till uttryck i en författningsbestämmelse, trots att en sådan
Prop. 1994/95: 19
505
från strikt juridiska utgångspunkter knappast är nödvändig. Utredningen Prop. 1994/95:19 uttrycker det så, att gemenskapens organ får fatta beslut med verkan här i landet i den omfattning som följer av fördragen. Bestämmelsen tar enligt utredningen sikte på beslutskompetens som fram till anslutningen utövas inte bara av riksdag och regering utan även av andra svenska myndigheter, i den mån de har behörighet till detta.
Regeringen anser att mycket talar för utredningens bedömning att det från strikt juridisk utgångspunkt skulle vara tillräckligt att riksdagen fattar ett norrngivningsbeslut om införlivande av i första hand anslumingsfördraget med svensk rätt. Detta norrngivningsbeslut skulle på grund av innehållet i fördragen också samtidigt utgöra beslut om överlåtelse av beslutskompetens i enlighet med förslaget till ny lydelse av 10 kap. 5 & regeringsformen. I tidigare lagstiftningsärenden som gällt tillämpning av regeringsformens bestämmelser om överlåtelse till internationellt organ av rättskipningsuppgifter och förvalmingsuppgifter som innefattar myndighetsutövning, har överlåtelsen kommit till uttryck — förutom genom att riksdagen har godkänt överenskommelsen i fråga — genom att riksdagen har antagit lagstiftning till följd av överenskommelsens ingående. I fråga om tidigare överlåtelser som har skett med tillämpning av de nu gällande bestämmelserna i 10 kap. 5 & regeringsformen framgår emellertid mera indirekt av lagstiftningen att det är fråga om överlåtelse av olika slag av beslutsbefogenheter (se betr. europeiska patentkonventionen och patentsamarbetskonventionen prop. 1977/78:1, bet. 1977/78:LU10, rskr. 1977/78/126, SFS 1978:152 och beträffande EES—avtalet prOp. 1991/921170, bet. 1992/93:EU1, rskr. 1992/93:18). '
Regeringen gör dock den bedömningen att överlåtelsen är av sådan central natur att den motiverar en bestämmelse i anslutningslagen som inte bara ger uttryck för en följdverkan av att de grundläggande fördragen införlivas med svensk rätt. Beslutet om överlåtelse kan ses som ett bemyndigande från den svenska riksdagen, eftersom det är svenska konstitutionella befogenheter som överlåts till Europeiska gemenskaperna. Härtill kommer att möjligheterna att överlåta beslutsbefogenhet enligt den föreslagna bestämmelsen i 10 kap. 5 5 första stycket regeringsformen, trots att överlåtelsemöjlighetema är omfattande, är begränsade så till vida att de förutsätter ett fri— och rättighetsskydd i nivå med vårt eget. Det ligger således i riksdagens hand att ytterst pröva huruvida förutsättningama enligt 10 kap. 5 & regeringsformen är uppfyllda. Beslutet om överlåtelse har sålunda inte sin grund enbart i följderna av att de grundläggande fördragen genom lagen införlivas med svensk rätt utan måste också grunda sig direkt på bestämmelsen i regeringsformen. Regeringen anser därför att överlåtelsen bör komma till tydligt uttryck i en särskild bestämmelse i anslumingslagen.
Att i överlåtelsebestämmelsen precisera eller knyta an till vilka slag av beslut som de europeiska gemenskaperna kommer att fatta med verkan här i landet låter sig knappast göra. I den i grundlagspropositionen föreslagna bestämmelsen om överlåtelse av beslutanderätt nämns inte uttryckligen — till skillnad från nu gällande bestämmelse — vilka typer av beslutanderätt som kan överlåtas. Den föreslagna bestämmelsen omfattar
506
samtliga fall av överlåtelse till . gemenskaperna oavsett den överlåtna beslutanderättens art.
Även om det inte är möjligt att i en författningsbestännnelse ange vilka slag av beslutanderätt som överlåts vid en anslutning till EU är det viktigt att nu försöka göra en sådan analys. Det måste i framtiden finnas möjligheter att bedöma om en EG—rättsakt ligger inom det område inom vilket beslutanderätten överlåtits (se ovan under avsnitt 37.2 om konstitutionsutskottets betänkande). Vid en anslutning till Europeiska unionen måste därför också analyseras vad anslutningsfördraget och övriga grundläggande fördrag kräver i fråga om överlåtelse av beslutanderätt. Härvid får de EG-rättsliga principerna om kompetensfördelning mellan gemenskaperna och medlemsländerna och legalitetsprincipen betydelse (se avsnitt 35).
Grundlagsutredningen har (s. 134 f.) gjort en genomgång av vilka beslutanderätter som överlåts vid en anslutning. Det är främst fråga om överlåtelse av norrngivningsmakt. Emellertid gäller, som också framgår av redogörelsen för EG:s rättsordning (se avsnitt 35), att i samma utsträckning som gemenskaperna övertar medlemsstaternas normgivningskompetens på de områden där gemenskaperna antar gemensamma regler, övertar gemenskaperna också rätten att ingå internationella avtal i de frågor som regleras av gemenskapsrätten. Även systemet för EG:s finansiering, där gemenskaperna erhåller en andel av medlemsstaternas intäkter av mervärdesskatten, innebär att finansmakt överlåts till gemenskaperna.
Vad gäller Högsta domstolens och Regeringsrättens ställning, som regleras i 11 kap. 1 & regeringsformen, framhåller Grundlagsutredningen att EG—domstolen inte har att överpröva dessa donrstolars domar och att det därför inte kan vara fråga om någon inskränlming i den viktigaste innebörden av att Högsta domstolen och Regeringsrätten är högsta domstolar. Grundlagsutredningen finner emellertid att det kan ses som en inskränkning i de högsta domstolarnas kompetens att de för en del av det normsystem som de vid ett medlemskap har att tillämpa, dels saknar behörighet att avgöra om EG-rättsakter är ogiltiga, dels är bundna av en annan domstols lagtolkning. Systemet med bindande förhandsavgöranden från EG—domstolen låter sig inte, som Grundlagsutredningen konstaterar, utan vidare förenas med bestämmelsen i 11 kap. 2 & regeringsformen. En genomgång av övriga direkt på regeringsformen grundade befogenheter ger, enligt Grundlagsutredningen, inte vid handen att någon av dem skulle behöva överlåtas. Grundlagsutredningen pekar på att reglerna i 8 kap. 19 & regeringsformen om utfärdande och kungörande av lagar och författningar gäller svenska lagar och andra författningar och således inte utgör något hinder mot EG:s regler om publicering av EG-rättsakter (se om kungörande och publicering, avsnitt 43). Likaså avser regeringens dispensmakt enligt 11 kap. 12 & regeringsformen enbart undantag från regeringens egna föreskrifter eller från svenska myndighetsföreskrifter. Bland övriga direkt på regeringsformen grundade befogenheter, som enligt Grundlagsutredningen inte gärna kan bli föremål för överlåtelse, nämner Grundlagsutredningen riksdagens möjlighet att utse tillfällig riksföreståndare, talmannens roll vid val av statsminister och dennes rätt
Prop. 1994/95: 19
507
att utse statsråd.
När det gäller rättskipningsuppgifter och förvaltningsuppgifter som inte grundar sig direkt på regeringsformen blir detta, enligt Grundlagsutredningen, främst aktuellt när det gäller kommissionens övervakning av hur gemenskapsrätten efterlevs och då närmast den övervakning som gäller enskilda rättssubjekt, t.ex. på konkurrensrättens område. Kommissionens beslut gäller nämligen i medlemsstaterna och förutsätter alltså att beslutanderätt har överlåtits till gemenskaperna.
När det gäller den kommunala självstyrelsen fann Grundlagsutredningen att EG—samarbetet än så länge gäller avgränsade områden och endast i marginell utsträckning berör de områden som den fria kommunala sektorn omfattar med undantag" för kommunala stödåtgärder och kommunal upphandling. Enligt utredningen tyder förarbetena till regeringsformen på två skilda synsätt om den kommunala kompetensen, dels ett naturrättsligt influerat som utgår från att det finns en sektor inom vilken staten inte äger besluta, dels att kommunemas kompetens på alla områden grundar sig på en delegation från statsmakten. _
Regeringen delar i huvudsak den bedömning som Grundlagsutredningen gjort när det gäller frågan om vilka slag av beslutanderätt som det är aktuellt att överlåta till gemenskaperna vid ett medlemskap. Som tidigare har redovisats (avsnitt 37) har riksdagen vid behandlingen av grundlagspropositionen gjort den bedönmingen att 10 kap. 5 & första stycket regeringsformen inte medger att överlåtelse av beslutanderätt sker i sådan utsträckning eller med sådant innehåll att reglerna om statsskickets grunder eller andra bestämmelser som bär upp grundläggande principer i vårt konstitutionella system upphör att vara giltiga. Dessa grundläggande principer sätter med andra ord en gräns bortom vilken ytterligare överlåtelse av beslutanderätt inte kan ske utan att grundlagen samtidigt ändras. Av grundlagspropositionen framgår också i fråga om högsta domsmakten att den i propositionen föreslagna överlåtelseregeln omfattar den inskränkning i de nationella domstolarnas befogenheter som skyldigheten att begära och bundenheten av förhandsavgöranden från EG—domstolen innebär. Överlåtelsen kan också i vissa fall komma att omfatta sådana normgivnings— eller förvaltningsbeslut som annars skulle fattas av svenska kommunala försanrlingar och övriga organ.
Omfattningen av beslutanderätten är i den i grundlagspropositionen föreslagna överlåtelsebestämmelsen uttryckligen begränsad såvitt gäller kravet på ett skydd för de grundlagsskyddade fri— och rättigheterna. Detta är den första begränsningen för överlåtelsen. I övrigt bestäms, som framhållits, omfattningen av beslutanderätten av anslumingsfördraget och de övriga grundläggande fördragen. Grundlagsutredningen (s. 141) förmodar att en svensk överlåtelse kommer att gestalta sig på ungefär samma sätt som skett genom den danska anslutningslagen inför tillträdet den 1 januari 1973, dvs. att ”befogenheter som enligt grundlagen tillkommer rikets myndigheter får, i den utsträckning som anges i de fördrag etc. som upptas i 4 5, utövas av de Europeiska Gemenskapernas institutioner”. Grundlagsutredningen framhåller att det knappast är
Prop. 1994/95: 19
508
möjligt att i sak ange eller räkna upp de befogenheter som överlåts. Prop. 1994/95:19 Regeringen delar denna uppfattning och anser att en bestämmelse om överlåtelse av beslutsbefogenheter bör formuleras så att befogenheterna knyts an till anslumingsfördraget och de övriga grundläggande fördragen.
Som poängteras av Grundlagsutredningen (s. 141) kan, när överlåtelsen skett till gemenskaperna, dessa inom ramen för gällande fördrag utnyttja den kompetens de erhållit utan att någon ytterligare överlåtelse är nödvändig. Detta gäller oavsett vilka beslutsformer som tillämpas. Det råder i det hänseendet ingen principiell skillnad mellan gemensamma beslut som fordrar enhällighet och sådana som kan fattas med kvalificerad majoritet.
När det gäller den fråga som Hovrätten över Skåne och Blekinge har tagit upp, nämligen irmebörden av Maastrichtfördraget och dess artikel K.9-i förhållande till den föreslagna överlåtelsebestämmelsen, vill regeringen framhålla följande. Ett beslut enligt denna artikel avser möjligheten att överföra ett område i fördragets s.k. tredje pelare om mellanstatligt samarbete i fråga om rättsliga och inrikes frågor till samarbetet inom ramen för Europeiska gemenskapen. Ett sådant beslut, liksom eventuella beslut om utformningen av en gemensam försvarspolitik respektive ett gemensamt försvar, kräver ratifikation i medlemsländerna innan besluten kan träda i kraft. De skall alltså behandlas i medlemsländerna i enlighet med deras konstitutionella förfaranden, och fordrar ytterligare kompetensöverföring. Hovrättens farhågor att det inte skulle kvarstå några svenska konstitutionella spärrar för ett beslut enligt artikel K.9 framstår därför som ogrundade. I detta sammanhang kan nänmas att regeringen vid olika tillfällen uttalat att beslut om gemensam valuta och gemensamt försvar kräver den svenska riksdagens medverkan.
Beträffande frågan om till vem överlåtelsen skall ske framgår av förslaget till 10 kap. 5 5 första stycket regeringsformen endast att överlåtelsen skall ske till Europeiska gemenskaperna. Utredningen har föreslagit att det i anslutningslagen skall föreskrivas att Europeiska gemenskapernas organ får fatta besluten. Genom att använda uttrycket Europeiska gemenskapernas organ uppnås enligt utredningen att den överlåtna beslutskompetensen skall utövas i den ordning som fördragen föreskriver.
Domstolsverket ifrågasätter om det är helt korrekt att utforma bestämmelsen på ett sådant sätt. Verket påpekar att till följd av upprättandet av den europeiska unionen har rådet valt att byta namn till ”The Council of the European union ” och att det av Maastrichtfördraget framgår att rådet avses kunna fatta beslut även i rena ”unionsfrågor”. Arbetarskyddsstyrelsen frågar sig om uttrycket organ även kan omfatta nationella organ i medlemsländerna. Denna fråga uppkommer, enligt Arbetarskyddsstyrelsen, i vissa fall när ett äldre direktiv kräver ett myndighetsgodkännande eller liknande myndighetsbeslut för att en produkt skall få marknadstillträde. Det förutsätts då att ett sådant beslut skall kunna fattas av en myndighet eller motsvarande 1 vilket som helst av medlemsländerna med verkan inom hela EG. Enligt 509 Arbetarskyddsstyrelsen har en sådan ordning hittills ansetts kräva ett
beslut av riksdagen med stöd av 10 kap. 5 & regeringsformen.
! de grundläggande fördragen benämns regelmässigt de beslutande organen med uttrycket ”institutioner”. Vidare utgör EG—domstolen, som ju har befogenhet att meddela för medlemsstaternas domstolar bindande förhandsavgöranden om tolkningen och giltigheten av EG—rätten en institution i fördragens mening. En typ av organ, som inte betecknas som institution i egentlig mening, nämligen Europeiska centralbanken (ECB) fär emellertid enligt Romfördraget, under förutsättning att en ekonomisk och monetär union konuner till stånd, befogenheter att fatta beslut om rättsakter som är bindande för medlemsländerna. Även om rådet numera benämns Europeiska unionens råd är det dock på grundval av bestämmelserna i de fördrag som reglerar den Europeiska gemenskapen, Kol— och stålgemenskapen och Atomenergigemenskapen som rådet, och i förekommande fall kommissionen, i stället för nationella organ utfärdar rättsakter som skall gälla i medlemsländema. De beslut som rådet kan fatta med stöd av bestämmelserna i Maastrichtfördraget på bl.a. utrikes— och säkerhetspolitikens område är av en annan karaktär och ersätter inte medverkan av nationella organ.
Olika möjligheter finns att formulera till vem överlåtelsen skall ske. En möjlighet är att anknyta till grundlagsbestämmelsen och endast tala om ”Europeiska gemenskaperna”. En annan är att knyta an till Romfördragets terminologi och använda uttrycket ”Europeiska gemenskapernas institutioner”. En tredje möjlighet är, som utredningen föreslagit, att som sammanfattande benänming använda uttrycket ”Europeiska gemenskapernas organ”. Benämningen ”institutioner” är klart definierad i de grundläggande fördragen, och det är endast dessa som kan fatta beslut som utan mellankommande nationella beslut får verkan i medlemsländerna. Vad avser ECB är detta organ ännu ej upprättat. .
Av fördragen framgår vilka institutioner som vid varje tidpunkt får fatta beslut. Regeringen anser därför att det bör vara tillräckligt att anknyta till det vilande grundlagsförslaget. Överlåtelsen bör därför uttryckas så, att det är Europeiska gemenskaperna som får fatta beslut som gäller här i landet.
Att i övrigt, som Arbetarskyddstyrelsen tar upp, överlämna beslutanderätt till nationella organ i medlemsländerna kan det inte bli fråga om. Det är endast Europeiska gemenskaperna som med stöd av det föreslagna 10 kap. 5 5 första stycket regeringsformen kan fatta beslut med verkan här i landet. Det förhållandet att en myndighet i ett medlemsland i enlighet med ett EG—direktiv måste acceptera beslut av motsvarande myndigheter i andra medlemsländer kan inte anses innefatta överlåtelse av förvaltningsuppgift som avses i 10 kap. 5 & regeringsformen. Skulle emellertid fråga uppkomma om överlämnande av beslutsbefogenhet till något organ i ett medlemsland, får detta tas upp i det lagstifmingsärendet.
Utredningen har föreslagit att det i överlåtelsebestämmelsen skall anges att besluten får fattas i den omfattning som följer av fördragen. Som förut har framhållits kan gemenskaperna, när överlåtelsen har skett till dessa, inom ramen för gällande fördrag utnyttja den kompetens de
Prop. 1994/95: 19
510
erhållit. Gemenskaperna har också att hålla sig inom ramen för denna kompetens. I annat fall kan beslut fattade av gemenskaperna förklaras ogiltiga av EG—domstolen. Mot bakgrund av det nu sagda anser regeringen, i likhet med utredningen, att detta förhållande bör komma till uttryck i anslutningslagen. Detta kan, som utredningen föreslagit, formuleras så, att det föreskrivs att de Europeiska gemenskaperna får fatta beslut som gäller här i landet i den omfattning som följer av fördragen.
Vidare skall naturligtvis de beslut som fattas av gemenskaperna ha samma rättsliga verkan här i landet som i de nuvarande medlemsländerna, dvs. tolkas och tillämpas i enlighet med de EG—rättsliga principer som utvecklats av EG—domstolen och som har sin grund i domstolens tolkning av fördragen. Regeringen föreslår därför att det dessutom i överlåtelsebestämmelsen skall anges att beslut som Europeiska gemenskaperna får fatta skall gälla här i landet med den verkan som följer av fördragen.
Prop. 1994/95: 19
511
38.3 Införlivande av EG:s existerande regelverk
38.3.1 Anslutningsfördraget och de grundläggande fördragen m.m.
Regeringens förslag: 1 anslutningslagen föreskrivs att anslumingsfördraget och de grundläggande fördragen m.m., dvs. primärrätten. gäller här i landet med den verkan som följer av fördragen. Primärrätten anges i en särskild bestämmelse.
Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens förslag.
Remissinstansema: Tillstyrker i allmänhet förslaget. Sveriges Domareförbund ifrågasätter dock om det behövs någon inhemsk lagstiftning över huvud taget för att införliva det gemenskapsrättsliga regelverket med svensk rätt. Några remissinstanser har synpunkter på utformningen av bestämmelsen och dess förhållande till bestämmelsen om överlåtelse av beslutanderätt till Europeiska gemenskaperna resp. förhållandet till bestämmelsen om införlivandet av sekundärrätten. Domstolsverket förordar att införlivandet av de grundläggande fördragen och sådana rättsakter som har beslutats av EG före tillträdet regleras i en och samma bestämmelse och att det i bestämmelsen knyts an till EG-domstolens särställning. Sveriges advokatsamfund föreslår en annan disposition av lagtexten och förordar att införlivandet av de grundläggande fördragen skall regleras i samma bestämmelse som överlåtelsen av beslutanderätt och att det i den bestämmelsen skall anges vilka fördragen är. Därefter kan enligt samfundet följa en ny bestämmelse varigenom sekundärrätten införlivas. Sanmällsvetenskapliga fakultetsnämnden vid Uppsala universitet och Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) anser att det är tillräckligt att i anslumingslagen föreskriva att det svenska anslutningsfördraget skall gälla i Sverige. Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att endast anslutningsfördraget och de tre grundläggande gemenskapsfördragen bör införlivas med svensk rätt.
Skälen för regeringens förslag:
Allmänna utgångspunkter
I avsnitt 37.3 har redovisats de konstitutionella utgångspunkterna för införlivande av EG:s existerande regelverk. Samma beslutsregler som föreslås gälla för överlåtelse av beslutanderätt föreslås i grundlagspropositionen också gälla anslutningens andra sida, nämligen övertagandet av EG:s existerande regelverk. Förslaget till övergångsbestämrnelse till 10 kap. 5 & första stycket regeringsformen utgår från att riksdagen skall besluta inte bara om överlåtelsen av beslutskompetens utan också om införlivande med svensk rätt av 15st
Prop. 1994/95: 19
vid tillträdestidpunkten existerande regelverk. .
Utgångspunkten för övertagandet av EG:s existerande regelverk är dels vårt eget konstitutionella system, dels förpliktelsema i anslutningsfördraget. För att Sverige skall kunna leva upp till de förpliktelser som anslumingsfördraget föreskriver i fråga om redan beslutade EG—regler m.m. och för att dessa regler skall kunna tillämpas i Sverige krävs svensk lagstiftning. I så måtto innebär inte ett anslutningsfördrag någon särställning i förhållande till andra internationella överenskommelser. Emellertid finns här särskilda svårigheter på grund av att de regler och den materia som övertas genom anslutningsfördraget är av en speciell karaktär och har vissa effekter som skiljer sig från innehållet i traditionella fördrag. _
Sverige skall således ingå och tillämpa anslutningsfördraget med de förpliktelser som detta medför. När det gäller de grundläggande fördragen och anslutningsfördraget och de redan beslutade rättsaktema av olika slag måste dessa få samma effekt i Sverige som i EG:s nuvarande medlemsländer. Den rättsliga effekten av bestämmelserna i de grundläggande fördragen och av bestämmelserna i olika typer av EG—rättsakter har beskrivits i första delen avsnitt 8 och i denna del, avsnitt 35. Oavsett metod för övertagande av de redan beslutade rättsaktema skall dessa rättsliga effekter säkerställas vid ett svenskt medlemskap.
Såvitt gäller de grundläggande fördragen är ett medlemsland oförhindrat att uppta dem i den egna rättsordningen på det sätt som krävs med hänsyn till den egna konstitutionen. I övrigt svarar de grundläggande fördragen själva på frågan om hur de, liksom sekundärrätten, skall behandlas av medlemsstaterna.
Vidare skall, enligt de av EG—domstolen utvecklade principerna, bestämmelserna i såväl de grundläggande fördragen som i de redan beSlutade rättsaktema i förekommande fall ha företräde framför eventuellt däremot stridande svenska föreskrifter på olika konstitutionella nivåer.
Anslutningsfördragets bestämmelser om de grundläggande fördragen
I anslumingsfördraget stadgas (artikel 1) att Sverige genom fördraget blir medlem i Europeiska unionen och part i de fördrag som ligger till grund för unionen, enligt den lydelse som fördragen har efter ändringar och tillägg. I anslumingsakten, som utgör en integrerad del av fördraget, sägs vidare (artikel 2) att beståmrnelsema i de grundläggande fördragen från dagen för anslutningen är bindande för de nya medlemsstaterna och skall tillämpas där på de villkor som fördragen och anslutningsakten anger. Med de grundläggande fördragen avses enligt anslutningsakten fördragen om upprättandet av de tre gemenskaperna, Europeiska gemenskapen, Kol— och stålgemenskapen och Atomenergigemenskapen med de tillägg till och ändringar i fördragen som gjorts genom andra fördrag eller andra rättsakter och som trätt i kraft före anslutningen. Till de grundläggande fördragen hör också fördraget om den europeiska unionen (Maastrichtfördraget).
33 Riksdagen 1994/95. 1 rum/. Nr 19. Del [.
Prop. 1994/95:19
513
Med uttrycket "villkor som fördragen och anslutningsakten anger” åsyftas de nödvändiga fördragsändringar som upptas i anslutningsakten med anledning av de nya medlemsstaternas inträde. De ändringar som är aktuella är bl.a. EG—fördragens regler om institutionernas sammansättning och omröstning som behövs för att göra de nya medlemsstatema delaktiga i beslutsprocessen samt utsträckning av den territoriella tillämpligheten.
I artikel 176 i anslutningsakten stadgas att Romfördraget och Euratomfördraget. tidigare fördrag om anslutningar till Europeiska gemenskapen och Atomenergigemenskapen och Maastrichtfördraget skall i finsk, norsk och svensk text bifogas anslutningsakten.
Den nationella behandlingen
När det gäller internationella fördrag i allmänhet är parterna folkrättsligt förpliktade att tillse att de följer de förpliktelser som åläggs dem genom fördraget. Vanligen innehåller inte fördraget några bestämmelser om hur de avtalsslutande parterna skall åstadkomma detta. Parterna har således oftast handlingsfrihet att utifrån sina egna konstitutionella förhållanden välja hur de vill gå till väga för att uppfylla förpliktelsema i fördraget.
I 15st grundläggande fördrag finns inga bestämmelser om uppfyllandet såvitt gäller själva fördragsbestämmelsema till skillnad från de av institutionerna utfärdade rättsaktema, den s.k. sekundärrätten.
EG—domstolen har emellertid när det gäller olika aspekter på förhållandet mellan EG-rätten och den nationella rätten intagit en integrationsvänlig attityd, så till vida att domstolen menar att EG—rätten måste tillämpas direkt i den nationella rättsordningen utan mellankommande norrngivning i den mån som EG—rätten har direkt effekt. Ikraftträdandet och tillämpningen av en EG—regel som har direkt effekt är oberoende av varje införlivande i den nationella rättsordningen. Medlemsländema får inte vidtaga några åtgärder som döljer den EG—rättsliga naturen och effekten av en sådan regel.
Sett från EG—rättens horisont skulle alltså några särskilda införlivandeåtgärder i fråga om de grundläggande fördragen inte vara nödvändiga, bara det inte finns några hinder mot att de fördragsbestämmelser som har direkt effekt också kan av de nationella domstolarna och myndigheterna tillämpas på ett sådant sätt att en sådan effekt uppkommer.
Som nyss sagts måste frågan om den nationella hanteringen av ett anslutningsfördrag och de grundläggande fördragen emellertid ankomma på varje medlemsland att avgöra i enlighet med dess konstitution.
Anslutningsfördraget förutsätter sålunda att bestämmelserna i de grundläggande fördragen — med de anpassningar som framgår av anslutningsakten — blir bindande för de nya medlemsstaterna. Utredningen framhåller att det från strikt juridiska utgångspunkter därmed skulle vara tillräckligt att i den svenska anslutningslagen föreskriva att anslutningsfördraget skall gälla i Sverige. Utredningen avvisar emellertid denna lösning som alltför minimalistisk och anser att
Prop. 1994/95: 19
514
det direkt av anslutningslagen bör framgå vilka fördrag som blir gällande rätt i Sverige.
Som några remissinstanser påpekar skulle det med ett strikt juridiskt betraktelsesätt vara tillräckligt att föreskriva att endast anslutningsfördraget skall gälla här i landet. Det är emellertid de grundläggande fördragen och då främst de tre gemenskapsfördragen som utgör den huvudsakliga nya rättsliga ordning som skall gälla i Sverige vid ett medlemskap. Anslutningsfördraget innebär justeringar och anpassningar av dessa fördrag och av sekundärrätten.
Regeringen anser därför, i likhet med utredningen, att det av lagen bör framgå inte bara att anslutningsfördraget utan också att de grundläggande fördragen skall gälla i Sverige. Från EG—rättslig synpunkt föreligger inte hinder mot detta förutsatt att det säkerställs att fördragsbestämmelsema i Sverige får den effekt och den verkan de har enligt de principer som utvecklats av domstolen.
Detta är också det angreppssätt som valdes i Danmark och fiera andra medlemsländer. Man förklarade helt enkelt i sin anslutningslag implicit eller uttryckligen att fördragsbestämmelsema eller vissa av dem (för Danmarks del de som enligt EG—rätten är ”umiddelbart anvendelige ”) skall utgöra inhemsk rätt (Storbritannien: ”recognised and available in law” och Irland: ”part of domestic law”).
Genom att anslumingsfördraget och de grundläggande fördragen införlivas med svensk rätt i anslutningslagen och konstateras gälla i Sverige blir dessa fördrag att betrakta som en del av den svenska nationella rätten. De konuner också att gälla här i Sverige med den effekt de har enligt EG—rätten, dvs. enligt EG—domstolens praxis som ju är grundad på bestämmelserna i de grundläggande fördragen. Enligt utredningen är det angeläget att fördragen införlivas med den effekt de har enligt EG—rätten, varken mer eller mindre. Regeringen delar utredningens bedömning härvidlag, men anser att detta också bör framgå av lagen. Regeringen föreslår därför att det i anslutningslagen skall tas in en bestämmelse i vilken konstateras att anslutningsfördraget och de grundläggande fördragen skall gälla här i landet med den verkan som följer av dessa.
Helt eller delvis övertagande av de grundläggande fördragen?
En fråga som utredningen behandlar är om fördragen skall införlivas i sin helhet eller bara i vissa delar. I den danska anslutningslagen har införlivandet begränsats till att gälla de delar som är ”omiddelbart anvendelige Enligt utredningens bedömning är det vanskligt att selektivt införliva fördragen och utredningen förordar ett generellt införlivande, eftersom det är angeläget att reglerna införlivas med den effekt de har enligt EG—rätten. Resultatet kan visserligen bli att vissa bestämmelser kan få olika status i den svenska rätten från tid till annan. Men reglerna får därmed, enligt utredningen, just den innebörd de har enligt EG—rätten och utgör alltid på detta sätt en del av den nationella rätten. Hovrätten över Skåne och Blekinge förordar att en avgränsning görs på det sätt som
Prop. 1994/95: 19
515
skett i den danska lagen och att de mellanstatliga delarna av de grundläggande fördragen på så sätt undantas, vilket hovrätten ser som en fördel.
Regeringen gör här följande bedömning. Beträffande de ursprungliga fördragen är det främst huvudbestämmelsema och ändringarna i dessa som bör införlivas med svensk rätt. Det uppstår emellertid svåra avgränsningsproblem när man kommer in på t.ex. Maastrichtfördraget med dess bestämmelser om mellanstatligt samarbete på utrikespolitikens och ett antal andra områden. Dessutom skulle det vara mycket svårt att ta ställning till vilka bilagor och protokoll som bör gälla här i landet. Härtill kommer att en hel del bestämmelser som inte har direkt effekt ändå kan vara av betydelse för tillämpningen här i landet. Regeringen delar utredningens bedömning och föreslår alltså att anslutningsfördraget och de grundläggande fördragen i anslutningslagen skall förklaras gälla här i landet i sin helhet. Regeringen finner inte anledning att avgränsa införlivandet till bestämmelser som är direkt tillämpliga eller som har direkt effekt. Anslutningsfördraget och de grundläggande fördragen skall, som nyss har föreslagits, gälla här i landet med den verkan de har enligt EG—domstolens praxis, dvs. enligt fördragen. Att i övrigt införliva bestämmelser av mellanstatlig karaktär kan, som regeringen ser det, inte vara någon nackdel. Så har skett i flera lagstiftningsärenden av internationell karaktär på senare är, t.ex. vad gäller EES—avtalet (se prop. 1991/92:170, bil.l. 5.126).
En särskild bestämmelse där fördragen m.m. anges
Utredningen har föreslagit att anslutningfördraget och de grundläggande fördragen m.m., dvs. den s.k. prirnärrätten anges i en särskild bestänunelse. Hovrätten över Skåne och Blekinge påpekar otydligheter i uppräkningen av de olika instrumenten och förordar närmast att bestämmelsen får utgå. Regeringen anser för sin del att det är viktigt att denna prirnärrätt tydligt anges och att den bör kungöras i Svensk förfatmingssamling (se avsnitt 43). Det är som Juridiska fakultetsstvrelsen vid Lunds universitet påpekar inte bara fråga om fördrag utan också, som uppräkningen visar, internationella instrument i form av beslut. Det kan tilläggas att det också är fråga om instrument med benämningen konventioner och akter. När det gäller den eventuella möjligheten att, som SWEDAC framhåller, beslutsbefogenheten hos organen i enskilda fall kan ha inskränkts genom rättsakter av lägre dignitet, vill regeringen framhålla att, om institutionernas beslutsbefogenheter på något område inte utnyttjas till ftrllo, detta inte påverkar den överlåtelse av beslutanderätt som sker genom den nu föreslagna bestämmelsen. Gemenskapernas institutioner måste ju ges möjlighet att utnyttja den kompetens de kan ha enligt fördragen, även om detta på något område eller i något hänseende rent faktiskt ännu inte har skett.
Regeringen föreslår alltså att det i en särskild bestämmelse i anslutningslagen föreskrivs vilka fördrag m.m. som gäller här i landet.
Prop. 1994/95:19
516
38.3.2 Sekundärrätten m.m.
Regeringens förslag: I samband med anslutningslagens bestänunelse om införlivande av fördragen m.m. föreskrivs också att de rättsakter, avtal och andra beslut som före Sveriges ansluming till Europeiska unionen har antagits av Europeiska gemenskaperna gäller här i landet med den verkan som följer av dessa fördrag.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.
Remissinstansema: Många remissinstanser tillstyrker eller har ingen erinran mot utredningens förslag. Arbetarskyddsstyrelsen, som särskilt uppehåller sig vid sättet för införlivande av direktiv, och Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet avstyrker dock förslaget om en bestämmelse om införlivande av sekundärrätten. Samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden vid Uppsala universitet och Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) anser att bestämmelsen är onödig. Även Sveriges Domareförbund menar att det är svårt att inse det pedagogiska värdet av att slå fast att rättsregler som redan genom ett anslutningsfördrag och en anslutningslag förklaras gälla i riket, skall gälla iriket.
Flera remissinstanser har synpunkter på den närmare utformningen av bestämmelsen. Försäkringsöverdomstolen frågar sig om det inte är motiverat att markera skillnaden mellan olika slag av rättsakter och föreslår att det skall anges att förordningar skall gälla här i landet och övriga rättsakter ha den verkan här i landet som följer av fördragen. Konkurrensverket påpekar att genom bestämmelsen inkorporeras även sådana sekundära rättsakter som inte är bindande för andra än det utfärdande organet, vilket är viktigt på konkurrensområdet där reglerna direkt rör enskildas rätt. Landstingsförbundet påtalar att det inte går att ur lagtean utläsa vad som menas med rättsakter och framhåller att dessa har olika status och att motiven måste vara tydliga på denna punkt, eftersom bestämmelsen har stor betydelse för enskilda och allmänna rättssubjekt. Domstolsverket anser att den i bestämmelsen angivna tidsgränsen tillsammans med rubriksättningen kan skapa oklarhet om giltigheten av senare rättsakter och föreslår att tidsgränsen, liksom hänvisningen till publicering i Europeiska gemenskapernas officiella tidning (EGT) utelämnas. Även Styrelsen för teknisk ackreditering (SWEDAC) har synpunkter på den angivna tidsgränsen och anser i övrigt att det behöver klargöras vad som menas med rättsakter och vad som gäller för beslut som inte publiceras i EGT.
Prop. 1994/95: 19
517
Skälen för regeringens förslag:
Anslutningsfördragets och de grundläggande fördragens bestämmelser om rättsaktema m.m.
I den till anslutningsfördraget hörande anslutningsakten föreskrivs i artikel 2 att bestämmelserna i rättsakter som har beslutats av institutionerna från dagen för anslutningen är bindande för de nya medlemsstaterna och skall tillämpas där på de villkor som fördragen och anslutningsakten anger. I artikel 170 sägs att texterna på finska, norska och svenska till de rättsakter som institutionerna har antagit före anslutningen skall upprättas av rådet eller kommissionen och vara giltiga från dagen för anslutningen på samma villkor som texterna på de nuvarande nio språken. De skall offentliggöras i Europeiska gemenskapernas officiella tidning, om texterna på de nuvarande språken har offentliggjorts där.
Anslutningsfördraget innehåller också ett antal artiklar (artiklarna 4—5) om fördrag av olika slag som ett nytt medlemsland förpliktar sig att tillträda. Det gäller såväl fördrag som ingåtts av EG ensamt med utomstående länder som fördrag som EG tillsammans med medlemsländerna har ingått med sådana länder, s.k. blandade avtal. Ett nytt medlemsland blir alltså redan genom anslutningen bundet till de existerande EG—-avtalen. Även de nya medlemsländernas förpliktelser i fråga om de blandade EG—avtalen regleras i anslutningsaktema (artikel 4.2 och 3). När det gäller avtal mellan medlentsländema enligt artikel 220 Romfördraget som tar sikte på ett antal områden där det ansetts lämpligt att medlemsländerna samarbetar med varandra föreskriver anslutningsfördraget att de nya medlemsländerna förpliktar sig att tillträda dessa konventioner (artikel 3.2).
I vissa fall blir alltså de nya medlemsländerna direkt genom anslutningsfördraget bundna av EG:s traktater och i vissa andra fall förpliktade att tillträda traktatema. För bägge kategorierna gäller att det kan behövas särskilda tekniska anpassningar. Anslutningsfördragen förutsätter att förhandlingar om sådana anpassningar sker mellan berörda parter. Reglerna om detta återfinns i särskilda avsnitt i anslumingsakten. Dessa förhandlingar har vid tidigare anslutningar kommit att föras efter ikraftträdandet av EG—anslumingen i övrigt.
Vissa andra typer av icke—bindande dokument, som inte utgör rättsakter i Romfördragets mening, är t.ex. förklaringar, resolutioner eller andra tillkännagivanden som har antagits av institutionerna. De nya medlemsländerna blir försatta i samma situation som de nuvarande.
Olika slag av rättsakter och avtal m.m. har beskrivits kortfattat i första delen, avsnitt 8 och i denna del, avsnitt 35.
Av artikel 166 anslutningsakten framgår bl.a. att direktiv och beslut enligt artikel 189 Romfördraget och artikel 161 i Euratomfördraget samt rekommendationer och beslut enligt artikel 14 Parisfördraget skall anses vara riktade till de nya medlemsländerna. Vidare framgår av artikel 168 att de nya medlemsländerna skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att från dagen för anslutningen följa bestämmelser i sådana rättsakter
Prop. 1994/95: 19
518
om inte någon annan dag har angetts i anslutningsakten.
Den nationella behandlingen
Om det i en anslutningslag föreskrivs att anslutningsfördraget och de grundläggande fördragen skall gälla här i landet kommer föreskriftema i anslutningsfördraget och i de grundläggande fördragen om olika typer av rättsakter att direkt gälla här i landet på de villkor som anges i fördragen och i anslutningsakten. Sålunda kommer föreskrifterna i anslutningsfördraget om att de hittills beslutade rättsaktema skall vara bindande för de nya medlemsländema och att de från dagen för anslutningen skall på svenska språket vara giltiga på samma villkor som texterna på de nuvarande nio språken att utgöra del av den nationella rätten. Det skulle alltså, som utredningen också framhåller, från strikt juridisk utgångspunkt vara obehövligt att särskilt föreskriva att rättsaktema skall gälla här i landet.
Utredningen har emellertid beträffande existerande förordningar ansett att det torde vara nödvändigt att införliva dessa i nationell rätt vid en ansluming. Beträffande de befintliga direktiven har utredningen framhållit att det — oaktat direktiven förutsätts bli föremål för särskilt nationellt införlivande genom författningar av olika konstitutionell valör — måste säkerställas att direktivbestämmelsers eventuella direkta effekt kan få genomslag i den nationella rättsordningen. Utredningen föreslår därför att även direktiven införlivas genom anslutningslagen, men framhåller samtidigt att den föreslagna regleringen inte ersätter det genomförande av direktiven i det svenska rättssystemet som bör ske genom att lagar och andra författningar utfärdas på resp. sakområden. Även rekommendationer och yttranden bör enligt utredningen införlivas genom anslutningslagen. Utredningen anser - trots att bestämmelsen kan leda till vissa missförstånd, särskilt vad gäller införlivandet av direktiv — att tydlighetsskäl talar för att i en särskild författningsbestämmelse ange att den redan beslutade sekundärrätten skall gälla här i landet. Utredningen har föreslagit att de rättsakter som avses är de som har beslutats före den 1 januari 1995 och som har publicerats i Europeiska gemenskapernas officiella tidning (EGT). '
Flera remissinstanser har påtalat oklarheter i olika hänseenden med den av utredningen föreslagna införlivandebestärnmelsen. Detta gäller såväl hänvisningen till EGT som tidsangivelsen. Några remissinstanser har påpekat att det inte framgår vilka slags rättsakter det är fråga om. En remissinstans menar att skillnaden mellan olika slag av rättsakter bör markeras. En annan åter framhåller att förordningar inte får införlivas enligt EG—domstolen samt att direde och beslut i stor utsträckning redan borde vara införlivade genom EES—avtalet och i övrigt föranleda nationell lagstiftning. Samma remissinstans påpekar också att det vore märkligt att ge s.k. icke—bindande rättsakter, som rekommendationer och yttranden, rättsligt bindande kraft med lags rang. Oklarhet vidlåder också förslaget i fråga om av EG ingångna traktater med tredje land. Vidare har några remissinstanser synpunkter på den rättsliga effekten av att
Prop. 1994/95: 19
519
införliva direktiv som ger vid handen att utredningens förslag tolkats vidare än som var avsett.
Regeringen delar bedönmingen att tydlighetsskäl talar för att reglera införlivandet av sekundärrätten i anslutningslagen. Regeringen anser emellertid — mot bakgrund av de oklarheter och misstolkningar som remissinstanserna påtalat — att det är tillräckligt att det i samband med bestämmelsen om införlivande av anslutningsfördraget och övriga fördrag m.m. föreskrivs att rättsakter, avtal och andra beslut som antagits av gemenskaperna också gäller här i landet. Utredningen har föreslagit att rättsaktema skall gälla här i landet på det sätt som följer av fördragen. Härigenom blir rättsaktema, enligt utredningen, gällande i Sverige med den EG—rättsliga betydelse de har enligt EG:s rättsordning.
Regeringen delar utredningens bedömning men vill, i likhet med vad som har föreslagits i det föregående, beträffande överlåtelsen av beslutanderätt och införlivande av prirnärrätten förorda att de EG—rättsliga effekterna skall uttryckas så, att sekundärrätten skall gälla här i landet med den verkan den har enligt fördragen.
Prop. 1994/95: 19
520
38.4 EG—rättens förhållande till nationell rättsordning
Regeringens bedömning: Någon särskild bestämmelse behövs inte för att i svensk nationell rättsordning säkerställa principerna om EG—rättens företräde och direkta effekt. Inte heller finns behov av någon särskild bestämmelse om EG—domstolens kompetens.
Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstansema: Delar utredningens bedömning. Domstolsverket anser dock att det med den ”tydlighetsanda” som i övrigt präglar utredningens förslag finns anledning att vara tydlig även när det gäller EG-domstolens särställning och föreslår att detta bör komma till uttryck i författningstexten på så sätt att fördragen och rättsaktema skall gälla här i landet på det sätt som följer av fördragen ”och av BCF—domstolens avgöranden
Skälen för regeringens bedömning: Utredningen konstaterar att genom införlivandet av anslutningsfördraget och de grundläggande fördragen konuner all primärrätt att införlivas med svensk rätt och hela det regelverk som gäller för samarbetet inom Europeiska unionen att gälla här i landet. Utredningen konstaterar också att principerna om direkt tillämplighet, direkt effekt och företräde framför nationella bestämmelser kan härledas direkt ur fördragen. Det egentliga motivet för sådana regler skulle då vara att lämna information om EG—rättens karaktär. Utredningen avvisar emellertid detta som olämpligt och menar att det inte är möjligt att i lagstiftningen införa bestämmelser som på ett heltäckande sätt beskriver EG—rättens konsekvenser. Det skulle kunna bidra till den felaktiga föreställningen att de EG—rättsliga principerna för att få fullt genomslag i Sverige fordrar något annat stöd i den svenska lagstiftningen än att fördragen och sekundärrätten införs i svensk rätt. Härtill kommer, enligt utredningen, att det är vanskligt att sätta bestämmelser i svensk lagstiftning i relation till EG—rättens systematik och begreppsapparat, inte minst på grund av EG—rättens dynamiska karaktär. Även bestämmelserna om EG—domstolens kompetens följer direkt av fördragen och föranleder, enligt utredningen, inte några särskilda nationella regler. Utredningens slutsats är att det varken är nödvändigt eller lämpligt att i anslutningslagen ta in regler om EG—rättens förhållande till intern svensk lagstiftning.
Inte heller någon remissinstans har förordat att det i den svenska anslutningslagen tas in några särskilda bestämmelser om EG—rättens direkta tillämplighet, direkta effekt eller företräde framför nationell lagstiftning eller om EG—domstolens kompetens. Domstolsverket har dock förordat ett tillägg om EG—domstolens avgöranden.
Regeringen har i det föregående föreslagit att det i anslutningslagen skall föreskrivas att Europeiska gemenskaperna får fatta beslut som gäller
Prop. 1994/95: 19
521
här i landet i den omfattning och med den verkan som följer av fördragen. Vidare har regeringen föreslagit att det i anslutningslagen också skall föreskrivas att anslutningsfördraget och de grundläggande fördragen m.m. samt av gemenskaperna antagen sekundärrätt gäller här i landet med den verkan som följer av fördragen. Det står härigenom klart att något ytterligare klarläggande av genomslaget av EG—domstolens praxis inte behövs.
När det gäller frågan om det i anslutningslagen bör finnas en bestämmelse om EG—domstolens kompetens i förhållande till den nationella rättsordningen framgår det av grundlagspropositionen att regeringen tagit intryck av remissynpunkter från bl.a. våra högsta domstolar, vilka anser att bestämmelser om skyldigheten att inhämta förhandsavgöranden från EG—domstolen och bundenheten av sådana avgöranden inte behövs i grundlagen. Skyldighetema ingår redan i den kompetensöverföring som sker med stöd av förslaget till 10 kap. 5 5 första stycket regeringsformen och behöver inte heller av informativa skäl regleras i grundlagen (se avsnitt 37). Regeringen anser att samma skäl gör sig gällande i fråga om en eventuell reglering i anslutningslagen. Ingen remissinstans har heller ansett att dessa skyldigheter bör regleras i denna lag. Regeringen gör alltså den bedömningen att det i anslutningslagen inte bör tas in några bestämmelser i det nu angivna hänseendet.
Prop. 1994/95: 19
522
39 Genomförandet av gemenskapsrätt i Sverige 39.1 Inledning
I detta avsnitt lämnas en översiktlig redovisning av genomförandet av gemenskapsrätt i Sverige. Först behandlas genomförandet av olika typer av gemenskapsrättsliga regler. Därefter redovisas förhållandet mellan EG—domstolen och svenska domstolar samt förhållandet mellan EG:s institutioner och svenska myndigheter.
För att regler som beslutats av gemenskaperna skall kunna få verk- ningar i vårt land, fordras i många fall att Sverige i sin tur fattar de beslut som därutöver behövs för att sådana verkningar skall uppkomma. Medlemskapet i EU innebär också på många områden ett nära samarbete mellan gemenskapens institutioner och nationella domstolar och myndigheter.
Enligt samarbetsförpliktelsen i artikel 5 första stycket i Romfördraget skall medlemsländerna vidta alla de allmänna och särskilda åtgärder som kan säkerställa att de förpliktelser uppfylls som följer av fördraget eller av åtgärder som har vidtagits av institutionerna. Enligt artikelns andra stycke skall medlemsländerna underlåta att vidta alla åtgärder som kan äventyra förverkligandet av fördragets mål.
Det egentliga innehållet i artikel 5, som är en hörnsten i EG—rätten, går långt utöver det uttryckliga innehållet i artikeln. Artikeln är en solidari- tetsprincip som, enligt EG—domstolen, innebär att medlemsländerna inbördes och i förhållande till gemenskapens institutioner är ömsesidigt förpliktade att lojalt samarbeta med varandra. I EG—domstolens praxis har också fastslagits att artikel 5 gäller även mellan medlemsstaterna och EG:s institutioner. Domstolen har t.ex. uttalat att artikel 5 ålägger medlemsstaterna att bistå kommissionen i dess uppgifter. Deltagande i beslutsprocessen är inte endast en rätt för medlemsstaterna utan också en plikt. Skyldigheten omfattar alla nationella organ i en medlemsstat. När det gäller förpliktelsen att medlemsländerna skall samarbeta inbör- des och med gemenskapernas institutioner för att säkerställa att gemenskapsrätten uppfylls och för att underlätta gemenskapsrättens genomförande innebär förpliktelsen bl.a. följande för svenskt vidkommande:
1. Sverige skall genomföra de EG—regler som kräver särskilda svenska åtgärder. Domstolen har uttalat ,att brister hos ett medlemsland i detta avseende utgör ett brott mot artikel 5.
2. Sverige skall ändra den lagstiftning som står i strid med gemenskaps- rätten. Domstolen har slagit fast att införandet av eller underlåtenheten att upphäva en bestämmelse i en medlemsstats nationella lagstiftning som strider mot gemenskapsrätten utgör ett brott mot artikel 5 och artikel 189 eftersom det uppstår oklarhet för enskilda om i vad mån de kan förlita sig på gemenskapsrätten.
3. Sverige är förpliktat att administrera gemenskapsrätten med samma omsorg som gäller för genomförandet av svensk lagstiftning; effekti- viteten av gemenskapsrätten får inte förminskas. Domstolen har uttalat att medlemsländerna själva får besluta om medlen för att beivra brott mot
Prop. 1994/95: 19
523
gemenskapsrätten. Överträdelser av gemenskapsrätten skall i så fall sanktioneras i enlighet med liknande materiella och processuella bestäm- melser som gäller för överträdelser av nationell rätt av samma slag.
4. Samarbetsförpliktelsen gäller även de svenska domstolarna; den sven- ska rätten skall säkra det rättsskydd som följer av gemenskapsrätten. Det är de svenska domstolarnas plikt att tolka och tillämpa svensk lagstiftning i överensstämmelse med relevanta EG—direktivs innehåll och syfte.
5. Sverige skall bistå kommissionen vid genomförandet av dess uppgifter. Enligt artikel 155 Romfördraget har kommissionen till uppgift att sörja för genomförandet av fördragets bestämmelser och av de bestämmelser som med stöd av fördraget utfärdas av institutionerna. Domstolen har slagit fast att en medlemsstat gör sig skyldig till fördragsbrott, om den inte uppfyller bestämmelserna i ett direktiv om att underrätta kommis- sionen om genomförandet av direktiven. Vidare är Sverige skyldigt att medverka till undersökningar som kommissionen utför i enlighet med fördraget (artikel 169 eller 93 andra stycket) och lämna alla upplysningar som behövs för detta. Kommissionen kan bl.a. på konkurrensområdet genomföra kontrollbesök hos svenska myndigheter redan i enlighet med artikel 155 och artikel 5. För att företa kontroll hos enskilda för att un- dersöka om konkurrensreglema har överträtts krävs dock särskilt lagstöd. 6. Artikel 5 är formulerad som en förpliktelse för medlemsländema. Domstolen har emellertid uttalat att förpliktelsen är ömsesidig och också gäller EU:s institutioner i förhållande till medlemsländerna. I samband med att kommissionen övervakar medlemsländernas tillämpning av EG—rätten har kommissionen också utvecklat kontakter med de nationella myndigheterna i syfte att på olika sätt bistå medlemsländerna vid genomförande och tillämpning av EG-rätten.
39.2 Genomförande av olika slag av rättsakter 39.2.1 Förordningar
EG—domstolen har fastslagit att förordningar inte får införlivas i nationell rätt eftersom detta skulle kunna skapa tvivel om deras ursprung och rättsliga effekt.
Inte desto mindre kan förordningar föranleda att svenska föreskrifter på olika konstitutionella nivåer måste meddelas. En förordning kan t.ex. innehålla förpliktelser för Sverige att besluta om utfyllande bestämmelser. Förordningar kan också förutsätta att svenska myndigheter meddelar sådana föreskrifter.
Ett annat viktigt exempel på att en förordning kan kräva svensk lag— stiftning är att den förutsätter utfärdandet av straffsanktioner för överträ- delse av bestämmelserna i förordningen. Detta kan framgå antingen av själva förordningstexten eller vara en följd av samarbetsförpliktelsen i artikel 5 Romfördraget. Svenska myndigheter kan i princip själva välja vilken typ av sanktioner det bör bli fråga om och omfattningen av sanktionen i fråga. Det är i detta sammanhang viktigt att det inte uppstår inkonsekvenser i det svenska straff— och sanktionssystemet. EG—domstolen har fastställt några allmänna principer som den anser bör
Prop. 1994/95: 19
524
gälla som grund för medlemsländernas val av sanktioner. Dessa skall se till att överträdelser av gemenskapsrätten sanktioneras i enlighet med liknande materiella och processuella bestämmelser som gäller för överträdelser av nationell rätt av samma slag. Under alla omständigheter skall sanktionema vara effektiva och stå i rimlig proportion till överträdelsen och ha avskräckande effekt.
Vidare kan svenska föreskrifter behöva utfärdas för att utfylla luckor i en förordning eller för att kompletterande administrativa bestämmelser som är nödvändiga för att förordningen skall kunna få verkningar på det nationella planet. I sådana fall -— där det inte finns anledning för riksdagen att stifta lagar — bör tillses att regeringen och myndigheterna har de bemyndiganden som behövs för att kunna utfärda föreskrifterna.
Förordningar skall enligt artikel 191 Romfördraget offentliggöras i Europeiska gemenskapernas officiella tidning (EGT). Detta sker på alla officiella EU-språken. Vid ett svenskt medlemskap blir således EGT en förfatmingssamling som kommer att publiceras också på det svenska språket. En förordning träder i kraft tjugo dagar efter publiceringen, om den inte innehåller särskilda ikraftträdandebestämmelser.
39.2.2 Direktiv
Samma metoder som gäller för införlivandet av en intemationell överenskommelse gäller för införlivande av direktiv. Om det redan finns bestämmelser som medför att direktivets krav är uppfyllda, behövs i allmänhet ingen ytterligare författningsreglering.
För Sveriges del blir det vanligen fråga om en omarbetning, transfor- mering, av direktivbestämmelserna till svenska föreskrifter. Detta kan in- nebära att en del av direktivets bestämmelser som fordrar lagforrn tas in i redan befintlig lagstiftning eller i ny lag under det att andra bestäm- melser kan införlivas genom föreskrifter meddelade av regeringen eller myndighet. Många av de områden på vilka EG har utfärdat direktiv är av den karaktären att det naturliga är att de genomförs på regerings— eller myndighetsnivå.
Ofta är direktiv av s.k. ramkaraktär. Det innebär att den svenske normgivaren har frihet att utforma bestämmelserna på det sätt som passar bäst med hänsyn till lagsystematik etc. Å andra sidan kan direktiv stundom vara mycket detaljerade, vilket kan vålla problem vid det svenska genomförandet av dem. I Danmark har det ansetts att man vid utarbetande av en dansk lag som införlivar ett direktiv bör hålla sig nära direktivets formuleringar, eftersom det är direktivtexten som utgör grunden för tolkningen av den på direktivet baserade nationella lagen. Fördelen med detta är att man undgår att oavsiktligt skapa bestämmelser som står i strid med direktivet och som i ett enskilt fall kan komma att åsidosättas till förmån för direktivets bestämmelser i den mån sådana befinns ha direkt effekt. I den mån EG—domstolen avger ett förhands- avgörande Om tolkningen av ett begrepp i ett direktiv kan också domstolens tolkning — om begreppet i den nationella lagstiftningen är identiskt med direktivets — direkt ge vägledning för tolkningen av den
Prop. 1994/95:19
525
nationella lagstiftningen.
En särskild fråga är om ett direktiv kan anses vara genomfört genom att det på området föreligger en fast svensk rättspraxis. I fråga om rätts— praxis krävs det, enligt EG—domstolen, betydande klarhet och säkerhet för att ett direktiv skall anses genomfört. Det krävs t.ex. att enskilda kan göra gällande sina rättigheter enligt direktivet i svensk domstol. Det är dock inte tillräckligt att direktivet följs upp i administrativ praxis som kan ändras efter förvaltningens eget gottfinnande. Inte heller motiv- uttalanden i förarbeten till en lag är tillräckligt för att direktivbestäm- melser skall anses uppfyllda.
Direktiv är bindande för varje medlemsland som det riktar sig till. I de flesta fall riktar sig ett direktiv till samtliga medlemsländer men ibland bara till något eller några medlemsländer.
Ett direktiv blir gällande genom att det delges adressaten. Regelrnässigt publiceras emellertid direktiv på samma sätt som förordningar. I Maastrichtfördraget införs publiceringskrav även beträffande direktiv i den mån dessa riktar sig till samtliga medlemsländer.
I direktiv anges i allmänhet en period om 6—24 månader inom vilken resultatet skall vara uppnått. Vanligen innehåller direktiv också bestämmelser om skyldighet för medlemslandet att till kommissionen rapportera om genomförandet. EG—direktiven innehåller en standardbestämmelse, enligt vilken medlemsländema i samband med utfärdande av genomförandebeståmmelser skall upplysa om att dessa bestämmelser utfärdas i syfte att införliva direktivet.
39.2.3 Beslut
Beslut kan vara av mycket olika karaktär och till skillnad från direktiv rikta sig — förutom till medlemsländer — till enskilda rättssubjekt. Ett beslut kan, om det riktas enbart till Sverige, behöva genomföras genom att svenska föreskrifter utfärdas eller förvaltningsåtgärdcr vidtas.
Om ett beslut är riktat till enskilda är det fråga om förvaltningsakter med omedelbara rättsverkningar som skall kunna verkställas av svenska myndigheter. Ett sådant beslut kan t.ex. röra en åtgärds förenlighet med konkurrensbestämmelserna. Därmed kan följa bl.a. civilrättsliga verkningar, men verkställighetsfrågor behöver inte uppkomma. Inte heller i fråga om beslut som enbart har karaktär av vitesföreläggande uppkommer det verkställighetsfrågor.
En annan kategori av avgöranden gäller skyldigheten att underkasta sig inspektioner och att lämna upplysningar. Dessa beslut har rättsverkan mot den enskilde på det sättet, att denne är skyldig att underkasta sig beslutet. När det gäller kommissionens beslut i sådana fall, uppkommer det inte heller fråga om verkställighet.
Beslut av rådet eller kommissionen som medför betalningsskyldighet för andra än stater skall enligt artikel 192 i Romfördraget vara verkställ- bara. Verkställighet skall ske enligt de civilprocessrättsliga regler som gäller i den medlemsstat på vars territorium processen äger rum. Verkställighetsutslaget skall bifogas beslutet utan andra formaliteter än
Prop. 1994/95: 19
kontroll av beslutets äkthet genom den nationella myndighet som varje medlemsstats regering skall utse för detta ändamål och underrätta kommissionen och domstolen härom. När dessa formaliteter uppfyllts på begäran av den berörda parten, får denne fullfölja verkställigheten enligt den nationella lagstiftningen genom att hänskjuta ärendet direkt till den berörda myndigheten. Verkställigheten får skjutas upp endast genom beslut av domstolen. Prövning av att verkställighetsåtgärdema genomförs på ett regelrätt sätt skall dock ankomma på de nationella rättstillämpande myndigheterna.
39.2.4 Rekommendationer m.m.
Enligt artikel 189 är rekommendationer och yttranden icke bindande rättsakter. De kan därför inte grunda individuella rättigheter, men kan ändå vara av stor betydelse. En rekommendation tillkommer i allmänhet på rådets eller kommissionens eget initiativ och syftar till att påverka handlingsmönster. En rekommendation kan därför vara av betydelse vid den svenska rättstillämpningen, om syftet är att komplettera bindande rättsakter eller belysa genomförandeåtgärder. Det är vanligt att kommis- sionen i olika meddelanden anger hur den ser på vissa rättsliga frågor och hur den avser att tolka och tillämpa t.ex. konkurrensrättsliga regler. Enskilda och myndigheter bör kunna förlita sig på detta. Såtillvida kan man säga att rekommendationer i vissa fall kan vara bindande för den institution som utfärdat den. Detta gäller också yttranden som normalt tillkommer av särskild anledning och utgör en ensidig meningsyttring av den institution som utfärdat dem.
39.2.5 Övrigt om rättsaktema
Uppräkningen av rättsakter i artikel 189 är inte uttömmande. Det finns åtgärder som måste företas i annan form; detta framgår på andra håll i de grundläggande fördragen och framträder särskilt tydligt i de anslut- ningsfördrag som slutits vid EG:s utvidgningar. Vidare finns ett antal åtgärder av varierande slag som inte nämns i artikel 189. Det kan vara fråga om beslut som fattas av medlemsstaterna och som får genomföras av dessa på samma sätt som internationella överenskommelser i allmänhet. Det kan också gälla beslut av institutionerna som inte är rätts- ligt bindande men som har politisk betydelse av varierande grad. Genomförandet av sådana beslut i Sverige får bedömas från fall till fall beroende på vilket organ som utfärdat beslutet, till vem eller vilka det riktar sig och hur det förhåller sig till utfärdade eller föreslagna bindande rättsakter.
I den mån EG:s institutioner utfärdar mer allmänt hållna rättsakter, och det inte är frågan om förordningar, har Sverige stor frihet att välja för- merna för att genomföra och administrera besluten. Om däremot mer de- taljerade rättsakter utfärdas får de svenska organen en rent verkställande roll. När det gäller att välja typ av rättsakt innebär proportionalitetsprin— cipen, som tidigare framhållits, att man inte bör använda en inte-
Prop. 1994/95:19
527
grationsmetod med längre gående verkningar än vad som är nödvändigt för att målen skall uppnås. Ett exempel på detta utgör kulturområdet. Enligt Maastrichtfördraget är lagharrnonisering inte aktuell på detta område; däremot kan rekommendationer utfärdas.
39.3 Förhållandet mellan EG—domstolen och svenska domstolar
Inom gemenskapen är det EG—domstolen som har det yttersta ansvaret för tolkningen av EG:s rättsakter. En av EG—domstolens viktigaste funktioner är att se till att gemenskapsrätten tillämpas enhetligt av medlemsstaterna. EG—rätten skall tillämpas av nationella myndigheter och en stor del av EG—rätten kan åberopas av enskilda inför nationella domstolar i sin egenskap av nationell rätt.
För att säkerställa att gemenskapsrätten tolkas och tillämpas enhetligt anger artikel 177 i Romfördraget att en nationell domstol som skall tillämpa en gemenskapsrättslig bestämmelse innan den avgör målet kan, eller i vissa fall skall, inhämta förhandsavgörande från EG-domstolen om hur regeln skall tolkas (en redovisning om domstolens roll finns i avsnitt 35.4).
Ett beslut av en domstol att inhämta förhandsavgöranden från EG—domstolen utgör — med processrättslig terminologi — ett beslut under rättegången. Något behov av speciella regler — utöver dem som redan finns, i främst rättegångsbalken och förvaltningsprocesslagen — föreligger inte. Skulle det visa sig att det behövs särskilda regler i något hänseende för inhämtande av förhandsavgöranden från EG—domstolen, kan frågan dock tas upp till förnyade överväganden. Det bör framhållas att det naturligtvis är domstolen själv som skall avgöra om och i vilka hän- seenden den anser sig behöva fråga EG—dornstolen till råds.
Några klarlägganden beträffande vilka andra organ som vid sidan om domstolar skall kunna inhämta förhandsavgörande är det inte möjligt att göra, eftersom det är EG—domstolen som själv skall avgöra om den myndighet som begår ett avgörande är behörig eller ej. Enligt EG—dom- stolens praxis har domstolsbegreppet utsträckts till att omfatta också andra, domstolsliknande organ.
En särskild fråga i detta sammanhang gäller uttalanden i förarbeten till lagstiftning på områden som omfattas av EG—rätten.
Utgångspunkten är att det till EG:s lagstiftning inte finns förarbeten av den typ som vi är vana vid. Beslut om ny lagstiftning i EG utgör inte sällan kompromisser inom rådet och kommissionen. De enda ofiiciella motiv som finns till EG—lagstiftning är de relativt kortfattade och allmänt hållna ingresser som vanligen inleder varje förordning eller direktiv. Dessa ingresser är inte av den resonerande eller argumenterande karaktär som vi hos oss finner i propositioner och utskottsbetänkanden, och några uttalanden om hur en viss bestämmelse i en förordning eller ett direktiv skall tolkas förekommer inte där. Inte heller i några andra dokument eller uttalanden från kommissionen eller ministerrådet i samband med att nya regler antas ges någon sådan vägledning. Detta beror på att det är
Prop. 1994/95: 19
528
EG-domstolen som enligt EG:s rättsordning är exklusivt behörig att göra auktoritativa uttalanden om innebörden av EG:s rättsregler.
Redan den omständigheten att vi genom anslutningen förbinder oss att verka för en enhetlig tolkning och tillämpning av regler i EG—rätten omöjliggör i princip att det i propositioner eller utskottsbetänkanden i samband med införlivandet av sådana regler görs uttalanden om hur dessa regler skall tolkas.
Frånvaron av motivuttalanden till ledning för domstolama togs upp i regeringens proposition 1991/92:170 om Europeiska ekonomiska samarbetet. Lagrådet anförde i sitt yttrande över regeringens förslag till EES—lag att rättsutvecklingen inom EG i stor utsträclming sker genom domstolspraxis, ytterst genom EG—domstolens avgöranden. Lagrådet framhöll därvid att frånvaron av egentliga förarbeten eller motiv till EG:s rättsakter innebär att det vid sidan av själva författningstexten ges liten vägledning för domstolar och andra berörda hur en bestämmelse är avsedd att tolkas. Enligt Lagrådet innebar detta att det fanns anledning anta att också svensk lagstiftningsteknik i vissa hänseenden skulle komma att förändras med ett EES—avtal.
Bedömningen i fråga om EG—samarbetet skiljer sig i detta avseende inte från vad som tidigare anförts i fråga om EES—avtalet. I framtida svenska lagförarbeten på de områden som omfattas av EG-rätten kommer det således att finnas begränsat utrymme för sådana motivuttalanden om hur vissa regler bör tolkas som hos oss av tradition har tillmätts stor betydelse i domstolarnas rättstillämpning. Från EG-rättslig synpunkt finns det i och för sig inte något som hindrar att det i en proposition eller ett utskottsbetänkande ges vägledning om hur en viss införlivad direktivbestämmelse skall tillämpas. Det kan tvärtom många gånger vara lämpligt att lagstiftaren på detta sätt delar med sig av sin kunskap om EG-rättsliga principer och om den EG—rättsliga doktrinen. Ett motivuttalande av detta slag får emellertid aldrig göra anspråk på att utgöra ett auktoritativt besked om bestämmelsens rätta tolkning utan bör snarast ses som en på fakta och erfarenhet grundat övervägande om hur frågan kan komma att bli bedömd av i sista hand EG—domstolen.
39.4 Förhållandet mellan gemenskapernas institutioner och svenska myndigheter
Genomförandet av EG—beslut förutsätter inte endast en central förvaltning utan också medverkan av lokala förvaltningsorgan. Tanken bakom EG är att de gemensamma reglerna skall administreras av de enskilda med- lemsländernas förvaltningsmyndigheter. Ett utpräglat exempel på detta är de gemensamma marknadsordningarna på jordbrukets område. Det är de nationella myndigheterna som genomför uppköp av överskottsprodukter. Det är likaså de nationella myndigheterna som utfärdar import— och ex- portlicenser m.m. och som vid tillämpning av den gemensamma tulltaxan i förhållande till omvärlden uppbär tullintäkter.
De svenska myndigheterna skall, i likhet med de svenska domstolarna, respektera EG-rättens verkningar och inte tillämpa eventuella svenska
34 Riksdagen 1994/95. I sam/. Nr 19. Del ].
Prop. 1994/95: 19
529
regler som är motstridande. Förvaltningsmyndighetema kan dock i allmänhet inte själva lösa de tolkningsproblem som kan uppstå vid tillämpningen av reglerna genom att rådfråga EG—domstolen. Ett sådant rådfrågningsförfarande står till buds endast för svenska domstolar och domstolsliknande myndigheter.
De svenska förvaltningsmyndigheterna skall tillämpa det svenska för— valtningsförfarandet även när de materiella bestämmelserna som tillämpas härrör från EG. EG-rätten ställer i allmänhet inte några krav på den svenska förvaltningSproceduren och har därför inte någon särställning i handläggningen.
Detsamma gäller EG—rättens förhållande till andra svenska, generella förvaltningsbestämmelser. Dock får naturligtvis inte innehållet i materi- ella eller procedurella förvaltningsregler hindra genomförandet av förpliktelser gentemot gemenskapen.
I vissa fall kan dock EG—rätten ställa konkreta krav på hur de svenska myndigheterna skall handlägga ett visst fall. Ett exempel på detta är när denna rätt fastlägger en bestämd administrativ procedur i medlems- länderna. Ett direktiv gäller exempelvis värdering av offentliga eller privata projekts inverkan på miljön. Direktivet förpliktat Sverige att underkasta projekt om t.ex. kraftverk en procedur som innebär att allmänheten informeras och orienteras.
På vissa områden har EG utfärdat direktiv som samordnar medlems- ländernas lagstiftning och också ståller formella krav på administrationen. En genomgång av dessa direktiv visar att man i dessa sammanhang kan urskilja vissa speciella förvaltningsrättsliga krav som de svenska myndigheterna skall iaktta vid tillämpningen av EG—beslut. Det gäller särskilt sådana områden där medborgarna söker tillstånd av olika slag hos de svenska förvaltningsmyndigheterna, t.ex. inrese— eller uppehålls- tillstånd i annat medlemsland, tillåtelse att driva försäkringsverksamhet, tillhandahållande av läkemedel eller marknadsföring av motorfordon av en speciell konstruktion. Det ställs i dessa direktiv bl.a. upp krav på att den svenska förvaltningen behandlar ett ärende skyndsamt. att avslagsbe— slut motiveras liksom att upplysning meddelas om hur ett avslagsbeslut kan överklagas.
Härutöver har EG-domstolen i ett antal avgöranden uppställt vissa all- männa rättsprinciper som de nationella förvaltningarna skall iaktta när de administrerar rättsområden av betydelse för EG-rätten. Domstolen har understrukit betydelsen av officialprincipen, dvs. när enskilda begär till— stånd av olika slag ankonnner det på nationella domstolar och myndighe- ter att vid tillämpningen av EG—rätten själva se till att allt material som har betydelse för saken läggs fram. Vidare har domstolen också betonat vikten av att varukontroll som är nödvändig hanteras med skyndsamhet, att varje särbehandling av EU:s producenter eller konsumenter utesluts, att beslut motiveras samt att bestämmelserna och principerna i konven— tionen för de mänskliga rättigheterna iakttas.
Kontrollen av hur den svenska förvaltningen tillämpar EG—rätten kan utövas av kommissionen på olika sätt. Kommissionen kan till följd av artikel 5 och artikel 155 avkräva den svenska förvaltningen upplysningar av olika slag och kan avlägga informationsbesök hos de svenska myn—
Prop. 1994/95; 19
530
dighetema. Detta har betydelse särskilt på vissa rättsområden, t.ex. på konkurrensrättens område.
Myndigheterna blir, som framgått, i stor utsträckning delaktiga i ge- nomförandet av EG-beslut. En stor del av dessa beslut är av sådan karaktär att det bör ankomma på myndigheterna att antingen införliva
' Prop. 1994/95:19
dem med svensk rätt eller utfärda kompletterande föreskrifter. Myndig— . hetsföreskrifter måste ha sin grund i bemyndiganden från regeringen. Regeringen har därför möjligheter att styra myndigheternas föreskrifts— verksamhet så att Sverige uppfyller sina förpliktelser gentemot ge— menskapen. Det bör emellertid också, som framhålls av Utredningen om statsförvaltningen och EG (SOU 1993:80), säkerställas att förvaltnings— myndigheterna i den mån de har bemyndiganden beslutar de olika föreslqifter som EG—beslut kan kräva.
Ett administrativt problem kan vara att ramlagstiftning och vida bemyn— diganden medför en svåröverskådlig och svårkontrollerad normgivning på myndighetsnivå. Särskilda insatser måste därför, enligt nyssnämnda utredning, göras för att samordna regeringens kontroll över myndighet— ernas föreskriftsverksamhet. Eftersom myndigheterna förutses komma att aktivt delta redan i berednings— och beslutsprocessen uppnås också den fördelen att de redan på ett tidigt stadium kan planera sin föreskriftsverk— samhet. '
En särskild fråga är om myndigheterna, genom att utfärda allmänna råd som ju brukar anses vara en form av regelgivning (regler används ofta som sammanfattande beteckning på föreskrifter och allmänna råd), kan införliva EG—beslut. Allmänna råd är inte bindande för vare sig myndig- heter eller enskilda utan utgör generella rekommendationer om tillämp— ningen av en författning. Att utfärda allmänna råd eller andra råd och rekommendationer är inte tillräckligt som enda medel för att införliva EG—direktiv med den svenska rättsordningen. Som ovan framhållits" måste enskilda kunna göra sina rättigheter gällande enligt direktivet. En domstol eller en förvaltningsmyndighet är inte skyldig att tillämpa regler som inte utgör normgivning i regeringsformens mening även om det naturligtvis förekommer att sådana regler och andra riktlinjer beaktas vid rättstillämpningen. En ökad föreskriftsverksamhet hos myndigheterna kan därför förutses.
När det gäller tillämpningen av gemenskapsrätt i enskilda fall hos myndigheterna synes den svenska förvaltningslagen väl uppfylla de krav som EG—rätten ställer. Det skall emellertid beaktas att här finns ett område där regeringen inte har någon rätt att genom direktiv styra myndighetens handlande. Det gäller ärenden i enskilda fall som rör myndighetsutövning mot enskild eller mot kommun eller som rör tillämpningen av lag.
531
40 Samråd och information mellan regeringen och Prop. 1994/95:19 riksdagen m.m.
40.1 Utgångspunkter
Regeringens bedömning: Riksdagen bör tillförsäkras ett inflytande på förhand över de frågor som skall behandlas i Europeiska unionens råd. Detta bör åstadkommas genom att riksdagen ges möjlighet att påverka de ståndpunkter som Sverige skall inta inför förhandlingar och beslutsfattande inom EU. Även i övrigt bör riksdagen få insyn i och inflytande över beslutsprocessen i Europeiska unionen.
Utredningens bedömning: Överensstärnmer med regeringens bedömning.
Remissinstansema: Remissinstansema delar utredningens bedömning.
Skälen för regeringens bedömning: Ett svenskt medlemskap i EU innebär att Sverige på de områden som faller inom EG:s kompetens kommer att ha inflytande på och delta i de beslut EG fattar men kan komma att bli bundet också av beslut vi motsatt oss. I vissa fall får besluten direkt verkan i Sverige. I andra fall kommer det att fordras att interna svenska regler ges enligt den arbetsfördelning som nu gäller mellan t.ex. riksdag och regering. Enligt folkrätten och enligt regerings- formen är det regeringen som företräder Sverige i mellanfolkliga relationer och i internationella organisationer.
Principen om folkstyret slås fast med den inledande satsen i regerings- formens portalparagraf att all offentlig makt i Sverige utgår från folket. Denna grundläggande princip måste värnas även vid ett svenskt med- lemskap i EU. Det gäller med andra ord att genom riksdagen behålla en förankring hos folket även på de områden där Sverige utövar beslutanderätten gemensamt med andra medlemsländer i Europeiska unionens råd.
Samverkan mellan regeringen och riksdagen inför beslut i EU rör folkstyrets framtida villkor och former på de områden som samarbetet inom EU avser och har stor politisk betydelse.
Medlemskapet som sådant och EG-rätten ställer inga krav på hur samspelet mellan de svenska statsmakterna skall ordnas, utan det är helt och hållet en nationell angelägenhet. Enligt parlamentarismens principer skulle regeringen, om Sverige blir medlem av EU, i sitt sätt att sköta Sveriges intressen inom EU visserligen ansvara inför riksdagen. Men riksdagens medverkan vore indirekt, och riksdagen utövar i princip sin kontroll av regeringen i efterhand. Tillämpat på ett svensk medlemskap i EU skulle detta innebära bl.a. att Sverige blir folkrättsligt bundet av beslut inom riksdagens nuvarande kompetensområde som fattats utan någon direkt medverkan av riksdagen, även om t.ex. riksdagens 532
efterföljande medverkan ibland kan vara nödvändig för att Sverige skall kunna uppfylla de förpliktelser som följer av beslutet.
Enligt utredningen kunde man naturligtvis tänka sig att riksdagens inflytande, som sker i vissa av EU:s medlemsstater, skulle kunna utövas endast som en sådan kontroll i efterhand med hjälp av de instrument som redan finns. Dit hör ytterst möjligheten till misstroendeförldaring men också t.ex. konstitutionsutskottets granskning och möjligheten att ställa interpellationer och frågor. Från renodlat principiella utgångspunkter kunde skäl också anföras för att lita enbart till dessa mekanismer. T.ex. kunde riksdagen på så sätt stå friare i sin kontroll av regeringen. Enligt utredningens mening bör man emellertid inte nöja sig med detta utan sträva efter en ordning där parlamentet därutöver får ett aktivt och reellt inflytande som gör det möjligt att på förhand påverka de ståndpunkter Sverige skall inta vid förhandlingar och beslutsfattande inom EU.
Det svenska statsskicket vilar på principen om folksuveränitet, utövad genom den representativa demokratin. Riksdagen år folkets främsta förenädare. Den omständigheten att det finns en kompetensfördelning mellan riksdag och regering och att regeringen alltså enligt regeringsformen eller vanlig lag har vissa befogenheter på t.ex. norrngivningens område förändrar inte detta. Och det står riksdagen fritt att t.ex. stifta lag också på det område där regeringen har eller kan ha kompetens. Det är enligt utredningen redan av det skälet självklart att riksdagen skall ha inte bara information om utan även inflytande på hur regeringen agerar på Sveriges vägnar inom ramen för EG:s lagstiftningsprocess. Det kan sägas följa redan av de principer på vilka regeringsformen vilar. Ett nära samspel mellan regering och riksdag är viktigt också för att Sverige skall kunna agera på ett kraftfullt och trovärdigt sätt i EU—sammanhang.
Regeringen delar utredningens bedömning att det inte är tillräckligt att riksdagens inflytande utövas endast genom kontroll i efterhand utan att det är önskvärt med en ordning där riksdagen därutöver får ett aktivt och reellt inflytande som gör det möjligt att på förhand påverka de ståndpunkter som Sverige skall inta inför förhandlingar och beslutsfattande inom EU. Även i övrigt bör riksdagen som folkets främsta företrädare få insyn i och ges inflytande över den process som leder fram till för vårt land viktiga och bindande beslut.
Prop. 1994/95: 19
533
40.2 Författningsreglering
Regeringens förslag: Regeringens skyldigheter att samråda och informera tas in i en särskild bestämmelse i anslutningslagen.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag
Remissinstansema: Flertalet remissinstanser tillstyrker utredningens förslag. Samhälkvetenskapligafakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Justitiekanslern och Försäkringsöverdomstolen anser emellertid att regeringens skyldigheter i förhållande till riksdagen bör regleras i grundlag eller ifrågasätter om så inte borde ske.
Skälen för regeringens förslag: EG-lagsutredningen framhåller att det parlamentariska statsskicket medför att regeringen vid hanteringen av frågor som rör samarbetet inom EU, liksom beträffande alla andra frågor, för sin existens är beroende av att riksdagen tolererar regeringen. Den regering som t.ex. inte hos en majoritet i riksdagen förankrat sin ståndpunkt inför kommande förhandlingar i ministerrådet löper risken att bli utsatt för riksdagens avståndstagande i form av en misstroende- förklaring och att därmed tvingas avgå. Enligt utredningen kan man därför anta att varje regering i eget intresse ser till att hålla riksdagen väl informerad om vad som pågår inom EU och hos den förankrar sin ståndpunkt i frågor som skall bli föremål för beslut i rådet.
Utredningen menar att det mot denna bakgrund kunde hävdas att en särskild lagreglering för just samarbetet inom EU vore överflödig och att man i stället kunde nöja sig med endast det nyss beskrivna parlamentariska ansvaret för regeringen gentemot riksdagen även för de frågorna. Formerna för kontakter mellan regering och riksdag inför förhandlingar och beslut inom EG skulle då få utvecklas i praxis utan särskild författningsreglering. En sådan ordning skulle, enligt utredningen, säkerligen också fungera, i vart fall i lägen då majoritetsförhållandena i riksdagen är osäkra.
Utredningen framhåller emellertid bl.a. mot bakgrunden av att riksdagen avstår en del av sina befogenheter att en fastare ram för regeringens skyldigheter i förhållande till riksdagen ter sig påkallad.
Regeringen delar utredningens bedömning i dessa hänseenden och föreslår att regeringens skyldigheter i förhållande till riksdagen skall författningsregleras. Regeringen vill emellertid framhålla att en förfatmingsreglering inte innebär att samråd inte kan ske informellt även på annat sätt. Sålunda utesluter inte en författningsreglering t.ex. överläggningar med partiledarna eller andra kontakter med företrädare för riksdagens partier under olika ärendens beredning. Regeringen anser också att författningsregleringen bör kunna ske i anslutningslagen. I likhet med utredningen anser regeringen att förfatmingsregleringen skall omfatta dels ett formellt samrådsförfarande som är inriktat på beslutsfattandet i Europeiska unionens råd, dels en allmän informationsskyldighet.
Prop. 1994/95: 19
534
40.3 Närmare om regeringens skyldigheter 40.3.1 Samrådsförfarande
Regeringens förslag: Regeringen skall underrätta riksdagen genom organ som riksdagen bestämmer om frågor som avses bli behandlade i Europeiska unionens råd. Vidare skall regeringen i samma former rådgöra med riksdagen om hur förhandlingarna i ministerrådet skall föras inför beslut i frågor som regeringen bedömer som betydelsefulla och i andra frågor som riksdagen bestämmer.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.
Remissinstansema: Med undantag för två instanser tillstyrker remissinstanserna eller har inte någon erinran mot utredningens förslag. Samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden vid Uppsala universitet anser inte att frågan om bästa sättet att stärka parlamentarismen i ett medlemskap är tillräckligt beredd. Fakultetsnämnden anser att utskotten normalt bör vara de organ inom riksdagen med vilka statsråden samråder före sammanträdena i ministerrådet. Iandsorganisationen i Sverige (LO) anser att samråd skall ske både med ett särskilt organ och med berört riksdagsutskott.
Skälen för regeringens förslag: Frågan om riksdagen och EG—samarbetet och då särskilt frågan om med vilket organ inom riksdagen som regeringen skall samråda har behandlats i flera utredningar. Grundlagsutredningen inför EG föreslog i sitt betänkande EG och våra grundlagar (SOU 1993:14) att en särskild nänmd skulle inrättas inom riksdagen för det samråd som måste komma till stånd mellan regeringen och riksdagen inför förhandlingar i ministerrådet. Den av riksdagens talmanskonferens den 17 oktober 1990 tillkallade Riksdagsutredningen har i sitt slutbetänkande 1993/94zTK3 föreslagit talmanskonferensen att en nämnd för Europeiska unionen (EU-nämnden) inrättas i riksdagen om Sverige inträder som medlem i EU. Nämnden skall, enligt förslaget, ha till uppgift att samråda med regeringen inför viktigare ställningstaganden i Europeiska unionens råd. Vidare föreslås att nämnden bör ha en storlek och sanunansättning som överensstämmer med utskottens.
EG—lagsutrea'ningen har såvitt nu är i fråga haft till uppgift att enbart se till regeringens förpliktelser. Utredningen har dock haft som hypotes att samrådet med riksdagen skall äga rum med det särskilda organ som Grundlagsutredningen föreslagit skall inrättas och inte vid öppna riksdagssammanträden.
Samhällsvetenskapliga fakulteten liksom LO har riktat kritik mot utredningens förslag i denna del och framhåller att riksdagsutskotten bör
Prop. 1994/95:19
535
vara de organ med vilka samråd bör ske. Remissinstansema anför såväl parlamentariska som demokratiska skäl.
Regeringen gör följande bedömning. Som tidigare framhållits syftar ett samråd mellan regering och riksdag inför beslut och ställningstaganden inom EU att se till att Sveriges inställning i olika frågor blir parlamentariskt förankrad. Som utredningen också understrukit ankommer det varken på den eller på regeringen att ta ställning till i vilka former riksdagen skall arbeta. Detta är en sak för riksdagen själv att ta ställning till. För att inte genom förslag till lagreglering av regeringens samrådsskyldighet ange någon förutfattad mening härtill och ange att det skall vara ett specifikt organ föreslår regeringen att samråd med riksdagen skall ske genom organ som riksdagen bestämmer. Oavsett hur riksdagen organiserar samrådet utgår regeringen från att kontakter upprätthålls med berörda riksdagsutskott.
EG-lagsutredningen diskuterar olika alternativa lösningar när det gäller frågan om samrådsskyldigheten bör omfatta alla frågor eller om samrådsskydigheten bör avgränsas på något sätt. Enligt utredningen vore det allmänt sett angeläget att riksdagen finge goda möjligheter att påverka förhandlingsupplägget i mera betydelsefulla frågor, medan detaljer och teknikaliteter med fördel ktmde hanteras av regeringen på egen hand. Utredningen diskuterar först om bestämmelserna om fördelning av normgivningsmakten i 8 kap. regeringsformen kunde vara en utgångspunkt men avvisar av olika skäl detta alternativ. En väsentlig olägenhet, som utredningen här framhåller, är att det inte alltid är lätt att fastställa gränsen mellan riksdagens och regeringens kompetens enligt regeringsformen. Ett annat alternativ, skulle enligt utredningen vara att låta samrådsskyldigheten avse alla sådana rådsbeslut som blir direkt tillämpliga här i landet eller som senare kräver riksdagens medverkan för att kunna genomföras. En sådan ordning är tilltalande främst därför att riksdagen därigenom får ett relativt omfattande inflytande på det gemenskapsrättsliga området. En nackdel med en så långt gående skyldighet att samråda är dock, påpekar utredningen, att riksdagen då kommer att belastas med en rad frågor av förhållandevis ringa betydelse. Därmed finns det också en risk för att de stora och viktiga frågorna försvinner i mängden. Enligt utredningen bör man emellertid söka sig fram på en annan väg som i bästa fall dels på ett naturligt och ändamålsenligt sätt koncentrerar samrådet på de viktigare frågorna, dels låter samrådets omfattning bli ett resultat av en levande dialog mellan regering och riksdag.
Regeringen delar utredningens bedömning i dessa hänseenden och föreslår, liksom utredningen, att regeringen skall underrätta riksdagen genom organ som riksdagen bestämmer om frågor som avses bli behandlade i ministerrådet. Därutöver skall regeringen på samma sätt samråda med riksdagen om hur förhandlingarna i ministerrådet skall läggas upp inför beslut i betydelsefulla frågor. Regeringen skall vara skyldig att ta initiativet till ett sådant samråd i frågor som den hnner vara betydelsefulla. Men regeringen skall därutöver vara skyldig att samråda med organ som riksdagen bestämmer i vilken annan fråga som riksdagsorganet anser vara så betydelsefull att samråd bör äga rum.
Prop. 1994/95: 19
536
Riksdagen får härigenom det slutliga ställningstagandet beträffande vad som är en betydelsefull fråga. Med en sådan lösning undviks, som utredningen framhåller, tolkningstvister. Detta innebär att det i anslutningslagen inte exakt anges hur avgränsningen såvitt avser samrådsskyldigheten skall göras. Detta får i stället, som utredningen framhåller, ske genom en fortlöpande dialog mellan regeringen och organ som riksdagen bestämmer. Självfallet skall — liksom hittills — viktigare utrikespolitiska frågor och frågor om utrikespolitiska förhållanden som kan få betydelse för riket behandlas i Utrikesnämnden.
40.3.2 Allmän information
Regeringens förslag: Regeringen skall fortlöpande informera riksdagen om vad som sker inom ramen för samarbetet i Europeiska unionen. Vidare skall regeringen varje år till riksdagen lämna en skriftlig redogörelse över verksamheten i Europeiska unionen.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag, dock att där föreslås att regeringen också skall till riksdagen överlämna en förteckning över alla rättsakter som under året har beslutats av Europeiska unionens råd.
Remissinstansema: Tillstyrker eller har ingen erinran mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Utredningen föreslår att utöver det underrättelse— och samrådsförfarande som bör komma till stånd mellan regering och riksdag bör regeringen åläggas en skyldighet att lämna allmän information till riksdagen om samarbetet inom Europeiska unionen. Denna information bör, enligt utredningen, i motsats till samrådet, kunna ges vid öppna riksdagssammanträden.
Utredningen föreslår också att regeringen en gång om året skall lämna en skriftlig redogörelse till riksdagen över verksamheten inom Europeiska unionen tillsammans med en förteckning över alla de rättsakter som rådet har beslutat.
Regeringen finner det naturligt att återkommande lämna riksdagen information om EU-arbetet. Så har också skett under förhandlingsarbetet och dessförinnan. Regeringen vill i sammanhanget också erinra om den i riksdagsordningen fastlagda ordningen för information till riksdagen enligt 3 kap. 6 & riksdagsordningen. Även om således en författningsreglering avseende inforrnationsskyldighet inte är nödvändig, vill regeringen emellertid föreslå en sådan. Regeringen anser också att regeringen till riksdagen varje år bör lämna en skriftlig redovisning över verksamheten i Europeiska unionen. I en sådan bör bl.a. anges viktiga rättsakter som rådet har beslutat under året. Rådet utfärdar årligen ett stort antal rättsakter av mindre viktigt slag. Rättsaktema publiceras i Europeiska gemenskapernas tidning (EGT). Att författningsreglera att
Prop. 1994/95 : 19
537
redogörelsen också skall innefatta en förteckning över alla de rättsakter som rådet har beslutat om under året. finner regeringen därför mindre ändamålsenligt. Vad skrivelsen närmare bör innehålla, får vara en sak för regeringen att ta ställning till inför skrivelsens avlämnande.
40.4 Information i övrigt
Regeringens bedömning: Regeringen bör informera riksdagen genom organ som riksdagen bestämmer om den ståndpunkt som Sverige bör inta i frågor som skall avhandlas på möten med Europeiska rådet. Riksdagen bör också kunna begära att information lämnas i sådana frågor.
Utredningens bedömning: Överensstämmer i huvudsak med regeringens bedömning.
Remissinstansema: Remissinstansema tillstyrker eller har ingen erinran mot förslaget. Inför möten med Europeiska rådet bör, enligt Sandrällsvetenskapliga fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, samråd äga rum i Utrikesnämnden och konstitutionsutskottet samt vid behov vid partiledaröverläggningar. Juridiska fakultetsnämnden vid Lunds universitet påpekar att Europeiska rådet kan fatta formellt bindande beslut och anger som exempel Edinburgh-beslutet i december 1992 angående Danmark och Maastrichtfördraget. Nämnda förhållande är enligt fakultetsnämnden snarast ägnat att stärka skälen för utredningens slutsatser.
Skälen för regeringens bedömning: Europeiska rådet består av medlemstaternas stats— eller regeringschefer och sammanträder som tidigare redovisats som regel en gång per halvår. Vid dessa möten fattas främst beslut i övergripande politiska frågor. Dessa beslut får senare, om det behövs, omsättas genom beslut i Europeiska unionens råd. Samarbetet i Europeiska rådet kan'närmast beskrivas som mellanstatligt.
Främst med tanke på de politiska bindningar som uppstår i detta råd, har utredningen ansett det naturligt att riksdagen skall ges information också om den ståndpunkt Sverige skall inta i de frågor som skall avhandlas på kommande möten i Europeiska rådet. Det kan, enligt utredningen, gå till på samma sätt som utredningen har föreslagit beträf- fande frågor som skall behandlas i Europeiska unionens råd, dvs. normalt inom ramen för det samrådsförfarande som nyss föreslagits (avsnitt 40.3.1). Riksdagen kan emellertid finna att det hellre bör ske i någon annan ordning. Utredningen nöjer sig därför med att slå fast att information skall lämnas. Regeringen delar utredningens mening att information oclså skall lämnas rörande frågor som Skall tas upp i Europeiska rådet. Det ligger också i sakens natur att riksdagen skall kunna begära att information lämnas i sådana frågor. Regeringen vill emellertid understryka att sådana frågor som rör utrikespolitiska
Prop. 1994/95 : 19
538
förhållanden som kan få betydelse för riket, liksom utrikesärenden av Prop. 1994/95:19 större vikt självfallet skall behandlas i Utrikesnämnden.
40.5 Samråd med Riksbanken och med kommuner och landsting
Regeringens bedömning: Regeringen bör bereda företrädare för Riksbanken och kommuner och landsting tillfälle att lämna synpunkter på hur svenska ståndpunkter skall utformas inför beslut i rådet. Någon bestämmelse om regeringens skyldighet att samråda med Riksbanken samt med kommuner och landsting tas inte in i anslutningslagen.
Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning i fråga om samråd med Riksbanken. Utredningen har inte behandlat frågan om samråd med kommuner och landsting.
Remissinstansema: De flesta remissinstanser har inte yttrat sig särskilt om dessa frågor. Fullmäktige i Sveriges Riksbank anser att det i första hand i anslutningslagen, i andra hand i annan lagstiftning, bör införas en skyldighet för regeringen att samråda med Riksbanken vid beredning av frågor som behandlas inom ramen för samarbetet i EU. Landsorganisatianen i Sverige (LO) framhåller att bestämmelsen i 7 kap. 2 & RF om remissförfarande måste upprätthållas även i sådana situationer då ett medlemskap i EU kräver att beslut tas med stor snabbhet. Svenska kommunförbundet anser det angeläget att samråds- och inforrnationsskyldigheten gentemot kommunerna regleras i lag. Landstingsförbundet anser att det skall inrättas ett organ för information och samråd mellan regeringen och konununer och landsting.
Skälen för regeringens bedömning:
Riksbanken
Utredningen har endast översiktligt berört frågan om samråd mellan regeringen och Riksbanken. Utredningen har anfört att regeringen vid beredning av frågor som skall behandlas inom ramen för EU fortlöpande kommer att behöva samråda med en rad myndigheter och organisationer för att få ett fullgott underlag för sina ställningstaganden. Det skulle, ansåg utredningen, fungera utan särskild författningsreglering även vad gäller Riksbanken.
Riksbanken anser att det bör införas en lagfäst skyldighet om samråd mellan regeringen och Riksbanken vid ett medlemskap i EU.
Riksbanksfullmäktige har i ett yttrande över betänkandet Statsförvaltningen och EG (SOU 1993:80) aktualiserat frågan om i vilka former samråd i EG—arbetet bör ske mellan regeringen och Riksbanken. Riksbanken anser att detta bör författningsregleras. Fullmäktige föreslog 539
därför att det i anslutningslagen skall införas en ömsesidig samrådsskyldighet för regeringen och Riksbanken för beredningen av frågor av större vikt som behandlas inom ramen för samarbetet inom EG och som berör såväl regeringens som Riksbankens verksamhetsområde.
Riksbanksfullmäktige hävdar i sitt remissvar att utredningen bortser från att regeringen inte kan ansvara för frågor inom Riksbankens verksamhetsområde. Fullmäktige anser att Riksbanken inte kan påyrka samråd gentemot regeringen utan en lagfäst samrådsskyldighet.
Regeringen delar fullmäktiges syn på att ett fungerande samråd mellan regeringen och Riksbanken vid beredningen av gemensamma frågor som behandlas inom EU är viktigt. Ett sådant samråd har utvecklats för frågor som behandlas i internationella sanunanhang och fungerar tillfredsställande enligt regeringens mening. Det faktum att regeringen inte ansvarar för Riksbankens verksamhetsområde har inte hindrat denna utveckling. I de frågor som rör det ekonomisk—politiska arbetet är det svårt att entydigt definiera vad som skulle omfattas av ett legalt reglerat samråd. Det är därför regeringens syn att nuvarande väl fungerande praxis bör tillämpas tills vidare och att någon författningsreglering ej bör göras utan att denna fråga har analyserats närmare.
Kommuner och landsting
Det svenska berednings— och remissförfarandet inför ett EU—medlemskap har behandlats bl.a. i det nyssnämnda betänkandet Statsförvaltningen och EG (SOU 1993:80). Kommunernas och landstingskomrnunemas roll vid ett medlemskap har utretts i betänkandet Kommunerna, landstingen och Europa (SOU 1994:2).
I det förstnämnda betänkandet framhålls vikten av att regeringsformens bestämmelser om beredningsförfarandet upprätthålls. Utredningen förordar att de principer som kommer till utuyck i regeringsformen i fråga om beredningen av regeringsärenden skall vara vägledande inom ramen för EG:s beslutsprocess, även i de fall det inte är fråga om formella regeringsärenden. Konsekvensutredningen om kommunerna och EU tar upp behovet av samråd vid beredningen av frågor som rör kommuner och landstingskommuner som självstyrelseorgan. Utredningen anser det angeläget att de samlade konsekvenserna för kommuner och landsting av beslut inom skilda sektorer belyses vid beredningen av olika frågor och att även detta blir föremål för samråd. Lämpliga former för samråd bör enligt utredningen utvecklas.
Regeringen anser att samråd med olika myndigheter och organisationer, inte minst med företrädare för kommuner och landsting är angeläget.
Ett framgångsrikt samarbete med Europeiska unionen förutsätter en effektiv nationell beredning. Det ställer stora krav på regeringskansliets organisation av berednings—, förslags- och förankringsarbete för att undvika att det demokratiska inflytandet reduceras.
Vid ett medlemskap i EU kan frågor som i dag fattas av kommunala och regionala organ i stället komma att beslutas av gemenskapens institutioner. I enlighet med Maastrichtfördraget har regionkommittén
Prop. 1994/95: 19
540
inrättats. Den består av politiskt valda ledamöter som representerar medlemsländernas kommuner och regioner. Kommittén skall höras av kommissionen och rådet i frågor av särskilt intresse för lokala och regionala myndigheter. Vid ett svensk medlemskap kommer företrädare för kommuner och landsting att få säte i kommittén.
En tydlig utvecklingstendens inom EU är att beslut, i enlighet med subsidiaritetsprincipen, inte skall fattas på en högre nivå än nödvändigt. Det kan, som konsekvensutredningen om suveränitet och demokrati påpekar i sitt betänkande (SOU 1994:12), innebära att fler beslut kommer att fattas på regional och lokal nivå.
Företrädare för kommuner och landsting bör, enligt regeringens mening, beredas tillfälle att delta i beredningsarbetet innan de svenska ståndpunkterna i olika frågor som rör kommunerna och landstingen läggs fast. Den svenska argumenteringen får en särskild styrka om de förslag som läggs fram inorn EU—samarbetet innehåller bedömningar från samtliga samhällsnivåer, även de lokala och regionala. Dessutom underlättas tillämpningen av EU—besluten genom ett sådant förfarande. Regeringen anser emellertid inte att en sådan samrådsskyldighet bör lagfästas i anslutningslagen.
Frågan om att kommunerna och landstingen i god tid skall rådfrågas på lämpligt sätt i planerings— och beslutsprocessen vad gäller frågor som rör dem regleras för övrigt i Europarådets konvention om kommunal självstyrelse som Sverige har ratificerat. Som konsekvensutredningen för kommuner och landsting betonat är det emellertid angeläget att även de samlade konsekvenserna för kommuner och landsting av beslut inom skilda sektorer blir belysta, särskilt när samrådet berör konununer och landsting som självstyrelseorgan. Chefen för Civildepartementet har därför beslutat att inrätta en särskild beredningsgrupp för att behandla övergripande kommunala och regionala frågor inom EU.
Beredningsgruppen skall främst vara ett forum för information och samråd i frågor som aktualiseras med anledning av EES—avtalet och i övrigt har betydelse för kommuner och landsting inför ett medlemskap i EU. Beredningsgruppen skall också kunna ta initiativ till olika studier för att analysera konsekvenserna för den kommunala självstyrelsen i Sverige och andra länder av den fortsatta utvecklingen inom Europeiska unionen.
Prop. 1994/95:19
541
41 Anslutningslagens ikraftträdande och vissa frågor rörande övergången från EES till EU
Regeringens förslag: Om svenska folket ger sitt bifall till inträde i Europeiska unionen och grundlagsändringen träder i kraft den 1 december 1994 finns förutsättningar för riksdagen att anta anslutningslagen. Den skall träda i kraft den 1 januari 1995.
Lagen (1992:1317) om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES) upphör att gälla vid utgången av år 1994. Den upphävda lagen tillämpas dock även i fortsättningen på förhållanden som har uppstått före den 1 januari 1995, om inte annat följer av anslutningsfördraget.
Regeringens bedömning: Det pågår mellan EFTA—ländema i EES överläggningar om en överenskommelse som skall tillse dels att anslutningsfördragets förpliktelser uppfylls, dels att EFTA—institutionema finns att tillgå en tid efter anslutningen för att företag och enskilda skall kunna hävda sin rätt enligt EES—avtalet. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med den författningsreglering som kan bli aktuell med anledning härav.
Utredningens förslag: Överensstämmer i tillämpliga delar med regeringens" förslag och bedömning.
Remissinstansema: De remissinstanser som berör dessa frågor delar i allt väsentligt utredningens slutsatser. Konkurrensverket delar uppfattningen att EES—lagen bör upphävas i sin helhet i samband med ett svenskt EU—medlemskap men att betänkandet inte ger ett tillräckligt underlag för att verket skall kunna ta ställning till den föreslagna övergångsbestämmelsen till EES—lagen. Vidare delar konkurrensverket uppfattningen att EES—lagens bestämmelser på konkurrensområdet om behörig svensk myndighet m.m. bör ersättas med bestämmelser i annan författning. Sveriges domarefårbund anför att utredningens skäl för ett upphävande av EES—lagen har starkt fog för sig och tillstyrker utredningens förslag. Marknadsdomstolen anser att de föreslagna övergångsbestämmelsema fått en mindre klar utformning eftersom avsikten synes vara att den upphävda lagen skall fortsätta att tillämpas på rättsförhållanden som uppkommit under den tid då lagen gällde och som alltjämt består vid tidpunkten för lagens upphävande. Hovrätten över Skåne och Blekinge har ingen mer väsentlig erinran mot utredningens överväganden avseende övergången från EES till EU. Hovrätten anför att övergångsbestämmelsens andra mening behöver kompletteras eftersom anslutningsfördraget innehåller vissa bestämmelser som inskränker EES—avtalets fortsatta tillämpning samt att det är särskilt angeläget att EFTA-domstolens fortsatta behörighet och verkan av domar samt skilda avgöranden av EFTA:s övervakningsmyndighet klargörs i den mån det inte uttryckligen framgår av anslutningsakten. Att rättigheter som
Prop. 1994/95: 19
542
enskilda kan ha erhållit på grund av EES—avtalet skyddas av anslutningsfördraget och EG—rätten i övrigt tar hovrätten för givet. Avslutningsvis anför hovrätten det värt att notera att de skilda övergångsproblcm som kan tänkas uppkomma med avseende inte på EES—rätten utan på äldre nationell rätt inte har ägnats uppmärksamhet i utredningen, vilket innebär att även sådana problem skall lösas med tillämpning av EG—rätt.
Skälen för regeringens förslag och bedömning:
Anslutningslagens ikraftträdande
Enligt artikel 2.2 i anslutningsfördraget träder den svenska EU—anslutningen i kraft den 1 januari 1995 under förutsättning att avtalsparterna ratificerat avtalet då. Om inte samtliga ansökande stater ratificerat anslutningsfördraget, hindrar inte det att anslutningsfördraget blir gällande för de återstående. För svensk del är en ratifikation beroende av den folkomröstning om svenskt EU—medlemskap som skall hållas i november i år.
Om anslutningsfördraget träder i kraft den 1 januari 1995 gäller att EG—rätten skall tillämpas fullt ut här i Sverige från den dagen, om inte särskilda undantag eller övergångsperioder medgivits i anslumingsfördraget. I artikel 2 i anslutningsakten föreskrivs att från anslutningsdagen de ursprungliga fördragen liksom alla de rättsakter som beslutats med stöd av dem är bindande för de nya medlemsstaterna och skall tillämpas i dessa i enlighet med fördragen och anslutningsakten.
EES—lagens upphävande
EES—avtalet innehåller dels huvudbestämmelser som motsvarar många av de grundläggande EG—bestämmelsema i Romfördraget, dels protokoll och bilagor som innehåller närmare bestämmelser för avtalets tillämpning samt hänvisningar till de EG-rättsakter, dvs. EG—regler som beslutats av EG:s institutioner, som med nödvändiga anpassningar för EES—ändamål också ingår i avtalet.
Sverige tillämpar som tidigare sagts den s.k. dualistiska principen; statens folkrättsliga åtaganden måste införlivas i den nationella rätten exempelvis genom lagstiftning för att gälla även för enskilda och myndigheter. I princip finns två möjligheter för detta, nämligen inkorporering eller transformation. Vid inkorporering tas avtals- bestämmelsema in i svensk lagstiftning som de år medan de vid transformation skrivs om, för att på ett till svensk rätt mer anpassat sätt uppfylla sitt innehåll.
För att uppfylla skyldigheterna enligt EES—avtalet har Sverige inkorporerat vissa delar av avtalet i svensk lagstiftning. Det gäller i första hand avtalets huvudbestämmelser och EG—förordningarna men även vissa protokoll. De delar av avtalet som motsvarar EG—direktiv har i den mån svenska motsvarande bestänunelser inte redan finns, transformerats till
Prop. 1994/95: 19
543
svensk rätt.
Förutom att Sverige genom anslutningsfördraget kommer att bli bundet av EG—motsvarigheterna till dessa bestämmelser kommer Sverige enligt gemenskapsrätten också att bli bundet av EES-avtalet som sådant.
Internationella fördrag som ingåtts av gemenskaperna är nämligen bindande för EG—institutionema och för medlemsstaterna enligt artikel 228.7 i Romfördraget. I artikel 5.1 i anslutningsakten anges också att internationella avtal som gemenskaperna ingått med tredje land är bindande för de nya medlemsstaterna på de villkor som anges i de grundläggande fördragen och i anslutningsakten. EG—domstolen har också funnit att internationella avtal som EG ingått är en del av gemenskapsrätten från avtalets ikraftträdande (181/73 Haegeman II [1974] ECR 459). Det krävs från EEG—rättslig synpunkt således ingen särskild åtgärd för att EES—avtalet skall bli en del av EG—rätten, och därmed också direkt tillämplig rätt i medlemsstaterna i den utsträckning EG—råtten föreskriver.
Avtalen har oftast publicerats i EGT tillsammans med den förordning eller det beslut varigenom rådet godkänner avtalet och därmed mer direkt gjorts till en del av gemenskapsrätten. EES—avtalet har publicerats i EGT den 3 januari i år som bilaga till det beslut varigenom rådet och kommissionen godkände avtalet (EGT nr L 1, 3.1.1994, s. 1).
Avtalets huvudbestämmelser och protokoll kommer således att bli direkt tillämpliga och ha direkt effekt i Sverige i den mån de enligt EG—rätten lämpar sig för det.
Eftersom EES—avtalet är ett s.k. blandat avtal — såväl gemenskaperna, med undantag av Euratom, som medlemsstaterna är parter - gäller enligt artikel 5.2 i anslutningsakten att Sverige också i princip är skyldigt att tillträda EES—avtalet som medlemsstat i EU. Sverige kommer som EU—medlemsstat därmed att vara part i EES—avtalet i sin nya egenskap av medlemsstat i EU.
Enligt regeringens bedömning medför ett svenskt EU—medlemskap inte i och för sig någon skyldighet att vidta några åtgärder beträffande EES—regler som införlivats i svensk rätt. Allmänna effektivitets— och tydlighetsskäl talar emellertid för att man gör ändringar i reglerna. Några nackdelar med att upphäva bestänunelser som ändå konuner att gälla i landet kan knappast anses föreligga. En strävan vid svenskt författningsarbete är dessutom att förenkla regelgivningen och att rensa ut sådana författningar som inte längre fyller någon funktion.
I den mån EES—lagen inkorporerar EES—avtalets huvudbestämmelser och protokoll torde den därför kunna upphävas. Dessa regler kommer i stället att gälla i Sverige genom Romfördraget och genom att EES—avtalet som sådant ingår i den EG—rätt som Sverige övertar genom anslutningen. Vidare konuner Sverige inte längre att vara part i EFTA—avtalen, och EES—lagen bör alltså upphävas ide delar den inkorporerar dessa avtal.
EES—lagen innehåller vidare en bestämmelse om lagval. Bestämmelsen tillkom för att i EES—sammanhang skapa en svensk motsvarighet till den inom EG grundläggande principen om EG—rättens företräde och för att uppfylla åtagandet från EFTA—ländema i protokoll 35 till EES—avtalet. Genom ett svenskt EU—medlemskap kommer den principen att gälla i
Prop. 1994/95: 19
544
Sverige. Det finns alltså inte skäl att behålla lagvalsregeln i EES—lagen.
I EES—lagen finns vissa särskilda bestämmelser som rör statliga och kommunala stödåtgärder. Bestämmelserna införlivar inte i egentlig bemärkelse EES—regler utan är interna svenska regler som skall underlätta för Sverige och svenska myndigheter att uppfylla de regler på statsstödsområdet som EES—avtalet innehåller. De grundläggande reglerna på statsstödsområdet ingår i EG—rätten och kommer att gälla i Sverige i och med ett svenskt EU—medlemskap. Såvitt kan bedömas kommer det dock även att behövas bestämmelser som i princip motsvarar EES—lagens mer internt inriktade bestämmelser.
Sådana bestämmelser kommer emellertid delvis att se något annorlunda ut eftersom kommissionen gentemot Sverige kommer att överta de uppgifter som enligt EES—avtalet handhas av EFTA:s övervaknings- myndighet. Var dessa bestämmelser bör återfinnas kan diskuteras. Ett alternativ vore att låta dem ingå i den svenska anslutningslagen, ett annat att använda sig av särskilda författningar på konkurrens— och statsstödsområdena. Allmänt sett torde det mesta tala för att hålla anslutningslagen fri från bestämmelser av den här karaktären och att föra in dem på andra ställen i regelverket. Det kommer för övrigt att behövas en hel del nya bestämmelser av det här slaget till följd av EU—medlemskapet, och överskådligheten skulle knappast främjas av att alla dessa infördes i anslutningslagen. En jämförelse med den danska anslutningslagen i detta avseende visar att frånvaron av sådana bestämmelser ger en klarare och mer enhetlig författning.
EES—lagen innehåller vidare ett avsnitt om konkurrensregler. Genom dessa bestämmelser görs vissa EG—rättsakter med EES—anpassningar till svensk lag. Rättsaktema är sådana som blir direkt tillämpliga i Sverige vid ett svenskt EU—medlemskap, och bestämmelserna i EES—lagen kan i denna del upphävas. Emellertid innehåller också detta avsnitt några bestämmelser mera för internt svenskt bruk. Det gäller bl.a. befogenheter för den behöriga svenska myndigheten'på konkurrensområdet och ett bemyndigande för regeringen att bestämma vilken svensk myndighet som skall vara behörig. Även motsvarigheter till dessa bestämmelser kommer att behövas vid ett svenskt medlemskap i EU. Bestämmelserna i EES—lagen bör dock upphävas, och nya bestämmelser tas in på annat håll.
Slutligen innehåller EES—lagen vissa bestänunelser om verkan av domar och beslut samt bestämmelser om EFTA—domstolen. Även dessa bestämmelser i EES—lagen bör upphävas. Nya ”EG—motsvarigheter” kommer dock att behövas.
Sammanfattningsvis bör således EES—lagen upphävas i sin helhet. De bestämmelser av motsvarande slag som behövs vid ett medlemskap bör införas i annan författning. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med de förslag till lagstiftning som kan föranledas av detta.
läd händer med EES?
I EES—avtalet finns bestämmelser som gäller nya medlemsstater i EU. I
35 Riksdagen 1994/95. I saml. Nr 19. Del I .
Prop. 1994/95:19
545
artikel 128.1 föreskrivs att varje europeisk stat som blir medlem av Prop. 1994/95:19 gemenskapen hos EES—rådet skall ansöka om anslutning till EES—avtalet. I artikel 128.2 stadgas att betingelserna och villkoren för en sådan anslutning skall bli föremål för ett avtal mellan de avtalsslutande parterna och den anslutande staten. Avtalet skall föreläggas samtliga avtalsslutande parter för ratifikation eller godkännande enligt deras egna förfaranden.
Även om sistnämnda bestämmelser inte i första hand tar sikte på länder som redan är parter i EES—avtalet bör en rimlig utgångspunkt vara att ett liknande förfarande iakttas beträffande de länder på EFTA—sidan som ansluter sig till EU. EES—avtalet kommer att behöva ändras inte bara genom att Sverige inte längre blir bundet av avtalet i egenskapen av tidigare EFTA—land och de formella och institutionella justeringar detta medför, utan också därför att anpassningarna till EG—rätten i stället framgår av anslutningsakten.
Det kan i detta sammanhang också noteras att enligt anslutningsakten skall Sverige frånuäda, bland annat, EFTA—konventionen med verkan från och med den 1 januari 1995. Däremot innehåller anslutningsakten inte några bestämmelser om justeringar av EES—avtalet. Det beror på att samtliga parter, dvs. även kvarvarande stater på EFTA—sidan, måste vara överens om sådana ändringar. Ändringarna kan därför vidtas först sedan det klarlagts vilka stater som kommer att ansluta sig till EU.
Hur EES—avtalets framtid kommer att se ut är mot bakgrund av att så många EFTA—stater nu ansökt om EU—medlemskap osäkert. Man bör ändå än så länge räkna med att EES—avtalet kommer att finnas kvar efter ett eventuellt svenskt medlemskap i EU.
För svensk del föreligger en skyldighet att under ett medlemskap alltjämt tillämpa EES—avtalets regler gentemot kvarvarande EFTA—länder i EES. Skulle exempelvis endast ett land återstå måste avtalets bestämmelser fortsätta att tillämpas till förmån för det landet och dess medborgare. Som framgått skall det inte ske med stöd av EES—lagen utan av EES-avtalet som sådant eftersom det efter anslutningen är gällande här i Sverige på EG—rättslig grund i enlighet med den svenska anslutningslagen. Svenska författningar som genomför direktiv m.m. som ingår i EES—avtalet kommer som framgår av avsnitt 41.1 till stora delar att finnas kvar.
De s.k. EFTA—avtalen, dvs. övervakningsavtalet, kommittéavtalet och parlamentarikeravtalet, som EFTA—ländema träffat sinsemellan för att uppfylla skyldigheterna enligt EES—avtalet, innehåller bestänunelser om att en EFTA—stat som ansluter sig till EU skall upphöra att vara part i avtalen samma dag som anslutningen blir gällande. EFTA—ländema har när det gäller EFTA—institutionerna förberett en särskild överens—kommelse om viss tillämpning övergångsvis av övervakningsavtalet som kan visa sig nödvändig för att färdigbehandla pågående ärenden m.m.
Övergångsbestänunelser
Åtskilliga av de EG—regler som blir tillämpliga i Sverige och andra 546
EFTA—länder som nu ansöker om medlemskap i EU har sin motsvarighet i EES—avtalet. En övergång från EES till EU irmebär därmed att samma regelverk som nu gäller enligt EES—avtalet på centrala områden blir tillämpligt även efter en anslutning. Skillnaden blir på dessa områden framför allt att övervakningen av reglernas efterlevnad efter anslutningen ankommer på EG—kommissionen i stället för som under EES—avtalet på EFTA:s övervakningsmyndighet. I sista hand blir det EG—domstolen som har att bedöma huruvida ett visst handlande står i strid med reglerna.
När det gäller tillämpningen av EES-lagen har en utgångspunkt för regeringen varit att enskilda, företag och andra inte skall förlora sina rättigheter enligt EES—avtalet. Avtalet kan ge upphov till rättigheter och skyldigheter för enskilda i förhållande till andra enskilda eller det allmänna. Sådana rättigheter och skyldigheter som är gällande enligt EES—lagen bör bestå i svensk rätt även om de aktualiseras efter ett svensk medlemskap i EU. EES—lagens regler om avtals ogiltighet på konkurrensområdet skall exempelvis även fortsättningsvis tillämpas på avtal som föll under lagen när den var i kraft. Likaså bör t.ex. en person som med stöd av EES—lagens bestämmelse om lika lön väcker talan mot sin arbetsgivare, ha kvar möjligheten att grunda anspråk mot denne som hänför sig till tiden före år 1995. Det bör således införas en övergångsbestämrnelse till EES—lagen av innebörd att den upphävda lagen skall fortsätta att tillämpas på förhållanden som lagen var tillämplig på före 1995.
Som kommer att framgå av det följande innebär anslutningsfördragets bestämmelser i vissa fall att EG—regler tillämpas direkt efter anslutningen, vilket påverkar EES—avtalet och därmed övergångsbestämmelsen. Innebörden är att kommissionen tar över vissa ärenden från EFTA:s övervakningsmyndighet och vid sin handläggning av dem tillämpar motsvarande närmast identiska regler inom EU. Någon skillnad för övrigt i rättsligt eller sakligt hänseende kommer detta inte att medföra.
Övergångsbestämmelsen beträffande EES—lagen påverkas i första hand av att det i artikel 172 i anslutningsakten finns bestämmelser som för övergången från EES till EU. Bestämmelserna avser främst förfarandena inom områdena för konkurrens, statsstöd och upphandling och riktas i första hand till de nya medlemsstaterna. Enskilda berörs dock också av dessa övergångsbestämmelser genom att kommissionen övertar ärenden från EFTA:s övervakningsmyndighet och genom att de flesta beslut av övervakningsmyndigheten avses fortsätta att gälla också i ett medlemskap. I övergångsbestämmelsen bör finnas en särskild föreskrift om detta.
Anslutningsfördragets bestämmelser om övergången har tillkommit för att underlätta övergången från EES till EU. En av tankarna har varit att relevanta anmälningar m.m. från anslutande EFTA—länder och enskilda som redan gjorts enligt EES—avtalets tillämpliga regler till EFTA:s övervakningsmyndighet inte skall behöva göras på nytt till kommissionen. Vidare skall, som nyss sagts, beslut som fattats av EFTA:s övervakningsmyndighet enligt motsvarande regler i princip alltjämt vara giltiga. Övergångsbestämmelserna innehåller i korthet följande.
Prop. 1994/95: 19
547
Enligt artikel 172.1 skall de nya medlemsstaterna se till att Prop. 1994/95:19 kommissionen får de anmälningar och upplysningar av relevans som de lämnat till EFTA:s övervakningsmyndighet och den ständiga kommittén för EFTA—staterna före anslutningen. Överlämnandet till kommissionen skall betraktas som anmälningar och upplysningar enligt motsvarande EG—bestämmelser. Bestämmelsen riktar sig alltså till de nya medlemsstaterna och bör inte påverka EES-lagens övergångsvisa tillämpning i Sverige.
Artikel 1722 gäller ärenden som är under handläggning hos EFTA:s övervakningsmyndighet enligt EES—avtalets bestämmelser om konkurrens, statsstöd och offentlig upphandling. Huvudregeln är här att vid anslutningen pågående ärenden skall överlämnas till kommissionen för fortsatt handläggning enligt motsvarande EG—bestämmelser, även om de faktiska omständigheterna inträffat före anslutningen. Statsstöds— och upphandlingsreglerna riktar sig främst till staterna medan mål och ärenden på konkurrensområdet mer direkt berör enskilda. I konkurrensärenden kan enskilda och företag vara parter och reglerna har genom att ingångna avtal exempelvis kan vara ogiltiga viktiga civilrättsliga verkningar. För den övergångsvisa tillämpningen av EES—lagen i Sverige torde bestämmelsen följaktligen innebära att EES—lagens bestämmelser i dessa mål och ärenden inte tillämpas på förhållanden som inträffat före anslutningen utan att EG—reglerna tar över på en gång. Någon större skillnad sakligt sett är det dock inte fråga om eftersom reglerna i stort sett är identiska.
I artikel 172.3 föreskrivs att konkurrensärenden som vid anslutningen handläggs av kommissionen enligt EES—avtalet på motsvarande sätt skall fortsätta att handläggas av kommissionen men med tillämpning av EG—bestämmelser. EG—bestärnmelserna tar således omedelbart över EES—bestämmelserna. Inte heller här innebär detta någon skillnad, vare sig i formellt eller materiellt hänseende.
Artikel 1724 och 172.5 behandlar beslut som fattats av EFTA:s övervakningsmyndighet och kommissionen i konkurrens— och statsstödsärenden. Huvudregeln innebär att beslut som fattats i konkurrensärenden före anslutningen skall gälla också efter anslutningen men som beslut enligt motsvarande bestämmelser i EG—rätten. Kommissionen har dock rätt att besluta annorlunda. Skälet till att kommissionen har denna möjlighet är att dess kompetens enligt gemenskapsrätten inte skall inskränkas till följd av anslutningen. Punkten 5 föreskriver en motsvarande tillämpning i fråga om beslut enligt statsstödsbestämmelsema samt anger att statligt stöd som beviljats under år 1994 i strid med EES—bestämmelsema inte skall betraktas som ”förekommande” statsstöd enligt EG—rätten (artikel 93 i Romfördraget) Detta innebär bl.a. att Sverige måste anmäla sådana stöd till kommissionen och att dessa inte får utbetalas innan kommissionen tagit ställning till anmälan.
Även de sistnämnda bestämmelserna innebär således att redan fattade beslut av EFTA:s övervakningsmyndighet enligt EES—bestämmelserna skall betraktas som beslut enligt EG—rätten. Det är i samtliga dessa fall inte en fråga om att tillämpa EES—lagen efter anslutningen utan om att
548
tillämpa anslutningslagen pä förhållanden före anslutningen. Det är dock angeläget att uppmärksamma företag som fått ett beslut i ett konkurrensärende på att beslutet i princip är giltigt även under ett medlemskap.
Artikel 172.6 och 172.7 har mer generell karaktär och föresldiver att även övriga ärenden som handläggs av EFTA:s övervakningsmyndighet inom ramen för övervakningsförfarandet skall föras över till kommissionen samt att övervakningsmyndighetens fattade beslut även i övrigt skall fortsätta att gälla efter anslutningen, om inte kommissionen beslutar något annat.
Dessa bestänunelser i anslutningsakten blir genom den svenska anslutningslagen tillämpliga i Sverige. Tolkningen av dem tillkommer ytterst EG—domstolen som har att uttala sig om deras irmebörd. Det kan inte uteslutas att även andra bestämmelser i anslutningsfördraget påverkar tillämpningen av EES—lagen efter anslutningen. Detta innebär som konstaterades inledningsvis att anslutningslagens övergångsbestämmelse om att den upphävda EES—lagen skall tillämpas på förhållanden före anslutningen, bör förses med en föreskrift om att bestämmelsen gäller, om inte annat följer av anslutningsfördraget.
EES—avtalets fortsatta tillämpning enligt övergångsbestämmelsen påverkas också på annat sätt. Enligt övervakningsavtalets artikel 50, som inkorporerats genom EES—lagen, upphör som framgått de EFTA—stater som ansluts till EU att vara parter i det avtalet. Det innebär att tillgången till EFTA:s övervakningsmyndighet och till EFTA—domstolen enligt EES—lagens bestämmelser i princip kommer att bortfalla. Emellertid har EFTA—statema i EES börjat förbereda ett avtal om vissa övergångslösningar vad gäller förfarandet på EFTA—sidan, framför allt med syfte att se till att anslutningsfördragets bestämmelser i artikel 172 uppfylls och att övervakningsavtalet fortsättningsvis kan tillämpas bl.a. så att EFTA—domstolen under en övergångstid kan färdigbehandla mål och ärenden som avser förhållanden före medlemskapstiden.
Det är angeläget att företag och enskilda i så stor utsträckning som möjligt kan behålla möjligheten att hävda sina rättigheter även om Sverige upphör att vara part i övervakningsavtalet vid en EU—anslutning. Hovrätten över Skåne och Blekinge har anfört att den tar för givet att rättigheter som enskilda kan ha erhållit på grund av EES—avtalet skyddas av anslutningsfördraget och EG—rätten i övrigt. Det är dock osäkert om rätten att t.ex. överklaga ett beslut av EFTA:s övervakningsmyndighet till EFTA—domstolen kan säkras av EG—rätten exempelvis genom en möjlighet att överklaga till EG—domstolen. Bl.a. därför krävs särskilda övergångslösningar. .
Regeringen avser att återkomma till riksdagen med den ytterligare författningsreglering som kan föranledas av de övergångslösningar som blir aktuella.
Prop. 1994/95:19
549.
41.1 Bestämmelser som i övrigt införts i svenska författningar med anledning av EES—avtalet
Regeringens bedömning: Bestämmelser i övrigt som införts i svensk rätt till följd av EES—avtalet behålls i princip i de delar de genomför EG—direktiv men upphävs när de inkorporerar EG—förordningar med EES—anpassningar. Några förslag till lagändringar i dessa hänseenden lämnas inte i detta lagstiftningsärende. Regeringen avser att återkomma i dessa frågor senare i höst.
Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstansema: De remissinstanser som berört frågan har inte haft några invändningar mot utredningens slutsatser.
Skälen för regeringens bedömning: När det gäller den svenska lagstiftning som kommit till på grund av de rättsakter som ingår i EES—avtalet gör sig delvis andra synpunkter gällande vid bedömningen av hur de svenska EES—förfatmingama skall behandlas efter ett svenskt EU—medlemskap.
För att uppfylla skyldigheterna enligt EES—avtalet har Sverige inkorporerat EG—förordningar som är en del av avtalet. Beträffande de direktiv som avtalet innefattar gäller för dem detsamma som gäller inom EU:s medlemsstater, dvs. de är inte direkt tillämpliga men bindande för avtalets parter till det resultat som skall uppnås. Det innebär att det krävts lagstiftningsåtgärder i Sverige som uppfyller direktivens mål, men själva direktivet blir inte som sådant direkt svensk rätt. Rättsakterna som ingår i avtalet har inkorporerats i eller transformerats till svensk rätt på den nivå i den svenska norrnhierarkin där de hör hemma enligt svensk rätt. Inkorporerade förordningar kan därför finnas bl.a. i lågform eller förordningsform.
Förutom i EES—lagen finns således författningsbestämmelser genom vilka EES—avtalet införlivas med svensk rätt. Denna EES—anknytning framgår i allmänhet av de svenska bestämmelserna. Beträffande de in- korporerade EG—förordningarna framgår det direkt av författningen och av att själva förordningen finns bilagd denna. Direktiven är inte lika lätta att finna, men det stora flertalet författningar som bygger på direktiv innehåller i en inledande bestämmelse en hänvisning till EES—avtalet eller är försedda med en not med en sådan hänvisning.
Som tidigare angetts har förordningarna inkorporerats i svensk rätt på den nivå i den svenska normhierarkin bestämmelsemas innehåll motiverar. Några förordningar har inkorporerats på lågnivå, t.ex. vissa konkurrensförordningar och vissa förordningar på socialförsäkrings- .området. Andra förordningar har inkorporerats av regeringen på svensk
Prop. 1994/95: 19
550
förordningsnivå, exempelvis vissa EG—förordningar på transportområdet. Ett stort antal förordningar har inkorporerats på myndighetsnivå.
I de svenska författningarna finns inte bara intaget texten till EG—förordningama med eventuella anpassningar utan även bestämmelser som behövs för att tillämpa dem i Sverige. Det kan t.ex. röra sig om bemyndiganden för svenska myndigheter och vissa straffbestämmelser. Sådana bestämmelser kommer att behövas även vid ett svenskt medlemskap. Det innebär att, även om den svenska författningen bör upphävas i den del den inkorporerar EG—förordningen med eventuella EES—anpassningar, det finns andra bestämmelser som behövs för EG—förordningens riktiga tillämpning i Sverige.
Vad slutligen gäller direktiven har dessa alltså i den mån motsvarande bestämmelser inte redan fanns transforrnerats till svensk rätt. Det innebär att det införts svenska bestämmelser som sammantaget skall åstadkomma de resultat som direktiven föreskriver. Eftersom det som sakligt regleras i direktiven inte alltid överensstämmer med svenska förhållanden, exempelvis beträffande myndigheternas kompetensområden, kan ett och samma direktiv uppfyllas genom svenska bestämmelser på flera olika håll och på olika nivåer i den svenska nomthierarkin.
Vad som föreskrivs i direktiven om vad som skall uppnås kommer att gälla även efter ett svenskt medlemskap. I den mån redan genomförda svenska bestämmelser bidrar till att uppfylla direktiven bör bestämmelserna behållas. Det kan dock härvid behöva klargöras att det inte längre endast är på grund av EES—avtalet bestämmelserna införts. De svenska bestämmelserna skall fortsättningsvis gälla inte bara i förhållande till EU:s medlemsstater och deras medborgare utan också i förhållande till kvarvarande EFTA—stater i EES.
På motsvarande sätt som gäller för övriga EES-författningar i Sverige har också förpliktelsema enligt direktiven medfört att det införts bestämmelser av mer administrativ karaktär som behövs för tillämpningen i EES. Det kan t.ex. vara fråga om rapporterings- skyldigheter som enligt EG—rättsaktema skall fullgöras till kommissionen men som med tillämpning av EES—avtalets regler för EFTA—staternas del skall ske till EFTA:s övervakningsmyndighet. Sådana bestämmelser bör vid ett svenskt medlemskap följaktligen ändras till att avse EG—kommissionen. Det kan dessutom finnas andra bestämmelser som på det här sättet kräver justering när det gäller uttryck som ”EFTA—stater” m.m.
Sammanfattningsvis torde alltså de svenska EES—författningama som inkorporerar sådana EG—bestämmelser som ändå blir tillämplig rätt i Sverige vid ett svenskt medlemskap kunna upphävas, medan EES—förfatmingar som transformerat EG—bestämmelser i princip bör kunna behållas.
Bestämmelser som alltjämt kommer att behövas för EG—rättens riktiga tillämpning i Sverige bör i princip behållas. De finns på alla nivåer i den svenska normhierarkin och hör närmast samman med varandra områdesvis och inte inom respektive författningsnivå. De bör inte införas i den svenska anslutningslagen.
Regeringen avser att senare återkomma till riksdagen med de förslag
Prop. 1994/95: 19
551
till lagändringar som kan föranledas av vad som ovan anförts. Prop. 1994/95: 19
552
42 Övrig lagstiftning med anledning av ett svenskt Prop. 1994/95:19 medlemskap i EU
Regeringens förslag: Lagen (1972:762) om prisbestämmelser för jäm— Och stålmarknaden (CECA—lagen) upphävs.
Regeringens bedömning: Regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag till övrig lagstiftning som föranleds av ett medlemskap i EU. Detta gäller bl.a. tullagstiftning och lagstiftningen om immunitet och privilegier samt lagstiftning om val till Europaparlamentet.
Utredningen har inte haft i uppdrag att utreda dessa frågor. Remissinstansema har inte uttalat sig i dessa frågor.
Skälen för regeringens förslag och bedömning:
CECA—lagen
Som redovisats i avsnitt 25 har Sverige ingått ett bilateralt frihandelsavtal med Kol— och stålgemenskapen. Lagen (1972:762) om prisbestämmelser för jäm— och stålmarknaden (CECA—lagen) innehåller som också framgår av nämnda avsnitt bestämmelser som skall tillämpas för att säkerställa genomförandet av de bestämmelser om priser på järn— och stålvaror och transporter som finns i artikel 20 i frihandelsavtalet. Vidare innehåller lagen ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att meddela tillämpningsföreskrifter. I lagen åläggs enskilda näringsidkare en uppgiftsskyldighet till myndighet som regeringen bestämmer. Enskilda näringsidkare är även skyldiga att inställa sig hos behörig myndighet. Slutligen innehåller lagen processuella bestämmelser och sanktionsbestärnrnelser om vite, påföljder, åtal, fullföljd m.m.
Av 2 5 i det förslag till lag med anledning av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen som har behandlats i det föregående framgår att bl.a. Parisfördraget samt de rättsakter, avtal och andra beslut som före Sveriges anslutning till Europeiska unionen har antagits av Europeiska gemenskaperna skall gälla här i landet med den verkan som följer av dessa fördrag. Det bilaterala frihandelsavtal som Sverige har ingått med Kol— och stålgemenskapen (EKSG) kommer därför vid ett svenskt medlemskap i EU att sakna betydelse. CECA—lagen, som ju har tillkommit för att säkerställa Sveriges förpliktelser enligt frihandelsavtalen bör därför kunna upphävas vid ett medlemskap. Frågan är emellertid om nationella kompetterande föreskrifter motsvarande dem som nu finns i CECA—lagen behövs för att uppfylla förpliktelsema enligt Parisfördraget och med stöd av detta fördrag utfärdade sekundärrättsakter. Kommissionen handhar övervakningen av regelverkets efterlevnad. Inom ramen för EKSG har kommissionen långtgående befogenheter och kan fatta bindande beslut om 553 priser, rationaliseringar och produktionskovoter. Kommissionen har
enligt Parisfördragets artikel 47 rätt att inhämta de upplysningar som kan Prop. 1994/95:19 behövas från enskilda näringsidkare, att göra nödvändiga kontrollundersökningar och att besluta om böter och viten. Med stöd av artikel 47 har kommissionen antagit ett beslut 379/85/EKSG i vilket kommissionens övervalmingsbefogenheter på kol- och stålområdet preciseras ytterligare. I ingressen till beslutet sägs bl.a. att "dessa befogenheter erfordras för tillämpningen av Parisfördragets bestämmelser. I artikel 1 anges närmare vilka befogenheter kommissionen har. Kommissionen har rätt att ta del av böcker och andra affärshandlingar samt att utföra kontroller på platsen. Kommissionens företrädare har rätt att begära muntliga förklaringar från företagets företrädare. Företagen är skyldiga att bistå kommissionens funktionärer vid utförandet av deras uppgifter. I artikel 3 anges att de skyldigheter som åvilar enskilda enligt det nyssnämnda beslutet skall efterlevas utan att något individuellt beslut härom behöver meddelas. Som ovan har framhållits blir Parisfördraget och med stöd av detta utfärdande de rättsakter gällande här i landet med den verkan som följer av fördragen. Enligt Parisfördragets artikel 14 är beslut bindande och direkt tillämpliga i medlemsstaterna. Enligt artikel 92 samma fördrag utgör beslut som innefattar betalningsförpliktelser exekutionstitel i medlemsstaterna. Ytterligare sekundärrätt har antagits med stöd av Parisfördraget, bl.a. rörande procedurregler och om verkställighet av sanktioner enligt Parisfördraget.
Som redan har sagts bör CECA—lagen nu kunna upphävas. Det föreligger heller inte något behov av att i de hänseenden som det nu är fråga om komplettera Parisfördraget och med stöd av detta utfärdade beslut med nationell lagstiftning. Något behov av nationella föreskrifter om åtal och straff förefaller inte föreligga; konunissionen har när det gäller administrativa sanktioner i form av böter och viten, som framgått, vittgående befogenheter. Det kan dock inte uteslutas att rådet eller kommissionen med stöd av bl.a. Parisfördragets artikel 14 har utfärdat rekommendationer. Sådana rättsakter skall iden mån det inte redan finns motsvarande nationella föreskrifter införlivas av medlemsstaterna med nationell rätt på samma sätt som gäller för direktiv enligt Romfördragets artikel 189. I den mån det skulle visa sig nödvändigt att införliva rekommendationer på kol— och stålområdet med svensk rätt på lagnivå avser regeringen att återkomma till riksdagen med förslag härom.
Övrig lagstiftning
I avsnitt 23 redogörs Sålunda bl.a. för EG:s gemensamma regelverk på tullområdet och vissa förändringar som ett medlemskap innebär i fråga om den nu gällande svenska tullagstiftningen. Vidare sägs att regeringen under hösten 1994 kommer att förelägga riksdagen förslag till ny tullagstiftning som föranleds av ett medlemskap i EU. Förslagen kommer att bygga på den s.k. tullanpassningsutredningens förslag i betänkandet Tullagstiftningen och EG (SOU 1994:89) och de remisssynpunkter som framkommit i anledning av betänkandet.
554
I det s.k. fusionsfördraget (se bilaga 18) stadgas i artikel 28 om Prop. 1994/95:19 privilegier och immunitet för de Europeiska gemenskaperna. Till fördraget hör också ett protokoll med närmare bestämmelser i ämnet. Till Maastrichtfördraget hör ett protokoll med vissa tillägg till det ursprungliga protokollet om privilegier och immunitet med anledning av ett upprättande av Europeiska centralbanken och Europeiska monetära institutet (se bilaga 31). Ett medlemskap i EU kan komma att medföra viss lagstiftning i ämnet antingen genom ändringar i lagen (1976:611) om immunitet och privilegier eller genom särskild lagstiftning. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med de förslag till sådan lagstiftning som behövs.
Enligt artikel 31 i anslutningsakten skall var och en av de nya medlemsstatema inom två år från anslutningen hålla ett allmänt direkt val av det antal företrädare i Europaparlamentet som anges i artikel 11 i anslutningsakten. Valet skall ske enligt bestämmelsema i akten av den 20 september 1976 om allmänna direkta val till Europaparlamentet (se bilaga 24). Gnmdlagsutredningen inför EG lämnade i sitt betänkande EG och våra grundlagar (SOU 1993:14) förslag till ett svenskt valsystem för val till Europaparlamentet. Inom Justitiedepartementet förebereds för närvarande en departementspromemoria med förslag till svensk lagstiftning om val till Europaparlamentet. Efter remissbehandling av promemorian avser regeringen att förelägga riksdagen förslag till lagstiftning i ämnet, så att val till Europaparlamentet kan äga rum under 1995 . För tiden från en eventuell anslutning fram till valet skall i enlighet med bestämmelserna i artikel 31 i anslutningsakten den svenska riksdagen utse företrädare för Sverige i Europaparlamentet.
I propositionen har regeringen förklarat att den skall återkomma till riksdagen med förslag till övrig lagstiftning som behövs vid ett medlemskap.
555
43 Kungörande och publicering
Regeringens förslag: Den s.k. primärrätten som enligt anslumingslagens bestämmelser skall gälla i Sverige publiceras i Svensk författningssamling, SFS. Detta skall framgå av lagen. I lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra författningar införs en hänvisning till Europeiska gemenskapernas officiella tidning, EGT.
Regeringens bedömning: Sekundärrätten kommer att publiceras på svenska i EGT. De rättsakter som redan beslutats inom EU och som enligt anslutningsfördraget och den svenska anslutningslagen skall gälla i Sverige kommer att publiceras i en särskild utgåva av EGT. Någon nationell offentlig publicering skall inte komma i fråga.
Utredningen har inte behandlat denna fråga. Remissinstansema har inte heller tagit upp hithörande frågor.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Anslumingsfördraget innebär att Sverige ansluter sig till de ursprungliga fördragen som grundar den europeiska unionen. Av lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra författningar framgår att svenska författningar normalt alltid skall kungöras. Detsamma gäller internationella överenskommelser och ändringar i sådana som enligt författning skall gälla som svensk rätt. I anslutningslagen anges att de grundläggande fördragen och den övriga primärrätten skall gälla här i landet. Häri innefattas också anslutningsfördraget.
Det bör dock noteras att primärrätten inte i sig är en del av anslutningsfördraget. Häri stadgas endast att de grundläggande fördragen skall vara bindande för de nya medlemsstatema och tillämpas i dessa stater i enlighet med fördragens bestämmelser och vad som framgår av anslutningsakten. De nya språkversionerna av fördragen biläggs anslutningsfördraget men utgör självständiga instrument.
Primärrättens genomgripande innebörd för svenskt rättsväsen bör dock föranleda att den i samband med anslutningen kungörs i svensk språkversion i SFS. Det bör framgå av lagen och kan ske i form av tillkännagivande. Eventuella ändringar i primärrätten skulle i framtiden kunna tillkännages på samma sätt.
När det gäller publicering i publikationen Sveriges internationella överenskommelser (SÖ) finns bestämmelser i förordningen (l990:lO70) om publicering av Sveriges internationella överenskommelser. Huvudregeln i 4 & anger att överenskornmelserna skall publiceras i sin helhet. Frågan om på vilket språk en överenskommelse skall publiceras regleras i förordningens 5 5. I bestämmelsen stadgas att vid publicering av multilaterala överenskommelser av det här slaget utländska texter på
Prop. 1994/95: 19
556
andra språk än engelska och franska får utelämnas. Det innebär att den svenska, engelska och franska versionen av anslutningsfördraget och slutakten i princip skall publiceras i SÖ. Detsamma bör gälla primärrätten jämte slutaktema från dessa.
I fråga om kimgörande och publicering av den sekundära EG—rätten dvs. de rättsakter som beslutats av institutionema inom EU, är utgångspunkterna delvis annorlunda. Huvudprincipen är att dessa rättsakter kungörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning, EGT, och att nationell publicering normalt inte bör komma i fråga.
I artikel 170 i anslutningsakten anges att de fram till anslutningen beslutade rättsaktema skall vara autentiska på de nya språken från anslutningsdagen och publiceras i EGT i samma utsträckning som på de nuvarande språken. Detta kommer att ske i en särskild specialutgåva av EGT. Fortsättningsvis kommer nya rättsakter att publiceras i EGT på svenska samtidigt som de publiceras på övriga språk.
Lagen om kungörande av lagar och andra författningar reglerar författningar som har beslutats av svenska organ och internationella överenskommelser som enligt sådana förfatmingar skall gälla som svensk rätt. De rättsakter som beslutas av institutionerna inom EU faller därmed utanför lagens tillämpningsområde. Det grundläggande rättssäkerhetskravet på publicering av för enskilda bindande normer uppfylls av publiceringen i EGT.
I lagen om kungörande av lagar och andra författningar bör dock hänvisas till att de rättsakter som beslutats av EG kungörs i EGT.
Prop. 1994/95:19
557
44 Författningskommentar
44.1 Förslaget till lag med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen
Åtskilliga lagstiftningsärenden på senare år har gällt införlivande av internationella överenskommelser med svensk rätt. Ett omfattande lagstiftningsärende i det hänseendet utgjorde lagen (1992:1317) om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES). Den nu föreslagna lagen med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen gäller i och för sig i stor utsträckning ett införlivande av stora delar av EG—rätten med svensk rätt. En svensk anslutning till Europeiska unionen föranleder emellertid lagstifming av i viss mån en annan typ än den som hittills kommit till användning när det gällt att införliva internationella regler med svensk rätt. EG—rätten kommer att integreras med den svenska nationella rätten på ett annat sätt än vad som tidigare vanligen har varit fallet med internationella överenskommelser. Det är således inte bara de materiella reglerna som måste införlivas med den nationella svenska rätten. Även sådana principer som EG—rättens direkta tillämplighet, direkta effekt och företräde framför nationell rätt måste accepteras av det svenska rättssystemet. Regelverket har fått sitt innehåll genom den rättspraxis som EG—domstolen har utvecklat. Denna praxis utgör en rättskälla inom EG—rätten och måste få genomslag i Sverige.
Den nu föreslagna lagen är disponerad så, att det efter en inledande bestämmelse, i vilken anges att lagen innehåller bestämmelser med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen, följer en bestämmelse om införlivande av EG:s nuvarande regelverk, dvs. fördragen och den före anslutningen antagna sekundärrätten. Därefter regleras överlåtelsen av beslutanderätt till Europeiska gemenskaperna. I en därpå följande paragraf anges de fördrag och andra instrument som gäller här i landet. Slutligen regleras regeringens skyldigheter gentemot riksdagen i fråga om samråd och information i frågor som rör den Europeiska unionen. Lagen har i enlighet med Lagrådets förslag fått rubriken Lag med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen.
Det föreslås att lagen skall träda i kraft den 1 januari 1995 och att lagen (1992:1317) om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES) därvid skall upphöra att gälla. Lagen innehåller också vissa övergångsbestämmelser.
1 5 I denna paragraf anges att lagen innehåller bestämmelser med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen. Lagrådet har föreslagit att det i paragrafen skall anges när lagen börjar gälla. Detta anges emellertid i ikraftträdandebestännnelsen. Någon ändring i förhållande till lagrådsremissen har därför inte gjorts.
Prop. 1994/95: 19
558
2 & Det ankommer på varje nytt medlemsland att i enlighet med sina konstitutionella förutsättningar vidta åtgärder, så att anslutningsfördraget och de grundläggande fördragen samt den beslutade sekundärrätten blir gällande i det nya medlemslandet. Genom denna paragraf införlivas anslutningsfördraget och de grundläggande fördragen samt den s.k. sekundärrätten som före Sveriges anslutning till Europeiska unionen har antagits av Europeiska gemenskaperna. Paragrafen omfattar inte bara rättsakter i egentlig mening, dvs. sådana rättsakter som avses i artikel 189 i Romfördraget och som utgörs av förordningar, direktiv och beslut samt rekommendationer och yttranden, utan också avtal och andra typer av beslut som antagits av gemenskaperna.
Det nya medlemslandet blir redan genom anslutningsfördraget bundet av olika slag av avtal som EG har ingått. Rådet fattar på EG:s vägnar beslut om godkännande av sådana avtal. Det brukar röra sig om antingen ett beslut eller förordning, dvs. sådana bindande rättsakter som regleras i artikel 189 i Romfördraget. Godkännandet kan också ha annan form. Den nu föreslagna paragrafen omfattar också sådana avtal.
Det finns beslut av olika slag som inte utgör beslut i den mening som avses i artikel 189 i Romfördraget, t.ex. resolutioner och program m.m., vilka inte grundar rättigheter eller skyldigheter för enskilda men som i vissa fall är att anse som riktlinjer för den institution som har utfärdat dem. Vissa resolutioner och ställningstaganden är inte juridiska utan politiska förpliktelser. Dessa har inte heller någon bindande effekt för enskilda. Nyssnärnnda typer av beslut kräver i och för sig inte någon svensk författningsbestännnelse men blir genom att de omfattas av den föreslagna bestämmelsen i anslutningslagen, liksom rättsaktema och avtalen gällande för Sverige med den verkan som följer av fördragen. Paragrafen har i övrigt utförligt behandlats i avsnitt 38.3. Mellanrubriken före paragrafen liksom dess lydelse har justerats i enlighet med Lagrådets förslag.
3 5 Genom paragrafen klargörs att Europeiska gemenskaperna efter Sveriges anslutning till Europeiska unionen får fatta beslut med verkan här i landet i den omfattning som följer av fördragen. Paragrafen ger uttryck för den överlåtelse av beslutanderätt som följer av att Sverige ingår anslutningsfördraget. Det konstitutionella stödet för paragrafen är det vilandeförklarade förslaget till ny lydelse av 10 kap. 5 5 första stycket regeringsformen. Paragrafen har utförligt behandlats i avsnitt 38.2. Paragrafens lydelse har justerats i enlighet med Lagrådets förslag.
4 & Paragrafen innehåller en uppräkning av de grundläggande fördragen, konventionerna, akterna och besluten samt anslutningsfördraget med Sverige m.fl. länder, dvs. den s.k. primärrätten. Som framgår av paragrafen har de fördrag varigenom de tre gemenskaperna upprättades ändrats närmare 20 gånger. De fördragsändringar som tas upp är i korthet följande.
Prop. 1994/95 : 19
559"
Gemenskapema förvaltades ursprtmgligen av delvis olika institutioner. Domstolen och Europaparlamentet kom att bli gemensamma för alla tre genom en konvention som ingicks samtidigt med Romfördraget och Euratomfördraget, medan kommissionen och rådet blev gemensamma först genom det s.k. fusionsfördraget från år 1965 (i kraft den 1 januari 1967).
Fördragsändringar har också föranletts av att nya medlemmar har tillträtt gemenskaperna. Sålunda anslöts Danmark. Irland och Storbritannien är 1973, Grekland år 1981 och Spanien och Portugal är 1986. Dessa anslutningsfördrag medför, i likhet med det fördrag varigenom Sverige ansluts bl.a. institutionella jämkningar m.m., t.ex. förändringar av röstantalet i rådet. Ett fördrag från år 1984 avser ändringar av liknande slag med anledning av Grönlands utträde ur gemenskaperna.
Före Maastrichtfördragets ikraftträdande var proceduren annorlunda för upptagande av medlemmar i Kol- och stålgemenskapen än för de övriga gemenskaperna. Detta har inneburit att samtliga äldre anslutningsfördrag åtföljs av separata rådsbeslut som innehåller ändringar i EKSG—fördraget.
Gemenskapernas finansiella bestämmelser har ändrats vid ett par tillfällen. Detta har skett genom två s.k. budgetfördrag från åren 1970 och 1975.
En annan förändring med fördragsstatus är 1976 års akt om allmänna direkta val av företrädare i Europaparlamentet. Före aktens ikraftträdande utsågs företrädare inom resp. lands parlament.
Fördragen har vid två tillfällen genomgått en övergripande revision. Den första resulterade i Enhetsakten från år 1986 (i kraft den 1 januari 1987) och den andra i Maastrichtfördraget från år 1992 (i kraft den 1 november 1993), som förutom att upprätta Europeiska unionen, även medförde ändringar i de tre grundfördragen. Enhetsakten och Maastrichtfördraget har berörts under avsnitt 8.
Slutligen kan nämnas vissa ändringar av mindre generell betydelse. Hit hör 1962 års konvention om en ordning för associering av utomeuropeiska länder med avseende på Nederländska Antillerna (se bilaga 17) och ändringar från år 1975 i Europeiska investeringsbankens stadga, vilken återfinns i ett protokoll till Romfördraget.
Ett flertal av de uppräknade instrumenten utgör sålunda ändringar i eller tillägg till de ursprungliga gemenskapsfördragen. Det kan emellertid inte uteslutas att uppräkningen inte är helt uttömmande. I den mån andra rättsakter har utfärdats, vilka utgör ändringar i eller tillägg till de nu uppräknade fördragen, kommer dessa att gälla i Sverige enligt 2 & i den nu föreslagna lagen. Protokoll och bilagor utgör regelmässigt integrerade delar av fördragen men har ändå nämnts i paragrafen, eftersom vissa sådana instrument inte alltid kan sägas utgöra integrerade delar av fördragen. I förhållande till utredningens förslag har vissa förändringar gjorts beträffande vilka instrument som medtagits, bl.a. har det s.k. Edinburgh—beslutet om Maastrichtfördragets tolkning inte medtagits, eftersom det inte ansetts tillhöra primärrätten. Paragrafen har i övrigt kommenterats i avsnitt 38.3. Dess lydelse har justerats i enlighet med vad
Prop. 1994/95: 19
560
Lagrådet föreslagit. Frågan om kungörande och publicering av fördragen och den sekundärrätt som blir gällande i Sverige har behandlats i avsnitt 43.
5 5 I denna bestämmelse regleras skyldigheten för regeringen att informera och samråda med riksdagen i frågor som rör samarbetet inom EU. Förslaget innefattar dels ett undenättelse— och samrådsförfarande som skall vara inriktat på beslutshttandet i Europeiska unionens råd, dels en allmän skyldighet för regeringen att fortlöpande hålla riksdagen informerad om samarbetet inom EU. Frågorna har behandlats i avsnitt 40.
I första stycket regleras det formella underrättelse— och samråds- förfarandet. Området för samrådsförfarandet avgränsas på så sätt att regeringen skall underrätta riksdagen genom organ som riksdagen bestämmer om sådana frågor som avses bli behandlade i Europeiska unionens råd.
Det får bli en fråga för regering och riksdag att genom en fortlöpande dialog utveckla den lämpligaste ordningen för att hantera dessa frågor.
I fortsättningen sägs att regeringen skall rådgöra med riksdagen genom organ som riksdagen bestämmer om hur förhandlingarna i rådet skall föras inför beslut i sådana frågor som regeringen bedömer som betydelsefulla och i andra frågor som riksdagen bestämmer. Avsikten härmed är att regeringen, som kan antas vara bäst informerad om frågomas karaktär, skall vara skyldig att på eget initiativ söka samråd i betydelsefulla frågor. Men regeringen skall därutöver vara skyldig att samråda med organ som riksdagen bestämmer i vilken annan fråga som riksdagsorganet anser vara så betydelsefull att samråd bör äga rum.
För regeringens del innebär förslaget också en möjlighet att förankra den ståndpunkt regeringen ämnar inta vid förhandlingarna i rådet och att regeringen skall kunna försäkra sig om riksdagens accept av förhand- lingsståndpunkten. Även på den punkten bör regering och riksdag kunna utveckla lämpliga former för att få till stånd en fungerande ordning.
Det är således viktigt att göra klart att det formellt är regeringen som företräder Sverige vid ministerrådets möten. Även om regeringen har skaffat sig en accept från t.ex. ett riksdagsorgan som har inrättats för detta samrådsförfarande, agerar regeringen med fullt politiskt ansvar vid rådets möten. Ett riksdagsorgans uttalanden kan självfallet inte bli bindande för hela riksdagen och saknar också fomell konstitutionell betydelse.
Regeringen är alltså skyldig att ta initiativ till samråd i frågor den bedömer vara betydelsefulla. Hur gränsen skall dras har inte angetts i själva lagtexten. Den kompetensfördelning som nu gäller i fråga om normgivning mellan regering och riksdag i de frågor det här kan bli tal om bör emellertid kunna tjäna som en lämplig utgångspunkt för vad som skall anses vara en betydelsefull fråga. I sådana frågor som det nu ankommer på riksdagen att besluta om men där beslutsbefogenhetema genom medlemskapet överläts till EG bör riksdagen således få tillfälle att säga sin mening om hur förhandlingarna skall läggas upp och hur
36 Riksdagen 1994/95. ] saml. Nr 19. Del ].
Prop. 1994/95: 19
561
Sveriges ståndpunkt vid beslutsfattandet skall se ut. Regeringen kan Prop. 1994/95:19 självfallet bedöma även andra frågor vara betydelsefulla. Regeringen kan också tänkas finna att en sådan fråga någon gång inte är betydelsefull. Regeringen får således bedöma detta med hjälp av sitt omdöme.
I det andra stycket slås fast att regeringen dessutom fortlöpande skall lämna information till riksdagen om vad som sker inom ramen för samarbetet i EU. En självklar begränsning i denna skyldighet ligger i att information inte behöver lämnas i annat fall än då frågan berör vårt land. På vilket sätt och i vilken form denna information skall länmas blir i första hand en fråga för riksdagen att ta ställning till. Den allmänna information som det här är fråga om bör så långt som möjligt lämnas vid öppna sammanträden med riksdagen.
Slutligen föreskrivs att regeringen varje år skall lämna en redogörelse till riksdagen för verksamheten inom EU. Mellanrubriken före paragrafen har justerats i enlighet med vad Lagrådet förordat.
Ikraftträdande— och övergångsbestämmelser
Anslutningslagen bör träda i kraft samtidigt som anslutningsfördraget dvs. den 1 januari 1995. Samtidigt upphävs EES—lagen. Bakgrunden till upphävandet har närmare redovisats i avsnitt 41.
Av övergångsbestämmelsema framgår att EES—lagen skall fortsätta att tillämpas på förhållanden före upphävandet. Skälen för det har närmare redovisats i avsnitt 41. Avsikten är att EES—lagen alltjämt skall tillämpas på förhållanden som lagen var tillämplig på under sin giltighetstid. Den fortsatta tillämpningen gäller framför allt de materiella reglerna i EES—avtalet och tillämpningen av dem i Sverige av svenska domstolar och myndigheter.
Den övergripande övervakningen av reglernas efterlevnad som enligt EES—avtalet ålåg EFTA:s övervakningsmyndighet och EFTA—domstolen övertas vid en svensk ansluming till EU av kommissionen och EG—domstolen i enlighet med procedurregler enligt EG—rätten. Det är följaktligen närmast fråga om en fortsatt tillämpning av samma materiella regler men med andra förtecken och med andra övervakningsinstanser.
För att få en så smidig övergång som möjligt finns i anslutningsfördraget bestämmelser som bl.a. skall sörja för att kommissionen fortsätter handläggningen av de ärenden EFTA:s övervakningsmyndighet påbörjat och att beslut som redan fattats av övervakningsmyndigheten skall respekteras även efter anslutningen. Bestämrnelsema innebär i några fall att EES—avtalets och därmed EES—lagens bestämmelser inte tillämpas på förhållanden som uppstått före anslutningen. Det blir i stället kommissionen som övertar handläggningen enligt EG:s motsvarande regler. I sak innebär det dock inga avgörande förändringar eftersom såväl de materiella som de procedurella reglerna är desamma. Övergångsbestärnmelsen om att den upphävda EES—lagen skall fortsätta att tillämpas på förhållanden som uppstått före anslutningen, bör dock innehålla en föreskrift om att den på detta sätt kan komma att inskränkas av anslumingsfördraget. För enskilda
562
bör detta inte medföra några nackdelar. Bestämmelsens lydelse har justerats i enlighet med vad Lagrådet föreslagit.
I samband med ikraftträdande— och övergångsbestämmelsen föreskrivs också att de fördrag och andra instrument som anges i 4 5 skall kungöras i Svensk författningssamling (SFS).
44.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra författningar
1 5 I ett nytt tredje stycke upplyses om att rättsakter som innefattar föreskrifter beslutade av EG och som gäller här i landet i enlighet med vad som föreskrivs i lagen (1994:000) med anledning av Sveriges ansluming till Europeiska unionen kungörs i EG:s officiella tidning, EGT. Dessa rättsakter m.m. faller utanför lagens tillämpningsområde, eftersom de inte har beslutats av svenska organ och inte heller är internationella överenskommelser som enligt sådana författningar skall gälla som svensk rätt.
44.3 Förslaget till lag om upphävande av lagen (1972:762) om prisbestämmelser för jäm— och stålmarknaden (CECA—lagen)
Som har framgått av avsnitt 42 föreslås att den s.k. CECA—lagen skall upphävas. Det får ankomma på regeringen att upphäva de tillämpningsföreskrifter som utfärdats med stöd av CECA—lagen.
Prop. 1994/95:19
563
TERMER OCH FÖRKORTNINGAR
ACP
ALTENER
Arion
BC—Net
cabotage
CAP
Cassis de Dijon—principen
CECA
Cedefop
CELEX
CEN
African, Caribbean and Pacific States. Den grupp av 69 utvecklingsländer som är associerade till Gemenskapen genom Lomé-konventionen.
Alternative Energy EG-program för utveckling av förnybara energikällor Syftet med programmet är att finansiellt stöd skall utgå till projekt, utbildning, information och samarbete med icke-medlemsländer.
EG-program för utbildningsadministratörer Syftar till att främja ömsesidig förståelse för medlemsländernas utbildningssystem.
Business Cooperation Network. Småföretagarprogtam i EG. Utgörs främst av ett datorbaserat system för sökning av samarbetspartner
inrikestrafrk som utförs med ett utlandsregistrerat fordon
Common Agricultural Policy - EG:s gemensamma jordbrukspolitik.
EG-princip som innebär att varor som lagligen produceras och saluförs i ett EU-land fritt skall kunna säljas i ett annat medlemsland. Varu- och tjänsteflödena kan bara stoppas om de medför miljö-, hälso— eller säkerhetsrisker. Principen är uppkallad efter ett viktigt beslut av EG- domstolen angående försäljning av svartvinbärslikör.
Communauté Européenne du Charbon et de l'Acier. Europeiska kol- och stålunionen EKSG
Centre Européen pour le développement de la formation professionelle. EG:s center för yrkesutbildning i Berlin.
EG-kommissionens rättsdatabas. Innehåller i full text bl.a. EG:s grundläggande traktat, sekundärrätt, avtal med tredje land samt rättsfallen från EG-domstolen.
Comité Européen de Normalisation — European Committee for Standardization. Det västeuropeiska standardiseringsorganet.
Cenelec
CFP
CFSP
CITES
COM
Comett
COREPER
COST
CPC
DG
Direktiv
Dual use-varor
Comité Européen de normalisation électrotechnique - European Committee for Electro-technical Standardization. Europeiska kommittén för elektroteknisk standard. ,
Common Fisheries Policy. EG:s gemensamma fiskeripolitik.
Common Foreign and Security Policy. Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik som EG-staterna skall utveckla enligt Maastricht-fördraget
Europarådskonvention om internationell handel med utrotningshotade djur- och växtarter.
Commission Européenne - EG-kommissionens doktunentserie
Action Programme of the community in Education and Training for Technology. Program för utbildning och praktik för samarbete mellan universitet och näringsliv.
Comité des Représentants Permanents. Organ, bestående av medlemsländernas ambassadörer vid gemenskapen, som bereder ärendenas behandling i rådet. '
Cooperation européenne dans le domaine de la recherche scientifique et technique - European Cooperation in the Field of Scientific and Technical Research. Mellanstatligt forskningssamrabete mellan kommissionen, EG:s medlemsstater och nio andra stater, däribland Sverige.
Community Patent Convention. EG:s patentkonvention. Directorate General. Generaldirektorat inom kommissionen.
Är bindande för gemenskapens medlemsländer när det gäller målen som skall uppnås, men ger varjegland valfrihet beträffande medlen. Direktiven innehåller ofta åtanganden om tid för införande.
Strategiskt känsliga varor som kan ha såväl en civil som en militär användning
EAGFF
ECB/ECBS
ECU
EEC
EEG
EES
EFTA
EKSG
EMS
EMU
ERASMUS
ERDF
European Agricultural Guidance and Guarantee Fund. Se FEOGA.
European Central Bank/European Central Bank Systern. Den europeiska centralbanken respektive det europeiska centralbankssystemet (inkl. de nationella centralbankern) som avses upprättas i EMU:s fas 3 i slutet av 1990-talet.
European Currency Unit. EG:s korgvaluta, vars värde mot nationella valutor fastställs dag för dag. (4 juli 1994: lECU = 9,40 SEK).
European Economic Community - Europeiska ekonomiska gemenskapen.
Europeiska ekonomiska gemenskapen. Svensk benämning på EEC.
Europeiska ekonomiska sarnrbetsområdet. Det gemensamma ekonomiska samarbetsområdet EG-EFTA; omfattar för närvarande (juli 1994) Finland, Island, Norge, Sverige och Österrike samt de tolv EU-ländema.
European Free Trade Association. Europeiska frihandelssamanslumingen; omfattar för närvarande (juli 1994) Finland, Island, Liechtenstein, Norge, Schweiz, Sverige och Österrike.
Europeiska kol- och stålgemenskapen.
European Monetary System. EG:s valutasamarbete.
Ekonomisk och monetär union. EMU är tänkt att genomföras i tre faser Fas ett innebär dels upprättandet av den inre marknaden och införandet av fria kapitalrörelser mellan EU-ländema, dels att alla valutor knyts till växelkursmekanismen i EMS. Fas två innebär huvudsakligen en förstärkning av den ekonomisk-politiska samordningen och fas tre skapandet av en gemensam centralbank, att man läser växelkursema mellan medlemsländerna och att en enhetlig valuta införs.
European Action Scheme for the Mobility of University Students. EG:s program för Studentutbyte mellan högskolor. Sverige deltar sedan läsåret 1992-93.
European Regional Development Fund. EG:s regionala utvecklingsfond, en av de tre strukturfondema.
ERGO
ESA
ESF
EU
Euratom
EUREKA
Eurostat
FEOGA
Förordning
GATT
European Community Action Programme for the Long-term Unemployed. EG-program för informations- och erfarenhetsutbyte mellan medlemsländerna och vissa länder utanför EG vad gäller frågor som rör långtidsarbetslöshet. '
1 EFTA Surveillance Authority. Övervakningsorgan för EFTA-ländemas efterlevnad av EES-avtalet.
2 Euratom Supply Agency '
European Social Fund. EG:s socialfond, en av gemenskapens tre strukturfonder vars syfte främst är att främja arbetstillfällen, ge stöd åt projekt som motarbetar långtids- och ungdomsarbetslöshet.
Europeiska Unionen European Atomic Energy community. Europeiska atomenergigemenskapen.
European Research Coordination Agency. Europeisk samordnad civil högteknologisatsning. "
Statistical Office of the European Communities. Europeiska gemenskapens statistikkontor i Luxemburg.
Fond Européen d*Orientation et de Garantie Agricole. Den europeiska jordbruksfonden; en av de tre strukturfondema. Fondens struktursektion ger bidrag till modernisering av brukningsmetoder, jordförbättring, yrkesutbildning, omställning till annan produktion, ägosamrnanläggning, samt stöd till jordbruk i bergstrakter eller andra områden som är mindre lönsamma att bruka. Medel- har också avsatts för skogsplantering och miljövård. Fondens garantisektion utbetalar diverse stöd till jordbrukarna.
En förordning antas av ministerrådet på förslag från kommissionen. Den är omedelbart bindande för alla medlemsstater, liksom för företag och enskilda inom gemenskapen. Förordning tar över nationell lag.
General Agreement on Tariffs and Trade. Allmänna tull- och handelsavtalet.
GCC
GSP
GUSP
Helios
IAEA
IMF
Intrastat
JET
J.O.
JRC
LFA
LINGUA
Lomé-konventionen
MEDIA
Gulf Cooperation Council. Sarnarbetsråd för länder vid Persiska viken. Medlemsländema är Bahrain, Förenade Arabemiraten, Kuwait, Oman, Qatar och Saudiarabien.
Generalized System of Preferences. Det allmänna preferenssystemet - till förmån för u-länder.
Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik. se CFSP
Handicapped People in the European Community Living Independently in an Open Society. EG-program för handikappade.
International Atomic Energy Agency. Internationella atomenergibyrån.
International Monetary Fund. Internationella valutafonden.
System för inhämtning av statistiska uppgifter över varuhandeln mellan EU-medlemsländema
1 Joint European Torus. Fusionsforskningsprogram.
2 Joint European Transport. Det gemensamma flygtransportprojektet. Journal Officiel. Gemenskapens officiella tidning på franska.
Joint Research Center. Gemenskapens forskningsinstitution.
Less Favoured Area. Mindre gynnade områden.
Populärbeteckning för European Community Action Scheme för the promotion of training in Foreign Languages. Gemenskapens språkutbildningsprograrn.
Avtal mellan gemenskapen och ACP-ländema. Konventionen, som har sitt ursprung i EU-ländernas tidigare samarbete med de forna kolonierna, är ett avtal om handel, samarbete och bistånd.
Measures to Encourage the Development of the Audio-visual Industry. EG:s program för stöd av både produktion och distribution av film och video.
MGN
OECD
O.J .
PHARE
Schengenavtalet
SAVE
STABEX
Subsidiaritetsprincipen
SYSMIN
TACIS
TBT
Mest gynnad nationsbehandling. Huvudprincipen i GATT.
Organization for Economic Cö-operation and Development. Organisationen för ekonomiskt samrabete och" urtveckling. Hette ursprungligen OEEC och skapades år 1948 för att främja Europas återuppbyggnad efter kriget; omfattar i dag 25 "västekonornier" och ägnar sig främst åt informationsutbyte, analys och viss samordning av ett brett spektrum av ekonomiska frågor. '
Official Journal. Gemenskapens officiella tidning på engelska.
Poland and Hungary Aid for Restructuring of the Economics. Den del av EU-ländemas tekniska bistånd till samtliga central- och östeuropeiska länder som kanaliseras via EG:s budget.
Avtal mellan vissa av EU-länderna om avskaffande av gränskontroller.
Special Action for Vigorous Energy Efficiency. EG-program för att effektivisera energianvändningen, med målsättningen att minska denna per BNP-enhet med 20 procent på fem år
Stabilization of Export Eamings. System för stabilisering av u-ländemas exportintäkter enligt Lomé-könventionen.
Denna princip innebär att endast det som inte kan göras bättre på nationell, regional eller lokal nivå skall. göras på gemenskapsnivå. Dvs. beslut inom gemenskapen bör fattas så nära medborgarna som möjligt. Principen fördragsfästes i och med Maastrichtfördraget.
Special financing facility foråACP and OCT mining products. Exportstödfunktion inom EG; för de mineralexporterandeACP-ländema och de franska transoceana territorierna. Stöd lämnas för stabilisering av intäkter från export av fosfat, bauxit och koppar samt till rationalisering av gruvindustrin och malmletning.
Technical Assistance to the Commonwealth of Independent States and Georgia. Kommissionens biståndsprograrn för länderna i forna Sovjetunionen (utom de tre baltiska staterna, som faller under PHARE- programmet). '
| Technical Barriers to Trade.iTekriiska handelshinder.
TEMPUS
TEN
THERMIE
Visegrad-ländema
Trans-European Mobility Programme för University Students. EG-prograrr. för Studentutbyte mellan högskolor i EU och central- och östeuropeiska universitet.
Transeuropean Networks. Transeuropeiska nätverk för infrastruktur inom transport-, telekommunikations- och energisektorema.
EG:s program för ny energiteknik. Löper 1990-94 och inriktar sig på stöd till nya och breddade projekt, åtgärder som stimulerar till marknadsföring och nyttjande av ny energieffektiv teknik, samt för koordinering med nationella stödprograrn för liknande verksamheter
Polen, Ungern, Tjeckien och Slovakien.
BILAGA 1 : Prop. 1994/95:19 5 Bilaga ] Anförande av Europa- och utrdceshandelsminister Ulf Dinkelspiel vid öppnandet av Sveriges förhandlingar om EG,-medlemskap den 1 februari 1993 '
Den svenska regeringen hälsar med tillfredsställelse dagens öppnande av medlemskapsförhandlingama. '
För två år sedan förklarade Sveriges riksdag med! stor majoritet att medlemskap i de Europeiska gemenskaperna ligger ijvårt lands intresse. Detta återspeglade vår önskan att bidra till förverkligandet av visionen om ett enat Eur0pa som lever i fred, välstånd och social rättvisa, som visar öppenhet för sina grannländers behov och som är medvetet om sitt nationella ansvar. Sex månader senare, den 1 juli 1991, ansökte vi om medlemskap. Målet för de förhandlingar som nu inleds är att uppnå svenskt medlemskap i den Europeiska unionen "när fördraget har ratificerats av alla parter. '
Förbindelsema mellan Sverige och gemenskapen har' utvecklats avsevärt under de senaste 20 åren. De två viktigaste milstolparna är frihandelsavtalet från 1972 och förra årets avtal om det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).
EES-avtalet utgör ett kvalitativt nytt steg i vårt samarbete. Avtalet, som Sverige tillmäter stor vikt på vägen mot fullt medlemskap, godkändes nyligen av riksdagen med en överväldigande majoritet. Alla ansträngningar måste göras för att detta avtal ska ktinna träda i kraft så snart som möjligt. Vårt närmande till gemenskapen bygger på en rad grundläggande övertygelser och traditioner som koMer att inspirera och
vägleda oss i förhandlingarna liksom i vårt ager'ande som framtida medlem. :
- Först och främst har vi samma grundläggande värderingar som gemenskapen och dess medlemsstater. Vi är övertygande om att endast demokratiska samhällen som grundas på respekt' för de mänskliga rättigheterna och är inriktade på pluralism, öppenhet och rättssäkerhet kan slå vakt om den personliga friheten och främja åsociala framsteg,
- Vi bekänner oss alla till marknadsekonomi och fri konkurrens. Sverige delar uppfattningen att en väl fungerande inre marknad med 370 miljoner människor behöver gemensamma regler, inte minst för att uppnå hög produktsäkerhet och för att skydda konsumenternasjintressen.
- Freden är odelbar. Den grundläggande tanken bakom den Europeiska gemenskapen är att stärka fred och säkerhet mellan Europas folk. Vi anser att det är både möjligt och nödvändigt att efterjdet kalla krigets slut
anser att det är både möjligt och nödvändigt att efter det kalla krigets slut
Prop. 1994/95: 19
bygga en varaktig europeisk säkerhetsanordning genom integration och Bilaga ] samarbete. Den Europeiska gemenskapen och medlemsländernas gemensamma agerande är avgörande för stabilitet, fred och utveckling i Europa.
- En stark Europeisk union måste vara generös mot omvärlden. Den största utmaningen i Europa i dag är att bistå de central- och östeuropeiska länderna i deras ansträngningar att säkra demokrati, social rättvisa och marknadsekonomi. På sanuna sätt måste Europa beakta och ta fasta på utvecklingsländemas behov. Handel och bistånd, miljö och utveckling måste gå hand i hand i vår strävan att bekämpa fattigdomen. Sverige är berett att delta aktivt i gemensamma europeiska ansträngningar för att lindra nöden i de fattigaste länderna och för att främja dess utveckling. Vi önskar också gemensamt och i en generös anda hantera fiyktings- och migrationsfrågoma.
- Det är en angelägen uppgift som brådskar att gemensamt bekämpa arbetslösheten och att stimulera ekonomisk återhämtning. Inga ansträngningar får sparas för att nå dessa mål. Det finns inga nationella lösningar på europeiska problem. Den ekonomiska, industriella och finansiella integrationen har minskat betydelsen av gränserna mellan de västeuropeiska länderna. Det krävs allt mera samordning och samarbete för att åstadkomma stabil och icke-inliationsdrivande tillväxt samt full sysselsättning.
- Det finns också en rad andra områden där vi är övertygade om att framsteg bäst kan nås genom internationellt samarbete och då särskilt inom gemenskapens ram. Jag tänker då i synnerhet på åtgärder mot miljöförstöringen. Gemensamma europeiska ansträngningar är nödvändiga för att säkerställa en hållbar utveckling mot en ren miljö för framtida generationer. Gränsöverskridande miljöproblem som t.ex. försurningen kan inte lösas enbart genom nationella åtgärder. Som medlem kommer Sverige att i enlighet med fördraget upprätthålla och utveckla högt ställda normer för naturskydd och miljövård. Som framgår av kommissionens utlåtande om den svenska ansökan kan vi bidra till att gemenskapen utvecklas till en dynamisk internationell kraft på miljöområdet.
En Europeisk union som bygger på gemensamma värderingar och skiftande erfarenheter kan verksamt öka vår gemensamma förmåga att hantera dessa frågor.
Under denna process måste det råda enighet om målen, men stor hänsyn måste också tas till varje medlemslands särart.
Mot den bakgrunden välkomnar Sverige den ökade betoning som gemenskapen lägger vid öppenhet och insyn. Denna utveckling ligger i
Bilaga 1
linje med den svenska förvaltningens traditionellt stora öppenhet. På detta område för vi med oss grundläggande principer och ;viktiga erfarenheter som vi gärna delar med oss av. Offentlighetsprincipen och meddelarfriheten utgör fundamentala principer som är förankrade i den svenska grundlagen och som garanterar medborgarna tillgång till information om den offentliga förvaltningens verksamhet. Dessa principer är en omistlig del av vårt politiska och kulturella arv. De främjar den demokratiska processen, rättssäkerheten och effektiviteten i den offentliga förvaltningen, vilket också är viktiga mål:för gemenskapen.
Vi välkomnar också den nya tillämpningen av 'subsidiaritets- eller närhetsprincipen. Denna princip bidrar till respekten för medlemsländernas nationella identitet och säkerställer nationella och lokala myndigheters kompetens. Vi delar uppfattningen att gemenskapen endast bör agera när ett mål bättre kan uppnås på gemenskapsnivå än av de enskilda medlemsstaterna. '
Geografiskt är Sverige ett vidsträckt land med en.i rik och varierande natur. Våra medborgare värnar inte bara om höga miljökrav utan också om den likaledes omistliga och urgamla allemansrätten.
Den ökade vikt gemenskapen fäster vid den sociala dimensionen är enligt vår uppfattning en nödvändig följd av den ekonomiska integrationen. Vi ser fram emot att aktivt bidra till den fortsatta utvecklingen på detta område, som irmefattar arbetsmiljön och : dialogen mellan arbetsmarknadens parter. Detta gäller också ansträngningarna att förbättra de handikappades situation. Existerande EG-regler på det sociala området fastställer miniminivåer, som tillåter de enskilda medlemsländerna att tillämpa mer långtgående-' bestämmelser. Vi välkomnar unionsfördragets sociala protokoll inklusive arbetsmarknadsparternas förstärkta roll i utarbetandet och genomförandet av gemensamma åtgärder på arbetsmarknadsområdet. Vi utgår från att detta innebär att svenska kollektivavtal erkänns som! tillräckligt medel att genomföra EG:s direktiv. Den svenska och nordiSka arbetsmarknaden kännetecknas av en lång tradition av att villkor i arbetslivet fastställs i kollektivavtal mellan de berörda organisationerna. .
Det är också vår bestämda strävan att bidra till den fortsatta utvecklingen av gemenskapens politik för att främja jämställdhet mellan kvinnor och män, vilket är ett viktigt mål i Sverige. !
I-Ierr Ordförande,
När jag nu övergår till själva grunden för våra förhandlingar, låt mig då först understryka vad den svenska regeringen redan framhållit många gånger tidigare: Sverige delar till fullo de politiska I'rnål och principer, de s.k. finalités politiques, som återfinns i fördraget om den Europeiska unionen.
Prop. 1994/95:19
Bilaga 1
Vi är redo att i våra förhandlingar utgå från gällande rättigheter och skyldigheter, som går under beteclmingen "aquis communautaire". Sverige förmåga att göra detta kom tydligt till uttryck under EES- förhandlingama och har sedemera fått ett erkännande i EG- komrnissionens utlåtande om den svenska ansökan. Icke desto mindre finns det ett antal förhandlingsfrågor som vi gemensamt måste lösa och som jag ska återkonuna till.
Vi vill medverka i arbetet på att bygga en ny europeisk säkerhetsordning på grundval av FN-stadgan, ESK:s principer och beslut och andra internationella rättsprinciper. Därför önskar vi delta fullt ut i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken inom Unionens ram.
Vårt politiska åtagande att fullt ut och aktivt medverka i den gemensamma utrikes- och handelspolitiken har ett brett parlamentariskt stöd. Sverige har inga rättsliga hinder mot ett sådant deltagande. Vi är beredda att ildäda oss samma fördragsmässiga rättigheter och skyldigheter som gemenskapens nuvarande medlemmar.
Som den svenska riksdagen nyligen har deklarerat, består Sveriges militära alliansfrihet alltjämt. Samtidigt inser vi att utformningen på lång sikt av en gemensam försvarspolitik, som med tiden skulle kunna leda till ett gemensamt försvar, är ett mål för den gemensanuna utrikes- och säkerhetspolitiken, som kommer att diskuteras vidare inom ramen för 1996 års översynskonferens. Vi avser inte hindra den Europeiska Unionens utveckling på vägen mot detta mål.
Sverige vill delta i den framväxande Ekonomiska och monetära unionen (EMU). Gemensamma ansträngningar för att uppnå monetär stabilitet är en viktig förutsättning för ekonomisk tillväxt och sysselsättning. Den senaste tidens oro på valutamarknadema och de räntechocker som har drabbat många länder inklusive Sverige, har understrukit behovet av ett närmare ekonomiskt och monetärt samarbete för att främja monetär stabilitet. Sverige är angeläget att bidra till utformningen av EMU redan före medlemskapet. Ett slutligt svenskt ställningstagande avseende övergången från den andra till den tredje fasen kommer att göras i ljuset av den fortsatta utvecklingen och i enlighet med bestämmelserna i fördraget.
Vi utgår från att Sverige kommer att tilldelas samma antal röster i rådet och samma antal platser i Europa-parlamentet och i andra EG- institutioner som andra jämförbara medlemsstater. Vi utgår också från att svenska blir ett av Unionens officiella språk.
Den långa traditionen av samarbete mellan de nordiska länderna kommer utan tvekan att bli en tillgång också för våra framtida samarbetsparter i en utvidgad gemenskap. Vi önskar att detta samarbete i lämplig form kommer till uttryck i anslutningsfördraget.
Prop. 1994/95: 19
Och nu skulle jag vilja ta upp huvudfrågorna i förhandlingen. Regionalpolitik
Som framgår av kommissionens utlåtande innebär en utvidgning med Sverige och andra nordiska länder att områden med helt nya regionala drag i en nära framtid kommer att utgöra delar av gemenskapen. Dessa regioner karakteriseras av låg befolkningstäthet, :begränsade lokala marknader, långa avstånd och hårda klimatförhållanden. Det handlar om permanenta geografiska betingelser och svårigheter". Av naturliga skäl beaktas dessa faktorer inte i EG:s nuvarande regiönalpolitik, som är vägledande för medlemsstatema och gemenskapens regler på området. Vi utgår från att det finns en stor förståelse för behovet av en anpassning av gemenskapens politik så att de nya faktorerna kan beaktas, när Sverige och andra nordiska länder ansluter sig till gemenskapen. Dessa faktorer är av stor betydelse, särskilt för jordbruket och den regionala utvecklingen. Detta framgår också av kommissionens utlåtande. Sverige måste kunna bedriva en aktiv och ambitiös nationell! politik för regional utveckling i enlighet med fördragsreglema.
Kommissionens utlåtande bekräftar att Sverige som ;medlem har rätt till stöd från EG:s strukturfonder. I förhandlingarna måste vi komma fram till kriterier och metoder som gör det möjligt för sverige att delta fullt ut i det gemensamma strukturprogrammet. Syftet måste vara att utjämna regionala skillnader orsakade av allvarlig industriell tillbakagång, att bekämpa långtidsarbetslöshet, att underlätta ungdomars inträde på arbetsmarknaden, att anpassa jordbruk och skogsbrukSproduktion samt att främja landsbygdens utveckling. 5
Miljö
Vi utgår från att den högsta tillämpade ambitionsnivån konuner att gälla på miljöområdet och att därmed inga normer kommer att sänkas. Särlösningama i EES-avtalet rörande bl.a. kemikalier, farliga änmen och avgasutsläpp från motorfordon ska gälla också i anslutningsfördraget. Mot bakgrund av behovet av att minska skadliga utsläpp bör Europa ta ledningen genom att formulera strängast möjliga krav för utsläpp från motorfordon. Vi välkomnar det femte handlingsprogrammet för miljön som skapar en fast grund för att ytterligare skärpa de europeiska miljönormerna, för att förverkliga en hållbar utveckling och för att fullgöra våra åtaganden inom ramen för FN:s konferens om miljö och utveckling (UNCED). Vi delar uppfattningen att försiktighetsprineipen måste tillämpas. Däri ligger att farliga processer och ämnen måste ersättas med mindre farliga alternativ. Vi kommerf också i likhet med andra medlemmar av gemenskapen att förbehålla ossirätten att själva fatta beslut rörande import av avfall. Vi kommer att upprätthålla förbud mot slutförvaring av utländskt kärnavfall och andra former av långtidslagring som inte är del av en behandlingsprocess.
Prop. 1994/95: 19 Bilaga ]
Jordbrukspolitik
Sverige genomför för närvarande ett omfattande reformprogram inom jordbrukssektorn för att främja avreglering, konkurrens och effektivitet till nytta för såväl konsumenter som lantbrukare. De svenska jordbrukspolitiska målen har stora likheter med målsättningama för den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP). Vi siktar på en fullständig integrering i den gemensamma jordbrukspolitiken med ett minimum av övergångsarrangemang och skyddsåtgärder från tidpunkten för Sveriges inträde i den Europeiska unionen.
Hänsyn måste emellertid tas till de specifika förutsättningama för jordbruksproduktion i Sverige. Vår befolkningstäthet är extremt låg. Endast sju procent av landytan är uppodlad. Lägre medeltemperaturer och en kort odlingsperiod påverkar avkastning och produktionskostnader. För att möta dessa "arktiska och subarktiska" villkor har Sverige utvecklat en rad regionala stödåtgärder för jordbruksproduktion, landsbygdsutveckling, sysselsättning, miljö, ett öppet och varierande landskap liksom för bibehållandet av biologisk mångfald. Mjölkproduktionen, den viktigaste sektorn i den svenska jordbruksnäringen, utgör ryggraden för jordbruket i ekonomiskt mindre gynnade regioner. Under förhandlingarna måste en överenskommelse nås rörande tillvägagångssätt och metoder för att inom ramen för gemenskapens politik nå dessa mål och för att slå vakt om och utveckla jordbruket i norra Sverige, i skogsområdena i söder samt på Öland och Gotland.
En fullständig integrering innebär en anpassning av 1990 års svenska reformprogram för livsmedels- och jordbrukssektorn. Med utgångspunkt i jämförbara EG-åtgärder har det svenska programmet givit resultat i form av balans inom animaliesektom samt minskningar av sparmmålsöverskottet. Detta bör tillgodoräknas oss i förhandlingarna, t.ex. vid beräkning av basarealer för stödåtgärder och vid fördelningen av väl avpassade nationella produktionsvolymer — t.ex. för mjölk. Villkoren för animaliesektom i sin helhet kräver en grundlig genomgång.
Trädgårdsnäringen är inte föremål för marknadsreglering i Sverige. Anpassningen av denna sektor till EG:s marknadsreglering är en fråga som kräver noggranna överväganden.
Den samiska befolkningen har en särställning i Sverige. Förutsättningarna för rennäringen, vilken är basen för den samiska kulturen, måste säkras. Svenska jakttraditioner , som bygger på principen om upprätthållen balans och som syftar till att bevara den svenska faunan, måste också bibehållas.
Sverige har uppnått en hög standard på Växtskyddsområdet liksom på djurhälso— och det livsmedelshygieniska området. Kraven på miljö-, livsmedels-, djurskydds- och fodermedelsområdena är långtgående.
Prop. 1994/95: 19 Bilaga ]
Genom att upprätthålla dessa krav vill Sverige bidra till en högre Prop. 1994/95:19 ambitionsnivå och till en vidareutveckling av de europeiska reglerna i Bilaga I dessa avseenden. Vad jag nu har sagt gäller också konsumentsskyddet på andra områden.
Fiske
Sverige, med betydande fiskevatten i Östersjön, avser med vissa tekniska anpassningar helt integreras iden gemensamma fiskeripolitiken. Att fullt ut bevara de traditionella svenska fiskemönstren i omgivande vatten och i Nordsjön är av särskild vikt i detta sammanhang. Vi siktar också på att införa EG:s marknadsorganisation för. fiske och akvakultur från och med anslutningsdagen. Det är på fiskets område av största vikt att Sverige, inom ramen för EG:s politik, kan upprätthålla och utveckla sådana regionalpolitiska åtgärder som motiveras av ett strängt klimat, långa avstånd och andra ogynnsamma villkor.
Gemensam handelspolitik och tullunionen
Vi är beredda att anpassa oss till de tullnivåer som gäller i EG:s tullunion och harmonisera vår handelspolitik med gemenskapens i syfte att fullt ut kunna delta i den inre marknaden från och med inträdet. Vi måste emellertid försöka överbrygga de handelspolitiska skillnader som finns. Denna uppgift skulle utan tvekan underlättas av ett framgångsrikt resultat i GATT:s Uruguay-runda.
Jag tänker först och främst på Sveriges frihandel med de baltiska staterna, vilken vi önskar bevara i syfte att understödja deras reformsträvanden. Det borde vara möjligt att finna pragmatiska lösningar i avvaktan på att gemenskapen ingår liknande samarbetsavtal med de baltiska staterna.
Det är av vikt att minimera de välfärdsförluster som följer av olika slags handelsrestriktioner gentemot tredje land. Jag tänker här bl.a. på de återstående kvantitativa restriktionerna för textil- och beklädnadssektom, vilka Sverige avskaffade 1991. Eftersom gemenskapen siktar mot en gradvis liberalisering på detta område, borde det vara möjligt att finna lämpliga övergångsarrangemang.
Handelsmonopol
Sverige har redan i EES-avtalet godtagit fördragsbestämmelsema rörande handelsmonopol, samtidigt som vi har gjort klart att våra alkoholmonopol grundas på viktiga hälso- och socialpolitiska motiv. Dessa arrangemang utgör en strategisk del av en vittomfattande politik som syftar till att reducera den totala alkoholkonsumtionen och minska de risker som följer av den. Alkoholmonopolstrukturen får givetvis inte diskriminera eller 7
37 Riksdagen 1994/95. I saml. Nr 19. Del I.
Bilaga 1
snedvrida konkurrensen i strid med bestämmelserna i Rom-fördraget. Avveckling av gränskontroller
Att öppna gränserna i Europa är ett viktigt steg i riktning mot djupare integration. I vissa fall, som exempelvis narkotika och djursjukdomar, kan emellertid gränskontrollerna inte avvecklas utan andra effektiva kontrollåtgärder. Kampen mot narkotikahandel och andra former av internationell brottslighet måste fortsätta. Vi vill diskutera detta ämne grundligt under förhandlingarna.
Euratom
När det gäller den Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom) har vi förstått att viktiga aspekter av fördraget inte längre tillämpas enligt bestämmelsemas ordalydelse och att praxis gradvis har utvecklats bland medlemsstaterna. Vårt mål är att vitala svenska intressen säkerställs när det gäller bl.a. hälsoskydd, Säkerhetskontroll, egendomsrätt, icke- spridning samt säker och ekonomisk hantering av kämbränslecykeln.
Gemenskapens budget
Vad gäller budgeten kommer Sverige att bli en nettobidragsgivare. Bidragets storlek kan utgöra ett problem. Arrangemang som har gjorts för medlemsstater i liknande situationer måste studeras. I ljuset av bl.a. den kostnadskrävande anpassningen av jordbrukssektorn i EG- perspektivet och av att det kan dröja tills vi kan tillgodogöra oss medlemskapets alla rättigheter och fördelar, kommer lämpliga arrangemang för en gradvis infasning av vårt bidrag att visa sig nödvändiga. '
Herr Ordförande,
På Hera av de områden som jag har kommenterat har Sverige ett starkt intresse av att delta i vidareutvecklingen av gemenskapens normer och regler i enlighet med dess arbetsprogram för 1993, och följaktligen långt före anslutningen. Det underliggande motivet är att vi vill delta - möjligen i informella former - i arbetet med regler och riktlinjer som snart blir tillämpliga på Sverige. Jag tänker här t.ex. på gemensamt agerande inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, handelspolitiken, EMU/EMS-samarbetet, flykting- och asylpolitiken, det judiciella samarbetet, miljö- och konsumentpolitiken och andra viktiga områden där det gemensamma regelverket kontinuerligt utvecklas.
Slutligen några ord om organisationen och tidtabellen för våra förhandlingar. Jag tycker den föreslagna uppläggningen av förhandlingarna är bra. Vårt mål är medlemskap 1995 föregånget av en
Prop. 1994/95:19
folkomröstning 1994. Denna tidtabell tar hänsyn till att den svenska grundlagen måste ändras i enlighet med våra konstitutionella regler.
Herr Ordförande,
Under de kommande månaderna kommer vi att täcka ett stort antal förhandlingsområden. Med konstruktivt samarbete och politisk vilja är jag övertygad om att vi gemensamt ska kunna lösa de många och viktiga frågorna på vår dagordning. Vi har ställt upp ett klart mål. Vi vill aktivt bidra till att bygga en stark och sammanhållen Europeisk Union för fred, frihet och demokrati, för ekonomisk tillväxt och sociala framsteg och för ren miljö och kulturell mångfald.
Uttalande av Europa- och utrikeshandelsminister Ulf Dinkelspiel vid ministermötet i Bryssel den 9 november 1993
Som ni väl känner till, delar Sverige till fullo de politiska målsättningarna och principerna för fördraget om Europeiska unionen. Det är med stor tillfredsställelse som vi noterar att fördraget nu har trätt i kraft och att vi nu kan vidga omfattningen av förhandlingarna så att dessa viktiga områden också kan inkluderas.
För att möta de stora utmaningar som alla våra länder står inför krävs att en ny nivå av samarbete och integration framgångsrikt etableras.
Tre av dessa utmaningar är speciellt viktiga. Och när nu fördraget har trätt ikraft är Europa i ett bättre läge för att kunna klara av dem.
Den första amningen är att under 1990-talet tillhandahålla tiotals miljoner nya arbeten, liksom möjligheter till utbildning och praktik, så att arbetslösheten kan nedbringas och på så sätt stärka förtroendet för europeiskt samarbete.
I den bemärkelsen är arbetet som nu pågår med Vitboken av speciell betydelse för hela Europa-. Vi delar Europeiska rådets uppfattning att arbetslöshetssituationen är oacceptabel. Det faktum att Europeiska rådet fastslår att varje ansträngning måste göras för att råda bot på den situationen, indikerar att behovet av att öka produktiv sysselsättning idag är lika viktigt som monetära mål.
Därför är det nödvändigt att sätta upp ambitiösa mål när det gäller att skapa nya produktiva arbeten, bekämpa arbetslösheten, förbättra arbetsmarknadens sätt att fungera och att säkerställa våra medborgares välfärd.
Ökad ekonomisk tillväxt, sysselsättning och reducerad arbetslöshet är förutsättningar för att få ned de offentliga underskotten. Andra åtgärder för att på medellång sikt förstärka budgeten är också nödvändiga. Vi ser fram emot att ta del i ett gemensamt europeiskt agerande fastlagt i det europeiska rådet och i finansministramas gemensamma EFTA-EG möten. Vi för vår del siktar på att, som ett steg mot full sysselsättning, reducera arbetslösheten med hälften till slutet av århundradet. Jag skulle här speciellt vilja hänvisa till de program för tillväxt och sysselsättning som igår antogs av de nordiska statsministrarna.
Prop. 1994/95: 19 Bilaga ]
För att uppnå ambitiösa mål för tillväxt, investeringar och sysselsättning är det nödvändigt att upprätthålla prisstabilitet och på så sätt skapa lägre räntenivåer och internationell monetär stabilitet, dvs. uppnå konvergenskriteriema såsom de fastställt i Maastrichtfördraget. Vid öppnandet av förhandlingarna uttalade vi i följande termer vår position med avseende på de frågor som täcks av kapitel 23 om ekonomisk och monetär politik:
"Sverige vill delta i den framväxande Ekonomiska och monetära unionen (EMU). Gemensamma ansträngningar för att uppnå monetär stabilitet är en viktig förutsättning för ekonomisk tillväxt och sysselsätming .
Den senaste tidens oro på valutamarknaden och de räntechocker som har drabbat många länder inklusive Sverige, har understrukit behovet av ett närmare ekonomiskt och monetärt samarbete för att främja monetär stabilitet. Sverige är angeläget att bidra till utformningen av EMU redan före medlemskapet. Ett slutligt svenskt ställningstagande avseende övergången från den andra till den tredje fasen kommer att göras i ljuset av den fortsatta utvecklingen och i enlighet med bestämmelserna i fördraget. "
Mot bakgrunden av denna position är vi beredda att stänga kapitel 23 om ekonomisk och monetär politik.
Den andra utmaningen är nödvändigheten av att säkerställa stabilitet och att främja freden i alla delar av Europa. Vi måste utvidga stabiliteten och freden till öst och syd-öst och förebygga framväxten av nya åtskiljande gränslinjer på vår kontinent.
I detta avseende är utvecklingen av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken av avgörande betydelse.
När jag presenterade vår position på detta område den 1 februari gjorde jag följande uttalande, vilket självklart fortfarande gäller.
"Vi vill medverka i arbetet på att bygga en ny europeisk säkerhetsordning på grundval av FN-stadgan, ESK:s principer och beslut och andra internationella rättsprinciper. Därför önskar vi delta fullt ut i den gemensamma utrikes. och säkerhetspolitiken inom Unionens ram.
Vårt politiska åtagande att fullt ut och aktivt medverka i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken har ett brett parlamentariskt stöd. Sverige har inga rättsliga hinder mot ett sådant deltagande. Vi är beredda att ikläda oss samma fördragsmässiga rättigheter och skyldigheter som Gemenskapens nuvarande medlemmar.
Som den svenska riksdagen nyligen har deklarerat, består Sveriges militära alliansfrihet alltjämt. Samtidigt inser vi att utformningen på lång sikt av en gemensam försvarspolitik, som med tiden skulle kunna leda till ett gemensamt försvar, är ett mål för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, som kommer att diskuteras vidare inom ramen för 1996 års översynskonferens. Vi avser inte hindra den Europeiska unionens utveckling på detta mål."
Mot bakgrund av detta uttalande är jag glad att kunna uttala att vi är beredda att stänga kapitel 24 om CFSP.
Prop. 1994/95 : 19 Bilaga ]
10
Den tredje utmaningen är nödvändigheten av starkare gemensamma Prop. 1994/95:19 åtgärder för att möta det allt farligare hotet från den internationella Bilaga ] brottsligheten, speciellt från den dödliga drogtrafrken.
Även i detta viktiga sammanhang förser ikraftträdandet av Europeiska unionen oss med mycket effektiva instrument inför framtiden. Vi hälsar detta med stor tillfredställelse.
Vad avser områdena judiciellt och inrikespolitiskt samarbete och vissa frågor som är relaterade till artikel 7A i fördraget, delar Sverige Unionens målsättningar vad gäller fri rörlighet för personer.
Vi hoppas att förhandlingarna om konventioner som omfattas av den tredje pelaren kan avslutas under den närmaste framtiden så att den fria rörligheten för personer kan uppnås.
Frågan om gränskontroll och tolkning av artikel 7A har varit föremål för en omfattande analys, utförd av en särskild utredning som tillsatts av min regering. Dess rapport konuner att publiceras inom några dagar. Vi har även nyligen mottatgit preliminär information avseende regelverket på detta samarbetsområde och vi inväntar nu den slutliga listan över regelverket.
Under arbetets gång har vi hittills inte identifierat några större problem. Jag hoppas att vi inom kort kan återkomma till detta kapitel.
Jag tar emellertid denna möjlighet att understryka den vikt vi fäster vid den nordiska dimensionen i dessa frågor, speciellt den nordiska passunionen. Den måste tas i beaktan i alla framtida arrangemang.
Det konuner högst sannolikt att finnas behov av mer effektiva åtgärder för att bekämpa illegal drogtrafik i framtiden. Vi vill betona vikten av adekvata kompensatoriska åtgärder för att säkerställa detta när den fria rörligheten för personer genomförs.
Slutligen vill jag ta möjligheten att, med hänsyn till andra frågor i fördraget, upprepa vårt stöd för den sociala stadgan och det sociala protokollet, vilka lyder under kapitel 26 som nu är öppet för förhandlingar.
Jag vill också uttrycka vår tillfredställelse med slutsatserna avseeende dessa förhandlingar från Europeiska rådets möte den 29 oktober. Med gemensamma ansträngningar kommer vi att uppnå de mål som där skisserats.
ll
Bilaga 2
BILAGA 2
Departementspromemorian Sveriges medlemskap i den Europeiska unionen (Ds 1994:48) - Förhandlingsresultatet i korthet
Sveriges förhandlingar om medlemskap i den Europeiska unionen är nu klara.
Ett medlemskap i Europeiska unionen innebär att Sverige deltar fullt ut och aktivt i:
Den gemensamma inre marknaden med fri rörlighet för varor, tjänster, personer och kapital.
Tullunionen och den gemensamma handelspolitiken. Den gemensamma jordbruks- och fiskeripolitiken.
Unionens samtliga gemensamma program rörande forskning, utbildning, teknologi, småföretagande, konsumentskydd, turism, statistik, miljövård etc.
Den fortsatta utvecklingen av unionens sociala dimension.
Den ekonomiska och monetära unionen (EMU) som är i vardande. Riksdagen tar ställning till frågorna om en gemensam valuta och centralbank när dessa aktualiseras.
Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, med alltjämt bibehållen militär alliansfrihet.
Samarbetet om rättsliga och inrikes frågor - den s.k. tredje pelaren. Samarbetet stärker våra möjligheter att bekämpa internationell brottslighet och narkotikasmuggling och ger bättre förutsättningar för samordning av Hykting- och invandringspolitiken.
Förhandlingsresultatet i sammandrag
Redan EES-avtalet som trädde i kraft den 1 januari 1994 innebär en långtgående ekonomisk integration mellan Sverige och EU-länderna. Genom detta avtal skapas grundförutsättningarna för de s.k. fyra friheterna. Den fria rörligheten för varor, tjänster, kapital och personer har därför i många avseenden redan kunnat förverkligas.
Ett svenskt medlemskap i EU innebär att dessa friheter kan realiseras i full utsträckning. Förutsättningama för ett gränslöst Europa skapas.
Prop. 1994/95: 19
Sverige kommer genom ett EU-medlemskap att delta fullt ut i unionens Prop. 1994/95:19 beslutsfattande genom representation i alla EU:s institutioner Bilaga 2 (ministerrådet, parlamentet, kommissionen, domstolen etc.).
Med utgångspunkt i EU:s grundläggande fördrag och regelverk är Sverige och EU-länderna nu överens om följande:
Miljö
Sverige har fått gehör för sina krav att kunna behålla strängare skyddsnormer än vad EU har i dag.
Överenskommelsen innebär att Sverige behåller sin nationella lagstiftning vad gäller asbest, kvicksilver och klorerade lösningsmedel samt ozonnedbrytande ämnen (freoner m.m.). Vidare behåller vi vårt förbud mot PCB/PCT.
I fråga om märkning och klassificering av farliga kemikalier samt den s.k. fjärde klassen och regler beträffande bl.a. kadmium, PCP och arsenik behåller vi våra strängare regler under en fyraårig övergångsperiod. Under denna period skall EU se över sitt regelverk med hänsyn till de strängare bestämmelsema i kandidatländerna. De nya medlemsstaterna kommer att medverka fullt ut i dessa översyner.
Vid övergångsperiodens slut kan Sverige tillämpa hela det gemensamma regelverket på samma villkor som nuvarande medlemsstater. I detta ligger att vi vid behov kan åberopa den s.k. miljögarantin, enligt Romfördragets artikel 100az4, vilken ger rätt för en medlemsstat att behålla en högre nationell skyddsnivå.
En gemensam deklaration kommer dessutom att fogas till anslumingsfördraget, i vilken EU och kandidatländerna betonar betydelsen av att främja höga skyddsnormer. En viktig utgångspunkt blir EU:s ambitiösa femte miljöhandlingsprogram.
Sverige inordnar sina miljöklasser i EU:s miljöklassystem i avvaktan på att EU fattar beslut om framtida avgasregler.
Tillverkaransvaret och hållbarhetskravet vad gäller bilars avgasrening bibehålls.
Energi
Sverige och EU har enats om en gemensam deklaration om tillämpningen av Euratom-fördraget. Uppgörelsen på energiområdet innehåller flera för Sverige väsentliga punkter, vilka innebär att de svenska kraven har tillgodosetts: 2
Bilaga 2
Svenska strålskyddsbestämmelser fortsätter att gälla.
Fördraget påverkar inte de svenska besluten rörande vårt kämkraftsprogram.
Slutförvaringen av utbränt kärnbränsle är en nationell angelägenhet, dvs. Sverige kan inte tvingas lagra kämbränsleavfall från andra länder.
Sverige och EU har också enats om en gemensam deklaration om vikten av en fortsatt aktiv icke-spridningspolitik vad avser kärnvapen.
Handelspolitik
Sverige kommer genom EU-medlemskapet att ingå i EU:s tullunion och i den gemensamma handelspolitiken. Genom tullunionen skapas förutsättningar för ett "gränslöst Europa", där handeln inom EU sker utan gränskontroller, ursprungsregler m.m. Sverige får som EU—medlem möjlighet att konkurrera på samma villkor som övriga EU—länder.
En konsekvens av att Sverige kommer att ingå i tullunionen är också att Sverige kommer att tillämpa EU:s i genomsnitt något högre tullsatser (skillnaden är en procentenhet i vägt genomsnitt). Skillnaden minskar genom tullförhandlingarna inom GATT-rundan.
Frihandel med Baltikum
Sverige och EU har enats om att Sverige behåller frihandeln med Estland, Lettland och Litauen genom att EU inleder förhandlingar om egna frihandelsava med dessa länder. Dessa avtal skall vara klara till den 1 januari 1995. Därmed kommer de baltiska länderna att få sin frihandel utsträckt från Sverige och de andra nordiska länderna till hela EU-området. Detta blir ett viktigt led i stödet till utvecklingsprocessen i de baltiska länderna.
Tekoimporten
Överenskommelsen innebär att Sverige i allt väsentligt kommer att kunna behålla existerande handelsmönster. Sverige konuner att inordnas i EU:s kvotsystem, men EU-kvoterna räknas upp med hänsyn till Sveriges nuvarande import. Flera för Sverige viktiga kvoter för import från Östeuropa avvecklas vid utgången av år 1997. Som en följd av medlemskapet kommer Sverige att sänka vissa tekotullar.
Utrikes- och säkerhetspolitik
Sverige avser medverka fullt ut och aktivt i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Innebörden av en deklaration som Sverige, de
Prop. 1994/95: 19
Bilaga 2
övriga kandidatländerna och EU har ställt sig bakom är att vi träder in i samarbetet på samma villkor som gäller för de nuvarande medlemmarna. Detta kan vi göra med den militära alliansfriheten i behåll.
Sverige, de övriga kandidatländerna och EU har gjort ett gemensamt uttalande om det utrikes- och säkerhetspolitiska samarbetet. I detta betonas betydelsen av en effektiv och väl sammanhållen utrikespolitik. Kandidatländema kommer att delta i utformningen av den gemensamma utrikes— och säkerhetspolitiken redan i en interimsfas fram till dess att medlemskapet träder i kraft.
Ekonomisk och monetär politik
Sverige deltar i den framväxande ekonomiska och monetära unionen (EMU). Gemensamma ansträngningar för att uppnå monetär stabilitet är en viktig förutsättning för ekonomisk tillväxt och sysselsättning. Utvidgningskonferensen har noterat att ett slutligt svenskt ställningstagande avseende övergången från den andra till den tredje fasen, som bl.a. siktar på att införa en gemensam valuta, kommer att göras i ljuset av den fortsatta utvecklingen på detta område och i enlighet med bestämmelserna i Maastricht-fördraget .
Alkoholpolitik
Överenskommelsen innebär att vi slår vakt om grundstenama i den svenska alkoholpolitiken.
Systembolaget
Systembolaget kommer att vara kvar, medan import-, export- och produktionsmonopolen avvecklas.
Överenskommelsen har formen av en brevväxling mellan kommissionen och den svenska regeringen, som innebär att Systembolaget bibehålls med icke-diskriminerande behandling av leverantörer från hela EU- området.
Införselbastämmelser
Överenskommelsen innebär att Sverige behåller restriktioner för privatpersoners införsel av alkohol och cigaretter från andra EU-länder, förutsatt att varorna har beskattats där. Resande från andra EU-länder till Sverige får medföra: - 1 liter sprit eller 3 liter Starkvin
- 5 liter vin
- 15 liter öl
- 300 cigaretter.
Prop. 1994/95: 19
Bilaga 2
Om den resande också medför skattefria varor (taxfree), skall dessa varor räknas in i kvantitetema ovan.
Överenskommelsen, som också gäller övriga nordiska länder, är utformad så att det per den 31 december 1996 skall ske en översyn på motsvarande sätt som för Danmark, som har ett likartat undantag. Översynen skall ske enligt den ordning som gäller för omprövningen av den s.k. övergångsordnirrgen för momsen. Den gäller till utgången av år 1996. Eftersom det här rör sig om en skattefråga måste beslutet i rådet tas med enhällighet. Sverige har därmed ett avgörande inflytande över införselfrågan och möjlighet att förlänga restriktionema.
Jordbruk
Utgångspunkten för de svenska förhandlingarna med EU har varit att Sverige skall kunna delta i EU:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP) från första dagen av ett medlemskap. Med den överenskommelse som EU och Sverige nu nått har detta mål uppfyllts. Överenskommelsen innebär tillfredsställande lösningar vad gäller kvoter för jordbruksproduktion och stödberättigad areal. Sverige kan producera spannmål, mjölk, socker och nötkött på minst nuvarande nivå.
Sverige tillförsäkras genom uppgörelsen en: - Basareal om 1,8 miljoner hektar.
- Sockerkvot på 370 000 ton.
- Mjölkkvot på 3,3 miljoner ton.
- För ett antal olika djur betalas bidrag ut. För Sverige omfattar dessa bidrag 155 000 am- och dikor, 250 000 tjurar och 180 000 tackor. Detta motsvarar ungefär Sveriges nuvarande antal.
Stöd till jordbruket i norra Sverige
Stödet till jordbruket i norra Sverige kommer att utgå på minst nuvarande nivå genom en kombination av olika stödformer. Till norrlandsjordbruket betalas i dag ut 971 miljoner kronor. Stödet är differentierat i stödområden 1-4.
I stödområdena 1-3 kan stöd utgår till det s.k. nordiska jordbruksområdet (Nordic Agricultural Area, NAA). I stödområdena 1-4 kan ett "Miljöstöd- nor " samt ett stöd till mindre gynnade områden (Less Favoured Areas, LFA) utgå.
Prop. 1994/95:19
Bilaga 2
Stöd till södra och mellersta Sveriges skogs- och mellanbygder
I förhandlingarna har Sverige och EU diskuterat om hur stöd skall kunna länmas till mindre gynnade områden (LFA). Vilka områden i Sverige som kvalificerar för stöd är ännu inte fastställt. En diskussion om detta kommer att föras mellan Sverige och kommissionen. Stora delar av skogs— och mellanbygdema i södra och mellersta Sverige, inkl Gotland och norra Öland väntas dock komma att ingå.
Miljöstäd
Det totala beloppet för miljöstöd till Sverige kan komma att uppgå till 165 miljoner ECU. Till detta skall i förekommande fall läggas en motsvarande svensk medfinansiering.
Veterinära frågor; skyddet mot salmonella
Sverige har fått igenom sitt krav att livsmedel, levande djur och foder som förs in i landet skall vara fria från salmonella. Det skall uppnås på följande sätt:
- Vid införsel av kött till Sverige måste köttet vara inspekterat och godkänt vid slakteriet i det EU-land där djuret har slaktats. En garanti lämnas om att köttet är fritt från salmonella. Vid införsel av färska ägg till Sverige måste äggen komma från värphöns som genomgår kontrollprogram för salmonella.
- Nötkreatur och svin som förs in i Sverige skall kontrolleras. För fjäderfä sker kontrollen i ursprungslandet på samma sätt som i det svenska kontrollprogrammet för fjäderfä. För foderråvaror av anirnalt ursprung har Sverige accepterat EU:s regelverk eftersom EU har ett liknande kontrollprogram. Sverige kommer också att ta stickprovskontroller vid import av livsmedel, levande djur och foder.
- Beträffande andra viktiga veterinära frågor har övergångsarrangemang överenskommits. Detta gäller skyddet mot svinpest, "galna ko"-sjukan och andra djursjukdomar.
Foderrnedel
Vad gäller tillsatser av antibiotika och kemoterapeutica i fodermedel innebär förhandlingsresultatet att Sverige under en övergångsperiod av fyra år bibehåller nuvarande förbud. Under denna tid kommer EU att på basis av vetenskapligt underlag göra en utvärdering av reglerna på området. Sverige kommer givetvis att aktivt delta i detta arbete. För vissa andra tillsatsämnen och restämnen i foder liksom för det s.k. kadavermjölet har överenskommits om en treårig övergångsperiod. Under
Prop. 1994/95:19
Bilaga 2
denna tid bibehåller vi våra längre gående förbud och begränsningar samtidigt som vi medverkar i en vetenskaplig utvärdering av EU:s regler.
Fiske
Sverige kommer från och med anslutningsdagen att fullt ut delta i EG:s gemensamma fiskeripolitik (CFP). Detta medför bl.a. att Sverige får fullständig tullfrihet och därmed kan exportera färsk fisk och bearbetade fiskprodukter till EU utan handelshinder. Den sedan länge för Sverige missgynnade och snedvridna konkurrenssituationen upphör därmed.
- Sveriges andel av torskkvoten i Östersjön höjs och ökar ytterligare i takt med ett ökat torskbestånd. Svenska fiskeregler (foderfiske, maskstorlek, drivnät etc.) består genom övergångsbestämmelser och översyn av reglerna.
- Sverige får del av fiskekvotema motsvarande tidigare fångster i de vatten som vi nu fiskar i. Beräkningsgrunden för vår andel är de senaste fem årens fiske. Sverige får även tillgång till vissa ickekvoterade arter i Nordsjön såsom tobis och vitlinglyra.
- Den svenska fiskerinäringen, inkl vattenbruket, kommer att kunna erhålla EU:s strukturstöd, där unionen svarar för ca hälften av finansieringen.
Jakt
Överenskommelsen innebär att jakt på björn och bäver, storskarv, korp och ripa m.m. kan fortsätta utan inskränkningar i Sverige.
Regionalpolitik
Sverige har nått en överenskommelse med EU-länderna om regionalpolitiken som väl avspeglar svenska regionalpolitiska prioriteringar. Överenskonnnelsen möjliggör dels en fortsatt aktiv nationell regionalpolitik med minst samma omfattning och med i stort sett samma inriktning som dagens, dels att Sverige får del av medel ur EU:s gemensamma strukturfonder.
Från svensk sida har framhållits att EU:s traditionella kriterier för att utse områden som är berättigade till stöd inte är tillämpliga på de svenska problemen som gles befolkning, långa avstånd, små lokala marknader och kallt klimat. Sverige har fått gehör för dessa argument och befolkningstäthet har etablerats som ett kriterium för såväl den nationella som den gemensamma politiken.
Prop. 1994/95: 19
Bilaga 2
Nationell regionalpolitik
Den svenska målsättningen var att få klartecken för ett stödområde av samma omfattning som i dag (täckande 20% av landets befolkning) och att kunna bedriva en fortsatt ambitiös regionalpolitik med de stödformer (lokaliseringsstöd, utvecklingsbidrag, sysselsättningsbidrag, nedsatta socialavgifter och transportstöd) som används i dag. Dessa frågor har formellt hanterats mellan Sverige och kommissionen. Det som hittills framkommit i dessa överläggningar stöder de bedömningar som riksdagen och regeringen tidigare gjort om våra möjligheter att bedriva en nationell regional politik. Överenskommelsen skall regleras i en kommande skriftväxling mellan Sverige och kommissionen.
Strukturfonderna
Unionen har infört ett nytt stödprogram, det s.k. mål 6, skräddarsytt för områden som karaktäriseras av gles befolkning. Detta beräknas ge ca 900 kr/inv. för regional— och strukturutveckling i de inre delarna av landet.
Förutom stöd under mål 6 får Sverige, genom de s.k mål 2-5, strukturfondsstöd till vissa utsatta industri- och landsbygdsområden i olika delar av landet samt stöd för arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Det sammanlagda stödet från mål 2-6 i EU:s strukturfonder kan beräknas till 2,4 mdr kronor år 1995. Beloppet räknas därefter upp år för år.
Skatter
De svenska kraven har tillgodosetts vad gäller punktskatter och momsregler.
För beskattning av cigaretter har Sverige fått övergångstider om dels ett år för att införa värdeskatt på cigaretter, dels fyra år för att nivån på punktskatten skall uppgå till 57% av försäljningspriset.
EU och Sverige har också enats om att moms inte skall utgå på inträdesbiljetter till sportevenemang. Vad gäller införande av moms på inträde till bio har vi fått en ettårig övergångsperiod. Vi har också
medgetts rätt att tillämpa O-skattesats på dagstidningar, receptbelagda läkemedel samt på produktion av medlemstidningar. Vi får också behålla våra tre miljöklasser vid beskattningen av diesel och eldningsolja.
Sociala protokollet och kollektivavtalen
Sverige har i förhandlingarna fått bekräftat att den svenska arbetsmarknadsmodellen är väl förenlig med ett EU—medlemskap.
Prop. 1994/95: 19
Bilaga 2
I ett brev till arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund har den ansvarige kommissionsledamoten Padraig Flynn bekräftat den svenska uppfattningen att Maastricht-fördragets sociala protokoll inte på något sätt kräver ändrad praxis i Sverige vad avser sättet att lösa arbetsmarknadsfrågor. De svenska kollektivavtalen utgör ett fullgott medel för att genomföra EG:s direktiv på arbetsmarknadens område.
Sverige välkomnar ett utökat samarbete inom ramen för Maastricht- fördragets s.k. sociala protokoll. Sverige avser att som medlem av EU aktivt bidra till den fortsatta utvecklingen av den sociala dimensionen.
Inrikes- och rättsliga frågor
Sverige kommer att delta fullt ut i förverkligandet av den fria rörligheten för personer. Detta förutsätter dock att andra åtgärder vidtas för att ersätta de slopade gränskontrollerna mellan medlemsländerna. Dessa åtgärder omfattar bl.a. en förstärkt yttre gränskontroll gentemot icke-EU- länder och ett utvidgat samarbete mellan medlemsländemas polis- och andra myndigheter.
Samarbetet inom unionens s.k. tredje pelare innebär att Sverige konuner att medverka i ett brett europeiskt samarbete mot illegal handel med narkotika och andra former av internationell brottslighet. Vi blir också delaktiga i ett bredare samarbete i flykting— och invandringspolitiska frågor.
Budgetbidraget
Sverige och EU har nått överenskommelse om det svenska bidraget till unionens budget. Överenskommelsen innebär bl.a en infasning av det svenska bidraget över fyra år. Återbäringen under denna fyraårsperiod uppgår till ca 9,2 mdr kronor.
Infasningen av det svenska budgetbidraget regleras så att belastningen på den svenska statsbudgeten påtagligt begränsas under de första två åren och sedan gradvis ökar under de två påföljande åren.
Tyngdpunkten på infasningen ligger alltså på de två första medlemskapsåren. Belastningen på statsbudgeten uppgår till 9 mdr kronor 1995 och 11-12 mdr kronor 1996. Lösningen avspeglar väl de svenska förhandlingskraven.
Offentlighetsprincipen
Sverige har gjort följande ensidiga deklaration som kommer att införas i utvidgningskonferensens slutakt:
"Sverige bekräftar sitt uttalande den 1 februari 1993.
Prop. 1994/95:19
Sverige välkomnar utvecklingen i EU mot ökad öppenhet och insyn. Prop. 1994/95: 19 Bilaga 2 OEentlighetsprincipen och, i synnerhet, allmänhetens tillgång till offentliga handlingar liksom meddelarfriheten är och förblir grundläggande principer som utgör en del av Sveriges konstitutionella, politiska och kulturella arv."
EU-länderna noterar att i en egen deklaration detta svenska uttalande och utgår från att vi följer regelverket.
Samefrågor
Genom ett särskilt protokoll slås fast att renskötseln exklusivt tillkommer den samiska befolkningen och är av avgörande betydelse för den samiska näringsverksamheten och kulturen. '
Eventuella framtida förslag om att utvidga renskötselrätten till andra än samer måste antas enhälligt, vilket innebär att Sverige får vetorätt.
Ett annat viktigt resultat av förhandlingarna är att statsstöd även fortsättningsvis kan utgå till samisk näringsverksamhet och att renkött erhåller ett tillräckligt gränsskydd mot import från tredje land.
Nordiskt samarbete
När EU utvidgas kommer ett fortsatt nordiskt samarbete att äga rum också inom ramen för EU.
len gemensam deklaration fastslås att "Sverige, Finland och Norge, som medlemmar i den Europeiska unionen, avser att fortsätta med det nordiska samarbetet, i full överensstämmelse med gemenskapsrätten och andra bestämmelser i fördraget om den Europeiska unionen, sinsemellan såväl som med andra länder och områden". Den senare punkten syftar bl.a. på Island.
Sverige har också framhållit att hänsyn måste tas till den nordiska passunionen vid genomförandet av den fria rörligheten för personer och den därtill följande skärpta gränskontrollen gentemot icke-EU—länder. Snuset
Sverige har uppnått ett permanent undantag från EU:s snusförbud och har åtagit sig att inte exportera snus till övriga länder inom unionen (utom till Norge, som uppnådde samma undantag som Sverige).
Livförsäkringar
Överenskommelsen innebär att Sverige har beviljats en övergångsperiod 10
för de svenska försäkringsbolagens innehav av bostadsobligationer till år Prop. 1994/95: 19 2000. Bilaga 2
Fritidsfastigheter
Sverige och övriga kandidatländer har fått en femårig övergångsperiod. Under denna tidsperiod kan vår lagstiftning inte ifrågasättas.
I en deklaration konstateras att EU:s regelverk inte hindrar enskilda medlemsstater att vidta icke—diskriminerande åtgärder avseende fritidsfastigheter, om åtgärderna kan anses nödvändiga för planering av markanvändningen och skyddet av miljön.
Institutionella frågor
Medlemskapet innebär att Sverige får säte och stämma i unionens alla institutioner, däribland ministerrådet, kommissionen, parlamentet och domstolen.
Det har sedan tidigare stått klart att Sverige får en plats i kommissionen och att svenska språket får status som officiellt språk inom EU.
I rådet får Sverige 4 röster och i parlamentet 22 platser.
Sverige får utse en domare vardera i EU-domstolen, första instansrätten och revisionsrätten.
I den regionala kommittén får Sverige 12 platser och i den ekonomiska och sociala kommittén likaledes 12 platser.
Genom ett svenskt medlemskap kommer ca 600 svenskar att rekryteras av unionens institutioner till chefs-, handläggar-, tolk- och översänartjänster .
De institutionella frågorna kommer att ses över i samband med den regeringskonferens som förutses äga rum är 1996.
Förhandlingarna om ett svenskt medlemskap i Europeiska Unionen har förts inom ramen för en särskild Konferens mellan EU och de fyra medlemskapssökande staterna från februari år 1993 till mars 1994. Förhandlingarna har resulterat i ett antal konklusioner, skriftväxlingar m.m. Förhandlingsresultatet har summerats i en rapport till Europaparlamantet och kodifieras för närvarande med sikte på att intas i ett anslutningsavtal. Avtalet kan väntas vara slutgiltigt avfattat medio april i år.
11
BILAGA 3 Prop. 1994/95:19 Bilaga 3 Departementspromemorian Sveriges medlemskap i den europeiska unionen (Ds 1994:48) - Förteckning över remissinstanser som inkommit med yttrande
Justitiekanslern Hovrätten över Skåne och Blekinge Kammarrätten i Göteborg Stockholms tingsrätt
Statens naturvårdverk Juridiska fakultetsnämnden vid universitetet i Stockholm Juridiska fakultetsnämnden vid universitetet i Uppsala Juridiska fakultetsnämnden vid universitetet i Lund Fullmäktige i Sveriges riksbank
Riksdagens ombudsmän Försäkringsöverdomstolen Domstolsverket Rikspolisstyrelsen Datainspektionen
Kommerskollegium
CECA-nämnden SIDA Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete, BITS Styrelsen för u-landsforskning, SAREC Swedecorp Försvarsmaktens Organisationsmyndighet Försvarets forskningsanstalt Flygtekniska försöksanstalten Överstyrelsen för civil beredskap Statens räddningsverk
Kustbevakningen Styrelsen för psykologiskt försvar
Försvarets materielverk
Riksförsäkringsverket Socialstyrelsen
Läkemedelsverket Folkhälsoinstitutet Statens handikappråd Statens institutionsstyrelse Jämställdhetsombudsmannen Post- och Elestyrelsen
Vägverket Sjöfartsverket Luftfartsverket Generaltullstyrelsen
Statskontoret 1
38 Riksdagen 1994/95. I saml. Nr 19. Del I.
Bilaga 3
Statistiska centralbyrån Finansinspektionen Riksrevisionsverket Riksskatteverket Riksgäldskontoret Boverket Statens bostadskreditnämnd Nämnden för offentlig upphandling Centrala studiestödsnämnden Yrket för högskoleservice Skolverket Sametinget
Forskningsrådsnämnden Jordbruksverket
Statens utsädeskontroll Statens växtsortnärnnd Statens maskinprovningar Statens veterinärmedicinska anstalt Statens livsmedelsverk Skogsstyrelsen Fiskeriverket Skogs- och jordbrukets forskningsråd Statens lantmäteriverk Arbetsmarknadsstyrelsen Arbetarskyddsstyrelsen Arbetsmiljöinstitutet Arbetsmiljöfonden Arbetslivscentrum Samhall AB Arbetsdomstolen Glesbygdsmyndigheten Närings- och teknikutvecklingsverket Styrelsen för teknisk ackreditering - Swedac Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut Patent- och registreringsverket Konkurrensverket Marknadsdomstolen Statens kulturråd Riksarkivet Riksantikvarieämbetet Kabelnämnden Svenska språknämnden Svenska Filminstitutet Statens invandrarverk Utlänningsnämnden Ombudsmannen mot etnisk diskriminering Länsstyrelsen i Blekinge län Länsstyrelsen i Gotlands län
Prop. 1994/95: 19
lx.)
Bilaga 3
Länsstyrelsen i Gävleborgs län Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län Länsstyrelsen i Hallands län Länsstyrelsen i Jämtlands län Länsstyrelsen i Jönköpings län Länsstyrelsen i Kalmar län Länsstyrelsen i Kopparbergs län Länsstyrelsen i Kristianstad län Länsstyrelsen i Kronobergs län Länsstyrelsen i Malmöhus län Länsstyrelsen i Norrbottens län Länsstyrelsen i Skaraborgs län Länsstyrelsen i Stockholms län Länsstyrelsen i Södermanlands län Länsstyrelsen i Uppsala län Länsstyrelsen i Värmlands län Länsstyrelsen i Västerbottens län Länsstyrelsen i Västernorrlands län Länsstyrelsen i Västmanlands län Länsstyrelsen i Älvsborgs län Länsstyrelsen i Örebro län Länsstyrelsen i Östergötlands län Konsumentberedningen Konsumentverket Kemikalieinspektionen Statens kärnkraftsinspektion Statens strålskyddsinstitut AP-fonden, Första, Andra och Tredje Fondstyrelsema AP-Fonden, Fjärde Fondstyrelsen AP-Fonden, Femte F ondstyrelsen Apotekarsocieteten Bilindusn-iföreningen Familjejordbrukens Riksförbund Finansbolagens Förening Folkpartiet Liberalernas Kvinnoförbund Fondbolagens Förening Fria Högerstudenters Förbund Föreningen Auktoriserade Revisorer Föreningen Våra Rovdjur
Företagarnas Riksorganisation Företagens Uppgiftslämnardelegation Försäkringskasseförbundet Grossistförbundet Svensk Handel
Grön Ungdom i Storstockholm Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor Handikappförbundens Samarbetsorgan Handikappinstitutet Industriförbundet
Prop. 1994/95: 19
Bilaga 3
IOGT/NTO Jernkontoret
Svenska Joumalistförbundet Kooperativa förbundet Landsorganisationen i Sverige Landstingsförbundet Lantbrukarnas Riksförbund Livsmedelsekonomiska Samarbetsnämnden Miljöpartiet de Gröna Riksorganisationen Moderata Kvinnoförbundet PMI Penningmarknadsinformation AB Pensionärernas Riksorganisation PRO Posten AB Rädda Barnen SIS - Standardiseringskommissionen i Sverige Skogsindustrierna
Skogsägarnas riksförbund Stadshypotek AB Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag Stockholms handelskammare Svenska Arbetsgivareföreningen Svenska Bankföreningen Svenska F ondhandlareföreningen Svenska Försäkringsmäklares Förening Svenska Jägarförbundet Svenska Kommunförbundet Svenska kyrkans centralstyrelse
Svenska röda korset Svenska samernas riksförbund
Sveriges Advokatsamfund Sveriges Akademikers Centralorganisation Sveriges domareförbund Sveriges exportråd Sveriges försäkringsförbund Sveriges frikyrkosamråd Sveriges frukt— och grönsaksdistributörers förening Sveriges Jordbruksarrendatorers förbund Sveriges Jordägarförbund ' Sveriges kemiska industrikontor Sveriges köpmannaförbund Sveriges livsmedelsindustriförening Sveriges *érkstadsindustrier Svenska Iidningsutgivarföreningen ”Ekoindustirema Extilimportörema Tjänstemännens Centralorganisation Ung Vänster Sveriges *éterinärförbund
Prop. 1994/95: 19
Värdepapperscentralen VPC AB Prop. 1994/95:19 Tull-Kust - Bilaga 3 Ungdomens Nykterhetsförbund Jämställdhetsarbetamas förening
39 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 19. Del I.
Bilaga 4
BIIAGA 4
Sammanfattning av betänkandet (SOU 1994:10) Anslutning till EU - Förslag till övergripande lagstiftning
Sammanfattning
Förhandlingarna om ett svenskt medlemskap i Europeiska unionen (EU) pågår fortfarande. Avsikten är att Sverige - under förutsättning att det svenska folket i den kommande folkomröstningen säger ja till ett svenskt medlemskap — skall inträda som medlem är 1995.
Ett medlemskap i EU förutsätter vissa grundlagsändringar men också övergripande lagstiftning av annat slag. Vårt uppdrag har varit att lägga fram förslag till den lagstiftning av senast nämnda slag som kan krävas vid en svensk anslutning till EU.
Regeringen har i december 1993 till riksdagen överlämnat en proposition med förslag till grundlagsändringar inför ett svenskt medlemskap i EU. Genom dessa grundlagsändringar åstadkoms de kostitutionella förutsättningama för ett medlemskap. Härigenom blir det möjligt att överlämna beslutanderätt till gemenskapens institutioner. Därefter måste beslutanderätt också faktiskt överlämnas till gemenskapen. Detta kan enligt vad som uttalades i våra direktiv (se bilaga") regleras genom en särskild författningsbestämmelse.
En fråga som enligt direktiven borde övervägas är hur den svenska anslutningen till de grundläggande fördragen skall regleras och en annan hur de rättsregler som Europeiska gemenskaperna (EG) redan har beslutat med stöd av dessa fördrag skall göras tillämpliga här i landet. Något som också kunde komma att aktualiseras var huruvida principen om gemenskapsrättens företräde och - i vissa fall - direkta effekt bör framgå av den svenska lagstiftningen eller om förhållandet mellan EG— rätten och intern svensk rätt borde lösas på något annat sätt.
En fråga av betydelse som enligt direktiven också borde övervägas i detta sammanhang är omfattningen av samrådet mellan regering och riksdag inför behandlingen av viktigare förslag i framför allt minister- rådet och i vad mån detta samråd kan behöva författningsregleras.
Avslutningsvis framhölls i våra direktiv att i detta sammanhang borde övervägas även hur de författningar som beslutats till uppfyllande av Sveriges förpliktelser enligt avtalet om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES) påverkas genom ett svenskt medlemskap i EU.
Övertagande av fördragen och sekundärrätten
Gemenskapsrätten består först och främst av de grundläggande fördragen. den s.k. primärrätten. Till EG:s sekundärrätt hör de rättsakter som än- tagits av EG:s institutioner. Hit räknas i första hand förordningar, direktiv och beslut som är av bindande natur. Härtill kommer också andra icke bindande rättsakter, som rekommendationer eller yttranden.
Prop. 1994/95: 19
Bilaga 4
Stora delar av primärrätten och sekundärrätten utgör direkt tillämpbar rätt i medlemsstaterna. Vid en ansluming till EU måste en stat acceptera och lojalt tillämpa det vid tillträdestidpunkten existerande regelverket. Sverige utgör härvidlag inget undantag. Med hänsyn till vårt dualistiska synsätt krävs emellertid någon form av nationell lagstifming för att införliva det gemenskapsrättsliga regelverket med svensk rätt.
Traditionellt finns det två olika metoder för att införliva innehållet i en internationell överenskommelse med nationell rätt. Det kan ske genom transformation eller genom inkorporering. I fråga om de grundläggande fördragen är det enligt vår mening omöjligt att tänka sig någon annan form för att införliva dessa med svensk rätt än inkorpore- ring.
Man kan utgå från att Sverige i sitt anslutningsfördrag kommer att ansluta sig till alla unionens tidigare fördrag. Detta skulle i så fall betyda att, från strikt juridiska utgångspunkter, det skulle räcka att i den svenska anslut ningslagen föreskriva att det svenska anslutningsfördraget skall gälla i Sverige. Genom en sådan bestämmelse skulle ju också övriga fördrag (och för den delen även sekundärrätten) inkorporeras i svensk rätt eftersom de är en del av anslutningsfördraget.
Enligt vår mening bör emellertid en sådan strikt minimalistisk och för andra än specialister svårbegriplig lösning inte väljas. Det bör i stället direkt av den svenska anslutningslagen framgå vilka fördrag som blir gällande rätt i Sverige. För en sådan lösning talar goda pedagogiska skäl och intresset att i anslutningslagen tydligt ange att de grundläggande fördragen utgör en del av den svenska nationella rätten.
Vi har vidare övervägt om fördragen skall inkorporeras i sin helhet eller bara i vissa delar. T.ex. valde man i den danska tillträdeslagen att begränsa inkorporeringen till "umiddelbart anvendelige" bestämmelser.
Vi har funnit det vanskligt att selektivt inkorporera fördragen. Detta gäller särskilt, om man gör urvalet genom att endast i allmänna ordalag ange de bestämmelser som skall inkorporeras. En generell inkorporering av fördragen är enligt vår mening att föredra och leder till det juridiskt mest korrekta resultatet. Det är nämligen angeläget att reglerna inkorporeras med den effekt de har enligt EG-rätten, varken mer eller mindre. Vi anser därför att den mest korrekta lösningen är att in- korporera fördragen i deras helhet med tillhörande bilagor och protokoll. Detta torde också bäst svara mot de förpliktelser Sverige åtar sig som medlem i EU.
Även i fråga om sekundärrätten gäller - åtminstone som en teoretisk utgångspunkt - att man kan tänka sig att införliva denna med svensk rätt antingen genom transformation eller genom inkorporering. Valet är emellertid här något mera komplicerat än beträffande de grundläggande fördragen.
Förordningar skall ha allmän giltighet, vara bindande i sin helhet och direkt tillämpliga i alla medlemsstater. Efter en svensk anslutning till EU måste således alla förordningar som redan har beslutats kunna tillämpas direkt av våra domstolar och andra myndigheter på samma sätt som andra nationella normer. De redan beslutade förordningarna bör
Prop. 1994/95: 19
Bilaga 4
därför inkorporeras i svensk rätt.
I fråga om direktiven är förhållandet annorlunda. Vi konstaterar till en början att direktiv som har beslutats fram till tidpunkten för en svensk anslutning till EU i princip då redan skall ha omsatts eller vara på väg att omsättas till inhemska föreskrifter i den mån så har befunnits nödvändigt. Problem kan emellertid uppstå, om vi av någon anledning skulle ha förbisett ett direktiv eller missförstått dess rätta innebörd. Ett direktiv kan vidare, åtminstone till vissa delar, ha direkt effekt och därigenom skapa rättigheter och skyldigheter för dem det berör. Vi måste därför, för att säkerställa dessa rättsliga effekter, också beträffande de redan beslutade direktiven se till att de kan göras gällande i Sverige i sådana fall. Det måste emellertid, även när det gäller direktiven, bli fråga om en inkorporering. Vi vill framhålla att den reglering vi "föreslår inte ersätter det sedan tidigare vedertagna sättet för att omsätta direktiv till svensk rätt. Vad som sagts om direktiv gäller även beträffande beslut.
I fråga om rekommendationer och yttranden gäller däremot i princip att de inte kan tilläggas någon direkt effekt eller någon bindande verkan. Däremot kan dessa typer av rättsakter ha betydelse för att förstå den rätta innebörden av annan EG—rätt. Det är emellertid vanskligt att med bestämdhet uttala sig om vilken betydelse sådana rättsakter kan få i det enskilda fallet, om frågan skulle komma under EG-domstolens prövning. Även dessa rättsakter bör därför inkorporeras.
För att på ett resolut och entydigt sätt med svensk rätt införliva den EG-rätt som finns vid ett svenskt inträde föreslår vi således att inte bara förordningarna, utan alla de rättsakter som har beslutats av EG:s organ fram till tidpunkten för en svensk anslutning till EU skall inkorporeras i svensk rätt. Detta bör ske genom en särskild bestämmelse i anslut- ningslagen som anger att den redan beslutade sekundärrätten skall gälla här i landet. För att undvika risken för missförstånd föreslår vi dock att det i lagen uttryckligen sägs att rättsaktema "skall gälla här i landet på det sätt som följer av fördragen".
Överlåtelse av beslutanderätt
Vi konstaterar att det som främst utmärker samarbetet inom EU är att medlemsstaterna inom de områden som samarbetet avser har avstått från att på egen hand fatta beslut om lagar och förordningar och andra åtgärder som kan behövas för att uppnå syftet med samarbetet och i stället utövar dessa beslutsbefogenheter gemensamt inom EG:s in- stitutioner.
Genom att ratificera anslutningsfördraget med EU kommer vi att äta oss att överlåta beslutanderätt till gemenskaperna i den omfattning som krävs enligt de grundläggande fördragen vid tidpunkten för anslutningen. Vi har övervägt hur detta lämpligen bör ske.
Kravet på att medlemsstaterna skall avstå beslutsbefogenheter till gemenskaperna följer av innehållet i de grundläggande fördragen. Som redan har framgått föreslår vi nu att alla de grundläggande fördragen som
Prop. 1994/95: 19
Bilaga 4
ger gemenskapernas organ sin kompetens skall införlivas med svensk rätt genom en särskild bestämmelse i anslutningslagen. Det kan med fog hävdas att vi därmed rent faktiskt också överlåter beslutanderätt till gemenskaperna iden omfattning som fördragen kräver eftersom just detta är en del av innebörden av de grundläggande fördragen enligt EG:s rättsordning. Sett från en sådan utgångspunkt skulle det inte behövas någon särskild bestämmelse i anslutningslagen om att överlåta beslutanderätt till EG:s organ. Överlåtelsen följer av fördragen.
Det faktum att medlemsstaterna överlåter en betydande del av sina befogenheter att fatta beslut till de gemensamma organen är något som skiljer samarbetet inom EU från annat internationellt samarbete. Vidare är det just överlåtelsen av beslutsbefogenheter till de gemensanuna organen som utlöser de konstitutionella effekterna av ett medlemskap i EU. Överlåtelsen av beslutanderätt är således en viktig och avgörande åtgärd vid ett medlemskap i EU. Vi har därför funnit att den överlåtelse av beslutanderätt till de gemensamma organen som följer av ett medlemskap i EU också bör slås fast i en särskild författningsbe- stämmelse. Vi uttrycker det så att EG:s organ får fatta beslut med verkan här i landet i den omfattning som följer av de grundläggande fördragen.
Gemenskapsrättens förhållande till svensk rätt
I utredningens direktiv ställs frågan huruvida principerna om gemen- skapsrättens företräde och - i vissa fall - direkta effekt bör framgå av den svenska lagstiftningen eller om förhållandet mellan EG-rätten och intern svensk rätt bör lösas på något annat sätt.
Vi konstaterar att Romfördraget — bortsett från artikel 189 - inte innehåller några uttryckliga och preciserade bestämmelser om förhållandet mellan medlemsstaternas nationella rättsordningar och gemenskapens regler. Genom EG—domstolens praxis har emellertid vissa inom gemenskapen och medlemsstaterna numera inte ifrågasatta principer etablerats. EG-domstolen fastslog sålunda tidigt att gemenskapsrätt har företräde framför nationell rätt. Vidare har EG-domstolen slagit fast bl.a. att för medlemsstaterna bindande bestämmelser i grundfördragen och i direktiv ger upphov till rättigheter för medlemsstaternas innevånare och att dessa rättigheter kan göras gällande gentemot medlemsstaterna under förutsättning att bestämmelserna är så klara och entydiga att det omedelbart går att tillämpa dem. Genom sådana och andra uttalanden av EG-domstolen, som inom det EG-rättsliga systemet har exklusiv rätt att uttolka EG-rätten, har det utkristalliserats vissa principer rörande EG- rättens företräde, direkta tillämplighet och direkta effekt.
Principen om gemenskapsrättens företräde innebär att EG-rätt har företräde framför nationell rätt. Om en förfatmingsbestämmelse strider mot en EG-regel, är landets domstolar och andra myndigheter skyldiga att tillämpa EG—regeln framför den inhemska lagen.
Den direkta tillämpligheten innebär att stora delar av grund- fördragen och den sekundära rätten automatiskt utgör en del av medlems
Prop. 1994/95: 19
Bilaga 4
staternas interna rätt. Den direkta ejfekten innebär att enskilda kan grunda rättigheter och i bland även åläggas skyldigheter direkt på basis av EG-rätten. Förutsättningama för att en regel skall ha direkt effekt är att den är tillräckligt klar och precis samt ovillkorlig. Både försåvitt gäller primär EG—rätt och förordningar föreligger en presumtion för att dessa regler har direkt effekt. Detta gäller emellertid inte för direktiv.
Genom anslutningslagen kommer EG:s befintliga primär- och sekundärrättsliga regelverk att förklaras vara gällande i Sverige. Härav följer att EG:s grundfördrag och de på dem baserade och av EG- domstolen fastställda rättsprincipema kommer att utgöra en integrerad del av den svenska rättsordningen och får fullt genomslag i denna.
Vid nu angivna förhållanden framstår det enligt vår bedömning som överflödigt att påpeka att de tidigare redovisade principerna om EG- rättens företräde, direkta tillämplighet och direkta effekt blir tillämpliga även i Sverige, om Sverige blir medlem i EU.
Hur påverkas EES-avtalet och EES—författningarna?
EES-avtalet är ett associationsavtal mellan EG, dess medlemsländer och EFTA-länderna utom Schweiz. Det är tillämpligt inte bara i EFTA/EG- förhållanden utan också EFTA-ländema sinsemellan.
EES-avtalet innehåller dels huvudbestämmelser som motsvarar vissa av de grundläggande EG-bestämmelserna i Romfördraget, dels protokoll och bilagor som innehåller närmare bestämmelser för avtalets tillämpning samt hänvisningar till de EG-rättsakter, dvs. EG-regler som också ingår i avtalet.
En grundläggande skillnad mellan EES och EU-medlemskap är att avtalsparterna i EES inte överlämnar någon lagstiftningskompetens till gemensamma organ. Det gäller följaktligen för respektive EFTA-stat att försöka efterlikna EG-rätten så långt det går när EES—avtalets regler av sådan EG-karaktär görs till en del av den egna rättsordningen.
För att uppfylla skyldigheterna enligt avtalet har Sverige inkorpore- rat vissa delar av avtalet i svensk lagstiftning. Det gäller i första hand EES—avtalets huvudbestämmelser och de EG—förordningar som är en del av avtalet. Inkorporeringen innebär att reglerna tillämpas som svensk rätt precis som de ser ut inom EG.
Beträffande de direktiv som avtalet innefattar så gäller för dem detsamma som gäller inom EU:s medlemsstater, dvs. de är inte direkt tillämpliga men bindande för avtalets parter till det resultat som skall uppnås. Det innebär att det krävs lagstiftningsåtgärder i Sverige som uppfyller direktivens mål, men själva direktivet blir inte som sådant direkt svensk rätt.
Med ett svenskt EU-medlemskap följer att EG-rätten som den är blir en del av den svenska rättsordningen. De grundläggande fördragen och redan beslutade rättsakter blir genom den svenska anslumingsakten och den svensaka anslutningslagen gällande för och i Sverige på samma sätt som de gäller inom EU.
Prop. 1994/95 : 19
Bilaga 4
Såvitt kan bedömas medför ett svenskt medlemskap i EU inte i och för sig några skyldigheter att vidta några åtgärder beträffande EES-regler som införlivats i svensk rätt. Inte ens om det finns direkta EG- motsvarigheter till bestämmelserna, torde det finnas någon skyldighet att upphäva EES-bestämmelsen till förmån för EG-bestämmelsen.
Allmänna effektivitets- och tydlighetsskäl talar emellertid för att man i Sverige begränsar regelgivningen där det går. Några nackdelar med att upphäva bestämmelser som ändå gäller i landet kan knappast finnas. För svensk del torde detta innebära att stora delar av de författningar som införlivat EES-avtalet i princip kan upphävas.
Vi har således kommit fram till att EES-lagen bör upphävas i sin helhet och att de bestämmelser av i huvudsak administrativ natur vars motsvarigheter vi alltjämt kommer att behöva vid ett medlemskap skall införas i annan författning.
Svenska författningar som inkorporerat EG—förordningar bör också upphävas. Det bör ankomma på resp. departement eller i förekommande fall på den myndighet som inkorporerat förordningen i fråga att avgöra vilka svenska tillämpningsbestämmelser som kommer att behövas även efter ett medlemskap och i vilka författningar dessa i så fall bör placeras.
Svenska författningar som transformerat direktiv bör behållas i den mån svensk rätt därigenom redan anpassats till EG—rätten. De bör dock ändras så att det framgår att författningarna inte längre i första hand har sin grund i EES-avtalet utan i ett svenskt EU-medlemskap.
Samråd och information mellan regering och riksdag
Vi konstaterar att denna fråga är av en annan karaktär än de frågor vi tidigare har tagit ställning till som i huvudsak varit av juridisk-teknisk natur. Den rör folkstyrets framtida villkor och former på de områden som samarbetet inom EU avser och har stor politisk betydelse.
Om Sverige blir medlem i EU, flyttas vissa befogenheter från svenska organ, däribland riksdag och regering, till EG:s organ. Det är främst fråga om normgivning där befogenheterna i dag kan tillkomma riksdagen, regeringen eller någon förvaltningsmyndighet. Europeiska unionens råd är EG:s främsta lagstiftare. Enligt folkrätten och enligt regeringsformen är det regeringen som företräder Sverige i mellanfolkliga relationer. Det blir således regeringen som kommer att agera på Sveriges vägnar i rådet och i andra EG—organ.
Man kunde naturligtvis tänka sig att riksdagens inflytande, som i vissa av EU:s medlemsstater, skulle utövas endast som en kontroll i efterhand medhjälp av de instrument för sådan kontroll som redan finns. Enligt vår mening bör man emellertid inte nöja sig med detta utan sträva efter en ordning där parlamentet, som i en del andra medlemsstater, därutöver får ett aktivt och reellt inflytande som gör det möjligt att på förhand påverka de ståndpunkter Sverige skall inta vid förhandlingar och beslutsfattande inom EU.
Prop. 1994/95: 19
Bilaga 4
Författningsreglering eller ej
Det parlamentariska statsskicket medför att regeringen vid hanteringen av frågor som rör samarbetet inom EU, liksom beträffande alla andra frågor, för sin existens är beroende av att riksdagen tolererar regeringen. Man kan därför anta att varje regering i eget intresse ser till att hålla riksdagen väl informerad om vad som pågår inom EU och hos den förankrar sin ståndpunkt i de frågor som skall bli föremål för beslut i rådet för att inte i efterhand råka ut för ett bakslag.
Det kunde mot den här bakgrunden hävdas att en särskild lag- reglering för just samarbetet inom EU vore överflödig och att man i stället kunde nöja sig med endast ett parlamentariskt ansvar för regering- en gentemot riksdagen även för de frågorna.
Å andra sidan spänner samarbetet inom EU över stora och viktiga områden. Riksdagen avstår en del av sina befogenheter och Sverige blir folkrättsligt bundet av gemenskapernas beslut som fattats under regeringens medverkan. En fastare ram för regeringens skyldigheter i förhållande till riksdagen ter sig därför påkallad och stämmer för övrigt väl överens med svenska lagstiftningstraditioner. En ordning utan författningsreglering skulle också kunna leda till att benägenheten att sprida information till och samråda med företrädarna för oppositionen minskar, i vart fall då regeringen har en stabil riksdagsmajoritet bakom sig. Det vore olyckligt.
Vi har därför utan större tvekan stannat för att regeringens skyldig- heter i förhållande till riksdagen i dessa hänseenden skall slås fast i en särskild bestänunelse.
Närmare om regeringens skyldigheter
Samarbetet inom EU rör både stort och smått," viktigt och mindre viktigt, och både sådant som det i dag är förbehållet riksdagen att besluta om och sådant som regeringen eller förvaltningsmyndigheterna kan bestämma. Vi poängterar att det inte ankommer-på oss eller på regeringen att ta ställning till i vilka former riksdagen skall arbeta. Vi har emellertid som arbetshypotes utgått från att förslagen i betänkandet EG och våra grundlagar (SOU 1993:14) i detta avseende skall genomföras. De förslagen bygger på tanken att regeringens information så långt som möjligt skall länmas vid öppna riksdagssammanträden men att det också skall inrättas en särskild nämnd för samråd mellan riksdag och regering inför förhandlingar i rådet. I fråga om den närmare omfattningen av regeringens skyldigheter gentemot riksdagen har vi därför funnit det ändamålsenligt att skilja mellan ett mera formellt samrådsförfarande. som bör vara inriktat på beslutsfattandet i Europeiska unionens råd och en allmän inforrnationsskyldighet som bör vara bred och allomfattande.
Prop. 1994/95: 19
Bilaga 4
Samrådsförfarandet
I fråga om det formella samrådsförfarandet mellan regering och riksdag inför diskussioner och beslut i rådet har vi övervägt om detta skall omfatta alla frågor eller om området för samrådsskyldigheten bör avgränsas på något sätt. Allmänt sett vore det angeläget att riksdagen finge goda möjligheter att påverka förhandlingsupplägget i mera betydelsefulla frågor medan detaljer och teknikaliteter med fördel kunde hanteras av regeringen på egen hand.
Vid vårt slutliga ställningstagande till hur den formella skyldigheten för regeringen att samråda med riksdagen bör bestämmas har vi stannat för en lösning som anknyter till den praxis som har utbildats i Danmark för hanteringen av dessa frågor. Detta innebär att regeringen skall underrätta det organ riksdagen utsett för ändamålet om alla frågor som skall behandlas i ministerrådet. Därutöver skall regeringen rådgöra med nyss nämnda organ i riksdagen om hur förhandlingarna i ministerrådet skall läggas upp inför beslut i betydelsefulla frågor. Men riksdagens organ skall därutöver ha rätt att påkalla samråd i vilken annan fråga på rådets dagordning som riksdagsorganet anser vara så betydelsefull att samråd bör äga rum.
Med en sådan ordning ges riksdagen en god inblick i alla frågor som skall behandlas i rådet samtidigt som ett av riksdagen särskilt utsett organ får vara med och bestämma hur förhandlingarna i viktiga frågor skall läggas upp. Det ligger från demokratiska utgångspunkter ett särskilt värde i att partierna i riksdagen får möjlighet att uttrycka sin åsikt i alla frågor som leder till betydelsefulla och bindande beslut för Sveriges del.
Allmän information
Utöver det underrättelse- och samrådsförfarande som bör komma till stånd mellan regering och riksdag i enlighet med vad vi har föreslagit ovan bör regeringen åläggas en skyldighet att lämna allmän information till riksdagen om samarbetet inom Europeiska unionen. Denna information bör, i motsats till samrådet, kunna ges vid öppna riks- dagssammanträden på det sätt Grundlagsutredningen inför EG har föreslagit.
För att riksdagen skall få en möjlighet att kontrollera att regeringen har fullgjort sina skyldigheter i nu angivna hänseenden förelår vi också att regeringen skall en gång om året lämna en skriftlig redogörelse till riksdagen över utvecklingen inom Europeiska unionen tillsammans med en förteckning över samtliga rättsakter som har beslutats av rådet.
Information inför möten med Europeiska rådet
Främst med tanke på de politiska bindningar som uppstår i detta råd anser vi det naturligt att riksdagen skall ges information om den stånd
40 Riksdagen 1994195. 1 sam/. Nr 19. Del I .
Prop. 1994/95 : 19
Bilaga 4
punkt Sverige skall inta även i de frågor som skall avhandlas på kom— mande möten i Europeiska rådet. Det bör i huvudsak kunna gå till på samma sätt som vi har föreslagit beträffande frågor som skall behandlas i Europeiska unionens råd, dvs. normalt i det organ vi förutsatt att riksdagen skall inrätta för sitt samråd med regeringen. Riksdagen kan emellertid finna att det hellre bör ske i någon annan ordning.
Prop. 1994/95: 19
BILAGA 5 ' Prop. 1994/95:19 Bilaga 5 Betänkandets (SOU 1994:10) författningsförslag
F örfattningsförslag
Förslag till
Lag om Sveriges anslutning till Europeiska unionen Härigenom föreskrivs följande. Tillämpningsområde
1 5 Denna lag gäller tillämpningen av fördraget den 00 (månad) 1994 om Republiken Finlands, Konungariket Norges, Konungariket Sveriges och Republiken Osterrikes ansluming till Europeiska unionen.
Överlåtelse av beslutsbefogenheter
2 & Europeiska gemenskapernas organ får fatta beslut med verkan här i landet i den omfattning som följer av de fördrag som anges i 5 5.
Fördragen och rättsaktema
3 & De fördrag som anges i 5 & skall gälla här i landet.
4 5
De rättsakter som har beslutats av Europeiska gemenskapernas organ med stöd av de fördrag som anges i 5 & före den 1 januari 1995 och som har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning skall gälla här i landet på det sätt som följer av fördragen.
5 5 De fördrag som avses i 2-4 55 är:
1. Fördraget den 18 april 1951 om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen
2. Fördraget den 25 mars 1957 om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen
Bilaga 5
3. Fördraget den 25 mars 1957 om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen
4. Konventionen den 25 mars 1957 om gemensamma institutioner för Europeiska gemenskaperna
5. Konventionen den 13 november 1962 om ändring av fördraget om upprättande av Europeiska ekonomiska gemenskapen i syfte att göra den särskilda ordning för associering av utomeuropeiska länder och områden som behandlas i del 4 av detta fördrag tillämplig på Ned- erländska Antillerna
6. Fördraget den 8 april 1965 om upprättande av ett enda råd och en enda kommission för Europeiska gemenskaperna
7. Fördraget den 22 april 1970 om ändring av vissa finansiella bestänunelser i fördragen om upprättande av Europeiska gemenskaperna
8. Fördraget den 22 januari 1972 om Konungariket Danmarks, Irlands, Konungariket Norges och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands anslutning till Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen
9. Beslut av Europeiska gemenskapernas råd den 22 januari 1972 om Konungariket Danmarks, Irlands, Konungariket Norges och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands anslutning till Europeiska kol— och stålgemenskapen 10. Fördraget den 28 maj 1979 om Hellenska Republikens anslut- ning till Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen 11. Beslut av Europeiska gemenskapernas råd den 24 maj 1979 om Hellenska Republikens anslutning till Europeiska kol- och stålgemen- skapen 12. Fördraget den 13 mars 1984 om ändring i fördraget om upp- rättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen vad avser Grönland 13. Fördraget den 12 juni 1985 om Portugisiska Republikens och Konungariket Spaniens anslutning till Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen 14. Beslut av Europeiska gemenskapernas råd den 11 juni 1985 om Portugisiska Republikens och Konungariket Spaniens anslutning till Europeiska kol- och stålgemenskapen 15. Europeiska enhetsakten den 17 och 28 februari 1986 16. Fördraget den 7 februari 1992 om Europeiska unionen 17. Beslut den 12 december 1992 beträffande vissa frågor som Danmark har rest beträffande fördraget den 7 februari 1992 om Europeiska unionen 18. Fördraget den 00 (månad) 1994 om Republiken Finlands, Konungariket Norges, Konungariket Sveriges och Republiken Österrikes ansluming till Europeiska unionen; allt jämte protokoll och bilagor samt med de tillägg och ändringar som godkänts och trätt i kraft senast den 31 december 1994.
Prop. 1994/95: 19
Bilaga 5
Information och samråd mellan regering och riksdag
6 &
Regeringen skall underrätta ett av riksdagen utsett organ om alla frågor som skall behandlas i Europeiska unionens råd. Regeringen skall även rådgöra med riksdagsorganet hur förhandlingarna i rådet skall föras inför beslut som regeringen bedömer som betydelsefulla och i andra frågor söm organet bestämmer.
Regeringen skall dessutom dels fortlöpande informera riksdagen om vad som sker inom ramen för samarbetet i Europeiska unionen, dels varje år till riksdagen lämna en skriftlig berättelse över utvecklingen i Europeiska unionen tillsammans med en förteckning över de rättsakter som har beslutats av Europeiska unionens råd.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 då lagen (1992:1317) om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde upphör att gälla. Den upphävda lagen skall dock fortsätta att tillämpas på förhållanden dessförinnan.
Prop. 1994/95: 19
Bilaga 6
BILAGA 6
Betänkandet (SOU 1994:10) - Remissinstanser
Remissinstansema
Efter remiss av EG-lagsutredningens betänkande Anslutning till EU - Förslag till övergripande lagstifming har yttranden avgetts av Riksdagens ombudsmän, Fullmäktige iSveriges riksbank, Justitiekanslern, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Kammarrätten i Sundsvall, Stockholms tingsrätt, Marknadsdomstolen, Försäkringsöverdomstolen, Domstolsverket, Rikspolisstyrelsen, Kommerskollegium, Generaltullstyrelsen, Konkurrensverket, Konsumentverket, Juridiska fakultetsnämnden vid universitetet i Stockholm, Juridiska fakultetsnämnden vid universitetet i Lund, Juridiska fakultetsnämnden vid universitetet i Uppsala, Samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden vid universitetet i Uppsala, Sveriges domareförbund, Sveriges advokatsamfund, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Industriförbundet, Arbetarskyddsstyrelsen, Styrelsen för teknisk ackreditering (SWEDAC), Sveriges Akademikers Centralorganisation, Landsorganisationen i Sverige, Svenska arbetsgivareföreningen samt Medborgarrättsrörelsen i Sverige.
Arbetsdomstolen, Institutet för utländsk rätt AB och Tjänstemännens Centralorganisation avstår från att yttra sig.
Prop. 1994/95: 19
Bilaga 7
BILAGA 7
Lagrådsremissens lagförslag
1. Förslag till lag om Sveriges anslutning till Europeiska unionen
Härigenom föreskrivs följande.
Tillämpningsområde
1 5 Idenna lag finns bestämmelser med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen.
Införlivande av EG:s regelverk
2 5 De fördrag m.m. som anges i 4 & samt de rättsakter, avtal och andra beslut som före Sveriges anslutning till Europeiska unionen har antagits av Europeiska gemenskaperna gäller här i landet med den verkan som följer av dessa fördrag.
Överlåtelse av beslutsbefogenheter
3 & Europeiska gemenskaperna får efter Sveriges anslutning till Europeiska unionen fatta beslut som gäller här i landet i den omfattning och med den verkan som följer av de fördrag m.m. som anges i 4 &.
Fördragen m.m.
4 5 De fördrag m.m. som avses i 2 och-3 55 är:
1. Fördraget den 18 april 1951 om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen
2. Fördraget den 25 mars 1957 om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen
3. Fördraget den 25 mars 1957 om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen
4. Konventionen den 25 mars 1957 om vissa gemensamma institutioner för Europeiska gemenskaperna
5. Konventionen den 13 november 1962 om ändring av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen i syfte att göra den särskilda ordningen för associering av utomeuropeiska länder och territorier som behandlas i fjärde delen av detta fördrag tillämplig med avseende på Nederländska Antillerna
Prop. 1994/95:19
Bilaga 7
6. Fördraget den 8 april 1965 om upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam kommission för Europeiska gemenskaperna
7. Fördraget den 22 april 1970 om ändring i vissa budgetbestämmelser i fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och fördraget om upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam kommission för Europeiska gemenskaperna
8. Fördraget den 22 januari 1972 om Konungariket Danmarks, Irlands, Konungarikets Norges och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands anslutning till Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen
9. Beslutet av Europeiska gemenskapernas råd av den 22 januari 1972 om Konungariket Danmarks, Irlands, Konungariket Norges och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands anslutning till Europeiska kol— och stålgemenskapen 10. Fördraget den 10 juli 1975 om ändring av vissa bestämmelser i protokollet om Europeiska investeringsbankens stadga 11. Fördraget den 22 juli 1975 om ändring av vissa finansiella bestämmelser i fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och i fördraget om upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam kommission för Europeiska gemenskaperna 12. Akten den 20 september 1976 om allmänna direkta val av företrädare i Europaparlamentet 13. Fördraget den 28 maj 1979 om Hellenska republikens ansluming till Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergi- gemenskapen 14. Beslutet av Europeiska gemenskapernas råd av den 24 maj 1979 om Hellenska republikens anslutning till Europeiska kol- och stålgemen- skapen 15. Fördraget den 13 mars 1984 om ändring av fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna i fråga om Grönland 16. Fördraget den 12 juni 1985 om Konungariket Spaniens och Portugisiska republikens ansluming till Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen 17. Beslutet av Europeiska gemenskapernas råd den 11 juni 1985 om Konungariket Spaniens och Portugisiska republikens anslutning till Europeiska kol— och stålgemenskapen 18. Europeiska enhetsakten den 17 och 28 februari 1986 19. Fördraget den 7 februari 1992 om upprättandet av Europeiska unionen 20. Fördraget den 24 juni 1994 om Konungariket Norges, Republiken Österrikes. Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning till Europeiska unionen med bilagor och protokoll.
Information och samråd mellan regering och riksdag m.m.
5 5 Regeringen skall underrätta riksdagen genom organ som riksdagen bestänuner om frågor som avses bli behandlade i Europeiska unionens
Prop. 1994/95:19
Bilaga 7
råd. Regeringen skall i samma former rådgöra med riksdagen om hur förhandlingarna i rådet skall föras inför beslut som regeringen bedömer som betydelsefulla och i andra frågor som riksdagen bestämmer.
Regeringen skall dessutom dels fortlöpande informera riksdagen om vad som sker inom ramen för samarbetet i Europeiska unionen, dels varje år till riksdagen lämna en skriftlig berättelse över verksamheten i Europeiska unionen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995, då lagen (1992:1317) om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES) skall upphöra att gälla.
Den upphävda lagen skall dock fortsätta att tillämpas på förhållanden som har uppstått dessförinnan med de undantag som följer av fördraget den 24 juni 1994 om Konungariket Norges, Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning till Europeiska unionen.
De fördrag m.m. som anges i 4 5 skall kungöras i Svensk förfatmingssamling (SFS).
Prop. 1994/95 : 19
2. Förslag till lag om ändring i lagen (1976:633) om Prop_ 1994/95:19 kungörande av lagar och andra författningar Bilaga 7
Härigenom föreskrivs att l & lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra författningarl skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydeLse
lå
Författningar som har beslutats av riksdagen, regeringen eller kyrkomötet eller av en myndighet under regeringen, riksdagen eller kyrkomötet skall kungöras enligt denna lag, om inte annat följer av 2 &. Detsamma gäller de internationella överenskommelser och de ändringar i sådana som enligt författning skall gälla som svensk rätt.
Med författningar skall i denna lag förstås lagar, förordningar och andra rättsregler som i 8 kap. regeringsformen betecknas som föreskrifter.
Rättsakter som innefattar föreskrifter beslutade av Europeiska gemenskaperna och som enligt lagen (1994:000) om Sveriges anslutning till Europeiska unionen gäller här i landet kungörs i Europeiska gemenskapernas oficiella tidning.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
1Lagen omtryckt 1989:935.
BILAGA 8 Prop. 1994/95:19 Bilaga 8 Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1994-06-09.
Närvarande: regeringsrådet Bengt Hamdahl, justitierådet Bo Svensson, regeringsrådet Arne Baekkevold.
Enligt lagrådsremiss den 2 juni 1994 (Utrikesdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om Sveriges anslutning till Europeiska Unionen, m.m.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av departementsrådet Ingrid Larén-Marklund och hovrättsassessom Niklas Jonsson.
Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Lagrådsremissen föranleds av Sveriges ansökan om medlemskap i Europeiska unionen. Förhandlingarna avslutades i april 1994 och senare i år, i november, skall svenska folket rösta om Sverige skall inträda som medlem i unionen eller inte.
Om majoriteten vid folkomröstningen röstar för medlemskap kommer Sverige att fullfölja sin ansökan och inträda som medlem i Europeiska unionen den 1 januari 1995. För att detta skall vara möjligt krävs viss lagstiftning. Det gäller först och främst ändringar i 10 kap. 5 & regeringsformen som skall göra det möjligt att överlämna beslutanderätt till de Europeiska gemenskaperna. Förslag till sådana ändringar har redan behandlats en gång av riksdagen. Men de föreslagna konstitutionella bestämmelserna måste följas upp med riksdagsbeslut som utnyttjar de nya möjligheterna att överlåta beslutsbefogenheter till de Europeiska gemenskaperna. Huruvida denna överlåtelse skall ha formen av lag eller om det räcker att riksdagen beslutar om Sveriges ansluming till fördragen i enlighet med därom träffade överenskommelser har varit föremål för delade meningar under remissbehandlingen. Regeringen har valt den förstnärrmda linjen. I lagrådsremissen föreslås en särskild lag om Sveriges anslutning till den Europeiska unionen som innebär att vissa beslutsbefogenheter överläts till de Europeiska gemenskaperna. Genom lagen införlivas dessutom EG:s regelverk med svensk rätt.
Regeringen har sålunda i likhet med många andra länder valt att lagstifta om överlåtelse av beslutanderätt till Europeiska gemenskaperna. Enligt den länderöversikt som lämnas i lagrådsremissen har bl.a. Danmark använt övergripande lagstiftning för att överlåta beslutanderätt till EG:s organ och för att införliva EG:s regler i den nationella rätten. Några
Bilaga 8
invändningar mot att överlåtelsen av beslutanderätt sker genom lag kan enligt Lagrådet inte göras.
Genom den föreslagna lagen införlivas anslutningsfördraget och de grundläggande fördragen med svensk rätt. Lagen innebär vidare att den äldre sekundärrätten, dvs. rättsakter, avtal och andra beslut som har antagits av de Europeiska gemenskaperna före Sveriges anslutning, blir gällande här i landet "med den verkan som följer av" anslutningsfördraget och de grundläggande fördragen.
Såsom framhållits under remissbehandlingen av utredningsförslaget skulle det i och för sig vara tillräckligt att införlivandet av EG-reglema i svensk rätt gjordes genom en bestämmelse om att själva anslutningsfördraget blir gällande rätt i Sverige med den verkan som följer av fördraget.
Det remitterade förslaget har som nämnts en mera utförlig reglering enligt vilken införlivningen avser dels såväl anslutningsfördraget som de olika instrument av primärrättslig natur. som enligt anslumingsfördraget skall gälla i Sverige, dels de sekundärrättsliga regler som antagits av EG före anslutningen. Lagrådet har inte funnit skäl till invändning mot den sålunda valda lösningen.
I den danska anslutningslagen finns i motsats till i det svenska förslaget en inskränkning såtillvida att de grundläggande fördragen skall gälla i Danmark i den omfattning de enligt gemenskapsrätten är "umiddelbart anvendelige " i Danmark. Detsamma gäller de rättsakter som har antagits av gemenskapernas institutioner före Danmarks anslutning till EG. Betydelsen av den skillnad som sålunda föreligger mellan den danska lagen och den föreslagna svenska torde emellertid var begränsad. EG:s primär- och sekundärrätt blir med den föreslagna lagen gällande här i landet i den mån 13st regler är direkt tillämpliga eller har direkt effekt i medlemsländerna. EG-regler, som varken är direkt tillämpliga eller har direkt effekt, blir med den föreslagna lagen visserligen en del av svensk rätt men det torde i praktiken ha mindre betydelse eftersom sådana regler inte grundar rättigheter eller skyldigheter för enskilda här i landet och inte heller direkt binder några svenska myndigheter eller institutioner.
I formellt avseende anser Lagrådet att det i 1 & förslaget till lag om Sveriges anslutning till Europeiska Unionen för angivande av lagens innehåll använda uttrycket bättre svarar mot vad lagen gäller än remissförslagets lagrubrik. Med hänsyn härtill bör lagen benämnas "lag med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen" och l &, under mellanrubriken "Tillämpning", formuleras på följande sätt: "Från och med dagen för Sveriges ansluming till Europeiska unionen gäller bestämmelserna i denna lag".
Uttrycket "fördrag m.m." i 2, 3 och 4 55 samt i övergångsbestämmelsema bör ändras till "fördrag och andra instrument".
Prop. 1994/95: 19
Bilaga 8
För tydlighetens skull bör i 4 & avslutningsorden lyda "i samtliga fall med tillhörande bilagor och protokoll".
Den avsedda innebörden av andra stycket i övergångsbestämmelsema torde framgå bättre om stycket inleds på följande sätt: "Den upphävda lagen skall dock fortsätta att tillämpas på förhållanden som hänför sig till den tid under vilken lagen varit i kraft med de undantag" etc.
Slutligen förordas att mellanrubrikema före 2 5 och 5 5 får lyda "Införlivande av gemenskapernas regler" och "Samråd mellan regering och riksdag m.m."
Prop. 1994/95:19
gotab 47025, Stockholm 1994
Regeringens proposition 1994/95 : 19 Bilaga 9 Jordbruk och fiske
Bilaga 9
l Jordbruk
1.1 Den gemensamma jordbrukspolitiken inom EU 1.1.1 Inledning
Den gemensamma jordbrukspolitiken — Common Agricultural Policy (CAP) — utgör en av grundpelarna i EU-samarbetet. Politiken har flera likheter med den svenska jordbrukspolitiken. Båda bygger på ett prisstöd till jordbruket som upprättshålls med hjälp av ett gränsskydd I båda fallen inkluderas i jord- brukspolitiken olika typer av regional- och strukturpolitiska åtgärder. I både Sverige och EU ges direkta bidrag, utbetalade per arealenhet eller per djur, som en del av stödet till jordbruket.
I Romfördragets artiklar 38—43 anges den gemensamma jordbrukspoli- tikens mål. De mål som eftersträvas är ökad produktivitet, skälig levnads- standard för producenterna, marknadsstabilitet, tryggad livsmedelsförsörj- ning och rimliga livsmedelspriser för konsumenterna. Den gemensamma jord- brukspolitiken består av en pris- och marknadsreglerande del och en struktur- och regionalpolitisk del. Den pris- och marknadsreglerande delen är av störst betydelse. Stnikturpolitiken har emellertid kommit att spela en allt större roll de senaste åren. .
Den gemensamma finansieringen av pris- och marknadsregleringen och av strukturåtgärdema sker genom den europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket, jordbruksfonden (Fonds européen d'orientation et de garantie agricole, FEOGA). Fonden är uppdelad i en garantisektion och en utveck- lingssektion. Från garantisektionen finansieras marknadsstöd till jordbruket, bl.a. exportstöd, arealstöd, djurbidrag, interventionsköp, miljöstöd samt stöd till trädgårdsnäringen och fisket. Från utvecklingssektionen finansieras bl.a. åtgärder för strukturrationaliseringar inom jordbruket och åtgärder för lands- bygdsutveckling. Fondens intäkter består av bidrag från EU:s budget. Fondens utgifter uppgick år 1993 till 37 miljarder ecu motsvarande ca 350 miljarder svenska kronor. Mer än 90 % av FEOGA:s utgifter avser garan- tisektionens område. Av EG:s totala budget har jordbruksdelen (fondens utgif- ter) under flera år tagit i anspråk närmare två tredjedelar. Detta förhållande hål- ler på att förändras. För närvarande beräknas jordbruksutgiftema utgöra om- kring hälften av budgeten.
Jordbrukspolitiken var länge det enda politikområde inom EG som drevs gemensamt. Redan i Romfördraget utformades jordbrukspolitiken på ett sätt som förutsatte att medlemsstaterna underordnade sig rådets och kommissio- nens beslut när det gällde att uppfylla fördragspunkiema. Det fanns en rad skäl till att jordbrukspolitiken fick denna särställning. Under 1930-talets de- pression införde flenalet europeiska länder olika former av marknadsreglering- ar på jordbrukets område. I Sverige har vi haft en prisreglering på jordbruksom- rådet ända sedan år 1933. När Romfördraget undertecknades var de ursprung- liga medlemsländerna sammantaget nettoimportörer av livsmedel och jord- bruksråvaror. Frågan om att effektivisera och öka jordbrukproduktionen gavs
Prop. 1994/95:19
därför en stor vikt. En betydelsefull roll spelade också den politiska viljan att behålla familjejordbruket genom att trygga en rimlig inkomstnivå för jordbruk- arna Medlet att uppnå detta var ett gränsskydd och olika former av marknads- ' ingripanden i syfte att stabilisera marknaderna inom EG.
När EG bildades fanns redan nationella marknadsregleringar' inom med- lemsstaterna. Regleringama varierade i omfattning och form. Därför före- skrevs en övergångsperiod som 'sk'ulle göra det möjligt att gradvis avlägsna de nationella regleringarna .
Den gemensamma jordbrukspolitiken har under sin trettioåriga historia varit relativt robust mot radikala förändringar. Det betyder dock inte att p'oli- tiken undgått kritik. Den har ifrågasatts av flera medlemsländer ochi diskus- sioner inom EG:s institutioner
CAP byggde redan från början på tre grundprinciper, nämligen en gemen-
sam marknad med gemensamma priser, företräde för EG:s varor framför im- '
porterade och en gemensam finansiering av jordbrukspolitiken.
Mellan åren 1958 och 1968 genomfördes stegvis den gemensamma mark'- naden. Den första marknadsregleringen infördes år 1962 och de gemensam- ma priserna har tillämpats sedan år 1968. För att undvika'att jordbrukarna i' vissa områden skulle missgynnas och motsätta sig det gemensamma priset bestämdes priset för varje produkt till priset i det land där produkten var dyrast. Detta kom att leda till en ökande skillnad mellan världsmarknadspriset och gemenskapspriset.
För att EG:s produkter skulle föredras framför importerade måste EG:s ' produkter vara billigare än importprodukterna. Importva'ror ålades därför av- gifter och tullar medan ett parallellt system med exportstöd infördes för .E'G- produkter. För att stödja prisnivån inorn EG tillämpades även intervention, dvs. uppköp och lagring av'olika produkter. Den gemensanuna finansiering-
Prop. 1994/95:19 Bilaga 9
en sköttes över EG:s budget. Medlemsländema betalade inte kostnadema för " '
CAP direkt till sina egna bönder utan indirekt via bidrag till gemenskapsbudge- ten.
Resultatet av den förda politiken blev att produktionen ökade. EG blev i början av 1970-talet självförsörjande och så småningom överskottsproducent trots att antalet jordbrukare hela tiden minskade. Konsumenterna fick mer och fler varor att välja mellan i affarema. Även om livsmedelsprisema steg så sjönk den andel av hushållsutgiftema som gick till livsmedelsinköp. Handeln mellan medlemsländerna ökade kraftigt. Gemenskapspreferens'en förhindrade dock inte att EG fortsatte att var en av de största livsmedelsimportörema, främst av varor som inte kan produceras inom unionen.
Den gemensamma jordbrukspolitiken var följaktligen i flera avseenden
framgångsrik. Samtidigt blev emellertid kostnadema och överskottsproduktio-
nen ett växande problem.
En av hömstenama i politiken var de garanterade lägsta priser som jord- brukarna fick för sina produkter, oavsett hur mycket som producerades. Jord- brukama hade alltså ett gott skäl att försöka öka sin produktion. Ny teknik och nya kunskaper bidrog också till ökande skördar. Detta gjorde att interven- '
- Bilaga 9
tionslagren ökade kraftigt och kostnaderna för att exportera de'uppköpta pro- dukterna med hjälp av bidrag blev allt högre. Exportsubventionema-började
bli en handelspolitisk belastning. . . Kostnaderna för CAP ökade dessutom hela tiden. Stödet via piisema ledde också till att mer än 80 % av medlen gick till 20 %av jordbrukarna, de största . .
och mest effektiva företagen. De små farniljeföretagen och brukare i mindre gynnade områden fick inte stöd i avsedd omfattning. Under slutet av 1970- ' talet började EG reagera på överproduktionen .och kostnadsstegringama. År 1979 vidtogs de första smärre förändringarna i systemet med en obegränsad- prisgaranti. Den dittills största reformen skedde'år 1988 då utgiftema- för. CAP underkastades samma budgetdisciplin som gäller i övrigt och då ett tak sattes för de samlade utgifterna. Samtidigt infördes ett system med stabilisato- rer, dvs. en direkt koppling mellan en ökad' produktion och lägre priser. Detta fick dock endast en marginell effekt på överproduktionen och orde- att refor- . men efter bara några år var otillräcklig., Belastningen som jordbruket utgjorde på budgeten, på miljön och på de handelspolitiska relationerna kvarstod och- ledde fram till ett beslut om en radikal reform av jordbrukspolitiken.
Efter mer än ett år av debatter och förhandlingar antog rådet i juni 1992 den största reformen hittills av CAP. Reformbeslutets viktigaste inslag är den sänkning av stödpriset för spannmål med 29 % som skall genomföras under treårsperioden 1993/94—1995/96. För sänkningen av stödpriserna kompense- ras jordbrukama med arealbidrag vilkas storlek relateras till avkastningen un- der en referensperiod i respektive region.
Jordbruksreforrnen innebär således inte att de traditionella instrumenten i
jordbrukspolitiken — gränsskydd, intervention och exportbidrag — avskaffas- men att de kommer att minska i betydelse. Förskjutningenfrän prisstöd till- direktstöd väntas innebära en minskad intensitet i odlingen, ökad konsumtion och minskade överskott. Av betydelse när det gäller att begränsa överskotts- produktionen är också villkoret för arealbidrag, nämligen att större jordbruk måste lägga 15 % (eller mer beroende på val av trädesform) av arealen i träda. Trädan, som också berättigar till arealbidrag, kan användas för produktion av alternativa grödor.
Som en följd av sänkta spannmålspriser sjunker kostnaderna i animaliepro- duktionen. Stödprisema för mjölk, smör och nötkött sänks något. Gräns- skydd och exportbidrag för griskött, fjäderfä och ägg, som är avvägda i di- rekt relation till spannmålsprisema kommer— att sjunka automatiskt.
Eftersom den intensiva animalieproduktionen gynnas av de lägre foderkost- nadema innehåller reformbeslutet flera slag av stöd till extensiv köttproduk- tion.
I reformbeslutet ingår också ett antal kompletterande åtgärder' i form av stöd till miljövänligare brukningsmetoder, bevarande av biologisk mångfald och odlingslandskapet, stimulans till skogsplanteiing och-förmånligare villkor - för förtidspensionering. Refonnbeslutet innebär för dessa stödformer, som medfinansieras av EG med 50 %, en avsevärd utvidgning och i vissa fall en nivåhöjning.
Prop. 1994/95:19
Bilaga 9
Beslutsordningen på jordbruksområdet är densamma som för övriga frå- gor inom EG. Beslut fattas av ministerrådet efter förslag från kommissionen. Parlamentet medverkar i besluten på samma sätt som när det gäller andra frå- gor. Jordbruksfrågomas sektoriella art gör att rådet när besluten fattas nor- malt består av medlemsländernas jordbruksministrar. Sedan rådet inhämtat parlamentets yttrande skall frågan enligt huvudregeln beredas av Coreper (Comité des Representants Permanents). På grund av det stora antal frågor som anknyter till förvaltningen av jordbrukspolitiken finns dock för jord- bruksområdet en motsvarighet till Coreper som kallas Särskilda jordbruks- kommittén, CSA (Comité spéciale d'Agriculture). Kommittén sammanträder ca 40 gånger per år. Den är sammansatt av högre nationella tjänstemän med erfarenhet av att handlägga jordbruksfrågor. Under CSA finns ett stort antal arbetsgrupper. Särskilda jordbrukskommittén går igenom de flesta av kom- missionens förslag som gäller CAP, dvs. de gemensamma marknaderna för jordbruksprodukter samt stöd till jordbruket och lägger fram ärendena för rådet. Enklare ärenden avgörs ofta av kommittén och föreläggs ministerrådet endast för ett formellt beslut. Jordbruksärenden som gäller djur- och växt- skydd samt handel med tredjeland och vissa finansiella frågor handhas dock av Coreper. Inom jordbruksområdet är det mycket vanligt att rådet delegerar handläggningen av de löpande förvaltningsärendena till kommissionen. Ministerrådet förbehåller sig vanligtvis beslutsbefogenheten i ett begränsat antal frågor, som t.ex. i viktigare pris- och kvotfrågor. Kommissionen sköter det löpande arbetet med bl.a. interventioner och exportrestitutioner. För att säkerställa att hänsyn tas till varje medlemslands särskilda förhållanden och önskemål trots den omfattande delegationen handläggs jordbruksfrågoma i stor utsträckning i s.k. förvaltningskommittéer. ] dessa kommittéer arbetar nationella tjänstemän under ledning av en ordförande från kommissionen. Kommittéema finns på nästan alla områden såsom marknadsreglering, strukturfrågor, skogsbruk, hälso— och veterinärfrågor. För produkter där förutsättningama på marknaden förändras snabbt och gemenskapen därför måste reagera omedelbart har förvaltningskommittéema möte var eller var- annan vecka. Det gäller t.ex. för spannmål och mjölkprodukter. För andra produkter kan sammankomstema äga rum betydligt mer sällan. I kommitté- arbetet lägger kommissionen fram sina förslag till ändringar och medlemslän- dernas representanter lämnar sina synpunkter. Vid omröstning är ländernas röster viktade på vanligt sätt. Kommissionen skall genast fatta beslut och verkställa detta. Om beslutet inte överensstämmer med majoritetens uppfatt- ning i kommittén skall rådet genast underrättas och verkställigheten av be- slutet skjuts upp. Rådet kan inom en bestämd tid med kvalificerad majoritet fatta ett annat beslut än kommissionen. Utöver förvaltningskommitte'ema finns flera rådgivande kommittéer där producenter och konsumenter möter kommissionens tjänstemän för att diskutera aktuella frågor.
Prop. 1994/95:19
Bilaga 9
1.1.2 Pris- och marknadsregleringarna
Allmänt
Marknadsregleiingama bygger som nämnts på tre grundprinciper: en gemen- sam marknad med gemensamma priser, gemenskapspreferens, dvs. att EU:s varor skall ha företräde framför importerade samt en gemensam finansiering av jordbrukspolitiken. '
Den gemensamma marknaden skall upprätthållas genom att tullar och im- portavgifter tillämpas. Konkurrenssnedvridande subventioner skall avlägs- nas. De gemensamma priserna syftar bl.a. på de minimipriser vid vilka EG- kommissionen intervenerar på marknaden genom Stödköp. De faktiska mark- nadsprisema varierar beroende på marknadssituationen, transportavstånd och konsumentpreferenser.
Gemenskapspreferensen och skydd mot pristryckande import upprätthålls genom ett gränsskydd i form av tullar och importavgifter mot tredjeland. Tullama och importavgiftema skyddar ett pris på en nivå som oftast ligger betydligt över interventions- och marknadsprisema. Den faktiska prisnivån inom EU understiger alltså normalt sett betydligt det pris till vilket varor kan importeras efter att importavgift och tull erlagts. Sarntidi gt tillämpas preferens- arrangemang för många produkter. Det innebär sänkt gränsskydd för en viss kvantitet av varan. Dessutom har EU genom bindningar i GA'IT lågt eller obe- frntli gt gränsskydd för bl.a. flera viktiga fodervaror. De handelspolitiska av- talen och bindningarna förklarar tillsammans med marknadens storlek varför EU trots det relativt höga gränsskyddet, en hög självförsäljningsgrad och produktion av överskott ändå är världens största importör av jordbruksvaror.
Gränsskyddssystemet gäller med smärre variationer för övervägande delen av jordbruksproduktionen, t.ex. för spannmål, socker, mjölk, mejeriproduk- ter, fårkött, griskött, nötkött, ägg och fågelkött. Oljefröer och proteingrödor samt vissa fodermedel stöds endast genom direkta bidrag och inte genom gränsskydd.
För vissa varor fastställs importavgiften dagligen, för andra per vecka, må- nad eller kvartal. Avgiften fastställs i ecu. Ändringar meddelas varje medlems- land genom ADB-system och publicering i Official Journal. Utöver generella importavgifter kan vissa varor beläggas med utjämnings- eller tilläggsav gifter om importpriset till EU ligger under en viss bestämd nivå, s.k. slusspris eller minimipris.
Vid import av varor från tredjeland till EU fordras licens för ett stort antal varor. En licens tillåter och kräver att innehavaren importerar licenskvantiteten inom giltighetstiden. I samband med en ansökan om licens skall importören ställa säkerhet för fullföljandet av transaktionen. Säkerheten frisläpps eller för- verkas beroende på hur mycket av licensåtagandena som uppfylls. De rättig- heter som följer av en licens är överlåtbara men däremot inte skyldigheterna.
I de fall preferensarrangemang finns för jordbruksvaror får dessa föras in i EU med reducerad importavgift inom ramen för en begränsad kvantitet eller kvot, alternativt utan kvantitativa begränsningar. För fördelningen av kvoter-
Prop. 1994/95:19
na förekommer olika administrativa system. Det vanligaste systemet är att kvoterna fördelas allt eftersom ansökningarna kommer in. För kvoter där för- månen består av reducerade eller slopade avgifter fördelas licenserna dock oftast enligt ett ansökningsförfarande. '
EC: 5 gränsskyddssystem kommer att läggas om till följd av GATT: s Uruguayrunda. Alla former av variabla gränsskydd, t.ex. införselavgifter och minimipriser, kommer att omvandlas till bundna tullar. Dessa kan inte höjas
Prop. 1994/95:19 Bilaga 9
utan att en omförhandling (s.k. art XXVIII-förhandling) sker i GA'I'I'. Tull- - '. . arna skall under sex år från år 1995 sänkas med i genomsnitt 36 %. Detta kommer att sätta gränser för vilka priser EU i framtiden kommer- att kunna ta
ut på sina jordbruksprodukter. Gemenskapspreferensen krymper. Ytterligare . åtaganden till följd av rundan är att existerande marknadstillträde skall upprätt- hållas och visst minimimarknadstillträde öppnas.
Intervention utmärks av en påverkan på utbudet av och efterfrågan på . jordbruksprodukter. Interventionsregleringama syftar till att stödja vissa pris- nivåer. Med intervention avses sådana åtgärder som EG:s uppköp och lagring av olika produkter samt stöd till privat lagring som innebär att företag förbinder sig att mot ersättning svara för lagring av bestämda produkter. De övergripande reglerna för interventionsförfarandet beslutas av EU-rådet och/eller kommissionen. Det gäller t.ex. interventionsprisema, vid- vilken .. tidpunkt intervention skall vara möjlig och kvalitetsvillkor. Detaljerna kring .. de praktiska arrangemangen vid köp och försäljning,-som t.ex. leve-' . ranstidpunkt och kvalitetskontroll, administreras. av de nationella myndigheter- - na. Vid intervention är det EG som köper, upp produkten från producenten eller från något efterföljande handelsled. Beslut om uppköp fattas av kommis- sionen. Uppköp sker efter det att den som innehar varan anmält sitt intresse - till behörig myndighet i respektive land. I flera fall sker detta genom ett an- budsförfarande, i andra fall till ett i förväg bestämt pris.- Myndigheten medde- lar efter beslut av kommissionen om ett anbud skall antas eller förkastas. Säl- - jaren levererar därefter varan till ett av myndigheten disponerat lager där en kvalitetskontroll genomförs. När varan är inlagrad och det har konstaterats att kvalitetsvillkoren uppfylls går ansvaret för varan över på interventionsmyndig— heten. De myndigheter som har hand om intervention på marknaden är skyl- diga att köpa in de produkter de erbjuds, oavsett mängden med vissa undan- tag, under förutsättning att produkterna uppfyller kvalitetskraven.
Även beslut om försäljning från interventionslagren fattas av kommissio- nen. Försäljningen kan ske såväl på den interna-marknaden i EU som till tredjeland. Försäljningen skall dock ske på sådant sätt att den inte leder till störningar på den interna marknaden och inte gynnar- någon av aktörerna. För att nå dessa syften sker försäljningen ofta genom ett anbudsförfarande. Kom- missionen anger kvantitet, kvalitet och lagerort för den vara som är till salu. Intresserade köpare får lämna anbud på de specificerade varorna till den natio- nella interventionsmyndigheten som vidarebefordrar dessa till kommissionen. På grundval av bl.a. utvecklingen på såväl den egna marknaden som andra- marknader beslutar kommissionens förvaltningskommittéer på respektive
varuområde de priser till vilka varorna skall säljas. Den praktiska hanteringen - av utförsäljningen sköts av de nationella myndigheterna. Stödet till privat lag- ring syftar till att stabilisera marknaden genom att ta bort de kvantiteter från = marknaden som inte efterfrågas just då. Det är alltså fråga om ensäsongsmäs- . sig lagring, ett säkerhetsnät för att stödja marknaden. . _ För att täcka skillnaden-mellan gemenskapsprisoch världsmarknadspris och möjliggöra export av jordbruksvaror från EU till tredjeland kan _export- .
Prop. 1994/95:19 ; Bilaga 9 .
bidrag lämnas. Förutom till renexport kan exportbidrag lämnas för proviant - - - till fartyg eller flygplan som_traf1kerar internationella rutter eller för varor till bl.a. inom EU etablerade internationella organisationer.-Bidraget betalas över FEOGA. Det är kommissionen som bestämmer storleken på bidraget efter att - -
frågan har behandlats i en förvaltningskommitté. Bidraget är detsamma inom hela EU men kan variera beroende på exportlandet eller varornas egenskaper. Exportbidrag lämnas inom flertalet varuområden. Bidragets storlek bestäms . vanligtvis genom anbudsförfarande. Exportören lämnar in anbud för en viss. kvantitet av en produkt under förutsättning att han får ett visst begärt expon- bidrag. Kommissionen bestämmer-ett högsta exportbidrag som kan-lämnas. . Endast anbud som är lika med eller lägre än detta antas. Exportören får där- efter en licens att exportera den angivna kvantiteten, ofta med enbestämd destination. Det är kommissionen som är ansvarig för exporten och beslutar om kvantiteten och exportbidragens nivå. I praktiken handhas exporten av de nationella interventionsorganen-som också svarar för utbetalningarna av bi- dragen. '
Även möjligheterna för EG att subventionera exporten påverkas' av GATT- rundans resultat. Värdet av subventionerna skall minskas med 36 % och de kvantiteter som exporteras med subventioner skall skäras nedmed 21 % un- der sex år från år 1995. EG-kommissionen anser- att den reform av CAP som beslutades år 1992 är tillräcklig för att uppfylla dessa krav. Härom råder dela- de meningar i medlemskretsen; .
Arealbidrag lämnas för odling av spannmål, oljeväxter, proteingrödor och oljelin. Vidare finns arealbaserade stöd för bl.a. hampa och spånadslin samt för odling av bl.a. vicker. En grundläggande förutsättning för stödet är att minst 15 % av åkermarken läggs i träda. Även för denna mark erhålls ett arealbidrag. Arealbidraget skall kompensera jordbrukarna för de sänkta spann- målsprisema som CAP-refonnen innebär. Bidraget är begränsat till en maxi- miareal som kallas basarealBasarealen utgörs av medeltalet för faktisk-od- ling av spannmål, oljeväxter, proteingrödor och areal som ingick i offentligt trädesprograrn under perioden 1989—1991. . .
EG. s arealbidrag är ett generellt stöd, dvs. huvuddelen av jordbrukarna berörs av stödet. Utbetalningen av stödet,lförutom vad gäller oljeväxter, måste ske före varje årsskifte för att EG skall stå för kostnaden. Sker utbetal- ningen senare eller till fel mottagare får medlemslandet självt stå kostnaden. För oljeväxter tillämpas ett system med delutbetalning som skall ske senast den 30 september. Slutbetalning görs våren efter skördeåret. EG kräver att en omfattande och noggrann kontroll görs av de nationella myndigheterna för att
Bilaga 9
säkerställa att stödet utbetalas under riktiga förutsättningar. Både administra- tiv och fa'ltmässig kontroll förekommer. EG:s system bygger på de uppgifter som jordbrukaren lämnar i sin ansökan. Felaktiga uppgifter, lämnade vårds- löst eller medvetet, leder till omedelbara och kraftiga reducerin gar av stödet.
Även djurbidragen har karaktär av generellt stöd. Djurbidrag lämnas för am- och dikor samt handjur av nöt. Bidrag lämnas också för tackor och getter. Det totala antalet djur för vilket bidrag kan lämnas begränsas av djurtätheten på företaget. Djur-tätheten uttrycker förhållandet mellan antalet djurenheter och den foderareal som används för foder till företagets djur. Den högsta djur'täthet som för år 1994 berättigar till bidrag har fastställts till 3,0 djurenheter per hektar för att successivt sänkas till 2,0 djurenheter för år 1996 och framåt. I linje med vad som gäller på andra områden inom EU görs dock undantag för mindre producenter vad gäller dessa begränsningsregler. Om djurantalet inte överstiger 15 djurenheter undantas producenten från kravet. De djur för vilka bidrag söks skall kunna identifieras genom lämplig märkning. Om djurtätheten på ett företag understiger 1,4 djurenheter per hek- tar eller verksamheten bedrivs inom mindre gynnade områden eller bergsom- råden kan producenten dessutom erhålla ett kompletterande bidrag.
De flesta av djurbidragen skall kvoteras på gårdsnivå. Kvoten ger produ- centen ett visst antal bidragsrätter. Ett avdrag görs som skall möjliggöra skap- andet av en s.k. nationell reserv. Den nationella reserven skall uppgå till mel— lan 1 % och 3 % av det totala antalet bidragsrätter en medlemsstats producen- ter tilldelats. Endast de producenter som har en kvot kan ansöka om bidrag.
Bidragsrättema kan överlåtas tillsammans med gården eller separat. Över- låtelser av bidragsrätter blir giltiga först sedan både den överlåtande och den mottagande meddelat behörig myndighet att en överlåtelse skett. Om verksam- heten inte överlåts samtidigt dras en del av bidragsrättema in till den nationella reserven. Producenter som av olika skäl, t.ex. på grund av att de inte bedrivit någon verksamhet under referensåret, inte tilldelats någon kvot har möjlighet att ansöka om kvottilldelning ur den nationella reserven. Den som är missnöjd med sin kvot har möjlighet att få den omprövad. Från reserven delas bidrags- rätter också ut till bl.a. producenter som inte tidigare ansökt om bidrag.
Kontrollen av ansökningar och utbetalningar sker på i huvudsak samma sätt som för arealbidrag. Följderna för den enskilde av att ha lämnat felaktiga uppgifter är likartade.
Sedan marknadsregleringen för spannmål infördes år 1962 kan den sägas ha fungerat som en standardmodell för hur en marknadsreglerin g byggs upp. Marknadsregleringama innehåller förutom gränsskydd tre grundelement, näm- ligen — att rådet varje år bestämmer vissa grundläggande priser,
— att ett system med export etableras som skyddar den interna produktionen, och
— att den interna produktionen stöds med hjälp av direkta uppköp av interven- tionsmyndighetema, om det anses nödvändigt.
Prop. 1994/95:19
Bilaga 9
Idet följande ges en översiktlig beskrivning av de för svensk del viktigaste marknadsregleringarna.
Vegetabilier
Genom den beslutade reformen av CAP blir rådets förordning (EEG) nr 1765/92 den grundläggande marknadsregleringen för spannmål, oljeväxter och proteingrödor inom EG. Tanken är att skapa ett gemensamt fungerande system för dessa grödor eftersom de sinsemellan är utbytbara.
Av spannmålen omfattas bl.a. vete, durumvete, korn, råg, havre och majs av marknadsregleiin gen. Markrradsregleringen gäller dels för oförädlad spann- mål, dels för produkter i första förädlingsledet. Till oljeväxtema hör bl.a. raps, solrosfrö och sojabönor. Med proteingrödor avses bl.a. ärter, åkerböna och lupiner.
Det nya systemet är baserat på årliga direktbidrag och obligatorisk träda. Bidragen är avsedda att kompensera sänkningen av spannmålsprisema och lämnas som ett arealbidrag. Den stödberättigade basarealen definieras som det genomsnittliga antalet hektar inom en region som besåtts med spannmål, olje- växter eller proteingrödor eller trädats inom ramen för ett offentligt trädespro- giam under åren 1989—1991. Det är också möjligt att välja en individuell bas- areal för varje jordbrukare enligt samma regler. Arealbidragets storlek är bero- ende av avkastningen per hektar under referensperioden i hela landet eller i mindre områden. Indelningen bestäms av medlemsländerna. Beloppet varie- rar för spannmål, oljeväxter och protein grödor. Deltagandet i trädesprogram- met är ett villkor för att få del av arealbidragen. Kravet är att odlaren trädar minst 15 % av sin stödberättigade åkermark. För den trädade marken lämnas ett stöd som för närvarande uppgår till 57 ecu per ton multiplicerat med den genomsnittliga regionala spannmålsskörden per hektar. Trädesmark kan få an- vändas för produktion av annat än livsmedel. Om den tillåtna basarealen för de stödberättigade grödorna överskrids reduceras arealbidraget i motsvarande grad. Dessutom läggs under efterföljande år den överskridande arealen till den obligatoriska trädan utan att någon kompensation lämnas. Små producen- ter vars areal motsvarar en produktion om högst 92 ton spannmål är undantag- na från trädesprogrammet.
För spannmål beräknas arealbidraget som 45 ecu per ton multiplicerat med den genomsnittliga regionala skörden per hektar. För oljeväxter betalas 359 ecu per hektar om avkastningen motsvarar EG:s genomsnitt. Sveriges avkast- ning är lägre än EG:s. Stödet kan justeras på grund av utvecklingen på världsmarknaden. Oljeväxtodlingen är reglerad av den s.k. Blair-House-över- enskommelsen mellan USA och EU som framförhandlades i anslutning till GATT-rundan. Detta innebär främst att odlingen inte får överskrida viss areal. Stödet till protein grödor är 65 ecu multiplicerat med genomsnittlig regio- nal spannmålsskörd.
När det gäller spannmål exkl. havre innebär marknadsregleringen att inter- vention sker i enlighet med det förfarande som redovisats i det föregående.
Prop. 1994/95:19
Bilaga 9.
EG:s stärkelsereglering är nära knuten till spannmålsregleringen då stärkel- se betraktas som-en vidareförädlad spannmålsprodukt. Spannmål som utgör råvara till stärkelse stöttas genom de regleringar som generellt gäller för spann- mål. För fabrikspotatis tillämpas ett annat system. Det betalas ut en premie som uppgår till knappt 19 ecu/ton till producenterna av potatisstärkelse under förutsättning att odlarna får ett visst bestämt minimipiis för potatisen. Pre- mien ges för att potatis har' en konkurrensnackdel gentemot de' övriga råvaror- na för framställning av stärkelse eftersom biprodukterna har ett lägre värde och produktionen är dyrare. De'n inhemska 'stärkelseproduktionen skyddas dessutom genom en importavgift. Stödet till potatisodling avsedd för stärkel- setillverkning för budgetåret 1994/95 är 56 ecu/ton stärkelse.
Produktion av grönmjöl gjort av lucem och klöver erhåller fr..o m. år ' 1995, enligt ett nyligen fattat beslut av rådet, stöd med 57 ecu/ton. Stöd läm-l ' nas dock endast till sammånla'gt' 4 394 000 ton.
För lin fanns tidigare en särskild marknadsreglering men numera tillämpas principerna enligt rådets förordning (EEG) nr 1765/92' även för lin. Det' inne- här att det lämnas ett arealbidrag för oljelinodlingen.
Marknadsregleringen för socker omfattar sockerbetor och sockerrör, sock- er och isoglukos. Den grundläggande regleringen finns 1 rådets förordning ' (EEG) nr 1785/81. Rådet fastställer varje år piisema för sockerbetor och för socker. '
Sockerproduktionen är kvoterad'nationellt. Kvoten består av en A- mot och en B- kvot. Produktion därutöver benämns C-socker. Detta måste säljas på export utanför Unionen utan exportstöd.
Det finns två typer av avgifter, nämligen produktionsa'vgifter för socker och isoglukos samt lagringsavgifter för socker. Produktionsavgiftema skall täcka alla kosmader som uppkomrr'mr vid export av överproduktion. Arrange- manget är budgetneutralt. Det finns ett interventiönssystem för socker men det tillämpas inte i praktiken
Frukt- och grönsaker m.m.
Inom EU omfattar den gemensamma jordbrukspolitiken även trädgårdssek— tom. Samma instrument tillämpas alltså inom trädgårdssektom som inom jordbruket med bl.a. gränsskydd, interventionsuppköp och exportbidrag.
De grundläggande bestämmelser om marknadsregleringen av.-frukt och grönsaker finns i rådets förordning (EEG) nr 1035/7 2. Målet är att balansera tillgång och efterfrågan på en skälig prisnivå för odlarna samtidigt som handeln med tredjeland och den nödvändiga specialiseringen inom unionen beaktas. Endast ett fåtal av- de reglerade produkterna odlas i Sverige, t.ex. äpplen och tomater.
Varje år bestämmer rådet två olika typer av priser, nämligen baspris och uppköpspris. Uppköpspriset sätts på en nivå som kan variera mellan 30 % och 65 % av baspriset. Det används för att bestämma ett interventionspris. Med ledning av baspriset och uppköpspriset bestäms också ett återköpspris.
Prop. 1994/95:19
10
Återköpspriset' är det pris till vilket producentorganisationema drar tillbaka de produkter som deras medlemmar levererat till marknaden. ' Inom trädgårdssektom spelar s.k. producentorganisationer en stor roll.
För att en producentorganisation skall godkännas av.EU laävs det att' den. . ' - .
bildats på initiativ av enskilda odlare'och godkänts av medlemsstaten. En '. godkänd organisation är berättigad till stöd och fullgör vissa regleringsuppgif- ter. Anslutna odlare är i princip skyldiga att leverera hela sin produktion till' ' producentorganisationen. Dessutom måste odlarna följa de av organisationen; - - utfärdade bestämmelserna angående kvalitet ochkvantitet. Endast de odlare som är anslutna till en producentorganisation kan delta i återköpsförfarandet. Eftersom återköpspriset är högre än uppköpspriset är detta en förmånligare av- sättningsmöjlighet än om varorna köps upp genom intervention. Organisatio- nen kompenseras inom vissa gränser för sina återköp av FEOGA. De produk- ter som dras bort från marknaden avsätts inte genom vanliga marknadskanaler- "-
utan dirigeras till särskild användning.
Vanligtvis tillämpas tre olika kvalitetsklasser för frukt och grönsaker:
Extra, I och II. Dessutom kan en klass HI tillämpas under särskilda omstän- digheter för att täcka konsumtionsbehovet' inom gemenskapen under dåliga skördeår. Kvalitetsreglema är' obligatoriska och gäller' i 'alla försäljningsled. Vissa undantag finns dock, t.ex. vid gårdsförsäljning direkt till konsument eller vid leveranser till livsmedelsindustrin. Kvalitetsreglema syftar till att ' tillgodose konsumentintresset, förbättra odlarnas lönsamhet sar'nt underlätta förutsättningama för handel och ömsesidig konkurrens. Kvalitetsreglema har stor betydelse för möjligheten till återköp och exportbidrag.
Gränsskyddet skall förhindra lågprisimpor't. Om minst 30 % av en impo'rt- kvantitet från ett tredjeland under två på varandra följande dagar, efter avdrag för tull, prismässigt underskrider referenspriset med 0,6 ecu/100 kg beslutar förvaltningskommittén för frukt och grönt att en utjämningsavgift skall tas-ut. ,. " Avgiften uppgår till mellanskillnaden'mellan de två priserna. Avgiften av- ' skaffas när importpriset under två. på varandra följande dagar är i nivå med eller överskrider referenspriset. Genom handelsavtal som EU ingått med 'ut- vecklingsländer och reformstater i Europa kommer dessa länder i åtnjutande . av reducerade eller suspenderade tullar. För' många produkter har därigenom det höga gränsskyddet' I praktiken mindre betydelse.
För äpplen finns en särskild förordning (EEG) nr 1200/90. Enligt förord- ningen kan röjningsbidrag ges för fruktträdgårdar' som är yngre än 20 år. Dessutom vill EU genom förordningen främja förbättrad kvalitet på äpplen.
Inom EU finns också en marknadsreglering för förädlade trädgårdsproduk- ' ter. De produkter som omfattas av denna reglering är bl.a. frysta och torkade .
grönsaker och konserverade frukter och grönsaker. De grundläggande regler- na finns i rådets förordning (EEG) nr 426/86. Regleringen omfattar bl.a. exportbidrag, importlicensiering, produktionsstö'd till livsmedelsindustrin och minimipriser för vissa varor.
' Prop. 1994/95:19 _Bilaga. 9
11
Syftet med produktionsstödet är att göra produkter baserade på EG-råvara Prop. 1994/95:19 konkurrenskraftiga i förhållande till importerade. Stödet tillkom under slutet Bilaga 9 av 1970—talet som en del i en övergripande medelhavspolitik. Stödet är utfor- mat för att ge odlarna en skälig inkomst genom att se till att beredningsindust- rin betalar det fastställda minimipriset för råvaran. Det är en förutsättning för att industrin skall vara berättigad till produktionsstöd. Som trädgårdsprodukt räknas också prydnadsväxter. Även på detta områ- de finns en marknadsreglering, rådets förordning (EEG) nr 234/68, men reg— leringen är mycket begränsad. I praktiken är handeln med prydnadsväxter fri inom EU.
Animalier Mjölk och mjölkprodukter
Regleringen av mjölk och mjölkprodukter är omfattande och gäller för bl.a. mjölk, grädde, smör och ost. Grundreglerin gen finns i rådets förordning (EEG) nr 804/68. De nya grundläggande reglerna om mjölkkvoter finns i rådets förordning (EEG) nr 3950/92 och kommissionens förordning (EEG) nr 536/93.
Rådet bestämmer varje år priser för olika produkter. För mjölk med 3,7 % fetthalt fastställs ett riktpris. Det är detta pris man önskar uppnå för den mjölk som levereras under året. För smör, skummjölkspulver och vissa ostar sätts interventionspriser. För vissa produkter sätts dessutom tröskelpriser. Mening- en är att prisnivån på importerade mjölkprodukter skall motsvara riktpriset för mjölk. Som en del av CAP-refonnen har rådet redan i huvudsak bestämt pri- serna för åren 1993—1995.
För att minska överskottet av mjölk inom unionen infördes år 1984 ett sy- stem med produktionskvoter för mjölk. Varje land tilldelades en produktions- kvot som i princip motsvarar invägningen av mjölk under år 1981 med ett tillägg på 1 %. För vissa av medlemsländerna och för nytillkomna medlem- mar har kvoten fastställts på annat sätt. Kvoten består av två delar, en för leverans till mejerier (leveranskvot) och en för direkt försäljning av producen- ten (direktförsäljningskvot). Dessa två kvoter läggs samman till ett enskilt medlemslands totala tilldelade mjölkkvot. Uppdelningen bestäms av EG men baseras på medlemsländernas produktionsstruktur och önskemål.
Genom att gradvis minska kvoten har EG, sedan kvotsystemet infördes sänkt produktionen med ca 10 %. Kvotsystemet är en viktig del i mjölkreg- leringen. Om en producent överskrider sin kvot måste en straffavgift betalas. Avgiften är 115 % av riktpriset på mjölk. För leveranskvoten är uppköpama ansvariga för inbetalningen av superavgiften till ansvarig nationell myndighet. Avgiften skall dras från mjölkpriset till producenten. Eventuell avgift för di- rektförsäljningskvoten skall producenten själv se till att betala in till myndig- heten. Systemet med mjölkkvoter åsidosätter i hög grad marknadskraftema och innebär ett långtgående ingrepp i den enskilde mjölkproducentens möj- lighet att bedriva sin verksamhet. För att bevara så stor flexibilitet som möjligt
Bilaga 9
finns det möjlighet att utjämna enskildas överskottsproduktion genom tillfällig överföring mellan de individuella kvoterna inom ett land. Ett medlemsland be- höver bara betala superavgift till EG om landets totala kvot överskrids. Utjäm— ning kan ske antingen på uppköpamivå, alltså inom samma mejeri. eller på nationell nivå genom utjämning mellan varje enskild producent. Medlemsländer- na har även rätt att ha en nationell reserv med kvoter som är tillgängliga för att tillgodose särskilda fall, t.ex. för jordbrukare som nystartar eller utökar. en mjölkproduktion eller för strukturella syften. Reserven får skapas genom en nedskärning av alla producenters kvoter. Den producent som överlåter hela eller delar av sitt företag genom försäljning, arrende eller arv skall också överlåta sin mjölkkvot helt eller delvis. Kvoten följer marken för mejeripro- duktionen. Medlemsländema får själva bestämma mer detaljerade regler för detta. Avsteg från regeln kan göras för att omstrukturera mjölkproduktionen på nationell eller regional nivå eller för att förbättra miljön.
För att upprätthålla priset på smör och skummjölkspulver kan EG stöd- köpa kvantiteter på marknaden. Sådana uppköp görs endast när priserna har sjunkit under en viss nivå. För att undvika omfattande uppköp har man vissa begränsningar för interventionsverksamheten. Dessutom stöds användningen av skummjölk och skummjölkspulver för tillverkning av foder. För att under vissa perioder undanhålla ost från marknaden finns ett stöd för privat lagring av ost. Privat lagring av kvalitetssmör, grädde och skummjölkspulver kan också ske med stöd. För ostar tillämpar EG ett system med bidrag vid export av ostarna till tredjeland. Produkter som finns i interventionslagren säljs genom anbud, direkt försäljning eller genom särskilda förfaranden. Det kan t.ex. vara fråga om försäljning till livsmedelsindustrin. Dessutom kan gemen- skapen stödja avsättning av mjölk och vissa mjölkprodukter till skolbarn.
Nötkött
Marknadsregleringen för nöt- och kalvkött gäller för levande djur och färskt, torkat och fryst kött samt diverse styckningsdetaljer. Grundregleringen finns i rådets förordning (EEG) nr 805/68. Ett nytt system trädde i kraft den 1 ja- nuari 1993 som gäller priser, bidrag och intervention. Reglerna finns i rådets förordning (EEG) nr 2066/92 och kommissionens förordning (EEG) nr 3886/92. Nytt är att även miljöhänsyn premieras.
För nötkött fastställs referenspris (riktpris) och intervention spris. Referens- priset sätts för vuxna tjurar och hänsyn tas till situationen både för nötkötts- och mjölkproduktionen. Interventionspriset är det pris på vilket de olika stöd- ingripandena baseras. Priset bestäms utifrån vuxna tjurars slaktvikt. Interven- tionspriset skall minska med 15 % från år 1993 till år 1995.
EG:s interventionssystem har tillämpats i drygt 20 år. Kraven för att inter- vention skall utlösas skärptes i och med CAP-reformen och uppköpen kom— mer att trappas ned fram till år 1997. Intervention kan ske om marknadspriset i EG är lägre än 84 % av interventionspriset under två veckor i följd och om marknadspriset i en medlemsstat är lägre än 78 % av interventionspriset. Upp-
Prop. 1994/95:19
13
köpen sker genom anbudsförfarande. Interventionsköp kan bara göras för- vissa bestämda kvantiteter varje år såvida priserna inte'blir för låga. I såfall
'Prop. 1994/95:19 - Bilaga 9
upphör begränsningarna att gälla. Vid försäljning från lagren gäller att det kött- - som har lagrats längst säljs först. De slaktade djuren klassificeras med avseen- de på bl.a. kategori, vikt, 'köt'tighet och fettansättnin g. Klassificeringen an-' - vänds som grund för prissättningen av slaktkroppar och vid bestämning av vilka slaktkroppar som kan lämnas till intervention. Förutom intervention kan ' ett stöd för privat lagring användas för att stabilisera marknaden utan ätt det' påverkar de traditionella marknadskanalema. Även för nötkött finns möjlighet - att erhålla exportbidrag.-
Inom det reformerade djurbidragssystem'et finns flera typer av bidrag: — Handjursbidrag. Bidrag beviljas för högst 90 djur hos varje producent och för ett visst maximalt antal-inom en-region.Översk1ids maximiantal'et för
regionen minskas bidraget proportionellt. Bidraget uppgår till' 90 ecu per
djur. -
— Utslaktningsbidrag. Bidraget syftar till att reducera överproduktionen ge- nom att ge en premie för varje tjurkalv av mjölkras som slaktas' innan den uppnått tio dagars ålder. Tillämpningen är frivillig.
— Bidrag för am- och dikor. För att vara berättigad till detta stöd får produ- centen inte ha en mjölkkvot som överstiger 120000 kg. Verksamheten skall alltså vara inriktad på uppfödning av kalvar 'till köttproduktion. Bi— draget per bidragsberättigat djur uppgår till 120 ecu. '
Fdr- och getkött
Marknadsregleringen för får- och getkött gäller för' levande djur och färskt, kylt eller fryst kött samt vissa andra produkter. Grundregleringen finns i rå- dets förordning (EEG) nr 3013/89. Denna förordning och kommissionens för- ordning (EEG) nr 3567/92 reglerar huvuddelen av villkoren för djurbidraget för tackor.
Varje år fastställer rådet ett referenspris (baspris) för hela EU för lamm- och fårlcroppar. Priset varierar efter marknadssituationen och säsongen. Det används för att beräkna bidraget för tackor. Bidragsberättigad är den produ- cent som har minst tio tackor. Tackan måste vara minst ett år eller ha fött lamm minst en gång för att berättiga till bidraget. För getter lämnas bidrag med 80 % av bidraget för tacka. Rådet bestämmer det högsta totala antal djur som bidrag utgår för' inom EG.
System med privat lagring tillämpas för får- och lammkött. Det kan ske om marknadspriset sjunker under baspriset.
Griskött
Marknadsordningen för griskött omfattar levande djur, dock inte avelsdjur, . .
och kött samt köttprodukter i olika former. Grundregleringen finns i rådets förordning (EEG) nr 2759/75.
14
Bilaga 9
Varje år fastställer rådet ett referenspris (baspris) för slaktkroppar. Priset avspeglar den genomsnittliga produktionskostnaden inkl. slaktkostnad. Ur- sprungligen var det tänkt att nivån skulle vara sådan att marknadspriset stabi— liseras utan att strukturella överskott skapas. När marknadspriset håller sig mellan 92 % och 103 % av baspriset är intervention frivillig. Håller sig priset mellan 92 % och 78 % av baspriset är intervention obligatorisk. Sedan länge ligger baspriset för griskött långt över marknadsprisnivån inom EU. Det bör dock understrykas att någon intervention inte har skett på flera år. Vanligare är stöd till privat lagring eftersom det skapar stöne flexibilitet.
Gränsskydd och exportbidrag förekommer enligt samma principer som beskrivits tidigare.
Ä gg och fågel/rött
Marknadsregleringen för ägg och fjäderfä gäller för ägg i olika former, med och utan skal, äggula i olika former, levande fågel samt kött. Två grundlägg- ande förordningar tinns på området rådets förordningar (EEG) nr 2771/75 för ägg och (EEG) nr 2777f7 5 för fjäderfä.
Någon intervention eller stöd till privat lagring förekommer inte. Det vanliga systemet med införselavgifter och exportbidrag tillämpas. Producen- ter som producerar ägg och fågelkött med alternativa produktionsmetoder ges möjlighet till särskild märkning av produkterna.
1.1.3 Strukturpolitiken m.m. Allmänt
En bärande tanke inom EU är att en näring eller en region med problem skall kunna stärka sin konkurrenskraft genom strukturella förändringar inom nä- ringen eller regionen. De ekonomiska stödprogram som avser att främja en sådan utveckling kallas strukturstöd.
Strukturpolitiken inom ramen för EG:s gemensamma jordbrukspolitik var under 1960-talet inriktad på att åstadkomma en allmän höjning av produktivi- - teten i jordbruket. Produktionsöverskotten blev ett problem först undet 1970- och 1980-talen. Från 1970-talet har åtgärder vidtagits för utveckling av jord- bruket i framför allt bergsområden och områden med sämre produktionsförut- sättningar. Under 1980-talet tillkom ett antal produktionsbegränsande och miljöförbättrande stöd, t.ex. stöd som förutsätter träda. extensifiering eller omställning. Till följd av den år 1992 beslutade reformeringen av CAP har ytterligare stödformer tillkommit, t.ex. miljö- och landskapsvårdsersättning. Bland EG:s stödprogram är några obligatoriska medan andra är frivilliga för medlemsstaterna. Stöden är i huvudsak nationellt finansierade men med EG som medfinansiär. Riktlinjer för stöden fastställs genom EG-förordning- ar. Oavsett om det rör sig om obligatoriska eller frivilliga stöd gäller att för- ordningarna bara anger ramen och att det ankommer på medlemsstaterna att
2 Riksdagen 1994/95. I saml. Nr 19. Bilaga 9.
Prop. 1994/95:19
15
Bilaga 9
svara för den närmare utformningen av stöden. Stöden kan kombineras med nationella stöd och därigenom ökas möjligheterna att uppnå nationella jord- brukspolitiska mål.
Inverteringsstöd
Syftet med EG:s investeringsstöd är att förbättra konkurrenslcraften för jord- bruks- och trädgårdsföretag. Stödet skall bidra till en förbättring av inkoms- terna och av levnads-, arbets- och produktionsvillkoren för företagarna. Inves- teringsstödet är ett av de viktigaste stukturstöden. Medfinansieringen är vanli- gen 25 % av stödet. Stödet förutsätter upprättande av en driftförbättringsplan för det stödsökande företaget. Investeringsbidrag lämnas bara till nödvändi- ga, lönsamma och ändamålsenliga åtgärder. Stöd lämnas inte till markköp. Sökanden skall ha trädgårdsodling eller jordbruk som huvudsysselsättning, vara yrkeskunnig, ha bokföringsmässig redovisning och vara i behov av stö- det för att kunna genomföra den planerade investeringen.
S tartstöd för yngre jordbrukare
Stödfonnen kan bestå av dels en startpremie, dels ett till det allmänna inves- teringsstödet kopplat räntebidrag. Den övre åldersgränsen för stödmottagaren är 40 år. Stödet som är frivilligt tillämpas i alla medlemsstater utom Neder- länderna. EG-medfinansieringen av detta stöd uppgår till 50 %.
Stöd till bearbetning och avsättning av jord- och skogsbruksprodukter
Syftet med denna stödforrn är att förbättra och rationalisera hanteringen, vida- reförädlingen och avsättningen av jordbruks-, trädgårds- och skogsproduk- ter, speciellt nya produkter. Stödet är avgränsat till förädlingsledet och lämnas således inte till primärproduktionen. Stödet får inte verka produktionshöjan- de. Medlemslandet får differentiera stödet med hänsyn till produkter och regio- ner. De investeringar som får stöd skall bidra till att råvaruproducentema får del av de ekonomiska förbättringar som investeringen medför. EG:s medfi- nansiering är 70 %, vilket är ovanligt högt. EG betalar också ut mer pengar till detta stöd än till något annat strukturstöd.
Stöd till producentorganisationer
Inom EU finns både generella och speciella stöd för att stimulera bildandet av producentorganisationer i regioner och inom sektorer som karaktäriseras av ett stort antal små företag som är otillräckligt organiserade. Stödet är tidsbe- gränsat och minskas successivt. I huvudsak gäller att EG svarar för hälften av kostnaderna för stödet. Samtliga medlemsländer utom Luxemburg lämnar dessutom ett frivilligt och mer långtgående stöd. I normalfallet svarar EG för 50 % av stödkostnaden.
Prop. 1994/95:19
16
Bilaga 9
Stöd till fortbildning av jordbrukare och trädgårdsföretagare
Stödet till fortbildning är ett frivilligt stöd och syftar till att öka företagarnas ut- bildningsnivå inom företagsledning, produktion och marknadsföring. Stödet lämnas bara om utbildningen är ett led i att förbättra effektiviteten av andra EG-stöd, t.ex. investeringsstöd och startstöd. EG:s medfinansiering är 25 %.
Stöd till konsulentverksamhet m.m.
Stödet är ett igångsättrtingsstöd till nya konsulent- eller konsultföretag. EG:s medfinansiering är 25 % av stödkostnaden. Endast ett mindre antal medlems- stater tillämpar denna stödforrn.
Startstöd till avbytarorganisationer
Startstöd till avbytarorganisationer avser att täcka administrationskostnadema för nya organisationer som tillhandahåller serviceverksamhet med ersättare vid ledighet eller sjukdom. Det kan lämnas med högst 12 035 ecu per heltids- sysselsatt avbytare. Stödet fördelas under 5 år och trappas av under perioden.
Stöd till övergång till bokföringsmässig redovisning
I många europeiska länder har man inte krav på att jordbruksföretag skall ha bokföring. Stödet vid övergång till bokföringsmässig redovisning är avsett att stimulera företagen att övergå till bokföring som anses effektivisera den eko- nomiska styrningen.
S röd tillförtidrpensr'onering
Stöd till förtidspensionering, som tillhör de s.k. kompletterande åtgärdema i 1992 års reform, är omgärdat av flera begränsningar. Innan ett nationellt pro- gram kan godkännas skall en avstämning göras mot de ordinarie pensions- villkoren i landet. Denna stödforrn kan tillämpas för jordbrukare i åldersinter- vallet 55—70 år. Jordbruk eller trädgårdsodling skall ha varit huvudsaklig sys- selsättning och inkomstkälla under minst 10 år. Endast de som för all framtid upphör med jordbruk/trädgårdsproduktion kan komma i fråga för stöd. EG ställer inte något krav på att behovsprövnin g skall göras. Det ankommer vida- re på medlemslandet att avgöra om EG:s krav på storleksrationalisering kan tillgodoses enbart genom försäljning av marken eller om utarrendering skall anses såsom likvärdigt. Stödet, som uppgår till maximalt 10 000 ecu/år och företag, kan som längst lämnas under en tioårsperiod och utbetalas inte efter det att stödtagaren fyllt 70 år. I de fall stödtagaren erhåller annan pension i hemlandet minskas stödet så att den totala stödnivån på 10 000 ecu/år inte överskrids. Andra viktiga inskränkningar gäller markanvändningen efter det
Prop. 1994/95:19
17
Bilaga 9
att företagaren beviljats förtidspensioneringsstöd. Marken skall användas antingen för storleksökningar av jordbruksföretag eller för annat ändamål än jordbruk. Stödet är alltså inte tillämpligt i samband med vanlig generations- växling.
EG:s medftnansiering uppgår till 50 %. En liknande stödforrn har före- kommit tidigare inom EG men det nya stödet har en större omfattning. Herta- let av EU-länderna avser att införa detta stöd.
Miljö- och landskapsvårdsersänning
Möjligheterna till ersättning till produktionsmetoder inom jordbruket som skyddar miljön och bevarar landskapet förstärktes i samband med CAP-refor- men. Syftet med ersättningen är att minska jordbruksproduktionen och att bi- dra till en bättre miljö och en skälig inkomst. Tanken är att miljöersättningen bl.a. skall gynna — användningen av jordbruksmetoder som minskar belastningen på omgiv- ningen och samtidigt reducerar produktionen, — en från miljösynpunkt gynnsam extensifrering av växtodlingen, — extensifrering av får- och nötlcreaturhållning vilket inkluderar omläggning av åkermark till extensiv vall, - brukningsmetoder som är förenliga med bevarande och förbättring av mil- jön, landsbygden, landskapet, naturliga resurser, marken och den biologis- ka mångfalden, - skötsel av jordbruks- och skogsmark som har övergetts där skötsel är nöd- vändi g av miljöskäl eller för att minska risken för brand,
— åtgärder som medför att jordbruksmark av miljöskäl tas ur produktion en längre tid, särskilt för att skapa artrika biotoper såsom våtmarker, — skötsel av mark som allmänheten har tillträde till och som används till fri- tidsaktiviteter,
—- utbildning och praktik för jordbrukare i jordbruks- och skogsbruksmeto- der som är förenliga med skyddet av miljön och bevarandet av landskapet. Miljöersättningsprogrammet skall genomföras som ett flerårigt zonpro- gram för varje medlemsland utifrån landets speciella behov. Ersättning kan inte ges till mark som omfattas av trädesprogrammet och som används till att producera produkter som inte är livsmedel. Ersättningen skall beräknas på grundval av förlorad inkomst för jordbrukaren till följd av åtgärder som om- fattas av zonprograrnmet. Medlemsländema bestämmer inom vissa ramar vill- koren för att bevilja ersättning och beloppens storlek.
EG-regler frnns också på områden som anknyter till de svenska miljöpro- grammen för jordbruket, bl.a. åtgärder för att minska näringsläckaget från jordbruksmarken och för halvering av bekämpningsmedelsanvändningen.
Vissa centrala bestänunelser i dessa frågor behandlas inom ramen för EES- avtalet, bl.a. harmonisering av förfarandet vid prövning och godkännande av bekämpningsmedel och regler om skydd för vatten mot läckage av nitrat från jordbruket. Föreskrifter om gränsvärden för innehåll av metaller i avlopps-
Prop. 1994/95:19
18
Bilaga 9
slam som används i jordbruket har som en följd av EES-avtalet meddelats ge- nom en ändring i förordningen (1980:480) om vissa hälsofarliga produkter m.m. Föreskrifter för användning av slammet i odling meddelas av Statens naturvårdsverk.
Stöd till mindre gynnade områden
Stöd till mindre gynnade områden (Less Favoured Areas — LFA) lämnas i huvudsak till bergsområden och till områden som hotas av avfolkning. De senare områdena skall karaktäriseras av bl.a. låg avkastning i växtodlingen, hög andel sysselsatta i jordbruket, låg befolkningstäthet och låga inkomster av jordbruksdriften. Stödet lämnas dels som ett djur- eller arealbidrag, dels som ett investeringsstöd för i första hand gemensamma investeringar. Vissa sektorsövergripande stöd (t.ex. investeringsstödet) är dessutom högre i miss- gynnade områden. Medlemslandet ståri allmänhet för 75 % av kostnaden för stödet. Återstoden finansieras genom EG:s jordbruksfond.
Stöd till landsbygdsutveckling
Stöd till landsbygdsutveckling, s.k. 5b-stöd. riktas till särskilt utvalda om- råden som brottas med svåra strukturella problem. Stödet syftar till att under- lätta diversiftering av jordbruksföretagen. Områdena skall karaktäriseras av låg BNP per capita och en låg befolkningstäthet. En stor andel skall vara sys- selsatta i jordbruk med en låg inkomst av den sysselsättningen. Stödet finan- sieras delvis av medlemslandet och delvis av EG:s strukturfonder.
Nationellt stöd
Medlemsländema lämnar också renodlat nationellt stöd men här är läget mer svåröverskådligt. Romfördragets artiklar på stödområdet, artiklarna 92—94, tillämpas i de fall det inte frnns särskilda förordningar. Romfördragets regler om statsstöd syftar till att säkerställa fri konkurrens på EU-marknaden och innehåller ett principiellt förbud mot att medlemsstaterna ger stöd som snedvri- der eller hotar att snedvrida konkurrensen mellan medlemsstaterna. Stöd som kopplas till produktpris eller producerad kvantitet eller andra former av kon- kurrenssnedvridande stöd är inte tillåtna. Inom EU frnns dock särskilda be-
stämmelser vad avser konkurrensreglemas tillämpning på jordbrukets områ- de.
Uppskattningar av de nationella stöden tyder på att de årligen kan vara av samma storleksordning som EG:s utgifter över jordbruksfonden.
Prop. 1994/95:19
19
Bilaga 9
1.2 Jordbrukspolitiken i Sverige
År 1990 fattade riksdagen beslut om grunddragen i en ny livsmedelspolitik som syftade till en marknadsanpassning och avreglering av jordbruket. Förut- sättningama för jordbrukspolitiken har emellertid på flera punkter ändrats se- dan beslutet togs. Främsta orsaken till detta är den svenska ansökan om med— lemskap i EU. Förhållandena i jordbruket har också i hög grad påverkats av utvecklingen när det gäller valutakurser, räntor och den allmänna lågkonjunk- turen.
De förändringar som ägt rum efter riksdagsbeslutet år 1990 har enligt både Jordbruksverket och Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden försvårat möjligheterna att utvärdera de direkta effekterna av den livsmedelspolitiska reformen. Den under de senaste åren förda politiken har inriktats på att anpassa svenskt jordbruk så att Sverige vid en integration med EU skall uppnå så stora positiva sarnhällsekononriska effekter som möjligt Detta gäller med hänsyn tagen till såväl behovet av en stark och konkurrenskraftig jordbruksnäring som till konsumenternas och skattebetalarnas intressen.
I det följande redovisas de förändringar i förhållande till 1990 års beslut som riksdagen beslutat om i syfte att åstadkomma en anpassning till EG:s jordbrukspolitik. Besluten har fattats på grundval av regeringens förslag i 1993 års budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 10, bet. 1992/93:10Ul3, rskr. 1992/932231), propositionen om vissa frågor rörande jordbruket och trädgårdsnäringen (prop. 1992/93: 1 83, bet. 1992/93zJoU20, rskr. 1992/93:330) och propositionen om villkoren för vegetabilieproduktionen efter budgetåret l993/94 (prop. 1993/943, bet. 1993/94zJoU6, rskr. 1993/94:43). — Inlösensystemet för spannmål behålls även för budgetåret 1994/95. In- lösenpriset för 1993 och 1994 års skörd är fastställt till 1,05 kr per kg. - För budgetåret 1993/94 skall ett arealbidrag på i genomsnitt 700 kr per ha lämnas och för budgetåret 1994/95 ett arealbidrag på 900 kr per ha. — Budgetåret 1994/95 skall även oljeväxtema omfattas av systemet med in- lösenpriser och arealbidrag i stället för ett anbudsförfarande. Relationen mellan odlarpriset för oljeväxter och inlösenpriset för spannmål skall vara 2,5: 1. — Prisregleringsavgiftcn för handelsgödsel och bekämpningsmedel avskaffa- des i december 1992. - Gränsskyddet för proteinfodermedel sänktes med 30 % den 1 januari l993 och avskaffades helt den 1 juli 1993. Tillsammans med en gränsskyddssänk- ning på spannmål leder detta till lägre foderkostnader i animalieproduktio- nen. — 10 miljoner kronor avsätts till ökat stöd för främjande av ekologisk odling under budgetåret 1993/94 och 22 miljoner kronor budgetåret 1994/95. Stö- det skall även kunna användas inom trädgårdsnäringen.
Prop. 1994/95:19
Bilaga 9
— Producenter av grönmjöl får ett bidrag med 45 öre per kg levererad foder- vara för en maximal kvantitet på 15 000 ton inom en ram av 7 miljoner kro- nor budgetåren 1993/94 och 1994/95. — Referensprisema på spannmål sänktes med 9 öre per kg den 1 juli 1993. För griskött, ägg och fågelkött sänktes referenspriset med 80, 20 resp. 50 öre per kg. - Exportstöd infördes för förädlade livsmedel baserade på svenska råvaror, t.ex. ost och förädlade köttprodukter, under tiden den 1 juli 1993—den 31 december 1994. Den totala kostnaden blir 150 miljoner kronor. Det tem— porära systemet för export av nöt- och griskött förstärks med 100 miljoner kronor till totalt 550 miljoner kronor. Medlen får användas till utgången av år 1994. — Direktstödet till mjölkproduktionen sänks till 1 200 kr per mjölkko budget- året 1993/94 och avskaffas helt budgetåret 1994/95. — Stödnivån till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige är oför- ändrad under budgetåret l993/94. Det ger en beräknad kostnad för stödet på 971 miljoner kronor, varav 65 miljoner kronor tillförs förädlingsindu- strin.
— För att främja produktutveckling, utveckling av marknadsprognoser, intro- duktion av ny teknik och insatser för att effektivisera marknadssidan inom svensk trädgårdsnäring avsätts 25 miljoner kronor. — Omställningsprogrammet ändrades så att odlingsbegränsningen av prisreg- lerade grödor såsom spannmål, oljeväxter. potatis m.m. samt kvoteringen av arealbidraget baserad på 1990 års odling upphör fr.o.m. budgetåret 1994/95.
Ansökan om medlemskap i EU samt vidtagna och aviserade jordbrukspoli- tiska åtgärder i Sverige i syfte att anpassa svenskt jordbruk inför ett EU-inträ- de i kombination med deprecieringen av kronan har gjort att de förutsättningar för en framtida jordbruksdrift som förelåg år 1990 är radikalt förändrade. Jordbrukare i framför allt bättre jordbruksbygder med huvudsakligen vegetabi— lieproduktion ser nu en möjlighet att utnyttja tillgängliga produktionsresurser i en mer lönsam jordbruksdrift. Marknaden bedöms inte heller vara begränsad till vad som kan avsättas inom landet. Inom främst mjölkproduktionen finns en betydande investeringsvilja som resulterat i en ökning av mjölkproduktio— nen. Ett fortsatt inlösenåtagande för spannmål innebär, jämfört med 1990 års beslut, ett ökat åtagande från statens sida. Kostnaderna för inlösen skulle ha blivit ännu större om även omställningsarealen hade kunnat användas för spannmålsodling. Även om omställningsprogrammet inte fått den anslutning som beräknades 1990 kommer det ändå att medföra att minskningen av exportkostnadema överstiger kostnadema för omställningsbidragen sett över hela omställningsperioden.
Prop. 1994/95:19
21
Bilaga 9
1.3 Konsekvenserna av ett deltagande i EG:s gemensam- ma jordbrukspolitik
Regeringens bedömning: Ett svenskt medlemskap i EU betyder att marknadsförutsättningama för jordbruket och livsmedelsproduktionen förändras. Gränserna öppnas för handel och konkurrensen skärps. EG:s gemensamma jordbrukspolitik kommer att tillämpas i Sverige och jordbruket får del av de stöd som finns inom ramen för denna.
På kort sikt kommer intäkterna av produktförsäljningen att minska medan intäkterna från direktstöden kommer att öka. Den totala intäkts- nivån kommer att öka.
Produktionen de närmaste åren efter en anslutning beräknas hamna på ungefär samma nivå som i dag. Däremot kan det bli förskjutningar mellan olika produktionsgrenar. Lönsamheten för spannmål förbättras åtminstone på kort sikt, medan intäkterna i animaliesektom kan bli läg- re. Viktigt för jordbrukets lönsarnhet blir de svenska produktemas för- måga att hävda sig när konkurrensen ökar.
Flera produktområden styrs av att produktionen kvoteras. Detta sker på olika sätt inom olika områden. Sverige fle i medlemskapsförhand- lingarna kvoter som ganska väl överensstämmer med dagens produk- tron.
Regeringen har som underlag för bedömningen av konsekvenserna för Sverige av ett deltagande i den gemensamma jordbrukspolitiken vid ett med- lemskap i EU, utöver själva förhandlingsresultatet och remissinstansemas synpunkter på detta, haft ett stort antal betänkanden och rapporter från särskilt tillsatta utredningar, myndigheter och departement. Rapportema avser såväl analyser av konsekvenser som förslag till tillämpning av regel- och stödsys- tem inkl. nationella program.
De nationella programmen avser bl.a. förslag till tillämpning av EG:s miljö program för jordbruk, stöd till jordbruket i norra Sverige samt stöd till jord- bruk i mindre gynnade områden i södra Sverige. Till regeringen (Jordbruksde- partementet) har dessutom inkommit ett stort antal skrivelser från organisatio- ner och enskilda med synpunkter och förslag.
1.3.1 Vegetabilieproduktionen Inledning
Pris- och kostnadsskillnadema på vegetabilieområdet mellan Sverige och EU är inte lika stora som på animalieområdet. I stället är det de lägre svenska av- kastningsnivåema på framför allt spannmåls- och oljeväxtområdena som kan komma att påverka konkurrenssituationen vid ett EU-medlemskap. CAP-re- formens sänkning av priserna på i första hand spannmål och en övergång till
Prop. 1994/95:19
22
Bilaga 9
arealbidrag innebär att direktbidragens omfattning får en stor betydelse för den framtida lönsamheten inom vegetabilieproduktionen.
Spannmål och oljeväxter
Förhandlingsresultatet blev att Sverige får en basareal på ca 1,8 miljoner ha ut- ifrån ctt genomsnitt av odlingen av spannmål, oljeväxter, proteingrödor samt trädesareal åren 1989-1991. För basarealen lämnar EG arealbidrag som utgör kompensation för kraftigt sänkta produktpriser i samband med reformen av CAP år 1992. Arealbidragets storlek beräknas som ett genomsnitt av avkast- ningen åren 1986—1990 i enlighet med EG:s regler. Höstrybs av enkellåg typ blir berättigad till arealbidrag under en övergångsperiod, men inte bruna bö- nor och gräsensilage. Exportörer av havre kan få exportrestitution vid försälj- ning till tredjeland, däremot kan inte havre lämnas till intervention. Svenska önskemål rörande sista ansökningsdag för arealbidrag, interventionsperio- dens längd, kvalitetsregler för spannmålsintervention och definition av vall accepterades av EU och beslutas av kommissionen i samband med ett svenskt inträde i EU.
Sverige kommer vid ett medlemskap att införa EG:s trädesprogram. Det blir då möjligt för jordbrukare att överföra mark inom ramen för omställnings- programmet till EG:s trädesprogram. Under en tvåårsperiod kommer exten- sivt bete på EG-träda att vara bidragsberättigat. En enskild jordbrukares trä- dade areal får inte överstiga den stödberättigade odlingen av spannmål, olje- växter och proteingrödor med undantag för jordbrukare som har haft en stöne areal i det svenska omställningsprogrammet. Arealbidraget för den överstigan- de arealen är 70 % av normalt trädesbidrag. Odlingen av salix och elefantgräs är tillåten enligt EG:s gällande regler. Rörflen kan komma att godkännas på träda efter beslut av kommissionen. Detta under förutsättning att grödan inte kan användas för human konsumtion eller till foder. Salix planterad på åker- mark mellan åren 1987—1990 och som ingått i Omställning 90-programmet . åren 1989—1991 erhåller således trädesbidrag.
Oljeväxtodlingen kommer vid ett medlemskap att begränsas till en areal beräknad som genomsnittet av odlingen under de tre år som föregår medlem- skapet. Detta i enlighet med den s.k. Blair-House- överenskommelsen.
På spannmålsområdet ligger för närvarande EG:s interventionspriset något över de svenska inlöscnprisema på spannmål. Inom EU varierar marknadspriser- na på spannmål mellan länderna med hänsyn bl.a. till marknadssituation, transportavstånd och kvalitet. Länder med stora överskott i förhållande till för- sörjningsbehoven hari allmänhet lägre prisnivåer till jordbrukaren än länder med underskott. Sverige har, sedan prisregleringsavgiften på handelsgödsel och bekämpningsmedel avskaffats, i stort sett samma produktionskostnader per hektar på spannmålsområdet som inom EU, bl.a. till följd av en lägre an- vändning av handelsgödsel och bekämpningsmedel per hektar i Sverige. Växelkursförändringen medför att produktionskostnadema för importerade insatsvaror stiger, varför kosmadema kan ligga något över kostnaderna inom
Prop. 1994/95:19
23
Bilaga 9
EU. Intäkterna är däremot genomgående lägre i Sverige till följd av en lägre hektaravkastning i Sverige med undantag för vissa områden i södra Sverige. Denna naturliga nackdel resulterar i lägre lönsamhet i Sverige. EG:s mark- nadsreglering skiljer sig något från dagens svenska system. Såväl interven- tion av spannmål som exportbidrag behålls även efter reformen av CAP. Det permanenta arealbidrag, som i genomsnitt uppgår till knappt 2 000 kronor per hektar när reformen är genomförd budgetåret 1995/96, minskar dock betydel- sen av intervention och exportbidrag. Lönsamheten inom spannmålsproduktio— nen kommer därför att öka till följd av ett medlemskap. Vad beträffar trädes- kravet för att erhålla arealbidraget görs undantag för mindre producenter.
För oljeväxtsektom innebär ett medlemskap stora förändringar av stödsys- temet. Medan Sverige i dag har ett statligt inköpssystem av oljeväxtfrö och en finansiering genom en särskild fettvaruavgift har EG numera ett system med världsmarknadspriser på oljeväxter kombinerat med arealbidrag direkt till od- larna. Direktbidraget vid ett medlemskap skulle vid nuvarande prisnivå för Sveriges del ligga runt 3 000 kronor per ha. EG:s villkor kommer att förändra lönsamhetsrelationen mellan spannmål och oljeväxter till oljeväxtodlingens nackdel. Produktionskostnadema per hektar avviker inte i någon större utsträckning från förhållandena inom EU. De avskaffade prisregleringsav- gifterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel har bidragit till detta liksom den låga användningen av dessa insatsvaror. Hektaravkastningen är lägre i Sverige. Detta beror på olika odlingsförhållanden och sonval. I Sverige odlas t.ex. mer rybs och våroljeväxter som ger en lägre avkastning. Det påverkar intäkterna av odlingen och därmed den framtida konkurrenslcraften. Vad gäller industriledet kan konstateras att extraktions-, raffinaderi- och andra förädlingsanläggningar i Sverige är väsentligt mindre än de större anlägg- ningarna i t.ex. Tyskland, Nederländerna och Storbritannien. Det finns dock även i Europa anläggningar av samma storlek som i Sverige. Ett medlemskap innebär också en sänkning av konsumentprisema på vegetabiliska fetter och oljor till följd av en slopad fettvaruavgift.
Socker och stärkelse
Sverige fick i förhandlingarna en total produktionskvot för socker om ca 370 000 ton, varav A-kvoten är 336 364 och B-kvoten är 33 636 ton. Sverige får importera råsocker i enlighet med nuvarande regelverk i EG. Stöd kom- mer att lämnas för maximalt 10 000 ton stärkelse tillverkat av korn eller hav- re.
Vad avser sockerproduktionen är en skillnad mellan Sverige och EG det kvotsystem som tillämpas för att styra produktionen inom EG. Varje EG-land erhåller en kvot som normalt fastställs för fem åri taget. EG:s marknadsregle- ring omfattar också administrativt fastställda priser på socker och sockerbetor liksom ett avgiftsfrnansierat exportbidragssystem. Ett medlemskap skulle med nuvarande utformning av CAP innebära en höjning av gränsskyddet för socker mot tredjeland. De administrativa sockerpriserna i EG ligger efter
Prop. 1994/95:19
24
Bilaga 9
växelkursförändringen drygt 25 % över de svenska sockerprisema. Konsu- mentprisema är mellan 30 och 40 % högre i EG. Ett medlemskap skulle sam- mantaget innebära en högre pris- och stödnivå. Möjligen kan konkunenstryck- et öka kraven på strukturrationalisering inom sockerindustrin. Den svenska sockerindustrin är relativt småskalig i jämförelse med andra EG-länder.
För stärkelse har Sverige och EG i dag likartade regleringar med gräns- skydd och stöd för stärkelse till teknisk användning. Till skillnad från Sverige har dock EG exportbidrag för stärkelse samt ett särskilt stöd till odling av potatis avsedd för stärkelsetillverkning. I EG är 75 % av stärkelsetillverk- ningen spannmålsbaserad medan merparten av den svenska produktionen baseras på potatis. En prisjämförelse mellan Sverige och EU efter växelkurs- förändringen visar att EU:s prisnivå på fabrikspotatis ligger något över den svenska nivån. Samma gäller den tekniska stärkelsen medan den svenska pris- nivån för livsmedelsstärkelse ligger i nivå med den inom EU. Växelkurs- förändringen innebär också ökade produktionskostnader på stärkelseområdet. Lönsamheten i Sverige för fabrikspotatisodlingen har uppskattats ligga under den inom EU bl.a. på grund av lägre hektaravkastning och högre produk- tionskostnaderi Sverige. Den svenska stärkelseindustrin får vid ett medlem- skap ökad konkurrens från relativt stora integrerade majsbaserade stärkelse- anläggningar i övriga Europa Samtidigt erhålls dock ökade avsättingsmöjlig- heter till följd av exportbidragssystemct.
Spannmål, oljeväxter och stärkelse
Regeringens bedömning: Det svenska inlösensystemet upphör vid
ett svenskt medlemskap i EU. EG:s system med intervention och ex- portstöd gäller således från samma tidpunkt.
Hela landet bör utgöra en basregion om ca 1.8 miljoner ha. Arealbi- draget bör beräknas i relation till spannmålsavkastningen i resp. skörde- område. För att minska antalet produktionsregioner bör dock skördeom— råden med avkastning inom ett visst intervall tillhöra en och samma klass med en gemensam ersättningsnivå. Totalt blir det 11 klasser och med en skillnad på ca 200 kronor mellan klasserna.
Grunden för beräkning av den totala stödnivån för oljeväxter skall vara spannmålsavkastningen. Därefter bör arealbidraget för oljeväxter differentieras i förhållande till den regionala avkastningen. Områdesin- delningen är densamma som för både oljeväxter och spannmål. För varje område har avkastningen för oljeväxter och spannmål jämförts. Den avkastning som har varit högst i förhållande till EG:s genomsnitt har därefter valts som beräkningsgrund för arealbidraget för oljeväxter.
Svensk stärkelseindustri bör erhålla en övergångsersättning med ca 800 kronor/ton stärkelse producerad på 1994 års potatisskörd. Den tota- la kostnaden beräknas bli ca 36 miljoner kronor. En kostnad som i stort motsvarar de kostnader för teknisk framställning som svenska staten hade haft i ett utanförskap.
Prop. 1994/95:19
25
Bilaga 9
Skälen för regeringens bedömning: Spannmål m.m.
Det svenska inlösensystemet bör upphöra vid ett svenskt medlemskap i EU. EG:s system med intervention och exportstöd gäller således från samma tid- punkt. Vid medlemskap inrättas minst 30 interventionsorter fördelade över landet. Onema väljs så att fraktkostnadema och garantipriset för spannmål blir så lika som möjligt. Lägsta kvantitet för köp till intervention bör vara 200 ton för samtliga spannmålsslag.
Hela landet bör utgöra en basregion om ca 1,8 miljoner ha. Denna basregi- on ligger till grund för beräkning av den totala bidragsberättigade odlingen och eventuella framtida sanktioner från EG.
Arealbidraget bör differentieras efter spannmålsavkastningen i resp. skör- deområde. På så sätt etableras lika villkor mellan svenska spannmålsproducen- ter och framtida konkun'enter inom EU. För att minska antalet produktionsregio- ner och därmed antalet bidragsnivåer bör skördeområden med avkastning in- om ett visst intervall tillhöra en och samma klass med en gemensam bidrags- nivå. En klass är i flertalet fall ett geografiskt splittrat område. Totalt blir det 11 klasser med en avkastningsvariation på ca 440 kg/ha och en skillnad i bi- drag på ca 200 kronor mellan klasserna.
Oljeväxter
Grunden för beräkning av den totala stödnivån för oljeväxter är spannmålsav- kastningen. Därefter differentieras arealbidraget i förhållande till den regionala avkastningen av antingen spannmål eller oljeväxter beroende på vilken avkast- ning som ger det högsta arealbidraget.
Stärkelse
Vid medlemskap är stödnivån för stärkelse i stort sett oförändrad. Det sker emellertid en omfördelning av stödforrnen som gör att den svenska industrin missgynnas starkt. EG har sänkt priset till odlaren och kompenserat det med ett direktstöd. EG:s rabattering för framställning av stärkelse för teknisk an- vändning har sänkts beroende på att stärkelsepriset har sjunkit. Svenska jord- brukare får inget direktstöd för 1994 års skörd, men de får ett högre pris än EU:s jordbrukare. Den svenska industrin betalar således ett högre pris till od- larna och får EG:s lägre rabattering som har beräknats på grundval av direkt- stöd och ett lägre stärkelsepris. EG:s direktstöd är uppdelat i två delar. Dels lämnas 56 ecu/ton till jordbrukaren och dels ca 19 ecu/ton till industrin som kompensation för att biprodukten vid framställning av potatisstärkelse är mindre värd.
Vid övergången till ett EU-medlemskap uppstår tillfälligt en kraftig konkur- renssnedvridning till nackdel för svensk stärkelseproduktion. Vid beaktande av detta och de effekter som det innebär för ett företag som nyligen har gjort
Prop. 1994/95:19
26
Bilaga 9
stora investeringar för att förbättra konkurrenslcraften inför medlemskap har regeringen bedömt att industrin bör kompenseras. Svensk industri bör därför erhålla en övergångskompensation på ca 800 kronor/ton stärkelse för inneliggande lager vid årsskiftet för sådan stärkelse där odlarna erhållit fullt pris. En kostnad som i stort motsvarar de kostnader för rabattering som svenska staten hade haft i ett utanförskap.
F ömtalningsavgift och fettvaruavgift
Regeringens bedömning: Den svenska förmalningsavgiften och
fettvaruavgiften upphör vid ett EU-medlemskap. Avgifter som betalats in för befintligt lager per den 1 januari 1995 bör restitueras. Detta för att undvika de kraftiga marknadsstörningar som uppkommer vid spekula- tion inför ett EU-medlemskap.
Skälen för regeringens bedömning: Fönnalningsavgifien
Fönnalningsavgift tas ut vid förmalning i svenska kvarnar. Avgiften är för närvarande 240 kronor/ton kom, 230 kronor/ton havre samt 1 146 kronor/ton av vete, råg eller rågvete. Inf1ytande avgifter används för att finansiera export av spannmålsöverskotten.
Förmalningsavgiften kommer att avskaffas vid ett EU-medlemskap efter- som gränskontrollerna försvinner. När Sverige inte längre bekostar spann- målsexpoiten försvinner även syftet med förmalningsavgiften. En bibehållen förmalningsavgift skulle innebära att svenskt mjöl beläggs med en avgift som gör att konkurrensen mellan svenska företag och företag inom övriga EU- länder snedvrids. Intresset för att förmala spannmål för brödframställning i Sverige torde minska kraftigt. Detta får konsekvenser både för svensk indu- stri och svenskt jordbruk.
Avvecklingen av förmalningsavgiften vid en övergång till EG:s system kommer att leda till störningar på marknaden. Kvamar, handel och industri kommer att ha kraftiga incitament att minimera sina lager av mjölprodukter vid årsskiftet. Det leder till större spannmålslager än normalt vid årsskiftet. Normalt är förrnalningen ca 50 miljoner kg brödsäd per månad.
Effekterna av marknadsstömingama kan dämpas genom att införa en pris- fallsersättning för de lager av mjöl som finns per den 1 januari 1995. Normal- år tas ca 60 miljoner kronor ut i avgifter per månad. Medlemskapet kommer dock att innebära att avgiften vid årsskiftet minimeras genom att lagren töms. Den väntade avgiftsintäkten blir därmed väsentligt lägre.
Ersättning bör lämnas endast till företag med mer än en viss kvantitet i lager. Prisfallsersättningen bör begränsas till kvarnar, bagerier och partihan- del för att minska de administrativa kostnaderna. Detaljhandeln står således utanför ett sådant ersättningssystem.
Prop. 1994/95:19
27
Bilaga 9
F ettvaruavgtft
Fettvaruavgift tas ut vid import av fetter till Sverige och vid försäljning av svenskt fett. Avgiften är för närvarande ca 4 kronor/kg för både import och för inhemsk produktion. Vid medlemskap bör avgiften tas bort på grund av att gränskontrollen försvinner. Olja och fetter som livsmedelsindustrin har i lager vid tidpunkten för medlemskap kommer, liksom lagret av färdig- produkter som t.ex. margarin, att falla kraftigt i pris och värde. Från indu- strins sida kommer man att eftersträva att lagren skall hållas på miniminivå. När det gäller import kan varorna läggas i tullnederlag och tas ut omedelbart efter årsskiftet. Det innebär en konkurrensnackdel för den svenska industrin eftersom den svenska produktionen behöver viss tid för att kunna fylla lagren.
Regeringen bedömer att det bör lämnas en restitution av fettvaruavgifter vid ett EU-medlemskap i likhet med hanteringen av förrnalningsavgifter. Restitutionen bör endast lämnas till industri och partihandel och endast avse produkter med betydande andel fett. En minsta kvantitet och lägsta fettandel för restitution bör fastställas. Vid årsskiftet finns normalt ca ] månads för- brukning i lager och dessutom finns färdigvara i lager. Återbetalningen av avgifter skulle därmed bli ca 40—50 miljoner kronor. Om ingen åtgärd vidtas förväntas inbetalade fettvaruavgifter för december månad vara betydligt lägre eftersom avgiften och därmed lagren skulle minimeras. Fler företag kommer att beröras av att fettvaruavgiften avskaffas än av förmalningsavgiften.
Fettvaruavgiften och förmalningsavgiften bör behandlas lika. Det är därför regeringens bedömning att det bör införas en prisfallsersättning för båda dessa varugrupper.
Vid ett EU-medlemskap måste de nuvarande fettvaru- och förmalningsav- giftema avskaffas. Det intäktsbortfall om ca 1 miljard kronor som då skulle uppstå måste finansieras. Regeringens avsikt är därför att täcka detta bortfall av statsinkomstcr med punktskatter från i princip samma område som de nuvarande avgifterna omfattar. En sådan växling från avgift till skatt bör kunna genomföras utan att konsumentprisema på de skattebelagda varorna ökar. Åtgärden reser dock ett antal frågeställningar rörande bl.a. avgränsning av skattebasen och skatteadministration som ännu inte belysts. Det bör därför klarläggas hur de bortfallande fettvaru- och förrnalningsavgiftema skall kunna ersättas. Skulle detta visa sig vara omöjligt måste statens inkom stbonfall kom- penseras i annan ordning från jordbruks- och/eller livsmedelsområdet.
Övriga vegetabilier
Vad avser produktionen av andra fodermedel än spannmål, dvs. ärter, bönor, oljekraftfoder, grönmjöl m.m. finns det stora skillnader mellan Sverige och EU. Till skillnad från Sverige har EU inget eller mycket lågt gränsskydd för flertalet fodermedel. Sverige har dock slopat gränsskyddet för proteinfoder— medel fr.o.m. den 1 juli 1993. För proteingrödor lämnas också ett arealbidrag
Prop. 1994/95:19
28
Bilaga 9
inom ramen för den reformerade CAP. Ett medlemskap innebär dels sänkta foderpriser för förbrukama, dels en ökad användning av spannmålssubstitut och proteinfoder. Det innebär en minskad användning av spannmål som foder. Importen av vissa fodermedel kommer också att öka. Växelkursföränd- ringen av kronan innebär dock att den förväntade prissänkningen på foder blir mindre än vad som tidigare beräknats.
Den svenska odlingen av linfrö ligger till större delen på omställd mark. Inom EU uppgår stödet till 78 ecu multiplicerat med spannmålsavkastningen i ton per ha. Därmed förbättras förutsättningama för svensk linodling.
I EU lämnas ett stöd för produktion av grönmjöl. Odlingen inom EU är främst baserad på lusern och klöver. Sveriges krav på att grönmjöl producerat av olika grässlag skall vara stödberättigat kan enligt kommissionen tillgodo- ses genom en generös tolkning av förordningarna. Danmark tillämpar redan denna vida tolkning och ger stöd till grönmjöl baserat på gräs under förutsätt- ning att kvalitetskraven i övrigt är uppfyllda.
För matpotatis avsedd för direktkonsumtion kan konstateras att EU liksom Sverige bara har ett gränsskydd för att skydda odlingen. Nivån på detta gräns- skydd är väsentligt lägre än det svenska gränsskyddet för matpotatis. Ett med- lemskap med nuvarande förhållanden inom CAP innebär därför en sänkning av gränsskyddet. Till följd av fraktkostnader, sortpreferenser, kvalitet och klimatologiska skäl bör svenska odlare av matpotatis för direktkonsumtion kunna erhålla ett merptis även utan gränsskydd mellan Sverige och andra EU- länder. Växelkursförändringen underlättar ytterligare för producenter av mat- potatis att behålla direktkonsumtionsmarknaden för inhemsk odling. Den svenska matpotatisindustrin kommer vid ett medlemskap att möta hårdare konkurrens från industrin i andra EU-länder som kan utnyttja stordriftsförde- lar och dessutom har tillgång till mycket billig råvara.
1.3.2 Animalieproduktionen M jölksektorn
Resultatet av förhandlingarna är att Sverige tilldelas en kvot om 3 303 000 ton mjölk vid 4,33 % fetthalt. Sverige har rätt till en övergångsperiod på ett år för att introducera individuella kvoter.
Interventionskvantiteten för skummjölkspulver skall höjas med 2 000 ton vid ett svenskt medlemskap. Det svenska förhandlingskravet att flytande mjölk som används vid fodertillverkning inte skall missgynnas i förhållande till skummjölkspulver har till godosetts.
Det svenska kravet att stöd skall ges till privat lagring även av vissa svens- ka ostar har accepterats. Från Unionen framhåller man dock att de generella hav som ställs för tillämpningen av detta stöd måste uppfyllas. De praktiska besluten om tillämpningen av stödet kommer att fattas i samarbete med kom- missionen. '
Prop. 1994/95:19
29
Bilaga 9
Den mjölk som försäljs som människoföda inom Unionen måste ha en fett- halt som överensstämmer med de fetthalter som fastställts av kommissionen. För att dels främja konsumtionen av mjölk och på så sätt minska överskottet, dels sänka priset på mjölkprodukter som konsumeras av skolbarn tillämpar EG ett system med bidrag vid försäljning av mjölk och vissa mejeriprodukter till skolor.
EU har accepterat att Sverige under tre år behåller nuvarande system för fetthalten i mjölk under förutsättning att svensk mjölk som inte uppfyller EG:s regler inte exporteras till övriga medlemsländer. Under denna treårs- period skall EU se över det aktuella regelverket. EU har dock inte accepterat de svenska kraven att utöka listan av mejeriprodukter som får bidrag vid för- säljning till skolor. Möjligheten att namnskydda filmjölk har dock accepterats av EU.
På grund av transportkostnader m.m. finns förutsättningar för att den svenska produktionen av mjölk kan uppnå ett något högre pris än danskt av- räkningsptis.
Det livsmedelspolitiska beslutet år 1990 innebar bl.a. att den kollektiva exportfinansieringen avskaffades fr.o.m. år 1991. Som ett reSultat av avreg- leringen har produktionen anpassats och för närvarande råder i stort sett balans på marknaden. EG har till skillnad från Sverige interventionsuppköp av överskott liksom exportbidrag. Hur detta kommer att påverka den svenska produktionens storlek är svårt att bedöma i dag. Taket kommer dock att utgö- ras av den framförhandlade kvoten.
Även om Sverige jämfört med EU har en betydligt lägre andel kobesättning- ar i den lägsta storleksklassen så har våra närmaste konkurrentländer i allmän- het större genomsnittsbesättningar.
Sverige har däremot en högre mjölkavkastnin g än genomsnittet i alla län- der i EU men den genomsnittliga invägningen per mejeri är lägre i Sverige än i våra närmaste konkurrentländer.
Prop. 1994/95:19
30
Bilaga 9
M jölkkvoter
Regeringens bedömning: EG:s mjölkreglering bör tillämpas från
den ljanuari 1995.
Den mjölkkvot som Sverige erhållit bör fördelas på de produktions- platser som levererar mjölk den 1 januari 1995. Den grundläggande principen för fördelningen bör vara att leveranskvoten skall motsvara levererad mängd mjölk under något av åren 1991, 1992 eller 1993 redu- cerad med ca 3 %.
Producenter som antingen utökat sin produktion eller nystartat under tiden fram till den i januari 1995 kan som alternativ välja en annan be- räkningsmetod. Detta alternativ innebär att ett större avdrag beräknat på den leveranspotential som gäller för företaget skall tillämpas. Avdraget ökar ju senare utökningen genomförts.
Det ligger i konsumenternas intresse att produktionen sker till så låg kostnad som möjligt. Regeringen bedömer att detta mål bäst tillfreds- ställs i ett system med fri handel med kvoter.
Producenter som upphör med mjölkproduktion men inte säljer mark- en till vilken kvoten är knuten bör därför inom ramen för vissa villkor kunna överlåta kvoten till ett fritt pris. Företag som efter den 1 januari 1995 önskar en utökad kvot får köpa denna på en fri marknad eller från tillgänglig nationell reserv.
En indelning av landet i tre regioner görs. inom resp. region får kvo ter utan mark endast försäljas till producent inom resp. region.
En utvärdering av systemet bör ske sedan erfarenheter vunnits av den praktiska tillämpningen.
Skälen för regeringens bedömning: En grundprincip inom EG:s mjölkreglering är att mjölkkvotema är knutna till produktionsplatsen. Inne- börden av detta är i princip att möjligheterna för producenten att leverera mjölk är begränsad av den tillgängliga leveranskvoten för företaget. Så länge kvoter inte kan överföras mellan medlemsländerna är också det enskilda med- lemlandets möjligheter att producera mjölk för avsalu begränsad till landskvo— ten. Huruvida ett lands totala kvot kommer att umyttjas fullt ut är beroende av företagens konkurrenskraft givet rådande produktpris.
De nuvarande medlemsländernas tillämpning av kvotsystemet kan skilja sig åt som en följd av att gällande regleri viss utsträckning ger utrymme till alternativa lösningar. I vissa fall har en gällande nationell lagstiftning haft en direkt inverkan på valet av tillämpning. Detta gäller t.ex. i Danmark där den nationella jordförvärvslagstiftningen, som till sin natur är starkt reglerande vad gäller möjligheter till bl.a. förvärv och strukturförändringar, haft ett av- görande inflytande på utformningen av regelsystemet.
Sveriges ambition i förhandlingarna var att erhålla en nationell kvot utan krav på att denna skulle fördelas på gårdsnivå. Bakgrunden till denna position
3 Riksdagen 1994/95. [ saml. Nr 19. Bilaga 9.
Prop. 1994/95:19
31
Bilaga 9
var en önskan att så långt möjligt undvika de negativa effekter som individu- ella kvoter har vad gäller strukturutveckling, administration m.m. Denna ambi- tion skall ses mot bakgrund av de förändringar i svensk jordbrukspolitik som skedde under 1980-talet och i samband med 1990 års beslut. Besluten inne- bar att statsmakterna i väsentligt större utsträckning än tidigare gav jordbruks- näringen förutsättningar för verksamheten som så långt möjligt liknade de som gäller för andra näringar. Så t.ex. vidtogs väsentliga förändringar i den jordpolitiska lagstiftningen. Statens stöd till rationaliseringsverksamheten tonades ned. Samtidigt förstärktes åtgärderna från samhällets sida vad gäller miljöfrågor inom jordbruket, bl.a. genom åtgärder för att minska intensiteten inom jordbruket. ett ökat skydd av landskapsbilden och djurs hälsa och miljö. En uttalad styrning från statsmakternas sida vad gäller utvecklingen inom jord- bruket föreligger särskilt inom ett område, nämligen i norra Sverige. Ett om- fattande ekonomiskt stöd till jordbruksföretag ges inom denna region till i första hand mjölkföretag.
Även inom den jordpolitiska lagstiftningen frnns vissa regler som syftar till skydd för en levande landsbygd.
Övriga direkta åtgärder från statsmakternas sida vad gäller strukturutveck- lingen kan i stort sett sägas vara begränsad till det startstöd som infördes år 1990 och som, i kombination med de avvecklingsstöd som tillfälligt infördes, ger uttryck för en strävan att ge ökade möjligheter för förnyelse av företagan- det inom sektorn trots begränsningari produktionsmöjlighetema.
Tillämpningen av EG:s nuvarande mjölkreglering kan i många stycken sägas leda till begränsningar i jordbruksföretagens möjligheter att utveckla sin konkurrenskraft och därmed möjligheten till att skapa långsiktigt livskraftiga jordbruksföretag. Tillämpningen av EG:s regelverk medger emellertid också en viss flexibilitet som bör utnyttjas för att minska olägenheterna av de regle- ringar som tillämpas.
Följande utgångspunkter bör därför vara vägledande för en svensk till- lämpning av reglerna. Mjölkkvotregleringen skall tillämpas så att den — medverkar till en nödvändig företagsutveckling som möjliggör en konkur-
renskraftig jordbruksnäring,
— skapar förutsättningar för en optimal användning av tilldelad landskvot, — får en stabil och enkel utformning — ger möjlighet för statsmakten att styra utvecklingen i den utsträckning som anses nödvändigt för att uppnå samhälleliga målsätmingar på detta område. — så långt det är möjligt minimerar den administrativa hanteringen.
Vad gäller den grundläggande fördelningen av mjölkkvoter: skulle en enkel tillämpning av förhandlingsresultatet kunna vara att tilldela nuvarande leveran- törer av mjölk en kvot som motsvarar leveranserna under basåret 1992. För- handlingsresultatet ger då utrymme för en viss reservkvot som inte behöver fördelas i en första fördelningsomgång. Det sker emellertid investeringar kon- tinuerligt inom sektorn, vilket medför att företag som nu har nått en viss leve- ransvolym på årsbasis (eller leveranspotential) inte erhåller tillräcklig kvot för att täcka behovet. Om ingen hänsyn tas till denna utveckling kan företag som
Prop. 1994/95:19
32
gjort större nyinvesteringar för att förbättra konkurrenskraften hamna i en Prop. 1994/95:19 svår ekonomisk situation. Den höjning av kvoten som Sverige nådde vid för- Bilaga 9 handlingamai februari/mars år 1994 ger emellertid som nämnts möjlighet att fördela kvoterna på ett sätt som täcker 1993 års leveranser. Däremot kan inte den utökning av leveranskapacitet på årsbasis som skett sedan år 1992 till- godoses på detta sätt.
Uppbyggnaden av produktionskapacitet hade sannolikt inte kommit till stånd utan medvetenhet om EG:s regler på området. Den har därmed skett under ett medvetet risktagande vilket till viss del bör beaktas vid en första fördelning av kvoter. ] detta sammanhang bör understrykas att övertagande av befintlig produktion, t.ex. vid generationsskifte, inte betraktas som en utökad produktion. Mot den angivna bakgrunden bör inte företag med oför- ändrad produktion missgynnas till förmån för nyinvesteringar. För att inte gjorda nyinvesteringar i alltför hög grad skall missgynnas bör emellertid kvotreserver efter den initiala fördelningen av kvoter i ett första skede styras till dessa företag. Bland dessa företag bör också tidiga investeringar gynnas framför senare.
Ställningstagandet i denna del kan som nämnts i viss utsträckning sägas stå i said med strävan att så långt möjligt ta hänsyn till utvecklingen inom sek- torn. Detta övervägande sker emellertid också mot bakgrund av vad som i det följande föreslås beträffande möjligheterna till överföring av kvoter.
Det bör också understrykas att det här rör sig om ett initialt problem som i och med grundfördelningen av kvoter inte längre är aktuellt.
Behörighet för kvottilldelning bör baseras på två faktorer. Behöriga pro- duktionsplatser skall dels ha levererat mjölk den 1 mars 1994, dels stadig- varande leverera den 1 januari 1995. I detta sammanhang kan erinras om att det dessutom ställs krav på att produktionen och produktionsanläggningen skall uppfylla miljökrav m.m. som ställs på mjölkproduktionen, t.ex. regler rörande gödselvårdsanläggning.
Även företag som genom överlåtelse bytt ägare efter den 1 mars 1994 skall vara berättigade till en kvot under förutsättning att det övertagna företaget leve- rerat mjölk den 1 mars 1994. Grundkvottilldelningen bör baseras på de kvanti- teter som det övertagna företaget levererade.
Även nystartare efter den 1 mars 1994 bör kunna erhålla en kvot under vissa förutsättningar enligt vad som anförs i det följande.
För att ta hänsyn till de variationer mellan åren som kan förekomma i leve- ranser från ett mjölkföretag bör producenter kunna välja ett av åren 1991, 1992 eller 1993 som referensår.
Genom detta förfarande kan hänsyn tas till sådana tillfälliga variationer som kan uppstå till följd av t.ex. skador på produktionsanläggningen eller bekämpning av djursjukdomar. Samtidigt behöver ingen särskild reservkvot skapas för att hantera sådana fall.
Den möjlighet som ges producenter att välja referensår skulle i kombina— tion med den ökade mjölkfetthalten kunna medföra att den totala leveransen skulle komma att överstiga den kvot Sverige tilldelats. En generell minskning
33
Bilaga 9
av referenskvantiteten måste därför göras. Denna reducering gäller samtliga producenter. I kombination med den självrisk som i det följande föreslås gälla för nystartare och utökare bedöms behovet av en generell minskning komma att uppgå till ca 3 %. Minskningen kan inte exakt fastställas förrän vid årsskif- tet 1994/95.
I fråga om en nationell reserv bör följande gälla. De företag som nystartat eller utökat produktionen under perioden den 1 juli 1992 till den 31 december 1994 ges möjlighet att få en kvot för den nya leveranskapaciteten i stället för en kvot baserad på faktiska leveranser under något av referensåren. Ny- eller tillbyggnaden skall vara färdig och anmäld för slutbesiktning före den 1 janu- ari 1995. Slutbesiktning skall ha skett senast i mars 1995.
Den kvotrnängd som finns tillgänglig för producenter som nystartat eller utökat begränsas av de kvantiteter som finns att tillgå i den nationella reser- ven. Den nationella reserven kommer att tillföras de kvantiteter som frigjorts bl.a. genom att producenter som levererade mjölk under åren 1993 och 1994 upphört med leveranserna.
Storleken på den nationella reserven kan inte slutgiltigt fastställas förrän den ljanuari 1995.
Den individuella kvoten för nystartare/utökare baseras på antalet godkända koplatser multiplicerat med avkastningen per ko i kokontrollen 1992/93, dvs. 7 398 kg eller avkastningen enligt kokontrollen för den egna besättningen 1992/93.
Den kvantitet som beräknats för varje nystartad producent eller producent som utökat skall reduceras med hänsyn till att vissa volymer går till föda för kalvar samt till att kapacitetsutnyttjandet ej är 100 %. Dessutom görs en reduk- tion som skall ses som en självrisk. Denna självrisk ökar ju senare nybyggna- tionen eller utökningen ägt rum. Härutöver görs också den generella neddrag- ningen för dessa kvantiteter.
Som tidigare nämnts skall reduktionen vara högst för nyinvesteringar fär- diga i december 1994. Den lägsta reduktionen skall tillämpas för nystartare under perioden den 1 juli 1992 till den 31 december 1993. Den totala reduktio- nen i det senare fallet, dvs. år 1992 och 1993, bör uppgå till 25 %. Självris- ken bör därefter öka med 0,5 %-enheter per månad fram till december 1994. Reduktionen kommer således att uppgå till 31 % i december 1994. Avgöran- de för vilken självrisk som skall gälla för beräkningarna är tidpunkten för an- mälan till slutbesiktningen under förutsättning att anläggningen godkänts.
Sedan den initiala fördelningen av reserven skett kommer den nationella reserven att skapas i första hand genom att producenter upphör med produk- tion, genom generella neddragningar eller genom utnyttjande av uppköpspro- gram. l EG:s regelverk ges möjligheter för resp. medlemsland att styra en viss del av den nationella reserven till vissa producentgrupper, t.ex. nystar- tare. Även kvoter utan tillhörande fastighet som frigörs genom köp- och sälj- program kan sägas utgöra reserver.
De regionala målsättningarna för jordbruksproduktionen som gäller inom landet bör beaktas vid den framtida hanteringen av mjölkkvoter. Särskild hän-
Prop. 1994/95:19
34
Bilaga 9
syn bör därvid tas till jordbruket i norra Sverige. Således bör landet delas in i tre regioner vad gäller mjölkkvotemas hantering enligt följande:
Region ]: stödområdena 1, 2a och 2b Region 2: stödområdena 3 och 4 Region 3: övriga landet Sedan grundfördelning och initial fördelning av reserv skett bör de olika regionernas samlade kvot i första hand reserveras för resp. region. Särskilda regionala hänsyn bör också kunna tas inom en region vid fördelning av natio- nell reserv. Således bör kvot som frigjorts inom en region återföras till denna region.
I fråga om utjämning av icke ianspråktaget kvamrrymme bör följande gäl- la. EG:s regelverk föreskriver att de producenter som levererar utöver sin in- dividuella kvot skall betala en straffavgift, s.k. tilläggsavgift. I de fall andra producenter levererat under sin individuella kvot ges dock möjlighet att utjäm- na produktionen mellan producenter som levererat mer resp. mindre än kvo- ten. Det innebär att vissa producenter under ett år kan leverera mer än den tillåma kvoten utan att betala straffavgift. [ Danmark tillämpas ett system med utjämning av kvoterna som innebär att landets samtliga producenters leveran- ser utjämnas mot varandra. Sverige bör umyttja möjligheten att utjämna kvo- ten på nationell nivå. Utjämningen bör ske kontinuerligt under året så att pro- ducenterna kan anpassa sin produktion och landskvoten utnyttjas fullt ut
I fråga om överföring av referenskvantitezer gäller följande. Enligt EG:s huvudregel är kvoten bunden till marken där mjölkproduktionen äger rum. Kvoten skall överföras till övertagande producent vid köp, arv, gåva och arrende. Överföringen kan ske antingen genom att företaget övertas som en självständig enhet eller genom en sammanslagning med kvoten på förvärva- rens brukningsenhet. Vid övertagande av del av brukningsenhet bör medföl- jande kvot vara proportionell mot brukad areal på överlåtande bruknings- enhet. Överföring av kvoter mellan brukningsenheter bör också kunna ske i de fall en producent vid kvotsystemets införande äger mer än en brukningsen- het med mjölkproduktion.
Den av EG föreskrivna huvudregeln har inom nuvarande medlemsländer skapat omfattande problem vid arrendens upphörande. Med hänsyn till den stora andelen arrenden i Sverige torde inte övergångsproblemen vara mindre här vad gäller arrenden ingångna före den 1 januari 1995. För arrenden in- gångna efter denna tidpunkt förutsätts reglering av kvoter ske vid ingången av kontrakt mellan jordägare och arrendator.
Enligt artikel 7.2 i rådets förordning (EEG) nr 3950/92 stadgas att vid ett arrendeavtals upphörande, utan möjlighet för arrendatorn att förnya arrendet på villkor liknande de tidigare eller i situationer med jämförbara rättsliga effekter skall, för det fall avtal därom saknas mellan parterna, mjölkkvoten överföras, helt eller delvis, till den som övertar gården (dvs. markägare eller ny arrendator) enligt regler utfärdade av resp. medlemsstat. I den tidigare gällande förordningen (EEG) nr 590/85 stadgades i motsvarande paragraf att arrendatorn helt eller delvis skulle överta kvoten enligt regler utfärdade av
Prop. 1994/95:19
35
Bilaga 9
resp. medlemsstat. Härvid anfördes som motiv att gällande huvudregel för överföring av mjölkkvoten i vissa fall kunde resultera i svåra situtationer av social och ekonomisk karaktär varför det ansågs lämpligt att möjliggöra för arrendatorer vars arrende upphör att fortsätta mjölkproduktion på annat ställe.
] Danmark tillämpades denna regel så att den mjölkkvot som var knuten till det företag eller del av företag som lämnades, helt eller delvis och på gjord ansökan, kunde ställas till förfogande för den producent som lämnade jorden under förutsättning att denne hade för avsikt att fortsätta med mjölkproduk- tion.
I skrivelser till Jordbruksdepartementet från bl.a Sveriges jordbruksarren- datorers förbund och Sveriges jordägareförbund har synpunkter framförts på hur frågan bör lösas.
Vad gäller regeln att kvoten följer marken förefaller det inte vara någon skillnad i åsikt. Däremot finns det olika åsikter om hur ett eventuellt värde på kvoter skall fördelas.
Som tidigare nämnts kan under vissa omständigheter en fördelning av kvo- ten ske mellan avgående arrendator och tillträdande producent enligt regler ut- färdade av resp. medlemsland. Sverige bör tillämpa denna möjlighet. Fördel- ning av kvot skall ske enligt objektiva kriterier grundade på föreskrifter. Vid bedömningen av fördelningen bör hänsyn tas till bl.a. orsaken till upphöran- det, värdet av parternas ekonomiska insatser och huruvida det finns en mjölk- kvot på det nya produktionsstället.
I fråga om prissättning vid överföring av kvoter utan försäljning avfastig- het kan följande kommentarer göras. Enligt EG:s huvudregel är som tidigare nämnts kvoten bunden till marken där mjölkproduktionen äger rum. Därmed blir strukturutvecklingen låst och en kapitalisering sker i fastighetens värde under förutsättning att det finns en betalningsvillighet för produktionsrättig- heten. Detta innebär att en fastighet med mjölkkvot blir värd mer än en mot- svarande fastighet utan mjölkkvot.
Beroende på den lönsamhetsnivå som kommer att råda i mjölkproduktio nen blir kapitaliseringseffektema olika. Vid en ökad konkurrens och en svag utveckling av mjölkpriset torde mjölkproduktionens lönsamhet komma att hamna på en sådan nivå att kapitaliseringseffektema inte blir så betydande. Skulle effekten t.o.m. bli den att den totala produktionen sjunker så att Sverige inte kan utnyttja den nationella kvoten bör inga kapitaliseringeffekter uppträda, dvs. priset blir noll på en kvot.
Möjligheter att överföra en kvot utan en samtidig upplåtelse av mark till- hörig produktionsplatsen är inom EG i princip begränsad till vissa specialfall. Exempel på detta kan vara överlåtelse till staten då produktionen upphör, vid vissa arrendens upphörande men också inom ramen för strukturprogram in- om en särskild region och då till vissa producentgrupper. Hur regelverket på detta område kommer att tillämpas är emellertid ännu oklart eftersom bestäm- melserna i denna del är relativt nya.
Tre huvudaltemativ kan sägas finnas när det gäller denna form av över— låtelse, nämligen
Prop. 1994/95:19
36
Bilaga 9
] överlåtelser utan pris där frigjorda kvantiteter överlämnas till myndighet utan ersättning, 2 Överlåtelser till ett administrativt satt pris där överföring av kvoter sker genom en myndighet, 3 överlåtelser med fri prisbildning inom ramen för vissa villkor.
Det förstnämnda exemplet kan i praktiken ses som en konsekvens av EG:s grundförordning i de fall kvoten inte överlåts samtidigt med marken.
Det bör understrykas att i inget av fallen sker överföringar utan myndighets- medverkan. Den reglering som systemet innebär kräver att en fullständig kont- roll av innehavare och överföring av kvoter måste finnas. I fallet med fri pris- bildning måste det troligen dessutom ske en kontroll av att villkor för köp och försäljning följs.
Graden av komplexitet i övrigt beror på omfattningen av överlåtelsema och på vilka restriktioner och villkor som knyts till framför allt fördelningen av kv0ter och sammanslagning av kvoter.
En tillgång till reserv uppstår i de båda första fallen med automatik då pro- ducenten upphör utan att försälja fastigheten. I fallet med fri prisbildning kan en nationell reserv skapas genom tillämpning av en kvotskatt. I alla tre fallen kan också en reserv skapas genom generella neddragningar eller uppköpspro- gram.
En för jordbruksnäringen och konsumenterna väsentlig fråga äri vilken utsträckning de olika alternativen gynnar eller missgynnar näringens utveck- ling.
Tillämpas ett system där de frigjorda kvoterna överlämnas till en administra- tiv myndighet utan ersättning saknas i många fall incitament för producenter att upphöra med mjölkproduktionen. Omsättningen av kvoter torde därmed minska avsevärt, vilket får negativ effekt på strukturutvecklingen. Samtidigt kommer efterfrågan på kvoter sannolikt bli stor eftersom ingen kostnad är för- knippad med en ökad kvot. Värdet på kvoten kommeri sin helhet att kapitali- seras i fastighetsvärdet.
Ett system med administrativt fastställda priser, vilket kan betraktas som ett köp- och säljprogram, kommer sannolikt att medföra en större omsättning än alternativet med nollprissättning. Eftersom en kostnad är förknippad med erhållandet av ytterligare kvot medverkar systemet dessutom till att fördelade kvoter utnyttjas. I vilken utsträckning värdet av kvoten kapitaliseras i fastig- hetsprisema är beroende på hur nära marknadspriset som det administrativt faStställda priset ligger. System där kvoterna överförs genom en administrativ myndighet underlättar att kvoter som köps upp från en viss region riktas till- baka till denna region. Även detta system kan emellertid ha negativa effekter på strukturutvecklingen, t.ex. om priset sätts för lågt. Stora svårigheter är förknippade med att fastställa ett administrativt pris på lämplig nivå.
Kvotvärdet vid en fri prissättning motsvaras av kvotens pris och härmed undViks en kapitalisering i markvärdet. Vidare får administrationen vid en fri prisbildning en mindre omfattning.Vid en fri prisbildning kan priset komma att sättas av de producenter som köper kvantiteter för mindre utökningar av
Prop. 1994/95:19
37
Bilaga 9
leveranserna, t.ex. som en följd av avkastningsökningar. I en sådan situation kommer det fria priset på marknaden att motsvara marginalkostnaden för de producenter som endast köper till en marginell kvotkvantitet. Detta kan leda till att nystartare och företag som önskar genomföra en större utökning får svårigheter att köpa kvoter på marknaden vilket kan påverka strukturutveck- lingen. Trots detta torde dock en fri prisbildning gynna effektiviteten och konkurrenskraften inom mjölkproduktionen.
Med hänsyn till vad som anförts i det föregående bör det tills vidare väljas ett system med fri prisbildning vid överlåtelse av kvot utan tillhörande fastig- het. Vid försäljning av kvoter utan tillhörande mark bör försäljning endast få ske till producenter inom den region där kvoten finns. Hanteringen av såväl nationell reserv som kvotöverföringar i övrigt bör utformas med så få in- skränkningar och så liten myndighetsstyming som möjligt. Således bör inom resp. region ingen begränsning gälla vad avser sammanslagning av kvoter mellan brukningsenheter som ägs av samma företag. Med undantag av de begränsningar som följer av en regional indelning och en möjlighet till viss prioritering av rena nystartare bör inte någon prioritering ske från statsmak- terna eller myndighet vid handel med kvoter eller tillgängliga nationella reser- ver.
En utvärdering av systemet bör ske sedan erfarenheter vunnits av den prak- tiska tillämpningen.
Den ettåriga uthyrning (leasing) av mjölkkvoten som EG:s regler möjlig- gör bör tills vidare inte utnyttjas. Däremot bör rätten till den individuella leve- ranskvantiteten få behållas vid leveransuppehåll upp till tre år. Under leverans- uppehållet tillfaller kvoten den nationella reserven. Om producenten återupp- tar mjölkproduktionen inom tre år efter det produktionen upphört skall produ- centen tilldelas sin ursprungliga kvot senast den 1 april efter producentens an- sökan.
] de fall program för att främja strukturutvecklingen genomförs bör Sverige utnyttja möjligheten att delta i de av EG medfinansierade upphörande- programmen.
I fråga om administration av kvotsystemet kan sägas följande. Kvotsystemet innebär ett långtgående ingrepp i den enskilde mjölkprodu- centens möjligheter att bedriva sin verksamhet. Uppgifter som innebär en myndighetsutövning bör handhas av existerande myndigheter, i första hand regeringen och Statens jordbruksverk. Till dessa uppgifter hör att göra en initial fördelning av mjölkkvotema till de enskilda producenterna, föreskriva regler för kvotsystemet, administrera direktförsäljningskvoter och den natio- nella reserven, registrera kvotöverföringar, kontrollera systemets tillämpning bland uppköpare och direktförsäljningsproducenter samt sköta inbetalnin gen av landets tilläggsavgift till EG.
Samtidigt finns emellertid en rad uppgifter som lämpligen kan skötas av mejerinäringens organisationer. Möjligheter att fördela arbetsuppgiftema bör umyttjas så långt detta är möjligt och rationellt.
Prop. 1994/95:19
38
Bilaga 9
Den initiala fördelningen av mjölkkvoter till de enskilda producenterna bör utföras av Jordbruksverket. Hanteringen innebär att beslut måste fattas om varje enskild producents individuella kvot. För att kunna göra detta behöver ett datasystem utvecklas och uppgifter om leveranser under referensåret sam- las in från mejerierna för att utgöra tilldelningsunderlag.
Jordbruksverket bör vidare handha den nationella reserven. Verket bör sköta insamlingen av kvoter (t.ex. vid upphörande av produktion) liksom tilldelningen (försäljning) av kvoter från reserven. Åtgärderna är att betrakta som myndighetsutövning och innebär verkställande av politiska beslut som bl.a. kan gynna vissa regioner eller producentkategorier.
När kvoter ändras eller överförs, t.ex. i samband med köp, arrende eller arv av mark skall detta registreras av en nationell myndighet. Detta är en myn- dighetsutövning som bör utövas av Jordbruksverket. Varje ändring av kvoten måste registreras för att kunna till godogöras av rätt producent.
Uppköpama, dvs. mejeriföreningama, bör registrera och kontinuerligt sända information om producentemas levererade kvantiteter och fetthalter till Svenska mejeriemas riksförbund (SMR). Dessa uppgifter bör sammanställas av SMR och jämföras med de tilldelade kvoterna och på så sätt följs kvotut- nyttjandet kontinuerligt. SMR bör informera mjölkproducentema kontinuer- ligt om kvotutnyttjandet via producentrneddelanden. Jordbruksverket gör en slutlig sammanställning efter kvotårets slut där utjämning sker och meddelar därefter uppköpama som skall ta ut avgifter av de avgiftsskyldiga mjölkprodu- center som levererat till dem. För att kunna skriva producentmeddelanden samt beräkna vilka producenter som skall betala avgift måste olika typer av kvotöverförin gar och kvottilldelningar även registreras i datasystemet för pro ducentmeddelanden.
Jordbruksverket tar emot eventuell tilläggsavgift från uppköpama och av- giftsskyldiga direktförsäljningsproducenter och betalar in dessa till EG. En annan uppgift för Jordbruksverket bör vara att ansvara för kontroll över att uppköpare och producenter följer kvotsystemets regler.
En lämplig uppdelning av informationsansvaret kan vara att Jordbruksver- ket svarar för informationen till bl.a. SMR, Lantbrukarnas riksförbund och uppköpama medan SMR tillsammans med uppköpama svarar för den löpan- de informationen till mjölkproducentema. Utfärdandet av förordningar, före- skrifter och detaljerade bestämmelser är en myndighetsuppgift och bör utföras av regeringen eller verket. Jordbruksverket bör vidare ansvara för sådan statis- tik som skall inlämnas till EG medan SMR skulle kunna ta fram löpande statis- tik för nationellt bruk. Viss information som t.ex. rör särskilda ärenden kan endast beslutsfattaren ge och viss statistik kan behöva tas fram direkt av den som administrerar fördelningen av kvoterna.
En jordbrukare bör kunna överklaga Jordbruksverkets kvotbeslut. Det är viktigt att handläggningstidema kan hållas så korta som möjligt för att produ- centerna skall hinna göra nödvändiga anpassningar. Enligt erfarenheter från andra länder kan omfattningen av besvärsärendcna bli stor.
Prop. 1994/95: 19
39
Bilaga 9
En samrådsgrupp rörande kvotfrågan bör inrättas vid Jordbruksverket för att ge berörda intressenter möjligheter att framföra synpunkter och för ett kon- tinuerligt informationsutbyte.
Övrig animalieproduktion
Regeringens bedömning: Vid fördelningen av bidragsrätten för di-
kor samt tackor bör år 1993 tillämpas som basår. Försäljning av bidragsrätter utan samtidig försäljning av fastigheten bör vara fri men en kvotskatt på 15 % bör tillämpas vid sådan försäljning. Möjligheten att utestänga producenter med färre än 3 dikor respektive färre än 2 handjur från stöd bör tillämpas tills vidare.
Skälen för regeringens bedömning: En jämförelse mellan Sverige och EG när det gäller animaliesektom visar att den svenska pris- och produk- tionskostnadsnivån i regel överstiger den inom EG. Ett EG-medlemskap inne- bär därför att dessa nivåer måste anpassas för att den Svenska produktionen skall vara konkurrenskraftig. Studier gjorda före växelkursförändringen visa- de att det förelåg avsevärda skillnader bl.a. för nötkött, griskött och ägg av- seende såväl pris- som kostnadsnivån. Förändringen av den svenska växel- kursen har påverkat anpassningsbehovet högst avsevärt. De beräknade skill- naderna i pris- och stödnivå mellan Sverige och EU vid tidpunkten för ett EU-inträde hari stort sett halverats genom växelkursförändringen. Ett visst anpassningsbehov återstår dock fortfarande. Vissa prisskillnader mellan Sverige och EU kommer att bestå även vid ett medlemskap till följd av trans- portavstånd, smakpreferenser och smittskyddsbestämmelser m.m. Kostnads- sänkande åtgärder har också vidtagits genom att införselavgiften på protein- foder avskaffats fr.o.m. den 1 juli 1993. För enskilda produkter kan relativt stora effekter uppstå både vad gäller produktionsvolym och priser genom att våra handelsmönster med EU ändras vid ett medlemskap. Ett EU-inträde öpp- nar möjligheten för svenska producenter att öka exporten av livsmedel. Samti- digt kommer importen av sådana produkter, för vilka andra länder har konkur- rensfördelar, att öka.
Resultatet av förhandlingarna är att Sverige tilldelas en kvot på 250 000 bidragsberättigande handjur, 155 000 am- och dikor samt 180 000 tackor.
Vid införande av systemet med bidragsrätter för tackor och dikor i EG fick medlemsstaterna möjlighet att välja något av åren 1989, 1990 eller 1991 resp. 1990, 1991 eller 1992 som basår för antalet bidragsrätter. Sverige introduce- rar stödet senare än nuvarande medlemsländer, vilket betyder att ett senare re- ferensår kan väljas. För att så långt möjligt ta hänsyn till den aktuella produk- tionssituationen bör ett så sent referensår som möjligt väljas. Därför bör år 1993 tillämpas som referensår vid tillämpningen av bidragsrätter för dikor och tackor.
Prop. 1994/95:19
40
Bilaga 9
Grundprincipen inom EU är att bidragsrättema för dikor och tackor vid för- säljning följer gården. Varje medlemsland skall dessutom tillämpa ett system där man tillåter försäljning av bidragsrätter utan samtidig försäljning av fastig- heten. Vid sådan försäljning skall medlemslandet tillämpa en ”kvotskatt" på maximalt 15 % av det försålda antalet bidragsrätter. Försäljningen kan anting- en vara fri, dvs. handeln med bidragsrätter sker direkt mellan säljare och köpa- re, eller så administreras all handel med bidragsrätter av en myndighet. I det fall medlemsländerna önskar tillämpa ett system där en administrativ myndig- het köper upp och fördelar bidragsrätter skall det pris som myndigheten beta- lar och det pris som myndigheten erhåller för bidragsrättema motsvara mark- nadspriset.
Försäljningen av bidragsrätter bör vara fri. Skälen för detta är flera. Han- deln med bidragsrätter underlättas om säljare och köpare kan mötas på en marknad. Det är dessutom administrativt enklare. Priserna på bidragsrätter bör heller inte bli högre än om handeln administrerats av en myndighet efter- som myndigheten enligt EG:s regler skall tillämpa ett pris motsvarande mark- nadspriset. Dessutom avser Sverige fördela bidragsrätter från en nationell reserv till prioriterade producenter, vilket bör ge goda möjligheter att fördela bidragsrätter till producenter som missgynnars vid systemets införande eller där andra särskilda skäl föreligger. Dessa prioriterade grupper kan på detta sätt tilldelas bidragsrätter och behöver inte köpa dem på marknaden.
Ansvarig myndighet kan generera bidragsrätter till den nationella reserven genom att producenter upphör med produktionen, genom att producenter en- dast utnyttjar en del av bidragsrättema samt genom att tillämpa en "kvotskatt". Sverige bör tillämpa 15 % i kvotskatt.
EG:s regelverk ger möjlighet att utestänga de producenter som har färre än 3 dikor eller färre än 2 handjur från bidragssystemet. Denna möjlighet bör tills vidare utnyttjas eftersom det dels frigör bidragsrätter till den nationella reserven, dels i första hand premierar heltidssysselsatta jordbrukare.
Sveriges önskemål vad avser en övergångsperiod för definitionen av am- och dikor har tillgodosetts. Sveriges begäran om en höjning av den kvantitet nötkött som kan bli föremål för intervention har inte tillgodosetts. EG-kom— missionen kommer vid fördelningen av licenser för import av EG:s s.k. GATT-kvot för import av fryst nötkött att ta hänsyn till att det frnns svenska traditionella importörer som importerat sådant kött under de senaste tre åren.
Sverige tillåts tillämpa intervention av de mindre högkvalitativa köttklas- serna 02 och 03 under en övergångsperiod på fem år med start år 1995. De maximala kvantitetema för intervention av dessa köttkvaliteter kommer att minskas successivt under femårsperioden. Kvantiteten för år 1995 får uppgå till högst 30 % av den totala kvantiteten slaktade un gtjurar under år 1992.
Eftersom nötköttsproduktionen karaktäriseras av många variationer av upp- födningsforrner blir också anpassningsbehoven vid ett medlem skap olika för olika uppfödningsfortner. Även efter växelkursförändringen, då prisskillnader- na reducerades avsevärt mellan Sverige och EU, är anpassningsbehovet störst för den intensiva nötköttsproduktionen, dvs. storskalig gödtjursproduktion.
Prop. 1994/95:19
41
Bilaga 9
För småskalig produktion är anpassningsbehovet betydligt mindre och för ex- tensiv nötköttsproduktion kan ett medlemskap t.o.m. innebära en intäktsök- ning jämfört med dagsläget.
EG har till skillnad från Sverige ett interventionssystem och ett permanent exportstöd för nötkött liksom permanenta direktbidrag till såväl am- och dikor som till handjur. Den framtida lönsamheten i nötköttsproduktionen kommer att vara beroende dels av att kostnadssänkande åtgärder vidtas, dels av EG:s direktstöd, som spelar en avgörande roll för att den självrekryterande nötkötts- produktionen över huvud taget skall vara möjlig.
En jämförelse mellan den svenska grisköttsproduktionen och förhållan- dena inom EU visar att de svenska slaktsvinsprisema i dag ligger över de danska. Växelkursförändringen har inneburit att prisskillnaden mellan Sverige och EG minskat. Under senare tid har priserna inom EU ökat varför skillnaderna minskat ytterligare. Ett medlemskap innebär också att export- bidrag för griskött införs. I EG finns i dag också möjlighet till bidrag för privat lagring. Denna stödmöjlighet utnyttjas emellertid i ytterst begränsad omfattning.
Producentprisnivån för den svenska ägg- och fågelköttsproduktionen över- stiger i dagsläget den inom EU. Den sänkta införselavgiften på proteinfoder har sänkt kostnaden för foder. En jämförelse mellan strukturema visar att Sverige har förhållandevis små besättningar jämfört med Nederländerna och Danmark, som har en stor del av produktionen i mycket stora anläggningar. Vid ett medlemskap kommer handeln och därmed konkurrensen på den sven- ska marknaden sannolikt att öka väsentligt också på detta område. EG:s mark- nadsreglering består till skillnad från Sveriges inte enbart av ett gränsskydd utan även av ett exportbidragssystem. Dock finns inget interventionssystem.
Märkningsreglema för såväl ägg som för fågelkött är betydligt mer omfat- tande i EG än i Sverige. EG har — till skillnad från Sverige — också krav på att ägg ämnade för kläckning skall vara individuellt märkta. För att underlätta för såväl den svenska industrin som för myndigheterna att anpassa sig till de nya regler som kommer att gälla vid ett medlemskap har överenskommits att Sverige får en övergångsperiod på två år innan de nya reglema skall vara helt genomförda.
Den svenska får- och lammproduktionen är av mycket liten omfattning järn- fött med EG:s. EG:s stöd till denna produktion utgår i huvudsak genom ett direktbidrag per tacka. En jämförelse mellan förhållandena inom Sverige och EU visar att EG:s stöd- och prisnivå är högre än den svenska. Därför bör en anpassning till förhållandena inom EU knappast förorsaka några problem även om konkurrensen från EU-länder och från länder med handelsavtal med EG kan förväntas öka.
1.3.3 Industrins råvarukostnadsutjämning
För att utjämna råvaruprisskillnaderi handeln med vissa förädlade livsmedels- produkter tillämpas i Sverige det s.k. RAK-systemet. EES-avtalets protokoll
Prop. 1994/95:19
42
Bilaga 9
3 innebär ett mer enhetligt system för råvarukostnadsutjärnning i handeln mel- lan EES-ländema. Protokoll 3 har dock inte blivit helt färdigförhandlat och har därför ännu inte trätt i kraft. Vid ett EU-medlemskap kommer Sverige att tillämpa EU:s regler för prisutjämning vid import och export av bl.a. vissa livsmedelsindustriprodukter. I samband med detta kommer det interna prisut- jämningssystemet att avvecklas. Även den s.k. tullkompensationen för vissa fettvaror som administreras inom ramen för RAK-systemet kommer att av- vecklas. Vid ett EU-medlemskap kommer råvarukostnadsutjämningen att avskaffas i den interna EU-handeln.
1.3.4 Trädgårdssektom
Sverige har i förhandlingarna begärt åtgärder för att underlätta införandet av den gemensamma politiken. Bl.a. har vid förhandlingarna klarlagts att även existerande producentorganisationer kan erhålla visst stöd för de ökade kost- nader som följer av ett medlemskap. Sverige har inte erhållit det särskilda röjningsbidrag till fruktodlingen som begärts.
Vid förhandlingarna har klarlagts att EG:s tullkvot för bananer kommer att utökas på basis av den traditionella svenska konsumtionen. Vidare har EG gjort ett åtagande om att i positiv anda undersöka de svenska irnportöremas begäran om att vid licensfördelningen bli klassificerade som både s.k. första- och andrahandsimponörer. Detta skall göras på basis av EG:s kriterier för licensfördelning med avsikt att säkerställa den traditionella svenska import- strukturen.
Vid ett svenskt EU-inträde kommer förutsättningama för import och ex- port av trädgårdsprodukter att ändras. Tullama vid införsel från de nuvarande och de tillkommande EU-ländema kommer att slopas. Vid import från länder utanför EU kommer vårt nuvarande gränsskydd att ersättas av EG:s generellt sett högre nivå. Skyddet mot lågprisimport från icke EU-länder blir därige- nom högre. EG:s avtal med en del sådana länder innebär emellertid att många av dem, visserligen inom ramen för begränsade kvoter, på förmånliga villkor får tillträde till den svenska marknaden.
Samtidigt med en EU-anslutning försvinner också de tullar och andra han- delshinder som möter svenska trädgårdsprodukter vid export till medlemslän- der i EU. Detta förbättrar möjligheterna för svensk export. Ett svenskt med- lemskap i EU innebär också att EG:s nuvarande stöd för export till Sverige upphör. Sådant exportstöd från EG:s sida utbetalas för t.ex. tomater och äpp- len.
Vid ett EU-inträde måste Sverige anpassa sig till EG:s system för mark- nadsregleringar. Av de produkter som odlas i nämnvärd omfattning i Sverige är det endast tomater, blomkål, äpplen och päron som berörs. EG:s återköps- och interventionsköpsreglering är konstruerad så att den i praktiken endast in- direkt har betydelse för Sverige eftersom marknadsstörningar kan undvikas genom intervention i de sydliga EU-ländema.
Prop. 1994/95:19
43
Bilaga 9
Gränsskyddsändringama som kommer att följa på ett svenskt EU-medlem- skap kommer att leda till en hårdare internationell konkurrens. Liberalare fyto- sanitära regler kommer att verkai samma riktning.
EG:s kvalitetsregler överensstämmer i stora drag med svenska regler som dock inte är obligatoriska på samma sätt som i EG. Det finns inga kvalitets- krav inom EG som inte den svenska odlingen kan uppfylla. Möjligen kan be- stämmelserna för storleken på frukt innebära att vissa svenskodlade sorter får svårt att hävda sig.
Inom växthusodlin gen är arbete, energi och kapital de största kostnadspos- tema. För frilandsodlingen är arbetskostnaden och kapitalkostnaden störst. Konsekvenserna av ett medlemskap påverkas mycket av hur dessa kostnader utvecklas i Sverige jämfört med EU.
Ett svenskt EU-medlemskap kommer sammanfattningsvis att förändra för- utsättningama för svensk trädgårdsproduktion främst genom gränsskydds- sänkningar. Det är sannolikt att anpassningen till EG:s lägre producentpriser kommer att ske snabbare än utjämningen av kostnaderna för arbetskraft, ener- gr m.m.
1.3.5 Strukturåtgärder inom jordbruket inkl. stöd till jordbruk i mindre gynnade områden i södra Sverige
Regeringens bedömning: Sverige bör inom ramen för EG:s regel-
verk för generella strukturstöd underlätta en strukturell anpassning av svenskt jordbruk och svensk trädgårds- och rennäring till de nya förut- sättningar som kan komma att gälla vid ett EU-medlemskap.
Det bör ske genom att stöd till investeringar och till bearbetning och avsättning av jordbruksprodukter utnyttjas. Det nuvarande svenska startstödet till yngre jordbrukare bör ersättas med motsvarande stöd inom EU.
I södra Sveriges skogs- och mellanbygder bör EG:s stöd till jord- bruk i mindre gynnade områden tillämpas. Området bör indelas i tre delområden (klass A, B och C) beroende på produktionsförhållandena. Inom delområde A bör stödet uppgå till 990 kronor, i delområde B till 540 kronor och i delområde C till 360 kronor per djurenhet. Inom ra- men för EG:s miljöprogram bör det lämnas stöd motsvarande miljöstöd- nord. Stödet bör uppgå till 1 400 kronor, 900 kronor samt 400 kronor per ha vall och betesmark i delområdena A, B resp. C till företag med djur. Samma krav på minsta areal per djurenhet bör gälla som i norra Sveriges stödområde 4.
De totala kostnadema för stödet till mindre gynnade områden i södra Sverige beräknas till 270 miljoner kronor, varav EG bekostar 70 miljo- ner kronor. Kostnaderna för miljöprogrammet för ekonomisk bärkraft beräknas till 370 miljoner kronor, varav EG bekostar 50 %. De totala kostnaderna för generella strukturåtgärder beräknas till 165 miljoner kronor, varav EG finansierar 90 miljoner kronor.
Prop. 1994/95:19
Bilaga 9
Skälen för regeringens bedömning: En tillämpning av EG:s gemen- samma jordbrukspolitik medför förändrade förutsättningar både för jordbru- ket och för livsmedelsindustrin. Hittills har jordbruket och delar av livsmedels- industrin skyddats genom det svenska gränsskyddet. Ett EU-medlemskap in- nebär att det svenska jordbruket och den svenska livsmedelsindustrin kom- mer att möta ökad konkurrens på den gränsfria EG-marknaden. Vid utfonnan- det av ett svenskt strukturstödsprogram bör det eftersträvas att konkurrensen sker på så likartade villkor som möjligt.
Medan EG:s regionala stödformer avser att kompensera för naturgivna nackdelar syftar EG:s generella strukturstöd mer till att genom strukturföränd- ringar aktivt förbättra jordbrukets produktivitet och lönsamhet och utgör såle- des medel för att nå de mål för jordbrukspolitiken som lagts fast i Romför- draget. Dessa stöd kan också användas för att uppnå nationella jordbruks- politiska mål. Stöden delfinansieras vanligtvis av FEOGA:s (jordbruksfon- dens) s.k. utvecklingssektion.
Genom användning av strukturstöden kan medlemsstater även kompensera för merkosmader till följd av sådana konkurrensnackdelar som kan uppstå till följd av t.ex. nationella djurskydds- och miljöregler.
Inom Sverige har det vidtagits åtgärderi syfte att stärka jordbruks- och livs- medelssektoms konkurrenskraft dels som ett led i omställningsarbetet, dels i syfte att förbereda sektorn inför ett EU-medlemskap. Bland dessa åtgärder kan nämnas omställningsstöd till vegetabiliesektom, avvecklingsersättningar inom animaliesektom, startsröd till yngre jordbrukare, stöd till marknadsfö- ring av förädlade jordbruksprodukter och trädgårdsprodukter, rådgivning och utbildning liksom olika åtgärderi syfte att stödja rationaliseingen inom sek- torn.
I vilken utsträckning det Svenska jordbruket och livsmedelsindustrin lång- siktigt kommer att kunna hävda sig i den tilltagande konkurrensen från andra länder bedöms till stor del avgöras av hur den relativa produktiviteten och effektiviteten utvecklar sig. På kort sikt kan öppnandet mot EG-marknaden med dess fria varuflöde förutses innebära betydligt ändrade förutsättningar. Som framgått av olika studier är produktiviteten i många fall otillräcklig inom delar av livsmedelsindustrin. Mot bakgrund härav pågår sedan en tid översyner inom olika delar av livsmedelssektom som syftar till att öka produk- tiviteten.
För att kunna införa EG:s strukturstöd i Sverige fr.o.m. ingången av år 1995 krävs beslut rörande dels ett införande av dessa stöd, dels förslag till svensk tillämpning av stöden. Efter utformningen av dessa förslag måste de dessutom undergå en anmälan (s.k. notifiering) hos EG-kommissionen innan de kan träda i kraft. Anmälan kan vara en tidskrävande process och kan i vissa fall ta sex månader eller meri anspråk. Beslut som måste föregå den närmare utformningen av de svenska reglerna avser främst vilka strukturstöd som skall införas i Sverige och vilken ambitionsnivå som är aktuell för de valda stöden. Behovet av stöd bör regelbundet omprövas. Som en första kontrollstation bör en utvärdering göras efter en anpassningsperiod efter EU-
Prop. 1994/95:19
45
Bilaga 9
inträdet. I takt med att stödbehovet ändras bör prioriteringarna i tillämpningen av EG:s strukturstöd omprövas. Åtgärder av projektkaraktär som aktivt skapar långsiktig konkurrenskraft snarare än permanenta driftsstöd eller avvecklingsstöd bör prioriteras.
Investeringsbidrag
Syftet med investeringsstödet är att förbättra konkurrenskraften för jordbruks- och trädgårdsföretag. Stödforrnen skall bidra till en förbättring av inkomster- na och av levnads-, arbets- och produktionsvillkoren för företagarna. Inves- teringsstödet anses vanligen vara ett av de viktigaste strukturstöden inom EU. ISG-finansieringen av investeringsbidraget uppgår till 25 %. Inom mål 6—områ- det kan EG:s medfinansiering bli högre. EG:s andel kan emellertid även be- gränsas av det totala stödbelopp som EG avsatt till olika insatser i mål 6-områ- det samt av regionala och nationella prioriteringar mellan olika åtgärder.
lnvesteringsbidraget förutsätter upprättande av en utförlig s.k. driftförbätt- ringsplan för det stödsökande företaget med noggranna kalkyler som innebär att investeringsbidrag endast kan lämnas till nödvändiga, lönsamma och ända- målsenliga åtgärder. Stöd medges för merparten av de investeringar som be- döms bli nödvändiga för att genomföra driftförbättringsplanen. Stöd lämnas dock inte till markköp. Som exempel på av EG angivna ramvillkor kan näm- nas att stödet skall ingå i nämnda förbättringsplan och verka inkomsthöjande. Sökanden måste ha trädgård eller jordbruk som huvudsysselsättning, vara yrkeskunnig, ha bokföringsmässig redovisning och vara i behov av stöd för att kunna genomföra den planerade investeringen. Bidrag får lämnas med upp till 35 % av investeringskosmaden för fasta anläggningar och 20 % för andra slag av investeringar. Den bidragsgrundande investeringen får högst uppgå till ca 675 000 kronor (73 224 ecu) per arbetskraftsenhet och högst ca 1 375 000 kronor (146 448 ecu) per företag. Inom mindre gynnade områden, vilka är föremål för EG-medfrnansierat regionalpolitiskt stöd, får bidragsan- delen vara 10 procentenheter större, dvs. 45 % resp. 30 %.
EG:s regler medger dessutom att ett kompletterande investeringsbidrag kan ges till nystartade yngre lantbrukare, under 40 år, med 25 % påslag utöver den ordinarie nivån för investeringsbidraget. EG:s medfinansieringsgrad upp- går till 50 % för dessa bidrag, dvs. 25 procentenheter mer än för det generella investeringsbidraget.
EG-kommissionen har nyligen föreslagit att denna stödforrn - som för när- varande är obligatorisk — framöver skall bli frivillig för medlemsländerna att tillämpa. Vidare har Kommissionen föreslagit vissa lättnaderi inkomst- och lönsamhetskraven. Dessutom föreslås att bidrag skall kunna tillåtas för vissa miljö- och djurrniljöinvesteringar inom sektorer som för närvarande är helt eller delvis undantagna från stödmöjligheter.
Stödformen bör i Sverige främst umyttjas som ett instrument för att främja miljö- och djurskyddsinvesteringar och även kompensera jordbrukarna för de merkostnader som sådana samhälleligt eftersträvade investeringar kan medfö-
Prop. 1994/95:19
46
Bilaga 9
ra. Totalt bör bidrag till ett belopp av 30 miljoner kronor kunna beviljas varav EG medfinansierar 25 %.
Med jordbruksföretag böri Sverige avses ett företag som arbetar med jord- bruk och trädgård enbart eller i kombination med skogsbruk. turism, hant- verk och landskapsvård. Vidare bör fiske i mindre skala, fiskodling, päls- djursuppfödning, hjortuppfödning, hästhållning, svampodling, biodling och liknande verksamheter räknas till egentlig jordbruksverksamhet om företaget i övrigt är att anse som ett jordbruksföretag.
Resultatet av EU-förhandlingama innebär att rennäring kan inkluderas i jordbrukssektorn. Detta medför att berörda företag normalt kan få tillgång till EG:s strukturstöd Mot bakgrund härav bör rennäring innefattas i definitionen av jordbruksföretag. Härigenom kan också EG-medfinansiering av stöd kom- ma i fråga för vissa investeringsåtgärder, vilka för närvarande är föremål för statligt glesbygdsstöd i Sverige.
Sverige hari medlemskapsförhandlingarna erhållit möjligheten att under en femårig övergångsperiod lämna investeringsstöd till skogsbruksdominerade familjejordbruk. Förutsättningen härför är dels att jordbruksarealen i företaget uppgår till minst 15 ha, dels att stödet riktas enbart till stödtagarens jordbruks- verksamhet. Mot denna bakgrund bör investeringsstöd under en femårsperiod också kunna lämnas till skogsbruksdominerade familjejordbruk med en mins- ta jordbruksareal på 15 ha. Kostnadsmässigt torde det inte medföra några mer betydande belopp eftersom dessa företag i regel inte gör större investeringari jordbruksdelen av företaget.
S tartstöd för yngre jordbrukare
För startstöd krävs att fyra huvudvillkor är uppfyllda i fråga om förstagångs- etablering. heltidsföretag, yrkeskunskaper samt ålderskrav.
Arbetsbehovet vid företaget skall minst motsvara en s.k. arbetskraftsenhet och minst halva arbetstiden skall avse egentligt jordbruk. Arbetsinsatsen får delas fritt mellan brukarna. Brukaren skall få minst halva sin inkomst från egentligt jordbruk. Enligt ett ändringsförslag från EG-kommissionen räcker det med 25 % av inkomsten från egentligtjordbruk om företaget, inklusive kompletterande verksamheter, svarar för minst 50 % av inkomsten. Kravet att företaget skall vara så stort att arbetsbehovet motsvarar en heltid kvarstår. Den övre åldersgränsen för stöd är 40 år.
Startstöd för yngre jordbrukare kan bestå av dels en startpremie, dels ett räntebidrag baserat på skulden till följd av etableringen. EG-medfinansie- ringen av detta stöd uppgår till 50 %. Stödet tillämpas i alla medlemsstater utom Nederländerna trots att det är frivilligt.
För startstöd, som redan tillämpas i Sverige, talar att stödforrnen under- lättar yngre brukares etablering som självständiga företagare. EU framhåller även jordbrukets behov av anpassning och effektivisering som motiv för denna stödfonn. Yngre jordbrukare anses mer öppna för förändringar. Inte minst under anpassningen till de förändrade förutsättningar för jordbruksföre-
4 Riksdagen 1994/95. ] saml. Nr 19. Bilaga 9.
Prop. 1994/95:19
47
Bilaga 9
tagande som följer av ett svenskt EU-inträde torde denna stödforrn vara an- vändbar.
Fullt utbyggt beräknades ursprungligen nuvarande svenska startstöd med- föra statsutgifter på ca 75 miljoner kronor per år. Nuvarande utnyttjande av stödet tyder på att kostnaderna för stödet blir lägre, troligen 50—60 miljoner kronor. Den övre åldersgränsen för det svenska stödet är 35 år.
Kostnadsökningen vid en inkludering av trädgårdsföretag och renskötsel- företag i stödet bedöms inte överstiga 10 miljoner kronor årligen.
Det nuvarande svenska startstödet bör behållas även fortsättningsvis men bör utvidgas vid ett svenskt EU-inträde till att även omfatta trädgårdsföretag och renskötselföretag. En höjning av nuvarande svenska åldersgräns på 35 år till EG:s åldersgräns på 40 år bör inte göras.
Startstöd till kombinerade verksamheter bör även fortsättningsvis kunna komma i fråga men endast om de har en nära anknytning till jordbruksdelen i företaget och inte snedvrider konkurrensen.
Startstöd för förvärv av skogsmark vid kombinerade företag bör inte infö- ras. Däremot bör skogsdelen i företaget få beaktas vid bedömningen av syssel- sättningslcravet. Minst 50 % av sysselsättningen bör emellertid avse egentligt jordbruk. Enligt kommissionens nyligen presenterade förslag till regeländring skall det framöver räcka med 25 % av inkomsten från egentligt jordbruk.
Tillämpningen innebär att totalkostnaden för startstödet efter ett EU-inträde och med föreslagna begränsningar kan beräknas till 65 miljoner kronor varav EG medfinansierar 50 %.
Stöd till bearbeming och avsättning av jord- och skogsbruksprodukter
Målsättningen för stödet till bearbetning och avsättning av jord- och skogs- bruksprodukter är att stödja investeringar som förbättrar och rationaliserar behandlingen, bearbetningen och avsättningen av jordbruks- och skogsbruks- produkter. Speciell prioritet kan ges till investeringar som förbättrar avsätt- ningsmöjlighetema och då framför allt för nya produkter eller kvalitetsproduk- ter. Stödet är avgränsat till förädlingsledet och lämnas följaktligen inte till pri- märproduktionen eller till detaljhandelsledet. Stödet får inte verka produktions- höjande och kan differentieras mellan produkter och regioner. De investering- ar som får stöd skall bidra till att råvaruproducenterna får del av de ekonomis- ka förbättringar som investeringen medför. Detta stöd är inom EU ett viktigt och beloppsmässigt stort stöd. Med vilken andel EG-medfinansieringen sker i det enskilda projektet är avhängigt nationella beslut om hur den ram som EG tilldelat landet inom stödet skall användas. I Danmark uppgår EG-medfinan- sieringen till 12,5 % av den bidragsberättigade investeringskostnaden. Danska staten lämnar på motsvarande sätt bidrag med 5 %. Av det totala stödet svarar EG således för 70 % av kostnaden. EG har fastställt kriterier dels för vilka investeringar som är prioriterade, dels för investeringsändamål som är uteslutna från stöd. Förutom generella kriterier finns också sektorsspecifika kriterier. För exempelvis svinsektom i Danmark prioriteras
Prop. 1994/95:19
48
Bilaga 9
bl.a. investeringar som säkerställer en hög kvalitet på produkterna vad beträffar hygien och restsubstanser, miljöförbättrande förpackningar, nya produkter och processer, rationalisering och modernisering av slakterier (förutsatt att kapaciteten inte ökas) och förbättring av transporter av svin till slakterier.
EG:s syften med denna stödforrn överensstämmer väl med den svenska målsättningen om att främja konkurrenskraften i jordbruket och livsmedels- industrin. Stödformen bedöms påtagligt kunna bidra till en omstrukturering och effektivisering i ledet närmast efter jordbrukaren. Detta torde därför vara en av de mest användbara strukturstödsfomiema för att stärka konkurrens- kraften i svensk jordbruksnäring och livsmedelsindustri.
En tillämpning av stödforrnen enligt dansk ambitionsnivå torde innebära ett stöd om totalt 70 miljoner Icronor per år, varav EG bidrar med 50 miljoner kronor och Sverige med 20 miljoner lcronor. Den sammanlagda investerings- kostnaden bör därmed uppgå till minst 350 miljoner kronor. Ett svenskt stöd- program torde kunna erhålla samma 70—procentiga EG-medfrnansiering som gäller för motsvarande danska och franska program.
Viktiga ställningstaganden som erfordras vid en svensk tillämpning av stödet är om vissa investeringar eller sektorer skall prioriteras eller uteslutas. Vidare måste en ansvarsfördelning mellan myndighet och näring fastställas med avseende på sektorsplanemas upprättande, stödrådgivning etc. Upp- rättandet av sektorsplanema, som bedöms vara tidskrävande, bör göras av nä- ringen. Jordbruksverket resp. Skogsstyrelsen bör svara för prioriteringar mel- lan sektorer och åtgärder samt upprättande av ramprogram.
När Sveriges medlemskapsförhandlingar med EU inleddes betonades att det under förhandlingarna måste tas hänsyn till de specifika förutsättningama för jordbruksproduktion i Sverige. Befolkningstätheten är extremt låg. Endast sju procent av landytan är uppodlad. Låg medeltemperatur och en kort od- Iingssäsong påverkar avkastning och produktionskostnader. Vidare framhölls att Sverige har utvecklat en rad regionala stödåtgärder för jordbruksproduk- tion. landsbygdsutveckling, sysselsättning, miljö, ett öppet och varierande landskap liksom för bibehållande av den biologiska mångfalden. Mjölkpro- duktionen, den viktigaste sektorn i den svenska jordbruksnäringen, utgör ryggraden för jordbruket i ekonomiskt mindre gynnade regioner. Det betona- des atr en överenskommelse måste nås under förhandlingarna rörande till- vägagångssätt och metoder för att inom ramen för EG:s politik nå dessa mål och slå vakt om och utveckla jordbruket i norra Sverige, i skogsområdena i söder samt på Öland och Gotland.
Mot den bakgrunden fick omställningskommissionen (Jo 1991:O7) i till- läggsdirektiv (dir. 199328) i uppdrag att överväga om ett särskilt stöd bör riktas mot Götalands skogs- och mellanbygder samt de delar av Svealands skogsbygder och skärgårdar som ligger utanför det norra stödområdet. I till— Iäggsdirektiven underströks vidare att de förhållanden som råderi stödområde 4 för stödet till jordbruket i norra Sverige bör fungera som referens i en jäm- förande analys. Syftet angavs vara att med hjälp av lämpliga variabler belysa
Prop. 1994/95:19
49
Bilaga 9
förutsättningama för jordbruksproduktion i södra Sveriges skogs- och mel- lanbygder. På så sätt kan delområden urskiljas som visserligen har något bätt- re förutsättningar än de som råder i stödområde 4, men som jämfört med öv- riga delar av södra Sverige är så pass mycket sämre att särskild hänsyn bör tas.
Kommissionen föreslog i sitt betänkande (SOU 1993:33) att Sverige inför ett medlemskap i EU och inom ramen för EG:s stödformer och stödnivåer inom mindre gynnade områden, s.k. LFA-områden (Less Favoured Areas) förbereder ett införande av åtgärder som kan medverka till att bibehålla förut- sättningar för varaktig sysselsättning och ett levande och varierat odlingsland- skap i skogs- och mellanbygdema i södra och mellersta Sverige. Kommissio- nen framhöll atti områden där sysselsättnings- och glesbygdsproblem är de viktigaste bör en nära samordning ske med stöd för utveckling av landsbygds- områden och eventuella andra regionalpolitiska stöd. I de områden, där hu- vudproblemet är att odlingslandskapet är hotat. blir en samordning med de generella stöden för att bevara det Öppna landskapet och den biologiska mån g- falden mest angelägen.
Under den tid då medlemskapsförhandlingarna pågick genomfördes även samtal mellan experter från Sverige och från EG-kommissionen om förutsätt- ningama för att tillämpa EG:s stöd till mindre gynnade områden i södra Sveriges skogs- och mellanbygder. Dessa expertsamtal har visat att om EG:s kriterier för avgränsning av mindre gynnade områden tillämpas och anpassas till de svenska förhållandena kan relativt stora delar av södra Sveriges skogs- och mellanbygder klassas som mindre gynnade från jordbrukssynpunkt. Ett detaljerat svenskt förslag till områdesavgränsning skall efter medlemskap underställas EG-kommissionen för prövning och ministerrådet för beslut.
Mot denna bakgrund har en arbetsgrupp inom Jordbruksdepartementet haft till uppgift att föreslå avgränsningen av ett mindre gynnat område i södra Sverige och att föreslå inriktning och utformning av åtgärder i området inom ramen för EG:s regler.
Förslagen har presenterats i en särskild rapport från Jordbruksdepartemen- tet, Stöd till jordbruk i mindre gynnade områden i södra Sverige vid ett EU- medlemskap.
Motiven ör stöd till mindre gynnade områden
Den svenska målsättningen vid ett medlemskap i EU, vad gäller skogsbygder- na i södra Sverige samt Öland och Gotland, är att inom ramen för EG:s poli- tik slå vakt om och utveckla jordbruket i dessa områden.
Produktionskostnadema äri dessa områden högre än i slättbygdema på grund av klimatfaktorer, lägre avkastning i växtodlingen och en ogynnsamma- re företagsstruktur med mindre gårdar och en sämre arrondering. Vidare kän- netecknas dessa områden av en låg befolkningstäthet och en mindre välutveck- lad infrastruktur.
Prop. 1994/95:19
50
Bilaga 9
Jordbruksproduktionen beståri första hand av mjölk- och köttproduktion. Förutsättningarna för andra produktionsaltemativ är begränsade. De sämre pmduktionsförutsätmingama återspeglas i låga värden på jordbruksmarken.
Jordbruket har under en lång tidsperiod minskat i omfattning i de från jord- brukssynpunkt mindre gynnade områdena i södra Sverige. Därigenom har de- lar av odlingslandskapet övergått till skogsmark med förluster av värdefulla natur- och kulturrniljövärden som följd. En minskande sysselsättning i jord- bruket och även i skogsbruket har samtidigt lett till att underlaget för privat och offentlig service blivit mindre.
Vid ett EU-medlemskap kommer det att öppnas nya möjligheter på en stör- re marknad för det svenska jordbruket. Ert medlemskap kommer också att le- da till en ny konkurrenssituation, som kan väntas medföra effektiviseringari hela livsmedelskedjan. Vid en hårdare konkurrens på en större marknad är det troligt att leden före och efter jordbrukets primärproduktion kommer att tilläm- pa en jämfört med tidigare mera strikt kostnadsrelaterad prissättning på inköp- ta råvaror och servicetjänster. En sådan utveckling kommer att missgynna pro- duktion som bedrivs vid små företag i områden med minskade volymer, lån- ga avstånd mellan företagen och med långa transportavstånd till förädlingsin- dustrin.
Företag i regioner med de sämsta naturgivna produktionsförhållandena kommer att möta de svåraste hindren för en ekonomisk anpassning till de nya förutsättningama på marknaden. Det är från ekonomiska utgångspunkter na- turligt att konkurrens leder till att företag och resurser med låg produktivitet slås ut. Hänsyn måste emellertid också tas till de miljöeffekter och samhälls- kostnader som är förenade med en utslagning av resurser och företag i de från jordbrukssynpunkt mindre gynnade områdena.
En ytterligare tillbakagång av mjölk- och köttproduktionen kan innebära en fortsatt minskning av det öppna och levande odlingslandskapet i de skogsdomi- nerade delarna av södra och mellersta Sverige. Odlingslandskapet i dessa om— råden representerar betydande samhällsvärden utöver de som har direkt an- knytning till livsmedelsproduktionen.
I skogs- och dalbygdema och andra från produktionssynpunkt mindre gyn— nade områden i södra Sverige finns olika natur— och landskapstyper liksom be- byggelse, som ger en bild av landskapets och kulturrniljöns utveckling. Olika ekologiska system utgör hemvist för en flora och fauna som är beroende av ett variationsrikt odlingslandskap. Ett levande odlingslandskap innebär också att landsbygden i de från jordbrukssynpunkt mindre gynnade områdena blir attraktiv för människor som nu och i framtiden vill bedriva verksamhet och bo utanför de större tätorterna.
Allt fler människor i Sverige och från den europeiska kontinenten söker relcreation och naturupplevelser på landsbygden inte minst i de sydsvenska skogs— och mellanbygdema. Turistnäringen är en växande ekonomisk sektor på landsbygden och har blivit ett viktigt komplement för många lantbruks- företag. Det öppna och levande odlingslandskapet är en resurs som starkt
Prop. 1994/95:19
51
Bilaga 9
bidrar till att turismen och friluftslivet söker sig till dessa delar av lands- bygden.
Den utveckling som har lett till en minskning av jordbruket och odlingsland- skapet ide från jordbrukssynpunkt mindre gynnade områdena i södra Sverige kan väntas fortsätta efter en anslutning till EU om inga särskilda åtgärder vid- tas. De olika samhällsvänden som i dessa områden är knutna till odlingsland- skapet motiverar mera aktiva åtgärder för att i framtiden upprätthålla förutsätt- ningar för ett bärkraftigt jordbruk. Något särskilt stöd utöver gränsskyddet för den svenska prisnivån har hittills inte lämnats till de mindre gynnade områ- dena i södra Sverige. Inom ramen för EG:s strukturpolitik öppnas möjligheter för att genomföra mera aktiva insatser för att i framtiden upprätthålla förutsätt- nin garna för ett bärkraftigt jordbruk och ett öppet odlingslandskap i dessa om- råden.
Stödets inriktning
Särskilda åtgärder inom de mindre gynnade områdena (förordning (EEG) nr 2328/91) bör kombineras med EG:s program för miljövänliga brukningsmeto- der och bevarande av odlingslandskapet (förordning (EEG) nr 207 8192) en- ligt de förslag som tidigare lämnats av jordbrukets miljöprogramutredning (SOU 1994:82). Den samlade inriktningen och styrkan av de båda program- men bör vara sådan att förutsättningama för en ekonomiskt bärkrafti g mjölk- och köttproduktion av minst nuvarande omfattning i framtiden kan finnas kvari de mindre gynnade områdena. Odlingslandskapet och jordbrukets eko- nomi i de mindre gynnade regionerna bärs nämligen upp av mjölk- och nöt- köttsproduktionen. Dessa produktionsinriktningar bedöms även efter ett EU- medlemskap vara de som har de bästa förutsättningama i de mindre gynnade områdena.
Inom EG:s jordbruks- och strukturpolitik finns stödformer med olika syf- ten som kompletterar varandra. Förutom miljöprogrammet kan även struktur- åtgärder på jordbrukets område (mål 5a) och de regionalpolitiska insatserna för landsbygdsutveckling (mål 5b) samverka med stödet till mindre gynnade områden, för att främja utvecklingen av ett bärkrafti gt jordbruk och ett diffe- rentierat näringsliv i de från jordbrukssynpunkt mindre gynnade landsbygds- områdena.
Stödet till mindre gynnade områden bör kunna lämnas i de områden som blir avgränsade som mindre gynnade enligt EG:s direktiv 75/268/EEG. Stö- dets utformning och nivå bör bestämmas med ledning av de naturgivna begränsningar för jordbruksproduktionen som föreligger i olika delar av om- rådet. Vid bedömning av lämpliga stödnivåer måste effekterna av i första hand miljöstödet beaktas. En annan utgångspunkt bör vara stödbehov och stödnivåer i den södra delen av det norra stödområdet, där produktions- förutsättningama delvis liknar dem i de mindre gynnade områdena i södra
Sverige.
Prop. 1994/95:19
52
Bilaga 9
I de något bättre delarna av skogs- och dalbygdema, på Öland och Gotland och i de övriga delarna av mellanbygdema och de mellansvenska slätt- bygdema, där det finns möjligheter att lämna stöd till mindre gynnade områ- den, förekommer spannmålsodling i större omfattning än i de utpräglade skogsbygderna. Mjölk- och köttproduktion är emellertid även i dessa områ- den de dominerande driftsinriktningama. En anslutning till EG:s gemen- samma jordbrukspolitik synes innebära en viss förbättring av de ekonomiska förutsättningama för spannmålsodlingen. Det finns emellertid ingen anled- ning att i dessa områden främja en utökad spannmålsodling. Ett stöd till mindre gynnade områden kombinerat med miljöersättningar bör medverka till att bibehålla de ekonomiska förutsättningama för en fortsatt ekonomiskt bär- kraftig mjölk- och köttproduktion. Stöd till mindre gynnade områden bör endast lämnas i form av djurbidrag till mjölk- och köttproduktion.
Djurbidraget bör omfatta förutom mjölkkor även Övriga nötkreatur inkl. am- och dikor samt tackor och getter. Stödet till tackor och'getter bör omfatta både kött- och mjölkproduktion. Stödet begränsas till högst 1,4 djurenheter per ha foderareal, vilket är den högsta djurtäthet som tillåts enligt EG-regler- na. Beräkningen av antalet djurenheter följer EG:s regler. Nötkreatur äldre än 2 år räknas som en djurenhet, nötkreatur mellan 6 månader och 2 år som 0,6 djurenheter och får och tackor (ej lamm och killingar) som 0,15 djurenheter. Som villkor för stödet bör företaget inneha minst 2 djurenheter och minst 3 ha jordbruksmark.
För stöd till mindre gynnade områden som lämnas till pensionärer erhåller medlemsländerna ingen medfinansiering från EU. Stödet bör lämnas till aktiva jordbrukare och inte medverka till att generationsskiften i jordbruket försenas. Stöd bör därför inte lämnas till brukare som uppbär statlig pension.
Avgränsning av stödområden
Sveriges förslag till avgränsning av mindre gynnade områden bör i huvudsak följa den avgränsning som föreslagits i den tidigare nämnda rapporten.
I rapporten har också analyserats behovet av differentiering av stödnivåer inom det föreslagna området. Utgångspunkten har varit att stödet bör diffe- rentieras mellan delområden med uppenbart olika stora begränsningar i de naturgivna förutsättningama för produktionen. En annan utgångspunkt har varit att antalet stödnivåer bör vara så få som möjligt.
Enligt förslaget bör en differentiering utgå från den statistiska indelningen i skördeområden vid en indelning i delområden med olika stödnivåer. Det finns nämligen ett starkt samband mellan skördenivåema och de ekonomiska pro- duktionsförutsättningama inom det mindre gynnade området. Det finns också ett starkt samband mellan skördenivåema och markanvändningen. Vid låga skördar domineras markanvändningen nästan helt av grovfoderproduktion på vallar och betesmarker. Från miljösynpunkt finns de starkaste skälen att läm- na stöd i sådana områden. Skördeområdesgränsema är dessutom etablerade inom jordbruket och har även tidigare utnyttjats vid områdesdifferentieringar
Prop. 1994/95:19
53
Bilaga 9
inom ramen för nuvarande livsmedelspolitik. Det kan emellertid finnas mind- re områden där särskilda skäl föreligger för att även ta hänsyn till andra fak- torer vid klassificeringen. I förhållande till förslaget kan detta dock endast medföra marginella justeringar.
I enlighet med förslaget bör därför en indelning i tre delområden ske i hu- vudsak enligt följande.
Delområde A omfattar ett sammanhängande område bestående av de högst belägna delarna av det sydsvenska höglandet i Småland, Västergötland och Halland samt de norra delanta av Blekinge och Skåne. Dessutom ingår tre mindre områden, nämligen östra delarna av Gotland, norra Upplandskus- ten samt några församlingar i Dalsland. Totalt omfattar delområdet ca 15 000 företag och ca 330 000 ha åker och betesmark.
Delområde B omfattar de något bättre delarna av skogsbygderna i Öster- götland, Småland, Skåne och Bohuslän samt norra Öland, sydöstra delen av Gotland och en mindre del av Bergslagen vid gränsen till det norra stödområ- det. I området finns ca 8 600 jordbruksföretag och ca 250 000 ha åker och betesmark.
Delområde C slutligen består av mellanbygdsområden och dalbygder i Götaland samt huvuddelen av de mindre gynnade områdena i Svealand. 1 delområde C finns ca 14 300 jordbruksföretag och ca 490 000 ha åker och betesmark.
Det finns Skärgårdsöar utan fast landförbindelse som inte ingår i de försam- lingar eller delar av församlingar som uppfyller kriterierna för att ingå i det mindre gynnade området. För dessa öar finns inga statistiska uppgifter till- gängliga. Skärgårdsöar utan fast landförbindelse i havet och öar i sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren bör emellertid generellt sett anses tillhöra det mindre gynnade området.
Stödurformning och srödnivder
Stödet till mindre gynnade områden och miljöstödet inom ramen för det av jordbrukets miljöprogramutredning föreslagna programmet för ekonomisk bärkraft bör koordineras. En annan utgångspunkt bör vara att samma princi- per skall tillämpas för stödutforrnningen och val av stödnivåer, som för stöd— område 4 i norra Sverige. .
Gjorda analyser av struktur- och produktionsstatistik samt ekonomiska kal- kyler visar att produktionsförutsättningarna är ganska lika i stödområde 4 i norra Sverige och i delområde A i södra Sverige, där förutsättningama är minst gynnsamma. ] område 4 är skördenivåema i vallodlingen något sämre, medan företagsstrukturen i genomsnitt är något bättre än i delområde A i söd- ra Sverige. I enlighet med det redovisade förslaget bör stöd till mindre gynna- de områden lämnas med högst 990 kronor per djurenhet i delområde A, vilket är något lägre än den nivå som i annat sammanhang föreslås för stödområde 4. Det kan bl.a. motiveras med en något längre växtperiod och högre skörde- nivå.
Prop. 1994/95:19
54
Bilaga 9
Inom det föreslagna mindre gynnade området föreligger betydande skill- nader mellan de tre delområdena. Det är därför motiverat med en betydligt högre stödnivå i delområde A, dvs. i de utpräglade skogsbygderna, än i de andra båda delområdena B och C. Tack vare något högre skördenivåer och bättre strukturförhållanden bör en stödnivå på högst 540 resp. 360 kronor per djurenhet vara tillräcklig i dessa delområden. Tillsammans med miljöstödet för ekonomisk bärlcraft bör dessa nivåer vara tillräckligt höga för att säker- ställa en fortsatt mjölk- och köttproduktion i dessa områden.
Konstruktionen av stödet till mindre gynnade områden är sådan att stödet till större företag kan trappas av. EG:s medfinansiering upphör således vid 20 mjölkkor och vid totalt 120 djurenheter. Finns det mer än 60 stödberättigade djurenheter vid ett företag medtinansierar EG endast 50% av de maximalt tillåtna stödbeloppen per djurenhet från 60 till 120 enheter. Samma begräns- ningar bör sättas för den nationella finansieringen i ett svenskt stöd till mindre gynnade områden. Därigenom begränsas de stödbelopp som kan lämnas till de större företagen som främst finns i delområdena B och C.
Miljöersättning inom ramen för programmet för ekonomisk bärkraft bör lämnas med I 400 kronor per ha vall och betesmark i delområde A, 900 kronor per ha i delområde B och 400 kronor i delområde C.
Ett EU-medlemskap kommer att innebära en rad olika förändringar i förut- sättningama för svenskt jordbruk. Det är inte möjligt att förutse de samlade effekterna av alla dessa förändringar för jordbruksföretagen och odlingsland- skapet i de mindre gynnade områdena. Därför bör effekterna av de olika stöd som kommer att lämnas för att bibehålla framtida förutsättningar för jordbru- ket i dessa områden noga följas upp och utvärderas. När de första årens erfa- renheter utvärderats bör en översyn ske av stödformer och stödnivåer.
K ostnader för städer och effekter på statsbudgeten
Med de antagna stödnivåema har kostnaden för ett stöd till mindre gynnade områden i södra Sverige beräknats komma att uppgå till totalt 270 miljoner kronor per år. Därav förutsätts 25% medfinansieras av EG. Kostnaden för den svenska statsbudgeten blir därför ca 200 miljoner kronor.
På motsvarande sätt har kostnaderna för miljöersättningama inom ramen för programmet för ekonomisk bärkraft, med de antagna stödnivåema beräk- nats komma att uppgå till totalt ca 370 miljoner kronor inom det mindre gynna- de områdeti södra Sverige. Av detta belopp finansieras 50 % av EG.
Prop. 1994/95:19
55
Bilaga 9
1.3.6 Stöd till jordbruket i norra Sverige
Regeringens bedömning: Målsättningen för stödet till jordbruket i
norra Sverige skall ligga fast vid ett EU-medlemskap.
De stödsystem som bör utnyttjas skall bygga på det förhandlingsre- sultat som uppnåtts vid förhandlingarna med EU. Stödet skall utgöras av dels EG:s stöd till mindre gynnade områden/bergsjordbruk, dels stöd inom ramen för EG:s miljöprogram för jordbruket. Därutöver skall utnyttjas det i avtalet överenskomna stödet till nordligt jordbruk för om- rådena ], 2a, 2b och 3. Den sammanlagda kostnaden för stöden beräk- nas till 1 044 miljoner kronor. Stödet bör utformas så att omfördelnings- effekterna i förhållande till nuvarande stöd blir så små som möjligt. Så långt möjligt bör stöden knytas till krav på djurinnehav, i första hand till mjölkkor. Stora förändringar i stödnivå bör kunna överbryggas ge- nom tillämpning av tillfälliga nationella stöd.
Skälen för regeringens bedömning: 1990 års livsmedelspolitiska beslut innebar för norrlandsjordbrukets del tillkomsten av en lönsamhetsgaran- ti. Lönsamheten i jordbruket i norra Sverige skulle inte tillåtas påverkas nämn- värt till följd av avregleringen. Detta innebär enligt riksdagens beslut (prop. 1990/91:99, bet. JoU 1990/91:27, rskr. 1990/912276) att stödbehovet ökar om priserna sjunker som en följd av avregleringen men om däremot priserna stiger eller kostnaderna sjunker så minskar stödbehovet.
De anpassningsåtgärder som vidtagits med anledning av ansökan om EU- medlemskap har lett till svårigheter att urskilja vilka lönsamhetseffekter som beror på 1990 års beslut och vilka som beror på EU-anpassningen. Regering- en konstaterade i proposition (prop. 1993/94:236) Vissa jordbrukspolitiska frågor att en översyn av stödet måste göras mot bakgrund dels av detta pro- blem, dels av att ett EU-medlemskap ställer krav på en ny stödutforrnning. Vi angav därvid att kopplingen till 1990 års beslut kommer att behöva ersättas med någon annan beräkningsgrund för stödet, där hänsyn tas även till bl.a. produktions- och strukturutveckling. Vidare anges i propositionen att pris- tilläggen kommer att behöva ersättas med någon annan typ av produktionsan- knutet stöd.
Med anledning av propositionen anförde Jordbruksutskottet i sitt betänkan- de (1993/94:JOU26) att utskottet utgår från att riksdagen på något längre sikt, dvs. under kommande riksmöte, får underlag för mer konkreta ställningstagan- den i samband med propositioner om villkoren för ett eventuellt svenskt med- lemskap i EU.
Mot denna bakgrund har en arbetsgrupp inom Jordbruksdepartementet gjort en översyn av stödet till jordbruket i norra Sverige och lämnat en rapport med förslag till ett nytt stödsystem Stöd till jordbruket i norra Sverige vid ett EU-medlemskap. Utgångspunktema för översynen har varit dels regeringens uttalande i nämnda proposition, dels det förhandlingsresultat som uppnåtts
Prop. 1994/95:19
56
Bilaga 9
med EU. Regeringens bedömning av hur stödet till jordbruket i norra Sverige bör utformas följeri allt väsentligt de förslag som presenterats i rapporten.
De motiv för att stödja jordbruket i norra Sverige som lades fast i 1990 års livsmedelspolitiska beslut är giltiga även framgent.
Livsmedelspolitikens regionala målsättning bör således vara att bidra till regional utjämning av sysselsättning och välfärd, vilket i praktiken innebär att verka för ett livskraftigt jordbruk i norra Sverige. Motiven för ett livskraftigt jordbruk är, förutom livsmedelsproduktion i sig, jordbrukets betydelse för att upprätthålla sysselsättning, befolkning, samhällsstruktur och landskapsbild. Jordbruket har också en viktig roll att spela för att tillgodose en god livsme- delsberedskap.
Att upprätthålla en acceptabel nivå på produktionen ingår i målsättningen att verka för ett livskraftigt jordbruk. 1990 års beslut innebar en övergång från merkosmadsersättning (jämfört med ett referensområde i södra Sverige) till en lönsamhetsgaranti, där lönsamheten inom stödområdet vid två tidpunk- ter jämförs.
En utgångspunkt för stödnivån för jordbruket i norra Sverige vid ett EU- medlemskap bör enligt vår mening vara nuvarande stödnivå, dvs. stödnivån budgetåret 1994/95.
Stödet kan emellertid behöva justeras i framtiden. Den lönsamhetsgaranti som finns enligt 1990 års livsmedelspolitiska beslut och som innebär att lön- samheten inte skall tillåtas sjunka som en följd av reformen men väl som en följd av andra faktorer är inte längre aktuell vid ett EU-medlemskap. Mot denna form av garanti talar också de problem som finns vad gäller möjli ghe- ten att identifiera olika faktorers påverkan på lönsamheten. Detta innebär emellertid inte att lönsamhetsutvecklingen inte skall kunna användas som argument för justeringar av stödet. Den beräkningsmetod som nu används, baserad på modellgårdar i de olika stödområdena, bör därför kunna användas som ett hjälpmedel även fortsättningsvis. Som anförts i prop. 1993/94:236 bör hänsyn också tas till bl.a. produktions— och strukturutvecklin g.
S tödutfonnning och stödnivåer
Stödet till produktion av mjölk, matpotatis och getmjölk/getkött bör lämnas i form av en kombination av de tre stöden - stöd till mindre gynnade områden/ bergsjordbruk, miljöstöd och nationellt stöd. Stödbehovet inom får- och nöt- köttssektom tillgodoses fullt ut genom stöd till mindre gynnade områden och miljöstöd enligt programmet för bärkraftigt jordbruk, i fortsättningen kallat miljöstöd-nord. Slaktsvins- och smågrisproduktionen bör erhålla stöd genom en kombination av stöd till mindre gynnade områden och nationellt stöd, medan stödet till äggproduktionen bör bestå av nationellt stöd.
Stödet till mindre gynnade områden bör lämnas som ett djurbidrag i hela stödområdet med maximal nivå. I område 1—3 lämnas därutöver stöd till
spannmål för avsalu. För företag med fläsk-, smågris- och äggproduktion räknas all spannmål som avsaluspannmål oavsett om den används för eget
Prop. 1994/95:19
57
Bilaga 9
foder eller inte, eftersom svin och höns inte ingår i djurenhetsbegreppet. Stödet till mindre gynnade områden bör lämnas med maximala nivåer för högst 60 Stödenheter (djurenhet eller hektar). Därefter bör stödet avtrappas och endast utgå för mjölkkor. Stödet i område 4 är begränsat till högst 20 mjölkkor.
Även miljöstöd-nord bör utnyttjas maximalt och lämnas som ett stöd för vall- och betesareal. I område 4 bör dock en viss reduCering av stödet ske.
Den föreslagna konstruktionen av stödet tillgodoser eventuella stöd-behov inom produktionen av fårmjölk och killingkött eftersom såväl stöd till mindre gynnade områden som miljöstöd-nord ges till tackor och getter oavsett om de används för mjölk- eller köttproduktion. Det av riksdagen beslutade stödet till di- och amkor ersätts av stöd till mindre gynnade områden och miljöstöd- nord.
Miljöstödet bör knytas till villkor om djurantal och arealanvändning. En arealfaktor som anger arealen per djur skall ligga till grund för storleken på stödberättigad areal. Motiven för de valda arealfaktorema är att animaliepro- duktionen i första hand skall främjas. Arealfaktom bör vara differentierad mellan stödområdena. l tabell 1 anges förhållandet mellan olika djurslag och djurenhetsbegreppet och i tabell 2 de arealfaktorer som bör gälla för stöd till mindre gynnade områden och miljöstöd. Arealfaktorema motsvarar det teore- tiskt beräknade behovet av vall och bete korrigerat uppåt för att ta hänsyn till skördevariationer och faktisk arealtillgång.
Tabell 1 Djurenheter för stöd till mindre gynnade områden och miljöstöd-nord
Djurslag Djurenhet Mjölkko 1,0 Diko 1,0 Övriga nötkreatur > 2 år 1,0 Övriga nötkreatur>6mån &(Zår 0,6
, Får/getter 0,15
Tabell 2 Arealfaktorer för miljöstöd-nord i stödområde 1-4 (vall på åker och bete)
Stödområde Arealfaktor/djurenhet 1 1,20 2a 1,05 2b 1,00 3 0,95 0,80
Prop. 1994/95:19
58
Bilaga 9
Miljöstöd-nord bör kunna kombineras med de ersättningar som skall läm— nas inom ramen för miljöprogrammet i övrigt.
Det nationella stödet får enligt EU-avtalet endast ges i område 1—3. För mjölk bör stödet vara knutet till produktionen. Stödet bör utbetalas som en klumpsumma baserat på stödbehovet per kg mjölk samt producerad mängd, dock högst motsvarande en referenskvantitet som fastställs för varje företag på grundval av historisk produktion. Brukaren bör därför kunna välja produk- tionen ett av åren 1991, 1992 eller 1993. Referenskvantiteten får dock inte överstiga den individuella mjölkkvoten. Om produktionen är mindre än refe- renskvantiteten reduceras stödet proportionellt i efterskott. Produktion utöver referenskvantiteten berättigar inte till stöd. Denna modell minimerar omfördel- ningseffekter mellan hög- och lågavkastande besättningar samtidigt som pro- duktionsanknymingen är stark.
Stödet för mindre gynnade områden för mjölkproducenter i område 4 begränsas till högst 20 mjölkkor. Miljöstöd-nord bör dock sättas till ett be- lopp som motsvarar intäkterna för företag i gruppen 50—60 kor. På så sätt hålls relativt stora familjeföretag ”skadeslösa” i område 4. Detta innebär samti- digt att såväl mindre mjölkföretag som nötköttsproducenter överkompenseras i område 4.
För nöt- och fårköttsproduktionen föreslår arbetsgruppen inget nationellt stöd. Övergången från nuvarande norrlandsstöd till stöd för mindre gynnade områden och miljöstöd kommer att leda till att dessa sektorer (exkl. mjölk- företag med köttproduktion) erhåller högre stöd än i dag.
Stödområdesindelnin gen för stödet till matpotatisodling skiljer sig i dag från den indelning som råder för övriga stödberättigade jordbruksprodukter. Stödet lämnas endast till norrlandslänen med en uppdelning på två delområ- den. Denna indelning bör ändras och följa den stödområdesindelning för norra Sverige som gäller för övriga produktgrenar. Detta innebär att stödet utökas till att omfatta även Kopparbergs och Värmlands län samt de delar av Örebro och Älvsborgs län som ingåri stödområdet. Detta innebär att den stöd- berättigade arealen ökar med drygt 40 % (1 200 hektar) och kosmaden för stö- det med cirka 4 miljoner kronor.
Slaktsvins-, smågris— och äggproduktionen bör erhålla nationellt stöd i form av djurbidrag utöver det stöd som lämnas inom ramen för stödet till mindre gynnade områden och som i huvudsak kommer svinuppfödarna till del (arealbidrag för spannmål). Matpotatis-, får- och getsektom bör stödjas genom stöd till mindre gynnade områden och miljöstöd-nord. För get— och potatissektom behövs dessutom ett påslag av nationellt stöd för att uppnå dagens stödnivå. Såväl stödet till mindre gynnade områden för spannmål som det nationella stödet lämnas endast i område 1—3. Detta innebär att produktions- stödet till smågris- och äggproduktionen samt det nyligen införda stödet till slaktsvin upphör helt i område 4. Stödet till potatisodling och getnäring redu- ceras. Värdet av nuvarande stöd till dessa produktionsgrenar uppgår i område 4 till totalt cirka 5 miljoner kronor.
Prop. 1994/95:19
59
Bilaga 9
För stödet till mindre gynnade områden som utbetalas till pensionärer er- håller medlemslandet ingen medfinansiering från EG. Det nuvarande stödet till jordbruketi norra Sverige lämnas till alla brukare, även pensionärer. An- ledningen till detta är att stödet till största delen utgörs av pristillägg som utbe- talas via mejerier och slakterier. Det har inte ansetts vara rimligt att prisdiskri- minera mellan olika leverantörer inom samma region. Det föreligger enligt regeringens uppfattning inga skäl för att de produktionsstöd som stödet till mindre gynnade områden och det nationella stödet utgör skall lämnas till pen- sionärer. Av tabell 3 framgår föreslagna stödnivåer per enhet.
Prop. 1994/95:19
Bilaga 9
Tabell 3 Prel. stödnivåer för jordbruket i norra Sverige (1 ecu=9,1 kr kommersiell kurs och 11 kr grön kurs)1
Stödområde 1 Vall Miljöstöd-nord, kr/ha 2 750 Spannmål för avsalu LFA/bergsjbr. kr/ha 1 330 Mjölk LFA/bergsjbr, kr/ mjölkko2 1 330 Miljöstöd områknat till kr/mjölkko 3 300 Nat stöd öre/kg vid 100 % av referenskvant. 93.9 Nötkött LFA/bergsjbr, kr/nötkreatur > 2 år 1 330 LFA/bergsjbr, kr/ungnöt ( 2 år 798 Miljöstöd områknat i kr*/nötkreatur > 2 år 3 300 Miljöstöd områknat i kr/nötlcreatur ( 2 år 1 980 Får LFA/bcrgsjordbruksstöd, kr/tacka 200 Mil jöstöd områknat i kr/tacka 495 Getter LFA/bcrgsjbr, kr/honget 200 Mil jöstöd områknat i kr/get 495 Nationellt stöd, kr/get 158 Slaktsvin LFA/bcrgsjbr-stöd områknat u'll kr/svin 109 Nationellt stöd, ltt/djur 96 Smågrisar LPA-stöd områknat till ler/sugga 745 Nationellt stöd, kr/sugga 710 Ä :; g Nationellt stöd, kr/rnsatt höna 13,45 Potatis LFA/bergsjbr, kr/ha 1 330 Nationellt stöd. kr/ha 3 010
* Beloppen är områknade från 15st stödnivåer i ecu till svenska kronor. Omräkningen har
23
2 750
1 330
1 330 2 888
61,7
1 330
798 2 888
I 733
200 423
200 423
158
101 56
678 317
13,45
1 330 3 010
gjorts med en viss valutarelation som kan komma att ändras.
? Område 4. som blir normalt LFA-område, lämnas stöd för högst 20 mjölkkor. Någon
2b
2 750
I 330
1 330 2 750
40.1
1 330
798 2 750
1 650
200 423
200 423
158
101 56
678 317
13.45
I 330 1 270
sådan begränsning finns inte i bergsjordbnrksområdena (område 1—3)
2 750
1 330
I 330 2 612
1,1
1 330
798 2 612
I 567
200 392
200 392 158
92
625
4,90
1 330 1 270
1 687
I 330 1 350
1 330
798 1 350
810
200 202
200 202
1 330
Prop. 1994/95:19
61
Bilaga 9
Riksdagen beslutade den 18 maj 1994 att införa ett dikostöd samt ett stöd till här och grönsaker på friland. Stödet skall utbetalas fr.o.m. budgetåret 1994/95. Eftersom dessa stöd skall finansieras inom ramen för nuvarande direktbidrag kommer detta att inverka på stödbeloppen för de produktions— grenar som stöds i dag. Regeringen har gett Jordbruksverket i uppdrag att beräkna stödbelopp per enhet för såväl de nya produktionsgrenarna som för existerande produktionsgrenar. För trädgårdsnäringen får högst 3 miljoner kronor utbetalas och för dikoproduktionen högst 5 miljoner kronor under budgetåret 1994/95. De belopp som redovisas i tabell 3 skall därför ses som indikativa.
Stödet till frilandsodling av här och grönsaker skall enligt riksdagen utbe- talas som ett arealbidrag. Inom ramen för nuvarande regelverk inom EU torde inte finnas någon möjlighet att ge driftstöd för trädgårdsnäringen. Näringen bör dock kunna erhålla stöd, delfinansierat av EG, inom ramen för landsbygds- utvecklande åtgärderi mål 5b— och 6-områden.
Nationellt stöd bör nyttjas för att ersätta nuvarande kostnadstillägg till för- ädlingsindustrin.
Det nationella stödet får som nämnts inte omfatta stödområde 4. Detta kom- mer för livsmedelsindustrin innebära att stödet i område 4 bortfaller. Värdet av stödet i område 4 är i dag 8,5 miljoner kronor.
Det sanitetstillägg som utbetalas till slakterier inom stödområdet bör upphö- ra fr.o.m. den 1 januari 1995. Stödet är en kvarleva från den period när alla slakterier erhöll sanitetstillägg. Stödet kan inte motiveras av regionala skäl och har inget samband med kostnadstillägget som kompenserar för merkost- nader vid transport. Det uppgår i dag till 2 miljoner kronor.
Kostnader och effekter på statsbudgeten
Sverige har anvisats en indikativ ram på 12,8 miljarder kronor för struktur- fondsmedel under perioden 1995-1999. Dessa medel utgör EG:s medfinansie- ring för strukturåtgärder och Sverige måste således skjuta till nationella medel för att erhålla detta belopp. Drygt 2 miljarder kronor från EG skall under sam- ma period gå till målområde 6. För år 1995 är EG:s medfinansieringsram 2,4 miljarder kronor, varav 370 miljoner kronor avser mål 6. Följaktligen återstår för budgetåret 1994/95 drygt 2 miljarder som skall fördelas på de övriga må- len, 2, 3, 4, Sa och 5b samt s.k. gemenskapsinitiativ.
Den totala kostnaden för stödet till mindre gynnade områden i norra Sverige beräknas uppgå till 312 miljoner kronor med en delfinansiering från EG på 101 miljoner kronor, varav 45 miljoner kronor avser mål 6-området och finansieras inom den finansiella ramen för mål 6. Resten finansieras av mål 5a-ramen. Kostnaden för miljöstöd-nord uppskattas till 441 miljoner kro- nor med en medfinansiering från EG:s jordbruksfonds garantidel på 264 mil- joner kronor. Av tabell 4 framgår den totala kostnaden för stödet och uppdel- ningen på stödformer. Det nationella stödet blir en restpost som uppgår till totalt 292 miljoner kronor. EG:s genomsnittliga medfrnansieringsgrad för
Prop. 1994/95:19
62
Bilaga 9
stödet till jordbruket i norra Sverige uppgår till 35 % av den totala kostnaden för stödet. Tabell 5 visar kostnaden för stödet uppdelad på stödformer och produktionsgrenar.
Tabell 4 Prel. kostnad och medfinansiering för stödet till jordbruket i norra Sverige efter ett EU-medlemskap
Stödtyp Total Total EG- EG-lin.i EG-fin. utan- Svensk EG-med-
kostnad finansiering målö för må16 kostnad fingrad
LFA/bergsjbr 312 101 45) 562 211 32 % Miljöstöd-nord 441 264 1193 1453 177 60 % Nationellt stöd 292 — - — 292 0 % Totalt 1 044 365 164 201 680 35 %
1 Finansieras av jordbruksfondens utvecklingssektion inom den finansiella ramen för mål 6. 2 Finansieras av jordbruksfondens utvecklingssektion inom den finansiella ramen för mål
Sa. 3 Finansieras av jordbruksfondens garantidel.
5 Riksdagen 1994/95. I saml. Nr 19. Bilaga 9.
Prop. 1994/95:19
63
Bilaga 9
Tabell 5 Totalkostnaden för stödet uppdelat på stödform och produktionsgrenar, mkr 1995 Stöd till Stöd till Miljö- Natio- Summa Förändr. mindre mindre stöd- nellt stöd jfrt med gynn. omr. gynn. omr. nad stöd 93/94 djur arm]
Jordbruket
Mjölkföretag [98.2 28,2 344,4 217,1 787,9
Företag med nöt-
kreatur/tär. men
ej mjölkkor 47.3 13.2 94.6 — 155.l
Spannmålsföretag1 — 18.6 — — 18.6
Slaktsvin — — — 4.5 4,5
Smågrisar — — ' — 2.0 2.0
Getter 0.8 — 1.7 0,6 3,1
Ägg — — — 2,6 2,6
Potatis - 5,4 — 7,6 13,0
Summa 246.3 65.4 440,7 234,4 986,8 +63,3
Livsmedelsindustrin2
Summa — — — 57.5 57.5 -10,5
Totalt 246.3 65,4 440,7 2919 ] 044.3 +52,8
1 Bland spannmålsföretagen finns även slaktsvins- och smågrisförctag med. 2 För livsmedelsindustrin har bortsetts från att stödnivån för mejerier sänktes fr.o.m. den
1 oktober 1993 och de 5,5 miljoner kronor som försvinner från område 4 har därför dragits från 68 i stället för 65 miljoner kronor. Anledningen är att stödnivån/enhet budgetåret 1994/95 skall uppgå till de belopp som rådde före den 1 oktober.
Genomförande av det nya stödsystemet
Det nuvarande stödet till jordbruket skall upphöra den dag Sverige inträder i EU, dvs. den 1 januari 1995.
Vid denna tidpunkt bör utbetalningen av pristillägg upphöra. 1 december varje år betalas djurbidrag avseende hela budgetåret ut. Om en utbetalning av hela djurbidraget sker i december 1994 skulle hälften således avse första halv- året 1995. Om det nya stödsystemet skall avse hela år 1995 skulle detta leda till en överkompensation detta år. Eftersom utbetalningen av stöd inom ramen för det nya stödsystemet kommer att dröja bör dock hela djurbidraget utbeta- las i december 1994 för att upprätthålla likviditeten. För att undvika överkom-
Prop. 1994/95:19
Bilaga 9
pensation bör emellertid halva djurbidraget utbetalas som ett år como—belopp. Hälften av beloppet utgör då ett förskott på det nationella stödet som skall ut- betalas under år 1995. Detta stöd reduceras med motsvarande belopp.
EG-kommissionen och Rådet bör inom ett halvt år ha hunnit fatta formella beslut rörande stöd till mindre gynnade områden och miljöstöd-nord. Dessa bör gälla retroaktivt fr.o.m. den I januari 1995. Ansökan om stöd till mindre gynnade områden och nationellt stöd bör kunna samordnas till att ske senast i juni månad Då bör även beslutsförfarandet inom miljöprogrammet kunna på- börjas. Stödet till mindre gynnade områden och miljöstödet utbetalas en gång per år under hösten. Då pristillägget försvinner och stöd till mindre gynnade områden och miljöstöd utbetalas endast en gång per år finns viss risk att lik- viditetsproblem uppstår. Det nationella stödet bör utbetalas kvartalsvis, med början i april 1995 och därefter var tredje månad.
Det är också enligt vår uppfattning viktigt att de olika stöden kan hållas samman så att företagen görs medvetna om den sammanslagna effekten av stödsystemet. Ansvaret för administrationen bör ligga på Jordbruksverket.
En övergång från ett system med pristillägg till ett med direktbidrag för djur och areal leder alltid till vissa omfördelningseffekter. Det nationella stö- det till mjölkföretagen i område 1—3 har beräknats på så sätt att detta stöd tillsammans med maximalt stöd till mindre gynnade områden och miljöstöd- nord för genomsnittsföretaget (pensionärerna har exkluderats vid beräkning- arna) ger ett lika högt stöd som det nuvarande stödet till jordbruket i norra Sverige. I område 4 har miljöstöd-nord reducerats. Beräkningarna visar att det genomsnittliga nötköttsföretaget (företag med nötkreatur och/eller får men utan mjölkkor) med samma villkor som mjölkföretaget i fråga om stöd till mindre gynnade områden och miljöstöd-nord i samtliga stödområden erhåller ett högre stöd än med nuvarande system. Detta gäller även när hänsyn tas till att priset på nötkött beräknas sjunka.
Av nöt- och fårköttsproducentema vinner mer än 90 % på en omläggning till det nya stödsystemet.
Effekter på mark- och arrendepriser
Ett stöd till jordbruksföretag som innebär att företagens resultat förbättras innebär också att företagens värde kapitaliseras, vilket tar sig uttryck i ökade gårdspriser och markpriser. Dessa effekter realiseras när företagen säljs eller på annat sätt överlåts.
När det gäller stöd som är starkt knutet till marken sker ett annat slags kapi- talisering som snabbt kan realiseras. Ett starkt beroende av markinnehav som grundas på arrenden kan vid ett arealstöd innebära att arrendeprisema stiger snabbt och då direkt påverkar driftskostnadema för befintlig företagare. I dagsläget uppgår i området arrendeprisema till mycket blygsamma belopp. Ungefär hälften av företagen har behov av arrendemark för att kunna få stöd för samtliga djur.
Prop. 1994/95:19
65
Bilaga 9
Miljöstödet är i grunden ett arealstöd men transformeras med förslaget till ett slags djurstöd. Genom att koppla miljöstödet till djurinnehav och använd- ning av marken för de egna djuren kan den passive markägaren inte direkt få del av miljöstöd-nord. För att minimera oönskade effekter på arrendeprisema böt stödet lämnas som ett företagsstöd till den aktive brukaren. Samtliga åtgär- der sorn krävs för att få del av miljöstöd-nord och eventuellt övrigt miljöstöd, bör specificeras i programmet, vilket i princip är femårigt.
Dynamiska efekter
De analyser som gjorts beträffande effekterna vid en övergång till ett nytt stödsystem för jordbruket i norra Sverige är i huvudsak statiska. Det innebär att beräkningarna utgår från den struktur som råder i nuläget. En rationell före- tagare strävar efter att anpassa sin produktion på ett sådant sätt att det ekono- miska resultatet optimeras. I det nuvarande svenska stödsystemet utgör den största delen av stödet ett pristilläggutan speciella restriktioner vad gäller arealinnehav och djurtäthet. Detta gör att den enskilde företagaren i stor ut- sträckning kan anpassa sin produktion med hänsyn till de pris- och kostnads- relationer som gäller. Övergången till EG:s stödsystem innebär för svenskt jordbruk dels förändringar för sektorn totalt. dels omfördelningar mellan olika företag i hela landet.
För EG-stöden kommer olika slag av restriktioner att råda i förrn av bas- areal, högsta antal bidragsberättigade djur (kvoter), högsta tillåtna djurtäthet och eventuella regionala kvoter. Den enskilde bonden kommer därför att be- höva ta hänsyn till en rad olika faktorer när han skall besluta om på vilket sätt han skall anpassa sin produktion.
Eftersom förhållandena varierar mycket mellan olika brukare är utrymmet för individuella variationer stort. Efterhand kommer företagarna att anpassa sina produktionsförhållanden på det för brukaren mest lämpliga sättet. Däri- genom torde det totala stöd som brukarna erhåller bli högre än vad de nu genomförda beräkningarna visar. Detta bör uppmärksammas vid de regel- bundna utvärrleringarna av måluppfyllelse och stödnivå som bör göras. En ut- gångspunkt skall därvid vara att de totala kostnaderna för statsverket inte får öka.
Vissa gränsdragningsproblem
Stöd till jordbruket i norra Sverige kommer direkt eller indirekt att ges i form av arealbidrag och djurbidrag. Det förutsätts att stöden till mindre gynnade områden utbetalas efter ansökan till vissa närmare preciserade brukningsen- heter. Miljöstöd-nord förutses lämnas efter beslut sedan jordbrukaren anmält intresse att delta i programmet.
Miljöstöd-nords storlek för ett visst företag är kopplat till vallareal och an- talet djurenheter. Om brukningsenhetens vallareal är otillräcklig kan miljöstö- det inte utnyttjas maximalt. I ett statiskt perspektiv kommer därför ett antal
Prop. 1994/95:19
Bilaga 9
företag i norra Sverige inte att kunna umyttja miljöstöd-nord fullt ut genom att arealer saknas. I flertalet fall torde gälla att tillräckliga tillskottsarealer är möjliga att antingen köpa eller arrendera
] kommissionens riktlinjer för miljöstödsförordningen (2078/92) anges att vid förvärv av mark för att uppfylla kraven vad beträffar djurtäthet måste sådan mark vara belägen nära det nuvarande företaget. För miljöstöd-nörd kan en tolkning av kommissionens riktlinjer vara att arealerna skall ligga på rimligt avstånd från brukningscentrum och kunna ingå som en naturlig del i fastigheten samt brukas rationellt av företaget. Rimlighetsbedömningen får göras med utgångspunkt i för bygden normala förhållanden vad beträffar struktur och arrondering. Den stödnivå som utbetalas i det stödområde där arealen finns bör gälla för företaget om nyss nämnda villkor uppfylls.
Stödnivån i det område inom vilket brukningsenheten är belägen utgör dock den maximala nivå som kan utbetalas till företaget. Om arealen (existe- rande eller tillskottsareal) frnns nära brukningsenheten men i ett stödområde med högre stödnivå, gäller således nivån där brukningsenheten ligger. Finns däremot arealen i ett stödområde med lägre stödnivå än den där brukningsen- heten ligger gäller den lägre nivån. Detta problem uppstår i praktiken endast i gränstrakterna mellan stödområde 3 och 4. Stödområde 4 gränsar söderut mot det mindre gynnade området i södra och mellersta Sverige. I detta område kommer att lämnas ett vallstöd med i princip samma konstruktion som miljöstöd-nord. Den föreslagna gränsdragningen bör därför gälla även om- råde 4:as sydgräns.
För företag som hittills har baserat fodertillgången på i huvudsak inköpt foder, som kanske har djuren installade och nästan helt saknar arealer bör på kort sikt ett dispensförfarande tillämpas för att ge sådana företag en tidsfrist för att skaffa ny areal eller vidta andra strukturförändringar. Detta innebär att ett nationellt finansierat stöd kan lämnas till dessa företag under en kört över- gångsperiod Det nationella stödet måste prövas och godkännas av EG-köm- missionen innan Sverige kan börja tillämpa det.
Prop. 1994/95:19
67
Bilaga 9
1.3.7 Kompletterande miljöersättning till jordbruket
Regeringens bedömning: Det nationella programmet för miljöersätt-
ning bör delas upp i tre områden med samordning mellan de olika programområdena. Dessa är programmet för ekonomisk bärkraft, resurshushållningsprogiammet samt bevarandeprogrammet. Program- områdena bör i princip svara mot målet för ett öppet och varierat landskap, målet att minska växtnäringsläckaget och riskerna vid an- vändning av bekämpningsmedel samt målet att bevara biologisk mång- fald och kulturvärden i odlingslandskapet.
För att främja sådan användning av jordbruksmark som är förenlig med skydd och förbättring av miljön, landsbygden och landskapet bör miljöersätming lämnas i norra Sverige och i det mindre gynnade områ- det i södra Sveriges skogs- och mellanbygder inom ramen för program- mer för ekonomisk bärkraft. Detta för att bevara ett levande och öppet landskap.
Inom ramen för resurshushållningsprogrammet bör ersättning läm- nas bl.a. till ekologiskt jordbruk och resurshushållande konventionellt jordbruk. Villkoren för dessa ersättningsformer bör regeringen utarbeta under hösten 1994. Riktmärket för ekologiskt jordbruk bör i enlighet med riksdagens målsättning vara att ca 300 000 ha åkermark odlas eko- logiskt år 2000. För detta ändamål bör en permanent arealersättning läm- nas till jordbrukare med ekologiskt jordbruk.
För att reducera växtnäringsläckaget ytterligare bedömer regeringen att det även bör lämnas miljöersättning för extensiv vall, för skyddszo- ner utmed vattendrag samt för insådd av fånggröda.
Inom ramen för bevarandeprogrammet bör ersättning lämnas för bevarande av slåttermark, betesmark och för övriga värdefulla natur- och kulturmiljöer. Dessutom bör det lämnas ersättning för övriga åt- gärder för att bevara biologisk mångfald såsom ersättning för beva- rande av utrotningshotade husdjursraser och för hydrologisk restau- rering av våtmarker, småvatten, mindre åar och bäckar. Därutöver bör ersättning lämnas för miljöåtgärder på vissa begränsade arealer skogs- mark.
Totalt bedömer regeringen att ca 2,8 miljarder kronor bör lämnas inom ramen för EG:s miljöersättningsprogram. Programmet för ekono- misk bärkraft bör tillföras drygt 800 miljoner kronor, till resurshushåll- ningsprogrammet bör anslås ca 1 150 miljoner kronor och till bevaran- deprogrammet bör anslås ca 700 miljoner kronor. Därutöver bör det anslås ca 120 miljoner kronor för utbildning, information och demon- strationsprojekt. Dessa belopp är av samma storleksordning som ambi- tionsnivån i Jordbrukets miljöprogramutrednings förslag. Regeringen återkommer med förslag till villkor och exakta ersättningsnivåer.
Prop. 1994/95:19
68
Bilaga 9
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens bedömning vad gäller inrikming och ambitionsnivå. .
Remissinstansema: Bland remissinstanserna finns ett brett stöd för miljöåtgärder på jordbruksområdet. Det stora flertalet remissinstanser tillstyr- ker i huvudsak utredningens problembeskrivning och förslag. En rad saksyn- punkter på de olika delprogrammen framkommer i remissvaren. Utredningen föreslår i enlighet med EG:s riktlinjer att ersättning lämnas för att minska nega- tiv miljöpåverkan. Några remissinstanser framhåller. att detta innebär ett av- steg från principen att förorenaren skall betala (Polluter Pays principle). Flera remissinstanser, däribland Riksrevisionsverket, Sveriges lantbruksuniversi- tet, Statens naturvårdsverk, Naturskyddsföreningen, Kooperativa förbundet samt Konsumentberedningen förordar att negativ miljöpåverkan beläggs med en miljöavgift som ett sätt att minska användningen av handelsgödselmedel och att minska riskerna med användningen av bekämpningsmedel. Miljöav- gifter skulle också utgöra en finansieringskälla för ersättningen till miljöåtgär- der som är positiva kollektiva nyttigheter. Kritik riktas mot förslaget till er- sättning för resurshushållande konventionellt jordbruk. Länsstyrelserna i Kalmar, Blekinge, Norrbottens och Dalarnas län pekar på svårigheterna att kontrollera de åtgärder som föreslås ligga till grund för ersättningen. Läns- styrelsen i Kronobergs län anser denna del av resurshushållningsprogrammet i praktiken vara helt omöjlig att kontrollera medan Konsumentberedningen och Kooperativa förbundet avstyrker ersättningen.
Skälen för regeringens bedömning: Den reform av EG:s jordbruks- politik som beslutades i maj 1992 medförde bl.a. att s.k. kompletterande stöd- åtgärder infördes. EG:s miljöprogram för jordbruket (förordning (EEG) nr 2078/92) syftar till att minska jordbrukets miljöbelastning och till att bevara odlingslandskapet. En detaljerad redovisning av syftet görs i avsnitt 1.1.3. om miljö- och landskapsvårdsersättning. Förordningen har hittills tillämpats flexibelt. Omfattningen och inriktningen av programmet förutsätts anpassas till medlemslandets specifika behov. I betänkandet Förstärkta miljöinsatseri jordbruket (SOU 1994:82) har det lämnats förslag till svensk tillämpning av EG:s miljöprogram. Betänkandet har remissbehandlats. Remissyttrandena finns tillgängliga i Jordbruksdepartementet (dnr. 94/940).
Sveriges roll i det internationella miljöarbetet har länge varit aktiv och på- drivande. Sveriges deltagande i det internationella samarbetet grundas på vårt ansvar för den globala miljön som vi som ett av världens mera gynnande län- der solidariskt måste utöva. Därutöver är Sveriges internationella agerande i vissa frågor särskilt viktigt för att kunna uppnå nationella miljömål. Det gäller framför allt gränsöverskridande luft- och vattenföroreningar. Jordbruket i många av de länder som ingår i EU är inte särskilt miljöanpassat. Ett EU-med- lemskap skulle förbättra Sveriges möjligheter att påverka det internationella miljösamarbetet i allmänhet och samarbetet på jordbruksområdet i synnerhet.
Det svenska miljötillståndet vid ett EU-medlemskap kommer enligt Miljö- programutredningen att försämras något vad gäller växtnäringsläckage och riskerna med användning av bekämpningsmedel. Det innebär att utvecklingen
Prop. 1994/95:19
69
Bilaga 9
i dessa avseenden går åt fel håll i förhållande till de av riksdagen fastställda målen. Därför bör åtgärder för att minska växtnäringsläckaget och använd- ningen av bekämpningsmedel förstärkas.
Marknadsordningama inom EG:s gemensamma jordbrukspolitik är inte tillräckliga för att Sveriges mål att bevara den biologiska mångfalden och ett öppet odlingslandskap skall kunna nås. EG:s miljöersättningsprogram skapar emellertid goda förutsättningar för att nå målen.
Det finns alltså både nationella och internationella skäl att fortsätta den mil- jöanpassning av det svenska jordbruket som påbörjats. Dessa skäl förstärks av ett EU-medlemskap. Jordbruket är en av de sektorer där Sverige har goda förutsättningar att utveckla en nationell miljöpolitik som kan bli förebild för andra länder. Jordbruket kan därför bli en viktig del i en framtida strategi för det svenska miljöarbetet inom EU.
För att svara upp mot det miljöansvar som rimligen kan utkrävas har riks- dagen uppställt vissa miljömål för jordbrukssektorn. Målen är att bevara och utveckla biologisk mångfald och kulturvärden, bevara det levande och öppna odlingslandskapet, minska växtnäringsläckaget samt minska riskerna med an- vändning av bekämpningsmedel.
Mycket talar för att jordbruket i Norrland och i södra Sveriges skogs- och mellanbygder på sikt får svårt att konkurrera ekonomiskt med slättbygden. Ut- redningen har bedömt att dessa jordbruk kan komma att läggas neri stor om- fattning om inte motåtgärder vidtas. Den biologiska mångfalden och de kultur- värden som är knutna till det nu mångformiga jordbruket i dessa bygder kom- mer att drabbas. Om de naturliga, ogödslade betes- och slåtterrnarkema läggs ner blir förlusten av biologisk mångfald särskilt stor.
Miljönyttigheter saknar emellertid en marknad. För att det skall bli lönsamt att producera vissa gemensamma nyttigheter som inte är marknadsprissatta, t.ex. natur- och kulturvärden, bör det offentliga betala en ersättning för dessa nyttigheteri en utsträckning som är samhällsekonomiskt motiverad.
EG:s riktade miljöersättningsprogram lämnar goda möjligheter att behålla och öka miljövärdena i odlingslandskapet. Sverige har i samband med med- lemskapsförhandlingarna förhandlat fram en medfinansieringsram för ett svenskt miljöersättningsprogram som uppgår till 165 miljoner ecu. EG:s med- finansiering förutsätter en lika stor nationell medfinansiering.
Regeringen bedömer att följande riktlinjer för miljöersättningsprogrammet bör fastställas vid ett medlemskap: — Ersättning bör endast lämnas för åtgärder som uppfyller miljöersätmingsför-
ordningen (EEG) nr 2078/92. — Ersättningar skall i princip motsvara det värde som de producerade nyttig- heterna har för samhället. — En löpande utvärdering av ersättningssystemet bör ske. En omprövning bör ske efter 3 år. Det nationella programmet för miljöersättning skulle i princip kunna delas upp i tre områden med samordning mellan de olika programområdena. Dessa är programmet för ekonomisk bärkraft, resurshushållningsprogrammet samt
Prop. 1994/95:19
70
Bilaga 9
bevarandeprogrammet. Programområdena svarar i princip mot målet för ett öppet och varierat odlingslandskap, målet att minska växmäringsläckaget och riskerna vid användning av bekämpningsmedel samt målet att bevara biolo- gisk mångfald och kulturvärden i odlingslandskapet.
De ersättningar som bör utgå enligt den i det följande redovisade tillämp- ningen av EG:s miljöprogram bör enligt regeringens mening även komplette- ras med miljöavgifter inom jordbrukets område. De nuvarande miljöavgifter- na på handelsgödsel och bekämpningsmedel bör höjas så att de ökade intäk- terna från avgifterna uppgår till 150 miljoner kronor. Regeringen återkommer med ett förslag om hur de Ökade miljöavgiftema bör tas ut.
Programmet för ekonomisk bärkraft
Det främsta hotet mot landskapets öppenhet är om ekonomiska förutsättningar saknas för jordbruket att långsiktigt överleva. Utan ekonomisk bärkraft sak- nas förutsättningar för att upprätthållaett öppet och levande odlingslandskap. Regeringen har definierat två områden där jordbrukets framtida bärkraft kan ifrågasättas. Det gäller jordbruket i norra Sverige och i södra Sveriges skogs- och mellanbygder.
Detta programområde bedöms vara en nödvändig grund för att bevara ett öppet och varierat landskap. Den biologiska mångfalden och de kulturvärden som statsmakterna vill bevara är i huvudsak knutna till en fortsatt animaliepro- duktion och en lämplig geografisk fördelning av denna produktion. Det första programområdet för miljöersättning är således ett sätt att skapa förutsättningar för fortsatt drift i områden som bedöms producera kollektiva nyttigheter som samhället har intresse av.
Ett resultat av medlemskapsförhandlingarna är överenskommelsen att miljö- ersättning enligt förordningen (EEG) nr 2078/92 skall kunna användas för att lösa de specifika problemen i jordbruket i norra Sverige. Regeringen gör be- dömningen att miljöersättning bör lämnas i norra Sverige för att främja sådan användning av jordbruksmark som är förenlig med skydd och förbättring av miljön, landsbygden och landskapet för att på detta sätt bevara ett levande och öppet odlingslandskap. Bedömningar rörande villkoren för miljöersättning inom ramen för programmet för ekonomisk bärkraft samt ersättningsnivåer- nas storlek redovisas i det föregående (avsnitten 22.1.5 och 22.1.6).
Enligt regeringens bedömning är de fysiska betingelserna och odlingsförut- sättningen i det mindre gynnande området i södra Sverige i stort sett desamma som i norra Sveriges stödområde 4. Detta motiverar att den kombination av stöd och ersättning som skall garantera långsiktig bärkraft i stödområde 4 också är tillämpligt i de mindre gynnade områdena i södra Sverige. Rege- ringen bedömer att miljöersättning bör lämnas för vall och betesmark även i det mindre gynnade området i södra Sveriges skogs- och mellanbygder. Till grund för ersättningsberättigade arealer bör ligga en koppling mellan djur och arealanvändning per djurenhet.
Prop. 1994/95:19
71
Bilaga 9
Resurshushdllningsprogrammet
Det finns politisk enighet om att nå uppsatta mål och att gå vidare med miljö- arbetet för att förbättra resursanvändningen i jordbruket. Strategin bakom resurshushållningsprogrammet är dels att angripa de viktigaste miljö- och resursproblemen i jordbruket, dels att etablera ett helhetstänkande på gårds- nivå där miljö- och resursfrågor får en central plats.
Detta är utgångspunkten för regeringens bedömning om ersättning för ekologiskt jordbruk och resurshushållande konventionellt jordbruk. För att syftet med programområdet skall uppnås bör dels miljöåtgärdemas status öka, dels bör jordbrukaren sättas i centnrm för ett aktivare omställnings- och förändringsarbete i svenskt jordbruk. Ekologisk odling bör ses som en del i en strategisk satsning för svenskt jordbruk. Riktmärket för ekologiskt jord- bruk bör i enlighet med riksdagens målsättning vara att ca 300 000 ha åker- mark odlas ekologiskt år 2000. För att uppnå detta mål bör en permanent er- sättning lämnas. '
För att reducera växtnäringsläckaget ytterligare bör ersättning lämnas för extensiv vall i områden med låg andel vall, för skyddszoner utmed vattendrag och för insådd av fånggröda.
Bevarandeprogrammer
Motivet för det tredje programområdet bör vara att i möjligaste mån försöka samordna olika i dag förekommande ersättningsformer och verksamheter som påverkar bevarandet av viktiga värden i odlingslandskapet. Regeringen vill understryka att bevarandet av biologisk mångfald och kulturvärden är en integ- rerad del av den framtida jordbrukspolitiken. Samordningen av åtgärder för bevarande av biologisk mångfald och kulturvärden är av central betydelse för att bevarandearbetet skall bli framgångsrikt. För bevarande av biologisk mång- fald och övriga natur- och kulturvärden i landskapet bedömer regeringen att genomförandet bör ske i fyra samordnade program. Dessa är delprogrammen för bevarande av slåttermark, av betesmark, av övriga värdefulla natur- och kulturmiljöer samt övriga åtgärder för att bevara biologisk mångfald.
Regeringen bedömer att samtliga bevarandevärda slåtter- och betesmarker bör bevaras för framtiden. Ersättning bör lämnas för sprutningsfria kantzo- ner, utrotningshotade husdjursraser samt för hydrologisk restaurering av vår- marker, småvatten, mindre åar och bäckar. Ersättning bör även kunna lämnas för miljöåtgärder på vissa begränsade arealer skogsmark.
Administration
Regeringen bedömer att man bör skapa ett tydligare ansvarsförhållande och en bättre samordning mellan myndigheterna.
Regeringen bedömer det lämpligt och önskvärt att en myndighet under regeringen får ansvaret gentemot EU för administrationen av marknadsregle-
Prop. 1994/95:19
72
Bilaga 9
ringarna och de stöd som finansieras genom EG:s jordbruksfond och som riktar sig till jordbruk och trädgård.
Regeringen bedömer att Jordbruksverket bör ges det centrala myndighets- ansvaret för jordbrukets program för miljöersättning. Detta för att åstadkom- ma en bättre samordning och för att en helhetssyn skall ligga till grund för åt- gärder i odlings- och kulturlandskapet. Uppgiften skall givetvis utföras i nära samarbete med Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet. Regeringen har för avsikt att återkomma angående den praktiska hanteringen av miljöersätt- ningsprogrammet med bl.a. förslag till ansvarsfördelning för beslut och kont- roll.
Miljöstödsprogrammen skall godkännas av EG-kommissionen. Diskussio- ner om programmens utformning kommer därför att föras mellan Sverige och EG-kommissiönen.
Utvärdering och omprövning
Programförslaget omgärdas av osäkerhet. En osäkerhet gäller den framtida jordbrukspolitiken i EU. En annan är hur förhandlingsresultatet kommer att tillämpas. En tredje osäkerhet rör framtida ekonomiska förutsättningar, t.ex. växelkursutvecklingen.
Jordbrukets miljöersättningsprogram bör ses som en strategi som bedöms kunna förverkliga uppsatta mål. Vägledande för målbeskrivningama har bl.a. varit de intentioner, som ligger till grund för t.ex. riksdagens uttalande vad be- träffar mål för ekologisk odling och Naturvårdsverkets kvantitativa tolkning av målet att bevara den biologiska mångfalden, snarare än ett önskemål att söka uppnå ett kvantitativt mål vid en viss given tidpunkt. Avvägningar bör fortlöpande ske mellan olika uppsatta mål och mellan olika åtgärder för att nå dessa mål.
Utvärdering
Regeringen bedömer att en samlad utvärdering bör göras av miljöersättnings- programmet och att denna utvärdering bör ligga till grund för en omprövning av programmet efter 3 år. Därutöver bör programmen löpande följas upp av ansvariga myndigheter.
De totala kostnadema för miljöersätmingsprogrammet bedöms uppgå till ca 2 800 miljoner kronor per år vid slutet av den första 5-årsperioden. Till detta kommer kostnader för administration och räntekostnader som totalt uppgår till ca 67 miljoner kronor per år under år 2—5.
För att svenskt jordbruk skall behålla sin konkurrenskraft krävs att produk- tionen klarar av de nya krav som marknaden i framtiden kommer att ställa på miljöanpassning och resurshushållnin g. När det svenska jordbruket uppfyller villkoren för uthållighet skapas förutsättningar för näringen att vinna mark- nadsandelari Europa i konkurrens med andra europeiska jordbruksföretag.
Prop. 1994/95:19
73
Bilaga 9
Det är enligt regeringens bedömning viktigt att stegen mot detta önskvärda tillstånd därför tas på ett konkurrensneutralt sätt.
EG:s riktade program för miljöersättning till jordbruket skapar förutsätt- ningar för samhället att uppnå de av riksdagen uppsatta miljömålen. Därmed "tas ett ytterligare steg mot ett uthålligt jordbruk. Jordbrukaren ersätts för de åtaganden som görs. Det offentliga köper miljönyttigheter, som inte är mark- nadsprissatta, i en utsträckning som bedöms vara samhällsekonomiskt moti- verad.
1.3.8 Jordbruksstatistik
EG:s regler för statistikinsamling inom jordbruket omfattar områden som i dag inte täcks av motsvarande svenska undersökningar, bl.a. trädgårdssek- tom. Reglerna innebär krav på större urval och en annan klassificering av företag för den ekonomiska företagsstatistiken. För Sveriges del innebär en anpassning till dessa nya regler ett ökat resursbehov i förhållande till nuläget. Sverige får en övergångsperiod på tre år för att anpassa svensk statistik till 13st regler. Förhandlingsresultatet omfattar också regler om behandling av vissa jordbruksföretag som har annat redovisningsår än vad EG:s regler an- ger.
1.4 Lagstiftningsåtgärder
En följd av att EG:s jordbrukspolitik övertas är att de svenska reglerna på området måste ses över och omarbetas. I huvudsak handlar det om att helt eller delvis upphäva regeringsförordningar. Som exempel på sådana författ- ningar kan nämnas förordningarna om startstöd till jordbrukare, statligt regio- nalt stöd till jordbruks- och trädgårdsföretag, statsbidrag till miljöförbättrande åtgärder i jordbruket och arealbidrag till jordbrukare.
Vidare måste författningarna om prisregleringssystemet förändras eller upphävas. Dit hör lagen (l990:615) om avgifter på vissa jordbruksprodukter m.m., lagen (1990:616) om införande av lagen om avgifter på vissa jord- bruksprodukter m.m., förordningarna till dessa lagar, förordningen (l991:133) om avveckling av prisregleringen på jordbrukets område och för- ordningen (1990:94l) om inkomst-, omställnings- och anläggningsstöd till jordbrukare. Utöver upphävandet av angivna lagar kan behov av komplette- rande regler till EG:s marknadsförordningar, om t.ex. sanktioner, föranleda förslag till riksdagen i särskild proposition.
Prop. 1994/95:19
74
Bilaga 9
2 Fiske
2.1 EG:s gemensamma fiskeripolitik 2.1.1 Inledning
Romfördraget ( EG-fördraget) innehåller inte några särskilda regler för fisket utan fördragets bestämmelser om jordbruket, artiklarna 38—47 (jordbrukska- pitlet) är tillämpliga på fisket. Enligt artikel 38 skall den gemensamma markna- den omfatta jordbruk och handel med jordbruksprodukter. Med jordbrukspro- dukter avses jordens, boskapsskötselns och fiskets produkter, samt sådana produkter i första bearbetningsledet som har direkt samband med dessa pro- dukter. "
Fiskeripolitikens mål är således desamma som gäller för jordbrukspoliti- ken, dvs. att höja produktiviteten, att tillförsäkra utövarna en skälig levnads- standard, att stabilisera marknaden. att trygga försörjningen och att tillförsäk- ra konsumenterna tillgång till varor till skäliga priser (artikel 39).
Medlen för att uppnå dessa mål anges i artikel 40. Enligt artikel 40.2 skall en gemensam marknadsordning för jordbruksprodukter upprättas. Denna kan alltefter varornas art utformas genom — gemensamma konkurrensregler, — en obligatorisk samordning av de olika nationella marknadsordningama, eller — en europeisk marknadsordning.
Det ankommer på EG:s institutioner att vidta erforderliga åtgärder för att ut- veckla den gemensamma politiken.
Som bilaga 11 till EEG-fördraget finns en förteckning över de produkter som regleras av det särskilda jordbrukskapitlet. I förteckningen, som har kompletterats genom rådets förordning (EEG) nr 79/59, ingår bl.a. fiskets produkter.
En gemensam marknadsreglering på fiskets område har funnits sedan år 1970, men har ändrats åtskilliga gånger sedan dess. När den först infördes var den utformad som en integrerad del av den gemensamma jordbrukspoliti- ken. Steg för steg har de särdrag som karaktäriserar fiskeriområdet nödvändig- gjort en utveckling mot en självständig, gemensam fiskeripolitik. År 1976 framlade kommissionen för första gången ett förslag till en sådan politik. Först år 1980 enades rådet om en förklaring som angav de centrala elementen i en fiskeripolitik för att år 1983 anta de rättsakter som tillsammans fastlade ra- marna för den gemensamma politiken på området.
En delöversyn av den gemensamma fiskeripolitiken genomfördes under år 1992. Det överskuggande problemet var obalansen mellan knappa fiskresur- ser och alltför stor fiskekapacitet. De huvudsakliga riktlinjerna för EG:s fram- tida fiskeripolitik angavs vara — bättre balans mellan tillgängliga fislcresurser och frskekapaciteten. Instru-
ment för att åstadkomma detta kan vara översyn av gällande kvotsystem och maximala fångstuttag, strängare teknisk reglering av fiskets bedrivan-
Prop. 1994/95:19
75
Bilaga 9
de, översyn av Strukturpolitiken i syfte att reducera fiskeansträngningama, förstärkt övervakning av fisket och effektivare datainsamling, - utveckling av förbindelser med tredjeland,
_- förstärkning av forskningsinsatser, —- utveckling av vattenbruket.
Översynen ledde till att en ny basförordning antogs (rådets förordning (EEG) nr 3760/92 av den 20 december 1992 om att införa ett gemensamt sy- stem för fiske och vattenbruk) där grunderna för EG:s fiskeripolitik fastställ- des. Särskild vikt lades vid tillträdet till vatten och till fiskresurser. Förord- ningen gäller till år 2002 då en översyn skall göras. .
EG har antagit flera rättsakter som kompletterar och preciserar basförordning- en. Några av de viktigare är marknadsförordningen (se avsnitt 2.1.3), struk- turförordningen (se avsnitt 2.6.1) och kontrollförordningen (se avsnitt 2.1.4).
2.1.2 Resurspolitiken
EG:s resurspolitik regleras huvudsakligen i den nämnda basförordningen. Resurspolitiken är såväl internt som externt orienterad. Det innebär att den dels reglerar fördelningen av resurser mellan medlemsländerna. dels omfattar överenskommelser med länder utanför gemenskapen om exempelvis köp eller byte av kvoter. Regleringen sker genom fastställande av högsta tillåma fångst- mängder för olika arter, fördelning av kvoter, reglering av hur fisket får bedri- vas, fiskerikontroll, internationella fiskerikonventioner, bilaterala och trilatera- la fiskeavtal m.m.
Fördelningen av fiskresurser mellan medlemsländerna bygger på den s.k. relativa stabiliteten. Det innebär att medlemslandets andel av den tillgängliga fiskresursen i ett visst vatten långsiktigt läggs fast för varje reglerad art. Nuva- rande fördelningsnyckel gäller t.o.m. år 2002. Fördelningen baseras i allt vä- sentligt på traditionellt fiske. Den tar också hänsyn till om berörda regioner är särskilt beroende av fisket samt den fångstförlust som medlemsländerna drab- bats av i samband med tredjelands utvidgning av sin fiskezon. Vidare beaktas effekten av att en införd högsta tillåten fångstmängd (TAC) ensidigt kan ha drabbat ett eller flera medlemsländer.
2.1.3 Marknadspolitiken
EG:s marknadspolitik regleras på fiskets område i marknadsförordningen (rå- dets förordning (EEG) nr 3759/92 av den 17 december 1992 om den gemen- samma organisationen av marknaden för fiskeri- och vattenbruksprodukter). Förordningen omfattar huvudsakligen standardkrav för marknadsföring och prissättning, riktlinjer för producentorganisationer, ekonomiska bidrag samt bestämmelser för handeln med tredjeland
Prop. 1994/95:19
76
Bilaga 9
Marknadspolitiken regleras också bl.a. genom förordningen om gemensam- ma marknadsföringsnorrner (rådets förordning (EEG) nr 103/76 av den 19 ja- nuari 1976 om gemensamma marknadsnormer för viss färsk eller kyld fisk). Dessa normer omfattar kvalitet, storlek och vikt, förpackning, presentation och märkning. Fisk som inte uppfyller de fastställda normema får inte salu- föras.
Medlemsländema är skyldiga att kontrollera att normema uppfylls. Den kvalitetskontroll som skall ske i enlighet med de av EG utfärdade bestämmel- serna är ett statligt ansvar.
De viktigaste beståndsdelarna i EG:s marknadspolitik är överskottsregle- ringen som sker med hjälp av s.k. orienterings- och återtagspriser, fiskarägda men statligt erkända producentorganisationer som svarar för överskottshante- ringen samt en impomeglering som sker genom s.k. referenspriser.
Orienteringspriset är utgångspunkten för att bestämma återtagspriset. De fastställs med ledning av ett genomsnitt av uppnådda försäljningspriser och förväntad utveckling. På grundval av återtagspriset kan en producentorgani- sation bestämma ett visst lägsta marknadspris under vilket medlemmarnas varor inte får säljas.
Med producentorganisation avses varje erkänd organisation eller samman- slutning av sådana organisationer som är uppbyggd på fiskarnas egna initiativ i syfte att uppnå ett rationellt fiske och bättre försäljningsvillkor. Detta sker exempelvis genom fångstplaner, koncentration av utbud och reglering av pri- serna. Medlemmarna i en producentorganisation är skyldiga att ställa hela sin fångst till organisationens disposition, att tillämpa gällande kvalitetsnormer samt att anpassa utbudet av fisk till marknadens krav. Organisationen å sin sida är skyldig att ta emot medlemmarnas fångster under förutsättning att fast- ställda fångstplaner har iakttagits.
Regleringen av handeln med tredjeland sker förutom genom tullar och tull- preferenser med referenspriser vars syfte är att förebygga sådana störningar i handeln som kan förorsakas av utpräglad lågprisimport från tredjeland. För- utom referenspriser skall det även fastställas s.k. fritt-vid-gränsen-priser. När dessa understiger referensprisema och betydande kvantiteter har importerats kan motåtgärder vidtas.
Finansieringen av åtgärderna sker via jordbruksfondens (FEOGA) garanti- del. Den inkluderar en särskild garantifond för fisket (European fisheries gUa- rantee fund). För år 1994 har det anslagits 37 miljoner ecu för ändamålet.
2.1.4 Kontroll
I oktober 1993 lade EG fast nya regler om kontroll (rådets förordning (EEG) nr 2847/93 av den 12 oktober 1993 om ett kontrollsystem för den gemensam- ma fiskeripolitiken). Syftet är att säkerställa efterlevnaden av den gemensam- ma fiskeripolitiken genom att införa bestämmelser om övervakning och sank- tioner. En medlemsstat skall vidta åtgärderi syfte att garantera efterlevnaden och ställa tillräckliga medel till förfogande.
Prop. 1994/95:19
77
Bilaga 9
Kontrollsystemet skall gälla för allt fiske inom områden som står under medlemslandets jurisdiktion, inkl. sådant fiske som utförs av fartyg som seg- lar under tredjelands flagg. Reglerna skall också gälla för de av gemenska- pens fartyg som verkar i tredjelands vatten.
Vad avser resursförvalmingen skall medlemsstaten kontrollera fiskefarty- gen (fångster, redskap etc.), landning, försäljning, transporter samt förva- ring. Landning och försäljning skall registreras. Medlemsländema skall också sinsemellan koordinera sin verksamhet, t.ex. genom att sätta upp gemensam- ma kontrollprogram.
Även inom Strukturpolitiken finns regler för kontroll. Tekniska kontroller skall utföras avseende om- och nybyggnad av fiskefartyg, tillfälligt eller defi- nitivt upphörande av fiske, begränsning av fiskekapaciteten m.m. Medlemssta- tema skall för detta ändamål bl.a upprätta databaser innehållande all relevant information om fiskeflottans kapacitet och verksamhet.
För att säkerställa efterlevnaden av den gemensamma marknadsordningen skall kvalitetsstandarder, i synnerhet_krav på viss minimistorlek, återtag av produkter för andra ändamål än humankonsumtion samt lagring eller föräd- ling av produkter som återtagits från marknaden kontrolleras.
Medlemsstaterna skall redovisa till kommissionen vilka åtgärder som har vidtagits för att säkerställa landets kontroll. Därutöver skall kommissionen re- gelbundet informeras om resultaten av övervakningen. Kontrollen finansieras i huvudsak av medlemsstaterna själva. Vissa medel kan lämnas från EG för in- köp av teknisk utrustning, exempelvis vid uppbyggnad av databaser för infor- mationsutbyte.
2.2 Den svenska fiskeripolitikens mål och medel
Det övergripande målet för den svenska fiskeripolitiken är att landets vatten- och tisktillgån gar skall nyttjas på ett sådant sätt att de långsiktigt kan medver- ka till vår livsmedelsförsörjning och till vårt välstånd i Övrigt. En god hushåll- ning, genom en väl avvägd vård och beskattning av fiskbestånden samt ge- nom omsorg om vattnen, är sålunda väsentlig. Härigenom skapas förutsättning- ar för produktion av viktiga produkter, för medverkan i landets ekonomiska utveckling och för meningsfull sysselsättning och försörjning i vissa bygder. En god vård av fiskevattnen förbättrar också förutsättningama för odling av fisk. Medlen i den svenska fiskeripolitiken är huvudsakligen lagstiftning samt ekonomiskt stöd till fisket, fiskevården och forskningen. Vidare avgörs villko- ren för det svenska fisket till stor del vid internationella förhandlingar.
Riksdagen beslutade våren 1993 om en ny lag (l993:649) om marknadsreg- lering på fiskets område. Lagen innebär en anpassning till EG:s marknadsreg- lering. I marknadsförordningen (l993:651) regleras bl.a. villkoren för försälj- ning av fisk, producentorganisationers verksamhet, samt hur Orienteringspri- ser och återtagspriser fastställs.
I den fiskelag (l993:787) som riksdagen beslutade om våren 1993 och som trädde i kraft den 1 januari 1994 görs bl.a. rätten att bedriva ett yrkesmäs-
Prop. 1994/95:19
78
Bilaga 9
sigt fiske beroende av yrkesfiskelicens. Vidare ges möjlighet att fördela fisket genom att meddela föreskrifter som begränsar redskapsanvändningen för fri- tidsfisket. Sådana föreskrifter finns i fiskeförordningen (1993:1097). Genom ett tillägg i fiskelagen (1994:327) kan krav på särskilt tillstånd för användning av fartyg för yrkesmässigt fiske ställas.
Fiskeripolitiken syftar till att anpassa fiskeansträngningen till den långsikti— ga fisktillgången. De viktigaste styrmedlen för att nå en sådan balans är— för- utom yrkesfiskelicenser och fartygstillstånd — statligt ekonomiskt stöd. En för- utsättning för att fiskare skall kunna få statligt stöd är att de har yrkesfiskeli- cens. Stöd kan lämnas för exempelvis inköp eller upprustning av fiskefartyg, övergång till annan frskeinriktning, ersättning vid stillaliggande eller skrot- ning av fiskefartyg.
Sverige deltari internationellt fiskerisamarbete bl.a. genom Fiskerikommis- sionen för Östersjön. Kommissionens arbete syftar bl.a. till att årligen faststäl- la maximala fångstuttag för de kommersiellt viktiga fiskslagen. Kommissio- nens beslut kompletteras med bilaterala avtal som Sverige sluter med Öster- sjöns samtliga strandstater. Inom ramen för detta internationella samarbete ver- kar Sverige för en förbättrad förvaltning av fiskeresursema.
Fisktillgångama i Skagerrak förvaltar Sverige gemensamt med EU och Norge och i Kattegatt gemensamt med EU. Genom bilaterala frskeriavtal med EG och Norge har Sverige tillgång till fiske i Nordsjön. Avtalet med EG inne- bär att gemenskapen som kompensation erhåller kvoter i svenska vatten i Östersjön medan Norge ensidigt tilldelar Sverige kvoter.
Huvuddelen av den svenska fiskerikontröllen sker till sjöss. För denna sva- rar Kustbevakningen. För den landbaserade kvalitetskontrollen svarar Fiskeri- verket sedan prisregleringssystemet avskaffades den 1 januari 1994. Inom EU är bestämmelserna om kontroll mera omfattande och detaljerade. I syfte att stärka kontrollen av fisket uppdrog regeringen i februari 1994 åt Statskon- toret att utreda vissa frågor rörande kontroll på fiskets område. Uppdraget har redovisats och förslaget remissbehandlas för närvarande.
Även behovet av statistik påverkas vid ett medlemskap i EU. Bl.a. ställs krav på rapportering till EG:s statistiska kontor, Eurostat, och till Kommissio- nen. Fiskeriverket har ansvaret för statistiken på fiskets och vattenbrukets om- råde. Regeringen uppdrog i februari 1994 åt Fiskeriverket och Statistiska cen- tralbyrån att utreda statistiken på fiskets och vattenbrukets område. Uppdraget har redovisats och förslagen remissbehandlas för närvarande.
2.3 EES-avtalets innebörd för fisket
Även om Sverige genom EES—avtalet inte tog över EG:s lagstiftning på fisk- ets område behandlar avtalet en rad viktiga områden inom fiskerisektom, exempelvis etableringsrätten, dlrektlandningar, handeln med fisk och fiskpro- dukter, samt vattenbrukets sjukdomskontroll.
6 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 19. Bilaga 9.
Prop. 1994/95:19
79
Bilaga 9
EES-ländemas fiskare har rätt att etablera sig över hela området på samma villkor som gäller för fiskare i resp. land. För att bedriva ett yrkesfiske i Sverige krävs yrkesfiskelicens och i vissa fall fartygstillstånd.
Reglerna för direktlandningar ger en fiskare rätt att landa sina fångster inom hela avtalsområdet. Svenska fiskare har dock redan tidigare haft rätt att landa sina fångster i de flesta aktuella hamnarna.
För handeln med fisk och fiskprodukter innebär avtalet att den svenska marknaden endast i mindre utsträckning påverkas av EG:s handelsvillkor. Förändringarna rör huvudsakligen de kvantitativa restriktioner som Sverige tidigare upprätthöll. Sveriges handelsvillkor på EU-marknaden förbättrades genom EES-avtalet, då EU åtog sig att avskaffa irnporttullar och avgifter för torsk, kolja, gråsej, liten helgeflundra, helgeflundra och kaviarsubstitut. EU skall enligt avtalet stegvis sänka tullen till 30 % av nuvarande tullsatser för ett antal produkter, exempelvis regnbåge. De för svensk fiskerinäring viktiga pro- dukterna lax, sill, makrill, räka och havskräfta ingick dock inte i avtalet.
Sverige har sedan tidigare en frivillig fiskhälsokontroll för vattenbruksan- läggningar. Den bekostas av odlarna själva. Anslutning till den frivilliga kon- trollen är emellertid en förutsättning för att få leverera fisk för utplantering el- ler vidare odling. EES-avtalet innebär för Sveriges del att obligatorisk hälso- övervakning för alla anläggningar är ett krav för att landet skall få behålla sin status som fritt från vissa smittsamma sjukdomar. Denna kontroll finansieras med budgetmedel. Den frivilliga, egenfinansierade fiskhälsokontrollen kvar- står emellertid eftersom den är mer omfattande.
2.4 Förhandlingsresultat — innebörden av ett medlemskap iEU
Regeringens bedömning: Genom tullfriheten, det något utökade till-
trädet till resurser samt tillgången till EG:s strukturstöd kommer villko- ren för den svenska fiskerinäringen att förbättras vid ett EU-medlem- skap.
Remissinstansema: Fiskeriverket tillstyrker att avtalet ingås. Skäl för regeringens bedömning: Medlemskap är en förutsättning för tullfrihet mellan Sverige och EU. Om Sverige inte blir medlem kvarstår da- gens ogynnsamma situation där EU har fritt tillträde till den svenska markna- den medan svenska fiskprodukter möter restriktioner vid export till EU. Vad avser tillträdet till fiskresurser innebär ett medlemskap att Sverige får utökade fiskerättigheter, bl.a. genom en högre andel av torsken i Östersjön samt till- gång till nya arter i Nordsjön. EG:s strukturpolitik överensstämmer i allt vä- sentligt med den svenska. Tillgång till EG:s strukturstöd medför därför möj- lighet till en högre ambitionsnivå inom Strukturpolitiken. Inom ramen för ett
Prop. 1994/95:19
80
Bilaga 9
medlemskap avser Sverige att driva vidare de frågor där ett fullgott resultat inte uppnåddes under förhandlingarna. _
Förhandlingsresultatet medför att Sverige vid ett medlemskap kommer att omfattas av all EG-lagstiftning på fiskets område och att landet från och med första medlemskapsdagen deltar i den gemensamma fiskeripolitiken. De vik- tigaste resultaten av förhandlingarna om ett svenskt medlemskap framgår av det följande.
Tullar
I och med överenskommelsen om tullunion mellan Sverige och EU kommer det att råda full tullfrihet för färsk fisk, skaldjur och beredda fiskprodukter inom det utvidgade EU. Därmed upphör den sneda konkurrenssituation som innebär att EU har fritt tillträde till den svenska marknaden medan svensk export av fiskprodukter till EU har ofördelaktiga konkurrensvillkor.
Tillträde till vatten och resurser
Sverige kommer att ingå i den relativa stabiliteten i alla de vatten där det i dag bedrivs ett svenskt fiske, dvs. Östersjön, Skagerrak, Kattegatt och Nordsjön. Därmed försvinner en stor del av den osäkerhet som ligger i dagens system med mera kortsiktigt avtalsbundna rättigheter.
Sveriges andelar av fiskresursema, med undantag för torsken i Östersjön, baseras på en femårig referensperiod (1989—1993), i'arvid man bortsett från tidigare byten med tredjeland Vidare kommer Norge även som medlemsland att, i överensstämmelse med tillämpningen av det tidigare bilaterala avtalet, på årsbasis överföra kvantiteter till Sverige. Sveriges rättigheter i denna del har fastställts i samband med anslutningsfördraget.
Av det viktiga torskfisket i Östersjön erhöll Sverige vid förhandlingarna ca 35 % av EU:s andel. Det överstiger Sveriges i dag tillgängliga torskkvantite- ter i Östersjön. När det utvidgade EU:s torskkvot överstiger 50 000 ton kom- mer Sverige dessutom att erhålla 40 % av denna ökning. Dock kommer Sverige även i fortsättningen att årligen till vissa EU-länder överföra vissa torskkvoter. Härutöver får Sverige tillträde till nya arter i Nordsjön.
Sverige fick genom anslutningsavtalet inte fullt tillträde till de vatten där Sverige historiskt bedrivit fiske. Ett begränsat tillträde till Nordsjön erhölls i form av en kvot avseende ospecificerade arter på 1 000 ton. Sverige förutsät- ter dock att frågan om fritt tillträde till Nordsjön löses under de närmaste åren.
Sammantaget ökar fångstutrymmet för svenskt fiske genom uppgörelsen, både i jämförelse med 1993 års fångster och med genomsnittliga fångstkvoter under en längre period. Detta gäller särskilt för torsk och sill i Östersjön, räka i Skagerrak och makrill i Nordsjön.
Prop. -1 994/95219
81
Bilaga 9
Avtal med tredjeland
Sveriges fiskeavtal med Estland, Lettland, Litauen, Polen och Ryssland kom- mer att förvaltas och snarast möjligt omförhandlas av EU, dock senast när av- talen löper ut. Vid ett framtida kvotutbyte med dessa stater kommer den svens- ka andelen att bli lika stor som de andelar Sverige erhållit i den interna fördel- ningen inom ramen för den relativa stabiliteten.
U tsa'ttningar av laxsmolt
Sverige bedriveri dag en omfattande utsättning av laxsmolt i Östersjön vilket kommer alla Östersjöstaters laxfiskare till godo. EG bidrar till finansieringen av dessa utsättningar (7 miljoner kronor år 1994) genom det bilaterala fiskeav- talet med Sverige. Även vid ett svenskt medlemskap kommer EG att under tre år fortsätta att bidra ekonomiskt till denna verksamhet. Frågan skall under ti- den ses över inom ramen för Fiskerikommissionen för Östersjön.
F oderjiske
Även vid ett medlemskap kommer Sverige att kunna bedriva ett foderfiske ef- ter sill trots gällande EG-förbud. Det svenska foderfisket kommer att tillåtas under tre år. Redan under år 1994 kommer dock EG att påbörja ett försöks- fiske i syfte att kartlägga foderfiskets biologiska konsekvenser. Med utgångs- punkt i resultaten från försöksfisket skall EG därefter göra en översyn av lag- stiftningen på detta område.
Marknadsintervention
Sverige erhöll ett positivt svar på kravet om införande av nordhavsräkan (kok- räkan) i EG:s återtagssystem. Vidare begärde Sverige att de viktigaste sötvat- tensartema skulle föras in i EG:s referensprissystem, främst i syfte att skydda den svenska marknaden från lågprisimport. Eftersom sötvattensarter inte in- går i EG:s nuvarande referensprissystem enades parterna om att inte fastställa något sådant pris för dessa arter. I stället bevakas frågan via ett nationellt marknadsövervakningssystem. Vid allvarliga störningar kan EG dock införa skyddsåtgärder. Vid ett medlemskap kan frågan tas upp till förnyad prövning.
Lagstiftning
Ett medlemskap innebär att viss svensk lagstiftning på fiskets område ersätts av EG:s förordningar på området. Viss svensk lagreglering kan komma att krävas som komplettering till EG:s rättsakter, bl.a. vad beträffar sanktionsbe- stämmelser.
Prop. 1994/95:19
82
Bilaga 9
2.5 Nya inslag i EG:s fiskeripolitik Särskilda fisketillstånd
Mot slutet av år 1993 lade kommissionen ett förslag om särskilda fisketill- stånd. Det byggde på det system med fiskelicenser som EG antagit i novem- ber 1993. I juni 1994 enades medlemsländerna om ett principbeslut (Council Regulation (EC) No 1627/94 of 27 June 1994 laying down general provi- sions concerning special fishing permits).
Syftet med de särskilda fartygstillstånden är att ett visst eller vissa fisken enbart skall få bedrivas av de fiskefartyg som har tillstånd. Reglerna om sär- skilda fisketillstånd skall tillämpas fr.o.m. den 1 januari 1995. Innan dess skall tillärnpningsföresloifter utfärdas. Särskild hänsyn skall därvid tas till de som bedriver flera sorters fiske liksom till det småskaliga kustfisket. Klart står dock redan nu att fartyg under 10 meters längd som seglar under en med- lemsstats flagg och endast fiskari landets egna vatten skall undantas från reg- lerna.
Förslag om mål och strategier för vissa slag av fisken
Som en följd av de vetenskapliga rapporter som pekar på den prekära situatio- nen för vissa fiskbestånd lade kommissionen i december 1993 fram ett för- slag till övergripande mål och strategier för vissa fisken för perioden 1994- 1997. I förslaget fastställs målen i form av nivåer på fiskeridödlighet och lek- biomassa. Särskild uppmärksamhet riktas mot ungfisk. De medel som disku- teras är maximala fångstuttag, minskningar av fiskeansträngningen, frednings- tider och fredningsområden, individuella kvoter samt fisketillstånd. Östersjön omfattas emellertid inte. Förslaget diskuteras för närvarande inom EU.
2.6 Struktur-politik inom mål 5a 2.6.1 EG:s strukturpolitik
Under år 1993 lades nya riktlinjer fast för fiskets strukturpolitik. I juli 1993 inrättades ett särskilt instrument för fiskets strukturpolitik, Financial Instru- ment for Fisheries Guidance, (FIFG). FIFG skall finansiera den del av fisk- ets strukturstöd som kan hänföras till mål 5a, dvs. anpassningen av fiskerisek- toms struktur.
Den rättsakt där FIFG inrättas (Council Regulation (EEC) No 2080/93 of 20 July 1993 laying down provisions for implementing Regulation (EEC) No 2052/88 as regards the financial instrument for fisheries guidance) fastställer också de mål som skall gälla för Strukturpolitiken, nämligen — att bidra till att uppnå en varaktig balans mellan resurser och dess utnyttjan-
de,
- att stärka utvecklingen av ekonomiskt livskraftiga företag inom sektorn, samt
Prop. 1994/95:19
83
Bilaga 9
— att förbättra marknadsutbudet och förädlingsvärdet för fiskets och vatten- brukets produkter.
FIFG kan stödja investeringar och aktiviteter inom följande områden, näm- ligen — omstrukturering och förnyelse av fiskeflottan,
— modernisering av fiskeflottan, — förbättring av de villkor under vilka fiskets och vattenbrukets produkter förädlas och marknadsförs,
— utveckling av vattenbruket samt skydd och utveckling av marina resurser i kustvatten,
— försöksfiske,
— utrustning i fiskehamnar, samt
— studier av nya marknader.
Åtgärderna skall i synnerhet syfta till att förbättra arbetsvillkoren ombord på fartyg, fiskemetodemas och redskapens selektivitet och produktkvaliteten. De skall också främja introduktionen av gemenskapsstandarder för produkt- hygien, hälsa och säkerhet på arbetsplatsen samt åtgärder till skydd för mil- jön.
FIFG kan härutöver bidra till teknisk assistans, informationskampanjer, studier samt pilot— och demonstrationsprojekt som syftar till strukturanpass- ning.
I december 1993 utkom en tillämpningsförordning (Council Regulation (EC) No 3699/93 of 21 December 1993 laying down the criteria and arrange- ments regarding Community structural assistance in the fisheries and aquacul- ture sector and the processing and marketing of its products) i vilken struktur- politikens praktiska utformning redovisas. Medlemsländema skall till kommis- sionen lämna in ett s.k. programdokument för åren 1994—1999. Programdo- kumentet skall bestå av en sektorplan och en ansökan om stöd. Sektorplanen skall innehålla en beskrivning av fiskerisektom i landet, de mål landet fastsla- git för sin strukturpolitik samt de medel man avser använda för att nå de fast- ställda målen.
De olika stöd som förekommer kan avse såväl offensiva som defensiva in- satser. EG:s medfinansiering beror på huruvida åtgärden är defensiv eller of- fensiv.
Offensiva åtgärder är investeringari företag såsom om- eller nybyggnad av fartyg och vattenbruksanläggningar. För denna typ av åtgärder sker en medfi- nansiering från EG med högst 30 % i andra områden än mål 1- och mål 6-om- råden. För dessa åtgärder krävs att medlemsstaten går in med minst 5 % och det enskilda företaget med minst 50 %.
Till de defensiva åtgärderna räknas t.ex. skrotning och stillaliggande. För sådana verksamheter sker medfinansiering från EG med mellan 25 och 50 % i andra områden än mål 1- och mål 6-områden. Samma stödnivå tillämpas för sådana projekt med samarbetspartners i tredjeland vars syfte är att gemensamt fiska i tredjelands vatten och förse EU-marknaden med produkter.
Prop. 1994/95:19
84
Bilaga 9
För hela perioden 1994—1999 har EG preliminärt avsatt 2,7 miljarder ecu för FIFG. I 1994 års EG-budget uppgår anslaget till 419 miljoner ecu, varav 246 miljoner ecu är reserverade för mål 1-områden.
Redan i den strukturförordning för fisket (rådets förordning (EEG) nr 4028/86 av den 18 december 1986 om gemenskapsåtgärder för att förbättra och anpassa fiskeri- och vattenbrukssektoremas struktur) som föregick nu gäl- lande förordning, fastställdes att fleråriga utvecklingsprogram för att anpassa fiskekapacieteten till befintliga resurser (multiannual guidance programmes) skulle antas för resp. medlemsland Det utvecklingsprogram som nu är i kraft gäller för perioden 1993—1996 och är en integrerad del av sektorplanen för åren 1994—1999. Senast den 1 januari 1996 skall medlemsländerna förse kom- missionen med information för ett nytt flerårigt utvecklingsprogram för perio- den 1997—1999.
För de delar av programperioden som omfattas av ett antaget flerårigt ut- vecklingsprogram skall programdokumentet — sektorplanen och stödansökan — vara detaljerat i sin utformning. För den återstående delen av perioden (1997—1999) skall informationen endast vara indikativ och kompletteras när det nya utvecklingsprogrammet skall godkännas.
När medlemslandet har lämnat in sina programdokument skall kommissio- nen studera sektorplanens överensstämmelse med de mål som har angetts för FIFG och inom sex månader fatta beslut om ett gemenskapsprogram för sek- torns strukturella stöd.
Inom ramen för EG:s regelverk finns ytterligare rättsakter som berör stnrk- turpolitiken. Så t.ex. beslutades i december 1993 mål och regler för hur ge- menskapens fiskerisektor skall omstruktureras under perioden 1994—1996 i syfte att uppnå en varaktig balans mellan resurser och dess utnyttjande (Coun- cil Decision of 20 December 1993 relating to the objectives and detailed rules for restructuring the community fisheries sector over the period 1 January 1994 to 31 December 1996 with a view to achieving a lasting balance bet- ween the resources and their exploitation).
I beslutet fastställs begränsningar av fiskeansträngningen för olika seg- ment av fiskeflottan. Senast vid utgången av år 1996 skall fiskeansträngning- en i varje medlemsstat ha minskat med 20 % för fartyg som bottentrålar efter demersala arter1 och med 15 % för bomtrålare m.m. som riktar sitt fiske mot bentiska2 bestånd. För övriga kategorier fiskande innebär beslutet att inga ök- ningar av fiskeansträngningen får ske. Minst 55 % av begränsningen måste ske genom kapacitetsneddragningar. '
1 Med demersala arter avses arter som lever strax ovanför havsbotten, i huvudsak torsk- fiskar.
2 Med bentiska arter avses arter som lever på eller i havsbotten, såsom plattfisk och havs- kratta.
Prop. 1994/95:19
Bilaga 9
2.6.2 Jämförelse mellan Sveriges och 12st strukturpolitik
EU:s och Sveriges strukturpolitiska ambitioner överensstämmer i allt väsent- ligt. Så Lex. prioriterar både EU och Sverige investeringar för att förbättra ar- betsvillkoren och säkerheten ombord, utvecklingen av selektiva redskap samt åtgärder för att förbättra produkternas kvalitet. Emellertid föreligger vissa skillnader i hur politiken tillämpas.
Inom EU arbetar man med fleråriga program, där kvantitativa mål fastställs för resp. medlemsland. I Sverige dras de långsiktiga riktlinjerna för fiskeripo- litiken upp av regeringen och godkänns av riksdagen (senast prop. 1993/94: 158 Vissa fiskeripolitiska frågor), men några särskilda fleråriga planer utarbe- tas inte. Som en följd härav skiljer sig finansieringen. EG avsätter medel för hela den sexårsperiod programmen avser medan Sverige beslutar om årliga anslag.
De instrument som används i den svenska Strukturpolitiken har beslutats genom förordningen (1993:382) om statligt stöd till yrkesfisket m.m. Där fö- reskriver regeringen att statligt stöd får lämnas till investeringar i fiskeföretag (avskrivningslån, bidrag och lånegarantier), till investeringar i fiskodlingsföre- tag (lånegarantier), vid fångstbegränsningar och skrotning av fiskefartyg samt vid skador på fiskeredskap. I detta avseende skiljer sig Sverige från EU efter- som lånegarantier inte kan lämnas inom ramen för 5a-stöd.
I EU, liksom i Sverige, omfattas såväl fiskeflottan som vattenbruket av de strukturpolitiska åtgärderna, dock ges vattenbruket en något mera markerad roll inom EU. Därutöver utgör fiskehamnar samt förädling och marknadsfö- ring viktiga beståndsdelar i EG:s politik. I Sverige lämnas inte längre något stöd till beredningsindustrin. Inte heller lämnas något fiskeripolitiskt motive- rat stöd till hamnar. För marknadsföringsåtgärder däremot finns möjlighet att erhålla statligt stöd.
Vad som emellertid väsentligt skiljer EU från Sverige är att strukturpoliti- ken där inte har en bredd som direkt möter den stora variationen inom svenskt fiske. Så saknas exempelvis ett yrkesmässigt insjöfiske i dagens EU. Sveri- ges långa kuststräcka medför dessutom att det finns en stor kustfiskeflotta. Dessa särdrag kräver stor spridning och flexibilitet beträffande de strukturella åtgärderna i Sverige.
Inom EG:s strukturpolitik finns krav på en minskning av fiskeansträngning- en. Dessa krav definieras som procentuella neddragningar för vissa slag av fisken. Mot bakgrund av det svenska fiskets stora spridning och artrikedom liksom den svenska flottans flexibilitet innebär det svårigheter att dela in fiske- fartygen i de av EG uppställda segmenten.
2.6.3 Svensk strukturpolitik vid ett medlemskap Inledning
Som tidigare nämnts har regeringen till riksdagen redovisat huvuddragen i den svenska Strukturpolitiken i prop. 1993/94:158 Vissa fiskeripolitiska frå-
Prop. 1994/95:19
86
Bilaga 9
gor. De medel som används finns redovisade i förordningen (1993:382) om statligt stöd till yrkesfisket m.m. Inför kommande budgetår preciserar rege- ingen fiskeripolitikens roll i regleringsbrevet för budgetåret 1994/95. Beträf- fande Strukturpolitiken anges att Fiskeriverket skall främja utvecklingen av det yrkesmässiga kust- och insjöfisket och vattenbruket, utveckla metoder i syfte att begränsa fiskeansträngningen, analysera utvecklingen i fiskerisek- tom och på marknaderna för fiskets produkter samt besluta om konsument- främjande åtgärder. Samtliga dessa målsättningar ryms inom ramen för EG:s strukturpolitk.
Fiskeflorian
En övergripande målsättning för svensk strukturpolitik är att uppnå en samlad fiskeansträngning inom den svenska fiskeflottan som är anpassad till resurser- nas storlek. I EG:s system blir det av stor vikt att kunna fastställa den långsik- tiga nivån på denna ansträngning. Den är emellertid mycket svår att skatta ef- tersom en rad i dag okända faktorer spelar in vid bedömningen av framtida till- gängliga resurser.
Torskfisket i Östersjön är ryggraden i svenskt fiske. Efter en rad bekym- mersamma år med låga fiskekvoter sviktar ekonomin för både fiske- och be- redningsföretagen. Det närmaste året kan det troligen inte bli någon större ök- ning av kvoten. Men det är prognoserna för fiskekvoten på längre sikt som blir normgivande för den önskvärda storleken på den del av fiskeflottan vars huvudsakliga fiske är inriktat på torsk i Östersjön. I avvaktan på en långsiktig balans mellan fiskeansträngning och resurser lämnas stöd vid stillaliggande till fartygen.
I strävan att uppnå balans mellan tillgängliga resurser och dess utnyttjande finns flera medel att tillgå. I prop. 1993/94:158 Vissa fiskeripolitiska frågor anges att en begränsning av fiskeansträngningen bör spela en större roll vid regleringen av fisket än vad som hittills har varit fallet. Exempel på begränsan- de åtgärder är krav på licens, skrotning av fiskefartyg, planerat stillaliggande av fiskefartyg, reglering av fiskesäsongen, fiskeförbud vissa dagar i veckan, redskapsbegränsning, inrättande av fredningsområden och krav på redska- pens utforrnning. Även inom EU ges insatser av det här slaget ett allt större ut- rymme.
Sverige beslutade år 1993 unilateralt att införa en begränsning av antalet till- låtna fångstdagar vid torskfiske i Östersjön. Sverige kommer inom ramen för EU att forstätta att arbeta för att sådana begränsningar utvidgas till att omfatta alla berörda stater.
Utvecklingen av selektiva redskap blir ett allt viktigare instrument inom bå- de Sveriges och EG:s fiskeripolitik. Investeringar kommer att krävas för så- väl teknikutveckling som installation. För närvarande avser investeringarna i första hand installation av selekterande paneler i trålar.
De strukturpolitiska åtgärderna kan i övrigt delas in i offensiva och defen- siva åtgärder. Exempel på offensiva åtgärder är nybyggnation och modemi-
Prop. 1994/95:19
87
Bilaga 9
seringar. Under den senaste femårsperioden har intresset för nybyggnation och inköp av begagnade fartyg minskat och investeringarna i allt större ut- sträckning avsett rationaliseringar. Målsättningen med investeringarna bör vara att fartygen skall vara utrustade så att de kan bedriva flera slag av fisken. Det minskar sårbarheten för biologiska variationer. Vid modernisering bör vi- dare prioriteras sådana åtgärder som förbättrar arbetsmiljö, säkerhet och kva- litet.
För att kunna konkurrera på den del av sillmarknaden som avser avsätt- ning till industriell beredning är det nödvändigt att dels kunna hantera stora volymer, dels hålla en hög och jämn kvalitet. Den viktigaste åtgärden för ett lönsamt storskaligt sillfiske är installation av RSW-tankar (refrigerated sea water) som kräver betydande investeringar. Härtill kommer behovet av land- baserade sillsorteringsmaskiner, eftersom EG inte tillåter sortering ombord vid fiske i Skagerrak och Kattegatt. För ett mera småskaligt fiske inriktat på färsk konsumtion finns system med hantering av fisk i containrar. Även här kan betydande investeringsbehöv förutses. Såväl RSW-tankar som containrar bidrar också till en bättre arbetsmiljö för fiskaren jämfört med lådhantering.
Till de defensiva åtgärderna hör stöd vid såväl beslutade fiskestopp som då väderförhållandena omöjliggör ett fiske (t.ex. isläggning eller hård vind). Re- geringen uppdrog den 1 1 maj 1994 åt Statskontoret att utreda fiskarnas arbets- löshetsförsäkrin g från vilken ersättning lämnas vid sådant stillaliggande. Upp- draget skall redovisas senast den 1 november 1994. Medel från EG kan erhål- las för att delvis kompensera inkomstförluster i de fall stillaliggandet har orsa- kats av oförutsedda, i huvudsak biologiska faktorer.
Vattenbruk
Vattenbruket utgör en del av Fiskeriverkets ansvarsområde. Genom prop. 1993/94:158 Vissa fiskeripolitiska frågor förtydligas Fiskeriverkets ansvar. Det innebär ett närmande av svensk fiskeripolitik till den i EU förda.
Sverige är rikt på insjövatten och kustvatten som lämpar sig för vatten- bruk. Genom den stora geografiska spridningen kan vattenbruket bidra till sysselsättningi glesbygd. Inom ramen för EG:s strukturpolitik ges möjlighe- ter till stöd för teknisk utveckling och materiella investeringar samt marknads- föringsåtgärder. Ett problem inom svenskt vattenbruk är svårigheten att få ka- pital för den egna finansieringen.
Den tekniska utvecklingen bör främjas, t.ex. vad avser foder och utfod- ringsteknik. Förbättrade metoder för utfodring är av intresse både för att mins- ka påverkan på miljön och för att förbättra lönsamheten i odlingen. Vidare skulle utveckling av för vattenbruket nya arter ge en större bredd och därmed förbättrad lönsamhet. Så t.ex. anses röding och ål ha en stor potential. Hämt- över skulle kräft- och musselodling kunna utvecklas, bl.a. med hjälp av för- bättrad Odlingsteknik.
För att utveckla matfiskodlingen krävs omläggning till åretruntslakt. Där- med kan marknadens krav på leveranser av färsk fisk året runt tillgodoses.
Prop. 1994/95:19
88
Bilaga 9
Omställningen kräver investeringar och ett väl utbyggt samarbete mellan od- larna. En satsning på flera lokala slakterier skulle underlätta genom att minska behovet av transporter.
Idet fortsatta arbetet med en svensk sektorplan bör diskussionen utgå från en Önskvärd odlingsvolym. Utifrån denna kan mål läggas fast för den geogra- fiska spridningen, inriktningen på verksamheten och det fortsatta miljöarbetet samt därpå följande investeringsbehov.
Odling för utsättning
Odlingen av sättfisk är ett viktigt inslag i svensk strukna-politik. Betydande ut- sättningar sker av framför allt de för yrkesfisket vikti ga arterna lax och ål. Ut- sätmingama sker huvudsakligen till följd av vattendomar. Övriga utsättningar har framför allt finansierats med prisregleringsmedel. I och med prisreglerings- systemets upphörande den 1 januari 1994 saknar den senare verksamheten i princip finansiering efter budgetåret 1994/95. Med hänsyn till utsättningamas betydelse för svenskt fiske är det därför av stor vikt att denna verksamhet kan erhålla medfinansiering från EG.
F örstahandtmottagning
Det lämnas i dag inget statligt stöd till anläggningar i fiskehamnar. Kommu- nalt stöd finns dock. Vid ett medlemskap finns det möjlighet till medfinansie- ring vid investeringar i hamnar. Dessa satsningar bör i första hand ske i de områden som redan i dag är viktiga landningsplatser och har naturliga förut- sättningar att utveckla distributionen. Vissa investeringar kan emellertid be- hövas även i de mindre hamnarna för att behålla landningsplatser för det små- skaliga fisket.
Utvecklingen mot RSW-tankar och containrar ställer större krav på ham- nens utformning. Det är också viktigt att landning och lossning kan ske under goda arbetsvillkor. Vidare måste den landade fisken hållas kyld i väntan på transport. Kvalitet är en viktig faktor då svensk fisk skall konkurrera med så- väl övriga länders fiskprodukter som andra jämförbara livsmedel.
Beredningsindusrrin
Tidigare fanns deti Sverige möjligheter för beredningsindustrin att få subven- tionerade fiskberedningslån. Vid ett medlemskap kommer det att finnas möj- lighet att erhålla sådant stöd, under såväl mål 5a som under antingen mål 2 eller 5b (se nedan).
Ett medlemskap innebär avsevärda fördelar för svensk beredningsindustri dels i form av fri handel, dels genom tillgång till EG:s olika former av investe- ringsstöd.
Prop. 1994/95:19
89
Bilaga 9
Sedan år 1973 har det rått en snedvriden konkurrenssituation för svensk Prop. 1994/95:19 beredningsindustri. EU har haft fritt tillträde till den svenska marknaden me— dan svenska fiskprodukter mötts av restriktioner på EU-marknaden. Situatio- nen har lett till att många företag, i synnerhet de större, har koncentrerat sina investeringar till anläggningar inom EU och att svenska säljbolag i stor ut- sträckning har försetts med produkter från produktionsenheter inom EU.
Vid ett medlemskap kommer emellertid dessa skillnader i handelsvillkoren att upphöra Ökade exportmöjligheter kan ge större volymer och stordriftsför- delar. Detta gynnar svenskt fiske och svenska konsumenter.
En mycket stor del av den svenska industrins och handelns råvara tas från svenska landningar. En viss del av råvaran måste emellertid importeras bl.a. beroende på svackori den svenska råvarutillgången. Handeln och berednings- industrin bör därför betraktas som självständiga delar inom den svenska fiske- rinäringen.
I en svensk strukturplan är det viktigt att satsningarna inom beredningsin- dustrin koncentreras till sådana områden där det redan i dag finns ett antal ut- vecklingsbara både större och mindre företag, bl.a. för att ha närhet till yrkes- kunnande och transportmöjligheter. En stor del av investeringarna torde kom- ma att avse åtgärder för att tillmötesgå konsumentens ökade krav på kvalitet och diversifierad förädling.
Marknadtåzgärder
Idag stöds såväl konsumentfrämjande som exportfrämjande åtgärder med sär- skilda medel. Inom ramen för EG:s strukturpolitik för fisket utgör stöd för marknadsåtgärder ett viktigt medel för att främja fiskerinäringens utveckling. Härigenom kommer de svenska ansträngningarna på dessa båda områden att kunna öka.
Sverige avser att även i fortsättningen satsa på konsumentfrämjande åtgär- der, bl.a. vad avser sill och sillprodukter. Det finns i dag framtagna produk- ter baserade på sill, men det krävs marknadsföringsinsatser för att skapa en avsättning för dessa. Även för andra fiskprodukter, inte minst från vatten- bruket, krävs satsningar för att öka avsättningen såväl inom som utanför Sverige.
Marknadsföring bör kompletteras med åtgärder för att tillförsäkra konsu- menten tillgång till färsk fisk året om. Genom förbättrade förpackningstekni- ker skulle fisken kunna saluföras färsk och styckad i butiksdisken i likhet med flertalet köttprodukter.
Finansiering av insatserna
Som framgår av avsnitt 2.6 varierar EG:s bidrag beroende på vilken typ av in- satser som avses. Det är först när en sektorplan har utformats som det med
90
Bilaga 9
större säkerhet går att ange dels stödets totala omfattning, dels finansieringen via svenska statsbudgetrnedel och EG:s fonder.
Med utgångspunkt i dagens nivå på det statliga stödet till fisket bör det ur EG:s fonder ställas medel till svenskt förfogande motsvarande 8 miljoner ecu. Det som då avses är det stöd som kan finansieras via FIFG och Pesca (se vi— dare avsnitt 2.8). '
Vid ett EU-medlemskap krävs emellertid särskilda insatser som syftar till att uppfylla krav som medlemskapet ställer på fisket genom installation av RSW-tankar eller containrar. Dessa insatser bidrar även till att höja kvaliteten på fisken och därmed stärka det svenska fiskets konkurrenskraft. För detta än- damål bör 10 miljoner kronor årligen avsättas under en treårsperiod. Därige- nom bör krav ställas på EG om insatser under samma period med 3 miljoner ecu årligen.
2.7 Övriga strukturpolitiska mål MdlZ
Som mål 2 definieras en omstrukturering av regioner eller delar av regioner som påverkas allvarligt av industriell tillbakagång. Mål 2-stöd finansieras ur regional- och socialfondema (ERDF och ESF). Medfinansieringen från EG är maximalt 50 %.
I dessa regioner finns det möjlighet att få stöd för projekt som syftar till att bibehålla eller utveckla sysselsättningen inom fiskerisektom. Åtgärder som kan bli aktuella är i huvudsak sådana förbättringar av infrastrukturen som un- derlättar för näringsidkare att utöva sin verksamhet.
Måle
Mål 5b syftar till att underlätta strukturomvandlin gen på landsbygden i områ- den som står utanför mål 1 och mål 6. Ijuli 1993 ändrades urvalskriteriema för att få 5b-stöd (rådets förordning (EEG) nr 2081/93 av den 20 juli 1993 om ändring av förordning (EEG) nr 2052/88 om strukturfondemas uppgifter och effektivitet samt om samordning av deras verksamheter dels inbördes. dels med Europeiska investeringsbankens och andra befintliga finansierings- organs verksamheter) bl.a. med anledning av de socioekonomiska problem som översynen av den gemensamma fiskeripolitiken torde komma att orsaka i vissa kustregioner.
De grundläggande kraven för att erhålla 5b-stöd är att regionen har en låg socioekonomisk utveckling beräknat som BNP per invånare och att regionen därutöver uppfyller minst två av kriteriema hög andel sysselsatta inom jord- bruket, låg inkomst från jordbruket resp. låg befolkningstäthet eller avfolk- ning.
Prop. 1994/95:19
91
Bilaga 9
Stöd kan lämnas även till andra områden. t.ex. till öar och områden på fast- landet som har ett perifert läge i förhållande till större centra samt till regioner där omstrukturerin gen av fiskerisektom får en stor socioekonomisk inverkan.
Fiskerisektom har ingen särskild fond ur vilken medel till 5b-stöd lämnas. Den inordnas under 5b-stödens övergripande finansieringskällor, i huvudsak jordbruksfondens (FEOGA) utvecklingsdel. Även den regionala fonden (ERDF) och den sociala fonden (ESF) kan beröras (jfr. avsnittet i jordbruks- delen där 5b-områdena i Sverige redovisas).
En viktig del i svenskt yrkesfiske är det småskaliga kust- och insjöfisket. Det är i många fall beroende av kompletterande verksamheter såsom jordbruk och turism. Inom ramen för mål Sb finns det möjligheter att få stöd för åtgär- der som syftar till att uppnå diversifiering, särskilt sådana åtgärder som leder till kombinationsverksamheter eller alternativa inkomstkällor.
Exempel på sådana satsningar är en utvidgning av verksamheten till vidare- förädling. En framgångsrik förädling och marknadsföring är dessutom ofta knuten till ökade inkomster från turismen. En annan form av diversifiering är övergång från traditionellt fiske till odling av tisk. Genom en ökad utsättning ökar förutsättningama för ett attraktivt sportfiske och därmed turistinkomster- na.
Målö
Med anledning av förhållandena i de nordiska kandidatländerna har ett nytt mål för EG:s struktur- och regionalpolitik formulerats, nämligen mål 6. Grundkriteriet för att omfattas av detta mål är att regionen är glest befolkad. Stöd lämnas inom fiskerinäringen till samma slags projekt som under mål 5a men medfinansieringsgraden från EG är högre. I anslutningsfördraget har Kalix och Haparanda kommuner samt Norrlands inland klassificerats som mål 6-områden.
2.8 Kommissionsinitiativ — Pesca
Rådets förordning (EEG) nr 2082/93 av den 20 juli 1993 (om ändring av för- ordning (EEG) nr 4253/88 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EEG) nr 2052/88 om samordningen av de olika strukturfondemas verksamheter dels inbördes, dels med Europeiska investeringsbankens och andra befintliga finansieringsorgans verksamheter) innehåller regler om kommissionsinitiativ. För åtgärder som är av särskilt intresse för gemenskapen kan kommissionen besluta om att föreslå medlemsstaterna att de lämnar in ansökningar om stöd.
På grund av att fiskerisektom är så splittrad har den, med undantag för mål 5a-fiske, svårigheter att dra nytta av gemenskapens strukturella stöd. Mot den- na bakgrund beslutade kommissionen den 15 juni 1994 att införa ett s.k. kom- missionsinitiativ för omstruktureringen av fiskerisektom, kallat Pesca. Pesca skall utgöra ett komplement till de stöd som kan erhållas under mål l—6.
Prop. 1994/95:19
92
Bilaga 9
Den strukturella krisen inom fisket. främst orsakad av överkapacitet, har medfört stora problem för hela fiskerisektom. Pescas målsättning är att möjlig- göra omstrukturering och underlätta de ekonomiska och sociala konsekvenser— na samt att bidra till diversifieringen av sektorn genom att utveckla ny syssel- sättning.
Pesca är i huvudsak avsett för områden som sorterar under mål 1, 2 och 5b. Dock kan upp till 15 % av de medel som står till förfogande användas utanför dessa områden. Inom ramen för Pesca kan bidrag lämnas till offent- liga organ och enskilda personer som kan bidra direkt till diversifieringen samt till fiskare och andra som arbetar inom fiskerisektom. En rad olika åtgärder kan stödjas. nämligen — diversifiering av verksamheten i området (t.ex. utveckling av fiskehamnar
för nya ändamål, såsom turism eller nystartande av företag), — administrativa tjänster (t.ex. utbildning avseende marknadsföring, förvalt- ning och ny teknologi), — bibehållande eller skapande av arbetstillfällen (t.ex. utvidgning av fiskarnas yrkesmässiga kunskaper eller omskolning), — finansiella tjänster (att underlätta tillträdet till kapitalmarknaden för mindre företag, i huvudsak genom att lämna garantier),
— särskilda projekt av allmänt eller internationellt intresse inom fiskerisektom
(t.ex. pilotprojekt för resursförvaltning eller kvalitetsförbättringar),
— produktiva investeringar i sektorn (såsom utveckling av marin turism).
Pesca kommer att finansieras gemensamt av medlemsstaten, gemenskapen och mottagaren. Reglerna för medfinansiering är samma som gäller för struk- urfondema (FEOGA, ERDF och ESF), dvs. högst 50 % från EG i områden som står utanför mål 1 och mål 6 satnt som en generell regel minst 25 % natio- nell offentlig finansiering. Det totala bidraget till Pesca från EG är 250 miljo- ner ecu för perioden 1994—1999, varav 125 miljoner ecu har avsatts för mål l-områden.
Prop. 1994/95:19
93
Bilaga 9
3 Skogsbruk 3.1 EU:s Skogsstrategi och regelverk
Allmänt
Inom EU finns inte någon gemensam övergripande skogspolitik som t.ex. för jordbnrk och fiske. Detta betyder dock inte att det helt saknas en politik inom skogsbruksområdet. Skogsbruksfrågor hanteras bl.a. inom industri- och mil- jövårdsdirektoraten men främst inom jordbruksdirektoratet. Bland de nuva- rande medlemsländema är synen på skogsnäringen och skogspolitiken samt skogens roll i samhället mycket skiftande. De gemensamma skogsfrågoma har huvudsakligen med landsbygdsutveckling att göra och betraktas som en del av jordbrukspolitiken. Den harmoniserade lagstiftningen inom skogsbru- ket är av blygsam omfatming och gäller försäljning av växtmaterial, skydd mot skadliga organismer och virkesmätning. Stora delar är föråldrade. Lag- stiftningen kom till under 1960-talet och början av 1970-talet och är under omarbetning.
Inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken, CAP, fastställdes i maj 1989 ett skogligt aktionsprogram. Stor vikt fästs vid gemensamma, fram- åtsyftande åtgärder av karaktären att samla och sprida kunskap om skogliga förhållanden samt förbättra skyddet mot luftföroreningar och skogsbränder. En stående skogskommitté har bildats som kommissionen kan konsultera i frågor som rör skogsbruket. Kommittén är beslutande i frågor om stöd till brandskydd och övervakning. Kommittén skall främja ett nära samarbete mel- lan medlemsstaterna och kommissionen i fråga om skogliga åtgärder inom ra- men för jordbrukspolitiken samt främja en utvecklingspolicy för landsbyg- den. Medlemmarna skall hålla varandra underrättade om tillstånd, utveckling och politik inom den egna nationen. Ytterligare områden som tas upp i skogs- programmet är — rekonstruktion av nedbränd skog och projekt för brandbekämpning och
brandskydd,
— rationalisering av fastigheter, — diverse stöd till anläggning av skogar och vägar, till erosionsskydd, till in- formation och rådgivning, till skogsägareföreningar samt till viss förädling och upparbetrting. Vidare har kommissionen utarbetat en Skogsstrategi som ansluter till den gemensamma jordbrukspolitiken. Där framhålls särskilt att ländernas skogs- politik skall respekteras och att strategin skall ses som ett komplement till den nationella politiken. Innehållet i strategin är för närvarande — att arbeta för att skogssektom inarbetas i planering av markanvändningen
så att den kan bidra till landsbygdens framtida utveckling, — att skapa en rimligt säker tillgång på trä inom EU,
— att bidra till att bevara och förbättra miljön, — att ge skogssektom en egen dynamik och se till att den bättre fyller sina funktioner,
Prop. 1994/95:19
94
Bilaga 9
— att säkra skogsbeståndet och skydda det från angrepp, — att utveckla skogens roll som en naturlig rekreationsform, — att hjälpa till att utveckla några av världens mest eftersatta områden främst i utvecklingsländema.
F rö- och planrfrdgor
EU:s direktiv för skogsfrö och skogsplantor reglerar handel med skogsod- lingsmaterial internt och externt och i viss utsträckning även skogsodlings- materialets kvalitet i samband med handel. Under begreppet handel inkluderas t.ex. varors fria rörlighet, krav på dokumentation och märkning och krav på ett kontrollsystem som kan garantera materialets äkthet i hela kedjan från kott- plockning och klängning till avsalu till konsument. Direktiven tillkom under 1960-talet och början av 1970-talet. De grundläggande direktiven på området ar
— rådets direktiv 66/404/EEG av den 14 juni 1966 on the marketing of forest reproductive material, — rådets andra direktiv 75/445/EEG av den 26 juni 1975 med ändring av 66/404,
-— rådets direktiv 71/161/EEG av den 30 mars 1971 on external quality stan- dards for forest reproductive material marketed within the community. Direktiven revideras för närvarande.
Skogsodlingsmaterial indelas, när det gäller den genetiska beskaffenheten, i grupperna utvalt material och testat material. Skogsodlingsmaterial i handel måste tillhöra någon av dessa kategorier. Användningen av själva materialet är inte reglerad.
För godkännande av utgångsmaterial, dvs. enskilda bestånd eller planta- ger, anges detaljerade krav. Härkomstområdena skall avgränsas. Varje enskilt medlemsland skall officiellt godkänna utgångsmaterial och upprätta en för- teckning över godkänt sådant.
Även när det gäller skogsodlingsmaterialets yttre kvalitet finns vissa reg- ler. Frön får inte säljas om de inte uppfyller kraven för EG-standard vad gäl- ler renhet och materialtyp. Plantor kan men måste inte säljas som EG-stan- dard.
EU ställer vidare krav på att medlemsstaterna skall ha ett kontrollsystem som garanterar — att utvalt och testat material uppfyller EG:s krav, — att bara officiellt godkänt, utvalt eller testat material säljs, — att frön och plantor inte blandas ihop under transport och att de produceras och identifieras under vissa angivna normer, — att frön och plantor säljs med en åtföljande identifikationshandling samt att officiella handlingar upprättas vid export, - att med minst stickprov kontrollera att frön och plantor uppfyller EG:s kva- litetskrav och kraven på dokumentation när de skall säljas som ”EG stan— dar ".
7 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 19. Bilaga 9.
Prop. 1994/95:19
95
Bilaga 9
Det är möjligt att begära dispens från (' ;ssa regler vid t.ex. brist på frö men det är besvärligt och tidsödande. Det är kommissionen som lämnar dispens för viss tid efter ansökan från ett medlemsland. Ansökningarna behandlas vid årliga förhandlingar.
Skogsodlingsmaterial från tredjeland får bara säljas inom EU om landets kontrollsystem uppfyller EG:s krav och om materialet samtidigt har tilldelats EG-status eller dispens lämnas. Material som exporteras till tredjeland behö- ver dämmet inte uppfylla EG:s krav på kategorier eller kvalitet.
Skogsbrandskydd
Inom EU brinner årligen ca 500 000 ha skog. Det är främst i Sydeuropa som skogsbrand är ett allvarligt problem. För att reducera antalet bränder och stor- leken på de brända områdena finns ett särskilt handlingsprogram. Medlems- ländema skall klassificera sina skogar efter brandrisken i tre klasser. Hög- riskområden, mediumriskområden där risken för brand inte är permanent eller cyklisk men ändå ett betydande hot mot skogsekosystemen samt lågriskområ- den. Kommissionen godkänner ländernas klassificering. För hög- och medi- umriskområden skall medlemsländerna upprätta och sända brandskyddspla- nertill kommissionen samt information om vilka åtgärder som har vidtagits och effekterna av dessa. Årlig statistik över skogsbränder skall också insän- das. EU kan delfinansiera förebyggande åtgärder och uppbyggnaden av infor- mationssystem om skogsbrandfrågor med resp. 50, 30 och 15 % i de olika riskområdena. Brandfrekvensen i EU är mycket högre än i Sverige. EU stö- deri första hand åtgärder i högriskområden i sydeuropeiska länder inkl. södra Frankrike.
Reglerna finns i rådets förordning (EEG) nr 2158/92 av den 23 juni 1992 on the protection of the community's forests against fire och kommissionens förordning (EEG) nr 1170/93 med riktlinjer till 2158/92.
Virkesmäming
Inom EU finns ett direktiv som rör virkesmätning. nämligen 68/89/EEG rå- dets direktiv av den 23 januari 1968 on the approximation of the laws of the member states concerning the classification of wood in the rough. Direktivet innehåller regler för mätning och klassificering av virke och hela trädstam- mar. 1 reglerna beaktas inte virkets eller stammarnas lämplighet för en viss ämnad förädling. Det får inte finnas någon nationell lagstiftning inom direkti- vets område.
I Sverige kapas träden eller stammarna i samband med avverkningen-till stockar avsedda och lämpliga för skilda användningsområden. Mätmetodema är i hög grad kopplade till att, utöver mätning av volymen, gradera virkets lämplighet för avsedd förädling. Motsvarande reglering saknas som nämnts i EG-direktivet.
Prop. 1994/95:19
Bilaga 9
Statistik om skogsbruk
Som ett led i uppföljningen av EG:s skogsförordningar och ett underlag för hantering av skogsfrågor har det inrättats ett europeiskt skogligt informations- system, EFICS. Reglerna om detta finns i rådets förordning (EEG) nr 1615/ 89 av den 29 maj 1989 establishing a european forestry information and com- munication system (EFICS). Avsikten är att data om skogssektom och dess utveckling skall samlas in, samordnas, standardiseras och behandlas för att underlätta genomförandet av de gemensamma reglerna. Systemet skulle ha varit operativt den 1 januari 1993 men är ännu inte fullt genomfört. Genom beslut i rådet den 24 februari 1994 har tiden för uppbyggnaden av systemet förlängts med fem år till januari 1998.
Vissa skogsinventeringar
Vissa frågor rörande inventering av skogsskador och tillstånd i skogsmarken regleras i rådets förordning (EEG) nr 1696/87 av den 10 juni 1987. Invente- ringama överensstämmer inte helt med dem som tillämpas i Sverige.
S kogsstöd
I samband med 1992 års CAP-reform beslutades, förutom de marknadsreg- lerande åtgärderna, om kompletterande åtgärder i syfte att minska överskotts- produktionen och nå en större flexibilitet inom jordbruksföretagen. Bland de kompletterande åtgärderna ingick ett program för stöd till skogliga åtgärder inom jordbruket. Detta regleras i rådets förordning (EEG) nr 2080/92 av den 30 juni 1992 instituting a Community aid scheme for forestry measures in ag- riculture. Stödprogrammet är obligatoriskt för medlemsländerna. Medlemslän- dema skall genomföra stödprogrammet med hjälp av nationella eller regionala fleråriga program. Dessa liksom annan befintlig eller planerad lagstiftning som behövs för genomförandet av förordningen skall lämnas till kommissio- nen för godkännande. EU delfinansierar 75 % av kostnaderna för program- men i s.k. mål l-regioner och 50 % i övriga områden. Andra nationella stöd är tillåtna så länge statsstödsreglerna i Romfördraget respekteras.
Syftet med förordningen är att understödja de förändringar som införts inom marknadsordningama inom jordbruket, bidra till en förbättring av skogstillgångama, bidra till driftsformer på landsbygden som är bättre mil- jöanpassade samt bekämpa växthuseffekten och absorbera koldioxid. Dess- utom skall förordningen främja återplantering av skog som ett alternativt an- vändningssätt av jordbruksmark och bidra till utvecklingen av den skogliga aktiviteten hos jordbrukarna. Förordningen reglerar de olika typer av stöd som är tillåma.
Stöd får lämnas till beskogning av jordbruksmark och beståndsvårdskost- nader under en period på fem år. Även mark som nyligen tagits ur livsmedels-
Prop. 1994/95:19
97
Bilaga 9
produktion räknas som jordbruksmark. Alla kategorier av markägare kan få stödet.
En viktig del i stödet är möjligheten att årligen täcka inkomstbortfall under skogens anläggningstid. Stödet kan lämnas till alla aktivt brukande markäg- are.
Slutligen kan investeringsstöd till skogsförbättrande åtgärder ges, såsom till anläggning av skyddsbälten och till brandskydd eller skogsbilvägar. Nor- mala skötselåtgärder som t.ex. gallring eller vägunderhåll är inte stödberätti- gade. Endast den som är jordbrukare kan erhålla detta stöd.
Miljöstäd
Detta stöd, som beskrivits närmare i det föregående (förordning 2078/92), syftar även inom det skogliga området bl.a. till att gynna användningen av miljövänliga brukningsmetoder samt gynna och bevara naturliga resurser och den genetiska mångfalden. De stöd som kan förekomma är t.ex. stöd till ut- bildning av aktiva skogsbrukare i miljövänliga brukningsmetoder eller stöd till mindre skogsområden i hagmarker där skogen bör skötas miljövänligt för att främja helheten i landskapet. Stödet kan även användas för naturresursin- venterin gar och demonstrationsobjekt rörande miljövänliga brukningsmeto- der.
Regionalpolitiskt stöd
Även skogsbruket omfattas av EU:s regionalpolitiska åtgärder. I huvudsak är det de mål som är aktuella för jordbruket som gäller även här, dvs. mål 1, 5a och 5b samt mål 6. När det gäller förutsättningama för stöd enligt 5b finns en särskild förordning för skogsbruket, rådets förordning (EEG) nr 867/ 90 av den 29 mars 1990 on improving the processing and marketing conditions for forestry products. I denna anges att en förutsättning för att EU:s ansträng- ningar att minska överskottsproduktionen inom jordbruket skall lyckas är att det dessutom införs medel som främjar förädling i första produktionsledet och marknadsföring av skogsprodukter. Syftet med stödet är att utveckla eller rationalisera marknadsföring och behandling av skogsprodukter. Med detta åsyftas t.ex. investeringar som rör fällning, terrängtransport, skyddsbehand- ling och torkning av inhemskt virke och alla arbetsmoment fram till industriell sågning. lnvesteringsstödet skall i första hand gå till små och medelstora fö- retag som kan bidra till förbättring och ekonomisk utveckling av jordbrukets och landsbygdens miljö. Genom en hänvisning till reglerna för jordbrukspro- dukter görs samma medel och samma vilkor tillämpliga på skogssektom.
Prop. 1994/95:19
98
Bilaga 9
3.2 Nuvarande svenska regler, förhandlingsresultatet och behovet av ändringar vid en EU-anpassning
Regeringens bedömning: Någon gemensam skogspolitik finns inte
inom EU. Även om skogsnäringen får en ökad tyngd i ett utvidgat EU ligger det i Sveriges intresse att, mot bakgrund av de vitt skilda förhål- landena i de nuvarande EU-länderna, hävda en nationell skogspolitik även i fortsättningen. Sverige kommer att verka för en modernisering av EU:s specialregleringar på skogsområdet.
Frö- och plantfrågorna är det område som'främst kommer att beröras av nya regler. I många avseenden tillämpas redan regler som är lika EU:s eller lätt kan anpassas, t.ex. vad gäller frökvalitet. På andra områden är skillnader- na stora. Det gäller bl.a. klassificeringen av Skogsodlingsmaterial i kategori- er, materialets användningsområde och import från tredjeland. Sverige har vid medlemskapsförhandlingarna fått medgivande att tillämpa nationella be- stämmelser för kontrollen av frö- och planthandeln under en övergångsperiod på fem år. Under den tiden kommer Sverige att medverka i en översyn av EU:s direktiv. Under ytterligare en 2-års period därefter har Sverige rätt att sälja sina lager av skogsfrö även om de inte tillgodoser EU:s krav på identifi- kation m.m. Frågan om framtida övergångsåtgärder har hållits öppen.
Brandskyddsfrågor sköts i Sverige på nationell nivå av Räddningsver- ket. Sverige saknar s.k. högriskområden för skogsbrand. Eventuellt skulle något område kunna klassas som mediumriskområde. I sådant fall skall skogsbrandskyddsplan upprättas och sändas till kommissionen. Eftersom klassificeringen föreslås nationellt och EU prioriterar högriskområden beror EG-reglemas tillämplighet på hur Räddningsverket vill klassificera Sverige från brandrisksynpunkt. I detta arbete skall Räddningsverket samråda med Skogsstyrelsen.
Ifråga om virkesmätning har medlemskapsförhandlingarna lett till att Sverige under en övergångsperiod på tre år får tillämpa de nationella virkes- mätningsreglema. Under denna tid kommer EG:s bestämmelser att ses över.
Även för vissa delar av skogsinventeringarna har en övergångsperiod medgetts. '
Det svenska statliga stödet till skogsbruket inskränker sig till bidrag till plantering av löv eller lövdominerad skog på jordbruksmark inom ramen för jordbrukets omställningsprogram samt bidrag till ädellövskogsbruk. Vidare finns eit stöd till natur- och kulturrniljövårdande åtgärder i skogsbruket som går utöver de krav på anpassning till dessa intressen som finns i skogsvårds- lagen. Sedan några år tillbaka pågår även en försöksverksamhet med stöd till kalkning och vitaliseringsgödsling av skogsmark. Utöver dessa stöd kan skogsägaren dels träffa avtal med skogsvårdsstyrelsema om ersättning för olika typer av bevarandeåtgärder av skyddsvärda biotoper, dels få ersättning vid skydd av vissa biotoper enligt naturvårdslagstiftningen. Flera av dessa
Prop. 1994/95:19
99
Bilaga 9
biotoper inventeras på statens bekostnad. Dessutom kan skogsägarna erhålla Prop. 1994/95:19 viss gratis rådgivning och utbildning i naturvårdsfrågor.
EU:s stöd till beskogning av jordbruksmark liknar till stor del det svenska. En framtida EU-finansierat beskogningsstöd kommer troligen endast att läm- nas i slättbygder och inte i skogs— och mellanbygder. En sådan begränsning kan förutses på grund av natur- och kulturmiljöskäl.
Tveksamhet finns om det nuvarande ädellövskogstödet passar in i ett av EU medfinansierat system eftersom EU inte tillåter stöd för sedvanliga åtgär- der i skogsbruk. Stöd till gallring, utsyning m.m. måste därför förmodligen förbli nationella stöd medan stöd till plantering bör föras in i det allmänna na- tionella beskogningsprogrammet
Vid medlemskapsförhandlingarna begärde Sverige att EU:s skogsstöd av konkurrensneutralitetsskäl skulle kunna lämas även till rena skogsfastigheter. EU har motsatt sig detta men gått med på att vissa stöd under en övergångstid på fem år får lämnas till kombinerade jord- och skogsbruksfastigheter om arealen brukad jordbruksmark är minst 15 ha. EU hari övrigt hänvisat till stödmöjlighetema inom ramen för strukturfondemas 5b-mål samt till stöd enligt förordningen 867/90 som har beskrivits i det föregående. De svenska stöd som är inriktade på natur- och kulturrniljövårdande insatser, inventering- ar och biotopskydd passar bra in i EU:s miljöstöd.
Sammanfattningsvis är behovet av lagstiftnings- eller författningsändringar just nu inte särskilt stort inom det skogliga området eftersom övergångstider erhållits på de områden där skillnader finns mellan Sverige och EU. På dessa områden pågår dessutom en översyn som beräknas vara klar då Sveriges övergångstider löper ut. Vad gäller olika typer av stödåtgärder måste en över- syn göras av förordningen (1993:555) om statligt stöd till skogsbruket liksom av förordningen (1990:941) om inkomst—, omställnings- och anläggningsstöd till jordbrukare.
100
Bilaga 9
4 Rennäringen
Regeringens bedömning: Enligt ett särskilt sameprotokoll i anslut-
ningsavtalet har Sverige även i fortsättningen rätt att inom traditionellt samiska områden ge samerna exklusiva rättigheter som har samband med deras traditionella levnadssätt.
Renkött får saluföras inom EU:s medlemsländer om det slaktas en- ligt bestämmelser i ett särskilt direktiv. Dessa bestämmelser motsvarar dagens svenska krav för renslakt, vilket innebär att mobila slakterier får användas. Det svenska licenslcravet för import av renkött från bl.a. Ryssland ersätts med åtgärder från EU:s sida om import av renkött till ett medlemsland skulle medföra marknadsstörningar.
Fortsatt nationellt stöd kan ges till rennäringen under förutsättning att stödet inte leder till en ökning av den traditionella produktionsnivån.
4.1 Renskötselrätten
1 EU:s gemensamma jordbrukspolitik betraktas renkött som en jordbrukspro- dukt. EU har inte lagt fast någon rennäringspolitik. Renskötselrätt tillkommer enligt l & rennäringslagen (19712437) endast den som är same. Rätten kan enbart utövas av den same som är medlem i sa- meby. Renskötselrätten kan inte köpas eller arrenderas. Dessa bestämmelser anser EU strida mot diskrimineringsförbudet i EG-rätten. ] anslutningsavtalet finns emellertid intaget ett särskilt protokoll om det samiska folket. Enligt pro- tokollet har Sverige, Norge. Finland och EU enats om att länderna tillåts att inom traditionella samiska områden ge samerna exklusiv rätt till renskötsel. Protokollet tillåter också att länderna ger samerna exklusiva rättigheter som har samband med deras traditionella levnadssätt.
4.2 Stöd till rennäringen
Nationella stöd kräver godkännande av kommissionen. Sverige kan räkna med att få behålla nuvarande statliga stöd till rennäringen. Det enda villkoret EU ställer är att stödet inte medför någon ökning av den traditionella produk- tionsnivån. Eftersom det tillåtna renantalet för varje sameby baserar sig på den långsiktiga tillgången på naturbete är produktionsnivån beroende av de naturgivna förutsättningama. En ökning av produktionen skulle kräva omfatt- ande utfodring av renarna, vilket inte är ekonomiskt eller praktiskt möjligt. Någon svårighet att uppfylla EU:s krav föreligger därför inte. Liksom för and- ra näringar finns det för rennäringen möjlighet till strukturstöd enligt EU:s be- stämmelser.
Prop. 1994/95:19
101
Bilaga 9
4.3 Slakt
Slakt av ren regleras i direktivet 91/495/EEG. De nuvarande svenska bestäm- melserna kan behållas, med möjlighet att besluta om andra regler för slakt av ren om köttet endast säljs i Sverige. Kött från ren som slaktas i mobila slakte- rier får saluföras i andra EU-länder.
4.4 Import av renkött
Sverige kräver för närvarande licens för import av bl.a. ryskt renkött. Statens jordbruksverk kan vägra att utfärda en importlicens om tillgången på svenskt renkött bedöms motsvara efterfrågan. Ett EU-medlemskap medför att licens- kravet inte kan behållas. Ryssland har till följd av ett avtal med EU möjlighet att exportera renkött tullfritt till EU-länderna. EU, som konstaterar att import av renkött från tredje land kan medföra marknadsstörningar, är beredd att an- vända alla tillgängliga medel för att genom bilaterala eller multilaterala överens- kommelser komma till rätta med sådana störningar.
Från svensk synpunkt sett är det angeläget att EU inför ett system för att re- gistrera import av renkött från tredje land. Det saknas annars praktiska möjlig- heter atti tid ingripa mot en marknadsstöming.
Prop. 1994/95:19
102
5 Livsmedel, veterinära frågor, foder och frågor om Prop. 1994/95:19 Växtskydd och växtodling Bilaga 9
5.1 Inledning
Huvuddelen av EG:s bestämmelser om livsmedel, veterinära frågor, foder och frågor om växtodling omfattas av EES-avtalet. Avtalet trädde i kraft den 1 januari 1994 med undantag för den del som avser de veterinära bestämmelser- na. Dit hör, förutom frågor om djurhälsa, hygienbestämmelser för livsmedel av animaliskt ursprung. ] den delen trädde avtalet i kraft den 1 juli 1994.
Beträffande växtskyddsfrågoma finns i avtalet endast en gemensam förkla- ring med innebörden att området skall införhandlas i EES-avtalet, så snart som möjligt.
På de angivna områdena innebär följaktligen ett medlemskap i EU begrän- sade förändringar i förhållande till vad som redan gäller enligt EES-avtalet. Den anpassning som skett i anledning av avtalet hari huvudsak inneburit att omkring 200 rättsakter, i huvudsak direktiv, införlivats på myndighetsnivå genom ett mycket stort antal kungörelser. Som exempel kan nämnas att Sta- tens livsmedelsverk utfärdat ett 40-tal nya kungörelser. De nya kungörelsema kan i stora drag delas in i områdena standarder, märkning, tillsatser, främman- de ämnen, livsmedel för särskilda näringsändamål (tidigare s.k. specialdesti- nerade livsmedel), offentlig kontroll, material i kontakt med livsmedel, dricks- vatten och hygienbestämmelser för animaliska livsmedel. De lag- och förord- ningsändringar sorn genomförts för att åstadkomma en anpassning består i stor utsträckning i att myndigheterna har fått utvidgade bemyndiganden.
I de följande huvudavsnitten om livsmedel, veterinära frågor, foder och frå— gor om Växtskydd och växtodling beskrivs EG:s regler, den anpassning av det svenska regelverket som skett till följd av EES-avtalet och utfallet i med- lemskapsförhandlingama.
5.2 Livsmedel 5.2.1 Allmänt
Regeringens bedömning: Huvuddelen av EG:s bestämmelser på
livsmedelsområdet har införlivats i svensk lagstiftning genom EES-av- talet. Ett svenskt EU-medlemskap innebär därmed inga större föränd- ringari förhållande till vad som gäller i dag.
Med hänsyn till den anpassning som skett till följd av EES-avtalet skulle ett medlemsskap bara i mycket begränsad utsträckning leda till ytterligare änd- ringari de svenska livsmedelsbestämmelsema. En anpassning behövs emel- lertid när det gäller föreskrifterna för införselkontroll. Borttagandet av gräns- kontrollerna inom EU innebär att kontrollen av livsmedel som förs in i landet
103
Bilaga 9
i större utsträckning än hittills måste bygga på den livsmedelskontroll som Prop. 1994/95:19 sker i utförsellandet.
Flertalet av EG:s rättsakter på livsmedelsområdet är totalharrnoniserade vil- ket innebär att det inte är tillåtet att ha vare sig strängare eller liberalare bestäm- melser för de varor som regleras av rättsakten. EG:s bestämmelser på livsme- delsområdet bygger, i likhet med de tidigare gällande svenska, i stor utsträck- ning på de rekommendationer som utarbetats inom den internationella organi- sationen Codex Alimentarius. Därför innebär Sveriges anpassning till EG:s bestämmelser genom EES-avtalet generellt sett inte så stora förändringar på livsmedelsområdet. När det gäller detaljbestämmelser har emellertid ett stort antal viktiga ändringar fått göras. Redogörelser för dessa finns i prop. 1991/92:170 om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), prop. 1992/93:119 om ändringar i livsmedelslagen (1971:511) m. fl. lagar i anled- ning av EES-avtalet och prop. l993/94:203 om ändringar av avtalet om Euro- peiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet) m.m.
EG:s bestämmelser på livsmedelsområdet avser märkning, livsmedelsstan- darder, livsmedelstillsatser och livsmedelskontroll. Dessutom finns bestäm- melser om bl.a. vin- och spritprodukter, material och produkter i kontakt med livsmedel, livsmedel för särskilda näringsändamål, gränsvärden för främman- de ämnen samt om dricksvatten och ytvatten som skall användas för framställ- ning av dricksvatten. Samtliga dessa bestämmelser omfattas av EES-avtalet. EG:s bestämmelser om radioaktivitet i livsmedel omfattas däremot inte av EES-avtalet. Dessa bestämmelser behandlas i avsnitt 21 Euroatom.
5.2.2 Märkning
De generella bestämmelserna om märkning finns i ramdirektivet om märkning (direktiv 79/112/EEG). Direktivet reglerar färdigförpackade varor för försälj- ning till enskilda konsumenter och till storhushåll. Till följd av att direktivet är totalharmoniserat kan Sverige varken ha liberalare eller strängare märkrtingsbe- stämmelser än som framgår av direktivet. Det finns däremot inte något hinder för företagen att frivilligt ange ytterligare märkningsuppgifter. De tidigare gäl- lande svenska bestämmelserna överensstämde i sina huvuddrag med EG:s märkningsbestämmelser. På detaljnivå var däremot skillnaderna stora. Som en följd av EES-avtalet har de svenska reglerna helt anpassats till EG:s be- stämmelser. De grundläggande krav som tidigare fanns om vad som skall stå på förpackningen finns fortfarande kvar, men utformningen är annorlunda. Märkningsuppgiftema skall enligt EG:s märkningsdirektiv anges på ett språk som konsumenterna i medlemslandet lätt förstår. För svenskt vidkommande innebär detta, enligt Livsmedelsverkets tolkning av bestämmelsen, att för- utom svenska även norska och danska i allmänhet accepteras och i undantags- fall också enstaka markeringsuppgifter på andra språk.
Beträffande datummärkning kräver EG:s bestämmelser angivande av bäst- före-dag för de flesta färdigförpackade varor. Känsliga kylvaror och andra lättfördärvliga livsmedel som t.ex. färsk fisk, färsk kyckling och köttfärs
104
skall dock förses med uppgift om sista förbrukningsdag. Det tidigare kravet
skall numera förses med bäst—före-dag i stället för bakningsdag. Bröd som av- ses konsumeras inom de närmaste 24 timmarna efter bakning, t.ex. småfran- ska och baguetter, behöver inte datummärkas. Många svenska tillverkare har dock fortsatt att ange bakningsdag.
När det gäller ursprungsmärkning av färdigförpackade livsmedel har Sverige genom EES—avtalet accepterat EG:s bestämmelser, som innebär att medlemsländerna inte kan ha ett generellt krav på ursprungsmärkning. Upp- lysning om platsen för livsmedlets ursprung kan endast krävas i de enskilda fall konsumenten i avsaknad av denna uppgift kan bli vilseledd. Handeln har dock visat stort intresse att frivilligt märka främst kött och köttprodukter med uppgift om råvarans ursprungsland.
Samtliga ingående ingredienser i en produkt skall deklareras i fallande ord- ning efter den vikt ingredienserna hade vid tillverkningstillfället Detta gällde även tidigare. Nytt är dock att sammansatta ingredienser, t.ex. falukorv i pyt- tipanna, inte behöver deklareras annat än som falukorv om den ingående mängden är mindre än 25 % av den färdiga varan. Ett villkor för denna för- enklade märkning är att beteckningen på den sammansatta ingrediensen är för- behållen i standard eller är allmänt vedertagen bland svenska konsumenter. Livsmedelstillsatser med teknologisk funktion skall dock alltid anges. 1 den allmänna debatten har en missuppfattning spritts om att EES-avtalet skulle medföra att ingredienser i livsmedel inte skulle behöva deklareras om de inte uppgår till minst 25 %. Detta är fel. Alla ingredienseri livsmedel skall deklare- ras i fallande ordning precis som tidigare. Vad som förvirrat debatten är den nyss berörda ändringen som enbart rör ett begränsat antal sammansatta ingre- dienser i en ingrediensförteckning. Dock innebär bestämmelsen att allergena ingredienser som mjölk. ägg och nötter inte alltid behöver deklareras då de ingår i sammansatta ingredienser. Livsmedelsverket har rekommenderat de svenska tillverkarna att fortsätta deklarera sådana ingredienser.
EG:s märkningsdirektiv omfattar förutom märkning även presentation av och reklam för livsmedel. För reklam, liknande frågor svarar Konsument- verket.
5.2.3 Livsmedelsstandarder
En livsmedelsstandard föreskriver vilken sammansätming ett livsmedel skall ha för att få bära en viss varubeteckning. Syftet med att utarbeta standarder som är tvingande för producenterna, är att konsumenterna skall tillförsäkras en viss kvalitet eller beskaffenhet på livsmedlet. Både Sverige och EG har ut- arbetat ett antal standarder, men inte alltid för samma produkter. Där Sverige och EG hade standarder för samma produkt har Sverige anpassat sig till EG:s bestämmelser. Det gäller i fråga om juice och nektar, sylt, gelé och marmelad, socker, honung, kondenserad mjölk samt kaffeextrakt. EG:s bestämmelser för sylt och marmelad har inneburit en kvalitetshöjning med en större mängd
Prop. 1994/95:19 att förpackningsdag skall anges på kylvaror gäller inte längre. Mjukt bröd Bilaga 9
105
Bilaga 9
bär i sylten. Tidigare skulle all sylt innehålla minst 30 % bär. I fortsättningen blir det två kvalitetsklasser "Vanlig sylt" och "Extra sylt”. Vanlig sylt måste i regel innehålla ”35 % bär medan Extra sylt måste innehålla 45 %. Marmelad jämställs med sylt i detta avseende.
Helt nya ISG-anpassade standarder har införts för kakao, chokladvaror, ka- sein och naturligt mineralvatten. Kasein är ett protein som finns i mjölk. När det gäller kakao- och chokladvaror är förändringarna stora. Bl.a. ställs krav på högre halt kakaosmör i vissa chokladprodukter för att få kalla dem cho- klad. Många produkter som tidigare innehöll ordet choklad har tvingats byta namn. Det gäller t.ex. vissa fabrikat av blockchoklad, chokladbiskvier och glasspinnar med chokladöverdrag. Vad gäller köttprodukter så kommer san- nolikt Sverige, i enlighet med Cassis de Dijon-principen, att ibland få accep- tera import av köttprodukter från EG som inte uppfyller den svenska livsme- delsstandarden. Livsmedelsstandarder anses i dag vara ett otidsenligt regelsy- stem eftersom standarder snabbt föråldras och i stället blir ett hinder för önsk- värd produktutveckling. Vid EG-ministramas möte i Edinburgh i december 1992 fattades ett principbeslut att inte utarbeta nya livsmedelsstandarder utan i stället re videra och förenkla de äldre.
5.2.4 Livsmedelstillsatser
EG har i ramdirektivet 89/107/EEG beslutat om definitioner och principer för användning av tillsatseri livsmedel. Direktivet ingår i EES-avtalet. I avvaktan på detaljbestämmelser får nationella bestämmelser tillämpas. Den 16 juni 1994 beslutade EG om dels ett direktiv om användning av färgämnen, dels ett direktiv om användning av sötningsmedel i livsmedel. Därutöver finns ett för- slag till direktiv om användning av övriga tillsatser.
De nyligen beslutade direktiven innehåller detaljerade regler om använd- ning av färgämnen och sötningsmedel i livsmedel. Svenska bestämmelser finns i Livsmedelsverkets kungörelse (SLVFS 1993:33) om livsmedelstill- satser.
Jämfört med de svenska bestämmelserna medger direktiven en vidare an- vändning av färgämnen och sötningsmedel i livsmedel. Detta gäller bl.a. an- vändningen av s.k. azofärgämnen och sötningsmedlen cyklamat och sacka- rin. Sverige har begärt undantag från direktiven om användning av färgämnen och sömingsmedel i de delar där svenska regler är strängare än EG:s regler.
5.2.5 Livsmedelskontroll
Enligt EES-avtalet skall reglerna i EG:s ramdirektiv om offentlig kontroll av livsmedel gälla i Sverige (direktiv 89/397/EEG). Dessa regler — som i allt vä- sentligt redan före EES-avtalets ikraftträdande tillämpades i Sverige — innebär bl.a. att kontroll skall utföras i hela hanteringskedjan fram till konsumenten.
Prop. 1994/95:19
106
Bilaga 9
Inspektioner skall utföras regelbundet och bör om möjligt utföras utan förvar- ning.
Det finns många likheter mellan EG:s direktiv om offentlig livsmedelskon- troll och svenska regler, rekommendationer och praxis i fråga om offentlig till- syn. Tidigare gällande tillsynsbestämmelser har behållits, men kompletterats på vissa punkter. Kompletteringama finns i en kungörelse (SLVFS 1993z4l) som Livsmedelsverket har givit ut. I kungörelsen betonas att offentlig livsme- delstillsyn skall bedrivas regelbundet och vid misstanke om överträdelser av lagstiftningen. Tillsynen skall omfatta samtliga led av hanteringen. Tillsyns- myndigheten skall i varje enskilt fall välja det led där en undersökning är mest motiverad.
5.2.6 Vin- och spritprodukter
EG:s bestämmelser för spritdrycker och aromatiserade viner (förordningarna (EEG) nr 1576/89, nr 1014/90, nr 1601/91) har införlivats i svensk lagstift- ning genom inkorporering i Livsmedelsverkets föreskrifteri samband med EES-avtalet. Bestämmelserna omfattar definitioner, tillsatser, gränsvärden för främmande ämnen samt tillverknings- och analysmetoder. EG:s bestämmelser om vin är en del av jordbruksregleringen. Genom EES-avtalets protokoll 47 har Sverige åtagit sig att acceptera att import och marknadsföring av vinpro- dukter sker i överensstämmelse med EG:s bestämmelser på området. Sverige saknari stort sett bestämmelser om vin eftersom monopolbolaget Vin & Sprit AB av kommersiella skäl sedan lång tid på frivillig grund anpassat sig till EG:s bestämmelser om definitioner och kvalitetskontroll. Vinbestämmelser- na, i form av förordningar, kommer att bli direkt tillämpliga i Sverige vid ett medlemskap. Om monopolet för Vin & Sprit AB avvecklas innan dess kan det bli aktuellt att i någon form införliva de tekniska bestämmelserna för vin redan före ett medlemskap.
Genom en undantagsbestärnmelse i EES-avtalet har Sverige rätt att förbju- da försäljning av vodka som är gjord på andra råvaror än säd och potatis. Det- ta krav har inte kunnat upprätthållas i medlemskapsförhandlingarna. Sverige fick dock i förhandlingarna igenom sitt krav att produkterna vinglögg, stark- vinsglögg och spritglögg skall definieras som skyddade produkter. Detta inne- bär att produkter som bär dessa beteckningar måste uppfylla definitionens krav på sammansättning och tillverkningssätt. EG kunde däremot inte accep- tera en definition och ett immatrialrättsligt skydd av produkten punsch efter- som en produkt med liknande namn redan finns inom gemenskapen. EES-lös- ningen för punschen, dvs. saluhållande under beteckningen svensk punsch utan att den definieras och skyddas, accepterades i medlemskapsförhandlingar- na.
Prop. 1994/95:19
107
Bilaga 9
5.2.7 Material och produkter i kontakt med livsmedel
Ett flertal direktiv som omfattas av EES-avtalet rör migration, dvs. utlösning eller vandring av ämnen från förpackningsmaterial och hushållsgods till livs— medlen. Förutom generella bestämmelseri livsmedelslagen och i livsmedels- förordningen har på detta område hittills funnits endast ett fåtal detaljerade fö- reskrifter. Dessa har bl.a. gällt gränsvärden för hur mycket bly, kadmium och term som högst får lösas ut i livsmedel. De har nu genom EES-avtalet ersatts av" en mycket mer utförlig lagstiftning, framför allt för plastmaterial.
EG:s bestämmelser på detta område, dels ett ramdirektiv, dels särdirektiv för olika material har införlivats i Livsmedelsverkets föreskrifter. För närva- rande är tre material reglerade, nämligen plast (delvis), regenererad cellulosa (cellofan) och keramik. Förteckningar finns över vilka ämnen som får använ- das vid tillverkning samt gränsvärden för vissa ämnen i material eller livsme- del.
Sverige har i dag lägre gränsvärden än EG för utlösning av bly och kad- mium från keramiska kärl. De nya reglerna avseende gränsvärden behöver dock inte tillämpas förrän den ljanuari 1995.
Tidigare har Livsmedelsverkets ansvar på detta område bara gällt livsme- delsförpackningar, utrustning och maskiner inom livsmedelsindustrin. Från och med årsskiftet ingår även husgeråd som används i kontakt med livsme- del, t.ex. plastkärl, plastpåsar och porslin.
Ytterligare en nyhet är att för material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel finns krav på märkning med en symbol eller med or- den "för livsmedel" alternativt med en speciell beteckning om användnings- området inte är alldeles uppenbart.
5.2.8 Livsmedel för särskilda näringsändamål
I EES-avtalet ingår ett ramdirektiv med generella bestämmelser om livsmedel för personer som är i behov av särskild kost. Det tidigare begreppet special- destinerade livsmedel har ändrats till begreppet livsmedel för särskilda nä- ringsändamål och avser livsmedel som till följd av särskild sammansättning el- ler särskild tillverkningsmetod klart kan skiljas från övriga livsmedel, lämpar sig för de näringsmässiga ändamål som de uppges ha och saluhålls på ett så- dant sätt att denna lämplighet framgår. Ramdirektivet innehåller en lista över produktgrupper för vilka särdirektiv successivt skall fastställas. Särdirektiven kan liknas vid livsmedelsstandarder. Ramdirektivet innehåller generella be- stämmelser, definitioner och specifika märkningsregler. I och med EG-an- passningen har det tidigare svenska begreppet specialdestinerade livsmedel utvidgats. Livsmedel för viktkontroll, natriumfattiga livsmedel samt livsmedel för personer med mycket krävande muskelarbete såsom för idrottande har till- kommit.
Prop. 1994/95:19
108
Bilaga 9
Ett särdirektiv om modersmjölkersättningar och tillskottsnäringar ingår bland de rättsakter som omfattas av prop. l993/94:203 Ändringar av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet) m.m.
Det krävs i dag tillstånd från Livsmedelsverket för att få sälja livsmedel för särskilda näringsändamål. Tillståndsplikten kommer successivt att försvinna för de produkter som regleras av särdirektiv.
EG-kommissionen har till följd av subsidiaritetsprincipens tillämpning på livsmedelsområdet föreslagit att antalet produktgrupper minskas. Ytterligare särdirektiv kommer enligt förslaget endast att utarbetas för barnmat, bant- ningsprodukter och livsmedel för speciella medicinska ändamål, t.ex. sond- nanng.
5.2.9 RAPEX
I och med EES-avtalet ingår Sverige i RAPEX-systemet, dvs. EG-kommissio- nens system för snabb information om hälsofarliga produkter. Syftet med sy- stemet är att snabbt informera övriga länder om uppenbart hälsofarliga produk- ter som påträffats på marknaden. Det finns en ordning för livsmedel och en annan för övriga produkter.
I förordningen (1993: 1535) om informationsutbyte inom Europeiska eko- nomiska samarbetsområdet i fråga om livsmedel har regeringen utsett Livsme- delsverket till samordningsmyndighet för RAPEX på livsmedelsområdet. Be- träffande RAPEX-systemet för övriga produkter är Konsumentverket samord- nande myndighet.
I förordningen sägs att den myndighet som beslutar om saluförbud eller villkor för saluhållande av livsmedel, som kan orsaka allvarlig och akut hälso- fara, skall underrätta Livsmedelsverket. Bestämmelsen riktar sig i första hand till länsstyrelser och miljö- och hälsoskyddsnämnder. Livsmedelsverket skick- ar informationen omedelbart vidare till EFTA:s övervakningsmyndighet (ESA), som i sin tur informerar övriga EFTA-länder och EG-kommissionen. På motsvarande sätt erhåller Livsmedelsverket sådan information från ESA som inkommit från andra EFTA-länder eller EG-kommissionen. I dessa fall avgör Livsmedelsverket vilka åtgärder som bedöms nödvändiga.
5.2.10 Dricksvatten
I EES-avtalet ingår flera direktiv inom miljöskyddsområdet som berör dricks— vatten. Hit hör ett direktiv om kvalitetskriterier för dricksvatten och två direk- tiv om krav på ytvatten avsett för beredning av dricksvatten. Att dricksvatmet finns med i EES-avtalet trots att det inte är någon direkt handelsvara hänger bland annat samman med att dricksvatten används inom livsmedelsindustrin och därvid indirekt kan påverka kvaliteten på de producerade livsmedlen. Där- med har det funnits ett intresse för att harmonisera dricksvattenreglema i olika länder. Direktiven innehåller bestämmelser om en lägsta skyddsnivå (minimi-
Prop. 1994/95:19
109
Bilaga 9
harmonisering), vilket innebär att nationella krav får vara strängare. Direkti- ven har införlivats i Livsmedelsverkets förskrifter genom en reviderad dricks- vattenskungörelse som trädde i kraft i januari i år. De viktigaste förändringar- na i kungörelsen är att ytvattendirektiven inarbetats och att tidigare använda riktlinjer för bedömning av dricksvattnets kvalitet har ändrats till bindande gränsvärden. De tidigare generella kraven på att alla typer av råvatten skulle vara av så god kvalitet att de på ändamålsenligt och tillförlitligt sätt kunde bere- das till dricksvatten har kompletterats med specifika kvalitetskrav uttryckta som gräns- och riktvärden på råvatten från ytvattentäkt. Vad gäller kvalitetskri- terier för dricksvatten har några undersökningsparametrar tillkommit och vis sa gränsvärden har ändrats. De praktiska konsekvenserna av förändringarna bedöms som relativt små för flertalet huvudmän, i de flesta fall kommuner.
5.3 Veterinära området
Regeringens bedömning: Vid ett EU-medlemskap måste gränskon-
trollema slopas. Kontroller av livsmedel och produkter av animaliskt ur- sprung som förs in i landet måste i större utsträckning än hittills bygga på den livsmedelskontroll som sker i utförsellandet. Kontroller av djur kommer fortsättningsvis att ske i ursprungsbesättningen och genom stickprovskontroller i mottagarbesättningen. En friare handel kan inne- bära ökade risker för att få in "nya" djursjukdomar i Sverige. Riskerna kan dock motverkas dels genom att inom landet vidta förebyggande åt- gärder som utbildning i syfte att tidigt kunna upptäcka diagnostisera och eliminera ”nya" sjukdomar, dels genom begäran om s.k. tilläggs- garantier om sjukdomsfrihet för vissa sjukdomar.
Livsmedel, levande djur och foder som förs in i landet skall vara fria från salmonella. Sverige kan i allt väsentligt behålla sina stränga djur- skyddsbestämmelser.
När det gäller användning av antibiotika och kemoterapeutika i foder har Sverige fått möjlighet att behålla sina regler under en fyraårig över- gångsperiod. Förbudet mot användning av produkter av kadaver i foder får behållas under en treårig övergångsperiod EG kommer att genomfö- ra en vetenskaplig utvärdering av reglerna på dessa områden före dessa övergångsperioders slut.
5.3.1 Inledning
Med den indelning som EG tillämpar hör till det veterinära området veterinära livsmedelsbestämmelser och bestämmelser om djurhälsa samt bestämmelser om avel. djurskydd och foder. EG:s veterinära livsmedelsbestämmelser omfat- tar regler om hygieniska krav vid produktion av och handel med livsmedel av animaliskt ursprung. Till de veterinära livsmedelsbestämmelsema hör också
Prop. 1994/95: 19
110
Bilaga 9
regler om förbud mot hormoner i produktionshöjande syfte och föreskrifter om gränsvärden för läkemedelsrester och andra föroreningar i kött.
När det gäller de veterinära livsmedelsbestämmelsema och bestämmelserna om djurhälsa har EG och Sverige samma övergripande mål, dvs. att inte spri- da smittsamma sjukdomar genom handel med djur eller produkter av djur. Må- let är att skydda människors och djurs hälsa. EG vill uppnå detta mål samti- digt som man avvecklar alla hinder för handeln inom gemenskapen. De flesta av EG:s rättsakter på området omfattas av EES-avtalet som i den här delen trädde i kraft först den 1 juli 1994.
Sverige och EG har emellertid olika system för att upprätthålla sjukdoms- skyddet. Det svenska systemet byggeri huvudsak på tillståndsprövning i var- je enskilt fall. EG:s system kan däremot sägas vara generellt i den meningen att saluförande och transport får ske inom gemenskapen om de i EG:s regel- verk angivna kraven är uppfyllda. Huvudprincipen för omsättning av anima- liska produkter, bl.a. kött och köttprodukter, fisk, mjölk och ägg, är att varor- na fritt skall kunna transporteras och omsättas inom gemenskapen. En förut- sättning för detta är att varorna har godkänts av offentligt anställd inspektör på produktionsplatsen och försetts med föreskrivna stämplar och certifikat. Det är alltså inte längre möjligt att kontrollera varorna när dessa passerar EG:s inre gränser. Däremot kan stickprovskontroller utföras på bestämmelseorten och i vissa fall även under transporten. Tredjelandsvaror kontrolleras endast vid gemenskapens yttre gräns. De nyss beskrivna reglerna om animaliska pro- dukter gäller också i princip vid handel med levande djur. De skilda systemen äri princip likvärdiga från skyddssynpunkt.
EG och Sverige har samma mål också när det gäller regleringen av hus- djursaveln. Bestämmelserna om avel syftar till att främja uppfödning av fris- ka, högkvalitativa och produktiva djur. EG:s reglering har emellertid hittills varit långt mer detaljrik än den svenska. Föreskriftsändringar med ökad detal- jeringsgrad har därför krävts för den EU-anpassning på området som redan har skett som en följd av EES-avtalet.
] fråga om djurskydd har Sverige en högre målsätming än EU både när det gäller att förebygga sjukdomar och att skapa den bästa möjliga miljön för dju- ren. Den svenska lagstiftningen omfattar alla djurslag i fångenskap. Lagen sä- ger uttryckligen att djurhållning skall ske på ett sådant sätt att djuren skyddas mot sjukdom och att den främjar djurens hälsa. Något motsvarande eller lik- nande krav fmns inte vare sig i Europarådskonventionema, EU:s direktiv el- ler i de enskilda EU-ländema.
Till skillnad från bestämmelserna om foder omfattar EES-avtalet inte be- stämmelserna om djurskydd. Den svenska foderlagstiftningen har utarbetats med beaktande av EG:s bestämmelser och har därefter EG-anpassats ytterliga- re som en konsekvens av EES-avtalet.
Som framgår av vad som nyss sagts omfattas det veterinära området av EES-avtalet, med undantag för EG:s bestämmelser om djurskydd. I huvud- sak har därför EG:s regler redan införlivats med svensk rätt. Enligt EES-av- talet är dock bestämmelser i EG:s rättsakter som rör finansiella dispositioner
8 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 19. Bilaga 9.
Prop. 1994/95:19
111
Bilaga 9
och gränskontroll inte tillämpliga. Sverige får följaktligen inte finansiell hjälp från EG för att t.ex. utrota allvarliga djursjukdomar. Det innebär vidare att Sverige fram till ett eventuellt medlemskap kan behålla sina gränskontroller. EES-avtalet omfattar inte heller rättsaktemas bestämmelser om förhållandet till tredjeland
I det följande redovisas i skilda avsnitt för de fyra delområdena, veterinära livsmedelsbestämmelser samt bestämmelser om djurhälsa, avel och foder först EG:s bestämmelser, den anpassning som skett av motsvarande svenska regler och utfallet av medlemskapsförhandlingarna samt vilka konsekvenser- na blir för svensk del vid ett eventuellt medlemskap i EU. Därefter behandlas i särskilda avsnitt djurskyddsfrågor och frågor om köttklassificering.
5.3.2 Veterinära livsmedelsbestämmelser
EG:s veterinära livsmedelsbestämmelser
I huvudsak fyra direktiv reglerar hanteringen av kött (direktiVen 72/461/EEG. 80/215/EEG, 64/433/EEG och 77/99/EEG).
Direktiven 72/461/EEG och 80/215/EEG innehåller bestämmelser om för- bud mot handel med sådant kött resp. sådana köttprodukter som inte upp- fyller gemenskapens hälsobestämmelser. En medlemsstat har också enligt di- rektiven rätt att förbjuda införsel till sitt territorium av färskt kött och köttpro- dukter från en medlemsstat där en epizootisk sjukdom har brutit ut.
Direktiven 64/433/EEG och 77/99/EEG innehåller bl.a. bestämmelser om godkännande av slakterier, styckningsanläggningar och kyl- och fryslager samt om personalhygien och hygien i lokaler. Vidare finns bestämmelser om hygien vid slakt, styckning och annan hantering av kött och köttprodukter. Bestämmelser finns också om besiktning före och efter slakt och om hygie- niska lcrav på utrustning. Dessutom regleras småskalig slakt och föreskrivna krav på förädlingsanläggningar liksom krav på besiktningsveterinärer och be- siktningsassistenter. De svenska slakterier som redan i dag exporterar till EG uppfyller dessa krav. Övriga slakterier skall med början den 1 juli 1994 anpas- sa sig till EG:s bestämmelser på området. Alla anläggningar skall vara anpas- sade senast den 1 januari 1997. Småskaliga slakterier, dvs. slakterier med en slaktvolym under vissa fastställda gränser, ges vissa lättnader i hanteringen av kött.
Direktivet 91/495/EEG innehåller bestämmelser som syftar till att förhindra att sjukdomar sprids från kött av hägnat vilt. I huvudsak ställs hygieniska krav vid slakt och annan hantering av sådant kött.
I direktivet 92/116/EEG, som gäller hantering av färskt kött av fjäderfä, fö- reskrivs hygienkrav för slakterier, lokaler, utrustning och redskap samt för personal vid slakterier. Vidare finns bestämmelser om besiktning före och ef- ter slakt och bestämmelser om krav på slakthygien. Motsvarande bestämmel- ser i fråga om kött av vilt finns i direktivet 92/45/EEG och i fråga om kanin- kött och kött av hägnat vilt i direktivet 91/495/EEG.
Prop. 1994/95:19
112
Bestämmelserna om hygienkrav för mjölk (direktiven 92/46/EEG - mjölk- Prop. 1994/95: 19 hygiendirektivet _ och 92/47/EEG) behandlar både värmebehandlad och icke Bilaga 9 » värmebehandlad (opastöriserad) mjölk. Direktiven behandlar också mjölkba- serade produkter. MjÖlkhygiendirektivet är ett mycket omfattande direktiv. Det innehåller bestämmelser om produktion av mjölk på gården, bestämmel- ser om transport av obehandlad mjölk till mejeri och hygienbestämmelser för mejerier.
EG:s bestämmelser i direktiven 89/437/EEG, 91/493/EEG och 91/492/ EEG med hygienkrav för äggprodukter, fiskprodukter och blötdjur rör främst krav på lokaler och utrustning. Regler ges bl.a. om godkännande av anlägg- ningar, om inspektioner och om förpackningar.
EG:s bestämmelser om kontroll av restsubstanser i djur och köttvaror gäl- ler bl.a. provtagningsprogram, gränsvärden för rester av veterinärmedicinska preparat, laboratorier och kvalitetssäkring. Både Sverige och EG har förbud mot användning av hormoner i tillväxtbefrämjande syfte. Bestämmelserna finns i huvudsak i direktiven 81/602/EEG, 85/358/EEG, 88/146/EEG, 86/ 469/EEG och 90/218/EEG samt i förordningen (EEG) nr 2377/90.
Irförlivandet av EG:s veterinära livsmedelsbestämmelser i svensk rätt 4»
Hygiendirektiven i fråga om färskt kött och köttprodukter har kunnat införli- vas i svensk rätt på myndighetsnivå med stöd av de bemyndiganden som re- dan finns i livsmedelslagen och livsmedelsförordningen. Föreskrifterna finns i Livsmedelsverkets kungörelse (SLVFS 1994:1) med föreskrifter och allmän- na råd om slakt av tamboskap och hägnat vilt och i kungörelse (SLVFS 1994: 10) med föreskrifter och allmänna råd om köttprodukter m.m. Hygiendirek- tivet om fjäderfäkött har införlivats genom livsmedelsverkets kungörelse (SLVFS 1994:1 1) med föreskrifter och allmänna råd om slakt m.m. av fjäder- fä.
Stöd för att införliva mjölkhygiendirektivet finns i 6 & lagen (1992:1683) om provtagning på djur. Enligt bestämmelsen får regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om djurhälsa i besätming- ar för mjölkproduktion samt om djurhållning, hantering av mjölk och krav på hygien i samband med sådan produktion. Myndighetsföreslcrifter finns i Livs- medelsverkets kungörelse (SLVFS 1994:13) med föreskrifter och allmänna råd om hantering av mjölk och mjölkbaserade produkter och Jordbruksver— kets kungörelse (SJVFS 1994z33) med föreskrifter om hygien och hälsa vid produktion av mjölk.
Direktivet med hygienkrav för äggprodukter har införlivats genom Livsme- delsverkets kungörelse (SLVFS 199415) med föreskrifter och allmänna råd om äggprodukter. Direktivet som rör fiskprodukter är införlivat genom kun- görelsen (SLVFS 19942) med föreskrifter och allmänna råd om hantering av fiskvaror m.m. Motsvarande föreskrifter om blötdjur finns i kungörelsen (SLVFS 1994: 21) med föreskrifter och allmänna råd om levande tvåskaliga blötdjur m.m.
113
Bilaga 9
EG:s förordning (EEG) nr 2377/90 har inkorporerats genom kungörelsen (SLVFS 1994z22) med föreskrifter om maximalt tillåma restmängder av vete- rinärmedicinska läkemedel i livsmedel med animaliskt ursprung.
Konsekvenser av ett svenskt medlemskap i EU
Bestämmelserna i EG:s rättsakter som rör gränskontroller och s.k. tredjelands- frågor omfattas inte av EES-avtalet. EG och Sverige har samma övergripande målsättning att inte sprida smittsamma sjukdomar genom handel med djur eller djurprodukter. Sverige och EG har dock olika system för att upprätthålla smittskyddet. EG har ett generellt systern medan Sverige i huvudsak har ett individuellt system med tillståndsprövning i varje enslcilt fall. Det är Livsme- delsverket som prövar frågor om införsel av livsmedel. Den fysiska införsel- kontrollen utförs av miljö- och hälsoskyddsförvaltningama på införselortema medan Tullverket utför en dokumentkontroll. Vid införsel av köttvaror utförs kontrollen alltid av särskilt förordnade importbesiktningsveterinärer. Vissa förenklade bestämmelser finns för gränstrafrk mellan Sverige och Norge och mellan Sverige och Finland.
Ett medlemskap kommer att innebära en friare handel med produkter från djur inom unionen. En kontroll av livsmedel vid ett antal gränskontrollstatio- ner kommer att etableras vid EG:s yttre gräns mot tredjeland. Antalet gräns- kontrollstationer och deras lokalisering blir beroende av vilka av våra grann- länder som blir medlemmar. När det gäller EU:s inre gränser kommer det inte längre att finnas någon gränskontroll såvitt gäller handel med övriga medlems- länder. Förhandlingsresultatet innebär emellertid att Sverige vid ett medlem- skap trots avsaknad av gränskontroll kan upprätthålla kravet att importerat kött är salmonellafritt. Sverige begärde i medlemskapsförhandlingarna att alla EG:s anläggningar som exporterar kött, köttprodukter och ägg till Sverige, skall utföra en kontroll av produkterna med avseende på salmonella i enlighet med svenska krav på en sådan kontroll. Alla partier skall åtföljas av ett doku- ment där salmonellafrihet intygas. Förhandlingsresultatet i den här delen inne- bär att EG:s särskilda bestämmelser om skydd för salmonella, som omfattar bl.a behandlade ägg- och köttprodukter, anses ge ett sådant skydd att bestäm- melserna är acceptabla för Sverige.
För sådana animaliska produkter som täcks av generella hälsogarantier är läget följande. Sverige har erhållit ytterligare garantier rörande handel med färskt kött av tamdjur och med färska ägg. Det innebär följande. För färskt kött som omfattas av direktiv 64/433/EEG finns möjligheter att enligt direkti- vets artikel 5.2 införa tilläggsregler för salmonella. ] avvaktan på harmonise- rade tilläggsregler förutses att mikrobiologiska tester av köttet utförs enligt EG:s bestämmelser vid ursprungsanläggningen före avsändandet. Regler för provtagning och analys antas av rådet efter förslag från kommissionen. Be- slut om dessa regler skall fattas före Sveriges inträde i unionen. Tester behö- ver dock inte utföras vid anläggningar som infört salmonellakontrollprogram där sådana tester ingår och som dessutom godkänts av kommissionen i enlig-
Prop. 1994/95:19
114
Bilaga 9
het med Ständiga Veterinära Kommittéens riktlinjer. Tester behöver inte heller utföras på kött som skall beredas genom sterilisering eller liknande förfaran- de. Sådant färskt kött får även kontrolleras i Sverige i enlighet med svenska kontrollprogram. Inom tre år skall detta förfarande utvärderas. Medföljande dokument rörande sådant kött som testats skall innehålla uppgifter om att un- dersökning utförts.
För färskt fågelkött som omfattas av direktiv 71/118/EEG förutses, i likhet med vad som gäller för annat färskt kött som omfattas av direktiv 64/433/ EEG och i avvaktan på harmoniserade åtgärder. att mikrobiologiska tester ut- förs vid ursprungsanläggningen före avsändandet i enlighet med kommissio- nen och kommitteens riktlinjer. I avvaktan på de harmoniserade åtgärder inom unionen som redan är under beredning kan Sverige kräva tilläggsgarantier av- seende salmonella vid handel med färska ägg. För att erhålla dessa garantier måste Sverige lägga fram ett kontrollprogram i enlighet med direktiv 90/539/ EEG. Detta skall presenteras så att medlemsstaterna har möjlighet att införa det före Sveriges inträde i unionen.
5.3.3 Djurhälsa EG:s bestämmelser om djurhälsa — handeln med djur inom EU
EU:s inre marknad innebär att varor fritt skall kunna föras över gränserna. All kontroll vid handel med djur skall ske i exportbesättningarna. Stickprovskon- troller kan utföras på bestämmelseorten. lrnportlandets kontroller får inte utgö- ra handelshinder.
En förutsättning för en fri inre marknad när det gäller handeln med djur och produkter av animaliskt ursprung är att det frnns gemensamma bedöm- ningar beträffande djurhälsa, smittsamma djursjukdomar och en gemensam bekämpningsstrategi.
Sedan år 1964 har EU utvecklat för gemenskapen enhetliga djurhälsokrav och riskbedömningar när det gäller djursjukdomar för handel med samtliga djurslag samt produkter av dessa. Syftet med gemensamma hälsokrav och riskbedömningar är att underlätta handeln för dessa varor inom gemenskapen (64/432/EEG).
Avskaffandet av EU:s inre gränser innebär inte att djur och produkter av djur utan vidare kan transporteras mellan medlemsländerna. Den veterinära gränskontrollen har ersatts av en kontroll i ursprungsbesättningen i nära an- slutning till transporten till ett annat land (90/425/EEG). Kontrollen utförs av en officiell veterinär. Stickprovskontroller får även göras på destinationsplat- sen och, vid stark misstanke om felaktigheter. även under transporten. En transport av djur eller produkter av djur mellan medlemsländerna skall åtföljas av ett hälsointyg utfärdat av den offrcielle veterinären inom en angiven tid före exporten. Intyget skall bl.a. visa att djuren är friska och att djuren inte härrör från en besättning eller en region som spärrats av på grund av smittsamma djursjukdomar. Alla intyg som utfärdats måste anmälas via ett datakommunika-
9 Riksdagen 1994/95. [ saml. Nr 19. Bilaga 9.
Prop. 1994/95:19
115
Bilaga 9
tionsnätverk (ANIMO) till den centrala myndigheten i mottagarlandet den dag de utfärdas. Samtidigt anmäls även uppgifter om transporten, som t.ex. tran- sportsätt, transportväg, antal och typ av djur som transporteras, dag för av- färd samt den beräknade ankomstdagen. En viktig förutsättning för kontroll- systemet är att djuren är enhetligt identitetsmärkta.
EU anger i direktiv 92/102JEEG bestämmelser om hur djurhållare och liv- djursförmedlare skall registreras och om hur nötkreatur. svin, får och getter skall märkas och registreras. Ändamålet med bestämmelserna är att möjliggö- ra en väl fungerande handel med djur inom EU och att kontrollera aveln. Om man vid provtagning finner att ett djur är smittat, kan man genom att djuret är märkt och registrerat fastställa från vilken besättning djuret kommer. Märk- nings- och registreringssystemen skall vidare utgöra ett underlag för kontroll av utbetalning av olika former av stöd.
För att kunna ha en fri handel mellan medlemsländerna utan gränskontroll- er har konsekvent en s.k. zonindelning eller regionalisering genomförts vid sjukdomsutbrott. Detta innebär att handelsrestriktioner införs endast för ett be- gränsat område medan handel kan fortsätta med övriga delar av ett land. Hela landet avstängs således inte från handel med andra länder utan endast en del av landet. EU:s allmänna principer om sjukdomsfrihet och sjukdomsförebygg- ande åtgärder måste vara uppfyllda för att tillåta att djur och produkter fritt skall kunna föras mellan de olika länderna.
Länder eller områden som är fria från vissa smittsamma djursjukdomar el- ler som har ett obligatoriskt kontrollprogram för dessa sjukdomar kan av kom- missionen efter ansökan beviljas tilläggsgarantier för sjukdomarna. Detta inne- bär att utöver de generella krav på sjukdomsfrihet som ställts upp i direktiven (64/432/EEG, 91/68/EEG, 90/426/EEG, 90/539/EEG, 91/67/EEG. 92/65/ EEG) kan ett land ställa ytterligare krav för att säkerställa att de djur som förs in i landet är fria från den sjukdom som tilläggsgarantin avser. Medges till- läggsgarantier kan landet därigenom erhålla ett utökat skydd mot vissa sjuk- domar. Eftersom tilläggsgarantier inte är i linje med den fria inre marknaden, är kommissionen restriktiv med att bevilja sådana.
Under vissa förutsättningar bidrar EU med medel för att bekämpa smitt- samma djursjukdomar. Direktiv 90/424/EEG, som reglerar EU:s kompensa- tion till medlemsstater för bekämpning och kontroll av sjukdomari medlemslän- derna, är av central betydelse. Vid utbrott av särskilt smittsamma djursjukdo- mar ersätts i allmänhet medlemsländerna med 50 % av kostnaderna för t.ex. utslaktning av djur, för utrustning och desinfektion. Om vaccination blir aktu- ell, ersätts 100 % av vaccinkostnaden och 50 % av arbetskostnaden för vacci- neringen. EU bidrar också med pengar för att medlemsländema skall upprätta kontrollprogram för olika sjukdomar.
Medlemsländema har tillsammans med kommissionen för avsikt att inom ANIMO, dvs. EG:s nätverk för datakommunikation, skapa en databank för den interna handeln. Systemet är ännu inte fullt utbyggt utan används endast för att rapportera om djurförsändelser.
Prop. 1994/95:19
116
Bilaga 9
Medlemsländernas veterinärmyndigheter har ansvaret för att alla varor av- sedda för utförsel till annat medlemsland uppfyller EU:s krav (89/662/EEG). Officiella veterinärer har ansvaret för kontrollen på uppfödningsplatsen eller vid produktionsanläggnin gen samt för den stickprovskontroll som kan företas vid ankomsten till destinationsorten. På myndighetsnivå frnns heltidsanställda officiella veterinärer som kontrollerar de förordnade veterinärema.
EG:s bestämmelser om djurhälsa — handeln med tredjeland
EU har gemensamma bestämmelser för import av levande djur från tredje- land. Direktiv för sådan handel har sedan år 1972 (72/462/EEG) utfärdats för att skydda människors och djurs liv och hälsa. EU utför inspektioner vid de anläggningar som önskar exportera till EU. Inom EU har upprättats listor över länder, regioner och livsmedelsproducerande anläggningar som uppfyl— ler EU:s krav på hygien och hälsa i fråga om djur och djurprodukter. Import av livsmedel kan dock även ske från länder med sämre hälsostatus och som alltså inte uppfyller EU:s krav. Sådan import får emellertid bara ske under sär- skilda villkor och från anläggningar godkända av EU. Inspektioner sker fort- löpande av tredjeländers djurhållning, produktionsformer och veterinärväsen- de.
Två grupper av varor får föras in i EU. Varor som regleras i särskilda EG- direktiv får säljas i hela EU. All importkontroll av de harmoniserade varorna skall ske vid den yttre gränsen vid speciella gränskontrollanläggningar som skall vara godkända av kommissionen. Varor som inte omfattas av direktiven får endast vara avsedda för destinationslandet. Dessa varor behöver bara upp- fylla importlandets krav och får inte föras utanför importlandets gränser. Kon- trollen av varorna skall ske vid EU:s yttre gräns. Om importlandet vill utföra den fysiska kontrollen när varoma anländer till det egna landet, krävs bara en förenklad kontroll vid den yttre gränsen. Varorna måste i dessa fall transpor- teras från den yttre gränsen till importlandet i förseglade transportmedel och efter en officiell veterinärs medgivande.
EU ställer höga krav på gränskontrollerna gentemot tredjeland. Vid grän- sen skall såväl fysisk kontroll som identitets- och dokumentkontroll ske av levande djur. Den fysiska kontrollen kan innebära provtagning och också att djuren kan sättas i karantän.
EU utvecklar för närvarande ett datakommunikationsnät också för tredje- landshandel — SHIFI' — som skall fungera som ett kommunikationsnätverk mellan gränsposteringar och mellan myndigheter.
Idörlivandet av EG:s bestämmelser om djurhälsa :" svensk rätt
Som nämnts i det föregående omfattas de flesta av EG:s rättsakter om djurhäl- sa av EES-avtalet. En del av bestämmelserna har införlivats i svensk rätt ge— nom lagen (1992:1683) om provtagning på djur m.m., förordningen (l993:
Prop. 1994/95:19
117
Bilaga 9
1488) om provtagning på djur m.m. och föreskrifter meddelade av Statens jordbruksverk (prop. 1992/93:119, bet. 1992/93:10U6, rskr. 1992/ 931101 och prop. 1993/94:68, bet. l993/94:JOU11, rskr. 1993/94:88).
Lagstiftningen innebär att bestämmelser införts som gör det möjligt att ge- nomföra den provtagning på eller undersökning av djur som krävs för att Sverige skall kunna få tilläggsgarantier för vissa djursjukdomar. En del av lag- stiftningen avser också införlivandet av EG:s handelsdirektiv. Den del av han- delsdirektivets bestämmelser som inte ingår i lagstiftningen om provtagning på djur har med stöd av lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela be- stämmelser om in- eller utförsel av varor införlivats genom förordningen (1994:542) om utförsel av levande djur m.m.
Även direktivet om märkning har införlivats genom föreskrifter som ingår i lagstiftningen om provtagning på djur.
EG:s bestämmelser om bekämpning av vissa djursjukdomar har föranlett ändringar också i lagen (l973:738) om bekämpande av salmonella hos djur och epizootilagen (l980:369) (prop. 1993/94:203, bet. 1993/94:UU23, rskr. 1993/94:367). Utöver lagändringama har införlivandet skett genom föreskrif- ter meddelade av Jordbruksverket.
Huvuddelen av den lagstiftning som redovisats i det föregående har för- men av myndighetsföreskrifter. Jordbruksverket har meddelat ett tjugotal kun- görelser på området.
Bestämmelser om krav på djurhälsa vid handel med andra djur än jordbru- kets djur inom EG och vid import av djur finns bl.a. i direktiv 92/65/EEG. I direktivets artikel 7 anges bl.a. att handel med idisslande djur, bl.a. hjortdjur, endast får ske om djuren antingen kommer från en officiellt tuberkulosfriför- klarad besättning eller kommer från en besättning i vilken inte något fall av tuberkulos har registrerats inom 42 dagar före det att djuren lastas. Ett ytter— ligare krav är att djuren inom 30 dagar före avsändande har genomgått ett tu- berkulintest med negativt resultat.
Riksdagen beslutade i december 1993 efter förslag från regeringen om en ändring i lagen (1985:342) om kontroll av husdjur m.m. (prop. 1993/94:68, bet. 1993/94:JoU11, rskr. 1993/94:88). Ändringen innebar att en ny bestäm- melse, 5 a &, infördes i lagen. I bestämmelsen anges att om det finns hälso- kontroll anordnad för kronhjort och dovhjort, får regeringen meddela före- slcrifter om vad som skall gälla för att hjortar av dessa slag som inte omfattas av kontrollen skall få flyttas från ett hägn. Föreskriftema får avse också andra djurslag som hålls i sambete med kronhjort och dovhjort.
En anpassning till bestämmelserna om handel med hjortdjur i direktivet 92/65/EEG bör följas av en ändring i lagen om kontroll av husdjur m.m. inne- bärande att föreskrifter meddelas också om vad som skall gälla för att få flytta sådana djur till ett hägn.
Prop. 1994/95:19
118
Bilaga 9
Resultatet av medlemkapsförhandlingarna
Medlemskapsförhandlingama har varit inriktade på att bevara det goda hälso- läget i landet. Ett medlemskap innebär dock att man måste räkna med en ökad risk för smitta. Risken för utbrott av sjukdomar som inte förekommer i vårt land ökar till följd av en ökad handel och en slopad gränskontroll. Riskerna kan dock motverkas genom åtgärder inom ramen för EG:s regelverk. En så- dan ågärd är att begära sådana tilläggsgarantier om sjukdomsfrihet som har beskrivits i det föregående.
Sverige har i medlemskapsförhandlingarna begärt sådana garantier för ett 20-tal allvarliga djursjukdomar som antingen inte frnns i Sverige eller för vil- ka vi har kontrollprogram.
Resultatet av förhandlingarna blev följande. Kommissionen skall snabbt ta ställning till Sveriges begäran om tilläggsgarantier. I avvaktan på beslut får Sverige i högst ett år från anslutningsdagen fortsätta att tillämpa nationella be- stämmelser för sjukdomarna i fråga. Denna period kan förlängas om det be- hövs. .
I det föregående har redovisats vilka krav på frihet från salmonella som vid ett medlemskap kan ställas vid import av kött, köttprodukter och ägg. I fråga om motsvarande krav vid införsel av levande djur innebär resultatet av med- lemskapsförhandlingarna följande.
I avvaktan på en revidering av direktivet 64/432/EEG får nötkreatur och svin kontrolleras på mottagningsonen i enlighet med gällande kontrollpro- gram i Sverige. Om smitta konstateras vid en sådan kontroll får samma åtgär- der vidtas som i fråga om inhemska djur. Vad nu sagts gäller inte i fråga om djur som kommer från ett land som har ett godkänt kontrollprogram.
När det gäller fjäderfä. avelsfjäderfä, dags gamla kycklingar och värphöns har Sverige enligt avtalet möjlighet att få tilläggsgarantier mot salmonella. Så- dana garantier förutsätter dock att Sverige kan visa upp kontrollprogram som godkänts av kommissionen. Beträffande slaktkycklingar frnns i fråga om vis- sa serotyper tillräckliga skyddsbestärnmelser i EG:s direktiv. För andra seroty- per gäller enligt avtalet att provtagning skall ske på produktionsplatsen före le- veransen. Sådan provtagning kan inte krävas vid anläggningar som har kon- trollprogram som är likvärdiga med kontrollprogram i Sverige.
Handel med levande svin utgör en stor smittrisk, framför allt med tanke på de mycket smittsamma och svårbekämpade sjukdomarna klassisk svinpest och blåöronsjukan. Sverige begärde i förhandlingarna att svin som importeras skall vara fria från klassisk svinpest och blåöronsjuka och att detta visats ge- nom utförd provtagning före exporttillfället.
Resultatet av förhandlingarna blev följande. För levande svin inkl. vild- SVin som förs in i landet från en region inom EU där klassisk svinpest eller blåöronsjuka har förekommit under den senaste tolvmånadersperioden får Sverige kräva ett negativt serologiskt prov med avseende på dessa sjukdo- mar. Rätten att kräva sådana test gäller under en övergångstid på 3 år.
Prop. 1994/95:19
119
Bilaga 9
Sverige får också under en övergångstid på upp till 2 år behålla sitt nuva- rande importförbud för embryon från Storbritannien till skydd mot sjukdo— men BSE (bovine spongifonn encephalopathy, den s.k. galna kosjukan).
Vidare får Sverige under en övergångsperiod på tre år behålla de nuvaran- de importrestriktionema i fråga om djur och kött från tredjeland som vacci- nerar mot mul- och klövsjuka.
Sverige får också behålla nationella regler om ormar och reptiler tills EU har reglerat området. Vi har även fått möjlighet att under vissa villkor tillämpa strängare regler för att skydda landet mot rabies.
Konsekvenser av ett svenskt medlemskap i EU
Som har framgått i det föregående omfattar EES-avtalet huvuddelen av EG:s bestämmelser om djurhälsa. EES-avtalet trädde i den här delen i kraft den 1 juli 1994. De av EG:s bestämmelser som inte omfattas av detta avtal är be- stämmelserna om gränskontroll, om finansiella dispositioner och om förhål- landet till tredjeland Jämfört med EES-avtalet innebär ett medlemskap således att Sverige blir bundet även av de nu berörda bestämmelserna. Detta innebär stora förändringar på djurhälsoområdet också i förhållande till EES-avtalet. Den mest avgörande förändringen sammanhänger med slopandet av gräns- kontrollen. Med hänsyn till att EG:s bestämmelser om gränskontroll inte om- fattas av EES-avtalet har Sverige inom ramen för avtalet kunnat behålla sina gränskontroller såväl gentemot EU som mot länder utanför EU. Detta har in- neburit att Sverige även inom ramen för EES-avtalet suveränt har kunnat ut- forma villkoren för införsel av djur. Sverige har hittills tillämpat mycket res- triktiva bestämmelser vid import av levande djur med höga krav på hälsosta- tus i avsändande land och besättning, veterinärbesikming, karantän och prov- tagning vid gränsen. Detta är en av anledningarna till att allvarliga smittsamma djursjukdomar har kunnat undvikas. Om Sverige blir medlem i EU blir Sverige bundet av EG:s bestämmelser om gränskontroll. Detta får till följd att gränskontrollerna måste slopas omedelbart. Kontrollen av djur och djurproduk- ter kan inte längre ske på traditionellt sätt vid landets gräns. All kontroll vid handel med djur kommer i stället att ske i exportbesättningen. De kontroller som Sverige som importland får göra är endast stickprovskontroller i motta- garbesättningen eller, vid grundad misstanke om felaktigheter, under tran- sporten.
Remissinstansema har i flera fall pekat på risker för att Sverige trots över- gångstiden och möjligheten att få tilläggsgarantier för vissa sjukdomar får ett försämrat smittskydd Det motstånd som finns i flera EU-länder mot att bevil- ja sådana tilläggs garantier och osäkerheten om vad som händer vid övergångs- periodemas utgång anförs som skäl för denna oro. De ökade riskerna för in- troduktion i landet av nya smittämnen bör enligt bl.a. Statens veterinännedi- cinska anstalt (SVA) kompenseras med åtgärder inom landet i form av bl.a. ökad utbildning, diagnostiskt utvecklingsarbete och träning syftande till en bra och effektiv beredskap. SVA bedömer att det i fråga om salmonella finns
Prop. 1994/95:19
120
Bilaga 9
förutsättningar att i väsentliga delar uppnå ett bra skydd främst vid import av färskt kött.
Det finns anledning att anta att ett medlemskap i EU kommer att innebära en friare handel med levande djur och produkter från djur. Detta kan naturligt- vis öka riskerna för att få in djursjukdomar i Sverige. De sjukdomar som Sverige önskar skydda sig mot förekommer inte eller är mycket ovanliga i lan- det. Kännedom om dessa sjukdomar bland såväl djurägare som veterinärer är därför begränsad. Informations- och utbildningsinsatser för att öka kunska- pen om de sjukdomar som utgör ett hot blir därför viktiga skyddsåtgärder och har redan påbörjats. Därigenom förbättras möjligheten till tidig upptäckt av ett sjukdomsutbrott. Vidtas adekvata åtgärder kan verkningarna av sjukdomsut- brott reduceras kraftigt.
När det gäller sjukdomsbekärnpning inom landet innebär ett medlemskap inte några radikala förändringar. I fråga om de mest smittsamma sjukdomama kommer bekämpningen liksom hittills att ske med stöd av epizootilagen. Den lagen har anpassats till EG:s olika bekämpningsdirektiv. Ett exempel på den- na anpassning är att lagstöd införts för s.k. skydds- och övervakningszoner som skall inrättas runt en smittad fastighet vid utbrott av en epizootisk sjuk- dom. Även s.k. vaccinationszoner skall kunna inrättas. Vidare har lagens be- myndigande att meddela föreskrifter om olika bekämpningsåtgärder vidgats. Jordbruksverket har för avsikt att utarbeta särskilda beredskapsplaner för de smittsamma sjukdomarna och för zoonoser.
Informationen till djurägama bör bl.a. innehålla råd om hur nya djur bör introduceras i en besättning för att risken för smittöverföring skall minskas. Detta kan t.ex. ske genom isolering och testning av djuren.
Som tidigare har redovisats uppställs inom EU vissa generella krav för han- deln med djur. EU:s regler hindrar emellertid inte att den enskilde importören eller djurägaren ställer högre krav än som följer av dessa regler. Avskaffandet av gränskontrollen och den därmed följande övergången till den ordning för veterinärkontroll som tillämpas inom EU betyder också att det i väsentligt stör- re utsträckning än hittills kommer att vara den enskilde besättningsägarens an- svar att försäkra sig om att importerade djur verkligen är friska. Som en kon- sekvens av detta kommer det att vara av stor betydelse för den enskilde djur- ägaren att han kan få tillräcklig information om de veterinära krav som bör ställas vid inköp av djur. Det är en viktig uppgift för lantbrukets organisatio- ner att utarbeta rekommendationer för sådan frivillig importkontroll.
Även i administrativt hänseende får ett medlemsskap vissa konsekvenser. De centrala veterinära myndigheterna i Sverige kommer att få en organisato- risk och kontrollerande roll samt måste anslutas till det nämnda ANIMO-sy- stemet. Statens jordbruksverk har förordnat offrciella veterinärer som kan skri- va intyg ute i fält och dessa skall ges tillgång till information via ANIMO. Bl.a. kommer den svenska organisationen med statligt anställda distriktsvete- rinärer att användas vid tillämpningen av direktiven.
Ytterligare en konsekvens av ett medlemskap i EU är att Sverige kommer att omfattas av de bestämmelser i EG:s rättsakter som rör finansiella disposi-
Prop. 1994/95:19
121
Bilaga 9
tioner. Detta innebär att Sverige för vissa ändamål kan erhålla finansiell hjälp från EU. Ett exempel härpå är att Sverige kan få del av EU-medel för att be- kämpa utbrott av anmälningspliktiga epizootiska sjukdomar och av vissa and- ra anmälningspliktiga smittsamma djursjukdomar. Ett annat exempel är att Sverige kommer att få samma finansieringshjälp som de nuvarande medlems- staterna för att bygga upp det datoriserade inforrnationssystemet ANIMO. Den bundenhet till EG:s tredjelandsbestämmelser för handeln med djur och produkter av djur som följer med ett EU-medlemskap innebär att Sverige inte längre kan behålla de nationella reglerna för handeln med länder utanför EU. Denna import kommer i stället att vara underkastad EG:s harmoniserade-
tredjelandsregler.
Sammanfattningsvis kan sägas att kontrollen vid EG:s yttre gräns innebär att Sverige vid ett EG-medlemskap skall etablera ett antal gränskontrollstatio- ner där dokument-, identitets- och fysisk kontroll av djur, livsmedel och and- ra produkter av anirnalt ursprung från tredjeland kan utföras. Dessutom kan finnas gränsövergångsorter där endast dokument- och identitetskontroll kan utföras. Antalet gränskontrollstationer och gränsövergångsorter och deras lo- kalisering, bemanning och utrustning blir avhängigt vilka av våra grannländer som är medlemmar i EU vid tidpunkten för Sveriges inträde. Kontrollen bör liksom hittills ske i samverkan mellan tullen och svenska veterinära myndig- heter.
För uppbyggnad av gränskontrollstationer mot tredjeland krävs bl.a. inves— teringar för ansluming till de nämnda inforrnationssystemen. Finansiering och författningsmässigt stöd för tredjelandskontrollen kan behöva ses över i särskild ordning.
I EU är för närvarande två sambandsnätverk under uppbyggnad nämligen ANIMO och SHIFT. SI-IIFT är ANIMO:s motsvarighet för tredjelandshan- deln. Alla medlemsländer tillsammans med kommissionen skall utveckla ett sarnbandsnät mellan alla gränsposteringar, medlemsländernas ansvariga myn- digheter och kommissionen med i princip samma innehåll som ANIMO. Sy- stemet skall innehålla all information rörande tredjelandshandel med djur och djurprodukter. Smittläget ide berörda länderna, handelsstatus och inspektions- resultat skall finnas i nätet. All dokumentation, kontrollfynd och förfrågning- ar mellan de berörda parterna skall gå via nätet. Även nationella regler för han- del med icke harmoniserade varor kommer att finnas i registret. Också detta system är under utveckling.
5.3.4 Avel EG:s bestänunelser om avel
Inom EG har särskildaregler på avelsområdet fastställts för nötkreatur, svin, får, getter och hästdjur. Bestämmelserna, som syftar till att harmonisera kra- ven på registrering och värdering av avelsdjur, reglerar bl.a. metoder för pröv- ning och avelsvärdering av djur. villkor för godkännande av avelsorganisatio-
Prop. 1994/95:19
122
Bilaga 9
ner och avelsföreningar, utformning av härstamningsbevis och identitetshand- lingar samt villkor för stambokföring. En stambok utgörs av en förteckning över avelsdjur som uppfyller vissa krav. Enligt de grundläggande direktiven på området gäller att medlem sstatema inte på avelsmässi ga grunder får förbju- da, begränsa eller hindra — handel med renrasiga avelsdjur eller med sperma, ägg och embryon från så- dana djur, — upprättande av starnböcker, eller — officiellt godkännande av avelsorganisationer och avelsföreningar.
EG:s regelverk omfattar, förutom avelsdjur. också sperma, embryon och ' ägg för avelsändamål.
Som framgår av den närmare redogörelsen i prop. 1993/94:68 finns EG:s bestämmelser i bl.a. direktiven 77/504/EEG, 88/661/EEG, 89/361/EEG, 90/ 427/EEG och 90/428/EEG. Utöver de nämnda rättsaktema i vilka aveln regle- ras djurslagsvis finns bestämmelser om marknadsföringen av renrasiga djur i direktivet 91/174/EEG.
Införlivande! av EG:s bestämmelser om avel i svensk rätt
De svenska bestämmelserna på avelsområdet finns i lagen (1985z342) om kon- troll av husdjur m.m., förordningen (1985:343) om kontroll av husdjur m.m. och i föreskrifter meddelade av Jordbruksverket. Som framgår av redovisning- en i det följande finns det dessutom vissa bestämmelser i djurskyddslagen (1988z534) som är av betydelse för hur avel får bedrivas.
Som redan nämnts omfattas EG:s direktiv på avelsområdet av EES-avtalet. Iden utsträckning EG:s bestämmelser inte redan täcktes av den nyssnämnda lagstiftningen har ett införlivande skett genom att Jordbruksverket meddelat detaljföreskrifter i olika avseenden, bl.a. om stambokföring. För att sådana fö- reskrifter skall kunna meddelas också om ägg för avelsändamål har riksdagen i december 1993 beslutat om en ändring i lagen om kontroll av husdjur m.m. (prop. 1993/94:68, bet. 1993/94zJoUl 1. rskr. l993/94:88). Ändringen inne- har att bemyndigandet i 2 5 lagen att meddela föreskrifter om seminverksam- het och överföring av befruktade ägg mellan hondjur vidgades till att gälla även ägg för avelsändamål.
F örhandlingsresultat — konsekvenserna av ett medlemskap i EU
Mot bakgrund av den anpassning som redan skett som en följd av EES-avta- let krävs för ett eventuellt medlemskap i EU inte några ytterligare ändringar av bestämmelserna för den svenska aveln.
10 Riksdagen 1994/95. ] saml. Nr 19. Bilaga 9.
Prop. 1994/95:19
123
Bilaga 9
5.3.5 Djurfoder EG:s bestämmelser om foder
EG har ett omfattande regelverk för foder som bygger på principen att foder inte skall vara skadligt för djur, människor eller miljön. För godkännande av fodertillsatser och vissa produkter krävs förutom oskadlighet att dessa anting- en har en positiv påverkan på fodret eller främjar djurens produktion. Inbland- ning av antibiotika i tillväxtstimulerande syfte är tillåten inom EG. Vidare får foder framställt av kadaver och sjukligt förändrade delar av slaktade djur an- vändas. Salmonella i foder är i huvudsak inte reglerat inom EG. Det finns en del gränsvärden för främmande ämnen som saknas i EG:s regler och dess- utom är en del gränsvärden för främmande ämnen och fodertillsatser lägre i Sverige än i EG.
De grundläggande EG-bestämmelsema om foder är marknadsföringsregler (direktiv 77/101/EEG, 79/373/EEG och 70/524/EEG), regler om tillsatser och särskilda produkter (direktiv 70/524/EEG och 82/471/EEG) och om främ- mande ämnen (74/63/EEG) samt bestämmelser om kontroll och analys (direk- tiv 70/373/EEG). Bestämmelser om djuravfall som används som foder och om användning av foder som innehåller läkemedel finns i direktiven 90/667/ EEG resp. 90/167/EEG.
En närmare redogörelse för EG:s rättsakter om foder finns i prop. 1992/ 93:119 om ändringar i livsmedelslagen (1971:511) m.fl. lagari anledning av EES-avtalet och i prop. l993/94:203 Ändringar av avtalet om Europeiska eko- nomiska samarbetsområdet (EES-avtalet) m.m.
Införlivande: av EG:s bestämmelser om foder i svensk rätt
De svenska bestämmelserna om foder finns i lagen (1985:295) om foder. i förordningen (l985:879) om foder och i föreskrifter som Jordbruksverket har meddelat med stöd av lagen och förordningen.
Redan vid utarbetandet av foderlagstiftningen beaktades de då gällande reg- lerna inom EG. Som en följd av att EG:s foderbestämmelser omfattas av EES-avtalet har en ytterligare anpassning skett. Sålunda har foderlagens till- lämpningsområde vidgats med avseende på foder till olika djurslag och lagens bestämmelser om tillåtna tillsatser har anslutits till EG:s tillsatsbestämmelser. Foderlagens terminologi har också EG-anpassats och ett miljökrav har införts i lagen. Riksdagsbeslutet om nödvändiga lagändringar (prop. 1992/93:119, bet. 1992/93zLU11, rskr. 1992/93:100) har följts av ändringar i foderförord- ningen och föreslcrifter meddelade av Jordbruksverket.
I EES-avtalet har Sverige medgetts undantag när det gäller förbudet mot att använda antibiotika och kemoterapeutika för andra ändamål än som läkeme- del. Sverige har också kunnat behålla förbudet mot att vid foderframställning använda produkter som framställs av självdöda djur eller sjukligt förändrade delar av slaktade djur. Slutligen har Sverige erhållit undantag för de lägre gränsvärden som tillämpas i Sverige för mögelgiftet aflatoxin och det därtill
Prop. 1994/95:19
124
Bilaga 9
hörande förbudet mot användning av myrsyra som konserveringsmedel annat än vid ensilering av grovfoder.
F örhandlingsresultatet - konsekvenserna av ett medlemskap i EU
I medlemskapsförhandlingarna har Sverige begärt att få behålla de undantag som överenskommits i EES-avtalet. Sverige har också begärt att få behålla sina nationella regler för tillsatser av karotenoider och xantofyller, koppar och etoxikin. Sverige begärde vidare att få behålla gränsvärdena för ochratoxin, bly och PCB.
När det gäller antibiotika och kemoterapeutika har Sverige fått möjlighet att behålla sina regler under en fyraårig övergångsperiod. För övriga tillsatser och restsubstanser uppnåddes en treårig övergångstid. I samtliga fall gäller att de svenska loaven skall ses över på grundval av vetenskaplig dokumentation som Sverige skall tillhandahålla.
Förbudet mot användning av produkter av kadaver får behållas under en övergångstid på tre år. De svenska kraven för foder, hygien och salmonella anses kunna upprätthållas. eftersom endast en mindre del är reglerad i EG.
EES-avtalet omfattar fullt ut EG:s bestämmelser på foderområdet. Ett even- tuellt medlemskap kommer därför inte att leda till några andra konsekvenser förutom de övergångsperioder som överenskommits, än de som redan är en följd av EES-avtalet.
Några remissinstanser har berört foderlagstiftnin gen. Sveriges Veterinärför- bund anser att det är mycket olyckligt att Sverige inte fått garantier för att be- hålla nuvarande foderlagstifming. Det svenska förbudet mot "kadavermjöl", kemoterapeutika och antibiotika i foder är resultat av en bred debatt och inte enbart veterinärvetenskapliga utan även etiska aspekter ligger bakom förbu- den. SVA finner det angeläget att frågan om antibiotikatillsatser sätts in i ett större perspektiv rörande antibiotikans roll inom animalieproduktionen med avseende dels på risken för antibiotikaresistens, dels mer långsiktiga ekologis- ka effekter. Konsekvenserna av en eventuell ökad antibiotikaanvändning bör enligt SVA noga penetreras.
5.3.6 Djurskydd
EG har bestämmelser om hur djur skall hållas och skötas i direktiv 88/166/ EEG om skydd av höns som hålls i bur, direktiv 91 /629/EEG om skydd av kalvar och i direktiv 91/630/EEG om skydd av grisar. I direktiven finns bl.a. vissa bestämmelser om utformning av och mått på utrymmen för sådana djur samt laav på utfodring, vattning, tillsyn och skötsel av djuren. Bestämmelser om skydd av djur vid slakt eller avlivning finns i direktiv 93/119/EEG som den 1 januari 1995 ersätter direktivet 74/577/EEG om bedövning av djur före slakt. l direktivet finns bl.a. bestämmelser om drivning, uppställning, fixe- ring, bedövning, slakt och avlivning av sådana djur som föds upp och hålls för produktion av kött, skinn, pälsar eller andra produkter. I direktivet regle-
Prop. 1994/95:19
125
Bilaga 9
ras också metoder för avlivning av djur vid sjukdomsbekämpning. De nämn- da direktiven är minimidirektiv och Sverige kan behålla sina mer omfattande och strängare krav på detta område.
EG:s direktiv 91/628/EEG om skydd av djur under transporter är, till skill- nad mot övriga djurskyddsdirektiv, ett totalharmoniserat direktiv. Direktivet gäller för transport av djur inom, till och från gemenskapen. Nationella regler får tillämpas på transporter som understiger 50 km. Direktivet förbjuder tran- sport av djur som inte är i skick för den avsedda transporten. Dessutom måste lämpliga åtgärder vidtas för djurens vård under transporten och vid ankoms- ten till bestämmelseorten. I direktivet anges regler för hur olika djurslag skall transporteras och om hur transportfordonen skall vara utformade.
Sverige har vissa bestämmelser när det gäller transport av dräktiga hondjur och av nyfödda kalvar som är strängare än de som anges i direktivet. Enligt avtalet får Sverige under en treårig övergångstid behålla sina förbud mot att transportera dräktiga nötkreatur inom tre veckor före beräknad kalvning eller inom sex veckor före kalvningen om resan varar mer än 24 timmar. Förbudet att transportera kalvar under två veckors ålder får också behållas under över- gångstiden. Förbuden gäller bara transporter inom Sverige.
5.3.7 Köttklassificering
Enligt förordningen (1956:413) om klassificering av kött, som författningsmäs- sigt ärjämställd med lag, skall slaktkroppar av kalv, nöt, får, häst, svin och ren som godkänts vid besiktning på något av Sveriges kontrollslakterier klas- sificeras. Köttklassificering är en officiell beskrivning av slaktkroppen bl.a. vad gäller vikt, köttighet och fettansättning. Klassificeringen används som un- derlag dels vid prissättning av slaktkroppar gentemot styckningsindustri och producenter dels för produktionsrådgivning och i avelsarbete. Klassificerings- statistiken utgör dessutom enda underlaget för Statens jordbruksverks produk- tionsstatistik, vilken i sin tur ligger till grund för bl.a. vissa regionala stöd. Statens jordbruksverk är tillsynsmyndighet för köttldassificeringen och har be- myndigande att utfärda erforderliga föreskrifter för verksamheten.
Inom EG tillämpas ett klassificeringssystem som kallas EUROP. Enligt detta system får de köttigaste djuren beteckningen E. För slaktkroppar med mindre köttighet används därefter i en fallande skala U, R, O och P. Slakt- kroppar med minsta köttighet stämplas följdaktligen med P.
Genom att Sverige den 1 januari 1992 övergick till köttklassificering enligt EUROP-systemet, som används inom EU, har de svenska klassificeringsföre- slcriftema redan till stor del anpassats till EG:s regelverk. Sverige har följaktli- gen inte begärt något undantag från EG:s regler i medlemskapsförhandlingar- na utan målsättningen är att återstående mindre anpassningar skall göras se- nast i samband med ett eventuellt EU-medlemskap. De förändringar av Sveriges system som därvid behövs innebär i huvudsak att uträkningen av köttprocent för svinslaktkroppar och graderingen av skalan vid fettgruppering
Prop. 1994/95:19
126
Bilaga 9
av slaktkroppar anpassas till EG:s system. Vidare måste kontrollen av kött- klassificeringen intensifieras.
5.4 Frågor om Växtskydd och växtodling 5.4.1 Allmänt
Regeringens bedömning: Vid ett EU-medlemskap måste gränskon- trollen vid handel med andra medlemsstater upphöra. När det gäller skyddet mot växtskadegörare kommer kontrollen i huvudsak att ske på produktionsplatsen. En sådan förändring förväntas emellertid inte påver- ka växtskyddssituationen i Sverige.
Huvuddelen av EG:s regler om utsäde omfattas av EES-avtalet. Ett medlemskap innebär därför inte några förändringar av betydelse i förhål- lande till vad som redan gäller.
Växtskyddsområdet eller det fytosanitära området omfattar två delar, nämli- gen växtskyddsbestämmelsema och bestämmelserna om växtodling. Till de senare hör dels bestämmelser om utsäde, dels bestämmelser om användning av gentekniskt modifierat växtmaterial. Regelverket inom växtskyddsområdet har som gemensam nämnare att säkerställa en produktion fri från allvarliga växtskadegörare. Spridning av sådana skadegörare liksom användning av ut- säde av dålig kvalitet kan orsaka jordbruket stora förluster. Växtskyddslag- stiftningen utgör grunden för de åtgärder som kan tillgripas för att bekämpa virus, bakterier, svampar och skadedjur som angriper växter. Lagstiftningen om utsäde syftar till att tillförsäkra odlarna utsäde av god kvalitet. Med god kvalitet menas bl.a. att utsädet skall vara sonäkta, sortrent, ha en tillfredsstäl- lande grobarhet och vara fritt från sjukdomar.
EES-avtalet omfattar EG:s bestämmelser omväxtodling, dvs. enligt den nyss beskrivna indelningen områdena utsäde och gentekniskt modifierat växt- material. Beträffande en anpassning av de svenska växtskyddsbestämmelser- na till EG:s motsvarande bestämmelser har EFTA och EG enats om en gemen- sam förklaring i ämnet som innebär att EG-kommissionen kommer att konsul- tera EFI'A-statema i samband med att man framlägger lagstiftningsförslag in- för ministerrådet. Det förutsätts också i avtalet att EFTA-statema kommer att kunna ansluta sig till åtminstone huvuddelen av lagstiftningen på växtskydds- området. Det är sannolikt att de berörda direktiven kommer att förhandlas in i EES-avtalet inom en nära framtid. EG:s nya omarbetade växtskyddsbestäm- melser som alltså tillkommit för att se till att handel kan bedrivas över gränser- na utan hinder från den 1 januari 1993 är bl.a. direktivet 91/683/EEG. Direk- tivet är en änd-ring av direktivet 77/93/EEG om skyddsåtgärder mot införan- de i gemenskapen av skadegörare på växter eller växtprodukter och mot deras spridning inom gemenskapen. Den rättsakten som innebär att enhetliga inför-
Prop. 1994/95:19
127
Bilaga 9
selbestämmelser för växter och växtprodukter utarbetades inom EG är den vik- tigaste på området.
Enligt EES-avtalet är bestämmelserna om gränskontroll i de rättsakter som hör till växtskyddsområdet inte tillämpliga. Detta innebär att Sverige fram till ett eventuellt EU-medlemskap kan behålla sina gränskontroller. EES-avtalet omfattar inte heller rättsaktemas bestämmelser om förhållandet till tredjeland.
5.4.2 Växtskydd EU:s regler om växtskydd
EU:s växtskyddsreglering är inriktad på att förhindra införsel och spridning inom EU av skadegörare som inte finns etablerade inom Unionen. Bestämmel- serna har samma grunddrag som i andra länder inkl. Sverige. Syftet är att för- hindra skördebortfall och öka jordbrukets produktivitet. Ändringarna i huvud- direktivet på växtskyddsområdet 77/93/EEG trädde i kraft den 1 januari 1993. Detta beslut om en ny gemensam växtskyddsstrategi innebär att EG har en ge- mensam marknad utan gränskontroller mellan medlemsländerna i fråga om växter och växtprodukter. Direktivet rör skyddsåtgärder mot införande i med- lemsstaterna av skadegörare på växter eller växtprodukter från andra medlems- länder eller icke-medlemsländer. Den nya regleringen innebär att det inte läng- re är möjligt för medlemsstaterna att ha egna växtskyddsbestämmelser. Alla bestämmelser om sundhetskrav för växter och växtprodukter skall i fortsätt- ningen fastställas på gemenskapsnivå.
I bilagorna till direktivet anges de skadegörare som inte får förekomma på växter och växtprodukter som utbjuds till försäljning inom gemenskapen. Im- port av vissa växter och växtprodukter till EG förbjuds också eftersom man er- farenhetsmässigt vet att vissa allvarliga skadegörare som kan vara svåra att upptäcka är förknippade med dessa växter eller växtprodukter. För import av vissa växter och växtprodukter gäller restriktioner av olika slag. För import av vissa virkesslag krävs t.ex. att exportören kan visa att viss behandling är utförd, t.ex. barkning eller värrnebehandling mot skadegörare.
Vissa typer av växter och växtprodukter skall enligt direktivet genomgå en växtskyddsinspektion för att frihet från de i direktiven angivna skadegörama skall kunna fastställas. De flesta typer av växtprodukter som skall användas direkt, t.ex. tomater och snittblommor, kontrolleras dock inte. De växter och växtprodukter som omfattas av den obligatoriska kontrollen är olika typer av uppförökningsmaterial (sticklingar och småplantor) samt vissa färdigvaror med speciellt intresse från växtskyddssynpunkt inom vissa områden inom ge- menskapen, såsom virke och vissa plantskolealster. Dessa typer av produkter har så stor betydelse för folkhushållet att det anses viktigt att ställa speciellt hårda krav på produkterna från sundhetssynpunkt.
För att den gemensamma marknaden skall fungera är det inte längre tillåtet att kontrollera växterna och växtproduktemas sundhet vid gränsen när handel sker mellan medlemsländer. Kontrollen kommer i stället i huvudsak att ske
Prop. 1994/95:19
128
Bilaga 9
ute i odlingarna av den exporterande medlemsstatens växtskyddsmyndighet. Syftet är att åstadkomma fri rörlighet för växter och växtmaterial och samti- digt upprätthålla en hög växtskyddsstandard. Samma regler och samma växt- skyddsstandard gäller för handel såväl mellan som inom medlemsstater. An- svaret för kontrollen av produkten åvilar alltså den nationella växtskyddsmyn- digheten. Importlandet har möjlighet till viss stickprovskontroll i handelsledet enligt ett specith kommissionsdirektiv.
Inom ramen för huvuddirektivet finns möjlighet för ett enskilt medlems- land att efter godkännande av kommissionen förklara delar av sitt territorium som "skyddad zon” i fråga om vissa allvarliga skadegörare. På så sätt kan man ta hänsyn till att förekomsten av skadegörare kan variera högst avsevärt inom unionen beroende på olika odlings- och klimatförutsättningar. Det rör sig om skadegörare som finns inom gemenskapen men som av olika anled- ningar saknas på den plats eller inom den region som den skyddade zonen avser. Vid införsel till en skyddad zon kan en köpare ställa strängare krav på säljaren med avseende på den speciella skadegöraren. En förutsättning för att ett område skall få status som skyddad zon är att medlemslandet kan doku- mentera att området är fritt från en viss skadegörare eller att landet i fråga ge- nomför ett bekämpningsprogram.
För de växter och växtprodukter som enligt direktivet är underkastade en produktionskontroll skall ett s.k. växtpass utfärdas. Produkten skall inte läng- re åtföljas av det sundhetscertifrkat för växter som annars används vid interna- tionell handel. I stället skall produkten vara försedd med ett växtpass, dvs. en särskild märkning som säkerställer dess fria rörlighet i hela gemenskapen. Växtpass utfärdas av en nationell växtskyddsmyndighet eller under dess kon- troll av det producerande företaget. Genom växtpasset garanteras att växten eller växtprodukten är fri från de i direktivet angivna skadegörama. Växtpas- set innebär att produkten fritt kan distribueras inom gemenskapen. Passet skall åtfölja produkten vid alla förflyttningar. De odlare vars produktion skall genomgå en produktionskontroll för att växtpass skall kunna utfärdas måste vara registrerade i ett officiellt register för att möjliggöra en identifiering av de sålda produkterna. Om det senare trots kontrollåtgärdema skulle visa sig att försändelsen är smittad med skadegörare som omfattas av direktivet finns det genom växtpasset en möjlighet att spåra materialets ursprung för att vidta be- kämpningsåtgärder. Vid import av växter till EG kan det medföljande sund- hetscertifikatet omvandlas till ett växtpass under förutsättning att kontrollresul- tatet är tillfredsställande. Genom omvandlingen till växtpass säkerställs fri rör- lighet för importerade produkter på samma sätt som gäller för gemenskapspro— dukter. _
En viktig del i systemet är en gemensam överstatlig växtskyddsmyndighet, ett växtskyddsinspektorat, vars främsta syfte är att skapa förtroende mellan medlemsstaternas växtskyddsmyndigheter och se till att varje medlemsland till- lämpar direktivet som det är avsett. Inspektoratet skall medverka till att de na- tionella kontrollerna blir likvärdiga och att gränskontrollen gentemot tredje- land är enhetlig.
Prop. 1994/95:19
129
Bilaga 9
För att förbättra effektiviteten av gemenskapens växtskyddsordning inom den inre marknaden avser kommissionen att utarbeta en handbok om växt- skyddsförfarandet inom gemenskapen.
För vissa särskilt besvärliga skadegörare på produkter som är av stor bety- delse för folkhushållet finns speciella kontrolldirektiv med bestämmelser om bekämpning av skadegörama. Dit hör direktiven om bekämpning av potatis- kräfta, 69/464/EEG, om bekämpning av potatiscystnematod, 69/456/EEG, och om bekämpning av ljus ringröta, 93/85/EEG.
Anpassning av de svenska reglerna om Växtskydd
Den svenska växtskyddslagstiftningen har till ändamål att hindra införsel av växtskadegörare till Sverige och deras spridning inom landet. Lagstiftningen har därmed samma syfte som EG:s motsvarande regler.
Växtskyddslagen (1972:318) utgör stöd för de åtgärder som samhället kan vidta för att bekämpa farliga växtskadegörare. l växtskyddsförordningen (1993:383) anges de särskilt farliga växtskadegörare som får bekämpas med stöd av lagen. Även om det finns likheter mellan den svenska växtskyddslag- stiftningen och EG:s bestämmelser på området är en viss anpassning nödvän- dig. En anpassning krävs antingen som en följd av att direktiv 77/93/EEG med ändringar blir en del av EES-avtalet eller att Sverige blir medlem i EU. Tillämpningen av växtskyddslagen har i första hand syftat till att bekämpa en befintlig skadegörare och att hindra spridning från ett område där en viss ska- degörare finns. EU:s lagstiftning förutsätter att det kan bedrivas ett förebygg- ande inventeringsarbete avseende allvarliga skadegörare. Ett sådant arbete är nödvändigt för att fastställa frihet från vissa skadegörare och därmed kunna hävda det berättigade i att ett område förklaras som skyddad zon. Växtskydds- lagens bemyndigande att föreskriva olika bekämpningsåtgärder bör därför vid- gas till att gälla åtgärder som går ut på att kartlägga och kontrollera växtskade- görare. .
Förordningen (1975:994) om införsel av växter m.m. syftar till att förebyg- ga att det förs in växtskadegörare till landet som kan vålla allvarliga skador på svenska odlingar eller växtprodukter som lagras i landet. Till förordningen är fogad en bilaga som anger att vissa växter och växter angripna av vissa växt- skadegörare inte får föras in i landet. Förordningen måste anpassas till EG:s regler. En viktig sådan anpassning är att samtliga generella importförbud gent- emot EU-ländema måste tas bort. Detta är en följd av att det inte längre är möj- ligt för medlemsstaterna att ha egna särskilda växtskyddsbestämmelser vid in- försel till deras tenitorier av växter och växtprodukter med ursprung i andra medlemsstater. Förordningens bilagor bör också ges samma struktur som bila- gorna till direktivet 77/93/EEG.
I förordningen (1977:945) om trädgårdsväxters sundhet, sortäkthet och kvalitet tinns regler som syftar till att sådana växter inte saluhålls yrkesmäs- sigt eller säljs om inte växterna uppfyller vissa fordringar i dessa avseenden. Tidigare fanns i Sverige tvingande bestämmelser om växters sundhet bara i
Prop. 1994/95:19
130
Bilaga 9
fråga om vedartade plantskoleväxter, hallon- och jordgubbsplantor. Som en Prop. 1994/95:19 anpassning till EG:s regler har förordningens tillämpningsområde vidgats till att gälla också andra trädgårdsväxter än de nyss angivna. De krav som ställs upp gäller numera också alla som producerar i regelverket specificerade väx- ter. inte som tidigare bara plantskoleföretag.
Resultatet av medlemskapsförhandlingarna
Utgångspunkten i de svenska förhandlingarna har varit att inte försämra växt- skyddsstandarden i landet. Det synsätt som direktivet 77/93/EEG ger uttryck för, kontroll på produktionsplatsen av framför allt förökningsmaterial, har an- setts ligga i linje med en önskvärd utveckling i Sverige.
Under förhandlingarna har det förts fram krav på att Sverige skall erkän- nas som skyddad zon för sex olika skadegörare som är allmänt förekomman- de inom EU men som trots goda förutsättningar för etablering i Sverige an- ingen inte förekommeri landet eller är föremål för en utrotningskampanj. Des- sa är Rizomania (virus). Bronsfläcksjuka (virus), Bemisia (Mjöllus), Ameri- kansk minerarfluga, Koloradoskalbagge och Rotröta (svamp).
EU har accepterat Sveriges krav beträffande Bronsfläcksjuka, Bemisia och Rizomania. Beträffande Koloradoskalbagge har Skåne och Blekinge samt
Kalmar och Gotlands län erkänts som skyddad zon. För Rotröta anser EG att ett tillräckligt skydd finns genom marknads- och certifieringsdirektivet 92/33 EEG. Beträffande den Amerikanska minerarflugan har Sverige inte vidhållit sitt krav att få status som skyddad zon.
I fråga om de tre tidigare nämnda bekämpningsdirektiven för potatis, dvs. direktiven om poratiskräfta, potatiscystnematod och ljus ringröta, har Sverige fört fram krav på övergångsperioder för att kunna införliva direktiven i svensk rätt. Vidare har Sverige begärt undantag från bestämmelserna om od- lingsförbud vid konstaterad potatislcräfta för att kunna upprätthålla produktio- nen med resistent material. I fråga om förekomst av potatiscystnematod har Sverige krävt att få fortsätta att odla soner som är mottagliga för potatiscystne- matod på mark med låg sjukdomsförekomst. Genom att alternera mellan mot- tagliga och resistenta sorter och därmed inte ensidigt använda en eller två sor- ter, kan man förhindra att sjukdomen ökar. Alternativet är att bekämpa potatis- cystrrematoden på kemisk väg eller att införa odlingsförbud.
EU har accepterat kraven på viss övergångstid för att införliva bekämpnings- direktiven i svensk rätt. I fråga om de svenska kraven att få odla kräftresisten- ta sorter på mark smittad med potatiskräfta och att få alternera mellan sorter som är resistena resp. mottagliga för potatiscystnematod har Sverige fått en tvåårig övergångsperiod i avvaktan på att direktiven ses över.
131
Bilaga 9
Konsekvenser av ett medlemskap
En anpassning till EG:s växtskyddsbestämmelser kan väntas ske redan inom ramen för EES-avtalet. Om så blir fallet blir Sverige genom avtalet bundet till EG:s regler om Växtskydd med det undantaget att Sverige har rätt att tills vida- re upprätthålla sin nuvarande kontroll vid gränsen vid import av växter och växtprodukter från både EES-länder och tredjeland.
Under alla förhållanden kan en bundenhet till EG:s växtskyddsbestämmel- ser inte väntas leda till några avgörande förändringar för svenskt Växtskydd. En skillnad är dock att EG:s regler mer än de nuvarande svenska är inriktade på förebyggande åtgärder. EG:s regelverk innebär att kontrollen av frihet från skadegörare inriktas på utgångsmaterialet för vidare produktion, dvs. utsädes- potatis, sticklingar och småplantor. Denna inriktning stämmer överens med den utveckling av växtskyddet som eftersträvas i Sverige.
Ett medlemskap får dock den betydelsefulla konsekvensen att växtskydds- kontrollen i huvudsak utförs på produktionsplatsen och inte vid gränsen vid handel med växter och växtprodukter inom gemenskapen. Den nuvarande fy- siska kontrollen av sådana växter och växtprodukter som görs av växtinspek- törer i Stockholm, Göteborg, Hälsingborg och Malmö kommer därmed att upphöra. Som nämnts blir dock en viss stickprovskontroll fortfarande tillå- ten. Den ordning som tillämpas inom EG efter förverkligandet av den inre marknaden kan ge ett effektivare Växtskydd än en kontroll vid nationsgränser- na. Den obligatoriska kontrollen på produktionsplatsen kan förutsättas inne- bära en mera heltäckande kontroll än en stickprovskontroll vid en nations- gräns. En framgångsrik växtskyddskontroll av produktionen förutsätter att medlemsländerna har tillgång till snabb och gemensam information om före- komsten av skadegörare. Ett viktigt redskap för ett sådant infomationsutbyte är EG:s databas Physan.
Färdigvaror med undantag för citrusfrukter kommer i princip inte längre att bli föremål för någon växtskyddskontroll. Detta kan innebära en viss risk för att skadegörare som finns i centrala Europa men som saknas i Sverige kom- mer att kunna spridas till den svenska växthusproduktionen. Ett stort ansvar för att motverka denna risk kommer att vila på de enskilda importörerna och producenterna.
Den inre marknadens fullbordande innebär att produkter med ursprung i tredjeland i princip endast kontrolleras vid en gemenskapsgräns då de införs till gemenskapen. Ett medlemskap kan innebära att gränskontrollen i förhållan- de till tredjeland behöver förstärkas. Kontrollen kan i vissa fall komma att om- fatta fler produkter och skadegörare. Detta blir en följd av att gränskontrollen mot tredjeland skall utgöra ett skydd för hela den gemensamma marknaden. Liksom hittills bör tullen svara för denna kontroll i samverkan med svenska växtinspektörer.
Sammanfattningsvis kan det konstateras att ett medlemskap i EU inte bör leda till någon försämring av växtskyddet i Sverige.
Prop. 1994/95:19
132
Bilaga 9
5.4.3 Växtodling - utsäde
EG:s regler om utsäde
Utsädesregleringen inom EG omfattas av EES-avtalet. Regleringen syftar till att tillförsäkra marknaden utsäde av god kvalitet och ge köparna upplysning om utsädet. I begreppet kvalitet ligger även att utsädet skall vara fritt från växt- skadegörare.
För att utsäde skall få säljas inom EU ställs krav på officiell certifiering, dvs. att utsädet godkänts efter en kvalitetsundersökning. Kravet på certifie- ring gäller utsäde för såväl lantbruksväxter som köksväxter. Bestämmelserna finns i direktiven 66/400/EEG, 66/401/EEG, 66/402/EEG, 66/403 EEG, 69/208/EEG och 70/458/EEG.
Vidare krävs för att utsäde skall få certifieras och därmed få säljas att sor- ten i fråga finns intagen på EG:s gemensamma sortlista eller på en nationell sortlista (direktiv 70/457/EEG och 70/458/EEG).
När det gäller förekomst av flyghavre i utsäde ger direktivet 74/268/EEG enskilda länder en möjlighet att ha strängare regler än vad som annars gäller inom EU.
Anpassning av de svenska reglerna
EG:s utsädesbestämmelser omfattas som nämnts av EES-avtalet. De svenska utsädesbestämmelsema finns i utsädeslagen (1976:298), utsädesförordningen (1993:1375) och i Jordbruksverkets föreskrifter. Utsädeslagen har ändrats ge- nom två riksdagsbeslut och därigenom anpassats till EG:s regler (prop. l992/ 93:119, bet. 1992/93:10U6, rskr. 1992/93:101 och prop. 1993/94:203, bet. 1993/94zUU23, rskr. 1993/94:367). Ändringarna innebär i huvudsak att la- gens terminologi anpassats till vad som gäller inom EG, att bestämmelserna om växtförädlingsav gif t tagits bort, att lagens regler om export EG-anpassats och att lagstöd införts för krav på joumalföring. Härutöver har regeringen be— slutat en ny EG-anpassad utsädesförordning. De mest omfattande förändring— arna har emellertid skett genom att Jordbruksverket utfärdat ett antal nya kun- görelser.
Som framgår av den följande redovisningen av utfallet av medlemskapsför- handlingarna kvarstår efter den anpassning som genomförts vissa övergångs- visa skillnader mellan den svenska utsädeskontrollen och EG:s utsädeskon- troll.
Resultatet av medlemskapsförhandlingarna
De svenska kriteriema för intagning på sortlista för lantbruks- och trädgårds- växter överensstämmer med EG:s. För vissa sorter kan det dock behöva gö- ras en förnyad provning för sortbeskrivning. I EG:s gemensamma sortlista över lantbruksväxter är potatissorten Ulster Chieftain upptagen. I Sverige är
Prop. 1994/95:19
133
Bilaga 9
sorten inte godkänd för certifiering på grund av att den kan producera höga halter av giftiga glykoalkaloider.
När det gäller de nyss nämnda certifieringsdirektiven för stråsäd och olje- växter, dvs. direktiven 66/402/EEG och 69/208/EEG, har Sverige krävt att få slippa införa certifieringssystem för växter som normalt inte odlas i Sverige, t.ex. bomull och jordnötter. Sverige har också begärt att få behålla sina sträng- are krav i fråga om flyghavre i stråsädsutsäde. För direktivet 66/403/EEG om utsädespotatis, som är det enda direktivet på utsädesområdet som inte omfat- tas av EES-avtalet, har Sverige yrkat att få tillämpa svenska bestämmelser om förekomst av skorv på utsädespotatis. För de två direktiv som rör gemensam sonlista, dvs. direktiven 70/457/EEG och 70/458/EEG, har Sverige yrkat en övergångsperiod för att utföra kompletterande provning för sortbeskrivning. Sverige har vidare krävt att få förbjuda försäljning i Sverige av utsädespotatis av sorten Ulster Chieftain.
De krav som förts fram rörande direktiven om certifiering av stråsäds- och oljeväxtutsäde har accepterats av EG. Kraven beträffande skorv på potatis har omvärderats av Sverige och en övergångsperiod på två år har accepterats. Kra- vet på förbud mot att odla vissa potatissorter kan lösas inom ramen för potatis- direktivet. Beträffande övergångsperioden för de gemensamma sortlistoma har EG och Sverige enats om att tillämpa en modell i enlighet med EES-avta- let vilket innebär att Sverige sedan den 1 januari 1994 tillämpar EG:s bestäm- melser för intagning av ny sort på den svenska sortlistan. Sverige tillåter till den 31 december 1995 endast certifiering och uppförökning av sorter av lant- bruksväxter som frnns upptagna iden svenska sortlistan. Totalt harrnonisera- de sortlistor kommer att finnas från år 1996. För Sveriges del innebär detta att nuvarande begränsning till sorteri den svenska sortlistan kommer att upp- höra.
Konsekvenser av ett medlemskap
Sverige har som en följd av EES-avtalet anpassat sig till EG:s bestämmelser på utsädesområdet utom vad som gäller för utsädespotatis. De svenska certi- fieringsbestämmelsema för potatis överensstämmer i huvudsak med EG:s och en anpassning till EG-bestämmelsema bör därför kunna ske utan några egent- liga problem.
5.4.4 Växtodling - genteknik
] prop. 1991/92:170 om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet avisera- des förslag till vissa ändringari växtskyddslagen (1972:3l8) för att anpassa den till EG:s direktiv om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organis- mer i miljön (90/220/EEG). Någon slutlig ställning kunde då inte tas till vilka lagändringar som behövde göras eftersom frågan fortfarande behandlades av
en parlamentarisk beredning, Genteknikberedningen (Ju 1990:03). Genom
Prop. 1994/95:19
134
Bilaga 9
den numera beslutade lagen (1994:900) om genetiskt modifierade organismer Prop. 1994/95:19 har det aktuella direktivet införlivats med svensk rätt (prop. 1993/94:198, bet. 1993/94:10U29, rskr. 1993/94:391).
5.4.5 Ekologisk odling
EG:s regler och svensk anpassning
EU:s förordning (EEG) nr 2092/91 om ekologisk produktion av jordbrukspro— dukter och uppgifter därom på jordbruksprodukter och livsmedel innehåller bestämmelser om vad som krävs för att en produkt skall få saluföras som eko- logiskt odlad. ] förordningen finns bestämmelser om de krav som ställs på od- lingen sarnt bestämmelser om märkning, obligatorisk kontroll av ekologiskt odlade produkter och om kontrollorganisation. Enligt förordningen krävs en karenstid på minst två år vid övergång från konventionell till ekologisk od- ling.
För saluförande av jordbruksprodukter som marknadsförs som ekologiska har i Sverige hittills funnits endast frivilliga bestämmelser. Kontrollförening- en för ekologisk odling (KRAV) och Demeterförbundet har skapat märknings- system som garanterar en viss odlingsinrikming.
Sverige är sedan den 1 juli 1993 preliminärt godkänt som tredjeland i fråga om export till EU av ekologiskt odlade jordbruksprodukter. För att kunna få ett sådant godkännande fordras ett kontrollsystem som motsvarar EU:s. Till följd av EU:s krav på bl.a. en officiell kontroll av ekologiskt framställda produkter har föreskrifter om en sådan kontroll utfärdats i förordningen (1992: 1085) om utförsel av ekologiskt framställda produkter m.m.
EG:s förordning omfattas numera av EES-avtalet. För att förordningen skall kunna inkorporeras i svensk rätt har riksdagen beslutat att anta en lag (1994:629) om jordbruksprodukter och livsmedel som är ekologiskt framställ- da (prop. 1993/94:203, bet. l993/94zUU23, rskr. 1993/94367). I lagen ges regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bemyndigande att utfärda särskilda villkor för odling, hantering, lagring, förädling, märkning och marknadsföring av jordbruksprodukter och livsmedel som skall mark- nadsföras som ekologiskt framställda. Jordbruksverket får tillsynsansvaret över att föreskrifter som meddelats med stöd av lagen följs.
När lagen antogs gav riksdagen regeringen till känna att de konsekvenser som lagen kan få bör följas noga samt att de åtgärder vidtas som är önskvärda och möjliga för att inte den nya lagstiftningen skall innebära svårigheter för svensk ekologisk odling. Tillkännagivandet gjordes med hänvisning till den vikt som riksdagen fa'ster vid utvecklingen av ekologisk odling.
Sverige begärde i förhandlingarna att få behålla den ettåriga karenstiden vid omställning till ekologisk odling som tillämpas av KRAV och som också tillämpats i nationella föreskrifter om omläggningsstöd för ekologisk odling. EG:s förordning föreskriver två års omläggningstid. EG har motsatt sig ett svenskt undantag. Dock finns det inom ramen för förordningen en möjlighet
135
Bilaga 9
för det enskilda kontrollorganet att efter godkännande från den behöriga myn- digheten besluta om en förkortning eller förlängning av karenstiden beroende på tidigare markanvändning.
Resultatet av medlemkapsförhandlingarna och konsekvenser av ett medlemskap
Redan EES-avtalet innebär att Sverige har införlivat EG:s bestämmelser om ekologisk odling i svensk lagstifming. Ett medlemskap i EU kommer därför inte att innebära andra konsekvenser än dem som följer av detta avtal.
Prop. 1994/95:19
136
Bilaga 9
Innehållsförteckning
] Jordbruk .................................... 1 1.1 Den gemensamma jordbrukspolitiken inom EU ............ 1 1.1.1 Inledning .................................. 1 1.1.2 Pris- och marknadsregleringama .................. 5 1.1.3 Strukturpolitiken ............................ 15 1.2 Jordbrukspolitiken i Sverige ....................... 20 1.3 Konsekvenserna av ett deltagande i EG:s gemensamma jordbrukspolitik ............................... 22 1.3.1 Vegetabilieproduktionen ....................... 22 1.3.2 Animalieproduktionen ........................ 29 1.3.3 Industrins råvarukostnadsutjämning ............... 42 1.3.4 Trädgårdssektom ........................... 43
1.3.5 Strukturåtgärder inom jordbruket inkl. stöd till jordbruketi mindre gynnade områden i södra Sverige . . . 44 1.3.6 Stöd till jordbruket i norra Sverige ................ 56 1.3.7 Kompletterande miljöersättning till jordbruket ........ 68 1.3.8 Jordbruksstatistik ........................... 74 1.4 lagstiftningsåtgärder ............................ 74 2 Fiske ................................... 75 2.1 EG:s gemensamma fiskeripolitik .................... 75 2.1.1 Inledning ................................. 75 2.1.2 Resurspolitiken ............................. 76 2.1.3 Marknadspolitiken ........................... 76 2.1.4 Kontroll ................................. 77 2.2 Den svenska fiskeripolitikens mål och medel . . .- ......... 78 2.3 EES-avtalets innebärd för fisket ..................... 79 2.4 Förhandlingsresultat—innebörd av ett medlemskap i EU . . . . 80 2.5 Nya inslag i EG:s fiskeripolitik ..................... 83 2.6 Strukturpolitiken ............................... 83 2.6.1 EG:s strukturpolitik .......................... 83 2.6.2 Jämförelse mellan Sveriges och EG:s strukturpolitik . . . . 86 2.6.3 Svensk strukturpolitik vid ett medlemskap ........... 86 2.7 Övriga strukturpolitiska mål ....................... 91 2.8 Kommissionsinitiativ — Pesca ...................... 92 3 Skogsbruk ................................... 94 3.1 EU:s skogsstrategi och regelverk .................... 94 3.2 Nuvarande svenska regler, förhandlingsresultat och behovet av ändringar vid en EU-anpassning .................. 99 4 Rennäringen ................................ 101 4.1 Renskötselrätten .............................. 101 4.2 Stöd till rennäringen ............................ 101 4.3 Slakt .................................. 102 4.4 Import av renkött .............................. 102
Prop. 1994/95:19
137
Bilaga 9
5 Livsmedel, veterinära frågor, foder och frågor om växtskydd och växtodling ...................... 103 5.1 Inledning .................................. 103 5.2 Livsmedel .................................. 103
5.2.1 Allmänt ................................ 103
5.2.2 Märkning ............................... 104 5.2.3 Livsmedelsstandarder ....................... 105
5.2.4 Livsmedelstillsatser ........................ 106
5.2.5 Livsmedelskontroll ........................ 106
5.2.6 Vin- och spritprodukter ..................... 107 5.2.7 Material och produkterikontakt med livsmedel ...... 108 5.2.8 Livsmedel för särskilda näringsändamål .......... 108
5.2.9 RAPEX ................................ 109
5.2.10 Dricksvatten ............................. 109 5.3 Veterinära området ............................. 110
5.3.1 Inledning ............................... 110 5.3.2 Veterinäralivsmedelsbestämmelser .............. 112
5.3.3 Djurhälsa ............................... 115 5.3.4 Avel .................................. 122
5.3.5 Djurfoder ............................... 124 5.3.6 Djurskydd .............................. 125 5.3.7 Köttklassiiicering ......................... 126 5.4 Frågor om Växtskydd och växtodling ................ 127 5.4.1 Allmänt ................................ 127
5.4.2 Växtskydd .............................. 128 5.4.3 Växtodling—utsäde ........................ 133 5.4.4 Växtodling—genteknik ...................... 134 5.4.5 Ekologiskodling .......................... 135
gotab 47025. Stockholm 1994
Prop. 1994/95:19
138
BILAGA 10
ANSL UTNINGSFÖRDRAG MED
ANSLUTNINGSAKT
Prop. 1994/95
FÖRHANDLINGAR OM ANSLUTNING AV ÖSTERRIKE, FINLAND, NORGE OCH SVERIGE TILL EUROPEISKA UNIONEN
Korfu den 24 juni 1994 INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Fördrag mellan Konungariket Belgien, Konungariket Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Hellenska republiken, Konungariket Spanien, Franska republiken, Irland, Italienska republiken, Storhertigdömet Luxemburg, Konungariket Nederländerna, Portugisiska republiken, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (Europeiska unionens medlemsstater) och Konungariket Norge, Republiken Österrike, Republiken Finland, Konungariket Sverige om Konungariket Norges, Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning till Europeiska unionen . . I — VI
Akt om villkoren för Konungariket Norges, Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning till de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen och om anpassning av fördragen ........................... 1 Del ett: Principer ............................. 2 Del två: Anpassning av fördragen ................... 5 Avdelning ]: Institutionella bestämmelser ..... 5 Kapitel 1: Europaparlamentet ...... 5 Kapitel 2: Rådet ............... 6 Kapitel 3: Kommissionen ......... 9 Kapitel 4: Domstolen ........... 9 Kapitel 5: Revisionsrätten ........ 10 Kapitel 6: Ekonomiska och sociala kommittén ........... 11 Kapitel 7: Regionkommittén ...... 11 Kapitel 8: Rådgivande kommittén för kol- och stålfrågor ......... 12 Kapitel 9: Vetenskapliga och tekniska kommittén ........... 12
Avdelning II: Annan anpassning ............. 12
Del tre: Anpassning av institutionernas rättsakter ........ 13
Del fyra: Övergångsbestämmelser ................... 13 Avdelning I: Institutionella bestämmelser . . . . 13 Avdelning II: Övergångsbestämmelser för Norge . . . 14
Kapitel 1: Fri rörlighet för varor . . . 14 Kapitel 2: Fri rörlighet för personer, tjänster och kapital .......... 15 Kapitel 3: Fiske .............. 15 Kapitel 4: Förbindelser med tredje land, tullunion ............ 26 Kapitel 5: Bestämmelser om finansiering och budget .......... 29 Avdelning III: Övergångsbestämmelser för Österrike . 30 Kapitel 1: Fri rörlighet för varor . . . 30 Kapitel 2: Fri rörlighet för personer, tjänster och kapital .......... 31 Kapitel 3: Konkurrenspolitik ...... 31 Kapitel 4: Förbindelser med tredje land, tullunion ............ 32 Kapitel 5: Bestämmelser om finansiering och budget .......... 33 Avdelning IV.: Övergångsbestämmelser för Finland . . 34 Kapitel 1: Fri rörlighet för varor . . . 34 Kapitel 2: Fri rörlighet för personer, tjänster och kapital .......... 35 Kapitel 3: Fiske .............. 35 Kapitel 4: Förbindelser med tredje land, tullunion ............ 38 Kapitel 5: Bestämmelser om finansiering och budget .......... 41 Avdelning V: Övergångsbestänunelser för Sverige . . 42 Kapitel 1: Fri rörlighet för varor . . . 42 Kapitel 2: Fri rörlighet för personer,
tjänster och kapital .......... 43
Prop. 1994/95
ii
Kapitel 3: Fiske .............. 43 Prop. 1994/95 Kapitel 4: Förbindelser med tredje land,
tullunion ............ 48 Kapitel 5: Bestämmelser om finansiering och budget .......... 49 Avdelning VI: Jordbruk ................... 50 Avdelning VII: Andra bestämmelser ............ 57 Del fem: Genomförandebestämmelser ................ 58
Avdelning I: Upprättande av institutioner och organ 58
Avdelning II: Tillämpning av institutionernas rättsakter 61
Avdelning III: Slutbestämmelser .............. 64 Bilagor Bilaga 1: Förteckning enligt artikel 29 i anslutningsakten . . . . 65 I. Förbindelser med tredje land .................. 65 ll= Kapitalrörelser, ekonomisk och monetär politik ....... 67 111 Konkurrens ............................. 69 A. Bemyndigandeförordningar ............. 69 B. Förfarandeförordningar ................ 71 C. Genomförandeförordningar ............. 73 D. Gruppundantagsförordningar ............ 74 IV. Socialpolitik ............................. 80 A. Social trygghet ..................... 80 B. Fri rörlighet för arbetstagare ........... 153 C. Jämställdhet mellan kvinnor och män ...... 154 D. Arbetsrätt ....................... 154 E. Hälsa och säkerhet ................. 155 F. Handikappade ........... | ......... 157 G. Annat ......................... 157 V. Jordbruk .............................. 158 A. Allmänna bestämmelser .............. 158 B. Gemensamma marknadsorganisationer ..... 166 C. Jordbrukets struktur och kompletterande åtgärder inom den gemensamma jordbrukspolitiken . . . 183 D. Lagstiftning om Växtskydd och ekologiskt jordbruk185 E. Veterinärlagstiftning och zooteknisk lagstiftning 188 F. Övrigt ......................... 234 VI. Transport ............................. 254 A. Inlandstransporter .................... 254 B. J ämvägstransport .................... 258
iii
C. Transport på inre vattenvägar ............
D. Luftfart .......................... 262 VII. Utveckling ............................. 264 VIII. Miljö ................................ 265 A. Vattenskydd och vattenvård ........... 265 B. Övervakning av luftföroreningar ........ 269 c. Skydd mot buller ............ ' ..... 272 D. Kemikalier, industririsker och bioteknik . . . 273 E. Bevarande av vilda djur och växter ...... 274 F. Avfallshantering och reningsteknik ...... 293 IX. Vetenskap, forskning och utveckling ............. 294 X. Fiske ................................ 296 XI. Den inre marknaden och finansiella tjänster ........ 303 A. Bolagsrätt, medbestämmande i arbetslivet och redovisningsregler ................. 303 13." Direkt beskattning, försäkring och kreditinstitut 307 C. Fri rörlighet för varor .............. 314 D. Ömsesidigt erkännande av yrkesbehörighet . 337 E. Offentlig upphandling ............... 363 F. Immateriell äganderätt och produktansvar . . 375 XII. Energi ................................ 376 XIII. Tull och indirekt beskattning ................. 383 A. Tull .......................... 383 B. Beskattning ..................... 447 XIV. Utbildning ............................. 459 XV. Statistik ............................... 460 XVI. Konsumentskydd ......................... 465 XVII. Struktur— och regionalpolitik .................. 466 XVIII. Övrigt ............................... 468 Bilaga II: Förteckning enligt artikel 30 i anslutningsakten .................. 470 Bilaga III: Bestämmelser som avses i artikel 32 i anslutningsakten .................. 472 Bilaga IV: Förteckning enligt artikel 39.1 i — anslutningsakten .................. 475 Bilaga V: Förteckning enligt artikel 39.5 i anslumings- akten ......................... 491 Bilaga VI: Förteckning enligt artiklarna 54, 73, 97 och 126 i anslutningsakten .............. 492 Bilaga VII: Förteckning enligt artikel 56 i anslutningsakten . . . . . . . . . . . ....... 497 Bilaga VIII: Bestämmelser som avses i artikel 69 i anslutningsakten .................. 498 Bilaga IX: Förteckning enligt artikel 71.2 i anslutningsakten .................. 502
260 Prop. 1994/95
iv
Bilaga X: Bilaga XI: Bilaga XII: Bilaga XIII: Bilaga XIV: Bilaga XV: Bilaga XVI: Bilaga XVII: Bilaga XVIII:
Bilaga XIX:
Protokoll Protokoll 1 Protokoll 2 Protokoll 3 Protokoll 4 Protokoll 5 Protokoll 6 Protokoll 7 Protokoll 8
Protokoll 9
Protokoll 10
Bestämmelser som avses i artikel 84 i anslutningsakten .................. 503 Förteckning enligt artikel 99 i anslutningsakten .................. 504 Bestämmelser som avses i artikel 112 i anslutningsakten .................. 516 Förteckning enligt artikel 1385 i anslumingsakten ................... 521 Förteckning enligt artikel 140 i
anslutningsakten .................. 523 Förteckning enligt artikel 151 i anslutningsakten .................. 525 Förteckning enligt artikel 1651 i anslutningsakten .................. 561 Förteckning enligt artikel 1652 i ' anslutningsakten .................. 566 Förteckning enligt artikel 167 i anslutningsakten .................. 567 Förteckning enligt artikel 168 i anslutningsakten .................. 569
om Europeiska investeringsbankens
stadga .......................... 572 om Åland ....................... 576 om det samiska folket ................ 577 om petroleumsektom i Norge ........... 578 om de nya medlemsstaternas bidrag till Europeiska kol- och stålgemenskapens budget ........ 579 om särskilda bestänunelser för mål 6 inom ramen för strukturfondema i Finland, Norge och Sverige 580 om Spetsbergen .................... 583 om val till Europaparlamentet i de nya medlemsstaterna under tiden fram till anslutningen ........ 585 om väg-, järnvägs- och kombitransport genom Österrike ........................ 591
om bruket av specifikt österrikiska ord i tyska Språket inom ramen för Europeiska unionen . . 604
Prop. 1994/95
v
Prop. 1994/95
FÖRDRAG
mellan Konungariket Belgien, Konungariket Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Hellenska republiken, Konungariket Spanien, Franska republiken, Irland,
Italienska republiken, Storhertigdömet Luxemburg, Konungariket Nederländerna,
Portugisiska republiken, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (Europeiska unionens medlemsstater)
och Konungariket Norge, Republiken Österrike,
Republiken Finland, Konungariket Sverige
om Konungariket Norges, Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning till Europeiska unionen
HANS MAJESTÄT BELGARNAS KONUNG,
HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV DANMARK, FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLANDS PRESIDENT, HELLENSKA REPUBLIKENS PRESIDENT,
HANS MAJESTÄT KONUNGEN AV SPANIEN, FRANSKA REPUBLIKENS PRESIDENT,
IRLANDS PRESIDENT,
ITALIENSKA REPUBLIKENS PRESIDENT,
HANS KUNGLIGA HÖGHET STORHERTIGEN AV LUXEMBURG,
HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV NEDERLÄNDERNA, HANS MAJESTÄT KONUNGEN AV NORGE,
REPUBLIKEN ÖSTERRIKES PRESIDENT,
PORTUGISISKA REPUBLIKENS PRESIDENT,
REPUBLIKEN FINLANDS PRESIDENT,
HANS MAJESTÄT KONUNGEN AV SVERIGE,
HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV FÖRENADE KONUNGARIKET STORBRITANNIEN OCH NORDIRLAND,
SOM GEMENSAMT ÖNSKAR fullfölja förverkligandet av målen i de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen,
SOM ÄR FAST BESLUTNA att i fördragens anda fortsätta att utveckla en allt fastare sammanslutning mellan Europas folk på den grund som redan är lagd,
SOM BEAKTAR att artikel 0 i Fördraget om Europeiska unionen ger europeiska stater möjlighet att bli medlemmar i unionen.
SOM BEAKTAR att Norge. Österrike, Finland och Sverige har ansökt om medlemskap i unionen,
SOM BEAKTAR att Europeiska unionens råd, efter att ha hört kommissionen och inhämtat Europaparlamentets samtycke, uttalat sig för att dessa stater skall bli medlemmar,
HAR BESLUTAT att genom en gemensam överenskommelse fastställa vilka villkor som skall gälla för denna anslutning och vilken anpassning som skall göras i de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen, och har för detta ändamål som befullmäktigade utsett:
HANS MAJESTÄT BELGARNAS KONUNG
Prop. 1994/95 "
II
HELLENSKA REPUBLIKENS PRESIDENT Prop. 1994/95
HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV FÖRENADE KONUNGARIKET STORBRITANNIEN OCH NORDIRLAND
SOM, sedan de utväxlat sina fullmakter och funnit dem vara i god och behörig form.
HAR ENATS OM FÖLJANDE:
III
Artikel I
1. Norge, Österrike, Finland och Sverige blir härmed medlemmar i Europeiska unionen och parter i de fördrag som ligger till grund för unionen, enligt den lydelse som fördragen har efter ändringar och tillägg. Villkoren för anslutningen och den anpassning i fördragen som den medför anges i den anslutningsakt som finns bifogad detta fördrag. Bestämmelserna i anslutningsakten skall utgöra en integrerad del av detta fördrag. . De bestämmelser i fördragen enligt punkt 1 som gäller rättigheter och skyldigheter för medlemsstaterna eller uppgifter och befogenheter för unionens institutioner skall tillämpas på detta fördrag.
Artikel 2
1. Detta fördrag skall ratificeras av de fördragsslutande parterna i enlighet med deras respektive konstitutionella krav. Ratinationsinstrumenten skall deponeras hos Italiens regering senast den 31 december 1994. Detta fördrag träder i kraft den 1 januari 1995 förutsatt att alla ratifikationsinstrument har deponerats före den dagen.
Om någon av de stater som anges i artikel 1.1 inte deponerar sitt ratifikationsinstrument i rätt tid, skall fördraget träda i kraft för de stater som har deponerat sina instrument. I så fall skall Europeiska unionens råd genom enhälligt beslut omedelbart göra en nödvändig anpassning av artikel 3 i detta fördrag, av artildama 13—22, 25, 26. 156—162, 170 och 176 i anslutningsakten, av bilaga I samt av protokollen 1 och 6. Rådet kan också genom enhälligt beslut upphäva eller ändra sådana bestämmelser i anslutningsakten och dess bilagor och protokoll som uttryckligen hänvisar till en stat som inte har deponerat sitt ratifikationsinstrument.
. Trots vad som föreskrivs i punkt 2 kan unionens institutioner före
anslutningen besluta åtgärder enligt anslutningsaktens artiklar 30, 39, 4248, 53, 57, 59, 62, 74—76, 92-95, 100, 102, 105, 119-122, 127, 128, 131, 1422 och 3 andra strecksatsen, 145, 148-151 och 169, samt protokoll 9 artiklama 11.6 och 12.2. Dessa åtgärder skall träda i kraft under förutsättning att detta fördrag träder i kraft och då samtidigt med fördraget.
Prop
. 1994/95 ,
Artikel 3
Detta fördrag som är upprättat i ett enda original på danska, engelska, finska, franska, grekiska, iriska, italienska, nederländska, norska, portugisiska, spanska, svenska och tyska, vilka samtliga texter är lika giltiga, skall deponeras i arkiven hos Italiens regering, som skall överlämna en bestyrkt kopia till var och en av de andra signatärrnaktemas regeringar.
Til bekraeftelse heraf har undertegnede befuldmagtigede underskrevet denne Traktat.
In Witness whereof the undersigned Plenipotentiaries have signed this Treaty.
Tämän vakuudeksi alla mainitut täysivaltaiset edustajat ovat allekirjoittaneet tämän sopimuksen.
En foi de'quoi, les plénipotentiaires soussignés ont apposé leurs signatures au bas du present traité.
Zé niorwan raw avwrépw, OL vro'ye'ypaupévm rhijpeéoumot vrré'yparpav 'njv napouaot avr/Båko.
Då fhianti sin, chuir na Lånchumhachtaigh thios-sinithe å lämh leis an gConradh seo.
In fede di che, i plenipotenziari sottoscritti hanno apposto le loro firtne in calce al presente trattato.
Ten blijke waarvan de ondergetekende gevolmachtigden hun handtekening onder dit Verdrag hebben gesteld.
Til bekreftelse av dette har nedenstående befullmektigede undertegnet denne traktat.
Em fé do que os plenipotenciarios abaixo-assinados apuseram as suas assinaturas no final do presente Tratado.
En fe de 10 cual, los plenipotenciarios abajo firrnantes suscriben el presente Tratado.
Som bekräftelse på detta har undertecknade befullmäktigade ombud undertecknat detta fördrag.
Zu Urkund dessen haben die unterzeichneten Bevollmächtigten ihre Unterschriften unter diesen Vertrag gesetzt.
PrOp
. 1994/95
Udfwrdiget Done Tehty
Fait
E'YLVE
Arna dhéanamh Fatto Gedaan Utferdiget Feito Hecho Upprättat Geschehen
Prop. 1994/95
VI
AKT
om villkoren för Konungariket Norges, Republiken Österrikes, , Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning till de
fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen och om anpassning av fördragen
Bilaga 10
DEL ETT
PRINCIPER
Artikel ]
I denna anslutningsakt menas med
—grundläggande fördrag:
Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen (Parisfördraget), Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (Romfördraget) och Fördraget om upprättandet av Europeiska atomener- gigemenskapen (Euratomfördraget) med de tillägg till och ändringar i fördragen som gjorts genom fördrag eller andra rättsakter och som trätt i kraft före denna anslutning, Fördraget om Europeiska unionen (Maastrichtfördraget), —nuvarande medlemsstater: Konungariket Belgien, Konungariket Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Hellenska republiken, Konungariket Spanien, Franska republiken, Irland, Italienska republiken, Storhertigdömet Luxemburg. Konungariket Nederländerna, Portugisiska republiken och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, _unionen: den europeiska union som upprättats genom Maastrichtför- draget, - ——gemenskapen: en eller flera av de gemenskaper som anges i första strecksatsen, allt efter omständigheterna, —nya medlemsstater: Konungariket Norge, Republiken Österrike, Republiken Finland och Konungariket Sverige, _institutioner: de institutioner som upprättats genom de grundläggande fördragen.
Artikel 2
Från dagen för anslutningen är bestämmelserna i de grundläggande fördragen och i rättsakter som har antagits av institutionerna före anslutningen bindande för de nya medlemsstaterna och skall tillämpas i dessa på de villkor som fördragen och denna anslutningsakt anger.
Prop. 1994/95: 19
Bilaga 10
Artikel 3
När det gäller sådana konventioner eller instrument på rättsväsendets och inrikespolitikens område som är oskiljaktigt förbundna med förverkligan- det av Maastrichtfördragets mål förbinder sig de nya medlemsstatema
— att ansluta sig till dem som vid tiden för anslutningen är öppna för undertecknande av de nuvarande medlemsstaterna och också till dem som rådet har utarbetat enligt avdelning VI i Maastrichtfördraget och som medlemsstaterna har rekommenderats att anta, — att införa administrativa eller andra arrangemang som motsvarar dem som de nuvarande medlemsstaterna eller rådet har antagit vid tiden för anslutningen, för att underlätta praktiskt samarbete mellan medlemsstaternas institutioner och organisationer på rättsväsendets och inrikespolitikens område.
Artikel 4
1. Genom denna anslutningsakt ansluter sig de nya medlemsstaterna till de beslut och avtal som företrädare för medlemsstaternas regeringar har fattat eller ingått vid sammanträden i rådet. De förbinder sig att från dagen för anslutningen ansluta sig till alla andra avtal som de nuvarande medlemsstaterna har ingått och som gäller unionens funktion eller som har samband med unionens verksamhet.
2. De nya medlemsstaterna förbinder sig att tillträda de konventioner som avses i artikel 220 i Romfördraget eller som är oskiljaktigt förbundna med förverkligandet av Romfördragets mål, att tillträda också de protokoll om domstolens tolkning av konventionerna som de nuvarande medlemsstaterna har undertecknat och för detta ändamål förbinder de sig att inleda förhandlingar med de nuvarande medlemsstaterna om nödvändig anpassning av dessa texter.
3. De nya medlemsstaterna skall ha samma ställning som de nuvarande när det gäller förklaringar, resolutioner eller andra ståndpunkter av Europeiska rådet eller av rådet, och när det gäller förklaringar, resolutioner eller andra ståndpunkter som medlemsstaterna efter gemensam överenskommelse antagit i frågor om gemenskaperna eller unionen. De skall följaktligen beakta de principer och riktlinjer som kommer till uttryck i dessa förklaringar, resolutioner eller andra ställningstaganden och skall göra vad som behövs för att säkerställa genomförandet.
Artikel 5
1. Sådana överenskommelser eller avtal som någon av gemenskaperna har ingått med ett eller flera tredje länder, med en internationell organisation eller med en medborgare i tredje land skall vara bindande för de nya medlemsstaterna på de villkor som anges i de grundläggande fördragen och denna anslutningsakt.
1994/95: 19
Bilaga 10
2. På de villkor som anslutningsakten anger förbinder sig de nya medlemsstaterna att tillträda de överenskommelser eller avtal som de nuvarande medlemsstatema har ingått tillsammans med någon av gemenskaperna och att tillträda de överenskommelser som med- lemsstaterna har ingått och som har samband med sådana överens- kommelser eller avtal. Inom ramen för unionen skall gemenskapen och de nuvarande medlemsstaterna bistå de nya medlemsstaterna i detta avseende.
3. Genom denna anslutningsakt och på de villkor som den anger ansluter sig de nya medlemsstatema till de interna överenskommelser som ingåtts av de nuvarande medlemsstaterna för att genomföra sådana överenskommelser eller avtal som avses i punkt 2.
4. De nya medlemsstaterna skall när så behövs vidta lämpliga åtgärder för att deras ställning i förhållande till internationella organisationer och sådana internationella avtal i vilka också någon av gemen— skaperna eller någon annan medlemsstat är part, skall anpassas till de rättigheter och skyldigheter som följer av anslutningen till unionen.
Artikel 6
Artikel 234 i Romfördraget och artiklarna 105 och 106 i Euratomför- draget skall gälla oekså de nya medlemsstaterna i fråga om sådana överenskommelser och avtal som ingåtts före anslutningen.
Artikel 7
Om något annat inte föreskrivs i denna anslutningsakt, kan den tillfälligt sättas ut kraft, ändras eller upphävas endast genom det förfarande som anges i de grundläggande fördragen och som gör det möjligt att ändra dessa fördrag.
Artikel 8
Sådana rättsakter som har antagits av institutionerna och som omfattas av övergångsbestämmelser i denna anslutningsakt skall behålla sin rättsliga status. Framför allt skall förfarandena för ändring av dessa rättsakter tillämpas också i fortsättningen.
Artikel 9
De bestämmelser i denna anslutningsakt vars syfte eller verkan är att rättsakter antagna av institutionerna skall upphävas eller ändras - förutom då det gäller en övergångsåtgärd - skall ha samma rättsliga status som de på detta Sätt upphävda eller ändrade bestämmelserna och vara under- kastade samma regler som dessa.
1994/95: 19
Bilaga 10
Artikel 10 De grundläggande fördragen och institutionernas rättsakter skall, som en övergångsåtgärd, tillämpas med de avvikelser som föreskrivs i denna anslutningsakt.
DEL TVÅ
ANPASSNING AV FÖRDRAGEN
AVDELNING 1
INSTITUTIONELLA BESTÄMMELSER
KAPITEL 1
Europaparlamentet
Am'kel ]]
I den rättsakt om allmänna direkta val till Europaparlamentet som är intagen som bilaga i beslut 76/787/EKSG, EEG, Euratom skall artikel 2
ersättas med följande:
"A rtikel 2
I varje medlemsstat skall följande antal företrädare i Europaparlamentet välj as : Belgien 25 Danmark 16 Tyskland 99 Grekland 25 Spanien 64 Frankrike 87 Irland 15 Italien 87 Luxemburg 6 Nederländerna 3 1 Norge 15 Österrike 21 Portugal 25 Finland 16 Sverige 22 Förenade kungariket 87 Storbritannien och Nordirland
2 Riksdagen 1994/"95. ] .tam]. Nr I 9. Bilaga [()—[2
1994/ 95 : 19
Bilaga 10
KAPITEL 2 Rådet Artikel 12
Artikel 27 andra stycket i Parisfördraget, artikel 146 andra stycket i Romfördraget och artikel 116 andra stycket i Euratomfördraget skall ersättas med följande: "Ordförandeskapet i rådet skall utövas av varje medlemsstat i sex månader åt gången enligt den turordning som bestäms genom enhälligt beslut av rådet. "
Artikel 13
Artikel 28 i Parisfördraget skall ersättas med följande:
"A rtikel 28
När rådet hörs av kommissionen skall rådet överlägga men behöver inte rösta. Protokoll över överläggningarna skall överlämnas till kommissio- nen.
När rådets samtycke krävs enligt detta fördrag, Skall sådant samtycke anses ha lämnats, om kommissionens förslag får stöd
— av en absolut majoritet av medlemsstaternas företrädare, däribland rösterna från två medlemsstater som var och en svarar för minst en tiondel av det totala produktionsvärdet för kol och stål i gemenskapen, eller — vid lika röstetal och om kommissionen efter en andra överläggning vidhåller sitt förslag, av företrädarna för tre medlemsstater som var och en svarar för minst en tiondel av det totala produk- tionsvärdet för kol och stål i gemenskapen.
När enhällighet krävs för beslut eller samtycke enligt detta fördrag. skall ett sådant beslut eller samtycke anses ha fattats eller lämnats, om samtliga medlemmar i rådet röstar för. Det förhållandet att någon som är personligen närvarande eller som företräds av någon annan i rådet avstår från att rösta skall dock inte hindra att rådet, vid tillämpningen av artiklarna 21, 32, 32a, 45b och 78h i detta fördrag samt artiklarna 16, 20 tredje stycket, 28 femte stycket och 44 i protokollet om domstolens stadga. fattar sådana beslut som kräver enhällighet.
Andra rådsbeslut än sådana som kräver kvalificerad majoritet eller enhällighet skall fattas av en majoritet. Det krävs då en absolut majoritet av medlemsstaternas företrädare, däribland rösterna från två med- lemsstater som var och en svarar för minst en tiondel av det totala produktionsvärdet för kol och stål i gemenskapen. Vid tillämpningen av artiklarna 45b, 78 och 78h i detta fördrag, enligt vilka det krävs en
1994/95: 19
kvalificerad majoritet, skall dock rösterna i rådet vägas på följande sätt: 1994/95: 19
Bilaga 10 Belgien 5 Danmark 3 Tyskland 10 Grekland 5 Spanien 8 Frankrike 10 Irland 3 Italien 10 Luxemburg 2 Nederländerna 5 Norge 3 Österrike 4 Portugal 5 Finland 3 Sverige 4 Förenade kungariket 10 Storbritannien och Nordirland
För ett beslut krävs det minst 64 röster från minst 11 medlemsstater.
Vid omröstningar får ingen företrädare för en medlemsstat företräda mer än ytterligare en medlemsstat.
Rådet skall stå i förbindelse med medlemsstaterna genom sin ord- förande.
Rådets beslut skall offentliggöras på det sätt som rådet bestämmer."
Artikel 14 Artikel 95 fjärde stycket i Parisfördraget skall ersättas med följande:
"Dessa ändringar skall föreslås av kommissionen och rådet gemensamt, varvid rådet skall fatta sitt beslut med tretton sextondelars majoritet av medlemsstatemas företrädare, och skall föreläggas domstolen för yttrande. Domstolen har oinskränkt befogenhet att granska förslaget i alla faktiska och rättsliga avseenden. Om domstolen finner att förslaget står i överensstämmelse med bestämmelserna i tredje stycket, skall förslaget översändas till Europaparlamentet och bli gällande, om det får stöd av en majoritet som omfattar tre fjärdedelar av de avgivna rösterna och två tredjedelar av antalet företrädare i Europaparlamentet. "
Artikel 15
1. Artikel 148.2 i Romfördraget och artikel 118.2 i Euratomfördraget skall ersättas med följande: "2. När rådets beslut skall fattas med kvalificerad majoritet skall medlemsstatemas röster vägas på följande sätt:
Belgien 5 1994/95: 19 Danmark 3 Bilaga 10 Tyskland 10 Grekland 5
Spanien 8
Frankrike 10 Irland 3 Italien 10 Luxemburg 2 Nederländerna 5 Norge 3 Österrike 4
Portugal 5 Finland 3 Sverige 4 Förenade kungariket 10 Storbritannien och Nordirland
Rådets beslut skall fattas med minst
—— 64 röster när beslutet enligt detta fördrag skall fattas på förslag från kommissionen, —— 64 röster från minst 11 medlemsstater i andra fall."
2. Artikel 1.3.2 andra stycket i Maastrichtfördraget skall ersättas med följande: "När rådets beslut skall fattas med kvalificerad majoritet enligt första stycket skall rösterna i rådet vägas enligt artikel 148.2 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen; för ett beslut krävs det minst 64 röster från minst 11 medlemsstater."
3. Artikel K.4.3 andra stycket i Maastrichtfördraget skall ersättas med följande: "När rådets beslut skall fattas med kvalificerad majoritet skall rösterna i rådet vägas enligt artikel 148.2 i Fördraget om upprättan- det av Europeiska gemenskapen; för ett beslut krävs det minst 64 röster från minst 11 medlemsstater."
4. I Romfördragets protokoll om socialpolitik skall punkt 2 andra stycket första meningen ersättas med följande: "Trots artikel 148.2 i fördraget skall det krävas minst 54 röster för sådana rådsbeslut som enligt detta protokoll skall fattas med kvalificerad majoritet."
Bilaga 10
KAPITEL 3 Kommissionen A nikel ] 6
Artikel 9.1 första stycket i Parisfördraget, artikel 157.1 första stycket i Romfördraget och artikel 1261 första stycket i Euratomfördraget skall ersättas med följande: " 1. Kommissionen skall bestå av 21 ledamöter som utses på grundval av sin allmänna duglighet och vars oavhängighet inte kan ifrågasättas."
KAPITEL 4 Domstolen
Artikel ] 7
1. Artikel 32 första stycket i Parisfördraget, artikel 165 första stycket i Romfördraget och artikel 137 första stycket i Euratomfördraget skall ersättas med följande: "Domstolen skall ha 17 domare."
2. I rådets beslut 88/591/EKSG, EEG, Euratom skall artikel 2 första stycket ersättas med följande: "Förstainstansrätten skall ha 16 domare."
Artikel 18
Artikel 32 andra stycket i Parisfördraget, artikel 165 andra stycket i Romfördraget, artikel 137 andra stycket Euratomfördraget och artikel 18 första stycket i protokollet om stadgan för Europeiska kol- och stålge- menskapens domstol skall ha följande lydelse:
"Domstolen skall sanunanträda i plenum. Den får dock inom sig upprätta avdelningar med tre, fem eller sju domare med uppgift att göra vissa förberedande utredningar eller att avgöra vissa grupper av ärenden i enlighet med föreskrifter som fastställts för dessa ända- mål."
Artikel 19
Artikel 18 andra stycket i protokollet om stadgan för Europeiska kol- och stålgemenskapens domstol, artikel 15 i protokollet om stadgan för Europeiska gemenskapens domstol och artikel 15 i protokollet om stadgan för Europeiska atomenergigemenskapens domstol skall ha följande lydelse:
1994/95 : 19
"Domstolens beslut skall vara giltiga endast om ett ojämnt antal domare är närvarande. Vid sammanträde i plenum skall domstolens beslut vara giltiga om nio domare är närvarande. Om en avdelning består av tre eller fem domare, är avdelningens beslut giltiga endast om tre domare är närvarande. Om en avdelning består av sju domare, är avdelningens beslut giltiga endast om fem domare är närvarande. Vid förhinder för en domare på en avdelning får en domare på en annan avdelning tillkallas i enlighet med rättegångs- reglerna."
Artikel 20 Artikel 32a första stycket i Parisfördraget, artikel 166 första stycket i Romfördraget och artikel 138 första stycket i Euratomfördraget skall ersättas med följande:
"Domstolen skall biträdas av åtta generaladvokater."
Artikel 2] Artikel 32b andra och tredje styckena i Parisfördraget, artikel 167 andra och tredje styckena i Romfördraget och artikel 139 andra och tredje styckena i Euratomfördraget skall ersättas med följande:
"En del av domartjänsterna skall nytillsättas vart tredje år. Då skall omväxlande nio och åtta domare utses.
En del av tjänsterna som generaladvokat skall nytillsättas vart tredje år. Då skall fyra generaladvokater utses."
KAPITEL 5 Revisionsrätten Artikel 22
Artikel 45b.1 i Parisfördraget, artikel 188b.1 i Romfördraget och artikel 160b.1 i Euratomfördraget skall ersättas med följande:
"1. Revisionsrätten skall ha 16 ledamöter.
1994/95: 19 Bilaga ]0
10
Bilaga 10
"KAPITEL 6 Ekonomiska och sociala kommittén Artikel 23
Artikel 194 första stycket i Romfördraget och artikel 166 första stycket i Euratomfördraget skall ersättas med följande:
"Antalet ledamöter i ekonomiska och sociala kommittén är följande:
Belgien 12 Danmark 9 Tyskland 24 Grekland 12 Spanien 21 Frankrike 24 Irland 9 Italien 24 Luxemburg 6 Nederländerna 12 Norge 9 Österrike 12 Portugal 12 Finland 9 Sverige 12 Förenade kungariket 24". Storbritannien och Nordirland
KAPITEL 7
Regionkommittén
Artikel 24
Artikel 198a andra stycket i Romfördraget skall ersättas med följande:
"Antalet ledamöter i regionkommittén är följande:
Belgien 12 Danmark 9 Tyskland 24 Grekland 12 Spanien 21 Frankrike 24 Irland 9 Italien . 24 Luxemburg 6
1994/95: 19
11
Bilaga 10
Nederländerna 12 Norge 9 Österrike 12 Portugal 12 Finland 9 Sverige 12 Förenade kungariket 24". Storbritannien och Nordirland KAPITEL 8 Rådgivande kommittén för kol- och stålfrågor Artikel 25 Artikel 18 första stycket i Parisfördraget skall ersättas med följande: "En rådgivande kommitté skall vara knuten till kommissionen. Den skall ha minst 87 och högst 111 ledamöter och bland ledamöterna ha lika många företrädare för producenterna, för arbetstagarna och för förbrukar- na och handeln. "
KAPITEL 9
Vetenskapliga och tekniska kommittén Artikel 26
Artikel 134.2 första stycket i Euratomfördraget skall ersättas med
följande: "2. Kommittén skall ha 39 ledamöter som rådet utser efter att ha hört kommissionen. "
AVDELNING II
ANNAN ANPASSNING
Artikel 27
Artikel 2271 i Romfördraget skall ersättas med följande:
"1. Detta fördrag skall gälla för Konungariket Belgien, Konungariket Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Hellenska republiken, Konungariket Spanien, Franska republiken, Irland, Italienska republiken, Storhertigdömet Luxemburg, Konungariket Nederländerna, Konungariket Norge, Republiken Österrike,
1994/95 : 19
12
Bilaga 10
Portugisiska republiken, Republiken Finland, Konungariket Sverige och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland."
Artikel 28
l Romfördragets artikel 2275 skall som en ny punkt d, i Parisfördragets artikel 79 skall som en ny punkt (1 och i Euratomfördragets artikel 198 skall som en ny punkt e följande införas:
"Detta fördrag skall inte omfatta Åland. Finlands regering kan dock, genom en förklaring som vid ratifikationen av detta fördrag deponeras hos Italiens regering, anmäla att fördraget skall omfatta Åland i enlighet med de bestämmelser som finns i protokoll 2 till fördraget om Norges, Österrikes, Finlands och Sveriges anslutning till Europeiska unionen. Om en sådan förklaring avges skall Italiens regering överlämna en bestyrkt kopia av förklaringen till medlemsstaterna.
"DEL TRE ANPASSNING AV INSTITUTIONERNAS RÄTTSAKTER
Artikel 29
De rättsakter som förtecknas i bilaga I till denna anslutningsakt skall anpassas på det sätt som anges i bilagan.
Artikel 30
Sådan anpassning, som vid anslutningen behöver göras i de rättsakter som förtecknas i bilaga 11 till denna anslutningsakt, skall utarbetas enligt riktlinjerna i den bilagan och enligt det förfarande och på de villkor som anges i artikel 169.
DEL FYRA ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER AVDELNING 1
INSTITUTIONELLA BESTÄMMELSER
Artikel 3]
1. Inom två år från anslutningen skall var och en av de nya medlems- staterna för sitt folk, i enlighet med bestämmelserna i rättsakten av den 20 september 1976 om allmänna direkta val till Europaparlamen-
1994/95: 19
13
tet, hålla ett allmänt direkt val av det antal företrädare i Europaparla- 1994/95: 19 mentet som anges i artikel 11 i denna anslutningsakt. Bilaga ]0 2. För tiden från anslutningen fram till valet enligt punkt 1 skall parlamentet i var och en av de nya medlemsstaterna inom sig utse företrädare i Europaparlamentet för sitt lands folk på det sätt som medlemsstaten själv bestämmer. 3. Var och en av de nya medlemsstaterna kan dock besluta att hålla val till Europaparlamentet under tiden mellan undertecknandet och ikraftträdandet av anslutningsfördraget, i enlighet med anslutnings- aktens protokoll 8. 4. Mandatperioden för de företrädare som väljs enligt punkt 1 eller 3 skall löpa ut samtidigt med mandatperioden för de företrädare som har valts i de nuvarande medlemsstaterna för femårsperioden 1994-1999.
AVDELNING II ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER FÖR NORGE KAPITEL 1
Fri rörlighet för varor
Avsnitt I
Normer och miljö
Artikel 32
1. Under de fyra år som följer närmast efter anslutningen skall de bestämmelser som anges i bilaga 111 inte tillämpas på Norge i vidare mån än vad som föreskrivs i bilagan.
2. Inom den angivna tiden skall bestämmelserna ses över i enlighet med EG-förfaranden. Utan att det påverkar resultatet av översynen skall gemenskapsrätten vid utgången av tiden gälla för de nya medlemsstaterna på samma villkor som för de nuvarande medlemsstaterna.
Avsnitt II Övrigt Artikel 33
Under tre år från dagen för anslutningen får Norge fortsätta att tillämpa sitt nuvarande nationella system för virkesmätning i den mån Norges nationella lagstiftning och administrativa praxis på området inte strider mot gemenskapslagstifmingen om den inre marknaden eller om handel
Bilaga 10
med tredje land, särskilt artikel 6 i direktiv 68/89/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om virkesmätning.
Under den tiden skall direktiv 68/89/EEG ses över enligt de förfaranden som anges i Romfördraget.
KAPITEL 2
Fri rörlighet för personer, tjänster och kapital
Artikel 34
Trots skyldigheterna enligt de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen, får Norge under fem år från dagen för anslutningen behålla'sin befintliga lagstiftning om fritidsbostäder.
Artikel 35
Under tre år från dagen för anslutningen får Norge behålla inskränk- ningar i fråga om utlänningars rätt att äga norska fiskefartyg. KAPITEL 3
Fiske
Avsnitt I
Allmänna bestämmelser
Artikel 36
1. Om inte annat föreskrivs i detta kapitel, skall reglerna i denna anslutningsakt tillämpas på nskesektom.
2. Artiklarna 148 och 149 skall tillämpas på fiskeprodukter.
Avsnitt 11
Tillträde till vatten och resurser
Artikel 37
Vad som sägs om tillträde i detta avsnitt skall gälla under en övergångs- tid, som skall upphöra när gemenskapens system med fisketillstånd träder i kraft och senast vid utgången av den tid som anges i artikel 14.2 i
1994/95 : 19
15
Bilaga 10
rådets förordning (EEG) nr 3760/92 av den 20 december 1992 om ett gemenskapssystem för fiske och vattenbrukl, om inte något annat föreskrivs i detta kapitel.
Underavsnitt I Norska fartyg Artikel 38
I syfte att integrera fartyg, som seglar under norsk flagg och som är registrerade eller inskrivna i en norsk hamn, i fortsättningen kallade norska fartyg, i gemenskapssystemet för fiske och vattenbruk enligt förordning (EEG) nr 3760/92, skall dessa fartygs tillträde till vatten under de nuvarande medlemsstaternas överhöghet och jurisdiktion vara underkastat reglerna i detta underavsnitt.
Från dagen för anslutningen kommer dessa tillträdesregler att säkerställa att Norge kan behålla fiskemöjlighetema enligt artikel 44.
Artikel 39
1. Fram till dess att de särskilda arrangemangen enligt artiklarna 156— 165 och 347-352 i anslutningsakten för Spanien och Portugal integreras i de allmänna gemenskapsreglema om gemenskapens fiskepolitik i förordning (EEG) nr 3760/92 får inga andra norska fartyg än de 441 som är förtecknade i bilaga IV, här kallad baslistan, tillåtas att fiska i [CES-område Vb, VI och VII. Under tiden från anslutningen fram till den 31 december 1995 är den zon som är belägen söder om 56" 30' nordlig bredd, öster om 12" västlig längd och norr om 50” 30" nordlig bredd stängd för annat fiske än lång- linefiske.
2. Endast 165 standardfartyg avsedda för fiske av djuphavslevande arter och hämtade från baslistan får samtidigt bedriva fiske förutsatt att de är upptagna på en periodisk lista som beslutas av kommissionen.
3. Med standardfartyg avses ett fartyg med en maskinstyrka på 511 kilowattt (kW). Omräkningssatserna för fartyg med en annan maskinstyrka är följande:
— lägre än 219 kW:0,57, — lika med eller högre än 219 kW, men lägre än 292 kW:0,76, —- lika med eller högre än 292 kW, men lägre än 365 kW:0,85, -— lika med eller högre än 365 kW, men lägre än 438 kW:0,90, —— lika med eller högre än 438 kW, men lägre än 511 kW:096, —— lika med eller högre än 511 kW, men lägre än 584 kW:1,00, —— lika med eller högre än 584 kW, men lägre än 730 kW:1,07,
' EGT nr L 389, 31.12.1992, s. 1.
1994/95: 19
16
— lika med eller högre än 730 kW, men högst 876 kW:1,11, Prop. 1994/95: 19— högre än 876 kW:2,25, Bilaga 9 — fartyg som bedriver krokiiske:1.00, — fartyg för automatiserat krokfiske12,00.
4. Under tiden den 1 december - 31 maj och den 1 juni - 30 november får endast 60 respektive 30 fartyg fiska pelagiska arter samtidigt.
5. Eventuella ändringar i baslistan till följd av att fartyg tas ur bruk på grund av force majeure före anslutningen skall bestämmas senast den 1 januari 1995 enligt förfarandet i artikel 18 i förordning (EEG) nr 3760/92. Sådana ändringar får inte påverka antalet fartyg och deras fördelning i de olika kategorierna och inte heller leda till en ökning av det sammanlagda tonnaget eller den sammanlagda maskinstyrkan i någon kategori. Norska ersättningsfartyg får bara väljas bland de fartyg som är förtecknade i bilaga V.
6. Det antal standardfartyg som anges i punkt 2 kan ökas på grund av utvecklingen av de fiskemöjligheter som tilldelas Norge för bestånd som omfattas av det system med beskattningsgrader som avses i artikel 8 i förordning (EEG) nr 3760/92, enligt det förfarande som föreskrivs i artikel 8.4 i den förordningen.
7. När ett fartyg i baslistan tas ur bruk eller skrotas och stryks från listan efter anslutningen, får det ersättas med ett fartyg som hör till samma kategori och som inte har större maskinstyrka än det som stryks från listan. De villkor för ersättning av fartyg som anges i föregående stycke gäller endast i den mån som de nuvarande medlemsstaternas flotta inte ökas i gemenskapens vatten i Atlanten.
8. Bestämmelser som skall säkerställa att reglerna följs av dem som är verksamma inom fisket, inklusive bestämmelser som öppnar en möjlighet att avstänga fartyg från fiske under en viss tid, skall beslutas före den 1 januari 1995 enligt det förfarande som föreskrivs i artikel 8.4 i förordning (EEG) nr 3760/92.
Artikel 40
1. Sedan de särskilda arrangemangen enligt artiklama 156—165 och 347- 352 i anslutningsakten för Spanien och Portugal har integrerats i de allmänna reglerna om gemenskapens fiskepolitik i förordning (EEG) nr 3760/92 och fram till dess att gemenskapssystemet med fisketill- stånd skall börja tillämpas får norska fartyg fiska i vatten som omfattas av artikel 39 på de villkor som rådet bestämmer enligt förfarandet i artikel 8.4 i förordning (EEG) nr 3760/92.
2. Tillträdessystemet enligt punkt 1 skall regleras på samma sätt som för fartyg under någon av de nuvarande medlemsstaternas nagg, i fortsättningen kallade fartyg från unionen som den är sammansatt i dag, i gemenskapens vatten norr om 620 nordlig bredd.
17
Bilaga 9
Artikel 41
I vatten där medlemsstaterna i unionen som den är sammansatt i dag har överhöghet eller jurisdiktion får norska fartyg, från dagen för anslut- ningen fram till dess att gemenskapssystemet med fisketillständ skall börja tillämpas, fiska i [CES-område IIa, IIIa (Skagerrak)2 och IV på de villkor som gällde vid ikraftträdandet av anslutningsfördraget och som anges i rådets förordning (EG) nr 3691/933_
Artikel 42
De tekniska bestämmelser som behövs för att säkerställa tillämpningen av artiklarna 39-41 skall antas före den 1 januari 1995 enligt det förfarande som föreskrivs i artikel 18 i förordning (EEG) nr 3760/92.
Artikel 43
I vatten där Sverige har överhöghet eller jurisdiktion får norska fartyg, från dagen för anslutningen fram till dess att gemenskapssystemet med fisketillständ skall börja tillämpas, åska i ICES-område Illa (Skagerrak) på de villkor som gällde vid ikraftträdandet av anslutningsfördraget.
Tillämpningsföreskrifter för denna artikel skall antas före den 1 januari 1995 enligt det förfarande som föreskrivs i artikel 18 i förordning (EEG) nr 3760/92.
Artikel 44
1. Norges andel av de fiskemöjligheter som gemenskapen har för arter som regleras genom fångstbegränsningar skall för varje art och zon vara följande:
2 Med Skagerrak menas det område som begränsas i väster av en linje från Hanstholms fyr till Lindesnes fyr och i söder av en linje från Skagens fyr till Tistlarnas fyr och därifrån till den närmaste punkten på den svenska kusten.
3 EGT nr L 341, 31.12.1993, s. 96.
Prop. 1994/95 : 19
18
ICESI- eller NAF Oz-områden Norges Referenszoner för fastställande av TAC andel (%) ___ Hat TV 1. 116 ” Kummel Kummel Ha” ___ IVB 1", Ha”, Hb” ”
Bilaga 10
ÄMN—
ONUI
10
11
12
13
14 15
16 17 18
19
20
ICES: Internationella havsforskningsrådet. NAFO: Nordvästatlantiska fiskeriorganisationen. Med undantag för norsk vårlekande sill.
Gemenskapens vatten (gemenskapen som den är sammansatt i dag). Gemenskapens vatten. Med undantag för vatten innanför 12 nautiska mil från de norska baslinjema. Fram till den 31 december 1997 skall Norges kvot motsvara den som unionen disponerar minus 2,9 % av TAC och 11 000 ton. Från och med den 1 januari 1998 skall Norges andel motsvara den som unionen disponerar minus 4,470 % av TAC. När unionen tar över uppgiften att fastställa TAC skall Norges andel fastställas till en procentandel av den kvot som unionen har på basis av år 1994. I vatten innanför 12 nautiska mil från de norska baslinjema. Med undantag för vatten innanför de norska baslinjema. Vatten innanför de norska baslinjema. Vid denna tilldelning har hänsyn inte tagits till en överens- kommelse om att 1 000 ton skall överföras från Norge till vissa medlemsstater i unionen som den är sammansatt i dag. Med undantag för gemenskapens vatten (gemenskapen som den är sammansatt i dag). Fram till dess att gemenskapssystemet med fisketillständ tillämpas fullt ut får högst en tredjedel av kvoten för detta förvaltnings- område tas från något av de båda andra förvaltningsområdena för makrill i tabellen. På samma sätt får högst en tredjedel av unionens kvoter (unionen som den är sammansatt i dag) för västrnakrill tas från något av de två andra förvaltningsområdena. Det som har sagts nu skall inte påverka den flexibilitet som skall finnas enligt gällande arrangemang mellan unionen som den är sammansatt i dag och Norge.
I vatten under Norges överhöghet eller jurisdiktion. Med undantag för vatten innanför 4 nautiska mil från de norska baslinjema. I vatten innanför 4 nautiska mil från de norska baslinjema. Med undantag för området vid Jan Mayen. Vattnen kring Jan Mayen där Norge har överhöghet eller juris- diktion. Inklusive fångster i internationellt vatten i ICES-område II. På samma sätt skall fångster som medlemsstaterna i unionen, som den är sammansatt i dag, tar i internationellt vatten i ICES- område II avräknas mot kvoter för avsnitt Vb (gemenskapens vatten), VI, VII, VIIabde, XII, XIV.
Denna procentsats gäller bara den del av TAC som skall fiskas i vatten under Norges överhöghet eller jurisdiktion inom referens- området. Den innefattar också fångster av norsk vårlekande sill i vattnen i ICES-område IVa innanför 12 nautiska mil från de norska baslinjema.
Prop. 1994/95: 19
20
2. Gemenskapsfiskemöjligheter för Norge skall fastställas ienlighet med Prop. 1994/95:19 artikel 8.4 i förordning (EEG) nr 3760/92, första gången före den 31 Bilaga 10 december 1994.
3. De kvantiteter som skall tilldelas Norge för arter, som inte är underkastade beskattningsgrader i form av fångstbegränsningar, eller som är underkastade TAC, men inte fördelade på kvoter Omellan medlemsstatema i unionen, som den är sammansatt i dag, skall för varje art och område vara följande:
34 000
Blalånga IIal, IVl, Vbz, VII, VII1 1 000 IIal rv1, v11,V111 13 400
ICES-område Referenszoner
1 Vbz, IIal, rv1, Vbz, vrl vnl 6 600 Prgghaj IVl, VII, VIIl . 2 660
IVE VP, VIP IV', VII, VIP 100
Nordhavs- IV1 räka
Kombinerad Vb VII, VII' 2 000 kvot 3
Ha rv1 7 460
2 1; hälleflundra Skmpsill
Blåvitling 111, N', Vbl, vrl, VII1
1 Gemenskapens vatten (gemenskapen som den är sammansatt i dag). ' 2 Gemenskapens vatten. 3 Länglinetiske efter långstjärt, havsmus, mora mora och fjäll— brosme.
4. Fram till dess att gemenskapssystemet med fisketillständ börjar tillämpas i gemenskapens vatten (gemenskapen som den är sammansatt i dag) får, för icke-reglerade och icke-fördelade arter, det fiske som norska fartyg bedriver inte överskrida nivån vid tiden för ikraftträdande av anslutningsfördraget.
21
3 Riksdagen 1994/95. ] saml. Nr 19. Bilaga [()—12
Underavsnitt II Prop. 1994/95: 19
Bilaga 10 Fartyg från unionen som den är sammansatt i dag
Artikel 45
Från dagen för anslutningen fram till dess att gemenskapens system med fisketillständ börjar tillämpas skall alla bestämmelser om fiske i vattnen under norsk överhöghet eller jurisdiktion norr om 62” nordlig bredd med fartyg från unionen som den är sammansatt i dag vara desamma som gällde vid anslutningsfördragets ikraftträdande. Tillämpningsföreskrifter för denna artikel skall beslutas före den 1 januari 1995 enligt det förfarande som föreskrivs i artikel 18 i förordning (EEG) nr 3760/92.
Artikel 46
I vatten där Norge har överhöghet eller jurisdiktion får fartyg från unionen som den är sammansatt i dag, från dagen för anslutningen fram till dess att gemenskapens system med frsketillstånd skall börja tillämpas, tiska i ICES—område IIIa och IV på de villkor som gällde vid ikraft— trädandet av anslutningsfördraget.
Tillämpningsföreskrifter för denna artikel skall beslutas före den 1 januari 1995 enligt det förfarande som föreskrivs i artikel 18 i förordning (EEG) nr 3760/92.
Artikel 47
1. Unionen som den är sammansatt idag skall tilldelas en andel av andra bestånd i vatten under Norges överhöghet eller jurisdiktion än sådana som unionen och Norge nu förvaltar gemensamt och som är under- kastade fångstbegränsningar; andelen skall för varje art och zon vara följande:
ICES-område Andel för Referenszoner för fastställande av TAC unionen som den är sammansatt i
l Vatten under Norges överhöghet eller jurisdiktion. Prop. 1994/95:19 2 Utom i vattnen innanför 12 nautiska mil från de norska baslinjema. Bilaga 10 3 Uttryckt i procent av TAC. Fram till den 31 december 1997 skall andelen vara 2,9 % plus en tilläggskvot för torsk på 11 000 ton. Från och med den 1 januari 1998 svarar 1,57 % av TAC mot tilläggs- kvoten. En ytterligare bifångstkvot på 10 % uttryckt i torskekvi- valenter skall gälla för torsktilläggskvoten. När unionen tar över uppgiften att fastställa TAC skall andelen för unionen som det är sammansatt i dag fastställas till en procentandel av den kvot som unionen har på basis av år 1994. 4 Med undantag för gemenskapens vatten (gemenskapen som den är sammansatt i dag). 5 Uttryckt i procent, TAC av beståndet. Om TAC ej har fastställts, skall den TAC användas som rekommenderas av ACFM. 6 Vid denna tilldelning har hänsyn inte tagits till att 1 000 ton skall överföras från Norge till gemenskapen, som den är sammansatt idag, enligt 1992 års arrangemang. 7 Utan att det påverkar gemenskapens rättigheter och skyldigheter i förhållande till andra stater och enligt internationella avtal.
2. De frskemöjligheter som skall tilldelas unionen som den är samman- satt i dag skall fastställas enligt det förfarande som föreskrivs i artikel 8.4 i förordningen (EEG) nr 3760/92, första gången före den 1 januari 1995.
3. De kvantiteter i vatten under Norges överhöghet eller jurisdiktion som skall tilldelas unionen, som den är sammansatt i dag, av arter som inte är underkastade beskattningsgrader i förrn av fångst- begränsningar, skall för varje art och område vara följande:
Vitlinglyra
ICES-område Referenszoner
Andel för unionen som den är sammansatt i dag (ton)
52 000 159 000 Blåvitling 1 000 Andra 7 9502 arter Andra 5203 a___rter
1 Vatten under Norges överhöghet eller jurisdiktion. Denna kvantitet kan komma att ändras i ljuset av hur fisket utvecklas tillsammans med ändringar i Norges fiskemöjligheter. 3 Avser bifångster.
4. För tiden fram till dess att gemenskapssystemet med fisketillständ 23 börjar tillämpas i vatten under Norges överhöghet eller jurisdiktion
skall, för icke-reglerade och icke-fördelade arter", det fiske som Prop. 1994/95:19 bedrivs av fartyg från unionen, som den är sammansatt idag, inte Bilaga 10 överskrida nivån vid tiden för ikraftträdandet av anslumingsfördraget.
Underavsnitt III
Övriga bestämmelser Artikel 48
1. Om något annat inte föreskrivs i denna anslumingsakt, skall, för den tilldelning som anges i artiklarna 44 och 47, villkoren — inklusive de geografiska ramarna och de traditionella fiskemönstren -— för Norges fiske i gemenskapens vatten (gemenskapen som den är sammansatt i dag) och för unionens fiske (unionen som den är sammansatt i dag) i Norges vatten vara desamma som gällde vid ikraftträdandet av anslutningsfördraget.
2. Dessa villkor skall bestämmas för ett år i sänder, första gången den 1 januari 1995, i enlighet med artikel 8.4 i förordning (EEG) nr 3760/92
Artikel 49
Fram till den 30 juni 1998 får Norge fastställa beskattningsgrader i form av fångstbegränsningar för de resurser som finns i vatten under Norges överhöghet eller jurisdiktion norr om 62D nordlig bredd, med undantag för makrill.
Efter den dagen skall förvaltningen av dessa resurser fullständigt integreras i den gemensamma fiskepolitiken på grundval av den rådande förvaltningsordning som återspeglas i den gemensamma förklaringen om förvaltning av fisketillgångama i vattnen norr om 620 nordlig bredd.
Artikel 50
1. Under ett år från dagen för anslutningen skall, i vattnen under Norges överhöghet eller jurisdiktion, de tekniska åtgärder som gäller vid anslutningsfördragets ikraftträdande behållas för alla fartyg från unionen.
2. Under tre år från dagen för anslutningen får behöriga norska myndigheter i vatten under Norges överhöghet eller jurisdiktion norr om 620 nordlig bredd besluta om tillfälligt förbud, som skall gälla alla berörda fartyg, mot vissa slag av fiske i biologiskt känsliga zoner för att skydda bestånden.
3. Under en tid av tre år skall den regeln gälla för fartyg från unionen som fiskar i vatten under Norges överhöghet eller 24 jurisdiktion att all fångst skall behållas ombord i norska vatten.
4. Under en tid av tre år skall den regeln gälla för fartyg från Prop. 1994/95:19 unionen som fiskar i vatten under Norges överhöghet eller Bilaga 10 jurisdiktion att fångster av arter, som är underkastade fångst- begränsningar och för vilka fisket därför har upphört, skall behållas ombord i norska vatten.
5. Före utgången av de övergångstider som anges i punkterna 1-4 skall rådet enligt det förfarande som föreskrivs i artikel 4.1 i förordning (EEG) nr 3760/92, fatta beslut om de tekniska åtgärder i vattnen under Norges överhöghet eller jurisdiktion som skall gälla för alla fartyg från unionen, med sikte på att behålla och utveckla befintliga åtgärder.
A rtikel 5]
Utan att det påverkar tillämpningen av rådets förordning (EEG) nr 2847/93, får Norge bibehålla de nationella kontrollåtgärder som finns vid tiden för anslutningsfördragets ikraftträdande och tillämpa dem på alla fartyg från unionen
- under tre år från dagen för anslutningen, i vatten under Norges överhöghet eller jurisdiktion norr om 62” nordlig bredd, - under ett år från dagen för anslutningen, i vatten under Norges överhöghet eller jurisdiktion söder om 620 nordlig bredd.
Före utgången av dessa övergångstider skall rådet, enligt det förfarande som föreskrivs i artikel 43 i Romfördraget, fatta beslut om de kontroll- åtgärder som i vattnen under Norges överhöghet eller jurisdiktion skall gälla för alla unionsfartyg, med sikte på att behålla och utveckla befintliga åtgärder.
Avsnitt III Externa resurser
Artikel 52
1. Efter anslutningen skall de fiskeavtal som Norge har ingått med tredje land administreras av gemenskapen. Fram till den 30 juni 1998 skall dock fiskeavtalet med Ryssland av den 15 oktober 1976 om ömsesidiga fiskeriförhållanden administreras av Norge i nära samarbete med kommissionen. 2. De rättigheter och skyldigheter som Norge har enligt de avtal som avses i punkt 1 skall vara oförändrade under den tid då bestämm- elserna i dessa avtal gäller provisoriskt. 3. Så snart som möjligt och i vart fall före utgången av giltighetstiden 25 för de avtal som avses i punkt 1 skall rådet med kvalificerad
Bilaga 10
majoritet på förslag från kommissionen i varje enskilt fall fatta ändamålsenliga beslut i syfte att behålla fiskemöjligheter och därvid också besluta om en eventuell förlängning av vissa avtal för perioder på högst ett år. Fiskemöjligheter som Norge före dagen för anslutningen har förvärvat genom avtal mellan gemenskapen och tredje land och då särskilt Grönland, skall bibehållas på grundval av gemenskaps- principer, däribland principen om relativ stabilitet.
Avsnitt IV
Handelsbestämmelser
Artikel 53
1.
h.)
Under fyra år från dagen för anslutningen skall leveranser av lax, sill, makrill, räkor, musslor, havskräfta, kungsfisk och forell från Norge till de andra medlemsstaterna i gemenskapen vara under- kastade ett system för handelsövervakning. Detta system, som skall skötas av kommissionen, skall ange ungefärliga maxirninivåer och tillåta obegränsad handel upp till dessa nivåer. Det skall baseras på leveransdokument från ursprungslandet. I fall då maximinivåema överskrids eller allvarliga marknads- störningar inträffar, skall kommissionen vidta ändamålsenliga åtgärder enligt den praxis som utbildats inom gemenskapen. Ätgärdema skall under inga omständigheter vara mer ingripande än de åtgärder som tillämpas på import från tredje land. Rådet skall före den 1 januari 1995 med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen besluta föreskrifter för tillämpningen av denna artikel.
KAPITEL 4
Förbindelser med tredje land, tullunion
Artikel 54
De rättsakter som förtecknas i bilaga VI till denna anslutningsakt skall tillämpas i förhållande till Norge på de villkor som anges i bilagan.
Artikel 55
Bastullsatsen, som skall ligga till grund för en gradvis tillnärmning till den gemensamma tulltaxan enligt artikel 56, skall, för varje vara, vara den tullsats som Norge faktiskt tillämpade den 1 januari 1994.
Prop. 1994/95: 19
26
Bilaga 10
A rtikel 56
Under tre år efter anslutningen får Norge behålla sin tullsats i förhållande till tredje länder för de varor som anges i bilaga VII.
Under den tiden skall Norge gradvis minska skillnaden mellan bastullsatsen och tullsatsen enligt den gemensamma tulltaxan enligt följande tidsplan:
— Den 1 januari 1996 skall varje skillnad mellan bastullsatsen och den gemensamma tulltaxan minskas till 75 %. - Den 1 januari 1997 skall varje skillnad mellan bastullsatsen och den gemensamma tulltaxan minskas till 40 %.
Norge skall tillämpa den gemensamma tulltaxan fullt ut från och med den 1 januari 1998.
Artikel 57 1. Från och med den 1 januari 1995 skall Norge tillämpa
&) arrangemanget av den 20 december 1973 om internationell textilhandel, i dess lydelse enligt protokollen av den 31 juli 1986, 31 juli 1991, 9 december 1992 och 9 december 1993, eller det handelsavtal om textilier och kläder som är ett resultat av Uruguayrundan inom GATT, om detta avtal är i kraft dagen för anslutningen,
b) de bilaterala avtal och arrangemang om textilier som gemen- skapen slutit med tredje land.
2. Gemenskapen skall inleda förhandlingar med tredje land om protokoll till de bilaterala avtalen och arrangemangen i punkt 1 med sikte på att göra ändamålsenliga anpassningar av de kvantitativa restriktionerna för import av textil— och klädesvaror till gemenskapen.
3. Om avtal om de protokoll som avses i punkt 2 inte ingås före den 1 januari 1995, skall gemenskapen vidta de åtgärder som situationen kräver, i form av sådana övergångsordningar som behövs för att säkerställa att gemenskapen genomför avtalen.
Artikel 58
1. Norge får fram till den 31 december 1999 öppna en årlig tullfri kvot på 21 000 ton styren (KN-nummer 2902 50 00) under förutsättning
Prop. 1994/95: 19
27
Bilaga 10
— att övergången till fri omsättning för varorna sker på Norges
territorium och att de också konsumeras där, eller att varorna bearbetas på Norges territorium så att de blir att betrakta som varor med ursprung i gemenskapen, och att varorna förblir under tullövervakning enligt gemenskapsbestämmelsema om användning för särskilda ända- mål (rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om en tullkodex för gemenskapen, artiklarna 21 och 82).
Bestämmelserna i punkt 1 skall tillämpas endast i fall då deklara- tionen för övergång till fri omsättning åtföljs av ett intyg av en behörig norsk myndighet att varorna omfattas av dessa bestäm- melser. Kommissionen och de behöriga norska myndigheterna skall vidta alla åtgärder som behövs för att säkerställa att den slutliga för— brukningen av de ifrågavarande varorna eller den bearbetning genom vilken de blir att betrakta som varor med ursprung i gemenskapen, äger rum på norskt område.
Artikel 59
1.
2.
Från och med den 1 januari 1995 skall Norge tillämpa bestäm- melserna i de avtal som anges i artikel 60. Ändringar i avtalen skall göras genom överenskommelser med motpartema och bifogas avtalen i form av protokoll. Om de överenskommelser i protokoll som anges i punkt 2 inte ingås före den 1 januari 1995, skall gemenskapen vidta de åtgärder som situationen vid anslutningen kräver.
Artikel 60
Artikel 59 skall gälla
avtalen med Algeriet, Andorra, Bulgarien, Cypern, Egypten, Island, Israel, Jordanien, Libanon, Malta. Marocko, Polen, Rumänien, Slovenien, Schweiz, Syrien, före detta Tjeckoslovakien och dess efterföljare (Tjeckien och Slovakien), Tunisien, Turkiet och Ungern samt de andra avtal med tredje land som uteslutande gäller handel med
sådana produkter som finns förtecknade i Romfördragets bilaga II, fjärde ACP/EEG-konventionen av den 15 december 1989, andra liknande avtal som kan komma att ingås före anslutningen.
Artikel 61
Med verkan från och med den 1 januari 1995 skall Norge frånträda, bland annat, konventionen av den 4 januari 1960 om upprättandet av
Prop. 1994/95: 19
28
Bilaga 10
Europeiska frihandelssammanslutningen EFTA och 1992 års frihandels- avtal med Estland, Lettland och Litauen.
Artikel 62
Om de nya handelsavtal som skall ingås mellan gemenskapen och Estland, Lettland och Litauen inte har trätt i kraft senast dagen för anslutningen, skall gemenskapen vidta de åtgärder som behövs för att varor med ursprung i dessa baltiska stater från anslutningen skall ha tillträde till den norska marknaden i oförändrad omfattning.
KAPITEL 5 Bestämmelser om finansiering och budget Artikel 63
Alla hänvisningar till rådets beslut om systemet med gemenskapernas egna intäkter skall betraktas som hänvisningar till rådets beslut av den 24 juni 1988, i den lydelse detta har efter ändringar, eller till varje annat beslut som ersätter det beslutet.
Artikel 64
Alla tullar som beräknas enligt den gemensamma tulltaxan och som gemenskapen tillämpar i handeln mellan Norge och tredje land skall räknas som intäkter av sådan "tull enligt den gemensamma tulltaxan eller annan tull" som avses i artikel 2.1 b i rådets beslut om systemet med gemenskapernas egna intäkter eller i motsvarande bestämmelser i beslut som ersätter det beslutet.
Artikel 65
Egna intäkter från mervärdesskatten skall beräknas och kontrolleras som om skatten på investeringar inte tillämpades. För detta ändamål skall Norge med verkan från anslutningen vidta de åtgärder som behövs för att säkerställa att de årliga intäkterna från mervärdesskatten och från skatten på investeringar blir ordentligt bokförda.
Artikel 66
Den första arbetsdagen i varje månad skall gemenskapen betala till Norge en tolftedel av följande belopp såsom en utgift på Europeiska gemenska- pernas allmänna budget:
Prop. 1994/95: 19
29
Bilaga 10
— 201 miljoner ecu år 1995, - 128 miljoner ecu år 1996, - 52 miljoner ecu år 1997, - 26 miljoner ecu år 1998.
Artikel 67
Norges andel i finansieringen av de betalningar som efter anslutningen återstår enligt artikel 82 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbets— området skall betalas från Europeiska gemenskapernas allmänna budget.
Artikel 68
Norges andel i finansieringen av den finansiella mekanism som anges i artikel 116 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet skall betalas från Europeiska gemenskapernas allmärma budget.
AVDELNING III ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER FÖR ÖSTERRIKE KAPITEL 1
Fri rörlighet för varor Enda avsnittet Normer och miljö Artikel 69
1. Under de fyra år som följer närmast efter anslutningen skall de bestämmelser som anges i bilaga VIH inte tillämpas på Österrike i vidare mån än vad som föreskrivs i bilagan.
2. Inom den angivna tiden skall bestämmelserna ses över i enlighet med EG—förfaranden. Utan att det påverkar resultatet av översynen skall gemenskapsrätten vid utgången av tiden gälla för de nya medlemsstaterna på samma villkor som för de nuvarande medlemsstaterna.
Prop. 1994/95: 19
30
KAPITEL 2 Prop. 1994/95:19 Bilaga 10 Fri rörlighet för personer, tjänster och kapital
Artikel 70
Trots skyldigheterna enligt de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen, får Osterrike under fem år från dagen för anslut- ningen behålla sin befintliga lagstiftning om fritidsbostäder.
KAPITEL 3 Konkurrenspolitik Artikel 71
1. Utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 2 och 3 i denna artikel skall Österrike säkerställa att dess handelsmonopol för tobaksvaror — i den mening som avses i artikel 37. 1 i Romfördraget — från dagen för anslutningen gradvis anpassas på sådant sätt att ingen diskriminering med avseende på tillverknings- och omsättnings- villkor förekommer mellan medlemsstaternas medborgare tre år efter anslutningen.
2. Ensamrätten att importera de varor som finns förtecknade i bilaga IX skall avskaffas inom tre år från dagen för anslutningen. Det skall ske genom gradvis ökande importandelar, från dagen för anslutningen, för varor från medlemsstaterna. Vid början av vart och ett av de tre år som det här gäller skall Österrike öppna en del av landets konsumtion för import enligt följande: 15% det första året, 40% det andra året, 70% det tredje året. De varumängder som svarar mot dessa procentenheter framgår av förteckningen i bilaga IX. De importandelar som anges i föregående stycke skall gälla för alla utan någon begränsning, och de varor som på detta sätt importeras får inte i Österrike omfattas av någon ensamrätt vid omsättning på grossistnivå. Vid detaljhandel skall varorna tillhandahållas konsumen- ter på ett icke-diskriminerande sätt.
3. Inom ett år efter anslutningen skall Österrike inrätta en oavhängig myndighet som skall pröva frågor om tillstånd till detaljhandel i överensstämmelse med Romfördraget.
Artikel 72
För sådana spritdrycker och sådan odenaturerad etylalkohol, med en alkoholhalt understigande 80 volymprocent, som omfattas av HS-nummer 22.08 får Österrike fram till den 1 januari 1996 behålla de tullar och tillståndsarrangemang i förhållande till andra medlemsstater som landet tillämpade på dagen för anslutningen. Varje sådant tillståndsarrangemang 31 skall tillämpas på ett icke-diskriminerande sätt.
KAPITEL 4 Prop. 1994/95:19 Bilaga 10 Förbindelser med tredje land, tullunion
Artikel 73
De rättsakter som förtecknas i bilaga VI till denna anslutningsakt skall tillämpas i förhållande till Osterrike på de villkor som anges i bilagan.
Artikel 74
Österrike får fram till den 31 december 1996 gentemot Ungern, Polen, Slovakien, Tjeckien, Rumänien och Bulgarien behålla de importrestrik- tioner som landet den 1 januari 1994 tillämpade för lignit enligt nurruner 27 02 10 00 i den kombinerade nomenklaturen.
En nödvändig anpassning skall göras av de europaavtal och pro— visoriska avtal som slutits med dessa länder i enlighet med artikel 76.
Artikel 75 1. Från och med den 1 januari 1995 skall Österrike tillämpa:
a) arrangemanget av den 20 december 1973 om internationell textilhandel (Multifiberavtalet), i dess lydelse enligt protokollen av den 31 juli 1986, 31 juli 1991, 9 december 1992 och 9 december 1993, eller det handelsavtal om textilier och kläder som är ett resultat av Uruguayrundan inom GATT, om detta avtal är i kraft dagen för anslutningen,
b) de bilaterala avtal och arrangemang om textilier som gemen- skapen slutit med tredje land.
2. Gemenskapen skall inleda förhandlingar med tredje land om protokoll till de bilaterala avtalen och arrangemangen i punkt 1 med sikte på att göra ändamålsenliga anpassningar av de kvantitativa restriktioner- na för import av textil- och klädesvaror till gemenskapen.
3. Om avtal om de protokoll som avses i punkt 2 inte ingås före den 1 januari 1995 , skall gemenskapen vidta de åtgärder som situationen kräver, i form av sådana övergångsordningar som behövs för att säkerställa att gemenskapen genomför avtalen.
Artikel 76
1. Från och med den 1 januari 1995 skall Österrike tillämpa bestäm- melserna i de avtal som anges i artikel 77.
2. Ändringar i avtalen skall göras genom överenskommelser med 32 motpartema och bifogas avtalen i form av protokoll.
3. Om de överenskommelser i protokoll som anges i punkt 2 inte ingås Prop. 1994/95: 19 före den 1 januari 1995, skall gemenskapen vidta de åtgärder som Bilaga 10 situationen vid anslutningen kräver.
Artikel 77 Artikel 76 skall gälla
* avtalen med Algeriet, Andorra, Bulgarien, Cypern, Egypten, Island, Israel, Jordanien, Libanon, Malta, Marocko, Polen, Rumänien, Slovenien, Schweiz, Syrien, före detta Tjeckoslovakien och dess efterföljare (Tjeckien och Slovakien), Tunisien, Turkiet och Ungern, samt de andra avtal med tredje land som uteslutande gäller handel med sådana produkter som finns förtecknade i Romfördragets bilaga 11, — fjärde ACP/EEG-konventionen av den 15 december 1989, — andra liknande avtal som kan komma att ingås före anslumingen.
Artikel 78
Med verkan från och med den 1 januari 1995 skall Österrike frånträda, Obland annat, konventionen av den 4 januari 1960 om upprättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen EFTA.
KAPITEL 5
Bestämmelser om finansiering och budget
Artikel 79
Alla hänvisningar till rådets beslut om systemet med gemenskapernas egna intäkter skall betraktas som hänvisningar till rådets beslut av den 24 juni 1988, i den lydelse detta har efter ändringar, eller till varje annat beslut som ersätter det beslutet.
Artikel 80
Alla tullar som beräknas enligt den gemensamma tulltaxan och som gemenskapen tillämpar i handeln mellan Österrike och tredje land skall räknas som intäkter av sådan "tull enligt den gemensamma tulltaxan eller annan tull" som avses i artikel 2.1 b i rådets beslut om systemet med gemenskapernas egna intäkter eller i motsvarande bestämmelser i beslut som ersätter det beslutet.
33
Bilaga 10
Artikel 81
Den första arbetsdagen i varje månad skall gemenskapen betala till Österrike en tolftedel av följande belopp såsom en utgift på Europeiska gemenskapernas allmänna budget: - 583 miljoner ecu år 1995, - 106 miljoner ecu år 1996, - 71 miljoner ecu år 1997.
- 35 miljoner ecu år 1998.
Artikel 82
Österrikes andel i finansieringen av de betalningar som efter anslutningen återstår enligt artikel 82 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbets- området skall betalas från Europeiska gemenskapernas allmänna budget.
Artikel 83
Österrikes andel i finansieringen av den finansiella mekanism som anges i artikel 116 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet skall betalas från Europeiska gemenskapernas allmänna budget.
AVDELNING IV ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER FÖR FINLAND KAPITEL 1
Fri rörlighet för varor
Avsnitt 1 Normer och miljö
Artikel 84
1. Under de fyra år som följer närmast efter anslutningen skall de bestämmelser som anges i bilaga X inte tillämpas på Finland i vidare mån än vad som föreskrivs i bilagan.
2. Inom den angivna tiden skall bestämmelserna ses över i enlighet med EG—förfaranden. Utan att det påverkar resultatet av översynen skall gemenskaps— rätten vid utgången av tiden gälla för de nya medlemsstaterna på samma villkor som för de nuvarande medlemsstaterna.
Prop. 1994/95:19
34
Avsnitt 2 Prop. 1994/95: 19
" Bilaga 10 Ovrigt
Artikel 85
Under tre år från dagen för anslutningen får Finland fortsätta att tillämpa sitt nuvarande nationella system för virkesmätning i den mån Finlands nationella lagstiftning och administrativa arrangemang på området inte strider mot gemenskapslagstiftningen om den inre marknaden eller om handel med tredje land, särskilt artikel 6 i direktiv 68/89/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om virkesmätning.
Under den tiden skall direktiv 68/89/EEG ses över enligt de för- faranden som anges i Romfördraget.
KAPITEL 2
Fri rörlighet för personer, tjänster och kapital
Artikel 86
Trots vad som föreskriVS i artikel 73b i Romfördraget får Finland fram till den 31 december 1995 tillämpa lagen nr 1612 av den 30 december 1992 om utlänningars köp av finska företag.
Artikel 87
Trots skyldigheterna enligt de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen, får Finland under fem år från dagen för ansluming- en behålla sin befintliga lagstiftning om fritidsbostäder.
KAPITEL 3
Fiske
Avsnitt I
Allmänna bestämmelser
Artikel 88
1. Om inte annat föreskrivs i detta kapitel skall reglerna i denna anslutningsakt tillämpas på fiskesektom. 2. Artikel 148 och 149 skall tillämpas på fiskeprodukter.
35
Avsnitt II Prop. 1994/95: 19
Bilaga 10 Tillträde till vatten och resurser
Artikel 89
Vad som sägs om tillträde i detta avsnitt skall gälla under en övergångs- tid, som skall upphöra när gemenskapens system med fisketillständ träder i kraft och senast vid utgången av den tid som anges i artikel 14.2 i rådets förordning (EEG) nr 3760/92 av den 20 december 1992 om ett gemenskapssystem för fiske och vattenbruk, om inte något annat föreskrivs i detta kapitel.
Underavsnitt I
Finska fartyg
Artikel 90
I syfte att integrera fartyg, som seglar under finsk flagg och som är registrerade eller inskrivna i en finsk hamn, i fortsättningen kallade finska fartyg, i gemenskapssystemet för fiske och vattenbruk enligt rådets förordning (EEG) nr 3760l92, skall dessa fartygs tillträde till vatten där medlemsstaterna i unionen som den är sammansatt idag har överhöghet eller jurisdiktion vara underkastat reglerna i detta underavsnitt.
Artikel 91
l vatten där medlemsstaterna i unionen som den är sammansatt i dag har överhöghet eller jurisdiktion får finska fartyg, från dagen för ansluming- en fram till dess att gemenskapssystemet med fisketillständskall börja tillämpas, fiska i lCES-område IIId på de villkor som gällde vid ikraftträdandet av anslumingsfördraget.
Artikel 92
De tekniska bestämmelser som visar sig nödvändiga för tillämpningen av artikel 91 skall beslutas före den 1 januari 1995 enligt det förfarande som föreskrivs i artikel 18 i förordning (EEG) nr 3760/92.
Artikel 93
Från dagen för anslutningen fram till dess att gemenskapssystemet med fisketillständ skall börja tillämpas får finska fartyg fiska i vatten under 36 Sveriges överhöghet eller jurisdiktion på de villkor som gällde vid
ikraftträdandet av anslutningsfördraget. Prop. 1994/95:19 Tillämpningsföreskrifter för denna artikel skall beslutas före den 1 Bilaga 10 januari 1995 enligt det förfarande som föreskrivs i artikel 18 i förordning
(EEG) nr 3760/92.
Artikel 94
1. Finlands andel av de fiskemöjligheter som gemenskapen har för arter som regleras genom fångstbegränsningar skall för varje art och zon vara följande:
ICES— eller IBSFC-områden Finlands Referenszoner för fastställande av TAC andel (%)
III b, c, d förutom "Reglermgsomrade 3" I IBSFC1 11,840 m "Reglermgsornrade 3" 1113ch 81,986
Skarpsill III b, c (12 12,798
III b, c, d förutom Finska viken3 33,611 100.000
2,3394
1 Enligt IBSFC:s definition. 2 Gemenskapens vatten. 3 Underområde 32 i IBSFC. 4 Denna procentsats är tillämplig på de första 50 000 tonnen av gemenskapens fiskemöjligheter. För mängder över 50 000 ton skall den finska andelen vara 2,161 %.
2. Kvantiteter för Finland skall fastställas i enlighet med artikel 8.4 i förordning (EEG) nr 3760/92, första gången före den 31 december 1994.
3. Fram till dess att gemenskapens system med fisketillständ börjar tillämpas och längst till den 31 december 1997 får, för icke-reglerade och icke-fördelade arter, finska fartygs fiske i de vatten som är gemenskapens (gemenskapen som den är sammansatt i dag) och som omfattas av artikel 91 inte överskrida nivån vid tiden för ikraftträdan— det av anslumingsfördraget.
Underavsnitt II
Fartyg från unionen som den är sammansatt i dag
Artikel 95
Från dagen för anslutningen fram till dess att gemenskapssystemet med fisketillständ skall börja tillämpas får fartyg, som seglar under någon av 37 de nuvarande medlemsstatemas flagg. fiska i vattnen under Finlands
4 Riksdagen 1994/95. 1 rum/. Nr 19. Bilaga It)—12
Bilaga 10
överhöghet eller jurisdiktion på de villkor som gällde vid ikraftträdandet av anslutningsfördraget.
Bestärrunelser för tillämpningen av denna artikel skall beslutas före den 1 januari 1995 enligt det förfarande som föreskrivs i artikel 18 i förordning (EEG) 3760/92.
Avsnitt III Externa resurser
Artikel 96
1. Efter anslumingsdagen skall Finlands fiskeavtal med tredje land administreras av gemenskapen.
2. Finlands rättigheter och skyldigheter enligt de avtal som avses i punkt 1 skall vara oförändrade under den tid då bestämmelserna i dessa avtal bibehålls provisoriskt.
3. Så snart som möjligt och i vart fall före utgången av giltighetstiden för de avtal som avses i punkt 1 skall rådet med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen i varje enskilt fall fatta ändamålsenliga beslut i syfte att behålla det fiske som avtalen avser och därvid också besluta om en eventuell förlängning av vissa avtal för perioder på högst ett år.
KAPITEL 4 Förbindelser med tredje land, tullunion Artikel 97
De rättsakter som förtecknas i bilaga VI till denna anslutningsakt skall tillämpas i förhållande till Finland på de villkor som anges i bilagan.
Artikel 98 Bastullsatsen, som skall ligga till grund för en gradvis tillnärmning till den gemensamma tulltaxan enligt artikel 99, skall, för varje vara, vara den tullsats som Finland faktiskt tillämpar den 1 januari 1994.
Artikel 99
Under tre år efter anslutningen får Finland behålla sin tullsats i för— hållande till tredje land för de varor som anges i bilaga XI.
Prop. 1994/95: 19
38
Under den tiden skall Finland gradvis minska skillnaden mellan Prop. 1994/95:19 bastullsatsen och tullsatsen enligt den gemensamma tulltaxan enligt Bilaga 10 följande tidsplan:
- Den 1 januari 1996 skall varje skillnad mellan bastullsatsen och den gemensamma tulltaxan minskas till 75%. - Den 1 januari 1997 skall varje skillnad mellan bastullsatsen och den gemensamma tulltaxan minskas till 40%.
Finland skall tillämpa den gemensamma tulltaxan fullt ut från och med den 1 januari 1998.
Artikel 100 1. Från och med den 1 januari 1995 skall Finland tillämpa
a) arrangemanget av den 20 december 1973 om internationell textilhandel, i dess lydelse enligt protokollen av den 31 juli 1986, 31 juli 1991, 9 december 1992 och 9 december 1993, eller det handelsavtal om textilier och kläder som är ett resultat av Uruguayrundan inom GATT, om detta avtal är i kraft dagen för anslutningen,
b) de bilaterala avtal och arrangemang om textilier som gemenskapen slutit med tredje land.
2. Gemenskapen skall inleda förhandlingar med tredje land om protokoll till de bilaterala avtalen och arrangemangen i punkt 1 med sikte på att göra ändamålsenliga anpassningar av de kvantitativa restriktionerna för import av textil- och klädesvaror till gemenska- pen.
3. Om avtal om de protokoll som avses i punkt 2 inte ingås före den 1 januari 1995, skall gemenskapen vidm de åtgärder som situationen kräver, i form av sådana övergångsordningar som behövs för att säkerställa att gemenskapen genomför avtalen.
Artikel 10]
1. Finland får fram till den 31 december 1999 öppna en årlig tullfri kvot på 21 000 ton styren (KN-nummer 2902 50 00) under förut- sättning
— att övergången till fri omsättning för varorna sker på Finlands territorium och att de också konsumeras där, eller att varorna bearbetas på Finlands territorium så att de blir att betrakta som varor med ursprung i gemenskapen, och 39
Bilaga 10
2.
- att varorna förblir under tullövervakning enligt gemenskaps- bestämmelsema om användning för särskilda ändamål (rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om en tullkodex för gemenskapen, artiklama 21 och 82).
Bestämrnelsema i punkt 1 skall tillämpas endast i fall då deklaratio- nen för övergång till fri omsättning åtföljs av ett intyg av en behörig finsk myndighet att varorna omfattas av dessa bestämmelser. Kommissionen och de behöriga finska myndigheterna skall vidta alla åtgärder som behövs för att säkerställa att den slutliga förbrukningen av de ifrågavarande varorna eller den bearbetning genom vilken de blir att betrakta som varor med ursprung i gemenskapen, äger rum på finländskt område
Artikel 102
1.
2.
Från och med den 1 januari 1995 skall Finland tillämpa bestämmel- serna i de avtal som anges i artikel 103. Ändringar i avtalen skall göras genom överenskommelser med motpartema och bifogas avtalen i form av protokoll. Om de överenskommelser i protokoll som anges i punkt 2 inte ingås före den 1 januari 1995, skall gemenskapen vidta de åtgärder som situationen vid anslutningen kräver.
Artikel 103
Artikel 102 skall gälla
avtalen med Algeriet, Andorra, Bulgarien, Cypern, Egypten, Island, Israel, Jordanien, Libanon, Malta, Marocko, Polen, Rumänien, Slovenien, Schweiz, Syrien, före detta Tjeckoslovakien och dess efterföljare (Tjeckien och Slovakien), Tunisien, Turkiet och Ungern, samt de andra avtal med tredje land som uteslutande gäller handel med sådana produkter som finns förtecknade i Romfördragets bilaga II. fjärde ACP/EEG-konventionen av den 15 december 1989, andra liknande avtal som kan komma att ingås före anslutningen.
Artikel 104
Med verkan från och med den 1 januari 1995 skall Finland frånträda, bland annat, konventionen av den 4 januari 1960 om upprättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen EFTA och 1992 års frihandels- avtal med Estland, Lettland och Litauen.
Prop. 1994/95: 19
40
Artikel 105 Prop. 1994/95:19 Bilaga 10 Om de nya handelsavtal som skall ingås mellan gemenskapen och
Estland, Lettland och Litauen inte har trätt i kraft senast dagen för
anslutningen, skall gemenskapen vidta de åtgärder som behövs för att
varor med ursprung i dessa baltiska stater från anslutningen skall ha tillträde till den finska marknaden i oförändrad omfattning.
KAPITEL 5
Bestämmelser om finansiering och budget
Artikel 106
Alla hänvisningar till rådets beslut om systemet med gemenskapernas egna intäkter skall betraktas som hänvisningar till rådets beslut av den 24 juni 1988, i den lydelse detta har efter ändringar, eller till varje annat beslut som ersätter det beslutet.
Artikel 107
Alla tullar som beräknas enligt den gemensamma tulltaxan och som Europeiska gemenskapen tillämpar i handeln mellan Finland och tredje land skall räknas som intäkter av sådan "tull enligt den gemensamma tulltaxan eller annan tull" som avses i artikel 2.1 b i rådets beslut om systemet med gemenskapernas egna intäkter eller i motsvarande bestämmelser i beslut som ersätter det beslutet.
Artikel 108
Egna intäkter från mervärdesskatten skall beräknas och kontrolleras som om Aland omfattades av det territoriella tillämpningsområdet för rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstifming om omsätmingsskatt — Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetligt beräkningsunderlag.
Artikel 109
Den första arbetsdagen i varje månad skall gemenskapen betala till Finland en tolftedel av följande belopp såsom en utgift på Europeiska
gemenskapernas allmänna budget:
- 476 miljoner ecu år 1995, - 163 miljoner ecu år 1996, - 65 miljoner ecu år 1997, 41 - 33 miljoner ecu år 1998
Bilaga 10
Artikel 110
Finlands andel i frnansieringen av de betalningar som efter anslutningen återstår enligt artikel 82 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbets- området skall betalas från Europeiska gemenskapernas allmänna budget.
Artikel 1 I ]
Finlands andel i finansieringen av den finansiella mekanism som anges i artikel 116 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet skall betalas från Europeiska gemenskapernas allmänna budget.
AVDELNING V
ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER FÖR SVERIGE
KAPITEL 1 Fri rörlighet för varor
Avsnitt 1
Normer och miljö
Artikel 1 12
1. Under de fyra år som följer närmast efter ansmtningen skall de bestämmelser som anges i bilaga XII inte tillämpas på Sverige i vidare mån än vad som föreskrivs i bilagan.
2. Inom den angivna tiden skall bestämmelserna ses över i enlighet med EG-förfaranden. Utan att det påverkar resultatet av översynen skall gemenskapsrätten vid utgången av tiden gälla för de nya medlemsstaterna på samma villkor som för de nuvarande medlemsstaterna.
Avsnitt 2
Övrigt
Artikel 113
Under tre år från dagen för anslutningen får Sverige fortsätta att tillämpa sitt nuvarande nationella system för virkesmätning i den mån Sveriges nationella lagstifming och administrativa arrangemang på området inte strider mot gemenskapslagstiftningen om den inre marknaden eller om handel med tredje land, särskilt artikel 6 i direktiv 68/89/EEG om
Prop. 1994/95: 19
42
tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om virkesmätning. Prop. 1994/95:19 Under den tiden skall direktiv 68/89/EEG ses över enligt de Bilaga 10 förfaranden som anges i Romfördraget.
KAPITEL 2 Fri rörlighet för personer, tjänster och kapital Artikel 114
Trots skyldigheterna enligt de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen, får Sverige under fem år från dagen för anslut- ningen behålla sin befintliga lagstifming om fritidsbostäder.
KAPITEL 3
Fiske
Avsnitt 1
Allmänna bestämmelser
Artikel 115
1. Om inte annat föreskrivs i detta kapitel, skall reglerna i denna anslutningsakt tillämpas på fiskesektom.
2. Artikel 148 och 149 skall tillämpas på fiskeprodukter.
Avsnitt 11
Tillträde till vatten och resurser
Artikel 116
Vad som sägs om tillträde i detta avsnitt skall gälla under en övergångs- tid, som skall upphöra när gemenskapens system med fisketillständ träder i kraft och senast vid utgången av den tid som anges i artikel 14.2 i rådets förordning (EEG) nr 3760/92 av den 20 december 1992 om ett gemenskapssystem för fiske och vattenbruk, om inte något annat föreslaivs i detta kapitel.
43
Bilaga 10
Underavsnitt I Svenska fartyg
-Artikel 11 7
I syfte att integrera fartyg, som seglar under svensk flagg och som är registrerade eller inskrivna i en svensk hanm, i fortsättningen kallade svenska fartyg, i gemenskapssystemet för fiske och vattenbruk enligt rådets förordning (EEG) nr 3760l92, skall dessa fartygs tillträde till vatten där medlemsstatema i unionen som den är sammansatt idag har överhöghet eller jurisdiktion vara underkastat reglerna i detta under- avsnitt.
Artikel 118
I vatten där medlemsstaterna i unionen som den är sammansatt i dag har överhöghet eller jurisdiktion får svenska fartyg, från dagen för anslut- ningen fram till dess att gemenskapssystemet med fisketillständ skall börja tillämpas, fiska i ICES-områdena III och IV på de villkor som gällde vid ikraftträdandet av anslutningsfördraget och som anges i (förordning (EG) nr 3682/93.
Artikel 119
De tekniska förfaranden som visar sig nödvändiga för tillämpningen av artikel 118 skall beslutas före den 1 januari 1995 enligt det förfarande som föreskrivs i artikel 18 i förordning (EEG) nr 3760/92.
Artikel 120
Från dagen för anslutningen fram till dess att gemenskapssystemet med fisketillständ skall börja tillämpas får svenska fartyg fiska i vattnen under Norges och Finlands överhöghet eller jurisdiktion i lCES-områdena III och IV på de villkor som gällde vid ikraftträdandet av anslutnings- fördraget.
Tillämpningsföreskrifter för denna artikel skall beslutas före den 1
januari 1995 enligt det förfarande som föreskrivs i artikel 18 i förordning (EEG) nr 3760/92
Artikel 12]
1. Sveriges andel av de fiskemöjligheter som gemenskapen har för arter som regleras genom fångstbegränsningar skall för varje art och zon vara följande:
Prop. 1994/95: 19
44
ICES- eller IBSFC-områdenl Sveriges andel (%) Referenszoner för fastställande av TAC
ill _ 43,944 ill III b c d1 utom IBSFC:s "Regleringsområde 3"2 46,044 ill 18.014 ino) 1.010 Skarpsill 25,407 Skarpsill 47264 Lax 36,435 Torsk 14,006 Torsk 37,027 Torsk 35,0378 Torsk 1134, IV 0,127 Kolla 9.527 Kolja 0,443 Gräset 0.642 Viriing 9,471 Viriing 0.016 ___
Nordhavs- 18,690 räka
III a9, 111 b c dl 25,856
Gemenskapens vatten. Enligt IBSFC:s definition. Med undantag för norsk vårlekande sill. Gemenskapens vatten (gemenskapen som den är sammansatt i dag). IBSFC:s delområde 32. Med undantag för vatten innanför de norska baslinjema.
Definierat som den del av 1113 som inte omfattas av definitionen av Illa Skagerrak i artikel 41.8. Denna procentsats är tillämplig på de första 50 000 tonnen av gemenskapens fiskemöjligheter. För mängder över 50 000 ton utgör den svenska andelen 40,000 %. Denna fördelning tar inte hänsyn till fortsatt överföring av kvoter mellan Sverige och medlemsstater i unionen, som den är sammansatt i dag,
xlO'xUt-F-UJN—
* lBSFC: Fiskerikommissionen för Östersjön.
enligt 1992 års EES-avtal. Prop. 1994/95:19 9 Med undantag för vatten innanför 4 nautiska mil från de norska Bilaga 10 baslinjema.
2. Kvantiteter för Sverige skall fastställas i enlighet med artikel 8.4 i förordning (EEG) nr 3760/92, första gången före den 31 december 1994.
3. De kvantiteter som skall tilldelas Sverige av arter, som inte är underkastade beskattningsgrader i förrn av fångstbegränsningar, eller som är reglerade genom TAC, men inte fördelade på kvoter mellan medlemsstaterna i unionen, som den är sammansatt i dag, skall för varje art och område vara följande:
Referenszoner för
Art fastställande av TAC Skarp51113 nal, W1 1330 iia'. N 1000
1 Gemenskapens vatten 2 Andra arter än de för vilka Sverige har tilldelats särskilda kvoter eller kvantiteter. 3 Inklusive tobis.
4. Fram till dess att gemenskapssystemet med fisketillständ börjar tillämpas eller längst till den 31 december 1997 skall, för icke— reglerade och icke-fördelade arter, svenska fartygs fiske i gemenska— pens vatten och som omfattas av artikel 117 inte överskrida nivån vid tiden för ikraftträdandet av anslutningsfördraget.
[CES-område Sveriges andel (ton)
Artikel 122
1. Om något annat inte föreskrivs i denna anslutningsakt skall villkoren för bedrivande av fiske enligt fördelningen i artikel 121 vara desamma som gällde innan anslumingsfördraget trädde i kraft.
2. Dessa villkor skall bestämmas för ett år i sänder, första gången före den 1 januari 1995, i enlighet med artikel 8.4 i förordning (EEG) nr 3760/92.
46
Bilaga 10
Underavsnitt II Fartyg från unionen som den är sammansatt i dag Artikel 123
Från dagen för anslutningen fram till dess att gemenskapens system med fisketillständ skall börja tillämpas får fartyg som seglar under någon av de nuvarande medlemsstaternas flagg fiska i vattnen under Sveriges överhöghet eller jurisdiktion i ICES-områdena III a, b och (1 på de villkor som gällde vid ikraftträdandet av anslutningsfördraget.
Tillämpningsföreskrifter för denna artikel skall beslutas före den 1 januari 1995 enligt förfarandet i artikel 18 i förordning (EEG) nr 3760/92.
Avsnitt III
Externa resurser Artikel 124
1. Från dagen för anslutningen skall Sveriges fiskeavtal med tredje land administreras av gemenskapen.
2. Sveriges rättigheter och skyldigheter enligt de avtal som avses i punkt 1 skall vara oförändrade under den tid då bestämmelserna i dessa avtal bibehålls provisoriskt.
3. Så snart som möjligt och i vart fall före utgången av giltighetstiden för de avtal som avses i punkt 1 skall rådet med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen i varje enskilt fall fatta ändamålsenliga beslut i syfte att behålla det fiske som avtalen avser och därvid också besluta om en eventuell förlängning av vissa avtal för perioder på högst ett år.
Artikel 125
Under högst tre år från dagen för anslutningen skall rådet med kvalifice— rad majoritet på förslag från kommissionen för ett år i sänder bestämma hur stort bidrag som unionen skall lämna till de utsättningar av smolt som görs av behöriga svenska myndigheter.
Den finansiella gottgörelsen skall bestämmas mot bakgrund av existerande beståndsbalanser vid anslutningen.
Prop. 1994/95: 19
47
KAPITEL 4 Prop. 1994/95:19
Bilaga 10 Förbindelser med tredje land, tullunion
Artikel 126
De rättsakter som förtecknas i bilaga VI till denna anslutningsakt skall tillämpas i förhållande till Sverige på de villkor som anges i bilagan.
Artikel 12 7
1. Från och med den 1 januari 1995 skall Sverige tillämpa
a) arrangemanget av den 20 december 1973 om internationell textilhandel, i dess lydelse enligt protokollen av den 31 juli 1986, 31 juli 1991, 9 december 1992 och 9 december 1993, eller det handelsavtal om textilier och kläder som är ett resultat av Uruguay- rundan inom GATT, om detta avtal är i kraft dagen för anslut- ningen, '
b) de bilaterala avtal och arrangemang om textilier som gemenskapen
slutit med tredje land.
2. Gemenskapen Skall inleda förhandlingar med tredje land om protokoll till de bilaterala avtalen och arrangemangen i punkt 1 med sikte på att göra sådana anpassningar av de kvantitativa restriktio- nerna för import av textil— och klädesvaror till gemenskapen som är ändamålsenliga och som tar hänsyn till de mönster som råder i handeln mellan Sverige och de stater som leveranserna kommer från.
3. Om avtal om de protokoll som avses i punkt 2 inte ingås före den 1 januari 1995, skall gemenskapen vidta de åtgärder som situatio- nen kräver, i form av sådana övergångsordningar som behövs för att säkerställa att gemenskapen genomför avtalen.
Artikel 128
1. Från och med den 1 januari 1995 skall Sverige tillämpa bestäm- melserna i de avtal som anges i artikel 129.
2. Ändringar i avtalen skall göras genom överenskommelser med avtalsparterna och bifogas avtalen i form av protokoll.
3. Om de överenskommelser i protokoll som anges i punkt 2 inte ingås före den 1 januari 1995, skall gemenskapen vidta de åtgärder som situationen vid anslutningen kräver
48
Bilaga 10
Artikel 129 Artikel 128 skall gälla
' avtalen med Algeriet, Andorra, Bulgarien, Cypern, Egypten, Island, Israel, Jordanien, Libanon, Malta, Marocko, Polen, Rumänien, Slovenien, Schweiz, Syrien, före detta Tjeckoslovakien och dess efterföljare (Tjeckien och Slovakien), Tunisien, Turkiet och Ungern samt de andra avtal med tredje land som uteslutande gäller handel med sådana produkter som finns förtecknade i Romfördragets bilaga H, ' fjärde ACP/EEG-konventionen av den 15 december 1989, _ andra liknande avtal som kan komma att ingås före anslutningen.
Artikel 130
Med verkan från och med den 1 januari 1995 skall Sverige frånträda, bland annat, konventionen av den 4 januari 1960 om upprättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen EFTA och 1992 års frihandels- avtal med Estland, Lettland och Litauen.
Artikel 13]
Om de nya handelsavtal som skall ingås mellan gemenskapen och Estland, Lettland och Litauen inte har trätt i kraft senast dagen för anslutningen, skall gemenskapen vidta de åtgärder som behövs för att ' varor med ursprung i dessa baltiska stater från anslutningen skall ha tillträde till den svenska marknaden i oförändrad omfattning.
KAPITEL 5 Bestämmelser om finansiering och budget
Artikel 132
Alla hänvisningar till rådets beslut om systemet med gemenskapernas . egna intäkter skall betraktas som hänvisningar till rådets beslut av den 24 juni 1988, i den lydelse detta har efter ändringar, eller till varje annat beslut som ersätter det beslutet.
Prop. 1994/95: 19
49
Artikel 133 Prop. 1994/95:19 Bilaga 10 Alla tullar som beräknas enligt den gemensamma tulltaxan och som gemenskapen tillämpar i handeln mellan Sverige och tredje land skall räknas som intäkter av sådan "tull enligt den gemensamma tulltaxan eller annan tull" som avses i artikel 2.1 b i rådets beslut om systemet med gemenskapernas egna intäkter eller i motsvarande bestämmelser i beslut som ersätter det beslutet.
Artikel 134
Den första arbetsdagen i varje månad skall gemenskapen betala till Sverige en tolftedel av följande belopp såsom en utgift på Europeiska gemenskapernas allmänna budget:
- 488 miljoner ecu år 1995, - 432 miljoner ecu år 1996, - 76 miljoner ecu år 1997, - 31 miljoner ecu år 1998.
Artikel 135
Sveriges andel i finansieringen av de betalningar som efter anslutningen återstår enligt artikel 82 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbets- området skall betalas från Europeiska gemenskapernas allmänna budget.
Artikel 136
Sveriges andel i finansieringen av den finansiella mekanism som anges i artikel 116 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsorrrrådet skall betalas från Europeiska gemenskapernas allmänna budget.
AVDELNING VI
JORDBRUK
Artikel 137
1. Denna avdelning gäller jordbruksprodukter med undantag för sådana som omfattas av förordning (EEG) nr 3759/92 om den gemensanuna organisationen av marknaden för fiskeri- och vattenbruksprodukter.
50
2. Om något annat inte föreskrivs i denna akt skall följande gälla: Prop. 1994/95: 19 Bilaga 10 — De nya medlemsstaternas inbördes handel och deras handel med tredje land och de nuvarande medlenrsstatema skall omfattas av den ordning som gäller för de nuvarande medlemsstaterna. Den ordning som gäller i gemenskapen som den är sammansatt i dag beträffande tullar och avgifter med motsvarande verkan, kvantitativa restriktio— ner och andra åtgärder med motsvarande verkan skall tillämpas också på de nya medlemsstaterna. — De rättigheter och skyldigheter som följer av den gemensamma jordbrukspolitiken skall fullt ut gälla de nya medlemsstaterna.
3. Om det i denna avdelning inte föreskrivs något annat datum eller någon annan frist, skall övergångsbestämmelsema för de jordbruks- produkter SOm avses i punkt 1 upphöra att gälla för Österrike, Finland och Norge vid utgången av det femte året efter ansluming- en. Dessa bestämmelser skall dock för varje produkt ta full hänsyn till den samlade produktionen för år 1999.
KAPITEL I Bestämmelser om statligt stöd Artikel 138
1. Om kommissionen lämnar sitt tillstånd får Norge, Österrike och Finland under övergångstiden lämna ett gradvis minskande statligt stöd i lämplig form till producenter av sådana basprodukter inom jordbruket som omfattas av den gemensamma jordbrukspolitiken.
Stödet får differentieras och då framför allt mellan regioner. 2. Kommissionen skall lämna tillstånd till stöd enligt punkt 1
— i alla de fall då en ny medlemsstat kan påvisa en betydande skillnad i nivå mellan det stöd som före anslutningen lämnades för en produkt eller till en producent och det stöd som kan lämnas enligt den gemensamma jordbrukspolitiken, — för ett belopp som initialt motsvarade högst denna skillnad.
Om skillnaden initialt är mindre än 10 % skall den inte betraktas som betydande.
Kommissionens tillstånd _ skall beviljas i överensstämmelse med den utvidgade gemenskapens
internationella åtaganden, 51 " skall, såvitt gäller griskött, ägg och fjäderfä, ta hänsyn till prisläget
Bilaga 10
på foder, _ skall inte beviljas för tobak.
3. Beloppet enligt punkt 2 skall beräknas per basprodukt från jordbruket. Vid beräkningen skall hänsyn tas till framför allt följande: prisstödjande åtgärder genom interventionsmekanismer eller andra mekanismer, arealstöd, prisstöd, stöd knutet till storleken av produktionen eller till produktionsenheten samt stöd till företag för specifika produkter.
4. Ett beslut av kommissionen att lämna tillstånd skall
— ange en högsta nivå för det stöd som får lämnas initialt, i vilken takt stödet gradvis skall minska och, när så behövs, på vilka villkor det får lämnas, varvid hänsyn skall tas också till annat stöd enligt gemenskapslagstifmingen än det som avses i denna artikel , _ förenas med villkor om de anpassningar som kan behöva göras: _ som en följd av utvecklingen av den gemensamma jordbruks- politiken, — som en följd av prisutvecklingen i gemenskapen.
Om en sådan anpassning visar sig nödvändig, skall stödbeloppet eller villkoren för stödet ändras på begäran av kommissionen eller på grundval av ett beslut av kommissionen.
5. Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i punkterna 14 skall tillstånd enligt punkt 1 lämnas till framför allt sådant nationellt stöd som anges i bilaga XIII, inom de ramar och på de villkor som bilagan föreskriver.
Artikel 139
1. Kommissionen skall tillåta att Österrike, Finland och Norge behåller sådant stöd som inte är knutet till en viss produktion och som därför inte skall tas med i beräkningen av stödbeloppet enligt artikel 1383. Här skall framför allt stöd till företag tillåtas.
2. Stöd som avses i punkt 1 skall vara underkastat bestämmelsema i artikel l38.4. Stöd som är av samma slag och som länmas inom den gemen- samma jordbrukspolitiken eller i överensstämmelse med gemen- skapslagstiftrringen skall avräknas på stödet.
3. Stöd enligt denna artikel skall upphöra senast vid utgången av övergångstiden.
4. Punkt 1 skall inte gälla investeringsstöd.
Prop. 1994/95: 19
52
Bilaga 10
Artikel 140
Kommissionen skall tillåta att Österrike, Finland och Norge övergångsvis lämnar sådant stöd på nationell nivå som anges i bilaga XIV, inom de ramar och på de villkor som bilagan föreskriver. Kommissionen skall i sitt beslut ange en högsta nivå för det stöd som får lämnas initialt, om nivån inte följer av villkoren i bilagan, och i vilken takt stödet gradvis skall minska.
Artikel 14]
Om anslutningen ger upphov till allvarliga svårigheter som kvarstår sedan möjligheterna enligt artiklarna 138-140 och 142 samt andra åtgärder enligt befintliga gemenskapsregler har utnyttjats fullt ut, får kommis- sionen tillåta att Finland och Norge lämnar producentstöd på nationell nivå för att underlätta deras integration i den gemensamma jordbruks- politiken.
Artikel 142
1. Kommissionen skall tillåta att Norge, Finland och Sverige lämnar långsiktigt stöd på nationell nivå för att säkerställa att jord- bruksverksamhet kan behållas i särskilda regioner. Dessa regioner skall omfatta jordbruksområden norr om den sextioandra bredd- graden och några sådana närliggande områden söder om den breddgraden där det råder liknande klimatförhållanden vilka gör det särskilt svårt att driva jordbruk.
2. Kommissionen skall fastställa vilka regioner som omfattas av punkt 1 och då ta hänsyn till framför allt följande:
— låg befolkningstäthet, — jordbruksarealens andel av den totala arealen, — den andel av den totala jordbruksarealen som används till odling för livsmedel.
3. Stöd enligt punkt 1 får vara knutet såväl till fysiska produktionsför- hållanden, t.ex. jordbruksarealens storlek eller antalet djur med beaktande av de begränsningar som förekommer i de gemensamma marknadsorgarrisationema, som till historiska produktionsmönster för varje gård men får inte
— vara knutet till framtida produktion, eller — leda till att produktionen ökar eller till att det samlade stödet ökar i förhållande till stödet under en referensperiod före anslutningen, en period som kommissionen skall bestämma.
5 Riksdagen [994/95. I saml. Nr 19. Bilaga 10—12
Prop. 1994/95:19
53
Bilaga 10
Stödet får differentieras mellan regioner. Detta stöd skall lämnas framför allt för att
— behålla sådan traditionell primärproduktion och bearbetning som är särskilt lämpad för klirnatförhållandena i regionen, — förbättra strukturema för produktion, saluföring och bearbetning av jordbruksprodukter, - underlätta avyttrandet av produkterna, — säkerställa att miljön skyddas och att landsbygden bevaras.
Artikel 143
l. Sådant stöd som avses i artikel 138—142 och varje annan form av statligt stöd som enligt detta fördrag kräver tillstånd av kommissionen skall anmälas till kommissionen. Stödet får lämnas först sedan tillstånd har beviljats. Sådana uppgifter om befintliga eller planerade stödåtgärder som de nya medlemsstaterna har länmat före anslutningen skall betraktas som anmälningar gjorda dagen för anslumingen. I fråga om stöd enligt artikel 142 skall kommissionen ett år efter anslutningen och sedan vart femte år till rådet lämna en rapport om
- de tillstånd som har beviljats, - verkningarna av det stöd som har lämnats enligt dessa tillstånd.
Som underlag för rapporten skall de medlemsstater som har fått tillstånd, i god tid lämna kommissionen sådana upplysningar om effekten av stödet som åskådliggör hur jordbruksekonomin i regionerna har utvecklats.
Artikel 144
I fråga om stöd som avses i Romfördragets artiklarna 92 och 93 skall följande gälla:
a) Stöd som beviljats i de nya medlemsstaterna före anslumingen skall
anses som "förekommande" stöd där i den mening som avses i Romfördragets artikel 93.1 endast om kommissionen får meddelande om stödet före den 30 april 1995.
b) Sådana uppgifter om befintligt stöd eller om planer på att bevilja eller
ändra stöd som har lämnats till kommissionen före anslutningen skall betraktas som meddelanden gjorda dagen för anslutningen.
Prop. 1994/95: 19
54
KAPITEL II Prop. 1994/95:19 Bilaga 10 Andra bestämmelser
Artikel 145
1. De offentliga lager som den 1 januari 1995 finns i de nya med- lemsstaterna som en följd av deras marknadsstÖdSpolitik skall övertas av gemenskapen till ett värde som skall bestämmas genom tillämpning av artikel 8 i rådets förordning (EEG) nr 1833/78 om fastställande av allmänna bestämmelser om finansiering av interventionsåtgärder genom Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket, garantisektionen.
2. Varje sådant lager av varor i fri omsättning på de nya medlemsstater— nas territorier den 1 januari 1995 som är större än vad som kan anses motsvara en normal lagring skall avvecklas av dessa medlemsstater på deras bekostnad genom det gemenskapsförfarande och inom den tid som bestäms enligt förfarandet i artikel 149.l. Begreppet normal lagring skall för varje varuslag definieras på grundval av de kriterier och mål som gäller för den gemensamma organisationen av markna- den för varan.
3. Det lager som avses i punkt 1 skall avräknas från den mängd som överstiger normal lagring.
Artikel 146
Norge skall se till att alla de författnings— och avtalsbestämmelser som ger Statens Komforretning eller en efterföljare till det organet monopol på import, export, köp och försäljning av jordbruksprodukter upphör att gälla från och med den 1 januari 1995.
Först från och med den 1 januari 1997 skall dock Romfördragets artikel 85 tillämpas på de avtal, beslut och samordnade förfaranden som Statens Komforretning tillämpar, i fall då
— de har andra mål än vad som anges i första stycket, — de inte innebär att priser fastställs, att marknader delas upp eller att produktion kontrolleras.
Artikel 1 4 7
Om handeln på jordbrukets område mellan en eller flera nya med- lemsstater och gemenskapen, som den är sammansatt den 31 december 1994, eller handeln mellan de nya medlemsstaterna inbördes, ger upphov till allvarliga marknadsstörningar i Österrike, Finland eller Norge före den 1 januari 2000, skall kommissionen på begäran av den berörda medlemsstaten besluta om de skyddsåtgärder som den finner nödvändiga 55 inom 24 timmar efter det att den tick begäran. De åtgärder som på detta
Bilaga 10
sätt beslutas skall gälla med omedelbar verkan, skall ta hänsyn till alla berörda parters intressen och skall inte innefatta några gränskontroller.
Artikel 148
1._
Om något annat inte särskilt föreskrivs skall rådet med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen anta de bestämmelser som behövs för tillämpningen av denna avdelning. . På förslag från kommissionen och efter att ha hört Europaparlametet
skall rådet enhälligt besluta om den anpassning av bestämmelserna i denna avdelning som ändringar i gemenskapslagstiftningen kan motivera
Artikel 149
1.
lx)
Om det behövs övergångsåtgärder för att underlätta övergången från den ordning som gäller i de nya medlemsstaterna till den som skall gälla vid en gemensam organisation av marknaden på de villkor som denna avdelning föreskriver, skall sådana åtgärder beslutas enligt det förfarande som anges i artikel 38 i förordning nr 136/66/EEG eller, allt efter omständigheterna. i motsvarande artiklar i andra förord- ningar om den gemensamma marknadsorganisationen för jordbruks- produkter. Dessa åtgärder kan beslutas under tiden fram till den 31 december 1997 och får inte tillämpas efter den dagen. . Rådet får genom enhälligt beslut på förslag från kommissionen och
efter att ha hört Europaparlamentet förlänga den frist som anges i punkt 1.
Artikel 150
l.
3.
Övergångsåtgärder, som på grund av anslutningen behövs för tillämpningen av andra rättsakter om den gemensamma jordbruks- politiken — inklusive Strukturpolitiken — än de som anges i denna anslutningsakt, skall beslutas före anslutningen enligt förfarandet i punkt 3 och skall träda i kraft tidigast dagen för anslutningen. . Övergångsåtgärdema enligt punkt 1 skall framför allt avse anpass-
ningar av sådana rättsakter som innehåller föreskrifter om medfinans- ierirtg till fördel för de nuvarande medlemsstaterna av vissa åtgärder inom onrrådet statistik och utgiftskontroll. Övergångsåtgärdema kan också gå ut på att statligt stöd — mot— svarande högst skillnaden mellan det pris som gällde i en ny medlems- stat före anslutrringen och det pris som följer av detta fördrag — får lämnas till enskilda fysiska eller juridiska personer som den 1 januari 1995 har lager av produkter som anges i artikel 1381 eller varor som är framställda av sådana produkter. De övergångsåtgärder som avses i punkt 1 och 2 skall beslutas av
Prop. 1994/95: 19
56
rådet, med kvalificerad majoritet på förslag från konunissionen. Dock Prop. 1994/95: 19 skall de övergångsåtgärder som berör rättsakter som beslutats av Bilaga 10 kommissionen beslutas av denna institution enligt förfarandet i artikel 149. 1.
AVDELNING VII ANDRA BESTÄMIVIELSER Artikel 15]
1. De rättsakter som finns förtecknade i bilaga XV till denna anslutnings- akt skall tillämpas i förhållande till de nya medlemsstaterna på de villkor som anges i bilagan.
2. Efter en väl underbyggd begäran av en ny medlemsstat kan rådet genom enhälligt beslut, på förslag från kommissionen, före den 1 januari 1995 vidta åtgärder som innefattar tidsbegränsade avvikelser från rättsakter som institutionerna antagit under tiden. mellan den 1 januari 1994 och den dag då anslutningsfördraget undertecknades.
Artikel 152
1. Om det före den 1 januari 1996 skulle uppstå svårigheter som är allvarliga och kan bli bestående inom någon ekonomisk sektor eller som kan allvarligt försämra ekonomin inom ett visst geografiskt orrrråde, får en ny medlemsstat ansöka om bemyndigande att vidta skyddsåtgärder för att rätta till situationen och anpassa sektorn i fråga till ekonomin på den gemensamma marknaden. Under samma förutsättningar får var och en av de nuvarande medlemsstaterna ansöka om bemyndigande att vidta skyddsåtgärder som kan avse någon eller några av de nya medlemsstaterna.
2. Efter begäran av en berörd stat skall kommissionen snabbehandla frågan, besluta om de skyddsåtgärder som den finner nödvändiga och ange under vilka förutsättningar och hur de skall genomföras.
Vid allvarliga ekonomiska svårigheter och efter uttrycklig begäran av den berörda medlemsstaten skall kommissionen fatta sitt beslut inom fem arbetsdagar från det att den fick begäran tillsammans med relevanta uppgifter om bakgrunden. De åtgärder som på detta sätt beslutas skall gälla med omedelbar verkan, skall ta hänsyn till alla berörda parters intressen och skall inte innefatta några gränskontroller.
3. Åtgärder enligt punkt 2 kan innebära avvikelser från regler i Romför- draget, Parisfördraget och denna anslutningsakt, såvida och så länge detta är strikt nödvändigt för att nå de mål som anges i punkt 1. I första hand skall sådana åtgärder väljas som stör den gemensamma marknadens funktion så litet som möjligt.
57
Bilaga 10
Artikel 153
För att den gemensamma marknaden skall fungera obehindrat får tillämpningen av de nya medlemsstaternas nationella regler under de övergångstider som denna anslutningsakt anger inte leda till gräns- kontroller mellan medlemsstater.
DEL FEM
GENOMFÖRANDEBESTÄMMELSER
AVDELNING r
UPPRÄTTANDE AV INSTITUTIONER OCH ORGAN Artikel 154 '
Europaparlamentet skall sammanträda inom en månad efter anslumingen. Parlamentet skall besluta de ändringar i sin arbetsordning som behövs på grund av anslumingen.
Artikel 155
Rådet skall besluta de ändringar i sin arbetsordning som behövs på grund av anslutningen.
Artikel 156
1. Efter anslutningen skall kommissionen utvidgas genom att ytterligare fyra ledamöter utses. Deras mandattid skall gå ut vid samma tidpunkt som mandattiden för de ledamöter som kommissionen har vid tiden för anslumingen.
2. Kommissionen skall besluta de ändringar i sin arbetsordning som behövs på grund av anslutningen.
Artikel 15 7
1. Efter anslumingen skall fyra domare i domstolen och fyra domare i förstainstansrätten utses.
2. a) Ämbetstiden för två av de domare i domstolen som utses enligt punkt 1 skall gå ut den 6 oktober 1997. Vilka domare som detta skall gälla avgörs genom lottning. Ämbetstiden för de båda andra domarna skall gå ut den 6 oktober 2000.
b) Ämbetstiden för tVå av de domare i förstainstansrätten som utses enligt punkt 1 skall gå ut den 31 augusti 1995. Vilka domare som
Prop. 1994/95: 19
58
Bilaga 10
detta skall gälla avgörs genom lottning. Ämbetstiden för de båda andra domama skall gå ut den 31 augusti 1998.
3. Efter anslutningen skall en sjunde och en åttonde generaladvokat utses.
4. Ämbetstiden för en av de generaladvokater som utses enligt punkt 3 skall gå ut den 6 oktober 1997. Ämbetstiden för den andra general- advokaten skall gå ut den 6 oktober 2000.
5. a) Domstolen skall besluta de ändringar i sina rättegångsregler som
behövs på grund av anslutningen.
b) Förstainstansrätten skall tillsarrtrnans med domstolen besluta de ändringar i sina rättegångsregler som behövs på grund av anslut- ningen.
c) De ändrade rättegångsreglema skall vara giltiga endast om rådet enhälligt godänner dem.
6. Om någon av domstolarna eller någon av deras avdelningar har inlett ett muntligt förfarande i ett mål men inte avgjort målet före den 1 januari 1995, skall domstolen eller avdelningen avgöra målet i den sammansättning som den hade före anslutningen och tillämpa de rättegångsregler som gällde den 31 december 1994.
Artikel 158
Efter anslutningen skall revisionsrätten utvidgas genom att ytterligare fyra ledamöter utses. Ämbetstiden för två av dem skall gå ut den 20 december 1995. Vilka ledamöter som detta skall gälla avgörs genom lottning. Ämbetstiden för de båda andra ledamöterna skall gå ut den 9 februari 2000.
Artikel 159
Efter anslutningen skall Ekonomiska och sociala kommittén utvidgas genom att 42 ledamöter utses som företräder olika slag av ekonomisk och social verksamhet i de nya medlemsstaterna. Mandattiden för dessa ledamöter skall gå ut vid samma tidpunkt som mandattiden för de ledamöter som kommittén har vid tiden för anslutningen..
Artikel 160
Efter anslutningen skall Regionkommittén utvidgas genom att 42 ledamöter utses som företräder regionala och lokala organ i de nya medlemsstaterna. Mandattiden för dessa ledamöter skall gå ut vid samma tidpunkt som mandattiden för de ledamöter som kommittén har vid tiden för anslutningen.
Prop. 1994/95: 19
59
Bilaga 10
Artikel 16]
Efter anslumingen skall Rådgivande kommittén för kol- och stålfrågor utvidgas genom att ytterligare femton ledamöter utses. Av dessa ledamöter skall fyra utses för Österrike, fyra för Finland, fyra för Sverige och tre för Norge. Deras mandattid skall gå ut vid samma tidpunkt som mandattiden för de ledamöter som komrrrittén har vid tiden för anslutningen.
Artikel 162
Efter anslutningen skall Vetenskapliga och tekniska kommittén utvidgas genom att ytterligare sex ledamöter utses. Av dessa ledamöter skall två utses för Österrike, två för Sverige, en för Finland och en för Norge. Deras mandattid skall gå ut vid samma tidpunkt som mandattiden för de ledamöter som kommittén har vid tiden för anslutningen.
Artikel 163
Efter anslutningen skall Monetära kommittén utvidgas genom att två ledamöter utses för var och en av de nya medlemsstaterna. Mandattiden för dem som utses skall gå ut vid samma tidpunkt som mandattiden för de ledamöter som kommittén har vid tiden för anslutningen.
Artikel 164 De anpassningar av de grundläggande fördragens regler om kommittéer och av arbetsordningar för kommittéer som behövs på grund av anslutningen skall göras så snart som möjligt efter denna.
Artikel 165
1. Mandattiden för nya ledamöter ide kommittéer som finns förtecknade i bilaga XVI skall gå ut vid samma tidpunkt som mandattiden för de ledamöter som kommittéerna har vid tiden för anslumingen.
2. Efter anslutningen skall alla platser nybesättas i de kommittéer som finns förtecknade i bilaga XVII.
Prop. 1994/95: 19
60
Bilaga 10
AVDELNING II TlLLÄMPNING AV INSTITUTIONERNAS RÄTTSAKTER Artikel 166
Efter anslutningen skall direktiv och beslut enligt artikel 189 i Romför- draget och artikel 161 i Euratomfördraget samt rekommendationer och beslut enligt artikel 14 i Parisfördraget anses vara riktade till de nya medlemsstaterna, i den utsträckning dessa direktiv, rekommendationer och beslut är riktade till alla de nuvarande medlemsstaterna. Med undantag för sådana direktiv och beslut som träder i kraft på det sätt som anges i artikel l91.1 och 1912 i Romfördraget skall direktiven, rekommendationema och besluten anses ha anmälts till de nya med- lemsstaterna vid anslutningen.
Artikel 167
Tillämpningen i de nya medlemsstaterna av de rättsakter som finns förtecknade i bilaga XVIII till denna anslumingsakt får skjutas upp under den tid och på de villkor som bilagan anger.
Artikel 168
De nya medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att från dagen för anslumingen följa bestämmelser i direktiv och beslut enligt artikel 189 i Romfördraget och artikel 161 i Euratomfördraget och bestämmelser i rekommendationer och beslut enligt artikel 14 i Parisför- draget, om någon annan dag för detta inte anges i förteckningen i bilaga XIX eller i någon annan bestämmelse i denna anslutningsakt.
A rtikel ] 69
1. Sådana anpassningar av institutionernas rättsakter som behövs inför anslutningen och som inte finns med i denna anslutningsakt eller dess bilagor skall göras enligt förfarandet i punkt 2. De skall träda i kraft vid anslumingen.
2. För detta ändamål skall rådet — med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen — eller kommissionen, beroende på vilken av dessa institutioner som har antagit rättsakten i dess ursprungliga lydelse, utarbeta de texter som behövs.
Prop. 1994/95:19
61
Artikel 1 70
Texter på finska, norska och svenska till de rättsakter som institutionerna har antagit före anslutningen och som upprättats av rådet eller kommis- sionen skall vara giltiga från dagen för anslutningen på samma villkor som texterna på de nuvarande nio språken. De skall offentliggöras i Europeiska gemenskapernas oficiella tidning, om texterna på de nuvarande språken har offentliggjorts där.
Artikel ] 71
Avtal, beslut och samordnade förfaranden som gäller eller tillämpas vid tiden för anslumingen och som genom denna kommer att omfattas av artikel 65 i Parisfördraget skall anmälas till kommissionen inom tre månader från anslutningen. Endast om anmälan görs skall ett sådant avtal eller beslut fortsätta att gälla i väntan på kommissionens beslut. Den här artikeln gäller dock inte sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som vid tiden för anslutningen redan omfattas av artiklarna 1 och 2 i protokoll 25 till avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
Artikel ] 72
1. Från dagen för anslumingen skall de nya medlemsstaterna säkerställa att kommissionen utan dröjsmål får alla relevanta anmälningar och underrättelser som före anslutningen har lämnats till EFTA:s övervakningsmyndighet eller Ständiga kommittén för EFTA—statema enligt EES-avtalet. Det överlärnnandet skall betraktas som en anmälan eller underrättelse till kommissionen vid tillämpningen av motsvarande gemenskapsbestämmelser .
2. Från dagen för anslumingen skall de nya medlemsstaterna säkerställa att sådana ärenden som omedelbart före anslutningen är anhängiga vid EFTA:s övervakningsmyndighet enligt artiklarna 53, 54, 57, 61, 62 eller 65 i EES-avtalet eller artikel 1 eller 2 i protokoll 25 till det avtalet, och som omfattas av kommissionens behörighet på grund av anslutningen — även ärenden där de faktiska omständigheterna inträffat före anslutningen — utan dröjsmål lämnas över till kommis— sionen för fortsatt handläggning enligt relevanta gemenskapsbe- stämmelser och med bibehållen rätt för intressenter att bli hörda.
3. Sådana ärenden hos kommissionen som är anhängiga enligt artikel 53 eller 54 i EES-avtalet eller artikel 1 eller 2 i protokoll 25 till det avtalet — här inbegrips även ärenden där de faktiska omständig- heterna inträlfat före anslutningen - och som på grund av anslut- ningen omfattas av artikel 85 eller 86 i Romfördraget eller artikel 65 eller 66 i Parisfördraget, skall i fortsättningen handläggas av kommissionen med tillåtnng av relevanta gemenskapsbestämmel- ser.
4. Sådana beslut om undantag i särskilda fall eller sådana icke—in—
Prop. 1994/95:19 Bilaga ]0
62
gripandebesked enligt artikel 53 i EES-avtalet eller artikel 1 i Prop. 1994/95 : 19 protokoll 25 till det avtalet som EFTA:s övervakningsmyndighet eller Bilaga 10 kommissionen meddelat före anslutningen och SOm gäller fall som på grund av anslutningen omfattas av artikel 85 i Romfördraget eller artikel 65 i Parisfördraget skall i fortsättningen gälla som beslut enligt dessa artiklar i Romfördraget och Parisfördraget till dess att den tid går ut som anges i besluten eller till dess att kommissionen bestämmer något annat genom ett motiverat beslut i överensstämmelse med gemenskapsrättens grundläggande principer.
5. Alla beslut som EFTA:s övervakningsmyndighet före anslumingen har meddelat enligt artikel 61 i EES-avtalet och som gäller fall som på grund av anslutningen omfattas av artikel 92 i Romfördraget skall i fortsättningen gälla som beslut enligt artikel 92 i Romfördraget, om inte kommissionen beslutar något annat enligt artikel 93 i Romför- draget. Denna punkt skall inte gälla beslut enligt förfarandet i artikel 64 i EES-avtalet. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 skall statligt stöd, som en ny medlemsstat har beviljat under år 1994 och som den i strid med EES-avtalet eller arrangemang enligt det avtalet inte har anmält till EFTA:s övervakningsmyndighet eller som den har anmält dit men lämnat före det att EFTA:s övervakningsmyndighet fattat beslut i saken, skall inte anses som "förekommande" stöd i medlemsstaten i den mening som avses i Romfördragets artikel 93.1.
6. Från dagen för anslutningen skall de nya medlemsstaterna säkerställa att alla andra ärenden, som före anslutningen har väckts hos EFTA:s övervakningsmyndighet inom ramen för övervakningsfö rfarandet enligt EES-avtalet, utan dröjsmål länmas över till kommissionen för fortsatt handläggning enligt relevanta gemenskapsbestämmelser och med bibehållen rätt för intressenter att bli hörda.
7. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 4 och 5 skall de beslut som EFTA:s övervakningsmyndighet har fattat fortsätta att gälla efter anslumingen, om inte kommissionen bestämmer något annat genom ett motiverat beslut i överensstämmelse med gemenskapsrättens grund- läggande principer.
Artikel ] 73
Inom tre månader från anslutningen skall de nya medlemsstaterna lämna kommissionen en underrättelse enligt artikel 33 i Euratomfördraget om de bestämmelser i lagar och andra författningar som inom deras territorier skall skydda arbetstagare och allmänheten mot fara som orsakas av joniserande strålning.
63
AVDELNING HI Prop. 1994/95:19
__ Bilaga 10 SLUTBESTAMMELSER
Artikel ] 74
Bilagorna I-XIX och protokollen 1-10 till denna anslutningsakt skall utgöra en integrerad del av denna.
Artikel ] 75
Frankrikes regering skall till de nya medlemsstatema överlämna en bestyrkt kopia av Parisfördraget och av de fördrag som ändrar det fördraget och som är deponerade hos Frankrikes regering.
Artikel ] 76
Italiens regering skall till de nya medlemsstaternas regeringar överlämna en bestyrkt kopia på danska, engelska, grekiska, iriska, italienska, nederländska, portugisiska, spanska och tyska av Romfördraget, av Euratomfördraget, av de fördrag som ändrar eller innehåller tillägg till dessa fördrag, däribland fördragen om Danmarks, Irlands, Förenade kungarikets Storbritannien och Nordirland, Greklands, Spaniens och Portugals ansluming till Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen, och av Maastrichtfördraget. Texterna till dessa fördrag på finska, norska och svenska skall bifogas denna anslutningsakt. De skall vara giltiga på samma villkor som de fördragstexter på de nuvarande språken som anges i första stycket.
Artikel ] 77
En bestyrkt kopia av de internationella avtal som generalsekretariatet hos Europeiska unionens råd förvarar i sitt arkiv skall generalsekreteraren överlämna till de nya medlemsstaternas regeringar.
64
BILAGOR Prop. 1994/95: 19
Bilaga 10 BILAGA I
Förteckning enligt artikel 29 i anslutningsakten 1. FÖRBINDELSER MED TREDJE LAND
1. 370 L 0509: Rådets direktiv 70/509/EEG av den 27 oktober 1970 om en gemensam kreditförsäkringspolicy för medel- och långfristiga exportaffärer med offentliga organ som köpare (EGT nr L 254, 23.11.1970, s. 1), i dess lydelse enligt
1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Förenade kungariket (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14), - 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17), - 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, 5.23).
I bilaga A första sidan skall följande läggas till i fotnoten: "Österrike:
Republik Österreich,
Finland:
Valtiontakuukeskus/Statsgaranticentralen, Norge: Garanti-Instituttet for Eksportkreditt, Sverige:
Exportkredimämnden ".
2. 393 R 3030: Rådets förordning (EEG) nr 3030/93 av den 12 oktober 1993 om gemensamma regler för import av vissa textilvaror från tredje land (EGT nr L 275, 8.11.1993, s. 1), i dess lydelse enligt - 393 R 3617: Kommissionens förordning (EG) nr 3617/93 av den 22 december 1993 (EGT nr L 328, 29.12.1993, s. 22), - 394 R 0195: Kommissionens förordning (EG) nr 195/94 av den 12 januari 1994 (EGT nr L 29.2.1994, s. 1).
Bilaga 3 artikel 28.6 andra strecksatsen skall ersättas med följande: " — Följande två bokstäver som beteckning för den medlemsstat där
bestämmelseorten ligger: AT = Österrike BL = Benelux DE = Tyskland DK = Danmark EL Grekland ES Spanien FI Finland FR Frankrike 65 GB Förenade kungariket
Bilaga 10
[E = Irland IT = Italien NO = Norge PT = Portugal SE = Sverige".
370 L 0510: Rådets direktiv 70/510/EEG av den 27 oktober 1970 om en gemensam kreditförsäkringspolicy för medel- och lång-
fristiga exportaffärer med privata köpare (EGT nr L 254, 23.11.1970, s. 26), i dess lydelse enligt
- 1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Förenade kungariket (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14), - 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17), - 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23).
I bilaga A första sidan skall följande läggas till i fotnoten: "Österrike: Republik Österreich, Finland: Valtiantakuukeskus/Statsgaranticentralen, Norge: Garanti—Instituttet for Eksportkreditz Sverige: Exportkredimämnden ".
373 D 0391: Rådets beslut 73/391/EEG av den 3 december 1973 om samråds- och underrättelseförfaranden i frågor om lcredit— försäkring, kreditgarantier och finanskrediter (EGT nr L 346, 17.12.1973, s. 1), i dess lydelse enligt
- 376 D 0641: Rådets beslut 76/641/EEG av den 27 juli 1976 (EGT nr L 223, 16.8.1976, s. 25), - 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23).
I bilagans artikel 3.2 och 10.2 skall "sex" bytas ut mot "åtta".
Rådets beslut av den 4 april 1978 om tillämpning av vissa riktlinjer för exportkrediter med stöd från det allmänna (ej offentliggjort), senast förlängt genom — 393 D 0112: Rådets beslut 93/112/EEG av den 14 december
1992 (EGT nr L 44, 22.2.1993, s. 1).
1 bilaga 1 "Deltagarlista" skall Österrike, Finland, Norge och Sverige strykas från listan för tredje länder och i stället tas med i den uppräkning av medlemsstater som finns i fotnoten.
Prop. 1994/95: 19
66
II.KAPITALRÖRELSER, EKONOMISK OCH MONETÄR Prop. 1994/95:19 POLITIK Bilaga 10
1. 358 X 0301 P 0390: Rådets beslut av den 18 mars 1.958 om regler för Monetära kommittén (EGT nr 17, 6.10.1958, s. 390/58), i dess lydelse enligt
— 362 D 0405 P 1064: Rådets beslut (EEG) 62/405 av den 2 april 1962 (EGT nr 32, 30.4.1962, s. 1064/62), - 1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Förenade kungariket (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14), — 372 D 0377: Rådets beslut 72/377/EEG av den 30 oktober 1972 (EGT nr L 257, 15.11.1972, s. 20). — 376 D 0332: Rådets beslut (EEG) 76/332 av den 25 mars 1976 (EGT nr L 84, 31.3.1976, s. 56), — 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979, s.17), — 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23).
a) I artikel 7 skall "fjorton" bytas ut mot "arton".
b) I artikel 10 första stycket skall "fjorton" bytas ut mot "arton".
2. 388 R 1969: Rådets förordning (EEG) nr 1969/88 av den 24 juni 1988 om upprättandet av ett enda system för medelfristigt ekonomiskt stöd till medlemsstaters betalningsbalans (EGT nr L 178, 8.7.1988, s. 1).
Bilagan skall ersättas med följande:
67
"BILAGA Prop. 1994/95: 19 Bilaga 10 De högsta gränser för utestående lån som avses i artikel 1.3 skall vara följande:
Medlemsstat % av totalbeloppet
Belgien 5,49 Danmark 2,56 Tyskland 17 ,05 Grekland 1 ,47 Spanien 7,1 1 Frankrike 17,05 Irland 0,99 Italien 1 1,36 Luxemburg 0,19 Nederländerna 5,68 Norge 2, 17 Österrike 3,41 Portugal 1 ,42 Finland 2 , 1 7 Sverige 4,83 Förenade kungariket
100,00".
68
III . KONKURRENS Prop. 1994/95: 19
__ Bilaga 10 A. BEMYNDIGANDEFORORDNINGAR
1. 365 R 0019: Rådets förordning nr 19/65/EEG av den 2 mars 1965 om om tillämpning av fördragets artikel 85.3 på vissa grupper av avtal och samordnade förfaranden (EGT nr 36, 6.3.1965, s. 533/65), i dess lydelse enligt
— 1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Förenade kungariket (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14), — 1 79 H : Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17), - 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23).
Artikel 4 skall ändras på följande sätt: I punkt 1 skall följande stycke läggas till:
- "Bestämmelserna i föregående stycken gäller också i fråga om Österrikes, Finlands, Norges och Sveriges anslutning."
— I punkt 2 skall följande stycke läggas till:
"När det gäller sådana avtal och samordnade förfaranden som på grund av Österrikes, Finlands, Norges och Sveriges anslutning omfattas av fördragets artikel 85.1 och som enligt artikel 5 och 25 i förordning nr 17 måste anmälas inom sex månader från anslut- ningen, skall punkt 1 tillämpas endast om anmälan görs inom den tiden. Den här punkten skall inte tillämpas på avtal och sam- ordnade förfaranden som vid anslutningen redan omfattas av artikel 53.1 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbets- området."
2. 371 R 2821: Rådets förordning (EEG) nr 2821/71 av den 20 december 1971 om tillämpning av fördragets artikel 85.3 på grupper av avtal, beslut och samordnade förfaranden (EGT nr L 285, 29.12.1971. s. 46), i dess lydelse enligt
— 372 R 2743: Rådets förordning (EEG) nr 27'43/72 av den 19 december 1972 (EGT nr L 291, 28.12.1972, s. 144),
- 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17),
— 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23). 69
6 Riksdagen 199—1.195 ] saml. Nr 19. Bilaga lll—l.?
Artikel 4 skall ändras på följande sätt: Prop. 1994/95:19
Bilaga 10 — 1 punkt 1 skall följande stycke läggas till:
"Bestämmelserna i föregående stycken gäller också i fråga om Osterrikes, Finlands, Norges och Sveriges anslutning."
— I punkt 2 skall följande stycke läggas till:
" Nar det gäller sådana avtal och samordnade förfaranden som på grund av Österrikes, Finlands, Norges och Sveriges anslutning omfattas av fördragets artikel 85.1 och som enligt artikel 5 och 25 i förordning nr 17 måste anmälas inom sex månader från anslut- ningen, skall punkt ] tillämpas endast om anmälan görs inom den tiden. Den här punkten skall inte tillämpas på avtal och samor— dnade förfaranden som vid anslumingen redan omfattas av artikel 53.1 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet."
3. 387 R 3976: Rådets förordning (EEG) nr 3976/87 av den 14 december 1987 om tillämpningen av artikel 85.3 i fördraget på vissa kategorier av avtal och samordnade förfaranden inom luftfartssektom (EGT nr L 379, 31.12.1987, s. 9), i dess lydelse enligt
— 390 R 2344: Rådets förordning (EEG) nr 2344/90 av den 24 juli 1990 (EGT nr L 217, 11.8.1990, s. 15), - 392 R 2411: Rådets förordning (EEG) nr 2411/92 av den 23 juli 1992 (EGT nr L 240, 24.8.1992, s. 19).
Följande artikel skall införas: "Artikel 4a
I en förordning enligt artikel 2 kan det föreskrivas att förbudet i fördragets artikel 85.1 under en angiven tid inte skall tillämpas på sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som gällde eller tillämpades på dagen för anslutningen, som omfattas av artikel 85.1 på grund av Österrikes, Finlands. Norges och Sveriges ansluming och som inte uppfyller kraven i artikel 85.3. Den här artikeln gäller dock inte avtal, beslut och samordnade förfaranden som på dagen för anslutningen redan omfattas av artikel 53.1 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. "
4. 392 R 0479: Rådets förordning (EEG) nr 479/92 av den 25 februari 1992 om tillämpning av artikel 85.3 i fördraget på vissa grupper av avtal, beslut och samordnade förfaranden mellan linjerederier (konsortier) (EGT nr L 55, 29.2.1992, s. 3).
Följande artikel skall införas: 70
"Artikel 3a Prop. 1994/95:19 Bilaga 10 I en förordning enligt artikel 1 kan det föreskrivas .att förbudet i fördragets artikel 85.1 under en angiven tid inte skall. tillämpas på sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som gällde eller tillämpades på dagen för anslutningen, som omfattas av artikel 85.1 på grund av Österrikes, Finlands, Norges och Sveriges anslutning och
som inte uppfyller kraven i artikel 85.3. Den här artikeln gäller dock inte avtal, beslut och samordnade förfaranden som på dagen för anslutningen redan omfattas av artikel 53.1 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. "
. FÖRFARANDEFÖRORDNINGAR
. 362 R 0017: Rådets första förordning nr 17 av den 6 februari 1962 om tillämpning av fördragets artikel 85 och 86 (EGT nr 13, 21.2.1962, s. 204/62), i dess lydelse enligt
— 362 R 0059: Rådets förordning nr 59 av den 3 juli 1962 (EGT nr L 58, 10.7.1962, s. 1655/62), - 363 R 0118: Rådets förordning nr 118/63/EEG av den 5 november 1963 (EGT nr L 162, 7.11.1963, s. 2696/63), — 371 R 2822: Rådets förordning (EEG) nr2822/71 av den 20 december 1971 (EGT nr L 285, 29.12.1971, s. 49), - 1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Förenade kungariket (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14), — 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17), — 1 85 [: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23).
Följande punkt skall läggas till i artikel 25:
"6. Bestämmelserna i punkt 1-4 gäller också i fråga om Österrikes, Finlands, Norges och Sveriges anslutning. De skall dock inte tillämpas på sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som vid anslutningen redan omfattas av artikel 53 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. "
. 368 R 1017: Rådets förordning (EEG) nr 1017/68 av den 19 juli 1968 om tillämpning av konkurrensregler på transporter på järnväg, landsväg och inre vattenvägar (EGT nr L 175, 23.7.1968, s. 1), i dess lydelse enligt
71
Bilaga 10
— 1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Förenade kungariket (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14), — 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 292, 19.11.1979, s. 17).
Följande stycke skall läggas till i artikel 30.3:
"Förbudet i artikel 85.1 i fördraget skall inte tillämpas på sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som gällde eller tillämpades på dagen för Österrikes, Finlands, Norges och Sveriges ansluming och som på grund av anslutningen faller inom tillämpningsområdet för artikel 85.1, om de inom sex månader från dagen för anslutningen ändras så att de uppfyller villkoren i artikel 4 och 5 i denna för— ordning. Detta stycke gäller inte de avtal, beslut och samordnade förfaranden som på dagen för anslutningen redan omfattas av artikel 53.1 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet."
. 386 R 4056: Rådets förordning (EEG) nr 4056/86 av den 22 december 1986 om detaljerade regler för tillämpning av artiklarna 85 och 86 i fördraget på sjöfarten (EGT nr L 378, 31.12.1986, s. 4).
Följande artikel skall införas: "Artikel 26a
Förbudet i artikel 85.1 i fördraget skall inte tillämpas på sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som gällde eller tillämpades på dagen för Österrikes, Finlands, Norges och Sveriges anslutning och som på grund av anslutningen faller inom tillämpningsområdet för artikel 85.1, om de inom sex månader från dagen för anslutningen ändras så att de uppfyller villkoren i artikel 3-6 i denna förordning. Denna artikel gäller dock inte de avtal, beslut och samordnade förfaranden som på dagen för anslutningen redan omfattas av artikel 53.1 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet."
. 389 R 4064: Rådets förordning (EEG) nr 4064/89 av den 21 december 1989 om kontroll av företagskoncentrationer (EGT nr L 395, 30.12.1989, s. 1, rättat genom EGT nr L 257, 21.9.1990, s. 13).
Följande punkt skall läggas till i artikel 252
"3. När det gäller koncentrationer som kan komma att omfattas av förordningen genom anslutning av nya medlemsstater, skall dagen för anslutningen räknas som ikraftträdandedag. Förfaranden som före anslutningen har inletts av en myndighet med ansvar för frågor om konkurrens i en ny medlemsstat eller av EFTA:s övervaknings- myndighet skall därvid anses vara ett sådant förfarande inlett före ikraftträdandet som avses i punkt 2."
Prop. 1994/95: 19
72
c. GENOMFÖRANDEFÖRORDNINGAR Prop. 1994/95:19 Bilaga 10 1. 362 R 0027: Kommissionens första förordning nr 27 av den 3 maj 1962 om tillämpning av rådets förordning nr 17 av den 6 februari 1962 (EGT nr 35, 10.5.1962, s. 1118/62), i dess lydelse enligt
— 375 R 1699: Kommissionens förordning (EEG) nr 1699/75 av den 2juli 1975 (EGT nr L 172, 3.7.1975, s. 11), — 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17), — 385 R 2526: Rådets förordning (EEG) nr 2526/85 av den 5 augusti 1985 (EGT nr L 240, 7.9.1985, s. 1), — 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, 5.23), — 393 R 3666: Kommissionens förordning (EG) nr 3666/93 av den 15 december 1993 (EGT nr L 336, 31.12.1993, s. 1).
I artikel 2.1 skall "femton" bytas ut mot "nitton".
2. 369 R 1629: Kommissionens förordning (EEG) nr 1629/69 av den 8 augusti 1969 om form, innehåll och övriga detaljer beträffande klagomål enligt artikel 10, ansökningar enligt artikel 12 och anmäl- ningar enligt artikel 14.1 i rådets förordning (EEG) nr 1017/68 (EGT nr L 209, 21.8.1969, s. 1), i dess lydelse enligt
— 393 R 3666: Kommissionens förordning (EG) nr 3666/93 av den 15 december 1993 (EGT nr L 336, 31.12.1993, s. 1).
I artikel 3.5 skall "femton" bytas ut mot "nitton".
3. 388 R 4260: Kommissionens förordning (EEG) nr 4260/88 av den 16 december 1988 om de anmälningar, klagomål, ansökningar och förhör som avses i rådets förordning (EEG) nr 4056/86 om detalj- erade regler för tillämpning av artiklama 85 och 86 i fördraget på sjöfarten (EGT nr L 376, 31.12.1988, s. 1), i dess lydelse enligt
— 393 R 3666: Kommissionens förordning (EG) nr 3666/93 av den 15 december 1993 (EGT nr L 336, 31.12.1993, s. 1).
I artikel 4.4 skall "femton" bytas ut mot "nitton".
4. 388 R 4261: Kommissionens förordning (EEG) nr 4261188 av den 16 december 1988 om de klagomål, ansökningar och förhör som avses i rådets förordning (EEG) nr 3975/87 om förfarandet för tillämpning av konkurrensreglema på företag inom luftfartssektom (EGT nr L 376, 31.12.1988, s. 10), i dess lydelse enligt
73
Bilaga 10
5.
— 393 R 3666: Kommissionens förordning (EG) nr 3666/93 av den 15 december 1993 (EGT nr L 336, 31.12.1993, s. 1).
I artikel 3.4 skall "femton" bytas ut mot "nitton"
390 R 2367: Kommissionens förordning (EEG) nr 2367/90 av den 25 juli 1990 om de anmälningar, frister och förhör som avses i rådets förordning (EEG) nr 4064/89 om kontroll av företagskoncentrationer (EGT nr L 219, 14.8.1990. s. 5), i dess lydelse enligt
— 393 R 3666: Kommissionens förordning (EG) nr 3666/93 av den 15 december 1993 (EGT nr L 336, 31.12.1993, s. 1).
I artikel 2.2 skall "tjugoen" bytas ut mot "tjugofem" och "sexton" bytas ut mot "tjugo".
D. GRUPPUNDANTAGSFÖRORDNINGAR
1. 383 R 1983: Kommissionens förordning (EEG) nr 1983/83 av den 22 juni 1983 om tillämpning av fördragets artikel 85.3 på grupper av ensamåterförsäljaravtal (EGT nr L 173, 30.6.1983, s. 1, rättad genom EGT nr L 281, 13.10.1983, s. 2), i dess lydelse enligt
— 1 85 I: Anslumingsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23).
Följande artikel skall införas:
"Artikel 7a
Förbudet i artikel 85.1 i fördraget skall inte tillämpas på avtal som gällde dagen för Österrikes, Finlands, Norges och Sveriges anslutning och som på grund av anslutningen faller inom tillämp— ningsområdet för artikel 85.1, om avtalen inom sex månader från dagen för anslutningen ändras så att de uppfyller villkoren i denna förordning. Den här artikeln gäller dock inte avtal som vid anslumingen redan omfattas av artikel 53 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. "
383 R 1984: Kommissionens förordning (EEG) nr 1984/83 av den 22 juni 1983 om tillämpning av fördragets artikel 85.3 på grupper av exklusiva inköpsavtal (EGT nr L 173, 30.6.1983, s. 5, rättat genom EGT nr L 281, 13.10.1983, s. 24), i dess lydelse enligt
— 1 85 I: Anslumingsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23).
Prop. 1994/95: 19
74
Följande artikel skall införas: Prop. 1994/95:19 Bilaga 10 "Artikel 15a '
Förbudet i artikel 85.1 i fördraget skall inte tillämpas på avtal som gällde på dagen för Österrikes, Finlands, Norges och Sveriges anslutning och som på grund av anslutningen faller inom tillämp- ningsområdet för artikel 85.1, om avtalen inom sex månader från dagen för anslutningen ändras så att de uppfyller villkoren i denna förordning. Den här artikeln gäller dock inte avtal som vid anslutningen redan omfattas av artikel 53 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. "
384 R 2349: Kommissionens förordning (EEG) nr 2349/84 av den 23 juli 1984 om tillämpning av fördragets artikel 85.3 på vissa grupper av patentlicensavtal (EGT nr L 219, 16.8.1984, s. 15), i dess lydelse enligt
- 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23), — 393 R 0151: Kommissionens förordning (EEG) nr 151/93 av den 23 december 1992, (EGanLZl, 29.1.1993, s. 8).
Följande punkt skall läggas till i artikel 8:
"4. När det gäller avtal som omfattas av fördragets artikel 85 på grund av Österrikes, Finlands, Norges och Sveriges ansluming, skall artikel 6 och 7 tillämpas med den avvikelsen att dagen för anslutningen skall vara relevant tidpunkt i stället för den 13 mars 1962 och att den dag som infaller sex månader efter dagen för anslutningen skall vara relevant tidpunkt 1 stället för den 1 februari 1963,1 januari 1967 och 1 april 1985. Ändringar i dessa avtal enligt artikel 7 behöver inte anmälas till kommissionen. Denna punkt gäller dock inte avtal som vid anslutnirlgen redan omfattas av artikel 53.1 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbets- området. "
385 R 0123: Kommissionens förordning (EEG) nr 123/85 av den 12 december 1984 om tillämpning av fördragets artikel 85.3 på vissa grupper av försäljnings— och serviceavtal för motorfordon (EGT nr L 15, 18.1.1985, s. 16), i dess lydelse enligt
— 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23).
75
Följande punkt skall läggas till i artikel 9:
"4. När det gäller avtal som omfattas av fördragets artikel 85 på grund av Österrikes, Finlands, Norges och Sveriges anslutning, skall artikel 7 och 8 tillämpas med den avvikelsen att dagen för anslutningen skall vara relevant tidpunkt i stället för den 13 mars 1962 och att den dag som infaller sex månader efter dagen för anslutningen skall vara relevant tidpunkt i stället för den 1 februari 1963, 1 januari 1967 och 1 oktober 1985. Ändringar i dessa avtal enligt artikel 8 behöver inte anmälas till kommissionen. Denna punkt gäller dock inte avtal som vid anslutningen redan omfattas av artikel 53.1 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbets- området."
385 R 0417: Kommissionens förordning (EEG) nr 417/85 av den 19 december 1984 om tillämpning av fördragets artikel 85.3 på grupper av specialiseringsavtal (EGT nr L 53, 22.2.1985, s. 1), i dess lydelse enligt
— 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23), — 393 R 0151: Kommissionens förordning (EEG) nr 151/93 av den 23 december 1992 (EGT nr L 21, 29.1.1993, s. 8).
Följande stycke skall läggas till i artikel 9a:
" När det gäller avtal som omfattas av fördragets artikel 85 på grund av Österrikes, Finlands, Norges och Sveriges anslutning, skall föregående stycke tillämpas med den avvikelsen att dagen för anslutningen och den dag som infaller sex månader efter dagen för anslutningen skall vara relevanta tidpunkter. Det här stycket gäller dock inte avtal som vid anslutningen redan omfattas av artikel 53 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet."
385 R 0418: Kommissionens förordning (EEG) nr 418/85 av den 19 december 1984 om tillämpning av fördragets artikel 85.3 på grupper av avtal om forskning och utveckling (EGT nr L 53, 22.2.1985, s. 5), i dess lydelse enligt
— 1 85 IzAnslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23), — 393 R 0151: Kommissionens förordning (EEG) nr 151/93 av den 23 december 1992 (EGT nr L 21, 29.1.1993, s. 8).
Prop. 1994/95 : 19 Bilaga ]0
76
Följande punkt skall läggas till i artikel 11: Prop. 1994/95:19 Bilaga 10 "7. Beträffande avtal som omfattas av fördragets artikel 85 till följd av Österrikes, Finlands, Norges och Sveriges anslutning, skall punkt 1—3 tillämpas med den avvikelsen att dagen för anslutningen
skall vara relevant tidpunkt i stället för den 13 mars 1962 och att den dag som infaller sex månader efter dagen för anslutningen skall vara relevant tidpunkt i stället för den 1 februari 1963, 1 januari 1967, 1 mars
1985 och 1 september 1985. Ändringar i dessa avtal enligt punkt 3 behöver inte anmälas till kommissionen. Den här punkten gäller
dock inte avtal som vid anslutningen redan omfattas av artikel 53.1 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet."
388 R 4087: Kommissionens förordning (EEG) nr 4087/88 av den 30 november 1988 om tillämpning av fördragets artikel 85.3 på grupper av franchiseavtal (EGT nr L 359, 28.12.1988, s. 46).
Följande artikel skall införas: "Artikel 8a
Förbudet i artikel 85. 1 i fördraget skall inte tillämpas på franchiseava som gällde på dagen för Österrikes, Finlands, Norges och Sveriges ansluming och som på grund av anslutningen faller inom tillämpningsområdet för artikel 85.1, om avtalen inom sex månader från dagen för anslumingen ändras så att de uppfyller villkoren i denna förordning. Den här artikeln gäller dock inte avtal som vid anslutningen redan omfattas av artikel 53 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet."
389 R 0556: Kommissionens förordning (EEG) nr 556/89 av den 30 november 1988 om tillämpning av fördragets artikel 85.3 på vissa grupper av know—howlicensavtal (EGT nr L 61, 4.3.1989, s. 1), i dess lydelse enligt
— 393 R 0151: Kommissionens förordning (EEG) nr 151/93 av den 23 december 1992 (EGT nr L 21, 29.1.1993, s. 8).
Följande punkt skall läggas till i artikel 10:
"4. När det gäller avtal som omfattas av fördragets artikel 85 på grund av Österrikes, Finlands, Norges och Sveriges ansluming, skall artikel 8 och 9 tillämpas med den avvikelsen att dagen för anslutningen skall vara relevant tidpunkt i stället för den 13 mars 1962 och att den dag som infaller sex månader efter dagen för anslutningen skall vara relevant tidpunkt i stället för den 1 februari 1963 och 1 januari 1967. Ändringar i dessa avtal enligt artikel 9 77 behöver inte anmälas till kommissionen. Denna punkt gäller dock
Bilaga 10
10.
inte avtal som vid anslutningen redan omfattas av artikel 53.1 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet."
392 R 3932: Kommissionens förordning (EEG) nr 3932/92 av den 21 december 1992 om tillämpning av fördragets artikel 85.3 på vissa grupper av avtal, beslut och samordnade förfaranden inom försäkringssektorn (EGT nr L 398, 31.12.1992, s. 7).
Följande punkt skall läggas till i artikel 20:
"4. När det gäller avtal som omfattas av fördragets artikel 85 på grund av Österrikes, Finlands, Norges och Sveriges anslutning, skall artikel 18 och 19 tillämpas med den avvikelsen att dagen för anslutningen skall vara relevant tidpunkt i stället för den 13 mars 1962 och att den dag som infaller sex månader efter dagen för anslutningen skall vara relevant tidpunkt i stället för den 1 februari 1963, 1 januari 1967, 31 december 1993 och 1 april 1994. Ändringar i dessa avtal enligt artikel 19 behöver inte anmälas till kommissionen. Denna punkt gäller dock inte avtal som vid anslutningen redan omfattas av artikel 53.1 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet." "
393 R 1617: Kommissionens förordning (EEG) nr 1617/93 av den 25 juni 1993 om tillämpningen av artikel 85.3 i fördraget på vissa kategorier av avtal och samordnade förfaranden med avseende på gemensam planering och samordning av tidtabeller, gemensam drift, samråd om passagerar— och frakttaxor i regelbunden luftfart samt fördelning av avgångs— och ankomsttider på flygplatser (EGT nr L 155, 26.6.1993, 5.18).
Följande artikel skall införas: "Artikel 6a
"Förbudet i artikel 85.1 i fördraget skall inte tillämpas på sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som gällde eller tillämp- ades på dagen för Österrikes, Finlands, Norges och Sveriges anslutning och som på grund av anslutningen faller inom tillämpningsområdet för artikel 85.1, om de inom sex månader från dagen för anslutningen ändras så att de uppfyller villkoren i denna förordning. Denna artikel gäller inte de avtal, beslut och sam- ordnade förfaranden som dagen för anslutningen redan omfattas av artikel 53.1 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbets- området."
Prop. 1994/95:19
78
Bilaga 10
11. 393 R 3652: Kommissionens förordning (EG) nr 3652/93 av den 22 december 1993 om tillämpningen av artikel 85.3 i fördraget på vissa kategorier av avtal mellan företag med avseende på datorise- rade bokningssystem för lufttransporttjänster (EGT nr L 333, 31.12.1993, s. 37).
Följande artikel skall införas: "Artikel 14a
"Förbudet i artikel 85.1 i fördraget skall inte tillämpas på sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som gällde eller tilläm- pades på dagen för Österrikes, Finlands, Norges och Sveriges anslutning och som på grund av anslutningen faller inom tillämp- ningsområdet för artikel 85. 1, om de inom sex månader från dagen för anslumingen ändras så att de uppfyller villkoren i denna förordning. Denna artikel gäller inte de avtal, beslut och sam- ordnade förfaranden som på dagen för anslutningen redan omfattas av artikel 53.1 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbets- området. "
Prop. 1994/95: 19
79
IV. SOCIALPOLITIK Prop. 1994/ 95: 19
Bilaga 10 A. SOCIAL TRYGGHET
1. 371 R 1408: Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare och deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (EGT nr L 149, 5.7.1971, s. 2), uppdaterad genom
— 383 R 2001: Rådets förordning (EEG) nr 2001/83 av den 2juni 1983 (EGT nr L 230, 22.8.1983, s. 6),
och senare ändrad genom
— 385 R 1660: Rådets förordning (EEG) nr 1660/85 av den 13 juni 1985 (EGT nr L 160, 20.6.1985, s. 1),
— 385 R 1661: Rådets förordning (EEG) nr 1661/85 av den 13 juni 1985 (EGT nr L 160, 20.6.1985, s. 7), — 185 I: Anslumingsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23), — 386 R 3811: Rådets förordning (EEG) nr 3811/86 av den 11 december 1986 (EGT nr L 355, 16.12.1986, s. 5), — 389 R 1305: Rådets förordning (EEG) no 1305/89 av den 11 maj 1989 (EGT nr L 131, 13.5.1989, s. 1), — 389 R 2332: Rådets förordning (EEG) nr 2332/89 av den 18 juli 1989 (EGT nr L 224, 2.8.1989, s. 1), — 389 R 3427: Rådets förordning (EEG) nr 3427/89 av den 30 oktober 1989 (EGT nr L 331, 16.11.1989, s. 1), — 391 R 2195: Rådets förordning (EEG) nr 2195/91 av den 25 juni 1991 (EGT nr L 206, 29.7.1991, s. 2), — 392 R 1247: Rådets förordning (EEG) nr 1247/92 av den 30 april 1992 (EGT nr L 136, 19.5.1992, s. 1), — 392 R 1248: Rådets förordning (EEG) nr 1248/92 av den 30 april 1992 (EGT nr L 136, 19.5.1992, s. 7), — 392 R 1249: Rådets förordning (EEG) nr 1249/92 av den 30 april 1992 (EGT nr L 136, 19.5.1992, s. 28), — 393 R 1945: Rådets förordning (EEG) nr 1945/93 av den 30 juni 1993 (EGT nr L 181, 23.7.1993, s. 1).
a) I artikel 82.1 skall talet "72" bytas ut mot "96".
b) Bilaga 1 "PERSONER SOM OMFATTAS AV FÖRORDNINGEN" avsnitt 1 "Anställda och/eller egenföretagare (Förordningens artiklar 1 a ii och 1 a iii)" skall ändras på följande sätt:
i) Efter orden "Ej tillämpligt" i avsnitt "J. 80 NEDERLÄNDERNA" skall följande införas:
"K. NORGE Prop. 1994/95:19 Bilaga ]0 Varje person som är anställd eller egenföre- tagare i den mening som avses i lagen om social trygghet skall anses vara anställd eller egenföretagare i den mening som avses i förordningens artikel 1 a ii.
L. ÖSTERRIKE Ej tillämpligt. "
ii) Avsnitten "K. PORTUGAL" och "L. FÖRENADE KUNGARIKET" skall betecknas "M. PORTUGAL" och "P. FÖRENADE KUNGARIKET".
iii) Efter orden "Ej tillämpligt" i avsnitt "M. PORTUGAL" skall följande införas:
"N. FINLAND
Varje person som är anställd eller egenföre- tagare i den mening som avses i lagstift- ningen om arbetspension skall anses vara anställd respektive egenföretagare i den mening som avses i förordningens artikel 1 a 11.
O. SVERIGE
Varje person som är anställd eller egenföre- tagare i den mening som avses i lagstift- ningen om arbetsskadeförsäkring skall anses vara anställd respektive egenföretagare i den mening som avses i förordningens artikel 1 a 11."
c) Bilaga 1 "PERSONER SOM OMFATTAS AV FÖRORDNINGEN" avsnitt II "Familjemedlemmar (Förordningens artikel 1 f andra meningen)" skall ändras på följande sätt:
i) Efter avsnitt "J. NEDERLÄNDERNA" skall följande införas:
"K. NORGE
81 Vid fastställande av rätten till vårdförmåner
Bilaga 10
d)
enligt bestämmelserna i avdehiing III kapitel 1 i förordningen avses med "familjemedlem" make eller barn under 25 års ålder.
L. ÖSTERRIKE Ej tillämpligt. "
ii) Avsnitten "K. PORTUGAL" och "L. FÖRENADE KUNGARIKET" skall betecknas "M. PORTUGAL" och "P. FÖRENADE KUNGARIKET".
iii) Efter orden "Ej tillämpligt" i avsnitt "M. PORTUGAL" skall följande införas:
"N. FINLAND
Vid fastställande av rätten till vårdförmåner enligt bestämmelsema i avdelning III kapitel 1 i förordningen avses med " familjemedlem " make eller barn enligt definitionen i sjukför- säkringslagen.
O. SVERIGE
Vid fastställande av rätten till vårdförmåner enligt bestämmelsema i avdelning III kapitel 1 i förordningen avses med "familjemedlem" make eller barn under 18 är. "
Bilaga 2 "(Förordningens artiklar 1 j och 1 u)" avsnitt I "Specialsystem för egenföretagare som enligt artikel 1 j fjärde stycket inte omfattas av förordningen" skall ändras på följande sätt:
i) Efter orden "Ej tillämpligt" i avsnitt "J. NEDERLÄNDERNA" skall följande införas:
"K. NORGE Ej tillämpligt.
L. ÖSTERRIKE Försäkrings— och pensionsinstitutioner (Ver— sicherungs— und Versorgungs—werke), andra försäkrings— och pensionsinstitutioner, sär- skilt socialhjälps—fonder (Fiirsorgeeinrich-
Prop. 1994/95: 19
82
Bilaga 10
ii)
iii)
tungen) och systemet för breddad honorar- fördelning (erweiterte Honorarverteilung) för läkare, veterinärer, advokater och civil- ingenjörer (Ziviltechniker). "
Avsnitten "K. PORTUGAL" och "L. FÖRENADE KUNGARIKET" skall betecknas "M. PORTUGAL" OCH "P. FÖRENADE KUNGARIKET".
Efter orden "Ej tillämpligt" i avsnitt "M. PORTUGAL" skall följande införas:
"N. FINLAND Ej tillämpligt. O. SVERIGE
Ej tillämpligt. "
Bilaga 2 del II "Sådana särskilda förmåner vid barns födelse som enligt artikel 1 u inte omfattas av förord- ningen" skall ändras på följande sätt:
i)
ii)
iii)
Efter ordet "Inga" i avsnitt "J. NEDERLÄNDERNA" skall följande införas:
"K. NORGE
Engångsbelopp som betalas vid barns födelse enligt lagen om social trygghet.
L. ÖSTERRIKE
Den allmänna delen _av moderskaps— förmånen."
Avsnitten "K. PORTUGAL" och "L. FÖRENADE KUNGARIKET" skall betecknas "M. PORTUGAL" OCH "P. FÖRENADE KUNGARIKET".
Efter ordet "Inga" i avsnitt "M. PORTUGAL" skall följande införas:
"N. FINLAND Moderskapspaketet eller moderskapsstödet enligt lagen om moderskapsstöd.
Prop. 1994/95: 19
83
O. SVERIGE Prop. 1994/95:19 Bilaga 10 Inga."
0 Bilaga 2 del IH "Sådana särskilda förmåner enligt artikel 4.2b som inte bygger på avgiftsplikt och som inte omfattas av förordningen" skall ändras på följande sätt:
i) Efter ordet. "Inga" i avsnitt "J. NEDERLANDERNA" skall följande införas:
"K. NORGE Inga. L. ÖSTERRIKE
Förmåner enligt delstatlig lagstiftning för handikappade och vårdbehövande."
ii) Avsnitten "K. PORTUGAL" OCH "L. FÖRENADE KUNGARIKET" skall betecknas "M. PORTUGAL" och "P. FÖRENADE KUNGARIKET".
iii) Efter ordet "Inga" iavsnitt "M. PORTUGAL" skall följande införas:
"N. FINLAND Inga.
O. SVERIGE Inga. "
g) Bilaga 2a "(Förordningens artikel lOa)" skall ändras på följande sätt:
i) Efter ordet "Inga" i avsnitt "I. NEDERLÄNDERNA" skall följande införas:
"K. NORGE
a) Grundstöd och hjälpstöd, enligt 8 kap. 2 & i lagen om social trygghet av den 17 juni 1966 nr 12, för extra- utgifter eller för särskild tillsyn, värd 34 eller hjälp i hemmet utom i fall då
den som får sådana förmåner har Prop. 1994/95:19 ålders—, förtids— eller efterlevande— Bilaga 10 pension från socialförsäkringen.
b) Garanterad minsta tilläggspension för den som har ett medfött handikapp eller som blir handikappad i unga år enligt 7 kap. 3 5 och 8 kap. 4 & i lagen om social trygghet av den 17 juni 1966 nr 12.
c) Stöd till barntillsyn och stöd till utbildning av efterlevande enligt 10 kap. 2 och 3 55 i lagen om social trygghet av den 17 juni 1966 nr 12.
L. ÖSTERRIKE
a) Tilläggsersättning (Lag av den 9 september 1955 om allmän socialför- säkring - ASVG, Lag av den 11 oktober 1978 om socialförsäkring för personer verksamma inom han- deln — GSVG och Lag av den 11 oktober 1978 om socialförsäkring för jordbrukare — BSVG.
b) Vårdförmåner (Pfiegegeld) enligt lagen om vårdförmåner (Bundesp- llegegeldgesetz) med undantag för sådana vårdförmåner som betalas från olycksfallsförsälningar på grund av olycksfall eller sjukdom i arbetet. "
ii) Avsnitten "K. PORTUGAL" OCH "L. FÖRENADE KUNGARIKET" skall betecknas "M. PORTUGAL" och "P. FÖRENADE KUNGARIKET".
iii) Efter den sista punkten i avsnitt "K. PORTUGAL" skall följande införas:
"N. FINLAND
a) Vårdbidrag för barn (Lag om vård- bidrag för barn 444/69).
b) Handikappbidrag (Lag om handi- 35 kappbidrag 124/88).
7 Riksdagen 1994/95. ] saml. Nr 19. Bilaga [()—12
Bilaga 10
h)
ii)
c) Bostadsbidrag - för pensionstagare (Lag om bostadsbidrag för pension- stagare 592/78).
d) Grundförmåner vid arbetslöshet (lagen om arbetslöshetsersättning 602/84) i fall då personen i fråga inte uppfyller de motsvarande villkoren för inkomstanknutna arbetslöshetsför- måner.
O. SVERIGE
a) Kommunalt bostadstillägg till folk- pension (Lag 1962:392, omtryckt 197611014).
b) Handikappersättning som inte utgör tillägg till pension (Lag 1962:381, omtryckt 1982:120).
c) Vårdbidrag (Lag 19622381, omtryckt 1982: 120). "
Bilaga 3 del A "Bestämmelser i konventioner om social trygghet som förblir i kraft trots förord- ningens artikel 6" skall ändras på följande sätt:
Efter ordet "Ingen" i avsnitt "9. BELGIEN—NEDERLANDERNA" skall följande införas:
" 10. BELGIEN—NOR GE
Ingen konvention.
11. BELGIEN—ÖSTERRIKE
a) Artikel 4 i konventionen om social trygghet av den 4 april 1977, såvitt avser personer som är bosatta i tredje land.
b) Punkt III i slutprotokollet till kon- ventionen, såvitt avser personer som är bosatta i tredje land."
Nummerbeteckningen för avsnittet "BELGIEN—PORTUGAL" skall ändras från "10"
Prop. 1994/95:19
86
Bilaga 10
iii)
iv)
till "12" och följande text skall införas: " 13. BELGIEN—FINLAND Ingen konvention. 14. BELGIEN—SVERIGE Ingen konvention. " Nummerbeteckningen för avsnittet "BELGIEN—FORENADE KUNGARIKET" skall ändras från "11" till "15" och de följande avsnitten skall numreras om på följande sätt: " 16. DANMARK—TYSKLAND " " 17. DANMARK—SPANIEN " " 18. DANMARK—FRANKRIKE " " 19. DANMARK—GREKLAN D " "20. DANMARK—IRLAND" "21 . DANMARK—ITALIEN " "22. DANMARK—LUXEMBURG" "23. DANMARK—NEDERLÄNDERNA".
Efter orden "Ingen konvention" i avsnitt
"23. DANMARK—NEDERLÄNDERNA" skall följande införas:
"24. DANMARK—NORGE
Artikel 10 i den nordiska konventionen om social trygghet av den 15 juni 1992.
25. DANMARK—ÖSTERRIKE
a) Artikel 4 i konventionen om social trygghet av den 16 juni 1987, såvitt avser personer som är bosatta i tredje land.
Prop. 1994/95: 19
87
Bilaga 10
b) Punkt III i slutprotokollet till kon— ventionen, såvitt avser personer som är bosatta i tredje lan ."
v) Nummerbeteckningen för avsnittet " DANMARK—PORTUGAL" skall ändras från "20" till "26" och följande text skall införas:
"27. DANMARK—FINLAND Artikel 10 i den nordiska konventionen om social trygghet av den 15 juni 1992.
28. DANMARK—SVERIGE
Artikel 10 i den nordiska konventionen om social trygghet av den 15 juni 1992."
vi) Nummerbeteckningen för avsnittet "DANMARK—FÖRENADE KUNGARIKET" skall ändras från "21 " till "29" och de följande avsnitten skall numreras om på följande sätt:
"30. TYSKLAND—SPANIEN"
"31 . TYSKLAND—FRANKRIKE "
"32. TYSKLAND—GREKLAND"
"33. TYSKLAND—IRLAND"
"34. TYSKLAND—ITALIEN"
"35. TYSKLAND—LUXEMBURG"
" 36. TYSKLAND—NEDERLÄN DERNA " .
vii) Efter avsnitt
"36. TYSKLAND—NEDERLÄNDERNA" skall följande införas:
"37. TYSKLAND—NOR GE"
Ingen konvention.
Prop. 1994/95: 19
88
"38. TYSKLAND—ÖSTERRIKE" Prop. 1994/95:19 Bilaga 10
a) Artikel 41 i konventionen om social trygghet den 22 december 1966 i dess lydelse enligt tilläggskonvention nr 1 av den 10 april 1969. tilläggs— konvention nr 2 av den 29 mars 1974 och tilläggskonvention nr 3 av 'den 29 augusti 1980. .-
b) Punkterna 3 c, 3 d, 17, 20 a och 21 i slutprotokollet till konventionen.
c) Artikel 3 i konventionen, såvitt avser personer som är bosatta i tredje land.
d) Punkt 3 g i slutprotokollet till kon- ventionen, såvitt avser personer som är bosatta i tredje land.
e) Artikel 4.1 i konventionen såvitt avser tysk lagstifming, enligt vilken olycksfall (och arbetssjukdomar) som inträffar utanför Tysklands territo- rium och perioder som har fullgjorts utanför detta territorium inte ger anledning till betalning av förmåner eller endast. ger anledning till betal— ning av förmåner på vissa villkor när de förmånsberättigade är bosatta utanför Tysklands territorium, i de fall då
i). förmånen redan är beviljad eller kunde beviljas den 1 januari 1994,
ii) personen i fråga har stadigva- rande bosatt sig i Österrike före den 1 januari 1994 och ' utbetalningen av pension från en pensions— eller olycksfalls- - försäkring börjar före utgång- en av år 1994.
f) Punkt 19 b i slutprotokollet till kon- ' ventionen. Vid tillämpningen av nummer 3 c iden bestämmelsen skall den behöriga institutionen inte beakta ett högre belopp än det som skall betalas med hänsyn till de motsvar- ande perioder som skall ersättas av 89 denna institution.
g) Artikel 2 i tilläggskonvention nr 1 av Prop. 1994/95:19 den 10 april 1969 till konventionen. Bilaga 10
h) Artiklarna 1.5 och 8 i konventionen om arbetslöshetsförsäkring av den 19
juli 1978. i) Punkt 10 i slumrotokollet. " viii) Nummerbeteckningen för avsnittet " TYSKLAND—PORTUGAL " skall ändras från " 29 " till "39" och följande text skall införas:
"40. TYSKLAND—FINLAND
a) Artikel 4 i konventionen om social trygghet av den 23 april 1979.
b) Punkt 9 a i slutprotokollet till kon- ventionen.
41. TYSKLAND—SVERIGE a) Artikel 4.2 i konventionen om social trygghet av den 27 februari 1976.
b) Punkt 8 a i slutprotokollet till konventionen. "
ix) Nummerbeteckningen för avsnittet "TYSKLAND---FÖRENADE KUNGARIKET" sk "ras från "30" till "42" och de följande avsnitten skall num— reras om på följande sätt:
"43. SPANIEN—FRANKRIKE" "44. SPANIEN—GREKLAND" "45. SPANIEN—IRLAND"
"46. SPANIEN—ITALIEN"
"47. SPANIEN—LUXEMBURG"
"48. SPANIEN—N EDERLÄNDERNA" .
90
x) Efter avsnitt Prop. 1994/95:19 Bilaga 10 "48. SPANIEN—NEDERLÄNDERNA" skall följande införas:
"49. SPANIEN—NORGE Ingen konvention.
50. SPANIEN—ÖSTERRIKE
a) Artikel 4 i konventionen om social trygghet av den 6 november 1981, såvitt avser personer som är bosatta i tredje land."
b) Punkt II i slutprotokollet till kon- ventionen, såvitt avser personer som är bosatta i tredje land.
xi) Nummerbeteckningen för avsnittet " SPANIEN—PORTUGAL" skall ändras från " 37" till "51 " och följande text skall införas:
"52. SPANIEN—FINLAND
Artikel 5.2 i konventionen om social trygg- het av den 19 december 1985.
53. SPANIEN—SVERIGE
Artikel 5.2 och 16 i konventionen om social trygg- het av
den 29 juni 1987."
xii) Nummerbeteckningen för av- snittet"SPANIEN—FÖRENADE KUNGARIKET" skall ändras från "38" till "54" och de följande avsnitten skall numreras om på följande sätt:
"55. FRANKRIKE—GREKLAND" "56. FRANKRIKE—IRLAND"
"57. FRANKRIKE—ITALIEN"
"58. FRANKRIKE—LUXEMBURG"
"59. FRANKRIKE—NEDERLÄNDERNA ". 91
Bilaga 10
xiii)
xiv)
xv)
xvi)
Efter avsnitt "59. FRANKRIKE—NEDERLÄNDERNA" skall följan- de införas: "60. FRANKRIKE—NORGE
Ingen. 61. FRANKRIKE—ÖSTERRIKE
Ingen." Nummerbeteckningen för avsnittet "FRANKRI-
KE—PORTUGAL" skall ändras från "44" till "62" och följande text skall införas:
"63. FRANKRIKE—FINLAND Ingen 64. FRANKRIKE—SVERIGE Ingen. " Nummerbeteckningen för avsnittet " FRANKRIKE—FORENADE KUN GARIKET" skall ändras från "45" till "65" och de följande avsnitten skall numreras om på följande sätt:
"66. GREKLAND—IRLAND" "67. GREKLAND—ITALIEN"
"68. GREKLAND—LUXEMBURG" "69. GREKLAND—NEDERLÄNDERNA".
Efter avsnitt "69. GREKLAND—NEDERLÄNDERNA" skall följan- de införas: "70. GREKLAND—NOR GE
Artikel 16.5 i konventionen om social trygg- het av den 12 juni 1980.
Prop. 1994/95: 19
92
71. GREKLAND—ÖSTERRIKE Prop. 1994/95:19 Bilaga 10
a) Artikel 4 i konventionen om social trygghet av den 14 december 1979 i dess lydelse enligt tilläggskonvention av den 21 maj 1986, såvitt avser personer som är bosatta i tredje land.
b) Punkt II i slutprotokollet till konventionen,
såvitt avser personer som är bosatta i tredje land."
xvii) Nummerbeteckningen för avsnittet "GREKLAND—PORTUGAL" skall ändras från "50" till "72" och följande text skall införas:
"73. GREKLAND—FINLAND
Artikel 5.2 och 21 i konventionen om social trygghet av den 11 mars 1988.
74. GREKLAND—SVERIGE
Artikel 5.2 och 23 i konventionen om social trygghet av den 5 maj 1978 i dess lydelse enligt tilläggskonvention av den 14 september 1984."
xviii) Nummerbeteckningen för avsnittet "GREKLAND—FÖRENADE KUNGARIKET" skall ändras från "51" till "75" och de följande avsnitten skall numreras om på följande sätt:
"76. IRLAND—ITALIEN" "77. IRLAND—LUXEMBURG" "78. IRLAND—NEDERLÄNDERNA".
xix) Efter avsnitt "78. IRLAND—NEDERLÄNDERNA" skall följande införas:
"79. IRLAND—NORGE
Ingen konvention.
80. IRLAND—ÖSTERRIKE
Artikel 4 i konventionen om social trygghet av den 30 september 1988, såvitt avser personer som är bosatta 93 i tredje land."
xx) Nummerbeteckningen för avsnittet Prop. 1994/95:19 "IRLAND—PORTUGAL" skall ändras från "55 " till Bilaga 10 "81 " och följande text skall införas: "82. IRLAND—FINLAN D Ingen konvention. 83. IRLAND—SVERIGE
Ingen konvention. "
xxi) Nummerbeteckningen för avsnittet "IRLAND—FÖRENADE KUNGARKET" skall ändras från "56" till "84 " och de följande avsnitten skall omnumereras på följande sätt:
" 85. ITALIEN—LUXEMBURG"
" 86. ITALIEN—NEDERLÄNDERNA" .
xxii)Efter av-snitt "86. ITALIEN—NEDERLANDERNA" skall följande införas:
"87. ITALIEN—NORGE Ingen. 88. ITALIEN —ÖSTERRIKE
a) Artikel 5.3 och 9.2 i konventionen om social trygghet av den 21 januari 1981.
b) Artikel 4 i konventionen och punkt 2 i slutpro- tokollet till konventionen, såvitt avser personer som är bosatta i tredje land."
xxiii) Nummerbeteckningen för avsnittet "ITALIEN—PORTUGAL" skall ändras från "59" till "89" och följande text skall införas:
" 90. ITALIEN—FINLAN D
Ingen konvention.
94
Bilaga 10
91. ITALIEN—SVERIGE
Artikel 20 i konventionen om social trygghet av den 25 september 1979."
xxiv) Nummerbeteckningen för avsnittet "ITALIEN—FÖRENADE KUNGARIKET" skall ändras från "60" till "92" och det följande avsnittet skall numreras om på följande sätt:
"93. LUXEMBURG—NEDERLÄNDERNA".
xxv)Efter avsnitt "93. LUXEMBURG—NEDERLÄNDERNA" skall följande införas:
"94. LUXEMBURG—NORGE Ingen. 95. LUXEMBURG—ÖSTERRIKE
a) Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet av den 21 december 1971 i dess lydelse enligt tilläggskonvention nr 1 av den 16 maj 1973 och tilläggskonvention nr 2 av den 9 oktober 1978.
b) Artikel 3.2 i konventionen, såvitt avser personer som är bosatta i tredje land.
c) Punkt 3 i slutprotokollet till konventionen, såvitt avser personer som är bosatta i tredje land."
xxvi) Nummerbeteckningen för avsnittet " LUXEMBURG—PORTUGAL " skall ändras från " 62 " till "96" och följande text skall införas:
"97. LUXEMBURG—FINLAND
Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet av den 15 september 1988.
98. LUXEMBURG—SVERIGE
a) Artikel 4 och 29.1 i konventionen om social trygghet av den 21 februari 1985, såvitt avser personer som är bosatta i tredje land.
b) Artikel 30 i konventionen."
Prop. 1994/95: 19
95
Bilaga 10
xxvii)Nummerbeteckningen för avsnittet "LUXEMBURG—FÖRENADE KUNGARIKET" skall ändras från "63" till "99" och följande text skall införas:
" 100. NEDERLÄNDERNA —-NORGE
Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet av den 13 april 1989
101. NEDERLÄNDERNA—ÖSTERRIKE
a) Artikel 3 i konventionen om social trygghet av den 7 mars 1975 i dess lydelse enligt tilläggs- konvention av den 5 november 1980, såvitt avser personer som är bosatta i tredje land.
b) Punkt II i slutprotokollet till konventionen, såvitt avser personer som är bosatta i tredje land."
xxviii) Nummerbeteckningen för avsnittet "NEDERLÄNDERNA -—PORTUGAL " skall ändras från "64" till " 102 " och följande text skall införas:
"103. NEDERLÄNDERNA—FINLAND
Ingen konvention. 104. NEDERLÄNDERNA—SVERIGE
Artikel 4 och 24.3 i konventionen om social trygg- het av den 2 juli 1976, såvitt avser personer som är bosatta i tredje land."
xxix) Nummerbeteckningen för avsnittet "NEDERLÄNDERNA— FÖRENADE KUNGARI- KET" skall ändras från "65 " till " 105 " och följande text skall införas:
"106. NORGE—ÖSTERRIKE
a) Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet av den 27 augusti 1985.
b) Artikel 4 i konventionen, såvitt avser personer som är bosatta i tredje land.
c) Punkt II i slutprotokollet till konventionen, såvitt avser personer som är bosatta i tredje land.
Prop. 1994/95: 19
96
Bilaga 10
107. NORGE—PORTUGAL
Artikel 6 i konventionen om social trygghet av den 5 juni 1980.
108. NORGE—FINLAND
Artikel i den nordiska konventionen om social trygghet av den 15 juni 1992.
109. NORGE—SVERIGE
Artikel 10 i den nordiska konventionen om social trygghet av den 15 juni 1992.
NORGE—FÖRENADE KUNGARIKET"
110. Ingen. 111. ÖSTERRIKE—PORTUGAL Ingen.
112. ÖSTERRKE—FINLAND
a) Artikel 4 i konventionen om social trygghet av den 11 december 1985 i dess lydelse enligt tilläggskonvention av den 9 mars 1993, såvitt avser personer som är bosatta i tredje land.
b) Punkt II i slutprotokollet till konventionen, såvitt avser personer som är bosatta i tredje land.
113. ÖSTERRIKE—SVERIGE
a) Artikel 4 och 24.1 i konventionen om social trygghet av den 11 november 1975 idess lydelse enligt tilläggskonvention av den 21 oktober 1982, såvitt avser personer som är bosatta i tredje land.
b) Punkt II i slutprotokollet till konventionen, såvitt avser personer som är bosatta i tredje land.
114. ÖSTERRIKE—FÖRENADE KUNGARIKET
a) Artikel 3 i konventionen om social trygghet av
den 22 juli 1980 i dess lydelse enligt tillägg- skonvention nr 1 av den 9 december 1985 och tilläggskonvention nr 2 av den 13 oktober 1992, såvitt avser personer som är bosatta i tredje land.
Prop. 1994/95: 19
97
Bilaga 10
b) Protokoll om vårdförmåner till konventionen, med undantag för artikel 2.3, såvitt avser perso— ner som inte kan göra anspråk på behandling enligt avdelning III kapitel 1 i förordningen.
115. PORTUGAL—FINLAND Ingen konvention.
116. PORTUGAL—SVERIGE
Artikel 6 i konventionen om social trygghet av den 25 oktober 1978."
xxx) Nummerbeteckningen för avsnittet "PORTUGAL—FÖRENADE KUNGARIKET" skall ändras från "66 " till " 1 17" och följande text skall införas:
" 1 18. FINLAND—SVERIGE
Artikel 10 i den nordiska konventionen om social trygghet av den 15 juni 1992.
119. FINLAND—FÖRENADE KUNGARIKET Ingen. 120. SVERIGE—FÖRENADE KUNGARIKET
Artikel 4.3 i konventionenen om social trygghet av den 29 juni 1987."
i) Bilaga III del B "konventionsbestämmelser som inte gäller alla de personer som förordningen omfattar" skall ändras på följande sätt:
i) Efter avsnitt "9. BELGIEN—NEDERLÄNDERNA" skall följande införas:
"10. BELGIEN—NORGE Ingen konvention. 11. BELGIEN—ÖSTERRIKE a) Artikel 4 i konventionen om social trygghet av
den 4 april 1977, såvitt avser personer som är bosatta i tredje land.
Prop. 1994/95: 19
98
Bilaga 10
iii)
ii)
iv)
b) Punkt III i slutprotokollet till konventionen,
såvitt avser personer som är bosatta i tredje land."
Nummerbeteckningen för avsnittet "BELGIEN—PORTUGAL" skall ändras från "10" till "12" och följande text skall införas:
"13. BELGIEN—FINLAN D
Ingen konvention.
14. BELGIEN—SVERIGE
Ingen konvention. "
Nummerbeteckningen för avsnittet "BELGIEN—FÖRENADE KUNGARIKET" skall ändras från "11" till " 15" och de följande avsnitten skall numreras om på följande sätt:
"16.
"17.
"18.
"19.
" 20.
"21.
"22.
"23.
DAN MARK—TYSKLAN D " DANMARK—SPANIEN" DANMARK—FRANKRIKE " DANMARK—GREKLAND" DANMARK—IRLAN D " DANMARK—ITALIEN " DANMARK—LUXEMBURG"
DANMARK—NEDERLÄNDERNA" .
Efter avsnitt "23. DANMARK—NEDERLÄNDERNA" skall följande införas:
"24. DANMARK—NORGE
Ingen.
Prop. 1994/95: 19
99
Bilaga 10
25. DANMARK—ÖSTERRIKE a) Artikel 4 i konventionen om social trygghet av den 16 juni 1987, såvitt avser personer som är bosatta i tredje land. b) Punkt I i slutprotokollet till konventionen, såvitt avser personer som är bosatta i tredje land." v) Nummerbeteckningen för avsnittet "DANMARK—PORTUGAL" skall ändras från "20" till "26" och följande text skall införas:
"27. DANMARK—FINLAND Ingen.
28. DANMARK—SVERIGE Ingen. "
vi) Nummerbeteckningen för avsnittet "DANMARK—FORENADE KUNGARIKET" skall ändras från "21" till "29" och de följande avsnitten skall numreras om på följande sätt:
"30. TYSKLAND—SPANIEN " "31. TYSKLAND—FRANKRIKE" "32. TYSKLAND—GREKLAND" "33. TYSKLAND—IRLAND" "34. TYSKLAND—ITALIEN"
" 35 . TYSKLAND—LUXEMBUR G"
"36. TYSKLAND—NEDERLÄNDERNA".
vii) Efter avsnitt "36. TYSKLAND—NEDERLÄNDERNA" skall följande införas:
"37. TYSKLAND—NORGE
Ingen konvention.
Prop. 1994/95:19
100
38. TYSKLAND—ÖSTERRIKE Prop. 1994/95: 19 Bilaga 10 a) Artikel 41 i konventionen om social trygghet av den 22 december 1966 i dess lydelse enlig tilläggskonvention nr 1 av den 10 april 1969, tilläggskonvention nr 2 av den 29 mars 1974 och tilläggskonvention nr 3 av den 29 augusti 1980. b) Punkt 20 a i slutprotokollet till konventionen. c) Artikel 3 i konventionen, såvitt avser personer som är bosatta i tredje land. d) Punkt 3 g i slutprotokollet till konventionen. e) Artikel 4.1 i konventionen såvitt avser tysk lagstiftning, enligt vilken olycksfall (och arbets— sjukdomar) som inträffar utanför Tysklands territorium och perioder som har fullgjorts utanför detta territorium inte ger anledning till betalning av förmåner eller endast ger anledning till betalning av förmåner på vissa villkor när de förmånsberättigade är bosatta utanför Tysklands territorium, i de fall då
i) förmånen redan är beviljad eller kunde beviljas den 1 januari 1994,
ii) personen i fråga har stadigvarande bosatt sig i Österrike före den 1 januari 1994 och pension från en pensions— eller olycksfallsförsäkring beviljas före utgången av år 1994.
f) Punkt 19 b i slutprotokollet till konventionen. Vid tillämpningen av nummer 3 c i den be- stämmelsen skall den behöriga institutionen inte beakta ett högre belopp än det som skall betalas med hänsyn till de motsvarande perioder som skall ersättas av denna institution."
viii) Nummerbeteckningen för avsnittet "TYSKLAND—PORTUGAL" skall ändras från "29 " till " 39" och följande text skall införas: " 40. TYSKLAND—FINLAND 41 . TYSKLAND—SVERIGE
Artikel 4 i konventionen om social trygghet av den 27 februari 1976."
101
8 Riksdagen 1994/95. ] saml. Nr 19. Bilaga [()—12
Bilaga 10
ix) Nummerbeteckningen för avsnittet "TYSKLAND—FÖRENADE KUNGARIKET" skall ändras från "30" till "42" och de följande avsnitten skall numreras om på följande sätt:
"43. SPANIEN—FRANKRIKE"
"44. SPANIEN—GREKLAND"
"45. SPANIEN—IRLAND"
"46. SPANIEN—ITALIEN"
"47. SPANIEN—LUXEMBURG"
"48. SPANIEN—NEDERLÄNDERNA".
x) Efter avsnitt "48. " SPANIEN—NEDERLANDERNA" skall följande införas:
"49. SPANIEN—NORGE Ingen konvention. 50. SPANIEN—ÖSTERRIKE a) Artikel 4 i konventionen om social trygghet av den 6 november 1981, såvitt avser personer som är bosatta i tredje land.
b) Punkt II i slutprotokollet till konventionen, såvitt avser personer som är bosatta i tredje land."
xi) Nummerbeteckningen för avsnittet "SPANIEN—PORTUGAL" skall ändras från " 37 " till "51 " och följande text skall införas:
"52. SPANIEN—FINLAND
Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet av den 19 december 1985.
5 3. SPANIEN—SVERIGE
Artikel 5.2 och 16 i konventionen om social trygg- het av den 29 juni 1987."
Prop. 1994/95: 19
102
Bilaga 10
xii) Nummerbeteckningen för avsnittet "SPANIEN—FÖRENADE KUNGARIKET" skall ändras från "38" till "54" och de följande avsnitten skall numreras om på följande sätt:
"55. FRANKRIKE—GREKLAND" "56. FRANKRIKE—IRLAND"
"57. FRANKRIKE—ITALIEN"
"58. FRANKRIKE—LUXEMBURG"
"59. FRANKRIKE—NEDERLÄNDERNA".
xiii)Efter avsnitt "59. FRANKRIKE—NEDERLÄNDERNA" skall följan- de införas:
"60. FRANKRIKE—NORGE Ingen.
61. FRANKRIKE—ÖSTERRIKE Ingen. "
xiv) Nummerbeteckningen för avsnittet " FRANKRIKE—PORTUGAL" skall ändras från "44" till "62 " och följande text skall införas:
" 63. FRANKRIKE—FINLAN D Ingen konvention.
64. FRANKRIKE—SVERIGE Ingen. "
xv) Nummerbeteckningen för avsnittet "FRANKRIKE—FÖRENADE KUNGARIKET " skall ändras från "45 " till "65 " och de följande avsnitten skall numreras om på följande sätt:
" 66. GREKLAN D—IRLAND " " 67. GREKLAN D—IT ALIEN "
"68. GREKLAND—LUXEMBUR G"
Prop. 1994/95: 19
103
"69. GREKLAND—NEDERLÄNDERNA". Prop. 1994/95: 19
Bilaga 10 xvi)Efter avsnitt "69. GREKLAND—NEDERLÄNDERNA" skall följande införas:
"70. GREKLAND—NOR GE Ingen. 71. GREKLAND—ÖSTERRIKE
a) Artikel 4 i konventionen om social trygghet av den 14 december 1979 i dess lydelse enligt tilläggskonvention av den 21 maj 1986, såvitt avser personer som är bosatta i tredje land.
b) Punkt IIi slutprotokollet till konventionen, såvitt avser personer som är bosatta i tredje land."
xvii) Nummerbeteckningen för avsnittet " GREKLAND—PORTUGAL " skall ändras från " 50" till " 72 " och följande text skall införas:
"73. GREKLAND—FINLAND
Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet av den 11 mars 1988.
74. GREKLAND—SVERIGE
Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet av den 5 maj 1978 i dess lydelse enligt tilläggskon- vention av den 14 september 1984."
xviii) Nummerbeteckningen för avsnittet
"GREKLAND—FÖRENADE KUNGARIKET" skall ändras från "51" till "75" och de följande avsnitten skall numreras om på följande sätt:
"76. IRLAND—ITALIEN" "77. IRLAND—LUXEMBURG" "78. IRLAND—NEDERLÄNDERNA".
xix) Efter avsnitt "78. IRLAND—NEDERLÄNDERNA" skall följande införas:
104
"79. IRLAND—NORGE Prop. 1994/95:19
Bilaga 10 Ingen konvention.
80. IRLAND—ÖSTERRIKE Artikel 4 i konventionen om social trygghet av den 30 september 1988, såvitt avser personer som är bosatta i tredje land."
xx) Nummerbeteckningen för avsnittet "IRLAND—PORTUGAL" skall ändras från "55" till "81" och följande text skall införas:
"82. IRLAND—FINLAND Ingen konvention.
83. IRLAND—SVERIGE Ingen konvention."
xxi) Nummerbeteckningen för aVSnittet "IRLAND—FÖRENADE KUNGARIKET" skall ändras från "56" till "84" och de följande avsnitten skall numreras om på följande sätt:
"85. ITALIEN—LUXEMBURG"
"86. ITALIEN—NEDERLÄNDERNA".
xxii)Efter avsnitt "86. ITALIEN—NEDERLÄNDERNA" skall följande införas:
" 87. ITALIEN—NORGE
Ingen. 88. ITALIEN—ÖSTERRIKE
a) Artikel 5.3 och 9.2 i konventionen om social trygghet av den 21 januari 1981.
b) Artikel 4 i konventionen och punkt 2 i slutpro- tokollet till konventionen, såvitt avser personer som är bosatta i tredje land."
105
Bilaga 10
xxiii) Nummerbeteckningen för avsnittet
"ITALIEN—PORTUGAL" skall ändras från "59" till "89" och följande text skall införas:
"90. ITALIEN—FINLAND Ingen konvention. 91. ITALIEN—SVERIGE
Artikel 20 i konventionen om social trygghet av den 25 september 1979."
xxiv) Nummerbeteckningen för avsnittet "ITALIEN—FÖRENADE KUNGARIKET" skall ändras från "60 " till " 92 " och det följande avsnittet skall numreras om på följande sätt:
"93. LUXEMBURG—NEDERLÄNDERN ".
xxv)Efter avsnitt "93. LUXEMBURG—NEDERLÄNDERNA" skall följande införas:
" 94. LUXEMBURG—NORGE Ingen.
95. LUXEMBURG—ÖSTERRIKE
a) Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet av den 21 december 1971 i dess lydelse enligt tilläggskonvention nr 1 av den 16 maj 1973 och tilläggskonvention nr 2 av den 9 oktober 1978.
b) Artikel 3.2 i konventionen, såvitt avser personer som är bosatta i tredje land.
c) Punkt III i slutprotokollet till konventionen,
såvitt avser personer som är bosatta i tredje lan
xxvi) Nummerbeteckningen för avsnittet " LUXEMBURG—PORTUGAL" skall ändras från "62" till " 96" och följ ande text skall införas:
" 97. LUXEMBURG—FINLAN D
Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet av den 15 september 1988.
Prop. 1994/95:19
106
98. LUXEMBURG—SVERIGE Prop. 1994/ 95: 19
Bilaga 10 Artikel 4 och 29.1 i konventionen om social trygg— het av den 21 februari 1985, såvitt avser personer som är bosatta i tredje land."
xxvii) Nummerbeteckningen för avsnittet "LUXEMBURG—FÖRENADE KUNGARIKET" skall ändras från "63 " till " 99 " och följande text skall införas:
"100. NEDERLÄNDERNA _NORGE
Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet av den 13 april 1989.
101. NEDERLÄNDERNA—ÖSTERRIKE
a) Artikel 3 i konventionen om social trygghet av den 7 mars 1974 i dess lydelse enligt tillägg- skonvention av den 5 november 1980, såvitt avser personer som är bosatta i tredje land.
b) Punkt II i slutprotokollet till konventionen, såvitt avser personer som är bosatta i tredje land. "
xxviii) Nummerbeteckningen för avsnittet
"NEDERLÄNDERNA—PORTUGAL" skall ändras från "64" till "102" och följande text skall införas:
" 103. NEDERLÄNDERNA -FINLAND Ingen konvention.
104. NEDERLÄNDERNA—SVERIGE
Artikel 4 och 24.3 i konventionen om social trygg- het av den 2 juli 1976, såvitt avser personer som är bosatta i tredje land.
xxix) Nummerbeteckningen för avsnittet " NEDERLÄNDERNA—FÖRENADEKUNGARI- KET" skall ändras från "65 " till " 105 " och följande text skall införas:
" 106. N ORGE—ÖSTERRIKE
a) Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet av 107 den 27 augusti 1985.
b) Artikel 4 i konventionen, såvitt avser personer Prop. 1994/95:19 som är bosatta i tredje land. Bilaga 10
c) Punkt II i slutprotokollet till konventionen, såvitt avser personer som är bosatta i tredje land.
107. NORGE—PORTUGAL Ingen.
108. NORGE—FINLAND Ingen.
109. NORGE—SVERIGE Ingen.
110. NORGE—FÖRENADE KUNGARIKET Ingen.
111. ÖSTERRIKE—PORTUGAL Ingen.
112. ÖSTERRIKE—FINLAND
a) Artikel 4 i konventionen om social trygghet av den 11 december 1985 i dess lydelse enligt tilläggskonvention av den 9 mars 1993, såvitt avser personer som är bosatta i tredje land.
b) Punkt II i slutprotokollet till konventionen, såvitt avser personer som är bosatta i tredje land.
I 13. ÖSTERRIKE—SVERIGE
3) Artikel 4 och 24.1 i konventionen om social trygghet av den 11 november 1975 i dess lydelse enligt tilläggskonvention av den 21 oktober 1982, såvitt avser personer som är bosatta i tredje land.
b) Punkt II i slutprotokollet till konventionen, såvitt avser personer som är bosatta i tredje land.
108
114. ÖSTERRIKE—FÖRENADE KUNGARIKET Prop. 1994/95:19 Bilaga 10 a) Artikel 3 i konventionen om social trygghet av den 22 juli 1980 i dess lydelse enligt tillägg— skonvention nr 1 av den 9 december 1985 och tilläggskonvention nr 2 av den 13 oktober 1992, såvitt avser personer bosatta i tredje land. b) Protokoll om vårdförmåner till konventionen, med undantag för artikel 2.3, såvitt avser personer som inte kan göra anspråk på behand- ling enligt avdelning III kapitel 1 i förordningen.
115. PORTUGAL—FINLAND Ingen konvention. 116. PORTUGAL—SVERIGE
Artikel 6 i konventionen om social trygghet av den 25 oktober 1978."
xxx) Nummerbeteckningen för avsnittet "PORTUGAL—FÖRENADE KUNGARIKET" skall ändras från " 66 " till " 1 17" och följande text skall införas:
"118. FINLAND—SVERIGE Ingen.
119. FINLAND—FÖRENADE KUNGARIKET Ingen. 120. SVERIGE—FÖRENADE KUNGARIKET
Artikel 4.3 i konventionen om social trygghet av den 29 juni 1987."
j) Bilaga 4 del A "Lagstiftning som behandlas i förordningens artikel 37. 1, där invaliditets förmåner- nas storlek är oberoende av försäkringsperiodernas längd" skall ändras på följande sätt:
i) Efter avsnitt "I. NEDERLÄNDERNA" skall följande införas:
"K. NORGE
109 Ingen.
Bilaga 10
ii)
iii)
iv)
k)
ii)
L. ÖSTERRIKE Ingen. "
Rubriken "K. PORTUGAL" skall ändras till "M. PORTUGAL".
Efter avsnittet "M. PORTUGAL" skall följande införas:
"N. FINLAND
Folkpension till den som har ett medfött handikapp eller som blir handikappad i unga år (Folkpensions- lagen (547/%)).
0. SVERIGE
Ingen."
Rubriken "L. FÖRENADE KUNGARIKET" skall ändras till "P. FÖRENADE KUNGARIKET".
Bilaga 4 del B "Särskilda system för egenföretagare enligt artikel 38.3 och 45.3 i förordningen nr 1408/71" skall ändras på följande sätt:
Efter avsnitt "J. NEDERLÄNDERNA" skall följande införas:
"K. NORGE Ingen.
L. ÖSTERRIKE Ingen. "
Rubriken "K. PORTUGAL" skall ändras till "M. PORTUGAL" och följande text skall införas:
"N. FINLAND
Ingen.
Prop. 1994/95 : 19
110
Bilaga 10
iii)
1)
ii)
iii)
m)
0. SVERIGE Ingen. "
Rubriken "L. FÖRENADE KUNGARIKET" skall ändras till "P. FÖRENADE KUNGARIKET".
Bilaga 4 del C "Fall som avses i förordningens artikel 46.1 b och där förmånerna inte skall beräknas enligt förordningens artikel 46.2" skall ändras på följande sätt:
Efter avsnittet "J. NEDERLÄNDERNA" skall följan- de införas:
"K. NORGE
Alla ansökningar om ålderspension, utom de som avser sådan pension som anges i bilaga 4 del D.
L. ÖSTERRIKE Inget. "
Rubriken "K. PORTUGAL" skall ändras till "M. PORTUGAL" och följande text skall införas:
"N. FINLAND
Inget.
0. SVERIGE
Alla ansökningar om folkpension och tilläggspension i form av ålderspension. utom de som avser sådan pension som anges i bilaga 4 del D."
Rubriken "L. FÖRENADE KUNGARIKET" skall ändras till "P. FÖRENADE KUNGARIKET".
Bilaga 4 del D skall ha följande lydelse:
Prop. 1994/95: 19
111
"Förmåner och överenskommelser som avses i förordningens artikel Prop. 1994/95: 19 46b.2" Bilaga 10
"l. Förmåner som avses i förordningens artikel 46b.2 a och vars storlek är oberoende av försäkringsperioder- nas och bosättningsperiodemas längd:
a) Invaliditets förmåner enligt den lagstiftning som anges i bilagans del A.
b) Sådan dansk folkpension som förutsätter tio års bosättning och som har beviljats senast den 1 oktober 1989.
c) Spanska dödsfallsersättningar och efterlevandepensio- ner enligt det alhnänna systemet eller enligt särskilda system.
(1) Förmåner till efterlevande make enligt den franska allmänna försäkringen eller försäkringen för dem som är verksamma inom jordbruket.
e) Invaliditetspension till efterlevande make enligt den franska allmänna försäkringen eller försäkringen för dem som är verksamma inom jordbruket, i fall då förmånen beräknas på grundval av en avliden makes invaliditetspension enligt artikel 46.1 a i.
f) Nederländsk änkepension enligt lagen av den 9 april 1959 om allmän försäkring för änkor och barn, med senare ändringar.
g) Sådan finsk folkpension enligt folkpensionslagen av den 8 juni 1956 som betalas med stöd av övergångs- bestämmelsema till Folkpensionslagen (547/93).
h) Oavkortad svensk folkpension som utges enligt den lagstifming om folkpension som var tillämplig före den 1 januari 1993 och oavkortad folkpension som utges enligt övergångsbestämmelsema till den lagstift- ning som gäller från detta datum.
2. Förmåner som avses i förordningens artikel 46b.2 b och vars storlek är beroende av en fiktiv period som skall anses ha fullgjorts mellan dagen för försäkringsfallet och en senare dag:
a) Dansk förtidspension vars storlek fastställs enligt den lagstifming som gällde före den 1 oktober 1984. b) Tysk invaliditets— eller efterlevandepension som beviljas med hänsyn till en tilläggsperiod. och tysk ålderspension som beviljas med hänsyn till en redan fullgjord tilläggsperiod. c) Italiensk pension vid fullständig arbetsoförmåga (inabilitå). 1 12 d) Luxemburgsk invaliditets— och efterlevandepension.
e) Norsk invaliditetspension, också i fall då pensionen Prop. 1994/95:19 omvandlas till ålderspension vid pensionsålderns Bilaga 10 inträde, samt all pension (efterlevandepension och ålderspension) som grundar sig på en avliden persons pensionsinkomster.
f) Finsk tjänstepension som beviljas med hänsyn till framtida perioder enligt folkpensionslagstiftningen.
g) Svenska förtids— och efterlevandepensioner som beräknas på grundval av antagna försäkringsperioder och svenska ålderspensioner som beräknas på grund- val av tidigare tillgodoräknade antagna perioder.
3. Avtal enligt förordningens artikel 46b.2 b i för att undvika att samma fiktiva period medräknas två eller flera gånger:
Avtalet av den 20 juli 1978 mellan Luxemburg och Tyskland om olika socialförsäkringsfrågor.
Den nordiska konventionen av den 15 juni 1992 om social trygghet."
n) Bilaga 6 skall ändras på följande sätt: i) Efter avsnitt "J. NEDERLÄNDERNA" skall följande införas:
"K. NORGE 1. Övergångsbestämmelsema i den norska lagstift- ningen som medför en reduktion av den försäk— ringsperiod som krävs för full tilläggspension för personer födda före 1937 skall tillämpas på personer som är omfattade av förordningen under förutsättning att de har varit bosatta i Norge eller har varit sysselsatta i förvärvsarbete som anställda eller egenföretagare i Norge, för sådant antal år som krävs efter fyllda 16 år och före den 1 januari 1967. Detta krav skall vara ett år för varje år personens födelseår infaller före 1937.
2. En person som är försäkrad enligt lagen om social trygghet och som vårdar försäkrade vård- behövande äldre, arbetsoförrnögna eller sjuka personer skall enligt föreskrivna villkor tillgodo- räknas pensionspoäng för sådana perioder. På samma sätt skall en person som vårdar små barn tillgodoräknas pensionspoäng under vistelse i en annan medlemsstat under förutsättning att perso- nen i fråga är föräldraledig enligt norsk arbets- 113 lagstifming.
Bilaga 10
I fall då norsk efterlevandepension eller förtids- pension skall betalas enligt förordningen och beräknas enligt artiklama 46.2 och 45, skall de bestämmelser inte tillämpas som finns i 8 kap. 1 & 3 och 10 kap. 11 ä 3 i den nationella lagen om socialförsäkring och som innebär att pension undantagsvis kan beviljas trots att lagens allmän- na krav på att man skall ha varit försäkrad i minst tre år före försäkringsfallet inte är upp-
fyllt.
L. ÖSTERRIKE
1. Vid tillämpningen av kapitel 1 i förordningens avdelning HI skall en person som uppbär offent- lig tjänstepension anses vara pensionär.
Vid tillämpningen av förordningens artikel 46.2 skall bortses från tillägg till avgifterna för til- läggsförsäkring och tilläggsförrnån för gruvarbe- tare enligt österrikisk lagstiftning. I dessa fall skall det belopp som har beräknats enligt för- ordningens artikel 46.2 ökas genom tillägg till avgifterna för tilläggsförsäkring och tilläggsför- mån till gruvarbetare.
Vid tillämpningen av förordningens artikel 46.2 skall för österrikisk lagstiftning den dag som gäller för pension (Stichtag) anses som den dag då försäkringsfallet inträffar.
Tillämpningen av förordningens bestämmelser skall inte innebära någon reduktion i rätten till förmåner enligt österrikisk lagstiftning med av- seende på personer vilkas socialförsäkringssitua- tion har påverkats av politiska eller religiösa skäl eller på grund av deras härkomst."
ii) Rubriken "K. PORTUGAL" skall ändras till "M. PORTUGAL" och följande text skall införas:
"N. FINLAND
1. För att fastställa om perioden mellan försäkringsfallets inträffande och pensionsåldern (antagandeperiod) skall beaktas vid beräkning av den finska arbetspensionen skall försäkrings- eller bosättningsperioder enligt en annan stats lagstiftning, för vilken denna förordning gäller, beaktas såvitt avser villkoret om bosättning i Finland.
Prop. 1994/95: 19
114
Om anställning eller verksamhet som egenföretagare Prop. 1994/95:19 i Finland har upphört och försäkringsfallet inträffar Bilaga 10 under anställning eller verksamhet som egenföretagare i en annan medlemsstat och om pensionen enligt den finska lagstiftningen om försäkringsarbetspension inte längre omfattar perioden mellan försäkringsfallet och pensionsåldern (antagandetid) skall försäkringsperio- der enligt lagstiftningen i en annan medlemsstat beaktas vad avser villkoren för antagandetid som om de vore försäkringsperioder i Finland. Om enligt finländsk lagstiftning tillägg skall betalas av en institution i Finland på grund av försening i handläggningen av en ansökan om fömlån, skall en
ansökan som har lämnats till en institution i en annan
medlemsstat vid tillämpningen av bestämmelserna i den finska lagstiftningen avseende sådant tillägg anses ha lämnats den dag då ansökan tillsammans med alla nödvändiga bilagor når den behöriga institutionen i Finland.
SVERIGE Vid tillämpningen av artikel 18.1 skall, för faststäl- lande av en persons rätt till föräldrapenning, för— säkringsperioder som har fullgjorts i en annan med- lemsstat anses baserade på samma genomsnittsin- komster som de svenska försäkringsperioder med vilka de sammanräknas.
Förordningens bestämmelser om sammanläggning av försäkringsperioder skall inte tillämpas på övergångs- bestämmelsema i den svenska lagstiftningen om rätt till förmånligare beräkning av folkpension för perso- ner som är bosatta i Sverige under en fastställd period före pensionsansökan.
Vid fastställandet av rätten till förtids— eller efter- levandepension som delvis baseras på framtida an— tagna försäkringsperioder skall en person anses uppfylla försäkrings— och inkomstvillkoren i den svenska lagstiftningen om han som anställd eller egenföretagare omfattas av ett försäkringssystem eller ett system som grundas på bosättning i en annan medlemsstat. '
Är med vård av små barn skall enligt föreskrivna villkor iden svenska lagstiftningen anses som försäk— ringsperioder för tilläggspension även om barnet och personen i fråga är bosatta i en annan medlemsstat 115 under förutsättning att den person som vårdar barnet
är föräldraledig enligt bestänunelsema i lagen om Prop. 1994/95:19 ledighet för vård av barn." Bilaga 10
iii) Rubriken "L. FÖRENADE KUNGARIKET" skall ändras till "P. FÖRENADE KUNGARIKET".
0) Bilaga 7 skall ersättas med följande:
"BILAGA 7 (Förordningens artikel 14c.1 b)
Fall då en person samtidigt skall omfattas av lagstiftningen i två medlemsstater
1. När en person är egenföretagare i Belgien och anställd i en annan medlemsstat än Belgien eller Luxemburg. För Luxemburg skall Skriftväxlingen den 10 och 12 juli 1968 mellan Belgien och Luxemburg gälla.
2. När en person som är bosatt i Danmark är egenföreta- gare i Danmark och anställd i en annan medlemsstat.
3. Vad avser olycksfallsförsäkringen inom jordbruket och ålderspensionsförsäkringen för jordbrukare: när en person är egenföretagare inom jordbruket i Tyskland och anställd i en annan medlemsstat.
4. När en person som är bosatt i Spanien är egenföreta- gare i Spanien och anställd i en annan medlemsstat.
5. När en person är egenföretagare i Frankrike och anställd i en annan medlemsstat än Luxemburg.
6. När en person är egenföretagare inom jordbruket i Frankrike och anställd i Luxemburg.
7. Vad avser pensionsförsäkringssystemet för e genföreta— gare: när en person är egenföretagare i Grekland och anställd i en annan medlemsstat.
8. När en person är egenföretagare i Italien och anställd i en annan medlemsstat.
9. När en person som är bosatt i Norge är egenföretaga- re i Norge och anställd i en annan medlemsstat. 116
10. När en person är egenföretagare i Österrike och Prop. 1994/95:19 anställd i en annan medlemsstat. Bilaga 10
11. När en person är egenföretagare i Portugal och anställd i en annan medlemsstat.
12. När en person är bosatt i Finland är egenföretagare i Finland och anställd i en annan medlemsstat.
13. När en person som är bosatt i Sverige är egenföreta- gare i Sverige och anställd i en annan medlemsstat."
2. 372 R 0574: Rådets förordning (EEG) nr 574/72 av den 21 mars 1972 om regler för genomförande av förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföre— tagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (EGT nr L 74, 27.3.1972, s. 1), uppdaterad genom
— 383 R 2001: Rådets förordning (EEG) nr 2001/83 av den 2 juni 1983 (EGT nr L 230, 22.8.1983, s. 6),
och senare ändrad genom
— 385 R 1660: Rådets förordning (EEG) mr 1660/85 av den 13 juni 1985 (EGT nr L 160, 20.6.1985, s. 1), — 385 R 1661: Rådets förordning (EEG) nr 1661/85 av den 13 juni 1985 (EGT nr L 160, 20.6.1985, s. 7), — 1851: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23), - — 386 R 0513: Kommisionens förordning (EEG) nr 513/86 av den 26 Februari 1986 (EGT nr L 51, 28.2.1986, s. 44), — 386 R 3811: Rådets förordning (EEG) nr 3811/86 av den 11 december 1986 (EGT nr L 355, 16.12.1986, s. 5), — 389 R 1305: Rådets förordning (EEG) nr 1305/89 av den 11 maj 1989 (EGT nr L 131, 13.5.1989, s. 1), — 389 R 2332: Rådets förordning (EEG) nr 2332/89 av den 18 juli 1989 (EGT nr L 224, 2.8.1989, s. 1), — 389 R 3427: Rådets förordning (EEG) nr 3427/89 av den 30 oktober 1989 (EGT nr L 331, 16.11.1989, s. 1), — 391 R 2195: Rådets förordning (EEG) nr 2195/91 av den 25 juni 1991 (EGT nr L 206, 29.7.1991, s. 2), — 392 R 1248: Rådets förordning (EEG) nr 1248/92 av den 30 april 1992 (EGT nr L 136, 19.5.1992, s. 7), — 392 R 1249: Rådets förordning (EEG) nr 1249/92 av den 30 april 1992 (EGT nr L 136, 19.5.1992, s. 28),
117
9 Riksdagen 1994/95. [saml. Nr 19. Bilaga lll—12
Bilaga 10
393 R 1945: Rådets förordning (EEG) nr 1945/93 av den Prop. 1994/95:19 30 juni 1993 (EGT nr L 181, 23.7.1993, s. 1).
ii)
a) Bilaga 1 skall ändras på följande sätt:
Efter avsnitt "J. NEDERLÄNDERNA" skall följande införas:
"K. NORGE
Sosial— og helsedepartementet (Social- och hälsode- partementet), Oslo. Kommunal- og arbeidsdepartementet (Kommunal— och arbetsdepartementet), Oslo. Bame— og familiedepartementet (Barn— och familjede- partementet), Oslo.
L. ÖSTERRIKE
Bundesminister fiir Arbeit und Soziales (Förbundsmi- nistem för arbetsmarknadsfrågor och sociala frågor), Wien. Bundesminister liir Umwelt, Jugend und Familie (Förbundsministem för miljö—, ungdoms— och familje- frågor), Wien."
Rubriken "K. PORTUGAL" Skall ändras till "M. PORTUGAL" och följande text skall införas:
"N. FINLAND Sosiaali — ja terveysministeriö — Social— och hälso— vårdsministeriet (Social— och hälsovårdsdepartemen-
tet), Helsingfors.
0. SVERIGE
Regeringen (Socialdepartementet), Stockholm."
iii)
13)
1)
Rubriken "L. FÖRENADE KUNGARIKET" skall ändras till "P. FÖRENADE KUNGARIKET".
Bilaga 2 skall ändras på följande sätt:
Efter avsnitt "] . NEDERLÄNDERNA" Skall följande införas:
118
"K. NORGE Prop. 1994/95: 19
Bilaga 10 1. Arbetslöshets förmåner
Arbeidsdirektoratet, Oslo, fylkesarbeidskontorene og de lokale arbeidskontorer på bostedet eller oppholds- stedet (Arbetsdirektoratet, Oslo, länsarbetskontoren och de lokala arbetskontoren på bosättnings— eller vistelseorten).
2. Alla andra förmåner enligt den norska lagen om social trygghet
Rikstrygdeverket, Oslo, fylkestrygdekontorene og de lokale trygdekontorer på bostedet eller oppholdsstedet (Riksförsäkringsverket, Oslo, länsförsäkringskontoren och de lokala försäkringskontoren på bosättnings— eller vistelseorten).
3. Familjebidrag
Rikstrygdeverket, Oslo, og de lokale trygdekontorer på bostedet eller oppholdsstedet (Riksförsäkrings- verket, Oslo, och de lokala försäkringskontoren på bosättnings— eller vistelseorten.
4. Pensionsförsäkring för sjömän Pensjonstrygden for sjömenn (Pensionsförsäkringen för sjömän), Oslo.
L. ÖSTERRIKE
De österrikiska institutionemas behörighet bestäms av regler i österrikisk lagstiftning, om inte annat anges nedan:
1. Sjukförsäkring
a) Om personen i fråga är bosatt inom en annan medlemsstats territorium och en Gebietskranken- kasse (distriktssjukkassa) är behörig för en för- säkring och enligt österrikisk lagstiftning den lokala behörigheten inte kan avgöras skall den lokala behörigheten fastställas enligt följande:
— Den Gebietskrankenkasse (distriktssjukkassa)
som är behörig för den senaste anställningen i Österrike, eller 119 — den Gebietskrankenkasse (distriktssjukkassa)
Bilaga 10
4.
som är behörig för den senaste bosättningen i Osterrike, eller — om det aldrig har förelegat en anställning för
vilken en distriktssjukkassa var behörig eller ingen bosättning i Österrike förelegat Wiener Gebietskrankenkasse (distriktssjukkassan i Wien).
b) När avsnitten 4 och 5 i del IH kapitel 1 i för—
ordningen tillämpas i förening med artikel 95 i tillämpnings förordningen med avseende på åter— betalning av kostnader för förmåner till personer som har rätt till pension enligt ASVG (lagen om allmän socialförsäkring):
Hauptverband der österreichischen Sozialversi- cherungsträger (De österrikiska socialförsäk— ringsorganens huvudorganisation), Wien, varvid återbetalning av kostnadema skall göras från de avgifter för pensionärernas sjukförsäkring som uppburits av huvudorganisationen.
Pensionsförsäkring
Vid bestämmande av den institution som är an- svarig för betalning av en förmån skall endast försäkringsperioder enligt Österrikisk lagstifming beaktas.
Arbetslöshetsförsäkring För anmälan av arbetslöshet: Det Arbeitsamt (arbetskontor) som är behörigt
på den berörda personens bosättnings— eller vistelseort.
b) För utfärdande av blanketterna E 301, E 302
och E 303:
Det Arbeitsamt (arbetskontor) som är behörigt på den berörda personens arbetsort.
Familjeförmåner
a) Familjeförmåner med undantag för
Karenzurlaubsgeld (särskild moderskapsförmån):
Finanzarnt (Finanskontoret).
Prop. 1994/95: 19
120
Bilaga 10
ii)
ii)
b) Karenzurlaubsgeld(särskildmoderskapsförmån): Det Arbeitsamt (arbetskontor) som är behörigt på den berörda personens bosättnings— eller
vistelseort. "
Rubriken "K. PORTUGAL" skall ändras till "M. PORTUGAL" och följande text skall införas:
"N. FINLAND Sjukdom och moderskap a) Kontantförmåner:
Kansaneläkelaitos/Folkpensionsanstalten, Helsingfors, eller
den arbetslöshetskassa där personen i fråga är försäkrad.
b) Vårdförmåner: Återbetalningar enligt sjukförsäkringen: ansaneläkelai- tos/Folkpensionsanstalten, Helsingfors, eller den arbetslöshetskassa där personen i fråga är försäkrad.
Allmän hälso— och sjukhusvård:
De lokala inrättningar som lämnar vård enligt syste- met.
Ålderdom, invaliditet, dödsfall (pensioner)
a) Folkpension: Kansaneläkelaitos/Folkpensionsanstalten, Helsingfors, eller
b) Arbetspension: Den arbetspensionsinrättning som beviljar och betalar ut pensionen.
Olycksfall i arbetet, arbetssjukdomar:
Den försäkringsinrättning som svarar för olycksfalls- försäkringen för personen i fråga.
Prop. 1994/95: 19
121
Dödsfallsersättningar Prop. 1994/95:19 Bilaga 10
Kansaneläkelaitos/Folkpensionsanstalten,Helsingfors,
eller den institution som svarar för utbetalning av
förmåner vid olycksfallsförsäkring.
Arbetslöshet
a) Grundsystem: Kansaneläkelaitos/Folkpensionsanstalten, Helsingfors, eller
b) Tilläggssystem: En behörig arbetslöshetskassa.
Familje förmåner
Kansaneläkelaitos/Folkpensionsanstalten,Helsingfors.
O. SVERIGE Alla fall utom arbetslöshet
a) Som allmän regel: Den försäkringskassa hos vilken personen är för- säkrad.
b) För sjömän som inte är bosatta i Sverige: Göteborgs allmänna försäkringskassa, sjöfarts- kontoret.
c) För tillämpningen av tillämpnings förordningens artiklar 35 till 59 på personer som inte är bosat- ta i Sverige:
Stockholms läns allmänna försäkringskassa, ut- landsavdelningen.
d) För tillämpningen av tillämpnings förordningens artiklar 60 till 77 på personer, med undantag för sjömän som inte är bosatta i Sverige:
— Försäkringskassan på den ort där olycks— fallet i arbete inträffade eller där arbets- sjukdomen visade sig, eller
— Stockholms läns allmänna försäkringskassa, 122 utlandsavdelningen.
2. Arbetslöshetsförmåner Prop. 1994/95:19 Bilaga 10 Arbetsmarknadsstyrelsen. "
iii) Rubriken "L. FÖRENADE KUNGARIKET" skall ändras till "P. FÖRENADE KUNGARIKET".
c) Bilaga 3 skall ändras på följande sätt:
i) Efter avsnitt "J. NEDERLÄNDERNA" skall följande införas:
"K. NORGE
De lokale arbeidskontorer og trygdekontorer på bostedet eller oppholdsstedet (de lokala arbetskontoren och försäk— ringskontoren på bosättnings— eller vistelseorten).
L. ÖSTERRIKE l . Sjukförsäkring
a) I alla fall, utom för tillämpningen av förordning- ens artiklar 27 och 29 och tillämpnings förord- ningens artiklar 30 och 31 i förhållande till den institution på en pensionärs bosätmingsort som nämns i förordningens artikel 27: Den Gebietskrankenkasse (distriktssjukkassa) som är behörig på personens bosättnings- eller vistelseort.
b) För tillämpningen av förordningens artiklar 27 och 29 och tillämpnings förordningens artiklar 30 och 31 i förhållande till den institution på en pensionärs bosättningsort som nämns i förord- ningens artikel 27:
Den behöriga institutionen.
2. Pensionsförsäkring
3) Om personen har varit omfattad av österrikisk lagstiftning med undantag för tillämpningen av tillämpnings förordningens artikel 53: Den behöriga institutionen.
b) I alla andra fall med undantag för tillämpningen av tillämpnings förordningens artikel 53: Pensionsversicherungsanstalt der Angestellten (Pensionsförsäkringsanstalten för anställda), 123 Wien.
Bilaga 10
3.
ii)
c) För tillämpningen av tillämpnings förordningens artikel 53: Hauptverband der österreichischen Sozialversi— cherungsträger (De österrikiska socialförsäk- ringsorganens huvudorganisation), Wien.
Olycksfallsförsäkring a) Vårdförrnåner:
— DenGebietskrankenkasse(distriktssjukkassa) som är behörig på personens bosättnings— eller vistelseort,
—- eller Allgemeine Unfallversicherungsanstalt (Allmänna olycksfallsförsäkringsanstalten), Wien, kan utge förmåner.
b) Kontantförmåner:
I alla fall med undantag för tillämpningen av tillämp- ningsförordningens artikel 53 i förening med artikel 77:
Allgemeine Unfallversicherungsanstalt (Allmänna olycksfalls-försäkringsanstalten), Wien.
För tillämpningen av tillämpnings förordningens artikel 53 i förening med artikel 77:
Hauptverband der österreichischen Sozialversiche- rungsträger (De Österrikiska socialförsäkringsor ganens huvudorganisation), Wien.
Arbetslöshets försäkring
Det Arbeitsamt (arbetskontor) som är behörigt på personens bosättnings— eller vistelseort.
Farniljeförrnåner
a) Familjeförrnåner med undantag för Karenzur- laubsgeld (särskild moderskapsförmån): Det Finanzamt (finanskontor) som är behörigt på förmånstagarens bosättnings— eller vistelseort. b) Karenzurlaubsgeld(Särskildmoderskapsförmån): Det Arbeitsamt (arbetskontor) som är behörigt på personens bosättnings— eller vistelseort. "
Prop. 1994/95: 19
124
Bilaga 10
ii)
ii)
ii)
Rubriken "K. PORTUGAL" skall ändras till "M. PORTUGAL" och följande text skall införas:
"N. FINLAND Sjukdom och moderskap
a) Kontantförmåner: Kansaneläkelaitos/Folkpensionsanstalten, Helsingfors, eller
b) Vårdförmåner:
Återbetalningar enligt sjukförsäkringen: Kansaneläkelaitos/F olkpensionsanstalten,Helsingfors, eller
Allmän hälso— och sjukhusvård: De lokala inrättningar som lämnar vård enligt syste- met.
Ålderdom, invaliditet, dödsfall (pensioner)
a) Folkpension: KansaneläkelaitoslFolkpensionsanstalten, Helsingfors, eller
b) Arbetspension: Eläketurvakeskus[Pensionsskyddscentralen, Helsingfors.
Dödsfallsersättningar
Allmän dödsfallsersättning: Kansaneläkelaitos/Folkpensionsanstalten,Helsingfors. Arbetslöshet
a) Grundsystem: Kansaneläkelaitos/Folkpensionsanstalten, Helsingfors.
b) Inkomstanknutet systern:
När det gäller artikel 69: Kansaneläkelaitos/Folkpensionsanstalten,Helsingfors.
I andra fall: den behöriga arbetslöshetskassa där personen i fråga är försäkrad.
Prop. 1994/95:19
125
Bilaga 10
iii)
Farniljeförrnåner Kansaneläkelaitos/Folkpensionsanstalten,Helsingfors.
O. SVERIGE
Alla fall utom arbetslöshet Försäkringskassan på bosättnings— eller vistelseorten.
Arbetslöshet Länsarbetsnämnden på bosättnings— eller vistelse— orten."
Rubriken "L. FÖRENADE KUNGARIKET" skall ändras till "F. FÖRENADE KUNGARIKET".
d) Bilaga 4 skall ändras på följande sätt:
Efter avsnitt "J. NEDERLÄNDERNA" skall följande införas:
"K. NORGE
Arbetslöshets förmåner Arbeidsdirektoratet (Arbetsdirektoratet), Oslo.
I alla andra fall Rikstrygdeverket (Riksförsäkringsverket), Oslo.
L. ÖSTERRIKE Sjuk—, olycksfalls— och pensionsförsäkring
Hauptverband der österreichischen Sozialversiche- rungsträger (De österrikiska socialförsäkringsorganens huvudorganisation), Wien.
Arbetslöshetsförsäkring
a) Ärenden med Tyskland: Landesarbeitsamt Salzburg (provinsarbetskonto- ret Salzburg), Salzburg.
b) I alla andra fall:
Landesarbeitsamt Wien (provinsarbetskontoret, Wien), Wien.
Prop. 1994/95:19
126
Bilaga 10
ii)
iii)
Familje förmåner
a) Familjeförmåner med undantag för Karenzur- laubsgeld (särskild moderskapsförmån): Bundesministerium fiir Umwelt, Jugend und Familie (Förbundsministeriet för miljö-, ung- doms— och familjefrågor), Wien.
b) Karenzurlaubsgeld(Särskildmoderskapsförmån): Landesarbeitsamt Wien (Provinsarbetskontoret Wien), Wien."
Rubriken "K. PORTUGAL" skall ändras till "M. PORTUGAL" och följande text skall införas:
"N. FINLAND
Sjuk- och moderskapsförsäkring, folkpensioner, familjeförrnåner, arbetslöshetsfömåner och döds- fallsersättningar: Kansaneläkelaitos/Folkpensionsanstalten,Helsingfors.
Arbetspensioner:
Eläketurvakeskus/Pensionsskyddscentralen,Helsing— fors.
Olycksfall i arbetet, arbetssjukdomar
Tapaturmavakuutuslaitosten Liitto/Olycksfallsförsäk- ringsanstalternas Förbund, Helsingfors."
SVERIGE
Alla fall utom arbetslöshet Riksförsäkringsverket. Arbetslöshet Arbetsmarknadsstyrelsen. "
Rubriken "L. FÖRENADE KUNGARIKET" skall ändras till "P. FÖRENADE KUNGARIKET".
e) Bilaga 5 Skall ändras på följande Sätt:
Efter avsnitt "9. BELGIEN—NEDERLÄNDERNA" Skall följande införas:
Prop. 1994/95: 19
127
"10. BELGIEN—NORGE Prop. 1994/95:19 Bilaga 10 Ej tillämplig. 11. BELGIEN—ÖSTERRIKE
Ingen. "
ii) Rubriken " 10. BELGIEN—PORTUGAL" skall ändras till "12. BELGIEN—PORTUGAL" och följande text skall införas:
"13. BELGIEN—FINLAND Ej tillämplig. 14. BELGIEN—SVERIGE Ej tillämplig." iii) Rubriken för avsnitt "11. BELGIEN—FÖRENADE KUNGARIKET" skall ändras till "15. BELGIEN—FÖRENADE KUNGARIKET" och de följande avsnitten Skall omnumeras på följande Sätt:
"16. DANMARK—TYSKLAND" "17. DANMARK—SPANIEN" "18. DANMARK—FRANKRIKE" "19. DANMARK—GREKLAND" "20. DANMARK—IRLAND"
"21. DANMARK—ITALIEN"
"22. DANMARK—LUXEMBURG"
"23. DANMARK—NEDERLÄNDERNA".
iv)Efter avsnitt "23. DANMARK—NEDERLÄNDERNA" skall följande införas:
128
"24. DANMARK—NORGE Prop. 1994/95:19
Bilaga 10 Artikel 23 i den nordiska konventionen om social trygghet av den 15 juni 1992: avtal om Ömsesidigt avstående från återbetalning enligt förordningens artiklar 36.3, 63.3 och 70.3 (kosmader för sjuk—, moderskaps— och arbetsskadeförsäkringamas vård- förmåner och för arbetslöshetsförrnåner) och enligt tillämpnings förordningens artikel 105.2 (kostnader för administrativa kontroller och läkarundersök- ningar).
25. DANMARK—ÖSTERRIKE Ingen. "
v) Rubriken "20. DANMARK—PORTUGAL" skall ändras till "26. DANMARK—PORTUGAL" och följande text skall införas:
. "27. DANMARK—FINLAND
Artikel 23 i den nordiska konventionen om social trygghet av den 15 juni 1992: avtal om ömsesidigt avstående från återbetalning enligt förordningens artiklar 36.3, 63.3 och 70.3 (kostnader för Sjuk—, moderskaps- och arbetsskadeförsäkringamas vård- förmåner och för arbetslöshetsförrnåner) och enligt tillämpnings förordningens artikel 105.2 (kostnader för administrativa kontroller och läkarundersök- ningar).
28. DANMARK—SVERIGE
Artikel 23 i den nordiska konventionen om social trygghet av den 15 juni 1992: avtal om Ömsesidigt avstående från återbetalning enligt förordningens artiklar 36.3, 63.3 och 70.3 (kosmader för Sjuk—, moderskaps— och arbetsskadeförsäkringamas vård- förmåner och för arbetslöshetsförmåner) och enligt tillämpnings förordningens artikel 105.2 (kostnader för administrativa kontroller och läkarundersök- ningar)"
vi) Rubriken för avsnitt "21. DANMARK—FÖRENADE KUNGARIKET" skall ändras till "29. DANMARK—FÖRENADE KUNGARIKET" och de följande avsnitten skall numreras om på följande sätt. 129
Bilaga 10
vii)
viii)
ix)
"30. TYSKLAND—SPANIEN"
"31. TYSKLAND—FRANKRIKE" "32. TYSKLAND—GREKLAND" "33. TYSKLAND—IRLAND"
"34. TYSKLAND-ITALIEN"
"35. TYSKLAND—LUXEMBURG"
"36. TYSKLAND—NEDERLÄNDERNA".
Efter avsnitt "36. TYSKLAND—NEDERLÄNDERNA" skall följande införas:
"37. TYSKLAND—NORGE
Ej tillämplig.
38. TYSKLAND—ÖSTERRIKE
Avdelning II nr 1 och avdelning III i avtalet av den 2 augusti 1979 om tillämpningen av konventionen om arbetslöshetsförsäkring av den 19 juli 1978."
Rubriken "29. TYSKLAND—PORTUGAL" skall ändras till "39. TYSKLAND—PORTUGAL" och följande text Skall införas:
"40. TYSKLAND—FINLAN D
Ingen.
41. TYSKLAND—SVERIGE
Ingen. "
Rubriken__ för avsnitt "30. TYSKLAND—FORENADE KUNGARIKET" skall ändras till "42. TYSKLAND—FÖRENADE KUNGARIKET" och de följande avsnitten skall numreras om på följande sätt:
" 43. SPANIEN—FRANKRIKE "
"44. SPANIEN—GREKLAN D "
Prop. 1994/95: 19
130
"45. SPANIEN—IRLAND" Prop. 1994/95:19 Bilaga 10
"46. SPANIEN—ITALIEN "
"47. SPANIEN—LUXEMBURG"
"48. SPANIEN—NEDERLÄNDERNA" .
x) Efter avsnitt "48. SPANIEN—NEDERLÄNDERNA" skall följande införas:
"49. SPANIEN—NORGE Ej tillämplig.
50. SPANIEN—ÖSTERRIKE Ingen."
xi) Rubriken "37. SPANIEN—PORTUGAL" Skall ändras till "51. SPANIEN—PORTUGAL" och följande text Skall införas:
"52. SPANIEN—FINLAND Ingen.
53. SPANIEN—SVERIGE Ingen."
xii) Rubriken för avsnitt "38. SPANIEN—FÖRENADE KUNGARIKET" skall ändras till "54. SPANIEN—FÖRENADE KUNGARIKET" och de följande avsnitten skall numreras om på följande sätt:
"55. FRANKRIKE—GREKLAND" "56. FRANKRIKE—IRLAND"
"57. FRANKRIKE—ITALIEN"
"58. FRANKRIKE—LUXEMBURG"
"59. FRANKRIKE—NEDERLÄNDERNA". 131
xiii) Efter avsnitt "59. Prop. 1994/95:19
" Bilaga 10 FRANKRIKE—NEDERLANDERNA" skall följande införas:
"60. FRANKRIKE—NORGE
Ingen. 61. FRANKRIKE—ÖSTERRIKE
Ingen."
xiv)Rubriken för avsnitt "44.
FRANKRIKE—PORTUGAL" skall ändras till "62. FRANKRIKE—PORTUGAL" och de följande av- snitten Skall numreras om på följande sätt: "63. FRANKRIKE—FÖRENADE KUNGARIKET" "64. GREKLAND—IRLAND" "65. GREKLAND—ITALIEN" "66. GREKLAND—LUXEMBUR G"
"67. GREKLAND—NEDERLÄNDERNA".
xv)Efter avsnitt "67. GREKLAND—NEDERLANDERNA" skall följande införas:
" 68. GREKLAND—NOR GE
Ingen.
69. GREKLAND—ÖSTERRIKE Ingen." xvi) Rubriken "50. GREKLAND—PORTUGAL" skall ändras till "70. GREKLAND—PORTUGAL" och följande text skall införas:
" 71 . GREKLAND—FINLAN D
Ingen. 132
72. GREKLAND—SVERIGE Prop. 1994/95: 19
Bilaga 10 Ingen. "
xvii) Rubriken för avsnitt "51. GREKLAND—FÖRENADE KUNGARIKET" skall ändras till "73. GREKLAND—FÖRENADE KUN- GARIKET" och de följande avsnitten skall num- reras om på följande sätt:
"74. IRLAND—ITALIEN " "75. IRLAND—LUXEMBURG"
"76. IRLAND—NEDERLÄNDERNA".
xviii)Efter avsnitt "76. IRLAND—NEDERLANDERNA" skall följande införas:
"77. IRLAND—NORGE Ej tillämplig. 78. IRLAND—ÖSTERRIKE
Ingen. "
xix) Rubriken "55. IRLAND—PORTUGAL" skall ändras till "79. IRLAND—PORTUGAL" och följande skall införas:
"80. IRLAND—FINLAND Ej tillämplig.
81. IRLAND—SVERIGE Ej tillämplig."
xx) Rubriken för avsnitt "56. IRLAND—FÖRENADE KUNGARIKET" skall ändras till "82. IRLAND—FÖRENADE KUNGARIKET" och de följande avsnitten Skall numreras om på följande sätt:
"83. ITALIEN—LUXEMBURG"
133 "84. ITALIEN—NEDERLÄNDERNA" .
10 Riksdagen 1994/95. I saml. Nr 19. Bilaga 10—12
Bilaga 10
xxi) Efter avsnitt "84. ITALIEN—NEDERLÄNDERNA" skall följande införas:
"85. ITALIEN—NORGE Ingen. 86. ITALIEN—ÖSTERRIKE Ingen." xxii) Rubriken "59. ITALIEN—PORTUGAL" skall
ändras till "87. ITALIEN—PORTUGAL" och följande text skall införas:
"88. ITALIEN—FINLAND Ej tillämplig.
89. ITALIEN—SVERIGE Ingen."
xxiii) Rubrikerna "60. ITALIEN—FÖRENADE KUNGA- RIKET" och "61. LUXEMBURG— NEDERLÄNDERNA" skall ändras till "90. ITALIEN—FÖRENADE KUNGARIKET" och "91. LUXEMBURG—NEDERLÄNDERNA", och följande text skall införas:
"92. LUXEMBURG—NORGE Ej tillämplig.
93. LUXEMBURG—ÖSTERRIKE Ingen."
xxiv) Rubriken "62. LUXEMBURG—PORTUGAL" skall ändras till " 94. LUXEMBURG—PORTUGAL" och följande text Skall införas:
" 95. LUXEMBURG—FINLAN D
Återbetalningsarrangemanget av den 24 februari 1994 enligt förordningens artiklar 36.3 och 63.3.
96. LUXEMBURG—SVERIGE Ingen. "
Prop. 1994/95:19
134
Bilaga 10
xxv) Rubriken "61. LUXEMBURG—FÖRENADE KUNGARIKET" skall ändras till "97. LUXEMBURG—FÖRENADE KUNGARIKET" och följande text skall införas:
"98. NEDERLÄNDERNA—NORGE
Ingen.
99. NEDERLÄNDERNA—ÖSTERRIKE
xxvi)
Avtalet av den 17 november 1993 om återbetalning av kostnader för socialförsäkringsförmåner. "
Rubriken "64. NEDERLÄNDERNA—PORTUGAL" skall ändras till "100. NEDERLÄNDERNA—PORTUGAL" och följande text Skall införas:
" 101 . NEDERLÄNDERNA—FINLAND
Återbetalningsarrangemanget av den 26 januari 1994 enligt förordningens artiklar 36.3 och 63.3.
102. NEDERLÄNDERNA—SVERIGE
Ingen. "
xxvii) Rubriken "65. NEDERLÄNDERNA—FÖRENADE
KUNGARIKET" skall ändras till "103.
NEDERLÄNDERNA—FÖRENADE KUNGARIKET" och följande text skall införas:
" 104. NORGE—ÖSTERRIKE
Ingen.
105. NORGE—PORTUGAL
Ingen.
106. NORGE—FINLAND
Artikel 23 i den nordiska konventionen om social trygghet av den 15 juni 1992: avtal om ömsesidigt avstående från återbetalning enligt förordningens artiklar 36.3, 63.3 och 70.3 (kostnader för sjuk—, moderskaps— och arbetsskadeförsäkringamas vård- förmåner och för arbetslöshetsförmåner) och enligt
Prop. 1994/95: 19
135
Bilaga 10
tillämpnings förordningens artikel 105.2 (kosmader för administrativa kontroller och läkarundersökning- ar).
107. NORGE—SVERIGE
Artikel 23 i den nordiska konventionen om social trygghet av den 15 juni 1992: avtal om ömsesidigt avstående från återbetalning enligt förordningens artiklar 36.3, 63.3 och 70.3 (kostnader för sjuk-, moderskaps— och arbetsskadeförsäkringamas vård- fömiåner och för arbetslöshetsförmåner) och enligt tillärnpningsförordningens artikel 105.2 (kostnader för administrativ 3 kontroller och läkarundersökning- ar).
108. NORGE—FÖRENADE KUNGARIKET
Artikel 7.3 i det administrativa avtalet av den 28 augusti 1990 om tillämpningen av konventionen om social trygghet.
109. ÖSTERRIKE—PORTUGAL Ingen.
110. ÖSTERRIKE—FINLAND Ingen.
111. ÖSTERRIKE-SVERIGE
Arrangemanget av den 22 december 1993 om återbetalning av kostnader inom området social
trygghet.
112. ÖSTERRIKE—FÖRENADE KUNGARIKET
a) Artikel 18.1 och 18.2 i avtalet av den 10 no- vember 1980 om tillämpningen av konventionen om social trygghet av den 22 juli 1980, i dess lydelse enligt tilläggsavtal nr 1 av den 26 mars 1986 och tilläggsavtal nr 2 av den 4 juni 1993, såvitt avser personer som inte kan göra anspråk på behandling enligt avdelning III kapitel 1 i förordningen.
b) Artikel 18.1 i avtalet, såvitt avser personer som kan göra anspråk på behandling enligt avdelning III kapitel 1 i förordningen, varvid det relevanta
Prop. 1994/95: 19
136
passet skall ersätta blankett E 111 för Prop. 1994/95:19 österrikiska medborgare som är bosatta i Bilaga 10 Österrike och brittiska medborgare som är bosatta i Förenade kungariket (med undantag för Gibraltar) när det gäller alla fömlåner som omfattas av den blanketten.
113. PORTUGAL—FINLAND Ej tillämplig.
114. PORTUGAL—SVERIGE Ingen."
xxviii) Rubriken "66. PORTUGAL—FÖRENADE KUNGARIKET" skall ändras till "115. PORTUGAL—FÖRENADE KUNGARIKET" och följande Skall införas:
" 116. FINLAND—SVERIGE
Artikel 23 i den nordiska konventionen om social trygghet av den 15 juni 1992: avtal om ömsesidigt avstående från återbetalning enligt förordningens artiklar 36.3, 63.3 och 70.3 (kosmader för sjuk—, moderskaps— och arbetsskadeförsäkringamas vård- förmåner och för arbetslöshetsförrnåner) och enligt tillärnpningsförordningens artikel 105.2 (kosmader för administrativa kontroller och läkarunder- sökningar).
117. FINLAND—FÖRENADE KUNGARIKET Ingen. 118. SVERIGE—FÖRENADE KUNGARIKET Ingen." 0 Bilaga 6 skall ändras på följande sätt:
i) Efter avsnitt "J . NEDERLÄNDERNA" skall följande införas:
"K. NORGE
Direkt betalning. 137
Bilaga 10
L. ÖSTERRIKE Direkt betalning. "
ii) Rubriken "K. PORTUGAL” Skall ändras till "M. PORTUGAL" och följande skall införas:
"N. FINLAND Direkt betalning. o. SVERIGE Direkt betalning. "
iii) Rubriken "L. FÖRENADE KUNGARIKET" Skall ändras till "P. FÖRENADE KUNGARIKET".
g) Bilaga 7 skall ändras på följande sätt:
i) Efter avsnitt "J. NEDERLÄNDERNA" skall följande införas:
"K. NORGE Sparebanken NOR (Sparbanken NOR), Oslo L. ÖSTERRIKE
Oesterreichische Nationalbank (Österrikes national- bank), Wien."
ii) Rubriken "K. PORTUGAL" skall ändras till "M. PORTUGAL" och följande skall införas:
"N. FINLAND
Postipankki Oy, Helsinki — Postbanken Ab, Helsingfors.
0. SVERIGE Ingen. "
iii) Rubriken "L. FÖRENADE KUNGARIKET" skall ändras till "P. FÖRENADE KUNGARIKET".
Prop. 1994/95: 19
138
h) Bilaga 8 skall ersättas med följande: Prop. 1994/95:19
Bilaga 10 "BILAGA 8
TILLERKÄNNANDE AV FAMILJEFÖRMÅNER
(Tillämpningsförordningens artiklar 4.8, 10a.1 d och 122) Tillämpningsförordningens artikel 10a.1 d tillämpas på A. Anställda och egenföretagare
a) med en referensperiod på en kalendermånad i förhållandet mellan
— Belgien och Tyskland - Belgien och Spanien - Belgien och Frankrike — Belgien och Grekland — Belgien och Irland — Belgien och Luxemburg - Belgien och Norge — Belgien och Österrike — Belgien och Portugal — Belgien och Finland - Belgien och Sverige — Belgien och Förenade kungariket — Tyskland och Spanien — Tyskland och Frankrike — Tyskland och Grekland — Tyskland och Irland — Tyskland och Luxemburg — Tyskland och Norge — Tyskland och Österrike — Tyskland och Finland — Tyskland och Sverige — Tyskland och Förenade kungariket — Spanien och Norge — Spanien och Österrike — Spanien och Finland — Spanien och Sverige — Frankrike och Luxemburg — Frankrike och Norge - Frankrike och Österrike
— Frankrike och Finland — Frankrike och Sverige — Irland och Norge 139 — Irland och Österrike
Bilaga 10
I))
B)
C)
med en referensperiod på tre kalenderrnånader i förhållan-
Irland och Sverige Luxemburg och Norge Luxemburg och Österrike Luxemburg och Finland Luxemburg och Sverige Nederländerna och Norge Nederländerna och Österrike Nederländerna och Finland Nederländerna och Sverige Norge och Österrike Norge och Portugal Norge och Finland Norge och Sverige Norge och Förenade kungariket Österrike och Portugal Österrike och Finland Österrike och Sverige Österrike och Förenade kungariket Portugal och Frankrike Portugal och Irland Portugal och Luxemburg Portugal och Finland Portugal och Sverige Portugal och Förenade kungariket Finland och Sverige Finland och Förenade kungariket Sverige och Förenade kungariket
det mellan
med en referensperiod på tre kalenderrnånader i förhållan-
Danmark och Tyskland, Norge Nederländena och Tyskland, Danmark, Frankrike, Luxemburg, Portugal
Egenföretagare
det mellan
med en referensperiod på en kalendermånad i förhållandet
Belgien och Nederländerna
Anställda
mellan
Belgien och Nederländerna".
Prop. 1994/95:19
140
Bilaga 10
ii)
iii)
])
Bilaga 9 skall ändras på följande sätt:
Efter avsnitt "J. NEDERLÄNDERNA" skall följande införas:
"K. NORGE
Den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner skall beräknas med beaktande av de förmåner som utgetts enligt kapitel 2 i lagen om social trygghet (lag den 17 juni 1966), enligt lagen den 19 november 1982 om kommunal sjukvård, enligt lagen den 19 juni 1969 om sjukhus och enligt lagen den 28 april 1961 om mental sjukvård.
L. ÖSTERRIKE
Följande institutioner skall inbegripas vid beräkning av den genomsnittliga årskosmaden för vårdförmåner:
Gebietskrankenkassen (Distriktssjukkassoma). "
Rubriken "K. PORTUGAL" skall ändras till "M. PORTUGAL" och följande skall införas:
"N. FINLAND
Den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner skall beräknas med beaktande av de alhnänna hälso- och sjukhusvårdssystemen och återbetalningama inom ramen för den sjukförsäkring och de rehabiliterings—t- jänster som Kansaneläkelaitos/Folkpensionsanstalten, Helsingfors, tillhandahåller.
O. SVERIGE
Den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner beräknas med beaktande av de förmåner som utgetts enligt lagen om allmän försäkring."
Rubriken "L. FÖRENADE KUNGARIKET" skall ändras till "P. FÖRENADE KUNGARIKET".
Bilaga 10 skall ändras på följande sätt:
Prop. 1994/95: 19
141
Bilaga 10
Efter avsnitt "J. NEDERLÄNDERNA" skall följande införas:
"K. NORGE
För tillämpningen av förordningens artikel 14.1 a och b, tillämpnings förordningens artikel 11.1 a och 11.2 när arbetet utförs utanför Norge och förordningens artikel 14a.1 b:
Folketrygdekontoret for utenlandssaker (Försäkrings- kassan för utlandsärenden), Oslo.
För tillämpningen av artikel 14a.l a om arbetet utförs i Norge:
Trygdekontoret i den kommun där personen i fråga är bosatt.
För tillämpningen av artikel 14.1 a i förordningen om personen ifråga är utsänd till Norge:
Trygdekontoret i den konunun där arbetsgivarens företrädare är registrerad i Norge och om arbets- givaren inte har någon företrädare i Norge, tryg- dekontoret i den kommun där arbetet utförs.
För tillämpningen av artikel 14.2 och artikel 14.3:
Trygdekontoret i den kommun där personen ifråga är bosatt.
För tillämpningen av artikel 14a.2:
Trygdekontoret i den kommun där arbetet utförs. För tillämpningen av artikel 14b.1 och 14b.2:
Folketrygdekontoret for utenlandssaker (Försäkrings- kassan för utlandsärenden), Oslo.
För tillämpningen av avdelning III kapitel 1, 2, 3, 4, 5 och 8 i avdelning III i förordningen och de be- stämmelser som är knutna till dessa bestänunelser i tillämpnings förordningen:
Rikstrygdeverket (Riksförsäkringsverket), Oslo, och dess utsedda organ (de regionala och lokala försäk— ringskontoren).
Prop. 1994/95: 19
142
Bilaga 10
10.
För tillämpningen av avdelning III kapitel 6 i förord- ningen och de bestämmelser som är knutna till dessa bestämmelser i tillämpningsförordningen:
Arbeidsdirektoratet (Arbetsdirektoratet), Oslo, och dess utsedda organ.
För pensionsförsäkringssystemet för sjömän:
a) Det lokala trygdekontoret på bosättningsorten när personen i fråga är bosatt i Norge.
b) Folketrygdekontoret for utenlandssaker (Försäk- ringskassan för utlandsärenden), Oslo, vid betal- ning av förmåner enligt systemet till personer som är bosatta utomlands.
För familjebidrag:
Rikstrygdeverket (Riksförsäkringsverket), Oslo, och dess utsedda organ (de lokala försäkringskontoren).
L. öSTERRlKE
För tillämpningen av artikel 6.1 i tillämpningsför- ordningen vid egenförsäkring enligt paragraf 16 i ASVG (den allmänna socialförsäkringslagen) för personer som är bosatta utanför Österrikes territo- rlum:
Wiener Gebietskrankenkasse (Wiens distriktssjuk- kassa), Wien.
För tillämpningen av artiklarna 14.1 b och 17 i tillämpnings förordningen:
Bundesminister ftir Arbeit und Soziales (Federala mi- nistern för arbetsfrågor och sociala frågor), Wien, i samverkan med Bundesminister fiir Umwelt, Jugend und Familie (Federala ministem för miljö—, ungdoms— och familjefrågor), Wien.
För tillämpningen av artiklama ll, lla, 12a, 13 och 14 i tillämpnings—förordningen:
3) Om personen omfattas av österrikisk lagstiftning och är omfattad av sjukförsäkring: Den behöriga sjukförsäkringsinstitutionen.
Prop. 1994/95: 19
143
b) Om personen omfattas av österrikisk lagstifming Prop. 1994/95: 19 och inte är omfattad av sjukförsäkring: Bilaga 10 Denbehörigaolycksfallsförsäkringsinstitutionen.
c) I alla andra fall:
Hauptverband der österreichischen Sozialversi- cherungsträger (De österrikiska socialförsäk- ringsorganens huvudorganisation), Wien.
För tillämpningen av artiklama 38.1 och 70.1 i tillämpnings förordningen:
Den Gebietskrankenkasse (distriktssjukkassa) som är behörig på familjemedlemmarnas bosättningsort.
För tillämpningen av artiklarna 80.2, 81 och 82.2 i tillämpningsförordningen:
Det Arbeitsamt (arbetskontor) som är behörigt på ar- betstagarens senaste bosättningsort eller senaste an- ställningsort.
För tillämpningen av artiklarna 85.2 och 86.2 i tillämpnings förordningen avseende Karenzurlaubsgeld (särskild moderskapsförmån):
Det Arbeitsamt (arbetskontor) som är behörigt på ar- betstagarens senaste bosättnings— eller vistelseort eller på den senaste anställningsorten.
För tillämpningen av tillämpnings förordningens
a) artikel 1022 i förhållande till förordningens artiklar 36 och 63: Hauptverband der österreichischen Sozialversi- cherungsträger (De österrikiska socialförsäk— ringsorganens huvudorganisation), Wien.
b) artikel 1022 i förhållande till förordningens artikel 70:
Landesarbeitsamt Wien (Provinsarbetskontoret, Wien), Wien.
För tillämpning av artikel 110 i tillämpningsförord— ningen:
— Den behöriga institutionen, eller — om det inte finns någon österrikisk behörig institution, institutionen på bosättningsorten. 144
Bilaga 10
ii)
För tillämpning av artikel 1132 i tillämpningsför- ordningen:
Hauptverband der österreichischen Sozialversiche- rungsträger (De österrikiska socialförsäkringsorganens huvudorganisation), Wien, underförstått att åter- betalning av kostnadema för vårdförmåner skall göras från de sjukförsäkringsavgifter som denna institution erhållit från pensionärerna."
Rubriken "K. PORTUGAL" skall ändras till "M. PORTUGAL" och följande text skall införas:
"N. FINLAND
För tillämpningen av förordningens artiklar 14.1 b och 14a.1 b och tillämpningsförordningens artiklar 11.1, 11a.1, 12a, 13.2, 13.3, 14.1 och 14.2:
Eläketurvakeskus/Pensionsskyddscentralen, Helsingfors. För tillämpningen av
artikel 10b i tillämpningsförordningen: Kansaneläkelaitos/Folkpensionsanstalten,Helsingfors.
För tillämpningen av artiklama 36 och 90 i tillämp- ningsförordningen:
Kansaneläkelaitos/F olkpensionsanstalten, Helsingfors, samt
Työeläkelaitokset (arbetspensionsinrättningar) och Eläketurvakeskus/Pensionsskyddscentralen, Helsingfors.
För tillämpningen av artiklama 37b, 38.1, 70.1, 82.2, 85.2 och 86.2 i tillämpnings förordningen:
Kansaneläkelaitos/Folkpensionsanstalten,Helsingfors.
För tillämpningen av artiklar 41 och 59 i tillämp- ningsförordningen: Kansaneläkelaitos/Folkpensionsanstalten,Helsingfors, och Eläketurvakeskus/Pensionsskyddscentralen, Helsingfors.
Prop. 1994/95: 19
145
För tillämpningen av artiklama 60—67, 71, 75, 76 och Prop. 1994/95: 19 78 i tillämpningsförordningen: Bilaga 10
Institution på bosättningsorten eller vistelseorten: den försäkringsinrämting som utses av
Tapaturmavakuutuslaitosten Liitto/Olycksfallsförsäk- ringsanstaltemas Förbund, Helsingfors.
För tillämpningen av artiklarna 80 och 81 i tillämp- ningsförordningen:
En behörig arbetslöshetskassa, när det gäller inkom- stanknutna
arbetslöshetsförmåner. Karlsaneläkelaitos/Folkpensionsanstalten,Helsingf'ors, när det gäller grundförmåner vid arbetslöshet.
För tillämpningen av artiklar 102 och 113 i tillämp- ningsförordningen:
Kansaneläkelaitos/Folkpensionsanstalten,Helsingfors,
Tapaturmavakuutuslaitosten Liitto/Olycksfallsför- säkringsanstaltemas
Förbund, Helsingfors, när det gäller olycksfallsförsäk- ring.
För tillämpningen av artikel 110 i tillämpningsför- ordningen:
a) Arbetspensioner: Eläketurvakeskus/Pensionsskyddscentralen, Helsingfors, när det gäller arbetspensioner.
b) Olycksfall i arbetet. arbetssjukdomar: Tapaturmavakuutuslaitosten Liitto/Olycksfalls- försäkringsanstaltemas För -bund, Helsingfors, när det gäller olycksfalls- försäkring.
c) I andra fall: Kansaneläkelaitos/Folkpensionsanstalten, Helsingfors.
146
Bilaga 10
O. SVERIGE
1. För tillämpningen av förordningens artiklar 14.1, 14a. 1, 14b.1 och 14b.2 och tillämpnings förordningens artiklar 11.1 a och 11a.1:
Den försäkringskassa hos vilken personen är försäk— rad.
2. För tillämpningen av artiklar 14.1 b och 14a.1 b i fall då en person är utsänd till Sverige:
Försäkringskassan på den ort där arbetet utförs.
3. För tillämpningen av artiklar 14b.1 och 14b.2 i fall då en person är utsänd till Sverige för en period som är längre än 12 månader:
Göteborgs allmänna försäkringskassa, sjöfartskon— toret.
4. För tillämpningen av artiklar 14.2, 14.3, 14a.2 och 14a.3 i förordningen:
Försäkringskassan på bosättningsorten.
5. För tillämpningen av förordningens artikel 14a.4 och tillämpnings förordningens artiklar 11.1 b, 11a.1 b, 12a.5, 12a.6 och 12a.7 a:
Försäkringskassan på den ort där arbetet utförs. 6. För tillämpningen av artikel 17 i förordningen:
a) Försäkringskassan på den ort där arbetet utförs eller skall utföras, och
b) Riksförsäkringsverket, för vissa grupper av anställda eller egenföretagare.
7. För tillämpningen av artikel 1022:
a) Riksförsäkringsverket.
b) Arbetsmarknadsstyrelsen, för arbetslöshetsför- måner."
iii) Rubriken . "L. FÖRENADE KUNGARIKET" skall ändras till "P. FÖRENADE KUNGARIKET".
Prop. 1994/95: 19
147
Bilaga 10
k)
i)
ii)
iii)
Bilalga 11 skall ändras på följande sätt:
Efter avsnitt "J. NEDERLÄNDERNA" skall följande införas:
"K. NORGE
Inget.
L. ÖSTERRIKE
Inget."
Rubriken "K. PORTUGAL" skall ändras till "M. PORTUGAL" och följande skall införas:
"N. FINLAND
Inget.
O. SVERIGE
Inget."
Rubriken
"L. FÖRENADE KUNGARIKET" skall ändras till "P. FÖRENADE KUNGARIKET".
3. Beslut av Administrativa kommissionen för social trygghet för migrerande arbetare
a) Beslut nr 117 av den 7 juli 1982 (EGT nr C 238, 7.9.1983, s.3).
Punkt 2.2 i beslutet skall ha följande lydelse:
"I detta beslut avses med det utsedda organet de organ som här anges:
Belgien
Danmark
Office national des pensions (ONP), Rijksdienst voor pensioenen (RVP) (Pensionsverket), Bryssel.
Direktoratet for Social Sikring og Bistand (Direkto— ratet för social trygghet och hjälp), Köpenhamn.
Prop. 1994/95: 19
148
Bilaga 10
Tyskland
Spanien
Frankrike
Grekland
Irland
Italien
Luxemburg
Nederländerna
Norge
Österrike
Portugal
Finland
Sverige Förenade
kungariket
Verband Deutscher Rentenversicherungsträger —Datenstelle(Tyskapensionsförsäkringsinstitutioner- nas förbund —Datacentralen), Wiirzburg.
Instituto Nacional de la Seguridad Social (Socialför- säkringsinstitutet), Madrid.
Caisse nationale d”assurance—vieillesse — Centre inforrnatique national —
travailleurs migrants SCOM (Centralkassan för ålderdomsförsäkring —Datacentralen — migrerande arbetstagare SCOM), Tours.
Idryma Koinonikon Asfaliseon (IKA) (Socialförsäk- ringsinstitutet), Athen.
Department of Social Welfare (Socialdepartemen- tet), Dublin.
Istituto Nazionale della Previdenza Sociale (INPS) (Statens institut för social omsorg), Rom.
Centre d*informatique, d'afhliation etdeperception des cotisations ,communauxinstitutions desecuritéso— ciale (Datacentralen för registrering och avgiftsupp- börd för de sociala try gghetsinstitutionema),Lux em- burg.
Sociale Verzekeringsbank (Socialförsäkringsbanken), Amsterdam.
Rikstrygdeverket (Riksförsäkringsverket), Oslo.
Hauptverband der österreichischen Sozialversiche— rungsträger (De österrikiska
socialförsäkringsorganens huvudorganisation), Wien. Centro Nacional de Pensöes (Nationella pensionscentret).
Eläketurvakeskus/Pensionsskyddscentralen, Helsingfors.
Riksförsäkringsverket, Stockholm. Department of Social Security, Records Branch,
(Socialdepartementet, datacentralen), N ewcastle-upon—Tyne. "
11 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 19. Bilaga 10—12
Prop. 1994/95:19
149
Bilaga 10
b) Beslut nr 118 av den 20 april 1983 (EGT nr C 306, 12.11.1983,
s. 2).
Punkt 2.4 i beslutet skall ha följande lydelse:
"I detta beslut avses med det utsedda organet de organ som här anges:
Belgien
Danmark
Tyskland
Spanien
Frankrike
Grekland
Irland
Italien
Luxemburg
Nederländerna
Norge
Österrike
Ollice national des pensions (ONP), Rijksdienst voor pensioenen (RVP) (Pensionsverket), Bryssel.
Direktoratet for Social Sikring og Bistand (Direkto- ratet för social trygghet och hjälp), Köpenhamn.
Verband Deutscher Rentenversicherungsu'äger — Datenstelle (Tyska pensionsförsäkringsinstitutioner- nas förbund — Datacentralen), Wiirzburg.
Instituto Nacional de la Seguridad Social (Socialför- säkringsinstitutet), Madrid.
Caisse nationale d'assurance—vieillesse - Centre inforrnatique national — travailleurs migrants SCOM (Centralkassan för ålderdomsförsäkring _Datacen- tralen — migrerande arbetstagare SCOM), Tours.
Idryma Koinonikon Asfaliseon (IKA) (Socialförsäk- ringsinstitutet), Athen.
Department of Social Welfare (Socialdepartemen- tet), Dublin.
Istituto Nazionale della Previdenza Sociale (INPS) (Statens institut för social omsorg), Rom.
Centre d'informatique, d'afliliation et de perception des cotisations, commun aux institutions de securité sociale (Datacentralen för registrering och avgifts- uppbörd för de sociala trygghetsinstitutionema), Luxemburg.
Sociale Verzekeringsbank (Socialförsäkringsban- ken), Amsterdam.
Rikstrygdeverket (Riksförsäkringsverket), Oslo. Hauptverband der österreichischen Sozialversiche- rungsträger (De österrikiska socialförsäkringsorga— nens huvudorganisation), Wien.
Prop. 1994/95:19
150
Bilaga 10
Portugal Centro Nacional de Pensöes (Nationella pensions-
centret).
Finland Eläketurvakeskus/Pensionsskyddscentralen, Helsing-
fors.
Sverige Riksförsäkringsverket, Stockholm.
Förenade Department of Social Security, Records Branch,(-
Socialdepartementet,
kungariket datacentralen), Newcastle-upon-Tyne."
Beslut nr 135 av den 1 juli 1987 (EGT MG 281, 4.11.1988, s. 7).
Punkt 2.2 i beslutet skall ha följande lydelse:
" Den förväntade eller faktiska kostnaden för förmånen överstiger följande fasta belopp:
a)
b)
0)
d)
8)
h)
i)
k)
1)
BEF 20 000 för institutionen på bosättningsorten i Belgien,
DKK 3 600 för institutionen på bosättningsorten i Danmark, DEM 1 000 för institutionen på bosättningsorten i Tyskland, GRD 50 000 för institutionen på bosättningsorten i Grekland, PTE 50 000 för institutionen på bosättningsorten i Spanien, FRF 2 900 för institutionen på bosättningsorten i Frankrike, IEP 300 för institutionen på bosättningsorten i Irland,
ITL 590 000 för institutionen på bosättningsorten i Italien,
LUF 20 000 för institutionen på bosättningsorten i Luxem— burg,
NLG 1 100 för institutionen på bosättningsorten i Nederlän- dema,
NOK 3 600 för institutionen på bosätmingsorten i Norge,
ATS 7 000 för institutionen på bosättningsorten i Österrike,
m) ESP 60 000 för institutionen på bosättningsorten i Portugal,
Prop. 1994/95: 19
151
n) FIM 3 000 för institutionen på bosättningsorten i Finland, Prop. 1994/95:19
Bilaga 10 0) SEK 3 600 för institutionen på bosättningsorten i Sverige, p) GBP 350 för institutionen på bosätmingsorten i Förenade kungariket." d) Beslut nr 136 av den Ijuli 1987 EGT nr C 64, 9.9.1988. s. 7). Bilagan i beslutet skall ändras på följande sätt: i) Efter avsnitt "J. NEDERLÄNDERNA" skall följande införas: "K. NORGE Inget. L. ÖSTERRIKE Inget." ii) Rubriken "K. PORTUGAL" skall ändras till "M. PORTUGAL" och följande skall införas: "N. FINLAND Inget. O. SVERIGE Inget." iii) Rubriken "'L. FÖRENADE KUNGARIKET" skall ändras till "P. FÖRENADE KUNGARIKET". e) Beslut nr 150 av den 26 juni 1992 EGT nr C 229, 25.8.1993, s. 5). Bilagan i beslutet skall ändras på följande sätt: i) Efter avsnitt "] . NEDERLÄNDERNA" skall följande införas: "K. NORGE Folketryggkontoret for utlandssaker Försäkringskas san 152 för utlandsärenden), Oslo.
L. ÖSTERRIKE Prop. 1994/95: 19
Bilaga 10 1. 1 fall då det bara gäller familjeförmåner: det behöriga Finanzamt (finanskontoret).
2. I alla andra fall: den behöriga pensionsförsäkringsinst- itutionen. "
ii) Rubriken
"K. PORTUGAL" skall ändras till "M. PORTUGAL" och följande text skall införas: "N. FINLAND
1. Kansaneläkelaitos/Folkpensionsanstalten,Helsingfors, och
2. Eläketurvakeskus/Pensionsskyddscentralen, Helsingfors.
0. SVERIGE
För förmånsberättigade som är bosatta i Sverige: Den allmänna försäkringskassan på bosättningsorten.
För förmånsberättigade som inte är bosatta i Sverige: Stockholms län allmänna försäkringskassa, utlandsav— delningen."
iii) Rubriken "L. FÖRENADE KUNGARIKET" skall ändras till "P. FÖRENADE KUNGARIKET".
B. FRl RÖRLIGHET FÖR ARBETSTAGARE
368 L 0360: Rådets direktiv 68/360/EEG av den 15 oktober 1968 om avskaffande av restriktioner för rörlighet och bosättning inom
gemenskapen för medlemsstaternas arbetstagare och deras familjer (EGT nr L 257, 19.10.1968, s. 13).
Fotnot 1 i bilagan skall ersättas med följande: "Belgiens, Danmarks, Tysklands, Greklands, Spaniens, Frankrikes,
Irlands, Italiens, Luxemburgs, Nederländernas, Norges, Österrikes, Portugals, Finlands, Sveriges och Storbritanniens, beroende på vilket land som utfärdar tillståndet. "
153
C. JÄMSTÄLLDI—IET MELLAN KVINNOR OCH MÄN Prop. 1994/95:19 Bilaga 10 382 D 0043: Kommissionens beslut 82/43/EEG av den 9 december 1981 om inrättande av en rådgivande kommitté för jämställdhet mellan kvinnor och män (EGT nr L20, 28.1.1982, s. 35), i dess lydelse enligt
— 1851: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23).
3) Artikel 3.1 skall ha följande lydelse: "Kommittén skall ha två ledamöter per medlemsstat". b) Artikel 6 andra meningen skall ersättas med följande:
"Valet skall ske med en majoritet som omfattar två tredjedelar av de närvarande ledamöterna. Det krävs dock alltid minst hälften av rösterna."
c) I artikel 11 skall uttrycket "Det krävs dock alltid minst tolv röster" bytas ut mot "Det krävs dock alltid minst hälften av rösterna".
D. ARBETSRÄTT
380 L 0987: Rådets direktiv 80/987/EEG av den 20 oktober 1980 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstifming om skydd för arbets- tagarna vid arbetsgivarens insolvens (EGT nr L 283, 28.10.1980, s. 23), i dess lydelse enligt
— 387L0164: Rådets direktiv 87/164/EEG (EGT an66, 11.3.1987, s. 11).
I bilagan avsnitt I "Arbetstagare som har ett anställningsavtal eller ett anställningsförhållande av speciell art" skall följande läggas till:
"F. ÖSTERRIKE
1. Ledamöter i ett sådant ledningsorgan för en juridisk person som har till uppgift att rättsligt företräda denna.
2. Personer som är verksamma inom en sammanslutning och som har rätt att utöva ett bestämmande inflytande där, även om inflytandet grundar sig på delegation."
154
"G. SVERIGE Prop. 1994/95: 19
Bilaga 10 En anställd, eller en anställds efterlevande, som ensam eller
tillsammans med nära anförvanter ägde en väsentlig del av arbetsgivarens företag eller verksamhet och som hade ett be- tydande inflytande över verksamheten. Detta skall gälla även om arbetsgivaren är en juridisk person utan företag eller verksamhet.
"E. HÄLSA OCH SÄKERHET
1. 380 L 1107: Rådets direktiv 80/1107/EEG av den 27 november 1980 om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för kemiska, fysikaliska och biologiska agenser i arbetet (EGT nr L 327, 3.12.1980, s. 8), i dess lydelse enligt
— I 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGan L 302, 15.11.1985, s. 23), — 388 L 0642: Rådets direktiv 88/642/EEG (EGT nr L 356, 24.12.1988, s. 74).
I artikel 10.2 skall "54" bytas ut mot "64".
2. 382 L 0130: Rådets direktiv 82/130/EEG av den 15 februari 1982 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstifming om elektrisk utrustning avsedd för användning i explosionsfarliga omgivningar i gruvor med risk för lättantändlig gruvgas (EGT nr L 59, 2.3.1982, s. 10), i dess lydelse enligt
— I 85 I: Anslumingsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23), — 388 L 0035: Rådets direktiv 88/35/EEG av den 2 december 1989 (EGT nr L 20, 26.1.1988, s. 28), — 391 L 0269: Rådets direktiv 91/269/EEG av den 30 april 1991 (EGT nr L 134, 29.5.1991, s. 51).
I artikel 7.2 skall "54" bytas ut mot "64".
3. 388 D 0383: Kommissionens beslut 88/383/EEG av den 24 februari 1988 om förbättrad information om arbetarskyddsfrågor (EGT nr L 183, 14.7.1988, s. 34):
I artikel 3 skall uttrycket "tjugofyra ledamöter" bytas ut mot "två ledamöter per medlemsstat".
4. 378 D 0618: Kommissionens beslut 78/618/EEG av den 28 juni 1978 om inrättande av en rådgivande vetenskaplig kommitté för frågor om giftiga och miljöfarliga kemiska föreningar (EGT nr L 198, 155 22.7.1978, s. 17), i dess lydelse enligt
— 388 D 0241: Kommissionens beslut 88/241/EEG av den 18 mars Prop. 1994/95:19 1988 (EGT nr L 105, 26.4.1988, s. 29. Bilaga 10
I artikel 3 skall talet "24" ersättas med "32" och båda talen "12" ersättas med "16"
5. Beslut av den 9 juli 1957 av företrädarna för medlemsstatemas regeringar i ministerrådet (EGT nr 28, 31.8.1957, s. 487), i dess lydelse enligt
— Rådsbeslut av den 11 mars 1965 av företrädarna för medlemssta- ternas regeringar i ministerrådet (EGT nr 46, 22.3.1965, s. 698/65), — 1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Förenade kungariket (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14), — 1 79 H: Anslumingsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17),
- I 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23).
Bilagan skall ändras på följande sätt:
a) I artikel 3 första stycket skall "fyrtioåtta" bytas ut mot "sextiofyra" .
b) I artikel 9 andra stycket skall "sex" bytas ut mot "åtta".
c) 1 artikel 13 tredje stycket skall "nio" bytas ut mot "samtliga".
d) I artikel 18 första stycket skall "trettiotvå" bytas ut mot "fyrtiotre".
e) 1 artikel 18 andra stycket skall "tjugofem" bytas ut mot "trettiotre". '
6. 374 D 0325: Rådets beslut 74/325/EEG av den 27 juni 1974 om inrättande av en rådgivande kommitté för säkerhet, hygien och hälsoskydd i arbetet (EGT nr L 185, 9.7.1974, s. 15), i dess lydelse enligt
— 179 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979, S. 17), — I 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23).
I artikel 4.1 Skall "72" bytas ut mot "96".
156
F. HAN DIKAPPADE Prop. 1994/95: 19
Bilaga 10 393 D 0136: Rådets beslut 93/136/EEG av den 25 februari 1993 om ett tredje handlingsprogram för att hjälpa handikappade (Helios Il 1993e1996) (EGT nr L 56, 9.3.1993, s. 30).
a) I artikel 9.1 a skall "24" bytas ut mot "28". b) Iartikel 10.1 b skall "12" bytas ut mot "16".
G. ANNAT
375 R 1365: Rådets förordning (EEG) nr 1365/75 av den 26 maj 1975 om bildande av en europeisk fond för förbättring av levnads- och arbetsvillkor (EGT nr L 139, 30.5.1975, S. 1), i dess lydelse enligt
— 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17), — I 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23).
a) Iartikel 6.1 skall "39" bytas ut mot "51", och i artikel 6.1 a, b och c skall "tolv" bytas ut mot "sexton". b) Iartikel 10.1 skall "12" bytas ut mot "16".
157
V. JORDBRUK Prop. 1994/95: 19
_ __ Bilaga 10 A. ALLMANNA BESTAMMELSER
I. Nätverk för att samla in uppgifter om jordbruket
365 R 0079: Rådets förordning nr 79/65/EEG av den 15 juni 1965 om upprättandet av ett nätverk för insamling av redovisningsdata om inkomster och affärsverksamhet i jordbruksföretag inom Europeiska ekonomiska gemenskapen (EGT nr L 109, 23.6.1965, s. 1859/65), idess lydelse enligt
— 390 R 3577: Rådets förordning (EEG) nr 3577/90 av den 4 december 1990 (EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 23).
Artikel 4.3 skall ersättas med följande:
"3. Antalet uppgiftslämnande företag i gemenskapen skall vara högst 80 000.
Den 1 mars 1986 skall antalet uppgiftslämnande företag vara följande:
— 12 000 för Spanien. Under de närmast följande fem åren skall antalet gradvis ökas till 15 000. — 1 800 för Portugal. Under de närmast följande fem åren skall antalet gradvis ökas till 3 000.
Den 1 mars 1995 skall antalet uppgiftslämnande företag vara
_ 2 000 för Österrike. _ 1 100 för Finland. _ 1 000 för Norge. _ 600 för Sverige. Under de närmast följande tre åren skall antalet ökas till 1 000."
I artikel 5.1 skall följande mening läggas till:
"Österrike, Finland, Norge och Sverige skall inrätta den angivna kommittén inom 6 månader från anslumingen. "
II. StatiStik
1. 372 L 0280: Rådets direktiv 72/280/EEG av den 31 juli 1972 om de statistiska undersökningar som medlemsstaterna skall genomföra av mjölk och mjölkprodukter (EGT nr L 179, 7.8.1972, s. 2), i dess lydelse enligt
158
Bilaga 10
- 391 R 1057: Konunissionens förordning (EEG) nr 1057/91 av den 26 april 1991 (EGT nr L 107, 27.4.1991, s. 11).
Artikel 4 andra stycket punkt 3 3 skall ersättas med följande:
"a) kvantitet och fetthalt för insamlad mjölk och grädde; uppgifter skall lämnas separat för vart och ett av de geogra— fiska områden som anges nedan och hänföra sig till de anläggningar som finns där:
Belgien: Provinces/Provincies Danmark: — Tyskland: Regierungsbezirke Grekland: Ett enda område Spanien: Comunidades autönomas Frankrike: Régions de programme Irland: — Italien: Regioni
Luxemburg: —
Nederländerna: Provincies Norge: Fylker Portugal: Regiöes
Österrike: -
Finland: —
Sverige: —
Förenade kungariket: Standard regions
Såvitt avser Grekland kan det dock bestämmas enligt förfarandet i artikel 7 att uppgifter skall länmas separat för närmare angivna geografiska områden."
376 L 0625: Rådets direktiv 76/625/EEC av den 20 juli 1976 om statistiska undersökningar som medlemsstaterna skall genomföra för att bestämma produktionskapaciteten för odlingar med vissa arter av fruktträd (EGT nr L 218, 11.8.1976, s. 10), i dess lydelse enligt
— 391 R 1057: Kommissionens förordning (EEG) nr 1057/91 av den 26 april 1991 (EGT nr L 107, 27.4.1991, S. 11).
I artikel 1.1 skall följande stycke läggas till:
"Österrike, Finland, Norge och Sverige skall för första gången genomföra de undersökningar som avses i första stycket före den 31 december 1997."
379 R 0357: Rådets förordning (EEG) nr 357/79 av den 5 februari 1979 om statistiska undersökningar av vinodlingar (EGT nr L 54, 5.3.1979, s. 124), i dess lydelse enligt
Prop. 1994/95: 19
159
Bilaga 10
— 393 R 3205: Rådets förordning (EG) nr 3205/93 av den 16 december 1993 (EGT nr L 289, 24.11.1993, s. 4).
Följande artikel skall införas:
"Artikel 1c
Österrike skall första gången genomföra en undersökning för år 1999. Den skall avse förhållandena efter gallring och plantering för säsongen 1998/1999."
1 artikel 5.4 första stycket skall orden "och Greklan " bytas ut mot "Grekland och Österrike".
Följande ord skall läggas till i _slutet av artikel 6.1: "från och med säsongen 1999/2000 för Österrike. "
Artikel 6.6 första strecksatsen skall ersättas med följande:
- för första gången före den 1 oktober 1981 för
Tyskland, Frankrike och Luxemburg, före den 1 oktober 1984 för Italien och Grekland, före den 1 oktober 1991 för Spanien och Portugal och före den 1 oktober 1996 för Österrike,".
382 L 0606: Rådets direktiv 82/606/EEG av den 28 juli 1982 om hur medlemsstaterna skall organisera statistiska undersökningar av inkomsten för fast anställda och säsongsanställda inom jordbruket (EGT nr L 247, 23.8.1982, s. 22), i dess lydelse enligt
— 391 L 0534: Rådets direktiv 91/534/EEG av den 14 oktober 1991 (EGT nr L 288, 18.10.1991, s. 36).
I artikel 1.1 skall följande stycke läggas till:
"Den undersökning som avses i första stycket skall genom- föras
— av Finland, Norge och Sverige före den 31 december 1996, — av Österrike före den 31 december 1997."
Bilaga 1 punkt 1 skall ha följande lydelse:
"1. För Belgien, Danmark, Tyskland (med undantag av delstaterna Berlin, Bremen, Hamburg och Saarland), Spanien, Frankrike, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Norge Österrike, Finland, Sverige och Förenade kungariket: fast anställda på heltid.
Prop. 1994/95: 19
160
"5. 390 R 0837: Rådets förordning (EEG) nr 837/90 av den 26 mars Prop. 1994/95: 19 1990 om medlemsstaternas statistiska rapportering om spann- Bilaga 10 målsproduktion (EGT nr L 88, 3.4.1990, s. 1), i dess lydelse enligt
—— 390 R 3570: Rådets förordning (EEG) nr 3570/90 av den 4 december 1990 (EGT nr L 353, 17.2.1990, s. 8).
Bilaga 3 skall ersättas med följande:
"BILAGA 3
REGIONER ENLIGT ARTIKEL 6
Medlemsstater : Regional indelning Belgique — Belgié : Provinces/Provincies Danmark : — Deutschland : Bundesländer EÅÄÖlööl : anpeoieg irepltpepaamjg avårTvEng" Espana : Comunidades autönomas France : Regions de programme Ireland : — Italia : Regioni2
Luxembourg : — Nederland : Provincies
Norge : Fylker Portugal : NUTS IIl
Österreich : _ Suomi : —
Sverige : Bidragsornråde norr
Bidragsområde söder . Ovriga landet United Kingdom : Standard regions
NUTS = Nomenklatur för statistiska territoriella enheter.
Regionala uppgifter skall lämnas inom tre år från det att denna förordning trätt i kraft. Inom tre år från det att denna förordning trätt i kraft kan den italienska regionindel- ningen ändras enligt NUTS I."
___...
6. 393 R 0959: Rådets förordning (EEG) nr 959/93 av den 5 april 1993 om medlemsstaternas statistiska rapportering om andra grödor än spannmål (EGT nr L 98, 24.4.1993, s. 1). 161
Bilaga 10
a) Bilaga 6 skall ersättas med följande:
"BILAGA 6
REGIONER ENLIGT ARTIKEL 6
Medlemsstater
Belgique — Belgiö
Danmark Deutschland EÅÅölöa Espana France Ireland Italia Luxembourg Nederland Norge Portugal Österreich Suomi Sverige United Kingdom
NUTS : Nomenklatur för statistiska territoriella enheter."
Regional indelning
Provinces/Provincies — Région walonne/Vlaams gewest
Bundesländer
Yrrnpeal'et; neplöepaamjg avårruångl Comunidades autönomas Regions de programme
Regioni Provincies Fylker NUTS ll"
Standard regions
Regionala uppgifter skall lämnas inom tre år från det att denna förordning trätt i kraft.
b) Bilaga 8 skall ersättas med följande:
Prop. 1994/95:19
162
"BILAGA 8 AREALER AV MARGINELL BETYDELSE OCH AREALER SOM SKALL TAS MED I DEN NORMALA
STATISTISKA UNDERSÖKNINGEN Hmmm-EMIIEEMEIHEI
I|ål||l|å|||||!l||||ål||||lål||||ål|||||åå|||||ål|||l|ål|||||ål|||Ilål||l|i|||||å!|||||ål||||åI|||l|ål|| ]
8 9 0 1
12 13 4
Primär areal eller registrerad areal
Cronos—nummer
B. 'brkat baljväxtfrö Foderärter
Andra arter Bondbönor och åkerbönor (inkl. 1338)
'li'ädgårdsbönor
NMVWND
Lupiner
.—
Anllat torkat baljväxtfrö
C. Rotfrukter Potatis
Sockerbetor
Foderbetor Andra rotfrukter
D. lndustrigrödor
1400 1420 1430 1470 1460 + 1520 1490 + 1540 1480 (exkl. 1490)
_
Raps och rybs
Solrosfrö
Sojabönor Spånadslin och linfrö
Bomull och bomullsfrö
Frö av andra oljeväxter
(t.ex. vallmofrö, senapsfrö, sesamfrö)
1530 1550 1560 1570 + 1571
Hampa 'löbak Humle
Andra industrigrödor
E. Summa fodergrödor (från åkermark) Grönfoder från åkermark
Fodemlajs
Tillfällig slåtter— ocll betesvall
Annat grönfoder
_ IHHHHHHHEHEEHIHH _ . EHEEHHHHHEHEEEH _ EIHHEHEHEHEHHEEI _ HHHHHHHHEIIIHHHH
. Skall tas med i den normala statistiska undersökningen enligt artikel 3.1
Fröodlingar
Träda inkl. gröngödslingsuada
m Arealer av marginell betydelse (dvs. arealer mindre än 5 000 ha och mindre än 1 % av odlingsmarken i medlemsstaten i fråga) — Grödan odlas inte
Bokstäverna 11, C, D, E, E G, 11 och ! hänvisar lill rubrikerna i bilaga 2."
III. Kvalitetspolitik Prop. 1994/95: 19
Bilaga 10 1. 392 R 2081: Rådets förordning (EEG) nr 2081/92 av den 14 juli
1992 om skydd för geografiska beteckningar och ursprungsbe— teckningar för jordbruksprodukter och livsmedel (EGT nr L 208, 24.7.1992, s. 1).
Följande mening skall läggas till i artikel 2.7, 10.1 och 17.1:
"För Österrike, Finland, Norge och Sverige skall den frist som här anges räknas från dagen för anslumingen."
2. 392 R 2082: Rådets förordning (EEG) nr 2082/92 av den 14 juli 1992 om särartsskydd för jordbruksprodukter och livsmedel (EGT nr L 208, 24.7.1992, s. 9).
Följande mening skall läggas till i artikel 7.4:
"Österrike, Finland, Norge och Sverige skall offentliggöra dessa uppgifter inom 6 månader efter anslutningen."
Följande mening skall läggas till i artikel 14.1:
"För Österrike, Finland, Norge och Sverige skall den frist som här anges räknas från dagen för anslumingen.
165
12 Riksdagen [994/95. I saml. Nr 19. Bilaga [()—12
Bilaga 10
B. GEMENSAMIVIA MARKNADSORGANISATIONER
I. Mjölk och mjölkprodukter
1. 368 R 0985: Rådets förordning (EEG) nr 985/68 av den 15 juli 1968 om fastställande av allmänna föreskrifter för intervention på marknaden för smör och grädde (EGT nr L 169, 18.7.1968, s. 1), i dess lydelse enligt
— 391 R 2045: Rådets förordning (EEG) nr 2045/91 av den 26 juni 1991 (EGT nr L 187, 13.7.1991, s. 1).
I artikel 1.3 b skall följande strecksatser läggas till:
"—betecknat "meierismor" för norskt smör,
— betecknat "Teebutter" för österrikiskt kvalitetssmör, — betecknat "meijerivoi/mejerismör" för finskt smör, - — betecknat "svenskt smör" för svenskt smör".
387 R 0777: Rådets förordning (EEG) nr 777/87 av den 16 mars 1987 om ändring av föreskrifterna för interventionsuppköp på marknaden för smör och skummjölkpulver (EGT nr L 78, 20.3.1987, s. 10), i dess lydelse enligt
— 391 R 1634: Rådets förordning (EEG) nr 1634/91 av den 13 juni 1991 (EGT nr L 150, 15.6.1991, s. 26).
I artikel 1.2 skall "106 000 ton" ersättas med "109 000 ton".
387 R 1898: Rådets förordning (EEG) nr 1898/87 av den 2 juli 1987 om namnskydd av mjölk och mjölkprodukter vid försäljning (EGT nr L 102, 3.7.1987, s. 36), i dess lydelse enligt
— 388 R 0222: Kommissionens förordning (EEG) nr 222/88 av den 22 december 1987 (EGT nr L 28, 1.2.1988, s. 1).
Följande beteckningar skall läggas till i bilagan:
"—kulturmelk — romme — prirn
— viili/fil
— smetana — m".
392 R 1601: Rådets förordning (EEG) nr 1601/92 av den 15 juni 1992 om särskilda åtgärder för Kanarieöarna rörande vissa jordbruksprodukter (EGT nr L 173 av den 27 juni 1992, s. 13).
— 393 R 1974: Kommissionens förordning (EEG) nr 1974/93 av den 22 juli 1993 (EGT nr L 180, 23.7.1993, p. 26).
Prop. 1994/95: 19
166
I artikel 2 skall följande stycke läggas till: Prop. 1994/95:19 Bilaga 10 "Bilagan kan' ändras i enlighet med förfarandet i artikel 30 i förordning (EEG) nr 804/68 för att vid behov utökas med vissa mjölkprodukter med ursprung i Norge och Sverige som svarar mot ögruppens behov och traditionellt exporteras dit."
5. 392 R 3950: Rådets förordning (EEG) nr 3950/92 av den 28 december 1992 om tilläggsavgift inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter (EGT nr L 405, 31.12.1992, s. 1), i dess lydelse enligt
— 394 R 0647: Kommissionens förordning (EG) nr 647/94 av den 23 mars 1994 (EGT nr L 80, 24.3.1994, s. 16).
Artikel 3.2 skall ändras på följande sätt:
— Tabellen i första stycket skall ersättas med följande tabell: (ton)
Medlemsstat Direktförsä'nin
Belien 244 094 Danmark 889 T skland' 100 038 Grekland 4 528 366 950 Frankrike 598 515 Irland 11 959 Italien 717 870 Luxembur_ 951 Nederländerna 91 497 None Österrike 367 000 Portual 67 580 Finland 10 000 Sveri e 3 000 342764
Härav 6 244 566 ton leveranser till uppköpare i de nya tyska del- staterna och 8 801 ton direkttörsäl'nin- i dessa delstater.
Förenade kun_ariket
167
— Följande stycken skall läggas till:
"För att kompensera österrikiska "SLOM"—producenter kan den totala leveransmängden för Österrikes leveranskvot ökas till högst 180 000 ton, att fördelas enligt gemenskapslagstifmingen. Denna reserv skall inte vara överlåtbar och får användas endast för dem vars rätt att återuppta produktionen påverkas genom anslutningen.
För att kompensera finska "SLOM"—producenter kan den totala leveransmängden för Finlands leveranskvot ökas till högst 200 000 ton, att fördelas enligt gemenskapslagstifmingen. Denna reserv skall inte vara överlåtbar och får användas endast för dem vars rätt att återuppta produktionen påverkas genom anslutningen.
För att kompensera norska "SLOM"—producenter kan den totala leveransmängden för Norges leveranskvot ökas till högst 175 000 ton, att fördelas enligt gemenskapslagstiftningen. Denna reserv skall inte vara överlåtbar och får användas endast för dem vars rätt att återuppta produktionen påverkas genom anslumingen.
Ökningar av den totala mängden och villkor för tilldelning av individuella referensmängder enligt de tre föregående styckena skall beslutas med tillämpning av förfarandet i artikel 11."
I artikel 4.1 skall följande stycke läggas till :
"För Norge, Österrike och Finland skall dock den 31 mars 1995 gälla som datum i stället för den 31 mars 1993 och för Sverige skall den 31 mars 1996 gälla som datum i stället för den 31 mars 1993."
I artikel 11 skall följande stycke läggas till:
"För Norge, Österrike, Finland och Sverige skall 1992 utgöra referensår för den mjölk som betecknas som representativ och den representativa genomsnittliga fetthalten för levererad mjölk skall fastställas till 3,87 % för Norge, 4,03 % för Österrike, 4,34 % för Finland och 4,33 % för Sverige."
IL Nötkött
1. 368 R 0805: Rådets förordning (EEG) nr 805/68 av den 27 juni 1968
om den gemensamma organisationen av marknaden för nötkött (EGT nr L 148, 27.6.1968, s. 24), i dess lydelse enligt
—-— 393 R 3611: Rådets förordning (EEG) nr 3611/93 av den 22 december 1993 (EGT nr L 328, 29.12.1993, s. 7).
I artikel 4b skall följande punkt införas:
"3a. Trots vad som föreskrivs i punkt 3 b skall det totala antalet djur 168 i de regionala ramar som skall upprättas av Norge, Osterrike, Finland och Sverige vara följande:
Bilaga 10
— 175 000 för Norge _ 423 000 för Österrike —— 250 000 för Finland — 250 000 för Sverige. I enlighet med förfarandet i artikel 27 skall kommissionen fastställa tillärnpningsregler för denna punkt och då särskilt nödvändiga anpassnings— och övergångsregler."
I artikel 4d skall följande punkt införas:
"la. Trots vad som föreskrivs i punkt 2—4 skall i Norge, Österrike, Finland och Sverige de individuella ramarna fördelas mellan producenterna på grundval av det totala antal bidragsrättigheter som reserverats för var och en av dessa medlemsstater. Detta totala antal skall vara följande:
— 50 000 för Norge, — 325 000 för Österrike, — 55 000 för Finland, — 155 000 för Sverige.
Detta antal omfattar både de bidragsrättigheter som skall fördelas från början och de nationella reserver som dessa medlemsstater byggt upp.
Kommissionen skall i enlighet med förfarandet i artikel 27 fastställa tillämpnings föreskrifter för detta stycke och då särskilt nödvändiga anpassnings— och övergångsregler. "
. 390 R 1186: Rådets förordning (EEG) nr 1186/90 av den 7 maj 1990 om utvidgning av tillämpningsområdet för gemenskapsklassificeringen för slaktkroppar av fullvuxna nötkreatur (EGT nr L 119, 11.5.1990, s. 32).
Följande stycke skall läggas till i artikel 1.1:
"I Norge och Finland skall de åtgärder som föreskrivs i första stycket vara genomförda den 1 januari 1996."
111. Humle
1. 371 R 1696: Rådets förordning (EEG) nr 1696/71 av den 26 juli
1971 om den gemensamma organisationen av marknaden för humle (EGT nr L 175, 4.8.1971, s. 1), i dess lydelse enligt
— 392 R 3124: Rådets förordning (EEG) nr 3124/92 av den 26 oktober 1992 (EGT nr L 313, 30.10.1992, s. 1).
Följande mening skall läggas till i artikel 17.6:
"För Österrike skall tiden vara 5 år från dagen för anslutningen."
Prop. 1994/95: 19
169
Bilaga 10
2. 377 R 1784: Rådets förordning (EEG) nr 1784/77 av den 19 juli 1977 om certifiering av humle (EGT nr L 200, 8.8.1977, s. 1), i dess lydelse enligt
— 393 R 1987: Rådets förordning (EEG) nr 1987/93 av den 19 juli 1993 (EGT nr L 182, 24.7.1993, s. 1).
Följande mening skall läggas till i artikel 9:
"Österrike skall lämna dessa uppgifter inom 3 månader efter anslutningen." '
. 382 R 1981: Rådets förordning (EEG) nr 1981/ 82 av den 19 juli 1982 om en förteckning över regioner i gemenskapen där produktionsstöd för humle bara beviljas erkända producentgrupper (EGT nr L 215, 23.7.1982, s. 3), i dess lydelse enligt
— 392 R 3337: Rådets förordning (EEG) nr 3337/92 av den 16 november 1992 (EGT nr L 336, 20.11.1992, s. 2).
I förteckningen i bilagan skall följande område läggas till:
" Österrike " .
IV. Utsäde
371 R 2358: Rådets förordning (EEG) nr 2358/71 av den 26 oktober 1971 om den gemensamma organisationen av marlmaden för utsäde (EGT nr L 246, 5.11.1971, s. 1), i dess lydelse enligt
— 393 R 3375: Kommissionens förordning (EG) 3375/93 av den 9 december 1993 (EGT nr L 303, 10.12.1993, s. 9).
1 artikel 8 läggs följande stycken till:
"Om kommissionen lämnar sitt tillstånd får dock Norge och Finland bevilja stöd för
— vissa mängder utsäde — vissa mängder spannmål för utsäde
som producerats i enbart dessa länder på grund av de särskilda klimatförhållandena.
Inom tre år från dagen för anslutningen skall kommissionen lämna rådet en rapport, baserad på uppgifter som i god tid lämnats av de båda ovan nämnda medlemsstaterna, om verkningarna av det stöd som har lämnats enligt tillstånden samt föreslå rådet de åtgärder som kan behövas. Rådet skall fatta sitt beslut med tillämpning av förfarandet i artikel 3.4."
Prop. 1994/95: 19
170
v. Ägg och fjäderfä Prop. 1994/95:19
Bilaga 10 375 R 2782: Rådets förordning (EEG) nr 2782/75 av den 29 oktober 1975 om produktion och försäljning av kläckägg och kycklingar (EGT nr L 282, l.11.1975, s. 100), i dess lydelse enligt
— 391 R 1057 : Kommissionens förordning (EEG) nr 1057/91 av den 26 april 1991 (EGT nr L 107, 27.4.1991, s. 11).
a) Artikel 5.2 skall ha följande lydelse:
" Kläckägg skall transporteras i förpackningar som är oklanderligt rena och innehåller ägg av enbart samma slag, samma kategori och från samma slags fjäderfä och som kommer från ett och samma hönseri samt skall i varje fall vara märkta med "oeufs å couver", ”broedei- eren", "rugeaeg", "Bruteier", "atm-iz 7rpot; exxökatltv", "huevos para incubar" , "eggs for hatching", "uova da cova", "rugeegg", "ovos para
incubacåo", "munia haudottavaksi" eller "kläckägg". b) Artikel 6 skall ha följande lydelse:
"Kläckägg från tredje land får endast importeras om de med minst tre millimeter stora bokstäver är märkta med ursprungsland samt beteckningen "a couver", "broedei", "rugeaeg", "Brutei", "1rpoc exxöÅm/av, "para incubar", "hatching", "cova", "rugeegg", "para incubacåo", "haudottavaksi", "för kläckning". Äggförpackningar skall innehålla endast kläckägg av samma slag, av samma kategori och från samma slags fjäderfä och skall ha samma ursprungsland, samma leverantör och i vart fall vara märkta med följande:
a) de uppgifter som skall finnas på äggen,
b) vilket slags fjäderfä som äggen kommer från, c) leverantörens namn eller firma samt adress."
VI. Socker
1. 368 R 0206: Rådets förordning (EEG) nr 206/68 av den 20 februari 1968 om rambestämmelser för kontrakt och branschavtal om köp av sockerbetor (EGT nr L 47, 23.2.1968, s. 1), i dess lydelse enligt
-—- 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23). a) Artikel 5.4 skall ersättas med följande:
"4. Då sockerbetorna levereras fritt sockerfabrik i Damnark, Spanien, Finland, Grekland, Irland, Portugal och Förenade kungariket skall avtalet innehålla en bestämmelse om att tillverkaren skall vara med och bära transportkostnadema och ange en procentandel eller ett belopp för detta."
171
Bilaga 10
b) I artikel 8a skall följande stycke läggas till:
"För Norges, Österrikes, Finlands och Sveriges vidkommande skall
— hänvisningarna till "marknadsåret 1967/1968" i artikel 4.2, 5.2,
6.2 och 10.2 ersättas med "marknadsåret 1994/1995 ", — hänvisningarna till "före sockermarknadsåret 1968/1969" i
artikel 5.3 och 8 d ersättas med "före sockermarknadsåret 1995/1996" . "
2. 381 R 1785: Rådets förordning (EEG) nr 1785/81 av den 30 juni 1981 om den gemensamma organisationen av marknaderna för socker (EGT nr L 177, 1.7.1981, s. 4), i dess lydelse enligt
a)
"2a,
394 R 0133: Rådets förordning (EEG) nr 133/94 av den 24 januari 1994 (EGT nr L 22, 27.1.1994, s. 7).
I artikel 16a skall följande punkt läggas till:
Under det första året efter anslutningen får Finland impor— tera råsocker från tredje land till reducerad avgift inom en högsta mängd av 40 000 ton.
Bestämmelsema i föregående stycke skall ses över i samband med att denna förordning omarbetas före utgången av marknadsåret 1994/1995."
b)
"7.
c)
Artikel 16a.7 första stycket skall ersättas med följande:
Den begäran om licens som avses i punkt 6 skall ges in till behöriga myndigheter i Portugal och i Finland tillsammans med ett intyg från ett raffinaderi att detta åtagit sig att i P0rtugal och i Finland, inom sex månader efter importen, raflinera den ifrågavarande mängden råsocker."
I artikel 16a.10 skall inledningsfrasen ersättas med följande:
"Portugal och Finland skall lämna till kommissionen".
d)
"1.
Artikel 24.1 första stycket skall ersättas med följande:
Medlemsstaterna fördelar i enlighet med denna artikel inom sitt territorium en A—kvot och en B—kvot mellan varje socker— respektive isoglukosproducerande företag som antingen under marknadsåret l993/1994 erhållit en A--kvot och en B—kvot eller, i fråga om Österrike, Finland och Sverige, har producerat socker eller isoglukos under kalenderåret 1994. "
Prop. 1994/95: 19
172
e) Artikel 24.2 skall ersättas med följande: Prop. 1994/95:19
Bilaga 10 "2. För tilldelning av A—kvoter och B— kvoter enligt punkt 1 skall följande basmängder gäl.l:a
I. Basmän-d A
a) Basmängd A socker 1
b) Basmängd A iso -1ukos 2
Danmark 328 000,0 — Tyskland 1 990 000,0 28 882,0 Grekland 290 000,0 10 522,0 Spanien 960 000,0 75 000,0 Frankrike (moderlandet) 2 530 000,0 15 887,0 Frankrike (utomeuropeiska departementen) 466 000,0 -— Irland 182 000,0 — Italien 1 320 000,0 16 569,0 Nederländerna 690 000,0 7 426,0 Österrike 316 529,0 _ Portugal (fastlandet) 54 545,5 8 093,9 Azorerna 9 090,9 — Finland 133 433,0 10 845,0 Sverige 336 364,0 — Benelux 680 000,0 56 667,0
Förenade kunariket 104 000,0
21 696,0
" 1 ton raffinerat socker. 2 1 ton torrvara.
173
Bilaga 10
Il. Basmängd B Region a) Basmängd B socker 1 Danmark 96 629,3 Tyskland 612 312,9 Grekland 29 000,0 Spanien 40 000,0 Frankrike (moderlandet) 759 232,8 Frankrike (utomeuropeiska departementen) 46 600,0 Irland 18 200,0 Italien 248 250,0 Nederländerna 182 000,0 Österrike 73 881,0 Portugal (fastlandet) 5 454,5 Azorerna 909,1 Finland 13 343,0 Sverige 33 636,0 Benelux 146 000,0 Förenade kungariket
l 2
104 000,0
I ton raffinerat socker. 1 ton torrvara.
f) I artikel 24.3 skall följande läggas till som nya andra och tredje stycken
"Följande skall emellertid gälla i fråga om sockerproducerande företag med säte i de stater som här anges:
3)
b)
Österrike: A— och B—kvoten för det sockerproducerande företaget motsvarar basmängden A respektive basmängden B som fastställts i punkt 2.1 a och 2.II a för Österrike.
Finland: A— och B—kvoten för det sockerproducerande företaget motsvarar basmängden A respektive basmängden B som fast- ställts i punkt 2.I a och 2.11 a för Finland.
Sverige: A— och B—kvoten för det sockerproducerande företaget motsvarar basmängden A respektive basmängden B som fast- ställts i punkt 2.1 a och 2.11 a för Sverige. Dessutom skall i fråga om isoglukosproducerande företag i Finland A— och B—kvoterna motsvaras av basmängdema A respektive B som fastställts i punkt 2.1 b och 2.II b för Finland.
b) Basmängd B isoglukos 2
3 902,0 1 749,0
1 906,1
1 085,0
15 583,0 5 787,0 Prop. 1994/95:19
174
"VII. Vin och spritdrycker Prop. 1994/95:19 Bilaga 10 1. 386 R 2392: Rådets förordning (EEG) nr 2392/86 av den 24 juli 1986 om en gemenskapsförteclming över vinodlingar (EGT nr L 208, 31.7.1986, s. 1), i dess lydelse enligt
— 390 R 3577: Rådets förordning (EEG) nr 3577/90 av den 4 december 1990 (EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 23).
I artikel 4.1 första stycket skall följande mening läggas till:
"För Österrike skall förteckningen upprättas inom 2 år från dagen för anslutningen."
2. 387 R 0822: Rådets förordning (EEG) nr 822/87 av den 16 mars 1987 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin (EGT nr L 84, 27.3.1987, s. 1), i dess lydelse enligt
— 393 R 1566: Rådets förordning (EEG) nr 1566/93 av den 14 juni 1993 (EGT nr L 154, 25.6.1993, s. 39).
I artikel 9.1 andra stycket a första strecksatsen skall orden "och Österrike" läggas till efter orden "i Tyskland".
3. 387 R 0823: Rådets förordning (EEG) nr 823/87 av den 16 mars 1987 om särskilda bestämmelser för kvalitetsvin från vissa regioner (EGT nr L 84, 27.3.1987, s. 59), i dess lydelse enligt
— 391 R 3896: Rådets förordning (EEG) nr 3896/91 av den 16 december 1991 (EGT nr L 368, 31.12.1991, s. 3).
Följande punkt skall läggas till i artikel 15.2: "h) för Österrike:
Följande beteckningar tillsammans med en ursprungsangivelse för vinet:
— Qualitätswein mit staatlicher Priifnummer, Qualitätswein — Kabinett oder Kabinettwein — Qualitätswein besonderer Reife und Leseart oder Prädikatswein - Spätlese oder Spätlesewein — Auslese oder Auslesewein — Beerenauslese oder Beerenauslesewein
— Ausbruch oder Ausbruchwein
— Trockenbeerenauslese oder Trockenbeerenauslesewein
- Eiswein, Strohwein".
175
Bilaga 10
389 R 1576: Rådets förordning (EEG) nr 1576/89 av den 29 maj 1989 om allmänna regler för definition, beskrivning och presentation av spritdrycker (EGT nr L 160, 12.6.1989, s. 1), i dess lydelse enligt
— 392 R 3280: Rådets förordning (EEG) nr 3280/92 av den 9 november 1992 (EGT nr L 327, 13.11.1992, s. 3).
a) I artikel 1.4 r skall följande läggas till och betecknas punkt 3:
"Beteckningarna "Jägertee, "Jagertee" och ""Jagatee skall reserveras för den likör med ursprung i Österrike som är framställd av jordbruksalkohol, essens från vissa alkoholdrycker eller te med tillsats av ett flertal naturliga aromatiska ämnen som anges i artikel 1.2 b i direktiv 88/388/EEG.Alkoholhalten skall vara lägst 22,5 volymprocent. Sockerhalten uttryckt i invertsocker skall vara lägst 100 g per liter."
b) I artikel 1.4 skall följande läggas till: "u) Väkevä glögi/Spritglögg
En spritdryck som är framställd genom smaksättning av jord- bruksalkohol med naturliga eller naturidentiska aromämnen av lo'yddnejlika och/eller kanel och genom något av följande för- faranden: maceration och/eller destillering, redestillering av alkoholen tillsammans med de ovan nämnda kryddorna, tillsats av naturliga eller naturidentiska aromämnen av kryddnejlika eller kanel eller genom en kombination av dessa metoder.
Andra naturliga eller naturidentiska aromämnen av plantextrakter i enlighet med direktiv 88/388/EEG får också användas men aromen av de nänmda kryddorna måste vara framträdande. Innehållet av vin eller vinprodukter får inte överstiga 50 %."
c) I artikel 4.5 andra stycket a skall följande strecksatser läggas till:
— hjortron, — åkerbär, - tranbär, — lingon, — havtorn".
d) I bilaga II skall de kategorier som här anges kompletteras enligt följande:
Kategori "5. Brandy" "Wachauer Weinbrand, Weinbrand Dämstein"
Prop. 1994/95: 19
176
Kategori "7. Fruktsprit" . ' Prop. 1994/95:19 "Wachauer Marillenbrand" Bilaga 10
Kategori "12. Kumminkryddat brännvin" "Norsk Akevitt/Norsk Akvavit/Norsk Aquavithorwegian Aquavit" "Svensk Aquavit/Svensk Akvavit/Swedish Aquavit" Kategori "14. Likör" . "Finsk bär— eller fruktlikör Grossglockner Alpenbitter Mariazeller Magenlikör Mariazeller Jagasaftl Puchheirner Bitter Puchheirner Schlossgeist Steinfelder Magenbitter Wachauer Marillenlikör"
Kategori "15. Spritdrycker" "Svensk Punsch/Swedish Punsch".
Följande kategori och beteckningar skall läggas till: Kategori "16. Vodka:
Norsk Vodka/Norwegian Vodka Svensk Vodka/Swedish Vodka Suomalainen Vodka/Finsk Vodka/Vodka of Finlan ".
389 R 2389: Rådets förordning (EEG) nr 2389/89 av den 24 juli 1989 om allmänna regler för klassiflcering av vindruvsorter (EGT nr L 232, 9.8.1989, s. 1), i dess lydelse enligt
- 390 R 3577: Rådets förordning (EEG) nr 3577/90 av den 4 december 1990 (EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 23).
I artikel 3.1 före uttrycket "— Region i Portugal" skall följande införas:
"— Bundesland i Österrike".
389 R 2392: Rådets förordning (EEG) nr 2392/89 av den 24 juli 1989 om allmänna regler för beskrivning och presentation av viner och druvmust (EGT nr L 232, 9.8.1989, s. 13), i dess lydelse enligt
— 391 R 3897: Rådets förordning (EEG) nr 3897/91 av den 16 december 1991 (EGT nr L 368, 31.12.1991, s. 5).
177
Bilaga 10
I artikel 2.3 i skall första strecksatsen ersättas med följande: " "Landwein" för bordsvin från Tyskland och Österrike".
389 R 3677: Rådets förordning (EEG) nr 3677/89 av den 7 december 1989 om den totala alkoholhalten uttryckt i volymprocent och den totala syrahalten i vissa importerade kvalitetsviner och om upphävande av förordning (EEG) nr 2931/80 (EGT nr L 360, 9.12.1989, s. 1), i dess lydelse enligt
393 R 2606: Rådets förordning (EEG) nr2606/93 av den 21 september 1993 (EGT nr L 239, 24.9.1993, s. 6).
Artikel 1.1 3 skall upphöra att gälla från och med den 1 mars 1995.
391 R 1601: Rådets förordning (EEG) nr 1601/91 av den 10 juni 1991 om allmänna regler för definition, beskrivning och presentation av aromatiserade viner, aromatiserade vinbaserade drycker och aromatiserade drinkar baserade på vinprodukter (EGT nr L 149, 14.6.1991, s. 1), idess lydelse enligt
392 R 3279: Rådets förordning (EEG) nr 3279 av den 9 novem- ber 1992 (EGT nr L 327, 13.11.1992, s. 1)
a) 1 artikel 2.2 skall följande läggas till: "d) Väkevä viiniglögi/Starkvinsglögg
En aromatiserad dryck som framställts av vin i enlighet med punkt 1 a och vars karakteristiska smak uppkommit genom tillsats av kryddnejlika och/eller kanel som alltid måste tillsättas tillsammans med andra kryddor; denna dryck kan sötas i enlighet med artikel 3 a."
b) I artikel 2.3 skall följande införas: "fa Viiniglögi/Vinglögg
En aromatiserad dryck som framställts av rött eller vitt vin och socker samt kryddats huvudsakligen med kanel och/eller kryddnejlika. Om den framställts av vitt vin skall varu-
beteckningen "Viiniglögi/Vinglögg" kompletteras med orden "vitt vin".
"fb Glagg
En aromatiserad dryck som framställts av rött eller vitt vin och socker samt kryddats huvudsakligen med kanel och/eller kryddnejlika. Om den framställts av vitt vin skall varu— beteckningen "Glagg" kompletteras med orden "vitt vin" "
Prop. 1994/95 : 19
178
Bilaga 10
392 R 2333: Rådets förordning (EEG) 2333/92 av den 13 juli 1992 om allmänna regler för beslo'ivning och presentation av mousserande vin och pärlande vin (EGT nr L 231 13.8.1992, s. 9).
Artikel 6.6 första stycket a skall ha följande lydelse:
"a) Beteckningarna "Winzersekt" och "Hauersekt" skall vara förbehållna" mousserande kvalitetsvin framställt i Tyskland respektive Osterrike som uppfyller följande villkor:
— Det har framställts av druvor som har skördats på en vingård, inbegripet vingårdar som drivs av producent- sammanslutningar, där producenten enligt artikel 5.4 framställer vin av druvor för framställning av mousserande kvalitetsvin. — Det omsätts av den producent som avses i första strecksatsen och tillhandahålls med etiketter där vingårdens namn, druvsort och årgång anges.
"VIII. Får- och getkött
1. 385 R 3643: Rådets förordning (EEG) nr 3643/85 av den 19 december 1985 om ordningen för import av får- och getkött från vissa tredje länder från och med 1986 (EGT nr L 348, 24.12.1985, s. 2), idess lydelse enligt — 392 R 3890: Kommissionens förordning (EEG) nr 3890/92 av
den 28 december 1992 (EGT nr L 391, 31.12.192, s. 51). I fotnot a till artikel 1.1 skall orden "från Österrike" strykas.
2. 389 R 3013: Rådets förordning (EEG) nr 3013/89 av den 25 september 1989 om den gemensamma organisationen av marknaden för får— och getkött (EGT nr L 289, 7.10.1989, s. 1), i dess lydelse enligt - 394 R 0233: Förordning (EG) nr 233/94 av den 24 januari 1994
(EGT nr L 30, 24.1.1994, s. 9). Följande artiklar skall införas: "Artikel Se
1. Trots vad som föreskrivs i artikel 5a.l—3, 5a.4a, 5a.5 och 5a.6 skall det gälla en total ram för Österrike, Finland och Sverige för beviljande av det bidrag som anges i artikel 5. Det totala antalet bidragsrättigheter som omfattas av denna ram fastställs till
Prop. 1994/95:19
179
_ 205 651 för Österrike, Prop. 1994/95:19 - 80 000 för Finland, Bilaga 10 — 180 000 för Sverige.
Dessa siffror innefattar både de kvantiteter som skall fördelas initialt och de nationella reserver som byggts upp av dessa medlemsstater .
2. Från ovannämnda ram __skall individuella begränsningar fast- ställas för producenter i Osterrike, Finland och Sverige senast
— den 31 december 1996 för Österrike, — den 31 december 1995 för Finland och Sverige.
3. Med tillämpning av förfarandet i artikel 30 skall kommissionen besluta regler för tillämpningen av denna artikel och då särskilt de anpassningar och övergångsbestämmelser som behövs."
"Artikel 5f
1. Trots vad som föreskrivs i artikel 5a.l—3, 5a.4 a, 5a.5 och 5a.6 skall det för Norge gälla en total ram för beviljande av det bidrag som anges i artikel 5. Det totala antalet bidragsrättigheter som omfattas av ramen fastställs
— till 1 040 000 för sådana får som ger rätt till bidrag, och — till ett antal som skall bestämmas före den 30 september 1995 och enligt det förfarande som föreskrivs i artikel 30 för sådana getter som ger rätt till bidrag. Detta senare antal bestäms enligt artikel 5.5 i denna förordning och enligt artikel 1.5 i förordning (EEG) nr 3493/90, på grundval av de bidrag som beviljats 1991 enligt det nationella stödregistret (PRODUKSJONSTILLEGGSREGISTERET) och skall gälla från och med produktionsåret 1995.
Beloppen innefattar både de kvantiteter som skall fördelas initialt och alla fonder som byggts upp av Norge.
2. Från ovannämnda ram skall det göras en individuell fördelning bland producenter i Norge senast den 31 december 1995.
3. Med tillämpning av förfarandet i artikel 30 skall kommissionen besluta regler för tillämpningen av denna artikel och då särskilt de anpassningar och övergångsbestämmelser som behövs."
180
Bilaga 10
IX. Jordbruksgrödor
1. 392 R 1765: Rådets förordning (EEG) nr 1765/92 av den 30 juni 1992 om upprättande av ett stödsystem för producenter av vissa jordbruksgrödor (EGT nr L 181, 1.7.1992, s. 12), i dess lydelse enligt
394 R 0232: Rådets förordning (EEG) 232/94 av den 24 januari 1994 (EGT nr L 30, 3.2.1994, s. 7)
1 artikel 12 första stycket skall följande strecksats läggas till:
de som rör bestämningen av referensområden enligt bilaga V till förmån för de nya medlemsstatema".
X. Spannmål
392 R 1766: Rådets förordning (EEG) nr 1766/92 av den 30 juni 1992 om den gemensamma organisationen av marknaden för spannmål (EGT nr L 181, 1.7.1992, s. 21), i dess lydelse enligt
a)
b)
393 R 2193: Kommissionens förordning (EEG)nr 2193/93 av den 28 juli 1993 (EGT nr L 196, 5.8.1993, s. 22).
Följande skall införas i artikel 4.2 efter första saecksatsen: "— från och med den 1 december till och med den 30 juni för Sverige.
I händelse av att interventionsperioden i Sverige leder till att de produkter som anges i punkt 1 avleds från andra medlemsstater till intervention i Sverige, skall kommissionen anta närmare bestämmelser för att rätta till situationen i enlighet med artikel 23."
I artikel 7.1 skall följande stycke införas:
"I avsaknad av en betydande inhemsk produktion av andra sädesslag för framställning av stärkelse, får produktionsbidrag beviljas för stärkelse som i Finland och Sverige erhålls från kom och havre, så länge det inte medför att stärkelseproduktionen av dessa två sädesslag ökar till mer än
— 50 000 ton i Finland, — 10 000 ton i Sverige."
13 Riksdagen I 994/95. I saml. Nr 19. Bilaga [()—12
Prop. 1994/95:19
181
Bilaga 10
XI. Tobak
392 R 2075: Rådets förordning (EEG) nr 2075/92 av den 30 juni 1992 om den gemensamma organisationen av marknaden för råtobak (EGT nr L 215, 30.7.1992, s. 70).
I artikel 8 första stycket skall siffran "350 000" ersättas med "350 600". XII. Diverse
368 R 0827: Rådets förordning (EEG) nr 827/68 av den 28 juni 1968 om den gemensamma organisationen av marknaden för vissa produkter som finns uppräknade i bilaga 11 till fördraget (EGT nr L 151, 30.6.1968, s. 16), i dess lydelse enligt
— 393 R 2430: Kommissionens förordning (EEG) nr 2430/93 av den 1 september 1993 (EGT nr L 223, 2.9.1993, s. 9).
Följande skall läggas till i artikel 5:
"Med kommissionens tillstånd kan stöd till produktion och omsättning av renar och renprodukter (KN—nummer ur 0208 och ur 0210) lämnas av Norge, Sverige och Finland under förutsättning att det inte medför någon ökning av de traditionella produktionsnivåema."
Prop. 1994/95: 19
182
C. .IORIZBRUKETS STRUKTUR OCH KOMPLETTERANDE Prop. 1994/95: 19 ATGARDER INOM DEN GEMENSAMNIA Bilaga 10 JORDBRUKSPOLITIKEN
1. 375 L 0268: Rådets direktiv 75/268/EEG av den 28 april 1975 om jordbruk i bergsområden och i vissa mindre gynnade områden (EGT nr L 128, 19.5.1975, s. 1), idess lydelse enligt
- 385 R 0797: Rådets förordning (EEG) 797/85 av den 12 mars 1985 (EGT nr L 93, 30.3.1985, s. 1).
I artikel 3.3 skall föjande stycke läggas till:
De områden som är belägna norr om sextioandra breddgraden och några närliggande områden skall likställas med de områden som anges i första stycket i den utsträckning som de påverkas av mycket svåra klimatförhållanden som gör att växtperioden märkbart förkortas."
2. 378 R 1360: Rådets förordning (EEG) nr 1360/78 av den 19 juni 1978 om producentgrupper och sammanslutningar av dessa (EGT nr L 166, 23.6.1978, s. 1), i dess lydelse enligt
— 393 R 3669: Rådets förordning 3669/93 av den 22 december 1993 (EGT nr L 338, 31.12.1993, 5.26).
a) 1 artikel 2 skall följande strecksats läggas till: "— Hela Osterrike, Norge och Finland".
b) Artikel 3.1 första meningen skall ha följande lydelse:
"Vad avser Italien, Grekland, Spanien, Portugal, Norge, Osterrike och Finland gäller föreliggande förordning för följande produkter för vilka det finns en produktion i dessa länder:"
3. 390 R 0866: Rådets förordning (EEG) nr 866/90 av den 29 mars 1990 om förbättring av villkoren för förädling och saluföring av jordbruksprodukter (EGT nr L 91, 6.4.1990, s. 1), i dess lydelse enligt
— 393 R 3669: Rådets förordning (EG) nr 3669/93 av den 22 december 1993 (EGT nr L 38, 31.12.1993, s. 26).
I artikel 3.2 skall följande mening läggas till:
"Österrike, Finland, Norge och Sverige skall lägga fram dessa planer inom 3 månader från anslutningen."
183
4. 391 R 2328: Rådets förordning (EEG) nr 2328/91 av den 15 Prop. 1994/95:19 juli 1991 om förbättring av jordbruksuukturemas effektivitet Bilaga 10 (EGT nr L 218, 6.8.1991, s. 1), i dess lydelse enligt
— 393 R 3669: Rådets förordning (EG) nr 3669/93 av den 22 december 1993 (EGT nr L 338, 31.12.1993, s. 26).
a) Följande punkt skall läggas till i artikel 19:
"4. Vid tillämpningen av denna artikel skall alla utsatta områden i Finland betraktas som bergsområden enligt artikel 3.3 i direktiv 75/268/EEG."
b) Följande mening skall införas i artikel 31.1 första stycket:
"Beräkningarna för Österrike, Finland, Norge och Sverige skall avse tiden 1995—1999."
c) Följande mening skall införas i artikel 31.4 första stycket:
"Österrike, Finland, Norge och Sverige skall lämna dessa uppgifter inom 3 månader efter anslutningen."
5. 392 R 2078: Rådets förordning (EEG) nr 2078/92 av den 30 juni 1992 om produktionsmetoder inom jordbruket som är förenliga med kraven på miljöhänsyn och naturvård (EGT nr L 215, 30.6.1992, s. 85).
Följande stycke skall läggas till i artikel 7.1: "Österrike, Finland, Norge och Sverige skall inom 6 månader efter anslumingen lämna kommissionen det material som avses i första
stycket. "
6. 392 R 2080: Rådets förordning (EEG) nr 2080/92 av den 30 juni 1992 om en gemenskapsordning för stöd till skogsbruksåtgärder inom jordbruket (EGT nr L 215, 30.6.1992, s. 96).
Följande stycke skall läggas till i artikel 5.1: "Österrike, Finland, Norge och Sverige skall inom 6 månader efter anslumingen lämna kommissionen det material som avses i första stycket."
184
D. LAGSTIFTNING OM VÄXT SKYDD OCH EKOLOGISKT Prop. 1994/95:19 JORDBRUK Bilaga 10
1. Växtskydd
1. 377 L 0093: Rådets direktiv 77/93/EEG av den 21 december 1976 om skyddsåtgärder mot införande i gemenskapen av skadegörare på växter och växtprodukter och mot deras spridning inom gemenska- pen (EGT nr L 26, 31.01.1977, s. 20), i dess lydelse enligt
— 393 L 0110: Rådets direktiv 93/110/EG av den 9 december 1993 (EGT nr L 303, 10.12.1993, s. 19).
a) Bilaga 1 del B skall ändras på följande sätt: — I avsnitt a punkt 1 skall bokstäverna "S, FI" läggas till i den högra kolumnen. — I avsnitt a skall följande läggas till efter punkt 1:
"la Globodera pallidaFI (Stone) Behrens ".
— I avsnitt a punkt 2 skall följande läggas till i den högra kolumnen:
"S (Malmöhus, Kristianstads, Blekinge, Kalmar och Gotlands län)"
— I avsnitt b punkt 1 skall bokstäverna "S, Fl" läggas till i den högra kolumnen. — I avsnitt b punkt 2 skall bokstäverna "S, Fl" läggas till i den högra kolumnen.
b) Bilaga 11 del B skall ändras på följande sätt: I avsnitt b punkt 2 skall bokstäverna "A, FI, N" läggas till i den högra kolumnen. '
c) Bilaga Ill skall ändras på följande sätt: 1 punkt 1 skall bokstäverna "A, FI, N" läggas till i den högra kolumnen.
(1) Bilaga IV del B skall ändras på följande sätt: — Bokstäverna "S, Fl" skall läggs till i den högra kolumnen i
punkterna 20.1, 20.2, 22, 23, 24, 25.1, 25.2, 26, 27 och 30. — Följande skall läggas till efter punkt 20.2:
185
Bilaga 10
"20,3 Knölar av Utan att det påverkar tillämpningen
av kraven FI
Solanum i del A.Il.l9.1, A.11.19.2 och A.II.19.5, Tuberosum officiell förklaring att de bestämmelser om Globodera pallida (Stone) Behrens och Globodera rostochiensis (Wollenweber) Behrens följs som står i överensstämmelse med be- stämmelserna i direktiv 69/465/EEG".
Bokstäverna "A, FI, N" skall läggas till i den högra kolumnen i punkt 21.
2. 392 L 0076: Kommissionens direktiv 92/76/EEG av den 6 oktober
1992 om att erkänna skyddade zoner som utsätts för särskilda växtskyddsrisker i gemenskapen (EG nr L 305, 21.10.1992. s. 12).
a)
b)
i)
ii)
iii)
iv)
vi)
Följande skall läggas till i artikel 1: "Vad avser Österrike, Finland, Norge och Sverige, skall nämnda områden vara erkända för tiden fram till den 31 december 1996." Bilagan skall ändras på följande sätt:
1 avsnitt a punkt 2 skall följande läggas till i den högra kolumnen:
"Finland, Sverige".
I avsnitt a skall följande läggas till efter punkt 5: "5a Globodera pallida Finland (Stone) Behrens Globodera rostochiensis (Wollenweber) Behrens Finland". I avsnitt a punkt 12 skall följande läggas till i den högra kolumnen:
"Sverige (Malmöhus, Kristianstads, Blekinge, Kalmar. Gotlands län)." 1 avsnitt b punkt 2 skall följande läggas till i den högra kolumnen: "Österrike, Finland, Norge" . I avsnitt d punkt 1 skall följande läggas till i den högra kolumnen: "Finland, Sverige". I avsnitt d punkt 2 skall följande läggas till i den högra kolumnen: "Finland, Sverige".
Prop. 1994/95:19
186
Bilaga 10
II.
Ekologiskt jordbruk
391 R 2092: Rådets förordning (EEG) nr 2092/91 av den 24 juni 1991 om ekologisk produktion av jordbruksprodukter och uppgifter därom på jordbruksprodukter och livsmedel (EGT nr L 198, 22.7.1991, s. 1), i dess lydelse enligt
— 392 R 0094: Kommissionens förordning (EEG) nr 94/92 av den
b)
14 januari 1992 (EGT nr L 11, 17.1.1992, s. 14),
392 R 1535: Kommissionens förordning (EEG) nr 1535/92 av den 15 juni 1992 (EGT nr L 162, 16.6.1992, s. 15), 392 R 2083: Rådets förordning (EEG) nr 2083/92 av den 14 juni 1992 (EGT nr L 208, 24.7.1992, s. 15), 393 R 2608: Kommissionens förordning (EEG) nr 2608/93 av den 23 september 1993 (EGT nr L 239, 24.9.1993, s. 10). 394 R 0468: Kommissionens förordning (EG) nr 468/94 av den 2 mars 1994 (EGT nr L 59, 3.3.1994, 5.1).
I artikel 2 skall följande strecksatser läggas till: "- På finska: luonnonmukainen — På norska: ekologisk _ På svenska: ekologisk". Bilaga 5 skall ändras på följande sätt: i) Den text i bilagan som avser tyska språket skall ha följande lydelse: "D Ökologische Agrarwirtschaft — EWG Kontroll- system. eller Biologische Landwirtschaft — EWG Kontrollsystem" .
ii) Följande skall läggas till:
" FI: Luonnonmukaien maataloustuotanto — ETY:n valvontajärjestelmä/Ekologiskt jordbruk— EEG—kontrollsystem
thologisk landbruk — EGP—kontrollordning Ekologiskt jordbruk — EEG—kontrollsystem".
.VPZ
Prop. 1994/95: 19
187
Bilaga 10
E. VETERINÄRLAGSTIFI'NING OCH ZOOTEKNISK LAGSTIFTNING
I. Veterinärlagstiftning
Del 1 — Grundläggande texter
KAPITEL 1 - Övergripande texter
1. 390 L 0675: Rådets direktiv 90/675/EEG av den 10 december 1990 om principer för anordnande av veterinärkontroller av produkter som förs in i gemenskapen från tredje land (EGT nr L 373, 31.12.1990, s. 1), i dess lydelse enligt
a)
391 L 0496: Rådets direktiv 91/496/EEG av den 15 juli 1991 (EGT nr L 268, 24.9.1991, s. 56), 392 R 1601: Rådets förordning (EEG) nr 1601/92 av den 15 juni 1992 (EGT nr L 173, 27.6.1992, s. 13), 392 D 0438: Rådets beslut 92/438/EEG av den 13 juli 1992 (EGT nr L 243, 25.8.1992, s. 27), ' 392 L 0118: Rådets direktiv 92/118/EEG av den 17 december 1992 (EGT nr L 62, 15.3.1992, s. 49).
Följande artikel skall införas:
"Artikel 18a
1. Österrike skall ha en frist på tre år från dagen för anslutningsför-
b)
dragets ikraftträdande för att införa det kontrollsystem som fastställs i detta kapitel. Under den övergångstiden skall Österrike tillämpa de bestämmelser som kommer att fastställas före dagen för anslutningsfördragets ikraftträdande i enlighet med förfarandet i artikel 24. De bestämmelserna skall säkerställa att alla nödvändiga kontroller utförs så nära gemenskapens yttre gräns som möjligt.
. Finland skall ha en frist på tre år från dagen för anslumings- fördragets ikraftträdande för att införa det kontrollsystem som fastställs i detta kapitel. Under den övergångstiden skall Finland tillämpa de bestämmelser som kommer att fastställas före dagen för anslutningsfördragets ikraftträdande i enlighet med för- farandet i artikel 24. De bestämmelserna skall säkerställa att alla nödvändiga kontroller utförs så nära gemenskapens yttre gräns som möjligt."
I artikel 31 skall "särskilt Österrike och Finland" införas efter " Medlemsstaterna " .
Prop. 1994/95: 19
188
c) Ibilaga 1 skall följande text läggas till: Prop. 1994/95:19
Bilaga 10 "13. Österrikes territorium 14. Finlands territorium 15. Norges territorium 16. Sveriges territorium".
2. 391 L 0496: Rådets direktiv 91/496/EEG av den 15 juli 1991 om fastställande av principer för organisationen av veterinärkontroller av djur som förs in i gemenskapen från tredje land och om ändring av direktiven 89/662/EEG, 90/425/EEG och 90/675/EEG (EGT nr L 268, 24.9.1991, s. 56), i dess lydelse enligt
— 391 L 0628: Rådets direktiv 91/628/EEG av den 19 november 1991 (EGT nr L 340, 11.12.1991, s. 17), ' — 392 D 0438: Rådets direktiv 92/438/EEG av den 13 juli 1992 (EGT nr L 243, 25.8.1992, s. 27).
a) Följande artikel skall införas:
"Artikel 17a
Österrike och Finland skall ha en frist på tre år från dagen för anslutningsfördragets ikraftuädande för att införa det kontroll- system som fastställs i detta kapitel. Under den övergångstiden skall Österrike och Finland tillämpa de bestämmelser som kommer att fastställas före dagen för anslutningsfördragets ikraftträdande i enlighet med förfarandet i artikel 23. De bestämmelserna skall säkerställa att alla nödvändiga kontroller utförs så nära gemenskapens yttre gräns som möjligt."
b) I artikel 29 skall "särskilt Österrike och Finland" införas efter "Medlemsstatema " .
189
KAPITEL 2 — Djurhälsa
A. HANDEL OCH UTSLÄPPANDE PÅ MARKNADEN
1. 364 L 0432: Rådets direktiv 64/432/EEG av den 26 juni 1964 om djurhälsoproblem som påverkar handeln med nötkreatur och svin inom gemenskapen (EGT nr 121, 29.7.1964, s. 1977/64), i dess lydelse enligt
b)
d)
392 L 0102: Rådets direktiv 92/102/EEG av den 27 november 1992 (EGT nr L 355, 5.12.1992, s. 32).
I artikel 2 0 skall följande läggas till:
"— Österrike: Bundesland — Finland: Lääni/län — Norge: fylke
— Sverige: län".
I artikel 3.2 e skall följande läggas till:
"Fram till den 1 januari 1996 får dock nötkreatur och svin med ursprung i Finland och Norge identifieras genom märkning som är officiellt godkänd av den behöriga myndigheten i var och en av de medlemsstaterna. De behöriga finska och norska myndig- heterna skall lärnna alla uppgifter om märkningens kännetecken till kommissionen och de andra medlemsstaterna."
I artikel 4a.3 skall följande stycke läggas till:
"Dessutom skall. under en övergånsperiod på tre år från dagen för anslutningsfördragets ikraftträdande, ett serologiskt prov med negativt resultat utföras på alla levande svindjur, inbegripet vildsvin, som skall levereras till Finland från en sådan region som definieras i artikel 2 o och i vilken vesikulär svinsjuka (SVD) har förekommit. Detta prov kommer att krävas under tolv månader efter det senaste sjukdomsfallet i den regionen."
I artikel 4b skall följande stycke läggas till:
"Dessutom skall, under en övergånsperiod på tre år från dagen för anslutningsfördragets ikraftträdande, ett serologiskt prov med negativt resultat utföras på alla levande svindjur, inbegripet vildsvin, som skall levereras till Finland, Norge eller Sverige från en sådan region som definieras i artikel 2 o och i vilken klassisk svinpest har förekommit. Detta prov kommer att krävas under tolv månader efter det senaste sjukdomsfallet i den regionen. Om detär nödvändigt får regler för tillämpningen av detta stycke antas i enlighet med förfarandet i artikel 12."
Prop. 1994/95: 19 Bilaga I 0
190
e) Följande artikel skall införas: Prop. 1994/95:19
Bilaga 10 "Artikel &
Vad gäller PRRS (porcine respiratory and reproductive syndrome) och under en övergångstid på tre år från dagen för anslutningsfördragets ikraftträdande, skall ett serologiskt prov med negativt resultat utföras på alla levande svindjur, inbegripet vildsvin, som skall levereras till Sverige från en sådan region som definieras i artikel 2 o och i vilken PRRS har konstaterats officiellt. Detta prov kommer att krävas under tolv månader efter det senaste sjukdomsfallet i den regionen. Regler för tillämp- ningen av detta stycke skall beslutas enligt förfarandet i artikel 12."
f) 1 artikel 9 skall följande punkter läggas till:
"4. Kommissionen skall så snart som möjligt granska de program som Sverige lämnar in för infektiös bovin rhinotrakeit/infektiös pustuläs vulvovaginit (IBR/IPV) hos nötkreatur och Aujeszky's sjukdom hos svin. Efter den granskningen får bestämmelserna i punkt 2 tillämpas orn detär berättigat. Ändamålsenliga beslut enligt punkt 2 skall antas så snart som möjligt. I väntan på de besluten får Sverige under ett år från dagen för anslumingsfördragets ikraftträdande tillämpa de nationel— la bestämmelser avseende de ovannämnda sjukdomarna som var i kraft före den dagen. Ettårsperioden får om det är nödvändigt förlängas i enlighet med förfarandet i artikel 12.
5. Kommissionen skall granska det program som Österrike lämnar in för infektiös bovin rhinotrakeit/infektiös pustuläs vulvovaginit (IBR/IPV) hos nötkreatur. Efter den granskningen får bestämmelserna i punkt 2 tillämpas om det år berättigat. Ändamålsenliga beslut enligt punkt 2 skall antas innan anslutningsfördraget träder i kraft.
6. Kommissionen skall granska de program som Finland och Norge lämnar in för infektiös bovin rhinotrakeit/in- fektiös pustulös vulvovaginit (IBR/IPV) hos nötkreatur och Aujeszky's sjukdom hos svin. Efter den gransk- ningen får bestämmelsema i punkt 2 tillämpas om det är berättigat. Ändamålsenliga beslut enligt punkt 2 skall antas innan anslutningsfördraget träder i kraft."
191
Bilaga 10
g) I artikel 10 skall följande punkter läggas till:
"4. Kommissionen skall så snart som möjligt granska de skäl som Sverige redovisar rörande paratuberkulos, leptospiros (Leptospira hardjo), Campylobakter foetus infektion (genital form) och Trichomonas foetus in- fektion hos nötkreatur och TGE (transmissible gastroen- teritis), leptospiros (Leptospira pomona) och PED (porcine epidemic diarrhoea) hos svin. Efter den gransk- ningen får bestämmelsema i punkt 2 tillämpas om detär berättigat. Ändamålsenliga beslut enligt punkt 2 skall antas så snart som möjligt. I väntan på de besluten får Sverige under ett år från dagen för anslutningsfördragets ikraftträdande tillämpa de nationella bestämmelser avseende de ovannämnda sjukdomarna som var i kraft före den dagen. Ettårsperioden får om det är nödvändigt förlängas i enlighet med förfarandet i artikel 12.
Kommissionen skall granska de skäl som Finland och Norge redovisar beträffande infektiös bovin rhinotra- keit/infektiös pustuläs vulvovaginit (IBR/IPV) hos nötkreatur och Aujeszky's sjukdom hos svin. Efter den granskningen får bestämmelserna i punkt 2 tillämpas om detär berättigat. Ändamålsenliga beslut enligt punkt 2 skall antas innan anslutningsfördraget träder i kraft."
h) Följande artikel skall införas:
"Artikel 10a
1. I väntan på att de ändringar som skall göras i detta direktiv skall träda i kraft, skall, på bestämmelseorten, bestämmelserna om salmonella i det kontrollprogram som tillämpas av Finland, Norge och Sverige tillämpas på sådana nötkreatur och svin för avel, produktion eller slakt som är avsedda för de medlemsstaterna. Om det konstateras att djuren är positiva, skall samma bestäm— melser tillämpas på dem som på djur med ursprung i de medlemsstaterna. Dessa bestämmelser skall inte tilläm— pas på djur från anläggningar som är underkastade ett program som erkänts som likvärdigt i enlighet med förfarandet i artikel 12.
De garantier som fastställs i punkt 1 är inte tillämpliga förrän konunissionen har godkänt de kontrollprogram som Finland, Norge och Sverige skall lämna in. Kom- missionen skall fatta sitt beslut innan anslutningsför- draget träder i kraft, så att de handlingsprogram och garantier som avses i punkt 1 är tillämpliga när anslut- ningsfördraget träder i kraft. "
Prop. 1994/95: 19
192
i) I punkt 12 i bilaga B skall följande läggas till: Prop. 1994/95:19 Bilaga 10 "m) Österrike: Bundesanstalt fiir Tierseuchenbekämpfung, Mödling, n) Finland: Central Laboratory, Tuberculin Section, Weybridge, England, 0) Norge: Veterinarinstituttet, Oslo, p) Sverige: Statens veterinärmedicinska anstalt, Uppsala".
j) I punkt 9 i bilaga C skall följande läggas till:
"m) Österrike: Bundesanstalt fiir Tierseuchenbekämpfung, Mödling,
n) Finland: Eläinlääkintä—ja elintarvikelaitos, Helsinki /— Anstalten för veterinärmedicin och livsmedel,
Helsingfors, 0) Norge: Veterinriaenstituttet, Oslo, p) Sverige: Statens veterinärmedicinska anstalt, Uppsala".
k) I mall 1 punkt 4, mall Il punkt 5, mail III punkt 4 och mall IV punkt 5 i bilaga F skall följande läggas till:
"m) Österrike: Amtstierarzt
n) Finland: kunnaneläinlääkäri eller kaupungineläinlääkäri eller läänineläinlääkärilkornmunalv eterinär eller stadsveterinär eller länsveterinär 0) Norge: distriktsveterinzer p) Sverige: länsveterinär, distriktsveterinär eller gränsveterinär " .
1) I kapitel II A.2 i bilaga G skall följande läggas till:
"m) Österrrike: Bundesanstalt fiir Tierseuchenbekärnpfung, Mödling
n) Finland: Eläinlääkintä—ja elintarvikelaitos, Helsinki / Anstalten för veterinärmedicin och livsmedel, Helsingfors 0) Norge: Veterinrizenstituttet, Oslo
p) Sverige: Statens veterinärmedicinska anstalt, Uppsala".
2. 391 L 0068: Rådets direktiv 91/68/EEG av den 28 januari 1991 om djurhälsovillkor för handel inom gemenskapen med får och getter (EGT nr L 46, 19.2.1991, s. 19).
193
a) I artikel 8 skall följande punkt läggas till: Prop. 1994/95:19 Bilaga 10 "4. Kommissionen skall så snart som möjligt granska de skäl som Sverige redovisar rörande ovin paratuberkulos och smittsam juverinflammation hos får. Efter den granskningen får bestämmelserna i punkt 2 tillämpas om det är berättigat. Ändamålsenliga beslut enligt punkt 2 skall antas så snart som möjligt. I väntan på de besluten får Sverige under ett år från dagen för anslutningsför- dragets ikraftträdande tillämpa de nationella bestäm- melser om de ovannämnda sjukdomarna som var i kraft före den dagen. Ettårsperioden får om detär nödvändigt förlängas i enlighet med förfarandet i artikel 15."
b) Följande artikel skall införas:
"Artikel 811
Vad gäller Finland och Norge. skall konunissionen på deras begäran och för tillämpningen av artikel 7 och 8 anordna de nödvändiga undersökningarna för de sjukdomar som förtecknas under rubrikerna II och 111 i bilaga B, så att det, om det är nödvändigt, är möjligt att anta ändamålsenliga beslut enligt förfarandet i artikel 15 före dagen för anslutningsfördragets ikraftträdande. "
c) 1 bilaga A kapitel I II 2 i skall följande mening läggas till:
"Denna bestämmelse skall, i enlighet med förfarandet i artikel 15, ses över innan anslutningsfördraget träder i kraft för att eventuella ändringar skall kunna göras."
3. 390 L 0426: Rådets direktiv 90/426/EEG av den 26 juni 1990 om djurhälsovillkor vid rörelse och import av hästdjur från tredje land (EGT nr L 224, 18.8.1990, s. 42), i dess lydelse enligt
— 390 L 0425: Rådets direktiv 90/425/EEG av den 26 juni 1990 (EGT nr L 224, 18.8.1990, s. 29), _ 391 L 0496: Rådets direktiv 91/496/EEG av den 15 juli 1991 (EGT nr L 268, 24.9.1991, s. 56), — 392 D 0130: Kommissionens beslut 92/130/EEG av den 13 februari 1992 (EGT nr L 47, 22. 2. 1992, s. 26), — 392 L 0036: Rådets direktiv 92/36/EEG av den 29 april 1992 (EGT nr L 157, 10.6.1992, s. 28).l fotnot c 1 bilaga C skall följande läggas till:
194
"Österrike: ”Amtstierarzt" Prop. 1994/95:19 Finland: "kunnaneläinlääkäri eller kaupungineläinlääkäri eller Bilaga 10 läänineläinlääkäri/kommunalv eterinär eller stadsveterinär eller länsveterinär"
Norway: "distrikts veterinter" Sweden: " länsveterinär, distriktsveterinär eller gränsveterinär" .
4. 390 L 0539: Rådets direktiv 90/539/EEG av den 15 oktober 1990 om djurhälsovillkor för handel inom gemenskapen och för import från tredje land av fjäderfä och kläckningsägg (EGT nr L 303, 31.10.1990, s. 6), i dess lydelse enligt
— 391 L 0494: Rådets direktiv 91/494/EEG av den 26 juni 1991 (EGT nr L 268, 24.9.1991, s. 35), - 391 L 0496: Rådets direktiv 91/496/EEG av den 15 juli 1991 (EGT nr L 268, 24.9.1991, s. 56), — 392 D 0369: Konunissionens beslut 92/369/EEG av den 24 juni 1992 (EGT nr L 195, 14.7.1992, s. 25), - 392 L 0065: Rådets direktiv 92/65/EEG av den 13 juli 1992 (EGT nr L 268, 14.9.1992, s. 54), — 393 L 0120: Rådets direktiv 93/120/EEG av den 22 december 1993 (EGT nr L 340, 31.12.1993, s. 35).
a) I artikel 5 skall följande punkt läggas till:
"d) Vad gäller salmonella skall fjäderfän avsedda för Finland, Norge och Sverige uppfylla de villkor som fastställs i enlighet med artikel 9a, % och lOb."
b) Följande artiklar skall införas: "Artikel %
1. Vad gäller salmonella får Finland, Norge och Sverige lämna in ett kontrollprogram till kommissionen rörande Bockar av avelsfjäderfä och flockar av daggamla kyck- lingar avsedda att föras sanunan med flockar av avelsfjäderfä eller flockar av fjäderfä för produktion.
2. Kommissionen skall granska kontrollprogrammen. Efter den granskningen skall kommissionen om det är berättigat och i enlighet med förfarandet i artikel 32 ange de allmänna eller begränsade tilläggsgarantier som får krävas för leveranser till Finland, Norge och Sverige. De garantierna skall vara likvärdiga med dem som Finland, Norge respektive Sverige tillämpar på nationell nivå. Ändamålsenliga beslut skall antas före dagen för anslut- 195 ningsfördragets ikraftträdande.
Bilaga 10
Anikel 9b
Vad gäller salmonella, och i väntan på att gemenskaps- regler skall antas, fär Finland, Norge och Sverige lämna in kontrollprogram till kommissionen rörande flockar av värphöns (produktionsfjäderfä som är uppfödda för att producera ägg för konsumtion).
Kommissionen skall granska kontrollprogrammen. Efter den granskningen skall kommissionen om det är berättigat och i enlighet med förfarandet i artikel 32 ange de allmänna eller begränsade tilläggsgarantier som får krävas för leveranser till Finland, Norge och Sverige. De garantierna skall vara likvärdiga med dem som Finland, Norge respektive Sverige tillämpar på nationell nivå. Dessutom skall hänsyn tas till Vetenskapliga veterinär- medicinska kommitténs yttrande vad gäller vilka salmo— nellaserotyper som skall tas upp på listan över invasiva serotyper för fjäderfä. Ändamålsenliga beslut skall antas före dagen för anslutningsfördragets ikraftträdande."
c) Följande artikel skall införas:
"Artikel 10b
1. Vad gäller salmonella och sådana serotyper som inte nänms i kapitel III A i bilaga 2, skall leveranser av fjäderfä för slakt avsedda för Finland, Norge och Sverige kontrolleras genom mikrobiologisk provtagning genom urval i ursprungsanläggningen i enlighet med de be- stänunelser som rådet fastställer på förslag av kommis— sionen före dagen för anslutningsfördragets ikraft— trädande.
Omfattningen av det prov som avses i punkt 1 och de metoder som skall användas skall fastställas med be- aktande av Vetenskapliga veterinärmedicinska kommitténs yttrande och det kontrollprogram som Finland, Norge och Sverige skall lämna in till kommissionen.
Det prov som avses i punkt 1 skall inte utföras på fjäderfän för slakt från en anläggning som är underkastad ett program som är erkänt som likvärdigt med det som avses i punkt 2 i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 32.
Prop. 1994/95 : 19
196
"(I) I artikel 12.2 skall följande stycke läggas till: Prop. 1994/95:19 Bilaga 10 "Vad gäller Finland, Norge och Sverige skall ändamålsenliga beslut beträffande statusen som "icke—vaccinationszon mot Newcastlesjukan" antas i enlighet med förfarandet i artikel 32 före dagen för anslutningsfördragets ikraftträdande. "
e) I atikel 13 skall följande punkt läggas till:
"4. Kommissionen skall så snart som möjligt granska de program som Sverige lämnar in för infektiös bronkit (IB). Efter den granskningen får bestämmelsema i punkt 2 tillämpas om det är berättigat. Ändamålsenliga beslut enligt punkt 2 skall antas så snart som möjligt. I väntan på de besluten får Sverige under ett år från dagen för anslutningsfördragets ikraftträdande tillämpa de nationella bestämmelser avseende den ovannämnda sjukdomen som var i kraft före den dagen. Ettårsperioden får om det är nödvändigt förlängas i enlighet med förfarandet i artikel 32."
i) I artikel 14 skall följande punkt läggas till:
"4. Kommissionen skall så snart som möjligt granska de skäl som Sverige redovisar för TRT/SHS (turkey rhinotracheitis/swollen—head syndrome), ILT (infektiös laryngotrakeit), EDS-76 (egg drop syndrome) och hönskoppor. Efter den granskningen får bestämmelserna i punkt 2 tillämpas om det är berättigat. Ändamålsenliga beslut enligt punkt 2 skall antas så snart som möjligt. I väntan på de besluten får Sverige under ett år från dagen för anslutningsfördragets ikraftträdande tillämpa de nationella bestämmelser avseende de ovannämnda sjuk- domarna som var i kraft före den dagen. Ettårsperioden får om det är nödvändigt förlängas i enlighet med förfarandet i artikel 32."
g) Ibilaga 1.1 skall följande läggas till:
"Österrike: Bundesantalt fiir Virusseuchenbekämpfung bei Haustieren, Wien-Hetzndorf
Finland: Eläinlääkintä— ja elintarvikelaitos, Helsinki / Anstalten för veterinärmedicin och livs- medel, Helsingfors Norge: Veterinzerinstituttet, Oslo Sverige: Statens veterinärmedicinska anstalt, Uppsala".
197
N Riku/agan 199—#95. [ saml. Nr 19. Bilaga 10—12
5. 391 L 0067: Rådets direktiv 91/67/EEG av den 28 januari 1991 om Prop. 1994/95:19 djurhälsovillkor för utsläppande på marknaden av djur och pro- Bilaga 10 dukter från vattenbruk (EGT nr L 46, 19.2.1991, s. 1), i dess lydelse enligt
— 393 L 0054: Rådets direktiv 93/54/EEG av den 24 juni 1993 (EGT nr L 175, s. 34).
a) I artikel 12 skall följande punkt läggas till:
"4. Kommissionen skall så snart som möjligt granska de program som Sverige lämnar in för infektiös pankreas— nekros (IPN), renibakterios (BKD), furunkulos och yersinios (ERM). Efter den granskningen får bestäm- melserna i punkt 2 tillämpas om det är berättigat. Ända- målsenliga beslut enligt punkt 2 skall antas så snart som möjligt. I väntan på de besluten får Sverige under ett år från dagen för anslutningsfördragets ikraftträdande tillämpa de nationella bestänunelser avseende de ovan— nämnda sjukdomarna som var i kraft före den dagen. Ettårsperioden får om det är nödvändigt förlängas i enlighet med förfarandet i artikel 26."
b) I artikel 13 skall följande punkt läggas till:
"4. Kommissionen skall så snart som möjligt granska de skäl som Sverige redovisar för SVC (spring viraemia of carp). Efter den granskningen får bestämmelserna i punkt 2 tillämpas om det är berättigat. Ändamålsenliga beslut enligt punkt 2 skall antas så snart som möjligt. I väntan på de besluten får Sverige under ett år från dagen för anslutningsfördragets ikraftträdande tillämpa de nationella bestämmelser avseende den ovannämnda sjukdomen som var i kraft före den dagen. Ettårsperioden får om det är
nödvändigt förlängas i enlighet med förfarandet i artikel 26."
c) Följande artiklar skall läggas till: "Artikel 28a Leveranser till eller från Finland av fisk, ägg, rorn eller mjölke för jordbruksdrift eller utplantering skall inte tillåtas under en övergångstid på tre år från dagen för anslumingsfördragets ikraftträdande.
198
Artikel 28b Prop. 1994/95:19
Bilaga 10 Leveranser till eller från Norge av fisk och skaldjur för jordbruksdrift eller utplantering skall inte tillåtas under en övergångstid på ett år från dagen för anslutningsfördragets ikraftträdande. På begäran av Norge och i enlighet med förfarandet i artikel 26 skall den perioden förlängas med ett år i sänder. Övergångstiden skall inte vara längre än fem år från dagen för anslutningsfördragets ikraftträdande.
Artikel Z8c
Ienlighet med förfarandet i artikel 26 får ändamålsenliga beslut fattas om att godkänna de program som Finland, Norge och Sverige lämnar in för de sjukdomar som avses i lista II i bilaga A. Dessa beslut skall träda i kraft antingen vid anslutningen eller under de övergångstider som fastställs i artikel 28a och 28b. I sådana fall skall den fyraårstid som fastställs i bilaga B.I.B förkortas till tre år för Finland, samt två kontroller för varje anläggning göras under den tiden. Vad gäller Norge skall hänsyn tas till historiska uppgifter om infektiös hematopoetisk nekros (IHN) och viral hemorrhagisk septikemi (VHS)."
6. 392 L 0065: Rådets direktiv 92/65/EEG av den 13 juli 1992 om fastställande av djurhälsokrav i handeln inom och importen till gemenskapen av djur, sperma, ägg (ova) och embryon som inte omfattas av de krav som fastställs i de specifika gemenskapsregler som avses i bilaga A.] till direktiv 90/425/EEG (EGT nr L 268, 14.9.1992, s. 54).
a) I artikel 3 skall följande stycke läggas till:
"I avvaktan på gemenskapsbestämmelser om ormar och andra reptiler får Sverige behålla sina nationella bestämmelser om leveranser av sådana djur till Sverige."
b) I artikel 6.A.2 b skall följande mening läggas till:
"I dessa beslut skall hänsyn tas till idisslare som föds upp i gemenskapens arktiska regioner."
c) I artikel 6.A.2 skall följande punkt läggas till:
"e) Bestämmelser om leukos får antas i enlighet med för- farandet i artikel 26."
d) Iartikel 6.A.3 skall följande punkter läggas till:
199 "e) Vad gäller vesikulär svinsjuka (SVD) skall, under en
övergångstid på tre år från och med dagen för anslut—
Bilaga 10
ningsfördragets ikraftträdande, ett serologiskt prov med Prop. 1994/95: 19 negativt resultat utföras på svindjur som skall levereras till Finland och kommer från en region enligt definitionen i artikel 2 o i direktiv 64/432/EEG där vesikulär svin- sjuka (SVD) har förekommit. Detta prov kommer att krävas under de tolv månader som följer på det senaste sjukdomsfallet i den regionen. '
f) Vad gäller klassisk svinpest skall, under en övergångstid på tre år från dagen för anslutningsfördragets ikraft- trädande, ett serologiskt prov med negativ reaktion tas på svindjur för sändningar till Finland, Norge och Sverige från en region enligt detinitionen i artikel 2 o i direktiv 64/432/EEG där klassisk svinpest har förekommit. Detta prov konuner att krävas under de tolv månader som följer på det senaste sjukdomsfallet i den regionen. Vid behov får föreskrifter för tillämpningen av denna punkt antas i enlighet med förfarandet i artikel 26.
g) Vad gäller PRRS (porcine respiratory and reproductive syndrome) skall, under en övergångstid på tre år från dagen för anslutnings fördragets ikraftträdande, ett serolo- giskt prov med negativ reaktion tas på svindjur för sändningar till Sverige från en region enligt definitionen i artikel 2 o i direktiv 64/432/EEG där PRRS har före- kommit. Detta prov kommer att krävas under de tolv månader som följer på det senaste sjukdomsfallet i den regionen. Föreskrifter för tillämpningen av denna punkt skall antas enligt förfarandet i artikel 26."
e) Följande artikel skall läggas till:
Artikel ] Oa
Vad gäller rabies skall — enligt förfarandet i artikel 26 sedan den utredning lagts fram som saken kräver — artikel 9 och 10 ändras så att hänsyn tas till situationen i Finland, Norge och Sverige och så att samma bestämmelser kommer att gälla för dessa länder som för medlemsstater i en motsvarande situation."
f) I artikel 13.2 skall följande punkt läggas till: "e) Sverige skall få en frist på två år från dagen för anslutningsför-
dragets ikraftträdande för att införa de bestänunelser som gäller organisationer, institutioner och centraler."
200
g) I artikel 22 skall följande stycke läggas till: Prop. 1994/95:19 Bilaga 10 "Bilaga B skall ses över innan anslumingsfördraget träder i kraft och då särskilt för att ändra förteckningen över sjukdomar och inkludera de som idisslare och svindjur är mottagliga för och de som är överförbara genom fårsperrna, ägg (ova) och embryon."
b) I bilaga C.2 a skall följande läggas till:
"Kommissionen får dock bemyndiga en medlemsstat att tillåta att djur av annat ursprung förs till en godkänd organisation, institution eller central om den behöriga myndigheten inte kan finna en tillfredsställande lösning för sådana djur. Medlems- staterna skall till kommissionen överlämna en plan som innehåller ytterligare veterinärgarantier för sådana fall."
7. 372 L 0461: Rådets direktiv 72/461/EEG av den 12 december 1972
om hälsoproblem som påverkar handeln inom gemenskapen med färskt kött (EGT nr L 302, 31.12.1972, s. 24), i dess lydelse enligt
— 392 L 0118: Rådets direktiv 92/118/EEG av den 17 december 1992 (EGT nr L 62, 15.3.1992, s. 49).
I bilagan punkt 2 tredje strecksatsen skall följande läggas till:
"_ ETY" .
B. BEKÄMPNINGSÅTGÄRDER 1. 385 L 0511: Direktiv 85/511/EEG av den 18 november 1985 om införande av gemenskapsåtgärder för bekämpning av mul— och
klövsjuka (EGT nr L 315, 26.11.1985, s. 11), i dess lydelse enligt
— 390 L 0423: Rådets direktiv 90/423/EEG av den 26 juni 1990 (EGT nr L 224, 18.8.1990, s. 13),
— 392 D 0380: Kommissionens beslut 92/380/EEG av den 2 juli 1992 (EGT nr L 198, 17.7.1992, s. 54).
a) I bilaga A skall följande läggas till: "SVERIGE: Statens veterinärmedicinska anstalt, Uppsala". b) I bilaga B skall följande läggas till:
"ÖSTERRIKE: Bundesanstalt fiir Virusseuchenbekämpfung bei 201 Haustieren, Wien—Hetzendorf
FINLAND: Statens Veterinzere Institut for virusforskning, Prop. 1994/95:19 Lindholm, Danmark Bilaga 10 Animal Virus Research Institute, Pirbright, Woking, Surrey, Förenade kungariket NORGE: Statens Veterintere Institut för Virusforskning, Lindholm, Danmark Animal Virus Research Institute, Pirbright, Woking, Surrey, Förenade kungariket SVERIGE: Statens veterinärmedicinska anstalt, Uppsala".
380 L 0217: Rådets direkdv 80/217/EEG av den 22 januari 1980 om införande av gemenskapsåtgärder för bekämpning av klassisk svinpest (EGT nr L 47, 21.2.1980, s. 11), i dess lydelse enligt
— 393 D 0384: Rådets beslut 93/384/EEG av den 14 juni 1993 (EGT nr L 166, 8.7.1993, s. 34).
Ibilaga 2 skall följande text läggas till efter "Portugal: Laboratorio Nacional de Investigacåo Veterinaria, Lisboa":
"Österrike: Bundesanstalt fiir Virusseuchenbekämpfung bei Haustieren, Wien—Hetzendorf
Finland: Statens Veterinäre Institut for virusforskning, Lindholm, Danmark Norge: Statens Veterinare Institut för virusforskning, Lindholm, Danmark Sverige: Statens veterinärmedicinska anstalt, Uppsala".
392 L 0035: Rådets direktiv 92/35/EEG av den 29 april 1992 om fastställande av regler för kontroll av och åtgärder för bekämpning av afrikansk hästpest (EGT nr L 157, 10.6.1992, s. 19).
I bilaga 1 A skall följande text läggas till:
Bundesanstalt liir Virusseuchenbekämp- fung, Wien — Hetzendorf
Statens Veterinare Institut for Virusforsk— ning, Lindholm, 4771 Kalvehave, Danmark '
Statens Veterinäre Institut för Virusforsk- ning, Lindholm, 4771 Kalvehave, Danmark
Sverige Statens veterinärmedicinska anstalt, 202
Uppsala" .
392 L 0040: Rådets direktiv 92/40/EEG av den 19 maj 1992 om Prop. 1994/95:19 införande av gemenskapsåtgärder för bekämpning av aviär influensa Bilaga ]0 (EGT nr L 167, 22.6.1992, s. 1).
I bilaga 4 skall följande text läggas till:
Bundesanstalt liir Virusseuchenbekämp- fung, Wien — Hetzendorf
Eläinlääkintä—ja elintarvikelaitos, Helsinki/Anstalten för veterinärmedicin och livsmedel, Helsingfors
Statens veterinärmedicinska anstalt, Uppsala, Sverige
Statens veterinärmedicinska anstalt, Uppsala" .
Sverige
392 L 0066: Rådets direktiv 92/66/EEG av den 14 juli 1992 om gemenskapsåtgärder för bekämpning av newcastlesjukan (EGT nr L 260, 5.9.1992, s. 1).
I bilaga 4 skall följande läggas till:
Bundesanstalt ftir Virusseuchenbekämp- fung, Wien — Hetzendorf
Eläinlääkintä—ja elintarvikelaitos, Helsinki/Anstalten för veterinärmedicin och livsmedel, Helsingfors
Veterinärinstituttet, Oslo
Statens veterinärmedicinska anstalt, Uppsala" .
Sverige
203
Bilaga 10
393 L 0053: Rådets direktiv 93/53/EEG av den 24 juni 1993 om gemenskapens minimiåtgärder för bekämpning av vissa fisksjuk- domar (EGT nr L 175, 19.7.1993, s. 23).
I bilaga A skall följande läggas till:
"Österrike: Institut fiir Fischkunde,Veterinärmedizinische Univer- sität,Wien
Finland: Eläinlääkintä ja elintarvikelaitos , Helsinki/ Anstalten för veterinärmedicin och livsmedel, Helsingfors Norge: Veterinarinstituttet, 0510 Sverige: Statens veterinärmedicinska anstalt, Uppsala".
392 L 0119: Rådets direktiv 92/119/EEG av den 17 december 1992 om införande av allmänna gemenskapsåtgärder för bekämpning av vissa djursjukdomar och särskilda åtgärder mot vesikulär svinsjuka (swine vesicular disease, SVD) (EGT nr L 62, 15.3.1993, s. 69). I bilaga 2.5 skall följande läggas till:
"Österrike: Bundesanstalt fiir Virusseuchenbekämpfung, Wien—Hetzendorf
Finland: Eäinläåkintä-ja elintarvikelaitos, Helsinki/Anstalten för veterinärmedicin och livsmedel, Helsingfors Norge: Statens Veterinaere Institut for Virusforskning, Lindholm, 4771 Kalvehave, Danmark Sverige: Statens veterinärmedicinska anstalt, Uppsala".
KAPITEL 3 - Folkhälsa
1. 364 L 0433: Rådets Direktiv 64/433/EEG av den 26 juni 1964 om hygienkrav vid framställning och saluföring av färskt kött (EGT nr 121, 29.7.1964, s. 2012/64), i dess lydelse enligt
— 391 L 0497: Rådets direktiv 91/497/EEG av den 29 juli 1991 (EGT nr L 268, 24.9.1991, s. 69),
— 392 L 0005: Rådets direktiv 92/5/EEG av den 10 februari 1992 (EGT nr L 57, 2.3.1992, s. 1).
a) I artikel 3.1 A f ii, skall följande strecksats läggas till:
— i fråga om kött avsett för Finland, Norge och Sverige vara märkt så som anges i del IV tredje strecksatsen i bilaga 4".
Prop. 1994/95: 19
204
b) I artikel 4.A skall följande ord införas efter datumet "den 1 Prop. 1994/95:19 januari 1993" i det inledande stycket: Bilaga 10
"med undantag av Österrike, Finland, Norge och Sverige, där datumet skall vara den 1 januari 1995 ".
c) I artikel 4.A skall följande ord införas efter datumet "den 31 december 1991" i det inledande stycket:
"med undantag av Österrike, Finland, Norge och Sverige, där datumet skall vara den 31 december 1993".
d) I artikel 5 skall följande punkter läggas till:
"3. I fråga om salmonella skall, i väntan på att de gemen- skapsbestämmelser som avses i punkt 2 antas, följande regler gälla för sådant kött som är avsett för Finland, Norge och Sverige:
a) Köttleveransema skall ha kontrollerats genom mikro- biologiska stickprov i ursprungsanläggningen i enlighet med regler som skall fastställas av rådet på förslag av kommissionen före dagen för anslutningsfördragets ikraftträdande.
b) i) Sådana kontroller som anges i a skall inte göras på köttleveranser till anläggningar för pastörisering, sterilisering eller någon annan behandling med motsvarande verkan.
ii) Under en period av tre år från och med dagen för anslutningsfördragets ikraftträdande skall emellertid det kött som anges i punkt i omfattas av de regler som fastställs i de kontrollprogram som Finland, Norge och Sverige tillämpar. I detta hänseende kommer detta kött att omfattas av samma åtgärder som gäller för kött med ursprung i Finland, Norge och Sverige. Före utgången av denna treårsperiod skall denna bestämmelse ses över och eventuellt ändras i enlighet med förfarandet i artikel 16.
c) Sådana kontroller som anges i 3 skall inte göras på kött med ursprung i en anläggning som omfattas av ett program som erkänts som likvärdigt med det program som anges i punkt 4, i enlighet med förfarandet i artikel 16.
205
Bilaga 10
4. Garantiema enligt punkt 3 skall gälla först efter det att kommissionen godkänt de kontrollprogram som Finland, Norge och Sverige skall lägga fram. Kommissionens beslut måste fattas före dagen för anslutningsfördragets ikraftt- rädande, för att kontrollprogrammen och garantierna skall vara tillämpliga från dagen för ikraftträdandet."
e) I kapitel XI 50 a första strecksatsen i bilaga 1 skall följande bokstavsbeteckningar läggas till:
"AT — FI — NO — SE". f) I kapitel XI 50 a andra strecksatsen och 50 b tredje strecksatsen i bilaga 1 skall följande läggas till:
"eller ETY". g) 1 del IV i bilaga 4 skall följande strecksats läggas till: "är avsett för Finland, Norge eller Sverige4 :
i) den kontroll som anges i artikel 5.3 a har genomförts4, ii) köttet är avsett för beredning4 iii) köttet konuner från en anläggning som omfattas av ett sådant program som anges i artikel 5.3 c”.
391 L 0498: Rådets direktiv 91/498/EEG av den 29 juli 1991 om villkoren för beviljande av tillfälliga och begränsade avvikelser från särskilda hälsoföreskrifter inom gemenskapen beträffande fram- ställning och marknadsföring av färskt kött (EGT nr L 268, 24.9.1991, s. 105).
a)1 artikel 2.1 skall följande införas efter datumet den 31 december 1995:
"med undantag av Norge och Sverige där datumet skall vara den 31 december 1996 och för Österrike och Finland där datumet skall vara den 31 december 1997".
b) I artikel 2.2 fjärde stycket skall följande införas efter datumet den 1 juli 1992:
"eller, i fråga om Österrike, Finland, Norge och Sverige, från dagen för anslutningsfördragets ikraftträdande".
371 L 0118: Rådets direktiv 71/118/EEG av den 15 februari 1971 om hygienfrågor som påverkar handeln med färskt kött av fjäderfä (EGT nr L 55, 8.3.1971, s. 23), ändrat och uppdaterat genom
— 392 L 0116: Rådets direktiv 92/116/EEG av den 17 december 1992 (EGT nr L 62, 15.3.1993, s. 1).
Prop. 1994/95: 19
206
Bilaga 10
a) I artikel 3.I.A i skall följande strecksats införas:
"— eller, för kött avsett för Finland, Norge och Sverige, vara märkt såsom anges i del IV e i bilaga 6".
b) Följande punkter skall läggas till i artikel 5:
"3. I fråga om salmonella skall, i avvaktan på att gemenskapsbe- stämmelser antas, följande regler gälla för sådant kött som är
a)
b)
avsett för Finland, Norge och Sverige:
Köttleveransema skall ha kontrollerats genom mikrobio- logiska stickprov i ursprungsanläggningen i enlighet med regler som skall fastställas av rådet på förslag av kom- missionen före dagen för anslutningsfördragets ikraftträ- dande.
Sådana kontroller som anges i a skall inte göras på kött med ursprung i en anläggning som omfattas av ett program som erkänts som likvärdigt med det program som anges i punkt 4, i enlighet med förfarandet i artikel 16.
Garantiema enligt punkt 3 skall gälla först efter det att kommissionen godkänt de kontrollprogram som Finland, Norge och Sverige skall lägga fram. Kommissionens beslut måste fattas före dagen för anslutningsfördragets ikraftträ- dande, för att kontrollprogrammen och garantierna skall vara tillämpliga från dagen för ikraftträdandet."
c) I kapitel XII punkt 66 a första strecksatsen i bilaga 1 skall följande bokstavsbeteckningar läggas till:
"AT — FI — NO — SE".
d) I kapitel XII punkt 66 a tredje strecksatsen i bilaga 1 skall följande läggas till:
"eller
ETY".
e) 1 del IV i bilaga 4 skall följande läggas till:
"e) om köttet är avsett för Finland, Norge eller Sverigezz
i)
den kontroll som anges i artikel 5.3 3 har genomförts',
ii) köttet kommer från en anläggning som omfattas av ett
sådant program som anges i artikel 5.3 e".
f) I bilaga 6 skall följande fotnot läggas till:
”stryk det som inte är tillämpligt".
Prop. 1994/95: 19
207
392 L 0116: Rådets direktiv 92/116/EEG av den 17 december 1992 Prop. 1994/95: 19 om ändring och uppdatering av direktiv 71/118/EEG om hygien- Bilaga 10 frågor som påverkar handeln med färskt kött av fjäderfä (EGT nr L 62, 15.3.1993, s. 1).
Följande punkter skall läggas till artikel 3:
"la. Finland och Norge skall ha en tidsfrist fram till den 1 januari
1996 för vissa anläggningar inom sina territorier. Kött som kommer från dessa anläggningar får omsättas endast inom deras respektive nationella territorium. Finland och Norge skall underrätta kommis— sionen om de bestämmelser som antas för dessa anläggningar. De skall lämna kommissionen och de andra medlemsstaterna en förteckning över dessa .
1b. Österrike skall ha en tidsfrist fram till den 1 januari 1996 för vissa anläggningar inom sitt territorium. Kött som konuner från dessa anläggningar får omsättas endast inom Österrikes nationella territorium. Österrike skall underrätta konunissionen om de bestänunelser som antas för dessa anläggningar. Österrike skall lämna kommissionen och de andra medlemsstatema en förteckning över dessa anläggningar. Österrike får bevilja vissa anläggningar en ytterligare tidsfrist fram till den 1 januari 1998 under förutsättning att dessa anläggningar till den behöriga myndigheten har sänt in en begäran om detta före den 1 april 1995. Denna begäran skall åtföljas av en plan och ett arbetsprogram som fastställer tids- gränsema inom vilka anläggningen kan vara anpassad till villkoren i detta direktiv. Österrike skall före den 1 juli 1995 till kommissio- nen sända in förteckningen över de anläggningar för vilka man avser bevilja en ytterligare tidsfrist. Denna förteckning skall för varje anläggning ange vilka slags undantag som planeras och hur länge de är tänkta att gälla. Kommissionen skall granska för— teckningen och fastställa den med eventuella ändringar. Kommissio- nen skall överlämna förteckningen till medlemsstaterna."
377 L 0099: Rådets direktiv 77/99/EEG av den 21 december 1976 om hygienfrågor som påverkar handeln med köttprodukter inom gemenskapen (EGT nr L 26, 31.1.1977, s. 85), ändrad och uppdaterad genom
- 392 L 0005: Rådets direktiv 92/5/EEG av den 10 februari 1992 (EGT nr L 57, 14.9.1992, 2.3.1992, s. 1). och i dess lydelse enligt — 392 L 0045: Rådets direktiv 92/45/EEG av den 16 juni 1992 (EGT nr L 268, 14.9.1992, s. 35), — 392 L 0116: Rådets direktiv 92/116/EEG av den 17 december 1992 (EGT nr L 62, 15.3.1993, s. 1), — 392 L 0118: Rådets direktiv 92/118/EEG av den 208 17 december 1992 (EGT nr L 62, 15.3.1993, s. 49).
a) I artikel 10 andra stycket skall följande ord införas efter datumet Prop. 1994/95: 19 den 1 januari 1996: Bilaga 10
"med undantag för Sverige, där datumet skall vara den 1 januari 1997, och för Osterrike, Finland och Norge, där datumet skall vara den 1 januari 1998".
b) I artikel 10 tredje stycket skall följande ord införas efter datumet den 1 januari 1996:
"med undantag för
— Sverige, där datumet skall vara den 1 januari 1997, — Osterrike, Finland och Norge, där datumet skall vara den 1 januari 1998".
c) I kapitel VI 4 a i första strecksatsen i bilaga B skall följande bokstavsbeteckningar läggas till efter "UK":
"AT — FI — NO - SE".
d) I kapitel VI 4 a i andra strecksatsen i bilaga B skall följande läggas till:
" ETY " .
e) I kapitel VI 4 a ii tredje strecksatsen i bilaga B skall följande läggas till: "ETY".
392 L 0005: Rådets direktiv 92/5/EEG av den 10 februari 1992 om ändring och uppdatering av direktiv 77/99/EEG om hygienfrågor som påverkar handeln med köttprodukter inom gemenskapen och om ändring av direktiv 64/433/EEG (EGT nr L 57, 2.3.1992, s. 1).
Följande strecksats skall införas efter de två första strecksatsema i artikel 3:
"— för vissa anläggningar belägna i Sverige, där Sverige skall anpassa sig till detta direktiv senast den 1 januari 1996".
392 L 0120: Rådets direktiv 92/120/EEG av den 17 december 1992 om villkoren för att medge tillfälliga och begränsade undantag från de särskilda hygienreglema på gemenskapsnivå för produktion och saluhållande av vissa produkter av animaliskt ursprung (EGT nr L 62, 15.3.1993, s. 86).
209
Bilaga 10
I artikel 1.1 skall följande införas efter datumet den Prop. 1994/95:19 31 december 1995:
"med undantag av Österrike och Norge där datumet skall vara den
31 december 1996 och av Finland där datumet skall vara den 31 december 1997".
388 L 0657: Rådets direktiv 88/657/EEG av den 14 december 1988 om fastställande av krav vid framställning av och handel med malet kött, kött i stycken på mindre än 100 gram och köttprodukter och om ändring av direktiven 64/433/EEG, 71/118/EEG och 72/462/EEG (EGT nr L 382, 31.12.1988, s. 3), idess lydelse enligt
— 392 L 0110: Rådets direktiv 92/110/EEG av den 14 december 1992 (EGT nr L 394, 31.12.1992, s. 26).
I artikel 13.1 första stycket skall följande införas efter datumet den 1 januari 1996:
"med undantag av Finland, Norge och Sverige där datumet skall vara den 1 januari 1997".
389 L 0437: Rådets direktiv 89/437/EEG av den 20 juni 1989 om hygienfrågor och hälsorisker i samband med tillverkning och utsläppande på marknaden av äggprodukter (EGT nr L 212, 22.7.1989, s. 87), i dess lydelse enligt
389 L 0662: Rådets direktiv 89/662/EEG av den 11 december 1989 (EGT nr L 395, 30.12.1989, s. 13),
— 391 L 0684: Rådets direktiv 91/684/EEG av den 19 december 1991 (EGT nr L 376, 31.12.1991, s. 38).
a) I kapitel XI 1 i första strecksatsen i bilagan skall följande bokstavsbeteckningar införas efter "UK":
"AT — FI — NO — SE".
b) I kapitel XI 1 i andra strecksatsen i bilagan skall följande läggas till:
" ETY " .
c) I kapitel XI l ii tredje strecksatsen skall följande läggas till:
ll ETY " '
210
10. 391 L 0493: Rådets direktiv 91/493/EEG av den 22 juli 1991 om Prop. 1994/95:19 fastställande av hygienkrav för produktionen och marknadsföringen Bilaga 10 av fiskprodukter (EGT nr L 268, 24.9.1991, s. 15).
I artikel 7.2 skall följande läggas till efter datumet den 31 december 1995:
"med undantag av Finland där datumet skall vara den 31 december 1997". '
11. 391 L 0492: Rådets direktiv 91/492/EEG av den 15 juli 1991 om fastställande av hygienkrav för produktionen och marknadsföringen av levande tvåskaliga mollusker (EGT nr L 268, 24.9.1991, s. 1).
I artikel 5.1 a andra stycket skall följande läggas till efter datumet den 31 december 1995:
"med undantag av Sverige där datumet skall vara den 31 december 1997".
12. 393 D 0383: Rådets beslut 93/383/EEG av den 14 juni 1993 om referenslaboratorier för kontroll av marina biotoxiner (EGT nr L 166, 8.7.1993, s. 31).
I bilagan skall följande läggas till:
"Finland:
— Eläinlääkintä ja elintarvikelaitos, Helsinki / Anstalten för
veterinärmedicin och livsmedel, Helsingfors och Tullilaboratorio / Tullaboratoriet, Espoo
Norge: — Norges Veterinaarhagskole, Oslo
Sverige: — Institutionen för klinisk bakteriologi, Göteborgs Universitet, Göteborg."
Österrike:
Vid behov skall kommissionen efter samråd med de österrikiska myndigheterna ändra denna bilaga för att utse ett nationellt referens- laboratorium för kontroll av marina biotoxiner".
211
Bilaga 10
KAPITEL 4 - Blandade texter
1. 392 L 0046: Rådets direktiv 92/46/EEG av den 16 juni 1992 om fastställande av hygienregler för produktion och saluhållande av obehandlad mjölk, värmebehandlad mjölk och mjölkbaserade produkter (EGT nr L 268, 14.9.1992, s. 1), i dess lydelse enligt
— 392 L 0118: Rådets direktiv 92/118/EEG av den 17 december 1992 (EGT nr L 62, 15.3.1993, s. 49).
a) I artikel 32.1 första stycket skall följande läggas till efter datumet den 1 januari 1994:
"med undantag av Sverige där datumet skall vara den 1 januari 1996".
b) I kapitel IV A 3 a i första strecksatsen i bilaga C skall följande bokstavsbeteckningar läggas till efter "UK":
"AT — FI — NO — SE".
c) I kapitel IV A 3 a i andra strecksatsen i bilaga C skall följande läggas till: "ETY".
d) I kapitel IV A 3 a ii tredje strecksatsen i bilaga C skall följande läggas till:
" ETY || .
391 L 0495: Rådets direktiv 91/495/EEG av den 27 november 1990 om frågor om livsmedelshygien som påverkar produktionen och marknadsföringen av kaninkött och kött från vilda djur i hägn (EGT nr L 268, 24.9.1991, s. 41), i dess lydelse enligt
— 392 L 0065: Rådets direktiv 92/65/EEG av den 13 juli 1992 (EGT nr L 268, 14.9.1992, s. 54),
- 392 L 0116: Rådets direktiv 92/116/EEG av den 17 december 1992 (EGT nr L 62, 15.3.1993, s. 1).
a) I artikel 2.3 skall följande skjutas in efter orden "landdäggdjur": "inbegripet ren".
b) Följande mening skall läggas till artikel 6.2 sjunde strecksatsen: "All verksamhet i samband med renslakt får emellertid bedrivas i mobila slakterier i enlighet med bestämmelsema i direktiv 64/433/EEG. "
Prop. 1994/95: 19
212
c) I kapitel 111 11.1 a första strecksatsen i bilaga 1 skall följande Prop. 1994/95:19 bokstavsbeteckningar läggas till: Bilaga 10
"AT — FI - NO — SE".
d) I kapitel III 11.1 a tredje strecksatsen i bilaga 1 skall följande läggas till:
"ETY " .
3. 392 L 0045: Rådets direktiv 92/45/EEG av den 16 juni 1992 om frågor om människors och djurs hälsa i samband med nedläggning av jaktvilt och utsläppandet på marknaden av viltkött (EGT nr L 268, 14.9.1992, s. 35) i dess lydelse enligt:
- 392 L 0116: Rådets direktiv 92/116/EEG av den 17 december 1992 (EGT nr L 62, 15.3.1993, s. 1).
a) Följande mening skall läggas till artikel 3.1 a tredje strecksatsen: "Rådet får på kommissionens förslag fastställa särskilda regler för insamling av vilt under särskilda klimatförhållanden."
b) I kapitel VII 2 a i första strecksatsen i bilaga 1 skall följande bokstavsbeteckningar läggas till:
"— AT—FI—NO—SE —".
c) I kapitel VII 2 a i tredje strecksatsen i bilaga 1 skall följande läggas till efter "EEG":
" ETY " .
4. 392 L 0118: Rådets direktiv 92/118/EEG av den 17 december 1992 om djurhälso— och hygienkrav för handel inom gemenskapen med produkter, som inte omfattas av sådana krav i de särskilda gemen- Skapsbestämmelser som avses i bilaga A.1 till direktiv 89/662/EEG och, i fråga om patogener, i direktiv 90/425/EEG, samt för import till gemenskapen av sådana produkter (EGT nr L 62, 15.3.1993, s. 49).
a) I artikel 20.1 första stycket skall följande införas efter datumet den 1 januari 1994:
"med undantag av Norge, där datumet skall vara den 1 juli 1995".
213
15 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 19. Bilaga 10—12
Bilaga 10
b) I kapitel 14 i bilaga 1 skall följande stycke läggas till:
" Obearbetad gödsel från fjäderfäflockar som har vaccinerats mot newcastlesjukan får inte sändas till någon region som har erhållit status som "icke—vaccinationszon mot Newcastlesjukan" i enlighet med artikel 12.2 i rådets direktiv 90/539/EEG."
c) Ikapitel 2 första strecksatsen i bilaga 2 skall följande läggas till:
"I fråga om salmonella och i väntan på att gemenskaps— bestämmelser antas, skall följande regler gälla för ägg avsedda för Finland, Norge och Sverige:
a) Äggleveranser får underkastas de ytterligare, generella eller begränsade, kontrollåtgärder som kommissionen bestämmer enligt förfarandet i artikel 18.
b) Sådana kontroller som anges i a skall inte göras på ägg med ursprung i en anläggning som omfattas av ett program som erkänts som likvärdigt med det program som anges i e, i enlighet med förfarandet i artikel 18.
c) Åtgärderna enligt a får tillämpas först efter det att kommis- sionen godkänt de kontrollprogram som Finland, Norge och Sverige skall lägga fram. Kommissionens beslut måste fattas före dagen för anslutningsfördragets ikraftträdande, för att kontrollprogrammen och åtgärderna enligt a skall vara tillämpliga från dagen för ikraftträdandet."
392 L 0117: Rådets direktiv 92/117/EEG av den 17 december 1992 om skyddsåtgärder mot specifika zoonoser och zoonotiska agenser hos djur och animaliska produkter för att förhindra utbrott av livsmedelsburna infektioner och förgiftningar (EGT nr L 62, 15.3.1993, s. 38).
Följande mening skall läggas till artikel 17.1 första stycket:
"För Norge skall emellertid datumet vara den 1 juli 1995."
372 L 0462: Rådets direktiv 72/462/EEG av den 12 december 1972 om hälsoproblem och problem som rör veterinärbesiktning vid import från tredje land av nötkreatur, får, getter, svin och färskt kött eller färska köttvaror (EGT nr L 302, 31.12.1972, s. 28), i dess lydelse enligt
— 392 R 1601: Rådets förordning (EEG) nr 1601/92 av den 15 juni 1992 (EGT nr L 173, 27.6.1992, s. 13).
Prop. 1994/95 : 19
214
a) Följande stycke skall läggas till artikel 6.2 2: Prop. 1994/95:19 Bilaga 10 "Norge och Sverige får under en övergångstid på tre år från dagen för anslutningsfördragets ikraftträdande behålla sina nationella regler för import av djur från länder som vaccinerar mot mul— och klövsjuka."
b) Följande skall läggas till artikel 14.3:
"e) Norge och Sverige får under en övergångstid på tre år från dagen för anslutningsfördragets ikraftträdande behålla sina nationella regler för import av färskt kött från länder som vaccinerar mot mul— och klövsjuka."
7. 392 L 0102: Rådets direktiv 92/102/EEG av den 27 november 1992 om identifikation och registrering av djur (EGT nr L 355, 5.12.1992, s. 32).
Följande strecksats skall införas i artikel 11.1:
"- För Finland och Norge före den 1 januari 1996 i fråga om kraven för nötkreatur, svin, får och getter. Vid behov skall kommissionen under övergångstiden vidta de nödvändiga åtgärderna i enlighet med förfarandet i artikel 18 i rådets direktiv 90/425/EEG".
8. 381 D 0651:Kommissionens beslut 81/651/EEG av den 30 juli 1981 om inrättande av en vetenskaplig veterinärrnedicinsk kommitté (EGT nr L 233, 19.8.1981, s. 32), i dess lydelse enligt
- 386 D 0105: Kommissionens beslut 86/105/EEG av den 25 februari 1986 (EGT nr L 93, 8.4.1986, s. 14).
I artikel 3 skall "18" ersättas med "22".
KAPITEL 5 — Djurskydd
391 L 0628: Rådets direktiv 91/628/EEG av den 19 november 1991 om skydd av djur vid transport och om ändring av direktiven 90/425/EEG och 91/496/EEG (EGT nr L 340 11.12.1991, s. 17), idess lydelse enligt
— 392 D 0438: Rådets beslut 92/438/EEG av den 13 juli 1992 (EGT nr L 243, 25.8.1992, s. 27).
215
a) Följande mening skall läggas till i bilagan kapitel I A 1: Prop. 1994/95:19 Bilaga 10 "Under en övergångstid på tre år från dagen för anslutnings— fördragets ikraftträdande får Sverige emellertid behålla sina strängare nationella bestämmelser för transport av dräktiga kor och nyfödda kalvar från en avsändningsort till en bestämmelseort som båda är belägna på svenskt territorium."
b) Följande mening skall läggas till i bilagan kapitel I C 14:
"Under en övergångstid på två år från dagen för anslutnings- fördragets ikraftträdande behöver bestämmelsen om att renar skall tranSporteras under tak inte följas. I enlighet med yttrandet från Vetenskapliga veterinärmedicinska kommittén får kommissionen enligt förfarandet i artikel 17 besluta om att behålla detta undan- tag."
Del 2 - Tillämpningstexter
1. 377 L 0096: Rådets direktiv 77/96/EEG av den 21 december 1976 om trikinundersökning (trichinella spiralis) vid import av färskt kött av tamsvin från tredje land (EGT nr L 26, 31.1.1977, s. 67), i dess lydelse enligt
— 381 L 0476: Rådets direktiv 81/476/EEG av den 24 juni 1981 (EGT nr L 186, 8.7.1981, s. 20), — 383 L 0091: Rådets direktiv 83/91/EEG av den 7 februari 1983 (EGT nr L 59, 5.3.1983, s. 34), . — 384 L 0319: Kommissionens direktiv 84/319/EEG av den 7 juni 1984 (EGT nr L 167, 27.6.1984, s. 34), — 385 R 3768: Rådets förordning (EEG) nr 3768 av den 20 december 1985 (EGT nr L 362, 31.12.1985, s. 8), — 389 L 0321: Kommissionens direktiv 89/321/EEG av den 22 april 1989 (EGT nr L 133, 17.5.1993, s. 33).
a) Följande skall införas i bilaga Ill 2 andra strecksatsen efter "EOK": "ETY".
b) Följande skall införas i bilaga Ill 5 andra strecksatsen efter "EUK": "ETY".
2. 379 D 0542: Rådets beslut 79/542/EEG av den 21 december 1976 om upprättandet av en förteckning över tredje land från vilka medlemsstaterna godkärmer import av nötkreatur, grisar och färskt kött (EGT nr L 146, 14.6.1979, s. 15), i dess lydelse enligt 216
— 394 D 0059: Kommissionens beslut 94/59/EEG av den Prop. 1994/95:19 26 januari 1994 (EGT nr L 27, 1.2.1994, s. 53). Bilaga 10
Följande rader skall utgå ur bilagan:
"AT — Österrike" "FI — Finland" "NO — Norge" "SE — Sverige".
380 D 0790: Kommissionens beslut 80/790/EEG av den 25 juli 1980 om djurhälsovillkor och veterinärintyg vid import av färskt kött från Finland (EGT nr L 233, 4.9.1980, s. 47), i dess lydelse enligt
— 381 D 0662: Kommissionens beslut 81/622/EEG av den 28 juli 1981 (EGT nr L 237, 22.8.1981, s. 33).
Beslut 80/790/EEG skall upphöra att gälla.
380 D 0799: Kommissionens beslut 80/799/EEG av den 25 juli 1980 om djurhälsovillkor och veterinärinty g vid import av färskt kött från Sverige (EGT nr L 234, 5.9.1980, s. 35), i dess lydelse enligt
— 381 D 0662: Kommissionens beslut 81/662/EEG av den 28 juli 1981 (EGT nr L 237, 22.8.1981, s. 33).
Beslut 80/799/EEG skall upphöra att gälla.
380 D 0800: Kommissionens beslut 80/800/EEG av den 25 juli 1980 om djurhälsovillkor och veterinärinty g vid import av färskt kött från Norge (EGT nr L 234, 5.9.1980, s. 38), i dess lydelse enligt
- 381 D 0662: Kommissionens beslut 81/662/EEG av den 28 juli 1981 (EGT nr L 237, 22.8.1981, s. 33).
Beslut 80/800/EEG skall upphöra att gälla.
382 D 0730: Rådets beslut 82/730_/_EEG av den 18 oktober 1982 om förteckningen över anläggningar i Osterrike som godkänts för export av färskt kött till gemenskapen (EGT nr L 311, 8.11.1982, s. 1).
Beslut 82/730/EEG skall upphöra att gälla.
382 D 0731: Rådets beslut 82/731/EEG av den 18 oktober 1982 om förteckningen över anläggningar i Finland som godkänts för export av färskt kött till gemenskapen (EGT nr L 311, 8.11.1982, s. 4), med ändringar.
217 Beslut 82/731/EEG skall upphöra att gälla.
Bilaga 10
10.
11.
382 D 0736: Rådets beslut 82/736/EEG av den 18 oktober 1982 om förteckningen över anläggningar i Sverige som godkänts för export av färskt kött till gemenskapen (EGT nr L 311, 8.11.1982, s. 18), med ändringar.
Beslut 82/736/EEG skall upphöra att gälla.
383 D 0421: Kommissionens beslut 83/421/EEG av den 29 juli 1983 om förteckningen över anläggningar i Norge som godkänts för import av färskt kött till gemenskapen (EGT nr L 238, 27.8.1983, s. 35), med ändringar.
Beslut 83/421/EEG skall upphöra att gälla.
389 X 0214: Kommissionens rekommendation 89/214/EEG av den 24 februari 1989 om regler för inspektion av anläggningar för färskt kött som godkänts för handel inom gemenskapen (EGT nr L 87, 31.3.1989, s. 1).
a) I kapitel X 49 a i bilaga 1 i den del som lyder "texten i detta direktiv" i den första strecksatsen efter "P" skall följande initialer införas:
"AT — FI — NO - SE".
b) I kapitel X 49 a i bilaga 1 i den del som lyder "texten i detta direktiv" i den andra strecksatsen skall följande läggas till:
" ETY" .
c) I kapitel X 49 b i bilaga 1 i den del som lyder "texten i detta direktiv" i den tredje strecksatsen skall följande läggas till:
" ETY " .
390 D 0014: Kommissionens beslut 90/14/EEG av den 20 december 1989 om upprättandet av en förteckning över tredje länder från vilka medlemsstaterna godkänner import av djupfryst sperma från tamdjur av nötkreatur (EGT nr L 8, 11.1.1990, s. 71), i dess lydelse enligt
— 391 D 0276: Kommissionens beslut 91/276/EEG av den 22 maj 1991 (EGT nr L 135, 30.5.1991, s. 58).
Följande ord skall utgå ur bilagan:
" Finland " "Norge" " Sverige " "Österrike" .
Prop. 1994/95: 19
218
Bilaga 10
”Artikel 2a
Vad gäller Österrike, Finland, Norge och Sverige skall kommissio— nen vid behov komplettera bilagorna 1 och 2. Ändamålsenliga beslut skall antas före dagen för anslutningsfördragets ikraftträdande."
36. 393 D 0160: Kommissionens beslut 93/160/EEG av den 17 februari
37.
38.
1993 om upprättandet av en förteckning över tredje länder från vilka medlemsstaterna godkänner import av sperma från tamsvin (EGT nr L 67, 19.3.1993, s. 27).
I bilagan skall följande utgå:
"Finland" "Norge" "Sverige" "Österrike" .
393 D 0195: Kommissionens beslut 93/195/EEG av den 2 februari 1993 om djurhälsovillkor och veterinärintyg för återinförsel efter tillfällig export av hästar som registrerats för kapplöpningar, tävlingar och kulturevenemang (EGT nr L 86, 6.4.1993, s. 1), i dess lydelse enligt:
— 393 D 0344: Kommissionens beslut 93/344/EEG av den 17 maj 1993 (EGT nr L 138, 9.6.1993, s. 11), — 393 D 0509: Konunissionens beslut 93/509/EEG av den 21 september 1993 (EGT nr L 238, 23.9.1993, s. 44). a) I bilaga 1 skall grupp A ersättas med följande:
"Grupp A Grönland, Island och Schweiz".
b) I bilaga 2 skall grupp A ersättas med följande:
"Grupp A Grönland, Island och Schweiz".
393 D 0196: Kommissionens beslut 93/136/EEG av den 5 februari 1993 om djurhälsovillkor och veterinärinty g för import av hästdjur för slakt (EGT nr L 86, 6.4.1993, s. 7). a) I bilaga 1 skall följande utgå i fotnot 5:
"Österrike, Finland", "Norge, Sverige".
b) I bilaga 2 fotnot 3 skall grupp A ersättas med följande:
"Grupp A: Grönland, Island och Schweiz"
Prop. 1994/95: 19
228
12. 390 D 0442: Kommissionens beslut 90/442/EEG av den 25 juli 1990 Prop. 1994/95 : 19 om fastställande av koder för anmälan av djursjukdomar (EGT Bilaga 10 nr L 227, 21.8.1990, s. 39), i dess lydelse enligt
— Kommissionens beslut av den 27 november 1990 (inte offent-
liggjort), - Kommissionens beslut av den 26 mars 1991 (inte offentliggjort).
Följande stycke skall läggas till i artikel 1:
"Vad gäller Finland, Norge, Sverige och Österrike skall kommissio- nen komplettera de koder som anges i bilaga 5 och 6 till detta beslut. Ändamålsenliga beslut skall fattas före dagen för anslumings- fördragets ikraftträdande."
13. 391 D 0270: Kommissionens beslut 91/270/EEG av den 14 maj 1991 om upprättandet av en förteckning över tredje länder från vilka medlemsstaterna godkänner import av embryon från tamdjur av nötkreatur (EGT nr L 134, 29.5.1991, s. 56).
Följande ord skall utgå ur bilagan:
"Finland"
" Norge " " Sverige " " Österrike " .
14. 391 D 0426: Konunissionens beslut 91/426/EEG av den 22 juli 1991 om fastställande av närmare regler för gemenskapens finansiella bidrag till upprättandet av ett datanät som kopplar samman veteri- nära myndigheter (Animo) (EGT nr L 234, 23.8.1991, s. 27), i dess lydelse enligt
— 393 D 0004: Kommissionens beslut 93/4/EEG av den 9 december 1992 (EGT nr L 4, 8.1.1993, s. 32).
a) I artikel 1.2 skall orden "för hela nätet" ersättas med
"för gemenskapen som den var före anslutningsfördragets ikraftträ- dande".
b) Följande artikel skall införas: "Artikel Za 1. Finland, Norge, Sverige och Österrike har rätt till finansiella
bidrag från gemenskapen enligt de villkor som föreskrivs i artikel 1.1. 219
15.
16.
2. Ersättning för de utgifter som avses i punkt 1 skall betalas Prop. 1994/95: 19 till medlemsstaterna av kommissionen vid uppvisande av Bilaga 10 dokument som stöder deras begäran.
3. De dokument som avses i punkt 2 skall lämnas av de norska och svenska myndigheterna senast 12 månader efter dagen för anslutningsfördragets ikraftträdande och av de österrikiska och finska myndigheterna senast 24 månader efter dagen för anslutningsfördragets ikraftträdande. "
391 D 0449: Konunissionens beslut 91/449/EEG av den 26 juli 1991 om fastställande av förlagor till de djurhälsointy g som skall användas vid import av köttprodukter från tredje land (EGT nr L 240, 29.8.1991, s. 28). i dess lydelse enligt
— 393 D 0504: Kommissionens beslut 93/504/EEG av den 28 juli 1993 (EGT nr L 236, 21.9.1993, s. 16).
3) Följande ord skall utgå ur bilaga A del II:
" Finland "
" Norge " "Sverige" " Österrike " .
b) Följande ord skall utgå ur bilaga B del II:
"Finland "
" Norge " " Sverige " "Österrike "
391 D 0539: Kommissionens beslut 91/539/EEG av den 4 oktober 1991 om fastställande av genomförandebestämmelser till beslut 91/426/EEG (Animo) (EGT nr L 294, 25.10.1991, s. 47).
Följande artikel skall införas:
"Artikel 1a
Vad gäller Finland, Norge, Sverige och Österrike skall kommissio- nen fastställa det antal enheter som har rätt till ett finansiellt bidrag från gemenskapen. Vad gäller Norge och Sverige skall ändamålsen- liga belut fattas före dagen för anslutningsfördragets ikraftträdande. "
I första strecksatsen i artikel 2.2 skall följande ord läggas till:
"utom för Finland, Norge, Sverige och Österrike där datumet skall vara den 1 april 1994".
220
Bilaga 10
17.
18.
19.
20.
21.
Följande ord skall läggas till i artikel 3 efter "den 1 december 1991":
"utom för Norge och Sverige där datumet skall vara den 1 december 1994, och för Finland och Österrike där datumet skall vara den 1 december 1995".
392 D 0124: Kommissionens beslut 92/124/EEG av den 10 januari 1992 om djurhälsovillkor och veterinärintyg vid import av sperma från nötkreatur från Finland (EGT nr L 48, 22.2.1992, s. 10).
Beslut 92/124/EEG skall upphöra att gälla.
392 D 0126: Kommissionens beslut 92/126/EEG av den 10 januari 1992 om djurhälsovillkor och veterinärintyg vid import av sperma från nötkreatur från Österrike (EGT nr L 48, 22.2.1992, s. 28).
Beslut 92/126/EEG skall upphöra att gälla.
392 D 0128: Kommissionens beslut 92/128/EEG av den 10 januari 1992 om djurhälsovillkor och veterinärintyg vid import från Sverige av sperma från nötkreatur (EGT nr L 48, 22.2.1992, s. 46).
Beslut 92/128/EEG skall upphöra att gälla.
392D0175: Kommissionens beslut 92/175/EEG av den 21 februari 1992 om upprättande av förteckningen över och identiteten hos enheterna i datanätet Animo (EGT nr L 80, 25.3.1992, s. 1), i dess lydelse enligt
- 393 D 0071: Kommissionens beslut 93/71/EEG av den 22 december 1992 (EGT nr L 25, 2.2.1993, s. 39). — 393 D 0228: Kommissionens beslut 93/228/EEG av den 5 april 1993 (EGT nr L 97, 23.4.1993, s. 33).
Följande punkt skall läggas till i artikel 1:
"4. Kommissionen skall komplettera den förteckning som finns i bilagan vad gäller Finland, Norge, Sverige och Osterrike."
392 D 0260: Kommissionens beslut 92/260/EEG av den 10 april 1992 om djurhälsovillkor och veterinärintyg för tillfällig införsel av registrerade hästar (EGT nr L 30, 15.5.1992, s. 67), i dess lydelse enligt
— 393 D 0344: Kommissionens beslut 93/344/EEG av den 17 maj 1993 (EGT nr L 138, 9.6.1991, s. 11).
Prop. 1994/95: 19
221
Bilaga 10
a) I bilaga 1 skall grupp A ersättas med
"Grupp A Grönland, Island, Schweiz".
b) I bilaga 2 A Hälsointyg skall rubriken ersättas med
"HÄLSOINTYG för tillfällig införsel till gemenskapens territorium av registrerade hästar från Grönland, Island och Schweiz för kortare tid än 90 dagar".
c) I bilaga 2 A Hälsointy g iii d tredje strecksatsen skall följande ord utgå:
"Finland", "Norge", "Sverige" och "Österrike".
(1) I bilaga 2 B Hälsointy g iii d tredje strecksatsen skall följande ord utgå:
"Finland", "Norge", "Sverige" och "Österrike".
e) I bilaga 2 C Hälsointy g iii d tredje strecksatsen skall följande ord utgå: "Finland", "Norge", "Sverige" och "Österrike".f)l bilaga 2 D Hälsointyg iii d tredje strecksatsen skall följande utgå:
"Finland", "Norge", "Sverige" och "Österrike".
g) I bilaga 2 E Hälsointyg iii d tredje strecksatsen skall följande utgå:
"Finland", "Norge", "Sverige" och "Österrike".
22. 392 D 0265: Kommissionens beslut 92/265/EEG av den 18 maj 1992 om import till gemenskapen av levande grisar, sperma av gris, färskt griskött och grisköttsprodukter från Österrike samt om upphävande av beslut 90/90/EEG (EGT nr L 137, 20.5.1993, s. 23), i dess lydelse enligt
— 393 D 0427: Kommissionens beslut 93/427/EEG av den 7 juli 1993 (EGT nr L 197, 6.8.1993, s. 52).
Beslut 92/265/EEG skall upphöra att gälla.
23. 392 D 0290: Kommissionens beslut 92/290/EEG av den 14 maj 1992 om vissa skyddsåtgärder för embryon av nötkreatur i samband med bovin spongiös encefalopati (BSE) i Förenade kungariket (EGT nr L 152, 4.6.1992, s. 37).
Följande punkt skall läggas till i artikel 2:
Prop. 1994/95: 19
222
"4. Finland, Norge, Sverige och Österrike får under en övergångstid Prop. 1994/95: 19 på upp till två år från dagen för anslutningsfördragets ikraftträ- Bilaga 10 dande behålla sin nationella lagstiftning rörande embryon av tamdjur av nötkreatur som kommer från en medlemsstat där sjukdomen har en stor utbredning. Denna bestämmelse skall ses över under denna övergångstid mot bakgrund av vunna erfaren- heter och resultaten från aktuell vetenskaplig forskning."
24. 392 D 0341: KommiSSionens beslut 92/341/EEG av den 3 juni 1992
om förmedling av information mellan lokala Anirnoenheter (EGT nr L 188, 8.7.1992, s. 37).
Följande ord skall införas i artikel 1.1 efter dagen "den 15 juni 1992":
"utom för Norge och Sverige där datumet skall vara den 1 september 1994, och för Finland och Österrike där datumet skall vara den 1 juni 1995".
25. 392 D 0387: Kommissionens beslut 92/387/EEG av den 10 juni 1992 om djurhälsovillkor och veterinärintyg vid import av sperma från nötkreatur från Norge (EGT nr L 204, 21.7.1992, s. 22).
Beslut 92/387/EEG skall upphöra att gälla.
26. 392 D 0401: Kommissionens beslut 92/401/EEG av den31 juli 1992 om djurhälsovillkor och veterinärintyg vid import av tamdjur av nötkreatur och svin från Norge (EGT nr L 224, 8.8.1992, s. 1), i dess lydelse enligt
— 393 D 0469: Kommissionens beslut 93/469/EEG av den 26 juli 1993 (EGT nr L 218, 28.8.1993, s. 58). Beslut 92/401/EEG skall upphöra att gälla.
27. 392 D 0461: Kommissionens beslut 92/461/EEG av den 2 september 1992 om djurhälsovillkor och veterinärintyg vid import av nötkreatur och svin från Sverige (EGT nr L261, 7.9.1992, s. 18), i dess lydelse enligt
— 392 D 0518: Kommissionens beslut 92/518/EEG av den 3 november 1992 (EGT nr L 325, 11.11.1992, s. 23). — 393 D 0469: Kommissionens beslut 93/469/EEG av den 26 juli 1993 (EGT nr L 218, 28.8.1993, s. 58).
Beslut 92/461/EEG skall upphöra att gälla.
28. 392 D 0462: Kommissionens beslut 92/462/EEG av den 2 september 1992 om djurhälsovillkor och veterinärintyg vid import 223 av tamdjur av nötkreatur och svin från Finland (EGT nr L 261, 7.9.1992, s. 34), i dess lydelse enligt
Bilaga 10
29.
30.
31.
392 D 0518: Kommissionens beslut 92/518/EEG av den 3 november 1992 (EGT nr L 325, 11.11.1992, s. 23). 393 D 0469: Kommissionens beslut 93/469/EEG av den 26 juli 1993 (EGT nr L 218, 28.8.1993, s. 58).
Beslut 92/462/EEG skall upphöra att gälla.
392 D 0471: Kommissionens beslut 92/47l/EEG av den 2 september 1992 om djurhälsovillkor och veterinärintyg vid import av embryon från nötkreatur från tredje land (EGT nr L 270, 15.9.1992, s. 27).
Följande ord skall utgå ur bilaga A Del H:
" Finland "
" Norge" "Sverige"
" Österrike " .
392 D 0486: Kommissionens beslut 92/486/EEG av den 25 september 1992 om upprättande av en form för samarbete mellan Animovärdc-entralen och medlemsstaterna (EGT nr L 291, 7.10.1992, s. 20), idess lydelse enligt
393 D 0188: Kommissionens beslut 93/188/EEG av den 4 mars 1993 (EGT nr L 82, 3.4.1993, s. 20).
Följande ord skall läggas till i artikel 2 första strecksatsen:
"utom för Norge och Sverige där dagen för ikraftträdande skall vara dagen för anslutningsfördragets ikraftträdande och där dagen för avtalets upphörande skall vara den 1 april 1996, och för Finland och Österrike där dagen för ikraftträdande skall vara ett år efter dagen för anslutningsfördragets ikraftträdande och där dagen för avtalets upphörande skall vara den 1 april 1996".
392 D 0562: Kommissionens beslut 92/562/EEG av den 17 November 1992 om godkännande av alternativa värmebehand- lingssystem för bearbetning av högriskmaterial (EGT nr L359, 9.12.l992, s. 23).
a) I bilagan i det inledande avsnittet "Definitioner" skall följande definition läggas till: "Koncentrerad produktion: Behandling av den flytande fasen innan en större del av dess fukt avlägsnas."
Prop. 1994/95: 19
224
b) Följande kapitel skall läggas till i bilagan:"KAPITEL VIII Prop. 1994/95:19 Bilaga 10 VATTENDJUR KOMBINERAD SURGÖRNING OCH VÄRMEBEHANDLING
I. Beskrivning av system Kritiska kontrollpunkter vid:
|__—___) | & Panikelstorlek: ......
mm.
I Krossning [
,—————1—————1 pH:... I | | Surgörning och | [ tillfällig ; Tidpunktkl: | lagring | 1 I
,——_—l———| Absolut tid:
minuter
| ! Temperatur: "C
[__—' ' i Återinförsel av ;
grevfraktioneri |—*_——L_——l
| | 1 Koncentre rad ! produktion |
I
i ! | | | L—————i
225
Bilaga 10
Test med avseende på Clostridium perfringens F—_——L—__—l ! i | Lagring l i I |__—&_] |
Test med avseende på Salmonella och enterobac-
teriacea I
| Distribution [ | i
|__________J Råmaterialet finfördelas genom krossning och blandning med myrsyra åstadkommer en sänkning av pH värdet. Blandningen lagras en tid i avvaktan på ny behandling. Produkten insåtts därefter i en kokare. Förflyttningen av produkten genom värmeväxlare är kontrollerad via mekaniska kommandon som förhindrar dess förflyttning på så vis att vid slutet av värmebehandlingen här produkten genomgått en cykel som är tillräcklig ur tids och temperatursynpunkt. Efter värmebehandlingen separeras produkten mekaniskt i en flytande fas, en fettfas och en grevflaktionsfas. För att erhålla ett koncentrat av anirnalt protein pumpas den flytande fasen in i två värmeväxlare som upphettas med ånga i vakuumrum för att fukt skall kunna avgå i form av vattenånga. Grev- fraktionema inkorporeras i proteinkonce-nn'atet före lagring.
II. Kritiska kontrollpunkter i fabriker
]. Partikelstorlek: efter krossning skall partiklarnas storlek vara mindre än mm.
2. pH: under surgömingsfasen skall pH värdet vara lägre än eller lika med Ph värdet skall kontrolleras dagligen.
3. Tid 1 tillfällig lagring: den skall vara i minst timmar.
4. Absolut behandlingstid: satsen skall behandlas i minst minuter vid lägst den temperatur som anges i punkt 5.
5. Kritisk temperatur: temperaturen skall minst vara 0C och för varje sats registreras i ett beständigt registreringssystem. Varje produkt som tillverkas vid en lägre temperatur skall ombehandlas med nytt råmaterial."
32. 393D0013: Kommissionens beslut 93/13/EEG av den 22 december 1992 om förfaranden för veterinärkontroller vid
gemenskapens gränskontrollstationer av produkter från tredje land (EGT nr L 9, 15.1.1993, s. 33).
Prop. 1994/95 : 19
226
I bilaga F skall följande ord utgå: Prop. 1994/95: 19 Bilaga ]0 "Finland" "Norge"
"Sverige" "Österrike".
33. 393 D 0024: Kommissionens beslut 93/24/EEG av den 11 december 1992 om ytterligare garantier med avseende på Aujeszkys sjukdom för svin som skall sändas till medlemsstater eller regioner som är fria från sjukdomen (EGT nr L 16, 25.1.1993, s. 18), i dess lydelse enligt
— 393 D 0341: Kommissionens beslut 93/341/EEG av den 13 maj 1993 (EGT nr L 136, 5.6.1993, s. 47) — 393 D 0664: Kommissionens beslut 93/664/EEG av den 6 december 1993 (EGT nr L 303, 10.12.1993, s. 27).
I bilaga 2 punkt 2.d skall följande läggas till:
"13. Bundesanstalt fiir Virusseuchenbekämpfung bei Haustieren, Wien, Osterrike
14. Eläinlääkintä ja elintarvikelaitos, Helsinki /Anstalten för veterinärmedicin och livsmedel, Helsingfors, Finland
15. Veterinarinstituttet, Oslo, Norge
16. Statens veterinärmedicinska anstalt, Uppsala, Sverige".
34. 393 D0028: Kommissionens beslut 93/28/EEG av den 14 december 1992 om fastställande av en kompletterande gemenskapsfinansiering av datanätet Animo (EGT nr L 16, 25.1.1993, s. 28).
Följande artikel skall införas:
"Artikel 3a Vad gäller Osterrike, Finland, Norge och Sverige skall de åtgärder som avses i artikel 1 bekostas av gemenskapen till 100 %."
35. 393 D 0052: Kommissionens beslut 93/52/EEG av den 21 December 1992 om fastställande av att vissa medlemsstater eller regioner iakttar kraven i fråga om brucellos (B. melitensis) och erkännande av deras status som medlemsstat eller region som är officiellt fri från denna sjukdom (EGT nr L 13, 21.1.1993. s. 14).
Följande artikel skall införas: 227
39. 393 D 0197: Kommissionens beslut 93/197/EEG av den Prop. 1994/95:19 5 februari 1993 om djurhälsovillkor och veterinärinty g för import av Bilaga 10 registrerade hästdjur och hästdjur för avel och bruksändamål (EGT nr L 86, 6.4.1993, s. 16), i dess lydelse enligt:
— 393 D 0344: Kommissionens beslut 93/344/EEG av den 17 maj 1993 (Oj No L 138, 9.6.1993, s. 11), — 393 D 0510: Kommissionens beslut 93/510/EEG av den 21 september 1993 (EGT nr L 238, 23.9.1993, s. 45), — 393 D 0682: Kommissionens beslut 93/682/EEG av den 17 december 1993 (EGT nr L 317, 18.12.1993, s. 82).
a) Ibilaga 1 skall "grupp A" ersättas med följande:
"Grupp A Grönland, Island och Schweiz".
b) I bilaga 2 A "Hälsointyg" skall rubriken ersättas med följande:
"HÄLSOINTYG
för import till gemenskapens territorium av registrerade hästdjur och hästdjur för avel och bruksändamål från Grönland, Island och Schweiz".
40. 393 D 0198: Kommissionens beslut 93/198/EEG av den 17 februari 1993 om djurhälsovillkor och veterinärintyg för import från tredje land av tamdjur av får och getter (EGT nr L 86, 6.4.1993, s. 34). I bilagan del 2a skall följande utgå:
"Finland"
" Norge " "Sverige " " Österrike " .
41. 393 D 0199: Kommissionens beslut 93/199/EEG av den 19 februari 1993 om djurhälsovillkor och veterinärintyg för import från tredje land av sperma från svin (EGT nr L 86, 6.4.1993, s. 43), i dess lydelse enligt:
— 393 D 0427: Kommissionens beslut 93/427/EEG av den 7 juli 1993 (EGT nr L 197, 6.8.1993, s. 52), — 393 D 0504: Kommissionens beslut 93/504/EEG av den 28 juli 1993 (EGT nr L 236, 21.9.1993, s. 16).
229
16 Rikxdagcn 1994/95. 1 saml. Nr 19. Bilaga II)—12
I bilagan del 2 skall följande utgå: Prop. 1994/95: 19
Bilaga 10
"Finland"
"Norge" "Sverige" "Österrike—Burgenland, Salzburg, Tyrolen, Voralberg, Oberöster- reich".
42. 393 D 0244: Kommissionens beslut 93/244/EEG av den 2 april 1993 om tilläggsgarantier med avseende på Aujeszkys sjukdom för svin som skall sändas till vissa regioner i gemenskapen (EGT nr L 111, 5.5.1993, s. 21).
I bilaga 2 2.d skall följande läggas till:
"13. Bundesanstalt liir Virusseuchenbekäkpfung bei Haustieren, Wien, Österrike
14. Eläinlääkintä ja elintarvikelaitos, Helsinki / Anstalten för veterinärmedicin och livsmedel, Helsingfors, Finland 15. Veterinarinstituttet, Oslo, Norge 16. Statens veterinärmedicinska anstalt, Uppsala, Sverige".
43. 393 D 0257: Kommissionens beslut 93/257/EEG av den 15 april 1993 om referensmetoder och förteckning över nationella referenslaboratorier för påvisande av restämnen (EGT nr L 118, 14.5.1993, s. 75). I bilagan skall följande läggas till:
Bundesanstalt fiir Tierseu- chenbekämpfung, Mödling
"Österri- Samtliga grupper
Finland Eläinlääkintä— ja elintarvike— laitos, Helsinki/ Anstalten för veterinärmedicin och livsmedel, Helsingfors
Samtliga grupper
Norges Veterinarhagskole, Oslo
Veterinarinstituttet, Oslo
Hormonlaboratoriet, Aker Sykehus, Oslo
Grupp A III a, b', Grupp B I a; Grupp B II a
Grupp A I b; Grupp B 11 a, b
Grupp A I a, c; Grupp A II; Grupp B I b, c
Statens livsmedelsverk, Uppsala
Sverige Samtliga grupper"
230
Bilaga 10
44.
45.
47.
49.
393 D 0317: Kommissionens beslut 93/317/EEG av den 21 april 1993 om innebörden av den nummer som skall användas vid öronmärkning av nötkreatur (EGT nr L 122, 18.5.1993, s. 45).
I artikel 1.1 skall följande läggas till i förteckningen:
" Österrike : AT
Finland FI Norge : NO Sverige SE" .
393 D 0321: Kommissionens beslut 93/321/EEG av den 10 maj 1993 om färre identitets— och hälsokontroller vid tillfällig inför- sel av vissa registrerade hästdjur från Sverige, Norge, Finland och Schweiz (EGT nr L 123, 19.5.1993, s. 36).
a) I rättsaktens rubrik skall följande utgå:
"Sverige, Norge, Finland och". b) I artikel 1.1 skall följande utgå: "Sverige, Norge, Finland och".
393 D 0432: Kommissionens beslut 93/432/EEG av den 13 juli 1993 om djurhälsovillkoroch veterinärintyg vid import av nötkreatur och svin från Österrike (EGT nr L 200, 10.8.1993, s. 39).
Beslut 93/432/EEG upphör att gälla.
393 D 0451: Kommissionens beslut 93/451/EEG av den 13 juli 1993 om djurhälsovillkor och veterinärintyg för import av färskt kött från Österrike (EGT nr L 210, 21.8.1993, s. 21).
Beslut 93/451/EEG upphör att gälla.
393 D 0688: Kommissionens beslut 93/668/EEG av den 20 december 1993 om veterinärinty g vid import av färskt kött och köttprodukter från Sverige (EGT nr L 319, 21.12.1993, s. 51).
Beslut 93/688/EEG upphör att gälla.
393 D 0693: Kommissionens beslut 93/693/EEG av den 14 december 1993 om upprättande av en förteckning över godkända uppsarnlingsplatser för sperma vid export av sperma från nöt- kreatur från tredje land och om återkallande av beslut 91/642/EEG, 91/643/EEG samt 92/255/EEG (EGT nr L 320, 22.12.1993, s. 35).
Prop. 1994/95: 19
231
Bilaga 10
50.
51.
I bilagan skall följande delar utgå:
"DEL 4 SVERIGE"
"DEL 8 NORGE"
"DEL 9 ÖSTERRIKE".
394 D 0024: Kommissionens beslut 94/24/EEG av den 7 januari 1994 om upprättande av en förteckning över på förhand bestäm- da gränskontrollposter för veterinärkontroll av produkter och djur från tredje land och om återkallande av beslut 92/430/EEG samt 92/431/EEG (EGT nr L 18, 21.1.1994, s. 16).
I artikel 1 skall följande stycke läggas till:
"Kommissionen skall utöka posterna som förtecknats i bilagan med avseende på Norge och Sverige och eventuellt även Österrike och Finland. Beslut rörande Norge och Sverige skall fattas före dagen för ikraftträdandet av anslumingsfördraget. "
394 D 0034: Kommissionens beslut 94/34/EEG av den 24 januari 1994 om genomförandet av datanätet Animo (EGT nr L 21, 26.1.1994, s. 22).
a) I artikel 1 skall följande införas efter "senast den 1 februari 1994":
"med undantag för Norge och Sverige för vilka damm skall vara dagen för ikraftträdandet av anslumingsfördraget och för Österrike och Finland för vilka datum skall vara ett år från dagen för ikraftträdandet av anslumingsfördraget". b) I artikel 2 skall följande införas efter "senast den 1 juni 1994":
"med undantag för Norge och Sverige för vilka datum skall vara dagen för ikraftträdandet av anslumingsfördraget och för Österrike och Finland för vilka datum skall vara ett år från dagen för ikraftträdandet av anslutningsfördraget".
c) I artikel 3 skall följande införas efter "den 1 februari 1994":"med undantag för Norge och Sverige för vilka datum skall vara dagen för ikraftträdandet av anslumingsfördraget och för Österrike och Finland för vilka datum skall vara ett år från dagen för ikraftträdandet av anslumingsfördraget".
Prop. 1994/95: 19
232
d) I artikel 4 skall följande införas efter "den 1 juni 1994": Prop. 1994/95:19 "med undantag för Norge och Sverige för vilka datum skall Bilaga 10 vara dagen för ikraftträdandet av anslutningsfördraget och för Österrike och Finland för vilka datum skall vara ett år från dagen för ikraftträdandet av anslutningsfördraget". e) Följande artikel skall införas:
"Artikel 6a Kommissionen skall besluta om nödvändiga Övergångsbe- stämmelser avseende Osterrike och Finland".
52. 394 D 0070: Kommissionens beslut 94/70/EEG av den 31 januari 1994 om upprättandet av en provisorisk förteckning över tredje länder från vilka medlemsstaterna tillåter import av obehandlad mjölk, pastöriserad mjölk och mjölkbaserade produkter (EGT nr L 36, 8.2.1994, s. 5).
I bilagan skall följande rader utgå:
"AT: Österrike : x : x : x" "FI: Finland x ' x x" "NO: Norge x x x" "SE: Sverige x x x"
53. 394 D 0085: Kommissionens beslut 94/85/EEG av den 16 februari 1994 om upprättandet av en förteckning över tredje länder från vilka medlemsstaterna tillåter import av färskt kött av fjäderfä (EGT nr L 44, 17.2.1994, s. 31). ] bilagan skall följande rader utgå.
"AT: Österrike : :" "FI: Finland "NO: Norge "SE: Sverige
>€>€>€>4
,"
233
F. ÖVRIGT Prop. 1994/95: 19
Bilaga 10 I. Kommittéförfarande
A. De punkter i rättsakter som här anges skall ersättas med följande punkt:
"2. Kommissionens företrädare skall förelägga kommittén ett förslag till åtgärder. Kommittén skall yttra sig över förslaget inom den tid som ordföran- den bestämmer med hänsyn till hur brådskande frågan är. Den skall fatta sitt beslut med den majo- ritet som enligt artikel 148.2 i fördraget skall till- lämpas vid beslut som rådet skall fatta på förslag av kommissionen. Medlemsstaternas röster skall vägas enligt fördragets artikel 148.2. Ordföranden får inte rösta. "
1. 365 R 0079: Rådets förordning nr 79/65/EEG av den 15 juni 1965 om upprättandet av ett nätverk för insamling av redovisningsdata om inkomster och affärsverksamhet i jord- bruksföretag inom Europeiska ekonomiska gemenskapen (EGT nr L 109, 23.6.1965, s. 1859/65), idess lydelse enligt — 390 R 3577: Rådets förordning (EEG) nr 3577/90 av den 4 december 1990 (EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 23).
Artikel 19.2.
2. 366 R 0136: Rådets förordning (EEG) nr 136/66 av den 22 september 1966 om upprättandet av en gemensam organisa- tion av marknaden för oljor och fetter (EGT nr 172, 30.9.1966, s. 3025/66), i dess lydelse enligt
— 393 R 3179: Rådets förordning (EG) nr 3179/93 av den 16 november 1993 (EGT nr L 285, 20.11.1993, s. 9).
Artikel 38.2.
3. 368 R 0234: Rådets förordning (EEG) nr 234/68 av den 27 februari 1968 om upprättandet av den gemensamma organi- sationen av marknaden för levande träd och andra levande växter, lökar, rötter o.dyl., snittblommor och snittgrönt (EGT nr L 55, 2.3.1968, s. 1), i dess lydelse enligt
— 392 R 3336: Rådets förordning (EEG) nr 3336/92 av den 16 november 1992 (EGT nr L 336, 20.11.1992, s. 1).
234
Artikel 14.2. Prop. 1994/95:19
Bilaga 10 4. 368 R 0804: Rådets förordning (EEG) nr 804/68 av den
27 juni 1968 om den gemensamma organisationen av markna— den för mjölk och mjölkprodukter (EGT nr L 148, 28.6.1968, s. 13), i dess lydelse enligt
— 394 R 0230: Rådets förordning (EG) nr 230/94 av den 24 januari 1994 (EGT nr L 30, 3.2.1994, s. 1).
Artikel 30.2.
5. 368 R 0805: Rådets förordning (EEG) nr 805/68 av den 27 juni 1968 om den gemensamma organisationen av markna- den för nötkött (EGT nr L 148, 28.6.1968, s. 24), i dess lydelse enligt
— 393 R 3611: Rådets förordning (EG) nr 3611/93 av den 22 december 1993 (EGT nr L 328, 29.12.1993, s. 7).
Artikel 27.2.
6. 370 R 0729: Rådets förordning (EEG) nr 729/70 av den 21 april 1970 om finansiering av den gemensamma jordbrukspoli- tiken (EGT nr L 94, 28.4.1970, s. 13), i dess lydelse enligt
- 388 R 2048: Rådets förordning (EEG) nr 2048/88 av den 24 juni 1988 (EGT nr L 185, 15.7.1988, s. 1).
Artikel 13.2.
7. 370 R 1308: Rådets förordning (EEG) nr 1308/70 av den 29 juni 1970 om den gemensamma organisationen av markna- den för lin och hampa (EGT nr L 146, 4.7.1970, s. 1), i dess lydelse enligt
— 393 R 1557: Rådets förordning (EEG) nr 1557/93 av den 14 juni 1993 (EGT nr L 154, 25.6.1993, s. 26).
Artikel 12.2.
8. 371 R 1696: Rådets förordning (EEG) nr 1696/71 av den 26 juli 1971 om den gemensamma organisationen av markna- den för humle (EGT nr L 175, 4.8.1971, s. 1), i dess lydelse enligt — 392 R 3124: Rådets förordning (EEG) nr 3124/92 av den 26 oktober 1992 (EGT nr L 313, 30.10.1992, s. 1).
235
Artikel 20.2. Prop. 1994/95: 19
Bilaga 10 9. 371 R 2358: Rådets förordning (EEG) nr 2358/71 av den
26 oktober 1971 om den gemensamma organisationen av markna— den för utsäde (EGT nr L 246, 5.11.1971, s. 1), i dess lydelse enligt
— 393 R 3375: Kommissionens förordning (EG) nr 3375/93 av den 9 december 1993 (EGT nr L 303, 10.12.1993, s. 9).
Artikel 11.2.
10. 372 R 1035: Rådets förordning (EEG) nr 1035/72 av den 18 maj 1972 om den gemensanuna organisationen av marknaden för frukt och grönsaker (EGT nr L 118, 20.5.1972, s. 1), i dess _ lydelse enligt
» 393 R 3669: Rådets förordning (EG) nr 3669/93 av den 22 december 1993 (EGT nr L 338, 31.12.1993, s. 26).
Artikel 33.2.
11. 375 R 2759: Förordning (EEG) nr 2759/75 av den 29 oktober 1975 om den gemensamma organisationen av markna- den för griskött (EGT nt L 282, 1.11.1975, s. 1), i dess lydelse enligt
— 389 R 1249: Rådets förordning (EEG) nr 1249/89 av den 3 maj 1989 (EGT nr L 129, 11.5.1989, s. 12).
Artikel 24.2.
12. 375 R 2771: Rådets förordning (EEG) nr 2771/75 av den 29 oktober 1975 om den gemensamma organisationen av markna- den för ägg (EGT nr L 282, 1.11.1975, s. 49), i dess lydelse enligt
— 393 R 1574: Rådets förordning (EEG) nr 1574/93 av den 14 juni 1993 (EGT nr L 152, 24.6.1993, s. 1).
Artikel 17.2.
13. 375 R 2777: Rådets förordning (EEG) nr 2777/75 av den 29 oktober 1975 om den gemensamma organisationen av markna— den för fjäderfäkött (EGT nr L 282, 1.11.1975, s. 77), i dess lydelse enligt
— 393 R 1574: Rådets förordning (EEG) nr 1574/93 av den 14 236 juni 1993 (EGT nr L 152, 24.6.1993, s. 1).
Artikel 17.2. Prop. 1994/95:19
Bilaga 10 14. 376 R 1418: Rådets förordning (EEG) nr 1418/76 av den
21 juni 1976 om den gemensamma organisationen av marknaden för ris (EGT nr L 166, 25.6.1976, s. 1), i dess lydelse enligt
— 393 R 1544: Rådets förordning (EEG) nr 1544/93 av den 14 juni 1993 (EGT nr L 154, 25.6.1993, s. 5).
Artikel 27.2.
15. 378 R 1117: Rådets förordning (EEG) nr 1117/78 av den 22 maj 1978 om den gemensamma organisationen av marknaden för torrfoder (EGT nr L 142, 30.5.1978, s. 1), i dess lydelse enligt
— 393 R 3496: Kommissionens förordning (EG) nr 3496/93 av den 20 december 1993 (EGT nr L 319, 21.12.1993, s. 17).
Artikel 12.2.
16. 378 R 1360: Rådets förordning (EEG) nr 1360/78 av den
19 juni 1978 om producentgrupper och sammanslutningar av dessa (EGT nr L 166, 23.6.1978, s. 1), i dess lydelse enligt
— 393 R 3669: Rådets förordning (EG) nr 3669/93 av den 22 december 1993 (EGT nr L 338, 31.12.1993, s. 26).
Artikel 16.2.
17. 379 R 0270: Rådets förordning (EEG) nr 270/79 av den 6 februari 1979 om utveckling av rådgivning till jordbruket i Italien (EGT nr L 38, 14.2.1979, s. 26), i dess lydelse enligt
— 387 R 1760: Rådets förordning (EEG) nr 1760/87 av den 15 juni 1987 (EGT nr L 167, 26.6.1987, s. 1).
Artikel 14.2.
18. 379 R 0357: Rådets förordning (EEG) nr 357/79 av den 5 februari 1979 om statistiska undersökningar av vinodlingar (EGT nr L 54, 5.3.1979, s. 124), i dess lydelse enligt
— 393 R 3205: Rådets förordning (EG) nr 3205/93 av den 16 november 1993 (EGT nr L 289, 24.11.1993, s. 4).
Artikel 8.2.
19. 380 R 0458: Rådets förordning (EEG) nr 458/80 av den 237 18 februari 1980 om kollektiva åtgärder för omstrukturering av vingårdar (EGT nr L 57, 29.2.1980, s. 27), i dess lydelse enligt
— 391 R 0596: Rådets förordning (EEG) nr 596/91 av den 4 Prop. 1994/95:19 mars 1991 (EGT nr L 67, 14.3.1991, s. 16). Bilaga 10
Artikel 12.2.
20. 381 R 1785: Rådets förordning (EEG) nr 1785/81 av den 30 juni 1981 om den gemensamma organisationen av marknaderna för socker (EGT nr L 177, 1.7.1981, s. 4), i dess lydelse enligt
— 394 R 0133: Rådets förordning (EG) nr 133/94 av den 24 januari 1994 (EGT nr L 229, 27.1.1994, s. 7).
Artikel 41.2.
21. 386 R 0426: Rådets förordning (EEG) nr 426/86 av den 24 februari 1986 om den gemensamma organisationen av marknaden för bearbetade produkter av frukt och grönsaker (EGT nr L 49, 27.2.1986, s. 1), i dess lydelse enligt
— 392 R 1569: Rådets förordning (EEG) nr 1569/92 av den 16 juni 1992 (EGT nr L 166, 20.6.1992, s. 5).
Artikel 22.2.
22. 388 R 0571: Rådets förordning (EEG) nr 571/88 av den 29
februari 1988 om uppläggningen av gemenskapsundersökningar om företagsstrukruren i jordbruket åren 1988—1997 (EGT nr L 56, 2.3.1988, s. 1), i dess lydelse enligt
— 393 D 0156: Kommissionens beslut 93/156/EEG av den 9 februari 1993 (EGT nr L 65, 17.3.1993, s. 12).
Artikel 15.2.
23. 389 R 1576: Rådets förordning (EEG) nr 1576/89 av den 29 maj 1989 om allmänna regler för definition, beskrivning och presentation av spritdrycker (EGT nr L 160, 12.6.1989, s. 1), i dess lydelse enligt
— 392 R 3280: Rådets förordning (EEG) nr 3280/92 av den 9 november 1992 (EGT nr L 327, 13.11.1992, s. 3).
Artikel 14.2.
24. 389 R 3013: Rådets förordning (EEG) nr 3013/89 av den 25 september 1989 om den gemensamma organisationen av marknaden för får— och getkött (EGT nr L 289, 7.10.1989, s. 1), i dess lydelse enligt 238
_ 394 R 0233: Rådets förordning (EEG) nr 233/94 av den 24 Prop. 1994/95: 19 januari 1994 (EGT nr L 30, 3.2.1994, s. 9). Bilaga 10
Artikel 30.2.
25. 390 R 0837: Rådets förordning (EEG) nr 837/90 av den 26 mars 1990 om medlemsstaternas statistiska rapportering om spann- målsproduktion (EGT nr L 88, 3.4.1990, s. 1), idess lydelse enligt
— 390 R 3570: Rådets förordning (EEG) nr 3570/90 av den 4 december 1990 (EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 8).
Artikel 11.2.
26. 391 R 1601: Rådets förordning (EEG) nr 1601/91 av den 10 juni 1991 om allmänna regler för definition, beskrivning och presenta- tion av aromatiserade viner, aromatiserade vinbaserade drycker och aromatiserade drinkar baserade på vinprodukter (EGT nr L 149, 14.6.1991, s. 1), i dess lydelse enligt
- 392 R 3279: Rådets förordning (EEG) nr 3279/92 av den 9 november 1992 (EGT nr L 327, 13.11.1992, s. 1).
Artikel 13.2.
27. 392 R 1766: Rådets förordning (EEG) nr 1766/92 av den
30 juni 1992 om den gemensamma organisationen av marknaden för spannmål (EGT nr L 181, 1.7.1992, s. 21), i dess lydelse enligt
— 393 R 2193: Kommissionens förordning (EEG) nr 2193/93 av den 28 juli 1993 (EGT nr L 196, 5.8.1993, s. 22).
Artikel 23 . 2.
28. 393 R 0959: Rådets förordning (EEG) nr 959/93 av den 5 april 1993 om medlemsstaternas statistiska rapportering om andra grödor än spannmål (EGT nr L 98, 24.4.1993, s. 1).
Artikel 12.2.
29. 370 L 0373: Rådets direktiv 70/373/EEG av den 20 juli 1970 om införande av gemenskapsmetoder för provtagning och analys vid den officiella foderkontrollen (EGT nr L 170, 3.8.1970, s. 2), i dess lydelse enligt
— 385 R 3768: Rådets förordning (EEG) nr 3768/85 av den 20
239 december 1985 (EGT nr L 362, 31.12.1985, s. 8).
Artikel 3.2. Prop. 1994/95: 19
Bilaga 10 30. 372 L 0280: Rådets direktiv 72/280/EEG av den 31 juli 1972 om
de statistiska undersökningar som medlemsstaterna skall genom- föra av mjölk och mjölkprodukter (EGT nr L 179, 7.8.1972, s. 2), i dess lydelse enligt
— 391 R 1057: Kommissionens förordning (EEG) nr 1057/91 av den 26 april 1991 (EGT nr L 107, 27.4.1991, s. 11).
Artikel 7. 2.
31. 376 L 0625: Rådets direktiv 76/625/EEC av den 20 juli 1976 om statistiska undersökningar som medlemsstaterna skall genomföra för att bestänuna produktionskapaciteten för odlingar med vissa arter av fruktträd (EGT nr L 218, 11.8.1976, s. 10), i dess lydelse enligt
— 391 R 1057: Kommissionens förordning (EEG) nr 1057/91 av den 26 april 1991 (EGT nr L 107, 27.4.1991, s. 11).
Artikel 9. 2.
32. 377 L 0099: Rådets direktiv 77/99/EEG av den 21 december 1976 om hygienfrågor som påverkar handeln med köttprodukter inom gemenskapen (EGT nr L 26, 31.1.1977, s. 85), i dess lydelse enligt
— 392 L 0118: Rådets direktiv 92/118/EEG av den 17 december 1992 (EGT nr L 62, 15.3.1993, s. 49).
Artikel 20. 2.
33. 382 L 0471: Rådets direktiv 82/471/EEG av den 30 juni 1982 om vissa produkter som används i djurfoder (EGT nr L 213, 21.7.1982, s. 8), i dess lydelse enligt
— 393 L 0074: Rådets direktiv 93/74/EEG av den 13 september 1993 (EGT nr L 237, 22.9.1993, s. 23).
Artikel 13.2.
34. 385 L 0358: Rådets direktiv 85/358/EEG av den 16 juli 1985 om tillägg till direktiv 81/602/EEG om förbud för vissa ämnen med hormonell verkan samt ämnen med tyreostatisk verkan (EGT nr L 191, 23.7.1985, s. 46), i dess lydelse enligt
— 388 L 0146: Rådets direktiv 88/146/EEG av den 7 mars 1988 240 (EGT nr L 70, 16.3.1988. s. 16).
Artikel 10.2. Prop. 1994/95: 19
Bilaga 10 35. 388 L 0146: Rådets direktiv 88/146/EEG av den 7 mars 1988 om
förbud att använda vissa ämnen med hormonell verkan inom husdjursproduktionen (EGT nr L 70, 16.3.1988, s. 16).
Artikel 8.2.
36. 393 L 0023: Rådets direktiv 93/23/EEG av den 1 juni 1992 om
statistiska undersökningar av grisproduktionen (EGT nr L 149, 21.6.1993, s. 1).
Artikel 17.2.
37. 393 L 0024: Rådets direktiv 93/24/EEG av den 1 juni 1993 om
statistiska undersökningar av nötkreaturproduktionen (EGT nr L 149, 21.6.1993, s. 5).
Artikel ] 7.2.
38. 393 L 0025: Rådets direktiv 93/25/EEG av den 1 juni 1993 av
statistiska undersökningar av får— och getbesättningar (EGT nr L 149, 21.6.1993, s. 10).
Artikel 20. 2.
39. 374 R 1728: Rådets förordning (EEG) nr 1728/74 av den 27 juni
1974 om samordning av jordbruksforskning (EGT nr L 182, 5.7.1974, s. 1), i dess lydelse enligt
— 385 R 3768: Rådets förordning (EEG) nr 3768/85 av den 20 december 1985 (EGT nr L 362, 31.12.1985, s. 8).
Artikel 8.2. och 8.3; punkt 4 skall numreras om och betecknas punkt 3.
40. 364 L 0432: Rådets direktiv 64/432/EEG av den 26 juni 1964 om djurhälsoproblem som påverkar handeln inom gemenskapen med nötkreatur och svin (EGT nr 121, 29.7.1964, s. 1977), i dess lydelse enligt
- 392 L 0102: Rådets direktiv 92/102/EEG av den 27 november 1992 (EGT nr L 355, 5.12.1992, s. 32).
Artikel 12.2 och 12.3; punkt 4 skall numreras om och betecknas punkt 3.
241
41. 366 L 0400: Rådets direktiv 66/400/EEG av den 14 juni 1966 om Prop. 1994/95: 19 marknadsföring av betutsäde (EGT nr 125, 11.7.1966, 5. Bilaga ]0 2290/66), i dess lydelse enligt
— 390 L 0654: Rådets direktiv 90/654/EEG av den 4 december 1990 (EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 48).
Artikel 21.2 och 21.3; punkt 4 skall numreras om och betecknas punkt 3.
42. 366 L 0401: Rådets direktiv 66/401/EEG av den 14 juni 1966 om marknadsföring av utsäde av foderväxter (EGT nr 125, 11.7.1966, s. 2298), i dess lydelse enligt
— 392 L 0019: Kommissionens direktiv 92/19/EEG av den 23 mars 1992 (EGT nr L 104, 22.4.1992, s. 61).
Artikel 21.2 och 21.3; punkt 4 skall numreras om och betecknas punkt 3.
43. 366 L 0402: Rådets direktiv 66/402/EEG av den 14 juni 1966 om marknadsföring av utsäde av stråsäd (EGT nr 125, 11.7.1966, s. 2309/66), i dess lydelse enligt
— 393 L 0002: Kommssionens direktiv 93/2/EEG av den 28 januari 1993 (EGT nr L 54, 5.3.1993, s. 20).
Artikel 21.2 och 21.3; punkt 4 skall numreras om och betecknas punkt 3.
44. 366 L 0403: Rådets direktiv 66/403/EEG av den 14 juni 1966 om saluföring av utsädespotatis (EGT nr 125, 11.7.1966, s. 2320), i dess lydelse enligt
— 393 L 0108: Kommissionens direktiv 93/108/EG av den 3 december 1993 (EGT nr L 319, 21.12.1993, s. 39).
Artikel 19.2 och 19.3; punkt 4 skall numreras om och betecknas punkt 3.
45. 366 L 0404: Rådets direktiv 66/404/EEG av den 14 juni 1966 om omsättning av skogsförökningsmaterial (EGT nr 125, 11.7.1966, s. 2326), i dess lydelse enligt
— 391 D 0044: Kommissionens beslut 91/44/EEG av den 16 januari 1991 (EGT nr L 24, 29.1.1991, s. 32).
Artikel 17.2. och 17.3; punkt 4 skall numreras om och betecknas 242 punkt 3.
Bilaga 10
47.
48.
49.
50.
. 368 L 0193: Rådets direktiv 68/193/EEG av den 9 april 1968 om
saluförande av material för vegetativ förökning av vinplantor (EGT nr L 93, 17.4.1968, s. 15), i dess lydelse enligt
- 390 L 0654: Rådets direktiv 90l654/EEG av den 4 december 1990 (EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 48).
Artikel 17.2 och 17.3; punkt 4 skall numreras om och betecknas punkt 3.
369 L 0208: Rådets direktiv 69/208/EEG av den 30 juni 1969 om marknadsföring av utsäde från olje- och fiberväxter (EGT nr L 169, 10.7.1969, s. 3), idess lydelse enligt
— 392 L 0107: Kommissionens direktiv 92/107/EEG av den 11 december 1992 (EGT nr L 16, 25.1.1992, s. 1).
Artikel 20.2. och 20.3; punkt 4 skall numreras om och betecknas punkt 3.
370 L 0457: Rådets direktiv 70/457/EEG av den 29 september 1970 om den gemensamma sortlistan för lantbruksväxter (EGT nr L 225, 12.10.1970, s. 1), i dess lydelse enligt
— 390 L 0654: Rådets direktiv 90/654/EEG av den 4 december 1990 (EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 48).
Artikel 23.2 och 23.3; punkt 4 skall numreras om och betecknas punkt 3.
370 L 0458: Rådets direktiv 70/458/EEG av den 29 september 1970 om marknadsföring av utsäde av köksväxter (EGT nr L 225, 12.10.1970, s. 7), i dess lydelse enligt
— 390 L 0654: Rådets direktiv 90/654/EEG av den 4 december 1990 (EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 48).
Artikel 40.2 och 40.3; punkt 4 skall numreras om och betecknas punkt 3.
370 L 0524: Rådets direktiv nr 70/524/EEG av den 23 november 1970 om fodertillsatser (EGT nr L 270, 14.12.1970, s. 1), i dess lydelse enligt
— 393 L 0114: Rådets direktiv 93/114/EG av den 14 december 1993 (EGT nr L 334, 31.12.1993, s. 24).
Artikel 23.2 och 23.3; punkt 4 skall numreras om och betecknas punkt 3.
Prop. 1994/95: 19
243
Bilaga 10
51.
52.
53.
54.
55.
371 L 0161: Rådets direktiv 71/161/EEG av den 30 mars 1971 om kvalitetsnormer för den yttre beskaffenheten av skogsför- ökningsmaterial som saluförs i gemenskapen (EGT nr L 87, 17.4.1971, s. 14), i dess lydelse enligt
— 390 L 0654: Rådets direktiv 90/654/EEG av den 4 december 1990 (EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 48).
Artikel 18.2 och 18.3; punkt 4 skall numreras om och betecknas punkt 3.
372 L 0461: Rådets direktiv 72/461/EEG av den 12 december 1972 om hälsoproblem som påverkar handeln inom gemenskapen med färskt kött (EGT nr L 302, 31.12.1972, s. 24), i dess lydelse enligt
— 392 L 0118: Rådets direktiv 92/118/EEG av den 17 december 1992 (EGT nr L 62, 15.3.1993, s. 49).
Artikel 9.2 och 9.3; punkt 4 skall numreras om och betecknas punkt 3.
372 L 0462: Rådets direktiv 72/462/EEG av den 12 december 1972 om hälsoproblem och problem som rör veteri— närbesiktning vid import från tredje land av nötkreatur och svin samt färskt kött eller köttvaror (EGT nr L 302, 31.12.1972, s. 28), i dess lydelse enligt
— 392 R 1601: Rådets förordning (EEG) nr 1601/92 av den 15 juni 1992 (EGT nr L 173, 27.6.1992, s. 13).
Artikel 29.2 och 29.3; punkt 4 skall numreras om och betecknas punkt 3.
374 L 0063: Rådets direktiv 74/63/EEG av den 17 december 1973 om främmande ämnen och produkter i djurfoder (EGT nr L 38, 11.2.1974, s. 31), idess lydelse enligt
— 393 L 0074: Rådets direktiv 93/74/EEG av den 13 september 1993 (EGT nr L 237, 22.9.1993, s. 23).
Artikel 9.2 och 9.3; punkt 4 skall numreras om och betecknas punkt 3.
376 L 0895: Rådets direktiv 76/895/EEG av den 23 november 1976 om fastställande av gränsvärden för bekämp- ningsmedelsrester i och på frukt och grönsaker (EGT nr L 340, 9.12.l976, s. 26), i dess lydelse enligt
Prop. 1994/95: 19
244
Bilaga 10
56.
57.
58.
59.
— 393 L 0058: Rådets direktiv 93/58/EEG av den 29 juni 1993 (EGT nr L 211, 23.8.1993, s. 6).
Artikel 7.2 och 7.3; punkt 4 skall numreras om och betecknas punkt 3.
377 L 0093: Rådets direktiv 77/93/EEG av den 21 december 1976 om skyddsåtgärder mot att skadegörare på växter eller växtprodukter förs in till medlemsstaterna (EGT nr L 26, 31.1.1977, s. 20), i dess lydelse enligt
— 393 L 0110: Kommissionens direktiv 93/110/EEG av den 9 december 1993 (EGT nr L 303, 10.12.1993, s. 19).
a) Artikel 16.2 och 16.3; punkt 4 skall numreras om och be-- tecknas punkt 3.
b) Artikel 16a.2 och 16a.3; punkt 4 skall numreras om och betecknas punkt 3.
377 L 0096: Rådets direktiv 77/96/EEG av den 21 december 1976 om trikinundersökning (trinchinella spiralis) vid import av färskt kött av tamsvin från tredje land (EGT nr L 26, 31.1.1977, s. 67), i dess lydelse enligt
- 389 L 0321: Kommissionens direktiv 89/321/EEC av den 27 april 1989 (EGT nr L 133, 17.5.1989, s. 33).
Artikel 9.2 och 9.3; punkt 4 skall numreras om och betecknas punkt 3.
377 L 0101: Rådets direktiv 77/101/EEG av den 23 november 1976 om marknadsföring av foderråvaror (EGT nr L 32, 3.2.1977, s. 1), i dess lydelse enligt
- 390 L 0654: Rådets direktiv 90/654/EEG av den 4 december 1990 (EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 48).
Artikel 13.2 och 13.3; punkt 4 skall numreras om och betecknas punkt 3.
377 L 0391: Rådets direktiv 77/391/EEG av den 17 maj 1977 om gemenskapens åtgärder för att utrota brucellos, tuberkulos och leukos hos nötkreatur (EGT nr L 145, 13.6.1977, s. 44), i dess lydelse enligt
— 385 R 3768: Rådets förordning (EEG) nr 3768/85 av den 20 december 1985 (EGT nr L 362, 31.12.1985, s. 8).
17 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 19. Bilaga 10—12
Prop. 1994/95: 19
245
Bilaga 10
60.
61.
62.
63.
Artikel 11.2 och 11.3; punkt 4 skall numreras om och beteclmas punkt 3.
377 L 0504: Rådets direktiv 77/504/EEG av den 25 juli 1977 om renrasiga avelsdjur av nötkreatur (EGT nr L 206, 12.8.1977, s. 8), i dess lydelse enligt
— 391 L 0174: Rådets direktiv 91/174/EEG av den 25 mars 1991 (EGT nr L 85, 5.4.1991, s. 37).
Artikel 8.2 och 8.3; punkt 4 skall numreras om och betecknas punkt 3.
379 L 0117: Rådets direktiv 79/117/EEG av den 21 december 1978 om förbud mot att växtskyddsprodukter som innehåller vissa verksamma ämnen släpps ut på marknaden och används (EGT nr L 33, 8.2.1979, s. 36), i dess lydelse enligt
- 391 L 0188: Kommissionens direktiv 91/188/EEG av den 19 mars 1991 (EGT nr L 92, 13.4.1991, s. 42).
Artikel 8.2 och 8.3; punkt 4 skall numreras om och betecknas punkt 3.
379 L 0373: Rådets direktiv 79/373/EEG av den 2 april 1979 om marknadsföring av foderblandningar (EGT nr L 86, 6.4.1979, s. 30), i dess lydelse enligt
— 393 L 0074: Rådets direktiv 93/74/EEG av den 13 september 1993 (EGT nr L 237, 22.9.1993, s. 23).
Artikel 13.2 och 13.3; punkt 4 skall numreras om och betecknas punkt 3.
380 L 0215: Rådets direktiv 80/215/EEG av den 22 januari 1980 om djurhälsoproblem som påverkar handeln med köttprodukter inom gemenskapen (EGT nr L 47, 21.2.1980, s. 4), i dess lydel- se enligt
— 391 L 0687: Rådets direktiv 91/687/EEG av den 11 december 1991 (EGT nr L 377, 31.12.1991, s. 16).
Artikel 8.2 och 8.3; punkt 4 skall numreras om och betecknas punkt 3.
380 L 0217: Rådets direktiv 80/217/EEG av den 22 januari 1980 om införande av gemenskapsåtgärder för bekämpning av klassisk svinpest (EGT nr L 47, 21.2.1980, s. 11), i dess lydelse enligt
Prop. 1994/95: 19
246
Bilaga 10
65.
66.
67.
68.
- 393 D 0384: Rådets beslut 93/384/EEG av den 14 juni 1993 (EGT nr L 166, 8.7.1993, s. 34).
Artikel 16.2 och 16.3; punkt 4 skall numreras om och betecknas punkt 3.
380 L 1095: Rådets direktiv 80/1095/EEG av den 11 november 1980 om fastställande av villkor på vilka gemenska- pens territorium kan befrias och hållas fritt från klassisk svinpest (EGT nr L 325, 1.12.1980, s. 1), i dess lydelse enligt
— 391 D 0686: Rådets beslut 91/686/EEG av den 11 december 1991 (EGT nr L 377, 31.12.1991, s. 15).
Artikel 9.2 och 9.3; punkt 4 skall numreras om och betecknas punkt 3.
382 L 0894: Rådets direktiv 82/894/EEG av den 21 december 1982 om anmälan av djursjukdomar inom gemenskapen (EGT nr L 378, 31.12.1982, s. 58), i dess lydelse enligt
— 392 D 0450: Kommissionens beslut 92/450/EEG av den 30 juli 1992 (EGT nr L 248, 28.8.1992, s. 77).
Artikel 6.2 och 6.3; punkt 4 skall numreras om och betecknas punkt 3.
385 L 0511: Rådets direktiv 85/511/EEG av den 18 november 1985 om införande av gemenskapsåtgärder för bekämpning av mul- och klövsjuka (EGT nr L 315, 26.11.1985, s. 11), i dess lydelse enligt
— 392 L 0380: Kommissionens direktiv 92/380/EEG av den 2 juli 1992 (EGT nr L 198, 17.7.1992, s. 54).
Artikel 17.2 och 17.3; punkt 4 skall numreras om och betecknas punkt 3.
386 L 0362: Rådets direktiv 86/362/EEG av den 24 juli 1986 om fastställande av gränsvärden för bekämpningsmedelsrester i och på spannmål (EGT nr L 221, 7.8.1986, s. 37), i dess lydelse enligt
— 393 L 0057: Rådets direktiv 93/57/EEG av den 29 juni 1993 (EGT nr L 211, 23.8.1993, s. 1).
Artikel 12.2 och 12.3; punkt 4 skall numreras om och betecknas punkt 3.
Prop. 1994/95: 19
247
Bilaga 10
69.
70.
71.
72.
73.
386 L 0363: Rådets direktiv 86/363/EEG av den 24 juli 1986 om fastställande av gränsvärden för bekämpningsmedelsrester på och i livsmedel av animaliskt ursprung (EGT nr L 221, 7.8.1986, s. 43), i dess lydelse enligt
— 393 L 0057: Rådets direktiv 93/57/EEG av den 29 juni 1993 (EGT nr L 211. 23.8.1993, s. 1).
Artikel 12.2 och 12.3; punkt 4 skall numreras om och betecknas punkt 3.
386 L 0469: Rådets direktiv 86/469/EEG av den 16 september 1986 om undersökning av djur och färskt kött med avseende på förekomsten av restsubstanser (EGT nr L 275, 26.9.1986, s. 36), i dess lydelse enligt
— 389 D 0187: Rådets beslut 89/187/EEG av den 6 mars 1989 (EGT nr L 66, 10.3.1989, s. 37).
Artikel 15.2 och 15.3; punkt 4 skall numreras om och betecknas punkt 3.
388 L 0407: Rådets direktiv 88/407/EEG av den 14 juni 1988 om djurhälsokrav som är tillämpliga vid handel inom gemenskapen med och import av djupfryst sperma från tamdjur av nötkreatur (EGT nr L 194, 22.7.1988, s. 10), i dess lydelse enligt
— 393 L 0060: Rådets direktiv 93/60/EEG av den 30 juni 1993 (EGT nr L 186, 28.7.1993, s. 28).
Artikel 19.2 och 19.3; punkt 4 skall numreras om och betecknas punkt 3.
388 L 0661: Rådets direktiv 88/661/EEG av den 19 december 1988 om avelsmässiga normer för avelssvin (EGT nr L 382, 31.12.1988, s. 36)
Artikel 11.2 och 11.3; punkt 4 skall numreras om och betecknas punkt 3.
390 L 0429: Rådets direktiv 90/429/EEG av den 26 juni 1990 om djurhälsokrav som är tillämpliga vid handel inom gemenskapen med och import av sperma från tamdjur av svin (EGT nr L 224, 18.8.1990, s. 62).
Artikel 18.2 och 18.3; punkt 4 skall numreras om och betecknas punkt 3.
Prop. 1994/95: 19
248
Bilaga 10
74.
75.
76.
390 L 0667: Rådets direktiv 90/667/EEG av den 27 november 1990 om fastställande av veterinära bestänunelser för kvittbliv- ning och bearbetning av animaliskt avfall och för att släppa ut detta på marknaden samt förebyggande av patogener i foder av animaliskt ursprung och om ändring av direktiv 90/425/EEG (EGT nr L 363, 27.12.1990, s. 51), i dess lydelse enligt
— 392 L 0118: Rådets direktiv 92/118/EEG av den 17 december 1992 (EGT nr L 62, 15.3.1993, s. 49).
Artikel 19.2 och 19.3; punkt 4 och 5 skall numreras om och betecknas punkt 3 och 4.
392 L 0117: Rådets direktiv 92/117/EEG av den 17 december 1992 om skyddsåtgärder mot specifika zoonoser och zoonotiska agenser hos djur och i animaliska produkter för att förhindra utbrott av livsmedelsburna infektioner och förgiftningar (EGT nr L 62, 15.3.1993, s. 38).
Artikel 16.2 och 16.3; punkt 4 skall numreras om och betecknas punkt 3.
392 L 0119: Rådets direktiv 92/119/EEG av den 17 december 1992 om införande av allmänna gemenskapsåtgärder för bekämpning av vissa djursjukdomar och särskilda åtgärder mot vesikulär svinsjuka (swine vesicular disease, SVD) (EGT nr L 62, 15.3.1993, s. 69).
Artikel 26.2 och 26.3; punkt 4 skall numreras om och betecknas punkt 3.
77. 380 D 1096: Rådets beslut 80/1096/EEG av den
11 november 1980 om finansiellt stöd från gemenskapen för att utrota klassisk svinpest (EGT nr L 325, 1.12.1980, s. 5), i dess lydelse enligt
— 391 D 0686: Rådets beslut 91/686/EEG av den 11 december 1991 (EGT nr L 377, 31.12.1991, s. 15).
Artikel 6.2 och 6.3; punkt 4 skall numreras om och betecknas punkt
78. 380 D 1097: Rådets beslut 80/1097/EEG av den
11 november 1980 om finansiellt stöd från gemenskapen för att utrota afrikansk svinpest på Sardinien (EGT nr L 325, 1.12.1980, s. 5), i dess lydelse enligt
— 385 R 3768: Rådets förordning (EEG) nr 3768/85 av den 20 december 1985 (EGT nr L 362, 31.12.1985, s. 8).
Prop. 1994/95: 19
249
Artikel 8.2 och 8.3; punkt 4 skall numreras om och betecknas punkt Prop. 1994/95:19 3. Bilaga 10
79. 392 D 0438: Rådets beslut 92/438/EEG av den 13 juli 1992 om datorisering av veterinära förfaranden vid import (Shift- —projektet), om ändring av direktiven 90/675/EEG, 91/496/EEG, 91/628/EEG och beslut 90/424/EEG och om upphävande av beslut 88/192/EEG (EGT nr L 234, 25.8.1992, s. 27).
Artikel 13.2 och 13.3; punkt 4 skall numreras om och betecknas punkt 3.
B. De punkter i rättsakter som här anges skall ersättas med följande punkt:
"2. Kommissionens företrädare skall förelägga kommittén ett förslag till åtgärder. Kommittén skall yttra sig över förslaget inom två dagar. Den skall fatta sitt beslut med den majoritet som enligt artikel 148.2 i fördraget skall tillämpas vid beslut som rådet skall fatta på förslag av kommissionen. Medlems- staternas röster skall vägas enligt den artikeln. Ordföranden får inte rösta."
1. 382 L 0471: Rådets direktiv 82/471/EEG av den 30 juni 1982 om vissa produkter som används i djurfoder (EGT nr L 213, 21.7.1982, s. 8), i dess lydelse enligt
- 393 L 0074: Rådets direktiv 93/74/EEG av den 13 september 1993 (EGT nr L 237, 22.9.1993, s. 23).
Artikel 14.2.
2. 385 L 0358: Rådets direktiv 85/358/EEG av den 16 juli 1985 om tillägg till direktiv 81/602/EEG om förbud för vissa änmen med hormonell verkan samt ämnen med tyreo— statisk verkan (EGT nr L 191, 23.7.1985, s. 46), i dess lydelse enligt
— 389 D 0358: Konunissionens beslut 89/358/EEG av den 23 maj 1989 (EGT nr L 151, 3.6.1989, s. 39).
Artikel 11.2.
3. 364 L 0432: Rådets direktiv 64/432/EEG av den 26 juni 1964 om djurhälsoproblem som påverkar handeln inom 250 gemenskapen med nötkreatur och svin (EGT nr 121, 29.7.1964, s. 1977), i dess lydelse enligt
— 392 L 0102: Rådets direktiv 92/102/EEG av den 27 Prop. 1994/95:19 november 1992 (EGT nr L 355, 5.12.1992, s. 32). Bilaga 10
Artikel 13.2 och 13.3; punkt 4 skall numreras om och betecknas punkt 3.
370 L 0524: Rådets direktiv nr 70/524/EEG av den 23 novem- ber 1970 om fodertillsatser (EGT nr L 270, 14.12.1970, s. 1), i dess lydelse enligt
— 393 L 0114: Rådets direktiv 93/114/EG av den 14 de- cember 1993 (EGT nr L 334, 31.12.1993, s. 24).
Artikel 24.2 och 24.3; punkt 4 skall numreras om och betecknas punkt 3.
372 L 0462: Rådets direktiv 72/462/EEG av den 12 december 1972 om hälsoproblem och problem som rör veterinärbesiktning vid import från tredje land av nötkreatur, svin och färskt kött eller köttvaror (EGT nr L 302, 31.12.1972, s. 28), i dess lydelse enligt
— 392 R 1601: Rådets förordning (EEG) nr 1601/92 av den 15 juni 1992 (EGT nr L 173, 27.6.1992, s. 13).
Artikel 30.2 och 30.3; punkt 4 skall numreras om och betecknas punkt 3.
374 L 0063: Rådets direktiv 74/63/EEG av den 17 december 1973 om främmande änmen och produkter i djurfoder (EGT nr L 38, 11.2.1974, s. 31), i dess lydelse enligt
— 393 L 0074: Rådets direktiv 93/74/EEG av den 13 september 1993 (EGT nr L 237, 22.9.1993, s. 23). Artikel 10.2 och 10.3; punkt 4 skall numreras om och betecknas punkt 3.
376 L 0895: Rådets direktiv 76/895/EEG av den 23 november 1976 om fastställande av gränsvärden för bekämpningsmedels- rester i och på frukt och grönsaker (EGT nr L 340, 9.12.l976, s. 26), i dess lydelse enligt
— 393 L 0058: Rådets direktiv 93/58/EEG av den 29 juni 1993 (EGT nr L 211, 23.8.1993, s. 6).
Artikel 8.2 och 8.3; punkt 4 skall numreras om och betecknas punkt 3.
251
Bilaga 10
10.
11.
12.
377 L 0093: Rådets direktiv 77/93/EEG av den 21 december 1976 om skyddsåtgärder mot att skadegörare på växter eller växtprodukter förs in till medlemsstaterna (EGT nr L 26, 31.1.1977, s. 20), i dess lydelse enligt
— 393 L 0110: Kommissionens direktiv 93/110/EEG av den 9 december 1993 (EGT nr L 303, 10.12.1993, s. 19).
Artikel 17.2 och 17.3; punkt 4 skall numreras om och betecknas punkt 3.
380 L 0217: Rådets direktiv 80/217/EEG av den 22 januari 1980 om införande av gemenskapsåtgärder för bekämpning av klassisk svinpest (EGT nr L 47, 21.2.1980, s. 11), i dess lydelse enligt
393 D 0384: Rådets beslut 93/384/EEG av den 14 juni 1993 (EGT nr L 166, 8. 7. 1993, s. 34).
Artikel 16a.2 och 16a.3; punkt 4 skall numreras om och beteck- nas punkt 3.
385 L 0511: Rådets direktiv 85/511/EEG av den 18 november 1985 om införande av gemenskapsåtgärder för bekämpning av mul- och kIÖVSjuka (EGT nr L 315, 26.11.1985, s. 11), i dess lydelse enligt
— 392 L 0380: Kommissionens direktiv 92/380/EEG av den 2juli 1992 (EGT nr L 198, 17.7.1992, s. 54).
Artikel 16.2 och 16.3; punkt 4 skall numreras om och betecknas punkt 3. 386 L 0362: Rådets direktiv 86/362/EEG av den 24 juli 1986 om fastställande av gränsvärden för bekämpningsmedelsrester i och på spannmål (EGT nr L 221, 7.8.1986, s. 37), i dess lydelse enligt
— 393 L 0057: Rådets direktiv 93/57/EEG av den 29 juni 1993 (EGT nr L 211, 23.8.1993, s. 1).
Artikel 13.2 och 13.3; punkt 4 skall numreras om och betecknas punkt 3.
386 L 0363: Rådets direktiv 86/363/EEG av den 24 juli 1986 om
fastställande av gränsvärden för bekämpningsmedelsrester på och i livsmedel av animaliskt ursprung (EGT nr L 221, 7.8.1986, s. 43), i dess lydelse enligt
Prop. 1994/95: 19
252
Bilaga 10
13.
14.
15.
16.
— 393 L 0057: Rådets direktiv 93/57/EEG av den 29 juni 1993 (EGT nr L 211, 23.8.1993, s. 1).
Artikel 13.2 och 13.3; punkt 4 skall numreras om och betecknas punkt 3.
386 L 0469: Rådets direktiv 86/469/EEG av den 16 september 1986 om undersökning av djur och färskt kött med avseende på förekomsten av restsubstanser (EGT nr L 275, 26.9.1986, s. 36), i dess lydelse enligt
— 389 D 0187: Rådets beslut 89/187/EEG av den 6 mars 1989 (EGT nr L 66, 10.3.1989, s. 37).
Artikel 14.2 och 14.3; punkt 4 skall numreras om och betecknas punkt 3.
388 L 0407: Rådets direktiv 88/407/EEG av den 14 juni 1988 om djurhälsokrav som är tillämpliga vid handel inom gemenskapen med och import av djupfryst sperma från tamdjur av nötkreatur (EGT nr L 194, 22.7.1988, s. 10), i dess lydelse enligt
- 393 L 0060: Rådets direktiv 93/60/EEG av den 30 juni 1993 (EGT nr L 186, 28.7.1993, s. 28).
Artikel 18.2 och 18.3; punkt 4 skall numreras om och betecknas punkt 3.
390 L 0429: Rådets direktiv 90/429/EEG av den 26 juni 1990 om djurhälsokrav som är tillämpliga vid handel inom gemenskapen med och import av sperma från tamdjur av svin (EGT nr L 224, 18.8.1990, s. 62).
Artikel 19.2 och 19.3; punkt 4 skall numreras om och betecknas punkt 3.
390 L 0667: Rådets direktiv 90/667/EEG av den 27 november 1990 om fastställande av veterinära bestämmelser för kvittbliv- ning och bearbetning av animaliskt avfall och för att släppa ut detta på marknaden samt förebyggande av patogener i foder av animaliskt ursprung och om ändring av direktiv 90/425/EEG (EGT nr L 363, 27.12.1990, s. 51), i dess lydelse enligt
— 392 L 0118: Rådets direktiv 92/118/EEG av den 17 december 1992 (EGT nr L 62, 15.3.1993, s. 49).
Artikel 18.2 och 18.3; punkt 4 och 5 skall numreras om och betecknas punkt 3 och 4.
Prop. 1994/95: 19
253
Bilaga 10
VI. TRANSPORT
A. INLANDSTRANSPORTER
1. 370 R 1108: Rådets förordning (EEG) nr 1108/70 av den 4 juni 1970 om införande av ett redovisningssystem för infrastruktur- kostnader för transporter på järnväg, väg och inre vattenvägar (EGT nr L 130, 15.6.1970, s. 4), i dess lydelse enligt
370 R 2598: Kommissionens förordning (EEG) nr 2598/70 av den 18 december 1970 (EGT nr L 278, 23.12.1970, s. 1). 371 R 0281: Kommissionens förordning (EEG) nr 281/71 av den 9 februari 1971 (EGT nr L 33, 10.2.1971, s. 11), 172 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Förenade kungariket (EGT nr L 073, 27.3.1972, s. 14), 179 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17), 379 R 1384: Rådets förordning (EEG) nr 1384/79 av den 25 juni 1979 (EGT nr L 167, 5.7.1979, s. 1), 381 R 3021: Rådets förordning (EEG) nr 3021/81 av den 19 oktober 1981 (EGT nr L 302, 23.10.1981, s. 8), 185 I: Anslumingsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23), 390 R 3572: Rådets förordning (EEG) nr 3572/90 av den 4 december 1990 om ändring, till följd av Tysklands enande, av vissa direktiv, beslut och förordningar i fråga om transporter på väg, järnväg och inre vattenvägar (EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 12).
Bilaga 2 skall ändras på följande sätt:
I avsnitt "A.1 JÄRNVÄG — Huvudnät" skall följande införas:
"Östem'ke
— Österreichische Bundesbahnen (ÖBB)" "Norge
— Norges Statsbaner (NSB)"
"Finland
— Valtionrautatiet/Statsjäm vägarna (V R)" "Sverige
— Statens järnvägar (SJ)".
Prop. 1994/95: 19
254
b) I avsnitt "A.2 JÄRNVÄG Nät öppna för allmän trafik Prop. 1994/95 : 19 och anslutna till huvudnätet (med undantag för stads- Bilaga 10 nät)" skall följande införas:
"Norge Norges Statsbaner (NSB)"
"Finland Valtioniautatiet/Statsjämvägama (V R) "
"Sverige
Inlandsbanan Aktiebolag (IBAB) Malmö Limhamns Järnväg (MU) Växjö Hultsfred Västerviks Järnväg (V HVJ) Johannesberg Ljungaverks Järnväg (IH)".
c) 1 avsnitt "B. VÄGAR" skall följande införas:
"Österrike
1. Bundesautobahnen 2. BundesstraBen
3. LandessuaBen
4. GemeindestraBen"
"Norge
1. Riksveger
2. Fylkesveger
3. Kommunale veger"
"Finland
1. Päätiet/Huvudvägar
2. Muut maantiet/Övriga landsvägar
3. Paikallistiet/Bygdevägar
4. Kadut ja kaavatiet/Gator och planlagda vägar"
"Sverige 1 . Motorvägar
2. Motortrafikleder 3. Ovriga vägar".
2.371 R 0281: Kommissionens förordning (EEG) nr 281/71 av den 9 februari 1971 om fastställande av den förteckning över vatten- vägar för havsgående sjöfart som avses i artikel 3 e i rådets för- ordning (EEG) nr 1108/70 av den 4 juni 1970 (EGT nr L 33, 10.2.1971, s. 11), i dess lydelse enligt
172 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Förenade 255 kungariket (EGT nr L 073, 27.03.1972, s. 14),
Bilaga 10
185 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23).
Följande tillägg skall göras i bilagan:
"Finland Saimaan kanava/Saima kanal Saimaan vesistö/Saimens vattendrag
Sverige Trollhätte kanal och Göta älv Vänern Södertälje kanal Mälaren".
. 385 R 3821: Rådets förordning (EEG) nr 3821/85 av den 20 de- cember 1985 om fårdskrivare vid vägtransporter (EGT nr L 370, 31.12.1985, s. 8), i dess lydelse enligt
390 R 3314: Kommissionens förordning (EEG) nr 3314/90 av den 16 november 1990 (EGT nr L 318, 17.11.1190, s. 20), 390 R 3572: Rådets förordning (EEG) nr 3572/90 av den 4 december 1990 (EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 12), 392 R 3688: Kommissionens förordning (EEG) nr 3688/92 av den 21 december 1992 (EGT nr L 374, 22.12.1992, s. 12).
I bilaga II punkt 1 skall följande införas i tabellen under första strecksatsen:
"Österrike 12" "Finland 17" "Norge 16" " Sverige 5 " .
. 391 L 0439: Rådets direktiv 91/439/EEG av den 29 juli 1991 om körkort (EGT nr L 237, 24.8.1991 s. 1, rättat genom EGT nr L 310, 12.11.1991, s. 16).
a) Bilaga 1 punkt 2 tredje strecksatsen skall ersättas med följande:
Bokstavsbeteckningen för den medlemsstat som utfärdar körkortet skall vara följande: B: Belgien L: Luxemburg DK: Danmark NL: Nederländerna D: Tyskland N : Norge GR: Grekland A: Österrike
E' Spanien P: Portugal F: Frankrike FIN: Finland IRL: Irland S: Sverige I' Italien UK: Förenade
kungariket"
Prop. 1994/95:19
256
b) Bilaga 1 punkt 3 andra stycket skall ersättas med följande: Prop. 1994/95:19 Bilaga 10 "Om en medlemsstat vill att dessa uppgifter skall anges på ett annat nationellt språk än danska, nederländska, engelska, finska, franska, tyska, grekiska, italienska, norska, portugisiska, spanska och svenska, skall det ske på följande sätt utan att det påverkar tillämpningen av andra bestämmelser i denna bilaga, nämligen i en tvåspråkig version av körkortet där det ena språket skall vara något av de nyss nämnda."
5. 392 L 0106: Rådets direktiv 92/106/EEG av den 7 december 1992 om gemensamma regler för vissa former av kombinerad transport av gods mellan medlemsstaterna (EGT nr L 368, 17.12.1992, s. 38).
Följande skall införas i artikel 6.3:
" Österrike:
StraBenverkehrsbeitrag"
" Finland: varsinainen ajoneuvovero/egentlig fordonsskatt" Norge: vektårsavgift" Sverige: fordonsskatt" .
6. 392 R 0881: Rådets förordning (EEG) nr 881/92 av den 26 mars 1992 om tillträde till marknaden för godstransporter på väg inom gemenskapen till eller från en medlemsstats territorium eller genom en eller flera medlemsstaters territorier (EGT nr L 95, 9.4.1992, s. 1, rättat genom EGT nr L 213, 29.7.1992, s. 36).
I bilaga I (blått kort) fotnot 1 skall följande införas:
"(A) Österrike" från och med den 1 januari 1997, "(FIN) Finland", "(N) Norge", "(S) Sverige".
7. 392 R 1839: Kommissionens förordning (EEG) nr 1839/92 av den 1 juli 1992 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 684/92 beträffande dokument vid internationella persontrans- porter på väg (EGT nr L 187, 7.7.1992, s. 5), i dess lydelse enligt
393 R 2944: Kommissionens förordning (EEG) nr 2944/93 av den 25 oktober 1993 (EGT nr L 266, 27.10.1993, s. 2).
Följande skall införas i bilaga lA fotnot 1, bilaga 4 första fotnot 1 och bilaga 5 fotnot 1:
"(A) Österrike", "(FIN) Finland", "(N) Norge", "(S) Sverige". 257
8. 392 R 2454: Rådets förordning (EEG) nr 2454/92 av den 23 juli Prop. 1994/95 : 19 1992 om villkoren för att transportföretag skall få utföra nationella Bilaga 10 persontransporter på väg i en annan medlemsstat än den där de är hemmahörande (EGT nr L 251, 29.8.1992, s. 1). I bilaga 1 fotnot 1 (tillstånd) bilaga 2 (fårdbladets främre omslag) och bilaga 3 skall följande text införas:
"(A) Österrike", "(N) Norge", "(FIN) Finland", "(S) Sverige".
9. 393 L 0089: Rådets direktiv 93/89/EEG av den 25 oktober 1993 om medlemsstaternas tillämpning av skatter på vissa fordon som an- vänds för godstransporter på väg och tullar och avgifter för an— vändningen av vissa infrastrukturer (EGT nr L 274, 12.11.1993, s. 32).
Följande skall införas i artikel 3.1:
"Österrike Kraftfahrzeugsteuer "
" Finland varsinainen ajoneuvovero/egentlig fordonsskatt"
" Norge vektårsavgift"
"Sverige fordonsskatt" .
B. JÄRNVÄGSTRANSPORT
I. 369 R 1192: Rådets förordning (EEG) nr 1192/69 av den 26 juni 1969 om införande av enhetliga regler för jämvägsföretagens redovisning (EGT nr L 156, 28.6.1969, s. 8), i dess lydelse enligt
172 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Förenade kungariket (EGT nr L 073, 27.03.1972, s. 14), 179 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17), 185 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23), 390 R 3572: Rådets förordning (EEG) nr 3572/90 av den 4 december 1990 (EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 12).
Följande skall införas i artikel 3:
" Österreichische Bundesbahnen (ÖBB)" " Norges Statsbaner (NSB)" " Valtionrautatiet/Statsjämvägama (VR)" 258 " Statens järnvägar (SJ)".
2. 377 R 2830: Rådets förordning (EEG) nr 2830/77 av den 12 Prop. 1994/95:19 december 1977 om åtgärder som krävs för att göra järnvägsföre— Bilaga 10 tågens redovisningssystem och årsbokslut jämförbara (EGT nr L 334, 24.12.1977, s. 13), i dess lydelse enligt
— 179 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17), — 185 I: Anslumingsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23), — 390 R 3572: Rådets förordning (EEG) nr 3572/90 av den 4 december 1990 (EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 12). Följande skall införas i artikel 2:
"— Österreichische Bundesbahnen (ÖBB)" "— Norges Statsbaner (NSB)" "— Valtionrautatiet/Statsjärn vägarna (VR)" "— Statens järnvägar (SJ)".
3. 378 R 2183: Rådets förordning (EEG) nr 2183/78 av den 19 sep- tember 1978 om enhetliga principer för jämvägsföretags kostnad- skalkyler (EGT nr L 258, 21.9.1978, s. 1), i dess lydelse enligt
— 179 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17), — 185 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23), — 390 R 3572: Rådets förordning (EEG) nr 3572/90 av den 4 december 1990 om ändring, till följd av Tysklands enande, av vissa direktiv, beslut och förordningar i fråga om transporter på väg, järnväg och inre vattenvägar (EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 12).
Följande skall införas i artikel 2:
"— Österreichische Bundesbahnen (ÖBB)" "— Norges Statsbaner (NSB)" "- Valtionrautatiet/Statsjäm vägarna (VR)" "— Statens järnvägar (SJ)".
4. 382 D 0529: Rådets beslut nr 82/529/EEG av den 19 juli 1982 om prisbildningen för internationell godsbefordran på järnväg (EGT nr L 234, 9.8.1982, s. 5), i dess lydelse enligt
— 185 I: Anslumingsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985. s. 23),
— 390 R 3572: Rådets förordning (EEG) nr 3572/90 av den 4 december 1990 (EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 12). 259
Följande skall införas iartikel 1: Prop. 1994/95:19
__ __ Bilaga 10 "— Österreichische Bundesbahnen (ÖBB)" "— Norges Statsbaner (NSB)"
"— Valtionrautatiet/Statsjärn vägarna (VR) " "— Statens järnvägar (SJ)".
5. 383 D 0418: Rådets beslut 83/418/EEG av den 25 juli 1983 om järnvägarnas kommersiella självständighet vid driften av sin inter- nationella person— och resgodsbefordran (EGT nr L 237, 26.8.1983, s. 32), i dess lydelse enligt
— 185 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23), — 390 R 3572: Rådets förordning (EEG) nr 3572/90 av den 4 december 1990 (EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 12).
Följande skall läggas till i artikel 1:
"— Österreichische Bundesbahnen (ÖBB)" "— Norges Statsbaner (NSB)" "— Valtionrautatiet/Statsjärn vägarna (VR)" "— Statens järnvägar (SJ)".
c. TRANSPORT PÅ INRE VATTENVÄGAR
1. 377 D 0527: Kommissionens beslut 77/527/EEG av den 29 juli 1977 om upprättande av en förteckning över inre vattenvägar för tillämpningen av rådets direktiv 76/135/EEG (EGT nr L 209, 17.8.1977, s. 29), i dess lydelse enligt
— 378 L 1016: Rådets direktiv 78/1016/EEG av den 23 november 1978 (EGT nr L 349, 13.12.1978, s. 31), — 185 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985. s. 23).
Följande skall läggas till i den förteckning som finns i bilagan:
"SUOMI
— Sairnaan kanava/Sairna kanal — Sairnaan vesistö/Saimens vattendrag
SVERIGE
— Trollhätte kanal och Göta älv
— Vänern
— Mälaren
— Södertälje kanal 260 - Falsterbo kanal
- Sotenkanalen"
2. 382 L 0714: Rådets direktiv nr 82/714/EEG av den 4 oktober 1982 Prop. 1994/95: 19 om tekniska föreskrifter för fartyg i inlandssjöfart (EGT nr L 301, Bilaga 10 28.10.1982, s. 1).
Bilaga 1 skall ändras på följande sätt: a) I "KAPITEL 1", "Zon 2" skall följande läggas till:
"Sverige
Trollhätte kanal och Göta älv. Vänern.
Södertälje kanal.
Mälaren. Falsterbo kanal. Sotenkanalen. "
b) I "KAPITEL II", "Zon 3" skall följande läggas till:
"Österrike
Donau från gränsen mellan Österrike och Tyskland till gränsen mellan Österrike och Slovakien.
Sverige Göta kanal . Vättern. "
c) I "KAPITEL Ill", "Zon 4" skall följande läggas till:
”Sverige
Alla floder, kanaler och insjöar som inte finns upptagna i zon 1, 2 eller 3."
3. 391 L 0672: Rådets direktiv 91/672/EEG av den 16 december 1991 om det ömsesidiga erkännandet av båtförarcertifikat för transport av gods och passagerare på inre vattenvägar (EGT nr L 373, 31.12.1991, 5.29).
a) Bilaga 1 skall ändras på följande sätt:
i) I avsnitt "GRUPP A" skall följande läggas till: "Finland." — Laivurinkirja/Skepparbrev, — Kuljettajankirja I/Förarbrev I.
Sverige."
— Bevis om behörighet som skeppare B, — Bevis om behörighet som skeppare A, — Bevis om behörighet som styrman B, 261 — Bevis om behörighet som styrman A, — Bevis om behörighet som sjökapten."
18 Riksdagen 1994/95. I sum]. Nr19. Bilaga Ill—12
Bilaga 10
ii) I avsnitt "GRUPP B" skall följande läggas till:
" Österrike — Kapitänspatent A, — Schifsfilihrerpatent A.
Finland — Laivurinkirja/Skepparbrev, — Kuljettajankirja IlFörarbrev I".
Sverige."
— Bevis om behörighet som skeppare B, — Bevis om behörighet som skeppare A, — Bevis om behörighet som styrman B, — Bevis om behörighet som styrman A, — Bevis om behörighet som sjökapten."
b) I bilaga 2 skall följande införas:
"Finland Sairnaan kanava/Sairna kanal, Sairnaan vesistö/Saimens vattendrag"
_"Sverige Trollhätte kanal och Göta älv, Vänern, Mälaren, Södertälje kanal, Falsterbo kanal, Sotenkanalen".
D. LUFTFART
1. 392 R 2408: Rådets förordning (EEG) nr 2408/92 av den 23 juli 1992 om EG—luftnafikföretags tillträde till flyglinjer inom gemenskapen (EGT nr L 240, 24.8.1992, s. 8).
&) Följande skall införas i den "Förteckning över kategori—l—flyg— platser som f1nns i bilaga 1:
"ÖSTERRIKE : Wien" "FINLAND : Helsinki—Vantaa/Helsingfors Vanda" "NORGE : Oslos flygplatssystem" "SVERIGE : Stockholms flygplatssystem".b)Följande skall införas i den "Förteckning över flygplatssys- tem" som finns i bilaga 2: "NORGE : Oslo—Fomebu/Gardermoen"
" SVERIGE : Stockholm—Arlanda/Bromma " .
2. 393 L 0065: Rådets direktiv 93/65/EEG av denll9 juli 1993 om definition och användning av kompatibla tekniska specifikationer vid upphandling av utrustning och system för ledning av lufttrafiken (EGT nr L 187, 29.7.1993, s. 52).
Prop. 1994/95: 19
262
Följande skall införas i bilaga 2: Prop. 1994/95:19 Bilaga 10 "Österrike Austro Control GmbH Schnirchgasse 11 A—1030 Wien"
"Finland
Ilmailulaitos/ Luftfartsverket P.O. Box 50 FIN—01531 Vantaa
Anskaffningar till små flygplatser och flygfält får göras av lokala myndigheter eller av ägarna."
"Norge Luftfartsverket P.O.Box 8124 Dep. N—0032 Oslo
Oslo Hovedflyplass A/S P.O.Box 2654 St. Hanshaugen N—0131 Oslo
Anskaffningar till små flygplatser och flygfält får göras av lokala myndigheter eller av ägarna. "
"Sverige
Luftfartsverket S—601 79 Norrköping".
263
Bilaga 10
VII. UTVECKLING
1. 391 D 0482: Rådets beslut 91/482/EEG av den 25 juli 1991 om associering av utomeuropeiska länder och territorier med Europiska ekonomiska gemenskapen (EGT nr L 263, 19.9.1991, s. 71 och s. 1). a) I bilaga 2 artikel 13.3 skall följande läggas till:
"ANNETTU JÄLKIKÄTEEN/UTFÄRD AT I EFTERHAND", "UTSTEDT r ETTERHÅND". "UTFÄRDAT l EFTERHAND".
b) I bilaga 2 artikel 14 skall följande läggas till:
"KAKSOISKAPPALE/DUPLIKAT" , "DUPLIKAT " , " DUPLIKAT" .
c) 1 bilaga 3 artikel 3 skall följande läggas till:
"KAKSOISKAPPALE/DUPLIKAT" , "DUPLIKAT " , " DUPLIKAT " .
Prop. 1994/95: 19
264
Vill. MILJÖ Prop. 1994/95:19_ Bilaga 10 A. VATTENSKYDD OCH VATTENVARD
1. 376 L 0160: Rådets direktiv 76/160/EEG av den 8 december 1975 om kvaliteten på badvatten (EGT nr L 31, 5.2.1976, s. 1), i dess lydelse enligt
— 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17), — 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23), — 390 L 0656: Rådets direktiv 90/656/EEG av den 4 december 1990 (EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 59), — 391 L 0692: Rådets direktiv 91/692/EEG av den 23 december 1991 (EGT nr L 377, 31.12.1991, s. 48).
I artikel 11.2 skall "54" ersättas med "64".
2. 377 D 0795: Rådets beslut 77/795/EEG av den 12 december 1977 om ett gemensamt förfarande för utbyte av information om kvali- teten på ytvatten i gemenskapen (EGT nr L 334, 24.12.1977, s. 29), i dess lydelse enligt
— 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17), — 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23), — 381 D 0856: Rådets beslut 81/856/EEG av den 19 oktober 1981 (EGT nr L 319, 7.11.1981, s. 17), — 384 D 0422: Rådets beslut 84/422/EEG av den 24 juli 1984 (EGT nr L 237, 5.9.1984, 5.15), — 386 D 0574: Rådets beslut 86/574/EEG av den
24 november 1986 (EGT nr L 335, 28.11.1986, s. 44).
a) I artikel 8.2 skall "54" ersättas med "64".
b)Följande skall läggas till i bilaga 1
265
"FÖRTECKNING ÖVER PROV— ELLER MÄTSTATIONER SOM Prop. 1994/95:19 ÄR ENGAGERADE I INFORMATIONSUTBYTET": Bilaga 10
"ÖSTERRIKE
Prov— eller mätstationer Förteck—
ning över floder
J ochenstein 2 203,8 km uppströms mynningen Donau Abwirrden-Asten 2 119,9 km uppströms mynningen Donau Wolfsthal 1 873,5 km uppströms mynningen Donau Lavarnl'ind 2,1 km uppströms den punkt där Drau lämnar Österrike Drau Kufstein/Erl 204,03 km uppströms sammanflödet med Donau Inn Oberndorf 47,2 km uppströms sammanflödet med Inn Salzach Bad Radkersburg 101,4 lan uppströms sammanflödet med Drau
FINLAND
Prov— eller mätstationer Förteckning
över floder
Kalkkistenkoski Station nr 4800, sjön Päijannes utlopp Kyrni Pori—Tampere bro Station nr 8820, 7.5 km uppströms Pori Kokemäenjoki Mansikkakoski Station nr 2600, sjön Sairnas utlopp Vuoksi Raasakka bro 8.0 km uppströms Ii li Merikoski bro Station nr 13000, Oulu Oulujoki Isohaara bro Station nr 14000, Kemi Kemijoki Kukkolankoski Station nr 14310, 13 km uppströms Tornio Tomiojoki Virtanierni Station nr 14400, sjön Inaris utlopp Paatsjoki
266
NORGE
Prov- eller mätstationer Förteckning
över floder
Sarpsfossen 40 km från utloppet i Fredrikstad Bingsfossen/Fetsund 120 km från utloppet i Glomma Fredrikstad Skjefstadfossen/ 280 km från utloppet i Glomma Elverurn Fredrikstad
Vennesla 15 km från utloppet i Kristiansand Otra Mosjaen 2 km från utloppet i Mosjön Alta 2 km från utloppet i Alta
SVERIGE
Prov— eller mätstationer Förteckning
över floder
Luleå Station nr 009 Lule älv
Stomorrfors Station nr 028 Ume älv Bergeforsen Station nr 040 Indalsälven Älvkarleby Station nr 053 Dalälven Stockholm Station nr 061 Norrström Norrköping Station nr 067 Motala ström Mörrum Station nr 086 Mörrumsån Helsingborg Station nr 094 Råån
Laholm Station nr 098
Alelyckan Station nr 108
"
378 L 0659: Rådets direktiv 78/659/EEG av den 18 juli 1978 om kvaliteten på sötvatten som behöver skyddas eller förbättras för att bibehålla fiskars möjligheter att fortleva (EGT nr L 222, 14.8.1978, s. 1), i dess lydelse enligt — 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17), — 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23), — 390 L 0656: Rådets direktiv 90/656/EEG av den 4 december 1990 (EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 59), — 391 L 0692: Rådets direktiv 91/692/EEG av den 23 december 1991 (EGT nr L 377, 31.12.1991, s. 48).
I artikel 14.2 skall "54" ersättas med "64".
267
Bilaga 10
. 379 L 0869: Rådets direktiv 79/869/EEG av den 9 oktober 1979
om mätmetoder samt provtagnings— och analysfrekvenser avseende ytvatten för dricksvattenframställning i medlemsstaterna (EGT nr L 271, 29.10.1979, s. 44), i dess lydelse enligt
— 381 L 0855: Rådets direktiv 81/855/EEG av den 19 oktober 1981 (EGT nr L 319, 7.11.1981, s. 16),
— 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23), — 390 L 0656: Rådets direktiv 90/656/EEG av den 4 december 1990 (EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 59), — 391 L 0692: Rådets direktiv 91/692/EEG av den 23 december 1991 (EGT nr L 377, 31.12.1991, s. 48).
I artikel 11.2 skall "54" ersättas med "64".
. 380 L 0778: Rådets direktiv 80/778/EEG av den 15 juli 1980 om kvaliteten på vatten avsett att användas som dricksvatten (EGT nr L 229, 30.8.1980, s. 11), i dess lydelse enligt
— 381 L 0858: Rådets direktiv 81/858/EEG av den 19 oktober 1981 (EGT nr L 319, 7.11.1981, s. 19),
— 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23), — 390 L 0656: Rådets direktiv 90/656/EEG av den 4 december 1990 (EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 59),
— 391 L 0692: Rådets direktiv 91/692/EEG av den 23 december 1991 (EGT nr L 377, 31.12.1991, s. 48).
I artikel 15.2 skall "54" ersättas med "64".
. 382 L 0883: Rådets direktiv 82/883/EEG av den 3 december 1982
om kontroll och övervakning av miljöer som påverkas av avfall från titandioxidindustrin (EGT nr L 378, 31.12.1982, s. 1), i dess lydelse enligt
— 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23).
I artikel 11.2 skall "54" ersättas med "64".
Prop. 1994/95: 19
268
B. ÖVERVAKNING AV LUFT FÖRORENINGAR Prop. 1994/95:19 Bilaga 10 1. 380 L 0779: Rådets direktiv 80/779/EEG av den 15 juli 1980 om gränsvärden och vägledande värden för luftkvalitet med avseende på svaveldioxid och svävande partiklar (EGT nr L 229, 30.8.1980, s. 30), i dess lydelse enligt
— 381 L 0857: Rådets direktiv 81/857/EEG av den 19 oktober 1981 (EGT nr L 319, 7.11.1981, s. 18), — 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23), — 389 L 0427: Rådets direktiv 89/427/EEG av den 21 juni 1989 (EGT nr L 201, 14.7.1989, s. 53), — 390 L 0656: Rådets direktiv 90/656/EEG av den 4 december 1990 (EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 59), — 391 L 0692: Rådets direktiv 91/692/EEG av den 23 december 1991 (EGT nr L 377, 31.12.1991, s. 48).
I artikel 14.2 skall "54" ersättas med "64".
2. 382 L 0884: Rådets direktiv 82/884/EEG av den 3 december 1982 om gränsvärde för bly i luften (EGT nr L 378, 31.12.1982, s. 15), i dess lydelse enligt
— 390 L 0656: Rådets direktiv 90/656/EEG av den
4 december 1990 (EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 59), — 391 L 0692: Rådets direktiv 91/692/EEG av den
23 december 1991 (EGT nr L 377, 31.12.1991, s. 48).
I artikel 11.2 skall "54" ersättas med "64".
3. 385 L 0203: Rådets direktiv 85/203/EEG av den 7 mars 1985 om luftkvalitetsnormer för kvävedioxid (EGT nr L 87, 27.3.1985, s. 1), i dess lydelse enligt
— 385 L 0580: Rådets direktiv 85/580/EEG av den 20 december 1985 (EGT nr L 372, 31.12.1985, s. 36), — 390 L 0656: Rådets direktiv 90/656/EEG av den 4 december 1990 (EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 59), — 391 L 0692: Rådets direktiv 91/692/EEG av den 23 december 1991 (EGT nr L 377, 31.12.1991, s. 48).I artikel 14.2 skall "54" ersättas med "64".
4. 385 L 0210: Rådets direktiv 85/210/EEG av den 20 mars 1985 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstifming om blyhalten i bensin (EGT nr L 96, 3.4.1985, s. 25), i dess lydelse enligt
-— 385 L 0581: Rådets direktiv 85/581/EEG av den 269 20 december 1985 (EGT nr L 372, 31.12.1985, s. 37),
— 387 L 0416: Rådets direktiv 87/416/EEG av den 21 juli 1987 Prop. 1994/95:19 (EGT nr L 225, 13.8.1987, s. 33). Bilaga 10
I artikel 12.2 skall "54" ersättas med "64".
5. 387 L 0217: Rådets direktiv 87/217/EEG av den 19 mars 1987 om att hindra och minska asbesttörorening i miljön (EGT nr L 85, 28.3.1987. s. 40), i dess lydelse enligt
— 390 L 0656: Rådets direktiv 90/656/EEG av den
4 december 1990 (EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 59), — 391 L 0692: Rådets direktiv 91/692/EEG av den
23 december 1991 (EGT nr L 377, 31.12.1991, s. 48).
I artikel 12.2 skall "54" ersättas med "64".
6. 388 L 0609: Rådets direktiv 88/609/EEG av den 24 november 1988 om begränsning av utsläpp till luften av vissa föroreningar från stora förbränningsanläggningar (EGT nr L 336, 7.12.1988, s. 1), idess lydelse enligt
— 390 L 0656: Rådets direktiv 90/656/EEG av den 4 december 1990 (EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 59).
a) Ibilaga l i tabellen "TAK OCH REDIJCERINGSMÄL FÖR UTSLÄPP AV SVAVELDIOXID FRAN BEFINTLIGA ANLÄGGNINGAR" skall följande uppgifter införas i de kolumner som här anges:
Utsläppstak Procentuell minskning i Procentuell minskning i Utsläpp av sva- (kmn/år) förhållande till 1980 års förhållande till 1980 års
veldioxid från utsläpp justerade utsläpp
Stora förbrän- ningsän-
läggningar 1980
270
_ __ '. Prop. 1994/95:19 b) I bilaga 2 i tabellen "TAK OCH REDUCERINGSMAL FOR Bilaga 10
UTSLÄPP AV KVÄVEOXIDER FRÅN BEFINTLIGA ANLÄGGNINGAR" skall följande uppgifter införas i de kolumner som här anges:
__l-uln
Utsläpp av NO, Tak för utsläpp Pmcemnell Pmcenmell (beräkna! som av NOl minskning i minskning i NO,) (kran/år) förhållande till förhållande till från stora förbrän- 1980 års utsläpp 1980 års
ningsanläggningar justerade utsläpp
1980 (klen) Etapp Etapp Etapp 2 2 1 1998 1993
19 15 1 1 -20 —40 —20 —40 81 65 48 —20 —40 —20 -40 31 25 19 —20 —40 -20 —40
271
C. SKYDD MOT BULLER Prop. 1994/95:19 Bilaga 10 379 L 0113: Rådets direktiv 79/113/EEG av den 19 december 1978 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om bestämning av buller från bygg— och anläggningsutrustning (EGT nr L 33, 8.2.1979, s. 15), i dess lydelse enligt
— 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17), — 381 L 1051: Rådets direktiv 81/1051/EEG av den 7 december 1981 (EGT nr L 376, 30.12.1981, s. 49), — 385 L 0405: Kommissionens direktiv 85/405/EEG av den 11 juli 1985 (EGT nr L 233, 30.8.1985, s. 9), — 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23).
1 artikel 5.2 skall "54" ersättas med "64".
272
D. KEMIKALIER, INDUSTRIRISKER OCH BIOTEKNIK Prop. 1994/95:19 Bilaga 10 1. 367 L 0548: Rådets direktiv 67/548/EEG av den 27 juni 1967 om tillnärmning av lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga ämnen (EGT nr L 196, 16.8.1967, s. 1), i dess lydelse enligt — 393 L 0101: Kommissionens direktiv 93/101/EG av 1 november 1993 (EGT nr L 13, 15.1.1994, s. 1). a) I artikel 21.2 skall "54" ersättas med "64".
2. 378 D 0618: Kommissionens beslut 78/618/EEG av den 28 juni 1978 om inrättande av en rådgivande vetenskaplig kommitté för undersökning av kemiska produkters giftighet och miljöfarlighet (EGT nr L 198, 22.7.1978, s. 17), i dess lydelse enligt — 1 79 H: Anslumingsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17),
— 380 D 1084: Kommissionens beslut 80/1084/EEG (EGT nr L 316, 25.11.1980, s. 21), — 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23), — 388 D 0241: Kommissionens beslut 88/241/EEG (EGT nr L 105, 26.4.1980, s. 29). I artikel 3 skall "24" ersättas med "32" och "12" ersättas med
" 16" .
3. 382 L 0501: Rådets direktiv 82/501/EEG av den 24 juni 1982 om risker för storolyckor i vissa industriella verksamheter (EGT nr L 230, 5.8.1982, s. 1), i dess lydelse enligt - 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23), — 387 L 0216: Rådets direktiv 87/216/EEG av den 19 mars 1987 (EGT nr L 85, 28.3.1987, s. 36), — 388 L 0610: Rådets direktiv 88/610/EEG av den 24 november 1988 (EGT nr L 336, 7.12.1988, s. 14), — 390 L 0656: Rådet direktiv 90/656/EEG av den 4 december 1990 (EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 59), — 391 L 0692: Rådets direktiv 91/692/EEG av den 23 december 1991 (EGT nr L 377, 31.12.1991, s. 48). I artikel 16.2 skall "54" ersättas med "64".
4. 391 D 0596: Rådets beslut 91/596/EEG av den 4 november 1991 om utformning av den sammanfattning av anmälan som avses i artikel 9 i direktiv 90/220/EEG om avsiktlig utsättning av gene- tiskt modifierade organismer i miljön (EGT nr L 322, 23.11.1991, s. 1). I bilagan under nlbriken "UPPGIFTER ENLIGT BILAGA 2 i direktiv 90/220/EEG" del A punkt 3 b i skall följande läggas till:
273 "Boreal [] Arktisk [ ]".
E. BEVARANDE AV VILDA DJUR OCH VÄXTER Prop. 1994/95:19 Bilaga 10 1. 379 L 0409: Rådets direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 om bevarandet av vilda fåglar (EGT nr L 103, 25.04.1979, s. 1), i dess lydelse enligt
— 179 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17), — 381 L 0854: Rådets direktiv (81/854/EEG) av den 19 oktober 1991 (EGT nr L 319, 7.11.1981, s. 3), — 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23), — 385 L 4411: Kommissionens direktiv 85/411/EEG av den 25 juli 1985 (EGT nr L 233, 30.8.1985, s. 33), - 386 L 0122: Rådets direktiv 86/122/EEG av den 8 april 1986 (EGT nr L 100, 16.4.1986, s. 22), — 390 L 0656: Rådets direktiv 90/656/EEG av den 4 december 1990 (EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 59), — 391 L 0244: Rådets direktiv 91/244/EEG av den 6 mars 1991 (EGT nr L 115, 8.5.1991, s. 41).
a) BILAGA 1 skall ändras på följande sätt:
i) Följande uppgifter skall läggas till i tabellen:
" 40.a Mergus albellus " " 71 .a Falco rusticolus " "101.a Calidris minuta" "103a Lirnosa lapponica" " 105a Xenus cinereus”
" 127.a Surnia ulula" "128.a Strix nebulosa" "128.b Strix uralensis" "148.a Anthus cervinus" " 175.a Emberiza pusillus".
274
P'PPNF'
10. 11. 12. 13.
14. 15.
16.
17. 18. 19. 20. 21.
22
23. 24. 25.
Följande kolumner skall läggas till vid de num-
mer som här anges:
sv......
Smålom Storlom
Islom Homdykker Madeirapetrell
Kappverdepetrell
Spisshalepetrell Gulnebblire Middelhavslire Dverglire Fregattstorrrrsvale Havsvale
Storms vale
Passatstorrnsvale
Storskarv (underarten Mellomskarv fra Mellom—Europa)
TOppskarv (underart fra Middelhavet)
Dvergskarv Hvitpelikan Krollpelikan Rordrum Dvergrerdrum Natthegre Topphegre Silkehegre Egretthegre
Kaakkuri
Kuikka Amerikanjääkuikka Mustakurkku—uikku
Madeiranviistäjä
Kanarianviistäjä
Tyrskykiitäjä Keltanokkakiitäjä Pikkukiitäjä Kääpiökiitäjä Vaaleaulappakeiju Merikeiju Myrskykeiju
Madeirankeiju
Merimetso (alalaji Keski— ja Etelä—Eurooppa)
Karimetso (alalaji Välirneri)
Kääpiömerimetso Pelikaani Kiharapelikaani Kaulushaikara Pikkuhaikara Yöhaikara Rääkkähaikara Silkkihaikara
Jalohaikara
Bilaga 10 Smålom Storlom Islom Svarthakedopping Smalnäbbad sam— metspetrell Tjocknäbbad sam- metspetrell
Spetsstjärtad petrell Gulnäbbad lira Medelhavslira Dvärglira Fregattstorms vala Storrnsvala
Klykstjärtad storms- vala
Oceanlöpare
Storskarv (underarten mellanskarv)
Toppskarv (underart från Medelhavet)
Dvärgskarv
Pelikan
Krushuvad pelikan Rördrom Dvärgrördrom Natthäger Rallhäger Silkeshäger Ägretthäger
Prop. 1994/95: 19
275
26. 27. 28. 29. 30. 31. 32. 33. 34.
35. 36. 37. 38. 39. 40.
40.a.
41. 42. 43.
45. 46. 47. 48. 49. 50. 51. 52. 53. 54. 55. 56.
Purpurhegre Svartstork Stork Bronseibis Skjestork Flamingo Dvergsvane Sangsvane
Tundragås (underart fra Grenland)
Dverggås Hvitkinngås Radhalsgås Rustand Marmorand Hvitoyeand Lappfiskand Hvithodeand Vepsevåk Svartvingeglente Svartglente Glente Havam Lamrnegribb Åtselgribb Gåsegribb Munkegribb Slangearn Sivhauk Myrhauk Steppehauk Enghauk
Hensehauk (underart fra Korsika og Sardinia)
Ruskohaikara Mustahaikara Kattohaikara Musta ibis Kapustahaikara Flamingo Pikkujoutsen Laulujoutsen
Tundrahanhi (alalaji Grönlanti)
Kiljuhanhi Valkoposkihanhi Punakaulahanhi Ruostesorsa Marmorisorsa Ruskosotka Uivelo Valkopäävartti Mehiläishaukka Liitohaukka Haarahaukka Isohaarahaukka Merikotka Partakorppikotka Pikkukorppikotka Hanhikorpp'rkotka Munkkikorppikotka Käärmekotka Ruskosuohaukka Sinisuohaukka Arosuohaukka Niitty suohaukka
Kanahaukka (alalaji Korsika ja Sardinia)
Purpurhäger Svart stork
Vit stork Bronsibis Skedstork Flamingo Mindre sångsvan Sångsvan
Bläsgås (grönländsk underart)
Fjällgås Vitkindad gås Rödhalsad gås Rostand Marmorand Vitögd dykand Salskrake Kopparand Bivråk Svartvingad glada Brun glada Glada Havsöm Lammgam Smutsgarn Gåsgarn Grågam Ormöm
Brun kärrhök Blå kärrhök Stäpphök Ängshök
Duvhök (underart från Korsika och Sardinien)
57.
58. 59. 60. 61. 62.
63.
64. 65. 66. 67. 68. 69. 70. 71. 71. 72. 73. 74.
75.
76.
77. 78.
79.
80. 81.
82.
Spurvehauk (underart fra Kanarieyene og Madeira)
Balkanhauk Omvåk Småskrikorn Storskrikram
Keiserern (underart
fra Seriöst—Europa)
Iberisk Keiserom
Kongeem Dvergem Haukem Fiskearn Rodfalk Dvergfalk Leonorafalk Slagfalk Jaktfalk Vandrefalk Jerpe
Fjellrype (underart fra Pyreneene)
Fjellrype (underart fra Alpene)
Orrfugl
Storfugl
Steinhane (underart fra Alpene)
Steinhane (underart fra Sicilia)
Berberhone
Rapphone (italiensk underart)
Rapphene (iberisk underart)
Varpushaukka (alalaji Kanaria ja Madeira)
Balkaninvarpushaukka Arohiirihaukka Pikkukiljukotka Kiljukotka Keisarikotka
Iberiankeisarikotka
Kotka (maakotka) Kääpiökotka Vuorikotka Kalasääski Pikkutuulihaukka Ampuhaukka Välirnerenhaukka Keltapäähaukka Tunturihaukka Muuttohaukka Pyy
Kiiruna (alalaji Pyreneet)
Kiiruna (alalaji Alpit)
Teeri (alalaji Keski— ja Etelä—Eurooppa)
Metso
Kivikkopyy (alalaji Alpit)
Kivikkopyy (alalaji Sisilia) Kalliopyy
Peltopyy (alalaji Italia)
Peltopyy (alalaji Iberian niemirnaa)
19 Riksdagen [994/95. [saml. Nr 19. Bilaga 10—I2
Sparvhök (underart från Kanarieöarna och Madeira)
Balkanhök Ömvråk
Mindre skrikörn Större skrikörn
Kejsaröm (underart från Sydösteuropa)
Kejsaröm (spansk underart)
Kungsöm Dvärgörn Hököm Fiskgjuse Rödfalk Stenfalk Eleonorafalk Slagfalk Jaktfalk Pilgrimsfalk Jårpe
Fjällripa (underart från Pyrenéerna)
Fjällripa (underart från Alperna)
Orre
Tjäder
Stenhöna (underart från Alperna)
Stenhöna (underart från Sicilien) Klipphöna
Rapphöna (italiensk underart)
Rapphöna (underart från Iberiska halvön)
83. 84. 85. 86. 87. 88. 89. 90. 91. 92. 93. 94. 95. 96. 97. 98. 99. 100. 101. 101.a 102. 103. 103.a 104. 105. 105.a 106.
107. 108. 109. 110.
111. 112.
Myrrikse Sumprikse Dvergrikse Åkerrikse Sultanhane Kamsothane Springvaktel Trane Dvergtrappe Kragenappe Stortrappe Styltelaper Avosett Triel Orkenloper Brakksvale Boltit
Heilo Sporevipe Dvergsnipe Brushane Dobbeltbekkasin Lappspove Smalnebbspove Grannstilk Tereksnipe
Svemmesnipe
Svartehavsmåke Smalnebbmåke Middelhavsmåke Sandteme Rovteme
Splitteme
Luhtahuitti Pikkuhuitti Kääpiöhuitti Ruisrääkkä Sulttaanikana Kruununokikana Viiriäispyy Kurki Pikkutrappi Kaulustrappi Isotrappi Pitkäjalka Avosetti Paksujalka Aavikkojuoksija Kahlaajapääsky Keräkurmitsa Kapustarinta Kynsihyyppä Pikkusirri Suokukko Heinäkurppa Punakuiri Kaitanokkakuovi Liro
Rantakurvi Vesipääsky
Mustamnerenlokki Kaitanokkalokki Välirnerenlokki Hietatiira
Räyskä
Riuttatiira
Småfläckig sumphöna Mindre sumphöna Dvärgsumphöna Komknarr Purpurhöna Kamsothöna Springhöna Trana
Småtrapp Kragtrapp Stortrapp Styltlöpare Skärfläcka Tjockfot Ökerrlöpare Vadarsvala Fjällpipare Ljungpipare Sporrvipa Småsnäppa Brushane Dubbelbeckasin Myrspov Smalnäbbad spov Grönbena Tereksnäppa
Smalnäbbad sirnsnäppa
Svarthuvad mås Smalnäbbad mås Rödnäbbad mås Sandtäma Skräntäma
Kentsk tärna
113. 114. 115. 116. 117. 118. 119.
120. 121. 122.
123. 124. 125. 126. 127. 127.a 128. 128.a 128.b 129. 130. 131. 132. 133. 134. 135. 136. 137.
138.
139.
Rosenteme Makrellteme Radnebbteme Dvergteme Hvitkinnsvartteme Svartteme
Lomvi (iberisk under- art)
Svartbuksandhene Hvitbuksandhzne
Ringdue (underart fra Azorene)
Madeiradue Kanaridue Laurbzerdue Hubro Sneugle Haukugle Spurveugle Lappugle Slagugle
J ordugle Perleugle Nattravn Kafferseiler Isfugl Blåråke Gråspett Svartspett
Flaggspett (underart fra Tenerife)
Flaggspett (underart fra Gran Canaria)
Syriaspett
Ruusutiira Kalatiira Lapintiira Pikkutiira Valkoposkitiira Mustatiira
Etelärrkiisla (alalaji Iberian niemirnaa)
Hietakana Jouhihietakana
Sepelkyyhky (alalaji Azorit)
Madeirankyyhky Kanariankyyhky
Palmankyyhky Huuhkaja
Tunturipöllö Hiiripöllö Varpuspöllö Lapinpöllö Viirupöllö Suopöllö Helmipöllö Kehrääjä Kafferikirskuja Kuningaskalastaja Sininärhi Harrnaapäätikka Palokärki
Käpytikka (alalaji Teneriffa)
Käpytikka (alalaji Kanaria)
Syyriantikka
Rosentärna Fisktäma Silvertärna Småtärna Skäggtärna Svarttärna
Sillgrissla (underart från Iberiska halvön)
Svartbukig flyghöna Vitbukig flyghöna
Ringduva (underart från Azorerna)
Madeiraduva Kanarieduva Lagerduva Berguv Fjälluggla Hökuggla Sparvuggla Lappuggla Slaguggla
J orduggla Pärluggla Nattskärra Kafferseglare Kungsfiskare Blåkråka Gråspett Spillkråka
Större hackspett (underart från Teneriffa)
Större hackspett (underart från Gran Canaria)
Balkanspett
140. 141. 142. 143. 144. 145. 146. 147. 148. l48.a 149.
150. 151. 152. 153. 154. 155. 156. 157. 158. 159. 160. 161. 162.-
163.
164. '
165. 166. 167. 168.
169. 170.
Mellomspett Hvitryggspett Tretåspett Dupontlerke Kalenderlerke Dverglerke Iberiatopplerke Trelerke Heipiplerke Lappiplerke
Gjerdesmett (underart fra Fair Isle)
Blåstrupe Kanaribuskskvett
'Svartsteinskvett
Tamarisksanger Vannsanger Olivensanger Sardiniasanger Provencesanger Svartstrupesanger Hauksanger Dvergfluesnapper Balkanfluesnapper Halsbåndfluesnapper
Kräperspettmeis Korsikaspettmeis Tornskate Rosenvarsler Alpekråke
Bokfink (underart fra Hierro)
Blåbokfink Skottekorsnebb
Tammitikka Valkoselkätikka Pohjantikka Kaitanokkakiuru Arokiuru Lyhytvarvaskiuru lberiantöyhtökiuru Kangaskiuru Nummikirvinen Lapinkirvinen
Peukaloinen (alalaji Fair Isle)
Sinirinta Kanariantasku Mustatasku Tamariskikerttunen Sarakerttunen Oliivikultarinta Sardiniankerttu Ruskokerttu Mustakurkkukerttu Kirjokerttu Pikkusieppo Balkaninsieppo
Sepelsieppo
Punarintanakkeli Mustapäänakkeli Pikkulepinkäinen Mustaotsalepinkåinen Alppivaris
Peippo (alalaji Hierro)
Kanarianpeippo
Skotlanninkäpylintu
Mellanspett Vitryggig hackspett Tretåig hackspett Dupontlårka Kalanderlärka Korttålärka Lagerlärka Trädlärka Fältpiplårka Rödstrupig piplärka
Gärdsmyg (underart från Fair Isle)
Blåhake Kanariebuskskvätta Svart stenskvätta Kaveldunsångare Vattensängare Olivsångare Sardinsk sångare Provencesångare Svarthakad sångare Höksångare Mindre flugsnappare Balkanflugsnappare
Halsbandsflugs—nap- pare
Kriipers nötväcka Korsikansk nötväcka Törnskata Svartpannad törnskata Alpkråka
Bohnk (underart från Hierro)
Blå bofink Skotsk korsnäbb
171. 172.
173. 174. 175.
Grkendompap
Azorene)
Tyrkerspurv
Hortulan
Rustspurv
Dvergspurv Dompap (underart fra
Azorit)
Peltosirkku
Pikkusirkku Aavikkotulkku Punatulkku (alalaji
Keltapääsirklcu
Ruostekurkkusirkku
Dvärgsparv
Ökentrumpetare
Domherre (underart från Azorerna)
Gulgrå sparv Ortolansparv
Rostsparv
b) I bilaga 2.1 skall följande kolumner läggas till vid de nummer som här anges:
owuawéwwr
10.
>_>—nb— (JOIN-)'—
14. 15. 16. 17. 18
19. 20. 21. 22. 23.
Sadgås Grågås Kanadagås Brunnakke Snadderand Krikkand Stokkand Stjertand Knekkand Skjeand Taffeland Toppand Lirype (underart fra Skottland)
Fjellrype Steinhane Radhone Rapphane Fasan
Sothane Kvartbekkasin Enkeltbekkasin Rugde
Klippedue Ringdue
Metsähanhi Merihanhi Kanadanhanhi Haapana Harmaasorsa Tavi Sinisorsa Jouhisorsa Heinätavi Lapasorsa Punasotka . Tukkasotka
Nummiriekko (riekon alala-
jeja) Kiiruna Kivikkopyy Punapyy Peltopyy Fasaani Nokikana
J änkäkurppa Taivaanvuohi Lehtokurppa
Kalliokyyhky Sepelkyyhky
Svenska Sädgås Grågås Kanadagås Bläsand Snatterand Kricka Gråsand Stjärtand Årta Skedand
Brunand Vigg
Dalripa (underarten moripa)
Fjällripa Stenhöna Rödhöna Rapphöna Fasan
Sothöna Dvärgbeckasin Enkelbeckasin Morkulla
Tamduva
Ringduva
c) Bilaga 2.2 skall ändras på följande sätt:
25. 26. 27. 28. 29. 30. 31. 32. 33. 34. 35. 36. 37. 38.
38a.
39. 40. 41. 42. 43.
45.
i) Följande uppgifter skall läggas till i tabellen:
ii)
38.a Lagopus lagopus lagopus Garulus glandarius 73. 74. 75. 76. 77.
Pica Pica Corvus monedula Corvus frugilegus Corvus corone.
Prop. 1994/95: 19 Bilaga 10
Följande kolumner skall läggas till vid de nummer som här anges:
Knoppsvane
Kortnebbgås
Tundragås Ringgås Radhodeand Bergand ZErfugl Havelle Svartand Sjaorre Kvinand Siland Laksand
Jerpe
Lirype (nordisk underart)
Orrfugl Storfugl Berberhane Vaktel Kalkun Vannrikse Sivhane
Kyhmyjoutsen Lyhymokkahanhi
Tundrahanhi Sepelhanhi
Punapäänarsku Lapasotka Haahka
Alli Mustalintu Pilkkasiipi Telkkä Tukkakoskelo
lsokoskelo
Pyy Riekko
Teeri
Metso
Kalliopyy
Viiriäinen Kalkkuna Luhtakana
Liejukana
Knölsvan Spetsbergsgås Bläsgås Prutgås Rödhuvad dykand Bergand Ejder
Alfågel Sjöorre
Svärta
Knipa Småskrake Storskrake Järpe Dalripa
Orre Tjäder Klipphöna Vaktel Vildkalkon Vattenrall
Rörhöna
282
46. 47. 48. 49. 50. 51. 52. 53. 54. 55. 56. 57. 58. 59. 60. 61. 62. 63.
65. 66. 67. 68. 69. 70. 71. 72. 73. 74. 75. 76.
Kråka
Norsk Tjeld Heilo Tundralo Vipe Polarsnipe
Brushane
Svarthalespove
Lappspove Småspove Storspove Sotsnipe Radstilk Gluttsnipe Hettemåke Fiskemåke Sildemåke Gråmåke Svartbak Skogdue Tyrkerdue Turteldue Sanglerke Svarttrost Gråtrost Måltrost devingetrost Duetrost Notteskrike Skjare Kaie Kornkråke Kråke
Suomi Meriharakka Kapustarinta Tundrakurmitsa Töyhtöhyyppä Isosirri Suokukko
' Mustapyrstökuiri
Punakuiri Pikkukuovi Isokuovi Mustaviklo Punajalkaviklo Valkoviklo Naurulokki Kalalokki Selkälokki Harmaalokki Merilokki
Uuttukyyhky Turkinkyyhky Turturikyyhky Kiuru Mustarastas Räkättjrastas Laulurastas Punakylkirastas Kulorastas Närhi Harakka Naakka
Mustavaris
Varis
Svenska Strandskata Ljungpipare Kustpipare Tofsvipa Kustsnäppa Brushane Rödspov Myrspov Småspov Storspov Svartsnäppa Rödbena Gluttsnäppa Skrattmås Fiskmås Silltrut Gråtrut Havstnit Skogsduva Turkduva Turturduva Sånglärka Koltrast Björktrast Taltrast Rödvingetrast Dubbeltrast Nötskrika Skata
Kaja
Råka
283
(1) Följande skall läggas till i tabellerna i slutet av bilaga 2.2 (innehål— Prop. 1994/95: 19 lande arterna nr 25-72): Bilaga 10 "Osterreich"
"Sverige" "Suomi/Finland" "Norge".
— Följande skall läggas till: " + = Jäsenvaltiot, jotka 7 artiklan 3 kohdan perusteella voivat sallia luettelossa mainittujen lajien metsästyksen. " + = Medlemsstater som i henhold til artikkel 7 nr. 3 kan tillate jakt på de angitte artene. " + = Medlemsstater som enligt artikel 7.3 får tillåta jakt på de angivna arterna."
231 — I tabellerna i slutet av bilaga 2.2a skall " + " läggas till under "Österreich" för följande arter:
25. Cygnus olor 35. Bucephala clangula 38. Bonasa bonasia (Tetrastes bonasia) 39. Tetrao tetrix (Lyrurus tetrix) 40. Tetrao urogallus 42. Cotumix coturnix 43. Meleagris gallopavo 59. Larus ridibundus 65. Streptopelia decaoctoa 66. Streptopelia turtur 69. Turdus pilaris.
— I tabellerna i slutet av bilaga 2.23 skall " + " läggas till under "Sverige" för följande arter: 27. Anser albifrons 31. Somateria mollissima 32. Clangula hyemalis 33. Melanitta nigra 34. Melanitta fusca 35. Bucephala clangula 36. Mergus serrator 37. Mergus merganser 38. Bonasa bonasia (Tetrastes bonasia) 39. Tetrao tetn'x (Lyrurus tetrix) 40. Tetrao urogallus 59. Larus ridibundus 60. Larus canus 62. Larus argentatus 63. Larus marinus 68. Turdus merula 284 69. Turdus pilaris.
— [ tabellerna i slutet av bilaga 2.23 skall " + " läggas till under Prop. 1994/95: 19 "Suomi" för följande arter: Bilaga 10
31. Somateria mollissima 32. Clangula hyemalis 33. Melanitta nigra 34. Melanitta fusca 35. Bucephala clangula 36. Mergus serrator 37. Mergus merganser 38. Bonasa bonasia 39. Tetrao tetrix
40. Tetrao urogallus 62. Larus argentatus 60. Larus canus
63. Larus marinus 69. Turdus pilaris.
— I tabellerna i slutet av bilaga 2.2a skall " +" läggas till under "Norge" för följande arter:
26. Anser brachyrhyncus 31. Somateria mollissima 32. Clangula hyemalis 33. Melanitta nigra 34. Melanitta fusca
35. Bucephala clangula 36. Mergus serrator
37. Mergus merganser 38. Bonasa bonasia 39. Tetrao tetrix 40. Tetrao urogallus 47. Pluvialis apricaria 50. Calidris canutus 51. Philomachus pugnax 54. Numenius phaeopus 55. Numenius arquata 58. Tringa nebularia 59. Larus ridibundus 60. Larus canus 62. Larus argentatus 63. Larus marinus 64. Columba oenas 69. Turdus pilaris 71. Turdus iliacus.
— I tabellerna i slutet av bilaga 2.2a skall " + " läggas till under "Sverige" för arterna nr 38.a, 73—77 ovan. 285 — l tabellerna i slutet av bilaga 2.2a skall "+" läggas till under
"Suomi" för följande arter: Prop. 1994/95:19
Bilaga 10 38.a Lagopus lagopus lagopus 74. Pica pica 75. Corvus monedula 77. Corvus corone.
— I tabellerna i slutet av bilaga 2.2a skall "+" läggas till under "Norge" för följande arter:
38.a Lagopus lagopus lagopus 73. Garrulus glandarius 74. Pica pica
77. Corvus corone.
e) I bilaga 3.1 skall följande kolumner läggas till vid de nummer som
här anges: . svenska Grågam
2. Lirype (underart fra Nummiriekko (riekon Dalripa Skottland) alalajeja) Punapyy Rödhöna
Klipphöna Rapphöna
Fasan Sepelkyyhky
I bilaga 3.1.2 efter "Lagopus lagopus" skall ordet "lagopus" läggas till (nr 2 skall lyda: "Lagopus lagopus lagopus, scoticus et hibemicus").
Ringduva
286
Bilaga 10
f) I bilaga 3.2 skall följande kolumner läggas till vid de nummer som
10. 11. 12. 13. 14. 15. 16. 17. 18. 19. 20.
21. 22. 23. 24. 25. 26.
här anges:
Norsk
Tundragås
Grågås Brunnakke Krikkand Stjertand Skjeand Talfeland Toppand Bergand [Erfugl Svartand Fjellrype
Orrfugl (britisk under- art)
Storfugl Sothane
Heilo Kvartbekkasin Enkeltbekkasin Rugde
Suomi
Tundrahanhi (Euraasian rotu) Merihanhi Haapana Tavi Jouhisorsa Lapasorsa Punasotka Tukkasotka Lapasotka Haahka Mustalintu Kiiruna
Teeri (Iso—Britannian populaatio) Metso Nokikana Kapustarinta J änkäkurppa Taivaanvuohi
Lehtokurppa
Svenska Bläsgås
Grågås Bläsand Kricka Stjärtand Skedand Brunand
Vigg
Bergand
Ejder
Sjöorre
F jällripa
Orre (brittisk under— art)
Tjäder - Sothöna Ljungpipare Dvärgbeckasin Enkelbeckasin Morkulla
g) I bilaga 4 punkt a första strecksatsen efter ordet "snaror" skall följande läggas till: "(med undantag för Finland, Norge och Sverige såvitt avser jakt på Lagopus lagopus lagopus och Lagopus mutus norr om 580 nordlig bredd)".
2. 381 R 0348: Rådets förordning (EEG) nr 348/81 av den 20 januari 1981 om gemensamma regler för import av valar eller andra valprodukter (EGT nr 39, 12.2.1981, s. 1), i dess lydelse enligt
— 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23).
Prop. 1994/95:19
287
I artikel 2.2 skall "54" ersättas med "64". Prop. 1994/95:19 Bilaga 10 . 382 R 3626: Rådets förordning (EEG) nr 3626/82 av den 3
december 1982 om genomförande inom gemenskapen av kon- ventionen om internationell handel med hotade arter av vilda djur och växter (EGT nr L 384, 31.12.1982, s. 1), i dess lydelse enligt
— 392 R 1970: Rådets förordning nr (EEG) 1970/92 (EGT nr L 201, 20.7.1992, s. 1).
3) Följande skall läggas till i artikel 13.3:
- "Hotade arter" , "Uhanalaisia lajeja / Hotade arter" » "Truede arter".
b) I artikel 21.2 skäll "54" ersättas med "64".
. 392 L 0043: Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (EGT nr L 206, 22.7.1992, s. 7).
a) 1 artikel 1 c iii skall talet "fem" bytas ut mot "sex" och ordet "Boreal" läggas till efter "Atlantisk". b) Bilaga 1 skall ändras på följande sätt:
1) Under "Förklaringar", "Kod" skall följande mening läggas till: "De boreala och pannoniska livsmiljöema anges med hjälp av 1993 års CORINE—kod".
2) Under "Kustmiljöer och halofytisk (saltpåverkad) vegeta- tion", rubriken "Kontinentala stäpper av salt eller gipstyp" efter punkt 15.19 skall följande nya punkt läggas till: "15.1A, *Pannoniska saltstäpper och marina våtmarker".
3) Under "Kusmära sanddyner och kontinentala sanddyner" rubriken "Kontinentala dyner, gamla och urlakade på kalk" efter punkt 64.1x35.2 skall följande nya punkt läggas till: "64.71 *Pannoniska inlandsdyner".
Q
4) Under "Naturliga och kulturformade gräsmarker", rubri- ken "Kulturformade torra gräsmarker och buskbe- växta successionsfaser" före punkt 3432—3434 skall följande nya punkt läggas till: "34.31 Subkontinentala stäppartade gräsmarker". Vidare skall efter 34.5 följande nya punkter läggas till: "34.91 *Pannoniska stäppmarker" och 34.A1 "*Panno— 288 niska sandstäpper".
5) Under "Myrar" efter punkt 54.3 skall en ny rubrik "Aa- Prop. 1994/95:19 pa myrar" införas, och under den rubriken skall följan- Bilaga 10 de två nya punkter läggas till: "54.8 *Aapa myrar" och "54.9 *Blandmyr av pals—typ" 6) Under "Skogar" före rubriken "Skogar i Europas tem- pererade zoner" skall en ny rubrik "Boreala skogar" införas, och under den rubriken skall följande nya punkt läggas till: "42.C *Västlig taiga".
7) Under "Skogar", rubriken "Skogar i Europas tempere-
rade zoner" efter punkt 41.26 skall följande nya punkt läggas till: "41.2B *Pannonisk ek—avenbokskog".
Vidare skall efter punkt 41.53 följande två nya punkter läggas till: "41.7374 *Pannoniska viteksskogar" och "41.7A *Euro—sibiriska stäppekskogar".
c) 1 bilaga 2 i de avsnitt och under de rubriker som här anges skall följande läggas till:
1) I avsnitt a) Djur, Ryggradsdjur, Däggdjur. Rodentia
Under rubriken Sciuridae "*Pteromys volans (Sciuropterus russicus)".
Under rubriken Castoridae efter Castor fiber: "(med undantag för de finska och svenska populationerna)".
2) I avsnitt a) Djur, Ryggradsdjur, Däggdjur, Carnivora Under rubriken Canidae: "*Alopex lagopus". Efter *Canis lupus, i texten inom parantes: "de finska popula— tionerna undantagna".
Under rubriken Ursidae, efter *Ursus arctos: "(med undantag för de finska och svenska populationerna)".
Under rubriken Mustelidae: "*Gulo gulo".
Under rubriken Felidae, efter *Lynx lynx: "(med undan— tag för de finska populationerna)".
Under rubriken Phocidae, efter *Monachus monachus: " *Phoca hispida saimensis".
289
3) I avsnitt a) Djur, Ryggradsdjur, Fisk Prop. 1994/95:19 Bilaga 10 — Under rubriken Petromyzoniforrnes, Petromyzonidae, efter Lampetra fiuviatilis(v): "(med undantag för de finska, norska och svenska populationerna)". Efter Lampetra planeri(o):(med undantag för de finska och svenska populationer- na)". Efter Petromyzon marinus(o): "(med undantag för de norska och svenska populationerna)"
— Under rubriken Salmoniformes, Salmonidae, efter Sahno salar: "(med undantag för de finska popula- tionerna)".
— Under rubriken Cyprinifortnes, Cyprinjdae, efter Aspius aspius(o): "(med undantag för de finska populationerna) " .
— Under rubriken Cobitidae, efter Cobitis taenia(o): "(med undantag för de finska populationerna)".
— Under rubriken Scorpaeniformes, Cottidae, efter Cottus gobio(o): "(med undantag för de finska populationerna) " .
4) I avsnitt a) Djur, Ryggradsdjur
— Under rubriken Arthropods, Insecta, Coleoptera, efter Buprestis splendens, följande nya punkt: " *Carabis menelresi pacholei " .
— Under rubriken Blötdjur, Gastropoda, efter Geo- mitra moniziana, följande nya punkt: "*Helicopsis striata austriaca".
5) I avsnitt b) Växter
— Under rubriken Compositae, efter Artemisia grana- tensis Boiss, skall följande två nya punkter läggas till: "*Artemisia laciniata Willd." och "*Artemisia pancicii (Janka) Rorm".
— Under rubriken Gramineae, efter *Stipa bavarica Martinovsky & H.Scholz, följande nya punkt: "*Sti- pa styriaca Martinovsky".
d) 1 bilaga 4 i de avsnitt och under de rubriker som här anges skall följande läggas till: 290
Bilaga 10
1)
2)
I avsnitt a) Djur, Ryggradsdjur, Däggdjur — I underavsnitt Rodentia
Under rubriken Sciuridae, efter Citellus citellus: "Pteromys volans (Sciuopterus russicus)".
Under rubriken Castoridae, efter Castor fiber: "(med undantag för de finska, norska och svenska populationer- na) ".
Under rubriken Microtidae, efter Microtus oeconomus arenicola, följande nya punkt: "Microtus oeconomus mehelyi"
I underavsnitt Camivora Under rubriken Canidae: "Alopex lagopus".
Under rubriken Phocidae, efter Monachus monachus: "Phoca hispida saimensis".
Under rubriken Canidae, efter Canis lupus: "(med un- dantag för de finska populationerna inom renskötselom- råden enligt 2 5 i den finska lagen om renskötsel av den 14 september 1990 nr 848/90)".
l underavsnitt Sauria, Lacertidae, efter Lacerta viridis, följande nya punkt: "Lacerta vivipara pannonica".
I underavsnitt Salmonifortnes, Coregonidae, efter Coregonus oxyrhynchus: "(med undantag för de finska och norska populationerna)".
I avsnitt a) Djur, Ryggradsdjur, Blötdjur — Under rubriken Gastropoda, Prosobranchia, efter
Patella feruginea, följande nya punkt: "Theodoxus prevostianus " .
Prop. 1994/95: 19
291
e) I bilaga 5 i de avsnitt och under de rubriker som här anges Prop. 1994/95: 19 skall följande läggas till: Bilaga 10
1) I avsnitt 3) Djur, Ryggradsdjur
— I underavsnitt Däggdjur, före rubriken Carnivora, en ny rubrik: "Rodentia". Under den rubriken en ny underrubrik "Castoridae ". Under den underrubriken: "Castor fiber (de finska, norska och svenska populationerna)".
- Iunderavsnitt Däggdjur, Carnivora, Canidae, efter Canis lupus: "(de finska populationerna inom ren- skötselområden enligt 2 & i den hnska lagen om renskötsel av den 14 september 1990 nr 848/90)".
— I underavsnitt Fisk, Salmoniformes, rubriken Cypri- nidae, före Barbus spp., följande nya punkt: "Aspius aspius". Efter Barbus spp. följande två nya punkter: "Rutilus friesii meidingeri" och "Rutilus pigus Virgo", rubriken Salmonidae, efter Coregonus spp, "(inklusive den norska populationen av Coregonus oxyrhynchus)".
lx) © lx)
F. AVFALLSHANTERING OCH RENINGSTEKNIK Prop. 1994/95:19 Bilaga 10 386 L 0278: Rådets direktiv 86/278/EEG av den 12 juni 1986 om skyddet för miljön, särskilt marken, när avloppsslam används i jord- bruket (EGT nr L 181, 4.7.1986, s. 6), i dess lydelse enligt
— 391 L 0692: Rådets direktiv 91/692/EEG av den 23 december 1991 (EGT nr L 377, 31.12.1991, s. 48).
I artikel 15.2 skall "54" ersättas med "64".
293
20 Riksdagen [994/95. ! rum!. Nr 19. Bilaga [()—[2
Bilaga 10
IX. VETENSKAP, FORSKNING OCH UTVECKLING
1. 371 D 0057 : Kommissionens beslut 71/57/Euratom av den 13 januari 1971 om omorganisationen av det gemensamma atomforsknings- centret (JRC) (EGT nr L 16, 20.1.1971, s. 14), idess lydelse enligt
— 374 D 0578: Kommissionens beslut 74/578/Euratom av den 13 november 1974 (EGT nr L 316, 26.11.1974, s. 12), — 375 D 0241: Kommissionens beslut 75/241/Euratom av den 25 mars 1975 (EGT nr L 98, 19.4.1975, s. 40), — 382 D 0755: Kommissionens beslut 82/755/Euratom av den 2 juni 1982 (EGT nr L 319, 16.11.1982, s. 10), — 384 D 0339: Kommissionens beslut 84/339/Euratom av den 24 maj 1984 (EGT nr L 177, 4.7.1984, s. 29), — 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23), — 385 D 0593: Kommissionens beslut 85/593/Euratom av den 20 november 1985 (EGT nr L 373, 31.12.1985, s. 6), — 393 D 0095: Kommissionens beslut 93/95/Euratom av den 2 februari 1993 (EGT nr L 37, 13.2.1993, s. 44).
I artikel 4 första stycket, skall "13" och "12" ersättas med "17" respektive ""16".
374 R 1728: Rådets förordning nr 1728/74 av den 27 juni 1974 om samordningen av jordbruksforskningen (EGT nr L 182, 5.7.1974, s. 1), i dess lydelse enligt
— 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17), — 385 R 3768: Rådets förordning (EEG) nr 3768/85 av den 20 december 1985 (EGT nr L 362, 31.12.1985, s. 8). I artikel 8.3 skall "femtiofyra" ersättas med "sextiofyra".
Rådets beslut av den 16 december 1980 om inrättande av en rådgivande kommitté för fusionsprogrammet (rådets dokument 4151/81 (ATO 103) av den 8 januari 1981), i dess lydelse enligt
— Rådets beslut från oktober 1986 om ändring av beslutet av den 16 december 1980 (rådets dokument 9705/86 (RECH 96) (ATO 49).
a) I punkt 8 första meningen skall "10" ersättas med "13".
Prop. 1994/95: 19
294
b) I punkt 14 skall de två sista meningarna ersättas med följande: Prop. 1994/95:19 Bilaga 10 När yttranden skall avges enligt punkt 5 g skall rösterna i kommittén vägas på följande sätt:
Belgien 2 Luxemburg 1 Danmark 2 Nederländerna 2 Tyskland 5 Norge 1 Grekland I Österrike 2 Spanien 3 Portugal 2 Frankrike 5 Finland 1 Irland 1 Sverige 2 Italien 5 Schweiz 2 Förenade kungariket 5 Totalt 22
Beslut skall fattas med en majoritet av 22 röster från minst nio delegatio— ner. "
4. 384 D 0128: Kommissionens beslut 84/128/EEG av den 29 februari 1984 om inrättandet av en rådgivande kommitté för industriell forskning och utveckling (EGT nr L 66, 8.3.1984, s. 30), i dess lydelse enligt
— 386 D 0009: Kommissionens beslut 86/9/EEG av den 7 januari 1986 (EGT nr L 25, 31.1.1986, s. 26), — 388 D 0046: Kommissionens beslut 88/46/EEG av den 13 januari 1988 (EGT nr L 24, 29.1.1988, s. 66).
I artikel 3.1 skall "14" ersättas med "18".
295
Bilaga 10
X. FISKE
1. 376 R 0104: Rådets förordning (EEG) nr 104/76 av den 19 januari 1976 om gemensamma marknadsnormer för hästräkor (Crangon crangon), krabba (Cancer pagurus) och havskräfta (Nephrops norvegicus) (EGT nr L 20, 28.1.1976, s. 35), i dess lydelse enligt
- 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17), — 383 R 3575: Rådets förordning (EEG) nr 3575/83 av den 14 december 1983 (EGT nr L 356, 20.12.1983, s. 6), — 385 R 3118: Rådets förordning (EEG) nr 3118/85 av den 4 november 1985 (EGT nr L 297, 9.11.1985, s. 3), - 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23), — 387 R 3940: Rådets förordning (EEG) nr 3940/87 av den 21 december 1987 (EGT nr L 373, 31.12.1987, s. 6), — 388 R 4213: Rådets förordning (EEG) nr 4213/88 av den 21 december 1988 (EGT nr L 370, 31.12.1988, s. 33), - 391 R 3162: Rådets förordning (EEG) nr 3162/91 av den 28 oktober 1991 (EGT nr L 300, 31.10.1991, s. 1).
Följande skall läggas till i artikel 10.1 b andra strecksatsen: "Hietakatkarapuja" eller "Isotaskurapuja" eller "Keisarihumereita", "Hestereker" eller "Taskekrabbe" eller "Sjakreps", "Hästräkor" eller "Krabba" eller "Havskräfta".
Prop. 1994/95: 19
296
700 001 — 800 000 800 001 — 900 000
900 001 — 1 000 000 1 000 001 eller mer
"BILAGA
Torsk vid Spetsbergen Björnönområdet (ICES—områdena I och 11 b med undantag för gemenskapens vatten)
Gemenskapens andel (ton)
FÖRSTA DELEN
22 018 eller mindre
ANDRA DELEN
22 019 — 24 220 24 221 — 27 680 27 681 - 31 140 31 141 — 34 600 34 601 eller mer
Tyskland Spanien Frankrike % % %
Procent av gemenskapens andel efter avdrag för standardmängder till "andra medlemsstater"
49,73
Procent av gemenskapens andel efter avdrag för första delen och för mängder till "andra medlemsstater"
28,45
' Norges kvot för ICES områdena I och 11 b får också fiskas i områdena 1 och Ilb utanför gemenskapens vatten."
297
Förenade kungariket %
Andra medlemsstater
Standardmängd
100 ton
Standardmängd
250 ton
Procent av gemenskapens andel
Bilaga 10 Prop. 1994/95
19
2. 382 R 3191: Kommissionens förordning (EEG) nr 3191/82 av den Prop. 1994/95:19 29 november 1982 med tillämpnings föreskrifter för referensprissys- Bilaga 10 temet för fiskeprodukter (EGT nr L 338, 30.11.1982, s.13), i dess lydelse enligt
— 1 85 1: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23), — 385 R 3474: Kommissionens förordning (EEG) nr 3474/85 av den 10 december 1985 (EGT nr L 333, 11.12.1985, S. 16). I bilaga 1 skall följande läggas till:
"FINLAND: Helsingfors
Torneå
Åbo NORGE: Alla hamnar SVERIGE: Stockholm
Göteborg" .
3. 383 R 2807: Kommissionens förordning (EEG) nr 2807/83 av den 22 september 1983 med närmare bestämmelser om registrering av uppgifter om medlemsstaternas fiskefängster (EGT nr L 276, 10.10.1983, s. 1), i dess lydelse enligt
— 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23),
— 389 R 0473: Kommissionens förordning (EEG) nr 473/89 av den 24 februari 1989 (EGT nr L 053, 25.2.1989, s. 34).
I bilaga IV punkt 2.4.1 skall följande text utgå:
"N = Norge S = Sverige"
4. 385 R 3459: Kommissionens förordning (EEG) nr 3459/85 av den 6 december 1985 med närmare regler om utjämningsbidrag för atlantisk sardin (EGT nr L 332, 10.12.1985, s. 16).
I artikel 4 andra stycket andra strecksatsen skall följande läggas till:
"TASAUSHYVITYKSEEN OIKEUTETTU JALOSTUS ASETUS (ETY) N:o 3117/85"
"BEARBEIDING SOM GIR RETT TIL UTJEVNINGSTILSKUDD FORORDNING (EGP) NR. 3117/85”
"BEARBETNING BERÄTTIGAD TILL UTJÄMNINGSBIDRAG
298 FÖRORDNING (EEG) NR 3117/85".
5. 387 D 0277: Rådets beslut 82/277/EEG av den 18 maj 1987 om Prop. 1994/95:19 fördelning av fiskemöjligheter för torsk i området vid Spetsbergen Bilaga 10 och Bjömön och i NAFO—omräde 3M (EGT nr L 135, 23.5.1987, s. 29), i dess lydelse enligt
— 390 D 0655: Rådets beslut 90/655/EEG av den 4 december 1990 (EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 57).
I bilagan skall den första tabellen ersättas med följande:
6. 392 R 3760: Rådets förordning (EEG) nr 3760/92 av den 20
december 1992 om ett gemenskapssystem för fiske och vattenbruk (EGT nr L 389, 31.12.1992, s. 1).
Bilaga 1 skall ändras på följande sätt:
a) Följande skall läggas till i avsnittet "DANMARKS KUSTVATTEN":
" Geografiskt Medlemsstat Art Anmärkning område
Skagerrak4 Norge alla arter obegränsat (4—12 nautiska mil)
Sverige alla arter obegränsat Skagerrak (4—12 nautiska mil) Sverige alla arter obegränsat
Kattegatt (31—12 nautiska Norge skarpsill Under tiden mil) oktober—december i det Kattegatt område som anges i den skriftväxling mellan Norge och Danmark som är fogad till 1966 års avtal mellan Norge, Danmark och Sverige
Sverige alla arter obegränsat
Östersjön (3—12 nautiska mil)
' Räknat från strandlinjen. ' Enligt delinitionen i artikel 41.
299
"b) Följande skall läggas till efter avsnittet Prop. 1994/95: 19 "NEDERLANDERNAS KUSTVATTEN". Bilaga 10
"FINLANDS KUSTVATTEN
råde
alla arter
NORGES KUSTVATTEN
Skagerrak4 Danmark obegränsat (4—12 nautiska mil)
Sverige alla arter obegränsat Skagerrak' (4—12 nautiska ' mil)
SVERIGES KUSTVATTEN
Östersjön (4—12 nautiska mil);
Skagerrak4 alla arter obegränsat (4—12 nautiska mil)
alla arter obegränsat Skagerrak4 (4—12 nautiska mil) alla arter obegränsat
Kattegatt (33— 12 nautiska Danmark obegränsat mil)
Östersjön Finland alla arter obegränsat (4—12 nautiska mil)
Östersjön (4-12 nautiska mil)
1 3—12 nautiska mil runt Bogskären. 3 Räknat från strandlinjen. * Enligt definitionen i artikel 41. 300
Bilaga 2 skall ändras på följande sätt: Följande skall läggas till i tabellen i punkt B:
"Medlemsstat Antal tillåma fiskefartyg
Norge 57 " .
7. 393 R 2018: Rådets förordning (EEG) nr 2018/93 av den 30 juni 1993 om rapportering av statistikuppgifter om medlemsstatemas fångster och liskeriaktiviteter i Nordvästatlanten (EGT nr L 186, 28.7.1993, s. 1).
Följande skall läggas till i bilaga 5 anmärkning e:
"Finland FIN Norge NOR Sverige SVE " .
8. 393 R 2210: Kommissionens förordning (EEG) nr 2210/93 av den 26 juli 1993 om uppgiftslämnande avseende den gemensamma organisationen av marknaden för fiskeri— och vattenbruksproduk- ter (EGT nr L 197, 6.8.1993, s. 8). Bilaga 1 skall ändras på följande sätt:
a) I avsnitt "I. Varor förtecknade i bilaga 1 A i förordning (EEG) nr 3759/92" skall följande införas:
i) Under punkt "1. Sill (Clupea harengus)":
"de förenade marknaderna för Tomca—Kokkola de förenade marknaderna för Pietarsaari—Korsnäs de förenade marknaderna för Närpiö—Pyhämaa de förenade marknaderna för Södra Nystad—Kemiö de förenade marknaderna för Åland de förenade marknaderna för Finska viken de förenade marknaderna för Trelleborg och Simrishamn de förenade marknaderna för Lysekil och Kungshamn Gävle".
ii) Under punkt "6. Torsk (Gadus morhua)":
"Karlskrona Göteborg Mariehamn" .
301
Bilaga 10
b) I avsnitt "11. Varor förtecknade i bilaga 1 D i förordning Prop. 1994/95:19
d)
(EEG) nr 3759/92" skall följande införas under punkten: "Nordhavsräka (Pandalus borealis)":
" Smögen Göteborg " .
I avsnitt "111. Varor förtecknade i bilaga 1 E i förordning (EEG) nr 3759/92" skall följande införas under punkt "2. a) Havskräfta hel (Nephrops norvegicus) ":
"Smögen Göteborg " .
I avsnitt "VIII. Varor förtecknade i bilaga IV A i för- ordning (EEG) nr 3759/9 " skall följande läggas till:
i) Under punkt "1. Karpz":
"_ Österrike: Waldviertel Bundesland Steiermark".
ii) Under punkt "2. Laxz":
"— Österrike: hela Österrike — Finland: alla kustområden".
302
XI." DEN INRE MARKNADEN OCH FINANSIELLA Prop. 1994/95:19 TJANSTER Bilaga 10
A. BOLAGSRÄTT, MEDBESTÄMMANDE I ARBETSLIVET OCH REDOVISNINGSREGLER2
1. 368 L 0151: Rådets första direktiv 68/151/EEG av den 9 mars 1968 om samordning av de skyddsåtgärder som krävs i med— lemsstaterna av de i artikel 58 andra stycket i fördraget avsedda bolagen i bolagsmännens och tredje mans intressen, i syfte att göra skyddsåtgärderna likvärdiga inom gemenskapen (EGT nr L 65, 14.3.1968 s. 41), i dess lydelse enligt
— 1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Förenade kungariket (EGT nr L 73, 27.3.1972 s. 14), — 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979 s. 17), — 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985 s. 23).
Följande tillägg skall göras i artikel 1: "— I Finland: osakeyhtiö, aktiebolag.
— I Norge: aksjeselskap.
— I Sverige: aktiebolag.
— I Österrike:
die Aktiengesellschaft, die Gesellschaft mit beschränkter Haf- tung."
2. 377 L 0091: Rådets andra direktiv 77/91/EEG av den 13 december 1976 om samordning av de skyddsåtgärder som krävs i med- lemsstaterna av de i artikel 58 andra stycket i fördraget avsedda bolagen i bolagsmännens och tredje mans intressen när det gäller att bilda ett aktiebolag samt att bevara och ändra dettas kapital, i syfte att göra skyddsåtgärderna likvärdiga (EGT nr L 26, 31 .1.1977 s. 1), i dess lydelse enligt
,
Om hänvisning i de nedan angivna direktiven sker enbart eller i första hand till en enda typ av bolag. får hänvisningen ändras efter det att särskild lagstiftning har införts om vissa bolag med begränsat ansvar (private limited-liability companies). Införandet av sådan lagstiftning och be- teckningen på de bolag som avses i lagstiftningen skall anmälas till kommissionen senast då de berörda direktiven börjar tilllämpas. 303
Bilaga 10
— 1 79 H: Anslumingsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979 s. 17), — 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985 s. 23). — 392 L 0101: Rådets direktiv 92/101/EEG av den 23 november 1992 (EGT nr L 347, 28.11.1992, s. 64).
3) Följande tillägg skall göras i artikel 1.1 första stycket:
"— I Finland: osakeyhtiö/aktiebolag .
— I Norge: aksjeselskap.
—— I Sverige: aktiebolag .
— I Österrike: die Aktiengesellschaft. "
b) I artikel 6 skall termen "europeiska beräkningsenheter" ersättas med "ecu".
378 L 0855: Rådets tredje direktiv 78/855/EEG av den 9 oktober 1978 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om fusioner av aktiebo— lag (EGT nr L 295, 20.10.1978 s. 36), i dess lydelse enligt
— 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291. 19.11.1979 s. 17), — 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985 s. 23).
Följande tillägg skall göras i artikel 1.1: "— I Finland:
osakeyhtiö/aktiebolag . — I Norge:
aksjeselskap.
—— I Sverige: aktiebolag .
— I Österrike: die Aktiengesellschaft."
378 L 0660: Rådets fjärde direktiv 78/660/EEG av den 25 juli 1978 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om årsbokslut i vissa typer av bolag (EGT nr L 222, 14.8.1978 s. 11), i dess lydelse enligt
Prop. 1994/95: 19
304
— 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, Prop. 1994/95:19 19.11.1979 s. 17), Bilaga 10 — 383 L 0349: Rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den 13 juni 1983 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om sammanställd redovisning (EGT nr L 193, 18.7.1983 s. 1), — 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985 s. 23), —— 389 L 0666: Rådets elfte direktiv 89/666/EEG av den 21 december 1989 om krav på offentlighet i filialer som har öppnats i en medlemsstat av vissa typer av bolag som lyder under lagstiftningen i en annan stat (EGT nr L 395, 30.12.1989 s. 36), — 390 L 0604: Rådets direktiv 90/604/EEG av den 8 november 1990 om ändring i direktiv 78/660/EEG om årsbokslut och direktiv 83/349/EEG om sammanställd redovisning i fråga om undantag för små och medelstora bolag samt i fråga om of- fentliggörande av bokslut i ecu (EGT nr L 317, 16.11.1990 s. 57). —— 390 L 0605: Rådets direktiv 90/605/EEG av den 8 november 1990 om ändring av tillämpningsområdet för direktiv 78/660/EEG om årsbokslut och direktiv 83/349/EEG om sammanställd redovisning (EGT nr L 317, 16.11.1990 s. 60).
a) Följande tillägg skall göras i artikel 1.1 första stycket: "— I Finland: osakeyhtiö/aktiebolag .
— I Norge: aksjeselskap.
— I Sverige: aktiebolag .
— IÖsterrike: die Aktiengesellschaft, die Gesellschaft mit beschränkter Haftung.
b) Följande tillägg skall göras i artikel 1.1 andra stycket:
"m) I Österrike: die offene Handelsgesellschaft, die Kommanditgesellschaft.
n) I Finland: avoin yhtiö/öppet bolag, kommandiittiyhtiö/kommanditbolag .
o) I Norge: partrederi, ansvarlig selskap, kommandittselskap.
p) I Sverige: 305 handelsbolag, kommanditbolag . "
5. 383 L 0349: Rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den 13 juni Prop. 1994/95:19 1983 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om sammanställd Bilaga 10 redovisning (EGT nr L 193, 18.7.1983 s. I), dess lydelse enligt —— 1 85 I: Anslumingsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985 s. 23),
—— 390 L 0604: Rådets direktiv 90/604/EEG av den 8 november 1990 om ändring i direktiv 78/660/EEG om årsbokslut och direktiv 83/349/EEG om sammanställd redovisning i fråga om undantag för små och medelstora bolag samt i fråga om offent- liggörande av bokslut i ecu (EGT nr L 317, 16.11.1990 s. 57), —— 390 L 0605: Rådets direktiv 90/605/EEG av den 8 november 1990 om ändring av tillämpningsområdet för direktiv 78/660/ EEG om årsbokslut och direktiv 83/349/EEG om sammanställd redovisning (EGT nr L 317, 16.11.1990 s. 60).
Följande tillägg skall göras i artikel 4.1 första stycket: "m) I Osterrike: die Aktiengesellschaft, die Gesellschaft mit beschränkter Haftung.
it) I Finland: osakeyhtiö/aktiebolag .
o) I Norge: aksjeselskap .
p) I Sverige: aktiebolag. "
6. 389 L 0667: Rådets tolfte direktiv 89/667/EEG av den 21 december 1989 på bolagsrättens område om enmansbolag med begränsat ansvar (EGT nr L 395, 30.12.1989 s. 40).
Följande tillägg skall göras i artikel 1: "— I Finland: Osakeyhtiö/aktiebolag .
—- I Norge: Aksjeselskap.
—— I Sverige: Aktiebolag .
—- I Österrike: Aktiengesellschaft, Gesellschaft mit beschränkter Haftung."
306
B. DIREKT BESKATTNING, FÖRSÄKRING OCH KREDITINSTITUT Prop. 1994/95: 19
Bilaga 10 1. Direkt beskattning
1. 369 L 0335: Rådets direktiv 69/335/EEG av den 17 juli 1969 om skatt på kapitalanskaffning (EGT nr L 249, 3.10.1969, s. 25) i dess lydelse enligt
— 1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Förenade kungariket (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14), — 373 L 0079: Rådets direktiv 73/79/EEG av den 9 april 1973 (EGT nr L 103, 18.4.1973, s. 13), — 373 L 0080: Rådets direktiv 73/80/EEG av den 9 april 1973 (EGT nr L 103, 18.4.1973, s. 15), — 374 L 0553: Rådets direktiv 74/553/EEG av den 7 november 1974 (EGT nr L 303, 13.11.1974, s. 9), — 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17), — 385 L 0303:Rådets direktiv 85/303/EEG av den 10 juni 1985 (EGT nr L 156, 15.6.1985, s. 23), - 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1981, s. 23).
Följande skall läggas till i artikel 3.1 a: "Bolag i österrikisk rätt som kallas
— "Aktiengesellschaft" — "Gesellschaft mit beschränkter Haftung"
Bolag i finsk rätt som kallas — "osakeyhtiö/aktiebolag", "osuuskunta/andelslag", "säästöpankki/sparbank" och " vakuutusyhtiö/försåkringsbolag"
Bolag i norsk rätt som kallas — "aksjeselskap"
Bolag i svensk rätt som kallas — "aktiebolag"
— "bankaktiebolag"
— " försälq'ingsaktiebolag " " .
2. 390 L 0434: Rådets direktiv 90/434/EEG av den 23 juli 1990 om ett gemensamt beskattningssystem vid sådana fusioner, uppdel- ningar, överföringar av tillgångar och byten av aktier som gäller bolag i mer än en medlemsstat (EGT nr L 225, 20.8.1990, s. 1).
307
a) Följande Skall läggas till i artikel 3 c: Prop. 1994/95:19 Bilaga 10
"— Körperschaftsteuer i Österrike
— Yhteisöjen tulovero/inkomstskatten för samfund i Finland — Skatt av alrninnelig inntekt i Norge
— Statlig inkomstskatt i. Sverige".
b) Följande skall läggas till i bilagan:
"m) Bolag i österrikisk rätt som kallas "Aktiengesellschaft", "Gesellschaft mit beschränkter Haftung"
n) Bolag i finsk rätt som kallas "osakeyhtiö/aktiebolag", "osuuskunta/andelslag" , " säästöpankki/ sparbank" , "vakuutusyhtiö/försäkringsbolag"
o) Bolag i norsk rätt som kallas "aksjeselskap"
p) Bolag i svensk rätt som kallas "aktiebolag", "bankaktiebo-
lag" , " försäkringsaktiebolag " " .
390 L 0435: Rådets direktiv 90/435/EEG av den 23 juli 1990 om ett gemensamt beskattningssystem för moder— och dotterföretag i olika medlemsstater (EGT nr L 225, 20.8.1990, s. 6).
a) Följande skall läggas till i artikel 2 c:
"
— Körperschaftsteuer i Österrike
— Yhteisöjen tulovero/inkomstskatten för samfund i Finland
— Skatt av alminnelig inntekt i Norge — Statlig inkomstskatt i Sverige". b) Följande skall läggas till i bilagan:
"m) Bolag i österrikisk rätt som kallas "Aktiengesellschaft", "Gesellschaft mit beschränkter Haftung"
n) Bolag i finsk rätt som kallas "osakeyhtiö/aktiebolag", "osuuskunta/andelslag" , " säästöpankki/sparbank" , "vakuutusyhtiö/försäkringsbolag"
308
o) Bolag i norsk rätt som kallas "aksjeselskap" Prop. 1994/95:19 Bilaga 10 p) Bolag i svensk rätt som kallas "aktiebolag", "bankaktiebo— lag" , " försäkringsaktiebolag" " .
rr. Försäkring
1. 373 L 0239: Rådets första direktiv 73/239/EEG av den 24 juli 1973 om samordning av lagar och andra författningar angående rätten att etablera och driva verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring (EGT nr L 228, 16.8.1973, s. 3), idess lydelse enligt
—- 376 L 0580:Rådets direktiv 76/580/EEG av den 29 juni 1976 (EGT nr L 189, 13.7.1976, s. 13), —- 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17), _ 384 L 0641: Rådets direktiv 84/641/EEG av den 10 december 1984 (EGT nr L 339, 27.12.1984, s. 21), —- 1 851: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23). — 387 L 0343: Rådets direktiv. 87/343/EEG av den 22 juni 1987 (EGT nr L 185, 4.7.1987, s. 72), — 387 L 0344: Rådets direktiv 87/344/EEG av den 22 juni 1987 (EGT nr L 185, 4.7.1987, s. 77), — 388 L 0357: Rådets andra direktiv 88/357/EEG av den 22 juni 1988 (EGT nr L 172, 4.7.1988, s. 1), — 390 L 618: Rådets direktiv 90/618/EEG av den 8 november 1990 (EGT nr L 330, 29.11.1990, s. 44), — 392 L 0049: Rådets direktiv 92/49/EEG av den 18 juni 1992 (EGT nr L 228, 11.8.1992, s.1).
Följande skall läggas till artikel 8.1 3:
" Finland
keskinäinen vakuutusyhtiö/ömsesidigt försäkringsbolag, vakuutusosakeyhtiö/försäkringsaktiebolag , vakuutusyhdistys/försäkringsförening
Norge aksjeselskap, gjensidig selskap Sverige försäkringsaktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag, understödsföreningar
Österrike Aktiengesellschaft, Versicherungsverein auf Gegenseitigkeit". 309
21 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr I 9. Bilaga [()—1.2
377 L 0092: Rådets direktiv 77/92/EEG av den 13 december 1976 Prop. 1994/95:19 om åtgärder för att underlätta det effektiva utövandet av etable- Bilaga 10 ringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster vid verksamhet som försäkringsagent eller försäkringsmäklare (ur grupp 630 ISIC) och särskilt om övergångsbestämmelser för sådan verksamhet (EGT nr L 26, 31.1.1977, s. 14), i dess lydelse enligt
— 1 79 H: Anslumingsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17), — 1 85 I: Anslumingsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23).
a) Följande skall läggas till i artikel 2.2 a:
"I Finland — Vakuutuksenvälittäjä/Försäkringsmäklare
I Norge — Forsikringsmegler
I Sverige — Försäkringsmäklare
I Österrike — Versicherungsmakler".
b) Följande skall läggas till i artikel 2.2 b:
"I Finland — Vakuutusasiamies/Försäkringsombud
I Norge — Assurander
— Agent
I Sverige — Försäkringsombud
I Österrike — Versicherungsagent" .
0) Följande skall läggas till i artikel 2.2 c:
"I Norge — underagent".
310
379 L 0267: Rådets första direktiv 79/267/EEG av den Prop. 1994/95:19 5 mars 1979 om samordning av lagar och andra författningar om Bilaga 10 rätten att starta och driva direkt livförsäkringsrörelse (EGT nr L 63, 13.3.1979, s. 1), i dess lydelse enligt
— 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17), — 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23). — 390 L 0619: Rådets direktiv 90/619/EEG av den 8 november 1990 (EGT nr L 330, 29.11.1990, s. 50), — 392 L 0096: Rådets direktiv 92/96/EEG av den 10 november 1992 (EGT nr L 360, 9.12.l992, s. 1).
a) Följande skall läggas till i artikel 4:
"Detta direktiv skall inte omfatta pensionsverksamhet inom sådana pensionsförsäkringsföretag som avses i den finska lagen om pensioner för arbetstagare (TEL) eller andra finska författningar på området under förutsättning att
a) pensionsförsäkringsbolag, som enligt finsk lag redan är skyldiga att ha särskild bokföring och förvaltning för sin pensionsverksamhet, från dagen för anslutningen bildar särskilda bolag eller andra rättssubjekt för den verksamheten,
b) de finska myndigheterna på ett icke-diskriminerande sätt tillåter alla medborgare och företag från medlemsstater att enligt finsk lag bedriva sådan verksamhet som anges i artikel 1, och som omfattas av detta undantag, genom
— ägande eller delägande i befintliga försäkringsbolag eller bolagsgrupper, eller — bildande av eller deltagande i nya försäkringsbolag eller bolagsgrupper, däribland pensionsförsäkringsbolag.
e) de finska myndigheterna, inom tre månader från dagen för anslutningen, lämnar en rapport till kommissionen för god- kännande om vilka åtgärder som har vidtagits för att skilja TEL—verksamhet från normal försäkringsverksamhet, som finska försäkringsbolag bedriver, och för att uppfylla alla krav i tredje livförsäkringsdirektiv et. "
b) Följande skall läggas till i artikel 8.1 a: "Finland "keskinäinen vakuutusyhtiö/ömsesidigt försäkringsbolag", " vakuutusosakeyhtiö/försäkringsaktiebolag " , "vakuutusyhdistys/försäkringsförening " 31 1
Norge Prop. 1994/95:19 "aksjeselskap", "gjensidig selskap" Bilaga 10
Sverige "försäkringsaktiebolag", "ömsesidiga försäkringsbolag", "understöds- föreningar"
Österrike "Aktiengesellschaft", "Versicherungsverein auf Gegenseitigkeit" ".
III. Kreditinstitut
1. 377 L 0780: Rådets första direktiv 77/780/EEG av den 12 december 1977 om samordning av lagar och andra författningar om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (EGT nr L 322, 17.12.77, s. 30), i dess lydelse enligt
— 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17), — 385 L 0345: Rådets direktiv 85/345/EEG av den 8 juli 1985 (EGT nr L 183, 18.7.1985, s. 19), — 1 85 I: Anslumingsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23), — 386 L 0524: Rådets direktiv 86/524/EEG av den 27 oktober 1986 (EGT nr L 309, 4.11.1986, s. 15),
— 389 L 0646: Rådets direktiv 89/646/EEG av den 15 december 1989 (EGT nr L 386, 30.12.1989, s. 1).
Följande skall läggas till i artikel 2.2:
— i Finland "Teollisen yhteistyön rahasto Oy/Fonden för industriellt samarbete AB, Suomen Vientiluotto Oy/Finlands Exportkredit AB, Kera Oy/Kera AB"
— i Sverige "Svenska Skeppshypotekskassan"
— i Österrike företag erkända som allmännyttiga byggnadssam- manslutningar"
2. 389 L 0299: Rådets direktiv 89/299/EEG av den 17 april 1989 om kapitalbasen i kreditinstitut (EGT nr L 124, 5.5.1989. s. 16), i dess lydelse enligt
- 391 L 0633: Rådets direktiv 91/633/EEG av den 3 december 1991 (EGT nr L 339, 11.12.1991, s. 33), — 392 L 0016: Rådets direktiv 92/16/EEG av den 16 mars 1992 312 (EGT nr L 75, 21.3.1992, s. 48). '
I artikel 4a skall följande införas som andra och tredje ord i texten: Prop. 1994/95:19 "och Norge". Bilaga 10
3. 389 L 0647: Rådets direktiv 89/647/EEG av den 18 december 1989 om kapitaltäckningsgrad för kreditinstitut (EGT nr L 386, 30.12.1989, s. 14), i dess lydelse enligt
— 391 L 0031: Kommissionens direktiv 91/31/EEG av den 19 december 1990 (EGT nr L 17, 23.1.1991, s. 20), — 392 L 0030: Rådets direktiv 92/30/EEG av den 6 april 1992 (EGT nr L 110, 28.4.1992, s. 52).
&) Följande skall läggas till i artikel 6.1 c 1:
"Län som i enlighet med de behöriga myndigheternas krav är fullt ut säkrade genom aktier i sådana finska bostadsbolag som är verksamrnrna enligt den finska bostadsbolagslagen av år 1991 eller senare antagna författningar med motsvarande innehåll, i fall då bostäderna är eller kommer att bli bebodda av låntagarna."
b) I artikel 11.4 skall orden "Tyskland, Danmark och Grekland" bytas ut mot "Tyskland, Danmark, Grekland och Österrike".
4. 392 L 0121: Rådets direktiv 92/121/EEG av den 21 december 1992
om övervakning och kontroll av kreditinstituts stora exponeringar (EGT nr L 29, 5.2.1993, s. 1).
a) Artikel 4.7 p första meningen skall ha följande lydelse:
"p) Lån som i enlighet med behöriga myndigheters godkännande är säkrade genom panträtt i bostadsfastigheter eller genom aktier i finska bostadsbolag, som är verksamma enligt den finska bostads- bolagslagen av år 1991 eller senare antagna författningar med motsvarande innehåll, och leasingavtal där uthyraren behåller full äganderätt till den uthyrda bostaden så länge förhyraren inte har utnyttjat sin köpoption, i bägge fallen upp till 50 % av bostads- fastighetens värde."
b) I artikel 6.9 skall följande stycke läggas till:
"Detsamma gäller lån som i enlighet med behöriga myndigheters godkännande är säkrade genom aktier i sådana finska bostadsbolag som är verksamma enligt den finska bostadsbolagslagen av år 1991 eller senare antagna författningar med motsvarande innehåll, i fall då lånen liknar de lån mot panträtt i fast egendom som avses i föregående stycke."
313
Bilaga 10
c. FRI RÖRLIGHET FöR VAROR
I. MOTORFORDON
1.
a)
b)
370 L 0156: Rådets direktiv 70/156/EEG av den 6 februari 1970 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgod— kännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon (EGT nr L 42, 23.2.1970, s. 1) i dess lydelse enligt
1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Förenade kungariket (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 115), 378 L 0315: Rådets direktiv 78/315/EEG av den 21 december 1977 (EGT nr L 81, 28.3.1978, s. 1), 378 L 0547: Rådets direktiv 78/547/EEG av den 12 juni 1978 (EGT nr L 168, 26.6.1978, s. 39), 1 79 H: Anslumingsakten för Grekland (EGT nr 291 , 19.11.1979, s. 17), 380 L 1267: Rådets direktiv 80/1267/EEG av den 16 december 1980 (EGT nr L 375, 31.12.1980, s. 34, rättat genom EGT nr L 265, 19.9.1981, s. 28), 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23), 387 L 0358: Rådets direktiv 87/358/EEG av den 25 juni 1987 (EGT nr L 192, 11.7.1987, s. 51), 387 L 403: Rådets direktiv 87/403/EEG av den 25 juni 1987 (EGT nr L 220, 8.8.1987, s. 44), 392 L 0053: Rådets direktiv 92/53/EEG av den 18 juni 1992 (EGT nr L 225, 10.8.1992, s. 1), 393 L 0081: Kommissionens direktiv 93/81/EEG av den 29 september 1993 (EGT nr L 264, 23.10.1993, s. 49).
I bilaga 7 skall följande införas i tabellen under punkt 1.1:
"17 för Finland" "16 för Norge" "5 för Sverige" "12 för Österrike".
I bilaga 9 del I sidan 2 punkt 37 och del 11 sidan 2 punkt 37 skall följande läggas till: "Finland: ...... , Norge: ....... Sverige: ...... , Österrike: ......
370 L 0157: Rådets direktiv 70/157/EEG av den 6 februari 1970 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om tillåten ljudnivå och avgassystemet för motorfordon (EGT nr L 42, 23.2.1970, s. 16), i dess lydelse enligt
1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Förenade kungariket (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 115),
Prop. 1994/95: 19
314
373 L 0350: Kommissionens direktiv 73/350/EEG av den 7 Prop. 1994/95:19 november 1973 (EGT nr L 321, 22.11.1973, s. 33), Bilaga 10 377 L 0212: Rådets direktiv 77/212/EEG av den 8 mars 1977 (EGT nr L 66, 12.3.1977, s. 33), 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17), 381 L 0334: Kommissionens direktiv 81/334/EEG av den 13 april 1981 (EGT nr L 131, 18.5.1981, s. 6), 384 L 0372: Kommissionens direktiv 84/372/EEG av den 3 juli 1984 (EGT nr L 196, 26.7.1984, s. 47), 384 L 0424: Rådets direktiv 84/424/EEG av den 3 september 1984 (EGT nr L 238, 6.9.1984, s. 31), 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23), 389 L 0491: Kommissionens direktiv 89/491/EEG av den 17 juli 1989 (EGT nr L 238, 15.8.1989, s. 43), 392 L 0097: Rådets direktiv 92/97/EEG av den 10 november 1992 (EGT nr L 371, 19.12.1992, s. 1).
a) I bilaga 2 skall följande läggas till i fomoten till punkt 3.1.3: " 17 för Finland, 16 för Norge, 5 för Sverige, 12 för Österrike".
b) I bilaga 4 skall följande läggas till i fomoten om särskiljande nummer för det land som beviljar typgodkännade: "'17 för Finland, 16 för Norge, 5 för Sverige, 12 för Osterrike".
370 L 0388: Rådets direktiv 70/388/EEG den 27 juli 1970 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om ljudsignalanord- ningar på motorfordon (EGT nr L 176, 10.8.1970, s. 227, rättat genom EGT nr L 329, 25.11.1982, s. 31), i dess lydelse enligt
— 1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Förenade kungariket (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14), — 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979, s. 17), _ 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23).
I bilaga 1 punkt 1.4.1 skall följande läggas till i texten inom parentes: __ "17 för Finland, 16 för Norge, 5 för Sverige, 12 för Osterrike".
371 L 0127: Rådets direktiv 71/127/EEG av den 1 mars 1971 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om backspeglar för motorfordon (EGT nr L 68, 22.3.1971, s. 1), i dess lydelse enligt
— 1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Förenade 315 kungariket (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14),
Bilaga 10
5.
— 379 L 0795: Kommissionens direktiv 79/795/EEG av den 20 Prop. 1994/95:19
juli 1979 (EGT nr L 239, 22.9.1979, s. 1),
-— 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979, s. 17), — 385 L 0205: Kommissionens direktiv 85/205/EEG av den 18 februari 1985 (EGT nr L 90, 29.3.1985, s. 1), — 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23), -— 386 L 0562: Kommissionens direktiv 86/562/EEG av den 6 november 1986 (EGT nr L 327, 22.11.1986, s. 49), — 388 L 0321: Kommissionens direktiv 88/321/EEG av den 16 maj 1988 (EGT nr L 147, 14.6.1988, s. 77).
I tillägg 2 till bilaga 2 skall följande läggas till i uppräkningen av särskiljande nummer i punkt 4.2: __ "17 för Finland. 16 för Norge, 5 för Sverige, 12 för Österrike".
374 L 0483: Rådets direktiv 74/483/EEG av den 17 september 1974 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om utskjutande delar på motorfordon (EGT nr L 266, 2.10.1974, s. 4), i dess lydelse enligt
—— 379 L 0488: Kommissionens direktiv 79/488/EEG av den 18 april 1979 (EGT nr L 128, 26.5.1979, s. 1), —— 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979, s. 17), —— 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23),
I bilaga 1 punkt 3.222 skall följande läggas till i fotnoten: "17 för Finland, 16 för Norge, 5 för Sverige, 12 för Osterrike".
376 L 0114: Rådets direktiv 76/114/EEG av den 18 december 1975 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om föreskrivna skyltar och märkningar samt deras placering och fastsättningssätt på motorfordon och släpvagnar till dessa fordon (EGT nr L 24, 30.1.1976, s. 1, rättat genom EGT nr L 56, 4.3.1976, s. 38, och genom EGT nr L 329, 25.11.1982, s. 31), i dess lydelse enligt
-— 378 L 0507: Kommissionens direktiv 78/507/EEG av den 19 maj 1978 (EGT nr L 155, 13.6.1978, s. 31), — 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979, s. 17), -— 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23).
316
I bilagan punkt 2.1.2 skall följande läggas till i texten inom Prop. 1994/95:19 parentes: " Bilaga 10 "17 för Finland, 16 för Norge, 5 för Sverige, 12 för Osterrike".
376 L 0757: Rådets direktiv 76/757/EEG av den 27 juli 1976 om tillnärmning av medlenrsstatemas lagstiftning om reflexanord- ningar på motorfordon och släpvagnar till dessa fordon (EGT nr L 262, 27.9.1976, s. 32), i dess lydelse enligt
— 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979, s. 17), — 1 85 I: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Förenade kungariket (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23).
I bilaga 3 punkt 4.2 skall följande läggas till i texten inom parentes: "17 för Finland, 16 för Norge, 5 för Sverige, 12 för Österrike".
376 L 0758: Rådets direktiv 76/758/EEG av den 27 juli 1976 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om breddmarke— ringslyktor, främre sidopositionslyktor, bakre sidopositionslyktor och stopplyktor på motorfordon och släpvagnar till dessa fordon (EGT nr L 262, 27.9.1976, s. 54), i dess lydelse enligt
— 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979, s. 17), — 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23), — 389 L 0516: Kommissionens direktiv 89/516/EEG av den 1 augusti 1989 (EGT nr L 265, 12.9.1989, s. 1).
I bilaga 3 punkt 4.2 skall följande läggas till: __ "17 för Finland, 16 för Norge, 5 för Sverige, 12 för Österrike".
376 L 0759: Rådets direktiv 76/759/EEG av den 27 juli 1976 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om körriktnings- visare för motorfordon och släpvagnar till dessa fordon (EGT nr L 262, 27.9.1976, s. 71), i dess lydelse enligt
— 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979, s. 17), — 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23), — 389 L 0277: Konunissionens direktiv 89/277/EEG av den 28 mars 1989 (EGT nr L 109, 20.4.1989, s. 25, rättat genom EGT nr L 114, 27.4.1989, s. 52).
I bilaga 3 punkt 4.2 skall följande läggas till: _. "17 för Finland, 16 för Norge, 5 för Sverige, 12 för Osterrike". 317
Bilaga 10
10.
11.
12.
13.
376 L 0760: Rådets direktiv 76/760/EEG av den 27 juli 1976 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om bakre skyltlyktor för motorfordon och släpvagnar till dessa fordon (EGT nr L 262, 27.9.1976, s. 85), i dess lydelse enligt
— 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979, s. 17), — 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23).
I bilaga 1 punkt 4.2 skall följande läggas till: "17 för Finland, 16 för Norge, 5 för Sverige, 12 för Österrike".
376 L 0761: Rådets direktiv 76/761/EEG av den 27 juli 1976 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om motorfordonsstrål- kastare för helljus eller halvljus och om elektriska glödlampor till dessa strålkastare (EGT nr L 262, 27.9.1976, s. 96), i dess lydelse enligt
— 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979, s. 17), — 1 85 I: Anslumingsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23), — 389 L 0517: Konunissionens direktiv 89/517/EEG av den 1 augusti 1989 (EGT nr L 265, 12.9.1989, s. 15).
I bilaga 6 punkt 4.2 skall följande läggas till: "17 för Finland, 16 för Norge, 5 för Sverige, 12 för Österrike".
376 L 0762: Rådets direktiv 76/762/EEG av den 27 juli 1976 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om främre dimstrål- kastare för motorfordon och glödlampor för sådana strålkastare (EGT nr L 262, 27.9.1976, s. 122), i dess lydelse enligt — 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979, s. 17), — 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23).
I bilaga 2 punkt 4.2 skall följande läggas till: _ "17 för Finland, 16 för Norge, 5 för Sverige, 12 för Österrike".
377 L 0538: Rådets direktiv 77/538/EEG av den 28 juni 1977 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om dirnbaklyktor för motorfordon och släpvagnar till dessa fordon (EGT nr L 220, 29.8.1977, s. 60, rättat genom EGT nr L 284, 10.10.1978, s. 11), i dess lydelse enligt
— 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979, s. 17),
Prop. 1994/95:19
318
Bilaga 10
14.
15.
16.
— 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23), -— 389 L 0518: Kommissionens direktiv 89/518/EEG av den 1 augusti 1989 (EGT nr L 265, 12.9.1989, s. 24).
I bilaga 2 punkt 4.2 skall följande läggas till: "17 för Finland, 16 för Norge, 5 för Sverige, 12 för Österrike".
377 L 0539: Rådets direktiv 77/539/EEG av den 28 juni 1977 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om backnings— strålkastare för motorfordon och släpvagnar till dessa fordon (EGT nr L 220, 29.8.1977, s. 72, rättat genom EGT nr L 284, 10.10.1978, s. 11), i dess lydelse enligt
-— 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979, s. 17), -— 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23).
I bilaga 2 punkt 4.2 skall följande läggas till: __ "17 för Finland, 16 för Norge, 5 för Sverige, 12 för Osterrike".
377 L 0540: Rådets direktiv 77/540/EEG av den 28 juni 1977 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstifming om parkeringslyktor på motorfordon (EGT nr L 220, 29.8.1978, s. 83, rättat genom EGT nr L 284, 10.10.1978, s. 11), i dess lydelse enligt
— 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979, s. 17), — 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23).
I bilaga 4 punkt 4.2 skall följande läggas till: "17 för Finland, 16 för Norge, 5 för Sverige, 12 för Österrike".
377 L 0541: Rådets direktiv 77/541/EEG av den 28 juni 1977 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om bilbälten och fasthållningsanordningar i motorfordon (EGT nr L 220, 29.8.1977, s. 95), i dess lydelse enligt — 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979, s. 17), — 381 L 0576: Rådets direktiv 81/576/EEG av den 20 juli 1981 (EGT nr L 209, 29.7.1981, s. 32), —— 382 L 0319: Kommissionens direkdv 82/319/EEG av den 2 april 1982 (EGT nr L 139, 19.5.1982, s. 17), — 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23), — 390 L 0628: Kommissionens direktiv 90/628/EEG av den 30 oktober 1990 (EGT nr L 341, 6.12.1990, s. 1).
Prop. 1994/95: 19
319
Bilaga 10
17.
18.
I bilaga 3 punkt 1.1.1 skall följande läggas till: "17 för Finland, 16 för Norge, 5 för Sverige, 12 för Österrike".
378 L 0932: Rådets direktiv 78/932/EEG av den 16 oktober 1978 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om huvudstöd på säten i motorfordon (EGT nr L 325 , 20.11.1978, s. 1, rättat genom EGT nr L 329, 25.11.1982, s. 31), i dess lydelse enligt
—— 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979, s. 17), —— 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23).
I bilaga 6 punkt 1.1.1 skall följande läggas till: "17 för Finland" "16 för Norge" "5 för Sverige" "12 för Österrike".
378 L 1015: Rådets direktiv 78/1015/EEG av den 23 november 1978 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om tillåten ljudnivå och avgassystemet för motorcyklar (EGT nr L 349, 13.12.1978, s. 21), rättat genom EGT nr L 10, 16.1.1979, s. 15 i dess lydelse enligt
—- 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979, s. 17), — 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23), -— 387 L 0056: Rådets direktiv 87/56/EEG av den 18 december 1986 (EGT nr L 24, 27.1.1987, s. 42), —— 389 L 0235: Rådets direktiv 89/235/EEG av den 13 mars 1989 (EGT nr L 98, 11.4 1989, s. 1).
a) I artikel 2 skall följande strecksatser läggas till: "— "tyyppihyväksyntä" och "typgodkännande" i finsk lagstift- ning, — "typegodkjenning" i norsk lagstiftning, —— "typgodkännande" i svensk lagstiftning, — "Typengenehrnigung" iösterrikisk lagstifming."
Prop. 1994/ 95 : 19
320
Bilaga 10
19.
20.
21.
22.
b) I bilaga 2 punkt 3.1.3 skall följande läggas till: '_'17 för Finland, 16 för Norge, 5 för Sverige, 12 för Österrike".
380 L 0780: Rådets direktiv 80/780/EEG av den 22 juli 1980 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om backspeglar för tvåhjuliga motorfordon med eller utan sidvagn, samt backspeglarnas montering på sådana fordon (EGT nr L 229, 30.8.1980, s. 49), i dess lydelse enligt
— 380 L 1272: Rådets direktiv 80/1272/EEG av den 22 december 1980 (EGT nr L 375, 31.12.1980, s. 73), — 1 85 I: Anslumingsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23).
I artikel 8 skall följande läggas till: "—"tyyppihyväksyntä" och "typgodkännande" i finsk lag, —"typegodkjenning" i norsk lag, —"typgodkännande" i svensk lag, —"Typengenehmigung" i österrikisk lag."
388 L 0077: Rådets direktiv 88/77/EEG av den 3 december 1987 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om åtgärder mot utsläpp av gasformiga föroreningar från dieselmotorer som används i fordon (EGT nr L 36, 9.2.1988, s. 33), i dess lydelse enligt
— 391 L 0542: Rådets direktiv 91/542/EEG av den 1 oktober 1991 (EGT nr L 295, 25.10.1991, s. 1).
Ibilaga 1 punkt 5.1.3 skall följande läggas till: "17 för Finland, 16 för Norge, 5 för Sverige, 12 för Österrike".
391 L 0226: Rådets direktiv 91/226/EEG av den 27 mars 1991 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om stänkskyddsanord- ningar på vissa typer av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon (EGT nr L 103, 23.4.1991, s. 5).
I bilaga 2 punkt 3.4.1 skall följande läggas till: " "17 för Finland, 16 för Norge, 5 för Sverige, 12 för Osterrike".
392 L 0022: Rådets direktiv 92/22/EEG av den 31 mars 1992 om säkerhetsglas och glasmaterial på motorfordon och släpvagnar till dessa fordon (EGT nr L 129, 14.5.1992, s. 11).
I bilaga 2 punkt 4.4.1 skall följande läggas till i nottexten: "17 för Finland, 16 för Norge, 5 för Sverige, 12 för Österrike".
Prop. 1994/95: 19
321
Bilaga 10
23.
24.
392 L 0023: Rådets direktiv 92/23/EEG av den 31 mars 1992 om däck och däckrnontering på motorfordon och släpvagnar till dessa fordon (EGT nr L 129, 14.5.1992, s. 95).
I bilaga 1 punkt 4.2 skall följande läggas till: "17 för Finland, 16 för Norge, 5 för Sverige, 12 för Österrike".
392 L 0061: Rådets direktiv 92/61/EEG av den 30 juni 1992 om typgodkännande av två— och trehjuliga motorfordon (EGT nr L 225, 10.8.1992, s. 72).
I bilaga 5 punkt 1.1 skall följande läggas till: "17 för Finland, 16 för Norge, 5 för Sverige, 12 för Österrike".
II. JORDBRUKS— OCH SKOGSBRUKSTRAKTORER
1.
2.
374 L 0150: Rådets direktiv 74/150/EEG av den 4 mars 1974 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstifming om typgodkännande av jordbruks— eller skogsbrukstraktorer med hjul (EGT nr L 84, 28.3.1974, s. 10), rättat genom EGT nr L 226, 18.8.1976, s. 16, i dess lydelse enligt
— 379 L 0694: Rådets direktiv 79/694/EEG av den 24 juli 1979 (EGT nr L 205, 13.8.1979, s. 17), — 1 79 H: Anslumingsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979, s. 17), — 382 L 0890: Rådets direktiv 82/890/EEC av den 17 december 1982 (EGT nr L 378, 31.12.1982, s. 45), — 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L
302, 15.11.1985, s. 23),
— 388 L 0297: Rådets direktiv 88/297/EEG av den 3 maj 1988 (EGT nr L 126, 20.5.1988, s. 52).
I artikel 2 3 skall följande strecksatser läggas till:
"— tyyppihyväksyntä och typgodkännande i finsk lag, — typegodkjenning i norsk lag, — typgodkännande i svensk lag, — Typengenehmigung i österrikisk lag".
377 L 0536: Rådets direktiv 77/536/EEG av den 28 juni 1977 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skyddsbågar för jordbruks— och skogsbrukstraktorer med hjul (EGT nr L 220, 29.8.1977, s. 1), i dess lydelse enligt
— 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979, s. 17),
Prop. 1994/95: 19
322
— 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L Prop. 1994/95:19 302, 15.11.1985, s. 23), Bilaga 10 — 389 L 0680: Rådets direktiv 89/680/EEG av den 21 december 1989 (EGT nr L 398, 30.12.1989, s. 26).
Ibilaga 6 skall följande läggas till: "17 för Finland, 16 för Norge, 5 för Sverige, 12 för Österrike".
3. 378 L 0764: Rådets direktiv 78/764/EEG av den 25 juli 1978 om tillnärmning av medlemsstatemas lagstiftning om förarsätet på jordbruks— och skogsbrukstraktorer med hjul (EGT nr L 255, 18.9.1978, s. 1), i dess lydelse enligt
— 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979, s. 17), — 382 L 0890: Rådets direktiv 82/890/EEG av den 17 december 1982 (EGT nr L 378, 31.12.1982, s. 45), -— 383 L 0190: Kommissionens direktiv 83/190/EEG av den 28 mars 1983 (EGT nr L 109, 26.4.1983, s. 13), — 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23),
—- 388 L 0465: Kommissionens direktiv 88/465/EEG av den 30 juni 1988 (EGT nr L 228, 17.8.1988, s. 31).
I bilaga 2 punkt 3.5.2.1 skall följande läggas till: "17 för Finland, 16 för Norge, 5 för Sverige, 12 för Österrike".
4. 379 L 0622: Rådets direktiv 79/622/EEG av den 25 juni 1979 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skyddsbågar på jordbruks— eller skogsbrukstraktorer med hjul (statisk provning) (EGT nr L 179, 17.7.1979, s. 1), i dess lydelse enligt
— 382 L 0953: Kommissionens direktiv 82/953/EEG av den 15 december 1982 (EGT nr L 386, 31.12.1982, s. 31), — 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23), — 388 L 0413: Kommissionens direktiv 88/413/EEG av den 22 juni 1988 (EGT nr L 200, 26.7.1988, s. 32).
I bilaga 6 skall följande läggas till: _ "17 för Finland, 16 för Norge, 5 för Sverige, 12 för Osterrike".
5 . 386 L 0298: Rådets direktiv 86/298/EEG av den 26 maj 1986 om baktill monterade skyddsbågar på smalspåriga jordbruks— och skogsbrukstraktorer med hjul (EGT nr L 186, 8.7.1986, s. 26), i dess lydelse enligt
323
— 389 L 0682: Rådets direktiv 89/682/EEG av den 21 december Prop. 1994/95:19 1989 (EGT nr L 398, 31.12.1989, s. 29). Bilaga 10
I bilaga 6 skall följande läggas till: "17 för Finland, 16 för Norge, 5 för Sverige, 12 för Österrike".
6. 387 L 0402: Rådets direktiv 87/402/EEG av den 25 juni 1987 om skyddsbågar monterade framför förarsätet på smalspåriga jordbruks— och skogsbrukstraktorer med hjul (EGT nr L 220, 8.8.1987, s. 1), i dess lydelse enligt
—- 389 L 0681: Rådets direktiv 89/681/EEG av den 21 december 1989 (EGT nr L 398, 30.12.1989, s. 27).
1 bilaga 7 skall följande läggas till: "17 för Finland, 16 för Norge, 5 för Sverige, 12 för Österrike".
7. 389 L 0173: Rådets direktiv 89/173/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstifming om vissa delar och egenskaper på jordbruks— eller skogsbrukstraktorer med hjul (EGT nr L 67, 10.3.1989, s. 1).
a) I bilaga 3 A punkt 5.4.1 skall följande läggas till i fotnot 1: "17 för Finland, 16 för Norge, 5 för Sverige, 12 för
Österrike".
b) I bilaga 5 punkt 2.1.3 skall följande läggas till i texten inom parentes: "17 för Finland, 16 för Norge, 5 för Sverige, 12 för Österrike".
III. LYFTANORDNINGAR OCH MEKANISKA HANTERINGS ANORDNINGAR
384 L 0528: Rådets direktiv 84/528/EEG av den 17 september 1984 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om allmänna bestämmelser för anordningar för lyft och mekaniserad hantering (EGT nr L 300, 19.11.1984, s. 72), i dess lydelse enligt
—- 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23), —— 388 L 0665: Rådets direktiv 88/665/EEG av den 21 december 1988 (EGT nr L 382, 31.12 1988, s. 42).
I bilaga __1 punkt 3 skall följande läggas till i texten inom parentes: "A för Österrike, N för Norge, S för Sverige, FI för Finland".
324
IV. HUSHÅLLSAPPARATER Prop. 1994/95:19 Bilaga 10 379 L 0531: Rådets direktiv 79/531/EEG av den 14 maj 1979 om tillämpning på elektriska ugnar av direktiv 79/530/EEG om märkning som anger hushållsapparaters energiförbrukning (EGT nr L 145, 13.6.1979, s. 7), i dess lydelse enligt
— 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23).
a) Bilaga 1 skall ändras på följande sätt: i) I punkt 3.1.1 skall följande läggas till:
""Sähköuuni" på finska (FI) "Elektrisk stekeovn" på norska (N) "Elektrisk ugn" på svenska (S)".
ii) I punkt 3.1.3 skall följande läggas till:
"Käyttötilavuus (FI) Nyttevolum (N) Nyttovolym (S)".
iii) 1 punkt 3.1.5.1 skall följande läggas till:
"Esilämrnity skulutus 200”C:een (FI) Energiforbruk ved oppvarrning til 2000C (N) Energiförbrukning vid uppvärmning till 2000C (S)". "Vakiokulutus (yhden tunnin aikana 200”C:ssa) (FI) Energiforbruk for å opprettholde en bestemt temperatur (en time på ZOOOC) (N) Energiförbrukning för att upprätthålla 2000C i en timme (S)". "KOKONAISKULUTUS (FI) TOTALT (N) TOTALT (S)".
iv) I punkt 3.1.5.3 skall följande läggas till: " Puhdistusvaiheen kulutus (FI) Energiforbruk ved renseprosess (N) Energiförbrukning vid en rengöringsprocess (S)".
325
22 Riksdagen 1994-"95. ] saml. Nr 19. Bilaga II)—12
b) Följande bilagor skall läggas till: Prop. 1994/95:19
Bilaga I 0 BILAGA 2 h
90
O 01 N .... N Sähköuuni .. Abcdefgh GJ Käyttötilavuus Kulutus: O — esilammityskulutus 200 ”Geen O =!” 1— (D _ vakinkulutm (yhden tunnirt N (') aikana 200 " C:ssa) Kokonaiskulutus ao Puhdistusvaiheen kulutus (;t— Cenelecin standardi _ CO
326
BILAGA 2 i Prop. 1994/95: 19
Bilaga 10
90
I o 0 N ,. N Elektrisk stekeovn ' .. Abcdefgh xvzoo Energiforbruk — MOPMmtingtil200'C 0.0 kWh % = 7- __ for : opprettholde & 200 'c i en time 0,0 kWh Totalt 0.0 kWh .. _. (;f— Cenelec standard 110 376 _ (D
327
BILAGA 2j Prop. 1994/95:19
Bilaga 10
90
I o O N ,. N Elektrisk ugn .— Abcdefgh xvzoo oo 00 ! Energiförbrukning _ vid uppvamming till 200. e 0,0 kWh 8 E v— w _ for att upprätthålla ("3 200” c ien timme 0,0 kWh 0,0 kWh Energltorbtukning vid en == n 55— Cenelewtandard 110 376 _ (O
328
Bilaga 10
V. BYGG— OCH ANLÄGGNINGSUTR USTNING
]. 386 L 0295: Rådets direktiv 86/295/EEG av den 26 maj 1986 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstifming om över— rullningsskydd (ROPS—skydd) på vissa anläggningsmaskiner (EGT nr L 186, 8.7.1986, s. 1).
I bilaga 4 skall följande läggas till i texten inom parentes: "A för Österrike, N för Norge, S för Sverige, FI för Finland".
386 L 0296: Rådets direktiv 86/296/EEG av den 26 maj 1986 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skyddsa- nordningar mot fallande föremål (FOPS—skydd) på vissa anläggningsmaskiner (EGT nr L 186, 8.7.1986, s. 10).
I bilaga 4 skall följande läggas till i första strecksatsen: "A för Österrike, N för Norge, S för Sverige, FI för Finland".
VI. TRYCKKÄRL
376 L 0767: Rådets direktiv 76/767/EEG av den 27 juli 1976 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar med gemensamma föreskrifter för tryckkärl och metoder för kontroll av dem (EGT nr L 262, 27.9.1976, s. 153), i dess lydelse enligt
— 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979, s. 17), — 1 85 I: Anslumingsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23), — 388 L 0665: Rådets direktiv 88/665/EEG av den 21 december 1988 (EGT nr L 382, 31.12.1988, s. 42).
I bilaga 1 punkt 3.1 första strecksatsen och i bilaga 2 punkt 3.1.1.1.1 första strecksatsen skall följande läggas till i texten inom parentes:
"A för Österrike, N för Norge, S för Sverige, FI för Finland".
VII. MÄTINSTRUMENT
1. 371 L 0316: Rådets direktiv 71/316/EEG av den 26 juli 1971 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstifming om gemen- samma föreskrifter för både mätdon och metrologiska kontroll— metoder (EGT nr L 202, 6.9.1971, s. 1), i dess lydelse enligt
Prop. 1994/95:19
329
Bilaga 10
3.
— 1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Förenade kungariket (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14), -—- 372 L 0427: Rådets direktiv 72/427/EEG av den 19 december 1972 (EGT nr L 291, 28.12.1972, s. 156), — 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979, s. 17), —— 383 L 0575: Rådets direktiv 83/575/EEG av den 26 oktober 1983 (EGT nr L 332, 28.11.1983, s. 43), — 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23), — 387 L 0354: Rådets direktiv 87/354/EEG av den 25 juni 1987 (EGT nr L 192, 11.7.1987, s. 43), —— 388 L 0665: Rådets direktiv 88/665/EEG av den 21 december 1988 (EGT nr L 382, 31.12.1988, s. 42).
a) I bilaga 1 punkt 3.1 första strecksatsen och i bilaga 2 punkt 2.3.1.1.1 a skall följande läggas till i texten inom parentes:
"A för Österrike, N för Norge, S för Sverige, FI för Finland".
b) De ritningar som avses i bilaga 2 punkt 3.2.1 skall komplet- teras med de bokstäver som behövs för symbolerna A, N, S, FI.
371 L 0347: Rådets direktiv 71/347/EEG av den 12 oktober 1971 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om hektolitervikt av säd (EGT nr L 239, 25.10.1971, s. 1), i dess lydelse enligt — 1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Förenade kungariket (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14), —— 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979, s. 17), —— 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23).
I artikel 1 a skall följande läggas till i texten inom parentes:
" "EY hehtolitrapaino" " EF hektolitervekt" " EG hektolitervikt".
371 L 0348: Rådets direktiv 71/348/EEG av den 12 oktober 1971 om tillnärnming av medlemsstaternas lagstiftning om tillsatsutrustning till mätare för andra vätskor än vatten (EGT nr L 239, 25.10.1971, s. 9), i dess lydelse enligt —- 1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Förenade kungariket (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14), — 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17),
Prop. 1994/95: 19
330
— 1 85 I: Anslumingsakten för Spanien och Portugal (EGT nr Prop. 1994/95:19
L 302, 15.11.1985, s. 23). Bilaga 10 I bilagans kapitel IV skall följande läggas till i slutet av avsnitt 4.8.1: "10 penniä/ 10 penni (Finland) 10 ere (Norge) 10 öre (Sverige) 10 Groschen (Österrike)".
VIH. TEXTILIER
371 L 0307: Rådets direktiv 71/307/EEG av den 26 juli 1971 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om benämningar på textilier (EGT nr L 185, 16.8.1971, s. 16), i dess lydelse enligt
— 1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Förenade kungariket (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14), — 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17), — 383 L 0623: Rådets direktiv 83/623/EEG av den 25 november 1983 (EGT nr L 353, 15.12.1983, s. 8), — 1 85 [: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23), — 387 L 0140: Kommissionens direktiv 87/140/EEG av den 6 februari 1987 (EGT nr L 56, 26.2.1987, s. 24).
I artikel 5.1 skall följande läggas till:
tv
—— "uusi villa" — "ren ull" — " kamull " " .
IX. LIVSMEDEL
1. 376 L 0118: Rådets direktiv 76/118/EEG av den 18 december 1975 om tillnärmning av medlemsstatemas lagstiftning om vissa former av konserverad, helt eller delvis dehydratiserad mjölk avsedd för konsumtion (EGT nr L 24, 30.1.1976, s. 49), i dess lydelse enligt
— 378 L 0630: Rådets direktiv 78/630/EEG av den 19 juni 1978 (EGT nr L 206, 29.7.1978, s. 12), — 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979, s. 17), — 383 L 0635: Rådets direktiv 83/635/EEG av den 13 331 december 1983 (EGT nr L 357, 21.12.1983, s. 37),
— 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr Prop. 1994/95:19 L 302, 15.11.1985, s. 23). Bilaga 10
Artikel 3.2 c skall ha följande lydelse:
"c) "fiedepulver" i Danmark, "Rahmpulver" och "Salme- pulver" i Tyskland och Österrike, "gräddpulver" i Sverige, "kermajauhe/gräddpulver" i Finland och "fiötepulver" i Norge för att beteckna den vara som definieras under 2 d i bilagan."
379 L 0112: Rådets direktiv 79/112/EEG av den 18 december 1978 om tillnärmning av medlentsstatemas lagstiftning om märkning, presentation och reklam i fråga om livsmedel (EGT nr L 33, 8.2.1979, s. 1), i dess lydelse enligt
— 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291. 19.11.1979, s. 17), — 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23), — 385 L 0007: Rådets direktiv 85/7/EEG av den 19 december 1984 (EGT nr L 2, 3.1.1985, s. 22), — 386 L 0197: Rådets direktiv 86/197/EEG av den 26 maj 1986 (EGT nr L 144, 29.5.1986, s. 38), — 389 L 0395: Rådets direktiv 89/395/EEG av den 14 juni 1989 (EGT nr L 186, 30.6.1989, s. 17), — 391 L 0072: Rådets direktiv 91/72/EEG av den 16 januari 1991 (EGT nr L 42, 15.2.1991, s. 27).
a) Följande skall läggas till i artikel 5.3:
"—— på finska: "säteilytetty, käsitelty ionisoivalla säteilyllä" — på norska: "bestrålt, behandlet med ioniserende stråling " — på svenska: "bestrålad, behandlad med joniserande
" "
strålning .
b) De KN—nummer som anges i artikel 9.6, nämligen 2206 00 91 , 2206 00 93 och 2206 00 99, motsvaras i det harmonisera- de systemet av position 22.06 . c) Följande skall läggas till i artikel 9a.2:
"_— på finska: "viimeinen käyttöajankohta" — på norska: "siste forbruksdag" —— på svenska: "sista förbrukningsdag"."
(1) De tariffrubriker som anges i artikel 10a, nämligen 22.04 och
22.05, motsvaras i det harmoniserade systemet av position 332 22.04.
3. 380 L 0590: Kommissionens direktiv 80/590/EEG av den 9 Prop. 1994/95:19 juni 1980 om fastställande av den symbol som får åtfölja Bilaga 10 material och produkter som är avsedda att komma i kontakt med livsmedel (EGT nr L 151, 19.6.1980, s. 21), i dess lydelse enligt
— 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23).
a) Följande skall läggas till i bilagans rubrik: "LHTE" "VEDLEGG" "BILAGA".
b) Texten i bilagan skall kompletteras med följande: "Tunnus".
4. 389 L 0108: Rådets direktiv 89/108/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstifming om djupfrysta livsmedel (EGT nr L 40, 11.2.1989, s. 34).
Följande skall läggas till i artikel 8.1 a:
"på finska: pakastettu på norska: dypfryst på svenska: djupfryst".
5. 391 L 0321: Kommissionens direktiv 91/321/EEG av den 14 maj 1991 om modersmjölksersättning och tillskottsnäring för spädbarn (EGT nr L 175, 4.7.1991, s. 35).
a) I artikel 7 .1 första stycket skall följande läggas till efter orden "Formula para lactentes" och Förmula de transieåo":
"— På finska: "Äidinmaidonkorvike" och "Vierotusvalmiste" — På norska: "Morsmelkerstatning" och "Tilskuddsblanding" —— På svenska: "Modersmjölksersättning " och "Tillskottsnäring" ".
b) Iartikel 7.1 andra stycket skall följande läggas till efter orden "Leite para lactentes" och "Leite de nansicäo":
"— På finska: "Maitopohjainen äidinmaidonkorvike" och " Maitopohjainen vierotusvalmiste "
333
På norska: Prop. 1994/95:19 "Morsmelkerstatning utelukkende basert på melk" och Bilaga 10 "Tilskuddsblanding utelukkende basert på melk"
— På svenska: "Modersmjölksersättning uteslutande baserad på mjölk" och "Tillskottsnäring uteslutande baserad på mjölk"
"6. 393 L 0077 : Rådets direktiv 93/77/EEG av den 21 september 1993 om fruktjuice och vissa liknande produkter (EGT nr L 244, 30.9.1993, s. 23).
Följande skall läggas till i artikel 3.2:
"f) "Must" tillsammans med den svenska beteckningen på den använda frukten, för fruktjuice; i Norge "eplemost", för äppel- juice utan tillsats av socker.
g) "Täysmehu" tillsammans med den finska beteckningen på den använda frukten, för juice utan tillsats av vatten, utan annan tillsats av socker än vad som tillsätts för att korrigera smaken (högst 15 g/kg) och utan andra tillsatser.
h) "Tuoremehu" tillsammans med den finska beteckningen på den använda frukten, för juice utan tillsats av vatten, socker eller annat och som inte värmebehandlats.
i) " Mehu" tillsammans med den finska beteckningen på den använda frukten, för juice med tillsats av vatten eller socker och med en halt av juice på minst 35 viktprocent."
X. GÖDSELMEDEL
376 L 0116: Rådets direktiv 76/116/EEG av den 18 december 1975 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om gödselmedel (EGT nr L 24, 30.1.1976, s. 21), i dess lydelse enligt
— 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17), — 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23), — 388 L 0183: Rådets direktiv 88/183/EEG av den 22 mars 1988 (EGT nr L 83, 29.3.1988, s. 33), — 389 L 0284: Rådets direktiv 89/284/EEG av den 13 april 1989 om komplettering och ändring av direktiv 76/116/EEG såvitt avser halten av kalcium, magnesium, natrium och 334 svavel i gödselmedel (EGT nr L 111, 22.4.1989, s. 34),
b)
389 L 0530: Rådets direktiv 89/530/EEG av den 18 septem ber 1989 om komplettering ochändring av direktiv 76/116/EEG ifråga om spårämnena bor, kobolt, koppar, järn, mangan, molybden och zink i gödselmedel (EGT nr L 281, 30.9.1989, s. 116).
I bilaga 1 avsnitt A 11 nr 1 kolumn 6 tredje stycket skall följande läggas till i texten inom parentes:
"Finland, Norge, Sverige, Österrike".
1 bilaga 1 avsnitt B 1, B 2 och B 3 kolumn 9 punkt 3 skall följande läggas till i texten inom parentes efter "6 b":
"Finland, Norge, Sverige, Österrike".
XI. ALLMÄNNA BESTÄMMELSER INOM TEKNISKA HANDELS— HINDEROMRÅDET
1.
a)
b)
383 L 0189: Rådets direktiv 83/189/EEG av den 28 mars 1983 om ett inforrnationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter (EGT nr L 109, 26.4.1983, S. 8), i dess lydelse enligt
1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23), 388 L 0182: Rådets direktiv 88/182/EEG av den 22 mars 1988 (EGT nr L 81, 26.3.1988, s. 75), 392 D 0400: Kommissionens beslut 92/400/EEG av den 15 juli 1992 (EGT nr L 221, 6.8.1992, s. 55).
Artikel 1.7 skall ersättas med följande:
"7. Produkt: alla industriellt framställda produkter och alla jordbruksprodukter, inklusive fiskprodukter".
I bilagans lista 1 skall följande läggas till:
"SFS (Finland) Suomen Standardisoirnisliitto SFS r.y. PL 116
FIN — 00241 Helsinki
SESKO (Finland) Suomen Sähköteknillinen StandardiSOimisyhdistys Sesko r.y. Särkiniementie 3
FIN — 00210 Helsinki
Prop. 1994/95: 19 Bilaga I 0
335
Bilaga 10
2.
NSF (Norge) Norges Standardiseringsforbund Pb 7020 Homansbyen
N — 0306 Oslo
NEK (Norge) Norsk Elektroteknisk Komite Pb 280 Skoyen
N — 0212 Oslo
SIS (Sverige) Standardiseringskommissionen i Sverige Box 3295
S - 103 66 Stockholm
SEK (Sverige)
Svenska Elektriska Kommissionen Box 1284
S — 164 28 Kista
ON (Österrike) Österreichisches Normungsinstitut
Heinestrasse 38 A — 1020 Wien
ÖVE (Österrike)
Österreichischer Verband fiir Elektrotechnik Eschenbachgasse 9
A — 1010 Wien".
393 R 0339: Rådets förordning (EEG) nr 339/93 av den 8 februari 1993 om kontroll av att produkter som importeras från tredje land är i överensstämmelse med reglerna för produktsäkerhet (EGT nr L 40, 17.2.1993, s. 1), idess lydelse enligt
—- 393 D 0583: Kommissionens beslut av den 28 juli 1993 (EGT nr L 279, 12.11.1993, s. 39).
a) Iartikel 6.1 Skall följande läggas till:
"
— "Vaarallinen tuote - ei saa laskea vapaaseen liikkeeseen. Asetus (ETY) n:o 339/93"
— "Farlig produkt — ikke godkjent för fri omsetning. Förord- ning (EGP) nr. 339/93", . — "Farlig produkt — ej godkänd för fri omsättning. Förordning (EEG) nr 339/93".
Prop. 1994/95: 19
336
b) I artikel 6.2 skall följande läggas till: Prop. 1994/95:19 Bilaga 10
— "Tuote ei vaatimusten mukainen — ei saa laskea vapaaseen liikkeeseen. Asetus (ETY) n:o 339/93" — "Ikke samsvarende produkt — ikke godkjent för fri omsetning. Förordning (EHF) nr. 339/93" — "Icke överensstämmande produkt — ej godkänd för fri omsättning. Förordning (EEG) nr 339/93".
XII. HANDEL OCH DISTRIBUTION
381 D 0428: Kommissionens beslut 81/428/EEG av den 20 maj 1981 om inrättande av en kommitté för handel och distribution (EGT nr L 165, 23.6.1981, s. 24), i dess lydelse enligt
— 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 17).
a) Artikel 3 skall ändras på följande sätt: — Ipunkt 1 Skall "50" bytas ut mot "68". — 1 punkt 2 skall "26" bytas ut mot "36".
b) I artikel 7.1 Skall "tolv" bytas ut mot "sexton".
D. ÖMSESIDIGT ERKÄNNANDE AV YRKESBEHÖRIGHET 1. ALLMÄNT SYSTEM
392 L 0051: Rådets direktiv 92/51/EEG av den 18 juni 1992 om en andra generell ordning för erkännande av behörighetsgivande högre utbildning, en ordning som kompletterar den som föreskrivs i direktiv 89/48/EEG (EGT nr L 209, 24.7.1992, s. 25).
Följande skall läggas till i bilaga
C "FÖRTECKNING ÖVER UTBILDNINGSLINJER MED SÅDAN SÄRSKILD STRUKTUR SOM AVSES I ARTIKEL l a FÖRSTA STYCKET ANDRA STRECKSATSEN ii":
a) Under rubriken " 1. Utbildning iparamedicin och barnomsorg" skall följande införas:
"I Österrike Utbildning till
— kontaktlinsoptiker (Kontaktlinsenoptiker) — pedikurist (Fujlpjieger) — tekniker för hörselhjälpmedel (Hörgeräteakustiker) — försäljare av medicinska och kemiska produkter (Drogist) 337
Var och en av dessa utbildningar omfattar sammanlagt minst 14 år Prop. 1994/95: 19— varav minst 5 år skall fullgöras inom ramen för en strukturerad Bilaga 10 utbildning med minst 3 års lärlingstid dels på en arbetsplats, dels vid en fackskola, och med en tid av praktisk yrkesverksamhet — och avslutas med en examen som ger behörighet att utöva yrket och att
utbilda lärlingar.
Utbildning till — massör (Masseur)
Denna utbildning omfattar sammanlagt 14 år — varav 5 år skall fullgöras inom ramen för en strukturerad utbildning med 2 års lärlingstid, 2 års praktisk yrkesverksamhet och en ettårig kurs — - och avslutas med en examen som ger behörighet att utöva yrket och att utbilda lärlingar.
Utbildning till —— förskollärare (Kindergärma/in) —— barnskötare (Erzieher)
Var och en av dessa utbildningar omfattar sammanlagt 13 år varav 5 år vid en fackskola, och avslutas med en examen."
b) Under rubriken "2. Hantverksmästare (Mester/Meister/Maitre) med annan utbildning än den som omfattas av de direktiv som finns förtecknade i bilaga A" skall följande införas:
"I Österrike Utbildning till
—— bandagist (Bandagist) —— korsettrnakare (Miederwarenerzeuger) —— optiker (Optiker) —— ortopedskomakare (Onhopädieschuhmacher) —— ortopedtekniker (Orthopädietechniker) —— tandtekniker (Zahntechniker) —— trädgårdsmästare (Gän'ner)
Var och en av dessa utbildningar omfattar sammanlagt minst 14 år — varav minst 5 år skall fullgöras inom ramen för en strukturerad utbildning med minst 3 års lärlingstid dels på en arbetsplats, dels vid en fackskola, och med minst 2 års praktisk yrkesverksamhet — och avslutas med en mästarexamen som ger behörighet till att utöva yrket. att utbilda lärlingar och att använda titeln Meister.
Följande utbildningar till mästare inom jord— och skogsbruk: —— lantmästare (Meister in der Landwirtschaft) —— mästare i lanthushållning (Meister in der ländlichen Haus- Wirtschaft) -— mästare i trädgårdsodling (Meister im Gartenbau) —- mästare i grönsaksodling (Meister im Feldgemäsebau) 338
— mästare i fruktodling och framställning av fruktprodukter Prop. 1994/95:19 (Meister im Obstbau und in der Obstverwertung) Bilaga 10 — mästare i vinodling och vinframställning (Meister im Weinbau und in der Kellerwirtschaji) — mejerirnästare (Meister in der Molkerei— und Käsereiwinschaji) — mästare i hästhållning (Meister in der Pferdewirtschaji) — fiskerirnästare (Meister in der Fischereiwinschaji) — mästare i att hålla fjäderfä (Meister in der Gejiägelwirtschaft) — mästare i biodling (Meister in der Bienenwirtschajt) — skogsmästare (Meister in der Forstwinschaji) — mästare i skogsplantering och skogsvård (Meister in der Forstgarten— und Forstpflegewirtschaj?) — mästare i lagring av jordbruksprodukter (Meister in der landwinschaftlichen Lagerhaltung)
Var och en av dessa utbildningar omfattar sammanlagt minst 15 år — varav minst 6 år skall fullgöras inom ramen för en strukturerad utbildning med minst 3 års lärlingstid dels på en arbetsplats, dels vid en fackskola, och med tre års praktisk yrkesverksamhet — och avslutas med en mästarexamen i yrket vilken ger behörighet att utbilda lärlingar och att använda titeln Meister.
I Norge Utbildning till
-— landskapsträdgårdsmästare (anleggsganner) —— tandtekniker (tanntekniker)
Var och en av dessa utbildningar omfattar sammanlagt minst 14 år — varav 5 år skall fullgöras inom ramen för en strukturerad utbildning med minst 3 års lärlingstid dels på en arbetsplats, dels vid en fackskola, och med 2 års praktisk yrkesverksamhet — och avslutas med en mästarexamen i hantverket vilken ger behörighet att utbilda lärlingar och att använda titeln Mester.
c) Under rubriken "3. Sjöfolk" och underrubriken "a. Sjöfart" skall följande införas:
" I Norge
Utbildning till
— befälhavare i oinskränkt fart (sjökapten)/fartygsbefäl klass 1 (skipsfarer) — överstyrman/fartygsbefäl klass 2 (overstyrmann) — befälhavare i inskränkt fart/fartygsbefål klass 3 (kystskipper) — styrman/vakthavande befäl/fartygsbefål klass 4 (styrmann) — maskinchef/maskinbefål klass 1 (maskinsjej) — förste maskinist/maskinbefål klass 2 (1. maskinist) — ende maskinist/maskinbefäl klass 3 (enemaskinist) — vakthavande övrigt maskinbefal/maskinbefål klass 4 (maskinomser)
339
Dessa utbildningar omfattar 9 års grundläggande skolutbildning Prop. 1994/95:19 samt 3 års grundutbildning och praktik till sjöss (2 1/2 är för Bilaga 10 maskinbefäl) kompletterad med
— för vakthavande befäl, ett års specialiserad yrkesutbildning, — för de andra yrkena, två års specialiserad yrkesutbildning
och med sådan ytterligare praktik till sjöss som erkänns enligt 1978 års internationella konvention om standarder för utbildning, certifiering och bemanning på sjöfartsområdet.
Utbildning till — fartygselektroingenjör/fartygselektriker (elektroautomasjonstek niker/skipseleldriker)
Denna utbildning omfattar 9 års grundläggande skolutbildning och en tvåårig grundkurs kompletterad med ett års praktik till sjöss och ett års specialiserad yrkesutbildning. "
d) Iavsnitt "3. Sjöfolk" efter underavsnittet "b. Fiske" skall följande införas:
"c. Verksamhet på bortplattformar
I Norge Utbildning till
— plattformsbefälhavare (plattformsjef) — stabilitetschef (stabilitetssjef)
— kontrollrumsoperatör (kontrollronwperatar) — teknisk chef (teknisk sjej)
— teknisk assistent (teknisk assistent)
Var och en av dessa utbildningar omfattar 9 års grundläggande
skolutbildning samt en 2—årig grundkurs kompletterad med minst ett års praktik på en plattform och med
— för kontrollrumsoperatörer, ett års specialiserad yrkesutbild- ning, — för de andra yrkena, 2 1/2 års specialiserad yrkesutbildning."
e) Under rubriken "4. Teknikyrken" skall följande införas:
"I Österrike Utbildning till — skogvaktare (Förster) — teknisk rådgivare (Technisches Bära) — uthyrare av arbetskraft (Uberlassung von Arbeitskräften — Arbeitsleihe) — arbetsförmedlare (Arbeitsvermittlung) — ekonomisk rådgivare (Vennögensberater) — privatdetektiv (Berufsdetektiv) 340
— väktare (Bewachungsgewerbe) Prop. 1994/95:19 — fastighetsmäklare (Immobilienmakler) Bilaga 10 — fastighetsförvaltare (Immobilienverwalter) — förmedlare av annonser och reklam (Werbeagentur) — byggprojektadministratör (Bauträger) (Bauorganisatar, Baubetreuer) — inkassoagent (Inkassoinstitut)
Var och en av dessa utbildningar omfattar sammanlagt minst 15 år — varav 8 års grundskoleutbildning, minst 5 års gynmasieutbildning med telmisk eller ekonomisk examen och därefter minst två års praktik — och avslutas med en examen i yrket.
Utbildning till
— försäkringsrådgivare (Berater in Versicherungsangelegenheiten)
Denna utbildning omfattar sammanlagt 15 år — varav 6 år skall fullgöras inom ramen för en strukturerad utbildning med 3 års lärlingstid och 3 års praktisk yrkesverksamhet — och avslutas med en examen.
Utbildning till — byggmästare (Planender Baumeister) — mästare i träbyggande (Planender Zimmermeister)
Var och en av dessa utbildningar omfattar sammanlagt minst 18 år — varav minst 9 års yrkesutbildning med 4 års tekniska studier på gymnasienivå och med 5 års praktik — och avslutas med en yrkesexamen som ger behörighet att utöva yrket och att utbilda lärlingar i konsten att planera byggen, göra tekniska beräkningar och övervaka byggnadsarbeten (det s.k. Maria Theresia—privilegi- et)."
341
23 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr ]9. Bilaga [()—12
II. JURISTYRKEN Prop. 1994/95:19 Bilaga 10 377 L 0249: Rådets direktiv 77/249/EEG av den 22 mars 1977 om underlättande för advokater att effektivt begagna sig av friheten att tillhandahålla tjänster (EGT nr L 78, 26.3.1977, s. 17) i dess lydelse enligt
— 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 91), — 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 160).
Följande tillägg skall göras i artikel 1.2:
"FINLAND Asianajaja — Advokat NORGE Advokat
SVERIGE - Advokat ÖSTERRIKE Rechtsanwalt" .
III. MEDICINSK OCH PARAMEDICINSK VERKSAMHET 1. Läkare
393 L 0016:Rådets direktiv 93/16/EEG av den 5 april 1993 om underlättande av läkares fria rörlighet och ömsesidigt erkännande av deras utbildnings—, examens- och andra behörighetsbevis (EGT nr L 165, 7.7.1993, s. 1).
3) Följande tillägg skall göras i artikel 3:
"m) I Österrike "Doktor der gesamten Heilkunde" (examensbevis som läkare) som utfärdas av en medicinsk universitetsfakultet samt "Diplom iiber die spezifische Ausbildung in der Allgemeinmedizin" (bevis om specialistutbildning i allmänmedicin) eller "Facharztdiplom" (examensbevis som specialistläkare) som utfärdas av en behörig myn-
dighet.
n) I Finland "Todistus lääketieteen lisensiaatin tutkinnosta/bevis om medicine licentiatexamen" (utbildningsbevis som medi- cine licentiat) som utfärdas av en medicinsk universitets- fakultet samt ett utbildningsbevis om praktisk utbildning som utfärdas av de behöriga hälso— och sjukvårdsmyn- dighetema. 342
o) I Norge Prop. 1994/95:19 "Bevis for bestått cand.med.—eksamen" (examensbevis Bilaga 10 som cand.med.) som utfärdas av en medicinsk universi- tetsfakultet samt ett intyg om praktisk utbildning som utfärdas av de behöriga hälso— och sjukvårdsmyndig- heterna.
p) I Sverige "Läkarexamen" ett examensbevis som utfärdas av en medicinsk universitetsfakultet samt ett intyg om prak- tisk utbildning som utfärdas av Socialstyrelsen."
b) Följande tillägg skall göras i artikel 5.2:
"I Finland "Todistus erikoislääkärin tutkinnosta/bety g över specia- listläkarexamen" (bevis om specialistkompetens som läkare) som utfärdas av de behöriga myndigheterna.
I Norge "Bevis for tillåtelse til å benytte spesialisttittelen" (bevis om rätten att använda specialisttiteln) som utfärdas av de behöriga myndigheterna.
I Sverige "Bevis om specialistkompetens för läkare utfärdat av Socialstyrelsen" .
I Österrike "Facharztdiplom" (examensbevis som specialistläkare) som utfärdas av en behörig myndighet."
c) Följande tillägg skall göras i strecksatsema i artikel 5.3:
— Anestesiologi och intensivvård
"Finland: anestesiologia/anestesiologi Norge: anestesiologi Sverige: anestesi och intensivvård Österrike: Anästhesiologie und Intensivmedizin" — Allmän kirurgi "Finland: kirurgia/kirurgi Norge: generell kirurgi Sverige: kirurgi Österrike: Chirurgie"
343
—— Neurakirurgi Prop. 1994/95: 19
"Finland: neurokirurgia/neurokirurgi Bilaga 10 Norge: nevrokirurgi
Sverige: neurokirurgi
Österrike: Neurochirurgie "
— Kvinnosjukdomar och förlossningar (obstetrik och
gynekologi)
"Finland: naistentaudit ja syn nytykset/kvinnosjukdomar och förlossningar Norge: fodselshjelp og kvinnesykdommer Sverige: obstetrik och gynekologi Österrike: Frauenheilkunde und Geburtshilfe"
— Allmän internmedicin
"Finland: sisätaudit/inremedicin Norge: indremedisin Sverige: internmedicin Österrike: Irmere Medizin"
— Ögonsjukdomar (oftalmologi)
" Finland: silmätaudit/ögonsjukdomar Norge: ayesykdommer
Sverige: ögonsjukdomar (oftalmologi) Österrike: Augenheilkunde und Optometrie "
— Öron—, näs— och halssjukdomar (otorhinolaryngologi)
"Finland: korva—, nenä— ja kurkkutauditjöron—, näs— och strupsjukdomar
Norge: ore—nese—halssykdommer Sverige: öron—, näs— och halssjukdomar (oto—rhino—laryngologi)
Österrike: Hals—, Nasen— und Oh renkrankheiten"
— Barnaålderns invärtes sjukdomar mediatrik)
"Finland: lastentaudit/barnsjukdomar Norge: bamesykdommer Sverige: bam— och ungdomsmedicin Österrike: Kinder— und Jugendheilkunde"
344
Bilaga 10
d)
Lungsjukdomar (pneumonologi) "Finland: Norge: Sverige: Österrike:
Urologisk kirurgi " Finland : Norge: Sverige: Österrike:
Ortopedisk kirurgi "Finland:
Norge: Sverige: Osterrike:
Klinisk patologi "Finland: Norge: Sverige: Österrike:
keuhkosairandet/lungsjukdomar lungesykdommer lungsjukdomar (pneumonologi) Lungenkrankheiten"
urologia/urologi urologi urologi Urologie"
ortopedia ja traumatologia/ortopedi och traumatologi ortopedisk kirurgi ortopedi Orthopädie und orthopädische Chirurgie"
patologia/patologi patologi
klinisk patologi Pathologie "
Nervsjukdomar (neurologi)
"Finland: Norge: Sverige: Österrike:
Allmän psykiatri "Finland: Norge:
Sverige: Österrike:
—— Klinisk biologi
" Österrike:
neurologia/neurologi nevrologi neurologi Neurologie"
psykiauia/psykiatri psykiatri psykiatri Psychiatrie " .
Följande tillägg skall göras i strecksatsema i artikel 7.2:
Medizinische Biologie "
Prop. 1994/95: 19
345
— Biologisk hematologi " Finland :
— Klinisk bakteriologi "Finland:
Norge: Sverige: Osterrike:
_Klinisk kemi "Finland: Norge: Sverige: Österrike:
— Klinisk immunologi "Finland: Norge:
Sverige: Osterrike:
— Plastikkirurgi "Finland: Norge: Sverige: Österrike:
— Thoraxkirurgi "Finland:
Norge: Sverige:
—— Barnkirurgi "Finland: Norge: Sverige:
— Kärlkirurgi " Norge :
hematologisetlaboratoriotutkimu kset/hematologiska laboratorieundersökningar"
kliininen mikrobiologia/klinisk mikrobiologi medisinsk mikrobiologi klinisk bakteriologi
Hygiene und Mikrobiologie "
kliininen kemia/klinisk kemi klinisk kjemi klinisk kemi Medizinische—chemische Labordi agnostik"
immunologia/immunologi immunologi og transfus jonsmedisin
klinisk immunologi Immunologie"
plastiikkakirur gia/plastikkirur gi plastikkirurgi plastikkirurgi
Plastische Chirurgie "
thorax— ja verisuoni—kirurgia/tho rax— och kärlkirurgi thoraxkirurgi
thoraxkirurgi"
lastenkirurgia/bamkirurgi bamekirurgi bam— och ungdomskirurgi"
karkirurgi"
Prop. 1994/95: 19 Bilaga IO
346
Hjärtsjukdomar Prop. 1994/95: 19 "Firtland: kardiologia/kardiologi Bilaga 10 Norge: hjertesykdommer Sverige: kardiologi"
Matsmältningsorganens medicinska sjukdomar (medicinsk
gastraertteralogi) "Finland: gastroenterologialgastroenterologi Norge: fordayelsessykdommer
Sverige: medicinsk gastro—enterologi och hepatologi"
Reumatiska sjukdomar "Finland: reumatologia/reumatologi Norge: revmatologi Sverige: reumatologi"
Hernatologi "Finland: kliininen hematologia/klinisk hematologi Norge: blodsykdommer Sverige: hematologi"
Endokrina sjukdomar "Finland: endokrinologia/endokrinologi Norge: endokrinologi Sverige: endokrinologi"
Medicinsk rehabilitering "Finland: fysiatria/fysiatri Norge: fysikalsk medisin og rehabilitering
Sverige: rehabiliteringsmedicin
Österrike: Physikalische Medizin"
Hudsjukdomar och veneriska sjukdomar (dermatologi och
venereologi)
"Finland: iho— ja sukupuolitaudit/hud— och könssjukdomar Norge: hudsykdommer— og veneriske sykdommer Sverige: hud— och könssjukdomar Osterrike: Haut— und Geschlechtskrankheiten"
347
Bilaga 10
Radiologi "Norge: Osterrike:
Röntgendiagnostik
"Finland:
Sverige: Osterrike:
radiologi . Medizinische Radiologie — Diag nostik"
radiologia/radiologi medicinsk radiologi Radiologic——Diagnostik"
Tumörsjukdomar (allmän onkologi)
"Finland:
Norge: Sverige: Osterrike:
syöpätaudit ja sädehoito/cancersjukdomar och radioterapi onkologi onkologi Strahlentherapie Radioonkologief'
Barn— och ungdompsjykiatri "Finland: Norge: Sverige:
Långvårdsmedicin "Finland: Norge: Sverige:
lastenpsykiatrialbampsykiatri bame- og ungdomspsykiatri barn— och ungdomspsykiatri"
geriatria/geriatri geriatri geriatrik"
Medicinska njurvukdomar (nefrologi) "Finland: Norge: Sverige:
Infektionssjukdomar "Finland:
Norge: Sverige:
Samhällsmedicin "Finland: Norge: Österrike:
nefrologia/nefrologi nyresykdommer medicinska njursjukdomar (nefrologi)"
infektiosairaudet/infektionssjuk- domar infeksjonssykdonuner infektionssjukdomar"
ten'eydenhuolto/hälsovård samfunnsmedisin Sozialmedizin "
Prop. 1994/95:19
348
Bilaga 10
Klinisk farmakologi "Finland: kliininen farmakologia/klinisk far makologi Norge: klinisk farmakologi
Sverige: klirtisk farmakologi
Österrike: Pharrnakologie und Toxikologie"
Yrkesmedicin "Finland: työterveyshuol to/töretagshälsovård
Norge: yrkesmedisin Sverige: yrkes— och miljömedicin Österrike: Arbeits— und Betriebsmedizin"
Internmedicinsk allergologi "Finland: allergologia/allergologi Sverige: allergisjukdomar "
Gastroenterologisk kirurgi "F inland: gastroenterologia /gastroenterologi Norge: gastroenterologisk kirurgi"
Nukleannedicin "F inland: isotooppitutkimuk set/isotopundersökningar Österrike: Nuklearrnedizin"
Tand—, mun— och käk— och ansiktskirurgi (grundutbild- ning för läkare och tandläkare) "Finland: leukakirurgia/käkkirurgi Norge: kjevekirurgi og munnhulesyk- dommer " .
Följande strecksats skall läggas till i artikel 9.1:
— dagen för Österrikes, Finlands, Norges och Sveriges
anslutning" .
Följande strecksats skall läggas till i artikel 9.2 första stycket:
"- dagen för Österrikes, Finlands, Norges och Sveriges
anslutning " .
Prop. 1994/95: 19
349
Sjuksköterskor Prop. 1994/95:19 . Bilaga 10
377 L 0452: Rådets direktiv 77/452/EEG av den 27 juni 1977 om ömsesidigt erkännande av utbildnings—, examens— och andra behörighetsbevis för sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso— och sjukvård samt åtgärder för att underlätta det faktiska utövandet av etableringsrätten och friheten att tillhandahålla tjänster (EGT nr L 176, 15.7.1977, s. 1) i dess lydelse enligt
-— 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17), —— 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23), —— 389 L 0594: Rådets direktiv 89/594/EEG av den 30 oktober 1989 (EGT nr L 341, 23.11.1989, s. 19), —— 389 L 0595: Rådets direktiv 89/595/EEG av den 30 oktober 1989 (EGT nr L 341, 23.11.1989, s. 30), —-— 390 L 0658: Rådets direktiv 90/658/EEG av den 4 december 1990 (EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 73).
a) Följande tillägg skall göras i artikel 1.2:
"I Finland " sairaanhoitaj a/sjukskötare " .
I Norge "offentlig godkjent sykepleier".
I Sverige " sjuksköterska" .
I Österrike "Diplomierte Krankenschwester", "Diplomierter Krankenp
Heger . b) Följande tillägg skall göras i artikel 3:
"m) I Österrike "Diplom in der allgemeinen Krankenpliege" (examens- bevis i allmän sjukvård) som utfärdas av statligt erkända sjuksköterskeskolor.
it) I Finland examensbevis för "sairaanhoitaja/sjukskötare" som utfärdas av en sjukvårdsläroanstalt. 350
o) I Norge . Prop. 1994/95: 19 "bevis for bestått sykepleiereksamen" (examensbevis för Bilaga 10 sjuksköterska) som utfärdas av en sjuksköterskeskola. p) I Sverige |
"sjuksköterskeexamen" ett examensbevis som utfärdas av en vårdhögskola."
3. Tandläkare
&) 378 L 0686: Rådets direktiv 78/686/EEG av den 25 juli 1978 om ömsesidigt erkännande av utbildnings—, examens— och andra behörighetsbevis för tandläkare inklusive åtgärder för att underlätta det faktiska utövandet av etableringsrätten och friheten att till— handahålla tjänster (EGT nr L 233, 24.8.1978, s. 1) i dess lydelse enligt
— 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17), — 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23), — 389 L 0594: Rådets direktiv 89/594/EEG av den 30 oktober 1989 (EGT nr L 341, 23.11.1989, s. 19), — 390 L 0658: Rådets direktiv 90/658/EEG av den 4 december 1990 (EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 73).
i) Följande tillägg skall göras i artikel 1:
"I Finland hammaslääkäri/tandläkare .
I Norge tannlege .
I Sverige tandläkare .
I Österrike _ den yrkestitel som Osterrike kommer att anmäla till med-
lemsstaterna och kommissionen senast den 31 december 1998."
ii) Följande tillägg skall göras i artikel 3:
"m) I Finland "Todistus hamrnaslääketieteen lisensiaatin tutkinnostal- bevis om odontologie licentiatexamen" som utfärdas av en medicinsk eller odontologisk universitetsfakultet samt ett bevis om praktisk utbildning som utfärdas av de behöriga myndigheterna. 351
iii)
P)
I Norge "Bevis for bestått cand.odont.—examen" (examensbevis om avlagd cand.odont.—examen) som utfärdas av en odontologisk universitetsfakultet.
I Sverige
"Tandläkarexamen" ett examensbevis som utfärdas av odontologisk universitetsfakultet samt ett bevis om praktisk utbildning som utfärdas av Socialstyrelsen.
I Österrike Det examensbevis som Osterrike kommer att anmäla till
medlemsstaterna och kommissionen senast den 31 december 1998."
Följande strecksatser skall läggas till i artikel 5:
Ortodonti
"
I Finland "todistus erikoishainmaslääkärin oikeudesta oikomishoi- don alalla/bevis om specialisttandläkarrättigheten inom området tandreglering" (utbildningsbevis i tandreglering) som utfärdas av de behöriga myndigheterna.
I Norge "bevis for gjennomgått spesialistutdanning i kjeveor- topedi" (utbildningsbevis om specialiststudier i tandreg- lering) som utfärdas av en odontologisk universitets- fakultet.
I Sverige "bevis om specialistkompetens i tandreglering" som ut- färdas av Socialstyrelsen."
Munkirurgi:
I Finland "todistus erikoishammaslääkärin oikeudesta suukirurgian (hammas— ja suukirurgian) alalla/bevis om specialist- tandläkarrättigheten inom området oralkirurgi (tand— och munkirurgi)" som utfärdas av de behöriga myndig- heterna.
I Norge "bevis for gjennomgått spesialistutdanning i oralkirurgi" (bevis om specialiststudier ioralkirurgi) som utfärdas av en odontologisk universitetsfakultet.
Prop. 1994/95:19 Bilaga IO
352
Bilaga 10
iv)
vi)
— I Sverige "bevis om specialistkompetens i tandsystemets kirurgis- ka sjukdomar" som utfärdas av Socialstyrelsen."
Artikel 8.1 skall ändras på följande sätt: Hänvisningen till "artikel 2, 4, 7 och 19" skall i stället avse "artikel 2, 4, 7, 19, 19a och l9b".
Artikel 17 skall ändras på följande sätt:
Hänvisningen till "artikel 2, 7.1 och 19" skall i stället avse "artikel 2, 7.1, 1, 19a och 19b".
Följande skall införas efter artikel 19a:
"Artikel I %
b)
Från och med den tidpunkt då Österrike vidtar åtgärder som är nödvändiga för att följa detta direktiv skall medlemsstater- na, för att kunna genomföra den verksamhet som avses i ar-' tikel ] idirektivet, erkänna de utbildnings- och examensbevis och andra behörighetsbevis för läkare som i Österrike tilldelas dem som påbörjat sin universitetsutbildning före den 1 januari 1994 tillsammans med ett intyg som utfärdas av de behöriga Österrikiska myndigheterna, att dessa personer faktiskt, på föreskrivet sätt och huvudsakligen i Österrike har ägnat sig åt den verksamhet som finns närmare angiven i artikel 5 i direktiv 78/687/EEG i minst tre år i följd under en femårspe— riod före dagen för utfärdandet av beviset och att dessa personer är behöriga att utöva nämnda verksamhet på samma villkor som de som innehar de utbildnings—, examens— och andra behörighetsbevis som avses i artikel 3 111. Det krav på tre års erfarenhet som avses i första stycket skall frångås, när det gäller personer som med framgång har avslutat minst tre års studier, vilka av de behöriga myndig- heterna intygats motsvara den utbildning som avses i artikel 1 i direktiv 78/687/EEG."
378 L 0687 : Rådets direktiv 78/687/EEG av den 25 juli 1978 om samordning av bestämmelserna i lagar och andra för- fattningar om verksamhet som tandläkare (EGT nr L 233, 24.8.1978, s. 10).
Artikel 6 första och andra styckena skall ändras på följande sätt:
Hänvisningama till "artikel 19" skall i stället avse "artikel 19, 19a och 19 ".
Prop. 1994/95: 19
353
Bilaga 10
Veterinärmedicin
378 L 1026: Rådets direktiv 78/1026/EEG av den 18 december 1978 om ömsesidigt erkännande av utbildnings—, examens— och andra behörighetsbevis för veterinärer inklusive åtgärder för att underlätta det faktiska utövandet av etableringsrätten och friheten att tillhandahålla tjänster (EGT nr L 362, 23.12.1978, s. 1) i dess
lydelse enligt
— 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17), — 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23), — 389 L 0594: Rådets direktiv 89/594/EEG av den 30 oktober 1989 (EGT nr L 341, 23.11.1989, s. 19), — 390 L 0658: Rådets direktiv 90/658/EEG av den 4 december 1990 (EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 73).
Följande tillägg skall göras i artikel 3:
1! m)
I Österrike
" Diplom—Tierarzt" "Mag. med. vet. " (examensbevis för veterinärer) som utfärdas av Wiens universitet för veterinärmedicin (tidigare benämnt Veterinär- medicinska högskolan, Wien).
I Finland "Todistus eläinlääketieteen lisensiaatin tutkinnostal— betyg över avlagd veterinärrnedicine licentiatexa— men", ett examensbevis som utfärdas av Veterinär— medicinska högskolan.
I Norge "Eksamens'bevis utstedt av Norges veterinarhogskole for bestått cand.med.- vet.—examen (examensbevis som cand.med.vet.) som utfärdas av Norges veterinärmedicinska högskola.
[ Sverige " Veterinärexamen" som utfärdas av Sveriges Lant-
. bruksuniversitet. "
Prop. 1994/95: 19
354
Barnmorskor Prop. 1994/95:19 Bilaga 10 380 L 0154: Rådets direktiv 80/154/EEG av den 21 januari 1980 om ömsesidigt erkännande av utbildnings-, examens— och andra behörighetsbevis för barnmorskor inklusive åtgärder för att underlätta det faktiska utövandet av etableringsrätten och friheten att tillhandahålla tjänster (EGT nr L 33, 11.2.1980, s. 1) i dess
lydeISe enligt
—- 380 L 1273: Rådets direktiv 80/1273/EEG av den 22 decem- ber 1980 (EGT nr L 375, 31.12.1980, s. 74), — 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23), — 389 L 0594: Rådets direktiv 89/594/EEG av den 30 oktober 1989 (EGT nr L 341, 23.11.1989, s. 19), — 390 L 0658: Rådets direktiv 90/658/EEG av den 4 december 1990 (EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 73).
3) Följande tillägg skall göras i artikel 1:
"I Finland — "kätilö/barnmorska".
I Norge — " jordmor " .
I Sverige — "barnmorska".
I Österrike — "Hebamme" . "
b) Följande tillägg skall göras i artikel 3:
"m) I Österrike "Hebammen—Diplom" som utfärdas av en barnmorskes- kola.
n) I Finland " kätilö/barnmorska" eller "erikoissairaanhoitaja, naisten- taudit ja äitiyshuolto/ specialsjukskötare, kvinnosjuk— domar och mödravård" (examensbevis för barnmorskor) som utfärdas av en sjukvårdsläroanstalt.
o) I Norge "bevis för bestått jordmoreksamen" (examensbevis för barnmorskor) som utfärdas av en bammorskehögskola och ett bevis om praktisk utbildning som utfärdas av de behöriga hälso— och sjukvårdsmyndighetema. 355
Bilaga 10
Farmaci
P) I Sverige "barnmorskeexamen" , ett examensbevis som utfärdas av en vårdhögskola."
385 L 0433: Rådets direktiv 85/433/EEG av den 16 september 1985 om ömsesidigt erkännande av utbildnings—, examens— och andra behörighetsbevis i farmaci inklusive åtgärder för att under- lätta det faktiska utövandet av etableringsrätten när det gäller viss farmaceutisk verksamhet (EGT nr L 253, 24.9.1985, s. 37) i dess lydelse enligt
385 L 0584: Rådets direktiv 85/584/EEG av den 20 december 1985 (EGT nr L 372, 31.12.1985, s. 42), 390 L 0658: Rådets direktiv 90/658/EEG av den 4 december 1990 (EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 73).
Följande tillägg skall göras i slutet av artikel 4:
" m) I Österrike
P)
Staatliches Apothekerdiplom (statligt examensbevis för farrnaceuter) som utfärdas av de behöriga myndig- heterna.
I Finland Todistus proviisorin tutkinnosta/bevis om provisorexa- men (kandidatexamen i farmaci) som utfärdas av ett universitet.
I Norge Bevis for bestått cand.pharm.—eksamen (examensbevis som cand.pharm.) som utfärdas av en universitets— fakultet.
I Sverige ”Apotekarexamen" ett examensbevis som utfärdas av universitetet i Uppsala."
Prop. 1994/95: 19
356
IV. ARKITEKTUR Prop. 1994/95:19
Bilaga I 0 385 L 0384: Rådets direktiv 85/384/EEG av den 10 juni 1985 om det ömsesidiga erkännandet av utbildnings—, examens— och andra behörighetsbevis pä arkitekturområdet, däribland åtgärder för att underlätta ett effektivt utnyttjande av etableringsrätten och friheten att tillhandahålla tjänster (EGT nr L 223, 21.8.1985, s. 15) i dess lydelse enligt
—— 385 L 0614: Rådets direktiv 85/614/EEG av den 20 december 1985 (EGT nr L 376, 31.12.1985, s. 1), — 386 L 0017: Rådets direktiv 86/17/EEG av den 27 januari 1986 (EGT nr L 27, 1.2.1986, s. 71), — 390 L 0658: Rådets direktiv 90/658/EEG av den 4 december 1990 (EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 73).
Följande tillägg skall göras i artikel 11: "I) I Österrike
— de examensbevis som utfärdas av de tekniska högskolor- na i Wien och Graz och av universitetet i Innsbruck, fakulteten för byggnadsteknik ("Bauingenieurwesen") och arkitektur ("Architektur") inom ämnesområdena arkitektur ("Architektur"), byggnadsteknik ("Bauingeni- eurwesen"), väg— och vattenbyggnad ("Hochbau") och " Wirtschaftsingenieurw esen—Bauwesen ", — de examensbevis som utfärdas av universitetet för " Bodenkultur " inom ämnesområdena " Kulturtechnik und Wasserwirtschaft" , — de examensbevis som utfärdas av högskolan för tilläm- pad konst i Wien, arkitekturstudier, — de examensbevis som utfärdas av akademin för de bildande konsterna i Wien, arkitekturstudier, — de examensbevis för ingenjörer (Ing.) som utfärdas av tekniska högskolor eller tekniska byggnadshögskolor samt bevis som "Baumeister", som styrker minst sex års yrkeserfarenhet i Österrike och som stadfästs genom en examen. — de examensbevis som utfärdas av högskolan för konst- närlig och industriell formgivning i Linz, arkitekturstu- dier, — behörighetsbevis för högskoleingenjörer eller ingenjör- skonsulter inom byggnation ("Hochbau", "Bauwesen", " Wirtschaftsingenieurwesen—Bauwesen" ,"Kulturtechnik und Wasserwirtschaft") enligt lagen om väg— och vatten- byggnadsingenjörer (Ziviltechnikergesetz, BGBl nr 156/1994). 357
24 Riksdagen I ()()4i95. I saml. Nr 19. Bilaga II)—lZ
m) I Norge Prop. 1994/95:19 Bilaga 10
— de examensbevis (som sivilarkitekt) som utfärdas av Norges Tekniska Högskola vid Trondheims universitet, Oslo arkitekturhögskola och Bergens arkitekturhögskola, — intyg om medlemskap i "Norske Arkitekters Landsfor- bund" (NAL), om personerna i fråga har erhållit sin utbildning i ett land som omfattas av detta direktiv.
n) 1 Sverige
— arkitektexamen som utfärdas av Tekniska högskolan i
Stockholm, Chalmers tekniska högskola och universite- tet i Lund (arkitekt),
-— intyg om medlemskap i "Svenska Arkitekters Riksför- bund" (SAR), om personerna i fråga har erhållit sin utbildning i ett land som omfattas av detta direktiv."
358
V. HANDEL OCH AGENTURVERKSAMHET Prop. 1994/95:19
Bilaga 10 1. Agenturverksamhet inom handel, industri och hantverk
364 L 0224: Rådets direktiv 64/224/EEG av den 25 februari 1964 om att uppnå etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster som agent vid alfärstransaktioner i handel, industri och hantverk (EGT nr 56, 4.4.1964, s. 869/64) i dess lydelse enligt
— 1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Förenade kungariket (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14), — 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17), —— 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23).
Följande tillägg skall göras i artikel 3: Egenföretagare A_nställda
"Finland: Kauppa—agentti/ Myyntimies/ Handelsagent Försäljare Kauppaedustaja/ Handelsrepresentant
Norge: Handelsagent Handelsagent Kommisjonzer Selger Grossist Representant
Sverige: Handelsagent Handelsresande Mäklare Kommissionär
Österrike: Handelsagent Handlungsreisender" .
2. Handel med och distribution av giftiga ämnen
374 L 0557: Rådets direktiv 74/557/EEG av den 4 juni 1974 om att uppnå etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster som egenföretagare och agent inom handel med och distribution av giftiga ämnen (EGT nr L 307, 18.11.1974, s. 5).
Följande tillägg skall göras i bilagan:
"— Finland 1. Kemikalier som omfattas av Kemikalielag (744/89) och andra föreskrifter i ämnet. 2. Biologiska bekämpningsmedel som omfattas av Lag om 359 bekämpningsmedel och andra föreskrifter i ämnet.
Norge
1. Substanser och preparat enligt föreskrifterna av den 1 juni 1990 om märkning av och handel med hälsofarliga substanser och preparat. Substanser och preparat enligt föreskrifterna av den 3 juli 1990 om en förteckning över substanser och om varn- ingstexter. Kemikalier enligt föreskrifterna av den 10 april 1984 om tillhandahållande , insamling , mottagande och bortskaffan- de av farligt avfall. Bekämpningsmedel enligt lagen av den 5 april 1963 om bekämpningsmedel, föreskrifterna av den 7 februari 1992 om bekämpningsmedel och föreskrifterna av den 7 augusti 1987 om krav för godkännande som importör av bekämpningsmedel. Asbest och asbesthaltiga produkter enligt föreskrifterna av den 16 augusti 1991 om asbest. Organiska lösningsmedel och preparat med organiska lösningsmedel enligt föreskrifterna av den 9 december 1982 om märkning till skydd mot farliga ämnen i luften på arbetsplatser.
Sverige
1.
2.
Ytterst farliga och mycket farliga kemiska produkter som avses i förordningen om kemiska produkter (l985:835). Vissa föregångare till narkotika som avses i föreskrifterna om tillstånd att tillverka, saluföra och distribuera giftiga och mycket vådliga kemiska produkter (KIFS 1986:5, KIFS 1990:9). De bekämpningsmedel, klass 1, som avses i förordningen 1985:836. Det miljöfarliga avfall som avses i förordningen 1985:841. PCB och de kemiska produkter innehållande PCB som avses i förordningen 1985:837. De substanser som finns uppräknade i grupp B i kungö- relsen om föreskrifter för sanitära gränsvärden (AFS 1990:13).
Asbest och de material innehållande asbest som avses i kungörelsen AFS 1986:2.
Österrike
Giftiga substanser och preparat som är klassificerade som "starkt giftiga" eller "giftiga" enligt lagen om kemiska substanser (Chemikaliengesetz BGBl. nr 326/1987), och enligt föreskrifter som ansluter till lagen (& 217 punkt 1 i Gewerbe- ordnung BGBl. nr 194/1994)"
Prop. 1994/95: 19 Bilaga I 0
360
vr. TJÄNSTER FÖRKNIPPADE MED TRANSPORTER Prop. 1994/95: 19 Bilaga 10
382 L 0470: Rådets direktiv 82/470/EEG av den 29 juni 1982 om åtgärder för att underlätta ett effektivt utövande av etablerings- friheten och friheten att tillhandahålla tjänster som egenföretagare inom vissa tjänster som är förknippade med transporter och kom- munikationer och resebyråer (ISIC—grupp 718) samt lagring och magasinering (ISIC-grupp 720) (EGT nr L 213, 21.7.1982, s. 1)
i dess lydelse enligt — 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr
L 302, 15.11.1985, s. 23). Följande tillägg skall göras i slutet av artikel 3:
"Finland
A. huolitsija—speditör laivanselvittäjä—skeppsmäklare B. matkanjärjestäjä—researrangör matkanvälittä- jä—reseförmedlare
C. —
D. autonselvittäjä—bilmäklare
Norge
A. SpeditDI' skipsmegler B. reisebyrå reisearrangor C. oppbevaring D. bilinspektor
Sverige
A. Speditör skeppsmäklare B resebyrå C. magasinering lagring förvaring D. bilinspektör bilprovare bilbesiktningsman
Österrike A. Spediteur Transportagent Frachtenreklamation B. Reisebiiro C. Lagerhalter Tierpfleger D. Kraftfahrzeugpriifer Kraftfahrzeugsachverståndiger 361 Wäger".
VH. ÖVRIGA SEKTORER Prop. 1994/95:19 Bilaga 10 Affärsmässiga tjänster när det gäller fast egendom och övriga sektorer
367 L 0043: Rådets direktiv 67/43/EEG av den 12 januari 1967 om att uppnå etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster som egenföretagare inom 1. handel med och förvaltning av fast egendom (exklusive 6401) ur (ISIC—grupp 640) 2. vissa tjänster som inte finns klassificerade på annat håll (ISIC—grupp 839) (EGT nr 10, 19.1.1967, s. 140/67) i dess lydelse enligt
— 1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Förenade kungariket (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14), — 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979, s. 17), — 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr 302, 15.11.1985, s. 23).
Följande tillägg skall göras i slutet av artikel 2.3:
"I Finland: — kiinteistönvälittäjä-fastighetsförmedlare,fastighetsmäkla- re.
I Norge:
— eiendomsmeglere, advokater, — entreprenorer, utbyggere av fast eiendom, — eiendomsforvaltere,
— utleiekontorer.
I S verige:
—— fastighetsmäklare , — (fastighets-)värderingsman, — fastighetsförvaltare, — byggnadsentreprenörer.
I Österrike:
— Immobilienmakler, — Immobilienverwalter,
— Bauträger (Bauorganisator, Baubetreuer)."
362
E. OFFENTLIG UPPHANDLING Prop. 1994/95:19 Bilaga 10 1. 393 L 0037: Rådets direktiv 93/37/EEG av den 14 juni 1993 om samordning av förfarandena vid tilldelning av offentliga upphand- lingskontrakt för bygg- och anläggningsarbeten (EGT nr L 199, 9.8.1993, s. 54).
a) Artikel 25 skall kompletteras med följande:
— i Finland kaupparekisteri—handelsregistret — i Norge foretaksregistret
— i Sverige aktiebolags—, handels— och föreningsregistren — i Österrike Firrnenbuch, Gewerberegister samt Mit- gliederverzeichnisse der Landeskammern".
b) Följande skall läggas till ibilaga 1 "FÖRTECKNING ÖVER ORGAN OCH KATEGORIER AV ORGAN SOM LYDER UNDER OFFENTLIG RATT OCH SOM AVSES I ARTI- KEL 1 b":
"XIII. ÖSTERRIKE
Samtliga organ som är underställda budgetgranskning av "Rechnungshof' (revisionsmyndighet) och som inte är av in- dustriell eller kommersiell art.
XIV. FINLAND
Offentliga eller offentligt granskade organ eller företag som inte är av industriell eller kommersiell art.
XV. NORGE
Offentliga eller offentligt granskade organ eller företag som inte är av industriell eller kommersiell art.
Organ:
—- Norsk Rikskringkasting — Norges Bank — Statens Lånekasse for Utdarming — Statistisk Sentralbyrå — Den Norske Stats Husbank — Statens Innvandrar- og Flyktningeboliger — Medisinsk Innovasjon Rikshospitalet — Norges Forskningsråd — Statens Pensjonskasse
363
Kategorier: Prop. 1994/95:19 — Statsbedrifter i h.h.t. lov av 25. juni 1965 nr. 3 om Bilaga 10 statsbedrifter
— Statsbanker
— Universitet og hoyskoler etter lov av 16. juni 1989 nr. 77.
XVI. SVERIGE
Alla icke—kommersiella organ vars upphandling av varor står under tillsyn av Nämnden för offentlig upphandling."
2. 393 L 0036:Rådets direktiv 93/36/EEG av den 14 juni 1993 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av varor (EGT nr L 199, 9.8.1993, s. 1).
a) Artikel 21 skall kompletteras med följande:
"i Finland kaupparekisteri/handelsregistret
i Norge foretaksregistret i Sverige aktiebolags—, handels— och föreningsregistren i Österrike Firrnenbuch, Gewerberegister eller Mitgliederver- zeichnisse der Landeskammem".
b) Följande skall läggas till ibilaga 1: ÖSTERRIKE Centrala upphandlande enheter 1 . Bundeskanzleramt 2. Bundesministerium fiir auswärtige Angelegenheiten
3. Bundesministerium fiir wirtschaftliche Angelegenheiten, Abteilung Präsidium 1
4. Bundesministerium fiir Arbeit und Soziales, Amtswirtschafts- stelle
5. Bundesministerium fiir Finanzen a) Amtswirtschaftsstelle
b) Abteilung VI/5 (EDV—Bereich des Bundesministeriums fiir Finanzen und des Bundesrechenamtes)
c) Abteilung III/I Beschaifung von technischen Geräten, Einrichtungen und Sachgt'item fiir die Zollwache
6. Bundesministerium fiir Gesundheit, Sport und Konsumentens- 364 chutz
7. Bundesministerium fiir Inneres Prop. 1994/95:19 Bilaga 10 8. Bundesministerium fiir Justiz, Amtswirtschaftsstelle 9. Bundesministerium fiir Landesverteidigung (Nichtkriegsmate- rial ist in Anhang I, Teil II, Österreich, des GATT Uberein- kommens iiber das öffentliche Beschaffungswesen enthalten)
10. Bundesministerium fiir Land— und Forstswirtschaft
11. Bundesministerium fiir Umwelt, Jugend und Familie, Amts- wirtschaftsstelle
12. Bundesministerium fiir Unterricht und Kunst
13. Bundesministerium fiir öffentliche Wirtschaft und Verkehr _14. Bundesmirtisterium fiir Wissenschaft und Forschung
15. Österreichisches Statistisches Zentralamt
16. Österreichische Staatsdruckerei
17. Bundesamt fiir Eich— und Vennessungswesen
18. Bundesversuchs— und Forschungsanstalt Arsenal (BVFA) 19. Bundesstaatliche Prothesenwerkstätten
20. Bundespriifanstalt fiir Kraftfahrzeuge
21. Generaldirektion fiir die Post— und Telegraphenverwaltung (endast utrustning för postväsendet)
FINLAND Centrala upphandlande enheter 1 . Oikeusministeriö/Justitieministeriet 2. Rahapaja Oy/Myntverket Ab 3. Painatuskeskus Oy/Tryckericentralen Ab 4. Metsähallitus/Forststyrelsen 5. Maanmittaushallitus/Lantmäteristyrelsen
365 6. Maatalouden tutkimuskeskus/Lantbrukets forskningscentra]
7. Ilrnailuhallitus/Luftfartsverket Prop. 1994/95:19 Bilaga 10 00 Ilmatieteen laitos/Meteorologiska institutet 9. Merenkulkuhallitus/Sjöfartsstyrelsen
10. Valtion teknillinen tutkimuskeskus/Statens tekniska forsk- ningscentral
11. Valtion Hankintakeskus/Statens upphandlingscentral 12. Vesi— ja ympäristöhallitus/Vatten— och miljöstyrelsen
13. Opetushallitus/Utbildningsstyrelsen
NORGE Centrala upphandlande enheter 1. Statens vegvesen 2. Postverket 3. Rikshospitalet 4. Universitetet i Oslo 5. Politiet 6. Norsk Rikskringkasting
7. Universitetet i Trondheim
8. Universitetet i Bergen
9. Kystdirektoratet
10. Universitetet i Tromso 11. Statens forurensingstilsyn 12. Luftfartsverket
13. Forsvarsdepartementet 14. Försvarets Sanitet
15. Luftforsvarets Forsyningskommando 366
16. Hanens Forsyningskommando Prop. 1994/95:19 Bilaga I 0 17. Sjoforsvarets Forsyningskommando 18. Försvarets Felles Materielltjeneste 19. Norges Statsbaner för upphandling av — betongsliprar -bromsdelar till den rullande vagnparken — reservdelar till maskiner för underhåll av banan
— diesel — tjänstebilar och tjänstelastbilar
SVERIGE
Centrala upphandlande enheter. Listan omfattar också underlydande regionala och lokala organ
1 . Rikspolisstyrelsen
2. Krirninalvårdsstyrelsen
3. Försvarets sjukvårdsstyrelse 4. Fortifikations förvaltningen 5. Försvarets materielverk
6. Statens räddningsverk
7. Kustbevakningen
8. Socialstyrelsen
9. Läkemedelsverket 10. Postverket
1 1. Vägverket
12. Sjöfartsverket
13 . Luftfartsverket
14. Generaltullstyrelsen 15 . Byggnadsstyrelsen
367 16. Riksskatteverket
Bilaga 10
17.
18.
19.
20.
21.
22.
23.
Skogsstyrelsen
AMU—gruppen
Statens lanttnäteriverk
Närings— och teknikutvecklingsverket Domänverket
Statistiska centralbyrån
Statskontoret" .3.
393 L 0038: Rådets direktiv 93/38/EEG av den 14 juni 1993 om samordning av upphandlingsförfarandena för enheter som har verksamhet inom vatten—, energi-, transport— och telekommunika— tionssektorema (EGT nr L 189, 9.8.1993, s. 84).
b)
Följande skall läggas till ibilaga 1 "PRODUKTION, TRAN- SPORT ELLER DISTRIBUTION AV DRICKSVATTEN":
"ÖSTERRIKE
Lokala myndigheter (Gemeinden) och sammanslutningar av lokala myndigheter (Gemeindeverbände) som producerar, transporterar eller distribuerar dricksvatten enligt Wasser- versorgungsgesetze för Österrikes nio Länder.
FINLAND Enheter som producerar, transporterar eller distribuerar dricksvatten enligt paragraf 1 i lagen om allmänna vatten— och avloppsverk (982/77) av den 23 december 1977.
NORGE Enheter som producerar eller distribuerar dricksvatten enligt Föreskrift av 28. september 1951 om drikkevann og vann- forsyning.
SVERIGE Lokala myndigheter och kommunala bolag som producerar, transporterar eller distribuerar dricksvatten enligt lagen (1970:244) om allmänna vatten— och avloppsanläggningar."
Följande skall läggas till ibilaga 2 "PRODUKTION, TRAN— SPORT ELLER DISTRIBUTION AV ELEKTRICITET":
Prop. 1994/95: 19
368
"ÖSTERRIKE
Prop. 1994/95: 19
Enheter som svarar för produktion, transport eller distribution Bilaga 10 enligt den andra Verstaatlichungsgesetz (BGBl. Nr. 81/ 1942, senaste lydelse BGBl. Nr. 762/1992) och Elektizitätswirts- chaftsgesetz (BGBl. Nr. 260/1975, senaste lydelse BGBl. Nr. 131/1979), inklusive Elektrizitätswirtschaftsgesetzen för Österrikes nio Länder.
FINLAND Enheter som producerar, transporterar och distribuerar elekt- ricitet med stöd av samtycke enligt paragraf 27 i ellagen (319/79) av den 16 mars 1979.
NORGE Enheter som producerar, transporterar eller distribuerar elektricitet enligt Lov av 19. juni 1969 om bygging og drift av elektriske anlegg, Lov av 14. desember 1917 nr. 16 om erverv av vannfall, bergverk og annen fast eiendom m.v., I, jfr kap.V eller Vassdragsreguleringsloven av 14. desember 1917 nr. 17 eller Energiloven av 29. juni 1990 nr. 50.
SVERIGE Enheter som transporterar eller distribuerar elektricitet med stöd av koncession enligt lagen (1902:71 s. 1) innefattande vissa bestänunelser om elektriska anläggningar."
Följande skall läggas till i bilaga 3 "TRANSPORT ELLER DISTRIBUTION AV GAS ELLER VARME":
"ÖSTERRIKE
Gas: upphandlande enheter som svarar för transport eller distribution enligt Energiewirtschaftsgesetz 1935, dRGBl. I S 1451/ 1935 i dess lydelse enligt dRGBl. 1 S 467/ 1941.
Värme: upphandlande enheter som transporterar eller distri- buerar värme på licens enligt Österrikes Handels— och industriförfattning (Gewerbeordnung). (BGBl. Nr. 50/1974, senaste lydelse BGBl. Nr. 458/1993).
FINLAND Kommunala energibolag, eller enheter, eller sammanslut- ningar av enheter som transporterar eller distribuerar gas eller värme med stöd av koncession beviljad av kommunala myndigheter.
369
Bilaga 10
d)
NORGE Enheter som transporterar eller distribuerar gas eller värme enligt Lov av 18. april 1986 nr. 10 om bygging og drift av fjemvarmeanlegg eller Energieloven av 29. juni 1990 nr. 50.
SVERIGE Enheter som transporterar eller distribuerar gas eller värme med stöd av koncession enligt lagen (l978:160) om vissa rörledningar. "
Följande skall läggas till i bilaga 4 "UNDERSÖKNING AV FÖREKOMSTEN AV OCH UTVINNING AV OLJA OCH GAS":
"ÖSTERRIKE
Enheter enligt Berggesetz 1975 (BGBl. Nr. 259/1975, senaste lydelse BGBl. Nr. 193/1993). NORGE
Upphandlände enheter som omfattas av Petroleumsloven av 22. mars 1985 nr. 11 och föreskrifter enligt lagen eller av Lov av 14. mai 1973 nr. 21 om undersokelse etter og utvimling av petroleum i grunnen under norsk landområde.
SVERIGE Enheter som undersöker förekomsten av eller utvinner olja eller gas med stöd av koncession enligt ntinerallagen (199l:45) eller som erhållit tillstånd enligt lagen (1966:314) om kontinentalsockeln. "
Följande skall läggas till i bilaga 5 "UNDERSÖKNING AV FÖREKOMSTEN AV OCH UTVINNING AV KOL ELLER ANDRA FASTA BRÄNSLEN ":
"ÖSTERRIKE Enheter som svarar för undersökning av förekomsten av och
utvinning av kol eller andra fasta bränslen enligt Berggesetz 1975 (BGBl. Nr. 259/1975).
FINLAND Enheter som svarar för undersökning av förekomsten av och utvinning av kol eller andra fasta bränslen och som är verksamma med ensamrätt enligt paragraf 1 och 2 lagen om rätt att överlåta statens markegendom och inkomstgivande rättigheter (687/78).
NORGE
Prop. 1994/95:19
370
Bilaga 10
%)
SVERIGE Enheter som undersöker förekomsten av eller utvinner kol eller andra fasta bränslen med stöd av koncession enligt minerallagen (1991:45) eller lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter eller som erhållit tillstånd enligt lagen (1966:314) om kontinentalsockeln. "
Följande skall läggas till i bilaga 6 "UPPHANDLANDE ENI—[ETER INOM SEKTORN JÄRNVÄGSTJÄNSTER":
"ÖSTERRIKE Enheter som tillhandahåller jämvägstjänster enligt Eisenbahn- gesetz 1957 (BGBl. Nr. 60/1957).
FINLAND Valtionrautatiet, Statsjämvägama.
NORGE Norges Statsbaner (NSB) och enheter verksamma enligt Jembaneloven av 11. juni 1993 nr. 100.
SVERIGE Offentliga enheter som tillhandahåller jämvägstransporter i enlighet med förordningen (1988: 1379) om statens spåranlägg- ningar och lagen (1990:1157) om jämvägssäkerhet. Regionala och lokala offentliga enheter som driver regional och lokal järnvägstrafik enligt lagen (1978:438) om huvud- mannaskap för viss kollektiv persontrafik. Privata enheter som tillhandahåller jämvägstransporter med stöd av tillstånd enligt förordningen (1988zl379) om statens spåranläggningar i de fall sådant tillstånd är i enlighet med artikel 2.3 i direktivet."
Följande skall läggas till i bilaga 7 "UPPHANDLANDE ENI-IETER INOM SEKTORN TJÄNSTER INOM JÄRN— VÄGAR I STADSTRAFIK, SPÅRVAGNAR, TRÅD- BUSSAR ELLER BUSSAR":
"ÖSTERRIKE
Enheter som tillhandahåller transporttjänster enligt Eisenbahn- gesetz 1957 (BGBl. Nr. 60/1957) och Kraftfahrlinengesetz 1952 (BGBl. Nr. 84/1952).
Prop. 1994/95: 19
371
h)
FINLAND De offentliga eller privata enheter som tillhandahåller buss- tjänster enligt lagen (343/91) om tillståndspliktig persontrafik på väg samt det organ, Helsingfors stads trafikverk, som tillhandahåller tunnelbane— och spårvagnstjänster för allmän- heten.
NORGE Norges Statsbaner (NSB) och enheter som är verksamma enligt Jembaneloven av 11. juni 1993 nr. 100. SVERIGE Offentliga enheter som tillhandahåller järnvägs- och spårvagn- stransporter i stadstrafik enligt lagen (1978:438) om huvud- mannaskap för viss kollektiv persontrafik och lagen (1990:1157) om jämvägssäkerhet. Offentliga eller privata enheter som tillhandahåller trådbuss— eller busstransporter i enlighet med lagen (1978:438) om huvudmannaskap för viss kollektiv persontraflk och lagen (1988:263) om yrkestrafik."
Följande skall läggas till i bilaga 8 "UPPHANDLANDE ENHETER INOM SEKTORN FLYGPLATSANORDNINGAR" :
"ÖSTERRIKE
Austro Control GmbH Enheter enligt artikel 60—80 Luftfahrtgesetz 1957 (BGBl. Nr. 253/1957).
FINLAND Flygplatser som förvaltas av Luftfartsverket enligt lagen om luftfart (595/64).
NORGE Enheter verksamma på luftfartsområdet enligt Lov av 11. juni 1993 nr. 101 om luftfart.
SVERIGE Statligt ägda och förvaltade flygplatser enligt lagen (1957:297) om luftfart.
Privat ägda och förvaltade flygplatser med tillstånd till exploatering enligt lagen, där sådant tillstånd är förenligt med rekvisiten i artikel 2.3 i direktivet."
Följande skall läggas till bilaga 9 "UPPHANDLANDE ENHETER INOM SEKTORN YTTRE ELLER INRE HAMNAR ELLER ANDRA TERMINALAN— ORDNINGAR":
Prop. 1994/95: 19 Bilaga IO
372
"ÖSTERRIKE Prop. 1994/95: 19 Inre hamnar som helt eller delvis ägs av länder och/eller Bilaga 10 Gemeinden.
FINLAND Hamnar verksamma enligt lagen om kommunala hamna- nordningar och trafikavgifter (955/76).
Saima kanal (Sairnaan kanavan hoitokunta).
NORGE Norges Statsbaner (NSB) (järnvägsterrninaler). Enheter verksamma enligt Havneloven av 8. juni 1984 nr. 51.
SVERIGE Hamnar och terminalanordningar enligt lagen (1983:293) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn, förordningen (1983:744) om trafiken på Göta kanal."
j) Följande skall läggas till i bilaga 10 "DRIFT AV TELE- KOMMUNIKATIONSNÄT ELLER TILLHANDAHÄL- LANDE AV TELEKOMMUNIKATIONSTJÄNSTER":
"ÖSTERRIKE Österreichische Post— und Telegraphenverwaltung (FT V).
FINLAND Enheter verksamma med stöd av tillstånd förenliga med rekvisiten i artikel 2.3 i direktivet (paragraf 4 i lagen om televerksamhet (183/87) i dess lydelse enligt 676/92)).
NORGE Enheter verksamma enligt Telegrafioven av 29. april 1899.
SVERIGE Privata enheter verksamma med stöd av tillstånd förenliga med rekvisiten i artikel 2.3 i direktivet."
4. 392 L 0013: Rådets direktiv 92/13/EEG av den 25 februari 1992 om samordning av gemenskapsregler om upphandlingsförfaranden tillämpade av företag och verk inom vatten-, energi—, transport- och telekommunikationssektorema (EGT nr L 76, 23.3.1992, s. 14).
373
25 Riksdagen 1994/95. .] saml. Nr 19. Bilaga IO—IZ
Följande skall läggas till i bilagan "NATIONELLA MYNDIG— HETER SOM FRAMSTÄLLNINGAR OM MEDLING KAN GÖRAS HOS ENLIGT ARTIKEL 9 I DIREKTIV 92/13/EEG":
"ÖSTERRIKE Bundesministerium fiir wirtschaftliche Angelegenheiten
FINLAND Kauppa- ja teollisuusminnisteriö/Handels- och industrirninisteriet
NORGE Narings— og energidepartementet
SVERIGE Nämnden för offentlig upphandling".
392 L 0050: Rådets direktiv 92/50/EEG av den 18 juni 1992 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av tjänster (EGT nr L 209, 24.7.1992, s. 1).
I artikel 30.3 skall följande läggas till:
— i Finland Kaupparekisteri/Handelsregistret — i Norge Foretaksregistret
— i Sverige aktiebolags—, handels- eller föreningsregistren — i Österrike Firmenbuch, 'the Gewerberegister, the Mitglieder- verzeichnisse der Landeskammem".
Prop. 1994/95: 19 Bilaga I 0
374
F. IMMATERIELL ÄGANDERÄTT OCH PRODUKTANSVAR Prop. 1994/95:19
Bilaga 10 I. Patent
392 R 1768: Rådets förordning (EEG) nr 1768/92 av den 18 juni 1992 om införande av tilläggsskydd för läkemedel (EGT nr L 182, 2.7.1992, s. 1).
a) I artikel 3 b skall följande läggas till: "Vid tillämpningen av artikel 19.1 skall ett godkännande enligt finsk, norsk, svensk eller österrikisk nationell lag för att släppa ut en produkt på marknaden gälla som godkännande enligt direktiven 65/65/EEG och 81/851/EEG."
b) Artikel 19.1 skall ersättas med följande: "1. Skydd får ges produkter som vid tiden för anslutningen skyddas av ett giltigt patent och som efter den 1 januari 1985 första gången godkändes för att släppas ut på marknaden som läkemedel i gemenskapen eller inom Finlands, Norges, Sveriges eller Österrikes territorium.
För skydd som ges i Danmark, Finland, Norge och Tyskland skall den 1 januari 1988 gälla som datum i stället för den 1 januari 1985.
För skydd som ges i Belgien, Italien och Österrike skall den 1 januari 1982 gälla som datum i stället för den 1 januari 1985."
c) I artikel 20 skall följande stycke läggas till: "Såvitt avser Österrike, Finland, Norge och Sverige, skall denna förordning inte tillämpas i fall då skydd har getts före anslumingen enligt deras nationella lagstifming."
II. Halvledarprodukter
390 D 0510: Rådets första beslut 90/510/EEG av den 9 oktober1990 om utsträckning av det rättsliga skyddet för kretsmönster hos halvledarprodukter till personer från vissa länder och territorier (EGT nr L 285, 17.10.1990, s. 29), i dess lydelse
enligt
— 393 D 0017: Rådets beslut 93/17/EEG av den 21 december 1992 (EGT nr L 11, 19.1.1993, s. 22).
I bilagan skall uppgifterna om Finland, Norge, Sverige och Österrike utgå.
375
XII. ENERGI Prop. 1994/95:19 Bilaga 10 1. 358 X 1101 P 0534 Euratom—rådet: Stadga för Euratoms bränsle- försörjningsbyrå (EGT nr 27, 6.12.1958 s. 534/58), i dess lydelse enligt — 373 D 0045: Rådets beslut 73/45/Euratom av den 8 mars 1973 om ändring av stadgarna för Euratoms bränsleförsörj- ningsbyrå med anledning av nya medlemsstaters anslutning till gemenskapen (EGT nr L 83, 30.3.1973, s. 20), - 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17), — 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23).
3) Artikel V.l och V.2 skall ersättas med följande:
"1. Byråns kapital skall vara 4 416 000 europeiska beräkningsen- heter.
2. Kapitalet skall vara fördelat på följande sätt:
Belgien 4,34 % Danmark 2,17 % Tyskland 15,21 % Grekland 4,34 % Spanien 9,42 % Frankrike 15,21 % Irland 0,72 % Italien 15,21 % Luxemburg 0,72 % Nederländerna 4,34 % Norge 0,72 % Österrike 2,17 % Portugal 4,34 % Finland 2,17 % Sverige 4,34 % Förenade kungariket 15,21 %. "b)
Artikel X.1 och X.2 skall ersättas med följande:
"1. En rådgivande kommitté vid byrån skall inrättas och ha femtiotvå ledamöter. 2. Platserna skall fördelas mellan medborgare i medlemsstaterna på följande sätt: Belgien 3 ledamöter Danmark 2 ledamöter Tyskland 6 ledamöter Grekland 3 ledamöter 376 Spanien 5 ledamöter
Frankrike 6 ledamöter Prop. 1994/95: 19 Irland 1 ledamot Bilaga I 0 Italien 6 ledamöter
Luxemburg —
Nederländerna 3 ledamöter Norge 1 ledamot Österrike 2 ledamöter Portugal 3 ledamöter Finland 2 ledamöter Sverige 3 ledamöter Förenade kungariket 6 ledamöter".
372 D 0443: Rådets beslut 72/443/EKSG av den 22 december 1972 om pristillnärrnning vid försäljning av kol på den gemensamma marknaden (EGT nr L 297, 30.12.1972, s. 45), i dess lydelse enligt
— 179 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17), — 386 S 2526: Kommissionens beslut 2526/86/EKSG av den 31 juli 1986 (EGT nr L 222, 8.8.1986, s. 8).
I bilaga 3 skall följande läggas till efter punkt k:
" I) Österrike m) Norge
11) Finland 0) Sverige" .
377 D 0190: Kommissionens beslut 77/190/EEG av den 26 januari 1977 om genomförande av direktiv 76/491/EEG om ett gemen- skapsförfarande för information och samråd om priser på råolja och petroleumprodukter i gemenskapen (EGT nr L 61, 5.3.1977, s. 34), i dess lydelse enligt
— 379 D 0609: Kommissionens beslut 79/607/EEG av den 30 maj 1979 (EGT nr L 170, 9.7.1979, s. 1), — 380 D 0983: Kommissionens beslut 80/983/EEG av den 4 september 1980 (EGT nr L 281, 25.10.1980, s. 26), — 381 D 0883: Kommissionens beslut 81/883/EEG av den 14 oktober 1981 (EGT nr L 324, 12.11.1981, s. 19),
- 185 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, 5.23).
377
I tillägg A "BETECKNINGAR FÖR PETROLEUMPRO— DUKTER" skall följande läggas till i tabellen:
Superbenzin. Superplus
Eurosuper 95
Dieselkraftstoff
Gasöl fiir Heizzwecke (Heizöl extra leicht)
Heizöl leicht
Heizöl mittel
Heizöl schwer HS 2
Heizöl schwer HS 1
Beteclmingar som används i medlemstaterna
]. Motorbränslen
Heyoktanbensin
Lavoktanbensin 95, blyfri
Autodiesel
Moottoribensiini 99
Moottoribensiini 95, lyijytön
Dieselöljy
II. Bränslet: för hushållsbnlk
Fyringsolje nr. 1
Fyringsparafm
Kevyt poluoöljy
Kevyt polttoöljy suurkiinteistö—
käyttöön
III. lndustribränslen
Tung fyringsolje Raskas polnoöljy
Raskas polttoöljy, vähärikkinen
Prop. 1994/95:19 Bilaga 10
Motorbensin 98
Motorbensin 95. blyfri
Dieselolja
'Itlnn eldningsolja
Tunn eldningsolja för storfasu'ghctsbruk
Eldningsfotogen
Tjock brännolja
Tjock brännolja lågsvavlig
378
".b) I tillägg B "MOTORDRIVMEDELSSPECIFIKATIONER" skall följande läggas till i tabellen:
Densitet (15 ' C) Oktanlal: RON
MON Vårmwärde (Kcal/kg) Blyhalt (311)
b) Euro-Super 95
Densitet (15'C)
Oktanml: RON MON
Vännevärde (Kcallkg)
Blyhait (g/l)
e) Regular-bensin blyfri
Densitet (15 'C) Oktantal: RON
MON Vännevärde (Kcal/kg) Blybalt (g/l)
d) Diselolia
Densitet (15'C) Oktantal
Värmevärde (Kcal/kg) Svavelhalt (%)
Premiumbensin Super plus
0.725—0.780 min. 98.0 min. 87.0
max. 0.013
0,725-0.780 min. 91.0 min. 82.5
max. 0.013
0.820—0.860 min. 49
max. 0.15
0,725-0.780 min. 98.0 min 87.0
max. 0.15
0.725-0.780 min. 95.0 min. 85,0
max. 0.013
0.820-0.860 min. 45
max. 0.20
0.725—0.770 min. 99.0 lnin 87.4 10 400 mn. 0.15
0.725—0.770 min. 95.0 min. 85.0 10 400
max. 0.003
* Ej specinserar i svensk standard. De angivna talen är normalvärden för de produkter som ensam.".
Prop. 1994/95:19 Bilaga 10
0.725-0.775 min. 98.0 min. 87.0 10 400 ' max. 0.15
0.725-0.780 min. 95.0 min. 85.0 10 400 1 max. 0.013
379
Bilaga 10
c) I tillägg C "BRÄNSLESPECIHKATIONER" skall följande läggas till" i tabellen:
a) Bränsle för
bostadsuppvt'irm-ning
Eldningsolja
Densitet (15”C) Värmevärde (Kcal/kg) Svavellralt (%) Stelningspunkt ( 'C)
Tunn eldningsolja
Densitet (IS'C) Vanneväsde (Kcal/kg) Svavelhalt (%) Stelningspunltt ( 'C)
Tjock eldningsolja
Densitet (15 "C) Vånnevärde (Kcal/kg) Svavelhalt (%)
Stelningspunkt ( "C)
Eldningsfowgen
Densitet (15”C) Värmevärde (Kcal/kg)
b) lndustribränslen
Hög svavelhalt
Densitet (15 ”C) Värmevärde (Kcal/kg) Svavelhalt ( %)
Låg svavelhalt
Densitet (15”C) Värmevärde (Kcal/kg) Svavelhalt ( %)
0.900—0.935
0.20 —1 5
0900—0380
0,60 0
0.970—1.030
max. 2,00
0.970-1 .030
max. 1.00
0.820—0.870 0.820—0.860 0820—0360 ' — 10 250 10 200 ' 0.2 5 0.2 rrrax. 0,2 —8 S -15 max. -6
0.840—0.890 0.880-0.920 ' 10 140 10.000 ' ( 0.2 max. 0.8
S 2 0.780—0.815 0.775—0.840 max. 0.830 — 10 300 10 350 '
max. 5
0.910-O.990 0320-0960 ' 9 670 ' 9 900 ' (1,0 max. 0,8 (04)
' Ej specificerat i svensk standard. De angivna talen är nonnalvärden för de produkter som omsätts. '.
4.390 L 0377: Rådets direktiv 90/377/EEG av den 29 juni 1990 om ett gemenskapsförfarande för att främja öppenheten beträffande prissän- ningen på gas och el levererad till industriella slutanvändare (EGT nr L 185, 17.7.1990, s. 16), idess lydelse enligt
Prop. 1994/95: 19
380
- 393 L 0087: Kommissionens direktiv 93/87/EEG av den 28 oktober Prop. 1994/95: 19 1993 (EGT nr L 277, 10.11.1993, s. 32). Bilaga 10
a) Följande skall införas i bilaga 1 punkt 11:
"— Österrike: Wien" "— Finland: Landet i dess helhet" "— Sverige: Landet i dess helhet".
b) Följande skall införas i bilaga 2 punkt 1.2:
"— Österrike: Oberösterreich, Tyrolen, Wien" "— Norge: Landet i dess helhet" "— Finland: Landet i dess helhet" "— Sverige: Landet i dess helhet".
5. 390 L 0547: Rådets direktiv 90/547/EEG av den 29 oktober 1990 om transitering av elektricitet genom kraftledningsnät (EGT nr L 313, 13.11.1990, s. 30).
Följande skall införas i bilagan:
"Österrike Österreichische Högspänningsnät Elektrizitäts Wirtschaft AG
Tiroler Wasserkraftwerke AG Högspänningsnät
Vorarlberger Kraftwerke AG Högspänningsnät
Vorarlberger Illwerke AG Högspänningsnät" "Norge Stamett SF Högspänningsnät" "Finland Imatran Voima Oy/ Högspänningsnät
IVO Voimansiirto Oy
Teollisuuden Voirnansiirto Oy Högspänningsnät"
"Sverige Affärsverket svenska kraftnät Högspänningsnät".
381
6. 391 L 0296: Rådets direktiv 91/296/EEG av den 31 maj 1991 om Prop. 1994/95:19 transitering av naturgas genom gasledningsnät (EGT nr L 147, Bilaga 10 12.6.1991, s. 37). Följande skall införas i bilagan:
"Österrike ÖMV Aktiengesellschaft Högtrycksnät" "Finland Neste Oy Högtrycksnät" "Sverige Vattenfall Naturgas AB Högtrycksnät Sydgas AB Högtrycksnät".
7. 392 D 0167: Kommissionens beslut 92/167/EEG av den 4 mars 1992 om inrättande av en expertkommitté för transitering av elektricitet genom kraftledningsnät (EGT nr L 74, 20.3.1992, s. 43). Artikel 4 skall ersättas med följande:
"Artikel 4 Sammansättning
1. Kommittén skall ha 21 ledamöter, nämligen — 16 företrädare för de kraftledningsnät som finns i gemenska- pen (en företrädare per medlemsstat), — tre fristående experter vars fackrnässiga erfarenhet och kompetens inom området transitering av elektricitet i gemen- skapen är allmänt erkända,
— en företrädare för Eurelectric,
— en företrädare för kommissionen.
2. Ledamöterna utses av kommissionen. De 16 företrädarna för kraftledningsnäten och företrädaren för Eurelectric skall utses från en lista med förslag som upprättas efter samråd med de berörda kretsarna och som innehåller minst två förslag för varje plats i kommittén."
382
XIII. TULL OCH INDIREKT BESKATTNING Prop. 1994/95:19
Bilaga 10 A. TULL
I. TEKNISK__ANPASSNING AV TULLKODEXEN OCH DESS TILLAMPNINGSFÖRESKRIFTER
a) Tullkodexen
392 R 2913: Rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT nr L 302, 19.10.1992, s. 1).
a) Artikel 3.1 skall ersättas med följande: "Gemenskapens tullområde omfattar
— Belgiens territorium, — Danmarks territorium utom Färöarna och Grönland, — Tysklands territorium utom ön Helgoland och Bösingens territo- rium (Fördraget av den 23 november 1964 mellan Förbunds- republiken Tyskland och Schweiziska Edsförbundet), - Spaniens territorium utom Ceuta och Melilla, - Frankrikes territorium med undantag av de utomeuropeiska terri-
torierna och "collectivités territoriales",
- Greklands territorium,
— Irlands territorium,
- Italiens territorium utom kommunerna Livigno och Campione d 'Italia samt det territorialvatten i Luganosjön som finns mellan stranden och statsgränsen för området mellan Ponte Tresa och Porto Ceresio, - Luxemburgs territorium. - Nederländernas territorium i Europa, - Norges territorium utom Spetsbergen, - Osterrikes territorium, - Portugals territorium, - Finlands territorium, inklusive Åland under förutsättning att en förklaring enligt Romfördragets artikel 227.5 avges, — Sveriges territorium, — det territorium som tillhör Förenade kungariket Storbritannien inklusive Nordirland, öarna i Engelska kanalen och Isle of Man."
b) Artikel 3.2 a skall upphävas.
383
b) Tillämpningsföreskrifter Prop. 1994/95:19 Bilaga 10 393 R 2454: Konunissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpnings föreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92
om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT nr L 253, 11.10.1993 s. 1), i dess lydelse enligt
- 393 R 3665: Kommissionens förordning (EG) nr 3665/93 av den 21 december 1993 (EGT nr L 335, 31.12.1993, s. 1).
1. Artikel 26.1 tredje stycket skall ersättas med följande: "Bestämmelserna om äkthetsintyg gäller druvor, whisky och tobak, bestämmelsema om ursprungsintyg gäller vin och bestämmelserna om kvalitetsinty g gäller natriumnitrat. "
lx) Tabellen under artikel 26 skall ändras på följande sätt:
a) Följande text för varor i grupp två skall utgå: " "Österrike " i kolumn 5, "Agrarmarkt Austria AMA" i kolurrm 6. "Wien" i kolumn 7."
b) Grupp 5 skall utgå.
3. Artikel 27.2 andra strecksatsen skall ersättas med följande: "— För varor som enligt tabellen i artikel 26 hör till grupp 4, vitt papper som har en gul tand och som väger minst 40 g/m2".
4. Artikel 29.1 tredje strecksatsen skall ersättas med följande:
"— 6 månader för varor i grupp 7 i tabellen".5. I artikel 62 tredje stycket skall följande införas efter orden " emitido a posteriori ":
"— annettu jälkikäteen/utfårdat i efterhand — utstedt i etterhånd — utfärdat i efterhand".
6. I artikel 75.1 c skall följande utgå: "Österrike, Finland, Norge, Sverige eller".
7. Artikel 80 skall ersättas med följande: "Artikel 80 Ursprungsvaror som avses i detta avsnitt har, vid import till gemenskapen, rätt till tullförmåner enligt artikel 66 mot uppvisande 384 av ett ursprungsintyg som en schweizisk tullmyndighet utfärdat enligt
Bilaga 10
10.
11.
12.
formulär A på grundval av ett ursprungsintyg enligt formulär A från exportlandets behöriga myndigheter, under förutsättning att villkoren enligt artikel 75 är uppfyllda och att Schweiz bistår gemenskapen genom att ge dess tullmyndigheter rätt att kontrollera äktheten hos och riktigheten av ursprungsintyg enligt formulär A. Det kontrollför- farande som anges i artikel 95 skall tillämpas också i dessa fall. Tidsfristen enligt artikel 95.3 första stycket skall utsträckas till åtta månader."
Artikel 96 skall ersättas med följande:
”A rtikel 96
I fall då Schweiz har beviljat tullförmåner för vissa varor med ursprung i utvecklingsländer skall artikel 75.1 0 och artikel 80 tillämpas på varor från ett sådant land endast om Schweiz själv tillämpar motsvarande bestämmelser . "
I artikel 1073 skall följande läggas till: "— annettu jälkikäteen/utfärdat i efterhand — utstedt i etterhånd
— utfärdat i efterhan "
I artikel 1082 skall följande läggas till:
"— KAKSOISKAPPALE/DUPLIKAT - DUPLIKAT — DUPLIKAT".
Artikel 163.2 skall ersättas med följande:
"Tullvärdet för varor, som förs in i gemenskapens tullområde och som sedan förs vidare till någon annan del av området genom territorierna för Bulgarien, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Rumänien, Ryssland, Schweiz, Slovakien, Tjeckien, Ungern, Vitryssland eller det tidigare Jugoslavien sådant det var den 1 januari 1991, skall bestämmas med ledning av den plats inom tullområdet dit varorna först kom, under förutsättning att de förs direkt genom dessa länder längs en bruklig transportväg genom ett sådant territorium till bestämmelseorten. "
Artikel 1634 skall ersättas med följande:
"Punkterna 2 och 3 gäller också i fall då man av skäl som enbart hänför sig till själva transporten lastar av eller lastar om varorna eller tillfälligt avbryter transporten iBulgarien, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Rumänien, Ryssland, Schweiz, Slovakien, Tjeckien, Ungern, Vitryssland eller det tidigare Jugoslavien sådant det var den 1 januari 1991."
Prop. 1994/95 : 19
385
13. Följande skall läggas till iartikel 280.3: Prop. 1994/95:19 "— Yksinkertaistettu vienti/Förenklad export Bilaga 10 — Forenklet utförsel — Förenklad export".
14. I artikel 2982 skall följande strecksatser läggas till under strecksat— sen "i fålt 104":
"— TIETTY KÄYTTÖTARKOITUS: SIIRRONSAAJAN KÄYTTö- ÖN ASETETTAVIA TAVAROITA (ASETUS (ETY) No 2454/93, 298 ARTIKLA)/SÄRSKILT ÄNDAMÅL: VARORNA SKALL STÄLLAS TILL MOTTAGARENS FÖRFOGANDE (ARTIKEL 298/FÖRORDNING (EEG) nr 2454/93)
_ SLUTTBRUK : VARER SOM SKAL STILLES TIL RÅDIG- HET FOR DEN DISPOSISJONSBERETTIGEDE (FORORD- NING (EDF) Nr 2454/93, ARTIKKEL 298) _ SÄRSKILT ÄNDAMÅL: VARORNA SKALL STÄLLAS TILL MOTTAGARENS FÖRFOGANDE (ARTIKEL 298/FÖRORDNING (EEG) nr 2454/93)".15.
Följande skall läggas till i artikel 2993:
— TIETTY KÄYTTÖTARKOITUS/SÄRSKILT ÄNDAMÅL _ SLUTTBRUK — SÄRSKILT ÄNDAMÅL".
16. Följande skall läggas till i artikel 303.1:
— TIETTY KÄYTTÖTARKOITUS: VIETÄVIKSI TARKOI- TETTUJA TAVAROITA (ASETUS (ETY) No 2454/93, 303 ARTIKLA: EI SOVELLETA VALUUTTOJEN TASAUS-
MAKSUA EIKÄ MAATALOUSTUKEA)/SÄRSKILT ANDAMAL: VAROR AVSEDDA FÖR EXPORT (ARTI-
KEL 303/FÖRORDNING (EEG) Nr 2454/93 MONETÄRA UTJÄMNINGSBELOPP OCH JORDBRUKSBIDRAG UTESLUTNA)
-- SLUTTBRUK : VARER BESTEMT FOR UTFORSEL (FORORDNING (EGP) Nr 2454/93, ARTIKKEL 303: ANVENDELSE Av MONETAEERE UTJEVNINGSBELOP OG TILBAKEBETALINGER 1 LANDBRUKSSEKTOREN ER UTELUKKET) _ SÄRSKILT ÄNDAMÅL: VAROR AVSEDDA FÖR EX- PORT (ARTIKEL 303/FÖRORDNING (EEG) nr 2454/93 MONETÄRA UTJÄMNINGSBELOPP OCH JORDBRUKS- BIDRAG UTESLUTNA)".
386
17. Följande skall läggas till i artikel 318: Prop. 1994/95:19 — annettu jälkikäteen/utfärdat i efterhand Bilaga 10 — utstedt i efterhand — utfärdat i efterhand".
18. Följande skall läggas till i artikel 3352 tredje stycket: — ole/utdrag — utdrag — utdrag".
19. I artikel 361.2 skall följande text införas efter "— toepassing van artikel 361, punt 2, van Verordening (EEG) nr. 2454/93,":
— asetuksen (ETY) No 2454/93, 361 artiklan 2 kohtaa sovellettu/- tillämpning av artikel 361.2 i förordning (EEG) nr 2454/93, — anvendelse av Artikkel 361 nr. 2 i forordning(EföF) Nr 2454/93, — tillämpning av artikel 361.2 i förordning (EEG) nr 2454/93".
20. I artikel 371 skall följande text införas efter "BEPERKTE GEL- DIGHEID — TOEPASSING VAN ARTIKEL 371 VAN VERORD- ENING (EEG) Nr. 2454/93,":
_ VOIMASSA RAJOITETUSTI: ASETUKSEN (ETY) N:o 2454/93 371 ARTIKLAA SOVELLETTU/BEGRÄNSAD GILTIGHET — TILLÄMPNING Av ARTIKEL 371, FÖRORDNING (EEG) Nr 2454/93
- BEGRENSET GYLDIGHET :ANVENDELSE AV FORORD- NING (EöF) NR 2454/93 ARTIKKEL 371 — BEGRÄNSAD GILTIGHET _ TILLÄMPNING Av ARTIKEL 371 FÖRORDNING (EEG) nr 2454/93".
21. Följande skall läggas till i artikel 3922: — yksinkertaistettu menettely/förenklat förfarande - forenklet prosedyre — förenklat förfarande".
22. Följande skall läggas till i artikel 3932: — vapautettu allekirjoituksesta/be friad från underskrift — fritatt for underskrift - befriad från underskrift".
23. Följande skall läggas till i artikel 402.1: — Yksinkertaistettu menettely/Förenklat förfarande — Forenklet prosedyre — Förenklat förfarande".
387
Bilaga 10
'24. Följande skall läggas till i artikel 4042: — vapautettu allekirjoituksesta/be friad från underskrift — fritatt for underskrift — befriad från underskrift"25.
I artikel 464 skall följande läggas till efter "Verlaten van de Geme- enschap aan beperkingen onderworpen,":
— Vienti yhteisöstä rajoitusten alaista/Export från gemenskapen underkastad restriktioner — Utförsel fra Fellesskapet underlagt restriksjoner — Export från gemenskapen underkastad restriktioner".
I artikel 464 skall följande läggas till efter "Verlaten van de Gemeenschap aan belasting— hefling onderworpen, ":
—Vienti yhteisöstä maksujen alaista/Export från gemenskapen underkastad avgifter
— Utförsel fra Fellesskapet betinget av avgiftsbetalning — Export från gemenskapen underkastad avgifter".
Följande skall läggas till i artikel 481.3:
"— tavaroita ei kuljeteta passitusmenettely ssä/varor ej under transite- ring
— varer ikke underlagt en transitteringsprosedyre — varor ej under transitering".
. Följande skall läggas till i artikel 485.4:
" — Ote valvontakappaleesta: .............. (numero, päiväys, toimipaik- ka ja antomaa)/ Utdrag ur kontrollexemplar: ..... (nummer och datum samt
utfärdande kontor och land)
— Utdrag av kontrolleksemplar: ....... (nummer, dato, utstedende kontor og land) — Utdrag ur kontrollexemplar: ..... (nummer och datum samt utfärdande kontor och land)".
29. Följande skall läggas till i artikel 485.5:
— ....annettuja otteita (lukumäärä) — kopiot oheisina/....(antal) utfärdade utdrag - kopior bifogas — ....(antall) utstedte utdrag. kopier vedlagt — ....(antal) utfärdade utdrag — kopior bifogas"
Prop. 1994/95:19
388
Bilaga 10
30.Följande skall läggas till i artikel 4862: "— Annettu jälkikäteen/Utfärdat i efterhand — Utstedt i etterhånd - Utfärdat i efterhand".
31. Följande skall läggas till i artikel 492.1: "— Yksinkertaistettu menettely/Förenklat förfarande
— Forenklet prosedyre — Förenklat förfarande".
32. Följande skall läggas tilll i artikel 4942: "— Vapautettu allekirjoituksesta/Be friad från underskrift
— Fritatt for underskrift — Befriad från underskrift".
33. Följande skall läggas till i artikel 522.4: "— TK—tavaroita/VH—varor — NB-varer — VH—varor".
34. Följande skall läggas till i artikel 601.3: "— KAKSOISKAPPALE/DUPLIKAT — DUPLIKAT — DUPLIKAT".
35. Följande skall läggas till i artikel 610.1: "— SJ/Y—tavaroita/AF/S—varor — [B/S—varer — AF/S—varor".
36. Följande skall läggas till i artikel 6102: "— Kauppapolitiikka/Handelspolitik — Handelspolitikk — Handelspolitik".
37. Följande skall läggas till i artikel 6441: "— SJ/T—tavaroita/AF/R—varor — IB/R—varer — AF/R—varor".
38. Följande skall läggas till i artikel 711: "— VM—tavaroita/TI varor — MI—varer — TI varor".
39. Följande skall läggas till i artikel 7783: "— KAKSOIKAPPALE/DUPLIKAT — DUPLIKAT — DUPLIKAT".
26 Riksdagen [994.195 [ram/. Nr 19. Bilaga [()—l.?
Prop. 1994/95:19
389
40. Följande skall läggas till i artikel 8184: Prop. 1994/95:19 "— TK—tavaroita/VH—varor Bilaga 10 — NB—varer — VH—varor".
41. Följande skall läggas till iartikel 8492: "— Vietäessä ei myönnetty vientitukea eikä muita määriä/Inga bidrag eller andra belopp har beviljats vid exporten — Ingen tilbakebetalinger eller andre belap gitt ved utfarselen — Inga bidrag eller andra belopp har beviljats vid exporten".
42. Följande skall läggas till i artikel 849.3: "— Vientituki ja muut vietäessä maksetut määrät maksettu takai- sin ...... (määrä) osalta/ De vid exporten beviljade bidragen eller andra belopp har betalats tillbaka för (kvantitet) — Tilbakebetalinger og andre belap gitt ved utfarselen er betalt för. . . .(mengde) — De vid exporten beviljade bidragen eller andra belopp har betalats tillbaka för (kvantitet)".
43. I artikel 8493 skall följande läggas till efter "eller": "— Oikeus vientitukeen tai muihin vietäessä maksettuihin määriin peruutettu....(määrä) osalta/ Rätt till utbetalning av bidrag och andra belopp vid exporten har annullerats för...(kvantitet) — Rett til tilbakebetalinger eller utbetaling av andre belap ved utfarselen er opphevet for ....(mengde) — Rätt till utbetalning av bidrag och andra belopp vid exporten har annullerats för. . .(kvantitet) " .
44. Följande skall läggas till i artikel 855: "— KAKSOISKAPPALE/DUPLIKAT — DUPLIKAT — DUPLIKAT".
45. Följande skall läggas till i artikel 8821: "— Yhteisön tullikoodeksin 185 artiklan 2 kohdan b alakohdan mukaista palautustavaraa/ Returvaror enligt artikel 1852 b i gemenskapens tullkodex — Returvarer i henhold til artikkel 185 nr. 2 bokstav b) i Fellesska- pets tollkodeks — Returvaror enligt artikel 1852 b i gemenskapens tullkodex".
46. Bilaga 1 skall ändras på följande sätt:
Följande skall läggas till i blanketten "Bindande klassificeringsbe— sked" exemplar 4 och 5 fält 13:
390 "FI", "NO", HSE" .
47. Bilaga 6 skall ändras på följande sätt: Prop. 1994/95: 19 Bilaga 10 Blanketten "ÄKTHETSINTYG FÖR FINSK VODKA" skall ersättas med följande:
" Upphävd " . 48. Bilaga 6A skall ändras på följande sätt:
Blanketten "ÄKTHETSINTYG FÖR SVENSK VODKA" skall ersättas med följande: " Upphävd" .
49. Bilaga 17 skall ändras på följande sätt: a) ] anvisningarna på baksidan av den engelska versionen av blankett A punkt 1.1 skall de fyra kolumner som börjar med "Australia" och slutar med "United Kingdom" ersättas med följande:
"Australia* European Community: Canada Austria Italy
Japan Belgium Luxembourg
New Zealand Denmark Netherlands Switzerland Finland Norway United States of America France Portugal Germany Spain Greece Sweden Ireland United
Kingdom"
b) I anvisningama på baksidan av den franska versionen av blankett A punkt 1.1 skall de fyra kolumner som börjar med "Australie" och slutar med "Royaume—Uni" ersättas med följande:
" Australie* Communauté européenne: Canada Autriche Irlande
Etats—Unis d'Amérique Allemagne ltalie Japon Belgique Luxembourg N ouvelle—Zélande Danemark Norvege Suisse Espagne Pays-Bas Finlande Portugal France Royaume—Uni Grece Suede " .
391
c)I anvisningarna på baksidan av den engelska versionen av Prop. 1994/95:19 blankett A skall punkt 111 b 3 ersättas med följande: Bilaga 10
"Japan, Switzerland and the European Community enter the letter "W" in box 8 followed by the Customs Cooperation Council Nomenclature (harrnonized system) heading of the exported product (example: "W" 96.18) ".
d) 1 anvisningarna på baksidan av den franska versionen av blankett A skall punkt III b 3 ersättas med följande:
"Japon, Suisse et Communauté européenne: il y a lieu d'inscrire dans la case 8 la lettre "W" suivie de la position tarifaire occupée par le produit exporté dans la Nomenclature du Conseil de coopération douaniére (systéme harmonisé)
(exemple: "W"96.18)". 50. Bilaga 18 skall ändras på följande sätt:
a) I den engelska versionen av blankett APR del 2 skall punkt 1.1 ersättas med följande:
"Switzerland European Community: Austria Italy Belgium Luxembourg Denmark Netherlands Finland Norway France Portugal Germany Spain Greece Sweden Ireland United Kingdom".
b) I den franska versionen av blankett APR del 2 skall punkt 1.1 med följande:
" Suisse Communauté européenne: Autriche Irlande Allemagne Italie Belgique Luxembourg Danemark Norvége Espagne Pays—Bas Finlande Portugal France Royaume—Uni Grece Suede " .
392
51. Bilaga 25 skall ändras så att följande läggs till: Prop. 1994/95:19
Bilaga ]0 "LISTA IX (Norge)
ANKOMSTFLYGPLATS
TREDJE LAND
OSLO STAVANGER
AVGÅNGSFLYGPLATS DERGEN
TRDNDHEIM
l . EUROPA
alla "mim ="= Hmm"
q x! sa
Bosnien-Hercegovina alla flygplatser Vitryssland alla flygplatser
O
alla flygplatser
Sc As,-en ="= mem ="a flygplats"
u v. :>
alla nyttrlzmr
Tjeckien Brno Prag
i'll flygplatser
.a
&I
Bratislava
Kosice
xi 0— 4 ax
N w l.) ;> N I:. IH & o .I N IIIHIHHII N ua V. O —- N t..: — t» u & »: ll __ o & u. IIIHIHHHIII w ll wo nu
alla flygplatser
393
Prop. 1994/95: 19 LISTA lX (Norge) (tonsättning) Bilaga 10
ANKoMmszurs man: LAND AVGÅNGSFLYGPMTS srxvmcrzrt TRONDHEIM ___—__-
___-__- ___-nu- alla flygplatser
Makedonien (i det tidigare alla flygplatser Jugoslavien)
_ dlanysvlmr M alla flygplatser 6
ut en
Ut () Us t.:
5 3"- ttsvlmr
Krakow. 47 Bydgoszcz.
Gdansks. RIM.
Wroclaw,
Suzecin (Stettin)
Warsawaa
v- o m
Bukarest
alla andra flygplatser
Ryssland Gorkij. Kuiybshev. Perm, Rostov. Volgograd St Petersburg Moskva. Orel Voronezh. Irkutsk. Kirensk. Krasnojarsk. Novosibtrslt Chabarovsk. Vladivostok Omsk. Sverdlovsk
394
Prop. 1994/95: 19
_ Bilaga 10 LISTA lX (Norge) (fortsätmmg)
ANKOMSTFLYGPLATS
&_ mmm mmm .
l-Eunowfousänninn _ _ alla nysplauer ” "'i "”P”-*"
Basel 0 Bem 4 Geneve 4 Zurich 1
Turkiet ( i Europa) alla flygplatser
Turkiet (i Asien) Adina. Afyon. Antalya. Erläzig. Gaziantep. lskende— run. Kastamonu, Konya. Malatya. Samsun. Trébizonde (Trabson)
Agri. Diyarbakir. Erzumm. kars. Van
Akhisar. Ankara. Balikesir. Bochinna. Bursa, Kötahya. Zonguldak
Kiev
Lvov. Odessa. Simferopol
395
Prop. 1994/95; 19 Bilaga 10
LISTA IX (Norge) (fortsättning)
A NK OMSTT L YGFM TS
___-__— ...W ___-_-
Algeriet Alger 10 11
Annaba. Constantine "' 9
El Golea 32 33 ___" .. __ _
alla "ynka" alla 11ng latser Elfenbenskusten alla flygplatser
67
ut &] Ill./. u:
xi 0 U- xl v- 0 I t.:
Ut u Ut 0
U. ut
5 5 5 N Ut ;- ut N o-
Ut
N u
& Ut u. r 4 t.-
ut ur
v. as
N 0. o Ul & uu —- Ul xl . Os N os u. » u-
5 2 5
U.
M— .
N o
U|
5 44 4 44
.,
5 3 5 3 5 9 4 u. u- I 2 4 5 2 N o N »:
396
Prop. 1994/95: 19 LISTA lx (Norge) (fortsättning) Bilaga 10
TREDJE LAND AVGÅNGSFLYGPMTS m OSLO STAVAR/GER TRONDHEIM -
___-___ ___ __- cn-m Guinea-Bissau
u,
Libyen Benghazi. Tripoli Sebha
ngiets. Teman
andra flygplatser
Macmrbique alla llygplatser Namibia alla flygplatser
Niger alla flygplatser
Nigeria zlla nygphuer
Säo Torne och Principe
397
Prop. 1994/95: 19
_ Bilaga 10 LISTA IX (Norge) (fortsätmmg)
A NKOMH'FLYGPLH'S
AVGÅNGSFLYGPLÅTS mm STAVANGER TRONDHEIM ' ___-__- mmm) ___-_- Seychellerna
Stem Leone alla Hygphucr "
Somalia
Sydafrika
Djerba Tunis
398
Prop. 1994/95:19 Bilaga 10
LISTA IX (Norge) (fortsättning)
ANKOMHTLYGPIATS
AVGÅNGSFLYGPMTS BERGEN osm summan TRONDHEIM .
___-__- ...omm ___-_-
Canada Edmonton. Vancouver. Winni- pes Halifax. Montreal. Ottawa. Quebec. Toronto
alla flygplatser
Akron. Albany. Atlanta. Baltimore. Boston. Bun'alo. Charleston. Chicago. Cincinnati. Columbus. Deu'oit. Indiannapolis. Jacksonville, Kansas City. New Orleans. Lexington. Louisville. Memphis. Milwaukee. Minneapolis. Nashville. New York. Philadelphia. Piusburgh. St Louis. Washington Albuquerque. Austin. Billings. Dallas, Denver. Houston. las Vegas. Los Angeles. Oklahoma. Phoenix. Portland, Salt Lake City. San Francisco. Seattle Anchorage. Fairbanks. Juneau Honolulu
Miami
Puerto Rico
399
Prop. 1994/95:19 Bilaga I 0 LISTA IX (Norge) (fortsättning)
A NKOMm YGPM TS
lll. AMERIKA (forLs'atming)
”...man... ___-_-
alla flygplatser
0— N
Bermudas alla flygplatser
Costa Rica alla flygplatser
0 'N '
H I
t... m I.: HI xo xo lll
Cuba alla Hygplatser
o xt
o— r.:
Curacao alla flygplaLser
t..:
Dominikanska republiken
0— N ur uu
alla hygplatser
El Salvador alla flygplatser
u- 0
&
Guatemala
»:
alla flygplaLser
&»
alla flygplatser
S
ta»
alla flygplatser
S xl 0— I L.:
I..!
alla flygplatser
o
alla flygplatser
...-
alla flygplatser
ot
alla flygplatser Jungfruöarna se Västindien
V ästind ien
—|
a 0— t.: .
alla flygplatser
400
Prop. 1994/95: 19
. Bilaga 10 LISTA IX (Norge) (fortsättning)
A.WDMSTFLYGPMTS
L— _— _—
401
LISTA IX (Norge) (fortsättning) _ Bilaga 10
OMSTFLYGPLATS TREDJE L—lND BERGEN STAVANGER TRONDHEIM _
lll-"Illllllllllullnll IMMIIIIIIIHIHIHIIIIHII om MME-II mm MM].- MM].- wm MME-II .-
_-
IGÅNGSFLYGPLATS
alla flygplatser Kambodja alla flygplatser
na alla flygplatser Z'
'liiiiiiiilll
Cypern alla flygplatser
N 00
Hongkong alla flygplatser
alla flygplatser alla flygplatser alla flygplatser
q oo oo xt
xt oo
alla flygplatser
85
74
85
88
85
78 IMMIIIII MM.-Ill alla flygplaLser !!
t.: o
alla flygplatser Nordkorea alla flygplatser
Sydkorea alla flygplatser
MME-ll
Kirgisistan alla flygplatser
& MM.-lll .m IMMIIIIIEI .a IMMIIIIIII mm MME-IIIEI ll!- IHE!
ou t..»
IIIHI
u
Maldivema alla flygplatser alla flygplatser
32 88 78 oo N
Mongoliet
Prop. 1994/95: 19
402
LISTA IX (Norge) (fortsättning) . Bilaga 10
A NKOMS TF L Y GPLATS TREDJE LAND IGÅNGSFLYGPLATS BERGEN OSLO STAVANGER TRONDHEIM
___-__- ——-nun- _—uunu- ___-__- E_n-un- ——u-nn- —-unu-
alla flygplatser
Saudiarabien Singapore Sri Lanka Syrien Tadzjikistan Taiwan alla flygplatser Thailand alla flygplaLser
IV. ASIEN (fortsättning)
Turkiet
Turkmenistan alla flygplatser
___!!n U_n-n- ——-ullu- __"lu-
V. AUSTRALIEN alla flygplatser och OCEANIEN
Prop. 1994/95: 19
403
Prop. 1994/95: 19 Bilaga 10
LISTA x (Sverige)
ANKOMSITLYGPLATS mm...... _-
GÖTEBORG MALMO
Albanien alla flygplatser
m...-m
xl on
I . EUROPA
on 00
xl
:! ill
Bulgarien alla flygplatser
=O
&
u
N|
N en
ut M U. !
'_'ON NND& en o en U|
leN N xo xl on xt N xt
Tjeckien Brno Ostrava Prag Slovakien Bratislava Kosice. Presov Georgim alla flygplatser
alla flygplatser
ae _. |! a o q xi
404
Prop. 1994/95:19 Bilaga 10
LISTA X (Sverige) (fortsättning)
ANKOMS'ITLYGPLATS
NORRKÖPING mcmouu
TREDJE LAND avaa'ivasruarurs 607530”;
I . EUROPA (fortsättning)
q
Ungern alla flygplatser
xi &.
I: 0 & xt x) 0 O xo Lh o o
alla flygplatser
U- & o-
alIa nys-platser
Litauen alla flygplatser
xl &
Makedonien (i det tidigare alla flygplatser
xo
Jugoslavien)
alla flygplaLser
N
Moldavien alla flygplatser
Bydgosuz.
Montenegro alla flygplatser
Gdansk. Rzenbw. Wroclaw Krakéw,
Szczecin (Stettin).
73
Warsaua 58 67
Bukarest 81 91 86 85 alla andra flygplatser 78 97 54 39 Ryssland Gorkij. Kuiybshev. Perm. , 37 94 90 98 Rostov. Volgograd 73 59 92 95
St Petersburg Moskva. Orel
85 85 85 97
Voronerh.
Irkutsk. Kirensk. Krasnojarsk. Novnsibirsk Chabarovslt. Vladivostok Omsk. Sverdlovsk
84 85 88 90
405
27 Riksdagen 1994/95. ] saml. Nr 19. Bilaga 10—12
Prop. 1994/95: 19 Bilaga 10 LISTA X (Sverige) (fortsättning)
ANKOMÅTFLYGPLH'S
AVGÅNGSFLYGPLATS __ __ GOTEBDRG NORRKOPING marmor.»:
l . EUROPA (fortsätt- ning)
Geneve
Zurich
Turkiet (i Asien) Adana. Åfyon. Antalya. Erläzig. Gaziantep. lskenderun. Kastamonu. Konya. Malarya. Samsun. Tréhizonde (T rahson)
Agri. Diyarbakir. Erzurum. Kars. Van
Akhisar. Ankara. Balikesir. Bochirma. Bursa. Kurahya.
Zonguldak
Kiev
Lvov. Odessa. Simferopol
406
Prop. 1994/95:19 Bilaga 10 LISTA X (Sverige) (fortsättning)
ANKOMSTTLYGPMTS TREDJEIAND AVGÅNGSFLYGPLATS GÖTEBORG m NORRKÖPING STOCKHOLM .
ll AFRIKA
Algeriet Algiers 1 I 12 Annaba. Constantine IO II 10 9 El Gola 34 34 32 31 nu- __ "_- _—
'I
v. 5 - .
u. ax
6 ut en
ut xt N V—
Ul »:
v- II,. ' Ul
6
m 0—
Ul ut
D— 4 ..
3
_, N N N N
5 2 2 2 5 7
Ul xt Ut ut
6 2 2 8
:. en la)
Ut xt v. ox
N N a— v- N v. w Ch
407
Prop. 1994/95: 19Bilaga 10
LISTA X (Sverige) (fortsättning)
ANKOMÅ'ITLYGPM TS
AVGÅNGSFl-YGPMTS GÖTEBORG NORRKÖPING mormor.»: -
ll. AFRIKA (fortsättning) _
Kenya alla nygplatser Lesotho alla flygplanet
Liberia ana Hygplaucr
Libyen
TREDJE LAND
Ln w
—- u- oo u v- m & HI
u. xi
3 58
v- a—
Benghazi. Tripoli
Sebha 37
N oo N v:
xi
65 5
v. xi
U| :-
7 6
a N L!— a— xi 0 N u. vi 0—
2 65
Tangiers. Teman
andra Hygplatser
_" n _
U. 0—
54
I
alla flygplatser alla flygplatser alla Hygplalser
67 58 53
550 Tome och Principe
408
LISTA x (Sverige) (fonsälining) Prop. 1994/95: 19 Bilaga 10
A NKOMS? TIYGPLATS
TREDJE LAND ÅVGÅNGSFLYGPLÅTS GÖTEBORG NORRKÖPING STOCKHOLM .
2
H- AFRIKA (fm—ämm _
3
N xi
alla flygplauer
6 Sierra Leone
”
Sydafrika 70
42
7
3
5 2
xi
u. i.u
xi u.
v. i..
alla flygplatser Tanzania alla flygplatser 5 Togo alla flygplaucr
Tunisien Djerba Tunis alla flygblalser
alla flygplaucr 6 alla flygplatser 6
alla flygplatser 65
0— N
67 ... :— xi N
I xi
409
Prop. 1994/95: 19 Bilaga 10
LISTA )( (Sverige) (fortsättning)
ANKOMÅ'ITLYGPLÅTS
lll. AMERIKA l. NORDAMERIKA
Canada Edmonton. Vancouver. Winnipeg Halifax. Montreal. Ottawa. Quebec. Toronto alla flytiplatscr ___--
Förenta staterna Akron. Albany. Atlanta. Baltimore. Boston. Buffalo. Charleston. Chicago. Cincinnati. Columbus.
Detroit. lndiannapolis.
Jacksonville. Kansas City.
New Orluns. Lexington. Louisville. Memphis. Milwaukee. Minneapolis. Nashville. New York. Philadelphia. Pittsburgh. St Louis. Washington
Albuquerque. Austin. Billings, Dallas, Denver. Houston. Las Vegas. Los Angeles. Oklahoma. Phoenix. Portland. Salt lake City, San
Francisco. Seattle
Anchorage. Fairbanks.
Juneau
Honolulu
Miami
Puerto Rico
410
Prop. 1994/95: 19 Bilaga 10 LISTA X (Sverige) (fortsättning)
ANKOMSTFL YGPM TS GÖTEBORG NORRKÖPING STOCKHOLM -
lll. AMERIKA (fortsätt—
ning)
___-__- ___-un- ......
alla flygplatser
Nicaragua alla flygplatser
alla flygplatser
Jungfrut'iama se Vasundien
Västindien alla flygplatser
411
Prop. 1994/95: 19 Bilaga 10 LISTA X (Sverige) (fortsättning)
A NKOMSTFLYGPLATS
NORRKÖPING STOCKHOLM
mams LAND AVGÅNGSFLYGPLATS GOTEEORG
III. AMERIKA (fortsättning)
alla flygplan" alla flygplatser alla flygplatser
_— _—
M
__— __- __- nu" "_- nu- " uu- ___-u n" .nu— nu- "nu nu- "_" nu- __"
412
Prop. 1994/95:19 Bilaga 10
LISTA X (Sverige) (fortsättning)
A NKOMSTFL YGPLATS
AVGÅNGSFLYGPLATS
mm "n.-_u-
lV. ASIEN (fortsätt- ning)
TREDJE LAND
5- &.
xo xt
u xt
o xt
»o a »o s-
w xt
413
LISTA X (Sverige) (fonsätming) _ Bilaga 10
ANKOMSTFL YGPLATS TREDJE LAND AVGÅNGSFLYGPLATS __ _ " aorsnoxa MALMO Nomornva memoar
2
__ m— __ _M M— _— alla flygplatser alla flygplatser ...... ..
IV. ASIEN (fortsätt- ning) __
alla flygplaLser
IV. AUSTRALIEN alla flygplatser och OCEANIEN
97
ut ca
. .., u: u.
O 4
9
I
q
NO
3 95 53
»o o xi
u: v.
w xt
35 t.- on 0— kal &
& xt xi
v. o
»o xt
0 U.
07 U.
92 53 92 94 53
0 xt
56
87 87
Prop. 1994/95:19
414
Prop. 1994/95: 19
.. Bilaga 10 LISTA XI (Osterrike)
ANKOMSITL ramrs KLAGENFURT SAIZBl/RG _-
TREDJE LAND AVGÅNGSFLYGPMTS
Il
Albanien alla flygplatser
Armenien alla flygplatser
Vitryssland alla flygplatser Bosnien-Hercegovina alla flygplatser
Bulgarien alla flygplatser
Kroatien aIIa flygplatser
Cypern alla flygplatser Färölma alla flygplatser
87
xi oo
xo
IHlIEl
xt ol on vi
ut t.) 38
2I Tjeckien 22 39 50 87 44 32
Georgien alla Hygplatser alla flygplatser
xt u.
Bratislava Kosioe. Presov
no on o vi ll N o
415
Prop. 1994/95: 19
.. _ Bilaga 10 LISTA XI (Osterrike) (fortsättning)
ANKOMÅTFLYGFLATS
_ INNSBRUCK KLAGENFUIU' SALZBURG ___-__— ___-__- ___-_u- __M- __u-nn- ___-_u-
Makedonien (i det tidigare alla flygplatser 72 78 Jugoslavien)
” alla llygplatset nn-n-
alla flygplatser "__"-
Bydgoszoz. Krakéw. Gdansk. stzow
Wroclaw Szczecin (Stettin)
Warsawa
Bukarest alla andra flygplatser
Gorki. Kuiyhshev. Perm, Rostov, Volgograd
St Petersburg
Moskva. Orel
Irkutsk. Kiretisk. Krasnojarsk. Novosibirsk Chabarovslt. Vladivostok Omsk. Sverdlovsk
416
TREDJE MND
LISTA xr (Österrike) (fortsättning)
AVGÄNGSFLYGPLATS
Prop. 1994/95: 19 Bilaga 10
ANKOMST FL YGPM TS
INNSBRUCK KLAGENFUIH' SALZBURG _-
__-_——-7
Turkiet (i Asien)
alla nygplatscr ___"- alla nszlalser ——---
Adam. Aryan. Antalya. Erläzig. Gaziantep. lskendcrun. Kastamonu. Kenya. Malatya. Samsun. 'l'rébizcnde (Trabson)
Agri. Diyarbakir. Erzunun. Kars. Van
Akhisar. Ankara. Balikestr. Bachir-ma. Bursa. Kt'ttahya. Zonguldak
Kiev
chv. Odessa. Simferopol
417
Prop. 1994/95: 19 Bilaga 10
LISTA Xl (Österrike) (fottsättning)
AN'KOMSTFLYGFMTS TREDJE LAND ÅVGANGSFLYGPLATS INNSBRUCK KLAGENFUH SALZBURG .- ___—_u-
__
Alger l9
Annaba. Constantine 20 19
ElGolea 53 52 __"- ___- __"- ___" ___— n 74 _— E_n __-
418
Prop. 1994/95: 19 Bilaga 10
LISTA Xl (Österrike) (fortsättning)
AVGÅNGSFLYGPLATS
TREDJE LAND
ANKOMH'FLYGPMTS INNSBRUCK KIAGENFUKT SAIZBURG .- __ "' AFRIKA (hämning) _ alla nygplatser "- =ll= llygplatser " 1"? "mim" " illa Hygplarscr _ ”"* ""Ma""
Libyen Benghazi. Tripoli
Sebha 28 7
i"” "”W”" " 7 3 7 7 7
8 3 7 7
5 63 48 0 7 2 m_- ___-__- n- . nl andra Hygplatser 13 13
7
5
2
76
70
73
45 7 4 3 7 alla flygplatser ___-- 4 75 74
Marocko
Madagaskar allz flygplatser _ _ illa llygplarser _ _ alla flygplatser "__" alla nysplalser __- illa flygplatser _ alla flygplatser Säv Torne uch Principe alla tlygplatser ___--
419
Prop. 1994/95: 19
.. Bilaga 10 LISTA XI (Osterrike) (fortsättning)
ANKOMÅTFLYGPMTS TRENEMVD AVGÅNGSFUGPU" INNSBRUCK mGENFt/n SALZBURG Wm. __ _ allellvsvlm" ? Scychellema alla tlygplatser 7 5 7 3
lt AFRIKA (fortsatmmg)
q 4
xt xt
”_ __
alla flygplatser
en ut
alla "»:le
S Tuntsren Djerba Tunis
7 2
="] &”le
7 7
_ llla flygvlmf _
3 7 4 5 5 ., B 7 7
420
Prop. 1994/95:19 Bilaga 10
LISTA XI (Österrike)
ANKOMSTFLYGPMTS
III. AMERIKA 1. NORDAMERIKA
Canada Edmonton. Vancouver. Winnipeg
Halifax. Montreal. Ottawa.
Quebec. Toronto
Förenta staterna Akron. Albany. Atlanta. Baltimore. Boston. Buffalo. Charlston. Chicago. Cincinnati. Columbus. Detroit. lndiannapolis. Jacksonville. Kansas City. New Orleans. Lexington. Louisville. Memphis. Milwaukee. Minneapolis. Nashville. New York. Philadelphia. Pittsburgh. St Louis. Washington Albuquerque. Austin. Billings. Dallas. Denver. Houston. Las Vegas. Los Angeles. Oklahoma. Phoenix. Portland. Salt Lake City. San Francisco. Sattle Anchorage. Fairbartlts. Juneau Honolulu Miami Puerto Rico
28 Riksdagen ] 994.195. I Sam/. Nr19. Bilaga [()—12
421
Prop. 1994/95:19 Bilaga 10
LISTA xt (Österrike) (fortsättning)
ANKOMSTFL YG'FM TS
TREDJE LAND AVGÅNGSFLYGPLÅTS INNSBRUCK morgman SALZBURG Wim
lll. AMERIKA
2. CENTRALAMERIKA _ Bermuda
Dominikanska republiken &
q 0
Guatemala
U- 17—
lungfruöama se Vasttndien
Västindien alla flygplatser 7l %"
422
Prop. 1994/95: 19
.. Bilaga 10 LISTA XI (Osterrike) (fortsättning)
A NKOMHTLYGPLA TS
AVGÅNGSFLYGPMTS
TREDJE LAND INNSBRUCK RLAGENFURT SALZBURG
III. AMERIKA (fortsättning)
3. SYDAMERIKA
q
Argentina alla flygplaser
Aruba
on
alla flygplatser
O xt 0 t.:
Bolivia alla llygplatscr
alla flygplatser
Chile alla tlygplarser
Colombia alla nygplatser 63
Ecuador
at a— ut
alla flygplatser
0— & xt en xt o— xt xt u. ... u. v. __ u. u. v. .— u. ... &. xt xt at xt u. v- u— v- o vi Vi
Guyana alla flygplatser
O
Paraguay alla flygplatser
o 0— t.- 0— ut
alla flygplaLser
I t.:
alla flygplatser
o 0—
Trinidad och Tobago alla flygplatser
xt
Uruguay alla flygplatser
ON
Venezuela
at 0— t.:
0
0— ut
alla flygplatser
423
Prop. 1994/95:19 LISTA xr (Österrike) (fortsättning) Bilaga 10
Mkoumztcrum TREDJE 1.4er AVGÅNGSFLYGPMTS ! SBRUClt matrim/tzr SMlBURG
___—__- ___-__- ___-__- "nunn-
_unuu-
"nunn- _munuu- ___-nu- "ll—uu- ”___—u- ___-__-
...,...” "__"-
alla flygplatser
alla flygplatser
mmm" "
alla flygplatser
Kazakhstan alla flygplatser Nordkorea
__" __uuuu- ___-uu- ”___-_- __"uu-
IV. ASIEN _ i"! flygplatser _ lm nyplw"
alla Nygplatser 424
(fortsättning)
LISTA XI (Österrike) (fortsättning)
mxoummrurs msn/£ LAND A mitran: varu 13 :mvsmucx KMGENFURT I"; flygplan"
alla llygplarser
xt u.
alla llygplatscr
se Musa! och Oman
_ "mm!—== ” '"] Hygplalxer
u.
ut
alla flygplatser alla timplaner _ alla flygplatser _ alla flygplan" 75 alla flygplatser
alla Ryplaser
allallygplaner ”Mmm"
V. AUSTRALIEN alla Nygplauer
u. v.
och OCEANIEN
Prop. 1994/95:19Bilaga 10
LISTA XII (Finland)
A.WOMS'ITLYGFM TS TREDJE LAND AVGÅNGSFL YGPLÅTS Häring/or: Tammerfors Äbn
___—__- ___-__- "nu-_- "nu-_- "lm-___- ——u-u-- ___-"_- ___-"_-
alla Hygplarser _-
Tjeckien Brno Sl 66 Ostrava 95 Prag Bratislava Kosice
426
Prop. 1994/95: 19 Bilaga I 0
LISTA XII (Finland) (fortsättning)
ANKOMHTLYGPMTS
AVGÅNGSFLYGPLATS Helsingfors Tammerfors Åbo
?. !. mamma _
Makedonien (i det tidigare alla nygplatser
alla nygplalser alla flygplalser Montenegro alla nygplarscr
Bydgoszoz. Krakow. Gdansk, Rzeszbw. Wroclaw
3
n o— & w w
xo N
Jugoslavien)
9.
_- n-
i)!
x) a
Szczecin (Sxeuin)
WWW]
alla flygplatser
Gorki. Kuiybshev. Perm.
Rosluv, Volgograd
Sl Petersburg
Moskva. Orel
lrkuLsk. Kirensk. Krasnojarsk. Novosibirsk Chabarovsk. Vladlvosrok Omsk. Sverdlovsk
427
Prop. 1994/95: 19 Bilaga 10 LISTA xn (Finland) (fortsättning)
ANKOMSTFLYGPMTS
AVGÅNGSFLYGPLATS HeLvingfols Tammufors
alla Hygplauer
_ alla Hmmm 72
Turkiet (1 Europa) alla Hygplalser
Turkiet (i Asien) Adana, Afyon. Antalya.
V. O IHII V' O Hill
en 0— an m
xc u.
% HN HN
Erläzig, Gazianlep. lskenderun. Kasiarnunu. Kenya, Malarya. Samsun.
Tröbizonde (Trabson)
Agri. Diyarbakir. Erzurum. Kars. Van
Akhisar. Ankara, Balikcsir. Bochinna. Bursa. Kmahya. Zonguldak
Ukraina Kiev
Lvov. Odessa. Simferopol
428
Prop. 1994/95: 19 Bilaga 10
LISTA XII (Finland) (fortsättning)
ANKOMS'ITLYGPMTS
"M”” ”"m”" ___-- —=—_--—
I.! AFRIKA
Algerier Alger Annaha. Constanrine El Gola
___ __— ___ __— ___ ___ __— __— _ _ u n _ _ _ u _ _
N
w A aa N a— 4
_— __
429
Prop. 1994/95:19Bilaga 10
LISTA XII (Finland) (fortsättning)
ANKOMH'FLYGPLATS
AVGÅNGSFLYGPLATS
___—_- Mmm...-.... _
alla HygplaLser
alla flygplatser Guinea-Simu alla HygplaLser Kenya alla Ilygplalscr
alla flygplatser
Libctia alla flygplatser
Libyen Bcnghzzi. Tripoli Sabha "6
Tangiers. Teman
3 55 45 56 67 45
u- v. |») & oa v.
U| m
3 N N N L.: 63 56 50 2
63
andra HygplaLscr
Säo Tome och Principe alla nygplztscr 45
_- __ .
63 67 50
E',
vu v. w &
55 54
;. u.
430
Prop. 1994/95: 19 Bilaga 10 LISTA xn (Finland) (fortsättning)
ANKOMÅ'ITLYGPLATS
TREDJE LAND AVGÅNGSFLYGPLATS
Il. AFRIKA (fortsäiming) _
Tunisien Djerba
;. U—
U. L:. N
uu :—
Tunis m.. &
alla flygplatser
Z 6 6 4 4 6 5 5 5
LI! »a vu m.-
0 N
3 3 3 7 5 ') 7 6 5 4 3 63 0— N
Zimbabwe
431
Prop. 1994/95:19 Bilaga 10
LISTA XII (Finland) (fortsättning)
ANKOMÅTFLYGPMTS
AVGÄNGSFLYGPLATS
TREDJE LAND
Edmonton. Vancouver.
Winnipeg
Halifax. Montreal. Omval.
Quebec. Toronto
Forenta staterna Akron. Albany. Atlanta. Baltimore. Boston. Buffalo. Charleston. Chicago. Cincinnati.
Columbus. Detroit.
lndiannapolis. Jacksonville. Kansas City. New Orleans. Lexington. Louisville.
Memphis. Milwaukee.
Minneapolis. Nashville. New
York. Philadelphia. Pittsburgh. St Louis. Washington Albuquerque. Austin. BillinSS- Dallas. Denver. Houston. las Vegas. Los Angeles. Oklahoma. Phoenix. Portland. Salt Lake City. San Francisco. Seattle Anchorage. Fatrbanks. Juneau Honolulu
Miami
Pueno Rico
432
Prop. 1994/95: 19 Bilaga 10 LISTA XII (Finland) (fortsättning)
A NKOMSTFLYGFLATS
___-_-
lII. AMERIKA
2' CENTRALAMERIKA _ alla flygplatser 4
alla flygplatser
Bermuda alla flygplatser _- Costa Rica alla flygplatser
Cuba alla flygplatser
2 3 7 55 47 55 55 47 55 47 55 55 2 5
Dominikanska republiken ___- .
Jungfruöama se Västindien
Västindren alla flygplatser
433
Prop. 1994/95:19 Bilaga 10
LISTA XII (Finland) (fortsättning)
A NKOMH'FLYGPLATS
___--
T REDIE [AND AVGÅNGSFLYGPLATS
_—
Hl- AMERIKA (fortsättning) _ .. m...... _ Mlanysvlm
w
andraplatser alhnmlaw _ Hummer
L:. t.:
__ __
Lh u
ta. t.:
3 54 54 54 54 54 54
:- l m 'A V. 'sA t.: w u :-
IA x.-
434
Prop. 1994/95: 19 Bilaga 10 LISTA xn (Finland) (fortsättning)
fl.-VK OMST F L YGFLATS TREDJE LAND IGÅNGSFLYGPLATS Helsingfors Zimmerfors Åbo
___-__— wis... ___ _- 7
Afghanistan alla llygplatser 97 9
Azerbajdzjan
O N
alla flygplatser
alla llygplaser
O xt © xt
Bangladesh alla flygplatser se Nepal
se Malaysia
ND &. xt xt v-
so xt © xt
alla flygplatser
Kina
0 xt
alla flygplatser
Cypern alla flygplatser
Hongkong alla flygplatser
alla flygplatser
so xt
alla flygplatser
0 0 U- xt O Ilva "
: %
so UI 0 &I
alla flygplatser
alla flygplatser
0 .e. se ut
alla Hygplatser
alla flygplatser
Jordanien alla flygplatser 94 94
Kambodja alla flygplatser 97 _- ..m..... _unu-- ......
lV ASIEN
(fortsättning)
Macao alla flygplatser Malaysia alla flygplatser
435 Maldiverna alla flygplatser
Prop. 1994/95: 19 Bilaga 10 LISTA XII (Finland) (fortsättning)
ANKOMSTFL YGPLATS mm
IGÅNGSFLYGPMTS
TREDJE LAND
_ m— _—
Åbo
NO U-
xl
alla flygplatser
Ftltpptnema alla flygplatser
xt
n .. u n _ - u u n __" __" __" __" __” __" __- __" _" _" __"
V AUSTRALIEN och OC EANIEN
xt
97 97 97 9
& 50 O O 0 xl
7 7 4
alla flygplatser
436
52.Bilaga 27 skall ändras så att följande läggs till: Prop. 1994/95; 19 Bilaga 10
"MARKNADSCENTRA FÖR BERÄKNING AV ENHETSVÄRDEN FÖR VARJE POSITION I NOMENKLATU'REN
ÖSTERRIKE NORGE SVERIGE POSITION KN-NUMMER
0701 90 51 ) 0701 90 59 1.20 0702 00 10 ) 0702 00 90 1.30 0703 10 19
0703 20 00 ur 0703 90 00
ur 0704 10 10 ) ur 0704 10 90 ] 0704 20 00 0704 90 10
ur 0704 90 90 (Broccoli)
ur 0704 90 90
(Kinakål)
0705 11 10 ) 0705 11 90 ) 1.120 ur 0705 29 00
1.130 ur07061000 ur 0706 90 90
0707 00 11 ) 0707 00 19 ) 0708 10 10 ) 0708 10 90 ) 1.17o.1 ut 0708 20 10 ) 111 0703 20 90 )
1.170.2 ur 0708 20 10 ur 0708 20 90
O .. 5
17 O
(ngari: var. Ca ressu: saw)
uIO708 90 00
0709 10 00 1.200.1 ur 0709 20 00 (Grönspan'is) 1.200.2 ur 0709 20 00 (Annan sparris)
1.210 1.220 1.220 1.210 1.250 1.200 1.220 2.10 2.20 2.20
ur 0804 40 10 ] ur 0804 40 90 ]
29 Riksdagen 1994/95. I saml. Nr 19. Bilaga 10—12
437
ÖSTERRIKE FINLAND NORGE SVERIGE
10011010 101.100101511 ___—
07090010 ___— 1.250 010 00 50 ___—
1.260 0709 90 70 1.270 0714 2010 2.10 ur 0802 40 00 2.20 ur 0803 00 10 2.30 ur 0804 30 00
2.40 ur 0804 40 10 ur 0804 40 90
mau
ur 0804 50 00
0805 10 11 0805 10 21
.» 3
0805 10 31 0805 10 41
0805 10 15 0805 10 25 0805 10 35 0805 10 45
0805 10 19 0805 10 29
2.602
___-_a ...a—_em_.
S
0805 10 39 0805 10 49
2.704
2.701
2703 ur 0805 20 90 )
2.80
2.90.1 ur 0805 40 00 (Gmpefruki och pomelo. blond) N 00 U|
2.902 ur 0805 40 00 (Grapefrukt och pomelo. blod) 2.100 0806 10 11 )
080610 15 ) 080610 19
0807 10 10 ur 0807 10 90
2.110 2.120.1
!
_..1 _
(Meloner: Amarillo. etc.)
2.120.2 ur 0807 10 90 (Meloner: andra)
2.130 0808 10 31
0808 10 33 0808 10 39 0808 10 51 0808 10 53 0808 10 59 0808 10 81 0808 10 83 0808 10 89
ur 0808 20 31 ur 0808 20 33 ur 0808 20 35 ur 0808 20 39 (Päron: Nashi)
2.140.l
438
ÖSTERRIKE FINLAND NORGE SVERIGE
POSITION KN -NUMMER
ur 0808 20 31 ur 0808 20 33 ur 0808 20 35 ur 0808 20 39 (Päron: andra)
2 150 0000 10 00 ___— 2.160 0809 20 10 0809 20 90 2.170 ur 0809 30 90 (Persikor) 2.180 ur 0809 30 10 (Nektariner) 0809 40 11 0809 40 19 0810 10 10 0810 10 90 2.205 0810 20 10 _
0810 40 30 2.220 0810 90 10
2.230 ur 0810 90 80 (Granatäpplen)
2.240 ur 0810 90 80 (hakifrukt. Sharon)
2.250 ur 0810 90 30 (Litchi)
52. Bilaga 27 skall ändras så att följande läggs till:
"MARKNADSCENTRA FÖR BERÄKNING AV ENHETSVÄR- DEN FÖR VARJE POSITION I NOMENKLATUREN
53. Bilaga 31 (enhetsdokument) skall ändras på följande sätt:
Följande skall läggas till i exemplar 5: "Palautetaan" , "Tillbakesen— des 111', "Åter till”.
54. Bilaga 32 (databehandling av deklarationer) skall ändras på följande sätt:
Följande skall läggas till i exemplaren 4 och 5: "Palautetaan", "Tillbakesendes til", "Ater till".
55. Bilaga 48 skall ändras på följande sätt: Det stycke i punkt 1.1 som börjar med orden "att Belgien" och som slutar med uttrycket "det belopp som en huvudansvarig " skall ersättas med följande:
439
Bilaga 10
56.
57.
58.
59.
"att Belgien, Danmark, Tyskland, Grekland, Spanien, Frankrike Irland Italien, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Österrike, Portugal, Finland, Sverige och Förenade kungariket får ut det belopp som en huvudansvarig3
Bilaga 49 skall ändras på följande sätt:
Det stycke i punkt 1.1 som börjar med orden "att Belgien" och som slutar med uttrycket "det belopp som en huvudansvarig” skall ersättas med följande:
"att Belgien, Danmark, Tyskland, Grekland, Spanien, Frankrike, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Österrike, Portugal, Finland, Sverige och Förenade kungariket får ut det belopp som en huvudansvarig3
Bilaga 50 skall ändras på följande sätt:
Det stycke i punkt 1.1 som börjar med orden "att Belgien" och som slutar med uttrycket "får lyda på högst 7 000 ecu" skall ersättas med följande:
"att Belgien, Danmark, Tyskland, Grekland, Spanien, Frankrike, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Österrike, Portugal, Finland. Sverige och Förenade kungariket Storbritannien och Nordirland får ut det belopp — inklusive tull, skatt, jordbruksavgifter och andra pålagor men exklusive böter och sank- tionsavgifter — som en huvudansvarig är eller kan bli skyldig att betala till dessa stater på grund av regelöverträdelser eller oegent— ligheter vid en gemenskapstransitering, vare sig det gäller en huvudförpliktelse eller en följd— eller biförpliktelse, och som undertecknad åtar sig betalningsansvar för genom att utfärda garantikuponger som var och en får lyda på högst 7 000 ecu".
Bilaga 51 skall ändras på följande sätt:
I fält 7 skall följande ord utgå:
"EKONOMISKA". "ÖSTERRIKE", "FINLAND", "NORGE", "SVERIGE".
Bilaga 60 skall ändras på följande sätt:
I bestämmelserna om vilka uppgifter som skall lämnas på blanket- ten skall följande införas under rubriken "I. Allmänt":
Prop. 1994/95:19
440
Bilaga 10
a) Följande skall införas i tabellen efter den mening som börjar med
b)
60.
61.
62.
63.
orden "Blanketten skall innehålla":
" AT = Österrike " " FI = Finland " "NO = Norge" "SE = Sverige".
Följande skall införas i tabellen efter den punkt som börjar med uttrycket "Punkt 16": "ATS = österrikiska schilling" "FIM = finska mark"
"NOK = norska kronor" "SEK = svenska kronor".
Bilaga 63 (kontrollexemplar blankett T5) skall ändras på följande
satt.
Följande skall läggas till i exemplaren 4 och 5: "Palautetaan", "Tillbakesendes til", "Åter till".
Bilaga 68/A skall ändras på följande sätt:
I bestämmelserna om tillstånd att ha tullager eller att använda för- farandet skall följande införas i tabellen under punkt 3:
"— AT för Österrike" "— FI för Finlan " "— NO för Norge" "— SE för Sverige".
Bilaga 81 skall ändras på följande sätt:
På baksidan av informationsbladet INF 5 skall följande införas i
punkt B.14:
"— ATS = österrikiska schilling" "— FIM = finska mark"
"— NOK = norska kronor"
"— SEK = svenska kronor".
Bilaga 82 skall ändras på följande sätt:
På baksidan av informationsbladet INF 1 skall följande införas i punkt B.9: "— ATS för österrikiska schilling" "— FIM för finska mark" "— NOK för norska kronor" "— SEK för svenska kronor".
Prop. 1994/95:19
441
Bilaga 10
65.
66.
b)
67.
Bilaga 98 skall ändras på följande sätt:
På baksidan av informationsbladet INF 6 skall följande införas i punkt B. 13: "— ATS för österrikiska schilling" "— FIM för finska mark" "— NOK för norska kronor" "— SEK för svenska kronor".
Bilaga 99 skall ändras på följande sätt:
Följande text skall utgå: "Österrike" "Finland"
" Norge " " Sverige" .
Bilaga 106 skall ändras på följande sätt:
På baksidan av informationsbladet INF 2 skall följande införas i punkt B. 15: "— ATS för österrikiska schilling" "— FIM för finska mark" "— NOK för norska kronor" "— SEK för svenska kronor".
Följande skall införas i bestämmelserna om informationsbladet INF 2: "AT — Österrike"
"FI — Finland" "NO — Norge" "SE — Sverige".
Bilaga 108 skall ändras på följande sätt:
"Finland: Suomen Vapaasatama Oy/ Finlands Frihamn Ab 10940 HANKO/HANGÖ
Sverige: Frihamnen i Stockholm Frihamnen i Göteborg Frihamnen i Malmö Frihamnen i Norrköping Frihamnen vid Arlanda".
Prop. 1994/95:19
442
68. Bilaga 111 skall ändras på följande sätt: Prop. 1994/95:19 Bilaga 10 I anvisningarna på baksidan av blanketten "Ansökan om återbetal- ning/eftergift" skall följande införas i punkt B.12: "— ATS : österrikiska schilling" "— FIM : finska mark" "— NOK : norska kronor" "— SEK : svenska kronor".
11. TEKNISK ANPASSNING AV ANDRA BESTÄMMELSER AN DE SOM INGÅR 1 TULLKODEXEN
1. 376 L 0308: Rådets direktiv 76/308/EEG av den 15 mars 1976 om ömsesidigt bistånd vid uppbörd av fordringar inom ramen för det finansiella system som gäller för Europeiska utvecklings— och garantifonden för jordbruket och vid uppbörd av jordbruksavgifter och tullar (EGT nr L 73, 19.3.1976, s. 18), i dess lydelse enligt
— 1 79 H: Anslumingsakten för Grekland (EGT L 291, 19.11.1979, s. 17), — 379 L 1071: Rådets direktiv 79/1071/EEG av den 6 december 1979 (EGT nr L 331, 27.12.1979, s .10), -— 1 851: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23).
Artikel 22.2 skall ersättas med följande:
"Kommissionens företrädare skall förelägga kommittén ett förslag till åtgärder. Kommittén skall yttra sig över förslaget inom den tid som ordföranden bestämmer med hänsyn till hur brådskande frågan är. Den skall fatta sitt beslut med en majoritet av 64 röster, varvid med- lemsstaternas röster skall vägas enligt fördragets artikel 148.2. Ordföranden får inte rösta."
2. 382 R 0636: Rådets förordning (EEG) nr 636/82 av den 16 mars 1982 om ekonomiska arrangemang för passiv förädling av vissa textil— och klädesvaror som återirnporteras till gemenskapen efter bearbetning i vissa tredje länder (EGT nr L 76, 20.3.1992, s. 1), i dess lydelse enligt
5 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985 s. 23),
443
Bilaga 10
Artikel 12.3 a andra stycket skall har följande lydelse:
"Kommittén skall yttra sig över förslaget inom den tid som ordföranden bestämmer med hänsyn till hur brådskande frågan är. Den skall fatta Sitt beslut med en majoritet av 64 röster, varvid medlemsstaternas röster skall vägas enligt fördragets artikel 148.2. Ordföranden får inte rösta."
3.
b)
383 R 0918: Rådets förordning (EEG) nr 918/83 av den 28 mars 1983 om upprättandet av ett gemenskapssystem för tullbefrielse (EGT nr L 105, 23.4.1983, s. 1), i dess lydelse enligt — 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985 s. 23), — 385 R 3822: Rådets förordning (EEG) nr 3822/85 av den 20 december 1985 (EGT nr L 370, 31.12.1985, S. 22), — 387 R 3691: Rådets förordning (EEG) nr 3691/87 av den 9 december 1987 (EGT nr L 347, 11.12.1987, S. 8), — 388 R 1315: Rådets förordning (EEG) nr 1315/88 av den 3 maj 1988 (EGT nr L 123, 17.5.1988, s. 2), — 388 R 4235: Rådets förordning (EEG) nr 4235/88 av den 21 december 1988 (EGT nr L 373, 31.12.1988, s. 1). — 391 R 3357: Rådets förordning (EEG) nr 3357/91 av den 7 november 1991 (EGT nr L 318, 20.11.1991, S. 3). — 392 R 2913: Rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 (EGT nr L 302/92, 19.10.1992, s. 1). — 394 R 0355: Rådets förordning (EEG) nr 355/94 av den 14 februari 1994 (EGT nr L 46, 18.2.1994, S. 5).
Följande artikel Skall införas: "Artikel lOa
Trots vad som föreskrivs i artiklarna 3, 4 och 7 får Norge tillämpa den nationella lagstiftning som före anslutningen gällde där för överföring av varor från Spetsbergen till det norska fastlandet, i fall då behandlingen i Norge före anslumingen var mer gynnsam än vad behandlingen i gemenskapen är vid import av varor av detta slag från Spetsbergen till gemenskapens tullområde enligt definitio- nen för Norge i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992, ändrad genom anslutningsakten för Norge."
Följande artikel skall införas: "Artikel 30a
Trots vad som föreskrivs i artikel 30 får Norge tillämpa den nationella lagstiftning som före anslutningen gällde där för små varusändningar från Spetsbergen till det norska fastlandet, i fall då behandlingen i Norge före anslumingen var mer gynnsam än vad
Prop. 1994/95:19
behandlingen i gemenskapen är vid import av varor av detta Slag Prop. 1994/95:19 från Spetsbergen till gemenskapens tullområde enligt definitionen Bilaga 10 för Norge i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992, ändrad genom anslutningsakten för Norge."
383 R 2289: Kommissionens förordning (EEG) nr 2289/83 av den 29 juli 1983 om tillämpning av artiklarna 70—78 i rådets förordning (EEG) nr 918/83 om upprättandet av ett gemenskapssystem för tullbefrielse (EGT nr L 220, 11.8.1983, s. 15), i dess lydelse
enligt
- 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985 s. 23), — 385 R 1745: Kommissionens förordning (EEG) nr 1745/85 av den 26 juni 1985 (EGT nr L 167, 27.6.1985, s. 23), — 385 R 3399: Kommissionens förordning (EEG) nr 3399/85 av den 28 november 1985 (EGT nr L 322, 3.12.1985, s. 10), — 392 R 0735: Kommissionens förordning (EEG) nr 735/92 av den 25 mars 1992 (EGT nr L 81, 26.3.1992, s. 18).
Följande skall läggas till i artikel 3.2 andra stycket:
. "— Vammaisille tarkoitetut tavarat: tullittomuus jatkuu, edellyttä- en että asetuksen (ETY) N:o 918/83 77 artiklan 2 kohdan 2 alakohdan ehtoja noudatetaan/Föremål för handikappade: Fortsatt tullfrihet under förutsättning att villkoren iartikel 77.2 andra stycket i förordning (EEG) nr 918/83 uppfylls"
— Artikler beregnet på funksjonshemmede: Fritaket oppret— tholdes förutsatt at artikkel 77 nr. 2 annet ledd i förordning (EGP) nr. 918/83 overholdes" "— Föremål för handikappade: Fortsatt tullfrihet under förut—
sättning att villkoren i artikel 77.2 andra stycket i förordning (EEG) nr 918/83 uppfylls".
383 R 2290: Kommissionens förordning (EEG) nr 2290/83 av den 29 juli 1983 om tillämpning av artikel 50-59, 63a och 63b i rådets förordning (EEG) nr 918/83 om upprättandet av ett gemenskaps- system för tullbefrielse (EGT nr L 220, 11.8.1983, S. 21), i dess
lydelse enligt
— 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985 s. 23), — 385 R 1745: Kommissionens förordning (EEG) nr 1745/85 av den 26 juni 1985 (EGT nr L 167, 27.6.1985, s. 21), — 385 R 3399: Kommissionens förordning (EEG) nr 3399/85 av den 28 november 1985 (EGT nr L 322, 3.12.1985, s. 10), — 388 R 3893: Kommissionens förordning (EEG) nr 3893/88 av den 14 december 1988 (EGT nr L 346, 15.12.1988, s.
32). 445 — 389 R 1843: Kommissionens förordning (EEG) nr 1843/89
Bilaga 10
Följande
av den 26 juni 1989 (EGT nr L 180, 27.6.1989, s. 22), 392 R 0735: Kommissionens förordning (EEG) nr 735/92 av den 25 mars 1992 (EGT nr L 81, 26.3.1992, s. 15).
Skall läggas till i artikel 3.2 andra stycket:
Unesco—tavarat: tullittomuus jatkuu, edellyttäen että asetuksen (ETY) N:o 918/83 57 artiklan 2 kohdan l alakohdan ehtoja noudatetaan/Unesco—varor: Fortsatt tullfrihet under förut- sättning att villkoren i artikel 57.2 första stycket i förordning (EEG) nr 918/83 uppfylls" UNESCO—varen Fritaket opprettholdes förutsatt at artikkel 57 nr. 2 forste ledd i förordning (EGP) nr. 918/83 over- holdes" Unesco—varor: Fortsatt tullfrihet under förutsättning att villkoren i artikel 57.2 första stycket i förordning (EEG) nr 918/83 uppfylls".
Prop. 1994/95: 19
446
B. BESKATTNING Prop. 1994/95:19
Bilaga 10 1. 377 L 0799: Rådets direktiv 77/799/EEG av den 19 december 1977 om ömsesidigt bistånd genom behöriga myndigheter i med- lemsstaterna inom området direkt och indirekt beskattning (EGT nr L 336, 27.12.1977, s. 15), i dess lydelse enligt
— 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17), — 379 L 1070: Rådets direktiv 79/1070/EEG av den 6 december 1979 (EGT nr L 331, 27.12.1979, s. 8), — 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23), — 392 L 0012: Rådets direktiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992 (EGT nr L 76, 23.3.1992, s. 1).
a) Artikel 1.3 skall ha följande lydelse:
"3. De skatter som avses i punkt 2 är för närvarande främst följande:
I Belgien: Impöt des personnes physiques/Personenbelasting Impöt des sociétésNennootschapsbelasting Impöt des personnes morales/Rechtspersonenbelasting
Impöt des non-résidents/Belasting der ni et—verblijfhouders
I Danmark: Indkomstskat til staten Selskabsskat Den kommunale indkomstskat Den amtskommunale indkomstskat Folkepensionsbidragene Samandsskat Den saarlige indkomstskat
447 Kirkeskat
Forrnueskat til Staten Prop. 1994/95:19 Bilaga 10 Bidrag til dagpengefonden I Tyskland: Einkommensteuer Körperschaftsteuer Vermögensteuer Gewerbesteuer Grundsteuer I Grekland: (Påpog etooötjpozrog övaucdiv 1rpoat217rwv (Döpa: ELOOÖ'ÖILOITOC VOILLKCIW 7rpoao'07rwv 496,00; axtutj'rov neptovaiag I Spanien: Impuesto sobre la Renta de las Personas Fisicas
Impuesto sobre Sociedades
Impuesto Extraordinario sobre el Patrimonio de las Personas Fisicas
I Frankrike: Impöt sur le revenu Impöt sur les sociétés Taxe professionnelle Taxe fonciere sur les propriétés båties
Taxe fonciere sur les propriétés non båties
448
I Irland: Prop. 1994/95: 19
Bilaga 10 Income tax
Corporation tax Capital gains tax Wealth tax I Italien: Imposta sul reddito delle persone fisiche Imposta sul reddito delle persone giuridiche Imposta locale sui redditi I Luxemburg: Impöt sur le revenu des personnes physiques Impöt sur le revenu des collectivités Impöt commercial communal Impöt sur la fortune Impöt foncier I Nederländema: Inkomstenbelasting Vennootschapsbelasting Vermogensbelasting I Norge: Skatt av alrninnelig inntekt Skatt av personinntekt
Saerskatt på inntekt av petroleumsutvinning og rorled— ningstransport
Avgift på honorarer til utenlandske kunstnere 449
Trygdeavgift Prop. 1994/95:19 Bilaga 10 Formuesskatt I Österrike: Einkommensteuer Körperschaftsteuer Grundsteuer Bodenwertabgabe Abgabe von land— und forstwirtschaftlichen Betrieben I Portugal: Contribuicäo predial lmposto sobre a indtistria agricola Contribuicåo industrial Imposto de capitais Imposto profissional Imposto complementar Imposto de mais—vallas
Imposto sobre o rendimento do petröleo
Os adicionais devidos sobre os impostos precedentes I Finland:
Valtion tuloverot/de statliga inkomstskattema
Yhteisöjen tulovero/inkomstskatten för samfund
Kunnallisvem/kommunalskatten
Kirkollisvero/kyrkoskatten
Kansaneläkevakuutusmaksu/folkpensionsförsäk- ringspremien 450
Sairausvakuutusmaksu/sjukförsäkringSpremien Prop. 1994/95: 19 Bilaga 10 Korkotulon lähdevero/källskatten på ränteinkomst
Rajoitetusti verovelvollisen lähdevero/källskatten för begränsat skattskyldig
Valtion varallisuusvero/den statliga förrnögenhetsskatten Kiinteistövero/fastighetsskatten I Sverige: Den statliga inkomstskatten Sjömansskatten Kupongskatten Den särskilda inkomstskatten för utomlands bosatta
Den särskilda inkomstskatten för utomlands bosatta artister m.fi.
Den statliga fastighetsskatten Den kommunala inkomstskatten
Förmögenhetsskatten
I Förenade kungariket: Income tax Corporation tax Capital gains tax Petroleum revenue tax
Development land tax".
451
Bilaga 10
b)
Artikel 1.5 skall ha följande lydelse:
"5. Med uttrycket "behörig myndighet" avses
i Belgien:
De Minister van financién eller den som företräder honom
Le Ministre des finances eller den som företräder honom i Danmark:
Skatterninisteren eller den som företräder honom i Tyskland:
Der Bundesminister der Finanzen eller den som före- träder honom
i Grekland: To Trovp'yeio Oucovotuxcöv eller en behörig företrädare i Spanien:
El Ministro de Economia y Hacienda eller den som företräder honom
i Frankrike:
Le ministre de l'économie eller den som företräder honom
i Irland:
The Revenue Commissioners eller den som företräder dem
i Italien: 11 Ministro per le finanze eller den som företräder honom i Luxemburg:
Le ministre de finance eller den som företräder honom
Prop. 1994/95: 19
452
iNederländerna: Prop. 1994/95:19 Bilaga 10 De minister van financiön eller den som företräder honom iNorge: Finans— og tollministeren eller den som företräder honom
i Österrike:
Der Bundesminister fiir Finanzen eller den som före- träder honom
i Portugal: 0 Ministro das Financas eller den som företräder honom i Finland:
Valtiovarainministeriö/Finansministeriet eller den som företräder ministeriet
i Sverige:
Ministern med ansvar för skattefrågor eller den som företräder honom
i Förenade kungariket:
The Commissioners of Customs and Excise eller den som företräder dem, när det gäller uppgifter om mervär- desskatt eller punktskatt.
The Commissioners of Inland Revenue eller den som företräder dem, när det gäller andra uppgifter".
2. 378 L 1035: Rådets direktiv 78/1035/EEG av den 19 december 1978 om skattebefrielse vid import av små mängder varor av icke-komme— rsiell karaktär från tredje land (EGT nr L 366, 28.12.1978, s. 34), i dess lydelse enligt
— 385 L 0576: Rådets direktiv 85/576/EEG av den 20 december 1985 (EGT nr L 372, 31.12.1985, s. 30).
453
30 Riksdagen [ (104/95. [ saml. Nr 19. Bilaga [()—12
Följande artikel skall införas: Prop. 1994/95:19
Bilaga 10 "Artikel la
Trots vad som föreskrivs i artikel 1.2 a tredje strecksatsen får Norge tillämpa den nationella lagstiftning som före anslutningen gällde där för små leveranser av varor från Spetsbergen till det norska fast- landet, i fall då behandlingen i Norge före anslutningen var mer gynnsam än vad behandlingen i gemenskapen är vid import av varor av detta slag från Spetsbergen till gemenskapens skatteområde enligt definitionen för Norge i artikel 3 i rådets direktiv 77/388/EEG, ändrat genom anslutningsakten för Norge."
. 379 L 1072: Rådets åttonde direktiv 79/1072/EEG av den 6 december 1979 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om omsättningsskatt — arrangemang för återbetalning av mervärdess- katt till skattskyldiga som inte är etablerade i landet (EGT nr L 331, 27.12.1979, s. 11), i dess lydelse enligt
— 1 85 I: Anslumingsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23).
a) Punkt D i bilaga C skall ha följande lydelse:
"D. Ansökan skall göras hos den behöriga myndigheten i fråga, nämligen i
- Luxemburg: ............................ — Nederländerna: .......................... — Norge: ................................ — Österrike: .............................. — Portugal: .............................. — Finland: ............................... — Sverige: ............................... — Förenade kungariket: .......................
454
b) Punkt I i bilaga C skall ha följande lydelse: Prop. 1994/95: 19 Bilaga 10 "I. En ansökan kan omfatta fiera fakturor eller impondokument men det sammanlagda skattebelopp som begärs återbetalat för år 19.. får inte vara lägre än
BEF/LUF... DKK... DEM... GRD... PTE... FRF... IEP... ITL... NLG. .. NOK... ATS... ESP... FIM... SEK. GBP. ..
i fall då ansökan avser en tid som är kortare än ett kalender- år men inte kortare än tre månader, eller
BEF/LUF... DKK... DEM... GRD... PTE... FRF... IEP... ITL... NLG... NOK... ATS. .. ESP... FIM... SEK. GBP. ..
i fall då ansökan avser en tid av minst ett kalenderår eller en kortare tid än tre månader".
455
4. 383 L 0181: Rådets direktiv 83/181/EEG av den 28 mars 1983 (EGT Prop. 1994/95: 19 nr L 105, 23.4.1983, s. 38), i dess lydelse enligt Bilaga 10
— 389 L 0219: Rådets direktiv 89/219/EEG av den 7 mars 1989 (EGT nr L 92, 5.4.1989, s. 13).
Följande artikel skall införas: "Artikel 9a
Trots vad som föreskrivs i artikel 3 och 7 får Norge tillämpa den nationella lagstiftning som före anslutningen gällde där för personliga ägodelar vid tiden för flyttning från Spetsbergen till det norska fastlandet, i fall då behandlingen i Norge före anslumingen var mer gynnsam än vad behandlingen i gemenskapen är vid import av varor av detta slag från Spetsbergen till gemenskapens skatteområde enligt definitionen för Norge i artikel 3 i rådets direktiv 77/388/EEG, ändrat genom anslutningsakten för Norge."
5. 383 L 0182: Rådets direktiv 83/182/EEG av den 28 mars 1983 om skattebefrielse inom gemenskapen för vissa transportmedel som tillfälligt förs in i en medlemsstat från en annan (EGT nr L 105. 23.4.1983, s. 59), i dess lydelse enligt
— 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23).
Bilagan skall ha följande lydelse: "BILAGA
Förteckning över skatter som avses i artikel 1.1 andra strecksatsen
BELGIEN
— Taxe de circulation sur les véhicules automobiles (Arrété royal du 23 novembre 1965 portant codif1cation des dispositions légales relatives aux taxes assimilées aux impöts sur les revenus— Moniteur belge du 18 janvier 1966) — Verkeersbelasting op de autovoertuigen (Koninklijk Besluit van 23november 1965 houdende codificatie än de wettelijke be- palingen betreffende de met de inkomstenbelastingen gelijk- gestelde belastingen — Belgisch Staatsblad van 18 januari 1966)
DANMARK
- Vaegtafgift af motorkoretojer (Lovbekendtgorelse Nr. 163 af 31. 456 marts 1993)
Bilaga 10
TYSKLAND
— Kraftfahrzeugsteuer O(rahfahrzeugsteuergesetz — 1979) — Kraftfahrzeugsteuer (Durchfiihrungsverordnung — 1979)
GREKLAND — TEM) xvxxoöopiag (N.2367/53 (>an LOXIJGL aåuepoz) SPANIEN
- Tributos Locales sobre circulaciön de vehiculos automöviles (establecido en base a la Ley 41/1979, de 19 de noviembre, de Bases de Régimen Local y al Real Decreto 3 250/1976, de 30 de
diciembre)
FRANKRIKE
— Taxe différentielle sur les véhicules å moteur (Loi No 77—1467 du 30 décembre 1977) — Taxe sur les véhicules d'une puissance fiscale supérieure a 16 CV immatriculés dans la catégorie des voitures particulieres (Loi de finances 1979 - Article 1007 du code général des impöts)
IRLAND
— Motor vehicle excise duties (Finance (Excise duties) (Vehicles) Act 1952 as amended, and Section 94, Finance Act 1973 as amended)
ITALIEN
— Tassa sulla circolazione degli autoveicoli (TU delle leggi sulle tasse automobilistiche approvato con DPR N. 39 del 5 febbraio 1953 e succesive modificazioni)
LUXEMBURG
— Taxe sur les véhicules automoteurs (Loi allemande du 23 mars 1935 (Kraftfahrzeugsteuergesetz) maintenue en vigueur par l'arrété grand—ducal du 26 octobre 1944. modifiée par la loi du 4 aofrt 1975 et les reglements grand—ducaux du 15 septembre 1975 et du 31 octobre 1975 et du 31 octobre 1975)
NEDERLÄNDERNA
— Motorrijtuigenbelasting (wet op de motorrijtuigenbelasting 21 juli 1966, Stb 332 — wet van 18 december 1969/Stb 548)
Prop. 1994/95:19
457
NORGE Prop. 1994/95:19 Bilaga 10 — Avgift på motorvogner (Lov av 19. juni 1959 nr. 2) ÖSTERRIKE — Kraftfahrzeugsteuer (BGBl. Nr. 449/1992) PORTUGAL — Imposto sobre veiculos (Decreto—Lei N? 143/78, de 12 de Junho) — Imposto de compensacäo (Decreto—Lei N ? 354—A/82, de 9 de Septembro)
FINLAND
- Moottoriajoneuvovero/motorfordonsskatt(Lakirnoottoriajoneuvo- verosta/Lag om skatt på motorfordon 722/66)
SVERIGE
- Fordonsskatt (Fordonsskattelagen, 1988z327) FÖRENADE KUNGARIKET
— Vehicle excise duty (Vehicles (Excise) Act 1971)".
458
XIV. UTBILDNING Prop. 1994/95:19 Bilaga 10 363 D 0266: Rådets beslut 63/266/EEG av den 2 april 1963 om allmänna principer för genomförande av en gemensam politik i fråga om yrkesut- bildning (EGT nr L 63, 20.4.1963, s. 1338/63) och 363 X 0688: Regler för Rådgivande kommittén för yrkesutbildning 63/688/EEG av den 18 december 1963 (EGT nr L 190, 30.12.1963, s. 3090/63), i dess lydelse
enligt
— 368 D 0189: Rådets beslut 68/189/EEG av den 9 april 1968 (EGT nr L 91, 12.4.1968, s. 26), — 1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Förenade kungariket (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14), — 373 D 0101(01): Rådets beslut 73/101/EEG (EGT nr L 002, 1.1.1973, s. 1), — 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17), — 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23).
Artikel 1.1 i 63/688/EEG skall ersättas med följande:
"Artikel 1
1. Rådgivande kommittén för yrkesutbildning, som inrättades enligt villkoren i den fjärde grundsatsen i rådets beslut av den 2 april 1993 om allmänna principer för genomförande av en gemensam politik i fråga om yrkesutbildning, skall bestå av 96 ledamöter varav två företrädare för varje medlemsstats regering samt två företrädare för arbetstagarorganisationer och två företrädare för arbetsgivarorganisa— tioner från varje medlemsstat, "
459
Bilaga 10
XV. STATISTIK
1.
2.
393 R 0696: Rådets förordning (EEG) nr 696/93 av den 15 mars 1993 om de Statistiska enheterna för observation och analys av produktionssystemet inom gemenskapen (EGT nr L 76, 30.3.1993, S. 1).
I bilagans avsnitt II del B Geografiska kriterier punkt 2 skall den text som följer efter orden "i Nederländerna" ersättas med följande:
”kommune" i Norge, "Gemeinde" i Österrike, "concelho" i Portugal, "kunta/kommun" iFinland, "primärkomrnun" iSverige och "ward" i Förenade kungariket."
391 S 0612: Kommissionens beslut 91/612/EKSG av den 31 januari 1991 om kolstatistik (EGT nr L 74, 20.3.1991, s. 1).
I frågeformulär Q60.A60 punkt 1.1 skall följande text läggas till: Efter "Nederländerna" skall följande införas:
" Norge " , " Österrike".
Efter "Portugal" skall följande införas:
" Finland", "Sverige".
. 391 X 0141: Kommissionens rekommendation 91/141/EKSG av den
31 january 1991 om kolstatistik (EGT nr L 74, 20.3.1991, s. 35).
a) I frageformulär M30, M30a, A30, A30a, A30b, M40, A40, A40a, Q61/A61, punkt 1.1, skall följande läggas till: Efter "Nederländerna" skall följande införas: "Norge", " Österrike " . Efter "Portugal" skall följande införas: "Finland " , " Sverige ".
b) In frågeformulär M40, A40, A40a, punkt 1.2, skall följande ord utgå: "Österrike" , " Norge " , "Sverige " .
c) I frågeformulär M50, A50, A50a och i anmärkningarna till frågeformulär M50/A50 avsnitt 11 punkt 2 och 3 skall uttrycket "EUR 12" ersättas med "EUR 16".
378 L 0546: Rådets direktiv 78/546/EEG av den 12 juni 1978 om statistisk rapportering om varutransporter på landsväg inom ramen för regionalstatistiken (EGT nr L 168, 26.6.1978, S. 29), i dess lydelse enligt
— 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EFT nr L 291, 19.11.1979. s. 17),
Prop. 1994/95: 19
460
— 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L Prop. 1994/95:19 302 15.11.1985, s. 23), Bilaga 10 — 389 L 0462: Rådets direktiv 89/462/EEG av den 18 juli 1989
(EGT nr L 226, 3.8.1989, s. 8).
a) I bilaga 2 skall följande införas efter den text som gäller Nederländerna:
"Norge:
frågan om NUT 15"—klassifikation är ännu inte avgjord (NUTS 2 skall användas) Österrike: Burgenland Niederösterreich Wien Kärnten Steiermark Oberösterreich Salzburg Tirol Vorarlberg"
Efter den text som gäller Portugal skall följande införas:
”Finland: . frågan om NUTS—klassifikation är ännu inte avgjord (NUTS 2 skall användas)
Sverige frågan om NUTS—klassifikation är ännu inte avgjord (NUTS 2 skall användas)"
b) Bilaga 3 skall ändras på följande sätt: ' Efter "Nederländerna" skall följande införas: "Norge", "Österrike" . Efter "Portugal" skall följande införas: "Finland " , "Sverige". I förteckningen över tredje länder skall "Österrike", "Norge", ' "Sverige" och "Finland" utgå.
5. 380 L 1119: Rådets direktiv 80/1119/EEG av den 17 november 1980 om Statistisk rapportering om varutransporter på inre vattenvägar (EGT nr L 339, 15.12.1980, s. 30), i dess lydelse enligt
— 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien ochEPortugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23). .
461
Bilaga 10
a) I bilaga 2 skall följande införas efter den text som gäller
Nederländerna:
"Österrike: Burgenland Niederösterreich
Wien Kärnten Steiermark Oberösterreich
Salzburg Tirol
Vorarlber g "
Efter den text som gäller Portugal skall följande införas:
"Finland:
frågan om NUTS—klassifikation är ännu inte avgjord (NUTS 2 skall användas)
Sverige
frågan om NUTS—klasszjikation är ännu inte avgjord (NUTS 2
skall användas)"
b) I bilaga 3 skall listan över länder ändras på följande sätt: i) Del 1 skall ha följande lydelse:
"I. Länder inom Europeiska gemenskapen
01. 02. 03. 04. 05. 06. 07. 08. 09. 10. 11. 12. 13. 14. 15. 16.
ii) Idel III skall "Österrike" utgå samt punkt 13 — 25 numreras om och betecknas 17 — 28.
Belgien Danmark Tyskland Grekland Spanien Frankrike Irland Italien Luxemburg Nederländerna Norge Österrike Portugal Finland Sverige Förenade kungariket".
Prop. 1994/95 : 19
462
c) Ibilaga 4 tabell 7A, 8A och 8B skall rubriken "EUR 12" ersättas Prop. 1994/95:19 med "EUR 16" och den kolumn som har beteckningen "A" flyttas Bilaga 10 in under "EUR 16" och där placeras efter kolumn "L". d) 1 bilaga 4 tabell 10A och lOB skall rubriken "EUR 12" i vänsterkolumnen ersättas med "EUR 16". Efter Nederländerna skall följande införas: - "Norge", "Österrike". ' Efter "Portugal" skall följande införas: "Finland", "Sverige". Uppgifterna om Österrike längre fram i texten skall utgå.
. 380 L 1177: Rådets direktiv 80/1177/EEG av den 4 december 1980
om statistisk rapportering om varutransporter på järnväg inom ramen för regionalstatistiken (EGT nr L 350, 23.12.1980, s. 23), i dess lydelse enligt
— 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien ochlPortugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23).
a) Följande skall läggas till i artikel 1.2 a:
"Österreichische Bundesbahnen, Österrike (ÖBB) Valtionrautatiet/Statsjärn vägarna, Finland (VR) Norges Statsbaner, Norge (NSB) Statens järnvägar, Sverige (SJ)".
b) I bilaga 2 skall följande införas efter den text som gäller Nederländerna:
"Norge: frågan om NUTS—klassifikation är ännu inte avgjord (NUTS 2 skall användas)
Österrike: Burgenland Niederösterreich Wien
Kärnten Steiermark Oberösterreich Salzburg Tirol
Vorarlberg " .
Följande skall införas efter den text som gäller Portugal:
"Finland: . frågan om NUTS—klassifikation är ännu inte avgjord (NUTS 2 463 skall användas) '
"Sverige: Prop. 1994/95:19 frågan om NUTS—klassr'jikation är ännu inte avgjord (NUTS 2 Bilaga 10 skall användas)".
c) 1 bilaga 3 skall listan över länder ändras på följande sätt: Del 1 skall ha följande lydelse:
"I. Europeiska gemenskaperna 01. Belgien 02. Danmark 03. Tyskland 04. Grekland 05. Spanien 06. Frankrike 07 . Irland 08. Italien 09. Luxemburg 10. Nederländerna 11. Norge 12. Österrike 13. Portugal 14. Finland 15. Sverige 16. Förenade kungariket".
Idel II av förteckningen skall de punkter som gäller "Österrike", "Norge", "Sverige" och "Finland" utgå samt punkt 13—28 numreras 'om och betecknas 17—28.
464
XVI. KONSUMENTSKYDD f Prop. 1994/95:19
3 Bilaga 10
1. 392 X 0579: Kommissionens rekommendation 92/579/EEG av den 27 november 1992 med anmodan till medlemsstatema att upprätta den infrastruktur som behövs för att identifiera farliga produkter vid de yttre gränserna (EGT nr L 374, 22.12.1992, S. 66).
I punkt V.4 skall följande läggas till:
"— Vaarallinen tuote — ei saa laskea vapaaseen liikkeeseen. Suositus 92/579/ETY — Farlig produkt — ikke godkjent för fri omsetning. Rekommandasjon 92/579/E0'F — Farlig produkt — ej godkänd för fri omsättning. Rekommendation 92/579/EEG".
465
XVII. STRUKTUR- OCH REGIONALPOLITIK Prop. 1994/95:19 Bilaga 10
388 R 2052: Rådets förordning (EEG) nr 2052/88 av den 24 juni 1988 om strukturfondemas uppgifter och effektivitet och om samordning dels inbördes, dels med Europeiska investeringsbanken och andra befintliga finansieringsorgans verksamheter (EGT nr L 185, 15.7.1988, s. 9), i dess lydelse enligt
— 393 R 2081: Rådets förordning (EEG) nr 2081/93 av den 20 juli 1993 (EGT nr L 193, 31.7.1993, S. 5).
1) Följande Stycken skall läggas till i artikel 12.1: "Som framgår av bilaga 3 skall de ytterligare medel som skall komma de fyra nya medlemsstatema till del för mål 1-5b under år 1995—1999 uppgå till 4 775 miljoner ecu i 1995 års prisläge.
Hur dessa medel skall fördelas på år och medlemsstater illustre— ras i bilaga 3."
2) Följande Skall läggas till i bilaga 1:
"ÖSTERRIKE: Burgenland".
3) En ny bilaga skall införas med följande lydelse:
466
"BILAGA 3 ? Prop. 1994/95:19 Bilaga 10 Ungefärlig medelsfördelning för nya medlemsstater '
(miljoner ecu i" 1995 års prisläge)
Finland
Strukmrfonder .. 978" 4775 Norge
(mål 1— —5b) Sverige 233 ' 238 248 och FIUF __-
1. Dessa belopp är ungefärliga. Själva fördelningen på olika mål skall göras enligt strukturfondsförordningen på samma sätt som för de nuvarande medlemsstaterna.
varav:
Österrike
2. I beloppen ingår — i fall då det är relevant — medel för pilotpro- jekt, aktioner av nydanande karaktär, studier och gemenskapsiniti- ativ enligt artikel 3 och 12. 5. "
467
XVIII. ÖVRIGT Prop. 1994/95: 19
Bilaga 10 EEG—rättsakter
358 R 0001: Rådets förordning nr 1 av den 15 april 1958 om vilka språk som skall användas i Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG nr 17, 6.10.1958, s. 385/58), i dess lydelse enligt
— 1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Förenade kungariket (EGT nr L 73, 27.3.1972, S. 14), — 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17), — 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23).
a) Artikel 1 skall ha följande lydelse:
"Artikel 1 Följande språk Skall vara ofiiciella språk och arbetsspråk för unionens institutioner: danska, nederländska, engelska, finska, franska, tyska, grekiska, italienska, norska, portugisiska, spanska och svenska. "
b) Artikel 4 skall ha följande lydelse:
"Artikel 4 Förordningar och andra texter av allmän räckvidd Skall avfattas på de tolv ofiiciella språken."
c) Artikel 5 skall ha följande lydelse: "Artikel 5
Europeiska gemenskapernas ojjiciella tidning skall ges ut på de tolv off1ciella Språken."
Euratom—rättsakter 358 R 5001(01): Rådets förordning nr 1 av den 15 april 1958 om vilka språk som skall användas i Europeiska atomemergigemenskapen (EGT nr 17, 6.10.1958, s. 401/58), i dess lydelse enligt
— 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23).
468
a) Artikel 1 skall ha följande lydelse: Prop. 1994/95:19 Bilaga 10
"Artikel 1 Följande språk skall vara officiella språk och arbetsspråk för unionens institutioner: danska, engelska, finska, franska, tyska, grekiska, italienska, nederländska, norska, portugisiskå, spanska och svenska." !
b) Artikel 4 Skall ha följande lydelse: &
"Artikel 4 Förordningar och andra texter av allmän räckvidd Skäll avfattas på de tolv officiella språken."
c) Artikel 5 skall ha följande lydelse: *
"Artikel 5 i Europeiska gemenskapernas oficiella tidning skall ges? ut på de tolv officiella språken."
469
31 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 19. Bilaga 10—12
Bilaga 10
BILAGA II
Förteckning enligt artikel 30 i anslutningsakten
I. HANDELSPOLITIK
1. 394 R 0517: Rådets förordning (EG) nr 517/94 av den 7 mars 1994 om allmänna regler för import av textilvaror från vissa tredje länder som inte omfattas av bilaterala avtal, protokoll eller arrangemang eller av andra särskilda gemenskapsregler om import (EGT nr L 67, 10.3.1994, s. 1).
Bilaga 3A behöver kompletteras med uppgifter om sådana pro- dukter med ursprung i tredje land som inte omfattas av bilaga 2 och vars fria rörlighet var underkastade kvantitativa restriktioner i de nya medlemsstatema den 31 december 1993. I konsekvens härmed bör orden "på grundval av förordning (EEG) nr 288/82" i artikel 2.1 tredje strecksatsen utgå.
Sverige:
I fall då det är lämpligt skall tabellerna i bilaga 3B, 4 och 6 anpassas så att de anger nya kvantitativa gränser som tar hänsyn till de handelsmönster som råder i Sverige.
Österrike, Norge och Finland:
I fall då det är lämpligt skall tabellerna i bilaga 3B, 4 och 6 anpassas så att de anger nya kvantitativa gränser som tar hänsyn till anslutningen av Österrike, Norge och Finland.
392 R 3951: Rådets förordning (EEG) nr 3951/92 av den 29 december 1992 om arrangemang för import av vissa textilvaror med ursprung i Taiwan (EGT nr L 405, 31.12.1992, s. 6), i dess lydelse enligt
— 394 R 217: Rådets förordning (EG) nr 217/94 av den 24 januari 1994 (EGT nr L 28, 2.2.1994, s. 1).
Sverige:
I fall då det är lämpligt skall tabellerna i bilaga 11 anpassas så att de anger nya kvantitativa gränser som tar hänsyn till de handels- mönster som råder i Sverige. Osterrike, Norge och Finland:
I fall då det. är lämpligt skall tabellerna i bilaga 11 anpassas så att de anger nya kvantitativa gränser som tar hänsyn till anslutningen av Österrike, Norge och Finland.
Prop. 1994/95: 19
470
II. FISKE Prop. 1994/95:19 Bilaga 10 1. 392 R 3759: Rådets förordning (EEG) nr 3759/92 av den 17 december 1992 (EGT nr L 388, 31.12.1992, s.1.)
De ändringar som behövs för att införa nya arter i bilaga 1 och 6 till denna förordning skall göras under övergångstiden på förslag av kommissionen och med beaktande av uppgifter från unionens medlemsstater och de blivande medlemsstatema.
Den ändring som behövs i artikel 5 för att tillåta medlemsstatema att uteslutande erkänna producentorganisationer, skall göras under övergångstiden på förslag av konunissionen.
2. 393 R 2210: Kommissionens förordning (EEG) nr 2210/93 av den 26 juli 1993 om uppgiftslämnande för den gemensamma organisationen av marknaden för fiske— och vattenbruksprodukter (EGT nr L 197 , 6.8.1993, s. 8).
En förteckning över representativa marknader och hamnar kommer att fastställas innan anslutningen enligt det tillämpliga förfarandet.
471
BILAGA III Prop. 1994/95:19
Bilaga 10 Bestämmelser som avses i artikel 32 i anslutningsakten
1. 376 L 0116: Rådets direktiv 76/116/EEG av den 18 december 1975 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om gödselmedel (EGT nr L 24, 30.1.1976, s. 21), senast ändrat genom kommissionens direktiv 93/69/EEG av den 23 juli 1993 (EGT nr L 185, 28.7.1993, s. 30).
Artikel 7, såvitt avser kadmiumhalten i gödselmedel och märkning avseende denna.
2. 391 L 0157: Rådets direktiv 91/157/EEG av den 18 mars 1991 om batterier och ackumulatorer som innehåller vissa farliga ämnen (EGT nr L 78, 26.3.1991, s. 38), senast ändrat genom kommissionens direktiv 93/86/EEG av den 4 oktober 1993 (EGT nr L 264. 23.10.1993, 5.51).
Artikel 9, Såvitt avser kvicksilverhalten i sådana alkaliska brunstens- batterier, inklusive knappcellbatterier, som avses i artikel 3.1.
3. 367 L 0548: Rådets direktiv 67/548/EEG av den 27 juni 1967 om tillnärmning av lagar och andra författningar om klassificering. förpackning och märkning av farliga änmen (EGT nr L 196, 16.8.1967, S. 1), senast ändrat genom kommissionens direktiv 93/101/EEG av den 11 november 1993 (EGT nr L 13, 15.1.1994. S. 1).
3) Artikel 30 i förening med artikel 4 och 5 , såvitt avser i) kraven på klassificering, märkning och/eller särskilda kon— centrationsgränser för de ämnen eller grupper av ämnen som upptas i bilaga 1 till direktivet och förtecknas i tillägg A till den här bilagan, i så måtto att Norge får kräva att annan klassifice- ring, annan märkning och/eller andra specifika gränsvärden tillämpas för dessa ämnen,
ii) kriterierna för klassificering och märkning av cancerframkallande ämnen enligt bilaga 6 avsnitt 4.2.1 till direktivet, i så måtto att Norge får kräva att andra kriterier för klassificeringen och andra krav för användningen av vissa R—fraser skall tillämpas.
b) Artikel 30 i förening med artikel 4 och 6 i direktivet, såvitt avser kraven på klassificering, märkning och/eller särskilda kon— centrationsgränser för de ämnen eller grupper av ämnen som inte upptas i bilaga 1 till direktivet och som förtecknas i tillägg B till denna bilaga, i så måtto att Norge får kräva att klassificering. märkning och/eller specifika gränsvärden skall tillämpas på dessa 472 arnnen.
Bilaga 10
c) Artikel 30 i förening med artikel 23.2 d i direktivet, i så måtto Prop. 1994/95:19
att Norge får kräva användning av en ytterligare R—fras ("R—215"), som inte upptas i bilaga 3 till direktivet.
(1) För ämnen som omfattas av a och c: bestämmelserna i direktivets artikel 23.2 om krav om användning av uttrycket "EEG—märk— ning.
. 388 L 0379: Rådets direktiv 88/379/EEG av den 7 juni 1988 om tillnärmning av lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga preparat (beredningar) (EGT nr L 187, 16.7.1988, s. 14), senast ändrat genom kommissionens direktiv 93/18/EEG av den 5 april 1993 (EGT nr L 104, 29.4.1993, s. 46).
a) Artikel 13 i förening med artikel 3 och 7, såvitt avser bered- ningar som innehåller ämnen enligt definitionen i punkt 3 a—c ovan.
b) Artikel 3.3 b, såvitt avser undersökning av beredningars sensibili- serande effekter.
. 378 L 0631: Rådets direktiv 78/631/EEG av den 26 juni 1978 om tillnärmning av medlemsstatemas lagstiftning om klassificering, förpackning och märkning av farliga preparat (bekämpningsmedel) (EGT nr L 154, 5.6.1992, s. 1).
. 391 L 0414: Rådets direktiv 91/414/EEG av den 15 juli 1991 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden (EGT nr L 230, 19.8.1991, s. 1).
Artikel 15 och 16 f, Såvitt dessa bestänunelser om klassificering och märkning hänvisar till rådets direktiv 78/631/EEG av den 26 juni 1978 om tillnärrrming av medlemsstaternas lagstiftning om klassificering, förpackning och märkning av farliga preparat (bekämpningsmedel) (EGT nr L 206, 29.7.1978, s. 13), senast ändrat genom rådets direktiv 92/32/EEG av den 30 april 1992 (EGT nr L 154, 5.6.1992, S. 1).
473
Bilaga 10
Tillägg A
BENÄMNING Etylakrylat
Toluen—2,4—diisocyanat Toluen—2,6—diisocyanat Dinitrotoluen (alla isomerer) Metylbromid
Kalciumkromat
Kvicksilver (organiska och oorganiska föreningar)
Terpentin
Bariumklorid (bariumsalter)
n—Hexan
Vanadinpentoxid
Tillägg B BENÄMNING: Bariumkromat N—fenyl—Z—naftyl—amin Benspyren
Krysen
Kreosot från stenkolstjära 1ndeno( l ,2,3—cd)pyren Kobolt(II)klorid Kobolt(II)sulfat
N ickelklorid
EEG—nummer 607-032—00—X
6 l 5—006-00-4
615—006—00—4
609—007—00—9
602—002-00—2
024—008-00-9
080—002-00—6 080—004—00—7
650-002-00—6
056—002—00—7
601—037—00—0
023—001—00—8
N-fenyl-N'—isopropyl—p—fenylen—diamin
Tetrametyl—tiurammonosulfid
Kloracetaldeh yd
Prop. 1994/95: 19
474
BILAGA IV Prop. 1994/95: 19
__ Bilaga 10 FÖRTECKNING ENLIGT ARTIKEL 39.1 I ANSLUTNINGS AKTEN Utvändig Anrops— Bruttoregister- Motor
Fartygets namn märkning signal tonnage (GT) styrka
(IRCS) 1969 1948 (kW)
(Oslo) (London)
FÖRTECKNING ÖVER FISKEFARTYG FÖR DJUPHAVSFISKE A) Fartyg över 200 bruttoregisterton (GT) SYLTEFJORD F—l-BD LNYG 299 1 103 KIOLLEFIORD F— l-LB LLSU 297 1 103 JERGUL F—2-H LGEB 299 882 VADSOJENTA F-2—VS LHNX 299 1 103 BERLEVAGFISK 1 F-S-B LMET 299 882 BARENSTRÅL F—7—M stw 415 191 730 PERSFJORD F—lO-BD JXQS 299 1 103 NORDFJORDTRÅL F-24-BD LMSR 299 919 KJELSVIK F—26-LB I XPS 321 124 691 KJOLNES F—32-NK LMQO 297 882 DOGGI F-42-H LLJJ 299 882 KERAK F-50-V LJBE 296 1 103 NORDKYN PIONEER F-53-G LJMS 263 551 RAIRO F-69-H LLAX 299 882 STALLO F-84-H JXTZ 299 882 SKAIDI F-86-H LNMY 299 882 GARGIA F-87-H IWWB 678 299 1617 ODD ERIK F-90-BD JXAX 236 236 486 KONGSFJORD F—lOO-BD JXMG 1662 499 2427 RISTON F-l36—HV LATR 296 1066 REMOYTRÅL F—220-BD IXOK 999 499 1838 KVITSION MODO—HD LCHR 552 3278 JOHN ERIK H-7-B LEQI 492 1199
475
Fartygets namn
1.014ch JUNIOR SJEMANN 1511)me
mm TAEIJNVÅC; KLIPPSTEIN BDMMELFISK HORDAGUTT TRYGVASON VOLSTAD VIKING OTTO WATHNE TAMPEN
HOPEN
VAREGG SKARHAUG SKARHEIM sounzm SENIOR SYNSRAND VARAK KVALSKJAER GEIR
TORE JUNIOR LEINEFISK
FLUD
LANGVIN
LORAN VOLSTAD KJALKEN
GRANTI'
Utvändig märkning
H-18-B H-ZO-B H-21-B H-SO-B H-59-S 11454-3 H-166-B H-220—B H-310—B M-l -A hd-l-ll hd-l-IlI) M-l HD M-l -VD hd-Z-l! M-8-A M-B-F M-S-SD M—9-A M—9-HD M-lZ—H hd-lS-(E M-l S—HG M-lö-HG M-19-A 14-1943 M-ZO-A M—ZZ-HG
M-23-VD
Anrops- signal aRCS)
LGUU LCGR LHTK LEHD LFNB LCLC LGMS LHR. LMPP LAR LHBL LAOW LADD JXWX LAQE UJU LAHE LAUS LNOA LJKG LAQS LFWZ LAGH JWOM JXSZ LAN] JXVF JWVC
JXJU
Bruttoregister- tonnage (GT) 1969 1948 (Oslo) (London) 336 248 285 184 334 169 284 199 261 159 280 187 251 250 271 270 257 168 1593 1150
299 1806 689 2280 1621 799 347 173 761 496
213 264
297 299 224 538 172 216 189 566 176 308 1 7 l 8 797 465 466 2412 1113 317 1345 499
Motor styrka (klNO
460 786 735 852 889 460 507 507 790 2574 1176 3000 2940 2647 441 735 625 728 1103 853 808 581 674 507 2940 610 3000 588
2250 476
Fartygets namn
NXHARGO meRNnouu SVANODD HOLBERG KVALSVHK MALEBUEN Achc TORBERG ROALDNES KARLVADOY SIALEmmN MORETRÅL HUSBY VESTanER KWMÅTEW NORDOYTRÅL OYUNER GUNNARSON GElR PEDER SKJONGNES PERO RAMON mORNOY BROGG VONAR SKAREGG SANDEVAäUNG HGGSTEIN
JUVEL
Utvändig märkning
M-24-G M-25-S M-26-H0 M-28-S M—29-HD M44-F M-32-VD M-35-G M-37-G M-44-U M-49-F M—SO-H M-50-SG M-55-VN M-SS—HD M-59-H M-61-AV M—70-M M-71 -H M-72—G M-81-VD M-83-VD M—84-VD M-85-H M-88-SG M-89-G M-91 -S M-98-G
M-102-S
Anrops- signal GRCS
LCKU LMCF LAXT LATX JWGC LNZW LHD' LGQK LMNL wan LAHZ LNE LAVX LEZS LDQV LHWR LETQ LNCR LAUE
LCBG
LMJF LEQB JXTY LAQT LJNQ LAPQ LKMX JXJT
LAMY
Bruttoregister— tonnage (GT) 1969 1948 (Oslo) (London) 205 205 289 189 300 915 422 330 225 264 456 328 310 465 131 566 176 298 298 354 249 295 173 298 267 41 3 391 209 240 148 271 166 296 1499 784 2487 1565 654 515 199 306 120 499 199 230 229 425 126 2487 1312
Motor styrka (kW)
368 570 900 882 882 367 1323 827 1456 636 790 1102 441 441 827 1103 441 588 330 1176 1911 3375 2427 1059 525 1471 368 678
3309 477
Fartygets namn
SEm
KORALEN BRnwaY smswER BMRNHAUG SOLOYVAG FURNESTRÄL ROSUND SETNNG HAVBRYN HUSBY SENIOR ELDORADO BRATTEGG HUSBY SARMER TENOR STÅLEGGSENIOR KATO
ULLA GAYSERSENHDR KAPFARVEL HOUWNGEN NYVOLL SENIOR HAVSTRAND GOLLENES ELDBORGTRÅL LElNEBRIS BOTRÅLIV
LOFOTTRÅLI
Utvändig märkning
M-104—H M-lOö-H M-106-S M-107-G M-109—H M-l 12-F M- 1 16-G M—l l7-G M-123-G M-125 -H M-130—AV M-132-SK M—133-G M—140-AV M-142—A M- 1 58—A M-165 -S M-192-SG M- 196-SG M—202-H M—206-H M-218—SM M—225-G M—225—H M—276-H9 M-292—A M-555-H0 N—1—BO
N-l-VV
Anrops- signal (IRCS)
JXDZ JXNV szx LNYK uox LNCL IJBT LNWV LHAH lUQ LCGZ JWNB JXQN UAQ LNWQ LALU LHOK LUC LGGD LMTR LCKT LKPX LALS uns JWTN JXQZ JWNF LHLU
JWQR
Bruttoregister- tonnage (GT) 1969 1948 (Oslo) (London) 362 1932 499 263 263 297 245 100 243 148 238 958 499 374 208 1591 703 272 168 1630 594 374 209 143 295 914 215 240 225 186 337 323 323 453 84 27 1 171 2066 1086 422 2136 496 492 137 465 297
Motor styrka (kW)
400 2647 375 882 294 588 827 1654 514 2206 790 404 2206 55 1 368 3366 5 14 551 507 485
1103
2647 105 1 2942 569
1323
uo3 478
Fartygets namn
LOFOTTRÅL 11 BALLSTAD V'ESTVÅGGY VÅGAMOT ANDENESFISK 11 LOFOTTRÅL 111 BÅRAGUTT ROSTNESVÅG NORDTIND STÅLEGG JUNIOR ROSTFISK VESTTIND SORTLAND STÅLTIND ISFJORD KIRKZY MYREFISK 11 BBTRÅL In PRESTFJORD ANDOYBUEN ANDOYTIND BLEIKSZY ANDENESFISK I OKSNESFISK 1 VIKNAFISK BREISTRAND NAJADEN RYVING
KONGSTEIN
Utvändig märkning
N-2-VV N-3-VV N-4-VV N-6-VV N-8-A N-l 1-VV N-l4-TS N-14-VV N-15-H N-lS-VV N-25-RT N-32-H N-40-H N-62-H N-lOO-G N-l lO-B N-120-G N—152-BO N-ZOO-G N-215-A N-230-A N-260-A N-431-A N-440-0 NT-40-V N 445-Z R-7-K R-9-K
R—17-ES
Anrops— signal (IRCS)
LKSA UIF JWZT LCKM JXRD LAPE LGUP LEDC LN MM LGSA LAHT LNNS LAOJ LKON JWZF LCZG LGBZ LAQA J XNA JXIL LHFO J XPQ LLOW LMZS LKRP
LMTC
LN TK
LGTS
Bnmoregister— tonnage (GT) 1969 1948 (Oslo) (London) 299 296 297 299 1659 495 1 196 293 162 298 290 310 146 277 214 291 296 497 299 299 580 297 485 298 1659 495 609 298 299 223 599 298 298 319 191 299 299 166 299 299 296
Motor styrka (kW)
1103 1323 1103 1323 2206 2052 335 1168 1103 625 393 1103 1323 1294 992 882 1544 1103 2206 1103 1323 448 1103 1103 423 1123 404 882
661 479
Fartygets namn
ANNE KRISTIN THOR ERLING VEATRÅL TONNY SlREVÅGSBUEN PATCHBANK TRÅL
OSTREM LEANJA TUMLAREN MARANDl
LElK
NADIR
SILVER
RIGU
BENTIN NORDSJOTRÅL KARMD'Y VIKING MOSTEIN LINGBANK ARIZONA NORLI HÅSTEIN ANDAVÅG
NYE RINGBAS STÄLSUND SJGVER
FORDE
ÅRSHEIM SENIOR
Utvändig
märkning
R—19—ES R—ZO—ES R-21-K R—22-HA R—30-HA R-30-K R-31-K R-34-U R-39-K R—44-K R—55-ES R-65-K R—66—K R-71-U R-l46—ES R-219—K R-230-K R-260-K R—370—K R—S lO-K R-673—K R-717-K R-737—K SF—l—F SF-l-V SF-S-S SF—G-A SF-6-B
SF-6-S
Anrops— signal (IRCS)
LEUC LHAG LCFW LDVR LGHH LKAJ LALl J XJH
J XTB LARW JWLW LFUI LDNK LLTJ IXDY LAIL LHFQ LAWG LJXH LNWW LKSZ JXQJ LGQU LEDT LGDT LEKF LALK LMHQ
LLBC
Bruttoregister-
tonnage (GT)
1969 (Oslo)
264 249 242 297 217 341 376
319
247
214 144
379
562
402
1948 (London)
264
164
297 217 236 240
176
186
160
136
Motor styrka (kW)
485 595 617 1080 809 606 1080 625 101 1
853
1029 706 661 625 404 625 3309 441 566 975 625 593 382 514 367 672 483
507 480
Utvändig Anrops— Bruttoregister— Motor
Fartygets namn märkning signal tonnage (GT) styrka (IRCS) 1969 1948 (kw) (Oslo) (London) MALOYSUND SF-6-V LEJZ 354 192 485 HAUGEFISK SF-7-B LGNG 236 441 FZRDE JUNIOR SF-lZ-B JXOY 633 200 728 FROYANES JUNIOR SF—15-S LIRC 383 223 507 FJELLMOY SF-19-V JXVB 508 157 669 FISkEwER SF-20-B LHYH 334 222 625 LYNGHOLM SF-20-S JXZI 213 368 ROYRBUEN SF—30-S LFXK 218 551 MÅLOYFISII - SF-31-V LDHJ 235 435 VESTKAPP SF—50-S LGRD 438 248 529 FERNANDO SF-SO-V LGML 209 470 OYAREN SF-51-V LLLY 371 252 441 KAMARO SF-70-V LGBQ 344 198 551 GYFISK SF—93-V LMRF 310 197 367 OLE SETREMYR SF-lOO—V LGFE 498 2500 KELTIC SFv211—V USL 281 606 FROYLINER ST-85-F LAPR 581 790 GISUND T—2—l-l LHQL 467 1544 NORD ROLLNES T-3—l-l LCYA 299 1103 BJQIRGVIN SENIOR T-3-LK JXCK 846 408 1103 SOR-TROMS T-S-l-l LDEE 299 1103 KASFJORD T-7-H JWOD 299 1103 LANGENES T-S-TK LGWZ 356 176 595 TROMSLAND T-lO-LK JXDH 668 1765 NORDSTAR T-12-I LHXV 1428 1691 TOPAS T-23—l-l Jxvc 1198 660 2743 TONSNES T-24-T LAIl-l 329 1103 ROSSVIK T—33-T LNJV 295 1103 NYHORIZONT T-34-T LGAT 298 882
481
Fartygets namn
ANNY KREMER SENJABAS FLÅVIERING HÄKDY 2 REMIFISK SNORRE STENBAKKEN MEFJORDBAS NORDFANGST KÅGIZFY SKJERVD'YFISK
EIGENES
Utvändig märkning
T-35-T T-42-BG M-7-HD Tv50-T T-63-BG T-77-T T-90-T
T— 1 01 -BG T-145-LK T- 1 65 -S T-667-S
VA-70-F
B) Fartyg under 200 bruttoregisterton (GT)
RANDI TOR-ARNE VALANES LEIRVIK
TOM IVAR LONNINGEN MILAND JUNIOR FEIEBUEN ANGELTVEIT VESTHAV STRlDSHOLM FEIE
BERGVÅG HAUGE SENIOR FlSKENES
STOKKE SENIOR
AA-34-L
F—22-VS
F-92-NK
F-l lO—L
F-123-L
H-2—B
M-23-MD
l-l-22-FE
l-l-24-F
H-65-B
H-83—OEN
H-l 15-FE
M-2-F
M-2-S
M-7—SA
M- lZ—U
Anrops— signal (IRCS)
LIZY J XOC LMOR LMXC LIPD LGLJ LGOD LAYV J WP] LCEM LMNJ
LAN W
3YCJ
JXGE
LEDH J WMR J WLD LAJN LAQX LANN LCRI LDGO LNFG JWOC LHRG LGBC LLFX
LADH
Bruttoregister— tonnage (GT) 1969 1948 (Oslo) (London) 477 215 215 292 298 204 236 121 270 296 153 298 358 181 24 49 199 170 85 198 100 64 49 136 74 36 49 70 196 199
121
Motor styrka (kW)
1765 565 919 1 103 485 625 201 485 625 1 103 919
551
169 312 735 595 330 661 269 147 345 239
73
268 441 415
397 482
Fartygets namn
NESBAKK ANNE BEATE VEVANGTRÅL HARHAUG REITEBRIS BRZDRENE V OLAGUTT GJERDSVIK METRO VERLAND AUD—LILL HARTO JUNIOR BLÅSTHOLM OYBAS LESTASKJER VEIDAR I OYBARD NY'FALKEN ROLLON TORITA ELDBORG TRENABANKEN FLl'D l ]Ol-lNSON SENIOR ÅSERZYBUEN SOLSTRAND ROSIBANKEN JARO
VIGGO ANDRE
Utvändig
märkning
M-l 3-G M- 1 5—SA M—lS—EE M-ZO-H M-35-HOE M—40-l-lOE N-45—SO M-S ] -S M-57-l-l M-5 B-H M-60-AK M-61-SOE M-64-F M—7 ] -HOE M-92-G M-109-G M-122-G M-l95—l-lOE M-199—HOE M-206-A M-29 1 -A N-l-TN
N -2—LN N-5-BR N-6-BR N-63-l= N-lOO-F N-l 1 l-OE
N-lll-VV
Anrops— Bruttoregister- signal tonnage (GT) (IRCS) 1969 1948 (Oslo) (London) JWZZ 176 LGWN 199 LLOL 196 LFCO 197 LKAL 82 LKGS 38 LK2457 87 LILH 58 L10270 25 LAKW 188 LEVW 273 164 JXSF 76 LMPD 129 LJRA 49 1 XXL 191 LDUR 145 LGNO 177 104 UNV 26 J WVW 181 LDFK 189 LFRM 174 LLVD 177 LKNG 80 LEGZ 99 LNRE 75 JXEW 79 LM5277 24 LACF 160 JWRA 40
Motor styrka
(kW)
294 367 625 485 241 176 330 276 1 83 3 12 404 252 577 235 441 459 235 191 404 367 441 570 268 404 323 367 297 514
202
483
Fartygets namn
BRUSTEIN HAVLINER KORAL SENIOR HENNINGSVAER VESLEGUNN STANGHOLM SAJANA CALYPSO SANDER ROYAL STRÅLAU II HÅFLU SKUDEFJORD CONSOL
GAMA
SEIDON VEIDING VEAVIK BRANNFLU NORDLENDING SKÅRHOLM OSTHUS I KVERNSUND VIKINGBANK VEAGUTT STATTHAV REMO HOPLAND SENIOR
KNAUSEN
Utvändig
märkning
N—2-SG N-301-BR N-345-vv N—415-V OE-s-II OE-22-l-l R-I-Es R-2—ES R-S-K R-Io-Es R—27-ES R-29-B R-46-K R-s l—U R—62-ES R-64-ES R—67-K R-69-K R—70-H R-89-K R-I 12-K R—124—K R—157-K R-225-K 11494 -l( SF-l-S SI=-2-S SF-l 1-V
SF-44-V
Anrops— Bruttoregister- signal tonnage (GT) (IRCS) 1969 1948 (Oslo) (London) IJOV 23 LHBU 179 3YZT 19 1.1 UP 95 LM2977 24 LM38 13 23 IXJK 96 LGYZ 167 JWLQ 158 LNNE 93 LlUN 47 LLMG 43 LCVL 104 LFCF 49 LNDP 49 LLEX 49 LAYI 49 LFPA 117 LM3202 32 J WOV 136 LDTX 150 3YK1 24 JWQF 1 16 LMQU 199 LEKC 190 1 39 J WTE 192 LDWS 92 JWPD 71 53 LMFG 138
Motor styrka
(kW)
252 492 169 529 220 238 360 735 500 441 275 367 220 250 294 360 330 312 191 514
465
551 367 441 404 309 251
329
484
Fartygets namn
BLUEFIN NYBAKK SKJONGHOLM SVEBAS
GOLD DOLLAR HUGIN
STIG MAGNE TRONOY PANTER ORION MORTEN LARSEN KRISTIAN JOHANSEN EDZYVIERING VASSHOLM STElN ARNE HELGOYSUND ELSY
SHEIK
SORLYS RACON
JYTTE ROSS STÅLGUTT NESEJENIA SAILOR PIRAJA
PONNY
LEII= JUNIOR
KVEITA
Utvändig märkning
SF-76-F SF-7 8-V SF-89—F SF-240-F SF-300-A ST-3-F T-7-TK T-8 8 -B TK-54-BL T- 1 06- T T-l 60-BG T-3 6 1 -T T-760- T V-7 ] -L VA-6-LS VA-B-F VA—l 1 —F VA-60—S VA-62-K VA-65—S VA-79-K VA-87-K VA-87-LS VA—90-F VA-95 -l( VA-96-F VA- l 3 3 -F5
VA-ZOO-M
32 Riksdagen 1994/95. I saml. Nr 19. Bilaga It)—I.?
Anrops— signal (IRCS)
JXHD JXPl-l LFVN JXHY LNHQ LGYA JWRR LANT LK4069 J WOP LLKK LKEU LK27 l 3 LM279 1 LM95 10 LNRL LKJS LDEV LMPI LAZW JXER LEPK JWWK LDHD LMTJ LLYY LM3 122
LM6346
Bruttoregister— tonnage (GT)
1969 1948 (0510) (London)
51 96 99 99
85
167 148 12 199 159 49 45 24 14 99 47
24 68 137 49
49
90 145 48 23
17
Motor styrka (kW)
343
338
220
397
330
308
459
367
111
595
367
463
297
143
102
507
294
132
360
415
330
382
240
382
691
268
180
122
485
Fartygets namn
FÖRTECKNING ÖVER FISKEFARTYG FÖR PELAGISKT FISKE
Utvändig märkning
A) Blåvitling, strömming och makrill
BJARNE NILSEN
M. NILSEN
KRISTIAN RYGGEFJ ORD
GARPESImER TORBAS KARAHAV HAVBAS FONNES GARDAR HARGUN ENDREDYROY UGRUNN MOGSIEREJORD KNESTER SLAAITEROY HAVDRON LAHORD ELDJARN SOLVÅRVHUNG GERDA MARIE SIALOY SUDEROY HAUGAGUI KROSSFJORD RETTINGOY
LIBAS
F—45-H
F-47-l-l
F—95-M
F—160-M
F-231—M
F—272-M
F—574-M
H-l-AM
l-l-S-AV
H—S-O
H-6-F
H—8-F
l-l—lO-AV
H—ll-AV
H-12—AV
I-l-lZ-BN
l-l-19-AV
H-28-AV
H-30-B
l-l-32-AV
H-38-AV
H-SO-A
H—50-AV
H—69-S
H-73-O
lvl-754=
Anrops- signal (IRCS)
LHN LKVW LEHS LAWQ IJEB LMAD LHWO LNGE LAwo ano LLXE LEOY JXXP LLVC JXAM Imdv LHDO LEBS LMRAV LAUP LHAl LAH) LAQD LHEO LLYs
LGLN
Bruttoregister— tonnage (GT) 1969 1948 (Oslo) (London) 528 208 982 1 152 470 620 599 710 595 1695 713 1261 799 768 1085 557 1296 1 147 696 815 1 126 287 165 1 1276 701 1694 479 455 1348
Motor styrka (kW)
882
684
2059 3116 625
2205 827
809
3000 1765 2399 1765 2250 1080 2397 1103 1543 2204 853
3089 2206 1765 2964 1055 882
2646486
Fartygets namn
MALMEN MARON TALBOR HAVBRAUT BIRKELAND LIAFJELL
H. DSTERVOLD VERDI STOREKNUT HARDHAUS VESTERVEG VESTVIKING TOFI'OY SUND ORDINAT HAVGLANS VENDLA EROS
ARTUS LEINEBJBRN HAVBRIS FLZMANN KINGS BAY STRAND SENIOR MELSl-lORN SEBJORN SIGLAR VESTBAS NORDSJGBAS
STORMFUGLEN
Utvändig märkning
H-83-S H-S4-F H-87-AV H-88-AV l'I-l 18-AV H-l21-F H-128-AV H-132-AV H-148-AV H-160-AV H-169-AV H-l 90-AV H-202-B H-250-AV l-l-325-ON H-369-AV M-17-HD M—2—HB M—3-HG M-4-H M-5-HD M-21-HD M-25-l-l M-26-l-1D M-27—VD M—3 1 419 M-33—H0 M-34-H0
M-38-AV
Anrops- signal (IRCS)
LCMT LDBS LMRX LNPB JWTD UUK J XMU LNPN LDOG J XME LADL LIAB LENP LGFN LNXT LNPF LHKO ] WQU LHRE LKOL LAXZ LGWK J WZU LLHW LKOJ LLCX LLXI-l LGSP
LlWS
Bruttoregister— tonnage (GT)
1969 1948 (Oslo) (London) 301 443 633 768 727 917 2201 1000 821 2056 1506 880 852 632 800 287 1846 542 941 1255 1368 999 939 1759 853 2571 964 714 408 639 531 978 814 309
Motor styrka (kW)
735
661
1544 1471 1799 1603 2940 1719 3528 2940 1912 1176 485
1985 809
2206 2205 2436 1911 2574 1544 4410 1323 1176 808
956
1029 1764
507 487
Fartygets namn
SJOBRIS VOLSTAD JR. SMARAGD NYBO
LAJ=JELL INGER HILDUR FISK
TEIGENES MIDQJY VIKING HOLMSUND GUNNAR LANGVA HAVSNURP ZETA ESPEVIER HEROYIRAL NEPTUGES KINGS CROSS DYRNESVÅG HAVSKJER SJARM
NILS HOLM LUROY
SENIOR STRAUMBERG GRETE. KRISTIN RoDHOLMEN M. YTTERSTAD NORDFISK
ASBJORN SELSBANE
Utvändig märkning
M—46-HG M-49-A M-64-H0 M-65-MD H-77-AV M-lOO-F M- 105-A M-lZO-HB M-127-MD M-l 9-1-19 M-189-A M-195-MD M-240-H0 M—344—l-IZ M-347-HG M—353-H M-416-HG M-435-SM M—448—A M-472-SM M-495-SM N-l -L N—l-LN N-2-LF N-2-V N-16—VV N-25-LN N —50-B
N-94-LN
Anrops— signal (IRCS)
LELC LAES LGSE LLXJ LKTF LEDG LMRU J WSG LMLL LDGA JXU JWOK LIRA LAEl LKDQ LDCM LHUZ LGGM LEGI J WYL LAlZ LECY LNQD LIOD LDVK LKER J XAY
LEHK
J WRT
Bruttoregister—
tonnage (GT)
1969 (Oslo)
1286
757
639
688
614
903
1505
601
1135
1443
1032
365
442
904
389
1948 (London)
617
441
723
426 865
276
594
694
939 269 912
296
499 927 342 685 265 1481
543
Motor
styrka
(kW)
3280 882 2242 882 1257 1544 1764 1621 735 661 2205 735 2647 1287 1323 1765 1941 735 2206 500 588 1765 2059 785 1415 882 2250 1279
827
488
Fartygets namn
IRONDERBAS KETLIN
SELVAG SENIOR VEABAS
VEA
HOLMSJO ROALDSEN SENIOR VARBERG
SISSEL ELISABETH ATLANTIC VIKING RINDENES
ARGUS JUNIOR VESTFART FISKEBAS
VIKING 1 SVANAUG ELISE RAV
GEIR JOHANSEN NORSEL TROMSBAS FRANTSEN JUNIOR STORTIND IROMSOYBUEN TORSON
OSIBAS
HARMONI
Utvändig märkning
N T—200-V N —1 1 9—SO N-5 lO-ME R—2-H
R- lO-K M-62-G R—52-ES M— 1 OO-H SF-6-SU SF-8—V SF- lO-F SF— 17-V SF-22-B SF—230-F SF—303 —V ST— l 9-F ST-40-O T—5 -T
T-2 1 -T
H- lO—BN T-22-l T—44—T T-64-SA T-65-T T-68—G
T-74-T
Anrops— signal (IRCS)
.JXXK
LMRJ LNZA J XN S LGRH LALT LLKH LHJ P LAYL LAQU LDDW J XVM LNPE LCFQ LCZD LJDR J XML J WVS LDQJ LFMR
LMTP
] WWE LCAG LJ RG
LAIJ
Bruttoregister- tonnage (GT) 1969 1948 (Oslo) ] 332 342 285 1224 999 599 397 497 1 181 461 1 189 318 25 5 290 627 654 321 589 992 248 546 1 197 442 464 472 1230 522 497 (London)
Motor styrka (kW)
2250 735 1765 1415. 1618 588 698 1984 882 1838 606 698 809 1213 661 1470 2400 882 808 2500 1250 809 662 2401 1103
1103
489
Fartygets namn
B) Strömming och makrill
P.J. SENIOR KAMZY FISK BOANESFISK VEDVERNG PAUL SENIOR VINGHOLM KVITSKJIER BRENNBZEN SKARHOLMEN GUNNAR KLO STZTTVERDJGEN ElNAR ERLEND SORBO'EN ZVRABO'EN TINE KRISTEN OLE MARTIN HANSSON SKULBAREN
SKAGGY SUND
Utvändig märkning
F-56-l-l F-149-NK H-Ios-Av M-SO-SA M-174-Av M-180-AV N—3-L N-26-V N—62-B21 N-146-0 N-zoo-ME N-zso-ME N-3SO-ME R-S-B ST—3-O ST—19-O ST-40—R T-19—T
T-111-T
Anrops— signal (IRCS)
LEOP JWTU LFWF LLML LLVA LGQL LGYE JWWN Lwa LAVM LHAJ LNYZ JWQY mm mm LMx1= LAJz LKTM
JWVR
Bruttoregister— tonnage (GT) 1969 1948 (Oslo) (London) 98 222 170 158 222 1 54 158 135 94 1 50 172 97 230 194 182 141 1 80 122 91 1 13 129 184
Motor styrka
(kW)
404 397 603 415 368 441 551 386 533 397 382 377 570 570 415 382 303 294
393
490
BILAGA V
FÖRTECKNING ENLIGT ARTIKEL 39.5 1 ANSLUTNINGSAKTEN
Fartygets namn Utvändig Anrops- Bruttoregister- Motor märkning signal tonnage (GT) styrka CS (IR ) 1969 1948 (kW) (Oslo) (London)
FÖRTECKNING ÖVER FISKEFARTYG FÖR DJUPl-IAVSFISKE
HUSBY JUNIOR N-34-HR LFFQ 181 109 246 TOR INGE N-77-F LLJBL 186 360 LANGENESWERING N-27-OE LMKH 177 728 TRQENDERTRÅL NT-266-V LMPQ 158 405 RAMSOEYSUND ST-86—O LHTP 275 191 415 RYSTRAUM T-17-T JXAN 150 375 MALANGSFJORD T-32-LK LMTQ 83 349 MEREDIAN II T-52-S LIx1 178 691 BJORNOYBUEN T-SS-T LDl-lC 125 368 KVALOYFJORD T-70-T LKRL 277 192 809 J.M. BERNTSEN T-87-LK LNRN 463 240 570 HAVFISK T-88-L LNBL 208 397 MEFJORDWERING T-102—BG LFZT 199 1 14 404 STRANDBY T-137-BG LHTF 150 728 TROMSOEYWERJNG T-183-T LKvx 249 176 478
491
Bilaga 10
BILAGA VI Förteckning enligt artikel 54, 73, 97 och 126 i anslutningsakten TULLAGSTIFTNING
Rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 Oktober 1992 (EGT nr L 302, 19.10.1992) och kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 (EGT nr L 253, 11.10.1993), i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EEG) nr 3665/93 av den 21 december 1993 (EGT nr L 335 31.12.1993), samt de protokoll om ursprungsregler som finns i preferensavtal som gemenskapen ingått:
Denna gemenskapslagstifming gäller för de nya medlemsstaterna från dagen för anslutningen, om något annat inte anges i det följande.
1. Artikel 22—27 i rådsförordningen och artikel 35—140 1 kommis- sions—förordningen om varors ursprung, i artiklarnas lydelse enligt kommissionens förordning (EEG) nr 3665/93 av den 21 december 1993 (EGT nr L 335, 31.12.1993), samt de protokoll om ursprungsregler som finns i preferensavtal som gemenskapen Ingått:
1) Utan att det påverkar tillämpningen av någon åtgärd som härrör från den gemensamma handelspolitiken skall ursprungsin— tyg, som på rätt Sätt utfärdats av tredje länder inom ramen för de preferens avtal som Österrike, Finland, Norge eller Sverige ingått med dessa länder eller inom ramen för de nya medlems- staternas nationella lagstiftning, godtas i de nya medlemsstaterna under förutsättning att
— ursprungsinty get och transportdokumenten utfärdats senast dagen före anslumingen,
—ursprungsintyget lämnas till tullmyndigheterna inom fyra månader efter anslumingen.
2) De nya medlemsstaterna får låta sådana tillstånd fortsätta att gälla varigenom någon har blivit "godkänd exportör" inom ramen för avtal med tredje länder, under förutsättning att
— en Sådan bestämmelse finns också i avtal som dessa tredje länder har ingått med unionen som den är sammansatt i dag,
—den godkände exportören tillämpar gemenskapens ursprungs- regler.
Dessa tillstånd Skall inom ett år efter anslumingen ersättas med nya tillstånd, utfärdade enligt gemenskapslagstiftningen.
Prop. 1994/95: 19
492
3) Behöriga tullmyndigheter i unionen som den är sammansatt i Prop. 1994/95:19 dag och behöriga tullmyndigheter i de nya medlemsstaterna Bilaga 10 Skall på begäran inom två år från det att ett Sådant ursprungsin- tyg utfärdades Som avses i punkt 1, 2 och 4 kontrollera intyget i efterhand.
4) Om ursprungsintyget och/eller transportdokumenten har utfär- dats före anslutningen och om tullformaliteter är nödvändiga vid handel med varor mellan de nya medlemsstaterna och unionen som den är sammansatt i dag eller mellan de nya medlemssta- terna inbördes, Skall de bestämmelser tillämpas som finns i pro- tokoll 4 avdelning V i avtalet om Europeiska ekonomiska sam- arbetsområdet och i protokoll nr 3 till frihandelsavtalen mellan EG och Osterrike, Finland, Norge och Sverige.
2. Artikel 76 i rådsförordningen och artiklama 253—289 1 kommis- sionsförordningen om förenklade förfaranden:
1) De nya medlemsstaterna får låta Sådana tillstånd till periodisk deklaration som har utfärdats före anslutningen fortsätta att gälla på oförändrade villkor.
2) Dessa tillstånd skall inom ett år efter anslumingen ersättas med nya tillstånd, utfärdade enligt gemenskapslagstiftningen.
3. Artikel 98-113 i rådsförordningen och artikel 503—548 i kommis- sionsförordningen om lagring i tullager:
1) Om något annat inte följer av punkt 2 får de nya medlemsstater- na låta sådana tillstånd att ha tullager som har utfärdats före anslumingen fortsätta att gälla på oförändrade villkor.
2) De tillstånd som avses i punkt 1 skall inom ett år efter anslut- ningen ersättas med nya tillstånd, utfärdade enligt gemen- skapslagstiftningen.
3) Förfarandet Skall avslutas enligt gemenskapslagstiftningen. Om det då uppkommer en tullskuld, Skall det belopp som betalas anses som en gemenskapens egen intäkt. Om tullskulden beräk- nas på grundval av de införda varornas klassificering enligt tulltaxan, tullvärde och mängd vid tiden för deklarationen för tullagerförfarandet och om deklarationen har tagits emot före anslutningen, så skall de regler om detta tillämpas som före anslumingen gällde i den nya medlemsstaten i fråga.
493
Bilaga 10
4. Artikel 114—129 i rådsförordningen och artikel 549—649 i konunis— sionsförordningen om aktiv förädling:
1) De nya medlemsstaterna får låta sådana tillstånd till aktiv för-
ädling som har utfärdats före anslutningen fortsätta att gälla på oförändrade villkor till dess att giltighetstiden går ut, dock längst under ett år efter anslutningen.
2) Om giltighetstiden för ett tillstånd enligt punkt 1 går ut senare
3)
4)
än ett år efter an51utningen, skall tillståndet inom ett år efter anslutningen ersättas med ett nytt tillstånd, utfärdat enligt ge- menskapslagstifmingen.
Förfarandet skall avslutas enligt gemenskapslagstifmingen. Om det då uppkommer en tullskuld, skall det belopp som betalas anses som en gemenskapens egen intäkt. Om tullskulden beräk— nas på grundval av de införda varornas klassificering enligt tulltaxan, mängd, tullvärde och ursprung vid tiden för mottagan- det av deklarationen för aktiv förädling, och om deklarationen har tagits emot före anslutningen, så skall de regler om detta tillämpas som före anslutningen gällde i den nya medlemsstaten i fråga.
Om en tullskuld uppkommer när förfarandet avslutas, skall en kompensationsränta på den irnporttull som gäller enligt gemen- skapslagstiftningen tas ut från dagen för anslumingen, för att likställighet skall upprätthållas mellan tillständshavare i unionen som den är sammansatt i dag och tillståndshavare i de nya medlemsstaterna.
I fall då deklarationen för aktiv förädling tagits emot inom ramen för ett restitutionssystem, skall återbetalningen ske enligt gemenskapslagstiftningen och genomföras och bekostas av den nya medlemsstaten, om den tullskuld som önskas återbetald har uppkommit före dagen för anslutningen.
5. Artikel 130—136 i rådsförordningen och artikel 650—669 i kommis- sionsförordningen om bearbetning under tullkontroll:
]) De nya medlemsstaterna får låta sådana tillstånd till bearbetning
under tullkontroll som har utfärdats före anslutningen fortsätta - att gälla på oförändrade villkor till dess att giltighetstiden går ut, dock längst under ett år efter anslutningen.
2) Om giltighetstiden för ett tillstånd enligt punkt 1 går ut senare
än ett år efter anslutningen, skall tillståndet inom ett år efter anslumingen ersättas med ett nytt tillstånd, utfärdat enligt ge- menskapslagstifmingen.
Prop. 1994/95: 19
494
3) Förfarandet skall avslutas enligt gemenskapslagstiftningen. Om Prop. 1994/95:19 det då uppkommer en tullskuld, skall det belopp som betalas Bilaga 10 anses som en gemenskapens egen intäkt.
. Artikel 137—144 i rådsförordningen och artikel 670—747 1 kommis- sionsförordningen om temporär import:
1) De nya medlemsstaterna får låta sådana tillstånd till temporär import som har utfärdats före anslutningen fortsätta att gälla på oförändrade villkor till dess att giltighetstiden går ut, dock längst under ett år efter anslutningen.
2) Om giltighetstiden för ett tillstånd enligt punkt 1 går ut senare än ett år efter anslumingen, skall tillståndet inom ett år efter anslutningen ersättas med ett nytt tillstånd, utfärdat enligt ge- menskapslagstifmingen.
3) Förfarandet skall avslutas enligt gemenskapslagstifmingen. Om det då uppkommer en tullskuld, skall det belopp som betalas anses som en gemenskapens egen intäkt. Om tullskulden beräk- nas på grundval av de införda varornas klassificering enligt tulltaxan, mängd, tullvärde och ursprung vid tiden för deklara- tionen för temporär import, och om deklarationen har tagits emot före anslumingen, så skall de regler om detta tillämpas som före anslumingen gällde i den nya medlemsstaten i fråga.
Om en tullskuld uppkommer när förfarandet slutförs, skall en kompensationsränta på den irnporttull som gäller enligt gemen- skapslagstiftningen tas ut från dagen för anslutningen, för att likställighet skall upprätthållas mellan tillståndshavare i unionen som den är sammansatt i dag och tillståndshavare i de nya medlemsstaterna.
. Artikel 145—160 i rådsförordningen och artikel 748—787 i konunis- sionsförordningen om passiv förädling:
1) De nya medlemsstaterna får låta sådana tillstånd till passiv förädling som har utfärdats före anslutningen fortsätta att gälla på oförändrade villkor till dess att giltighetstiden går ut, dock längst under ett år efter anslumingen.
2) Om giltighetstiden för ett tillstånd enligt punkt 1 går ut senare än ett år efter anslutningen, skall tillståndet inom ett är efter anslutningen ersättas med ett nytt tillstånd, utfärdat enligt ge- menskapslagstiftningen. 3) Förfarandet skall avslutas enligt gemenskapslagstiftningen. I fall då deklarationen för passiv förädling har tagits emot i en ny medlemsstat före anslutningen skall dock tullskulden beräknas 495 enligt den lagstiftning som gällde där före anslutningen.
8. Artikel 166—181 i rådsförordningen och artikel 799—840 i kommis— Prop. 1994/95:19 sionsförordningen om frizoner och frilager: Bilaga 10
1) De nya medlemsstaterna får på oförändrade villkor behålla sådana frizoner och frilager som de har inrättat eller gett till- stånd till före anslumingen, om villkoren i gemenskapslagstift- ningen uppfylls från dagen för anslumingen.
2) Om de frizoner och frilager som avses i punkt 1 inte uppfyller villkoren i gemenskapslagstiftningen, får de nya medlemsstater- na behålla dem under högst ett år efter anslutningen.
3) De tillstånd som avses i punkt 1 skall inom ett år efter anslut- ningen ersättas med tillstånd enligt gemenskapslagstiftningen.
4) Behöriga myndigheter i de nya medlemsstaterna skall inom ett år efter anslutningen godkänna lagerbokföringen för frizonerna. Godkännandet skall ges på de villkor som gemenskapslagstift- ningen anger.
5) De nya medlemsstaterna får låta tillstånd, som avser överföring av varor i frizoner och frilager till tullförfaranden enligt rådsför- ordningens artikel 173 c, d och e och som har utfärdats före anslutningen, fortsätta att gälla på oförändrade villkor till dess att giltighetstiden går ut, dock längst under ett år efter anslut- ningen.
6) Om giltighetstiden för ett sådant tillstånd som avses i punkt 5 går ut senare än ett år efter anslutningen, skall tillståndet inom ett år efter anslutningen ersättas med ett nytt tillstånd, utfärdat enligt gemenskapslagstiftningen.
9. Artikel 201—232 i rådsförordningen och artikel 868—876 i kom— missionsförordningen om bokföring och betalning i efterhand: Betalning i efterhand skall göras enligt gemenskapslagstiftningen. Om tullskulden har uppkommit före dagen för anslutningen skall dock de regler tillämpas som gäller i den nya medlemsstaten i fråga och betalningen tas upp av och tillfalla den staten.
10. Artikel 235—242 i rådsförordningen och artikel 877-912 i kom- missionsförordningen om återbetalning av och befrielse från tull: I frågor om återbetalning av tull och befrielse från tull skall gemenskapslagstiftningen tillämpas. Ifall begäran om återbetalning eller befrielse avser en tullskuld som uppkommit före dagen för anslumingen, skall dock de regler tillämpas som gäller i den nya medlemsstaten i fråga och den staten genomföra och bekosta åtgärden.
496
BILAGA VII Prop. 1994/95: 19
__ Bilaga 10 FORTECKNING ENLIGT ARTIKEL 56 I ANSLUTNINGS- AKTEN
6201 Ytterkläder, vindjackor etc. för män eller pojkar 6202 Ytterkläder, vindjackor etc. för kvinnor eller flickor 6203 Kostymer, jackor, byxor etc. för män eller pojkar
6204 Dräkter, jackor, klänningar, blusar, byxor etc. för kvinnor eller Hickor
6205 Skjortor för män eller pojkar
6210 Ytterkläder, impregnerade eller plastade utom 6210.1020
6211 Träningsoveraller, Skidkläder etc. utom 621l.1100—6211.1200
6302 utom 6302.2210, 63023210 och 6302.4000—6302.9900
Sänglinne Trikå Vävt
6303.9l 90 6303.929O 6303 .9990
6306-2101—63062900
497
Bilaga 10
BILAGA VIII
Bestämmelser som avses i artikel 69 i anslutningsakten
1. 391 L 0173: Rådets direktiv 91/173/EEG av den 21 mars 1991 (pentaklorfenol) om ändring för nionde gången av rådets direktiv 76/769/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om begränsning av användning och utsläppande på marknaden av vissa farliga ämnen och preparat (beredningar) (EGT nr L 81, 5.4.1991, s. 34).
391 L 0338: Rådets direktiv 91/338/EEG av den 18 juni 1991 (kadmium) om ändring för tionde gången av rådets direktiv 76/769/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om begränsning av användning och utsläppande på marknaden av vissa farliga ämnen och preparat (beredningar) (EGT nr L 186, 12.7.1991, s. 59).
Punkt 2.1 i bilagan om användning av kadmium som stabilisator i PVC.
389 L 0677: Rådets direktiv 89/677/EEG av den 21 december 1989 (kvicksilver— och arsenikföreningar samt organiska tennföre- ningar) om ändring för åttonde gången av rådets direktiv 76/769/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om begränsning av användning och utsläppande på marknaden av vissa farliga ämnen och preparat (beredningar) (EGT nr L 398, 30.12.1989, s. 19).
I den utsträckning direktivet avser organiska tennföreningar.
376 L 0116: Rådets direktiv 76/116/EEG av den 18 december 1975 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om gödsel- medel (EGT nr L 24. 30.1.1976, s. 21), senast ändrat genom kommissionens direktiv 93/69/EEG av den 23 juli 1993 (EGT nr L 185, 28.7.1993, s. 30).
Artikel 7, såvitt avser kadmiumhalten i gödselmedel.
385 L 0210: Rådets direktiv 85/210/EEG av den 20 mars 1985 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om blyhalten i bensin (EGT nr L 18, 24.1.1980, s. 25), i dess lydelse enligt rådets direktiv 87/416/EEG av den 21 juli 1987 (EGT nr L 225, 13.8.1987, s. 33).
Artikel 7, såvitt avser bensenhalten i bensin enligt artikel 4.
Prop. 1994/95; 19
498
393 L 0012: Rådets direktiv 93/12/EEG av den 23 mars 1993 om Prop. 1994/95: 19 svavelhalten i vissa flytande bränslen (EGT nr L 74, 27.3.1993, 5. Bilaga 10 81).
Artikel 3, såvitt avser svavelhalten i gasoljor enligt artikel 2.2 första stycket.
391 L 0157: Rådets direktiv 91/157/EEG av den 18 mars 1991 om batterier och ackumulatorer som innehåller vissa farliga änmen (EGT nr L 78, 26.3.1991, s. 38), senast ändrat genom konunis- sionens direktiv 93/86/EEG av den 4 oktober 1993 (EGT nr L 264, 23.10.1993, s. 51).
Artikel 9, såvitt avser kvicksilverhalten i sådana alkaliska brun- stensbatterier som avses i artikel 3.1.
367 L 0548: Rådets direktiv 67/548/EEG av den 27 juni 1967 om tillnärmning av lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga änmen (EGT nr L 196, 16.8.1967, s. 1).
a) Artikel 30 i förening med artikel 4 och 5, såvitt avser kra- ven på klassificering av de 50 ämnen som upptas i bilaga 1 till direktivet och förtecknas i tillägg till denna bilaga, i så måtto att Österrike får kräva att annan klassificering och märkning tillämpas för dessa ämnen.
b) Artikel 30 i förening med artikel 4 och 5, i den utsträckning ämnen som klassificeras som "mycket giftiga", "giftiga" och "hälsoskadliga" utöver vad som föreskrivs i direktivet i Österrike även kan omfattas av särskilda registreringsför- faranden ("Österreichische Giftliste").
c) Artikel 30 i förening med artikel 23.2, i så måtto att Österrike får kräva användning av
i) märkning med ytterligare symboler som inte upptas i bilaga 2 till direktivet och S—fraser som inte upptas i bilaga 4 till direktivet avseende ett säkert bortskaffan- de av farliga ämnen,
ii) märkning med ytterligare S—fraser som inte upptas i bilaga 4 till direktivet avseende motåtgärder i hän- delse av olycksfall,
iii) märkning med ytterligare fraser som inte upptas i bilaga 3 eller bilaga 4 till direktivet avseende restrik- tioner för försäljning av farliga ämnen.
d) För änmen som omfattas av a och c ovan: bestämmelserna i direktivets artikel 23.2 om krav om användning av uttrycket " EEG—märlming" . 499
Bilaga 10
9.
10.
11.
388 L 0379: Rådets direktiv 88/379/EEG av den 7 juni 1988 om tillnärmning av medlemssstatemas lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga preparat (beredningar) (EGT nr L 187, 16.7.1988, s. 14), senast ändrat genom kommissionens direktiv 93/18/EEG av den 5 april 1993 (EGT nr L 104, 29.4.1993, s. 46).
a) Artikel 13 i förening med artikel 3 och 7, såvitt avser beredningar som innehåller ämnen enligt definitionen i punkt 8 a ovan.
b) Artikel 13 i förening med artikel 7, såvitt avser märknings— krav enligt punkt 8 c i—iii ovan.
c) Artikel 13 i förening med artikel 7.1 c, för farliga ämnen i farliga beredningar.
378 L 0631: Rådets direktiv 78/631/EEG av den 26 juni 1978 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om klassificering, förpackning och märkning av farliga preparat (bekämpningsmedel) (EGT nr L 154, 5.6.1992, s. 1).
391 L 0414: Rådets direktiv 91/414/EEG av den 15 juli 1991 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden (EGT nr L 230, 19.8.1991, s. 1).
Artikel 15 och 16 f, såvitt dessa bestämmelser om klassificering och märkning hänvisar till rådets direktiv 78/631/EEG av den 26 juni 1978 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om klassificering, förpackning och märkning av farliga preparat (bekämpningsmedel) (EGT nr L 206, 29.7.1978, s. 13), senast ändrat genom rådets direktiv 92/32/EEG av den 30 april 1992 (EGT nr L 154, 5.6.1992, s. 1).
Tillägg
Ämne Nr
linuron 006—021—001
triklorsilan 014—001-00—9 fosfortriklorid 015—007-00—4 fosforpentaklorid 015—008—00—X fosforoxiklorid 015-009—00—5 natriumpolysulftder 016—010—00-3 disvaveldiklorid 016-012—00-4 tionylklorid 016—015-00—0 kalciumhypoklorit; lösning % aktivt cr 017—012—00-7 kaliumhydroxid 019—002-00—8 kromtrioxid 024—001—00—0 kaliumdikrornat 024—002—00—6
Prop. 1994/95:19
500
Bilaga 10
ammoniumdikromat
natriumdikromat
- klonoluen
2—dimetylaminoetanol 2—dietylaminoetanol
dietanolamin
N—metyl-Z-etanolamin 2—etylhexan—1,3—diol; oktylenglykol isoforon 6—rnetyl-1 ,3-ditiolo(4 ,5-b)kinoxalin—2—on åttiksyraanhydrid metylformat etylformat akrylsyra kloracetylklorid
nitrofen
kvintosen (ISO); pentaklomitrobcnsen metylamin (mono-, di— och tri—) dietylamin
trietylamin butylarnin bensylamin di—n—propylamin [1], di—isopropylamin [2] diklohuanid
klorarnin T (natriumsalt) kumenhydroperoxid monokrotofos
edifenfos (ISO); etyl—S,S—difenylditiofosfat triazofos (150); 0,0-dietyl—O—l-fenyl-1_2,4—u'iazol-3-yltiofosfat metanol
etylkloroformat dipropylentriamin trifenmorf (ISO); 4—tritylrnorfolin
diuron bis[tris(2—metyl—2—fenylpropyl)tin]oxid; fenbutatinoxid butanol (med undantag av tertiär—butanol) aluminiumtrinatriumhe xahuorid
bronopol (INN); 2—brom—2—nitropropan-1,3—diol
33 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr I 9. Bilaga I 0—12
024-003—00—1 024—004—00—7 602—037-00-3 603—047-00-0 603—048—00—6 603—071—00—1 603—080-00-0 603 —087—OO—9 606—012-00—8 606—036-00—9 607—008—00—9 607-014—00—1 607—015—00-7 607—061—00—8 607—080—00—1 609-040-00—9 609-043—00-5 612—001—00-9 612—003—00—X 612—004-00—5 612—005-00-0 612-047—00—X 612—048—00—5 616—006—00—7
- 616-010-00—9
617—002—00—8 015-072—00—9 015—12l—00-4 015—140-00-8 603-001-00-X 607—020—00-4
612—063—00—7 '
613-052—00-X 006—015—00—9 050—017—00-2 603—004—00—6 009—016—00—2
' 603-085—00—8
Prop. 1994/95: 19
501
Bilaga 10
BILAGA IX
FÖRTECIQN'ING ENLIGT ARTIKEL 71.2 I ANSLUTNINGSAKTEN
Tulltaxe— nummer
Bearbetad tobak: extrakt eller essens av A. Cigaretter
Cigarrer och cigariller
Röktobak Tuggtobak och snus Andra varor
* Beräknad på grundval av uppgifter om konsumtionen i landet år 1993.
502
Början av år 1 Början av år 2 Början av år 3 2 070 000 000 5 520 000 000 9 660 000 000 enheter enheter enheter
4 290 000 enheter 11 440 000 enheter 20 020 000 enheter
39.72 ton 105,92 ton 185,36 ton
Prop. 1994/95: 19
Prop. 1994/95:19 BILAGA x Bilaga 10
Bestämmelser som avses i artikel 84 i anslutningsakten
1. 391 L 0173: Rådets direktiv 91/173/EEG av den 21 mars l991(pentaklorfenol) om ändring för nionde gången av rådets direktiv 76/769/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om begränsning av användning och ut- släppande på marknaden av vissa farliga ämnen och preparat (beredningar) (EGT nr L 85, 5.4.1991, s. 34).
2. 376 L 0116: Rådets direktiv 76/116/EEG av den 18 december 1975 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstifming om gödsel— medel (EGT nr L 24, 30.1.1976, s. 21), senast ändrat genom kommissionens direktiv 93/69/EEG av den 23 juli 1993 (EGT nr L 185, 28.7.1993, s. 30).
Artikel 7, såvitt avser kadmiumhalten i gödselmedel.
3. 378 L 0631: Rådets direktiv 78/631/EEG av den 26 juni 1978 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om klassificering, förpackning och märkning av farliga preparat (bekämpningsmedel) (EGT nr L 154, 5.6.1992, s. 1), senast ändrat genom rådets direktiv 92/32/EEG av den 30 april 1992 (EGT nr L 154, - 5.6.1992, s. 1).
4. 393 L 0012: Rådets direktiv 93/12/EEG av den 23 mars 1993 om svavelhalten i vissa flytande bränslen (EGT nr L 74, 27.3.1993, s. 81).
Artikel 3, såvitt avser svavelhalten i gasoljor enligt artikel 2.2.
5. 391 L 0414: Rådets direktiv 91/414/EEG av den 15 juli 1991 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden (EGT nr L 230, 19.8.1991, s. 1).
Artikel 15 och 16 f, såvitt dessa bestämmelser om klassificering och märkning hänvisar till rådets direktiv 78/631/EEG av den 26 juni 1978 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om klassificering, förpackning och märkning av farliga preparat (bekämpningsmedel) (EGT nr L 206, 29.7.1978, s. 13), senast ändrat genom rådets direktiv 92/32/EEG av den 30 april 1992 (EGT nr L 154, 5.6.1992, s. 1).
503
Bilaga 10
BILAGA XI
Förteckning enligt artikel 99 i anslutningsakten
Metallindustri
KN-nummer
7317 00 40 — 90
8427 90 00 8428 90 99 8501 51 8501 52 8501 53 92
8525 10 90
8525 20 90
Plastindustri
KN—nummer 3923 21 00
3923 29
3923 50 3923 90 3924 10 00 3926 10 00 3926 20 00
3926 30 00
Vara Spik
Gaffeltruckar och andra truckar med lyft— eller annan hanteringsutrustning
Andra maskiner och apparater för lyftning, lastning, lossning eller flyttning
Andra växelströmsmotorer, fierfas, med en Uteffekt av högst 750 W.
Andra växelströmsmotorer, flerfas, med en uteliekt av mer än 750 W men högst 75 kW.
Andra växelströmsmotorer, flerfas, med en uteffekt av mer än 75 kW men högst 375 kW
Sändare för radiotelegrafi eller radiotelefoni
Sändare för radiotelefoni med inbyggd motta- gare
Vara Säckar eller andra artiklar av polymerer av eten för transport eller förpackning av varor
Säckar eller andra artiklar av annan plast för transport eller förpackning av varor
Förslutningsartiklar
Andra varor för emballage Bords— och köksartiklar Kontorsartiklar
Tillbehör till kläder
Beslag
Prop. 1994/95: 19
504
Bilaga 10
Gummiindustri
KN—nummer 4009 30 00
4009 40 00
4011 10 00
4011 20
4011 50
4011 91
4011 99
4013 10
4013 20
4013 90
Textilindustri
KN—nummer
52
5208 31 00
5208 32
5208 33 00
5208 39 00
Vara Rör och slangar av mjukgumrni, förstärkta eller på annat sätt kombinerade med enbart textilmaterial, utan kopplingsanordningar e.d. Rör och slangar av mjukgumrni, förstärkta eller på annat sätt kombinerade med annat material, utan kopplingsanordningar e.d. Nya däck av gummi för personbilar
Nya däck av gummi för bussar och lastbilar
Nya däck av gummi för cyklar
Andra varor med slitbana med tiskbens- mönster eller liknande mönster
Andra varor
Innerslangar av gummi för personbilar, bus- sar och lastbilar
Innerslangar av gummi för cyklar
Andra varor
Vara
Bomull Vävnader av bomull:
Vävnader med tvåskaftsbindning som väger högst 100g/m2
Vävnader med tvåskaftsbindning som .väger mer än lOOg/n12
Vävnader med 3—bindig eller 4—bindig kypert bindning .
Andra vävnader
Prop. 1994/95: 19
505
Bilaga 10
5208 51 00
5208 52
5208 59 00
5209 31 00
5209 32 00
5209 39 00
5209 51 00
5209 52 00
5209 59 00
5210 31
5210 32 00
5210 39 00 5210 51 00
5210 59 00
52113100
5211 32 00
521139 00
52115100
5211 59 00
5212 15
5212 23
Vävnader med tvåskaftsbindning som väger högst 100g/m2
Vävnader med tvåskaftsbindning som väger mer än 100g/m2
Andra vävnader
Vävnader med tvåskaftsbindning
Vävnader med 3—bindig eller 4—bindig kypert- bindning
Andra vävnader Vävnader med tvåskaftsbindning
Vävnader med 3—bindig eller 4—bindig kypert- bindning
Andra vävnader Vävnader med tvåskaftsbindning
Vävnader med 3—bindig eller 4—bindig kypert— bindning
Andra vävnader Vävnader med tvåskaftsbindning Andra vävnader Vävnader med tvåskaftsbindning
Vävnader med 3—bindig eller 4—bindig kypert- bindning
Andra vävnader
Vävnader med tvåskaftsbindning Andra vävnader
Andra vävnader bomull:
Tryckt
Färgad
Prop. 1994/95: 19
506
54 Konst&lament Prop. 1994/95: 19
Andra vävnader: Bilaga 10 5407 42 Färgad 5407 44 Tryckt 5407 51 00 Oblekt eller blekt 5407 52 00 Färgad 5407 54 00 Tryckt 5407 71 00 Oblekt eller blekt 5407 72 00 Färgad 5407 82 00 Färgad 5408 22 Färgad 55 Konststapelfibrer
Vävnader av syntetstapelfibrer
5513 21 Av polyesterstapelfibrer, med tvåskaftsbind ning
5513 22 00 Av polyesterstapelfibrer, med 3—bindig eller 4-bindig kypertbindning
5513 23 00 Andra vävnader av polyesterstapelfibrer
5513 29 00 Andra vävnader
5513 41 00 Av polyesterstapelfibrer, med tvåskaftsbind ning
5513 42 00 Av polyesterstapelfibrer, med 3—bindig eller 4—bindig kypertbindning
5513 43 00 Andra vävnader av polyesterstapelfibrer
5513 49 00 Andra vävnader
5514 21 00 Av polyesterstapelfibrer, med tvåskaftsbind ning
507
Bilaga 10
5514 22 00
5514 23 00
5514 29 00
5514 41 00
5514 42 00
5514 43 00
5514 49 00
56
5608 11
5608 19
57
Av polyesterstapelfibrer, med 3—bindig eller 4—bindig kypertbindning
Andra vävnader av polyesterstapelfibrer Andra vävnader Av polyesterstapelfibrer
Av polyesterstapelfibrer, med 3-bindig eller 4—bindig kypertbindning
Andra vävnader av polyesterstapelfibrer Andra vävnader
Vadd, filt och bondad duk; specialgarner; surrningsgam och tågvirke samt varor av sådana produkter
Vara
Knutna nät
Andra varor
Mattor och annan golvbeläggning av tex- tilmaterial
Andra varor, med lugg, konfektionerade:
5702 42
5702 49
5702 91 00
5702 92 00
5702 99 00
5705 00
Av syntetmaterial
Av annat textilmaterial Av ull eller fina djurhår Av syntetmaterial
Av annat textilmaterial
Andra mattor och annan golvbeläggning av textilmaterial
Prop. 1994/95: 19
508
58 Speciella vävnader; tuftade dukvaror av Prop. 1994/95: 19 textilmaterial; spetsar; tapisserier; snörma- Bilaga 10 keriarbeten; broderier
Vävda band:
5806 20 00 Andra vävda band, innehållande minst 5 viktprocent töjfibergam eller gummitrådar Andra vävda band:
5806 32 Av konstlibrer
59 Impregnerade, överdragna, belagda eller laminerade textilvävnader; textilvaror för tekniskt bruk
5903 10 Med polyvinylklorid
5903 20 Med polyuretan
5903 90 Andra varor
60 Dukvaror av trikå
6002 92 Av bomull
6002 93 Av konstfibrer
61 Kläder och tillbehör till kläder, av trikå
Långbyxor, overaller, knäbyxor och kortbyxor:
6103 42 Av bomull 6103 43 Av konstfibrer Dräkter:
6104 22 00 Av bomull 6104 23 00 Av konstfibrer
Jackor och kavajer: 6104 32 00 Av bomull
6104 33 00 Av konstfibrer . 509
Bilaga 10
6104 39 00 Av andra textilmaterial
Klänningar:
6104 41 00 Av ull eller fina djurhår 6104 42 00 Av bomull
6104 43 00 Av konstfibrer
6104 44 00 Av renegatfibrer
Kjolar och byxkjolar:
6104 51 00 Av ull eller fina djurhår 6104 52 00 Av bomull
6104 53 00 Av konstfibrer
6104 59 00 Av andra textilmaterial
Långbyxor, overaller, knäbyxor och kortbyxor:
6104 62 Av bomull
6104 63 Av konstfibrer
6104 69 Av andra textilmaterial Skjortor:
6105 10 00 Av bomull
6105 20 Av syntetfibrer
Blusar, skjortor och skjortblusar:
6106 10 00 Av bomull 6106 20 00 Av syntettibrer 6106 90 Av annat textilmaterial
Kalsonger och underbyxor:
6107 11 00 Av bomull
Prop. 1994/95:19
510
Bilaga 10
6107 12 00 Av syntetfibrer Nattskjortor och pyjamas:
6107 21 00 Av bomull 6107 22 00 Av syntetfibrer Trosor och underbyxor:
6108 21 00 Av bomull 6108 22 00 Av syntetfibrer
Nattlinnen och pyjamas:
6108 31 Av bomull 6108 32 Av syntetfibrer Andra varor:
6108 91 00 Av bomull 6108 92 00 Av syntetfibrer
T—tröjor, undertröjor och liknande tröjor:
6109 10 00 Av bomull
6109 90 Av annat textilmaterial
Tröjor, pullovrar, koftor, västar och liknande artiklar:
6110 10 Av ull eller fina djurhår 6110 20 Av bomull 6110 30 Av konstfibrer
Barnkläder och tillbehör till sådana kläder:
6111 20 Av bomull
6111 30 Av syntetfibrer
Prop. 1994/95: 19
511
Bilaga 10
Träningsoveraller: 6112 11 00 Av bomull
6112 12 00 Av syntetfibrer
Badbyxor och baddräkter för män och pojkar:
6112 31 Av syntetfibrer Baddräkter för kvinnor eller flickor:
6112 41 Av syntetfibrer
Strumpbyxor och trikåer:
6115 11 00 Av syntetfibergam hos vilket enkelgamet har en längdvikt av mindre än 67 decitex
6115 12 00 Av syntetfibergam hos vilket enkelgamet har en längdvikt av minst 67 decitex
6115 19 Av annat textilmaterial
6115 20 Långa strumpor och knästrumpor för damer,
av garn hos vilket enkelgamet har en lång- dvikt av mindre än 67 decitex
Andra varor:
6115 91 00 Av ull eller fina djurhår
6115 92 00 Av bomull
6115 93 Av syntetfibrer
63 Andra konfektionerade textilvaror; hand-
arbetssatser; begagnade kläder och andra begagnade textilvaror; lump
Annat sänglinne, tryckt: 6302 21 00 Av bomull Annat sänglinne:
6302 31 Av bomull
Prop. 1994/95: 19
512
Annat bordslinne: Prop. 1994/95: 19
Bilaga 10 6302 51 Av bomull 6302 60 00 Toaletthanddukar, kökshanddukar och liknan— de artiklar, av bomullsfrotté Andra varor: 6302 91 Av bomull 6302 92 00 Av lin
Gardiner, rullgardiner och draperier; gardinkappor och sängomhängen:
6303 91 00 Av bomull 6303 92 Av syntetfibrer Sängöverkast:
6304 19 Andra varor
Säckar och påsar för förpackning av varor:
6305 31 Av polyeten— eller polypropenremsor eller liknande
Andra konfektionerade artiklar, inbegripet tillskämingsmönster:
6307 90 Andra varor Konfektionsindustri
KN—nummer Vara
3926 20 00 Tillbehör till kläder, av plast 4203 10 00 Tillbehör till kläder, av läder 4303 10 Tillbehör till kläder, av pälsskinn
Tillbehör till kläder, av textilmaterial 6201 Ytterkläder
6202 Ytterkläder 513
Bilaga 10
6203 -
6204
6205 20 00
6205 30 00
6206
6209 20 00
6209 30 00
6210
6211 20 00
6211 32
6211 33
6211 39
6211 42
6211 43
6212
6215 10 00
6215 20 00
Huvudbonader
6505 90
6506 92
Ytterkläder
Ytterkläder
Skjortor för män eller pojkar, av bomull Skjortor för män eller pojkar, av konstfibrer
Blusar, skjortor och skjortblusar, för kvinnor eller flickor
Tillbehör till barnkläder, av bomull Tillbehör till barnkläder, av syntetfibrer
Kläder av textilvaror enligt nr 5602, 5603, 5903, 5906 eller 5907
Skidkläder Andra kläder för män eller pojkar, av bomull
Andra kläder för män eller pojkar, av konst- fibrer
Andra kläder för män eller pojkar, av andra textilmaterial
Andra kläder för kvinnor eller flickor, av bomull
Andra kläder för kvinnor eller flickor, av konstfibrer
Bysthållare och liknande artiklar Slipsar av siden
Slipsar av konstfibrer
Hattar och andra huvudbonader, av trikä eller textilvara
Huvudbonader av pälsskinn
Prop. 1994/95: 19
514
Skoindustri Prop. 1994/95: 19
Bilaga 10 KN—nummer Vara 6403 59 31 Herrskor med yttersulor av läder 6403 59 35 Som ovan 6403 99 91 Herrskor med yttersulor av annat material 6403 99 96 Som ovan 6403 59 31 Damskor med yttersulor av läder 6403 59 39 Som ovan 6403 99 91 Damskor med yttersulor av annat material 6403 99 98 Som ovan 6403 59 31 Bamskor med yttersulor av läder" 6403 99 91 Bamskor med yttersulor av annat material Läderindustri KN—nummer Vara 4104 31 19 Läder att klä möbler med 4104 31 30 Som ovan 4104 31 90 Som ovan
515
Bilaga 10
BILAGA XII
Bestämmelser som avses i artikel 112 i anslutningsakten
1. 391 L 0173: Rådets direktiv 91/173/EEG av den 21 mars 1991 (pentaklorfenol) om ändring för nionde gången av rådets direk- tiv 76/769/EEG om tillnärmning av medlemsstatemas lagar och andra författningar om begränsning av användning och utsläp- pande på marknaden av vissa farliga ämnen och preparat (be- redningar) (EGT nr L 85, 5.4.1991, s. 34).
391 L 0338: Rådets direktiv 91/338/EEG av den 18 juni 1991 (kadmium) om ändring för tionde gången av rådets direktiv 76/769/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om begränsning av användning och utsläp- pande på marknaden av vissa farliga ämnen och preparat (be— redningar) (EGT nr L 186, 12.7.1991, s. 59).
Sverige skall dock under hela övergångstiden i fråga om porslin och keramiska produkter, även keramikplattor, behålla den fria rörlighet som föreskrivs i landets nu gällande förordning om undantag från förbudet för användning av kadmium vid ytbe- handling och som stabilisator eller färgämne.
389 L 0677: Rådets direktiv 89/677/EEG av den 21 december 1989 (kvicksilver— och arsenikföreningar samt organiska tenn- föreningar) om ändring för åttonde gången av rådets direktiv 76/769/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om begränsning av användning och.utsläp- pande på marknaden av vissa farliga ämnen och preparat (be- redningar) (EGT nr L 398, 30.12.1989, s. 19).
I den utsträckning direktivet avser arsenikföreningar och orga- niska tennföreningar.
376 L 0116: Rådets direktiv 76/116/EEG av den 18 december 1975 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om gödselmedel (EGT nr L 24, 30.1.1976, s. 21), senast ändrat genom kommissionens direktiv 93/69/EEG av den 23 juli 1993 (EGT nr L 185, 28.7.1993, s. 30).
Artikel 7, såvitt avser kadmiumhalten i gödselmedel. 391 L 0157 : Rådets direktiv 91/157/EEG av den 18 mars 1991 om batterier och ackumulatorer som innehåller vissa farliga ämnen (EGT nr L 78. 26.3.1991, s. 38).
Artikel 9, såvitt avser kvicksilverhalten i sådana alkaliska brunstensbatterier som avses i artikel 3.1.
Prop. 1994/95: 19
516
6. 367 L 0548: Rådets direktiv 67/548/EEG av den 27 juni 1967 Prop. 1994/95: 19 om tillnärmning av lagar och andra författningar om klassifice- Bilaga 10 ring, förpackning och märkning av farliga ämnen (EGT nr L 196, 16.8.1967, s. 1), senast ändrat genom kommissionens direktiv 93/101/EEG av den 11 november 1993 (EGT nr L 13, 15.1.1994, s. 1). a) Artikel 30 i förening med artiklarna 4 och 5, såvitt avser
i) kraven på klassificering, märkning och/eller särskilda koncentrationsgränser för de 58 ämnen eller grupper av ämnen som upptas i bilaga 1 till direktivet och förteck- nas i tillägg A till den här bilagan, i så måtto att Sverige får kräva att annan klassificering, annan märkning och/- eller andra särskilda koncentrationsgränser tillämpas för dessa ämnen, ii) kriterierna för klassificering och märkning av cancer- framkallande ämnen enligt bilaga 6 avsnitt 4.2.1 till direktivet, i så måtto att Sverige får kräva att tillverkare och importörer skall tillämpa andra kriterier för klassifi- ceringen och andra krav för användningen av vissa R—fraser.
b) Artikel 30 i förening med artikel 4 och 6, såvitt avser kraven på klassificering, märkning och/eller särskilda kon- centrationsgränser för de nio ämnen eller grupper av ämnen som inte upptas i bilaga 1 till direktivet och som förtecknas i tillägg B till den här bilagan, i så måtto att Sverige får kräva att annan klassificering, annan märkning och/eller andra särskilda koncentrationsgränser skall tillämpas på dessa änmen.
c) Artikel 30 i förening med artikel 23.2 d i direktivet, i så måtto att Sverige får kräva användning av ytterligare R—fraser ("R—313, 320, 321, 322, 340"), som inte upptas i bilaga 3 till direktivet.
d) För ämnen som omfattas av a och c skall bestämmelserna i direktivets artikel 23.2 om krav om användning av uttrycket "EEG—märkning" inte tillämpas.
7. 388 L 0379: Rådets direktiv 88/379/EEG av den 7 juni 1988 om tillnärmning av medlemssstatemas lagar och andra för- fattningar om klassif1cering, förpackning och märkning av farliga preparat (beredningar) (EGT nr L 187, 16.7.1988, s. 14), senast ändrat genom kommissionens direktiv 93/18/EEG av den 5 april 1993 (EGT nr L 104, 29.4.1993, s. 46).
a) Artikel 13 i förening med artikel 3 och 7 i direktivet, såvitt avser
517
34 Riksdagen 1994/95. ] sam/. Nr 19. Bilaga 10—12
— beredningar som innehåller ämnen som avses i punkt 6 Prop. 1994/95: 19 a—c ovan, Bilaga 10 — beredningar som enligt svensk lagstifming klassificeras som måttligt hälsoskadliga produkter.
b) Artikel 3.5 och bilaga I tabell 5 såvitt avser den sensibilise- rande effekten hos forrnaldehyd: den koncentration som skall beaktas i fråga om beredningar som innehåller detta ämne.
För punkt 6 a och 7 a skall följande gälla:
Under den övergångstid som anges i anslutningsaktens artikel 112 skall gemenskapen se över, i enlighet med direktiv 67/548/EEG och 88/379/EEG, klassificeringen av ämnen och beredningar som omfattas av dessa direktiv och som i Sverige den 1 januari 1994 klassificerades som "måttligt hälsoskadliga".
8. 378 L 0631: Rådets direktiv 78/631/EEG av den 26 juni 1978 om tillnärnming av medlemsstaternas lagstifming om klassifice- ring, förpackning och märkning av farliga preparat (bekämp- ningsmedel) (EGT nr L 154, 5.6.1992, s. 1), senast ändrat genom rådets direktiv 92/32/EEG av den 5 juni 1992 (EGT nr L 154, 5.6.1992, s. 1).
518
Tillägg A Prop. 1994/95: 19
Bilaga 10
Ämne Nummer 1 bilaga 1 aceton 606—001—00—8 butanon 606—002—00—3 amylformat 607—018—00—3 etylacetat 607—022—00-5 n—butylacetat 607—025—00—1 sek—butylacetat 607—026—00—7 tert—butylacetat 607-026—00—7 isobutylacetat 607—026—00—7 butylformat 607—017—00—8 cyklohexan 601—017—00—1 1,4—dimetylcyklohexan 601—019—00—2 dietyleter 603—022—00—4 etylmetyleter 603—020—00—3 amylacetat 607—130—00—2 etyllaktat 607—129-00—7 arnylpropionat 607-131—00—8 2,4—dirnetylpentan—3—on 606—028—00—5 di—n—propyleter 603—045—00—X di—n—propylketon 606-027—00—X etylpropionat 607—028—00—8 heptan 601—008—00—2 hexan (blandning av isomerer innehållande mindre än 5% n—hexan) 601—007-00—7 isopropylacetat 607-024—00—6 isopropylalkohol 603—003—00—0 4—metoxi—4—metylpentan—2—on 606—023-00—8 metylacetat 607—021—OO-X metylcyklohexan 601-018—00—7 5—metylhexan—2—on 606—026—00—4 metyllaktat 607—092—00—7 4—metylpentan—2—on 606—004—00—4 metylpropionat 607—027—00—2 oktan 601—009—00—8 pentan 601-006—00—1 pentan—3—on 606—006—00—5 propanol 603—003—00-0 propylacetat 607—024—00—6 propylforrnat 607-016—00—2 propylpropionat 607—030-00—9 natriumbisulfit = polysulfit 016—010—00—3 1formaldehyd c 2 25% 605—001—00—5 5% s e ( 25% 605—001—01—2 1% s e ( S% 605—001—02—X
519
Bilaga 10
kromater: — ammoniumdikromatc 2 20%
0,5% 5 c ( 20%
— kalciumkromat
— kaliumkromat
— kaliumdikromat
— natriumdikromat toluen—2,4—diisocyanat toluen—2,6—diisocyanat kadrniumfiuorid
vinylbromid
kloramin—T (natriumsalt) 1 ,2—epoxi—3(tolyoxi)—propan difenylmetan—Z,2'—diisocyanat difenylrnetan—2,4'-—diisocyanat difenylmetan—4,4'—diisocyanat hexahydroftalinanhydrid hydrokinon hydroxipropylakrylat kvicksilver kvicksilver: organiska och oorganiska föreningar piperasin tetrahydroftalinanhydrid terpentin aminofenol (alla isomerer) bariumföreningar butylmetylketon (2-hexanon) hexan pyrogallol (1 ,2,3—trihydroxibensen) vanadinpentoxid Tillägg B Ämne
dekaner flygbränslekerosen destillat av petroleum och stenkolstjära med flampunkt under 21 ' C destillat av petroleum och stenkolstjära med ilampunkt 21 — 55' C natriumnitrat 1,1,2—triklor—1,2,2—trifluoretan tungsten
tungstenföreningar
zinkoxid
024—003—00—1
024—008—00—9 024—006—00—8 024—002—00—6 024—004—00—7 615—006—00—4 615—006—00—4 048—006—00—2 602—024—00—2 616—010—00—9 603-056—00—X 615—005—00—9 615—005—00—9 615—005e00—9 607—102—00—X 604—005,00—4 607—108»00-2 080—001—00—0 080—002-00—6 080—004_00—7 612—057—00—4 607—099—00—5 650—002—00—6 612—033—00—3 056—002—00—7 606—030—00—6 601—007-00—7 604—009—00—6 023—001—00—8
Prop. 1994/95:19
520
BILAGA XIII Prop. 1994/95:19 Bilaga 10 Förteckning enligt artikel 1385 i anslutningsakten
NORGE
1. Stöd som kompletterar utjämningsbelopp enligt artikel 8.2 i förordning (EEG) nr 1766/92 och ges till odlare av potatis för stärkelsefrarnställning inom ramen för produktionsvolymen före anslutningen.
2. Produktionsstöd för särskilda slag av certifierat utsäde eller handelsutsäde av ett begränsat antal foderväxtarter som omfattas av förordning (EEG) nr 2358/71. Stödet skall lämnas per 100 kg, begränsas till de kvantiteter som producerades före anslutningen och, i fråga om certifierat utsäde och basutsäde, komplettera stödet enligt förordning (EEG) nr 2358/71.
Stödet får särskilt riktas till följande sorter av certif1erat utsäde: timotej, rödklöver, ängssvingel och hundäxing.
ÖSTERRIKE
1. Stöd som kompletterar utjämningsbelopp enligt artikel 8.2 i förordning (EEG) nr 1766/92 och ges till odlare av potatis för stärkelseframställning inom ramen för produktionsvolymen före anslutningen.
2. Stöd motsvarande skillnaden i nivå mellan de befintliga amko— och dikobidragen före anslumingen och det utjämningsbelopp som skall betalas ut enligt artikel 4d.7 i förordning (EEG) nr 805/68.
3. Stöd som kompletterar stödet till humleodling enligt artikel 12 och 12a i förordning (EEG) nr 1696/71 och skall lämnas under fyra år efter anslumingen inom ramen för den genomsnittliga odlingsarealen för humle under de tre år som föregick anslutningen.
4. Stöd som skall lämnas under tre år efter anslumingen till vissa odlare av utsäde till sorter av foderväxter och för vissa kvantiteter, för vilka under 1992 ett bidrag på minst dubbla det belopp som betalas ut av gemenskapen hade beviljats enligt nationella be- stämmelser.
5. Stöd som kompletterar utjämningsbelopp enligt förordning (EEG) nr 1765/92 för främjande av produkter med hög proteinhalt i den utsträclming som krävs för att bibehålla dessa produkters konkur- renskraft i förhållande till säd och oljeväxter.
521
Bilaga 10
FINLAND
1. Stöd som kompletterar utjämningsbelopp enligt artikel 8.2 i förordning (EEG) nr 1766/92 och ges till odlare av potatis för stärkelseframställning inom ramen för produktionsvolymen före anslutningen. Stöd motsvarande skillnaden i nivå mellan de befintliga aka— och dikobidragen före anslutningen och det utjämningsbelopp som skall betalas ut enligt artikel 4d.7 i förordning (EEG) nr 805/68. Stöd inom sektorn för levande växter och blomsterodling enligt förordning (EEG) nr 234/68, som
— inte medför någon produktionsökning efter anslutningen, och — lämnas inom individuella ramar som skall fastställas enligt förfarandet i artikel 14 i förordning (EEG) nr 234/68.
Stöd som kompletterar stödet enligt artikel 5 i förordning (EEG) och som skall länmas under de två försäljningsår som följer på anslut- ningen till torrfoderproducenter inom traditionella produktionsom- råden. Produktionsstöd för särskilda slag av certifierat utsäde eller handelsutsäde av ett begränsat antal foderväxtarter som omfattas av förordning (EEG) nr 2358/71. Stödet skall länmas per 100 kg, begränsas till de kvantiteter som producerades före anslutningen och, i fråga om certifierat utsäde och basutsäde, komplettera stödet enligt förordning (EEG) nr 2358/71.
Stödet fär särskilt riktas till följande sorter av certifierat foder- utsäde: timotej, rödklöver, ängssvingel och hundäxing.
Prop. 1994/95 : 19
522
BILAGA XIV Prop. 1994/95:19 Bilaga 10 Förteckning enligt artikel 140 i anslutningsakten
NORGE
1. Stöd utöver stöd enligt artikel 138 i regioner där det traditionellt odlas vårvete till malning.
2. Investeringsstöd inom svin—, ägg— och fjäderfäsektorema, som utesluts genom artikel 6.4 första stycket och 6.6 i förordning (EEG) nr 2328/91, men som uppfyller de övriga bestämmelserna i den förordningen. Sådant stöd
— får inte ge upphov till någon ökning av den saudade produktion- skapaciteten, -— skall lämnas inom individuella produktionsramar som skall fastställas enligt förfarandet i artikel 29 i förordning (EEG) nr 4253/88.
3. Stöd utöver vad som föreskrivs i artikel 12.2 i förordning (EEG) nr 2328/91 till investeringar inom produktionen av frukt och grönsa- ker, som omfattas av förordning (EEG) nr 1035/72, samt levande växter och blomsterodlingsprodukter, som omfattas av förordning (EEG) nr 234/68. Sådant stöd
— får inte ge upphov till någon ökning av den samlade produktion- skapaciteten, — skall lämnas inom individuella produktionsramar som skall
fastställas enligt förfarandet i artikel 29 i förordning (EEG) nr 4253/88.
ÖSTERRIKE
1. Stöd utöver stöd enligt artikel 138 som inom ramen för den mängd som producerades före anslutningen lämnas till odlare av majs för stärkelseindustrin.
2. Sådant producentstöd för att ta odlingsmark ur produktionen enligt förordning (EEG) nr 1765/92 som lämnas per hektar utöver stöd enligt artikel 138.
3. Stöd för uppfödning av kalvar. 4. Stöd utöver stöd enligt artikel 138 till leverantörer av kvalitetsmjölk för produktion av "Bergkäse "_ost, inom ramen för produktionsvoly— men före anslutningen. . 523
5. Investeringsstöd inom svin—, ägg— och fjäderfäsektorema, som Prop. 1994/95:19 utesluts genom artikel 6.4 första stycket och 6.6 i förordning (EEG) Bilaga 10 nr 2328/91, men som uppfyller de övriga bestämmelserna i den förordningen. Sådant stöd
— får inte ge upphov till någon ökning av den samlade produktion— skapaciteten, — skall lämnas inom individuella produktionsramar som skall fastställas enligt förfarandet i artikel 29 i förordning (EEG) nr 4253/88.
6. Investeringsstöd till deltidsjordbrukare enligt definitionen i österri- kisk lagstifming, som överstiger det bidragstak som anges i artikel 12.2 och 3 i förordning (EEG) nr 2328/91, men som uppfyller begränsningarna i artikel 7 i den förordningen. Sådant stöd får lämnas under tre år efter anslutningen.
FINLAND
1. Stöd utöver stöd enligt artikel 138 i regioner där det traditionellt odlas brödvete, brödråg och maltkom.
2. Investeringsstöd inom svin—, ägg— och fjäderfasektorema, som utesluts genom artikel 6.4 första stycket och 6.6 i förordning (EEG)
nr 2328/91, men som uppfyller de övriga bestämmelserna i den förordningen. Sådant stöd
— får inte ge upphov till någon ökning av den samlade produktion- skapaciteten, — skall lämnas inom individuella produktionsramar som skall fastställas enligt förfarandet i artikel 29 i förordning (EEG) nr 4253/88.
3. Stöd utöver vad som föreskrivs i artikel 12.2 i förordning (EEG) nr 2328/91 till investeringar inom produktionen av trädgårdsod- lingsprodukter, som omfattas av förordning (EEG) nr 1035/72, samt levande växter och blomsterodlingsprodukter, som omfattas av förordning (EEG) nr 234/68. Sådant stöd
— får inte ge upphov till någon ökning av den samlade produktion- skapaciteten, ' — skall lämnas inom individuella produktionsramar som skall fastställas enligt förfarandet i artikel 29 i förordning (EEG) nr 4253/88.
524
BILAGA XV Prop. 1994/95:19 Bilaga 10 Förteckning enligt artikel 151 i anslutningsakten
1. FRI RÖRLIGHET FÖR VAROR
1. 370 L 0220: Rådets direktiv 70/220/EEG av den 20 mars 1970 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om åtgärder mot luftförorening genom avgaser från motorfordon (EGT nr L 76, 6.4.1970, s. 17), i dess lydelse enligt
-1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Förenade kungariket (EGT nr L 73, 27.3.1972, p. 14), —374 L 0290: Rådets direktiv 74/290/EEG av den 28 maj 1974 (EGT nr L 159, 15.6.1974, s. 61), —377 L 0102: Kommissionens direktiv 77/102/EEG av den 30 november 1976 (EGT nr L 32, 3.2.1977, s. 32), —378 L 0665: Kommissionens direktiv 78/665/EEG av den 14 juli 1978 (EGT nr L 223, 14.8.1978, s. 48), —1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17), —383 L 0351: Rådets direktiv 83/351/EEG av den 16 juni 1983 (EGT nr L 197, 20.7.1983, s. 1), - —1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23), —388 L 0076: Rådets direktiv 88/76/EEG av den 3 december 1987 (EGT nr L 36, 9.2.1988, s. 1), -388 L 0436: Rådets direktiv 88/436/EEG av den 16 juni 1988 (EGT nr L 214, 6.8.1988, s. 36 rättad genom EGT nr L 303, 8.11.1988, s. 36), —389 L 0458: Rådets direktiv 89/458/EEG av den 18 juli 1989 (EGT nr L 226, 3.8.1989, s. 1), —389 L 0491: Kommissionens direktiv 89/491/EEG av den 17 juli 1989 (EGt nr L 238, 15.8.1989, s. 43), —391 L 0441: Rådets direktiv 91/441/EEG av den 26 juni 1991 (EGT nr L 242, 30.8.1991, s. 1), —393 L 0059: Rådets direktiv 93/59/EEG av den 28 juni 1993 (EGT nr L 186, 28. 7.1993, s. 21).
Österrike får fram till den 1 oktober 1995, inom ramen för landets nationella förfaranden för typgodkännande, behålla sina egna föreskrifter om avgaser från sådana lätta fordon för yrkesmässig trafik som har dieselmotor med direktinsprutning men skall tillåta fri rörlighet enligt gemenskapsrätten från och med den 1 januari 1995. Österrike skall ha rätt att bevilja EG—typgodkännande enligt direktiv 93/59/EEG först från den dag då landet fullt ut tillämpar direktivet i fråga. 525
Bilaga 10
375 L 0106: Rådets direktiv 75/106/EEG av den 19 december 1974 om tillnärmning av medlemsstatemas lagstiftning om färdigför- packning av vissa vätskor efter volym (EGT nr L 42, 15.2.1975, s. 1), i dess lydelse enligt
—378 L 0891: Kommissionens direktiv 78/891/EEG av den 28 september 1978 (EGT nr L 311, 4.11.1978, s. 21), —379 L 1005: Rådets direktiv 79/1005/EEG av den 23 november 1979 (EGT nr L 308, 4.12.1979, s. 25), —385 L 0010: Rådets direktiv 85/10/EEG av den 18 december 1984 (EGT nr L 4, 5.1.1985, s. 20), —388 L 0316: Rådets direktiv 88/316/EEG av den 7 juni 1988 (EGT nr L 143, 10.6.1988, s. 26), —389 L 0676: Rådets direktiv 89/676/EEG av den 21 december 1989 (EGT nr L 398, 30.12.1989, s. 18).
I Norge får sådana varor som finns förtecknade i bilaga 3.1 a omsättas i returflaskor i volymerna 0,35 och 0,7 liter fram till den 31 december 1996. Från dagen för anslutningen skall Norge säkerställa fri rörlighet för varor som omsätts i överensstämmelse med kraven i direktiv 75/106/EEG i dess senaste lydelse.
377 L 0541: Rådets direktiv 77/541/EEG av den 28 juni 1977 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om bilbälten och fasthållningsanordningar i motorfordon (EGT nr L 220, 29.8.1977, s. 95), i dess lydelse enligt
— 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979, s. 17), — 381 L 0576: Rådets direktiv 81/576/EEG av den 20 juli 1981 (EGT nr L 209, 29.7.1981, s. 32), — 382 L 0319: Kommissionens direktiv 82/319/EEG av den 2 april 1982 (EGT nr L 139, 19.5.1982, s. 17), — 1 85 I: Anslumingsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23), — 387 L 0354: Rådets direktiv 87/354/EEG av den 25 juni 1987 (EGT nr L 192, 11.7.1987, s. 43), — 390 L 0628: Kommissionens direktiv 90/628/EEG av den 30 oktober 1990 (EGT nr L 341, 6.12.1990, s. 1).
Finland, Norge och Sverige får fram till den 1 juli 1997, inom ramen för sina nationella förfaranden för typgodkännande, vägra att släppa ut på marknaden fordon i kategori M1, M2 och M3 vars bilbälten eller fasthållningsanordningar inte uppfyller kraven i direktiv 77/541/EEG, senast ändrat genom direktiv 90/628/EEG, men skall tillåta att fordon som uppfyller dessa krav släpps ut på marknaden. Finland och Norge får bevilja EG—typgodkännande enligt direktiv 90/628/EEG först från den dag då de fullt ut tillämpar direktivet i fråga. Sverige får bevilja EG—typgodkännande enligt
Prop. 1994/95: 19
526
dessa direktiv endast för sådana fordon som uppfyller de obliga— Prop. 1994/95:19 toriska kraven i direktiv 77/541/EEG, ändrat genom direktiv Bilaga 10 90/628/EEG.
388 L 0077: Rådets direktiv 88/77/EEG av den 3 december 1987 om tilhiärmning av medlemsstaternas lagstiftning om åtgärder mot utsläpp av gasformiga föroreningar från dieselmotorer som används i fordon (EGT nr L 36, 9.2.1988, s. 33), i dess lydelse enligt
— 391 L 0542: Rådets direktiv 91/542/EEG av den 1 oktober 1991 (EGT nr L 295, 25.10.1991, s. 1).
Sverige får fram till den 1 oktober 1996, inom ramen för landets nationella förfaranden för typgodkännande, behålla sina egna föreskrifter om avgaser från dieselmotorer på mindre än 85 kW men skall tillåta fri rörlighet enligt gemenskapsrätten från och med den 1 januari 1995. Sverige får bevilja EG—typgodkännande enligt direktiv 91/542/EEG först från den dag då landet fullt ut tillämpar direktivet i fråga.
527
Bilaga 10
11. FRI RÖRLIGHET FÖR PERSONER, TJÄNSTER OCH KAPITAL
378 L 0686: Rådets direktiv 78/686/EEG av den 25 juli 1978 om ömsesidigt erkännande av utbildnings—, examens— och andra behörighetsbevis för tandläkare inklusive åtgärder för att underlätta det faktiska utövandet av etableringsrätten och friheten att till- handahålla tjänster (EGT nr L 233, 24.8.1978, s. 1) i dess lydelse enligt
— 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17),
— 381 L 1057: Rådets direktiv 81/1057/EEG av den 14 december 1981 (EGT nr L 385, 31.12.1981, s. 25), — 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302. 15.11.1985, s. 23), — 389 L 0594: Rådets direktiv 89/594/EEG av den 30 oktober 1989 (EGT nr L 341, 23.11.1989, s. 19), — 390 L 0658: Rådets direktiv 90/658/EEG av den 4 december 1990 (EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 73).
Till dess att tandläkarutbildningen i Österrike genomförts enligt villkoren i direktiv 78/687/EEG och senast den 31 december 1998, skall etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster skjutas upp dels i Österrike för behöriga tandläkare från de andra med- lemsstaterna, dels i de andra medlemsstaterna för behöriga österri- kiska läkare som utövar tandläkaryrket.
Under denna tillfälliga avvikelse från direktivet skall de allmänna och särskilda arrangemang som rör etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster och som kan finnas enligt österrikiska bestämmelser eller i konventioner om förhållandet mellan Österrike och någon annan medlemsstat bibehållas och tillämpas på icke—diskriminerande grund i förhållande till alla de andra medlems- staterna.
392 L 0096: Rådets direktiv 92/96/EEG av den 10 november 1992 om samordning av lagar och andra författningar som avser direkt livförsäkring och om ändring av direktiven 79/267/EEG och 90/619/EEG (tredje livförsäkringsdirektivet) (EGT nr L 360, 9.12.l992, s. 1).
Sverige får fram till den 1 januari 2000 tillämpa ett övergångs— arrangemang för att uppfylla artikel 22.1 b i direktiv 92/96/EEG; de svenska myndigheterna skall före den 1 juli 1994 lägga fram en plan över de åtgärder som skall vidtas för att få ner de exponeringar som överskrider gränserna enligt artikel 22.1 b till de angivna gränserna i direktivet; planen skall överlämnas till och godkännas av kommis- s1onen.
Prop. 1994/95: 19
528
Bilaga 10
b) Senast på dagen för Sveriges anslutning och även den 31 december 1997 skall de svenska myndigheterna lägga fram lägesrapporter för kommissionen om de åtgärder som vidtagits för att följa direktivet. Kommissionen skall på grundval av rapporterna granska åtgärderna. I ljuset av utvecklingen skall dessa åtgärder, om det bedöms lämpligt, anpassas för att skynda på arbetet med att minska ex— poneringama. De svenska myndigheterna skall kräva av de berörda livförsäkringsbolagen att de omedelbart påbörjar detta arbete. De berörda bolagen får inte vid något tillfälle öka dessa exponeringar, om de inte redan håller sig inom de gränser som anges i direktivet och en ökning inte leder till att gränserna överskrids. De svenska myndigheterna skall vid slutet av övergångsperioden lämna en slutrapport om resultatet av åtgärderna.
III. TRANSPORTPOLITIK
391 L 0439: Rådets direktiv 91/439/EEG av den 29 juli 1991 om körkort (EGT nr L 237, 24.8.1991, s. 1).
Norge trots vad som föreskrivs i artikel 1.1 fortsätta att utfärda körkort med den nuvarande utformningen fram till den 31 december 1997. Norge skall därefter tillämpa den gemenskapsrätt om körkort som då gäller.
Prop. 1994/95: 19
529
IV. STATISTIK ' Prop. 1994/95:19 Bilaga 10 1. 372 L 0211: Rådets direktiv 72/211/EEG av den 30 maj 1972 om samordnad framställning av konjunkturstatistik inom industri och hantverk (EGT nr L 128, 3.6.1972, s. 28), i dess lydelse enligt
— 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17), — 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23).
Finland får skjuta upp insamlandet av uppgifter enligt detta direktiv till den 1 januari 1997.
Månatliga uppgifter om industriellt produktionsindex skall dock samlas in för tiden från dagen för anslutningen. '
2. 390 R 3037: Rådets förordning (EEG) nr 3037/90 av den 9 oktober 1990 om statistisk näringsgrensindelning i Europeiska gemenskapen (EGT nr 1.293, 24.10.1990, s. 1), i dess lydelse enligt
— 393 R 0761: Kommissionens förordning (EEG) nr 761/93 av den 24 mars 1993 (EGT nr L 83, 3.4.1993, s. 1).
Finland får skjuta upp tillämpningen av denna förordning till den 1 januari 1997.
Finland skall dock för tiden från dagen för anslutningen ha en plan som klart anger vilka tidsfrister som gäller på olika områden (nationalräkenskaper, in— och utdata, undersökningar som åter- kommer med jämna mellaruum osv.) och sträva efter att förmedla uppgifter i en form som är anpassad till NACE Rev. 1.
3. 391 D 3731: Kommissionens beslut 3731/91/EKSG av den
18 oktober 1991 om ändring av frågeforrnulären i bilagan i beslut 1566/86/EKSG, 4104/88/EKSG och 3938/89/EKSG (EGT nr L 359, 30.12.1991, s. 1). Finland får skjuta upp till den 1 januari 1996 insamlandet av uppgifter enligt de frågeformulär 2—73 som finns i bilagan till beslutet och som gäller stålleveranser på den inhemska marknaden fördelat på produkter och förbrukare.
4. 391 R 3924: Rådets förordning (EEG) nr 3924/91 av den 19 december 1991 om en statistisk undersökning av industriproduk- tionen i gemenskapen (EGT nr L 374, 31.12.1991, s. 1).
Finland får "skjuta upp tillämpningen av denna förordning till den 1 530 januari 1997.
Finland skall dock för tiden från dagen för anslutningen ha en plan Prop. 1994/95: 19 som klart anger vilka tidsfrister som gäller på olika områden Bilaga 10 (nationalräkenskaper, in— och utdata, undersökningar som åter- kommer med jämna mellanrum osv.) och sträva efter att förmedla uppgifter i en form som är anpassad till NACE Rev. 1.
393 R 0696: Rådets förordning (EEG) nr 696/93 av den 15 mars 1993 om de statistiska enheterna för observation och analys av produktionssystemet inom gemenskapen (EGT nr L 76, 30.3.1993, s. 1).
För Österrike skall övergångstiden enligt artikel 4.1 förlängas till den 31 december 1996.
393 R 2186: Rådets förordning (EEG) nr 2186/93 av den 22 juli 1993 om samordning inom gemenskapen vid utarbetandet av företagsregister för statistiska ändamål (EGT nr L 196, 5.8.1993, s.1).
Österrike får skjuta upp tillämpningen av denna förordning till den 31 december 1996.
Statistiska undersökningar av industrin skall dock genomföras för tiden från dagen för anslutningen.
531
Bilaga 10
V. SOCIALPOLITIK
376 L 0207: Rådets direktiv 76/207/EEG av den 9 februari 1976 om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillträde till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor (EGT nr L 39, 14.2.1976, s. 40).
Artikel 5 i detta direktiv skall tillämpas på Österrike först från och med är 2001 såvitt avser nattarbete för kvinnor.
Före den 31 december 1997 skall rådet, efter att ha fått en rapport från kommissionen om utvecklingen av den sociala och rättsliga situationen, utvärdera resultatet av denna avvikelse från direktivet i ljuset av de gemenskapsrättsliga kraven.
vr. MILJÖ
1. 375 L 0716: Rådets direktiv 75/716/EEG av den 24 november 1975 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om svavelhalten i vissa flytande bränslen (EGT nr L 307, 27.11.1975, s. 22), i dess lydelse enligt '
— 387 L 0219: Rådets direktiv 87/219/EEG av den 30 mars 1987 (EGT nr L 91, 3.4.1987, s. 19),
— 390 L 0660: Rådets direktiv 90/660/EEG av den 4 december 1990 (EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 79), — 391 L 0692: Rådets direktiv 91/692/EEG av den 23 december 1991 (EGT nr L 377, 31.12.1991, s. 48), — 393 L 0012: Rådets direktiv 93/12/EEG av den 23 mars 1993 (EGT nr L 74, 27.3.1993, s. 81).
a) Österrike får trots vad som föreskrivs i artikel 2.1 behålla sin nationella lagstiftning om svavelhalten i dieselolja fram till den 1 oktober 1996.
b) Finland får trots vad som föresldivs i artikel 2.1 behålla sin nationella lagstiftning om svavelhalten i dieselolja fram till den 1 oktober 1996.
390 L 0641: Rådets direktiv 90/641/Euratom av den 4 december 1990 om praktiskt strålskydd för externa arbetstagare som löper risk att utsättas för joniserande strålning i sin verksamhet inom kontrollerade områden (EGT nr L 349, 13.12.1990, s. 21).
Österrike, Finland och Sverige skall från och med den 1 januari 1997 tillämpa de bestämmelser i artikel 2, 3, 5 och 6 e som hänvisar till rådets direktiv 80/836/Euratom av den 15 juli 1980 om ändring
Prop. 1994/95: 19
532
av direktiv om grundläggande säkerhetsnormer för att skydda Prop. 1994/95:19 allmänheten och arbetstagare mot hälsofarlig joniserande strålning. Bilaga 10
3. 390 R 0737: Rådets förordning (EEG) nr 737/90 av den 22 mars 1990 om villkoren för import av jordbruksprodukter från tredje land efter kämkraftsolyckan i Tjernobyl (EGT nr L 82, 29.3.1990, s. 1), i dess lydelse enligt
— 393 R 1518: Kommissionens förordning (EEG) nr 1518/93 av den 21 juni 1993 (EGT nr L 150, 22.6.1993, s. 30).
Österrike får behålla sin motsvarande nationella lagstiftning fram till den 31 mars 1995.
4. 392 L 0112: Rådets direktiv 92/112/EEG av den 15 december 1992 om åtgärder för harmonisering av programmen för att minska och
på sikt slutligen eliminera förorening genom avfall från titandioxi- dindustrin (EGT nr L 409, 31.12.1992, s. 11).
Norge skall från och med den 1 januari 1997 tillämpa bestämmelser- na i artikel 9.1 a ii om minskning av utsläpp i luften. Senast vid ikraftträdandet av artikel 9.1 a ii (den 1 januari 1995) skall Norge lägga fram ett verksamt program för minskning av svaveldioxid- utsläpp för kommissionen, inklusive en investeringsplan, en beskrivning av de valda tekniska lösningarna och — om havsvatten skall användas i behandlingsprocessen — en miljökonsekvens- beskrivning.
5. 393 R 0259: Rådets förordning (EEG) nr 259/93 av den 1 februari 1993 om övervakning och kontroll av avfallstransporter inom, till och från Europeiska gemenskapen (EGT nr L 30, 6.2.1993, s. 1).
Fram till den 31 december 1996 får Österrike behålla sin nationella lagstiftning om import, export och transitering av avfall.
533
35 Riksdagen 1994/95. I saml. Nr 19. Bilaga 10—12
Bilaga 10
vn. JORDBRUK A. ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
I. Nätverk för att samla in uppgifter om jordbruket
365 R 0079: Rådets förordning nr 79/65/EEG av den 15 juni 1965 om upprättandet av ett nätverk för insamling av redovisningsdata om inkomster och affärsverksamhet i jordbruksföretag inom Europeiska ekonomiska gemenskapen som finns i deras bokföring (EGT nr L 109, 23.6.1965, s. 1859/65), i dess lydelse enligt
— 390 R 3577: Rådets förordning (EEG) nr 3577/90 av den 4 december 1990 (EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 23).
Norge, Finland och Sverige skall senast den 31 december 1997 genom— föra den anpassning i fråga om arten av uppgifter och företag som krävs enligt förordning 79/65/EEG.
II. Integrerad kontroll
392 R 3508: Rådets förordning (EEG) nr 3508/92 av den 27 november 1992 om upprättande av ett integrerat administrations— och kontrollsystem för vissa stödprogram i gemenskapen (EGT nr L 355, 5.12.1992, s. 1), i dess lydelse enligt
— 394 R 0165: Rådets förordning (EG) nr 165/94 av den 24 januari 1994 (EGT nr L 24, 29.1.1994, s. 6).
Trots vad som föreslqivs i artikel 13 i förordning (EEG) nr 3508/92 skall de nya medlemsstaterna börja tillämpa det integrerade systemet
— den 1 mars 1995 såvitt avser ansökningar om stöd och integrerad kontroll enligt artikel 7, — senast den 1 januari 1997 såvitt avser de andra delar av systemet som anges i artikel 2.De nya medlemsstaterna skall vidta de administrativa, budgetmässiga och tekniska åtgärder som är nödvändiga för att de olika delarna av det integrerade systemet skall tas i bruk från och med de angivna dagarna. Om någon eller några delar av systemet är färdiga att tas i bruk före dessa dagar, får de nya medlemsstaterna använda dem för förvaltning och kontroll.
Enligt förfarandet i artikel 13 i förordning (EEG) nr 729/70 kan kommissionen besluta föreskrifter om tillämpningen av den här be- stämmelsen och då särskilt om övergångsåtgärder för igångsättningen av systemet i de nya medlemsstaterna.
Prop. 1994/95: 19
534
B. MARKNADSOR GANISATION Prop. 1994/ 95: 19
Bilaga 10 I. Mjölk och mjölkprodukter
371 R 1411: Rådets förordning (EEG) nr 1411/71 av den 29 juni 1971 om fastställande av ytterligare bestämmelser om den gemensamma organisationen av marknaden för mjölk och mjölkprodukter avseende konsumtionsmjölk (EGT nr L 148, 3.7.1971, s. 4), i dess lydelse enligt
- 392 R 2138: Rådets förordning (EEG) nr 2138/92 av den 23 juli 1992 (EGT nr L 214, 30.7.1992, s. 6).
Trots vad som föreskrivs i artikel 3.1 b i förordning (EEG) nr 1411/71 skall kraven om minsta fetthalt inte tillämpas på sådan konsumtionsmjölk som produceras i Finland, Norge och Sverige under tre år från dagen för anslutningen. Konsumtionsmjölk som inte uppfyller kraven om minsta fetthalt får saluföras endast i produktionslandet eller exporteras endast till tredje land. Inom den angivna tiden skall förordningens klassificering för konsumtionsmjölk ses över.
H. Nötkött
368 R 0805: Rådets förordning (EEG) nr 805/68 av den 27 juni 1968 om den gemensamma organisationen av marknaden för nötkött (EGT nr L 148, 27.6.1968, s. 24), i dess lydelse enligt
— 393 R 3611: Förordning (EG) nr 3611/93 av den 22 december 1993 (EGT nr L 328, 29.12.1993, s. 7).För varor enligt tulltaxenurruner 160250 får Österrike, trots vad som föreskrivs i artikel 9.1, under övergångstiden gradvis till den gemensamma tulltaxan anpassa sin tull för import från tredje land.
Skillnaden mellan tullsatsema skall minskas i början av vart och ett av de fem marknadsår som följer närmast efter anslutningen. Minskningama skall motsvara minst en sjättedel av skillnaden, en femtedel av skillna- den, en fjärdedel av skillnaden, en tredjedel av skillnaden respektive hälften av skillnaden.
Tullen enligt den gemensamma tulltaxan skall tillämpas från och med år 2000.
111. Frukt och grönsaker
372 R 1035: Rådets förordning (EEG) nr 1035/72 av den 18 maj 1972 om den gemensamma organisationen av marknaden för frukt och grönsaker (EGT nr L 118, 20.5.1972, s. 1), i dess lydelse enligt
— 393 R 3669: Rådets förordning (EG) nr 3669/93 av den 22 535 december 1993 (EGT nr L 338, 31.12.1993, s. 26).
Bilaga 10
Trots vad som föreskrivs i artikel 2 i förordning (EEG) nr 1035/72 skall tillämpningen av de gemensamma normerna ske på villkor som skall bestämmas genom att följa förfarandet i förordningens artikel 33, under en tid av
tre år för österrikiska varor och två år för finska varor. Under dessa perioder får dessa varor, utan att det påverkar tillämpningen av de bestämmelser som antagits enligt artikel 12.1, andra stycket, säljas bara på den inhemska marknaden, två år för morötter som produceras i Sverige. Under denna period får dessa varor exporteras till tredje land.
IV. Vin och spritdrycker
1. 389 R 1576: Rådets förordning (EEG) nr 1576/89 av den 29 maj 1989 om alhnänna regler för definition, beskrivning och presentation av spritdrycker (EGT nr L 160, 12.6.1989, s. 1), i dess lydelse enligt
— 392 R 3280: Rådets förordning (EEG) nr 3280/92 av den 9 november 1992 (EGT nr L 327, 13.11.1992, s. 3).
Trots vad som föreskrivs i förordning (EEG) nr 1576/89 skall följande gälla:
— Spritdrycker, som i överensstämmelse med nationell lagstiftning framställts i Österrike före anslumingen eller framställts under tiden den 1 januari—31 december 1995, får omsättas i gemenska- pen med en presentation enligt nationella bestämmelser fram till och med den 31 december 1996. För varor som då finns kvar i detaljhandeln får omsättningen fortsätta tills lagren tar slut. — Beteckningen "Inländerrum" får fram till och med den 31 december 1998 användas för varor med ursprung i Österrike, om varan presenteras enligt gemenskapsreglema om beskrivning och presentation av spritdrycker, om ingredienserna anges klart på flaskans frontetikett och om etiketten otvetydigt klargör att varan inte innehåller rom.
389 R 2392: Rådets förordning (EEG) nr 2392/89 av den 24 juli 1989 om allmänna regler för beskrivning och presentation av viner och druvmust (EGT nr L 232, 9.8.1989, s. 13), i dess lydelse enligt
— 391 R 3897: Rådets förordning (EEG) nr 3897/91 av den 16 december 1991 (EGT nr L 368, 31.12.1991, s. 5).
392 R 2333: Rådets förordning (EEG) nr 2333/92 av den 13 juli 1992 om allmänna regler för beskrivning och presentation av mousserande vin och pärlande vin (EGT nr L 231, 13.8.1992, s. 9).
Prop. 1994/95: 19
536
1. Trots vad som föreskrivs i förordning (EEG) 2392/89 och Prop. 1994/95:19 (EEG) nr 2333/92 Bilaga 10
— får vin, mousserande vin, pärlande vin och druvmust, som finns på Österrikes territorium och vars beskrivning och presentation står i överensstämmelse med de föreskrifter som gällde i Österrike före den 1 mars 1995, omsättas till lagren tar slut, — får etiketter, som trycks före den 1 mars 1995 och vars innehåll står i överensstämmelse med de regler som då gällde i Österrike men som inte står i överensstämmelse med gemen- skapsreglerna, användas fram till den 1 mars 1996.
De genomförandebestämmelser som behövs skall beslutas enligt förfarandet i artikel 83 i förordning (EEG) nr 822/87.
2. Trots vad som föreskrivs i artikel 6.6 a i förordning (EEG) nr 2333/92 får varumärket "Winzersekt" om det har registrerats i Österrike före den 1 mars 1994, användas i Österrike fram till och med den 31 december 1999 för mousserande vin som framställts i Österrike enligt sådana föreskrifter för "Winzersekt" som beslutats med stöd av artikel 6.
De genomförandebestämmelser som behövs skall beslutas enligt förfarandet i artikel 83 i förordning (EEG) nr 822/87.
. 391 R 1601: Rådets förordning (EEG) nr 1601/91 av den 10 juni 1991 om allmänna regler för definition, beskrivning och presentation av aromatiserade viner, aromatiserade vinbaserade drycker och aromatiserade drinkar baserade på vinprodukter (EGT nr L 149, 14.6.1991, s. 1), i dess lydelse enligt
— 392 R 3279: Rådets förordning (EEG) nr 3279/92 av den 9 november 1992 (EGT nr L 327, 13.11.1992, s. 1). '
Trots vad som föreskrivs i artikel 6 får Norge under ett år efter anslutningen framställa "vermut" enligt de regler som gällde före anslutningen.
De sålunda framställda varorna får omsättas på den norska markna- den fram till och med den 31 december 1996.
. 392 R 2332: Rådets förordning (EEG) nr 2332/92 av den 13 juli
1992 om mousserande vin framställt i gemenskapen (EGT nr L 231, 13.8.1992, s. 1), i dess lydelse enligt
— 393 R 1568: Förordning (EEG) nr 1568/93 av den 14 juni 1993 (EGT nr L 154, 25.6.1993, s. 42). , 537
Bilaga 10
b)
Trots vad som föreskrivs i artikel 17.1 och 17.2 i förordning Prop. 1994/95:19 (EEG) nr 2332/92 skall fram till och med den 31 december 1997 följande bestämmelser gälla i fråga om den minsta tid som framställningsprocessen skall pågå för sådant mousserande kvalitetsvin — med undantag för mousserande kvalitetsvin från ett angivet område — som framställs i Österrike enligt metoden med jäsning i sluma fat:
I fråga om varaktighet av lagringen i produktionsverksam- heten, räknat från den tidpunkt då vinet sätts att jäsa för att göra cuvéen mousserande:
— Vin som framställs år 1995: ingen minsta tid
krävs
— Vin som framställs år 1996: ingen minsta tid krävs
— Vin som framställs år 1997: 4 månader
I fråga om varaktigheten av jäsningsprocessen för att göra cuvéen mousserande och varaktigheten av lagringen med bottensats:
— Vin som framställs år 1995: ingen minsta tid krävs — Vin som framställs år 1996: ingen minsta tid krävs
— Vin som framställs år 1997:
60 dagar eller, om jäsningen sker i behållare med röranordningar, 20
dagar.
2. Mousserande kvalitetsvin som omfattas av undantag enligt punkt 7 får omsättas med beteckningen "mousserande kvalitets— vin" eller "sekt" endast i Osterrike.
De genomförandebestämmelser som behövs skall beslutas enligt artikel 83 i förordning (EEG) nr 822/87.
538
Bilaga 10
c. JORDBRUKSGRÖDOR
392 R 1765: Rådets förordning (EEG) nr 1765/92 av den 30 juni 1992 om upprättande av ett stödsystem för producenter av vissa jordbruks- grödor (EGT nr L 181, 1.7.1992, s. 12), i dess lydelse enligt
1.
394 R 0232: Rådets förordning (EG) nr 232/94 av den 24 januari 1994 (EGT nr L 30, 3.2.1994, s. 7).
Trots vad som föreskrivs i artikel 7.6 får producenter i Sverige, som enligt ett nationellt system för att ta jordbruksmark'ur produktion har tagit en större areal ur produktion än den areal på vilken de avser att odla bidragsberättigande jordbruksgrödor och som inte har återupp- tagit odlingen av grödor på den arealen, vid den tidpunkt då de upphör att delta i det nationella systemet fortsätta, för en ytterligare period på 60 månader, att inte bruka den jordbruksmark som de hade tagit ur produktion enligt det nationella systemet. Bidraget för att ta jordbruksmark ur produktion skall i det fallet fastställas till den nivå som anges i artikel 7.6 för den areal som överskrider den areal som odlas med sådana jordbruksgrödor för vilka det ansöks om ut- jämningsbelopp.
Till och med regleringsåret 1999/2000 får Österrike, på villkor att kommissionen ger ett förhandsgodkännande, bevilja ett bidrag som är lika med det som gällde före anslutningen till små producenter, enligt definitionen i artikel 8.2, som fortsätter att inte bruka den jord för vilken de den 1 januari 1994 tick bidrag enligt ett nationellt system. Kösmaden för detta bidrag skall bäras av Österrike.
D. STRUKTURER
1. 390 R 0866: Rådets förordning (EEG) nr 866/90 av den 29 mars 1990 om förbättring av villkoren för bearbetning och utsläppande på marknaden av jordbruksprodukter (EGT nr L 91, 6.4.1990, s. 1), i dess lydelse enligt
- 393 R 3669: Rådets förordning (EEG) nr 3669/93 av den 22 december 1993 (EGT nr L 338, 31.12.1993, s. 26).
Vid tillämpning av artikel 16.5 får kommissionen
— bemyndiga Norge att under tre år från anslutningen bevilja nationellt stöd till investeringar i varje produktsektor som omfattas av bilaga II i Romfördraget och som behöver omstruktureras, på villkor att produktionskapaciteten i den berörda sektorn inte ökar.
Prop. 1994/95: 19
539
Vid tillämpning av artikel 16.5 kommer kommissionen Prop. 1994/95: 19 Bilaga 10 — att genomföra dessa bestämmelser i fråga om Österrike och Finland enligt förklaring nr 31 i slutakten.
Kommissionen får dock lämna ett bemyndigande bara om det säkerställs att de som får stöd själva deltar i finansieringen av investeringarna på lämpligt sätt.
. 391 R 2328: Rådets förordning (EEG) nr 2328/91 av den 15 juli 1991 om förbättring av jordbruksstrukturemas effektivitet (EGT nr L 218, 6.8.1991, s. 1), i dess lydelse enligt
— 393 R 3669: Rådets förordning (EG) nr 3669/93 av den 22 december 1993 (EGT nr L 338, 31.12.1993, s. 26). Utan hinder av:
a) artikel 5.1 c får det stöd som avses i denna förordning lämnas i Norge och Sverige fram till den 31 december 1999 till jord— och skogsbruksanläggningar av familjekaraktär, på villkor att anläggningens jordbruksareal inte är mindre än 15 hektar och att stödet bara avser jordbruksverksamhet. Den maximala storleken på en jord— och skogsbruksanläggning av familjeka— raktär skall fastställas av kommissionen enligt förfarandet i artikel 29 i förordning (EEG) nr 4253/88.
b) de gränser som föreskrivs i artikel 12.2 första stycket får Finland och Norge i enlighet med artikel 92—94 i Romfördraget
— fram till den 31 december 2001 lämna nationellt stöd för sådana investeringar som avses i artikel 5 till de jordbruksan- läggningar vars arbetsinkomst överskrider den referensinkomst SOm avses i samma artikel, — fram till den 31 december 2001 lämna nationellt stöd till förmån för anläggningar som är i finansiella svårigheter,
c) artikel 35 får Österrike, på villkor att kommissionen ger sitt godkännande:
— fortsätta att bevilja, fram till den 31 december 2004, de små producenter som var stödberättigade 1993 enligt nationell lagstifming ett nationellt stöd i den utsträckning som det utjämningsbelopp som avses i artikel 17—19 inte är tillräckligt för att kompensera sådana permanenta nackdelar som beror på naturförhållanden. Det stöd som totalt beviljas dessa pro- . ducenter får inte överskrida de belopp som beviljats i Österrike 540 1993.
Bilaga 10
Senast den 30 juni 1999 och 2004 skall kommissionen till rådet lämna en rapport om tillämpningen av denna bestämmelse, vid behov åtföljd av ett förslag. Rådet skall besluta om detta förslag enligt förfarandet i artikel 43.2 i Romfördraget.
d) Österrike får fram till den 31 december 1999 undanta pro- ducenter från skyldigheten enligt artikel 5.1 d.
E. DJ URFODER
370 L 0524: Rådets direktiv 70/524/EEG av den 23 november 1970 om fodertillsatser (EGT nr L 270, 14.12.1970, s. 1), i dess lydelse enligt
393 L 0114: Rådets direktiv 93/114/EG av den 14 december 1993 (EGT nr L 334, 31.12.1993, s. 24).
. Österrike får behålla den lagstiftning som före anslumingen gällde för utsläppande på marknaden och användning av tillsatser som tillhör grupperna enzymer och mikroorganismer, med förbehåll för att följande villkor uppfylls.
Österrike skall senast den 1 november 1994 till kommissionen lämna — en förteckning över de enzymer och mikroorganismer och preparat av dessa som är tillåma på landets territorium, i enlighet med den förebild som finns i bilaga H till rådets direktiv 93/113/EG, och — ett upplysningsschema som för varje tillsats utarbetats av den person som ansvarar för övergången till fri omsättning, i enlighet med den förebild som finns i bilaga 11 till rådets direktiv 93/1 13/EG.
Senast den 1 januari 1997 skall, enligt förfarandet i artikel 7 i direktiv 70/524/EEG, beslut fattas om den dokumentation som Osterrike lämnat i syfte att tillåta de berörda tillsatserna.
Till dess att gemenskapen fattar ett beslut får Österrike inte hindra omsättningen av produkter som kommer från unionen och som anges i nationella förteckningar som utarbetats enligt artikel 3 i direktiv 93/113/EG, i den utsträckning som dessa tillsatser också kommer att finnas upptagna i den förteckning som Österrike skall lämna enligt andra strecksatsen ovan. Denna bestämmelse skall också gälla premixer och foder som innehåller de berörda tillsatserna.
Fram till och med den 31 december 1997 får Finland behålla den lagstiftning som gällde före anslutningen och som förbjuder an- vändningen av följande tillsatser i foder:
— Avoparcin — för mjölkkor. — Tylosinfosfat.
Prop. 1994/95:19
541
Bilaga 10
— Spiramycin. — Antibiotika med motsvarande verkan.
Senast den 31 december 1997 skall enligt förfarandet i artikel 7 i direktiv 70/524/EEG beslut fattas om de ansökningar om anpassning som Finland lämnat. Dessa ansökningar skall för var och en av ovannämnda tillsatser åtföljas av en utförlig vetenskaplig redogörelse för motiven för ansökningarna.
Denna avvikelse får inte påverka den fria rörligheten för animaliska produkter i gemenskapen.
Norge får behålla lagstiftning som gällde vid anslumingen enligt följande:
- Fram till och med den 31 december 1998 när det gäller be- gränsningar i eller förbud mot användningen av tillsatser i foder som tillhör följande grupper:
Antibiotika. Kemoterapeutikum. Koccidiostatika.
= Tillväxtbefrämjande medel.
— Fram till och med den 31 december 1997 gäller begränsningar i eller förbud mot användningen i foder av
— koppar, — myrsyra, saltsyra och svavelsyra för bevarande av foderväxter och spannmål.
Senast på de angivna dagarna skall enligt förfarandet i artikel 7 i direktiv 70/524/EEG beslut fattas om de ansökningar om anpass- ningar som Norge lämnat. Dessa ansökningar skall åtföljas av en utförlig vetenskaplig redogörelse för motiven för ansökningarna.
Dessa avvikelser får inte påverka den fria rörligheten för animaliska produkter i gemenskapen.
Sverige får behålla lagstiftning som gällde vid anslutningen enligt följande:
— Fram till och med den 31 december 1998 gäller begränsningar i eller förbud mot användningen av tillsatser i foder som tillhör följande grupper: = Antibiotika.
Kemoterapeutikum.
Koccidiostatika. Tillväxtbefrämjande medel.
Prop. 1994/95: 19
542
— Fram till och med den 31 december 1997 gäller begränsningar i Prop. 1994/95:19 eller förbud mot användningen i foder av Bilaga 10
— tillsatser som tillhör grupperna karotenoider och xantofyller, — koppar,
— myrsyra,
— myrsyra kombinerat med etoxikin.
Senast på de angivna dagarna skall enligt förfarandet i artikel 7 i direktiv 70/524/EEG beslut fattas om de ansökningar om anpassning som Sverige lämnat. Dessa ansökningar skall åtföljas av en utförlig vetenskaplig redogörelse för motiven för ansökningarna.
Dessa avvikelser får inte påverka den fria rörligheten för animaliska produkter i gemenskapen.
. 374 L 0063: Rådets direktiv 74/63/EEG av den 17 december 1973
om fränrrnande ämnen och produkter i djurfoder (EGT nr L 38, 11.2.1974, s. 28), i dess lydelse enligt
— 393 L 0074: Rådets direktiv 93/74/EEG av den 13 september 1993 (EGT nr L 237, 22.9.1993, s. 23).
Norge får fram till den 31 december 1997 behålla den lagstiftning som gällde före anslutningen och som begränsar halterna av aflatoxin Bl, ochratoxin A och andra mykotoxiner till vissa nivåer.
Senast den 31 december 1997 skall enligt förfarandet i artikel 6 i direktiv 74/63/EEG beslut fattas om de ansökningar om anpassning som Norge lämnat. Dessa ansökningar skall för varje främmande ämne eller produkt åtföljas av en utförlig vetenskaplig redogörelse för motiven för ansökningarna.
Denna avvikelse får inte påverka den fria rörligheten för animaliska produkter som kommer från gemenskapen.
Sverige får fram till den 31 december 1997 behålla den lagstifming som är i kraft vid anslutningen och som begränsar halterna av aflatoxin Bl, ochratoxin A, bly och PCB till vissa nivåer.
Senast den 31 december 1997 skall enligt förfarandet i artikel 6 i direktiv 74/63/EEG beslut fattas om de ansökningar om anpassning som Sverige lämnat. Dessa ansölmingar skall för varje främmande ämne eller produkt åtföljas av en utförlig vetenskaplig redogörelse för motiven för ansökningama.
Denna avvikelse får inte påverka den fria rörligheten för animaliska produkter som kommer från gemenskapen. 543
om marknadsföring av foderråvaror (EGT nr L 32, 3.2.1977, s. 1), i dess lydelse enligt
- 390 L 0654: Rådets direktiv 90/654/EEG av den 4 december 1990 (EGT nr L 353, 17.2.1990, s. 48).
Sverige får fram till den 31 december 1997 behålla den lagstiftning som gällde före anslutningen och som förbjuder användningen av foder som framställts av djur som har dött av naturliga orsaker eller som kommer från delar av kroppar från slaktade djur som uppvisar patologiska förändringar.
Senast den 31 december 1997 skall enligt förfarandet i artikel 10 i direktiv 77/101/EEG beslut fattas om den ansökan om anpassning som Sverige länmat. Denna ansökan skall åtföljas av en utförlig vetenskaplig redogörelse för motiven för ansökan.
Denna avvikelse får inte påverka den fria rörligheten för animaliska produkter i gemenskapen.
. 379 L 0373: Rådets direktiv 79/373/EEG av den 2 april 1979 om
marknadsföring av foderblandningar (EGT nr L 86, 6.4.1979, s. 30), i dess lydeISe enligt
— 393 L 0074: Rådets direktiv 93/74/EEG av den 13 september 1993 (EGT nr L 237, 22.9.1993, s. 23).
Sverige får fram till den 31 december 1997 behålla den lagstiftning som gällde före anslumingen och som gör det obligatoriskt att genom märkning av foderblandningar avsedda för fisk lämna upplysningar om fosforhalten.
Senast den 31 december 1997 skall enligt förfarandet i artikel 10 i direktiv 79/373/EEG beslut fattas om den ansökan om anpassning som Sverige lämnat. Denna ansökan skall åtföljas av en utförlig vetenskaplig redogörelse för motiven för ansökan.
F. UTSÄDE OCH FÖRÖKNINGSMATERIAL
1. 366 L 0401: Rådets direktiv 66/401/EEG av den 14 juni 1966 om marknadsföring av utsäde av foderväxter (EGT nr 125, 11. 7. 1966, 8. 2298166).
Finland får fram till och med den 31 december 1996 behålla sitt nationella system för produktion, för inherrrsk saluföring av utsäde av kategorin "handelsutsäde " ("Kauppasiemen", "handelsutsäde ") så som den definieras i den befintliga finska lagstiftningen.
Bilaga 10
. 377 L 0101: Rådets direktiv 77/101/EEG av den 23 november 1976 Prop. 1994/95: 19
544
Bilaga 10
Sådant utsäde får inte införas på andra medlemsstaters territorier. Finland skall anpassa sin lagstiftning i detta avseende så att den överensstämmer med direktivets bestämmelser vid utgången av den angivna fristen.
Finland skall dock från tillträdet tillämpa de bestämmelser i direktivet som garanterar att material som uppfyller direktivets krav får saluföras på finskt territorium.
366 L 0402: Rådets direktiv 66/402/EEG av den 14 juni 1966 om marknadsföring av utsäde av stråsäd (EGT nr 125, 11. 7. 1966, s. 2309/66).
Finland får fram till och med den 31 december 1996 behålla sitt nationella system för produktion, för inhemsk saluföring av
— utsäde som inte uppfyller direktivets krav avseende maximalt antal utsädesgenerationer av kategorin "elitutsäde" ("Valiosiemen"/"elitutsäde"), och —— utsäde av kategorin "handelsutsäde" ("Kauppasiemen"/- "handelsutsäde") så som den definieras i den befintliga finska lagstiftningen.
Sådant utsäde får inte införas på andra medlemsstaters territorier. Finland skall anpassa sin lagstiftning i detta avseende så att den överensstämmer med direktivets bestämmelser vid utgången av den angivna fristen.
Finland skall dock från tillträdet tillämpa de bestämmelser i direktivet som garanterar att material som uppfyller direktivets krav får saluföras på finskt territorium.
366 L 0403: Rådets direktiv 66/403/EEG av den 14 juni 1966 om saluföring av utsädespotatis (EGT nr 125, 11. 7. 1966, s. 2320/66).
Sverige får fram till och med den 31 december 1996 behålla en toleransgräns på 40 viktprocent för knölar, som är angripna på mer än en tiondel av sin yta av vanlig skorv. vid onrsättrring på dess territorium av utsädespotatis. Denna toleransgräns skall enbart tillämpas på utsädespotatis som producerats inom områden i Sverige där det förekomnrit särskilda problem med vanlig skorv.
Sådan utsädespotatis får inte införas på andra medlemsstaters territorier.
Prop. 1994/95: 19
545
Bilaga 10
Sverige skall anpassa sin lagstiftning i detta avseende så att den uppfyller bestämmelsema i bilaga 2 i direktivet vid utgången av den angivna fristen.
Sverige skall dock från tillträdet tillämpa de bestänunelser i direktivet som garanterar att material som uppfyller direktivets krav får saluföras på svenskt territorium.
366 L 0404: Rådets direktiv 66/404/EEG av den 14 juni 1966 om saluföring av skogsförökningsmaterial (EGT nr 125, 11. 7. 1966, s. 2326/66). — Finland, Norge och Sverige får behålla sin nationella lagstifming om saluföring av skogsförökningsmaterial på sina territorier fram till och med den 31 december 1999. — Fram till och med den 31 december 2001 får Finland, Norge och Sverige tillåta att skogsförökningsmaterial som fimrs i lager vid utgången av den övergångsperiod som avses i första strecksatsen saluförs tills lagren tar slut. — Material som inte uppfyller bestämmelserna i direktivet får inte införas på några andra medlemsstaters territorier än Finlands, Norges och Sveriges, om inte annat beslutas i enlighet med bestämmelsema i direktivet. — Finland, Norge och Sverige skall dock från tillträdet tillämpa de bestämmelser i direktivet som garanterar att material som uppfyller direktivets krav får saluföras på deras territorier. — Om så är nödvändigt, skall ytterligare övergångsarrange- mang beslutas enligt tillämpliga gemenskapsförfaranden.
370 L 0457: Rådets direktiv 70/457/EEG av den 29 september 1970 om den gemensamma sortlistan för lantbruksväxter (EGT nr L 225, 12. 10. 1970, s. 1) och
370 L 0458: Rådets direktiv 70/458/EEG av den 29 september 1970 om marknadsföring av utsäde av köksväxter (EGT nr L 225, 12. 10. 1970, s. 7).
— Finland, Norge och Sverige får fram till och med den 31 december 1995 skjuta upp tillämpningen på deras territori- er av de båda direktiven, såvitt avser saluföring på deras territorier av sådana utsädessorter som räknas upp i deras respektive nationella sortlistor över lantbruksutsäde och köksväxtutsäde och som inte har officiellt godkänts i enlighet med bestämmelsema i dessa direktiv. Dessa utsäden får inte saluföras på de andra medlenrsstatemas territorier under denna period.
Prop. 1994/95: 19
546
— Sådana sorter av lantbruks— och köksväxter som på dagen Prop. 1994/95: 19 för anslutningen finns upptagna eller som senare tas upp i Bilaga 10 de nationella sortlistoma i såväl Finland, Norge och Sverige som i de gemensamma sortlistoma, skall inte underkastas några marknadsrestriktioner med avseende på sort. — Under hela den tid som nämns i första strecksatsen skall de sorter i de nationella sortlistoma för Finland, Norge och Sverige som blivit officiellt godkända i enlighet med bestämmelsema i de ovannämnda direktiven tas upp i de gemensamma sortlistoma för lantbruks— respektive köks— växter.
371 L 0161: Rådets direktiv 71/161/EEG av den 30 mars 1971 om kvalitetsnormer för den yttre beskaffenheten av skogsför— ökningsmaterial som saluförs i gemenskapen (EGT nr L 87, 17. 4. 1971, s. 14).
— Finland får fram till och med den 31 december 1999 behålla sin nationella lagstiftning om kvalitetsnormer för den yttre beskaffenheten vid saluföring av skogsförök- ningsmaterial på sitt territorium. — Material som inte uppfyller bestämmelserna i direktivet får inte införas på några andra medlemsstaters territorier, om inte annat beslutas i enlighet med bestämmelserna i direktivet. — Finland skall anpassa sin lagstifming i detta avseende så att den uppfyller direktivets bestämmelser vid utgången av den angivna fristen. — Finland skall dock från tillträdesdagen tillämpa de be- stämmelser i direktivet som garanterar att material som uppfyller direktivets krav får saluföras på finskt territo- rium.
393 L 0048: Kommissionens direktiv 93/48/EEG av den 23 juni 1993 om fastställande av ett program med de krav som skall uppfyllas av uppförökrtingsmaterial av frukt— och bärväxter samt plantor av frukt- och bärväxter avsedda för frukt- och bärproduk- tion i enlighet med rådets direktiv 92/34/EEG (EGT nr L 250, 7. 10. 1993, s. 1).
393 L 0049: Kommissionens direktiv 93/49/EEG av den 23 juni 1993 om fastställande av ett program med de krav som skall uppfyllas av uppförökningsmaterial av prydnadsväxter och prydnadsväxter i enlighet med rådets direktiv 91/682/EEG (EGT nr L 250, 7. 10. 1993, s. 9).
547
393 L 0061: Kommissionens direktiv 93/61/EEG av den 2 juli Prop. 1994/95:19 1993 om fastställande av ett program med de krav som skall Bilaga 10 uppfyllas av annat uppföröknings- och planterirrgsmaterial av köksväxter än utsäde i enlighet med rådets direktiv 92/33/EEG (EGT nr L 250, 7. 10. 1993, s. 19).
Fram till och med den 31 december 1996 får Norge och Finland ställa upp ytterligare villkor om ursprungsmärkning av perenna växter vid saluföring på deras territorier.
Sådana villkor får bara gälla deras egen inhemska produktion.
548
VIII. FISKE Prop. 1994/95:19 Bilaga 10 1. 377 R 2115: Rådets förordning (EEG) nr 2115/77 av den 27 september 1977 (EGT nr L 247, 28.9.1977, s. 2),
Under tre år från dagen för anslutningen får fartyg som seglar under finsk, svensk eller norsk flagg, trots vad som föreskrivs i artikel 1, bedriva riktat fiske efter sill för andra ändamål än livsmedelsända- mål, på samma villkor som före anslutningen, under beaktande av marknadsförhållandena och enligt ett kontrollsystem för bifångster som skall övervakas av kommissiOnen, förutsatt att sådant fiske inte medför risker för oåterkallelig ekologisk skada.
Under tre år från dagen för anslutningen får fartyg som seglar under finsk, svensk eller norsk dagg, trots vad som föreskrivs i artikel 2, föra iland i unionen sill som fiskats för andra ändamål än livsmedel- sändamål på samma villkor som gällde före anslutningen, under beaktande av marknadsförhållandena. Före treårsperiodens utgång skall rådet enligt det förfarande som föreskrivs i artikel 4 i förordning (EEG) nr 3760/92 se över förordning (EEG) nr 2115/77.
Rådet kommer att fatta beslut om optimalt utnyttjande av sillbe- ståndet, inklusive tiske av sill för andra ändamål än livsmedelsända- mål, förutsatt att detta är förenligt med ett rationellt och ansvarsfullt utnyttjande på en hållbar grundval och med hänsynstagande till såväl marknadsaspekter som biologiska aspekter och erfarenheter som vunnits av kontrollordningar och pilotprojekt.
2. 386 R 3094: Rådets förordning (EEG) nr 3094/86 av den 7 oktober 1986 (EGT nr L 288, 11.10.1986, s. 1),
Trots vad som föreskrivs i bilaga 1 får svenska fartyg under arton månader från dagen för anslutningen, använda en maskstorlek på 16 mm vid fiske efter skarpsill i Skagerrak och Kattegatt. Innan denna övergångsperiod är slut kommer de tekniska åtgärderna och kontrollsystemet för denna typ av fiske att ses över av rådet mot bakgrund av vetenskapliga rön.
3. 389 R 2136: Rådets förordning (EEG) nr 2136/89 av den 21 juni 1989 (EGT nr L 212, 22.7.1989, s. 79),
Trots vad som föreskrivs i artikel 2 andra strecksatsen får under sex månader från dagen för anslutningen konserverad skarpsill omsättas i Norge och Sverige under varubeteckrringen "konserverade sardiner" i fall då varan förpackats före dagen för anslutningen.
549
36 Riksdagen 1994/95. ] ..t'uml. Nr 19. Bilaga ]0—I2
IX. BESKATTNING Prop. 1994/95:19 Bilaga 10 1. 372 L 0464: Rådets direktiv 72/464/EEG av den 19 december 1972 om andra skatter än omsättningsskatter som påverkar förbrukningen av tobaksvaror (EGT nr L 303, 31.12.1972, s. 1), i dess lydelse enligt
— 392 L 0078: Rådets direktiv 92/78/EEG av den 19 oktober 1992 (EGT nr L 316. 31.10.1992, s. 5).
Trots vad som föreskrivs i artikel 4.1 får Sverige skjuta upp tillämpningen av den proportionella punktskatten på cigaretter fram till den 1 januari 1996.
2. 377 L 0388: Rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om omsättnings- skatt — Gemensamt system för mervärdeskatt: enhetligt beräknings- underlag (EGT nr L 145, 13.6.1977, s. 1), i dess lydelse enligt
— 394 L 0005: Rådets direktiv 94/5/EG av den 14 februari 1994 (EGT nr L 60, 3.3.1994, s. 16).
Österrike
a) Trots vad som föreskrivs i artikel 12 och 13.A.1 skall följande gälla:
Österrike får fram till den 31 december 1996 behålla
— en till 10% reducerad mervärdesskattesats för sjukhusverk- samhet inom den alhnänna hälso— och sjukvården och för sjuktransporter med fordon som särskilt konstruerats eller iordningställts för ändamålet av behöriga organ, — en reguljär mervärdesskattesats på 20% för läkarvård inom den allmänna hälso— och sjukvården, — en skattebefrielse, genom återbetalning av skatt som tagits ut i tidigare led, för sådant tillhandahållande där leverantören är en institution för social trygghet eller omvårdnad.
Detta skall inte återverka på de egna intäkter för vilka be— räkningsunderlaget skall rekonstrueras enligt rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1553/89.
b) Vid tillämpningen av artikel 12.3 a får Österrike för kommuner- na Jungholz och Mittelberg (Kleines Walsertal) ha en andra reguljär skattesats som är lägre än den motsvarande skattesatsen för Österrike i övrigt men inte lägre än 15%.
550
Bilaga 10
d)
Detta skall inte återverka på de egna intäkter för vilka be- räkningsunderlaget skall rekonstrueras enligt rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1553/89.
Vid tillämpningen av artikel 24.2—24.6 får Österrike, i väntan på att gemenskapsbestämmelser om detta antas, ha en skattebefriel- se för dem vars årliga omsättning understiger ett belopp motsvarande 35 000 ecu.
Detta skall inte återverka på de egna intäkter för vilka be- räkningsunderlaget skall rekonstrueras enligt rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1553/89.
Vid tillämpningen av artikel 27. 1 får Österrike på följande villkor fortsätta att beskatta sådan internationell persontransport som skattskyldiga, vilka inte är etablerade i Österrike, bedriver med motorfordon som inte är registrerade där:
— Denna övergångsanordning får tillämpas fram till den 31 december 2000. — Den sträcka som tillryggaläggs i Österrike skall beskattas på grundval av ett genomsnittligt belopp per person och per kilometer. — I systemet skall det inte ingå några skattekontroller vid gränsema mellan medlemsstatema. — Övergångsanordrringen, som tar sikte på att förenkla skatteut- taget, skall inte — annat än i obetydlig utsträckning — återverka på den skatt som skall tas ut i det sista konsum- tionsledet.
Trots vad som föreskrivs i artikel 28.2 får Österrike fram till den 31 december 1998 tillämpa en skattereduktion för uthyrning av lös egendom för användning i bostäder, under förutsättning att skattesatsen inte är lägre än 10% .Detta skall inte återverka på de egna intäkter för vilka beräkningsunderlaget skall rekonstrue— ras enligt rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1553/89.
Vid tillämpningen av artikel 28.2 d får Österrike ha en skattere- duktion för restaurangtjärrster.
Detta skall inte återverka på de egna intäkter för vilka be- räkningsunderlaget skall rekonstrueras enligt rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1553/89.
Prop. 1994/95: 19
551
Bilaga 10
g) Vid tillämpningen av artikel 28.2 e får Österrike ha en skattere—
h)
duktion för vin från framställning som bedrivs av de produceran- de jordbrukarna och för tilllrandahållande av eldrivna fordon, under förutsättning att skattesatsen inte är lägre än 12%.
Detta skall inte återverka på de egna intäkter för vilka be- räkrringsunderlaget skall rekonstrueras enligt rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1553/89.
Vid tillämpningen av artikel 28.3 a får Österrike
— enligt bilaga E punkt 2, fram till den 31 december 1996, beskatta sådana tjänster som tandtekniker yrkesmässigt tillhandahåller, och sådana tandproteser som tandläkare och tandtekniker tillhandahåller österrikiska institutioner för social
trygghet, - — beskatta sådana transaktioner som finns förtecknade i bilaga
E punkt 7.
Detta skall inte återverka på de egna intäkter för vilka be- räkningsunderlaget skall rekonstrueras enligt rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1553/89.
Vid tillämpningen av artikel 28.3 b får Österrike ha följande mervärdesskattebefrielser:
— Befrielse för de telekommunikationstjänster som det allmänna postväsendet tillhandahåller, fram till dess att rådet antar ett gemensamt system för beskattning av sådana tjänster eller till dess att alla de nuvarande medlemsstater som i dag har sådana befrielser, avskaffar dessa, men under inga omständig- heter längre än fram till den 31 december 1995. — Befrielse för sådana transaktioner som finns förteclmade i bilaga F punkt 7 och 16 så länge någon av de nuvarande medlemsstaterna har sådana befrielser. — Befrielse, genom återbetalning av skatt som tagits ut i tidigare led, för alla delsträckor vid internationell persontransport med luftfartyg, till sjöss eller på inte vattenvägar från Österrike till en medlemsstat eller till ett tredje land eller omvänt, i andra fall än då transporten sker på Bodensjön så länge någon av de nuvarande medlenrsstatema har sådana befrielser.
Detta skall inte återverka på de egna intäkter för vilka be— räkrringsunderlaget skall rekonstrueras enligt rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1553/89.
Prop. 1994/95: 19
552
Finland Prop. 1994/95:19 Bilaga 10 j) Vid tillämpningen av artikel 24.2—24.6 och i väntan på att gemenskapsbestämmelser om detta antas, får Finland ha en mervärdersskattebefrielse för dem vars årliga onrsättrring understiger ett belopp motsvarande 10 000 ecu.
k) Vid tillämpningen av artikel 27.1 får Finland på följande villkor, genom återbetalning av skatt som tagits ut i tidigare led, ha mervärdesskattebefrielser för försäljning, leasing, reparation och underhåll av fordon:
— Denna övergångsanordning får tillämpas fram till den 31 december 2000. — Befrielsen får avse fordon som är minst 10 meter långa och som är konstruerade för annat än nöjes— eller sportändamål. — Övergångsanordningen, som tar sikte på att förenkla skatteut- taget, skall inte — annat än i obetydlig utsträckning — återverka på den skatt som skall tas ut i det sista konsum- tionsledet.
1) Vid tillämpningen av artikel 28.2 a får Finland under den övergångstid som anges i artikel 281 ha sådana skattebefrielser —— genom återbetalning av skatt som tagits ut i tidigare led — som står i överensstämmelse med gemenskapsrätten, som uppfyller villkoren i rådets andra direktiv av den 11 april 1967 artikel 17 sista strecksatsen och som avser tillhandahållande av tidningar och tidsskrifter till prenumeranter samt tryckning av publikationer som distribueras till medlemmar i allrrrännyttiga sammanslutningar.
Detta skall inte återverka på de egna intäkter för vilka be- räkningsunderlaget skall rekonstrueras enligt rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1553/89.
m) Vid tillämpningen av artikel 28.3 a, så länge någon av de nuvarande medlemsstaterna beskattar transaktioner av detta slag, får Finland beskatta sådana transaktioner som finns förtecknade i bilaga E punkt 7.
Detta skall inte återverka på de egna intäkter för vilka be- räkningsunderlaget skall rekonstrueras enligt rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1553/89.
n) Vid tillämpningen av artikel 28.3 b, så länge de nuvarande medlemsstaterna tillämpar den bestämmelsen, får Finland ha mervärdesskattebefrielser för
553
Bilaga 10
— tjänster som tillhandahålls av författare, konstnärer och artister och som anges i bilaga F punkt 2, — sådana transaktioner som finns förtecknade i bilaga F punkt 7, 16 och 17.
Detta skall inte återverka på de egna intäkter för vilka be— räkningsunderlaget skall rekonstrueras enligt rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1553/89.
Norge
0)
P)
(1)
Trots vad som föreskrivs i artikel 2.1 skall följande gälla:
Norge får fram till den 31 december 1995 behålla mervärdess- kattebefrielser för sådana tjänster som före anslutningen inte omfattades av mervärdesskatt.
Detta skall inte återverka på de egna intäkter för vilka be- räkningsunderlaget skall rekonstrueras enligt rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1553/89.
Trots vad som föreskrivs i artikel 13.B b 1 skall följande gälla:
Norge får fram till den 31 december 1995 ha mervärdesskattebe- frielser för tillhandahållande av logi inom hotellsektom och sektorer med liknande funktion, inbegripet logi på vandrarhem och i stugor samt lång— och korttidsupplåtelser av camping- platser.
Detta skall inte återverka på de egna intäkter för vilka be- räkningsunderlaget skall rekonstrueras enligt rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1553/89.
Vid tillämpningen av artikel 24.2—24.6 får Norge, i väntan på att gemenskapsbestämmelser om detta antas, ha mervärdesskattebe- frielser för vissa grupper av personer vars årliga omsättning understiger ett belopp motsvarande 10 000 ecu. Vid tillämpningen av artikel 27.1 får Norge på följande villkor behålla mervärdesskattebefrielser, genom återbetalning av skatt som tagits ut i tidigare led, för försäljning, leasing, reparation och underhåll av fartyg:
— Befrielsen får gälla fartyg som är minst 15 meter långa och avsedda för persontransport i yrkesverksamhet, godstransport, bogsering, bärjning, livräddning eller isbrytning i norska vatten, eller tillhandahållande av eller arbete på fartyg som används för forskning eller väderlekstjänst, eller reparations—
Prop. 1994/95: 19
554
Bilaga 10
och underhållsarbeten eller som skolfartyg i andra sanunan- hang än sådana som omfattas av artikel 15.5. — Denna övergångsanordning får tillämpas fram till den 31 december 2000. — Övergångsanordningen, som tar sikte på att förenkla skatteut- taget, skall inte —— annat än i obetydlig utsträckning —- återverka på den skatt som skall tas ut i det sista konsum- tionsledet.
Vid tillämpning av artikel 27.1 får Norge, i väntan på att gemenskapsbestämmelser om detta antas, dock längst fram till den 31 december 1995, ha mervärdesskattebefrielser för sådana tjänster som anges i artikel 9.2 c tredje strecksatsen och som inte omfattas av artikel 14, 15 eller 16.
Detta skall inte återverka på de egna intäkter för vilka be- räkrringsunderlaget skall rekonstrueras enligt rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1553/89.
Vid tillämpningen av artikel 28.2 a får Norge under den övergångstid som anges i artikel 281 ha sådana skattebefrielser — genom återbetalning av skatt som tagits ut i tidigare led — som står i överensstämmelse med gemenskapsrätten, som uppfyller villkoren i rådets andra direktiv av den 11 april 1967 artikel 17 sista strecksatsen och som avser tillhandahållande av tidningar, böcker och tidsskrifter.
Detta skall inte återverka på de egna intäkter för vilka be- räkrringsunderlaget skall rekonstrueras enligt rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1553/89.
Vid tillämpningen av artikel 28.3 b, så länge någon av de nuvarande medlemsstaterna har befrielser av detta slag, får Norge ha mervärdesskattebefrielser för sådana transaktioner som finns förtecknade i bilaga F punkt 1, 2, 6, 10, 16, 17 och 27.
Detta skall inte återverka på de egna intäkter för vilka be— räkningsunderlaget skall rekonstrueras enligt rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1553/89.
Trots vad som föreskrivs i artikel 33 skall följande gälla: Norge får fram till den 31 december 1999 behålla sin investe— rirrgsavgift för förvärv av varor för användning i affärsverksam- het. Under den tiden skall Norge gradvis minska avgiftssatsen.
Prop. 1994/95: 19
555
Bilaga 10
Detta skall inte återverka på de egna intäkter för vilka be- räkningsunderlaget skall rekonstrueras enligt rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1553/89.
Sverige
w) Trots vad som föresldivs i artikel 12.3 a och i bilaga H punkt 7
Y)
skall följande gälla:
Sverige får fram till den 31 december 1995 ha en mervärdesskat- tebefn'else för tillhandahållande av biobiljetter.
Detta skall inte återverka på de egna intäkter för vilka be— räkningsunderlaget skall rekonstrueras enligt rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1553/89.
Vid tillämpningen av artikel 24.2—24.6 får Sverige, i väntan på att gemenskapsbestämmelser om detta antas, ha följande förenklade förfaranden för små— och medelstora företag, förutsatt att bestämmelserna står i överensstämmelse med Romfördraget, särskilt artikel 95 och 96 i detta:
— Mervärdesskattedeklaration för skattskyldiga med enbart inhemsk verksamhet lämnas inom tre månader efter utgången av beskattningsåret för inkomstskatt. — Skattskyldiga vars årliga omsättning understiger ett belopp motsvarande 10 000 ecu befrias från mervärdesskatt.
Vid tillämpningen av artikel 22.12 a får Sverige tillåta att årliga översikter lämnas på de villkor som där anges.
Vid tillämpningen av artikel 28.2 3 får Sverige under den övergångstid som anges i artikel 28l ha sådana skattebefrielser — genom återbetalning av skatt som tagits ut i tidigare led — som står i överensstämmelse med gemenskapsrätten, som uppfyller villkoren i artikel 17 sista strecksatsen i rådets andra direktiv av den 11 april 1967 och som avser tillhandahållande av tidningar, inklusive radio— och kassettidningar för synskadade, av läkemedel till sjukhus eller av receptbelagda läkemedel eller framställning av tidskrifter för ideella föreningar eller tjänster som har samband med sådan framställning.
Detta skall inte återverka på de egna intäkter för vilka be- räkningsunderlaget skall rekonstrueras enligt rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1553/89.
Prop. 1994/95 : 19
556
aa) Vid tillämpningen av artikel 28.3 b får Sverige, så länge någon Prop. 1994/95: 19 av de nuvarande medlerrrsstaterna har sådana befrielser, ha Bilaga 10 skattebefrielser för
— tjänster som tillhandahålls av författare, konstnärer och artister och som avses i bilaga F punkt 2, - sådana transaktioner som finns förtecknade i bilaga F punkt 1, 16 och 17.
Detta skall inte återverka på de egna intäkter för vilka be- räkrringsunderlaget skall rekonstrueras enligt rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1553/89.
392 L 0012: Rådets direktiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktbeskattade varor och om innehav, om— sättning och kontroll av sådana varor (EGT nr L 76, 23.3.1992, s. 1), i dess lydelse enligt
— 392 L 0108: Rådets direktiv 92/108/EEG av den 14 december 1992 (EGT nr L 390, 31.12.1992, s. 124).
Finland, Norge och Sverige får behålla kvantitativa restriktioner för import av cigaretter och andra tobaksprodukter, sprit, vin och öl från andra medlemsstater på de villkor som anges i artikel 26 i rådets direktiv 92/12/EEG.
Dessa kvantitativa restriktioner skall vara följande:
Tobaksvaror: — 300 cigaretter eller — 150 cigariller (cigarrer med en högsta vikt av 3 gram styck) eller — 75 cigarrer eller — 400 gram röktobak Alkoholdrycker — destillerade drycker och sprit, med en alkoholhalt som överstiger 22 volymprocent, 1 liter eller destillerade drycker, sprit och aperitifer med vin— eller alkoholbas, vars alkoholhalt inte överstiger 22 volymprocent, mousserande vin, Starkvin 3 liter — icke mousserande vin 5 liter — öl 15 liter
Finland, Norge och Sverige skall vidta åtgärder för att säkerställa att import av öl från tredje land inte får ske på gynnsammare villkor än sådan import från andra medlemsstater.
557
Bilaga 10
392 L 0079: Rådets direktiv 92/79/EEG av den 19 oktober 1992 om tillnärmning av skatter på cigaretter (EGT nr L 316, 31.10.1992, s. 8).
För cigaretter i den mest efterfrågade prisklassen får Sverige trots artikel 2 fram till den 1 januari 1999 skjuta upp tillämpningen av den generella mirlimiskattesatsen 57% på detaljhandelspriset (inklusive alla skatter).
392 L 0081: Rådets direktiv 92/81/EEG av den 19 oktober 1992 om en harmonisering av strukturema för punktskatter på nrineraloljor (EGT nr L 316, 31.10.1992, s. 12), i dess lydelse enligt
— 392 L 0108: Rådets direktiv 92/108/EEG av den 14 decem- ber 1992 (EGT nr L 390, 31.12.1992, s. 124), och
392 D 0510: Rådets beslut 92/510/EEG av den 19 oktober 1992 om bemyndigande för medlemsstater att bibehålla punktskattereduktioner och punktskattebefrielser för vissa mineraloljor som används för särskilda ändamål, enligt förfarandet i artikel 8.4 i rådets direktiv 92/81/EEG (EGT nr L 316, 31.10.1992, s. 16).
a) Trots vad som föreslqivs i artikel 8.1 e i rådets direktiv 92/81/EEG får Norge fram till den 31 december 1998 fortsätta att beskatta sådan mineralolja som levereras för att användas som motordrivmedel vid persontransporter i norska vatten.
b) På grundval av artikel 8.4 i rådets direktiv 92/81/EEG, på de villkor som anges i rådets beslut 92/510/EEG och 93/697/EG samt, framför allt, på villkor att nrinirniskattesatsema i rådets beslut 92/82/EEG följs, får Norge behålla — punktskattereduktioner för motordrivmedel för bussar i
linjetrafik — punktskattereduktionen för motordrivmedel för fritidsbåtar.
c) På grundval av artikel 8.4 i rådets direktiv 92/81/EEG och på de villkor som anges i rådets beslut 92/510/EEG i dess lydelse enligt rådets beslut 93/697/EG får Norge, trots vad som föreskrivs i rådets beslut 92/82/EEG, behålla — punktskattebefrielsen för miljövänliga drivmedel för motorså- gar och andra verktyg, — punktskattebefrielsen för organiska drivmedel och för metangas som utvinns genom organiska processer, — punktskattebefrielsen för spillolja för uppvärrnningsändamål, — punktskattebefrielsen för snöskotrar och flodfarkoster i väglös terräng, — punktskattebefrielsen för mineralolja för privatflyg.
Prop. 1994/95: 19
558
d) På grundval av artikel 8.4 i rådets direktiv 92/81/EEG och på de Prop. 1994/95: 19 villkor som anges i rådets beslut 92/510/EEG och 93/697/EG får Bilaga 10 Österrike, trots vad som föreskrivs i rådets beslut 92/82/EEG, behålla punktskattebefrielsen för motorgas för fordon i lokal kollektivtrafik.
e) På grundval av artikel 8.4 i rådets direktiv 92/81/EEG, på de villkor som anges i rådets beslut 92/510/EEG och, framför allt, på villkor att minimiskattesatserna i rådets direktiv 92/82/EEG följs, får Finland behålla — punktskattereduktionen för dieselolja och gasolja med låg
svavelhalt, — punktskattereduktionen för reforrnulerad blyfri eller blyhaltig bensin.
f) På grundval av artikel 8.4 i rådets direktiv 92/81/EEG och på de villkor som anges i rådets beslut 92/510/EEG får Finland, trots vad som föreskrivs i rådets beslut 92/82/EEG, behålla — punktskattebefrielsen för metangas och gasol för alla ända—
mål, — punktskattebefrielsen för mineralolja för privata fritidsbåtar.
g) På grundval av artikel 8.4 i rådets direktiv 92/81/EEG, på de villkor som anges i rådets beslut 92/510/EEG och, framför allt, på villkor att minirniskattesatsema i rådets direktiv 92/82/EEG följs, får Sverige behålla — en punktskattereduktion för mineralolja för industriellt bruk, — skattereduktioner för dieselolja och tunn eldningsolja i
enlighet med indelningen i miljöklasser.
h) På grundval artikel 8.4 i rådets direktiv 92/81/EEG och på de villkor som anges i rådets beslut 92/510/EEG får Sverige behålla en punktskattebefrielse för biologiskt framställd metangas och annan avfallsgas.
392 L 0083: Rådets direktiv 92/83/EEG av den 19 oktober 1992 om en harmoniserad punktskattestruktur för alkohol och alkoholdrycker (EGT nr L 316, 31.10.1992, s. 21).
Trots vad som föreskrivs i artikel 5.1 får Sverige fram till den 31 december 1997 behålla en punktskattereduktion för öl med en alkoholhalt på högst 3,5 volymprocent, på villkor att minimiskatte— satsen i rådets direktiv 92/84/EEG följs.
559
Bilaga 10
X. ÖVRIGT
389 L 0622: Rådets direktiv 89/662/EEG av den 13 november 1989 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om märkning av tobaksvaror och om förbud att omsätta vissa slag av tobak som är avsedda för användning i munnen (EGT nr L 359, 8.12.l989, s. 1), i dess lydelse enligt
b)
d)
392 L 0041: Rådets direktiv 92/41/EEG av den 15 maj 1992 (EGT nr L 158, 11.6.1992, s. 30).
Förbudet i artikel 8a i direktiv 89/622/EEG, i artikelns lydelse enligt direktiv 92/41/EEG, mot att omsätta den vara som definieras i artikel 2.4 i direktiv 89/622/EEG, artikeln ändrad genom direktiv 92/41/EEG, skall inte omfatta Sverige och Norge i vidare mån än att det också där skall vara förbjudet att omsätta varan i en form som liknar livsmedel. Sverige och Norge skall vidta de åtgärder som behövs för att säkerställa att den vara som avses i punkt a inte släpps ut på marknaden i medlemsstater där direktiv 89/622/EEG och 92/41/EEG är tillämpliga fullt ut. Kommissionen skall granska hur de åtgärder faktiskt tillämpas som skall beslutas enligt punkt b. Tre år efter dagen för Sveriges och Norges anslutning skall kommissionen lämna rådet en rapport om hur Sverige och Norge tillämpar åtgärderna enligt punkt b. Rapporten kan, om så behövs, åtföljas av ändamålsenliga förslag.
Prop. 1994/95: 19
560
BILAGA XVI Prop. 1994/95:19 Bilaga 10 Förteckning enligt artikel 165.1 i anslutningsakten
1. Europeiska socialfondskommittén:
Irlrättad genom artikel 124 i Romfördraget och genom 388 R 2052: Rådets förordning (EEG) nr 2052/88 av den 24 juni 1988 (EGT nr L 185, 15.7.1988, s. 9), i dess lydelse enligt
— 393 R 2081: Rådets förordning (EEG) nr 2081/93 av den 20 juli 1993 (EGT nr L 193, 31.7.1993, s. 5).
2. Rådgivande kommittén för fri rörlighet för arbetskraft
Inrättad genom 368 R 1612: Rådets förordning (EEG) nr 1612/68 av den 15 oktober 1968 (EGT nr L 257, 19.10.1968, s. 2), i dess lydelse enligt
— 392 R 2434: Rådets förordning (EEG) nr 2434/92 av den 27 juli 1992 (EGT nr L 245, 26.8.1992, s. 1).
3. Rådgivande kommittén för social trygghet för migrerande arbetare
Inrättad genom 371 R 1408: Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 (EGT nr L 149, 5.7.1971, s. 2), i dess lydelse enligt
- 393 R 1945: Rådets förordning (EEG) nr 1945/93 av den 30 juni 1993 (EGT nr L 181, 23.7.1993, s. 1).
4. Rådgivande kommittén för arbetarskyddsfrågor
Inrättad genom 374 D 0325: Rådets beslut 74/325/EEG av den 27 juni 1974 (EGT nr L 185, 9.7.1974, s. 15), i dess lydelse enligt
— 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17), — 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23).
561
Bilaga 10
Styrelsen för Europeiska fonden för förbättring av arbets- och levnadsvillkor
Inrättad genom 375 R 1365: Rådets förordning (EEG) nr 1365/75 av den 26 maj 1975 (EGT nr L 139, 30.5.1975, s. 1), i dess lydelse enligt
— 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17), — 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23), — 393 R 1947: Rådets förordning (EEG) nr 1947/93 av den 30 juni 1993 (EGT nr L 181, 23.7.1993, s. 13).
Expertkommittén vid Europeiska fonden för förbättring av arbets— och levnadsvillkor
Inrättad genom 375 R 1365: Rådets förordning (EEG) nr 1365/75 av den 26 maj 1975 (EGT nr L 139, 30.5.1975, s. 1), i dess lydelse enligt
— 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17), — 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23), — 393 R 1947: Rådets förordning (EEG) nr 1947/93 av den 30 juni 1993 (EGT nr L 181, 23.7.1993, s. 13).
Rådgivande kommittén för jämställdhet mellan kvinnor och män
Inrättad genom 382 D 0043: Kommissionens beslut 82/43/EEG av den 9 december 1981 (EGT nr L 20, 28.1.1982, s. 35), i dess lydelse enligt
— 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,15.11.1985,s.23).
Kommissionen för säkerhet och hälsa i gruvindustrin och andra råämnesförbrukande industrier
Inrättad genom beslut av den 9 juli 1957 av medlemsstaternas företrädare i rådet (EGT nr 28, 31.8.1957, s. 487), i dess lydel- se enligt
— 365 D: Rådets beslut av den 11 mars 1965 (EGT nr 46, 22.3.1965, s. 698/65),
Prop. 1994/95 : 19
562
Bilaga 10
10.
11.
12.
13.
— 374 D 0326: Rådets beslut 74/326/EEG av den 27 juni 1974 (EGT nr L 185, 9.7.1974, s. 18).
Rådgivande kommittén för kontroll och minskning av förore- nande utsläpp av kolväten och andra farliga ämnen till sjöss
Inrättad genom 380 D 0686: Kommissionens beslut 80/686/EEG av den 25 juni 1980 (EGT nr L 188, 22.7.1980, s. 11), i dess lydelse enligt
— 387 D 0144: Kommissionens beslut 87/144/EEG av den 13 februari 1987 (EGT nr L 57, 27.2.1987, s. 57).
Rådgivande kommittén för djurskydd vid djurförsök
Inrättad genom 390 D 0067: Kommissionens beslut 90/67/EEG av den 9 februari 1990 (EGT nr L 44, 20.2.1990, s. 30).
Rådgivande vetenskapliga kommittén för giftiga och miljöfar- liga kemiska produkter
Inrättad genom 378 D 0618: Kommissionens beslut 78/618/EEG av den 28 juni 1978 (EGT nr L 198, 22.7.1978, s. 17), i dess lydelse enligt
— 388 D 0241: Komrrrissionens beslut 88/241/EEG av den 14 mars 1988 (EGT nr L 105, 26.4.1988, s. 29).
Kommittén för avfallshantering
Inrättad genom 376 D 0431: Kommissionens beslut 76/431/EEG av den 21 april 1976 (EGT nr L 115, 1.5.1976, s. 13), idess lydelse enligt
— 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17), — 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23).
Vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskefrågor
Inrättad genom 393 D 0619: Kommissionens beslut 93/619/EG av den 19 november 1993 (EGT nr L 297, 2.12.1993, s. 25).
Prop. 1994/95: 19
563
Bilaga 10
14.
15.
16.
17.
18.
19.
20.
21.
Rådgivande kommittén för läkarutbildning
Inrättad genom 375 D 0364: Rådets beslut 75/364/EEG av den 16 juni 1975 (EGT nr L 167, 30.6.1975, s. 17).
Rådgivande kommittén för sjuksköterskeutbildning
Inrättad genom 377 D 0454: Rådets beslut 77/454/EEG av den 27 juni 1977 (EGT nr L 176, 15.7.1977, s. 11).
Rådgivande kommittén för tandläkarutbildning
Inrättad genom 378 D 0688: Rådets beslut 78/688/EEG av den 25 juli 1978 (EGT nr L 233, 24.8.1978, s. 15).
Rådgivande kommittén för veterinärutbildning
Inrättad genom 378 D 1028: Rådets beslut 78/1028/EEG av den 18 december 1978 (EGT nr L 362, 23.12.1978, s. 10).
Rådgivande kommittén för bammorskeutbildning
Inrättad genom 380 D 0156: Rådets beslut 80/156/EEG av den 21 januari 1980 (EGT nr L 33, 11.2.1980, s. 13).
Rådgivande kommittén för arkitektutbildning
Inrättad genom 385 D 0385: Rådets beslut 85/385/EEG av den 10 juni 1985 (EGT nr L 233, 21.8.1985, s. 26).
Rådgivande kommittén för farmaceututbildning
Inrättad genom 385 D 0434: Rådets beslut 85/434/EEG av den 16 september 1985 (EGT nr L 253, 24.9.1985, s. 43).
Rådgivande kommittén för tillträde till offentliga upphand- lingsmarknader
Inrättad genom 387 D 0305: Kommissionens beslut 87/305/EEG av den 26 maj 1987 (EGT nr L 152, 12.6.1987, s. 32), i dess lydelse enligt
— 387 D 0560: Konunissionens beslut 87/560/EEG av den 17juli 1987 (EGT nr L 338, 28.11.1987, s. 37.)
Prop. 1994/95:19
564
22. Rådgivande kommittén för olfentlig upphandling Prop. 1994/95: 19 Bilaga 10 Inrättad genom 371 L 0306: Rådets beslut 71/306/EEG av den 26 juli 1971 (EGT nr L 185, 16.8.1971, s. 15), i dess lydelse enligt
— 377 D 0063: Rådets beslut 77/63/EEG av den 21 decem— ber 1976 (EGT nr L 13, 15.1.1977, s. 15).
23. Expertkommittén för transitering av elektricitet
Inrättad genom 392 D 0167: Kommissionens beslut 92/167/EEG av den 4 mars 1992 om inrättande av en expertkommitté för transitering av elektricitet genom kraftledningsnät (EGT nr L 74, 20.3.1992, s. 43).
24. Ständiga representanternas kommitté
Inrättad genom artikel 4 i 393 D 0379: Rådets beslut 93/379/EEG av den 14 juni 1993 om ett nerårigt program för att öka insatserna på prioriterade områden och säkerställa kontinui- tet och sammanhållning i nåringspolitiken för främst små och medelstora företag i gemenskapen (EGT nr L 161, 2.7.1993, s. 68).
25. Kommittén för turistfrågor Inrättad genom 392 D 0421: Rådets beslut 92/421/EEG av den 13 juli 1992 om gemenskapens handlingsplan för stöd till turis- men inom gemenskapen (EGT nr L 231, 13.8.1992, s. 26).
565
37 Riksdagen 1994/95. ] saml. Nr 19. Bilaga IO—IZ
Bilaga 10
BILAGA XVII
Förteckning enligt artikel 1652 i anslutningsakten
]. Rådgivande kommittén för yrkesutbildning
Inrättad genom 363 D 0266: Rådets beslut 63/266/EEG av den 2 april 1963 (EGT nr 63, 20.4.1963, s. 1338/63) och vars stadga har antagits genom 363 X 0688: Rådets beslut 63/688/EEG av den 18 december 1963 (EGT nr 190, 30.12.1963, s. 3090/63), i dess lydelse enligt
— 368 D 0189: Rådets beslut 68/189/EEG av den 9 april 1968 (EGT nr L 91, 12.4.1968, s. 26), — 1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Förenade kungariket (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14), — 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17), — 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23).
Rådgivande fiskerikommittén
Inrättad genom 371 D 0128: Kommissionens beslut 71/128/EEG av den 25 februari 1971 (EGT nr L 68, 22.3.1971, s. 18), i dess lydelse enligt
— 373 D 0429: Kommissionens beslut 73/429/EEG. av den 31 oktober 1973 (EGT nr L 355, 24.12.1973, s. 61), — 389 D 0004: Kommissionens beslut 89/4/EEG av den 21 december 1988 (EGT nr L 5, 7.1.1989, s. 33).
Rådgivande kommittén för tullfrågor och indirekt beskatt- ning
Inrättad genom 391 D 0453: Konunissionens beslut 91/453/EEG av den 30 juli 1991 (EGT nr L 241, 30.8.1991, s. 43).
Prop. 1994/95: 19
566
BILAGA XVIII Prop. 1994/95: 19
Bilaga 10 Förteckning enligt artikel 167 i anslutningsakten
A. Ägg och fjäderfä
1. 375 R 2782: Rådets förordning (EEG) nr 2782/75 av den 29 oktober 1975 om produktion och saluföring av kläckägg och kycklingar (EGT nr L 282, 1.11.1975, s. 100), i dess lydelse enligt
— 391 R 1057: Kommissionens förordning (EEG) nr 1057/91 av den 26 april 1991 (EGT nr L107, 27. 4.1991, s. 11).
Norge och Sverigezl januari 1997.
2. 390 R 1906: Rådets förordning (EEG) nr 1906/90 av den 26 juni 1990 om vissa normer för saluföring av fjäderfä (EGT nr L 173, 6.7.1990, s. 1), i dess lydelse enligt
-393 R 3204: Rådets förordning (EG) nr 3204/93 av den 16 november 1993 (EGT nr L 289, 24.11.1993. s. 3).
Norge och Sverigezl januari 1997.
3. 390 R 1907: Rådets förordning (EEG) nr 1907/90 av den 26 juni 1990 om vissa normer för saluföring av ägg (EGT nr L 173, 6.7.1990, s. 5), i dess lydelse enligt
—393 R 2617: Rådets förordning (EEG) nr 2617/93 av den 21 september 1993 (EGT nr L 240, 25.9.1993, s. 1).
Norge och Sverigezl januari 1997. B. Nötkött
381 R 1208: Rådets förordning (EEG) nr 1208/81 av den 28 april 1981 om fastställande av gemenskapens klassificeringsskala för slaktkroppar av fullvuxna nötkreatur (EGT nr L 123, 7.5.1981, s. 3), i dess lydelse enligt
— 391 R 1026: Rådets förordning (EEG) nr 1026/91 av den 22 april 1981 (EGT nr L 106, 26.4.1991, s. 2).
Norge och Finland:] januari 1996.
567
C. Griskött ' Prop. 1994/95: 19
Bilaga 10 384 R 3220: Rådets förordning (EEG) nr 3220/84 av den 13 november 1984 om fastställande av gemenskapens klassificeringsskala för slaktkroppar av gris (EGT nr L 301, 20.1.1984, s. 1), i dess lydelse enligt
— 393 R 3513: Rådets förordning (EEG) nr 3513/93 av den 14 december 1993 (EGT nr L 320, 22.12.1993, s. 5).
Norge och Finland:] januari 1996. D. Växtskydd
]. 369 L 0464: Rådets direktiv 69/464/EEG av den 8 december 1969 om bekämpning av potatiskräfta (EGT nr L 323, 24.12.1969, s. 1).
Finland:] januari 1996 Sverige:] januari 1997
Under övergångstiden får ingen potatis från dessa medlemsstater införas till andra medlemsstaters territorier.
2. 369 L 0465: Rådets direktiv 69/465/EEG av den 8 december 1969 om bekämpning av potatiscystnematod (EGT nr L 323, 24.12.1969, s. 3).
Sverige: 1 januari 1997
Under övergångstiden får ingen potatis från dessa medlemsstater införas till andra medlemsstaters territorier.
3. 393 L 0085: Rådets direktiv 93/85/EEG av den 4 oktober 1993 om bekämpning av ljus ringröta på potatis (EGT nr L 259, 18.10.1993, s. 1).
Finland:] januari 1996 Sverige:] januari 1996
Under övergångstiden får ingen potatis från dessa medlemsstater införas till andra medlemsstaters territorier.
568
BILAGA XIX Prop. 1994/95:19
Bilaga 10 Förteckning enligt artikel 168 i anslutningsakten
1. FRI RÖRLIGI—IET FÖR PERSONER, TJÄNSTER OCH KAPITAL
378 L 0686: Rådets direktiv 78/686/EEG av den 25 juli 1978 om ömsesidigt erkännande av utbildnings—, examens— och andra behörighetsbevis för tandläkare inklusive åtgärder för att under- lätta det faktiska utövandet av etableringsrätten och friheten att tillhandahålla tjänster (EGT nr L 233, 24.8.1978, s. 1) i dess lydelse enligt
—1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17), —381 L 1057: Rådets direktiv 81/1057/EEG av den 14 december 1981 (EGT nr L 385, 31.12.1981, s. 25), —1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23), -389 L 0594: Rådets direktiv 89/594/EEG av den 30 oktober 1989 (EGT nr L 341, 23.11.1989, s. 19), —390 L 0658: Rådets direktiv 90/658/EEG av den 4 december 1990 (EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 73).
Österrike: 1 januari 1999
569
Bilaga 10
II. TRANSPORTPOLITIK
391 L 0440: Rådets direktiv 91/440/EEG av den 29 juli 1991 om utveckling av gemenskapens järnvägar (EGT nr L 237, 24.8.1991, s. 25).
Österrike: 1 juli 1995
111. MILJÖ
1. 376 L 0160: Rådets direktiv 76/160/EEG av den 8 december 1975 om kvaliteten på badvatten (EGT nr L 31, 5.2.1976, s. 1), i dess lydelse enligt
- 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 29], 19.11.1979, s. 17), - 1 85 I: Anslumingsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 23), — 390 L 0656: Rådets direktiv 90/656/EEG av den 4 december 1990 (EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 59), — 391 L 0692: Rådets direktiv 91/692/EEG av den 23 december 1991 (EGT nr L 377, 31.12.1991, s. 48).
Österrike: 1 januari 1997
380 L 0836: Rådets direktiv 80/836/Euratom av den 15 juli 1980 om ändring av de direktiv som fastställer de grundläggande säkerhetsnormerna för befolkningens och arbetstagarnas hälsos— kydd mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning (EGT nr L 246, 17.9.1980, s. 1), i dess lydelse enligt
— 384 L 0467: Rådets direktiv 84/467/Euratom av den 3 september 1984 (EGT nr L 265, 5.10.1984, s. 4).
a) Österrike: ] januari 1997 b) Finland: ] januari 1997 c) Sverige: ] januari 1997
3. 392 L 0014: Rådets direktiv 92/14/EEG av den 2 mars 1992 om
begränsningar i utnyttjandet av flygplan som omfattas av volym 1 del II kapitel 2 i bilaga 16 till konventionen om internationell civil luftfart, andra upplagan (EGT nr L 76, 23.3.1992, s. 21).
Österrike: 1 april 2002
Prop. 1994/95: 19
570
IV. ENERGI Prop. 1994/95:19 Bilaga 10 368 L 0414: Rådets direktiv 68/414/EEG av den 20 december 1968
om införande av en skyldighet för medlemsstaterna i EEG att inneha minimilager av råolja eller pelroleumprodukter (EGT nr L 308,
23.12.1968, s. 14), i dess lydelse enligt
— 1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Förenade kungariket (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14), — 372 L 0425: Rådets direktiv 72/425/EEG av den 19 december 1972 (EGT nr L 291, 28.12.1972, s. 154).
Finland: 1 januari 1996
V. JORDBRUK
]. 393 L 0023: Rådets direktiv 93/23/EEG av den 1 juni 1993 om statistiska undersökningar av grisproduktionen (EGT nr L 149, 21.6.1993, s. 1).
Finland: 1 januari 1996
2. 393 L 0024: Rådets direktiv 93/24/EEG av den 1 juni 1993 om statistiska undersökningar av nötkreatutproduktionen (EGT nr L 149, 21.6.1993, s. 5).
/
Finland: 1 januari 1996
571
PROTOKOLL Prop. 1994/ 95: 19
Bilaga 10 PROTOKOLL ]
OM EUROPEISKA INVESTERINGSBANKENS STADGA
DEL ETT
ANPASSNING AV EUROPEISKA INVESTERINGSBANKENS STADGA
Artikel 1
Artikel 3 i protokollet om Europeiska investeringsbankens stadga skall ersättas med följande:
"Artikel 3
I överensstämmelse med artikel 198d i detta fördrag skall följande stater vara medlemmar i banken:
_ Belgien, — Danmark,
— Tyskland, — Grekland, — Spanien, — Frankrike
— Irland,
— Italien, — Luxemburg, — Nederländerna, — Norge, — Österrike, - Portugal, — Finland, — Sverige, - Förenade kungariket Storbritannien och Nordirlan
Artikel 2
Artikel 4.1 första stycket i protokollet om bankens stadga skall ersättas med följande:
"1. Banken skall ha ett kapital på 62 940 miljoner ecu som skall tecknas av medlemsstaterna med följande belopp:
— Tyskland 11 017 450 000 —- Frankrike 11 017 450 000 572 - Italien 11 017 450 000
— Förenade kungariket ]] 017 450 000 Prop. 1994/95:19 — Spanien 4 049 856 000 Bilaga 10 — Belgien 3 053 960 000 — Nederländerna 3 053 960 000 — Sverige 2 026 000 000 — Danmark 1 546 308 000 _ Österrike 1 516 000 000 — Norge 927 000 000 — Finland 87] 000 000 — Grekland 828 380 000 - Portugal 533 844 000 — Irland 386 576 000 — Luxemburg 77 316 000". Artikel 3
Artikel 10 i protokollet om bankens stadga skall ersättas med följande: "Artikel 10
Om inte annat föreskrivs i denna stadga skall guvemörsrådets beslut fattas med en majoritet av ledamöterna. Denna majoritet skall företräda minst 50 % av det tecknade kapitalet. Om- röstningar i guvemörsrådet skall ske enligt bestämmelsema i artikel 148 i fördraget."
Artikel 4
Artikel 11.2 första—tredje styckena i protokollet om bankens stadga skall ha följande lydelse: "2. Styrelsen skall bestå av 26 ledamöter och 13 suppleanter. Ledamöterna skall utses av bankens råd för en tid av fem år enligt följande:
— tre ledamöter skall nomineras av Tyskland, — tre ledamöter skall nomineras av Frankrike, - tre ledamöter skall nomineras av Italien, — tre ledamöter skall nomineras av Förenade kungariket
Storbritannien och Nordirland, — två ledamöter skall nomineras av Spanien,
— en ledamot skall nomineras av Belgien, — en ledamot skall nomineras av Danmark, — en ledamot skall nomineras av Grekland, — en ledamot skall nomineras av Irland, — en ledamot skall nomineras av Luxemburg, — en ledamot skall nomineras av Nederländerna, — en ledamot skall nomineras av Norge, — en ledamot skall nomineras av Österrike, — en ledamot skall nomineras av Portugal, 573 — en ledamot skall nomineras av Finland,
— en ledamot skall nomineras av Sverige, — en ledamot skall nomineras av kommissionen.
Suppleantema skall utses av bankens råd för en tid av fem år enligt följande:
— två suppleanter skall nomineras av Tyskland, — två suppleanter skall nomineras av Frankrike, — två suppleanter skall nomineras av Italien, — två suppleanter skall nomineras av Förenade kungariket Storbritannien och Nordirland, — en suppleant skall nomineras i samförstånd mellan Spanien och Portugal, — en suppleant skall nomineras i samförstånd mellan Beneluxländerna, — en suppleant skall nomineras i samförstånd mellan Danmark, Grekland och Irland. — en suppleant skall nomineras i samförstånd mellan Norge, Österrike, Finland och Sverige, — en suppleant skall nomineras av kommissionen."
Artikel 5
Artikel 12.2 andra meningen i protokollet om bankens stadga skall ersättas med följande: "För kvalificerad majoritet krävs det 18 röster."
DEL TVÅ ANDRA BESTÄMMELSER
Artikel 6
1. De nya medlemsstatema skall betala följande belopp som motsvarar deras andelar av medlemsstaternas inbetalade kapital per den 1. januari 1995:
Sverige 137 913 558 ecu, Österrike 103 196 917 ecu, Norge 63 102 600 ecu, Finland 59 290 577 ecu.
Dessa belopp skall betalas i fem lika stora rater halvårsvis den 30 april och 31 oktober. Den första raten skall betalas på den av dessa båda dagar som infaller närmast efter anslutningen.
Prop. 1994/95 : 19 Bilaga ] 0
574
Bilaga 10
2. I fråga om det ytterligare kapital som skall tillskjutas enligt ett beslut av den ]] juni 1990 och som på tillträdesdagen ännu inte har betalats in skall de nya medlemsstaterna bidra med följande belopp:
Sverige 14 069 444 ecu, Österrike 10 527 778 ecu, Norge 6 437 500 ecu, Finland 6 048 611 ecu.
Dessa belopp skall betalas i åtta lika stora rater, halvårsvis på de dagar som bestämts för kapitaltillskottet, med början den 30 april 1995 .
Artikel 7
De nya medlemsstaterna skall, genom fem lika stora rater halvårsvis på de dagar som anges i artikel 6.1, bidra till reservfonden, till tilläggs- reserven, till avsättningar som har karaktär av reserver och till de överföringar till reserver och de avsättningar som skall göras och som motsvarar saldot på resultaträkningen den 3] december året före anslumingen; bidragen skall beräknas på grundval av uppgifterna i bankens balansräkning och motsvara följande procentandelar av reserverna och avsättningama:
Sverige 3,51736111 %. Österrike 2,63194444 %, Norge 1,60937500 %, Finland 1,51215278 %.
Artikel 8
De nya medlemsstaterna skall betala beloppen enligt artikel 6 och 7 i detta protokoll antingen i ecu eller i sina nationella valutor. Om betalningen sker i en nationell valuta skall beloppet räknas om på grundval av valutakursen för ecun den sista arbetsdagen i månaden närmast före den relevanta betalningsdagen. Denna omräkningsmetod skall användas också vid sådana justeringar av kapitalandelar som regleras i artikel 7 i protokollet om bankens stadga.
Artikel 9
1. Efter anslumingen skall bankens råd utvidga styrelsens sanunan- sättning genom att utse fyra ledamöter nominerade av var och en av de nya medlemsstaterna samt en suppleant nominerad i samförstånd mellan Norge, Österrike, Finland och Sverige.
2. Mandattiden för de styrelseledamöter och den suppleant som utses på detta sätt skall gå ut vid slutet av det årsmöte i bankens råd där årsberättelsen för räkenskapsåret 1997 behandlas.
Prop. 1994/95:19
575
PROTOKOLL 2 Prop. 1994/95:19
. Bilaga 10 OM ALAND
Med hänsyn till Ålands särställning enligt folkrätten skall de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen omfatta Aland med följande undantag:
Artikel ]
Bestämmelserna i Romfördraget skall inte hindra att de bestämmelser om Aland tillämpas som är i kraft den 1 januari 1994 och som gäller
— inskränkningar, på icke—diskriminerande grund, i rätten för fysiska personer som inte har hembygdsrätt på Åland samt för juridiska personer att förvärva och inneha fast egendom på Åland utan tillstånd av Ålands behöriga myndigheter, — inskränkningar, på icke—diskriminerande grund, ietableringsrätten och i rätten att tillhandahålla tjänster för fysiska personer som inte har hembygdsrätt på Åland eller för juridiska personer utan tillstånd av de behöriga myndigheterna på Åland.
Artikel 2
&) Ålands territorium — som skall anses vara ett tredje land enligt artikel 3.1 tredje strecksatsen i rådets direktiv 77/388/EEG, i direktivets lydelse efter ändringar, och ett sådant nationellt område som inte omfattas av de direktiv om punktskattehanno- nisering som avses i artikel 2 i rådets direktiv 92/12/EEG — skall inte omfattas av EG-bestämmelser om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om omsättningsskatt, punktskatt och annan indirekt skatt. Detta undantag skall inte återverka på gemenskapens egna intäkter. Denna punkt skall inte gälla de bestämmelser om skatt på kapital som finns i rådets direktiv 69/335/EEG, i direktivets lydelse efter ändringar.
b) Detta undantag syftar till att bevara en livskraftig åländsk ekonomi och skall inte återverka negativt på unionsintressena eller unionens gemensanuna politik. Om kommissionen skulle finna att det inte är motiverat att behålla de bestämmelser som finns i punkt a, särskilt med tanke på sund konkurrens och egna intäkter, skall kommissionen förelägga rådet ändamålsen— liga förslag som rådet skall besluta om i enlighet med till— ämpliga bestämmelser i Romfördraget.
Artikel 3
Finland skall se till att alla fysiska och juridiska personer i medlemssta- 576 terna likabehandlas på Aland.
Bilaga 10
PROTOKOLL 3 OM DET SAMISKA FOLKET DE HÖGA AVTALSSLUTANDE PARTERNA
SOM ERKÄNNER de förpliktelser och åtaganden som Norge, Sverige och Finland har gentemot det samiska folket enligt nationell och internationell rätt,
SOM KONSTATERAR, framför allt, att Norge, Sverige och Finland är fast beslutna att bevara och utveckla det samiska folkets försörjnings- möjligheter, språk, kultur och levnadssätt,
SOM BEAKTAR att den samiska kulturen och samernas försörjning är beroende av primära förvärvskällor som renskötsel i traditionella områden för samisk bosättning,
HAR ENATS om följande: Artikel ]
Trots bestämmelserna i Romfördraget kan det samiska folket ges ensamrätt till renskötsel inom traditionella samiska områden.
Artikel 2
Detta protokoll kan utvidgas så att det tar hänsyn till en fortsatt utveckling av sådana exklusiva rättigheter för samerna som är knutna till deras traditionella näringar. Rådet kan, på förslag från kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet och Regionkommittén, enhälligt besluta om nödvändiga ändringar av detta protokoll.
Prop. 1994/95: 19
577
Bilaga 10
PROTOKOLL 4 OM PETROLEUMSEKTORN I NORGE DE HÖGA AVTALSSLUTANDE PARTERNA
SOM ERKÄNNER den stora betydelse som petroleumsektom har för ekonomin och sarnhällsutvecklingen i Norge, SOM HAR ENATS om följande bestämmelser, KONSTATERAR att Romfördraget på inget sätt återverkar på med— lemsstaternas regler om äganderätten, ERINRAR om att medlemsstatema är suveräna och har suveräna rättigheter i fråga om petroleumtillgångar, ERKÄNNER att medlemsstaterna har
3) rätt att låta staten ta del i petroleumverksamhet,
b) exklusiv rätt att förvalta tillgångar, bland annat att bestämma om utforsknings- och utvinningspolitiken, om optimering av utveckling och produktion och om i vilken utsträckning petroleumtillgångar skall förbrukas eller på annat sätt utvinnas,
c) exklusiv rätt att ta ut skatt, royalty eller annan betalning för ut- forskning eller utvinning av detta slag,
BEKRÄFTAR att medlemsstaterna skall utöva sådana rättigheter i enlighet med fördragen och andra bestänunelser i gemenskapsrätten.
Prop. 1994/95: 19
578
PROTOKOLL 5 Prop. 1994/95:19
Bilaga 10 OM DE NYA MEDLEMSSTATERNAS BIDRAG TILL EUROPEISKA KOL- OCH STÅLGEMENSKAPENS BUDGET
De nya medlemsstaterna skall betala följande bidrag till Europeiska kol- och stålgemenskapens budget:
— Österrike 15 300 000 ecu — Finland 12 100 000 ecu — Norge 1 800 000 ecu — Sverige 16 700 000 ecu
Dessa bidrag skall betalas, i två räntefria och lika stora rater, den 1 januari 1995 och den 1 januari 1996.
579
Bilaga 10
PROTOKOLL 6
OM SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR MÅL 6 INOM RAMEN FÖR STRUKTURFONDERNA 1 FINLAND, NORGE OCH SVERIGE
DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA HAR ENATS OM FÖLJANDE:
med beaktande av att
Finland, Norge och Sverige har begärt särskilt strukturfondsstöd för sina mest glesbefolkade regioner, och med beaktande av följande: Unionen har föreslagit ett nytt kompletterande mål 6.
Detta övergångsarrangemang kommer att utvärderas och ses över är 1999 samtidigt med ramförordningen (EEG) 2081/93 om strukturinstrument och strukturpolitik. Kriterier för detta nya mål och en lista över vilka regioner som det skall omfatta skall nu bestämmas. Nya medel kommer att anslås för det nya målet. Det behöver bestämmas vilka förfaranden som skall användas i samband med det nya målet.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE: Artikel 1
Fram till och med den 31 december 1999 skall strukturfondema, det finansiella instrumentet för utveckling av fisket (FIUF) och Europeiska investeringsbanken på lämpligt sätt bidra till ytterligare ett prioriterat mål utöver de fem som anges i artikel 1 i rådets förordning (EEG) nr 2052/88, ändrad genom rådets förordning (EEG) nr 2081/93. Detta mål skall vara
— att främja utvecklingen och strukturanpassningen i regioner som är ytterst glesbefolkade (i fortsättningen kallat mål 6).
Artikel 2
För att ett område skall omfattas av mål 6 skall det i princip utgöra eller ingå i en region på NUTS II—nivå med en befolkningstäthet på högst 8 personer per kmz. Med förbehåll för koncentrationskravet kan gemen— skapsstöd lämnas också till närliggande, mindre områden enligt samma kriterier.
Sådana regioner och områden, i detta protokoll kallade "regioner" som omfattas av mål 6, anges i bilaga 1 till detta protokoll.
Prop. 1994/95: 19
580
Artikel 3 Prop. 1994/95:19 Bilaga 10 För åren 1995—1999 bedöms ] 109 miljoner ecu i 1995 års prisläge vara en lämplig volym på gemenskapsstöd genom strukturfondema och FIUF i mål 6—regionerna enligt bilaga 1. I bilaga 2 finns en fördelning på år
och medlemsstater. Dessa resurser skall finnas utöver det stöd från strukturfondema och FIUF som redan har planerats enligt rådets
förordning (EEG) nr 2052/88, ändrad genom rådets förordning (EEG) nr 2081/93.
Artikel 4
Om något annat inte följer av artikel 1-3, skall bestämmelserna i följande förordningar, särskilt de bestämmelser som avser mål ], gälla för mål 6:
— Rådets förordning (EEG) nr 2080/93. — Rådets förordningar (EEG) nr 2052/88, 4253/88, 4254/88, 4255/88 och 4256/88, ändrade genom rådets förordningar (EEG) nr 2081/93, 2082/93, 2083/93, 2084/93 och 2085/93.
Artikel 5
Bestämmelserna i detta protokoll, inklusive urvalet av regioner för stöd från strukturfondema enligt bilaga 1, skall år 1999 ses över i samtidigt med förordning (EEG) nr 2081/93 om strukturinstrument och strukturpo- litik enligt de förfaranden som anges i den förordningen.
Bilaga 1 Regioner som omfattas av mål 6
Finland: De nordliga och ostliga regionerna på NUTS II—nivå som utgörs av landskapet Lappland (regioner på NUTS III—nivå) landskapen Kainuu, Pohjois—Karjala och Etelä—Savo, inklusive följande närliggande områden:
— I landskapet Pohjois-Pohjanmaa: områdena Ii, Pyhäntä, Kuusamo och Nivala. — I landskapet Pohjois—Savo: området Nilsiä. — I landskapet Keski-Suomi: områdena Saarijärvi och Viitasaari. — I landskapet Keski—Pohjanmaa: området Kaustinen.
Norge: Den nordnorska region på NUTS Il—nivå som utgörs av fylkema
(regioner på NUTS III-nivå) Finnmark, Troms, Nordland och Nord—Tra- ndelag.
581
38 Riksdagen 1994/95. ] saml. Nr 19. Bilaga 10—12
Sverige: Prop. 1994/95: 19
Den nordsvenska region på NUTS II—nivå som utgörs av Norrbottens, Bilaga 10 Västerbottens och Jämtlands län (regioner på NUTS III—nivå), exklusive
följande områden, nämligen
— i Norrbottens län: Luleå kommun, Överluleå församling i Bodens kommun och Piteå kommun utom Markbygdens folkbokföringsdistrikt, — i Västerbottens län: Nordmalings kommun, Robertsfors kommun, Vännäs kommun, Umeå kommun samt Bolidens, Bureå, Burträsk, Byske, Kågedalens, Lövångers, Sankt Olovs, Sankt Örjans och Skellefteå församlingar i Skellefteå kommun, men inklusive följande närliggande områden: — I Västernorrlands län: Ånge kommun, Sollefteå kommun, Holms och Lidens församlingar i Sundsvalls kommun samt Anundsjö, Björna, Skorpeds och Trehömingsjö församlingar i Örnsköldsviks kommun. — I Gävleborgs län: Ljusdals kommun. — I Kopparbergs län: Älvdalens kommun, Vansbro kommun, Orsa kommun, Malungs kommun samt Venjans och Våmhus församlingar i Mora kommun. — I Värmlands län: Torsby kommun.
Referenser till "NUTS" i denna bilaga föregriper inte den slutliga definitionen av NUTS—nivåer för de ovannämnda regionerna och områdena.
Bilaga 2 Ungefärlig medelsfördelning för mål 6
(miljoner ecu i 1995 års prisläge)
___-1998 1995—1999
65 69 73 78 83 368 90 95 101 110 1 15 51 1 41 43 46 49 51 230
1109
I beloppen ingår — förutom medel för mål 3, 4, och 5a i fall då det är relevant — medel för pilotprojekt, aktioner av nydanande karaktär, studier och gemenskapsinitiativ enligt artikel 3 och 12.5 i rådets förordning (EEG) nr 2052/88, ändrad genom rådets förordning (EEG) nr 2081/93.
Norge Finland
Sverige
582
PROTOKOLL 7 Prop. 1994/95: 19
Bilaga 10 OM SPETSBERGEN
DE HÖGA AVTALSSLUTANDE PARTERNA,
SOM BEAKTAR att Spetsbergen inte skall omfattas av de fördrag som ligger till grund för unionen — på annat sätt än vad som följer av artikel 1 i detta protokoll — men att det ändå är önskvärt att det finns ett arrangemang för handeln med vissa produkter med ursprung på Spetsbergen, så att handeln kan fortsätta på samma villkor som före Norges anslutning gällde enligt frihandelsavtalet mellan Europeiska gemenskapen och Norge och frihandelsavtalet mellan på ena sidan Europeiska kol— och stålgemenskapens medlemsstater och Europeiska kol— och stålgemenskapen och på andra sidan Norge,
SOM BEAKTAR att Norges anslutning innebär att det är unionen som — enligt gemenskapsrätten, särskilt reglerna om den gemensamma fiskepolitiken, och på grundval av hittills varande praxis — skall bestämma om fördelningen av alla de resurser som är tillgängliga för fartyg från medlemsstaterna, däribland Norge, i farvattnen runt Spets- bergen inom 200 nautiska mil från strandlinjen, och om förvaltningen av denna fördelning,
SOM ERKÄNNER att det är av yttersta vikt att behålla livskraftiga bosättningar på Spetsbergen,
HAR ENATS OM FÖLJANDE: Artikel 1
De fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen skall inte gälla Spetsbergen.
Norges anslutning till Europeiska unionen innebär dock att det är unionen som — enligt gemenskapsrätten, särskilt reglerna om den gemensamma fiskepolitiken, och på grundval av hittills varande praxis — skall bestämma om fördelningen av alla de resurser som är tillgängliga för fartyg från medlemsstaterna, däribland Norge, i farvattnen runt Spets- bergen inom 200 nautiska mil från strandlinjen, och om förvaltningen av denna fördelning.
583
Bilaga 10
Artikel 2
1. Följande varor med ursprung på Spetsbergen får importeras till unionen utan att tull eller avgifter med motsvarande verkan behöver betalas och utan några kvantitativa restriktioner:
2701 Stenkol; briketter och liknande fast bränsle framställt av stenkol
2. På förslag från kommissionen får rådet med kvalificerad majoritet införa sådana kompletterande arrangemang som behövs för att andra varor med ursprung på Spetsbergen än de som anges i punkt 1 skall kunna importeras till unionen på samma villkor.
3. a)
b)
Vid tillämpningen av detta protokoll skall varor enligt punkt 1 anses ha sitt ursprung på Spetsbergen, om de fullt ut har fram- ställts där, dvs. utvunnits ur marken. När dessa varor importeras till unionen skall de omfattas av bestämmelsema i detta protokoll sedan exportören avgett en förklaring på en faktura, en leveranssedel eller något annat handelsdokument. Norska tullmyndigheter skall vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att bestämmelserna i denna punkt tillämpas på ett riktigt sätt.
4. Följande är oförenligt med den gemensamma marknaden, om det kan påverka handeln mellan unionen och Spetsbergen:
i)
ii)
Alla avtal mellan företag, beslut av företagssammanslutningar och samordnade förfaranden som har till syfte eller resultat att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen vid produktion av eller handel med varor. Ett eller fiera företags missbruk av en dominerande ställning inom de avtalsslutande parternas territorier eller inom en väsentlig del av dessa.
iii) Varje form av statligt stöd som snedvrider eller hotar att snedvrida
konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion.
5. Om det uppstår svårigheter vid tillämpningen av denna artikel kan rådet på förslag från kommissionen med kvalificerad majoritet besluta om lämpliga åtgärder.
Artikel 3
Tillämpningen av detta protokoll skall inte på något sätt påverka de avtalsslutande parternas ställning vid tillämpningen av 1920 års Parisför-
drag.
Prop. 1994/95: 19
584
Bilaga 10
PROTOKOLL 8
OM VAL TILL EUROPAPARLAMENTET I DE NYA NIEDLEMSSTATERNA UNDER TIDEN FRAM TILL ANSLUT- NINGEN
DE HÖGA AVTALSSLUTANDE PARTERNA,
som beaktar att vissa av de nya medlemsstatema vill ha möjlighet att hålla val till Europaparlamentet under tiden mellan undertecknandet och ikraftträdandet av detta fördrag,
HAR ENATS OM FÖLJANDE: Artikel 1
Enligt artikel 31.3 i anslutningsakten får var och en av de nya med- lemsstatema hålla val till Europaparlamentet under övergångstiden, från det att anslutningsfördraget undertecknas till dess att det träder i kraft i förhållande till staten i fråga.
Artikel 2
Bestämmelserna i den rättsakt av den 20 september 1976 om allmänna direkta val till Europaparlamentet som är intagen som bilaga i beslut 76/787/EKSG, EEG, Euratom, i deras lydelse enligt anslutningsakten, skall i tillämpliga delar gälla också de val som hålls enligt detta protokoll.
Valen skall hållas enligt arrangemangen i bilagan till detta protokoll.
Artikel 3
Resultatet av ett val enligt artikel 1 och 2 skall bli gällande från den dag då detta fördrag träder i kraft i förhållande till den nya medlemsstat där valet hölls.
Artikel 4
I fråga om de företrädare som väljs enligt detta protokoll skall, från dagen för anslutningen,
— Europaparlamentet ha de befogenheter som anges i artikel 11 i rättsakten av den 20 september 1976 om allmänna direkta val till' Europaparlamentet, — domstolen ha samma befogenheter som vid val enligt anslutningsaktens artikel 31.1.
Prop. 1994/95:19
585
Bilaga Prop. 1994/95: 19
Bilaga 10 Arrangemang för val till Europaparlamentet i de nya medlemsstaterna under tiden fram till anslutningen
KAPITEL 1 ALLMÄNNA BESTÄMMELSER Artikel 1
I denna bilaga används följande beteckningar med de betydelser som här anges:
— europaparlamentsval: allmänna direkta val av företrädare i Europapar- lamentet enligt rättsakten av den 20 september 1976 om allmänna direkta val till Europaparlamentet (EGT nr L 278, 8.10.1976, s. 5). — valkrets: det området i en ny medlemsstat där folket väljer företrädare i Europaparlamentet enligt den ovannämnda rättsakten och med- lemsstatens vallagstiftning. — ansökande stat: en ny medlemsstat som håller europaparlamentsval enligt detta protokoll innan detta fördrag har trätt i kraft. — bosättningsstat: en ansökande stat där en unionsmedborgare är bosatt men där han eller hon inte är medborgare. — hemstat: den medlemsstat där unionsmedborgaren är medborgare.— väljare: en unionsmedborgare som har rösträtt vid europaparlaments val i bosättningsstaten enligt denna bilaga. — valbar person: en unionsmedborgare som i bosättningsstaten är valbar till Europaparlamentet enligt denna bilaga. — röstlängd: antingen ett sådant officiellt register över alla röstberättiga- de i ett område som en behörig myndighet upprättar och håller aktuellt enligt bosättningsstatens vallagstiftning , eller folkbokföringen, om den innehåller uppgifter om rösträtt. — referensdag: den eller de dagar då unionsmedborgare enligt bosätt- ningsstatens lagstifming skall uppfylla villkoren för rösträtt och valbarhet i den staten. — försäkran: en försäkran som lämnas under straffansvar enligt nationell rätt.
Artikel 2
Den som på referensdagen
a) är unionsmedborgare enligt Romfördragets artikel 8.1 andra stycket,
b) inte är medborgare i bosättningsstaten men som uppfyller de villkor för rösträtt och valbarhet som enligt den statens lagstiftning gäller för de egna medborgarna skall i bosättningsstaten ha rösträtt vid europaparlamentsval och vara valbar till Europaparlamentet om han eller hon inte har förlorat sin rätt enligt artikel 5 eller 6.
586
I fall då medborgare i bosätmingsstaten måste ha varit medborgare Prop. 1994/95:19 under en viss tid för att vara valbara, skall unionsmedborgare anses Bilaga 10 uppfylla detta krav, om de varit medborgare i en medlemsstat under den tiden.
Artikel 3
1. Den som röstat i sin hemstat vid 1994 års val får inte rösta i någon ansökande stat.
2. Den som kandiderat i sin hemstat vid 1994 års val får inte kandidera i någon ansökande stat.
Artikel 4
1 fall då medborgare i bosättningsstaten måste ha varit bosatta i valkret- sen i den staten under en viss tid för att få rösta eller för att vara valbara, skall unionsmedborgare anses uppfylla det villkoret, om de varit bosatta i en annan medlemsstat under den tiden. Denna bestämmelse skall inte hindra att det ställs upp särskilda krav om bosättningens varaktighet för vissa valkretsar eller områden.
Artikel 5
1. Unionsmedborgare som bor i en ansökande stat utan att vara medborgare där och som genom ett straffrättsligt eller civilrättsligt beslut har förlorat sin valbarhet enligt bosätmingsstatens eller hemstatens lagstiftning , skall inte vara valbara till Europaparlamentet.
2. En unionsmedborgare, som i bosättningsstaten vill kandidera till Europaparlamentet men som inte kan visa upp det intyg som anges i artikel 9.2, skall vägras att kandidera.
Artikel 6
1. Bosättningsstaten har rätt att kontrollera att unionsmedborgare, som anmält att de vill utöva sin rösträtt där, inte har förlorat den rätten i hemstaten genom ett straffrättsligt eller civilrättsligt beslut.
2. För detta ändamål kan bosättningsstaten översända till hemstaten den försäkran som anges i artikel 8.2. Hemstaten skall i god tid och på lämpligt sätt lämna de upplysningar av betydelse som normalt fimts tillgängliga. Dessa upplysningar får endast omfatta det som är strikt nödvändigt för tillämpningen av denna artikel och får inte utnyttjas för något annat ändamål. Om upplysningarna visar att försäkran innehåller oriktiga uppgifter, skall bosättningsstaten vidta lämpliga åtgärder för att hindra att personen i fråga röstar.
3. Hemstaten får, i god tid och på lämpligt sätt, lämna bosättningsstaten alla upplysningar som är nödvändiga för tillämpningen av denna artikel.
587
Bilaga 10
Artikel 7
1. Väljare kan utöva sin rösträtt i bosättningsstaten, om de har anmält att de vill göra det.
2. Om röstning är en skyldighet i bosättningsstaten, skall den som gjort en sådan anmälan vara skyldig att rösta.
KAPITEL II
UTÖVNING AV RÖSTRÄTTEN OCH RÄTTEN ATT KANDIDERA
Artikel 8
. Varje ansökande stat skall vidta de åtgärder som behövs för att väljare, som anmäler att de vill bli upptagna i röstlängden, skall bli upptagna i röstlängden i tillräckligt god tid före valet.
2. För att en väljare skall bli upptagen i röstlängden skall samma krav på bevis gälla som för statens egna medborgare. Väljaren skall dessutom i en skriftlig försäkran ange å) sin nationalitet och sin adress i valkretsen i bostättningsstaten,
b) i fall då det har betydelse: den valkrets eller det område i hem- statendär väljaren senast var upptagen i en röstlängd,
c) attrösträtten kommer att utövas endast i bosättningsstaten.
3. Bosättningsstaten får kräva att väljaren dessutom
a) avger en försäkran enligt punkt 2 att rösträtten i hemstaten inte har gått förlorad,
b) visar upp en giltig identitetshandling, och
c) anger vilken dag han eller hon bosatte sig i den staten eller i någon annan medlemsstat.
4. Väljaren skall stå kvar i röstlängden på samma villkor som statens egna medborgare tills han eller hon stryks från den på egen begäran eller därför att villkoren för rösträtt inte längre är uppfyllda.
Artikel 9
1. När en valbar person vill kandidera till Europaparlamentet skall samma krav på bevis om valbarheten gälla som för landets egna medborgare. Den valbara personen skall dessutom i en försäkran ange
a) sin nationalitet och sin adress i valkretsen i bosättningsstaten,
b) att han eller hon inte kandiderat vid 1994 års europaparlarnentsval i
någon annat medlemsstat,
Prop. 1994/95: 19
588
c) i fall då det har betydelse: den valkrets eller det område i någon Prop. 1994/95:19 medlemsstat där han eller hon senast var upptagen i en röstlängd. Bilaga 10
2. Vidare skall ansökan vara åtföljd av ett intyg från de behöriga myndigheterna i hemstaten att valbarheten inte har gått förlorad där eller att denna diskvalifikationsgrund inte är för handen såvitt myndigheterna vet.
3. Bosättningsstaten får dessutom kräva att en giltig identitetshandling visas upp. Den får också kräva besked om vilken dag personen blev medborgare i en medlemsstat.
Artikel 10
1. Bosättningsstaten skall lämna den som begärt att bli upptagen i röstlängden eller som begärt att få kandidera en underrättelse om de åtgärder som vidtas eller det beslut som fattas med anledning av begäran.
2. Den som vägras att bli upptagen i röstlängden eller att få kandidera skall ha samma rätt till överprövning som lagstiftningen i bosätmings- staten ger de egna medborgarna.
Artikel 1 I
Bosättningsstaten skall i god tid och på lämpligt sätt underrätta väljare och valbara personer om villkor och tillvägagångssätt för att utöva rösträtten och rätten att kandidera.
Artikel 12
De nuvarande medlemsstaterna och de ansökande staterna skall lämna varandra de upplysningar som behövs för tillämpningen av artikel 3.
KAPITEL III UNDANTAG OCH ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER
Artikel 13
1. Om antalet unionsmedborgare, som uppfyller ålderskravet för rösträtt och som bor i en ansökande stat utan att vara medborgare där, den 1 januari 1993 utgör mer än 20 % av alla röstberättigade i den staten, får staten, trots vad som föreskrivs i artikel 2, 8 och 9, bestämma
a) att endast den får rösta som har varit bosatt i den ansökande staten under en viss tid vilken inte får överstiga fem år, b) att endast den skall vara valbar som har varit bosatt i den ansökande staten under en viss tid vilken inte får överstiga tio år. 539
Bilaga 10
Dessa bestämmelser skall inte påverka tillämpningen av de åtgärder i fråga om listor över kandidater som en ansökande stat kan vidta och som tar sikte på att främja integrationen av sådana unionsmedborgare som inte är medborgare i den ansökande staten. Unionsmedborgare, som har bosatt sig utanför hemstaten och som därför eller på grund av bosätmingens varaktighet inte är röstberätti- gade eller valbara där, skall inte omfattas av sådana krav på en viss tids bosättning som avses i första stycket.
. En ansökande stat som utnyttjar möjligheten till undantag enligt punkt 1 skall till kommissionen lämna alla nödvändiga upplysningar om bakgrunden.
Prop. 1994/95: 19
590
PROTOKOLL 9 Prop. 1994/95:19 Bilaga 10 OM VÄG—, JÄRNVÄGS— OCH KOMBITRANSPORT GENOM
ÖSTERRIKE
DEL I DEFINITIONER Artikel 1
I detta protokoll används följande beteckningar med de betydelser som här anges:
a) Fordon: fordon som avses i artikel 2 i förordning (EEG) nr 881/92 som denna tillämpas vid undertecknandet av anslutningsfördraget.
b) Internationell transport: internationell transport som avses i artikel 2 i förordning (EEG) nr 881/92 som denna tillämpas vid under- tecknandet av anslutningsfördraget.
c) Trajik genom Österrike: trafik genom österrikiskt territorium i fall då både utgångspunkten och bestämmelseorten är belägna utanför Österrike. (1) Tung lastbil: ett motorfordon som är registrerat i en medlemsstat, som är konstruerat för att transportera gods eller för att dra en släpvagn, hit räknas även dragfordon för påhängsvagnar, och för vilket den högsta tillåtna totalvikten överstiger 7,5 ton, eller en släpvagn vars högsta tillåtna totalvikt överstiger 7,5 ton i fall då släpvagnen dras av ett motorfordon som är registrerat i en med— lemsstat och för vilket den högsta tillåtna totalvikten inte överstiger 7,5 ton.
e) Vägtransport av gods genom Österrike: godstransport med tung lastbil genom Österrike, oavsett om bilen är lastad eller inte.
f) Kombitransport: sådan transport av gods med tung lastbil eller lastbärare där en del av transporten sker på järnväg och där transporten börjar eller slutförs på väg, i fall då transittransport på Österrikiskt territorium till eller från en järnvägsterrninal inte utförs enbart som vägtransport.
g) Bilateral transport: internationell transport där utgångspunkten är belägen i Österrike och bestämmelseorten i en annan medlemsstat, eller omvänt, samt tomkörning i samband med transporter av detta slag.
591
Bilaga 10
DEL II JÄRNVÄGS— OCH KOMBITRANSPORT Artikel 2
Denna del av protokollet gäller tillhandahållande av sådan jämvägs— eller kombitransport som går genom österrikiskt territorium.
Artikel 3 ' '
Gemenskapen och de berörda medlemsstatema skall, var och en inom sitt kompetensområde, besluta om och noga samordna åtgärder för att utveckla och främja järnvägs— och kombitransport av gods genom alpområdet.
Artikel 4
När gemenskapen utarbetar riktlinjer enligt artikel 129c i Romfördraget skall gemenskapen se till att de huvudförbindelser som anges i bilaga I ingår som en del i alleuropeiska nät för järnvägs- och kombitransport och behandlas som projekt av gemensamt intresse.
Artikel 5
Gemenskapen och de berörda medlemsstaterna skall, var och en inom sitt kompetensområde, genomföra de åtgärder som anges i bilaga 2.
Artikel 6
Gemenskapen och de berörda medlemsstaterna skall göra vad som står i deras makt för att utveckla och utnyttja den ytterligare jämvägskapacitet som anges i bilaga 3.
Artikel 7
Gemenskapen och de berörda medlemsstaterna skall vidta åtgärder för att jämvägs— och kombitransporter skall tillhandahållas i ökad utsträckning. När så är lämpligt och om något annat inte följer av andra bestämmelser i Romfördraget skall sådana åtgärder vidtas i nära samråd med järnvägs- företag och andra som tillhandahåller järnvägstjänster. I första hand skall sådana åtgärder vidtas som regleras genom gemenskapsbestärmnelser om järnvägs- och kombitransport. Vid genomförandet av åtgärderna skall särskild uppmärksamhet ägnas åt jämvägs— och kombitransportemas konkurrenskraft och effektivitet och åt att synliggöra transportkost- naderna. Framför allt skall de berörda medlemsstaterna eftersträva
Prop. 1994/95: 19
592
åtgärder som säkerställer att priserna för kombitransport är konkurrens- Prop. 1994/95: 19 kraftiga i förhållande till priserna för andra transportsätt. Allt stöd som Bilaga 10 lämnas för detta ändamål skall stå i överensstämmelse med gemenskaps-
reglerna.
Artikel 8
Vid allvarliga störningar i jämvägsförbindelsema, t.ex. vid naturkata— strofer, skall gemenskapen och de berörda medlemsstatema i samråd göra vad som är möjligt för att bibehålla trafikfiödet. Därvid skall ömtåligt gods prioriteras, t.ex. sådana livsmedel som snabbt kan försämras eller förstöras.
Artikel 9
Med tillämpning av förfarandet i artikel 16 skall kommissionen granska hur denna del av protokollet tillämpas.
DEL 111 VÄGTRANSPORT Artikel 10
Denna del av protokollet gäller vägtransport av gods inom gemenskapens territorium.
Artikel 11
1. Vid vägtransport av gods genom Österrike skall det system tillämpas som har införts för transport för egen räkning genom rådets första direktiv av den 23 juli 1962 och för yrkestrafik genom rådets förordning (EEG) nr 881/92, om något annat inte följer av bestämmelserna i denna artikel.
2. Följande bestämmelser skall gälla fram till den 1 januari 1998:
21) Den totala mängden av NO,—utsläpp från trafik med tunga lastbilar genom Österrike skall under tiden den 1 januari 1992—31 december 2003 minskas med 60 % enligt tabellen i bilaga 4. b) Minskningen av utsläppen från tunga lastbilar skall ske genom ett system med miljöpoäng. Enligt detta system skall det vid trafik med tung lastbil genom Österrike för varje bil beräknas miljöpoäng som motsvarar bilens NO,—utsläpp (godkända enligt produktionsöverens— stämmelse (COP—värdet) eller enligt typgodkännandevärdet). En beskrivning av hur beräkningen skall gå till och hur systemen skall administreras finns i bilaga 5. 593
Bilaga 10
Om antalet transittransporter något år överstiger referenssiffran för år 1991 med mer än 8 %, skall kommissionen enligt förfarandet i artikel 16 besluta om lämpliga åtgärder med tillämpning av punkt 3 i bilaga 5. Österrike skall utfärda och i god tid tillhandahålla de kort för miljöpoäng som behövs för att administrera systemet enligt bilaga 5 för tunga lastbilar i trafik genom Österrike. Miljöpoäng skall av kommissionen fördelas mellan medlemsstaterna enligt bestänunelser som skall beslutas med tillämpning av punkt 6.
Före den 1 januari 1998 skall rådet på grundval av en rapport från kommissionen se över bestämmelserna om vägtransport av gods genom Österrike. Översynen skall bygga på sådana grundläggande principer i gemenskapsrätten som den gemensamma marknadens funktion — särskilt den fria rörligheten för varor och friheten att tillhandahålla tjänster — miljöskydd i hela gemenskapens intresse och trafiksäkerhet. Om inte rådet på förslag från kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet enhälligt beslutar något annat, skall övergångstiden förlängas till den 1 januari 2001 och be— stämmelserna i punkt 2 gälla fram till dess. Före den 1 januari 2001 skall kommissionen med hjälp av Europeiska miljöbyrån göra en vetenskaplig undersökning av i vilken omfattning målet för minskning av föroreningar enligt punkt 2 a har uppnåtts. Om kommissionen finner att detta mål har uppnåtts på ett hållbart sätt, skall bestämmelserna i punkt 2 upphöra att gälla den 1 januari 2001. Om kommissionen finner att målet inte har uppnåtts på ett hållbart sätt, kan rådet enligt artikel 75 i Romfördraget besluta åtgärder, inom ramen för gemenskapsrätten, som säkerställer ett motsvarande skydd för miljön och då särskilt en 60—procentig minskning av föroreningarna. Om rådet inte beslutar sådana åtgärder, skall övergångstiden automatiskt en sista gång förlängas tre år och bestämmelserna i punkt 2 gälla under den tiden. Vid övergångstidens slut skall bestämmelsema i gemenskapsrätten tillämpas fullt ut. Med tillämpning av förfarandet i artikel 16 skall kommissionen besluta närmare bestämmelser om förfarandena vid fördelning av miljöpoäng och om tekniska frågor som gäller tillämpningen av denna artikel; bestämmelserna skall träda i kraft dagen för Österrikes anslutning.
De bestämmelser som avses i första stycket skall säkerställa att den faktiska situation bibehålls som i de nuvarande medlemsstatema råder vid tillämpningen av rådets förordning (EEG) nr 3637/92 och av det administrativa arrangemanget av den 23 december 1992 om införande av miljöpoängsystemet enligt transitavtalet. Allt som behöver göras skall också göras för att se till att Grekland tilldelas en andel miljöpoäng som tar tillräcklig hänsyn till grekiska behov i sammanhanget.
Prop. 1994/95: 19
594
Artikel 12 Prop. 1994/95:19 Bilaga 10 1. Vid internationell transport av gods mellan medlemsstater skall rådets förordning (EEG) nr 881/92 tillämpas, om något annat inte följer av bestämmelserna i denna artikel. Dessa bestärmnelser skall gälla fram till den 31 december 1996.
2. För bilateral transport skall den befintliga kvoteringen gradvis liberaliseras, och full frihet att tillhandahålla transporttjänster vara förverkligad från och med den 1 januari 1997. En första etapp av liberaliseringen skall gälla från dagen för Österrikes anslutning, en andra etapp från och med den 1 januari 1996. Vid behov får rådet, med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen, vidta lämpliga åtgärder i detta hänseende.
3. Med tillämpning av artikel 75 i Romfördraget skall rådet senast den 1 januari 1997 besluta ändamålsenliga och enkla åtgärder för att hindra att bestämmelserna i artikel 11 kringgås.
4. Sålänge bestämmelsema i artikel 11.2 gäller skall medlemsstaterna, om så behövs, inom ramen för sitt ömsesidiga samarbete vidta sådana åtgärder mot missbruk av miljöpoängsystemet som är förenliga med Romfördraget.
5. Åkare med ett gemenskapstillstånd utfärdat av de behöriga myndig- heterna i Österrike får inte utföra internationell transport av gods i fall då varken lastning eller lossning sker i Österrike. Alla sådana transporter genom Österrike skall dock omfattas av bestämmelserna i artikel 11 och, med undantag för transporter mellan Tyskland och Italien, av befintliga kvoteringar som i sin tur skall omfattas av bestämmelserna i punkt 2 ovan.
Artikel 13
1. Fram till och med den 31 december 1996 skall bestämmelserna i förordning (EEG) nr 3118/93 inte tillämpas på åkare med ett gemenskapstillstånd utfärdat av de behöriga myndigheterna i Österrike, såvitt avser nationell transport i andra medlemsstater.
2. Under den tiden skall bestämmelserna i förordning (EEG) nr 3118/93 inte tillämpas på åkare med ett gemenskapstillstånd utfärdat av de behöriga myndigheterna i någon annan medlemsstat, såvitt avser nationell transport i Österrike.
Artikel 14
1 Det skall inte finnas några gränskontroller mellan Österrike och andra medlemsstater. Trots vad som föreskrivs i förordning (EEG) nr 4060/89 och (EEG) nr 3912/92 och i anslutningsaktens artikel 152 får dock sådana icke—diskriminerande fysiska kontroller som kräver att fordon stoppas, men bara för att kontrollera miljöpoäng enligt artikel 11 och transporttillstånd enligt artikel 12, finnas 595 fram till och med den 31 december 1996. Sådana kontroller får inte
i onödan leda till förseningar i det normala trafikflödet. Prop. 1994/95: 19 2. Kontrollrnetoder inklusive elektroniska system, som skall användas Bilaga 10
efter den 31 december 1996 och som avser tillämpningen av artikel 11, skall i den utsträckning som behövs beslutas enligt förfarandet iartikel 16.
Artikel 15
1. Trots vad som föreskrivs i artikel 7 f i direktiv 93/89/EEG, får Österrike ta ut brukaravgifter på högst 3 750 ecu per är, inklusive administrativa kostnader, fram till den 31 december 1995 och på högst 2 500 ecu per är, inklusive administrativa kostnader, fram till den 31 december 1996.
2. Om Österrike utnyttjar möjligheten enligt punkt 1 skall landet i enlighet med artikel 7 g i direktiv 93/89/EEG tillämpa en brukarav- gift på högst 18 ecu per dag, 99 ecu per vecka och 375 ecu per månad, inklusive administrativa kosmader, fram till den 31 december 1995 och högst 12 ecu per dag, 66 ecu per vecka och 250 ecu per månad, inklusive administrativa kostnader, fram till den 31 december 1996.
3. Avgiftssatsema för de avgifter som nämns i punkt 1 och 2 skall vara reducerade med 50 % fram till den 31 december 1996 för fordon som är registrerade i Irland eller Portugal och fram till den 31 december 1997 för fordon som är registrerade i Grekland.
4. För fordon som är registrerade i Österrike får Italien ta ut avgifter på högst 6,5 ecu per inpassering, inklusive administrativa kost- nader, fram till den 31 december 1995 och högst 3,5 ecu per inpassering, inklusive administrativa kostnader, fram till den 31 december 1996. Avgiften skall administreras på ett sätt som står i överensstämmelse med artikel 7 c i direktiv 93/89/EEG.
DEL rv ALLMÄNNA BESTÄMMELSER Artikel 16
l. Kommissionen skall biträdas av en kommitté som skall bestå av företrädare för medlemsstaterna och ha en företrädare för kommis- sionen som ordförande.
2. När förfarandet i denna artikel skall tillämpas, skall kommissionens företrädare förelägga kommittén ett förslag till åtgärder. Kommittén skall yttra sig över förslaget inom den tid som ordföranden bestämmer med hänsyn till hur brådskande frågan är. Den skall fatta sitt beslut med den majoritet som enligt artikel 148.2 i Romfördraget skall tillämpas vid beslut som rådet skall fatta på förslag av kommissionen. Medlemsstatemas röster skall vägas enligt 596 den artikeln. Ordföranden får inte rösta.
Bilaga 10
3. Kommissionen skall själv anta förslaget om det är förenligt med kommitténs yttrande. Om förslaget inte är förenligt med kommitténs yttrande eller om inget yttrande avges, skall kommissionen utan dröjsmål föreslå rådet vilka åtgärder som skall vidtas. Rådet skall fatta sitt beslut med kvalificerad majoritet.
4. Om rådet inte har fattat något beslut inom 3 månader från det att förslaget mottagits, skall kommissionen själv besluta att de före- slagna åtgärderna skall vidtas.
Bilaga 1
HUVUDFÖRBINDELSER FÖR TRANSALPINA JÄRNVÄGS— OCH KOMBITRANSPORTER
enligt artikel 4 i protokollet
1. De europeiska huvudjämvägsförbindelser som har betydelse för transittrafiken genom österrikiskt territorium är följande:
1.1. Brennerförbindelsen Munchen — Verona — Bologna 1.2. Tauernförbindelsen Miinchen — Salzburg — Villach — Tarvisio — Udine/Rosen bach — Ljubljana 1.3. Pyhrn — SchoberpaB—förbindelsen Regensburg — Graz — Spielfeld/StraB — Maribor 1.4. Donauförbindelsen Nurnberg — Wien — Nickelsdorf/Sopron/Bratislava 1.5. Pontebbaförbindelsen Prag — Wien — Tarvisio - Udine — Pontebbana
2. Relevanta anknytningar och terminaler hör till dessa huvudförbin- delser.
Bilaga 2
INFRASTRUKTURÅTGÄRDER FÖR JÄRNVÄGS— OCH KOM- BITRANSPORT enligt artikel 5 i protokollet
a) 1 ÖSTERRIKE: 1. Brennerförbindelsen
1.1. Kortfristiga åtgärder: — säkerhetstekniska och driftorganisatoriska åtgärder, — införande av datorstödd tåg—övervakning, — ny blockindelning,
39 Riksdagen 1994/95. ] saml. Nr 19. Bilaga 10—12
Prop. 1994/95: 19
597
— anslutningar för spårbyten mellan stationer, Prop. 1994/95: 19 — ombyggnad av Wörgl station, Bilaga 10 — förlängningar av spår för tågmöten vid stationer.
1.2. Långfristiga åtgärder: Sådana åtgärder är beroende av det beslut som skall fattas om en bastunnel under Brenner.
2. Tauemförbindelsen
2.1. Kortfristiga åtgärder: — fortsatt arbete med att lägga dubbelspår, — förbättring av säkerheten.
2.2. Medelfristiga åtgärder: punktvisa banförbättningar, — ökning av den maximala hastigheten på sträckorna, — minskning av avstånd mellan block, — fortsatt arbete med att lägga dubbelspår.
3. Pyhm—Schoberförbindelsen
3.1. Kortfristiga åtgärder: — upphävande av förbudet mot nattrafik på Pyhmsträckan, - upphävande av förbudet mot nättrafik på Hiefiausträckan, — byggnation av slingan Traun—Marchtrenk.
3.2. Medelfristiga åtgärder: — förbättring och ombyggnad av stationer, — förbättring av säkerhetssystemen, — minskning av avstånd mellan block, — planfria korsningar, — läggande av dubbelspår på utvalda sträckor.
3.3. Långfristiga åtgärder: — fortsatt arbete med att lägga dubbelspår på hela sträckan Passau — Spielfeld/StraB, — ombyggnad av sträckan St Michael — Bruck.
4. Donauförbindelsen
Åtgärder för att öka kapaciteten på sträckan Wien—Wels. b) I TYSKLAND: 1. Kortfristiga åtgärder:
— - terminaler för kombitransport vid Miinchen—Riemöch ' Duisburg Hafen, 593
— förbättring av sträckan Munchen — Rosenheim — Kufstein, Prop. 1994/95:19 främst anläggning av egna spår för lokaltrafik mellan Bilaga 10 Zomeding och Grafing, — minskning av avstånd mellan block (bättre uppdelning av sträckningen) mellan Grafing och Rosenheim och mellan Rosenheim och Kiefersfelden,
— byggnation av spår för tågmöten (t.ex. mellan stationerna GroBkarolinenfeld, Raubling och Fischbach), — anläggningar för tillträde till perronger utan spårpassage vid stationen Grofikarolinenfeld, och - spårändringar vid stationen i Rosenheim och ytterligare åtgärder på följande stationer: ABling, Ostermiinchen, Brannenburg, Oberaudorf och Kiefersfelden.
2. Medeljit'stiga åtgärder (till slutet av år 1998, under förutsättning av plangodkånnande) : — förbättring av genomfarten Munchen — Freilassing.
c) I ITALIEN:
Brenner:
— breddning av tunnlarna på sträckan Brenner — Verona för att möjliggöra transport av tunga lastbilar med en hömhöjd på 4 meter vid såväl ledsagad som oledsagad kombitransport, — utbyggnad av godsomlastningscentralen Verona—Quadrante Europa, - förstärkning av spår ovan jord och byggnation av nya understationer, — genomförandet av ytterligare tekniska åtgärder (automatiskt block och spårbyte på de starkt trafikerade sträckorna vid stationerna i Verona, Trento, Bolzano och Brenner) för att öka kapaciteten och säkerheten.
d) 1 NEDERLÄNDERNA:
Byggnation av ett centrum för järnvägstransporttjänster i Rotterdam- området.
Jämvägsförbindelse för godstransport (Betuwebanan)
Definitioner:
kortfristig: tillgänglig från utgången av 1995 medelfristig: tillgänglig från utgången av 1997 långfristig: tillgänglig
- på Pyhm—Schoberförbindelsen från utgången av år 2000 — på Brennerförbindelsen från utgången av 2010.
599
Bilaga 3 Prop. 1994/95:19 Bilaga 10 JÄRNVÄGSKAPACITET enligt artikel 6 i protokollet
1. ÖSTERRIKISKA JÄRNVÄGARS TILLÄGGSKAPACITET FÖR TRANSPORT AV TRANSITGODS GENOM ÖSTERRIKE
Omgående ' På lång sikt (2000 (1 . l . 1995)
Donauförbindelsen
(Passau—Salzburg-Wien)
Budapest-Wien
Redan genomförd delvis.
1 2000.
Ytterligare 200 tåg förutsätter att det byggs en tunnel under Brenner och att de anknytande sträckorna i grannstaterna byggs ut. Inklusive behovet av kapacitet i transittrafiken mellan öst och väst. 1995. 1999. 50 tåg/dag — fri kapacitet.
Haku-o
600
2. POTENTrELL KAPACITETSÖKNING I ANTALET FÖRSÄN Prop. 1994/95:19 DELSER ELLER 1 TON Bilaga 10
Omedelbart: Den 1 december 1989 införde Österrike 39 nya gods— och kombitrans- porttåg för trafik genom Brenner.
På kort sikt: På kort sikt kommer jämvägskapaciteten för transittrafik genom Österrike att mer än fördubblas. Från och med 1996 kommer den årliga kom- bitransportkapaciteten att öka upp till 1,8 miljoner försändelser eller upp till 33 miljoner ton, beroende vilken teknologi som används.
På medellång sikt: Fram till 1998 kommer denna kapacitet att ökas med ytterligare 10 miljoner ton per år genom ytterligare punktvis utbyggnad av dubbelspår och förbättringar i säkerheten och i driften av transitförbindelsema.
På lång sikt: Pyhm-Schoberförbindelsen kommer att byggas ut till dubbelspår. En tunnel under Brennerpasset bör kunna ytterligare förbättra kapaciteten på Brennerförbindelsen, så att man når upp till 400 tåg per dag. Beroende på valet av teknologi kommer kapaciteten för den nyligen inrättade kombitransporten att öka till mellan 60 och 89 miljoner ton per år efter 2010.
Definitioner:
omedelbart: tillgänglig från och med den 1 januari 1995 kortfristig: tillgänglig från utgången av 1995 medelfristig: tillgänglig från utgången av 1997
långfristig: tillgänglig
— på Pyhm-Schoberförbindelsen från utgången av år 2000 — på Brennerförbindelsen från utgången av 2010.
601
Bilaga 4 Prop. 1994/95:19 Bilaga 10 som det hänvisas till i artikel 11.2 a i protokollet '
Miljöpoäng för Österrike Miljöpoäng i procent och nuvarande (1) (2) medlemsstater
(3)
1991 utgångspunkt 100,0% 23 306 580
16 710 818 15 149 277 13 774 189 12 772 006 12 096 115 11 606 677 11 303 691 10 441 348
9 322 632
Siffrorna i kolumn 3 skall anpassas enligt förfarandet i artikel 16 för att ta hänsyn till transittrafik med tunga lastbilar registrerade i Finland, Norge och Sverige, baserat på de ungefärliga värdena för respektive land beräknade på antalet transitturer 1991 och ett standardvärde för NOx—utsl- äpp på 15,8 gram NO,/kWhBilaga 5
BERÄKNING OCH BEHANDLING AV MILJÖPOÄNG enligt artikel 11.2.b i protokollet
1.Följande dokument skall lämnas in varje gång som en tung lastbil färdas genom Osterrike (i någondera riktningen):
a) Ett'dokument som visar COP(Conformity of Production)—värdet för utsläpp av kväveoxider från det berörda fordonet. b) Ett giltigt miljöpoängkort utfärdat av en behörig myndighet.
För a skall följande gälla:
För tunga lastbilar registrerade efter den 1 oktober 1990 skall de dokument som visar COP—värdet vara ett av den behöriga myndigheten utfärdat intyg med uppgifter om ett officiellt COP—värde for utsläpp av kväveoxider eller ett typgodkännandeinty g som visar registreringsdatum
602
Bilaga 10
och det värde som fastställts för typgodkännande. Idet senare fallet skall COP—värdet vara typgodkännandevärdet ökat med 10%. När detta värde fastställts för ett fordon kan det inte ändras under fordonets livstid.
För fordon registrerade före den 1 oktober 1990 och fordon för vilka inget intyg lämnats skall ett COP—värde på 15,8 g/kWh fastställas.
För b skall följande gälla:
Miljöpoängkortet skall ange ett visst antal poäng. På grundval av COP—värdet för de berörda fordonen skall kortet utformas enligt
följande:
1. Varje g/kWh utsläpp av kväveoxider motsvarande det värde som anges i dokumentet som avses i 1 a skall räknas som en poäng.
2. Värden för utsläpp av kväveoxider skall avrundas uppåt till närmaste heltal, om decimalen är 0,5 eller högre, annars avrundas de nedåt.
2. I enlighet med förfarandena i artikel 16 skall kommissionen kvartalsvis beräkna antalet turer och det genomsnittliga värdet av kväveoxider för tunga lastbilar fördelat på de olika staterna. '
3. I fall då artikel 11.2 c är tillämplig skall antalet miljöpoäng för det närmast följande året beräknas på det sätt som här anges:
På grundval av de kvartalsvisa genomsnittsvärden för utsläpp av. kväveoxider under det löpande året som har beräknats enligt punkt 2 skall ett förväntat genomsnitt för nästa år beräknas. Det värdet, multiplicerat med 0,0658 och med antalet miljöpoäng för år 1991 enligt bilaga 4, skall utgöra antalet miljöpoäng för året i fråga.
Prop. 1994/95: 19
603
Bilaga 10
PROTOKOLL 10
OM _BRUKET AV SPECIFIIFT ÖSTERRIKISKA ORD I TYSKA SPRAKET INOM RAMEN FOR EUROPEISKA UNIONEN
Inom ramen för Europeiska unionen'skall följande gälla:
1. De specifikt österrikiska ord i tyska språket som finns i den österrikiska rättsordningen och som antecknats i bilagan till detta protokoll skall ha samma status och får användas med samma rättsverkan som de motsvarande ord i tyska språket vilka antecknats ibilagan.
2. I den tyskspråkiga versionen av nya rättsakter skall de specifikt österrikiska orden i bilagan till detta protokoll i lämplig form läggas till de motsvarande ord som används i Tyskland.
BILAGA
Österrike Europeiska gemenskapernas officiella tidning Beiried Roastbeef Eierschwammerl Pfifferlinge Erdäpfel Kartoffeln Faschiertes Hackfleisch Fisolen Gräne Bohnen Grammeln Grieben Huferl Hiifte
Karfiol Blumenkohl Kohlsprossen Rosenkohl Kren Meerrettich Lungenbraten Filet Marillen Aprikosen Melanzani Aubergine NuB Kugel Obers Sahne Paradeiser Tomaten Powidl Pfiaumenmus Ribisel Johannisbeeren Rostbraten Hochrippe Schlögel Keule
Topfen Quark Vogerlsalat Feldsalat Weichseln Sauerkirschen
Prop. 1994/95: 19
604
BILAGA ]]
SLUTAKT
BIIAGA ]] Prop. 1994/95:19 Bilaga ]]
Slutalden i svensk text
Slutakt I. Slutaktens text ............................. 4 H. Förklaringar godkända av de befullmäktigade ombuden . . . . 7 1. Gemensam förklaring om gemensam utrikes- och säkerhetspolitik .......................... 7 2. Gemensam förklaring om artikel 157.4 i anslutningsakten . . 7 3. Gemensam förklaring om Europeiska gemenskapernas domstol .................................. 8 4. Gemensam förklaring om tillämpning av Euratomfördraget . 8 5. Gemensam förklaring om fritidsbostäder ............. 8 6. Gemensam förklaring om normer för miljöskydd, hälsa och produktsäkerhet ............................. 9 7. Gemensam förklaring Om artiklarna 32, 69, 84 och 112 i anslut— ningsakten ................................ 9 8. Gemensam förklaring om institutionella förfaranden i anslumingsfördraget .......................... 9 9. Gemensam förklaring om artikel 172 i anslutningsakten . . 10 111. Övriga förklaringar ........................ 10 A. Gemensamma förklaringar: De nuvarande medlemsstaterna / Norge ................................ 12 10. Gemensam förklaring om förvaltning av fisketillgängama i vattnen norr om 620N .................... 12 11. Gemensam förklaring om 12-milsgränsen ........ 14 12. Gemensam förklaring om äganderätt till fiskefartyg . . 14 13. Gemensam förklaring om råvaruförsörjningen för fiskeindu- strin i Nordnorge ....................... 15 14. Gemensam förklaring till artikel 147 om den norska livsmedelsindustrin ...................... 15 15. Gemensam förklaring om Spetsbergen ........... 15
B Gemensamma förklaringar: De nuvarande medlemsstaterna
/Österrike . . ' ............................ 16 16. Gemensam förklaring om fri rörlighet för arbetstagare 16 17. Gemensam förklaring _om skyddsåtgärder enligt avtalen med
länder i Central- och Östeuropa .............. 16 18. Gemensam förklaring om lösning av utestående tekniska
frågor på transportområdet ................. 16 1
19.
20. 21.
22.
23.
24.
25.
26.
27.
28. 29.
30.
31.
32. 33. 34.
35.
36. 37.
Gemensam förklaring om vikter och dimensioner för Prop. 1994/95 : 19 vägtransportfordon ...................... 17 Bilaga 1 I Gemensam förklaring om tunneln under Brenner . . . 17 Gemensam förklaring om artiklarna 6 och 76 i anslutnings
akten ............................... 17
. Gemensamma förklaringar: De nuvarande medlemsstaterna / Finland ............................ 18 Gemensam förklaring om garantier för Finlands transportförbindelser ..................... 18 Gemensam förklaring om transporter av radioaktivt avfall ........................ 18 Gemensam förklaring om fördraget om icke-spridning av kärnvapen ............................ 18
. Gemensamma förklaringar: De nuvarande medlemsstaterna / Sverige ............................. 19
Gemensam förklaring om fördraget om icke-spridning av kärnvapen ............................ 19 Gemensam förklaring om artikel 127 i anslutningsakten 19
. Gemensamma förklaringar: De nuvarande medlemsstaterna / Flera nya medlemsstater .................. 20
Gemensam förklaring: Norge, Österrike, Sverige: om
PCB/PCT ............................ 20 Gemensam förklaring om nordiskt samarbete ...... 20 Gemensam förklaring om antalet djur som berättigar Norge och Finland till dikobidrag ................. 20 Gemensam förklaring: Finland, Sverige: om fiskemöjligheter i Östersjön ........................... 20 Förklaring om tillverkningsindustrin i Österrike och Finland ........................... 21 Förklaringar av de nuvarande medlemsstaterna ..... 21 Förklaring om Åland ..................... 21 Förklaring om relativ stabilitet ............... 21 Förklaring av unionen om lösning av de miljöproblem som trafik med tunga lastbilar orsakar ............. 21
Förklaring om uppfyllande av åtaganden enligt sådana rättsakter om jordbruk som inte finns med i anslutnings
akten ............................... 22 Förklaring om miljövänligt jordbruk ........... 22 Förklaring om bergsområden och mindre gynnade områden ............................. 22
G. Förklaringar av Norge .................... 23 Prop. 1994/95:19
Bilaga 11 38. Förklaring av Norge om norska språket ......... 23 39. Förklaring av Norge om samefrågor ........... 23 40. Förklaring av Norge om öppenhet ............. 24 H. Förklaringar av Österrike .................. 24 41. Förklaring av Österrike om artikel 109g i Romfördraget .......................... 24 42. Förklaring av Österrike om sändning av TV-program . 24 43. Förklaring av Österrike om prissättning av kombitransport på Brennerförbindelsen ...................... 24 44. Förklaring av Österrike om artikel 14 i protokoll 9 om väg- jämvägs- och kombitransport genom Österrike . . . . 25 ]. Förklaring av Finland .................... 25 45. Förklaring av Finland om öppenhet ............ 25 J. Förklaringar av Sverige ................... 25 46. Förklaring av Sverige om socialpolitik .......... 25 47. Förklaring av Sverige om offentlighetsprincipen och svarsförklaring av de nuvarande medlemsstaterna . . . 25 K. Förklaringar av flera nya medlemsstater ......... 26 48. Gemensam förklaring av Norge och Sverige om fiske . 26 49. Förklaring av Norge, Osterrike, Finland och Sverige om artiklarna 3 och 4 i anslutningsakten ........... 26 50. Förklaring av Finland och Sverige om alkoholmonopol ........................ 26
III. Skriftväxling mellan Europeiska unionen och Norge, Österrike, Finland och Sverige om ett förfarande för information och samråd
inför vissa beslut och åtgärder under tiden fram till anslutningen ..................................... 27
SLUTAKTENS TEXT Prop. 1994/95:19 Bilaga 11 De befullmäktigade ombuden för
HANS MAJESTÄT BELGARNAS KONUNG,
HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV DANMARK,
FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLANDS PRESIDENT,
HELLENSKA REPUBLH£ENS PRESIDENT,
HANS MAJESTÄT KONUNGEN AV SPANIEN,
FRANSKA REPUBLIKENS PRESIDENT,
IRLANDS PRESIDENT,
ITALIENSKA REPUBLIKENS PRESIDENT,
HANS KUNGLIGA HÖGHET STORHERTIGEN AV LUXEMBURG,
HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV NEDERLÄNDERNA,
HANS MAJESTÄT KONUNGEN AV NORGE,
REPUBLIKEN ÖSTERRIKES PRESIDENT,
PORTUGISISKA REPUBLIKENS PRESIDENT,
REPUBLIKEN FINLANDS PRESIDENT,
HANS MAJESTÄT KONUNGEN AV SVERIGE,
HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV DET FÖRENADE KONUNGARIKET STORBRITANNIEN OCH NORDIRLAND,
har vid ett möte på Korfu i dag den 24 juni 1994 för att underteckna fördraget om Norges, Österrikes, Finlands och Sveriges anslutning till Europeiska unionen
konstaterat att följande texter har utarbetats och godkänts i förhand- lingskonferensenmed företrädare för Europeiska unionens medlemsstater och för Norge, Österrike, Finland och Sverige:
Bilaga 11
II.
III.
Fördraget om Konungariket Norges, Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning till Europeiska unionen.
Akten om villkoren för anslutningen och om anpassning av
fördragen.
De texter som anges nedan och som är bifogade akten om villkoren för anslutning och om anpassning av fördragen:
Bilaga 1: Bilaga H: Bilaga III: Bilaga IV: Bilaga V: Bilaga VI: Bilaga VII: Bilaga VIII: Bilaga IX: Bilaga X: Bilaga XI: Bilaga XII: Bilaga XIII: Bilaga XIV: Bilaga XV: Bilaga XVI:
Bilaga XVII:
Bilaga XVIII:
Bilaga XIX:
Förteckning enligt artikel 29 i anslutnings akten Förteckning enligt artikel 30 i anslutnings akten
Bestämmelser som avses i artikel 32 i anslutningsakten
Förteckning enligt artikel 39.1 i anslutnings akten Förteckning enligt artikel 39.5 i anslutnings akten Förteckning enligt artikel 54, 73. 97 och 126 i anslutningsakten Förteckning enligt artikel 56 i anslutnings akten
Bestämmelser som avses i artikel 69 i anslumings akten
Förteckning enligt artikel 71.2 i anslutnings akten
Bestämmelser som avses i artikel 84 i anslutnings akten
Förteckning enligt artikel 99 i anslutnings akten
Bestämmelser som avses i artikel 112 i anslutnings akten
Förteckning enligt artikel 1385 i anslutnings- akten Förteckning enligt artikel 140 i anslutnings akten Förteckning enligt artikel 151 i anslutnings akten Förteckning enligt artikel 165 .1 i anslumings- akten Förteckning enligt artikel 165.21 anslutnings— akten Förteckning enligt artikel 167 i anslutnings akten Förteckning enligt artikel 168 i anslutnings akten
Prop. 1994/95:19
B. Prop. 1994/95: 19
Protokoll 1 om Europeiska investeringsbankens stadga Bilaga 11 Protokoll 2 om Åland Protokoll 3 om det samiska folket Protokoll 4 om petroleumsektom i Norge Protokoll 5 om de nya medlemsstaternas bidrag till Europeiska kol- och stålgemenskapens bud- get Protokoll 6 om särskilda bestämmelser för mål 6 inom
ramen för strukturfondema i Finland, Norge och Sverige
Protokoll 7 om Spetsbergen Protokoll 8 om val till Europaparlamentet ide nya med- lemsstaterna under tiden fram till anslut— ningen Protokoll 9 om väg—, järnvägs- och kombitransport _ genom Österrike Protokoll 10 om bruket av specifikt österrikiska ord i tyska språket inom ramen för Europeiska unionen
C. Texterna till
— Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemen- skapen, tillsammans med de fördrag som ändrar eller innehåller tillägg till dessa fördrag, däribland fördragen om Danmarks, Irlands, Förenade kungarikets Storbritannien och Nordirland, Greklands, Spaniens och Portugals ansluming till Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemen- skapen, — Fördraget om Europeiska unionen på finska, norska och svenska.
Vidare har de befullmäktigade ombuden godkänt de förklaringar som här anges och som är bifogade denna slutakt:
Gemensam förklaring om gemensam utrikes- och säkerhetspolitik Gemensam förklaring om artikel 157.4 i anslutningsakten Gemensam förklaring om Europeiska gemenskapernas domstol Gemensam förklaring om tillämpning av Euratomfördraget Gemensam förklaring om fritidsbostäder Gemensam förklaring om normer för miljöskydd, hälsa och
produktsäkerhet -
7. Gemensam förklaring om artiklarna 32, 69, 84 och 112 i anslut- ningsakten
8. Gemensam förklaring om institutionella förfaranden i anslutnings- fördraget
9. Gemensam förklaring om artikel 172 i anslutningsakten. 6
Chi-"PPP?"
Bilaga 11
1. Gemensam förklaring om gemensam utrikes- och säkerhetspolitik
1. Unionen konstaterar att Finland, Norge, Sverige och Österrike bekräftat att de fullt ut godtar de rättigheter och skyldigheter som är förknippade med unionen och med dess institutionella regelverk ("acquis communautaire") så som detta skall tillämpas av de nuvarande medlemsstaterna. Det gäller framför allt innehållet i fördragen — inklusive Fördraget om Europeiska unionen — och fördragens principer och politiska mål.
Unionen samt Finland, Norge, Sverige och Österrike är överens om att
— anslutningen skall stärka sammanhållningen inom unionen och unionens förmåga att agera effektivt i utrikes- och säker- hetspolitiken, — de nya medlemsstaterna från dagen för anslutningen kommer att vara beredda och ha möjlighet att fullt ut och aktivt delta i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken så som den definieras i Fördraget om Europeiska unionen, — de nya medlemsstaterna vid anslutningen fullständigt och förbehållslöst skall anamma alla de mål som fördraget har, de bestämmelser som finns i dess avdelning V samt de relevanta förklaringar som är fogade till det,
— de nya medlemsstaterna kommer att vara beredda och ha möjlighet att stödja den politik på olika områden som unionen driver vid tidpunkten för anslutningen.
2. När det gäller medlemsstaternas skyldigheter enligt Fördraget om Europeiska unionen att genomföra unionens gemensamma utrikes— och säkerhetspolitik skall de nya medlemsstaternas rättsordningar från dagen för anslutningen stå i överensstämmelse med gemen- skapsrätten.
2. Gemensam förklaring om artikel 157.4 i anslutningsakten
De nya medlemsstaterna skall delta i ett system enligt vilket tre tjänster som generaladvokat roterar iden alfabetiska ordning som tillämpas idag, varvid det förutsätts att Tyskland, Frankrike, Italien, Spanien och Förenade kungariket inte deltar i systemet eftersom det permanent finns en generaladvokat från var och en av dessa stater. Följande alfabetiska ordning skall sålunda gälla: Belgique (1988-1994), Danmark (1991- 1997), Ellas (1994-2000), Ireland, Luxembourg, Nederland, Norge, Österreich, Portugal, Suomi och Sverige.
40 Riksdagen 1994/95. [saml. Nr 19. Bilaga 10—12
Prop. 1994/95:19
Bilaga 11
I konsekvens med detta skall en generaladvokat av spansk nationalitet och en av irländsk nationalitet utses från anslutningen. Ämbetstiden för den spanska generaladvokaten skall gå ut den 6 oktober 1997 och ämbetstiden för den irländska generaladvokaten skall gå ut den 6 oktober 2000.
3. Gemensam förklaring om Europeiska gemenskapernas domstol
Sådana ytterligare åtgärder som kan visa sig nödvändiga som en följd av de nya medlemsstaternas ansluming skall vidtas av rådet som på begäran av domstolen far öka antalet generaladvokater till nio och göra nöd- vändiga ändringar enligt bestämmelsema i artikel 32a tredje stycket i Parisfördraget, artikel 166 tredje stycket i Romfördraget och artikel 138 tredje stycket i Euratomfördraget.
4. Gemensam förklaring om tillämpning av Euratomfördraget
De fördragsslutande parterna, som erinrar om att fördragen om Europeiska gemenskaperna gäller alla medlemsstater utan någon diskriminering bekräftar utan att det påverkar tillämpningen av reglerna om den inre marknaden, att detär varje medlemsstat, i sin egenskap av fördragsslutande part enligt Euratomfördraget, som avgör i överens- stämmelse med sin specifika nationella politik om den skall producera kärnenergi eller inte.
Varje medlemsstat avgör vilken politik den skall föra när det gäller slutstegen i kämbränslecykeln.
5. Gemensam förklaring om fritidsbostäder
Ingenting i gemenskapsrätten hindrar enskilda medlemsstater från att vidta nationella, regionala eller lokala åtgärder beträffande fritidsbostäder i fall då åtgärderna är nödvändiga för markanvändning, planläggning och miljöskydd och tillämpas iöverensstärnmelse med gemenskapsrätten utan någon direkt eller indirekt diskriminering av medborgare i medlemsstater.
Prop. 1994/95:19
Bilaga 11
6. Gemensam förklaring om normer för miljöskydd, hälsa och produktsäkerhet
De avtalsslutande parterna fäster stor vikt vid att en hög skyddsnivå för hälsa, säkerhet och miljö främjas som ett led i gemenskapens verksamhet enligt de mål och kriterier som Maastrichtfördraget anger. De hänvisar i detta sanunanhang också till resolutionen av den 1 februari 1993 om ett gemenskapsprogram om politik och åtgärder som avser miljön och en hållbar utveckling.
Med hänsyn till de nya medlemsstaternas starka önskan att hålla fast vid de normer som de tillämpar på vissa områden, särskilt som en följd av deras speciella geografiska förhållanden och klirnatförhållanden, har de avtalsslutande parterna enats om ett förfarande för att se över gällande gemenskapsregler under full medverkan av de nya medlemsstatema och på de villkor som anslumingsfördraget anger.
Utan att föregripa resultatet av översynen åtar sig de avtalsslutande parterna att göra allt vad som står i deras makt för att slutföra översynen före utgången av den fastställda övergångstiden. Efter övergångstidens utgång skall gemenskapens regelverk i dess helhet tillämpas i de nya medlemsstaterna på samma villkor som i unionens nuvarande med- lemsstater.
7. Gemensam förklaring om artiklarna 32, 69, 84 och 112 i anslutningsakten
De avtalsslutande parterna erinrar om att vid ministermötet den 21 december 1993 noterade förhandlingskonferensema att — den överenskomna lösningen syftar till att beslut skall fattas före utgången av övergångstiden, - översynen av institutionernas rättsakter skall ske förutsättningslöst, - vid översynen skall unionen också beakta de kriterier som anges i Romfördragets artikel 130r.3.
8. Gemensam förklaring om institutionella förfaranden i anslutnings- fördraget
Genom de institutionella bestämmelserna i anslutningsfördraget enas medlemsstaterna och ansökarländema om att den konferens med företrädare för medlemsstaternas regeringar som skall sammankallas år 1996 för att granska Europaparlamentets lagstiftande roll och övriga frågor som avses i Fördraget om Europeiska unionen, skall överväga också frågorna om antalet ledamöter i kommissionen och hur medlems- staternas röster i rådet skall vägas. Den kommer också att överväga vad som kan behöva göras för att underlätta institutionernas arbete och garantera att de fungerar effektivt.
Prop. 1994/95:19
Bilaga 11
9. Gemensam förklaring om artikel 172 i anslutningsakten
De avtalsslutande parterna beaktar att alla ändringar i EES-avtalet och avtalet mellan EFTA-staterna om upprättandet av en övervaknings- myndighet och en domstol kräver samtycke från de berörda avtals- slutande parterna.
De befullmäktigade ombuden har beaktat den brevväxling som är bifogad denna slutakt och som avser det arrangemang som man inom för- handlingskonferensen mellan Europeiska unionen och de stater som ansökt om anslutning till unionen har kommit överens om för att fatta vissa beslut och vidta vissa andra åtgärder under tiden fram till anslut- ningen.
Slutligen har de förklaringar avgetts som här anges och som är bifogade denna slutakt:
A. Gemensamma förklaringar: De nuvarande medlemsstaterna / Norge
10. Gemensam förklaring om förvaltning av fisketillgångarna i vattnen norr om 620N 11. Gemensam förklaring om 12-milsgränsen 12. Gemensam förklaring om äganderätt till fiskefartyg 13. Gemensam förklaring om råvaruförsörjningen för fiskeindustrin i Nordnorge 14. Gemensam förklaring till artikel 147 om den norska livsmedels- industrin 15. Gemensam förklaring om Spetsbergen
B. Gemensamma förklaringar: De nuvarande medlemsstaterna / Ostem'ke
16. Gemensam förklaring om fri rörlighet för arbetstagare 17. Gemensam förklaring om skyddåtgärder enligt avtalen med länder i Central- och ÖsteurOpa . 18. Gemensam förklaring om utestående tekniska frågor på transport- området 19. Gemensam förklaring om vikter och dimensioner för vägtransport- fordon 20. Gemensam förklaring om tunneln under Brenner 21. Gemensam förklaring om artiklarna 6 och 76 i anslutningsakten
Prop. 1994/95: 19
10
Bilaga 11
22.
23.
24.
25.
26.
27. 28. 29.
30.
31.
32. 33. 34.
35.
36. 37.
38. 39. 40.
Gemensamma förklaringar: De nuvarande medlemsstaterna / Prop. 1994/95:19 Finland
Gemensam förklaring om garantier för Finlands transportförbin— delser Gemensam förklaring om transporter av radioaktivt avfall
Gemensam förklaring om fördraget om icke-spridning av käm- vapen
Gemensamma förklaringar: De nuvarande rnedlernsstaterna / Sverige
Gemensam förklaring om fördraget om icke-spridning av käm- vapen Gemensam förklaring om artikel 127 i anslutningsakten
Gemensamma förklaringar: De nuvarande medlemsstaterna / Flera nya medlemsstater
Gemensam förklaring: Norge, Österrike, Sverige: om PCB/PCT Gemensam förklaring om nordiskt samarbete Gemensam förklaring om antalet djur som berättigar Norge och Finland till dikobidrag Gemensam förklaring: Finland, Sverige: om fiskemöjligheter i Östersjön Förklaring om tillverkningsindustrin i Österrike och Finland
Förklaringar av de nuvarande medlemsstaterna
Förklaring om Åland Förklaring om relativ stabilitet Förklaring av unionen om lösning av de miljöproblem som trafik med tunga lastbilar orsakar Förklaring om uppfyllande av unionens åtaganden enligt sådana rättsakter om jordbruk som inte finns med i anslutningsakten Förklaring om miljövänligt jordbruk Förklaring om bergsområden och mindre gynnade områden
Förklaringar av Norge Förklaring av Norge om norska språket Förklaring av Norge om samefrågor Förklaring av Norge om öppenhet
11
Bilaga 11
H. Förklaringar av Östenike
41. Förklaring av Österrike om artikel 109g i Romfördraget 42. Förklaring av Österrike om sändning av TV-program 43. Förklaring av Österrike om prissättning för kombitransport på Brennerförbindelsen 44. Förklaring av Österrike om artikel 14 i protokoll 9 om väg-, järnvägs- och kombitransport genom Österrike
1. Förklaring av Finland
45. Förklaring av Finland om öppenhet
J. Förklaringar av Sverige
46. Förklaring av Sverige om socialpolitik 47. Förklaring av Sverige om offentlighetsprincipen och svarsför- klaring av de nuvarande medlemsstaterna
K. Förklaringar av flera nya medlemsstater
48. Gemensam förklaring av Norge och Sverige om fiske 49. Förklaring av Norge, Österrike, Finland och Sverige om artik- larna 3 och 4 i anslutningsakten 50. Förklaring av Finland och Sverige om alkoholmonopol
A. Gemensamma förklaringar: De nuvarande medlemsstaterna / Norge
10. Gemensam förklaring om förvaltning av fisketillgångarna i vattnen norr om 62”N
De avtalsslutande parterna beaktar det sårbara och känsliga ekosystemet i Barents hav och de nordliga vattnen, och erkänner det livsviktiga behovet av att upprätthålla en sund förvaltning grundad på hållbart miljöskydd och optimalt utnyttjande av alla bestånd i dessa vatten.
De är överens om att dessa vatten skall integreras i den gemensamma fiskepolitiken på grundval av det rådande förvaltningssystemet för att på så sätt slå vakt om och förbättra den nuvarande standarden i fråga om telmik, kontroll och genomförande.
De är överens om att etablerade regionala vetenskapliga marina institutioner som forskar i närområdet i respektive vatten bör fortsätta att
Prop. 1994/95: 19
12
Bilaga 11
lämna viktiga bidrag till beslutsprocessen för att på så sätt underlätta snabba och nödvändiga förvaltningsbeslut inom ramen för den gemen- samma fiskepolitiken.
De är överens om att de förhandlingar med Ryssland som förs inom ramen för den gemensamma fiskepolitiken bör besjälas av de principer och den praxis som utvecklats inom den gemensamma norsk-ryska fiskerikommissionen.
De är överens om att det nuvarande systemet, enligt vilket överlägg- ningar med de berörda hskeriorganisationema genomförs innan för- handlingarna med Ryssland äger rum, bör behållas.
De är vidare överens om att mål och åtgärder inom förvaltningen innefattar
— att vederbörlig hänsyn skall tas till de inbördes förhållandena mellan bestånden inom ramen för ett förvalmingsperspektiv med en mångfald av arter, ' — att förvaltningen av de pelagiska bestånden bör ta med i be- räkningen att sådana arter utgör en viktig näringskälla för andra arter och att optimalt och stath uttag från bestånden bör garan- teras på lång sikt, — att det vid fastställande av TAC för ett bestånd bör tas vederbörlig hänsyn till bevarande av avelsbeståndet för att på så sätt garantera en tillräcklig återväxt, — att fisket av djuphavsbestånd inom säkra biologiska gränser bör hållas inom beståndets biologiska förmåga och ta vederbörlig hänsyn till de särskilda villkor som "gäller för varje individuellt bestånd, — att i fråga om djuphavsbestånd utanför säkra biologiska gränser åtgärder bör vidtas för att återuppbygga beståndet till en hållbar nivå, varvid hänsyn även bör tas till fiskeindustrins minirnibehov, — att det också i fortsättningen kommer att fästas betydande vikt vid utlåtanden från Rådgivande fiskerikommittén.
De avtalsslutande parterna erkänner att Norges särskilda intressen i egenskap av den stat som har kust vid vattnen norr om 62'N och alla berörda parters särskilda intressen måste beaktas vid den framtida förvaltningen av dessa vatten i enlighet med den gemensamma fiske- politikens regler.
Dessutom, och som en tillfällig avvikelse från reglerna för att på så sätt främja en gradvis integration av Norge iden gemensamma fiskepolitiken, har de avtalsslutande parterna kommit överens om följande från dagen för anslutningen:
Prop. 1994/95: 19
13
Bilaga 11
1. Norge bemyndigas att fastställa TAC-nivåer och att bibehålla sitt fiskeavtal med Ryssland under en övergångstid fram till den 1 juli 1998. Under denna övergångstid garanteras fastställande av TAC- nivåer och förvaltningen av detta avtal av Norge i nära samarbete med kommissionen.
2. I dessa vatten får Norge på icke-diskrirninerande grund behålla sitt nuvarande system med
— tekniska föreskrifter under en övergångstid på 1 år, — ett dumpningsförbud under en övergångstid på 3 år, — kontrollåtgärder, särskilt genom att stänga och öppna känsliga områden, under en övergångstid på 3 år.
Under dessa övergångstider kommer unionen att undersöka hur dessa regleringsmekanismer på bästa sätt kan integreras i den gemensamma fiskepolitiken.
11. Gemensam förklaring om 12-milsgränsen
De avtalsslutande parterna erkänner att det för Norge är av stor betydelse att livskraftiga fiskarsamhällen bibehålls i kustområdena. Vid en översyn av de nuvarande arrangemangen i fråga om tillgång till vattnen inom gränsen 12 nautiska mil i samband med beslut om framtida arrangemang kommer unionens institutioner att ägna särskild uppmärksamhet åt de intressen som representeras av sådana samhällen i medlemsstaterna.
12. Gemensam förklaring om äganderätt till fiskefartyg
De avtalsslutande parterna beaktar EG-domstolens avgöranden och förklarar att, inom ramen för den gemensamma fiskepolitiken, en målsättning med de nationella kvoterna för medlemsstaterna i enlighet med principen om relativ stabilitet är att garantera särskilda behov i de regioner där lokalbefolkningen är särskilt beroende av fiske och industrier som har samband med fiske.
Denna målsättning kan motivera att villkor utformas i syfte att garantera ett faktiskt ekonomiskt samband mellan fartyg som bedriver fiske som belastar en medlemsstats kvoter och den medlemsstaten, om syftet med dessa villkor är att befolkningen som är beroende av fiske och industrier som har samband med fiske kan dra fördel av kvoterna.
Prop. 1994/95: 19
14
Bilaga 1 I
13. Gemensam förklaring om råvaruförsörjningen för fiskeindustrin i Nordnorge
De avtalsslutande parterna beaktar de önskemål som Norge har be- träffande råvaruförsörjningen för fiskeindustrin i Nordnorge och erkänner behovet av att säkerställa en tillfredsställande balans i råvaruförsörjningen i ljuset av den industrins speciella situation. När unionen efter Norges anslutning fastställer autonoma tullkvoter för fisk till tillverknings- industrin skall tillbörlig hänsyn tas till detta.
14. Förklaring till artikel 147 om den norska livsmedelsindustrin De avtalsslutande parterna beaktar följande förklaring av kommissionen.
Vid sin prövning av en eventuell begäran från Norge om att åtgärder skall vidtas med anledning av allvarliga störningar på marknaden, skall kommissionen ta hänsyn till den norska livsmedelsindustrins särskilda omstruktureringsproblem och se till att vidta alla nödvändiga åtgärder tillräckligt snabbt för att förebygga skadeverkningar på lång sikt.
Kommissionens åtgärder kan, under en tid av tre år, omfatta ett övervakningssystem och övre gränsvärden som säkerställer att öppnandet av marknaden inte leder till störningar som motverkar den nödvändiga omstruktureringen av livsmedelsindustrin i Norge för följande varor som framställs av inhemska jordbruksråvaror: köttvaror, mjöl, foderbland- ningar, beredda ärter och morötter och mejerivaror med undantag för smör, skummjölkspulver och mjukost.
15. Gemensam förklaring om Spetsbergen
De avtalsslutande parterna är ense om att den tillgång till fiskevattnen som flottorna från unionens medlemsstater har i zonen runt Spetsbergen, inom 200 nautiska mil från strandlinjen, för att fiska de kvoter som unionen har bestämt inte skall ändras i förhållande till det läge som råder i dag.
Vidare är parterna ense om att de levande resurserna i dessa vatten skall förvaltas så att de ger unionens medlemsstater en bestående och bärkraftig avkastning som återspeglar deras fiskerättigheter i dessa vatten. Framför allt skall förvaltningen utövas så att den inte hindrar flottorna från unionens medlemsstater att fylla sina fiskekvoter, och fullt ut respektera utövandet av normal fiskeverksamhet.
Prop. 1994/95: 19
15
Bilaga 11
B. Gemensamma förklaringar. De nuvarande medlemsstaterna / Österrike
16. Gemensam förklaring om fri rörlighet för arbetstagare
Om Österrikes ansluming ger upphov till svårigheter beträffande den fria rörligheten för arbetstagare, kan saken föreläggas gemenskapens institutioner för att få till stånd en lösning av problemet. Lösningen skall noga stämma överens med de bestämmelser som finns i fördragen (inklusive Fördraget om Europeiska unionen) eller som har antagits vid tillämpningen av fördragen och då särskilt med de bestämmelser som gäller fri rörlighet för arbetstagare.
17. Gemensam förklaring om skyddsåtgärder enligt avtalen med länder i Central- och Östeuropa
1. I "europaavtal" mellan gemenskapen och dess medlemsländer och länder i Central- och Östeuropa finns bestämmelser om att gemenskapen får vidta lämpliga skyddsåtgärder på de villkor som avtalen anger.
2. När åtgärder övervägs och beslutas med stöd av sådana be- stämmelser får gemenskapen åberopa förhållanden som råder för producenter eller i regioner i en eller flera medlemsstater.
3. Gemenskapsreglema om genomförande av skyddsåtgärder, inklusive kvoteringar, säkerställer att medlemsstaternas intressen beaktas fullt ut i överensstämmelse med ändamålsenliga för- faranden.
18. Gemensam förklaring om lösning av utestående tekniska frågor på tranSportområdet
Österrike och gemenskapen förklarar__ sig villiga att före Österrikes anslutning, i Transitkommittén för EG—Osterrike, baserat på samförstånd lösa utestående tekniska frågor, i synnerhet följande:
a) Frågor om miljöpoängsystemet — byte av motor på fordon registrerade före den 1 oktober 1990,
— byte av dragbil, — multinationellt kopplade fordonskombinationer, — särbehandling till förmån för österrikiska fordon i transit mellan två tredje länder.
Prop. 1994/95:19
16
b) Andra frågor Prop. 1994/95:19 — upprätthållande av "Loferavtalet" av den 29 Juni 1993 mellan Bilaga I] Österrike och Tyskland inom ramen för gemenskapen, ' förteckning över terminaler som omfattas av artikel 2.5 i det administrativa avtalet ("Fiirnitztransporter"), _ tunga och omfångsrika transporter ("särskilda laster").
19. Gemensam förklaring om vikter och dimensioner för vägtrans- portfordon
De fördragsslutande parterna beaktar att Österrike skall tillämpa gemenskapsrätten inom området för högsta tillåtna vikter och dimensioner för tunga lastbilar genom att, utan påföljd, tillåta 38 ton plus 5% tolerans.
20. Gemensam förklaring om tunneln under Brenner
Österrike, Tyskland, Italien och gemenskapen arbetar aktivt för att fullfölja de förstudier om en tunnel under Brenner som skall överlämnas i juni 1994. Österrike, Tyskland och Italien åtar sig att fatta ett beslut beträffande tunnelns byggande senast den 31 oktober 1994. Vid ett positivt beslut av de tre berörda staterna förklarar sig gemenskapen beredd att stödja byggandet på grundval av tillgängliga finansiella instrument i gemenskapen.
21. Gemensam förklaring om artiklarna 6 och 76 i anslutningsakten
Österrike och gemenskapen bekräftar att de genom ändamålsenliga förhandlingar avser att säkerställa från dagen för anslutningen att åkare från tredje land, särskilt från Slovenien och Schweiz, inte kommer att behandlas förmånligare än EU-åkare när det gäller transit med tunga lastbilar genom Österrike.
17
C. Gemensamma förklaringar: De nuvarande medlemsstaterna / Prop. 1994/95:19 Finland Bilaga 11
22. Gemensam förklaring om garantier för Finlands transportförbindelser
De avtalsslutande parterna, som erkänner att sjötrafikleder är särskilt viktiga för Finland på grund av landets geografiska läge och särskilt svåra att säkerställa på grund av klirnatförhållandena, är överens om att man i relevanta unionssammanhang skall ägna tillbörlig uppmärksamhet åt att behålla och utveckla förbindelserna sjövägen mellan Finland och unionen i övrigt, bland annat i samband med utvecklingen av alleuro- peiska nät i Nordeuropa.
23. Gemensam förklaring om transporter av radioaktivt avfall
De avtalsslutande parterna bekräftar att EG-lagstiftningen inte innebär någon skyldighet för en medlemsstat att ta emot transporter av radioaktivt avfall från andra medlemsstater.
24. Gemensam förklaring om fördraget om icke-spridning av kärnvapen
De avtalsslutande parterna betonar vikten av att massförstörelsevapen inte sprids och av att de fortsätter att stödja fördraget om icke-spridning av kärnvapen (NPT).
De bekräftar att det också i fortsättningen skall vara ett nationellt ansvar att uppfylla förpliktelsema enligt NPT, utan att dena påverkar IAEA:s ansvar och det ansvar som Europeiska atomenergigemenskapen har i samband med tillämpningen av artikel III.] och III.4 i NPT.
De avser att följa de riktlinjer som fastställs av en grupp företrädare för de länder som exporterar kärnämne och kärnteknisk utrustning och att säkerställa att kämärrme och sådan utrustning som har särskilt konstrue- rats eller iordningställts för bearbetning, användning eller framställning av kärnämne exporteras till länder som inte har kärnvapen endast på villkor att heltäckande IAEA-kontroll tillämpas.
Utan att det påverkar Finlands åtagande enligt Euratomfördraget försäkrar Finland att landet för att uppfylla sina åtaganden enligt NPT kommer att ha ett nära samarbete med IAEA som medlem i den organisationen och också samarbeta inom ramen för det avtal som har publicerats i IAEA:s skriftserie INFCIRK/193. 18
D. Gemensamma förklaringar: De nuvarande medlemsstaterna / Prop. 1994/95:19 Sverige Bilaga 11
25. Gemensam förklaring om fördraget om icke-spridning av kärnvapen
De avtalsslutande parterna betonar vikten av att massförstörelsevapen inte sprids och av att de fortsätter att stödja fördraget om icke-spridning av kärnvapen (NPT).
De bekräftar att det också i fortsättningen skall vara ett nationellt ansvar att uppfylla förpliktelsema enligt NPT, utan att detta påverkar IAEA:s ansvar och det ansvar som Europeiska atomenergigemenskapen har i samband med tillämpningen av artikel III.1 och III.4 i NPT.
De avser att följa de riktlinjer som den särskilda gruppen av kämtekni- kexporterande länder (Nuclear Suppliers Group) fastställt och att säkerställa att kärnämne och sådan utrustning som har särskilt konstrue- rats eller iordningställts för bearbetning, användning eller framställning av kämämne exporteras till länder som inte har kärnvapen endast på villkor att heltäckande IAEA-kontroll tillämpas.
Utan att det påverkar Sveriges åtagande enligt Euratomfördraget bekräftar Sverige att landet för att uppfylla sina åtaganden enligt NPT kommer att ha ett nära samarbete med IAEA som medlem i den organisationen och också samarbeta inom ramen för det avtal som har publicerats i IAEA:s skriftserie INFCIRC/193.
26. Gemensam förklaring om artikel 127 i anslutningsakten
De förhandlingsdirektiv som knyter an till de beslut av rådet som bemyndigar konunissionen att förhandla om protokoll till de bilaterala avtal och arrangemang som avses i artikel 127 kommer att överensstäm- ma med slutsatserna vid förhandlingskonferensen med Sverige.
19
E. Gemensamma förklaringar: De nuvarande medlemsstaterna / Prop. 1994/95:19 Flera nya medlemsstater Bilaga 11
27. Gemensam förklaring: Norge, Österrike, Sverige: om PCB/PCT
De avtalsslutande parterna konstaterar att framställning av PCB och PCT är förbjuden och att någon återvinning av dessa produkter inte längre förekommer inom deras territorier. I väntan på att återvinning av PCB och PCT förbjuds också genom EG—lagstiftning, har de avtalsslutande parterna inget att invända mot att ett sådant förbud behålls i nationell lagstiftning.
28. Gemensam förklaring om nordiskt samarbete
De avtalsslutande parterna registrerar att Sverige, Finland och Norge som medlemmar av Europeiska unionen avser "att fortsätta sitt nordiska samarbete, både inbördes och tillsammans med andra länder och territorier, i full överensstämmelse med gemenskapsrätten och andra bestämmelser i Maastrichtfördraget.
29. Gemensam förklaring om antalet djur som berättigar Norge och Finland till dikobidrag
Om det till följd av anslutningen skulle uppstå en oproportionerlig minskning i produktionsvolymema för andra huvudhandelsvaror så kommer det att tas upp till förnyad prövning hur många djur i Norge och Finland som skall kunna komma i fråga för dikobidrag.
30. Gemensam förklaring: Finland, Sverige: om fiskemöjligheter i Östersjön
De avtalsslutande parterna beaktar att fördelningen av fiskeresurser i gemenskapens vatten i Östersjön är beräknad på grundval av en återföring till parterna av de fiskemöjligheter som överfördes till det före detta Sovjetunionen och Polen under referensperioden. Följaktligen är parterna ense om att det vid framtida fördelning av fiskemöjligheter, som förvärvas genom fiskeavtal med Ryssland, de tre baltiska staterna och Polen, inte skall tas hänsyn till sådana utbyten av fiskemöjligheter som skett före anslutningen.
20
31. Förklaring om tillverkningsindustrin i Österrike och Finland Prop. 1994/95:19 Bilaga 11 De avtalsslutande parterna är ense om följande:
i) fullt utnyttjande av mål 5a-åtgärder för att dämpa effekter av anslumingen,
ii) flexibilitet beträffande sådana nationella stödprogram som avser att underlätta omstrukturering.
F. Förklaringar av de nuvarande medlemsstaterna
32. Förklaring om Åland
När det gäller rösträtt och valbarhet vid kommunala val på Åland konstaterar unionen att artikel 8b.1 i Romfördraget gör det möjligt att tillgodose Finlands önskemål. Om Finland, enligt bestämmelsen i artikel 28 om ändring av Romfördragets artikel 227.5, avger en förklaring att Romfördraget skall omfatta Åland, skall rådet inom sex månader enligt förfarandet i artikel 8b.1 i Romfördraget, om så behövs, bestämma villkoren för tillämpning av den artikeln på Ålands särpräglade situation.
33. Förklaring om relativ stabilitet
Unionen erkänner den stora betydelse som det har för Norge och medlemsstaterna att relativ stabilitet upprätthålls som en grundval för att förverkliga en permanent ordning för fördelning av fiskemöjligheter i framtiden.
34. Förklaring av unionen om lösning av de miljöproblem som trafik med tunga lastbilar orsakar
Unionen meddelar Österrike att rådet har begärt att kommissionen skall lägga fram förslag om riktlinjer för att lösa de miljöproblem som trafiken med tunga lastbilar orsakar. Riktlinjerna kommer att innefatta lämpliga åtgärder i fråga om vägavgifter, järnvägsnät, kombitransport och teknisk fordonsstandard.
21
Bilaga 11
35. Förklaring om uppfyllande av åtaganden enligt sådana rättsakter om jordbruk som inte finns med i anslutningsakten
Europeiska unionen förklarar att alla de rättsakter som är nödvändiga för att leva upp till resultatet av medlemskapsförhandlingama i jordbruks- frågor men som inte finns med i denna anslutningsakt (nya rådsrättsakter som skall tillämpas efter tillträdet och kommissionsrättsakter) kommer att antas i god tid enligt de förfaranden som anges i anslutningsakten eller andra gemenskapsregler.
De flesta av dessa rättsakter kommer att antas före anslutningen enligt de förfaranden som anges i anslutningsakten.
Övriga åtaganden från förhandlingarna i jordbruksfrågor skall genom- föras snabbt och punktligt.
36. Förklaring om miljövänligt jordbruk
Unionen skall vidta de åtgärder som behövs för att de nya medlems- staterna snabbt skall kunna genomföra miljövänliga jordbruksprogram till fördel för deras jordbrukare enligt förordning (EEG) nr 2078/92 och för att säkerställa en samfinansiering av dessa program inom ramen för anslagen på budgeten.
Unionen beaktar att de nya medlemsstaterna kan räkna med följande belopp:
— Norge 55 miljoner ecu — Österrike 175 miljoner ecu — Finland 135 miljoner ecu - Sverige 165 miljoner ecu.
37 . Förklaring om bergsområden och mindre gynnade områden
Unionen accepterar att de nya medlemsstaterna anser att betydande delar av deras territorier är varaktigt eftersatta på grund av naturförhållanden och att avgränsningen av sådana bergsområden och mindre gynnade områden som avses i direktiv 75/268/EEG bör ske utan dröjsmål.
Unionen bekräftar att den avser att avgränsa sådana områden enligt gällande gemenskapsrätt på följande sätt:
— E_ftersom Österrike är ett alpint land skall valet av kriterier för Österrike baseras på de kriterier som används för motsvarande områden i Tyskland, Italien och Frankrike.
Prop. 1994/95: 19
22
. Bilaga 11
— För Sverige gör användningen av en bestämd nordlig breddgrad som kriterium i artikel 3.3 i direktiv 75/268/EEG att det blir möjligt att täcka in fyra av de fem jordbruksstödsområdena i norra Sverige. — För Norge gör användningen av en bestämd nordlig breddgrad som kriteriurn'i artikel 3.3 i direktiv 75/268/EEG att det blir möjligt med tillämpning också av artikel 3.4 och 3.5 att täcka in upp till 85 % av jordbruksarealen. — För Finland gör användningen av en bestämd nordlig breddgrad som kriterium i artikel 3.3 i direktiv 75/268/EEG och ändringar i artikel 19 i rådets förordning (EEG) nr 2328/91 att det blir möjligt att täcka in upp till 85 % av jordbruksarealen i den mening som avses i artikel 3.3 i rådets direktiv 75/268/EEG.
G. Förklaringar av Norge 38. Förklaring av Norge om norska språket
Norge förklarar att, när skriven norska används som olliciellt språk för gemenskapernas institutioner, bokmål och nynorska skall likställas, varvid texter av allmän räckvidd, skriftväxling och allmänt informations- material skall kunna avfattas på endera av dessa båda norska språk.
39. Förklaring av Norge om samefrågor
Med beaktande av artikel 110A i den norska grundlagen och den norska lagen av den 12 juni 1987 nr 56, med beaktande av de skyldigheter och åtaganden som föreskrivs i 1966 års FN—konvention om medborgerliga och politiska rättigheter, särskilt artikel 27 i denna, och ILO—kon- ventionen av år 1989 nr 169 om urbefolkningars rättigheter, har Norge åtagit sig att skapa sådana villkor som gör det möjligt för samerna att bevara och utveckla sina försörjningsmöjligheter sitt språk, sin kultur och livsstil.
Samernas samhällen i de traditionella samiska bosättningsområdena är beroende av traditionella förvärvskällor. Dessa är i sig en integrerad del av den samiska kulturen och bildar den nödvändiga grundvalen för den fortsatta utvecklingen av den samiska livsstilen.
Under hänsynstagande till protokollet om det samiska folket, förklarar Norges regering att den på denna grundval kommer att forsätta att fullgöra sina skyldigheter och åtaganden mot samerna.
41 Riksdagen 1994/95. I saml. Nr I 9. Bilaga 10—12
Prop. 1994/95:19
23
Bilaga 11
40. Förklaring av Norge om öppenhet
Norge välkorrmar den pågående utvecklingen inom unionen mot större öppenhet.
I Norge är offentlighetsprincipen innefattande rätten att ta del av alhnänna handlingar en princip av grundläggande rättslig och politisk betydelse. Norge kommer att fortsätta att tillämpa den principen i överensstämmelse med sina rättigheter och skyldigheter som medlem i Europeiska unionen.
H. Förklaringar av Österrike 41. Förklaring av Österrike om artikel 109g i Romfördraget
Österrike konstaterar att sammansättningen av valutorna i ecukorgen inte skall ändras och att schillingens värde i förhållande till ecun skall låsas oåterkalleligt genom att Österrike deltar i tredje fasen. Österrike skall fortsätta att hålla schillingen stabil och på så sätt bidra till att förverkliga Ekonomiska och monetära unionen. Österrike stöder den etappvisa övergången till en enda europeisk valuta eftersom den planerade europeiska valutans kvalitet säkerställs genom de stabiliseringspolitiska förutsättningar som Fördraget om Europeiska unionen innehåller.
42. Förklaring av Österrike om sändning av TV-program
Med hänvisning till rådets direktiv 89/552/EEG av den 3 oktober 1989 om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om bedrivande av sändningsverksamhet för television, förklarar Österrike att landet, enligt gällande EG-rätt som den tolkats av Europeiska gemenskapernas domstol, har möjlighet att vidta lämpliga åtgärder, om utflyttning sker i syfte att kringgå dess nationella lagstiftning.
43. Förklaring av Österrike om prissättning av kombitransport på Brennerförbindelsen
Österrike förklarar sig villigt att i överensstämmelse med gemenskapslag- stiftningen främja användningen av kombinerade transporter järnväg/väg på Brennerförbindelsen genom att på den österrikiska delen söka ett relevant pris för sådan transport som kan konkurrera med vägtransport— priser. Österrike beaktar att denna åtgärd skall vidtas under förutsättning att effekten på marknaden av stödåtgärder från Österrike inte reduceras på grund av åtgärder som vidtas på andra delar av ovannämnda alternativa transportförbindelse.
Prop. 1994/95: 19
24
44. Förklaring av Österrike om artikel_14 i protokoll 9 om väg-, Prop. 1994/95: 19 jämvägs- och kombitransport genom Osterrike Bilaga ]]
Österrike förklarar att från och med den 1 januari 1997 skall admini- strationen av miljöpoängsystrnet datoriseras och kontrollen ske med elektroniska metoder för att kraven i artikel 14.1 i protokoll 9 skall
uppfyllas .
I. Förklaring av Finland 45. Förklaring av Finland om öppenhet
Finland välkomnar den pågående utvecklingen inom unionen mot större öppenhet.
I Finland är olfentlighetsprincipen innefattande rätten att ta del av allmänna handlingar en princip av grundläggande rättslig och politisk betydelse. Finland kommer att fortsätta att tillämpa den principen i överensstämmelse med sina rättigheter och skyldigheter som medlem i Europeiska unionen.
J. Förklaringar av Sverige 46. Förklaring av Sverige om socialpolitik
Genom den skriftväxling mellan Sverige och kommissionen som är bifogad sammanfattningen av slutsatser vid det femte mötet med förhandlingskonferensen på ministernivå (CONF-S 81/93) har Sverige fått försäkringar beträffande svensk praxis såvitt gäller arbetsmarknads- frågor och då särskilt systemet med att fastställa arbetsvillkor i kollektiv- avtal mellan arbetsmarknadens parter.
47. Förklaring av Sverige om offentlighetsprincipen och svarsförklaring av de nuvarande medlemsstaterna
1. Förklaring av Sverige
Sverige bekräftar sitt inledande uttalande av den 1 februari 1993 (CONF-S 3/93). Sverige välkomnar den pågående utvecklingen inom unionen mot större öppenhet och insyn. Olfentlighetsprincipen, särskilt rätten att ta del av allmänna handlingar, och grundlagsskyddet för meddelarfriheten, är och förblir grundläggande principer som utgör en del av Sveriges konstitutionella, politiska och kulturella arv. 25
Bilaga 11
2. Svarsförklaring av de nuvarande medlemsstaterna
Unionens nuvarande medlemsstater noterar att Sverige avgett en unilateral förklaring om öppenhet och insyn.
De förutsätter att Sverige som medlem i Europeiska unionen kommer att fullt ut följa gemenskapsrätten i detta avseende.
K. Förklaringar av flera nya medlemsstater 48. Gemensam förklaring av Norge och Sverige om fiske
Genom skriftväxling har Norge och Sverige kommit överens om att Norge skall vidmakthålla sådana rättigheter för Sverige som motsvarar Sveriges rättigheter enligt 1977 års bilaterala f15keavtal. l överens- stämmelse med hur det avtalet har tillämpats skall kvantiteter och arter överföras på årsbasis efter bilateralt samråd och enligt artikel 9 i rådets förordning (EEG) nr 3760/92.
49. Förklaring av Norge, Österrike, Finland och Sverige om artiklarna 3 och 4 i anslutningsakten
När det gäller sådana konventioner och instrument på rättsväsendets och inrikespolitikens område som avses i artiklarna 3 och 4.2 i anslutnings- akten och som ännu är föremål för förhandlingar godtar Norge, Österrike, Finland och Sverige det som de nuvarande medlemsstaterna eller rådet på dagen för anslutningen redan har enats om och kommer följaktligen att delta i fortsatta förhandlingar rörande dessa konventioner och instrument bara med avseende på sådana frågor som återstår att lösa.
50. Förklaring av Finland och Sverige om alkoholmonopol
Vid sitt femte möte den 21 december 1993 informerades förhandlingskon- ferensen på ministernivå om Skriftväxlingen mellan kommissionen och Sverige om alkoholmonopol enligt Kapitel 6: Konkurrenspolitik (dokument CONF-S 82/93). Skriftväxling mellan Europeiska unionen och Norge, Österrike, Finland och Sverige om ett förfarande för information och samråd inför vissa beslut och åtgärder under tiden fram till anslutningen
Prop. 1994/95: 19
26
Brev 1 Prop. 1994/95:19 Bilaga 11 Jag återkommer till den inom ramen för anslutningsförhandlingama upptagna frågan om ett förfarande för information och samråd inför vissa beslut och åtgärder under tiden fram till En lands ansluming till Europeiska unionen.
Jag bekräftar härmed att Europeiska unionen kan godta ett sådant förfarande på de villkor som anges i bilagan till detta brev. Detta förfarande kan tillämpas från den dag vår förhandlingskonferens förklarar att utvidgningsförhandlingama är helt avslutade.
Jag vore tacksam för en bekräftelse på att Er regering godtar innehållet i detta brev.
Högaktningsfullt
Brev 2 Jag bekräftar mottagandet av En brev och med följande lydelse:
"Jag återkortuner till den inom ramen för anslutningsförhandlingama upptagna frågan om ett förfarande för information och samråd inför vissa beslut och och andra åtgärder under tiden fram till Ert lands anslutning till Europeiska unionen.
Jag bekräftar härmed att Europeiska unionen kan godta ett sådant förfarande på de villkor som anges i bilagan till detta brev. Detta förfarande kan tillämpas från den dag vår förhandlingskonferens förklarar att utvidgningsförhandlingama är helt avslutade.
Jag vore tacksam för en bekräftelse på att Er regering godtar innehållet i detta brev."
Jag bekräftar att min regering godtar innehållet i detta brev.
Högaktningsfullt
27
Bilaga 11
BILAGA
Förfarande för information och samråd inför vissa beslut och åtgärder under tiden fram till anslumingen
I
U)
10.
För att säkerställa att Konungariket Norge. Republiken Österrike, Republiken Finland och Konungariket Sverige, nedan kallade de "anslutande staterna", hålls informerade i tillräcklig utsträckning, skall de underrättas om varje förslag eller meddelande från Europeiska gemenskapernas kommission som kan leda till beslut av Europeiska unionens råd, efter det att förslagen eller med- delandena har överlänmats till rådet.
Samråd skall hållas efter en motiverad begäran från en anslutande stat, i vilken denna stat tydligt skall ange sina intressen som framtida medlem av unionen samt sina synpunkter. Administrativa beslut skall i princip inte ge upphov till samråd. Samråd skall hållas inom en interimskommitté bestående av företrädare för unionen och de anslutande staterna. På unionssidan skall ledamöterna i interimskommittén vara ledamöterna i Ständiga representanternas konunitté eller personer som utsetts av dem för detta ändamål. Korrunissionen skall inbjudas att vara representerad i detta arbete. Interimskommittén skall biträdas av ett sekretariat som skall vara detsamma som för förhandlings-konferensen och som fortsätter sin verksamhet för detta ändamål. Samråd skall normalt hållas så snart det under den beredning som sker på unionsnivå för antagande av rådsbeslut har utarbetats gemensamma riktlinjer som gör det möjligt att hålla samråd på ett meningsfullt sätt.
Om allvarliga svårigheter kvarstår efter samrådet kan frågan på begäran från en anslutande stat tas upp på ministernivå. Ovanstående bestämmelser skall också tillämpas på beslut som fattas av Europeiska investeringsbankens råd.
Det förfarande som fastställs i ovanstående punkter skall också tillämpas på alla beslut som de anslutande staterna fattar och som kan komma att påverka de förpliktelser som deras ställning som framtida medlemmar av unionen medför.
Prop. 1994/95: 19
28
Bilaga 1]
l. Förfarandet enligt I skall, med förbehåll för följande bestäm- melser, också tillämpas på förslag till rådsbeslut i vilka gemen- samma ståndpunkter enligt artikel J.2 i Maastrichtfördraget definieras eller gemensamma åtgärder enligt artikel 1.3 antas.
2. Presidiet ansvarar för att de tillträdande staterna underrättas om dessa förslag när förslaget eller meddelandet läggs fram av en medlemsstat.
3. Samråd kan hållas i form av utbyte av telefaxmeddelanden, om inte en anslutande stat lämnar en motiverad invändning mot detta.
4. Om samråd hålls inom interimskommittén kan unionssidans ledamöter i den kommittén där så är lämpligt vara ledamöter i politiska kommittén.
Ill
1. Förfarandet enligt 1 skall, med förbehåll för följande bestäm- melser, också tillämpas på förslag till rådsbeslut i vilka gemen— samma ståndpunkter definieras eller gemensamma åtgärder antas enligt artikel K.3 i Maastrichtfördraget, samt även på utarbetandet av konventioner enligt den artikeln.
2. Presidiet ansvarar för att de tillträdande staterna underrättas om dessa förslag när förslaget eller meddelandet läggs fram av en medlemsstat.
3. Om samråd hålls inom interimskommittén kan unionssidans ledamöter iden kommittén där så är lämpligt vara ledamöter iden kommitté som avses i artikel K.4 i Maastrichtfördraget.
IV
Norge, Österrike, Finland och Sverige skall vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att deras anslutning till de avtal och konventioner som avses i artiklarna 4.2 och 5.2 i anslutningsakten, i möjligaste mån och på de villkor som där anges, sammanfaller med ikraftträdandet av anslut— ningsfördraget.
Om de avtal eller konventioner som avses i artiklama 3, 4.1 andra meningen och 4.2 endast existerar som förslag, ännu inte har under- tecknats och troligen inte kommer att kunna undertecknas under tiden fram till anslumingen, kommer de anslutande staterna att inbjudas att, efter undertecknandet av anslutnings fördraget och i enlighet med lämpliga förfaranden, delta vid utarbetandet av dessa förslag, i positiv anda och på ett sådant sätt att ingåendet underlättas.
Prop. 1994/95: 19
29
Bilaga 11
V
Vid förhandlingar med de fördragsslutande länder som avses i artiklama 59, 76, 102 och 128 i anslutningsakten om protokollen om övergångs- anpassning skall företrädare för de anslutande staterna delta i arbetet som observatörer sida vid sida med företrädare för de nuvarande medlems-
staterna .
Vissa icke-preferensavtal som slutits av gemenskapen och som fortsätter att gälla efter den 1 januari 1995 kan komma att anpassas föratt hänsyn skall tas till unionens utvidgning. Vid förhandlingar om denna anpassning skall företrädare för de anslutande staterna delta i enlighet med för- farandet i föregående stycke.
VI
lnstitutionema skall i god tid upprätta de texter som avses i artikel 170 i anslutningsakten.
Prop. 1994/95: 19
30
Skriftväxling rörande alkoholmonopol Prop, 1994/95:19 Bilaga 12
mus VAN DEN HROEK loa anussers
RUE DE LA LO! & MEMBER OF THE OOMMISSION
OF THE EUROPEAN wMMUNITlES
; zon.-ååworsasi : |
Dear Mr Dinkelspiel,
As a result of the exploratory contacts which have taken place between Sweden and Commission services, the Commission assumes that Sweden will abolish the exclusive import, export, Wholesale and production rights for its respective alcohol monopolies, including the Wholesale function to bars and restaurants. It is the Commission's opinion that this is indeed necessary in order to bring Swedish legislation in line with Community acquis.
In relation to the Swedish Retail Monopoly, the Commission considers that any discriminatory effects between national products and products imported from EC Member States must be eliminated. Without prejudice to future jurisprudence of the Court of Justice and the Commission's röle as guardian of the Treaty on European Union, the Commission does not see any reason to proceed on its own initiative, either now or after the Swedish accession to the Union, against the maintenance of the retail monopoly on the basis of the current acquis.
I take the opportunity to recall that Sweden has already committed itself to apply the Community acquis concerning monopolies under the provisions of the EEA Agreement. The Commission therefore considers that the above elements are applicable as from the entry into force of the EEA Agreement.
Expert discussions with the responsible Commission services should take place as soon as possible, and in any case before the entry into force of the EEA Agreement, in order to identify the elements necessary to ensure that the retail monopoly will function in a non- discriminatory way.
In order to ensure that the practices of the retail monopoly conform to the Community acquis, it is of paramount importance that the European Commission will be involved in close and regular monitoring.
I would be grateful if you could inform me whether Sweden agrees with the Commission's views.
»
Yo "rs Sincerely
A
H.E_ Mr U. Dinkelspiel, Minister for European Affairs, Stockholm.
Prop. 1994/95:19 Bilaga 12
MINISI'RY FOR FOREIGN AFFAIRS Minister [ar European Affairs mid Foreign Trade
21 december 1993
Mr Hans van den Broek Member of the European Commission Brussels
Dear Mr van den Broek
I hereby wish to confirm that the Swedish Government is in agreement with the principles outlined in Your letter of 20 December 1993 regarding the Swedish alcohol monopolies.
Ulf Dinkelspi
Prop. 1994/95: 19 Bilaga 12
EUROPEAN COMMISSION
TASK PORR ENLARGEMEIT
Brussels, 22 December 1993
NEW!)
MEETING WITH SWEDEN ON ALCOHOL MONOPOLY
21 December 1993
!. Introduction
Following the exchange of letters between Commissioner van den Brock and Minister Dinkelspiel (attached), the purpose of the meeting was to set out and agree on the principles to ensure that the Swedish retail monopoly will function in a non- discriminatory way, as stipulated iii/Commissioner van den Broek's letter. The meeting was chaired by A. OLANDER from the Swedish and M. JORNA from the Commission side.
The Swedish side confirmed their acceptance of the principles outlined in Commissioner van den Broek's letter. Their chairman gave an overview of the new measures Sweden will introduce shortly to comply with these principles. An aide memoire, prepared by the Swedish Ministry of Health and Social Affairs was handed out (attached).
ll. Elements necessary to ensure non-discrimination
At the outset, the chairman from the Commission side made clear what non— discrimination entails: 1) objective rules regarding the purchase and sales of alcoholic beverages; 2) which will be applied equally to every Community citizen and Community product and 3) which are transparent. The latter point means that these rules must be public. The Swedish side accepted this interpretation and agreed to go through a non— exhaustive list of points on how the Commission considers this principle of non- discrimination is to apply in practice.
The chairman of the Swedish side expressed that it is the Swedish position that their retail monopoly already operates in a non—discriminatory fashion.
l.) Access to profession: Employment at Systembolaget and ownership of bars and restaurants should be open to any citizen of the EU's Member States. The rules regarding licences to bars and restaurants should be objective (which could be, e.g. one licence per x inhabitants, no licence in x meters from schools etc.), published, and leave no real discretionary power for the licensing authority. The refusal of a licence should be reasoned and subject to an appeals procedure.
Rue & |. in - 100 54049 Bm, Belgium - om:: nu J-lll Tel:-phatz: dima une [431-hmmm eau-genini . Fu: m.m I! Tclcx' comw |; 11077 . Tckv'lphi: Idi!!!" MUR Brunch
Prop. 1994/95; 19 Bilaga 12
Snett—tm
2.) Choice of products: There should be no direct or hidden preference for national products. W
3.) Customers should be able to get merchandise originating in other Member States which are not on sale at Systembolaget in a time as short as possible and under same conditions and costs as products in Systembolaget's portofolio. Sweden agreed. lt snessed that if a margin might have to be added, it _would strictly cover the additional cost incurred for freight and necessary handling costs.
4.) Selection of products: The product plan should be established in close cooperation with a panel in which consumers and producers are represented. As an example, the Economic and Social Committee of the Community was mentioned. Suge—nam, and has in fact already envisaged creating such a panel which would act as an advisory board. The panel suggested by Sweden is mahle to the Commission mines. The Swedish Delegation added that Systembolaget, as a company operating on economic principles, may have in some exceptional cases to decline requests for products not normally kept for economic reasons. The Commission side underlined that, as long as objective criteria are applied, which would not constitute a disguised preferential treatment for national products, such a refusal would be justified.
5.) Product promotion: The rules on promotion and publicity should apply equally to national and other Community products. They should not constitute a hidden preference for national products. ln relation thereto, the Commission drew the attention of the Swedish side to the judgment of the Court of Justice in combined cases C 1/90 and C 176/90 of 25. 7. 1991 (&;blivia).
The Swedish side agreg and stressed that there will be no risk that such discrimination will take place. Systembolaget, they said, already now intervenes against any apparent discrimination, it is neutral and its personnel are well-named.
In order to allow new products to become accepted, the Commission considers that the customer should be made aware of the fact that new products are available The Swedish w. They mentioned in this respect the Wine loumalists Tastings (covering all alcoholic beverages), one month window displays in Systembolaget shops and the new, improved version of a newsletter informing the customer of new products. This newsletter, edited in 300.000 copies, is available in Systembolaget's outlets. & www-am
The Commission side pointed out that, were the Swedes to introduce a test sale system, the time span between request and answer to operators who want to participate should be as short as possible. Sya/cw and explained that the actual system will be changed. Systembolaget will introduce new rules for listing and de:-listing, which might make test sales unnecessary. At the request of the Commission, Sweden agreed that an appeal procedure be introduced to deal with complaints from operators whose products have been refused.
Prop. 1994/95: 19 Bilaga 12
6.) Prices: The Commission side su'essed the importance of applying objective criteria based on a transparent method. Ln practice, mark-ups for foreign products would have to be identical to the mark-ups for comparable national products. The edi h i a
7.) Bottling of alcoholic beverages: The Commission side stressed that such activity should be open to nationals of Member States under the same conditions as to Swedes and that such activity could not be reserved for the retail monopoly.
änglamamma.
8.) ln order to ensure in practice the close and regular monitoring requested by Mr van den Brock in his letter, the Commission asked whether Sweden could accept that their Competition Authority monitors the non-discriminatory functionin g of the retail monopoly on a day to day basis and submits twice a year a report to the Commission. Sweden 353.
Ill. Conclusion
The Commission side stressed that the above list of measures to guarantee the objective of non-discrimination was not exhaustive but indicative.
It was agreed that the minutes of themeeting*would constitute a guidance for Sweden as regards the retail monopoly*s obligation to function in a non-discriminatory manner.
Hiltrud BETTENTRUP
Copy: all participants (list attached)
Encl.: Documents on new measures envisaged by SWeden
Sknftväxling rörande kollektivavtal Prop. 1994/95:19
Bilaga 12
13 October, 1993
Mr Padraig Flynn Member of the Commission of the anUUmer European Communities 200, rue de la Loi 1049 Brussels
Dear Mr Commissioner,
The role of the social partners and collective agreements in the Perspective of Sweden's accession to the European Union is, as you are aware, the focus of considerable attentiOn in Sweden.
We have, in this context, noted the current development towards a reinforced role for the social partners in the elaboration and implementation of Community action in the labour market field, most clearly manifested in the Social Protocol of the Maastricht Treaty, which we welcome. In my view, the
Swedish system is well in line with what is foreseen in the Social Protocol.
In many ways the labour market relations in the acceding Nordic countries are similar to the ones found in Denmark. We are aware that the dialogue which you and members of your staff have had with the social partners in Denmark on these issues has
greatly contributed to clarifying the situation in a very constructive spirit.
_________________._._________._____——— Palladius Gomudlou Tel—ton vlnl Telex
Drottninggatan 21 08-7631000 12533 mlnlub S 103 33 STOCKHOLM | Stockholm
Prop. 1994/95: 19 Bilaga 12
Given the importance attached to these issues and the need for clarification in Sweden, I would greatly appreciate it if you could develop your views on what the implications of the Maastricht Treaty would be for the Swedish system of determining conditions of work in collective agreements between the social partners, and for Swedish collective agreements as a means of implementing EC directives.
I look forward to hearing from you,
Yours Sincerely,
%% ;er
Börje Hörnlund
Prop. 1994/95:19 Bilaga 12
% ; fåfrg %u./042.220”
%ÅM %lmcåäl idé.? % MrBörje Hörnlund 105 ':5' ]U'g3 2435: Of Labour seum onnzo
Dear Minister,
Thank you very much indeed for yOUr letter of 13 October 1993 informing me of your interest, in view of Swedish accession negotiations, in the development of social policy, especially as. regards the role of the social partners and collective agreements at Community level.
The Maastricht Treaty Opens the way for a flexible, decentralized approach, as it gives the social partners the possibility of replacing Community legislation by negotiated agreements. This new possibility will be taken fully into account in a Communication which is currently being prepared and which will explain the role of the social partners under the Social Protocol.
With regard to the general situation after the ratification of Maastricht, allow me to make three main comments.
Firstly, the Maastricht Social Protocol contains in Article 2.6 an explicit statement that this part of the Treaty shall not apply to "pay, the right of association, the right to strike or the right to impose lock out". This is a very important general principle which I think should allay concerns of the Social Partners. It is actually a principle already found in the "Social Charter" of 1989, and therefore carries considerable weight also in relation to the present Treaty
Secondly, it is important to note that the Maastricht Protocol is closely modelled on the existing Swedish practice in that it opens the possibility for agreements between the Social Partners at European level to take the place of legislation. Of course, this is not to say that legislation such as directives may never occur. This may happen in particular circumstances. But, to the extent that the Social Partners operating at European level 50 wish, it would be perfectly feasible for them to agree collectively on arrangements which might then lead the Community Institutions to conclude that further legislation is not necessary. And, indeed, the general priciple of subsidiarity found in Article 3b would encourage the Commission in such a direction.
Prop. 1994/95: 19 Bilaga 12
Thirdly, i-t goes without saying that if directives nevertheless are adopted, then duly notifred collective agreements at national level would be one way in which to implement them. And Sweden would most probably chose this way of implementation as allowed for in Article 2(4)_ Non—compliance by firms or individuals could in this case be solved notably by recourse to the normal procedures in effect on the Swedish labour market. Only in the last resort, and as a safety valve, might national legislation have to be envisaged.
These three points taken together provide you with full assurances that the Maastricht Protocol would in no way require a change of existing Swedish practice in labour market matters. Quite the contrary: the Swedish labour market organizations may wish to become more active at the European level in order to promote their concept of harmonious labour market relations.
I hope that this clarifres matters to your satisfaction.
Yours Sincerely,
Padraig Flynn
gotab 47022. Stockholm 1994
DEL 4 . BILAGA 13 _ 21
l Riksdagen 1994/95. I saml. Nr I 9. Bilaga 13—21
'x-q.
BILAGA 13 FÖRDRA GET DEN 18 APRIL 1951 OM UPPRÄ TTANDET A V EUROPEISKA KOL- OCH. STÄLGEMENSKAPEN
BILAGA 13 Prop. 1994/95:19 Bilaga 13 Fördraget den 18 april 1951 om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen FÖRDRAGET
om upprättandet av
Europeiska kol- och stålgemenskapen
INNEHÅLL
Ingress ...................................... 3
Första avdelningen. Europeiska kol- och stålgemenskapen ...... 4
Andra avdelningen. Gemenskapens institutioner ............ 6 Kapitel 1. Höga myndigheten .................... 7 Kapitel 11. Församlingen ....................... 11 Kapitel III. Rådet ............................ 13 Kapitel IV. Domstolen ......................... 14
Tredje avdelningen. Ekonomiska och sociala bestämmelser . . . . 18 Kapitel I. Allmänna bestänunelser ................ 18 Kapitel 11. Finansiella bestänunelser ............... 20 Kapitel III. Investeringar och finansiellt stöd ........... 22 Kapitel IV. Produktion ........................ 24 Kapitel V. Priser ........................... 27 Kapitel VI. Karteller och företagskoncentrationer ........ 30 Kapitel VII. Ingrepp i konkurrensförhållanden ........... 36 Kapitel VIII Arbetstagamas löner och rörlighet .......... 36 Kapitel IX. Transporter ........................ ”39 Kapitel X. Handelspolitik ...................... 39
Fjärde avdelningen. Allmänna bestämmelser ............. 41
Bilaga 13
Bilagor
Bilaga 1. Definition av uttrycken kol och stål ........ 49 Bilaga II. Skrot ........................... 52 Bilaga III. Specialstål ........................ 53 Protokoll om gemenskapens immunitet och privilegier ........ 55 Protokoll om stadgan för domstolen ................... 60 Protokoll om förbindelserna med Europarådet ............. 72
Skriftväxling mellan Förbundsrepubliken Tysklands regering och Franska
republikens regering om Saar ....................... 74 Konvention om övergångsbestämmelser ................. 76 Konventionens syfte ............................. 76 Första delen. Fördragets genomförande ................. 77 Kapitel 1. Upprättande av gemenskapens institutioner . . . . 77 Kapitel 11. Upprättande av den gemensamma marknaden . . 81 Andra delen. Gemenskapens förbindelser med tredje land ..... 85 Kapitel ]. Förhandlingar med tredje land ............ 85 Kapitel 11. Export ........................... 87 Kapitel III. Avvikelse från mestgynnad nationsklausulen . . . 88 Kapitel IV. Liberalisering av handeln ............... 88 Kapitel V. Särskild bestämmelse .................. 89 Tredje delen. Allmänna skyddsåtgärder ................. 89 Kapitel 1. Allmänna bestämmelser ................ 89 Kapitel 11. Särskilda bestämmelser om kol ........... 91 Kapitel III. Särskilda bestämmelser om stålindustrin ...... 95
Protokoll om ministerkonferensen om den intenninisuiska kommissionen ................................. 97
Prop. 1994/95:19
Bilaga 13
FÖRDRAG
FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLANDS PRESIDENT, HANS KUNGLIGA HÖGHET KRONPRINSEN Av BELGIEN, FRANSKA REPUBLIKENS PRESIDENT, ITALIENSKA REPUBLIKENS PRESIDENT, HENNES KUNGLIGA HÖGHET STORHERTIGINNAN AV LUXEMBURG, HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV NEDERLÄNDERNA,
SOM BEAKTAR att världsfreden endast kan bevaras genom konstruktiva ansträngningar som står i proportion till de faror som hotar den,
SOM ÄR övertygade om att det bidrag ett organiserat och livskraftigt Europa kan lämna till civilisationen är oumbärligt för att upprätthålla fredliga förbindelser,
SOM ÄR MEDVETNA om att Europa endast kan byggas upp genom konkreta åtgärder som först och främst skapar en verklig solidaritet och genom upprättandet av gemensamma grundvalar för ekonomisk utveckling.
SOM ÄR ANGELÄGNA att bidra till en höjning av levnadsstandarden och till framsteg i arbetet för freden genom att utveckla sin basproduktion,
SOM FÖRESATT SIG att ersätta sekelgammal rivalitet genom att förena sina väsentliga intressen, att genom upprättandet av en ekonomisk gemenskap lägga de första grundstenama för en mera vidsträckt och mera djupgående gemenskap mellan folk, som länge varit splittrade genom blodiga konflikter, och att lägga grunden till institutioner som kan visa vägen till ett härefter gemensamt öde,
HAR BESLUTAT att skapa en Europeisk kol- och stålgemenskap och har för detta ändamål som befullmäktigade utsett
FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLANDS PRESIDENT Doktor Konrad Adenauer, kansler och utrikesminister;
HANS KUNGLIGA HÖGHET KRONPRINSEN AV BELGIEN Paul van Zeeland, utrikesminister, Joseph Meurice, utrikeshandelsminister;
FRANSKA REPUBLIKENS PRESIDENT Robert Schuman, utrikesminister;
ITALIENSKA REPUBLIKENS PRESIDENT Carlo Sforza, utrikesminister;
Prop. 1994/95: 19
HENNES KUNGLIGA HÖGHET STORHERTIGINNAN AV Prop. 1994/95:19 LUXEMBURG Bilaga 13
Joseph Bech, utrikesminister;
HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV NEDERLÄNDERNA D. U. Stikker, utrikesminister, J. R. M. van den Brink, ekonomiminister;
SOM, sedan de utväxlat sina fullmakter och funnit dem vara i god och behörig form, har enats om följande.
FÖRSTA AVDELNINGEN Europeiska kol- och stålgemenskapen
Artikel 1
Genom detta fördrag upprättar de HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA mellan sig en EUROPEISK KOL- OCH STÅLGEMENSKAP grundad på en gemensam marknad, gemensamma syften och gemensamma institutioner.
Artikel 2
Europeiska kol- och stålgemenskapen skall ha till uppgift att i harmoni med medlemsstaternas allmänna ekonomi och på grundval av upprättandet av en gemensam marknad under de villkor som anges i artikel 4, bidra till ekonomisk expansion. ökning av sysselsättningen och höjning av levnadsstandarden i medlemsstaterna. Gemenskapen skall gradvis skapa betingelser som i sig själva säkerställer den mest rationella fördelningen av produktionen vid högsta möjliga produktivitetsnivå med bevarande av stabilitet i sysselsättningen och utan att framkalla djupgående och varaktiga störningar i medlemsstaternas ekonomi.
Artikel 3
Gemenskapens institutioner skall inom ramen för sina respektive befogenheter och i det gemensamma intresset
a) försäkra sig om en jämn försörjning av den gemensamma marknaden med hänsyn till tredje lands behov,
b) tillförsäkra alla den gemensamma marknadens förbrukare i jämförlig ställning lika tillgång till produktionen,
Bilaga 13
e)
d)
g)
se till att lägsta möjliga priser fastställs på ett sådant sätt, att det varken medför en motsvarande höjning av de priser som tillämpas av samma företag vid andra transaktioner eller en höjning av prisnivån i dess helhet under en annan period; härvid skall nödvändiga avskrivningar möjliggöras och det investerade kapitalet beredas normala förräntningsmöjligheter , se till att upprätthålla förutsättningar som stimulerar företagen att utveckla och förbättra sin produktionskapacitet samt främja en politik för ett rationellt utnyttjande av naturtillgångama med undvikande av rovdrift, främja en förbättring av arbetskraftens levnads— och arbet5villkor och därigenom möjliggöra en utjänming av dessa villkor på en ständigt stigande nivå i var och en av de industrier som gemenskapen ansvarar för, främja utvecklingen av den internationella handeln och se till att de priser som tillämpas på utländska marknader hålls inom skäliga gränser, främja en jämn expansion och modernisering av produktionen såväl som en kvalitetsförbättring under förhållanden som utesluter varje form av skydd mot konkurrerande industrier, om inte detta är motiverat av olagliga åtgärder, som vidtagits av dessa industrier eller till deras förmån.
Artikel 4
Följande åtgärder är oförenliga med den gemensamma marknaden för kol och stål och skall därför upphävas och förbjudas inom gemenskapen på det sätt som anges i detta fördrag:
8)
h)
d)
import- och exporttullar eller avgifter med motsvarande verkan samt kvantitativa restriktioner för varurörelsema, åtgärder eller förfaranden som medför diskriminering av tillverkare, köpare eller förbrukare, särskilt vad beträffar pris- eller leveransvillkor och fraktpriser, liksom åtgärder eller förfaranden som utgör hinder för köparens fria val av leverantör, subventioner eller statliga stödåtgärder eller särskilda pålagor som ålagts av staterna oavsett i vilken form det sker, restriktiva förfaranden som syftar till uppdelning eller exploatering av marknader.
Prop. 1994/95: 19
Bilaga 13
Artikel 5
Gemenskapen skall, på det sätt som anges i detta fördrag, fullgöra sin uppgift genom begränsade ingripanden.
För detta ändamål skall gemenskapen
— upplysa och bistå berörda parter i deras handlande genom att inhämta upplysningar, anordna överläggningar samt uppställa allmänna målsättningar, — ställa medel till företagens förfogande för finansiering av deras investeringar samt delta i utgifter för omställning, — säkerställa att normala konkurrensförhållanden upprättas. vidmakthålls och iakttas och inte ingripa i produktionen eller på marknaden annat än då omständigheterna kräver det, — offentliggöra skälen för sitt handlande och vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att detta fördrags regler iakttas.
Gemenskapens institutioner skall utöva sin verksamhet med en begränsad administrativ apparat i nära samarbete med de berörda parterna.
Artikel 6
Gemenskapen skall vara en juridisk person.
Gemenskapen skall i sina internationella förbindelser ha den rättskapacitet som krävs för att den skall kunna utföra sina uppgifter och uppnå sina mål.
Gemenskapen skall i varje medlemsstat ha den mest vittgående rättskapacitet som tillerkänns juridiska personer enligt den nationella lagstiftningen: den skall särskilt kunna förvärva och avyttra fast och lös egendom samt föra talan inför domstolar och andra myndigheter.
Gemenskapen skall företrädas av sina institutioner inom ramen för dessas befogenheter.
ANDRA AVDELNINGEN Gemenskapens institutioner Artikel 7
Gemenskapens institutioner är
— en HÖG MYNDIGHET, biträdd av en rådgivande kommitté, _ en GEMENSAM FÖRSAMLING. härefter benämnd "Församlingen", — ett SÄRSKILT MINISTERRÄD, härefter benämnt "rådet", — en DOMSTOL, härefter benänmd "domstolen".
Prop. 1994/95: 19
Bilaga 13
KAPITEL I HÖGA MYNDIGHETEN Artikel 8
Höga myndigheten skall ha till uppgift att se till att de mål som uppställs i detta fördrag förverkligas på det sätt som fördraget anger.
Artikel 9
Höga myndigheten skall bestå av nio ledamöter, som skall utses för sex år på grundval av sin allmänna duglighet.
Avgående ledamöter kan utses på nytt. Antalet ledamöter av Höga myndigheten får minskas genom enhälligt beslut av rådet.
Endast medborgare i medlemsstaterna får vara ledamöter av Höga myndigheten.
1 Höga myndigheten får ingå högst två ledamöter av samma nationalitet. Ledamöterna av Höga myndigheten skall i gemenskapens allmänna intresse fullgöra sina skyldigheter under full oavhängighet. Vid fullgörandet av dessa skyldigheter skall de inte vare sig begära eller ta emot instruktioner från någon regering eller något annat organ. De skall avhålla sig från varje handling som är oförenlig med den överstatliga arten av deras skyldigheter. Varje medlemsstat förbinder sig att respektera denna överstatlighet och att inte söka påverka Höga myndighetens ledamöter när de utför sina uppgifter. Ledamöterna av Höga myndigheten får inte, under sin ämbetstid eller under en tid av tre år efter ämbetstiden, utöva någon annan avlönad eller oavlönad yrkesverksamhet eller förvärva eller behålla, direkt eller indirekt, några alfärsintressen beträffande kol och stål.
Artikel I 0
Åtta ledamöter av Höga myndigheten skall utses av medlemsstaternas regeringar i samförstånd. Dessa skall utse den nionde ledamoten som Skall anses vald om han får minst fem röster.
De på detta sätt utsedda ledamöterna skall kvarstå i ämbetet under en period av sex år efter upprättandet av den gemensamma marknaden.
Om en vakans uppstår under denna första period av skäl som anges i artikel 12, skall medlemsstaternas regeringar i samförstånd utse en ersättare i enlighet med bestämmelserna i artikel 12 tredje stycket.
Om artikel 24 tredje stycket tillämpas under samma period skall ledamöterna av Höga myndigheten ersättas i enlighet med första stycket i den här artikeln.
Prop. 1994/95:19
Bilaga 13
Vid periodens utgång skall en allmän nytillsättning äga rum och de nio ledamöterna skall utses enligt följande: medlemsstaternas regeringar skall, om de inte är ense, med fem sjättedels majoritet utse åtta ledamöter, den nionde skall utses genom omröstning bland dessa åtta i den ordning som anges i första stycket i denna artikel. Samma tillvägagångssätt skall användas vid allmän nytillsätming som blir nödvändig enligt artikel 24.
En tredjedel av ledamöterna av Höga myndigheten skall nytillsättas vartannat år.
Avgångsordningen Skall vid allmän nytillsättning alltid omgående bestämmas genom lottdragning som rådets president svarar för.
Normala nytillsättningar till följd av tvåårsperiodernas utgång skall ske växelvis enligt följande ordning: genom utseende av medlemsstaternas regeringar enligt femte stycket i denna artikel och genom omröstning av resten av ledamöterna i Höga myndigheten enligt första stycket i denna artikel.
Om vakanser uppstår av skäl som anges i artikel 12, skall ersättare utses växelvis enligt artikel 12 tredje stycket i följande ordning: genom utseende av medlemsstaternas regeringar på sätt som anges i femte stycket i den här artikeln och genom omröstning av resten av ledamöterna i Höga myndigheten enligt bestämmelserna i första stycket i den här artikeln.
I samtliga fall då en ledamot utsetts av regeringarna genom beslut med fem sjättedels majoritet eller genom omröstning bland ledamöterna i Höga myndigheten enligt denna artikel, har varje regering vetorätt på följande villkor:
När en regering använt sin vetorätt gentemot två personer vid nytillsättning i det enskilda fallet och gentemot fyra personer vid allmän nytillsättning eller nytillsättning vartannat år, får varje ytterligare utövande av denna rätt vid samma nytillsätming hänskjutas till domstolen av en annan regering; domstolen får förklara vetot ogiltigt om den anser att det missbrukats.
Utom vid avsättning enligt artikel 12 andra stycket, skall en ledamot av Höga myndigheten kvarstå i ämbetet till dess "ersättare utsetts.
Artikel ]]
Höga myndighetens ordförande och vice ordförande skall utses bland Höga myndighetens ledamöter för en period av två år av medlemsstaternas regeringar i santma ordning som gäller när ledamöterna skall utses. Deras mandat får förnyas. Utom i de fall då hela Höga myndigheten nytillsätts skall sådana utnämningar ske sedan Höga myndigheten hörts.
Prop. 1994/95: 19
Bilaga 13
Artikel 12
En ledamots ämbete i Höga myndigheten skall, frånsett vid normala nytillsättningar, upphöra i det enskilda fallet när en ledamot avlider, avgår eller avsätts.
Om en ledamot av Höga myndigheten inte längre uppfyller de krav som Ställs för att han skall kunna utföra sina uppgifter eller om han gjort sig skyldig till allvarlig försummelse, får domstolen på begäran av rådet eller Höga myndigheten avsätta honom.
I de fall som avses i denna artikel skall för den avgående ledamotens återstående mandattid en ersättare utses i enlighet med artikel 10. En ersättare behöver inte utses om den återstående mandattiden är kortare än tre månader.
Artikel 13
Höga myndigheten skall fatta sina beslut med en majoritet av sina ledamöter.
Beslutförheten skall fastställas i arbetsordningen. För att Höga myndigheten skall vara beslutför måste dock mer än hälften av ledamöterna närvara.
A rtikel ] 4
För att fullgöra de uppgifter som anförtrotts Höga myndigheten och i enlighet med detta fördrag, skall Höga myndigheten fatta beslut samt avge rekommendationer och yttranden.
Besluten skall till alla delar vara bindande.
Rekommendationerna skall vara bindande med avseende på de mål de avser. men överlåta åt dem de riktas till att bestämma lämpligt tillvägagångssätt för att uppnå dessa mål.
Yttrandena skall inte vara bindande. Då Höga myndigheten är behörig att fatta ett beslut, får den begränsa sig till att lämna en rekonunendation.
Artikel 15
Höga myndighetens beslut, rekommendationer och yttranden skall vara motiverade och hänvisa till de yttranden som Höga myndigheten skall inhämta.
När beslut och rekommendationer rör ett enskilt fall, skall de vara bindande för den de avser genom delgivning till denne.
I övriga fall skall de vara tillämpliga när de offentliggjorts.
Närmare föreskrifter för genomförandet av denna artikel skall fastställas av Höga myndigheten.
Pröp. 1994/95: 19
Bilaga 13
Artikel 16
Höga myndigheten skall vidta alla interna administrativa åtgärder som är ägnade att säkerställa sina organs funktion.
Den får upprätta utredningskommittéer och särskilt en ekonomisk utredningskommitté.
Inom ramen för den allmänna organisationsord'ning som Höga myndigheten fastställt skall dess ordföranden ansvara för förvaltningen och se till att Höga myndighetens beslut verkställs.
Artikel 17
Höga myndigheten skall årligen, senast en månad före öppnandet av församlingens session, offentliggöra en allmän rapport om gemenskapens verksamhet och administrationsutgifter.
Artikel 18
En rådgivande kommitté skall knytas till Höga myndigheten. Den skall bestå av minst trettio och högst femtioen medlemmar och skall bestå av lika många representanter för tillverkare, arbetstagare, förbrukare och handeln.
Medlemmarna i den rådgivande kommittén skall utses av rådet. Vad beträffar tillverkare och arbetstagare skall rådet utse de representativa organisationer, mellan vilka det skall fördela de platser som skall besättas. Varje organisation skall anmodas att göra upp en lista som tar upp dubbelt så många kandidater som antalet platser den tilldelats. Nominering skall ske på grundval av denna lista.
Den rådgivande kommitténs medlemmar skall utses personligen för en period av två år. De skall inte vara bundna av några direktiv eller instruktioner från de organisationer som föreslagit dern.
Den rådgivande kommittén skall bland sina medlemmar utse _ ordförande och presidium för en period av ett år. Kommittén skall fastställa sin egen arbetsordning.
Rådet skall på förslag från Höga myndigheten fastställa arvoden för rådgivande kommitténs ledamöter.
Artikel 19
Höga myndigheten får höra den rådgivande kommittén när den finner det lämpligt. Den skall höra kommittén varje gång som det föreskrivs i detta fördrag.
Höga myndigheten skall förelägga den rådgivande kommittén de allmänna målsättningar och program som den uppställt i enlighet med artikel 46 och hålla den underrättad om riktlinjerna för sin verksamhet på grundval av artiklarna 54, 65 och 66.
Prop. 1994/95: 19
10
Om Höga myndigheten anser det nödvändigt får den utsätta en frist, inom Prop. 1994/95: 19 vilken den rådgivande kommittén skall avge sitt yttrande; denna frist får Bilaga 13 inte understiga tio dagar från den dag kommitténs ordförande fått meddelande om detta. Den rådgivande kommittén skall sammankallas av sin ordförande, antingen på begäran av Höga myndigheten eller på begäran av flertalet av kommitténs medlemmar, för att diskutera en bestämd fråga. Protokoll över överläggningama skall tillställas Höga myndigheten och rådet samtidigt med kommitténs yttrande.
KAPITEL 11
FÖRSAMLINGEN
Artikel 20
Församlingen, som skall bestå av företrädare för folken i de i gemenskapen sammanslutna staterna, skall utöva de kontrollerande befogenheter som den har tilldelats genom detta fördrag.
Artikel 21 Församlingen skall bestå av företrädare som parlamenten utser inom sig en gång om året enligt en ordning som varje hög fördragsslutande part själv bestämmer eller som utses genom allmänna direkta val.
Antalet företrädare är följande:
Tyskland 18 Belgien 10 Frankrike 1 8 Italien 18 Luxemburg 4 Nederländerna 10
Företrädarna för befolkningen i Saar innefattas i det antal företrädare som tilldelats Frankrike.
Artikel 22 Församlingen skall hålla en årlig session. Den skall sammanträda utan särskild kallelse den andra tisdagen i maj. Sessionen får inte förlängas utöver det löpande budgetårets utgång.
11
Bilaga 13
Församlingen får sammankallas till extra session på begäran av rådet för att avge yttrande i frågor vilka av rådet underställts församlingen.
Församlingen får även sammanträda till extra session på begäran av en majoritet av sina ledamöter eller på begäran av Höga myndigheten.
Artikel 23
Församlingen skall välja sin ordförande och sitt presidium bland sina ledamöter.
Höga myndighetens ledamöter får närvara vid samtliga sammanträden. Ordföranden eller ledamöterna i Höga myndigheten skall på egen begäran få uttala sig.
Höga myndigheten skall muntligen eller skriftligen besvara frågor som ställs till den av församlingen eller dess ledamöter.
Rådets medlemmar får närvara vid samtliga sammanträden och skall på egen begäran få uttala sig.
Artikel 24
Församlingen skall vid offentligt sammanträde diskutera den allmänna rapport som Höga myndigheten förelägger församlingen.
Om ett förslag om misstroendevotum läggs fram med anledning av rapporten, får församlingen inte ta ställning till förslaget förrän tidigast tre dagar efter det att detta framlagts och endast genom öppen omrösming.
Om förslaget om misstroendevotum antas med en majoritet av två tredjedelar av de avgivna rösterna och med majoriteten av församlingens ledamöter, skall Höga myndighetens ledamöter samfällt avgå. De skall fortsätta att handlägga löpande ärenden, till dess de har ersatts enligt artikel 10.
Artikel 25
Församlingen skall anta sin arbetsordning genom beslut som biträds av majoriteten av församlingens ledamöter.
Församlingens protokoll skall offentliggöras enligt arbetsordningens bestänunelser.
Prop. 1994/95: 19
12
KAPITEL III Prop. 1994/95:19 . Bilaga 13 RADET
Artikel 26
Rådet skall utöva sina befogenheter i de fall och i den ordning som anges i detta fördrag, särskilt med sikte på att samordna Höga myndighetens verksamhet med den verksamhet som bedrivs av regeringarna, som är ansvariga för den allmänna ekonomiska politiken i sina länder.
I detta syfte skall rådet och Höga myndigheten utbyta upplysningar och samråda med varandra.
Rådet får anmoda Höga myndigheten att utreda alla förslag och åtgärder, som det finner lämpliga eller nödvändiga för förverkligandet av gemensamma mål.
A rtikel 2 7
Rådet skall bestå av företrädare för medlemsstaterna. Varje regering skall utse en av sina medlemmar att ingå i rådet.
Ordförandeskapet skall utövas i tre månader åt gången av varje rådsmedlem enligt medlemsstaternas bokstavsordning.
Artikel 28
Rådet skall sammanträda efter kallelse av ordföranden, på begäran av en medlemsstat eller av Höga myndigheten.
När rådet hörs av Höga myndigheten, skall överläggningar ske utan att rådet behöver rösta. Protokoll över överlåggningama skall överlämnas till Höga myndigheten.
När detta fördrag kräver rådets samtycke, skall detta anses föreligga om det av Höga myndigheten framlagda förslaget godkänns
— av en absolut majoritet av medlemsstaternas företrädare, inklusive rösten från företrädaren för en av de stater, som svarar för minst 20 procent av det totala produktionsvärdet av kol och stål i gemenskapen. — eller, i händelse av lika röstetal och om Höga myndigheten vidhåller sitt förslag efter en andra överläggning, av företrädarna för två medlemsstater som var och en svarar för minst 20 procent av det totala produktionsvärdet av kol och stål i gemenskapen.
När detta fördrag kräver enhälligt beslut eller enhälligt samtycke, fordras samtliga rådsmedlemmars röster för beslutet eller samtycket.
13
2 Riksdagen 1994/"95. I saml. Nr 19. Bilaga 1.7—21
Frånsett beslut som kräver kvalificerad majoritet eller enhällighet, Prop. 1994/95:19 skall rådets beslut fattas av majoriteten av rådets medlemmar; denna Bilaga 13 majoritet skall anses ha uppnåtts, om den omfattar den absoluta majoriteten av medlemsstaternas företrädare, inklusive rösten från företrädaren för en av de stater, som svarar för minst 20 procent av det totala produktionsvärdet av kol och stål i gemenskapen. Ingen rådsmedlem får vid omröstning företräda mer än en annan medlem.
Rådet skall Stå i förbindelse med medlemsstaterna genom sin ordförande.
Rådets beslut skall offentliggöras i den ordning rådet fastställer. Artikel 29
Rådet skall fastställa löner, arvoden och pensioner för Höga myndighetens ordförande och ledamöter, domstolens ordförande, domare. generaladvokater och justitiesekreterare.
Artikel 30
Rådet skall anta sin egen arbetsordning.
KAPITEL IV DOMSTOLEN Artikel 31
Domstolen skall säkerställa att lag och rätt följs vid tolkning och tillämpning av detta fördrag jämte tillämpnings föreskrifter.
Artikel 32
Domstolen skall bestå av sju domare som skall utses av medlemsstaternas regeringar i samförstånd för en tid av sex år bland personer vilkas oavhängighet inte kan ifrågasättas.
En del av domartjänstema skall nytillsättas vart tredje år. Då skall omväxlande tre och fyra domare utses. Det tre domares som skall tillträda de tjänster som nytillsätts vid slutet av den första treårsperioden skall utses genom lottning.
Avgående domare kan utnämnas på nytt. På förslag av domstolen får rådet genom enhälligt beslut utöka antalet domare.
Domarna skall bland sig välja domstolens ordförande för en tid av tre år.
14
Artikel 33 Prop. 1994/95:19 Bilaga 13 Domstolen skall vara behörig att pröva ogiltighetstalan, som väcks av en av medlemsstaterna eller av rådet mot Höga myndighetens beslut och rekommendationer rörande bristande behörighet, åsidosättande av väsentliga formföreskrifter, åsidosättande av fördraget eller av någon bestämmelse som gäller dess tillämpning eller rörande maktmissbruk. Domstolens prövning får dock inte innefatta en värdering av den genom ekonomiska sakförhållanden och omständigheter uppkomna situationen, som föranlett dessa beslut eller rekommendationer, om det inte hävdas att Höga myndigheten gjort sig skyldig till maktmissbruk eller uppenbart åsidosatt fördragets bestänunelser eller någon bestämmelse som gäller dess tillämpning. Företag eller sammanslutningar som avses i artikel 48 får på samma grunder föra talan mot beslut och rekommendationer, som är riktade till dem, eller mot allmänna beslut och rekommendationer, som de anser innebär maktmissbruk gentemot dem. Talan som avses i de två första styckena av denna artikel skall väckas inom en månad efter delgivning eller efter offentliggörande av beslutet eller rekommendationen allt efter omständigheterna.
Artikel 34
I händelse av ogiltighets förklaring skall domstolen återförvisa ärendet till Höga myndigheten. Denna är skyldig att vidta de åtgärder som krävs för verkställigheten av ogiltighets förklaringen. Om ett företag eller en grupp av företag åsamkats direkt och särskild skada till följd av ett beslut eller en rekommendation som av domstolen ansetts vara behäftat med ett sådant fel att det medför ansvar för gemenskapen, skall Höga myndigheten, genom att använda de befogenheter som den fått genom detta fördrags bestämmelser, vidta lämpliga åtgärder för att tillförsäkra den det gäller skälig ersättning för skada som är en direkt följd av det ogiltigförklarade beslutet eller rekommendationen, samt i mån av behov bevilja skälig skadeersättning.
Om Höga myndigheten underlåter att inom skälig tid vidta de åtgärder som krävs för verkställigheten av ogiltighetsförklaringen, får ersättningstalan väckas vid domstolen.
Artikel 35
Om Höga myndigheten genom en bestämmelse i detta fördrag eller tillämpnings föreskrifterna är förpliktad att fatta ett beslut eller att utfärda en rekommendation och inte efterkommer denna förpliktelse får, allt efter omständigheterna, staterna, rådet eller företag och sammanslutningar framlägga saken för Höga myndigheten.
15
Bilaga 13
Detsamma skall gälla för det fall att Höga myndigheten genom en bestämmelse i detta fördrag eller tillämpningsföreskriftema har befogenhet att fatta ett beslut eller utfärda en rekommendation och underlåter att göra detta och underlåtenheten innebär maktmissbruk.
Om Höga myndigheten vid utgången av en frist av två månader inte har fattat något beslut eller utfärdat någon rekommendation, får talan väckas inom en månad vid domstolen mot det avslagsbeslut, som skall anses föreligga som en följd av denna passivitet.
A rtikel 3 6
Innan Höga myndigheten tillgriper en sådan ekonomisk sanktion eller ett sådant vite, som anges i detta fördrag, skall den som saken gäller ges tillfälle att framlägga sina synpunkter.
De ekonomiska sanktioner och viten som fastställts med stöd av bestämmelserna i detta fördrag får göras till föremål för en fullständig rättslig prövning.
Klagande får enligt artikel 33 första stycket i detta fördrag till stöd för sin talan åberopa att de beslut och rekommendationer som han påstås ha åsidosatt är formellt oriktiga.
A rtikel 3 7
När en medlemsstat anser, att i ett bestämt fall en åtgärd eller underlåtenhet av Höga myndigheten är ägnad att framkalla djupgående och bestående störningar i medlemsstatens ekonomi, får denna lägga fram saken för Höga myndigheten.
Efter att ha hört rådet skall Höga myndigheten. om det finns anledning till det, fastslå att det föreligger en sådan situation och besluta om de åtgärder som skall vidtas för att få denna situation att upphöra i enlighet med bestämmelserna i detta fördrag samtidigt som gemenskapens väsentliga intressen tillvaratas.
Om talan väcks vid domstolen, med åberopande av denna artikel mot ett sådant beslut eller mot ett beslut som uttryckligen eller underförstått innebär ett förnekande av att ovaimämnda situation föreligger, skall domstolen pröva om beslutet är befogat.
Om domstolen förklarar beslutet ogiltigt skall Höga myndigheten inom ramen för domstolens avgörande besluta om åtgärder som skall vidtas för att uppnå de syften som anges i andra stycket av denna artikel.
Artikel 38
Domstolen får, på begäran av en medlemsstat eller Höga myndigheten, upphäva ett beslut av församlingen eller rådet.
Begäran skall framställas inom en månad efter olfentliggörandet av församlingens beslut eller delgivningen av rådets beslut med medlemsstaterna eller med Höga myndigheten.
Prop. 1994/95:19
16
Endast bristande behörighet eller åsidosättande av väsentliga Prop. 1994/95:19 forrnföreskrifter får åberopas som grund för sådan talan. Bilaga 13
Artikel 39
Talan som förs vid domstolen skall inte hindra verkställighet. Domstolen får dock, om den anser att omständigheterna så kräver, förordna om uppskov med verkställigheten av det beslut eller den rekommendation som påtalas. Domstolen får föreskriva alla andra interimistiska åtgärder som är nödvändiga.
Artikel 40
Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artikel 34 första stycket, skall domstolen vara behörig att på begäran av den skadelidande parten besluta om ekonomisk ersättning som skall betalas av gemenskapen vid fall av skada som orsakats genom tjänstefel från gemenskapens sida vid genomförandet av detta fördrag.
Domstolen skall också vara behörig att besluta om ersättning som skall betalas av en tjänsteman som är anställd av gemenskapen om skadan är orsakad genom ett personligt fel av tjänstemannen under tjänsteutövning. Om den skadelidande parten inte har kunnat få ersättning från tjänstemannen får domstolen ålägga gemenskapen att utge skälig ersättning.
Alla övriga tvister mellan gemenskapen och tredje man, för vilka bestämmelserna i detta fördrag och tillämpnings föreskrifterna inte gäller, skall hänskjutas till de nationella domstolarna.
Artikel 4]
Domstolen skall ensam vara behörig att genom förhandsavgöranden med bindande verkan avgöra frågor om giltigheten av Höga myndighetens och rådets beslut, om giltigheten skulle ifrågasättas i en tvist vid en nationell domstol.
Artikel 42
Domstolen skall vara behörig att träffa avgöranden med stöd av en skiljedomsklausul i ett offentligrättsligt eller privaträttsligt avtal, som ingåtts av gemenskapen eller för dess räkning.
Artikel 43
Domstolen skall vara behörig att träffa avgöranden i alla övriga fall, där detta anges i en tilläggsbestämmelse till detta fördrag.
17
Domstolen skall även vara behörig att träffa avgöranden i alla tvister som Prop. 1994/95: 19 berör ämnesområden som regleras i fördraget, då lagstiftningen i en Bilaga 13 medlemsstat ger domstolen en sådan behörighet.
Artikel 44
Domstolens beslut skall vara verkställbara inom medlemsstaternas territorier enligt bestämmelsema i artikel 92.
Artikel 45
Domstolens stadga skall fastställas i ett protokoll, fogat vid detta fördrag.
TREDJE AVDELNINGEN
Ekonomiska och sociala bestämmelser
KAPITEL 1 ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
Artikel 46
Höga myndigheten får vid varje tidpunkt rådgöra med regeringarna, olika berörda parter (företag, arbetstagare, förbrukare och handeln) och deras sammanslutningar samt med sakkunniga.
Företagen, arbetstagarna, förbrukama och handeln samt deras sammanslutningar har rätt att inför Höga myndigheten framlägga förslag eller synpunkter i frågor som berör dem.
För att ge vägledning till alla berörda parter i deras handlande, i överensstämmelse med de uppgifter som ålagts gemenskapen, samt för att bestämma sitt eget handlande enligt detta fördrag skall Höga myndigheten genom ovannämnda samrådsförfarande
1. fortlöpande göra undersökningar av marknads- och prisutveckling,
2. regelbundet i vägledande syfte upprätta program med prognoser om utvecklingen av produktion, konsumtion, export och import,
3. regelbundet uppställa allmänna målsättningar för modernisering, produktionsinriktning på lång sikt samt utvidgning av produktionskapaciteten,
18
4. på begäran av berörda regeringar delta i "undersökningar om Prop. 1994/95:19 möjligheterna att i existerande industrier eller genom skapandet av ny Bilaga 13 verksamhet återsysselsätta arbetskraft som friställts till följd av _ marknadsutvecklingen eller tekniska förändringar,
5. inhämta de upplysningar som krävs för att bedöma möjligheterna att förbättra arbetskraftens levnads- och arbetsvillkor inom de industrier som Höga myndigheten ansvarar för samt för att bedöma de faror som hotar dessa levnadsvillkor.
Höga myndigheten skall offentliggöra de allmänna målsättningarna och programmen sedan de framlagts för den rådgivande kommittén.
Höga myndigheten får offentliggöra ovan nämnda undersökningar och upplysningar.
A rtikel 4 7
Höga myndigheten får inhämta de upplysningar som krävs för att fullgöra sin uppgift. Den får låta göra nödvändiga kontrollundersökningar. Höga myndigheten får inte lämna ut upplysningar som omfattas av tystnadsplikt; detta gäller särskilt uppgifter som angår företagen och berör deras affärsförbindelser eller kosmadsförhållanden. Med detta förbehåll skall Höga myndigheten offentliggöra uppgifter som kan vara till nytta för regeringarna eller alla övriga berörda parter.
Höga myndigheten får döma sådana företag, som undandrar sig förpliktelser de ålagts genom beslut enligt bestämmelserna i denna artikel eller som uppsåtligen lämnar oriktiga upplysningar, till böter eller viten.
Beloppet för böter får högst uppgå till 1 procent av årsomsättningen och för viten högst 5 procent av den genomsnittliga dagsomsätmingen för varje dags dröjsmål.
Om ett företag har lidit skada genom att Höga myndigheten brutit mot tystnadsplikten, får ersättningstalan väckas vid domstolen i den ordning som anges i artikel 40.
Artikel 48
Företagens rätt att bilda sammanslutningar påverkas inte av detta fördrag. Medlemskap i sådana sammanslutningar skall vara frivilligt. Sammanslutningarna får utöva varje slag av verksamhet, som inte strider mot bestämmelsema i detta fördrag eller mot Höga myndighetens beslut eller rekommendationer.
I de fall då detta fördrag föreskriver att den rådgivande kommittén skall höras får en sammanslutning lägga fram sina medlemmars synpunkter på tillämnade åtgärder inför Höga myndigheten inom den tid som Höga myndigheten bestämt.
19
För att inhämta nödvändiga upplysningar eller för att underlätta Prop. 1994/95:19 genomförandet av de uppgifter som Höga myndigheten har, skall denna Bilaga 13 i normala fall vända sig till producentsammanslutningar, under förutsättning att dessa sammanslutningar antingen tillförsäkrar att kvalificerade representanter för arbetstagare och förbrukare medverkar i sammanslutningamas ledande organ eller i de rådgivande kommittéer som knutits till dessa eller att de på annat sätt inom sin organisation bereder arbetstagare och förbrukare tillfredsställande möjligheter att göra sina intressen gällande.
De sammanslutningar som avses i föregående stycke är skyldiga att lämna Höga myndigheten de upplysningar om sin verksamhet denna anser vara nödvändiga. De synpunkter som avses i andra stycket samt de upplysningar som lämnas enligt fjärde stycket skall av samman- slumingama också meddelas berörd regering.
KAPITEL II FINANSIELLA BESTÄMMELSER Artikel 49
Höga myndigheten får anskaffa nödvändiga medel för fullgörandet av sin uppgift
——genom att ta ut avgifter på produktionen av kol och stål, —genom att ta upp län. Den får ta emot gåvor.
Artikel 50
1. Avgifterna är avsedda att täcka —- administrationsutgifter som avses i artikel 78, — omställningsbidrag utan återbetalningsskyldighet som avses i artikel 56. — såvitt gäller de finansieringsmöjligheter som avses i artiklarna 54 och 56 den del av Höga myndighetens upplåningsverksamhet som eventuellt inte täcks av dess utlåningsverksamhet sedan reservfonden tagits i anspråk, liksom eventuellt infriande av dess garantier för lån, som företagen tagit upp direkt, — utgifter för främjande av teknisk och ekonomisk forskning på de villkor som anges i artikel 55.2.
20
2. Avgifterna skall årligen påföras de olika produkterna i relation till Prop. 1994/95:19 deras genomsnittliga värde; avgiften får dock inte överstiga 1 procent Bilaga 13 av detta värde, om inte rådet dessförinnan givit Sitt tillstånd till det med två tredjedels majoritet. Villkoren för att påföra och ta upp avgift skall fastställas genom ett generellt beslut av Höga myndigheten efter det att den har hört rådet; kumulativa uttag skall så långt det är möjligt undvikas.
3. Höga myndigheten får i fråga om företag, som inte följer beslut enligt denna artikel, höja avgifterna med högst 5 procent för varje kvartals dröjsmål med betalning.
A rtikel 51
1. Upplånade medel får av Höga myndigheten endast användas för att bevilja lån. Höga myndighetens emissioner av lån på medlemsstaternas marknader skall vara underkastade de bestämmelser som gäller för dessa marknader. Om Höga myndigheten anser att en medlemsstats garanti är nödvändig för att ta upp vissa lån skall den efter att ha hört rådet hänskjuta saken till den regering eller de regeringar som berörs; ingen stat är förpliktad att ställa garanti.
2. Höga myndigheten får enligt artikel 54 garantera län, som av tredje man direkt beviljas företagen.
3. Höga myndigheten kan anpassa sina låne- och garantivillkor så, att en reservfond bildas, uteslutande avsedd för att reducera den eventuella höjning av avgifterna som avses i artikel 50.1 tredje stycket; de sålunda uppsamlade medlen får inte i någon som helst form användas för utlåning till företag.
4. Höga myndigheten skall inte själv utöva bankverksamhet som sammanhänger med dess finansiella uppgifter.
Artikel 52
Medlemsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att inom de i artikel 79 första stycket nänmda territorierna samt inom ramen för fastställda bestämmelser om kommersiella betalningar garantera överföring av medel som härrör från avgifter, ekonomiska sanktioner och viten samt reservfonden i den utsträckning detta är nödvändigt för dessa medels användning för de i detta fördrag angivna ändamålen.
21
Bilaga 13
Villkoren för sådana överföringar, såväl mellan medlemsstaterna som till tredje land, som hänför sig till andra av Höga myndigheten eller med dess garanti genomförda finansiella transaktioner, skall bestämmas genom avtal mellan Höga myndigheten och de medlemsstater eller behöriga organ som saken gäller; en medlemsstat som tillämpar valutakontroll är inte skyldig att garantera en överföring för vilken den inte åtagit sig någon uttrycklig förpliktelse.
Artikel 53
Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artikel 58 samt kapitel V i avdelning III får Höga myndigheten
a) efter att ha hört den rådgivande kommittén och rådet, på de villkor Höga myndigheten fastställer och under dess kontroll, godkänna alla slag av finansiella arrangemang som är gemensamma för flera företag, vilka den anser nödvändiga för att genomföra de uppgifter som anges i artikel 3 och som är förenliga med bestämmelserna i detta fördrag, särskilt artikel 65,
b) med rådets enhälliga samtycke själv vidta alla slag av finansiella arrangemang med samma ändamål.
Arrangemang av samma slag, som vidtagits av eller förekommer i medlemsstaterna, skall anmälas till Höga myndigheten som efter att ha hört den rådgivande kommittén och rådet skall lämna nödvändiga rekommendationer till de stater saken gäller i de fall, då dessa arrangemang helt eller delvis strider mot detta fördrag.
KAPITEL III
INVESTERINGAR OCH FINANSIELLT STÖD
Artikel 54
Höga myndigheten får underlätta genomförandet av investeringsprogram genom att bevilja lån till företagen eller genom att ställa garanti för andra län som företagen tar upp.
Med rådets enhälliga samtycke får Höga myndigheten med samma medel understödja finansieringen av arbeten och anläggningar som direkt och huvudsakligen bidrar till att öka produktionen, sänka produktionskostnaderna eller underlätta avsättningen av produkter som tillhör dess kompetensområde.
Prop. 1994/95: 19
22
Bilaga 13
I avsikt att främja en samordnad utveckling av investeringsverksamheten kan Höga myndigheten enligt artikel 47 begära underrättelse i förväg om enskilda företags program, antingen genom en särskild hänvändelse till det företag saken gäller eller genom ett beslut som anger arten och omfattningen av de program som skall arunälas.
Höga myndigheten kan inom ramen för de allmänna målsättningar som anges i artikel 46, sedan den givit berörda parter tillfälle att framlägga sina synpunkter, avge ett motiverat yttrande över dessa program. På begäran av det företag saken gäller är Höga myndigheten förpliktad att avge ett sådant yttrande. Höga myndigheten skall delge det berörda företaget yttrandet och informera regeringen i det land där företaget hör hemma. En förteckning över yttranden skall offentliggöras.
Om Höga myndigheten finner att finansieringen av ett program eller driften av de anläggningar som programmets genomförande omfattar skulle kräva subventioner, stödåtgärder, skydd eller diskriminering i strid med detta fördrag, skall det avstyrkande yttrandet sorn avgivits på dessa grunder gälla såsom beslut enligt artikel 14 och medföra förbud för det berörda företaget att för programmets genomförande använda sig av andra medel än företagets egna.
Höga myndigheten får i fråga om företag, som överträder det förbud som avses i föregående stycke, döma ut böter som högst uppgår till det belopp som orättmätigt använts för genomförande av programmet i fråga.
Artikel 55
1. Höga myndigheten skall främja teknisk och ekonomisk forskning som har betydelse för produktionen och utvecklingen av kol— och stålkonsumtionen samt arbetssäkerheten inom dessa industrier. Den skall för detta ändamål organisera ett lämpligt samarbete mellan existerande forskningsorgan.
"2. Efter att ha hört den rådgivande kommittén får Höga myndigheten ta initiativ till och underlätta utvecklingen av sådan forskning
a) antingen genom att ordna med gemensam finansiering från berörda företags sida. D) eller genom att till detta ändamål använda medel som mottagits såsom gåva,
c) eller också genom att med rådets samtycke till detta ändamål anslå medel som kommer från de avgifter som avses i artikel 50. dock utan att överskrida det i andra punkten av angivna artikel fastställda maxirnibeloppet.
Resultaten av den forskning som finansierats i enlighet med b och c skall ställas till förfogande för alla inom gemenskapen som saken gäller.
Prop. 1994/95: 19
23
Bilaga 13
3. Höga myndigheten skall avge yttranden av alla slag som är av betydelse för att sprida kännedom om tekniska förbättringar, särskilt beträffande patentutbyte och licensgivning.
Artikel 56
Om införandet av nya tekniska metoder eller produktionsmedel inom ramen för Höga myndighetens allmänna målsättningar leder till en osedvanligt omfattande minskning av arbetskraftsbehovet inom kol— och stålindustriema, vilket inom ett eller flera områden medför särskilda svårigheter att återsysselsätta den friställda arbetskraften, och om de regeringar som saken gäller så begär
a) skall Höga myndigheten inhämta yttrande från den rådgivande kommittén, b) får Höga myndigheten på det sätt som anges i artikel 54, antingen inom industrierna som tillhör dess kompetensområde,*eller med rådets samtycke inom varje annan industri, underlätta finansieringen av program som den godkänt och som avser att skapa en ny, ekonomiskt sund verksamhet, ägnad att återge friställd arbetskraft produktiv sysselsättning , c) skall Höga myndigheten bevilja bidrag utan återbetalningsskyldighet för — utbetalning av gottgörelse för att möjliggöra för arbetstagarna att avvakta ny anställning,
— tilldelning av penningbidrag till arbetstagare för kosmader i samband med ny anställning. — finansiering av yrkesomskolning av arbetstagare som måste byta verksamhet. Höga myndigheten skall vid beviljandet av bidrag utan återbetalningsskyldighet uppställa som villkor, att den stat saken gäller betalar ut ett särskilt bidrag som uppgår till minst samma belopp som förstnämnda bidrag, om inte rådet med två tredjedels majoritet medger avvikelse härifrån.
KAPITEL IV PRODUKTION Artikel 57
På produktionens område skall Höga myndigheten företrädesvis använda
de indirekta medel som står till dess förfogande såsom — samarbete med regeringarna för att reglera eller påverka den allmänna konsumtionen och särskilt den offentliga, — ingripanden beträffande priser och handelspolitik i enlighet med detta fördrag.
Prop. 1994/95:19
24
Artikel 58 Prop. 1994/95:19 Bilaga 13 1. I händelse av en nedgång i efterfrågan skall Höga myndigheten, om den anser att gemenskapen befinner sig i en påtaglig krissituation och att de åtgärder som avses i artikel 57 inte är tillräckliga för att avhjälpa krisen, efter att ha hört den rådgivande kommittén och med rådets samtycke, införa ett kvoteringssystem för produktionen vid behov i förening med sådana åtgärder som avses i artikel 74. Om Höga myndigheten underlåter att ta initiativ, får en medlemsstat framlägga saken för rådet, som genom enhälligt beslut kan föreskriva, att Höga myndigheten skall införa ett kvoteringssystem.
2. Höga myndigheten skall, på grundval av undersökningar utförda i samråd med företagen och företagssammanslutningama, fastställa rättvist avpassade kvoter med beaktande av de i artiklarna 2, 3 och 4 uppställda principerna. Den kan särskilt reglera företagens kapacitetsutnyttjande genom lämpliga avgifter på de kvantiteter som överstiger en jämförelsenivå, som fastställts genom ett generellt beslut. Belopp som erhålls på detta sätt skall användas för att stödja företag vilkas produktionstakt ligger under den förutsedda nivån, särskilt i syfte att i möjligaste mån upprätthålla sysselsättningen inom dessa företag.
3. Kvoteringssystemet skall upphöra på förslag. som Höga myndigheten framlägger för rådet efter att ha hört den rådgivande kommittén, eller av en av medlemsstaternas regeringar, om inte rådet beslutar något annat; härvid krävs enhällighet om förslaget framläggs av Höga myndigheten och enkel majoritet om det framläggs av en regering. Kvoteringssystemets upphörande skall offentliggöras genom Höga myndighetens försorg.
4. Höga myndigheten får i fråga om företag som åsidosätter de beslut som fattats enligt denna artikel, döma ut böter som högst uppgår till värdet av den otillåtna produktionen.
Artikel 59
1. Om Höga myndigheten, efter att ha hört den rådgivande kommittén, konstaterar att gemenskapen befinner sig i en allvarlig bristsituation i fråga om vissa eller samtliga produkter som tillhör dess kompetensområde och att de åtgärder som avses i artikel 57 inte är tillräckliga för att avhjälpa bristen, skall Höga myndigheten framlägga saken för rådet samt, om rådet inte enhälligt beslutar något annat, föreslå rådet de åtgärder som krävs.
25
Bilaga 13
Om Höga myndigheten underlåter att ta initiativ, får en medlemsstat framlägga saken för rådet, som genom enhälligt beslut kan fastslå, att den ovannämnda situationen föreligger.
. På förslag av Höga myndigheten och i samråd med denna skall rådet enhälligt fatta beslut dels om prioritering i fråga om förbrukningen och dels om fördelning av gemenskapens tillgångar av kol och stål mellan industrierna inom dess kompetensområde, export och övrig konsumtion. På grundval av den på detta sätt beslutade prioriteringen rörande förbrukningen skall Höga myndigheten efter samråd med berörda företag fastställa de tillverkningsprogram som företagen är skyldiga att genomföra.
. Om rådet inte fattar ett enhälligt beslut om de åtgärder som avses i punkt 2, skall Höga myndigheten själv på grundval av konsumtion och export samt oberoende av produktionens lokalisering göra fördelningen av gemenskapens tillgångar mellan medlemsstaterna. I varje medlemsstat skall fördelningen av de tillgångar som Höga myndigheten anvisat ske på regeringens ansvar på sådant sätt att de leveranser som avsetts äga rum till andra medlemsstater inte berörs och under förutsättning att samråd äger rum med Höga myndigheten i fråga om de kvantiteter som avsatts för export och för drift av kol— och stålindustriema, Om den andel som av en regering avsatts för export reduceras i förhållande till de kvantiteter som lagts till grund för den totala tilldelningen till medlemsstaten i fråga, skall Höga myndigheten vid senare fördelningstillfällen, i mån av behov, mellan medlemsstaterna på nytt fördela de tillgångar som på detta sätt friställts för konsumtion. Om den andel som av en regering avsatts för drift av kol— och stålindustriema reduceras på motsvarande sätt och detta leder till en produktionsminskning inom en bransch inom gemenskapen, skall tilldelningen av motsvarande produkter till medlemsstaten i fråga vid senare fördelningstillfälle reduceras i samma omfattning som nämnda produktionsminskning .
.Höga myndigheten skall i samtliga fall på grundval av undersökningar, som företagits i samråd med företagen och företagssammanslutningama, mellan företagen rättvist fördela de kvantiteter som avsatts för industrierna inom dess kompetensområde.
Prop. 1994/95:19
26
5. Idet fall som avses i punkt 1 i denna artikel får Höga myndigheten, Prop. 1994/95:19 efter att ha hört den rådgivande kommittén och med rådets samtycke, Bilaga 13 enligt bestämmelserna i artikel 57 besluta, att alla medlemsstater skall införa restriktioner rörande exporten till tredje land. Om Höga myndigheten underlåter att ta initiativ, får rådet fatta enhälligt beslut om detta på förslag av en regering.
6. Höga myndigheten får, efter att ha hört den rådgivande kommittén och rådet, upphäva det system som inrättats enligt denna artikel. Höga myndigheten får inte åsidosätta ett avstyrkande yttrande från rådet, om detta yttrande avgivits enhälligt. Om Höga myndigheten underlåter att ta initiativ, får rådet genom enhälligt beslut upphäva detta system.
7. Höga myndigheten får i fråga om företag, som åsidosätter de beslut som fattats med tillämpning av denna artikel, döma ut böter som högst uppgår till det dubbla värdet av den tillverkning eller de leveranser som föreskrivits och inte verkställts eller som undandragits föreskriven användning.
KAPITEL V PRISER Artikel 60
1. På prisområdet år förfaranden som strider mot artiklarna 2, 3 och 4 förbjudna och särskilt —— illojal konkurrens och i synnerhet prissänkningar av helt tillfällig eller helt lokal karaktär, vilka syftar till att uppnå en monopolställning inom den gemensamma marknaden, —— diskriminerande förfaranden som innebär att en säljare inom den gemensamma marknaden tillämpar olika villkor vid jämförbara affärstransaktioner, särskilt med hänsyn till köparnas nationalitet.
Höga myndigheten kan efter att ha hört den rådgivande kommittén och rådet genom beslut närmare ange de förfaranden som avses med detta förbud.
2. I detta syfte
a) skall de prislistor och försäljningsvillkor som tillämpas av företagen på den gemensamma marknaden offentliggöras i den omfattning och den form som föreskrivs av Höga myndigheten efter att ha hört den rådgivande kommittén. Om Höga myndigheten finner, att ett företag valt en onormal utgångspunkt för fastställande av sin prislista, och
27
detta särskilt. öppnar möjligheter att kringgå bestämmelsema under b Prop. 1994/95: 19 här nedan, skall den lämna lämpliga rekommendationer till detta Bilaga 13 företag, b) får de använda metoderna för prissättning inte leda till att de priser som tillämpas av ett företag inom den gemensanuna marknaden, då dessa återförs till motsvarande värde vid den utgångspunkt som valts för fastställande av dess prislista — överstiger det pris som enligt prislistan i fråga gäller vid en jämförbar afärstransaktion eller — understiger detta pris med mer än — antingen den marginal som möjliggör anpassning av det lämnade anbudet till en med annan utgångspunkt fastställd prislista som erbjuder köparen de fördelaktigaste villkoren på leveransorten eller — den marginal som genom beslut av Höga myndigheten efter det att den rådgivande kommittén yttrat sig, fastställts för varje kategori av produkter med eventuellt hänsynstagande till produkternas ursprung och destinationsort.
Dessa beslut skall fattas när de visar sig nödvändiga för att undvika störningar inom den gemensamma marknaden i dess helhet eller en del därav eller för att undvika störningar i jämvikten till följd av olikheter i metoderna för prissättning på en produkt och på de råvaror som används för dess tillverkning. Besluten skall inte hindra företagen att anpassa sina anbud till villkor som erbjudits av företag utanför gemenskapen. under förutsättning att dessa transaktioner anmäls till Höga myndigheten, som i händelse av missbruk får begränsa eller upphäva den fördel berörda företag kan dra av denna undantagsbestämmelse.
Artikel 61
På grundval av undersökningar gjorda i samråd med företagen och företagssammanslutningama enligt bestämmelserna i artikel 46 första stycket och artikel 48 tredje stycket, samt efter att ha hört den rådgivande kommittén och rådet om såväl lämpligheten av dessa åtgärder som den prisnivå de medför kan Höga myndigheten för en eller fiera produkter inom dess kompetensområde fastställa
a) maximipriser inom den gemensamma marknaden, om den finner att ett sådant beslut är nödvändigt för att uppnå de syften som anges i artikel 3, särskilt under c,
b) minimipriser inom den gemensamma marknaden, om Höga myndigheten finner att en uppenbar kris föreligger eller är omedelbart förestående samt att ett sådant beslut krävs för att de syften som anges i artikel 3 skall uppnås,
28
c) minimi- eller maximipriser vid export efter samråd med berörda Prop. 1994/95:19
företagssammanslutningar eller företagen själva och med anpassning Bilaga 13
till de förhållanden som råder på utländska marknader, om en sådan åtgärd kan kontrolleras effektivt och visar sig nödvändig såväl med hänsyn till de genom marknadsläget uppkommande farorna för företagen som för att i de internationella ekonomiska förbindelserna hävda den målsättning som anges i artikel 3 f. Om minimipriser fastställs, skall denna bestämmelse inte hindra tillämpningen av bestämmelserna i artikel 60.2 sista stycket.
Vid prissättningen skall Höga myndigheten beakta nödvändigheten av att tillse att konkurrensförrnågan inom såväl kol- och stålindustrierna som förbrukningsindustriema vidmakthålls i enlighet med de principer som anges i artikel 3 c.
Om Höga myndigheten underlåter att under ovan angivna förhållanden ta initiativ, får en medlemsstats regering framlägga saken för rådet, som genom enhälligt beslut kan anmoda Höga myndigheten att fastställa sådana maximi- eller minimipriser.
Artikel 62
Då Höga myndigheten anser, att en sådan åtgärd är mest lämpad för att undvika att kolpriserna fastställs på produktionskostnadsnivån för de gruvor som har de högsta kostnadema och vilkas drift anses temporärt nödvändig för genomförandet av de uppgifter som anges i artikel 3, får Höga myndigheten, efter att ha inhämtat yttrande från den rådgivande kommittén, besluta om utjänmingsbetalningar — mellan företag inom samma gruvdistrikt, för vilka samma prislistor
gäller, __ mellan företag belägna inom olika gruvdistrikt, efter att ha hört rådet.
Sådana utjämningsbetalningar får dessutom införas under de förutsättningar som anges i artikel 53.
Artikel 63
1. Om Höga myndigheten Hnner att köparna praktiserar en systematisk diskriminering, särskilt med stöd av bestämmelser, som reglerar offentligt organs affärsavslut, skall den till de regeringar som saken gäller lämna nödvändiga rekommendationer.
2. Höga myndigheten får, i den utsträckning den finner det nödvändigt, besluta att
29
3 Riksdagen l904/95. ] saml. Nr 19. Bilaga 13—21
Bilaga 13
&) företagen skall fastställa sina försäljningsvillkor så, att deras köpare och kommissionärer förbinder sig att följa de regler som uppställts av Höga myndigheten med tillämpning av bestämmelserna i detta kapitel,
b) företagen skall ställas till ansvar för överträdelse av förpliktelser de åtagit sig på detta sätt, då överträdelsen begåtts av deras ombud eller av komrnissionärer, som handlat för dessa företags räkning.
Höga myndigheten får, i händelse av att en köpare bryter mot förpliktelser han har åtagit sig på detta sätt, begränsa de till gemenskapen hörande företagens rätt att handla med nämnda köpare i en utsträckning som, i fall av upprepad överträdelse kan medföra temporärt förbud. I detta fall får köparen, utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artikel 33, väcka talan vid domstolen.
3. Höga myndigheten har dessutom befogenhet att till berörda medlemsstater lämna lämpliga rekommendationer för att säkerställa att de regler som uppställts med tillämpning av artikel 60.1 följs av varje företag eller organisation, som utövar en distributionsfunktion på kol- och stålområdet.
Artikel 64
Höga myndigheten får i fråga om företag, som åsidosätter bestämmelserna i detta kapitel eller beslut om deras tillämpning, döma ut böter som uppgår till det dubbla värdet av den otillåtna försäljningen. I händelse av upprepad överträdelse skall ovanstående maximibelopp fördubblas.
KAPITEL VI KARTELLER OCH FÖRETAGSKONCENTRATIONER Artikel 65
1. Överenskommelser mellan företag, beslut av företagssammanslutningar och samordnade förfaranden, som är ägnade att inom den gemensamma marknaden, direkt eller indirekt, förhindra, inskränka eller snedvrida den normala konkurrensen är förbjudna, särskilt sådana som består i att
a) fastställa eller bestämma priser,
b) inskränka eller kontrollera produktion, teknisk utveckling eller investeringar,
c) dela upp marknader, produkter, kunder eller försörjningskällor.
Prop. 1994/95: 19
30
2. Höga myndigheten skall dock för särskilt angivna produkter tillåta Prop. 1994/95:19 överenskommelser om specialisering eller om gemensamma inköp och Bilaga 13 försäljningar. om den finner att
a) denna specialisering eller dessa gemensamma inköp och försäljningar komma att bidra till en påtaglig förbättring av produktionen eller distributionen av dessa produkter.
b) överenskommelsen i fråga är väsentlig för att uppnå ett sådant resultat utan att vara mera restriktiv till sin karaktär än ändamålet kräver, och
c) överenskommelsen inte är ägnad att ge de berörda företagen möjlighet att bestämma priser. kontrollera eller begränsa produktionen eller avsättningen för en väsentlig del av ifrågavarande produkter inom den gemensamma marknaden och inte heller att undandra dessa produkter effektiv konkurrens från andra företag inom den gemensamma marknaden.
Om Höga myndigheten finner, att vissa överenskommelser till sin natur och sina verkningar helt överensstämmer med ovan åsyftade överenskommelser, särskilt med hänsyn till tillämpningen av denna punkt på distributionsföretag, skall Höga myndigheten också tillåta dessa överenskommelser när den finner att de uppfyller samma villkor.
Tillstånden kan lämnas på bestämda villkor och för en begränsad tid. I sådant fall skall Höga myndigheten förnya ett tillstånd en eller flera gånger om den fastställer, att villkoren i a—c ovan fortfarande är uppfyllda vid tidpunkten för förnyelsen.
Höga myndigheten skall återkalla ett tillstånd eller ändra dess innehåll. om den finner att överenskommelsen på grund av ändrade förhållanden inte längre uppfyller ovan avsedda villkor eller att de faktiska följderna av överenskommelsen eller av dess tillämpning strider mot de villkor som uppställts för tillståndet.
Beslut som innebär att tillstånd lämnas, förnyas. ändras, vägras eller återkallas, samt grunderna för sådana beslut, skall offentliggöras utan att de begränsningar som fastställts i artikel 47 andra stycket skall vara tillämpliga i sådant fall.
3. Höga myndigheten får, i enlighet med bestämmelserna i artikel 47, inhämta alla de upplysningar som krävs för tillämpningen av denna artikel, antingen genom en särskild förfrågan ställd till berörda parter eller genom en förordning som närmare anger arten av de överenskomtnelser, beslut eller förfaranden som skall anmälas för Höga myndigheten.
4. Överenskommelser och beslut som är förbjudna med stöd av denna artikels första punkt skall sakna rättsverkan och kan inte åberopas inför någon domstol i medlemsstaterna.
31
Höga myndigheten skall, om inte annat följer av rätten att överklaga Prop. 1994/95: 19 till domstolen, ensam vara behörig att avgöra, om nämnda Bilaga 13 överenskommelser eller beslut står i överensstämmelse med be- stämmelsema i denna artikel.
5. Höga myndigheten får fastställa böter och viten för företag, som träffat en ogiltig överenskommelse, eller, som genom skiljedomsförfarande, avtalsvite, bojkott eller andra medel tillämpat eller sökt tillämpa en ogiltig överenskommelse eller ett ogiltigt beslut eller en överenskommelse för vilken tillstånd vägrats eller beträffande vilken tillstånd återkallats, eller som fått tillstånd genom uppsåtligen oriktiga eller förvanskade uppgifter, eller som tillämpar förfaranden som strider mot bestämmelserna i punkt ]. Maximibeloppet av dessa böter eller viten får inte överstiga dubbla värdet av den faktiska omsättningen av de produkter som omfattas av de överenskommelser, beslut eller förfaranden vilka strider mot bestämmelserna i denna artikel. Nämnda maximibelopp får dock höjas i de fall det varit fråga om en begränsning av produktion, teknisk utveckling eller investeringar, såvitt gäller böter, till högst 10 procent av berörda företags årsomsättning och. såvitt gäller viten. till högst 20 procent av dagsomsättningen.
Artikel 66
1. Höga myndighetens förhandstillstånd skall, om inte annat följer av bestämmelserna i punkt 3, krävas för varje förfarande som genom sin art och genom verksamhet utövad av en person eller ett företag eller av en grupp av personer eller företag, inom de territorier som avses i artikel 79 första stycket, direkt eller indirekt leder till en koncentration av företag, av vilka minst ett är sådant som avses i artikel 80: detta gäller antingen förfarandet hänför sig till en och samma produkt eller till olika produkter, och antingen det kommer till stånd genOm fusion, förvärv av aktier, andelar och andra tillgångar. lån, avtal eller genom varje annat medel för kontroll. För tillämpningen av ovanstående bestämmelser skall Höga myndigheten genom en förordning som den skall utfärda efter att ha hört rådet närmare ange kriterierna för kontroll över företag.
2. Höga myndigheten skall bevilja det i föregående punkt omnämnda tillståndet, om den finner att det tilltänkta förfarandet rörande ifrågavarande produkt eller produkter som tillhör dess kompetensområde inte kommer att ge berörda personer eller företag möjlighet _- att fastställa priser, kontrollera eller inskränka produktionen eller distributionen eller förhindra bibehållandet av en effektiv konkurrens på en betydande del av marknaden för dessa produkter eller
— att undandra sig de konkurrensregler som följer av tillämpningen Prop. 1994/95: 19 av detta fördrag, särskilt genom upprättandet av en konstlad Bilaga 13 undantagsställning, vilken medför en väsentlig fördel i fråga om tillgång till försörjningskällor och avsättning.
Höga myndigheten skall vid denna bedömning och i enlighet med principen om icke-diskriminering i artikel 4 b beakta storleken av företag av likartat slag inom gemenskapen i den utsträckning Höga myndigheten anser detta vara motiverat för att undvika eller utjämna de nackdelar som följer av skillnader i konkurrensvillkoren.
Höga myndigheten får för tillståndet uppställa de villkor den anser vara lämpliga för att tillgodose syftet med denna punkt.
Innan Höga myndigheten tar ställning till ett förfarande som berör företag av vilka minst ett inte är sådant som avses i artikel 80, skall den inhämta den berörda regeringens synpunkter.
3. Höga myndigheten skall från kravet på förhandstillstånd befria sådana slag av förfaranden som den — med hänsyn till storleken av de tillgångar eller företag som berörs av detta och till arten av den koncentration som blir resultatet — finner. bör anses stå i överensstämmelse med de villkor som krävs enligt punkt 2. I den förordning som med rådets samtycke utfärdas för detta ändamål skall även villkoren för en sådan befrielse fastställas.
4. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 47 beträffande företag inom Höga myndighetens kompetensområde, får Höga myndigheten. antingen genom en förordning som utfärdas efter rådets hörande och vilken närmare anger arten av de förfaranden som Höga myndigheten skall underrättas om eller genom en särskild förfrågan till berörda parter inom ramen för denna förordning, inhämta alla de upplysningar som behövs för tillämpningen av denna artikel på förfaranden som kan medföra den effekt som sägs i punkt I; sådana upplysningar får inhämtas från fysiska eller juridiska personer som förvärvat eller sammanslagit rättigheterna eller tillgångarna i fråga eller som avser att förvärva eller sammanslå dem.
5. Om en koncentration kommit till stånd som Höga myndigheten finner har genomförts i strid med bestämmelserna i punkt 1 men som ändå uppfyller de villkor, som anges i punkt 2, skall Höga myndigheten godkänna denna koncentration under förutsättning att de personer som förvärvat eller sammanslagit rättigheterna och tillgångarna i fråga betalar de böter som avses i punkt 6 andra stycket. Bötesbeloppet får dock inte understiga hälften av det maximibelopp som fastställts i punkt 6 andra stycket om det är uppenbart att tillstånd borde ha inhämtats. Om detta belopp inte betalas, skall Höga myndigheten tillgripa de åtgärder som anges nedan i vad gäller koncentrationer som betecknats såsom otillåtna.
33
Bilaga 13
Om en koncentration kommit till stånd som Höga myndigheten finner inte kan uppfylla de allmänna eller särskilda villkor som krävs för tillstånd enligt punkt 12, skall Höga myndigheten genom ett motiverat beslut förklara koncentrationen otillåten och, efter att ha givit berörda parter tillfälle att framlägga sina synpunkter, besluta att de företag eller tillgångar som otillåtet sammanslagits skiljs åt eller att den gemensamma kontrollen upphör. Höga myndigheten kan besluta varje annan åtgärd som den anser lämplig för att återställa den oberoende driften hos företagen i fråga eller det oberoende utnyttjandet av tillgångarna i fråga samt för att återställa normala konkurrensvillkor. Varje part som saken direkt gäller får föra talan mot dessa beslut enligt den ordning som anges i artikel 33. Domstolen har oinskränkt behörighet att med avvikelse från artikel 33 bedöma om det tillämpade förfarandet har karaktären av en koncentration enligt första punkten i denna artikel och förordningar som utfärdats med tillämpning av samma punkt. Sådan talan medför uppskov. Talan får endast väckas sedan det beslutats om ovan avsedda åtgärder. om inte Höga myndigheten ger sitt samtycke till att särskild talan väcks mot det beslut som förklarade förfarandet otillåtet. Höga myndigheten får när som helst, om inte bestänunelserna i artikel 39 tredje stycket tillämpas. vidta eller föranstalta om de interimistiska åtgärder som den anser nödvändiga för att skydda konkurrerande företags eller tredje mans intressen samt för att avvärja varje åtgärd som är ägnad att hindra verkställigheten av dess beslut. Endast om domstolen beslutar det. medför en talan vid domstolen att verkställigheten av de interimistiska åtgärderna skjuts upp. Höga myndigheten skall medge berörda parter en skälig frist för att verkställa dess beslut. Efter utgången av denna frist får Höga myndigheten förelägga vite intill ett belopp per dag av en promille av värdet av ifrågavarande rättigheter eller tillgångar. Om de berörda parterna inte uppfyller sina förpliktelser skall Höga myndigheten dessutom själv vidta åtgärder för verkställighet och får, särskilt vad gäller företag inom dess kompetensområde. skjuta upp utövandet av de rättigheter som hänför sig till de orättmätigt förvärvade tillgångarna, utverka att en tvångsförvaltare av dessa tillgångar utses på rättslig väg samt ordna tvångsförsäljning av tillgångarna på villkor som tillvaratar ägarnas rättmätiga intressen. Höga myndigheten får vidare beträffande de fysiska eller juridiska personer som, till följd av det otillåtna förfarandet, förvärvat rättigheterna eller tillgångarna i fråga ogiltigförklara åtgärder, avgöranden, resolutioner eller beslut av de ledande organen inom de företag som är underkastade en olovligen upprättad kontroll. Höga myndigheten har dessutom befogenhet att till berörda medlemsstater lämna de rekommendationer som krävs för att inom ramen för staternas nationella lagstiftning uppnå verkställighet av de åtgärder som avses i föregående stycken.
Prop. 1994/95: 19
34
Vid utövandet av sina befogenheter skall Höga myndigheten beakta Prop. 1994/95:19 de rättigheter som tredje man i god tro förvärvat. Bilaga 13
. Höga myndigheten får ålägga böter intill ett belopp av — 3 procent av värdet av de tillgångar som förvärvats eller sanunanslagits eller som skall förvärvas eller sammanslås för de fysiska eller juridiska personer som undandrar sig de förpliktelser som avses i punkt 4, -—- 10 procent av värdet av de tillgångar som förvärvats eller sammanslagits för de fysiska eller juridiska personer som undandrar sig de förpliktelser som avses i punkt 1. Detta maximibelopp skall efter utgången av den tolfte månaden efter det att förfarandet ägt rum, höjas med en tjugofjärdedel för varje ytterligare månad som förtiutit intill dess att Höga myndigheten fastställt att en överträdelse ägt rum, — 10 procent av värdet av de tillgångar som förvärvats eller sammanslagits eller som skall förvärvas eller sammanslås för de fysiska eller juridiska personer som med oriktiga eller förvanskade uppgifter dragit eller sökt dra fördel av de bestämmelser som avses i punkt 2, — 15 procent av värdet av de tillgångar som förvärvats eller sammanslagits för företag inom Höga myndighetens kompetensområde vilka deltagit i eller medverkat i det förfarande som genomförts och som strider mot bestämmelserna i denna artikel.
Personer som drabbas av påföljder som avses i denna punkt har rätt att väcka talan vid domstolen i den ordning som anges i artikel 36.
. Om Höga myndigheten finner att offentliga eller privata företag, som rättsligt eller faktiskt intar eller förvärvar en dominerande ställning på marknaden i fråga om en produkt inom dess kompetensområde och på detta sätt undandras effektiv konkurrens inom en betydande del av den gemensamma marknaden, utnyttjar denna ställning för ändamål som strider mot detta fördrags målsättningar, skall Höga myndigheten till dessa företag lämna de rekommendationer som krävs för att förhindra dem att umyttja denna ställning för ändamålet i fråga. Om dessa rekommendationer inte följs på ett tillfredsställande sätt inom skälig tid, skall Höga myndigheten, genom beslut som fattas i samråd med den berörda regeringen och med tillämpning av de påföljder som avses i artiklama 58, 59 och 64, fastställa de priser och försäljningsvillkor som skall tillämpas av företaget i fråga eller uppställa produktions- eller leveransprogram som skall genomföras av företaget.
35
KAPITEL VII Prop. 1994/95:19 Bilaga 13 INGREPP 1 KONKURRENSFÖRHÅLLANDEN
Artikel 67
1. Varje åtgärd som vidtas av en medlemsstat och som är ägnad att märkbart återverka på konkurrensförhållandena inom kol— och stålindustrin, skall den berörda regeringen underrätta Höga myndigheten om.
2. Om en sådan åtgärd är ägnad att framkalla en allvarlig jämviktsstörning genom att skillnaden i produktionskosmader väsentligt ökas på annat sätt än genom en förändring av produktiviteten, får Höga myndigheten efter att ha hört den rådgivande kommittén och rådet vidta följande åtgärder: Om denna stats åtgärder medför skadliga verkningar för kol- och stålföretag inom statens kompetensområde, får Höga myndigheten bemyndiga staten att i fråga om företagen vidta stödåtgärder vars omfatming, villkor och varaktighet skall fastställas i samförstånd med Höga myndigheten. Samma bestämmelser skall tillämpas i händelse av ändringar i löner och arbetsvillkor som har samma verkningar, även om ändringarna inte orsakas av en statlig åtgärd. Om denna stats åtgärder medför skadliga verkningar för kol- och stålföretag inom de övriga medlemsstaternas kompetensområde, skall Höga myndigheten lämna en rekommendation till staten i fråga i syfte att avhjälpa förhållandet genom sådana åtgärder som staten anser vara bäst förenliga med dess egen ekonomiska jämvikt.
3. Om denna stats åtgärder leder till en minskning av skillnaderna i produktionskostnadema genom att kol- och stålföretag inom dess kompetensområde i jämförelse med övriga industrier inom samma land ges en särskild fördel eller påläggs särskilda avgifter, får Höga myndigheten, efter att ha hört den rådgivande kommittén och rådet, lämna de rekommendationer som krävs till denna stat.
KAPITEL VIII
ARBETSTAGARNAS LÖNER OCH RÖRLIGHET
Artikel 68
1. De metoder som används för att fastställa löner och sociala förmåner i de olika medlemsstaterna skall, i fråga om kol- och stålindustriema, inte beröras av tillämpningen av detta fördrag, om inte annat följer av följande bestämmelser.
36
2. Om Höga myndigheten finner, att ett eller fiera företag tillämpar Prop. 1994/95:19 onormalt låga priser beroende på att företagen fastställt lönerna på en Bilaga 13 onormalt låg nivå i förhållande till den lönenivå som gäller inom samma område, skall Höga myndigheten efter det att den rådgivande kommittén yttrat sig lämna nödvändiga rekommendationer till dessa företag. Om de onormalt låga lönerna är en följd av regeringsbeslut, skall Höga myndigheten rådgöra med den berörda regeringen och får, om enighet inte uppnås, efter det att den rådgivande kommittén yttrat sig, lämna en rekommendation till regeringen.
3. Om Höga myndigheten finner, att en lönesänkning medför en sänkning av arbetskraftens levnadsstandard och samtidigt används såsom medel för varaktig ekonomisk anpassning av företagen eller för konkurrens mellan företagen, skall Höga myndigheten till berörda företag eller regering efter det att den rådgivande kommittén yttrat sig lämna en rekommendation i syfte att på företagens bekostnad tillförsäkra arbetskraften fördelar som kompenserar lönesänkningen.
Denna bestämmelse skall inte tillämpas på
a) generella åtgärder som vidtagits av en medlemsswt för att återupprätta yttre jämvikt, utan att det påverkar en eventuell tillämpning av bestämmelserna i artikel 67,
b) lönesänkningar som följer av tillämpningen av en glidande skala som fastställts enligt lag eller avtal.
c) lönesänkningar som förorsakats av en sänkning av levnadskostnaderna,
d) lönesänkningar som syftar till att korrigera onormala lönehöjningar, som tidigare tillkommit under speciella omständigheter, och som upphört att inverka.
4. Frånsett de fall som avses under a och b i föregående punkt, skall varje lönesänkning, som påverkar hela eller en avsevärd del av arbetskraften i ett företag, anmälas för Höga myndigheten.
5. De rekommendationer som avses i föregående punkt får länmas av Höga myndigheten endast efter rådets hörande med undantag av rekommendationer som lämnas till företag, som inte är av den storleksordning som fastställts av Höga myndigheten i samförstånd med rådet. Då inom en medlemsstat en ändring i fråga om bestämmelser om finansiering av sociala förmåner eller i fråga om åtgärder mot arbetslöshet och verkningar av arbetslöshet eller en ändring i lönerna medför den verkan som avses i artikel 67.2 och 67.3, får Höga myndigheten tillämpa de bestämmelser som föreskrivs i nämnda artikel.
37
Bilaga 13
6. Om företagen inte följer de rekommendationer som lämnas till dem med tillämpning av denna artikel, får Höga myndigheten ålägga dem böter och viten uppgående till högst det dubbla värdet av de orättmätigt inbesparade lönekostnaderna.
Artikel 69
IQ
. Medlemsstaterna förbinder sig att avlägsna alla restriktioner som
grundar sig på nationalitet i fråga om sysselsättning inom kol- och stålindustriema av arbetstagare som har styrkta yrkesmässiga kvalifikationer för arbete inom nämnda industrier och är medborgare i en av medlemsstaterna, om inte annat följer av de begränsningar som beror på grundläggande krav med hänsyn till hälsa och allmän ordning.
. För tillämpningen av denna bestämmelse skall medlemsstaterna utforma en gemensam bestämning av olika slag av fackarbeten och kvalifikationsvillkor, i samförstånd fastställa de begränsningar som föreskrivs i föregående punkt samt undersöka de administrativa möjligheterna att inom gemenskapen i dess helhet sammanföra utbud och efterfrågan på arbetsmarknaden.
. Dessutom skall medlemsstaterna. beträffande de arbetstagarkategorier som inte avses i föregående punkt och om produktionsun'ecklingen inom kol— och stålindustrin hämmas av brist på lämplig arbetskraft, anpassa sina immigrationsbestämmelser iden utsträckning som krävs för att avhjälpa denna brist. De skall särskilt underlätta anställning av arbetstagare från kol- och stålindustrier i andra medlemsstater.
. Medlemsstaterna skall, utan att det inverkar på de särskilda åtgärder som berör gränsarbetare, förbjuda varje slag av diskriminering avseende avlöning och arbetsvillkor mellan inhemska arbetstagare och invandrade arbetstagare. De skall i synnerhet sinsemellan söka vidta alla sådana åtgärder som visar sig nödvändiga för att bestämmelserna om sociala förmåner inte skall utgöra hinder för arbetskraftens rörlighet.
. Höga myndigheten skall vägleda och underlätta medlemsstaternas handlande vid tillämpning av de åtgärder som avses i denna artikel.
Denna artikel skall inte påverka medlemsstaternas internationella förpliktelser.
Prop. 1994/95: 19
38
Bilaga 13
KAPITEL IX TRANSPORTER Artikel 70
Det föreligger enighet om att upprättandet av den gemensamma marknaden kräver tillämpning av sådana transporttariffer för kol och stål som erbjuder jämförliga prisvillkor åt förbrukare som befinner sig i jämförligt läge.
I handeln mellan medlemsstaterna är särskilt alla sådana förfaranden förbjudna som diskriminerar i fråga om fraktpriser och fraktvillkor vilka grundas på produkternas ursprungs- eller destinationsland. Upphävandet av sådan diskriminering skall först och främst innebära en förpliktelse att vid transporter av kol och stål från eller till annat land inom gemenskapen tillämpa tariffer, fraktpriser och andra tariffbestämmelser som gäller vid interna transporter för samma slag av gods, då godset fraktas samma sträcka.
Tariffer, fraktpriser och andra tariffbestämmelser, som tillämpas vid transport av kol och stål inom varje särskild medlemsstat samt mellan medlemsstaterna, skall offentliggöras eller göras kända för Höga myndigheten.
Tillämpning av särskilda tariffer vid inhemsk transport till förmån för ett eller flera kol- eller stålproducerande företag skall vara beroende av förhandsgodkännande av Höga myndigheten som skall förvissa sig om att dessa tariffer överensstämmer med principerna i detta fördrag. Höga myndigheten får ge ett temporärt eller villkorligt godkännande.
Om inte annat följer av bestämmelserna i denna artikel samt övriga bestämmelser i detta fördrag, skall transportpolitiken, särskilt fastställande och ändring av fraktpriser och fraktvillkor av varje slag, liksom jämkningar av fraktpriser i syfte att säkerställa transportföretagens finansiella jämvikt, i fortsättningen vara underkastad varje enskild medlemsstats bestämmelser i lagar eller andra författningar; detsamma skall gälla åtgärder avseende samordning eller konkurrens mellan olika transportsätt eller mellan olika transportvägar.
KAPITEL X
HANDELSPOLITIK
Artikel 71
Om inte fördraget föreskriver annat skall medlemsstaternas regeringars kompetens på det handelspolitiska området inte påverkas genom tillämpningen av detta fördrag. om det inte bestäms på annat sätt i fördraget.
Prop. 1994/95: 19
39
Bilaga 13
De befogenheter som genom detta fördrag tillagts gemenskapen på det handelspolitiska området gentemot tredje land får, om inte annat följer av bestämmelserna i artikel 75, inte vara mera omfattande än de befogenheter som tillerkänns medlemsstaterna genom internationella överenskommelser till vilka staterna är anslutna.
Medlemsstaternas regeringar skall ömsesidigt bistå varandra i den utsträckning som krävs för att genomföra de åtgärder Höga myndigheten förklarat stå i överensstämmelse med detta fördrag och gällande internationella överenskommelser. Höga myndigheten har befogenhet att föreslå berörda medlemsstater metoder som kan säkerställa detta ömsesidiga bistånd.
Artikel 72
Minimisatser, under vilka medlemsstaterna förbinder sig att inte sänka sina rullar på kol och stål gentemot tredje land, samt maximisatser, över vilka de förbinder sig att inte höja dessa tullar får fastställas genom enhälligt beslut av rådet på förslag av Höga myndigheten framlagt på dess eget initiativ eller på begäran av en medlemsstat.
Inom de gränser som fastställts genom nämnda beslut skall varje regering bestätruna sina tulltaxor i enlighet med sina egna nationella regler. Höga myndigheten kan på eget initiativ eller på begäran av en av medlemsstaterna avge yttrande i syfte att ändra taxorna i denna stat.
Artikel 73
Handläggningen av import- och exportlicenser för handeln med tredje land skall handhas av den regering inom vars territorium importvaromas bestämmelseort eller exportvarornas ursprungsort är belägen.
Höga myndigheten har befogenhet att övervaka handläggningen och kontrollen av dessa licenser på kol- och stålområdet. Höga myndigheten skall vid behov och efter att ha hört rådet lämna rekommendationer till medlemsstaterna, såväl för att undvika att antagna bestänunelser är mer restriktiva än vad den situation som motiverar deras införande eller bibehållande kräver som för att säkerställa samordning av de åtgärder som vidtagits enligt artikel 71 tredje stycket och artikel 74.
Artikel 74
I nedan uppräknade fall har Höga myndigheten befogenhet att vidta alla åtgärder, som står i överensstämmelse med detta fördrag och särskilt med de i artikel 3 angivna målsättningarna, samt att till regeringarna lämna alla slag av rekonunendationer som står i överensstämmelse med bestämmelserna i artikel 71 andra stycket:
Prop. 1994/95 : 19
40
1. om det konstateras att länder, som inte är medlemmar igemenskapen, Prop. 1994/95: 19 eller företag belägna i dessa länder gjort sig skyldiga till dumpning Bilaga 13 eller andra av Havannastadgan förbjudna förfaranden,
2. om en skillnad mellan anbud av företag utanför gemenskapens kompetensområde och av företag inom dess kompetensområde enbart beror på det faktum att anbuden från de förstnämnda är baserade på konkurrensvillkor som strider mot bestämmelserna i detta fördrag,
3. om en av de produkter som anges i fördragets artikel 81 importeras till en eller flera medlemsstaters territorier i relativt stigande kvantiteter och på sådana villkor, att denna import medför eller hotar att medföra allvarlig skada för produktionen av liknande eller direkt konkurrerande varor inom den gemensamma marknaden. Rekommendationer i syfte att införa kvantitativa restriktioner får dock i det fall som avses i punkt 2 lämnas endast med rådets samtycke, och i det fall som avses i punkt 3 endast under de förutsättningar som anges i artikel 58.
Artikel 75
Medlemsstaterna förbinder sig att hålla Höga myndigheten underrättad om förslag till handelsavtal eller till överenskommelser med motsvarande verkan i den mån de berör kol och stål eller importen av andra råvaror och specialutrustning som krävs för produktionen av kol och stål i medlemsstaterna.
Om ett förslag till avtal eller överenskommelse innefattar bestämmelser, som hindrar tillämpningen av detta fördrag, skall Höga myndigheten lämna nödvändiga rekommendationer till den berörda staten inom tio dagar efter den dag då Höga myndigheten mottagit underrättelse om detta. Höga myndigheten får i övriga fall avge yttranden.
FJÄRDE AVDELNINGEN Allmänna bestämmelser
Artikel 76
Gemenskapen skall, på de villkor som anges i ett tillåggsprotokoll, inom medlemsstaternas territorier åtnjuta den immunitet och de privilegier som krävs för att den skall kunna fullgöra sina uppgifter.
Artikel 77
Säte för gemenskapens institutioner skall fastställas genom överenskommelse mellan medlemsstaternas regeringar.
41
Artikel 78 Prop. 1994/95:19 Bilaga 13 1. Gemenskapens räkenskapsår skall sträcka sig från den 1 juli till den 30 juni.
2. Gemenskapens administrationsutgifter skall omfatta utgifterna för Höga myndigheten, inklusive sådana som hänför sig till den rådgivande kommitténs verksamhet, liksom utgifterna för domstolen, församlingens sekretariat samt rådets sekretariat.
3. Var och en av gemenskapens institutioner skall upprätta en beräkning över sina administrationsutgifter, indelade i artiklar och avdelningar. Antalet tjänstemän, deras löner, ersättningar och pensioner skall dock, i den mån de inte fastställs med stöd av en annan bestämmelse i fördraget eller tillämpnings föreskrifter, liksom extraordinära utgifter, fastställs i förväg av en kommission bestående av ordföranden i domstolen, ordföranden i Höga myndigheten. ordföranden i församlingen samt ordföranden i rådet. Ordföranden i domstolen skall vara ordförande i denna kommission. Dessa beräkningar skall sammanställas till ett allmänt budgetförslag med ett särskilt avsnitt för utgifterna för var och en av lnstitutionema och som antas av den ordförandekommission som avses i föregående stycke. Fastställandet av det allmänna budgetförslaget skall gälla som bemyndigande och förpliktelse för Höga myndigheten att ta ut motsvarande inkomstbelopp i enlighet med artikel 49. Höga myndigheten skall ställa de medel som är avsedda för varje institution till förfogande för vederbörande ordförande som får ingå eller föranstalta om ingående av betalningsförpliktelser eller om utbetalningar.
Ordförandekommissionen får medge överföringar inom avdelningarna samt från en avdelning till en annan.
4. Det allmänna budgetförslaget skall tas in i den årliga rapport som Höga myndigheten skall förelägga församlingen enligt artikel 17.
5. Om Höga myndighetens eller domstolens funktion så kräver, får vederbörande ordförande förelägga ordförandekommissionen ett tillägg till budgetförslaget, för vilket samma regler som för det allmänna budgetförslaget skall gälla.
6. Rådet skall för en tid av tre år utse en revisor vars mandat får förnyas och som utövar sitt uppdrag under full oavhängighet. Revisorsuppdraget är oförenligt med varje annat uppdrag i en institution eller ett organ i gemenskapens tjänst.
Revisorn skall årligen avge en revisionsberättelse över bokföringens och den ekonomiska förvaltningens formella riktighet inom de
enskilda institutionerna. Han skall upprätta berättelsen inom sex Prop. 1994/95:19 månader efter utgången av det räkenskapsår som berättelsen avser Bilaga 13 samt överlämna den till ordförandekomrnissionen. Höga myndigheten skall överlämna revisionsberättelsen till församlingen samtidigt med den rapport som avses i artikel 17.
Artikel 79
Detta fördrag skall vara tillämpligt på de höga fördragsslutande parternas europeiska territorier. Det skall även gälla för de europeiska territorier vilkas utrikes angelägenheter tillvaratas av en signatärstat; beträffande Saar är en brevväxling mellan Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken fogad vid detta fördrag.
Var och en av de höga fördragsslutande parterna är förpliktad att till de andra medlemsstaterna utvidga den förmånsbehandling beträffande kol och stål som staten själv åtnjuter i de icke europeiska territorier som lyder under den.
Artikel 80
Med företag förstås i detta fördrag sådana företag som inom de territorier som avses i artikel 79 första stycket, bedriver produktionsverksamhet inom kol— och stålsektom; med företag förstås dessutom, i fråga om artiklarna 65 och 66 liksom de för dessas tillämpning nödvändiga upp- lysningarna samt talan grundad på dessa artiklar, sådana företag eller organisationer som vanligtvis bedriver annan distributions verksamhet än försäljning till hushåll eller hantverkare.
Artikel 81
Uttrycken "kol" och "stål" är definierade i bilaga I fogad vid detta fördrag.
Listorna i denna bilaga kan kompletteras genom enhälligt beslut av rådet.
Artikel 82
Den omsättning som skall utgöra grundval för beräkning av de böter och viten vilka åläggs företag med stöd av detta fördrag skall vara den omsättning som hänför sig till produkter inom Höga myndighetens kompetensområde .
Artikel 83
Upprättandet av gemenskapen skall inte i något hänseende beröra egendomsförhållandena för de företag, som bestämmelserna i detta fördrag gäller.
43
Bilaga 13
Artikel 84
I detta fördrags bestämmelser skall med orden "detta fördrag" förstås bestämmelserna i fördraget och dess bilagor, i bifogade protokoll och i konventionen om övergångsbestämmelser.
Artikel 85
De inledande åtgärder och övergångsbestämmelser som de höga fördragsslutande parterna har enats om i syfte att möjliggöra tillämpningen av reglerna i detta fördrag fastställs i en tilläg gskonvention.
Artikel 86
Medlemsstaterna förbinder sig att vidta alla allmänna eller särskilda åtgärder ägnade att säkerställa uppfyllandet av de förpliktelser som följer av beslut och rekommendationer av gemenskapens institutioner samt att underlätta fullgörandet av gemenskapens uppgifter.
Medlemsstaterna förbinder sig att avstå från varje åtgärd som är oförenlig med den gemensamma marknadens målsättning och verksamhet som avses i artiklarna 1 och 4.
Medlemsstaterna skall inom ramen för sin behörighet vidta alla åtgärder som är ägnade att säkerställa de internationella betalningar som hänför sig till handeln med kol och stål inom den gemensamma marknaden och skall lämna varandra ömsesidigt bistånd för att underlätta sådana betalningar.
Tjänstemän i Höga myndigheten. som av denna har ålagts kontrolluppdrag, skall inom medlemsstaternas territorier och i all den utsträckning som är nödvändig för fullgörandet av deras uppdrag ha de rättigheter och befogenheter som dessa stater i lag tillerkänner egna tjänstemän i skattemyndighetema. Den berörda staten skall i behörig ordning underrättas om kontrolluppdragen och ställningen hos de tjänstemän som fått i uppdrag att utföra dem. Den berörda statens tjänstemän får på begäran av denna eller Höga myndigheten biträda Höga myndighetens tjänstemän vid fullgörandet av deras uppdrag.
Artikel 87
De höga fördragsslutande parterna förbinder sig att inte åberopa fördrag. konventioner eller förklaringar, som gäller mellan dem, för att få tvister angående tolkningen eller tillämpningen av detta fördrag reglerade på annat sätt än som bestämts genom fördraget.
Prop. 1994/95: 19
Artikel 88 Prop. 1994/95:19 Bilaga 13 Om Höga myndigheten anser, att en medlemsstat underlåtit att uppfylla någon av de förpliktelser som åvilar den enligt detta fördrag, skall Höga myndigheten konstatera denna underlåtenhet genom ett motiverat beslut efter att ha givit denna stat tillfälle att framlägga sina synpunkter. Höga myndigheten skall för staten i fråga sätta ut en frist inom vilken staten skall uppfylla sin förpliktelse.
Staten i fråga får inom två månader efter beslutets delgivning väcka talan vid domstolen, som har oinskränkt prövningsrätt.
Om staten inte har uppfyllt sin förpliktelse inom den av Höga myndigheten fastställda fristen eller om den av staten väckta talan har ogillats, får Höga myndigheten med rådets samtycke, givet med två tredjedels majoritet
a) uppskjuta utbetalningen av belopp som Höga myndigheten skall erlägga till staten i fråga enligt detta fördrag,
b) vidta eller bemyndiga övriga medlemsstater att vidta åtgärder, som avviker från bestämmelserna i artikel 4, i syfte att avhjälpa verkningarna av den underlåtenhet som konstaterats.
Staten i fråga får inom två månader efter delgivning av ett beslut enligt a eller b väcka talan vid domstolen som har oinskränkt prövningsrätt.
Om ovan angivna åtgärder visar sig vara verkningslösa skall Höga myndigheten framlägga saken för rådet.
Artikel 89
Alla tvister mellan medlemsstaterna om tillämpningen av detta fördrag. vilka inte kan avgöras genom annat i fördraget angivet förfarande. får på hemställan av en av de stater som är part i tvisten underställas domstolen.
Domstolen skall även vara behörig att besluta i alla tvister mellan medlemsstaterna som berör områden som regleras i fördraget, om en sådan tvist underställs domstolen i kraft av ett skiljeavtal.
Artikel 90
Om en underlåtenhet av ett företag att uppfylla en förpliktelse som följer av detta fördrag även innebär en underlåtenhet av företaget att uppfylla en förpliktelse som följer av lagstiftningen i den stat under vilken företaget lyder och om rättsliga eller administrativa åtgärder enligt den lagstiftningen vidtagits gentemot detta företag, skall staten i fråga underrätta Höga myndigheten om detta, som får uppskjuta avgörandet.
45
4 Riksdagen 199-INS. [saml. Nr I9. Bilaga [..?—21
Bilaga 13
Om Höga myndigheten uppskjuter avgörandet, skall den underrättas om sakens fortsatta gång och få tillfälle att framlägga relevanta dokument, sakkunnigutlåtanden och vittnesutsagor. Den skall också underrättas om det slutgiltiga beslutet i saken. Höga myndigheten skall beakta detta beslut vid bestämmandet av den eventuella sanktion som den kan komma att fastställa.
Artikel 91
Om ett företag inte inom föreskriven tid fullgör en betalningsskyldighet gentemot Höga myndigheten antingen enligt en bestämmelse i detta fördrag eller dess tillämpningsföreskrifter eller enligt en ekonomisk sanktion eller ett vite som fastställts av Höga myndigheten. får denna uppskjuta utbetalningar som den själv är skyldig att göra till nämnda företag intill ett belopp motsvarande företagets betalningsskyldighet.
Artikel 92
Beslut av Höga myndigheten vilka innefattar betalningsförpliktelser skall utgöra exekutionstitel.
Verkställighet inom en medlemsstats territorium skall ske enligt de i staten gällande rättsreglerna och efter det att bevis om att beslutet får verkställas har utfärdats enligt bestämmelserna i den stat inom vars territorium verkställigheten skall ske utan annan prövning än av beslutets äkthet. Bevis om att beslutet får verkställas skall utfärdas av en för detta ändamål särskilt förordnad regeringsmedlem i varje land.
Verkställigheten får endast uppskjutas genom beslut av domstolen.
Artikel 93
Höga myndigheten skall upprätthålla ändamålsenliga förbindelser med Förenta nationerna och Organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete och skall regelbundet hålla dem underrättade om gemenskapens verksamhet.
Artikel 94
Kontakten mellan gemenskapens institutioner och Europarådet skall säkerställas på det sätt som anges i bifogat protokoll.
Prop. 1994/95: 19
46
Artikel 95 Prop. 1994/95:19 Bilaga 13 I alla i detta fördrag inte förutsedda fall, som synes kräva ett beslut eller en rekommendation av Höga myndigheten för att inom ramen för den gemensamma marknaden för kol och stål och i enlighet med artikel 5 förverkliga någon av de i artikel 2—4 närmare angivna målsättningarna för gemenskapen, kan detta beslut fattas eller denna rekommendation lämnas med rådets enhälliga samtycke och efter att den rådgivande kommittén hörts.
Beslutet eller rekommendationen skall ange eventuellt ifrågakommande sanktioner som skall bestämmas om på samma sätt.
Om, efter utgången av den övergångsperiod som bestämts i konventionen om övergångsbestämmelser, erfarenheten visar att oförutsedda svårigheter framkommit i fråga om formerna för tillämpningen av detta fördrag eller en djupgående förändring av de ekonomiska eller tekniska betingelserna, vilken direkt påverkar den gemensamma marknaden för kol och stål, nödvändiggör en anpassning av de regler som avser Höga myndighetens utövande av de befogenheter som den tillagts, kan de ändringar av dessa regler som är nödvändiga göras; ändringarna får dock inte påverka bestämmelserna i artikel 2—4 eller kompetensfördelningen mellan Höga myndigheten och gemenskapens övriga institutioner.
Dessa ändringar skall gemensamt föreslås av Höga myndigheten och rådet. vilket beslutar genom fem sjättedels majoritet, och skall underställas domstolen för yttrande. Domstolen äger vid sin prövning oinskränkt befogenhet vid bedömningen av alla faktiska och rättsliga förhållanden. Om domstolen efter prövning finner att förslagen är i överensstämmelse med bestämmelserna i föregående stycke, skall förslagen överlämnas till församlingen och träda i kraft om de godkänns med tre fjärdedels majoritet av avgivna röster samt två tredjedels majoritet av församlingens ledamöter.
Artikel 96
Efter utgången av övergångsperioden kan varje medlemsstats regering och Höga myndigheten föreslå ändringar av detta fördrag. Ett sådant förslag skall framläggas för rådet. Om rådet med två tredjedels majoritet uttalar sig för sammankallande av en konferens med företrädare för medlemsstaternas regeringar, skall en sådan omedelbart sammankallas av rådets ordförande för att överenskomma om de ändringar som skall göras i detta fördrag.
Ändringarna skall träda i kraft sedan de ratificerats av samtliga medlemsstaters regeringar i enlighet med deras konstitutionella bestämmelser.
47
Bilaga 13
Artikel 97 Detta fördrag skall gälla för en tid av femtio år efter dess ikraftträdande. Artikel 98
Varje europeisk stat kan ansöka om att ansluta sig till detta fördrag. Den skall ställa sin ansökan till rådet, som efter att ha inhämtat Höga myndighetens yttrande enhälligt beslutar samt också enhälligt bestämmer villkoren för ansluming. Denna skall gälla från den dag då anslumings- dokumentet mottas av den regering hos vilken fördraget deponerats.
Artikel 99
Detta fördrag skall ratificeras av samtliga medlemsstater i enlighet med deras konstitutionella bestämmelser. Ratifikationsinstrumenten skall deponeras hos Frankrikes regering.
Fördraget skall träda i kraft den dag då det sista ratifikationsinstrumentet deponerats.
Om samtliga ratifikationsinstrument inte har deponerats inom sex månader efter detta fördrags undertecknande, skall regeringarna i de stater vilka deponerat sina ratifikationsinstrument samråda om de åtgärder som skall vidtas.
A rtikel ] 00
Detta fördrag, upprättat i ett enda original, skall deponeras i arkiven hos Frankrikes regering, som skall överlämna en bestyrkt kopia till var och en av regeringarna i övriga signatärstater.
TILL BEVIS HÄRPÄ har undertecknade befullmäktigade undertecknat och med sitt sigill försett detta fördrag.
Som skedde i Paris den adertonde april nittonhundrafemtioett.
ADENAUER PAUL VAN ZEELAND J. MEURICE SCHUMAN SFORZA JOS. BECH STIKKER VAN DEN BRINK
Prop. 1994/95: 19
48
Bilaga 13
Bilagor
BILAGA I
DEFINITION AV UTTRYCKEN KOL OCH STÄL
1. Uttrycken "kol" och "stål" omfattar de produkter som är upptagna i följande lista.
. Höga myndighetens verksamhet avseende produkter av specialstål, koks och skrot skall utövas med hänsyn till de särskilda betingelserna för produktionen av och handeln med dessa produkter.
. Höga myndighetens verksamhet avseende gaskoks och brunkol, som används för andra ändamål än för tillverkning av briketter eller lågtemperaturkoks, skall utövas endast i den utsträckning det kan bli nödvändigt till följd av att dessa produkter vållar kännbara störningar på bränslemarknaden.
Höga myndigheten skall under utövandet av sin verksamhet ta hänsyn till den omständigheten att framställningen av vissa av de produkter som är upptagna i denna lista är direkt förenad med framställningen av biprodukter, som inte finns upptagna i listan, men vilkas försäljningspriser kan inverka på huvudprodukternas försäljningspriser.
Kodnummer i OEEC- nomen—klaturen (som Varuslag hänvisning)
3.000 Bränslen
3.100 Stenkol
3.200 Stenkolsbriketter
3.300 Koks, med undantag av elektrodkoks och petraleumkoks Pyropissitkoks (lågtemp. förkoksad kol)
3.400 Brunkolsbriketter
3.500 Brunkol Lågtemp. förkoksad brunkol
Prop. 1994/95: 19
49
.. .. Prop. 1994/95:19 4. Jam h stal 000 "C Bilaga 13 4.100 Råvaror för framställning av tackjärn
och stål1 Järnmalm (med undantag av svavelkis) Skrot Manganmalm
4.200 Tackjärn och ferrolegeringar Tackjärn för tillverkning av stål Råvaror under kodnummer 4 190 i OEEC-nomenklaturen (andra på annat ställe icke nänmda råvaror för framställning av tackjärn och stål) är inte inbegripna. Eldfasta ämnen är således inte inbegripna.
l
Kodnummer i OEEC— nomen- Varuslag klaturen ' (som hänvisning)
4.200 Gjuteritackjäm och annat tackjärn
Spegeljärn och högkolhaltig ferromangan2
4.300 Obearbetade produkter och halvfabrikat av järn, stål eller speciaLstål, inklusive produkter avsedda för återanvändning eller omvaLsning Flytande stål, även i göt, avsedda för smide3
Halvfabrikat: blooms, billets, slabs och platiner, varmvalsade breda band (andra än band som betraktas som färdigvara)
50
N
Prop. 1994/95: 19
.4 V .. ' '" 4 00 armvalsade fardzgprodukter av jam, Bilaga 13
stål eller specialstål”
Räler, sliprar, underläggsplattor och skarvjäm, balk, grov prolilstång och annan stång 80 mm och däröver, spontpälar
Profilstång och annan stång mindre än 80 mm liksom plattjäm under 150 mm
Valstråd
Rund- och fyrkantsjärn för rörframställning
Varmvalsade band (inklusive band för rörframställning)
Varmvalsad plåt med mindre tjocklek än 3 mm (icke överdragen och överdragen)
Grov- och mediumplåt med en tjocklek av 3 mm och däröver. universaljärn med en tjocklek av 150mm och däröver
4.500 Vidarebearbetade färdiga valsverksprodukter av järn, ordinärt stål eller specialstål 5
Vitplåt, blyöverdragen plåt, svartplåt, galvaniserad (zinköverdragen) plåt, annan överdragen plåt
Kallvalsad plåt mindre än 3 mm Transformatorplåt
Band för framställning av vitplåt
Övriga ferrolegeringar är inte inbegripna. Framställningen av götstål avsedd för gjuterier faller under Höga myndighetens verksamhet endast i de fall då den anses tillhöra den egentliga stålindustrins verksamhet.
51
Övrig framställning av götstål för gjuterier, t.ex. i fristående små och Prop. 1994/95: 19 medelstora gjuterier, underkastas endast statistisk kontroll utan att Bilaga 13 detta leder till diskriminerande åtgärder för deras del. Gjutgods, smidesstycken och produkter framställda genom pulvermetallurgiska förfaranden är inte inbegripna. Stålrör (sömlösa eller svetsade), kallvalsade band med en bredd av mindre än 500 mm (om de inte är avsedda för vitplåtframställning), dragen tråd, blankglödgat stål och gjutgods (rör och rörledningstillbe- hör, annat gjutgods) år inte inbegripna.
BILAGA II SKROT
Bestämmelserna i detta fördrag skall tillämpas på skrot med beaktande av följande jämkningar som är nödvändiga på grund av de särskilda betingelserna för dess uppsamlande och handeln därmed:
a) De priser som fastställs genom Höga myndighetens försorg, på det sätt som anges i avdelning lll kapitel V, skall gälla inköp som görs av företagen inom gemenskapen; medlemsstaterna skall biträda Höga myndigheten vid tillsynen av att fattade beslut iakttas av säljarna.
b) Artikel 59 skall inte tillämpas på
— gammalt tackjärn vars användning på grund av tackjämets beskaffenhet begränsas till gjuteriindustrier utanför gemenskapens kompetensområde,
— avfallsskrot som används direkt av företagen; vid beräkning av grunderna för fördelningen av köpskrot skal] emellertid hänsyn tas till den tillgång som detta avfallsskrot utgör.
c) Vid tillämpningen av bestämmelserna i artikel 59 på köpskrot skall Höga myndigheten i samarbete med medlemsstaternas regeringar inhämta nödvändiga upplysningar om såväl tillgångarna som behoven inklusive exporten till tredje land.
På grundval av de på detta sätt inhämtade upplysningarna skall Höga myndigheten fördela tillgångarna mellan medlemsstaterna i överensstämmelse med bestämmelserna i artikel 59 och med hänsyn till såväl de mest ekonomiska möjligheterna att umyttja tillgångarna som till samtliga de drifts— och försörjningsvillkor som gäller inom de olika grenarna av jäm— och stålindustrin inom dess kompetensområde.
För att undvika att de på grundval av denna fördelning fastställda leveranserna från en medlemsstat till en annan eller att utövandet av inköpsrättigheter, som tillerkänts företagen inom en medlemsstats område, medför diskriminering till skada för företagen inom den ena
52
eller den andra av de nämnda medlemsstaterna skall följande åtgärder Prop. 1994/95:19 vidtas: Bilaga 13
1. Varje medlemsstat skall medge utförsel av leveranser från sitt territorium till de andra medlemsstaterna i överensstämmelse med den av Höga myndigheten fastställda fördelningen; i gengäld skall varje medlemsstat tillåtas att använda de kontrollåtgärder som är nödvändiga för att förvissa sig om att utförseln inte överstiger de på detta sätt förutsedda kvantitetema. Höga myndigheten har befogenhet att se till, att de åtgärder som vidtagits inte är mera restriktiva än ändamålet kräver.
2. Fördelningen mellan medlemsstaterna skall revideras så ofta det är nödvändigt för att beträffande såväl lokala köpare som köpare från andra medlemsstater upprätthålla ett rimligt förhållande mellan de fastställda tillgångarna i varje medlemsstat och de anvisade leveranserna till andra medlemsstater.
3. Höga myndigheten skall se till. att de föreskrifter som utfärdats av varje medlemsstat med avseende på säljare inom dess kompetensområde inte leder till att olika villkor tillämpas vid jämförliga transaktioner, särskilt med avseende på köparnas nationalitet.
BILAGA III SPECIALSTÄL
Specialstål och kolrikt finstål, som de betecknas i det förslag till europeisk tullnomenklatur som utarbetades i Bryssel av tullkonunittén vid dess sammanträde den 15 juli 1950, skall behandlas efter deras tillhörighet till någon av följande grupper:
a) Specialstål, vanligen benämnt konsu'uktionsstål och kännetecknat av en kolhalt som understiger 0,6% och av en halt av legeringsbeståndsdelar som inte överstiger sammanlagt 8% då det är minst två beståndsdelar och 5% då det endast är enl.
b) Kolrikt finstål med en kolhalt som ligger mellan 0,6% och 1,6%; legerat specialstål av annan typ än det som anges i punkt a och av en halt av legeringsbeståndsdelar, som understiger 40% då det är minst två beståndsdelar och 20% då det endast är en].
c) Specialstål som inte omfattas av definitionen i a och b. De produkter som tillhör grupperna a och b skall höra till Höga
myndighetens kompetensområde; i syfte att göra det möjligt att undersöka
hur fördraget lämpligen skall kunna tillämpas på dessa produkter med beaktande av de särskilda produktions— och handelsbetingelsema som
53
Bilaga 13
gäller för dem skall emellertid tidpunkten för avvecklingen av import— och exporttullar eller motsvarande avgifter liksom alla kvantitativa restriktioner i samband med dessa produkters omsättning inom gemenskapen uppskjutas till ett år efter tidpunkten för upprättandet av den gemensamma marknaden för stål.
I fråga om de produkter som tillhör grupp G skall Höga myndigheten så snart den trätt i verksamhet företa undersökningar för att fastställa hur fördraget lämpligen skall tillämpas på dessa olika produkter med beaktande av de särskilda produktions- och handelsbetingelsema som gäller för dem; allteftersom dessa undersökningar avslutas och senast tre år efter upprättandet av den gemensamma marknaden, skall förslag till bestämmelser för var och en av de ifrågavarande produkterna av Höga myndigheten underställas rådet. som skall besluta på det sätt som anges i artikel 81. Under denna period skall de produkter som tillhör grupp c uteslutande underkastas statistisk kontroll från Höga myndighetens sida.
K.A. P. v.Z. J.M. SCH. SF. B. S. v.d.B. 1 Som legeringsbeståndsdelar räknas inte svavel. fosfor, kisel och mangan med en för gängse ståltyper vanligen godtagen halt.
Prop. 1994/95: 19
54
Bilaga 13
PROTOKOLL OM GEMENSKAPENS IMMUNITET OCH PRIVILEGIER. UNDERTECKNAT I PARIS DEN 18 APRIL 1951.
DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA
SOM BEAKTAR att, i enlighet med artikel 76 i detta fördrag, skall gemenskapen åtnjuta sådan immunitet och sådana privilegier inom medlemsstaternas territorier som behövs för att den skall kunna fullgöra sina uppgifter i enlighet med villkoren i ett bifogat protokoll.
HAR ENATS OM följande:
KAPITEL I
EGENDOM. MEDEL OCH TILLGÅNGAR Artikel ]
Gemenskapens lokaler och byggnader skall vara okränkbara. De får inte genomsökas. beslagtas. konhskeras eller exproprieras. Gemenskapens egendom och tillgångar får inte utan tillstånd från domstolen bli föremål för några administrativa eller rättsliga tvångsåtgärder.
Artikel 2 Gemenskapens arkiv skall vara okränkbara. Artikel 3
Gemenskapen får inneha valutor av alla slag och ha konton i vilken valuta som helst.
A rtikel 4
Gemenskapen, dess tillgångar, inkomster och övrig egendom skall vara befriade från
a) alla direkta skatter; gemenskapen skall dock inte begära befrielse från sådana skatter och avgifter som utgör betalning för allmännyttiga tjänster.
b) från alla tullar, förbud och restriktioner vad avser import och export av varor som är avsedda för tjänstebruk. Varor som på detta sätt har förts in i en stat får inte säljas inom denna stats territorium, om det inte sker på villkor som godkänts av den statens regering,
c) från alla tullar, förbud och restriktioner vad avser import och export av gemenskapens publikationer.
Prop. 1994/95: 19
55
Bilaga 13
KAPITEL II MEDDELANDEN OCH IDENTITETSHANDLINGAR Artikel 5
Vad avser gemenskapens officiella meddelanden skall gemenskapens institutioner inom varje medlemsstats territorium åtnjuta samma behandling som staten i fråga ger diplomatiska beskickningar.
Officiell korrespondens och andra former av officiella meddelanden som gemenskapens institutioner skickar får inte censureras.
Artikel 6
Ordföranden i Höga myndigheten skall utställa identitetshandlingar för Höga myndighetens ledamöter och högre tjänstemän i Höga myndighetens institutioner. Dessa identitetshandlingar skall godtas som giltig resehandling av medlemsstaternas myndigheter.
KAPITEL III FÖRSAMLINGENS LEDAMÖTER Artikel 7
Församlingens ledamöter får inte underkastas någon begränsning av administrativ eller annan natur i sin rörelsefrihet under resa till eller från församlingens mötesplats.
Församlingens ledamöter skall, vad avser tull- och valutakontroll,
a) av sin egen regering beviljas samma lättnader som högre tjänstemän som tillfälligt reser utomlands i offentligt uppdrag. I)) av regeringarna i övriga medlemsstater beviljas samma lättnader som företrädare för utländska regeringar med tillfälligt offentligt
uppdrag. Artikel 8
Församlingens ledamöter får inte förhöras, kvarhållas eller lagföras på grund av yttranden de gjort eller röster de avlagt under utövandet av sitt ämbete.
Artikel 9
Under församlingens sessioner skall dess ledamöter åmjuta:
Prop. 1994/95: 19
56
a) vad avser deras egen stats territorium, den immunitet som beviljas Prop. 1994/95: 19 parlamentsledamöter i deras land, Bilaga 13
b) vad avser alla andra medlemsstaters territorium, immunitet vad gäller alla former av kvarhållande och lagföring.
lmmuniteten skall även vara tillämplig på ledamöterna under resan till och från församlingens mötesplats. Immuniteten kan inte åberopas av en ledamot som tas på bar gärning och kan inte hindra församlingen att utöva sin rätt att upphäva en av dess ledamöters immunitet.
KAPITEL IV FÖRETRÄDARE I RÅDET Artikel 10
Företrädarna i rådet och de personer som åtföljer dem i officiell egenskap skall i sin tjänsteutövning och under resan till och från mötesplatsen åtnjuta sedvanliga privilegier och immunitet.
KAPITEL V
LEDAMÖTER I HÖGA MYNDIGHETEN SAMT TJÄNSTEMÄN I GEMENSKAPENS INSTITUTIONER
Artikel 1]
Inom varje medlemsstats territorium och oberoende av statstillhörighet skall Höga myndighetens ledamöter och tjänstemän i gemenskapen,
a) åtnjuta immunitet mot rättsliga förfaranden vad avser handlingar som de har begått i sin tjänsteutövning, inbegripet muntliga och skriftliga uttalanden, med förbehåll för artikel 40 andra stycket i fördraget; de skall åtnjuta denna immunitet även efter det att deras uppdrag har upphört,
b) vara befriade från skatt på löner och övriga ersättningar som betalas av gemenskapen
c) tillsammans med sina äkta makar och av dem försörjda familjemedlemmar vara undantagna från bestämmelser om begränsning av invandring och formaliteter för registrering av utlänningar,
d) då de tillträder sin tjänst i landet i fråga, ha rätt att tullfritt föra in sitt bohag och sina personliga tillhörigheter samt ha rätt att tullfritt
57
Bilaga 13
åter föra ut sitt bohag och sina personliga tillhörigheter till sitt hemland då deras tjänstgöringstid i landet är slut.
Artikel 12
Ordföranden i Höga myndigheten skall besluta vilka grupper av gemenskapens tjänstemän bestämmelserna i detta kapitel helt eller delvis skall tillämpas på. Ordföranden skall regelbundet förelägga rådet en lista över dessa och därefter överlämna den till samtliga medlemsstaters regeringar. Medlemsstaternas regeringar skall regelbundet underrättas om namnen på de tjänstemän som ingår i dessa grupper.
Artikel 13
Privilegier, immunitet och lättnader skall endast beviljas Höga myndighetens ledamöter och tjänstemän i gemenskapens institutioner om det ligger i gemenskapens intresse.
Ordföranden i Höga myndigheten skall upphäva den immunitet som har beviljats en tjänsteman eller en anställd, om han anser att upphävandet av immuniteten inte strider mot gemenskapens intresse.
KAPITEL VI
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
A rtikel 14
Höga myndigheten får för att genomföra bestämmelserna i detta protokoll ingå tilläggsöverenskömmelser med en eller fiera medlemsstater.
A rtikel 15
Privilegier, immunitet "och lättnader för domare, justitiesekreterare och personal vid domstolen skall regleras i domstolens stadga.
A rtikel 1 6
Tvister om tolkningen eller tillämpningen av detta protokoll skall underställas domstolen.
Prop. 1994/95: 19
58
Bilaga 13
Som skedde i Paris den artonde april nittonhundrafemtioett.
ADENAUER PAUL VAN ZEELAND J. MEURICE SCHUMAN SFORZA JOS. BECH STICKER VAN DEN BRINK
Prop. 1994/95:19
59
Bilaga 13
PROTOKOLL OM DOMSTOLENS STADGA. UNDERTECKNAT I PARIS DEN 18 APRIL 1951.
DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA,
SOM ÖNSKAR fastställa den stadga för domstolen som avses i artikel 45 i detta fördrag,
HAR ENATS om följande. Artikel 1
Den domstol som inrättats genom artikel 7 i detta fördrag skall bildas och fullgöra sina uppgifter i enlighet med bestämmelsema i fördraget och denna stadga.
AVDELNING I DOMARE
ED
Artikel 2
Varje domare skall, innan han tillträder sitt ämbete, vid offentligt sammanträde avlägga ed att opartiskt och samvetsgrant utöva sitt ämbete och att inte yppa vad som förekommit vid domstolens överläggningar.
PRIVILEGIER OCH IMMUNITET Artikel 3
Domarna skall åtnjuta immunitet mot rättsliga förfaranden. De skall åtnjuta immunitet vad avser åtgärder, inbegripet muntliga och skriftliga uttalanden, som de vidtagit i sin tjänsteutövning, även sedan deras uppdrag har upphört.
Domstolen får, efter beslut i plenum, häva immuniteten. När immuniteten har hävts och straffrättsliga förfaranden vidtas mot en domare, skall denne ställas inför rätta i någon av medlemsstaterna endast vid den domstol som är behörig att döma ledamöterna av de högsta nationella domstolarna.
Domarna skall dessutom, oavsett nationalitet, åtnjuta de privilegier inom medlemsstaternas territorier som anges i artikel 11 b, c och d i protokollet om gemenskapens privilegier och immunitet.
Prop. 1994/95: 19
60
Bilaga 13
UPPDRAG ICKE FÖRENLIGA MED DOMARÄMBETET
Artikel 4
Domarna får inte inneha något politiskt eller administrativt ämbete.
De får inte utöva någon avlönad eller oavlönad yrkesverksamhet om inte rådet undantagsvis genom beslut med två tredjedels majoritet medger avvikelse härifrån.
De får inte förvärva eller behålla, direkt eller indirekt, några alfärsintressen avseende kol och stål under utövandet av sina ämbeten och under en tid av tre år efter det dessa har upphört.
LÖN OCH ANNAN ERSÄTTNING Artikel 5
Rådet Skall på förslag från den kommission som avses i artikel 78.3 i fördraget fastställa löner, arvoden och pensioner för ordföranden och domarna.
ÄMBETETS UPPHÖRANDE
Artikel 6
En domares ämbete skall, frånsett vid normala nytillsättningar. upphöra genom att domaren avgår, avsätts eller avlider.
När en domare avgår, skall hans avgångsskrivelse ställas till domstolens ordförande för vidare befordran till rådets ordförande. När så skett, blir platsen vakant.
Utom i de fall som avses i artikel 7, skall domaren kvarstå i ämbetet till dess hans efterträdare har tillträtt.
Artikel 7
En domare får endast skiljas från sitt ämbete, om han enligt de övriga domarnas enhälliga bedömning inte längre uppfyller de förutsättningar som krävs.
Rådets, Höga myndighetens och församlingens ordförande skall informeras om detta av domstolens justitiesekreterare. Denna anmälan medför att platsen blir vakant.
Artikel 8
En domare som skall ersätta en ledamot av domstolen vars ämbetstid inte har gått ut, skall utses för återstoden av företrädarens mandattid.
5 Riksdagen 1994/95. lsarnl. Nr 19. Bilaga 13—21
Prop. 1994/95: 19
61
Bilaga 13
AVDELNING II ORGANISATION Artikel 9
Domarna, generaladvokatema och justitiesekreteraren är skyldiga att vara bosatta där domstolen har sitt säte.
A rtikel ] 0
Domstolen biträds av två generaladvokater och en justitiesekreterare. GENERALADVOKATER
Artikel ]]
Generaladvokaterna har till uppgift att offentligen, helt opartiskt och självständigt, avge muntliga och motiverade förslag till avgöranden av de mål som förelagts domstolen och därvid biträda domstolen i utövandet av sin uppgift såsom den är definierad i artikel 31 i fördraget.
Artikel 12
GeneraladVOkatema utnämns för en period av sex år på samma villkor som domarna. En del av tjänsterna som generaladvokat skall nytillsättas vart tredje år. Den generaladvokat vars mandattid skall löpa ut vid slutet av de första tre åren skall väljas genom lottdragning. Bestämmelserna i artikel 32 tredje och fjärde styckena i fördraget och bestämmelserna i artikel 6 i denna stadga är tillämpliga på generaladvokatema.
Artikel 13
Bestämmelserna i artiklarna 2—5 och 8 är tillämpliga på generaladvokatema.
En generaladvokat får endast skiljas från sitt ämbete om han inte längre uppfyller de förutsättningar som krävs. Beslutet skall fattas enhälligt av rådet efter yttrande av domstolen.
JUSTITIESEKRETERAREN
Artikel 14
Justitiesekreteraren skall utses av domstolen som skall fastställa instruktion för denne med beaktande av bestämmelserna i artikel 15. Han
Prop. 1994/95: 19
62
skall inför domstolen avlägga ed att opartiskt och samvetsgrant utöva sitt Prop. 1994/95: 19 ämbete och att inte röja vad som förekommit vid domstolens över- Bilaga 13 läggningar.
Bestämmelserna iartiklarna 11 och 13 i protokollet om gemenskapens privilegier och immunitet är tillämpliga på justitiesekreteraren; de befogenheter Höga myndighetens ordförande har enligt de angivna artiklarna Skall dock utövas av domstolens ordförande.
Artikel 15
Rådet skall, på förslag från den kommission som avses i fördragets artikel 78.3, fastställa löner, arvoden och pensioner för justitiesekretera- ren.
DOMSTOLENS PERSONAL Artikel 16
Till domstolen skall knytas tjänstemän eller anställda så att den kan fungera. De skall ansvara inför justitiesekreteraren under ordförandens överinseende. Domstolen skall fastställa instruktion för dem. En av dem skall av domstolen utses som ställföreträdare för justitiesekreteraren för det fall denne är förhindrad.
Biträdande referenter med de kvalifikationer som behövs får, om det är nödvändigt, kallas in i enlighet med de rättegångsregler som avses i artikel 44 nedan för att delta i den förberedande handläggningen av ärenden som anhängiggjorts vid domstolen samt för att samarbeta med den domare som är referent. På förslag från domstolen skall rådet fastställa instruktion för dem. De skall utses av rådet.
Bestämmelserna i artiklarna 11, 12 och 13 i protokollet om gemenskapens privilegier och immunitet skall tillämpas på tjänstemän och anställda vid domstolen liksom på biträdande referenter; de befogenheter som Höga myndighetens ordförande ges enligt samma artiklar Skall dock utövas av domstolens ordförande.
DOMSTOLENS VERKSAMHET
Artikel 1 7
Domstolen skall tjänstgöra permanent. Den skall fastställa semesterperioder med vederbörlig hänsyn till verksamhetens krav.
63
Bilaga 13
DOMSTOLENS SAMMANSÄTTNING
Artikel 18
Domstolen skall sammanträda i plenum. Domstolen får dock inom sig upprätta två avdelningar bestående av tre domare vardera för att antingen uträtta visst förberedelsearbete eller döma vissa grupper av ärenden i enlighet med de bestämmelser som fastställs för detta ändamål.
Domstolens beslut skall vara giltiga endast om ett ojämnt antal domare är närvarande. Vid sammanträde i plenum skall domstolens beslut vara giltiga om fem domare är närvarande. Avdelningamas beslut är endast giltiga om tre domare är närvarande; vid förhinder för en domare på en avdelning får en domare på en annan avdelning tillkallas i enlighet med de bestämmelser som avses ovan.
Domstolen skall alltid sammanträda i plenum vid avgörandet av mål som väckts av medlemsstaterna eller rådet.
SÄRSKILDA BESTÄMMELSER Artikel 19
En domare eller en generaladvokat får inte delta i behandlingen av ett ärende i vilket han tidigare uppträtt som parts ombud, rådgivare eller advokat eller i vilket han som medlem av en domstol, undersökningskommission eller i annan egenskap haft i uppgift att uttala sig.
Om en domare eller en generaladvokat av särskilda skäl inte anser att han bör delta i avgörandet eller handläggningen av ett visst ärende. skall han underrätta ordföranden om dena. Om ordföranden anser att en domare eller en generaladvokat av särskilda skäl inte bör delta eller framlägga förslag i ett visst ärende. skall han underrätta vederbörande om detta.
Vid svårighet att tillämpa denna artikel skall domstolen besluta i saken.
En part får inte åberopa en domares nationalitet eller att en domare av hans egen nationalitet inte tillhör domstolen eller en av dess avdelningar som skäl för att begära ändring i domstolen eller avdelningens sammansättning.
AVDELNING Ill FÖRFARANDE
PARTERNAS OMBUD OCH BITRÄDEN
Prop. 1994/95: 19
64
Bilaga 13
Artikel 20
Staterna och gemenskapernas institutioner skall vid domstolen företrädas av ett ombud som utses för varje ärende; ombudet får biträdas av en advokat som är behörig att uppträda inför domstol i någon av medlemsstaterna. Företag och alla andra fysiska eller juridiska personer skall företrädas av en advokat som är behörig att uppträda inför domstol i någon av medlemsstaterna. Ombud och advokater som uppträder inför domstolen skall på de villkor som skall anges i rättegångsreglema, som fastställts av domstolen efter godkännande av rådet, ha de rättigheter och den immunitet som behövs för att de oavhängigt skall kunna fullgöra sina uppgifter.
Domstolen skall i enlighet med rättegångsreglema gentemot de advokater som uppträder inför domstolen ha de befogenheter som domstolar normalt har.
Universitetslärare, som är medborgare i medlemsstater vilkas lagstiftning ger dem rätt att företräda part inför domstol, skall vid domstolen ha samma rättigheter som enligt denna artikel tillkommer advokater.
FÖRFARANDETSDELAR
Artikel 21
Förfarandet vid domstolen skall bestå av en skriftlig och en muntlig del.
Det skriftliga förfarandet skall innebära att parterna och de institutioner inom gemenskapen, vilkas beslut är föremål för tvist, delges ansökningar, inlagor, svaromål samt förklaringar och eventuella bemötanden samt alla handlingar och dokument som åberopas, eller bestyrkta kopior av dessa.
Delgivningen skall ombesörjas av justitiesekreteraren i den ordning och inom de tidsfrister som föreskrivs i rättegångsreglema.
Det muntliga förfarandet skall bestå i upplåsning av referentens rapport, hörande av vittnen, sakkunniga, ombud och advokater samt generaladvokatens förslag till avgörande.
ANSÖKAN
Artikel 22
Talan skall väckas vid domstolen genom en skriftlig ansökan som är Ställd till justitiesekreteraren. Ansökningen skall innehålla uppgifter om sökandens namn' och hemvist samt den undertecknandes ställning.
Prop. 1994/95: 19
65
Bilaga 13
tvisteföremålet, yrkanden samt en kort framställning av grunderna för talan.
Ansökningen skall i förekommande fall åtföljas av det beslut som begärs ogiltigförklarat eller om talan avser underlåtenhet att handla. av skriftligt bevis om dagen för påtalandet av denna underlåtenhet. Om ansökningen inte åtföljs av dessa handlingar, skall justitiesekreteraren anmoda vederbörande att inom skälig tid inge dem; dock får talan inte avvisas på den grund att dessa handlingar inkommit först efter det att tiden för att väcka talan har gått ut.
ÖVERSÄNDANDE AV HANDLINGAR
Artikel 23
När ett beslut överklagas som fattats av en av gemenskapens institutioner skall denna institution översända alla handlingar som rör ärendet till domstolen. '
UNDERSÖKNINGSÅT GÄRDER
Artikel 24
Domstolen får begära att parterna, deras ombud eller befullmäktigade liksom medlemsstaternas regeringar inkommer med alla de dolmment och upplysningar som domstolen anser önskvärda. Om detta vägras skall domstolen ta in det i protokollet.
Artikel 25
Domstolen får när som helst efter eget val anförtro undersöknings- eller sakkunniguppdrag åt enskilda personer, organ, myndigheter, kommittéer eller organisationer; för detta ändamål kan domstolen upprätta en förteckning över personer eller organisationer som är godkända som sakkunniga.
OFFENTLIGHET VID FÖRHANDLING
Artikel 26
Domstolens förhandlingar Skall vara offentliga om inte domstolen när synnerliga skäl föreligger förordnar annat.
Prop. 1994/95: 19
66
Bilaga 13
PROTOKOLL
Artikel 27
Protokoll skall föras vid varje förhandling och undertecknas av ordföranden och justitiesekreteraren.
FÖRHANDLING Artikel 28
Turordningslista för förhandlingarna skall fastställas av ordföranden.
Vittnen får höras i enlighet med rättegångsreglema. De får höras under ed.
Domstolen får under förhandlingarna också höra sakkunniga och personer som fått undersökningsuppdrag samt parterna själva. De sistnämnda får dock föra sin talan muntligt endast genom ombud eller advokat.
Om det fastslås att ett vittne eller sakkunnig har förtigit eller förvanskat de verkliga förhållandena i den sak han avlagt vittnesmål om eller hörts om av domstolen, har domstolen befogenhet att hänskjuta saken till justitieministem i den stat där vittnet eller den sakkunnige är medborgare för att denne skall straffas enligt nationell lag.
Domstolen skall gentemot tredskande vittnen ha de befogenheter som i allmänhet tillkommer domstolar enligt rättegångsreglema som fastställts av domstolen efter godkännande av rådet.
SEKRETESS er ÖVERLÄGGNINGAR
Artikel 29
Domstolens överläggningar skall vara och förbli hemliga.
DOMAR
Artikel 30
Domar skall ange skälen för domsluten. De skall uppta nanmen på de domare som deltog i överläggningarna.
Artikel 31
Domar skall undertecknas av ordföranden, referenten och justitiesekreteraren. De skall avkunnas vid offentligt sammanträde.
Prop. 1994/95: 19
67
Bilaga 13
RÄTTEGÅNGSKOSTNADER
Artikel 32
Domstolen skall besluta i fråga om rättegångskostnader.
FÖRENKLAT FÖRFARANDE
Artikel 33
Genom ett förenklat förfarande, som vid behov får avvika från enskilda föreskrifter i denna stadga och som skall fastställas i rättegångsreglema, får domstolens ordförande besluta i fråga om framställning om uppskov som avses i artikel 39 andra stycket i detta fördrag, om tillämpning av interimistiska åtgärder enligt tredje stycket samma artikel, eller om uppskov med verkställighet enligt artikel 92 tredje stycket.
Vid förhinder för ordföranden skall denne ersättas av annan domare i enlighet med bestämmelserna i artikel 18 i denna stadga.
Avgöranden av ordföranden eller den domare som ersätter honom skall endast vara interimistiska och på intet sätt föregripa domstolens beslut i huvudsaken.
INTERVENTION
Artikel 34
Fysiska eller juridiska personer som har ett berättigat intresse av utgången av den tvist som underställts domstolen får intervenera i tvisten.
Genom yrkanden i interventionsansökan får endast ena partens yrkanden biträdas eller tillbakavisas.
TREDSKODOM
Artikel 35
Om en rätteligen instämd part i sak, som är föremål för fullständig rättslig prövning, inte inkommer med skriftligt svaromål. skall tredskodom meddelas mot honom. Talan mot domen får föras inom en månad efter delgivning. Sådan talan skall inte medföra uppskov med verkställigheten av tredskodomen om inte-domstolen beslutar annat.
Prop. 1994/95: 19
68
ÖVERKLAGANDE AV TREDJE MAN Prop. 1994/95: 19 Bilaga 13 Artikel 36
Fysiska eller juridiska personer samt gemenskapens institutioner får i de fall och på de villkor som skall anges i rättegångsreglema i egenskap av tredje man föra talan mot en dom som meddelats utan att de blivit hörda.
TOLKN ING
Artikel 3 7
I händelse av tveksamhet rörande innebörden och räckvidden av en dom, skall det ankomma på domstolen att klargöra dess rätta innebörd på begäran av en part eller en av gemenskapens institutioner som har ett berättigat intresse därav.
ÄNDRING Av DOM Artikel 38
Framställning hos domstolen om ändring av en- dom får endast grundas på upptäckten av en omständighet som kan utöva ett avgörande inflytande på ärendets utgång och som när domen meddelades var okänd för domstolen och för den som begår ändring.
Ändringsförfarandet Skall inledas med ett beslut av domstolen i vilket uttryckligen konstateras att förekomsten av den nya omständigheten är av sådan art att det finns anledning till ändring och att framställningen av denna anledning kan tas upp till prövning.
Framställning om ändring får inte göras senare än tio år från den dag domen gavs.
TIDSFRISTER
Artikel 39
Talan som avses i fördragets artiklar 36 och 37 skall väckas inom den frist på en månad som anges i artikel 33 sista stycket.
Tidsfrister med hänsyn till avstånd skall fastställas i rättegångsreglema.
Försutten tid skall inte medföra rättsförlust, om vederbörande styrker förekomsten av oförutsebara omständigheter eller force majeure.
69
Bilaga 13
PRESKRIPTION
Artikel 40
Talan som avses i de två första styckena i artikel 40 i fördraget skall preskriberas fem år efter den händelse som föranleder ansvarstalan. Preskription skall avbrytas genom att talan väcks vid domstolen eller genom att den skadelidande dessförinnan gör framställning hos en av gemenskapens behöriga institutioner. I sistnämnda fall skall talan väckas inom den frist av en månad som anges i artikel 33; bestämmelserna i artikel 35 sista stycket skall tillämpas i förekommande fall.
SÄRSKILDA BESTÄMMELSER VID TVISTER MELLAN MEDLEMSSTATERNA
Artikel 41
När en tvist mellan medlemsstater underställs domstolen med stöd av artikel 89 i fördraget skall justitiesekreteraren utan dröjsmål underrätta övriga medlemsstater om tvisteföremålet. Var och en av dessa Stater har rätt att intervenera i processen. Tvister som avses i denna artikel skall avgöras av domstolen i plenum.
Artikel 42
Om en stat på det Sätt som anges i föregående artikel intervenerar i en sak som underställts domstolen, skall den tolkning som ges i domen vara bindande för denna Stat.
TREDJE MANS TALAN
Artikel 43 Beslut som fattats av Höga myndigheten med tillämpning av artikel 63.2 i fördraget skall delges köparen och de berörda företagen; om beslutet rör samtliga eller en betydande grupp av företag får delgivningen med dem ersättas med ett offentliggörande.
Talan får väckas i enlighet med artikel 36 i fördraget av var och en som förelagts vite enligt artikel 66.5 fjärde stycket.
RÄTTEGÅNGSREGLER
Artikel 44
Domstolen skall själv fastställa sina rättegångsregler. Rättegångsreglema skall innehålla alla de bestämmelser som är nödvändiga för tillämpningen av denna stadga och vid behov komplettering av stadgan.
Prop. 1994/95: 19
70
ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSE Prop. 1994/95: 19
Bilaga 13 Artikel 45
Rådets ordförande skall omedelbart efter edsavläggelsen genom lottdragning utse de domare och generaladvokater vilkas ämbeten skall nytillsättas vid den första treårsperiodens utgång i enlighet med artikel 32 i fördraget.
Upprättat i Paris den adertonde april nittonhundrafemtioett.
ADENAUER Paul VAN ZEELAND J. MEURICE SCHUMAN SFORZA JOS. BECH STIKKER
VAN DEN BRINK
71
Bilaga 13
Protokoll om förbindelserna med Europarådet, undertecknat i Paris den 18 april 1951.
DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA,
SOM ÄR ÖVERTYGADE om nödvändigheten av att upprätta så nära förbindelser som möjligt mellan Europeiska kol— och stålgemenskapen och Europarådet och särskilt mellan de båda församlingarna,
SOM HAR BEAKTAT de rekommendationer som har avgivits av Europarådets församling,
HAR ENATS OM följande. Artikel 1
Medlemsstaternas regeringar uppmanas att rekommendera sina parlament, att de medlemmar av församlingen som parlamenten skall utse företrädesvis väljs bland representanterna i Europarådets rådgivande församling.
Artikel 2
Gemenskapens församling skall varje år till Europarådets rådgivande församling överlämna en rapport över sin verksamhet.
Artikel 3
Höga myndigheten skall årligen till Europarådets ministerkommitté och rådgivande församling översända den allmänna rapport som avses i artikel 17 i fördraget.
Artikel 4
Höga myndigheten skall underrätta Europarådet om de åtgärder den har kunnat vidta i anledning av de rekommendationer som med stöd av artikel 15 b i Europarådets stadga har lämnats till Höga myndigheten av Europarådets ministerkommitté.
Artikel 5
Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen samt dess bilagor skall registreras i Europarådets generalsekretariat.
Artikel 6
Genom avtal mellan gemenskapen och Europarådet får bland annat åtgärder vidtas för varje annat slags ömsesidigt bistånd och samarbete
Prop. 1994/95: 19
72
mellan de två organisationerna samt, eventuellt, de lämpliga formerna för Prop. 1994/95: 19 detta. Bilaga 13 Upprättat i Paris den adertonde april nittonhundrafemtioett.
ADENAUER Paul VAN ZEELAND J. MEURICE SCHUMAN SFORZA JOS. BECH STIKKER VAN DEN BRINK
73
SKRIFTVÄXLING MELLAN FÖRBUNDSREPUBLIKEN Prop. 1994/95:19 TYSKLANDS REGERING OCH FRANSKA REPUBLIKENS Bilaga 13 REGERING OM SAAR [ÖVERSÄTTNING]
F örbundskanslem och utrikesministern
Paris den 18 april 1951
Till Hans Excellens
Herr President Robert Schuman Utrikesminister Paris
Herr President,
Förbundsregeringens företrädare har under förhandlingarna om Europeiska kol— och stålgemenskapen vid ett fiertal tillfällen förklarat, att den slutliga regleringen av Saars status endast kan göras genom ett fredsfördrag eller ett motsvarande fördrag. Under förhandlingarnas gång har de dessutom förklarat, att förbundsregeringen genom att underteckna fördraget inte alls ger uttryck för sitt erkännande av Saars nuvarande status.
Jag upprepar denna förklaring och ber Er bekräfta, att den franska regeringen är överens med förbundsregeringen om att den slutliga regleringen av Saars status endast kan göras genom ett fredsfördrag eller ett motsvarande fördrag och att den franska regeringen inte betraktar förbundsregeringens undertecknande av fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen såsom ett erkännande från förbundsregeringens sida av Saars nuvarande status.
Mottag, Herr President, försäkran om min utmärkta högaktrring
Undertecknat: ADENA UER. [ÖVERSÄTTNING] Paris den 18 april 1951
74
Herr Förbundskansler, Prop. 1994/95:19 Bilaga 13 Såsom svar på Er skrivelse av den 18 april 1951 beaktar den franska regeringen, att förbundsregeringen inte avser att genom sitt undertecknande av fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen erkänna Saars nuvarande status.
Den franska regeringen förklarar i överensstämmelse med sin egen ståndpunkt, att den handlar i Saars namn i kraft av dess nuvarande status, men att den i förbundsregeringens undertecknande av fördraget inte ser ett erkännande från förbundsregeringens sida av Saars nuvarande status. Den har inte avsett, att fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen skall föregripa Saars slutliga status, som skall regleras genom ett fredsfördrag eller genom ett fördrag som träder i dess ställe.
Mottag, Herr Förbundskansler, försäkran om min utmärkta högaktning Undertecknat: SCHUMAN. Herr Doktor Konrad ADENAUER Förbundskansler och utrikesminister i Förbundsrepubliken Tyskland
75
Bilaga 13
KONVENTION OM ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER. UNDERTECKNAD I PARIS DEN 18 APRIL 1951.
DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA,
SOM ÖNSKAR upprätta den i fördragets artikel 85 avsedda konventionen om övergångsbestänunelser,
HAR ENATS om följande.
KONVENTIONENS SYFTE
1 &
1. Denna konvention, som har upprättats med tillämpning av fördragets artikel 85, har till syfte att fastställa de åtgärder som är nödvändiga för upprättandet av den gemensamma marknaden samt för en gradvis anpassning av produktionen till de nya förhållandena och att samtidigt underlätta avlägsnandet av de Störningar i jämvikten som följer av de tidigare förhållandena.
&) . I detta syfte skall fördraget genomföras under två perioder, förberedelseperioden och övergångsperioden.
U.) . Förberedelseperioden skall sträcka sig från tidpunkten för fördragets ikraftträdande fram till tidpunkten för upprättandet av den gemensamma marknaden.
Under denna period
3) skall upprättandet av alla institutioner inom gemenskapen samt organisationen av förbindelserna mellan dem, företagen och deras sammanslutningar samt arbetstagarnas, förbrukarnas och handelns organisationer genomföras i syfte att bygga gemenskapens verksamhet på en grund av fortlöpande samråd och att hos alla berörda parter skapa en gemensam uppfattning och ömsesidig förståelse,
b) skall Höga myndighetens verksamhet omfatta 1) undersökningar och samråd, 2) förhandlingar med tredje land.
Undersökningar och samråd skall ha till ändamål att i ständig kontakt med regeringarna, företagen och deras sammanslutningar, arbetstagarna, förbrukarna och handeln möjliggöra upprättandet av en allmän översikt av läget i kol- och stålindustriema inom gemenskapen och härmed sammanhörande problem samt att möjliggöra förberedelse av konkreta åtgärder som skall vidtas för att möta dessa problem under övergångsperioden.
Prop. 1994/95: 19
76
Förhandlingarna med tredje land skall ha till ändamål Prop. 1994/95:19 — att å ena sidan lägga grunden till samarbete mellan gemenskapen och Bilaga 13 dessa länder, — att å andra sidan, före avvecklingen av tullama och de kvantitativa restriktionerna inom gemenskapen, utverka de avvikelser som är nödvändiga — från mest—gynnad-nationsklausulen inom ramen för det allmänna tull— och handelsavtalet samt bilaterala avtal, — från icke—diskrimineringsklausulen som är normgivande för liberaliseringen av handeln inom ramen för Organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete.
4. Övergångsperioden skall börja vid tidpunkten för upprättandet av den gemensamma marknaden och upphöra vid utgången av en tid av fem år efter upprättandet av den gemensamma marknaden för kol.
5. Så snart fördraget trätt i kraft i den ordning som fastställs i artikel 99, skall fördragets bestämmelser vara tillämpliga med förbehåll för de avvikelser och tilläggsbestämmelser som föreskrivs i denna konvention i ovan angivet syfte.
Frånsett de undantag som uttryckligen anges i denna konvention skall dessa avvikelser och tilläggsbestämmelser upphöra att vara tillämpliga samt åtgärder som vidtagits för deras genomförande förlora sin verkan vid utgången av övergångsperioden.
FÖRSTA DELEN
Fördragets genomförande
KAPITEL [
UPPRÄTTANDE AV GEMENSKAPENS INSTITUTIONER
Höga myndigheten
25 l. Höga myndigheten skall träda i funktion så snart dess medlemmar har utnämnts.
2. I syfte att fullgöra de uppgifter som Höga myndigheten fått genom 1 & i denna konvention skall Höga myndigheten omedelbart utöva den upplysnings- och undersökningsverksamhet som vilar på den enligt fördraget i den ordning och med de befogenheter som fastställts i artiklarna 46—48 och 54 tredje stycket. Så snart Höga myndigheten trätt i verksamhet. skall regeringarna i enlighet med artikel 67 till
77
6 Riksdagen 1994/95. I saml. Nr 19. Bilaga 13—21
Bilaga 13
Höga myndigheten anmäla alla de åtgärder som är ägnade att förändra konkurrensförhållandena och, enligt artikel 75, de bestänunelser i handelsavtal eller överenskommelser med motsvarande verkan vilka berör kol och stål.
Höga myndigheten skall på grundval av de upplysningar den inhämtat om utrustning och program bestämma den tidpunkt från vilken andra bestämmelser i artikel 54 än de som avses i föregående stycke skall vara tillämpliga såväl på investeringsprogrammen som på de projekt som vid denna tidpunkt är under genomförande. Projekt för vilka beställningar gjorts före den 1 mars 1951 skall dock vara undantagna från tillämpningen av näst sista stycket av artikel 54.
Höga myndigheten skall så snart den trätt i verksamhet, i den utsträckning det krävs och i samråd med regeringarna. utöva de befogenheter som anges i artikel 59.3.
Höga myndigheten skall utöva andra uppgifter som den har enligt fördraget först från och med den tidpunkt som för var och en av produkterna i fråga betecknar början av övergångsperioden.
3. Vid de ovan angivna tidpunktema skall Höga myndigheten beträffande varje gren av sin verksamhet underrätta medlemsstaterna om att den är beredd att överta ansvaret för denna. Intill dess att medlemsstaterna får underrättelse om detta, skall de fortsätta att utöva motsvarande befogenheter.
Från den tidpunkt som Höga myndigheten fastställer så snart den trätt i funktion, skall dock Höga myndigheten och medlemsstaterna samråda innan medlemsstaterna vidtar några av dem avsedda åtgärder beträffande lagar och andra författningar. som berör frågor som enligt fördraget faller inom Höga myndighetens kompetensområde.
4. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 67 om verkan av nya åtgärder skall Höga myndigheten tillsammans med berörda regeringar undersöka hur kol— och stålindustriema påverkas av gällande bestämmelser i lagar och andra författningar, i synnerhet beträffande fastställande av priser på biprodukter utanför dess kompetensområde, liksom av avtalsenliga bestämmelser om sociala förmåner i den utsträckning dessa bestämmelser har samma verkningar som de bestämmelser som ingår i administrativa föreskrifter på samma område. Om Höga myndigheten finner att vissa av dessa sistnämnda bestämmelser i sig själva eller genom de skillnader som de medför mellan två eller flera medlemsstater är ägnade att allvarligt snedvrida konkurrensförhållandena inom kol- och stålindustriema antingen på
Prop. 1994/95: 19
78
Bilaga 13
ifrågavarande lands marknad eller inom den övriga delen av den gemensamma marknaden eller på exportmarknaderna, skall Höga myndigheten efter att ha hört rådet föreslå de berörda regeringarna alla de åtgärder som den anser lämpliga för att jämka sådana bestämmelser eller för att utjämna verkningarna av dem.
5. För att kunna bygga upp sin verksamhet på en från olika företagsförfaranden fristående grund, skall Höga myndigheten i samråd med regeringarna, företagen och deras sammanslutningar, arbetstagarna, förbrukama och handeln söka finna en metod som möjliggör jämförelser av — de priser som tillämpas på olika kvaliteter över och under produkternas genomsnittspris eller på produkternas successiva bearbetningsstadier, — beräkningen av avskrivningskostnader.
6. Under förberedelseperioden skall Höga myndighetens huvuduppgift bestå i att upprätta förbindelser med företagen och deras sammanslutningar, samt med arbetstagarnas, förbrukarnas och handelns sammanslutningar för att få konkret kännedom om såväl den allmänna situationen som de särskilda förhållandena inom gemenskapen.
Med hjälp av de upplysningar som Höga myndigheten skall inhämta om marknader, försörjningskällor, produktionsbetingelser inom företagen. arbetskraftens levnadsförhållanden samt moderniserings- och anläggningsprogram, skall den i förening med alla berörda parter och för att belysa deras gemensamma verksamhet upprätta en allmän översikt över gemenskapens läge.
På grundval av detta samråd och denna kännedom om den allmänna situationen skall de åtgärder som är nödvändiga för upprättandet av den gemensamma marknaden och för att underlätta anpassningen av produktionen förberedas.
Rådet
3 & Rådet skall sammanträda inom den månad som följer efter det att Höga myndigheten trätt i funktion.
Den rådgivande kommittén
4 5 För tillsättandet av den rådgivande kommittén på det sätt som anges i artikel 18 i fördraget skall regeringarna, så snart Höga myndigheten trätt i funktion, lämna myndigheten alla upplysningar om förhållandena inom
Prop. 1994/95: 19
79
producent-, arbetstagar- och förbrukarorganisationema i varje land dels Prop. 1994/95:19 för kol och dels för stål, i synnerhet vad beträffar dessa organisationers Bilaga 13 sammansätming, geografiska omfattning, stadgor, befogenheter och
uppgifter.
På grundval av dessa upplysningar skall Höga myndigheten inom två månader efter det att den trätt i funktion utverka att rådet fattar ett beslut för att utse producent— och arbetstagarorganisationer med uppgift att föreslå kandidater.
Den rådgivande kommittén skall tillsättas inom den månad som följer efter detta beslut.
Domstolen
5 &
Domstolen skall träda i funktion så snart dess ledamöter utsetts. Ordförande skall utses första gången i samma ordning som gäller för utseende av Höga myndighetens ordförande.
Domstolen skall inom tre månader fastställa sina rättegångsregler.
Talan får inte väckas tidigare än dagen för rättegångsreglernas offentliggörande. Föreläggande av viten och indrivning av böter skall uppskjutas intill denna dag.
Fristema för väckande av talan skall löpa först från och med samma dag. Församlingen
6 % På kallelse av Höga myndighetens ordförande skall församlingen sammanträda en månad efter det att Höga myndigheten trätt i funktion för att välja sitt presidium och utarbeta sin arbetsordning. Intill dess att församlingens presidium valts skall den äldste fungera som ordförande. Församlingen skall hålla en andra session fem månader efter den tidpunkt då Höga myndigheten trätt i funktion för att ta del av en översiktlig redogörelse för läget i gemenskapen tillsammans med det första budgetförslaget.
Finansiella och administrativa bestämmelser
7 & Det första räkenskapsåret skall sträcka sig från den tidpunkt då Höga myndigheten träder i funktion fram till den 30 juni påföljande år.
80
Den i fördragets artikel 50 avsedda avgiften får tas ut från och med Prop. 1994/95:19 upprättandet av det första budgetförslaget. Medlemsstaterna skall Bilaga 13 övergångsvis lämna återbetalbara och räntefria förskott efter samma fördelningsgrund som gäller för deras bidrag till Organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete för att klara av de första administrativa utgifterna.
Till dess att den kommission som avses i artikel 78 fastställt antalet tjänstemän och tjänsteföreskrifter för dessa skall nödvändig personal anställas på kontraktsbasis.
KAPITEL II
UPPRÄTTANDE AV DEN GEMENSAMMA MARKNADEN
8 & Upprättandet av den gemensamma marknaden, som förberetts genom inrättandet av gemenskapens alla institutioner. genom allmänt samråd mellan Höga myndigheten. regeringarna, företagen och deras sammanslutningar, arbetstagarna och förbrukarna samt genom den allmänna översikt över situationen i gemenskapen som framgår av de inhämtade upplysningarna, skall komma till stånd genom de åtgärder för tillämpning som anges i artikel 4 i fördraget.
Dessa åtgärder skall utan att det inverkar på de särskilda bestämmelserna som anges i denna konvention vidtas
a) beträffande kol så snart Höga myndigheten tillkännagivit att de arrangemang för utjämningsbetalningar som avses i tredje delen kapitel II i denna konvention har införts,
b) beträffande järnmalm och skrot vid samma tidpunkt som gäller för
kol. c) beträffande stål, två månader efter ovan angivna tidpunkt.
De arrangemang för utjämningsbetalningar som avses för kol i överensstämmelse med bestämmelserna i detta fördrags tredje del skall införas inom sex månader efter det att Höga myndigheten trätt i funktion.
Om ytterligare frister skulle bli nödvändiga, skall dessa fastställas av rådet på förslag av Höga myndigheten.
81
Avskaffande av tullar och kvantitativa restriktioner
9 & Utan att det inverkar på de särskilda bestämmelser som fastställts i denna konvention skall medlemsstaterna avskaffa alla import— och exporttullar eller avgifter med motsvarande verkan samt alla kvantitativa restriktioner avseende omsättningen av kol och stål inom gemenskapen vid de tidpunkter som fastställts för upprättandet av den gemensamma marknaden på det sätt som anges i 8 5 för å ena sidan kol, järnmalm och skrot och å andra sidan stål.
Transporter
10 5
En kommission av experter. utsedda av medlemsstaternas regeringar, skall av Höga myndigheten, som utan dröjsmål skall sammankalla kommissionen, få i uppdrag att undersöka vilka bestämmelser beträffande transport av kol och stål som skall föreslås regeringarna för att de i fördragets artikel 70 angivna syftena skall uppnås.
Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artikel 70 sista stycket. skall de förhandlingar som krävs för att utverka regeringamas samtycke till de olika åtgärder som föreslagits. inledas på initiativ av Höga myndigheten. som också skall ta initiativ till de förhandlingar som kan bli nödvändiga med berört tredje land.
Expertkommissionen skall utreda följande åtgärder:
1) Upphävande av all diskriminering som strider mot bestämmelserna i artikel 70 andra stycket. 2) Upprättande av internationella genomgångstariffer för transporter inom gemenskapen, som tar hänsyn till det totala avståndet och som är av degressiv karaktär utan att föregripa uppdelningen av fraktavgifterna mellan berörda transportföretag. 3) Undersökning av de fraktpriser och befordringsvillkor av alla slag som vid olika befordringssätt tillämpas på kol och stål i syfte att genomföra en harmonisering härav inom ramen för gemenskapen och i den utsträckning som krävs för den gemensamma marknadens funktionsduglighet; härvid skall hänsyn tas bland annat till transportföretagens kosmader.
Expertkommissionen skall längst ha följande tid till sitt förfogande: _ Tre månader för de åtgärder som avses i 1. — Två år för de åtgärder som avses i 2 och 3.
De åtgärder som avses i 1 skall vidtas senast vid upprättandet av den gemensamma marknaden för kol.
Prop. 1994/95: 19 Bilaga I 3
82
De åtgärder som avses i 2 och 3 skall vidtas samtidigt, så snart Prop. 1994/95:19 regeringarna uppnått samförstånd. Om medlemsstaternas regeringar två Bilaga 13 och ett halvt år efter Höga myndighetens inrättande trots allt inte uppnått samförstånd om de åtgärder som avses i 3, skall enbart de i 2 avsedda åtgärderna vidtas vid en av Höga myndigheten fastställd tidpunkt. I detta fall skall Höga myndigheten på förslag av expertkommissionen lämna de rekommendationer som den finner nödvändiga i syfte att undvika allvarliga störningar på transportområdet.
De tariffbestämmelser som avses i artikel 70 fjärde stycket, vilka gäller vid tidpunkten för Höga myndighetens inrättande, skall anmälas till Höga myndigheten. som skall bevilja de frister för ändring av bestämmelserna som krävs för att undvika allvarliga ekonomiska störningar.
Expertkommissionen skall utarbeta och för de berörda regeringarna föreslå de undantag som de skall medgiva Luxemburgs regering i fråga om ovan angivna åtgärder och principer mot bakgrund av den särställning som Luxemburgs järnvägar har.
De berörda regeringarna skall efter att ha hört expertkommissionen medge Luxemburgs regering att, i den utsträckning denna särställning kräver det, fortsätta att efter övergångsperioden tillämpa den sålunda antagna lösningen.
Så länge enighet angående de i föregående stycken avsedda åtgärderna inte har uppnåtts mellan de berörda regeringarna skall Luxemburgs regering äga rätt att underlåta tillämpning av de principer som anges i fördragets artikel 70 samt i denna paragraf.
Subventioner. direkta eller indirekta stödåtgärder. särskilda pålagor
11 & Medlemsstaternas regeringar skall till Höga myndigheten, så snart denna trätt i verksamhet, anmäla de stödåtgärder och subventioner av alla slag som kol— och stålindustriema i deras länder kommer i åtnjutande av eller de särskilda pålagor som de belastas av. Om Höga myndigheten inte samtycker till bibehållandet av nämnda stödåtgärder, subventioner eller särskilda pålagor och de villkor som gäller för dessa, skall de upphöra vid de tidpunkter och på de villkor som fastställs av Höga myndigheten efter att ha hört rådet; upphörandet skall dock inte vara obligatoriskt före den tidpunkt då övergångsperioden för ifrågavarande produkter tar sin början.
83
Bilaga 13
Karteller och organisationer av monopolkaraktär
12 & Alla upplysningar om de karteller eller organisationer som avses i artikel 65 skall anmälas till Höga myndigheten på det sätt som anges i artikel 65.3.
Om Höga myndigheten inte ger tillstånd enligt artikel 65.2, skall den fastställa skäliga tidsfrister vid vilkas utgång de i artikeln avsedda förbuden skall träda i kraft.
I syfte att underlätta avvecklingen av de organisationer som enligt artikel 65 är förbjudna, får Höga myndigheten utse likvidatorer, som skall vara ansvariga inför Höga myndigheten och handla i enlighet med dess instruktioner.
Under dessa likvidatorers medverkan skall Höga myndigheten undersöka problem som uppkommer och de åtgärder som skall vidtas i syfte att . — säkerställa den mest ekonomiska fördelningen och användningen av produkterna särskilt av olika kolsorter och kvaliteter, — vid en minskning i efterfrågan undvika varje inverkan på produktionskapaciteten särskilt med avseende på de kolgruveanläggningar som är nödvändiga för försörjningen av den gemensamma marknaden under normala tider eller under högkonjunktur, — undvika en orättvis fördelning mellan arbetstagarna av de minskade arbetsmöjligheter som en minskad efterfrågan skulle kunna medföra.
Höga myndigheten skall på grundval av dessa undersökningar och i överensstämmelse med de uppgifter som anförtrotts den införa sådana förfaranden eller upprätta sådana organ som fördraget ger Höga myndigheten möjlighet att använda sig av och som den anser vara lämpliga för att nå en lösning av dessa problem vid utövandet av sina befogenheter, särskilt i överensstämmelse med artiklarna 53, 57, 58 och kapitel V i tredje avdelningen; giltighetstiden för dessa förfaranden och organ skall inte vara begränsad till övergångsperioden.
13 & Bestämmelserna i artikel 66.5, skall tillämpas från och med fördragets ikraftträdande. De får också tillämpas på koncentrationer som genomförts mellan tidpunkten för undertecknandet och tidpunkten för fördragets ikraftträdande, om Höga myndigheten visar att dessa transaktioner genomförts i syfte att kringgå tillämpningen av artikel 66.
Intill dess att den förordning som avses i artikel 66.1 utfärdats, skall de transaktioner som avses i den punkten inte obligatoriskt underställas för förhandsgodkännande. Höga myndigheten är inte förpliktad att omedelbart besluta angående de ansökningar som kan ha underställts denna för godkännande.
Prop. 1994/95: 19
84
Intill dess att den förordning som avses i artikel 66.4 utfärdats, skall Prop. 1994/95:19 de upplysningar som avses i nänmda punkt inte kunna krävas av andra Bilaga 13 än företag inom Höga myndighetens jurisdiktion och enligt de förutsättningar som anges i artikel 47.
De förordningar som avses i artikel 66.1 och 66.4, skall utfärdas inom fyra månader efter det att Höga myndigheten trätt i funktion.
Höga myndigheten skall av regeringarna samt av producent- och företagssammanslutningama inhämta alla de upplysningar som kan vara till nytta vid tillämpningen av bestämmelserna i artikel 66.2 och 66.7. med avseende på bestående förhållanden inom gemenskapens olika områden.
Bestämmelserna i artikel 66.6. skall vara tillämpliga efterhand som de föreskrifter träder i kraft. som genom dessa bestämmelser är förenade med sanktioner.
Bestämmelserna i artikel 66.7, skall tillämpas från och med tidpunkten för den gemensamma marknadens upprättande enligt 8 5 i detta fördrag.
ANDRA DELEN
GEMENSKAPENS FÖRBINDELSER MED TREDJE LAND KAPITEL 1
FÖRHANDLINGAR MED TREDJE LAND
14 & Så snart Höga myndigheten har trätt i funktion. skall medlemsstaterna inleda förhandlingar med regeringar i tredje land, och i synnerhet med den brittiska regeringen, om samtliga ekonomiska och kommersiella förbindelser mellan gemenskapen och tredje land såvitt gäller kol och stål. Vid dessa förhandlingar skall Höga myndigheten uppträda som gemensamt ombud för medlemsstaternas regeringar och handla enligt instruktioner som enhälligt beslutats av rådet. Företrädare för medlemsstaterna får närvara vid dessa förhandlingar.
15 5
För att ge medlemsstaterna full frihet att förhandla om koncessioner från tredje lands sida, särskilt i utbyte mot en tullsänkning på stål i riktning mot en harmonisering med de lägsta tullsatsema som tillämpas inom gemenskapen, är medlemsstaterna eniga om följande bestämmelser, som skall gälla från och med upprättandet av den gemensamma marknaden för stål:
85
Bilaga 13
— Inom ramen för tullkvoter skall Beneluxländemas import från tredje land, såvitt importen är avsedd för deras egen marknad, fortfarande komma i åtnjutande av de tullsatser som de tillämpar vid fördragets ikraftträdande .
— Import utöver denna kvot som kan anses vara avsedd för andra länder inom gemenskapen, skall av Beneluxländerna åsättas tullsatser, som inom ramen för Brysselnomenklaturen av år 1950 motsvarar den lägsta tillämpade tullsatsen i övriga medlemsstater vid fördragets ikraftträdande .
Tullkvoten skall fastställas för varje rubrik i Beneluxtulltaxan för ett år åt gången och med förbehåll för revidering var tredje månad av Beneluxländemas regeringar i samförstånd med Höga myndigheten och med beaktande av behovet och handelsströmmarna. De första kvoterna skall fastställas på grundval av Beneluxländemas genomsnittliga import från tredje land under en lämplig jämförelseperiod och i förekommande fall under hänsynstagande till sådan produktion från planerat igångsättande av nya anläggningar, som är avsedd att ersätta import. Kvotöverskridande, som blir nödvändigt på grund av oförutsedda behov, skall omedelbart anmälas till Höga myndigheten som. frånsett temporära kontrollåtgärder beträffande Beneluxländemas leveranser till andra medlemsstater, får förbjuda sådant överskridande om den fastslår, att en avsevärd ökning av sådana leveranser uteslutande är hänförlig till kvotöverskridande. Förrnånen av lägsta tull skall medges importörer i Beneluxländerna endast då de förbinder sig att inte reexportera till övriga länder i gemenskapen.
Beneluxländemas förpliktelse att upprätta en tullkvot skall upphöra på de villkor som anges i det avtal som kommer att ingås som ett resultat av förhandlingarna med Storbritannien och senast vid övergångsperiodens utgång.
Om Höga myndigheten vid övergångsperiodens utgång eller i samband med ett tidigare upphävande av tullkvoten fastslår, att en eller flera medlemsstater är berättigade att gentemot tredje land tillämpa tullsatser som överstiger de som skulle följa av en harmonisering med de lägsta skyddstullsatsema som tillämpas inom gemenskapen, skall Höga myndigheten i den ordning som anges i 29 & bemyndiga dessa stater att själva vidta åtgärder, som är ägnade att tillförsäkra deras indirekta import genom medlemsstater med lägre tullsatser ett skydd, som motsvarar det som följer av tillämpningen av deras egna tullsatser på deras direkta import.
För att underlätta hannoniseringen av tulltaxoma är Beneluxländerna eniga om att, i den utsträckning Höga myndigheten i samråd med deras regeringar finner det nödvändigt, höja sina nuvarande tullsatser för stål med högst två enheter. Denna förpliktelse skall inte träda i kraft förrän
Prop. 1994/95: 19
86
vid den tidpunkt då den i andra, tredje och fjärde styckena ovan avsedda Prop. 1994/95: 19 tullkvoten upphävts samt då åtminstone en av de medlemsstater som Bilaga 13 gränsar till Beneluxländerna avstår från att tillämpa motsvarande åtgärder som avses i föregående stycke.
16 % Utan Höga myndighetens medgivande, skall den i kraft av fördragets artikel 72 ingångna förpliktelsen innebära förbud för medlemsstaterna att genom internationella överenskommelser binda de tullsatser som gäller vid tidpunkten för fördragets ikraftträdande.
Tidigare bindningar till följd av bilaterala eller multilaterala överenskommelser skall anmälas till Höga myndigheten, som skall pröva om deras bibehållande är förenligt med den gemensamma organisationens effektiva funktion och som i förekommande fall kan ingripa genom lämpliga rekommendationer till medlemsstaterna i syfte att upphäva dessa bindningar i den ordning som anges i de överenskommelser som ligger till grund för dem.
17 &
Handelsavtal, som är giltiga mer än ett år efter detta fördrags ikraftträdande eller som innehåller en klausul om automatisk förlängning, skall anmälas till Höga myndigheten som får lämna lämpliga rekommendationer till den berörda medlemsstaten i syfte att i förekommande fall få bestämmelserna i sådana avtal i överensstämmelse med artikel 75 enligt det förfarande som anges i nämnda avtal.
KAPITEL lI EXPORT
18 & Så länge de i de olika medlemsstaternas valutabestämrnelser givna föreskrifterna om valuta som får disponeras av exportörer, inte har gjorts enhetliga skall särskilda åtgärder vidtas för att undvika att upphävandet av tullar och kvantitativa restriktioner mellan medlemsstaterna leder till att vissa av staterna undanhålls belopp i tredje lands valuta som intjänats genom export från deras företag.
Vid tillämpning av denna princip förbinder sig medlemsstaterna att inom ramen för ovan avsedda föreskrifter medge exportörer av kol och stål högst sådana fördelar vid disponerandet av valutor SOm tillförsäkras genom bestämmelserna i den medlemsstat varifrån produkten härstammar.
Höga myndigheten har befogenhet att övervaka tillämpningen av dessa åtgärder genom att efter att ha hört rådet lämna rekommendationer till regeringarna.
87
Bilaga 13
19 & Om Höga myndigheten fastslår att upprättandet av den gemensamma marknaden, som en följd av att direkt export ersätts med reexport, medför en snedvridning av handeln med tredje land. vilken tillfogar en av medlemsstaterna betydande skada, kan Höga myndigheten på begäran av den berörda regeringen föreskriva, att producenterna i denna stat i sina försäljningskontrakt tar in en destinationsklausul.
KAPITEL III
AVVIKELSE FRÅN MEST-GYNNAD-NATIONSKLAUSULEN
20 5
Med avseende på de länder som genom tillämpning av artikel 1 i allmänna tull— och handelsavtalet kommer i åtnjutande av mest-gynnad- nationsklausulen, skall medlemsstaterna gentemot de fördragsslutande parterna i nämnda avtal uppträda gemensamt i syfte att utverka. att nyssnämnda artikel 1 inte tillämpas på fördragets bestämmelser. Om det krävs skall sammankallandet av en särskild GATT-session begäras för detta ändamål.
Vad beträffar de länder som. trots att de inte är parter i allmänna tull- och handelsavtalet, kommer i åtnjutande av mest-gynnad-nationsklausulen i kraft av gällande bilaterala avtal, skall förhandlingar inledas så snart detta fördrag undertecknats. Om överenskommelse inte kan träffas med berörda länder. skall förpliktelsema ändras eller sägas upp i den ordning som fastställts i nämnda avtal.
Om ett land vägrar att lämna sitt samtycke till medlemsstaterna eller en av dem, förbinder sig övriga medlemsstater att lämna verksamt bistånd. som kan utsträckas till att samtliga medlemsstater säger upp avtal som ingåtts med landet i fråga.
KAPITEL IV LIBERALISERING AV HANDELN
21 & Medlemsstaterna i gemenskapen är medvetna om att de bildar ett särskilt tullsystem i den betydelse det givits i artikel 5 i den handelsliberaliseringskod för Organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete som gällde vid tidpunkten för fördragets undertecknande. De är därför eniga om att i vederbörlig tid lämna organisationen meddelande om detta.
Prop. 1994/95; 19
88
KAPITEL V Prop. 1994/95:19 - Bilaga 13 SÄRSKILD BESTÄMMELSE
22 5 Utan hinder av övergångsperiodens utgång skall handeln med kol och stål mellan Förbundsrepubliken Tyskland och den sovjetiska ockupationszonen, vad beträffar förbundsrepubliken, regleras av förbundsrepublikens regering i samförstånd med Höga myndigheten.
TREDJE DELEN
ALLMÄNNA SKYDDSÅTGÄRDER KAPITEL 1
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER Omställning
23 5
1. Om följderna av den gemensamma marknadens upprättande skulle ställa vissa företag eller delar av företag inför nödvändigheten att upphöra med eller ändra sin verksamhet under den övergångsperiod som närmare anges i 1 5 i denna konvention. skall Höga myndigheten på begäran av de berörda regeringarna och på nedan angivna villkor medverka till att skydda arbetskraften vid omställningssvårigheter och tillförsäkra denna en produktiv sysselsättning: Höga myndigheten får bevilja vissa företag bidrag utan återbetalningsskyldighet.
2. På begäran av de berörda regeringarna och enligt det förfarande som anges i artikel 46. skall Höga myndigheten delta i undersökningar rörande möjligheterna att i existerande företag eller genom skapandet av ny verksamhet återsysselsätta friställd arbetskraft.
3. Höga myndigheten Skall. på det sätt som anges i artikel 54, underlätta finansieringen av de program som lagts fram av den berörda regeringen och godkänts av Höga myndigheten och som avser omställning av företag eller skapandet av ny. ekonomiskt sund verksamhet antingen inom industrier som tillhör dess kompetensområde, eller med rådets samtycke inom varje annan industri. som är ägnad att återge friställd arbetskraft produktiv sysselsättning. Med förbehåll för den berörda regeringens godkännande skall Höga myndigheten företrädesvis medge dessa lättnader i fråga om program som lagts fram av företag. som tvingats upphöra med sin verksamhet till följd av upprättandet av den gemensamma marknaden.
89
Bilaga 13
4.
a)
17)
d)
Höga myndigheten skall bevilja bidrag utan återbetalningsskyldighet för följande ändamål:
Bidrag vid total eller partiell nedläggning av driften vid företag för utbetalning av gottgörelse som ger möjlighet för arbetstagarna att avvakta ny anställning. Penningbidrag till företagen som tillförsäkrar företagens personal avlöning i händelse av tillfällig permittering, som blivit nödvändig till följd av omställning av verksamheten. Penningbidrag till arbetstagarna för kostnader i samband med ny anställning. Bidrag till finansiering av yrkesomskolning av arbetstagare som måste byta verksamhet.
.Höga myndigheten får också bevilja bidrag utan
återbetalningsskyldighet till företag som till följd av upprättandet av den gemensamma marknaden tvingats upphöra med sin verksamhet, under förutsättning att denna situation direkt och uteslutande kan tillskrivas den gemensamma marknadens avgränsning till kol— och stålindustriema och att förhållandet medför en relativ produktionsökning i andra företag inom gemenskapen. Sådana bidrag skall begränsas till det belopp som krävs för att bereda företagen möjlighet att uppfylla de förpliktelser som omedelbart förfaller till betalning. Berörda företag skall inge alla ansökningar om sådana bidrag genom förmedling av sin regering. Höga myndigheten kan vägra varje slag av bistånd till ett företag, som inte underrättar sin regering och Höga myndigheten om utvecklingen av en Situation, som kan leda till att företaget upphör med eller ändrar sin verksamhet.
.Höga myndigheten skall vid beviljande av bidrag utan
återbetalningsskyldighet enligt fjärde och femte punkterna ställa som villkor, att den berörda staten betalar ut ett särskilt bidrag som minst uppgår till sanuna belopp, om inte rådet med två tredjedels majoritet medger avvikelse härifrån.
. Den närmare utformningen av finansieringen som fastställts för tillämpning av artikel 56 Skall gälla för tillämpning av denna paragraf.
. Bidrag enligt denna paragraf kan beviljas för de närmaste två åren efter övergångsperiodens utgång genom beslut av Höga myndigheten efter rådets samtycke.
Prop. 1994/95: 19
90
KAPITEL 11 . Prop. 1994/95:19 ' Bilaga 13 SÄRSKILDA BESTÄMMELSER OM KOL
24 5 Det föreligger enighet om att skyddsarrangemang under övergångsperioden är nödvändiga för att undvika att plötsliga och skadliga produktionsförskjutningar uppkommer. Dessa skyddsarrange- mang skall vidtas med beaktande av de förhållanden som råder vid tidpunkten för upprättandet av den gemensamma marknaden.
Om det visar sig att det inom ett eller flera områden föreligger risk för prisstegringar, som genom sin omfattning och sitt plötsliga uppträdande kan ha skadliga verkningar, skall dessutom försiktig— hetsåtgärder vidtas för att undvika dessa verkningar.
För att möta dessa problem skall Höga myndigheten under övergångsperioden i den utsträckning som det behövs och under sin kontroll medge
a) tillämpning av de åtgärder som avses i artikel 60.2 b. samt av zonpriser i sådana fall som inte förutses i tredje avdelningen kapitel V;
b) bibehållande eller inrättande av nationella kassor eller arrangemang för utjämningsbetalningar, finansierade genom en avgift på den inhemska produktionen. varvid de särskilda medel som avses i det följande inte berörs.
25 & Höga myndigheten skall införa en utjämningsavgift per försålt ton, vilken skall utgöras av en enhetlig procentsats av producentemas intäkter av kolproduktionen i länder, där de genomsnittliga produktionskostnadema understiger det vägda genomsnittet i gemenskapen.
Utjämningsavgiften Skall utgöra högst 1,5 % av nämnda intäkter under den gemensamma marknadens första verksamhetsår och skall regelbundet minskas med 20% varje år i förhållande till den ursprungliga övre gränsen för avgiften.
Under hänsynstagande till de behov som enligt 26 och 27 55 fastslagits av Höga myndigheten samt med undantag av de särskilda pålagor som eventuellt uppkommer genom export till tredje land, skall Höga myndigheten regelbundet fastställa storleken av den faktiska avgiften samt de statliga subventionerna i samband härmed i enlighet med följande regler:
1) Inom den enligt ovan gällande övre gränsen skall Höga myndigheten
beräkna storleken av den faktiska avgiften så, att faktiskt utbetalade statliga subventioner är minst lika Stora som avgiften.
91
Bilaga 13
2) Höga myndigheten skall fastställa det medgivna maximibeloppet för Statliga subventioner, varvid — regeringarna får bevilja dessa subventioner till högst detta belopp men utan att vara förpliktade till det, — bidrag som erhållits utifrån inte i något fall får överstiga det faktiskt utbetalade subventionsbeloppet.
Ytterligare pålagor som uppkommer genom export till tredje land skall varken ingå vid beräkning av nödvändiga utjämningsbetalningar eller vid värderingen av de mot avgiften svarande subventionerna.
Belgien
26 5 1. Det föreligger enighet om att Belgiens nettoproduktion av kol — inte skall behöva kännas vid en årlig minskning med mer än 3% i förhållande till närmast föregående år, om gemenskapens sammanlagda produktion är oförändrad eller har ökat i förhållande till närmast föregående år, eller — inte skall understiga det närmast föregående årets produktion minskad med S%, varvid den sålunda erhållna Siffran skall reduceras ytterligare med den reduktionskoefficient varmed gemenskapens sammanlagda produktion kan ha minskat i förhållande till närmast föregående år.1
Höga myndigheten. som är ansvarig för gemenskapens regelbundna och säkra försörjning, skall upprätta långtidsprognoser avseende produktion och avsättning samt. efter att ha hört den rådgivande kommittén och rådet, så länge den belgiska marknaden hålls avskild enligt punkt 3. lämna rekommendation till den belgiska regeringen om de produktionsförskjutningar som Höga myndigheten anser vara möjliga på grundval av de upprättade prognoserna. Belgiska regeringen skall med Höga myndighetens samtycke besluta de åtgärder som bör vidtas för att förverkliga de eventuella produktionsförskjutningama inom ovan angivna gränser.
2. Utjänmingsbetalningama skall från början av övergångsperioden avse
a) att för samtliga förbrukare av belgiskt kol inom den gemensamma marknaden möjliggöra ett närmande av de belgiska kolpriserna till den gemensamma marknadens priser i en sådan utsträckning att de sänks ungefär till de produktionskostnader som kan förutses vid slutet av övergångsperioden. Den på dessa grunder fastställda prislistan får inte ändras utan Höga myndighetens medgivande,
Prop. 1994/95: 19
92
b) att undvika att den belgiska järn- och stålindustrin 'till följd av den Prop. 1994/95:19 särskilda behandlingen av belgiskt kol hindras från att bli integrerad Bilaga 13 med den gemensanuna marknaden för stål och att för detta ändamål sänka sina priser till den nivå som tillämpas på denna marknad.
Höga myndigheten skall beträffande belgiskt kol som levereras till den belgiska järn- och stålindustrin regelbundet fastställa storleken av den ytterligare utjämningsbetalning som Höga myndigheten anser vara nödvändig för detta syfte; hänsyn skall därvid tas till alla faktorer i samband med driften av denna industri. Höga myndigheten Skall se till, att denna utjämningsbetalning inte medför Skada för jäm— och stålindustrier i grannländerna. Vidare får denna utjänmingsbetalning, med beaktande av bestämmelserna i a, inte i något fall leda till en sänkning av priset för den koks som används av den belgiska järn- och stålindustrin under det leveranspris som denna industri skulle kunna erhålla, om den faktiskt blev försörjd med koks från Ruhrområdet, '
e) att för sådan belgisk kolexport till den gemensamma marknaden som Höga myndigheten med hänsyn till utsikterna beträffande gemenskapens produktion och behov anser nödvändig. medge en ytterligare utjämningsbetalning motsvarande 80% av den av Höga myndigheten fastslagna skillnaden mellan verksprisema med tillägg för transportkostnader fram till destinationsorten för belgiskt kol och för kol från andra länder inom gemenskapen.
3. Den belgiska regeringen får. med avvikelse från bestämmelserna i 9 5 i denna konvention, under Höga myndighetens kontroll bibehålla eller vidta arrangemang som gör det möjligt att hålla den belgiska marknaden avskild från den gemensamma marknaden. Importen av kol från tredje land skall underställas Höga myndigheten för godkännande. Denna särskilda ordning Skall upphöra på det sätt som anges nedan.
4. Den belgiska regeringen förbinder sig att senast vid utgången av övergångsperioden avskaffa de i punkt 3 avsedda arrangemangen för att avskilja den belgiska kolmarknaden. Om Höga myndigheten anser att utomordentliga omständigheter, som för närvarande inte kan förutses, kräver det, får Höga myndigheten, efter att ha hört den rådgivande kommittén och med rådets samtycke, två gånger medge den belgiska regeringen en ytterligare frist av ett år. Den på detta sätt förutsedda integrationen skall ske efter samråd mellan belgiska regeringen och Höga myndigheten, som skall besluta om åtgärder och metoder för dess genomförande; metoderna kan, såvitt gäller belgiska regeringen, trots bestämmelserna i artikel 4 c, innefatta möjlighet att bevilja subventioner som motsvarar de ökade driftskostnader som följer av kolfyndighetemas naturliga betingelser.
93
7 Riksdagen 1994/95. [saml. Nr I9. Bilaga 13—21
Hänsyn skall därvid tas till sådana kostnader som kan uppkomma till Prop. 1994/95: 19 följd av påtagliga jämviktsrubbningar som ökar driftskostnadema. Bilaga 13 Formerna för beviljande av subventioner och dessas maximibelopp skall underställas Höga myndigheten för godkännande. Höga myndigheten skall se till, att subventionemas maximibelopp och de subventionerade kvantitetema snarast möjligt minskas med hänsyn till omställningslättnader och utvidgning av den gemensamma marknaden till andra produkter än kol och stål; härvid skall undvikas att omfatmingen av eventuella produktionsminskningar ger upphov till djupgående störningar i den belgiska ekonomin.
Höga myndigheten skall vartannat år för godkännande förelägga rådet förslag om kvantiteter för vilka subventioner kan ifrågakomma.
Exempel: Gemenskapens sammanlagda produktion under 1952: 250 miljoner ton; Belgiens sammanlagda produktion: 30 miljoner ton. Gemenskapens sammanlagda produktion under 1953: 225 miljoner ton, dvs. en reduktionskoefiicient av 0.9. Den belgiska produktionen under 1953 skall inte understiga 30 x 0,97 x 0.9 = 26,19 miljoner ton.
Denna produktionsminskning motsvarar till 900.000 ton en stadigvarande förskjutning och till återstoden dvs. 2.910.000 ton, en konjunkturbetingad minskning.
Italien
27 ä
1. Gruvorna i Sulcis skall komma i åtnjutande av förmåner enligt bestämmelserna i 255 för att de, i avvaktan på slutförandet av pågående upprustningsarbete, skall kunna möta konkurrensen på den gemensamma marknaden. Höga myndigheten skall periodiskt fastställa storleken av de bidrag som är nödvändiga; bidrag utifrån får emellertid inte utgå under mer än två år.
2. Med hänsyn till de italienska koksverkens särskilda läge har Höga myndigheten befogenhet att medge att den italienska regeringen att i nödvändig omfattning under den i 1 5 i denna konvention angivna övergångsperioden bibehåller tullarna på koks från övriga medlemsstater; dessa tullar får dock under första året av perioden i fråga inte överstiga de tullar som följer av presidentdekretet nr 442 av den 7 juli 1950. Detta maximibelopp Skall minskas med 10% under andra, 25% under tredje, 45% under fjärde och 70% under femte året för att vid övergångsperiodens slut leda till dessa tullars fullständiga aVSkaffande.
94
Frankrike Prop. 1994/95:19 Bilaga 13 28 5
1. Det föreligger enighet om att kolproduktionen i de franska gruvorna — inte skall behöva kännas vid en årlig minskning med mer än en miljon ton i förhållande till närmast föregående år, om gemenskapens sammanlagda produktion är oförändrad eller har ökat i förhållande till närmast föregående år, eller — inte Skall understiga det närmast föregående årets produktion minskad med en miljon ton, varvid den Sålunda erhållna siffran skall reduceras ytterligare med den reduktionskoefficient varmed gemenskapens sammanlagda produktion kan ha minskat i förhållande till närmast föregående år.
2. För att säkerställa att produktionsförskjutningama hålls inorn ovannämnda gränser kan de åtgärder som avses i 24å förstärkas genom särskilda medel från en speciell avgift, som av Höga myndigheten läggs på ökningen av nettoleveranserna från andra kolgruvor sådana dessa leveranser framgår av den franska tullstatistiken, i den mån denna ökning representerar en produktions förskjutning. Vid fastställandet av denna avgift skall därför hänsyn tas till de mängder som utgör faktiska nettoleveransöverskott under varje period i förhållande till leveranserna under 1950 inom gränsen för den konstaterade nedgången av kolproduktionen i de franska gruvorna i förhållande till 1950. Avgiften skall eventuellt reduceras ytterligare med samma reduktionskoefficient som gemenskapens sammanlagda produktion. Denna speciella avgift skall motsvara högst 10% av producentemas intäkter av ifrågavarande kvantiteter och skall i samförstånd med Höga myndigheten användas för att inom lämpliga zoner sänka priset på vissa slag av kol producerat i de franska gruvorna.
KAPITEL III SÄRSKILDA BESTÄMMELSER OM STÅLINDUSTRIN
29 &
1. Det föreligger enighet om att särskilda skyddsåtgärder kan bli nödvändiga under övergångsperioden för att beträffande stålindustrin undvika att produktionsförskjumingar som är hänförliga till upprättandet av den gemensamma marknaden, leder till svårigheter för företag som efter den anpassning som avses i 1 & i denna konvention skulle vara i stånd att möta konkurrensen, eller leder till permittering av ett större antal arbetstagare än de som kommer i
95
Bilaga 13
h)
d)
lt.)
b)
åtnjutande av förmåner enligt bestämmelserna i 23 &. I den utsträckning Höga myndigheten finner att fördragets bestämmelser, i synnerhet bestämmelserna i artiklarna 57—59 och 60.2 b. inte kan tillämpas har Höga myndigheten" befogenhet att använda sig av nedanstående närmare angivna åtgärder i den ordningsföljd de är nämnda: Efter att ha hört den rådgivande kommittén och rådet, direkt eller indirekt begränsa ökningen av nettoleveranserna från ett område till ett annat inom den gemensamma marknaden. Efter att ha hört den rådgivande kommittén och med rådets samtycke beträffande såväl lämpligheten av som formema för dessa åtgärder, använda sig av de interventionsåtgärder som avses i artikel 61 b utan att det för den skull. med avvikelse från nämnda artikel. krävs att en uppenbar kris föreligger eller är omedelbart förestående. Efter att ha hört den rådgivande kommittén och med rådets samtycke. införa ett system med produktionskvoter. som dock inte får beröra den produktion som är avsedd för export. Efter att ha hört den rådgivande kommittén och med rådets samtycke, bemyndiga en medlemsstat att tillämpa de åtgärder som avses i 15 & sjätte stycket, på de villkor som anges där.
. För tillämpningen av dessa bestämmelser skall Höga myndigheten under den förberedelseperiod som avses i l ä i denna konvention och i samråd med producentsamrnanslu[ningarna, den rådgivande kommittén och rådet fastställa de tekniska kriterierna för tillämpning av de nödvändiga skyddsåtgärderna.
.Om anpassningen eller de nödvändiga omställningarna av
produktionsförhållandena inte har kunnat genomföras under en del av övergångsperioden till följd'av en bristsituation eller på grund av att företagen inte har kunnat få tillräckliga finansiella resurser genom sin verksamhet eller genom medel, som kunnat ställas till deras förfogande, eller, på grund av utomordentliga, nu icke förutsebara omständigheter, kan bestämmelserna i denna paragraf vid övergångstidens utgång, efter det att den rådgivande kommittén yttrat sig och med rådets samtycke, tillämpas för en ytterligare period som inte får överstiga den tid under vilken ovannämnda situation består, dock högst under två år.
Italien
305 1. Med hänsyn till den italienska järn— och stålindustrins särskilda situation har Höga myndigheten befogenhet att medge den italienska regeringen att i den omfatming som är nödvändig under den i 1 5 i denna konvention angivna övergångsperioden bibehålla tullarna på jäm— och stålprodukter från övriga medlemsstater; dessa tullar får
Prop. 1994/95: 19
96
Bilaga 13
dock under det första året av denna period inte överstiga de tullar som följer av Annecy-konventionen av den 10 oktober 1949; detta maximibelopp skall minskas med 10% under andra, 25% under tredje, 45% under fjärde och 70% under femte året för att vid övergångsperiodens Slut leda till dessa tullars fullständiga avskaffande.
2. De priser som tillämpas av företagen vid försäljning av stål på den italienska marknaden får, då de återförs till motsvarande värde vid den utgångspunkt som valts för fastställande av deras prislista, inte understiga de priser som anges i nämnda prislista för jämförbara affärstransaktioner, om inte Höga myndigheten i samförstånd med den italienska regeringen medger detta. Bestämmelserna i artikel 60.2 b sista stycket berörs inte av detta.
Luxemburg
31 &
Vid tillämpningen av de skyddsåtgärder som avses i 29 5 i detta kapitel skall Höga myndigheten beakta järn- och stålindustrins alldeles särskilda betydelse för Luxemburgs allmänna ekonomi samt nödvändigheten av att undvika allvarliga störningar i de särskilda avsättningsförhållandena för den luxemburgska järn- och stålindustrins produkter som uppstått för denna industri till följd av den belgisk—luxemburgska ekonomiska unionen.
I brist på andra åtgärder får Höga myndigheten om det krävs använda medel som den förfogar över i kraft av detta fördrags artikel 49. i den utsträckning eventuella återverkningar på den luxemburgska järn- och stålindustrin kan följa av åtgärder som avses i 26 å i denna konvention.
Upprättat i Paris den adertonde april nittonhundrafemtioett.
ADENAUER
Paul VAN ZEELAND J. MEURICE SCHUMAN SFORZA IOS. BECH STIKKER VAN DEN BRINK
PROTOKOLL OM MINISTERKONFERENSEN OM DEN INTERIMISTISKA KOMMISSIONEN
De delegationer som har deltagit i utarbetandet av fördraget skall periodvis sammanträda som en interimistisk kommission från det att fördraget undertecknas till det att institutionerna träder i funktion.
Prop. 1994/95:19
97
Bilaga 13
Delegationema skall samråda med varandra om problem som angår gemenskapen och om de åtgärder som de undertecknande regeringarna skall vidta innan Höga myndigheten träder i funktion.
Delegationema skall särskilt utreda frågor om institutionernas säte och gemenskapens språkregler samt lägga fram motiverade förslag för regeringarna.
Delegationema skall vidare utreda och förbereda information, som Skall ställas till Höga myndighetens förfogande, om de åtgärder som Höga myndigheten skall vidta omedelbart efter det att den träder i funktion enligt 2 & tredje stycket i avdelning 2 i konventionen.
Ministerkonferensen ger denna kommission i uppgift att arbeta fram förslag på fördelning av platserna i den rådgivande kommittén för tillverkare, förbrukare och handeln. För tillverkarna grundas dessa förslag på produktionsvärdet inom de olika berörda regionerna och för förbrukarna och handeln på konsumtionsvärdet, dessa utredningar skall innebära att kommittén, både för kol och Stål, skall bestå av minst en medborgare i varje medlemsstat.
ANTAGET AV MINISTERKONFERENSEN
Paris den adertonde april nittonhundrafemtioett.
Prop. 1994/95: 19
98
BILAGA 14 FÖRDRAGET DEN 25 MARS 1957 OM UPPRÄ TTANDET AV EUROPEISKA EKONOMISKA GEMENSKAPEN
BILAGA 14 Prop. 1994/95:19 Bilaga 14 Fördraget den 25 mars 1957 om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen
Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska
gemenskapen Innehåll
Ingress ....................................... 3 Första delen: Principerna ........................... 5 Andra delen: Gemenskapens grunder ................... 9 Avdelning I: Fri rörlighet för varor .................. 10 Kapitel 1: Tullunionen ......................... 11 Avsnitt 1: Avveckling av tullar mellan medlemsstaterna . . . 11 Avsnitt 2: Upprättande av den gemensamma tulltaxan . . . . 13
Kapitel 2: Avskaffande av kvantitativa restriktioner mellan med-
lemsstaterna ._ .. ............................. 18 Avdelning Il: Jordbruk .......................... 21 Avdelning III: Fri rörlighet för personer. tjänster och kapital . . 28
Kapitel 1: Arbetstagare ......................... 28 Kapitel 2: Etableringsrätt ........................ 30 Kapitel 3: Tjänster ............................ 33 Kapitel 4: Kapital ............................ 35 Avdelning IV: Transporter ........................ 37
Tredje delen: Gemenskapens politik ................... 41 Avdelning I: Gemensamma regler ................... 42 Kapitel 1: Konkurrensregler ..................... 42 Avsnitt 1: Regler tillämpliga på företag ............. 42 Avsnitt 2: Dumpning ......................... 45 Avsnitt 3: Statligt stöd ........................ 45
Kapitel 2: Bestämmelser om skatter och avgifter ......... 47
Bilaga 14
Kapitel 3: Tillnärmning av lagstiftning ............... 48 Avdelning II: Ekonomisk politik .................... 49 Kapitel 1: Konjunkturpolitik ..................... 49 Kapitel 2: Betalningsbalans ...................... 50 Kapitel 3: Handelspolitik ........................ 53 Avdelning III: Socialpolitik ....................... 55 Kapitel 1: Sociala bestänunelser ................... 55 Kapitel 2: Europeiska socialfonden ................. 57
Avdelning IV: Europeiska investeringsbanken ............ 59
Fjärde delen: Associering av utomeuropeiska länder och territorier 60
Femte delen: Gemenskapens institutioner ................ 64 Avdelning I: Institutionella bestänunelser ............... 65 Kapitel 1: lnstitutionema ........................ 65 Avsnitt 1: Församlingen ....................... 65 Avsnitt 2: Rådet ............................ 66 Avsnitt 3: Kommissionen ...................... 68 Avsnitt 4: Domstolen ......................... 7l Kapitel 2: Gemensamma bestämmelser för flera institutioner . 76 Kapitel 3: Ekonomiska och sociala kommittén .......... 77 Avdelning II: Finansiella bestämmelser ................ 78 Sjätte delen: Allmänna bestämmelser och slutbestämmelser . . . . 83 Upprättande av institutionerna ...................... 90 Slutbestämmelser .............................. 91 Bilagor Bilaga I: Listorna A—G som avses i artiklarna 19 och 20 i detta fördrag Bilaga II: Lista som avses i artikel 38 i detta fördrag Bilaga III: Lista över tjänstetransaktioner som avses i artikel 106 i detta fördrag
Bilaga IV: Utomeuropeiska länder och territorier på vilka bestämmel- serna i fjärde delen i detta fördrag skall tillämpas
Protokoll
Prop. 1994/95: 19
Bilaga 14
HANS MAJESTÄT BELGARNAS KONUNG, FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLANDS PRESIDENT, FRANSKA REPUBLIKENS PRESIDENT, ITALIENSKA REPUBLIKENS PRESIDENT, HENNES KUNGLIGA HÖGHET STORHERTIGINNAN AV LUXEMBURG, HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV NEDERLÄNDERNA,
SOM ÄR FAST BESLUTNA att lägga grunden till en allt fastare sam- manslutning mellan de europeiska folken,
SOM AVSER att säkerställa ekonomiska och sociala framsteg i Sina länder genom gemensamma åtgärder för att undanröja de barriärer som delar Europa,
SOM UPPSTÄLLER som ett väsentligt mål för sina strävanden att fortgående förbättra levnads- och arbetsvillkoren för sina folk,
SOM INSER att undanröjandet av förekonunande hinder kräver samord- nade åtgärder för att garantera en jämn utveckling, jämvikt i handelsut- bytet och sund konkurrens.
SOM ÄR ANGELÄGNA att stärka den ekonomiska gemenskapen mellan sina länder och att trygga en harmonisk utveckling genom att minska klyftan mellan olika regioner samt eftersläpningen för mindre gynnade regioner,
SOM ÖNSKAR bidra till att gradvis avveckla restriktionerna i den internationella handeln genom en gemensam handelspolitik.
SOM ÄMNAR bekräfta den solidaritet som förenar Europa och utom- europeiska länder och som önskar trygga deras välståndsutveckling i överensstämmelse med principerna i Förenta nationernas stadga,
SOM FÖRESATT SIG att genom att förena Sina resurser bevara och stärka skyddet för fred och frihet och som uppmanar de övriga folk i Europa som bekänner sig till samma ideal att ansluta sig till deras Strä- vanden,
HAR BESLUTAT att skapa en europeisk ekonomisk gemenskap och har för detta ändamål som befullmäktigade utsett
Hans majestät belgamas konung Paul-Henri Spaak, utrikesminister; Baron I. Ch. Snoy et d'Oppuers, generalsekreterare i ekonomiminis- teriet. ordförande i den belgiska delegationen vid regeringskonferensen;
Prop. 1994/95: 19
Förbundsrepubliken Tysklands president Prop. 1994/95: 19 Bilaga 14
dr Konrad Adenauer. förbundskansler; professor dr Walter Hallstein, statssekreterare i utrikesministeriet;
Franska republikens president
Christian Pineau. utrikesminister; Maurice Faure, statssekreterare i utrikesministeriet;
Italienska republikens president
Antonio Segni, konseljpresident; professor Gaetano Martino, utrikesminister;
Hennes kungliga höghet storhertiginnan av Luxemburg
Joseph Bech. konseljpresident, utrikesminister; ambassadör Lambert Schaus, ordförande i den luxemburgska delegatio- nen vid regeringskonferensen;
Hennes majestät drottningen av Nederländerna
Joseph Luns. utrikesminister; J. Linthorst Homan. ordförande i den nederländska delegationen vid
regeringskonferensen;
SOM. sedan de utväxlat sina fullmakter och funnit dem vara i god och behörig form, har enats om följande.
Prop. 1994/95:19 Bilaga 14
FÖRSTA DELEN
Principerna
Bilaga 14
Artikel 1
Genom detta fördrag upprättar de HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA mellan sig en EUROPEISK EKONOMISK GEMEN-
SKAP .
Anikel 2
Gemenskapen skall ha till uppgift att genom att upprätta en gemensam marknad och genom att gradvis tillnärma medlemsstaternas ekonomiska politik främja en harmonisk utveckling av den ekonomiska verksam— heten inom gemenskapen som helhet. en fortgående och balanserad tillväxt, en ökad stabilitet, en allt snabbare höjning av levnads- standarden samt närmare förbindelser mellan de stater som gemenska- pen förenar.
A rtikel 3
För att uppnå de mål som anges i artikel 2 skall gemenskapens verk- samhet på de villkor och i den takt som anges i detta fördrag innefatta
a)
b)
8)
h)
J")
k)
avveckling av tullar och kvantitativa restriktioner mellan med- lemsstaterna vid import och export av varor samt avveckling av alla övriga åtgärder med motsvarande verkan. införande av en gemensam tulltaxa och en gemensam handels- politik gentemot tredje land, avskaffande mellan medlemsstaterna av hindren för fri rörlighet för personer, tjänster och kapital, införande av en gemensam politik på jordbruksområdet, införande av en gemensam politik på tranSportområdet, upprättande av en ordning som säkerställer att konkurrensen inom den gemensamma marknaden inte snedvrids. användande av metoder som gör det möjligt att samordna med— lemsstaternas ekonomiska politik och att motverka bristande jämvikt i deras betalningsbalanser, tillnärrrming av medlemsstaternas nationella lagstiftning i den utsträckning den gemensamma marknadens funktion kräver det, tillskapande av en europeisk socialfond i syfte att förbättra arbetstagarnas sysselsättningsmöjligheter och att bidra till en höjning av deras levnadsstandard, upprättande av en europeisk investeringsbank avsedd att under— lätta gemenskapens ekonomiska expansion genom att skapa nya resurser, och associering av utomeuropeiska länder och territorier i syfte att öka handeln och att gemensamt främja den ekonomiska och sociala utvecklingen.
Prop. 1994/95: 19
Artikel 4 Prop. 1994/95:19 Bilaga 14 1. De uppgifter som anförtrotts gemenskapen skall genomföras av
en FÖRSAMLING, ett RÅD. en KOMMISSION, en DOMSTOL.
Varje institution skall handla inom ramen för de befogenheter som den har tilldelats genom detta fördrag.
2. Rådet och kommissionen skall biträdas av en ekonomisk och social kommitté med rådgivande uppgifter.
Artikel 5
Medlemsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder, både allmänna och särskilda. för att säkerställa att de skyldigheter fullgörs som följer av detta fördrag eller av åtgärder som vidtagits av gemenskapens institutio- ner. Medlemsstaterna skall underlätta att gemenskapens uppgifter full- görs.
De skall avstå från varje åtgärd som kan äventyra att fördragets mål uppnås.
Artikel 6
l. Medlemsstaterna skall i nära samarbete med gemenskapens institu- tioner samordna sin ekonomiska politik i den utsträckning som krävs för att uppnå fördragets mål.
2. Gemenskapens institutioner skall se till att inte äventyra medlems- staternas inre och yttre finansiella Stabilitet.
Artikel 7
Inom detta fördrags tillämpningsområde och utan att det påverkar till- lämpningen av någon särskild bestämmelse i fördraget. Skall all diskri- minering på grund av nationalitet vara förbjuden. Rådet får på förslag från kommissionen och efter att ha hört församlingen anta bestämmelser med kvalificerad majoritet i syfte att förbjuda sådan diskriminering.
Artikel 8 1. Den gemensamma marknaden skall upprättas gradvis under en övergångstid på tolv år. Overgångstiden Skall indelas i tre etapper som var och en Skall om
Bilaga 14
fatta fyra år. Etappemas längd får ändras på de villkor som anges ned- an.
2. Varje etapp skall omfatta en serie åtgärder som skall påbörjas och genomföras parallellt.
3. För övergång från den första till den andra etappen krävs att det konstateras att de mål som särskilt fastställs i detta fördrag för den första etappen till väsentlig del faktiskt har uppnåtts och att förpliktel- serna. om inte annat följer av de undantag och förfaranden som anges i fördraget, har uppfyllts. Detta konstaterande skall rådet göra vid det fjärde årets utgång genom ett enhälligt beslut på grundval av en rapport från kommissionen. En medlemsstat får dock inte hindra ett enhälligt beslut genom att åberopa att den inte har uppfyllt sina egna förpliktelser. Om enhällighet inte uppnås, skall den första etappen automatiskt förlängas med ett år. Vid det femte årets utgång Skall rådet fatta beslut på samma villkor. Om enhällighet inte uppnås. skall den första etappen automatiskt för- längas med ytterligare ett år. Vid det sjätte årets utgång skall rådet fatta beslut med kvalificerad majoritet på grundval av en rapport från kommissionen.
4. Inom en månad efter sistnämnda omröstning skall varje medlemsstat i minoritetsställning eller. om nödvändig majoritet inte har uppnåtts. varje medlemsstat ha rätt att hos rådet begära att rådet tillsätter ett skiljedomsorgan vars beslut skall vara bindande för samtliga medlems- stater och för gemenskapens institutioner. Skiljedomsorganet skall bestå av tre medlemmar som utses genom enhälligt beslut av råder på förslag från kommissionen. Om rådet inte inom en månad efter det att begäran gjordes har utsett medlemmarna av Skiljedomsorganet, skall dessa utses av domstolen inom ytterligare en månad. Skiljedomsorganet skall utse sin egen ordförande. Det skall meddela sitt beslut inom sex månader efter den omröstning i rådet som avses i punkt 3 sista stycket.
5. De andra och tredje etapperna får förlängas eller förkortas endast genom enhälligt beslut av rådet på förslag från kommissionen.
6. Bestämmelserna i de föregående punkterna får inte ha till följd att övergångstiden förlängs utöver sammanlagt femton år efter det att detta fördrag har trätt i kraft.
7. Om inte annat följer av de undantag eller avvikelser som anges i detta fördrag skall övergångstidens utgång utgöra den senaste tidpunkten för ikraftträdandet av samtliga angivna regler och för genomförandet av samtliga åtgärder som krävs för upprättandet av den gemensamma marknaden.
Prop. 1994/95: 19
Prop. 1994/95:19 Bilaga 14
ANDRA DELEN
Gemenskapens grunder
8 Riksdagen 1994/95. [ sarrrl. Nr 19. Bilaga 13—21
AVDELNING I Prop. 1994/95: 19
__ __ Bilaga 14 FRI RORLIGHET FOR VAROR
Artikel 9
1. Gemenskapen skall grunda sig på en tullunion, som skall omfatta all handel med varor och som skall innebära att tullar på import och export samt alla avgifter med motsvarande verkan skall vara förbjudna mellan medlemsstaterna och att en gemensam tulltaxa gentemot tredje land skall införas.
2. Bestämmelserna i kapitel 1 avsnitt 1 och kapitel 2 i denna avdelning skall tillämpas på varor med ursprung i medlemsstaterna samt på varor som kommer från tredje land och som kan omsättas fritt i medlemssta- terna.
Artikel 10
1. Varor som kommer från tredje land skall anses kunna omsättas fritt i en medlemsstat. om irnportforrnalitetema har uppfyllts och tillämpliga tullar och avgifter med motsvarande verkan har tagits ut i denna med- lemsstat och hel eller partiell återbetalning av sådana tullar och avgifter inte har lämnats.
2. Kommissionen skall före utgången av det första året efter det att detta fördrag har trätt i kraft fastställa formerna för det administrativa samarbetet för tillämpning av artikel 9.2. Därvid skall hänsyn tas till nödvändigheten av att i största möjliga utsträckning förenkla de formali- teter som gäller för handeln. Före utgången av det första året efter det att detta fördrag har trätt i kraft skall kommissionen fastställa de bestämmelser, som i handeln mellan medlemsstaterna skall tillämpas på varor med ursprung i en annan medlemsstat när det vid varornas tillverkning har använts pro- dukter för vilka den exporterande medlemsstaten inte har tagit ut tullar eller avgifter med motsvarande verkan eller för vilka har lämnats hel eller partiell återbetalning. När konunissionen fastställer dessa bestämmelser skall den ta hänsyn till reglerna för avveckling av tullar inom gemenskapen och för den gemensamma tulltaxans gradvisa införande.
Artikel 1 ]
Medlemsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att regeringarna inom de fastställda tidsfristema skall kunna fullgöra de förpliktelser avseende tullar som åligger dem enligt detta fördrag.
10
Kapitel 1 Prop. 1994/95:19 Bilaga 14 Tullunionen
Avsnitt 1 Avveckling av tullar mellan medlemsstaterna Artikel 12
Medlemsstaterna skall avstå från att sinsemellan införa nya tullar på import eller export eller avgifter med motsvarande verkan och från att höja sådana tullar eller avgifter som de redan tillämpar i sina inbördes handelsförbindelser.
A rtikel 13
1. Medlemsstaterna skall under övergångstiden. i enlighet med be- stämmelserna i artiklarna 14 och 15, gradvis avveckla de irnporttullar som gäller mellan dem.
2. Medlemsstaterna skall under övergångstiden gradvis avveckla mellan dem gällande avgifter med motsvarande verkan som importtullar. Kom- missionen skall genom direktiv fastställa tidsplanen för denna avveck— ling. Den skall därvid vägledas av reglerna i artikel 14.2 och 14.3 samt av de direktiv som rådet utfärdar enligt artikel 14.2.
A rtikel ] 4
1. För varje vara skall den tullsats som tillämpades den 1 januari 1957 vara den bastullsats från vilken de successiva sänkningarna skall företas.
2. Tidsplanen för sänkningarna skall fastställas på följande sätt:
a) Under den första etappen skall den första sänkningen genomföras ett år efter det att detta fördrag har trätt i kraft, den andra arton månader senare och den tredje vid utgången av det fjärde året efter det att fördraget har trätt i kraft.
b) Under den andra etappen skall en sänkning genomföras arton må- nader efter etappens början, en andra sänkning arton månader efter den föregående och en tredje sänkning ett år senare.
c) Återstående sänkningar skall genomföras under den tredje etap- pen. Rådet skall med kvalificerad majoritet på förslag från kom- missionen genom direktiv fastställa tidsplanen för dessa sänkning- ar.
11
Bilaga 14
3. Vid den första sänkningen skall medlemsstaterna sinsemellan för varje vara införa en tullsats som är lika med bastullsatsen minskad med 10 procent. Vid varje följande sänkning skall varje medlemsstat sänka samtliga sina tullsatser på så sätt att de totala tullintäkterna beräknade enligt punkt 4 minskas med 10 procent och att sänkningen för varje vara motsvarar minst 5 procent av bastullsatsen. Så länge tullsatsen för en vara överstiger 30 procent skall dock varje sänkning motsvara minst 10 procent av bastullsatsen.
4. För varje medlemsstat skall de totala tullintäkter som avses i punkt 3 beräknas på så sätt att värdet av importerade varor under år 1956 från andra medlemsstater multipliceras med bastullsatserna.
5. De särskilda problem som kan uppstå vid tillämpningen av punkt- erna 1—4 skall regleras genom direktiv som beslutas av rådet med kvali- ficerad majoritet på förslag från kommissionen.
6. Medlemsstaterna skall rapportera till kommissionen hur de ovan- stående reglema för tullsänkningar tillämpas. De skall sträva efter att tullsänkningen för varje vara skall uppgå till
— vid den första etappens utgång: minst 25 procent av bastullsatsen. — vid den andra etappens utgång: minst 50 procent av bastullsatsen.
Om kommissionen finner att det är risk för att de mål som ställs upp i artikel 13 och de procentsatser som fastställs i denna punkt inte kan uppnås. skall kommissionen lämna medlemsstaterna lämpliga rekom- mendationer.
7. Rådet får ändra bestämmelserna i denna artikel genom enhälligt beslut på förslag från kommissionen och efter att ha hört församlingen.
Artikel ]5
1. Oberoende av bestämmelserna i artikel 14 får en medlemsstat under övergångstiden helt eller delvis inställa uppbörden av tull för varor som importeras från andra medlemsstater. Den skall underrätta övriga med- lemsstater och kommissionen om detta.
2. Medlemsstaterna förklarar sig beredda att sänka sina tullsatser gentemot övriga medlemsstater i snabbare takt än som föreskrivs i artikel 14, om deras allmänna ekonomiska läge och situationen i den berörda ekonomiska sektorn tillåter det. Kommissionen skall i detta syfte lämna rekommendationer till de medlemsstater som saken gäller.
Prop. 1994/95: 19
12
Artikel 16 Prop. 1994/95:19 Bilaga 14 Medlemsstaterna skall senast vid den första etappens utgång sinsemellan avskaffa exporttullar och avgifter med motsvarande verkan.
Artikel 1 7
l. Bestämmelserna i artiklarna 9-15.1 skall tillämpas även på tullar av hskal karaktär. Dessa skall dock inte tas med vid beräkning av de totala tullintäkterna eller vid beräkning av sänkningen av samtliga tullsatser enligt artikel 14.3 och 14.4.
Tullama av fiskal karaktär skall vid varje sänkning reduceras med minst 10 procent av bastullsatsen. Medlemsstaterna får sänka dem i snabbare takt än som föreskrivs i artikel 14.
2. Medlemsstaterna skall före utgången av 'det första året efter det att detta fördrag har trätt i kraft underrätta kommissionen om sina tullar av fiskal karaktär.
3. Medlemsstaterna skall behålla rätten att ersätta dessa tullar med interna avgifter iöverensstämmelse med bestämmelserna i artikel 95.
4. Om kommissionen finner att det i en medlemsstat möter allvarliga svårigheter att ersätta en tull av fiskal karaktär, skall den bemyndiga medlemsstaten att behålla denna tull på villkor att medlemsstaten av- skaffar den senast sex år efter det att detta fördrag har trätt i kraft. Ett sådant bemyndigande skall begäras före utgången av det första året efter det att fördraget har trätt i kraft.
Avsnitt 2
Upprättande av den gemensamma tulltaxan
Artikel 18
Medlemsstaterna förklarar sig beredda att bidra till utvecklingen av den internationella handeln och till avvecklingen av handelshinder genom att
ingå avtal som, på grundval av reciprocitet och ömsesidiga fördelar, syftar till en sänkning av tullsatsema under den allmänna nivå som skulle följa av att en tullunion upprättas mellan dem.
Artikel 19
1. På de villkor och inom de gränser som anges nedan skall tullsatser- na i den gemensamma tulltaxan fastställas till den nivå som utgörs av
13
det aritmetiska medelvärdet av de tullsatser som tillämpas i de fyra tullområden som gemenskapen omfattar.
2. De tullsatser som tillämpades av medlemsstaterna den 1 januari 1957 skall användas för beräkning av det aritmetiska medelvärdet. I fråga om den italienska taxan skall dock med tillämpad tullsats förstås den tullsats som gällde före den tillfälliga sänkningen med 10 procent. Dessutom skall, för de positioner där denna taxa har en avtals- bunden tullsats, denna ersätta den ovan definierade tillämpade tullsatsen under förutsättning att den inte överstiger den senare med mer än 10 procent. Om den avtalsbundna tullsatsen överstiger den ovan definie- rade tillämpade tullsatsen med mer än 10 procent, skall den tillämpade tullsatsen, förhöjd med 10 procent, användas vid beräkning av det aritmetiska medelvärdet. I fråga om positioner upptagna i lista A skall de tullsatser som anges i listan ersätta de tillämpade tullsatsema vid beräkning av det aritme- tiska medelvärdet.
3. Tullsatserna i den gemensamma tulltaxan får inte överstiga
a) 3 procent för varor som hänför sig till tullpositioner upptagna i lista B,
b) 10 procent för varor som hänför sig till tullpositioner upptagna i lista C,
c) 15 procent för varor som hänför sig till tullpositioner upptagna i lista D,
d) 25 procent för varor som hänför sig till tullpositioner upptagna i lista E; om Beneluxländemas taxa vad avser dessa varor innehål- ler en tullsats som inte överstiger 3 procent, skall denna vid beräkning av det aritmetiska medelvärdet höjas till 12 procent.
4. Lista F anger de tullsatser som skall tillämpas på de varor som är upptagna i den listan.
5. De listor över tullpositioner som nämns i denna artikel och i artikel 20 återfinns i bilaga 1 till detta fördrag.
Artikel 20
För de varor som anges i lista G skall tillämpliga tullsatser fastställas genom förhandlingar mellan medlemsstaterna. Varje medlemsstat får i denna lista ta upp ytterligare varor till ett värde av högst 2 procent av det totala värdet av dess import från tredje land under år 1956.
Kommissionen skall vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att sådana förhandlingar inleds före utgången av det andra året efter det att detta fördrag har trätt i kraft och avslutas före den första etappens utgång.
Om enighet inte kan nås inom dessa tidsfrister i fråga om vissa varor
Prop. 1994/95: 19 Bilaga [4
14
skall rådet på förslag från kommissionen, intill den andra etappens Prop. 1994/95:19 utgång enhälligt och därefter med kvalificerad majoritet, fastställa tull— Bilaga 14 satserna i den gemensamma tulltaxan.
Artikel 2]
1. Tekniska svårigheter som kan uppstå vid tillämpningen av artiklarna 19 och 20 skall inom två år efter det att detta fördrag har trätt i kraft regleras genom direktiv som beslutas av rådet med kvalificerad majori- tet på förslag från kommissionen.
2. Före den första etappens utgång eller senast då tullsatsema fast- ställs, skall rådet med kvalificerad majoritet på förslag från kommissio- nen besluta om de jämkningar som till följd av tillämpningen av arti- klarna 19 och 20 krävs för den gemensamma tulltaxans enhetlighet. Därvid skall särskilt beaktas bearbetningsgraden för de olika varor som omfattas av tulltaxan.
Artikel 22
Kommissionen skall inom två år efter det att detta fördrag har trätt i kraft fastställa i vilken utsträckning de tullar av fiskal karaktär som avses i artikel 17.2 skall tas med vid beräkning av det aritmetiska me- delvärde som anges i artikel 19.1. Kommissionen skall ta hänsyn till eventuella protektionistiska inslag i dessa tullar.
Inom sex månader efter kommissionens avgörande får varje medlems- stat begära art det förfarande som avses i artikel 20 skall tillämpas på varan i fråga, utan hinder av den procentgräns som anges där.
Artikel 23
1. För att gradvis upprätta den gemensamma tulltaxan skall medlems- staterna ändra de tullsatser som tillämpas mot tredje land på följande sätt:
a) 1 fråga om tullpositioner där de tullsatser som faktiskt tillämpades den 1 januari 1957 inte med mer än 15 procent avviker från tull- satsema i den gemensamma tulltaxan, skall dessa senare tullsatser tillämpas från utgången av det fjärde året efter det att detta för- drag har trätt i kraft.
b) I övriga fall skall varje medlemsstat från samma tidpunkt tillämpa en tullsats som med 30 procent reducerar skillnaden mellan den faktiskt tillämpade tullsatsen den 1 januari 1957 och tullsatsen i den gemensamma tulltaxan.
c) Denna skillnad skall på nytt reduceras med 30 procent vid den andra etappens utgång.
d) I fråga om tullpositioner för vilka tullsatsema i den gemensamma
15
Bilaga 14
tulltaxan ännu inte är fastställda vid den första etappens utgång, skall varje medlemsstat inom sex månader efter rådets beslut enligt artikel 20 tillämpa sådana tullsatser som skulle följa av en tillämpning av reglerna i denna punkt.
2. En medlemsstat som har bemyndigats enligt artikel 17.4 behöver inte, under den tid som bemyndigandet gäller, tillämpa de ovanstående bestämmelserna i fråga om de tullpositioner som omfattas av bemyndi- gandet. När bemyndigandet upphör att gälla skall medlemsstaten till- lämpa den tullsats som följer av reglerna i punkt 1.
3. Den gemensamma tulltaxan skall tillämpas i sin helhet senast vid övergångstidens utgång.
Artikel 24
För att anpassa sina tullsatser till den gemensamma tulltaxan skall med- lemsstaterna ha rätt att ändra dessa i snabbare takt än som anges i arti- kel 23.
Artikel 25
1. Om kommissionen finner att produktionen i medlemsstaterna av vissa varor i listorna B. C och D är otillräcklig för en medlemsstats försörjning och att denna försörjning till avsevärd del traditionellt är beroende av import från tredje land, skall rådet med kvalificerad majo- ritet på förslag från kommissionen bevilja den medlemsstat som saken gäller tullkvoter med sänkt tull eller tullfrihet. Dessa kvoter får inte vara av sådan omfattning att det kan uppkomma en risk för överföring av verksamhet till skada för andra medlemsstater.
2. I fråga om varor i lista E samt sådana varor i lista G för vilka tullsatser har fastställts enligt artikel 20 tredje stycket skall kommissio- nen på begäran bevilja en medlemsstat kvoter med sänkt tull eller tull- frihet, om en ändring i försörjningskälloma eller en otillräcklig försörj- ning inom gemenskapen är av sådan natur att den skulle kunna få skad— liga följder för bearbetningsindustrin i den medlemsstaten. Dessa kvoter får inte vara av sådan omfattning att det kan uppkomma en risk för överföring av verksamhet till skada för andra medlemsstater.
3. I fråga om de varor som har tagits upp i bilaga 11 till detta fördrag får kommissionen bemyndiga en medlemsstat att helt eller delvis inställa uppbörden av gällande tullar eller bevilja medlemsstaten i fråga kvoter med sänkt tull eller tullfrihet, förutsatt att inte allvarliga störningar därigenom kan uppstå på marknaden för de varor som saken gäller.
4. Kommissionen skall med jämna mellanrum granska tullkvoter som beviljas enligt denna artikel.
Prop. 1994/95: 19
16
Artikel 26 Prop. 1994/95:19 Bilaga 14 Kommissionen får bemyndiga en medlemsstat som befinner sig i sär- skilda svårigheter att för vissa positioner i tulltaxan skjuta upp den tullsänkning eller tullhöjning som föreskrivs i artikel 23. Ett sådant bemyndigande får lämnas endast för begränsad tid och endast för tullpositioner som tillsammans inte motsvarar mer än 5 pro— cent av värdet av den statens import från tredje land under det senaste år som det finns statistiska uppgifter för-.
Artikel 27
Före den första etappens utgång skall medlemsstaterna i den utsträck- ning som det är nödvändigt vidta åtgärder för att närma sina bestämmel- ser i lagar och andra författningar på tullområdet till varandra. Kommis— sionen skall för detta ändamål lämna medlemsstaterna de rekommenda- tioner som behövs.
Artikel 28
Varje autonom ändring eller upphävande av tullsatser i den gemensamma tulltaxan skall göras genom enhälligt beslut av rådet. Efter utgången av övergångstiden får rådet dock på förslag från kommissionen med kvalificerad majoritet besluta om ändring eller upphävande av högst 20 procent av en tullsats för en tid av högst sex månader. Sådana ändringar eller upphävanden får på samma villkor förlängas endast för en tid av ytterligare sex månader.
Artikel 29
När kommissionen skall fullgöra sina uppgifter enligt detta avsnitt skall den vägledas av a) nödvändigheten av att främja handelsutbytet mellan medlemsstaterna och tredje land,
b) utvecklingen av konkurrensförhållandena inom gemenskapen, i den mån denna utveckling medför en ökning av företagens konkurrensförmåga,
c) gemenskapens försörjningsbehov i fråga om råvaror och halvfabrikat, varvid kommissionen skall beakta att konkurrensvillkoren mellan medlemsstaterna med avseende på bearbetade varor inte snedvrids,
d) nödvändigheten av att undvika allvarliga störningar i medlemsstaternas ekonomier och av att trygga en rationell utveckling av produktionen och en ökning av konsumtionen inom gemenskapen. 17
Kapitel 2 Prop. 1994/95:19 Bilaga 14 Avskaffande av kvantitativa restriktioner mellan medlemsstaterna
Artikel 30
Kvantitativa importrestriktioner samt åtgärder med motsvarande verkan skall vara förbjudna mellan medlemsstaterna, om inte annat föreskrivs nedan.
Artikel 31
Medlemsstaterna skall inte sinsemellan införa nya kvantitativa restriktioner eller åtgärder med motsvarande verkan.
Denna förpliktelse skall dock endast gälla för den liberaliseringsnivå som uppnåtts med tillämpning av de beslut som fattades av rådet i Organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete den 14 januari 1955. Medlemsstaterna skall senast sex månader efter det att detta fördrag har trätt i kraft till kommissionen anmäla listor över de varor som de har liberaliserat med tillämpning av dessa beslut. Dessa listor skall konsolideras mellan medlemsstaterna.
Artikel 32
Medlemsstaterna skall inte i sitt ömsesidiga handelsutbyte minska de kvoter eller skärpa de åtgärder med motsvarande verkan som förekommer när detta fördrag träder i kraft.
Kvoterna skall vara avskaffade senast vid övergångstidens utgång. De skall avvecklas gradvis under den tiden enligt följande bestämmelser.
Artikel 33
1. Ett år efter det att detta fördrag har trätt i kraft skall varje medlemsstat förvandla de bilaterala kvoter som är öppna för andra medlemsstater till globala kvoter, tillgängliga för alla andra medlemsstater utan diskriminering.
Vid samma tidpunkt skall medlemsstaterna öka samtliga på så sätt fastställda globala kvoter så att deras sammanlagda värde ökas med minst 20 procent jämfört med närmast föregående år. För varje enskild vara skall den globala kvoten dock ökas med minst 10 procent.
Kvoterna skall årligen ökas enligt samma regler och i samma proportioner i förhållande till närmast föregående år. 18
Den fjärde ökningen skall äga rum vid utgången av det fjärde året Prop. 1994/95: 19 efter det att detta fördrag har trätt i kraft och den femte ett år efter Bilaga 14 den andra etappens början.
2. Då den globala kvoten för en icke-liberaliserad vara i en medlemsstat inte uppgår till 3 procent av den inhemska produktionen. skall en kvot uppgående till minst 3 procent av denna produktion fastställas senast ett år efter det att detta fördrag har trätt i kraft. Denna kvot skall ökas till 4 procent efter det andra året och till 5 procent efter det tredje året. Därefter skall medlemsstaten öka kvoten med minst 15 procent årligen.
Om någon inhemsk produktion inte förekommer, skall kommissionen besluta om en lämplig kvot.
3. Vid det tionde årets utgång skall varje kvot motsvara minst 20 procent av den inhemska produktionen.
4. Om kommissionen genom ett beslut finner att importen av en vara under två på varandra följande år har understigit den tillgängliga kvoten, skall denna globala kvot inte tas med vid beräkningen av det tOtala värdet av de globala kvoterna. ] sådant fall skall medlemsstaten avskaffa kvoteringen för varan i fråga.
5. För kvoter som motsvarar mer än 20 procent av den inhemska produktionen av den berörda varan får rådet, genom beslut med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen, minska den minimiprocentsats om 10 procent som föreskrivs i punkt 1. En sådan ändring skall dock inte påverka förpliktelsen att årligen med 20 procent öka det totala värdet av de globala kvotema.
6. Medlemsstater som har gått utöver sina förpliktelser i fråga om den liberaliseringsnivå som skulle uppnås med tillämpning av de beslut som fattades av rådet i Organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete den 14 januari 1955, skall vid beräkning av den årliga totala ökningen om 20 procent som föreskrivs i punkt 1 ha rätt att ta hänsyn till storleken av den autonomt liberaliserade importen. Sådana beräkningar skall föreläggas kommissionen för förhandsgodkännande.
7. Kommissionen skall utfärda direktiv som fastställer det förfarande och den tidsplan enligt vilka medlemsstaterna sinsemellan skall avskaffa de åtgärder med motsvarande verkan som kvoter, som förekommer när detta fördrag träder i kraft.
8. Om kommissionen finner att tillämpningen av bestämmelserna i denna artikel, särskilt bestämmelserna angående procentsatserna, inte kan säkerställa den gradvisa avveckling som anges i artikel 32 andra stycket, får rådet på förslag från kommissionen under den första 19
Bilaga 14
etappen enhälligt och därefter med kvalificerad majoritet ändra det förfarande som anges i denna artikel och särskilt höja de fastställda procenttalen.
Artikel 34
1. Kvantitativa exportrestriktioner samt åtgärder med motsvarande verkan skall vara förbjudna mellan medlemsstaterna.
2. Medlemsstaterna skall senast vid den första etappens utgång avskaffa de kvantitativa exportrestriktioner samt åtgärder med motsvarande verkan som förekormner när detta fördrag träder i kraft.
Artikel 35
Medlemsstaterna förklarar sig beredda att avveckla sina kvantitativa import- och exportrestriktioner gentemot övriga medlemsstater i snabbare takt än som anges i de föregående artiklarna, om deras allmänna ekonomiska läge och situationen i den berörda ekonomiska sektorn tillåter detta.
Kommissionen skall i detta syfte lämna rekommendationer till de medlemsstater som saken gäller.
A rtikel 36
Bestämmelserna i artiklarna 30—34 skall inte hindra sådana förbud mot eller restriktioner för import, export eller transitering som grundas på hänsyn till allmän moral, allmän ordning eller allmän säkerhet eller intresset att skydda människors och djurs hälsa och liv, att bevara växter, att skydda nationella skatter av konstnärligt, historiskt eller arkeologiskt värde eller att skydda industriell och kommersiell äganderätt. Sådana förbud eller restriktioner får dock inte utgöra ett medel för godtycklig diskriminering eller innefatta en förtäckt begränsning av handeln mellan medlemsstaterna.
Artikel 3 7
]. Medlemsstaterna skall säkerställa att statliga handelsmonopol gradvis anpassas på sådant sätt att ingen diskriminering med avseende på anskaffnings- och saluföringsvillkor föreligger mellan medlemsstaternas medborgare vid övergångstidens utgång.
Bestämmelserna i denna artikel skall tillämpas på varje organ genom vilket en medlemsstat, rättsligt eller i praktiken, direkt eller indirekt kontrollerar, styr eller märkbart påverkar import eller export mellan medlemsstaterna. Dessa bestämmelser skall även tillämpas på monopol som staten överlåtit på andra.
Prop. 1994/95: 19
20
2. Medlemsstaterna skall inte vidta några nya åtgärder som strider Prop. 1994/95:19 mot de principer som anges i punkt 1 eller som begränsar räckvidden Bilaga 14
av de artiklar som avser rullavveckling och avskaffande av kvantitativa restriktioner mellan medlemsstaterna.
3. Tidsplanen för att genomföra åtgärderna enligt punkt 1 skall harmoniseras med avskaffandet av kvantitativa restriktioner för samma varor enligt artiklarna 30-34.
Om en vara är föremål för ett statligt handelsmonopol i endast någon eller några medlemsstater, får kommissionen bemyndiga övriga medlemsstater att, så länge anpassningen enligt punkt 1 inte har genomförts, vidta skyddsåtgärder. Kommissionen skall fastställa villkoren och den närmare utformningen av sådana åtgärder.
4. Om ett statligt handelsmonopol har en reglering som är utformad för att underlätta avsättningen eller det ekonomiska utbytet av jordbruksprodukter, skall vid tillämpningen av reglerna i denna artikel likvärdiga garantier för sysselsättning och levnadsstandard tillförsäkras berörda producenter. Hänsyn skall därvid tas till den takt i vilken möjliga anpassningsåtgärder och nödvändig specialisering kan genomföras.
5. Medlemsstaternas förpliktelser skall vara bindande endast i den mån de är förenliga med gällande internationella avtal.
6. Kommissionen skall från och med den första etappen avge rekommendationer om sättet för genomförandet av och tidsplanen för den anpassning som avses i denna artikel.
AVDELNING 11
J ORDBRUK
Artikel 38
1. Den gemensanuna marknaden skall även omfatta jordbruk och handel med jordbruksprodukter. Med jordbruksprodukter skall förstås jordens, husdjursskötselns och fiskets produkter samt produkter i första bearbetningsledet som har direkt samband med dessa produkter.
2. Om inte annat föreskrivs i artiklama 39-46, skall reglerna för upprättandet av den gemensamma marknaden tillämpas på
jordbruksprodukter.
3. De varor för vilka bestämmelsema i artiklarna 39—46 gäller är 21
Bilaga 14
upptagna i den lista som har fogats som bilaga 11 till detta fördrag. Rådet skall dock, på förslag från kommissionen, inom två år efter det att detta fördrag har trätt i kraft med kvalificerad majoritet besluta om vilka ytterligare varor som skall tas upp i denna lista.
4. Den gemensamma marknadens funktion och utveckling i fråga om jordbruksprodukter skall åtföljas av upprättandet av en gemensam jordbrukspolitik för medlemsstaterna.
Artikel 39
1. Den gemensamma jordbrukspolitiken skall ha som mål att
a) höja produktiviteten inom jordbruket genom att främja tekniska framsteg och genom att trygga en rationell utveckling av jordbruksproduktionen och ett optimalt utnyttjande av produktionsfaktorema, särskilt arbetskraften,
b) på så sätt tillförsäkra jordbruksbefolkningen en skälig levnadsstandard. särskilt genom en höjning av den individuella inkomsten för dem som arbetar i jordbruket,
c) stabilisera marknaderna, d) trygga försörjningen, e) tillförsäkra konsumenterna tillgång till varor till skäliga priser.
2. Vid utfommingen av den gemensamma jordbrukspolitiken och de särskilda åtgärder som den kan föra med sig skall hänsyn tas till
a) jordbruksnäringens särskilda karaktär som är en följd av jordbrukets sociala struktur och av strukturella och naturbetingade olikheter mellan olika jordbruksregioner,
b) nödvändigheten av att gradvis genomföra lämpliga anpassningsåtgärder.
c) det faktum att jordbruket i medlemsstaterna utgör en sektor som är nära förbunden med ekonomin i dess helhet.
Artikel 40 1. Medlemsstaterna skall under övergångstiden gradvis utveckla den gemensamma jordbrukspolitiken och genomföra den senast vid den tidens utgång.
2. För att uppnå de mål som anges i artikel 39 skall en gemensam
Prop. 1994/95: 19
22
organisation av jordbruksmarknadema upprättas. Prop. 1994/95:19 Bilaga 14 Beroende på produkt skall denna organisation utformas på något av följande sätt:
a) Gemensamma konkurrensregler.
b) Obligatorisk samordning av de olika nationella marknadsorganisationema.
c) En europeisk marknadsorganisation.
3. Den gemensanuna organisation som upprättas enligt punkt 2 får omfatta alla de åtgärder som behövs för att uppnå de mål som anges i artikel 39, särskilt reglering av priser, stöd för produktion och saluföring av olika produkter. system för lagring och överföring samt gemensamma anordningar för stabilisering av import och export.
Den gemensamma organisationen skall begränsas till att sträva efter de mål som anges i artikel 39 och skall utesluta varje form av diskriminering mellan producenter eller konsumenter inom gemenskapen.
En eventuell gemensam prispolitik skall grundas på gemensamma kriterier och på enhetliga beräkningsmetoder.
4. För att målen för den gemensamma organisation som anges i punkt 2 skall kunna uppnås får en eller fiera utvecklings- och garantifonder för jordbruket bildas.
Artikel 41
För att de mål som anges i artikel 39 skall kunna uppnås kan det inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken särskilt bli aktuellt med bestämmelser om
a) en effektiv samordning av insatser i fråga om yrkesutbildning, forskning och kunskapsöverföring på jordbruksområdet, vilket kan innebära att projekt eller institutioner finansieras gemensamt,
b) gemensamma åtgärder för att främja konsumtionen av vissa varor.
Artikel 42
Bestämmelserna i kapitlet om konkurrensregler skall tillämpas på produktion av och handel med jordbruksprodukter endast i den mån
23
Bilaga 14
rådet, med hänsyn till målsättningen i artikel 39, beslutar detta inom ramen för bestämmelserna i artikel 43.2 och 43.3 och enligt det förfarande som anges där.
Rådet får särskilt tillåta stöd
a) för att skydda företag som är missgynnade genom strukturella eller naturbetingade förhållanden,
b) inom ramen för ek0nomiska utvecklingsprogram.
Artikel 43
1. För att utforma huvudlinjema för en gemensam jordbrukspolitik skall kommissionen när detta fördrag träder i kraft sammankalla medlemsstaterna till en konferens för att jämföra deras jordbrukspolitik, särskilt genom att göra en sammanställning över deras resurser och behov.
2. Med beaktande av arbetet under den konferens som nämns i punkt 1 och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén skall kommissionen inom två år efter det att detta fördrag har trätt i kraft lägga fram förslag om utformningen och genomförandet av den gemensamma jordbrukspolitiken, vilka förslag även skall innefatta att de nationella marknadsorganisationema ersätts med någon av de former för gemensam organisation som anges i artikel 40.2, samt att de åtgärder som särskilt nämnts i denna avdelning genomförs. Dessa förslag skall ta hänsyn till att de jordbruksfrågor som nämns i denna avdelning kan vara ömsesidigt beroende av varandra.
På förslag från kommissionen och efter att ha hört församlingen skall rådet, under de två första etapperna enhälligt och därefter med kvalificerad majoritet, utfärda förordningar eller direktiv eller fatta beslut utan att detta begränsar rådets rätt att också utfärda rekommendationer.
3. Rådet får med kvalificerad majoritet och under de förutsättningar som anges i punkt 2 besluta om att ersätta de nationella marknadsorganisationema med den gemensamma organisation som föreskrivs i artikel 40.2
a) om den gemensamma organisationen erbjuder de medlemsstater, som motsätter sig denna åtgärd och som har en egen nationell organisation för ifrågavarande produktion, likvärdiga garantier för berörda producenters sysselsättning och levnadsstandard; därvid skall hänsyn tas till den takt i vilken möjliga anpassningsåtgärder och nödvändig specialisering kan genomföras; samt
Prop. 1994/95: 19
24
b) om den gemensamma organisationen tillförsäkrar handeln inom Prop. 1994/95:19 gemenskapen villkor som motsvarar dem som gäller på en Bilaga 14 nationell marknad.
4. Upprättas en gemensam organisation för vissa råvaror innan det ännu finns en sådan organisation för motsvarande bearbetade produkter, får dessa råvaror importeras från länder utanför gemenskapen om de används för framställning av bearbetade produkter som är avsedda för export till tredje land.
Artikel 44
1. I den mån den gradvisa avvecklingen av tullar och kvantitativa restriktioner mellan medlemsstaterna kan leda till priser som kan äventyra de mål som fastställs i artikel 39, är det tillåtet för varje medlemsstat att, under övergångstiden, på ett icke-diskriminerande sätt samt i en utsträckning som inte hindrar den utvidgning av handelsvolymen som förutses i artikel 45.2, för vissa varor som ersättning för kvoter tillämpa ett system med minimipriser vid vars underskridande importen får
— antingen tillfälligt avbrytas eller begränsas, eller — underkastas villkoret att den skall ske till ett pris som överstiger det minimipris som fastställts för varan.
1 sistnämnda fall skall minimiprisema fastställas exklusive tull.
2. Minimiprisema får varken medföra en minskning av den handel som förekommer mellan medlemsstaterna när detta fördrag träder i kraft eller hindra en gradvis utvidgning av denna handel. Minimiprisema får inte tillämpas på ett sådant sätt att de hindrar utvecklingen av en naturlig preferens mellan medlemsstaterna.
3. Så snart detta fördrag träder i kraft skall rådet på förslag från kommissionen besluta om objektiva kriterier för att upprätta ett minimiprissystem och för att fastställa minimipriser.
Dessa kriterier skall särskilt ta hänsyn till de genomsnittliga nationella produktionskostnadema i den medlemsstat som tillämpar minimipriser, till de olika företagens ställning med avseende på dessa genomsnittliga produktionskostnader samt till nödvändigheten av att främja en gradvis förbättring av jordbruksdriften samt en nödvändig anpassning och specialisering inom den gemensamma marknaden.
Kommissionen skall även föreslå ett förfarande för omprövning av dessa kriterier i syfte att ge utrymme för och påskynda tekniska framsteg samt för att gradvis närma priserna inom den gemensamma marknaden till varandra. 25
9 Riksdagen 1994/95. ] sam/. Nr 10. Bilugu [_l—31
Bilaga 14
Dessa kriterier samt förfarandet för omprövning av dem skall enhälligt fastställas av rådet inom tre år efter det att detta fördrag har trätt i kraft.
4. Fram till den tidpunkt då rådets beslut träder i kraft får medlemsstaterna fastställa minimipriser på villkor att de på förhand underrättar kommissionen och övriga medlemsstater om detta för att ge dem tillfälle att framföra sina synpunkter.
Så snart rådet har fattat sitt beslut, skall medlemsstaterna fastställa minimipriser på grundval av de kriterier som fastställts i den ordning som anges ovan.
Rådet får med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen ändra beslut som har fattats av medlemsstaterna, om dessa beslut inte överensstämmer med de kriterier som anges ovan.
5. Om dessa objektiva kriterier ännu vid den tredje etappens början inte kunnat fastställas för vissa varor. får rådet med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen ändra de minimipriser som tillämpas för dessa varor.
6. Vid övergångstidens utgång skall en förteckning upprättas över de minimipriser som fortfarande gäller. Rådet skall på förslag från kommissionen och med en majoritet av 9 röster enligt det vägningsförfarande som anges i artikel 148.2 första stycket fastställa den ordning som skall tillämpas inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken.
Artikel 45
1. Till dess att de nationella marknadsorganisationema har ersatts med någon av de former för gemensam organisation som anges i artikel 40.2 skall i fråga om varor för vilka det i vissa medlemsstater finns
— arrangemang som syftar till att tillförsäkra de inhemska producenterna avsättning för deras produktion, och — importbehov,
utvecklingen av handelsutbytet främjas genom att långtidsavtal ingås mellan exporterande och importerande medlemsstater.
Dessa avtal skall syfta till att gradvis avveckla all diskriminering vid tillämpningen av dessa arrangemang gentemot olika producenter inom gemenskapen.
Prop. 1994/95: 19
26
Dessa avtal skall ingås under den första etappen. Därvid skall hänsyn Prop. 1994/95:19 tas till principen om reciprocitet. Bilaga 14
2. Vad beträffar kvantiteter skall dessa avtal baseras på den genomsnittliga volymen i handeln mellan medlemsstaterna med varorna i fråga under de sista tre åren innan detta fördrag träder i kraft. I avtalen skall med beaktande av traditionellt handelsmönster utrymme ges för en ökning av denna volym inom ramen för föreliggande behov.
Vad beträffar priser skall dessa avtal göra det möjligt för producenterna att avsätta överenskomna kvantiteter. till priser som gradvis skall närmas till de priser som betalas till inhemska producenter på köparlandets hemmamarknad.
Denna tillnärmning skall ske så regelbundet som möjligt och vara fullständigt genomförd senast vid övergångstidens utgång.
Priserna skall fastställas vid förhandlingar mellan berörda parter inom ramen för de direktiv som utfärdas av kommissionen för tillämpningen av de två föregående styckena.
Om den första etappen förlängs skall avtalen fullföljas på de villkor som gäller vid utgången av det fjärde året efter det att detta fördrag har trätt i kraft, varvid förpliktelsema att öka kvantitetema och att närma priserna till varandra skall skjutas upp till övergången till den andra etappen.
Medlemsstaterna skall ta till vara alla möjligheter som deras lagstiftning erbjuder, särskilt på importpolitikens område, för att säkerställa att dessa avtal ingås och uppfylls.
3. I den utsträckning medlemsstaterna har behov av råvaror för tillverkning av varor avsedda att exporteras från gemenskapen i konkurrens med varor från tredje land, får dessa avtal inte hindra import av råvaror från tredje land för detta ändamål. Denna bestämmelse skall dock inte tillämpas om rådet enhälligt beslutar att bevilja nödvändiga medel för att kompensera det högre pris som betalas för varor som importeras för detta ändamål på grund av dessa avtal jämfört med leveransprisema för samma varor på världsmarknaden. Artikel 46
När en vara är underkastad en nationell marknadsorganisation eller någon annan form av intern reglering med motsvarande verkan i en medlemsstat och detta påverkar konkurrensläget för en liknande produktion i en annan medlemsstat, skall medlemsstaterna lägga på en utjänmingsavgift vid import av denna vara från den medlemsstat där en sådan marknadsorganisation eller reglering finns, om inte 27
sistnämnda stat tillämpar en utjämningsavgift vid export. Prop. 1994/95: 19 Kommissionen skall fastställa storleken av dessa avgifter till den Bilaga 14 nivå som krävs för att återställa jämvikten; den får också tillåta andra åtgärder, för vilka den skall fastställa villkoren och den närmare utformningen.
A rtikel 4 7
När det gäller Ekonomiska och sociala kommitténs uppgifter enligt denna avdelning, skall dess jordbrukssektion stå till kommissionens förfogande för att förbereda kommitténs överläggningar enligt bestämmelserna i artiklarna 197 och 198.
AVDELNING III
FRI RÖRLIGHET FÖR PERSONER, TJÄNSTER ocrr KAPITAL
Kapitel 1 Arbetstagare Artikel 48
]. Fri rörlighet för arbetstagare skall säkerställas inom gemenskapen senast vid övergångstidens utgång.
2. Denna fria rörlighet skall innebära att all diskriminering av arbets— tagare från medlemsstaterna på grund av nationalitet skall avskaffas vad gäller anställning, lön och övriga arbets— och anställningsvillkor.
3. Den skall, med förbehåll för de begränsningar som grundas på hänsyn till allmän ordning, säkerhet och hälsa, innefatta rätt att
a) anta faktiska erbjudanden om anställning,
b) förfiytta sig fritt inorn medlemsstaternas territorium för detta ändamål,
c) uppehålla sig i en medlemsstat i syfte att ha anställning där i överensstämmelse med de lagar och andra författningar som gäller för anställning av medborgare i den staten,
d) stanna kvar inom en medlemsstats territorium efter att ha varit anställd där, på villkor som skall fastställas av kommissionen i tillämpningsföreskrifter.
4. Bestämmelserna i denna artikel skall inte tillämpas på anställning i offentlig tjänst.
28
Artikel 49 ' Prop. 1994/95:19 Bilaga 14
Så snart detta fördrag träder i kraft skall rådet på förslag från kommis- sionen och efter att ha hört Ekonomiska Och sociala kommittén utfärda direktiv eller förordningar i vilka de åtgärder anges som är nödvändiga för att gradvis genomföra den fria rörlighet för arbetstagare som definieras i artikel 48, och därvid särskilt
a) säkerställa ett nära samarbete mellan nationella arbetsmarknads- myndigheter,
b) gradvis enligt en plan avveckla sådana administrativa förfaranden och sådan administrativ praxis samt sådana kvalifikationstider för tillträde till lediga anställningar som har sin grund antingen i inhemsk lagstiftning eller i avtal som tidigare har ingåtts mellan medlemsstaterna, och som skulle kunna hindra den fria rörligheten för arbetstagare om de behölls,
c) gradvis enligt en plan avveckla alla sådana kvalifikationstider och andra restriktioner, som föreskrivs antingen i inhemsk lagstiftning eller i avtal som tidigare har ingåtts mellan medlemsstaterna, och som för arbetstagare från övriga medlemsstater uppställer andra villkor i fråga om fritt val av anställning än för inhemska arbetstagare,
d) inrätta system för arbetsförmedling som kan skapa balans mellan tillgång och efterfrågan på arbetsmarknaden på ett sätt som un- danröjer allvarliga risker för levnadsstandarden och sysselsätt- ningsnivån inom olika regioner och industrier.
Artikel 50
Medlemsstaterna skall inom ramen för ett gemensamt program främja utbytet av unga arbetstagare.
A rtikel 51
Rådet skall enhälligt på förslag från kommissionen besluta om sådana åtgärder inom den sociala trygghetens område som är nödvändiga för att genomföra fri rörlighet för arbetstagare och därvid särskilt införa ett system som tillförsäkrar migrerande arbetstagare och deras familjemedlemmar att
a) alla perioder som beaktas enligt lagstiftningen i de olika länderna läggs samman för förvärvande och bibehållande av rätten till för- måner och för beräkning av förmånernas storlek,
b) förmånerna betalas ut till personer bosatta inom medlemsstaternas territorier.
29
Bilaga 14
Kapitel 2 Etableringsrätt
Artikel 52
Inom ramen för nedanstående bestämmelser skall inskränkningar för medborgare i en medlemsstat att fritt etablera sig på en annan medlemsstats territorium gradvis avvecklas under övergångstiden. Denna gradvisa avveckling skall även omfatta inskränkningar för medborgare i en medlemsstat som har etablerat sig på en medlemsstats territorium att upprätta kontor, filialer eller dotterbolag.
Etableringsfriheten skall innefatta rätt att starta och utöva verksamhet som egenföretagare samt rätt att bilda och driva företag, särskilt bolag som de definieras i artikel 58 andra stycket. på de villkor som etableringslandets lagstiftning föreskriver för egna medborgare, om inte annat följer av bestämmelserna i kapitlet om kapital.
Artikel 53
Medlemsstaterna får inte inom sina territorier införa några nya in— skränkningar i etableringsrätten för medborgare i andra medlemsstater, om inte annat följer av bestämmelsema i detta fördrag.
Artikel 54
1. Före den första etappens utgång skall rådet enhälligt på förslag från kommissionen och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén samt församlingen fastställa ett allmänt handlingsprogram för upphävande av de begränsningar i etableringsfriheten som förekommer inom gemenskapen. Kommissionen skall överlämna sitt förslag till rådet under de två första åren av den första etappen. Handlingsprogrammet skall för varje slag av verksamhet fastställa de allmänna villkoren för att genomföra etableringsfriheten och särskilt de etapper under vilka den skall uppnås.
2. Rådet skall på förslag från kommissionen och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén samt församlingen, före den första etappens utgång enhälligt och därefter med kvalificerad majoritet, ut- färda direktiv för att genomföra det allmänna handlingsprogrammet eller, om ett sådant program inte har fastställts, för att genomföra en etapp i förverkligandet av etableringsfriheten på ett visst verksamhets— område.
3. Rådet och kommissionen skall fullgöra de uppgifter som ligger på
Prop. 1994/95: 19
30
dem enligt ovanstående bestämmelser, särskilt genom att Prop. 1994/95:19
a) i allmänhet med förtur behandla sådan verksamhet där etable- Bilaga 14 ringsfrihet innebär ett särskilt värdefullt bidrag till utvecklingen av produktion och handel,
b) säkerställa ett nära samarbete mellan behöriga myndigheter i medlemsstaterna för att få kännedom om de särskilda förhållanden som råder på olika verksamhetsområden inom gemenskapen,
c) avskaffa sådana administrativa förfaranden och sådan administra- tiv praxis som har sin grund antingen i inhemsk lagstiftning eller i avtal som tidigare har ingåtts mellan medlemsstaterna och som skulle kunna hindra etableringsfrihet om de behölls,
d) säkerställa att sådana arbetstagare från en medlemsstat som är sysselsatta inom en annan medlemsstats territorium får stanna kvar där för att starta förvärvsverksamhet som egenföretagare, förutsatt att de uppfyller de villkor som skulle ha ställts om de hade kommit till denna stat först vid den tidpunkt då de önskade starta verksamheten,
e) göra det möjligt för medborgare i en medlemsstat att förvärva och bruka fast egendom inom en annan medlemsstats territorium i den utsträckning detta inte strider mot principerna i artikel 39.2,
f) genomföra en gradvis avveckling av inskränkningar i etableringsfriheten inom varje aktuell verksamhetsgren i fråga om villkoren såväl för att upprätta kontor, filialer och dotterbolag inom en medlemsstats territorium som för att placera huvudföretagets personal på ledande och övervakande befattningar i dessa kontor, filialer och dotterbolag,
g) i den utsträckning som det är nödvändigt samordna de skyddsåt- gärder som krävs i medlemsstaterna av de i artikel 58 andra stycket avsedda bolagen i delägarnas och tredje mans intressen, i syfte att göra skyddsåtgärderna likvärdiga inom gemenskapen, och
h) förvissa sig om att etableringsvillkoren inte snedvrids genom stödåtgärder av medlemsstaterna.
A rtikel 55
Bestämmelserna i detta kapitel skall för den medlemsstat som är berörd inte omfatta verksamhet som hos medlemsstaten, om än endast tillfälligt, är förenad med utövande av offentlig makt.
Rådet får med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen besluta att bestämmelserna i detta kapitel inte skall tillämpas på viss verksamhet.
31
Bilaga 14
Artikel 56
1. Bestämmelserna i detta kapitel och åtgärder som vidtagits med stöd av dessa skall inte hindra tillämpning av bestämmelser i lagar och andra författningar som föreskriver särskild behandling av utländska medborgare och som grundas på hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa.
2. Före övergångstidens utgång skall rådet enhälligt på förslag från kommissionen och efter att ha hört församlingen utfärda direktiv för samordning av de nämnda bestämmelserna i lagar och andra författ- ningar. Efter den andra etappens utgång skall dock rådet med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen utfärda direktiv för samordning av sådana bestämmelser som i varje medlemsstat meddelas i andra författningar än lagar.
Artikel 5 7
1. För att underlätta för personer att starta och utöva förvärvsverksamhet som egenföretagare skall rådet på förslag från kommissionen och efter att ha hört församlingen, under den första etappen enhälligt och därefter med kvalihcerad majoritet, utfärda direktiv som syftar till ömsesidigt erkännande av examens-, utbildnings- och andra behörighetsbevis.
2. I samma syfte skall rådet på förslag från konunissionen och efter att ha hört församlingen före övergångstidens utgång utfärda direktiv om samordning av medlemsstaternas bestämmelser i lagar och andra författningar om upptagande och utövande av förvärvsverksamhet som egenföretagare. Enhällighet krävs för frågor som i åtminstone en med- lemsstat regleras i lag och för åtgärder som avser skydd för sparande. särskilt kreditgivning och bankverksamhet, och för villkor för utövande i olika medlemsstater av läkaryrket. liknande yrken och farmaceutiska yrken. I övriga fall skall rådet besluta enhälligt under den första etappen och därefter med kvalificerad majoritet.
3. I fråga om läkaryrket, liknande yrken och farmaceutiska yrken förutsätter den gradvisa avvecklingen av inskränkningarna en samord- ning av villkoren för att få utöva dessa yrken i de olika medlemsländerna.
A rtikel 58
Bolag som bildats i överensstämmelse med en medlemsstats lagstiftning och som har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet inom gemenskapen skall vid tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel likställas med fysiska personer som är medborgare i medlemsstaterna.
Prop. 1994/95: 19
32
Med "bolag" förstås bolag enligt civil- eller handelslagstiftning, inbe- Prop. 1994/95:19 gripet kooperativa sammanslutningar samt andra offentligrättsliga eller Bilaga 14 privaträttsliga juridiska personer, med undantag av sådana som inte drivs i vinstsyfte.
Kapitel 3 Tjänster Artikel 59
Inom ramen för nedanstående bestämmelser skall inskränkningar i friheten att tillhandahålla tjänster inom gemenskapen gradvis avvecklas under övergångstiden för medborgare i medlemsstater som har etablerat sig i en annan stat inom gemenskapen än mottagaren av tjänsten.
Rådet får på förslag från kommissionen enhälligt besluta att bestämmel- serna i detta kapitel skall tillämpas även på medborgare i tredje land som tillhandahåller tjänster och som har etablerat sig inom gemenskapen.
Artikel 60
I detta fördrag skall med tjänster förstås prestationer som normalt utförs mot ersättning, i den utsträckning de inte faller under bestämmelsema om fri rörlighet för varor, kapital och personer.
Med tjänster skall särskilt avses verksamhet
a) av industriell natur. b) av kommersiell natur. c) inom hantverk,
d) inom fria yrken.
Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i kapitlet om etableringsrätt får den som tillhandahåller en tjänst tillfälligt utöva sin verksamhet i det land där tjänsten tillhandahålls på samma villkor som landet uppställer för sina egna medborgare.
Artikel 61
1. Fri rörlighet för tjänster på tranSportområdet regleras av bestämmel- serna i avdelningen om transporter.
2. Liberaliseringen av de bank- och försäkringstjänster som är för- bundna med kapitalrörelser skall genomföras parallellt med den gradvisa liberaliseringen av rörligheten för kapital.
33
Artikel 62 Prop. 1994/95:19 Bilaga 14 Medlemsstaterna skall inte införa några nya inskränkningar i den frihet att tillhandahålla tjänster som faktiskt har uppnåtts vid den tidpunkt då detta fördrag träder i kraft, om inte annat följer av bestämmelserna i fördraget.
Artikel 63
1. Före den första etappens utgång skall rådet enhälligt på förslag från kommissionen och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén samt församlingen fastställa ett allmänt handlingsprogram för upphävande av begränsningar av friheten att tillhandahålla tjänster inom gemen- skapen. Kommissionen skall överlämna sitt förslag till rådet under de två första åren av den första etappen. Handlingsprogrammet skall för varje slag av tjänster fastställa de all- männa villkoren och etapperna för liberaliseringen.
2. Rådet skall på förslag från kommissionen och efter att ha hört Eko- nomiska och sociala kommittén samt församlingen. föreden första etappens utgång enhälligt och därefter med kvalificerad majoritet. utfärda direktiv för att genomföra det allmänna handlingsprogrammet eller. om ett sådant program inte har fastställts, för att genomföra en etapp i liberaliseringen av en särskild tjänst.
3. De förslag och beslut som nämns i punkterna 1 och 2 skall i allmän- het i första hand avse sådana tjänster som direkt inverkar på produktion- skostnadema eller vilkas liberalisering bidrar till att underlätta varuut- bytet.
Artikel 64
Medlemsstaterna förklarar sig beredda att gå utöver den liberalisering av tjänster som de direktiv kräver som utfärdas enligt artikel 63.2, om deras allmänna ekonomiska läge och situationen inom den berörda ekonomiska sektorn tillåter det.
Kommissionen skall i detta syfte lämna rekommendationer till de med- lemsstater som saken gäller.
Artikel 65
Så länge inskränkningarna i friheten att tillhandahålla tjänster inte har avvecklats. skall varje medlemsstat tillämpa dessa inskränkningar på alla i artikel 59 första stycket avsedda personer som tillhandahåller tjänster, utan att göra åtskillnad i fråga om nationalitet eller hemvist.
34
Artikel 66 Prop. 1994/95:19 Bilaga 14 Bestämmelserna i artiklarna 55—58 skall tillämpas på de sakområden som regleras i detta kapitel.
Kapitel 4 Kapital Artikel 67
1. I den utsträckning det är nödvändigt för att säkerställa den gemen- samma marknadens funktion skall medlemsstaterna under övergångstiden sinsemellan gradvis avskaffa alla restriktioner avseende rörligheten för kapital som tillhör personer bosatta i medlemsstaterna och all dis- kriminering som grundas på parternas nationalitet eller bostadsort eller på den ort där sådant kapital är placerat.
2. Löpande betalningar som har samband med kapitalrörelser mellan medlemsstaterna skall vara befriade från alla restriktioner senast vid den första etappens utgång.
Artikel 68
1. Medlemsstaterna skall i fråga om de sakområden som behandlas i detta kapitel så liberalt som möjligt bevilja valutatillstånd i den utsträck- ning sådana fortfarande krävs efter det att detta fördrag har trätt i kraft.
2. När en medlemsstat tillämpar sina nationella regler för kapitalmar- knad och kreditväsende på kapitalrörelser som liberaliserats i enlighet med bestämmelserna i detta kapitel, skall dena ske på ett icke-diskrirni- nerande sätt.
3. Län för direkt eller indirekt finansiering av en medlemsstat eller dess regionala eller lokala myndigheter får inte emitteras eller placeras i andra medlemsstater utan att de stater som saken gäller har enats om detta. Denna bestämmelse skall inte hindra tillämpningen av artikel 22 i
protokollet om Europeiska investeringsbankens stadga. Artikel 69
På förslag från kommissionen som för detta ändamål skall höra den monetära kommitté som anges i artikel 105 skall rådet, under de två första etapperna enhälligt och därefter med kvalificerad majoritet, utfärda nödvändiga direktiv för att gradvis genomföra bestämmelserna i artikel 67.
35
Bilaga 14
Artikel 70
1. Kommissionen skall föreslå rådet åtgärder för att gradvis samordna medlemsstaternas valutapolitik i fråga om kapitalrörelserna mellan dessa stater och tredje land. I detta syfte skall rådet utfärda direktiv som skall beslutas enhälligt. Rådet skall sträva efter att uppnå högsta möjliga liberaliseringsgrad.
2. Om skillnader i medlemsstaternas valutabestämmelser inte kan undanröjas genom åtgärder som vidtagits enligt punkt 1 och om sådana skillnader skulle kunna leda till att personer som är bosatta i en av medlemsstaterna använder de mer liberala regler inom gemenskapen som avses i artikel 67 för att kringgå någon medlemsstats regler för kapitalrörelser till och från tredje land, får denna stat efter samråd med övriga medlemsstater och med kommissionen vidta lämpliga åtgärder för att övervinna dessa svårigheter. Om rådet finner att åtgärderna begränsar kapitalrörelsemas frihet inom gemenskapen utöver vad som är nödvändigt för att övervinna svårig- heterna, får det med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen besluta att den stat som saken gäller skall ändra eller upphäva dessa åtgärder.
Artikel 71
Medlemsstaterna skall sträva efter att inte införa nya valutarestriktioner inom gemenskapen som påverkar kapitalrörelserna och därmed samman- hängande löpande betalningar och att inte heller skärpa gällande be- stämmelser.
De förklarar sig beredda att gå utöver den liberaliseringsnivå för kapi- talrörelser som föreskrivs i de föregående artiklama, i den utsträckning deras ekonomiska situation och därvid särskilt deras betalningsbalans tillåter det.
Kommissionen får efter att ha hört Monetära kommittén avge rekom- mendationer om detta till medlemsstaterna.
Artikel 72
Medlemsstaterna skall hålla kommissionen underrättad om de kapital— rörelser till och från tredje land som de får kännedom om. Kommissio- nen får avge de yttranden till medlemsstaterna som den med anledning av detta finner lämpliga.
Artikel 73
1. Om kapitalrörelser medför störningar på kapitalmarknaden i en medlemsstat skall kommissionen efter att ha hört Monetära kommittén bemyndiga denna stat att på kapitalrörelseområdet vidta skyddsåtgärder, för vilka kommissionen skall fastställa villkoren och den närmare ut
Prop. 1994/95: 19
36
forrnningen. Prop. 1994/95: 19 Rådet får med kvalificerad majoritet återkalla bemyndigandet eller Bilaga 14
ändra villkoren för och den närmare utformningen av skyddsåtgärderna.
2. Den medlemsstat som har svårigheter får dock, av sekretesskäl eller på grund av frågans brådskande karaktär, vidta de ovannämnda åtgär- derna på eget initiativ, när detta visar sig vara nödvändigt. Kommissio— nen och de övriga medlemsstaterna skall underrättas om sådana åtgärder senast då dessa träder i kraft. I detta fall får kommissionen efter att ha hört Monetära kommittén besluta att den stat som saken gäller skall ändra eller upphäva åtgärderna.
AVDELNING IV TRANSPORTER
Artikel 74
Medlemsstaterna skall på det område som behandlas i denna avdelning uppnå fördragets mål inom ramen för en gemensam transportpolitik.
Artikel 75
1. För att genomföra artikel 74 och med beaktande av transportfrågor- nas särskilda karaktär skall rådet på förslag från kommissionen och efter att ha hört Ekenomiska och sociala kommittén samt församlingen, före utgången av den andra etappen enhälligt och därefter med kvalificerad majoritet, fastställa
a) gemensamma regler för internationella transporter till eller från en medlemsstats territorium eller genom en eller fiera medlemsstaters territorium,
b) de villkor under vilka utomlands hemmahörande transportföretag får utföra transporter i en medlemsstat,
c) alla andra lämpliga bestänunelser.
2. De bestämmelser som avses i punkt 1 a och b skall fastställas under övergångstiden.
3. Med avvikelse från det förfarande som anges i punkt 1 skall rådet enhälligt fastställa sådana bestämmelser som avser principerna för regle- ringen av transportväsendet och vilkas tillämpning skulle kunna få allvarliga återverkningar på levnadsstandarden och sysselsättningen i vissa regioner samt på utnyttjandet av transportutrustningen. Rådet skall därvid beakta det behov av anpassning till den ekonomiska utvecklingen som upprättandet av den gemensamma marknaden kommer att ge upphov till. 37
Bilaga 14
Artikel 76
Till dess att de bestämmelser som avses i artikel 75.] har fastställts, får ingen medlemsstat utan rådets enhälliga samtycke vidta någon åtgärd som direkt eller indirekt ger de olika bestämmelser som gäller på trans- portområdet när detta fördrag träder i kraft mindre gynnsamma effekter för andra medlemsstaters transportföretag än för inhemska transport- företag.
Artikel 77
Stöd är förenligt med detta fördrag, om det tillgodoser behovet av samordning av transporter eller om det innebär ersättning för allmän trafikplikt.
Artikel 78
Varje åtgärd som vidtas inom ramen för detta fördrag med avseende på fraktsatser och befordringsvillkor skall avvägas med hänsyn till den ekonomiska situationen för transportföretagen.
Artikel 79
1. Vid transporter inom gemenskapen skall all sådan diskriminering vara avskaffad före den andra etappens utgång, som består i att trans- portföretag tillämpar olika fraktsatser och befordringsvillkor för att frakta samma slag av gods samma väg på grund av godsets ursprungs- eller bestämmelseland.
2. Punkt 1 skall inte hindra rådet att vidta andra åtgärder enligt artikel 75. 1.
3. Inom två år efter det att detta fördrag har från i kraft skall rådet med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen samt efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén utfärda föreskrifter för att genomföra "bestämmelserna i punkt 1. Rådet får särskilt meddela de bestämmelser som behövs för att göra det möjligt för gemenskapens institutioner att övervaka efterlevnaden av ordningen i punkt 1 och för att säkerställa att fördelarna med denna fullt ut kommer brukarna till godo.
4. Kommissionen skall på eget initiativ eller på begäran av en med- lemsstat undersöka de fall av diskriminering som avses i punkt 1 och efter samråd med alla berörda medlemsstater fatta nödvändiga beslut inom ramen för de regler som har fastställts enligt bestämmelserna i punkt 3.
Prop. 1994/95: 19
38
Artikel 80 Prop. 1994/95:19 Bilaga 14
1. Det är från och med den andra etappens början förbjudet för med— lemsstaterna att på transporter inom gemenskapen tillämpa fraktsatser och villkor som i något avseende innefattar stöd eller skydd till förmån för ett eller flera särskilda företag eller näringsgrenar, om inte tillstånd har getts av kommissionen.
2. Kommissionen skall på eget initiativ eller på begäran av en med- lemsstat granska de fraktsatser och villkor som avses i punkt 1 och särskilt beakta, å ena sidan, krav på en ändamålsenlig regionalekonomisk politik, de underutvecklade regionernas behov och problemen i regioner som allvarligt påverkas av politiska förhållanden samt, å andra sidan, sådana fraktsatsers och villkors inverkan på konkurrensen mellan olika transportgrenar . Kommissionen skall efter samråd med alla medlemsstater som saken gäller fatta nödvändiga beslut.
3. De förbud som anges i punkt 1 gäller inte tariffer som fastställts för att bemöta konkurrens.
Artikel 81
Pålagor eller avgifter vid gränspassage som transportföretag tar ut utöver fraktsatsema får inte överstiga vad som är skäligt. sedan de kostnader som gränspassagen faktiskt föranlett beaktats. Medlemsstaterna skall sträva efter att gradvis sänka dessa kostnader. Kommissionen får ge medlemsstaterna rekommendationer om tillämp- ningen av denna artikel. '
Artikel 82
Bestämmelserna i denna avdelning skall inte hindra åtgärder som vid— tagits i Förbundsrepubliken Tyskland, i den utsträckning sådana åtgärder är nödvändiga för att uppväga de ekonomiska nackdelar som uppkommit genom Tysklands delning för näringslivet i vissa av de områden i Förbundsrepubliken som påverkats av delningen.
Artikel 83
Till kommissionen skall knytas en rådgivande kommitté som skall bestå av experter vilka utses av medlemsstaternas regeringar. När kommissio- nen hnner det lämpligt skall den höra kommittén i transportfrågor; detta skall dock inte inskränka de befogenheter som tillkommer transportsek- tionen inom Ekonomiska och sociala kommittén.
39
Artikel 84 Prop. 1994/95: 19
Bilaga 14 1. Bestämmelserna i denna avdelning skall gälla transporter på järnväg, landsväg och inre vattenvägar.
2. Rådet får enhälligt besluta huruvida, i vilken omfattning och på vilket sätt lämpliga bestämmelser skall kunna meddelas för sjöfart och luftfart.
40
Prop. 1994/95:19 Bilaga 14
TREDJE DELEN
Gemenskapens politik
41
10 Riksdagen 1994/95. I sam/. Nr 10. Bilaga 1.3—Zl
Bilaga 14
AVDELNING I GEMENSAMMA REGLER Kapitel 1
Konkurrensregler
Avsnitt 1
Regler tillämpliga på företag Artikel 85
1, Följande är oförenligt med den gemensamma marknaden och för- bjuder; alla avtal mellan företag, beslut av företagssammanslutningar och samordnade förfaranden som kan påverka handeln mellan medlemsstater och som har till syfte eller resultat att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen inom den gemensamma marknaden, särskilt sådana som innebär att
a) inköps— eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor direkt eller indirekt fastställs,
b) produktion, marknader, teknisk utveckling eller investeringar be- gränsas eller kontrolleras,
c) marknader eller inköpskällor delas upp,
d) olika villkor tillämpas för likvärdiga transaktioner med vissa han- delspartner. varigenom dessa får en konkurrensnackdel.
e) det ställs som villkor för att ingå avtal att den andra parten åtar sig ytterligare förpliktelser, som varken till sin natur eller enligt han- delsbruk har något samband med föremålet för avtalet.
2. Avtal eller beslut som är förbjudna enligt denna artikel är ogiltiga.
3. Bestämmelserna i punkt 1 får dock förklaras icke tillämpliga på
— avtal eller grupper av avtal mellan företag, — beslut eller grupper av beslut av företagssammanslutningar, — samordnade förfaranden eller grupper av samordnade förfaranden,
som bidrar till att förbättra produktionen eller distributionen av varor eller till att främja tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande, samtidigt som konsumenterna tillförsäkras en skälig andel av den vinst som däri- genom uppnås och som inte
a) ålägger de berörda företagen begränsningar som inte är nödvändiga
Prop. 1994/95: 19
42
för att uppnå dessa mål, Prop. 1994/95: 19 b) ger dessa företag möjlighet att sätta konkurrensen ur spel för en Bilaga 14 väsentlig del av varorna i fråga.
Artikel 86
Ett eller flera företags missbruk av en dominerande ställning på den gemensamma marknaden eller inom en väsentlig del av denna är, i den mån det kan påverka handeln mellan medlemsstater, oförenligt med den gemensamma marknaden och förbjudet.
Sådant missbruk kan särskilt bestå i att
a) direkt eller indirekt påtvinga någon oskäliga inköps- eller försälj- ningspriser eller andra oskäliga affärsvillkor,
b) begränsa produktion, marknader eller teknisk utveckling till nack- del för konsumenterna,
c) tillämpa olika villkor för likvärdiga transaktioner med vissa han- delspartner, varigenom dessa får en konkurrensnackdel,
d) ställa som villkor för att ingå avtal att den andra parten åtar sig ytterligare förpliktelser som varken till sin natur eller enligt han- delsbruk har något samband med föremålet för avtalet.
Artikel 87
1. Inom tre år efter det att detta fördrag har trätt i kraft skall rådet enhälligt på förslag från kommissionen och efter att ha hört församlingen anta de förordningar och direktiv som behövs för att tillämpa de principer som anges i artiklarna 85 och 86.0m sådana bestämmelser inte har antagits inom denna tid, skall rådet fastställa dem med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen och efter att ha hört för- samlingen.
2. De bestämmelser som avses i punkt 1 skall särskilt syfta till att
a) genom införande av böter och viten säkerställa att de förbud som anges i artiklarna 85.1 och 86 iakttas,
b) fastställa närmare regler för hur artikel 85.3 skall tillämpas med hänsyn till behovet av att å ena sidan säkerställa en effektiv över- vakning och att å andra sidan så långt som möjligt förenkla den administrativa kontrollen,
c) vid behov närmare ange räckvidden för bestämmelsema i artiklarna 85 och 86 inom olika näringsgrenar,
d) fastställa kommissionens och domstolens uppgifter vid tillämp- ningen av de bestämmelser som avses i denna punkt,
e) fastställa förhållandet mellan å ena sidan den nationella lagstiftning- en och å andra sidan bestämmelserna i detta avsnitt samt de be- stämmelser som har antagits enligt denna artikel. 43
Bilaga 14
Artikel 88
Till dess att de bestänunelser som antagits enligt artikel 87 har trätt i kraft skall myndigheterna i varje medlemsstat i överensstämmelse med landets rättsordning och bestämmelsema i artikel 85, särskilt punkt 3, och artikel 86, avgöra om avtal, beslut och samordnade förfaranden är tillåtna samt om missbruk av en dominerande ställning på den gemen- samma marknaden föreligger.
Artikel 89
1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 88 skall kommissionen så snart den trätt i funktion säkerställa tillämpningen av de principer som anges i artiklarna 85 och 86. Den skall på begäran av en medlemsstat eller på eget initiativ och i samarbete med medlemsstaternas behöriga myndigheter, som skall ge kommissionen sitt bistånd, undersöka fall av förmodade överträdelser av dessa principer. Om kommissionen finner att en överträdelse ägt rum, skall den föreslå lämpliga åtgärder för att få denna att upphöra.
2. Om överträdelsen inte upphör, skall kommissionen genom ett moti- verat beslut fastslå att en överträdelse av principerna föreligger. Kom- missionen får offentliggöra sitt beslut och bemyndiga medlemsstaterna att, på de villkor och enligt de regler som den fastställer, vidta de åt- gärder som krävs för att avhjälpa situationen.
Artikel 90
l. Medlemsstaterna skall beträffande offentliga företag och företag som de beviljar särskilda eller exklusiva rättigheter inte vidta och inte heller bibehålla någon åtgärd som strider mot reglerna i detta fördrag, i synnerhet reglerna i artiklama 7 samt 85—94.
2. Företag som anförtrotts att tillhandahålla tjänster av allmänt ekono— miskt intresse eller som har karaktären av fiskala monopol skall vara underkastade reglerna i detta fördrag, särskilt konkurrensreglema, i den mån tillämpningen av dessa regler inte rättsligt eller i praktiken hindrar att de särskilda uppgifter som tilldelats dem fullgörs. Utvecklingen av handeln får inte påverkas i en omfattning som strider mot gemenskapens intresse.
3. Kommissionen skall säkerställa att bestämmelserna i denna artikel tillämpas och, när det är nödvändigt, utfärda lämpliga direktiv eller beslut riktade till medlemsstaterna.
Prop. 1994/95:19
Avsnitt 2 Prop. 1994/95: 19 Bilaga 14 Dumpning
Artikel 91
1. Om kommissionen under övergångstiden på begäran av en med- lemsstat eller någon annan som saken gäller finner att dumpning före— kommer inom den gemensamma marknaden, skall kommissionen lämna rekommendationer till den eller dem som är upphov till dumpningen för att få denna att upphöra. Om dumpningen fortsätter, skall kommissionen bemyndiga den skade- lidande medlemsstaten att, på de villkor och enligt de regler som kom- missionen fastställer, vidta skyddsåtgärder.
2. Så snart detta fördrag har trätt i kraft skall varor med ursprung i en medlemsstat eller som där omsätts fritt och som har exporterats till en annan medlemsstat, medges återinförsel till den förstnämnda statens territorium utan att bli föremål för tull, kvantitativa restriktioner eller åtgärder med motsvarande verkan. Kommissionen skall fastställa lämpliga regler för tillämpningen av denna punkt.
Avsnitt 3 Statligt stöd Artikel 92
1. Om inte annat föreskrivs i detta fördrag, är stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den gemensamma marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemssta- tema.
2. Förenligt med den gemensamma marknaden är
a) stöd av social karaktär som ges till enskilda konsumenter, under förutsättning att stödet ges utan diskriminering med avseende på varornas ursprung,
b) stöd för att avhjälpa skador som orsakats av naturkatastrofer eller andra exceptionella händelser,
c) stöd som ges till näringslivet i vissa av de områden i Förbunds— republiken Tyskland som påverkats genom Tysklands delning, i den utsträckning stödet är nödvändigt för att uppväga de ekono- miska nackdelar som uppkommit genom denna delning.
45
Bilaga 14
3. Som förenligt med den gemensamma marknaden kan anses
a) stöd för att främja den ekonomiska utvecklingen i regioner där levnadsstandarden är onormalt låg eller där det råder allvarlig brist på sysselsättning,
b) stöd för att främja genomförandet av viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse eller för att avhjälpa en allvarlig störning i en medlemsstats ekonomi,
c) stöd för att underlätta utveckling av vissa näringsverksamheter eller vissa regioner, när det inte påverkar handeln i negativ rikt- ning i en omfatming som strider mot det gemensamma intresset. Dock skall det stöd till varvsindustrin som förekommer den 1 januari 1957, i den mån det endast svarar mot frånvaron av tullskydd, gradvis minskas på samma villkor som gäller för avvecklingen av tullar, om inte annat följer av de bestämmelser i detta fördrag som avser den gemensamma handelspolitiken gentemot tredje land,
d) stöd av annat slag i enlighet med vad rådet på förslag från kommis- sionen kan komma att bestämma genom beslut med kvalificerad majoritet.
Artikel 93
1. Kommissionen skall i samarbete med medlemsstaterna fortlöpande granska alla stödprogram som förekommer i dessa stater. Den skall till medlemsstaterna lämna förslag till lämpliga åtgärder som krävs med hänsyn till den pågående utvecklingen eller den gemensamma marknadens funktion.
2. Om kommissionen, efter att ha gett berörda parter tillfälle att yttra sig, finner att stöd som lämnas av en stat eller med statliga medel inte är förenligt med den gemensamma marknaden enligt artikel 92, eller att sådant stöd missbrukas, skall den besluta om att staten i fråga skall upphäva eller ändra dessa stödåtgärder inom den tidsfrist som kommis- sionen fastställer. Om staten i fråga inte rättar sig efter detta beslut inom föreskriven tid får kommissionen eller andra berörda stater, med avvikelse från arti- klarna 169 och 170, hänskjuta ärendet direkt till domstolen. På begäran av en medlemsstat kan rådet enhälligt besluta att stöd som denna stat lämnar eller avser att lämna skall anses vara förenligt med den gemensamma marknaden, med avvikelse från bestämmelsema i artikel 92 eller de förordningar som avses i artikel 94, om ett sådant beslut är motiverat på grund av exceptionella omständigheter. Om kommissionen beträffande ett sådant stöd redan har inlett det förfarande som avses i första stycket av denna punkt, skall kommissionen — i sådana fall där staten har lämnat in en begäran till rådet — skjuta upp förfarandet till dess
Prop. 1994/95: 19
46
rådet har tagit ställning till statens begäran. Prop. 1994/95: 19 Om rådet inte har tagit ställning till nämnda begäran inom tre månader Bilaga 14 efter det att den inlämnats, skall kommissionen fatta beslut i ärendet. '
3. Kommissionen skall underrättas i så god tid att den kan yttra sig om alla planer på att vidta eller ändra stödåtgärder. Om den anser att någon sådan plan inte är förenlig med den gemensamma marknaden enligt artikel 92, skall den utan dröjsmål inleda det förfarande som anges i punkt 2. Medlemsstaten i fråga får inte genomföra åtgärden förrän detta förfarande lett till ett slutgiltigt beslut.
Artikel 94
Rådet får med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen anta de förordningar som behövs för tillämpningen av artiklama 92 och 93 och får särskilt fastställa villkoren för tillämpningen av artikel 93.3 och vilka slag av stödåtgärder som skall vara undantagna från detta förfaran- de.
Kapitel 2 Bestämmelser om skatter och avgifter Artikel 95
Ingen medlemsstat skall, direkt eller indirekt, på varor från andra med- lemsstater lägga interna skatter eller avgifter. av vilket slag de än är, som är högre än de skatter eller avgifter som direkt eller indirekt läggs på liknande inhemska varor.
Vidare skall ingen medlemsstat på varor från andra medlemsstater lägga sådana interna skatter eller avgifter som är av sådan att att de indirekt skyddar andra varor.
Medlemsstaterna skall senast vid den andra etappens början upphäva eller ändra de bestämmelser som gäller när detta fördrag träder i kraft och som strider mot dessa regler.
Artikel 96
För varor som exporteras till någon annan medlemsstats territorium får återbetalning av interna skatter eller avgifter inte ske med belopp som överstiger de interna skatter eller avgifter som direkt eller indirekt lagts på varorna.
Artikel 97
Medlemsstater som tar ut omsättningsskatt kumulativt i flera led får i fråga om interna skatter eller avgifter som de lägger på importerade varor eller 47
Bilaga 14
i fråga om återbetalning som de medger för exporterade varor, fastställa genomsnittliga skattesatser för varor eller grupper av varor, förutsatt att detta inte strider mot principerna i artiklarna 95 och 96.
Om de genomsnittliga skattesatser som en medlemsstat fastställt inte överensstämmer med dessa principer, skall kommissionen utfärda lämpliga direktiv eller beslut riktade till den staten.
Artikel 98
Vad beträffar andra skatter eller avgifter än omsättningsskatter, punkt— skatter och andra indirekta skatter eller avgifter får befrielse och åter— betalning vid export till andra medlemsstater medges och utjämningsskatter eller utjämningsavgifter vid import från medlemsstaterna tas ut, endast om rådet i förväg med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen för en begränsad tid har godkänt de planerade åtgärderna.
Artikel 99
Kommissionen skall undersöka på vilket sätt de olika medlemsstaternas lagstiftning om omsättningsskatt, punktskatt och andra indirekta skatter eller avgifter, häri inbegripna utjämningsåtgärder tillämpliga på handeln mellan medlemsstaterna, kan harmoniseras i den gemensamma marknadens intresse.
Kommissionen skall förelägga rådet förslag som enhälligt skall fatta beslut utan att det påverkar tillämpningen av artiklama 100 och 101.
Kapitel 3 Tillnärmning av lagstiftning Artikel 100
Rådet skall enhälligt på förslag från kommissionen utfärda direktiv om tillnärmning av sådana bestämmelser i medlemsstaternas lagar och andra författningar som direkt inverkar på den gemensamma marknadens upprättande eller funktion.
Församlingen och Ekonomiska och sociala kommittén skall höras om sådana direktiv vilkas genomförande skulle innebära lagändring i en eller flera medlemsstater.
Artikel 10]
Om kommissionen finner att en skillnad mellan bestämmelsema i med- lemsstaternas lagar eller andra författningar framkallar en snedvridning av konkurrensvillkoren på den gemensamma marknaden som behöver
Prop. 1994/95: 19
48
undanröjas, skall den samråda med de medlemsstater som saken gäller. Prop. 1994/95: 19 Om samrådet inte leder till ett avtal som undanröjer snedvridningen skall Bilaga 14 rådet, under den första etappen enhälligt och därefter med kvalificerad majoritet, på förslag från kommissionen utfärda nödvändiga direktiv. Kommissionen och rådet får vidta alla övriga lämpliga åtgärder enligt detta
fördrag.
Artikel 102
1. När det finns anledning att befara att införandet eller ändringen av en bestämmelse i lag eller annan författning skall framkalla en snedvridning enligt artikel 101, skall den medlemsstat som vill vidta åtgärden samråda med kommissionen. Efter samråd med medlemsstaterna skall kommissionen rekommendera de berörda medlemsstaterna lämpliga åtgärder för att undvika snedvridningen.
2. Om en medlemsstat som vill införa eller ändra nationella bestämmelser inte följer den rekommendation som kommissionen riktat till den, skall det vid tillämpningen av artikel 101 inte krävas av de övriga medlemsstaterna att de ändrar sina nationella bestämmelser för att eliminera snedvridningen. Bestämmelserna i artikel 101 skall inte tillämpas, om en medlemsstat som har underlåtit att ta hänsyn till kommissionens rekommendation framkallar en snedvridning som är skadlig endast för den medlemsstaten.
AVDELNING II
EKONOMISK POLITIK
Kapitel 1
Konjunkturpolitik
Artikel 103
1. Medlemsstaterna skall betrakta konjunkturpolitiken som en fråga av gemensamt intresse. De skall samråda sinsemellan och med kommissionen om vilka åtgärder som skall vidtas med hänsyn till förhållandena.
2. Utan att det påverkar tillämpningen av andra förfaranden enligt detta fördrag får rådet på förslag från kommissionen enhälligt besluta om lämpliga åtgärder.
3. Rådet skall med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen i förekommande fall utfärda de direktiv som behövs för att genomföra de åtgärder som beslutats enligt punkt 2.
49
Bilaga 14
4. Förfarandena enligt denna artikel skall även tillämpas om svårigheter skulle uppstå i fråga om tillgången på vissa varor.
Kapitel 2 Betalningsbalans
Artikel 104
Varje medlemsstat skall föra en sådan ekonomisk politik som krävs för att upprätthålla jämvikt i dess totala betalningsbalans och bevara förtroendet för dess valuta samtidigt som varje medlemsstat skall se till att en hög sysselsättningsgrad och en stabil prisnivå säkerställs.
Artikel 105
1. För att underlätta förverkligandet av de mål som anges i artikel 104 skall medlemsstaterna samordna sin ekonomiska politik. De skall för detta ändamål upprätta samarbete mellan de berörda förvaltningsmyndigheterna och mellan sina centralbanker.
Kommissionen skall förelägga rådet rekommendationer om hur ett sådant samarbete skall genomföras.
2. För att främja samordningen av medlemsländernas monetära politik i hela den utsträckning som är nödvändig för den gemensamma marknadens funktion skall en rådgivande monetär kommitté inrättas med uppgift att
— följa medlemsstaternas och gemenskapens monetära och finansiella situation liksom medlemsstaternas allmänna betalningssystem, och att regelbundet rapportera om detta till rådet och kommissionen, — avge yttranden till rådet eller kommissionen antingen på begäran av dessa institutioner eller på eget initiativ.
Medlemsstaterna och kommissionen skall var och en utse två medlemmar i Monetära kommittén.
Artikel 106
1. Varje medlemsstat åtar sig att i valutan i den medlemsstat där bor- genären eller betalningsmottagaren är bosatt tillåta alla betalningar som har samband med rörlighet för varor, tjänster eller kapital och all överföring av kapital och löner, i den utsträckning som rörligheten för varor, tjänster, kapital och personer mellan medlemsstaterna har liberaliserats enligt detta fördrag.
Medlemsstaterna förklarar sig beredda att genomföra en liberalisering av betalningar utöver vad som anges i föregående stycke, i den mån deras
Prop. 1994/95: 19
50
ekonomiska läge i allmänhet och särskilt deras betalningsbalanssituation Prop. 1994/95:19 tillåter detta. Bilaga 14
2. I den utsträckning som rörligheten för varor, tjänster och kapital endast begränsas av restriktioner för betalningar i samband med denna rörlighet, skall dessa restriktioner gradvis avskaffas genom att bestäm- melserna i kapitlen om kvantitativa restriktioner, liberalisering av tjänster och fri rörlighet för kapital tillämpas med nödvändiga ändringar.
3. Medlemsstaterna åtar sig att sinsemellan inte införa några nya re- striktioner för överföringar i samband med sådana tjänstetransaktioner som anges i listan i bilaga III till detta fördrag. Det gradvisa avskaffandet av gällande restriktioner skall genomföras enligt bestämmelsema i artiklarna 63-65 i den mån avskaffandet inte regleras av bestämmelserna i punkterna 1 och 2 eller av kapitlet om fri rörlighet för kapital.
4. Vid behov skall medlemsstaterna samråda om de åtgärder som skall vidtas för att möjliggöra de betalningar och överföringar som avses i denna artikel. Sådana åtgärder får inte strida mot de mål som anges i detta kapitel.
Artikel 107
1. Varje medlemsstat skall behandla sin växelkurspolitik som en fråga av gemensamt intresse.
2. Om en medlemsstat genomför en ändring i sin växelkurs som inte är förenlig med de mål som anges i artikel 104 och som allvarligt snedvrider konkurrensvillkoren, får kommissionen efter att ha hört Monetära kommittén bemyndiga andra medlemsstater att för en strikt begränsad tid vidta nödvändiga åtgärder för att motverka följderna av en sådan ändring. varvid kommissionen skall fastställa villkoren för och den närmare utformningen av åtgärderna.
Artikel 108
1. Om en medlemsstat har svårigheter eller allvarligt hotas av svårigheter beträffande sin betalningsbalans, antingen som följd av en omfattande brist på jämvikt i betalningsbalansen eller som följd av sammansättningen av dess valutatillgångar, och om sådana svårigheter är ägnade att äventyra särskilt den gemensamma marknadens funktion eller det gradvisa genomförandet av den gemensamma handelspolitiken, skall kommissionen genast undersöka situationen i den staten och de åtgärder som staten har vidtagit eller med anlitande av alla de medel som den förfogar över kan vidta enligt bestämmelserna i artikel 104. Kommissionen skall ange vilka åtgärder som den rekommenderar staten att vidta. Om åtgärder som vidtagits av en medlemsstat eller föreslagits av kom 51
missionen inte visar sig vara tillräckliga för att avlägsna uppkomna eller hotande svårigheter, skall kommissionen efter att ha hört Monetära kommittén rekommendera rådet att bevilja ömsesidigt bistånd och föreslå lämpliga former för detta.Kommissionen skall regelbundet underrätta rådet om situationen och dess utveckling.
2. Rådet skall med kvalificerad majoritet besluta om sådant ömsesidigt bistånd; det skall utfärda direktiv eller beslut som anger villkoren för och den närmare utformningen av biståndet. Detta bistånd kan bestå av
a) ett samordnat uppträdande mot eller inom andra internationella organisationer till vilka medlemsstaterna kan vända sig,
b) nödvändiga åtgärder för att undvika omläggning av handeln när den stat som befinner sig i svårigheter upprätthåller eller återinför kvantitativa restriktioner gentemot tredje land,
c) beviljande av begränsade krediter från andra medlemsstater, under förutsättning att dessa ger sitt samtycke. Vidare får under övergångstiden ömsesidigt bistånd även ta formen av särskilda tullsänkningar eller utvidgningar av kvoter avsedda att främja en ökning av importen från det land som befinner sig i svårigheter. förutsatt att samtycke ges av de stater som skall vidta sådana åtgärder.
3. Om ömsesidigt bistånd som kommissionen rekommenderat inte beviljats av rådet eller om beviljat ömsesidigt bistånd och vidtagna åtgärder är otillräckliga, skall kommissionen bemyndiga den stat som befinner sig i svårigheter att vidta skyddsåtgärder för vilka kommissionen skall fastställa villkoren och den närmare utformningen. Rådet får med kvalificerad majoritet återkalla ett sådant bemyndigande eller ändra villkoren för och den närmare utformningen av skyddsåt- gärdema.
Artikel 109
1. Om en plötslig kris inträffar i fråga om betalningsbalansen och ett beslut enligt artikel 1082 inte fattas omedelbart, får den berörda med- lemsstaten i förebyggande syfte vidta nödvändiga skyddsåtgärder. Sådana åtgärder skall medföra minsta möjliga störningar i den gemensamma marknadens funktion och får inte gå utöver vad som är helt nödvändigt för att avhjälpa de plötsligt uppkomna svårigheterna.
2. Kommissionen och övriga medlemsstater skall underrättas om dessa skyddsåtgärder senast vid den tidpunkt då de träder i kraft. Kommissionen får rekommendera rådet att bevilja ömsesidigt bistånd enligt artikel 108.
3. Rådet får. efter att ha inhämtat yttrande från kommissionen och efter att ha hört Monetära kommittén, med kvalificerad majoritet besluta att den berörda staten skall ändra, uppskjuta eller upphäva skyddsåtgärdema.
Prop. 1994/95:19 Bilaga ]4
52
Kapitel 3 Prop. 1994/95:19 Bilaga 14 Handelspolitik
Artikel 1 10
Genom att upprätta en tullunion avser medlemsstaterna att i gemensamt intresse bidra till en harmonisk utveckling av världshandeln, en gradvis avveckling av restriktionema i den internationella handeln och en sänkning av tullmurama.Den gemensanuna handelspolitiken skall ta hänsyn till den gynnsamma verkan som avvecklingen av tullar mellan medlemsstaterna kan ha på ökningen av konkurrensförrnågan hos företagen i dessa stater.
Artikel 1 1 1
Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 115 och 116 skall följande bestämmelser gälla under övergångstiden:
]. Medlemsstaterna skall samordna sina handelsförbindelser med tredje land så att det vid övergångstidens utgång finns nödvändiga förutsättningar för att genomföra en gemensam politik på utrikeshandelns område.
Kommissionen skall lägga fram förslag för rådet om det förfarande för gemensamt handlande som skall användas under övergångstiden och om hur en gemensam handelspolitik skall kunna uppnås.
"2. Kommissionen skall förelägga rådet rekommendationer om tullför- handlingar med tredje land beträffande den gemensamma tulltaxan. Rådet skall bemyndiga kommissionen att inleda sådana förhandlingar. Inom ramen för de direktiv som rådet får utfärda skall kommissionen föra förhandlingarna i samråd med en särskild kommitté, som utsetts av rådet för att biträda kommissionen i denna uppgift.
3. När rådet utövar sina befogenheter enligt denna artikel, skall beslut fattas enhälligt under de två första etapperna och därefter med kvalificerad majoritet.
4. Medlemsstaterna skall i samråd med kommissionen vidta nödvändiga åtgärder, särskilt avseende anpassningen av gällande tullavtal med tredje land, så att ikraftträdandet av den gemensamma tulltaxan inte försenas.
5. Medlemsstaterna skall sträva efter att samordna sina frilistor gentemot tredje land eller grupper av sådana länder i så hög grad som möjligt. För detta ändamål skall kommissionen avge lämpliga rekommendationer-till medlemsstaterna. Om medlemsstaterna avskaffar eller minskar kvantitativa restriktioner gentemot tredje land, skall de i förväg underrätta kommissionen om detta samt medge övriga medlemsstater lika behandling.
53
Bilaga 14
Artikel 112
1. Utan att det påverkar de förpliktelser som medlemsstaterna har åtagit sig inom ramen för andra internationella organisationer skall medlemsstaterna före övergångstidens utgång gradvis harmonisera sina regler för exportstöd till tredje land, i den mån det behövs för att undvika att konkurrensen mellan företagen inom gemenskapen snedvrids. På förslag från kommissionen skall rådet, intill den andra etappens utgång enhälligt och därefter med kvalificerad majoritet, utfärda de direktiv som krävs för detta ändamål.
2. De ovannämnda bestämmelserna skall inte tillämpas vid sådan återbetalning av tullar eller avgifter med motsvarande verkan eller vid sådan återbetalning av indirekta skatter eller avgifter, inbegripet om- sättningsskatter, punktskatter och andra indirekta skatter, som har beviljats vid varuexport från en medlemsstat till tredje land, i den mån återbetalningen inte överstiger de belopp som direkt eller indirekt har lagts på de exporterade varorna.
Artikel 1 13
1. Efter övergångstidens utgång skall den gemensamma handelspolitiken grundas på enhetliga principer, särskilt när det gäller att ändra i tulltaxor. ingå tull- och handelsavtal, uppnå enhetlighet i fråga om liberaliseringsåtgärder, exportpolitik samt handelspolitiska skyddsåtgärder. inbegripet åtgärder vid dumpning och subventioner.
2. Kommissionen skall lägga fram förslag för rådet om hur den ge- mensamma handelspolitiken skall genomföras.
3. Behöver förhandlingar om avtal med tredje land föras, skall kom- missionen förelägga rådet rekommendationer och rådet bemyndiga kommissionen att inleda nödvändiga förhandlingar. Inom ramen för de direktiv som rådet får utfärda skall kommissionen föra förhandlingarna i samråd med en särskild kommitté, som utsetts av rådet för att biträda kommissionen i denna uppgift.
4. När rådet utövar sina befogenheter enligt denna artikel, skall det besluta med kvalificerad majoritet.
Artikel 114
De avtal som avses i artiklama 1112 och 113 skall ingås i gemenskapens namn av rådet, som under de två första etapperna skall fatta beslut enhälligt och därefter med kvalificerad majoritet.
Prop. 1994/95: 19
54
' Bilaga 14
Artikel 115
För att säkerställa att genomförandet av de handelspolitiska åtgärder som medlemsstaterna vidtagit i överensstämmelse med detta fördrag inte hindras genom omläggning av handeln. eller när olikheter i dessa åtgärder leder till ekonomiska svårigheter i en eller fiera medlemsstater, skall kommissionen lämna rekommendationer om metoderna för det samarbete som krävs mellan medlemsstaterna. Om detta inte är tillräckligt, skall kommissionen bemyndiga medlemsstaterna att vidta nödvändiga skyddsåtgärder, för vilka den skall fastställa villkoren och den närmare utformningen.
I brådskande fall får medlemsstaterna under övergångstiden själva vidta nödvändiga åtgärder; dessa skall anmälas till övriga medlemsstater och till kommissionen, som får besluta att medlemsstaterna skall ändra eller upphäva åtgärderna.
I första hand skall sådana åtgärder väljas som medför minsta möjliga störningar i den gemensamma marknadens funktion och som tar hänsyn till behovet av att i möjligaste mån påskynda införandet av den gemensamma tulltaxan.
Artikel 1 16
Inom ramen för intemationella organisationer av ekonomisk karaktär får medlemsstaterna efter övergångstidens utgång endast uppträda gemensamt i alla frågor av särskilt intresse för den gemensamma marknaden. I detta syfte skall kommissionen för rådet, som skall besluta med kvalificerad majoritet. lägga fram förslag om räckvidden och genomförandet av det gemensamma uppträdandet.
Under övergångstiden skall medlemsstaterna samråda med varandra för att samordna sitt uppträdande och så långt möjligt inta en gemensam hållning.
AVDELNING Ill
SOCIALPOLITIK
Kapitel 1
Sociala bestämmelser
Artikel 117
Medlemsstaterna är ense om behovet av att främja förbättringar av arbetstagarnas arbetsvillkor och levnadsstandard och att därigenom möjliggöra en harmonisering samtidigt som förbättringarna bibehålls.
De anser att en sådan utveckling kommer att följa såväl av den ge- mensamma marknadens funktion, vilken kommer att främja en harmoni
Prop. 1994/95:19
55
Bilaga 14
sering av de sociala systemen, som av de förfaranden som föreskrivs i detta fördrag och av tillnärrnningen av bestämmelser i lagar och andra författningar.
Artikel 1 18
Utan att det påverkar tillämpningen av övriga bestämmelser i detta fördrag och i överensstämmelse med fördragets allmänna mål skall kommissionen ha till uppgift att främja ett nära samarbete mellan medlemsstaterna på det sociala området, särskilt i frågor om
—— sysselsättning, _ arbetsrätt och arbetsvillkor,
—— grundläggande och kvalificerad yrkesutbildning, —— social trygghet,
—— arbetarskydd,
—— arbetshygien, —— förenings- och förhandlingsrätt.
I detta syfte skall kommissionen i nära kontakt med medlemsstaterna företa utredningar, avge yttranden och organisera samråd både i fråga om problem som uppstår på det nationella planet och i fråga om problem som berör internationella organisationer.
Kommissionen skall höra Ekonomiska och sociala kommittén innan den avger de yttranden som avses i denna artikel.
Artikel 119
Varje medlemsstat skall under den första etappen säkerställa och i fort- sättningen upprätthålla principen om lika lön för kvinnor och män för lika arbete.
I denna artikel skall med lön förstås den gängse grund- eller minimi— lönen samt alla övriga förmåner i form av kontanter eller naturaförrnåner som arbetstagaren, direkt eller indirekt, får av arbetsgivaren på grund av anställningen.
Lika lön utan könsdiskrirninering innebär att a) ackordslön för lika arbete skall fastställas enligt samma beräk- ningsgrunder,
b) tidlön skall vara lika för lika arbete.
Artikel 120
Medlemsstaterna skall sträva efter att bibehålla den likvärdighet som finns mellan deras system för betald ledighet.
Prop. 1994/95 : 19
56
Bilaga 14
Artikel 121
Rådet får genom enhälligt beslut och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén tilldela kommissionen uppgifter i samband med att gemensanuna åtgärder genomförs, särskilt vad beträffar social trygghet för de migrerande arbetstagare som avses i artiklama 48—51.
Artikel 122
Kommissionen skall i sin årsrapport till församlingen ägna ett särskilt kapitel åt den sociala utvecklingen inom gemenskapen.
Församlingen får anmoda kommissionen att avge rapporter om särskilda problem som gäller sociala förhållanden. '
Kapitel 2 Europeiska socialfonden Artikel 123
För att förbättra arbetstagarnas sysselsättningsmöjligheter på den ge- mensamma marknaden och på så sätt bidra till en höjning av levnads- standarden skall en europeisk socialfond upprättas enligt nedannämnda bestämmelser med uppgift att inom gemenskapen främja möjligheterna till sysselsättning samt arbetstagarnas geografiska och yrkesmässiga rörlighet.
A nike! 124
Fonden skall förvaltas av kommissionen.Kommissionen skall i denna uppgift biträdas av en kommitté som har en av kommissionens ledamöter som ordförande och som är sammansatt av företrädare för regeringarna samt arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer.
Artikel 125
1. På begäran av en medlemsstat skall fonden, inom ramen för reglerna i artikel 127, täcka 50 procent av de utgifter som denna stat eller ett offentligrättsligt organ har haft efter det att detta fördrag trätt i kraft för att
a) säkerställa ny produktiv sysselsättning för arbetstagarna genom
— utbildning till annat yrke och -— flyttningsbidrag,
11 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 19. Bilaga 13—21
Prop. 1994/95: 19
57
Bilaga 14
b) bevilja bidrag till arbetstagare vilkas anställning till följd av ett företags omställning till annan produktion tillfälligt har inskränkts eller tillfälligt har helt eller delvis upphört, så att de i avvaktan på att åter bli fullt sysselsatta kan bibehålla samma lönenivå.
2. Bidrag från fonden till kostnader för utbildning till annat yrke skall beviljas endast om de arbetslösa inte har kunnat anställas på annat sätt än i ett nytt yrke och om de sedan minst sex månader har en produktiv sysselsättning i det yrke för vilket de omskolats. Flyttningsbidrag skall beviljas endast om de arbetslösa har varit tvungna att byta bostadsort inom gemenskapen och sedan minst sex månader har en produktiv sysselsättning på den nya orten. Bidrag till förmån för arbetstagare vid omställning av ett företag skall beviljas endast om
a) de berörda arbetstagarna sedan minst sex månader på nytt är fullt sysselsatta i företaget,
b) regeringen i den berörda medlemsstaten i förväg har lagt fram en av företaget upprättad plan för omställningen och dess finansiering,
c) kommissionen har lämnat sitt förhandsgodkännande till omställning— splanen.
Artikel 126
Vid övergångstidens utgång får rådet, efter yttrande från kommissionen och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén samt församlingen
a) med kvalificerad majoritet förordna att de bidrag som avses i artikel 125 helt eller delvis inte längre skall beviljas,
b) enhälligt fastställa vilka nya uppgifter som får anförtros åt fonden inom ramen för dess uppdrag enligt artikel 123.
Artikel 127
På förslag från kommissionen och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén samt församlingen skall rådet med kvalificerad majoritet besluta om de föreskrifter som krävs för genomförandet av artiklarna 124-126. Rådet skall därvid särskilt fastställa de närmare villkoren för bidrag från fonden enligt artikel 125 samt de slag av företag vilkas arbetstagare skall få del av de bidrag som avses i artikel 125.1 b.
Artikel 128
På förslag från kommissionen och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén skall rådet fastställa allmänna principer för att ge
Prop. 1994/95: 19
58
nomföra en sådan gemensam politik i fråga om yrkesutbildning, som kan
av den gemensamma marknaden.
AVDELNING IV
EUROPEISKA INVESTERINGSBANKEN
Artikel 129
En europeisk investeringsbank upprättas härmed. Den skall vara en juridisk person. Medlemmar i Europeiska investeringsbanken är medlemsstaterna. Europeiska investeringsbankens stadga är såsom protokoll fogad till detta fördrag.
A rtikel 1 30
Europeiska investeringsbanken skall ha till uppgift att genom att anlita kapitalmarknadema och utnyttja egna medel bidra till en balanserad och stömingsfri utveckling av den gemensamma marknaden i gemenskapens intresse. I detta syfte skall den genom att bevilja lån och garantier utan vinstsyfte underlätta finansieringen av följande projekt inom alla områden
av ekonomin:
a) Projekt som syftar till utveckling av mindre utvecklade regioner.
b) Projekt som syftar till en modernisering eller omställning av företag eller till att skapa nya verksamheter med anledning av det gradvisa upprättandet av den gemensamma marknaden och som på grund av sin storlek eller sin natur inte helt kan finansieras med de olika medel som är tillgängliga i de enskilda medlemsstaterna.
c) Projekt av gemensamt intresse för flera medlemsstater, vilka på grund av sin storlek eller sin natur inte helt kan finansieras med de olika medel som är tillgängliga i de enskilda medlemsstaterna.
Prop. 1994/95: 19 bidra till en harmonisk utveckling såväl av varje enskild stats ekonomi som Bilaga 14
59
Prop. 1994/95:19 Bilaga 14
FJÄRDE DELEN
Associering av utomeuropeiska länder och territorier
60
Artikel 131 Prop. 1994/95:19 Bilaga 14 Medlemsstaterna är ense om att med gemenskapen associera de utom- europeiska länder och territorier som upprätthåller särskilda förbindelser med Belgien, Frankrike, Italien och Nederländerna. Dessa länder och territorier, i det följande kallade "länder och territorier", är förtecknade i bilaga IV till detta fördrag. Syftet med associeringen skall vara att främja den ekonomiska och sociala utvecklingen i dessa länder och territorier samt att upprätta nära ekonomiska förbindelser mellan dem och gemenskapen som helhet. [ överensstämmelse med principerna i ingressen till detta fördrag skall associeringen av dessa länder och territorier i första hand främja in- vånarnas intressen och välstånd för att på så sätt föra dem mot den ekonomiska, sociala och kulturella utveckling som de eftersträvar.
Artikel 132 Associeringen skall ha följande mål:
1. Medlemsstaterna skall i handeln med länderna och territorierna tillämpa samma regler som de enligt detta fördrag tillämpar inbördes.
2. Varje land eller territorium skall i handeln med medlemsstaterna och med de övriga länderna och territorierna tillämpa samma regler som det tillämpar gentemot den europeiska stat med vilken det upprätthåller särskilda förbindelser.
3. Medlemsstaterna skall bidra till de investeringar som behövs för den. gradvisa utvecklingen av dessa länder och territorier.
4. För investeringar som finansieras av gemenskapen skall deltagande i anbud och leveranser vara öppet på samma villkor för alla fysiska och juridiska personer som är medborgare respektive hemmahörande i medlemsstaterna eller i länderna och territorierna.
5. I förbindelserna mellan medlemsstaterna och länderna och territorierna skall etableringsrätten för medborgare och bolag regleras enligt de bestämmelser och den ordning som anges i kapitlet om etableringsrätt samt på icke-diskriminerande grund, om inte annat följer av särskilda bestämmelser som antagits enligt artikel 136.
Artikel 133
1. Tullar vid import till medlemsstaterna av varor med ursprung .i länderna och territorierna skall fullständigt avvecklas, vilket skall ske i takt med att tullarna gradvis avvecklas mellan medlemsstaterna enligt bestämmelserna i detta fördrag.
61
Bilaga 14
2. I varje land och territorium skall tullar vid import från medlemssta- terna och frän de övriga länderna och territorierna gradvis avvecklas enligt bestämmelserna i artiklarna 12-15 och 17.3. Länderna och territorierna får dock uppbära tullar som är nödvändiga för deras utveckling och industrialisering eller som, i form av tull av fiskal karaktär, har till syfte att öka statsinkomsterna. De tullar som avses i föregående stycke skall emellertid gradvis sänkas till den nivå SOm gäller för import av varor från en medlemsstat med vilken landet eller territoriet upprätthåller särskilda förbindelser. De procenttal och den tidsplan för tullsänkningar som anges i detta fördrag skall tillämpas på skillnaden mellan den tullsats som gäller vid import av en vara från en medlemsstat som upprätthåller särskilda förbindelser med landet eller territoriet i fråga och den tullsats som gäller för samma vara vid import från gemenskapens övriga stater till landet eller territoriet.
4. Punkt 2 skall inte tillämpas på länder och territorier som redan när detta fördrag träder i kraft på grund av särskilda internationella för- pliktelser tillämpar en icke-diskriminerande tulltaxa.
5. Införande eller ändring av tullsatser för varor som importeras till länderna och territorierna får inte rättsligt eller i praktiken leda till direkt eller indirekt diskriminering av varor som importeras från de olika medlemsstaterna.
Artikel 134
Om tullnivån för varor från tredje land vid import till ett land eller territorium vid tillämpning av bestämmelserna i artikel 133.1 kan orsaka omläggning i handeln till nackdel för en medlemsstat, får denna begära att kommissionen föreslår övriga medlemsstater nödvändiga motåtgärder.
Artikel 135
Om inte annat följer av bestämmelsema om folkhälsa, allmän säkerhet och allmän ordning skall den fria rörligheten inom medlemsstaterna för arbetstagare från dessa länder och territorier samt inom dessa länder och territorier för arbetstagare från medlemsstaterna regleras av avtal, som skall ingås senare och som skall kräva medlemsstaternas enhälliga
godkännande.
Artikel 136
För en första period av fem år efter det att detta fördrag har trätt i kraft skall de närmare riktlinjerna för och förfarandet vid dessa länders och territoriers associering med gemenskapen fastställas i en genomförande- konvention som fogats till detta fördrag.
Prop. 1994/95: 19
62
Bilaga 14
Före utgången av genomförandekonventionens giltighetstid skall rådet med utgångspunkt i de resultat som uppnåtts och på grundval av prin— ciperna i detta fördrag enhälligt besluta om de bestämmelser som skall gälla för en ny period.
Prop. 1994/95: 19
63
Bilaga 14
FEM T E DELEN
Gemenskapens institutioner
Prop. 1994/95: 19
64
AVDELNING I Prop. 1994/95:19 Bilaga 14 INSTITUTIONELLA BESTÄMMELSER
Kapitel 1
Institutionerna
Avsnitt 1
Församlingen
Anikel 137
Församlingen, som skall bestå av företrädare för folken i de i gemen- skapen sammanslutna staterna. skall utöva de rådgivande och kontrolle- rande befogenheter som den har tilldelats genom detta fördrag.
Artikel 138
l. Församlingen består av företrädare som parlamenten utser inom sig enligt en ordning som varje medlemsstat själv bestämmer.
2. Antalet företrädare är följande:
Belgien ..................................... 14 Tyskland .................................... 36 Frankrike .................................... 36 Italien ...................................... 36 Luxemburg .................................... 6 Nederländerna ................................. 14
3. Församlingen skall utarbeta förslag om allmänna direkta val enligt en i alla medlemsstater enhetlig ordning. Rådet skall enhälligt fastställa bestämmelserna och rekommendera med- lemsstaterna att anta dessa i överensstämmelse med deras konstitutionella bestämmelser.
Artikel 139
Församlingen skall hålla en årlig session. Den skall sammanträda utan särskild kallelse den tredje tisdagen i oktober.
Församlingen får sammanträda till extra session på begäran av en majoritet av ledamöterna samt på begäran av rådet eller kommissionen.
65
Artikel 140
Församlingen skall välja sin ordförande och sitt presidium bland sina ledamöter. Konunissionens ledamöter får närvara vid samtliga sammanträden och skall på egen begäran få uttala sig på kommissionens vägnar. Kommissionen skall muntligen eller skriftligen besvara frågor som ställs till den av församlingen eller dess ledamöter.
Rådet skall höras av församlingen under de förutsättningar som rådet fastställer i sin arbetsordning.
Artikel 14]
Om inte annat föreskrivs i detta fördrag. skall församlingen besluta med absolut majoritet av de avgivna rösterna. I arbetsordningen skall fastställas när beslutförhet föreligger.
Artikel 142
Församlingen skall anta sin arbetsordning genom beslut som biträds av majoriteten av församlingens ledamöter.
Församlingens protokoll skall offentliggöras enligt arbetsordningens bestämmelser.
Artikel 143
Församlingen skall vid offentligt sammanträde diskutera den allmänna årsrapport som kommissionen förelägger församlingen.
Artikel 144
Om ett förslag om misstroendevotum läggs fram rörande kommissionens verksamhet, får församlingen inte ta ställning till förslaget förrän tidigast tre dagar efter det att detta framlagts och endast genom öppen omröstning. Om förslaget om misstroendevotum antas med en majoritet av två tredjedelar av de avgivna rösterna och med majoriteten av församlingens ledamöter, skall kommissionens ledamöter samfällt avgå. De skall fortsätta att handlägga löpande ärenden till dess de har ersatts enligt artikel 158.
Avsnitt 2 Rådet Artikel 145
För att säkerställa att målen i detta fördrag uppnås skall rådet i enlighet med de bestämmelser som anges i fördraget
Prop. 1994/95: 19 Bilaga I 4
66
— se till att medlemsstaternas allmänna ekonomiska politik samordnas, Prop. 1994/95: 19 — ha befogenhet att fatta beslut. Bilaga 14
Artikel 146
Rådet skall bestå av företrädare för medlemsstaterna. Varje regering skall utse en av sina medlemmar att ingå i rådet.
Ordförandeskapet skall utövas i sex månader åt gången av varje råds— medlem efter medlemsstaternas bokstavsordning.
Artikel 147
Rådet skall sammanträda efter kallelse av ordföranden, på dennes initiativ eller på begäran av någon rådsmedlem eller kommissionen.
Artikel 148
1. Om inte annat föreskrivs i detta fördrag, skall rådets beslut fattas med en majoritet av medlemmarna.
2. När rådets beslut skall fattas med kvalificerad majoritet skall med— lemmarnas röster vägas enligt följande:
Belgien ...................................... 2 Tyskland ...................................... 4 Frankrike ..................................... 4 Italien ....................................... 4 Luxemburg .................................... 1 Nederländerna .................................. 2
Rådets beslut skall fattas med minst
- tolv röster när beslutet enligt detta fördrag skall fattas på förslag från kommissionen, — tolv röster från minst fyra medlemmar i andra fall.
3. Den omständigheten att personligen närvarande eller företrädda medlemmar avstår från att rösta hindrar inte att rådet fattar beslut som kräver enhällighet.
Artikel 149
När rådet enligt detta fördrag fattar beslut efter förslag från kommissionen, krävs enhällighet för att ändra förslaget.
Så länge rådet inte har fattat något beslut får kommissionen ändra sitt ursprungliga förslag, särskilt i de fall då församlingen har hörts om förslaget.
67
Bilaga 14
Artikel 150 Ingen rådsmedlem får vid omröstning företräda mer än en annan medlem. Artikel 15]
Rådet skall anta sin egen arbetsordning.
I denna arbetsordning får fastställas att en kommitté med företrädare för medlemsstaterna får tillsättas. Rådet skall fastställa kommitténs uppdrag och befogenheter.
Artikel 152
Rådet får anmoda kommissionen att företa de utredningar som rådet finner nödvändiga för att förverkliga de gemensamma målen samt att förelägga rådet lämpliga förslag.
Artikel 153
Rådet skall efter yttrande från kommissionen fastställa stadgar för de kommittéer som föreskrivs i detta fördrag.
Artikel 154
Rådet skall med kvalificerad majoritet fastställa löner, arvoden och pensioner för kommissionens ordförande och ledamöter. domstolens ordförande, domare, generaladvokater och justitiesekreterare. Rådet skall med samma majoritet också fastställa alla betalningar som görs i stället för sådan ersättning.
Avsnitt 3 Kommissionen
Artikel 155
För att säkerställa den gemensamma marknadens funktion och utveckling skall kommissionen
— övervaka tillämpningen av bestämmelserna i detta fördrag och av bestämmelser som antagits av institutionema med stöd av fördraget, — lämna rekommendationer eller yttranden i ämnen som behandlas i detta fördrag, om fördraget uttryckligen anger detta eller kommis- sionen anser det nödvändigt, — ha befogenhet att själv fatta beslut och medverka vid tillkomsten av rådets och församlingens rättsakter på de villkor som anges i för
Prop. 1994/95: 19
68
draget, Prop. 1994/95:19 — utöva de befogenheter som rådet ger kommissionen för att genomföra Bilaga 14
de regler som fastställts av rådet. Artikel 156
Kommissionen skall årligen, senast en månad före öppnandet av församlingens session, offentliggöra en allmän rapport om gemenskapens verksamhet.
Artikel I 5 7
1. Kommissionen skall bestå av nio ledamöter, som skall utses på grundval av sin allmänna duglighet och vilkas oavhängighet inte kan ifrågasättas. Antalet ledamöter av kommissionen får ändras genom enhälligt beslut av rådet. Endast medborgare i medlemsstaterna får vara ledamöter av kommissio- nen. I kommissionen får ingå högst två ledamöter av samma nationalitet.
2. Ledamöterna av kommissionen skall i gemenskapernas allmänna intresse fullgöra sina skyldigheter under full oavhängighet. Vid fullgörandet av dessa skyldigheter skall de inte vare sig begära eller ta emot instruktioner från någon regering eller något annat organ. De skall avhålla sig från varje handling som är oförenlig med deras skyldigheter. Varje medlemsstat förbinder sig att respektera denna princip och att inte söka påverka kommissionens ledamöter när de utför sina uppgifter. Ledamöterna av kommissionen får inte under sin ämbetstid utöva någon annan avlönad eller oavlönad yrkesverksamhet. De skall när de tillträder avge en högtidlig försäkran att såväl under som efter sin ämbetstid respektera de förpliktelser som följer med ämbetet, särskilt deras skyl- dighet att iaktta redbarhet och visa omdöme vid mottagande av vissa uppdrag eller förmåner efter ämbetstiden. Om dessa förpliktelser åsidosätts får domstolen, på begäran av rådet eller kommissionen, allt efter omständigheterna besluta antingen att den berörda ledamoten skall avsättas från ämbetet enligt artikel 160 eller berövas rätten till pension eller andra förmåner i dess ställe. '
Artikel 158
Ledamöterna av kommissionen skall utses av medlemsstaternas rege- ringar i samförstånd.
Deras mandattid är fyra år. Mandatet kan förnyas.
69
Bilaga 14
Artikel 159
En kommissionsledamots ämbete skall, frånsett vid normala nytillsätt- ningar och vid dödsfall, upphöra när ledamoten begär sitt entledigande eller avsätts.
För den avgående ledamotens återstående mandattid skall en ersättare utses. Rådet får enhälligt besluta att någon ersättare inte behöver utses.
En ledamot av kommissionen skall kvarstå i ämbetet till dess en ersättare utsetts, utom i fall av avsättning från ämbetet enligt artikel 160.
Artikel 160
Om en ledamot av kommissionen inte längre uppfyller de krav som ställs för att han skall kunna utföra sina uppgifter eller om han gjort sig skyldig till allvarlig försummelse, får domstolen på begäran av rådet eller kommissionen avsätta honom.
I sådant fall får rådet genom enhälligt beslut tillfälligt avstänga leda- moten från tjänsten och utse en ersättare tills dess att domstolen meddelar sitt avgörande.
Domstolen får på begäran av rådet eller kommissionen tillfälligt avstänga honom från tjänsten.
Artikel 16]
Kommissionens ordförande och två vice ordförande skall utses bland kommissionens ledamöter för en period av två år i samma ordning som gäller när ledamöterna skall utses. Deras mandat får förnyas.
Utom i de fall då hela kommissionen nytillsätts skall sådana utnämningar ske sedan kommissionen hörts.
Om ordföranden eller någon av vice ordförandena avgår, avsätts eller avlider, skall ersättare utses för den återstående mandattiden i enlighet med bestämmelserna i första stycket.
Artikel 162
Rådet och kommissionen skall samråda och i samförstånd reglera formerna för sitt samarbete.
Kommissionen skall anta sin arbetsordning för att säkerställa att både den själv och dess avdelningar fullgör sina uppgifter i enlighet med detta fördrag. Den skall se till att arbetsordningen offentliggörs.
Artikel 163
Kommissionen skall fatta sina beslut med en majoritet av det antal ledamöter som anges i artikel 157.
Kommissionen kan sammanträda med giltig verkan endast om det antal ledamöter som fastställts i arbetsordningen är närvarande.
Prop. 1994/95: 19
70
Avsnitt 4 Prop. 1994/95:19 Bilaga 14 Domstolen
Artikel 164
Domstolen skall säkerställa att lag och rätt följs vid tolkning och till- lämpning av detta fördrag.
Artikel I 65
Domstolen skall bestå av sju domare.
Domstolen skall sammanträda i plenum. Den får dock inom sig upprätta avdelningar med tre eller fem domare med uppgift att göra vissa förberedande utredningar eller att avgöra vissa grupper av ärenden i enlighet med föreskrifter som fastställts för dessa ändamål.
Domstolen skall alltid sammanträda i plenum för att handlägga ärenden som anhängiggjorts av en medlemsstat eller av någon av gemenskapens institutioner och för att meddela förhandsavgöranden i frågor som un- derställts domstolen enligt artikel 177.
På begäran av domstolen får rådet genom enhälligt beslut utöka antalet domare och göra nödvändiga ändringar i andra och tredje styckena och i artikel 167 andra stycket.
A rtikel I 66
Domstolen skall biträdas av två generaladvokater.
För att biträda domstolen då denna fullgör sin uppgift enligt artikel 164 skall generaladvokatema, fullständigt opartiskt och oavhängigt, vid offentliga domstolssessioner lägga fram motiverade yttranden i ärenden som handläggs vid domstolen.
På begäran av domstolen får rådet genom enhälligt beslut utöka antalet generaladvokater och göra nödvändiga ändringar i artikel 167 tredje stycket.
Artikel 167
Domarna och generaladvokatema skall utses bland personer vilkas oavhängighet inte kan ifrågasättas och som uppfyller nödvändiga villkor för utövande av de högsta domarämbetena i hemlandet eller är jurister med allmänt erkända kvalifikationer. De skall utses för sex år av med- lemsstaternas regeringar i samförstånd.
En del av domartjänstema skall nytillsättas vart tredje år. Då skall omväxlande tre och fyra domare utses. De tre domare som skall tillträda de tjänster som nytillsätts vid slutet av den första treårsperioden skall utses genom lottning.
En del av tjänsterna som generaladvokat skall nytillsättas vart tredje år.
71
Den generaladvokat som skall tillträda den tjänst som nytillsätts vid slutet av den första treårsperioden skall utses genom lottning. Avgående domare och generaladvokater kan utnämnas på nytt. Domarna skall bland sig välja domstolens ordförande för en tid av tre är. Han kan återväljas.
Artikel 168
Domstolen skall utse sin justitiesekreterare och fastställa instruktion för denne.
Artikel 169
Om kommissionen anser att en medlemsstat har underlåtit att uppfylla en skyldighet enligt detta fördrag, skall kommissionen avge ett motiverat yttrande i ärendet efter att ha givit den berörda staten tillfälle att inkomma med sina synpunkter.
Om den berörda staten inte rättar sig efter yttrandet inom den tid som angivits av kommissionen, får denna föra ärendet vidare till domstolen.
Artikel 1 70
En medlemsstat som anser att en annan medlemsstat har underlåtit att uppfylla en skyldighet enligt detta fördrag får anhängiggöra ärendet vid domstolen.
Innan en medlemsstat väcker talan mot en annan medlemsstat på grund av ett påstått åsidosättande av en skyldighet enligt detta fördrag. skall den lägga fram saken för kommissionen.
Kommissionen skall avge ett motiverat yttrande efter det att var och en av de berörda Staterna beretts tillfälle att skriftligen och muntligen lägga fram sin egen sak och yttra sig över vad motparten anfört.
Om kommissionen inte yttrat sig inom tre månader efter det att saken lagts fram för den, skall detta inte hindra att ärendet anhängiggörs vid domstolen.
Artikel I 71
Om domstolen finner att en medlemsstat har underlåtit att uppfylla en skyldighet enligt detta fördrag, skall denna stat vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa domen.
Artikel 1 72
I de förordningar som rådet antar enligt bestämmelsema i detta fördrag får domstolen ges full prövningsrätt i fråga om de påföljder som föreskrivs i förordningarna.
Prop. 1994/95: 19 Bilaga I 4
72
Artikel 173 Prop. 1994/95:19 Bilaga 14 Domstolen skall granska lagenligheten av sådana rådets och kommis— sionens rättsakter som inte är rekommendationer eller yttranden. För detta ändamål skall den vara behörig att pröva talan som väcks av en medlemsstat, av rådet eller av kommissionen om bristande behörighet, åsidosättande av väsentliga formföreskrifter, åsidosättande av detta fördrag eller av någon rättsregel som gäller dess tillämpning eller om maktmissbruk.
Varje fysisk eller juridisk person får på samma villkor föra talan mot ett beslut som är riktat till honom eller mot ett beslut som, även om det utfärdats i form av en förordning eller ett beslut riktat till en annan person, direkt och personligen berör honom.
Talan som avses i denna artikel skall väckas inom två månader från den dag då åtgärden offentliggjorts eller delgivits klaganden eller, om så inte skett, från den dag då denne fick kännedom om åtgärden, allt efter omständigheterna.
Artikel 1 74
Om talan är välgrundad, skall domstolen förklara den berörda rättsakten ogiltig.
Vad gäller förordningar skall dock domstolen, om den anser det nödvändigt, ange vilka verkningar av den ogiltigförklarade förordningen som skall betraktas som bestående.
Artikel 1 75
Om rådet eller kommissionen. i strid med detta fördrag. underlåter att vidta åtgärder, får medlemsstaterna och gemenskapens övriga institutioner väcka talan vid domstolen för att få överträdelsen fastslagen.
En sådan talan skall endast tas upp om den berörda institutionen dessförinnan anmodats att vidta åtgärder. Om institutionen inom två månader efter denna anmodan inte tagit ställning, fär talan väckas inom en ytterligare frist av två månader.
Varje fysisk eller juridisk person får på de villkor som anges i före— gående stycken föra talan vid domstolen om att någon av gemenskapens institutioner underlåtit att till personen i fråga rikta någon annan rättsakt än en rekommendation eller ett yttrande.
Artikel 1 76
Den institution vars rättsakt har förklarats ogiltig eller vars underlåtenhet att agera har förklarats strida mot detta fördrag skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa domen.
Denna skyldighet skall inte påverka någon förpliktelse som kan följa av tillämpningen av artikel 215 andra stycket.
73
l2 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 19. Bilaga 13—21
Bilaga 14
Artikel 177 Domstolen skall vara behörig att meddela förhandsavgöranden angående
a) tolkningen av detta fördrag,
b) giltigheten och tolkningen av rättsakter som beslutats av gemen- skapens institutioner,
c) tolkningen av stadgar för organ som upprättats genom rättsakter som beslutats av rådet, när stadgarna föreskriver detta.
När en sådan fråga uppkommer vid en domstol i en medlemsstat, får den domstolen, om den anser att ett beslut i frågan är nödvändigt för att döma i saken, begära att domstolen meddelar ett förhandsavgörande.
När en sådan fråga uppkommer i ett ärende vid en domstol i en med— lemsstat. mot vars avgöranden det inte finns något rättsmedel enligt nationell lagstiftning, skall den nationella domstolen föra frågan vidare till domstolen.
Artikel 1 78
Domstolen skall vara behörig att avgöra tvister om sådant skadestånd som avses i artikel 215 andra stycket.
Artikel 1 79
Domstolen skall vara behörig att avgöra alla tvister mellan gemenskapen och dess anställda inom de gränser och på de villkor som fastställts i tjänsteföreskriftema eller som följer av anställningsvillkoren.
Artikel 180
Domstolen skall inom de gränser som anges nedan vara behörig att avgöra tvister om
a) fullgörandet av medlemsstaternas förpliktelser enligt Europeiska investeringsbankens stadga; bankens styrelse skall i detta avseende ha de befogenheter som tilldelats kommissionen i artikel 169,
b) beslut av bankens råd; varje medlemsstat, kommissionen och bankens styrelse får väcka talan i dessa frågor på de villkor somanges i artikel 173,
c) beslut av bankens styrelse; talan mot dessa beslut får endast föras av medlemsstaterna eller kommissionen på de villkor som anges i artikel 173 och endast på den grund att de forrnföreskrifter som avses i artikel 21.2, 21.5, 21.6 och 21.7 i bankens stadga har åsidosatts.
Prop. 1994/95: 19
74
Artikel 18] Prop. 1994/95:19 Bilaga 14 Domstolen skall vara behörig att träffa avgöranden med stöd av en skiljedomsklausul i ett offentligrättsligt eller privaträttsligt avtal, som ingåtts av gemenskapen eller för dess räkning.
Artikel 182
Domstolen skall vara behörig att avgöra varje tvist mellan medlemsstater som berör ämnesområden som regleras i detta fördrag. om tvisten hänskjuts till domstolen enligt ett särskilt avtal mellan parterna.
Artikel 183
Utom i de fall där domstolen är behörig enligt detta fördrag, skall tvister i vilka gemenskapen är part inte på denna grund vara undantagna från de nationella domstolarnas behörighet.
Artikel 184
Utan hinder av att den frist som avses i artikel 173 tredje stycket har löpt ut får parterna i en tvist om en förordning som rådet eller kommissionen antagit, med stöd av artikel 173 första stycket inför domstolen göra gällande att förordningen inte skall tillämpas.
Artikel 185
Talan som förs vid domstolen skall inte hindra verkställighet. Domstolen får dock, om den anser att omständigheterna så kräver, förordna om uppskov med verkställigheten av den påtalade rättsakten.
Artikel 186
I ärenden som anhängiggjorts vid domstolen får denna föreskriva nöd- vändiga interimistiska åtgärder.
Artikel 187
Domstolens domar skall vara verkställbara enligt artikel 192. Artikel 188
Domstolens stadga finns i ett särskilt protokoll.
Domstolen skall anta sina rättegångsregler. Dessa skall kräva enhälligt godkännande av rådet.
75
Bilaga 14
Kapitel 2 Gemensamma bestämmelser för flera institutioner
Artikel 189
För att fullgöra sina uppgifter skall rådet och kommissionen enligt bestämmelsema i detta fördrag utfärda förordningar och direktiv, fatta beslut samt avge rekommendationer och yttranden.
En förordning skall ha allmän giltighet. Den skall till alla delar vara bindande och direkt tillämplig i varje medlemsstat.
Ett direktiv skall med avseende på det resultat som skall uppnås vara bindande för varje medlemsstat till vilken det är riktat, men skall överlåta åt de nationella myndigheterna att bestämma form och tillvägagångssätt för genomförandet.
Ett beslut skall till alla delar vara bindande för dem som det är riktat till.
Rekommendationer och yttranden skall inte vara bindande.
Artikel 190
Rådets och kommissionens förordningar, direktiv och beslut skall vara motiverade och hänvisa till de förslag eller yttranden som skall inhämtas enligt detta fördrag.
Artikel 191
Förordningar skall offentliggöras i Europeiska gemenskapens oficiella tidning. De skall träda i kraft den dag som förordningarna anger eller, om viss tid inte blivit utsatt, den tjugonde dagen efter offentliggörandet.
Direktiv och beslut skall delges dem som de riktar sig till och bli gällande genom denna delgivning.
Artikel 192
Beslut av rådet eller kommissionen som medför betalningsskyldighet för andra än stater skall vara verkställbara.
Verkställigheten skall följa de civilprocessrättsliga regler som gäller i den medlemsstat inom vars territorium den sker. Beslutet om att verk- ställighet får ske, skall bifogas avgörandet utan andra formaliteter än kontroll av avgörandets äkthet genom den nationella myndighet som varje medlemsstats regering skall utse för detta ändamål samt meddela kommissionen och domstolen.
När dessa formaliteter uppfyllts på begäran av den berörda parten, får denna fullfölja verkställigheten enligt den nationella lagstiftningen genom att hänskjuta ärendet direkt till den behöriga myndigheten.
Verkställigheten får skjutas upp endast genom beslut av domstolen.
Prop. 1994/95: 19
76
Domstolarna i de berörda staterna skall dock vara behöriga beträffande Prop. 1994/95:19 klagomål om att verkställigheten inte genomförs på regelrätt sätt. Bilaga 14
Kapitel 3 Ekonomiska och sociala kommittén Artikel 193
En ekonomisk och social kommitté upprättas härmed. Den skall ha en rådgivande funktion.
Kommittén skall bestå av företrädare för olika grupper inom det ekonomiska och sociala livet, särskilt företrädare för tillverkare, jord— brukare, transportföretag, arbetstagare, köpmän, hantverkare, fria yrken och allmänna samhällsintressen.
Artikel 194
Antalet medlemmar i kommittén är följande:
Belgien ..................................... 1 2 Tyskland .................................... 24 Frankrike .................................... 24 Italien ...................................... 24 Luxemburg .................................... 5 Nederländerna ................................. 12
Kommitténs medlemmar skall utses för fyra år genom enhälligt beslut av rådet. De kan återväljas.Kommitténs medlemmar har personliga mandat och får inte bindas av några instruktioner.
Artikel 195
1. När medlemmar av kommittén skall utses skall varje medlemsstat tillställa rådet en lista med dubbelt så många kandidater som det antal platser som tilldelats statens medborgare. Vid kommitténs sammansättning skall hänsyn tas till nödvändigheten av att säkerställa en tillräcklig representation för de olika grupperna inom det ekonomiska och sociala livet.
2. Rådet skall höra kommissionen. Det får inhämta synpunkter från europeiska organisationer, som representerar de olika ekonomiska och sociala sektorer som berörs av gemenskapens verksamhet.
Artikel 196
Kommittén skall bland sina medlemmar välja sin ordförande och sitt 77
Bilaga 14
presidium för en tid av två år.
Den skall fastställa sin arbetsordning och lägga fram den för rådet för enhälligt godkännande.
Kommittén skall sammankallas av ordföranden på begäran av rådet eller kommissionen.
Artikel 197
Kommittén skall ha facksektioner för de viktigaste av de områden som detta fördrag omfattar.
Den skall särskilt ha en jordbrukssektion och en transportsektion, som följer särskilda bestämmelser i avdelningarna om jordbruk och transporter.
Facksektionema skall utöva sin verksamhet inom ramen för kommitténs allmänna behörighet. De får inte höras oberoende av kommittén.
Inom kommittén får även upprättas underkommittéer som i bestämda frågor eller på bestämda områden skall utarbeta utkast till yttranden som skall underställas kommittén för övervägande.
Arbetsordningen skall bestämma hur facksektionema och underkom- mittéema skall vara sammansatta och vilka behörighetsregler som skall gälla för dem.
Artikel 198
Kommittén skall höras av rådet eller kommissionen i de fall som anges i detta fördrag. Den får höras av dessa institutioner i samtliga fall då dessa finner det lämpligt.
Om rådet eller kommissionen anser det nödvändigt, får de utsätta en frist inom vilken kommittén skall avge sitt yttrande; denna får inte understiga tio dagar från den dag kommitténs ordförande fått meddelande om ärendet. Efter fristens utgång får saken behandlas, även om yttrande inte föreligger.
Kommitténs och facksektionemas yttranden med protokoll från över- läggningarna skall överlämnas till rådet och kommissionen.
Avdelning II
Finansiella bestämmelser
Artikel 199
Gemenskapens samtliga inkomster och utgifter, inbegripet de som hänför sig till Europeiska socialfonden, skall beräknas för varje budgetår och tas upp i budgeten.
Budgetens inkomster och utgifter skall balansera varandra.
Prop. 1994/95: 19
78
Artikel 200 Prop. 1994/95:19 Bilaga 14
1. Budgetens inkomster skall, förutom eventuella andra inkomster, omfatta finansiella bidrag från medlemsstaterna som beräknas enligt
följande fördelningstal:
Belgien ..................................... 7 .9 Tyskland .................................... 28 Frankrike .................................... 28 Italien ...................................... 28 Luxemburg ................................... 0,2 Nederländerna ................................. 7.9
2. Medlemsstaternas finansiella bidrag för att täcka Europeiska social— fondens utgifter skall dock beräknas enligt följande fördelningstal:
Belgien ..................................... 8 8 Tyskland .................................... 32 Frankrike .................................... 32 Italien ...................................... 20 Luxemburg ................................... 0.2 Nederländerna .................................. 7
3. Fördelningstalen får ändras genom enhälligt beslut av rådet. Artikel 201
Kommissionen skall undersöka under vilka förhållanden medlemsstaternas finansiella bidrag enligt artikel 200 skall kunna ersättas med gemenskapens egna medel, särskilt inkomster från den gemensanuna tulltaxan när denna slutgiltigt har införts.
Kommissionen skall förelägga rådet förslag om detta. Efter att ha hört församlingen om dessa förslag, får rådet genom enhälligt beslut fastställa de bestämmelser som det skall rekommendera medlemsstaterna att anta i överensstämmelse med deras konstitutionella bestämmelser.
Artikel 202
De utgifter som tas upp i budgeten skall beviljas för ett budgetår. om inte något annat har bestämts i den budgetförordning som utfärdats enligt artikel 209.
På de villkor som skall fastställas enligt artikel 209 får anslag som inte avser personalutgifter och som inte förbrukats vid budgetårets utgång föras över. dock endast till det närmast följande budgetåret.
Anslagen skall delas in i avdelningar alltefter utgiftemas art eller ändamål och i mån av behov ytterligare delas in i överensstämmelse med
79
Bilaga 14
den budgetförordning som utfärdats enligt artikel 209.
Församlingens. rådets, kommissionens och domstolens utgifter skall tas upp i särskilda delar av budgeten. Detta hindrar dock inte en särskild ordning för vissa gemensamma utgifter.
Artikel 203 1. Budgetåret skall börja den 1 januari och sluta den 31 december.
2. Var och en av gemenskapens institutioner skall upprätta en beräkning över sina utgifter. Kommissionen skall sammanställa dessa beräkningar i ett preliminärt budgetförslag. Den skall bifoga ett yttrande som får innehålla avvikande beräkningar. Kommissionen skall förelägga rådet det preliminära budgetförslaget senast den 30 september året före det budgetår som förslaget avser. Rådet skall samråda med kommissionen och i förekommande fall med övriga berörda institutioner, när det avser att avvika från det preliminära budgetförslaget.
3. Rådet skall med kvalificerad majoritet fastställa budgetförslaget och överlämna det till församlingen. Budgetförslaget skall föreläggas församlingen senast den 31 oktober året före det budgetår som förslaget avser. Församlingen har rätt att föreslå rådet ändringar i budgetförslaget.
4. Om församlingen inom en månad efter att ha förelagts budgetförslaget har godkänt detta, eller inte avgett yttrande till rådet skall budgetförslaget anses vara slutgiltigt antaget. Om församlingen inom denna frist har föreslagit ändringar, skall bud— getförslaget tillsarrrrnans med ändringarna överlämnas till rådet. Efter att ha överlagt om budgetförslaget med kommissionen och vid behov med övriga berörda institutioner skall rådet med kvalificerad majoritet slutgiltigt " anta budgeten.
5. För antagandet av den del av budgeten som avser Europeiska social- fonden skall rösterna för medlemmarna i rådet vägas enligt följande:
Belgien ...................................... 8 Tyskland ..................................... 32 Frankrike .................................... 32 Italien ...................................... 20 Luxemburg .................................... 1 Nederländerna .................................. 7
För beslut krävs minst 67 röster.
Prop. 1994/95: 19
80
Artikel 204 Prop. 1994/95:19 Bilaga 14 Om budgeten ännu inte har antagits i början av ett budgetår, får ett belopp som motsvarar högst en tolftedel av budgetanslagen för det föregående budgetåret användas varje månad för en avdelning eller en underavdelning i budgeten i enlighet med bestämmelserna i den budgetförordning som utfärdats enligt artikel 209. Detta arrangemang skall dock inte få till följd att kommissionen får förfoga över medel som överstiger en tolftedel av de anslag som anges i det budgetförslag som är under utarbetande. Under förutsättning att övriga villkor i första stycket iakttas, får rådet genom beslut med kvalifrcerad majoritet ge sitt tillstånd till utgifter som överstiger en tolftedel. Medlemsstaterna skall varje månad enligt de fördelningstal som var tillämpliga föregående budgetår. "tills vidare betala in de belopp som är nödvändiga för att säkerställa tillämpningen av denna artikel.
Artikel 205
Kommissionen skall genomföra budgeten under eget ansvar och inom ramen för de beviljade anslagen enligt bestämmelserna i den budgetför- ordning som utfärdats enligt artikel 209. '
Budgetförordningen skall innehålla närmare bestämmelser om hur varje institution skall medverka när dess egna utgifter effektueras.
Kommissionen får inom budgeten föra över anslag från en avdelning till en annan och från en underavdelning till en annan, inom de gränser och på de villkor som anges i budgetförordningen.
Artikel 206
En kontrollkommitté, som består av helt oavhängiga revisorer varav en är ordförande, skall granska räkenskaperna över samtliga inkomster och utgifter. Rådet skall genom enhälligt beslut fastställa antalet revisorer. Revisorerna och ordföranden för kontrollkommittén skall utses av rådet för en tid av fem år genom enhälligt beslut. Deras ersättning skall fastställas av rådet med kvalificerad majoritet.
Granskningen, som skall grundas på bokföringsmaterial och vid behov ske på platsen, har till syfte att fastställa att inkomsterna och utgifterna är lagliga och korrekta och att den ekonomiska förvaltningen är sund. Kontrollkommittén skall efter utgången av varje budgetårs utgång upprätta en rapport som skall antas med en majoritet av medlemmama. Kommissionen skall varje år underställa rådet och församlingen en redogörelse för det föregående budgetårets räkenskaper, som skall utvisa budgetens genomförande, tillsammans med kontrollkommitténs rapport. Kommissionen skall dessutom överlämna en balansräkning med gemenskapens tillgångar och skulder. .
Rådet skall med kvalificerad majoritet bevilja kommissionen ansvars- frihet för budgetens genomförande. Rådet skall meddela församlingen sitt beslut. 81
Bilaga 14
Artikel 207
Budgeten skall upprättas i den beräkningsenhet som bestämts i över- ensstämmelse med föreskrifterna i den budgetförordning som utfärdats enligt artikel 209.
Medlemsstaterna skall ställa de finansiella bidrag som avses i arti- kel 2001 till gemenskapens förfogande i sin nationella valuta.
De disponibla medel som härrör från dessa bidrag skall deponeras i medlemsstaternas statskassor eller hos organ utsedda av medlemsstaterna. Under depositionstiden skall dessa medel behålla det på deponeringsdagen gällande parivärdet i förhållande till den beräkningsenhet som nämns i första stycket.
Dessa medel får placeras på villkor som kommissionen och den berörda medlemsstaten kommer överens om.
Den budgetförordning som utfärdats enligt artikel 209 skall ange de tekniska villkoren för hur Europeiska socialfondens finansiella trans- aktioner skall genomföras.
Artikel 208
Under förutsättning att kommissionen underrättar berörda medlemsstaters behöriga myndigheter får konunissionen överföra tillgångar som den innehar i en medlemsstats valuta till en annan medlemsstats valuta. i den mån det behövs för att dessa tillgångar skall kunna användas för ändamål som avses i detta fördrag. Kommissionen skall så långt som möjligt undvika att företa sådana överföringar, om den har kontanter eller likvida medel i de valutor som den behöver.
Kommissionen skall stå i förbindelse med varje medlemsstat genom den myndighet som medlemsstaten utser. Vid genomförandet av finansiella transaktioner skall kommissionen anlita den berörda medlemsstatens sedelutgivande bank eller något annat finansinstitut som godkänts av medlemsstaten.
Artikel 209 Rådet skall genom enhälligt beslut på förslag från kommissionen
a) utfärda budgetförordningar som särskilt skall innehålla närmare bestämmelser om budgetens uppställning och genomförande och om redovisning och revision,
b) fastställa de sätt och det förfarande enligt vilka medlemsstaternas bidrag skall ställas till kommissionens förfogande,
c) bestämma regler för utanordnares och räkenskapsförares ansvar och lämplig ordning för kontroll.
Prop. 1994/95: 19
82
Prop. 1994/95: 19 Bilaga 14
SJÄTTE DELEN
Allmänna bestämmelser och slutbestämmelser
83
Bilaga 14
Artikel 210
Gemenskapen skall vara en juridisk person.
Artikel 211
Gemenskapen skall i varje medlemsstat ha den mest vittgående rätts- kapacitet som tillerkänns juridiska personer enligt den nationella lagstift- ningen; den skall särskilt kunna förvärva och avyttra fast och lös egendom samt föra talan inför domstolar och andra myndigheter. Den skall i sådana fall företrädas av kommissionen.
Artikel 212
Rådet skall i samarbete med kommissionen och efter att ha hört övriga berörda institutioner, genom enhälligt beslut fastställa tjänsteföreskrifter för gemenskapens tjänstemän och anställningsvillkor för övriga anställda.
Efter utgången av fjärde året efter fördragets ikraftträdande, får rådet med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen och efter att ha hört övriga berörda institutioner ändra sådana tjänsteföreskrifter och anställningsvillkor.
Artikel 213
Kommissionen får inom de gränser och på de villkor som fastställts av rådet i enlighet med bestämmelserna i detta fördrag inhämta den in- formation och företa de kontroller som behövs för att fullgöra de uppgifter som anförtrotts kommissionen.
Artikel 214
Medlemmarna av gemenskapens institutioner, medlemmarna av kommittéer samt tjänstemän och övriga anställda i gemenskapen skall, även efter det att deras uppdrag upphört, vara förpliktade att inte lämna ut upplysningar som omfattas av tystnadsplikt, särskilt uppgifter om företag, deras affärsförbindelser eller deras kostnadsförhållanden.
Artikel 215
Gemenskapens avtalsrättsliga ansvar skall regleras av den lagstiftning som är tillämplig på avtalet i fråga.
Vad beträffar utomobligatoriskt ansvar skall gemenskapen ersätta skada, som orsakats av dess institutioner eller av dess anställda under tjänsteutövning, i enlighet med de allmänna principer som är gemensamma för medlemsstaternas rättsordningar.
De anställdas personliga ansvar gentemot gemenskapen skall regleras av bestämmelserna i de tjänsteföreskrifter eller de anställningsvillkor som gäller för dem.
Prop. 1994/95: 19
84
Artikel 216 Prop. 1994/95:19 Bilaga 14 Säte för gemenskapens institutioner skall fastställas av medlemsstaternas regeringar i samförstånd.
Artikel 217
Reglerna i fråga om språk för gemenskapens institutioner skall, med förbehåll för bestämmelserna i domstolens rättegångsregler. enhälligt fastställas av rådet.
Artikel 218
Gemenskapen skall, på de villkor som anges i ett särskilt protokoll, inom medlemsstaternas territorier åtnjuta den immunitet och de privilegier som krävs för att den skall kunna fullgöra sina uppgifter.
Artikel 219
Medlemsstaterna förbinder sig att inte lösa tvister om tolkningen eller tillämpningen av detta fördrag på annat sätt än som bestämts genom fördraget.
Artikel 220
Medlemsstaterna skall. i den utsträckning det är nödvändigt. inleda förhandlingar med varandra i syfte att till förmån för sina medborgare säkerställa
— skydd till person samt åtnjutande och skydd av rättigheter på de villkor som varje stat tillerkänner sina egna medborgare, __ avskaffandet av dubbelbeskattning inom gemenskapen. — ömsesidigt erkännande av bolag som avses i artikel 58 andra stycket. bibehållande av ställningen som juridisk person för det fall att ett bolags säte flyttas från ett land till ett annat samt möjlighet till fusion av bolag som lyder under olika nationella lagar, — förenkling av formaliteter för ömsesidigt erkännande och verkställighet av rättsliga avgöranden och skiljedomar.
Artikel 22]
Inom tre år efter det att detta fördrag har trätt i kraft skall medlems- staterna, utan att det påverkar tillämpningen av övriga bestämmelser i fördraget, ge medborgare i andra medlemsstater samma behandling som sina egna medborgare med avseende på kapitalplacering i bolag som avses i artikel 58.
85
Artikel 222 Prop. 1994/95:19 Bilaga 14 Detta fördrag skall inte i något hänseende ingripa i medlemsstaternas egendomsordning.
Artikel 223
1. Bestämmelserna i detta fördrag skall inte hindra tillämpningen av följande regler:
a) Ingen medlemsstat skall vara förpliktad att lämna sådan information vars avslöjande den anser strida mot sina väsentliga säker— hetsintressen.
b) Varje medlemsstat får vidta åtgärder, som den anser nödvändiga för att skydda sina väsentliga säkerhetsintressen i fråga om tillverkning av eller handel med vapen, ammunition och krigsmateriel; sådana åtgärder får inte försämra konkurrensvillkoren på den gemensamma marknaden vad gäller varor som inte är avsedda speciellt för militärändamål.
2. Under det första året efter det att detta fördrag har trätt i kraft skall rådet enhälligt fastställa en lista över varor på vilka bestämmelsema i punkt 1 b skall tillämpas.
3. Rådet får genom enhälligt beslut, på förslag från kommissionen, ändra listan.
Artikel 224
Medlemsstaterna skall samråda med varandra för att genom gemensanuna åtgärder hindra att den gemensamma marknadens funktion påverkas av åtgärder som en medlemsstat kan se sig tvungen att vidta vid allvarliga interna störningar som påverkar upprätthållandet av lag och ordning, i händelse av krig eller vid en allvarlig internationell spänning som innebär krigsfara eller för att fullgöra de skyldigheter den har tagit på sig i syfte att bevara fred och internationell säkerhet.
Artikel 225
Om åtgärder som vidtagits i de fall som avses i artiklama 223 och 224 leder till att konkurrensvillkoren inom den gemensamma marknaden snedvrids, skall kommissionen tillsammans med den berörda medlems- staten undersöka hur åtgärderna kan anpassas till bestämmelserna i detta fördrag.
Med avvikelse från det förfarande som anges i artiklarna 169 och 170 får kommissionen eller en medlemsstat vända sig direkt till domstolen, om 86
kommissionen eller medlemsstaten anser att en annan medlemsstat Prop. 1994/95:19 missbrukar sina befogenheter enligt artiklarna 223 och 224. Domstolen Bilaga 14 skall meddela sitt avgörande inom stängda dörrar.
Artikel 226
1. Under övergångstiden får en medlemsstat, i händelse av allvarliga svårigheter som kan antas bli bestående inom någon sektor av ekonomin eller i händelse av svårigheter som kan leda till en allvarlig försämring av det ekonomiska läget inom ett bestämt område, begära bemyndigande att vidta skyddsåtgärder för att återställa jämvikten och anpassa den berörda sektorn till den gemensamma marknadens ekonomi.
2. På begäran av den berörda staten skall kommissionen omgående i särskild ordning fastställa vilka skyddsåtgärder den anser nödvändiga och samtidigt precisera villkoren för och den närmare utformningen av dessa.3.De åtgärder som är tillåtna enligt punkt 2 får innefatta avvikelser från bestämmelsema i detta fördrag i den utsträckning och för den tid som oundgängligen krävs för att uppnå de mål som anges i punkt 1. I första hand skall sådana åtgärder väljas som minst stör den gemensamma marknadens funktion.
Artikel 22 7
1. Detta fördrag skall gälla för Konungariket Belgien, Förbundsrepu- bliken Tyskland, Franska republiken, Italienska republiken. Storhertig- dömet Luxemburg och Konungariket Nederländerna.
2. För Algeriet och de franska utomeuropeiska departementen skall, från och med att detta fördrag träder i kraft, fördragets särskilda och allmänna bestämmelser gälla rörande
— den fria rörligheten för varor, —— jordbruket, med undantag av artikel 40.4, —— liberaliseringen av tjänster, _ konkurrensreglema, -— skyddsåtgärderna som avses i artiklarna 108, 109 och 226, »— institutionerna.
Villkoren för tillämpningen av övriga bestämmelser i detta fördrag skall genom enhälligt beslut av rådet på förslag från kommissionen fastställas inom två år efter det att fördraget har trätt i kraft.
Gemenskapens institutioner skall, inom ramen för den ordning som anges i detta fördrag och särskilt i artikel 226, sörja för att den ekono— miska och sociala utvecklingen i dessa områden möjliggörs.
3. De utomeuropeiska länder och territorier som anges i bilaga IV till detta fördrag skall omfattas av den särskilda associeringsordning som 87
Bilaga 14
fastställts i fjärde delen i detta fördrag.
4. Bestämmelserna i detta fördrag skall tillämpas på de europeiska territorier vilkas utrikes angelägenheter ornhänderhas av en medlemsstat.
Artikel 228
1. När detta fördrag föreskriver att avtal skall ingås mellan gemenskapen och en eller flera stater eller en internationell organisation skall förhandlingar om sådana avtal föras av konunissionen. Om inte annat följer av de befogenheter som tillerkänts kommissionen på detta område, skall avtalen ingås av rådet sedan församlingen hörts i de fall som anges i fördraget. Rådet, kommissionen eller en medlemsstat får på förhand inhämta domstolens yttrande över huruvida ett tilltänkt avtal är förenligt med bestämmelserna i detta fördrag. Om domstolen i sitt yttrande finner att så inte är fallet, får avtalet endast träda i kraft i enlighet med artikel 236.
2. Avtal som ingåtts i ovannämnda ordning skall vara bindande för gemenskapens institutioner och för medlemsstaterna.
Artikel 229
Kommissionen skall säkerställa att ändamålsenliga förbindelser upprätthålls med Förenta nationernas organ, dess fackorgan samt Allmänna tull— och handelsavtalets organ.
Den skall vidare säkerställa att lämpliga förbindelser upprätthålls med alla internationella organisationer.
Artikel 230
Gemenskapen skall upprätta samarbete i alla lämpliga former med Europarådet .
Artikel 231
Gemenskapen skall upprätta ett nära samarbete med Organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete. De närmare villkoren för detta skall fastställas i samförstånd.
Artikel 232
1. Bestämmelserna i detta fördrag skall inte medföra någon ändring i bestämmelsema i fördraget om upprättande av Europeiska kol- och stålgemenskapen, särskilt inte vad avser medlemsstaternas rättigheter och förpliktelser, befogenheterna för den gemenskapens institutioner och bestämmelsema i sistnämnda fördrag om hur den gemensamma marknaden för kol och stål skall fungera.
Prop. 1994/95: 19
88
2. Bestämmelserna i detta fördrag skall inte inverka på bestämmelserna i Prop. 1994/95:19 fördraget om upprättande av Europeiska atomenergigemenskapen. Bilaga 14
Artikel 233
Bestämmelserna i detta fördrag skall inte hindra förekomsten och ge- nomförandet av de regionala unionema mellan Belgien och Luxemburg samt mellan Belgien, Luxemburg och Nederländerna, i den mån syftena med dessa regionala unioner inte uppnås genom tillämpning av detta fördrag.
Artikel 234
De rättigheter och förpliktelser som följer av avtal som ingåtts innan detta fördrag träder i kraft mellan å ena sidan en eller flera medlemsstater och å andra sidan ett eller fiera tredje länder skall inte påverkas av bestämmelserna i detta fördrag.
I den mån dessa avtal inte är förenliga med detta fördrag, skall den eller de berörda medlemsstaterna vidta alla lämpliga åtgärder för att undanröja det som är oförenligt med fördraget. Medlemsstaterna skall vid behov bistå varandra i detta syfte och i förekommande fall inta en gemensam hållning.
Vid tillämpning av sådana avtal som avses i första stycket skall med- lemsstaterna beakta att de fördelar som varje medlemsstat beviljar enligt detta fördrag utgör en integrerad del av upprättandet av gemenskapen och härigenom är oskiljaktigt förbundna med upprättandet av gemensamma institutioner, med överlämnandet av befogenheter till- dessa och med beviljandet av samma fördelar av alla övriga medlemsstater.
Artikel 235
Om en åtgärd från gemenskapens sida skulle visa sig nödvändig för att inom den gemensamma marknadens ram förverkliga något av gemen- skapens mål och om detta fördrag inte innehåller de nödvändiga be- fogenheterna, skall rådet genom enhälligt beslut på förslag från kom- missionen och efter att ha hört församlingen vidta de åtgärder som behövs.
Artikel 236
Varje medlemsstats regering eller kommissionen får förelägga rådet förslag till ändringar av detta fördrag.
Om rådet, efter att ha hört församlingen och i förekommande fall kommissionen, uttalar sig för att sammankalla en konferens med före— trädare för medlemsstaternas regeringar, skall konferensen sammankallas av rådets ordförande i syfte att i samförstånd komma överens om de ändringar som skall göras i detta fördrag.
Ändringarna skall träda i kraft när de ratificerats av samtliga med- lemsstater i överensstämmelse med deras konstitutionella bestämmelser.
89
13 Riksdagen 1994/95. ] saml. Nr I9. Bilaga 13—21
Bilaga 14
Artikel 23 7
Varje europeisk stat får ansöka om att bli medlem av gemenskapen. Ansökan skall ställas till rådet som skall besluta enhälligt efter att ha inhämtat kommissionen yttrande.
Villkoren för att upptas som medlem och de anpassningar av detta fördrag som därigenom blir nödvändiga skall fastställas i ett avtal mellan medlemsstaterna och den ansökande staten. Detta avtal skall föreläggas samtliga avtalsslutande stater för ratifikation i överensstämmelse med deras konstitutionella bestämmelser.
Artikel 238
Gemenskapen får med ett tredje land, en sammanslutning av stater eller en internationell organisation ingå avtal som innebär en associering med ömsesidiga rättigheter och förpliktelser, gemensamt uppträdande och särskilda förfaranden.
Dessa avtal skall rådet ingå genom enhälligt beslut efter att ha hört församlingen.
När sådana avtal medför ändringar i detta fördrag. skall ändringarna först antas i den ordning som anges i artikel 236.
Artikel 239
De protokoll som medlemsstaterna i samförstånd fogar till detta fördrag skall utgöra en integrerad del av fördraget.
Artikel 240
Detta fördrag har ingåtts på obegränsad tid.
Upprättande av institutionerna Artikel 24]
Rådet skall sammanträda inom en månad efter det att detta fördrag har trätt i kraft.
Artikel 242
Rådet skall inom tre månader efter sitt första sammanträde vidta de åtgärder som behövs för att bilda Ekonomiska och sociala konunittén.
Artikel 243
Inom två månader efter rådets första sammanträde skall församlingen på
Prop. 1994/95:19
90
kallelse av rådets ordförande sammanträda för att välja sitt presidium och Prop. 1994/95:19 utarbeta sin arbetsordning. Innan presidiet har valts, skall den äldste Bilaga 14 ledamoten fungera som ordförande.
Artikel 244
Domstolen skall träda i verksamhet så snart dess ledamöter har utsetts. Dess förste ordförande skall utses för tre år på samma villkor som gäller för ledamöterna.
Domstolen skall anta sina rättegångsregler inom tre månader efter det att den har trätt i verksamhet.
Inget ärende får anhängiggöras vid domstolen förrän rättegångsreglema har offentliggjorts. Fristema för att väcka talan skall löpa först från denna tidpunkt.
Domstolens ordförande skall från och med sin utnämning utöva de befogenheter som tilldelats honom i detta fördrag.
Artikel 245
Kommissionen skall så snart dess ledamöter har utsetts träda i funktion och fullgöra de uppgifter som tilldelats den i detta fördrag.
Så snart konunissionen träder i verksamhet skall den inleda de under- sökningar och upprätta de förbindelser som är nödvändiga för att utarbeta en översikt över det ekonomiska läget i gemenskapen.
Artikel 246
1. Det första budgetåret skall löpa från och med den dag då detta fördrag träder i kraft till och med närmast följande 31 december. Det första budgetåret skall dock löpa till och med den 31 december påföljande år, om fördraget träder i kraft under senare hälften av året.
2. Till dess att budgeten för det första budgetåret har upprättats skall medlemsstaterna lämna gemenskapen räntefria förskott, som skall avräknas från deras finansiella bidrag för att genomföra budgeten.3.T i l 1 d e s s tjänsteföreskrifter för tjänstemännen och anställningsvillkor för övriga anställda i gemenskapen har fastställts enligt artikel 212, skall varje institution anställa den personal som behövs och för detta ändamål ingå anställningsavtal för begränsad tid. Varje institution skall tillsammans med rådet pröva frågor angående tjänstemas antal, avlöning och fördelning.
Slutbestämmelser Artikel 247
Detta fördrag skall ratificeras av de höga fördragsslutande parterna i enlighet med deras konstitutionella bestämmelser. Ratifikationsinstru 91
Bilaga 14
menten skall deponeras hos Italienska republikens regering.
Detta fördrag träder i kraft den första dagen i den månad som följer efter det att det sista ratifikationsinstrumentet har deponerats. Om emel- lertid detta har deponerats mindre än femton dagar före följande månads början, träder fördraget inte i kraft förrän den första dagen i den andra månaden efter det att det har deponerats.
Artikel 248
Detta fördrag, upprättat i ett enda original på franska, italienska, ned— erländska och tyska språken, vilka fyra texter är lika giltiga. skall depo- neras i arkiven hos Italienska republikens regering, som skall överlämna en bestyrkt kopia till var och en av regeringarna i övriga signatärstater.
TILL BEVIS HÄRPÅ har undertecknade befullmäktigade undertecknat detta fördrag.
Som skedde i Rom den tjugofemte mars nittonhundrafemtiosju.
P. H. Spaak J. Ch. Snoy et d'Oppuers Adenauer
Hallstein Pineau
M. Faure
Antonio Segni Gaetano Martino Bech
Lambert Schaus
J. Luns
J. Linthorst Homan
Prop. 1994/95: 19
92
Prop. 1994/95: 19 Bilaga 14
BILAGOR
93
Bilaga I Prop. 1994/95:19 Bilaga 14 Listorna A t.o.m. G som avses i artiklarna 19 och 20 i detta fördrag
Lista A Lista över tullpositioner för vilka det aritmetiska mediet skall beräknas med ledning av den i kolurrur 3 nedan angivna tullsatsen
Tullsatscr (i %)
Nummer i som skall Bryssel nomen- tillämpas för klaturen Frankrikes vidkommande ur 15.10 Sura oljor från raffinering 18 15.11 Glycerol (glycerin). glycerolvatten och glycerollut: —rå 6 —renad 10 19.04 Gryn och flingor framställda av lapioka—. sagt)-, potatis- eller annan stärkelse 45 klnadispcntoxid ur 28.28 15 Dinatriumsulht ur 28 37 20 Ceriumklorid. eeriumsulfat ur 28.52 20 Aromatiska kolväten: ur 29 01 —xy1ener: — —blandningar av isomerer — _ortoxylcn, metan-len. paraxylcn 20 —monomcr styren (styrol) 25 —isopropylbensen (kumen) 20 25 Diklormetan ur 29.02 Monomer vinylidenklorid 20 25 p-"Bluen-sulfonylklorid ur 29.03 15 Dimetylterelialat ur 29.15 30 Etylendiamin och salter därav ur 29.22 20 Cykliska aminoaldehyder cykliska ur 29.23 aminoketoner aminokinoner; halogen-, sulfo-, nitro- och nin-osoderivat därav ävensom deras salter och estrar 25 Homoveratrylamin ur 29.25 25 Diazo-, azo- och azoxifbreningar 29.28
94
Prop. 1994/95: 19
Tullsatser (i %)
Nummer i som skall Bllaga 14 Bryssel nomen- tillämpas för klaturen Frankrikes vidkommande ur 29.3 1 lelorbensyldrsulfrd 25 ur 29 44 Antibiotika med undantag av penicillin, ' streptomycin och kloramfenikol (kloromy— cetin), salter därav samt klonetncyklin 15 Mul- och klövsjukevacciner samt mikrob- ur 30 02 kulturer för framställning av sådana; sera ' och vacciner mot svinpest (aureomycin) Sarkomycin 15 ur 3003 Kvavegodselmedel, mmerallska eller kemts- 18 ka, blandade ur 31.02 . . . Fosforgodsclmedel, mineraliska elldr kemls- 20 ka: 31.03 ur — enkla: — — superfosfater: — av ben —— — — andra — blandningar 10 12 Kaligodselmedel, mineraliska eller kemiska, 7 blandningar r 31.04 " Andra gödselmedel, härunder i begripa. 7 bland- och fullgodselmedel: — fosfomitrater och r 31.05 . u kaliumammoniumfosfater —- andra gödselmedel med und tag av lösningar av organiska gödselmedel IO Gödselmedel i form av tabletten! Pastiller e.d. eller i förpackningar vägande per styck 7 högst 10 kg brutto Finpulveriserad naturlig magne i den 15 form, som användes saom pigment, utslu- tande avsedd att användas för tv ing av 32.07 än" ur kol 25 | |
95
Bilaga 14
Nummer '.
Bryssel nomen- klaturen
ur 37.02
ur 39.06
ur 48.01
48.04
ur 48.05
ur 48.07
ur 51.01
Film i rullar ljuskänslig, icke exponerad,
perforerad:
-- för positiva upptagningar i en färg inkommande i satser om tre ej separat användbara enheter, avsedda au bilda underlag för en fargfilm —— för färgfilm, med en längd överstigande 100 m
Polyvlnylidenklorid; polyvinylbutyral i ark
Cellulosaestrar med undantag av nitrater och acetater
Plaster av cellulosaestrar (andra än nitratet och acetater)
Plaster av cellulosaestrar eller andra kemis- ka cellulosadcrivat
Alginsyra samt salter och estrar därav i torr form
Papper och papp. maskingjorda: _ kraftpapper och kraft-papp _— andra. framställda i längder i två eller flera skikt med innerskikt av kraftpap- pcr
Papper och papp, bestående av två eller flera genom bindemedel förenade skikL utan överdrag eller impregnering. även med invändig förstärkning av annat material, i rullar eller ark
Papper och papp, vågade
Kraftpappcr och krahpapp. kräpperade eller plisserade
Kmftpapper och hahpapp, gummerade
Garn av ändlösa konstgjorda textilfibrer enkelt, utan snodd eller snott mindre än 400 varv
Tullsatser (i %) som skall tillämpas för Frankrikes vidkommande
20 20
30
20
30
20
N uu
hl v.
20
Prop. 1994/95: 19
96
Bilaga 14
Nummer i Bryssel nomen- klaturen
ur 55.05
ur 57.07
ur 58.01
ur 59.04
ut 71.04
ur 84.l0
ur 84.11
ur 84.37
ur 84 38
Bomullsgam. en gång tvinnat. annat än fantasigam, oblekt, med en längd per kg av minst 337 500 m enkelt garn
Kokosgam
Mattor; knutna. av silke. schappesilke. syn— retiska textilhbret träd eller gam hänförligt. till nr 52.01. metalltråd, garn. av ull eller lina djurhår
Kokosgam. en gång tvinnat 51011 och pulver av diamant
Pumphus av rostfritt stål. lättmetall eller lättmetallegeringar. fdr kolvmotorer till
luftfartyg
Pumphus eller kompressorhus av rostfritt stål, lättmetall eller lättmetallegeringar. för kolvmotorer till luhIartyg
Maskiner för tillverkning av tyll och spetsar Brodermaskiner andra än hä156mmaskiner
Hjälpmaskiner och hjälpapparater Rjr maskiner för tillverkning av tyll och spetsar: _ maskiner för drivning av spolslädar — jacquardmaskiner
Hjalpmaskiner och hjalpapparater for bro- dermaskiner — automater
— kortslagningsmaskiner; kortkopieringsmaskine: spollindare
Tullsatser (i %) som skall tillämpas för Frankrikes vidkommande
20
IB
30 is.
[0
15 10
10
10 IB
18
10-
Prop. 1994/95: 19
97
Bilaga 14
Tullsatser (i %)
Nummer i som skall Bryssel nomen— tillämpas för
klaturen Frankrikes vidkommande
Delar och tillbehör till maskiner för till- verkning av tyll eller spetsar och till hjälpmaskiner och hjalpapparater för dylika maskiner:
— spolsladar, spolar. kammar. kambarrar och karnskenor tb'r maskiner för plan vara. lad (plattor och knivar danill). kompletta spindlar samt delar till lad och spindlar for maskiner fbr slangformig vara 10 Delar och tillbehOr till broder-maskiner samt till hjälpmaskiner och hjalpapparater till dylika maskiner — skyttla: skyttellådor. aven plattor till dessa; hållare 10 ur 84.59 Lindningsmaskiner For tillverkning av linda- de artiklar och spolar lor elektriskt bruk genom upplindning av ledningstrAd och isoler- eller skyddsband 23 Startapparter for luttfamyg. konstruerade för umyttjande av direkt kraft eller trög- hetskraft ZS ur 84.63 Vvaxlar fbr kolvmotorer till Iultfartyg 10 ur 85.08 Startmotorer for Iuhfarryg 20 Tändmagnetet tandgeneratorer for luttfartyg härunder inbegripna 25 88 01 Ballonger och luftskepp 25 ur 88.03 Delar till ballonger och luftskepp 25 88.04 Fallskärmar samt delar och tillbehör danill 17.
Tullsatser (i %)
Nummer i som skall Bryssel nomen- tillämpas för
klaturen Frankrikes vidkommande
Katapulter och liknande startanordningar för flygplan samt delar därtill
Markuaningsapparater för flygutbildning
samt delar därtill 20 ur 90.14 Instrument och apparater för tlygnavigering 13 ur 92.10 Mekaniker och klaviaturer (omfattande
minst 85 toner) till pianon 30
Prop. 1994/95: 19
98
Lista B 5 Prop. 1994/95:19 ' Bilaga 14
Lista över tullpositioner för vilka tullsatsema i den gemensamma tulltaxan inte får översttga 3%
Nummer i
Bryssel varuslag nomenklaturen
ur 05,07 Fjäder: skinn och andra delar av fåglar med kvarsittan- de fjädrar eller dun. obearbetade (med undantag av obearbetad fjäder for stoppning samt obearbetat dun)
05.09 t.o.m. 05.12
ur 05.13 Naturlig tvättsvamp, rå Kapitel 13
13.01 13.02
kapar 14 14.01 t.o.m. 14.05
Kapitel 25
25.02 ur 25.04 Naturlig grafit, ej i detaljhandelsförpackningar
25.05 ' 25.06
ur 25.07 Lera (annan än kaolin), andalusit och cyaniL även brända. med undantag av expanderade leror; hanförliga till nr 68.07; mullit; chamotte- och dinas
99
Prop. 1994/95: 19 varuslag Bilaga 14
Nummer i Bryssel nomenklaturen
Krita. ej idetaljhandelsförpackningar
ur 25.09 Jordpigment. ej brända och ej heller blandningar därav; ' naturlig jämglirrtrner
25.10 25.11
ur 25.12 Diatomacéhaltiga fossilmjöl och andra liknande kisel- dioxidhaltiga jordarter (infusor'iejord. kiselgur, trippel. diatomit o.d.) med en vikt pet dm] av högst 1 kg. även brända. ej idetaljhandelförpackningar
ur 25.13 Pimsten. smärgel. naturlig korund och andra naturliga slipmedel. ej i detaljhandelsförpackningar
25.14
ur 25.17 Flinta; makadam. tjämmakadam och annan krossad sten. grus och småsten av sådant slag. som vanligen anvands for vägbyggen. banbyggen e.d. eller vid framställning av betong: singel
ur 25.18 Dolomit. även grovt tillfomiad genom klyvning. hugg- ning eller sågning. dock inte vidare än till rätblock
25.20 25.21
25.24 25.25 25.26 Naturlig steatit. även grovt tillformad genom klyvning. ur 25.27 huggning eller sågning. dock inte vidare än rill rat- block: talk annan än i forpackningar med en nettoviki av högst 1 kg
25.28 25.29
25.31 25.32
Kapitel 26 Malm. även anrikad. med undantag av bly- och zink- ur 26.01 malm och produkter. som omfattas av Europeiska kol- och stålgemenskapen; svavelkis och andra naturliga jämsulnder. rostade
26.02 Aska och återstoder. innehållande metaller eller metall- ur 26.03 föreningar och ej hänförliga till nr 26.02 med undantag av dylika innehållande zink
26.04
Kapitel 27
27.03 Koks (även lågtempetarurkoks) av stenkol för tillverk- ur 27.04 ning av elektroder samt koks av torv
100
Prop. 1994/95: 19 Bilaga 14
Nununer i Bryssel nomenklaturen
varuslag
27.05 27.05 27.06
ur 27.13 Ozokerit. montanvax och torvvax, råa
27.15 27.17
Kapitel 31
31.01 ur 31.02 Natriumniuat. naturligt Kapitel 40 40.01 40.03 40.04 Kapitel 41 41 .09
Kapitel 43
43.01
' Kapitel 44 44.01 Kapitel 47
47.02
Kapitel 50 50.01
Kapitel 53 53.01 53.02 53.03 53.05 Kapitel 55
ur 55.02 55.04
Bomullslinters andra än obetedda
Kapitel 57 57.04 Kapitel 63 63.02 Kapitel 70 ur 70.01 Glasskärv och annat glasavfall Kapitel 71 ur 71.01 ur 71.02 71.04 71.11
Naturpärlor. obearbetade Adelstenar. naturliga. obearbetade
Kapitel 77
ur 77.04 Beryllium. obearbetat
101
LISTA C Prop. 1994/95:19 Bilaga 14
Lista _över tullpositioner för vilka tullsatsema i den gemensamma tulltaxan inte far översttga 10 %
Nummer i Bryssel nomenklaturen
varuslag
Fjäder. skinn och andra delar av fåglar med kvarsittan- de f'jädrar eller dun. andra än obearbetade
05.14
Kapitel 13 ur 13.03 Växtsafter och växtextrakter; agar—agar samt annat Växtslem och andra naturliga fönjockningsmedel. ex- traherade ut vegetabiliska ämnen (med undantag av pektin)
Kapitel 15 ur 15.04 Fetter och oljor. även raffinerade. av fisk eller havs- däggdjur (med undantag av valolja)
15.05
15.06
15.09
15.11
15.14
Kapitel 25 ut 25.09 Jordpigment. brända: blandningar av jordpigment
102
Bilaga 14
Nummer i Bryssel nomenklaturen
varuslag
ur 25.15 Marmor; kalktuff (travenin) och annan monument- eller byggnadskalsten med en vikt per dm” av 2.5 kg eller däröver samt alabastet; grovt tillformade genom sågning och med en tjocklek av högst 25 cm ur 25.16 Granit. porfyr, basalt, sandsten och annan monument— eller byggnadssten. grovt tillformade genom sågning och med en tjocklek av högst 25 cm ur 25.17 Krosskom. skarv och pulver av stenartet hänförliga till nr 25.15 eller 25.16
ur 25.18 Brand dolomit; stampmassa av dolomit (t.ex. tjardolo- mit) 25.22
25.23
Kapitel 27 ur 27.07 Oljor och andra produkter; erhållna genom destillation av högtemperaturtjära från stenkol samt liknande pro- duhet med undantag av fenolet kresoler och xylenoler 27.08
ur 27.13 OLokerit, montanvax och torrvax. andra än råa
ur 27.14 Petroleumbitumen (asfalt) och andra ur petroleum eller skitl'erolja erhållna återstoden med undantag av petro- leumkoks
27.16
Nummer i BrysSel nomenklaturen
varuslag
Kapitel 30 ur 30.01 Körtlar och andra organ for organoterapeutiskt bruk.
torkade. aven pulvriserade
Kapitel 32 ur 32.01 ngtabiliska garvamnesextrakter med undantag av
mimosabarkextrakt oeh kvebrachoexcrakt
www tomt.) 200
mm
Kapitel 33 ur 33.01 Flyktiga vegetabiliska oljor i Hytande eller fast form. aven terpenfria med undantag av flyktiga oljor från citrusfrukter; resinoider 33.02 33.03
33.04
Kapitel 38 33.01 38.02 38.04 38.05 38.06
ur 38.07 Terpentinolja; rä sulfatterpentin; rå dipenten
Prop. 1994/95: 19
103
Bilaga 14
Nummer i
Bryssel nomenklaturen
varuslag
38.08 38.10
Kapitel 40
40.05 ur 40.07 Garn av textilmaterial. impregnerat eller överdraget med mjukgummi 40.15
Kapitel 41 41.02
ur 41.03 ur 41.04 41.05 41.06 4l.07 41.10
Läder av tal: bearbetat eller garvningen Läder av get, bearbetat eller garvningen
Kapitel 43 43.02
Kapitel 44 44.06
t.o.m. 44.13
Nummer i
Bryssel nomenklaturen
varuslag
44.16 44.17 44.18
Kapitel 48 ur 48.01 Tidningspapper i rullar Kapitel 50 50.06 50.08
Kapitel 52 52.01
Kapitel 53 53.06 1.0.m. 53.09
Kapitel 54 54.03
Kapitel 55 55.05
Prop. 1994/95: 19
104
Prop. 1994/95: 19 Bilaga 14
Nummer i Bryssel nomenklaturen
varuslag
Kapitel 57 ur 57.05 Gam av mjuk hampa. ej i detaljhandelsuppläggningar ur 57.06 Gam av jute. ej i detaljhandelsuppläggningar ur 57.07 Garn av andra vegetabiliska textilhbret ej i detaljhan- delsuppläggningar ur 57.08 Garn av pappel: ej i detaljhandelsuppläggningar
Kapitel 68 68.01
68.03
68.08
ur 68.10 Byggnadsmateriel av gips eller av blandningar på basis av gips ur 68.11 Byggnadsmateriel av betong eller konstgjord sten. även armerad. härunder inbegripen byggnadsmateriel av slaggbetong eller betongmosaik ur 68.12 Byggnadsmateriel av asbetsbetong. cellulosabetong eller liknande material (fiberbetong) ur 68.13 Bearbetad asbest; blandningar på basis av asbest elle asbest och magnesiumkarbonat
Kapitel 69 69.01
69.02
69.04
69.05
Nummer 1 Bryssel
varuslag nomenklaturen
Kapitel 70 ur 70.01 Glasmassa (med undantag av optiskt glas) 70.02 70.03
70.04
70.05
70.06
70.16
Kapitel 71 ur 71.05 Silver och silverlegereringar. obearbetade ur 71.06 Oädel metall med plätering av srlver. obearbetad ur 71.07 Guld och guldlegeringar. obearbetade ur 71.08 Oädel metall och silver med plätering av guld. obe- arbetade ur 71.09 Platina och andra platinametaller samt legereringar därav. obearbetade ur 71.10 Oädel eller ädel metall med plätering av platina eller annan platinamerall. obearbetade
Kapitel 73 73.04
73.05
ur 73.07 Blooms. billets. slabs och platiner av järn eller stål
(med undantag av produkter som omfattas av Europeiska kol- och stålgemenskapen); ämnen av jäm eller stål. grovt tillformade genom smidning
105
14 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 10. Bilaga 13—21
Bilaga 14
Nummer i Bryssel nomenklaturen
ur73.11
ur 73.12
ur 73.13
73.14 ur 73.15
Kapitel 74 74.03 74.04
Nummer i Bryssel nomenklaturen
ut 74.06 Kapitel 75 75.02 75.03 ur 75.05
Kapitel 76 76.02
76.03 ur 76.04
ur 76.05 Kapitel 77
ur 77.02
ur 77.04
varuslag
Stäng. annan än profilstång, av järn eller stål, varm- valsad. strängpressad, smidd. kallbearbetad eller kalibre— rad. valstråd härunder inbegripen; ihåligt bergbotrstål (med undantag av produkter som omfattas av Europeis- ka kol- och stålgemenskapen) Prolilstång av järn eller stål, varmvalsad. strängpressad. smidd eller kallbearbetad'. spontpålar av järn eller stål. även borrade och sammanfogade (med undantag av produkter som omfattas av Europeiska kol- och stålge- menskapen) Band av järn eller stål, vann- eller kallvalsat (med undantag av produkter som omfattas av Europeiska kol- och stålgemenskapen) Plåt av järn eller stål. varm— eller kallvalsad (med un- dantag av produkter som omfattas av Europeiska kol— och stålgemenskapen)
Legetat stål och kolrikt stål. i sådana former som avses i nr 7306—7314 (med undantag av produkter som om- fattas av Europeiska kol- och stålgemenskapen)
äruslag
Folier av koPPat även monsterpressade. tillskuma perforerade. försedda med överdrag eller u-yckta (andra än folier fästade på underlag) Pulver av koppar (annat än hoggradigt finfördelat)
Anoder för meickling, gjutna, obearbetade
Folier av aluminium. även monsterpressade, tillskuma, perforerade. försedda med överdrag eller tryckta (andra än folier fästade på underlag) Pulver av aluminium (annat än höggradigt finfördelat)
Stång, tråd. plåt band. folier och jämstora spån av magnesium; pulver av magnesium (annat än hoggradigt finfördelat) Stång, tråd. plåt. band och folier av berryllium
Prop. 1994/95:19
106
Bilaga 14
Kapitel 78 78.02 78.03
ur 78.04
Kapitel 79 79.02 79.03
Kapitel 80 80.02 80.03
ur 80.04
Kapitel 81 ur 81.01 ur 81.02
Bryssel
ur81.04
Kapttel 93 ur 93.06 Kapitel 95 ur 95.01 t.o.m.
ur 95.07
Kapitel 98
ur 98.11
Nummer i Bryssel nomenklaturen
Nummer ]
nontenklamren
ur 81.03sz
varuslag
Folier av bl); även monsterpressade, Lillsk'uma perfore- rade, Rtrsedda med överdrag eller tryckta (andra än foliet; fästade på underlag)
Folier av tenn, även mönsterpressade, tillskuma. perfo- rerade, försedda med överdrag eller uyckta (andra än folier; fästade på underlag)
Stäng. plåt, folier band och träd av volfram Stäng. plåt, foliet: band och träd av molybden
varuslag
Stang. plät. folie: hand och träd av tantal
Stång, pläL folict band och träd av andra ottdla metaller
Geväsdelar av trä
Snidningmaterial i form av plattor skivor. stänger; rör eller liknande. utan polering eller annan bearbetning
Ämnen till rökpipor
Prop. 1994/95: 19
107
LISTA D Prop. 1994/95: 19 Bilaga 14 Lista över tullpositioner för vilka tullsatsema i den gemensanuna tulltarif- fen inte får översttga 15 %
Nummer i Bryssel nomenklatu- ren
varuslag
Kapitel 28 Kemis/w grundämnen: oorganiska kemiska föreningar: ogrgam'rlm och organirka föreningar av ädla metaller, av mama/(riva grundämnen. av sällsynra jordansrnetaller och av iraraper
ur 28.0l Halogener (med undantag av rä jod samt brom)
ur 2804 Hydrogen (väte): ädelgaser; andra ickemetaller (med
undantag av selen och fosfor)
28.05 t.o.m. 28.10
ur 28.11 Arseniktrioxid'. arseniksyra
28.13 t.o.m. 28.22
28.24
28.26 t.o.m.
28.31
ur 28.32 Klotater (med undantag av natrium- och kaltumklorat)
och perklorater
ur 28.34 Oxidjodider och petjodater
28.35 t.o.m. 28.45
28.47
t.o.m. 28.58
108
LISTA E Prop. 1994/95:19 Bilaga ]4 Lista _över tullpositioner för vilka tullsatsema i den gemensamma tulltaxan inte far överstiga 25% '
Nummer i Bryssel nomenklatu— ren
varuslag
Kapitel 29 Organiska kemirka föreningar
ur 29.01 Kolväteri (med undantag av nattalen (natt.-din»
29.02
29.03
ur 29.04 Acyliska alkoholer samt halogen-_ sulfo—_ nitro— och nitrosoderivat därav (med undantag av butyl- och isobu- tylalkoholer)
29.05
ur 29.06 Fenoler (med undantag av fenol. kresoler och x_vlenoler) och fenolalkoholer
29.07
t.o.m.
29.45
Kapitel 32 32.05 32.06 Kapitel 39 39.01
t.o.m. 39.06
109
LISTA F Prop. 1994/95:19 Bilaga 14
Lista över tullpositioner för vilka tullsatseran i den gemensanuna tulltaxan fastställts genom överenskommelse
Den
Nummer i gemensamma Bryssel tulltaxan nomenklaturen (värdemllsats
i%)
Levande hästar. avsedda för slakt
ur 01.02 Levande nötkreatur (andra än rasrena avelsdjur)”l 16 Levande svin (andra än rasrena avelsdjur)” 16 ur 01.03 Kött. fläsk och andra ätbara djurdelar. färska. kylda eller frysta: - av djur tillhörande hästsläkret ur 02.01 - av nötkreatur"? 16 — av svin") 20 20 02.02 Slaktat fjäderfä och ätbara delar dämv (med undantag av lever). färska. kylda eller frysta ur 02.06 Kött av häst. saltat eller torkat 18 ur 03.01 Sötvattenfisk. färsk (levande eller död) kyld 16 eller fryst: — laxöring och annan laxhsk - annan 16 10
”' Avser endast tamboskap.
110
Den Prop. 1994/95: 19
Nummer i gemensamma . Bryssel varuslag tulltaxan Bllaga 14 nomenklaturen (värdefullsats i %) ur 03.03 Kräftdjur och blötdjur. med eller utan ska). färska (levande eller döda) kylda. frysta. saltade eller torkade; kräftdjur med skal. . kokta i vatten: i — languster och hununer 25 — krabbor och räkor 18 — ostron 18 04.03 Smör 24 ur 04.05 Ägg av fåglar. med skal. färska eller konserverade: — 16.2 -— 31.8 12 — 1.9 — 15.2 15 04.06 Naturlig honung 30 ur 05.07 Fjädrar for stoppning samt dun. obearbetade 0 05.08 Ben och kvicke. obearbetade eller avfettade. behandlade med syra eller befriade från gelatin eller eljest enkelt bearbetade (men inte tillfonnade). samt mjöl och avfall därav 0 ur 06.03 Blommor och blomknoppar. avskurna. till buketter eller eljest till prydnad. friska: — 1.6 — 31.10 — 1.11 —- 31.5 24 20 Den Nummer i gemensamma Bryssel ntlltaxan nomenklaturen (värdetullsats 1 %) 07.01 Köksväxter. färska eller kylda: — schalottenlök. vitlök och annan lök — färskpotatis: — 1.1 — 15.5 12 — 16.5 — 30.6 15 — andra” 21 07.04 Köksväxter. torkade. även sönderdelade i stycken eller krossade eller pulvriserade men intee på annat sätt beredda: — lök 20 —— andra 16 ur 07.05 Äner. bönor och andra bajväxtfrön med huvudsaklig användning som människo-eller djurföda. torkade. även skalade och kluvna: 10 — ärter och bönor ur 08.01 Bananer. färska 20 08.02 Citrusfrukter. färska eller torkade: apelsiner: — 15.3 —— 30.9 15 — under annan tid 20 mandariner och klementiner 20 citroner 8 grapefnrkter 12 andra 16
1” I princip är tullsatsen fastställd till det aritmetiska mediet. En eventuell justering kan komma att äga rum
genom att säsongtullar fastställs inom ramen för gemenskapens jordbrukspolitik.
111
Prop. 1994/95:19 133322? ' Bilaga 14
(värdemllsats i %)
Nummer i Bryssel nomenklaturen
varuslag
Vindruvor. färska:
— 1.1 — 14.7 18 —— 15.7 — 31.10 22 08.06 Äpplen. päron och kviuenfrukter. färska”) Körsbär. persikor. plommon och liknande 08.07 stenfrukter, färska: _ aprikoser — andra”) 25 Plommon. torkade ur 08.12 18 Räkatfe ut 09.01 16 10.01 t.o.m. Spannmål") 10.07 Vetemjöl”) ut 11.01 Oljehaltiga frön 12.01 sönderdelade 0
”- 1 pnnCrp är tullsatsen fastställd till det aritrnenska mediet. En eventuell justering kan komma att aga rum
genom att säsongtullar fastställs inom ramen för gemenskapens jordbrukspolitik. 11) Den gemensanuna tulltaxans tullsatser för spannmål och vetemjöl skall fastställas till det aritmetiska mediet av de legala tullsatsema. b: Intill den tidpunkt då det fastställts vilket system som skall tillämpas inom ramen för de åtgärder som anges i artikel 40.2 fär medlemsstaterna. utan hinder av bestämmelserna i artikel 23. suspendera tullen för dessa produkter.
c) 1 det fall då produktion eller bearbetning av spannmål och vetemjöl i en medlemsstat allvarligt hotas eller besvaras på grund av nillsupendering i en annan medlemsstat, skall de berörda medlemsstaterna utleda förhandlingar. Om dessa förhandlingar inte leder till något resultat. får kommissionen bemyndiga den skadelidande staten att vita lämpliga åtgärder. vars närmare utformning kommissionen fastsäller. i den män inte skillnaden i inköpspris kompenseras genom att en inhemsk marknadsorganisation för spannmål frnns i den medlemsth som supendetat nrllen.
112
Den
mm Prop. 1994/95:19 g &"le Bilaga 14
(värdemllsats i %)
Nummer i Bryssel
varusla nomenklaturen g
Fröer med huvudsaklig användning som utsäde (andra än becfrön) 10 12.06 Humle och humlemjöl (lupulin) 12 15.15 Bivax och andra insektsvaxer. även färgade:
— räa 0
— andra 10 15.16 Vegetabiliska vaxet. även färgade:
— råa 0
_ andra 8 ur 16.04 Fisk. beredd eller konserverad:
— Iaxftsk 20 ur 16.05 Kräftdjur. beredda eller konserverade 20 17.01 Bet- och rörsocker i fast fontr 80 18.01 Kakaobönor. hela eller krossade. även rostade 9 18.02 Kakaoskal och kakaoavfall 9 19.02 Näringsmedel (för barn. för dietiskt bmk eller
för matlagnings— ändamål). beredda av mjöl. stärkelse eller maltextrakt. även med tillsats av kakao till mindre än 50 viktprocent 25 ur 20.02 Surkål 20 21.07 Beredda näringsmedel. ej hänförliga till annat
nummer 25
N ummer i gemensamma Bryssel varuslag nrllraxan nomenklaturen ( värdetullsats
i%)
Druvmust ijäsning. ävensom druvmust. vars jäsning avbrutits på annat sätt än genom tillsats av alkohol 40 23.01 Mjöl och pulver. otjänliga till
människoföda: . av kön eller andra djurdelar; grevar 4 — av fisk. kräftdjur eller blötdjur 5 24.01 Råtobak samt avfall av tobak 30 ur 25.07 Kaolin. sillimanit 0 ur 25.15 Marmor. obearbetad eller råhuggen. härunder
inbegripen sådan som grovt tillförmats genom sågning ooh har en tjocklek av mer än 25 cm 0 ur 25.16 Granit. profyr. basalt. sandsten och annan
monument— eller byggnadssten. obearbetad eller rähuggen. härunder inbegripen sådan son grovt tillfonnats genom sågning och har en tjocklek av mer än 25 cm 0 25.19 Naturligt magnesiumkarbonat (magnesit).
även bränt 0 ur 25.27 Talk i förpackningar. vägande netto högst 1
kg 8 ur 27.07 Fenoler. kresoler och xynoler. räa 3 27.09 Räpetmleum (råolja) och rå skifferolja 0
113
Bilaga 14
Den Nummer i gemensamma Bryssel varuslag tulltaxan nomenklaturen (värdefullsats i %) ur 27.14 Petmeleumkoks 0 28.03 Kol (kimrök. ”carbon black'. anuacensvart. acetylensvart. lampsvart o.d.) 5 ur 28.04 Fosfor 15 Selen 0 28.23 Jämoxider och jämhydroxider. härunder ingegripet jäm- oxidhaltiga jordpigment med en halt av minst 70 viktprocent bundet järn. räknat som FeIO, 10 28.25 Titanoxider 15 ur 28.32 Natrium- och kaliumklorat 10 ur 29.01 Aromatiska kolväten: — naftalen (naftal'tn) 8 nr 29.04 Butylalkohol. terriär 8 ur 32.07 Titanvitt 15 ur 33.01 Flyktiga oljor frän citrusfrukter. även terpenfria. i flytande halvfast eller fast form 12 34.04 Konstgjorda vaxet. även vattenlösliga eller direkt emulgerbara med vatten; beredda vaxer. icke emulgerade och icke innehållande lösningsmedel 12 ur 40.07 Träd och rep av mjukgummi. även med överklädnad av textilmaterial 15 Den Nununer i gemensamma Bryssel varuslag tulltaxan nomenklaturen (värdemllsats i %) 41.01 Hudar och skinn. oberedda (färska. saltade. torkade. kalkade eller picklade) O ur 41.03 Läder av får. endast garavat: — av indisk får 0 -— annat 6 ur 41 .04 Läder av get. endast garvat: — av indisk get 0 —- annat 7 41.08 Lackläder samt metalliserat läder 12 44.14 Faner (sågat. knivskuret eller svarvar) med en tjocklek av högst 5 mm. även på ena sidan förstärkt med papper eller textilvara 10 44.15 Fanerat trä. kryssfaner och annat skiktträ. även i förening med annat material än trä; uäskivor med inläggningar 15 53.04 Rivna varor av färull eller andra djurhår (fina eller grova) 0
Prop. 1994/95: 19
114
N ummer i Bryssel nomenklaturen
54.01
54.02
55.01
ur 55.02
55.03
57.01
57.02
57.03
74.01
Nummer i Bryssel nomenklaturen
75.01
80.01
85.08zsta
varuslag
Lin. oberett eller berett men inte spunnet; blänor och avfall av lin. rivna varor härunder inbegripna
Rami. oberedd eller beredd men inte spunnen; blänor och avfall av rami, rivna varor härunder inbegripna
Bomull. okardad och okammad Bomullslinters. oberedda
Avfall av bomull (rivna varor härunder inbegripna). okardat och okammat
Mjuk hampa (Cannabis sativa). oberedd eller beredd men icke spunnen: blänor och avfall av mjuk hampa. rivna varor härunder inbegripna
Manillafrbrer (Abaca eller Musa textilis). oberedda eller beredda men icke spunna: blänor och avfall av manilla. rivna varor hämnder inbegripna
Jure. oberedd eller beredd men icke spunnen: blänor och avfall av jute. rivna varor nämnder inbegripna
Kopparskärsten; koppar. obearbetad. även rafhnerad. samt avfall och skrot av koppar
varuslag
Koppanillsatslegeringar
Skärsten. speis och andra mellanprodukter vid framställning av nickel: nickel. obearbetad (med undantag av anoder. hänförliga till nr 75.05). samt avfall och skrot av nickel
Tenn. obearbetat. samt avfall och skrot av term
Tändstift
Den gemensamma tulltaxan (Värdetullsats i %)
Den gemensamma tulltaxan (värdetullsats i %")
18
Prop. 1994/95 : 19 Bilaga I 4
115
LISTA G Prop. 1994/95:19 Bilaga 14
Lista över tullpositioner beträffande vilka medlemsstaterna skall förhandla om tullsatser i den gemensamma tulltaxan
Nummer i Bryssel nomenklaturen
varuslag
Saltvattensfisk. färsk (levande eller död). kyld eller fryst 03.02 Fisk. saltad. torkad eller rökt 04.04 Ost och ostmassa 11.02 Gryn av spannmål. framställda genom skalning. av- rundning. krossning. valsning eller pressning av sädes— kom. med undantag av skalat. polerat. glaserat eller brutet tis: groddar av spannmål ävensom mjöl därav Malt. även rustat 11.07 lster och annat fen av svin. utsmält eller utpressat ur 15.01 Talg (av nötkreatur. får eller getter), rä eller utsmält. 15.02 premier jus härunder inbegripen Solarstearin och oleostear'rn (presstalg); isterolja. talgo- 15.03 [ja och oleomargarin. icke emulgerade. blandade eller på annat sätt beredda Valolja. även raffinerad ut 15.04 Vegetabiliska fetter och feta oljor. raa renade eller 15.07 ralhncrade Härdade animaliska eller vegetabiliska fetter och feta 15.12 oljor. även raffinerade men icke vidare bearbetade Kakaomassa (härunder inbegripet kakaomassa i block). 18.03 även avfetrad
116
Nummer i Bryssel nomenklaturen
Prop. 1994/95: 19 varuslag Bilaga 14
Kakaosmör (kakaofett)
18.05 Kakaopulver. icke sötat 18.06 Choklad och chokladvaror samt andra födoämnen. innehållande kakao 19.07 Matbröd. Skeppsskorpor och andra enklare bakverk utan tillsats av socker. honung. ägg. fett. ost eller frukt 19.08 Bakverk. ej hänförliga till nr 19.07. även innehållande kakao (oavsen mängden) 21.02 Extrakter och essenser av kaffe. te eller matte; preparat på basis av dylika extiakter eller essenser 22.05 Vin av färska druvor: druvmust. vars jäsning avbrutits genom tillsats av alkohol 22.08 Alkohol (etanol. etylalkohol). odenaurrerad. med en alkoholhalt av minst 80 volymprocent; alkohol (etanol. etylalkohol). denaturerad. oavsett alkoholhalten 22.09 Alkohol (etanol. etylalkohol). odenaturerad. med en alkoholhalt av mindre än 80 volymprocent: brännvin. likör och andra alkoholhaltiga drycker; alkoholhaltiga beredningar (s.k. koncentrerade extrakt) for framställ— ning av drycker 25.01 Salt (bergsalt och havssalt samt bordsalt): ren natrrum-
klorid; moderlur från saltframställning; havs/arten
Nummer 1 Bryssel
varusla nomenklaturen );
Svavel. alla slag. annat än sublimerat. fällt eller kolloi— dalt svavel
25.30 Naturliga. råa borater och koncentrat därav. även brända. med undantag av borater. utvunna ur naturliga moderlutat: namrlig borsyra. innehållande högst 85 viktprocent H.BO, beräknat på torrsubstansen ur 26.01 Bly- och zinkmalm ut 26.03 Aska och återstoder. innehållande zink 27.10 Oljor. erhållna ur räpetroleum eller rä skifferolja. härunder inbegripet till annat nummer ej hänförliga produkter. innehållande minst 70 viktprocent sådana oljor som karakteriserande beståndsdel 27.11 Petroleumgascr och andra gasformiga kolväten 27.12 Vaselin
ut 27.13 Pecroleumvax (paraffin. "slack wax". mikrovax) och andra mineralvaxer. även färgade. med undantag av ozokerit. ceresin. monranvax och torvvax
ur 28.01 Jod. ra samt brom 28.02 Svavel. subllmerat eller fällt; kolloidalt svavel ur 28.11 Arsenikpentoxid
28.12 Boru-ioxid och borsyra 28.33 Bromider och oxidbromider; bromater och perbroma- ter; hypobmmiter ut 28.34 Jodider och jodater
117
Bilaga 14
Nummer i
Bryssel
vanrsla nomenklaturen g
Borater och perborarer
ur 29.04 Buryl- och isobutylalkoholer (med undantag av tertiär butylalkohol) ur 29.06 Fenol. kresoler och xylenoler ur 32.01 Kvebrachoexu-akr och min-rosabarkextrakt 40.02 Syntetiskt gummi. härunder inbegripet latex (gummi- mjölk). syntetisk. även Stabiliserad; faktis. framställd av oljor 44.03 Virke. fyrhugget 44.04 Virke. erhållet genom sågning (i längdriktningen). skärning eller svarvning men icke vidare berarbetat. med en tjocklek överstigande 5 mm 44.05 Virke. erhållet genom sågning (i längdriktningen). skärning eller svarvning men icke vidare berarbetat. med en tjocklek överstigande 5 mm 45.01 Naturkork. obearbetad. krossad. granulerad eller ma- len; även korkavfall 45.02 Naturkork i block. plattor. skivor eller remsor. har- under inbegripet lruber för tillverkning av korkar 47.01 Pappersmassa 50.02 Räsilke. icke snott eller tvinnat 50.03 Avfall av natursilke (härunder inbegriper schappesrlke och bourettesilke även silkeskokongcr. icke lämpade för avhasplmg. samt rivna varor)
50.04 Garn av natursilke. annat än schappesilke och bourerte-
silke. ej i detaljhandelsupplaggningar
Nummer i Bryssel
varusla nomenklaturen g
Garn av schappesilke. ej i detaljandelsuppläggningar
ur 62.03 Säckar och påsar av juteväv för förpackning av varor. begagnade ur 70.19 Glaspärlor. imitationer av narurpärlor eller ädelstenar (även syntetiska) och liknande smärre artiklar av glas ur 73.02 Jämlegereringar (andra än ferm-mangan carburé) 76.01 Aluminium. obearbetat. samt avfall och skrot av alumi- nium'” 77.01 Magnesium. obearbetat. samt avfall och skrot av mag— nesium. härunder inbegripet spån. icke sorterade efter storleken*n 78.01 Bly. även silverhaltigt. obearbetat samt avfall och skrot av bly"? Zink. obearbetad. samt avfall och skrot av zink”) 79.01 Volftarn. obearbetat. r pulver—form”? ur 81.01 Molybden. obearbetat”? ur 81.02 Tantal. obearbetad" ur 81.03 Andra metaller. obearbetade") ur 81.04 Motorer for motorfordon, nygmaskiner och fartyg ur 84.06 samt delar därtill Jetrnotorer samt delar och tillbehör därtill ur 84.08
”' I enlighet med det förfarandet som anges i fördrageLs artikel 21. punkt 2. skall tullsatsema för halvfabrikat omprövas under hänsynstagande till de tullsatser. som äsätts motsvarande metall.
Prop. 1994/95: 19
118
Bilaga 14
Nummer i Bryssel nomenklatu- ren
vanislag
Verktygsmaskiner för bearbetning av metall eller hård- metall. ej hänförliga till ru- 84.49 eller 84.50
84.48 Delar och tillbehör. ingenkännliga såsom uteslutande eller huvudsakligen avsedda för maskiner. hänförliga till nr 84.45—84.47. härunder inbegripet hållare för arbetsstycken eller verktyg. självöppnande gänghuvu— den samt delningsanordningar och liknande anordning- ar för verktygsmaskiner; verktygshållare till handverk- tyg. hänförliga till nr 82.04. 84.49 eller 85.05 84.63:sra Transmissionsanordningar för bilmotor-er 87.06 Delar och tillbehör till fordon. hänförliga till nr 87.01 — 87.03 88.02 Flygmaskiner. segelflygplan och drakar. s.k. rotochu- tes 88 .03:sta Delar till flygmaskiner. segelflygplan eller drakar
Bilaga 11
Lista som avses i artikel 38 i detta fördrag
Kapitel 1 Levande djur
Kapitel 2 Kött, fläck och andra ätbara djurdelar
Kapitel 3 Fisk. kräftdjur och blötdjur
Kapitel 4 Mjölk och mejeriprodukter; ägg, naturlig honung
Kapitel 5 05.04 Tar-mar, blåsor och magar (hela eller sönderdelade) av andra djur än fiskar 05.15 Animaliska produkter. ej hänförliga till annat
nurruner; döda djur av de slag. som avses i kap. 1 och 3. otjänliga till människoföda
Kapitel 6 Levande växter och ali-ter av blomsterodling
Kapitel 7 Köksväxter m.m.
Prop. 1994/95: 19
119
Nummer i Bryssel nomen- klaturen
Prop. 1994/95:19 varuslag Bilaga ]4
Kapitel 8 Ätbara pakter. ika! av cithru/aer eller melon
Kapitel9 Kafe. te och kryddor med undantag av matte (nr 09.03)
Kapitel 10 Spannmål
Kapitel ll Prada/der av kvamindlmri; ”tal/. stärkelse, inulin och gluten
Kapitel 12 Oljehalriga frön och frukter.- diverse andra från och Fr:/aer: växter för industriellt eller medicinskt bruk,- halm och foderväxter Kapitel 13 ur 13.03 Pektin
Kapitel 15
15.01 Ister och annat fet-t av svin eller fjäderfä. utsmält eller utpressat 15.02 Talg (av nötkreanlr. får eller gener). rä eller utsmält. premier jus härunder inbegripen 15.03 Solarstearin och olcostearin (presstalg): isterolja. talgolja och oleomargar'ln. icke emulgerade. blandade eller på annat sätt beredda 15.04 Fetter och oljor. även raflinerade. av fisk eller
havsd'aggdjur
Nummer i Bryssel nomen- klaturen
varuslag
Vegetabiliska fetter och feta oljor, rån, renade eller raffinerade
15.12 Härdade animaliska eller vegetabiliska fetter och feta oljor. även raffinerade men icke vidare bearbetade 15.13 Margarin. konstisrer och annat berett ätban fett 15.17 Aterstoder från bearbetning av fetter eller feta oljor eller animaliska eller vegetabiliska vaxet
Kapitel 16 Varor av kött, fläsk, fisk, kräftdjur eller blötdjur
Kapitel 17 17 .01 Bet- och rörsocker i fast form 17.02 Annat socker; sirap och andra sockerlösningar; konstgjord honung samt blandningar av konstgjord och naturlig honung; sockerkulör 17.03 Melass. även avfärgad
120
Bryssel nomen- klattrren
Kali! 18 18.01 18.02
Kapitel 20
Kapitel 22 22 .04
22.05
22 .07
Bryssel nomen- klaturen
Kapitel 23
Kapitel 24 24.01
Kapitel 45 45 .01
Kapitel 54 54.01
Kapitel 57 57.01
Nummer i
Nummer i
varuslag
Kakaobönor. hela eller krossade. även rostade Kakaoskal och kakaoavfall
Varor av köksväxter och frukter samt av andra växter och växtdelar
Druvmust i jäsning. även druvmust. vars jäsning avbrutits på annat sätt än genom tillsats av alko- hol Vin av färska dnrvor; druvmust. vars jäsning avbrutits genom tillsats av alkohol Andra jästa drycker. såsom cider (äppel- och päronvin) och mjöd
varuslag
Ätersroder och utfall från livrmedeLrindurtrin; beredda fodermedel
Råtobak samt avfall av tobak
Naturkork. obearbetad. krossad. granulerad eller malen: ävensom korkavfall
Lin. oberett eller berett men icke spunnet; blänor och avfall av lin, rivna varor härunder
inbegripna
Mjuk hampa (Cannabis sativa). oberedd eller beredd men icke spunnen; blänor och avfall av mjuk hampa, rivna varor härunder inbegripna
15 Riksdagen 1994/95. I saml. Nr 19. Bilaga 13—21
Prop. 1994/95: 19 Bilaga ]4
121
Bilaga III Prop. 1994/95:19 Bilaga 14 Lista över tjänstetransaktioner som avses i artikel 106 i detta fördrag
— Sjöfrakter, inkluderande chartring, hamnavgifter, omkostnader för fiskefartyg osv. — Frakter på inte vattenvägar, inkluderande chartring. — Landsvägstransporter: passagerare, frakter och chartring. — Flygtransporter: passagerare, frakter och chartring. Passagerares betalning för internationella flygbiljetter och resgods- övervikt; betalning för internationell flygfrakt samt chartrade flyg- ningar. Inkomster frän försäljning av internationella flygbiljetter. res- godsövervikt, internationell Hygfrakt samt chartrade flygningar. — För all slags sjötransport: utgifter i hamn (bunkring och proviante- ring. underhåll, reparationer, utgifter för besättning osv.). För all slags transport på inte vattenvägar: utgifter i hamn (bun- kring och proviantering, underhåll samt mindre reparationer av transportutrustning, utgifter för besättning osv.). För all slags kommersiell landsvägstransport: drivmedel, olja, mindre reparationer, garage, utgifter för förare och manskap osv. För all slags Hygtransport: driftkostnader och andra omkost— nader, inkluderande reparationer av flygplan och av llygutrust- ning. — Kostnader och avgifter för packhus. magasinering. tullklarering. —— Tullar och avgifter. — Transitavgifter. — Reparations— och monteringskostnader.
Kostnader för bearbetning, förädling. beställningsarbete och andra liknande tjänster.
— Fartygsreparationer.
Reparationer av andra transportmedel än fartyg och flygplan.
— Tekniskt bistånd (bistånd med avseende på produktion och dis- tribution av varor och tjänster på alla stadier. vilket lämnats för en period som bestämts med hänsyn till biståndets syfte och som om- fattar t. ex. rådgivning eller besök av experter, uppgörande av planer och ritningar av teknisk art, tillverkningskontroll, mark- nadsundersökningar och personalutbildning). — Provisioner och mäklararvoden.
Förtjänster som härrör från transitaflärer. Bankprovisioner och bankkostnader. Representationskostnader.
— All slags reklam.
— Affärsresor.
— Dotterföretags, lilialers osv. andel i allmänna omkostnader för moderföretag i utlandet. och omvänt.
122
Entreprenadkontrakt (byggnads- och underhållsarbeten avseende Prop. 1994/95:19 byggnader, vägar, broar, hamnar osv. utförda av specialiserade Bilaga 14 företag, vanligtvis till fasta priser som bestämts efter ett öppet anbudsförfarande). Differenser, garantier och depositioner i samband med terminsaf- farer med varor, genomförda i överensstämmelse med gängse han- delsbruk.
Turism. Personliga rese- och uppehållskostnader för studier. Personliga rese- och uppehållskostnader av hälsoskäl. Personliga rese- och uppehållskostnader av familjeskäl. Prenumeration på tidningar, tidskrifter, böcker, musikverk. Tidningar, tidskrifter, böcker, musikverk och grammofonskivor. Exponerad film, tilm för kommersiellt, upplysnings- och under- visningsändamål osv. (hyror, avgifter, abonnemang samt kopie- rings- och synkroniseringskostnader osv.).
Medlemsavgifter.
Löpande underhåll och reparationer av privat egendom i utlandet. Statliga utgifter (officiell representation i utlandet, bidrag till in- ternationella organisationer). Skatter och avgifter, rättegångskostnader. registreringskostnader för patent och varumärken.
Skadeståndsersättningar.
Återbetalning vid hävning av avtal eller återbetalning av ogrunda- de betalningar. Böter. Periodiska avräkningar avseende post- och televerk samt offentliga transportföretag . Valutatillstånd för landets egna eller där bosatta utländska medbor- gare som utvandrar. Valutatillständ för landets egna eller där bosatta utländska medbor- gare som återvänder till sitt hemland. Löner (för gräns- och säsongarbetare samt andra i landet icke bosatta, med förbehåll för ländernas rätt att utfärda föreskrifter för anlitande av utländsk arbetskraft). Penningförsändelser från utvandrare (med förbehåll för ländernas rätt att utfärda föreskrifter för invandring). Honorar och ersättningar. Utdelningar och vinstandelar. Räntor (värdepapper, inteckningar osv.). Hyror och arrendeavgifter osv. Avtalsenliga avbetalningar på lån (med undantag av överföringar avseende avbetalning som har karaktären av förskottsavbetalning eller betalning av ackumulerade förfallna belopp). Företagsvinster.
123
— Inkomster av upphovsrätt. Prop. 1994/95:19 Patent. mönster, varumärken och uppfinningar (överlåtelser och Bilaga 14 upplåtelser av patent, mönster, varumärken och uppfinningar, an— tingen de är skyddade eller inte, samt överföringar till följd av sådana Överlåtelser eller upplåtelser).
— Konsulära intäkter.
-— Pensioner och andra liknande inkomster. Lagstadgade underhållsbidrag samt ekonomiskt understöd i hän- delse av särskilda svårigheter. Periodiska överföringar av tillgodohavanden som innehas i ett medlemsland av personer bosatta i ett annat medlemsland och vilka saknar tillräckliga medel för sitt personliga uppehälle i sist- nämnda land. — Transaktioner och överföringar i samband med direkt försäkring. — Transaktioner och överföringar i samband med återförsäkring och retrocession. — Öppnande och återbetalning av kommersiella eller industriella kre- diter. — Överföringar till utlandet av mindre belopp. — Kostnader för all slags dokumentation som auktoriserade valuta- mäklare haft för egen räkning. — Idrottspriser och tävlingsvinster.
— Arv.
— Hemgifter.
Bilaga IV
Utomeuropeiska länder och territorier på vilka bestämmelserna i fjärde delen i detta fördrag skall tillämpas
Franska Västafrika: Senegal, Sudan, Guinea, Elfenbenskusten, Dahomey, Mauretanien, Niger och Ovre Volta;
Franska Ekvatorialafrika: Mellersta Kongo, Ubangi—Chari, Tchad och Gabon;
Saint-Pierre och Miquelon, Komorerna, Madagaskar och underlydande områden, den franska delen av Somaliakusten, Nya Kaledonien och underlydande områden. de franska besittningarna i Oceanien, de sydliga och antarktiska territorierna;
Den autonoma republiken Togo:
Det av Frankrike administrerade förvaltarskapsområdet Kamerun;
Belgiska Kongo och Ruanda—Urundi; 124
Det under italienskt förvaltarskap stående Somaliland; Prop. 1994/95:19 Bilaga 14 Nederländska Nya Guinea.
Protokoll om Europeiska investeringsbankens stadga DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA,
SOM ÖNSKAR fastställa den stadga för Europeiska investeringsbanken, som avses i artikel 129 i detta fördrag,
HAR ENATS OM följande bestämmelser som skall fogas till detta fördrag:
Artikel 1
Den enligt artikel 129 i detta fördrag upprättade Europeiska investe- ringsbanken, härefter kallad banken, är härmed bildad. Den skall full- göra sina uppgifter och utöva sin verksamhet i överensstämmelse med bestämmelserna i fördraget och denna stadga.
Bankens säte skall fastställas av medlemsstaternas regeringar i sam- förstånd.
Artikel 2 Banken skall ha den uppgift som anges i artikel 130 i detta fördrag. Ani/ce] 3
I överensstämmelse med artikel 129 i detta fördrag skall följande vara medlemmar i banken:
— Konungariket Belgien; — Förbundsrepubliken Tyskland; — Franska republiken; — Italienska republiken; — Storhertigdömet Luxemburg; — Konungariket Nederländerna.
Artikel 4
l. Banken skall förses med ett kapital på 1 miljard beräkningsenheter som skall tecknas av medlemsstaterna med följande belopp:
Tyskland ............................. 300 miljoner Frankrike ........................ -. . . . 300 miljoner Italien ............................... 240 miljoner 125
Bilaga 14
Belgien .............................. 86,5 miljoner Nederländerna ......................... 71,5 miljoner Luxemburg ............................. 2 miljoner
Beräkningsenhetens värde skall vara 0,888 670 88 gram fint guld. Medlemsstaterna skall vara ansvariga endast intill det belopp av deras andelar av det tecknade kapitalet som inte inbetalats.
2. När en ny medlem upptas skall detta medföra en ökning av det tecknade kapitalet som motsvarar det tilläggskapital den nya medlem- men skall bidra med.
3. Bankens råd får enhälligt besluta om ökning av det tecknade kapi- talet.
4. En medlems andel av det tecknade kapitalet får varken överlåtas, pantsättas eller utrnätas.
Artikel 5
1. Medlemsstaterna skall betala in 25 procent av det tecknade kapita- let i fem lika stora poster senast två, nio. sexton, tjugotre och trettio månader efter fördragets ikraftträdande. Varje inbetalning skall till en fjärdedel göras i guld eller i en valuta som kan växlas fritt och till tre fjärdedelar i nationell valuta.
2. Styrelsen kan begära att den återstående delen på 75 procent av det tecknade kapitalet betalas in, i den mån detta behövs för att uppfylla bankens förpliktelser gentemot dess långivare. Varje medlemsstat skall betala i proportion till sin andel av det tecknade kapitalet och i de valutor banken behöver för att uppfylla dessa förpliktelser.
Artikel 6
1. Bankens råd får med kvalificerad majoritet på förslag av styrelsen besluta att medlemsstaterna skall bevilja banken särskilda räntebärande lån, om och i den mån banken behöver sådana lån för att finansiera bestämda projekt och förutsatt att styrelsen kan visa att banken inte kan få erforderliga medel på kapitalmarknadema på sådana villkor som är lämpliga med hänsyn till projektets art och ändamål.
2. De särskilda lånen får begäras först från och med ingången av fjärde året efter fördragets ikraftträdande. De får inte överskrida vare sig 400 miljoner beräkningsenheter totalt eller 100 miljoner beräknings- enheter per år.
3. De särskilda länens löptid skall fastställas med hänsyn till löptiden för de krediter eller garantier som banken har för avsikt att bevilja med
Prop. 1994/95: 19
126
dessa särskilda lån; den får inte överstiga 20 år. Bankens råd får med Prop. 1994/95:19 kvalificerad majoritet på förslag av styrelsen besluta om förtida åter- Bilaga 14 betalning av de särskilda lånen.
4. De särskilda lånen skall löpa med en ränta av 4 procent per år om bankens räd inte med hänsyn till räntesatsemas utveckling och nivå på kapitalmarknadema beslutar fastställa en annan räntesats.
5. De särskilda lånen skall beviljas av medlemsstaterna i förhållande till deras andelar av det tecknade kapitalet. Lånen skall inbetalas i na- tionell valuta inom sex månader efter anfordran.
6. Om banken träder i likvidation skall medlemsstaternas särskilda lån återbetalas först sedan bankens övriga skulder betalats.
Artikel 7
1. Om parivärdet av en medlemsstats valuta sänks i förhållande till den beräkningsenhet som fastställts i artikel 4, skall denna stat justera den del av sin kapitalandel som den betalat in i nationell valuta i pro- portion till den uppkomna ändringen i parivärdet genom en tilläggsin- betalning till banken. Det belopp som är föremål för justering får dock inte överstiga summan av de lån som banken beviljat och ställt ut i den valutan och bankens tillgångar i den valutan. Betalningen skall göras inom två månader eller, i den mån den svarar mot lån, då lånen för- faller till betalning.
2. Om parivärdet av en medlemsstats valuta höjs i förhållande till den beräkningsenhet som fastställts i artikel 4, skall banken justera den del av kapitalandelen som staten betalat in i nationell valuta i proportion till den uppkomna ändringen i parivärdet genom en återbetalning till denna stat. Det belopp som är föremål för justering får dock inte överstiga summan av de lån som banken beviljat och ställt ut i den valutan och bankens tillgångar i den valutan. Denna betalning skall göras inom två månader eller, i den mån den svarar mot lån, då lånen förfaller till betalning.
3. Parivärdet av en medlemsstats valuta i förhållande till den beräk- ningsenhet som anges i artikel 4 skall vara lika med förhållandet mellan den mängd fint guld som ingår i denna beräkningsenhet och den mängd fint guld som motsvarar det parivärde som har anmälts till lntemationel- la valutafonden. Om något parivärde inte har anmälts skall parivärdet grundas på den växelkurs som tillämpas av en medlemsstat för sina löpande betalningar i förhållande till en i guld bestämd valuta eller en i guld växlingsbar valuta.
4. Bankens råd får besluta att punkterna 1 och 2 inte skall tillämpas då parivärdet av valutorna för samtliga medlemmar i Internationella 127
Bilaga 14
valutafonden eller banken ändras likformigt och proportionellt.
Artikel 8
Banken skall förvaltas och ledas av ett bankens råd, en styrelse och en direktion.
Artikel 9
1. Bankens råd skall vara sammansatt av ministrar utsedda av med- lemsstaterna.
2. Bankens råd skall fastställa allmänna riktlinjer för bankens kredit- politik, särskilt med avseende på de syften som skall vara vägledande efter hand som den gemensamma marknaden förverkligas.
Bankens råd skall se till att dessa riktlinjer följs. 3. Bankens råd skall vidare
a) besluta om ökning av det tecknade kapitalet enligt artikel 4.3,
b) utöva de befogenheter som anges i artikel 6 i fråga om särskil- da lån,
c) utöva de befogenheter som anges i artiklarna 11 och 13 när ledamöter av styrelsen och direktionen skall utses eller avsättas.
d) bevilja det undantag som anges i artikel 18.1,
e) godkänna styrelsens årsrapport,
f) godkänna den årliga balansräkningen och resultaträkningen,
g) utöva de befogenheter och fullgöra de uppgifter som anges i artiklarna 7, 14, 17, 26 och 27,
h) godkänna bankens arbetsordning.
4. Inom ramen för detta fördrag och denna stadga skall bankens råd vara behörigt att enhälligt fatta beslut om att bankens verksamhet skall inställas och om dess eventuella likvidation.
A rtikel ] 0
Om inte annat bestäms i denna stadga, skall bankens råd träffa sina avgöranden genom beslut som biträds av majoriteten av dess ledamöter. Omröstningen i bankens råd skall ske enligt bestämmelserna i arti- kel 148 i fördraget.
Artikel 11 1. Styrelsen skall ensam vara behörig att besluta om att bevilja lån och garantier samt om att ta upp län; den skall fastställa räntesatsema för beviljade lån och garantiprovisioner; den skall se till att banken för
Prop. 1994/95:19
128
valtas enligt sunda principer; den skall se till att banken leds i över- Prop. 1994/95:19 ensstämmelse med bestämmelserna i detta fördrag och denna stadga Bilaga 14 samt de allmänna riktlinjer som fastställts av bankens råd. Styrelsen skall vara skyldig att vid räkenskapsårets utgång förelägga bankens råd en rapport och efter godkännande offentliggöra denna.
2. Styrelsen skall bestå av 12 ledamöter och 12 suppleanter.
Ledamöterna skall, efter nominering av medlemsstatema och kommis- sionen, utses av bankens råd för en tid av fem år enligt följande:
— tre ledamöter skall nomineras av Förbundsrepubliken Tyskland, — tre ledamöter skall nomineras av Franska republiken, — tre ledamöter skall nomineras av Italienska republiken, — två ledamöter skall nomineras av Beneluxländerna i samförstånd, — en ledamot skall nomineras av kommissionen.
Deras mandat kan förnyas.
Varje ledamot skall biträdas av en suppleant som utses enligt samma villkor och i samma ordning som ledamöterna.
Suppleantema får delta i styrelsens sammanträden. De skall inte ha rösträtt utom när de ersätter en ledamot som är förhindrad att delta.
Ordföranden eller vid förfall för denne en av de vice ordförandena i direktionen skall leda styrelsens sammanträden, dock utan att delta i omröstningar.
Till ledamöter av styrelsen skall utses personer vilkas oavhängighet och duglighet inte kan ifrågasättas. De skall vara ansvariga endast gentemot banken.
3. En ledamot skall kunna avsättas av bankens råd endast om han inte längre uppfyller de villkor som krävs för att han skall kunna utföra sina uppgifter. Bankens råd skall med kvalificerad majoritet besluta om detta.
Om årsrapporten inte godkänns. skall styrelsen avgå.
4. I händelse av vakans till följd av dödsfall eller frivillig avgång, avsättning eller samfälld avgång, skall platsen besättas enligt punkt 2. För en ledamots återstående mandattid skall en ersättare utses utom vid allmän nytillsättning.
5. Bankens råd skall fastställa ersättning åt styrelsens ledamöter. Det skall enhälligt fastställa vilken verksamhet som är oförenlig med en ledamots eller en suppleants uppgifter.
Artikel 12
1. Varje ledamot skall ha en röst i styrelsen. 129
Bilaga 14
2. Om inte annat bestäms i denna stadga skall styrelsen fatta beslut med enkel majoritet av de röstberättigade ledamöterna. Kvalificerad majoritet skall kräva 8 röster. Bankens arbetsordning skall fastställa hur många ledamöter som skall vara närvarande för att styrelsen skall vara beslutför.
Artikel 13
1. Direktionen skall bestå av en ordförande och två vice ordförande, vilka på förslag av styrelsen skall utses av bankens råd för en tid av sex år. Deras mandat kan förnyas.
2. På förslag av styrelsen som skall besluta med kvalificerad majori- tet fär bankens råd, likaså genom beslut med kvalificerad majoritet. avsätta ledamöter av direktionen.
3. Direktionen skall, under ordförandens ledning och under styrelsens kontroll, ansvara för bankens löpande verksamhet.
Den skall förbereda styrelsens beslut, särskilt i fråga om upptagande av lån och beviljande av lån och garantier samt se till att dessa beslut verkställs.
4. Direktionen skall genom majoritetsbeslut yttra sig över förslag till beviljande av lån och garantier samt över förslag till upptagande av lån.
5. Bankens råd skall fastställa ersättning åt direktionens ledamöter och skall fastställa vilken verksamhet som är oförenlig med deras upp- gifter.
6. Ordföranden eller vid förhinder för honom en av de vice ordföran- dena skall företräda banken i rättsliga och andra frågor.
7. Bankens tjänstemän och övriga anställda skall lyda under ordföran- den. De skall anställas och avskedas av honom. Vid valet av personal skall hänsyn tas inte endast till personlig lämplighet och yrkesmeriter, utan också till skälig representation av medlemsstaternas medborgare.
8. Direktionen och bankens personal skall ansvara endast gentemot banken och utöva sina uppdrag i full oavhängighet.
Artikel 14
1. En kommitté bestående av tre medlemmar, som utsetts av bankens råd på grund av deras duglighet, skall varje år pröva om bankens verk- samhet bedrivits enligt gällande regler och om räkenskaperna förts i föreskriven ordning.
Prop. 1994/95: 19
130
2. Kommittén skall intyga att balansräkningen och resultaträkningen Prop. 1994/95:19 överensstämmer med bokföringen och korrekt visar bankens ställning Bilaga 14 beträffande tillgångar och skulder.
Artikel 15
Banken skall stå i förbindelse med varje medlemsstat genom den myn- dighet som utsetts av medlemsstaten. När banken skall genomföra fi- nansiella transaktioner, skall den anlita den sedelutgivande banken i den berörda medlemsstaten eller andra finansinstitut som godkänts av med- lemsstaten.
A rtikel ] 6
1. Banken skall samarbeta med alla internationella organisationer med liknande verksamhetsområden.2. Banken skall sträva efter att upprätta lämpliga förbindelser för samarbete med bank- och finansin- stitut i de länder där den bedriver sin verksamhet.
Artikel 17
På begäran av en medlemsstat eller kommissionen eller på eget initiativ skall bankens råd på samma villkor som gällde för utfärdandet av rikt- linjerna tolka eller komplettera de riktlinjer som rådet fastställt enligt artikel 9 i denna stadga.
Artikel 1 8
1. Inom ramen för de uppgifter som fastställts i artikel 130 i detta fördrag skall banken bevilja lån till sina medlemmar eller till privata eller offentliga företag för investeringsprojekt som skall genomföras inom medlemsstaternas europeiska territorier, i den mån medel från andra källor inte är tillgängliga på skäliga villkor. Banken får dock genom ett undantag som bankens råd enhälligt med- givit på förslag av styrelsen, bevilja lån för investeringsprojekt, som helt eller delvis skall genomföras utanför medlemsstaternas europeiska territorier.
2. Lån skall, så långt det är möjligt, beviljas endast under förutsätt— ning att även andra finansieringskällor utnyttjas.
3. När ett lån beviljas ett företag eller en organisation som inte är en medlemsstat, skall banken bevilja lånet under förutsättning av antingen en garanti från den medlemsstat inom vars territorium projektet skall genomföras eller andra tillräckliga garantier.
4. Banken får garantera lån som upptas av offentliga eller privata företag eller andra organisationer för att genomföra sådana projekt som 131
avses i artikel 130 i detta fördrag. Prop. 1994/95:19 Bilaga 14
5. Den totala utestående summan av lån och garantier som beviljats av banken får inte överstiga 250 procent av det tecknade kapitalet.
6. Banken skall säkra sig mot kursrisker genom att förse låne- och garantiavtal med sådana klausuler som den finner lämpliga.
A rtikel 1 9
1. Räntesatsema för bankens län samt garantiprovisionerna skall an- passas till gällande villkor på kapitalmarknaden och skall beräknas så att intäkterna härav gör det möjligt för banken att uppfylla sina förplikt- elser. täcka sina kostnader och bilda en reservfond enligt artikel 24.
2. Banken skall inte bevilja någon sänkning av räntesatsema. Om en sänkning av räntesatsen synes påkallad med hänsyn till finansieringspro- jektets särskilda art, får den berörda medlemsstaten eller tredje part bevilja räntegottgörelse i den utsträckning som detta är förenligt med reglerna i artikel 92 i detta fördrag.
Artikel 20
Banken skall i sin låne- och garantiverksamhet beakta följande prin— ciper:
1. Den skall säkerställa att dess medel utnyttjas på det mest effektiva sättet i gemenskapens intresse. Den får endast bevilja län eller ställa garantier för upptagande av lån
a) när betalningar av ränta och amortering i fråga om projekt som genomförs av företag inom produktionssektom säkerställs ge- nom verksarnhetens avkastning eller, i fråga om andra projekt, genom en förbindelse tecknad av den stat i vilken projektet utförs eller på annat sätt, och
b) när projektets genomförande bidrar till en höjning av den all- männa ekonomiska produktiviteten och främjar förverkligandet av den gemensamma marknaden.
2. Den skall inte förvärva inuessen i företag eller ta på sig ansvar för deras ledning, om inte skyddet av bankens rättigheter så kräver för att säkerställa återbetalning av dess fordran.
3. Den får överlåta sina fordringar på kapitalmarknaden och får för detta ändamål kräva att dess låntagare utfärdar obligationer eller andra värdepapper.
132
4. Varken banken eller medlemsstaterna får ställa villkor om att de Prop. 1994/95:19 belopp som lånats ut av banken skall användas inom en viss medlems- Bilaga 14 stat.
5. Den kan SOm villkor för att bevilja lån kräva att internationella anbud infordras.
6. Den skall inte finansiera projekt, vare sig helt eller delvis, om den medlemsstat på vars territorium projektet skall genomföras motsätter sig detta.
Artikel 21
]. Ansökningar om län eller garantier får ges in till banken antingen genom kommissionen eller genom den medlemsstat på vars territorium projektet Skall genomföras. Ett företag får även vända sig direkt till banken med ansökan om län eller garanti.
2. När ansökningar ges in genom kommissionen, skall de föreläggas den medlemsstat på vars territorium projektet skall genomföras för yttrande. När de ges in genom en stat, skall de föreläggas kommissio- nen för yttrande. Ansökningar som kommer direkt från företag skall föreläggas den berörda medlemsstaten och kommissionen. Den berörda medlemsstaten och kommissionen skall yttra sig inom två månader. Om svar inte har kommit in inom denna tid, får banken utgå från att projektet i fråga inte möter några invändningar.
3. Styrelsen skall besluta om låne- eller garantiansökningar som före- lagts den av direktionen.
4. Direktionen skall undersöka om låne- eller garantiansökningar som förelagts den står i överensstämmelse med bestämmelserna i denna stadga, särskild bestämmelserna i artikel 20. Om direktionen tillstyrker att lånet eller garantin beviljas, skall den förelägga styrelsen ett utkast till avtal; direktionen får göra sin tillstyrkan beroende av sådana villkor som den anser vara väsentliga. Om direktionen avstyrker att lånet eller garantin beviljas, skall den förelägga styrelsen de relevanta handlingar- na tillsarnmans med sitt yttrande.
5. Om direktionen avstyrkt, får styrelsen endast bevilja ifrågavarande län eller garanti genom enhälligt beslut.
6. Om kommissionen avstyrkt, får styrelsen endast bevilja ifrågava- rande lån eller garanti genom enhälligt beslut, varvid den ledamot som
utsetts efter nominering av kommissionen skall avstå från att delta i omröstningen.
133
Bilaga 14
7. Om både direktionen och kommissionen avstyrkt, får styrelsen inte bevilja ifrågavarande län eller garanti.
Artikel 22
1. Banken skall på de internationella kapitalmarknadema låna upp de medel som den behöver för att kunna fullgöra sina uppgifter.
2. Banken får ta upp lån på en medlemsstats kapitalmarknad antingen inom ramen för de författningsbestämmelser som gäller för emissioner inom landet eller, i avsaknad av sådana bestämmelser i en medlemsstat, när den berörda staten och banken efter samråd har uppnått enighet om lånet. Medlemsstatens behöriga myndigheter får vägra att ge sitt samtycke endast om allvarliga störningar kan befaras på denna stats kapitalmar- knad.
Artikel 23
1. På följande sätt får banken använda disponibla medel som den inte omedelbart behöver för att uppfylla sina förpliktelser:
a) Den får företa placeringar på penningmarknaderna.
b) Om inte annat följer av bestämmelserna i artikel 20.2, får den köpa eller sälja värdepapper som utfärdats av banken eller av dess låntagare.
c) Den får företa varje annan finansiell transaktion inom ramen för sina uppgifter.
2. Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artikel 25 skall banken vid förvaltningen av sina placeringar inte företa valuta- arbitrage, som inte direkt behövs för att genomföra dess utlåning eller fullgöra förbindelser som den ingått i samband med att lån tagits upp eller garantier beviljats.
3. Banken skall i frågor som avses i denna artikel handla i samför- stånd med behöriga myndigheter eller sedelutgivande bank i den be- rörda medlemsstaten.
Artikel 24
1. En reservfond som uppgår till 10 procent av det tecknade kapitalet skall gradvis bildas. Om bankens åtaganden motiverar det, får styrelsen besluta om att bilda ytterligare reserver. Så länge reservfonden inte färdigbildats, skall den tillföras
Prop. 1994/95: 19
134
a) ränteintäkter från lån som banken beviljat av de belopp som Prop. 1994/95:19 medlemsstaterna skall inbetala enligt artikel 5. Bilaga 14
b) ränteintäkter från lån som banken beviljat av de belopp som utgör återbetalning av de lån som avses under a,
i den utsträckning dessa ränteintäkter inte är nödvändiga för att upp- fylla bankens förpliktelser och för att täcka dess kostnader.
2. Reservfondens medel skall placeras så, att de när som helst är tillgängliga för fondens ändamål.
Artikel 25
1. Banken skall alltid ha rätt att föra över tillgångar som den innehar i en medlemsstats valuta till en annan medlemsstats valuta för att ge- nomföra finansiella transaktioner i överensstämmelse med dess uppgifter enligt artikel 130 i detta fördrag och med beaktande av bestämmelserna i artikel 23 i denna stadga. Banken skall så långt som möjligt undvika att företa sådana överföringar, om den har kontanter eller likvida medel i den valuta som den behöver.
2. Banken får inte konvertera sina tillgångar i en medlemsstats valuta till ett tredje lands valuta utan medlemsstatens samtycke.
3. Banken får fritt förfoga över den del av sitt kapital som inbetalats i guld eller i konvertibla valutor och över valutor som upplånats på marknader utanför gemenskapen.
4. Medlemsstaterna förbinder sig att ställa de valutor till bankens gäldenärers förfogande som behövs för betalning av kapital och ränta på sådana lån, som banken beviljat eller garanterat för projekt som skall genomföras på medlemsstaternas territorier.
Artikel 26
Om en medlemsstat inte uppfyller de förpliktelser som följer av med- lemsskap enligt denna stadga, särskilt förpliktelsen att inbetala sin andel av det tecknade kapitalet, sina särskilda län eller sina ränteinbetalningar och amorteringar, får bankens råd med kvalificerad majoritet besluta att beviljandet av län eller garantier till denna medlemsstat eller dess med- borgare skall inställas.
Ett sådant beslut befriar varken staten eller dess medborgare från deras förpliktelser gentemot banken.
135
Artikel 27 Prop. 1994/95:19 Bilaga 14
1. Om bankens råd beslutar att inställa bankens verksamhet skall all
verksamhet utan dröjsmål upphöra, med undantag för sådana åtgärder
som är nödvändiga för att säkerställa att bankens tillgångar används, skyddas och bevaras i behörig ordning samt att dess åtaganden infrias.
2. I händelse av likvidation skall bankens råd utse likvidatorer och ge dem instruktioner för att genomföra likvidationen.
Artikel 28
l. Banken skall i varje medlemsstat ha den mest vittgående rättskapa— citet som tillerkänns juridiska personer enligt den nationella lagstift- ningen. Den skall särskilt kunna förvärva och avyttra fast och lös egen- dom samt föra talan inför domstolar och andra myndigheter.
Den immunitet och de privilegier som banken skall åtnjuta fastställs i det protokoll som avses i artikel 218 i fördraget.
2. Bankens tillgångar skall undantas från varje slag av rekvisition eller expropriation.
Artikel 29
Utom i de fall då domstolen är behörig, skall tvister mellan å ena sidan banken och å andra sidan dess långivare. låntagare eller tredje man avgöras av de behöriga nationella domstolarna.
Banken skall ha domicil i var och en av medlemsstaterna. Den får emellertid i avtal fastställa ett särskilt domicil eller föreskriva ett skilje- domsförfarande.
Bankens tillgångar får endast genom ett avgörande av domstol tas i beslag eller göras till föremål för exekution.
Upprättat i Rom den tjugofemte mars nittonhundrafemtiosju. P. H. Spaak J. Ch. Snoy et d'Oppuers Adenauer Hallstein Pineau M. Faure Antonio Segni Gaetano Martino Bech Lambert Schaus J. Luns J. Linthorst Homan
136
Protokoll om den tyska inrikeshandeln och de problem som Prop. 1994/95:19 sammanhänger med denna Bilaga 14
DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA,
SOM BEAKTAR de förhållanden som för närvarande råder på grund av Tysklands delning,
HAR ENATS OM följande bestämmelser som skall fogas till detta fördrag:
1. Eftersom handeln mellan de tyska territorier som lyder under För- bundsrepubliken Tysklands grundlag och de tyska territorier där grund- lagen inte är tillämplig utgör en del av den tyska inrikeshandeln, kräver tillämpningen av detta fördrag i Tyskland inte någon ändring i gällande ordning för denna handel.
2. Varje medlemsstat skall informera de övriga medlemsstaterna och kommissionen om alla avtal, som rör handeln med de tyska territorier där Förbundsrepubliken Tysklands grundlag inte är tillämplig, och om vilka genomförandebestämmelser som gäller för dessa avtal. Varje medlemsstat skall säkerställa att genomförandet inte strider mot den gemensamma marknadens principer och skall i synnerhet vidta lämpliga åtgärder för att undvika att skada de andra medlemsstaternas ekonomier.
3. Varje medlemsstat får vidta lämpliga åtgärder för att hindra att svårigheter uppstår för staten på grund av handeln mellan en annan medlemsstat och de tyska territorier där Förbundsrepubliken Tysklands grundlag inte är tillämplig. Upprättat i Rom den tjugofemte mars nitton- hundrafemtiosju.
P. H. Spaak J. Ch. Snoy et d'Oppuers Adenauer Hallstein Pineau M. Faure Antonio Segni Gaetano Martino Bech Lambert Schaus ]. Luns
J. Linthorst Homan
137
16 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 19. Bilaga ]3—21
Bilaga 14
Protokoll om vissa bestämmelser angående Franker
DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA,
SOM ÖNSKAR lösa vissa särskilda, nu aktuella problem i överensstäm- melse med fördragets allmänna mål,
HAR ENATS OM följande bestämmelser som skall fogas till detta fördrag:
I - Avgifter och stöd
1. Kommissionen och rådet skall varje år pröva det system för ex— portstöd och särskilda importavgifter som används inom franc-området.
Den franska regeringen skall i samband med prövningen tillkännage vilka åtgärder den avser att vidta för att minska och rationalisera stö- dens och avgifternas storlek.
Den skall också informera rådet och kommissionen om den avser att införa några nya avgifter som en följd av ytterligare liberalisering. och om de justeringar av stöd och avgifter som den avser att göra inom ramen för den högsta avgiftsnivå som gällde den 1 januari 1957. De olika åtgärderna kan tas upp till diskussion inom dessa institutioner.
2. Om rådet anser att bristen på enhetlighet skadar vissa industri- grenar inom andra medlemsstater, får rådet, på förslag från kommissio- nen och med kvalificerad majoritet, anmoda den franska regeringen att vidta vissa åtgärder för att standardisera avgifter och stöd inom var och en av de tre grupperna råmaterial, halvfabrikat och färdiga produkter. Om den franska regeringen inte vidtar sådana åtgärder, kan rådet med kvalificerad majoritet tillåta de övriga medlemsstaterna att vidta skydds- åtgärder enligt de villkor och närmare föreskrifter som rådet fastställer.
3. Om de löpande transaktionerna i betalningsbalansen inom franc- området har varit i jämvikt i mer än ett år och om områdets valuta- reserv har nått en godtagbar nivå, särskilt i förhållande till utrikes- handelns volym, kan rådet, på förslag från kommissionen och med kvalificerad majoritet, besluta att den franska regeringen skall avskaffa avgifts- och stödsystemet. Om kommissionen och den franska regeringen inte kan enas i frågan om huruvida valutareserven inom franc-området har nått en godtagbar nivå, skall de hänskjuta ärendet till ett organ eller en person som i samförstånd utsetts till skiljedomare. Om samförstånd inte kan nås skall domstolens ordförande utse skiljedomaren.Beslut om att avskaffa av- gifts- och stödsystemet skall fattas på ett sådant sätt att betalningsbalan- sens jämvikt inte riskeras; avskaffandet får i synnerhet ske gradvis. När
Prop. 1994/95: 19
138
Bilaga 14
systemet har avskaffats skall fördragets- bestämmelser tillämpas till alla delar.
Begreppet löpande transaktioner i betalningsbalansen skall ha den innebörd som internationella organisationer och Intemationella valuta- fonden har gett det. Begreppet skall omfatta handelsbalansen och de osynliga transaktioner som har karaktär av intäkter eller tjänster.
II — Övertidsersättning
1. Enligt medlemsstaternas uppfattning kommer upprättandet av den gemensamma marknaden att vid den första etappens utgång medföra en situation, där det normala antalet arbetstimmar, utöver vilket övertids— ersättning betalas, och det genomsnittliga lönetillägget för övertidstim- mar inom industrin motsvarar det franska genomsnittet år 1956.
2. Om denna situation inte uppstår i slutet av den första etappen skall kommissionen bemyndiga Frankrike att, med avseende på de industri- grenar som påverkas av skillnader i metoden för beräkning av övertids- ersättning, vidta skyddsåtgärder enligt de villkor och närmare föreskrif- ter som kommissionen fastställer. Sådana åtgärder får dock inte vidtas om den genomsnittliga ökningen av lönenivån inom samma industrigre- nar i övriga medlemsstater, jämfört med genomsnittet år 1956. under denna etapp överstiger ökningen i Frankrike med en av konunissionen fastställd och av rådet med kvalificerad majoritet godkänd procentsats.
Upprättat i Rom den tjugofemte mars nittonhundrafemtiosju.
P. H. Spaak J. Ch. Snoy et d”Oppuers Adenauer Hallstein Pineau M. Faure Antonio Segni Gaetano Martino Bech Lambert Schaus J. Luns J. Linthorst Homan
1.5 Protokoll om Italien DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA,
SOM ÖNSKAR lösa vissa problem avseende Italien,
Prop. 1994/95:19
139
HAR ENATS OM följande bestänunelser som skall fogas till detta Prop. 1994/95:19 fördrag: Bilaga 14
GEMENSKAPENS MEDLEMSSTATER
BEAKTAR att den italienska regeringen genomför ett tioårigt ekono- miskt utvecklingsprogram vars mål är att rätta till obalansema i den italienska ekonomin, i synnerhet genom att bygga upp en infrastruktur i de mindre utvecklade områdena i södra Italien och på de italienska öarna samt genom att skapa nya arbetstillfällen för att avskaffa arbets- lösheten,
HÄNVISAR TILL att principerna och målen i den italienska regering- ens program har övervägts och blivit godkända av internationella sam- arbetsorgan, i vilka medlemsstatema är medlemmar, INSER att det ligger i deras gemensamma intresse att målen i det italienska program- met uppnås,
ÄR ENIGA OM att rekommendera gemenskapens institutioner att an- vända alla de medel och förfaranden som föreskrivs i detta fördrag och då särskilt att på ett lämpligt sätt utnyttja Europeiska investeringsban- kens och Europeiska sociala fondens resurser, för att underlätta genom- förandet av den italienska regeringens uppgift,
ANSER att gemenskapens institutioner vid tillämpningen av detta för- drag bör beakta de stora påfrestningar som Italiens ekonomi kommer att utsättas för under de kommande åren och det önskvärda i att undvika sådana riskfyllda belastningar, särskilt vad gäller betalningsbalansen och sysselsättningsnivån, som skulle kunna äventyra tillämpningen av för- draget i Italien,
ERKÄNNER särskilt att det vid tillämpningen av artiklarna 108 och 109 blir nödvändigt att se till att de åtgärder som krävs av den italien— ska regeringen inte äventyrar genomförandet av regeringens program för ekonomisk utveckling och höjning av befolkningens levnadsstandard.
Upprättat i Rom den tjugofemte mars nittonhundrafemtiosju.
P. H. Spaak ]. Ch. Snoy et d'Oppuers Adenauer Hallstein ' Pineau
M. Faure Antonio Segni Gaetano Martino
Bech
140
Lambert Schaus ' Prop. 1994/95:19 J. Luns Bilaga 14 J. Linthorst Homan
Protokoll om Storhertigdömet Luxemburg DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA,
SOM ÖNSKAR lösa vissa särskilda problem angående Storhertigdömet Luxemburg,
HAR ENATS OM följande bestämmelser som skall fogas till detta fördrag:
Artikel 1
1. På grund av jordbrukets särskilda ställning i Storhertigdömet Lux- emburg skall Storhertigdömet ha rätt att behålla kvantitativa restrik- tioner för import av sådana produkter som räknas upp i den lista. vilken är fogad till det beslut om jordbruket i Luxemburg som fattades den 3 december 1955 av de avtalsslutande parterna i Allmänna tull- och han- delsavtalet. Belgien, Luxemburg och Nederländerna skall tillämpa det system som föreskrivs i artikel 6.3 i konventionen av den 25 juli 1921 om den ekonomiska unionen mellan Belgien och Luxemburg.
2. Storhertigdömet Luxemburg skall vidta alla åtgärder av strukturell, teknisk och ekonomisk natur som gör det möjligt att gradvis integrera dess jordbruk med den gemensamma marknaden. Kommissionen får lämna Storhertigdömet rekommendationer om vilka åtgärder som skall vidtas.Vid slutet av övergångsnden skall rådet, på förslag från kommis- sionen och med kvalificerad majoritet, besluta om i vilken utsträckning de undantag som beviljats Storhertigdömet Luxemburg skall behållas, ändras eller upphävas. Varje medlemsstat som saken gäller kan överklaga detta beslut till ett skiljedomsorgan som har utsetts enligt artikel 8.4 i detta fördrag.
A rtikel 2
När kommissionen utarbetar de bestämmelser om fri rörlighet för ar- betstagare som avses i artikel 48.3 i detta fördrag, skall den beakta den särskilda demografiska situationen i Storhertigdömet Luxemburg.
Upprättat i Rom den tjugofemte mars nittonhundrafemtiosju.
P. H. Spaak J. Ch. Snoy et d'Oppuers 141
Adenauer Prop. 1994/95: 19
Hallstein Bilaga 14 Pineau
M. Faure Antonio Segni Gaetano Martino Bech Lambert Schaus J. Luns J. Linthorst Homan
Protokoll om varor som har sitt ursprung i och kommer från vissa länder och som särbehandlas vid import till en medlemsstat
DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA,
SOM ÖNSKAR närmare bestämma hur detta fördrag skall tillämpas på vissa varor som har sitt ursprung i och kommer från vissa länder och som särbehandlas vid import till en medlemsstat,
HAR ENATS OM följande bestänunelser som skall fogas till detta fördrag:
1. Tillämpningen av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekono- miska gemenskapen skall inte kräva någon ändring av de tullbestämmel- ser som vid fördragets ikraftträdande tillämpas vid import
a) till Beneluxländerna av varor med ursprung i och som konuner från Surinam eller Nederländska Antillerna,
b) till Frankrike av varor med ursprung i och som kommer från Marocko, Tunisien, Republiken Vietnam, Kambodja eller Laos; detta skall även gälla för de franska besittningarna i kondomini- et Nya Hebriderna,
c) till Italien av varor med ursprung i och som kommer från Libyen eller det nu under italienskt förvaltarskap stående Somaliland.
2. Varor som har importerats till en medlemsstat enligt de ovan an- givna reglerna skall vid återexport till någon annan medlemsstat inte anses kunna omsättas fritt i den förstnämnda medlemsstaten enligt arti- kel 10 i detta fördrag.
3. Före utgången av det första året efter det att detta fördrag har trätt i kraft skall varje medlemsstat underrätta kommissionen och de övriga medlemsstaterna om sina regler angående sådan särbehandling som
142
avses i detta protokoll och samtidigt överlämna en lista över de varor Prop. 1994/95:19 som särbehandlas. Bilaga 14
Varje medlemsstat skall också informera kommissionen och de övriga medlemsstaterna om senare ändringar i listan eller i särbehandlingen.
4. Kommissionen skall säkerställa att tillämpningen av dessa regler inte är till skada för de övriga medlemsstaterna. För att uppnå detta mål får den vidta lämpliga åtgärder vad gäller förbindelserna mellan med- lemsstaterna.
Upprättat i Rom den tjugofemte mars nittonhundrafemtiosju.
P. H. Spaak J. Ch. Snoy et d”Oppuers Adenauer Hallstein Pineau M. Faure Antonio Segni Gaetano Martino Bech Lambert Schaus
J. Luns J. Linthorst Homan
Protokoll om den ordning som med avseende på Algeriet och Franska republikens utomeuropeiska departement skall tillämpas på varor som omfattas av Europeiska kol- och stålgemenskapen
DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA,
SOM ÄR MEDVETNA OM att de bestämmelser i detta fördrag som avser Algeriet och Franska republikens utomeuropeiska departement aktualiserar frågan om vilken ordning som, i fråga om Algeriet och dessa departement, skall tillämpas på varor som omfattas av Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen,
SOM ÖNSKAR finna en lämplig lösning i samklang med de två för- dragens principer,
FÖRBINDER SIG att lösa detta problem i en anda av samförstånd och inom kortast möjliga tid, dock senast vid den första revisionen av För- draget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen.
Upprättat i Rom den tjugofemte mars nittonhundrafemtiosju.
143
Bilaga 14
P. H. Spaak J. Ch. Snoy et d'Oppuers Adenauer Hallstein Pineau M. Faure Antonio Segni Gaetano Martino Bech Lambert Schaus J. Luns ]. Linthorst Homan
Protokoll om mineraloljor och vissa av deras derivat DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA
HAR ENATS OM följande bestämmelser som skall fogas till detta fördrag:
1. Under sex år efter det att detta fördrag har trätt i kraft får varje medlemsstat gentemot övriga medlemsstater och tredje land behålla de tullar och avgifter med motsvarande verkan som den 1 januari 1957 — eller vid fördragets ikraftträdande, om de då är lägre — tillämpades på varor som omfattas av nummer 27.09, 27.10, 27.11, 27.12 och ur 27.13 (paraffin, mikrovax och andra mineralvaxer) i Brysselnomenkla- turen. Tullsatsen för råolja får dock inte vara sådan, att den medför att den skillnad som den 1 januari 1957 förelåg mellan tullsatsen för råolja och tullsatsema för de ovannämnda derivaten ökar med mera än 5 pro- cent. Om någon sådan skillnad inte föreligger, får den skillnad som senare kan uppkomma inte överstiga 5 procent av den tullsats som den 1 januari 1957 tillämpades på varor som omfattas av nummer 27.09. Om tullarna eller avgifterna med motsvarande verkan sätts ned före utgången av den ovannämnda sexårsperioden för de varor som omfattas av nummer 27.09, skall de tullar eller avgifter med motsvaran- de verkan som gäller för de övriga ovannämnda varorna sättas ned i samma utsträckning. Vid slutet av denna period skall de tullsatser som behållits enligt föregående stycke fullständigt avskaffas gentemot de övriga medlemssta- terna. Samtidigt skall den gemensamma tulltaxan bli tillämplig gentemot tredje land.
2. Artikel 92.3 e i detta fördrag skall tillämpas på stöd till produktion av mineraloljor som omfattas av nummer 27.09 i Brysselnomenklaturen, om sådant stöd visar sig vara nödvändigt för att få ner priset på råolja till världsmarknadspriset cif europeisk hamn i en medlemsstat. Kommis- sionen skall under de två första etapperna använda sina befogenheter
Prop. 1994/95: 19
144
enligt artikel 93 endast i den omfattning som krävs för att förhindra Prop. 1994/95:19 missbruk av stöd. Bilaga ]4
Upprättat i Rom den tjugofemte mars nittonhundrafemtiosju.
P. H. Spaak J. Ch. Snoy et d'Oppuers Adenauer Hallstein Pineau M. Faure Antonio Segni Gaetano Martino Bech Lambert Schaus J. Luns J. Linthorst Homan
Protokoll om tillämpningen av Fördraget om upprättandet av. Europeiska ekonomiska gemenskapen på de utomeuropeiska delarna av Konungariket Nederländerna
DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA,
SOM ÄR ANGELÄGNA att. vid tiden för undertecknandet av För- draget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, be— stämma räckvidden av bestämmelserna i artikel 227 i detta fördrag när det gäller Konungariket Nederländerna,
HAR ENATS OM följande bestämmelser som skall fogas till detta fördrag:
På grund av Konungariket Nederländernas statsråttsliga struktur enligt författningen av den 29 december 1954 är Konungarikets regering, trots artikel 227, berättigad att ratificera fördraget endast för Konungariket i Europa och Nederländska Nya Guinea.
Upprättat i Rom den tjugofemte mars nittonhundrafemtiosju.
P. H. Spaak ]. Ch. Snoy et d'Oppuers Adenauer Hallstein Pineau M. Faure
Antonio Segni
Gaetano Martino 145
Bilaga 14
Bech Lambert Schaus
J. Luns J. Linthorst Homan
Genomförandekonvention om associeringen av utomeuropeiska länder och territorier med gemenskapen
DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA,
SOM ÖNSKAR fastställa den genomförandekonvention som omtalas i artikel 136 i detta fördrag,
HAR ENATS OM följande bestämmelser som skall fogas till detta fördrag:
Artikel ]
Medlemsstaterna skall på nedan angivna villkor delta i åtgärder som är ägnade att främja den sociala och ekonomiska utvecklingen i de länder och territorier som är förtecknade i bilaga IV till detta fördrag. genom att bistå dessa länders och territoriers ansvariga myndigheter i deras strävanden.
För detta ändamål upprättas härmed en utvecklingsfond för utom- europeiska länder och territorier, till vilken medlemsstaterna under en tid av fem år skall betala de årliga avgifter som fastställts i bilaga A till denna konvention.
Fonden skall förvaltas av kommissionen.
Artikel 2
De myndigheter som är ansvariga för dessa länder och territorier skall i samförstånd med de lokala myndigheterna eller med företrädare för folken i de berörda länderna och territorierna, förelägga kommissionen de sociala och ekonomiska projekt för vilka man begär linansiering genom gemenskapen.
Artikel 3
Kommissionen skall varje år utarbeta allmärma handlingsprogram för fördelningen på olika projektgrupper av de medel som står till förfogan- de enligt bilaga B till denna konvention.
De allmänna handlingsprogrammen skall omfatta följande finansie- ringsprojekt:
a) Vissa sociala institutioner, särskilt sjukhus och inrättningar för undervisning och teknisk forskning samt för yrkesvägledning
Prop. 1994/95: 19
146
och yrkesutbildning av befolkningen. Prop. 1994/95:19 b) Investeringar som är av allmänt intresse och direkt knuma till Bilaga 14
genomförandet av ett program som innehåller konkreta och pro—
duktiva utvecklingsprojekt.
Artikel 4
Vid början av varje budgetår skall rådet, med kvalificerad majoritet och efter att ha hört kommissionen, bestämma vilka belopp som skall anslås för att linansiera
a) de sociala institutioner som avses i artikel 3 a, b) de investeringar av allmänt intresse som avses i artikel 3 b.
Rådets beslut skall syfta till att uppnå en rationell geografisk fördelning av de tillgängliga medlen.
Artikel 5
1. Kommissionen skall besluta om hur de enligt artikel 4 a tillgängli— ga medlen skall fördelas mellan olika ansökningar om finansiering av sociala institutioner.
2. Kommissionen skall utarbeta förslag för finansieringen av de inve- steringsprojekt som avses i artikel 4 b. Den skall förelägga rådet dessa förslag. Om ingen medlemsstat inom en månad begär att rådet skall pröva förslagen skall dessa anses vara godkända. Om rådet prövar förslagen skall rådet inom två månader fatta beslut med kvalificerad majoritet.
3. Sådana medel som inte har fördelats under ett år skall föras över till de följande åren.
4. De fördelade medlen skall ställas till förfogande för de myndig- heter som ansvarar för att arbetena utförs. Kommissionen skall säker- ställa an medlen används för de beslutade ändamålen och på bästa möjliga ekonomiska villkor.
Artikel 6
Inom sex månader efter det att detta fördrag har trätt i kraft skall rådet, med kvalificerad majoritet och på förslag från kommissionen, fastställa regler för insamlingen och överföringen av bidragen. för budgetarbetet och för förvaltningen av Utvecklingsfondens medel.
147
Artikel 7 Prop. 1994/95:19 Bilaga 14 Den kvaliticerade majoritet som avses i artiklarna 4—6 skall vara 67 röster. Medlemsstaterna skall ha följande antal röster:
Belgien ................................. 11 röster Tyskland ................................ 33 röster Frankrike ................................ 33 röster Italien .................................. 11 röster Luxemburg ............................... 1 röst Nederländerna ............................ 11 röster Artikel 8
Etableringsrätten skall i varje land eller territorium gradvis utökas till att gälla medborgare och företag från andra medlemsstater än den stat som har särskilda förbindelser med landet eller territoriet i fråga. När- mare riktlinjer för detta skall rådet fastställa under det första tillämp- ningsåret för denna konvention; rådet skall därvid besluta med kvalifice- rad majoritet och på förslag från kommissionen samt på ett sådant sätt att all diskriminering gradvis upphör under övergångstiden.
Artikel 9
De tullbestämmelser som föreskrivs i artiklarna 133 och 134 i detta fördrag skall tillämpas på handeln mellan medlemsstaterna och dessa länder och territorier.
A rtikel ] 0
Under denna konventions giltighetstid skall medlemsstaterna i sitt han- delsutbyte med dessa länder och territorier tillämpa de bestämmelser i fördragets kapitel om avskaffandet av kvantitativa restriktioner mellan medlemsstaterna, som medlemsstaterna tillämpar i handelsutbytet med varandra under samma tid.
Artikel 1 I
1. Ett år efter det att denna konvention har trätt i kraft skall i varje land eller territorium där importkvoter förekommer, de kvoter som är öppna för andra stater än den stat med vilken landet eller territoriet har särskilda förbindelser omvandlas till globala kvoter som utan diskrimi- nering skall vara öppna för övriga medlemsstater. Från och med samma tidpunkt skall dessa kvoter årligen ökas enligt artikel 32 och artikel 33.1—2 och 33.4—7 i detta fördrag.
2. Om den globala kvoten för en icke-liberaliserad vara inte uppgår till 7 procent av den totala importen till ett land eller territorium, skall 143
Bilaga 14
en kvot som uppgår till 7 procent av denna import införas senast ett år efter det att denna konvention har trätt i kraft och årligen ökas enligt punkt 1.
3. Om det ifråga om vissa varor inte finns någon kvot för import till ett land eller territorium, skall kommissionen genom ett beslut ge när- mare föreskrifter om hur de kvoter som skall erbjudas de övriga med- lemsstaterna skall öppnas och utökas.
Artikel 12
Om medlemsstaternas importkvoter omfattar både import från en stat med särskilda förbindelser med ett land eller territorium och import från det berörda landet eller territoriet, skall den del av importen som kom- mer från länderna och territorierna vara föremål för en global kvot som skall bestämmas utifrån importstatistik. Sådana kvoter skall fastställas under det första året av denna konventions giltighetstid och ökas enligt artikel 10.
A rtikel ] 3
Bestämmelserna i artikel 10 skall inte hindra sådana förbud mot eller restriktioner för import, export eller transitering som grundas på hänsyn till allmän moral, allmän ordning eller allmän säkerhet eller intresset att skydda människors och djurs hälsa och liv, att bevara växter, att skydda nationella skatter av konsmärligt, historiskt eller arkeologiskt värde eller att skydda industriell eller kommersiell äganderätt. Sådana förbud eller restriktioner får dock inte utgöra ett medel för godtycklig diskrimine- ring eller innefatta en förtäckt begränsning av handeln.
Artikel 14
Efter det att denna konvention har upphört att gälla och tills dess att associeringsbestämmelser för ytterligare en period har antagits, skall å ena sidan ländernas och territoriemas importkvoter och å andra sidan medlemsstaternas importkvoter för varor med ursprung i länderna och territorierna, behållas på den nivå som fastställts för det femte året. Den ordning med avseende på etableringsrätten som var i kraft vid femte årets utgång skall också behållas.
A rtikel 15
1. Tullkvoter för import från tredje land av orostat kaffe till Italien och Beneluxländerna och av bananer till Förbundsrepubliken Tyskland, skall införas i enlighet med de protokoll som är fogade till denna kon- vention.
Prop. 1994/95: 19
149
Bilaga 14
2. Om denna konvention upphör att gälla innan ett nytt avtal har slu- tits, skall medlemsstaterna, i avvaktan på ett nytt avtal, beviljas tullkvo— ter för bananer, kakaobönor och orostat kaffe till de tullsatser som tillämpades vid början av den andra etappen. Dessa kvoter skall motsva- ra importvolymen från tredje land under det senaste år för vilket det finns tillgänglig statistik. Dessa kvoter skall i förekommande fall ökas i proportion till konsum— tionsökningen i de importerande länderna.
3. De medlemsstater som har beviljats tullkvoter på vilka — enligt protokollen om import av orostat kaffe och bananer från tredje land — de tullsatser tillämpas som gällde då detta fördrag trädde i kraft, kan istället för en tillämpning av den i punkt 2 föreskrivna ordningen kräva att tullkvotema för dessa produkter bibehålls på samma nivå som de uppnått då denna konvention upphör att gälla. Dessa kvoter skall i förekommande fall ökas enligt punkt 2.
4. Kommissionen skall på begäran av de berörda staterna besluta om storleken på de tullkvoter som avses i de föregående punkterna.
A rtikel ] 6
Bestämmelserna i artiklarna 1—8 i denna konvention skall tillämpas på Algeriet och de franska utomeuropeiska departementen.
Artikel ] 7
Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artiklarna 14 och 15 ingås denna konvention för en tid av fem år.
Upprättat i Rom den tjugofemte mars nittonhundrafemtiosju.
P. H. Spaak J. Ch. Snoy et d'Oppuers Adenauer Hallstein Pineau M. Faure Antonio Segni Gaetano Martino Bech Lambert Schaus J. Luns J.Linthorst Homan
Prop. 1994/95: 19
150
Bilaga A enligt artikel 1 i denna konvention Prop. 1994/95:19 Bilaga 14
Länder MIUONER EPU—BERÄKMNGSENHEIER ___!" Procent
Tyskland
Italien
Luxemburg
Nederländerna
Bilaga B enligt artikel 3 i denna konvention
A'rz 22.5 %
Totalt
Procent
Utomeuropeisk a länder och
territorier med MILJONER EPU-BERÄKNINGSENHETER anknytning till
30 51 1.25
Frankrike
Italien
Nederländerna
151
Bilaga 14
Protokoll om tullkvoter för import av bananer (ur 08.01 i Brysselnomenklaturen)
DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA
HAR ENATS OM följande bestämmelser som skall fogas till denna konvention:
1. Från den första tillnärrnningen av externa tullar enligt artikel 23.1 b i detta fördrag till slutet av den andra etappen, skall Förbundsrepubliken Tyskland beviljas en årlig tullfri importkvot som ska motsvara 90 procent av den kvantitet som importerades år 1956, minskat med de kvantiteter som kommer från de länder och territorier som avses i artikel 131 i detta fördrag.
2. Från slutet av den andra etappen till slutet av den tredje, skall kvoten vara 80 procent av den ovan angivna kvantiteten.
3. De årliga kvoter som bestäms i punkterna 1 och 2 skall ökas med 50 procent av skillnaden mellan de totala kvantiteter som importerades under det närmast föregående året och de kvantiteter som importerades år 1956. _ Om den totala importen minskar i jämförelse med år 1956, skall de årliga kvoter som föreskrivs ovan inte överstiga 90 procent av importen för det närmast föregående året under den tid som avses i punkt 1, eller 80 procent av importen för det närmast föregående året under den tid som avses i punkt 2.
4. Så snart som den gemensamma tulltaxan tillämpas i sin helhet skall kvoten utgöra 75 procent av importen för år 1956. Denna kvot skall ökas enligt punkt 3 första stycket. Om importen har minskat i jämförelse med år 1956, skall den årliga kvot som föreskrivs ovan inte överstiga 75 procent av importen för det närmast föregående året. Varje beslut om att avskaffa eller ändra denna kvot skall fattas av rådet, med kvaliticerad majoritet och på förslag från kommissionen.
5. Den irnportkvantitet för år 1956 som enligt de ovan angivna be- stämmelsema skall utgöra beräkningsgrunden för kvoterna, uppgår till 290.000 ton efter avdrag för importen från de länder och territorier som avses i artikel 131 i detta fördrag.
6. Om länderna och territorierna inte skulle vara i stånd att leverera de av Förbundsrepubliken Tyskland begärda kvantitetema, är de be- rörda medlemsstaterna beredda att samtycka till en motsvarande ökning av den tyska tullkvoten.
Prop. 1994/95: 19
152
Upprättat i Rom den tjugofemte mars nittonhundrafemtiosju. Prop. 1994/95: 19 Bilaga 14 P. H. Spaak ]. Ch. Snoy et d”Oppuers Adenauer Hallstein Pineau M. Faure Antonio Segni Gaetano Martino Bech Lambert Schaus J. Luns J. Linthorst Homan
Vid undertecknandet av detta protokoll gjorde Förbundsrepubliken Tysklands befullmäktigade på sin regeringens vägnar följande förklaring som de övriga befullmäktigade beaktade:
Förbundsrepubliken Tyskland är beredd att stödja alla åtgärder som kan vidtas av tyska privata intressenter för att inom Förbundsrepubliken främja försäljningen av bananer från de associerade utomeuropeiska länderna och territorierna.
För att uppnå detta mål skall förhandlingar inledas så snart som möjligt mellan affärskretsama i de olika länder som är intresserade av att leverera och sälja bananer.
Protokoll om tullkvoter för import av orostat kaffe (ur 09.01 i Brysselnomenklaturen)
DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA
HAR ENATS OM följande bestänunelser som skall fogas till denna konvention:
A. Italien
Under den första tiden av associering av de utomeuropeiska länderna och territorierna med gemenskapen och efter den första ändringen av tullsatsema enligt artikel 23 i detta fördrag, skall vid import av orostat kaffe från tredje land till italienskt territorium de tullsatser gälla som tillämpades då detta fördrag trädde i kraft, förutsatt att importen ligger inom ramen för en årlig kvot som högst är lika med den samlade irnpor- ten av orostat kaffe från tredje land till Italien under år 1956.
Från och med det sjätte året efter det att detta fördrag trätt i kraft till slutet av den andra etappen skall den ursprungliga kvot som föreskrivs i föregående stycke minskas med 20 procent.
153
17 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 19. Bilaga 13-21
Bilaga 14
Från början av den tredje etappen och under hela dess varaktighet skall kvoten vara 50 procent av den ursprungliga kvoten.
I fyra år efter övergångstidens slut får vid import av orostat kaffe till Italien de tullsatser, som gällde där när detta fördrag trädde i kraft, fortsätta att tillämpas på upp till 20 procent av den ursprungliga kvoten.
Kommissionen skall pröva om det procenttal och den tidsfrist som anges i föregående stycke är befogade.
Bestämmelserna i detta fördrag skall tillämpas på de kvantiteter som importeras utöver de ovan angivna kvoterna.
B. Beneluxländerna
Från början av den andra etappen och under hela dess varaktighet, får orostat kaffe från tredje land fortsätta att importeras tullfritt till Beneluxländemas territorier. Denna tullfria import får dock högst uppgå till 85 procent av den totala kvantitet orostat kaffe som importerades under det senaste året för vilket det tinns statistik tillgänglig.
Från början av den tredje etappen och under hela dess varaktighet, skall den tullfria import som avses i föregående stycke minskas till 50 procent av den totala mängden orostat kaffe som importerades under det senaste året för vilket det finns statistik tillgänglig.
Bestämmelserna i detta fördrag skall tillämpas på de kvantiteter som importeras utöver de ovan angivna kvoterna.
Upprättat i Rom den tjugofemte mars nittonhundrafemtiosju.
P. H. Spaak J. Ch. Snoy et d'Oppuers Adenauer Hallstein Pineau M. Faure Antonio Segni Gaetano Martino Bech Lambert Schaus J. Luns J. Linthorst Homan
Prop. 1994/95: 19
154
BILAGA 15 FÖRDRAGET DEN 25 MARS 1957 OM UPPRÄ TTANDET AV EUROPEISKA ATOMENERGIGEMENSKAPEN
BILAGA 15 Prop. 1994/95:19
Bilaga 15 Fördraget den 25 mars 1957 om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen
FÖRDRAGET OM UPPRÄTTANDET AV EUROPEISKA ATOMENERGIGEMENSKAPEN (EURATOM) Innehållsförteckning Ingress ..................................... 3 Avdelning I: Gemenskapens uppgifter .................. 5 Avdelning II: Bestämmelser för att främja framsteg på kämenergiområdet ............................... 7 Kapitel 1: Främjande av forskning .......................... 7 Kapitel 2: Inforrnationsspridning ........................... 9 Kapitel 3: Hälsoskydd ................................. 19 Kapitel 4: Investeringar ................................ 21 Kapitel 5: Gemensamma företag ........................... 23 Kapitel 6: Försörjning ................................. 25 Kapitel 7: Säkerhetskontroll ............................. 33 Kapitel 8: Egendomsordning ............................. 37 Kapitel 9: Den gemensamma marknaden på kämenergiområdet ....... 38
Bilaga 15
Kapitel 10:
Yttre förbindelser ............................. 41 Avdelning III: Institutionella bestämmelser .............. 43
Kapitel 1:
Gemenskapens institutioner ....................... 43
Kapitel 2:
Gemensamma bestämmelser för flera institutioner ......... 56
Kapitel 3:
Ekonomiska och sociala kommittén .................. 57 Avdelning IV: Finansiella bestämmelser ................ 60 Avdelning V: Allmänna bestämmelser ................. 67 Avdelning VI: Bestärrunelser om inledningsskedet .......... 74 Slutbestämmelser ............................... 79 Bilagor Bilaga 1:
Områden för kämenergiforskning enligt artikel 4 i detta fördrag 80 Bilaga II:
Industrigrenar som avses i artikel 41 i detta fördrag
.......................................... 83 Bilaga III:
Förmåner som kan beviljas gemensamma företag enligt artikel 48 i
detta fördrag ................................ 84 Bilaga IV:
Listor över varor och produkter som omfattas av bestämmelserna i kapitel 9 om den gemensamma marknaden på kämenergiområdet 85
Bilaga V: Inledande forsknings- och utbildningsprogram som avses i artikel 215 i detta fördrag ............................... 90
Fördelning på huvudposter av de utgifter som krävs för genomförandet av forsknings- och utbildningsprogrammet ............. 93
Prop. 1994/95: 19
Bilaga 15
HANS MAJESTÄT BELGARNAS KONUNG, FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLANDS PRESIDENT, FRANSKA REPUBLIKENS PRESIDENT, ITALIENSKA REPUBLIKENS PRESIDENT, HENNES KUNGLIGA HÖGHET STORHERTIGINNAN AV LUXEMBURG, HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV NEDERLÄNDERNA,
SOM INSER att kärnenergin utgör en oumbärlig källa för att säkerställa produktionens utveckling och förnyelse och för att möjliggöra framsteg i arbetet för freden,
SOM ÄR ÖVERTYGADE OM att endast en omedelbar gemensam ansträngning kan leda till resultat som motsvarar de konstruktiva krafterna inom deras länder,
SOM ÄR BESLUTNA att skapa förutsättningar för utvecklingen av en effektiv kämindustri som väsentligt ökar energiproduktionen, modemiserar tekniken och inom talrika andra områden bidrar till välstånd för deras folk,
SOM ÄR ANGELÄGNA att skapa sådana förhållanden i säkerhetshånseende att farorna för befolkningens liv och hälsa avlägsnas,
SOM ÖNSKAR att andra länder deltar i detta arbete och att samarbete kommer till stånd med internationella organisationer som är sysselsatta med atomenergins fredliga utveckling,
HAR BESLUTAT att skapa en europeisk atomenergigemenskap (EURATOM) och har för detta ändamål som befullmäktigade utsett
Hans majestät belgamas konung
Paul-Henri S p a a k , utrikesminister; Baron J. Ch. S n oy et d ' 0 p pu e r s , generalsekreterare i ekonomiministeriet, ordförande i den belgiska delegationen vid regeringskonferensen;
Förbundsrepubliken Tysklands president
dr Konrad A (1 e n a u e r , förbundskansler; professor dr Walter H alls t e in , statssekreterare i utrikesministeriet;
Franska republikens president Christian Pi n e a u , utrikesminister; Maurice F a u r e , statssekreterare i utrikesministeriet;
Prop. 1994/95: 19
Prop. 1994/95:19 Italienska republikens president Bilaga 15
Antonio S e g ni , konseljpresident; professor Gaetano M a r t i n o , utrikesminister; Hennes kungliga höghet storhertiginnan av Luxemburg Joseph B e 0 h , konseljpresident, utrikesminister; ambassadör Lambert 5 c h au s , ordförande i den luxemburgska delegationen vid regeringskonferensen; Hennes majestät drottningen av Nederländerna Joseph L u n s , utrikesminister; J. L i n t h 0 r s t H 0 m a n , ordförande i den nederländska delegationen vid regeringskonferensen;
SOM. sedan de utväxlat sina fullmakter och funnit dem vara i god och behörig form, har enats om följande.
Bilaga 15
AVDELNING I Gemenskapens uppgifter Artikel 1
Genom detta fördrag upprättar de HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA mellan sig en EUROPEISK ATOMENERGIGEMENSKAP (EURATOM).
Gemenskapen skall ha till uppgift att genom att skapa de förutsättningar som behövs för en snabb organisation och tillväxt av kämenergiindustrierna, bidra till en höjning av levnadsstandarden i medlemsstaterna och till utvecklingen av förbindelserna med övriga länder.
Artikel 2
För att fullgöra sin uppgift skall gemenskapen i den ordning som anges i detta fördrag
a) främja forskning och säkerställa spridning av teknisk information,
b) uppställa enhetliga säkerhetsnormer för befolkningens och arbetstagarnas hälsoskydd samt övervaka tillämpningen av dessa normer,
c) underlätta investeringar och, särskilt genom att uppmuntra initiativ från företagens sida, säkerställa att sådana viktiga anläggningar kommer till stånd som behövs för utvecklingen av kärnenergin inom gemenskapen,
d) tillförsäkra samtliga förbrukare inom gemenskapen en regelbunden och rättvis försörjning med malmer och kärnbränslen.
e) genom lämplig kontroll garantera att kärnmaterial inte används för andra ändamål än sådana för vilka de är avsedda,
f) utöva den äganderätt som tillkommer gemenskapen med avseende på speciella klyvbara material,
g) säkerställa goda avsättningsmöjligheter och tillgång till de bästa tekniska hjälpmedel genom att upprätta en gemensam marknad för speciell materiel och utrustning, genom fria kapitalrörelser för investeringar på kämenergiområdet och genom frihet för specialister att vara anställda inom gemenskapen,
h) upprätta sådana förbindelser med andra länder och internationella organisationer som år ägnade att främja framsteg i samband med den fredliga användningen av kärnenergin.
Pr0p. 1994/95: 19
Artikel 3 Prop. 1994/95:19 Bilaga 15 1. De uppgifter som anförtrotts gemenskapen skall genomföras av
_ en FÖRSAMLING. — ett RÅD,
_ en KOMMISSION, _ en DOMSTOL.
Varje institution skall handla inom ramen för de befogenheter som den har tilldelats genom detta fördrag.
2. Rådet och kommissionen skall biträdas av en ekonomisk och social kommitté med rådgivande uppgifter.
AVDELNING II Prop. 1994/95:19 Bilaga 15 Bestämmelser för att främja framsteg på kämenergiområdet
Kapitel 1 Främjande av forskning
Artikel 4
1. Kommissionen skall ha till uppgift att främja och underlätta kämforskningen i medlemsstaterna samt att komplettera denna genom att genomföra gemenskapens forsknings- och utbildningsprogram.
2. Kommissionen skall utöva denna verksamhet på de områden som anges i den lista som utgör bilaga I till detta fördrag.
På förslag från kommissionen får rådet genom beslut med kvalificerad majoritet ändra listan. Kommissionen skall höra den i artikel 134 nämnda vetenskapliga och tekniska kommittén.
A rtikel 5
För att främja samordningen av den i medlemsstatema bedrivna forskningen och för att kunna komplettera denna skall konunissionen. antingen genom en särskild uppmaning som riktar sig till en bestämd mottagare och som den berörda medlemsstaten underrättas om eller genom en allmän uppmaning som offentliggörs, anmoda medlemsstaterna, personer eller företag att för kommissionen lägga fram sina program för den forskning som anges i uppmaningen.
Efter att ha givit vederbörande alla möjligheter att lägga fram sina synpunkter får kommissionen avge ett motiverat yttrande över vart och ett av de för kommissionen framlagda programmen. På begäran av den stat, person eller företag som har lagt fram programmet är kommissionen skyldig att avge ett sådant yttrande.
Genom sådana yttranden skall kommissionen avråda från överflödigt dubbelarbete i forskningen och inrikta denna på otillräckligt utforskade områden. Kommissionen får inte offentliggöra programmen utan medgivande "från de stater, personer eller företag som har lagt fram dem. Kommissionen skall regelbundet offentliggöra en lista över de områden inom kämforskningen som den anser vara otillräckligt utforskade. Kommissionen kan för gemensamt samråd och informationsutbyte sammankalla företrädare för offentliga och privata forskningscentra samt 7 experter som forskar på samma eller närliggande områden.
Bilaga 15
Artikel 6
För att främja genomförandet av de forskningsprogram som har lagts fram för kommissionen får denna
a) lämna finansiellt bistånd inom ramen för forskningsavtal, dock inte subventioner,
b) mot eller utan ersättning tillhandahålla råmaterial eller speciella klyvbara material som kommissionen förfogar över och som behövs för att genomföra dessa program,
c) mot eller utan ersättning ställa anläggningar, utrustning eller expertbistånd till förfogande för medlemsstaterna, personer eller företag,
d) främja en gemensam finansiering för de berörda medlemsstaterna, personerna eller företagen.
Artikel 7
Rådet skall på förslag från kommissionen, som skall höra Vetenskapliga och tekniska kommittén, enhälligt fastställa gemenskapens forsknings- och utbildningsprogram.
Programmen skall fastställas för en tid av högst fem år.
De medel som behövs för att genomföra programmen skall varje år tas upp i gemenskapens forsknings- och investeringsbudget.
Kommissionen skall säkerställa att programmen genomförs och varje år lägga fram en rapport för rådet om detta.
Kommissionen skall hålla Ekonomiska och sociala kommittén underrättad om huvudlinjema i gemenskapens forsknings— och utbildningsprogram.
Artikel 8
1. Kommissionen skall efter att ha hört Vetenskapliga och tekniska kommittén upprätta ett gemensamt centrum för kämforskning.
Centret skall säkerställa att forskningsprogrammen och andra uppgifter som kommissionen anförtror det blir genomförda.
Det skall dessutom säkerställa att en gemensam terminologi på kärnforskningsområdet och ett enhetligt system för mätningar införs.
Det skall organisera en central byrå för mätningar på kämfysikens område.
Prop. 1994/95: 19
Bilaga 15 '
2. Verksamheten i centret kan av geografiska eller organisatoriska skäl bedrivas inom skilda anläggningar.
Artikel 9 1. Efter att ha inhämtat yttrande från Ekonomiska och sociala kommittén får kommissionen inom ramen för Gemensamma centret för kämforskning upprätta skolor för utbildning av specialister, särskilt inom områdena för gruvprospekten'ng, framställning av kärnmaterial av stor renhetsgrad, behandling av bestrålat bränsle, kärnteknik, hälsoskydd samt framställning och användning av radioaktiva isotoper. Kommissionen skall fastställa närmare föreskrifter för utbildningen. 2. En läroanstalt på universitetsnivå skall upprättas; närmare föreskrifter för verksamheten skall på förslag från kommissionen fastställas av rådet genom beslut med kvaliäcerad majoritet. Artikel 10
Kommissionen kan genom avtal anförtro genomförandet av vissa delar av gemenskapens forskningsprogram åt medlemsstater, personer eller företag, liksom åt tredje land, internationella organisationer eller medborgare i tredje land. Artikel 11
Kommissionen skall offentliggöra de forskningsprogram som avses i artiklarna 7, 8 och 10 samt periodiska lägesrapporter om programmens genomförande.
Kapitel 2
Informationsspridning
Avsnitt 1
Information som gemenskapen förfogar över Artikel 12
Efter ansökan hos kommissionen har medlemsstater, personer och företag rätt till icke-exklusiva licenser till sådana patent, provisoriska
Prop. 1994/95: 19
Bilaga 15
uppnnningsskydd, nyttighetsmodeller eller patentansökningar som gemenskapen innehar, om de effektivt kan utnyttja de uppfinningar som licenserna avser.
Kommissionen skall på samma villkor upplåta underlicenser till patent, provisoriska uppfinningsskydd, nyttighetsmodeller eller patentansökningar, om gemenskapen på grund av avtal innehar licenser som innefattar sådana möjligheter.
Kommissionen skall på de villkor som bestäms genom avtal med licenstagama upplåta dessa licenser eller underlicenser samt tillhandahålla alla upplysningar som behövs för att utnyttja dern. Villkoren skall särskilt reglera frågan om lämplig ersättning och, i förekommande fall, möjligheten för licenstagaren att till tredje man upplåta underlicenser samt skyldigheten att behandla erhållen information som en företagshemlighet.0m något avtal inte kan träffas om de villkor som avses i tredje stycket, får licenstagaren väcka talan vid domstolen för att få lämpliga villkor fastställda.
A rtikel ] 3
Kommissionen skall lämna medlemsstater, personer och företag sådan information som gemenskapen har fått och som inte faller under bestämmelserna i artikel 12, oavsett om informationen kommer från gemenskapens forskningsprogram eller har lämnats gemenskapen med fri dispositionsrätt.
Kommissionen kan dock uppställa som villkor för att lämna sådan information, att denna förblir konfidentiell och inte vidarebefordras till tredje man.
Om kommissionen har fått viss information på villkor som inskränker dess användning och spridning -— till exempel s.k. klassificerad information — får konunissionen lämna informationen endast om kommissionen säkerställer att inskränkningarna respekteras.
Avsnitt 2 Övrig information 3) Spridning på frivillig grund Artikel 14 Kommissionen skall sträva efter att genom frivilliga uppgörelser säkerställa både att information lämnas som bidrar till att gemenskapens mål uppnås och att förvärv sker av licenser till patent, provisoriska
Prop. 1994/95 : 19
10
uppfinnarskydd, nyttighetsmodeller och patentansökningar som avser Prop. 1994/95:19 sådan information. Bilaga 15
Artikel 15
Kommissionen skall fastställa ett förfarande varigenom medlemsstater, personer och företag genom kommissionens förmedling kan utbyta preliminära eller slutgiltiga forslmingsresultat, i den mån det inte gäller resultat som gemenskapen har rätt till på grund av forskningsuppdrag som kommissionen har lämnat.
Detta förfarande skall säkerställa utbytets konfidentiella karaktär. Kommissionen får dock i dokumentationssyfte vidarebefordra de utväxlade resultaten till Gemensamma centret för kämforskning; denna vidarebefordran skall dock icke medföra någon nyttjanderätt, såvida inte den som lämnat informationen har givit sitt samtycke till det.
b) Skyldighet att informera kommissionen
Artikel 16
1. Så snart en ansökan om patent eller nyttighetsmodell som särskilt hänför sig till kämenergiområdet har getts in i en medlemsstat, skall denna stat försöka få sökandens samtycke till att omedelbart informera kommissionen om innehållet i ansökan.0m sökanden samtycker, skall informationen lämnas inom tre månader efter det att ansökan gavs in. Om sökanden vägrar att ge sitt samtycke, skall medlemsstaten inom samma tid anmäla för kommissionen att en ansökan föreligger.
Kommissionen kan begära att medlemsstaten informerar kommissionen om innehållet i en ansökan som har anmälts för kommissionen.
Kommissionen skall framställa sin begäran inom två månader efter anmälan. Varje förlängning av denna frist skall medföra samma förlängning av den frist som avses i sjätte stycket.
En medlemsstat, som har mottagit en sådan begäran från kommissionen, skall på nytt försöka få sökandens samtycke till information om innehållet i ansökan. Om sökanden samtycker, skall informationen genast lämnas.
Om sökanden vägrar att ge sitt samtycke, skall medlemsstaten ändå lämna kommissionen informationen inom arton månader efter det att ansökan gavs in.
2. En medlemsstat skall inom arton månader efter det att ansökan gavs in, informera kommissionen om förekomsten av en sådan ännu inte 11 offentliggjord ansökan om ett patent eller en nyttighetsmodell, som efter
Bilaga 15
en första granskning enligt medlemsstatens åsikt gäller något som utan att särskilt avse kämenergiområdet direkt sammanhänger med och är av väsentlig betydelse för utvecklingen av kärnenergin inom gemenskapen.
På begäran av kommissionen skall denna informeras om innehållet i ansökan inom två månader.
3. För att ett offentliggörande skall kunna ske så snart som möjligt, skall medlemsstaterna minimera tiden för behandling av sådana ansökningar om patent eller nyttighetsmodeller som gäller områden som avses i punkterna 1 och 2 och som har blivit föremål för en begäran från kommissionens sida.
4. Konunissionen skall behandla den ovan avgivna informationen konfidentiellt. Den får lämnas endast i dokumentationssyfte. Med sökandens samtycke eller enligt artiklarna 17—23 får kommissionen dock umyttja de uppfinningar som informationen avser.
5. Bestänunelsema idenna artikel skall inte tillämpas, om ett avtal som har ingåtts med tredje land eller med en internationell organisation inte tillåter att information lämnas. '
c) Upplåtelse av licenser genom skiljedom eller tvingande beslut
Artikel 1 7
1. Om frivilliga uppgörelser inte kan träffas, får icke—exklusiva licenser upplåtas genom skiljedom eller tvingande beslut enligt artiklarna 18—23 i följande fall:
a) Till gemenskapen eller till de gemensamma företag som medges sådan rätt enligt artikel 48, såvitt gäller patent, provisoriskt uppfinningsskydd eller nyttighetsmodeller vilka avser uppfinningar som direkt sammanhänger med kämforskning, i den utsträckning upplåtelser av sådana licenser är nödvändiga för att gemenskapen eller de gemensamma företagen skall kunna fullfölja sin egen forskning eller oundgängliga för driften av deras anläggningar.
På begäran av kommissionen skall dessa licenser innefatta rätt att bemyndiga tredje man att utnyttja uppfinningen, i den utsträckning denne utför arbeten eller beställningar för gemenskapens eller de gemnsarnma företagens räkning.
b) Till personer eller företag som har ansökt om detta hos konunissionen, såvitt gäller patent, provisoriskt uppfinningsskydd eller nyttighetsmodeller vilka avser en uppfinning som direkt sammanhänger med och är av väsentlig betydelse för utvecklingen av kärnenergin inom gemenskapen, om samtliga följande villkor är
uppfyllda:
Prop. 1994/95: 19
12
Bilaga 15
i) Minst fyra år har förflutit sedan patentansökan gavs in, utom när det gäller en uppfinning som särskilt hänför sig till kämenergiområdet. ii) De behov som den enligt kommissionen önskvärda utvecklingen av kärnenergin för med sig inom en medlemsstat där en uppfinning är skyddad, inte tillgodoses i fråga om denna uppfinning. iii) Patenthavaren, som själv eller genom sina licenstagare har anmodats att tillgodose dessa behov, inte har efterkommit denna anmodan. iv) De personer eller företag som ansöker om licens är i stånd att på ett effektivt sätt tillgodose dessa behov genom att utnyttja licenserna.
Utan begäran av kommissionen får en medlemsstat inte, för att tillgodose dessa behov, vidta någon tvångsåtgärd som föreskrivs i statens interna lagstifming och som har till följd att det för uppfinningen beviljade skyddet inskränks.
2. En icke-exklusiv licens får inte upplåtas enligt punkt 1, om innehavaren kan åberopa något giltigt skäl, särskilt det förhållandet att han inte har haft tillräcklig tid till sitt förfogande.
3. En upplåtelse av licens enligt punkt 1 skall berättiga till full ersättning; avtal om ersättningens storlek skall ingås mellan innehavaren av patentet, det provisoriska uppfinningsskyddet eller nyttighetsmodellen samt licenstagaren.
4. Bestämmelserna i denna artikel skall inte påverka bestämmelsema i Pariskonventionen för industriellt rättsskydd.
Artikel 18
En skiljedomskommitté inrättas härmed för de ändamål som avses i detta avsnitt; efter förslag från domstolen skall rådet utse kommitténs medlemmar och fastställa dess arbetsordning.
Parterna får överklaga ett beslut av skiljedomskommittén till domstolen inom en månad efter det att beslutet har meddelats; om beslutet överklagas skall det tills vidare inte gälla. Domstolens prövning får endast avse beslutets formella riktighet samt skiljedomskommitténs tolkning av bestämmelserna i detta fördrag.
Skiljedomskommitténs slutgiltiga beslut har rättskraft i förhållande till parterna. Beslutet är verkställbart i enlighet med artikel 164.
18 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 19. Bilaga 13—31
Prop. 1994/95: 19
13
Artikel 19 Prop. 1994/95:19
Bilaga 15 När kommissionen i brist på frivillig uppgörelse avser att utverka en
upplåtelse av licens i sådana fall som avses i artikel 17, skall den underrätta innehavaren av patentet, det provisoriska uppfinningsskyddet, nyttighetsmodellen eller patentansökningen om sin avsikt och samtidigt ange licenssökandens namn och licensens räckvidd.
Artikel 20
Innehavaren får inom en månad efter det att han mottagit en underrättelse enligt artikel 19 föreslå kommissionen och, i förekommande fall, en licenssökande tredje man att sluta ett skiljeavtal om att saken skall hänskjutas till skiljedomskommittén.
Om kommissionen eller en licenssökande tredje man vägrar att sluta ett skiljeavtal, kan kommissionen inte kräva att medlemsstaten eller dess behöriga myndigheter upplåter eller låter upplåta licensen.
Om skiljedomskommittén, sedan saken hänskjutits dit på grund av ett skiljeavtal, fastställer att kommissionens begäran står i överensstämmelse med bestämmelserna i artikel 17, skall kommitten meddela ett motiverat beslut som skall innefatta en licensupplåtelse till licenssökanden och som skall fastställa villkoren och ersättningen för licensen i den mån parterna inte har enats om detta.
Artikel 21
Om innehavaren inte föreslår att saken skall hänskjutas till skiljedomskommittén, får kommissionen begära att den berörda medlemsstaten eller dess behöriga myndigheter skall upplåta eller låta upplåta licensen.
Om medlemsstaten eller dess behöriga myndigheter efter att ha hört innehavaren inte anser att villkoren enligt artikel 17 är uppfyllda, skall de underrätta kommissionen om sin vägran att upplåta eller låta upplåta licensen.
Om de vägrar att upplåta eller låta upplåta licensen eller om de inte inom fyra månader efter kommissionens begäran har yttrat sig om licensupplåtelsen, har konunissionen rätt att inom två månader väcka talan vid domstolen. Innehavaren skall höras vid förhandlingen inför domstolen.
Om domstolen i sin dom fastställer att villkoren i artikel 17 är uppfyllda, skall den berörda medlemsstaten eller dess behöriga 14 myndigheter vidta de åtgärder som krävs för att verkställa domen.
Artikel 22 Prop. 1994/95:19 Bilaga 15
1. Om ett avtal om ersättningens storlek inte kan träffas mellan innehavaren av patentet, det provisoriska uppfinningsskyddet eller nyttighetsmodellen och licenstagaren, får parterna sluta ett skiljeavtal om att saken skall hänskjutas till skiljedomskommittén. Parterna avstår därmed från varje slag av talan med undantag av sådan talan som avses i artikel 18. '
2. Om licenstagaren vägrar att sluta ett skiljeavtal, skall den licens som han har meddelats anses ogiltig.
Om innehavaren vägrar att sluta ett skiljeavtal, skall den ersättning som avses i denna artikel fastställas av de behöriga nationella myndigheterna.
Artikel 23
Efter utgången av ett år och i den utsträckning som nya sakförhållanden motiverar det, kan skiljedomskommitténs eller de
behöriga nationella myndigheternas beslut omprövas såvitt gäller licensvillkoren.
Det organ som meddelat beslutet skall ompröva detta.
Avsnitt 3
Sekretessbestämmelser
Artikel 24
Sådan information som gemenskapen får när den genomför sitt forskningsprogram och vars röjande är ägnat att skada en eller flera medlemsstaters försvarsintressen, skall vara sekretessbelagd i enlighet med följande villkor.
1. På förslag från kommissionen skall rådet anta en säkerhetsförordning som med beaktande av bestämmelserna i denna artikel skall ange de olika sekretessgrader som skall tillämpas samt de säkerhetsåtgärder som skall vidtas för varje sådan grad.
2. Om kommissionen finner att röjandet av viss information är ägnat att skada en eller fiera medlemsstaters försvarsintressen, skall konunissionen provisoriskt tillämpa den sekretessgrad som säkerhetsförordningen föreskriver för sådana fall. —
15
Bilaga 15
Kommissionen skall omedelbart lämna denna information till medlemsstaterna som provisoriskt skall säkerställa sekretessen på samma sätt.
Medlemsstaterna skall inom tre månader underrätta kommissionen. om de önskar bibehålla den provisoriskt tillämpade sekretessgraden, ersätta denna med en annan eller häva sekretessen.
Efter utgången av denna tid skall den strängaste av de begärda sekretessgraderna tillämpas. Kommissionen skall underrätta medlemsstaterna om detta.
På begäran av kommissionen eller en medlemsstat kan rådet genom enhälligt beslut när som helst tillämpa någon annan sekretessgrad eller häva sekretessen. Rådet skall inhämta kommissionens yttrande innan det fattar beslut på begäran av en medlemsstat.
3. Bestämmelserna i artiklarna 12 och 13 skall inte tillämpas på information som är sekretessbelagd.
Förutsatt att tillämpliga säkerhetsåtgärder iakttas
3) får dock kommissionen lämna information som avses i artiklarna 12 och 13 till
i) ett gemensamt företag, ii) en person eller ett icke—gemensamt företag genom förmedling av den medlemsstat inom vars territorium personen eller företaget utövar sin verksamhet,
b) får en medlemsstat lämna information som avses i artikel 13 till en person eller ett icke-gemensamt företag som utövar sin verksamhet på denna stats territorium, förutsatt att kommissionen underrättas om detta,
c) har dessutom varje medlemsstat rätt att kräva att kommissionen i enlighet med artikel 12 upplåter licens för statens egna behov eller för sådana personers eller företags behov som utövar sin verksamhet på statens territorium.
Anikel 25
1. En medlemsstat som informerar om förekomsten av eller innehållet i en ansökan om patent eller nyttighetsmodell med sådant ändamål som avses i artikel 16.1 eller 16.2, skall i förekommande fall upplysa om behovet av att av försvarshänsyn underkasta ansökningen den sekretessgrad som staten anger; samtidigt skall sekretessens sannolika varaktighet uppges.
Prop. 1994/95: 19
16
Kommissionen skall till övriga medlemsstater vidarebefordra samtliga Prop. 1994/95:19 meddelanden som den får enligt föregående stycke. Kommissionen och Bilaga 15 medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som enligt säkerhetsförordningen krävs för den sekretessgrad som ursprungsstaten har begärt.
2. Kommissionen får även vidarebefordra dessa meddelanden till gemensamma företag eller, genom en medlemsstats förmedling, till en person eller ett icke-gemensamt företag som utövar sin verksamhet inom den statens territorium.
Uppfinningar som är föremål för sådana ansökningar som avses i 1 får utnyttjas endast med sökandens samtycke eller enligt bestämmelserna i artiklarna 17—23.
Sådana meddelanden och, i förekonunande fall, sådant utnyttjande som avses i denna punkt skall vara underkastade de åtgärder som enligt säkerhetsförordningen krävs för den av ursprungsstaten begärda sekretessgraden.
Meddelandena och utnyttjandet kräver alltid ursprungsstatens samtycke. Samtycke till ett meddelande eller ett utnyttjande får vägras endast av försvarshänsyn.
3. På begäran av kommissionen eller en medlemsstat kan rådet genom enhälligt beslut när som helst tillämpa en annan grad av sekretess eller häva sekretessen. Rådet skall inhämta kommissionens yttrande innan det fattar beslut på begäran av en medlemsstat.
Artikel 26
1. När information som är föremål för patent, patentansökningar, provisoriskt uppfinningsskydd, nyttighetsmodeller eller ansökningar om nyttighetsmodeller är belagd med sekretess enligt bestämmelsema i artiklarna 24 och 25, får de stater som har begärt tillämpning av dessa bestämmelser inte vägra tillstånd till att motsvarande ansökningar ges in i de övriga medlemsstaterna.
Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som behövs för att sekretessen i fråga om sådana rättigheter och ansökningar skall upprätthållas enligt statens egna lagar och andra författningar.
2. Sådan information som har sekretessbelagts enligt artikel 24 får göras till föremål för ansökan utanför medlemsstaterna endast med dessa staters enhälliga samtycke. Om en medlemsstat inte har fattat beslut inom sex månader efter det att kommissionen underrättade medlemsstaterna om informationen, skall medlemsstaten anses ha lämnat sitt samtycke.
17
Bilaga 15
Artikel 27
Ersättning för skada som sökanden lider till följd av sekretess av försvarshänsyn, skall regleras i enlighet med medlemsstaternas nationella lagstiftning och skall belasta den stat som har begärt sekretessen eller som har givit upphov till skärpning eller förlängning av sekretessen eller till förbud mot ansökan utanför gemenskapen.
Om flera medlemsstater har givit upphov till skärpning eller förlängning av sekretessen eller till förbud mot ansökan utanför gemenskapen, skall de solidariskt ersätta sådan skada som uppkommer till följd av deras begäran.
Gemenskapen kan inte göra anspråk på någon ersättning enligt denna artikel.
Avsnitt 4 Särskilda bestämmelser Artikel 28
Om till följd av underrättelser till kommissionen ännu inte offentliggjorda ansökningar om patent eller nyttighetsmodeller eller av försvarshänsyn sekretessbelagda patent eller nyttighetsmodeller utnyttjas på ett otillbörligt sätt eller kommer till en icke berättigad tredje mans kännedom, skall gemenskapen ersätta den skada som rättsinnehavaren lider.
Utan att det påverkar dess egna rättigheter mot den som har orsakat skadan skall gemenskapen överta rättsinnehavarnas ersätmingsanspråk mot tredje man, i den mån gemenskapen har ersatt skadan. Gemenskapens rätt att i enlighet med gällande allmänna bestänunelser framställa krav mot den som har orsakat skadan berörs inte av detta.
Artikel 29
Ett avtal om informationsutbyte av vetenskaplig eller industriell karaktär på kämenergiområdet mellan en medlemsstat, en person eller ett företag å ena sidan och ett tredje land, en internationell organisation eller en medborgare i ett tredje land å den andra skall ingås av kommissionen, om det på någondera sidan krävs att avtalet undertecknas av en stat som sådan.
Prop. 1994/95: 19
18
Kommissionen kan dock bemyndiga en medlemsstat, en person eller ett Prop. 1994/95: 19 företag att ingå sådana avtal på de villkor som kommissionen finner Bilaga 15 lämpliga, om inte något annat följer av bestämmelserna i artiklarna 103 och 104.
Kapitel 3 Hälsoskydd Artikel 30
Inom gemenskapen skall grundläggande normer fastställas för befolkningens och arbetstagarnas hälsoskydd mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning.
Med grundläggande normer avses
a) högsta tillåtliga doser, förenliga med tillräckligt hälsoskydd,
b) högsta tillåtliga exponering och kontamination,
c) de grundläggande principerna för hälsokontroll av arbetstagarna.
Artikel 31
De grundläggande normerna skall utarbetas av kommissionen efter yttrande av en grupp personer som Vetenskapliga och tekniska kommittén skall utse bland medlemsstaternas vetenskapliga experter och särskilt bland experter på folkhälsans område. Kommissionen skall begära Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande över de utarbetade normerna.
Efter att ha hört församlingen skall rådet genom beslut med kvalificerad majoritet och på förslag från konunissionen, som till rådet skall överlämna de yttranden som den har mottagit från kommittéerna. fastställa de grundläggande normerna.
Artikel 32
På begäran av kommissionen eller en medlemsstat kan de grundläggande normerna omprövas eller kompletteras i den ordning som anges i artikel 31.
Kommissionen är skyldig att pröva varje begäran av en medlemsstat.
Artikel 33
Varje medlemsstat skall utfärda de lagar och andra författningar, som 19 är lämpliga för att säkerställa att de fastställda grundläggande normerna
iakttas, och vidta de åtgärder som behövs i fråga om undervisning och Prop. 1994/95:19 yrkesutbildning. Bilaga 15
Kommissionen skall lämna rekommendationer i syfte att säkerställa en harmonisering av de bestämmelser som gäller på detta område inom medlemsstaterna.
För detta ändamål skall medlemsstaterna underrätta kommissionen om de bestämmelser som gäller när detta fördrag träder i kraft och om senare förslag till bestänunelser av samma slag.
Kommissionen skall lämna eventuella rekommendationer angående förslag till sådana bestämmelser inom tre månader efter det att den underrättats om förslagen.
Artikel 34
Varje medlemsstat inom vars territorium särskilt farliga experiment skall äga rum, skall vidta särskilda åtgärder för hälsoskyddet ochi förväg begära ett yttrande från konunissionen över åtgärderna.
Det krävs samtycke av kommissionen, om verkningarna av dessa experiment kan beröra andra medlemsstaters territorier. Artikel 35
Varje medlemsstat skall inrätta de anläggningar som behövs för fortlöpande kontroll av radioaktivitetsnivån i luft, vatten och jord samt för kontroll av att de grundläggande normerna följs.
Kommissionen skall ha tillträde till dessa kontrollanläggningar; den får kontrollera deras funktion och effektivitet.
Artikel 36
De behöriga myndigheterna skall regelbundet informera kommissionen om de kontrollåtgärder som avses i artikel 35. så att kommissionen hålls underrättad om den radioaktivitetsnivå som befolkningen utsätts för.
Artikel 3 7
Varje medlemsstat skall tillhandahålla kommissionen sådana allmänna upplysningar om varje plan för deponering av radioaktivt avfall av alla
20
slag, som gör det möjligt att fastställa om planens genomförande kan Prop. 1994/95:19 medföra en radioaktiv kontamination av vatten, jord eller luft i någon Bilaga 15 annan medlemsstat.
Kommissionen skall efter att ha hört den expertgrupp som avses i artikel 31 yttra sig inom sex månader.
Artikel 38
Kommissionen skall lämna rekommendationer till medlemsstaterna i fråga om radioaktivitetsnivån i luft, vatten och jord.
I brådskande fall skall kommissionen utfärda ett direktiv som förpliktat den berörda medlemsstaten att inom en av kommissionen fastställd tid vidta alla åtgärder för att undvika att de grundläggande normema överträds och för att säkerställa att föreskrifterna iakttas.
Om staten inte inom den fastställda tiden rättar sig efter kommissionens direktiv, får kommissionen eller varje medlemsstat som saken gäller, med avsteg från artiklarna 14] och 142, omedelbart väcka talan vid domstolen.
Artikel 39
Så snart Gemensamma centret för kämforskning har upprättats skall kommissionen inom ramen för detta inrätta en dokumentations- och undersökningsavdelning avseende frågor om hälsoskydd.
Denna avdelning skall särskilt ha till uppgift att sammanställa den dokumentation och de upplysningar som avses i artiklarna 33, 37 och 38 samt att biträda kommissionen då denna fullgör sina uppgifter enligt detta kapitel.
Kapitel 4 Investeringar Artikel 40
För att stimulera till initiativ från personer och företag och för att underlätta en samordnad utveckling av deras investeringar på kämenergiområdet, skall kommissionen regelbundet i vägledande syfte offentliggöra program som särskilt skall behandla målen för kämenergiproduktionen och de investeringar av alla slag som krävs för att uppnå dessa mål. 21
Bilaga 15
Kommissionen skall begära in ett yttrande från Ekonomiska och sociala kommittén över programmen innan dessa offentliggörs.
Artikel 41
Personer och företag inom de industrigrenar som är upptagna på listan i bilaga [I till detta fördrag skall underrätta kommissionen om investeringsprojekt som avser nya anläggningar, återanskaffningar eller omställningar, om projekten till sin art och omfattning uppfyller de kriterier som rådet har fastställt på förslag från kommissionen.
Listan över industrigrenama får genom beslut med kvalificerad majoritet ändras av rådet på förslag från kommissionen som dessförinnan skall begära in ett yttrande från Ekonomiska och sociala kommittén.
Artikel 42
De projekt som avses i artikel 41 skall kommissionen och, för kännedom, den berörda medlemsstaten underrättas om senast tre månader innan de första avtalen ingås med leverantörerna eller, om företaget skall utföra arbetet med egna resurser, senast tre månader innan arbetet påbörjas.
På förslag från kommissionen får rådet ändra denna frist.
Artikel 43
Kommissionen skall överlägga med personema eller företagen om alla synpunkter på investeringsprojekten som har samband med målen för detta fördrag.
Kommissionen skall underrätta den berörda medlemsstaten om sin
uppfattning .
Artikel 44
Kommissionen får med de berörda medlemsstatemas , personernas och företagens samtycke offentliggöra de investeringsprojekt som den har underrättats om.
Prop. 1994/95: 19
22
Bilaga 15
Kapitel 5 Gemensamma företag Artikel 45
Sådana företag som är av utomordentlig betydelse för utvecklingen av kärnenergiindustrin inom gemenskapen får bildas i form av gemensamma företag i detta fördrags mening enligt följande artiklar.
Artikel 46
1. Varje sådan plan för att bilda ett gemensamt företag som har tillkommit på initiativ av kommissionen, en medlemsstat eller någon annan. skall prövas av kommissionen.
Kommissionen skall för detta ändamål begära in yttranden från medlemsstaterna och från varje offentligt eller privat organ som enligt kommissionens mening kan belysa frågan.
2. Kommissionen skall med ett motiverat yttrande till rådet överlämna varje plan för att bilda ett gemensamt företag.
Om kommissionen anser det angeläget att det planerade gemensamma företaget kommer till stånd, skall den lämna rådet förslag om
a) lokaliseringsort.
b) stadgar,
c) finansieringens omfattning och finansieringstakten,
d) gemenskapens eventuella medverkan i finansieringen av det gemensamma företaget,
e) eventuell medverkan av tredje land, en internationell organisation eller en medborgare i tredje land i finansieringen eller ledningen av det gemensamma företaget,
f) beviljandet av samtliga eller vissa av de förmåner som anges i bilaga HI till detta fördrag.
Kommissionen skall bifoga en detaljerad rapport om planen i dess helhet.
Artikel 47
När konunissionen har överlänmat saken till rådet, får detta av kommissionen begära de kompletterande upplysningar och undersökningar som rådet behöver.
Om rådet genom beslut med kvalilicerad majoritet finner att en av kommissionen med avstyrkan överlämnad plan likväl bör genomföras,
Prop. 1994/95: 19
23
Bilaga 15
skall kommissionen lämna rådet de förslag och den detaljerade rapport Prop. 1994/95:19
som avses i artikel 46.
Om kommissionen tillstyrker eller om det är fråga om ett fall som avses i föregående stycke, skall rådet besluta med kvalificerad majoritet om vart och ett av kommissionens förslag. Rådet skall dock besluta enhälligt om
a) gemenskapens medverkan i finansieringen av det gemensamma företaget,
b) medverkan av tredje land, en internationell organisation eller en medborgare i tredje land i linansieringen eller ledningen av det gemensamma företaget.
Artikel 48
Rådet kan genom enhälligt beslut på förslag från kommissionen förklara samtliga eller vissa av de förmåner som anges i bilaga 111 till detta fördrag tillämpliga på varje gemensamt företag; varje medlemsstat skall för sin del säkerställa att dessa förmåner länmas.
Rådet kan i samma ordning fastställa villkoren för att förmånema skall lämnas.
Artikel 49 Ett gemensamt företag skall bildas genom beslut av rådet. Varje gemensamt företag skall vara en juridisk person.
Det gemensamma företaget skall i varje medlemsstat ha den mest vittgående rättskapacitet som tillerkänns juridiska personer enligt den nationella lagstiftningen; det skall särskilt kunna förvärva och avyttra lös och fast egendom samt föra talan inför domstolar och andra myndigheter.
Om inte något annat föreskrivs i detta fördrag eller i företagets stadgar, skall det gemensamma företaget vara underkastat de bestämmelser som gäller för industri- eller handelsföretag; stadgarna får subsidiärt hänvisa till medlemsstaternas nationella lagstiftning.
Utom då domstolen är behörig enligt detta fördrag, skall tvister som gäller gemensamma företag avgöras av behöriga nationella domstolar.
24
Artikel 50 Prop. 1994/95:19 __ Bilaga 15 Andringar av de gemensamma företagens stadgar skall i förekommande fall ske i den ordning som anges i stadgarna.
Ändringarna får dock träda i kraft först sedan de på förslag från kommissionen har godkänts av rådet genom beslut i samma ordning som enligt artikel 47.
Artikel 51
Till dess att organ för förvaltningen av de gemensamma företagen har inrättats, skall kommissionen ansvara för att rådets samtliga beslut om att bilda företagen genomförs.
Kapitel 6 Försörjning Artikel 52
l. Försörjningen med malmer, råmaterial och speciella klyvbara material skall i enlighet med bestämmelserna i detta kapitel säkerställas enligt principen om lika tillgång till resurserna och genom en gemensam försörjningspolitik.
2. För detta ändamål och på de villkor som anges i detta kapitel
a) är alla förfaranden som syftar till att tillförsäkra vissa förbrukare en privilegierad ställning förbjudna,
b) upprättas härmed en byrå; denna skall ha optionsrätt till malmer, råmaterial och speciella klyvbara material, som produceras inom medlemsstaternas territorier, samt ensamrätt att ingå avtal om leverans av malmer, råmaterial eller speciella klyvbara material från länder inom eller utom gemenskapen.
Byrån får inte ge förbrukarna en diskriminerande behandling som grundar sig på hur dessa avser att använda de begärda leveranserna, om inte användningen är olaglig eller strider mot villkor som leverantörer utanför gemenskapen har ställt upp för leveransen.
25
Bilaga 15
Avsnitt 1 Byrån Artikel 53
Byrån skall stå under tillsyn av kommissionen; denna skall utfärda direktiv för byrån, ha vetorätt mot dess beslut samt utse dess generaldirektör och biträdande generaldirektör.
Varje uttrycklig eller tyst åtgärd från byråns sida då den utövar sin optionsrätt eller sin ensamrätt att ingå leveransavtal, kan av de berörda parterna hänskjutas till kommissionen som inom en månad skall fatta beslut i frågan.
Artikel 54
Byrån skall vara en juridisk person och ha en självständig ekonomisk ställning.
Rådet skall genom beslut med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen fastställa byråns stadga.
Stadgan får ändras i samma ordning.Byråns kapital och hur detta skall tecknas skall bestämmas i stadgan. Huvudparten av kapitalet skall alltid tillhöra gemenskapen och medlemsstatema. Fördelningen av kapitalet skall bestämmas i samförstånd av medlemsstaterna.
Närmare föreskrifter för byråns kommersiella ledning skall fastställas i stadgan. Denna får innehålla bestämmelser om en avgift på transaktionerna, avsedd att täcka byråns driftkostnader.
Artikel 55
Medlemsstaterna skall lämna eller låta lämna byrån all information som denna behöver för att kunna utöva sin optionsrätt och sin ensamrätt att ingå avtal om leveranser.
Artikel 56
Medlemsstaterna skall garantera att byrån fritt får utöva sin verksamhet inom deras territorier.
Medlemsstaterna får upprätta ett eller flera organ med behörighet att i förbindelserna med byrån företräda producenterna och förbrukarna i utomeuropeiska territorier under medlemsstatemas jurisdiktion.
Prop. 1994/95: 19
26
Bilaga 15
Avsnitt 2
Malmer, råmaterial och speciella klyvbara material från gemenskapen
Artikel 57 1. Byråns optionsrätt skall omfatta
a) förvärv av rätt att använda och förbruka material som enligt bestämmelserna i kapitel 8 tillhör gemenskapen, b) förvärv av äganderätt i övriga fall.
2. Byrån skall utöva sin optionsrätt genom att ingå avtal med producenter av malmer, råmaterial och speciella klyvbara material.
Om inte något annat följer av bestämmelsema i artiklarna 58, 62 och 63 skall varje producent erbjuda byrån sådana malmer, råmaterial eller speciella klyvbara material som han producerar inom medlemsstaternas territorier innan dessa malmer eller material används, överlåts eller lagras.
Artikel 58
När en producents verksamhet omfattar fiera produktionsstadier från och med malmbrytningen till och med metallframställningen, är han skyldig att erbjuda byrån produkten endast på det produktionsstadium han själv väljer.Detsamma skall gälla för fiera företag mellan vilka det finns sådana förbindelser, som kommissionen i rätt tid har underrättats om och som har avhandlats med kommissionen enligt förfarandet i artiklarna 43 och 44.
Artikel 59
Om byrån inte utövar sin optionsrätt till hela eller en del av
produktionen
3) får producenten antingen själv eller genom avtal om bearbetning förädla malmer, råmaterial eller speciella klyvbara material, under förutsättning att han erbjuder byrån den förädlade produkten,
b) skall producenten genom beslut av kommissionen ges tillstånd att utanför gemenskapen avsätta den tillgängliga produktionen, under förutsättning att han inte tillämpar villkor som är gynnsammare än de som innefattats i det tidigare erbjudandet till byrån. Speciella klyvbara material får dock endast exporteras av byrån i enlighet med bestämmelserna i artikel 62.
Prop. 1994/95: 19
27
Kommissionen får inte ge sitt tillstånd, om mottagarna av dessa Prop. 1994/95:19 leveranser inte lämnar full garanti för att gemenskapens allmänna Bilaga 15 intressen kommer att respekteras eller om avtalsvillkoren strider mot målen för detta fördrag.
Artikel 60
Eventuella förbrukare skall regelbundet underrätta byrån om sitta behov av leveranser; de skall därvid ange kvantiteter, fysikalisk och kemisk beskaffenhet, ursprungsort, avsedd användning, leveranstider och priser som skall utgöra villkor i de leveransavtal som de önskar ingå.
Producentema skall på samma sätt underrätta byrån om de anbud som de kan länma; de skall därvid ange alla sådana detaljuppgifter, särskilt om avtalens löptid, som behövs för att de skall kunna upprätta sina produktionsprogram. Avtalens löptid får inte utan kommissionens samtycke överstiga tio år.
Byrån skall underrätta samtliga eventuella förbrukare om anbuden och om omfattningen av anmäld efterfrågan samt anmoda dem att göra sina beställningar inom en bestämd frist.
När byrån har mottagit samtliga beställningar, skall den meddela på vilka villkor den kan effektuera beställningama.
Kan byrån inte helt effektuera samtliga beställningar, skall den fördela leveranserna proportionellt bland de beställningar som aVSer ett visst anbud, om inte något annat följer av bestämmelserna i artiklama 68 och 69.
Av byrån utfärdade regler, som skall godkännas av kommissionen, skall närmare ange hur tillgång och efterfrågan skall balanseras mot varandra.
Artikel 61
Byrån skall effektuera samtliga beställningar, om inte rättsliga eller faktiska hinder föreligger mot det.
Då ett avtal ingås får byrån, med beaktande av bestämmelsema i artikel 52, kräva lämpliga förskottsbetalningar av förbrukarna, antingen som säkerhet eller för att underlätta sådana egna långfristiga förpliktelser från byråns sida gentemot producenterna som behövs för att effektuera beställningen.
28
Bilaga 15
Artikel 62
]. Byrån skall utöva sin optionsrätt till speciella klyvbara material som framställs inom medlemsstaterna för att
a)
b) C)
tillgodose efterfrågan från förbrukare inom gemenskapen i den ordning som anges i artikel 60, själv lagra dessa material, eller exportera sådana material efter medgivande av kommissionen enligt artikel 59 b andra stycket.
2. Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i kapitel 7 skall dessa material och användbara restprodukter dock lämnas kvar hos producenten för att av denne
a) b) C)
lagras med byråns medgivande,
användas inom ramen för egna behov, eller ställas till förfogande för företag inom gemenskapen inom ramen för deras behov, om dessa företag — för att genomföra ett program som kommissionen i rätt tid har underrättats om - står i en sådan direkt förbindelse med producenten som varken har till syfte eller följd att begränsa produktionen, den tekniska utvecklingen eller investeringarna eller att på ett otillbörligt sätt skapa olikheter mellan förbrukarna inom gemenskapen.
3. Bestämmelserna i artikel 89.1 a skall tillämpas på sådana speciella klyvbara material som har framställts inom medlemsstaternas territorier och till vilka byrån inte har utövat sin optionsrätt.
Artikel 63
Malmer, råmaterial eller speciella klyvbara material som har producerats av de gemensanuna företagen, skall tilldelas förbrukarna enligt reglerna i de stadgar eller avtal som gäller för dessa företag.
Avsnitt 3
Malmer, råmaterial och speciella klyvbara material från länder utanför gemenskapen
Artikel 64
Byrån skall, med de undantag som anges i detta fördrag, ha ensamrätt att ingå avtal vilkas huvudsyfte är leveranser av malmer, råmaterial eller speciella klyvbara material från länder utanför gemenskapen; byrån skall därvid i förekommande fall handla inom ramen för avtal mellan gemenskapen och ett tredje land eller en internationell organisation.
19 Riksdagen ! 994/95 . 1 saml. Nr 19. Bilaga 13—21
Prop. 1994/95: 19
29
Bilaga 15
Artikel 65
Artikel 60 skall tillämpas på förbrukarnas efterfrågan och på avtal mellan förbrukarna och byrån om leverans av malmer, råmaterial eller speciella klyvbara material från länder utanför gemenskapen.
Byrån får dock bestärmna leveransemas ursprungsort, om förbrukarna tillförsäkras villkor som är minst lika förmånliga som de i beställningen angivna.
Artikel 66
Om kommissionen på begäran av de berörda förbrukarna finner att byrån inte alls eller endast till ett oskäligt pris är i stånd att inom rimlig tid leverera hela eller en del av det beställda materialet, skall förbrukarna ha rätt att direkt ingå avtal om leveranser från länder utanför gemenskapen, förutsatt att dessa avtal i huvudsak uppfyller de behov som anges i beställningarna.
Denna rätt skall medges för en tid av ett är; tiden kan förlängas om den situation som motiverat medgivandet består.
De förbrukare som använder sig av den rätt som avses i denna artikel skall underrätta kommissionen om planerade direkta avtal. Kommissionen kan inom en månad motsätta sig att avtalen ingås, om dessa strider mot målen för detta fördrag.
Avsnitt 4 Priser Artikel 67
Med de undantag som anges i detta fördrag skall priserna bestämmas genom att tillgång och efterfrågan balanseras mot varandra enligt bestämmelsema i artikel 60; medlemsstaterna får inte åsidosätta dessa bestämmelser genom nationella föreskrifter.
Artikel 68 En sådan prissättning skall vara förbjuden som syftar till att tillförsäkra vissa förbrukare en privilegierad ställning i strid med principen om lika tillgång enligt bestämmelserna i detta kapitel.
Om byrån finner att en sådan prissättning förekommer, skall den underrätta kommissionen om detta.
Prop. 1994/95: 19
30
Om kommissionen finner att byråns uppfattning är välgrundad, får Prop. 1994/95:19 kommissionen i fråga om de omtvistade anbuden justera priserna till en Bilaga 15 nivå som överensstämmer med principen om lika tillgång.
Artikel 69
På förslag från kommissionen får rådet genom enhälligt beslut fastställa priser.
När byrån med tillämpning av artikel 60 fastställer villkoren för att effektuera beställningar, får den föreslå de förbrukare som har gjort beställningar en prisutjämning.
Avsnitt 5 Bestämmelser om försörjningspolitik Artikel 70
Kommissionen får inom ramarna för gemenskapens budget och på de villkor som den själv bestämmer, finansiellt medverka i prospekteringsverksamhet inom medlemsstaternas territorier.
Kommissionen får lämna medlemsstaterna rekommendationer i syfte att främja prospektering och utnyttjande av mineralfyndigheter.
Medlemsstaterna skall varje år lämna kommissionen en rapport om utvecklingen av prospektering och produktion, sannolika tillgångar samt genomförda eller planerade investeringar i gruvor inom deras territorier.
Dessa rapporter skall föreläggas rådet med ett yttrande från kommissionen som särskilt skall ange vilka åtgärder medlemsstaterna har vidtagit med anledning av de rekommendationer som lämnats enligt föregående stycke.
Om rådet på initiativ av kommissionen med kvalificerad majoritet finner att prOSpekteringsåtgärdema och ökningen av gruvdriften — trots att utvinningsmöjlighetema på lång sikt framstår som ekonomiskt berättigade — fortsätter att vara uppenbart otillräckliga, skall den berörda medlemsstaten, så länge som den inte har avhjälpt situationen, både för egen och för sina medborgares del anses ha avstått från rätten till lika tillgång till övriga resurser inom gemenskapen.
31
Artikel 71 Prop. 1994/95:19
Bilaga 15 Kommissionen skall lämna medlemsstaterna lämpliga
rekommendationer om fiskala bestämmelser eller bestämmelser om gruvdrift.
Artikel 72
Av tillgångar som står till förfogande inom eller utom gemenskapen får byrån lägga upp sådana kommersiella lager som behövs för att underlätta gemenskapens försörjning och löpande leveranser.
Kommissionen får, om det behövs, besluta att beredskapslager skall läggas upp. Sättet för att finansiera sådan lagring skall godkännas av rådet genom beslut med kvalificerad majoritet efter förslag från kommissionen.
Avsnitt 6
Särskilda bestämmelser
Artikel 73
Om ett avtal mellan en medlemsstat, en person eller ett företag å ena sidan och ett tredje land, en internationell organisation eller en medborgare i tredje land å den andra. även innehåller bestämmelser om leverans av sådana produkter som tillhör byråns kompetensområde, krävs samtycke i förväg av kommissionen för att avtalet skall kunna ingås eller förnyas såvitt gäller leveransen av dessa produkter.
Artikel 74
Konunissionen får från tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel undanta överlåtelse, import eller export av sådana mindre mängder malmer, råmaterial eller speciella klyvbara material som vanligtvis används för forskning.
Byrån skall underrättas om all överlåtelse, import eller export som äger rum enligt denna bestämmelse.
Artikel 75
Bestämmelserna i detta kapitel skall inte tillämpas på sådana avtal om behandling, omvandling eller bearbetning av malmer, råmaterial eller 32 speciella klyvbara material som ingås mellan
a) flera personer eller företag, om de behandlade, omvandlade eller Prop. 1994/95:19 bearbetade materialen därefter skall återställas till den person eller Bilaga 15 det företag varifrån de kommer,
b) en person eller ett företag och en internationell organisation eller en medborgare i tredje land, om materialen behandlas, omvandlas eller bearbetas utom gemenskapen och därefter återställs till den person eller det företag varifrån de kommer,
c) en person eller ett företag och en internationell organisation eller en medborgare i tredje land, om materialen behandlas, omvandlas eller bearbetas inom gemenskapen och därefter återställs antingen till den organisation eller medborgare varifrån de kommer eller till en av denna organisation eller medborgare angiven mottagare, som också hör hemma utanför gemenskapen.
De berörda personerna eller företagen skall underrätta byrån om förekomsten av sådana avtal och, så snart dessa har undertecknats, om de kvantiteter material som är föremål för sådan omsättning. Konunissionen får motsätta sig sådana avtal som avses i b, om den anser att omvandlingen eller bearbetningen inte kan utföras effektivt och säkert och utan materialförlust till skada för gemenskapen.
De material som är föremål för dessa avtal skall inom medlemsstaternas territorier vara underkastade de kontrollåtgärder som anges i kapitel 7. Bestänunelsema ikapitel 8 skall dock inte tillämpas på speciella klyvbara material som är föremål för avtal enligt c.
Artikel 76
På initiativ av en medlemsstat eller kommissionen får rådet genom enhälligt beslut på förslag från kommissionen och efter att ha hört församlingen ändra bestämmelsema i detta kapitel, särskilt om oförutsedda omständigheter skapar en allmän bristsituation. Kommissionen skall pröva varje begäran som görs av en medlemsstat.
Sju år efter det att detta fördrag har trätt i kraft får rådet bekräfta samtliga dessa bestämmelser. Om någon sådan bekräftelse inte kommer till stånd, skall nya bestämmelser som avser förhållandena idetta kapitel
antas enligt förfarandet i föregående stycke. Kapitel 7
Säkerhetskontroll
Artikel 77
Konunissionen skall enligt bestämmelsema i detta kapitel försäkra sig 33 om att inom medlemsstaternas territorier
Bilaga 15
a) malmer, råmaterial och speciella klyvbara material inte används för andra ändamål än de av förbrukarna uppgivna,
b) föreskrifterna om försörjning iakttas liksom alla särskilda kontrollförpliktelser, som gemenskapen har avtalat om med ett tredje land eller en internationell organisation.
Artikel 78
Den som upprättar eller driver en anläggning för framställning, separation eller annan användning av råmaterial eller speciella klyvbara material eller för behandling av bestrålade kämbränslen skall underrätta kommissionen om anläggningens grundläggande tekniska data, om kännedom om dessa data behövs för att förverkliga de mål som anges i artikel 77.
Kommissionen skall godkänna de metoder som skall användas för kemisk behandling av bestrålat material. i den utsträckning det behövs för att förverkliga de mål som anges i artikel 77.
Artikel 79
Kommissionen skall kräva att driftrapporter upprättas och tillhandahålls för att möjliggöra bokföring av förbrukade eller framställda malmer, råmaterial och speciella klyvbara material. Detsamma skall gälla för transport av råmaterial och speciella klyvbara material.
De som berörs skall underrätta myndigheterna i medlemsstaten i fråga om alla meddelanden som de länmar kommissionen enligt artikel 78 eller första stycket i den här artikeln.
Arten och räckvidden av de förpliktelser som avses i första stycket i den här artikeln skall anges i en förordning utfärdad av kommissionen och godkänd av rådet.
Artikel 80
Kommissionen får kräva att alla överskott av speciella klyvbara material som återvunnits eller erhållits som biprodukt och som inte används eller är färdiga att användas, skall deponeras hos byrån eller i andra lager som kontrolleras eller kan kontrolleras av kommissionen.
Speciella klyvbara material som har deponerats på det sättet skall utan dröjsmål återlänmas till de berörda parterna på deras begäran.
Prop. 1994/95: 19
34
Artikel 81 Prop. 1994/95:19 Bilaga 15 Kommissionen får sända inspektörer till medlemsstaternas territorier.
Innan kommissionen lämnar en inspektör hans första uppdrag inom en medlemsstats territorium, skall den samråda med den berörda medlemsstaten; detta samråd skall även gälla för alla senare uppdrag för denna inspektör.
I den utsträckning som det behövs för kontroll av malmer, råmaterial och speciella klyvbara material samt för att säkerställa efterlevnaden av bestämmelserna i artikel 77 skall inspektörema, efter företeende av behörighetshandlingar, när som helst få tillgång till alla data samt tillträde till alla platser och hos alla personer som i sitt yrke befattar sig med material, utrustningar eller anläggningar, vilka är föremål för den i detta kapitel avsedda kontrollen. Om den berörda staten kräver det, skall de av kommissionen utsedda inspektörema åtföljas av företrädare för myndigheterna i den staten; inspektörema får dock inte därigenom försenas eller på annat sätt hindras i sin verksamhet.
Om genomförandet av kontrollen hindras, skall kommissionen av domstolens ordförande begära ett bemyndigande i syfte att med tvångsmedel säkerställa kontrollåtgärdema. Domstolens ordförande skall meddela beslut inom tre dagar.
Om ett dröjsmål innebär en risk får kommissionen själv i form av ett beslut utfärda en skriftlig order om att kontrollåtgärdema skall vidtas. Denna order skall omedelbart underställas domstolens ordförande för godkännande i efterhand.
Sedan bemyndigandet eller beslutet har meddelats skall den berörda statens nationella myndigheter säkerställa att inspektörema får tillträde till de platser som anges i bemyndigandet eller beslutet.
Artikel 82 Inspektörema skall anställas av kommissionen.
De skall ta del av och granska den bokföring som avses i artikel 79. De skall rapportera varje överträdelse till kommissionen.
Kommissionen får utfärda ett direktiv som ålägger medlemsstaten i fråga att inom en tid som konunissionen bestämmer, vidta alla åtgärder som behövs för att få den konstaterade överträdelsen att upphöra; kommissionen skall underrätta rådet om detta.
Om medlemsstaten inte inom föreskriven tid följer kommissionens direktiv, får konunissionen eller varje berörd medlemsstat, med avsteg 35 från artiklama 141 och 142, omedelbart hänskjuta saken till domstolen.
Bilaga 15
Artikel 83
1. Om personer eller företag åsidosätter de förpliktelser som åligger dem enligt detta kapitel, får kommissionen tillgripa sanktioner mot dem.
Dessa sanktioner är efter svårhetsgrad följande:
a) Varning.
b) Indragning av särskilda förmåner, såsom finansiellt eller tekniskt bistånd.
c) Företaget ställs för en tid av högst fyra månader under förvalming av en person eller en grupp av personer som har utsetts i samförstånd av konunissionen och den stat där företaget hör herruna.
d) Råvaror och speciella klyvbara material återtas helt eller delvis.
2. Sådana beslut av kommissionen för att genomföra punkt 1 som innebär att material skall överlämnas, skall kunna verkställas. Besluten får verkställas inom medlemsstaternas territorier enligt artikel 164.
Med avvikelse från bestämmelserna i artikel 157 skall talan som förs vid domstolen mot kommissionens beslut om sanktioner som avses i punkt 1, medföra att beslutet inte får verkställas. Domstolen får dock, efter framställning av kommissionen eller någon berörd medlemsstat, förordna om omedelbar verkställighet av beslutet.
Skyddet för skadelidande intressen skall säkerställas genom ett lämpligt rättsligt förfarande.
3. Kommissionen får lämna medlemsstaterna rekommendationer om sådana lagar och andra författningar som inom deras territorier skall säkerställa att förpliktelsema enligt detta kapitel iakttas.
4. Medlemsstaterna skall säkerställa att sanktionema verkställs och, i förekommande fall, att de för skadan ansvariga lämnar ersättning.
Artikel 84
När kontrollen utövas får det inte förekomma någon diskriminering med hänsyn till det ändamål för vilket malmer, råmaterial och speciella klyvbara material skall användas.
Området för kontrollen och den närmare utformningen av denna samt befogenheterna för de organ som är ansvariga för kontrollen skall begränsas till vad som är nödvändigt för att uppnå de mål som anges i detta kapitel.
Kontrollen får inte utsträckas till sådana för försvarsändamål avsedda material som är föremål för särskild bearbetning för dessa ändamål eller
Prop. 1994/95: 19
36
som efter bearbetningen placeras eller lagras i en militär anläggning Prop. 1994/95:19 enligt en Särskild plan. Bilaga 15
Artikel 85
Om nya omständigheter kräver det får den närmare utformningen av de kontrollåtgärder Som avses i detta kapitel, på initiativ av en medlemsstat eller av kommissionen, ändras av rådet som skall besluta enhälligt efter förslag från kommissionen och efter att ha hört församlingen. Konunissionen skall pröva varje framställning av en medlemsstat.
Kapitel 8 Egendomsordning Artikel 86
De speciella klyvbara materialen skall vara gemenskapens egendom. Gemenskapens äganderätt skall omfatta alla speciella klyvbara material som framställs eller importeras av en medlemsstat, en person eller ett företag och som är föremål för den i kapitel 7 avsedda säkerhetskontrollen.
Artikel 87
Medlemsstaterna, personer eller företag skall ha en obegränsad rätt att använda och förbruka de speciella klyvbara material som på föreskrivet sätt har kommit i deras besittning, med förbehåll för deras förpliktelser enligt detta fördrag och då särskilt i fråga om Säkerhetskontroll, byråns optionsrätt samt hälsoskydd.
Artikel 88
Byrån skall i gemenskapens nanm föra ett särskilt konto med beteckningen Finanskonto för speciella klyvbara material.
Artikel 89
1. På Finanskontot för speciella klyvbara material skall a) värdet av de speciella klyvbara material som överlämnas till eller ställs till förfogande för en medlemsstat, en person eller ett företag krediteras gemenskapen och debiteras medlemsstaten, personen 37 eller företaget,
Bilaga 15
b) värdet av de speciella klyvbara material som framställs eller importeras av en medlemsstat, en person eller ett företag och som blir gemenskapens egendom debiteras gemenskapen och krediteras medlemsstaten, personen ellerl företaget. En motsvarande bokföringsåtgärd skall vidtas när en medlemsstat, en person eller ett företag till gemenskapen återställer speciella klyvbara material som tidigare har överlämnats eller ställts till förfogande för staten, personen eller företaget.
2. Värdeförändringar som berör de speciella klyvbara materialen skall vid bokföringen behandlas så, att de inte ger upphov till någon förlust eller vinst för gemenskapen. Eventuell förlust eller vinst skall stå för innehavamas räkning.
3. Saldon som uppkommer genom de ovan angivna åtgärderna skall på borgenärens begäran omedelbart förfalla till betalning.
4. Vid tillämpningen av detta kapitel skall byrån i fråga om åtgärder som den vidtar för egen räkning anses som ett företag.
Artikel 90
Om nya omständigheter kräver det får bestämmelserna i detta kapitel om gemenskapens äganderätt, på initiativ av en medlemsstat eller av konunissionen, ändras av rådet som skall besluta enhälligt efter förslag från kommissionen och efter att ha hört församlingen. Kommissionen skall pröva varje sådan framställning av en medlemsstat.
Artikel 91
Egendomsordningen i fråga om föremål. material och tillgångar, som inte omfattas av gemenskapens äganderätt enligt detta kapitel, skall bestämmas genom lagstiftningen i varje medlemsstat. Kapitel 9 Den gemensamma marknaden på kämenergiområdet
Artikel 92
Bestämmelsema i detta kapitel skall tillämpas på de varor och produkter som är upptagna i de listor som utgör bilaga IV till detta fördrag.
Dessa listor kan på initiativ av kommissionen eller en medlemsstat ändras av rådet efter förslag från konunissionen.
Prop. 1994/95: 19
38
Artikel 93 Prop. 1994/95:19 Bilaga 15 Medlemsstaterna skall ett år efter det att detta fördrag har trätt i kraft inbördes avskaffa alla irnport- och exporttullar eller avgifter med motsvarande verkan samt alla kvantitativa import- och exportrestriktioner, som avser . a) produkter upptagna i lista A1 och lista Az, b) produkter upptagna i lista B, om en gemensam tulltaxa tillämpas på dem och de åtföljs av ett av kommissionen utfärdat intyg som utvisar att de är avsedda för nukleära ändamål.
Utomeuropeiska territorier under en medlemsstats jurisdiktion får dock fortsätta att ta ut import- och exporttullar eller avgifter med motsvarande verkan av uteslutande fiskal karaktär. Dessa tullars och avgifters storlek och utformning får inte leda till någon diskriminering mellan denna stat och de övriga medlemsstaterna.
Artikel 94
Medlemsstaterna skall upprätta en gemensam tulltaxa enligt följande bestämmelser:
a) För de produkter som är upptagna i lista A' skall den gemensamma tulltaxan fastställas till en nivå som motsvarar den lägsta taxa som den 1 januari 1957 tillämpades i någon av medlemsstaterna.
b) För de produkter som är upptagna i lista A2 skall kommissionen vidta alla åtgärder som behövs för att förhandlingar skall inledas mellan medlemsstaterna inom tre månader efter det att detta fördrag har trätt i kraft. Om i fråga om någon av dessa produkter ett avtal inte kan träffas inom ett år efter det att detta fördrag har trätt i kraft, skall rådet genom beslut med kvalificerad majoritet efter förslag från kommissionen fastställa tillämpliga tullsatser iden gemensamma tulltaxan.
c) Den gemensanuna tulltaxan för de produkter som är upptagna i listorna A1 och A2 skall tillämpas efter utgången av det första året efter det att detta fördrag har trätt i kraft.
Artikel 95
Rådet kan genom enhälligt beslut efter förslag från kommissionen besluta om en tidigare tillämpning av tullsatsema i den gemensamma tulltaxan på de av produkterna i lista B, för vilka en sådan åtgärd skulle vara ägnad att bidra till utvecklingen av kärnenergin inom gemenskapen.
39
Bilaga 15
Artikel 96
Medlemsstaterna skall upphäva alla på nationalitet grundade inskränkningar för tillträde till kvalificerade anställningar inom kämenergiområdet såvitt gäller medborgare i medlemsstaterna, med förbehåll för de begränsningar som följer av grundläggande hänsyn till allmän ordning, säkerhet och hälsa.
Efter att ha hört församlingen får rådet genom beslut med kvalificerad majoritet efter förslag från kommissionen, som först skall begära in ett yttrande från Ekonomiska och sociala kommittén, utfärda direktiv om den närmare tillämpningen av denna artikel.
Artikel 97
Ingen på nationalitet grundad inskränkning får göras gällande gentemot offentligrättsliga eller privaträttsliga juridiska personer eller fysiska personer som lyder under en medlemsstats jurisdiktion och som önskar delta i uppförandet av kämenergianläggrringar av vetenskaplig eller industriell karaktär inom gemenskapen.
Artikel 98
Medlemsstaterna skall vidta alla åtgärder som behövs för att underlätta ingåendet av försäkringsavtal som täcker risker med kärnenergi.
Inom två år efter det att detta fördrag har trätt i kraft skall rådet efter att ha hört församlingen och efter förslag från kommissionen, som dessförinnan skall begära in ett yttrande från Ekonomiska och sociala kommittén, med kvalificerad majoritet utfärda direktiv om den närmare tillämpningen av denna artikel.
Artikel 99
Kommissionen får lämna rekommendationer för att underlätta kapitalrörelser som är avsedda att finansiera sådan produktion som anges i den lista som utgör bilaga II till detta fördrag.
Artikel 100
Varje medlemsstat åtar sig att i valutan i den medlemsstat där borgenären eller betalningsmottagaren är bosatt tillåta alla betalningar som har samband med rörlighet för varor, tjänster eller kapital och all
Prop. 1994/95:19
40
Bilaga 15
överföring av kapital och löner, i den utsträckning som rörligheten för varor, tjänster, kapital och personer mellan medlemsstaterna har liberaliserats enligt detta fördrag.
Kapitel 10 Yttre förbindelser Artikel 10]
Gemenskapen kan inom ramen för sin kompetens åta sig förpliktelser genom att träffa avtal med tredje land, internationella organisationer eller medborgare i tredje land.
Kommissionen skall förhandla om sådana avtal enligt rådets direktiv; avtalen skall ingås av kommissionen med rådets godkännande; rådet skall fatta beslut med kvalificerad majoritet.
Kommissionen skall dock ensam förhandla om och ingå sådana avtal som kan genomföras utan rådets medverkan och inom ramen för den aktuella budgeten; kommissionen skall hålla rådet underrättat.
A rtikel ] 02
De avtal som har ingåtts med tredje land, internationella organisationer eller medborgare i tredje land och i vilka utöver gemenskapen en eller flera medlemsstater deltar, skall inte träda i kraft förrän alla berörda medlemsstater har underrättat kommissionen om att avtalen kan tillämpas enligt bestämmelserna i deras nationella rättsordning.
A rtikel ] 03
Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om sina förslag till avtal med tredje land, internationella organisationer eller medborgare i tredje land, om avtalen berör tillämpningsområdet för detta fördrag.
Om ett förslag till avtal innehåller bestämmelser som utgör hinder för tillämpningen av detta fördrag, skall kommissionen lämna sina synpunkter till den berörda staten inom en månad efter det att kommissionen har underrättats om förslaget. Den berörda staten får inte ingå det föreslagna avtalet, förrän den har tillgodosett kommissionens synpunkter eller har följt ett av domstolen på ansökan av staten i skyndsam ordning meddelat avgörande om de föreslagna bestämmelsemas förenlighet med detta fördrag. En ansökan kan ges in till domstolen när som helst efter det att staten har tagit emot kommissionens synpunkter.
Prop. 1994/95: 19
41
Bilaga 15
Artikel 104
Ingen person eller företag, som efter det att detta fördrag har trätt i kraft ingår eller förnyar ett avtal med tredje land, internationella organisationer eller medborgare i tredje land, får åberopa avtalet för att undandra sig sina skyldigheter enligt detta fördrag.
Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som den anser nödvändiga för att på begäran av kommissionen kunna lämna denna all information om sådana avtal som, efter det att detta fördrag har trätt i kraft och inom fördragets tillämpningsområde, har ingåtts av en person eller ett företag med tredje land, internationella organisationer eller medborgare i tredje land. Kommissionen får begära sådan information endast för att kontrollera att avtalen inte innehåller några bestämmelser som hindrar tillämpningen av detta fördrag.
På ansökan av konunissionen skall domstolen avgöra om avtalen är förenliga med bestämmelserna i detta fördrag.
Artikel 105
Bestämmelserna i detta fördrag skall inte hindra att avtal genomförs, som innan fördraget trädde i kraft ingicks av en medlemsstat, en person eller ett företag med tredje land, internationella organisationer eller medborgare i tredje land, om kommissionen senast trettio dagar efter det att fördraget trädde i kraft fick del av avtalen.
Sådana avtal som ingås under tiden mellan undertecknandet och ikraftträdandet av detta fördrag av en person eller ett företag med tredje land, internationella organisationer eller medborgare i tredje land kan dock inte åberopas gentemot detta fördrag, om domstolen efter ansökan av kommissionen finner att avsikten att undandra sig bestämmelserna i fördraget var ett avgörande motiv för den ena eller andra parten när avtalet ingicks.
Artikel 106
De medlemsstater som innan detta fördrag trädde i kraft har ingått avtal med tredje land om samarbete på kämenergiområdet, skall tillsammans med kommissionen ta upp de förhandlingar med det berörda tredje landet som behövs för att säkerställa att gemenskapen i största möjliga utsträckning får överta de rättigheter och skyldigheter som följer av avtalen.
Varje nytt avtal som följer av sådana förhandlingar kräver samtycke av den eller de medlemsstater som har undertecknat de nämnda avtalen samt godkännande av rådet, vilket skall besluta med kvalificerad majoritet.
Prop. 1994/95: 19
AVDELNING III Prop. 1994/95:19 Bilaga 15 Institutionella bestämmelser
Kapitel 1
Gemenskapens institutioner
Avsnitt 1
Församlingen
Artikel 107
Församlingen, som Skall bestå av företrädare för folken i de i gemenskapen sammanslutna staterna, skall utöva de rådgivande och kontrollerande befogenheter som den har tilldelats genom detta fördrag.
A rtikel ] 08
1. Församlingen består av företrädare som parlamenten utser inom sig enligt en ordning som varje medlemsstat själv bestämmer.
2. Antalet företrädare är följande:
Belgien ..................................... 14 Tyskland .................................... 36 Frankrike ................................... 36 Italien ...................................... 36 Luxemburg ................................... 6 Nederländerna ................................ 14
3. Församlingen skall utarbeta förslag om allmänna direkta val enligt en i alla medlemsstater enhetlig ordning.
Rådet skall enhälligt fastStälla bestämmelsema och rekommendera medlemsstaterna att anta dessa i överensstämmelse med deras konstitutionella bestämmelser.
Artikel 109
Församlingen skall hålla en årlig session. Den skall sammanträda utan särskild kallelse den tredje tisdagen i oktober.
Församlingen får sammanträda till extra session på begäran av en majoritet av sina ledamöter samt på begäran av rådet eller kommissionen. 43
Bilaga 15
Artikel 1 1 0
Församlingen skall välja sin ordförande och sitt presidium bland sina ledamöter.
Kommissionens ledamöter får närvara vid samtliga sammanträden och skall på egen begäran få uttala sig på kommissionens vägnar.
Kommissionen skall muntligen eller skriftligen besvara frågor som ställs till den av församlingen eller dess ledamöter.
Rådet skall höras av församlingen under de förutsättningar som rådet fastställer i sin arbetsordning. Artikel 11]
Om inte annat föreskrivs i detta fördrag, skall församlingen besluta med absolut majoritet av de avgivna rösterna.
I arbetsordningen skall fastställas när beslutförhet föreligger.
Artikel 112
Församlingen skall anta sin arbetsordning genom beslut som biträds av majoriteten av församlingens ledamöter.
Församlingens protokoll skall offentliggöras enligt arbetsordningens bestämmelser. Artikel 113
Församlingen skall vid offentligt sammanträde diskutera den allmänna årsrapport som kommissionen förelägger församlingen. Artikel 114
Om ett förslag om misstroendevotum läggs fram rörande kommissionens verksamhet, får församlingen inte ta ställning till förslaget förrän tidigast tre dagar efter det att detta framlagts och endast genom öppen omröstning.
Om förslaget om misstroendevotum antas med en majoritet av två tredjedelar av de avgivna rösterna och med majoriteten av församlingens
Prop. 1994/95: 19
ledamöter, skall kommissionens ledamöter samfällt avgå. De skall Prop. 1994/95:19 fortsätta att handlägga löpande ärenden till dess de har ersatts enligt Bilaga 15 artikel 127.
Avsnitt 2 Rådet Artikel 115
Rådet skall fullgöra sina uppgifter och utöva sina befogenheter att fatta beslut enligt bestämmelserna i detta fördrag.
Det skall vidta alla åtgärder inom sitt kompetensområde för att samordna verksamheten inom medlemsstaterna och gemenskapen. Artikel 116
Rådet skall bestå av företrädare för medlemsstaterna. Varje regering skall utse en av sina medlemmar att ingå i rådet.
Ordförandeskapet skall utövas i sex månader åt gången av varje rådsmedlem efter medlemsstaternas bokstavsordning. Artikel 117
Rådet skall sammanträda efter kallelse av ordföranden, på dennes initiativ eller på begäran av någon rådsmedlem eller kommissionen.
Artikel 118
1. Om inte annat föreskrivs i detta fördrag, skall rådets beslut fattas med en majoritet av medlemmarna.
2. När rådets beslut skall fattas med kvalificerad majoritet skall medlemmarnas röster vägas enligt följande:
Belgien ...................................... 2 Tyskland ..................................... 4 Frankrike .................................... 4 Italien ....................................... 4 Luxemburg ................................... 1 Nederländerna ................................. 2
45
Zl ) Riksdagen 1994/95, 1 ram/. Nr 19. Bilaga l3—21
Bilaga 15
Rådets beslut skall fattas med minst
— tolv röster när beslutet enligt detta fördrag skall fattas på förslag från kommissionen, — tolv röster från minst fyra medlemmar i andra fall.
3. Att personligen närvarande eller företrädda medlemmar avstår från att rösta hindrar inte att rådet fattar beslut som kräver enhällighet.
Artikel 119
När rådet enligt detta fördrag fattar beslut om förslag från kommissionen, krävs enhällighet för att ändra förslaget.
Så länge rådet inte har fattat något beslut får kommissionen ändra sitt ursprungliga förslag, särskilt i de fall då församlingen har hörts om förslaget.
Artikel 120
Ingen rådsmedlem får vid omröstning företräda mer än en annan medlem.
Artikel 12]
Rådet skall anta sin egen arbetsordning.
I denna arbetsordning får fastställas att en kommitté med företrädare för medlemsstaterna får tillsättas. Rådet skall fastställa kommitténs uppdrag och befogenheter.
Artikel 122
Rådet får anmoda kommissionen att företa de utredningar som rådet finner nödvändiga för att förverkliga de gemensamma målen samt att förelägga rådet lämpliga förslag.
Artikel 123
Rådet skall med kvalificerad majoritet fastställa löner, arvoden och pensioner för kommissionens ordförande och ledamöter, domstolens ordförande, domare, generaladvokater och justitiesekreterare. Rådet skall med samma majoritet också fastställa alla betalningar som görs i stället för sådan ersättning.
Prop. 1994/95: 19
46
Bilaga 15
Avsnitt 3 Kommissionen Artikel 1 24
För att säkerställa utvecklingen av kärnenergin inom gemenskapen skall kommissionen
-- övervaka tillämpningen av bestämmelserna i detta fördrag och av bestämmelser som antagits av institutionerna med stöd av fördraget, — lämna rekommendationer eller yttranden på ämnesområden som behandlas i detta fördrag, om fördraget uttryckligen anger detta eller kommissionen anser det nödvändigt, — ha befogenhet att själv fatta beslut och medverka vid tillkomsten av rådets och församlingens rättsakter på de villkor som anges i fördraget, — utöva de befogenheter som rådet ger kommissionen för att genomföra de regler som fastställts av rådet.
Artikel 125
Konunissionen skall årligen, senast en månad före öppnandet av församlingens session, offentliggöra en allmän rapport om gemenskapens verksamhet.
Artikel 126
l. Kommissionen skall bestå av fem ledamöter av olika nationalitet, som skall utses på grundval av sin allmänna duglighet med hänsyn till detta fördrags särskilda syfte och vilkas oavhängighet inte kan ifrågasättas.
Antalet ledamöter av kommissionen får ändras genom enhälligt beslut av rådet.
Endast medborgare i medlemsstatema får vara ledamöter av kommissionen. '
2. Ledamöterna av kommissionen skall i gemenskapens allmänna intresse fullgöra sina skyldigheter under full oavhängighet.
Vid fullgörandet av dessa skyldigheter skall de inte vare sig begära eller ta emot instruktioner från någon regering eller något annat organ. De skall avhålla sig från varje handling som är oförenlig med deras
Prop. 1994/95: 19
47
Bilaga 15
skyldigheter. Varje medlemsstat förbinder sig att respektera denna princip och att inte söka påverka kommissionens ledamöter när de utför sina uppgifter.
Ledamöterna av kommissionen får inte under sin ämbetstid utöva någon annan avlönad eller oavlönad yrkesverksamhet. De skall när de tillträder avge en högtidlig försäkran att såväl under som efter sin ämbetstid respektera de förpliktelser som följer med ämbetet, särskilt deras skyldig- het att iaktta redbarhet och visa omdöme vid mottagande av vissa uppdrag eller förmåner efter ämbetstiden. Om dessa förpliktelser åsidosätts får domstolen, på begäran av rådet eller kommissionen, allt efter omständigheterna besluta antingen att den berörda ledamoten skall avsättas från ämbetet enligt artikel 129 eller berövas rätten till pension eller andra förmåner i dess ställe.
Artikel 12 7
Ledamöterna av kommissionen skall utses av medlemsstaternas regeringar i samförstånd.
Deras mandattid är fyra år. Mandatet kan förnyas.
Artikel 128
En kommissionsledamots ämbete skall, frånsett vid normala nytillsättningar och vid dödsfall, upphöra när ledamoten begär sitt entledigande eller avsätts.För den avgående ledamotens återstående mandattid skall en ersättare utses. Rådet får enhälligt besluta att någon ersättare inte behöver utses.
En ledamot av kommissionen skall kvarstå i ämbetet till dess en ersättare utsetts, utom i fall av avsättning från ämbetet enligt artikel 129.
Artikel 129
Om en ledamot av kommissionen inte längre uppfyller de krav som ställs för att han skall kunna utföra sina uppgifter eller om han gjort sig skyldig till allvarlig försummelse, får domstolen på begäran av rådet eller kommissionen avsätta honom.
I sådant fall får rådet genom enhälligt beslut tillfälligt avstänga ledamoten från tjänsten och utse en ersättare tills dess att domstolen meddelar sitt avgörande.
Domstolen får på begäran av rådet eller kommissionen tillfälligt avstänga honom från tjänsten.
Prop. 1994/95: 19
48
Bilaga 15
Artikel 130
Kommissionens ordförande och vice ordförande skall utses bland kommissionens ledamöter för en period av två år i samma ordning som gäller när ledamöterna skall utses. Deras mandat får förnyas.
Utom i de fall då hela kommissionen nytillsätts skall sådana utnämningar ske sedan kommissionen hörts.
Om ordföranden eller vice ordföranden avgår eller avlider, skall ersättare utses för den återstående mandattiden i enlighet med bestämmelserna i första stycket.
Artikel 13]
Rådet och kommissionen skall samråda och i samförstånd reglera formerna för sitt samarbete.
Kommissionen skall anta sin arbetsordning för att säkerställa att både den själv och dess avdelningar fullgör sina uppgifter i enlighet med detta fördrag. Den skall se till att arbetsordningen offentliggörs.
Artikel 132
Kommissionen skall fatta sina beslut med en majoritet av det antal ledamöter som anges i artikel 126.
Kommissionen kan sammanträda med giltig verkan endast om det antal ledamöter som fastställts i arbetsordningen är närvarande.
Artikel 133
Rådet får genom enhälligt beslut medge att en medlemsstats regering hos kommissionen ackrediterar en kvalificerad företrädare som skall säkerställa en ständig förbindelse.
Artikel 134
1. En vetenskaplig och teknisk kommitté med rådgivande uppgifter skall inrättas hos kommissionen.
Kommittén skall höras i de fall som anges i detta fördrag. Den får höras i alla de fall då kommissionen finner det lämpligt.
Prop. 1994/95: 19
49
Bilaga 15
2. Kommittén skall bestå av tjugo medlemmar som rådet skall utse efter att ha hört kommissionen.
Kommitténs medlemmar skall ha personliga mandat och utses för fem år. De får återväljas. De får inte vara bundna av några tvingande instruktioner.
Vetenskapliga och tekniska kommittén skall varje år bland sina medlemmar välja ordförande och presidium. Artikel 135
För att fullgöra sina uppgifter får kommissionen när det behövs samråda och tillsätta utredningskommittéer. Avsnitt 4 Domstolen Artikel 136
Domstolen skall säkerställa att lag och rätt följs vid tolkning och tillämpning av detta fördrag. Artikel 137
Domstolen skall bestå av sju domare.
Domstolen skall sammanträda i plenum. Den får dock inom sig upprätta avdelningar med tre eller fem domare med uppgift att göra vissa förberedande utredningar eller att avgöra vissa grupper av ärenden i enlighet med föreskrifter som fastställts för dessa ändamål.
Domstolen skall alltid sammanträda i plenum för att handlägga ärenden som anhängiggjorts av en medlemsstat eller av någon av gemenskapens institutioner och för att meddela förhandsavgöranden i frågor som underställts domstolen enligt artikel 150.
På begäran av domstolen får rådet genom enhälligt beslut utöka antalet domare och göra nödvändiga ändringar i andra och tredje styckena och i artikel 139 andra stycket.
Prop. 1994/95: 19
'50
Bilaga 15
Artikel 138 Domstolen skall biträdas av två generaladvokater.
För att biträda domstolen då denna fullgör sin uppgift enligt artikel 136 skall generaladvokatema, fullständigt opartiskt och oavhängigt, vid offentliga domstolssessioner lägga fram motiverade yttranden i ärenden som handläggs vid domstolen.
På begäran av domstolen får rådet genom enhälligt beslut utöka antalet generaladvokater och göra nödvändiga ändringar i artikel 139 tredje stycket.
Artikel 139
Domarna och generaladvokatema skall utses bland personer vilkas oavhängighet inte kan ifrågasättas och som uppfyller nödvändiga villkor för utövande av de högsta domarämbetena i hemlandet eller är jurister med allmänt erkända kvalifikationer; de skall utses för sex år av medlemsstaternas regeringar i samförstånd.
En del av domartjänstema skall nytillsättas vart tredje år. Då skall omväxlande tre och fyra domare utses. De tre domare som skall tillträda de tjänster som nytillsätts vid slutet av den första treårsperioden skall utses genom lottning.
En del av tjänsterna som generaladvokat skall nytillsättas vart tredje år. Den generaladvokat som skall tillträda den tjänst som nytillsätts vid slutet av den första treårsperioden skall utses genom lottning.
Avgående domare och generaladvokater kan utnämnas på nytt.
Domarna skall bland sig välja domstolens ordförande för en tid av tre år. Han kan återväljas.
Artikel 140
Domstolen skall utse sin justitiesekreterare och fastställa instruktion för denne.
Artikel 14]
Om kommissionen anser att en medlemsstat har underlåtit att uppfylla en skyldighet enligt detta fördrag, skall kommissionen avge ett motiverat yttrande i ärendet efter att ha givit den berörda staten tillfälle att inkomma med sina synpunkter.
Pröp. 1994/95: 19
51
Om den berörda staten inte rättar sig efter yttrandet inom den tid som Prop. 1994/95: 19 angivits av kommissionen, får denna föra ärendet vidare till domstolen. Bilaga 15
Artikel 142
En medlemsstat som anser att en annan medlemsstat har underlåtit att
uppfylla en skyldighet enligt detta fördrag far anhängiggöra ärendet vid domstolen.
Innan en medlemsstat väcker talan mot en annan medlemsstat på grund av ett påstått åsidosättande av en skyldighet enligt detta fördrag, skall den lägga fram saken för kommissionen. Kommissionen skall avge ett motiverat yttrande efter det att var och en av de berörda staterna beretts tillfälle att skriftligen och muntligen lägga fram sin egen sak och yttra sig över vad motparten anfört.
Om kommissionen inte yttrat sig inom tre månader efter det att saken lagts fram för den, skall detta inte hindra att ärendet anhängiggörs vid domstolen.
A rtikel ] 43
Om domstolen finner att en medlemsstat har underlåtit att uppfylla en skyldighet enligt detta fördrag, skall denna stat vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa domen.
Artikel 144 Domstolen skall ha full prövningsrätt i fråga om
a) talan som väcks enligt artikel 12 för att få lämpliga villkor fastställda för licenser och underlicenser som kommissionen upplåter,
b) talan som väcks av personer eller företag om sanktioner som kommissionen ålagt dem enligt artikel 83.
Artikel 145
Om kommissionen anser att en person eller ett företag har överträtt detta fördrag utan att artikel 83 är tillämplig , skall kommissionen anmoda den medlemsstat som personen eller företaget lyder under att se till att sanktioner vidtas på grund av överträdelsen enligt statens nationella lagstiftning.
52
Bilaga 15
Om den berörda staten inte följer en sådan begäran inom den frist som kommissionen har bestämt, får kommissionen föra ärendet till domstolen för att få den överträdelse fastställd som personen eller företaget anklagas för.
Artikel 146
Domstolen skall granska lagenligheten av sådana rådets och kommissionens rättsakter som inte är rekommendationer eller yttranden. För detta ändamål skall den vara behörig att pröva talan som väcks av en medlemsstat, av rådet eller av kommissionen om bristande behörighet, åsidosättande av väsentliga forrnföreskrifter. åsidosättande av detta fördrag eller av någon rättsregel som gäller dess tillåtnng eller om maktmissbruk.
Varje fysisk eller juridisk person får på samma villkor föra talan mot ett beslut som är riktat till honom eller mot ett beslut som, även om det utfärdats i form av en förordning eller ett beslut riktat till en annan person, direkt och personligen rör honom.
Talan som avses i denna artikel skall väckas inom två månader från dagen då åtgärden offentliggjorts eller delgivits klaganden eller. om så inte skett, från den dag då denne fick kännedom om åtgärden, allt efter omständigheterna.
Artikel 14 7
Om talan är välgrundad, skall domstolen förklara den berörda rättsakten ogiltig.
Vad gäller förordningar skall dock domstolen, om den anser det nödvändigt, ange vilka verkningar av den ogiltigförklarade förordningen som skall betraktas som bestående.
Artikel 148
Om rådet eller kommissionen i strid med detta fördrag underlåter att vidta åtgärder, får medlemsstaterna och gemenskapens övriga institutioner väcka talan vid domstolen för att få överträdelsen fastslagen.
En sådan talan skall endast tas upp om den berörda institutionen dessförinnan anmodats att vidta åtgärder. Om institutionen inom två månader efter denna anmodan inte tagit ställning, får talan väckas inom en ytterligare frist av två månader.
Prop. 1994/95: 19
53
Bilaga 15
Varje fysisk eller juridisk person får på de villkor som anges i föregående stycken föra talan vid domstolen om att någon av gemenskapens institutioner underlåtit att till personen i fråga rikta någon annan rättsakt än en rekommendation eller ett yt1rande.
Artikel 149
Den institution vars rättsakt har förklarats ogiltig eller vars underlåtenhet att agera har förklarats strida mot detta fördrag skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa domen.
Denna skyldighet skall inte påverka någon förpliktelse som kan följa av tillämpningen av artikel 188 andra stycket.
Artikel 150
Domstolen skall vara behörig att meddela förhandsavgöranden angående
a) tolkningen av detta fördrag. b) giltigheten och tolkningen av rättsakter som beslutats av gemenskapens institutioner, I c) tolkningen av stadgar för organ som upprättats genom rättsakter som beslutats av rådet, när stadgarna föreskriver detta. !
När en sådan fråga uppkommer vid en domstol i en medlemsstat, får den domstolen, om den anser att ett beslut i frågan är nödvändigt för att döma i saken, begära att domstolen meddelar ett förhandsavgörande.
När en sådan fråga uppkommer i ett ärende vid eii domstol i en medlemsstat, mot vars avgöranden det inte finns något rättsmedel enligt nationell lagstiftning, skall den nationella domstolen fö'ra frågan vidare till domstolen. '
Artikel 15] % Domstolen skall vara behörig att avgöra tvister om sådant skadestånd som avses i artikel 188 andra stycket. i i
Artikel 152
i Domstolen skall vara behörig att avgöra alla ;tvister mellan
gemenskapen och dess anställda inom de gränser och på de villkor som fastställts i tjänsteföreskrifterna eller som följer av anställningsvillkoren.
Prop. 1994/95: 19
54
Bilaga 15
Artikel 153
Domstolen skall vara behörig att träffa avgöranden med stöd av en skiljedomsklausul i ett offentligrättsligt eller privaträttsligt avtal, som ingåtts av gemenskapen eller för dess räkning.
Artikel 154
Domstolen skall vara behörig att avgöra varje tvist mellan medlemsstater som berör ämnesområden som regleras i detta fördrag, om tvisten "hänskjuts till domstolen enligt ett särskilt avtal mellan parterna.
Artikel 155
Utom i de fall där domstolen är behörig enligt detta fördrag, skall tvister i vilka gemenskapen är part inte på denna grund vara undantagna från de nationella domstolarnas behörighet.
Artikel 156
Utan hinder av att den frist som avses i artikel 146 tredje stycket har löpt ut får parterna i en tvist om en förordning som rådet eller kommissionen antagit, med stöd av artikel 146 första stycket inför domstolen göra gällande att förordningen inte skall tillämpas.
Artikel 15 7
Utom i de fall då något annat föreskrivs i detta fördrag skall talan som förs vid domstolen inte hindra verkställighet. Domstolen får dock. om den anser att omständigheterna så kräver. förordna om uppskov med verkställigheten av den påtalade rättsakten.
Artikel 158
l ärenden som anhängiggjorts vid dornStolen får denna föreskriva nödvändiga interimistiska åtgärder.
Prop. 1994/95: 19
55
Bilaga 15
Artikel 159 E
Domstolens domar skall vara verkställbara enligt artikel 164.
Artikel 160 Domstolens stadga finns i ett särskilt protokoll. Domstolen skall anta sina rättegångsregler. Dessa skall kräva enhälligt godkännande av rådet. '!
Kapitel 2 i
Gemensamma bestämmelser för flera institutioner
Artikel 16]
För att fullgöra sina uppgifter skall rådet och kommissionen enligt bestämmelserna i detta fördrag utfärda förordningar och direktiv, fatta beslut samt avge rekommendationer och yttranden. ; | !
En förordning skall ha allmän giltighet. Den skall till alla delar vara bindande och direkt tillämplig i varje medlemsstat. i !
Ett direktiv skall med avseende på det resultat som skall uppnås vara bindande för varje medlemsstat till vilken det är riktat, men skall överlåta åt de nationella myndigheterna att bestämma form och tillvägagångssätt för genomförandet. i Ett beslut skall till alla delar vara bindande för dem som det är riktat till. '
Rekommendationer och yttranden skall inte vara bindande.
Artikel 162 i i Rådets och kommissionens förordningar, direktiv ochibeslut skall vara motiverade och hänvisa till de förslag eller yttranden som skall inhämtas enligt detta fördrag.
| | | | |
Prop. 1994/95: 19
56
Artikel 163 Prop. 1994/95: 19
Bilaga 15
Förordningar skall offentliggöras i Europeiska gemenskapens oficiella tidning. De skall träda i kraft den dag som förordningarna anger eller, om viss tid inte blivit utsatt, den tjugonde dagen efter offentliggörandet.
Direktiv och beslut skall delges dem som de riktar sig till och bli gällande genom denna delgivning.
Artikel 164
Verkställigheten skall följa de civilprocessrättsliga regler som gäller i den medlemsstat inom vars territorium den sker. Beslut om att verkställighet skall ske, skall bifogas avgörandet utan andra formaliteter än kontroll av avgörandets äkthet genom den nationella myndighet som varje medlemsstats regering skall utse för detta ändamål samt meddela kommissionen, domstolen Och den skiljedomskmrunitté som inrättats enligt artikel 18. När dessa formaliteter uppfyllts på begäran av den berörda parten, får denna fullfölja verkställigheten enligt den nationella lagstiftningen genom att hänskjuta ärendet direkt till den behöriga myndigheten.
Verkställigheten får skjutas upp endaSt genom beslut av domstolen. Domstolarna i de berörda staterna skall dock vara behöriga beträffande klagomål om att verkställigheten inte genomförs på regelrätt sätt. Kapitel 3 Ekonomiska och sociala kommittén Artikel 165
En ekonomisk och social kommitté upprättas härmed. Den skall ha en rådgivande funktion.
Kommittén skall bestå av företrädare för olika grupper inom det ekonomiska och sociala livet.
Am'kel 166 Antalet medlemmar i kommittén är följande: Belgien ..................................... 12 Tyskland .................................... 24 Frankrike ................................... 24 Italien ...................................... 24 Luxemburg ................................... 5 57
Nederländerna ................................ 12
Bilaga 15
i Kommitténs medlemmar skall utses för fyra år genom enhälligt beslut av rådet. De får återväljas. : Kommitténs medlemmar har personliga mandat och får inte bindas av några instruktioner. ! Artikel 167 ' 1. När medlemmar av kommittén skall utses skall varje medlemsstat tillställa rådet en lista med dubbelt så många kandidater som det antal
platser som tilldelats statens medborgare. '
Vid kommitténs sammansättning skall hänsyn tas till nödvändigheten av att säkerställa en tillräcklig representation för de olika grupperna inom det ekonomiska och sociala livet. .
2. Rådet skall höra kommissionen. Det får inhämta isynpunkter från europeiska organisationer, som representerar de olika 'ekonomiska och sociala sektorer som berörs av gemenskapens verksamhet.
Artikel 168
Kommittén skall bland sina medlemmar välja sin ordförande och sitt presidium för en tid av två år.
Den skall fastställa sin arbetsordning och lägga fram den för rådet för enhälligt godkännande.
Kommittén skall sammankallas av ordföranden på begäran av rådet eller kommissionen.
Artikel 169 Kommittén får vara indelad i facksektioner.
Facksektionema skall utöva sin verksamhet inom ramen för konunitténs allmänna behörighet. De får inte höras oberoende av kommittén.
Inom kommittén får även upprättas underkommittéer som i bestämda frågor eller på bestämda områden skall utarbeta utkast till yttranden som skall underställas kommittén för övervägande.
Arbetsordningen skall bestämma hur facksektionema och underkommittéema skall vara sammansatta och vilka behörighetsregler som skall gälla för dem.
Prop. 1994/95: 19
58
Bilaga 15
Artikel 170
Kommittén skall höras av rådet eller kommissionen ide fall som anges i detta fördrag. Den får höras av dessa institutioner i samtliga fall då dessa finner det lämpligt.
Om rådet eller kommissionen anser det nödvändigt, skall de utsätta en frist inom vilken kommittén skall avge sitt yttrande; denna får inte understiga tio dagar från den dag kommitténs ordförande fått meddelande om ärendet. Efter fristens utgång får saken behandlas, även om yttrande
inte föreligger.
Kommitténs och facksektionemas yttranden med protokoll från överläggningama skall överlämnas till rådet och kommissionen.
Prop. 1994/95: 19
59
Bilaga 15
AVDELNING IV Finansiella bestämmelser
Artikel 17]
1. Gemenskapens samtliga inkomster och utgifter, med undantag av de som hänför sig till byrån och till de gemensamma företagen, skall beräknas för varje budgetår och tas upp antingen i driftbudgeten eller i forsknings- och investeringsbudgeten.
Varje budgets inkomster och utgifter skall balansera varandra.
2. Inkomster och utgifter för byrån, som skall drivas enligt affärsmässiga principer, skall beräknas i en särskild finansieringsplan.Villkoren för förslag till samt användning och kontroll av dessa inkomster och utgifter skall med beaktande av byråns stadga bestämms iden budgetförordning som skall fastställas enligt artikel 183.
3. Inkomst- och utgiftsförslag samt drifträkenskaper och balansräkningar för de gemensamma företagen skall för varje budgetår överlämnas till kommissionen, rådet och församlingen enligt stadgarna för dessa företag.
Artikel 1 72
1. Driftbudgetens inkomster skall, förutom andra löpande inkomster, omfatta finansiella bidrag från medlemsstaterna som beräknas enligt följande fördelningstal:
Belgien ..................................... 7 ,9 Tyskland ................................... 28 Frankrike .................................. 28 Italien ..................................... 28 Luxemburg .................................. 0,2 Nederländerna ................................ 7,9
2. Forsknings- och investeringsbudgetens inkomster skall, förutom eventuella andra medel, omfatta finansiella bidrag från medlemsstaterna som beräknas enligt följande fördelningstal:
Belgien ..................................... 9,9 Tyskland ................................... 30 Frankrike .................................. 30 Italien ..................................... 23 Luxemburg .................................. 0,2 Nederländerna ................................ 6,9
3. Fördelningstalen får ändras genom enhälligt beslut av rådet.
Prop. 1994/95: 19
60
Bilaga 15
4. Län för att finansiera forskning eller investeringar skall tas upp på de villkor som rådet fastställer enligt artikel 177.5.
Gemenskapen får låna på en medlemsstats kapitalmarknad, antingen enligt den lagstiftning som gäller för inrikes emissioner eller, i avsaknad av sådan lagstiftning, på grund av ett avtal mellan medlemsstaten och kommissionen.
Den berörda medlemsstatens behöriga myndigheter får vägra att ge sitt samtycke, endast om det finns anledning att befara allvarliga störningar på den statens kapitalmarknad.
Artikel 1 73
Medlemsstaternas finansiella bidrag enligt artikel 172 får helt eller delvis ersättas med intäkter av de avgifter som gemenskapen tar ut i medlemsstatema.För detta ändamål skall kommissionen förelägga rådet förslag om underlaget för avgifterna, sättet att fastställa procentsatsen för avgifterna och ordningen för att ta ut dessa.
Efter att ha hört församlingen om dessa förslag, får rådet genom enhälligt beslut fastställa de bestämmelser som det skall rekommendera
medlemsstatema att anta i överensstämmelse med deras konstitutionella .
bestämmelser.
Artikel 1 74
1. De utgifter som tas upp i driftbudgeten skall särskilt avse
a) administrationsutgifter, b) utgifter för Säkerhetskontroll och hälsoskydd.
2. De utgifter som tas upp i forsknings— och investeringsbudgeten skall särskilt avse a) utgifter för att genomföra gemenskapens forskningsprogram, b) eventuella bidrag till byråns kapital och till dennas investeringsutgifter, c) utgifter för utrustning av undervisningsanstalter, d eventuellt deltagande i de gemensamma företagen och i vissa gemensamma projekt.
Artikel 1 75
De utgifter som tas upp i driftbudgeten skall beviljas för ett budgetår, ' om inte något annat har bestämts i den budgetförordning som utfärdats enligt artikel 183.
21 Riksdagen 1994/95. I saml. Nr 19. Bilaga I3—21
Prop. 1994/95: 19
61
Bilaga 15
På de villkor som skall fastställas enligt artikel 183 får anslag som inte avser personalutgifter och som inte har förbrukats vid budgetårets utgång föras över, dock endast till det närmast följande budgetåret.
Anslagen för driftutgifter skall delas in i avdelningar alltefter utgiftemas art eller ändamål, och i mån av behov ytterligare delas in i överensstämmelse med den budgetförordning som utfärdats enligt artikel 183.
Församlingens, rådets, kommissionens och domstolens utgifter skall tas upp i särskilda delar av budgeten, om inte annat följer av någon särskild ordning för vissa gemensamma utgifter.
Artikel 176
1. Med förbehåll för de begränsningar som följer av program eller utgiftsbeslut som enligt detta fördrag kräver enhälligt godkännande av rådet, skall anslagen till forsknings- och investeringsutgifter omfatta a) bemyndiganden att ingå förpliktelser som täcker en serie poster vilka bildar en särskild enhet och ett sammanhängande helt, b) betalningsbemyndiganden som utgör den övre gränsen för de utgifter som varje år får förekomma för att täcka de enligt a ingångna förpliktelsema.
2. En plan över förfalletider för förpliktelser och betalningar skall som bilaga fogas till det av kommissionen framlagda budgetförslaget.
3. Anslagen för forsknings- och investeringsutgifter skall delas in 1 avdelningar alltefter utgiftemas art eller ändamål, och i mån av behov ytterligare delas in i överensstämmelse med den budgetförordning som fastställts enligt artikel 183.
4. Outnyttjade betalningsbemyndiganden skall genom beslut av kommissionen föras över till närmast följande budgetår, om inte rådet beslutar något annat.
Artikel 1 77 1. Budgetåret skall börja den 1 januari och sluta den 31 december.
2. Var och en av gemenskapens institutioner skall upprätta en beräkning över sina förvalmingsutgifter. Kommissionen skall sammanställa dessa beräkningar i ett preliminärt driftbudgetförslag. Den skall bifoga ett yttrande som får innehålla avvikande beräkningar. Den skall dessutom upprätta ett preliminärt forsknings- och investeringsbudgetförslag.
Prop. 1994/95: 19
62
Kommissionen skall förelägga rådet de preliminära budgetförslagen Prop. 1994/95:19 senast den 30 september året före det budgetår som förslagen avser. Bilaga 15
Rådet skall samråda med kommissionen och i förekommande fall med övriga berörda institutioner, när det avser att avvika från de preliminära budgetförslagen.
3. Rådet skall med kvalif1cerad majoritet fastställa budgetförslagen och överlämna dem till församlingen.
Budgetförslagen skall föreläggas församlingen senast den 31 oktober året före det budgetår som förslagen avser.
Församlingen har rätt föreslå rådet ändringar i budgetförslagen.
4. Om församlingen inom en månad efter att ha förelagts budgetförslagen har godkänt dessa, eller inte avgett yttrande till rådet skall budgetförslagen anses vara slutgiltigt antagna.
Om församlingen inom denna frist har föreslagit ändringar, skall budgetförslagen tillsammans med ändringarna överlänmas till rådet. Med förbehåll för de begränsningar som följer av program eller utgiftsbeslut som enligt detta fördrag kräver enhälligt godkännande av rådet och efter att ha överlagt om budgetförslagen med kommissionen och vid behov med övriga berörda institutioner, skall rådet med kvalificerad majoritet slutgiltigt anta budgetarna.
5. För antagandet av forsknings— och investeringsbudgeten skall rösterna för medlemmarna i rådet vägas enligt följande:
Belgien ...................................... 9 Tyskland .................................... 30 Frankrike ................................... 30 Italien ...................................... 23 Luxemburg ................................... 1 Nederländerna ................................. 7
För beslut krävs minst 67 röster. Artikel ] 78
Om driftbudgeten ännu inte har antagits i början av ett budgetår, får ett belopp som motsvarar högst en tolftedel av budgetanslagen för det föregående budgetåret användas varje månad för en avdelning eller en underavdelning i budgeten i enlighet med bestämmelserna i den budgetförordning som utfärdats enligt artikel 183; detta arrangemang skall dock inte få till följd att kommissionen får förfoga över medel som överstiger en tolftedel av de anslag som anges i det budgetförslag som är 63 under utarbetande.
Bilaga 15
Om forsknings- och investeringsbudgeten ännu inte har antagits i början av ett budgetår får högst en tolftedel av de anslag, som motsvarar de årliga beräkningarna i planen över förfallotider för sådana förpliktelser som tidigare godkänts, användas varje månad för en avdelning eller en underavdelning i budgeten i enlighet med bestämmelserna i den budgetförordning som utfärdats enligt artikel 183.
Med förbehåll för de begränsningar som följer av program eller utgiftsbeslut som enligt detta fördrag kräver enhälligt godkännande av rådet och under förutsättning att övriga villkor i första och andra styckena iakttas, får rådet genom beslut med kvalificerad majoritet ge sitt tillstånd till utgifter som överstiger en tolftedel.
Medlemsstaterna skall varje månad enligt de fördelningstal som var tillämpliga föregående budgetår, tills vidare betala in de belopp som är nödvändiga för att säkerställa tillämpningen av denna artikel.
Artikel 1 79
Kommissionen skall genomföra budgeten under eget ansvar och inom ramen för de beviljade anslagen enligt bestämmelserna i den budgetförordning som utfärdats enligt artikel 183.
Budgetförordningen skall innehålla närmare bestänunelser om hur varje institution skall medverka när dess egna utgifter effektueras.
Kommissionen får inom budgeten föra över anslag från en avdelning till en annan och från en underavdelning till en annan, inom de gränser och på de villkor som anges i budgetförordningen.
Artikel 180
En kontrollkommitté, som består av helt oavhängiga revisorer varav en är ordförande, skall granska räkenskaperna över varje budgets samtliga inkomster och utgifter. Rådet skall genom enhälligt beslut fastställa antalet revisorer. Revisorerna och ordföranden för kontrollkommittén skall utses av rådet för en tid av fem år genom enhälligt beslut. Deras ersättning skall fastställas av rådet med kvalificerad majoritet. Granskningen, som skall grundas på bokföringsmaterial och vid behov ske på platsen, har till syfte att fastställa att inkomsterna och utgifterna är lagliga och korrekta och att den ekonomiska förvaltningen är sund. Kontrollkommittén skall efter utgången av varje budgetårs utgång upprätta en rapport som skall antas med en majoritet av medlemmarna.-
Kommissionen skall varje år underställa rådet och församlingen en redogörelse för det föregående budgetårets räkenskaper, som skall utvisa varje budgets genomförande, tillsammans med kontrollkommitténs
Prop. 1994/95: 19
64
Bilaga 15
rapport. Kommissionen skall dessutom överlämna en balansräkning med gemenskapens tillgångar och skulder.
Rådet skall med kvalificerad majoritet bevilja kommissionen ansvarsfrihet för varje budgets genomförande. Rådet skall meddela församlingen sina beslut.
Artikel 18]
De budgetar och den finansieringsplan som avses i artikel 171.1 och 171.2 skall upprättas i den beräkningsenhet som bestämts i överensstämmelse med föreskrifterna i den budgetförordning som utfärdats enligt artikel 183.
Medlemsstaterna skall ställa de finansiella bidrag som avses i artikel 172 till gemenskapens förfogande i sin nationella valuta.
De disponibla medel som härrör från dessa bidrag skall deponeras i medlemsstaternas statskassor eller hos organ utsedda av medlemsstaterna. Under depositionstiden skall dessa medel behålla det på deponeringsdagen gällande parivärdet i förhållande till den beräkningsenhet som nämns i första stycket.
Dessa medel får placeras på villkor som kommissionen och den berörda medlemsstaten kommer överens om.
Artikel 182
1. Under förutsättning att kommissionen underrättar berörda medlemsstaters behöriga myndigheter får kommissionen överföra tillgångar som den innehar i en medlemsstats valuta till en annan medlemsstats valuta, i den mån det behövs för att dessa tillgångar skall kunna användas för ändamål som avses i detta fördrag. Kommissionen skall så långt som möjligt undvika att företa sådana överföringar, om den har kontanter eller likvida medel i de valutor som den behöver.
2. Kommissionen skall stå i förbindelse med varje medlemsstat genom den myndighet som medlemsstaten utser. Vid genomförandet av finansiella transaktioner skall kommissionen anlita den berörda medlemsstatens sedelutgivande bank eller något annat finansinstitut som godkänts av medlemsstaten.
3. Med hänsyn till gemenskapens utgifter i tredje lands valuta skall kommissionen innan budgetarna slutgiltigt fastställs, förelägga rådet en plan som visar förutsedda inkomster och utgifter i olika valutor.
Denna plan Skall godkännas av rådet genom beslut med kvalificerad majoritet. Planen får ändras under budgetåret enligt samma förfarande.
Prop. 1994/95: 19
65
Bilaga 15
4. Medlemsstaterna skall enligt fördelningstalen i artikel 172 till konunissionen överlåta sådana tredje lands valutor som behövs för de utgifter som anges i planen enligt punkt 3. Enligt samma fördelningstal skall tredje lands valutor som kommissionen har mottagit, överlåtas till medlemsstaterna.
5. Kommissionen får fritt förfoga över tredje lands valutor som kommer från lån som kommissionen har tagit upp i sådana länder.6.På förslag från kommissionen får rådet enhälligt besluta att de i de föregående styckena föreskrivna valutabestämmelsema helt eller delvis skall tillämpas på byrån och de gemensanuna företagen samt att bestämmelserna i förekommande fall skall anpassas efter dessa organs behov.
Artikel 183 Rådet skall genom enhälligt beslut på förslag från kommissionen
a) utfärda budgetförordningar som särskilt skall innehålla närmare bestämmelser om uppställning och genomförande av budgetarna, inklusive byråns budget. och om redovisning och revision,
b) fastställa de sätt och det förfarande enligt vilka medlemsstaternas bidrag skall ställas till kommissionens förfogande,
c) bestämma regler för utanordnares och räkenskapsförares ansvar och lämplig ordning för kontroll.
Prop. 1994/95: 19
66
AVDELNING V Prop. 1994/95: 19
Bilaga 15 Allmänna bestämmelser
Artikel 184
Gemenskapen skall vara en juridisk person.
Artikel 185
Gemenskapen skall i varje medlemsstat ha den mest vittgående rättskapacitet som tillerkänns juridiska personer enligt den nationella lagstiftningen; den skall särskilt kunna förvärva och avyttra fast och lös egendom samt föra talan inför domstolar och andra myndigheter. Den skall i sådana fall företrädas av kommissionen.
Artikel 186
Rådet skall i samarbete med kommissionen och efter att ha hört övriga berörda institutioner. genom enhälligt beslut fastställa tjänsteföreskrifter för gemenskapens tjänstemän och anställningsvillkor för övriga anställda.
Efter utgången av fjärde året efter detta fördrags ikraftträdande, får rådet med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen och efter att ha hört övriga berörda institutioner ändra sådana tjänsteföreskrifter och anställningsvillkor.
Artikel 1 8 7
Kommissionen får inom de gränser och på de villkor som fastställts av rådet i enlighet med bestämmelserna i detta fördrag inhämta den information och företa de kontroller som behövs för att fullgöra de uppgifter som anförtrotts kommissionen.
Artikel 188
Gemenskapens avtalsrättsliga ansvar skall regleras av den lagstifming som är tillämplig på avtalet i fråga.
Vad beträffar utomobligatoriskt ansvar skall gemenskapen ersätta skada, som orsakats av dess institutioner eller av dess anställda under tjänsteutövning, i enlighet med de allmänna principer som är gemensamma för medlemsstaternas rättsordningar.
67
De anställdas personliga ansvar gentemot gemenskapen skall regleras Prop. 1994/95:19 av bestämmelsema i de tjänsteföreskrifter eller de anställningsvillkor som Bilaga 15 gäller för dem. '
Artikel 189
Säte för gemenskapens institutioner skall fastställas av medlemsstaternas regeringar i samförstånd.
Artikel 190
Reglerna i fråga om språk för gemenskapens institutioner skall, med förbehåll för bestämmelsema i domstolens rättegångsregler. enhälligt fastställas av rådet.
Artikel 19]
Gemenskapen skall, på de villkor som anges i ett särskilt protokoll, inom medlemsstaternas territorier åtnjuta den inununitet och de privilegier som krävs för att de skall kunna fullgöra sina uppgifter.
Artikel 192
Medlemsstaterna skall vidta alla sådana allmänna eller särskilda åtgärder som är ägnade att säkerställa att de förpliktelser fullgörs, som följer av detta fördrag eller av rättsakter som gemenskapens institutioner har beslutat om. Medlemsstaterna skall underlätta för gemenskapen att fullgöra sina uppgifter.
De skall avstå från alla åtgärder som skulle kunna äventyra förverkligandet av målen för detta fördrag.
Artikel 193
Medlemsstaterna förbinder sig att inte lösa tvister om tolkningen eller tillämpningen av detta fördrag på annat sätt än som bestämts genom - fördraget.
Artikel 194
1. Ledamöterna och medlemmarna av gemenskapens institutioner, medlemmarna av kommittéema, gemenskapens tjänstemän och övriga 68 anställda samt alla andra personer, som antingen i tjänsten eller genom
sina offentliga eller privata förbindelser med gemenskapens institutioner Prop. 1994/95: 19 eller anläggningar eller med de gemensamma företagen skaffar sig eller Bilaga 15 får vetskap om sådana faktiska förhållanden, upplysningar, kunskaper,
dokument eller föremål vilka är sekretessbelagda med stöd av bestämmelser som utfärdats av en medlemsstat eller någon av gemenskapens institutioner, är skyldiga att även efter det att deras tjänst eller förbindelser har upphört, bevara sekretessen gentemot alla obehöriga personer samt allmänheten.Varje medlemsstat skall betrakta ett åsidosättande av denna skyldighet som ett brott mot statens sekretessregler; staten skall därvid både i sakligt hänseende och när det gäller behörigheten tillämpa sina rättsregler om brott mot statens säkerhet eller om brott mot tystnadsplikt. Staten skall på begäran av varje berörd medlemsstat eller kommissionen väcka talan mot var och en under dess jurisdiktion som begår ett sådant brott.
2. Varje medlemsstat skall underrätta kommissionen om alla bestämmelser som inom statens territorium reglerar klassificering och sekretess i fråga om sådana upplysningar, kunskaper, dokument och föremål som omfattas av detta fördrag.
Kommissionen skall se till att de övriga medlemsstaterna underrättas om dessa bestänunelser.
Varje medlemsstat skall vidta alla lämpliga åtgärder för att underlätta att det gradvis införs ett så enhetligt och omfattande sekretesskydd som möjligt. Efter att ha hört de berörda medlemsstatema får kommissionen utfärda rekommendationer för detta ändamål.
3. Gemenskapens institutioner och deras anläggningar samt de gemensamma företagen skall tillämpa de bestämmelser om sekretesskydd som gäller inom det territorium där de är belägna.
4. Om ett bemyndigande att inhämta uppgifter om sådana faktiska förhållanden, upplysningar, dokument eller föremål som omfattas av detta fördrag och som är sekretessbelagda har lämnats av någon av gemenskapens institutioner eller av en medlemsstat till en person, som utövar sin verksamhet inom tillämpningsområdet för detta fördrag, skall bemyndigandet godtas av varje annan institution och varje annan medlemsstat.
5. Bestämmelserna i denna artikel skall inte hindra tillämpningen av sådana särskilda bestämmelser som följer av avtal mellan en medlemsstat och tredje land eller internationella organisationer.
Artikel 195
Gemenskapens institutioner, byrån och de gemensamma företagen skall 69 när de tillämpar detta fördrag reSpektera de villkor för tillgång till
malmer, råmaterial och speciella klyvbara material som av hänsyn till Prop. 1994/95:19 allmän ordning eller hälsa har ställts upp i nationella föreskrifter. Bilaga 15
Artikel 196
Om inte något annat föreskrivs i detta fördrag, avses vid tillämpningen av fördraget med
a) person: varje fysisk person som inom medlemsstaternas territorier helt eller delvis utövar sin verksamhet på det ämnesområde som anges i ett motsvarande kapitel i fördraget,
b) företag: varje företag eller institution — oavsett dess offentligrättsliga eller privaträttsliga ställning —— som inom medlemsstaternas territorier helt eller delvis utövar sin verksamhet på det ämnesområde som anges i ett motsvarande kapitel i fördraget.
Artikel 197 Vid tillämpningen av detta fördrag avses med
1. Speciella klyvbara material: plutonium 239; uran 233; uran som anrikats med uran 235 eller 233; varje produkt som innehåller en eller flera av de nänmda isotopema och sådana andra klyvbara material som rådet kan komma att fastställa genom beslut med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen; begreppet speciella klyvbara material skall dock inte innefatta råmaterial.
2. Uran som anrikats med uran 235 eller 233: utan som innehåller antingen uran 235 eller uran 233 eller dessa båda isotoper i sådan mängd att förhållandet mellan summan av dessa båda isotoper och isotop 238 är större än förhållandet mellan isotop 235 och isotop 238 i naturligt uran.
3. Råmaterial: uran som innehåller den isotopblandning som förekommer i naturen; uran vars halt av uran 235 är lägre än den normala; torium; samtliga ovannämnda material i form av metall, i legeringar, i kemiska föreningar eller ikoncentrat; varje annat material som innehåller ett eller flera av ovannämnda material i sådana koncentrationer som rådet skall fastställa genom beslut med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen.
4. Malmer: varje slag av malm som — i sådana genomsnittliga koncentrationer som rådet skall fastställa genom beslut med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen — innehåller ämnen, från vilka de ovan definierade råmaterialen kan utvinnas genom lämpliga kemiska och fysikaliska processer. 70
Artikel 198 Prop. 1994/95:19 Bilaga 15 Om inte något annat föreskrivs, skall detta fördrag tillämpas på medlemsstaternas europeiska territorier och på utomeuropeiska territorier under deras jurisdiktion.
Det skall även tillämpas på de europeiska territorier, vilkas utrikes angelägenheter omhänderhas av en medlemsstat.
Artikel 199
Konunissionen skall säkerställa att ändamålsenliga förbindelser upprätthålls med Förenta nationernas organ, dess fackorgan samt Allmänna tull— och handelsavtalets organ.
Den skall vidare säkerställa att lämpliga förbindelser upprätthålls med alla internationella organisationer.
Artikel 200
Gemenskapen skall upprätta samarbete i alla lämpliga former med Europarådet.
Artikel 201
Gemenskapen skall upprätta ett nära samarbete med Organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete; de närmare villkoren för detta skall fastställas i samförstånd.
Artikel 202
Bestämmelserna i detta fördrag skall inte hindra förekomsten och genomförandet av de regionala unionema mellan Belgien och Luxemburg samt mellan Belgien, Luxemburg och Nederländerna, iden mån syftena med dessa regionala unioner inte uppnås genom tillämpning av detta fördrag.
Artikel 203
Om en åtgärd från gemenskapens sida skulle visa sig nödvändig för att förverkliga något av gemenskapens mål och om detta fördrag inte innehåller de nödvändiga befogenheterna, skall rådet genom enhälligt beslut på förslag från kommissionen och efter att ha hört församlingen 71 vidta de åtgärder som behövs.
Bilaga 15
Artikel 204
Varje medlemsstats regering eller kommissionen får förelägga rådet förslag till ändringar av detta fördrag.
Om rådet, efter att ha hört församlingen och i förekommande fall kommissionen, uttalar sig för att sammankalla en konferens med företrädare för medlemsstaternas regeringar, skall konferensen sammankallas av rådets ordförande i syfte att i samförstånd komma överens om de ändringar som skall göras i detta fördrag.
Ändringarna skall träda i kraft när de ratificerats av samtliga medlemsstater i överensstämmelse med deras konstitutionella bestämmelser.
Artikel 205
Varje europeisk stat får ansöka om att bli medlem av gemenskapen. Ansökan skall ställas till rådet som skall besluta enhälligt efter att ha inhämtat kommissionens yttrande.
Villkoren för att upptas som medlem och de anpassningar av detta fördrag som därigenom blir nödvändiga skall fastställas i ett avtal mellan medlemsstaterna och den ansökande staten. Detta avtal skall föreläggas samtliga avtalsslutande stater för ratifikation i överensstämmelse med deras konstitutionella bestämmelser.
Artikel 206
Gemenskapen får med tredje land, en sammanslutning av stater eller en internationell organisation ingå avtal som innebär en associering med ömsesidiga rättigheter och förpliktelser, gemensamt uppträdande och särskilda förfaranden.
Dessa avtal skall rådet ingå genom enhälligt beslut och efter att ha hört församlingen.
När sådana avtal medför ändringar i detta fördrag, skall ändringarna först antas i den ordning som anges i artikel 204.
Prop. 1994/95: 19
72
Bilaga 15
Artikel 207
De protokoll som medlemsstaterna i samförstånd fogar till detta fördrag skall utgöra en integrerad del av fördraget.
Artikel 208
Detta fördrag har ingåtts för obegränsad tid.
Prop. 1994/95: 19
73
Bilaga 15
AVDELNING VI
Bestämmelser om inledningsskedet Avsnitt 1
Upprättande av institutionerna Artikel 209
Rådet skall sammanträda inom en månad efter det att detta fördrag har trätt i kraft. Artikel 210
Rådet skall inom tre månader efter sitt första sammanträde vidta de åtgärder som behövs för att bilda Ekonomiska och sociala kommittén. Artikel 21]
Inom två månader efter rådets första sammanträde skall församlingen på kallelse av rådets ordförande sammannäda för att välja sitt presidium och utarbeta sin arbetsordning. Innan presidiet har valts, skall den äldste ledamoten fungera som ordförande.
Artikel 212
Domstolen skall träda i verksamhet så snart dess ledamöter har utsetts. Dess förste ordförande skall utses för tre år på samma villkor som gäller för ledamöterna.
Domstolen skall anta sina rättegångsregler inom tre månader efter det att den har trätt i verksamhet.
Inget ärende får anhängiggöras vid domstolen förrän rättegångsreglema har offentliggjorts. Fristema för att väcka talan skall löpa först från denna tidpunkt.
Domstolens ordförande skall från och med sin umämning utöva de befogenheter som tilldelats honom i detta fördrag.
Artikel 213
Kommissionen skall så snart dess ledamöter har utsetts träda i verksamhet och fullgöra de uppgifter som tilldelats den i detta fördrag.
Prop. 1994/95: 19
74
Så snart kommissionen träder i verksamhet skall den inleda de Prop. 1994/95:19 undersökningar och upprätta de förbindelser med medlemsstater, företag, Bilaga 15 arbetstagare och konsumenter som är nödvändiga för att utarbeta en översikt över läget inom kämenergiindustriema i gemenskapen. Kommissionen skall inom sex månader länma församlingen en rapport i ämnet.
Artikel 214
1. Det första budgetåret skall löpa från och med den dag då detta fördrag träder i kraft till och med närmast följande 31 december. Det första budgetåret skall dock löpa till och med den 31 december påföljande år, om fördraget träder i kraft under senare hälften av året.
2. Till dess att budgetarna för det första budgetåret har upprättats skall medlemsstaterna länma gemenskapen räntefria förskott, som skall avräknas från deras finansiella bidrag för att genomföra budgetarna.
3. Till dess tjänsteföreskrifter för tjänstemännen och anställningsvillkor för övriga anställda i gemenskapen har fastställts enligt artikel 186, skall varje institution anställa den personal som behövs och för detta ändamål ingå anställningsavtal för begränsad tid.
Varje institution skall tillsammans med rådet pröva frågor angående tjänstemas antal, avlöning och fördelning. Avsnitt 2
Bestämmelser om den inledande tillämpningen av detta fördrag
Artikel 215
1. Ett inledande forsknings- och utbildningsprogram som anges i bilaga V till detta fördrag och som, om inte rådet enhälligt beslutar något annat, inte får överskrida 215 miljoner i beräkningsenheten EPU, skall genomföras inom fem år efter det att detta fördrag har trätt i kraft.
2. Fördelningen av de utgifter som behövs för att detta program skall kunna genomföras, anges i vägledande syfte i huvudposter i bilaga V.
Rådet får genom beslut med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen ändra programmet.
75
Bilaga 15
Artikel 216
Kommissionens förslag till närmare föreskrifter om verksamheten vid den läroanstalt på universitetsnivå som avses i artikel 9 skall föreläggas rådet inom ett år efter det att detta fördrag har trätt i kraft.
Artikel 21 7
Inom sex månader efter det att detta fördrag har trätt i kraft skall rådet utfärda den i artikel 24 angivna säkerhetsförordningen om de sekretessgrader som skall tillämpas vid informationsspridning.
Artikel 218
De grundläggande nortnema skall fastställas enligt bestämmelserna i artikel 31 inom ett år efter det att detta fördrag har trätt i kraft.
Artikel 219
Inom tre månader efter det att detta fördrag har trätt i kraft skall medlemsstaterna underrätta kommissionen enligt artikel 33 om de bestämmelser i lagar och andra författningar som är avsedda att inom medlemsstaternas territorier säkerställa allmänhetens och arbetstagarnas hälsoskydd mot de faror som kan uppstå till följd av joniserande strålning.
Artikel 220
Kommissionens förslag till den stadga för byrån som avses i artikel 54 skall föreläggas rådet inom tre månader efter det att detta fördrag har trätt i kraft. Avsnitt 3 Övergångsbestämmelser Artikel 22]
På följande villkor skall bestämmelserna i artiklarna 14—23 och 25—28 tillämpas på sådana patent, provisoriska uppfinningsskydd och nyttighetsmodeller samt ansökningar om patent och nyttighetsmodeller som förelåg redan innan detta fördrag träder i kraft:
Prop. 1994/95: 19
76
Bilaga 15
1. Vid bestämningen av den frist som avses i artikel 17.2 skall till förmån för innehavaren beaktas att en ny situation har uppstått genom att detta fördrag har trätt i kraft.
2. Om de i artikel 16 angivna fristema på tre och arton månader eller någon av dessa frister har löpt ut då detta fördrag träder i kraft, skall en ny frist på sex månader börja löpa från sistnämnda tidpunkt när det gäller information om en icke-sekretessbelagd uppfinning.
Om de två förstnämnda fristema eller någon av dem ännu inte har löpt ut vid sistnämnda tidpunkt, skall de förlängas med sex månader räknat från den dag då de normalt skulle ha löpt ut.
3. Samma bestämmelser skall tillämpas på information om en sekretessbelagd uppfinning enligt artikel 16 och artikel 25. 1; i sådana fall skall dock dagen för ikraftträdandet av den säkerhetsförordning som avses i artikel 24 vara utgångspunkt för den nya fristen eller för förlängningen av en löpande frist.
Artikel 222
Under tiden mellan dagen före ikraftträdandet av detta föredrag och den av kommissionen bestämda dagen då byrån börjar sin verksamhet, får avtal om leveranser av malmer, råmaterial och speciella klyvbara material ingås eller förnyas endast med kommissionens förhands- godkännande.Kommissionen skall vägra att godkänna att avtalen ingås eller förnyas, om den finner att dessa skulle kunna äventyra tillämpningen av detta fördrag. Kommissionen får särskilt göra sitt godkännande beroende av att det tas in sådana bestämmelser i avtalen, som tillåter byrån att delta som part då avtalen genomförs.
Artikel 223
Sådana reaktorer som har installerats inom en medlemsstats territorium och som kan uppnå kritikalitet inom sju år efter det att detta fördrag har trätt i kraft, skall — med avvikelse från artikel 60 och för att redan inledda undersökningar och arbeten skall beaktas — under högst tio år efter sismämnda tidpunkt ha företrädesrätt till leveranser av malmer och råmaterial från den statens territorium och till leveranser av råmaterial och speciella klyvbara material vilka är föremål för ett bilateralt avtal som har ingåtts innan fördraget trädde i kraft och som konunissionen har underrättats om enligt bestämmelserna i artikel 105.
Samma företrädesrätt skall under denna tioårsperiod lämnas i fråga om försörjningen av sådana anläggningar för isotopseparation som tas i bruk
22 Riksdagen 1994/95. I saml. Nr 19. Bilaga 13—21
Prop. 1994/95: 19
77
Bilaga 15
inom en medlemsstats territorium före utgången av sju år efter det att fördraget har trätt i kraft, oavsett om anläggningarna är gemensamma företag eller inte.
Byrån skall ingå de ifrågavarande avtalen, sedan kommissionen har konstaterat att villkoren för tillämpning av företrädesrätten är uppfyllda.
Prop. 1994/95: 19
78
SLUTBESTÄMMELSER Prop. 1994/95: 19 Bilaga 15 Artikel 224
Detta fördrag skall ratificeras av de höga fördragsslutande parterna i enlighet med deras konstitutionella bestämmelser. Ratifikationsinstrumenten skall deponeras hos Italienska republikens regering.
Detta fördrag träder i kraft den första dagen i den månad som följer efter det att det sista ratifikationsinsn'umentet har deponerats. Om emellertid detta har deponerats mindre än femton dagar före följande månads början, träder fördraget inte i kraft förrän den första dagen i den andra månaden efter det att det har deponerats.
Artikel 225
Detta fördrag, upprättat i ett enda original på franska, italienska. nederländska och tyska språken, vilka fyra texter är lika giltiga, skall deponeras i arkiven hos Italienska republikens regering, som skall överlämna en bestyrkt kopia till var och en av regeringarna i övriga signatärstater.
TILL BEVIS HÄRPÅ har undertecknade befullmäktigade undertecknat detta föredrag. -
Som skedde i Rom den tjugofemte mars nittonhundrafemtiosju. P. H. Spaak J. Ch. Snoy et d'Oppuers Adenauer Iiallstein Pineau M.Faure AnmmoSegni Gaetano Martino Bech memnSchaus LLuns J. Linthorst Homan
79
Bilaga 15
Bilagor
Bilaga I
Områden för kämenergiforskning enligt artikel 4 i detta fördrag
I. Primära material
7.
Metoder för prospektering och gruvdrift som avser utvinning av grundmaterial (uran, torium och andra produkter av särskild betydelse för kärnenergin).
Metoder för koncentrering av dessa material och omvandling av dessa till tekniskt rena föreningar.
Metoder för omvandling av dessa tekniskt rena föreningar till föreningar och metaller av kämteknisk kvalitet.
Metoder för omvandling och bearbetning av dessa föreningar och metaller — även plutonium, uran 235 eller 233, antingen i rent tillstånd eller ingående i dessa föreningar eller legeringar av metaller — till bränsleelement i kemisk, keramisk eller metallurgisk industri.
Metoder för att skydda dessa bränsleelement från korrosion eller erosion genom yttre påverkan.
Metoder för framställning. raffinering, bearbetning och förvaring av andra särskilda material inom kärnenergins område, särskilt
a) moderatorer såsom tungt vatten, grafit, beryllium och berylliumoxid, b) konstruktionsmaterial såsom zirkonium (fritt från
hafnium), niob, lantan, titan, beryllium och deras oxider, karbider och andra föreningar som kan användas inom kärnenergins område,
c) kylrnedia såsom helium, organiska kylrnedia, natrium, legeringar av natrium och kalium, vismut, legeringar av bly och vismut.
Metoder för isotopseparation av
a) uran,
b) vägbara kvantiteter material som kan användas för utvinning av kärnenergi. såsom litium 6 och 7, kväve 15 samt hur 10. 0) isotoper som i små kvantiteter används för forskning.
Prop. 1994/95: 19
80
Bilaga 15
II. Fysikaliska tillämpningar inom kärnenergin
l. Tillämpad teoretisk fysik:
b)
Kärnreaktioner vid låg energi, särskilt neutroninducerade reaktioner. Fission. Joniserande strålnings och fotoners växelverkan med material. Det fasta tillståndets teori.
Studiet av fusion främst beträffande en joniserad plasmas beteende under inverkan av elektromagnetiska krafter samt terrnodynarnik vid extremt höga temperaturer.
Tillämpad experimentell fysik:
Samma änmesområden som under 1. Studiet av de egenskaper hos transuranelementen som är av betydelse för kärnenergin.
Reaktorberäkningar:
Malqoskopisk neutronteori. Experimentella neutronmätningar: exponentiella och kritiska experiment. Termodynamiska beräkningar och beräkningar av motstånd hos olika material. Motsvarande experimentella bestämningar. Reaktorkinetik, problem rörande reaktorstyming och motsvarande experiment. Beräkningar rörande skydd mot strålning och motsvarande experiment.
HI. Fysikalisk reaktorkemi
1. Studiet av förändringar i den fysikaliska och kemiska strukturen och förändringar av tekniska egenskaper hos olika material i reaktorer som en följd av
värme, den omgivande miljön, mekanisk påverkan.
Studiet av degradering och andra materialförändringar orsakade av strålning i bränsleelement, komponenter och kylmedia, moderatorer.
Prop. 1994/95:19
81
Bilaga 15
3. Analytisk kemi och analytisk fysikalisk kemi tillämpade på reaktormaterial.
4. Fysikalisk kemi rörande homogena reaktorer: radiokemi, korrosion.
IV. Upparbeming av radioaktiva material 1. Metoder för extraktion av plutonium och uran 233 ur bestrålat bränsle, eventuell återutvinning av uran eller torium.
2. Plutoniets kemi och metallurgi.
3. Metoder för extraktion och kemi rörande andra transuraner.
4. Metoder för extraktion och kemi rörande användbara radioisotoper:
a) Fissionsprodukter. b) Radioisotoper utvunna genom bestrålning.
5. Koncentrering och förvaring av oanvändbart radioaktivt avfall.
V. Användning av radioelement
Användning av radioelement som aktiva element eller spårämnen inom a) industri och vetenskap, b) terapi och biologi, c) jordbruk.
VI. Studiet av strålningens skadliga verkningar på levande varelser 1. Studiet av indikering och mätning av skadlig strålning.
2. Studiet av åtgärder som behövs för att förebygga och skydda samt av motsvarande säkerhetsnormer.
3. Studiet av terapi mot strålverkningar. VII. Utrustning Studier som avser utförande och vidareutveckling av sådan utrustning som är särskilt avsedd, inte endast för reaktorer utan även för de hjälpmedel av alla slag inom forskning och tillämpad teknik som
Prop. 1994/95: 19
82
behövs för de ovannämnda forskningsområdena. Som exempel kan Prop. 1994/95:19 nämnas: Bilaga 15
1. Följande mekaniska utrustning:
a) Pumpar för speciella media.
b) Värrneväxlare.
c) Apparater för kämfysikalisk forskning (t.ex. selektorer för neutronhastighet).
d) Utrustning för avståndshantering.
2. Följande elektriska utrustning:
a) Apparater för indikering och mätning av strålning för användning speciellt i samband med —prospektering, —vetenskaplig och teknisk forskning, —reaktorkontroll, —hälsoskydd.
b) Utrustning för reaktorstyming. c) Partikelacceleratorer inom lågenergiområdet upp till 10 MeV. VIH. Ekonomiska aspekter på kraftproduktion
1. Teoretiska och experimentella jämförande studier av olika reaktortyper.
2. Teknisk-ekonomiska studier av bränslecykler.
Bilaga II
Industrigrenar som avses i artikel 41 i detta fördrag
1. Brytning av uran- och toriummalm.
2. Koncentrering av dessa malmer.
3. Kemisk behandling och raffinering av uran- och toriumkoncentrat.
4. Framställning av kämbränslen i alla former.
5. Tillverkning av kämbränsleelement.
83 6. Framställning av uranhexafluorid.
7. Produktion av anrikat uran. Prop. 1994/95: 19 Bilaga 15 8. Behandling av bestrålat bränsle i syfte att helt eller delvis upparbeta element som ingår i detta. 9. Framställning av reaktorrnoderatorer. 10. Produktion av hafniumfritt zirkonium eller föreningar av detta. 11. Kärnreaktorer av alla typer och för alla ändamål. 12. Anläggningar för industriell behandling av radioaktivt avfall, upprättade i anslutning till en eller flera av de anläggningar som anges i denna förteckning. 13. Anläggningar i halvindustriell skala, avsedda som förberedelse för att uppföra anläggningar som kan hänföras till industrigrenama 3-10 ovan. Bilaga III
Förmåner som kan beviljas gemensamma företag enligt artikel 48 i detta fördrag
1.
a) Erkännande av att förvärv av sådana fastigheter som behövs för etableringen av gemensamma företag är i det allmännas intresse enligt nationell lagstiftning.
b) Tillämpning av nationell lagstiftning om expropriation på grund av det allmännas intresse, så att förvärv kan ske om en uppgörelse i godo inte kommer till stånd.
r
Upplåtelse av licenser genom skiljedomsförfarande eller tvingande beslut enligt artiklarna 17-23.
Befrielse från alla skatter och avgifter då de gemensamma företagen etableras eller då tillgångar skjuts till.
Befrielse från alla skatter och avgifter vid förvärv, inskrivning och registrering av fastigheter.
Befrielse från all direkt beskattning som de gemensamma företagen, deras egendom, tillgodohavanden eller inkomster i annat fall skulle vara underkastade.
Befrielse från alla tullar och avgifter med motsvarande verkan och från alla förbud och restriktioner av ekonomisk eller fiskal karaktär i fråga om import och export, såvitt gäller 84
a) vetenskapligt och tekniskt material med undantag av Prop. 1994/95:19 byggnadsmaterial och av kontorsutrusming, Bilaga 15 b) ämnen som skall behandlas eller har behandlats inom det gemensamma företaget. 7. Valutalättnader som avses i artikel 1826 8. Befrielse från inrese- och uppehållsrestriktioner för medborgare i medlemsstaterna som är anställda i de gemensamma företagen, för deras äkta makar och för familjemedlemmar som de är försörjningspliktiga mot. Bilaga IV Listor över varor och produkter som omfattas av bestämmelserna i kapitel 9 om den gemensamma marknaden på kämenergiområdet.
Lista A1 Uranmalm som innehåller mer än 5 viktprocent naturligt uran. Pechblände som innehåller mer än 5 viktprocent naturligt uran.
Uranoxid.
Oorganiska föreningar av naturligt uran, andra än uranoxid och uranhexafluorid.
Organiska föreningar av naturligt uran. Naturligt uran, obearbetat eller bearbetat. Legeringar som innehåller plutonium.
Organiska eller oorganiska föreningar av uran, anrikade med organiska eller oorganiska föreningar av uran 235.
Organiska eller oorganiska föreningar av uran 233. Torium, anrikat med uran 233.
Organiska eller oorganiska plutoniumföreningar. Uran, anrikat med plutonium.
85 Uran, anrikat med utan 235.
Bilaga 15
Legeringar som innehåller uran anrikat med uran 235 eller som Prop. 1994/95:19 innehåller uran 233.
Plutonium.
Uran 233.
Uranhexaffuorid.
Monazit.
Toriummalm som innehåller mer än 20 viktprocent torium. Uran-torianit som innehåller mer än 20 procent torium. Torium, obearbetat eller bearbetat.
Toriumoxid.
Oorganiska toriumföreningar, andra än toriumoxid.
Organiska toriumföreningar.
Lista A2
Deuterium och dess föreningar (inkl. tungt vatten) i vilka förhållandet mellan antalet deuteriumatomer och antalet väteatomer är större än 1:5000.
Tungt paraffin i vilket förhållandet mellan antalet deuteriumatomer och antalet väteatomer är större än 1:5000.
Blandningar och lösningar i vilka förhållandet mellan antalet deuteriumatomer och antalet väteatomer är större än 1:5000.
Kärnreaktorer.
Anordningar för separation av uranisotoper genom gasdiffusion eller annan teknik.
Anordningar för framställning av deuterium, dess föreningar (inkl. tungt vatten), derivat, blandningar eller lösningar som innehåller deuterium, i vilka förhållandet mellan antalet deuteriumatomer och antalet väteatomer är större än 1:5000.:
—— anordningar vilkas arbetssätt grundar sig på elektrolys av vatten, — anordningar vilkas arbetssätt grundar sig på destillation
86
Bilaga 15
Anordningar material:
Fordon,
av vatten, flytande väte etc.,
anordningar vilkas arbetssätt grundar sig på isotoputbyte mellan svavelväte och vatten i samband med temperaturväxling , anordningar vilkas arbetssätt grundar sig på annan teknik.
speciellt utformade för kemisk behandling av radioaktiva
anordningar för Upparbeming av bestrålat bränsle:
på kemisk väg (genom lösningsmedel, genom fällning, genom jonbyte etc.), på fysikalisk väg (genom fraktionerad destillation etc.), anordningar för behandling av avfall, anordningar för bränsleåtercykling.
speciellt utformade för transport av starkt radioaktiva produkter:
godsvagnar och tippvagnar för järnvägar av alla förekommande spårvidder. lastbilar. motordrivna truckar, släpfordon, påhängsvagnar och andra fordon utan egen framdrivningsanordning .
Behållare med strålavskärmning av bly för transport eller lagring av radioaktiva material.
Konstgjorda radioaktiva isotoper samt deras oorganiska eller organiska föreningar.
Avståndsmanövrerade mekaniska manipulatorer, speciellt avsedda för hantering av starkt radioaktiva ämnen:
ListaB
mekaniska manipulatoranordningar som är fasta eller rörliga men som inte kan hanteras manuellt.
Delar och reservdelar till kärnreaktorer.
Litiummalm och litiumkoncentrat.
Metaller av kämteknisk kvalitet:
beryllium (glucinium), obearbetat. vismut, obearbetat, niob (columbium), obearbetat,
Prop. 1994/95: 19
87
—— zirkonium, obearbetat (fritt från hafnium), Prop. 1994/95: 19 —— litium, obearbetat, Bilaga 15 -— aluminium, obearbetat, _, kalcium, obearbetat, _» magnesium, obearbetat.
BortrifOluorid.
Fluorväte. vattenfritt.
Klortrifiuorid.
Bromtritiuorid.
Litiumhydroxid.
Litiumiiuorid.
Litiumklorid.
Litiumhydrid.
Litiumkarbonat.
Berylliumoxid av kärnteknisk kvalitet.
Eldfasta plattor av berylliumoxid av kärnteknisk kvalitet.
Andra eldfasta produkter av berylliumoxid av kärnteknisk kvalitet.
Konstgjord grafit i form av block eller stavar som innehåller högst en milliondel bor och i vilken det totala mikroskopiska tvärsnittet för absorption av termiska neutroner uppgår till högst 5 millibar.
Stabila isotoper, artificiellt separerade.
Elektromagnetiska jonseparatorer, inklusive masspektrografer och masspektrometrar.
Reaktorsirnulatorer (analogimaskiner av speciell typ). Mekaniska manipulatorer för avståndshantering:
— som kan hanteras för hand (dvs. manuellt som ett verktyg).
Pumpar för metaller i flytande tillstånd. 88
Högvakuumpumpar. _ ' Prop. 1994/95:19 Bilaga 15 Värrneväxlare, speciellt konstruerade för kämkraftstationer.
Instrument för strålningsindikering (och tillhörande reservdelar) av någon av följande typer, vilka är särskilt konstruerade för eller kan anpassas för indikering eller mätning av kämstrålning såsom alfa- och betapartiklar, gammastrålning, neutroner och protoner:
— GM-räknerör och proportionalräknerör, — indikerings— eller mätinstrument som innehåller GM— räknerör eller proportionalräknerör, — jonkarnmare, — instrument som innehåller jonkarntnare, — instrument för strålningsindikering eller strålningsmätning, avsedda för mineralprospektering, reaktorkontroll eller monitering av luft, vatten och jord,
—— neutrondetektorer vilkas arbetssätt grundar sig på bor, bortrifluorid, väte eller klyvbara material,
— indikerings- eller mätinstrument som innehåller neutrondetektorer vilkas arbetssätt grundar sig på bor, bortrifiuorid, väte eller klyvbara material, — scintillationskristaller , monterade eller metallinkapslade (fasta scintillatorer), — indikerings- eller mätinstrument som innehåller flytande, fasta eller gasformade scintillatorer, — förstärkare, speciellt utformade för användning vid nukleära mämingar och inklusive linjärförstärkare, förförstärkare, förstärkare med fördelade kretsar och pulshöjdsanalysatorer, — koincidensenheter för användning i ansluming till strålningsdetektorer , — elektroskop och elektrometrar, inklusive dosmätare (men med undantag av apparater avsedda för undervisning, enkla metallbladselektroskop, dosmätare speciellt utformade att användas tillsanunans med medicinsk röntgenuuustning samt elektrostatiska mätinstrument), — apparater som gör det möjligt att mäta lägre strömstyrkor än en mikromikroampere, — fotomultiplikatorrör med en fotokatodkänslighet av minst 10 mikroampere per lumen och en genomsnittlig förstärkarfaktor som uppgår till mer än 105 samt alla andra slags elektriska multiplikators ystem som aktiveras av positiva joner, -— räkneverksenheter och elektroniska pulsfrekvensmätare för strålningsdetektorer.
Cyklotroner, elektrostatiska generatorer av van de Graaf- eller Cockroft & Wallton-typ, linjära acceleratorer och andra elektrostatiska maskiner 89 som kan ge kärnpartiklar energier vilka överstiger 1 miljon elektronvolt.
Bilaga 15
Magneter, speciellt konstruerade för ovannämnda maskiner och apparater (cyklotroner etc.).
Accelerationsrör och fokuseringsrör av sådana typer som används i masspektrometrar och masspektrografer.
Intensiva elektroniska källor för positiva joner. avsedda att användas i. partikelacceleratorer, masspektrometrar och likartade apparater.Strålskärmsglas:
— gjutet eller valsat planglas (även arrnerat eller överdraget i samband med tillverkningen), endast slipat eller polerat på en eller två sidor, i form av kvadratiska eller rektangulära plattor eller folier, — gjutet eller valsat glas (även slipat eller polerat), nedskuret till annan än kvadratisk eller rektangulär form, eller böjt eller på annat sätt bearbetat (avfasat, graverat etc.), — säkerhetsglas, även bearbetat, som består av härdat glas eller av två eller flera hoplimmade glasskikt.
Dräkter för skydd mot strålning eller radioaktiv kontamination — av plast, — av gummi, — av vävnad med överdrag — för män, — för kvinnor.
Difenyl (den aromatiska kolväteföreningen CÖHSCÖHS).
Trifenyl.
Bilaga V
Inledande forsknings- och utbildningsprogram som avses i artikel 215 i detta fördrag
1. Program för Gemensamma centret 1. Laboratorier, utrustning och anläggningar.
Gemensamma centret skall omfatta:
a) Allmänna kemiska, fysikaliska, elektroniska och metallurgiska laboratorier. b) Speciallaboratorier för följande ändamål:
Prop. 1994/95: 19
90
Bilaga 15
— fusion, — isotopseparation av andra element än utan 235 (detta laboratorium skall utrustas med en elektromagnetisk separator med hög upplösningsförrnåga), — prototyper av prospekteringsapparater, — mineralogi, —— radiobiologi.
c) En standardiseringsbyrå som är specialiserad på nukleära mätningar för isotopdoseringar och för absolutmätningar av neutronstrålning och absorption, och som är försedd med egen experirnentreaktor.
Dokumentation, information och utbildning.
Gemensamma centret skall svara för ett omfattande informationsutbyte, särskilt inom följande områden:
— primära material: prospekteringsmetoder, gruvdrift, koncentrering, omvandling, bearbetning etc., —— fysik, tillämpad på kärnenergi, — fysikalisk kemi vid reaktorer,
_ behandling av radioaktiva material,
— användning av radioelement.
Gemensamma centret skall anordna Specialkurser, särskilt för utbildning av prospektörer och för användning av radioelement.
Den dokumentations- och undersökningsavdelning för frågor om hälsoskydd som avses i artikel 39 skall sammanställa nödvändig dokumentation och information.
Reaktorprototyper.
En expertgrupp skall tillsättas så snart detta fördrag träder i kraft. Efter jämförelse av de nationella programmen skall den så snart som möjligt förelägga kommissionen lämpliga rekommendationer. om de val som böra göras inom detta område och om de närmare föreskrifterna för hur rekommendationema skall genomföras.
Tre eller fyra lågeffektprototyper planeras bli uppförda; även ett deltagande i tre högeffektreaktorer, t.ex. genom leveranser av bränsle och moderatorer, planeras.
Prop. 1994/95: 19
91
4. Reaktorer med högt flöde. Prop. 1994/95:19 Bilaga 15 Centret skall så snart som möjligt disponera en reaktor med högt flöde av snabba neutroner för att pröva material under bestrålning.
Förberedande undersökningar skall företas i detta syfte så snart detta fördrag träder i kraft.
Högflödesreaktorn skall förses med vidsträckta utrymmen för experiment och med laboratorier som är lämpliga för driften.
II. Forskning som på grund av avtal skall genomföras utanför Gemensamma centret
En betydande del av forskningsarbetet skall i överensstämmelse med artikel 10 genomföras utanför Gemensamma centret på grund av avtal. Dessa forskningsavtal får utformas enligt följande:
1. Sådan forskning som kompletterar den som utförs vid Gemensamma centret skall avse kärnfusion, isotopseparation av andra element än uran 235, kemi, fysik, elektronik, metallurgi och radiobiologi.
2. I väntan på att den föreslagna materialprovningsreaktom sätts i drift har centret rätt att hyra experimentutrymmen i nationella högffödesreaktorer.
3. Centret får anlita de specialiserade anläggningarna vid de gemensamma företag som skall upprättas enligt kapitel 5, genom att avtalsvis anförtro dessa företag viss forskning av allmänt vetenskaplig karaktär.
92
av de utgifter som krävs för genomförandet av forsknings- och utbildningsprogrammet
Fördelning på huvudposter
[. Gemensamt centrum
i. a)
b)
C) d) e)
ro
Laboratorier. utrustning och anläggningar Allmänna kemiska, fysikaliska, elektroniska och metallurgiska laboratorier ............. Spocicllabomon'cr:
Fusion ......................... lsompseparation (exkl. U 235) .......... Prospektering och mineralogi ........... Centralbyrå för kämfysiskr mätningar ...... Annan utrustning för centret och dess filialer
Anläggningar .....................
Dokumentation, infomation och utbildning . .
Rukrorprolorypcr
Expertgrupp för val av prototyper ........ Program ........................
Högnödesreakror
Reaktor ....................... Laboratorium ................... Förnyelse av utrustning .............
Forskning som på grund av avtal genomförs utanför centret
Kompleucn'ng av arbetet inom centret:
a) Kemi. fysik, elektronik, metallurgi . . . . b) Fusion ..................... c) lsotopscparauon (exkl. U 235) ...... d) Radiobiologi .................
Hyra av utrymme i nationella högtlödesraktorcr .................
Forskning inom gemensamma förug .....
')
..)
Beräkning baserad på en personalstyrka av ungefär 1 000 personer.
(i miljoner EPU)
Prop. 1994/95: 19 Bilaga 15
_" Dmming callen" Tou” | |. I
eau—Nfc!
8.5
38
15
l:a lrcr l,] 2:a året 4,3 3:c året 6,5 4:e än! 7,4 Szc året 8,5
18
l:a ircr 0,6 2:a året 1.6 3:c året 1,6
255 itä l:8
l:a året 0.7
41: året 5,2 5:c året 5.2
l0,4
En del av denna summa kan anslås till arbeten som på gnrnd av avtal utförs utanför centret.
23 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 19. Bilaga 13—21
59.3
46,6
Totalt
66
34,4
46,6
215,-
93
Bilaga 15
11.2 Protokoll om tillämpningen av Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen på de utomeuropeiska delarna av Konungariket Nederländerna
DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA,
SOM ÄR ANGELÄGNA att, vid tiden för undertecknandet av Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, bestämma räckvidden av bestämmelsema i artikel 198 i detta fördrag när det gäller Konungariket Nederländerna,
HAR ENATS OM följande bestämmelser som skall fogas till detta fördrag:
På grund av Konungariket Nederländernas statsråttsliga struktur enligt författningen av den 29 december 1954 är Konungarikets regering, trots artikel 198. berättigad att ratificera fördraget antingen för Konungariket Nederländerna i dess helhet eller för Konungariket i Europa och Nederländska Nya Guinea. Om ratifikationen begränsas till Konungariket i Europa och Nederländska Nya Guinea får Konungariket Nederländernas regering när som helst genom anmälan till Italienska republikens regering, hos vilken ratifikationsinstrumenten är deponerade, förklara att detta fördrag även skall tillämpas på Surinam eller på Nederländska Antillerna eller på både Surinam och Nederländska Antillerna.
Upprättat i Rom den tjugofemte mars nittonhundrafemtiosju.
P. H.Spaak I.Ch.Snoy et d”Oppuers Adenauer Hallstein Pineau
M. Faure
Antonio Segni Gaetano Martino Bech LambertSchaus J.Luns J.Linthorst Homan
Prop. 1994/95:19
94
BILAGA 16
KON VENT IONEN DEN 25 MARS 1957 OM VISSA GEMENSAMMA INST IT UT IONER FÖR EUROPEISKA GEMENSKAPERNA
Bilaga 16
BILAGA 16
Konventionen den 25 mars 1957 om vissa gemensamma institutioner för Europeiska gemenskaperna
HANS MAJESTÄT BELGARNAS KONUNG, FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLANDS PRESIDENT, FRANSKA REPUBLIKENS PRESIDENT, ITALIENSKA REPUBLIKENS PRESIDENT, HENNES KUNGLIGA HÖGHET STORHERTIGINNAN Av LUXEMBURG, HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN Av NEDERLÄNDERNA,
SOM ÄR ANGELÄGNA att begränsa antalet institutioner som utför liknande uppgifter inom ramen för de av dem upprättade Europeiska gemenskaperna,
HAR BESLUTAT att upprätta vissa gemensamma institutioner och har för detta ändamål som befullmäktigade utsett Hans majestät belgamas konung Paul-Henri S p a a k , utrikesminister; Baron J. Ch. S 11 o y et d ' 0 p p u e r s . generalsekreterare i ekonomiministeriet, ordförande i den belgiska delegationen vid regeringskonferensen;
Förbundsrepubliken Tysklands president
dr Konrad A (1 e n a n e r , förbundskansler; professor dr Walter H a l 1 s te i n , statssekreterare i utrikesministeriet;
Franska republikens president
Christian P in e a 11 , utrikesminister; Maurice F a tt r e , statssekreterare i utrikesministeriet; Italienska republikens president
Antonio S e g ni , konseljpresident; professor Gaetano M a rti n o , utrikesminister;
Prop. 1994/95:19
Hennes kungliga höghet storhertiginnan av Luxemburg Prop. 1994/95:19 Bilaga 16 Joseph B e e h , konseljpresident, utrikesminister; ambassadör Lambert Schaus , ordförande i den luxemburgska delegationen vid regeringskonferensen;
Hennes majestät drottningen av Nederländerna
Joseph L u n s , utrikesminister; J. Linthorst H 0 m a n , ordförande i den nederländska delegationen vid regeringskonferensen;
SOM, sedan de utväxlat sitta fullmakter och funnit dem vara i god och behörig fortn, har enats om följande.
AVSNITT 1 Församlingen Artikel 1
De befogenheter och den behörighet som genom Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen tilldelas församlingen skall utövas i överensstämmelse med dessa fördrag av en enda församling som skall vara sammansatt och utformad enligt artikel 138 i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och artikel 108 i Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen.
Artikel 2
1. När den gemensamma församling som avses i artikel 1 börjar sin verksamhet skall den ersätta den gemensamma församling som avses i artikel 21 i Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen. Församlingen skall i enlighet med bestämmelserna i det sistnämnda fördraget utöva de befogenheter som den gemensamma församlingen har tilldelats genom det fördraget.
2. Från och med den dag då den gemensamma församling som avses i artikel 1 börjar sin verksamhet skall därför artikel 21 i Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen upphöra att gälla och ersättas med följande bestämmelser:
Bilaga 16
"A rtikel 21
]. Församlingen skall bestå av ledamöter som skall utses av varje medlemsstats parlament bland dess egna ledamöter och enligt ett förfarande som varje medlemsstat fastställer.
2. Antalet ledamöter skall vara följande:
Tyskland ..................................... 36 Belgien ..................................... 14 Frankrike .................................... 36 Italien ...................................... 36 Luxemburg .................................... 6 Nederländerna ................................ 14
3. Församlingen skall utarbeta förslag till allmänna direkta val enligt en i alla medlemsstater enhetlig ordning.
Rådet skall enhälligt fastställa bestämmelserna och rekommendera medlemsstaterna att anta dessa i överensstämmelse med deras konstitutionella bestämmelser. ”
AVSNITT II Domstolen Artikel 3
Den kompetens som genom Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen tilldelas domstolen skall utövas i enlighet med dessa fördrag av en gemensam domstol som skall vara sammansatt och utsedd enligt artiklarna 165—167 i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och artiklarna 137—139 i Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen.
Artikel 4
1. När den gemensamma domstol som avses i artikel 3 börjar sin verksamhet skall den ersätta den domstol som föreskrivs i artikel 32 i Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen. Den förstnämnda domstolen skall i enlighet med bestämmelserna i det fördraget ha den kompetens som den sistnämnda domstolen tilldelats genom fördraget.
Ordföranden i den gemensamma domstol som avses i artikel 3 skall utöva de befogenheter som genom Fördraget om upprättandet av Europeiska
Prop. 1994/95:19
kol- och stålgemenskapen tilldelades ordföranden i den domstol som Prop. 1994/95:19 föreskrivs i det fördraget. Bilaga 16
2. Från och med den dag då den gemensamma domstol som avses i artikel 3 börjar sin verksamhet skall därför
a) artikel 32 i Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och
stålgemenskapen upphöra att gälla och ersättas med följande bestämmelser:
"Artikel 32 Domstolen skall bestå av sju domare.
Domstolen skall sammanträda i plenum. Den får dock inom sig upprätta avdelningar med tre eller fem domare med uppgijt att göra vissa förberedande utredningar eller att avgöra vissa grupper av ärenden i enlighet med föreskrifter som fastställts för dessa ändamål.
Domstolen skall alltid sammanträda i plenum för att handlägga ärenden som anhängiggjorts av en medlemsstat eller av någon av gemenskapens institutioner och för att meddela förhandsavgöranden i frågor som underställts domstolen enligt artikel 41.
På begäran av domstolen får rådet genom enhälligt beslut utöka antalet domare och vidta nödvändiga ändringar i andra och tredje styckena och i artikel 32b andra stycket. "
"Artikel 32a Domstolen skall biträdas av två generaladvokater.
För att biträda domstolen då denna fullgör sin uppgi)? enligt artikel 31 skall generaladvokatema, fullständigt opartiskt och oavhängigt, vid ofentliga domstolssessioner lägga fram motiverade yttranden i ärenden som handläggs vid domstolen. På begäran av domstolen får rådet genom enhälligt beslut utöka antalet generaladvokater och göra nödvändiga ändringar i artikel 32b tredje stycket. "
"Artikel 32b
Domarna och generaladvokatema skall utses bland personer vilkas oavhängighet inte kan ifrågasättas och som uppfyller nödvändiga villkor för utövande av de högsta domarämbetena i hemlandet eller är jurister med allmänt erkända kvalifikationer. De skall utses för sex år av medlemsstaternas regeringar i samförstånd.
En del av domartjänstema skall nytillsättas vart tredje år. Då skall Prop. 1994/95:19 omväxlande tre och fyra domare utses. De tre domare som skall ersättas Bilaga 16 efter de tre första åren skall utses genom lottning.
En del av tjänsterna som generaladvokat skall nytillsättas vart tredje år. Den generaladvokat som skall ersättas efter de tre första åren skall utses genom lottning.
Avgående domare och generaladvokater kan utnämnas på nytt.
Domarna skall bland sig välja domstolens ordförande för en tid av tre år. Han kan återväljas. "
"Artikel 32c
Domstolen skall utse sin justitiesekreterare och fastställa instruktion för denne. "
b) bestämmelsema i det protokoll om stadgan för domstolen som är bifogat Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen skall upphöra att gälla, om de strider mot artiklama 32—32c i det fördraget.
AVSNITT III Ekonomiska och sociala kommittén Artikel 5
1. De uppgifter som genom Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen tilldelas Ekonomiska och sociala kommittén skall utövas i enlighet med dessa fördrag av en gemensam ekonomisk och social kommitté som skall vara sammansatt och utsedd enligt artikel 194 i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och artikel 166 i Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen.
2. Den gemensamma ekonomiska och sociala kommitté som avses i punkt 1 skall ha en facksektion - och får ha kompetenta underkommittéer — för de områden och frågor som behandlas i Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen.
3. Bestämmelserna iartiklarna 193 och 197 i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen skall tillämpas på den gemensamma ekonomiska och sociala kommitté som avses i punkt 1.
AVSNITT IV Prop. 1994/95:19 Bilaga 16 Finansieringen av dessa institutioner
Artikel 6
Utgifterna för den gemensamma församlingen, den gemensamma domstolen och den gemensamma ekonomiska och sociala kommittén skall fördelas lika mellan de berörda gemenskaperna.
Tillämpningsbestämmelser för denna artikel skall antas av varje gemenskaps behöriga myndigheter i samförstånd.
Bilaga 16
SLUTBESTÄMMELSER Artikel 7
Denna konvention skall ratificeras av de höga fördragsslutande parterna i enlighet med deras konstitutionella bestämmelser. Ratifikationsinstrumenten skall deponeras hos Italienska republikens regering.
Denna konvention träder i kraft vid samma tidpunkt som Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen.
Artikel 8
Denna konvention, upprättad i ett enda original på franska, italienska, nederländska och tyska språken, vilka fyra texter är lika giltiga, skall deponeras i arkiven hos den Italienska republikens regering, som skall överlämna en bestyrkt kopia till var och en av regeringarna i övriga signatärstater.
TILL BEVIS HÄRPÅ har undertecknade befullmäktigade undertecknat denna konvention.
Som skedde i Rom den tjugofemte mars nittonhundrafemtiosju.
P. H. Spaak J. Ch. Snoy et dIOppuers Adenauer Hallstein Pineau M.Faure Antonio Segni Gaetano Martino Bech LambertSchaus J.Luns
J. Linthorst Homan
Prop. 1994/95: 19
Bilaga 16
1. Protokoll om stadgan för Europeiska ekonomiska gemenskapens domstol DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA I FÖRDRAGET OM UPPRÄTTANDE AV EUROPEISKA EKONOMISKA GEMENSKAPEN,
SOM ÖNSKAR fastställa den stadga för domstolen som avses i artikel 188 i detta fördrag,
HAR UTSETT som befullmäktigade för detta ändamål Hans majestät belgarnas konung Baron J.Ch .S 11 o y et d ' 0 p p u e r s , generalsekreterare i ekonomiministeriet, ordförande. i den belgiska delegationen vid regeringskonferensen;
Förbundsrepubliken Tysklands president
professor dr Carl Friedrich 0 p h ii [ s , Förbundsrepubliken Tysklands ambassadör, ordförande i den tyska delegationen vid regeringskonferensen;
Franska republikens president Robert M ar j 0 1 in, professor vid rättsvetenskapliga fakulteten, vice ordförande i den franska delegationen vid regeringskonferensen;
Italienska republikens president V. B a d i n i C 0 n fa ] o n i e r i , statssekreterare i utrikesministeriet, ordförande i den italienska delegationen vid regeringskonferensen; Hennes kungliga höghet storhertiginnan av Luxemburg Lambert S c h a u s , Storhertigdömet Luxemburgs ambassadör, ordförande i den luxemburgska delegationen vid regeringskonferensen; Hennes majestät drottningen av Nederländerna
J. L i n t h 0 r s t H 0 m a n , ordförande i den nederländska delegationen vid regeringskonferensen;
Prop. 1994/95:19
Bilaga 16
SOM, sedan de utväxlat sina fullmakter och funnit dem vara i god och behörig form,
HAR ENATS om följande bestämmelser som skall fogas till Fördraget om upprättande av Europeiska ekonomiska gemenskapen.
Artikel 1
Den domstol som inrättats genom artikel 4 i detta fördrag skall bildas och fullgöra sina uppgifter i enlighet med bestämmelserna i fördraget och denna stadga.
Avdelning I
Domare och generaladvokater
Artikel 2
Varje domare skall, innan han tillträder sitt ämbete, vid offentligt sammanträde avlägga ed att opartiskt och samvetsgrant utöva sitt ämbete och att inte yppa vad som förekommit vid domstolens överläggningar.
Artikel 3
Domarna skall åtnjuta immunitet mot rättsliga förfaranden. De skall åtnjuta immunitet vad avser åtgärder, inbegripet muntliga och skriftliga uttalanden, som de vidtagit i sin tjänsteutövning, även sedan deras uppdrag har upphört.
Domstolen får, efter beslut i plenum, häva immuniteten. När immuniteten har hävts och straffrättsliga förfaranden vidtas mot en domare, skall denne ställas inför rätta i någon av medlemsstaterna endast vid den domstol som är behörig att döma ledamöterna av de högsta nationella domstolarna.
Artikel 4
Domarna får inte inneha något politiskt eller administrativt ämbete.
De får inte utöva någon avlönad eller oavlönad yrkesverksamhet om inte rådet undantagsvis medger avvikelse härifrån.
De skall vid sitt tillträde avge en högtidlig försäkran att såväl under som efter sin ämbetstid respektera de förpliktelser som följer av ämbetet,
Prop. 1994/95: 19
Bilaga 16
särskilt skyldigheten att iaktta redbarhet och visa omdöme vid mottagande av vissa uppdrag eller förmåner efter ämbetstiden.
I tveksamma fall skall domstolen'fatta beslut.
Artikel 5
En domares ämbete skall, frånsett vid normala nytillsättningar och vid dödsfall, upphöra genom att domaren avgår.
När en domare avgår, skall hans avgångsskrivelse ställas till domstolens ordförande för vidare befordran till rådets ordförande. När så skett, blir platsen vakant.Utom i de fall som avses i artikel 6, skall domaren kvarstå i ämbetet till dess hans efterträdare har tillträtt.
Artikel 6
En domare får endast skiljas från sitt ämbete eller berövas rätten till pension eller andra förmåner som utges i stället för pension, om han enligt domamas och generaladvokatemas enhälliga bedömning inte längre uppfyller de förutsättningar som krävs eller fullgör de skyldigheter som följer av ämbetet. Den berörde domaren får inte delta i överläggningen.
Domstolens justitiesekreterare skall underrätta församlingens och kommissionens ordförande om domstolens beslut samt anmäla dena för rådets ordförande.
Om beslutet innebär att en domare skiljs från sitt ämbete, skall sistnämnda anmälan medföra att platsen blir vakant.
Artikel 7
En domare som skall ersätta en ledamot av domstolen vars ämbetstid inte har gått ut, skall utses för återstoden av företrädarens mandattid.
Artikel 8
Bestämmelserna iartiklama 2—7 skall tillämpas på generaladvokatema.
Prop. 1994/95: 19
10
Avdelning II Prop. 1994/95:19 Bilaga 16 Organisation
Artikel 9
Justitiesekreteraren skall inför domstolen avlägga ed att opartiskt och samvetsgrant utöva sitt ämbete och att inte yppa vad som förekommit vid domstolens överläggningar.
Artikel 10
Domstolen skall utse en ersättare för justitiesekreteraren i händelse av förhinder för denne.
Artikel 11
Till domstolen skall knytas tjänstemän och andra anställda så att den kan fungera. De skall ansvara inför justitiesekreteraren under ordförandens överinseende.
Artikel 12
Rådet får på förslag av domstolen enhälligt besluta att biträdande referenter skall utses samt fastställa instruktion för dem. De biträdande referenterna får inkallas i enlighet med rättegångsreglemas bestämmelser för att delta i den förberedande handläggningen av ärenden som anhängiggjons vid domstolen samt för att samarbeta med den domare som är referent.
Biträdande referenter skall utses bland personer vilkas oavhängighet inte kan ifrågasättas och som har de juridiska kvalifikationer som behövs; de skall utses av rådet. De skall inför domstolen avlägga ed att opartiskt och samvetsgrant utöva sitt ämbete och att inte yppa vad som förekommit vid domstolens överläggningar.
Artikel 13
Domarna, generaladvokatema och justitiesekreteraren är skyldiga att vara bosatta där domstolen har sitt säte.
11
Bilaga 16
Artikel 14
Domstolen skall tjänstgöra permanent. Den skall fastställa semesterperioder med vederbörlig hänsyn till verksamhetens krav.
Artikel 15
Domstolens avgöranden skall vara giltiga endast om ett ojämnt antal domare är närvarande. Vid sammanträde i plenum skall domstolens avgöranden vara giltiga om fem domare är närvarande. Avdelningamas beslut är endast giltiga om tre domare är närvarande; vid förhinder för en domare på en avdelning får en domare på en annan avdelning tillkallas i enlighet med rättegångsreglema.
A rtikel ] 6
En domare eller en generaladvokat får inte delta i behandlingen av ett ärende i vilket han tidigare uppträtt som parts ombud, rådgivare eller advokat eller i vilket han som medlem av en domstol. undersökningskommission eller i annan egenskap haft i uppgift att uttala Sig.
Om en domare eller en generaladvokat av särskilda skäl inte anser att han bör delta i avgörandet eller handläggningen av ett visst ärende. skall han underrätta ordföranden om detta. Om ordföranden anser att en domare eller en generaladvokat av särskilda skäl inte bör delta eller framlägga förslag i ett visst ärende, skall han underrätta vederbörande om dena.
Vid svårighet att tillämpa denna artikel skall domstolen besluta i saken.
En part får inte åberopa en domares nationalitet eller att en domare av hans egen nationalitet inte tillhör domstolen eller en av dess avdelningar som skäl för att begära ändring i domstolens eller avdelningens sammansättning.
Avdelning III Förfarande Artikel 17 Staterna och gemenskapens institutioner skall vid domstolen företrädas av ett ombud som utses för varje ärende. Ombudet får
biträdas av en rådgivare eller av en advokat som är behörig att uppträda inför domstol i någon av medlemsstaterna.
Prop. 1994/95: 19
12
Övriga parter skall företrädas av en advokat som är behörig att Prop. 1994/95:19 uppträda inför domstol i någon av medlemsstaterna. Bilaga 16
Ombud, rådgivare och advokater som uppträder inför domstolen skall på de villkor som anges i rättegångsreglema ha de rättigheter och den inununitet som behövs för att de oavhängigt skall kunna fullgöra sina uppgifter.
Domstolen skall i enlighet med rättegångsreglema gentemot de rådgivare och advokater som uppträder inför domstolen ha de befogenheter som domstolar normalt har.
Universitetslärare, som är medborgare i medlemsstater vilkas lagstifming ger dem rätt att företräda part inför domstol, skall vid domstolen ha samma rättigheter som enligt denna artikel tillkommer advokater.
Artikel 18
Förfarandet vid domstolen skall bestå av en skriftlig och en muntlig del.
Det skriftliga förfarandet skall innebära att parterna och de institutioner inom gemenskapen, vilkas beslut är föremål för tvist. delges ansökningar, inlagor, svaromål samt förklaringar och eventuella bemötanden samt alla handlingar och dokument som åberopas. eller bestyrkta kopior av dessa.
Delgivningen skall ombesörjas av justitiesekreteraren i den ordning och inom de tidsfrister som föreskrivs i rättegångsreglema.
Det muntliga förfarandet skall bestå i uppläsning av referentens rapport, hörande av ombud, rådgivare och advokater samt generaladvokatens förslag till avgörande och i förekommande fall förhör med vittnen och sakkunniga.
Artikel 19
Talan skall väckas vid domstolen genom en skriftlig ansökan som är ställd till justitiesekreteraren. Ansökningen skall innehålla uppgifter om sökandens nanm och hemvist samt den undertecknandes ställning, motpartens namn, tvisteföremålet, yrkanden samt en kort framställning av grunderna för talan.
Ansökningen skall i förekommande fall åtföljas av den rättsakt som begärs ogiltigförklarad eller, i fall enligt artikel 175 i detta fördrag, av 13 ' skriftligt bevis om dagen för den anmodan som avses i nämnda artikel.
24 Riksdagen 1994/95. [saml. Nr 19. Bilaga 13—2/
Bilaga 16
Om ansökningen inte åtföljs av dessa handlingar, skall justitiesekreteraren anmoda vederbörande att inom skälig tid inge dem; dock får talan inte avvisas på den grund att dessa handlingar inkommit först efter det att tiden för att väcka talan har gått ut.
Artikel 20
I fall som avses i artikel 177 i detta fördrag skall beslut av en nationell domstol att uppskjuta handläggningen av ett ärende och hänskjuta det till domstolen anmälas till denna av den nationella domstolen. Om detta beslut skall därefter justitiesekreteraren underrätta parterna, medlemsstaterna och kommissionen, samt även rådet om den rättsakt vars giltighet eller tolkning är omtvistad härrör från rådet.
Inom två månader efter underrättelsen har parterna, medlemsstaterna, kommissionen och i förekommande fall rådet rätt att till domstolen inkomma med inlagor eller skriftliga synpunkter. Artikel 21
Domstolen får begära att en part inkommer med alla de dokument och upplysningar som domstolen anser önskvärda. Om parten vägrar skall domstolen ta detta till protokollet.
Domstolen får även begära att medlemsstater och institutioner som inte är parter i målet skall lämna alla upplysningar som domstolen anser behövs för handläggningen.
Artikel 22
Domstolen får när som helst efter eget val anförtro sakkunniguppdrag åt enskilda personer, organ, myndigheter, kommittéer eller organisationer.
Artikel 23
Vittnen får höras i enlighet med rättegångsreglema.
Artikel 24
Domstolen skall gentemot tredskande vittnen ha de befogenheter som i allmänhet tillkommer domstolar och får i enlighet med rättegångsreglema döma till böter.
Prop. 1994/95:19
14
Artikel 25 Prop. 1994/ 95: 19
Bilaga 16 Vittnen och sakkunniga får höras under ed enligt det formulär som fastställts i rättegångsreglema eller på det sätt som lagstiftningen i vittnets eller den sakkumiiges hemland föreskriver.
Artikel 26
Domstolen får förordna att ett vittne eller en sakkunnig skall höras av den behöriga rättsliga myndigheten på hans bostadsort. Detta förordnande skall tillställas den behöriga rättsliga myndigheten för åtgärd i enlighet med föreskrifter som fastställts i rättegångsreglema. De handlingar som utfärdats med anledning av begäran om förhör skall överlämnas till domstolen enligt samma regler.
Domstolen skall stå för kostnadema med förbehåll för att de i förekommande fall påläggs parterna.
Artikel 27
En medlemsstat skall behandla mened eller ovarsam utsaga som ett vittne eller en sakkunnig gjort sig skyldig till, som om motsvarande brott begåtts inför nationell domstol i tvistemål. På anmodan av domstolen skall den berörda medlemsstaten väcka åtal mot gärningsmannen vid behörig nationell domstol.
Artikel 28
Domstolens förhandlingar skall vara offentliga om inte domstolen när synnerliga skäl föreligger, på eget initiativ eller på begäran av parterna, bestämmer något annat.
Artikel 29
Domstolen får under förhandlingarna höra sakkunniga och vittnen samt parterna själva. De sistnämnda får dock föra sin talan muntligt endast genom ombud.
Artikel 30
Protokoll skall föras vid varje förhandling och undertecknas av ordföranden och justitiesekreteraren.
15
Artikel 31 Prop. 1994/95:19 Bilaga 16 Turordningslista för förhandlingarna skall fastställas av ordföranden.
Artikel 32
Domstolens överläggningar skall vara och förbli hemliga.
Artikel 33
Domar skall ange skälen för domsluten. De skall uppta namnen på de domare som deltog i överläggningarna.
Artikel 34
Domar skall undertecknas av ordföranden och justitiesekreteraren. De skall avkunnas vid offentligt sammanträde.
Artikel 35
Domstolen skall besluta i fråga om rättegångskostnader.
Artikel 36
Genom ett förenklat förfarande, som vid behov får avvika från enskilda föreskrifter i denna stadga och som skall fastställas i rättegångsreglema, får domstolens ordförande besluta i fråga om framställning om uppskov som avses i artikel 185 i detta fördrag, om tillämpning av interimistiska åtgärder enligt artikel 186 eller om uppskov med verkställighet enligt artikel 192 sista stycket.
Vid förhinder för ordföranden skall denne ersättas av en annan domare i enlighet med rättegångsreglema.
Avgöranden av ordföranden eller den domare som ersätter honom skall endast vara interimistiska och på intet sätt föregripa domstolens beslut i huvudsaken.
Artikel 37
Medlemsstaterna och gemenskapens institutioner får intervenera i tvister inför domstolen. 16
Bilaga 16
Samma rätt skall gälla för varje annan person som har ett berättigat intresse av utgången av den tvist som underställts domstolen; undantag utgör tvister mellan medlemsstater, mellan gemenskapens institutioner eller mellan medlemsstater och gemenskapens institutioner.
Genom yrkanden i interventionsansökan får endast en av parternas yrkanden biträdas.
Artikel 38
Om en rätteligen instämd part inte inkommer med skriftligt svaromål, skall tredskodom meddelas mot honom. Talan mot domen får föras inom en månad efter delgivning. Sådan talan skall inte medföra uppskov med verkställigheten av tredskodomen om inte domstolen beslutar något annat.
Artikel 39
Medlemsstaterna, gemenskapens institutioner och varje annan fysisk eller juridisk person får i de fall och på de villkor som skall anges i rättegångsreglema i egenskap av tredje part föra talan mot en dom som meddelats utan att de blivit hörda, om domen berör deras rätt.
Artikel 40
I händelse av tveksamhet rörande innebörden och räckvidden av en dom, skall det ankomma på domstolen att klargöra dess råna innebörd på begäran av en part eller en av gemenskapens institutioner som har ett berättigat intresse därav.
Artikel 41
Framställning hos domstolen om ändring av en dom får endast grundas på upptäckten av en omständighet som kan utöva ett avgörande infiytande på ärendets utgång och som när domen meddelades var okänd för domstolen och för den som begår ändring.
Ändringsförfarandet skall inledas med ett beslut av domstolen i vilket uttryckligen konstateras att förekomsten av den nya omständigheten är av sådan att att det finns anledning till ändring och att framställningen av denna anledning kan tas upp till prövning.
Framställning om ändring får inte göras senare än tio år från den dag domen gavs.
Prop. 1994/95: 19
17
Artikel 42 Prop. 1994/95:19
Bilaga 16 Tidsfrister med hänsyn till avstånd skall fastställas i
rättegångsreglema.
Försutten tid skall inte medföra rättsförlust, om vederbörande styrker förekomsten av oförutsebara omständigheter eller force majeure.
Artikel 43
Talan mot gemenskapen om ansvar i utomobligatoriska rättsförhållanden skall preskriberas fem år efter den händelse som föranleder ansvarstalan. Preslqiption skall avbrytas genom att talan väcks vid domstolen eller genom att den skadelidande dessförinnan gör framställning hos en av gemenskapens behöriga institutioner. I sistnämnda fall skall talan väckas inom den frist av två månader som anges i artikel 173; bestämmelsema i artikel 175 andra stycket skall tillämpas i förekommande fall.
Artikel 44
De rättegångsregler som avses i artikel 188 i dena fördrag skall, förutom de bestänunelser som anges i denna stadga, innehålla alla övriga bestämmelser som behövs för stadgans tillämpning och, vid behov, för dess komplettering.
Artikel 45
Rådet får genom enhälligt beslut vidta de kompletterande ändringar av bestämmelserna i denna stadga som visar sig nödvändiga till följd av åtgärder som rådet vidtagit enligt artikel 165 sista stycket i dena fördrag.
Artikel 46
Omedelbart efter edsavläggelsen skall rådets ordförande övergå till att genom lottning välja ut de domare och generaladvokater vilkas ämbetstid skall upphöra vid utgången av de första tre åren i enlighet med artikel 167 andra och tredje styckena 1 detta fördrag. TILL BEVIS HÄRPÅ har undertecknade befullmäktigade undertecknat detta protokoll.
18
Som skedde i Bryssel den sjuttonde april nittonhundrafemtiosju. Prop. 1994/95:19 Bilaga 16 J.Ch. Snoy et d'Oppuers
C.F. O phii l 5
Robert Marjolin Vittorio B adini Lambert S chaus J. Linthorst Homan
19
Bilaga 16
2. Protokoll om immunitet och privilegier för Europeiska ekonomiska gemenskapen
DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA TILL FÖRDRAGET OM UPPRÄTTANDET AV EUROPEISKA EKONOMISKA GEMENSKAPEN,
SOM BEAKTAR att, i enlighet med artikel 218 i detta fördrag, skall gemenskapen åtnjuta sådan inununitet och sådana privilegier inom medlemsstaternas territorier som behövs för att den skall kunna uppnå sina mål; villkoren för detta skall närmare fastställas i ett separat protokoll,
SOM BEAKTAR att, i enlighet med artikel 28 i protokollet om Europeiska investeringsbankens stadga, skall banken åtnjuta immunitet och privilegier enligt det protokoll som avses i föregående stycke,
HAR UTSETT som befullmäktigade för att uppräna dena protokoll: Hans majestät belgamas konung Baron J. Ch. S 11 o y et d ' 0 p p u e r s , generalsekreterare i ekonomiministeriet, ordförande i den belgiska delegationen vid regeringskonferensen;
Förbundsrepubliken Tysklands president
professor dr Carl Friedrich 0 p h ii l s , Förbundsrepubliken Tysklands ambassadör, ordförande i den tyska delegationen vid regeringskonferensen;
Franska republikens president
Robert M a rj o I i n, professor vid rättsvetenskapliga fakulteten, vice ordförande i den franska delegationen vid regeringskonferensen;
Italienska republikens president
V. B a d i ni C 0 n f a 1 o ni e r i , statssekreterare i utrikesministeriet, ordförande i den italienska delegationen vid regeringskonferensen;
Hennen kungliga höghet storhertiginnan av Luxemburg
Lambert S c h a n s , Storhertigdömet Luxemburgs ambassadör, ordförande i den luxemburgska delegationen vid regeringskonferensen;
Prop. 1994/95:19
20
Hennes majestät drottningen av Nederländerna Prop. 1994/95: 19 Bilaga 16 J. L i n t h 0 r s t H 0 m a n , ordförande i den nederländska delegationen vid regeringskonferensen;SOM, sedan de utväxlat sina fullmakter och funnit dem vara i god och behörig form,
HAR ENATS OM följande bestämmelser som skall fogas till Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen.
KAPITEL I
Europeiska gemenskapens egendom, medel, tillgångar och transaktioner Artikel ]
Gemenskapens lokaler och byggnader skall vara okränkbara. De får inte genomsökas, beslagtas, konfiskeras eller exproprieras. Gemenskapens egendom och tillgångar får inte utan tillstånd från domstolen bli föremål för några administrativa eller rättsliga tvångsåtgärder.
Artikel 2
Gemenskapens arkiv skall vara okränkbara.
Artikel 3
Gemenskapen, dess tillgångar, inkomster och övrig egendom skall vara befriade från alla direkta skatter.
Medlemsstaternas regeringar skall i alla de fall där så är möjligt vidta lämpliga åtgärder för att efterskänka eller betala tillbaka summan av de indirekta skatter och avgifter som ingår i priset på lös eller fast egendom när gemenskapen för tjänstebruk gör betydande inköp i vilka denna typ av skatter och avgifter inkluderas i priset. Dessa bestämmelser får dock inte tillämpas på ett sådant sätt att konkurrensen inom gemenskapen snedvrids.
Ingen befrielse skall beviljas för sådana skatter och avgifter som utgör betalning för allmännyttiga tjänster.
21
Bilaga 16
Artikel 4
Gemenskapen skall vara befriad från alla tullar, förbud och restriktioner vad avser import och export av varor som är avsedda för tjänstebruk. Varor som på detta sätt har förts in i en stat får inte avyttras — vare sig mot betalning eller vederlagsfritt — inom denna stats territorium, om det inte sker på villkor som godkänts av den statens regering.
Gemenskapen skall också vara befriad från alla tullar, förbud och restriktioner vad avser import och export av gemenskapens publikationer.
KAPITEL II Meddelanden och identitetshandlingar
Artikel 5
Vad avser gemenskapens officiella meddelanden och översändandet av alla dess dokument skall gemenskapens institutioner inom varje medlemsstats territorium åtnjuta samma behandling som staten i fråga ger diplomatiska beskickningar.
Officiell korrespondens och andra former av officiella meddelanden som gemenskapens institutioner skickar får inte censureras.
Artikel 6
Identitetshandling i den form som rådet skall fastställa kan av ordförandena för gemenskapens institutioner utställas till ledamöter, medlemmar och anställda i gemenskapens institutioner och skall godtas som giltig resehandling av medlemsstaternas myndigheter. Dessa identitetshandlingar skall utställas till tjänstemän och anställda enligt de villkor som fastställts enligt bestämmelserna i artikel 212 i fördraget.
Kommissionen får sluta avtal om att dessa identitetshandlingar skall gälla som giltiga resehandlingar inom tredje lands territorium.
Prop. 1994/95: 19
22
KAPITEL III Prop. 1994/95:19
Bilaga 16 Församlingens ledamöter
Artikel 7
Församlingens ledamöter får inte underkastas någon begränsning av administrativ eller annan natur i sin rörelsefrihet under resa till eller från församlingens mötesplats.
Församlingens ledamöter skall, vad avser tull— och valutakontroll,
a) av sin egen regering beviljas samma lättnader som högre tjänstemän som tillfälligt reser utomlands i offentligt uppdrag,
b) av regeringarna i övriga medlemsstater beviljas samma lättnader som företrädare för utländska regeringar med tillfälligt offentligt
uppdrag.
Artikel 8
Församlingens ledamöter får inte förhöras, kvarhållas eller lagföras på grund av yttranden de gjort eller röster de avlagt under utövandet av sitt ämbete.
Artikel 9
Under församlingens sessioner skall dess ledamöter åtnjuta:
a) vad avser deras egen stats territorium, den immunitet som beviljas parlamentsledamöter i deras land,
b) vad avser alla andra medlemsstaters territorium, immunitet vad gäller alla former av kvarhållande och lagföring.
Immuniteten skall även vara tillämplig på ledamöterna under resan till och från församlingens mötesplats.
Immuniteten kan inte åberopas av en ledamot som tas på bar gärning och kan inte hindra församlingen att utöva sin rätt att upphäva en av dess ledamöters immunitet.
KAPITEL IV
Företrädare för de medlemsstater som deltar i arbetet i gemenskapens institutioner 23
Artikel 1 O Prop. 1 994/ 95 : 19
Bilaga 16 Företrädare för de medlemsstater som deltar i arbetet i gemenskapens institutioner, deras rådgivare och tekniska experter skall i sin tjänsteutövning och under resan till och från mötesplatsen åtnjuta sedvanliga privilegier, immunitet och lättnader.
Denna artikel skall även vara tillämplig på ledamöter av gemenskapens rådgivande organ.
KAPITEL V Tjänstemän och anställda i gemenskapen Artikel 11
Inom varje medlemsstats territorium och oberoende av statstillhörighet skall tjänstemän och anställda i gemenskapen, enligt artikel 212 i fördraget
a) åmjuta immunitet mot rättsliga förfaranden vad avser handlingar som de har begått i sin tjänsteutövning, inbegripet muntliga och skriftliga uttalanden, om inte annat följer av bestämmelserna i artiklarna 179 och 215 i detta fördrag. De skall åmjuta denna immunitet även efter det att deras uppdrag har upphört,
b) tillsammans med sina äkta makar och av dem försörjda familjemedlemmar vara undantagna från bestämmelser om begränsning av invandring och formaliteter för registrering av utlänningar,
c) beviljas samma lättnader i fråga om valuta- och växlingsbestämmelser som normalt beviljas tjänstemän i internationella organisationer,
d) då de tillträder sin tjänst i landet i fråga, ha rätt att tullfritt föra in sitt bohag och sina personliga tillhörigheter från det land där de senast var bosatta eller från det land där de är medborgare, samt ha rätt att tullfritt föra ut sina möbler och personliga tillhörigheter då deras tjänstgöringstid i landet är slut, om inte annat följer av de villkor som regeringen i det land där rätten utövas, i båda fallen, anser nödvändiga,
e) ha rätt att tullfritt införa ett motorfordon för personligt bruk som antingen förvärvats enligt gällande regler för hemmamarknaden i det land där de senast var bosatta eller i det land där de är medborgare, samt ha rätt att tullfritt föra ut fordonet, om inte annat följer av de villkor som det berörda landets regering, i båda fallen, anser nödvändiga.
24
Artikel 12 Prop. 1994/95:19 Bilaga 16 Gemenskapens tjänstemän och anställda skall vara skyldiga att betala skatt till gemenskapen på de löner och arvoden de får av gemenskapen enligt de villkor och det förfarande som rådet, på förslag från kommissionen inom ett år efter det att dena fördrag har trätt i kraft, har fastställt.
De skall vara befriade från nationella skatter på de löner och arvoden de får av gemenskapen.
Artikel 13
Gemenskapens tjänstemän och anställda som enbart på grund av sin tjänsteutövning i gemenskapen bosäner sig inom territoriet för en annan medlemsstat än den i vilken de vid tiden för sitt tjänstetillträde vid gemenskapen var skatterättsligt bosatta, skall — vad avser inkomst- och förmögenhetsbeskattning samt arvsskan och tillämpningen av avtal om undvikande av dubbelbeskattning som ingåtts mellan gemenskapens medlemsstater — i båda länderna behandlas som om de fortfarande var bosatta på sin tidigare bostadsort, förutsatt att denna befinner sig inom en av gemenskapens medlemsstater. Detta gäller även för äkta makar, förutsatt att de inte utövar någon egen yrkesverksamhet, och för barn som de personer som avses i denna artikel försörjer och har hand Om.
Lös egendom som tillhör de personer som avses i föregående Stycke och som finns inom den stats territorium i vilken de uppehåller sig. skall vara befriad från arvsskatt i den staten. Vid fastställande av sådan skatt Skall den lösa egendomen anses finnas i den "stat där personerna skatterättsligt är bosatta. om inte annat följer av tredje lands rätt och eventuell tillämpning av bestämmelser i internationella avtal om dubbelbeskattning .
Vid tillämpningen av bestämmelserna i denna artikel skall inte hänsyn tas till en bostadsort som enbart beror på tjänsteutövning inom andra internationella organisationer.
Artikel 14 Rådet skall enhälligt och på förslag som kommissionen skall framställa inom ett år efter det att detta fördrag har trätt i kraft, fastställa ordningen för sociala förmåner för gemenskapens tjänstemän och anställda.
25
Artikel 15 Prop. 1994/95:19 Bilaga 16 Rådet skall på förslag från konunissionen och efter att ha samrått med övriga berörda institutioner, besluta vilka grupper av gemenskapens tjänstemän och anställda bestämmelserna i artikel 11, artikel 12 andra stycket och artikel 13 helt eller delvis skall tillämpas på.
Medlemsstaternas regeringar skall regelbundet underrättas om nanm, ställning och adress på de tjänstemän och anställda som ingår i dessa grupper. KAPITEL VI Immunitet och privilegier för beskickningar hos gemenskapen Artikel 16 Den medlemsstat på vars territorium gemenskapen har sitt säte skall bevilja tredje lands beskickning som är ackrediterad hos gemenskapen immunitet enligt diplomatisk sedvänja.
KAPITEL VII Allmänna bestämmelser Artikel 1 7
Privilegier, immunitet och lättnader skall endast beviljas gemenskapens tjänstemän och anställda om det ligger i gemenskapens intresse.
Var och en av gemenskapens institutioner skall upphäva den immunitet som har beviljats en tjänsteman eller en anställd, om institutionen anser att upphävandet av immuniteten inte strider mot gemenskapens intresse.
Artikel 18
Gemenskapens institutioner skall vid tillämpningen av detta protokoll samarbeta med de berörda medlemsstaternas ansvariga myndigheter.
Artikel 19
Artiklarna 11—14 och artikel 17 skall vara tillämpliga på kommissionens ledamöter.
26
Artikel 20 Prop. 1994/95:19 Bilaga 16 Artiklarna 11—14 och artikel 17 skall vara tillämpliga på domstolens domare, generaladvokater, justitiesekreterare och biträdande referenter, utan att det påverkar tillämpningen av bestänunelsema i artikel 3 i protokollet om stadgan för domstolen vad avser immunitet mot rättsliga förfaranden för domare och generaladvokater.
Artikel 21
Detta protokoll Skall även vara tillämpligt på Europeiska investeringsbanken, på ledamöterna av dess organ, dess personal och de företrädare för medlemsstaterna som deltar i bankens arbete, utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i protokollet om bankens stadga.
Europeiska investeringsbanken skall dessutom vara befriad från alla skatter eller liknande avgifter vid dess grundande och vid de tillfällen då dess kapital utökas och från de olika formaliteter som kan vara förknippade därmed i den stat där banken har sitt säte. På samma sätt skall bankens upplösning eller likvidation inte medföra några skatter eller avgifter. Slutligen skall den verksamhet som banken och dess organ bedriver i enlighet med dess stadga inte vara föremål för någon omsättningsskatt.
TILL BEVIS HÄRPÅ har undertecknade befullmäktigade undertecknat detta protokoll.
Som skedde i Bryssel den sjuttonde april nittonhundrafemtiosju.
J. Ch. Snoy et d'Oppuers C.F.Ophiils RobertMarjolin Vittorio Badini Lambert Schaus J.Linthorst Homan
27
3. Protokoll Prop. 1994/95:19 om stadgan för Europeiska atomenergigemenskapens Bilaga 16 domstol DE HöGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA 1 FÖRDRAGET OM UPPRATTANDE AV EUROPEISKA ATOMENERGIGEMENSKAPEN,
SOM ÖNSKAR fastställa den stadga för domstolen som avses i artikel 160 i detta fördrag,
HAR UTSETT som befullmäktigade för detta ändamål
Hans majestät belgamas konung
Baron J. Ch. S n oy et d ' 0 p p u e r s , generalsekreterare i ekonomiministeriet, ordförande i den belgiska delegationen vid regeringskonferensen;
Förbundsrepubliken Tysklands president professor dr Carl Friedrich 0 p h ii l s , Förbundsrepubliken Tysklands
ambassadör, ordförande i den tyska delegationen vid regeringskonferensen;
Franska republikens president
Robert M a rj o 1 in , professor vid rättsvetenskapliga fakulteten, vice ordförande i den franska delegationen vid regeringskonferensen;
Italienska republikens president V. B a d i ni C 0 11 f a 1 o nie ri , statssekreterare i utrikesministeriet, ordförande i den italienska delegationen vid regeringskonferensen; Hennes kungliga höghet storhertiginnan av Luxemburg
M. Lambert S c h a u s , Storhertigdömet Luxemburgs ambassadör, ordförande i den luxemburgska delegationen vid regeringskonferensen;
Hennes majestät drottningen av Nederländerna
J. L i n t h 0 r s t H 0 m a n , ordförande i den nederländska delegationen 28 vid regeringskonferensen;
SOM, sedan de utväxlat sina fullmakter och funnit dem vara i god och Prop. 1994/95: 19 behörig form, Bilaga 16
HAR ENATS om följande bestämmelser som skall fogas till Fördraget om upprättande av Europeiska atomenergigemenskapen.
Artikel 1
Den domstol som inrättats genom artikel 3 i detta fördrag skall bildas och fullgöra sina uppgifter i enlighet med bestämmelsema i fördraget och denna stadga.
Avdelning I Domare och generaladvokater Artikel 2
Varje domare skall, innan han tillträder sitt ämbete, vid offentligt sammanträde avlägga ed att opartiskt och samvetsgrant utöva sitt ämbete och att inte yppa vad som förekommit vid domstolens överläggningar.
Artikel 3
Domarna skall åtnjuta immunitet mot rättsliga förfaranden. De skall åtnjuta immunitet vad avser åtgärder, inbegripet muntliga och skriftliga uttalanden, som de vidtagit i sin tjänsteutövning, även sedan deras uppdrag har upphört.
Domstolen får, efter beslut i plenum, häva immuniteten.
När immuniteten har hävts och straffrättsliga förfaranden vidtas mot en domare, skall denne ställas inför rätta i någon av medlemsstaterna endast vid den domstol som är behörig att döma ledamöterna av de högsta nationella domstolarna.
Artikel 4
Domarna får inte inneha något politiskt eller administrativt ämbete.
De får inte utöva någon avlönad eller oavlönad yrkesverksamhet om inte rådet undantagsvis medger avvikelse härifrån.
De skall vid sitt tillträde avge en högtidlig försäkran att såväl under 29 som efter sin ämbetstid respektera de förpliktelser som följer av ämbetet,
25 Riksdagen 1994/95. 1 sattt]. Nr 19. Bilaga 13—21
särskilt skyldigheten att iaktta redbarhet och visa omdöme vid mottagande Prop. 1994/95: 19 av vissa uppdrag eller förmåner efter ämbetstiden. Bilaga 16
I tveksamma fall skall domstolen fatta beslut.
Artikel 5
En domares ämbete skall, frånsett vid normala nytillsättningar och vid dödsfall, upphöra genom att domaren avgår.
När en domare avgår, skall hans avgångsskrivelse ställas till domstolens ordförande för vidare befordran till rådets ordförande. När så skett, blir platsen vakant.Utom i fall som avses i artikel 6, skall domaren kvarstå i ämbetet till dess hans efterträdare har tillträtt.
Artikel 6
En domare får endast skiljas från sitt ämbete eller berövas rätten till pension eller andra förmåner som utges istället för pension. om han enligt domamas och generaladvokatemas enhälliga bedömning inte längre uppfyller de förutsättningar som krävs eller fullgör de skyldigheter som följer av ämbetet. Den berörde domaren får inte delta i överläggningen.
Domstolens justitiesekreterare skall underrätta församlingens och
kommissionens ordförande om domstolens beslut samt anmäla detta för rådets ordförande.
Om beslutet innebär att en domare skiljs från sitt ämbete, skall sistnämnda anmälan medföra att platsen blir vakant.
Artikel 7
En domare som skall ersätta en ledamot av domstolen vars ämbetstid inte har gått ut, skall utses för återstoden av företrädarens mandattid.
Artikel 8
Bestämmelserna i artiklarna 2-7 skall tillämpas på generaladvokatema.
30
Avdelning II Prop. 1994/95:19 Bilaga 16 Organisation
Artikel 9
Justitiesekreteraren skall inför domstolen avlägga ed att opartiskt och samvetsgrant utöva sitt ämbete och att inte yppa vad som förekommit vid domstolens överläggningar.
Artikel 10
Domstolen skall utse en ersättare för justitiesekreteraren i händelse av förhinder för denne.
Artikel 11
Till domstolen skall knytas tjänstemän och andra anställda så att den kan fungera. De skall ansvara inför justitiesekreteraren under ordförandens överinseende.
A rtikel I 2
Rådet får på förslag av domstolen enhälligt besluta att biträdande referenter skall utses samt fastställa instruktion för dem. De biträdande referenterna får inkallas i enlighet med rättegångsreglemas bestämmelser för att delta i den förberedande handläggningen av ärenden som anhängiggjorts vid domstolen samt för att samarbeta med den domare som är referent.
Biträdande referenter skall utses bland personer vilkas oavhängighet inte kan ifrågasättas och som har de juridiska kvalifikationer som behövs; de skall utses av rådet. De skall inför domstolen avlägga ed att opartiskt och samvetsgrant utöva sitt ämbete och att inte yppa vad som förekommit vid domstolens överläggningar.
Artikel 13
Domarna, generaladvokatema och justitiesekreteraren är skyldiga att vara bosatta där domstolen har sitt säte.
31
Bilaga 16
Artikel 14
Domstolen skall tjänstgöra permanent. Den skall fastställa semesterperioder med vederbörlig hänsyn till verksamhetens krav.
Artikel 15
Domstolens avgöranden skall vara giltiga endast om ett ojämnt antal domare är närvarande. Vid sammanträde i plenum skall domstolens avgöranden vara giltiga om fem domare är närvarande. Avdelningamas avgöranden är endast giltiga om tre domare är närvarande; vid förhinder för en domare på en avdelning får en domare på en annan avdelning tillkallas i enlighet med rättegångsreglema.
A rtikel ] 6
En domare eller en generaladvokat får inte delta i behandlingen av ett ärende i vilket han tidigare uppträtt som en parts ombud, rådgivare eller advokat eller i vilket han som medlem av en domstol, undersökningskommission eller i annan egenskap haft i uppgift att uttala Slg.
Om en domare eller en generaladvokat av särskilda skäl inte anser att han bör delta i avgörandet eller handläggningen av ett visst ärende. skall han underrätta ordföranden om detta. Om ordföranden anser att en domare eller en generaladvokat av särskilda skäl inte bör delta eller framlägga förslag i ett visst ärende. skall han underrätta vederbörande om detta.
Vid svårighet att tillämpa denna artikel skall domstolen besluta i saken.
En part får inte åberopa en domares nationalitet eller att en domare av hans egen nationalitet inte tillhör domstolen eller en av dess avdelningar som skäl för att begära ändring i domstolens eller avdelningens sammansätming. '
Avdelning III Förfarande Artikel 1 7 Staterna och gemenskapens institutioner skall vid domstolen företrädas av ett ombud som utses för varje ärende. Ombudet får biträdas av en
rådgivare eller av en advokat som är behörig att uppträda inför domstol i någon av medlemsstaterna.
Prop. 1994/95: 19
32
Bilaga 16
Övriga parter skall företrädas av en advokat som är behörig att uppträda inför domstol i någon av medlemsstaterna.
Ombud, rådgivare och advokater som uppträder inför domstolen skall på de villkor som anges i rättegångsreglema ha de rättigheter och den immunitet som behövs för att de oavhängigt skall kunna fullgöra sina uppgifter.
Domstolen Skall i enlighet med rättegångsreglema gentemot de rådgivare och advokater som uppträder inför domstolen ha de befogenheter som domstolar normalt har.
Universitetslärare. som är medborgare i medlemsstater vilkas lagstifming ger dem rätt att företräda part inför domstol, skall vid domstolen ha samma rättigheter som enligt denna artikel tillkommer advokater.
Artikel 18
Förfarandet vid domstolen skall bestå av en skriftlig och en muntlig del.
Det skriftliga förfarandet skall innebära att parterna och de institutioner inom gemenskapen, vilkas beslut är föremål för tvist, delges ansökningar, inlagor, svaromål samt förklaringar och eventuella bemötanden samt alla handlingar och dokument som åberopas, eller bestyrkta kopior av dessa.
Delgivningen skall ombesörjas av justitiesekreteraren iden ordning och inom de tidsfrister som föreskrivs i rättegångsreglema.
Det muntliga förfarandet skall bestå i upplåsning av referentens rapport, hörande av ombud, rådgivare och advokater samt generaladvokatens förslag till avgörande och i förekommande fall förhör med vittnen och sakkunniga.
Artikel 19
Talan skall väckas vid domstolen genom en skriftlig ansökan som är ställd till justitiesekreteraren. Ansökningen skall innehålla uppgifter om sökandens namn och hemvist samt den undertecknandes ställning, motpartens namn, tvisteföremålet, yrkanden samt en kort framställning av grunderna för talan.
Ansökningen skall i förekommande fall åtföljas av den rättsakt som begärs ogiltigförklarad eller, i fall enligt artikel 148 i detta fördrag, av skriftligt bevis om dagen för den anmodan som avses i nämnda artikel. Om ansökningen inte åtföljs av dessa handlingar, skall justitiesekreteraren
Prop. 1994/95:19
33
anmoda vederbörande att inom skälig tid inge dem; dock får talan inte Prop. 1994/95: 19 avvisas på den grund att dessa handlingar inkommit först efter det att Bilaga 16 tiden för att väcka talan har gått ut.
Artikel 20
I fall som avses i artikel 18 i detta fördrag skall talan väckas vid domstolen genom en ansökan som är ställd till justitiesekreteraren. Ansökningen skall innehålla uppgifter om sökandens namn och hemvist samt den undertecknandes ställning, en hänvisning till det beslut som överklagas, motpartemas namn. tvisteföremålet, yrkandena och en kort framställning av grunderna för talan.
Ansökningen skall åtföljas av en bestyrkt kopia av det beslut av skiljedomskommittén som överklagas.
Om domstolen avvisar talan, blir skiljedomskommitténs beslut slutgiltigt.
Om domstolen upphäver skiljedomskommitténs beslut, får saken i förekommande fall på begäran av någon av parterna tas upp på nytt inför skiljedomskommittén. Denna är bunden av domstolens rättsliga bedömning.
Artikel 2]
I fall som avses i artikel 150 i detta fördrag skall beslut av en nationell domstol att uppskjuta handläggningen av ett ärende och hänskjuta det till domstolen anmälas till denna av den nationella domstolen. Om detta beslut skall därefter justitiesekreteraren underrätta parterna. medlemsstaterna och kommissionen, samt även rådet om den rättsakt vars giltighet eller tolkning är omtvistad härrör från rådet.
Inom två månader efter underrättelsen har parterna, medlemsstaterna, kommissionen och i förekommande fall rådet rätt att till domstolen inkomma med inlagor eller sla-iftliga synpunkter.
Artikel 22
Domstolen får begära att en part inkommer med alla de dokument och upplysningar som domstolen anser önskvärda. Om parten vägrar skall domstolen ta detta till protokollet.
Domstolen får även begära att medlemsstater och institutioner som inte är parter i målet skall lämna alla upplysningar som domstolen anser behövs för handläggningen.
34
Artikel 23 Prop. 1994/95:19 Bilaga 16 Domstolen får när som helst efter eget val anförtro sakkunniguppdrag åt enskilda personer, organ, myndigheter, kommittéer eller organisationer.
Artikel 24
Vittnen får höras i enlighet med rättegångsreglema.
Artikel 25
Domstolen skall gentemot tredskande vittnen ha de befogenheter som i allmänhet tillkommer domstolar och får i enlighet med rättegångsreglema döma till böter.
Artikel 26
Vittnen och sakkunniga får höras under ed enligt det formulär som fastställts i rättegångsreglema eller på det sätt som lagstiftningen i vittnets eller den sakkunniges hemland föreskriver.
A rtikel 2 7
Domstolen får förordna att ett vittne eller en sakkunnig skall höras av den behöriga rättsliga myndigheten på hans bostadsort.
Detta förordnande skall tillställas den behöriga rättsliga myndigheten för åtgärd i enlighet med föreskrifter som fastställts i rättegångsreglema. De handlingar som utfärdats med anledning av begäran om förhör skall överlämnas till domstolen enligt samma regler.
Domstolen skall stå för kosmadema med förbehåll för att de i förekommande fall påläggs parterna.
Artikel 28
En medlemsstat skall behandla mened eller ovarsarn utsaga som ett vittne eller en sakkunnig har gjort sig skyldig till som om motsvarande brott begåtts inför nationell domstol i tvistemål. På anmodan av domstolen skall den berörda medlemsstaten väcka åtal mot gärningsmannen vid behörig nationell domstol.
35
Artikel 29 Prop. 1994/95:19 Bilaga 16 Domstolens förhandlingar skall vara offentliga om inte domstolen när synnerliga skäl föreligger, på eget initiativ eller på begäran av parterna, bestämmer något annat.
Artikel 30
Domstolen får under förhandlingarna höra sakkunniga och vittnen samt parterna själva. De sismämnda får dock föra sin talan muntligt endast genom ombud.
Artikel 3]
Protokoll skall föras vid varje förhandling och undertecknas av ordföranden och justitiesekreteraren.
Artikel 32
Turordningslista för förhandlingarna skall fastställas av ordföranden.
Artikel 33
Domstolens överläggningar skall vara och förbli hemliga.
Artikel 34
Domar skall ange skälen för domsluten. De skall uppta namnen på de domare som deltog i överläggningarna.
Artikel 35
Domar skall undertecknas av ordföranden och justitiesekreteraren. De skall avkunnas vid offentligt sammanträde.
Artikel 36
Domstolen skall besluta i fråga om rättegångskostnader.
36
Bilaga 16
Artikel 3 7
Genom ett förenklat förfarande, som vid behov får avvika från enskilda föreskrifter i denna stadga och som skall fastställas i rättegångsreglema, får domstolens ordförande besluta i fråga om framställning om uppskov som avses i artikel 157 i detta fördrag, om tillämpning av interimistiska åtgärder enligt artikel 158 eller om uppskov med verkställighet enligt artikel 164 sista stycket.
Vid förhinder för ordföranden skall denne ersättas av en annan domare i enlighet med rättegångsreglema.
Avgöranden av ordföranden eller den domare som ersätter honom skall endast vara interimistiska och på intet sätt föregripa domstolens beslut i huvudsaken.
A rtikel 3 8
Medlemsstaterna och gemenskapens institutioner får intervenera i tvister inför domstolen.
Samma rätt skall gälla för varje annan person som har ett berättigat intresse av utgången av den tvist som underställts domstolen; undantag utgör tvister mellan medlemsstater, mellan gemenskapens institutioner eller mellan medlemsstater och gemenskapens institutioner.
Genom yrkanden i interventionsansökan får endast en av parternas yrkanden biträdas.
Artikel 39
Om en rätteligen instämd part inte inkommer med skriftligt svaromål, skall tredskodom meddelas mot honom. Talan mot domen får föras inom en månad efter delgivning. Sådan talan skall inte medföra uppskov med verkställigheten av tredskodomen om inte domstolen beslutar något annat.
Artikel 40
Medlemsstaterna, gemenskapens institutioner och varje annan fysisk eller juridisk person får i de fall och på de villkor som skall anges i rättegångsreglema i egenskap av tredje man föra talan mot en dom som meddelats utan att de blivit hörda, om domen berör deras rätt.
Prop. 1994/95: 19
37
Artikel 41 Prop. 1994/95:19
Bilaga 16 I händelse av tveksamhet rörande innebörden och räckvidden av en dom, skall det ankomma på domstolen att klargöra dess rätta innebörd på
begäran av en part eller en av gemenskapens institutioner som har ett berättigat intresse därav.
Artikel 42
En framställning hos domstolen om ändring av en dom får endast grundas på upptäckten av en omständighet som kan utöva ett avgörande infiytande på målets utgång och som när domen meddelades var okänd för domstolen och för den som begår ändring.
Ändringsförfarandet skall inledas med ett beslut av domstolen i vilket uttryckligen konstateras att förekomsten av den nya omständigheten är av sådan art att det finns anledning till ändring och att framställningen av denna anledning kan tas upp till prövning.
Framställning om ändring får inte göras senare än tio år från den dag domen gavs.
Artikel 43
Tidsfrister med hänsyn till avstånd skall fastställas i rättegångsreglema.
Försutten tid skall inte medföra rättsförlust, om vederbörande styrker förekomsten av oförutsebara omständigheter eller force majeure.
Artikel 44
Talan mot gemenskapen om ansvar i utomobligatoriska rättsförhållanden skall preskriberas fem år efter den händelse som föranleder ansvarstalan. Preskription skall avbrytas genom att talan väcks vid domstolen eller genom att den skadelidande dessförinnan gör framställning hos en av gemenskapens behöriga institutioner. I sistnämda fall skall talan väckas inom den frist av två månader som anges Xiirtikel 146; bestämmelsema i artikel 148 andra stycket skall tillämpas i förekommande fall.
Artikel 45
De rättegångsregler som avses i artikel 160 i fördraget skall, förutom de bestämmelser som anges i denna stadga, innehålla alla övriga 33
Bilaga 16
bestämmelser som behövs för stadgans tillämpning och, vid behov, för dess komplettering.
Artikel 46
Rådet får genom enhälligt beslut vidta de kompletterande ändringar av bestämmelsema i denna stadga som visar sig nödvändiga till följd av åtgärder som rådet vidtagit enligt artikel 137 sista stycket i detta fördrag.
Artikel 47
Omedelbart efter edsavläggelsen skall rådets ordförande övergå till att genom lottning välja ut de domare och generaladvokater vilkas ämbetstid skall upphöra vid utgången av de första tre åren i enlighet med artikel 139 andra och tredje styckena i detta fördrag.
TILL BEVIS HÄRPÅ har undertecknade befullmäktigade undertecknat detta protokoll.
Som skedde i Bryssel den sjuttonde april nittonhundrafemtiosju.
J. Ch. Snoy et d'Oppuers C.F. Ophiils Robert Marjolin Vittorio Badini Lambert Schaus J. Linthorst Homan
Prop. 1994/95: 19
39
Bilaga 16
4. Protokoll om immunitet och privilegier för Europeiska atomenergigemenskapen
DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA TILL FÖRDRAGET OM UPPRATTANDET AV EUROPEISKA ATOMENERGIGEMENSKAPEN,
SOM BEAKTAR att, i enlighet med artikel 191 i detta fördrag, skall gemenskapen åtnjuta sådan immunitet och sådana privilegier inom medlemsstaternas territorier som behövs för att den skall kunna uppnå sina mål; villkoren för detta skall närmare fastställas i ett separat
protokoll, HAR UTSETT som befullmäktigade för att upprätta detta protokoll:
Hans majestät belgamas konung
Baron J. Ch. S noy et d ' 0 p p u e r s , generalsekreterare i ekonomiministeriet, ordförande i den belgiska delegationen vid regeringskonferensen; Förbundsrepubliken Tysklands president professor dr Carl Friedrich 0 p h ii [ s , Förbundsrepubliken Tysklands ambassadör, ordförande i den tyska delegationen vid regeringskonferensen; Franska republikens president Robert M a rj ol in , professor vid rättsvetenskapliga fakulteten, vice ordförande i den franska delegationen vid regeringskonferensen; Italienska republikens president M. V. Badini Confalonieri, statssekreterare i utrikesministeriet, ordförande i den italienska delegationen vid regeringskonferensen;
Hennes kungliga höghet storhertiginnan .av Luxemburg
M. Lambert S c h a u s , Storhertigdömet Luxemburgs ambassadör, ordförande i den luxemburgska delegationen vid regeringskonferensen;
Prop. 1994/95: 19
40
Hennes majestät drottningen av Nederländerna Prop. 1994/95: 19
Bilaga 16 M. I. L i n t h 0 r st H 0 m a n , ordförande i den nederländska delegationen vid regeringskonferensen;SOM, sedan de utväxlat sina fullmakter och funnit dem vara i god och behörig form,
HAR ENATS OM följande bestänunelser som skall fogas till Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen.
Kapitel 1
Gemenskapens egendom, medel, tillgångar och transaktioner
Artikel ]
Gemenskapens lokaler och byggnader skall vara okränkbara. De får inte genomsökas, beslagtas, kontiskeras eller exproprieras. Gemenskapens egendom och tillgångar får inte utan tillstånd från domstolen bli föremål för några administrativa eller rättsliga tvångsåtgärder.
Artikel 2
Gemenskapens arkiv skall vara okränkbara.
Artikel 3
Gemenskapen, dess tillgångar, inkomster och övrig egendom skall vara befriade från alla direkta skatter.
Medlemsstatemas regeringar skall i alla de fall där så är möjligt vidta lämpliga åtgärder för att efterskänka eller betala tillbaka summan av de indirekta skatter och avgifter som ingår i priset på lös eller fast egendom när gemenskapen för tjänstebmk gör betydande inköp i vilka denna typ av skatter och avgifter inkluderas i priset. Dessa bestämmelser får dock inte tillämpas på ett sådant sätt att konkurrensen inom gemenskapen snedvrids.
Ingen befrielse skall beviljas för sådana skatter och avgifter som utgör betalning för allmännyttiga tjänster.
41
Bilaga 16
Artikel 4
Gemenskapen skall vara befriad från alla tullar, förbud och restriktioner vad avser import och export av varor som är avsedda för tjänstebruk; varor som på detta sätt har förts in i en stat får inte avyttras , vare sig detta sker mot betalning eller inte — inom denna stats territorium, om det inte sker på villkor som godkänts av den statens regering.
Gemenskapen skall också vara befriad från alla tullar, förbud och restriktioner vad avser import och export av gemenskapens publikationer.
Kapitel 2 Meddelanden och identitetshandlingar Artikel 5
Vad avser gemenskapens officiella meddelanden och översändandet av alla dess dokument skall gemenskapens institutioner inom varje medlemsstats territorium åmjuta samma behandling som staten i fråga ger diplomatiska beskickningar.
OHiciell korrespondens och andra former av officiella meddelanden som gemenskapens institutioner skickar får inte censureras.
Artikel 6
Identitetshandling i den form som rådet skall fastställa kan av ordförandena för gemenskapens institutioner utställas till ledamöter, medlemmar och anställda i gemenskapens institutioner och skall godtas som giltig resehandling av medlemsstaternas myndigheter. Dessa identitetshandlingar skall utställas till tjänstemän och anställda enligt de villkor som fastställts enligt bestämmelserna i artikel 186 i fördraget.
Konunissionen får sluta avtal om att dessa identitetshandlingar skall gälla som giltiga resehandlingar inom tredje lands territorium.
Prop. 1994/95: 19
42
Kapitel 3 Prop. 1994/95:19 Bilaga 16 Församlingens ledamöter
Artikel 7
Församlingens ledamöter får inte underkastas någon begränsning av administrativ eller annan natur i sin rörelsefrihet under resa till eller från församlingens mötesplats.
Församlingens ledamöter skall, vad avser tull- och valutakontroll,
a) av sin egen regering beviljas samma lättnader som högre tjänstemän som tillfälligt reser utomlands i offentligt uppdrag.
b) av regeringarna i övriga medlemsstater beviljas samma lättnader som företrädare för utländska regeringar som tillfälligt har offentligt uppdrag.
Artikel 8
Församlingens ledamöter får inte förhöras, kvarhållas eller lagföras på grund av yttranden de gjort eller röster de avlagt under utövandet av sitt ämbete.
Artikel 9 Under församlingens sessioner skall dess ledamöter åmjuta:
a) vad avser deras egen stats territorium, den immunitet som beviljas parlamentsledamöter i deras land,
b) vad avser alla andra medlemsstaters territorium, immunitet vad gäller alla former av kvarhållande och lagföring.
Immuniteten skall även vara tillämplig på ledamöterna under resan till och från församlingens mötesplats.
Immuniteten kan inte åberopas av en ledamot som tas på bar gärning och kan inte hindra församlingen att utöva sin rätt att upphäva en av dess ledamöters immunitet.
Kapitel 4
Företrädare för de medlemsstater som deltar i arbetet i gemenskapens institutioner
43
Bilaga 16
Artikel 10
Företrädare för de medlemsstater som deltar i arbetet i gemenskapens institutioner, deras rådgivare och tekniska experter skall i sin tjänsteutövning och under resan till och från mötesplatsen åmjuta sedvanliga privilegier, immunitet och lättnader.
Denna artikel skall även vara tillämplig på ledamöter av gemenskapens rådgivande organ.
Kapitel 5
Tjänstemän och anställda i gemenskapen
Artikel 1]
Inom varje medlemsstats territorium och oberoende av statstillhörighet skall tjänstemän och anställda i gemenskapen, enligt artikel 186 i fördraget
8)
b)
d)
åmjuta immunitet mot rättsliga förfaranden vad avser handlingar som de har begått i sin tjänsteutövning, inbegripet muntliga och skriftliga uttalanden, om inte annat följer av bestämmelserna i artiklarna 152 och 188 i detta fördrag. De skall åmjuta denna immunitet även efter det att deras uppdrag har upphört: tillsammans med sina äkta makar och av dem försörjda familjemedlemmar vara undantagna från bestämmelser om begränsning av invandring och formaliteter för registrering av utlänningar: beviljas samma lättnader i fråga om valuta- och växlingsbestämmelser som normalt beviljas tjänstemän i internationella organisationer; då de tillträder sin tjänst i landet i fråga, ha rätt att tullfritt föra in sitt bohag och sina personliga tillhörigheter från det land där de senast var bosatta eller från det land där de är medborgare, samt ha rätt att tullfritt föra ut sina möbler och personliga tillhörigheter då deras tjänstgöringstid i landet är slut, om inte annat följer av de villkor som regeringen i det land där rätten utövas, i båda fallen, anser nödvändiga; ha rätt att tullfritt införa ett motorfordon för personligt bruk som antingen förvärvats enligt gällande regler för hemmamarknaden i det land där de senast var bosatta eller i det land där de är medborgare, samt ha rätt att tullfritt föra ut fordonet, om inte annat följer av de villkor som det berörda landets regering, i båda fallen, anser nödvändiga.
Prop. 1994/95:19
Artikel 12 Prop. 1994/95:19 Bilaga 16 Gemenskapens tjänstemän och anställda skall vara skyldiga att betala skatt till gemenskapen på de löner och arvoden de får av gemenskapen enligt de villkor och det förfarande som rådet, på förslag från kommissionen inom ett år efter det att detta fördrag har trätt i kraft, har fastställt.
De skall vara befriade från nationella skatter på de löner och arvoden de får av gemenskapen.
Artikel 13
Gemenskapens tjänstemän och anställda som enbart på grund av sin tjänsteutövning i gemenskapen bosätter sig inom territoriet för en annan medlemsstat än den i vilken de vid tiden för sitt tjänstetillträde vid gemenskapen var skatterättsligt bosatta, skall — vad avser inkomst- och förmögenhetsbeskatming samt arvsskatt och tillämpningen av avtal om undvikande av dubbelbeskattning som ingåtts mellan gemenskapens medlemsstater — i båda länderna behandlas som om de fortfarande var bosatta på sin tidigare bostadsort, förutsatt att denna befinner sig inom en av gemenskapens medlemsstater. Detta gäller även för äkta makar, förutsatt att de inte utövar någon egen yrkesverksamhet, och för barn som de personer som avses i denna artikel försörjer och har hand om.
Lös egendom som tillhör de personer som avses i föregående stycke och som finns inom den stats territorium i vilken de uppehåller sig, skall vara befriad från arvsskatt i den staten. Vid fastställande av sådan skatt skall den lösa egendomen anses finnas i den stat där personerna skatterättsligt är bosatta, om inte annat följer av tredje lands rätt och eventuell tillämpning av bestämmelser i internationella avtal om dubbelbeskattning .
Vid tillämpningen av bestämmelserna i denna artikel skall inte hänsyn tas till en bostadsort som enbart beror på tjänsteutövning inom andra internationella organisationer.
Artikel 14
Rådet skall enhälligt och på förslag som kommissionen skall framställa inom ett år efter det att detta fördrag har trätt i kraft, fastställa ordningen för sociala förmåner för gemenskapens tjänstemän och anställda.
45
26 Rikrdagen I994i95. I saml. Nr 19. Bilaga I3—Zl
Bilaga 16
Artikel 15
Rådet skall på förslag från kommissionen och efter att ha samrått med övriga berörda institutioner, besluta vilka grupper av gemenskapens tjänstemän och anställda bestämmelserna i artikel 11, artikel 12 andra stycket och artikel 13 helt eller delvis skall tillämpas på.
Medlemsstaternas regeringar skall regelbundet underrättas om namn, ställning och adress på de tjänstemän och anställda som ingår i dessa
grupper. Kapitel 6 Immunitet och privilegier för beskickningar hos gemenskapen Artikel 16 Den medlemsstat på vars territorium gemenskapen har sitt säte skall bevilja tredje lands beskickning som är ackrediterad hos gemenskapen immunitet enligt diplomatisk sedvänja. Kapitel 7 Allmänna bestänunelser
Artikel 1 7
Privilegier, immunitet och lättnader skall endast beviljas gemenskapens tjänstemän och anställda om det ligger i gemenskapens intresse.
Var och en av gemenskapens institutioner skall upphäva den immunitet som har beviljats en tjänsteman eller en anställd, om institutionen anser att upphävandet av immuniteten inte strider mot gemenskapens intresse. Artikel 18
Gemenskapens institutioner skall vid tillämpningen av detta protokoll samarbeta med de berörda medlemsstaternas ansvariga myndigheter.
Artikel 19
Artiklarna 11—14 och artikel 17 skall vara tillämpliga på kommissionens ledamöter.
Prop. 1994/95: 19
46
Artikel 20 Prop. 1994/95:19 Bilaga 16 Artiklarna 11—14 och artikel 17 skall vara tillämpliga på domstolens domare, generaladvokater, justitiesekreterare och biträdande referenter, utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artikel 3 i protokollet om stadgan för domstolen vad avser immunitet mot rättsliga förfaranden för domare och generaladvokater.
TILL BEVIS HÄRPÅ har undertecknade befullmäktigade undertecknat detta protokoll.
Som skedde i Bryssel den sjuttonde april nittonhundrafemtiosju.
J. Ch. Snoy et d*0ppuers C. F. Ophiils Robert Marjolin Vittorio Badini Lambert Schaus J. Linthorst Homan
47
BILAGA 17
KONVENTIONEN DEN 13 NOVEMBER 1962 OM ÄNDRING AV FÖRDRAGET OM UPPRÄ TTANDET AV EUROPEISKA EKONOMISKA GEMENSKAPEN I SYFTE ATT GÖRA DEN SÄRSKILDA ORDNINGEN FÖR ASSOCIERING AV UTOMEUROPEISKA LÄNDER OCH TERRITORIER SOM BEHANDLAS I FJÄRDE DELEN AV DETTA FÖRDRAG TILLÄMPLIG MED AVSEENDE PÅ NEDERLÄNDSKA ANTILLERNA
Bilaga 17
BILAGA 17
Konventionen den 13 november 1962 om ändring av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen i syfte att göra den särskilda ordningen för associering av utom- europeiska länder och territorier som behandlas i fjärde delen av detta fördrag tillämplig med avseende på Nederländska Antillerna
Hans Majestät Belgamas Konung,
Förbundsrepubliken Tysklands president.
Franska republikens president,
Italienska republikens president.
Hennes Kungliga Höghet Storhertiginnan av Luxemburg,
Hennes Majestät Drottningen av Nederländerna.
som beaktar Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, undertecknat i Rom den 25 mars 1957, och avsiktsför- klaringen om associeringen av Nederländska Antillerna med Europeiska ekonomiska gemenskapen, som gjordes samma dag av deras regeringar och som är fogad till slutakten från regeringskonferensen om den gemensamma marknaden och Euratom.
som önskar att den särskilda ordning som behandlas i fjärde delen av fördraget och som kompletteras med särskilda bestänunelser om import till gemenskapen av oljeprodukter som raffinerats i Nederländska Antillerna, skall tillämpas på den ekonomiska associering av Nederländska Antillerna med Europeiska ekonomiska gemenskapen som begärts av Konungariket Nederländerna, och
som beaktar rådets tillstyrkande yttrande av den 22 oktober 1962, avgivet efter samråd med församlingen och kommissionen,
har beslutat att i detta syfte ändra Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen i enlighet med bestämmelserna i artikel 236 i detta, och har för detta ändamål som befullmäktigade utsett
Prop. 1994/95:19
HANS MAJESTÄT BELGARNAS KONUNG Prop. 1994/95:19
Bilaga 1 7 Henri Fayat, vice utrikesminister;
FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLANDS PRESIDENT
Rolf Lahr, statssekreterare i utrikesministeriet;
FRANSKA REPUBLIKENS PRESIDENT
ambassadör Jean-Marc Boegner, ordförande i den franska delegationen vid regeringskonferensen;
ITALIEN SKA REPUBLIKENS PRESIDENT
Carlo Russo, biträdande statssekreterare i utrikesministeriet;
HENNES KUNGLIGA HÖGHET STORHERTIGINNAN AV LUXEMBURG
Eugene Schaus, vice konseljpresident, utrikesminister;
HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV NEDERLÄNDERNA
H.R. van Houten. statssekreterare i utrikesministeriet; W.F.M. Lampe, minister för Nederländska Antillerna;
SOM sammankallats av ordföranden för gemenskapens råd och som sedan de utväxlat sina fullmakter och funnit dem vara i god och behörig form,
HAR ENATS om följande bestämmelser. Artikel ]
Nederländska Antillerna förs upp på listan i bilaga IV till Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen. Protokollet om varor som har sitt ursprung i och kommer från vissa länder och som särbehandlas vid import till en medlemsstat skall därför inte längre tillämpas på detta land.
Bilaga 17
Vad gäller förbindelserna mellan detta land å ena sidan och med- lemsstatema och de utomeuropeiska territorierna å andra sidan skall, i fråga om Nederländska Antillerna, den ordning gälla som från och med dagen för denna konventions ikraftträdande följer av tillämpningen avfördraget, och som därefter skall tillämpas på övriga associerade utomeuropeiska länder och territorier.
Artikel 2
Protokollet om import till Europeiska ekonomiska gemenskapen av oljeprodukter som raffinerats i Nederländska Antillerna läggs till de protokoll som är fogade till Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och som utgör en integrerad del av detta; texten till protokollet är fogad till denna konvention.
Artikel 3
Denna konvention skall ratificeras av de höga fördagsslutande parterna i enlighet med deras respektive konstitutionella bestämmelser. Ratifika- tionsinstrumenten skall deponeras hos Italiens regering.
Denna konvention träder i kraft den första dagen i den månad som följer efter det att det sista ratifikationsinstrumentet har deponerats. Om emellertid detta har deponerats mindre än femton dagar före följande månads början, träder konventionen inte i kraft förrän den första dagen i den andra månaden efter det att det har deponerats.
Artikel 4
Denna konvention, upprättad i ett enda original på franska, italienska, nederländska och tyska språken, vilka fyra texter är lika giltiga. skall deponeras i arkiven hos Italiens regering, som skall överlämna en bestyrkt kopia till var och en av de andra signatärstatemas regeringar.
TILL BEVIS HÄRPÅ har undertecknade befullmäktigade undertecknat detta fördrag.
H. FAYAT R. LAHR
J.M. BOEGNER C. RUSSO E. SCHAUS H.R. VAN HOUTEN, W.F.M. LAMPE
Som skedde i Bryssel den trettonde november nittonhundrasextiotvå.
Prop. 1994/95:19
PROTOKOLL Prop. 1994/95: 19 Bilaga 17 OM IMPORT TILL EUROPEISKA EKONOMISKA GEMENSKAPEN AV OLJEPRODUKTER SOM RAFFINERATS 1 NEDERLÄNDSKA ANTILLERNA
DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA,
SOM ÖNSKAR närmare reglera det handelssystem som tillämpas vid import till Europeiska ekonomiska gemenskapen av oljeprodukter som raffinerats i Nederländska Antillerna.
HAR ENATS OM följande bestämmelser som skall fogas till detta fördrag:
Artikel 1
Detta protokoll gäller för oljeprodukter som omfattas av nr 27.10, 27.11, 27.12, ur 27.13 (paraffin, petroleumvax eller "scale wax" och återstoden från paraffin) och 27.14 i Brysselnomenklaturen och som importeras för att användas i medlemsstaterna.
Artikel 2
På de villkor som anges i detta protokoll skall medlemsstaterna åta sig att för oljeprodukter som har raffinerats i Nederländska Antillerna bevilja de tullförmåner som följer av detta territoriums associering med gemenskapen. Dessa bestämmelser skall gälla oavsett vilka ursprungs- regler som medlemsstaterna tillämpar.
Artikel 3
1. Om kommissionen på begäran av en medlemsstat eller på eget initiativ konstaterar att import till gemenskapen, enligt den i artikel 2 angivna ordningen, av oljeprodukter som raffinerats i Nederländska Antillerna skapar faktiska svårigheter på marknaden i en eller fiera medlemsstater, skall kommissionen besluta om att medlemsstaterna i fråga skall införa, höja eller återinföra tullar på denna import i sådan utsträckning och för en så lång tid som behövs för att komma till rätta med situationen. De tullar som införs, höjs eller återinförs får inte överstiga dem som för samma produkter tillämpas gentemot tredje land.
2. Bestämmelserna i punkt 1 kan under alla omständigheter tillämpas om gemenskapens import avoljeprodukter som raffinerats i Nederländska Antillerna uppgår till två miljoner ton per år.
Bilaga 17
3. Rådet skall informeras om de beslut som kommissionen fattar enligt punkterna 1 och 2, inklusive de beslut som syftar till att avslå en medlemsstats begäran. Rådet skall på begäran av en medlemsstat pröva besluten och kan med kvalificerad majoritet när som helst ändra eller upphäva dem.
Artikel 4
1. Om en medlemsstat anser att den import av i Nederländska Antillerna raffinerade oljeprodukter som sker antingen direkt eller via en annan medlemsstat och enligt den ordning som föreskrivs i artikel 2, skapar faktiska svårigheter på den förstnämnda statens marknad och att åtgärder för att komma till rätta med svårigheterna omedelbart måste vidtas, kan staten på eget initiativ besluta om att tillämpa tullar på sådan import; tullarna får dock inte överstiga dem som för samma produkter tillämpas gentemot tredje land. Medlemsstaten skall underrätta kommissionen om sitt beslut och konunissionen skall inom en månad besluta om huruvida de av staten vidtagna åtgärderna skall bestå. ändras eller upphävas. Bestämmelserna i artikel 3.3 skall tillämpas på kommissionens beslut.
2. Om de kvantiteter av i Nederländska Antillerna raffinerade oljepro- dukter, som antingen direkt eller via någon annan medlemsstat och enligt den i artikel 2 föreskrivna ordningen importeras till en eller flera medlemsstater i gemenskapen, under ett kalenderår överstiger det antal ton som anges i bilagan till detta protokoll, skall de åtgärder som den eller de medlemsstaterna har vidtagit enligt punkt 1 för det aktuella året anses berättigade; efter att ha förvissat sig om att det fastställda antalet ton har uppnåtts, skall kommissionen protokollföra ätgärdema. I sådana fall får inte de övriga medlemsstaterna föra saken inför rådet.
Artikel 5
Om gemenskapen beslutar att tillämpa kvantitativa restriktioner på oljeprodukter oavsett varifrån dessa importeras, kan restriktionerna även tillämpas på import av sådana produkter från Nederländska Antillerna. I sådana fall skall Nederländska Antillerna beviljas en fördelaktigare behandling än tredje land.
Artikel 6
l. Rådet skall enhälligt och efter att ha hört församlingen och kommis- sionen ompröva bestämmelserna i artikel 2—5 när en gemensam ur- sprungsdefinition antas för oljeprodukter som kommer från tredje land eller associerade länder, när beslut fattas inom ramen för en gemensam handelspolitik för produkterna i fråga eller när en gemensam energipoli— tik fastställs.
Prop. 1994/95:19
Bilaga 17
2. Vid en sådan omprövning skall dock under alla omständigheter likvärdiga fördelar behållas för Nederländska Antillerna i lämplig form och för en minsta kvantitet av 2 1/2 miljoner ton oljeprodukter.
3. Gemenskapens åtaganden i fråga om-de likvärdiga fördelar som anges i punkt 2 kan om det behövs fördelas på låndemivå; därvid skall hänsyn tas till det antal ton som anges i bilagan till detta protokoll.
Artikel 7
För att genomföra detta protokoll skall kommissionen följa utvecklingen av importen till medlemsstaterna av oljeprodukter som har raffinerats i Nederländska Antillerna. Medlemsstaterna skall i enlighet med av kommissionen utfärdade administrativa föreskrifter lämna kommissionen all ändamålsenlig information; kommissionen skall sprida informationen.
TILL BEVIS HÄRPÅ har undertecknade befullmäktigade undertecknat detta protokoll.
H. FAYAT R. LAHR J.M. BOEGNER C. RUSSO E. SCHAUS HR. VAN HOUTEN, W.F.M. LAMPE
Som skedde i Bryssel den trettonde november nittonhundrasextiotvå.
Bilaga till protokollet
För genomförandet av artikel 4.2 i protokollet om import till Europeiska ekonomiska gemenskapen av oljeprodukter som raffinerats i Nederländska Antillerna, har de höga fördragsslutande parterna beslutat att kvantiteten 2 miljoner ton oljeprodukter från Antillerna skall fördelas mellan medlemsstaterna enligt följande:
Tyskland 625.000 ton Den ekonomiska unionen mellan Belgien och Luxemburg 200.000 ton Frankrike 75.000 ton Italien 100.000 ton Nederländerna 1 000.000 ton
Prop. 1994/95:19
BILAGA 18 FÖRDRAGET DEN 8 APRIL 1965 OM UPPRÄT TANDE T AV ETT GEMENSAMT RÅD OCH EN GEMENSAM KOMMISSION FÖR EUROPEISKA GEMENSKAPERNA
BILAGA 18 Prop. 1994/95:19 Bilaga 18 Fördraget den 8 april 1965 om upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam kommission för Europeiska
gemenskaperna
HANS MAJESTÄT BELGARNAS KONUNG,
FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLANDS PRESIDENT,
FRANSKA REPUBLIKENS PRESIDENT,
ITALIENSKA REPUBLIKENS PRESIDENT,
HANS KUNGLIGA HÖGHET STORHERTIGEN AV LUXEMBURG,
HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV NEDERLÄNDERNA. SOM BEAKTAR artikel 96 i Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen,
SOM BEAKTAR artikel 236 i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen,
SOM BEAKTAR artikel 204 i Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen,
SOM FÖRESATT SIG att gå vidare mot europeisk enhet, SOM AVSER att förena de tre gemenskaperna,
SOM ÄR MEDVETNA OM att bildandet av gemensamma institutioner för gemenskapen bidrar till detta enande,
HAR BESLUTAT att upprätta ett gemensamt råd och en gemensam Prop. 1994/95:19 kommission för Europeiska gemenskaperna, och har för detta ändamål Bilaga 18 som befullmäktigade utsett: Hans majestät belgamas konung Paul-Henri Spaak, vice premiärminister och utrikesminister; Förbundsrepubliken Tysklands president Kurt Schmiicker, ekonomiminister; Franska republikens president Maurice Couve de Murville, utrikesminister; Italienska republikens president Amintore Fanfani, utrikesminister; Hans kungliga höghet storhertigen av Luxemburg Pierre Werner, premiärminister och utrikesminister; Hennes majestät drottningen av Nederländerna J. M. A. H. Luns, utrikesminister;
SOM, sedan de utväxlat sina fullmakter och funnit dem vara i god och behörig form, har enats om följande.
Bilaga 18
KAPITEL 1
EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD-
Artikel]
Ett Europeiska gemenskapernas råd (i det följande kallat "rådet") upprättas härmed. Detta råd skall ersätta Europeiska kol- och stålgemenskapens "särskilda ministerråd",
Europeiska ekonomiska gemenskapens råd och Europeiska atomenergigemenskapens råd.
Det skall utöva de befogenheter och den behörighet som tilldelats dessa institutioner enligt bestämmelsema i Fördragen om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen, Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomener gigemenskapen samt detta fördrag.
Artikel 2
Rådet skall bestå av företrädare för medlemsstaterna. Varje regering skall utse en av sina medlemmar att ingå i rådet.
Ordförandeskapet skall utövas av varje medlemsstat i rådet sex månader åt gången enligt följande ordning mellan medlemsstaterna: Belgien, Tyskland, Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna.
Artikel 3
Rådet skall sammanträda efter kallelse av ordföranden, på dennes initiativ eller på begäran av någon rådsmedlem eller kommissionen.
Artikel 4
En kommitté som består av medlemsstaternas ständiga representanter skall ha till uppgift att förbereda rådets arbete och att utföra de uppdrag som rådet ger den. - -
Artikel 5
Rådet skall anta sin egen arbetsordning.
27 Riksdagen 1994/95. I saml. Nr 19. Bilaga 13—21
Prop. 1994/95: 19
Bilaga 18
Artikel 6
Rådet skall med kvalificerad majoritet fastställa löner, arvoden och pensioner för kommissionens ordförande och ledamöter, domstolens ordförande, domare, generaladvokater och justitiesekreterare. Rådet skall med samma majoritet också fastställa alla betalningar som görs i stället för sådan ersättning.
Artikel 7
Artikel 27, artikel 28 första stycket, och artiklama 29 och 30 i Fördraget om upprättandet av Europeiska kol. och stålgemenskapen, artildama 146, 147, 151 och 154 i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, och artiklarna 116, 117, 121 och 123 i Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenSkapen skall upphöra att gälla.
Artikel 8
1. Villkoren för utövandet av den behörighet som tilldelats "det särskilda ministerrådet" i Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen och i protokollet om stadgan för domstolen som är bifogat det fördraget skall ändras i enlighet med punkterna 2 och 3.
2. Artikel 28 i Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen skall ändras enligt följande:
a) Till bestämmelserna i tredje stycket, som lyder:
"När detta fördrag kräver enhälligt beslut eller enhälligt samtycke, fordras samtliga rådsmedlemmars röster för beslutet eller samtycket. "
skall följande bestämmelser läggas:
"Den omständigheten att personligen närvarande eller företrädda medlemmar avstår från att rösta hindrar emellertid inte att rådet fattar beslut som kräver enhällighet vid tillämpningen av artiklarna 21, 32, 320, 78d och 78f i detta fördrag samt artikel 16, artikel 20 tredje stycket, artikel 28 femte stycket och artikel 44 i domstolens stadga. "
Prop. 1994/95: 19
Bilaga 18
b) Till bestämmelserna i fjärde stycket, som lyder:
"Frånsett beslut som kräver kvalijicerad majoritet eller enhällighet, skall rådets beslut fattas av majoriteten av rådets medlemmar. Denna majoritet skall anses ha uppnåtts, om den omfattar den absoluta majoriteten av medlemsstaternas företrädare, inklusive rösten från företrädaren för en av de medlemsstater, som var och en svarar för minst en sjättedel av det totala produktionsvärdet av kol och stål i gemenskapen. "
skall följande bestämmelser läggas:
”Emellertid skall för tillämpningen av de bestämmelser i artiklarna 78, 78b och 78d i detta fördrag, vilka kräver kvalificerad majoritet, rådsmedlemmar röster vägas enligt följande: Belgien 2, Tyskland 4, Frankrike 4, Italien 4, Luxemburg ], Nederländerna 2. För beslut krävs minst tolv röster från minst fyra medlemmar. "
3. Protokollet om stadgan för domstolen som är bifogat Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen skall ändras enligt följande:
a) Artiklarna 5 och 15 skall upphöra att gälla.
b) Artikel 16 skall upphöra att gälla och skall ersättas med följande:
"I . Till domstolen skall knytas tjänstemän och andra anställda så att den kan jimgera. De skall ansvara inför justitiesekreteraren under ordförandens överinseende.
2. Rådet får på förslag av domstolen enhälligt besluta att biträdande referenter skall utses samt fastställa instruktion för dem. De biträdande referenterna får inkallas i enlighet med rättegångsreglemas bestämmelser för att delta i den förberedande handläggningen av ärenden som anhängiggjorts vid domstolen samt för att samarbeta med den domare som är referent.
Biträdande referenter skall utses bland personer vilkas oavhängighet inte kan ifrågasättas och som har de juridiska kvalifikationer som behövs; de skall utses av rådet. De skall inför domstolen avlägga ed att opartiskt och samvetsgrant utöva sitt ämbete och att inte yppa vad som förekommit vid domstolens överläggningar. "
c) Artikel 20 tredje stycket och artikel 28 femte stycket skall ändras genom tillägg av ordet "enhälligt" i slutet av varje stycke före orden "godkännande av rådet".
Prop. 1994/95:19
(1) Den första meningen i artikel 44 skall upphöra att gälla och Prop. 1994/95:19 ersättas med följande: Bilaga 18
"Domstolen skall fastställa sina rättegångsregler. Dessa skall underställas rådet för enhälligt godkännande."
KAPITEL 11
EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION
Artikel 9
En Europeiska gemenskapernas kommission (i det följande kallad "kommissionen") upprättas härmed. Denna kommission skall ersätta Europeiska kol- och stålgemenskapens Höga myndighet, Europeiska ekonomiska gemenskapens kommission och Europeiska atomenergigemenskapens kommission.
Den skall utöva de befogenheter och den behörighet som tilldelats dessa institutioner enligt bestämmelsema i Fördragen om upprättandet av Europeiska kol— och stålgemenskapen, Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen samt detta fördrag.
A rtikel 10
1. Kommissionen skall bestå av nio-ledamöter, som skall utses på grundval av sin allmänna duglighet och vilkas oavhängighet inte kan , ifrågasättas.
Antalet ledamöter av kommissionen får ändras genom enhälligt beslut av rådet.
Endast medborgare i medlemsstaterna får vara ledamöter av kommissionen.
I kommissionen måste ingå minst en medborgare från varje medlemsstat. Dock får högst två ledamöter av kommissionen vara av samma nationalitet.
2. Ledamöterna av kommissionen skall i gemenskapernas allmänna intresse fullgöra sina skyldigheter under full oavhängighet.
Vid fullgörandet av dessa skyldigheter skall de inte vare sig begära eller ta emot instruktioner från någon regering eller något annat organ. De skall avhålla sig från varjehandling som är oförenlig med deras
Bilaga 18
skyldigheter. Varje medlemsstat förbinder sig att respektera denna princip och att inte söka påverka kommissionens ledamöter när de utför sina uppgifter.
Ledamöterna av kommissionen får inte under sin ämbetstid utöva någon annan avlönad eller oavlönad yrkesverksamhet. De skall när de tillträder avge en högtidlig försäkran att såväl under som efter sin ämbetstid respektera de förpliktelser som följer med ämbetet, särskilt deras skyldighet att iaktta redbarhet och visa omdöme vid mottagande av vissa uppdrag eller förmåner efter ämbetstiden. Om dessa förpliktelser åsidosätts får domstolen, på begäran av rådet eller kommissionen, allt efter omständigheterna besluta antingen att den berörda ledamoten skall avsättas från ämbetet enligt artikel 13 eller berövas rätten till pension eller andra förmåner i dess ställe.
Artikel ]]
Ledamöterna av kommissionen skall utses av medlemsstatemas regeringar i samförstånd.
Deras mandattid är fyra år. Mandatet kan förnyas.
Artikel 12
En kommissionsledamots ämbete skall, frånsett vid" normala nytillsättningar och vid dödsfall, upphöra när ledamoten begär sitt entledigande eller avsätts.
För den avgående ledamotens återstående mandattid skall en ersättare utses. Rådet får enhälligt besluta att någon ersättare inte behöver utses.
En ledamot av kommissionen skall kvarstå i ämbetet till dess en ersättare utsetts, utom i fall av avsättning från ämbetet enligt artikel 13.
Artikel 13
Om en ledamot av kommissionen inte längre uppfyller de krav som ställs för att han skall kunna utföra sina uppgifter eller om han gjort sig skyldig till allvarlig försummelse, får domstolen på begäran av rådet eller kommissionen avsätta honom.
Artikel 14
Kommissionens ordförande och tre vice ordförande skall utses bland kommissionens ledamöter för en period av två år i samma ordning som gäller när ledamöterna skall utses. Deras mandat får förnyas. Utom i de fall då hela kommissionen nytillsätts skall sådana utnämningar ske sedan kommissionen hörts.
Prop. 1994/95: 19
Bilaga 18
Om ordföranden eller någon av vice ordförandena avgår, avsätts eller avlider, skall ersättare utses för den återstående mandattiden i enlighet med bestämmelserna ovan.
Artikel 15
Rådet och kommissionen skall samråda och i samförstånd reglera formerna för sitt samarbete.
A rtikel ] 6
Kommissionen skall anta sin arbetsordning för att säkerställa att både den själv och dess avdelningar fullgör sina uppgifter i enlighet med Fördragen om upprättande av Europeiska kol— och stålgemenskapen. Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen samt detta fördrag. Den skall se till att arbetsordningen offentliggörs.
Artikel 17
Kommissionen skall fatta sina beslut med en majoritet av det antal ledamöter som anges i artikel 10.
Kommissionen kan sammanträda med giltig verkan endast om det antal ledamöter som fastställts i arbetsordningen är närvarande.
Artikel 18
Konunissionen skall årligen, senast en månad före öppnandet av församlingens session, offentliggöra en allmän rapport om gemenskapernas verksamhet.
Artikel 19
Artiklarna 156—163 i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, artiklarna 125—133 i Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergi- gemenskapen och artiklama 9—13, artikel 16 tredje stycket,artikel 17 och artikel 18 sjätte stycket i Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen skall upphöra att gälla.
Prop. 1994/95: 19
Bilaga 18
KAPITEL III
FINANSIELLA BESTÄMMELSER Artikel 20
1. Europeiska kol- och stålgemenskapens administrations- utgifter och motsvarande inkomster, Europeiska ekonomiska gemenskapens inkomster och utgifter samt Europeiska atomenergigemenskapens inkomster och utgifter, med undantag för Försörjningsbyråns och de gemensamma företagens inkomster och utgifter samt sådana inkomster och utgifter som skall tas upp i Europeiska atomenergi- gemenskapens forsknings- och investeringsbudget, skall tas upp i Europeiska gemenskapernas budget enligt bestänunelsema i fördragen om upprättandet av de tre gemenskaperna. Denna budget, som skall vara balanserad i fråga om inkomster och utgifter, skall ersätta Europeiska kol- och stålgemenskapens administrationsbudget, EurOpeiska ekonomiska gemenskapens budget och Europeiska atomenergi- gemenskapens driftbudget.
2. Den del av utgifterna som täcks av de avgifter som avses i artikel 49 i Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen skall fastställas till 18 miljoner beräkningsenheter.
Från och med det budgetår som börjar den 1 januari 1967 skall kommissionen varje år förelägga rådet en rapport och med denna rapport som grund skall rådet pröva om det på grund av ändringar i gemenskapernas budget finns anledning att justera denna siffra. Rådet skall besluta med samma majoritet som fastställts i artikel 28 fjärde stycket första meningen i Fördraget om upprättandet av Europeiska kol— och stålgemenskapen. Justeringen skall göras på grundval av en bedömning av utvecklingen av de utgifter som beror på tillämpningen av Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen.
3. Den del av de avgifter som är avsedda att täcka utgifterna i gemenskapernas budget skall vid budgetens genomförande fördelas av kommissionen enligt den tidsplan, som anges i de tinansförordningar som antagits på grundval av artikel 209 b i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och artikel 183 b i Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, och enligt vilken medlemsstatema skall betala in sina bidrag.
Prop. 1994/95:19
Bilaga 18
Artikel 21
Artikel 78 i Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen skall upphöra att gälla och ersättas med följande:
"A rtikel 78
1.
4.
Gemenskapens budgetår skall börja den I januari och sluta den 31 december. '
Gemenskapens administrationsutgifter skall omfatta utgifterna för Höga myndigheten, inklusive sådana som hänför sig till den rådgivande kommitténs verksamhet, liksom utgifterna för domstolen, församlingen och rådet.
Var och en av gemenskapens institutioner skall upprätta en beräkning över sina administrations- utgifter. Höga myndigheten skall sammanställa dessa beräkningar i ett preliminärt förslag till administrationsbudget. Den skall bifoga ett yttrande som får innehålla avvikande beräkningar.
Höga myndigheten skall förelägga rådet det preliminära förslaget till budget senast den 30 september året före det budgetår som förslaget avser.
Rådet skall samråda med Höga myndigheten och i förekommande fall med övriga berörda institutioner; när det avser att avvika från det preliminära budgetförslaget
Rådet skall med kvalificerad majoritet fastställa förslaget till administrationsbudget och sedan överlämna det till församlingen.
Förslaget till administrationsbudget skall föreläggas församlingen senast den 31 oktober året före det budgetår som förslaget avser.
Församlingen har rätt att föreslå rådet ändringar i förslaget till administrationsbudget.
Om församlingen inom en månad efter att ha förelagts förslaget till administrationsbudget har godkänt detta, eller inte har framfört "sin åsikt för rådet, skall administrationsbudgeten anses som slutgiltigt antagen.
Om församlingen inom denna frist har lagt fram ändringsförslag, skall förslaget till administrations- budget tillsammans med de framlagda ändrings- förslagen överlämnas till rådet. Rådet skall diskutera förslaget med Höga myndigheten, och vid behov med övriga berörda institutioner, och skall slutligen med kvalificerad majoritet anta administrationsbudgeten.
Prop. 1994/95: 19
10
6. Det slutgiltiga antagandet av administrations- budgeten medför Prop. 1994/95:19 en befogenhet och förpliktelse för Höga myndigheten att ta emot Bilaga 18 motsvarande inkomster enligt artikel 49. .
Artikel 780
Administrationsbudgeten skall upprättas i den beräkningsenhet som fastställs enligt bestämmelserna i den budgetförordning som antagits enligt artikel 78f.
De utgifter som anges i adrninistrationsbudgeten skall beviljas för ett budgetår om inte annat följer av bestämmelserna i den budgetförordning som antagits enligt artikel 78f
I enlighet med bestämmelserna i artikel 78ffår anslag — förutom sådana som rör personalutgifter - som inte utnyttjats vid budgetårets slut endast föras över till nästföljande budgetår.
Anslagen skall delas in i olika gmpper med hänsyn till sin art eller sitt ändamål och även delas in i underavdelningar så långt det är nödvändigt i enlighet med den budgetförordning som fastställts enligt artikel 78f.
Församlingens, rådets, Höga myndighetens och domstolens utgifter skall tas upp i särskilda delar av adrninistrationsbudgeten. Detta hindrar dock inte en särskild ordning för vissa gemensamma utgifter.
Artikel 78b
]. Om administrationsbudgeten ännu inte har antagits i början av ett budgetår, får ett belopp som motsvarar högst en tolftedel av budgetanslagen för det föregående budgetåret användas varje månad för en avdelning eller en underavdelning i budgeten i enlighet med bestämmelserna i den budgetförordning som utfärdats enligt artikel 78f detta arrangemang skall dock inte få till följd att Höga myndigheten får förfoga över medel som överstiger en tolftedel av de anslag som anges i det förslag till administrations- budget som är under utarbetande.
Höga myndigheten har befogenhet och är förpliktad att kräva in avgifter till ett belopp som motsvarar anslagen för föregående budgetår men får inte överskrida det belopp som framkommit då budgetförslaget antogs.
2. Under förutsättning att övriga villkor i punkt ] iakttas, får rådet genom beslut med kvalificerad majoritet ge sitt tillstånd till utgifter som överstiger en tolftedel. Befogenhet och förpliktelse att ta upp avgifter kan anpassas till detta. 11
Bilaga 18
Artikel 78c
Höga myndigheten skall genomföra adrninistrations- budgeten under eget ansvar och inom ramen för de beviljade anslagen enligt bestämmelserna i den budgetförordning som utfärdats enligt artikel 78f.
Budgetförordningen skall innehålla närmare bestämmelser om hur varje institution skall medverka när dess egna utgifter effektueras.
Höga myndigheten får inom budgeten föra över anslag från en avdelning till en annan och från en underavdelning till en annan, inom de gränser och på de villkor som anges i budgetförordningen.
Artikel 78d
Räkenskaperna över samtliga administrativa utgifter som avses i artikel 78.2, samt administrativa inkomster och inkomster som härrör från skatt som för gemenskapens räkning tas ut på tjänstemäns och övriga anställdas löner och arvoden, skall granskas av en revisionskommitté som består av revisorer, vilkas oavhängighet inte kan ifrågasättas; en av dem skall vara ordförande. Rådet skall enhälligt bestämma antalet revisorer. Revisionskommitte'ns revisorer och ordförande skall genom enhälligt beslut av rådet utses för en tid av fem år. Deras ersättning skall genom beslut med kvalificerad majoritet bestämmas av rådet.
Syftet med granskningen, som skall grundas på bokföringsmaterial, och om nödvändigt ske på platsen, skall vara att fastställa att alla inkomster och utgifter har varit lagliga och korrekta och att den ekonomiska förvaltningen har varit sund. Efter varje budgetårs slut skall revisionskommittén sammanställa en rapport som skall antas av en majoritet av dess ledamöter.
Höga myndigheten skall årligen till rådet och församlingen tillsammans med revisionskommitténs rapport överlämna en redovisning för hur administrationsbudgeten genomförts under det föregående budgetåret. Höga myndigheten skall till dem också överlämna en redovisning för gemenskapens tillgångar och skulder inom admini- strationsbudgetens område.
Rådet skall genom beslut med kvalificerad majoritet bevilja Höga myndigheten ansvarsfrihet betråfande administrationsbudgetens genomförande. Rådet skall underrätta församlingen om sitt beslut.
Prop. 1994/95:19
12
Bilaga 18
Artikel 788
Rådet skall utse en revisor som skall tjänstgöra i tre år; han skall årligen upprätta en rapport som skall ange om Höga myndighetens bokföring och ekonomiska förvalming har varit formellt riktig; rapporten skall inte omfatta poster som avser administrativa utgifter enligt artikel 78.2, administrativa inkomster eller inkomster som härrör från skatt som för gemenskapens räkning tas ut på tjänstemäns och övriga anställdas löner och arvoden. Han skall upprätta denna rapport senast sex månader efter det budgetår räkenskaperna hänför sig till och skall överlämna den till Höga myndigheten och rådet. Höga myndigheten skall överlämna rapporten till församlingen.
Revisorn skall fullgöra sina skyldigheter under full oavhängighet. Revisoms ämbete är oförenligt med alla andra ämbeten vid någon av gemenskapernas institutioner eller enheter, förutom det som ledamot av revisionskommittén som anges i artikel 78d. Hans mandat kan förnyas.
Artikel 78f Rådet skall genom enhälligt beslut på förslag från Höga myndigheten:
a) utfärda budgetförordningar som särskilt skall innehålla närmare bestämmelser om administrations— budgetens uppställning och genomförande och om redovisning och revision,
b) bestämma regler för utanordnares och räkenskapsförares ansvar och lämplig ordning för kontroll. "
Artikel 22
En revisionskommitté for de Europeiska gemenskaperna upprättas härmed. Denna revisionskommitté skall ersätta revisionskommittéema för Europeiska kol— och stålgemenskapen, Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen. Revisionskommittén skall, på de villkor som fastställts i fördragen om upprättandet av de tre gemenskaperna, utöva de befogenheter och den behörighet som tilldelats dessa organ i nämnda fördrag.
Artikel 23
Artikel 6 i konventionen om vissa gemensamma institutioner för Europeiska gemenskaperna skall upphöra att gälla.
Prop. 1994/95: 19
13
KAPITEL IV Prop. 1994/95:19 Bilaga 18 Tjänstemän och övriga anställda i Europeiska gemenskaperna
Artikel 24
1. Tjänstemän och övriga anställda i Europeiska kol- och stålgemenskapen, Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen skall den dag då detta fördrag träder i kraft bli tjänstemän och övriga anställda i Europeiska gemenskaperna och ingå i gemenskapernas enhetliga administration.
Rådet skall, på förslag från kommissionen och efter att ha hört övriga berörda institutioner, med kvalificerad majoritet fastställa tjänsteföreskrifter för tjänstemännen i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkor för övriga anställda i gemenskaperna.
2. Artikel 7 tredje stycket i konventionen om övergångsbestämmelser som är fogat till Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen, artikel 212 i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och artikel 186 i Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen skall upphöra att gälla.
Artikel 25
Till dess att de enhetliga tjänsteföreskrifter och de enhetliga anställningsvillkor som anges i artikel 24 och det protokoll som fogats till detta fördrag träder i kraft gäller förde tjänstemän och övriga anställda som anställts före ikraftträdandet av detta fördrag fortfarande de bestänunelser som tidigare gällde för dem.
Till dess att de enhetliga tjänsteföreskrifter och de enhetliga anställningsvillkor som anges i artikel 24 samt de förordningar som utfärdas i enlighet med artikel 13 i det protokoll som fogats till detta fördrag antagits, skall de bestämmelser som är tillämpliga på tjänstemän och övriga anställda i Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen gälla för de tjänstemän och övriga anställda som anställts från och med den dag som detta fördrag träder i kraft.
14
Artikel 26 Prop. 1994/95:19 Bilaga 18 Artikel 40 andra stycket i Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- ' och stålgemenskapen skall upphöra att gälla och ersättas med följande:
"Domstolen skall också vara behörig att besluta om ersättning som skall betalas av gemenskapen vid skada orsakad genom ett personligt fel av en tjänsteman i gemenskapen under tjänsteutövning. Tjänstemännens personliga ansvar gentemot gemenskapen regleras i deras tjänsteföreskrifter eller i de anställningsvillkor som gäller för dem. "
KAPITEL V
Allmänna bestämmelser och slutbestämmelser
Artikel 27
1. Artikel 22 första stycket i Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen, artikel 139 första stycket i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och artikel 109 första stycket i Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergi— gemenskapen skall upphöra att gälla och ersättas med följande:
”Församlingen skall hålla en årlig session. Den skall sammanträda utan särskild kallelse den andra tisdagen i mars. "2. Artikel 24 andra stycket i Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen skall upphöra att gälla och ersättas med följande:
”Om ett förslag om misstroendevotum läggs fram rörande Höga myndighetens verksamhet, får församlingen inte ta ställning till förslaget förrän tidigast tre dagar efter det att detta framlagts och endast genom öppen omröstning. "
Artikel 28
Europeiska gemenskaperna skall, på de villkor som anges i ett särskilt protokoll fogat till detta fördrag, inom medlemsstaternas territorier åmjuta den immunitet och de privilegier som krävs för att de skall kunna fullgöra sina uppgifter. Detsamma skall gälla för Europeiska investeringsbanken.
Artikel 76 i Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen, artikel 218 i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och artikel 191 i Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergi- gemenskapen samt de protokoll om inununitet och privilegier som är fogade till dessa tre fördrag, artikel 3 fjärde 15 stycket och artikel 14 andra stycket i protokollet om stadgan för
domstolen som är fogat till Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- Prop. 1994/95: 19 och stålgemenskapen och artikel 28.1 andra stycket i protokollet om Bilaga 18 Europeiska investeringsbankens stadga som är fogad till Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen skall upphöra att gälla.
Artikel 29
Den behörighet som tilldelats rådet genom artiklarna 5, 6, 10, 12, 13, 24, 34 och 35 i detta fördrag och genom det protokoll som har fogats till detta fördrag skall utövas i enlighet med de föreskrifter som fastställts i artiklarna 148—150 i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och artiklarna 118—120 i Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen.
Artikel 30
Bestämmelserna iFördragen om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen som avser domstolens behörighet och utövandet av denna behörighet skall vara tillämpliga på bestämmelserna i detta fördrag och det protokoll som är fogattill detta fördrag, med undantag för de som utgör ändringar av artiklar i Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen, för vilka bestämmelserna i Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen även fortSättningsvis skall tillämpas.
Artikel 31 Rådet skall börja sin verksamhet den dag då detta fördrag träder i kraft.
Den dagen skall posten som rådets ordförande innehas av den ledamot av rådet som i enlighet med de föreskrifter som fastställts i Fördragen om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergi- gemenskapen skulle ha innehaft posten som rådets ordförande i Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen; detta gäller för hans återstående ämbetstid. När ämbetstiden är slut skall posten som ordförande innehas av medlemsstatema i den ordning som fastställts i artikel 2 i detta fördrag.
Artikel 32
1. Till dess att Fördraget om en enda europeisk gemenskap träder i kraft, eller som längst tills dess att tre år har förflutit efter det att kommissionens ledamöter har utsetts, skall kommissionen bestå av 14 ledamöter.
Under denna tid får inte fler än tre ledamöter ha samma nationalitet. 16
2. Ordföranden, vice ordföranden och kommissionens ledamöter skall Prop. 1994/95:19 utses när detta fördrag träder i kraft. Kommissionen skall börja sin Bilaga 18 verksamhet den femte dagen efter det att dess ledamöter utsetts. Samtidigt skall ämbetstiden för ledamöterna av Höga myndigheten, Europeiska ekonomiska gemenskapens kommission och Europeiska atomenergigemenskapens kommission upphöra.
Artikel 33
Den ämbetstid för kommissionens ledamöter som anges i artikel 32 skall upphöra den dag som anges i artikel 32.1. De ledamöter av kommissionen som avses i artikel 10 skall utses senast en månad före den dagen.
Om någon av dessa utnämningar inte görs inom den fastställda tiden skall bestämmelserna i artikel 12 tredjestycket inte vara tillämpliga på den ledamot som — av ledamöter med samma nationalitet — har haft den kortaste tjänstetiden som ledamot av en kommission eller Höga myndigheten, eller på den yngsta av dessa ledamöter om två eller flera ledamöter har haft lika lång tjänstetid. Bestämmelserna iartikel 12 tredje stycket skall dock förbli tillämpliga på alla ledamöter med samma nationalitet, om en ledamot med den nationaliteten, före den dag som fastställts i artikel 32.1, har upphört att utöva sitt ämbete utan att någon ersättare har utsetts.
Artikel 34
Rådet skall enhälligt besluta om den ekonomiska regleringen för de tidigare ledamöter av Höga myndigheten, Europeiska ekonomiska gemenskapens kommission och Europeiska atomenergigemenskapens kommission som, efter det att deras uppdrag till följd av artikel 32 har upphört, inte har blivit utsedda till ledamöter av kommissionen.
Artikel 35
1. Den första gemenskapsbudgeten skall upprättas och antas för det budgetår som börjar den 1 januari efter det att detta fördrag träder i kraft.
2. Om detta fördrag träder i kraft före den 1 juli 1965 skall den preliminära beräkningen av Europeiska kol- och stålgemenskapens administrationsutgifter som löper ut den 1 juli förlängas till den 31 december samma år. De medel som anslagits i denna preliminära beräkning skall ökas proportionellt om inte rådet med kvalificerad majoritet fattar ett avvikande beslut.
Om detta fördrag träder i kraft efter den 20 juni 1965, skall rådet enhälligt och på förslag från kommissionen ta de beslut som behövs. 17 Därvid skall hänsyn tas till behovet att säkerställa att gemenskapernas
verksamhet fungerar tillfredsställande och att den första gemenskapsbudgeten antas så tidigt som möjligt.
Artikel 36
Ordföranden och ledamöterna av Europeiska ekonomiska gemenskapens respektive Europeiska atomenergigemenskapens revisionskommitté skall vara ordförande och ledamöter av Europeiska gemenskapernas revisionskommitté när detta fördrag träder i kraft och för återstoden av den ämbetstid de tidigare har utsetts till.Den revisor som till dess att detta fördrag träder i kraft utför sitt arbete enligt artikel 78 i Fördraget om upprättandet av Europeiska kol— och stålgemenskapen skall för återstoden av den ämbetstid han tidigare har utsetts till utföra sitt arbete som revisor enligt artikel 78e i samma fördrag.
Artikel 3 7
Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 77 i Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen, artikel 216 i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, artikel 189 i Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen och artikel 1 andra stycket i protokollet om Europeiska investeringsbankens stadga, skall företrädarna för medlems- staternas regeringar enhälligt fastställa de bestänunelser som behövs för att lösa vissa särskilda problem vad avser Storhertigdömet Luxemburg, ' vilka uppstår på grund av upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam kommission för Europeiska gemenskaperna.
Det beslut som företrädarna för medlemsstaternas regeringar fattar skall träda i kraft samma dag som detta fördrag.
Artikel 38
Detta fördrag skall ratificeras av de höga fördragsslutande parterna i enlighet med deras konstitutionella bestämmelser. Ratifikationsf instrumenten skall deponeras hos Italienska republikens regering.
Detta fördrag träder i kraft den första dagen i den månad som följer efter det att det sista ratifikationsinstrumentet har deponerats.
Artikel 39
Detta fördrag, upprättat i ett enda original på franska, italienska, nederländska och tyska språken, vilka fyra texter är lika giltiga, skall deponeras i arkiven hos den Italienska republikens regering, som skall överlämna en bestyrkt kopia till var och en av regeringarna i övriga signatärstater.
Prop. 1994/95 : 19 Bilaga I 8
18
Till bevis härpå har undertecknade befullmäktigade undertecknat detta Prop. 1994/95:19 fördrag. Bilaga 18
Som skedde i Bryssel den åttonde april nittonhundrasextiofem.
Pour Sa Majesté le roi des Belges Voor Zijne Majesteit de Koning der Belgen
Paul-Henri Spaak
Fiir den Präsidenten der Bundesrepublik Deutschland
Kurt Schmäcker
Pour le président de la République francaise
Maurice Couve de Murville
Per il Presidente della Repubblica italiana
Amintore Fanfani
Pour Son Altesse Royale le grand-due de Luxembourg
Pierre Werner
Voor Hare Majesteit de Koningin der Nederlanden
J. M. A. H. Luns
19
28 Riksdagen 1994/95. I saml. Nr 19. Bilaga 13—21
PROTOKOLL Prop. 1 994/ 95 : 1 9 OM EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS IMMUNITET OCH Bilaga 18 PRIVILEGIER
DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA,
SOM BEAKTAR att, i enlighet med artikel 28 i Fördraget om upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam kommission för Europeiska gemenskaperna, skall dessa gemenskaper och Europeiska investeringsbanken åtnjuta sådan inununitet och sådana privilegier inom medlemsstaternas territorium som behövs för att de skall kunna utföra sina uppgifter,
HAR ENATS OM följande bestämmelser som skall fogas till detta fördrag.
KAPITEL I
Europeiska gemenskapernas egendom, medel, tillgångar och transaktioner
Artikel ]
Gemenskapernas lokaler och byggnader skall vara okränkbara. De får inte genomsökas, beslagtas, konfiskeras eller exproprieras. Gemenskapernas egendom och tillgångar får inte utan tillstånd från domstolen bli föremål för några administrativa eller rättsliga tvångsåtgärder.
Artikel 2 Gemenskapernas arkiv skall vara okränkbara.
Artikel 3
Gemenskapema, deras tillgångar, inkomster och övrig egendom skall vara befriade från alla direkta skatter.
Medlemsstaternas regeringar skall i alla de fall där så är möjligt vidta lämpliga åtgärder för att efterskänka eller betala tillbaka summan av de indirekta skatter och avgifter som ingår i priset på lös eller fast egendom när gemenskaperna för tjänstebruk gör betydande inköp i vilka denna typ av skatter och avgifter inkluderas i priset. Dessa bestämmelser får dock inte tillämpas på ett sådant sätt att konkurrensen inom gemenskaperna snedvrids.
Ingen befrielse skall beviljas för sådana skatter och avgifter som utgör 20 betalning för allmännyttiga tjänster.
Artikel 4 Prop. 1994/95:19 Bilaga 18 Gemenskapema skall vara befriade från alla tullar, förbud och restriktioner vad avser import och export av varor som är avsedda för tjänstebruk. Varor som på detta sätt har förts in i en stat får inte avyttras — vare sig detta sker mot betalning eller inte — inom denna stats territorium, om det inte sker på villkor som godkänts av den statens
regering.
Gemenskapema skall också vara befriade från alla tullar, förbud och restriktioner vad avser import och export av gemenskapernas publikationer.
Artikel 5
Europeiska kol— och stålgemenskapen får inneha valutor av alla slag och får ha konton i vilken valuta som helst.
KAPITEL 11 Meddelanden och identitetshandlingar Artikel 6
Vad avser gemenskapernas ofiiciella meddelanden och översändandet av alla deras dokument skall gemenskapernas institutioner inom varje medlemsstats territorium åtnjuta samma behandling som staten i fråga ger diplomatiska beskickningar.0fiiciell korrespondens och andra former av officiella meddelanden som gemenskapernas institutioner skickar får inte censureras.
Artikel 7
1. Identitetshandling i den form som rådet skall fastställa kan av ordförandena för gemenskapernas institutioner utställas till ledamöter, medlemmar och anställda i gemenskapernas institutioner och skall godtas som giltig resehandling av medlemsstaternas myndigheter. Dessa identitetshandlingar skall utställas till tjänstemän och övriga anställda enligt de villkor som fastställts i tjänsteföreskrifterna för tjänstemännen och anställningsvillkoren för övriga anställda i gemenskaperna.
Kommissionen får sluta avtal om att dessa identitetshandlingar skall gälla som giltiga resehandlingar inom tredje lands territorium.
21
2. Bestämmelserna i artikel 6 i protokollet om Europeiska kol- och Prop. 1994/95:19 stålgemenskapens immunitet och privilegier skall dock även Bilaga 18 fortsättningsvis vara tillämpliga på de av institutionernas ledamöter, medlemmar och anställda som den dag då detta fördrag träder i kraft besitter en sådan identitetshandling som föreskrivs i den artikeln, till dess att bestärmnelsema i punkt 1 i denna artikel är tillämpliga.
KAPITEL III Församlingens ledamöter Artikel 8
Församlingens ledamöter får inte underkastas någon begränsning av administrativ eller annan natur i sin rörelsefrihet under resa till eller från församlingens mötesplats.
Församlingens ledamöter skall, vad avser tull- och valutakontroll,
a) av sin egen regering beviljas samma lättnader som högre tjänstemän som tillfälligt reser utomlands i offentligt uppdrag,
b) av regeringarna i övriga medlemsstater beviljas samma lättnader som företrädare för utländska regeringar med tillfälligt offentligt
uppdrag. Artikel 9
Församlingens ledamöter får inte förhöras, kvarhållas eller lagföras på grund av yttranden de gjort eller röster de avlagt under utövandet av sitt ämbete.
Artikel 10
Under församlingens sessioner skall dess ledamöter åtnjuta:
a) vad avser deras egen stats territorium, den immunitet som beviljas parlamentsledamöter i deras land,
b) vad avser alla andra medlemsstaters territorium, immunitet vad gäller alla former av kvarhållande och lagföring.
Immuniteten skall även vara tillämplig på ledamöterna under resan till och från församlingens mötesplats.
Immuniteten kan inte åberopas av en ledamot som tas på bar gärning och kan inte hindra församlingen att utöva sin rätt att upphäva en av dess ledamöters immunitet.
22
KAPITEL IV Prop. 1994/95:19 Bilaga 18
Företrädare för de medlemsstater som deltar i
arbetet i Europeiska gemenskapernas institutioner
Artikel ]]
Företrädare för de medlemsstater som deltar i arbetet i gemenskapernas institutioner, deras rådgivare och tekniska experter skall i sin tjänsteutövning och under resan till och från mötesplatsen åtnjuta sedvanliga privilegier, immunitet och lättnader.
Denna artikel skall även vara tillämplig på ledamöter av gemenskapernas rådgivande organ.
KAPITEL V
Tjänstemän och anställda i Europeiska gemenskaperna
Artikel 12
Inom varje medlemsstats territorium och oberoende av statstillhörighet skall tjänstemän och övriga anställda i gemenskaperna
a) åmjuta immunitet mot rättsliga förfaranden vad avser handlingar som de har begått i sin tjänsteutövning, inbegripet muntliga och skriftliga uttalanden, om inte annat följer av bestämmelserna i de fördrag som dels behandlar reglerna för tjänstemännens och de anställdas ansvar gentemot gemenskaperna, och dels domstolens behörighet att döma i tvister mellan gemenskaperna och deras tjänstemän och övriga anställda; de skall åtnjuta denna immunitet även efter det att deras uppdrag har upphört,
b) tillsammans med sina äkta makar och av dem försörjda familjemedlemmar vara undantagna från bestämmelser om begränsning av invandring och formaliteter för registrering av utlänningar, '
c) beviljas samma lättnader i fråga om valuta- och växlingsbestämmelser som normalt beviljas tjänstemän i internationella organisationer,
d) då de tillträder sin tjänst i landet i fråga, ha rätt att tullfritt föra in sitt bohag och sina personliga tillhörigheter, samt ha rätt att tullfritt föra ut sitt bohag och sina personliga tillhörigheter då deras tjänstgöringstid i landet är slut, om inte annat följer av de villkor som regeringen i det land där rätten utövas, i båda fallen, anser nödvändiga,
e) ha rätt att tullfritt införa ett motorfordon för personligt bruk som 23 antingen förvärvats enligt gällande regler för hemmamarknaden i
Bilaga 18
det land där de senast var bosatta eller i det land där de är medborgare, samt ha rätt att tullfritt föra ut fordonet, om inte annat följer av de villkor som det berörda landets regering, i båda fallen, anser nödvändiga.
Artikel 13
Gemenskapernas tjänstemän och övriga anställda skall vara skyldiga att betala skatt till gemenskaperna på de löner och arvoden de får av gemenskaperna enligt de villkor och det förfarande som rådet på förslag från kommissionen har fastställt.
De skall vara befriade från nationella skatter på de löner och arvoden de får av gemenskaperna.
Artikel 14
Gemenskapernas tjänstemän och övriga anställda som enbart på grund av sin tjänsteutövning i gemenskaperna bosätter sig inom territoriet för en annan medlemsstat än den i vilken de vid tiden för sitt tjänstetillträde vid gemenskaperna var skatterättsligt bosatta, skall — vad avser inkomst- och förmögenhetsbeskattning samt arvsskatt och tillämpningen av avtal om undvikande av dubbelbeskattning som ingåtts mellan gemenskapernas medlemsstater — i båda länderna behandlas som om de fortfarande var bosatta på sin tidigare bostadsort, förutsatt att denna befinner sig inom en av gemenskapernas medlemsstater. Detta gäller även för äkta makar, förutsatt att de inte utövar någon egen yrkesverksamhet, och för barn som de personer som avses i denna artikel försörjer och har hand om.
Lös egendom som tillhör de personer som avses i föregående stycke och som finns inom den stats territorium i vilken de uppehåller sig, skall vara befriad från arvsskatt i den staten. Vid fastställande av sådan skatt skall den lösa egendomen anses finnas i den stat där personerna skatterättsligt är bosatta, om inte annat följer av tredje lands rätt och eventuell tillämpning av bestämmelser i internationella avtal om dubbelbeskattning.
Vid tillämpningen av bestämmelserna i denna artikel skall inte hänsyn tas till en bostadsort som enbart beror på tjänsteutövning inom andra internationella organisationer.
Artikel 15
Rådet skall enhälligt och på förslag från kommissionen fastställa ordningen för sociala förmåner för gemenskapernas tjänstemän och övriga anställda.
Prop. 1994/95: 19
24
Artikel 16 Prop. 1994/95:19 Bilaga 18 Rådet skall på förslag från kommissionen och efter att ha samrått med övriga berörda institutioner, besluta vilka grupper av gemenskapernas tjänstemän och övriga anställda bestämmelsema i artikel 12, artikel 13
andra stycket och artikel 14 helt eller delvis skall tillämpas på. Medlemsstatemas regeringar skall regelbundet underrättas om namn, ställning och adress på de tjänstemän och övriga anställda som ingår i dessa grupper.
KAPITEL VI
Immunitet och privilegier för tredje lands beskickningar ackrediterade hos Europeiska gemenskaperna
Artikel 17
Den medlemsstat på vars territorium gemenskaperna har sitt säte skall bevilja tredje lands beskickning som är ackrediterad hos gemenskaperna immunitet och privilegier enligt diplomatisk sedvänja.
KAPITEL VII
Allmänna bestämmelser
Artikel 1 8
Privilegier, immunitet och lättnader skall endast beviljas gemenskapernas tjänstemän och övriga anställda om det ligger i gemenskapernas intresse.
Var och en av gemenskapernas institutioner skall upphäva den immunitet som har beviljats en tjänsteman eller en annan anställd, om institutionen anser att upphävandet av immuniteten inte strider mot gemenskapernas intresse.
Artikel 19
Gemenskapernas institutioner skall vid tillämpningen av detta protokoll samarbeta med de berörda medlemsstatemas ansvariga myndigheter.
Artikel 20
Artiklama 12—15 och artikel 18 skall vara tillämpliga på kommissionens ledamöter.
25
Bilaga 18
Artikel 21
Artiklarna 12—15 och artikel 18 skall vara tillämpliga på domstolens domare, generaladvokater, justitiesekreterare och biträdande referenter, utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelsema i artikel 3 i protokollen om stadgan för domstolen vad avser immunitet mot rättsliga förfaranden för domare och generaladvokater.
Artikel 22
Detta protokoll skall även vara tillämpligt på Europeiska investeringsbanken, på ledamöterna av dess organ, dess personal och de företrädare för medlemsstaterna som deltar i bankens arbete, utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i protokollet om bankens stadga.
Europeiska investeringsbanken skall dessutom vara befriad från alla skatter eller liknande avgifter vid de tillfällen då dess kapital utökas och från de olika formaliteter som kan vara förknippade därmed i den stat där banken har sitt säte. På samma sätt skall bankens upplösning eller likvidation inte medföra några skatter eller avgifter. Slutligen skall den verksamhet som banken och dess organ bedriver i enlighet med dess stadga inte vara föremål för någon omsättningsskatt.
TILL BEVIS HÄRPÅ har undertecknade befullmäktigade undertecknat detta protokoll.
Som skedde i Bryssel den åttonde april nittonhundrasextiofem.
Paul-Henri SPAAK Kurt SCHMUCKER
Maurice COUVE DE MURVILLE Amintore FANFANI Pierre WERNER
J. M. A. H. LUNS
Prop. 1994/95:19
26
BILAGA 19 FÖRDRAGET DEN 22 APRIL 1970 OM ÄNDRING AV VISSA BUDGETBESTÄMMELSER I FÖRDRAGEN OM UPPRÄTTANDET AV EUROPEISKA GEMENSKAPERNA OCH I FÖRDRAGET OM UPPRÄ TTANDET AV ETT GEMENSAMT RÅD OCH EN GEMENSAM KOMMISSION FÖR EUROPEISKA GEMENSKAPERNA
Bilaga 19
BILAGA 19
Fördrag den 22 april 1970 om ändring av vissa budgetbestämmelser i fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och i fördraget om upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam kommission för Europeiska gemenskaperna
HANS MAJESTÄT BELGARNAS KONUNG,
FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLANDS PRESIDENT,
FRANSKA REPUBLIKENS PRESIDENT,
ITALIENSKA REPUBLIKENS PRESIDENT.
HANS KUNGLIGA HÖGHET STORHERTIGEN AV LUXEMBURG.
HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV NEDERLÄNDERNA,
som beaktar artikel 96 i Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen,
som beaktar artikel 236 i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen,
som beaktar artikel 204 i Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen,
som finner att gemenskaperna kommer att förfoga över egna medel för att täcka sina kostnader,
som finner att det krävs en ökning av församlingens befogenheter i fråga om budgeten då medlemsstaternas finansiella bidrag ersätts med gemenskapernas egna medel,
Prop. 1994/95:19
Bilaga 19
som är beslutna att låta församlingen ingående delta i tillsynen av genomförandet av gemenskapernas budget, har beslutat att ändra vissa budgetbestämmelser i fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och i Fördraget om upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam kommission för Europeiska gemenskaperna och har för detta ändamål som befullmäktigade utsett
HANS MAJESTÄT BELGARNAS KONUNG Pierre Harmel, utrikesminister;
FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLANDS PRESIDENT
Walter Scheel, utrikesminister;
FRANSKA REPUBLIKENS PRESIDENT Maurice Schumann, utrikesminister:
ITALIENSKA REPUBLIKENS PRESIDENT
Aldo Moro. utrikesminister; HANS KUNGLIGA HÖGHET STORHERTIGEN AV LUXEMBURG
Gaston Thorn, utrikes- och utrikeshandelsminister;
HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV NEDERLÄNDERNA
H. J. de Koster, statssekreterare i utrikesministeriet;
SOM, sedan de utväxlat sina fullmakter och funnit dem vara i god och behörig form, HAR ENATS OM följande:
Prop. 1994/95: 19
KAPITEL! Prop. 1994/95:19 Bilaga 19
Bestämmelser om ändring av fördraget om upprättandet av
Europeiska kol- och stålgemenskapen
Artikel ]
Artikel 78 i Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen skall ersättas med följande bestämmelser:
"Artikel 78 ]. Budgetåret skall börja den I januari och sluta den 31 december.
Gemenskapens administrationsutgifter skall omfatta utgifterna för Höga myndigheten, inbegripet sådana som hänför sig till rådgivande kommitténs verksamhet. liksom utgifterna för domstolen, församlingen och rådet.
2. Var och en av gemenskapens institutioner skall före den I juli upprätta en beräkning över sina administrationsutgifter. Höga myndigheten skall sammanställa dessa beräkningar i ett preliminärt förslag till administrationsbudget. Den skall bifoga ett yttrande som får innehålla avvikande beräkningar. Det preliminära budgetförslaget skall innehålla en beräkning över inkomster och en över utgifter.
3. Höga myndigheten skall förelägga rådet det preliminära förslaget till administrationsbudget senast den I september året före det budgetår som förslaget avser. Rådet skall samråda med Höga myndigheten och i förekommande fall med övriga berörda institutioner, när det avser att avvika från det preliminära budgetförslaget. Rådet skall med kvalificerad majoritet fastställa budgetförslaget och överlämna det till församlingen.
4. Förslaget till administrationsbudget skall föreläggas församlingen senast den 5 oktober året före det budgetår som förslaget avser.
Församlingen har rätt att, genom beslut av en majoritet av dess ledamöter, ändra budgetförslaget och att, genom beslut med en absolut majoritet av de avgivna rösterna, föreslå rådet ändringar i budgetförslaget beträffande utgifter som är en nödvändig följd av detta fördrag eller av rättsakter som har antagits i enlighet med detta.
Om församlingen inom 45 dagar efter att ha förelagts budgetförslaget har godkänt detta, är administrations— budgeten slutgiltigt antagen.
Om församlingen inom denna frist inte har ändrat budgetförslaget och Prop. 1994/95: 19 inte heller föreslagit ändringar i detta, skall administrationsbudgeten Bilaga 19 anses vara slutgiltigt antagen. '
Om församlingen inom denna frist har antagit ändringar eller lagt fram ändringsförslag, skall budgetförslaget tillsammans med ändringarna eller ändringsförslagen överlämnas till rådet.
5. Efter att ha överlagt med Höga myndigheten om förslaget till administrationsbudget och vid behov med övriga berörda institutioner får rådet genom beslut med kvalificerad majoritet modifiera varje ändring som har antagits av Församlingen och med samma majoritet besluta om församlingens ändringsförslag. Förslaget till administrationsbudget skall ändras enligt de ändringsförslag som rådet har godkänt.
Om rådet inte inom ]5 dagar efter att ha förelagts budgetförslaget har modifierat någon av de ändringar som antagits av församlingen och om de ändringsförslag som lagts fram av församlingen har godkänts, skall administrationsbudgeten anses vara slutgiltigt antagen. Rådet skall underrätta församlingen om att det inte har modifierat någon av ändringarna och om att ändringsförslagen har godkänts.
Om rådet inom denna frist har modifierat en eller flera av de ändringar som antagits av församlingen eller om församlingens ändringsförslag inte har godkänts, skall budgetförslaget åter överlämnas till församlingen. Rådet skall underrätta församlingen om resultatet av sina överväganden.
6. Inom 15 dagar ejter det att förslaget till administrationsbudget förelagts församlingen skall församlingen, som skall ha underrättats om de åtgärder som vidtagits beträfande dess ändringsförslag, genom beslut av en majoritet av dess ledamöter och med tre femtedelar av de avgivna rösterna ta ställning till de modifieringar av församlingens ändringar som vidtagits av rådet och anta administrationsbudgeten i enlighet därmed. Om församlingen inte har fattat något beslut inom denna frist skall administrationsbudgeten anses slutgiltigt omogen.
7. När det förfarande som anges i denna artikel har fullföljts, skall församlingens ordförande förklara att administrationsbudgeten blivit slutgiltigt antagen.
8. För samtliga utgifter, utom sådana som är en nödvändig följd av detta fördrag eller av rättsakter som antagits i enlighet med detta, skall årligen fastställas en maximal procentuell ökning i förhållande till utgifter av samma slag under det innevarande året.
Höga myndigheten skall efter samråd med kommittén för Prop. 1994/95:19 konjunkturpolitik och kommittén för budgetpolitik bestämma denna Bilaga 19 maximala procentsats beroende på
— volymutvecklingen av bruttonationalinkomsten inom gemenskapen, — den genomsnittliga förändringen av medlemsstaternas budgetar, och — utvecklingen av levnadskostnaderna under det föregående budgetåret.
Gemenskapens alla institutioner skall före den 1 maj underrättas om den maximala procentsatsen. lnstitutionema är skyldiga att rätta sig efter denna under budgetförfarandet, om inte annat följer av bestämmelserna i fjärde och femte styckena i denna punkt.
Om den procentuella ökningen i det förslag till administrationsbudget som upprättats av rådet beträfande andra utgifter än sådana som är en nödvändig följd av detta fördrag eller av rättsakter som antagits i enlighet med detta överstiger hälften av den maximala procentsatsen, får församlingen då det utövar sin ändringsrätt ytterligare öka den torala summan av dessa utgifter med upp till hälften av den maximala procentsatsen.
Om i undantagsfallförsamlingen, rådet eller Höga myndigheten anser att gemenskapernas verksamhet kräver att den enligt förfarandet i denna punkt fastställda procentsatsen skall överskridas, får en annan procentsats fastställas genom avtal mellan rådet, som skall besluta med kvalificerad majoritet, och församlingen, vars beslut skall fattas av en majoritet av dess ledamöter och med tre femtedelar av de avgivna rösterna.
9. Varje institution skall utöva de befogenheter den tilldelats genom denna artikel med vederbörlig hänsyn till bestämmelserna i detta fördrag och till rättsakter som antagits i enlighet med detta, särskilt de som avser gemenskapens egna medel och balansen mellan inkomster och utgifter.
10. Det slutgiltiga antagandet av administrationsbudgeten medför en befogenhet och förpliktelse för Höga mndigheten. att ta emot motsvarande inkomster enligt artikel 49. "
Artikel 2
Följande bestämmelser skall läggas till i Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen:
Bilaga 19
"Artikel 78a
Med avvikelse från bestämmelserna i artikel 78 skall följande bestämmelser tillämpas på budgetar för budgetår före budgetåret 1975: '
l.
3.
Budgetåret Skall börja den 1 januari och sluta den 31 december.
Gemenskapens administrationsutgifter skall omfatta utgifterna för Höga myndigheten, inbegripet sådana som hänför sig till rådgivande kommitténs verksamhet, liksom utgifterna för domstolen, församlingen och rådet.
Var och en av gemenskapens institutioner skall före den 1 juli upprätta en beräkning över sina administrationsutgifter. Höga myndigheten skall sammanställa dessa beräkningar i ett preliminärt förslag till administrationsbudget. Den skall bifoga ett yttrande som får innehålla avvikande beräkningar.
Det preliminära budgetförslaget skall innehålla en beräkning över inkomster och en över utgifter.
Höga myndigheten skall förelägga rådet det preliminära förslaget till administrationsbudget senast den 1 september året före det budgetår som förslaget avser.-
Rådet skall samråda med Höga myndigheten och i förekommande fall med övriga berörda institutioner, när det avser att avvika från det preliminära budgetförslaget.
Rådet skall med kvalificerad majoritet fastställa förslaget till administrationsbudget och överlämna det till församlingen.
Förslaget till administrationsbudget skall föreläggas församlingen senast den 5 oktober året före det budgetår som förslaget avser.
Församlingen skall ha rätt att föreslå rådet ändringar i budget förslaget.
Om församlingen inom 45 dagar efter att ha förelagts budgetförslaget har godkänt detta eller underlåtit att föreslå några ändringar i budgetförslaget, skall administrationsbudgeten anses slutgiltigt antagen.
Om församlingen inom denna frist har föreslagit ändringar, skall budgetförslaget tillsammans med de föreslagna ändringarna överlämnas till rådet.
Prop. 1994/95: 19
Bilaga 19
5. Efter att ha överlagt om administrationsbudgeten med Höga myndigheten och vid behov med övriga berörda myndigheter skall rådet, inom 30 dagar efter att ha förelagts budgetförslaget, anta administrationsbudgeten på följande villkor.
Om en av församlingen föreslagen ändring inte resulterar i någon ökning av en institutions totala utgifter, framför allt beroende på att den ökning av utgifterna som ändringsförslaget skulle medföra uttryckligen skulle kompenseras av en eller fiera föreslagna ändringar som i motsvarande grad minskar utgifterna, får rådet med kvalificerad majoritet avslå ändringsförslaget. Om något avslagsbeslut inte fattas, skall ändringsförslaget anses godkänt.
Om en ändring som föreslagits av församlingen resulterar i en ökning av en institutions totala utgifter, måste rådet besluta med kvalificerad majoritet för att godkänna den föreslagna ändringen.
Om rådet enligt andra eller tredje stycket i denna punkt har avslagit eller inte har godkänt en föreslagen ändring, får rådet genom beslut med kvalificerad majoritet antingen låta beloppet i förslaget till administrationsbudget stå kvar eller fastställa ett annat beIOpp.
6. När det förfarande som anges i denna artikel har fullföljts, skall rådets ordförande förklara att administrationsbudgeten har blivit slutgiltigt antagen.
7. Varje institution skall utöva de befogenheter den tilldelats genom denna artikel med vederbörlig hänsyn till bestämmelserna i detta fördrag och till rättsakter som antagits i enlighet med detta, särskilt de som avser gemenskapens egna medel och balansen mellan inkomster och utgifter.
8. Det slutgiltiga antagandet av administrationsbudgeten medför en befogenhet och förpliktelse för Höga myndigheten att ta emot motsvarande inkomster enligt artikel 49. "
Artikel 3
Artikel 78d sista stycket i Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen skall ersättas med följande bestämmelser:
"Rådet och församlingen skall bevilja Höga myndigheten ansvarsfrihet beträffande administrationsbudgetens genomförande. I detta syfte skall rådet, som skall besluta med kvalificerad majoritet,
29 Riksdagen 1994/95. ] saml. Nr 19. Bilaga l3—2I
Prop. 1994/95:19
och församlingen i tur och ordning granska revisionskommitténs Prop. 1994/95:19 rapport. Höga myndigheten har beviljats ansvarsfrihet först sedan Bilaga 19 rådet och församlingen har fattat sina beslut. "
KAPITEL II
Bestämmelser om ändring av fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen
Artikel 4
Artikel 203 i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen skall ersättas med följande bestämmelser:
"Artikel 203 ]. Budgetåret skall börja den 1 januari och sluta den 31 december.
2. Var och en av gemenskapens institutioner skall före den 1 juli upprätta en beräkning över sina utgifter. Kommissionen skall sammanställa dessa beräkningar i ett preliminärt budgetförslag. Den skall bifoga ett yttrande som får innehålla avvikande beräkningar.
Det preliminära budgetförslaget skall innehålla en beräkning över inkomster och en över utgifter.
3. Kommissionen skall förelägga rådet det preliminära budgetförslaget senast den 1 september året före det budgetår som förslaget avser. Rådet skall samråda med kommissionen och i förekommande fall med övriga berörda institutioner, när det avser att avvika från det preliminära budgetförslaget.
Rådet skall med kvalificerad majoritet fastställa budgetförslaget och överlämna det till församlingen.
4. Budgetförslaget skall föreläggas församlingen senast den 5 oktober året före det budgetår som förslaget avser.
Församlingen har rätt att genom beslut av en majoritet av dess ledamöter ändra budgetförslaget och att genom beslut med en absolut majoritet av de avgivna rösterna föreslå rådet ändringar i budgetförslaget beträffande utgifter som är en nödvändig följd av detta fördrag eller av rättsakter som har antagits i enlighet med detta.
Om församlingen inom 45 dagar efter att ha förelagts Prop. 1994/95:19 budgetförslaget har godkänt detta, är budgeten slutgiltigt antagen. Bilaga 19 Om församlingen inom denna frist inte har ändrat budgetförslaget och inte heller föreslagit ändringar i detta, skall budgeten anses vara slutgiltigt antagen.
Om församlingen inom denna frist har antagit ändringar eller lagt fram ändringsförslag, skall budgetförslaget tillsammans med ändringarna eller ändringsförslagen överlämnas till rådet.
5. Efter att ha överlagt om budgetförslaget med kommissionen och vid behov med övriga berörda institutioner får rådet genom beslut med kvalificerad majoritet modifiera varje ändring som har antagits av församlingen och med samma majoritet besluta om församlingens ändringsförslag. Budgetförslaget skall ändras enligt de ändringsförslag som rådet har godkänt.
Ont rådet inte inom 15 dagar efter att ha förelagts budgetförslaget har modifierat någon av de ändringar som antagits av församlingen och om de ändringsförslag som lagts fram av församlingen har godkänts, skall budgeten anses vara slutgiltigt antagen. Rådet skall underrätta församlingen om att det inte har modifierat någon av ändringarna och om att ändringsförslagen har godkänts.
Om rådet inom denna frist har modifierat en eller flera av de ändringar som antagits av församlingen eller om församlingens ändringsförslag inte har godkänts, skall budgetförslaget åter överlämnas till församlingen. Rådet skall underrätta församlingen om resultatet av sina överväganden.
6. Inom 15 dagar efter det att budgetförslaget förelagts församlingen skall församlingen, som skall ha underrättats om de åtgärder som vidtagits beträffande dess ändringsförslag, genom beslut av en majoritet av dess ledamöter och med tre femtedelar av de avgivna rösterna ta ställning till de modifieringar av församlingens ändringar som vidtagits av rådet och anta budgeten i enlighet därmed. Om församlingen inte har fattat något beslut inom denna frist skall budgeten anses slutgiltigt antagen.
7. När det förfarande som anges i denna artikel har fiiltföljts, skall församlingens ordförande förklara att budgeten blivit slutgiltigt antagen.
8. För samtliga utgifter utom sådana som är en nödvändig följd av detta fördrag eller av rättsakter som antagits i enlighet med detta, skall årligen fastställas en maximal procentuell ökning i förhållande till utgifter av samma slag under det innevarande året. 9
Bilaga 19
Kommissionen skall efter samråd med kommittén för konjunkturpolitik och kommittén för budgetpolitik bestämma denna maximala procentsats beroende på
— volymutvecklingen av bruttonationalinkomsten inom g e m e n - skapen,
— den genomsnittliga förändringen av medlemsstaternas budgetar, och — utvecklingen av levnadskostnaderna under det föregående budgetåret.
Gemenskapens alla institutioner skall före den 1 maj underrättas om den maximala procentsatsen. Institutionerna är skyldiga att rätta sig efter denna under budgetförfarandet. om inte annat följer av bestämmelserna i fjärde och femte styckena i denna punkt.
Om den procentuella ökningen i det budgetförslag som upprättats av rådet beträffande andra utgifter än sådana som är en nödvändig följd av detta fördrag eller av rättsakter som antagits i enlighet med detta överstiger hälften av den maximala procentsatsen, får församlingen då det utövar sin ändringsrätt ytterligare öka den totala summan av dessa utgifter med upp till hälften av den maximala procentsatsen.
Ont i undantagsfall församlingen, rådet eller kommissionen anser att gemenskapernas verksamhet kräver att den enligt förfarandet i denna punkt fastställda procentsatsen skall överskridas, får en annan procentsats fastställas genom avtal mellan rådet. som skall besluta med kvalificerad majoritet, och församlingen, vars beslut skall fattas av en majoritet av dess ledamöter och med tre femtedelar av de avgivna rösterna.
9. Varje institution skall utöva de befogenheter den tilldelats genom denna artikel med vederbörlig hänsyn till bestämmelserna i detta fördrag och till rättsakter som antagits i enlighet med detta, särskilt de som avser gemenskapens egna medel och balansen mellan inkomster och utgifter.
Artikel 5
Följande bestämmelser skall läggas till i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen:
"Artikel 203a
Med avvikelse från bestämmelserna i artikel 203 skall följande bestämmelser tillämpas på budgetar för budgetår före budgetåret I 975 :
Prop. 1994/95: 19
10
Budgetåret skall börja den 1 januari och sluta den 31 december. Prop. 1994/95: 19 Bilaga 19 Var och en av gemenskapens institutioner skall före den 1 juli upprätta en beräkning över sina utgifter. Kommissionen skall sammanställa dessa beräkningar i ett preliminärt budgetförslag. Den skall bifoga ett yttrande som får innehålla avvikande
beräkningar.
Det preliminära budgetförslaget skall innehålla en beräkning över inkomster och en över utgifter.
Kommissionen skall förelägga rådet det preliminära budgetförslaget senast den 1 september året före det budgetår som förslaget avser.
Rådet skall samråda med kommissionen och i förekommande fall med övriga berörda institutioner, när det avser att avvika från det preliminära budgetförslaget.
Rådet skall med kvalihcerad majoritet fastställa budgetförslaget och överlämna det till församlingen.
Budgetförslaget skall föreläggas församlingen senast den 5 oktober året före det budgetår som förslaget avser.
Församlingen skall ha rätt att föreslå rådet ändringar i budgetförslaget.
Om församlingen inom 45 dagar efter att ha förelagts budgetförslaget har godkänt detta eller underlåtit att föreslå några ändringar i budgetförslaget, skall budgeten avses slutgiltigt antagen.0rn församlingen inom denna frist har föreslagit ändringar, skall budgetförslaget tillsammans med de föreslagna ändringarna överlämnas till rådet.
Efter att ha överlagt om budgeten med kommissionen och vid behov med övriga berörda myndigheter skall rådet, inom 30 dagar efter att ha förelagts budgetförslaget, anta budgeten på följande villkor.
Om en av församlingen föreslagen ändring inte resulterar i någon ökning av en institutions totala utgifter, framför allt beroende på att den ökning av utgifterna som ändringsförslaget skulle medföra uttryckligen skulle kompenseras av en eller flera föreslagna ändringar som i motsvarande grad minskar utgifterna, får rådet med kvalificerad majoritet avslå ändringsförslaget. Om något avslagsbeslut inte fattas, skall ändringsförslaget anses godkänt.
11
Om en ändring som föreslagits av församlingen resulterar i en Prop. 1994/95:19 ökning av en institutions totala utgifter, måste rådet besluta med Bilaga 19 kvalificerad majoritet för att godkänna den föreslagna ändringen.
Om rådet enligt andra eller tredje stycket i denna punkt har avslagit eller inte har godkänt en föreslagen ändring, får rådet genom beslut med kvalificerad majoritet antingen låta beloppet i budgetförslaget stå kvar eller fastställa ett annat belopp.
6. När det förfarande som anges i denna artikel har fullföljts, skall rådets ordförande förklara att budgeten har blivit slutgiltigt antagen.
7. Varje institution skall utöva de befogenheter den tilldelats genom denna artikel med vederbörlig hänsyn till bestämmelserna i detta fördrag och till rättsakter som antagits i enlighet med detta, särskilt de som avser gemenskapens egna medel och balansen mellan inkomster och utgifter. "
Artikel 6
Artikel 206 sista stycket i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen skall ersättas med följande bestämmelser:
”Rådet och församlingen skall bevilja kommissionen ansvarsfrihet beträfande budgetens genomförande. I detta syfte skall rådet, som skall besluta med kvalificerad majoritet, och församlingen i tur och ordning granska revisionskommitténs rapport. Kommissionen har beviljats ansvarsfrihet först sedan rådet och församlingen har fattat sina beslut. "
KAPITEL III
Bestämmelser om ändring av fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen
Artikel 7
Artikel 177 i Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen skall ersättas med följande bestämmelser:
12
"Artikel 177 Prop. 1994/95:19 Bilaga 19 ]. Budgetåret skall börja den I januari och sluta den 31 december.
Med budget avses i denna artikel driftbudgeten och forsknings- och investeringsbudgeten.
2. Var och en av gemenskapens institutioner skall före den 1 juli upprätta en beräkning över sina utgifter. Kommissionen skall sammanställa dessa beräkningar i ett preliminärt budgetförslag. Den skall bifoga ett yttrande som får innehålla avvikande beräkningar. Det preliminära budgetförslaget skall innehålla en beräkning över inkomster och en över utgifter.
3. Kommissionen skall förelägga rådet det preliminära budgetförslaget senast den 1 september året före det budgetår som förslaget avser.
Rådet skall samråda med kommissionen och i förekommande fall med övriga berörda institutioner, när det avser att avvika från det preliminära budgetförslaget.
Rådet skall med kvalificerad majoritet fastställa budgetförslaget och överlämna det till församlingen.
4. Budgetförslaget skall föreläggas församlingen senast den 5 oktober året före det budgetår som förslaget avser.
Församlingen har rätt att genom beslut av en majoritet av dess ledamöter ändra budgetförslaget och att genom beslut med en absolut majoritet av de avgivna rösterna föreslå rådet ändringar i budgetförslaget beträfande utgifter som är en nödvändig följd av detta fördrag eller av rättsakter som har antagits i enlighet med detta.
Om församlingen inom 45 dagar efter att ha förelagts budgetförslaget har godkänt detta, är budgeten slutgiltigt antagen. Om församlingen inom denna fiist inte har ändrat budgetförslaget och inte heller föreslagit ändringar i detta, skall budgeten anses vara slutgiltigt antagen.
Om församlingen inom denna frist har antagit ändringar eller lagt fram ändringsförslag, skall budgetförslaget tillsammans med ändringarna eller ändringsförslagen överlämnas till rådet.
13
5. Efter att ha överlagt om budgetförslaget med kommissionen och vid Prop. 1994/95: 19 behov med övriga berörda institutioner får rådet genom beslut med Bilaga 19 kvalificerad majoritet modifiera varje ändring som har antagits av församlingen och med samma majoritet besluta om församlingens ändringsförslag. Budgetförslaget skall ändras enligt de ändringsförslag som rådet har godkänt.
Om rådet inte inom 15 dagar efter att ha förelagts budgetförslaget har modifierat någon av de ändringar som antagits av församlingen och om de ändringsförslag som lagts fram av församlingen har godkänts,- skall budgeten anses vara slutgiltigt antagen. Rådet skall underrätta församlingen om att det inte har modifierat någon av ändringarna och om att ändringsförslagen har godkänts.
Om rådet inom denna frist har modifierat en eller fiera av de ändringar som antagits av församlingen eller om församlingens ändringsförslag inte har godkänts, skall budgetförslaget åter överlämnas till församlingen. Rådet skall underrätta församlingen om resultatet av sina överväganden.
6. Inom 15 dagar efter det att budgetförslaget förelagts församlingen skall församlingen, som skall ha underrättats om de åtgärder som vidtagits beträffande dess ändringsförslag, genom beslut av en majoritet av dess ledamöter och med tre femtedelar av de avgivna rösterna ta ställning till de modiheringar av församlingens ändringar som vidtagits av rådet och anta budgeten i enlighet därmed. Om församlingen inte har fattat något beslut inom denna frist skall budgeten anses slutgiltigt antagen.
7. När det förfarande som anges i denna artikel har fullföljts, skall församlingens ordförande förklara att budgeten har blivit slutgiltigt antagen.
8. För samtliga utgifter utom sådana som är en nödvändig följd av detta fördrag eller av rättsakter som antagits i enlighet med detta, skall årligen fastställas en maximal procentuell ökning i förhållande till utgifter av samma slag under det innevarande året.
Kommissionen skall efter samråd med kommittén för konjunkturpolitik och kommittén för budgetpolitik bestämma denna maximala procentsats beroende på
— volymutvecklingen av bruttonationalinkomsten inom gemen- skapen, — den genomsnittliga förändringen av medlemsstaternas budgetar, och — utvecklingen av levnadskostnaderna under det föregående budgetåret.
14
Gemenskapens alla institutioner skall före den 1 maj underrättas Prop. 1994/95:19 om den maximala procentsatsen. Institutionerna är skyldiga att Bilaga 19 rätta sig efter denna under budgetförfarandet, om inte annat följer av bestämmelserna i fjärde och femte styckena i denna punkt.
Om den procentuella ökningen i det budgetförslag som upprättats av rådet betråfande andra utgifter än sådana som är en nödvändig följd av detta fördrag eller av rättsakter som antagits i enlighet med detta överstiger hälften av den maximala procentsatsen, får församlingen då det utöver sin ändringsrätt ytterligare öka den totala summan av dessa utgifter med upp till hälften av den maximala procentsatsen.
Om i undantagsfall församlingen, rådet eller kommissionen anser att gemenskapernas verksamhet kräver att den enligt förfarandet i denna punkt fastställda procentsatsen skall överskridas, får en annan procentsats fastställas genom avtal mellan rådet, som skall besluta med kvalificerad majoritet, och församlingen, vars beslut skall fattas av en majoritet av dess ledamöter och med tre femtedelar av de avgivna rösterna.
9. Varje institution skall utöva de befogenheter den tilldelats genom denna artikel med vederbörlig hänsyn till bestämmelserna i detta fördrag och till rättsakter som antagits i enlighet med dena, särskilt de som avser gemenskapens egna medel och balansen mellan inkomster och utgifter.
Artikel 8
Följande bestämmelser skall läggas till i Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen:
"Artikel 1773
Med avvikelse från bestämmelserna i artikel 1 77 skall följande bestämmelser tillämpas på budgetar för budgetår före budgetåret 1 975 :
l . Budgetåret skall börja den 1 januari och sluta den 31 december. Med budget avses i denna artikel driftbudgeten och forsknings— och investeringsbudgeten.
2. Var och en av gemenskapens institutioner skall före den 1 juli upprätta en beräkning över sina utgifter. Kommissionen skall sammanställa dessa beräkningar i ett preliminärt budgetförslag. Den skall bifoga ett ynrande som får innehålla awikande beräkningar.
15
Det preliminära budgetförslaget skall innehålla en beräkning över Prop. 1994/95:19 inkomster och en över utgifter. Bilaga 19
3. Kommissionen skall förelägga rådet det preliminära budgetförslaget senast den 1 september året före det budgetår som förslaget avser.
Rådet skall samråda med kommissionen och i förekommande fall med övriga berörda institutioner, när det avser att awika från det preliminära budgetförslaget.
Rådet skall med kvalificerad majoritet fastställa budgetförslaget och överlämna det till församlingen.
4. Budgetförslaget skall föreläggas församlingen senast den 5 oktober året före det budgetår som förslaget avser.
Församlingen skall ha rätt att föreslå rådet ändringar i budgetförslaget.
Om församlingen inom 45 dagar efter att ha förelagts budgetförslaget har godkänt detta eller underlåtit att föreslå några ändringar i budgetförslaget, skall budgeten anses slutgiltigt antagen.
Om församlingen inom denna ftist har föreslagit ändringar, skall budgetförslaget tillsammans med de föreslagna ändringarna överlämnas till rådet.
5. Efter att ha överlagt om budgeten med kommissionen och vid behov med övriga berörda myndigheter skall rådet, inom 30 dagar efter att ha förelagts budgetförslaget, anta budgeten på följande villkor.
Om en av församlingen föreslagen ändring inte resulterar i någon ökning av en institutions totala utgifter, framför allt beroende på att den ökning av utgifterna som ändringsförslaget skulle medföra uttryckligen skulle kompenseras av en eller flera föreslagna ändringar som i motsvarande grad minskar utgifterna, får rådet med kvalificerad majoritet avslå ändringsförslaget. Om något avslagsbeslut inte fattas, skall ändringsförslaget anses godkänt.
Om en ändring som föreslagits av församlingen resulterar i en ökning av en institutions totala utgifter, måste rådet besluta med kvalificerad majoritet för att godkänna den föreslagna ändringen.
16
Bilaga 19
Om rådet enligt andra eller tredje stycket i denna punkt har avslagit eller inte har godkänt en föreslagen ändring, får rådet genom beslut med kvalificerad majoritet antingen låta beloppet i budgetförslaget stå kvar eller fastställa ett annat belopp. .
6. När det förfarande som anges i denna artikel har fullföljts, skall rådets ordförande förklara att budgeten har blivit slutgiltigt antagen.
7. Varje institution skall utöva de befogenheter den tilldelats genom denna artikel med vederbörlig hänsyn till bestämmelserna i dena fördrag och till rättsakter som antagits i enlighet med detta, särskilt de som avser gemenskapens egna medel och balansen mellan inkomster och utgifter. "
Artikel 9
Artikel 180 sista stycket i Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen skall ersättas med följande bestämmelser:
"Rådet och församlingen skall bevilja kommissionen ansvarsfrihet beträffande genomförandet av var och en av budgetarna. I detta syfte skall rådet, som skall besluta med kvalificerad majoritet, och församlingen i tur och ordning granska revisionskommitténs rapport. Kommissionen har beviijats ansvarsfrihet först sedan rådet och församlingen har fattat sina beslut. "
KAPITEL IV
Bestämmelser om ändring av fördraget om upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam kommission för Europeiska gemenskaperna
Artikel 10
Artikel 20.1 i Fördraget om upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam kommission för Europeiska gemenskaperna skall ersättas med följande bestämmelser:
"1. Europeiska kol— och stålgemenskapens administrations- utgifter och motsvarande inkomster, Europeiska ekonomiska gemenskapens inkomster och utgifter samt Europeiska atomenergigemenskapens inkomster och utgifter med undantag för Försörjningsbyråns och de gemensamma företagens inkomster och utgifter, skall tas upp i Europeiska gemenskapernas budget enligt bestämmelsema i fördragen om upprättandet av de tre gemenskaperna. Denna budget,
Prop. 1994/95: 19
17
Bilaga 19
som skall vara balanserad i fråga om inkomster och utgifter, skall ersätta Europeiska kol- och stålgemenskapens administrationsbudget, Europeiska ekonomiska gemenskapens budget och Europeiska atomenergigemenskapens driftbudget och forsknings- och investeringsbudget. "
KAPITEL V Slutbestämmelser
Artikel 11
Detta fördrag skall ratificeras av de höga fördragsslutande parterna i enlighet med deras konstitutionella bestämmelser. Ratifikationsinstrumenten skall deponeras hos Italienska republikens regering.
A rtikel ] 2
Detta fördrag träder i kraft den första dagen i den månad som följer efter det att det sista ratifikationsinstrumentet har deponerats.
Om emellertid inte alla signatärstater före sistnämnda dag har gjort den anmälan som föreskrivs i artikel 7 i beslutet av den 21 april 1970 om att ersätta finansiella bidrag från medlemsstaterna med gemenskapernas egna medel, träder detta fördrag i kraft den första dagen i den månad som följer efter det att den sista anmälan har tagits emot.
Om detta fördrag träder i kraft under pågående budgetförfarande, skall rådet efter att ha hört kommissionen vidta de åtgärder som behövs för att underlätta tillämpningen av fördraget på den återstående delen av budgetförfarandet.
Artikel 13
Detta fördrag, upprättat i ett enda original på franska, italienska, nederländska och tyska språken, vilka fyra texter är lika giltiga, skall deponeras i arkiven hos Italienska republikens regering, som skall överlämna en bestyrkt kopia till var och en av regeringarna i övriga signatärstater.
TILL BEVIS HÄRPÅ har undertecknade befullmäktigade undertecknat detta fördrag. Som skedde i Luxemburg den tjugoandra april nittonhundrasjuttio.
Prop. 1994/95: 19
18
Pour Sa Majesté le roi des Belges Prop. 1994/95:19 Voor Zijne Majesteit de Koning der Belgen Bilaga 19 Pierre HARMEL
För den Präsidenten der Bundesrepublik Deutschland Walter SCHEEL
Pour le Président de la République francaise Maurice SCHUMANN
Per il Presidente della Repubblica italiana Aldo MORO
Pour Son Altesse Royale le grand-due de Luxembourg Gaston THORN
Voor Hare Majesteit de Koningin der Nederlanden H. J. DE KOSTER
19
BILAGA 20 FÖRDRAGET DEN 22 JANUARI 1972 OM KONUNGARIKET DANMARKS, IRLANDS, KONUNGARIKET NORGES OCH FÖRENADE KONUNGARIKET STORBRITANNIEN OCH NORDIRLANDS ANSLUTNING TILL EUROPEISKA EKONOMISKA GEMENSKAPEN OCH EUROPEISKA ATOMENERGIGEMENSKAPEN
BILAGA 20 Prop. 1994/95:19 Bilaga 20
Fördraget den 22 januari 1972 om Konungariket Danmarks, Irlands, Konungariket Norges och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands anslutning till Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenska- pen
FÖRDRAG
mellan
KONUNGARIKET BELGIEN,
FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLAND.
FRANSKA REPUBLIKEN,
ITALIENSKA REPUBLIKEN,
STORHERTIGDÖMET LUXEMBURG,
KONUNGARIKET NEDERLÄNDERNA.
Europeiska gemenskapernas medlemsstater,
KONUNGARIKET DANMARK,
IRLAND,
KONUNGARIKET NORGE,
och FÖRENADE KONUNGARIKET STORBRITANNIEN OCH NORDIRLAND
30 Riksdagen [994/95. I saml. Nr 19. Bilaga 13—21
Bilaga 20
om Konungariket Danmarks, Irlands, Konungariket Norges och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands anslutning till Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen
Hans Majestät Belgamas Konung, Hennes Majestät Drottningen av Danmark, Förbundsrepubliken Tysklands president, Franska republikens president, Irlands president, Italienska republikens president, Hans Kungliga Höghet Storhertigen av Luxemburg, Hennes Majestät Drott- ningen av Nederländerna, Hans Majestät Konungen av Norge, Hennes Majestät Drottningen av Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland,
som är förenade i sin önskan att fortsätta förverkligandet av de mål som uppställs i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergi- gemenskapen,
som är fast beslutna att i dessa fördrags anda. på den grund som redan lagts, skapa en allt fastare sammanslutning mellan de europeiska folken.
som beaktar att artikel 237 i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och artikel 205 i Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen ger europeiska stater möjlighet att bli medlemmar i dessa gemenskaper,
som beaktar att Konungariket Danmark, Irland, Konungariket Norge och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland har ansökt om medlemskap i dessa gemenskaper,som beaktar att Europeiska gemenska- pernas råd, efter att ha erhållit kommissionens yttrande, har förklarat sig positivt till upptagandet av dessa stater,
har beslutat att genom ett gemensamt avtal fastställa villkoren för att upptas som medlem och de anpassningar som skall göras av fördragen om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen och har för detta ändamål som befullmäktigade utsett
HANS MAJESTÄT BELGARNAS KONUNG
G. Eyskens, premiärminister; P. Harmel, utrikesminister; ambassadör ]. van der Meulen, ständig representant vid Europeiska gemenskaperna;
Prop. 1994/95: 19
Bilaga 20
HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV DANMARK
1.0. Krag, statsminister; I. Nargaard, utrikesekonomiminister; J. Christensen, chef för departementet för utrikesekonomi, utrikesministeriet;
FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLANDS PRESIDENT
W. Scheel, utrikesminister; ambassadör H.-G. Sachs, ständig representant vid Europeiska gemenskaperna;
FRANSKA REPUBLIKENS PRESIDENT
M. Schumann, utrikesminister; ambassadör J.-M. Boegner, ständig representant vid Europeiska gemenskaperna;
IRLANDS PRESIDENT
J. A. Lynch, premiärminister; P. J. Hillery, utrikesminister; ITALIENSKA REPUBLIKENS PRESIDENT
E. Colombo, premiärminister; A. Moro, utrikesminister; ambassadör G. Bombassei Frascani de Venor, ständig representant vid Europeiska gemenskaperna
HANS KUNGLIGA HÖGHET STORHERTIGEN AV LUXEMBURG
G. Thorn, utrikesminister; ambassadör J. Dondelinger, ständig representant vid Europeiska gemenskaperna;
HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV NEDERLÄNDERNA
W. K. N. Schmeller, utrikesminister; T. E. Westenerp, statssekreterare, utrikesministeriet; ambassadör E. M. J. A. Sassen, ständig representant vid Europeiska gemenskaperna;
HANS MAJESTÄT KONUNGEN AV NORGE
T. Bratteli, statsminister; A. Cappelen, utrikesminister; S. Chr. Sommerfelt, utomordentlig och befullmäktigad ambassadör;
Prop. 1994/95:19
HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV FÖRENADE Prop. 1994/95:19 KONUNGARIKET STORBRITANNIEN OCH NORDIRLAND Bilaga 20
Edward Heath, MBE, MP, premiärminister, förste skattkammarlord, minister för civilförvaltningen; Sir Alec Douglas-Home, KT, MP, utrikesminister; Geoffrey Rippon, QC, MP, kansler för hertigdömet Lancaster
som, sedan de utväxlat sina fullmakter och funnit dem vara i god och behörig form, har enats om följande.
Artikel 1
l. Konungariket Danmark, Irland, Konungariket Norge och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland blir härmed medlemmar av Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemen- skapen och avtalsslutande parter i fördragen om upprättandet av dessa gemenskaper, i den lydelse fördragen har genom ändringar och tillägg.
2. Villkoren för att upptas som medlem och de anpassningar av fördragen om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen som därigenom blir nödvändiga fastställs i den akt som såsom bilaga är fogad till detta fördrag. De bestämmelser i akten som rör Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen utgör en integrerad del av detta fördrag.
3. Bestämmelserna om medlemsstaternas rättigheter och förpliktelser och om befogenheterna och behörigheten för gemenskapernas institutio- ner skall, såsom de fastställs i de fördrag som avses i punkt 1, tillämpas på detta fördrag.
Artikel 2
Detta fördrag skall ratificeras av de höga fördragsslutande parterna i enlighet med deras konstitutionella bestämmelser. Ratifikationsinstrumen— ten skall deponeras hos Italienska republikens regering senast den 31 december 1972.
Detta fördrag träder i kraft den 1 januari 1973, förutsatt att alla ratilikationsinstrument har deponerats före denna dag och att alla instrument för anslutning till Europeiska kol- och stålgemenskapen deponeras på denna dag. Om de stater som avses i artikel 1.1 inte alla har deponerat sina ratifikations- och anslutningsinstrument i tid, skall fördraget ändå träda i kraft för de stater som har deponerat sina instrument. Europeiska 6 gemenskapernas råd skall i så fall genast genom ett enhälligt beslut
Bilaga 20
fastställa vilka anpassningar som till följd av detta måste göras av artikel 3 i detta fördrag och artiklarna 14, 16, 17, 19, 20, 23, 129, 142, 143, 155 och 160 i akten om anslutningsvillkoren och anpassningarna av fördragen, av bestänunelsema i bilaga I till denna akt om olika kommitté- ers sammansätming och funktion samt av artiklarna 5 och 8 i protokollet om Europeiska investeringsbankens stadga. Rådet kan även, genom ett enhälligt beslut, upphäva eller anpassa de bestänunelser i den nämnda akten som uttryckligen hänvisar till en stat som inte har deponerat sina ratifikations- och anslutningsinstrument.
Artikel 31
Detta fördrag, upprättat i ett enda original på danska, engelska, franska, iriska, italienSka, nederländska, norska och tyska språken, varav de danska, engelska, franska, iriska, italienska, nederländska och tyska texterna alla är lika giltiga, skall deponeras i arkiven hos Italienska republikens regering, som skall överlämna en bestyrkt kopia till var och en av regeringarna i övriga signatärstater.
' Texten i dess lydelse enligt artikel 1 i anpassningsbeslutet. Til bekrzeftelse heraf har undertegnede befuldmazgtigede underskrevet denne Traktat.
Zu Urkund dessen haben die unterzeichneten Bevollmächtigten ihre Unterschriften unter diesen Vertrag gesetzt.
In Witness whereof, the undersigned Plenipotentiaries have aflixed their signatures below this Treaty.
En foi de quoi, les plénipotentiaires soussignés ont apposé leurs signatures au bas du present traité.
Da fhianu sin, chuir na Lanchumhachtaigh thios-sinithe a lämh leis an gConradh seo.
In fede di che, i plenipotenziari sottoscritti hanno apposto le loro time in calce al presente trattato.
Ten blijke waarvan de ondergetekende gevolmachtigden hun handteke- ning onder dit Verdrag hebben gesteld.
Til bekreftelse herav har nedenstående befullmektigede undertegnet denne Traktat.
Udfardiget i Bruxelles, den toogtyvende januar nitten hundrede og
Prop. 1994/95:19
Bilaga 20
tooghalvfjerds.
Geschehen zu Briissel am zweiundzwanzigsten Januar neunzehnhundertz- weiundsiebzig .
Done at Brussels on this twenty—second day of January in the year one thousand nine hundred and seventy-two.
Fait å Bruxelles, le vingt-deux janvier mil neuf cent soixante—douze.
Arna dhéanamh sa Bhruiséil, an död 121 is fiche d'Eanäir, nule naoi gcéad seachtö a dö.
Patto a Bruxelles, addi ventidue gennaio millenovecentosettantadue.
Gedaan te Brussel, de tweeéntwintigste januari negentienhonderdtweeön- zeventig.
Utferdiget i Brussel den tjueandre januar nitten hundre och syttito.
G. EYSKENS P. HARMEL L. VAN DER MEULEN
Jens Otto KRAG Ivar NGRGAARD Jens CHRISTENSEN
Walter SCHEEL H.-G. SACHS
Maurice SCHUMAN N J. -M . BOEGNER
Sean ö LOINSIGH Padraig o HIRIGHILE
COLOMBO Aldo MORO BOMBASSEI DE VETTOR
Gaston THORN J. DON DELINGER
N. SCHMELZER T. WESTERTERP SASSEN
Trygve BRATTELI
Prop. 1994/95: 19
Bilaga 20
Andreas CAPPELEN S. Chr. SOMMERFELT
Edward HEATH Alex DOUGLAS—HOME Geoffrey RIPPON
Prop. 1994/95: 19
AKT Prop. 1994/95:19
Bilaga 20 om anslutningsvilloren och anpassningarna av fördragen
FÖRSTA DELEN PRINCIPERNA
Artikel 1
I denna akt används följande beteckningar med de betydelser som här anges:
— grundfördragen: Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen, Fördraget om upprättandet av Europeiska ekono- miska gemenskapen och Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, i den lydelse dessa har genom ändringar eller tillägg som gjorts genom fördrag eller andra rättsakter som trädde i kraft före anslumingen; med Parisfördraget, Romfördraget och Euratom-fördraget förstås respektive grundfördrag i den lydelse det har genom ändringar eller tillägg som gjorts enligt ovan. — ursprungliga medlemsstater: Konungariket Belgien. Förbunds- republiken Tyskland, Franska republiken, ltalienska republiken, Storhertigdömet Luxemburg och Konungariket Nederländerna. — nya medlemsstater: Konungariket Danmark, Irland och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland'.
' Tredje strecksatsen i dess lydelse enligt artikel 3 i anpassningsbeslutet. Artikel 2
Från och med tidpunkten för anslumingen är bestämmelsema i grundför- dragen och i de rättsakter som antagits av gemenskapernas institutioner bindande för de nya medlemsstatema, och de skall tillämpas i dessa stater på de villkor som fastställs i de nämnda fördragen och i denna akt.
Artikel 3
1. De nya medlemsstaterna ansluter sig genom denna akt till de beslut och avtal som antagits av företrädarna för medlemsstaternas regeringar församlade i rådet. De åtar sig att, från och med tidpunkten för anslutningen, ansluta sig till alla andra avtal som ingåtts av de ursprungli— ga medlemsstatema och som rör gemenskapernas funktion eller hänger samman med deras verksamhet.
10
2. De nya medlemsstaterna åtar sig att ansluta sig till de konventioner Prop. 1994/95: 19 som avses i artikel 220 i Romfördraget samt till protokollen orn Bilaga 20 domstolens tolkning av dessa konventioner, undertecknade av de ursprungliga medlemsstaterna, samt att för detta ändamål inleda förhandlingar med de ursprungliga medlemsstatema för att göra de nödvändiga anpassningarna av dessa protokoll.
3. De nya medlemsstaterna är i samma situation som de ursprungliga medlemsstatema vad gäller de förklaringar och resolutioner som utfärdas och de övriga ställningstaganden som görs av rådet samt vad gäller dem som rör Europeiska gemenskaperna och som antas genom ett gemensamt avtal mellan medlemsstaterna; de skall följaktligen efterleva de principer och riktlinjer som framgår av dessa förklaringar, resolutioner eller andra ställningstaganden och vidta de åtgärder som behövs för att säkerställa genomförandet av dem.
Artikel 4
1. De avtal eller konventioner som någon av gemenskaperna ingått med tredje land, internationella organisationer eller medborgare i tredje land är bindande för de nya medlemsstaterna på de villkor som fastställs i grundfördragen och i denna akt.
2. De nya medlemsstatema åtar sig att, på de villkor som fastställs i denna akt, ansluta sig till de avtal eller konventioner som ingåtts av de ursprungliga medlemsstaterna tillsammans med någon av gemenskaperna, samt till de avtal som ingåtts av de ursprungliga medlemsstaterna och som har anknytning till de nämnda avtalen eller konventionerna. Gemenskapen och de ursprungliga medlemsstaterna skall bistå de nya medlemsstaterna i detta avseende.
3. De nya medlemsstaterna ansluter sig genom denna akt och på de villkor som fastställs i den till de interna avtal som ingåtts av de ursprungliga medlemsstaterna i syfte att genomföra de avtal och konventioner som avses i punkt 2.4.De nya medlemsstaterna skall, där detta är nödvändigt, vidta lämpliga åtgärder för att anpassa sin hållning gentemot internationella organisationer och internationella avtal, i vilka någon av gemenskaperna eller andra medlemsstater också är parter, till de rättigheter och förpliktelser som följer av deras ansluming till gemenskaperna.
Artikel 5
Artikel 234 i Romfördraget och artiklama 105 och 106 i Euratom- fördraget skall för de nya medlemsstaternas del tillämpas på avtal och konventioner som ingåtts före anslutningen. 11
Bilaga 20
Artikel 6
Bestämmelserna i denna akt får inte, såvida inte något annat föreskrivs iden, tillfälligt upphävas, ändras eller upphävas på annat sätt än genom det förfarande som fastställs i grundfördragen och som gör det möjligt att ändra dessa fördrag.
Artikel 7
De rättsakter som antagits av gemenskapernas institutioner och som berörs av de övergångsbestämmelser som fastställs i denna akt skall bibehålla sin rättsliga status; särskilt skall förfarandena för ändring av dessa rättsakter fortsätta att gälla.
Artikel 8
Bestämmelser i denna akt som har till syfte eller effekt att, annat än övergångsvis, upphäva eller ändra rättsakter som antagits av gemenska- pens institutioner, skall ha samma rättsliga status som de bestämmelser de upphäver eller ändrat och skall omfattas av samma regler som dessa bestämmelser.
Artikel 9
1. För att underlätta de nya medlemsstaternas anpassning till de inom gemenskapen gällande reglerna, skall tillämpningen av grundfördragen och de rättsakter som antagits av institutionerna övergångsvis omfattas av de undantag som föreskrivs i denna akt.
2. Med förbehåll för de tidpunkter, tidsfrister och särskilda bestämmel- ser som fastställs i denna akt, skall tillämpningen av övergångsbe- stämmelsema upphöra vid utgången av år 1977.
Prop. 1994/95: 19
12
DEL TVÅ Prop. 1994/95:19
.. Bilaga 20 ANPASSNINGAR AV FORDRAGEN
AVDELNING I Institutionella bestämmelser KAPITEL 1 Europaparlamentet
Artikel 101
Artikel 21.2 i Parisfördraget, artikel 138.2 i Romfördraget och artikel 1082 i Euratom-fördraget skall ersättas med följande:
'Texten i dess lydelse enligt artikel 4 i anpassningsbeslutet. ”Antalet företrädare valda i varje medlemsstat är följande:
Belgien ................................... 14 Danmark .................................. 10 Frankrike ................................. 36 Förenade kungariket .......................... 36 Irland .................................... 10 Italien .................................... 36 Luxemburg ................................. 6 Nederländerna .............................. 14 Tyskland .................................. 36."
KAPITEL 2
Rådet
Artikel 1]1
Artikel 2 andra stycket i Fördraget om upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam kommission för Europeiska gemenskaperna skall ersättas med följande:
"Ordförandeskapet skall utövas av varje rådsmedlem i sex månader åt gången enligt följande ordning mellan medlemsstaterna: Belgien, Danmark, Tyskland, Frankrike, Irland, Italien, Luxemburg, Ned- erländerna, Förenade kungariket."
* Texten i dess lydelse enligt artikel 5 i anpassningsbeslutet. 13
Bilaga 20
Artikel 122 Artikel 28 i Parisfördraget skall ersättas med följande:
"Artikel 28
När rådet hörs av Höga myndigheten, skall det ha överläggningar utan att behöva rösta. Protokoll från överläggningarna skall överlämnas till Höga myndigheten.
När detta fördrag kräver rådets samtycke, skall detta anses föreligga om det av Höga myndigheten framlagda förslaget godkänns
-— av en absolut majoritet av medlemsstaternas företrädare, inklusive rösterna från företrädarna för två medlemsstater, som var och en svarar för minst en åttondel av det totala produktionsvärdet av kol och stål i gemenskapen, ' -— eller, i händelse av lika röstetal och om Höga myndigheten vidhåller sitt förslag efter en andra överläggning, av företrädarna för tre medlemsstater som var och en svarar för minst en åttondel av det totala produktionsvärdet av kol och stål i gemenskapen.
När detta fördrag kräver enhälligt beslut eller enhälligt samtycke, fordras samtliga rådsmedlemmars röster för beslutet eller samtycket. Att personligen närvarande eller företrädda medlemmar avstår från att rösta hindrar emellertid inte att rådet fattar beslut som kräver enhällighet vidtillämpningen av artiklarna 21, 32, 32a, 78d och 78f i detta fördrag samt artikel 16, artikel 20 tredje stycket, artikel 28 femte stycket och artikel 44 i protokollet om domstolens stadga.
Frånsett beslut som kräver kvalificerad majoritet eller enhällighet, skall rådets beslut fattas av majoriteten av rådets medlemmar; denna majoritet skall anses ha uppnåtts, om den omfattar den absoluta majoriteten av medlemsstaternas företrädare. inklusive rösterna från företrädarna för två medlemsstater, som var och en svarar för minst en åttondel av det totala produktionsvärdet av kol och stål i gemenskapen. Emellertid skall för tillämpningen av artiklarna 78, 78b och 78d i detta fördrag, vilka kräver kvalificerad majoritet, rådsmedlemrnamas röster vägas enligt följande: Belgien 5, Danmark 3, Tyskland 10, Frankrike 10, Irland 3, Italien 10, Luxemburg 2, Nederländerna 5, Förenade kungariket 10. För beslut krävs minst 41 ja-röster från minst sex medlemmar.
Ingen rådsmedlem får vid omröstning företräda mer än en annan medlem.
Rådet skall stå i förbindelse med medlemsstaterna genom sin ordförande. Rådets beslut skall offentliggöras i den ordning rådet fastställer."
1 Texten i dess lydelse enligt artikel 6 i anpassningsbeslutet.
Prop. 1994/95: 19
14
Artikel 133 ' Prop. 1994/95:19 Bilaga 20 Artikel 95 fjärde stycket i Parisfördraget skall ersättas med följande:
"Dessa ändringar skall gemensamt föreslås av Höga myndigheten och rådet, vilket beslutar genom åtta niondelars majoritet, och skall underställas domstolen för yttrande. Domstolen äger vid sin prövning oinskränkt befogenhet vid bedömningen av alla faktiska och rättsliga förhållanden. Om domstolen efter prövning rinner att förslagen är i överensstämmelse med bestämmelserna i föregående stycke, skall förslagen överlämnas till Europaparlamentet och träda i kraft om de godkänns med tre fjärdedels majoritet av avgivna röster samt två tredjedels majoritet av Europaparlamentets ledamöter."
3 Texten i dess lydelse enligt artikel 7 i anpassningsbeslutet.
Artikel 14 '
Artikel 148.2 i Romfördraget och artikel 118.2 i Euratom-fördraget skall ersättas med följande:
"2. När rådets beslut skall fattas med kvalificerad majoritet skall medlemmarnas röster vägas enligt följande:
Belgien ..................................... 5 Danmark ................................... 3 Frankrike .................................. 10 Förenade kungariket ........................... 10 Irland ...................................... 3 Italien ..................................... 10 Luxemburg .................................. 2 Nederländerna ................................ 5 Tyskland ................................... 10
Rådets beslut skall fattas med minst —— fyrtioen röster när beslutet enligt detta fördrag skall fattas på förslag från kommissionen, -— fyrtioen röster från minst sex medlemmar i andra fall."
' Texten i dess lydelse enligt artikel 8 i anpassningsbeslutet.
15
KAPITEL 3 Prop. 1994/95:19 Bilaga 20 Kommissionen
Artikel 152
Artikel 10.1 första stycket i Fördraget om upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam kommission för Europeiska gemenskaperna skall ersättas med följande:
" 1. Kommissionen skall bestå av 14 ledamöter, som skall utses på grundval av sin allmänna duglighet och vilkas oavhängighet inte kan ifrågasättas. "
1 artikel 10.1 första stycket i Fördraget om upprättandet av en gemensamt råd och en gemensam kommission för Europeiska gemenskapema. i dess lydelse enligt rådets beslut av den 1 januari 1973 om ändring av antalet ledamöteri kommissionen (EGT nr L 2. 1.1.1973, 5- 28) fastställs följande:
"Kommissionen skall bestå av 13 ledamöter. som skall utses på gnrndval av sin allmänna dugllghet och vilkas
oavhängighet inte kan ifrågasättas."
Artikel 16 Artikel 14 första stycket i Fördraget om upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam kommission för Europeiska gemenskaperna skall ersättas med följande:
"Kommissionens ordförande och fem vice ordförande skall utses bland kommissionens ledamöter för en period av två år i samma ordning som gäller när ledamöterna skall utses. Deras mandat får förnyas."
KAPITEL 4
Domstolen
Artikel 173
Artikel 32 första stycket i Parisfördraget, artikel 165 första stycket i Romfördraget, och artikel 137 första stycket i Euratom-fördraget skall ersättas med följande:
"Domstolen skall bestå av nio domare."
] Texten i dess lydelse enligt artikel 9 i anpassningsbeslutet.
16
Artikel 184 Prop. 1994/95:19 Bilaga 20 Artikel 32a första stycket i Parisfördraget, artikel 166 första stycket i Romfördraget, och artikel 138 första stycket i Euratom—fördraget skall ersättas med följande:
"Domstolen skall biträdas av tre generaladvokater."
I artikel 32a första stycket i Parisfördraget. artikel 166 första stycket i Romfördraget och artikel 138 första stycket i Euratom—fördraget, idetas lydelse enligt artikel 1 i rådets beslut av den 1 januari 1973 om utökning av antalet generaladvokater (EGT nr L 2. 1.1.1973, s. 29) fastställs följande:
'Donuralen rkall biträda: av fym generaladvokater. '
Artikel 19 5 6
Artikel 32b andra och tredje stycket i Parisfördraget, artikel 167 andra och tredje stycket i Romfördraget, och artikel 139 andra och tredje stycket i Euratom-fördraget skall ersättas med följande:
"En del av domartjänstema skall nytillsättas vart tredje år. Då skall omväxlande fem och fyra domare utses.
En del av tjänsterna som generaladvokat skall nytillsättas vart tredje år. Då skall omväxlande en och två generaladvokater utses."
Texten i dess lydelse enligt artikel 10 i anpassningsbeslutet.
* l artikel 32b tredje stycket i Parisfördraget. artikel 167 tredje stycket i Romfördraget och artikel 139 tredje stycket i Euratom-fördraget, ideras lydelse enligt artikel 2 i rådets beslut av den 1 januari 1973 om utökning av antalet generaladvokater (EGT nr L 2. 1.1.1973, s. 29) fastställs följande: "En del av tjänsterna som
generaladvokat skall nytillsättas vart tredje år. Då skall två generaladvokater utses."
Artikel 20
Artikel 18 andra stycket i protokollet om stadgan för Europeiska kol- och stålgemenskapens domstol, artikel 15 i protokollet om stadgan för Europeiska ekonomiska gemenskapens domstol och artikel 15 i pro- tokollet om stadgan för Europeiska atomenergigemenskapens domstol skall ersättas med följande:
" Domstolens beslut skall vara giltiga endast om ett ojämnt antal domare är närvarande. Vid sammanträde i plenum skall domstolens beslut vara giltiga om sju domare är närvarande. Avdelningamas beslut är endast giltiga om tre domare är närvarande; vid förhinder för en domare på en avdelning får en domare på en annan avdelning tillkallas i enlighet med rättegångsreglema. " 17
KAPITEL 5 Prop. 1994/95:19 Bilaga 20 Ekonomiska och sociala kommittén
Artikel 2]1
Artikel 194 första stycket i Romfördraget och artikel 166 första stycket i Euratom-fördraget skall ersättas med följande:
"Antalet medlemmar i kommittén är följande:
Belgien .................................... 12 Danmark ................................... 9 Frankrike .................................. 24 Förenade kungariket ............................ 24 Irland ............... ' ....................... 9 Italien ..................................... 24 Luxemburg .................................. 6 Nederländerna ............................... 12 Tyskland .................................. 24 "
Texten i dess lydelse enligt artikel 11 i anpassningsbeslutet.
”KAPITEL 6
EKSG:s rådgivande kommitté
Artikel 22
Artikel 18 första stycket i Parisfördraget skall ersättas med följande: "En rådgivande kommitté skall knytas till Höga myndigheten. Den skall bestå av minst sextio och högst åttiofyra medlemmar och skall bestå av lika många representanter för tillverkare, för arbetstagare samt för förbrukare och handeln. "
18
KAPITEL 7 Prop. 1994/95:19
Bilaga 20 Vetenskapliga och tekniska kommittén
Artikel 232
Artikel 1342 första stycket i Euratom-fördraget skall ersättas med följande:
"Konunittén skall bestå av 27 medlemmar som skall utses av rådet efter samråd med kommissionen."
] Texten i dess lydelse enligt artikel 12 i anpassningsbeslutet.
AVDELNING II ÖVRIGA ANPASSNINGAR Artikel 24 3
l. Förenade kungariket skall läggas till bland de medlemsstater som räknas upp i artikel 131 första meningen i Romfördraget.
2. Följande länder och territorier skall läggas till i förteckningen i bilaga IV till Romfördraget: Brittisk-franska kondominatet Nya Hebriderna,
Bahamas,
Bermuda,
Brittiska antarktiska territoriet, Brittiska Honduras,
Brittiska territoriet i Indiska oceanen, Brittiska Salomon-öama
Brittiska Jungfruöarna,
Brunei,
De associerade staterna i Karibien: Antigua, Dominica, Grenada, St Lucia, St Vincent, St Christopher, Nevis, Anguilla,
Cayman-öarna, 19
31 Riksdagen 1994/95. ] sant!. Nr 19. Bilaga l3—ZI
Bilaga 20
Central och Southern Line-öarna
_ Falklandsöarna med tillhörande områden,
JT:
Gilbert- och Ellice-öama, Montserrat,
Pitcairn,
St Helena med tillhörande områden, Seychellerna,
Turks— och Caicos-öama.
xten i dess lydelse enligt artikel B i anpassningsbeslutet.
Artikel 251
Följande stycke skall läggas till efter artikel 79 första stycket i Parisför- draget:
a)
b)
1
"Utan hinder av föregående stycke skall följande gälla:
Detta fördrag skall inte tillämpas beträffande Färöarna. Konungariket Danmarks regering kan dock genom en deklaration deponerad senast den 31 december 1975 hos Franska republikens regering, som skall överlämna en bestyrkt kopia av deklarationen till regeringarna i övriga medlemsstater, anmäla att fördraget skall tillämpas beträffande dessa öar. I sådant fall skall fördraget tillämpas beträffande dessa öar från och med den första dagen i den andra månaden som följer efter den dag då deklarationen deponerats. Detta fördrag skall inte tillämpas beträffande Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands suveräna basområden på Cypern. Detta fördrag skall tillämpas beträffande Kanalöarna och Isle of Man endast i den utsträckning det är nödvändigt för att säkerställa genomförandet av den ordning för dessa öar som anges i rådets beslut av den 22 januari 1972 om anslutning av nya medlemsstater till Europeiska kol- och stålgemenskapen."
Texten i dess lydelse enligt artikel 14 i anpassningsbeslutet.
Prop. 1994/ 95: 19
20
Artikel 26 Prop. 1994/95:19 Bilaga 20 1.2 Artikel 227.l i Romfördraget skall ersättas med följande:
"1. Detta fördrag skall gälla för Konungariket Belgien, Konungariket Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Franska republiken, Irland, Italienska republiken, Stor-hertigdömet Luxemburg, Konungariket Nederländerna och Förenade konungariket Storbritannien och Nordir- lan
2. Följande stycke skall läggas till i artikel 2273 i Romfördraget:
"Detta fördrag skall inte tillämpas på de utomeuropeiska länder och territorier som har särskilda förbindelser med Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland och som inte har tagits med i den nämnda bilagan."
: Punkt l idess lydelse enligt artikel l5.l ianpassnirrgsbeslutet.
3.3 Följande stycke skall läggas till i artikel 227 i Romfördraget: "5. Utan hinder av föregående punkter skall följande gälla:
a) Detta fördrag skall inte tillämpas beträffande Färöarna. Konungari- ket Danmarks regering kan dock genom en deklaration deponerad senast den 31 december 1975 hos Italienska republikens regering, som skall överlämna en bestyrkt kopia av deklarationen till regeringarna i övriga medlemsstater, anmäla att fördraget skall tillämpas beträffande dessa öar. ] sådant fall skall fördraget tillämpas beträffande dessa öar från och med den första dagen i den andra månaden som följer efter den dag då deklarationen depone- rats.
b) Detta fördrag skall inte tillämpas beträffande Förenade konungari- ket Storbritannien och Nordirlands suveräna basområden på Cypern.
c) Detta fördrag skall tillämpas beträffande Kanalöarna och Isle of Man endast i den utsträckning det är nödvändigt för att säkerställa genomförandet av den ordning för dessa öar som anges i det fördrag om anslutning av nya medlemsstater till Europeiska ekonomiska gemenskapen och till Europeiska atomenergigemen— skapen som undertecknats den 22 januari 1972."
* Punkt 3 idess lydelse enligt artikel 15.2 i anpassningsbeslutet.
21
Bilaga 20
Artikel 274
Följande stycke skall läggas till i artikel 198 i Euratom-fördraget:
"Utan hinder av föregående punkter skall följande gälla:
2)
b)
d)
Detta fördrag skall inte tillämpas beträffande Färöarna. Konungari- ket Danmarks regering kan dock genom en deklaration deponerad senast den 31 december 1975 hos Italienska republikens regering, som skall överlämna en bestyrkt kopia av deklarationen till regeringarna i övriga medlemsstater, anmäla att fördraget skall tillämpas beträffande dessa öar. I sådant fall skall fördraget tillämpas beträffande dessa öar från och med den första dagen i den andra månaden som följer efter den dag då deklarationen depone- rats. Detta fördrag skall inte tillämpas beträffande Förenade konungari- ket Storbritannien och Nordirlands suveräna basornråden på Cypern. Detta fördrag skall inte tillämpas på de utomeuropeiska länder och territorier som har särskilda förbindelser med Förenade Konungari- ket Storbritannien och Nordirland och som inte har Detta fördrag skall tillämpas beträffande Kanalöarna och Isle of Man endast i den utsträckning det är nödvändigt för att säkerställa genomförandet av den ordning för dessa öar som anges i det fördrag om anslutning av nya medlemsstater till Europeiska ekonomiska gemenskapen och till Europeiska atomenergigemen— skapen som undertecknats den 22 januari 1972."
' Texten i dess lydelse enligt artikel It: i anpassningsbeslutet. tagits med i bilaga IV till Fördraget om
upprättandet av Europerska ekonomiska gemenskapen.
Artikel 28
Gemenskapsinstitutionernas rättsakter rörande varorna i bilaga [I till Romfördraget och de varor som vid import till gemenskapen är föremål för särskilda regler som en följd av genomförandet av den gemensanuna jordbrukspolitiken, samt rättsakter rörande harmoniseringen av lagstift- ningen om medlemsstaternas omsättningsskatter, skall inte tillämpas på Gibraltar såvida inte rådet enhälligt på förslag av kommissionen bestämmer annat.
Prop. 1994/95: 19
22
DEL TRE Prop. 1994/95:19 __ Bilaga 20 ANPASSNING AV INSTITUTIONERNAS RATTSAKTER
Artikel 29
De rättsakter som räknas upp i bilaga I till denna akt skall anpassas så som det anges i den bilagan.
Artikel 30
Anpassningen av de rättsakter som räknas upp i bilaga II till denna akt som nödvändiggjorts av anslutningen skall utarbetas i enlighet med de riktlinjer som fastställs i den bilagan och i överensstämmelse med det förfarande och de villkor som fastställs i artikel 153.
DEL FYRA ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER AVDELNING 1
FRI RÖRLIGHET FÖR VAROR KAPITEL 1
Tullbestämmelser
Artikel 31
1. Den bastullsats på vilken de successiva avdrag som avses i artiklama 32 och 59 skall tillämpas skall för varje vara utgöras av den tullsats som tillämpas den 1 januari 1972.
Den bastullsats som används som en tillnärmning till den gemensamma tulltaxan och den enhetliga tulltaxan inom Europeiska kol- och stålgemen- skapen (EKSG) som avses i artiklarna 39 och 59 skall för varje vara utgöras av den tullsats som tillämpas av de nya medlemsstaterna den 1 januari 1972.
I denna akt avses med "den enhetliga tulltaxan inom EKSG" tullnomen— klaturen och de befintliga tullarna för andra produkter än kol i bilaga I till Parisfördraget.
2. Om en taxesänkning uppkommer genom det avtal som främst avser kemiska produkter i tillägget till Geneve-protokollet 1967 till det 23 allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) och blir tillämplig efter den 1
januari 1972 skall de reducerade tullsatsema ersätta de bastullsatser som Prop. 1994/95: 19 avses i punkt 1. Bilaga 20
Artikel 32
1. Tullama på import mellan den ursprungliga gemenskapen och de nya medlemsstaterna och mellan de nya medlemsstaterna inbördes skall gradvis avvecklas enligt följande tidsplan:
—— Den 1 april 1973 skall varje tullsats sänkas till 80 % av bastullsatsen.
—— De fyra övriga sänkningarna om 20 % vardera skall ske den
1 januari 1974, 1 januari 1975, 1 januari 1976, 1 juli 1977.
2. Trots bestämmelsema i punkt 1 skall
a) tullar på kolimport i den betydelse som avses i bilaga I till Parisför- draget upphävas mellan medlemsstaterna från och med anslutnings- dagen,
b) tullar på import av de produkter som förtecknas i bilaga 111 till denna akt upphävas den 1 januari 1974,
c) från och med anslutningsdagen tullfri införsel tillämpas på den import som omfattas av de bestämmelser om tullbefrielse som tillämpas på personer som reser från en medlemsstat till en annan.
3. Beträffande de varor som förtecknas i bilaga lV till denna akt och som är föremål för avtalsenliga preferensmarginaler enligt preferensavtal för Brittiska samväldet mellan Förenade kungariket och vissa andra länder kan Förenade kungariket skjuta upp den första av de taxesänk- ningar som avses i punkt 1 till den 1 juli 1973.
4. Punkt 1 skall inte utesluta möjligheten att införa tulltaxekvoter för vissa järn- och stålprodukter som inte tillverkas eller tillverkas i otillräcklig kvantitet eller kvalitet i den ursprungliga gemenskapen.
Artikel 33
Inte i något fall skall i gemenskapen tillämpas tullar som är högre än de som tillämpas på tredje land som åtnjuter behandling som mest gynnad nation. Om den gemensamma tulltaxan ändras eller upphävs eller de nya medlemsstaterna tillämpar artikel 41 skall rådet, med kvalificerad majoritet och på förslag från kommissionen, vidta nödvändiga åtgärder 24 för att upprätthålla gemenskapspreferens.
Artikel 34 Prop. 1994/ 95: 19
Bilaga 20 Varje ny medlemsstat får helt eller delvis tillfälligt uppäva utfärdandet av tullar på produkter som importeras från andra medlemsstater. Den skall anmäla detta till de övriga medlemsstaterna och till kommissionen.
Artikel 35
Varje avgift med verkan som motsvarar tullar på import som införs efter den 1 januari 1972 i handeln mellan den ursprungliga gemenskapen och de nya medlemsstaterna eller mellan de nya medlemsstaterna inbördes skall upphöra att gälla den 1 januari 1973.
Varje avgift med verkan som motsvarar tullar på import som den 31 december 1972 är högre än den som tillämpades den 1 januari 1972 skall sänkas till den lägre avgiften den 1 januari 1973.
Artikel 36
1. Avgifter med verkan som motsvarar tullar på import skall gradvis avvecklas mellan den ursprungliga gemenskapen och de nya med- lenrstatema och mellan de nya medlemsstaterna inbördes enligt följande tidsplan:
— Senast den 1 januari 1974 skall varje avgift sänkas till 60 % av den avgift som tillämpades den 1 januari 1972. — De tre övriga sänkningarna på 20 % vardera skall ske den:
1 januari 1975, 1 januari 1976, 1 juli 1977. 2. Trots bestämmelserna ipunkt 1 skall
a) avgifter med motsvarande verkan som rullar på import av kol i den betydelse som avses i bilaga 1 till Parisfördraget upphöra att gälla mellan medlemsstatema från och med anslutningsdagen,
b) avgifter med motsvarande verkan som tullar på import av de
produkter som förtecknas i bilaga 111 till dena akt upphöra att gälla den 1 januari 1974.
25
Artikel 37 Prop. 1994/95: 19
Bilaga 20 Exporttullar och avgifter med motsvarande verkan som exporttullar mellan den ursprungliga gemenskapen och de nya medlemsstaterna och mellan de nya medlemsstaterna inbördes skall upphöra att gälla senast den 1 januari 1974.
Artikel 38
1. Utan att det påverkar tillämpningen av följande punkter skall bestämmelserna om den gradvisa avvecklingen av tullar tillämpas på tullar av fiskal karaktär.
2. De nya medlenrsstatema skall förbehålla sig rätten att ersätta en tull av fiskal karaktär eller skattedelen av en sådan tull med intern skatt som är förenlig med artikel 95 i Romfördraget. Om en ny medlemsstat umyttjar denna rätt skall varje del som inte ersätts med en intern skatt utgöra en bastullsats enligt artikel 31. Denna del skall avvecklas i handeln inom gemenskapen och anpassas till den gemensamma tulltaxan enligt bestämmelserna i artiklarna 32, 39 och 59.
3. När kommissionen upptäcker att det i en ny medlemsstat råder allvarliga svårigheter att ersätta en tull av fiskal karaktär eller skattedelen av en sådan tull skall kommissionen ge medlemsstaten rätt att behålla tullen eller skattedelen — efter en begäran som ges in senast den 1 februari 1973 - under förutsättning att medlemsstaten upphäver den senast den 1 januari 1976. Kommissionen skall fatta sitt beslut senast den 1 mars 1973.
En skyddstulldel på ett belopp som skall fastställas av kommissionen senast den 1 mars 1973 efter samråd med den berörda medlemsstaten skall utgöra den bastullsats som föreskrivs i artikel 31. Denna del skall avvecklas i handeln inom gemenskapen och anpassas till den gemensam- ma tulltaxan enligt bestämmelserna i artiklarna 32, 39 och 59.
4. Kommissionen får ge Förenade kungariket rätt att behålla tullar av fiskal karaktär eller skattedelen av sådana rullar på tobak i ytterligare två år "om det inte senast den 1 januari 1976 har visat sig vara möjligt att. omvandla dessa tullar till harmoniserade interna skatter på bearbetad tobak enligt artikel 99 i Romfördraget, antingen på grund av att det inte finns några gemenskapsbestämmelser på området den 1 januari 1975 eller på grund av att den tidsgräns som fastställs för tillämpningen av sådana gemenskapsbestämmelser infaller efter den 1 januari 1976.
5. Rådets direktiv av den 4 mars 1969 om en harmonisering av de bestämmelser som föreskrivs genom lagstiftning för tidigarelagd betalning
26
Bilaga 20
av tullar, avgifter med motsvarande effekt och jordbruksavgifter skall inte tillämpas i de nya medlemsstatema på de tullar av fiskal karaktär som avses i punkterna 3 och 4 eller på skattedelen av sådana tullar.
6. Rådets direktiv av den 4 mars 1969 om en harmonisering av de bestämmelser som föreskrivs genom lagstiftning beträffande inrikes förädling skall i Förenade kungariket inte tillämpas på de tullar av fiskal karaktär som avses i punkterna 3 och 4 eller på skattedelen av sådana tullar.
Artikel 39
1. Vid det gradvisa införandet av den gemensamma tulltaxan och den enhetliga tulltaxan inom EKSG skall de nya medlenrsstatema ändra de tulltaxor som tillämpas på tredje land enligt följande:
a) Beträffande tullnummer för vilka bastullsatsema inte skiljer mer än 15 % åt något håll från tullsatsema iden gemensamma tulltaxan eller i den enhetliga tulltaxan inom EKSG skall de senare tullsatsema tillämpas från och med den 1 januari 1974.
b) I andra fall skall varje ny medlemsstat från och med den 1 januari 1974 tillämpa en tullsats som räknas fram genom att man minskar skillnaden mellan bastullsatsen och satsen i den gemensamma tulltaxan eller i den enhetliga tulltaxan inom EKSG med 40 %.
Denna skillnad skall minskas med ytterligare 20 % den 1 januari 1975 och med 20 % den 1 januari 1976.
De nya medlemsstaterna skall tillämpa den gemensamma tulltaxan och den enhetliga tulltaxan inom EKSG fullt ut från och med den 1 juli 1977.
2. Om några satser i den gemensamma tulltaxan ändra eller tillfälligt upphävs från och med den 1 januari 1974 skall de nya medlemsstaterna samtidigt ändra eller tillfälligt upphäva sina tulltaxor i den proportion som blir resultatet av tillämpningen av punkt 1.
3. De nya medlenrsstatema skall tillämpa den gemensamma tulltaxan från och med den 1 januari 1974 på de varor som förtecknas i bilaga [II till denna akt.
4. De nya medlemsstatema skall tillämpa den gemensamma tullnomen- klaturen från och med anslutningsdagen. Danmark och Förenade kungariket har rätt att skjuta upp tillämpningen av nomenklaturen till den 1 januari 19741.
Prop. 1994/95:19
27
De nya medlemsstaterna får i sin nomenklatur ta med befintliga nationella Prop. 1994/95: 19 tullnunrmer som är nödvändiga för att den gradvisa tillnärmningen av Bilaga 20 deras tullar till den gemensamma tulltaxan skall kunna genomföras enligt bestämmelserna i denna akt.
Tullnummer Varubeskrivning (EKSG)
Tackjäm, gjutjärn och spegeljäm i form av tackor, block. oregelbundna stycken o.d.
73.02 Ferrolegeringar:
A. Fer-romangan: I. lnnehällande mer än 2 viktpro- cent kol (höghalrigt kolferro- mangan)
73.07 Blooms. billets. slabs och planer (inbe-
griper vitplauner) av jam eller stål. 'amnen grovt rillfonnade genom smidning, av järn eller stål A. Blooms och billets: ex. 1. Valsade billets
5. I syfte att underlätta de nya medlemsstaternas gradvisa införande av den gemensamma tulltaxan skall kommissionen om nödvändigt fastställa de bestämmelser enligt vilka de nya medlemsstaterna får ändra sina tullar.
' Punkt 4 första stycket. 1 dess lydelse enligt artikel 17 | anpassningsbeslutet.
Artikel 40
Trots bestämmelserna i artikel 39 skall Irland beträffande de varor i den gemensamma tulltaxan som anges i tabellen nedan från och med den 1 januari 1975 tillämpa tullsatser som med en tredjedel minskar skillnaden mellan de satser som tillämpas den 1 januari 1972 och satserna i den enhetliga tulltaxan inom EKSG. Den skillnad som är resultatet av den första etappen mot tillnärmning skall minskas med ytterligare 50 % den 1 januari 1976.
Irland skall fullt ut tillämpa den enhetliga tulltaxan inom EKSG från och med den 1 juli 1977.
Artikel 41
I syfte att anpassa tulltaxorna till den gemensamma tulltaxan och den enhetliga tulltaxan inom EKSG skall de nya medlemsstaterna ha rätt att ändra sina tullar snabbare än som föreskrivs i artikel 39.1 och 39.3. De skall informera de andra medlemsstaterna och kommissionen om detta.
28
KAPITEL 2 Prop. 1994/95: 19
Bilaga 20 Avskaffande av kvantitativa restriktioner
Artikel 42
Kvantitativa import— och exportrestriktioner skall från och med anslut- ningsdagen avvecklas mellan den ursprungliga gemenskapen och de nya medlemsstaterna och mellan de nya medlemsstaterna inbördes.De åtgärder som har motsvarande verkan som sådana restriktioner skall upphävas senast den 1 januari 1975.
Artikel 43 '
Trots bestämmelserna i artikel 42 får medlemsstaterna under en period av två år behålla sina restriktioner i fråga om export av avfall och skrot av järn eller stål enligt nummer 73.03 i den gemensamma tulltaxan, under förutsättning att dessa inte är mer restriktiva än dem som tillämpas på export till tredje land.
För Danmark skall perioden vara tre år och för Irland fem år'.
lAndra stycket i dess lydelse enligt artikel 18 i anpassningsbeslutet.2.Före utgången av tidsfristen skall kommissionen fastställa de bestänunelser som skall tillämpas på handeln inom gemenskapen med varor som
producerats i gemenskapen när man vid tillverkningen har använt
Artikel 44
1. De nya medlemsstaterna skall gradvis avveckla statliga handelsmono- pol i den betydelse som avses i artikel 37.1 i Romfördraget på så sätt att det den 31 december 1977 kan säkerställas att ingen diskriminering förekommer mellan medborgare i medlemsstaterna i fråga om de villkor enligt vilka varor produceras och försäljs.
De ursprtmgliga medlemsstaterna skall ha motsvarande skyldigheter mot de nya medlemsstaterna.
2. Från och med år 1973 skall kommissionen utfärda rekommendationer om på villket sätt och enligt vilken tidsplan den tillnärmning som föreskrivs i denna artikel skall genomföras, samtidigt som det är underförstått att sättet och tidsplanen måste vara samma för de nya medlemsstaterna och de ursprungliga medlemsstaterna.
29
Bilaga 20
KAPITEL 3 Övriga bestämmelser Artikel 45
1. Kommissionen skall senast den 1 april 1973 och med hänsyn till befintliga bestämmelser — särskilt dem som gäller transitering inom gemenskapen — fastställa de metoder för administrativt samarbete som är ägnade att säkerställa att de varor som uppfyller kraven drar fördel av upphävandet av tullar och avgifter med motsvarande verkan som tullar samt av kvantitativa restriku'oner och åtgärder med samma effekt. — varor för vilka tullar eller andra avgifter med motsvarande verkan som var tillämpliga på dem i den ursprungliga gemenskapen eller i en ny medlemsstat inte har utfärdats eller vilka har dragit fördel av att sådana tullar eller andra avgifter helt eller delvis har upphävts, — jordbruksprodukter som inte uppfyller kraven för fri omsättning i den ursprungliga gemenskapen eller i en ny medlemsstat.
När kommissionen fastställer dessa bestämmelser skall den ta hänsyn till bestämmelserna i denna akt om avskaffandet av tullar mellan den ursprungliga gemenskapen och de nya medlemsstaterna och mellan de nya medlemsstaterna inbördes och till de nya medlemsstaternas gradvisa införande av den gemensamma tulltaxan och bestämmelserna om den gemensamma jordbrukspolitiken.
Artikel 46
1. Utom när annat föreskrivs i denna akt skall befintliga bestämmelser i fråga om tulllagstiftningen för handeln med tredje land tillämpas enligt samma villkor som handel inom gemenskapen under den tid som uppbörd av tullar äger rum i den handeln.
I syfte att fastställa tullvärdet för handeln inorn gemenskapen skall det tullterritorium som beaktas vara det som definieras enligt de bestämmel- ser som är i haft i gemenskapen och i de nya medlemsstaterna den 31 december 1972.
2. Medlemsstaterna skall tillämpa den gemensamma tulltaxan i handeln inom gemenskapen från och med anslutningsdagen. Danmark och Förenade kungariket har rätt att skjuta upp tillämpningen av nomenklatu- ren till den 1 januari 1974.
De nya medlemsstatema får i nomenklaturen ta med befintliga nationella tullnummer som är nödvändiga för att den gradvisa avvecklingen av deras tullar i gemenskapen skall kunna genomföras enligt föreskrifterna i denna akt.
Prop. 1994/95: 19
30
1 Punkt 2 första stycket i dess lydelse enligt artikel 19 i anpassningsbeslutet.inbördes på import av råvaror som PI'Op. 1994/95. 19 anses ha använts vid tillverkningen av de varor som omfattas av förordning nr 170/67/EEG om den Bilaga 20 gemensamma ordningen för handeln med äggalbumin och mjölkalbumin och förordning (EEG) nr 1059/69 om en ordning för handeln med vissa varor framställda av jordbruksprodukter. skall vid import av dessa varor ett utjämningsbelopp tillämpas. beräknat på dessa belopp och enligt bestämmelserna i de förordningarna för beräkningen av antingen avgiften eller den variabla komponent som tillämpas på de berörda varoma.
Artikel 47
1. När uppbörd av de utjämningsbelopp som avses i artikel 55.1 a sker i handeln mellan den ursprungliga gemenskapen och de nya med- lenrsstatema och mellan de nya medlemsstaterna
När motsvarande varor importeras från tredje land till de nya med- lenrsstaterna skall den avgift som föreskrivs i förordning nr l70/67/EEG och den variabla komponent som föreskrivs i förordning (EEG) nr 1059/69 minskas respektive ökas med utjämningsbeloppet enligt de villkor som föreskrivs i artikel 55.1 b.
2. Artikel 61.2 skall tillämpas vid fastställandet av den tull som utgör den fasta komponenten i den avgift som tillämpas i de nya medlemssta- terna på de varor som omfattas av förordning (EEG) nr 1059/69.
Varje fast komponent som tillämpas i handeln mellan den ursprungliga gemenskapen och de nya medlenrsstatema och mellan de nya med- lemsstaterna inbördes skall avvecklas enligt artikel 32.1.
Varje fast komponent som tillämpas av de nya medlemsstaterna på import från tredje land skall anpassas till den gemensamma tulltaxan enligt artikel 39.
3. De nya medlemsstaterna skall i fråga om de varor som omfattas av förordningarna nr 170/67/EEG och (EEG) nr 1059/69 tillämpa den kombinerade nomenklaturen i sin helhet senast den 1 februari 1973.
4. De nya medlemsstatema skall avskaffa tullar och avgifter med motsvarande verkan senast den 1 februari 1973, med undantag för de avgifter som avses i punkterna 1 och 2.
Samma dag skall de nya medlemsstaterna upphäva de åtgärder som har motsvarande effekt på kvantitativa restriktioner i deras inbördes handel och i handeln med den ursprungliga gemenskapen.
31
Bilaga 20
5. Rådet skall med kvalificerad majoritet och på förslag från kommissio— Prop. 1994/95: 19 nen fastställa bestämmelsema för tillämpningen av denna artikel, särskilt med hänsyn till de speciella situationer somkan uppstå genom tillämp- ningen på de varor som avses i punkt 1 första stycket och i artikel 97.
Artikel 48
1. Bestämmelserna i denna avdelning skall inte hindra att Irland på varor som har sitt ursprung i Förenade kungariket tillämpar den ordning som gör att tullarna och skyddstulldelama i tullar av fiskal karaktär upphävs snabbare enligt Anglo—Irish Free Trade Area Agreement, undertecknat den 14 december 1965, och därmed sammanhängande överenskommelser.
2. De bestämmelser som föreskrivs i artikel 45.2 skall från och med den 1 januari 1974 tillämpas på den tullordning som gäller mellan Irland och Förenade kungariket.
Artikel 49
l. Protokollen 8—15 som är bilagor till denna akt skall inte utesluta en ändring eller ett upphävande av de tullar som beslutats enligt artikel 28 i Romfördraget.
2. De protokoll som utgör bilaga till avtalet om fastställandet av den del av den gemensamma tulltaxan som gäller de varor som förtecknas i bilaga G till Romfördraget återkallas härmed, med undantag av protokoll XVII.
KAPITEL 11
JORDBRUK
KAPITEL 1
Allmänna bestämmelser
Artikel 50
Om inte annat föreskrivs i denna avdelning skall bestämmelse-ma i denna akt tillämpas på jordbruksprodukter.
32
Artikel 51 Prop. 1994/95:19 Bilaga 20
1. Bestämmelserna i denna artikel skall tillämpas på de priser för vilka det i kapitel 2 och 3 hänvisas till denna artikel.
2. Innan första etappen genomförs mot den pristillnärmning som avses i artikel 52 skall de priser som kommer att tillämpas i varje medlemsstat fastställas enligt bestämmelserna iden gemensamma marknadsordningen på respektive område på en nivå som ger producenterna på området en vinst motsvarande den vinst som de fått enligt den tidigare nationella ordningen.
3. Beträffande Förenade kungariket skall dessa priser fastställas på en nivå som gör att tillämpningen av gemenskapens bestämmelser resulterar i en prisnivå som är jämförbar med den nivå som noteras i de berörda medlenrsstatema under en representativ period som föregår tillämpningen av gemenskapens bestämmelserl.
Artikel 52
1. Om tillämpningen av bestämmelserna i denna avdelning resulterar i en annan prisnivå än nivån på de gemensamma priserna skall de priser för vilka det i kapitel 2 och 3 hänvisas till denna artikel anpassas till nivån på de gemensamma priserna i sex etapper.
2. Om inte annat följer av punkt 4 skall etapperna mot en tillnärmning
genomföras vid början av varje regleringsår enligt följande:
a) När priset på en vara i en ny medlemsstat är lägre än det gemensam- ma priset skall priset i medlemsstaten vid tidpunkten för varje etapp mot en tillnärtnning ökas successivt med en sjättedel, en femtedel, en fjärdedel, en tredjedel och hälften av skillnaden mellan prisnivån i den nya medlemsstaten och den gemensamma prisnivå som gäller före varje etapp mot en tillnärmning. Det pris som blir resultatet av denna beräkning skall ökas proportionellt i förhållande till varje ökning av det gemensamma priset under det följande regleringsåret.
b) När priset på en vara i en ny medlemsstat är högre än det gemensam- ma priset skall skillnaden mellan den prisnivå som gäller före varje ny etapp mot en tillnärmning i den nya medlemsstaten och den gemensamma prisnivå som gäller för det följande regleringsåret sänkas successivt med en sjättedel, en femtedel, en fjärdedel, en tredjedel och med hälften.
33
Bilaga 20
3. För att integrationsprocessen skall fungera smidigt får rådet trots bestämmelserna i punkt 2 — enligt förfarandet i artikel 43.2 i Romför- draget — besluta att priset för en eller flera varor i en eller flera nya medlemsstater under ett regleringsår skall avvika från de priser som följer av tillämpningen av punkt 2.
lPunkt 3 i dess lydelse enligt artikel 20 i anpassningsbeslutet.Avvikelsen får inte överstiga 10 % av det belopp med vilket priset skall ändras.
Om en avvikelse beslutas skall prisnivån för det följande regleringsåret vara den som skulle ha blivit resultatet av en tillämpning av punkt 2 om avvikelsen inte hade beslutats. En ytterligare avvikelse från prisnivån får beslutas enligt föregående punkter.
4. De gemensamma priserna skall tillämpas i de nya medlemsstaterna senast från och med den 1 januari 1978.
Artikel 53
Om skillnaden mellan prisnivån på en vara i en ny medlemsstat och den gemensamma prisnivån konstateras vara minimal får rådet besluta att det gemensamma priset skall tillämpas på den berörda produkten i den nya medlemsstaten i enlighet med förfarandet i artikel 43.2 i Romfördraget.
Artikel 54
1. Under den tid som det i Förenade kungariket råder en skillnad mellan de priser som erhålls enligt den nationella ordningen med garanterade priser och de marknadspriser som är resultatet av tillämpningen av mekanismerna i den gemensamma jordbrukspolitiken och av bestämmel— serna i den här avdelningen får den medlemsstaten behålla sitt produk- tionsstöd.
2. Förenade kungariket skall beträffande varje vara som omfattas av punkt 1 sträva efter att avskaffa stödet snarast möjligt under den period som avses i artikel 9.2.
3. Stödet får inte ha till effekt att det höjer producentemas vinst över den nivå som skulle ha blivit resultatet av en tillämpning på dessa vinster av bestämmelserna om pristillnärrnning som föreskrivs i artikel 52.
4. Rådet skall i enlighet med förfarandet i artikel 43.2 i Romfördraget fastställa nödvändiga tillämpningsbestämmelser i syfte att säkerställa att den gemensamma jordbrukspolitiken fungerar korrekt, särskilt den gemensamma organisationen av marknaden.
Prop. 1994/95: 19
34
Bilaga 20
Artikel 55 1. Skillnaderna i prisnivåer skall kompenseras enligt följande:
a) I handeln mellan de nya medlemsstaterna inbördes och med den ursprungliga gemenskapen skall utjänmings-belopp tas ut av den importerande staten eller beviljas av den exporterande staten.
b) I handeln mellan de nya medlemsstaterna och tredje land skall importavgifter eller andra irnportpålagor som tillämpas enligt den gemensamma jordbrukspolitiken samt exportbidrag sänkas respektive ökas med de utjämningsbelopp som är tillämpliga i handeln med den ursprungliga gemenskapen. Tullar får däremot inte sänkas med utjämningsbelopp.
2. Beträffande de varor för vilka priset fastställs enligt artiklama 51 och 52 skall det utjämrtingsbelopp som gäller 1 handeln mellan den ursprung— liga gemenskapen och de nya medlemsstaterna och mellan dessa stater och tredje land vara lika med skillnaden mellan de priser som fastställs för de nya medlemsstaterna och de gemensamma priserna.
För andra varor skall utjämningsbeloppen fastställas i de fall som föreskrivs i kapitel 2 och 3 och enligt bestämmelserna där.
3. De utjämnirtgsbelopp som tillämpas i handeln mellan de nya medlemsstaterna skall fastställas i direkt förhållande till de utjämningsbe— lopp som fastställs för var och en av dessa stater enligt punkt 2.
4. Om tillämpningen av punkterna 2 och 3 resulterar i ett ringa belopp skall inget utjämningsbelopp fastställas.
5. Beträffande de varor för vilka tullsatsen i den gemensamma tulltaxan är bunden enligt Allmänna tull- och handelsavtalet skall hänsyn tas till denna bindning.
6. Det utjämningsbelopp som uppbärs eller beviljas av en medlemsstat enligt punkt 1 a får inte överstiga det totala belopp som uppbärs av medlemsstaten vid import från tredje land.
Rådet far med kvalificerad majoritet och på förslag från kommissionen göra avsteg från denna bestämmelse, särskilt för att undvika omläggning av handeln och snedvridning av konkurrensen.
32 Riksdagen I 994/95 . 1 rum/. Nr I 9. Bilaga 13—21
Prop. 1994/95:19
35
Artikel 56 Prop. 1994/95: 19
Bilaga 20 Om världsmarknadspriset på en viss produkt är högre än det pris som
används för att beräkna den importavgift som införs genom den gemensamma jordbrukspolitiken, minskat med det utjämningsbelopp som dras av från importavgiften enligt artikel 55, eller om exportbidraget till tredje land är lägre än utjämningsbeloppet, eller om inget export- bidrag är tillämpligt, får lämpliga åtgärder vidtas för att säkerställa att den gemensamma markrtadsordningen fungerar korrekt.
Artikel 57
Vid fastställandet av nivån på de olika delarna av pris— och interventions- systemet skall — utom ifråga om de priser som avses i artiklarna 51 och 70 — nödvändig hänsyn tas till de nya medlemsstaterna ifråga om prisskillnaden, uttryckt genom utjämningsbeloppet, för att gemenskapens bestämmelser skall fungera korrekt.
Artikel 58
De beviljade utjämningsbeloppen skall finansieras av gemenskapen genom garantisektionen vid den Europeiska utvecklings- och garantifon- den för jordbruket.
Artikel 59
Följande bestärrrmelser skall tillämpas på de varor som är underkastade tull vid import från tredje land till den ursprungliga gemenskapen:
l. Tullar vid import skall avvecklas gradvis i fem etapper mellan den ursprungliga gemenskapen och de nya medlenrsstatema och mellan de nya medlemsstaterna inbördes. Den första sänkningen. som skall minska tullarna till 80 % av bastullsatsen, och de fyra följande sänkningarna om 20 % vardera skall genomföras enligt följande tidsplan:
a) För varor som omfattas av den gemensamma organisationen av marknaden för nötkött: Vid ingången av varje regleringsår med början är 1973.
b) För varor som omfattas av förordning nr 23 om det gradvisa införandet av en gemensam organisation av marknaden för frukt och grönsaker, av förordning (EEG) nr 234/68 om inrättandet av en gemensam organisation av marknaden för levande träd och andra levande växter, lökar, rötter o.d., snittblommor och srtittgrönt, och av förordning (EEG) nr 865/68 om inrättandet av en gemensam organisation av marknaden för bearbetade produkter av frukt och 36 grönsaker: Den 1 januari varje år med början den 1 januari l974.c)
För andra jordbruksprodukter: Enligt den tidsplan som föreskrivs i Prop. 1994/95:19 artikel 32.1 dock med början den 1 juli 1973. Bilaga 20
2. I syfte att stegvis införa den gemensamma tulltaxan skall varje ny medlemsstat successivt minska skillnaden mellan bastullsatsen och satsen iden gemensamma tulltaxan med ett belopp om 20 %. Dessa etapper mot en tillnärmning skall göras på de datum som föreskrivs i punkt 1 för de berörda varorna. För de varor som avses i punkt 1 c skall etapperna mot en tillnärmning följa den tidsplan som föreskrivs i artikel 39.1.
Om emellertid tullnumrens bastullsatser inte avviker mer än 15 % åt något håll från satserna i den gemensamma tulltaxan skall de senare satserna tillämpas från och med dagen för den första etappen mot en tillnärmning för varje berörd varukategori.
3. Rådet får beträffande andra, tredje och fjärde sänkningen respektive etappen mot en tillnärmning — med kvalificerad majoritet och på förslag från kommissionen — besluta att de tullar som tillämpas på en eller flera av de varor som avses i punkt 1 b i en eller flera nya medlemsstater under ett år får avvika från de tullar som blir resultatet av tillämpningen av punkt 1 eller i förekommande fall punkt 2.
Denna avvikelse får inte överstiga 10 % av beloppet för den ändring som skall göras enligt punkt 1 eller 2.
Om en avvikelse beslutas skall de tullar som tillämpas följande år vara de som skulle ha blivit resultatet av en tillämpning av punkt 1 eller 2 om avvikelsen inte hade beslutats. För det året får emellertid en ytterligare avvikelse beslutas enligt de villkor som föreskrivs i föregående stycken.
Den 1 januari 1978 skall tullarna på dessa varor vara avskaffade och de nya medlemsstaterna skall tillämpa den gemensamma tulltaxan fullt ut.
4. I fråga om de varor som omfattas av en gemensam organisation av marknaden har de nya medlemsstaterna rätt att avskaffa de tullar som avses i punkt 1 eller att anpassa de tullar som avses i punkt 2 eller bådadera i en snabbare takt än som föreskrivs i föregående punkter eller att avskaffa tullarna helt eller delvis på de varor som importeras från andra medlemsstater enligt förfarandet i artikel 26 i förordning nr 120/67/EEG om den gemensamma organisationen av marknaden för spannmål eller i förekommande fall enligt motsvarande artiklar i de övriga förordningarna om inrättandet av en gemensam organisation av jordbruksmarknademal fråga om andra varor skall inget tillstånd behövas för att införa de åtgärder som avses i de föregående punkterna.
De tullar som blir resultatet av en snabbare tillnärmning skall inte vara lägre än tullarna för import av motsvarande varor från andra med- lemsstater. 37
Bilaga 20
Varje ny medlemsstat skall informera de övriga medlemsstaterna och kommissionen om de vidtagna åtgärderna.
Artikel 60
1. För varor som på anslutningsdagen omfattas av en gemensam organisation av marknaden skall den ordning som tillämpas i den ursprungliga gemenskapen för tullar och avgifter med motsvarande effekt och kvantitativa restriktioner och åtgärder med motsvarande effekt gälla i de nya medlemsstaterna från och med den 1 februari 1973 med förbehåll för vad som föreskrivs i artiklama 55 och 59.
2. Ifråga om de varor som inte omfattas av en gemensam organisation av marknaden på anslutningsdagen skall bestämmelserna i avdelning [ om den gradvisa avvecklingen av avgifter med motsvarande verkan som tullar och av kvantitativa restriktioner eller åtgärder med motsvarande verkan inte tillämpas på dessa avgifter, restriktioner eller åtgärder om dessa ingår i en nationell marknadsorganisation på anslutningsdagen.
Denna bestämmelse skall tillämpas endast i den utsträckning som är nödvändig för att behålla den nationella ordningen och till dess att den gemensamma marknadsordningen för dessa varor införs.
3. De nya medlemsstaterna skall tillämpa den gemensamma tulltaxans nomenklatur senast från och med den 1 februari 1973 beträffande de jordbruksprodukter som omfattas av en gemensam organisation av marknaden.
Om inga svårigheter uppstår vid tillämpningen av gemenskapens bestämmelser, särskilt inte beträffande funktionen av de gemensamma marknadsordningama och de övergångsåtgärder som föreskrivs i denna avdelning får rådet, med kvalificerad majoritet och på förslag från kommissionen, ge en ny medlemsstat tillstånd att i nomenklaturen inkludera sådana befintliga nationella tullnummer som är nödvändiga för genomförandet av de gradvisa etapperna mot en tillnärmning till den gemensamma tulltaxan eller avskaffandet av tullsatsema i gemenskapen enligt de bestänunelser som föreskrivs i denna akt.
Artikel 61
l. Uppbörden av den skyddskomponent som inom förädlingsindustrin används för att beräkna avgiften på import från tredje land av varor som omfattas av den gemensamma organisationen av marknaden för spann- mål, ris och bearbetade produkter av frukt och grönsaker skall göras på import från de nya medlemsstaterna till den ursprungliga gemenskapen.
Prop. 1994/95: 19
38
Bilaga 20
2. Vid import till de nya medlemsstaterna skall komponenten fastställas Prop. 1994/95:19 genom att man från det totala skydd som tillämpas den 1 januari 1972 skiljer ut den komponent eller de komponenter som är avsedda att säkerställa skyddet för förädlingsindustrin.
Uppbörd av en sådan komponent eller komponenter skall göras på import från andra medlemsstater. De skall ersätta gemenskapens skyddskompo- nent i avgiften på import från tredje land.
3. Artikel 59 skall tillämpas på den komponent som avses i punktema 1 och 2. För spannmål och risprodukter skall reduktionerna eller tillnärmningen emellertid göras vid början av det regleringsår som fastställs för den berörda basprodukten.
Artikel 62
l. Rådet skall med kvalificerad majoritet och på förslag från kommissio- nen anta de nödvändiga bestämmelsema för att tillämpa denna avdelning.
2. Om en ändring i gemenskapens bestämmelser gör det nödvändigt får rådet enhälligt, på förslag från kommissionen och efter samråd med Europaparlamentet, fastställa de nödvändiga bestämmelserna för kapitel 2, 3 och 4 i denna avdelning.
Artikel 63
1. Om övergångsbestämmelser krävs för att underlätta övergången från befintliga ordningar i de nya medlemsstatema till den ordning som blir resultatet av tillämpningen av den gemensamma marknadsordning som föreskriVs i denna avdelning — särskilt om genomförandet på de fastställda dagarna av den nya ordningen ifråga om vissa varor innebär väsentliga svårigheter — skall sådana åtgärder fastställas enligt förfarandet i artikel 26 av förordning nr 120/67/EEG eller i motsvarande artiklar av de övriga förordningama om den gemensamma ordningen av jord- bruksmarknadema. Sådana åtgärder får vidtasunder perioden till och med den 31 januari 1974 men inte tillämpas efter den dagen.
2. Rådet far enhälligt, på förslag från kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet, utsträcka tidsfristen i punkt 1 till den 31 januari 1975.
39"
Artikel 64 Prop. 1994/95: 19
Bilaga 20 Bestämmelserna i denna avdelning skall inte påverka den grad av frihet i handeln med jordbruksprodukter som följer av Anglo-Irish Free Trade Area Agreement, undertecknat den 14 december 1965, och därmed sammanhängande överenskommelser.
KAPITEL 2
Bestämmelser för vissa gemensamma marknadsordningar A v s 11 i t t 1
Frukt och grönsaker
Artikel 65
1. Ett utjämningsbelopp skall fastställas för frukt och grönsaker för vilka
a) den berörda nya medlemsstaten under år 1971 tillämpade kvantitativa restriktioner eller åtgärder med motsvarande effekt,
b) ett gemensamt baspris är fastställt. och
c) producentpriset i den nya medlemsstaten väsentligt överstiger det tillämpliga baspriset i den ursprungliga gemenskapen under den period som föregår tillämpningen av gemenskapens ordning på de nya medlemsstatema.
2. Det producentpris som avses i punkt 1 c skall beräknas genom att man på de nationella uppgifterna i den berörda nya medlemsstaten tillämpar de principer som föreskrivs i artikel 4.2 i förordning nr 159/66/EEG om tilläggsbestämmelser för den gemensamma organisa- tionen av marknaden för frukt och grönsaker.
3. Utjämningsbeloppet skall endast tillämpas under den period då baspriset gäller.
Artikel 66
1. Fram till den första etappen mot en tillnärmning skall det utjämnings- belopp som tillämpas mellan en ny medlemsstat som uppfyller de villkor som avses i artikel 65.1 och den ursprungliga gemenskapen eller en annan ny medlemsstat — med undantag av dem som avses i följande stycke — samt tredje land vara lika med skillnaden mellan de priser som avses i artikel 65.1 c.
40
Bilaga 20
I handeln mellan två nya medlemsstater som uppfyller de villkor som avses i artikel 65.1 skall utjänmingsbeloppet vara lika med skillnaden mellan deras respektive producentpriser. Om skillnaden är obetydlig skall utjämningsbeloppet inte tillämpas.
De skillnader som avses i föregående stycken skall i nödvändig ut- sträckning anpassas till förekommande tullar.
2. När upprepade utjämningsbelopp fastställs skall utjämningsbeloppet sänkas med en femtedel av det ursprungliga beloppet den 1 januari varje år med början den 1 januari 1974.
Artikel 52.3 skall tillämpas på motsvarande sätt. Utjämningsbeloppet skall upphävas den 1 januari 1978. '
Artikel 67
I syfte att fastställa införselprisema skall de noterade prisuppgifterna i de nya medlemsstaterna sänkas enligt följande:
a) Med eventuella utjämningsbelopp. b) Med de tullar som tillämpas i stället för Gemensamma tulltaxans tullar på import till dessa medlemsstater från tredje land.
Artikel 68
De bestämmelser som gäller de gemensanuna kvalitetsstandardema skall
tillämpas på försäljningen i Stor-britannien av inhemska produkter tidigast från och med å) den 1 februari 1974 ifråga om kronärtskockor, sparris. brysselkål, selleri, witloofcikoria, vitlök och lök,
b) den 1 februari 1975 ifråga om bönor, kålhuvuden, morötter, sallad, salladsendiv, spritade ärter, spenat och jordgubbar.
Avsnitt 2 Vin Artike169
Irland och Förenade kungariket skall till och med den 31 december 1975 ha rätt att behålla användningen av sammansatta namn som inkluderar ordet vin som benämning på vissa drycker, trots att användningen av sådana namn inte är förenlig med gemenskapens bestämmelser. Detta undantag skall dock inte gälla varor som exporteras till medlemsstaterna i den ursprungliga gemenskapen.
Prop. 1994/95: 19
41
Bilaga 20
A v s 11 i t t 3 Oljeväxtfrö
Artikel 70
1. Artikel 52 skall tillämpas på de härledda interventionsprisema för oljeväxter.
2. De interventionspriser som gäller i de nya medlemsstaterna fram till den första etappen mot en tillnärmning skall fastställas enligt bestänunel- sema inom den gemensamma organisationen av marknaden, med hänsyn till det förhållande som normalt skulle råda mellan den vinst som skulle fås av oljeväxter och den vinst som fås av produktionen av de varor som i växelbruket konkurrerrar med oljeväxter.
Artikel 71 Stödbeloppet för de oljeväxter som skördas i en ny medlemsstat skall anpassas med det utjämningsbelopp som tillämpas i medlemsstaten, ökat med effekten av de tullar som tillämpas där.
Artikel 72
I handeln med oljeväxter skall utjämningsbeloppet tillämpas endast på de bidrag som beviljas för export till tredje land av oljeväxter som skördas i en ny medlemsstat.
A v 5 n i t t 4
Spannmål
Artikel 73
Artiklarna 51 och 52 skall tillämpas på de härledda interventionsprisema för spannmål.
Artikel 74
De utjämningsbelopp som tillämpas i handeln mellan den ursprungliga gemenskapen och de nya medlemsstaterna och mellan de nya med- lemsstaterna och tredje land skall fastställas enligt följande:
Prop. 1994/95: 19
42
Bilaga 20
1. Det utjämningsbelopp som tillämpas på spannmål för vilka inget härlett interventionspris fastställts i de nya medlemsstaterna skall fram till den första etappen mot en tillnärmning härledas genom det utjämningsbe- lopp som tillämpas på ett konkurrerande spannmål för vilket ett härlett interventionspris är fastställt, varvid hänsyn tas till förhållandet mellan tröskelprisema för de berörda spannmålen. Om förhållandet mellan tröskelprisema skiljer sig väsentligt från förhållandet mellan de priser som noteras på den berörda nya medlemsstatens marknad får hänsyn tas till det senare förhållandet.
Följande utjänmingsbelopp skall fastställas på grundval av dem som avses i första stycket och enligt bestämmelserna i artikel 52 om en pristillnärm- ning.
2. Utjämningsbeloppen för de varor som specificeras i artikel 1 c och d i förordning nr 120/67/EEG skall härledas genom utjämningsbeloppet för de spannmål som de hänför sig till, med hjälp av de koefficienter eller regler som används vid fastställandet av avgiften för dessa varor eller avgiftens rörliga del.
A v s 11 i t t 5 Griskött Artikel 75
l. Utjämningsbeloppet per kilogram griskött skall beräknas på grundval av de utjämningsbelopp som tillämpas på den kvantitet fodersäd som krävs för att i gemenskapen producera ett kilogram griskött.
2. Utjämningsbeloppet för andra varor än griskött vilka specificeras i artikel 1.1 i förordning nr 121/67/EEG om den gemensamma organisa- tionen av marknaden för griskött skall härledas från det utjämningsbelopp som avses i punkt 1 med hjälp av de koefficienter som används för att beräkna avgiften.
Artikel 76
1. De varor som inte motsvarar bestämmelserna i punkt 23 i bilaga 1 till direktiv 64/433/EEG om hälsoskydd i handeln med färskt kött inom gemenskapen får köpas in av interventionsorgan i Danmark, Irland och Förenade kungariket till och med den 31 december 1975.
2. Förenade kungariket skall till och med den 31 oktober 1974 ha rätt att inte tillämpa gemenskapens klassificeringsskala för griskött.
Prop. 1994/95:19
43
Bilaga 20
Avsnitt 6 Ägg Artikel77
l. Utjämningsbeloppet per kilogram ägg med skal skall beräknas på grundval av de utjämningsbelopp som tillämpas på den kvantitet fodersäd som krävs för att i gemenskapen producera ett kilogram ägg med skal.
2. Utjämningsbeloppet per kläckningsägg skall beräknas på grundval av de utjämningsbelopp som tillämpas på den kvantitet fodersäd som krävs för att i gemenskapen producera ett kläckningsägg.
3. Utjämningsbeloppet för de varor som specificeras i artikel 1.1 b i förordning nr 122/67/EEG om den gemensamma organisationen av marknaden för ägg skall härledas genom utjämningsbeloppet för ägg med skal med hjälp av de koefficienter som används för att beräkna avgiften.
Artikel 78
I fråga om standarder för äggförsäljning får Irland och Förenade kungariket på sina marknader behålla en ordning med en gradering av fyra respektive fem viktklasser, på villkor att den försäljning av ägg som uppfyller gemenskapens standarder inte blir föremål för restriktioner på grund av olika graderingssystem.
A v 5 n i t t 7 Fjäderfäkött Artikel 79
1. Utjämningsbeloppet per kilogram slaktat fjäderfä skall beräknas på grundval av det utjämningsbelopp som tillämpas på den kvantitet fodersäd — differentierad efter fjäderfåart — som krävs för att i gemenskapen producera ett kilogram fjäderfäkött.
2. Det utjämningsbelopp som skall tillämpas per kyckling skall beräknas på grundval av de utjämningsbelopp som tillämpas på den kvantitet fodersäd som krävs för att i gemenskapen producera en kyckling.
3. Utjämningsbeloppet för de varor som specificeras i artikel 1.2 (1 i förordning nr 123/67/EEG om den gemensamma organisationen av marknaden för fjäderfäkött skall härledas från utjämningsbeloppet för fjäderfäkött med hjälp av den koefficient som används för att beräkna avgiften.
Prop. 1994/95:19
A v s ni tt 8 Prop. 1994/95:19 Bilaga 20 Ris
Artikel 80
De utjämningsbelopp som tillämpas i handeln mellan den ursprungliga gemenskapen och de nya medlemsstaterna och mellan medlemsstaterna och tredje land skall fastställas enligt följande:
1. Det utjämningsbelopp för rundkornigt och långkornigt råris samt brutet ris som skall tillämpas fram till den första etappen mot en tillnärmning skall fastställas på grundval av skillnaden mellan tröskelpri- set och det marknadspris som noteras på marknaden i den berörda nya medlemsstaten under en referensperiod.
Följande utjänmingsbelopp skall fastställas på grundval av dem som fastställts enligt första stycket och enligt bestämmelserna i artikel 52 om en pristillnännning.
2. Utjämningsbeloppet för paddyris samt helt och delvis slipat ris och de varor som specificeras i artikel 1.1 c i förordning nr 359/67/EEG om den gemensamma organisationen av marknaden för ris skall för var och en av dessa varor härledas från utjämningsbeloppet för den vara i punkt 1 till vilken den hänför sig med hjälp av den koefficient som används för att fastställa avgiften eller avgiftens rörliga del.
Avsnitt 9 Socker
Artikel 8]
Artiklarna 51 och 52 skall tillämpas på det härledda interventionspriset för vitt socker, på interventionspriset för råsocker och på minirnipriset för betor.
Artikel 82
De utjämningsbelopp som tillämpas i handeln mellan den ursprimgliga gemenskapen och de nya medlemsstaterna och mellan dessa stater och tredje land skall
a) beträffande andra varor än färska betor i artikel 1.1 b i förordning nr 1009/67/EEG om den gemensanuna organisationen av marknaden för socker härledas från utjämningsbeloppet för råvaran i fråga enligt 45 befintliga bestämmelser för hur avgiften beräknas,
Bilaga 20
b) beträffande de varor som avses i artikel 1.1 d i förordning nr Prop. 1994/95:19
1009/67/EEG härledas från utjämningsbeloppet för råvaran i fråga enligt befintliga bestämmelser för beräkning av
— importavgiften beträffande utjämningsbeloppet vid import, —— exportbidraget beträffande utjämningsbeloppet vid export.
Artikel 83
Det belopp som avses i artikel 25.3 i förordning nr 1009/67/EEG skall i de nya medlemsstaterna justeras med de utjänmingsbelopp som räknas fram enligt artikel 55.2.
Avsnitt 10
Levande träd och andra levande växter, lökar, rötter o.d., snitt- blommor och snittgrönt
Artikel 84
De bestämmelser som gäller gemensamma kvalitets- standarder skall tillämpas på marknaden i Förenade kungariket på inhemska produkter tidigast från och med den 1 februari 1974 och på snittblommor från och med den 1 februari 1975.
A v 5 n i t t 11 Mjölk och mjölkprodukter Artikel 85
Artiklarna 51 och 52 skall tillämpas på interventionsprisema för smör och skummjölkspulver.
Artikel 86
I handeln mellan den ursprungliga gemenskapen och de nya med- lemsstaterna och mellan dessa stater och tredje land skall utjämningsbe- loppen fastställas enligt följande:
1. För andra pilotprodukter än dem som avses i artikel 85 skall det utjämningsbelopp som tillämpas fram till den första etappen mot en tillnärmning fastställas på grundval av skillnaden mellan den representati- va marknadsprisnivån i den berörda nya medlemsstaten och den representativa marknadsprisnivån i den ursprungliga gemenskapen under
46
Bilaga 20
en representativ period som föregår införandet av gemenskapens bestämmelser i den berörda nya medlemsstaten.
Vid fastställande av det utjämningsbelopp som skall tillämpas under den första tillnärrnningsetappen skall hänsyn tas till det belopp som fastställs enligt bestämmelserna i första stycket eller i punkt 3 samt reglerna för pristillnärrnning iartikel 52.
2. För andra produkter än pilotprodukter skall utjämningsbeloppen härledas från utjämningsbeloppet för pilotprodukten i den grupp som varan tillhör i enlighet med befintliga bestämmelser för hur avgiften beräknas.
3. Om punkt 1 första stycket eller punkt 2 inte kan tillämpas, eller om tillämpningen av dem resulterar i utjämningsbelopp som leder till onormala prisförhållanden, skall utjämningsbeloppet beräknas på de utjämningsbelopp som tillämpas på smör och skummjölkspulver.
Artikel 87
1. Om det före anslutningen i en medlemsstat fanns en ordning med annorlunda värdering av mjölk, allt efter dess användning, och om tillämpningen av artikel 86 leder till störningar på marknaden skall det utjämningsbelopp som tillämpas fram till den första etappen mot en tillnämming för en eller flera varor enligt nummer 04.01 i Gemensamma tulltaxan fastställas på grundval av skillnaden mellan marknadsprisema.
När följande utjämningsbelopp fastställs skall utjämningsbeloppet årligen minskas vid regleringsårets början med en sjättedel av det ursprungliga beloppet och avskaffas den 1 januari 1978.
2. Lämpliga åtgärder skall vidtas för att undvika snedvridning av konkurrensen som kan bli resultatet av tillämpningen av punkt 1, antingen i fråga om de berörda varorna eller i fråga om andra mjölkpro- dukter och med hänsyn till möjliga förändringar av det gemensamma priset.
Artikel 88
1. Irland har rätt att bevilja stöd till den direkta konsumtionen av smör i den utsträckning som är nödvändigt för att under övergångstiden låta konsumentpriset gradvis anpassas till den rådande prisnivån i den ursprungliga gemenskapen.
Om Irland använder sig av den rätt som avses i punkt 1 skall Irland bevilja samma stödbelopp till konsumtionen av smör som importeras från de övriga medlemsstaterna.
Prop. 1994/95: 19
47
2. Detta stöd skall avvecklas i sex etapper som sammanfaller med Prop. 1994/95:19 etapperna för tillnärmningen av smörpriset. Bilaga 20
Artikel 89
l. Försäljningen till konsumenter av mjölk med lägre fetthalt än 3,5 % som helmjölk är tillåten till och med den 31 december 1975 i Förenade kungariket och till och med den 31 december 1977 i Irland.
Helmjölk enligt punkt 1 får inte vara skummad. Bestämmelserna för helmjölk tillämpas på denna mjölk.
2. Danmark har rätt att behålla de speciella mjölklicenser som fanns i vissa områden vid anslutningsdagen till och med den 31 december 1977. Licenser som går ut före den 1 januari 1978 får inte förnyas.
A v 5 n i t t 12 Nötkött Artikel 90
Artiklama 51 och 52 skall tillämpas på orienteringsprisema för fullvuxen nötboskap och kalvar.
Artikel 91
1. Det utjämningsbelopp för kalvar och fullvuxen nötboskap som beräknas enligt artikel 55 skall i nödvändig utsträckning korrigeras med hänsyn till förekommande tullar.
Om förekommande tullar som tillämpas i handeln mellan den ursprungli- ga gemenskapen och de nya medlemsstaterna och mellan de nya medlemsstaterna inbördes är högre än det utjämningsbelopp som beräknas enligt artikel 55 skall tullarna avvecklas i den utsträckningen att belasmingen motsvarar utjämningsbeloppet.
2. Om artikel 10.1 tredje stycket eller artikel 11.1 i förordning (EEG) nr 805/68 om den gemensamma organisationen av marknaden för nötkött tillämpas skall lämpliga åtgärder vidtas för att behålla gemenskapsför- måner och undvika omläggning av handeln.
3. Utjämningsbeloppet för de varor som avses i bilagan till förordning (EEG) nr 805/68 skall fastställas med hänsyn till de bestämmelser som föreskrivs i föregående punkter och med hjälp av de bestämmelser som 48 föreskrivs för att fastställa avgiften för dessa varor.
Artikel 92 Prop. 1994/95:19 Bilaga 20 Beträffande de varor som specificeras i artikel 1 b och c i förordning (EEG) nr 805/68 skall bidraget för export till tredje land från de nya medlemsstaterna korrigeras med utfallet av skillnaderna i tullar på de varor som förtecknas i bilagan till den förordningen på import från tredje land till den ursprungliga gemenskapen å ena sidan och till de nya medlemsstaterna å andra sidan.
Artikel 93
Under den tid som Förenade kungariket enligt artikel 54 behåller produktionsstödet för slaktboskap har Irland rätt att behålla de åtgärder ifråga om nötköttsexport som tillämpades före anslutningen — korrelerade till den stödordning som tillämpas i Förenade kungariket — för att undvika snedvridning på den irländska boskapsmarknaden.
A v 5 n i t t 13 Bearbetade produkter av frukt och grönsaker Artikel 94
Utjämningsbeloppen skall fastställas på grundval av de utjämningsbelopp som fastStälls för socker, glukos eller glukossirap och enligt de be- stämmelser som gäller för att beräkna
— importavgiften såvitt gäller import, — exportbidraget såvitt gäller export.
Avsnitt 14 Lin Artike195
1. Stödbeloppet för lin skall för de nya medlemsstatema fastställas på grundval av skillnaden mellan den inkomst som linproducenterna uppbär och den vinst som är resultatet av det förutsägbara försäljningspriset för varan.
2. Linproducenternas inkomst skall fastställas med hänsyn till priset på konkurrerande grödor i växelbruket i den berörda nya medlemsstaten och förhållandet i den ursprungliga gemenskapen mellan den inkomst som fås
av linproduktion och den inkomst som fås av produktion av konkurreran— 49 de grödor.
Bilaga 20
Avsnitt 15 Utsäde
Artikel 96
När ett stöd beviljas för utsädesproduktion får stödbeloppet i de nya medlemsstaterna fastställas på en annan nivå än den som fastställs för den ursprungliga gemenskapen om inkomsten för producenterna i en ny medlemsstat tidigare var väsentligt annorlunda än inkomsten för producenterna i den urspnmgliga gemenskapen.
I så fall skall ifråga om stödbeloppet för den nya medlemsstaten hänsyn tas till den inkomst som spannmålsproducenter tidigare tick och till behovet att undvika snedvridning i produktionsmönstret samt behovet av att gradvis anpassa beloppet till gemenskapsbeloppet.
Avsnitt 16
Jordbruksprodukter som exporteras i form av varor som inte omfattas av bilaga 11 till Romfördraget
Artikel 97
Utjämningsbeloppen skall fastställas på grundval av de utjämningsbelopp som fastställs för basproduktema och enligt de bestämmelser som tillämpas för beräkningen av de exportbidrag som föreskrivs i förordning (EEG) nr 204/69 om allmänna bestämmelser för beviljandet av export— bidrag och bestämmelser om fastställandet av dessa belopp för vissa jordbruksprodukter som exporteras i form av varor som inte omfattas av bilaga 2 till avtalet.
KAPITEL 3 Fiskeribestämmelser A v 5 n i t t 1
Den gemensamma organisationen av marknaden
Artikel 98
Artiklarna 51 och 52 skall tillämpas på orienteringspriset för tiskeripro- dukter. Etappema mot en pristillnärrnning skall göras vid början av varje fiskeår, första gången den 1 februari 1973.
Prop. 1994/95:19
50
Artikel 99 Prop. 1994/95:19 Bilaga 20 Utjämningsbeloppen skall i nödvändig utsträckning korrigeras enligt uppbörden av tullar.
A v s n i t t 2 Fiskerättigheter Artikel 100
1. Trots bestämmelsema i artikel 2 i förordning (EEG) nr 2141/70 om inrättandet av en gemensam strukturpolitik för fiske har gemenskapens medlemsstater rätt att till och med den 31 december 1982 begränsa de farvatten som lyder under deras suveränitet eller jurisdiktion, och ligger inom en gräns av sex sjömil beräknad från baslinjen av en medlemsstats kust, till att äga rum från fartyg som traditionellt fiskar i dessa vatten och som utgår från hamnar i detta geografiska kustområde. Fartyg från andra regioner i Danmark får emellertid fortsätta att fiska i Grönlands vatten till och med den 31 december 1977.
Om medlemsstaterna använder sig av denna rätt får de inte fastställa bestämmelser om villkoren för fiske i dessa vatten som är mindre restriktiva än dem som i praktiken tillämpas vid tidpunkten för anslut- ningen.
2. Bestämmelser i punkt 1 och i artikel 101 skall inte påverka de speciella fiskerättigheter som de ursprungliga medlemsstatema och de nya medlemsstaterna kan ha åtnjutit den 31 januari 1971 i förhållande till en eller fiera andra medlemsstater. Medlemsstaterna får utöva dessa rättigheter under den tid som undantag fortsätter att tillämpas i berörda områdena. För Grönlands fiskevatten skall dock de speciella rättigheterna upphöra vid de föreskrivna tidpunktema.
3. Om en medlemsstat utsträcker sina liskegränser i vissa områden till 12 sjömil måste de tiskeaktiviteter som pågår inom dessa 12 sjömil vara sådana att det inte sker någon nedgång i förhållande till situationen den 31 januari 1971.
4. För att skapa en tillfredsställande total balans av de liskeaktiviteter som etableras inom gemenskapen under den period som avses i punkt 1 kan medlemsstaterna underlåta att fullt ut utnyttja de möjligheter som ges i bestämmelsema i punkt 1 första stycket i vissa områden där de har överhöghet eller jurisdiktion. Medlemsstaterna skall informera kommissionen om de åtgärder som de vidtar i detta syfte. Efter en rapport från kommissionen skall rådet undersöka situationen och med hänsyn till rapporten ge medlemsstaterna 51 rekommendationer när det är nödvändigt.
33 Riktdagcn 1994/95. I saml. Nr I 9. Bilaga 13—21
Bilaga 20
Artikel 10]1
Den gräns på sex sjömil som avses i artikel 100 skall utsträckas till 12 sjömil för följande områden:
1. Danmark:
— Färöarna.
— Grönland.
— Västkusten, från Thyboren till Blaavandshuk.
2. Frankrike: Kustema i departementen Manche, Ille-et-Vilaine, Cötes-du Nord, Finistere och Morbihan.
3. Irland: — Nord- och västkusten, från Lough Foyle till Cork Harbour i sydväst. — Ostkusten från Carlingford Lough till Carnsore Point ifråga om kräftdjur och blötdjur.
— Shetlandsöarna och Orkneyöarna. — Norra och östra Skottland, från Cape Wrath till Berwick.
— Nordöstra England, från floden Coquet till Flamborough Head. —— Sydvästra delen, från Lyme Regis till Hartland Point (inklusive 12 sjömil runt Lundy Island).
— Grevskapet Down.
'Texten i dess lydelse enligt artikel 21 i anpassningsbeslutetAfånnade kungariket:
Artikel 102
Rådet skall senast från och med det sjätte året efter anslutningen på förslag från kommissionen fastställa villkoren för fiske i syfte att se till att fiskevattnen skyddas och att havets biologiska resurser bevaras.
Artikel 103
Kommissionen skall senast den 31 december 1982 överlämna en rapport till rådet om den ekonomiska och sociala utvecklingen i medlemsstaternas kustområden och fiskbeståndet. På grundval av rapporten och med hänsyn till den gemensamma fiskeripolitikens mål skall rådet på förslag från kommissionen granska de bestämmelser som kan följa på de undantag som gäller till och med den 31 december 1982.
Prop. 1994/95: 19
52
K A P I T E L 4 Prop. 1994/95:19 __ Bilaga 20 Ovriga bestämmelser
A v 5 n i t t 1 Veterinärbestämmelser Artikel 104
Direktiv 64/432/EEG om djurhälsoproblem som påverkar handeln med nötkreatur och svin inom gemenskapen skall tillämpas med hänsyn till följande bestämmelser:
1. Till och med den 31 december 1977 har de nya medlemsstaterna rätt att enligt Romfördragets allmännabestämmelser tillämpa sina nationella bestämmelser ifråga om import av nötkreatur och svin för avel. djurhållning och slakt, för Danmarks del med undantag av slaktboskap. Inom ramen för dessa nationella bestämmelser skall justeringar efter- strävas för att se till att handeln gradvis utvecklas. I detta syfte kommer bestämmelserna att granskas av Ständiga veterinärkommittén.
2. Till och med den 31 december 1977 skall de medlemsstater som importerar boskap bevilja de medlemsstater från vilka boskap exporteras det avsteg som avses i artikel 7.1 A a i direktivet.
3. Till och med den 31 december 1977 har de nya medlemsstaterna rätt att behålla de metoder som gäller inom deras territorier för att förklara en boskapshjord fri från tuberkulos eller brucellos i den betydelse som avses i artikel 2 i direktivet, med förbehåll för tillämpningen av de bestämmelser i direktivet som behandlar förekomsten av djur som vaccinerats mot brucellos. De bestämmelser som gäller de föreskrivna proven på djur med vilka handel bedrivs inom gemenskapen skall fortsätta att tillämpas med förbehåll för punkterna 4 och 6.
4. Till och med den 31 december 1977 får export av boskap från Irland till Förenade kungariket ske enligt följande:
a) Genom undantag från de bestämmelser i direktivet som gäller brucellos. De bestämmelser som gäller de föreskrivna proven på djur med vilka handel bedrivs inom gemenskapen skall dock fortsätta att tillämpas på export av icke-kastrerad boskap.
b) Genom undantag från de bestämmelser i direktivet som gäller tuberkulos, under förutsättning att det vid tidpunkten för exporten görs en förklaring som intygar att de exporterade djuren kommer från en hjord som officiellt förklarats vara fri från tuberkulos enligt de metoder som gäller i Irland.
c) Genom undantag från de bestänunelser i direktivet som gäller tvånget att separera avelsboskap och djurhållningsboskap från slaktboskap. 53
Bilaga 20
5. Till och med den 31 december 1975 har Danmark rätt att som undantag från bestämmelserna i bilaga B till direktivet använda " alttuber- kulin".
6. Irland och Förenade kungariket har fram till tillämpningen av gemenskapens bestämmelser för handel inom medlemsstaterna ifråga om ärenden som regleras genom direktivet rätt att behålla sina nationella regler för handeln mellan Irland och Nordirland.
De berörda medlemsstaterna får vidta lämpliga åtgärder för att begränsa detta undantag till att uteslutande gälla den ovan avsedda handeln.
A rtikel ] 05
Direktiv 64/433/EEG om hygienkrav vid framställning och marknadsfö— ring av färskt kött skall tillämpas med hänsyn till följande bestämmelser:
Till och med den 31 december 1977 har Irland och Förenade kungariket i förhållande till Nordirland rätt att beträffande importen av färskt kött behålla sina nationella bestämmelser om skydd mot mul— och klövsjuka med iakttagande av de allmänna bestämmelserna i Romfördraget'.
”Andra stycket i dess lydelse enligt artikel 22 i anpassningsbeslurerpunkt 3. med hänsyn till de övergångsbe- stämmelser och justeringar som förefaller nödvändiga och som genom protokoll konuner au avtalas med
avtalsslutande uedje land. Dessa protokoll skall medfölja som bilagor till avtalen.
Artikel 106
Före utgången av de tidsfrister som avses i artiklarna 104 och 105 kommer en översyn av situationen i gemenskapen som helhet och i dess delar att genomföras med hänsyn till utvecklingen på veterinärområdet. Senast den 1 juli 1976 skall kommissionen avge en rapport till rådet och i nödvändig utsträckning göra lämpliga förslag med hänsyn till denna utveckling.
A v 5 n i t t 2
Övrigt
Artikel 107
De avtal som förtecknas i bilaga V till denna akt skall tillämpas i förhållande till de nya medlemsstaterna enligt de villkor som föreskrivs i den bilagan.
Prop. 1994/95: 19
54
AVDELNING III Prop. 1994/95:19
__ Bilaga 20 YTTRE FORBINDELSER
KAPITEL 1 Gemenskapens avtal med vissa tredje länder Artikel 108
1. Från och med anslutningsdagen skall de nya medlemsstaterna tillämpa de avtalsbestämmelser som avses i
2. De övergångsbestämmelser som kommer att ta hänsyn till motsvaran- de åtgärder inom gemenskapen och inte får ha längre varaktighet än dessa skall vara avsedda att säkerställa att gemenskapen gradvis tillämpar en gemensam ordning för förbindelserna med varje avtalsslutande tredje land och att medlemsstaterna får enhetliga rättigheter och skyldigheter.
3. Punkterna 1 och 2 skall tillämpas på de avtal som sluts med Grekland, Turkiet, Tunisien, Marocko, Israel, Spanien och Malta.
Punkterna 1 och 2 skall också tillämpas på de avtal som gemenskapen sluter med annat tredje land i medelhavsområdet före denna akts ikraftträdande.
KAPITEL 2
Förbindelsema med de associerade afrikanska staterna samt Madagaskar och med vissa utvecklingsländer inom samväldet
A rtikel 109
1. Den ordning som är resultatet av associationsavtalet mellan Europeis- ka ekonorniska gemenskapen och de afrikanska stater som är associerade till gemenskapen samt Madagaskar, undertecknat den 29 juli 1969. och av associationsavtalet mellan gemenskapen och Förenade republiken Tanzania, Republiken Uganda och Republiken Kenya, undertecknat den 24 september 1969, skall inte tillämpas i förbindelserna mellan de nya medlemsstaterna och de stater som är associerade till gemenskapen enligt dessa avtal.
De nya medlemsstaterna behöver inte ansluta sig till Avtalet om varor inom Europeiska kol- och stålgemenskapens område, undertecknat den 29 juli 1969.
55
Bilaga 20
2. Med förbehåll för bestämmelserna i artiklarna 110 och 111 skall varor med ursprung i de associerade stater som avses i punkt 1, vid import till de nya medlemsstaterna, vara föremål för den ordning som tillämpades på dessa varor före anslutningen.3. Med förbehåll för bestämmelserna i artiklarna 110 och 111 skall varor med ursprung i de självständiga länder inom samväldet som förtecknas i bilaga VI till denna akt vid import till gemenskapen vara föremål för den ordning som tillämpades på dessa varor före anslutningen.
Artikel 110
De nya medlemsstaterna skall vid import tillämpa gemenskapens bestämmelser för de varor som förtecknas i bilaga 11 till Romfördraget och är föremål för en gemensam marknadsordning samt för de varor som vid import till gemenskapen är föremål för vissa särskilda bestämmelser, som ett resultat av tillämpningen av den gemensamma jordbrukspolitiken, och har sitt ursprung i de associerade stater som avses i artikel 1091 eller i de självständiga länder inom samväldet som avses i artikel 1093. Det skall ske enligt föreskrifterna i denna akt och enligt följande bestämmelser:
3) När gemenskapens bestämmelser föreskriver ett uttag av tullar vid import från tredje land skall de nya medlemsstaterna, om inte annat sägs i artikel 111, tillämpa den tullordning som de tillämpade före anslumingen.
b) Beträffande andra skyddskomponenter än tullar skall rådet. om det skulle visa sig nödvändigt, med kvalificerad majoritet och på förslag från kommissionen fastställa tillnärmningar till gemenskapens bestänunelser för att se till att dessa varor importeras på motsvarande villkor som före anslutningen.
Artikel 11]
När en tillnärmning till den gemensamma tulltaxan leder till att tullen i en ny medlemsstat sänks, skall den sänkta tullen tillämpas på den import som omfattas av artiklarna 109 och 110.
Artikel 1 12
1. De produkter som importerades till Förenade kungariket före de tidpunkter som fastställs i artikel 115, och som har sitt ursprung i de självständiga länder inom samväldet som avses i artikel 1093, skall inte anses vara i fri omsättning i den betydelse som avses i artikel 10 i Romfördraget, när de vidareexporteras till en annan ny medlemsstat eller till den ursprungliga gemenskapen.
Prop. 1994/95: 19
56
2. De varor som importerades till den ursprungliga gemenskapen under Prop. 1994/95:19 samma period och som har sitt ursprung i de associerade stater som avses Bilaga 20 i artikel 109.1 skall inte anses vara i fri omsättning i den betydelse som avses i artikel 10 i Romfördraget, när de återexporteras till en annan medlemsstat.
3. Konunissionen får göra avsteg från punkt 1 och 2 när det inte f1nns någon risk för omläggning av handeln, särskilt vid minimala avvikelser i importordningama.
Artikel 113
1. Från och med anslutningen skall de nya medlemsstaterna informera de ursprungliga medlemsstaterna och kommissionen om sina bestänunel- ser som gäller den ordning som tillämpas på import av varor som har sitt ursprung i eller kommer från de självständiga länder i samväldet som avses i artikel 109.3 eller de associerade stater som avses i artikel 109. 1.
2. Från och med anslutningen skall kommissionen informera de nya medlemsstaterna om de interna bestämmelser eller avtalsbestämmelser som gäller den ordning som tillämpas på import till den ursprungliga gemenskapen av varor som har sitt. ursprung i eller kommer från de självständiga länder inom samväldet som avses i artikel 109.3 eller de associerade stater som avses i artikel 109.1.
Artikel 114
Endast de ursprungliga medlemsstaternas röster skall räknas när rådet fattar beslut och när kommittén för Europeiska utvecklingsfonden avger yttranden inom ramen för det interna avtalet om de åtgärder som skall vidtas och om den ordning som skall följas vid tillämpningen av associationsavtalet mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och de afrikanska stater som är associerade till gemenskapen samt Madagaskar, undertecknat den 29 juli 1969, av det interna avtalet om nnansieringen och administrationen av gemenskapsstöd, undertecknat den 29 juli 1969, och av det interna avtalet om de åtgärder som skall vidtas och den ordning som skall följas vid tillämpningen av associationsavtalet mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Förenade republiken Tanzania, republiken Uganda och republiken Kenya, undertecknat den 24 september 1969. Rösträkningen skall antingen ske enligt den röstvägning för beräkning av kvalificerad majoritet som gäller före anslutningen eller enligt artikel 13.3 i det ovannämndainterna avtalet om finansieringen och administrationen av gemenskapstöd.
57
Artikel 115 Prop. 1994/95:19
Bilaga 20 1. Artikel 109—114 skall tillämpas till och med den 31 januari 1975.
2. Den import som har sitt ursprung i något av de självständiga länder inom samväldet som avses i artikel 109.3 och som före detta datum har etablerat sina förbindelser med gemenskapen på annat sätt än genom association i de nya medlemsstaterna skall, från och med ikraftträdandet av deras avtal med gemenskapen och ifråga om varor som inte omfattas av avtalet, vara föremål för den ordning för tredje land som tillämpas på sådan import enligt övergångsbestämmelsema i denna akt.
3. Rådet får enhälligt efter samråd med kommissionen besluta att senarelägga det datum som föreskrivs i punkt 1 om tillämpningen av de övergångsbestämmelser som föreskrivs i artikel 62.2 i associationsavtalet mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och de afrikanska stater som är associerade till gemenskapen samt Madagaskar. undertecknat den 29 juli 1969 eller i artikel 36.2 i associationsavtalet mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och förenade republiken Tanzania, republiken Uganda och republiken Kenya, undertecknat den 24 september 1969. under den period då sådana övergångsbestämmelser tillämpas.
KAPITEL 3
Förbindelsema med Papua Nya Guinea Artikel 116
l. Artiklarna 109.3 och 110—1 13 tillämpas till och med den 31 december 1977 på varor som har sitt ursprung i eller kommer från Papua Nya Guinea och importeras till Förenade kungariket.
2. Dessa ordningar kan bli föremål för en översyn, särskilt om territoriet blir självständigt före den 1 januari 1978. Om behov uppstår skall rådet med kvalificerad majoritet och på förslag från kommissionen fastställa de lämpliga bestämmelser som kan bli nödvändiga.
58
AVDELNING IV Prop. 1994/95:19
__ Bilaga 20 ASSOCIATION MED UTOMEUROPEISKA LANDER OCH TERRITORIER
Artikel 11 7
l. Associationen med de utomeuropeiska territorier som har särskilda förbindelser med Förenade kungariket samt Brittisk-franska kondomiatet Nya Hebriderna, förtecknade i artikel 24.2 skall träda i kraft tidigast den 1 februari 1975 när rådet fattar beslut enligt artikel 136 i Romfördragetl.
2. De nya medlemsstaterna behöver inte ansluta sig till avtalet om handel med utomeuropeiska länder och territorier beträffande varor inom Europeiska kol- och stålgemenskapen. undertecknat den 14 december 1970.
'Punkt l i dess lydelse enligt artikel 23 i anpassningsbeslutetordning som tillämpades på dessa varor före
anslumingenäÄven artikel 110-l 14 skall tillämpas.
Artikel 118
Bestämmelserna i tredje delen av protokoll 22 om förbindelserna mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och de associerade afrikanska staterna samt Madagaskar och de självständiga utvecklingsländema inorn samväldet, belägna i Afrika, Indiska Oceanen, Stilla havet och Karibien, skall tillämpas såväl på de utomeuropeiska länder och territorier som avses i artikel 117 som på de icke-europeiska länder och territorier som har särskilda förbindelser med de ursprungliga medlemsstaterna.
Artikel 119
1. Den ordning som är resultatet av rådets beslut den 29 september 1970 om association av utomeuropeiska länder och territorier med den Europeiska ekonomiska gemenskapen skall inte tillämpas i förbindelserna mellan dessa länder och territorier och de nya medlemsstaterna.
2. Varor som har sitt ursprung i de länder och territorier som är associerade till gemenskapen skall vid import till de nya medlemsstaterna vara föremål för den ordning som tillämpades på dessa varor före anslutningenz.
Varor som har sitt ursprung i de icke-europeiska territorier som har särskilda förbindelser med Förenade kungariket och i Brittisk-franska kondominatet Nya Hebriderna, förtecknade i artikel 24.2 skall vid import 59 till gemenskapen vara föremål för den
Bilaga 20
3. Denna artikel skall tillämpas till och med den 31 januari 1975. Om artikel 115.3 tillämpas skall detta datum senareläggas enligt förfarandet och villkoren i den artikeln.
IPunkt 2 andra stycket i dess lydelse enligt artikel 24 i anpassningsbeslutet.
AVDELNING v KAPITALRÖRELSER Artikel 120
1. De nya medlemsstaterna får enligt de villkor och inom de tidsgränser som avses i artikel 121—126 senarelägga liberaliseringen av de kapital- rörelser som föreskrivs i rådets första direktiv av den 11 maj 1960 för genomförandet av artikel 67 i Romfördraget och i rådets andra direktiv av den 18 december 1962 om tillägg till och ändring av det första direktivet för genomförandet av artikel 67 i Romfördraget.
2. l sinom tid skall ett lämpligt samråd mellan de nya medlemsstaterna och kommissionen äga rum om en ordning för tillämpningen av de åtgärder för liberalisering eller avspänning vars genomförande kan senareläggas enligt följande bestämmelser.
Artikel 12] 1. Danmark får
3) under en period av två år efter anslutningen senarelägga liberalise- ringen av icke-medborgares köp av obligationer utställda i danska kronor och noterade på den danska börsen, inklusive fysiska överföringar av värdepappema i fråga,
b) under en period av fem år efter anslumingen senarelägga liberalise- ringen av köp av personer bosatta i Danmark av utländska värdepap— per som är noterade på börsen, och av återköp från utlandet av danska värdepapper som är noterade på börsen helt eller delvis i utländsk valuta, inklusive fysiska överföringar av värdepappema i fråga.
2. Från och med anslutningsdagen skall Danmark fortsätta mot en gradvis liberalisering av de verksamheter som avses i punkt 1 a.
Prop. 1994/95: 19
60
Artikel 122 Prop. 1994/95: 19
Bilaga 20 1. Irland får
a) under en period av två år efter anslutningen senarelägga liberalise- ringen av direkta investeringar i medlemsstatema av personer bosatta i Irland, och liberaliseringen av likvidationen av direkta investeringar i medlemsstaterna av personer bosatta i Irland,
b) under en period av 30 månader efter anslutningen senarelägga liberaliseringen av följande kapitalrörelser av personlig art:
—— Överföringar av kapital som tillhör personer bosatta i Irland som skall emigrera, utom sådana överföringar som har samband med arbetstagares rörelsefrihet och skall liberaliseras från och med anslutningsdagen. — Gåvor och donationer, hemgifter, arvsskatter och investeringar i fast egendom, utom de som har samband med arbetstagares rörelsefrihet och skall liberaliseras från och med anslutningsdagen.
c) under en period av fem år efter anslutningen senarelägga liberalise- ringen av de verksamheter som utförs av personer bosatta i Irland, och anges i förteckning B som utgör bilaga till de direktiv som avses i artikel 120.
2. Irland, som inser önskvärdheten av att från och med anslutningsdagen fortsätta mot en väsentlig avspänning i de bestämmelser som rör de verksamheter som avses i punkt 1 a, konuner att bemöda sig om att vidta lämpliga åtgärder i det syftet.
Artikel 1231
' Bestämmelsema har utgått genom artikel 24 i anpassningsbeslutetb) Under en period av 30 månader efter anslumingen senarelägga liberaliseringen av följande kapitalrörelser av personlig art:
Artikel 124 1. Förenade kungariket får göra följande:
3) Under en period av två år efter anslutningen senarelägga liberalise- ringen av direkta investeringar i medlemsstatema av personer bosatta i Förenade kungariket och liberaliseringen av likvidationen av direkta investeringar i medlemsstaterna av personer bosatta i Förenade kungariket.
__ Överföringar av kapital som tillhör personer bosatta i Förenade 61 kungariket som emigrerar, utom sådana överföringar som har
samband med arbetstagares rörelsefrihet och skall liberaliseras från Prop. 1994/95: 19 och med anslutningsdagen. Bilaga 20 — Gåvor och donationer, hemgifter, arvsskatter och investeringar i fast egendom, utom sådana som har samband med arbetstagares rörelsefrihet och skall liberaliseras från och med anslutningsdagen.
0) Under en period av fem år efter anslutningen senarelägga liberalise- ringen av de verksamheter som utförs av personer bosatta i Förenade kungariket och anges i förteckning B, vilken utgör bilaga till de direktiv som avses i artikel 120.
2. Från och med anslutningsdagen skall Förenade kungariket fortsätta mot en väsentlig avspänning i de bestämmelser som rör de verksamheter som avses i punkt 1 a.
Artikel 125 Om omständigheterna medger det skall de nya medlemsstaterna genomföra liberaliseringen av de kapitalrörelser som avses i artikel 121—124 före utgången av de tidsgränser som föreskrivs i de artiklarna. Artikel 126
Vid genomförandet av bestämmelserna i denna avdelning får konunissio- nen samråda med Monetära kommittén och ge lämpliga förslag till rådet.
AVDELNING VI
FINANSIELLA BESTÄMMELSER
Artikel 127
Beslutet av den 21 april 1970 om ersättandet av finansiella bidrag från medlemsstaterna med gemenskapens egna resurser, nedan kallat "beslutet av den 21 april 1970", skall tillämpas enligt följande bestämmelser.
: RED.ANM.: Beslutet av den 21 april 1970 upphävdes av beslutet av den 7 maj 1985 (jfr. volym 1 av denna upplaga, s.
995).
62
Bilaga 20
Artikel 128
De inkomster som avses i artikel 2 i beslutet av den 21 april 1970 skall även omfatta följande:
a) Av de inkomster som betecknas jordbruksvgifter, inkomster dels från alla slags utjämnings-belopp som anges i artiklama 47 och 55, dels från de fasta komponenter som tillämpas i handeln mellan den ursprungliga gemenskapen och de nya medlemsstatema samt i handeln mellan de nya medlemsstaterna inbördes enligt artikel 61.
b) Av de inkomster som betecknas tullar, de tullar som tas upp av de nya medlemsstatema i handeln med tredje länder samt de tullar som tas upp i handeln mellan den ursprungliga gemenskapen och de nya medlemsstaterna, samt i handeln mellan de nya medlemsstaterna inbördes.
Artikel 129
1. De finansiella bidrag från medlemsstaterna som avses i artikel 3.2 i beslutet av den 21 april skall fördelas enligt följande:
— Till de nya medlemsstaterna:
Danmark 2,46 %, Irland 0,61 %, Förenade kungariket 19,32 %.
—— Till de ursprungliga medlemmarna: Enligt den skala som föreskrivs i artikel 3.2 i beslutet av den 21 april 1970 sedan de ovan angivna finansiella bidragen från de nya medlemsstatema har dragits av'.
2. För 1973 skall basen för beräkningen av de variationer som avses i artikel 3. 3 ] beslutet av den 21 april 1970 vara följande.
—- För de nya medlemsstaterna: De procentsatser som anges i punkt 1. — För de ursprungliga medlemsstaterna: Deras proportionella andel från föregående år med hänsyn till de ovan angivna procenttalen för de nya medlemsstaterna.
1Punkt 1 i dess lydelse enligt artikel 26 i anpassningsbeslutet.
Prop. 1994/95: 19
63
Artikel 130 Prop. 1994/95: 19
Bilaga 20 Gemenskapens egna resurser liksom de finansiella bidragen samt, i förekonunande fall, de bidrag som avses i artikel 4.2, 4.3 och 4.4 i beslutet av den 21 april 1970 skall erhållas från de nya medlemsstaterna endast i följande utsträckning:
-— 45,0 % år 1973, —— 56,0 % år 1974, —— 67,5 % år 1975, _— 79,5 % år 1976, —— 92,0 % år 1977.
Artikel 13]
1. Från och med den 1 januari 1978 skall gemenskapens egna resurser och i förekommande fall de finansiella bidrag som avses i artikel 4.2, 4.3 och 4.4 i beslutet av den 21 april 1970 erhållas helt från de nya medlemsstaterna med förbehåll för följande bestämmelser:
a) Ökningen i den relativa andel som varje medlemsstat skall betala som egna resurser och finansiella bidrag för 1978 i förhållande till den relativa andelen för 1977 skall inte överstiga två femtedelar av skillnaden mellan den relativa andelen egna resurser och finansiella bidrag för 1977 som skall betalas och den relativa andel som varje ny medlemsstat skulle betala som sådana samma år, om denna relativa andel hade beräknats enligt den ordning som föreskrivs för de ursprungliga medlemsstaterna från 1978 i beslutet av den 21 april 1970. D) För år 1979 skall ökningen av den relativa andelen från varje ny
medlemsstat i förhållande till 1978 inte överstiga ökningen för 1978 i förhållande till 1977.
2. Kommissionen skall utarbeta de nödvändiga beräk-ningarna för tillämpningen av denna artikel.
Artikel 132
Till och med den 31 december 1979 skall den del av gemenskapens budget som inte omfattas av tillämpningen av artiklarna 130 och 131 räknas in i det belopp som skall avsättas till de ursprungliga med- lemsstaterna enligt artikel 129. Det totala belopp som fastställs på så vis skall fördelas mellan de ursprungliga medlemsstaterna enligt beslutet av den 21 april 1970.
64
AVDELNING VII ' Prop. 1994/95:19
__ __ Bilaga 20 OVRIGA BESTAMMELSER
Artikel 133
De rättsakter som förtecknas i bilaga VII till denna akt skall tillämpas i förhållande till de nya medlemsstaterna enligt de villkor som föreskrivs i bilagan.
Artikel 134
1. Under fem år efter anslutningen kommer kommissionen tillsammans med de berörda regeringarna att undersöka huruvida de åtgärder som uppstår genom bestämmelser i befintliga lagar eller andra författningar i de nya medlemsstaterna och som — om de hade införts efter ansluming- en skulle ha omfattats av artikel 67 i fördraget — vid en jämförelse med befintliga bestämmelser i de ursprungliga medlemsstatema skulle kunna ge upphov till allvarlig snedvridning av konkurrensförhållandena inom kol- och stålindustrin på den gemensamma marknaden eller export- marknadema. Efter samråd med rådet får kommissionen föreslå de berörda regeringarna de åtgärder som den anser lämpliga för att korrigera sådana bestämmelser eller avstyra deras effekter.
2. Till och med den 31 december 1977 får de priser som debiteras av företag vid försäljning av stål på den irländska marknaden, omräknade till motsvarande värde för den plats som valts för upprättandet av deras prislista, inte vara lägre än priserna i denna lista för jämförbara transaktioner, utom när kommissionen givit sitt tillstånd i samråd med Irlands regering, utan att detta påverkar artikel 60.2 b sista stycket i Parisfördraget.
3. Om höga myndighetens beslut nr 1/64 av den 15 januari 1964 om förbud mot gemensamt anbudsförfarande för stålprodukter och tackjärn från de länder eller territorier som handlar med medlemsstater förlängs efter anslutningen skall förbudet inte tillämpas före den 31 december 1975 på varor avsedda för den danska marknadenl.
lPunkt 3 i dess lydelse enligt artikel 27 i anpassningsbeslutet.
65
Bilaga 20
Artikel 135
1. Fram till den 31 december 1977 får en ny medlemsstat, i händelse av allvarliga svårigheter som kan antas bli bestående inom någon sektor av ekonomin eller i händelse av svårigheter som kan leda till en allvarlig försämring av det ekonomiska läget inom ett bestämt område, ansöka om tillstånd att vidta skyddsåtgärder för att återställa jämvikten och anpassa den berörda sektorn till den gemensamma marknadens ekonomi.
2. På begäran av den berörda staten skall kommissionen vid tillämpning omgående i särskild ordning fastställa vilka skyddsåtgärder den anser nödvändiga och samtidigt precisera villkoren för och den närmare utformningen av dessa.
3. De åtgärder som tillåts enligt punkt 2 får omfatta undantag från bestämmelserna i Romfördraget och i denna akt i den utsträckning och under de perioder som är helt nödvändiga för att nå det mål som avses i punkt 1. I första hand skall de åtgärder som minst rubbar den gemen- samma marknadens funktion väljas.
4. Under samma omständigheter och enligt samma ordning får varje ursprunglig medlemsstat ansöka om tillstånd att vidta skyddsåtgärder i förhållande till en eller flera nya medlemsstater.
Artikel 136
1. Om kommissionen före den 31 december 1977 vid en ansökan från en medlemsstat eller någon annan berörd part upptäcker att prisdumpning utövas mellan den ursprungliga gemenskapen och de nya medlemsstaterna eller mellan de nya medlemsstaterna inbördes skall kommissionen i syfte att stoppa dumpningen rikta rekommendationer till den person eller de personer som är upphov till den.
Skulle dumpningen fortsätta skall kommissionen ge den skadade medlemsstaten eller medlemsstatema tillstånd att vidta skyddsåtgärder vars villkor och närmare utformning kommissionen skall fastställa.
2. Vid tillämpningen av denna artikel på de varor som förtecknas i bilaga 11 till Romfördraget skall kommissionen utvärdera samtliga relevanta faktorer, särskilt den prisnivå vid vilken dessa varor importeras till den berörda marknaden från annat håll, med hänsyn till de be- stämmelser i Romfördraget som rör jordbruket, särskilt artikel 39.
Prop. 1994/95: 19
66
Artikel 137 Prop. 1994/95:19 Bilaga 20
1. Trots bestämmelserna i artikel 136 får Irland till och med den 31 december 1977 i angelägna fall vidta nödvändiga åtgärder. Irland skall genast anmäla sådana åtgärder till kommissionen som kan besluta att upphäva eller ändra dem.
2. Denna bestämmelse skall inte tillämpas på de varor som förtecknas i bilaga II till Romfördraget.
Artikel 138
Trots bestänunelsema i artikel 95 andra stycket i Romfördraget får Danmark till och med den 30 juni 1974 behålla de särskilda accisav— gifterna på bordsvin som importeras på butelj eller i andra liknande behållare.
67
34 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 19. Bilaga 13—21
Bilaga 20
D E L F E M
GENOMFÖRANDEBESTÄMMELSER TILL DENNA AKT AVDELNING I
UPPRÄTTANDE AV INSTITUTIONERNA
Artikel 139
1. De folkvalda församlingarna i de nya medlemsstatema skall vid anslutningen ackreditera sina ledamöter vid Europaparlamentet.
2. Europaparlamentet skall sammanträda senast en månad efter anslutningen och göra de ändringar av sin arbetsordning som nödvändig- gjorts av anslutningen.
A rtikel ] 40
1. Från och med anslutningen skall ordförandeposten i rådet innehas av den rådsmedlem som enligt ursprungstexten i artikel 2 i Fördraget om upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam kommission för Europeiska gemenskaperna skall inneha ordförandeposten. Vid utgången av denna mandatperiod skall posten sedan innehas av medlemsstaterna i den ordning som föreskrivs i artikel 2 i dess lydelse enligt artikel 11.
2. Rådet skall göra de ändringar i sin arbetsordning som nödvändig- gjorts av anslumingen.
Artikel 14]
l. Ordföranden, vice ordförandena och kommissionens ledamöter skall , utses vid anslumingen. Kommissionen skall fortsätta sin verksamhet på femte dagen efter det att ledamöterna har utsetts. Samtidigt skall mandatperioden för dem som är ledamöter vid tidpunkten för anslutning- en upphöra.
2. Kommissionen skall göra de ändringar av sin arbetsordning som nödvändiggjorts av anslutningen. Artikel 142
1. Vid anslutningen skall nya domare utses i domstolen så att antalet domare uppgår till nio vilket föreskrivs i artikel 17 i denna aktl.
Prop. 1994/95: 19
68
2. Mandatperioden för en av de domare som utses enligt punkt 1 skall— Prop. 1994/95: 19 löpa ut den 6 oktober 1976. Den domaren skall utses genom lottning. Bilaga 20 Mandatperioden för den andra domaren skall upphöra den 6 oktober
1979*.
3. Vid anslutningen skall en tredje generaladvokat utses. Hans mandatperiod skall upphöra den 6 oktober 19792.
4. Domstolen skall göra de ändringar av sina rättegångsregler som nödvändiggjorts av anslutningen. De ändrade rättegångsreglema skall enhälligt godkännas av rådet.
5. Vid behandling av mål som förelagts domstolen före den 1 januari 1973 och för vilka muntliga förhandlingar inletts före den dagen skall domstolen eller domstolsavdelningama vara sammansatta som de var före anslumingen, och de rättegångsregler som var i kraft den 31 december 1972 skall tillämpas.
'Punktema 1 och 2 i deras lydelse enligt artikel 28 i anpassningsbeslutet.
=Artikel 32a första stycket i Parisfördraget. artikel 166 forsta stycketi Romfördraget och artikel 138 första stycket i Euratom-fördraget. i deras lydelse enligt artikel 1 i rådets beslut av den 1 januari 1973 om ökning av antalet generaladvokater (Errapeirka gemenskapernas oficiella tidning nr L 2. 1 januari 1973. s. 29) som lyder:
”Domstolen skall assistera av fyra generaladvokater."
Artikel 143'
Vid anslutningen skall Ekonomiska och sociala kommittén utökas med 42 medlemmar som företräder de olika grupperna inom det ekonomiska och sociala livet i de nya medlemsstaterna. De nyutsedda medlemmarnas mandattid skall löpa ut samtidigt som mandattiden för de medlemmar som tjänstgör vid tidpunkten för anslumingen.
1Texten i dess lydelse enligt artikel 29 i anpassningsbeslutetarbetsordningar som nödvändiggjorts av anslumingen
skall göras snarast möjligt efter anslumingen.
Artikel 144
Vid anslutningen skall Europeiska kol- och stålgemenskapens rådgivande kommitté förstärkas genom att fier medlemmar utses. De nyutsedda medlemmarnas mandattid skall löpa ut samtidigt som mandattiden för de medlemmar som tjänstgör vid tidpunkten för anslutningen.
69
Bilaga 20
Artikel 145
Vid anslutningen skall medlemmarrna av Tekniska och vetenskapliga kommittén utses enligt förfarandet i artikel 134 i Euratom-fördraget. Kommittén skall påbörja sin verksamhet femte dagen efter det att medlemmarna har utsetts. Samtidigt upphör mandatet för de medlemmar som tjänstgör vid tidpunkten för anslutningen.
Artikel 146
Vid anslutningen skall Monetära kommittén utökas med medlemmar som företräder de nya medlemsstatema. De nyutsedda medlemmarnas mandattid skall löpa ut samtidigt som mandattiden för de medlemmar som tjänstgör vid tidpunkten för anslutningen.
Artikel 147
Ändringar av de kommittéregler som föreskrivs i de ursprungliga fördragen och av kommittéernas
A rtikel 148
l. Mandatperioden för de nya medlemmarna i de kommittéer som förtecknas i bilaga VIII skall löpa ut samtidigt som mandattiden för de medlemmar som tjänstgör vid tidpunkten för anslutningen.
2. Vid anslumingen skall mandaten i de kommittéer som förtecknas i bilaga IX förnyas helt.
AVDELNING II TILLÄMPNTNGEN AV INSTITUTIONERNAS RÄTTSAKTER Artikel 149
Från och med anslutningen skall de direktiv och beslut som avses i artikel 189 i Romfördraget och i artikel 161 iEuratom-fördraget samt de rekommendationer och beslut som avses i artikel 14 i Parisfördraget betraktas som riktade till de nya medlemsstaterna och meddelade dessa, i den utsträckning dessa direktiv, rekommendationer och beslut har meddelats samtliga ursprungliga medlemsstater.
Prop. 1994/95: 19
70
Bilaga 20
Artikel 150
Tillämpningen i varje ny medlemsstat av de rättsakter som förtecknas i bilaga X till denna akt skall skjutas upp till de datum som anges i förteckningen.
Artikel 15] 1. Följande skall skjutas upp till den 1 februari 1973:
a) Tillämpningen i de nya medlemsstatema av gemenskapens be- stämmelser för produktion av och handel med jordbruksprodukter och för handel med vissa varor framställda av jordbruksprodukter som är underkastade särskilda ordningar.
b) Tillämpningen i den ursprungliga gemenskapen av de ändringar i dessa bestämmelser som görs i denna akt, inklusive de som görs i artikel 153.2.Punkt 1 skall inte tillämpas på de ändringar som avses i del II punkt A i den bilaga I som avses i artikel 29 i denna akt.
3. Till och med den 31 januari 1973 skall den ordning som tillämpas på handeln mellan å ena sidan en ny medlemsstat och å andra sidan den ursprungliga gemenskapen, de övriga nya medlemsstaterna eller tredje land vara de som tillämpades före anslutningen.
Artikel 152
De nya medlemsstaterna skall verkställa de åtgärder som är nödvändiga för att de från och med anslutningsdagen skall kunna följa bestämmelser- na i de direktiv och beslut som avses i artikel 189 i Romfördraget och i artikel 161 i Euratom—fördraget och i de rekommendationer och beslut som avses i artikel 14 i Parisfördraget, såvida inte en tidsgräns är angiven i förteckningen i bilaga XI eller i någon annan bestämmelse i denna akt.
Artikel 153
l. Ändringar i de av gemenskapsinstitutionemas rättsakter som inte omfattas av denna akt eller dess bilagor som görs av institutionema före anslutningen, enligt förfarandet i punkt 2, för att anpassa dessa rättsakter till bestämmelserna i den här akten, särskilt bestämmelserna i del fyra, skall träda i kraft på anslutningsdagen.
2. Rådet, som beslutar på förslag från kommissionen och med kvalifice- rad majoritet, eller kommissionen, beroende på vilken av institutionerna som beslutade om ursprungsakten, skall i detta syfte upprätta de nödvändiga texterna.
Prop. 1994/95 : 19
71
Bilaga 20
Artikel 154
Senast den 1 juli 1973 skall i de nya medlemsstaterna de principer om en gemensam ordning för regionalt stöd tillämpas som utarbetats inom ramen för tillämpningen av artiklama 92—94 i Romfördraget och som f1nns med i kommissionens meddelande av den 23 juni 1971 och även i resolutionen från företrädarna för medlemsstaternas regeringar vid mötet i rådet den 20 oktober 1971, trots bestämmelserna i artikel 3.3.
Dessa texter kommer att kompletteras med hänsyn till gemenskapens nya situation efter anslutningen, så att samtliga medlemsstater befinner sig i samma situation vad beträffar texterna.
Artikel 1551
Texter i gemenskapsinstitutionemas rättsakter som antagits före anslut- ningen och författats av rådet eller kommissionen på danska och engelska skall från och med anslutningsdagen vara autentiska på samma villkor som texter som författats på de fyra ursprungliga gemenskapsspråken. De skall offentliggöras i Europeiska gemenskapernas oficiella tidning om texterna på de ursprungliga gemenskapsspråken offentliggjordes där.
' Texten idess lydelse enligt artikel 30 i anpassningsbeslutet.
Artikel 156
Befintliga avtal, beslut och samordnade förfaranden vid tidpunkten för anslutningen som omfattas av artikel 65 i Parisfördraget i kraft av anslumingen måste anmälas till kommissionen inom tre månader efter anslutningen. Endast avtal och beslut som har anmälts skall provisoriskt förbli i kraft tills kommissionen fattat beslut.
Artikel 15 7
De nya medlemsstaterna skall enligt artikel 33 i Euratom-fördraget inom tre månader efter anslutningen underrätta kommissionen om de be- stämmelser som föreskrivs genom lagar och andra författningar och som är avsedda att säkerställa befolkningens och arbetstagarnas hälsa i de nya medlemsstaternas territorier mot de faror som uppstår genom joniserad strålning.
Prop. 1994/95: 19
72
Bilaga 20
AVDELNING In SLUTBESTÄMMELSER Artikel 158
Bilagorna I—XI, protokollen 1—30 och Skriftväxlingen i monetära frågor skall utgöra en integrerad del av akten.
Artikel 1592
Franska republikens regering skall överlämna en bestyrkt kopia av Fördraget om upprättandet av Europeiska kol— och stålgemen- skapen och de fördrag som ändrar i detta fördrag till regeringarna i Konungariket Danmark, Irland samt Förenade konungariket Storbritanni- en och Nordirland.
1 Texten i dess lydelse enligt artikel 31 ianpassningsbesluter.
Artikel 1601
Italienska republikens regering skall till regeringarna i Konungariket Danmark, Irland samt Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland överlämna en bestyrkt kopia, på danska, franska. italienska, nederländska och tyska, av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen och de fördrag som ändrar eller kompletterar dessa fördrag.
Texterna i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergi- gemenskapen och de fördrag som ändrar eller kompletterar dessa fördrag, upprättade på danska, engelska, iriska och norska, skall utgöra bilaga till denna akt. De texter som författas på danska, engelska och iriska skall vara autentiska på samma villkor som de ursprungstexter av fördragen som avses ovan.
'Texten i dess lydelse enligt artikel 32 i anpassningsbeslutet.
Artikel 16]
En bestyrkt köpia av de internationella avtal som deponerats hos Europeiska gemenskapernas råds generalsekretariat skall överlämnas till de nya medlemsstaternas regeringar av generalsekreteraren.
Prop. 1994/95: 19
73
BILAGA I PrOp. 1994/95:19 Bilaga 20 Lista till artikel 29 i Anslutningsakten
I. TULLAGSTIFTNING
1.Rådets förordning (EEG) nr 802/68 av den 27 juni 1968 EGT nr L 148, 28.6.1968, s. 1.
I artikel 14.2 skall ordet "tolv" ersättas med ordet "fyrtiotre".
2.Rådets förordning (EEG) nr 803/68 av den 27 juni 1968 EGT nr L 148/6, 28.6.1968, s. 6.
Artikel 6.2 skall ersättas med följande text:
"2.För de varor som transporteras till bestämmelseorten i en medlemsstat efter att ha förts in i en annan medlemsstat genom en icke-medlemsstats territorium eller vattenvägen efter att ha förts genom en annan medlemsstat, skall den plats som skall räknas som införselort till gemenskapen fastställas enligt det förfarande som avses i artikel 17".
I artikel 6.3 skall första stycket ersättas med följande text:
"3.För de varor som efter att ha förts in i gemenskapens tullområde har fraktats direkt från Frankrikes utomeuropeiska departement eller från Grönland till en annan del av gemenskapens tullområde eller vice versa, skall som införselort räknas den plats som avses i punkterna 1 och 2 och som är belägen i det tullområde i gemenskapen som varorna kommer från, om de har lossats eller lastats om där och detta har intygats av tullmyndigheten." I artikel 17.2 skall ordet "tolv" ersättas med ordet "fyrtiofyra".
3. Rådets förordning (EEG) nr 950/68 av den 28 juni 1968 EGT nr L 172, 22.7.1968, s. 1.
Del I avdelning I punkt C 3 i bilagan skall ersättas med följande text:
"Den beräkningsenhet (BE) som det hänvisas till för vissa särskilda tullsatser eller som används som kriterium för avgränsning av vissa tulltaxenummer eller undernummer, skall ha ett värde på 0,88867088 g rent guld. Den kurs som skall användas vid omräkning till danska kronor, norska kronor, nederländska fioriner. belgiska francs. franska francs, luxemburgska francs, italienska lire, irländska pund, pund sterling eller tyska mark, skall motsvara den kursparitet som anmälts till Internationella valutafonden och godkänts av den." 74
4. Rådets förordning (EEG) nr 1496/68 av den 27 september 1968 Prop. 1994/95: 19 EGT nr L 238, 28.9.1968, s. 1. Bilaga 20
Artikel 1 skall ersättas med följande text: "Gemenskapens tullområde skall omfatta följande länders territorier:
— Belgien.
— Danmark, med undantag av Färöarna. — De områden i Tyskland där Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen är i kraft, med undantag av såväl ön Helgoland som området Biisingen (fördrag av den 23 november 1964 mellan Förbundsrepubliken Tyskland och Schweiz). — Frankrike, med undantag av de utomeuropeiska territorierna.
— Irland.
—- Italien, med undantag av kommunerna Livigno och Campione d'Italia samt den italienska delen av Luganosjön mellan stranden och den politiska gränsen för området mellan Ponte Tresa och Porto Ceresio.
—— Luxemburg. — Den europeiska delen av Nederländerna.
— Norge, med undantag av de öar som ligger utanför området mellan fastlandskusten och territorialvattengränsen, förutom Jan Mayen. — Storbritannien och Nordirland samt Kanalöarna och Isle of Man."
5. Kommissionens förordning (EEG) nr 1769/68 av den 6 november 1968 EGT nr L 285, 25.11.1968, s. 1.
I bilagan skall punkt 3 första stycket i inledningen ersättas med följande text:
"Vad avser de franska utomeuropeiska departementen Guadeloupe, Guyana, Martinique och Réunion, samt Grönland, vars flygplatser inte finns med på listan, skall följande bestämmelser tillämpas:
a) För de varor som skickas direkt från icke-medlemsländer till dessa områden, skall den totala kostnaden för fiygfrakten räknas in i tullvärdet.
b) För de varor som skickas från icke-medlemsländer till den europeiska delen av gemenskapen och lastas om eller lossas i något av dessa områden skall i tullvärdet inräknas de kostnader för flygfrakten som skulle ha uppstått om varorna endast hade skickats till lossnings- eller omlastningshamnen.
c) För de varor som skickas från icke-medlemsländer till dessa områden och lastas om eller lossas på en fiygplats i den europeiska delen av gemenskapen, skall kostnaderna för flygfrakten som räknas in i tullvärdet vara de som blir resultatet när procentsatsema i nedanstående lista tillämpas på de kostnader som skulle ha uppkommit för frakten av varorna mellan den avsändande flygplatsen 75 och den flygplats där varorna lossas eller lastas om."
6. Rådets förordning (EEG) nr 97/69 av den 16 januari 1969 Prop. 1994/95:19 EGT nr L 14, 21.1.1969, s. 1. Bilaga 20
I artikel 3.2 skall ordet "tolv" ersättas med " fyrtiotre".
7. Rådets förordning (EEG) nr 542/69 av den 18 mars 1969 EGT nr L 77, 29.3.1969, s. 1.
Artikel 11 d skall ersättas med följande text: "d) gränsövergångställe: — den mottagande tullstation som är belägen i en annan medlemsstat än den avlämnande, — samt tullstationen vid utfarten ur gemenskapen när försändelsen
lämnar gemenskapen enligt förfarandet för gemenskapsförsändelser
genom gränsövergång mellan en medlemsstat och ett icke- medlemsland.
Artikel 11 g skall ersättas med följande:
"g) inre gräns: Två medlemsstaters gemensamma gräns. Varor som lastats i en hamn i en medlemsstat och lossas i en hamn i en annan medlemsstat skall anses passera en inre gräns, om transporten till sjöss sker med användande av en enda fraktsedel. Varor som transporteras vattenvägen från icke-medlemsländer och lastas om i en hamn i en medlemsstat för att lossas i en harrm i en
annan medlemsstat, skall inte anses passera en inre gräns."
I artikel 41 skall följande stycke läggas till:
"3. Bestämmelserna i punkt 1 gäller även varor som passerar en inre gräns i enlighet med artikel 11 g andra stycket."
Artikel 44 skall ersättas med följande text:
" 1.Trots artikel 4 kan varor som vid transporten passerar en inre gräns i enlighet med artikel 11 g andra stycket, inte omfattas av förfarandet för gemenskapsförsändelser innan de har passerat den gränsen.
76
2. Bestämmelserna i punkt 1 skall inte tillämpas Prop. 1994/95:19
Bilaga 20 — när varorna omfattas av gemenskapsåtgärder som medför kontroll av användningen av dem eller av deras destination, eller — när transporten Skall avslutas i en annan medlemsstat än den där lossningshamnen är belägen, såvida inte transporten från den hamnen omfattas av konventionen om sjöfarten på Rhen, i enlighet med artikel 7.2 andra stycket. '
3. För varor som omfattas av förfarandet för gemenskapsförsändelser innan de passerar den inre gränsen, upphävs verkan av detta förfarande under transporten till havs.
4. För Hansporter till havs behöver ingen säkerhet ställas."
I artikel 47, efter "... enligt bestämmelserna i artikel 44", skall följande ord utgå:
"punkt 1 andra stycket". 1 artikel 58.2 skall ordet "tolv" ersättas med "fyrtiotre".
I bilaga A skall bokstäverna "EC " och "EF" läggas till i huvudet på varje blankett.
I bilaga B skall bokstäverna "EC" och "EF" läggas till i huvudet på varje blankett.
I bilaga C skall bokstäverna "EC" och "EF" läggas till i huvudet på varje blankett.
I bilaga D skall bokstäverna "EC" och "EF" läggas till i huvudet på varje blankett.
I bilaga F skall bokstäverna "EC" och "EF" läggas till i huvudet på förlaga I. 1 bilaga F skall del 1.1 i förlaga I ersättas med följande text:
"Undertecknad1
bosatt i 2
går härmed i borgen såsom för egen skuld på tullstationen i för ett belopp på högst gentemot Belgien, Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Frankrike, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Storbritannien och Nordirland3 för allt det som ' är eller blir skyldig dessa medlemsstater ieuropeiskagemenskapema på grund av överträdelser vad avser tullar, skatter, jordbruksförskott 77 och andra pålagor, med undantag av böter, under av denne
genomförda försändelser enligt gemenskapsförfarande, och detta Prop. 1994/95:19 gäller såväl huvud- och tilläggsförbindelser som omkostnader och Bilaga 20 tilläggsavgifter. "
I bilagan F skall bokstäverna "EC" och "EF" läggas till i huvudet i förlaga II.
I bilagan F skall del 1.1. förlaga II ersättas med följande text:
"Undertecknad 1
bosatt i 2
går härmed i borgen såsom för egen skuld på avlämnande tullstation i gentemot Belgien, Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Frankrike, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Storbritannien och Nordirland3 för allt det som " är eller blir skyldig dessa medlemsstater i europeiskagemenskapema på grund av överträdelser vad avser tullar, skatter, jordbruksförskott och andra pålagor, med undantag av böter, under av denne genomförda försändelser enligt gemenskapsförfarande av nedan uppräknade varor från avlämnande tullstation i till mottagande tullstation i och detta gäller såväl huvud- och tilläggsförbindelscr som omkostnader och tilläggsavgifter."
I bilagan G skall bokstäverna "EC" och "EF" läggas till i huvudet på blanketten.
På första sidan i blanketten i bilaga G skall det läggas till fyra prickade linjer efter orden "följande medlemsstater i de europeiska gemenskaperna: "
I bilaga H skall bokstäverna "EC" och "EF" läggas till i förlagan till etiketten.
8. Kommissionens förordning (EEG) nr 582/69 av den 26 mars 1969 EGT nr L 79, 31.3.1969, s. 1.
I bilagan skall följande ord läggas till i huvudet på blanketten för "Ursprungscertifikat" och kopian till det
"EUROPEAN COMMUNITIES " "DE EUROPEISKE FÄELLESSKABER" "DE EUROPEISKE FELLESSKAP".
9. Kommissionens förordning (EEG) nr 1062/69 av den 6 juni 1969 EGT nr L 141, 12.6.1969, s. 31.
I bilagan skall texten på blanketten för "Intyg" , vars utförande fastställs 73 av kommissionen, ersättas med följande text:lO.Kommissionens
Bilaga 20
förordning (EEG) nr 1617/69 av den 31 juli 1969 EGT nr L 212, 25.8.1969, s. 1.
I bilagan skall bokstäverna "EC" och "EF" läggas till i huvudet på blanketten.
11.Kommissionens förordning (EEG) nr 2311/69 av den 19 november 1969 EGT nr L 295, 24.11.1969, s. 1.
I bilaga 1 skall bokstäverna "EC" och "EF" läggas till i huvudet på blanketten.
Punkt 1.1 i förlagan som återfinns i bilaga 1 skall ersättas med följande text: "Undertecknad" bosatti 2 går härmed i borgen såsom för egen skuld på tullstationen i gentemot Belgien, Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Frankrike, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Storbritannien och Nordirland för de belopp som en huvudförpliktigad blir skyldig dessa medlemsstater i europeiska g- emenskaperna på grund av överträdelser vad avser tullar, skatter, jordbruksförskott och andra pålagor, med undantag av böter, för såväl huvud- och tilläggsförbindelser som omkostnader och tilläggsavgifter, under genomförandet av försändelser enligt gemenskapsförfarande, för vilka undertecknad gått i borgen genom att ställa säkerheter på högst 5 000 beräkningsenheter per säkerhet. "
I tabellen i punkt 1.4 i samma förlaga skall fyra prickade linjer som skall numreras med 6, 7, 8 och 9 läggas till.
I bilaga 2 skall bokstäverna "EC" och "EF" läggas till i huvudet på blanketten. .
12. Kommissionens förordning (EEG) nr 2312/69 av den 19 november 1969 EGT nr L 295, 24.11.1969, 5. 6.1 bilagan skall bokstäverna "EC" och "EF " läggas till i huvudet på blanketten.
Följande ord skall läggas till i huvudet på samma blankett:
" RECEIPT " " ANKOMSTBEVIS " " FREMKOMSTBEVIS "
13. Kommissionens förordning (EEG) nr 2313/69 av den 19 november 1969 EGT nr L 295, 24.11.1969, s. 8.
Prop. 1994/95:19
79
Bilaga 20
I artikel 5.3 efter orden "Achteraf afgegeven" skall följande anmärkningar läggas till:
"ISSUED RETROACTIVELY" "UDSTEDT EFTERFGLGENDE" "UTSTEDT A POSTERIORI"
I bilagan skall bokstäverna "EC" och "EF" läggas till i huvudet på blanketten.
14. Kommissionens förordning (EEG) nr 2314/69 av den 19 november 1969 EGT nr L 295, 24.11.1969, s. 13.
I bilagan skall bokstäverna "EC" och "EF" läggas till i huvudet på blanketten.
I rubriken på samma blankett skall följande ord läggas till:
"TRANSIT ADVICE NOTE" "GR/ENSEOVERGANGSATTEST" "GR/ENSEPASSERINGSBEVIS"
15. Kommissionens förordning 8EEG) nr 2315/69 av den 19 november 1969 EGT nr L 295, 24.11.1969, s. 14.
I bilagan skall bokstäverna "EC" och "EF" läggas till i huvudet på blanketten.
16. Kommissionens förordning (EEG) nr 2552/69 av den 17 december 1969 EGT nr L 320, 20.12.1969, s. 19.
I bilaga 1 skall texten på blanketten för "Äkthetsintyg", vars utformning fastställs av kommissionen, ersättas med följande text:
17. Kommissionens förordning (EEG) nr 2588/69 av den 22 december 1969 EGT nr L 322, 24.12.1969, s. 32, i dess lydelse enligt — kommissionens förordning (EEG) nr 2631/70 av den 23 december 1970 EGT nr L 279, 24.12.1970, s. 34. — kommissionens förordning (EEG) nr 1571/71 av den 22 juli 1971 EGT nr L 165, 23.7.1971, s. 25.
Prop. 1994/95: 19
80
Bilagan skall ersättas med följande text: Prop. 1994/95: 19' Bilaga 20 "Lista över de flygbolag som är befriade från att ställa säkerhet:
Aer Lingus Teoranta (Irish Air Lines). Dublin Aeroflot, Moskva Aerolineas, Argentinas, Buenos Aires Aerolinee Itavia, Roma Aer Turas, Dublin African Safari Airways, Nairobi Air Afrique, Abidjan Air Algérie (Compagnie générale de transports aériens), Alger
. Air Anglia, Norwich . Air Bahama (International), Nassau . Air Canada, Montréal . Air Ceylon, Colombo . Air France, Paris
Air India, Bombay
. Air Inter, Paris . Airlift International, USA
Air Madagascar (Société nationale malgache de transports aériens), Dakar
18. Air Sénégal (Compagnie sénégalaise de transports aériens), Tananarivo 19. Air Viking, Reykjavik 20. Air Zaire, Kinshasa 21. Alaska Airlines, USA 22. Alia (Royal Jordan Airlines), Amman 23. Alitalia (Linee Aeree Italiane), Roma 24. APSA, Lima25.Arco, Bermuda 26. Ariana (Afghan Airlaines), Kabul 27. ATI, Napoli 28. Aurigny (Channel Islands), Alderney 29. Austrian Airlines, Wien 30. Avianca (Aerovias Nacionales de Colombia S.A.) Bogotå 31. "Balkan" Bulgarian Airlines, Sofia 32. "Basco" Brothers Air Services Co., Aden 33. Bavaria Fluggesellschaft Schwabe & Co., Munchen 34. B.E.A. (British European Airways Corporation), Ruislip 35. B.K.S., Air Transport Ltd., London 36. BOAC (British Overseas Airways Corporation), Heathrow Airport, London 37. Britannia, Luton 38. British Air Ferries, Southend 39. British Island Airways, Gatwick Airport, London 40. British Midland, Castle Donington 41. British United Airways, Gatwick Airport, London 42. Caledonian-BUA, Gatwick Airport, London 81 43. Cambrian, Rhoose
OWHQMPPNr
r—lp—lb—nv—nu—Au—A—H HQMPWNHO
Bilaga 20
45. 46. 47. 48. 49. 50. 51. 52. 53. 54. 55. 56. 57. 59. 60. 61. 62. 63. 64. 65. 66. 67. 68. 69. 70. 71. 72. 73. 74. 75. 76. 77. 78. 79. 80. 81. 82. 83. 84. 85. 86. 87. 88. 89. 90. 91. 93. 94.
Canadian Pacific — Air, Vancouver
Ceskoslovenske Aerolinie (C.S.A.), Praha Channel Airways, Stansted Airport, London Condor Flugdienst GmbH, Frankfurt/Main
Cyprus Airways, Nicosia
Dan-Air Services Ltd., London Deutsche Lufthansa AG, Köln Donaldson, Gatwick Airport, London East African Airways Corporation, Nairobi El Al Israel Airlines Ltd., London Elivie (Societå Italiano Esercizio Elicotteri S.p.A), Napoli Ethiopian Airlines, Addis Ababa Fairflight, Biggin Hill Airport, London Finnair, Helsinki58.Garuda Indonesian Airways, Djakarta General Air Nord GmbH, Hamburg Germanair Bedarfsluftfahrtgesellschaft mbH, Frankfurt/Main Ghana Airways Corporation, Accra Humber Airways, Hull Iberia (Lineas aéras de Espana), Madrid Icelandic Airlines (Flugfelag), Reykjavik Interregional-Fluggesellschaft mbH, Dusseldorf
Intra Airways, Jersey InvictasAirways, Manston
Iran National Airlines Corporation, Teheran
Iraqi Airways, Bagdad
Japan Air Lines Co. Ltd, Tokio
JAT (Jugoslovenski Aerotransport), Beograd KLM (Koninklijke Luchtvaart Maatschappij), Den Haag Kuwait Airways Corporation, Kowe'it Laker Airways, Gatwick Airport, London Libyan Arab Airlines, Tripoli Lloyd International, Stansted Airport, London Loftleidir H.P., Reykjavik Logan Air, Glasgow
LOT (Polskie Lirrie Lotnicze), Warszawa Lufttransport-Untemehmen GmbH, Diisseldorf Luftverkehrsuntemehrnen Atlantis AG, Frankfurt/Main—Niederrad Luxair (Luxembourg Airlines), Luxembourg Malaysia-Singapore Airlines, Singapore Malev (Magyar Légiközlekedési Vållalat), Budapest Martinair Holland N.V. (MAC) Amsterdam MEA (Middle East Airlines Airliban S.A.L.), Beyrouth Monarch, Luton National Airlines Inc., Miami
Nigerian Airways, Lagos
Nim (Nederlandse Luchtvaart Maatschappij), Amsterdam (Fred) Olsen, Oslo 92.01ympic Airways, Athenai Ontario World Air, Toronto ' Pacific Western, Vancouver
Prop. 1994/95: 19
82
95. Pakistan International Airlines Corporation, Karachi Prop. 1994/95:19 96. Panair Luftverkehrsgesellschaft mbH & Co., Miinchen Bilaga 20 97. Pan American World Airways Inc., New York 98. Qantas Airways Ltd., Sydney 99. Rousseau Aviation, Dinard 100. Royal Air Maroc, Casablanca 101. SAA (South African Airways), Johannesburg 102. Sabena-Belgian World Airlines, Bruxelles — Brussel 103. SAM (Societå Aerea Mediterranea), Roma 104. SAS (Scandinavian Airlines System), Stockholm 105. Saturn, Oakland 106. Saudi Arabian Airlines, Jeddah 107. Seabord World Airlines Inc., New York 108. Sierra Leone Airways, Freetown 109. Skyways Coach Air, Ashford 110. Southern Air Transport, Miami lll. South-West Aviation Ltd, Exeter 112. Spantax SA, Madrid 113. Strathallan, Perth 114. Sudan Airways, Khartoum 115. Swissair (Swiss Air Transport Company Ltd.), Ziirich 116. Syrian Arab Airlines, Damascus 117. TAP (Transportes Aereos Portugueses SARL), Lisboa 118. Tarom (Rumanian Air Transport), Bucuresti 119. TF — Transport Flug GmbH & Co., Frankfurt/Main 120. Tradewinds, Gatwick Airport, London 121. Transavia (Holland N.V.), Amsterdam 122. Trans-Mediterranean Airways, Beyrouth 123. Transmeridian, Stansted Airport, London124.Trans-Union, Paris 125. Tunis Air, Tunis 126. Turk Hava Yollori Anomin Ortakligi, Istanbul 127. TWA (Trans World Airlines Inc.), New York 128. United Arab Airlines, Heliopolis 129. UTA (Union de Transport Aériens), Paris 130. VARIG (Empresa Viacao Aerea Riograndese), Rio de Janeiro 131. VIASA (Venezolana Internacional de Aviacion S.A.), Caracas 132. Zambia Airways, Lusaka 18. Kommissionens förordning (EEG) nr 1570/70 av den 3 augusti 1970 EGT nr L 171, 4.8.1970, s. 10.
83
35 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 19. Bilaga l3—21
Artikel 1 b skall ersättas med följande text: Prop. 1994/95:19
Bilaga 20 "b) med handelscentrum: ett av följande centrum:
— För Tyskland: Frankfurt, Hamburg, Köln och Munchen. — För Danmark: Köpenhamn. — För Frankrike: Dieppe, Le Havre, Marseille, Paris-Rungis, Perpignan, Rouen. — För Irland: Dublin.
—— För Italien: Milano. — För Norge: 0510. — För Nederländerna: Rotterdam.
— För Storbritannien: London, Liverpool, Hull och Glasgow. — För Belgien och Luxemburg: Antwerpen och Bryssel."
Artikel 4.2 skall ersättas med följande text:
"2.Det genomsnittliga otullade fritt-gränsen-priset beräknas på grundval av bruttoförtjansten vid försäljning mellan importörer och grossister. Vid handelscentrumen i Paris-Rungis, Milano, London, Oslo och Köpenhamn är det lämpligt att rätta sig efter de priser som varorna i dessa centrum oftast säljs för.
Bruttoförtjänsten vid dessa försäljningar skall minskas med
— en interventionsmarginal på 15 % för centrumen i Paris-Rungis, Milano, London, Oslo och Köpenhamn och på 6 % för de andra handelscentrumen.—transportkos|nader inom gemenskapen, — ett schablonbelopp på 2,5 beräkningsenheter för övriga kostnader som inte inräknas i tullvärdet, — de tullar och skatter som inte inräknas i tullvärdet.
19. Kommissionens förordning (EEG) nr 304/71 av den 11 februari 1971 EGT nr L 35, 12.2.1971, s. 31.
Artikel 5 skall ersättas med följande text:
"Jämvägsförvaltningama skall se till att de transporter som genomförs enligt ordningen för gemenskapsförsändelser är märkta med etiketter med följande påskrift: "Douane / Zoll / Dogana / Customs / Told / Toll". Etiketterna sätts på fraktsedeln eller på expressgodssedeln samt på vagnen om det gäller en sluten last och i övriga fall på försändelsen eller försändelserna."
20. Kommissionens förordning (EEG) nr 1279/71 av den 17 juni 1971 EGT nr L 133, 19.6.1971, s. 32.
84
Artikel 2 skall ersättas med följande text: Prop. 1994/95:19 Bilaga 20 "Om de varor som avses i artikel 1.1 expedieras enligt ordningen för gemenskapsförsändelse skall den huvudansvarige föra in någon av följande anmärkningar i fältet "varubeteckning ":
—- Sortie de la Communauté soumise å des restrictions.
Ausgang aus der Gemeinschaft Beschränkungen unterworfen. Uscita dalla Comunitå assoggettata a restrizioni. Verlaten van de Gemeenschap aan beperkingen onderworpen. Export from the Community subject to restrictions. Udfarsel fra Fallesskabet undergivet restriktioner. Utförsel fra Fellesskapet underlagt restriksjoner.
— Sortie de la Communauté soumise å imposition. Ausgang aus der Gemeninschaft Abgabenerhebungen unterworfen.Uscita dalla Communitå assoggettata a tassazione. Verlaten van de Gemeenschap aan belastingheffing onderworpen. Export from the Community subject to duty.
Udfarsel fra Fazllesskabet betinget af afgiftsbetaling. Utfarsel fra Fellesskapet avgiftspliktig.
21. Kommissionens beslut 64/503/EEG av den 30juli 1964 EGT nr L 137, 28.8.1964, s. 2293.
I bilagan skall bokstäverna "EC" och "EF" läggas till i huvudet på blanketten D.D.5.
I rubriken på samma blankett skall följande ord läggas till:
"MOVEMENT CERTIFICATE " " GODSTRANSPOR TBEVIS "
22. Kommissionens beslut nr 70/41/EEG av den 19 december 1969 EGT nr L 13, 19.1.1970, s. 13.
I bilagan skall bokstäverna "EC" och "EF" läggas till på första sidan på blanketten D.D.5.
På första sidan i samma blankett skall följande ord läggas till:
"MOVEMENT CERTIFICATE" "GODSTRANSPORTBEVIS "
23. Rådets direktiv nr 68/312/EEG av den 30 juli 1968 EGT nr L 194, 6.8.1968, s. 13.
85
I bilagan skall följande läggas till: Prop. 1994/95:19 Bilaga 20 "6. Storbritannien och Nordirland
—Transit sheds (Section 17 of the Customs & Excise Act 1952, as amended by section 10 of the Finance Act 1966)
7. Irland —Transit sheds(Customs Code vol. II) —Transit depots(Section 16, Finance Act 1967)
8. Norge — Pakkhus och opplagssteder (Tolloven, åå 45-55)"24.Rådets direktiv nr 69/73/EEG av den 4 mars 1969 EGT nr L 58, 8.3.1969, s. 1.
I artikel 28.2 skall ordet "tolv" ersättas med ordet "fyrtiotre".
25. Rådets direktiv nr 69/74/EEG av den 4 mars 1969 EGT nr L 58, 8.3.1969, s. 7.
Följande skall läggas till i bilagan:
"7. Storbritannien och Nordirland — Private bonded warehouses(Customs & Excise Act 1952, part
III) — General bonded warehouses
?” Irland — Approved ware—(Customs Consolihousesdation Act 1876, section 12)
%D
Norge — Transittopplag(Tolloven, åå 48-55)"
26. Rådets direktiv nr 69/75/EEG av den 4 mars 1969 EGT nr L 58, 8.3.1969, s. 11.
Följande skall läggas till i bilagan:
"6. Irland Shannon Customs-(Customs-Free Airport Free AirportAct 1947)
7. Danmark Frihavne (Toldloven, Kapitel 9)
8. Norge 86 Frilagre (Tolloven, åå 48-55)"
II. J ORDBRUK Prop. 1994/95: 19
Bilaga 20 A — Allmänna bestämmelser
I följande rättsakter och angivna artiklar skall ordet "tolv" ersättas med ordet "fyrtiotre".
1. Förordning nr 23 EGT nr 30, 20.4.1962 artikel 13.2
h.) Förordning nr 24 EGT nr 30, 20.4.1962, s. 989 Artikel 7.2
3. Rådets förordning nr 17/64/EEG av den 5 februari 1964 EGT nr 34, 27.2.1964, s. 586. Artikel 26.2
4. Rådets förordning nr 79/65/EEG av den 5 juni 1965 EGT nr 109, 23.6.1965, s. 1859. Artikel 19.2
5. Rådets förordning nr 136/66/EEG av den 22 september 1966 EGT nr 172, 30.9.1966, s. 3025. Artikel 38.2
6. Rådets förordning nr 120/67/EEG av den 13 juni 1967 EGT nr 117, 19.6.1967, s. 2269. Artikel 26.2
7. Rådets förordning nr 121/67/EEG av den 13 juni 1967 EGT nr 117, 19.6.1967, s. 2283. Artikel 24.2
8. Rådets förordning nr 122/67/EEG av den 13 juni 1967 EGT nr 117, 19.6.1967, s. 2293. Artikel 17.2
9. Rådets förordning nr 123/67/EEG av den 13 juni 1967 EGT nr 117, 19.6.1967, s. 2301. Artikel 17.2
10. Rådets förordning nr 359/67/EEG av den 25 juli 1967 EGT nr 174, 31.7.1967, s. 1. Artikel 26.2
87
Bilaga 20
11.
12.
13.
14.
15.
16.
17.
18.
19.
20.
21.
Rådets förordning nr 1009/67/EEG av den 18 december 1967 EGT nr 308, 18.12.1967, s. 1. Artikel 40.2
Rådets förordning (EEG) nr 234/68 av den 27 februari 1968 EGT nr L 55, 2.3.1968, s. 1. Artikel 1742
Rådets förordning (EEG) nr 804/68 av den 27 juni 1968 EGT nr L 148, 28.6.1968, s. 13. Artikel 30.2
Rådets förordning EEG nr 805/68 av den 27 juni 1968 EGT nr L 148, 28.6.1968, s. 24. Artikel 27.2
Rådets förordning (EEG) nr 865/68 av den 27 juni 1968 EGT nr L 153, 1.7.1968, s. 8. Artikel 15.2
Rådets förordning (EEG) nr 727/70 av den 21 april 1970 EGT nr L 94, 28.4.1970, s. 1. Artikel 17.2
Rådets förordning (EEG) nr 729/70 av den 21 april 1970 EGT nr L 94, 28.4.1970, s. 13. Artikel 13.2
Rådets förordning (EEG) nr 1308/70 av den 29 juni 1970 EGT nr L 146, 4.7.1970, s. 1. Artikel 12.2
Rådets förordning (EEG) nr 2142/70 av den 20 oktober 1970 EGT nr L 236, 27.10.1970, s. 5. Artikel 29.2
Rådets förordning (EEG) nr 1696/71 av den 26 juli 1971 EGT nr L 175, 4.8.1971, s. 1. Artikel 20.2
Rådets förordning (EEG) nr 2358/71 av den 26 oktober 1971 EGT nr L 246, 45.11.1971, s. 1. Artikel 11.2
Prop. 1994/95: 19
88
Bilaga 20
22. Rådets direktiv av den 23 oktober 1962 EGT nr 115, 11.11.1962, s. 2645.
i dess lydelse enligt
Rådets direktiv nr 70/358/EEG av den 13 juli 1970 EGT nr L 157, 18.7.1970, s. 36. Artikel lla punkt 2
23. Rådets direktiv nr 64/54/EEG av den 5 november 1963 EGT nr 12, 27.1.1964, s. 161.
i dess lydelse enligt
24. Rådets direktiv nr 64/432/EEG av den 26 juni 1964 EGT nr 121, 71964, 5. 1977.
29
Rådets direktiv nr 70/359/EEG av den 13 juli 1970 EGT nr L 157, 18.7.1970, s. 38. Artikel 8a punkt 2
i dess lydelse enligt
Rådets direktiv nr 71/285/EEG av den 19 juli 1971 EGT nr L 179, 9.8.1971, s. 1. Artikel 12.3
25. Rådets direktiv nr 64/433/EEG av den 26 juni 1964 EGT nr 121, 29.7.1964, s. 2012.
i dess lydelse enligt
26.
27.
28.
29.
30
Rådets direktiv nr 69/349/EEG av den 6 oktober 1969 EGT nr L 256, 11.10.1969, s. 5. Artikel % punkt 3
Rådets direktiv nr 66/400/EEG av den 14 juni 1966 EGT nr 125, 11.7.1966, s. 2290. Artikel 21.3
Rådets direktiv nr 66/401/EEG av den 14 juni 1966 EGT nr 125, 11.7.1966, s. 2298. Artikel 21.3
Rådets direktiv nr 66/402/EEG av den 14 juni 1966 EGT nr 125, 11.7.1966, s. 2309. Artikel 21.3
Rådets direktiv nr 66/403/EEG av den 14 juni 1966 EGT nr L 125, 11.7.1966, s. 2320. Artikel 19.3
. Rådets direktiv nr 66/404/EEG av den 14 juni 1966 EGT nr 125, 11.7.1966, s. 2326.
Artikel 17.3
Prop. 1994/95: 19
89
Bilaga 20
31.
32.
33.
34.
35.
36.
37.
38.
Rådets direktiv nr 68/193/EEG av den 9 april 1968 EGT nr L 93, 17.4.1968, s. 15. Artikel 17.3
Rådets direktiv nr 69/208/EEG av den 30 juni 1969 EGT nr L 169, 10.7.1969, s. 3. Artikel 20.3
Rådets direktiv nr 70/357/EEG av den 13 juli 1970 EGT nr L 157, 18.7.1970, s. 31. Artikel 6.2
Rådets direktiv nr 70/373/EEG av den 20 juli 1970 EGT nr L 170, 3.8.1970, s. 2. Artikel 3.2
Rådets direktiv nr 70/457/EEG av den 29 september 1970 EGT nr L 225, 12.10.1970, s. 1. Artikel 23.3
Rådets direktiv nr 70/458/EEG av den 29 juli 1970 EGT nr L 225, 12.10.1970. s. 7. Artikel 40.3
Rådets direktiv nr 71/118/EEG av den 15 februari 1971 EGT nr L 55, 8.3.1971, s. 23. Artikel 12.3
Rådets direktiv nr 71/161/EEG av den 30 mars 1971 EGT nr L 87, 17.4.1971, s. 14. Artikel 18.3
B. Gemensam organisation av marknader
a) Frukt och grönsaker
]. Rådets förordning nr 158/66/EEG av den 25 oktober 1966 EGT nr 192, 27.10.1966, s. 3282.
i dess lydelse enligt
Rådets förordning nr 1040/67/EEG av den 21 december 1967 EGT nr 314, 23.12.1967, s. 7 Rådets förordning (EEG) nr 161/69 av den 28 januari 1969 EGT nr L 23, 30.1.1969, s. 1 Rådets förordning (EEG) nr 2516/69 av den 28 januari 1969 EGT nr L 23, 30.1.1969, s. 1 Rådets förordning (EEG) nr 2423/70 av den 30 november 1970 EGT nr L 261, 2.12.1969, s. 1.
Prop. 1994/95:19
90
Följande stycke skall läggas till i artikel 2.3: Prop. 1994/95:19 Bilaga 20 "De extra kvalitetsklassema för blomkål, tomater, äpplen och päron, persikor, citrusfrukter, bordsdruvor, huvudsallat, frisésallat och endiver, lök, escarolesallad, körsbär, jordgubbar, sparris och gurka kan tillämpas till och med den 31 december 1977."
2. Kommissionens förordning (EEG) nr 193/70 av den 2 februari 1970. EGT nr L 26, 3.2.1970, s. 6
i dess lydelse enligt
—- Kommissionens förordning (EEG) nr 304/70 av den 19 februari 1970 EGT nr L 40, 20.2.1970, s. 24. — Kommissionens förordning (EEG) nr 344/70 av den 25 februari 1970 EGT nr L 46, 27.2.1970, s. 1. — Kommissionens förordning (EEG) nr 2509/70 av den 11 december 1970 EGT nr L 269, 12.12.1970, s. 10. _ Kommissionens förordning (EEG) nr 282/71 av den 9 februari 1971 EGT nr L 33, 10.2.1971, s. 13. I artikel 9 tredje stycket skall följande läggas till:
"goods to be put on the market in . " by .................... 2 "varer bestemt till forbruk i ' af ..................... 2"
3. Kommissionens förordning (EEG) nr 1559/70 av den 31 juli 1970 EGT nr L 169, 1.8.1970, s. 55.
I artikel 10.2 andra stycket skall följande läggas till:
"for processing into feedingstuffs under article 7 (b) of Regulation No 159/66/EEC"
"bestemt til omdannelse til dyrefoder i overensstemmelse med artikel 7, 1an b i förordning nr. 159/66/E9F "
"bestemt for omdannelse til dyrefor i henhold til artikkel 7 b) i förordning nr. 159/66/EGF "
4. Kommissionens förordning (EEG) nr 1562/70 av den 31 juli 1970 EGT nr L 169, 1.8.1970, s. 67. 91
I artikel 10.2 andra stycket skall följande läggas till: Prop. 1994/95:19
Bilaga 20 "intended for distillation under Article 7 (b) of Regulation No
159/66/EEC "
"bestemt til destillering i overensstemmelse med artikel 7, 1an b i förordning nr. 159/66/EOF"
"bestemt til destillering i henhold til artikkel 7 b) i förordning nr. 159/66/EGF "
b) Vin
1. Kommissionens förordning (EEG) nr 143 EGT nr 127, 1.12.1962, s. 2789
i dess lydelse enligt
—Komrnissionens förordning nr 26/64/EEG av den 28 februari 1964 EGT nr 48, 19.3.1964, s. 753
I artikel 1 skall första stycket ersättas av följande text:
" I syfte att upprätta det vinodlingsregister som avses i artikel 1 i rådets förordning nr 24 om det stegvisa upprättandet av en gemensam organisation av marknaden för vin skall varje fysisk eller juridisk person som odlar eller låter odla vinstockar på friland i en medlemsstat där den totala arealen med vinodling på friland är större än 100 hektar, vara förpliktigad att hos de myndigheter som medlemsstaterna fastställer, underteckna en försäkran om vinodling. "
2. Kommissionens förordning av den 28 februari 1964 EGT nr 48, 19.3.1964, s. 753.
i dess lydelse enligt
— Kommissionens förordning (EEG) nr 39/68 av den 11 januari 1968 EGT nr L 9, 12.1.1968, s. 17. Texten i artikel 4 blir punkt 1. Följande skall läggas till som punkt 2:
"2. De bestämmelser som avses i punkt 1 skall även gälla för vinodlingar på friland i en medlemsstat där den totala arealen vinodlingar på friland inte är större än 100 ha."
3. Kommissionens förordning (EEG) 1594/70 av den 5 augusti 1970 EGT nr L 173, 6.8.1970, s.23.
92
Bilaga 20
I artikel 3 skall punkt 2 ersättas med följande text:
"2. I Belgien, Irland, Nederländerna och Storbritannien får vattenhaltiga sockerlösningar endast tillsättas de produkter som avses i artikel 19.1 a och b i förordning (EEG) nr 816/70 och som har skördats eller har framställts av druvor som har skördats på vinodlingsarealer belägna i de kommuner eller andra administrativa enheter där vin odlades vid tidpunkten för denna förordnings ikraftträdande vad avser Belgien och Nederländerna, och vid anslutningen vad avser Irland och Storbritannien. "
4. Kommissionens förordning (EEG) nr 1698/70 av den 25 augusti 1970 EGT nr L 190, 26.8.1970, s. 4.
I artikel 4.2 skall följande läggs till:
"intended for making into wine under Regulation (EEC) No 1698/70 for the production of quality wine psr"
"bestemt til vinfremstilling i overensstenrrnelse med förordning (EGP) nr. 1698/70 med henblik på produktion af k.v.b.d."
"bestemt til fremstilling av vin i henhold til förordning (EGP) nr. 1698/70 med henblikk på produksjon av k.v.b.d."
5. Kommissionens förordning (EEG) nr 1699/70 av den 25 augusti 1970 EGT nr L 190, 26.8.1970, s. 6.
I artikel 2 a, aa skall följande läggas till: "not to be made into wine nor to be used in the making of wine"
"ikke tilladt til vinfremstilling eller til anvendelse ved vinfremstilling"
"ikke tillatt til fremstilling av vin, heller ikke til bruk ved fremstilling av vin"
I artikel 2 &, bb skall följande läggas till:
"not to be used for the preparation of wine or of beverages intended for direct human consumption with the exception of alcohol, potable spirits and piquette, in so far as the making of the latter is authorized by the Member State concerned"
Prop. 1994/95: 19
93
Bilaga 20
"ikke tilladt til tilberedning af vin eller drikkevarer bestemt til direkte menneskeligt forbrug, med undantagelse af alkohol, braendevin och eftervin, för så vidt fremstillingen af denne sidstnaevnte er tilladt i den pågazldende medlemsstat" "ikke tillatt ved bearbeidelse av vin og heller ikke for drikkevarer som er bestemt til direkte konsum for mennesker, unntatt ren alkohol, eau—de-vie, ettervin; den siste forsåvidt produksjonen er tillatt av vedkommende Medlemsstat"
I artikel 2 a, cc skall följande läggas till: "intended for distillation" "bestemt til destillering" "bestemt til destillering"
I artikel 2 b, aa skall följande läggas till:
" not to be made into wine nor to be used in the making of wine"
"ikke tilladt til vinfremstilling eller til anvendelse ved vinfremstilling"
"ikke tillatt ved fremstilling av vin og heller ikke til bruk ved fremstilling av vin"
I artikel 2 b, bb skall följande läggas till:
"not to be used for the preparation of wine or beverages intended for direct human consumption"
"ikke tilladt til tilberedning af vin eller drikkevarer bestemt til direkte menneskeligt forbrug"
"ikke tillatt ved bearbeidelse av vin og heller ikke ved drikkevarer som er bestemt for direkte konsum for mennesker" I artikel 2 b, cc skall följande läggas till. "intended for the production of potable spirits" "bestemt til fremstilling af brandevin" "bestemt til produksjon av eau-de-vie" 6. Kommissionens förordning (EEG) nr 1700/70 av den 25 augusti
1970 EGT nr L 190, 26.8.1970, s. 9.
Prop. 1994/95: 19
94
I artikel 1.2 a skall följande läggas till: Prop. 1994/95: 19
Bilaga 20 "not for direct human consumption in the unaltered state"
"ikke tilladt i denne stand til direkte menneskeligt forbrug"
"ikke tillatt i en tilstand som muliggjar direkte konsum for mennesker"I artikel 1.2 b skall följande läggas till:
"not for direct human consumption"
"ikke tilladt til direkte menneskeligt forbrug"
"ikke tillatt til direkte konsum for mennesker" c) Fetter
l. Kommissionens förordning nr 225/67/EEG av den 28 juni 1967 EGT nr 136, 30.6.1967, s. 2919.
i dess lydelse enligt
— Kommissionens förordning (EEG) nr 1486/69 av den 28 juli 1969 EGT nr L 186, 30.6.1969, s. 69. .— Kommissionens förordning (EEG) nr 458/70 av den 11 mars 1970 EGT nr L 57, 12.3.1970, s. 19. — Kommissionens förordning (EEG) nr 1382/70 av den 14 juli 1970 EGT nr L 154, 15.7.1970, s. 14. — Kommissionens förordning (EEG) nr 1478/71 av den 12 juli 1971 EGT nr L 156, 13.7.1971, s. 9.
I bilagan under A skall följande uttryck utgå: "oljefrön med ursprung i Danmark"
Detta gäller även motsvarande utjänmingskoefiicient: "0,08"
2. Kommissionens förordning (EEG) nr 911/68 av den 5 juli 1968 EGT nr L 158, 6.6.1968, s. 8.
i dess lydelse enligt
— Kommissionens förordning (EEG) nr 1469/68 av den 23 september 1968 EGT nr L 239, 28.9.1968, s. 1. -— Kommissionens förordning (EEG) nr 52/69 av den 11 januari 1969 EGT nr L 8, 14.1.1969, s. 1. 95 — Kommissionens förordning (EEG) nr 474/69 av den 13 mars 1969
EGT nr L 63, 14.3.1969, s. 21. Prop. 1994/95:19— Kommissionens förordning (EEG) nr 971/69 av den 28 maj 1969 Bilaga 20 EGT nr L 127, 29.5.1969, s. 10. —— Kommissionens förordning (EEG) nr 1486/69 av den 28 juli 1969 EGT nr L 186, 30.7.1969, s. 7. —- Kommissionens förordning (EEG) nr 1851/69 av den 18 september 1969 EGT nr L 236, 19.9.1969, s. 31. -— Kommissionens förordning (EEG) nr 2478/69 av den 11 december 1969 EGT nr L 312, 12.12.1969, s. 35. - Kommissionens förordning (EEG) nr 329/70 av den 23 februari 1970 EGT nr L 43, 24.2.1970, s. 22. -— Kommissionens förordning (EEG) nr 1480/71 av den 12 juli 1971 EGT nr L 156, 13.7.1971, s. 12. —— Kommissionens förordning (EEG) nr 2193/71 av den 13 oktober 1971 EGT nr L 231, 14.10.1971, s. 23.
I artikel 10.1 b, aa skall följande läggas till:
"seeds or mixtures not imported from third countries or from Greece"
"fra eller blandninger heraf ikke importeret fra tredjelande eller Grazkenland"
"fra eller blandninger af fra som ikke er importen fra tredjeland eller Hellas"
I artikel 10.1 b, bb skall följande läggas till:
"seeds or mixtures denatured in accordance with Article 9 of Regulation (EEC) No 911/68"
”fro eller blandninger heraf denatureret i overensstemmelse med artikel 9 i förordning (EHF) nr. 911/68"
"fro eller blandninger av fm denaturert i henhold til artikkel 9 i förordning (E&F) nr. 911/68"
I artikel 10.1 b, cc skall följande läggas till: "seeds recognized as seeds for sowing" "fra anerkendt som udsaad"
"fra godkjent som såvare" 96
d) Spannmål Prop. 1994/95:19 Bilaga 20 1. Rådets förordning nr 131/67/EEG av den 13 juni 1967 EGT nr 120, 21.6.1967, s. 2362.
i dess lydelse enligt
-— Rådets förordning (EEG) nr 538/68 av den 29 april 1968 EGT nr L 104, 3.5.1968, s. 1.
— Rådets förordning (EEG) nr 1205/69 av den 26 juni 1969 EGT nr L 155, 28.6.1969, s. 6.
I artikel 2 skall det andra stycket ersättas med följande text:
"När fraktkostnadema vattenvägen inte beror på en tullavgift skall hänsyn tas till det lägsta medelvärde av dessa fraktkostnader som har konstaterats under två månader, utvalda bland de tolv månader som föregick den under vilken priset fastställdes."
2. Kommissionens förordning nr 158/67/EEG av den 23 juni 1967 EGT nr 128, 27.6.1967, s. 2536.
i dess lydelse enligt
— Kommissionens förordning nr 478/67/EEG av den 23 augusti 1967 EGT nr 205, 24.8.1967, s. 2. — Kommissionens förordning (EEG) nr 213/68 av den 22 februari 1968 EGT nr 47, 23.2.1968, s. 18. — Kommissionens förordning (EEG) nr 405/69 av den 3 mars 1969 EGT nr 53, 4.3.1969, s. 69. —- Kommissionens förordning (EEG) nr 2204/69 av den 5 november 1969 EGT nr 279, 6.11.1969, s. 19. — Kommissionens förordning (EEG) nr 1637/71 av den 28 juli 1971 EGT nr 170, 29.7.1971, s. 20.
I bilagan skall följande uppgifter i de olika kolumnerna utgå: Beträffande vete, uppgifterna om "Storbritannien" Beträffande råg, uppgifterna om "Danmark" Beträffande korn, uppgifterna om "Danmark" Beträffande havre, uppgifterna om "Danmark" och "Storbritannien" e) Ägg
1. Rådets förordning nr 129/69/EEG av den 12 december 1963 EGT nr 185, 19.12.1963, s. 2938 97
Bilaga 20
i dess lydelse enligt
— Rådets förordning nr 122/67/EEG av den 13 juni 1967 EGT nr 117, 19.6.1967, s. 2293. — Rådets förordning nr 123/67/EEG av den 13 juni 1967 EGT nr 117, 19.6.1967, s. 2301.
I artikel 1.1.a skall följande läggas till: " for hatching" Ilmgeag"
"rugeegg"
2. Kommissionens förordning (EEG) nr 95/69 av den 17 januari 1969 EGT nr L 13, 18.1.1969, s. 13
den nederländska versionen i dess lydelse enligt
— Förordning (EEG) nr 927/69 av den 20 maj 1969 EGT nr L 120, 21.5.1969, s. 6
I artikel 2.2 skall följande medlemsstater och motsvarande sifferkod läggas till:
Danmark ........... 7
Irland ........... 8
Norge ........... 9 Storbritannien .......... 10 f) Griskött
Rådets förordning (EEG) nr 2108/70 av den 20 oktober 1970 EGT nr L 234, 23.10.1970, s. 1.
Prop. 1994/95: 19
98
Bilaga 20
I bilaga 1 skall den andra kolumnen, "slaktkroppsvikt", och den tredje kolumnen, "fettlagrets tjocklek", ändras i enlighet med följande tabell:
Slaktkroppsvikt kilo
Fettlagrets tjocklek millimeter
till och med 15
I underklassen EAA 50 till mindre än skall följande läggas 60 till:
(Resten oförändrat)
I underklassen I A skall 50 till mindre än till och med 18
60 följande läggas till:
(Resten oförändrat)
I underklassen II A 50 till mindre än till och med 22 skall 60
följande läggas till:
(Resten oförändrat)
l underklassen 111 A 50 till mindre än till och med 27 skall följande läggas 60 till:
(Resten oförändrat)
g) Ris
1. Kommissionens förordning (EEG) nr 2085/68 av den 20 december 1968 EGT nr L 307, 21.12.1968, s. 11
i dess lydelse enligt
— Kommissionens förordning (EEG) nr 316/70 av den 20 februari 1970 EGT nr L 41, 21.2.1970, s. 14
36 Riksdagen 1994/95. ] saml. Nr 19. Bilaga 13—21
Prop. 1994/95: 19
99
I artikel 4 andra strecksatsen skall följande läggas till: Prop. 1994/95: 19
Bilaga 20 "intended for the manufacture of starch, of "quellmehl" or for use in the brewing industry, in accordance with the provisions of Regulation (EEC) No 2085/68" bestemt tii fremstilling af stivelse, kvaeldemel eller til anvendelse i bryggerier i overensstemmelse med bestemmelseme i förordning (EGP) nr. 2085/68" "bestemt til produksjon av stivelse, forklistret med eller til anvendelse i bryggerinaeringen i samsvar med bestemrnelsene i förordning (EGP) nr 2085/68"
1. Kommissionens förordning (EEG) nr 559/68 av den 6 maj 1968 EGT nr L 106, 7.5.1968, s. 6
i dess lydelse enligt
— Kommissionens förordning (EEG) nr 316/70 av den 20 februari 1970 EGT nr L 41, 21.2.1970, s. 14 — Kommissionens förordning (EEG) nr 1607/71 av den 26 juli 1971 EGT nr L 168, 27.7.1971, s. 16
I artikel 2.2 andra strecksatsen skall följande läggas till:
"intended for use in the brewing industry, in accordance with the provisions of Regulation (EEC) No 559/68"
"bestemt til anvendelse i bryggerier i overensstemmelse med bestemmelseme i förordning (EGP) nr 559/68"
"bestemt til anvendelse i bryggerinzeringen i samsvar med bestemmelseme i förordning (EGP) nr. 559/68"
h) Socker
1. Rådets förordning nr 1009/67/EEG av den 18 december 1967 EGT nr 308/1, 18.12.1967, s. 1
i dess lydelse enligt
—— Rådets förordning (EEG) nr 2100/68 av den 20 december 1968 EGT nr L 309, 24.12.1968, s. 4. — Rådets förordning (EEG) nr 1393/69 av den 17 juli 1969 EGT nr L 179, 21.7.1969, 21.7.1969 —- Rådets förordning (EEG) nr 2485/69 av den 9 december 1969 EGT nr L 314, 15 december 1969, s. 6. —- Rådets förordning (EEG) nr 853/70 av den 12 maj 1970 EGT nr L 103, 13.5.1970, s. 2. —- Rådets förordning (EEG) nr 1253/70 av den 29 juni 1970
100
EGT nr L 143, 1.7.1970, s. 1. Prop. 1994/95:19 —- Rådets förordning (EEG) nr 1060/71 av den 25 maj 1971. Bilaga 20
EGT nr L 115, 27.5.1971, s. 16. I artikel 23.1 första stycket skall följande mening läggas till:
"De nya medlemsstaterna kan dock i stället för den genomsnittliga årsproduktionen av socker under regleringsåren 1961/62 till 1965/66 tillämpa den för regleringsåren 1965/66 till 1969/70."
Texten i artikel 23.1 andra stycket skall ersättas med följande:
"Baskvantiteten uppgår för
Danmark till 290 000 ton vitt socker Tyskland till 1 750 000 ton vitt socker Frankrike till 2 400 000 ton vitt socker Irland till 150 000 ton vitt socker Italien till 1 230 000 ton vitt socker Nederländerna till 550 000 ton vitt socker Belgien/Luxemburg till 550 000 ton vitt socker Storbritannien till 900 000 ton vitt socker
1 artikel 24.2 skall följande stycke läggas till:
"Den koefficient som skall tillämpas i Storbritannien för bestämning av den maximala kvoten skall för perioden fram till slutet av regleringsåret 1974/75 fastställas till 1,0."
Texten i artikel 26.2 första stycket skall ersättas med följande:
"Denna kvantitet är densamma som den kvantitet uttryckt i vitt socker som är beräknad för mänsklig konsumtion i gemenskapen under det regleringsår för socker som kvantiteten gäller, minskat med den kvantitet uttryckt i vitt socker som kan importeras enligt den ordning som avses i protokoll 17 om import till Storbritannien av socker med ursprung i de exporterande länder och territorier som avses i Samväldets avtal om socker."
Följande artikel skall läggas till:
"Artikel 33a
1. De nya medlemsstaterna skall meddela en uppskattning av det sockerlager som omsätts fritt på deras territorium när denna förordning börjar tillämpas.
2. För varje ny medlerrrsstat skall det fastställas en kvantitet socker som kan anses som ett representativt lager vid den tidpunkt som 101 avses i punkt 1.
Denna kvantitet skall fastställas med hänsyn tagen till följande: Prop. 1994/95: 19 Bilaga 20 a) En normal lagerhållning. b) Den beräknade konsumtionen i den berörda medlemsstaten fram till början på den nya sockerbetsskörden. c) Försörjningsläget med utgångspunkt från den inhemska produktionen och import eller export från den medlemsstaten.
3. Om de kvantiteter som fastställs inom ramen för den uppskattning som avses i punkt 1 överstiger den kvantitet som avses i punkt 2 första stycket, skall nödvändiga åtgärder vidtas för att förhindra att avsättningen av en kvantitet som är lika stor som den överskjutande kvantiteten förorsakar gemenskapen kosmader.
4. Tillämpningsföreskrifter för denna artikel skall fastställas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 40."
2. Rådets förordning nr 1027/67/EEG av den 21 december 1967 EGT nr 313, 22.12.1967, s. 2
I artikel 3.1 skall följande stycke läggas till:
"För de nya medlemsstatema skall denna bestämmelse gälla för det första regleringsåret för socker efter anslumingen."
I artikel 4.1 skall följande stycke läggas till:
"För de nya medlenrsstatema skall denna bestämmelse gälla från och med det första regleringsåret för socker efter anslumingen."
3. Rådets förordning (EEG) nr 206/68 av den 20 februari 1968 EGT nr L 47, 23.2.1968, s. 1.
Efter artikel 8 skall följande läggas till som artikel 8a: "Artikel &
För de nya medlemsstaterna skall orden — "regleringsåret 1967/68" i artiklarna 4.2, 5.2, 6.2 och 10.2 ersättas med följande: "regleringsåret 1972/73", — "före regleringsåret för socker 1968/69" i artiklama 5.3 och 8 d ersättas med följande: "före regleringsåret för socker 1973/74"."
102
I artikel 5 skall följande punkt läggas till: - Prop. 1994/95:19 Bilaga 20 "4.0m i en ny medlemsstat sockerbetoma levereras fritt sockerfabriken, skall avtalet innehålla en bestämmelse om att tillverkaren bidrar till betalning av transportkostnadema och procenttalet eller beloppet för detta skall fastställas."
4. Konunissionens förordning (EEG) nr 2061/69 av den 20 oktober 1969 EGT nr L 263, 21 oktober 1969, s. 19.
i dess lydelse enligt
-—- Kommissionens förordning (EEG) nr 267/70 av den 12 februari 1970 EGT nr L 35, 13.2.1970, s. 25. -— Kommissionens förordning (EEG) nr 1068/70 av den 5 juni 1960 EGT nr L 123, 6.6.1970, s. 10. _ Kommissionens förordning (EEG) nr 772/71 av den 14 ari 1971 EGT nr L 85, 15.4.1971, s. 18.
I artikel 16 andra stycket skall följande läggas till:
"intended for denaturing by one of the processes set out in the Annex to Regulation (EEC) No 2061/69 and approved by the Member State of destination"
"bestemt til denaturering efter en af de fremgangsmåder, der er fastsat i bilaget til förordning (EGP) nr. 2061/69 og tilladt af den modtagende medlemsstat" "bestemt til å denatureres etter en av de metoder som er fastsatt i vedlegget til förordning (EGP) nr. 2061/69, og godkjent av den Medlemsstat som er mottager"
I artikel 21.1 skall följande läggas till:
"denatured sugar" "denatureret sukker" "denaturert sukker"
5. Kommissionens förordning (EEG) nr 1734770 av den 26 augusti 1970 EGT nr L 191, 27.4.1970, s. 30
i dess lydelse enligt
-— Kommissionens förordning (EEG) nr 2462/70 av den 4 december 1970 EGT nr L 264, 5.12.1970, s. 16 -— Kommissionens förordning (EEG) nr 1739/71 av den 6 augusti 103 1971 EGT nr L 178, 7.8.1971, s. 15
Bilaga 20
I artikel 4 skall följande punkt läggas till:
"5.Under den tidsperiod när den s.k. sommartiden inte tillämpas i Irland och Storbritannien skall de tidsfrister som fastställs i föregående punkter skjutas framåt en timme i dessa medlemsstater. "
6. Kommissionens förordning (EEG) nr 258/71 av den 4 februari 1971 EGT nr L 29,5.2.1971, s. 29
i dess lydelse enligt
— Kommissionens förordning (EEG) nr 2164/71 av den 8 oktober 1971 EGT nr L 228, 9.10.1971, s. 11
I artikel 4 skall följande punkt läggas till:
"5.Under den tidsperiod när den s.k. sommartiden inte tillämpas i Irland och Storbritannien skall de tidsfrister som fastställs i föregående punkter skjutas framåt en timme i dessa medlemsstater. "
i) Mejeriprodukter
1. Rådets förordning (EEG) nr 823/68 av den 28 juni 1968 EGT nr L 151, 30.6.1968, s. 3 i dess lydelse enligt
— Rådets förordning (EEG) nr 2197/69 av den 28 oktober 1969 EGT nr L 279, 6.11.1969, s. 3. — Rådets förordning (EEG) nr 2307/70 av den 10 november 1970 EGT nr L 249, 17.11.1970, s. 13. — Rådets förordning (EEG) nr 668/71 av den 30 mars 1971 EGT nr L 77, 1.4.1971, s. 1. — Rådets förordning (EEG) nr 1578/71 av den 19 juli 1971 EGT nr L 166, 24.7.1971, s. 1.
I bilaga 11 under nummer 04.04 i Gemensamma tulltaxan under punkt E 1 b 2 skall följande ostsorter strykas":
"havarti, esrom"
2. Rådets förordning (EEG) nr 987/68 av den 15 juni 1968 EGT nr L 169, 18.7.1968, s. 6.
Artikel 1 a skall ersättas med följande: "a)Mjölk:
Den produkt som mjölkats ur en eller flera kor eller getter, utan några tillsatser och endast delvis skurnmad."
Prop. 1994/95: 19
104
3. Kommissionens förordning (EEG) nr 1053/68 av den 23 juni 1968 Prop. 1994/95:19 EGT nr L 179, 25.7.1968, s. 17 Bilaga 20
i dess lydelse enligt
— KommiSSionens förordning (EEG) nr 196/69 av den 31 januari 1969 EGT nr L 26, 1.2.1969, s. 28 — Kommissionens förordning (EEG) nr 2605/70 av den 22 december 1970 EGT nr L 278, 23.12.1970, s. 17 — Konrrrrissionens förordning (EEG) nr 2369/71 av den 4 november 1971 EGT nr L 246, 5.11.1971, s. 27.
I rubriken på den andra förlagan till intyget skall ostsorterna "havarti eller esrom" strykas.
4. Kommissionens förordning (EEG) nr 1054/68 av den 23 juli 1968 EGT nr L 179, 25 juli 1968, s. 25.i dess lydelse enligt
— Kommissionens förordning (EEG) nr 196/69 av den 31 januari 1969 EGT nr L 26, 1.2.1969, s. 28. — Kommissionens förordning (EEG) nr 2262/69 av den 13 november 1969 EGT nr L 286, 14.11.1969, s. 25. — Kommissionens förordning (EEG) nr 2632/69 av den 29 december 1969 EGT nr L 327, 30.12.1969, s. 21. — Kommisionens förordning (EEG) nr 1183/70 av den 24 juni 1970 EGT nr L 138, 25.6.1970, s. 13. — Kommissionens förordning (EEG) nr 50/71 av den 12 januari 1971 EGT nr L 10, 13.1.1971, s. 9. —— Kommisionens förordning (EEG) nr 375/71 av den 22 februari 1971 EGT nr L 44, 23.2.1971, s. 9. — Kommissionens förordning (EEG) nr 1106/71 av den 28 maj 1971 EGT nr L 177, 29.5.1971, s. 13. — Kommissionens förordning (EEG) nr 1660/71 av den 28 juli 1971 EGT nr L 172, 31.7.1971, s. 16.
I tredje stycket i ingressen, beaktandemeningen oräknad, skall följande utgå:
"Danmark:
—— "Mejeribrugets Osteeksportudvalg" i Aarhus för havarti enligt undemumrner 04.04 E I b 2."
105
Bilaga 20
I bilagan skall rubriken
" Danmark" samt motsvarande uppgifter i de olika kolumnerna utgå.
5. Kommissionens förordning (EEG) nr 1098/68 av den 27 juli 1968 EGT nr L 184, 29.7.1968, s. 10.
i dess lydelse enligt
— Kommissionens förordning (EEG) nr 412/69 av den 4 mars 1969 EGT nr L 54, 5.3.1969, s. 9. — Kommissionens förordning (EEG) nr 849/69 av den 7 maj 1969 EGT nr L 109, 8.5 1969, s. 7. — Kommissionens förordning (EEG) nr 1353/69 av den 15 juli 1969 EGT nr L 174, 16.7. 1969, s. 10. — Kommissionens förordning (EEG) nr 951/71 av den 7 maj 1971 EGT nr L 103, 8.5.1971, s. 10
I bilagan
— skall texten under zon E ("Områden i Europa" till "med undantag för Gibraltar") utgå. — zon F skall vara zon E.
6. Kommissionens förordning (EEG) nr 1106/68 av den 27 juli 1968 EGT nr L 184, 29.7.1968, s. 26
ändrad genom:
—— Kommissionens förordning (EEG) nr 2044/69 av den 17 oktober 1969 EGT nr L 262, 18.10.1969, s. 9 — Kommissionens förordning (EEG) nr 332/70 av den 23 februari 1970 EGT nr L 44, 25.2.1970, s. 1 _ Kommissionens förordning (EEG) nr 2026/71 av den 21 september 1971 EGT nr L 214 av den 22 september 1971, s. 9
I artikel 7.2 andra stycket skall följande text läggas till:
" intended for denaturing or processing in accordance with Regulation (EEC) No 1106/68"
"bestemt til at underkastes kontrol med henblik på denaturering eller forarbejdning i overensstemmelse med förordning (EGP) nr 1106/68"
"bestemt til å kontrolleres med sikte på denturering eller bearbeidelse i samsvar med förordning (EGP) nr 1106/68"
Prop. 1994/95: 19
106
7. Kommissionens förordning (EEG) nr 1324/68 av den 29 augusti Prop. 1994/95:19 1968 Bilaga 20 EGT nr L 215 av den 30 augusti 1968, s. 25 Bilaga I i förordningen skall ersättas med följande:
[Bl
Rubriker i bilaga 2 till förordning (EEG) nr 823/68 Produkter 04.04 E I b) 2 Tilsiter ur 04.04 E I b) 3 Butterkäse Danbo Edamer Elbo Esrom Fontal Fontina
Fynbo
Galantino Gouda Havarti ltalico
Jarlsberg
Maribo Molbo Mirnoletto
Norvegia
Samso St. Paulin
Tybo
andra ostsorter med ett fettinnehåll i torrrnassan på 30 viktprocent eller mer och med ett vatteninnehåll i den fettfria ostrnassan som överstiger 52 men inte 67 viktprocent
8. Kommissionens förordning (EEG) nr 685/69 av den 14 april 1969 EGT nr L 90 av den 15 april 1969, s. 12
ändrad genom
— Kommissionens förordning (EEG) nr 880/69 av den 12 maj 1969 EGT nr L 114 av den 13 maj 1969, s. 11 -— Kommissionens förordning (EEG) nr 1064/69 av den 10 juni 1969 EGT nr L 139 av den 11 juni 1969, s. 13 — Kommissionens förordning (EEG) nr 1273/69 av den 2 juli 1969 EGT nr L 161 av den 3 juli 1969, s. 9 — Kommissionens förordning (EEG) nr 332/70 av den 23 februari 1970 EGT nr L 44 av den 25 februari 1970, s. 1 107 — Kommissionens förordning (EEG) nr 603/70 av den 31 mars 1970
EGT nr L 72 av den 1 april 1970, s. 62
—— Kommissionens förordning (EEG) nr 757/70 av den 24 april 1970 EGT nr L 91 av den 25 april 1970, s. 31 —- Kommissionens förordning (EEG) nr 878/70 av den 14 maj 1970 EGT nr L 105 av den 15 maj 1970, s. 24 —- Kommissionens förordning (EEG) nr 606/71av den 23 mars 1971 EGT nr L 70 av den 24 mars 1971, s. 16 — Kommissionens förordning (EEG) nr 1179/71 av den 4 juni 1971 EGT nr L 123 av den 5 juni 1971, s. 18
Artikel 3 skall ersättas med följande text:
" 1) Smör måste tillverkas i mejerier som förfogar över anläggningar som tekniskt sett är lämpade för detta, och
a) av pastöriserad sur grädde och b)under produktionsförutsätmingar som ger smöret en god hållbarhet.
2) Interventionsorganen i de medlemsstater där smörtillverkningen av pastöriserad färsk grädde utgör minst 65 % av den sammanlagda smörtillverkningen, skall dock ändå köpa upp smör som tillverkats av färsk grädde."
1 artikel 18.1 b skall följande läggas till:
"Butter for intervention"
" Interventionssmor " "Smor fra intervensjonslagre"
I artikel 19.2 andra stycket skall följande läggas till:
"intended for processing in accordance with Regulation (EEC) No 685/69"
" bestemt til forarbejdning i overensstermnelse med förordning (EGP) nr. 685/69"
"bestemt til bearbeiding i henhold til förordning (EGP) nr. 685/69"
9. Kommissionens förordning (EEG) nr 2683/70 av den 29 december 1970 EGT nr L 285 av den 31 december 1970, s. 36
ändrad genom:
— Kommissionens förordning (EEG) nr 994/71 av den 13 maj 1971 EGT nr L 108 av den 14 maj 1971, s. 24 — Kommissionens förordning (EEG) nr 1638/71 av den 28 juli 1971 EGT nr L 170 av den 29 juli 1971, s. 23
Bilaga 20
' Prop. 1994/95: 19
108
— Kommissionens förordning (EEG) nr 2369/71 av den 4 november Prop. 1994/95:19
1971 Bilaga 20 EGT nr L 246 av den 5 november 1971, s. 27
I bilagan skall följande utgå:
"ur 04.03", "Smör med en fetthalt på 99,5 viktprocent eller mindre", och "zon E".
10. Kommissionens förordning (EEG) nr 757/71 av den 7 april 1971 EGT nr L 83 av den 8 april 1971, s. 53
ändrat genom:
— Kommissionens förordning (EEG) nr 1189/71 av den 7 juni 1971 EGT nr L 124 av den 8 juni 1971, s. 15 — Kommissionens förordning (EEG) nr 1549/71 av den 20 juli 1971 EGT nr L 163 av den 21 juli 1971, s. 62 _— Komnrissionens förordning (EEG) nr 1688/71 av den 30 juli 1971 EGT nr L 174 av den 3 augusti 1971, s. 1
I artikel 3.2 skall följande läggas till:
"Exported from the Community subject to payment of the amount laid down in Regulation (EEC) No 757/71"
"Udforsel fra Fallesskabet undergivet opkraevning af det belop, der er omhandlet i förordning (EGP) nr. 757/71"
"Udforsel fra Fellesskapet hvor belapet nevnt i förordning (EGP)-nr. 757/7lskal oppkreves"
11. Rådets förordning (EEG) nr 1411/71 av den 29 juni 1971 EGT nr L 148 av den 3 juli 1971, s. 4
rättad genom:
— Rättelse till rådets förordning (EEG) nr 1411/71 av den 29 juni 1971 EGT nr L 188 av den 20 august 1971, s. 24 — Rättelse till rådets förordning (EEG) nr 1411/71 av den 29 juni 1971 EGT nr L 233 av den 16 oktober 1971, s. 12 I artikel 5 skall följande punkt läggas till:
"1 a) Medlemsstaterna kan räkna med ytterligare en sorts oskummad mjölk med en lägsta fetthalt på 3,8 %."
109
]) Nötkött . Prop. 1994/95: 19
Bilaga 20 1. Rådets förordning (EEG) nr 805/68 av den 27 juni 1970.
EGT nr L 148 av den 28 juni 1968, s. 24
ändrad genom:
— Rådets förordning (EEG) nr 1253/70 av den 29 juni 1970 EGT nr L 143 av den 1 juli 1970, s. 1 —— Rådets förordning (EEG) nr 1261/71 av den 15 juni 1971 EGT nr L 132 av den 18juni 1971, s. 1
Artikel 10 skall ersättas med följande:
"Artikel 10
1. För kalvar och fullvuxen nötboskap skall ett importpris fastställas, som för var och en av dessa produkter beräknas på grundval av det . pris gemenskapen erbjuder vid gränsen under det att hänsyn tas till de inköpsmöjligheter som är mest representativa med avseende på kvalitet och kvantitet samt marknadsutvecklingen för dessa produkter.
Detta importpris fastställs med utgångspunkt i de angivna priserna för kalvar och fullvuxen nötboskap eller en av produkterna i bilagan avsnitt a) posterna 02.01 A 11 a) l aa) eller 02.01 A 11 a) 1 bb), varvid uppgifterna räknas om i erbjudet pris för kalvar eller fullvuxen nötboskap för de sismämnda produkterna.
2. Om exporten av levande djur eller färskt och nedkylt kött från ett eller fiera icke-medlemsländer sker till ett onormalt lågt pris, som understiger de övriga icke-medlemsländemas erbjudna priser, så skall ett särskilt importpris för kalvar eller fullvuxen nötboskap fastställas för importen från icke-medlemsländema i fråga.
3. Om en eller fiera irnportpriser för kalvar eller fullvuxen nötboskap efter att hänsyn tagits till tull är lägre än riktpriset, skall skillnaden mellan riktpriset och importpriset efter tull utjämrras genom en avgift som tas ut vid import av dessa produkter till gemenskaen. Denna avgift uppgår till:
a) 75 % av ovannämnda skillnad, om det visar sig att priset på produkten i fråga på de representativa marknaderna inom gemenskapen är högre än riktpriset och lägre än eller lika med 102 % av detta pris.
b) 50 % av ovannämnda skillnad, om det visar sig att priset på produkten i fråga på de representativa marknadema inom gemenskapen är högre än 102 % av riktpriset och lägre än eller 110 lika med 104 % av detta pris.
c) 25 % av ovannämnda skillnad, om det visar sig att priset på Prop. 1994/95:19 produkten i fråga på de representativa marknaderna inom Bilaga 20 gemenskapen är högre än 104 % av riktpriset och lägre än eller lika med 106 % av detta pris. (1) noll, om det visar sig att priset på produkten i fråga på de representativa marknaderna inom gemenskapen är högre än 106 % av riktpriset.
4. Vid tillämpningen av punkt 3 skall inte hänsyn tas till en ändring av importpriset eller av det pris som har konstaterats på de representativa marlmadema inom gemenskapen, om denna ändring inte överstiger ett belopp som skall fastställas.
5. Det pris som har konstaterats på de representativa marknaderna inom gemenskapen är det pris, som meddelas på grundval av de priser som har konstaterats för de olika kvaliteterna på den representativa marknaden eller de representativa marknaderna i de enskilda medlemsstaterna - i vart och ett av fallen för kalvar, fullvuxen nötboskap eller för kalv- eller nötkött — varvid hänsyn tas till dels betydelsen av dessa kvaliteter och dels den relativa storleken på varje enskild medlemsstats boskapsbestånd.
6. Genomförandebestämrnelsema för denna artikel skall fastställas enligt förfarandet i artikel 27.
7. Avgiften enligt punkt 2 skall fastställas enligt förfarandet i artikel 27.
Den avgift som avses i punkt 1 skall fastställas av kommissionen."
2. Kommissionens förordning (EEG) nr 1027/68 av den 22 juli 1968 EGT nr L 174 av den 23 juli 1968, s. 14 ändrad genom:
— Kommissionens förordning (EEG) nr 705/71 av den 31 mars 1971 EGT nr L 77 av den 1 april 1971, s. 79
Artikel 8 om handeln med Danmark skall utgå. Artikel 9 skall ersättas med följande:
"Om inte armat följer av artikel 6 i kommissionens förordning (EEG) nr 1026/68 av den 22 juli 1968 om beräkningen av ett särskilt importpris för kalvar och fullvuxen nötboskap skall de avgifter som avses i artikel 10.1 i förordning (EEG) nr 805/68 fastställas en gång per vecka och gälla från den tidpunkten till dess att ett nytt pris fastställs följande måndag."
111
3. Kommissionens förordning (EEG) nr 1097/68 av den 27 juli 1968 Prop. 1994/95:19 EGT nr L 184 av den 29 juli 1968, s. 5 Bilaga 20
ändrad genom:
— Kommissionens förordning (EEG) nr 1261/68 av den 20 augusti 1968 EGT nr L 208 av den 21 augusti 1968, s. 7 — Kommissionens förordning (EEG) nr 1556/68 av den 4 oktober 1968 EGT nr L 244 av den 5 oktober 1968, s. 15 — Kommissionens förordning (EEG) nr 1585/68 av den 10 oktober 1968 EGT nr L 248 av den 11 oktober 1968, s. 16 — Kommissionens förordning (EEG) nr 1809/69 av den 12 september 1969 EGT nr L 232 av den 13 september 1969, s. 6 — Kommissionens förordning (EEG) nr 1795/71 av den 17 augusti 1971 EGT nr L 187 av den 19 augusti 1971, s. 5 1 artikel 9.1 skall följande läggas till:
"this copy of the contract entities to the special import arrangements provided for in artikel 14(3), subparagraph (b)(aa) of Regulation (EEC) No 805/68"
"Detta kontrakteksemplar berettiger til at nyde godt af den saerlige importordning, der er omhandlet i artikel 14, stk. 3, litra b, underlitra aa, i forordning (EGP) nr. 805/68"
"Dette kontrakfeksemplar gir rett til å nyte godt av den sazrlige irnportordning som er nevnt i artikkel 14 nr. 3 b) aa i förordning (EGP) nr. 805/68"k) Tobak
Kommissionens förordning (EEG) nr 1726/70 av den 25 augusti 1970 EGT nr L 191 av den 27 augusti 1970, s. 1
ändrad genom: — Kommissionens förordning (EEG) nr 2596/70 av den 21 december 1970 EGT nr L 277 av den 22 december 1970, s. 7 Iartikel 4.1 a skall följande läggas till: "leaf tobacco harvested in the Community" "tobaksblade hastet i Fallesskabet"
112 "bladtobakk innhastet innen Fellesskapet"
I artikel 4.1 b skall följande läggas till: Prop. 1994/95:19
Bilaga 20 "leaf tobacco imported from third countries"
"tobaksblade irnporteret fra tredjelande"
"bladtobakk importen fra tredjeland"
I artikel 5.3 skall följande läggas till: "leaf tobacco imported from third countries" "tobaksblade irnporteret fra tredjelande"
"bladtobakk importert fra tredjeland" 1) Fisk
1. Rådets förordning (EEG) nr 2142/70 av den 20 oktober 1970 EGT nr L 236 av den 27 oktober 1970, s. 5
Artikel 6.3 skall ersättas med följande:
"3.De ursprungliga medlerrrsstatema kan behålla stödet till de producentorganisationer som har bildats innan det att denna förordning trädde i kraft och de nya medlemsstaterna kan behålla stödet till de producentorganisationer som har bildats före landets inträde i gemenskapen, i syfte att underlätta deras anpassning och verksamhet inom ramen för åtgärder enligt artikel 5.1, i den utsträckning detta stöd inte är högre än och inte utbetalas under en längre tid än det stöd som avses i punkt 1."
Efter artikel 7 skall följande artikel införas: "Artikel 7a
Medlemsstatema kan ge ett särskilt erkännande till en producent- organisation för fiskeprodukter inom ett visst affärsområde, om produktionsorganisationen anses vara representativ för produktionen och marknaden inom detta område.
De producenter som inte tillhör producentorganisationer som har erkänts på detta sätt och som lossar sina produkter inom området i fråga, kan av medlemsstaterna åläggas följande regler:
a) Den gemensamma regeln för produktion och avsättning i artikel 5.1 andra stycket andra strecksatsen. 113
b) De regler som har fastställts av organisationerna i fråga vad avser Prop. 1994/95:19 återköpspriset, om det är lika högt som det pris som har fastställts Bilaga 20 enligt artikel 10.5 eller högre, dock utan att överstiga riktpriset, och om det uppfyller bestämmelserna i artikel 7.1 tredje stycket."
I artikel 10.4 andra stycket skall ersättas med följande:
"För att ge de producenter som lossar i områden som ligger långt från gemenskapens viktigaste konsumtionscenter tillfredsställande villkor för tillträdet till marknaden, kan för dessa områden anpassningskoefiicienter användas på det pris som anges i stycke 1; dessa koefficienter skall fastställas på ett sådant sätt att skillnaderna mellan de priser som har anpassats på detta sätt motsvarar de prisskillnader som kan förutses på grund av de naturliga villkoren för prisbildningen på marknaden vid normal produktion.
Rådet skall på förslag av kommissionen enligt det i artikel 43.2 i Romfördraget föreskrivna röstrrings-förfarandet utfärda allmänna bestämmelser vad avser fastställandet av procentsatsen för riktpriset, som skall ligga till grund för beräkningen av återköpspriset, och vad avser fastställandet av de områden där lossning sker enligt första stycket.
Rådet skall på grundval av en rapport från kommissionen och med beaktande av fiskarnas situation i de områden som är avlägset belägna, pröva vilka följder som tillämpningen av anpassnirrgs- koefficientema på beräkningen av det ekonomiska stödet kan ha. Rådetskall på förslag från kommissionen enligt det i andra stycket föreskrivna röstningsförfarandet fatta de beslut som behövs."
Efter artikel 25 skall följande artikel införas:
"Artikel 25a
För djupfrysta produkter skall rådet, i den utsträckning som det av något skäl visar sig nödvändigt, enligt förfarandet i artikel 43.2 i Romfördraget besluta om lämpliga åtgärder för att undvika att prisstabiliteten skadas och att olika konkurrensvillkor uppstår mellan fisk som frysts ombord och fisk som frysts på land. Enligt samma förfarande skall rådet besluta om lämpliga åtgärder för att bemöta svårigheter som kan uppstå vid uppehållandet av jämvikten i försörjningen. "
2. Rådets förordning (EEG) nr 166/71 av den 26 januari 1971 EGT nr L 23 av den 29 januari 1971, s. 3
114
I artikel 10.1 b skall följande läggas till: ' Prop. 1994/95:19 Bilaga 20 "shrimps" "grå rejer" "strandreker"
m) Humle
2. Rådets förordning (EEG) nr 1696/71 av den 26 juli 1971 EGT nr L 175 av den 4 augusti 1971, s. 1
I artikel 17.5 skall beloppet " 1,6 miljoner beräkningsenheter"
ersättas med "2,4 miljoner beräkningsenheter".
C. Allmänna rättsakter
1. Kommissionens förordning (EEG) nr 1373/70 av den 10 juli 1970 EGT nr L 158 av den 20 juli 1970, s. ]
ändrad genom:
— Kommissionens förordning (EEG) nr 2638/70 av den 23 december 1970 EGT nr L 283 av den 29 december 1970, s. 34 Artikel 6.3 skall ersättas med följande:
"3.De tidsgränser som har fastställs i denna artikel
— ligger en timme senare i Italien så länge denna medlemsstat tillämpar sommartid, — ligger en timme tidigare på Irland och i Storbritannien så länge dessa medlemsstater inte tillämpar sommartid."
Artikel 12.4 andra stycket andra meningen skall ersättas med följande:
"Numret skall beroende på vilken medlemsstat som utfärdar dokumentet föregås av följande bokstäver: B för Belgien, DK för Danmark, D för Tyskland, F för Frankrike, IR för Irland, I för Italien, L för Luxemburg, NL för Nederländerna, N för Norge och UK för Storbritannien."
2. Kommissionens förordning (EEG) nr 2637/70 av den 23 december 1970 115 EGT nr L 283 av den 29 december 1970, s. 15
37 Riksdagen 1994/95. ] saml. Nr I9. Bilaga l3—2l
ändrad genom: Prop. 1994/95:19 Bilaga 20 — Kommissionens förordning (EEG) nr 434/71 av den 26 februari 1971 EGT nr L 48 av den 27 februari 1971, s. 71 — Kommissionens förordning (EEG) nr 435/71 av den 26 februari 1971 EGT nr L 48 av den 27 februari 1971, s. 72 — Kommissionens förordning (EEG) nr 589/71 av den 19 mars 1971 EGT nr L 67 av den 20 mars 1971, s. 15 — Kommissionens förordning (EEG) nr 952/71 av den 7 maj 1971 EGT nr L 103 av den 8 maj 1971, s. 1 — Kommissionens förordning (EEG) nr 1391/71 av den 30 juni 1971 EGT nr L 145 av den 1 juli 1971, s. 44 — Kommissionens förordning (EEG) nr 1605/71 av den 26 juli 1971 EGT nr L 168 av den 27 juli 1971, s. 13 — Kommissionens förordning (EEG) nr 1607/71 av den 26 juli 1971 EGT nr L 168 av den 27 juli 1971, s. 16 — Kommissionens förordning (EEG) nr 1614/71 av den 26 juli 1971 EGT nr L 168 av den 27 juli 1971, s. 34 — Kommissionens förordning (EEG) nr 2128/71 av den 4 oktober 1971 EGT nr L 224 av den 5 oktober 1971, s. 16 — Kommissionens förordning (EEG) nr 2195/71 av den 13 oktober 1971 EGT nr L 231 av den 14 oktober 1971, s. 26
— Kommissionens förordning (EEG) nr 2256/71 av den 21 oktober 1971 EGT nr L 237 av den 22 oktober 1971, s. 25
I artikel 8.2 andra stycket skall följande läggas till: "without cash refund" "uden kontant restitution" "uden restitusjon i kontanter"
I artikel 8.3 fjärde stycket skall följande läggas till: "exemt from levies " "fritagelse for importafgift" "fritakelse for importavgift"
I artikel 10.1 skall följande läggas till: "the quantity relates to the standard quality" "mangden refererer til standardkvaliteten" "mengden refererer seg til standardkvaliteten"
I artikel 11.2 b skall följande hänvisningar utgå:
"Danmark" och "Storbritannien" 116
I artikel 16.1 andra stycket skall följande läggas till: Prop. 1994/95:19 Bilaga 20 "valid for (quantity given in figures and in letters)" "gyldig for (mangde i tal og bogstaver)" " gyldig for (mengden i tall og bokstaver)"
I artikel 18.1 skall följande läggas till:
"the abbreviations AAMS/OCT" "forkortelseme A.A.S.M./0.L.T. " "forkortelsene E.A.M.A./P.T.O.M."I
artikel 18.2 skall följande läggas till:
"levy applied for in accordance with Article 3(2) of Regulation (EEC) No 540/70" "importafgift begares i overensstemmelse med artikel 3, stk. 2, i förordning (EGP) nr. 540/70" "importavgift begjaert i samsvar med artikkel 3 nr. 2 i forrodning (EGP) nr. 540/70"
I artikel 19.1 skall följande läggas till: "food aid" "fodevarehjzelp"
"matvarehjelp"
] artikel 30.2 skall följande läggas till:
"Tender Regulation No (OJ No .....) final date for the submission of tenders expiring on "licitationsforordning nr. (EFT nr af ) tilbudsfristen udlaber "förordning om anbudsutskrivning nr. (O.K. nr. av ...) fristen for å presentere tilbudene utloper den '
I artikel 31.1 skall följande läggas till:
"för export in pursuance of Article 25 of Regulation No 1009/67/EEC" "til eksport i medför af artikel 25 i förordning nr. 1009/67/EGF " "til eksport i henhold til artikkel 25 i förordning nr. 1009/67/EGF "
I artikel 31.2 skall följande läggas till: "för export without refund" "til eksport uden restitution" "til eksport uten restitusjon" 117
I artikel 35.2 b skall rubriken Prop. 1994/95:19
Bilaga 20 "ur 04.04 E 1 b) 1 Cheddar och Chester för export till zon E"
utgå.
I artikel 35 skall punkt 4 utgå.I artikel 36.1 första stycket skall följande läggas till:
"target quantity" "anslået mazngde" "anslätt mengde"
I artikel 36.3 andra stycket skall följande läggas till:
"additional licence" "ekstra licens" "utfyllende lisens"
I artikel 41.1 skall följande läggas till:
"meat intended for processing — system bb) "kod bestemt til forarbejdning — ordning bb "kjott bestemt til foredling — bb reglene
I artikel 41.2 skall följande läggas till:
"suspension of the levy at % in respect of (quantity in figures and in letters) kg" "nedsmttelse af importafgiften til % for (kvantum i tal og bogstaver) kg" "suspensjon av importavgiften til et belap på % for (mengde i tall og bokstaver) kg"
1 artikel 47.1 andra stycket skall följande läggas till: "density tolerance of 0.03" "tolerance for vzegtfylde på 0,03" "tillatt avvik i romvekt på 0,03"
I artikel 49.2 andra stycket skall följande läggas till: "tolerance of 0.4 degree" "tolerance 0,4 grader" "tillatt avvik på 0,4 grader"
118
D. Lagstiftning om utsäde och plantor Prop. 1994/95: 19 Bilaga 20 1. Rådets direktiv nr 66/401/EEG av den 14 juni 1966 EGT nr L 125 av den 11 juli 1966, s. 2298
ändrat genom:
— Rådets direktiv nr 69/63/EEG av den 18 febrari 1969 EGT nr L 48 av den 26 februari 1969, s. 8
— Rådets direktiv nr 71/162/EEG av den 30 mars 1971 EGT nr L 87 av den 17 april 1971, s. 24
I artikel 14 skall följande punkt läggas till:
"la. I fråga om avsättningen av utsäde för foderplantor i en eller fiera medlemsstaters hela territorium eller delar därav skall kommissionen, enligt förfarandet i artikel 21, godkänna utfärdandet av strängare bestänunelser än de som föreskrivs i bilaga 2 vad avser förekomsten av Anena fatua i utsädet, om liknande bestämmelser används på den inhemska produktionen av detta utsäde och om faktiska bekämpningsåtgärder mot Avena fatua redan har vidtagits i odlingar av foderplantor i området i fråga."
2. — Rådets direktiv nr 66/402/EEG av den 14 juni 1966 EGT nr 125 av den 11 juli 1966, s. 2309
ändrat genom:
- Rådets direktiv nr 69/60/EEG av den 18 februari 1969 EGT nr L 48 av den 26 februari 1969, s. 1 — Rådets direktiv nr 71/162/EEG av den 30 mars 1971 EGT nr L 87 av den 17 april 1971, s. 24
I artikel 14 skall följande nya punkt läggas till:
" la. I fråga om avsättningen av utsäde för spannmål i en eller flera medlemsstaters hela territorium eller delar därav skall kommissionen, enligt förfarandet i artikel 21, godkänna utfärdandet av strängare bestämmelser än de som föreskrivs i bilaga 2 vad avser förekomsten av Anena fatua i utsädet. om liknande bestämmelser används på den inhemska produktionen av detta utsäde och om faktiska bekämpningsåtgärder mot Avena fatua redan har vidtagits i spannmålsodlingar i området i fråga."
3. Rådets direktiv nr 70/457/EEG av den 29 september 1970 EGT nr L 225 av den 12 oktober 1970. s. 1
119
Bilaga 20
I artikel 3.3 skall följande stycke läggas till: "För de nya medlemsstaterna skall den ovannämnda tidpunkten, den 1 juli 1970, bytas ut mot den 1 januari 1973."I artikel 15.1 skall följande stycke läggas till:
"För de nya medlemsstaterna skall den ovannämnda tidpunkten, den 1 juli 1972, bytas ut mot den 1 januari 1973."
I artikel 16.1 skall följande stycke läggas till:
"För de nya medlemsstaterna skall den ovannämnda tidpunkten, den 1 juli 1972. bytas ut mot den 1 januari 1973.”
I artikel 17 skall följande punkt läggas till:
"För de nya medlemsstaterna skall den ovannämnda tidpunkten, den 1 juli 1972, bytas ut mot den 1 januari 1973."
4. Rådets direktiv nr 701458/EEG av den 29 september 1970 EGT nr L 225 av den 12 oktober 1970, s. 7
ändrat genom:
— Rådets direktiv nr 71/162/EEG av den 30 mars 1971 EGT nr L 87 av den 17 april 1971. s. 24
1 artikel 9.1 skall följande stycke läggas till:
"För de nya medlemsstaterna skall de ovannämnda tidpunkterna. den 1 juli 1970 och den 30 juni 1975, bytas ut mot den 1 januari 1973. "
I artikel 9.2 skall följande stycke läggas till:
"För de nya medlemsstaterna skall den ovannämnda tidpunkten, den 1 juli 1970, bytas ut mot den 1 januari 1973."
I artikel 12.1 skall följande stycke läggas till:
"För de nya medlemsstaterna skall den ovannämnda tidpunkten, den 1 juli 1970, bytas ut mot den 1 januari 1973."
I artikel 16.4 skall följande stycke läggas till: "För de nya medlemsstaterna skall den ovannämnda tidpunkten, den 1 juli 1972, bytas ut mot den 1 juli 1973."I artikel 26.2 skall följande stycke läggas till:
Prop. 1994/95 : 19
120
"För de nya medlemsstaterna skall den ovannämnda tidpunkten, den Prop. 1994/95: 19 1 juli 1970, bytas ut mot den 1 januari 1973." Bilaga 20
Bilaga 2 punkt 3 a:
a) Efter raden "Asparagus Oflicinalis" skall följande art införas: "Beta vulgaris (Cheltenham beet)"; i spalterna för minsta teknisk renhet, högsta andel kom från andra arter av plantor och minsta groddförmåga skall alla ges följande procentsatser:
"97 — 0,5 — 50 (knavel)"
b) Uppgiften "Beta vulgaris (alla arter)" skall ersättas med:
"Beta vulgaris (övriga arter)"
E. Jordbruksstatistik
1. Rådets direktiv nr 68/161/EEG av den 27 mars 1968 EGT nr L 76 av den 28 mars 1968, s. 13
ändrat genom:
— Rättelse av rådets direktiv nr 68/161/EEG av den 27 mars 1968 EGT nr L 132 av den 14 juni 1968, s. 15
I artikel 1.1 b skall följande mening läggas till:
"De nya medlemsstaterna skall genomföra denna undersökning under 1973 . "
2. Rådets direktiv nr 69/400/EEG av den 28 oktober 1969 EGT nr L 288 av den 17 november 1969, s. 1
I artikel 6.2 skall följande stycke läggas till: "De nya medlemsstaterna skall lämna de uppgifter de förfogar över så snart som möjligt efter inträdet."
F. Veterinärlagstifming
1. Rådets direktiv nr 64/432/EEG av den 26 juni 1964 EGT nr 121/1977 av den 29 juli 1964ändrat genom:
—— Rådets direktiv nr 66/600/EEG av den 25 oktober 1966 EGT nr 192 av den 27 oktober 1966, s. 3294 121 — Rådets direktiv nr 70/360/EEG av den 13 juli 1970
Bilaga 20
EGT nr L 157 av den 18 juli 1970, s. 40 — Rådets direktiv nr 71/285/EEG av den 19 juli 1971 EGT nr L 179 av den 9 augusti 1971, s. 1
I artikel 7.1 C andra stycket skall datumet bytas ut mot den 31 december 1977.
Bilaga F:
3) — under punkt IV femte raden i certifikatförlaga I skall noten (3)
införas efter ordet "fartyg"
— under punkt IV femte raden i certifikatförlaga II skall noten (4)
införas efter ordet "fartyg" — under punkt IV femte raden i certifikatförlaga III skall noten (3)
införas efter ordet "fartyg"
— under punkt IV femte raden i certifikatförlaga IV skall noten (4)
införas efter ordet "fartyg" b) — fotnot 3 till certifikatförlaga I — fotnot 4 till certifikatförlaga II — fotnot 3 till certifikatförlaga III — fotnot 4 till certifikatförlaga IV
skall ersättas med:
"För försändelser med tåg eller lastbil skall registreringsnumret anges, för försändelser med flyg flygets nummer och för fartyg
fartygsnamnet. "
2. Rådets direktiv nr 64/433/EEG av den 26 juni 1964 EGT nr 121 av den 29 juli 1964, s. 2012
ändrat genom:
— Rådets direktiv nr 66/601/EEG av den 25 oktober 1966 EGT nr 192 av den 27 oktober 1966, s. 3302 — Rådets direktiv nr 69/349/EEG av den 6 oktober 1969 EGT nr L 256 av den 11 oktober 1969, s. 5
— Rådets direktiv nr 70/486/EEG av den 27 oktober 1970 EGT nr L 239 av den 30 oktober 1970, s. 42
Ibilaga I kapitel IX skall punkt 40 första stycket tredje strecksatsen och punkt 43 tredje stycket tredje strecksatsen ersättas med följande:
"på undre delen en av följande förkortningar: EWG, EEG, CEE, EGP, EEC."
Prop. 1994/95: 19
122
I bilaga 2 skall fotnot 3 i förlagan till hälsointyget ersättas med: Prop. 1994/95: 19 Bilaga 20 "För försändelser med tåg eller lastbil skall registreringsnumret anges, för försändelser med flyg flygets nummer och för fartyg fartygsnamnet. "
3. Rådets direktiv nr 71/118/EEG av den 15 februari 1971 EGT nr L 55 av den 8 mars 1971, s. 23
I bilaga I kapitel 11 punkt 2 b skall följande läggas till i det första stycket:
"I de medlemsstater där även duvor måste slaktas enligt bestämmelserna i detta direktiv kan dock det färska duvköttet lagras i samma lokal som färskt kött från de arter av husdjur som anges i artikel 1.1."
Följande skall läggas till i bilaga I kapitel IV i punkt 16:
"Bedövning behöver dock inte ges om en religiös föreskrift förbjuder detta."
I bilaga 1 skall kapitel VII punkt 31 andra stycket a tredje strecksatsen och andra stycket c tredje strecksatsen ersättas med följande:
"- på undre delen en av följande förkortningar: EWG, EEG, CEE, EGP, EEC."
Följande skall läggas till i bilaga II punkt 1 a:
"Om polisen i en medlemsstat inte utfärdar ett strafllöshetsinty g, så kan det ersättas av att personen i fråga avger en försäkran under ed eller en högtidlig försäkran inför en rättslig eller administrativ myndighet, en notarie eller en för detta ändamål behörig yrkesorganisation i medlemsstaten."I bilaga 4 skall fotnot 3 till förlagan till hälsointyget ersättas med följande:
"För försändelser med tåg eller lastbil skall registreringsnumret anges, för försändelser med flyg flygets nummer och för fartyg fartygsnamnet. "
123
Bilaga 20
III. ETABLERINGSRÄTT, FRI RÖRLIGHET FÖR TJÄNSTER, Prop. 1994/95: 19 SAMORDNING AV FÖRFARANDET VID OFFENTLIGA BYGGNADSARBETEN OCH HARMONISERING AV LAGSTIFTNING
A. Jord- och skogsbruk, trädgårdsodling, fiske
1. Rådets direktiv nr 65/1/EEG av den 14 december 1964 EGT nr 1 av den 8 januari 1965, s. 65
I slutet av artikel 5.2 skall följande läggas till:
"d) I Danmark:
— för att personer som inte är bosatta i Danmark och företag som inte har sitt säte i Danmark skall få förvärva fast egendom krävs först ett tillstånd av justitieministeriet (lagen av den 23 december 1959 om förvärv av fast egendom)"
Artikel 6.2 skall ersättas med följande:
"2. Om hem— eller ursprungslandet inte har utfärdat ett lämplighetsintyg eller ett intyg om att personen i fråga inte har försatts i konkurs, så kan ett sådant dokument ersättas med en försäkran under ed — eller i de stater, där en försäkran under ed inte kan avläggas, med en högtidlig försäkran — som personen i fråga har avgivit inför en behörig rättslig eller administrativ myndighet eller i förekonunande fall inför en notarie i hem— eller ursprungslandet, som utfärdar ett intyg om att denna försäkran under ed eller denna högtidliga försäkran har avgivits. En försäkran om att personen i fråga inte har försatts i konkurs kan också avges inför en vad avser den berörda personens yrke behörig yrkesorganisation i landet."
Rådets direktiv nr 67/530/EEG av den 25 juli 1967 EGT nr 190/1 av den 10 augusti 19671 artikel 3.2 skall följande läggas till:
"d) I Danmark:
-— för att personer som inte är bosatta i Danmark och företag som inte har sitt säte i Danmark skall få förvärva fast egendom krävs först ett tillstånd av justitieministeriet (lagen av den 23 december 1959 om förvärv av fast egendom).
i Norge:
— för att få föda upp renar krävs norskt medborgarskap (lagen av den 12 maj 1933)"
124
3. Rådets direktiv nr 67/531/EEG av den 25 juli 1967 Prop. 1994/95:19 EGT nr 190 av den 10 augusti 1967, s. 3 Bilaga 20
Följande skall läggas till i slutet av artikel 3.2: "d) I Danmark:
— för att personer som inte är bosatta i Danmark och företag som inte har sitt säte i Danmark skall få förvärva fast egendom krävs först ett tillstånd av justitieministeriet (lagen av den 23 december 1959 om förvärv av fast egendom)."
4. Rådets direktiv nr 67/532/EEG av den 25 juli 1967 EGT nr 190 av den 10 augusti 1967, s. 5
Följande skall läggas till i slutet av artikel 2.1 b: "I Storbritannien:
"Cooperative association" (Finance Act 1965, section 70(9))
På Irland:
"Cooperative Society" (Industrial and Provident Societies Acts, 1893—1966)
I Danmark:
"Andelsselskab "
1 Norge:
"Kooperativer .
5. Rådets direktiv nr 67/654/EEG av den 24 oktober 1967 EGT nr 263 av den 30 oktober 1967, s. 6 Följande skall läggas till i slutet av artikel 3.2:
"d) I Danmark:
—— för att personer som inte är bosatta i Danmark och företag som inte har sitt säte i Danmark skall få förvärva fast egendom krävs först ett tillstånd av justitieministeriet (lagen av den 23 december 1959 om förvärv av fast egendom).
125
e) i Norge: Prop. 1994/95: 19
Bilaga 20 — för att få förvärva skogsfastigheter krävs norskt
medborgarskap (lagen av den 18 september 1909)."
Artikel 6.2 skall ersättas med följande:
"Om hem- eller ursprungslandet inte har utfärdat ett lämplighetsinty g eller ett intyg om att personen i fråga inte har försatts i konkurs, så kan ett sådant dokument ersättas med en försäkran under ed — eller i de stater, där en försäkran under ed inte kan avläggas, med en högtidlig försäkran — som personen i fråga har avgivit inför en behörig rättslig eller administrativ myndighet eller i förekommande fall inför en notarie i hem- eller ursprungslandet, som utfärdar ett intyg om att denna försäkran under ed eller denna högtidliga försäkran har avgivits. En försäkran om att personen i fråga inte har försatts i konkurs kan också avges inför en vad avser den berörda personens yrke behörig yrkesorganisation i landet."
6. Rådets direktiv nr 68/192/EEG av den 5 april 1968 EGT nr L 93 av den 17 april 1968, s. 13
Följande skall läggas till i slutet av artikel 3.2: "I Danmark:
— för att beviljas eller för att ta i anspråk lån enligt särskilt förmånliga villkor och säkerheter för småjordbrukare krävs danskt medborgarskap enligt artikel 5 avsnitt 1 i lagen om småjordbrukare nr 117 av den 10 april 196
7. Rådets direktiv nr 71/18/EEG av den 16 december 1970 EGT nr L 8 av den 11 januari 1971, s. 24 Följande skall läggas till i slutet av artikel 3.2:
"c) I Danmark:
— för att personer som inte är bosatta i Danmark och företag som inte har sitt säte i Danmark skall få förvärva fast egendom krävs först ett tillstånd av justitieministeriet (lagen av den 23 december 1959 om förvärv av fast egendom)."
126
Artikel 7.2 skall ersättas med följande: Prop. 1994/95:19
Bilaga 20 "Om hem- eller ursprungslandet inte har utfärdat ett lämplighetsinty g eller ett intyg om att personen i fråga inte har försatts i konkurs, så kan ett sådant dokument ersättas med en försäkran under ed — eller i de stater, där en försäkran under ed inte kan avläggas, med en högtidlig försäkran — som personen i fråga har avgivit inför en behörig rättslig eller administrativ myndighet eller i förekommande fall inför en notarie i hem- eller ursprungslandet, som utfärdar ett intyg om att denna försäkran under ed eller denna högtidliga försäkran har avgivits. En försäkran om att personen i fråga inte har försatts i konkurs kan också avges inför en vad avser den berörda personens yrke behörig yrkesorganisation i landet."
B. Gruv-, energi- och vattenindustri
1. Rådets direktiv nr 64/428/EEG av den 7 juli 1964 EGT nr 117 av den 23 juli 1964, s. 1871
Följande skall läggas till i slutet av artikel 4.2: "e) I Storbritannien:
— fördelning av koncessioner för prospektering och utvinning av olja och gas begränsas till personer som är medborgare i och bosatta i Storbritannien och kolonierna, eller till företag som är etablerade i Storbritannien (förordning nr 4 av förordningarna från 1966 om olja
(utvinning)).
f) i Danmark:
— för att personer som inte är bosatta i Danmark och företag som inte har sitt säte i Danmark skall få förvärva fast egendom krävs först ett tillstånd av justitieministeriet (lagen av den 23 december 1959 om förvärv av fast egendom).
g) i Norge: —- det är förbjudet för utlänningar eller företag, korporationer (korporasjoner) och stiftelser (stiftelser), som har sitt säte i Norge och vars företagsledning inte uteslutande består av norska medborgare att prospektera och att inge uppgift om koncessioner samt att anhålla om koncessioner (lagen av den 14 juli 1842, artikel 66). —— norska medborgare behöver inte begära koncession vid förvärv av styrkta fyndigheter eller gruvanläggningar genom arv, gåva inom familjen mm. (lag nr 16 av den 14 december 1971, artikel 11.1) 127
Bilaga 20
för förvärv av kalkstensförekomster gäller motsvarande bestämmelser (lag nr 5 av den 3 juli 1914, artikel 2 a)) för förvärv av kvartsförekomster gäller motsvarande bestämmelser (lag nr 3 av den 17 juni 1949, artikel 2 a)) i allmänhet krävs det av ett företag, en korporation (korporasjon) eller en stiftelse (stiftelse) att det skall ha sitt säte i Norge och att majoriteten av dess styrelseledamöter inklusive ordföranden har norskt medborgarskap för att det skall kunna få koncessioner för förvärv av och brytning av styrkta förekomster eller gruvanlåggningar (lag nr 16 av den 14 december 1917, artikel 13.1) för förvärv av kalkstensförekomster gäller motsvarande bestämmelser (lag nr 5 av den 3 juli 1914, artikel 4) för förvärv av kvartsförekomster gäller motsvarande bestänunelser (lag nr 3 av den 17 juni 1949, artikel 4)"
Artikel 6.2 skall ersättas med följande:
"Om hem- eller ursprungslandet inte har utfärdat ett lämplighetsinty g eller ett intyg om att personen i fråga inte har försatts i konkurs, så kan ett sådant dokument ersättas med en försäkran under ed — eller i de stater, där en försäkran under ed inte kan avläggas, med en högtidlig försäkran — som personen i fråga har avgivit inför en behörig rättslig eller administrativ myndighet eller i förekommande fall inför en notarie i hem- eller ursprungslandet, som utfärdar ett intyg om att denna försäkran under ed eller denna högtidliga försäkran har avgivits. En försäkran om att personen i fråga inte har försatts i konkurs kan också avges inför en vad avser den berörda personens yrke behörig yrkesorganisation i landet."
2. Rådets direktiv nr 66/162/EEG av den 28 februari 1966 EGT nr 42 av den 8 mars 1966, s. 584
Följande skall läggas till i slutet av artikel 4.2:
ll e)
I Danmark: för att personer som inte är bosatta i Danmark och företag som inte har sitt säte i Danmark skall få förvärva fast egendom krävs först ett tillstånd av justitieministeriet (lagen av den 23 december 1959 om förvärv av fast egendom).
Prop. 1994/95: 19
128
i Norge: Prop. 1994/95:19 fördelningen av koncessioner för förvärv av vattenfall är Bilaga 20 begränsad till företag, korporationer (korporasjoner) eller stiftelser (stiftelser) som har sitt säte i Norge och där majoriteten av dess styrelseledamöter inklusive ordföranden har norskt medborgarskap (lag nr 16 av den 14 december 1917, artikel 2)
_— fördelningen av koncessioner för förvärv av en nyttjanderätt till vattenfall som tillhör den norska staten eller de norska kommunerna är begränsad till ovannämnda företag eller till norska medborgare (artikel 5 i samma lag) _ norska medborgare behöver inte begära koncession vid förvärv av vattenfall genom arv, gåva inom familjen mm. (artikel 1.2 i samma lag) — fastställandet av förmånligare villkor för norska medborgare vad avser särskilda typer av förvärv av vattenfall (artikel 3 i samma lag)" | CD
Artikel 7.2 skall ersättas med följande:
"Om hem— eller ursprungslandet inte har utfärdat ett lämplighetsinty g eller ett intyg om att personen i fråga inte har försatts i konkurs, så kan ett sådant dokument ersättas med en försäkran under ed — eller i de stater, där en försäkran under ed inte kan avläggas. med enhögtidlig försäkran — som personen i fråga har avgivit inför en behörig rättslig eller administrativ myndighet eller i förekommande fall inför en notarie i hem— eller ursprungslandet, som utfärdar ett intyg om att denna försäkran under ed eller denna högtidliga försäkran har avgivits. En försäkran om att personen i fråga inte har försatts i konkurs kan också avges inför en vad avser den berörda personens yrke behörig yrkesorganisation i landet."
3. Rådets direktiv nr 69/82/EEG av den 13 mars 1969 EGT nr L 68 av den 19 mars 1969, s. 4
Följande skall läggas till i slutet av artikel 3.2:
"d) I Storbritannien: — fördelning av koncessioner för prospektering av olja och gas begränsas till personer som är medborgare i och bosatta i Storbritannien och kolonierna, eller till företag som är etablerade i Storbritannien (förordning nr 4 av förordningarna från 1966 om olja (utvinning)).
129
e) i Danmark: Prop. 1994/95:19— för att personer som inte är bosatta i Danmark och Bilaga 20
företag som inte har sitt säte i Danmark skall få förvärva fast egendom krävs först ett tillstånd av justitieministeriet (lagen av den 23 december 1959 om förvärv av fast egendom).
| CD
i Norge: med undantag för norska staten, norska kommuner, norska medborgare och företag, korporationer (korporasjoner) eller stiftelser (stiftelser) som har sitt säte i Norge och har en styrelse som uteslutande består av norrmän, och — vad beträffar företagen - minst åtta tiondelar norskt kapital, är det förbjudet för varje fysisk eller juridisk person att förvärva äganderätt eller nyttjanderätt till fast egendom (lag nr 16 av den 14 december 1917, kapitel III)
— utlänningar får bara i begränsad omfattning förvärva aktier i företag som har ägande- eller nyttjanderätt till fast egendom (artikel 37 och 37a.2 i samma lag)"Artikel 5.2 skall ersättas med följande:
"Om hem— eller ursprungslandet inte har utfärdat ett lämplighetsinty g eller ett intyg om att personen i fråga inte har försatts i konkurs, så kan ett sådant dokument ersättas med en försäkran under ed — eller i de stater, där en försäkran under ed inte kan avläggas, med en högtidlig försäkran — som personen i fråga har avgivit inför en behörig rättslig eller administrativ myndighet eller i förekommande fall inför en notarie i hem— eller ursprungslandet, som utfärdar ett intyg om att denna försäkran under ed eller denna högtidliga försäkran har avgivits. En försäkran om att personen i fråga inte har försatts i konkurs kan också avges inför en vad avser den berörda personens yrke behörig yrkesorganisation i landet. "
C. Förädlingsindustri
1. Rådets direktiv nr 68/365/EEG av den 15 oktober 1968 EGT nr L 260 av den 22 oktober 1968, s. 9 Följande skall läggas till i slutet av artikel 3.2:
"d) 1 Danmark: — för företag med tillstånd att producera alkohol och jäst krävs det att styrelseledamötema har danskt medborgarskap (lag nr 74 av den 15 mars 1934 om alkohol och jäst artikel 3 avsnitt 1 )
— för att personer som inte är bosatta i Danmark och företag som inte har sitt säte i Danmark skall få förvärva
130
fast egendom krävs först ett tillstånd av justitieministeriet Prop. 1994/95: 19 (lagen av den 23 december 1959 om förvärv av fast Bilaga 20 egendom)
c) i Norge:
— med undantag för norska staten, norska kommuner, norska medborgare och företag, korporationer (korporasjoner) eller stiftelser (stiftelser) som har sitt säte i Norge och har en styrelse som uteslutande består av norska medborgare, och — vad beträffar företagen — minst åtta tiondelar norskt kapital, är det förbjudet för varje fysisk eller juridisk person att förvärva äganderätt eller nyttjanderätt till fast egendom (lag nr 16 av den 14 december 1917, kapitel III) —— utlänningar får bara i begränsad omfattning förvärva aktier i företag som har ägande- eller nyttjanderätt till fast egendom (artikel 37 och 37a.2 i samma lag) —— fördelningen av koncessioner för förvärv av mer än en bestämd mängd elektrisk energi är begränsad till företag, korporationer (korporasjoner) eller stiftelser (stiftelser) som har sitt säte i Norge och vars styrelse, inklusive ordföranden, till största delen består av ledamöter med norskt medborgarskap (artikel 23.1 i samma lag) _ de nämnda koncessionema kan innehålla en klausul som ger staten en återköpsrätt, om koncessionshavaren är utlänning eller utländskt företag (artikel 23.7 i samma lag) —— villkor för vistelse i Norge som tidigare har fastställts för att få näringstillstånd för hantverkare (artikel 7 i lagen om hantverkare av den 19 juni 1970)"
Artikel 6.1 andra stycket skall ersättas med följande:
"Om hem- eller ursprungslandet inte har utfärdat ett lämplighetsinty g eller ett intyg om att personen i fråga inte har försatts i konkurs, så kan ett sådant dokument ersättas med en försäkran under ed — eller i de stater, där en försäkran under ed inte kan avläggas, med en högtidlig försäkran — som personen i fråga har avgivit inför en behörig rättslig eller administrativ myndighet eller iförekommande fall inför en notarie i hem- eller ursprungslandet, som utfärdar ett intyg om att denna försäkran under ed eller denna högtidliga försäkran har avgivits. En försäkran om att personen i fråga inte har försatts i konkurs kan också avges inför en vad avser den berörda personens yrke behörig yrkesorganisation i landet."
2. Rådets direktiv nr 64/429/EEG av den 7 juli 1964 EGT nr 117 av den 23 juli 1964, s. 1880
131
38 Riksdagen 1994/95. I sam/. Nr 19. Bilaga 13—21
Följande skall läggas till i slutet av artikel 4.2: Prop. 1994/95:19 Bilaga 20
f) i Danmark:
— för att personer som inte är bosatta i Danmark och företag som inte har sitt säte i Danmark skall få förvärva fast egendom krävs först ett tillstånd av justitieministeriet (lagen av den 23 december 1959 om förvärv av fast egendom)
g) i Norge:
— med undantag för norska staten, norska kommuner. norska medborgare och företag, korporationer (korporasjoner) eller stiftelser (stiftelser) som har sitt säte i Norge och har en styrelse som uteslutande består av norska medborgare, och — vad beträffar företagen — minst åtta tiondelar norskt kapital, är det förbjudet för varje fysisk eller juridisk person att förvärva äganderätt eller nyttjanderätt till fastigheter lag nr 16 av den 14 december 1917, kapitel III) — utlänningar får bara i begränsad omfattning förvärva aktier i företag som har ägande- eller nyttjanderätt till fast egendom (artikel 37 och 37a.2 i samma lag) — fördelningen av koncessioner för förvärv av mer än en bestämd mängd elektrisk energi är begränsad till företag. korporationer (korporasjoner) eller stiftelser (stiftelser) som har sitt säte i Norge och vars styrelse, inklusive ordföranden. till största delen består av ledamöter med norskt medborgarskap (artikel 23.1 i samma lag) — de nämnda koncessionema kan innehålla en klausul som ger staten en återköpsrätt, om koncessionshavaren är utlänning eller utländskt företag (artikel 23.7 i samma lag) — villkor för vistelse i Norge som tidigare har fastställts för att få näringstillstånd för hantverkare (artikel 7 i lagen om hantverkare av den 19 juni 1970) — villkor för vistelse i Norge som tidigare har fastställts för att få tillstånd att driva företag (lagen av den 24 oktober 1952 om näringstillstånd för företagare)"
Artikel 7.2 skall ersättas med följande:
"Om hem- eller ursprungslandet inte har utfärdat ett lämplighetsinty g eller ett intyg om att personen i fråga inte har försatts i konkurs, så kan ett sådant dokument ersättas med en försäkran under ed — eller i de stater, där en försäkran under ed inte kan avläggas, med en högtidlig försäkran — som personen i fråga har avgivit inför en behörig rättslig eller adminiStrativ myndighet eller i förekommande fall inför en notarie i hem— eller ursprungslandet, som utfärdar ett 132 intyg om att denna försäkran under ed eller denna högtidliga
försäkran har avgivits. En försäkran om att personen i fråga inte har försatts i konkurs kan också avges inför en vad avser den berörda Bilaga 20 personens yrke behörig yrkesorganisation i landet."
D. Handel och förmedlingsverksamhet
1. Rådets direktiv nr 64/223/EEG av den 25 februari 1964 EGT nr 56 av den 4 april 1964, s. 863
Följande skall läggas till i artikel 3.2:
"e)
| CD
i Danmark:
för att personer som inte är bosatta i Danmark och företag som inte har sitt säte i Danmark skall få förvärva fast egendom krävs först ett tillstånd av justitieministeriet (lagen av den 23 december 1959 om förvärv av fast egendom)
i Norge:
det krävs en två år lång vistelse för att bli betralnad som invånare i konungariket (lagen av den 8 mars 1935, artikel 1) det krävs ett handelspass för varje person som inte betraktas som invånare i konungariket (lagen av den 8 mars 1935, artikel 47)"
Artikel 6.2 skall ersättas med följande:
"Om hem- eller ursprungslandet inte har utfärdat ett lämplighetsinty g eller ett intyg om att personen i fråga inte har försatts i konkurs, så kan ett sådant dokument ersättas med en försäkran under ed — eller i de stater, där en försäkran under ed inte kan avläggas, med en högtidlig försäkran — som personen i fråga har avgivit inför en behörig rättslig eller administrativ myndighet eller i förekommande fall inför en notarie i hem— eller ursprungslandet, som utfärdar ett intyg om att denna försäkran under ed eller denna högtidliga försäkran har avgivits. En försäkran om att personen i fråga inte har försatts i konkurs kan också avges inför en vad avser den berörda personens yrke behörig yrkesorganisation i landet."
2. Rådets direktiv nr 64/224/EEG av den 25 februari 1964 EGT nr 56 av den 4 april 1964, s. 869
Prop. 1994/95: 19
133
Bilaga 20
Följande skall läggas till i slutet av artikel 3:
"I Storbritannien:
för egenföretagare för anställda
Agent Commercial traveller Commission agent Commission salesman Broker Representative Factor
Representative
Wholesale auctioneer
På Irland:
Agent Broker
Commercial traveller Sales representative
Commercial (or Commission) agent
I Danmark:
Handelsagent Handelsrejsende Varemaegler Reprazsentant Kommissionter
I Norge:
Handelsagent Handelsreisende Kommisjonaer Byselger Handelsreisende
Byselger
Följande skall läggas till i slutet av artikel 4.2:
"I Storbritannien:
på Irland:
försäljning av varor för att verkställa en dömande myndighets beslut a) i England och Wales genom sheriffer, vice sheriffer eller "sheriffs' officers" eller b) i Skottland genom "messengers-at-arrns", "sheriffs' officers" eller alla andra personer som en sheriff för detta ändamål har befullmäktigat.
försäljning av varor för att verkställa en dömande myndighets beslut genom sheriffer, vice sheriffer eller domstolssändebud (court messenger)
Prop. 1994/95: 19
134
iDanmark: försäljning av varor på auktion genom offentligt Bilaga 20
tillförordnade auktionsförrättare. "
Följande skall läggas till i slutet av artikel 5.2:
"0
8)
I Danmark: för att få tillstånd att sälja fisk och skaldjur på auktion krävs danskt medborgarskap (lag nr 72 av den 13 mars 1969 om offentlig försäljning på auktion av fisk, artikel 3 avsnitt 1 ) för utövande av yrkena auktoriserad mäklare och mäklarassistent krävs danskt medborgarskap (artikel 1.2 och artikel 7.4 i lag nr 69 av den 15 mars 1967 om fartygsmäklare och mäklare) för att personer som inte är bosatta i Danmark och företag som inte har sitt säte i Danmark skall få förvärva fast egendom krävs först ett tillstånd av justitieministeriet (lagen av den 23 december 1959 om förvärv av fast egendom)
i Norge:
det krävs en två år lång vistelse för att bli betraktad som invånare i konungariket (lagen av den 8 mars 1935, artikel 1) det krävs ett handelspass för varje person som inte betraktas som invånare i konungariket (lagen av den 8 mars 1935, artikel 47) för utövande av yrket offentligt tillförordnad auktionsförrättare krävs norskt medborgarskap (lagen av den 1 februari 1936)"
Artikel 8.2 skall ersättas med följande:
"Om hemlandet, eller det land varifrån vederbörande kommer, inte ställer ut skötsarnhetsbevis eller bevis om att konkurs inte har förekommit, kan ett sådant bevis ersättas med en försäkran under ed — eller, i länder där edsavläggelse inte förekommer, med en högtidlig försäkran — avgiven av vederbörande inför en behörig rättslig eller administrativ myndighet eller, i förekommande fall, inför en notarius publicus eller motsvarande i hemlandet eller det land varifrån vederbörande kommer.Myndigheten eller notarius publicus skall utfärda ett intyg som bekräftar att en försäkran har avgivits. En förklaring om att konkurs inte har förekommit kan också ges inför en behörig yrkes- eller handelsorganisation i landet. "
Prop. 1994/95:19
135
3. Rådets direktiv nr 68/363/EEG av den 15 oktober 1968. Prop. 1994/95: 19
Bilaga 20 EGT nr L 260, 22.10.1968, s. 1
Följande skall införas i slutet av artikel 4:
"I Storbritannien — försäljning av lösöre till följd av ett domstolsbeslut a) i England eller i Wales av "sheriffs", "under-sheriffs" eller "sheriffs* officers" eller b) i Skottland av "messengers-at— arms" "sheriffs' officers" eller av en person som är bemyndigad av en "sheriff" att verka som sådan,
I Irland:
— försäljning av lösöre till följd av ett domstolsbeslut av "sheriffs", "under-sheriffs" eller personer som be- myndigats av rätten (court messengers).
I Danmark:
— auktionsförsäljning av lösöre av auktionsförrättare. " Följande skall införas i slutet av artikel 5.2:
"0 I Danmark: — kravet att personer som inte är bosatta i Danmark, och företag som inte är registrerade där, på förhand skall inhämta justitieministeriets tillstånd till förvärv av fast egendom (lag av den 23 december 1959 om förvärv av fast egendom)."
g) I Norge:
— det krävs en två år lång vistelse för att bli betraktad som invånare i konungariket (lagen av den 8 mars 1935, artikel 1) — det krävs ett handelspass för varje person som inte betraktas som invånare i konungariket (lagen av den 8 mars 1935, artikel 47) — för utövande av yrket offentligt tillförordnad auktionsförrättare krävs norskt medborgarskap (lagen av den 1 februari 1936)".
Andra stycket i artikel 8.1 skall ersättas med följande:
"Om hemlandet, eller det land varifrån vederbörande kommer, inte ställer ut skötsamhetsbevis eller bevis om att konkurs inte har förekommit, kan ett sådant bevis ersättas med en försäkran under ed — eller, i länder där edsavläggelse inte förekommer, med en högtidlig försäkran — avgiven av vederbörande inför en behörig 136 rättslig eller administrativ myndighet eller, i förekommande fall,
inför en notarius publicus eller motsvarande i hemlandet eller det Prop. 1994/95:19 land varifrån vederbörande kommer. Myndigheten eller notarius Bilaga 20 publicus skall utfärda ett intyg som bekräftar att en försäkran har avgivits. En förklaring om att konkurs inte har förekommit kan också ges inför en behörig yrkes- eller handelsorganisation i landet. "
4. Rådets direktiv nr 70/522/EEG av den 30 november 1970. EGT nr L 267, 10.12.1970, s. 14 Följande skall införas i slutet av artikel 4.2:
"d) i Danmark: -— kravet att personer som inte är bosatta i Danmark, och företag som inte är registrerade där, på förhand skall inhämta justitieministeriets tillstånd till förvärv av fast egendom (lag av den 23 december 1959 om förvärv av fast egendom). "
e) I Norge
— det krävs en två år lång vistelse för att bli betraktad som invånare i konungariket (lagen av den 8 mars 1935, artikel 1) — det krävs ett handelspass för varje person som inte betraktas som invånare i konungariket (lagen av den 8 mars 1935, artikel 47)."
Artikel 7.2 skall ersättas med följande:
"Om hemlandet, eller det land varifrån vederbörande kommer, inte ställer ut skötsamhetsbevis eller bevis om att konkurs inte har förekommit, kan ett sådant bevis ersättas med en försäkran under ed —- eller, i länder där edsavläggelse inte förekommer, med en högtidlig försäkran —— avgiven av vederbörande inför en behörig rättslig eller administrativ myndighet eller, i förekommande fall, inför en notarius publicus eller motsvarande i hemlandet eller det land varifrån vederbörande kommer. Myndigheten eller notarius publicus skall utfärda ett intyg som bekräftar att en försäkran har avgivits. En förklaring om att konkurs inte har förekommit kan också ges inför en behörig yrkes- eller handelsorganisation i landet. "
137
E. Tjänsteverksamhet Prop. 1994/95:19 Bilaga 20 (inklusive personliga och andra tjänster)
1. Rådets direktiv nr 67/43/EEG av den 12 januari 1967.
EGT nr 10, 19.1.1967, s. 140
Följande skall införas i slutet av artikel 2.3: "I Storbritannien: —— eState agents, including accommodation and house agents, -- estate or property developers,i -- estate, house or property factors, -— estate or property managers, —- property investment or development companies, —- property consultants, -— property valuers,
I Irland:
— auctioneers,
—- estate agents, — house agents, — property developers, — estate consultants, — estate managers, — estate valuers,
I Danmark:
— ejendomsmaeglere, — ejendomshandlere,
— ejendomsudlejningsbureauer .
I Norge: — eiendomsmeglere . "
Följande skall införas i slutet av artikel 4:
"c) I Storbritannien: — verderers of the New Forest and the Forest of Dean."
Följande skall införas i slutet av artikel 5.2:
"e) I Danmark: — kravet på danskt medborgarskap för att få verka som fastighetsmäklare (ejendomsmaegler) (5 1.2 i lag nr 218 av den 8 juni 1966 om fastighetsmäklare), — kravet på danskt medborgarskap för att få verka som översättare och tolk (& 1.2 i lag nr 213 av den 8 juni 138 1966 om översättare och tolkar),
— kravet att personer som inte är bosatta i Danmark, och Prop. 1994/95:19 företag som inte är registrerade där, på förhand skall Bilaga 20 inhämta justitieministeriets tillstånd till förvärv av fast egendom (lag av den 23 december 1959 om förvärv av fast egendom). "
I Norge:
för att få tillstånd som fastighetsmäklare (eiendomsmegler) krävs norskt medborgarskap (& 4 i lag nr 13 av den 24 juni 1938)"
| 3
Artikel 8.3 skall ersättas med följande:
"Om hemlandet, eller det land varifrån vederbörande kommer, inte ställer ut skötsamhetsbevis eller bevis om att konkurs inte har förekommit, kan ett sådant bevis ersättas med en försäkran under ed —- eller, i länder där edsavläggelse inte förekommer, med en högtidlig försäkran —- avgiven av vederbörande inför en behörig rättslig eller administrativ myndighet eller, i förekommande fall, inför en notarius publicus eller motsvarande i hemlandet eller det land varifrån vederbörande kommer. Myndigheten eller notarius publicus skall utfärda ett intyg som bekräftar att en försäkran har avgivits. En förklaring om att konkurs inte har förekommit kan också ges inför en behörig yrkes- eller handelsorganisation i landet. "
2. Rådets direktiv nr 68/367/EEG av den 15 oktober 1968.
EGT nr L 260, 22.10.1968, s. 16
Följande skall införas i slutet av artikel 3.2:
"f) I Danmark:
— kravet att personer som inte är bosatta i Danmark, och företag som inte är registrerade där, på förhand skall in- hämta justitieministeriets tillstånd till förvärv av fast egendom (lag av den 23 december 1959 om förvärv av fast egendom).
g) I Norge:
— för att få tillstånd att bedriva hotellverksamhet hävs norskt medborgarskap eller att personen varit bosatt i riket de fem senaste åren (lag nr 3 av den 5 april 1957 artikel 18) — för att få tillstånd att bedriva restaurangverksamhet krävs norskt medborgarskap eller att personen varit bosatt i riket de fem senaste åren (lag nr 3 av den 5 april 1957, artikel 19)."
139
Artikel 6.1 andra stycket skall ersättas med följande: Prop. 1994/95:19 Bilaga 20 "Om hemlandet, eller det land varifrån vederbörande kommer, inte ställer ut skötsamhetsbevis eller bevis om att konkurs inte har förekommit, kan ett sådant bevis ersättas med en försäkran under ed — eller, i länder där edsavläggelse inte förekommer, med en högtidlig försäkran — avgiven av vederbörande inför en behörig rättslig eller administrativ myndighet eller, i förekommande fall, inför en notarius publicus eller motsvarande i hemlandet eller det land varifrån vederbörande kommer. Myndigheten eller notarius publicus skall utfärda ett intyg som bekräftar att en försäkran har avgivits. En förklaring om att konkurs inte har förekommit kan också ges inför en behörig yrkes- eller handelsorganisation i landet. "
F. Filmindustri 1. Rådets direktiv nr 68/369/EEG av den 15 oktober 1968. EGT nr L 260, 22.10.1968, s. 22
Följande skall införas i slutet av artikel 3.2:
"d) 1 Danmark
— kravet att personer som inte är bosatta i Danmark, och företag som inte är registrerade där, på förhand skall inhämta justitieministeriets tillstånd till förvärv av fast egendom (lag av den 23 december 1959 om förvärv av fast egendom). "
Artikel 4.1 andra stycket skall ersättas med följande:
"Om hemlandet, eller det land varifrån vederbörande kommer, inte ställer ut skötsamhetsbevis eller bevis om att konkurs inte har förekommit, kan ett sådant bevis ersättas med en försäkran under ed — eller, i länder där edsavläggelse inte förekommer, med en högtidlig försäkran —— a'vgiven av vederbörande inför en behörig rättslig eller administrativ myndighet eller, i förekommande fall, inför en notarius publicus eller motsvarande i hemlandet eller det land varifrån vederbörande kommer. Myndigheten eller notarius publicus skall utfärda ett intyg som bekräftar att en försäkran har avgivits. En förklaring om att konkurs inte har förekommit kan också ges inför en behörig yrkes- eller handelsorganisation i landet. "
2. Rådets direktiv nr 70/451/EEG av den 29 september 1970.
EGT nr L 218, 3.10.1970, s. 37 140
Följande skall införas i slutet av artikel 3.2: Prop. 1994/95:19 Bilaga 20
"e) I Storbritannien: — kravet att, för att komma ifråga för ekonomiskt stöd från den brittiska filmfonden, ett företag skall vara registrerat i Storbritannien samt att dess ledning och verksamhetskontroll utövas i Storbritannien (5 3.1 ii av Sl 1970 nr 1146),
I Danmark: kravet om danskt medborgarskap för att kunna erhålla ekonomiskt stöd till filmproduktion från den danska filmfonden (& 33 i lag nr 155 av den 27 maj 1964 om film och biografer);
— kravet att personer som inte är bosatta i Danmark, och företag som inte är registrerade där, på förhand skall inhämta justitieministeriets tillstånd till förvärv av fast egendom (lag av den 23 december 1959 om förvärv av fast egendom). " | CD
Artikel 6.1 andra stycket skall ersättas med följande:
"Om hemlandet, eller det land varifrån vederbörande kommer, inte ställer ut skötsamhetsbevis eller bevis om att konkurs inte har förekommit, kan ett sådant bevis ersättas med en försäkran under ed — eller, i länder där edsavläggelse inte förekommer, med en högtidlig försäkran — avgiven av vederbörande inför en behörig rättslig eller administrativ myndighet eller, i förekonunande fall, inför en notarius publicus eller motsvarande i hemlandet eller det land varifrån vederbörande kommer. Myndigheten eller notarius publicus skall utfärda ett intyg som bekräftar att en försäkran har avgivits. En förklaring om att konkurs inte har förekommit kan också ges inför en behörig yrkes- eller handelsorganisation i landet. "
G. Banker och andra finansiella institut, försäkring
1. Rådets direktiv nr 64/225/EEG av den 25 februari 1964. EGT nr 56, 4.4.1964, s. 878
Följande skall införas i slutet av artikel 3.1 a:
— I Danmark:
Lag av den 23 december 1959 om förvärv av fast egendom."
141
Följande skall införas i slutet av artikel 3.1 b: Prop. 1994/95:19 Bilaga 20
— I Danmark:
Lag av den 23 december 1959 om förvärv av fast egendom."
H. Bolagsrätt
1. Rådets direktiv nr 68/151/EEG av den 9 mars 1968.
EGT nr L 65, 14.3.1968, s. 8
Följande skall införas i slutet av artikel 1:
"i Storbritannien: — Companies incorporated with limited liability,
i Irland: — Companies incorporated with limited liability, i Danmark: — Aktieselskab; Kommandit-Aktieselskab,
i Norge:
—- Aksjeselskap, Kommandittaksjeselskap."Artikel 2.1 f skall ersättas med följande:
f) balans- och resultaträkning för varje räkenskapsår. Den handling som innehåller balansräkningen skall även lämna personuppgifter om dem som enligt lag skall bestyrka balansräkningen. För de i artikel 1 angivna "Gesellschaft mit beschränkter Haftung", "société de personnes å responsabilité limitée", "personenvennootschap met beperkte aansprakelijkheid", "société å responsabilité limitée", och "societå a responsabilitå limitata" enligt tysk, belgisk, fransk, italiensk och luxemburgsk rätt, liksom för "besloten naamloze vennootschap" enligt nederländsk rätt samt "private companies" enligt irländsk rätt och "private companies" enligt nordirländsk rätt behöver denna föreskrift dock inte tillämpas förrän ett direktiv träder i kraft, som samordnar innehållet i balans- och resultaträkningama samt medger undantag från skyldigheten att helt eller delvis offentliggöra dessa handlingar när det gäller bolag vilkas tillgångar understiger ett belopp som det direktivet kommer att fastställa. Rådet skall utfärda det sismämnda direktivet inom två år efter det att förevarande direktiv har antagits."
142
I. Offentlig upphandling Prop. 1994/95:19 Bilaga 20 1. Rådets direktiv 71/305/EEG. av den 26 juli 1971.
EGT nr L 185, 16.8.1971, s. 5 Följande skall införas i artikel 1 b efter orden "offentlig rätt":
"(eller i de medlemsstater, där detta begrepp inte är känt, motsvarande organ)".
Följande skall införas i artikel 23 efter orden "under ed":
"(eller i de medlemsstater, där edsavläggelse inte äger rum, av en högtidlig försäkran)".
Följande skall införas i slutet av artikel 24:
1 Danmark, "Aktieselskabsregistret, foreningsregistret og handelsregistret".
Vad gäller Storbritannien och Irland, ersätts bevis på införande i handelsregistret över "Registered companies" med ett intyg från "Registrar of Companies", som visar att bolaget är "incorporated".
1 bilaga 1 till direktivet:- a) Rubriken skall ersättas med
"Lista över offentligrättsliga juridiska personer som avses i artikel 1 b (eller, i de medlemsstater där detta begrepp inte är känt, motsvarande organ)".
b) Följande skall införas i slutet av listan:
"VIII. I Storbritannien:
—— local authorities, —— new towns” corporations, —- Commission for the New Towns,
—- Scottish Special Housing Association, —— Northern Ireland Housing Executive.
IX. I Danmark:
—— andre forvaltningssubjekter.
?— I Norge:
143 —— andre offentlige forvaltningsorganer.
XI. I Irland: Prop. 1994/95: 19
Bilaga 20 — other public authorities whose public works contracts are
subject to control by the State."
IV. Transport
1. Rådets förordning (EEG) nr 1191/69 av den 26 juni 1969. EGT nr L 156, 28.6.1969, s. 1
Artikel 19.1 skall ersättas med följande:
" 1. Denna förordning gäller följande järnvägsbolag vad gäller deras jämvägstransportverksamhet:
— Société nationale des chemins de fer belges (SNCB)/Na- tionale Maatschappij der Belgische Spoorwegen (NMBS) — Danske Statsbaner (DSB) -— Deutsche Bundesbahn (DB) — Société nationale des chemins de fer francais (SNCF) — Cöras lompair Eireann (CIE) — Azienda autonoma delle Ferrovie dello Stato (FS) —— Société nationale des chemins de fer luxembourgeois (CFL) — Naamloze Vennootschap Nederlandse Spoorwegen (NS) -— Norges Statsbaner (NSB) -— British Railways Board (BRB) — Northern Ireland Railways Company Ltd (NIR)."
IQ Rådets förordning (EEG) nr 1192/69 av den 26 juni 1969. EGT nr L 156. 28.6.1969, s. 8
Artikel 3.1 skall ersättas med följande: "1. Denna förordning gäller följande järnvägsbolag:
— Société nationale des chemins de fer belges (SNCB)/Na- tionale Maatschappij der Belgische Spoorwegen (NMBS) -— Danske Statsbaner (DSB) — Deutsche Bundesbahn (DB) — Société nationale des chemins de fer francais (SNCF) _ Cöras Iompair Eireann (CIE) — Azienda autonoma delle Ferrovie dello Stato (FS) — Société nationale des chemins de fer luxembourgeois (CFL) — Naamloze Vennootschap Nederlandse Spoorwegen (NS) 144 — Norges Statsbaner (NSB)
_— British Railways Board (BRB) Prop. 1994/95: 19 _— Northern Ireland Railways Company Ltd (NIR)." Bilaga 20
3. Rådets förordning (EEG) nr 1108/70 av den 4 juni 1970. EGT nr L 130, 15.6.1970, s. 4
I bilaga 2 skall punkt A och B ersättas med följande: "A. JÄRNVÄGAR Belgien
- Société nationale des chemins de fer belges (SNCB)/Na- tionale Maatschappij der Belgische Spoorwegen (NMBS)
Danmark —- Danske Statsbaner (DSB) Förbundsrepubliken Tyskland
-— Deutsche Bundesbahn (DB) Frankrike
—— Société nationale des chemins de fer francais (SNCF)
Irland
—— Cöras Iompair Eireann (CIE)
Italien
_— Azienda autonoma delle Ferrovie dello Stato (FS)
Luxemburg
—- Société nationale des chemins de fer luxembourgeois (CFL)
Nederländerna
—— N.V. Nederlandse Spoorwegen (NS)
Norge
—— Norges Statsbaner (NSB)
145
Storbritannien och Nordirland Prop. 1994/95: 19
Bilaga 20 —— British Railways Board (BRB) _ Northern Ireland Railways Company Ltd (NIR)
& VÅGAR Belgien
1 Autoroutes / Autosnelwegen 2 Autres routes de l'Etat / Andere rijkswegen 3. Routes provinciales / Provinciale wegen
4. Routes communales / Gemeentewegen
Danmark
1 . Motorveje
2. Hovedlandeveje 3 . Landeveje
4. Biveje
Förbundsrepubliken Tyskland
Bundesautobahnen BundesstraBen Land-(Staats-)straBen Kreisstrallen Gemeindestrafien
wawwr
Frankrike
1. Autoroutes 2 Routes nationales
3. Chemins départementaux 4 Voies communales
Irland
1. National primary roads 2. Main roads 3. County roads 4. County borough roads 5. Urban roads
Italien
1. Autostrade
2. Strade statali
3. Strade regionali e provinciali 146 4. Strade comunali
Luxemburg Prop. 1994/95:19 , Bilaga 20 1. Routes d'Etat
2. Chemins repris 3. Chemins vicirraux
Nederländerna
1. Autosnelwegen van het
Rijkswegenplan (primaire wegen) 2. Overige wegen van het
Rijkswegenplan
3. Wegen van de secundaire wegenplannen Wegen van de tertiaire wegenplannen 5. Overige verharde wegen P
Norge
]. Riksveger
2. Fylkesveger
3. Kommunale veger Storbritannien och Nordirland
Motorways and trunk roads Principal roads Non-principal and other roads." Rådets förordning (EEG) nr 1463/70 av den 20 juli 1970 EGT nr L 164, 27.7.1970, s. 1
PLAN»—
I bilaga 2 punkt 1.1 ersätts texten inom parentes med följande:
"(1 för Tyskland, 2 för Frankrike, 3 för Italien, 4 för Nederländerna, 6 för Belgien, 11 för Storbritannien, bokstäverna DK för Danmark, bokstäverna IRL för Irland, Bokstaven L för Luxemburg och bokstaven N för Norge)."
5. Kommissionens förordning (EEG) nr 281/71 av den 9 februari 1971
EGT nr L 33, 10.2.1971, s. 11
I bilagan skall följande införas under "Gent-Terneuzen-kanalen". "Storbritannien och Nordirland
— Weaver Navigation (Northwich to the
junction with the Manchester Ship Canal), 147 — Gloucester and Sharpness Canal."
39 Riksdagen 1994/95. I saml. Nr 19. Bilaga I3—ZI
6. Rådets direktiv nr 65/269/EEG av den 13 maj 1965 Prop. 1994/95: 19 EGT nr 88, 24.5.1965, s.1469 Bilaga 20
I bilagan rad 3 ersätts ordet "fyra" med ordet "sju".
7. Rådets direktiv nr 68/297/EEG av den 19 juli 1968. EGT nr L 175, 23.7.1968, s. 15
Efter artikel 1 skall följande artikel införas:
"Artikel Ia I detta direktiv gäller att ett motorfordon i kommersiell drift som registrerats i en medlemsstat och som fraktas i sjötransport mellan två hamnar, som ligger på olika medlemsstaters territorium, skall anses ha passerat gränsen mellan dessa medlemsstater." Följande mening skall läggas till i slutet av artikel 5.1: "För de transporter som avses i artikel la räknas begränsningen av detta område från avresehamnen."
148
V. KONKURRENS Prop. 1994/95:19 Bilaga 20 1. Rådets förordning nr 17 av den 6 februari 1962. EGT nr 13, 21.2.1962, s. 204
ändrad genom
— Rådets förordning nr 59 av den 3 juli 1962. EGT nr 58, 10.7.1962, s. 1655 — Rådets förordning nr 118/63/EEG av den 5 november 1963. EGT 162, 7.11.1963, s. 2696
Efter artikel 24 skall en ny artikel med följande lydelse införas:
"A rtikel 25
1. För överenskommelser, beslut och samordnade förfaranden, som till följd av anslumingen faller under artikel 85 i fördraget, gäller ikraftträdandedagen för anslutningsakten som ikraftträdandedag för denna förordning, där det i denna förordning hänvisas till sismämnda dag.
2. För överenskommelser, beslut och samordnade förfaranden, som föreligger vid ikraftträdandedagen för anslutningsakten, och som faller under artikel 85 i fördraget till följd av anslumingen, skall de i artikel 5.1 och artikel 7.1 och 7.2 avsedda anmälningama göras inom sex månader från anslutningen.
3. De böter som nämns i artikel 15.2 a skall inte utgå för handlingar före anmälan av de överenskorrrrnelser, beslut och samordnade förfaranden som nämns i punkt 2 ovan och som har anmälts inom den tidsfrist som anges där.
4. Nya medlemsstater skall, inom sex månader från anslutningsdagen efter att ha konsulterat kommissionen, vidta de i artikel 14.6 avsedda åtgärderna. "
2. Rådets förordning nr I 9/65/EEG av den 2 mars 1965. EGT nr 36, 6.3.1965, s. 533
Följande skall införas i slutet av artikel 4.1, första stycket:
En förordning antagen enligt artikel 1 kan bestämma att förbudet i artikel 85.1 i fördraget, under en tid som bestäms i förordningen, inte skall tillämpas på överenskommelser och samordnade förfaranden som gällde vid anslutningsdagen, och som till följd av anslutningen faller under artikel 85 men inte uppfyller villkoren i artikel 85.3." 149
Följande skall införas i slutet av artikel 4.2: Prop. 1994/95:19 Bilaga 20 "Punkt 1 gäller sådana avtal och samordnade förfaranden som till följd av anslumingen faller under artikel 85.1 i fördraget, och som enligt artiklarna 5 och 25 i förordning nr 17 skall vara anmälda före den 1 juli 1973, endast om så har skett före detta datum."
3. Rådets förordning (EEG) nr 1017/68 av den 19 juli 1968. EGT nr L 175, 23.7.1968, s.1
Följande skall införas i slutet av artikel 21.6, andra meningen:
"För detta ändamål skall de nya medlemsstaterna inom sex månader från anslutningen och i samråd med kommissionen, vidta nödvändiga åtgärder. "
4. Rådets förordning nr 67/67/EEG av den 22 mars 1967.
EGT nr 57, 25.3.1967, s. 849 Följande skall införas i slutet av artikel 5, första meningen:
"Förbuden i artikel 85.1 i fördraget skall inte tillämpas på överenskommelser, beslut och samordnade förfaranden om ensamåterförsäljaravtal, som gällde vid anslutningen, och som till följd av anslumingen faller under artikel 85.1, förutsatt att dessa inom sex månader från anslutningen ändras så att de uppfyller villkoren i denna förordning."
5. Beslut av EKSG:s Höga Myndighet nr 33/56 av den 21 november 1956.
EGT nr 26, 25.11.1956, s. 334
Ändrat genom: — Beslut av EKSG:s Höga Myndighet nr 2/62 av den 8 mars 1962.
EGT nr 20, 19.3.1962, s. 376
Efter rad 07 i bilagan till beslut nr 2/62 skall rad 08 och 09 ersättas med
följande: . _ Tredje Irland Norge Storbntanmen land
u---
Procentandel av leveranser enligt 01 i förhållande till den totala produktionen (100)
150
VI. SKATTER Prop. 1994/95:19
Bilaga 20 1. Rådets direktiv nr 69/335/EEG av den 17 juli 1969
EGT nr L 249, 3.10.1969, 5.25 Artikel 3.1 a skall ersättas med följande: "1. Med "bolag" enligt detta direktiv avses följande:
a) Bolag enligt belgisk, dansk, tysk, fransk, irländsk luxemburgsk, nederländsk, norsk och brittisk rätt med följande respektive beteckning:
—société anonyme/naamloze vennootshap; aktieselskab, Aktiengesellschaft, sociéte anonyme, companies incorporated with limited liability, societå per azioni, sociéte anonyme,naamloze vennootschap, aksjeselskap, companies incorporated with limited liability, _socie'té en comrnandite par actions/commanditaire vennootschap op andelen, kommandit-aktieselskab, Kommanditgesellschaft auf aktien, société en comrnandite par actions, societå in accomandita per azioni, société en comrnandite par actions, commanditaire vennootchap op aandelen, kommandittaksjeselskap; —société de personnes å responsabilité limitée/personen vennootschap met beperkte aansprakelijkheid, gesellschaft mit beschränkter Haftung, société å responsabilité lirnitée, societå a responsabilitå linritata, sociéte ä responsabilité linritée.
151
Bilaga 20
"VII. EKONOMISK POLITIK
1.Rådets beslut av den 18 mars 1958
EGT nr 17, 6.10.1958, s. 390
I artikel 7 skall ordet "åtta" ersättas med ordet "tolv".
I artikel 10 första stycket skall ordet "åtta" ersättas med ordet "tolv". 2.Rådets beslut nr 7I/I43/EEG av den 22 mars 1971
EGT nr L 73, 27.3.1971, s. 15
Iartikel 1.2, efter "Denna förpliktelse gäller under en fyraårsperiod från och med den 1 januari 1972"
skall följande läggas till:
"vad beträffar nya medlemsstater gäller den från och med anslutrringsdatum och fram till och med den 31 december 1975."
[ meningen därefter skall ordet "den" ersättas med "Denna förpliktelse". I artikel 6 efter "från och med den 1 januari 1972" skall följande läggas till:
"och vad nya medlemsstater beträffar från och med anslutningsdatum."
Bilagan skall ersättas av följande:
"BILAGA
Den övre gränsen för de åtaganden som avses i artikel 1 i detta beslut fastställs 7'2 enligt följande:
3.2 21,4
Tyskland Belgien-Luxemburg Danmark
Frankrike I land 1,2 . . . Iizlien 14.3 3. Rådets direktiv av den 11 Norge Nederländema Storbritannien
i; maj 1960 EGT nr 43, 12.7.1960, s. 921
Texten i artikel 3.2
_ föl-Sta StYCket Skall ersättas med följande:
Prop. 1994/95: 19
152
Bilaga 20
"2. Om denna fria rörligheten för kapital är sådan att den förhindrar genomförandet målen i av en medlemsstats ekono-nriska politik, kan den staten behålla eller återinföra sådana valutarestriktioner för kapitalets rörlighet som är befintliga vid datum för detta direktivs ikraftträdande (för nya medlemsstater, vid datum för anslutningen). Medlenrsstaten skall samråda med kommissionen i detta ärende." Artikel 6 ersätts med följande text:
Medlemsstaterna skall sträva efter att inte införa nya valutarestriktioner inom gemenskapen som påverkar kapitalets rörlighet som liberaliserats vid datum för detta direktivs ikraftträdande (för nya medlemsstater, vid datum för anslutningen), och att inte göra den nuvarande lagstiftningen mer restriktiv."
Artikel 7 första stycket skall ersättas med: "Medlemsstaterna skall senaste tre månader efter detta direktivs ikraftträdande (för nya medlemsstater, tre månader efter anslutningsdatum) meddela kommissionen följande:
a) De lagar och andra författningar som styr kapitalets rörlighet vid datum för detta direktivs ikraftträdande.
b) Vilka bestänunelser som antagits för att följa detta direktiv.
c) Vilka förfaranden som gäller för genomförandet av dessa bestänunelser . "
Artikel 8 skall utgå.
Prop. 1994/95: 19
153
VIII. HANDELSPOLIT IK Prop. 1994/95: 19
Bilaga 20 1. Rådets förordning (EEG) nr 1023 av den 25 maj 1970 EGT nr L 124, 8.6.1970, s. 1 I artikel 11.2 skall ordet "tolv" ersättas med ordet "fyrtiotre". 2. Rådets förordning (EEG) nr 1025/70 av den 25 maj 1970 EGT nr 124, 8juni 1970, s. 6 ändrad genom: ——Rådets förordning (EEG) nr 1984/70 av den 29 september 1970 EGT nr L 218, 3.10.1970, s. 1 —Rådets förordning (EEG) nr 724/71 av den 31 mars 1971 EGT nr L 80, 5.4.1971, s. 3 —Rådets förordning (EEG) nr 1080/71 av den 25 maj 1971 EGT nr L 16, 28.5.1971, s. 8 —Rådets förordning (EEG) nr 1429/71 av den 2 juli 1971 EGT nr L 151, 7.7.1971, s. 8 I bilaga 2 skall förteckningen över länder ersättas med följande förteckning: Afganistan Algeriet Andorra Antigua Argentina Australien (med Papua, Nya Guinea under australisk förvalming, Norfolk-ön och Kokosöarna (Keeling» Australiska och antarktiska områden (Franska utomeuropeiska territorier: Kerguelen—öama, Crozet-öarna, öarna S:t Paul och Nya Amsterdam, Adélie land) Bahamas Bahrain Barbados Bermuda Bhutan Bolivia Botswana Brasilien (med Femando-de-Noronha-öama (inklusive Sao Pedro och Sao Paulo, Atoll das Rocas), Trinidad och Martin Vaz) Brittiska Jungfruöarna Brittiska Indiska Ocenanien (Chagos-öama, Aldabra-öama, Faquhar och Desroches) Brittiska Honduras Brittiska Antarktis Brunei Burma Burundi 154
Caiman-öama
Centralafrikanska republiken Prop. 1994/95:19 Chile (inklusive följande öar: Juan Femadez-arkipleagen, Bilaga 20 Påsköama, Sala-y-Gomes, Sån-Feliz, San Ambrosio, och västra delen av Eldslandet)
Colombia
Comorerna (ögruppen) Costa Rica
Cypern Dahomey
Dominica Dominikanska Republiken (med öarna Saona, Catalina, Beata och några andra mindre öar) Ecuador Egypten
Ekvatorialguinea
Elfenbenskusten
Etiopien
Falklandsöarna och tillhörande områden
Fidjiöarna Filippinerna
Finland Franska Polynesien: Sällskaps- Marquesas- Toamotu- Gambier- Tubuai- öama, Iles Sous-le-vent, Rapa och Clipperton Franska Afar och Issas Färöarna Förenade Arabemiraten (Abu Dhabi, Dubai, Sharjah, Airnan, Umm al Qaywayn, Fujaira) och Ras al Khaimah Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirlands suveräna basområden på Cypern Gabon
Gambia Ghana
Grekland (med Evvoia, Sporadema, Tolvöama. Kykladerna, Joniska öarna, öarna i Egeiska havet, Kreta) Grenada Guatemala Guinea
Guyana
Haiti (med Ile de la Tortue, Ile de la Gonave, Cayenrites, Ile å Vache, Ile de la Navase, Grande-Gaye) Honduras
Hongkong
Indien (med Andaman- och Nicobaröarna, Lakkadivema, Mirricoy och Amindivi) Indonesien (Java, Sumatra, kalimantan, Sulawesi, Bali och Nusatenggara (med den indonesiska delen av Timor), Maluku, Irian Barat) Irak Iran 155 Island
Bilaga 20
Israel Jamaica
Japan
Jordanien
Jugoslavien
Kamerun Kanada
Kenya Kinesiska republiken (Taiwan) Kongo (folkrepubliken)
Korea (syd-) Kuwait Laos Lesotho Libanon
Libyen
Liechtenstein Madagaskar Malawi
Malaysia (med norra f.d. brittiska delen av Borneo, och Sarawak
Maldiverna Mali Malta Marocko Mauretanien Mauritius Mexico Monserrat Nauru Nederländska Antillerna (med öarna Curacao, Aruba, Bonaire, Saba, S:t
Eustatius och den nederländska delen av S:t Martin)
Nepal Nicaragua Niger Nigeria
Norges territorier i Antarktis (Bouvet-ön, Peter IS 6, och Dronning Mauds land) Nya Zeeland (med Kermadec- och Chatham-öama) Cook-öama:
1. Norra gruppen (Penrhyn, Marrihiki, Rakahanga, Pukapuka, Palmerston, Suwarow och Nassau
2. Södra gruppen: (Rarotonga, Aitutaki, Atiu, Mitiaro, Mauke, Mangaia, Takutea och Manuae)
3. Niue
Nya Hebriderna .
Nya Caledonien och underlydande områden (med Ile des Pins, Loyauté- Öama, Chesterfieldöama, öarna Huon, Walpole och Surprise) Oman och Musqat
Prop. 1994/95: 19
156
Områden lydande under Västra Stilla Havets höga kommission (med de Prop. 1994/95: 19 särskilda tullorrrråden som hör till Brittiska Salomonöamas och kolonin Bilaga 20 Gilbert och Ellice-öamas protektorat) Pakistan Panama
Paraguay
Peru Portugal Europeiska territorier (med Azorerna och Madeira)
Angola
Cabinda Kap verde-öama Macao
Mocambique
Portugisiska Timor Principe och Säo Tomé Portugisiska Guinea Quatar Regubliken khmer Rio Muni Rwanda S:t Vincent S:t Kitts (S:t Christopher) Nevis och Anguilla S:t Lucia S:t Pierre och Miquelon S:ta Helena (med underlydande områden: öarna Ascension och Tristan da Cunha) Salvador Saudiarabien Schweiz Senegal
Seychellerna
Sierra Leone Sikkim
Singapore Spanien (Territorier på halvön och Balearerna, Kanarieöarna, Ceuta och Melilla, Alhucemas, Chafarinas och Penön de Vélez de la Gomera, Ifni och Sahara) Sudan
Surinam Svalbard (även kallat Spitsbergsarkipelagen, med Bjömön)
Sverige
Swaziland Sydafrika (med sydvästra Afrika och Prince Edward-öama (öarna Marion och Prince Edward) Sydjemen (med öarna Perim och Socotra)
Sydvietnam
Syrien 157 Tanzania
Tchad Prop. 1994/95:19 Thailand Bilaga 20 Togo
Tonga
Trinidad och Tobago Tunisien Turkiet Turks- och Caicosöarna
Uganda Uruguay
USA Guam Kingman Reef Iles Midway Porto Rico Amerikanska Samoa (med Swainsöama) Stilla-havsöamas förvaltningområde (Carolinema, Marshall-öama och Marianerna. utom Guam) Riu-Kiu-öama (Okinawa) och Daito Jungfruöama(som tillhör USA) Wake-öama Panamakanalzonen Venezuela Västsamoa Wallis- och Futuna-öama Yemen Zaire Zambia Öarna Europa, Bassas da India, Juan de Nova, Tromelin och ögruppen Glorieuses Österrike Övre Volta
3.Rådets förordning (EEG) nr 2384/71 av den 8 november 1971 EGT nr L 249,10,11,1971,s.1.
I bilagan skall rubriken ersättas med följande:
"ANLAGE — ANNEXE — ALLEGATO — BULAGE — ANNEX — VEDLEGG"
Tabellens rubrik skall ersättas med följande:
"Warenbezeichnung — Nr. des GZT —
Désignation des produits — No. du T.D.C. — 153
Designazione dei prodotti Prop. 1994/95:19— N. della T.D.C. — Bilaga 20
Opgave van de produkten — Nr. G.D.T. —
Description of product — CCT No —
Varebeskrivelse — Pos. nr. i FFT —
Vareslag — Pos. nr. i FTT —"
4.Rådets förordning (EEG) nr 109/70 av den 19 december 1969 EGT nr L 19, 26.1.1970, sl.
ändrad genom —Rådets förordning (EEG) nr 1492/70 av den 20 juli 1970 EGT nr L 166, 29.7.1970, s. 1
—Rådets förordning (EEG) nr 2172/70 av den 27 oktober 1970 EGT nr L 239, 30.10.1970, s. 1
—Rådets förordning (EEG) nr 2567/70 av den 14 december 1970 EGT nr L 276, 21 december 1970, s. 1
—Rådets förordning (EEG) nr 523/71 av den 8 mars 1971 EGT nr L 61, 13.3 1971, s. l—Rådets förordning (EEG) nr 725/71 av den 30 mars 1971 EGT nr L 80, 5.4.1971, s. 4
——Rådets förordning (EEG) nr 1073/71 av den 25 maj 1971 EGT nr L119,1.61971, 5.1
—Rådets förordning (EEG) nr 1074/71 av den 25 maj 1971 EGT nr L 119, 1.61971, s. 35
—Rådets förordning (EEG) nr 2385/71 av den 8 november 1971 EGT nr L 249, 10.11.1971, s. 3
I bilagan skall rubriken ersättas med följande:
"ANLAGE —- ANNEXE — ALLEGATO — BULAGE — ANNEX — VEDLEGG"
159
Förteckningen över förkortningar skall utökas med följande tre kolumner: Prop. 1994/ 95: 19 Bilaga 20
"— Abbreviations — Forkortelser -— Forkortelser BulgariaBulgarienBulgaria HungaryUngamUngam
PolandPolenPolen RomaniaRumaenienRomania CzechoslovakiaTjeckoslovakiethjekkoslovakia"
Tabellens rubrik skall ersättas med följande:
"Warenbezeichnung — Nr. des GZT —
Désignation des produits — No. du T.D.C. —
Designazione dei prodotti — N. della T.D.C. —
Opgave van de produkten — Nr. G.D.T. —
Description of product — CCT No —
Varebeskrivelse
— Pos. nr. i FFT — Varcslag — Pos. nr. i FTT —"
S.Rådets förordning (EEG) nr 2386/71 av den 8 november 1971 EGT nr L 249, 10.11.1971, s. 121 bilagan skall rubriken ersättas med följande:
" ANLAGE — ANNEXE — ALLEGATO -— BULAGE — ANNEX -— VEDLEGG"
Förteckningen över förkortningar skall utökas med följande tre kolumner:
"—- Abbreviations — Forkortelser —— Forkortelser
AlbaniaAlbanienAlbania USSRSovjetunionenSovjetunionen"
. 160 Tabellens rubrik skall ersättas med följande:
"Warenbezeichnung Prop. 1994/95:19 -— Nr. des GZT — ' Bilaga 20
Désignation des produits — No. du T.D.C. _
Designazione dei prodotti —— N. della T.D.C. —
Opgave van de produkten —- Nr. G.D.T. —
Description of product —CCT No —
Varebeskrivelse — Pos. nr. i FFT —
Vareslag — Pos. nr. i FTT —"
6.Rådets förordning (EEG) nr 2406/71 av den 9 november 1971 EGT nr L 250, 11.11.1971, 5.1
l bilagan skall rubriken ersättas med följande:
"ANLAGE — ANNEXE —- ALLEGATO — BULAGE — ANNEX — VEDLEGG"
Förteckningen över förkortningar skall utökas med följande tre kolumner: "— Abbreviations — Forkortelser — Forkortelser
People's Repu-Folkerepu-Folkerepu- blic of Chinabliken Kinabliken China
North KoreaNordkoreaNord—Korea
MongoliaDen mongolskeMongolia Folkerepublik
North VietrramNordvietnamNord-V ietnam" I tabellen ska förSLa radens rubrik ersättas med följande:
"Warenbezeichnung — Nr. des GZT —
Désignation des produits _ No. du T.D.C. — 161
Designazione dei prodotti . Prop. 1994/95:19 —— N. della T.D.C. — Bilaga 20
Opgave van de produkten — Nr. G.D.T. —
Description of product — CCT No ——
Varebeskrivelse — Pos. nr. i FFT —
Vareslag — Pos. nr. i FTT —"
Fotnoten skall kompletteras med följande: "The references to chapter 73 do not allude to ECSC treaty products.
Oplysningema vedrarende kapitel 73 sigter ikke til produkter, der falder ind under EKSF-traktaten.
Opplysningeme vedrarende kapittel 73 angår ikke varer som harer under EKSF-traktaten. "
7.Rådets förordning (EEG) nr 2407/71 av den 9 november 1971 EGT nr L 250, 11.11.1971, s. 7
I bilagan skall rubriken ersättas med följande:
"ANLAGE — ANNEXE — ALLEGATO — BIJLAGE — ANNEX — VEDLEGG"
Förteckningen över förkortningar skall utökas med följande tre kolumner: "— Abbreviations — Forkortelser — Forkortelser
People's Repu-Folkerepu-Folkerepu- blic of Chinabliken Kinabliken China
North VietrramNordvietrramNord-V ietrram North KoreaNordkoreaNord-Korea
MongoliaDen mongolskeMongolia" Folkerepublik
162
I tabellen skall första radens rubrik ersättas med följande: Prop. 1994/95:19
Bilaga 20 "Warenbezeichnung — Nr. des GZT —
Désignation des produits — No. du T.D.C. -—
Designazione dei prodotti — N. della T.D.C. —
Opgave van de produkten — Nr. G.D.T. —
Description of product — CCT No —
Varebeskrivelse — Pos. nr. i FFT —-
Vareslag — Pos. nr. i FTT _"
8.Rådets direktiv (EEG) nr 70/509/EEG av den 27 oktober 1970 EGT nr L 254, 23.11.1970, s. 1
I bilaga A första sidan skall noten ersättas med följande:
"'Belgien: Office national du ducroire/ Nationale Delcrederedienst
Danmark: Eksportkreditrådet
Tyskland: Förbundsrepubliken Tyskland
Frankrike: Compagnie francaise d'assurance pour le commerce extérieur Irland: The Minister for Industry and Commerce
Italien: Istituto nazionale delle assicurazioni
Luxemburg: Office du ducroire du Luxembourg
Nederländerna: Nederlandsche Credietverzekering, Maatschappij N.V. Norge: Garanti-Instituttet for Eksportkreditt
Storbritannien: The Exports Credits Guarantee department" 163
40 Riksdagen 1994/95. I saml. Nr 19. Bilaga 1.3—2]
9.Rådets direktiv (EEG) nr 70/510/EEG av den 27 oktober 1970 Prop. 1994/95: 19 EGT nr L 254, 23.11.1970, s. 26 Bilaga 20
I bilaga A första sidan skall noten ersättas med följande:
”Belgien: Office national du ducroire/ Nationale Delcrederedienst Danmark: Eksportkreditrådet
Tyskland: Förbundsrepubliken Tyskland
Frankrike: Compagnie francaise d'assurance pour le cormnerce extérieur Irland: The Minister for Industry and Commerce
Italien: Istituto nazionale delle assicurazioni
Luxemburg: Office du ducroire du Luxembourg
Nederländerna: Nederlandsche Credietverzekering, Maatschappij N.V. Norge: Garanti—Instituttet for Eksportkreditt
Storbritannien: The Exports Credits Guarantee department"
164
IX. SOCIALPOLITIK Prop. 1994/95:19 Bilaga 20
1.Rådets förordning (EEG) nr [408/71 av den 14 juni 1971. EGT nr L 149, 5.7.1971, s. 2
Artikel 1 j skall ersättas med följande:
"j) lagstijining: i förhållande till varje medlemsstat, nuvarande eller kommande lagar och andra författningar om de grenar av och system för social trygghet som täcks av artikel 4.1 och 4.2 samt alla andra beslut om åtgärder för att genomföra sådana grenar och system.
Uttrycket omfattar inte bestämmelser i nuvarande eller kommande kollektivavtal även om de genom myndighetsbeslut har gjorts tvingande eller fått sitt tillämpningsområde utvidgat. Om emellertid sådana bestämmelser
i) tjänar till att uppfylla ett krav på obligatorisk försäkring, som tillkommit genom de lagar och andra förfatmingar som avses i före- gående stycke, eller
ii) skapar ett system som administreras av samma organ som adnrinistrerar de system som tillkommit genom författningar som avses i föregående stycke,
kan begränsningen i uttrycket när som helst hävas genom att den berörda medlemsstaten avger en förklaring som specificerar de system som denna förordning skall gälla. En sådan förklaring skall anmälas och offent- liggöras enligt bestämmelserna i artikel 96.Bestämmelsema i föregående stycke skall inte leda till att system för vilka förordning nr 3 har gällt undantas från denna förordnings tillämpningsområde."
I artikel 1, efter 5 skall följande nya stycke läggas till:
"s) a) Bosättningsperioder: perioder som definieras eller erkänns som sådana i den lagstiftning enligt vilken de har fullgjorts eller anses vara fullgjorda. " Artikel 15 .1 skall ersättas med följande:
"1 .Artiklarna 13 och 14 skall inte gälla frivillig försäkring eller frivillig fortsättningsförsäkring såvida det i en medlemsstat, för någon av de grenar som anges i artikel 4, inte finns annat än ett frivilligt försäkringssystem. "
165
Artikel 18, rubriken och punkt 1 ersätts med följande: Prop. 1994/95: 19
Bilaga 20 " Sammanläggning av försäkrings-, eller anställningsperioder
1.Den behöriga institutionen i en medlemsstat, vars lagstiftning kräver att försäkrings-, eller anställningsperioder har fullgjorts för att någon skall få. bibehålla eller återfå en rätt till förmåner, skall i den utsträckning som behövs beakta försåkrings-, eller anställnings- perioder som har fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstifming såsom perioder som har fullgjorts enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar."
Artikel 19.2 skall ersättas med följande:
"2.Bestämmelsema i punkt 1 gäller också familjemedlemmar som bor inom en annan medlemsstats territorium än den behöriga statens, i den mån de inte har rätt till sådana förmåner enligt lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium de är bosatta."
Artikel 20 skall ersättas med följande:
"Artikel 20
Gränsarbetare och deras familjemedlemmar — Särskilda regler
Också gränsarbetare kan få förmåner inom den behöriga statens territorium. Sådana förmåner skall utges av den behöriga institutionen enligt denna stats lagstiftning som om personen vore bosatt i den staten. Hans familjemedlemmar kan få förmåner på samma villkor. För detta krävs dock. utom i brådskande fall, en överenskommelse mellan de berörda staterna, mellan de behöriga myndigheterna i dessa stater eller, om en sådan överenskommelse saknas. ett i förväg lämnat medgivande av den behöriga institutionen. "
Artikel 22.3 skall ersättas med följande:
"3.Bestärnmelsema i punkt 1 och 2 gäller också en anställds fanrilje- medlemmar. "
Artikel 25.3 skall ersättas med följande:
"3. Om en arbetslös person uppfyller villkoren för rätt till förmåner vid sjukdom eller moderskap enligt lagstiftningen iden medlemsstat som svarar för kostnaderna för förmåner vid arbetslöshet, i förekommande fall med beaktande av bestämmelserna i artikel 18, har hans familjemedlemmar rätt till dessa förmåner, oavsett inom vilken medlemsstats territorium de är bosatta eller vistas. Sådana 166 förmåner skall utges
Bilaga 20
ii)
vad gäller vårdförmåner, av institutionen på bosättnings- eller vistelseorten enligt bestämmelserna i den lagstiftning som denna till- ämpar för den behöriga institutionens räkning i den medlemsstat som ansvarar för kostnaden för arbetslöshetsförmånema,
vad gäller kontantförmåner, av den behöriga institutionen i den medlemsstat som ansvarar för kostnaden för förmåner vid arbetslöshet enligt bestämmelserna i den lagstiftning som denna tillämpar . "
Artikel 27 och rubriken till denna skall ersättas med följande:
"Artikel 27
Rätt till pensioner enligt lagstiftningen i fiera stater om det Hnns rätt till förmåner i bosättningslandet En pensionär som har rätt till pensioner enligt lagstiftningen i två eller flera medlemsstater, och som har rätt till förmåner enligt lagstiftningen iden medlemsstat inom vars territorium han är bosatt, i förekommande fall med beaktande av bestämmelserna i artikel 18 och bilaga 5, skall, tillsammans med sina familjemedlemmar, få sådana förmåner från institutionen på bosättningsorten och på denna institutions bekostnad som om personen vore en pensionär med rätt till pension endast enligt den sismämnda medlemsstatens lagstiftning."
Artikel 28.1 och denna artikels rubrik skall ersättas med följande:
"Rätt till pensioner enligt lagstiftningen i en eller Hera stater i fall då rätt till förmåner saknas i bosättningslandet
1. En pensionär som har rätt till pension enligt en medlemsstats lagstiftning eller till pensioner enligt två eller flera medlemsstaters lagstiftning och som inte har rätt till förmåner enligt lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium han är bosatt, skall ändå få sådana förmåner för egen del och för sina familjemedlemmar om han skulle ha rätt till det enligt medlemsstatens lagstiftning eller åt—' minstone enligt lagstiftningen i en av de medlemsstater som är behöriga att utge pensioner, i förekommande fall med beaktande av bestämmelserna i artikel 18 och bilaga 6, om han vore bosatt inom en sådan stats territorium. Förmånerna skall utges under följande förutsättningar:
a) Vårdförmåner skall utges för den institutions räkning som avses i punkt 2 av institutionen på bosättningsorten som om personen vore en pensionär enligt lagstiftningen i den stat inom vars territorium han är bosatt och hade rätt till sådana förmåner.
Prop. 1994/95: 19
167
b) Kontantförmåner skall, i förekommande fall, utges av den Prop. 1994/95:19 institution som är behörig enligt reglerna i punkt 2 enligt den Bilaga 20 lagstifming som denna tillämpar. Efter överenskommelse mellan den behöriga institutionen och institutionen på bosättningsorten kan dock sådana förmåner utges av den sismämnda institutionen för den förstnämnda institutionens räkning enligt den behöriga statens
lagstifming."
Artikel 29 skall ersättas med följande:
"Artikel 29
Familjemedlemmars bosättning i en annan stat än den i vilken pensionären är bosatt — Flyttning till den stat där pensionären är bosatt
]. Familjemedlemmar till en pensionär, som har rätt till pension enligt en medlemsstats lagstiftning eller till pensioner enligt två eller Hera medlemsstaters lagstiftning, bosatta inom en annan medlemsstats territorium än det inom vilket pensionären är bosatt skall, om denne har rätt till förmåner enligt en medlemsstats lagstiftning, få förmåner som om pensionären vore bosatt inom samma territorium som de. Förmåner utges enligt följande villkor:
a) Vårdförmåner utges av institutionen på den ort där familjemedlemmama är bosatta enligt bestämmelserna i den lagstiftning som institutionen tillämpar på bekostnad av institutionen på pensionärens bosättningsort.b)Kontantförmåner utges i förekommande fall av den behöriga institutionen, bestämd enligt artikel 27 eller 28.2, enligt bestämmelserna i den lagstiftning som denna tillämpar. Efter överenskommelse mellan den behöriga institutionen och institutionen på den ort där familjemedlemmama är bosatta kan dock sådana förmåner utges av den sismämnda institutionen för den förstnämnda institutionens räkning enligt bestämmelserna i den behöriga statens lagstiftning.
2. Familjemedlemmar som avses i punkt 1 och som bosätter sig i den medlemsstat där pensionären är bosatt skall få följande förmåner:
a) Vårdförmåner enligt bestämmelsema i den statens lagstiftning, även om de redan har fått förmåner för samma fall av sjukdom eller moderskap innan de flyttade.
b) Kontantförmåner som i förekommande fall utges av den behöriga institutionen, bestämd enligt bestämmelserna i artikel 27 eller 28.2, enligt den lagstiftning som denna tillämpar. Efter överenskommelse mellan den behöriga institutionen och institutionen på den ort där 168 pensionären är bosatt kan dock sådana förmåner utges av den
sistnämnda institutionen för den förstnämnda institutionens räkning Prop. 1994/95:19 enligt bestämmelserna i den behöriga statens lagstiftning." Bilaga 20
Artikel 31 skall ersättas med följande:
"A rtikel 31
En pensionärs och/eller hans familjemedlemmars vistelse i en annan stat än den där de är bosatta
En pensionär enligt artikel 27 eller 28 skall, tillsammans med sina familjemedlemmar, vid vistelse inom en annan medlemsstat än den där de är bosatta, få följande förmåner:
a) Vårdförmåner som utges av institutionen på vistelseorten enligt bestämmelserna i den lagstiftning som denna tillämpar på bekostnad av institutionen på den ort där pensionären är bosatt.
b) Kontantförmåner som i förekommande fall utges av den behöriga institutionen, bestämd enligt bestämmelserna i artikel 27 eller 28.2, enligt bestämmelserna i den lagstiftning som denna tillämpar. Efter överenskommelse mellan den behöriga institutionen och institutionen på vistelseorten kan dock dessa förmåner utges av den sistnämnda inStitutionen för den förstnämnda institutionens räkning enligt bestämmelserna i den behöriga statens lagstiftning."Artikel 33 skall ersättas med följande:
"Artikel 33 Avgifter som betalas av pensionärer
Den institution i en medlemsstat som svarar för betalningen av en pension och som tillämpar en lagstiftning med regler om avdrag på pensioner för avgifter för sjukdom och moderskap skall vara behörig att göra sådana avdrag, beräknade enligt lagstiftningen i fråga, på den pension som institutionen utger i den mån kostnaden för förmånerna enligt artikel 27, 28, 29, 31 och 32 skall betalas av en institution i denna medlemsstat. "
Artikel 34 skall ersättas med följande: "Artikel 34 Allmänna bestämmelser
1. Artikel 27—33 gäller inte i fall då en pensionär eller hans familjemedlemmar har rätt till förmåner enligt en medlemsstats
169
l agstiftning på grund av förvärvsverksamhet. I ett sådant fall skall Prop. 1994/95:19 personen, vid tillämpningen av detta kapitel, anses vara anställd eller Bilaga 20 en familjemedlem till en anställd."
Rubriken till kapitel 2 avsnitt 1 i avdelning IH skall ersättas med följande:
"Anställda som omfattas av endast sådan lagstiftning enligt vilken invaliditetsförmånemas storlek är oberoende av försäkrings- eller bosättnings-periodemas lång "
Artikel 37.1 skall ersättas med följande:
"1. En anställd som i en följd eller växelvis har omfattats av två eller fiera medlemsstaters lagstifming och som har fullgjort försäkringsperioder eller bosättningsperioder uteslutande enligt lagstiftning där invaliditetsfönnånernas storlek är oberoende av för- säkringsperiodernas respektive bosättningsperiodemas längd, skall få förmåner i enlighet med bestämmelserna i artikel 39. Denna artikel skall inte beröra sådana pensionshöjningar eller tillägg för barn som har beviljats enligt bestämmelserna i kapitel 8."
Artikel 38.1 och den artikelns rubrik skall ersättas med följande: "Sammanläggning av försäkrings- eller bosättningsperioder
1. Den behöriga institutionen i en medlemsstat, vars lagstifming kräver att försäkrings- eller bosättningsperioder har fullgjorts för att någon skall få, bibehålla eller återfå rätt till förmåner. skall i den utsträckning som behövs beakta försäkringSperioder som har fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning, liksom i förekommande fall bosättningsperioder som fullgjorts efter grundskoleålder enligt den lagstiftning som gällt för vederbörande i varje annan medlemsstat som kräver att bosätmingsperioder har fullgjorts för att någon skall få rätt till pension, som om de vore perioder som hade fullgjorts enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar."
Rubriken på avsnitt 2 i kapitel 2 i avdelning III skall ersättas med följande:
" Anställda som omfattats antingen av lagstiftning enligt vilken invaliditetsförmånemas storlek är beroende av försäkrings- eller bosättningsperiodemas längd eller av lagstiftning av denna typ och av den typ som avses i avsnitt 1"
170
Artikel 45.1 och rubriken till den artikeln skall ersättas med följande: Prop. 1994/95:19 Bilaga 20 "Beaktande av försäkrings- eller bosättningsperioder, som har fullgjorts enligt de lagstifmingar som en anställd har omfattats av, för att få, bibehålla eller återfå rätt till förmåner
1. Den behöriga institutionen i en medlemsstat, vars lagstifming kräver att försäkrings- eller bosättningsperioder har fullgjorts för att någon skall få, bibehålla eller återfå rätt till förmåner, skall i den utsträckning som behövs beakta försäkringsperioder som har fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning, liksom i förekonunande fall bosättningsperioder som fullgjorts efter grundskoleålder enligt den lagstifming som gällt för vederbörande i varje annan medlemsstat som kräver att bosättningsperioder har fullgjorts för att någon skall få rätt till pension, såsom perioder som har fullgjorts enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar."
I artikel 45 skall följande punkt läggas till som punkt 4:
"4. Om en medlemsstats lagstiftning för beviljande av förmåner kräver att en anställd varit bosatt inom medlemsstatens territorium vid den tidpunkt då försäkringsfallet inträffar och under en viss tid innan dess skall detta villkor anses vara uppfyllt om vederbörande under den tid det gäller varit bosatt inom en annan medlemsstats territorium och antingen omfattats av lagstiftningen i en medlemsstat eller uppburit pension enligt en medlemsstats lagstifming."
Artikel 46.1 och 46.2 skall ersättas med följande:
"1. Om en anställd har omfattats av en medlemsstats lagstiftning och om villkoren för rätt till förmåner är uppfyllda utan att bestäm- melserna i artikel 45 behöver tillämpas, skall den behöriga institutionen i denna medlemsstat, enligt bestämmelserna i den lagstiftning som denna tillämpar, fastställa beloppet för den förmån som svarar mot försäkringsperiodernas eller bosättningsperiodemas totala längd enligt denna lagstiftning.
Denna institution skall också beräkna beloppet för den förmån som skulle erhållas med tillämpning av reglerna i punkt 2 a och b. Endast det högre av dessa två belopp skall beaktas.
2. Om en anställd har omfattats av lagstiftningen i en medlemsstat och om villkoren för rätt till förmåner inte är uppfyllda utan att bestämmelsema i artikel 45 beaktas, skall den behöriga institutionen i den medlemsstaten tillämpa följande regler:
&) Institutionen skall beräkna det teoretiska beloppet för den förmån som personen skulle kunna begära om alla försäkrings- eller 171 bosättningsperioder som har fullgjorts enligt lagstiftningen i de
medlemsstater som den anställde har omfattats av hade fullgjorts i Prop. 1994/95:19 den medlemsstaten och enligt den lagstiftning som institutionen Bilaga 20 tillämpar den dag då förmånen beviljas. Om förrnånens belopp enligt den lagstiftningen inte är beroende av de fullgjorda periodernas längd, skall detta belopp anses utgöra det teoretiska belopp som avses i detta stycke.
b) Institutionen skall sedan fastställa förrnånens faktiska belopp på grundval av det teoretiska belopp som avses i föregående stycke och proportionen mellan längden av de försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts innan försäkringsfallet inträffar enligt den lagstiftning som denna institution tillämpar och den totala längden av de försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt alla de berörda medlemsstaternas lagstiftningar innan försäkringsfallet inträffade.
c) Om den totala längden av de försäkrings- och bosättningsperioder som har fullgjorts innan försäkringsfallet inträffar enligt alla de berörda medlemsstaternas lagstiftningar är längre än den maximiperiod som krävs enligt lagstiftningen i en av dessa medlemsstater för rätt till oreducerad förmån, skall den behöriga institutionen i denna stat, när den tillämpar bestämmelserna i denna punkt, beakta denna maximiperiod i stället för de fullgjorda periodernas totala längd. Denna beräkningsmetod får inte leda till att institutionen måste utge en förmån med högre belopp än det som har fastställts för oreducerad förmån i den lagstiftning som den tillämpar.
(1) Vid tillämpningen av de beräkningsregler som avses i denna punkt skall förfarandet för att beakta perioder som sarnmanträffar fastställas i den tillämpnings förordning som avses i artikel 97."
Artikel 47.1 b, c och d samt 47.2 skall ersättas med följande:
"b) Om förmåner enligt en medlemsstats lagstiftning beräknas på grundval av storleken av inkomster, avgifter eller ökningar, skall denna stats behöriga institution fastställa de inkomster, avgifter och ökningar som skall beaktas med avseende på försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt andra medlemsstaters lagstiftning på grundval av de genomsnittliga inkomster, avgifter eller ökningar som har godtagits med avseende på de försäkringsperioder som har fullgjorts enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar.
c) Om förmåner enligt en medlemsstats lagstiftning beräknas på grundval av standardinkomster eller ett fast belopp, skall denna stats behöriga institution godta de standardinkomster eller det fasta belopp, som skall beaktas av den med avseende på försäkrings- eller 172 bosättningsperioder som har fullgjorts enligt andra medlemsstaters
lagstiftning, som lika med de standardinkomster eller det fasta Prop. 1994/95:19 belopp eller i förekommande fall med de genomsnittliga Bilaga 20 standardinkomster eller det fasta belopp som svarar mot de försäkringsperioder som har fullgjorts enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar.
d) Om förmåner enligt en medlemsstats lagstifming för vissa perioder beräknas på grundval av inkomsternas storlek och för andra perioder på grundval av standardinkomster eller ett fast belopp, skall denna stats behöriga institution, med avseende på försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt andra medlemsstaters lagstifming, beakta de inkomster eller fasta belopp som har fastställts enligt bestämmelsema i b eller c ovan eller i förekommande fall genomsnittet av dessa inkomster eller fasta belopp. Om förmåner beräknas på grundval av standardinkomster eller ett fast belopp för alla perioder som har fullgjorts enligt den lagstifming som den behöriga institutionen tillämpar, skall institutionen godta de inkomster, som skall beaktas med avseende på försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt andra medlemsstaters lagstiftningar. som är lika med de fiktiva inkomster som svarar mot standardinkomstema eller det fasta beloppet.
2. Bestämmelserna i en medlemsstats lagstiftning om indexering av de faktorer som skall beaktas vid beräkningen av förmåner skall i förekommande fall tillämpas på de faktorer som skall beaktas av denna medlemsstats behöriga institution enligt bestämmelserna i punkt 1 med avseende på försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt andra medlemsstaters lagstiftning."
Artikel 48.1 och denna artikels rubrik skall ersättas med följande: "Försäkrings- eller bosättningsperioder kortare än ett år
1. Om den totala längden av försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt en medlemsstats lagstifming inte uppgår till ett år och ingen rätt till förmån finns enligt denna lagstiftning med anledning av endast dessa perioder, skall utan hinder av bestämmelserna i artikel 46.2 institutionen i denna stat inte vara skyldig att bevilja förmåner med anledning av sådana perioder."
Artikel 48.3 skall ersättas med följande:
3. Om tillämpningen av bestämmelsema i punkt 1 skulle leda till att alla institutioner i de berörda medlemsstaterna befrias från sina
skyldigheter, skall förmåner beviljas uteslutande enligt lagstiftningen
i den sista av de stater vars villkor är uppfyllda som om alla försäkrings- och bosättningsperioder som har fullgjorts och beaktats enligt bestämmelserna i artikel 45.1 och 45.2 hade fullgjorts enligt 173 denna stats lagstiftning."
Rubriken till artikel 49 skall ersättas med följande: Prop. 1994/95:19 Bilaga 20 Beräkning av förmåner för en person som inte samtidigt uppfyller villkoren i alla lagstiftningar enligt vilka försäkrings- eller bosättningsperioder har fullgjorts
Artikel 49.1 b skall ersättas med följande: "b) Undantag:
i) Om personen uppfyller villkoren i åtminstone två lagstiftningar utan att åberopa försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt de lagstiftningar vars villkor inte är uppfyllda, skall dessa perioder inte beaktas vid tillämpningen av bestämmelserna i artikel 46.2.
ii) Om personen uppfyller villkoren i endast en lagstiftning utan att åberopa försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt lagstiftningar vars villkor inte är uppfyllda, skall det fönnånsbelopp som skall utges beräknas enligt bestämmelserna i endast den lagstiftning vars villkor är uppfyllda, med beaktande av endast de perioder som har fullgjorts enligt den lagstiftningen."
Artikel 50 skall ersättas med följande:
"Artikel 50
Beviljande av ett tillägg när det totala fönnånsbeloppet enligt de olika medlemsstaternas lagstiftningar inte uppgår till det fastställda minimibeloppet iden stat inom vars territorium mottagaren är bosatt
En förmånstagare på vilken detta kapitel är tillämpligt får inte, i den stat inom vars territorium han är bosatt och enligt vars lagstiftning en förmån utges till honom, beviljas en förmån som är mindre än den minimiförmån som har fastställts enligt denna lagstiftning för en försäkrings- eller bosättningsperiod som är lika med alla försäkringsperioder som har beaktats vid betalning enligt bestämmelserna i de föregående artiklarna. Den behöriga institutionen i denna stat skall under den tid han är bosatt inom dess territorium om det behövs betala ut ett tillägg till honom som uppgår till skillnaden mellan det totala förmånsbelopp som skall betalas ut enligt detta kapitel och minimiförmånsbeloppet. "
Rubriken till avsnitt 1 i kapitel 4 i avdelning III skall ersättas med följande:
"Gemensamma bestämmelser" 174
Efter denna rubrik skall följande läggas till som artikel 51a Prop. 1994/95: 19
Bilaga 20 "Artikel 51a
Sammanläggning av försäkrings- och anställningsperioder
1. Den behöriga institutionen i en medlemsstat, vars lagstiftning kräver att anställningsperioder har fullgjorts för att någon skall få, bibehålla eller återfå rätt till förmåner, skall i den utsträckning som behövs beakta försäkrings— eller anställningsperioder som har fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstifming, som om de vore perioder som hade fullgjorts enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar. "
Före artikel 52 skall "Avsnitt 1" ersättas med "Avsnitt 2" Artikel 57.3 c skall ersättas med följande:
"c) Kontantförmåner, däribland livräntor skall fördelas mellan de behöriga institutionerna i de medlemsstater på vilkas territorier den drabbade utövat en sysselsättning vid vilken han kan ha ådragit sig sjukdomen. denna fördelning skall göras proportionellt enligt fullgjorda pensionsperioder eller bosättningsperioder som avses i artikel 45.1. som fullgjorts enligt lagstiftningen i var och en av dessa stater, i förhållande till den totala längden på dessa försäkrings- eller bosättningsperioder som fullgjorts enligt staternas lagstiftning vid det datum förmånema betalas ut."
Före artikel 60 skall "Avsnitt 2" ersättas med "Avsnitt 3" Före artikel 61 skall "Avsnitt 3" ersättas med "Avsnitt 4" Före artikel 63 skall "Avsnitt 4" ersättas med "Avsnitt 5" Artikel 72 skall ersättas med följande:
"Artikel 72 Sammanläggning av försäkrings- eller anställningsperioder
Om lagstiftningen i en medlemsstat för rätt till förmåner ställer krav på fullgjorda försäkrings— eller anställningsperioder, skall den be- - höriga institutionen i den staten i nödvändig utsträckning beakta försäkrings- och anställningsperioder som har fullgjorts i en annan medlemsstat som om dessa perioder hade fullgjorts enligt den egna lagstiftningen."Artikel 79.1 a skall ersättas med följande:
"a) Om denna lagstifming föreskriver att rätten att få, bibehålla 175 eller återfå förmåner är beroende av längden av försäkrings—,
anställnings- eller bosättningsperioder eller perioder av verksamhet Prop. 1994/95: 19 som egenföretagare, skall längden i förekommande fall fastställas Bilaga 20 med beaktande av bestämmelserna i artikel 45 eller artikel 72."
Följande skall läggas till i artikel 79:
"4. För tillämpningen av bestämmelserna i punkt 2 liksom bestämmelserna i artikel 77.2 b ii och 78.2 b ii skall bosättningsperioder som fullgjorts efter den obligatoriska grundskoleåldem för vederbörande enligt en lagstifming som kräver fullgjorda bosättningsperioder för rätten till förmåner, räknas som försäkringsperioder. "
I artikel 82.1 skall ordet "trettiosex" ersättas med ordet "sextio". Artikel 94.1-7 skall ersättas med följande:
"1.Ingen rätt skall förvärvas enligt denna förordning för en period före datum för dess ikraftträdande eller före den dag då förordningen började gälla inom den berörda medlemsstatens territorium.
2. Alla försäkringsperioder och i förekommande fall alla anställnings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt en medlemsstats lagstiftning före datum för denna förordnings ikraftträdande eller före den dag då förordningen började gälla inom denna medlemsstats territorium skall beaktas vid fastställande av rätt till förmåner enligt denna förordning.
3. Om något annat inte följer av bestämmelserna i punkt 1 skall rätt till förmåner enligt denna förordning förvärvas även om rätten hänför sig till ett försäkringsfall som inträffade datum för denna förordning ikraftn'ädande eller före den dag då förordningen började gälla inom den berörda medlemsstatens territorium.
4. Varje förmån som inte har beviljats eller som har innehållits på grund av en persons medborgarskap eller bosättningsort skall efter ansökan av honom beviljas eller utges från och med datum för denna förordnings ikraftträdande eller den dag då denna förordning började gälla inom den berörda medlemsstatens territorium, under förutsättning att den rätt som tidigare har fastställts inte har medfört utbetalning av ett engångsbelopp.
5. Rättigheter för personer, som har beviljats pension före datum för denna förordnings ikraftträdande eller den dag då denna förordning började gälla inom den berörda medlemsstatens territorium, kan på begäran avden berörda personen omprövas med beaktande av bestämmelserna i denna förordning. Denna bestämmelse skall även gälla andra förmåner som avses i artikel 78.
176
6. Om en ansökan som avses i punkt 4 eller 5 lämnas in inom två Prop. 1994/95:19 år från datum för denna förordnings ikraftträdande eller från den dag Bilaga 20 då förordningen började gälla inom den berörda medlemsstatens territorium, skall rättigheter som har förvärvats enligt _ denna förordning gälla från denna dag, och bestämmelserna i en annan medlemsstats lagstiftning om förverkande av eller begränsning i rätten till förmåner kan inte åberopas mot den berörda personen.
7. Om en ansökan som avses i punkt 4 eller 5 lämnas in efter utgången av tvåårsperioden efter datum för denna förordnings ikraftträdande eller efter den dag då förordningen började gälla inom den berörda medlemsstatens territorium, skall rättigheter som inte har förverkats eller inte har fallit bon genom en tidsspärr, gälla från den dag då ansökan länmades in, såvida inte förmånligare be- stämmelser gäller enligt en medlemsstats lagstiftning."
Artikel 94.9 skall ersättas med följande:
"9. Tillämpningen av bestämmelserna i artikel 73.2 får inte ha till följd en minskning av de förmåner som beviljas personer vid datum för denna förordnings ikraftträdande eller den dag då förordningen började gälla inom den berörda medlemsstatens territorium. För personer som vid detta datum uppbar större förmåner till följd av ömsesidiga avtal som slutits med Frankrike, skall dessa avtal vad de berörda personerna beträffar tillämpas lika länge som de omfattas av fransk lagstiftning. Därvid skall det bortses från avbrott som varar kortare tid än en månad och från perioder för vilka arbetslöshets- eller sjukförsäkringsförmåner utbetalas. Tillämpnings förfaranden för dessa bestämmelser fastställs i tillämpningsbestämmelsema som åsyftas i artikel 97."
Bilaga 1 skall ersättas med följande: "BILAGA ]. (Förordningens artikel 1 u)
Särskilda förmåner vid barns födelse som enligt artikel 1 u inte omfattas av förordningen
A. BELGIEN Födelsebidrag . B. DANMARK
Inga. 177
C. TYSKLAND Prop. 1994/95:19 Bilaga 20
Inga.
D. FRANKRIKE
a) Havandeskapsbidrag.
b) Bidrag efter födelsen enligt socialförsäkringslagen .
E. IRLAND
Inga.
F. ITALIEN
Inga.
G. LUXEMBURG
Födelsebidrag.
H. NEDERLÄNDERNA
Inga.
I. NORGE
Inga.
] . STORBRITANNIEN
Inga. "
I bilaga II skall A och B ersättas med följande: "A
Bestämmelser i konventioner om social trygghet som förblir i kraft oaktat förordningens artikel 6
(Förordningens artikel 7.2 c) 1. BELGIEN—DANMARK
Ingen konvention. 178
2. BELGIEN—TYSKLAND Prop. 1994/95:19 Bilaga 20
a) Artiklarna 3 och 4 i slutprotokollet av den 7 december 1957 till den allmärma konventionen av samma dag i den utformning de har enligt tilläggsprotokollet av den 10 november 1960.
b) Tilläggsprotokoll 3 av den 7 december 1957 till den allmänna konventionen av samma dag i den utformning den har enligt tilläggsprotokollet av den 10 november 1960 (utbetalning av pensioner och livräntor för tiden före den allmänna konventionens ikraftträdande).
3. BELGIEN—FRANKRIKE
a) Artiklarna 13, 16 och 23 i tilläggskonventionen av den 17 januari 1948 till den allmänna konventionen av samma dag (arbetare i gruv- och liknande företag).
b) Skriftväxlingen av den 27 februari 1953 (tillämpning av artikel 4.2 i den allmänna konventionen av den 17 januari 1948).
c) Skriftväxlingen av den 29 juli 1953 om bidrag till äldre arbetstagare.
4. BELGIEN—IRLAND Ingen konvention. 5. BELGIEN—ITALIEN Artikel 29 i konventionen av den 30 april 1948. 6. BELGIEN—LUXEMBURG a) Artiklama 3, 4, 5. 6 och 7 i konventionen av den 16 november 1959 i den utformning de har enligt konventionen av den 12 februari 1964 (gränsarbetare). b) Skriftväxlingen av den 10 och 12 juli 1968 om egenföretagare. 7. BELGIEN—NEDERLÄNDERNA Ingen.
8. BELGIEN—NORGE
Ingen.
179
41 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 19. Bilaga 13—21
9. BELGIEN—STORBRITANNIEN Prop. 1994/95:19 Bilaga 20 Ingen.
10. DANMARK—TYSKLAN D
3) Artikel 3.4 i konventionen om social trygghet av den 14 augusti 1953.
b) Punkt 15 i slutprotokollet till ovannämnda konvention.
c) Tilläggsavtalet av den 14 augusti 1953 till ovannämnda konvention.
11. DANMARK—FRANKRIKE
Ingen.
12. DANMARK—IRLAND
Ingen konvention.
13. DANMARK—ITALIEN
Ingen konvention.
14. DANMARK—LUXEMBURG Ingen konvention.
15. DANMARK—NEDERLÄNDERNA Ingen konvention.
16. DANMARK—NORGE
Ingen konvention.
17. DANMARK—STORBRITANNIEN Ingen.
18.TYSKLAND—FRANKRIKE
a) Artikel 11.1, artikel 16 andra stycket och artikel 19 i den allmänna konventionen av den 10 juli 1950.
b) Artikel 9 i tilläggsavtal nr 1 av den 10 juli 1950 till den allmänna 180 konventionen av samma dag (arbetare i gruv- och liknande företag).
c) Tilläggsavtal nr 4 av den 10 juli 1950 till den allmänna Prop. 1994/95:19 konventionen av samma dag, i den utformning den har enligt Bilaga 20 tilläggsavtalet nr 2 av den 18 juni 1955.
d) Avdelningar I och III i tilläggskonvention nr 2 av den 18 juni 1955.
e) Punkterna 6, 7 och 8 i det allmänna protokollet av den 10 juli 1950, till den allmänna konventionen av samma dag.
f) Avdelningar II, III och IV i avtalet av den 20 december 1963 (social trygghet i Saar).
19. TYSKLAND—IRLAND Ingen konvention.
20. TYSKLAND—ITALIEN
a) Artikel 3.2, artikel 23.2, artiklarna 26 och 36.3 i konventionen av den 5 maj 1953 (social trygghet).
b) Tilläggsavtalet av den 12 maj 1953 till konventionen av den 5 maj 1953 (utbetalning av pensioner för tiden före konventionens ikraftträdande).
21 . TYSKLAND—LUXEMB UR G
Artiklarna 4, 5, 6 och 7 i fördraget av den 11 juli 1959 (Ausgleichsvertrag) (lösning av tvisten mellan Tyskland och Luxemburg) och artikel 11.2 b i konventionen av den 14 juli 1960 (förmåner vid sjukdom och moderskap för personer som valt att omfattas av lagstiftningen i ursprungslandet).
22. TYSKLAND—NEDERLÄNDERNA a) Artikel 3.2 i konventionen av den 29 mars 1951.
b) Artiklarna 2 och 3 i tilläggsavtalet nr 4 av den 21 december 1956 till konventionen av den 29 mars 1951 (avgörande av frågan om rättigheter enligt den tyska socialförsäkringen förvärvade av nederländska arbetstagare under tiden 13 maj 1940 — 1 september 1945).
23 TYSKLAND—NOR GE
Ingen. 181
24. TYSKLAND—STORBRITANNIEN Prop. 1994/95:19
Bilaga 20 a) Artikel 3.6 och artikel 7.2—7.6 i konventionen om social trygghet av den 20 april 1960.
b) Artiklarna 2—7 i slutprotokollet till konventionen om social trygghet av den 20 april 1960.
c) Artikel 2.5 och artikel 5.2—5.6 i konventionen om arbetslöshets- försäkring av den 20 april 1960.
25. FRANKRIKE—IRLAN D
Ingen konvention. 26. FRANKRIKE—ITALIEN
a) Artiklarna 20 och 24 i den allmänna konventionen av den 31 mars 1948.
b) Skriftväxlingen av den 3 mars 1956 (sjukförsäkringsförmåner till säsongarbetare inom jordbruket).
27. FRANKRIKE—LUXEMBURG
Artiklarna 11 och 14 i tilläggsavtalet av den 12 november 1949 till den allmänna konventionen av samma dag (arbetare i gruv- och liknande företag).
28. FRANKRIKE—NEDERLÄNDERNA
Artikel 11 i tilläggsavtalet av den 1 juni 1954 till den allmänna konventionen av den 7 januari 1950 (arbetare i gruv— och liknande företag).
29. FRANKRIKE—NORGE
Ingen.
30. FRANKRIKE—STORBRITANNIEN
Skriftväxlingen av den 27 och 30 juli 1970 om social trygghet för lärare från Storbritannien som tillfälligt arbetar i Frankrike enligt kulturkonventionen av den 2 mars 1948.
31. IRLAND—ITALIEN
Ingen konvention. 1 82
32. IRLAND—LUXEMBURG Prop. 1994/95:19 Bilaga 20 Ingen konvention.
33. IRLAND—NEDERLÄNDERNA
Ingen konvention.
34.1RLAND—NORGE
Ingen konvention.
35. IRLAND—STORBRITANNIEN
Ingen.
36. ITALIEN—LUXEMBURG
Artikel 18.2 och artikel 24 i den allmänna konventionen av den 29 maj 1951.
37. ITALIEN—NEDERLÄNDERNA Artikel 21.2 i den allmänna konventionen av den 28 oktober 1952. 38. ITALIEN—NORGE
Ingen konvention.
39. ITALIEN—STORBRITANNIEN Ingen.
40. LUXEMBURG—NEDERLÄNDERNA Ingen.
41. LUXEMBURG—NORGE
Ingen konvention.
42. LUXEMBURG—STORBRITANNIEN Ingen.
43. NEDERLÄNDERNA—NORGE
Ingen konvention. 183
44. NEDERLÄNDERNA—STORBRITANNIEN Prop. 1994/95:19
Bilaga 20 Ingen.
45. NORGE—STORBRITANNIEN
Ingen. B
Konventionsbestämmelser som inte är tillämpliga på alla de personer som omfattas av förordningen
(Förordningens artikel 3.3) 1. BELGIEN—DANMARK
Ingen konvention. 2. BELGIEN—TYSKLAND
a) Artiklarna 3 och 4 i slutprotokollet av den 7 december 1957 till den allmänna konventionen av sanuna dag i den utformning de har enligt tilläggsprotokollet av den 10 november 1960.
b) Tilläggsprotokoll nr 3 av den 7 december 1957 till den allmänna konventionen av samma dag i den utformning den har enligt tilläggsprotokollet av den 10 november 1960 (utbetalning av pensioner och livräntor för tiden före den allmänna konventionens ikraftträdande).
3. BELGIEN—FRANKRIKE
a) Skriftväxlingen av den 29 juli 1953 om bidrag till äldre arbetstagare.
b) Artikel 23 i tilläggsprotokollet av den 17 januari 1948 till den allmänna konventionen av samma dag (arbetare i gruv- och liknande företag).
c) (Skriftväxlingen av den 27 februari 1953 (tillämpning av artikel 4.2 i den allmänna konventionen av den 17 januari 1948).
4. BELGIEN—IRLAN D Ingen.
5. BELGIEN—ITALIEN
184 Ingen.
6. BELGIEN—LUXEMBURG Prop. 1994/95: 19
Bilaga 20 Ingen.
7. BELGIEN—NEDERLÄNDERNA Ingen.
8. BELGIEN—NORGE
Ingen konvention.
9. BELGIEN—STORBRITANNIEN Ingen.
10. DANMARK—TYSKLAND
a) Artikel 3.4 i konventionen om social trygghet av den 14 augusti 1953.
b) Punkt 15 i slutprotokollet till ovannämnda konvention.
b) Tilläggsavtalet av den 14 augusti 1953 till ovannärrmda konvention.
1 1. DANMARK—FRANKRIKE Ingen. 12. DANMARK—IRLAND
Ingen konvention.
13. DANMARK—ITALIEN
Ingen konvention. 14.DANMARK—LUXEMBURG
Ingen konvention.
15. DANMARK—NEDERLÄNDERNA Ingen konvention.
16. DANMARK—NORGE
Ingen konvention. 185
Bilaga 20
17. DANMARK—STORBRITANNIEN Ingen. 18. TYSKLAND—FRANKRIKE
a) Artikel 16 andra stycket och artikel 19 i den allmänna kon— ventionen av den 10 juli 1950.
b) Tilläggsavtal nr 4 av den 10 juli 1950 till den allmänna konventionen av samma dag i den utformning det har enligt tilläggskonvention nr 2 av den 18 juni 1955.
c) Avdelningar I och III i tilläggskonvention nr 2 av den 18 juni 1955.
d) Punkterna 6, 7 och 8 i det allmänna protokollet av den 10 juli 1950 till den allmänna konventionen av samma dag.
e) Avdelningar II, III och IV i avtalet av den 20 december 1963 (social trygghet i Saar).
19. TYSKLAND—IRLAND Ingen konvention.
20. TYSKLAND—ITALIEN
a) Artikel 3.2 och artikel 26 i konventionen av den 5 maj 1953 (s0cial trygghet).
b) Tilläggsavtalet av den 12 maj 1953 till konventionen av den 5 maj 1953 (utbetalning av pensioner för tiden före konventionens ikraftträdande).
21 . TYSKLAND—LUXEMBUR G
Artiklarna 4, 5, 6 och 7 i fördraget av den 11 juli 1959 (lösning av tvisten mellan Tyskland och Luxemburg).
22. TYSKLAND—NEDERLÄNDERNA a) Artikel 3.2 i konventionen av den 29 mars 1951.
b) Artiklarna 2 och 3 i tilläggsavtal nr 4 av den 21 december 1956 till konventionen av den 29 mars 1951 (avgörande av frågan om rättigheter enligt den tyska socialförsäkringen förvärvade av nederländska arbetstagare under tiden 13 maj 1940 — 1 september 1945).
Prop. 1994/95: 19
186
23. TYSKLAND—NORGE . . , Prop. 1994/95:19 - Bilaga 20
Ingen.
24. TYSKLAND—STORBRITANNIEN
a) Artikel 3.1, 3.6 och artikel 7.2—7.6 i konventionen om social trygghet av den 20 april 1960.
b) Artikel 2.5 och artikel 5.2—5.6 i konventionen om arbets- löshetsförsäkring av den 20 april 1960.
25. FRANKRIKE—IRLAND Ingen konvention. 26. FRANKRIKE—ITALIEN
a) Artiklarna 20 och 24 i den allmänna konventionen av den 31 mars 1948.
b) Skriftväxlingen av den 3 mars 1956 (sjukförsäkringsförmåner till säsongarbetare inom jordbruket).
27. FRANKRIKE—LUXEMBURG
Ingen.
28. FRANKRIKE—NEDERLÄNDERNA
Ingen.
29. FRANKRIKE—NORGE
Ingen.
30. FRANKRIKE—STORBRITANNIEN
Skriftväxlingen av den 27 och 30 juli 1970 om social trygghet för lärare från Storbritannien som tillfälligt arbetar i Frankrike enligt kulturkonventionen av den 2 mars 1948.
31. IRLAND—ITALIEN
Ingen konvention.
32. IRLAND—LUXEMBURG
187 Ingen konvention.
33. IRLAND—NEDERLÄNDERNA Prop. 1994/95: 19
Bilaga 20 Ingen konvention.
34. IRLAND—NORGE
Ingen konvention.
35. IRLAND—STORBRITANNIEN Ingen.
36. ITALIEN—LUXEMBURG
Ingen.
37. ITALIEN—NEDERLÄNDERNA Ingen.
38. ITALIEN—NORGE
Ingen.
39. ITALIEN—STORBRITANNIEN Ingen.
40. LUXEMBURG—NEDERLÄNDERNA Ingen.
41. LUXEMBURG—NORGE
Ingen konvention.
42. LUXEMBURG—STORBRITANNIEN Ingen.
43. NEDERLÄNDERNA—NORGE Ingen konvention.
44. NEDERLÄNDERNA—STORBRITANNIEN
Ingen. 188
45. NORGE—STORBRITANNIEN Prop. 1994/95:19 Bilaga 20 Ingen." Bilaga III skall ersättas med följande: "BILAGA III (Förordningens artikel 37.2) Lagstiftning som behandlas i förordningens artikel 37.1, där invaliditetsförmånemas storlek är oberoende av försäkringsperiodernas längd A _BELGIEN Lagstiftningen om det allmänna invaliditetssystemet, det särskilda invaliditetssystemet för gruvarbetare, det särskilda systemet för sjömän i handelsflottan. B —DANMARK Lagen om invaliditetspension (utfärdad den 15 april 1970). C —TYSKLAND Ingen. D —FRANKRIKE All lagstifming om invaliditetsförsäkring med undantag för lagstiftningen om invaliditetsförsäkring enligt systemet för social trygghet för gruvarbetare.
E —IRLAN D
Avdelning 6 i lagen om social trygghet och socialbidrag (Social Welfare Act) av den 29 juli 1970.
F —ITALIEN Ingen. G —LUXEMBURG
Ingen. 189
H —NEDERLÄNDERNA Prop. 1994/95:19
Bilaga 20 Lagen av den 18 februari 1966 om försäkring mot arbetsoförmåga.
I _NORGE
Ingen.
] —STORBRITANNIEN
Lagen om invaliditetsförrnåner av den 14 juli 1971." Bilaga V skall ändras och kompletteras enligt följande:
"A — BELGIEN
...(ingen ändring).
B —DANMARK
1. Som anställd enligt förordningens artikel 1 a ii betraktas var och en som under verksamhet i en arbetsgivares tjänst omfattas av lagstiftningen om olycksfall i arbete eller arbetssjukdomar,
2. Det villkor att en person tidigare har varit obligatoriskt försäkrad mot samma risk under ett system för anställda i samma medlemsstat som föreskrivs i förordningens artikel 1 a ii kan inte göras gällande på personer som är anslutna till erkänd arbetslöshetskassa.
3. De försäkring- eller anställningsperioder som fullgjorts inom en annan medlemsstat än Danmark skall räknas med vid antagandet som medlem av erkänd arbetslöshetskassa som om det rörde sig om anställningsperioder som fullgjorts i Danmark.
4. Anställda, ansökande och berättigade till pension, samt deras familjemedlemmar som uppbär kontantförrnåner enligt tillämpningen av artiklarna 19 och 22, artikel 25.1 och 25.3, artiklarna 26, 28,29 och 31 i förordningen, skall uppbära dessa förmåner enligt samma villkor som de som fastställs i dansk lagstiftning för medlemmar i kategori A, då dessa förmåner skall betalas ut av en institution i en annan medlemsstat än Danmark.
5. Vid tillämpningen av avsnitt III kapitel 1 i förordningen skall familjemedlemmar andra än barn under 16 är
a) till en anställd som omfattas av dansk lagstiftning, eller
b) till en pensionär enligt dansk lagstiftning som är bosatt i Danmark,
190
som huvudsakligen försörjs av den anställde eller pensionären och Prop. 1994/95:19 som är bosatta i en annan medlemsstat än Danmark, vara anslutna Bilaga 20 till samma sjukförsäkringskassa som den anställde eller pensionären, och på samma villkor (ansluten eller betalande medlem, kategori A eller B) som honom.
C — TYSKLAND ...(ingen ändring)
D —FRANKRJKE (ingen ändring) E ——IRLAND
1. Som anställd enligt förordningens artikel 1 a ii betraktas var och en som är obligatoriskt eller frivilligt försäkrad enligt bestämmelserna i del 4 i 1952 års lag och social trygghet och socialbidrag (Social welfare Act 1952)
2. Det villkor att en person tidigare har varit obligatoriskt försäkrad mot samma risk enligt ett system för anställda i samma medlemsstat som föreskrivs i förordningens artikel 1 a iii kan inte göras gällande mot personer som är frivilligt försälaade under systemen för pension, ålderspension eller efterlevandepension eller system för bidrag vid dödsfall.
3. Anställda, ansökande och berättigade till pension, samt deras familjemedlemmar som uppbär sjukvårdsförmåner enligt tillämpningen av artiklama 19 och 22. artikel 25.1 och 25.3, artiklama 26, 28, 29 och 31 i förordningen, skall gratis uppbära de sjukvårdsförrnåner som fastställs i irländsk lagstiftning då dessa
förmåner skall betalas av en institution i en annan medlemsstat än Irland.
4. Om en anställd som omfattas av irländsk lagstiftning drabbas av olycksfall efter att ha lämnat en medlemsstats territorium för att på grund av sin anställning bege sig till en annan medlemsstats territorium, och innan han kommit fram, skall hans rätt till olycksfallsersättning beräknas:
a) som om olycksfallet inträffat på irländskt territorium, och
b) utan avseende till hans frånvaro från irländskt territorium då det skall avgöras om han i sin anställning varit försäkrad enligt ovannämnda lagstiftning.
F —ITALIEN
191 (ingen ändring) .
Prop. 1994/95:19G _LUXEMBURG Bilaga 20
(ingen ändring)
H ——NEDERLÄNDERNA (ingen ändring)
I _NORGE
1. Som anställd enligt förordningens artikel 1 a ii betraktas var och en vars inkomster vid pensionsberäkning faller under inkomstkategoriema som förtecknas i kapitel 6 avsnitt 4. 1 i lag nr 12 av den 17 juni 1966 om nationell försäkring.
2. De kompletterande övergångsbestämmelsema för pensionsberäkning som avses i kapitel.7 avsnitt 5 i lag nr 12 av den 17 juni 1966 om nationell försäkring skall tillämpas på förmånstagare som är bosatta inom en annan medlemsstats territorium än Norges, förutsatt att den anställde har varit bosatt inom norskt territorium:
a) under minst fem år efter sin 16-årsdag och föra den 1 januari 1967. och
b) under minst tio år efter sin lö-årsdag och före sin 70-årsdag, eller före sin död om denna inträffar före sismämnda dag.
a) De förmåner för ensamstående mödrar som fastställs i kapitel 12 avsnitt 2 och 3 andra stycket i lag nr 12 av den 17 juni 166 om nationell försäkring skall utbetalas inom en annan medlemsstats territorium enligt villkoren i den lagen i den mån vederbörande var bosatt på norskt territorium den första dagen i den tionde månaden innan beräknat förlossningsdatum.
b) De förmåner för ensamstående mödrar som fastställs i kapitel 12 avsnitt 2 och 3 andra stycket i lag nr 12 av den 17 juni 166 om nationell försäkring skall bara utgå till personer bosatta i Norge.
J —STORBRITANNIEN
1. Som anställd enligt förordningens artikel 1 a ii betraktas var och en som är skyldig att betala avgift i sin egenskap av avlönad anställd.
2. Om en person vanligen är bosatt inom Storbritanniens territorium, eller sedan sin sista inträde på detta territorium varit skyldig att betala avgift enligt Storbritanniens lagstiftning i sin 192 egenskap av avlönad anställd, och den personen ansöker om att på
grund av arbetsoförmåga, moderskap eller arbetslöshet befrias från Prop. 1994/95:19 skyldigheten att betala avgift under en viss period och att dessa Bilaga 20 avgifter skall tillgodoräknas honom under samma period, skall varje period under vilken han varit sysselsatt på en annan medlemsstats territorium vad denna ansökan beträffar räknas som perioder under vilka han varit sysselsatt inom Storbritanniens territorium. och för vilka avgift betalats i hans egenskap av avlönad anställd enligt Storbritanniens lag.
3. Vid tillämpningen av bestämmelsema i avsnitt III kapitel 3 i förordningen i de fall en kvinna enligt Storbritanniens lagstiftning uppbär ålderspension antingen
a) enligt sin makes försäkring, eller
b) enligt sin egen försäkring och i det fall makens avgifter tagit i beräkning för fastställande av hennes pension och hennes äktenskap upphört genom makens död eller på annat sätt,
skall varje hänvisning till en försäkringsperiod som fullgjorts av henne tas hänsyn till vid beräkningen av ett genomsnitt av avgifter som betalats av hennes make eller som tillgodoräknats honom, som medräknad hänvisning till makens fullgjorda försäkringsperiod.
4. I den mån Storbritannien lagstiftning för beviljande av arbetslöshetsförmåner kräver fullgjorda bosättningsperioder, skall varje försäkrad anses ha varit bosatt inom Storbritanniens territorium under varje period som föregår datum för hans ansökan under vilken han varit bosatt eller fullgjort försäkrings- eller anställningsperioder inom en annan medlemsstats territorium.
5. Om Storbritanniens lagstiftning enligt bestämmelserna iavsnitt II i förordningen är tillämplig på en anställd, skall han. vad beträffar rätt till familjebidrag, behandlas
a) som om han, hans barn, eller annan person som han har försörjningsplikt för, vore född inom Storbritanniens territorium, i det fall födelseorten är inom en anan medlemsstats territorium, och
b) som om han hade normalt bott i Storbritannien och vistats där under hela den försäkrings- eller anställningsperiod han fullgjort inom en annan medlemsstats territorium eller enligt dess lagstiftning.
6. Om Storbritanniens lagstiftning enligt bestämmelserna i avsnitt II i förordningen är tillämplig på en anställd, skall han, vad beträffar rätt till vårdbidrag (attendance allowance), behandlas
a) som om hans födelseort låg inom Storbritanniens territorium om 193 födelseorten ligger inom en annan medlemsstats territorium, och
Bilaga 20
2.
b) som om han hade nomtalt bott i Storbritannien och vistats där under hela den försäkrings- eller anställningsperiod han fullgjort inom en annan medlemsstats territorium eller enligt dess lagstiftning.
7. Om en anställd som omfattas av Storbritanniens lagstiftning drabbas av olycksfall efter att ha lämnat en medlemsstats territorium för att på grund av sin anställning bege sig till en annan medlemsstats territorium, och innan han kommit fram, skall hans rätt till olycksfallsersättning beräknas:
a) som om olycksfallet inträffat på Storbritanniens territorium, och b) utan avseende till hans frånvaro från Storbritanniens territorium då det skall avgöras om han i sin anställning varit försäkrad enligt ovannämnda lagstiftning.
8. Förordningen skall inte tillämpas på bestämmelserna i Storbritanniens lagstiftning som syftar till att ikraftsätta ett avtal om social trygghet mellan Storbritannien och tredje land.
9. I varje fall där Storbritanniens lagstiftning så kräver för att någon skall ha rätt till förmåner, skall en medborgare i en medlemsstat som är född i tredje land räknas som medborgare i Storbritannien som är född i tredje land.
Rådets förordning (EEG) nr 2396/71 av den 8 november 1971
EGanL249, 10.11. 1971, s. 54.
Artikel 4 skall ersättas med följande:
3.
"Vid tillämpningen av artikel 8.2 i rådets beslut av den 1 februari 1971, skall varje medlemsstat tillsända kommissionen en lista på de offentliga myndigheter den givit befogenhet att ge ekonomisk hjälp för åtgärder som vidtagits av organ eller andra privaträttsliga enheter (eller, i stater där detta begrepp är okänt, motsvarande enheter) och att garantera dessa ätgärders slutförande."
Rådets beslut av den 25 augusti 1960
EGan 56, 31.8.1960, s. 1201
ändrat av
—Rådets beslut nr 68/188/EEG av den 9 april 1986 EGT nr L 91, 12.4.1968, s. 25
I artikel 2 skall ordet "trettiosex" ersättas med "sextio" och ordet "sex" ersättas med "tio".
Prop. 1994/95: 19
194
4. Rådets beslut nr 63/688/EEG av den 18 december 1963 Prop. 1994/95:19 EGT nr 190, 30.12.1963, s. 3090 Bilaga 20
ändrat av
—Rådets beslut nr 68/189/EEG av den 9 april 1986 EGT nr L 91, 12.4.1968, s. 26
I artikel 1 skall siffran "36" ersättas med "60".
5. Beslut av representanterna för medlemsstaternas regeringar, församlade i särskilda ministerrådet den 9 juli 1957
EGT nr 28, 31.8.1957, s. 457
ändrat av
_Beslut av representanterna för medlemsstaternas regeringar, församlade i särskilda ministerrådet den I] mars 1965
EGT nr 46. 22.3.1965, 5.698
I bilagans artikel 3 skall siffran "24" ersättas med "40" Bilagans artikel 5 samt rubriken till den artikeln skall utgå. I bilagans artikel 9 skall ordet "tre" ersättas med "fem"
1 bilagans artikel 13.3 skall ordet "fyra" ersättas med "sju"
I bilagans artikel 15.1 skall orden "liksom för observatörer från Storbritannien" utgå. '
I bilagans artikel 18.1 skall ordet "sexton" ersättas med "tjugosex" I bilagans artikel 18.2 skall ordet "tretton" ersättas med "tjugoett"
6. Rådets direktiv 68/360/EEG av den 15 oktober 1968. EGT nr L 257, 19.10.1968, s.13
Fotnoten i bilagan skall ersättas med följande: "' Belgiska, danska, tyska, franska, irländska, italienska, luxemburgska, nederländska, norska, eller brittiska, beroende på utställande land."
195
42 Riksdagen 1994/95. ] saml. Nr 19. Bilaga 13—21
X. TEKNISKA HANDELSHINDER Prop. 1994/95: 19
Bilaga 20 1.Rådets direktiv 69/493/EEG av den 15 december 1969. EGT nr L 326, 29.12.1969,s. 36
I bilaga I i kolumn b skall följande läggas till:
—vid nr 1 följande ord:
"full lead crystal30 % krystal30 % krystallSO %" —vid nr 2 följande ord:
"full lead crysta124 % krysta124 % krysta1124 %"
—vid nr 3 följande ord: " crystal glass, crystallin krystallin
krystallin"
—vid nr 4 följande ord: " crystal glass, crystallin krystallin
krystallin"
2.Rådets direktiv nr 70/156/EEG av den 6 februari 1970. EGT nr L 42, 23.2.1970, s. 1
Artikel 2 a skall ersättas med följande: "I detta direktiv avses med
a) nationellt typgodkännande, den administrativa rättsakt som benämns
—agréation par type/aanneming i belgisk lagstiftning —standardtypegodkendelse i dansk lagstiftning —allgemeine Betriebserlaubnis i tysk lagstiftning —réception par type i fransk lagstiftning
196 —type approval i irländsk lagstiftning
_omologazione eller approvazione del tipo'i italiensk lagstifming Prop. 1994/95: 19 Bilaga 20 —agréation i luxemburgsk lagstiftning
—typegoedkeuring i nederländsk lagstiftning —typegodkjenning i norsk lagstiftning —type approval i brittisk lagstiftning" Artikel 10.1 skall ersättas med:
"1.Från detta direktivs ikraftträdande, och vid de tillfällen som de olika direktiven blir tillämpliga, som är nödvändiga för EEG- typgodkännande:
—i de medlemsstater, där fordon eller en viss kategori av fordon är underkastade nationellt typgodkännande, skall detta grundas på de harmoniserade tekniska föreskrifterna i stället för motsvarande nationella föreskrifter, om detta begärs av den som ansöker om godkärmande,
—i de medlemsstater, där fordon eller en viss kategori av fordon inte är underkastade nationellt typgodkännande. skall försäljning, registrering, ibruktagande eller användning av dessa fordon inte vägras eller förbjudas på grund av att harmoniserade tekniska föreskrifter har iakttagits i stället för motsvarande nationella föreskrifter, förutsatt att tillverkaren eller dennes ombud har underrättat behörig myndighet i den aktuella staten om detta,
—ifrågavarande medlemsstat skall, på begäran av tillverkaren eller dennes ombud och mot företeende av det i artikel 3 föreskrivna upp- lysningsformuläret, se till att typgodkännandeformuläret ifylls i de delar som nämns i artikel 2 b. Den ansökande får ett exemplar av sistnämnda formulär. Övriga medlemsstater erkänner för samma fordonstyp detta exemplar som bevis på att den föreskrivna kontrollen har ägt rum.
1 artikel 13.2 skall ordet "tolv ersättas med "fyrtiotre".
3. Rådets direktiv nr 70/157/EEG av den 6 februari 1970. EGT nr L 42, 23.2.1970, s. 16
Efter artikel 2 skall en ny artikel med följande lydelse införas:
"Artikel Za
Ingen medlemsstat får vägra att registrera ett fordon eller förbjuda att det saluförs, tas i bruk eller används av skäl som hänför sig till bullemivå eller avgassystem, om dessa uppfyller de krav som 197 fastställs i bilagan."
Bilaga 20
4. Rådets direktiv 70/220/EEG av den 20 mars 1970. EGT nr L 76, 6.4.1970, s. 1 Efter artikel 2 skall en ny artikel med följande lydelse införas:
"A rtikel 2a
Ingen medlemsstat får vägra att registrera ett fordon eller förbjuda att det saluförs, tas i bruk eller används av skäl som hänför sig till luftförorening från gaser som härrör från ett sådant fordons motor med elektrisk tändning, om fordonet uppfyller de krav som fastställs i bilagorna 1, 2, 3, 4, 5 och 6."
5. Rådets direktiv 70/221/EEG av den 20 mars 1970. EGT nr L 76, 6.4.1970, s. 23
Efter artikel 2 skall en ny artikel medföljande lydelse införas:
6
"A rtikel 20
Ingen medlemsstat får vägra att registrera ett fordon eller förbjuda att det saluförs, tas i bruk eller används av skäl som hänför sig till dess tankar för flytande bränsle eller skyddsanordningar som är installerade baktill om dessa uppfyller de krav som fastställs i bilagan."
Rådets direktiv 70/222/EEG av den 20 mars 1970.
EGT nr L 76, 6.4.1970, s. 25
Efter artikel 2 skall en ny artikel med följande lydelse införas:
"Artikel 2a
Ingen medlemsstat får vägra att registrera ett fordon eller förbjuda att det saluförs, tas i bruk eller används av skäl som hänför sig till placeringen och monteringen av registreringsskylten om fordonet i dessa avseenden uppfyller de krav som fastställs i bilagan."
7. Rådets direktiv 70/311/EEG av den 8 juni 1970. EGT nr L 133, 18.6.1970, s. 10
Efter artikel 2 skall en ny artikel med följande lydelse införas:
"A rtikel Za
Ingen medlemsstat får vägra att registrera ett fordon eller förbjuda att det saluförs, tas i bruk eller används av skäl som hänför sig till dess styranordning om denna uppfyller de krav som fastställs i bilagan."
Prop. 1994/95: 19
198
Bilaga 20
8. Rådets direktiv 70/387/EEG av den 27 juli 1970. EGT nr L 176, 10.8.1970, s. 5
Efter artikel 2 skall en ny artikel med följande lydelse införas:
"Artikel 20
Ingen medlemsstat får vägra att registrera ett fordon eller förbjuda att det saluförs, tas i bruk eller används av skäl som hänför sig till dess dörrar om dessa uppfyller de krav som fastställs i bilagorna."
9. Rådets direktiv 70/388/EEG av den 27 juli 1970. EGT nr L 176, 10.8.1970, s. 12
Efter artikel 7 skall en ny artikel med följande lydelse införas:
"Artikel 7a
Ingen medlemsstat får vägra att registrera ett fordon eller förbjuda att det saluförs, tas i bruk eller används av skäl som hänför sig till dess signalhom, om detta är försett med EEG-godkännandemärke och är monterat i enlighet med de krav som anges i bilaga 1.2."
I bilaga 1 punkt 1.4.1 skall texten inom parentes ersättas med följande:
"(1 för Tyskland, 2 för Frankrike, 3 för Italien, 4 för Ned- erländerna, 6 för Belgien, 11 för Storbritannien, 12 för Luxemburg, bokstäverna DK för Danmark, IRL för Irland, N för Norge)".
10. Rådets direktiv nr 71/127/EEG av den I mars 1971. EGT nr L 68, 22.3.1971, s. 1
Efter artikel 7 skall en ny artikel med följande lydelse införas: "Artikel 7a
Ingen medlemsstat får vägra att registrera ett fordon eller förbjuda att det saluförs, tas i bruk eller används av skäl som hänför sig till dess backspeglar, om dessa uppfyller de krav som fastställs i
bilagorna." I bilaga 1 skall punkt 2.6.1 ersättas med följande:
"2.6.1
Typgodkännandemärket består av en rektangel inom vilken bokstavens " " skall vara skriven (gement), följd av en nummer- eller bokstavsbeteckning för det land som utställt typgodkännandet (1 för Tyskland, 2 för Frankrike, 3 för Italien, 4 för Nederländerna, 6 för
Prop. 1994/95: 19
199
Belgien, 11 för Storbritannien, bokstäverna DK för Danmark. IRL Prop. 1994/95:19 för Irland, L för Luxemburg och N för Norge). Ett Bilaga 20 godkännandenumrner motsvarande numret på det godkännandebevis som är utställt för prototypen skall placeras i närheten av rektangeln."1 bilaga 1 skall punkt 3.2.1 ersättas med följande:
"3.2.1
Varje fordon skall vara försett med en inre och en yttre backspegel. Den sismämnda skall vara monterad på fordonets vänstra sida i de medlemsstater som har högertrafik, och på fordonets högra sida i de medlemsstater som har vänstertrafik."
I bilaga 1 skall punkt 3.2.2 ersättas med följande:
"3.2.2
Om de i punkt 3.5 fastlagda villkoren för den inre backspegelns siktfalt inte är uppfyllda, krävs ytterligare en yttre backspegel. Denna skall vara monterad på fordonets högra sida i de medlemsstater som har högertrafik, och på fordonets vänstra sida i de medlemsstater som har vänstertrafik."
I bilaga 1 skall punkt 3.3.2 ersättas med följande: "3.3.2
De yttre backspeglama skall vara synliga genom den del av vindrutan som täcks av vindrutetorkaren, eller genom sidorutorna. Denna bestämmelse gäller inte för yttre backspeglar som är monterade på fordonets högra sida i de medlemsstater som har högertrafik, och på fordonets vänstra sida i de medlemsstater som har vänstertrafik på fordon i de internationella kategorierna M2 och M3 som de definieras i rådets direktiv om tillnärmning av med- lemsstaternas lagstifming om typgodkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon."
I bilaga 1 skall punkt 3.3.3 ersättas med följande:
"3.3.3
För fordon med vänsterstyrning i de medlemsstater som har högertrafik, och med högerstyrning i de medlemsstater som har vänstertrafik, skall den föreskrivna yttre backspegeln vara monterad på fordonets vänstra respektive högra sida, så att vinkeln mellan fordonets längsgående symmetriplan och vertikalplanet genom backspegelns mittpunkt och mittpunkten av den linje som förbinder förarens okulärpunkter inte överstiger 550." 200
I bilaga 1 skall punkt 3.5.3 ersättas med följande: Prop. 1994/95;19
Bilaga 20 " 3 .5 . 3
Yttre backspegel på vänster sida. a) Medlemsstater med högertrafk
Siktfältet skall vara sådant att föraren kan se en plan och horisontell del av körbanan som är minst 2,5 m bred och som till höger begränsas av ett plan som är parallellt med fordonets vertikala längs- gående symmetriplan och som passerar genom fordonets yttersta punkt till vänster. Det nänmda området skall sträcka sig från horisonten till 10 m bakom förarens okulärpunkter (figur 4).
b) Medlemstater med vänstertrajik
Siktfältet skall vara sådant att föraren kan se en plan och horisontell del av körbanan som är minst 3,5 m bred och som till höger begränsas av ett plan som är parallellt med fordonets vertikala längs- gående symmetriplan och som passerar genom fordonets yttersta punkt till vänster. Det nämnda området skall sträcka sig från horisonten till 30 in bakom förarens okulärpunkter.
Föraren skall dessutom kunna se körbanan över en bredd av 0,75 m från en punkt som ligger 4 m bakom det vertikala planet genom förarens okulärpunkter (figur 5)."
I bilaga 1 skall punkt 3.5.4 ersättas med följande:
"3.5.4 Yttre backspegel på höger sida &) Medlemsstater med högertrafik
Siktfåltet skall vara sådant att föraren kan se en plan och horisontell del av körbanan som är minst 3,5 m bred och som till höger begränsas av ett plan som är parallellt med fordonets vertikala längs- gående symmetriplan och som passerar genom fordonets yttersta punkt till vänster. Det nämnda området skall sträcka sig från horisonten till 30 m bakom förarens okulärpunkter.
Föraren skall dessutom kunna se körbanan över en bredd av 0,75 m från en punkt som ligger 4 rn bakom det vertikala planet genom förarens okulärpunkter (figur 4)."
201
b) Medlemsstater med vänstertrafik Prop. 1994/95:19 Bilaga 20
Siktfältet skall vara sådant att föraren kan se en plan och horisontell del av körbanan som är minst 2,5 rn bred och som till höger begränsas av ett plan som är parallellt med fordonets vertikala längs- gående symmetriplan och som passerar genom fordonets yttersta punkt till vänster. Det nämnda området skall sträcka sig från horisonten till 10 m bakom förarens okulärpunkter (figur 5).
I bilaga 1 skall rubriken på figur 4 ersättas med följande: "Yttre backspegel (för fordon avsedda för högertrafik)"
I bilaga 1 skall en figur 5 införas. Den skall vara spegelvänd mot figur 4 och ha följande rubrik:
"Yttre backspegel (för fordon avsedda för vänstertrafik)"
- ll. Rådets direktiv nr 71/307/EEG av den 26 juli 1971. EGT nr L 185, 16.8.1971, s. 16
I artikel 5.1 skall följande införas efter den fjärde strecksatsen:
—"fieece wool" eller "Virgin wool"
Artikel 8.1 skall ersättas med följande: "1.Textilprodukter enligt definition i detta direktiv etiketteras och märks vid varje form av marknadsföring som ett led i en industriell och kommersiell process; etikettering och märkning kan ersättas av eller kompletteras med därtill fogade handelsdokument när varorna inte utbjuds till konsument, eller när varorna levereras efter beställning från stat eller annan offentligrättslig juridisk person, eller i stater där detta begrepp inte är känt, ett motsvarande organ."
Under rubrik 2, bilaga 1, efter "guanaco'", skall följande införas: "bäver, utter".
I bilaga 1 skall följande tre rubriker införas: "nummerbeteckningfiberbeskrivning 16 a Sunnfiber av bast från Crotalaria juncea 16 b Henequenfiber av bast från Agave Fourcroydes 16 c Magueyfiber av bast från Agave Cantala"
202
I bilaga 2 skall följande tre rader införas: Prop. 1994/95: 19
Bilaga 20 'fiibernummerjiberprocentandel
16 a Sunn12 16 b Henequen14 16 c Maguey14"
I slutet av bilaga 3 skall följande rubriker införas: "28.Grytlappar och ugnsvantar 2.9.Äggvärmare 30.Sminkväskor 31 .Tobakspungar av tyg
32.Tygfodral för glasögon, cigaretter och cigarrer, tändare och kammar
33.5kyddsartiklar för sport med undantag för handskar 34.Necessärer 35.5koputsningsfodral"
12. Rådets direktiv nr 71/316/EEG av den 26 juli 1971. ECT nr L 202, 6.9.1971, s. 1
I bilaga 1 punkt 3.1 skall den första strecksatsen ersättas med följande:
"—i den översta delen, bokstavsbeteckningen för den stat som utfärdat godkännandet (B för Belgien, DK för Danmark, D för Tyskland, F för Frankrike, IR för Irland, I för Italien, L för Luxemburg, N för Norge, NL för Nederländerna och UK för Storbritamuen) samt de sista två siffrorna för godkännandeåret. "
I bilaga 2 punkt 3.1.1.1 a, skall den första strecksatsen ersättas med följande:
"—i den översta halvan, bokstavsbeteckningen för den stat där den ursprungliga kontrollen äger rum ( B för Belgien, DK för Danmark, D för Tyskland, F för Frankrike, IR för Irland, I för Italien, L för Luxemburg, N för Norge, NL för Nederländerna och UK för Storbritannien) samt, vid behov, en eller två siffror som betecknar en geografisk eller administrativ underavdelning."
203 I artikel 19.2 skall ordet "tolv" ersättas med "fyrtiotre".
13. Rådets direktiv nr 71/320/EEG av den 26 juli 1971. Prop. 1994/95: 19EGT nr L 202, 6.9.1971, s. 37 Bilaga 20
En ny artikel med följande lydelse skall införas:
”Artikel Za
Ingen medlemsstat får vägra att registrera ett fordon eller förbjuda att det saluförs, tas i bruk eller används av skäl som hänför sig till dess bromsanordningar, om fordonet är försett med sådana bromsanordningar som anges i bilagorna 1 till 8 och om dessa bromsanordningar uppfyller de krav som fastställts i bilagorna."
14. Rådets direktiv 71/347/EEG av den 12 oktober 1971. EGT nr L 239, 25.10.1971, s. 1
Artikel 1 a skall ersättas med följande:
"a) definitionen av sädesslagen, som benämns "EEC standard mass per storage volume" (masse ä l'hectolitre CEE, EEG- natuurgewicht, EWG-Schöttdichte, peso ettolitrico CEE, E&F-masse af hektoliter korn, EGP-masse av hektoliter kom),"
I slutet av artikel 4 skall följande punkt införas:
"3. Under hela den period då den måttenhet som lagligen används i Storbritannien och Irland vid tidpunkten för anslutningen är tillåten (pound per bushel), kan uttrycket "EEC standard mass per storage volume" användas för att beteckna sädesslag som har uppmätts i Irland eller Storbritannien med instrument och metoder som används i dessa länder. I sådana fall skall de mått som erhållits i "pounds per bushel" omvandlas i EEG-enheten "EEC standard mass per storage volume" med faktorn 1,25."
15. Rådets direktiv 71/3428/EEG av den 12 oktober 1971. EGT nr L 239, 25.10.1971, s. 91 slutet av punkt 4.8.1, kapitel 4 i bilagan skall följande införas:
"—0.l irländsk penny —O.1 penny sterling ——1 danskt are —1 norskt are"
16. Rådets direktiv nr 71/354/EEG av den 18 oktober 1971 EGT nr L 243, 29.10.1971, s. 29 Iartikel 1.1 och 1.2 skall ordet "bilaga" ersättas med "bilaga 1".
204
Artikel 1.3 skall ersättas med följande: Prop. 1994/95:19 Bilaga 20 "3.Skyldigheten att använda mättenhetema som tillfälligt bibehålls i villkoren enligt kapitel II och HI i bilaga 1 och i bilaga 2 får inte införas av de medlemsstater där dessa enheter inte är godtagna vid detta direktivs ikraftträdande."
I artikel 1 skall följande punkt läggas till som punkt 4:
"4.Klassificeringen i bilaga 1 av de måttenheter som finns upptagna i bilaga 2 skall beslutas senast den 31 augusti 1976. De måttenheter för vilka inget beslut fattats före den 1 september 1976 skall försvinna senast den 31 december 1979. För vissa av dessa enheter kan en förlängning av tidsfristen bestämmas, om det finns särskilda skäl till detta."
Bilagans rubrik ersätts med "BILAGA 1"
205
En bilaga 2 med följande lydelse skall läggas till: Prop. 1994/95:19
Bilaga 20 "BILAGA 2
Författningsenliga enheter vars klassifiering i bilaga 1 skall bestämmas senast den 31 augusti 1976
Koeffici Författningsenlig enhet
Storhet Enhet ent: SI-en het Square Inch 6,452 x 104 Square Foot 0,929 x 10" Yta Square Yard 0,8361 kvadratmeter Rood 1012 (mz) Acre 4047 Square Mile 2,59 x 106 Cubic Inch 16,39 x 106 Cubic Foot 0,0283 Cubic Yard 0,7646 Fluid Ounce 28.41 x 10*5 Gill 0,1421 x 10"3 Volym 2" i”??? "139—3 . uart , x ' mmm" (m” Gallon 4.546 x 10-3 Bushel 36,37 x 10"3 Cran 170,5 x 10"3 Grain 0,0648 x 10"3 Dram 1,772 x 10"3 Ounce 28,35 x 10'3 (avoirdupois) 31,10 x 10"3 M Ounce Troy 0,4536 assa kilogram (kg) Pound 6,35 Stone 12,70 Quarter 45,36 Cental 50,80 Hundredweight 1016 Ton Kraft Pound Force 4,448 newton (N) Ton Force 9,964 x 103
206
Bilaga 20
Tryck pascal (Pa)
Energi, arbete, värmemängd joule (J)
Effekt watt (W)
Belysning lux (lx)
Termodynamisk temperatur kelvin (K)
HaStighet meter/sekund (m/s)
Inch Water Gauge
British Thema] Unit Foot Pound Force Therm
Horsepower
Foot Candle
Degree Fahrenheit
Knot (UK)
249,089
1055,06 1,356 105,506 x 106
745,7
10,76
5/9
0,51472"
Prop. 1994/95: 19
207
XI. LIVSMEDEL Prop. 1994/95:19 Bilaga 20
1.Rådets direktiv av den 23 oktober 1962. EGT nr L 115, 11.11.1962, s. 2645
ändrat genom
—Rådets direktiv 65/469/EEG av den 25 oktober 1965. EGT nr L 178, 26.10.1965, s. 2793
—Rådets direktiv 67/653/EEG av den 24 oktober 1967. EGT nr L 263, 30.10.1967, s. 4
—Rådets direktiv 68/419/EEG av den 20 december 1968. EGT nr L 309, 24.12.1968, s. 24
—Rådets direktiv 70/358/EEG av den 13 juli 1970. EGT nr L 157, 18.7 .1970, s. 36Artikel 9.2 skall ersättas med följande: "2.0m de beteckningar som nämns i första stycket är fastsatta på emballage eller behållare och om den beteckning som nänms i stycke 1 c är avfattad på minst ett av gemenskapens officiella språk. kan medlemsstaterna inte förbjuda införsel av de färger som räknas upp i bilaga 1 uteslutande med den motiveringen att de anser etiketteringen otillräcklig.
Den importerande medlemsstaten kan dock kräva att denna sistnämnda beteckning avfattas på dess officiella språk."
2. Rådets direktiv 64/54/EEG av den 5 november 1963. EGT nr 12. 27.1.1964, s. 161
ändrat genom
—Rådets direktiv 67/427/EEG av den 27 juni 1967. EEG nr L 148, 11.7.1967, s. 1
—Rådets direktiv 68/420/EEG av den 20 december 1968. EGT nr L 309, 24.12.1968, s. 25
—Rådets direktiv 70/359/EEG av den 13 juli 1970. EGT nr L 157, 18.7.1970, s. 38
—Rådets direktiv 71/160/EEG av den 30 mars 1971. EGT nr L 87, 17.4.1971, s. 12
I avsnitt I i bilagan skall följande beståndsdelar införas i motsvarande kolumner:
208
"E 218Metyl-p—hydroxybenzoat (metylester av p-hydroxy-bensoatsyra) Prop. 1994/95:19 Bilaga 20 E 227Kalciumsulfidsyra (kalciumbisulfid)"
Artikel 9.2 skall ersättas med följande:
"2.En medlemsstat får inte förbjuda att de konserveringsmedel som räknas upp i bilagan införs på dess territorium och saluförs där, uteslutande med den motiveringen att den anser etiketteringen otillräcklig om de beteckningar som nämns i första stycket är fastsatta på emballage eller behållare, och om beteckningarna som nämns i stycke b, c och d är avfattade på minst ett av gemenskapens officiella språk.
Den importerande medlemsstaten kan dock kräva att dessa sismämnda beteckningar avfattas på dess officiella språk."
3. Rådets direktiv nr 70/357/EEG av den 13 juli 1970. EGT nr L 157, 18.7.1970, s. 31
Artikel 8.2 skall ersättas med följande:
"2.En medlemsstat får inte förbjuda att de änmen som räknas upp i bilagan införs på dess territorium och saluförs där, uteslutande med den motiveringen att den anser etiketteringen otillräcklig. om de beteckningar som nämns i första stycket är fastsatta på emballage eller behållare, och om beteckningarna som nämns i stycke b. c och d är avfattade på minst ett av gemenskapens officiella språk.
Den importerande medlemsstaten kan dock kräva att dessa sismämnda beteckningar avfattas på dess officiella språk."
XII. ENERGIPOLITIK Prop. 1994/95:19 Bilaga 20
1. Rådets beslut nr 68/416/EEG av den 20 december 1968. EGT nr L 308, 23.12.1968, s. 19
I artikel 1.1 skall följande läggas till efter "kommissionen"
"Vad nya medlemsstater beträffar skall tidsfristen löpa från och med anslutningsdatum. "
210
XIII. STATISTIK ' Prop. 1994/95:19 Bilaga 20
1. Rådets direktiv nr 64/475 av den 30 juli 1964. EGT nr 131, 13.8.1964, s. 2193
I artikel 1 skall den text som följer efter "... genomförs under år 1965", ersättas med följande:
"och för nya medlemsstater för att en första undersökning som rör år 1973 företas under år 1974."
2. Rådets direktiv nr 69/467 av den 8 december 1969. EGT nr L 323, 24.12.1969. s. 7
I artikel 2 skall siffran "57" ersättas med "76". I bilaga 2 skall följande läggas till:
"DANMARK 100Vest for Storebtelt lOIGst for Storebazlt ekskl. Storkobenhavn 1025torkabenhavnIRLAND 1101rland NORGE lZOGstre handelsfelt 121Vestre handelsfelt 122Midtre handelsfelt 123Nordre handelsfelt STORBRITANNIEN 13OSouth West Region 131South East Region 132Wales and Monrnoutshire 133West Midlands
134East Midlands 211
43 Riksdagen 1994/95. ) sant!. Nr 19. Bilaga 13—21
135East Anglia Prop. 1994/95:19
Bilaga 20 136North West Region
137Yorkshire and Humberside 138Northen Region
139Scotland
140Northen Irland"XIV. ÖVRIGT
1. Rådets första förordning av den 15 april 1958 EGT nr 17, 6.10.1958, s. 385
Artikel 1 skall ersättas med följande: "De officiella språken och arbetsspråken inom gemenskapens institutioner skall vara danska, tyska, engelska, franska, italienska, nederländska och norska. "
I artikel 4 skall ordet "fyra" ersättas med "sju".
I artikel 5 skall ordet "fyra" ersättas med "sju".
2. EEG- och Euratom—rådens beslut av den 15 maj 1959 EGT nr 861, 17.8.1959.' s. 59
I artikel 2 skall ordet "sex" ersättas med "tio".
212
BILAGA II Prop. 1994/95:19 Bilaga 20 Lista som avses i artikel 30 i anslutningsakten
I.TULLAGSTIFTNING
Rådets förordning (EEG) nr 1769/68 av den 6 november 1968 EGT nr L 285/1 , 25.11.1968
Bilagan till denna förordning som ändrar procentsatsema för flygfrakt- kostnadema som skall räknas in i tullvärdet bör ändras med hänsyn till den situation som uppstår genom definitionen av gemenskapens tullom- råde.
lI.JORDBRUK A — Gemensam organisation av marknaderna
a) Frukt och grönsaker
1. Rådets förordning nr 80/63/EEG av den 31 juli 1963 EGT nr L 121/2137, 3.8.1963
Bilagan skall kompletteras med listan över de organisationer i varje ny medlemsstat som är ansvariga för utförandet av kontrollen.
2. Rådets förordning nr 41/66/EEG av den 29 mars 1966 EGT nr 69/1013, 19.4.1966
I bilaga I/2 skall kvaitetsklassema för brysselkål kompletteras med en extra kvalitetsklass.
3. Kommissionens förordning nr 2638/69(EEG) av den 24 december , 1969 EGT nr L 327/33, 30.12.1969
Bilaga I skall kompletteras med listan över avsändningsområden för .varje ny medlemsstat.
4. Kommissionens förordning (EEG) nr 496/70 av den 17 mars 1970 EGT nr L 62/11, 18.3.1970 Bilaga I skall kompletteras med listan över de organisationer i varje ny medlemsstat som är ansvariga för utförandet av kontrollen. 213
5. Kommissionens förordning (EEG) nr 1291/70 av den 1 juli 1970 Prop. 1994/95:19 EGT nr L 144/10, 2.7.1970 Bilaga 20
Artikel 3 punkt 2 skall kompletteras med listan över de representativa marknaderna i de nya medlemsstatema.
6. Kommissionens förordning (EEG) nr 1559/70 av den 31 juli 1970 EGT nr L 169/55, 1.8.1970
Bilagan skall kompletteras med listan över de organisationer som utsetts av varje ny medlemsstat.
7. Kommissionens förordning (EEG) nr 1560/70 av den 31 juli 1970 ET nr L 169/59. 1.8.1970
Bilagan skall kompletteras med listan över de organisationer som utsetts av varje ny medlemsstat.
8. Kommissionens förordning (EEG) nr 1561/70 av den 31 juli 1970 EGT nr L 169/63, 1.8.1970
Bilagan skall kompletteras med listan över de organisationer som utsetts av varje ny medlemsstat.
9. Kommissionens förordning (EEG) nr 1562/70 av den 31 juli 1970 EGT nr L 169/67, 1.8.1970
Bilagan skall kompletteras med listan över de organisationer som utsetts av varje ny medlemsstat.
10. Kommissionens förordning (EEG) nr 604/71 av den 23 mars 1971 EGT nr L 70/9, 24.3.1971
Bilagorna I, II, V och VI skall kompletteras med de representativa marknaderna i de nya medlemsstaterna.
b) Vin
Kommissionens förordning (EEG) nr 2005/70 av den 6 oktober 1970 EGT nr L 224/1, 10.10.1970
214
i dess lydelse enligt: Prop. 1994/95:19' Bilaga 20 — Kommissionens förordning (EEG) nr 756/71 av den 7 april 1971 EGT nr L 83/48, 8.4.1971
— Kommissionens förordning (EEG) nr 1985/71 av den 14 september 1971 '
Bilagan skall kompletteras med de vinstocksorter som är godkända eller som rekommenderas i Irland eller i Storbritannien.
c) Griskött
1. Rådets förordning nr 213/67/EEG av den 27 juni 1967 EGT nr 135/2887, 30.6.1967
i dess lydelse enligt
— Rådets förordning (EEG) nr 85/68 av den 23 januari 1968 EGT nr L 21/3, 25.1.1968
— Rådets förordning (EEG) nr 1705 av den 30 oktober 1968 EGT nr L 267/1, 31.10.1968 — Rådets förordning (EEG) nr 2112/69 av den 28 oktober 1969 EGT nr L 271/1, 29.10.1969 — Rådets förordning (EEG) nr 2090/70 av den 20 oktober 1970 EGT nr L 232/1, 21.10.1970
Bilagan bör kompletteras med listan över de representativa marknadema i de nya medlemsstaterna.
2. Rådets förordning (EEG) nr 2108/70 av den 20 oktober 1970 EGT nr L 234/1, 23.10.1970
I bilaga I skall den andra kolumnen, "slaktkroppsvikt", och den tredje kolumnen, "fettlagrets tjocklek", ändras för att ta hänsyn till de gris- klasser som väger mellan 30 och 50 kilo.
d) Mejeriprodukter
]. Rådets förordning (EEG) nr 985/687 av den 15 juli 1968 EGT nr L 169/1, 18.7.1968
i dess lydelse enligt
— Rådets förordning (EEG) nr 750/69 av den 22 april 1969
215 EGT nr L 98/2, 25.4.1969
Bilaga 20
— Rådets förordning (EEG) nr 1211/69 av den 26 juni 1969 EGT nr L 155/13, 28.6.1969 -— Rådets förordning (EEG) nr 1075/71 av den 25 maj 1971 EGT nr L116/1,28.5.1971
Artikel 1. 3 a och artikel 8.4 skall kompletteras med definitionen för smör för varje ny medlemsstat som kan bli föremål för intervention så att detta smör uppfyller de villkor som motsvarar de som är tillämpliga för smör som faktiskt kan bli föremål för intervention i gemenskapen.
2. Kommissionens förordning (EEG) nr 1053/68 av den 23 juli 1968 EGT nr L 179/17, 25.7.1969
i dess lydelse enligt
— Konunissionens förordning (EEG) nr 196/69 av den 31 januari 1969 EGT nr L 26/28, 1.2.1969 — Kommissionens förordning (EEG) nr 2605/70 av den 22 december 1970 EGT nr L 278/17, 23.12.1970 — Kommisionens förordning (EEG) nr 2369/71 av den 4 november 1971 EGT nr L 246/27, 5.11.1971
I bilagan skall intygsmallama kompletteras med tillägg av de olika uppgifterna på de nya medlemsstaternas språk.
3. Kommissionens förordning (EEG) nr 1324/68 av den 29 augsti 1968 EGT nr 215/25, 30.8.1968
Bilaga H skall kompletteras med tillägg av uppgifterna på de nya med- lemsstaternas språk.
e) Nötkött
1. Kommissionens förordning (EEG) nr 1024/68 av den 22 juli 1968 EGT nr L 174/7, 23.7.1968
i dess lydelse enligt
— Kommissionens förordning (EEG) nr 863/69 av den 8 maj 1969 EGT nr L 111/26, 9.5.1969
Denna förordning skall ändras för att ta hänsyn till anpassningen av artikel 10 i förordning (EEG) nr 805/68.
Prop. 1994/95: 19
216
2. Kommissionens förordning 8EEG) nr 1026/68 av den 22 juli 1968 Prop. 1994/95:19 EGT nr L 174/12, 23.7.1968 Bilaga 20
Denna förordning skall ändras för att ta hänsyn till anpassningen av artikel 10 i förordning (EEG) nr 805/68.
3. Kommissionens förordning (EEG) nr 1027/68 av den 22 juli 1968 EGT nr L 174/14, 23.7.1968
i dess lydelse enligt
— Kommissionens förordning (EEG) nr 705/71 av den 31 mars 1971 EGT nr L 77/79, 1.4.1971
Artikel 9 skall vid behov anpassas för att ta hänsyn till de ändringar som införs i artikel 6 i förordning (EEG) nr 1026/68.
Bilaga I b) skall kompletteras med de nya koefficientema för medlems- staterna.
De uppgifter som svarar mot dem som för närvarande finns i bilaga II skall fastställas för varje ny medlemsstat och införas i denna bilaga.
4. Kommissionens förordning (EEG) nr 1097/68 av den 27 juli 1968 EGT nr L 184/5, 29.7.1968
i dess lydelse enligt
— Kommissionens förordning (EEG) nr 1261/68 av den 20 augusti 1968 EGT nr L 208/7, 21.8.1968 -— Kommissionens förordning (EEG) nr 1556/68 av den 4 oktober 1968 EGT nr L 244/15, 5.10.1968 — Kommissionens förordning (EEG) nr 1585/68 av den 10 oktober 1968 EGT nr L 248/16, 11.10.1968 — Kommissionens förordning (EEG) nr 1809/69 av den 12 september 1969 EGT nr L 232/6, 13.9.1969 — Kommissionens förordning (EEG) nr 1795/71 av den 17 augusti 1971 EGT nr L 187/5, 19.8.1971
Bilaga I skall kompletteras med de koefficienter som är tilämpliga för inköpsprsierna i de nya medlemsstaterna.
217
Bilaga 20
]) Fiske
1. Kommissionens förordning (EEG) nr 2518/70 av den 10 december 1970 EGT nr L 271/15, 15.12.1970
Bilagan skall kompletteras med de representativa grossistrnarknadema och de representativa hamnarna för de nya medlemsstaterna.
2. Kommissionens förordning (EEG) nr 1109/71 av den 28 maj 1971 EGT nr L 117/18. 29.5.1971
Bilaga II skall kompletteras med de marknader och irnporthamnar som är representativa i de nya medlemsstaterna.
B — Allmänna rättsakter
1. Kommissionens förordning (EEG) 1373/70 av den 10 juli 1970 EGT nr L 158/l, 20.7.1970
i dess lydelse enligt
—- Konunissionens förordning (EEG) nr 2638/70 av den 23 december 1970 EGT nr L 283/34, 29.12.1970
I bilagan skall licenshandlingama kompletteras med tillägg på de nya medlemsstaternas språk av uppgiften "Importlicens eller licens med förhandsbesked" .
2. Rådets förordning (EEG) nr 729/70 av den 27 april 1970 EGT nr L 94/13, 28.4.1970
Det årliga be10ppet på 285 millioner beräkningsenheter som anges i artikel 6.4 och 6.5 skall anpassas för att ta hänsyn till gemenskapens behov efter de nya medlemsstaternas anslutning.
C — Veterinärlagstifming
1. Rådets direktiv nr 64/432/EEG av den 26 juni 1964 EGT nr 121/1977, 29.7.1964
i dess lydelse enligt
—— Rådets direktiv nr 66/600/EEG av den 25 oktober 1966 EGT nr 192/3294, 27.10.1966
Prop. 1994/95: 19
218
Bilaga 20
— Rådets direktiv nr 70/360/EEG av den 13 juli 1970 EGT nr L 157/40, 18.7.1970 — Rådets direktiv nr 71/285/EEG av den 19 juli 1971 EGT nr L 179/1, 9.8.1971.
I bilaga B skall punkt 8 kompletteras med de statliga organ som är ansvariga för den officiella kontrollen av tuberkeliner i de nya med- lemsstaterna.
I bilaga C skall punkt 9 kompletteras med de statliga örgan som är ansvariga för den officiella kontrollen av antigener i de nya medlemssta- tema.
1 bilaga F skall
— fotnot 4 till certifikatförlaga I — fotnot 5 till certifikatförlaga II — fotnot 4 till certtifikatförlaga III — fomot 5 till certifikatmodell IV
kompletteras med tjänsteställe för den person som är utsedda att skriva under certifikaten.
2. Lista nr 66/340/EEG av den 6 maj 1966 EGT nr 100/1604, 7.6.1966
Punkterna A och B skall kompletteras med nanm, nationalitet, adress och telefonnummer till veterinärspecialistema i de nya medlemsstaterna.
3. Kommissionens beslut nr 69/100/EEG av den 18 mars 1969 EGT nr L 88/9, 11.4.1969
Artikel 1 skall kompletteras med namn och nationalitet på veterinärspe- cialistema i de nya medlemsstaterna. D — Jordbruksstatistik
1. Rådets förordning nr 79/65/EEG av den 15 juni 1965 EGT nr 109/1859, 23.6.1965
Bilagan skall kompletteras med lista över områdena i de nya medlems- staterna.
2. Kommissionens förordning nr 91/66/EEG av den 29 juni 1966 EGT nr 121/2249, 4.7.1966
Prop. 1994/95: 19
219
i dess lydelse enligt Prop. 1994/95: 19 Bilaga 20 — Kommissionens förordning nr 349/67/EEG av den 25 juli 1967 EGT nr 171/2, 28.7.1967
—— Kommissionens förordning (EEG) nr 1696/68 av den 28 oktober 1968 EGT nr L 266/4, 30.10.1968
— Kommissionens förordning (EEG) nr 1697/68 av den 28 oktober 1968 EGT nr L 266/7, 30.10.1968 rättad genom
— Rättelse till kommissionens förordning nr 91/66/EEG av den 29 juni 1966 EGT nr L 277/32, 15.11.1968
Bilaga III skall kompletteras med fastställande av antalet bokföringsskyl- diga lantbruksföretag som skall väljas ut i områdena i de nya medlems- staterna.
3. Komrnissionens förordning nr 184/66/EEG av den 21 november 1966 EGT nr 213/3637, 23.11.1966
i dess lydelse enligt
— Kommissionens förordning (EEG) nr 747/68 av den 20 juni 1968 EGT nr L 140/13, 22.6.1968
Andra delen i bilagan skall kompletteras med ytterligare bestämmelser avseende de nya medlemsstaterna.
4. Rådets direktiv nr 71/286/EEG av den 26 juli 1971 EGT nr L 179/21, 9.8.1971
Bilagan skall kompletteras med listan över områden i varje ny med- lemsstat.
III. BOLAGSRÄTT
Rådets direktiv nr 68/151/EEG av den 9 mars 1968 EGT nr L 65/8, 14.3.1968
Artikel 2.1 f skall eventuellt ändras efter en undersökning av företag "Aksjeselkap"enligt norsk rätt. 220
IV. TRANSPORTER Prop. 1994/95:19 Bilaga 20 Rådets direktiv av den 23 juli 1962
EGT nr 70/2005 av den 6 augusti 1962
Direktivet skall eventuell ändras för att säkerställa den liberalisering av vägtransportema som avses genom detta direktiv angående vägtrans- porter mellan vissa kustområden i gemenskapen som avskiljs genom havet.
V. KONKURRENS
Höga myndighetens beslut nr 3/58 av den 18 mars 1958 EGT nr 11/157, 29.3.1958
kompletterad genom — Höga myndighetens beslut nr 27/59 av den 29 april 1959 EGT nr 30/578, 1.5.1959
Artikel 2.1 skall komplettras genom en uppräkning av "National Coal Board" (R-U) och de kolindustriföretag som finns i de andra nya med- lemsstaterna.
Artikel 3.2 skall kompletteras genom uppräkning av de nya medlemssta- ternas försäljningsområden.
VI. HANDELSPOLITIK
Rådets förordning (EEG) nr 1025/70 av den 25 maj 1970 EGT nr L 124/6, 8.6.1970
i dess lydelse enligt — Rådets förordning (EEG) nr 1984/70 av den 29 september 1970 EGT nr L 218/1, 3.10.1970
— Rådets förordning (EEG) nr 724/71 av den 31 mars 1971 EGT nr L 80/3, 5.4.1971 — Rådets förong (EEG) nr 1080/71 av den 25 maj 1971 EGT nr L 116/8, 28.5.1971 — Rådets förordning (EEG) nr 1429/71 av den 2 juli 1971 EGT nr L 151/8, 7.7.1971 — Rådets förordning (EEG) nr 2384/71 av den 8 november 1971 EGT nr L 249/1. 10.11.1971
Det problem som uppstår genom Strykningen av uppgiften Gibraltar i bilaga 11 skall lösas på ett sätt som säkerställer att Gibraltar befinner sig i samma situation angående liberaliseringsordningen vid import till 221 gemenskapen som den befanns sig i före anslutningen.
VII. SOCIALPOLITIK Prop. 1994/95:19
Bilaga 20 1. Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 EGT nr L 149/2. 5.7.1971
Förordningen skall ändras med hänsyn till de ändringar som den danska lagstiftningen kräver.
2. Rådets beslut nr 70/532/EEG av den 14 december 1970 EGT nr L 273/25, 17.12.1970
I den utsträckning som utvecklingen av strukturen på organisationerna för parterna på arbetsmarknaden som avses i detta beslut ger upphov till
detta skall eventuellt antalet företrädare för dessa organisationer i Stän— diga kommittén för sysselsättning ändras.
3. Kommissionens beslut nr 63/326/EEG av den 17 maj 1963 EGT nr 80/1534, 29.5.1963
i dess lydelse enligt
— Kommissionens beslut nr 64/19/EEG av den 19 december 1963 EGT nr 2/27, 10.1.1964 -— Kommissionens beslut nr 70/254/EEG av den 15 april 1970 EGT nr L 96/37, 30.4.1970
4. Kommissionens beslut nr 65/362/EEG av den 5 juli 1965 EGT nr 130/2184, 16.7.1965
5. Kommissionens beslut nr 67/745/EEG av den 28 november 1967 EGT nr 297/13, 7.12.1967
6. Kommissionens beslut nr 68/252/EEG av den 7 juni 1968 EGT nr L 132/9, 14.6.1968
7. Kommissionens beslut nr 71/122/EEG av den 19 februari 1971 EGT nr L 57/22, 10.3.1971
I den utsträckning som utvecklingen av strukturen på organisationerna för parterna på arbetsmarknaden som avses i de sex besluten ger upp- hov till detta skall eventuellt antalet företrädare för dessa organisa- tioner i Ständiga kommittén för sysselsättning ändras.
222
VIII. TEKNISKA HANDELSHINDER Prop. 1994/95:19 Bilaga 20 1. Rådets direktiv nr 71/307/EEG av den 26 juli 1971 EGT nr L 185/16, 16.8.1971
Artikel 5.1 i detta direktiv skall kompletteras genom att man lägger till motsvarigheterna på danska och norska språken för de termer som anges i denna artikel. De godtagna termema kan inte vara "ny uld" (på danska), eller "ny ull" (på norska) och inte heller andra motsvarande
uttryck.
Bilaga I i detta direktiv skall kompletteras med införanden av "Hibiscus species".
2. Rådets direktiv nr 71/316/EEG av den 26 juli 1971 EGT nr L 202/1, 6.9.1971
De beteckningar som bilaga 11 3.2.1 hänvisar till skall kompletteras med de tecken som är nödvändiga för de nya förkortningarna ULK, IR. N och DK.
3. Rådets direktiv nr 71/318/EEG av den 26 juli 1971 EGT nr L 202/21. 6.9.1971
Likvärdigheten av de provningsmetoder som för närvarande används i Storbritannien med de som avses i detta direktiv bör utvärderas innan detta direktiv kan ändras för att tillåta dessa metoder inom gemenska- pen.
Punkt 5.2.4 i kapitel I del B i bilagan skall eventuellt ändras för att tillåta fotoelektrisk avsläsning av antalet utförda varv av mätartrum- man.
223
BILAGA III Prop. 1994/95:19 Bilaga 20
Lista över de produkter som anges i artiklarna 32, 36 och 39 i an-
slutningsakten (Euratom)
26.01 lämmalm, även anrikad, inbegripet rostad svavelkis och andra rostade naturliga jämsulfider:
C. Uranmalm:
I. Uranmalm och pechblände med en uranhalt högre än 5 viktprocent
D. Toriummalm:
I. Monazit; urano-thorianit och andra toriummalmer med en torium- halt högre än 20 viktprocent
28,50 Klyvbara kemiska grundämnen och isotoper; andra radioaktiva kemiska grund- ämnen och radioaktiva isotoper: oorganiska och organiska föreningar av ifråga- varande grundämnen eller isotoper. även om de ej är kemiskt definierade: legeringar, dispersioner och kermeter. innehållande dessa grundämnen. isotoper eller föreningar
A. Klyvbara kemiska grundämnen och isotoper, föreningar därav. lege- ringar. dispersioner och kerrneter, inbegripet utbrända bränslestavar till kärnreaktorer (bestrålade).
1. Naturligt uran:
a) obearbetad. avfall och spillror b) bearbetad:
]. Tackor, profiler. tråd, plåt. blad och band
2. Annan II. Annat B. Radioaktiva artificiella isotoper och föreningar därav 28.51 lsotoper samt oorganiska och organiska föreningar därav, även om de ej är
kemiskt definierade, andra än isotoper och föreningar hänförliga till nr 28.50
A. Deuterium och föreningar därav (inbegripet tungt vatten); blandningar och lösningar som innehåller deuterium i vilka förhållandet mellan deuteriumatomer till väteatomer överstiger 1 : 5 000 i antal
28.52 Oorganiska och organiska föreningar av torium, av uran utarmat på U 235. av sällsynta jordansmetaller eller av yttrium eller skandium, även blandade med varandra:
A. Torium. uran utarmat på U 235, även blandade med varandra 78.06 Andra varor av bly: A. Förpackningar försedda med skyddsbepansring av bly mot strålning för transport eller förvaring av radioaktivt material 8104 Andra oädla metaller. obearbetade eller bearbetade; kenneter, obearbetade eller bearbetade: N. Torium:
I. obearbetad; avfall och spillor
ll. bearbetad:
a) Tackor, profiler, tråd, plåt, blad och band b) annat 224
Prop. 1994/95:19 Bilaga 20
84.l4 Industri- och laboratorieugnar, med undantag av elektriska ugnar enligt nr 85.11: A. särskilt utformade för att avskilja utbränt kärnbränsle för behandling av
radioaktivt avfall eller för återvinning av utbränt kärnbränsle
84.17 Apparater och anordningar, även med elektrisk uppvämming. för behandling av material genom förfaranden som inbegriper temperaturändring såsom upp- värmning, kokning, rostning, destillering. rektifiering, sterilisering, pastörise— ring, ångbehandling, torkning, indunstning, förångning, kondensering eller avkylning. med undantag av hushållsapparater; ej elektriska varmvattenbe- redare:
A. Apparater för produktion av de produkter som anges under nr 28.51 A
B. Apparater som är särskilt utformade för att skilja bestrålat käm- bränsle, för behandling av radioaktivt avfall eller för återvinning av utbränt kärnbränsle
84.18 Centrifuger och torkcentrifuger; apparater för nltrering eller rening av vätskor eller gaser:
A. för separering av uranisotoper B. för produktion av de produker som anges under nr 28.51 A C särskilt utformade för att separera utbränt kärnbränsle. för behandling
av radioaktivt avfall, eller för återvinning av utbränt kärnbränsle
84.22 Maskiner och apparater för lyftning. lastning. lossning och annan hantering (hissar, lyftblock, vinschar, lyftkranar, transportkranar, domkrafter. taljor. telfrar, bandtransportörer och linbanor osv.), med undantag av maskiner och apparater neligt nr 84.23:
A. Mekaniska hanterare som arbetar på avstånd, fasta eller rörliga, ej manöwerbara med "friann' särskilt utformade för hantering av höge- ligen radioaktiva ämnen
84.44 Valsverk, valsar och cylindervalsar:
A. Valsverk som är särskilt utformade för att användas för återvinning av utbränt kärnbränsle
84.45 Verktygsmaskiner för bearbetning av metaller eller hårdmetaller andra än de i nr 84.49 och 84.50:
A. Verktygsmaskiner särsilt utformade för att användas för återvinning av utbränt kärnbränsle (inneslutning, avlägsna inneslutningen. bearbet- ning, osv.): I. Maskiner automatiska med kodad information
II. Andra 84.59 Maskiner, apparater och mekaniska apparater ej omnämnda eller inbegripna i andra punkter i kapitel 84: A. för produktion av de produkter som anges i nr 28.51 A B. Kämkraftsreaktorer: l. Reaktorer Il. Delar eller reservdelar:
a) Naturliga brännbara ej utbrända uranämnen b) Namrliga brännbart ej utbränt anrikat uran c) annat
C. särskilt utformade återvinningav utbränt kärnbränsle (sintring av metal- liska radioaktiva oxider, inneslutning, osv.)
225
Bilaga 20
85.11
85 .22
86.07
86.08
87.02
87 .07
87.14
Elektriska ugnar för industri- eller laboratoriebruk, inbegripet apparater för värmebehandling av material genom induktion eller dielektrisk uppvärmning; elektriska maskiner och apparater för svetsning, lödning eller skäming:
A. Ugnar, inbegripet apparater för värmebehandling av material genom induktion eller genom dielektrisk uppvärmning:
l. särskilt utformade för att skilja utbränt kärnbränsle. för behandling av radioaktivt avfall eller för återvinning av utbränt kärnbränsle
Elektriska maskiner och apparater som inte anges eller ingår i andra nummer i kapitel 8:
A. för produktion av de produkter som anges under nr 28.51 A
B. särskilt utformade för att skilja utbränt kärnbränsle, för behandling av radioaktivt avfall eller för återvinning av utbränt kärnbränsle
Godsvagnar för jämvägstransporter: A. särskilt utformade för transpon av högradioaktiva produkter Containrar (inbegripet cisterner och tankcontainrar) för alla transportsätt:
A. Containrar försedda med skyddsbepansring av bly för skydd mot strål- ning fo'r transpon av radioaktivt material
Motorfordon med olika motortyper för person- och godstransponer (inbegripet sportbilar och trådbussar)
B. för vanttransporter:
[ Lastbilar särskilt utformade för transpon av högradioaktiva pro- dukter
Truckar av sådana slag som används i fabriker, magasin, hamnar flygplatser för kona transporter eller för godshantering (t.ex. flaktruckar. gatTeltruckar och gränsletruckar); dragtruckar av sådana slag som används på jämvägsstationer; delar till dessa och reservdelar:
A. Truckar särskilt utformade för transpon av högradioaktiva produkter
Andra fordon (inbegripet släpfordon) utan mekanisk framdrivningsanordning; delar till dessa och reservdelar
B. Släpfordon och semi-släp:
I. särskilt utformade för transport av högradioaktiva produkter
C. andra fordon:
1. särskilt utformade för transport av högradioaktiva produkter
Prop. 1994/95: 19
226
BILAGA IV Prop. 1994/95: 19 Lista över de produkter som anges i artikel 32 i anslutningsakten Bilaga 20
(Produkter från brittiska samväldet som ingår i vedertagna preferens- marginaler i Förenade konungariket)
KN-nr i Förenade Konungariket 1.1.1972
Varuslag
Skinn och andra fågeldelar med kvarsittande fjädrar och dun, fjädrar och fjäder- delar (även med klippta kanter). dun. obehandlade eller rengjorda. desinficerade eller behandlade i konserverande syfte; mjöl och fjäderavfall eller fjäderdelar:
B. Fjädrar i balar, säckare eller liknande emballage'utan innerhölje; dun: l. Rengjorda enligt det förfarande som beskrivs i punkt 8 i del 12 i
brittisk standard 1425: 1960 (och tillägg), så som det ändrats fram till november 1967
D. annat
05.08 Ben och kvicke, obearbetade, avfenade, enkelt bearbetade (men ej tillskuma), behandlade med syra eller befriade från gelatin; mjöl och avfall från dessa pro- dukter: C. annat
05.09 Horn. hovar, klövar. naglar, klor och näbbar av djur, obearbetade eller enkelt bearbetade men ej tillskuma, inbegripet avfall och mjöl av dessa produkter; barder från val och liknande djur, obearbetade eller enkelt bearbetade men ej tillskuma. inbegripet borst och avfall från dessa produkter
05.14 Ambra, bävergäll, sibet och mysk; spanska flugor: galla. även torkad; anirna- liska produkter, färska, kylda. frysta eller tillfälligt konserverade på annat sätt, av sådana slag som används för beredning av farmaceutiska produkter B. annat
13.01 Vegetabiliska råämnen för färgning eller garvning: D. annat
15.08 Animaliska och vegetabiliska oljor, kokta. oxiderade, dehydratiserade. faktisera- de, blåsta, polymiserade eller på annat sätt modifierade: B. Ricinolja C. Kokosnötsolja; jordnötsolja; linolja; rapsolja; sesamolja; sojaolja; solros-
olja;
D. annat
15.14 Rav från val och andra valdjur (spemtaceti). obearbetad, pressad eller raffinerad. även artiliciellt färgad
19.03 Olika sorters pasta
19.05 Spannmålsprodukter framställda genom uppblåsning eller röstning: "puffed rice',
'comflakes' och liknande
227
44 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 19. Bilaga 13—21
Prop. 1994/95: 19 Bilaga 20
KN-nr i Förenade Konungariket 1 . 1 . 1972
Varuslag
Livsmedelsberedningar ej nämnda eller inbegripa någon annanstans:
H. andra: 2. andra 22.06 Vennouth och andra viner av färska druvor framställda med hjälp av växter eller aromatiska änmen 25.19 Naturligt magnesiuntkarbonat (magnesit), även bränd med undantag av magne- siumoxid: A. släckt 25.24 Amiante (asbest) 27.13 Paraffm, mikrovax, "slack wax', ozokerit, montanvax (lignitvax), torvvax och andra mineralvaxer, även färgade: C. ParaiTm och mikrovax 32.01 Garvänmesextrakter av vegetabiliskt ursprung: B. annat 33.01 Eteriska oljor även terpentinfria, flytande eller fasta. och resionider: A. Eteriska oljor: 3. andra: a) ej terpentinfria i) följande oljor: av lagerblad, citronella. eckalyptus, ingefära, ingefärs- gräs, citrongräs, litsea cubeba. ninde, lök. palmarosa. spansk peppar, sandelträ b) terpentinfria 35.01 Kaseiner, kaseinater och andra kaseinderivat; kaseinlim: B. andra 41.02 Läder och nötkreaturshudar (inbegripet buffel) och hästdjurshudar, beredda, andra än de som ingår i nr 41.06—41.08 41.03 Hudar från får och lamm, beredda, andra än de som ingår i nr 41.06—41.08: A. beredda: 2. andra B. andra 41.04 Hudar från get och killing, beredda, andra än de som ingår i nr 41.06—41.08 41.05 Beredda hudar från andra djur, med undantag av de som ingår i nr 41.06—41.08 41 .06 Läder och stengetshudar (särnskinn) 41.07 Läder och pergamenthudar 41.08 Läder och lackskinn eller metaliserat skinn
228
Prop. 1994/95: 19 Bilaga 20 KN-nr i Varuslag Förenade Konungariket 1.1.1972 43.02 Pälsskinn, garvade eller på annat sät1 beredda, även hopfogade till tavlor, väskor, fyrkanter. kors eller liknande former; bitar och avklipp. ej hopsydda 55.05 Bomullsgam. ej förberett för detaljhandelsforsäljning: B. andra slag 55.06 Bomullsgam föreberett for detaljhandelsförsäljning: B. andra slag 55.07 Gasvävnader av bomull 55.08 Bomullsfrotté 55.09 Andra bomullsvävnader 57.06 Jutegam eller andra bastfibrer avsedda för textiler i nr 57.03: B. som inte innehåller syntetiska textilt'tbrer eller konstfibrer: 2. enkla, glansiga eller glättade; tvinnade eller glättade eller ej 57.07 Garn av andra vegetabiliska textilfibrer: B. som inte innehåller syntetiska textilfibrer eller konstfibrer: 2. andra slag 57.10 Vävnader av jute eller andra bastftbrer i nr 57.03: B. som inte innehåller syntetiska textilfibrer eller konstfibrer 58.01 Knutna eller virade mattor, även konfektionerade: A. handknutna: 2. andra 8. Annat: 3. andra slag 58.02 Andra mattor, även konfektionerade; vävnader betecknade "Kélim" eller Kilim'. 'Schumacks" eller "Soumak'. "Karamanie" eller liknande, även konfektionnera- de: A. Dörrmattor och halmmattor. i kokos B. annat: 3. andra slag 58.05 Vävda band och band utan trädinslag elle parallella fibrer och sammanklistrade (paketband), med undantag av aniklama i nr 58.06: B. som innehåller varken silke eller syntetiska textilfibrer eller konstfibrer 59.02 Filtar och artiklar av filt, även impregnerade eller med belägg: B. Artiklar i fru: 2. annat 59.04 Bind- och segelgam, tågvirke och linor. öven flätade: B. som inte innehåller varken silke eller syntetiska textilfibrer eller konst- fibrer: 3. annat
229
Prop. 1994/95: 19 Bilaga 20 KN-nr i ' Förenade Kungariket Varuslag 1.1.1972 60.05 Överkläder, accessoirer och andra ej elastiska och ej gummibehandlade trikäva- ror: B. andra artiklar: 2. annat 61.05 Näsdukar och bröstficksnäsdukar: C. annat 61.06 Sjalar, halsdukar, scarves, yllehalsdukar, mantiljer, slöjor och flor och liknan- de artiklar:
C. annat
62.01 Filtar: B. annat
62.02 Sänglinne. bordslinne, toalett- och kökshanddukar; gardiner, fonstergardiner och andra artiklar för rumsinredning:
B. annat:
1. Sängöverkast, bolster, lakan. örngott, pölöverdrag och madrassöver' drag sat toaleuhanddukar, handdukar, badlakan, helt i bomull och utan broderier, nät, spets eller spetsimitationer
2. annat
62.03 Säckar och påsar for förpackning av varor: B. annat: 2. annat: b) annat 62.05 Andra konfektionerade textilvaror inbegripet tillskämingsmönster: B. annat 67.01 Skinn och andra oplockade fägeldelar, fjädrar fjäderdelar, dun samt varor därav (andra än de varor som avses i nr 05 .07 samt bearbetade spolar och skaft) 68.01 Gatsten, kantsten och trottoarsten av natursten (utom skiffer): D. Trottoarsten i granit 79.01 Obearbetad zink; avfall och skrot av zink: A. Zink med undantag av zinklegeringar 97.06 Redskap och annan utrustning för utomhussport, gymnastik. friidrott och andra
sporter med undantag av artiklarna i nr 97.04:
B. Racketar som väger mer än 2.55 g/styck
C. Racketramar. utan strängar
D. annat
97.07 Metkrokar och fiskehävar för all sorts användning: fiskeredskap; lockfäglar,
lärkspeglar och liknande jaktartiklar 230
BILAGA V Prop. 1994/95:19 Bilaga 20 Lista som avses i artikel 107 i anslutningsakten A — Lagstiftning avseende utsäde och växter
1. Rådets direktiv nr 66/400/EEG av den 14 juni 1966 EGT nr 125/2290, 11.7.1966
i dess lydelse enligt
— Rådets direktiv nr 69/61/EEG av den 18 februari 1969 EGT nr L 48/4, 26.2.1969 — Rådets direktiv nr 71/162/EEG av den 30 mars 1971 EGT nr L 87/24, 17.4.1971
a) Bestämmelser identiska med dem i artikel 2.2 i ovan nämnda direktiv gäller för de nya medlemsstaterna t.o.m. 30 juni 1977.
b) För de nya medlemsstaterna är de lagstiftnings—, författnings- och administrativa bestämmelser som ändrats i enlighet med ifrågavarande direktivs bestämmelser andra än de som är nödvändiga för att uppfylla bestämmelserna i artikel 14.1 i detta direktiv tillämpliga:
— senast från och med den 1 juli 1974 för de som avser basut— sädena; — från och med den 1 juli 1976 för resterande bestämmelser.
2. Rådets direktiv nr 66/401/EEG av den 14 juni 1966 EGT nr 125/2298, 11.7.1966
i dess lydelse enligt
— Rådets direktiv nr 69/63/EEG av den 18 februari 1969 EGT nr L 48/8, 26.2.1969 — Rådets direktiv nr 71/162/EEG av den 30 mars 1971 EGT nr L 87/24, 17.4.1971
a) Bestämmelser identiska med den i artikel 2.2 i ovnan nämnda direktiv gäller vad avser de nya medlemsstaterna till och med den 30 juni 1977.
b) För de nya medlemsstatema är de 1agstiftnings-, författnings- och administrativa bestänunelser som ändrats i enlighet med ifrågava- rande direktivs bestämmelser andra än de som är nödvändiga för . att uppfylla bestämmelserna i artikel 14.1 i detta direktiv tillåtn-
pliga:
— senast från och med den 1 juli 1974 för de som avser grund- utsädena; — från och med den 1 juli 1976 för resterande bestämmelser.
3. Rådets direktiv nr 66/402/EEG av den 14 juni 1966 231 EGT nr 125/2309, 11.7.1966
i dess lydelse enligt Prop. 1994/95: 19 Bilaga 20 — Rådets direktiv nr 69/60/EEG av den 18 februari 1969 EGT nr L 48/1, 26.2.1969 — Rådets direktiv nr 71/162/EEG av den 30 mars 1971 EGT nr L 87/24, 17.4.1971
a) Bestämmelser identiska med den i artikel 2.2 i ovan nämnda direktiv gäller för de nya medlemsstatema t.o.m. 30 juni 1976.
b) För de nya medlemsstaterna är de lagstiftnings-, författnings- och administrativa bestämmelser som ändrats i enlighet med ifrågava— rande direktivs bestämmelser andra än de som är nödvändiga för att uppfylla bestämmelsema i artikel 14.1 i detta direktiv tilläm-
pliga:
— senast från och med den 1 juli 1974 för de som avser basut- sädena; — från och med den 1 juli 1976 för resterande bestämmelser.
4. Rådets direktiv nr 66/403/EEG av den 14 juni 1966 EGT nr 125/2320, 11.7.1966
i dess lydelse enligt
— Rådets direktiv nr 69/62/EEG av den 18 februari 1969 EGT nr L 48/7, 262.1969 — Rådets direktiv nr 71/162/EEG av den 30 mars 1971 EGT nr L 87/24, 17.4.1971
a) Bestämmelser identiska med dem i artikel 2.2 a i ovan nämnda direktiv gäller för de nya medlemsstatema till och med den 30 juni 1975.
b) För de nya medlemsstatema är de lagstiftnings-, författnings- och administrativa bestämmelser som ändrats i enlighet med ifrågava— rande direktivs bestärmnelser andra än de som är nödvändiga för att uppfylla bestämmelserna i artikel 13.1 i detta direktiv tilläm-
pliga:
— senast från och med den 1 juli 1974 för de som avser basväx- terna; — från och med den 1 juli 1976 för resterande bestämmelser.
5. Rådets direktiv nr 69/208/EEG av den 30 juni 1969 i dess lydelse enligt
— Rådets direktiv nr 71/162/EEG av den 30 mars 1971 EGT nr L 87/24, 17.4.1971
a) Bestämmelser identiska med dem i artikel 2.2 a i ovan nämnda direktiv gäller för de nya medlemsstaterna till och med den 30
juni 1976. 232
b) För de nya medlemsstaterna är de lagstiftnings-, författnings- och Prop. 1994/95:19 administrativa bestämmelser som ändrats i enlighet med ifrågava- Bilaga 20 rande direktivs bestämmelser" andra än de som är nödvändiga för . att uppfylla bestämmelserna i artikel 13.1 i detta direktiv tilläm-
pliga:
— senast från och med den 1 juli 1974 för de som avser basut- sädena; — från och med den 1 juli 1976 för resterande bestämmelser.
6. Rådets direktiv nr 70/458/EEG av den 29 september 1970 EGT nr L 225/7, 12.10.1971
i dess lydelse enligt
— Rådets direktiv nr 71/162/EEG av den 30 mars 1971 EGT nr L 87/24, 17.4.1971
Bestämmelser identiska med dem i artikel 2.2 i det ovan nänmda direk- tivet gäller för de nya medlemsstaterna till och med 30 juni 1976.
7. Rådets direktiv nr 66/404/EEG av den 14 juni 1966 EGT nr 125/2325, 11.7.1966
i dess lydelse enligt
— Rådets direktiv nr 69/64/EEG av den 18 februari 1969 EGT nr L 48/12, 26.2.1969
a) Bestämmelser identiska med dem i artikel 18.2 i ovan nämnda direktiv gäller för de nya medlemsstatema till och med den 1 juli 1975.
b) Bestämmelser identiska med dem i artikel 18.3 i ovan nämnda
direktiv gäller för de nya medlemsstaterna till och med den 1 juli 1977.
B — Lagstiftning för djurfoder
Rådets direktiv nr 70/524/EEG av den 23 november 1970 EGT nr L 270/], 14.12.1970
Till och med den 31 december 1977 kan de nya medlemsstaterna be- hålla de nationella författningsbestämmelser som frnns vid dagen för anslumingen med stöd av vilka användningen av nedanstående tillsatser i djurfoder är förbjudna:
E 701 Tetracyklin E 702 Chlortetracyklin E 703 Oxytetracyklin E 704 Oleandomycin
E 705 Penicillin G — potassium E 706 Penicillin G — sodoium 233
Bilaga 20
E 707 Perticillin G — procain E 708 Penicillin G — benzaten E 709 Penicillin G — streptomycin E 710 Spiramycin
E 711 Virginiamycin E 712 Flavosphospolipol
Vid utgången av tidsfristen kommer användningen av dessa tillsatser att tillåtas på de villkor som anges i direktivet om inte ett beslut har fattats enligt förfarandet i artiklarna 43 och 100 i Fördraget för Ekonomiska europeiska gemenskaperna för att ta hänsyn till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen som utesluter dessa tillsatser i direktivets bilagor.
Detta undantag kan inte ha någon annan inverkan på tillämpningen av direktivet.
C — Strukturundersökningar
Rådets direktiv nr 68/161/EEG av den 27 mars 1968 EGT nr L 76/13, 28.3.1968
Ändrat genom
— Ändring till Rådets direktiv nr 68/161/EEG av den 27 mars 1968 EGT nr L 132/15. 14.6.1968
a) -Till och med den 1 december 1973 kan Förenade konungariket utföra undersökningar av grisbeståndet var tredje månad
b) Till och med den 1 december 1973 kan Irland utföra undersök- ningar av grisar enligt ålderskriterium.
D — Diverse
Rådets förordning nr 2513/69 av den 9 december 1969 EGT nr L 318/6, 18.12.1969
Till och med utgånget av datumet för den ordning som avses i artikel 115 i anslutningsakten har Förenade konungariket rätt att behålla de
kvanitativa restriktioner för grapefrukt som de tillämpade den 1 januari 1972.
BILAGA VI
Lista över de länder som avses i artikel 109 i anslutningsakten och i protokoll nr 22
Barbade Botswana Fidji Gambia Ghana
Prop. 1994/95: 19
234
Guyana Prop. 1994/95:19 Mauritius Bilaga 20 Jamaica Kenya
Lesotho Malawi
Nigeria Uganda
Samoa Sierra Leone Swzailand Tanzania
Tonga
Trinité och Tobago Zambia
BILAGA VII Lista som avses i artikel 133 i anslutningsakten 1. TULLAGSTIFTNING
l. Rådets direktiv nr 69/73/EEG av den 4 mars 1969 EGT nr L 58/1, 8.3.1969
a) Förenade konunariket sätter i kraft de bestämmelser som är nöd- vändiga föra att senast den 1 januari 1975 uppfylla bestämmelser i direktivet andra än dem som avses i artildama 5 och 15-8.
b) Begränsas emellertid konkurrensvillkoren därigenom, och särskilt till följd av olikheter i ersättningssatsema, så skall lämpliga åt- gärder vidtagas för att avhjälpa situationen inom ramen för det förfarande som avses i detta direktiv.
2. Rådets direktiv nr 69/76/EEG av den 4 mars 1969 (EGT nr L 58/ 14 av den 8 mars 1969)
Danmark kan t.o.m. den 31 december 1974 begagna sig av samma möjlighet som avses i artikel 2.3.
3. Rådets direktiv nr 69/73/EEG av den 4 mars 1969 (EGT nr L 58/1 av den 8 mars 1969)
Rådets direktiv nr 69/76/EEG av den 4 mars 1969 (EGT nr L 58/14 av den 8 mars 1969)
Dessa direktiv är inte tillämpliga på finansiella tullar i de nya medlems- staterna fram till datumet för kommissionens beslut som avses i artikel 38.3 i anslutningsakten.
235
Bilaga 20
n. LÄKEMEDEL
Rådets direktiv nr 65/65/EEG av den 26 januari 1965 (EGT nr 22/369 av den 9 februari 1965)
De nya medlemsstatema skall successivt, dock senast den 1 januari 1978, tillämpa föreskrifterna som avses i detta direktiv om specialiteter för vilka tillstånd om utsläppande på marknaden meddelats före anslut- ningen.
III. TRANSPORTER
1.Rådets förordning (EEG) nr 543/69 av den 25 mars 1969 (EGT nr L 77/69 av den 29 mars 1969)
Tillämpningen av denna förordning på nationella transporter i de nya medlemsstaterna flyttas fram t.o.m. den 1 januari 1976 för Danmark, 1 januari 1976 för Irland, 1 januari 1976 för Förenade konungariket,
2. Rådets förordning (EEG) nr 1191/69 av den 26 juni 1969 (EGT nr L 156/1 av den 28 juni 1969) .
Den rätt till ersättning som avses i artikel 6.3 andra stycket och i artikel 9.2 första stycket börjar gälla i Irland och i Förenade konungariket fr.o.m. den 1 januari 1974.
3. Rådets förordning (EEG) nr 1107/70 av den 4 juni 1970 (EGT nr L 130/1 av den 15 juni 1970)
I fråga om Irland och Förenade konungariket skall kommissionen under- rättas om de bidrag som avses i artikel 5.2 i början av år 1974.
4. Rådets förordning (EEG) nr 1463/70 av den 20 juli 1970 (EGT nr L 164/1 av den 27 juli 1970)
Samma bestämmelser som avses i artikel 4.1 skall tillämpas på Danmark, Irland och Förenade konungariket fr.o.m. den 1 januari 1976.
5. Rådets beslut nr 70/108/EEG av den 27 januari 1970 (EGT nr L 23/24 av den 30 januari 1970)
Samma bestämmelser som avses i artikel 1.5 skall tillämpas på Danmark fr.o.m. den 1 januari 1974.
Prop. 1994/95:19
236
Bilaga 20
IV. KONKURRENS
Rådets förordning (EEG) nr 1017/68 av den 19 juli 1968 (EGT nr L 175/1 av den 23 juli 1968)
I fråga om Förenade konungariket skall förbudet i artikel 2 i denna förordning gälla fr.o.m. den 1 juli 1973 för avtal, beslut och vedertaget förfaringssätt som gällde vid tidpunkten för anslumingen och som till följd av anslumingen omfattas av förbudet.
v. BESKATTNINGSRÄTT
1.
a)
b)
d)
Rådets direktiv nr 69/169/EEG av den 28 maj 1969 (EGT nr L 133/6 av den 4 juni 1969)
Danmark kan tom. den 31 december 1975 undanta följande varor från skattefrihet på omsättning och särskild konsumtions- skatt:
—— tobaksprodukter.
—- alkoholhaltiga drycker: destillerade drycker och alkoholhaltiga drycker med en alkoholhalt på över 22', _— öl vid kvantiteter på mer än 2 liter.
De regler som Danmark på grund av denna möjlighet tillämpar för resande från tredje land får inte vara förmånligare än de regler som tillämpas för resande mellan medlemsstatema.
Före utgången av den nämnda tidsfristen beslutar rådet i enlighet med förfarandet i artikel 100 i Romfördraget huruvida och i vilken omfattning en förlängning av denna undantagsregel erfordras och beaktar därvid förverkligandet av den ekonomiska och monetära unionen och särskilt framskridandet för beskatt— ningens tillnärmning.
Bestämmelsema i föregående stycke berör inte genomförandet av artikel 32.2 c i anslutningsakten.
Rådets direktiv nr 69/335/EEG av den 17 juli 1969 (EGT nr L 249/25 av den 3 oktober 1969)
Om de arbeten som avser utvidgningen av tillämpnings-området i artikel 7.1 b inte har slutförts före anslutningen skall Irland och Förenade konungariket vidta erforderliga åtgärder i avsikt att följa bestämmelser- na i artikel 7.1 senast den 1 januari 1974.
Prop. 1994/95: 19
237
Bilaga 20
VI. HANDELSPOLITIK
1. Rådets förordning (EEG) nr 459/68 av den 5 april 1968 (EGT nr L 93/1 av den 17 april 1968
I fråga om Irland, Norge och Förenade konungariket skall samma be- stämmelse som avses i artikel 26 tillämpas t.o.m. den 30 juni 1977.
2. Rådets förordning (EEG) nr 2603/69 av den 20 december 1969 (EGT nr L 324/25 av den 27 december 1969 Med förbehåll för de avtal som gemenskapen ingått eller kommer att ingå har Irland t.o.m. den 30 juni 1975 möjlighet att gentemot tredje land bibehålla kvantitativa begränsningar för irländsk export av de varorsom anges nedan.
Tulluxe— nummer
Brännved i form av stockar. kubbar, veduän, kvistar. ris- knippen e.d.; sågspån och annat uäavfall
44.03 Virke. obearbetat. bark.-u eller grovt sågat
44.04 Virke. grovt sågar på två eller fyra sidor men inte bearbetat
44.05 Virke, sågat, skuret eller svar-
var i längdnktingen. men inte
3. Rådets förordning (EEG) 109/70 av den 19 december 1969 (EGT nr L 19/1 av den 26 januari 1970)
i dess lydelse enligt:
— Rådets förordning (EEG) nr 1492/70 av den 20 juli 1970 (EGT nr L 166/1 av den 29 juli 1970) —— Rådets förordning (EEG) nr 2172/70 av den 27 oktober 1970 (EGT nr L 239/1 av den 30 oktober 1970) — Rådets förordning (EEG) nr 2567/70 av den 14 december 1970 (EGT nr L 276/1 av den 21 december 1970) — Rådets förordning (EEG) nr 532/71 av den 8 mars 1971- (EGT'nr L 60/1 av den 13 mars 1971) —— Rådets förordning (EEG) nr 725/71 av den 30 mars 1971 (EGT nr L 80/4 av den 5 april 1971) — Rådets förordning (EEG) nr 1073/71 av den 25 maj 1971 (EGT nr L 119/1 av den 1 juni 1971) — Rådets förordning (EEG) nr 1074/71 av den 25 maj 1971 (EGT nr L 119/35 av den 1 juni 1971) — Rådets förordning (EEG) nr 2385/71 av den 8 november 1971 (EGT nr L 249/3 av den 10 november 1971) -— Rådets förordning (EEG) nr 2386/71 av den 8 november 1971 (EGT nr L 249/ 12 av den 10 november 1971) — Rådets förordning (EEG) nr 2406/71 av den 9 november 1971
Prop. 1994/95: 19
238
(EGT nr L 250/] av den 11 november 1971) Prop. 1994/95: 19— Rådets förordning (EEG) nr 2407/71 av den 9 november 1971 Bilaga 20 (EGT nr L 250/7 av den 11 november 1971)
a) Med förbehåll för bestämmelserna i gemenskapens allmänna preferenssystem som de nya medlemsstatema tillämpar fr.o.m. den 1 januari 1974 och med förbehåll för de avtal som gemenskapen ingått eller komtner att ingå kan Förenade konungariket t.o.m. den 31 december 1974 bibehålla kvantitativa importbegränsningar för de varor som anges nedan:
Metallisetat garn. dvs. textilgarn hopspunnet eller överspunnet med metalltråd eller överdraget med metall
ur 52.02 Vävnader av metalltråd eller av metallisetat garn enligt nr. 52.01. av sådana slag som användes i beklädnadsart'tklar. som hem-inredningsvävnader e.d.
ut 59.09 Textilv'a'vnader. överdragna eller impregnerade med olja eller preparat på basis av torkande olja ur 59.” Gunmtibehandlare textilvävnader. andra än gum- mibehandlade trikåvaror
ur 59.]4 Vekar av vävt. flätat eller stickat textilmaterial. för lampor. kaminer. tändare. ljus e.d.
ur 59.15 Bmdslangat och liknande slangar. helt eller delvis av textilmaterial
ur 59.l7 TextiJvävnader och artiklar av textilmaterial av sådana slag som vanligen användes för tekniskt bmk
ur 61.08 Kngar. isätmingar. kris. manschetter. volanger och liknande besättningsartiklar till kläder för kvinnor eller flickor
ur 65.02 Hanstumpat. flätade eller tillverkade av flätade band eller andra band eller remsor. oavsett mate— rialet, varken formpressade eller försedda med bräne
ur 65.04 Hanar och andra huvudbonader. flätade eller tillverkade av flätade band eller andra band eller remsor. oavsett materialet. även ofodrade och ogarnerade
65.07 Svarttemmar. foder. skyddsöverdtag. hatt-stom- mar. hauställningar (inbegripet hopfällbara ställ- ningar för chapeau—claquer). mösskärmar och hakremmar för huvudbonader
' 239
Bilaga 20
b) Med förbehåll för bestämmelserna i gemenskapens allmänna preferenssystem som de nya medlemsstatema tillämpar fr.o.m. den 1 januari 1974 och med förbehåll för de avtal som gemenskapen ingått eller kommer att ingå kan Förenade konungariket längst t.o.m. den 31 december 1977 bibehålla kvantitativa importbegränsningar för de varor som anges nedan:
ur 39.07 Handskar av material enligt nr 39.01 — 39.06
ur 40.13 Handskar. för alla ändamål. av mjukgummi ur 43.03 Handskar av pälsskinn ur 43.04 Handskar av konstgjord päls
Kommissionen och Förenade konungariket skall emellertid hålla över- läggningar med varandra varje år för att pröva huruvida den nänmda tidsfristen kan avkortas.
6) Med förbehåll för bestämmelserna i gemenskapens allmänna preferenssystem som de nya medlemsstaterna tillämpar fr.o.m. den 1 januari 1974 och med förbehåll för de avtal som gemenskapen ingått eller kommer att ingå kan Irland och Förenade konungariket längst t.o.m. den 31 december 1975 bibehålla kvantitativa importbegränsningar för de varor som anges nedan:
Garn av lin eller rami. ej i detaljhandels-upplägg- ningar
54.04 Garn av lin eller rami i detaljhandels-upplägg-
ningar
Om detär nödvändigt kan denna tidsfrist förlängas av rådet med kvalifi- cerad majoritet på kommissionens förslag längst t.o.m. den 31 decem— ber 1977.
a') Med förbehåll för bestämmelsema i gemenskapens allmänna preferenssystem som de nya medlemsstaterna tillämpar fr.o.m. den 1 januari 1974 och med förbehåll för de avtal som gemenskapen ingått eller kommer att ingå kan Irland gentemot
— Tjeckoslovakien, — Rumänien, — Folkrepubliken Kina, — Ungern, — Bulgarien, — Polen, — Sovjetunionen,
Prop. 1994/95: 19
240
Prop. 1994/95: 19 Bilaga 20
Textilvävnader, överdragna eller impregnerade med olja eller preparat på basis av torkande olja:
— bordduk och lädetduk med en bredd av mer än 4'
— andra vävnader
ur 59.11 Gummibehandlade textilvävnader. andra än
gummibehandlade t'rikävamr:
— läderduk med en bredd av mer än 4' —- tryckta. målade eller präglade vävnader _ andra vävnader med en bredd av minst 30 cm (med undantag av vävnader som inne-håller minst 33 1/3 viktprocent gummi. utom ptesenningliknande ' vävnader)
— andra vävnader som innehåller mer än 60 viktprocent bomull (med undantag av vävnader som innehåller minst 33 1/3 viktprocent gummi. utom presenning—liknande vävnader)
ut 61.08
Kragar, isättningar. krås. manschetter. volanger och liknande besättningsam'klar till kläder för kvinnor eller flickor
ur 62.01
Filtar. med undantag av resnltar
Senast fr.o.m. den 1 januari 1975 skall denna tidsfrist emellertid prövas vid årliga överläggningar mellan kommissionen och Irland och om möjligt avkortas, varvid särskilt resultaten från förhandlingarna mellan gemenskapen och de viktigaste leverantörsländema för de aktuella varorna skall beaktas.
4. Rådets förordning (EEG) nr 1025/70 av den 25 maj 1970 (EGT nr L 124/6 av den 8 juni 1970) i dess lydelse enligt:
—— Rådets förordning (EEG) nr 1984/70 av den 29 september 1970 (EGT nr L 218/1 av den 3 oktober 1970) —— Rådets förordning (EEG) nr 724/71 av den 30 mars 1971 (EGT nr L 80/3 av den 5 april 1971) —— Rådets förordning (EEG) nr 1080/71 av den 25 maj 1971 (EGT nr L 116/8 av den 28 maj 1971) —— Rådets förordning (EEG) nr 1429/71 av den 2 juli 1971 (EGT nr L 151/8 av den 7 juli 1971) —— Rådets förordning (EEG) nr 2384/71 av den 8 november 1971 (EGT nr L 249/1 av den 10 november 1971)
a) Till och med giltighets tidens utgång för den be stämmelse som avses i artikel 115 i anslutnings akten kan Förenadekonungariket tillämpa de kvantitativa begränsningar som det tillämpade den 1 januari 1972 för de varor som anges nedan:
241
Prop. 1994/95: 19 Bilaga 20
Citrusfmkter. färska eller torkade:
Grapefrulmer
ur 20.03 Frukter. frysta. med tillsats av socker:
—— Gtapefrukter
b) Med förbehåll för bestämmelsema i gemenskapens allmänna preferenssystem som de nya medlemsstaterna tillämpar fr.o.m. den 1 januari 1974 och med förbehåll för de avtal som gemenskapen ingått eller kommer att ingå kan Irland gentemot
— Japan, — Indien, — Malaysia, — Macau, — Hongkong,
— Republiken Kina (Formosa), — Pakistan,
— Jugoslavien.
längst t.o.m. den 30 juni 1977 bibehålla kvantitativa importbegräns- ningar för de varor som anges nedan:
242
ur 51.01
54.05
55.05
55.06
55.07
ur56.06
u157.06
ut59.07
ur59.08
ur59.09
ur59.ll
45 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 19. Bilaga 13—21
Garn av ändlösa syntetiska eller regenererade fibrer. ej i detaljhandelsupplåggningar. med undantag av:
— garn av viskos. acetat eller andra regenat-nbrer — garn. ej texmrerat. färgat, tvinnat. av olildärgat gant. appreterat eller som undergått liknande behandling och ej upprullat på spolar eller korsrullar
Vävnader av lin eller rami
Gam av bomull. ej i detaljhandelsuppläggningar
Gam av bomull, i detaljhandelsuppläggningar Gasvävnader av bomull
Garn av syntetiska eller regenererade fibrer (eller av avfall av syntetiska eller regenererade fibrer). i detaljhandelsuppläggningar: innehållande ull. djurhår. bomull. lin eller hampa
Garn av jute eller andra basnibrer för textilt ändamål enligt nr 57.03: — av jute
Texdlvävnader överdragna med gummi arabi- cum e.d. eller med stärkelseprodukter. av såda- na slag som används till bokpärmar o.d.; kal— kerväv; preparerad målarduk: kanfas och liknande vävnader för tillverkning av hanstornmat eller liknande ändamål: — textilvävnader, med undantag av färgad duk som används till bokpärmar
Textilvävnader. impregnerade. överdragna, bealgda eller lammerade med cellulosaderivat eller andra plaster
— snedremsor
-— andra. med en bredd av mer än 4'
Textilvävnader. överdragna eller impregnerade med olja eller preparat på basis av torkande olja: — bordduk och läderduk med en bredd av mer än 4'
— andra vävnader
Gummibehandlade textilvävnadcr. andra än gununibelrandlade nikåvaror:
— läderduk med en bredd av mer än 4' — tryckta. målade eller präglade vävnader
ut59. 11 (forts.)
ut59.12
ur60.01
60.03
ut60.04
ur60.06
61.07
61.08
61.09
61.10
ur6l.ll
— andra vävnader med en bredd av minst 30 cm (med undantag av vävnader som innehåller minst 33 1/3 viktprocent gum- tni. utom presenningliknande vävnader) — andra vävnader som innehåller mer än 60 viktprocent bomull (med undantag av vävnader som innehåller minst 33 1/3 viktprocent gummi. utom presenning- lihrande vävnader)
Textilvävnader med annan impregnering eller annat överdrag; målade teaterkutisser. ateljéfonder o.d.. av textilvävnad: — tryckta. målade eller präglade textil- vävnader (med undantag av trikåväv)
— linneremsor med en bredd av högst 2' och två äkta stadkanter
— lr'iltåväv
— andra textilvävnader
Trikåväv. ej elastisk och ej gummibehandlad. med undantag av virkad uikåvara
Strumpor. understr'umpor. sockor. ankelsockor. suumpskyddate o.d. av u'ikå. ej elasuska och ej gummibelrandlade
Underkläder av ttikå. ej elastiska och ej gummi-behandlade: — strumpbyxor
Trikåväv och andra tr'ikåvaror. elastiska eller
gummibehandlade (inbegripet elastiska knäskydd och elastiska strumpor) med undantag
RV:
— elastisk trikåväv med en bredd av mer än 1'
— gummibehandlad trikåväv. virkad -— andra elastiska eller gummibehandlade trikåvaror
Slipsar och liknande artiklar
Kragar. isätmingar. krås. manschetter. volanger och liknande besättningsartiklar till kläder för kvinnor eller flickor
Korsetter. gördlar. höfthållare. bystlrållare, hängslen. strumphållare. strumpeband o.d. (in- begripet sådana artiklar av trikå). även elastiska
Vantar. strumpor. sockor och strumpskyddare, ej utgörande trikåvaror
Konfektionerade tillbehör till beklädnadsartiklar (t.ex. ärmlappar. axelvaddat. skärp, munar. ämiskyddare och fickor)
243
Bilaga 20
Tulltaxe—
Vanrslag nummer
62.01 Res- och sängEltar
ur 62.04 Presenningar, segel. markiser. tält och kamping- artiklar:
segel till båtar presenningar motviktsnät hammocköverdrag markiser tält sovsäckar
ur 94.04 Resårbormar till sängar; sängkläder och liknande inredningsartiklar försedda med resårer. stopp- ning eller inlägg av vilket material som helst eller tillverkade av poröst gummi eller porös plast. med eller utan överdrag (t.ex. madrasser. utom av gummi. sängtäcken. kuddar och puffar)
Senast fr.o.m. den 1 januari 1975 skall denna tidsfrist emellertid prövas vid årliga överläggningar mellan kommissionen och Irland och om möjligt avkortas, varvid särskilt resultaten från förhandlingarna mellan gemenskapen och de viktigaste leverantörsländema för de aktuella varorna skall beaktas.
VII. SOCIALPOLITIK
1. Rådets förordning (EEG) nr 1612/68 av den 15 oktober 1968 (EGT nr L 257/2 av den 19 oktober 1968)
IQ Rådets beslut nr 68/359/EEG av den 15 oktober 1968 (EGT nr 257/l av den 19 oktober 1968)
3. Rådets direktiv av den 5 mars 1962 (EGT nr 57/ 1650 av den 9 juli 1962)
4. Rådets direktiv nr 68/360/EEG av den 15 oktober 1968 (EGT nr L 257/ 13 av den 19 oktober 1968)
Irland och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland kan t.o.m. den 31 december 1977 bibehålla de nationella bestämmelser, enligt vilka tillstånd krävs i förväg för de andra medlemsstaternas med— borgare för invandring till Irland och Nordirland i avsikt att utöva förvärvsverk-samhet som anställd och/eller att få tillträde till förvärvs— verksamhet som anställd i Irland och i Nordirland.
5. Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 (EGT nr L 149/2 av den 5 juli 1971)
Irland kan under en tidsperiod om högst fem år efter den tidpunkt fr.o.m. vilken denna förordning är tillämplig i Irland förbehålla änkor. föräldralösa barn och blinda personer med hemvist inom Irlands territo- rium förmåner vid arbetslöshet och, inom ramen för avgiftsfria system. förmåner vid ålderdom, såvida de nämnda förmånema omfattas av
Prop. 1994/95: 19
244
lagstifming som rör de områden av den sociala tryggheten som nämns i Prop. 1994/95: 19 artikel 4.10ch såvida under denna tidsperiod lika behandling i Irland Bilaga 20 garanteras medborgarna från de ursprungliga medlemsstaterna och de andra nya medlemsstaterna samt flyktingar och statslösa.
VIII. TEKNISKA HANDELSHINDER
Rådets direktiv nr 71/307/EEG av den 26 juli 1971 (EGT nr 185/16 av den 16 augusti 1971)
Danmark och Norge medges en övergångsperiod som upphör den 31 december 1974 för att genomföra de nya beteckningarna, vilka motsva- rar de beteckningar som avses i artikel 5.1 i detta direktiv.
IX. LIVSMEDEL
1. Rådets direktiv av den 23 oktober 1962 (EGT nr 115/2645 av den 11 november 1962)
i dess lydelse genom:
— Rådets direktiv nr 65/469/EEG av den 25 oktober 1965 (EGT nr 178/2793 av den 26 oktober 1965) — Rådets direktiv nr 67/653/EEG av den 24 oktober 1967 (EGT nr 263/4 av den 30 oktober 1967) — Rådets direktiv nr 68/419/EEG av den 20 december 1968 (EGT nr 309/24 av den 24 december 1968) — Rådets direktiv nr 70/358/EEG av den 13 juli 1970 (EGT nr L 157/36 av den 18 juli 1970)
1. Fram to. m. den 31 december 1977 kan de nya medlemsstaterna bibehålla den nationella lagstiftning som gällde vid tidpunkten för an- slutningen och enligt vilken användningen av nedanstående ämnen är tillåten:
a) de färgämnen i livsmedel som anges under 2 b) nedanstående varor för förtunning eller lösning av färgämnen:
etylacetat, dietylester, glycerinmonoacetat, glycerindiacetat, glycerintriacetat, isopropylalkohol propylenglykol (1,2 propandiol), ättiksyra, natriumhydroxid, ammoniumhydroxid.
Rådet kan före den 31 december 1977 enligt förfarandet som avses i artikel 100 i Romfördraget besluta om ett förslag som innebär att ned- anstaende änmen läggs till: 245
3) de ämnen som anges i stycke ] a läggs till listan i bilaga I till det Prop. 1994/95:19 aktuella direktivet, Bilaga 20
b) de ämnen som anges i stycke 1 b läggs till listan i artikel 6 i detta direktiv.
Beslut om ett tillägg av dessa änmen i listorna i bilaga I resp. i artikel 6 kan endast fattas om den vetenskapliga forskningen påvisat att de är oskadliga för människors hälsa och om det är nödvändigt att använda dem ur en ekonomisk synvinkel.
2. Vad avser färgämnen för färgning i massan och på ytan enligt 1 a rör det sig om följande:
Trivialnamn
violett. sur 6 B
brunt FK
mokladbrunt FB
chokladbrunt HT orange G orange RN
(eroeemorangc) rön 2 G
briljanrblän FCF
gult 2 G
titandioxid (E 171)
jämoxider och -hydroxider (E 172)
uluamarinblån
henna
äkta rött
Kemisk beteckning eller beskrivning
mononauiumförening av 4-([4—(N-etyl-p—sulfatbensylamim)- fenyll-ld (N-etyl-p-sulfomum-bensylaminoHenyll-metylen) (N,N-dirnetyI-a2.5-cyklohendienimin)
en blandning som huvudsakligen innehåller dinau'ium-förening- en l_J-dlamrno-4.Hi-(p-mlfofenylazol-bensen och natrium- f'oremngen 2.4-dumrno-S-(p-sulfolenylaonoluol
produkt utvuruten genom koppling av diazoterad naftionsyra med en blandning av mor1n(C.l. 75 660) och rnaehunn (C.L. 75 240)
dinan-iumförening av 4.4'-[l2.4 dihydroxy-S-(hydroxymeryl)-m- fenylen] bis (AZOH di-l—naflalensulfonsyra
dinamumfbrening av fenylazo-l nanci-2 drsulfonsyra-oj mononamumforening av fenylazonaftol-Z disullonsyra-6.8
dinatriumförening av aeeumido—S nydroxy-4 (fenylazo) -3 natulen - 2.7 disulfonsyra
dmatnumföremng av 4-|[4-N-etyl-p-sulfonbenzyl-armnoHenyll- (2-sulfon1umfenyl)—metylen)-[l (N-eryl-N-p-sulfobenzyh- a2.5-) (cyklohexadienimin)
dinau'iuml'örening av l-(2.5-diklor-4-sulfofenyl)-S-hydroxy-3- metyl-4-p—sulfolenylazopyrazol
Förening av aluminium. natrium. kisel och svavel
Extrakt av Alcanna tinctoria-ror
Dinatriumrorening av (sulfo-4 nafrylazo-l)—l-nafiol—2-sulfonsy- ra-6
246
3. De nya medlemsstaterna kan t.o.m. den 31 december 1975 bibehålla Prop. 1994/95:19 den nationella lagstiftning som gällde vid tidpunkten för anslutningen Bilaga 20 och enligt vilken det är förbjudet att tillsätta nedanstående färgämnen till livsmedel:
103lu'ysoin S 1055yragult lllorange GGN 120kochenille/karmin 12lorseilj, orcein 125scharlakan GN 126Ponceau 6R.
| mmmmrnrnrn
När denna tidsfrist löpt ut är användningen av dessa ämnen tillåten enligt bestämmelserna i direktivet såvida inte något beslut i enlighet med förfarandet i artikel 100 i Romfördraget fattats i avsikt att ta hän- syn till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen och utesluta dessa ämnen från bilaga I i direktivet.
4. Utan att det påverkar ovannämnda bestänunelser gäller att de nya medlemsstaternas lagstiftning som ändrats i enlighet med detta direktiv skall tillämpas senast den 1 juli 1974 för varor som levereras till han— deln i dessa medlems-stater.
2. Rådets direktiv nr 64/54/EEG av den 5 november 1963 (EGT nr 121161 av den 27 januari 1964)
i dess lydelse enligt:
— Rådets direktiv nr 67/427/EEG av den 27 juni 1967 (EGT nr 148/1 av den 11 juli 1967) — Rådets direktiv nr 68/420/EEG av den 20 december 1968 (EGT nr L 309/25 av den 24 december 1968) — Rådets direktiv nr 70/359/EEG av den 13 juli 1970 (EGT nr L 157/38 av den 18 juli 1970) — Rådets direktiv nr 71/160/EEG av den 30 mars 1971 (EGT nr L 87/12 av den 17 april 1971)
1. De nya medlemsstaterna kan t..o m. den 31 december bibehålla den nationella lagstiftning som vid tidpunkten för anslutningen gällde för användningen av följande ämnen i livsmedel:
— myrsyra — kaliurnnitrit
— kaliumpropionat (propionsyrakaliumförening)
— p-hydroxidbenzoesyra-n—metylester-natriumförening
— och vattenbaserade röklösningar 247
Bilaga 20
Rådet kan före den 31 december 1977 enligt förfarandet som avses i artikel 100 i Romfördraget besluta om ett förslag som innebär att ovan- nämnda änmen läggs till i artikel 3 i det nämnda direktivet.
Beslut om ett tillägg av dessa änmen kan endast fattas om den veten- skapliga forslmingen påvisat att de är oskadliga för människors hälsa och om det är nödvändigt att använda dem ur en ekonomisk synvinkel.
2. Utan att det påverkar ovannämnda bestämmelser gäller att de nya medlemsstaternas lagstiftning som ändrats i enlighet med detta direktiv skall tillämpas senast den 1 juli 1974 för varor som levereras till han- deln i dessa medlems-stater.
3. Rådets direktiv nr 70/357/EEG av den 13 juli 1970 (EGT nr L 157/31 av den 18 juli 1970)
1. De nya medlemsstaterna kan t.o.m. den 31 december 1977 bibehålla den nationella lagstiftning som vid tidpunkten för anslumingen gällde för användning i livsmedel av ethoxykin, natriumpyrofosforsyra. tetra- natriumpy—rofosfat, kaliumpyrofosfat, kalcium-pyrofosfat, natriumtripo- lyfosfat, kali-umpolymetafosfat, natriummetafosfat och antioxidant.
Rådet kan före den 31 december 1977 enligt förfarandet som avses i artikel 100 i Romfördraget besluta om ett förslag som innebär att de ämnen som nämns i stycke 1 läggs till i listan i bilagan till det aktuella direktivet.
Beslut om ett tillägg av dessa ämnen till listan i bilagan kan endast fattas om den vetenskapliga forskningen påvisat att de är oskadliga för människors hälsa och om det är nödvändigt att använda dem ur en ekonomisk synvinkel.
2. Utan att det påverkar ovannämnda bestämmelser gäller att de nya medlemsstaternas lagstiftning som ändrats i enlighet med detta direktiv skall tillämpas senast den 1 juli 1974 för varor som levereras till han- deln i dessa medlemsstater.
BILAGA VIII
Lista som avses i artikel 148.1 i Anslutningsakten
1. Europeiska socialfondens kommitté som avses i artikel 124 i Rom- fördraget
2. Rådgivande kommitté för arbetstagarnas fria rörlighet inrättad genom förordning nr 15 av den 16 augusti 1961 (EGT nr 57/ 1073 av den 26 augusti 1961)
Prop. 1994/95: 19
248
i dess lydelse genom: Prop. 1994/95: 19 Bilaga 20 — Rådets förordning nr 38/64/EEG av den 25 mars 1964 (EGT nr 62/965 av den 17 april 1964)
— Rådets förordning (EEG) nr 1612/68 av den 15 oktober 1968 (EGT nr 257/2 av den 19 oktober 1968)
3. Rådgivande kommitté för yrkesutbildning inrättad genom rådets beslut nr 63/266/EEG av den 2 april 1963 (EGT nr 63/ 1338 av den 20 april 1963)
4. Rådgivande kommitté för migrerande arbetares sociala trygghet inrättad genom rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 (EGT nr 149/2 av den 5 juli 1971)
5. Rådgivande kommitté för försörjningsbyrån inrättad genom byråns stadga av den 6 november 1958 (EGT nr 27/534 av den 6 december 1958)
BILAGA IX Lista som avses i artikel 148.2 i Anslutningsakten
l. Partssammansatt rådgivande kommitte för lantarbetares sociala
problem inrättad genom korrunissionens beslut nr 63/326/EEG av den 17 maj 1963 (EGT nr 80/1543 av den 29 maj 1963)
2. Partssammansatt rådgivande kommitté för sociala problem inom havsfiskeriet inrättad genom kommissionens beslut nr 68/252/EEG av den 7 juni 1968 (EGT nr 132/9 av den 14 juni 1968)
3. Transportkomrnitté inrättad genom rådets beslut av den 15 septem- ber 1958 (EGT nr 25/509 av den 27 november 1958) i dess lydelse genom:
— Rådets beslut av den 22 juni 1964 (EGT nr 102/ 1602 av den 29 juni 1964)
4. Partssammansatt rådgivande kommitté för sociala problem inom vägtransporter inrättad genom beslut nr 65/362/EEG av den 5 juli 1965 (EGT nr 130/2184 av den 16 juli 1965) 249
5. Partssammansatt rådgivande kommitté för sociala problem inom na- Prop. 1994/95: 19 tionell sjöfart inrättad genom kommissionens beslut nr 67/745/EEG Bilaga 20 av den 28 november 1967 (EGT nr 297/ 13 av den 7 december 1967)
6. Rådgivande kommitté för sociala problem inom jämvägstransporter (nepartskommitté) inrättad genom kommissionens beslut nr 71/122/EEG av den 19 februari 1971
(EGT nr 57/22 av den 10 mars 1971)
7. Skiljedomskommitté som avses i artikel 18 i Euratomfördraget
8. Rådgivande kommitté för mjölk och mjölkprodukter inrättad genom kommissionens beslut nr 64/435/EEG av den 20 juli 1964 (EGT nr 122/2049 av den 29 juli 1964
i dess lydelse genom:
— kommissionens beslut nr 70/290/EEG av den 15 maj 1970 (EGT nr 121/24 av den 4 juni 1970)
9. Rådgivande kommitté för fläskkött inrättad genom beslut av den 18 juli 1962 (EGT nr 72/2028 av den 8 augusti 1962)
i dess lydelse genom:
— kommissionens beslut nr 70/283/EEG av den 15 maj 1970 (EGT nr L 121/11 av den 4juni 1970)
10. Rådgivande kommitté för nötkött inrättad genom kommissionens beslut nr 64/34/EEG av den 20 juli 1964 (EGT nr 122/2047 av den 29 juli 1964)
i dess lydelse genom:
— kommissionens beslut nr 70/288/EEG av den 15 maj 1970 (EGT nr L 121/20 av den 4 juni 1970)
11. Rådgivande kommitté för fjäderfäkött och ägg inrättad genom beslut av den 18 juli 1962 (EGT nr 72/2030 av den 8 augusti 1962
i dess lydelse genom:
— korrunissionens beslut av den 15 maj 1970 (EGT nr 121/26 av den 4 juni 1970) 250
12. Rådgivande kommitté för utsäde inrättad genom beslut av den 18 Prop. 1994/95:19 juli 1962 Bilaga 20 (EGT nr 72/2026 av den 8 augusti 1962)
i dess lydelse genom:
— kommissionens beslut nr 70/286/EEG av den 15 maj 1970 (EGT nr L 121/16 av den 4juni 1970)
13. Specialsektionen "Ris" inom rådgivande utskottet för spannmål inrättad genom kommissionens beslut nr 64/436/EEGlav den 20 juli 1964 (EGT nr 122/2051 av den 29 juli 1964)
i dess lydelse genom:
— kommissionens beslut nr 70/285/EEG av den 15 maj 1970 (EGT nr L 121/14 av den 4 juni 1970)
14. Rådgivande kommitté för oljor och fetter inrättad genom kommissionens beslut nr 67/388/EEG av den 9 juni 1967 (EGT nr 119/2343 av den 20 juni 1967)
i dess lydelse genom:
— kommissionens beslut nr 71/90/EEG av den 1 februari 1971 (EGT nr L 43/42 av den 22 februari 1971
15. Rådgivande kommitté för socker inrättad genom kommissionens beslut nr 69/146/EEG av den 29 april 1969 (EGT nr L 122/2 av den 22 maj 1969)
16. Rådgivande konunitté för frukt och grönsaker inrättad genom beslut av den 18 juli 1962 (EGT nr 72/2032 av den 8 augusti 1962)
i dess lydelse genom:
— kommissionens beslut nr 70/287/EEG av den 15 maj 1970 (EGT nr L 121/18 av den 4 juni 1970)
17 . Rådgivande kommitté för vin inrättad genom beslut av den 18 juli 1962 (EGT nr 72/2034 av den 8 augusti 1962)
251
Bilaga 20
i dess lydelse genom:
— kommissionens beslut nr 70/292/EEG av den 15 maj 1970 (EGT nr L 121/28 av den 4 juni 1970)
18. Rådgivande kommitté för levande växter och varor inom blomsterhandel inrättad genom kommissionens beslut nr 67/84/EEG av den 25 februari 1969 (EGT nr L 68/8 av den 19 mars 1969)
i dess lydelse genom:
— kommissionens beslut nr 70/289/EEG av den 15 maj 1970 (EGT nr L 121/22 av den 4 juni 1970)
19. Rådgivande kommitté för fiskerinäringen inrättad genom kommissionens beslut nr 71/128/EEG av den 25 februari 1971 (EGT nr L 68/18 av den 22 mars 1971)
20. Rådgivande kommitté för råtobak inrättad genom kommissionens beslut nr 71/31/EEG av den 22 december 1970 (EGT nr L 14/8 av den 18 januari 1971)
21. Rådgivande kommitté för lin och hampa inrättad genom kommissionens beslut nr 71/32/EEG av den 22 december 1970 (EGT nr L 14/11 av den 18 januari 1971)
22. Rådgivande kommitté för Strukturpolitiken inom lantbruket inrättad genom kommissionens beslut nr 64/488/EEG av den 29 juli 1964 (EGT nr 134/2256 av den 20 augusti 1964)
i dess lydelse genom:
— kommissionens beslut nr 65/371/EEG av den 8 juli 1965 (EGT nr 132/2209 av den 20 juli 1965) — kommissionens beslut nr 71/79/EEG av den 26 januari 1971 (EGT nr L 32/15 av den 9 februari 1971)
23. Rådgivande kommitté för sociala problem för lantbrukare inrättad genom kommissionens beslut nr 64/18/EEG av den 19 december 1963 (EGT nr 2/25 av den 10 januari 1964)
Prop. 1994/95: 19
252
idess lydelse genom: Prop. 1994/95:19
Bilaga 20
— kommissionens beslut nr 70/284/EEG av den 15 maj 1970 - (EGT nr L 121/13 av den 4 juni 1970)
BHAGA X
Lista som avses i artikel 150 i Anslutningsakten
I. TRANSPORT
1. Rådets förordning nr 11 av den 27 juni 1960 (EGT nr 52/ 1121 av den 16 augusti 1960)
Irland: 1 oktober 1973 Norge: 1 april 1973 Förenade konungariket: 1 oktober 1973
2. Rådets förordning nr 141 av den 26 november 1962 (EGT nr 124/2751 av 28 november 1962)
Norge: 1 april 1973
3. Rådets förordning nr 117/66/EEG av den 28 juli 1966 (EGT nr 147/2688 av den 9 augusti 1966)
Irland: 1 juli 1973 Norge: 1 april 1973 Förenade konungariket: 1 juli 1973
4. Kommissionens förordning (EEG) nr 1016/68 av den 9 juli 1968 (EGT nr L 173/8 av den 22 juli 1968)
Irland: 1 juli 1973 Norge: 1 april 1973 Förenade konungariket: 1 juli 1973
5. Rådets förordning (EEG) nr 543/69 av den 25 mars 1969 (EGT nr L 77/49 av den 29 mars 1969)
Irland: 1 april 1973 253
Bilaga 20
Norge: 1 april 1973 Förenade konungariket: 1 april 1973
6. Rådets förordning (EEG) nr 1191/69 av den 26 juni 1969 (EGT nr 156/1 av den 28 juni 1969)
Irland: 1 januari 1974 Norge: 1 april 1973 Förenade konungariket: ] januari 1974
7. Rådets förordning (EEG) nr 1192/69 av den 26 juni 1969 (EGT nr L 156/8 av den 28 juni 1969)
Irland: 1 oktober 1973 Norge: 1 april 1973 Förenade konungariket: 1 oktober 1973
8. Rådets förordning (EEG) nr 1107/70 av den 4 juni 1970 (EGT nr L 130/1 av den 15 juni 1970)
Norge: 1 april 1973
9. Rådets förordning (EEG) nr 1108/70 av den 4 juni 1970 (EGT nr L 130/4 av den 15 juni 1970)
Danmark: 1 januari 1974 Irland: 1 januari 1974 Norge: 1 april 1973 Förenade konungariket: 1 januari 1974
10. Rådets förordning (EEG) nr 1463/70 av den 20 juli 1970 (EGT nr L 164/1 av den 27 juli 1970)
Norge: 1 april 1973
11. Kommissionens förordning (EEG) nr 2598/70 av den 18 december 1970 (EGT nr L 278/1 av den 23 december 1970)
Danmark: 1 januari 1974 Irland: 1 januari 1974 Norge: 1 april 1973 Förenade konungariket: 1 januari 1974
Prop. 1994/95: 19
254
12. Kommissionens förordning (EEG) nr 281/71 av den 9 februari Prop. 1994/95:19 1971 Bilaga 20 (EGT nr L 33/11 av den 10 februari 1971
Danmark: 1 januari 1974 Norge: 1 april 1973 Förenade konungariket: 1 januari 1974
II. HANDELSPOLITIK
]. Rådets förordning (EEG) nr 459/68 av den 5 april 1968 (EGT nr L 93/1 av den 17 april 1968)
i dess lydelse genom:
— rättelse till rådets förordning (EEG) nr 459/68 av deb 5 april 1968 (EGT nr L 103/38 av den 1 maj 1968) Norge: 1 april 1973
2. Rådets förordning (EEG) nr 2603/69 av den 20 december 1969 (EGT nr L 324/25 av den 27 december 1969) Norge: 1 april 1973
3. Rådets förordning (EEG) nr 109/70 av den 19 december 1969 (EGT nr L 19/1 av den 26 januari 1970)
i dess lydelse genom:
— Rådets förordning (EEG) nr 1492/70 av den 20 juli 1970 (EGT nr L 166/l av den 29 juli 1970) — Rådets förordning (EEG) nr 2172/70 av den 27 oktober 1970 (EGT nr L 239/1 av den 30 oktober 1970 —— Rådets förordning (EEG) nr 2567/70 av den 14 december 1970 (EGT nr L 276/1 av den 21 december 1970) — Rådets förordning (EEG) nr 532/71 av den 8 mars 1971 (EGT nr L 60/1 av den 13 mars 1971) — Rådets förordning (EEG) nr 725/71 av den 30 mars 1971 (EGT nr L 80/4 av den 5 april 1971) — Rådets förordning (EEG) nr 1073/71 av den 25 maj 1971 (EGT nr L 119/l av den ljuni 1971) — Rådets förordning (EEG) nr 1074/71 av den 25 maj 1971 (EGT nr L 119/35 av den 1 juni 1971) — Rådets förordning (EEG) nr 2385/71 av den 8 november 1971 (EGT nr L 249/3 av den 10 november 1971)
—— Rådets förordning (EEG) nr 2386/71 av den 8 november 1971 (EGT nr L 249/ 12 av den 10 november 1971) 255
Bilaga 20
— Rådets förordning (EEG) nr 2406/71 av den 9 november 1971 (EGT nr L 250/1 av den 11 november 1971) — Rådets förordning (EEG) nr 2407/71 av den 9 november 1971 (EGT nr L 250/7 av den 11 november 1971)
Norge: 1 april 1973 Förenade konungariket: 1 april 1973
4. Rådets förordning (EEG) nr 1025/70 av den 25 maj 1970 (EGT nr L 124/6 av den 8 juni 1970)
i dess lydelse genom:
— Rådets förordning (EEG) nr 1984/70 av den 29 september 1970 (EGT nr L 218/1 av den 3 oktober 1970) — Rådets förordning (EEG) nr 724/71 av den 30 mars 1971 (EGT nr L 80/3 av den 5 april 1971) — Rådets förordning (EEG) nr 1080/71 av den 25 maj 1971 (EGT nr L 116/8 av den 28 maj 1971) — Rådets förordning (EEG) nr 1429/71 av den 2 juli 1971 (EGT nr L 151/8 av den 7 juli 1971) -— Rådets förordning (EEG) nr 2384/71 av den 8 november 1971 (EGT nr L 249/1 av den 10 november 1971)
Norge: 1 april 1973 Förenade konungariket: 1 april 1973
5. Rådets förordning (EEG) nr 1023/70 av den 25 maj 1970 (EGT nr L 124/1 av den 8 juni 1970)
Norge: 1 april 1973 Förenade konungariket: 1 Xapril973
6. Rådets förordning (EEG) nr 1471/70 av den 20 juli 1970 (EGT nr L 164/41 av den 27 juli 1970) "
Norge: 1 april 1973
7. Beslut av den 6 mars 1953 från möte mellan rådet och representan- ter från medlemsstaternas regeringar om utförselförbud för skrot
Ej offentliggjort
Norge: 1 april 1973 Förenade konungariket: 1 april 1973
Prop. 1994/95: 19
256
8. Ministerrådets samordningskommittés beslut av den 8 oktober 1957 Prop. 1994/95:19 om en ordning för utförsel av varor avsedda för återanvändning Bilaga 20
Ej offentliggjort
Norge: 1 april 1973 Förenade konungariket: 1 april 1973
9. Ministerrådets samordningskommittés beslut av den 18 december 1958 om en ordning för utförsel av skrot av legerat stål
Ej offentliggjort i förening med 10. Beslut av den 18 november 1962 från möte mellan rådet och representanter från medlemsstaternas regeringar om likställighet
för skrot från legerat stål med avfallsbuntar av legerat stål med tulltaxenummer 73.15 B I b 1 aa
Ej offentliggjort
Norge: 1 april 1973 Förenade konungariket: 1 april 1973
11. Beslut av den 2 mars 1959 från möte mellan rådet och representanter från medlemsstaternas regeringar om utförsel av skrot från upphuggning av fartyg
Ej offentliggjort
i dess lydelse genom:
— Ministerrådets samordningskorrunittés beslut av den 15 januari 1962 Ej offentliggjort
Norge: 1 april 1973 Förenade konungariket: 1 april 1973
12. Ministerrådets samordningskommittés beslut av den 7 oktober 1959 om den gemensamma listan över varor för vilka beslutet av den 8 oktober 1957 från möte mellan rådet och representanter från medlemsstaternas regeringar om en ordning för utförsel av varor avsedda för återanvändning är tillämpligt
257
Ej offentliggjort Prop. 1994/95:19 Bilaga 20 Norge: 1 april 1973 Förenade konungariket: 1 april 1973
13 Beslut av den 26 oktober 1961 från möte mellan rådet och repre— sentanter från medlemsstaternas regeringar om den ordning som är tillämplig fr.o.m. 1 januari 1962 i fråga om utförsel av begagnad räls
Ej offentliggjort Norge: 1 april 1973 Förenade konungariket: 1 april 1973 [II. SOCIALPOLITIK
Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 (EGT nr L 149/2 av den 5 jul 1971)
Danmark: 1 april 1973 Irland: 1 april 1973 Norge: 1 april 1973 Förenade konungariket: 1 april 1973 IV. EURATOM 1. Rådets beslut av den 9 september 1961 om beviljande av fördelar för det gemensamma företaget "Socété d'énergie nucléaire franco— belge des Ardennes (SENA)" och om kunskapsunderrättelser från detta företag Ej offentliggjort Förenade konungariket: 1 april 1973 2. Rådets beslut av den 18 juni 19763 om beviljande av fördelar för det gemensamma företaget "Kemkraftwerk RWE-Bayemwerk GmbH (KRB)" och om kunskapsunderrättelser från detta företag Ej offentliggjort Förenade konungariket: 1 april 1973
3. Rådets beslut av den 12 december 1964 om beviljande av fördelar för det gemensamma företaget "Kemkraftwerk Lingen GmbH" 258
Ej offentliggjort Prop. 1994/95:19 Bilaga 20 Förenade konungarriket: 1 april 1973
4. Rådets beslut av den 28 juli 1966 om beviljande av fördelar för det gemensamma företaget "Kemkraftwerk Obrigheim GmbH"
Ej offentliggjort Förenade konungariket: 1 april 1973 BILAGA XI Lista som avses i artikel 152 i Anslutningsakten I. TULLAGSTIFTNING
1. Rådets direktiv nr 68/312/EEG av den 30 juli 1968 (EGT nr L 194/ 13 av den 6 augusti 1968)
Norge: 1 juli 1973
2. Rådets direktiv nr 69/73/EEG av den 4 mars 1969 (EGT nr L 58/1 av den 8 mars 1969)
Norge: ljuli 1973
3. Rådets direktiv nr 69/74/EEG av den 4 mars 1969 (EGT nr L 58/7 av den 8 mars 1969)
Norge: 1 juli 1973
4. Rådets direktiv nr 69/75/EEG av den 4 mars 1969 (EGT nr L 58/11 av den 8 mars 1969)
Norge: 1 juli 1973
5 Rådets direktiv nr 69/76/EEG av den 4 mars 1969 (EGT nr L 58/44 av den 8 mars 1969
Norge: 1 juli 1973
259
46 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr I9. Bilaga 13—21
Bilaga 20
II. JORDBRUK A. Djurfoderlagstiftning
1. Rådets direktiv nr 70/373/EEG av den 20 juli 1970 (EGT nr L 170/2 av den 3 augusti 1970)
Irland: ] juli 1973 Norge: 1 juli 1973 Förenade konungariket: 1 juli 1973
2. Rådets direktiv nr 70/524/EEG av den 23 november 1970 (EGT nr L 270/1 av den 14 december 1970)
Norge: 1 juli 1973 Förenade konungariket: 1 juli 1973
3. Kommissionens direktiv nr 71/250/EEG av den 15 juni 1971 (EGT nr L 155 av den 12 juli 1971)
Norge: ljuli 1973 Förenade konungariket: 1 juli 1973
B. Frö- och växtlagstiftning
— Rådets direktiv nr 66/400/EEG av den 14 juni 1966 (EGT nr 125/2290 av den 11 juli 1966)
i dess lydelse genom:
— Rådets direktiv nr 69/61/EEG av den 18 februari 1969 (EGT nr L 48/4 av den 26 februari 1969) — Rådets direktiv nr 71/162/EEG av den 30 mars 1971 (EGT nr L 87/24 av den 17 april 1971)
Danmark: 1 juli 1973 Irland: 1 juli 1973 Norge: 1 juli 1973 Förenade konungariket: 1 juli 1973
2. Rådets direktiv nr 66/401/EEG av den-14 juni 1966 (EGT nr 125/2298 av den 11 juli 1966)
i dess lydelse genom:
— Rådets direktiv nr 69/63/EEG av den 18 februari 1969 (EGT nr L 48/8 av den 26 februari 1969) — Rådets direktiv nr 71/162/EEG av den 30 mars 1971 (EGT nr L 87/24 av den 17 april 1971)
Prop. 1994/95: 19
260
Danmark: 1 juli 1973 Prop. 1994/95:19 Irland: 1 juli 1973 Bilaga 20 Norge: 1 juli 1973 Förenade konungariket: 1 juli 1973
3. Rådets direktiv nr 66/402/EEG av den 14 juni 1966 (EGT nr 125/2309 av den 11 juli 1966)
i dess lydelse genom:
— Rådets direktiv nr 69/60/EEG av den 18 februari 1969 (EGT nr L 48/1 av den 26 februari 1969) — Rådets direktiv nr 71/162/EEG av den 30 mars 1971 (EGT nr L 87/24 av den 17 april 1971)
Danmark: 1 juli 1973 Irland: 1 juli 1973 Norge: 1 juli 1973 Förenade konungariket: 1 juli 1973
4. Rådets direktiv nr 66/403/EEG av den 14 juni 1966 (EGT nr 125/2320 av den 11 juli 1966)
i dess lydelse genom:
— Rådets direktiv nr 69/62/EEG av den 18 februari 1969 (EGT nr L 48/7 av den 26 februari 1969) — Rådets direktiv nr 71/162/EEG av den 30 mars 1971 (EGT nr L 87/24 av den 17 april 1971)
Danmark: Ijuli 1973 Irland: 1 juli 1973 Norge: 1 juli 1973 Förenade konungariket: 1 juli 1973
5. Rådets direktiv nr 68/193/EEG av den 9 april 1968 (EGT nr L 93/ 15 av den 17 april 1968
i dess lydelse genom:
— Rådets direktiv nr 71/140/EEG av dem 22 mars 1971 (EGT nr L 71/16 av den 25 mars 1971)
Förenade konungariket: 1 juli 1973
6. Rådets direktiv nr 69/208/EEG av den 30 juni 1969 (EGT nr L 169/3 av den 10 juli 1969)
261
Bilaga 20
i dess lydelse genom:
— Rådets direktiv nr 71/162/EEG av den 30 mars 1971 (EGT nr L 87/24 av den 17 april 1971)
Irland: 1 juli 1973 Norge: 1 juli 1973 Förenade konungariket: 1 juli 1973
7. Rådets direktiv nr 70/457/EEG av den 20 september 1970 (EGT nr L 225/1 av den 12 oktober 1970)
Danmark: 1 juli 1973 Irland: 1 juli 1973 Norge: 1 juli 1973 Förenade konungariket: 1 juli 1973
8. Rådets direktiv nr 70/458/EEG av den 29 september 1970 (EGT nr L 225/7 av den 12 oktober 1970)
i dess lydelse genom:
— Rådets direktiv nr 71/162/EEG av den 30 mars 1971 (EGT nr L 87/24 av den 17 april 1971)
Danmark: 1 juli 1973 Irland: 1 juli 1973 Norge: 1juli 1973 Förenade konungariket: 1 juli 1973
C. Veterinärlagstiftm'ng
1. Rådets direktiv nr 64/432/EEG av den 26 juni 1964 (EGT nr 121/1977 av den 29 juli 1964)
i dess lydelse genom:
— Rådets direktiv nr 66/600/EEG av den 25 oktober 1966 (EGT nr 192/3294 av den 27 oktober 1966)
— Rådets direktiv nr 70/360/EEG av den 13 juli 1970) (EGT nr L 157/40 av den 18 juli 1970) — Rådets direktiv nr 71/285/EEG av den 19 juli 1971 (EGT nr L 179/1 av den 9 augusti 1971
Danmark: 1 juli 1973 Norge: 1 juli 1973 Förenade konungariket: 1 juli 1973
Prop. 1994/95: 19
262
2. Rådets direktiv nr 64/433/EEG av den 26 juni 1964 Prop. 1994/95: 19 (EGT nr 121/2012 av den 29 juli 1964) Bilaga 20
i dess lydelse genom:
— Rådets direktiv nr 66/601/EEG av den 25 oktober 1966 (EGT nr 192/3302 av den 27 oktober 1966) — Rådets direktiv nr 69/349/EEG av den 6 oktobeer 1969 (EGT nr L 256/5 av den 11 oktober 1969) —- Rådets direktiv nr 70/486/EEG av den 27 oktober 1970 (EGT nr L 239/42 av den 30 oktober 1970)
Danmark: 1 juli 1973 Norge: 1 juli 1973 Förenade konungariket: 1 juli 1973
3. Rådets direktiv nr 65/276/EEG av den 13 maj 1965 (EGT nr 93/ 1607 av den 29 maj 1965)
Norge: 1 juli 1973 Förenade konungariket: 1 juli 1973
4. Kommissionens direktiv nr 65/277/EEG av den 13 maj 1965 (EGT nr 93/1610 av den 29 maj 1965)
Norge: 1 juli 1973 Förenade konungariket: 1 juli 1973
5. Rådets direktiv nr 71/118/EEG av den 15 februari 1971 (EGT nr L 55/23 av den 8 mars 1971)
Danmark: 1 juli 1973 Irland: 1 juli 1973 Norge: 1 juli 1973 Förenade konungariket: 1 juli 1973
D. Växtskyddslagstiftning
1. Rådets direktiv nr 69/464/EEG av den 8 december 1969 (EGT nr L 323/1 av den 24 december 1969)
Irland: 1 juli 1973 Norge: 1 juli 1973 Förenade konungariket: 1 juli 1973
2. Rådets direktiv nr 69/465/EEG av den 8 december 1969 (EGT nr L 323/3 av den 24 december 1969)
263
Bilaga 20
Irland: 1 juli 1973 Norge: 1 juli 1973 Förenade konungariket: 1 juli 1973
3. Rådets direktiv nr 69/466/EEG av den 8 december 1969 (EGT nr L 323/5 av den 24 december 1969)
Irland: 1 juli 1973 Norge: 1 juli 1973 Förenade konungariket: 1 juli 1973
E. Skogslagstiftning
1. Rådets direktiv nr 66/404/EEG av den 14 juni 1966 (EGT nr 125/2326 av den 11 juli 1966)
i dess lydelse genom:
— Rådets direktiv nr 69/64/EEG av den 18 februari 1969 (EGT nr L 48/ 12 av den 26 februari 1969)
Danmark: 1 juli 1973 Irland: ] juli 1973 Norge: 1 juli 1973 Förenade konungariket: 1 juli 1973
2. Rådets direktiv nr 68/89/EEG av den 23 januari 1968 (EGT nr L 32/ 12 av den 6 februari 1968)
Norge: ljuli 1973 Förenade konungariket: 1 juli 1973
3. Rådets direktiv nr 71/161/EEG av den 30 mars 1971 (EEG nr L 87/14 av den 17 april 1971)
Norge: 1 juli 1973 Förenade konungariket: 1 juli 1973
F. Strukturundersökningar
Rådets direktiv nr 68/161/EEG av den 27 mars 1968 (EGT nr L 76/ 13 av den 28 mars 1968)
Norge: 1 juli 1973 Förenade konungariket: 1 juli 1973
Prop. 1994/95 : 19
264
III.__ETABLERINGSRÄTT ocrr RÄTT ATT TILLHANDAHÅLLA Prop. 1994/95: 19 TJANSTER Bilaga 20
1. Rådets direktiv nr 63/261/EEG av den 2 april 1963 (EGT nr 62/1323 av den 20 april 1963)
Danmark: 1 januari 1978
2. Rådets direktiv nr 63/262/EEG av den 2 april 1963 (EGT nr 62/ 1326 av den 20-april 1963)
Danmark: 1 januari 1978
3. Rådets direktiv nr 64/220/EEG av den 25 februari 1964 (EGT nr 56/845 av den 4 april 1964)
Danmark: 1 juli 1973 Norge: 1 juli 1973
4. Rådets direktiv nr 64/221/EEG av den 25 februari 1964 (EGT nr 56/850 av den 4 april 1964)
Danmark: 1 juli 1973 Norge: 1 juli 1973
5. "Rådets direktiv nr 64/222/EEG av den 25 februari 1964 (EGT nr 56/857 av den 4 april 1964)
Norge: 1 januari 1976 Förenade konungariket: 1 juli 1973
6. Rådets direktiv nr 64/223/EEG av den 25 febuari 1964 (EGT nr 56/863 av den 4 april 1964)
Norge: 1 januari 1976
7. Rådets direktiv nr 64/224/EEG av den 25 februari 1964 (EGT nr 56/869 av den 4 april 1964
Norge: 1 januari 1976
8. Rådets direktiv nr 64/427/EEG av den 7 juli 1964 (EGT nr 117/ 1863 av den 23 juli 1964)
Norge: 1 januari 1976 Förenade konungariket: 1 juli 1973
9. Rådets direktiv nr 64/428/EEG av den 7 juli 1964 265 (EGT nr 117/1871 av den 23 juli 1964)
Bilaga 20
Norge: 1 januari 1976 Förenade konungariket: 1 juli 1973
10. Rådets direktiv nr 64/429/EEG av den 7 juli 1964 (EGT nr 117/ 1880 av den 23 juli 1964)
Norge: 1 januari 1976
11. Rådets direktiv nr 65/264/EEG a den 13 maj 1965 (EGT nr 85/1437 av den 19 maj 1965)
Norge: 1 juli 1973 Förenade konungariket: 1 juli 1973
12. Rådets direktiv nr 67/530/EEG av den 25 juli 1967 (EGT nr 190/1 av den 10 augusti 1967)
Danmark: 1 januari 1978
13. Rådets direktiv nr 67/531/EEG av den 25 juli 1967 (EGT nr 190/3 av den 10 augusti 1967)
Danmark: 1 januari 1978
14. Rådets direktiv nr 67/654/EEG av den 24 oktober 1967 (EGT nr 263/6 av den 30 oktober 1967)
Danmark: 1 januari 1978
15. Rådets direktiv nr 68/151/EEG av den 9 mars 1968 (EGT nr L 65/8 av den 14 mas 1968
Danmark: 1 juli 1973 Irland: 1 juli 1973 Norge: 1 juli 1973 Förenade konungariket: 1 juli 1973
16. Rådets direktiv nr 68/363/EEG av den 15 oktober 1968 (EGT nr 260/1 av den 22 oktober 1968)
Norge: 1 januari 1976
17. Rådets direktiv nr 68/364/EEG av den 15 oktober 1968 (EGT nr L 260/6 av den 22 oktober 1968)
Norge: 1 januari 1976 Förenade konungariket: 1 juli 1973
Prop. 1994/95: 19
266
Bilaga 20
18. Rådets direktiv nr 68/365/EEG av den 15 oktober 1968 (EGT nr L'260/9 av den 22 oktober 1968
Norge: 1 januari 1976
19. Rådets direktiv nr 68/366/EEG av den 15 oktober 1968 (EGT nr L 260/ 12 av den22 oktober 1968
Norge: 1 januari 1976
20. Rådets direktiv nr 63/368/EEG av den 15 oktober 1968 (EGT nr L 260/ 19 av den 22 oktober 1968)
Norge: 1 juli 1973 Förenade konungariket: 1 juli 1973
21. Rådets direktiv nr 69/77/EEG av den 4 mars 1969 (EGT nr L 59/8 av den 10 mars 1969)
Norge: 1 juli 1973 Förenade konungariket: 1 juli 1973
22. Rådets direktiv nr 69/82/EEG av den 13 mars 1969 (EGT nr L 68/4 av den 19 mars 1969)
Norge: 1 januari 1976 Förenade konungariket: 1 juli 1973
23. Rådets direktiv nr 70/451/EEG av den 29 september 1970 (EGT nr L 218/37 av den 3 oktober 1970)
Norge: 1juli 1973 Förenade konungariket: 1 juli 1973
24. Rådets direktiv nr 70/523/EEG av den 30 november 1970 (EGT nr L 267/ 18 av den 10 december 1970)
Norge: 1 juli 1973 Förenade konungariket: 1 juli 1973
IV. OFFENTLIG UPPHANDLING
Rådets direktiv nr 71/305/EEG av den 26 juli 1971 (EGT nr L 185/5 av den 16 augusti 1971)
Danmark: 1 juli 1973 Irland: 1 juli 1973 Norge: 1 juli 1973 Förenade konungariket: 1 juli 1973
Prop. 1994/95: 19
267
V. TRANSPORT Prop. 1994/95: 19
Bilaga 20 1. Rådets direktiv av den 23 juli 1962
(EGT nr 70/2005 av den 6 augusti 1962) Irland: 1 juli 1973" Norge: 1 juli 1973 Förenade konungariket: 1 juli 1973
2. Rådets direktiv nr 65/269/EEG av den 13 maj 1965 (EGT nr 88/ 1469 av den 24 maj 1965)
Norge: 1 juli 1973 Förenade konungariket: 1 juli 1973
3. Rådets direktiv nr 68/297/EEG av den 19 juli 1968 (EGT nr L 175/15 av den 23 juli 1968)
Norge: 1 juli 1973
4. Höga myndighetens rekommendation nr 1/61 av den 1 mars 1961 till medlemsstaternas regeringar (EGT nr 18/469 av den 9 mars 1961)
Danmark: 1 juli 1973 Irland: 1 juli 1973 Norge: 1 juli 1973 Förenade konungariket: 1 juli 1973
VI. SKATTELAGSTIFTNING
I. Rådets direktiv nr 67/227/EEG av den 11 april 1967 (EGT nr 71/1301 av den 14 april 1967)
Irland: 1 juli 1973 Norge: 1 juli 1973 Förenade konungariket: 1 juli 1973
2. Rådets direktiv nr 67/228/EEG av den 11 april 1967 (EGT nr 71/1303 av den 14 april 1967)
Irland: 1 juli 1973 Norge: 1 juli 1973 Förenade konungariket: 1 juli 1973
3. Rådets direktiv nr 69/335/EEG av den 17 juli 1969 (EGT nr L 249/25 av den 3 oktober 1969)
268
Bilaga 20
Danmark: 1 juli 1973 Norge: 1 juli 1973
4. Rådets direktiv nr 69/463/EEG av den 9 december 1969 (EGT nr L 320/34 av den 20 december 1969) Förenade konungariket: 1 juli 1973
VII. HANDELSPOLITIK
1. Rådets direktiv nr 70/509/EEG av den 27 oktober 1970 (EGT nr L 254/1 av den 23 november 1970) Danmark: 1 juli 1973 Irland: 1 juli 1973
Norge: 1 juli 1973 Förenade konungariket: 1 juli 1973
2. Rådets direktiv nr 70/510/EEG av den 27 oktober 1970 (EGT nr L 254/26 av den 23 november 1970)
Danmark: 1 juli 1973 Irland: 1 januari 1974 Norge: 1 juli 1973 Förenade konungariket: 1 juli 1973
3. Rådets direktiv nr 71/86/EEG av den 1 februari 1971 (EGT nr L 36/44 av den 13 februari 1971)
Danmark: 1 juli 1973 Irland: 1 januari 1975 Norge: 1 juli 1973 Förenade konungariket: 1 januari 1975
VIII. SOCIALPOLITIK
Rådets direktiv nr 68/360/EEG av den 15 oktober 1968 (EGT nr L 257/ 13 av den 19 oktober 1968)
Danmark: 1 juli 1973 Norge: 1 juli 1973 IX. TEKNISKA HANDELSHINDER
1. Rådets direktiv nr 67/548/EEG av den 27 juni 1967 (EGT nr 196/1 av den 16 augusti 1967)
Prop. 1994/95: 19
269
Bilaga 20
i dess lydelse genom:
— Rådets direktiv nr 69/81/EEG av den 13 mars 1969 (EGT nr L 68/1 av den 19 mars 1969) — Rådets direktiv nr 71/144/EEG av den 22 mars 1971 (EGT nr L 74/15 av den 29 mars 1971)
Irland: 1 januari 1975
2. Rådets direktiv nr 69/493/EEG av den 15 december 1969 (EGT nr L 326/36 av den 29 december 1969) '
Förenade konungariket: 1 juli 1973
3. Rådets direktiv nr 70/156/EEG av den 6 februari 1970 (EGT nr L 42/1 av den 23 februari 1970)
Irland: 1 juli 1973 Norge: 1 juli 1973 Förenade konungariket: 1 juli 1973
4. Rådets direktiv nr 70/157/EEG av den 6 februari 1970 (EGT nr L 42/ 16 av den 23 februari 1970)
Irland: 1 juli 1973 Norge: 1 juli 1973 Förenade konungariket: 1 juli 1973
5. Rådets direktiv nr 70/220/EEG av den 20 mars 1970 (EGT nr L 76/1 av den 6 april 1970)
Irland: 1 juli 1973 Norge: 1 juli 1973 Förenade konungariket: 1 juli 1973
6. Rådets direktiv nr 70/221/EEG av den 20 mars 1970 (EGT nr L 76/23 av den 6 april 1970)
Irland: 1 juli 1973 Norge: 1 juli 1973 Förenade konungariket: ] juli 1973
7. Rådets direktiv nr 70/222/EEG av den 20 mars 1970 (EGT nr L 76/25 av den 6 april 1970)
Irland: 1 juli 1973 Norge: 1 juli 1973 Förenade konungariket: 1 juli 1973
Prop. 1994/95: 19
270
8. Rådets direktiv nr 70/311/EEG av den 8 juni 1970 Prop. 1994/95:19 (EGT nr L 133/10 av den 18 juni 1970) Bilaga 20
Irland: 1 juli 1973 Norge: 1 juli 1973 Förenade konungariket: 1 juli 1973
9. Rådets direktiv nr 70/387/EEG av den 27 juli 1970 (EGT nr L 176/5 av den 10 augusti 1970)
Irland: 1 juli 1973 Norge: ljuli 1973 Förenade konungariket: 1 juli 1973
10. Rådets direktiv nr 70/388/EEG av den 27 juli 1970 (EGT nr L 176/ 12 av den 10 augusti 1970 Irland: 1 juli 1973 Norge: 1 juli 1973 Förenade konungariket: 1 juli 1973
11. Rådets direktiv nr 71/127/EEG av den 1 mars 1971 (EGT nr L 68/1 av den 22 mars 1971
Irland: 1 juli 1973 Förenade konungariket: 1 juli 1973
12. Rådets direktiv nr 71/307/EEG av den 26 juli 1976 (EGT nr L 185/16 av den 16 augusti 1971
Förenade konungariket: 1 juli 1973
13. Rådets direktiv nr 71/316/EEG av den 26 juli 1971 (EGT nr L 202/1 av den 6 september 1971)
Danmark: 1 juli 1973 Förenade konungariket: 1 juli 1973
14. Rådets direktiv nr 71/317/EEG av den 26 juli 1971 (EGT nr L 202/ 14 av den 6 september 1971
Förenade konungariket: 1 juli 1973
15. Rådets direktiv nr 71/318/EEG av den 26 juli 1971 (EGT nr L 202/21 av den 6 september 1971)
Förenade konungariket: 1 juli 1973
271
Bilaga 20
16. Rådets direktiv nr 71/319/EEG av den 26 juli 1971 (EGT nr L 202/32 av den 6 september 1971)
Förenade konungariket: ] juli 1973
17. Rådets direktiv nr 71/320/EEG av den 26 juli 1971 (EGT nr L 202/37 av den 6 september 1971
Irland: 1 juli 1973 Norge: 1 juli 1973 Förenade konungariket: 1 juli 1973
18. Rådets direktiv nr 71/347/EEG avden 12 oktober 1971 (EGT nr L 239/1 av den 25 oktober 1971
Förenade konungariket: 1 juli 1973
19. Rådets direktiv nr 71/348/EEG av den 12 oktober 1971 (EGT nr L 239/9 av den 25 oktober 1971
Förenade konungariket: 1 juli 1973 20. Rådets direktiv nr 71/349/EEG av den 12 oktober 1971 (EGT nr L 239/15 av den 25 oktober 1971)
Danmark: 1 juli 1973 Norge: 1 juli 1973 Förenade konungariket: 1 juli 1973
21. Rådets direktiv nr 71/354/EEG av den 18 oktober 1971 (EGT nr L 243/29 av den 29 oktober 1971)
Danmark: 1 juli 1973 X. LIVSMEDEL
1. Rådets direktiv av den 23 oktober 1962 (EGT nr 115/2645 av den 11 november 1962)
i dess lydelse genom:
— Rådets direktiv nr 65/469/EEG av den 25 oktober 1965 (EGT nr L 178/2793 av den 26 otkboer 1965) — Rådets direktiv nr 67/653/EEG av den 24 oktober 1967 (EGT nr L 263/4 av den 30 oktober 1967) — Rådets direktiv nr 68/419/EEG av den 20 december 1968 (EGT nr L 309/24 av den 24 december 1968) — Rådets direktiv nr 70/358/EEG av den 13 juli 1970 (EGT nr L 157/36 av den 18 juli 1970
Prop. 1994/95: 19
272
Danmark: 1 juli 1973 Prop. 1994/95:19 Irland: 1 juli 1973 Bilaga 20 Norge: 1 juli 1973 Förenade konungariket: 1 juli 1973
2. Rådets direktiv nr 64/54/EEG av den 5 november 1963 (EGT nr 12/161 av den 27 januari 1964)
i dess lydelse genom: — Rådets direktiv nr 67/427/EEG av den 27 juni 1967 (EGT nr 148/1 av den 11 juli 1967)
— Rådets direktiv nr 68/420/EEG av den 20 december 1968 (EGT nr L 309/25 av den 24 december 1968) — Rådets direktiv nr 70/359/EEG av den 13 juli 1970 (EGT nr 157/38 av den 18 juli 1970) — Rådets direktiv nr 71/160/EEG av den 30 mars 1971 (EGT nr L 87/12 av den 17 april 1971)
Danmark: 1 juli 1973 Irland: 1 juli 1973 Norge: 1 juli 1973 Förenade konungariket: 1 juli 1973
3. Rådets direktiv nr 65/66/EEG av den 26 januari 1965 (EGT nr 22/22 av den 9 februari 1965)
i dess lydelse genom: — Rådets direktiv nr 67/428/EEG av den 27 juni 1967 (EGT nr 148/10 av den 11 juli 1967)
Danmark: 1 juli 1973 Irland: 1 juli 1973 Norge: 1 juli 1973 Förenade konungariket: 1 juli 1973
4. Rådets direktiv nr 67/427/EEG av den 27 juni 1967 (EGT nr 148/1 av den 11 juli 1967)
Danmark: 1 juli 1973 Irland: 1 juli 1973 Norge: 1 juli 1973 Förenade konungariket: 1 juli 1973
5. Rådets direktiv nr 70/357/EEG av den 13 juli 1970 (EGT nr L 157/31 av den 18 juli 1970)
Danmark: 1 juli 1973 Irland: 1 juli 1973 Norge: 1 juli 1973 273 Förenade konungariket: 1 juli 1973
XI. ENERGIPOLITIK Prop. 1994/95: 19
Bilaga 20 Rådets direktiv nr 68/414/EEG av den 20 december 1968 (EGT nr L 308/ 14 av den 23 december 1968)
Förenade konungariket: 1 juli 1973
XII. STATISTIK
1. Rådets direktiv nr 64/475/EEG av den 30 juli 1964 (EGT nr 131/2193 av den 13 augusti 1964)
Förenade konungariket: 1 juli 1973
2. Rådets direktiv nr 69/467/EEG av den 8 december 1969 (EGT nr L 323/7 av den 24 december 1969
Danmark: 1 juli 1973 Irland: 1 januari 1974 Norge: 1 juli 1973 Förenade konungariket: 1 januari 1974
XIII. EURATOM
Rådets direktiv av den 2 februari 1959 (EGT nr 11/221 av den 20 februari 1959) i dess lydelse genom:
— Rådets direktiv av den 5 mars 1962 (EGT nr 57/1633 av den 9 juli 1962 — Rådets direktiv nr 66/45/Euratom av den 27 oktober 1966 (EGT nr 216/3693 av den 26 november 1966
Irland: 1 januari 1974 Förenade konungariket: 1 juli 1973
274
PROTOKOLL Prop. 1994/95:19 Bilaga 20 Protokoll 1
om Europeiska investeringsbankens stadga
DEL ETT
Justeringar i Europeiska investeringsbankens stadga
Artikel 11
Följande skall ersätta artikel 3 i protokollet om bankens stadga:
I överensstämmelse med artikel 129 i detta fördrag skall följande vara medlemmar i banken:
— Belgien — Danmark — Tyskland — Frankrike — Irland — Italien — Luxemburg — Nederländerna — Förenade kungariket." * Texten i dess lydelse enligt artikel 35 i anpassnings-beslutet
Artikel 22
Följande skall ersätta första stycket i artikel 4.1 i protokoll om bankens stadga:
"1. Banken skall förses med ett kapital på 2 025 miljoner beräkningsenheter som skall tecknas av medlemsstaterna med följande belopp:
Tyskland 450 miljoner Frankrike 450 miljoner Förenade kungariket 450 miljoner Italien 360 miljoner Belgien 118,5 miljoner Nederländerna 118,5 miljoner Danmark 60 miljoner Irland 15 miljoner
Luxemburg - - 3 miljoner." .
Z Texten i dess lydelse enligt artikel 36 i anpassnings-beslutet. 275
47 Riksdagen 1994/95. [ saml. Nr 19. Bilaga 13—21
Bilaga 20
Artikel 3
Följande skall ersätta artikel 5 i protokoll om bankens stadga:
"Artikel 5
1. Det tecknade kapitalet skall inbetalas av medlemsstaterna med 20 % av de belopp som fastställts i artikel 4.1.
2. Om det tecknade kapitalet skall ökas, skall guvemörsrådet enhälligt fastställa den procentsats som skall inbetalas och formerna för inbetalningen.
3. Styrelsen kan begära att den återstående delen av det tecknade kapitalet betalas in, i den mån detta behövs för att uppfylla bankens förpliktelser gentemot dess långivare.
Varje medlemsstat skall betala i proportion till sin andel av det tecknade kapitalet och i de valutor banken behöver för att uppfylla dessa förpliktelser."
Artikel 4
Följande skall ersätta artikel 9.3 a och c i protokoll om bankens stadga:
"a) besluta om ökning av det tecknade kapitalet enligt artiklarna 4.3 och
0)
5.2,
utöva de befogenheter som anges i artiklarna 11 och 13 när ledamöter av styrelsen och direktionen skall utses eller avsättas samt de befogenheter som anges i artikel 13.1 andra stycket,"
Artikel 5
Följande skall ersätta artikel 10 i protokoll om bankens stadga:
"Artikel 10
Om inte annat bestäms i denna stadga, skall guvemörsrådet träffa sina avgöranden genom beslut som biträds av majoriteten av dess ledamöter. Denna majoritet skall företräda minst 40 procent av det tecknade kapitalet. Omröstningen i guvemörsrådet skall ske enligt bestämmelserna i artikel 148 i fördraget."
Artikel 61
Följande skall ersätta punkt 1—5 i artikel 11.2 i protokoll om bankens stadga:
Prop. 1994/95: 19
276
"2. Styrelsen skall bestå av 18 ledamöter och 10 suppleanter. Prop. 1994/95:19 Bilaga 20 Ledamöterna skall utses av guvemörsrådet för en tid av fem år enligt
följande:
—- tre ledamöter skall nomineras av Förbundsrepubliken Tyskland, — tre ledamöter skall nomineras av Frankrike, — tre ledamöter skall nomineras av Italien, — tre ledamöter skall nomineras av Förenade kungariket, _» en ledamot skall nomineras av Belgien, _- en ledamot skall nomineras av Danmark, — en ledamot skall nomineras av Irland,
' Texten i dess lydelse enligt artikel 37 i anpassningsbeslutet.
— en ledamot skall nomineras av Luxemburg, -— en ledamot skall nomineras av Nederländerna, — en ledamot skall nomineras av kommissionen.
Suppleantema skall utses av guvemörsrådet för en tid av fem år enligt följande:
— två suppleanter skall nomineras av Tyskland, — två suppleanter skall nomineras av Frankrike, — två suppleanter skall nomineras av Italien, — två suppleanter skall nomineras av Förenade kungariket, — en suppleant skall nomineras av Beneluxländerna i samförstånd, -— en suppleant skall nomineras av kommissionen.
Ledamötemas och suppleantemas mandat kan förnyas.
Suppleantema får delta i styrelsens sammanträden. Suppleanter som nominerats av en stat, av flera stater i samförstånd eller av kommissionen kan ersätta ledamöter som har nominerats av denna stat, en av dessa stater eller kommissionen. Suppleantema skall inte ha rösträtt utom när de ersätter en eller flera ledamöter eller när de fått fullmakt att rösta i enlighet med artikel 12.1."
Artikel 7 Följande skall ersätta artikel 12.1 i protokoll om bankens stadga: "1. Varje ledamot skall ha en röst i styrelsen. Han får delegera sin rösträtt i samtliga fall enligt de närmare föreskrifter som skall fastställas i bankens arbetsordning."
Artikel 81
Följande mening skall ersätta andra meningen i artikel 12.2 i protokoll 277 om bankens stadga:
"Kvalificerad majoritet skall kräva tolv röster." Prop. 1994/95:19
Bilaga 20 Artikel 9
Följande skall ersätta artikel 13.1 i protokoll om bankens stadga:
"l. Direktionen skall bestå av en ordförande och fyra vice ordförande, vilka på förslag av styrelsen skall utses av guvemörsrådet för en tid av sex år. Deras mandat kan förnyas.
Guvemörsrådet kan enhälligt ändra antalet ledamöter av direktionen."
DEL TVÅ
Övriga bestämmelser
Artikel 10
1. De nya medlemsstatema skall senast två månader efter dagen för anslumingen fullgöra de betalningar som anges i den ändrade artikeln 5 punkt 1 i bankens stadga, återgiven i artikel 3 i detta protokoll. Dessa betalningar skall göras i respektive nationell valuta. En femtedel av betalningen skall vara i kontanter och fyra femtedelar i icke räntebärande statspapper som förfaller till betalning i fyra lika stora avbetalningar efter nio månader, sexton månader, tjugotre månader respektive trettio månader från dagen för anslumingen. En del eller alla statspapperna får lösas in före förfallodagen genom avtal mellan banken och den nya medlemsstaten i fråga. Kontantinbetalningama, och avkastningen på statspappema vid återbetalningen, skall kunna konverteras fritt.
2. Artikel 7 i bankens stadga skall tillämpas på alla betalningar som görs av de nya medlemsstaterna i sina respektive nationella valutor enligt denna artikel. Eventuella nödvändiga justeringar med avseende på utestående statspapper skall göras på förfallodagen eller dagen för förtida inlösen av dessa papper.
Artikel 1 I
1. De nya medlemsstaterna skall bidra till den lagstadgade reserven och sådana avsättningar som kan jämställas med
' Texten i dess lydelse enligt artikel 38 i anpassningsbeslutetreserver. med belopp motsvarande följande andelar i procent av dessa reserver, angivna i bankens fastställda balansräkning per den 31 december året före anslutningen:
278
Bilaga 20
Förenade kungariket 30 % Danmark 4 % Irland 1 %2
2. Storleken på betalningarna i denna artikel skall beräknas i beräkningsenheter sedan bankens årliga balansräkning godkänts för året före anslumingen.
3. Dessa belopp skall betalas i fem lika stora avbetalningar senast två månader, nio månader, sexton månader, tjugotre månader och trettio månader efter anslutningen. Var och en av dessa fem inbetalningar skall göras i den fritt konvertibla nationella valutan i varje ny medlemsstat.
Artikel 12
1. Vid anslutningen skall guvemörsrådet utöka styrelsen genom att utse
— tre ledamöter nominerade av Förenade kungariket, — en ledamot nominerad av Danmark, — en ledamot nominerad av Irland, — en ledamot nominerad av Luxemburg, — två suppleanter nominerade av Förenade kungariket3.
2. Mandattiden för de ledamöter och suppleanter som utsetts upphör vid utgången av det årsmöte med guvemörsrådet under vilket årsrapporten för räkenskapsåret 1977 granskas.
3. Vid slutet av det årsmöte då årsrapporten för räkenskapsåret 1972 granskas, skall guvemörsrådet för en mandattid av fem år utse
.,
Punkt 1 i dess lydelse enligt artikel 39 i anpassningsbeslutet. 3 Punkt 1 i dess lydelse enligt artikel 40 i anpassningsbeslutet.
— tre ledamöter nominerade av Tyskland, — tre ledamöter nominerade av Frankrike, — tre ledamöter nominerade av Italien, — en ledamot nominerad av Belgien, — en ledamot nominerad av Nederländerna, —— en ledamot nominerad av kommissionen, — två suppleanter nominerade av Tyskland, — två suppleanter nominerade av Frankrike, — två suppleanter nominerade av Italien, — en suppleant nominerad av Beneluxländerna i sam—förstånd, -— en suppleant nominerad av kommissionen.
Prop. 1994/95: 19
279
Artikel 13 Prop. 1994/95:19
Bilaga 20 Efter anslutningen skall direktionen utökas genom utnämning av ytterligare en vice ordförande. Dennes mandattid skall gå ut samtidigt som mandattiden för övriga medlemmar i direktionen som var i tjänst vid anslutningen.
Protokoll 2 om Färöarna
Artikel 1
Så länge den danska regeringen inte har gjort de förklaringar som avses i artikel 25—27 i anslutningsakten, längst dock till och med den 31 december 1975, krävs ingen ändring i den tullordning som tillämpas vid tiden för anslutning på import av varor med ursprung i och som kommer från Färöarna till andra områden i Danmark.
Varor som importeras från Färöarna till andra områden i Danmark enligt ovannämnda ordning skall inte, när de vidareexporteras till en annan medlemsstat, anses vara i fri omsättning i den staten enligt definitionen i artikel 10 i Romfördraget.
Artikel 2
Om den danska regeringen gör de förklaringar som avses i artikel 1 skall anslutningsaktens bestänunelser tillämpas på Fåröama, med beaktande av följande bestämmelser:
— Import till Färöarna skall beläggas med de tullar som skulle ha varit tillämpliga om anslutningsfördraget och anslutningsbeslutet hade tillämpats från och med den 1 januari 1973. — Gemenskapens institutioner kommer att inom ramen för gemenskapens marknadsorganisation för fiskeriprodukter söka lämpliga lösningar på Färöarnas särskilda problem. — Färöarnas myndigheter får under- gemenskapens övervakning upprätthålla lämpliga åtgärder i syfte att säkerställa tillgången på mjölk till skäliga priser för den färöiska befolkningen.
Artikel 3
Om den danska regeringen under den tid som avses i artikel 1, till följd av det färöiska landsstyrets beslut, meddelar rådet att den inte kan göra de förklaringar som avses i artikel 1, skall rådet på den danska regeringens begäran undersöka den sålunda uppkomna situationen. Rådet 280 skall på förslag från kommissionen fatta beslut om nödvändiga
bestämmelser för att lösa de problem som kan uppstå ur denna situation Prop. 1994/95: 19 för gemenskapen och särskilt för Danmark och Färöarna. Bilaga 20
Artikel 4
Danska medborgare som är bosatta på Färöarna skall anses vara medborgare i en medlemsstat enligt definitionen i de ursprungliga fördragen först från den dag då dessa fördrag blir tillämpliga på öarna.
Artikel 5 De förklaringar som avses i artikel 1 skall göras samtidigt och kan bara resultera i en samtidig tillämpning av de ursprungliga fördragen på Färöarna.
Protokoll 3 om Kanalöarna och Isle of Man Artikel 1
1. Gemenskapens regler om tullar och kvantitativa restriktioner, särskilt de i anslumingsakten, skall tillämpas på Kanalöarna och Isle of Man på samma villkor som de tillämpas på Förenade kungariket. Särskilt tullar och avgifter med motsvarande verkan mellan dessa territorier och gemenskapen i dess ursprungliga sammansättning samt mellan dessa territorier och de nya medlemsstatema skall gradvis avvecklas i enlighet med den tidsplan som fastställs i artiklama 32 och 36 i anslutningsakten. Den gemensanuna tulltaxan och den harmoniserade EKSG-tariffen skall gradvis tillämpas enligt den tidsplan som fastställs i artiklarna 39 och 59 i anslutningsakten, och med beaktande av artiklarna 109, 110 och 119 i denna akt.
2. För jordbruksprodukter och for de produkter som uppstår vid förädling av dessa, och som är föremål för en särskild handelsordning, skall gentemot tredje land tillämpas de uttag och andra importåtgärder som fastställts i gemenskapsreglerna och som gäller för Förenade kungariket.
På samma sätt skall sådana bestämmelser i gemenskapsreglema, särskilt de i anslumingsakten, tillämpas som är nödvändiga för att garantera fri omsättning och iakttagande av normala konkurrensvillkor för handeln med dessa varor.
Rådet skall med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen fastställa de villkor enligt vilka bestämmelserna i föregående stycken 281 skall tillämpas på dessa territorier.
Bilaga 20
Artikel 2
De rättigheter som invånarna i dessa områden i Förenade kungariket åtnjuter påverkas inte av anslutningsakten. Dessa personer berörs dock inte av gemenskapsbestämmelsema om fri rörlighet för personer och tjänster.
Artikel 3
De bestämmelser i Euratom-fördraget som är tillämpliga på personer eller företag enligt definitionen i artikel 196 i fördraget, skall tillämpas på dessa personer eller företag om de är etablerade i de nämnda områdena.
Artikel 4
Myndigheterna i dessa områden skall tillämpa samma behandling för alla fysiska och juridiska personer i gemenskapen.
Artikel 5
Om det vid tillämpningen av den ordning som definieras i detta protokoll uppstår svårigheter på någon sida i förhållandena mellan gemenskapen och dess territorier, skall kommissionen utan dröjsmål föreslå rådet sådana säkerhetsåtgärder som den anser vara nödvändiga, med angivande av villkor och detaljer för genomförandet.
Rådet skall fatta beslut med kvaliticerad majoritet inom en månad. Artikel 61
I detta protokoll avses med invånare på Kanalöarna och på Isle of Man varje medborgare i Förenade kungariket och dess kolonier som erhållit detta medborgarskap genom att han själv, en förälder eller en mor- eller farförälder blivit född, adopterad,
* REDAKTIONELL ANMÄRKNING:
Se i detta sammanhang Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands förklaring om definitionen på termen "medborgare" , återgiven på s. 103 i denna volym. naturaliserad eller registrerad på ön i fråga; dock skall en sådan person inte i detta avseende betraktas som hemmahörande på dessa öar, om han själv, en förälder eller en mor- eller farförälder blivit född, adopterad, naturaliserad eller registrerad iFörenade kungariket. Inte heller skall han betraktas som hemmahörande på dessa öar, om han vid något tillfälle varit fast bosatt i Förenade kungariket i fem år.
De nödvändiga administrativa bestämmelserna för att identifiera dessa personer kommer att anmälas till kommissionen. '
Prop. 1994/95: 19
282
Protokoll 4 Prop. 1994/95: 19
Bilaga 20 om Grönland'
Protokoll 5
om Svalbard (Spetsbergen)2
' Protokollet upphävt genom artikel 3.2 i Grönlandsfördraget (se volym 1 idenna upplaga, s. 979 o.f.).
? Bestämmelserna ogiltiga genom artikel 41 i anpassningsbeslutet.
Protokoll 6
om vissa kvantitativa restriktioner för Irland'
I. IRLAND
1. De gällande kvantitativa importrestriktionema i Irland för följande varor skall gradvis avvecklas genom att följande globalkvoter öppnas:
Strumpor" Fjädrar rill Tändstift och Kvastar och Kvasrar och nilltaxenummer fordon" metalldelar borstar till en borstar till ett Period ur 60.03 tulltaxenummer värde av minst värde
och ur 60.04 -er dussin undersriande
enheter styck
1 januari 1973 till
den 30 juni 1973 600 000
1 juli 1973 till
"Kvoten tillämpas på strumpbyxor och strumpor utom knästrumpor helt eller i huvudsak gjorda av silke eller syntetiska fibrer
till ett värde av högst £ 2,50 per dussin.
Dessa restriktioner skall vara avvecklade den 1 juli 1975.
2. Irland tillåts behålla en importkvot för superfosfater (tulltaxenummer 31.03 A 1) för alla länder utom Förenade kungariket. Volymen för denna kvot skall fastställas med utgångspunkt i den registrerade irländska produktionen 1970:
283
3 % av denna produktionsvolym 1973, Prop. 1994/95:19 Bilaga 20 6 % av denna produktionsvolym 1974,
hälften av 8 % av denna produktionsvolym för det första halvåret 1975.
Denna kvot skall vara avvecklad den 1 juli 1975.
3. Irland tillås att till den 1 juli 1975 behålla kvantitativa restriktioner på export av följande varor till övriga medlemsstater:
Tulltaxenum Varubeskrivnin
ur 41.01 Oberedda hudar och skinn (färska, saltade, torkade, picklade eller kalkade), även spaltade, inbegripet fårskinn med ull:
Oberedda hudar och skinn (färska, saltade, torkade,
' Rubriken till protokoll 6 i dess lydelse enligt artikel 42.1 i anpassningsbeslutet.
Tulltaxenum Varubeskrivnin 44.03 Virke, obearbetat eller barkat eller grovt avjämnat på ytan 44.04 Virke, bilat eller grovt sågat på två eller fyra sidor 44.05 men ej vidare bearbetat Virke, sågat i längdriktningen eller skuret eller ur 74.01 svarvat till skivor men ej vidare bearbetat, med en tjocklek överstigande 5 mm ur 75.01 Kopparskärsten; obearbetad koppar (även raffinerad); avfall och skrot av koppar: Avfall och skrot av koppar 76.01 Nickelskärsten, nickelspeis och andra 11. NORGE'
' Bestämmelserna ogiltiga genom artikel 42.2 i anpassningsbeslutet.
284
Bilaga 20
Protokoll 7 om importen av och monteringsindustrin för motorfordon i Irland
Artikel 1
Irland har tillstånd att till den 1 januari 1985 behålla det system för montering och import av motorfordon (nedan kallat "Scheme") som tillämpas i enlighet med bestämmelserna i Motor Vehicles (Registration of lmporters) Act, 1968 (nedan kallad "Act").
Artikel 2
1. Från anslutningsdagen skall alla import-monterings företag av fordonsmärken tillverkade i gemenskapen som registrerats enligt "Act", och som alltjämt uppfyller villkoren för registrering, tillåtas att utan inskränkning från andra medlemsstater importera färdigmonterade fordon av märken som tillverkas i andra medlemsstater.
2. Från och med den 1 januari 1974 skall Irland, inom ramen för de tullsänkningar som Irland skall genomföra enligt artikel 32 i anslutningsakten, tillämpa icke—diskriminerande tullreglering på fordon som importeras av de import-monterings företag som avses i punkt 1.
3. Irland skall förbehålla sig rätten att ersätta de fiskala inslagen i tullen på motorfordon och delar därav med interna skatter eller avgifter i enlighet med artikel 95 i Romfördraget och artikel 38 i anslutningsakten. I synnerhet skall dessa skatter och avgifter inte medföra någon diskriminering mellan de satser som tillämpas på
— delar tillverkade i Irland och delar som importeras från andra medlemsstater, — fordon som monterats i Irland och fårdigmonterade fordon som importeras från andra medlemsstater, — delar tillverkade i Irland eller importerade från andra medlemsstater och fordon som monteras i Irland eller importeras från andra medlemsstater .
Artikel 3
1. Den tullordning som avses i artikel 2.2 skall från och med den 1 januari 1974 även tillämpas på en globalkvot som Irland från och med anslutningsdagen skall öppna för övriga medlemsstater beträffande fordon med ursprung i gemenskapen, bortsett från sådana som omfattas av särskilda regler enligt "Scheme".
Prop. 1994/95: 19
285
Bilaga 20
2. Denna kvot skall fastställas årligen på grundval av en procentsats av antalet fordon som monterats i Irland under föregående år. Denna procentsats skall vara 3 % år 1973 och skall öka varje år med en procentenhet för att 1984 vara uppe i 14 %.
Irland får fördela volymen på denna kvot mellan följande kategorier av fordon: '
l. Personbilar
a) med en cylindervolym på 1 500 om3 eller mindre, b) med en cylindervolym överstigande 1 500 cm3.
II. Nyttofordon
a) med en egenvikt på 3,5 ton eller mindre-, b) med en egenvikt överstigande 3,5 ton.
Egenvikten skall fastställas i enlighet med reglerna för klassificering av fordon för beräkning av vägskatt i Irland.
03. Inom denna uppdelning får Irland fastställa kvoterna enligt följande:
Kategori I — Personbilar 85 % av globalkvoten, fördelade enligt följande:
l. 3) (upp till 1 500 cm3)75 % 1. b) (över 1 500 cm3)25 %
Kategori II — NyttofordonlS % av globalkvoten, fördelade enligt följande:
II. a) (upp till 3,5 ton)75 % II. b) (över 3,5 ton)25 %
4. Om det vid tillämpningen av kvotsystemet framgår att denna kvot av skäl förknippade med dess uppdelning enligt ovannämnda bestämmelser inte har använts fullt ut, får kommissionen efter att ha hört den irländska regeringen beståmrna lämpliga åtgärder som den irländska regeringen skall vidta för att underlätta ett fullt utnyttjande av globalkvoten.
Artikel 4
Om tillämpningen av detta protokoll, särskilt artikel 2.1, ger upphov till en snedvridning av konkurrensen mellan de i Irland etablerade import- monteringsföretagen, som skulle kunna äventyra en gradvis övergång från det system som tillämpades vid tiden för anslutningen till ett system som överensstämmer med Romfördraget, får kommissionen bemyndiga
Prop. 1994/95: 19
286
den irländska regeringen att vidta lämpliga åtgärder för att återställa Prop. 1994/95:19 jämvikten. Dessa åtgärder fåOOr inte sätta i fråga slutdatumet för Bilaga 20 avskaffandet av "Scheme".
Artikel 5
Irland skall göra alla kompletterande anpassningar till "Scheme" i syfte att underlätta övergången från det system som tillämpades vid anslutningen till ett system som står i samklang med Romfördraget.
Protokoll 8 om fosfor (tulltaxeuudernummer 28.04 C IV)
1. Från och med den 1 januari 1974 och till den 31 december 1977 är Förenade lurngariket berättigat att öppna en årlig tullkvot för fosfor (tulltaxeundemumrner 28.04 C IV) med en volym som motsvarar landets behov men som inte överstiger 40 000 ton per år.
2. Under 1974, 1975 och 1976 skall denna kvot ha tullsatsen noll.
Rådet får fatta ett enhälligt beslut om att ändra den tillämpliga tullsatsen för denna tullkvot, med beaktande av konkurrens-, försörjnings- och produktionssituationen på fosformarknaden.
3. För år 1977 skall rådet genom ett enhälligt beslut fastställa tullsatsen för denna kvot. Om inget sådant beslut fattas, skall kvoten beläggas med en tullsats som motsvarar halva den tullsats som tillämpas enligt den gemensamma tulltaxan.
4. Den gemensamma tulltaxan skall tillämpas av Förenade kungariket från och med den 1 januari 1978.
5. Förenade kungariket skall från och med den 1 april 1973 tillämpa tullsatsen noll på fosforirnport från gemenskapen i dess ursprungliga utformning.
287
Bilaga 20
Protokoll 9
om aluminiumoxid och aluminiumhydroxid (tulltaxeundemummer 28.20 A)
1. Senast från och med den 1 januari 1975 skall den autonoma tullsatsen i den gemensamma tulltaxan för aluminiumo xid och aluminiumhydroxid (tulltaxeundemummer 28.20 A) inställas vid en nivå på 5,5 % för en obestämd tid.
2. De nya medlemsstaterna skall genomföra en första anpassning av sina tullar för denna vara till gemensamma tulltaxan den 1 januari 1976 genom att denna dag minska skillnaden mellan bastullsatsen och tullsatsen om 5,5 % med 50 %.
3. De nya medlemsstaterna skall tillämpa tullsatsen om 5,5 % från och med den 1 juli 1977.
4. Rådet skall ompröva situationen om en nolltullsats inte tillämpas av gemenskapen på import av aluminiumoxid och aluminiumhydroxid från de självständiga utvecklingsländema inom samväldet, särskilt från länderna i Karibiska havet, eller om de specifika villkoren för aluminiumindustrin så kräver.
Protokoll 10
om mimosaextrakt (tulltaxeundemummer 32.01 A) och kastanjextrakt (tulltaxeundemummer ur 32.01 C)
1. Senast den 1 januari 1974 skall den autonoma tullsatsen i gemensamma tulltaxan for mimosaextrakt (tulltaxeunder-nummer 32.01 A) inställas vid en nivå på 3 % för en obestämd tid.
2. Irland och Förenade kungariket skall från och med den 1 juli 1973 tillämpa en nolltullsats på import av mimosaextrakt (tulltaxeundemummer 32.01 A) och kastanjextrakt (tulltaxeundemummer 32.01 C) från gemenskapen i dess ursprungliga utfomming.
Prop. 1994/95:19
288
Protokoll 11 Prop. 1994/95:19 Bilaga 20 om kryssfaner (tulltaxenummer ur 44.15)
1. Två autonoma gemenskapstullkvoter med nolltullsatser skall öppnas från och med den 1 januari 1974 för följande varor:
ur 44.15 Kryssfaner från barrträd, utan tillsatser av andra ämnen, med en tjocklek överstigande 9 mm, vars ytor är obearbetade utöver barkning.
ur 44.15
Kryssfaner av barrträd, utan tillsatser av andra ämnen, slipade och med en tjocklek överstigande 18,5 mm.
Volymen för dessa kvoter skall bestämmas årligen när detär fastställt att alla möjligheter till anskaffning på gemenskapens inre marknad kommer att tömmas ut under den tid då kvoterna är öppna.
2. Rådet skall ompröva situationen i händelse av en väsentlig förändring i importen med nolltullsats av kryssfaner till Irland och Förenade kungariket från Finland eller i det tullpreferenssystem som tillämpas av gemenskapen på vissa varor med ursprung i utvecklingsländer.
3. Danmark, Irland och Förenade kungariket skall från och med den 1 april 1973 tillämpa en nolltullsats på import av kryssfaner från gemenskapen i dess ursprungliga utformning.
Protokoll 12 om pappersmassa (tulltaxeundemummer 47.01 A II)
1. Den autonoma tullsatsen i gemensamma tulltaxan för pappersmassa (tulltaxeundemummer 47.01 A 11) skall helt upphävas enligt en tidsplan som skall fastställas.
2. Fram till dagen för ett totalt upphävande av ovannämnda tullsats är medlemsstaterna bemyndigade att öppna en tullkvot med nolltullsats för varor som avses i punkt 1. De skall underrätta kommissionen om detta.
289
Protokoll 13 Prop. 1994/95:19 Bilaga 20 om tidningspapper (tulltaxeundemummer 48.01 A)
1. Definitionen på tidningspapper (tulltaxeundemummer 48.01 A) skall ändras så att den lägsta viktgränsen sänks från 48 till 40 gram per kvadratmeter.
2. Tullkvoten på 625 000 ton med nolltullsats enligt Allmänna tull— och handelsavtalet kommer att reduceras.
3. Varje år skall en autonom gemenskapstullkvot med nolltullsats öppnas när det har fastställts att alla möjligheter till anskaffning på gemenskapens inre marknad kommer att tömmas ut under den tid då kvoten är öppen.
Protokoll 14
om obearbetat bly (tulltaxeundemummer 78.01 A)
1. Till dess att ett totalt upphävande av tullsatsen för silverhaltigt bly har trätt i kraft skall en gemenskaps-tullkvot med nolltullsats öppnas för silverhaltigt bly med följande definition:
78.01 A ] Obearbetat bly som innehåller minst 0,02 % silver, avsett för förädling (silverhaltigt bly).
De nya medlemsstaterna skall delta i denna tullkvot från och med den 1 januari 1974. Dess årliga volym skall motsvara den summa som de berörda medlemsstaterna begärt, utökad med en reserv. '
Denna gemenskapstullkvot skall förvaltas enligt ett system som gör det möjligt att säkerställa att det importerade silverhaltiga blyet faktiskt förädlas av mottagaren.
2. Silverhaltigt bly skall vara underkastat en värdetull på 4,5 %.
3. Den autonoma tullsatsen for silverhaltigt bly skall inställas vid en nivå om 2 % från och med den 1 januari 1975.
4. Rådet skall årligen ompröva möjligheten till att för en obestämd tid helt upphäva den autonoma tullsatsen för silverhaltigt bly.
290
5. För obearbetat bly som inte är silverhaltigt skall följande tillämpas: Prop. 1994/95:19 Bilaga 20 a) Den 1 januari 1974 skall den nuvarande tullsatsen på 1,32 beräkningsenheter per 100 kg ändras till en värdetull om 4,5 % med en lägsta avgift på 1,1 beräkningsenheter per 100 kg. b) Från och med den 1 januari 1974 skall de nya medlemsstaterna delta i gemenskapstullkvoten på 55 000 ton med nolltullsats för obearbetat bly som inte är silverhaltigt. Från 1975 kommer volymen att öka i syfte att senast den 31 december 1977 avskaffa kvoten. c) Innan kvoten avskaffas skall rådet granska situationen i syfte att fatta beslut om en möjlig minskning av den autonoma tullsatsen på obearbetat bly som inte är silverhaltigt, underförstått att tullsatsen mäste inbegripa en lägsta avgift om 1,1 beräkningsenhet per 100 kg.
Protokoll 15 om obearbetad zink (tulltaxeundemummer 79.01 A)
1. Från och med den 1 januari 1974 skall obearbetad zink (tulltaxeundemummer 79.01 A) beläggas med en tullsats om 4,5 % med ett lägsta belopp om 1,1 beräknings-enheter/ 100 kg.
2. Från och med samma dag skall de nya medlemsstaterna delta i den avtagande årliga gemenskapstullkvoten för obearbetad zink med tullsats noll, vars ursprungliga volym var 30 000 ton 1971. Tullkvoten för 1974 skall fastställas med samma volym som 1973. Volymen skall från och med 1975 åter vara avtagande tills kvoten avskaffas den 31 december 1977.
Protokoll 16 om marknaderna för och handeln med jordbruksprodukter
1. De nya medlemsstaternas tillämpning av gemenskapens regler för jordbruket i kombination med de övergångs-bestämmelser som anges i avdelning "2 i del fyra av anslutningsakten konuner att från och med genomförandet av dessa bestämmelser leda till en utvidgning av gemenskapens preferens för jordbruksprodukter till gemenskapen i sin helhet.
2. Marknadsordningen har som väsentlig egenskap att möjliggöra för gemenskapshandeln att utvecklas på villkor som är jämförbara med dem på en inre marknad. 291
48 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 19. Bilaga l3—21
Bilaga 20
3. Gemenskapens geografiska utvidgning kan dock skapa problem för flexibiliteten hos handeln som borde undvikas, särskilt för säd (vete och ris).
Gemenskapens institutioner skall vid tillämpningen av förordningarna om de gemensamma marknadsordningama säkerställa att den fria omsättningen för alla produkter garanteras enligt de mål som fastställs i Romfördraget och i de berörda förordningarna.
4. Strukturförändringar i den internationella handeln är ett naturligt resultat av gemenskapens utvidgning.
5. Under iakttagande av bestämmelserna i artiklama 39 och 110 i Romfördraget borde det vara möjligt att under den tid som övergångsbestämmelsema gäller efter hand möta sådana problem som kan uppstå för vissa tredje länder och i vissa särskilda fall.1
Om sådana problem uppstår, undersöker institutionerna de särskilda fallen mot bakgrund av alla de faktorer som är relevanta för den föreliggande situationen, liksom de gjort hittills i liknande situationer. Under den tid som övergångsbestämmelsema tillämpas blir de tvungna att i den utsträckning som situationen så kräver vidta åtgärder som kan lösa dessa problem i enlighet med principerna för den allmänna jordbrukspolitiken och inom ramen för dess mekanismer.
6. För att övervinna svårigheter som kan uppstå på gemenskapens marknader vid tillämpningen av övergångs-bestämmelsema, förfogar gemenskapens institutioner över olika handlingsaltemativ som de vid behov kommer att använda sig av, de som följer av bestämmelserna i Romfördraget, de rättsakter som utfärdats vid tillämpningen av fördraget och bestämmelserna i denna akt.
' Konferensen mellan de europeiska gemenskaperna och de stater som ansökt om anslutning till dessa gemenskaper fastställde vid mötena med Förenade kungariket den 11 och 12 maj 1971, med Irland den 7juni 1971, med Norge den 21 juni 1971 och med Danmark den 12 juli 1971 att dessa särskilda fall "så långt man kan överblicka just nu kommer att vara begränsade till smör, socker, bacon och vissa frukter och grönsaker".
Prop. 1994/95:19
292
Protokoll 17 Prop. 1994/95:19 Bilaga 20 om import av socker till Förenade kungariket från de exporterande
länder och territorier som omnämns i Brittiska samväldets sockeravtal
1. Fram till och med den 28 februari 1975 är Förenade kungariket berättigat att från de exporterande länder och territorier som omnämns i Brittiska samväldets sockeravtal enligt nedanstående villkor importera socker i mängder som motsvarar de avtalade priskvoterna i avtalet.
2. Följande skall debiteras vid importtillfållet:
a) En särskild avgift motsvarande skillnaden mellan det avtalade inköpspriset cif och det pris till'vilket socker avsätts i Förenade kungariket. Artikel 55 .1 b i anslutningsakten skall inte tillämpas.
b) En avgift som grundas på skillnaden mellan världsmarknadspriset cif på råsocker och det avtalade inköpspriset cif; denna avgift skall täcka kostnadema i samband med vidareförsäljningen av sockret genom Förenade kungarikets sockerråd.
Om emellertid världsmarknadspriset cif på råsocker överstiger det avtalade inköpspriset cif skall rådet betala mellanskillnaden till importören.
3. Det pris som sockret i fråga säljs till i Förenade kungariket skall fastställas till en nivå som medger att de aktuella mängderna faktiskt avsätts utan att äventyra försäljningen av gemenskapens socker.
4. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 15.1 i förordning (EEG) nr 766/68 om allmänna regler för lämnande av exportrestitutioner för socker, får exportrestitutioner tillämpliga i Förenade kungariket länmas för vitt socker framställt ur råsocker som importerats enligt villkoren i detta protokoll.
5. Rådet skall med kvalif1cerad majoritet på förslag från kommissionen vidta de åtgärder som är nödvändiga för att genomföra bestämmelserna i detta protokoll på ett sådant sätt att en tillfredsställande funktion av gemenskapens marknadsordning för socker säkerställs, och särskilt att försäljningspriset för detta socker på marknaden i Förenade kungariket respekteras vid tillämpningen av de bestämmelser som fastställs i punkt 2.
293
Bilaga 20
Protokoll 18
om import av smör och ost från Nya Zeeland till Förenade kungariket
Artikel 1.
1. Förenade kungariket är berättigat att temporärt importera bestämda mängder smör och ost från Nya Zeeland på följande villkor.
2. De mängder som avses i punkt 1 är
a) beträffande smör de fem första åren: 1973 165 811 ton 1974 158 902 ton 1975 151 994 ton 1976 145 085 ton 1977 138 176 ton
b) beträffande ost: 1973 68 580 ton 1974 60 960 ton 1975 45 720 ton 1976 30 480 ton 1977 15 240 ton
Rådet får med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen göra justeringar mellan dessa mängder av smör och ost, förutsatt att man respekterar den mängd uttryckt i mjölkekvivalent som motsvarar den sammanlagda mängd som använts för dessa två produkter under ifrågavarande år.
3. De mängder smör och ost som anges i punkt 2 skall importeras till Förenade kungariket till ett pris, vars iakttagande med cif-villkor skall garanteras av Nya Zeeland. Det priset skall fastställas på en nivå som gör det möjligt för Nya Zeeland att uppnå ett pris som motsvarar det
genomsnittliga pris som detta land uppnått på Förenade kungarikets marknad under 1969, 1970, 1971 och 1972.
4. De produkter som importeras till Förenade kungariket i enlighet med bestämmelserna i detta protokoll får inte bli föremål för handel i gemenskapen eller vidareexporteras till tredje land.
Artikel 2
1. Vid import till Förenade kungariket av de mängder smör och ost som anges i artikel 1 skall särskilda avgifter tillämpas. Artikel 55.1 b i anslutningsakten skall inte tillämpas.
Prop. 1994/95: 19
294
2. De särskilda avgifterna skall fastställas på grundval av det pris cif Prop. 1994/95:19 som anges i artikel 1.3 och det marknadspris för de berörda produkterna Bilaga 20 i Förenade kungariket till en nivå som medger att smör— och oslmängdema faktiskt avsätts utan att äventyra gemenskapens marknad för smör och ost.
Artikel 3
Rådet skall med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen vidta de åtgärder som är nödvändiga för att genomföra artiklama 1 och 2. '
Artikel 4
Gemenskapen skall fortsätta sina ansträngningar att främja slutandet av ett internationellt avtal för mejeriprodukter så att villkoren på världsmarknaden så snart som möjligt kan förbättras.
A rtikel 5
1. Rådet skall under år 1975 granska situationen för smör mot bakgrund av rådande villkor och utvecklingen för tillgång och efterfrågan i världens viktigaste producent- och konsumtionsländer, särskilt i gemenskapen och i Nya Zeeland. Under denna granskning skall bland andra omständigheter följande beaktas:
a) Framsteg på vägen mot en effektiv världsomfattande överenskommelse för mejeriprodukter, i vilken gemenskapen och andra viktiga producent— och konsumentländer deltar.
b) Betydelsen av de framsteg som Nya Zeeland uppnått vid diversifieringen av sin ekonomi och export, underförstått att gemenskapen kommer att sträva efter att följa en handelspolitik som inte motverkar dessa framsteg.
2. Lämpliga åtgärder för säkerställande av att undantagsbestämmelsema för import av smör från Nya Zeeland samt de närmare reglerna härför iakttas efter den 31 december 1977 skall fastställas av rådet, som fattar sitt beslut enhälligt på förslag från kommissionen mot bakgrund av denna granskning.
3. Efter den 31 december 1977 skall inte längre undantagsbestämmelsema för ostimport bibehållas.
295
Bilaga 20
Protokoll 19 om spritdrycker framställda ur säd
]. Rådet skall i enlighet med det förfarande som anges i artikel 43.2 i Romfördraget besluta om nödvändiga åtgärder för att underlätta användningen av gemenskapens säd i tillverkningen av spritdrycker framställda ur säd, särskilt whisky, som exporteras till tredje land så att dessa åtgärder kan genomföras i rätt tid.
2. Dessa åtgärder, som kan vidtas inom ramen för förordningen om gemenskapens organisation av marknaden för säd eller den förordning som skall utfärdas om gemenskapens organisation av marknaden för alkohol, skall utgöra en del av gemenskapens allmänna politik för alkohol, varvid all diskriminering mellan dessa produkter och annan alkohol skall undvikas, med beaktande av den särskilda situationen i varje enskilt fall.
Protokoll 20
om norskt jordbrukl
Protokoll 21
om reglerna för fisket i Norge2
Protokoll 22
om förhållandena mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och de associerade afrikanska staterna och Madagaskar liksom de självständiga utvecklingsländema i Brittiska samväldet som ligger i Afrika, Indiska oceanen, Stilla havet och Karibiska havet
I
1. Den europeiska ekonomiska gemenskapen skall erbjuda de självständiga länder i Brittiska samväldet som nämns i bilaga VI till anslutningsakten möjligheten att ordna sina förbindelser med gemenskapen i den anda som kommer till uttryck i den avsiktsförklaring som rådet antog vid sitt möte den 1 och 2 april 1963, enligt någon av följande möjligheter:
Prop. 1994/95: 19
296
Bilaga 20
— Deltagande i associeringsavtalet som vid utgången av associeringsavtalet av den 29 juli 1969 kommer att reglera förhållandena mellan gemenskapen och de associerade afrikanska stater och Madagaskar som skrivit under detta avtal. — Slutandet av ett eller flera särskilda associeringsavtal på grundval av artikel 238 i Romfördraget som omfattar ömsesidiga rättigheter och skyldigheter, särskilt beträffande handeln. — Slutandet av handelsavtal i syfte att underlätta och utveckla handeln mellan gemenskapen och dessa länder.
2. Av praktiska skäl önskar gemenskapen att de självständiga länder i Brittiska samväldet, till vilka detta erbjudande är riktat, så snart som möjligt efter anslutningen tar ställning till erbjudandet.
Gemenskapen föreslår de självständiga länder i samväldet som nämns i bilaga VI till anslutningsakten att de planerade förhandlingarna om slutande av avtal enligt en av de tre möjligheterna i erbjudandet påbörjas den 1 augusti 1973.
Bestämmelserna upphörde att gälla genom artikel 43 i anpassningsbeslutet. Bestämmelserna upphörde att gälla genom artikel 44 i anpassningsbeslutet.Gemenskapen inbjuder således de självständiga länder i det Brittiska samväldet som beslutar sig för att förhandla inom ramen för den första lösningen, att tillsammans med de associerade afrikanska staterna och Madagaskar delta i förhandlingen om det nya avtal som skall avlösa det som undertecknades den 29 juli 1969.
3. Om Botswana, Lesotho eller Swaziland väljer en av de två första möjligheterna i erbjudandet skall
—— lämpliga lösningar hittas för de särskilda problem som uppstår ur de speciella omständigheterna i dessa länder, som är i tullunion med tredje land, — gemenskapen på dessa staters territorier åtnjuta en tullbehandling som är lika gynnsam som den som dessa stater tillämpar på det tredje land som är mest gynnat, - bestämmelserna i den tillämpade ordningen, särskilt ursprungsbestämmelsema, göra det möjligt att undvika varje risk för störning i handeln till skada för gemenskapen till följd av dessa staters deltagande i en tullunion med ett tredje land.
II
1. Beträffande den associeringsordning som skall fastställas vid utgången av det associeringsavtal som undertecknades den 29 juli 1969, är gemenskapen beredd att följa dess associeringspolitik beträffande såväl de associerade afrikanska staterna och Madagaskar som de självständiga utvecklingsländema i Brittiska samväldet som deltar i samma sammanslutning.
Prop. 1994/95: 19
297
Bilaga 20
2. Anslutningen av de nya medlemsstaterna till gemenskapen och den eventuella utvidgningen av associeringspolitiken bör inte ge upphov till en försvagning av gemenskapens relationer till de associerade afrikanska staterna och Madagaskar som deltar i associeringsavtalet av den 29 juli 1969.
Gemenskapens relationer med de associerade afrikanska staterna och Madagaskar säkerställer för dessa stater en rad fördelar och grundar sig på strukturer som ger sammanslutningen dess särskilda karaktär i fråga om handelsrelationer, ekonomisk och teknisk samverkan och gemensamma institutioner.
3. Målet i gemenskapens associeringspolitik förblir att bevara uppnådda resultat samt de grundläggande principer som nänmts.
4. De närmare bestämmelserna för denna sammanslutning, som kommer att definieras under de förhandlingar som avses i tredje stycket i del 1.2 av detta protokoll, skall på samma sätt ta hänsyn till de särskilda ekonomiska villkor som är gemensamma för de självständiga utvecklingsländer i Brittiska samväldet som ligger i Afrika. Indiska oceanen, Stilla havet och Karibiska havet. liksom i de associerade afrikanska staterna och Madagaskar, till erfarenheterna som förvärvats inom sammanslutningen, de associerade staternas önskemål samt konsekvenserna av införandet av ett allmänt preferenssystem för dessa stater.
HI Gemenskapen bemödar sig om att skydda intressena hos alla de länder som avses i detta protokoll, vilkas ekonomi till stor del är beroende av råvaruexport, särskilt av socker.
Frågan om socker skall lösas inom ramen för detta och, vad gäller export av socker, med hänsyn till denna produkts betydelse för ekonomin i flera av dessa länder och särskilt i länderna i Brittiska samväldet.
Protokoll 23
om de nya medlemsstaternas tillämpning av det alhnänna tullpreferenssystem som tillämpas av Europeiska ekonomiska gemenskapen
1. De nya medlemsstaterna är berättigade att fram till den 1 januari 1974 skjuta upp tillämpningen av det allmänna tullpreferenssystem som tillämpas av Europeiska ekonomiska gemenskapen på produkter med ursprung i utvecklingsländer.2. Beträffande de produkter som omfattas av förordningarna (EEG) nr 2796/71, 2797/71, 2798/71 och 2799/71, är Irland berättigat att till den 31 december 1975 gentemot länder som åtnjuter generella preferenser tillämpa tullar av samma storlek som de
Prop. 1994/95 : 19
298
tullar som tillämpas för samma varor gentemot andra medlemsstater än Prop. 1994/95:19 Förenade kungariket. Bilaga 20
Protokoll 24
om de nya medlemsstaternas deltagande i Europeiska kol- och stålgemenskapens fonderl
De nya medlenrsstatemas bidrag till Europeiska kol- och stålgemenskapens fonder skall fastställas till följande:
Förenade kungariket 57 000 000 beräkningsenheter Danmark 635 500 beräkningsenheter Irland 77 500 beräkningsenheter Betalningen av dessa bidrag skall göras i tre lika stora årliga inbetalningar med början vid anslutningen.
Varje inbetalning skall göras i den fritt konvertibla nationella valutan i varje ny medlemsstat.
]Texten i dess lydelse enligt artikel 45 i anpassningsbeslutet.
Protokoll 25 om utbyte av kunskaper med Danmark på kämenergiområdet Artikel 1
1. Från och mOed anslutningsdagen skall enligt artikel 13 i Euratom- fördraget sådan information som lämnats till medlemsstater, personer och företag ställas till Danmarks förfogande, som i begränsad omfattning skall sprida den inom sitt territorium på de villkor som fastställs i den artikeln.
2. Från och med anslutningsdagen skall Danmark i motsvarande omfatming ställa kunskaper till Europeiska atomenergigemenskapens förfogande på nedan angivna områden. Dessa kunskaper kommer att närmare specificeras i ett dokument som lämnas till kommissionen. Kommissionen skall befordra dessa kunskaper till gemenskapens företag på de villkor som fastställs i ovannämnda artikel.
3. De områden på vilka Danmark skall göra kunskap tillgänglig i gemenskapen är
_— tungvattenmodererad reaktor DOR med organisk kylning, 299 — tungvattenreaktorer med tryckbehållare DT-350 och DK-400,
49 Riksdagen 1994/95. I saml. Nr I 9. Bilaga 1.3—21
Bilaga 20
— högtemperaturgasloop,
— mätmetoder och särskild elektronisk utrustning, — tillförlitlighet, — reaktorfysik, reaktordynanrik och värmeväxling, — materialprovning och reaktorintem utrustning.
4. Danmark skall åta sig att på villkor som fastställs från fall till fall i ömsesidigt samförstånd förse gemenskapen med all kompletterande information till de rapporter som Danmark skall lämna, särskilt i samband med besök av representanter för gemenskapen eller för medlemsstaterna på försöksanläggningen Risa.
Artikel 2
1. På de områden som Danmark ställer kunskaper till gemenskapens förfogande skall de behöriga myndigheterna, för närvarande Atomenergikommissionen, på begäran utfärda tillstånd på handelsmässiga villkor till medlemsstater, personer och företag i gemenskapen, iden mån som de har ensamrätt på patent som inregistrerats i gemenskapens medlemsstater och såvitt de inte har någon skyldighet eller något åtagande beträffande tredje land att utfärda en exklusiv licens eller delvis exklusiv licens till rättigheter på dessa patent.
2. När en exklusiv eller delvis exklusiv licens har utfärdats. skall Danmark uppmuntra och underlätta utfärdandet av underlicenser på handelmässiga villkor till medlemsstater, personer och företag i gemenskapen genom innehavare till sådana licenser.
Sådana exklusiva eller delvis exklusiva licenser skall utfärdas på gängse kommersiella grunder.
Protokoll 26 om utbyte av kunskaper med Irland på kämenergiområdet Artikel 1
1. Från och med anslutningsdagen skall enligt artikel 13 i Euratom- fördraget sådan information som lämnats till medlemsstater, personer och företag ställas till Irlands förfogande, som i begränsad omfattning skall sprida den inom sitt territorium på de villkor som fastställs iden artikeln.
2. Från och med anslutningsdagen skall Irland ställa de kunskaper med begränsad spridning som uppnåtts på käm-energiområdet i Irland till Europeiska atomenergigemenskapens förfogande, såvida det inte rör sig
Prop. 1994/95: 19
300
om rent kommersiella kunskaper. Kommissionen skall befordra dessa Prop. 1994/95:19 kunskaper till gemenskapens företag på de villkor som fastställs i Bilaga 20 ovannämnda artikel.
3. Dessa kunskaper skall i huvudsak omfatta studier om utvecklingen av en kraftreaktor och arbeten på radioisotoper och deras tillämpning inom medicin, inbegripet problemen med strålningsskydd.Artikel 2
1. På de områden som Irland ställer kunskaper till gemenskapens förfogande skall de behöriga myndigheterna på begäran utfärda tillstånd på handelsmässiga villkor till medlemsstater, personer och företag i gemenskapen, i den mån de har ensamrätt på patent som inregistrerats i gemenskapens medlemsstater och såvitt de inte har någon skyldighet eller något åtagande beträffande tredje land att utfärda en exklusiv licens eller delvis exklusiv licens till rättigheter på dessa patent.
2. När en exklusiv eller delvis exklusiv licens har utfärdats, skall Danmark uppmuntra och underlätta utfärdandet av underlicenser på handelmässiga villkor till medlemsstater, personer och företag i gemenskapen genom innehavare till sådana licenser.
Sådana exklusiva eller delvis exklusiva licenser skall utfärdas på gängse kommersiella grunder.
Protokoll 27
om utbyte av kunskaper med Norge på kämenergiområdet1
Protokoll 28
om utbyte av kunskaOper med Förenade kungariket på kämenergiområdet
Artikel 1
1. Från och med anslutningsdagen skall enligt artikel 13 i Euratom- fördraget sådan information som lämnats till medlemsstater , personer och företag ställas till Förenade kungarikets förfogande, som i begränsad omfattning skall sprida den inom sitt territorium på de villkor som fastställs i den artikeln.
301
Bilaga 20
2. Från och med anslutningsdagen skall Förenade kungariket i motsvarande omfattning ställa kunskaper till Europeiska atomenergigemenskapens förfogande på de områden som anges i bifogade förteckning. Dessa kunskaper kommer att närmare specificeras i ett dokument som lämnas till kommissionen. Kommissionen skall befordra dessa kunskaper till gemenskapens företag på de villkor som fastställs i ovannämnda artikel.
3. Med beaktande av gemenskapens särskilda intressen inom bestämda områden skall Förenade kungariket särskilt framhäva kunskapsöverföringen på följande områden:
' Bestämmelserna har upphört att gälla genom artikel 46 i anpassningsbeslutet.
— forskning och utveckling av snabba reaktorer (säkerhet inbegripet), — grundforskning (som kan användas på olika reaktortyper), — säkerheten på andra reaktorer än snabba reaktorer, -— metallurgi, stål, zirkoniurrrlegeringar och betong, — kombinerbarhet hos strukturmaterial, — experimentell bränsleframställning,
— termohydrodynamik, — mätmetoder.
Artikel 2
1. På de områden som Förenade kungariket ställer kunskaper till gemenskapens förfogande skall de behöriga myndigheterna, för närvarande "the United Kingdom Atomic Energy Authority" och "the United Kingdom Generating Boards" på begäran utfärda tillstånd på handelsmässiga villkor till medlemsstater, personer och företag i gemenskapen, i den mån de har ensamrätt på patent som inregistrerats i gemenskapens medlemsstater och såvitt de inte har någon skyldighet eller något åtagande beträffande tredje land att utfärda en exklusiv licens eller delvis exklusiv licens till rättigheter på dessa patent.
2. När en exklusiv eller delvis exklusiv licens har utfärdats, skall Förenade kungariket uppmuntra och underlätta utfärdandet av underlicenser på handelmässiga villkor till medlemsstater, personer och företag i gemenskapen genom innehavare till sådana licenser.
Sådana exklusiva eller delvis exklusiva licenser skall utfärdas på gängse kommersiella grunder.
Prop. 1994/95: 19
302
BILAGA Prop. 1994/95: 19 . Bilaga 20 Förteckning över områden som avses i artikel 1.2
I. Basvetenskap
— Reaktorfysik
— Grundläggande arbeten i metallurgi och kemi — Arbeten på isotoper — Teknisk kemi
II. Reaktorer
a) Forskning och utveckling av reaktorsystem
b) Driftserfarenhet av Magnox-reaktorer (inklusive forskning av reaktordrift)
c) Reaktorsäkerhet (exklusive snabba reaktorer)
d) Forskning och utveckling av snabba reaktorer (inklusive säkerhet) .
e) Driftserfarenhet av materialprovningsreaktorer
HI. Material och komponenter
a) Grafit och kylmedelskemi
b) Kombinerbarhet hos strukturrnaterial för reaktorer
c) Stål och betong (inklusive korrosion); svetsning och svetsprover
d) Experimentell bränsleframställning och utvärdering av bränslenas ' utformning och prestanda
e) Värrneväxling
f) Metallurgi
IV. Mätmetoder (däribland metoder för mätning av hälsoskydd) ' V. Strålningsbiologi
VI. Fanygsdriji
Protokoll 29 om avtalet med Internationella atomenergiorganet1
Danmark och Irland förbinder sig att på de villkor som fastställs däri ansluta sig till avtalet mellan å ena sidan vissa ursprungliga medlemsstater tillsammans med Europeiska atomenergigemenskapen och å andra sidan Internationella atomenergiorganet om tillämpning av de garantier som avses i avtalet om icke-spridning av kärnvapen i vissa av gemenskapens medlemsstaters territorier. 303
Bilaga 20
Protokoll 30
om Irland
DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA,
som önskar reglera vissa särskilda problem som berör Irland, och som har enats om följande bestämmelser
erinrar sig att Europeiska ekonomiska gemenskapens grundläggande mål inbegriper en fortgående förbättring av levnadsstandarden och arbetsvillkoren för medlemsstaternas folk och en harmonisk utveckling av deras ekonomier genom att minska de befintliga klyftorna mellan de olika regionerna samt eftersläpningen för mindre gynnade regioner,
tar fasta på att den irländska regeringen är engagerad i genomförandet av en politik för industrialisering och ekonomisk utveckling i syfte att närma levnadsstandarden iIrland till levnadsstandarden i övriga europeiska nationer och att undanröja undersysselsättning, varvid regionala skillnader i utvecklingsnivåema gradvis skall undanröjas,
inser att det ligger i deras gemensanuna intresse att uppnå målen för denna politik,
enas om att i detta syfte rekommendera att gemenskapens institutioner genomför alla de metoder och förfaranden som fastställs i Romfördraget, ' särskilt genom att på lämpligt sätt utnyttja de resurser gemenskapen förfogar över för att förverkliga ovannämnda mål,
inser framför allt att det vid tillämpningen av artiklama 92 och 93 i Romfördraget kommer att vara nödvändigt att beakta målen för ekonomisk expansion och förbättring av befolkningens Olevnadsstandard.
' Texten i dess lydelse enligt artikel 47 i anpassningsbeslutet.
Prop. 1994/95:19
304
SKRIFTVÄXLING 1 Prop. 1994/95: 19
" . Bilaga 20 MONETARA FRAGOR
Bryssel den 22 januari 1972
Ers excellens.
1. Vid ministermötet under konferensen den 7 juni 1971, kom man överens om att den förklaring om monetära frågor som jag gjorde vid mötet skulle utformas som en skriftväxling som bifogas akten om anslutningsvillkoren och anpassningarna av fördragen. Jag har nu därför äran bekräfta att jag vid det mötet gjorde följande förklaring: "a) Vi är beredda att räkna med en reglerad gradvis nrinskning av den officiella valutakursen för pund efter vår anslutning.
b) Vi kommer efter vårt inträde i gemenskaperna att vara beredda att diskutera vilka åtgärder som skulle kunna vara lämpliga för att uppnå en progressiv tillnämming av de yttre kännetecknen och förfaringssätten i samband med pund sterling till de andra valutorna i gemenskapen som en utveckling mot en ekonomisk och monetär union i den utvidgade gemenskapen, och vi är säkra på att det officiella pund sterling' kan hanteras på ett sätt som gör det möjligt för oss att till fullo delta i den processen.
c) Under tiden skall vi driva vår politik med syfte att stabilisera de officiella pundkursema på ett sätt som är förenligt med dessa långsiktiga mål.
d) Jag hoppas att gemenskapen kommer att se denna förklaring som ett tillfredsställande svar på frågan om pundkursen och liknande ärenden, vilket endast lämnar formerna för att Förenade konungarikets följsamhet till direktiven om kapitalrörelser enligt Romfördraget att behandlas under förhandlingarnas gång."
2. Vid samma möte den 7 juni, godkändes förklaringen ovan av gemenskapens delegation.
3. Jag har förstått att Konungariket Danmarks, Irlands och" Konungariket Norges delegationer också har uttryckt sitt godkännande av ovan nänmda förklaring som den bekräftas i detta brev. '
' Med det officiella pund sterling avses officiella sterlingtillgodohavanden.
305
Monsieur Gaston THORN Pröp. 1994/95; 19 Bilaga 20 Ministre des affaires étrangeres du grand-duché de Luxembourg4.
Jag skulle vara tacksam om ni ville vara vänlig att bekräfta mottagandet av detta brev och bekräfta medlemsstaternas regeringars och Konungariket Danmarks, Irlands och Konungariket Norges godkärmande av ovan nämnda förklaring.
Med utmärkt högaktning. Geoffrey RIPPON
Chancellor of the Duchy of Lancaster
Bryssel den 22 januari 1972 Ers excellens.
Ni hade godheten att meddela mig följande i ert brev av dagens datum:
"10. Vid ministermötet under konferensen den 7 juni 1971, kom man överens om att den förklaring om monetära frågor som jag gjorde vid mötet skulle utformas som en skriftväxling som bifogas akten om anslumingsvillkoren och anpassningarna av fördragen. Jaghar nu därför äran bekräfta, att jag vid det mötet gjorde följande förklaring:
"a) Vi är beredda att räkna med en reglerad gradvis minskning av den
officiella valutakursen för pund efter vår anslutning.
b) Vi kommer efter vårt inträde i gemenskaperna att vara beredda att diskutera vilka åtgärder som skulle kunnavara lämpliga för att uppnå en progressiv tillnärmning av de yttre kännetecknen- och förfaringssätten i samband med-pund,sterling till de andra valutorna i gemenskapen som en utveckling mot en ekonomisk och monetär union i den utvidgade gemenskapen, och vi är säkra på att det ofliciella pund sterling' kan hanteras på ett sätt som gör det möjligt för oss att till fullo delta i den processen.
c) Under tiden skall vi driva vår politik med syfte att stabilisera de officiella pundkursema på ett sätt som är förenligt med dessa långsiktiga mål.
d) Jag hoppas att gemenskapen kommer att se denna förklaring som ett tillfredsställande svar på frågan om pundkursen och liknande
306 ärenden, vilket endast lämnar formerna för att Förenade
konungarikets följsamhet till direktiven om kapitalrörelser enligt Prop. 1994/95: 19 Romfördraget att behandlas under förhandlingarnas gång." Bilaga 20
2. Vid samma möte den 7 juni, godkändes förklaringen ovan av gemenskapens delegation.
' Med det offrciella pund sterling avses othciella sterlingtillgodohavanden.
The Right Honourable Geoffrey RIPPON, QC, MP Chancellor of the Duchy of Lancaster
3. Jag har förstått att Konungariket Danmarks, Irlands och Konungariket Norges delegationer också har uttryckt sitt godkännande av ovan nämnda förklaring som den bekräftas i detta brev.
4. Jag skulle vara tacksam om ni ville vara vänlig att bekräfta mottagandet av detta brev och bekräfta medlemsstaternas regeringars och Konungariket Danmarks, Irlands och Konungariket Norges godkännande av ovan nämnda förklaring."
Jag har äran att bekräfta mottagandet av detta meddelande och att bekräfta medlemsstaternas regeringars och Konungariket Damnarks, Irlands och Konungariket Norges godkännande av förklaringen i punkt 1 i ert brev.
Med utmärkt högakmirrg.
Gaston THORN Ministre des affaires étrangéres du grand-duché de Luxembourg
P. HARMEL Ministre des affaires étrangeres du Royaume de Belgique Minister van Buitenlandse Zaken van het Koninkrijk Belgiä
Ivar NGRGAARD Kongeriget Danmarks udenrigsokonomiminister
Walter SCHEEL Bundesnrinister des Auswärtigen der Bundesrepublik Deutschland
Maurice SCHUMANN Ministre des affaires étrangeres de la République francaise
307
Pädraig () HfRIGHILE , Prop. 1994/95: 19 Aire Gnöthai Eachtracha na hEireann Bilaga 20
Aldo MORO . Ministro per gli atfari esteri della Repubblica Italiana
N. SCHMELZER Minister van Buitenlandse Zaken van het Koninkrijk der Nederlanden
Andreas CAPPELEN Kongeriket Norges utenriksminister
308
BILAGA 2]
BESLUTET AV EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD AV DEN 22 JANUARI 1972 OM KONUNGARIKE T DANMARKS, IRLANDS, KONUNGARIKET NORGES OCH FÖRENADE KON UNGARIKE T STORBRITANNIEN OCH NORDIRLANDS ANSLUTNING TILL EUROPEISKA KOL- OCH STALGEMENSKAPEN
Bilaga 2]
BILAGA 21 BESLUT AV EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD av den 22 januari 1972
om Konungariket Danmarks, Irlands, Konungariket Norges och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands anslutning till Europeiska kol- och stålgemenskapen
EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR BESLUTAT FÖLJANDE
med beaktande av artikel 98 i Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen, och
med beaktande av följande:
Konungariket Danmark, Irland. Konungariket Norge och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland har ansökt om ansluming till Europeiska kol— och stålgemenskapen.
Kommissionens yttrande har beaktats.
De anslutningsvillkor som Skall fastställas av rådet har varit föremål för förhandlingar med de nämnda staterna.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. Artikel 1
l. Konungariket Danmark, Irland, Konungariket Norge och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland kan bli medlemmar av Europeiska kol- och stålgemenskapen genom att, på de villkor som fastställs i detta beslut, ansluta sig till fördraget om upprättandet av denna gemenskap. i den lydelse fördraget har genom ändringar och tillägg.
2. De anslutningsvillkor och de anpassningar av Fördraget om upprät- tandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen som därigenom blir nödvändiga, fastställs i den aktlsom Såsom bilaga är fogad till detta beslut. De bestämmelser i akten som rör Europeiska kol- och stålgemen- skapen utgör en integrerad del av detta beslut.
3. Bestämmelserna om medlemsstaternas rättigheter och förpliktelser och om befogenheterna och behörigheten för gemenskapernas institutio- ner skall, såsom de fastställs i det fördrag som avses i punkt 1, tillämpas på detta beslut.
Prop. 1994/95:19
Bilaga 2]
Artikel 2
Instrumenten för Konungariket Danmarks, Irlands, Konungariket Norges och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands ansluming till Europeiska kol- och stålgemenskapen skall deponeras hos Franska republikens regering den 1 januari 1973.
Anslutningen träder i kraft den 1 januari 1973, förutsatt att alla anslut- ningsinstrument har deponerats denna dag och att alla instrument för ratifikation av Fördraget om ansluming till Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen har deponerats före denna dag.
Om de stater som avses i denna artikels första stycke inte alla har deponerat sina anslumings- och ratifikationsinstrument i tid, skall anslutningen ändå träda i kraft för de övriga anslutande staterna. Europeiska gemenskapernas råd skall i så fall genast, genom ett enhälligt beslut, fastställa vilka anpassningar som till följdav detta måste göras av artikel 3 idetta beslut och artiklarna 12, 13, 16, 17. 19, 20. 22, 142, 155 och 160 i akten om anslutningsvillkoren och anpassningarna av fördragen: rådet kan även. genom ett enhälligt beslut. upphäva eller anpassa de bestämmelser i den nänmda akten som uttryckligen hänvisar till en Stat som inte har deponerat Sina anslutnings- och ratihkationsin- Suument.
Franska republikens regering skall överlämna en bestyrkt kopia av varje anslutande stats anslutningsinstrument till regeringarna i medlemsstaterna och i de övriga anslutande staterna.
Artikel 31
Detta beslut, upprättat på danska, engelska, franska, iriska, italienska, nederländska, norska och tyska språken, varav de danska, engelska, franska, irländska, italienska, nederländska och tyska texterna alla är lika giltiga, skall överlämnas till medlemsstaterna i Europeiska kol— och stålgemenskapen samt till Konungariket Danmark, Irland, Konungariket Norge och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland. Utfärdat i Bryssel den 22 januari 1972.
På rådets vägnar
G. THORN
Ordförande
* Texten i dess lydelse enligt artikel 2 i anpassningsbeslutet.
Prop. 1994/95: 19
gotab 47024. Stockholm 1994
] Riksdagen [994/95. ] ram/. Nr 19. De! 5
BILAGA 22 FÖRDRAGET DEN 10 JULI 1975 OM ÄNDRING AV VISSA BESTÄMMELSER I PROTOKOLLET OM EUROPEISKA INVESTERINGSBANKENS STADGA
Bilaga 22
BILAGA 22
Fördraget den 10 juli 1975 om ändring av vissa bestämmelser i protokollet om Europeiska investeringsbankens Stadga
FÖRDRAG OM ÄNDRING AV VISSA BESTÄMMELSER I PROTOKOLLET OM EUROPEISKA INVESTERINGSBANKENS STADGA
HANS MAJESTÄT BELGARNAS KONUNG,
HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV DANMARK, FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLANDS PRESIDENT, FRANSKA REPUBLIKENS PRESIDENT,
IRLANDS PRESIDENT,
ITALIENSKA REPUBLIKENS PRESIDENT,
HANS KUNGLIGA HÖGHET STORHERTIGEN AV LUXEMBURG,
HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV NEDERLÄNDERNA,
HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV FÖRENADE KONUNGARIKET STORBRITANNIEN OCH NORDIRLAND,
SOM BEAKTAR artikel 236 i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen,
SOM BEAKTAR att protokollet om Europeiska investeringsbankens stadga, som är fogat till Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, utgör en integrerad del av det fördraget,
SOM BEAKTAR att definitionen av beräkningsenheten och metoderna för omräkning mellan denna enhet och medlemsstaternas valutor enligt den nuvarande lydelsen av artikel 4.1 andra stycket samt artikel 7.3 och 7.4 i bankens Stadga, inte längre är helt anpassade till de internationella valutaförhållandena,
Prop. 1994/ 95
SOM BEAKTAR att den framtida utvecklingen av det internationella Prop. 1994/95 valutasystemet inte kan förutsägas och att det följaktligen — istället för att Bilaga 22 det omedelbart fastställs en ny definition av beräkningsenheten i bankens stadga — är önskvärt att ge banken, särskilt med hänsyn till dess ställning på kapitalmarknadema, en möjlighet att på lämpliga villkor anpassa definitionen av beräkningsenheten och omräkningsmetodema till ändrade förhållanden,
SOM BEAKTAR att det, för att möjliggöra en sådan snabb och flexibel anpassning, är lämpligt att ge bankens råd befogenhet att om det behövs ändra definitionen av beräkningsenheten och metoderna för omräkning mellan beräkningsenheten och de olika valutorna,
HAR BESLUTAT att ändra vissa bestämmelser i protokollet om Europeiska investeringsbankens stadga, i det följande kallat "protokollet" , och för detta ändamål som befullmäktigade utsett
Hans majestät belgamas konung Willy DE CLERCQ, finansminister;
Hennes majestät drottningen av Danmark Per H/EKKERUP, ekonomiminister;
Förbundsrepubliken Tysklands president
dr Hans APEL, finansminister;
Franska republikens president Jean—Pierre FOURCADE, ekonomi- och finansminister;
Irlands president Charles MURRAY, generalsekreterare i Irlands finansdepartement;
Italienska republikens president Emilio COLOMBO. finansminister;
'Hans kungliga höghet storhertigen av Luxemburg Jean DONDELINGER, utomordentlig och befullmäktigad ambassadör, Ständig representant vid Europeiska gemenskaperna;
Hennes majestät drottningen av Nederländerna L. I. BRINKHORST. statssekreterare i utrikesministeriet;
Hennes majestät drottningen av Förenade konungariket Storbritannien Prop. 1994/95 och Nordirland: Bilaga 22
Sir Michael PALLISER. KCMG utomordentlig och befullmäktigad ambassadör, ständig representant vid Europeiska gemenskaperna;
SOM, sedan de utväxlat sina fullmakter och funnit dem vara i god och behörig form,
HAR ENATS OM FÖLJANDE:
Artikel 1
Följande mening skall läggas till i artikel 4.1 andra stycket i protokollet:
"Bankens råd kan genom enhälligt beslut på förslag av styrelsen ändra definitionen av beräkningsenheten."
Artikel 2
Följande mening skall läggas till i artikel 7.4 i protokollet: "Dessutom får det genom enhälligt beslut på förslag av styrelsen ändra metoden för att räkna om de belopp som angetts i beräkningsenheter till nationella valutor och omvänt."
Artikel 3
Artikel 9.3 g i protokollet skall ersättas med följande:
"utöva de befogenheter och fullgöra de uppgifter som anges i artiklama 4, 7, 14, 17, 26 och 27."
Artikel 4
Detta fördrag skall ratificeras av de höga fördragsslutande parterna i enlighet med deras konstitutionella bestämmelser. Ratifikationsinstrumenten Skall deponeras hos Italienska republikens regering.
Artikel 5
Detta fördrag träder i kraft den första dagen i den månad som följer efter det att det sista ratifikationsinstrumentet har deponerats.
Bilaga 22
Artikel 6 Detta fördrag, upprättat i ett enda original på danska, engelska, franska, iriska, italienska, nederländska och tyska språken, vilka sju texter är lika giltiga, skall deponeras i arkiven hos Italienska republikens regering. som skall överlämna en bestyrkt kopia till var och en av regeringarna i övriga signatärstater.
TILL BEVIS HÄRPÅ har undertecknade befullmäktigade undertecknat detta fördrag.
Som Skedde i Bryssel den tionde juli nittonhundrasjuttio fem.
Pour Sa Majesté le Roi des Belges Voor Zijne Majesteit de Koning der Belgen
W. DE CLERCQ
For Hendes Majestaet Danmarks Dronning
Per H/EKKERUP
För den Präsidenten der Bundesrepublik Deutschland
Hans APEL
Pour le Président de la République francaise
J.-P. FOURCADE
Thar ceann Uachtarån na hEireann
Ch. MURRAY
Per il Presidente della Repubblica italiana
E. COLOMBO
Pour Son Altesse Royale le Grand-Duc de Luxembourg
J. DONDELINGER
Prop. 1994/95
Voor Hare Majesteit de Koningin der. Nederlanden Prop. 1994/95 Bilaga 22 L.]. BRINKHORST
For Her Majesty the Queen of the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland
Michael PALLISER
BILAGA 23 FÖRDRAGET DEN 22 JULI 1975 OM ÄNDRING AV VISSA FINANSIELLA BESTÄMMELSER I FORDRAGEN OM UPPRÄTTANDET AV EUROPEISKA GEMENSKAPERNA OCH I FÖRDRAGET OM UPPRÄTTANDET AV ETT GEMENSAMT RÅD OCH EN GEMENSAM
KOMMISSION FÖR EUROPEISKA GEMENSKAPERNA
Bilaga 23
BILAGA 23
Fördraget den 22 juli 1975 om ändring av vissa finansiella bestämmelser i fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och i fördraget om upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam kommission för Europeiska gemenskaperna
FÖRDRAG
OM ÄNDRING AV VISSA FINANSIELLA BESTÄMMELSER I FÖRDRAGEN OM UPPRÄTTANDET AV EUROPEISKA GEMENSKAPERNA OCH I FÖRDRAGET OM UPPRÄTTANDET AV ETT GEMENSAMT RAD OCH EN GEMENSAM KOMMISSION FÖR EUROPEISKA GEMENSKAPERNA
HANS MAJESTÄT BELGARNAS KONUNG,
HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV DANMARK, FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLANDS PRESIDENT,
FRANSKA REPUBLIKENS PRESIDENT,
IRLANDS PRESIDENT,
ITALIENSKA REPUBLIKENS PRESIDENT,
HANS KUNGLIGA HÖGHET STORHERTIGEN AV LUXEMBURG, HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV NEDERLÄNDERNA, HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV DET FÖRENADE KONUNGARIKET STORBRITANNIEN OCH NORDIRLAND,
SOM BEAKTAR artikel 96 i Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen,
SOM BEAKTAR artikel 236 i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen,
SOM BEAKTAR artikel 204 i Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen,
Prop. 1994/95: 19
Bilaga 23
SOM BEAKTAR att gemenskapernasbudget från och med den 1 januari 1975 helt finansieras av gemenskapernas egna medel,
SOM BEAKTAR att det förhållandet att gemenskapernas egna medel helt ersätter medlemsstaternas finansiella bidrag, kräver att församlingens budgetbefogenheter stärks,
SOM BEAKTAR att genomförandet av budgeten av samma anledning bör bli föremål för en mer noggrann kontroll,
HAR BESLUTAT att ändra vissa finansiella bestämmelser i fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och i Fördraget om upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam kommission för Europeiska gemenskaperna och för detta ändamål som sina befullmäktigade utsett HANS MAJESTÄT BELGARNAS KONUNG
R. van Elslande,
minister för utrikes angelägenheter och samarbete med
utvecklingsländer;
HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV DANMARK
Niels Ersboll,
utomordentlig och befullmäktigad ambassadör, ständig representant vid Europeiska gemenskaperna;
FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLANDS PRESIDENT Hans-Dietrich Genscher,
utrikesminister;
FRANSKA REPUBLIKENS PRESIDENT Jean-Marie Soutou,
Frankrikes ambassadör, Ständig representant vid Europeiska gemenskaperna;
Prop. 1994/95: 19
Bilaga 23
IRLANDS PRESIDENT Garret Fitzgerald,
utrikesminister;
ITALIENSKA REPUBLIKENS PRESIDENT Mariano Rumor,
utrikesminister , tjänstgörande ordförande i Europeiska gemenskapernas råd;
HANS KUNGLIGA HÖGHET STORHERTIGEN AV LUXEMBURG Jean Dondelinger,
utomordentlig och befullmäktigad ambassadör, ständig representant vid Europeiska gemenskaperna;
HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV NEDERLÄNDERNA
L. J. Brinkhorst,
Statssekreterare i utrikesministeriet;
HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV FÖRENADE KONUNGARIKET STORBRITANNIEN OCH NORDIRLAND:
Sir Michael Palliser, KCMG,
utomordentlig och befullmäktigad ambassadör, ständig representant vid Europeiska gemenskaperna;
SOM, sedan de utväxlat sina fullmakter och funnit dem vara i god och behörig form, har enats om följande:
Prop. 1994/95: 19
Bilaga 23
KAPITEL I
BESTÄMMELSER OM ÄNDRING AV FÖRDRAGET OM UPPRÄTTANDET AV EUROPEISKA KOL- OCH STÅLGEMENSKAPEN
Artikel 1
Efter artikel 7 i Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen skall följande stycke läggas till:
"Revision skall ske genom en revisionsrätt som skall utöva sin verksamhet inom ramen för de befogenheter som den tilldelats enligt detta fördrag. "
Artikel 2
Artikel 78 i Fördraget om upprättandet av Europeiska kol— och stålgemenskapen skall ersättas med följande:
"Artikel 78
]. Budgetåret skall börja den I januari och sluta den 31 december.
Gemenskapens administrationsutgifter skall omfatta utgifterna för Höga myndigheten, inklusive sådana som hänför sig till den rådgivande kommitténs verksamhet, liksom utgifterna för församlingen, rådet och domstolen.
2. Var och en av gemenskapens institutioner skall före den ] juli upprätta en beräkning över sina administrationsutgijier. Höga myndigheten skall sammanställa dessa beräkningar i ett preliminärt förslag till administrationsbudget. Den skall bifoga ett yttrande som får innehålla awikande beräkningar.
Det preliminära budgetförslaget skall innehålla en beräkning över inkomster och en över utgifter.
3. Höga myndigheten skall förelägga råder det preliminära förslaget till administratibnsbudget senast den I september året före det budgetår som förslaget avser.
Rådet skall samråda med Höga myndigheten och i förekommande fall med övriga berörda institutioner, när det avser att awika från det preliminära budgetförslaget.
Rådet skall med kvalificerad majoritet fastställa budgetförslaget och överlämna det till församlingen.
Prop. 1994/95: 19
4. Förslaget till administrationsbudget skall föreläggas församlingen Prop. 1994/95: 19 senast den 5 oktober året före det budgetår som förslaget avser. Bilaga 23
Församlingen har rätt att genom beslut av en majoritet av dess medlemmar ändra budgetförslaget och att genom beslut med en absolut majoritet av de avgivna rösterna föreslå rådet ändringar i budgetförslaget betrafande utgifter som är en nödvändig följd av detta fördrag eller av rättsakter som antagits i enlighet med detta.
Om församlingen inom 45 dagar efter att ha förelagts budgetförslaget har godkänt detta, är administrations- budgeten slutgiltigt antagen. Om församlingen inom denna frist inte har ändrat budgetförslaget och inte heller föreslagit ändringar i detta, skall administrationsbudgeten anses vara slutgiltigt antagen.
Om församlingen inom denna fiist har antagit ändringar eller lagt fi'am ändringsförslag, skall budgetförslaget tillsammans med ändringarna eller de framlagda ändringsförslagen överlämnas till rådet.
5. Efter att ha överlagt med Höga myndigheten om förslaget till administrationsbudget och vid behov med övriga berörda institutioner, skall råder besluta enligt följande villkor:
a) Rådet får genom beslut med kvalificerad majoritet modifiera varje ändring som antagits av församlingen. b) I fråga om ändringsförslagen får rådet
— med kvalificerad majoritet avslå ett av församlingen framlagt ändringsförslag, om detta inte resulterar i någon ökning av en institutions totala utgifter, framför allt beroende på att den ökning av utgifterna som ändringsförslaget skulle medföra uttryckligen skulle kompenseras av en eller flera föreslagna ändringar som i motsvarande grad minskar utgiftem; om något avslagsbeslut inte fattats, skall ändringsförslaget anses godkänt, — med kvalificerad majoritet godkänna ett av församlingen framlagt ändringsförslag, om detta resulterar i en ökning av en institutions totala utgifter; om något godkännandebeslut inte fattas, skall ändringsförSlaget anses avslaget, — när rådet enligt någon av de två föregående strecksatsema har avslagit ett ändringsförslag, genom beslut med kvalificerad majoritet ' antingen låta beloppet i förslaget till administrationsbudget stå kvar eller fastställa ett annat belopp.
Förslaget till administrationsbudget skall ändras enligt de ändringsförslag som rådet har godkänt.
2 Riksdagen 1994/95. I saml. Nr I 9. Del 5
Om rådet inte inom 15 dagar efter att ha förelagts budgetförslaget har Prop. 1994/95: 19 modifierat någon av de ändringar som antagits av församlingen och om Bilaga 23 de ändringsförslag som lagts fram av församlingen har godkänts, skall administrationsbudgeten anses vara slutgiltigt antagen. Rådet skall underrätta församlingen om att det inte har modifierat någon av ändringarna och om att ändringsförslagen har godkänts.
Om rådet inom denna frist har modifierat en eller flera av de ändringar som antagits av församlingen eller om församlingens ändringsförslag har avslagits eller modifierats skall det modifierade budgetförslaget åter överlämnas till församlingen. Rådet skall underrätta församlingen om resultatet av sina överväganden.
6. Inom 15 dagar efter det att förslaget till administrationsbudget förelagts församlingen får församlingen, som skall ha underrättats om de åtgärder som vidtagits beträfande dess ändringsförslag, genom beslut av en majoritet av dess ledamöter och med tre femtedelar av de avgivna rösterna ändra eller avslå de modifieringar av församlingens ändringar som gjorts av rådet och skall församlingen anta administrationsbudgeten i enlighet därmed. Om församlingen inte har fattat något beslut inom denna frist, skall administrationsbudgeten anses slutgiltigt antagen.
7. När det förfarande som anges i denna artikel har fullföljts, skall församlingens ordförande förklara att administrationsbudgeten blivit slutgiltigt antagen.
8. Om viktiga skäl föreligger får dock församlingen genom beslut av en majoritet av dess ledamöter och med två tredjedelar av de avgivna rösterna avslå förslaget tilladrninistrationsbudget och begära att få ett nytt förslag framlagt.
9. För samtliga utgifter utom sådana som är en nödvändig följd av detta fördrag eller av rättsakter som antagits i enlighet med detta, skall årligen fastställas en maximal procentuell ökning i förhållande till utgifter av samma slag under det innevarande året.
Höga myndigheten skall efter samråd med kommittén för ekonomisk politik ange denna maximala procentsats beroende på
— volymutvecklingen av bruttonationalinkomsten inom gemenskapen, — den genomsnittliga förändringen av medlemsstaternas budgetar, och
— utvecklingen av levnadskostnaderna under det föregående budgetåret.
Gemenskapens alla institutioner skall före den I maj underrättas om Prop. 1994/95:19 den maximala procentsatsen. lnstitutionema är skyldiga att rätta sig Bilaga 23 efter denna under budgetförfarandet, om inte annat följer av bestämmelserna i fjärde och femte styckena i denna punkt.
Om den procentuella ökningen i det förslag till administrationsbudget som upprättats av rådet beträffande andra utgifter än sådana som är en nödvändig följd av detta fördrag eller av rättsakter som antagits i enlighet med detta överstiger hälften av den maximala procentsatsen, får församlingen då det utövar sin ändringsrätt ytterligare öka den totala summan av dessa utgifter med upp till hälften av den maximala procentsatsen.
Om församlingen, rådet eller Höga myndigheten anser att gemenskapernas verksamhet kräver att den enligt förfarandet i denna punkt fastställda procentsatsen skall överskridas, får en annan procentsats fastställas genom avtal mellan rådet, som skall besluta med kvalificerad majoritet, och församlingen, vars beslut skall fattas av en majoritet av dess ledamöter och tre femtedelar av de avgivna rösterna.
10. Varje institution skall utöva de befogenheter den tilldelats genom denna artikel med vederbörlig hänsyn till bestämmelserna i detta fördrag och till rättsakter som antagits i enlighet med detta, särskilt de som avser gemenskapens egna medel och balansen mellan inkomster och utgifter.
11. Det slutgiltiga antagandet av administrations- budgeten medför en befogenhet och förpliktelse för Höga myndigheten att ta emot motsvarande inkomster enligt artikel 49. ”
Artikel 3
I artikel 78a i Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen skall "78f" ersättas med "78h".
Artikel 4
Artikel 78b i Fördraget om upprättandet av Europeiska kol— och stålgemenskapen skall ersättas med följande:
"Artikel 78b
I . Om administrationsbudgeten ännu inte har antagits i början av ett budgetår, får ett belopp som motsvarar högst en tolftedel av budgetanslagen för det föregående budgetåret användas varje månad för en avdelning eller en underavdelning i budgeten i enlighet med bestämmelserna i den budgetförordning som utfärdats enligt artikel 78h. Detta arrangemang skall dock inte få till följd att Höga 7 myndigheten får förfoga över medel som överstiger en tolftedel av de
anslag som anges i det förslag till administrationsbudget som är under Prop. 1994/95: 19 utarbetande. Bilaga 23
Höga myndigheten har befogenhet och är förpliktad att kräva in avgifter till ett belopp som motsvarar anslagen för föregående budgetår men får inte överskrida det belopp som skulle ha framkommit vid antagande av budgetförslaget.
2. Under förutsättning att övriga villkor i punkt 1 iakttas, får rådet genom beslut med kvalificerad majoritet ge sitt tillstånd till utgifter som överstiger en tolftedel. Befogenhet och förpliktelse att ta upp avgifter kan anpassas till detta.
Om beslutet avser utgifter som inte är en nödvändig följd av detta fördrag eller av rättsakter som antagits i enlighet med detta, skall rådet omedelbart överlämna beslutet till församlingen; inom 30 dagar får församlingen, genom beslut av en majoritet av dess ledamöter och med tre femtedelar av de avgivna rösterna, fatta ett avvikande beslut beträffande de utgifter som överstiger den tolftedel som avses i punkt 1 . Denna del av rådets beslut skall skjutas upp till dess att församlingen fattat sitt beslut. Om församlingen inte inom denna frist har fattat ett beslut som avviker från rådets beslut, skall det senare beslutet betraktas som slutgiltigt antaget. "
Artikel 5
I artikel 78c i Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen skall "78f" ersättas med "78h".
Artikel 6
Artikel 78d i Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen skall ersättas med följande:
"Artikel 78d
Höga myndigheten skall årligen till rådet och församlingen överlämna en redovisning för hur administrationsbudgeten genomförts under det föregående budgetåret. Höga myndigheten skall till dem också överlämna en redovisning för gemenskapens tillgångar och skulder inom adrninistrationsbudgetens område. "
Artikel 7 Prop. 1994/95:19 Bilaga 23 Artikel 78e i Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen skall ersättas med följande:
"Artikel 78e ]. En revisionsrätt upprättas härmed. 2. Revisionsrätten skall bestå av nio ledamöter.
3. Ledamötema av revisionsrätten skall utses bland personer som i sina respektive länder hör till eller har hört till externa revisionsorgan eller som är särskilt kvalificerade för detta ämbete. Deras oavhängighet får inte kunna ifrågasättas.
4. Ledamöterna av revisionsrätten skall utses för sex år av rådet som skall fatta sitt beslut enhälligt och efter att ha hört församlingen.
När de första utnämningama sker skall emellertid fyra ledamöter av revisionsrätten, utvalda genom lottning, utses för endast fyra år.
Ledamöterna av revisionsrätten kan utnämnas på nytt.
Dessa skall bland sig välja revisionsrättens ordförande för en tid av tre år. Ordföranden kan återväljas.
5. Ledamöterna av revisionsrätten skall, i gemenskapens allmänna intresse, fullgöra sina skyldigheter under juli oavhängighet. Vid fullgörandet av dessa skyldigheter skall de inte vare sig begära eller ta emot instruktioner från någon regering eller något annat organ. De skall avhålla sig från varje handling som är oförenlig med deras ämbete.
6. Ledamöterna av revisionsrätten får inte under sin ämbetstid utöva någon annan avlönad eller oavlönad yrkesverksamhet. De skall när de tillträder avge en högtidlig försäkran att såväl under som efter sin ämbetstid respektera de förpliktelser som följer med ämbetet, särskilt deras skyldighet att iaktta redbarhet och visa omdöme vid mottagande av vissa uppdrag eller förmåner efter ämbetstiden.
7. Ämbetet för en ledamot av revisionsrätten skall, frånsett vid normala nytillsättningar och vid dödsfall, upphöra när ledamoten begär sitt entledigande eller avsätts genom ett avgörande av domstolen enligt punkt 8.
För den återstående mandattiden skall en ersättare utses.
Utom vid avsättning skall ledamöterna av revisionsrätten kvarstå i Prop. 1994/95:19 ämbetet till dess att de ersatts. Bilaga 23
8. En ledamot av revisionsrätten får endast skiljas från sitt ämbete eller berövas rätten till pension eller andra förmåner i dess ställe, om domstolen på begäran av revisionsrätten finner att han inte längre uppfyller de förutsättningar som krävs eller fullgör de skyldigheter som följer av ämbetet.
9. Rådet skall med kvalificerad majoritet fastställa anställningsvillkoren för revisionsrättens ordförande och ledamöter, särskilt deras löner, arvoden och pensioner. Rådet skall också med samma majoritet fastställa alla betalningar som görs i stället för sådan ersättning.
10. De bestämmelser i protokollet om immunitet och privilegier för Europeiska gemenskaperna som är tillämpliga på domstolens domare, skall också tillämpas på ledamöterna av revisionsrätten. "
Artikel 8
Artikel 78f i Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen skall ersättas med följande:
"Artikel 78f
I . Revisionsrätten skall granska räkenskaperna över gemenskapens samtliga administrativa utgifter och inkomster inklusive de inkomster som härrör ftån skatt som för gemenskapens räkning tas ut på tjänste- mäns och övriga anställdas löner och arvoden. Den skall också granska räkenskaperna för samtliga inkomster och utgifter för varje organ som gemenskapen upprättat, i den män inte den rättsakt varigenom organet upprättats utesluter en sådan granskning.
2. Revisionsrätten skall pröva om samtliga inkomster och utgifter som avses i punkt ] varit lagliga och korrekta och om den ekonomiska förvaltningen varit sund.
Granskningen av inkomsterna skall ske på grundval av både fastställda inkomstbelopp och inkomstbelopp som betalats in till gemenskapen.
Granskningen av utgifterna skall ske på grundval av både gjorda åtaganden och verkställda utbetalningar.
Dessa granskningar får göras innan räkenskaperna avslutas för det ifrågavarande budgetåret.
10
3. Granskningen skall grundas på bokföringsmaterial och vid behov. Prop. 1994/95:19 ske på platsen i gemenskapens institutioner och i medlemsstatema. I Bilaga 23 medlemsstaterna skall granskningen genomföras i samarbete med de nationella revisionsorganen eller, om dessa inte har nödvändiga befogenheter, i samarbete med behöriga nationella myndigheter. Dessa
organ eller myndigheter skall underrätta revisionsrätten om de avser att delta i granskningen.
Gemenskapens institutioner och de nationella revisionsorganen eller, om dessa inte har nödvändiga befogenheter, behöriga nationella myndigheter, skall på revisionsrättens begäran till denna överlämna de handlingar eller den information som rånen behöver för att kunna fullgöra sin uppgift.
4. Revisionsrätten skall upprätta en årsrapport efter utgången av varje budgetår. Denna skall överlämnas till gemenskapens institutioner och tillsammans med institutionernas yttranden över revisionsrättens iakttagelser ofentliggöras i Europeiska gemenskapemas oficiella tidning.
Revisionsrätten får också när som helst framföra iakttagelser i särskilda frågor och yttra sig på begäran av någon av gemenskapens institutioner.
Den skall anta sina årsrapporter eller yttranden med en majoritet av sina ledamöter.
Den skall biträda församlingen och rådet, när dessa utövar sina kontrollbefogenheter i fråga om genomförandet av budgeten.
5. Revisionsrätten skall dessutom årligen upprätta en särskild rapport i vilken skall anges om bokföringen beträffande annat än det som rör utgifter och inkomster som avses i punkt 1 är formellt riktig, och om Höga myndighetens ekonomiska förvaltning därvid har varit formellt riktig. Denna rapport skall upprättas senast sex månader efter det budgetår räkenskaperna hänför sig till och föreläggas Höga myndigheten och rådet. Höga myndigheten skall överlämna rapporten till församlingen. "
Artikel 9
Följande bestämmelser skall läggas till i Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen:
"Artikel 78g
På rekommendation av rådet, som skall fatta sitt beslut med 11 kvalificerad majoritet, skall församlingen bevilja Höga myndigheten
ansvarsfrihet beträffande adrninistrationsbudgetens genomförande. I Prop. 1994/95:19 detta syfte skall rådet och församlingen i tur och ordning granska Bilaga 23 räkenskaperna och de redovisningar som avses i artikel 78d samt revisionsrättens årsrapport tillsammans med de granskade institutionernas yttranden över revisionsrättens iakttagelser. "
Artikel 10
Följande bestämmelser skall läggas till i Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen:
"Artikel 78h
Rådet skall genom enhälligt beslut på förslag från Höga myndigheten och efter att ha hört församlingen och erhållit revisionsrättens yttrande
a) utfärda budgetförordningar som särskilt skall innehålla närmare bestänunelser om adrninistrationsbudgetens uppställning och genomförande och om redovisning och revision,
b) bestämma regler för utanordnares och räkenskapsförares ansvar och lämplig ordning för kontroll. "
12
Bilaga 23
KAPITEL II
BESTÄMMELSER OM ÄNDRING AV FÖRDRAGET OM UPPRÄTTANDET AV EUROPEISKA EKONOMISKA GEMENSKAPEN Artikel 11
I slutet av artikel 4 i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen skall följande punkt läggas till:
"3. Revision av räkenskaperna skall ske genom en revisionsrätt som skall utöva sin verksamhet inom ramen för de befogenheter som den har tilldelats genom detta fördrag. "
Artikel 12
Artikel 203 i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen skall ersättas med följande:
"Artikel 203
I. Budgetåret skall börja den 1 januari och sluta den 31 december.
2. Var och en av gemenskapens institutioner skall före den 1 juli upprätta en beräkning över sina utgifter. Kommissionen skall sammanställa dessa beräkningar i ett preliminärt budgetförslag. Den skall bifoga ett yttrande som får innehålla avvikande beräkningar.
Det preliminära budgetförslaget skall innehålla en beräkning över inkomster och en över utgifter.
3. Kommissionen skall förelägga rådet det preliminära budgetförslaget senast den I september året före det budgetår som förslaget avser. Rådet skall samråda med kommissionen och i förekommande fall med övriga berörda institutioner, när det avser att avvika från det preliminära budgetförslaget.
Rådet skall med kvalificerad majoritet fastställa budgetförslaget och överlämna det till församlingen.
4. Budgetförslaget skall föreläggas församlingen senast den 5 oktober året före det budgetår som förslaget avser.
Församlingen har rätt att genom beslut av en majoritet av dess ledamöter ändra budgetförslaget och att genom beslut med en absolut
Prop. 1994/95: 19
13
majoritet av de avgivna rösterna föreslå rådet ändringar i Prop. 1994/95: 19 budgetförslaget beträffande utgifter som är en nödvändig följd av detta Bilaga 23 fördrag eller av rättsakter som har antagits i enlighet med detta.
Om församlingen inom 45 dagar efter att ha förelagts budgetförslaget har godkänt detta, är budgeten slutgiltigt antagen. Om församlingen inom denna frist inte har ändrat budgetförslaget och inte heller föreslagit ändringar i detta, skall budgeten anses vara slutgiltigt antagen.
Om församlingen inom denna frist har antagit ändringar eller lagt fram ändringsförslag, skall budgetförslaget tillsammans med ändringarna eller ändringsförslagen överlämnas till rådet.
5. Efter att ha överlagt om budgetförslaget med kommissionen och vid behov med övriga berörda institutioner, skall rådet besluta enligt följande villkor:
a) Rådet får genom beslut med kvalificerad majoritet modifiera varje ändring som har antagits av församlingen. b) Ifråga om ändringsförslagen får rådet
— med kvalificerad majoritet avslå ett av församlingen framlagt ändringsförslag, om detta inte resulterar i någon ökning av en institutions totala utgifter, framför allt beroende på att den ökning av utgifterna som ändringsförslaget skulle medföra uttryckligen skulle kompenseras av en eller flera föreslagna ändringar som i motsvarande grad minskar utgifterna; om något avslagsbeslut inte fattats, skall ändringsförslaget anses godkänt, — med kvalificerad majoritet godkänna ett av församlingen framlagt ändringsförslag, om detta resulterar i en ökning av en institutions totala utgifter; om något godkännandebeslut inte fattas, skall ändringsförslaget anses avslaget, — när rådet enligt någon av de två föregående strecksatsema har avslagit ett ändringsförslag, genom beslut med kvalificerad majoritet antingen låta beloppet i budgetförslaget stå kvar eller fastställa ett annat belopp.
Budgetförslaget skall ändras enligt de ändringsförslag som rådet har godkänt. -
Om rådet inte inom 15 dagar efter att ha förelagts budgetförslaget har modifierat någon av de ändringar som antagits av församlingen och om de ändringsförslag som lagts fram av församlingen har godkänts, skall budgeten anses vara slutgiltigt antagen. Rådet skall underrätta församlingen om att det inte har modifierat någon av ändringarna och om att ändringsförslagen har godkänts.
14
Om rådet inom denna frist har modiiierat en eller fiera av de ändringar Prop. 1994/95: 19 som antagits av församlingen eller om församlingens ändringsförslag Bilaga 23 har avslagits eller modifierats skall det modifierade budgetförslaget åter överlämnas till församlingen. Rådet skall underrätta församlingen om resultatet av sina överväganden.
6. Inom 15 dagar efter det att budgetförslaget förelagts församlingen får församlingen, som skall ha underrättats om de åtgärder som vidtagits beträffande dess ändringsförslag, genom beslut av en majoritet av dess ledamöter och med tre femtedelar av de avgivna rösterna ändra eller avslå de modifieringar av församlingens ändringar som gjorts av rådet och skall församlingen anta budgeten i enlighet därmed. Om församlingen inte har fattat något beslut inom denna frist, skall budgeten anses slutgiltigt antagen.
7. När det förfarande som anges i denna artikel har fullföljts, skall församlingens ordförande förklara att budgeten blivit slutgiltigt antagen.
8. Om viktiga skäl föreligger får dock församlingen genom beslut av en majoritet av dess ledamöter och med två tredjedelar av de avgivna rösterna avslå budgetförslaget och begära att få ett nytt förslag framlagt.
9. För samtliga utgifter utom sådana som är en nödvändig följd av detta fördrag eller av rättsakter som antagits i enlighet med detta, skall årligen fastställas en maximal procentuell ökning i förhållande till utgifter av samma slag under det innevarande året.
Kommissionen skall efter samråd med kommittén för ekonomisk politik bestämma denna maximala procentsats beroende på
— volymutvecklingen av bruttonationalinkomsten inom gemenskapen, — den genomsnittliga förändringen av medlemsstaternas budgetar, och —— utvecklingen av levnadskostnaderna under det föregående budgetåret.
Gemenskapens alla institutioner skall före den 1 maj underrättas om den maximala procentsatsen. Institutionerna är skyldiga att rätta sig efter denna under budgetförfarandet, om inte annat följer av bestämmelserna i fjärde och femte styckena i denna punkt.
Om den procentuella ökningen i det budgetförslag som upprättats av rådet beträffande andra utgifter än sådana som är en nödvändig följd av detta fördrag eller av rättsakter som antagits i enlighet med detta överstiger hälften av den maximala procentsatsen, får församlingen då det utövar sin ändringsrätt ytterligare öka den totala summan av dessa utgifter med upp till hälften av den maximala procentsatsen.
15
Om församlingen, rådet eller kommissionen anser att gemenskapernas Prop. 1994/95: 19 verksamhet kräver att den enligt förfarandet i denna punkt fastställda Bilaga 23 procentsatsen skall överskridas, får en annan procentsats fastställas genom avtal mellan rådet, som skall besluta med kvalificerad majoritet, och församlingen, vars beslut skall fattas av en majoritet av dess ledamöter och tre femtedelar av de avgivna rösterna.
10. Varje institution skall utöva de befogenheter den tilldelats genom denna artikel med vederbörlig hänsyn till bestänuneLsema i detta fördrag och till rättsakter som antagits i enlighet med detta, särskilt de som avser gemenskapens egna medel och balansen mellan inkomster och utgifter. "
Artikel 13
Artikel 204 i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen skall ersättas med följande:
"Artikel 204
Om budgeten ännu inte har antagits i början av ett budgetår, får ett belopp som motsvarar högst en tolftedel av budgetanslagen för det föregående budgetåret användas varje månad för en avdelning eller en underavdelning i budgeten i enlighet med bestänunelser-na i den budgetförordning som utfärdats enligt artikel 209. Detta arrangemang skall dock inte få till följd att kommissionen får förfoga över medel som överstiger en tolftedel av de anslag som anges i det budgetförslag som är under utarbetande.
Under förutsättning att övriga villkor i första stycket iakttas, får rådet genom beslut med kvalificerad majoritet ge sitt tillstånd till utgifter som överstiger en tolftedel.
Om beslutet avser utgifter som inte är en nödvändig följd av detta fördrag eller av rättsakter som antagits i enlighet med detta, skall rådet omedelbart överlämna beslutet till församlingen; inom 30 dagar får församlingen, genom beslut av en majoritet av dess ledamöter och med tre femtedelar av de avgivna rösterna, fatta ett awikande beslut beträfande de utgifter som överstiger den tolftedel som avses i första stycket. Denna del av rådets beslut skall skjutas upp till dess att församlingen har fattat sitt beslut. Om församlingen inte inom denna frist har fattat ett beslut som avviker från rådets beslut, skall det senare beslutet betraktas som slutgiltigt antaget.
I de beslut som avses i andra och tredje styckena skall redovisas de åtgärder som krävs ifråga om resurser för att säkerställa tillämpningen av denna artikel. ” 16
Artikel 14 Prop. 1994/95:19 Bilaga 23 Följande bestämmelser skall läggas till i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen:
"Artikel 205a
Kommissionen skall årligen till rådet och församlingen överlämna en. redovisning för hur budgeten genomförts under det föregående budgetåret. Kommissionen skall till dem också överlämna en redovisning för gemenskapens tillgångar och skulder. "
Artikel 15
Artikel 206 i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen skall ersättas med följande:
"Artikel 206 I. En revisionsrätt upprättas härmed. 2. Revisionsrätten skall bestå av nio ledamöter.
3. Ledamöterna av revisionsrätten skall utses bland personer som i sina respektive länder hör till eller har hört till externa revisionsorgan eller som är särskilt kvalificerade för detta ämbete. Deras oavhängighet får inte kunna ifrågasättas.
4. Ledamöterna av revisionsrätten skall utses för sex år av rådet som skall fatta sitt beslut enhälligt och efter att ha hört församlingen.
När de första utnärnningarna sker skall emellertid fyra ledamöter av revisionsrätten, utvalda genom lottning, utses för endast fyra år.
Ledamöterna av revisionsrätten kan utnämnas på nytt.
Dessaskall bland sig välja revisionsrättens ordförande för en tid av tre år. Ordföranden kan återväljas.
5. Ledamöterna av revisionsrätten skall i gemenskapens allmänna intresse fullgöra sina skyldigheter under fidl oavhängighet.
Vid fullgörandet av dessa skyldigheter skall de inte vare sig begära eller ta emot instruktioner från någon regering eller något annat organ. De skall avhålla sig fiån varje handling som är oförenlig med deras ämbete.
l7
6. Ledamöterna av revisionsrätten får inte under sin ämbetstid utöva Prop. 1994/95: 19 någon annan avlönad eller oavlönad yrkesverksamhet. De skall när de Bilaga 23 tillträder avge en högtidlig försäkran att såväl under som efter sin ämbetstid respektera de förpliktelser som följer med ämbetet, särskilt deras skyldighet att iaktta redbarhet och visa omdöme vid mottagande av vissa uppdrag eller förmåner efter ämbetstiden.
7. Ämbetet för en ledamot av revisionsrätten skall, frånsett vid normala nytillsättningar och vid dödsfall, upphöra när ledamoten begär sitt entledigande eller avsätts genom ett avgörande av domstolen enligt punkt 8.
För den återstående mandattiden skall en ersättare utses.
Utom vid avsättning skall ledamöterna av revisionsrätten kvarstå i ämbetet till dess att de ersatts.
8. En ledamot av revisionsrätten får endast skiljas från sitt ämbete eller berövas rätten till pension eller andra förmåner i dess ställe, om domstolen på begäran avrevisionsrätten finner att han inte längre uppfyller de förutsättningar som krävs eller fullgör de skyldigheter som följer av ämbetet.
9. Rådet skall med kvalificerad majoritet fastställa anställningsvillkoren för revisionsrättens ordförande och ledamöter, särskilt deras löner, arvoden och pensioner. Rådet skall också med samma majoritet fastställa alla betalningar som görs i stället för sådan ersättning.
10. De bestämmelser i protokollet om immunitet och privilegier för Europeiska gemenskaperna som är tillämpliga på domstolens domare, skall också tillämpas på ledamöterna av revisionsrätten. ”
Artikel 16
Följande bestämmelser skall läggas till i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen:
"Artikel 206a
] . Revisionsrätten skall granska räkenskaperna över gemenskapens samtliga inkomster och utgifter. Den skall också granska räkenskaperna över samtliga inkomster och utgifter för varje organ som gemenskapen har upprättat, i den män inte den rättsakt varigenom organet upprättats utesluter en sådan granskning.
18
2. Revisionsrätten skall pröva om samtliga inkomster och utgifier varit Prop. 1994/95: 19 lagliga och korrekta och om den ekonomiska förvaltningen varit sund. Bilaga 23
Granskningen av inkomsterna skall ske på grundval av både fastställda inkomstbelopp och inkomstbelopp som betalats in till gemenskapen.
Granskningen av utgifterna skall ske på grundval av både gjorda åtaganden och verkställda utbetalningar.
Dessa granskningar får göras innan räkenskaperna avslutas för det ifrågavarande budgetåret.
3. Granskningen skall grundas på bokföringsmaterial och vid behov ske på platsen i gemenskapens institutioner och i medlemsstaterna. I medlemsstaterna skall granskningen genomföras i samarbete med de nationella revisionsorganen eller, om dessa inte har nödvändiga befogenheter, i samarbete med behöriga nationella myndigheter. Dessa organ eller myndigheter skall underrätta revisionsrätten om de avser att delta i granskningen.Gemenskapens institutioner och de nationella revisionsorganen eller, om dessa inte har nödvändiga befogenheter, behöriga nationella myndigheter, skall på revisionsrättens begäran till denna överlämna de handlingar eller den information som rätten behöver för att kunna fullgöra sin uppgift.
4. Revisionsrätten skall upprätta en årsrapport efter utgången av varje budgetår. Denna skall överlämnas till gemenskapens institutioner och tillsammans med institutionernas yttranden över revisionsrättens iakttagelser offentliggöras i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.
Revisionsrätten får också när som helst framföra iakttagelser i särskilda frågor och yttra sig på begäran av någon av gemenskapens institutioner.
Den skall anta sina årsrapporter eller yttranden med en majoritet av sina ledamöter.
Den skall biträda församlingen och rådet, när dessa utövar sina kontrollbefogenheter i fråga om genomförandet av budgeten. "
19
Artikel 17 Prop. 1994/95:19 Bilaga 23 Följande bestämmelser skall läggas till i Fördraget om upprättandet av
Europeiska ekonomiska gemenskapen:
"Artikel 206b
På rekommendation av rådet, som skall fatta sitt beslut med kvalificerad majoritet, skall församlingen bevilja kommissionen ansvarsfrihet beträffande budgetens genomförande. I detta syfte skall rådet och församlingen i tur och ordning granska räkenskaperna och de redovisningar som avses i artikel 205a samt revisionsrättens årsrapport tillsammans med de granskade institutionernas yttranden över revisionsrättens iakttagelser. "
Artikel 18
Artikel 209 i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen skall ersättas med följande:
"Artikel 209
Rådet skall genom enhälligt beslut på förslag från kommissionen och efter att ha hört församlingen och erhållit revisionsrättens yttrande
a) utfärda budgetförordningar som särskilt skall innehålla närmare bestämmelser om budgetens uppställning och genomförande och om redovisning och revision,
b) fastställa de sätt och det förfarande enligt vilka de budgetinkomster som fastställts i den ordning som gäller för gemenskapemas egna medel skall ställas till kommissionens förfogande samt bestämma nödvändiga åtgärder för att möta ett eventuellt likviditetsbehov,
c) bestämma regler för utanordnares och räkenskaps- förares ansvar och lämplig ordning för kontroll. "
20
KAPITEL 111 Prop. 1994/95:19 Bilaga 23 BESTÄMMELSER OM ÄNDRING AV FÖRDRAGET OM ' UPPRÄTTANDET AV EUROPEISKA ATOMENERGIGEMENSKAPEN
Artikel 19
I slutet av artikel 3 i Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen skall följande punkt läggas till:
"3. Revision av räkenskaperna skall ske genom en revisionsrätt som skall utöva sin verksamhet inom ramen för de befogenheter som den har tilldelats genom detta fördrag. "
Artikel 20
Artikel 177 i Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen skall ersättas med följande:
"Artikel 177
]. Budgetåret skall börja den 1 januari och sluta den 31 december. Med budget avses i denna artikel driftbudgeten samt forsknings- och investeringsbudgeten.
2. Var och en av gemenskapens institutioner skall före den 1 juli upprätta en beräkning över sina utgifter. Kommissionen skall sammanställa dessa beräkningar i ett preliminärt budgetförslag. Den skall bifoga ett yttrande som får innehålla awikande beräkningar.
Det preliminära budgetförslaget skall innehålla en beräkning över inkomster och en över utgifter.
3. Kommissionen skall förelägga rådet det preliminära budgetförslaget senast den 1 september året före det budgetår som förslaget avser.
Rådet skall samråda med kommissionen och i förekommande fall med övriga berörda institutioner, när det avser att awika från det preliminära budgetförslaget.
Rådet skall med kvalificerad majoritet fastställa budgetförslaget och överlämna det till församlingen.
4. Budgetförslaget skall föreläggas församlingen senast den 5 oktober året före det budgetår som förslaget avser.
21
3 Riksdagen 1994/95. 1 sant!. Nr 19. De15
Bilaga 23
Församlingen har rätt att genom beslut av en majoritet av dess Prop. 1994/95:19 ledamöter ändra budgetförslaget och att genom beslut med en absolut majoritet av de avgivna rösterna föreslå rådet ändringar i budgetförslaget beträffande utgip'er som är en nödvändig följd av detta fördrag eller av rättsakter som har antagits i enlighet med detta.
Om församlingen inom 45 dagar efter att ha förelagts budgetförslaget har godkänt detta, är budgeten slutgiltigt antagen. Om församlingen inom denna frist inte har ändrat budgetförslaget och inte heller föreslagit ändringar i detta, skall budgeten anses vara slutgiltigt antagen.
Om församlingen inom denna frist har antagit ändringar eller lagt fiam ändringsförslag, skall budgetförslaget tillsammans med ändringarna eller ändringsförslagen överlämnas till rådet.
5. Efter att ha överlagt om budgetförslaget med kommissionen och vid behov med övriga berörda institutioner, skall rådet besluta enligt följande villkor:
a) Rådet får genom beslut med kvalificerad majoritet modifiera varje ändring som har antagits av församlingen. b) Ifråga om ändringsförslagen får rådet
— med kvalificerad majoritet avslå ett av församlingen framlagt ändringsförslag, om detta inte resulterar i någon ökning av en institutions totala utgifter, framför allt beroende på att den ökning av utgifterna som ändringsförslaget skulle medföra uttryckligen skulle kompenseras av en eller flera föreslagna ändringar som i motsvarande grad minskar utgifterna; om något avslagsbeslut inte fattas, skall ändringsförslaget anses godkänt, — med kvalificerad majoritet godkänna ett av församlingen framl agt ändringsförslag, om detta resulterar i en ökning av en institutions totala utgifter; om något godkännandebeslut inte fattas, skall ändringsförslaget anses avslaget, — när rådet enligt någon av de två föregående strecksatsema har avslagit ett ändringsförslag, genom beslut med kvalificerad majoritet antingen låta beloppet i budgetförslaget stå kvar eller fastställa ett annat belopp.
Budgetförslaget skall ändras enligt de ändringsförslag som rådet har godkänt. -
Om rådet inte inom 15 dagar efter att ha förelagts budgetförslaget har modifierat någon av de ändringar som antagits av församlingen och om de ändringsförslag som lagts fram av församlingen har godkänts, skall budgeten anses vara slutgiltigt antagen. Rådet skall underrätta församlingen om att det inte har modifierat någon av ändringarna och om att ändringsförslagen har godkänts. '
22
Om rådet inom denna frist har modifierat en eller flera av de ändringar Prop. 1994/95: 19 som antagits av församlingen eller om församlingens ändringsförslag Bilaga 23 har avslagits eller modifierats, skall det modifierade budgetförslaget åter överlämnas till församlingen. Rådet skall underrätta församlingen om resultatet av sina överväganden.
6. Inom 15 dagar efter det att budgetförslaget förelagts församlingen får församlingen, som skall ha underrättats om de åtgärder som vidtagits beträffande dess ändringsförslag, genom beslut av en majoritet av dess ledamöter och med tre femtedelar av de avgivna rösterna ändra eller avslå de modifieringar av församlingens ändringar som gjorts av rådet och skall församlingen anta budgeten i enlighet därmed. Om församlingen inte har fattat något beslut inom denna frist, skall budgeten anses slutgiltigt antagen.
7. När det förfarande som anges i denna artikel har fullföljts, skall församlingens ordförande förklara att budgeten har blivit slutgiltigt antagen.
8. Om viktiga skäl föreligger får dock församlingen genom beslut av en majoritet av dess ledamöter och med två tredjedelar av de avgivna rösterna avslå budgetförslaget och begära att få ett nytt förslag framlagt.
9. För samtliga utgifter utom sådana som är en nödvändig följd av detta fördrag eller av rättsakter som antagits i enlighet med detta, skall årligen fastställas en maximal procentuell ökning i förhållande till utgifter av samma slag under det innevarande året.
Kommissionen skall efter samråd nted kommittén för ekonomisk politik bestämma denna maximala procentsats beroende på
— volyrnutvecklingen av bruttonationalinkomsten inom gemenskapen, — den genomsnittliga förändringen av medlemsstatemas budgetar, och — utvecklingen av levnadskostnaderna under det föregående budgetåret.
Gemenskapens alla institutioner skall före den I maj underrättas om den maximala procentsatsen. lnstitutionema är skyldiga att rätta sig efter denna under budgetförfarandet, om inte annat följer av bestämmelserna i denna punkt färde och femte styckena.
Om den procentuella ökningen i det budgetförslag som upprättats av rådet beträffande andra utgifter än sådana som är en nödvändig följd av detta fördrag eller av rättsakter som antagits i enlighet med detta överstiger hälften av den maximala procentsatsen, får församlingen då det utövar sin ändringsrätt ytterligare öka den totala summan av dessa 23 utgifter med upp till hälften av den maximala procentsatsen.
Om församlingen, rådet eller kommissionen anser att gemenskapernas Prop. 1994/95: 19 verksamhet kräver att den enligt förfarandet i denna punkt fastställda Bilaga 23 procentsatsen skall överskridas, får en annan procentsats fastställas genom avtal mellan rådet, som skall besluta med kvalificerad majoritet, och församlingen, vars beslut skall fattas av en majoritet av dess ledamöter och med tre femtedelar av de avgivna rösterna.
10. Varje institution skall utöva de befogenheter den tilldelats genom denna artikel med vederbörlig hänsyn till bestämmelserna i detta fördrag och till rättsakter som antagits i enlighet med detta, särskilt de som avser gemenskapens egna medel och balansen mellan inkomster och utgifter. "
Artikel 21
Artikel 178 i Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen skall ersättas med följande:
"Artikel 178
Om budgeten ännu inte har antagits i början av ett budgetår, får ett belopp som motsvarar högst en tolftedel av budgetanslagen för det föregående budgetåret användas varje månad för en avdelning eller en underavdelning i budgeten i enlighet med bestämmelsema i den budgetförordning som utfärdats enligt artikel 183. Detta arrangemang skall dock inte få till följd att kommissionen får förfoga över medel som överstiger en tolftedel av de anslag som anges i det budgetförslag som är under utarbetande.
Under förutsättning att övriga villkor i första stycket iakttas, får rådet genom beslut med kvalificerad majoritet ge sitt tillstånd till utgifter som överstiger en tolftedel.
Om beslutet avser utgifter som inte är en nödvändig följd av detta fördrag eller av rättsakter som antagits i enlighet med detta, skall rådet omedelbart överlämna beslutet till församlingen; inom 30 dagar får församlingen, genom beslut av en majoritet av dess ledamöter och med tre femtedelar av de avgivna rösterna, fatta ett awikande beslut beträfande de utgifter som överstiger den tolftedel som avses i första stycket. Denna del av rådets beslut skall skjutas upp till dess att församlingen har fattat sitt beslut. Om församlingen inte inom denna frist harfattat ett beslut som avviker från rådets beslut, skall det senare beslutet betraktas som slutgiltigt antaget.
I de beslut som avses i andra och tredje styckena skall redovisas de åtgärder som krävs ifråga om resurser för att säkerställa tillämpningen av denna artikel. " 24
Artikel 22 Prop. 1994/95:19 Bilaga 23 Följande bestämmelser skall läggas till i Fördraget om upprättandet av
Europeiska atomenergigemenskapen:
"Artikel 179a
Kommissionen skall årligen till rådet och församlingen överlämna en redovisning för hur budgeten genomförts under det föregående budgetåret. Kommissionen skall till dem också överlämna en redovisning för gemenskapens tillgångar och skulder. "
Artikel 23
Artikel 180 i Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen skall ersättas med följande:
"Artikel 180 1. En revisionsrätt upprättas härmed. 2. Revisionsrätten skall bestå av nio ledamöter.
3. Ledamöterna av revisionsrätten skall utses bland personer som i sina respektive länder hör till eller har hört till externa revisionsorgan eller som är särskilt kvalificerade för detta ämbete. Deras oavhängighet får inte kunna ifrågasättas.
4. Ledamöterna av revisionsrätten skall utses för sex år av rådet som skall fatta sitt beslut enhälligt och ejter att ha hört församlingen.
När de första utnärnningarna sker skall emellertid fyra ledamöter av revisionsrätten, utvalda genom lottning, utses för endast fyra år.
Ledamöterna av revisionsrätten kan utnämnas på nytt.
Dessa skall bland sig välja revisionsrättens ordförande för tre år. Ordföranden kan återväljas.
5. Ledamöterna av revisionsrätten skall i gemenskapens allmänna intresse jullgöra sina skyldigheter under full oavhängighet.
Vid fullgörandet av dessa skyldigheter skall de inte vare sig begära eller ta emot instruktioner från någon regering eller något annat organ. De skall avhålla sig Fån varje handling som är oförenlig med deras ämbete.
25
Bilaga 23
6. Ledamöterna av revisionsrättenfår inte under sin ämbetstid utöva någon annan avlönad eller oavlönad yrkesverksamhet. De skall när de tillträder avge en högtidlig försäkran att såväl under som efter sin ämbetstid respektera de förpliktelser som följer med ämbetet, särskilt deras skyldighet att iaktta redbarhet och visa omdöme vid mottagande av vissa uppdrag eller förmåner efter ämbetstiden.
7. Ämbetet för en ledamot av revisionsrätten skall, frånsett vid normala nytillsättningar och vid dödsfall, upphöra när ledamoten begär sitt entledigande eller avsätts genom ett avgörande av domstolen enligt punkt 8.
För den återstående mandattiden skall en ersättare utses.
Utom vid avsättning skall ledamöterna av revisionsrätten kvarstå i ämbetet till dess att de ersatts.
8. En ledamot av revisionsrätten får endast skiljas från sitt ämbete eller berövas rätten till pension eller andra förmåner i dess ställe, om domstolen på begäran av revisionsrätten finner att han inte längre uppfyller de förutsättningar som krävs eller fullgör de skyldigheter som följer av ämbetet.
9. Rådet skall med kvalificerad majoritet fastställa anställningsvillkoren för revisionsrättens ordförande och ledamöter, särskilt deras löner, anoden och pensioner. Rådet skall också med samma majoritet fastställa alla betalningar som görs istället för sådan ersättning.
10. De bestämmelser i protokollet om immunitet och privilegier för Europeiska gemenskaperna som är tillämpliga på domstolens domare, skall också tillämpas på ledamöterna av revisionsrätten. "
Artikel 24
Följande bestämmelser skall läggas till i Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen:
"Artikel 1803
]. Revisionsrätten skall granska räkenskaperna över gemenskapens samtliga inkomster och utgifter. Den skall också granska räkenskaperna över samtliga inkomster och utgifter för varje organ som gemenskapen har upprättat, i den män inte den rättsakt varigenom organet upprättats utesluter en sådan granskning.
Prop. 1994/95: 19
26
Bilaga 23
2. Revisionsrätten skall pröva om samtliga inkomster och utgifter varit lagliga och korrekta och om den ekonomiska förvaltningen varit sund.
Granskningen av inkomsterna skall ske på grundval av både fastställda inkomstbelopp och inkomstbelopp som betalats in till gemenskapen.
Granskningen av utgifterna skall ske på grundval av både gjorda åtaganden och verkställda utbetalningar.
Dessa granskningar får göras innan räkenskaperna avslutas för det ifrågavarande budgetåret.
3. Granskningen skall grundas på bokföringsmaterial och vid behov ske på platsen i gemenskapens institutioner och i medlemsstaterna. I medlemsstaterna skall granskningen genomföras i samarbete med de nationella revisionsorganen eller, om dessa inte har nödvändiga befogenheter, isamarbete med behöriga nationella myndigheter. Dessa organ eller myndigheter skall underrätta revisionsrätten om de avser att delta i granskningen.
Gemenskapens institutioner och de nationella revisionsorganen eller, om dessa inte har nödvändiga befogenheter, behöriga nationella myndigheter, skall på revisionsrättens begäran till denna överlämna de handlingar eller den information som rätten behöver för att kunna fullgöra sin uppgift.
4. Revisionsrätten skall upprätta en årsrapport efter utgången av varje budgetår. Denna skall överlämnas till gemenskapens institutioner och tillsammans med institutionernas yttranden över revisionsrättens iakttagelser ofentliggöras i Europeiska gemenskapernas oficiella tidning.
Revisionsrätten får också när som helst framföra iakttagelser i särskilda frågor och yttra sig på begäran av någon av gemenskapens institutioner.
Den skall anta sina årsrapporter eller yttranden med en rrtajoritet av sina ledamöter.
Den skall biträda församlingen och rådet, när dessa utövar sina kontrollbefogenheter i fråga om genomförandet av budgeten. ”
Prop. 1994/95: 19
27
Artikel 25 Prop. 1994/95:19 Bilaga 23 Följande bestämmelser skall läggas till i Fördraget om upprättandet av
Europeiska atomenergigemenskapen:
"Artikel 18%
På rekommendation av rådet, som skall fatta sitt beslut med kvalificerad majoritet, skall församlingen bevan kommissionen ansvarsfrihet beträffande budgetens genomförande. I detta syfte skall rådet och församlingen i tur och ordning granska räkenskaperna och de redovisningar som avses i artikel 179a samt revisionsrättens årsrapport tillsammans med de granskade institutionemas yttranden över revisionsrättens iakttagelser. "
Artikel 26
Artikel 183 i Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen skall ersättas med följande bestämmelser:
"Artikel 183
Rådet skall genom enhälligt beslut på förslag från kommissionen och efter att ha hört församlingen och erhållit revisionsrättens yttrande
a) utfärda budgetförordningar som särskilt skall innehålla närmare bestämmelser om budgetens uppställning och genomförande och om redovisning och revision,
b) fastställa de sätt och det förfarande enligt vilka de budgetinkomster som fastställts i den ordning som gäller för gemenskapernas egna medel skall ställas till kommissionens förfogande samt bestämma nödvändiga åtgärder för att möta ett eventuellt likviditetsbehov,
c) bestämma regler för utanordnares och räkenskapsförares ansvar och lämplig ordning för kontroll. ”
28
KAPITEL rv - ' Prop. 1994/95: 19 Bilaga 23
BESTÄMMELSER OM ÄNDRING AV FÖRDRAGET OM UPPRÄTTANDET AV ETT GEMENSAMT RÅD OCH EN GEMENSAM KOMMISSION FÖR EUROPEISKA GEMENSKAPERNA
Artikel 27
Artikel 22 i Fördraget om upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam kommission för Europeiska gemenskaperna skall ersättas med följande:
"Artikel 22
1. De befogenheter och den behörighet som tilldelats den revisionsrätt som upprättats genom artikel 78e i Fördraget om uppränath av Europeiska kol- och stålgemenskapen, artikel 206 i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och artikel 180 i Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen skall utövas i enlighet med dessa fördrag av en gemensam revisionsrätt för de Europeiska gemenskapema. Revisionsrätten skall bildas enligt de nämnda artiklarna.
2. Utan att det påverkar de befogenheter och den behörighet som avses i punkt 1 skall Europeiska gemenskapernas revisionsrätt utöva de befogenheter ochden behörighet som före ikraftträdandet av detta fördrag tillkom Europeiska gemenskapernas revisionskommitté och Europeiska kol- och stålgemenskapens revisor enligt villkoren i de olika texter som hänvisar till revisionskommittén och revisorn. I alla dessa texter skall orden revisionskommitté och revisor ersättas med ordet ”revisionsrätt ". "
29
Bilaga 23
KAPITEL V SLUTBESTÄMMELSER Artikel 28
1. Ledamöterna av revisionsrätten skall utses så snart detta fördrag har trätt i kraft.
2. Ämbetstiden för ledamöterna av revisionskommittén och för revisorn skall upphöra den dag de överlänmar sin rapport om det budgetår som föregår det år under vilket ledamöterna av revisionsrätten utses. Deras revisionsbefogenheter är begränsade till granskning av verksamheten under det nämnda budgetåret.
Artikel 29
Detta fördrag skall ratificeras av de höga fördragsslutande parterna i enlighet med deras konstitutionella bestämmelser. Ratihkationsinstmmenten skall deponeras hos Italienska republikens regering.
Artikel 30
Detta fördrag träder i kraft den första dagen i den månad som följer efter det att det sista ratifikationsinstrumentet har deponerats.
Om detta fördrag träder i kraft under budgetförfarandet skall rådet, efter att ha hört församlingen och kommissionen, besluta om de åtgärder som behövs för att underlätta tillämpningen av fördraget under återstoden av budgetförfarandet.
Artikel 31
Detta fördrag. upprättat i ett enda original på danska, engelska, franska, iriska, italienska, nederländska och tyska språken, vilka sju texter är lika giltiga, skall deponeras i arkiven hos Italienska republikens regering, som skall överlämna en bestyrkt kopia till var och en av regeringarna i övriga signatärstater.
Prop. 1994/95: 19
30
TILL BEVIS HÄRPÅ har undertecknade befullmäktigade Prop. 1994/95:19 undertecknat detta fördrag. Bilaga 23 Som skedde i Bryssel den tjugoandra juli nittonhundrasjuttio fem.
Pour Sa Majesté le Roi des Belges Voor Zijne Majesteit de Koning der Belgen
R. VAN ELSLANDE
For Hendes Majestät Danmarks Dronning
Niels ERSBGLL
För den Präsidenten der Bundesrepublik Deutschland
Hans-Dietrich GENSCHER
Pour le Président de la République francaise
Jean—Marie SOUTOU
Thar ceann Uachtarän na hEireann
Gearöid MAC GEARAILT
Per il Presidente della Repubblica italiana
Mariano RUMOR
Pour Son Altesse Royale le Grand-Due de Luxembourg
.I . DONDELINGER
31
Bilaga 23
Voor Hare Majesteit de Koningin der Nederlanden
L. J. BRINKHORST
For Her Majesty the Queen of the United Kingdom of Great Britain and Norrhem Ireland
Michael PALLISER
FÖRKLARINGAR
1. Om artikel 206a] första stycket i Romfördraget:
"Det råder enighet om att revisionsrätten skall vara behörig att revidera Europeiska Utvecklingsfondens verksamhet."
Om artikel 78f.2 andra stycket i Parisfördraget, artikel 206a.2 andra stycket i Romfördraget och artikel 180a.2 andra stycket i Euratomfördraget:
"Vad avser de fordringar som medlemsstaterna har fastställt i enlighet med artikel 2 i rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 2/71 av den 2 januari 1971 om genomförande av beslutet av den 21 april 1970 om att ersätta medlemsstaternas finansiella bidrag med gemenskapernas egna medel, skall punkt 2 andra stycket i ovannämnda artiklar tolkas så att revisionen inte skall omfatta själva de faktiska transaktioner som framgår av verifikationshandlingama om fastställandet; följaktligen skall revision av de betalningsskyldiga inte ske på platsen."
Om artikel 78f.3 första stycket i Parisfördraget, artikel 206a.3 första stycket i Romfördraget och artikel 180a.3 första stycket i Euratomfördraget:
"Medlemsstaterna skall underrätta revisionsrätten om de berörda organen och myndigheterna och om deras befogenheter."
Prop. 1994/95: 19
32
BILAGA 24 AKTEN DEN 20 SEPTEMBER 1976 oM ALLMÄNNA DIREKTA VAL AV FÖRETRÄDARE I FÖRSAMLINGEN (EUROPAPARLAMENTET) SAMT BESL UTET AV
EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD
AV DEN 1 FEBRUARI 1993 OM ÄNDRING AV NÄMNDA AKT
BILAGA 24 Prop. 1994/95: 19
Bilaga 24 Akten den 20 september 1976 om allmänna direkta val av företrädare i församlingen (Europaparlamentet) samt beslutet av Europeiska gemenskapernas råd av den 1 februari 1993 om ändring av nämnda akt
AKT om allmänna direkta val av företrädare i församlingen
Artikel 1
Församlingens företrädare för folken i de stater som slutit sig samman i gemenskapen skall väljas genom allmänna direkta val.
Artikel 2
Antalet företrädare valda i varje medlemsstat är följande:
Belgien 24 Danmark 16 Tyskland 8 1 Frankrike 8 1 Irland 15 Italien 81 Luxemburg 6 Nederländerna 25 Förenade kungariket 81 Artikel 3
1. Företrädarna skall väljas för en period av 5 är.
2. Denna femårsperiod skall börja då den första sessionen öppnas efter varje val.
Valperioden kan förlängas eller förkortas enligt artikel 10.2 andra "stycket.
3. Företrädamas mandattid skall börja och sluta vid samma tidpunkt som den period som avses i punkt 2.
Bilaga 24
Artikel 4
1. Företrädarna skall rösta individuellt och personligen. De- får inte bindas av några instruktioner eller uppdrag.
2. Företrädarna skall åmjuta den immunitet och de privilegier som gäller för församlingens ledamöter enligt det protokoll om immunitet och privilegier för Europeiska gemenskaperna som är fogat till Fördraget om upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam kommission för Europeiska gemenskaperna.
Artikel 5
Uppdraget som företrädare i församlingen är förenligt med att vara ledamot av parlamentet i en medlemsstat.
Artikel 6
1. Uppdraget som företrädare i församlingen är inte förenligt med att vara
— ledamot av regeringen i en medlemsstat, — ledamot av Europeiska gemenskapernas kommission,
— domare, generaladvokat eller justitiesekreterare i Europeiska gemenskapernas domstol, — ledamot av Europeiska gemenskapernas revisionsrätt, — medlem av Rådgivande kommittén i Europeiska kol- och stålgemenskapen eller medlem av Ekonomiska och sociala kommittén i Europeiska ekonomiska gemenskapen och i Europeiska atomenergigemenskapen,
— medlem av sådana kommittéer eller andra organ som har tillsatts enligt fördragen om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen, Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen för att förvalta gemenskapernas medel eller för att utföra en permanent och direkt förvaltningsuppgift. — styrelseledamot, direktionsledamot eller anStälld i Europeiska Investeringsbanken, - tjänsteman eller annan anställd i aktiv tjänst inom Europeiska ' gemenskapernas institutioner eller till dessa knutna fackorgan.
2. Dessutom kan varje medlemsstat, under de förutsättningar som anges i artikel 7.2, fastställa nationella regler om oförenlighet.
3. Sådana företrädare i församlingen på vilka punkterna 1 och 2 blir tillämpliga under den femårsperiod som avses i artikel 3, skall ersättas enligt artikel 12.
Prop. 1994/95: 19
Bilaga 24
Artikel 7
1. Enligt artikel 21 .3 i Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen, artikel 138.3 i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och artikel 1083 i Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen skall församlingen utarbeta ett förslag till en enhetlig valordning.
2. Tills dess att en enhetlig valordning träder i kraft och om inte annat följer av de övriga bestämmelserna i denna akt, skall valförfarandet regleras av varje medlemsstats nationella föreskrifter.
Artikel 8
Vid val av företrädare i församlingen får ingen rösta mer än en gång.
Artikel 9
1. Val till församlingen skall hållas den dag som varje medlemsstat fastställer; denna dag skall för samtliga medlemsstater infalla under sanuna period, som skall börja en torsdag morgon och Sluta närmast följande söndag.
2. Rösträkningen får inte börja förrän valet har avslutats i den medlemsstat vars väljare skall rösta sist inom den period som anges i punkt 1.
3. Om en medlemsstat beslutar att omröstning skall ske i två omgångar för val till församlingen, skall den första omgången äga rum inom den period som avses i punkt 1.
Artikel 10
1. För det första valet skall rådet enhälligt och efter att ha hört församlingen bestämma den period som avses i artikel 9.1.
2. De följande valen skall äga rum inom samma period under det sista året av den femårstid som avses i artikel 3.
Om det visar sig omöjligt att under den perioden hålla valen i gemenskapen, skall rådet enhälligt och efter att ha hört församlingen bestämma en annan period som inte får infalla mer än en månad före eller en månad efter den enligt föregående stycke bestämda perioden.
4 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 19. [Je/5
Prop. 1994/95:19
3. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 22 i Fördraget om Prop. 1994/95:19 upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen, artikel 139 i Bilaga 24 Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och artikel 109 i Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, skall församlingen utan särskild kallelse sammanträda den första tisdagen sedan en månad har förflutit efter utgången av den i artikel 9.1 avsedda perioden.
4. Det avgående församlingens befogenheter skall upphöra när det nya församlingen sammanträder första gången.
Artikel 11
Tills dess att den enhetliga valordning som avses i artikel 7.1 träder i kraft, skall församlingen pröva företrädamas behörighet. I detta syfte skall församlingen beakta de valresultat som medlemsstatema officiellt har tillkännagivit och avgöra sådana tvister som kan uppkomma på grund av bestämmelserna i denna akt, dock inte tvister som uppkommer på grund av nationella bestämmelser som akten hänvisar till.
Artikel 12
1. Tills dess att den enhetliga valordning som avses i artikel 7.1 träder i kraft och om inte annat följer av de övriga bestämmelserna i denna akt, skall varje medlemsstat fastställa ett lämpligt förfarande för hur en plats, som blir vakant under den femåriga mandattid som avses i artikel 3. skall besättas för den återstående mandattiden.
2. Om en plats blir vakant på grund av gällande nationella bestämmelser i en medlemsstat skall medlemsstaten underrätta församlingen, som skall beakta denna underrättelse.
I alla andra fall skall församlingen fastställa när en plats är vakant och underrätta medlemsstaten om detta.
Artikel 13
Om det visar sig" nödvändigt att besluta om åtgärder för att genomföra Idenna akt, skall rådet på förslag från församlingen och efter att ha hört kommissionen enhälligt besluta om sådana åtgärder. Rådet skall först ha försökt komma överens med församlingen ien förlikningskommitté som skall bestå av rådet och företrädare för församlingen.
Bilaga 24
Artikel 14
Artikel 21.1 och 21.2 i Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen, artikel 138.l och 1382 i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och artikel 108.1 och 1082 i Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen skall upphöra att gälla den dag, då det första församlingen som valts enligt denna akt sammanträder enligt artikel 10.3.
Artikel 15
Denna akt är upprättad på danska, engelska, franska, iriska, italienska, nederländska och tyska språken, vilka samtliga texter är lika giltiga.
Bilagorna I — III skall utgöra en integrerad del av denna akt.
En förklaring av Förbundsrepubliken Tysklands regering är fogad till denna akt.
Artikel 16
Bestämmelserna i denna akt träder i kraft den första dagen i den månad som följer efter det att den sista av de anmälningar som avses i beslutet har tagits emot.
Utfärdad i Bryssel den tjugonde september nittonhundrasjuttiosex. Pour le royaume de Belgique, son representant Voor het Koninkrijk Belgié, zijn Vertegenwoordiger le ministre des affaires élrangeres du royaume de Belgique De Minister van Buitenlandse Zaken van het Koninkrijk Belgié
R. VAN ELSLANDE
For kongeriget Danmark, dets repraesentant kongeriget Danmarks udenrigsakonomiminister
Ivar NZRGAARD
Prop. 1994/95: 19
Fiir die Bundesrepublik Deutschland,. ihr Vertreter Prop. 1994/95: 19 Det Bundesminister des Auswärtigen der Bundesrepublik Deutschland Bilaga 24
Hans-Dietrich GENSCHER
Pour la République francaise. son representant le ministre des affaires étrangéres de la République francaise
Louis DE GUIRINGAUD
For Ireland, its Representative Thar ceann na hEireann, a hIonadai The Minister for Foreign Affairs of Ireland Aire Gnöthai Eachlracha na hEireann
Gearöid MAC GEARAILT
Per la Repubblica italiana, il suo rappresentante il ministro degli Affari esteri della Repubblica italiana
Arnaldo FORLAN I
Pour le grand-duché de Luxembourg, son representant, membre du gouvemement du grand-duché de Luxembourg
Jean HAMILIUS
Voor het Koninkrijk der Nederlanden, zijn Vertegenwoordiger De Staatssecretaris van Buitenlandse Zaken van het Koninkrijk der Nederlanden
L. I . BRINKHORST 6
For the United Kingdom of Great Britain and Norrhem Ireland, their Prop. 1994/95:19 representative . Bilaga 24
The Minister for Foreign Affairs and of the Commonwealth of the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland
A. CROSLAND
BILAGA I
De danska myndigheterna får besluta om de dagar då val av ledamöter till församlingen skall äga rum på Grönland.
BILAGA II
Förenade Konungariket skall tillämpa bestämmelserna i denna akt endast på Förenade Konungariket.
BILAGA III
Förklaring om artikel 13
Det föreligger enighet om att förlikningskommittén i fråga om sitt förfarande skall följa bestämmelserna i punkterna 5—7 för det förfarande som fastställdes i församlingens, rådets och kommissionens gemensamma förklaring av den 4 mars 1975.1
' Europeiska gemenskapernas officiella tidning, nr C 89, den 22 april 1975.
Bilaga 24
Förklaring av Förbundsrepubliken Tysklands regering
Förbundsrepubliken Tysklands regering förklarar att akten om allmänna direkta val av ledamöter av församlingen skall tillämpas på Land Berlin.
Med beaktande av Frankrikes, Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirlands och Amerikas Förenta Staters rättigheter och skyldigheter skall Berlins parlament välja företrädare till de platser som inom Förbundsrepubliken Tysklands kvot tillfaller Land Berlin.
Prop. 1994/95: 19
BILAGA 25 FÖRDRAGET DEN 28 MAJ 1979 OM HELLENSKA REPUBLIKENS ANSLUT NING TILL EUROPEISKA EKONOMISKA GEMENSKAPEN OCH EUROPEISKA AT OMENERGIGEMENSKAPEN
BILAGA 25 Prop. 1994/95:19 Färdrag den 28 maj 1979 Bilaga 25
mellan
Konungariket Belgien,
Konungariket Danmark,
Förbundsrepubliken Tyskland,
Franska republiken,
Irland,
Italienska republiken,
Storhertigdömet Luxemburg,
Konungariket Nederländerna,
Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (Europeiska gemenskapernas medlemsstater)
och
Hellenska republiken
om Hellenska republikens anslutning till Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergi- gemenskapen
HANS MAJESTÄT BELGARNAS KONUNG,
HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV DANMARK. FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLANDS PRESIDENT, HELLENSKA REPUBLIKENS PRESIDENT,
FRANSKA REPUBLIKENS PRESIDENT,
IRLANDS PRESIDENT.
ITALIENSKA REPUBLIKENS PRESIDENT.
HANS KUNGLIGA HÖGHET STORHERTIGEN AV LUXEMBURG, 1
Bilaga 25
HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV NEDERLÄNDERNA.
HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV FÖRENADE KONUNGARIKET STORBRITANNIEN OCH NORDIRLAND,
SOM ÄR FÖRENADE i sin önskan att fortsätta förverkligandet av de mål som uppställs i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen,
SOM ÄR FAST BESLUTNA att i dessa fördrags anda, på den grund som redan lagts, skapa en allt fastare sammanslutning mellan de europeiska folken,
SOM BEAKTAR att artikel 237 i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och artikel 205 i Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen ger europeiska stater möjlighet att bli medlemmar i dessa gemenskaper,
SOM BEAKTAR att Hellenska republiken har ansökt om medlemskap i dessa gemenskaper.
SOM BEAKTAR att Europeiska gemenskapernas råd. efter att ha erhållit kommissionens yttrande, har förklarat sig positivt till upptagandet av denna stat.
HAR BESLUTAT att genom ett gemensamt avtal fastställa villkoren för att upptas som medlem och de anpassningar som skall göras av fördragen om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen och har för detta ändamål som befullmäktigade utsett
HANS MAJESTÄT BELGARNAS KONUNG
Wilfried MARTENS,
premiärminister;
Henri SIMONET,
utrikesminister;
ambassadör Joseph VAN DER MEULEN.
ständig representant vid Europeiska gemenskaperna;
HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV DANMARK
Niels Anker KOFOED.
jordbruksminister;
ambassadör Gunnar RIBERHOLDT,
ständig representant vid Europeiska gemenskaperna;
Prop. 1994/95: 19
FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLANDS PRESIDENT Prop. 1994/95:19 Bilaga 25 Hans-Dietrich GENSCHER, förbundsminister för utrikesfrågor: ambassadör Helmut SIGRIST, ständig representant vid Europeiska gemenskaperna;
HELLENSKA REPUBLIKENS PRESIDENT
Constantinos CARAMAN LIS.
premiärminister; Georgios RALLIS,
utrikesminister; Georgios CONTOGEORGIS, minister utan portfölj. ansvarig för förbindelserna med Europeiska gemenskaperna;
FRANSKA REPUBLIKENS PRESIDENT
Jean FRANCOIS-PONCET. utrikesminister; Pierre BERNARD-REYMOND statssekreterare i utrikesministeriet: ambassadör Luc de la BARRE de NANTEUIL. ständig representant vid Europeiska gemenskaperna:
IRLAN DS PRESIDENT
John LYNCH.
premiärminister;
Michael O'KENNEDY. utrikesminister; ambassadör Brendan DILLON, ständig representant vid Europeiska gemenskaperna;
ITALIENSKA REPUBLIKENS PRESIDENT
Giulio ANDREOTTI,
konseljpresident;
Adolfo BATTAGLIA. statssekreterare i utrikesministeriet; ambassadör Eugenio PLAJA. ständig representant vid Europeiska gemenskaperna;
HANS KUNGLIGA HÖGHET STORHERTIGEN AV LUXEMBURG Gaston THORN. konseljpresident, utrikesminister: ambassadör Jean DONDELINGER. 3 ständig representant vid Europeiska gemenskaperna:
HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV NEDER-LÄNDERNA Prop. 1994/95: 19 Ch. A. van der KLAAUW, Bilaga 25 utrikesminister; ambassadör J. H. LUBBERS. ständig representant vid Europeiska gemenskaperna;
HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV FÖRENADE KONUNGARIKET STORBRITANNIEN OCH NORDIRLAND
Lord CARRINGTON, utrikesminister; ambassadör Sir Donald MAITLAND, ständig representant vid Europeiska gemenskaperna;
SOM. sedan de utväxlat sina fullmakter och funnit dem vara i god och behörig form.
HAR ENATS OM FÖLJANDE. Artikel 1
1. Hellenska republiken blir härmed medlem av Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen och avtalsslutande part i fördragen om upprättandet av dessa gemenskaper. i den lydelse fördragen har genom ändringar och tillägg.
2. Villkoren för att upptas som medlem och de anpassningar av fördragen om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen som därigenom blir nödvändiga fastställs i den akt som såsom bilaga är fogad till detta fördrag. De bestämmelser i akten som rör Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen utgör en integrerad del av detta fördrag.
3. Bestämmelserna om medlemsstaternas rättigheter och förpliktelser och om befogenheterna och behörigheten för gemenskapernas institutioner skall. såsom de fastställs i de fördrag som avses i punkt 1, tillämpas på detta fördrag.
Artikel 2
Detta fördrag skall ratificeras av de höga fördragsslutande parterna i enlighet med deras konstitutionella bestämmelser. Ratifikations— instrumenten skall deponeras hos Italienska republikens regering senast den 31 december 1980. Detta fördrag träder i kraft den 1 januari 1981. förutsatt att alla ratifikationsinstrument har deponerats före denna dag och att Hellenska republikens instrument för anslutning till Europeiska kol— och 4 stålgemenskapen deponeras på denna dag.
Bilaga 25
Artikel 3
Detta fördrag, upprättat i ett enda original på danska, engelska, franska, grekiska, iriska. italienska. nederländska och tyska språken. vilka samtliga texter är lika giltiga. skall deponeras i arkiven hos Italienska republikens regering. som skall överlämna en bestyrkt kopia till var och en av regeringarna i övriga signatärstater.
Til bekrzeftelse heraf har undertegnede befuldmzegtigede underskrevet denne traktat.
Zu Urkund dessen haben die unterzeichneten Bevollmächtigten ihre Unterschriften unter diesen Vertrag gesetzt.
In Witness whereof the undersigned Plenipotentiaries have signed this Treaty.
Etg mormor] rwv avartepto, ot ottoyeypauuevm Mn peåoootm uneypouyow mv napooooc Zuvenkn.
En foi de quoi. les plénipotentiaires soussignés ont apposé leurs signatures au bas du present traité.
Dä thianti sin. chuir na Länchumhachtaigh thios-sr'nithe a lamh leis an gConradh seo.
ln fede di che. i plenipotenziari sottoscritti hanno apposto le loro firme in calce al presente trattato.
Ten blijke waarvan de ondergetekende gevolmachtigden hun handtekening onder dit Verdrag hebben gesteld.
Udf'cerdiget i Athen. den otteogtyvende maj nitten 'hundrede og nioghalvfjerds.
Geschehen zu Athen am achtundzwanzigsten Mai neunzehnhundertneunundsiebzig.
Done at Athens on the twenty-eighth day of May in the year one thousand nine hundred and seventy—nine.
Eyrve omv Aenva (mg euroot omm Mouou XIMOL SVVIOCKOO'lot eBöounvra evveoc.
Fait ä Athenes. le vingt-huit mai mil neuf cent soixante-dix—neuf.
Arna dhéanamh san Aithin. an t-ochtu la is fiche de Bhealtaine. mile naoi gcéad seachtö a naoi.
Prop. 1994/95:19
Bilaga 25
Fatto ad Atene. addi ventotto maggio _millenovecentosettantanove.
Gedaan te Athene, de achtentwintigste mei negentienhonderdnegenen- zeventi g.
Wilfried MARTENS H. SIMONET J. VAN DER MEULEN
Niels Anker KOFOED RIBERHOLDT
Hans-Dietrich GENSCHER Helmut SIGRIST
Constantinos CARAMANLIS G. RALLIS Georgios CONTOGEORGIS
Jean FRANCOIS-PONCET BERNARD-REYMOND Luc de la BARRE de NANTEUIL
Sean ö LOINSIGH Micheal o CINNEIDE Breandan DIOLIUN
Giulio ANDREOTTI Adolfo BATTAGLIA Eugenio PLAJA
Gaston THORN J. DONDELINGER
C. A. van der KLAAUW J. H. LUBBERS
CARRINGTON Donald MAITLAND
Prop. 1994/95: 19
Bilaga 25
AKT
om anslutningsvilloren för Hellenska republiken samt om anpassningarna av fördragen
FÖRSTA DELEN PRINCIPERNA Artikel 1
I denna akt används följande beteckningar med de betydelser som här anges:
— grundfördragen: Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen, Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, i den lydelse dessa har genom ändringar eller tillägg som gjorts genom fördrag eller andra rättsakter som trädde i kraft före Hellenska republikens anslutning; med Paris- fördraget, Romfördraget och Euratom-fördraget förstås respektive grundfördrag i den lydelse det har genom ändringar eller tillägg som gjorts enligt ovan. —— nuvarande medlemsstater: Konungariket Belgien, Konungariket Danmark. Förbundsrepubliken Tyskland, Franska republiken, Irland. Italienska republiken. Storhertigdömet Luxemburg, Konunga-riket Nederländerna och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland.
Artikel 2
Från och med tidpunkten för anslutningen är bestämmelserna i grundfördragen och i de rättsakter som antagits av gemenskapernas institutioner bindande för Hellenska republiken. och de skall tillämpas i denna stat på de villkor som fastställs i de nämnda fördragen och i denna akt.
Artikel 3
1. Hellenska republiken ansluter sig genom denna akt till de beslut och avtal som antagits av företrädarna för medlemsstaternas regeringar församlade i rådet. Den åtar sig att, från och med tidpunkten för anslutningen. ansluta sig till alla andra avtal som ingåtts av de nuvarande medlemsstaterna och som rör gemenskapernas funktion eller hänger samman med deras verksamhet.
Prop. 1994/95: 19
Bilaga 25
2. Hellenska republiken åtar sig att ansluta sig till de konventioner som avses i artikel 220 i Romfördraget samt till protokollen om domstolens tolkning av dessa konventioner, undertecknade av medlemsstaterna i gemenskapen i dess ursprungliga eller nuvarande form, samt att för detta ändamål inleda förhandlingar med de nuvarande medlemsstaterna för att göra de nödvändiga anpassningarna av dessa protokoll.
3. Hellenska republiken är i samma situation som de nuvarande medlemsstaterna vad gäller de förklaringar och resolutioner som utfärdas och de övriga ställningstaganden som görs av rådet samt vad gäller dem som rör Europeiska gemenskaperna och som antas genom ett gemensamt avtal mellan medlemsstaterna; den skall följaktligen efterleva de principer och riktlinjer som framgår av dessa förklaringar, resolutioner eller andra ställningstaganden och vidta de åtgärder som behövs för att säkerställa genomförandet av dem.
Artikel 4
1. De avtal eller konventioner som någon av gemenskaperna ingått med tredje land, internationella organisationer eller medborgare i tredje land är bindande för Hellenska republiken på de villkor som fastställs i grundfördragen och i denna akt.
2. Hellenska republiken åtar sig att, på de villkor som fastställs i denna akt, ansluta sig till de avtal eller konventioner som ingåtts av de nuvarande medlemsstaterna tillsammans med någon av gemenskaperna, samt till de avtal som ingåtts av de nuvarande medlemsstaterna och som har anknytning till de nämnda avtalen eller konventionerna.
Gemenskapen och de nuvarande medlemsstaterna skall bistå Hellenska republiken i detta avseende.
3. Hellenska republiken ansluter sig genom denna akt och på de villkor som fastställs i den till de interna avtal som ingåtts av de nuvarande medlemsstaterna i syfte att genomföra de avtal och konventioner som avses i punkt 2.
4. Hellenska republiken skall. där detta är nödvändigt, vidta lämpliga åtgärder för att anpassa sin hållning gentemot internationella organisationer och internationella avtal, i vilka någon av gemenskapema eller andra medlemsstater också är parter. till de rättigheter och förpliktelser som följer av deras anslutning till gemenskaperna.
Artikel 5 Artikel 234 i Romfördraget och artiklarna 105 och 106 i Euratom- fördraget skall för Hellenska republikens del tillämpas på avtal och konventioner som ingåtts före anslutningen.
Prop. 1994/95: 19
Bilaga 25
Artikel 6
Bestämmelserna i denna akt får inte. såvida inte något annat föreskrivs i den, tillfälligt upphävas, ändras eller upphävas på annat sätt än genom det förfarande som fastställs i grundfördragen och som gör det möjligt att ändra dessa fördrag.
Artikel 7
De rättsakter som antagits av gemenskapemas institutioner och som berörs av de övergångs-bestämmelser som fastställs i denna akt skall bibehålla sin rättsliga status; särskilt skall förfarandena för ändring av dessa rättsakter fortsätta att gälla.
Artikel 8
Bestämmelser i denna akt som har till syfte eller effekt att, annat än övergångsvis, upphäva eller ändra rättsakter som antagits av gemenskapens institutioner, skall ha samma rättsliga status som de bestämmelser de upphäver eller ändrar och skall omfattas av samma regler som dessa bestämmelser.
Artikel 9
1. Tillämpningen av grundfördragen och de rättsakter som antagits av institutionerna skall övergångsvis omfattas av de undantag som föreskrivs i denna akt.
2. Om inte annat följer av särskilda bestämmelser i denna akt. i vilka andra tidpunkter eller kortare eller längre tidsfrister fastställs, skall tillämpningen av övergångsbestämmelsema upphöra vid utgången av år 1985.
5 Riksdagen [994/95. I saml. Nr 19. De! 5
Prop. 1994/95: 19
Bilaga 25
DEL TVÅ
ANPASSNINGAR AV FÖRDRAGEN
AVDELNING [
INSTITUTIONELLA BESTÄMMELSER
KAPITEL 1
Europaparlamentet
Artikel 10
Artikel 2 i akten om allmänna direkta val av företrädare i Europaparlamentet, som är bifogad beslut 76/787/EKSG, EEG, Euratom, skall ersättas med följade:
"Antalet företrädare valda i varje medlemsstat är följande:
Belgien 24 Danmark 16 Frankrike 81 Förenade kungariket 81 Grekland 24 Irland 15 Italien 81 Luxemburg 6 Nederländerna 25 Tyskland 81
KAPITEL 2
Rådet
Artikel I I
Artikel 2 andra stycket i Fördraget om upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam kommission för Europeiska gemenskaperna skall ersättas med följande:
"Ordförandeskapet skall utövas av varje rådsmedlem i sex månader åt gången enligt. följande ordning mellan medlemsstaterna: Belgien, Danmark, Tyskland, Grekland, Frankrike, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Förenade kungariket."
Prop. 1994/95: 19
10
Bilaga 25
Artikel 12 Artikel 28 fjärde stycket i Parisfördraget skall ersättas med följande:
"Frånsett beslut som kräver kvalificerad majoritet eller enhällighet, skall rådets beslut fattas av majoriteten av rådets medlemmar; denna majoritet skall anses ha uppnåtts. om den omfattar den absoluta majoriteten av medlemsstaternas företrädare, inklusive rösterna från företrädarna för två av de medlemsstater. som var och en svarar för minst en åttondel av det totala produktionsvärdet av kol och stål i gemenskapen. Emellertid skall för tillämpningen av artiklarna 78, 78b och 78d i detta fördrag. vilka kräver kvalif1cerad majoritet. rådsmedlemmarnas röster vägas enligt följande:
Belgien 5 Danmark 3 Frankrike Förenade kungariket 10 Grekland 5 Irland 3 Italien 10 Luxemburg 2 Nederländerna 5 Tyskland 10.
För beslut krävs minst fyrtiofem röster från minst sex medlemmar."
Artikel 13 Artikel 95 fjärde stycket i Parisfördraget skall ersättas med följande:
"Dessa ändringar skall gemensamt föreslås av Höga myndigheten och rådet, vilket beslutar genom nio tiondelars majoritet, och skall underställas domstolen för yttrande. Domstolen äger vid sin prövning oinskränkt befogenhet vid bedömningen av alla faktiska och rättsliga förhållanden. Om domstolen efter prövning finner att förslagen är i överensstämmelse med bestämmelsema i föregående stycke, skall förslagen överlämnas till Europaparlamentet och träda i kraft om de godkänns med tre fjärdedels majoritet av avgivna röster samt två tredjedels majoritet av Europaparlamentets ledamöter."
Prop. 1994/95 : 19
11
Artikel 14 Prop. 1994/95: 19
Bilaga 25 Artikel 148.2 i Romfördraget och artikel 118.2 i Euratom-fördraget skall ersättas med följande:
" När rådets beslut skall fattas med kvalif1cerad majoritet skall medlemmarnas röster vägas enligt följande:
Belgien: 5 Danmark: 3 Frankrike: 10 Förenade kungariket: 10 Grekland: 5 Irland: 3 Italien: 10 Luxemburg: 2 Nederländema: 5 Tyskland: 10.
Rådets beslut skall fattas med minst
— fyrtiofem röster när beslutet enligt detta fördrag skall fattas på förslag från kommissionen, — fyrtiofem röster från minst sex medlemmar i andra fall."
KAPITEL 3
Kommissionen Artikel 15
Artikel 10.1 första stycket i Fördraget om upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam kommission för Europeiska gemenskaperna skall ersättas med följande:
"Kommissionen skall bestå av 14 ledamöter. som skall utses på grundval av sin allmänna duglighet och vilkas oavhängighet inte kan
ifrågasättas."
12
Bilaga 25
KAPITEL 4
Domstolen Artikel 16
Vid Hellenska republikens ansluming skall rådet enhälligt besluta om de anpassningar som skall göras av artikel 32 första stycket i Parisfördraget, artikel 165 första stycket i Romfördraget och artikel 137 första stycket i Euratom-fördraget för att utöka antalet domare vid domstolen med en. Det skall också besluta om de nödvändiga efterföljande anpassningarna som skall göras av artikel 32b andra stycket i Parisfördraget, artikel 167 andra stycket i Romfördraget, artikel 139 andra stycket i Euratom-fördraget samt av artikel 18 andra stycket i protokollet om stadgan för Europeiska kol- och stålgemenskapens domstol. artikel 15 i protokollet om stadgan för Europeiska ekonomiska gemenskapens domstol och artikel 15 i protokollet om stadgan för Europeiska atomenergi gemenskapens domstol.
KAPITEL 5 Ekonomiska och sociala kommittén
Artikel [7
Artikel 194 första stycket i Romfördraget och artikel 166 första stycket i Euratom-fördraget skall ersättas med följande:
"Antalet medlemmar i kommittén är följande:
Belgien: 12 Danmark: 9 Frankrike: 24 Förenade kungariket: 24 Grekland: 12 Irland: 9 Italien: 24 Luxemburg: 6 Nederländerna: 12 Tyskland: 24."
Prop. 1994/95:19
13
KAPITEL 6 Prop. 1994/95 : 19
Bilaga 25 Revisionsrätten
Artikel 18
Artikel 78e.2 i Parisfördraget, artikel 2062 i Romfördraget och artikel 1802 i Euratom-fördraget skall ersättas med följande:
"Revisionsrätten skall bestå av tio ledamöter."
KAPITEL 7 Vetenskapliga och tekniska kommittén Artikel [9
Artikel 134.2 första stycket i Euratom-fördraget skall ersättas med följande:
"Kommittén skall bestå av 28 medlemmar som skall utses av rådet efter samråd med kommissionen."
AVDELNING [1
ÖVRIGA ANPASSNINGAR
Artikel 20
Artikel 227.l i Romfördraget skall ersättas med följande: "1. Detta fördrag skall gälla för Konungariket Belgien, Konungariket Danmark. Förbundsrepubliken Tyskland, Hellenska republiken. Franska republiken. Irland, Italienska republiken. Storhertigdömet Luxemburg, Konungariket Nederländerna, och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland."
14
DEL TRE Prop. 1994/95 : 19
Bilaga 25 ANPASSNING AV INSTITUTIONERNAS RÄTTSAKTER
Artikel 21
De rättsakter som räknas upp i bilaga I till denna akt skall anpassas så som det anges i den bilagan.
Artikel 22
Anpassningen av de rättsakter som räknas upp i bilaga 11 till denna akt som nödvändiggjorts av anslutningen skall utarbetas i enlighet med de riktlinjer som fastställs i den bilagan och i överensstämmelse med det förfarande och de villkor som fastställs i artikel 146.
15
Bilaga 25
DEL FYRA
ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER
AVDELNING I
BESTÄMMELSER RÖRANDE INSTITUTIONERNA Artikel 23
1. Under loppet av år 1981 skall Hellenska republiken hålla direkta allmänna val till Europaparlamentet av 24 representanter för det grekiska folket i överensstämmelse med akten av den 20 september 1976 om allmänna direkta val av representanterna till Europaparlamentet.
Dessa representanters mandatperiod utlöper samtidigt med mandatperioden för de representanter som är valda i de nuvarande medlemsstaterna.
2. Från anslutningen och fram till det i punkt 1 angivna valet skall Europaparlamentets 24 representanter för det grekiska folket utses av det grekiska parlamentet bland dess egna medlemmar enligt den procedur som fastställts av Hellenska republiken.
AVDELNING II
FRI RÖRLIGHET FÖR VAROR
KAPITEL 1 Tullbestämmelser
Artikel 24
1. Den bastullsats som skall utgöra grundvalen för de i artikel 25 och 64 fastställda successiva reduktionema skall för varje vara utgöras av den tullsats som tillämpas den 1 juli 1980.
Den bastullsats som utgör utgångspunkten för de i artiklarna 31. 32 och 64 fastställda tillnärmningama till den gemensamma tulltaxan och till den enhetliga EKSG-tariffen skall för varje vara utgöras av den tullsats som tillämpas av Hellenska republiken den 1 juli 1980.
2. Gemenskapen i dess nuvarande omfattning och Hellenska republiken meddelar varandra sina respektive bastullsatser.
Prop. 1994/95: 19
16
Bilaga 25
Artikel 25
l. Importtullarna mellan gemenskapen i dess nuvarande omfatming och Hellenska republiken skall gradvis avskaffas enligt följande tidsplan:
— Den 1 januari 1981 skall alla tullsatser minskas till 90% av bastullsatsen. — Den 1 januari 1982 skall alla tullsatser minskas till 80% av bastullsatsen. — De fyra övriga minskningarna på 20 % vardera skall äga rum — den 1 januari 1983, — den 1 januari 1984, — den 1 januari 1985, — den 1 januari 1986.
2. Trots vad som sägs i punkt 1 gäller följande:
a) Tullfrihet skall från anslutningsdagen tillämpas på import som åtnjuter avgiftsbefrielse enligt bestämmelsema vilka gäller för personer som reser mellan medlemsstaterna.
b) Tullfrihet skall från anslutningsdagen tillämpas på import i form av småförsändelser av icke-kommersiell natur som åtnjuter avgifts- befrielse enligt bestämmelserna vilka gäller mellan medlemsstaterna.
Artikel 26
I inget fall skall det inom gemenskapen tillämpas tullar som är högre än de som gäller mot tredje land som åtnjuter behandling som mest gynnad nation.
Om den gemensamma tulltaxans tullsatser ändras eller tillfälligt upphävs eller att Hellenska republiken tillämpar artikel 34 kan rådet med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen vidta nödvändiga åtgärder för att upprätthålla gemenskapens preferenser.
Artikel 2 7
Hellenska republiken kan helt eller delvis tillfälligt upphäva indrivningen av tull på varor som importerats från gemenskapen i dess nuvarande omfattning. Den skall meddela detta till övriga medlemsstater och kommissionen.
Rådet kan med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen helt eller delvis tillfälligt upphäva indrivningen av tull på varor som importerats från Grekland.
Prop. 1994/95: 19
17
Bilaga 25
Artikel 28
Alla avgifter som har en verkan motsvarande irnporttullar och som införts efter den 1 januari 1979 i handeln mellan gemenskapen i dess nuvarande omfattning och Grekland skall avskaffas den 1 januari 1981.
Artikel 29
Avgifter som har en verkan motsvarande importtullar skall avskaffas gradvis mellan gemenskapen i dess nuvarande omfattning och Grekland enligt följande tidsplan:
—- Den 1 januari 1981 skall alla avgifter minskas till 90 % av den taxa som tillämpades den 31 december 1980. — Den 1 januari 1982 skall alla avgifter minskas till 80 % av den taxa som tillämpades den 31 december 1980. — De fyra övriga minskningarna på 20 % vardera skall äga rum —— den 1 januari 1983. — den 1 januari 1984, — den 1 januari 1985, — den ljanuari 1986.
Artikel 30
Exporttullar och avgifter med motsvarande verkan skall avskaffas mellan gemenskapen i dess nuvarande omfattning och Grekland den 1 januari 1981.
Artikel 31
Vid det gradvisa införandet av den gemensamma tulltaxan skall Hellenska republiken ändra sin tulltaxa gentemot tredje land på följande sätt:
— Från och med den 1 januari 1981 skall Hellenska republiken tillämpa en tullsats som minskar skillnaden mellan bastullsatsen och tullsatsen i den gemensamma tulltaxan med 10 %. — Från och med den 1 januari 1982 skall
a) för de tullnummer där bastullsatsen inte avviker mer än 15 % från tullsatsema i Gemensamma tulltaxan. de sistnämnda tillämpas,
b) i övriga fall Hellenska republiken tillämpa en tullsats som med ytterligare 10 % minskar skillnaden mellan bastullsatsen och tullsatsen i Gemensamma tulltaxan.
Denna skillnad skall minskas ytterligare den 1 januari 1984 och den 1 januari 1985, med 20 % vid varje tillfälle.
Prop. 1994/95:19
18
Bilaga 25
Hellenska republiken skall tillämpa den gemensamma tulltaxan fullt ut från och med den 1 januari 1986.
Artikel 32
1. Vid det gradvisa införandet av den enhetliga EKSG-taxan skall Hellenska republiken ändra sin tulltaxa gentemot tredje land på följande sätt:
a) För de tullnummer där bastullsatsen inte avviker mer än 15 % från tullsatsema i den enhetliga EKSG-taxan skall de sistnämnda tillämpas från och med den 1 januari 1982.
b) I övriga fall skall Hellenska republiken från samma dag tillämpa en tullsats som med 20 % minskar skillnaden mellan bastullsatsen och tullsatsen i den enhetliga EKSG-taxan.
Denna skillnad minskas ytterligare den 1 januari 1983, den 1 januari 1984 och den 1 januari 1985. med 20 % vid varje tillfälle.
Hellenska republiken skall tillämpa den enhetliga EKSG-taxan fullt ut från och med den 1 januari 1986.
2. Vad beträffar brunkol och brunkolsbriketter som omfattas av rubrik 27.02 i Gemensamma tulltaxan skall Hellenska republiken enligt samma tidsplan som i punkt 1 införa de bestämmelser som finns för dessa varor i Gemensamma tulltaxan och tillämpa en tullsats på 5 % senast den 1 januari 1986.
Artikel 33
1. Om tullsatsema i Hellenska republikens tulltariff skiljer sig från motsvarande satser i Gemensamma tulltaxan eller den enhetliga EKSG— taxan genomförs en stegvis tillnärmning av de förstnämnda satserna till de sistnämnda genom att komponenterna i den grekiska bastullsatsen läggs till komponenterna i Gemensamma tulltaxan eller den enhetliga EKSG-taxan, varvid den grekiska tulltaxan stegvis och enligt den tidsplan som fastställs i artiklarna 31, 32 och 64 minskas till noll och tariffen i Gemensamma tulltaxan eller den enhetliga EKSG-taxan ökas stegvis från noll och enligt samma tidsplan så småningom kommer upp till sin "slutgiltiga nivå.
2. Om några satser i Gemensamma tulltaxan eller den enhetliga EKSG- taxan ändras eller tillfälligt upphävs efter den 1 januari 1981 skall Hellenska republiken samtidigt ändra eller tillfälligt upphäva sin tulltaxa proportionellt enligt vad som framgår av tillämpningen av artiklarna 31, 32 och 64.
Prop. 1994/95:19
19
Bilaga 25
3. Hellenska republiken skall från och med den 1 januari 1981 använda nomenklaturen i Gemensamma tulltaxan och den enhetliga EKSG-taxan.
Hellenska republiken kan i dessa nomenklaturer uppta de vid anslutningen befintliga nationella underpositioner som är oumbärliga för att den stegvisa tillnärmningen av dess tullsatser till tullsatsemai Gemensamma tulltaxan och den enhetliga EKSG-taxan skall kunna äga rum enligt de villkor som fastställs i denna akt.
4. I syfte att underlätta det stegvisa införandet av Gemensamma tulltaxan och den enhetliga EKSG-taxan i Hellenska republiken skall kommissionen om så krävs fastställa riktlinjer för hur Hellenska republiken skall ändra sina tullsatser.
Artikel 34
För att anpassa sin tulltaxa till Gemensamma tulltaxan och den enhetliga EKSG-taxan kan Hellenska republiken om den så önskar ändra sina tullar i snabbare tempo än som anges i artiklarna 31. 32 och 64. Den underrättar övriga medlemsstater och kommissionen om detta.
KAPITEL 2
Avskaffande av kvantitativa restriktioner och åtgärder med motsvarande verkan
Artikel 35
Kvantitativa import- och exportrestriktioner samt varje åtgärd med motsvarande verkan mellan gemenskapen i dess nuvarande omfattning och Hellenska republiken skall avskaffas från anslutningsdagen.
Artikel 36
l. Trots vad som sägs i artikel 35 får Hellenska republiken fram till den 31 december 1985 behålla kvantitativa restriktioner för de i bilaga III till denna akt uppräknade varor vilka importeras från de nuvarande medlemsstaterna. -
2. De i punkt 1 nämnda restriktionerna består av kvoter. Kvoterna för 1981 finns uppräknade i bilaga Ill.
3. Den lägsta takten för stegvis ökning av kvoterna är 25 % vid varje års början för kvoterna uttryckta i beräkningsenheter och 20 % vid varje års början för kvoter uttryckta i volym. Ökningen läggs till varje kvot och nästa ökning beräknas på basis av den samlade storleken.
Prop. 1994/95:19
20
Bilaga 25
Om en kvot uttrycks i både volym och värde ökas den kvot som gäller volym med minst 20 % om året och den kvot som gäller värde med minst 25 % om året, varvid de påföljande kvoterna varje år beräknas på basis av den föregående, förhöjda kvoten.
När det gäller bussar och andra fordon som omfattas av underavdelning ur 87.02 A I i Gemensamma tulltaxan skall dock den kvot som gäller volym ökas med 15 % om året och den kvot som gäller värde med 20 % om året.
4. Om kommissionen genom ett beslut fastslår att importen till Grekland av en av de i bilaga III uppräknade varorna under två år i följd har utgjort mindre än 90 % av kvoten skall Hellenska republiken släppa importen av varan fri från de nuvarande medlemsstaterna.
5. Kvoterna för gödningsmedel som omfattas av rubrikerna nr 31.02, 31.03 och underrubrikerna nr 31.05 A 1, 1.1 och IV i Gemensamma tulltaxan utgör också övergångsåtgärder som är nödvändiga för avskaffandet av importmonopol. Dessa kvoter står öppna för alla importföretag i Grekland och de varor som importeras inom ramarna för dessa kvoter kan i Grekland inte bli föremål för exklusiva import- och försäljningsrättigheter.
A rtikel 3 7
Trots vad som sägs i artikel 35 kan de nuvarande medlemsstaterna och Hellenska republiken i handeln mellan de nuvarande medlemsstaterna och Grekland under en tvåårsperiod från och med den 1 januari 1981 bibehålla restriktionerna på importen av avfall och skrot av järn och stål som omfattas av rubrik nr 73.03 i Gemensamma tulltaxan förutsatt att denna ordning inte är mer restriktiv än den som tillämpas vid export till tredje land.
Artikel 38
Trots vad som sägs i artikel 35 skall de taxor för depositionsavgifter och kontantbetalningar som den 31 december 1980 är i kraft i Grekland vad gäller import från de nuvarande medlemsstaterna stegvis avskaffas under en treårsperiod från och med den 1 januari 1981.
Taxoma för depositionsavgifter och kontant-betalningar skall minskas enligt följande tidsplan:
— den 1 januari 1981: 25%, — den ljanuari 1982: 25 %, — den 1 januari 1983: 25 %, — den 1 januari 1984: 25 %.
Prop. 1994/95: 19
21
Bilaga 25
Artikel 39
1. Trots vad som sägs i artikel 35 skall Hellenska republiken gradvis avskaffa den generella preferens på 8 % som i Grekland tillämpas på offentliga kontrakt enligt samma tidsplan som den som är fastställd i artikel 25 för upphävande av irnporttullar mellan gemenskapen i dess nuvarande omfattning och Grekland.
2. Trots vad som sägs i artikel 35 kan Hellenska republiken under en tvåårsperiod från och med den 1 januari 1981 uppskjuta tidpunkten då den sätter upp leverantörer från gemenskapen på sina listor över godkända leverantörer.
Artikel 40
1. Utan att detta påverkar tillämpningen av bestämmelsema i punkt 2 i denna artikel skall Hellenska republiken från och med den 1 januari 1981 gradvis anpassa de statliga handelsmonopol som avses i artikel 37.1 i fördraget på sådant sätt att .varje diskriminering av medlemsstaternas medborgare vad gäller anskaffning och avsättning av varor undanröjs senast den 31 december 1985.
De nuvarande medlemsstaterna åtar sig likvärdiga förpliktelser mot Hellenska republiken.
Kommissionen skall utfärda rekommendationer beträffande procedurer och tidsplan för den i första stycket föreskrivna anpassningen. varvid förutsätts att procedurer och tidsplan skall vara samma för Hellenska republiken och de nuvarande medlems-staterna.
2. Från och med den 1 januari 1981 skall Hellenska republiken avskaffa alla exklusiva exporträttigheter. Likaledes skall från samma dag upphävas den exklusiva rätten till import av kopparsulfat som omfattas av underrubrik ur 28.38 A 11 i Gemensamma tulltaxan, sackarirr som omfattas av underrubrik ur 29.26 A I i Gemensamma tulltaxan och tunt papper som omfattas av underrubrik ur 48.18 i Gemensamma tulltaxan.
Prop. 1994/95: 19
22
Bilaga 25
KAPITEL 3
Övriga bestämmelser Artikel 41
l. Kommissionen skall, under iakttagande av gällande bestämmelser, framför allt de som rör transittrafik, fastställa metoder för administrativt samarbete i syfte att garantera att varor som uppfyller de uppställda villkoren från och med den 1 januari 1981 gynnas av avskaffade tullar eller avgifter med motsvarande verkan och kvantitativa restriktioner och åtgärder med motsvarande verkan.
2. Kommissionen skall fastställa bestämmelser som från och med den 1 januari 1981 skall gälla för handeln inom gemenskapen med varor som har producerats i gemenskapen och vid vars framställning det har ingått
— produkter för vilka det inte har indrivits tull eller avgifter med motsvarande verkan som var tillämpbara på dessa produkter i gemenskapen i dess nuvarande omfattning eller i Grekland eller som har blivit föremål för restitution helt eller delvis-av dessa tullar eller avgifter, — jordbruksprodukter som inte uppfyller de uppställda villkoren för att uppnå fri rörlighet i gemenskapen i dess nuvarande omfattning eller i Grekland.
Vid fastställandet av dessa bestämmelser tar kommissionen hänsyn till de i denna akt fastlagda reglerna för avlägsnande av tullhinder mellan gemenskapen i dess nuvarande omfattning och Grekland och för Hellenska republikens stegvisa genomförande av Gemensamma tulltaxan och bestämmelserna om den gemensamma jordbruks-politiken.
Artikel 42
l. Utom när annat föreskrivs i denna akt skall de gällande bestämmelserna på tullagstiftningens område tillämpas beträffande handel med tredje land på samma villkor som handeln inom gemenskapen, så länge det i denna handel uppbärs tullar.
Vid fastställande av tullvärdet i handeln inom gemenskapen och i handeln med tredje land skall fram till den 1 januari 1986 med tullområde avses det tullområde som definieras i de i gemenskapen och Hellenska republiken den 31 december 1980 gällande bestämmelserna.
2. Hellenska republiken skall från och med den 1 januari 1981 tillämpa nomenklaturema i Gemen-samma tulltaxan och den enhetliga EKSG-taxan i handeln inom gemenskapen.
Prop. 1994/95:19
23
Bilaga 25
Hellenska republiken får i dessa nomenklaturer uppta de vid anslutningen befintliga nationella tullnummer som är oumbärliga för att det stegvisa avskaffandet av dess tullar inom gemenskapen skall kunna äga rum enligt föreskrifterna i denna akt.
Artikel 43
1. Om de i artikel 61 nänmda utjämningsbeloppen tillämpas i handeln mellan gemenskapen i dess nuvarande omfattning och Grekland på en eller fler av de basprodukter som anses ha använts vid framställandet av varor som behandlas i förordning (EEG) nr 1059/69 om fastställande av en ordning för handeln med vissa varor framställda av jordbruksprodukter, förordning (EEG) nr 2730/75 om glukos och laktos och förordning (EEG) nr 2783/75 om den gemensamma handelsordningen för ovalburrrin och laktalbumin. skall följande övergångsbestämmelser tillämpas:
—- Ett utjämningsbelopp beräknat på grundval av de i artikel 61 nämnda utjämningsbeloppen och i enlighet med de i förordning (EEG) nr 1059/69 fastställda reglerna för beräkning av den variabla komponent som tillämpas på varor som behandlas i den förordningen. skall tillämpas vid import av dessa varor från Grekland. — När de varor som behandlas i förordning (EEG) nr 1059/69 importeras från tredje land till Grekland skall den variabla komponent som fastställs genom denna förordning allt efter omständighetema höjas eller sänkas med det utjämningsbelopp som anges i den första strecksatsen. — Ett utjämningsbelopp. bestämt på grundval av de utjämningsbelopp som fastställts för bas-produktema enligt gällande regler för beräkning av de restitutioner som är fastställda i förordning (EEG) nr 2682/72 om fastställande av allmänna regler för beviljande av exportrestitutioner och om fastställande av kriterierna för bestämmande av restitutionsbeloppet för vissajordbruksprodukter som exporteras i form av varor som inte omfattas av fördragets bilaga 11, skall i fråga om varor som omfattas av den nämnda förordningen bortsett från albuminer tillämpas på export av dessa varor till Grekland från gemenskapen. — Vid import till Grekland från tredje land och från gemenskapen samt vid import till gemenskapen från Grekland av varor som behandlas i förordning (EEG) nr 2730/75 och (EEG) nr 2783/75 skall ett utjämningsbelopp beräknat på basis av de i artikel 61 nämnda utjämnings-beloppen och i enlighet med de i ovannämnda förordningar fastställda reglerna, tillämpas för beräkning av importavgiften. — När produkter som behandlas i förordning (EEG) nr 2682/72 och (EEG) nr 2730/75 exporteras från Grekland till tredje land gäller för dem vad som sägs om utjämningsbelopp i tredje respektive fjärde strecksatsen.
Prop. 1994/95: 19
24
2. Om det vid tillämpningen av utjämningsbelopp skulle uppstå Prop. 1994/95:19 omläggning av handeln med varor som behandlas i förordning (EEG) nr Bilaga 25 2730/75 och (EEG) nr 2783/75 får kommissionen vidta lämpliga korrigeringsåtgärder.
3. Den tull som utgör den fasta komponenten i den gällande importavgiften vid import till Grekland från tredje land av varor som behandlas i förordning (EEG) nr 1059/69 skall fastställas på så sätt att det skydd för jordbruket som skall införas under hänsynstagande till de i punkt ] angivna övergångsbestämmelsema åtskiljs från det samlade skydd som tillämpas av Hellenska republiken på dagen för dess anslutning.
Varje fast komponent som fastställs i enlighet med första stycket och tillämpas av Hellenska republiken på import från tredje land skall anpassas till Gemensamma tulltaxan enligt tidsplanen som är fastställd i artikel 31. Om den fasta komponent som skall tillämpas av Hellenska republiken vid anslumingen ligger under den fasta komponenten i Gemensamma tulltaxan, får Hellenska republiken dock tillämpa den senare direkt efter anslutningen. Dessutom skall de fasta komponenter som beräknats enligt första stycket så långt det är möjligt ta hänsyn till de särskilda svårigheter som Hellenska republiken förutser för speciella produkter.
4. För de varor som behandlas i förordning (EEG) nr 1059/69. (EEG) nr 2682/72 och (EEG) nr 2730/75 skall Hellenska republiken tillämpa Gemensamma tulltaxans nomenklatur i full utsträckning från anslutningen.
5. Hellenska republiken skall vid anslumingen avskaffa alla tullar och avgifter med motsvarande verkan bortsett från dem som fastställs i punkterna l. 2 och 3 för produkter som behandlas i förordning (EEG) nr 1059/69 och allt exportstöd eller stöd med motsvarande verkan för produkter som behandlas i förordningarna (EEG) nr 2682/72 och (EEG) nr 2730/751.
Vad gäller import från gemenskapen skall Hellenska republiken vid anslumingen upphäva varje kvantitativ restriktion och varje åtgärd med motsvarande verkan för produkter som behandlas i förordningarna (EEG) nr 1059/69. (EEG) nr 2730/75 och (EEG) nr 2783/75.
6. Rådet skall med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen anta bestämmelser för att genomföra denna artikel.
1Artikel 43.5 första stycket ändrad genom rättelse offentliggjord i EGT nr L 346 av den 2 december 1981. Artikel 43.5 första stycket ändrad genom rättelse offentliggjord i EGT nr L 346 av den 2 december 1981. 25
6 Riksdagen [004.595 1 saml. Nr 19. Del 5
Bilaga 25
AVDELNING III FRI RÖRLIGHET FÖR PERSONER, TJÄNSTER OCH KAPITAL KAPITEL 1
Arbetskraften Artikel 44
Bestämmelserna i artikel 48 i Romfördraget skall bara gälla i fråga om arbetskraftens fria rörlighet mellan de nuvarande medlemsstatema och Grekland om inte annat följer av övergångsbestämmelsernai artiklarna 45. 46 och 47 i denna akt.
Artikel 45
1. Artiklarna l-6 och 13—23 i förordning (EEG) nr 1612/68 om fri rörlighet för arbetskraft inom gemenskapen skall i de nuvarande medlemsstaterna med avseende på grekiska medborgare och i Grekland med avseende på medborgare från de nuvarande medlemsstaterna tillämpas först från och med den 1 januari 1988.
De nuvarande medlemsstaterna och Hellenska republiken kan fram till den 1 januari 1988 med avseende på grekiska medborgare respektive med avseende på medborgare från de nuvarande medlemsstaterna upprätthålla nationella bestämmelser som kräver tillstånd på förhand vid invandring som syftar till utförande av avlönat arbete eller sökande av avlönad anställning.
2. Artikel 11 i förordning (EEG) nr 1612/68 gäller bara i de nuvarande medlemsstaterna med avseende på grekiska medborgare och i Grekland med avseende på medborgare från de nuvarande medlemsstaterna först från och med den 1 januari 1986.
Arbetstagarens familjemedlemmar så som avses i artikel 10 i den nämnda förordningen har dock rätt att inneha anställning på den medlemsstats område där de är bosatta tillsammans med arbetstagaren om de i minst tre år har varit bosatta där. Detta krav skall minskas till 18 månader från och med den 1 januari 1984.
Reglerna i denna punkt berör inte nationella bestämmelser som är mer fördelaktiga.
Prop. 1994/95: 19
26
Bilaga 25
Artikel 46
1 den mån vissa bestämmelser i direktiv 68/360/EEG om avskaffande av restriktioner mot att röra sig och bosätta sig i gemenskapen för medlemsstaternas arbetstagare och deras familjemedlemmar inte kan åtskiljas från de bestämmelser i förordning (EEG) nr 1612/68 vars tillämpning uppskjuts till följd av artikel 45 kan de nuvarande medlemsstaterna å ena sidan och Hellenska republiken å den andra frångå dessa bestämmelser i den utsträckning som det är nödvändigt för tillämpningen av de undantagsbestämmelser som är fastställda i artikel 45 med avseende på nämnda förordning.
A rtikel 4 7
De nuvarande medlemsstaterna och Hellenska republiken skall med bistånd från kommissionen vidta de åtgärder som är nödvändiga för att tillämpningen av kommissionens beslut av den 8 december 1972 om enhetliga riktlinjer som utarbetats enligt artikel 15 i rådets förordning (EEG) nr 1612/68. det så kallade Sedoc-systemet, och tillämpningen av kommissionens beslut av den 14 december 1972 om gemenskapsplanen för insamling och utsändande av de i artikel 14.3 i rådets förordning (EEG) nr 1612/68 föreskrivna upplysningarna kan utvidgas till att omfatta Grekland senast den 1 januari 1988.
Artikel 48
Fram till den 31 december 1983 skall artiklarna 73.1. 73.3, 74.1 och 75.1 i förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpning av de sociala trygghetssystemen på arbetstagare och deras familjemedlemmar som flyttar inom gemenskapen, samt artiklarna 86 och 88 i förordning (EEG) nr 574/72 om regler för genomförande av förordning (EEG) nr 1408/71, inte tillämpas på grekiska arbetstagare som är anställda i en annan medlemsstat än Grekland och vars familjemedlemmar är bosatta i Grekland.
Bestämmelserna i artiklarna 73.2, 74.2, och 75.2 i förordning (EEG) nr 1408/71 samt i artiklarna 87. 89 och 98 i förordning (EEG) nr 574/72 skall tillämpas på motsvarande sätt på dessa arbetstagare.
Den lagstiftning i en medlemsstat som ger arbetstagaren rätt till familjebidrag oavsett i vilket land familjemedlemmama är bosatta berörs dock inte.
mp. 1994/95: 19
27
Bilaga 25
KAPITEL 2
Kapitalrörelser och tjänstetransaktioner
Avsnitt 1
Kapitalrö relser
.Artikel 49
l. Hellenska republiken kan på de villkor och inom de tidsfrister som anges i artiklarna 50—53 skjuta upp den liberalisering av kapitalrörelser som föreskrivs i rådets första direktiv av den 11 maj 1960 om genomförande av artikel 67 i Romfördraget och i rådets andra direktiv av den 18 december 1962 om tillägg till och ändringar i det första direktivet om genomförande av artikel 67 i fördraget.
2. Lämpligt samråd skall i sinom tid äga rum mellan de grekiska myndigheterna och kommissionen om procedurerna för att genomföra de åtgärder i riktning mot liberalisering eller lättnader vilkas införande kan uppskjutas enligt de bestämmelser som följer.
Artikel 50
l. Hellenska republiken kan
a)
b)
fram till den 31 december 1985 uppskjuta liberaliseringen av direktinvesteringar i de nuvarande medlemsstaterna gjorda av personer bosatta i Grekland, fram till den 31 december 1983 uppskjuta liberaliseringen av överförandet av behållning från avveckling av direktinvesteringar företagna i Grekland före den 12 juni 1975 av personer som är bosatta i gemenskapen. Så länge denna tillfälliga undantagsbestämrnelse är i kraft skall de allmänna och särskilda lättnader upprätthållas. som rör det fria överförandet av behållningen från avvecklingen av dessa investeringar och som förekommer till följd av grekiska bestämmelser eller beroende på överenskommelser rörande förhållandet mellan Hellenska republiken och en nuvarande medlemsstat, och de skall tillämpas på ett sådant sätt att ingen diskriminering äger rum.
2. Hellenska republiken erkänner att det är önskvärt att från och med den 1 januari 1981 genomföra betydande lättnader i reglerna rörande de transaktioner som nämns i punkt 1 a, och kommer att sträva efter att vidta lämpliga åtgärder i detta syfte.
Prop. 1994/95: 19
28
Bilaga 25
Artikel 51 l. Hellenska republiken kan fram till den 31 december 1985 skjuta upp
a) liberaliseringen av investeringar i fast egendom i en nuvarande medlemsstat, gjorda av personer som är bosatta i Grekland men som inte hör till den kategori av personer som utvandrar inom ramen för fri rörlighet för löntagare och egenföretagare,
b) liberaliseringen av investeringar i fast egendom i en nuvarande medlemsstat, gjorda av egenföretagare som är bosatta i Grekland och som utvandrar, bortsett från investeringar som har samband med deras företag.
2. Hemtagandet av behållningen från avveckling av investeringar i fast egendom belägen i Grekland och förvärvad före anslutningen av personer som är bosatta i de nuvarande medlemsstaterna skall liberaliseras stegvis genom att transaktionerna i fråga innefattas i den i artikel 52 fastställda liberaliseringsordningen för tillgångar som är blockerade i Grekland.
Artikel 52
Tillgångar som är blockerade i Grekland och som tillhör personer som är bosatta i de nuvarande medlemsstaterna skall liberaliseras stegvis i lika stora årliga delposter med början vid anslutningen fram till den 31 december 1985. i sex etapper, varav den första inleds den 1 januari 1981.
Det kapital som är deponerat i blockerade tillgångar den 1 januari 1981 eller som mellan denna dag och den 31 december 1985 kan inbetalas till blockerade tillgångar skall liberaliseras i början av varje omgång undan för undan med en sjättedel, en femtedel, en fjärdedel, en tredjedel och hälften av det belopp som finns deponerat vid början av var och en av dessa etapper.
Den 1 januari 1986 skall blockeringen upphävas av tillgångar som tillhör personer som är bosatta i de nuvarande medlemsstaterna.
Artikel 53
Hellenska republiken får fram till den 31 december 1985 uppskjuta liberaliseringen av de transaktioner som står uppräknade i lista B i bilagorna till dei artikel 49 nämnda direktiven, och som görs av personer som är bosatta iGrekland.
Prop. 1994/95: 19
29
Bilaga 25
Transaktioner i värdepapper som är utställda av gemenskaperna och av den Europeiska investeringsbanken som görs av personer som är bosatta i Grekland skall dock liberaliseras stegvis under loppet av denna period på följande sätt:
a) Under år 1981 kan transaktionerna i fråga begränsas till 20 miljoner europeiska beräkningsenheter.
b) Detta tak höjs därefter vid början av varje år med 20 % i förhållande till det tak som är fastställt för 1981.
Avsnitt 2 Tjänstetransaktioner Artikel 54
l. Hellenska republiken kan fram till den 31 december och på de villkor som framläggs i punkt 2 upprätthålla restriktioner på överföringar i samband med turism.
2. Den 1 januari 1981 skall det årligen tillåtna beloppet per person till turism uppgå till minst 400 europeiska beräkningsenheter.
Från och med den 1 januari 1982 höjs detta belopp varje år med minst 20 % i förhållande till det belopp som är fastställt för 1981.
Avsnitt 3 Allmänna bestämmelser
Artikel 55 Hellenska republiken kommer om omständigheterna tillåter det att genomföra den liberalisering av kapitalrörelser och tjänstetransaktioner som avses i artiklarna 50-54 innan de tidsfrister som fastställs i dessa artiklar löper ut.
Artikel 56
'I syfte att genomföra bestämmelsema i detta kapitel får kommissionen rådfråga monetära utskottet och framlägga ändamålsenliga förslag för rådet.
Prop. 1994/95: 19
30
AVDELNING IV Prop. 1994/95: 19
Bilaga 25 JORDB RUK
KAPITEL 1
Allmänna bestämmelser
Artikel 57
Om inte annat föreskrivs i denna avdelning tillämpas bestämmelserna i denna akt på jordbruksprodukter.
Artikel 58
l. Bestämmelserna i denna artikel tillämpas på de priser för vilka det i kapitel 2 hänvisas till denna artikel.
2. Före den första etappen av den tillnärmning av priser som anges i artikel 59 skall de priser som skall tillämpas i Grekland fastställas enligt de regler som gäller för den gemensamma marknadsordningen för sektorn i fråga på en nivå som gör det möjligt för producenterna i denna sektor att uppnå marknadspriser likvärdiga med de priser som under en representativ period, som bestäms för varje produkt för sig, uppnåddes under det tidigare nationella systemet.
Om det inte föreligger prisuppgifter för vissa produkter på den grekiska marknaden beräknas dock det pris som skall tillämpas där utifrån priserna i den nuvarande gemenskapen för motsvarande produkter eller grupper av produkter eller konkurrerande produkter.
Artikel 59
1. Om tillämpningen av bestämmelserna i denna avdelning leder till en prisnivå som avviker från den gemensamma prisnivån skall de priser för vilka det i kapitel 2 hänvisas till denna artikel, om inte annat följer av punkt 4, varje år i början av regleringsåret närmas till den gemensamma prisnivån enligt bestämmelserna i punkterna 2 och 3.
31
Bilaga 25
2. Beträffande
—— tomater och persikor som omfattas av förordning (EEG) nr 1035f72 om den gemensamma organisationen av marknaden för frukt och grönsaker, och -— produkter som är förädlade på basis av tomater eller persikor, som omfattas av förordning (EEG) nr 516/77 om den gemensamma organisationen av marknaden för bearbetade produkter av frukt och grönsaker
genomförs tillnärmningen i sju etapper på följande sätt:
a) När priset på en produkt i Grekland är lägre än det gemensamma priset höjs priset i denna medlemsstat vid de sex första etapperna successivt med en sjundedel, en sjättedel, en femtedel. en fjärdedel, en tredjedel och hälften av skillnaden mellan de vid varje tillfälle gällande nivåerna för priset i den nämnda medlemsstaten respektive det gemensamma priset före varje etapp. Det pris som följer av denna beräkning ökas proportionellt med den eventuella höjningen av det gemensamma priset för kommande regleringsår. Det gemensamma priset är det som gäller vid den sjunde tillnärmningen.
b) När priset på en produkt i Grekland är högre än det gemensamma priset minskas den rådande skillnaden mellan den vid varje anpassningstillfälle gällande prisnivån i den nämnda medlemsstaten och den gällande gemensamma prisnivån för det kommande regleringsåret successivt vid de sex första tillnärmningama med en sjundedel, en sjättedel, en femtedel. en fjärdedel, en tredjedel och hälften. Det gemensamma priset skall gälla vid den sjunde tillnärmningen.
3. Beträffande andra produkter skall anpassningen genomföras i fem etapper på följande sätt:
a) När priset på en produkt i Grekland är lägre än det gemensamma priset höjs priset i denna medlemsstat vid de fyra första tillnärmningama successivt med en femtedel, en fjärdedel, en tredjedel och hälften av skillnaden mellan de vid varje anpassningstillfälle gällande nivåerna för priset i den nämnda medlemsstaten respektive den gemensamma prisnivån. Det pris som följer av denna beräkning ökas proportionellt med den eventuella höjningen av det gemensamma priset för kommande regleringsår. Det gemensamma priset skall gälla vid den femte tillnärmningen.
b) När priset på en produkt i Grekland är högre än det gemensamma priset minskas den rådande skillnaden mellan den vid varje anpassningstillfälle gällande prisnivån i den nämnda medlemsstaten
Prop. 1994/95: 19
32
Bilaga 25
och den gällande gemensamma prisnivån för det kommande regleringsåret successivt vid de fyra första tillnärmningama med en femtedel. en fjärdedel. en tredjedel och hälften. Det gemensamma priset skall gälla vid den femte tillnärmningen.
4. För att integrationsprocessen skall löpa smidigt kan rådet enligt det förfarande som fastställs i artikel 43.2 i Romfördraget, trots punkterna 2 och 3, för en eller flera produkter för Greklands vidkommande bestämma att priset under ett regleringsår skall avvika från de priser som följer av tillämpningen av punkterna 2 och 3.
Denna avvikelse får inte överstiga 10 % av den prisändring som skall äga rum.
Om en avvikelse beslutas skall prisnivån för det följande regleringsåret vara den prisnivå som skulle blivit följden av tillämpningen av punkterna 2 och 3 om det inte hade beslutats om en avvikelse. För detta regleringsår kan det dock fattas beslut om en ny avvikelse på de villkor som fastställs i styckena ett och två.
Den avvikelse som avses i första stycket skall inte tillämpas vid den sista pristillnärnrrring som behandlas i punkterna 2 och 3.
Artikel 60
Rådet kan enligt den procedur som finns fastställd i artikel 43.2 i Romfördraget bestämma att det gemensamma priset skall tillämpas i Grekland för en särskild produkt
a) när det konstateras att skillnaden i prisnivå för produkten i fråga mellan denna medlemsstat och den gemensamma prisnivån är obetydlig,
b) när priset i Grekland eller priset på världsmarknaden för produkten i fråga är högre än det gemensamma priset.
A rtikel 61
Nivåskillnaderna mellan de priser för vilka det hänvisas till denna artikel i kapitel 2 skall utjämnas enligt följande regler:
1. För produkter vars priser fastställs enligt artiklarna 58 och 59 är det utjämningsbelopp som tillämpas i handeln mellan den nuvarande gemenskapen och Grekland. och mellan Grekland och tredje land. lika med skillnaden mellan de fastställda priserna för Grekland och de gemensamma priserna.
Prop. 1994/95:19
33
Bilaga 25
2. Det skall dock inte - fastställas något utjämningsbelopp, om tillämpningen av punkt ] leder till ett obetydligt belopp.
3. a) I handeln mellan Grekland och den nuvarande gemenskapen skall utjämningsbelopp uppbäras av den importerande staten eller beviljas av den exporterande staten.
b) I handeln mellan Grekland och tredje land skall importavgifter som tillämpas enligtden gemensamma jordbrukspolitiken samt exportbidrag sänkas eller höjas, allt efter omständigheterna, med de utjämningsbelopp som tillämpas i handeln med den nuvarande gemenskapen. Tullar kan dock inte minskas med utjämningsbeloppet.
4.' För de produkter för vilka tullsatsen i Gemensamma tulltaxan är bunden 1 Allmänna tull- och handelsavtalet tas det hänsyn till bindningen.
5. Det utjämningsbelopp som en medlemsstat uppbär eller beviljar enligt punkt 1 får inte vara högre än det samlade belopp som uppbärs av samma medlemsstat vid import från tredje land som behandlas som mest gynnad nation.
Rådet kan med kvalif1cerad majoritet på förslag från kommissionen frångå denna regel i synnerhet för att undgå omläggning av handeln och snedvridning av konkurrensen.
6. Rådet kan med kvalif1cerad majoritet på förslag från kommissionen. i den mån det är nödvändigt för att den gemensamma jordbrukspolitiken skall fungera tillfredsställande. frångå bestämmelserna i artikel 42.1 första stycket angående produkter för vilka utjämningsbelopp tillämpas.
Artikel 62
Om världsmarknadspriset för en produkt är högre än det pris som ligger till grund för beräkningen av importavgiften under den gemensamma jordbruks-politiken, med avdrag för det utjämningsbelopp varmed importavgiften minskas vid tillämpning av artikel 61. eller om exportbidraget till tredje land är lägre än utjämningsbeloppet. eller om det inte beviljas något bidrag, kan det vidtas lämpliga åtgärder i syfte att garantera att den gemensamma organisationen av marknaden fungerar tillfredsställande.
Artikel 63 De utjämningsbelopp som beviljas skall finansieras av gemenskapen
genom Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket. garantisektionen.
Prop. 1994/95:19
34
Bilaga 25
Artikel 64
För produkter som vid import från tredje land till den nuvarande gemenskapen beläggs med tullar tillämpas följande bestämmelser:
1. Importtullen avskaffas stegvis mellan den nu-varande gemenskapen och Grekland på de datum och enligt den tidsplan som fastställs i artikel 25.
För produkter som omfattas av förordning (EEG) nr 805/68 om den gemensamma organisationen av marknaden för nötkött avskaffas dock bastullen stegvis i fem etapper med 20 % i början av vart och ett av de fem regleringsåren som följer efter anslutningen.
Om tullsatsen i Gemensamma tulltaxan för de i punkt 2 b nämnda produkterna är lägre än bastariffen skall denna, genom tillämpning av det här stycket, ersättas av tullsatsen i Gemensamma tulltaxan.
2. a)
b)
För att stegvis införa den Gemensamma tulltaxan skall Hellenska republiken minska skillnaden mellan bastariffen och tullsatsen i Gemensamma tulltaxan enligt de villkor. på det datum och enligt den tidsplan som fastställs i artikel 31. Trots vad som sägs i a skall Grekland tillämpa tullsatsema i Gemensamma tulltaxan i dess helhet från och med den 1 januari 1981 för följande produkter:
Produkter som omfattas av förordning (EEG) nr 805/68. Produkter som omfattas av förordning (EEG) nr 1035/72 och för vilka det för hela regleringsåret eller en del av detta har fastställts ett referenspris. Produkter som omfattas av förordning (EEG) nr 100/76 om den gemensanuna organisationen av marknaden för fiskeriprodukter, och för vilka det har fastställts ett referenspris. Produkter som omfattas av förordning (EEG) nr 337/79 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin, och för vilka det har fastställts ett referenspris.
3. Beträffande punkterna 1 och 2 är bastariffen den som definieras i artikel 24.
Vad beträffar produkter som omfattas av förordning nr 136/66/EEG om inrättandet av en gemensam organisation av marknaden för oljor och fetter fastställs bastullarna på följande sätt:
Prop. 1994/95: 19
35
Rubrik i Gemensamm
& tulltaxan
12.01
12.02
15.07
15.12
Oljeväxtfrö och oljehaltiga frukter, hela eller krossade: ur B.
Övrigt, bortsett från linfrö och ricinfrö
Mjöl. icke avfettat, från oljeväxtfrö och oljehaltiga frukter (utom senapsfrö)
urB. Övrigt, bortsett från linfrö och ricinfrö
Vegetabiliska oljor, i fast eller flytande form, råa, renade eller raffinerade:
ur D. Övriga oljor, bortsett från -— linolja —— kokosolja och palmolja, för teknisk eller industriell användning, bortsett från framställning av livsmedel
Animaliska eller vegetabiliska fetter och oljor. helt eller delvis hydrerade eller stelnade eller härdade genom andra
processer, även raffinerade, men inte
ytterligare bearbetade:
A. I förpackningar med en nettovikt på 1 kg eller mindre
B. Övrigt
gentemot tredje land
Prop. 1994/95:19
But-insats. som skall betraktas som Bilar? a 25 dm uv Hellenska republiken per den 1 juli 1980 faktiskt tillämpade tullsatsen
gentemot gemenskapm
i dm nuvarande
omfatming
36%
104%
36
Bilaga 25
4. För de produkter som omfattas av. gemensamma marknadsordningar kan det enligt den procedur som fastställs i artikel 38 i förordning nr 136/66/EEG eller, allt efter omständigheterna, i motsvarande artiklar i andra förordningar om gemensamma marknadsordningar för jord- bruksprodukter bestämmas att
a) Hellenska republiken skall bemyndigas
— att avskaffa de tullar som avses i punkt 1 eller företa sådana tillnärmningar som avses i punkt 2 i snabbare takt än som fastställs i dessa bestämmelser, — att helt eller delvis tillfälligt upphäva tullarna på produkter som importeras från de nuvarande medlemsstaterna, — att helt eller delvis tillfälligt upphäva tullarna på produkter som importeras från tredje land.
b) den nuvarande gemenskapen skall
—— avskaffa de tullar som avses i punkt 1 i snabbare takt än som där anges, — helt eller delvis tillfälligt upphäva tullarna på produkter som importeras från Grekland.
För andra produkter krävs det inget bemyndigande för att Hellenska republiken skall kunna vidta de åtgärder som avses i första stycket a första och andra strecksatsema. Hellenska republiken skall underrätta övriga medlemsstater och kommissionen om de vidtagna åtgärderna.
De tullsatser som följer av en snabbare tillnärmning får inte vara lägre än tullsatsema på import av samma produkter från andra medlemsstater.
Artikel 65
1. För de produkter som vid anslutningen omfattas av en gemensam organisation av marknaden skall, om inte annat följer av artiklarna 61. 64 och 115. i Grekland från och med den 1 januari 1981. tillämpas den ordning som i den nuvarande gemenskapen tillämpas för tull, avgifter med motsvarande verkan. kvantitativa restriktioner och åtgärder med motsvarande verkan.
'2. För produkter som vid anslutningen inte omfattas av en gemensam organisation av marknaden skall bestämmelsema i avdelning 11 beträffande avskaffande av avgifter med motsvarande verkan som tull, kvantitativa restriktioner och åtgärder med motsvarande verkan, inte tillämpas på dessa avgifter. restriktioner och åtgärder om de vid datum för anslutningen utgör del av en nationell organisation av marknaden.
Prop. 1994/95: 19
37
Bilaga 25
Denna bestämmelse tillämpas bara fram till genomförandet av den gemensamma organisationen av marknaden för dessa produkter, dock inte längre än fram till den 31 december 1985, och barai den utsträckning det är strikt nödvändigt för att upprätthålla den nationella ordningen.
3. Hellenska republiken skall från och med den 1 januari 1981 tillämpa Gemensamma tulltaxans nomenklatur på produkter som omfattas av bilaga 11 till Romfördraget.
Rådet kan genom beslut med kvalificerad majoritet. på förslag av kommissionen. tillåta Hellenska republiken atti denna nomenklatur uppta sådana befintliga nationella underavdelningar som är nödvändiga för att genomföra de stegvisa tillnärmningama till Gemensamma tulltaxan eller avskaffa tullarna inom gemenskapen på dei denna akt fastställda villkoren i den mån härigenom inte uppstår svårigheter vid tillämpningen av gemenskaps-bestämmelsema, särskilt vad gäller den gemensamma organisationen av marknader och de övergångs-mekanismer som fastställs i denna avdelning.
Artikel 66
1. Den komponent till skydd för förädlingsindustrin som används vid beräkning av importavgifter mot tredje land på varor som omfattas av den gemensamma organisationen av marknaderna för spannmål och ris skall uppbäras för import från Grekland till den nuvarande gemenskapen.
2. För import till Grekland fastställs storleken av denna komponent genom att den komponent eller de komponenter som syftade till att garantera skydd åt förädlingsindustrin utskiljs från det totala skydd som tillämpas den 1 januari 1979.
Denna komponent eller dessa komponenter uppbärs vid import från andra medlemsstater. De ersätter gemenskapens skyddskomponent när det gäller importavgiften mot tredje land.
3. Artikel 64 skall tillämpas på den komponent som avses i punkterna 1 och 2. vilken skall betraktas som baskomponent. Sänkningarna eller tillnärmningama i fråga skall dock genomföras i fem etapper med 20 % i början av vart och ett av de fem regleringsår som följer efter det tillträde som fastställts för den aktuella basprodukten.
A rtikel 67
Vid fastställandet av nivån för de olika belopp som föreskrivs inom ramen för den gemensammajordbrukspolitiken skall det i Greklands fall. bortsett från de i artikel 58 behandlade priserna. i den utsträckning det är nödvändigt för att den gemen-samma jordbrukspolitiken skall fungera
Prop. 1994/95: 19
38
Bilaga 25
smidigt, tas hänsyn till det aktuella utjämningsbeloppet eller, i brist på ett sådant. till de konstaterade pris-skillnaderna och, i förekommande fall, till tullarnas utfall.
Artikel 68
]. Bestämmelserna i denna artikel tillämpas på stöd, premier och motsvarande belopp som införts inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken, och för vilka det i kapitel 2 hänvisas till denna artikel.
2. I syfte att införa gemenskapsstöd i Grekland skall följande bestämmelser tillämpas:
a) Nivån på det gemenskapsstöd som skall beviljas för en särskild produkt i Grekland från och med den 1 januari 1981 skall vara lika med ett belopp som fastställs på basis av det stöd som beviljats av Grekland i samband med det tidigare nationella systemet under en representativ period som skall fastställas. Detta belopp får dock inte överskrida beloppet för det stöd som på anslutningsdagen beviljas i den nuvarande gemenskapen. Om det under det tidigare nationella systemet inte har beviljats något motsvarande stöd beviljas det, med förbehåll för de följande bestämmelserna, inte gemenskapsstöd till Grekland från anslutnings-dagen.
b) Därefter skall det antingen införas gemenskapsstöd i Grekland, eller också skall nivån på gemenskapsstöd i Grekland, om det föreligger en skillnad. anpassas till nivån på det stöd som ges i den nuvarande gemenskapen. Detta sker enligt följande tidsplan:
— I början av vart och ett av de fyra regleringsåren, eller i avsaknad av en genomförandeperiod för stödet efter anslut-ningen, successivt med en femtedel. en fjärdedel, en tredjedel och hälften — antingen av det gemenskapsstöd som skall gälla för det kommande regleringsåret eller den kommande stödperioden.
— eller av skillnaden mellan nivån på stödet i Grekland och nivån på det aktuella stödet i den nuvarande gemenskapen för det kommande regleringsåret eller den kommande stödperioden.
— Nivån på gemenskapsstödet skall tillämpas i sin helhet i Grekland i början av det femte regleringsåret eller den femte stödperioden efter anslutningen.
Prop. 1994/95:19
39
Bilaga 25
Artikel 69
1. Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artikel 68 kan Hellenska republiken upprätthålla det nationella stödet som en stegvis avtagande övergångsåtgärd fram till den 31 december 1985. Principen om stegvis nedtrappning kan dock frångås vad beträffar det nationella grekiska stödet som skall ses i samband med användningsområdet för de i bilaga IV anförda sociostrukturella direktiven.
2. Rådet vidtar vid anslutningen. med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen, de åtgärder som är nödvändiga för genomförandet av bestämmelserna i denna artikel. Dessa åtgärder skall särskilt omfatta listan med de i punkt 1 nämnda stöden och exakta beteckningar på dessa, stödbeloppen och tidsplanen för deras avskaffande samt närmare bestämmelser som krävs för att den gemensamma jordbrukspolitiken skall kunna fungera smidigt. Dessa bestämmelser skall dessutom garantera produktionsmedel lika tillgång till den grekiska marknaden, antingen dessa härrör från Grekland eller från de nuvarande medlemsstaterna.
Artikel 70
1. Fram till dess att de tilläggsbestämmelser som skall antas av gemenskapen träder i kraft och
— senast fram till det första regleringsåret efter anslutningen beträffande de produkter som anges i punkt 2 a, — senast fram till den 31 december 1985 beträffande de produkter som anges i punkt 2 b,
kan Hellenska republiken bland de åtgärder som för dessa produkter under det tidigare nationella systemet har varit i kraft på dess område under en representativ period som skall fastställas bibehålla de som är strikt nödvändiga för att bibehålla den grekiska producentens intäkter på samma nivå som under den tidigare nationella ordningen.
2. De produkter som avses i punkt 1 är följande;
a) Torkade fikon som omfattas av undemummer 08.03 B i Gemensamma tulltaxan.
Torkade druvor som omfattas av undernumrner 08.04 B i Gemensamma tulltaxan.
b) Oliver. annat än för oljeframställning, som omfattas av undernummer 07.01 N I. ur 07.02 A. 07.03 A I. ur 07.04 B, ur 20.01 B och ur 20.02 F i Gemensamma tulltaxan.
Prop. 1994/95: 19
40
Bilaga 25
3. Rådet beslutar vid anslutningen, med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen, om vilka av de i punkt 1 nämnda åtgärderna som Hellenska republiken kan bibehålla.
Artikel 71
Varje slags varulager i fri omsättning på grekiskt område den 1 januari 1981 som till mängden överstiger vad som kan anses representativt för ett normalt överfört lager skall avvecklas av Hellenska republiken på dess egen bekostnad inom ramarna för gemenskapens procedurer som skall fastställas och inom tidsgränser som skall fastställas.
Artikel 72
l. Rådet vidtar med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen, de åtgärder som är nödvändiga för genomförandet av bestämmelserna i denna avdelning.
2. Rådet kan enhälligt på förslag från kommissionen och efter hörande av Europaparlamentet anpassa de närmare bestämmelserna i denna avdelning på det sätt som kan visa sig nödvändigt till följd av ändringar i gemenskapens föreskrifter.
Artikel 73
1. Om övergångsåtgärder visar sig nödvändiga för att underlätta övergången från den rådande ordningen i Grekland till den ordning som följder av tillämpningen av gemensamma marknadsordningar på de villkor som fastställs i denna avdelning, i synnerhet om genomförandet av den nya ordningen på det fastställda datumet stöter på betydande svårigheter i fråga om vissa produkter, vidtas sådana åtgärder enligt den procedur som fastställs i artikel 38 i förordning nr 136/66/EEG. eller, allt efter omständigheterna. i motsvarande artiklar i andra förordningar om gemensamma marknadsordningar för jordbruksprodukter. Sådana åtgärder kan vidtas under en period som sträcker sig fram till den 31 december 1982, men deras tillämpning får inte utsträckas längre än fram till detta datum.
2. Rådet kan enhälligt på förslag från kommissionen och efter hörande av Europaparlamentet förlänga den i punkt 1 angivna perioden.
7 Riksdagen 1994/95. ] saml. Nr 19. Del5
Prop. 1994/95:19
41
Bilaga 25
KAPITEL 2
Bestämmelser rörande vissa gemensamma marknadsordningar
Avsnitt 1
Frukt och grönsaker
Artikel 74
Inom frukt- och grönsakssektom skall artikel 59 tillämpas på baspriser.
Baspriset fastställs i Grekland vid anslutningen under hänsynstagande till skillnaden mellan de genomsnittliga producentprisema i Grekland och i den nuvarande gemenskapen. konstaterade under en referensperiod som skall fastställas.
Artikel 75
1. Det skall införas en utjärnningsmekanism vid import till den nuvarande gemenskapen för frukt och grönsaker från Grekland. för vilka ett institutionellt pris är fastställt.
2. Denna mekanism skall styras av följande regler:
&)
b)
Det görs en jämförelse mellan ett anbudspris på den grekiska produkten beräknat som anges i b. och ett anbudspris i gemenskapen beräknat årligen dels på grundval av det aritmetiska genomsnittet av produktionsprisema i varje medlemsstat i gemenskapen i dess nuvarande omfatming med tillägg för de transport- och förpacknings- kostnader som påförs produkterna mellan produktionsområdena och gemenskapens represen-tativa konsumtionscentra, dels under hänsyns- tagande till utvecklingen av produktions-kostnadema. De ovannämnda produktionsprisema skall motsvara genomsnittet av de noteringar som har konstaterats under de tre åren före damm för fastställandet av det nämnda anbudspriset för gemenskapen. Det årliga gemenskapspriset får inte ligga över nivån på det referenspris som gäller mot tredje land. Detta anbudspris för gemenskapen skall vid den i artikel 59 behandlade första tillnärmningen minskas med 3 %, vid den andra med 6 %. vid den tredje med 9 %, vid den fjärde med 12 %. vid den femte med 15 % samt. när det gäller persikor och tomater, med 18 % vid den sjätte tillnärmningen och med 21 % vid den sjunde tillnärmningen. Anbudspriset på de grekiska produkterna skall beräknas varje marknadsdag på grundval av de representativa noteringar som har konstaterats eller förts tillbaka till importörs- och grossistledet i den nuvarande gemenskapen. Priset på produkter från Grekland skall vara lika med den lägsta representativa noteringen eller genomsnittet av de
Prop. 1994/95: 19
42
Bilaga 25
lägsta representativa noteringarna som har konstaterats för minst 30 % av de mängder av produkterna i fråga som avsätts på samtliga representativa marknader för vilka prisnoteringar finns tillgängliga. Denna eller dessa noteringar skall sänkas med det korrektionsbelopp som kan komma att införas i överensstämmelse med de i e fastställda bestämmelserna.
c) Om det sålunda beräknade grekiska priset är lägre än gemenskapspriset som anges i a. inkasseras av den importerande medlemsstaten vid import till den nuvarande gemenskapen ett korrektionsbelopp som är lika med skillnaden mellan dessa två priser. Om det dagliga anbudspriset på gemenskapsprodukten, beräknat på basis av marknaderna i konsumtionscentra ligger på en nivå som är lägre än gemenskapspriset som anges i a, får korrektionsbeloppet dock inte överstiga skillnaden mellan det aritmetiska genomsnittet av dessa två priser och priset på den grekiska produkten.
d) Korrektionsbeloppet skall inkasseras ända till dess att gjorda noteringar visar att priset på den grekiska produkten är lika med eller högre än gemenskapspriset som anges i a eller, i tillämpliga fall, det aritmetiska genomsnittet av de i e nämnda gemenskapspriserna.
3. Den utjämningsmekanism som föreskrivs i denna artikel förblir i kraft
a) fram till den 31 december 1987 för de i artikel 59.2 angivna produkterna.
b) fram till den 31 december 1985 för de produkter som anges i artikel 59.3.
4. Om det uppstår störningar på den grekiska marknaden på grund av import från de nuvarande medlemsstaterna, kan det beslutas om lämpliga åtgärder som kan inbegripa en utjämningsmekanism liknande den som föreskrivs i de föregående styckena. i den mån det är fråga om import till Grekland av frukt och grönsaker från den nuvarande gemenskapen för vilka det fastställts ett institutionellt pris.
Artikel 76
Artikel 68 skall tillämpas på den finansiella utjämning som anges i artikel 6 i förordning (EEG) nr 2511/69 om fastställandet av särskilda åtgärder för att förbättra produktion och avsättning av citrusfrukter från gemenskapen.
Denna finansiella utjämning skall betraktas som ett stöd som inte beviljas i Grekland enligt den tidigare nationella ordningen.
Prop. 1994/95:19
43
Bilaga 25
Artikel 77
Det minimipris och den finansiella utjämning som skall gälla i Grekland och som fastställs i artiklarna 2 och 3 i förordning (EEG) nr 2601/69 om fastställandet av särskilda åtgärder för att främja bearbetning av vissa apelsinsorter och i artiklarna 1 och 2 i förordning (EEG) nr 1035f77 om särskilda åtgärder för att främja saluföringen av bearbetade produkter av citron skall fastställas på följande sätt:
1. Fram till den i artikel 59 behandlade första prisanpassningen fastställs det gällande minimipriset på grundval av de priser som i Grekland under den tidigare nationella ordningen betalats till producenter av citrusfrukter avsedda för bearbetning och som noterats under en representativ period som skall fastställas. Den finansiella utjämningen skall vara den i den nuvarande gemenskapen, i förekommande fall med avdrag för skillnaden mellan det gemensamma minimipriset och det i Grekland gällande minimipriset.
2. För de påföljande prisfastställeleserna tillnärmas det i Grekland gällande minimipriset till det gemensamma minimipriset enligt de i artikel 59 fastställda bestämmelsema. Den i Grekland gällande finansiella utjämningen är i varje tillnärmningsetapp utjämningen i den nuvarande gemenskapen. i förekommande fall med avdrag för skillnaden mellan det gemensamma minimipriset och det i Grekland gällande minimipriset.
3. Om det minimipris som blir resultatet vid tillämpning av punkterna 1 eller 2 är högre än det gemensamma minimipriset kan det sistnämnda priset antas definitivt för Grekland.
Artikel 78
Fram till den 31 december 1987 kan Hellenska republiken pålägga samtliga producenter av frukt och grönsaker en skyldighet till avsättning via lokala marknader av sin samlade produktion av frukt och grönsaker som uppfyller gemensamma kvalitetsnormer.
Prop. 1994/95: 19
44
Bilaga 25
Avsnitt 2 Oljor och fetter Artikel 79
1. För olivolja tillämpas bestämmelserna i artiklarna 58, 59 och 61 på interventionspriser.
Det utjämningsbelopp som blir resultatet vid tillämpning av bestämmelserna i artikel 61 skall dock i förekommande fall korrigeras för utfallet av skillnaden mellan det gemenskapsstöd till konsumtionen som tillämpas i den nuvarande gemenskapen och konsumtionsstödet i Grekland.
2. För oljehaltiga fröer fastställs riktprisema och orienteringsprisema på basis av den befintliga skillnaden mellan priserna på konkurrerande produkter vid växelbruk i Grekland respektive i den nuvarande gemenskapen, under en referensperiod som skall fastställas. Om priserna på dessa konkurrerande produkter ligger nära varandra skall gemenskapspriset tillämpas i Grekland från anslutningen. Om motsatsen är fallet, tillämpas bestämmelsema i artikel 59 på de för dessa produkter fastställda riktprisema och orienteringsprisema. De riktpriser och orienterings-priser som skall gälla i Grekland får dock inte överstiga de gemensamma riktprisema och orienteringsprisema.
Artikel 80
Vid fastställandet av nivån på de olika belopp som föreskrivs i sektorn för oljehaltiga fröer tas det — trots vad som sägs i artikel 67 och bortsett från de i artikel 79.2 nämnda priserna — för Greklands del hänsyn till den prisskillnad som uppstår genom tillämpningen av artikel 79.2 i den utsträckning som krävs för att den gemensamma organisationen av marknaden skall fungera smidigt.
Artikel 81
1. Artikel 68 skall tillämpas på stöd till olivolja. Dock genomförs den första tillnärmningen i fråga om produktionsstöd till denna produkt den '1 januari 1981.
Med hänsyn härtill är den nivå för gemenskapsstöd till produktionen som skall ingå i beräkningen av nivån på det i Grekland tillämpade stödet den som fastställs för det regleringsår då anslutningen inträffar.
Den andra tillnärmningen genomförs i början av det andra regleringsåret efter anslutningen. Den enda möjliga tillnärmningen i början av det första
Prop. 1994/95:19
45
Bilaga 25
regleringsåret är den som i förekommande fall inträffar vid en ändring av det gemenskapsstöd som gäller i gemenskapen i dess nuvarande omfattning.
2. Stödbeloppet för rapsfrön. rybsfrön, solrosfrön och ricinfrön som skördats i Grekland skall korrigeras med hänsyn till den eventuella skillnaden mellan de riktpriser eller orienteringspriser som gäller i Grekland respektive i den nuvarande gemenskapen.
Utan att det påverkar tillämpningen av första stycket sänks stödbeloppet för rapsfrö, rybsfrö, solrosfrö och ricinfrö som bearbetas i Grekland med utfallet av de tullar som tillämpas av Hellenska republiken vid import av dessa varor från tredje land.
Artikel 82
Hellenska republiken kan fram till den 31 december 1983 och enligt närmare bestämmelser som skall fastställas tillämpa den ordning för importkontroll av oljehaltiga fröer och av vegetabiliska oljor och fetter som tillämpades den 1 januari 1979.
Avsnitt 3 Mjölk och mejeriprodukter
Artikel 83
Artiklarna 58, 59 och 61 skall tillämpas på interventionsprisema på smör och skummjölkspulver.
Artikel 84
Utjämningsbeloppen för mejeriprodukter förutom smör och skummjölkspulver bestäms med hjälp av koefficienter som skall fastställas.
Avsnitt4
Nötkött
Artikel 85
Bestämmelserna i artiklarna 58, 59 och 61 skall tillämpas på priserna på fullvuxna nötkreatur i Grekland och i den nuvarande gemenskapen.
Prop. 1994/95: 19
46
Bilaga 25
Artikel 86
Utjämningsbeloppet för de i bilagan till förordning (EEG) nr 805/68 nämnda produkterna skall bestämmas med hjälp av koefficienter som skall fastställas.
Avsnitt 5 Tobak Artikel 87
1. Artikel 58 skall tillämpas på det interventionspris som fastställs för varje sort eller grupp av sorter.
2. Det riktpris som motsvarar det i punkt 1 nänmda interventionspriset fastställs i Grekland för den första skörden efter anslumingen på en nivå som avspeglar de förhållande som föreligger mellan riktpriset och interventionspriset, i enlighet med artikel 2.2 andra stycket i förordning (EEG) nr 727f70 om den gemensamma marknadsordningen för råtobak.
3. För de påföljande fyra skördarna skall detta riktpris
a) fastställas i överensstämmelse med de kriterier som finns angivna i artikel 2.2 första stycket i förordning (EEG) nr 727/70, dock under hänsynstagande till det stöd som Hellenska republiken kan upprätthålla för tobak med stöd av artikel 69,
b) höjas i fyra etapper, varvid den första höjningen äger rum vid den andra skörden efter anslutningen med utfallet av sänkningen av det nationella stöd som Hellenska republiken under stegvis nedtrappning kan upprätthålla för tobak med stöd av artikel 69.
Artikel 88
Utan hinder av vad som sägs i artikel 71 skall varje tobakslager i Grekland som härrör från skördar före anslutningen avvecklas fullständigt av Hellenska republiken på egen bekostnad inom ramarna för gemenskapsförfaranden som skall fastställas och inom tidsramar som skall fastställas.
Prop. 1994/95:19
47
Bilaga 25
Avsnitt 6 Lin och hampa Artikel 89
Artikel 68 skall tillämpas på stöd till spånadslin och hampa.
Avsnitt 7 Humle Artikel 90
Artikel 68 skall tillämpas på stöd till humle.
Avsnitt 8 Utsäde Artikel 91
Artikel 68 skall tillämpas på stöd till frön.
Avsnitt 9 Silkesmaskar Artikel 92
Artikel 68 skall tillämpas på stöd till silkesmaskar.
Avsnitt 10 Socker Artikel 93
Artiklarna 58, 59 och 61 skall tillämpas på interventionspriset för vitt socker och på minimipriset för betor.
Prop. 1994/95: 19
48
Artikel 94 Prop. 1994/95: 19
Bilaga 25 Utjämningsbeloppen för produkter bortsett från färska betor som nämns i artikel 1.1 b och för produkter som nämns i artikel 1.1 d i förordning (EEG) nr 3330f74 om den gemensamma organisationen av marknaden för socker härleds ur det utjämningsbelopp som gäller för respektive basprodukt. med hjälp av koefficienter som skall fastställas.
Artikel 95
Det belopp som anges i artikel 26.3 i förordning (EEG) nr 3330/74 och som gäller i Grekland korrigeras för utjämningsbeloppet.
Avsnitt 11
Spannmål
Artikel 96
För spannmål tillämpas artiklarna 58, 59 och 61 på interventionsprisema och, vad beträffar vanligt vete, på referenspriset.
Artikel 97 Utjämningsbeloppen fastställs på följande sätt:
1. För de spannmålssorter för vilka det inte fastställts något interventionspris härleds det utjämningsbelopp som gäller fram till den första tillnärmningen ur det utjämningsbelopp som gäller för en konkurrerande spannmålssort för vilken det har fastställts ett interventionspris, varvid hänsyn tas till
— förhållandet mellan priserna på den grekiska marknaden. eller — förhållandet mellan tröskelprisema för respektive spannmålssorter. Därpå följande utjämningsbelopp fastställs på grundval av de belopp som anges i första stycket och enligt de i artikel 59 fastställda reglerna för pristillnärmning. I det fall som avses i första stycket första strecksatsen, skall det tillämpade förhållandet dock anpassas till förhållandet mellan tröskelprisema enligt reglerna i artikel 59.
49
Bilaga 25
2. Utjämningsbeloppet för de produkter som avses i artikel 1 c och d i förordning (EEG) nr 2727/75 om den gemensamma organisationen av marknaden för spannmål skall härledas ur det utjämningsbelopp som gäller för de spannmålssorter som de har anknytning till. med hjälp av koefficienter som skall fastställas.
3. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 fastställs utjämningsbeloppet för produkter som bearbetats på basis av vanlig vete och durumvete på en nivå som också tar hänsyn till det eventuella nationella stödet till vete som är avsett för malning som Hellenska republiken kan upprätthålla i överensstämmelse med artikel 69.
Artikel 98
Artikel 68 skall tillämpas på det stöd till durumvete som avses i artikel 10 i förordning (EEG) nr 2727/75.
Avsnitt 12 Griskött Artikel 99
1. I sektorn för griskött tillämpas bestämmelserna i artiklarna 58. 59 och 61 på priset för denna produkt i Grekland och i den nuvarande gemenskapen.
2. För att undgå varje slags risk för störningar i handeln mellan Grekland och den nuvarande gemenskapen kan dock utjämningsbeloppet beräknas på grundval av de utjämningsbelopp som gäller för fodersäd. Med tanke på detta beräknas det gällande utjämningsbeloppet per kilogram slaktsvin utifrån de utjämningsbelopp som tillämpas på den mängd fodersäd som går åt vid produktion av ett kilogram griskött i gemenskapen.
Utan att det påverkar tillämpningen av första stycket kan utjämningsbeloppet fastställas på en nivå som även tar hänsyn till det nationella stödet till spannmål för svinuppfödning, som Hellenska republiken upprätthåller med stöd av artikel 69.
3. För de produkter förutom slaktsvin som avses i artikel 1.1 i förordning (EEG) nr 2759/75 om den gemensamma organisationen av marknaden för griskött härleds utjämningsbeloppet ur det enligt punkt 1 eller 2 gällande utjämningsbeloppet med hjälp av koefficienter som skall fastställas.
Avsnitt 13
Prop. 1994/95: 19
50
Bilaga 25
Ägg Artikel 100
1. För ägg tillämpas artiklarna 58, 59 och 61 på priserna för dessa produkter i Grekland och i den nuvarande gemenskapen.
2. För att undgå varje slags risk för störningar i handeln mellan Grekland och den nuvarande gemenskapen kan dock utjämningsbeloppet beräknas på grundval av de utjämningsbelopp som gäller för fodersäd. Med tanke på detta tillämpas följande bestämmelser:
a) För ägg i skal beräknas det gällande utjämningsbeloppet per kilogram ägg i skal på grundval av de utjämningsbelopp som tillämpas på den mängd fodersäd som går åt till produktion i gemenskapen av ett kilogram ägg i skal.
b) För kläckningsägg beräknas det gällande utjämningsbeloppet per kläckningsägg på grundval av de utjämningsbelopp som tillämpas på den mängd fodersäd som går åt till produktion i gemenskapen av ett kläckningsägg.
Utan att det påverkar tillämpningen av första stycket kan utjämningsbeloppet fastställas på en nivå som även tar hänsyn till det nationella stöd till spannmål för fjäderfäuppfödning som Hellenska republiken upprätthåller med stöd av artikel 69.
3. För de produkter som avses i artikel 1.1 b i förordning (EEG) nr 2771/75 om den gemensamma organisationen av marknaden för ägg härleds utjämningsbeloppet ur det enligt punkt 1 eller 2 gällande utjänmingsbeloppet med hjälp av koefficienter som skall fastStällas.
Avsnitt 14 Fjäderfäkött
Artikel 101
1. För fjäderfäkött tillämpas artiklarna 58. 59 och 61 på priserna för dessa produkter i Grekland och i den nuvarande gemenskapen.
'2. För att undgå varje slags risk för störningar i handeln mellan Grekland och den nuvarande gemenskapen kan dock utjämningsbeloppet beräknas på grundval av de utjämningsbelopp som gäller för fodersäd. Med tanke på detta tillämpas följande bestämmelser:
Prop. 1994/95:19
51
a) För slaktat fjäderfä beräknas det' gällande utjämningsbeloppet per Prop. 1994/95: 19
kilogram slaktat fjäderfä på grundval av de utjämningsbelopp som Bilaga 25 tillämpas på den mängd fodersäd som går åt till produktion i gemenskapen av ett kilogram slaktat fjäderfä uppdelat efter art.
b) För dagsgamla kycklingar beräknas det gällande utjämningsbeloppet per kyckling på grundval av de utjämningsbelopp som tillämpas på den mängd fodersäd som går åt till produktion i gemenskapen av en dagsgammal kyckling.
Utan att det påverkar tillämpningen av första stycket kan utjämningsbeloppet fastställas på en nivå som även tar hänsyn till det nationella stöd till spannmål för fjäderfäuppfödning som Hellenska republiken upprätthåller med stöd av artikel 69.
3. För de produkter som avses i artikel 1.2 d i förordning (EEG) nr 2777f75 om den gemensamma organisationen av marknaden för fjäderfäkött härleds utjämningsbeloppet ur det enligt punkt 1 eller 2 gällande utjämningsbeloppet med hjälp av koefficienter som skall fastställas.
Avsnitt 15 Ris Artikel 102
1. För ris tillämpas artiklarna 58, 59 och 61 på interventionspriset på paddyris.
2. Utjämningsbeloppet för råris skall vara utjämningsbeloppet för paddyris, omräknat med hjälp av den i artikel 1 i förordning 467/67/EEG angivna omräkningssatsen.
3. För helt slipat ris skall utjämningsbeloppet vara utjämningsbeloppet för råris, omräknat med hjälp av den i artikel 1 i förordning 467/67/EEG angivna omräkningssatsen.
4. För delvis slipat ris skall utjämningsbeloppet vara utjämningsbeloppet för helt slipat ris, omräknat med hjälp av den i artikel 1 i förordning 467/67/EEG angiVna omräkningssatsen.
5. För de produkter som avses i artikel 1.1 c i förordning (EEG) nr 1418/76 om den gemensamma organisationen av marknaden för ris skall utjämningsbeloppet härledas ur det utjämningsbelopp som gäller för produkter som de är besläktade med, med hjälp av koefficienter som skall fastställas.
52
Bilaga 25
6. Utjämningsbeloppet för brutet ris skall fastställas på en nivå som tar Prop. 1994/95:19 hänsyn till skillnaden mellan leveranspriset i Grekland och tröskelpriset.
Avsnitt 16
Bearbetade produkter av frukt och grönsaker
A rtikel 1 03
För produkter som gynnas av det stödsystem som behandlas i artikel 3a i förordning (EEG) nr 516/77 om den gemensamma organisationen av marknaden för bearbetade produkter av frukt och grönsaker tillämpas följande bestämmelser i Grekland:
1. Fram till den i artikel 59 angivna första tillnärmningen av priserna fastställs det minimipris som nämns i artikel 3a.3 i förordning (EEG) nr 516/77 på grundval av de priser som i Grekland under den tidigare nationella ordningen har betalats till producenter av en produkt avsedd för bearbetning, och som konstateras under en representativ period som skall fastställas.
Om det i punkt 1 angivna minimipriset skiljer sig från det gemensamma priset ändras priset i Grekland i början av varje regleringsår efter anslutningen enligt de i artikel 59 fastställda bestämmelserna.
Det gemenskapsstöd som betalas uti Grekland skall fastställas på ett sådant sätt att det jämnar ut skillnaden mellan den prisnivå på produkter från tredje land som fastställs enligt artikel 3a.3 i förordning (EEG) nr 516/77, och den prisnivå på grekiska produkter som fastställs under hänsynstagande till de i punkt 2 angivna minimipriserna och bearbetningskostnadema i Grekland, varvid de verksamheter som har högre kosmader inte beaktas. Detta stöd får dock inte överstiga det stöd som utbetalas i gemenskapen i dess nuvarande omfattning.
Gemenskapsstödet tillämpas i sin fulla omfattning i Grekland från början av det sjunde regleringsåret efter anslutningen beträffande tomatkoncentrat, skalade tomater. tomatsaft och konserverade persikor och från början av det femte regleringsåret efter anslutningen beträffande plommon som härrör från torkade plommon ("prunes d'Ente").
Om det minimipris som blir resultatet vid tillämpning av punkterna ] eller 2 är högre än det gemensamma minimipriset kan det senare priset antas slutgiltigt för Grekland.
53
Bilaga 25
Avsnitt 17 Torrfoder
Artikel 104
1. Det orienteringspris som anges i artikel 4 i förordning (EEG) nr 1117/78 om den gemensamma organisationen av marknaden för torrfoder och som skall gälla i Grekland från och med den 1 januari 1981 fastställs på en nivå motsvarande världsmarknadspriset förhöjt med det stöd som i Grekland under den tidigare nationella ordningen eventuellt utbetalats under en representativ period som skall fastställas. dock bortsett från det stöd som upprätthålls med stöd av artikel 69, och med den tull som tillämpas av Grekland mot tredje land den 1 juli 1980. Det sålunda fastställda orienteringspriset får dock inte överstiga det gemensamma orienterings-priset.
2. Artikel 59 skall tillämpas på det enligt punkt 1 beräknade orienteringspriset. om detta är lägre än det gemensamma orienteringspriset.
3. Det tilläggsstöd som skall gälla i Grekland skall minskas med ett belopp lika med — den eventuella skillnaden mellan det orienteringspris som gäller i Grekland och det gemensamma orienteringspriset,
och
— utfallet av den tull som Grekland tillämpar vid import av dessa produkter från tredje land,
varvid detta belopp multipliceras med den procentsats som anges i artikel 5.2 i förordning (EEG) nr 1117/78.
4. Artikel 68 skall tillämpas på det fasta stöd som avses i artikel 3 i förordning (EEG) nr 1117/78.
Avsnitt 18 Ärter och åkerbönor Artikel 105
1. För ärter och åkerbönor fastställs det utlösandepiis som skall gälla i Grekland från och med den 1 januari 1981 med utgångspunkt från skillnaden mellan priserna på konkurrerande produkter från växelbruk i Grekland respektive från den nuvarande gemenskapen under en referensperiod som skall fastställas.
Prop. 1994/95: 19
54
Bilaga 25
Om priserna på dessa konkurrerande produkter ligger nära varandra. skall gemenskapspriset tillämpas i Grekland från anslutningen. Om motsatsen är fallet tillämpas artikel 59 på utlösandepriset för dessa produkter. Det utlösandepris som skall gälla i Grekland får inte överskrida det gemensamma utlösandepriset.
2. Det stödbelopp som anges i artikel 2.1 i förordning (EEG) nr 1119/78 om särskilda åtgärder för ärter och åkerbönor som används till djurfoder, för ärter och åkerbönor som skördas i Grekland, skall reduceras med ett belopp som är lika med den eventuella skillnaden mellan det utlösandepris som gäller i Grekland och det gemensamma utlösandepriset. '
Utan att det påverkar tillämpningen av första stycket skall stödbeloppet i fråga för en produkt som är bearbetad i Grekland reduceras med utfallet av den tull som tillämpas av Grekland vid import av sojakakor från tredje land.
De belopp som blir resultatet vid tillämpning av första och andra styckena skall multipliceras med den procentsats som anges i artikel 2.1 i förordning (EEG) nr 1119/78.
A rtikel 106
Utan hinder av vad som sägs i artikel 67 skall hänsyn tas, vid fastställandet av nivån för de olika belopp som föreskrivs i sektorn för ärter och åkerbönor. bortsett från de i artikel 105.l angivna priserna, för Greklands del och i den omfattning som krävs för att den gemensamma organisationen av marknaden för dessa produkter skall fungera smidigt. till den prisskillnad som tillämpningen av artikel 105] medför.
Avsnitt 19 Vin Artikel 107
]. Artiklarna 58 och 59 skall tillämpas på orienteringsprisema för bordsviner. Artikel 61 skall tillämpas på samma produkter om inte annat följer av punkt 3.”
2. Utjämningsbeloppet för de övriga produkter för vilka det fastställs ett referenspris, bestäms i den mån det krävs för att den gemensamma organisationen av marknaden skall fungera tillfredsställande, med utgångspunkt från det för bordsviner fastställda utjämningsbeloppet. För starkviner är det utjämningsbelopp som skall gälla från och med den 1 januari 1981 dock lika med beloppet för den utjämningsavgift som skall gälla mot tredje land från och med detta datum. Utjämningsbeloppet
Prop. 1994/95:19
55
Bilaga 25
avvecklas enligt den tidsplan som anges i artikel 59.
3. Inget utjämningsbelopp tillämpas på importen till Grekland från tredje land av produkter för vilka det fastställs referenspriser.
A rtikel 108
Utan hinder av vad som sägs i artikel 67 skall det utlösandepris som anges i artikel 3 i förordning (EEG) nr 337/79 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin, och som gäller i Grekland, inte korrigeras för utjämningsbeloppet. Detta belopp läggs dock till det genomsnittspris som fastställs för varje representativ marknad i Grekland.
Artikel 109
Så länge Hellenska republiken tillämpar artikel 70 på torkade druvor är den mängd alkohol från torkade druvor som kan tillsättas vissa viner i Grekland med stöd av förordning (EEG) nr 351/79 om tillsats av alkohol till produkter på vinområdet. begränsad till en årlig mängd som inte överstiger det årli ga genomsnittet av den mängd av den angivna alkoholen som använts till detta ändamål i Grekland under åren 1978, 1979 och 1980.
KAPITEL 3
Fiskeribestämmelser Artikel [10
1. Utan hinder av artikel 2.1 i förordning (EEG) nr 101/76 om fastställande av en gemensam strukturpolitik för fiskerinäringen och artikel 100 i 1972 års anslutningsakt kan Italienska republiken och Hellenska republiken ömsesidigt fram till och med den 31 december 1985 begränsa fisket i de farvatten som lyder under deras överhöghet eller jurisdiktion och ligger innanför de zoner som anges i artikel 111. till att äga min från fartyg som traditionellt fiskar i dessa farvatten och utgår från hamnar i detta geografiska kustområde.
-2. Bestämmelserna i punkt 1 och i artikel 111 berör inte de särskilda fiskerättigheter som Hellenska republiken och Italienska republiken ömsesidigt kan åberopa den 1 januari 1981.
Prop. 1994/95: 19
56
Bilaga 25
Artikel 11] De zoner som anges i artikel 1101 är avgränsade på följande sätt: ]. Grekland
Farvatten belägna innanför en gräns på sex sjömil räknat från baslinjema.
2. Italien
Farvatten belägna innanför en gräns på sex sjömil räknat från baslinjema. Denna gräns skall utsträckas till tolv sjömil för följande zoner:
a) Adriatiska havet söder om Po di Goros mynning.
b) loniska havet.
c) Farvattnen runt Sicilien och Messinasundet, inklusive öarna. d) Farvattnen runt Sardinien.
KAPITEL 4 Övriga bestämmelser Avsnitt 1
Veterinära åtgärder Artikel 112
1. Hellenska republiken skall varken avsända nötkreatur. svin eller färskt kött från nötkreatur. svin, getter eller får till de övriga medlemsstaternas territorier från de regioner som enligt Ständiga veterinärkommitténs förfarande är närmare fastställda på basis av föreliggande garantier, fram till dess att det i dessa regioner har förflutit en tolvmånaders-period efter det sista utbrottet av mul— och klövsjuka förorsakad av en exotisk virustyp eller efter den sista vaccinationen mot denna sjukdom.
2. Före den 31 december 1985 skall en undersökning av situationen för mul- och klövsjuka förorsakad av en exotisk virustyp ha genomförts.
Senast den 1 juli 1984 skall kommissionen avge en rapport till rådet med förslag som syftar till ett antagande av lämpliga gemenskapsbestämmelser på detta område.
8 Riksdagen 1994105. lsrlml. Nr 19. Del _5
Prop. 1994/95: 19
57
Bilaga 25
Avsnitt 2
Åtgärder rörande lagstiftning om utsäde och groddplantor Artikel 113
1. Fram till och med den 31 december 1985 kan Hellenska republiken tillämpa sina egna regler för import av artsorter inom lantbruk och trädgårdsskötsel eller till basmaterial inom skogsvården. samt regler för intyg och kontroll av dess produktion av utsäde och groddplantor inom lantbruk, trädgårdsskötsel och skogsbruk.
2. För Hellenska republiken gäller följande:
a) Hellenska republiken skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att gradvis senast vid utgången av den period som anges i punkt 1 anpassa sig till gemenskapsbestämmelsema om dels tillåtande av sorter och basmaterial, dels handel med utsäde och groddplantor inom lantbruk. trädgårdsskötsel och skogsbruk.
b) Hellenska republiken kan före utgången av den period som anges i punkt 1 helt eller delvis begränsa handeln med utsäde och groddplantor inom lantbruk och trädgårdsskötsel till de sorter som är tillåtna på dess territorium; denna bestämmelse skall även tillämpas på basmaterial beträffande reproduktivt material på skogsbruks- området.
c) Hellenska republiken skall till de nuvarande medlemsstaternas
territorier endast exportera det utsäde och de groddplantor som uppfyller gemenskapens bestämmelser.
3. Enligt förfarandet i Ständiga kommitten för utsäde och upp- förökningsmaterial för jordbruk, trädgårdsnäring och skogsbruk får beslut fattas. före den 31 december 1985. om en gradvis liberalisering av handeln med utsäde och groddplantor av vissa arter mellan Grekland och den nuvarande gemenskapen, när det visar sig att villkoren för en sådan liberalisering är uppfyllda.
Avsnitt 3
Diverse bestämmelser
A rtikel 114
De rättsakter som finns uppräknade i bilaga IV till denna akt skall tillämpas för Grekland enligt de betingelser som fastställs i bilagan.
Prop. 1994/95: 19
58
Bilaga 25
AVDELNING V YTTRE FÖRBINDELSER KAPITEL 1
Gemensam handelspolitik Artikel 115
Fram till och med den 31 december 1985 får Hellenska republiken som ett tillfälligt undantag från de gemensamma liberaliseringslistoma i förordningarna (EEG) nr 109/70, (EEG) nr 1439/74 och (EEG) nr 2532/7 8 behålla kvantitativa importrestriktioner i form av totalkvoter för de varor och belopp som anges i bilaga V. Dessa varor skall vara fullständigt liberaliserade den 1 januari 1986 och kvoterna skall gradvis 'ökas fram till detta datum. De närmare bestämmelserna för ökningen av kvoterna skall vara identiska med bestämmelserna i artikel 36.
Om importen under två år i rad har utgjort mindre än 90 % av den öppna årskvoten skall Hellenska republiken upphäva de gällande kvantitativa importrestriktionerna, förutsatt att varan i fråga har liberaliserats gentemot de nuvarande medlemsstaterna.
2. Fram till och med den 31 december 1985 skall Hellenska republiken gentemot tredje land inte liberalisera varor som ännu inte liberaliserats gentemot den nuvarande gemenskapen, eller ge tredje land några andra fördelar i förhållande till den nuvarande gemenskapen vad beträffar de fastställda kvoterna för dessa varor. Hellenska republiken skall inte gentemot de statshandelsländer som anges i förordningarna (EEG) nr 109/70 och (EEG) nr 2532/78 liberalisera varor som ännu inte liberaliserats gentemot den nuvarande gemenskapen eller länder som omfattas av förordning (EEG) nr l439f74, eller ge dessa statshandelsländer några andra fördelar gentemot den nuvarande gemenskapen eller länder som omfattas av förordning (EEG) nr 1439/74 vad beträffar de fastställda kvoterna för dessa varor.
3. Fram till och med den 31 december 1985 skall Hellenska republiken gentemot tredje land behålla kvantitativa restriktioner i form av kvoter för de varor som räknas upp i bilaga VI och inte liberaliserats av den nuvarande gemenskapen och som Hellenska republiken ännu inte har liberaliserat gentemot gemenskapen. De kvoter som gäller för 1981 för länder som omfattas av förordning (EEG) nr 1439/74, finns fastställda i den nämnda bilagan bortsett från de som anges i artikel 120 och de statshandelsländer som anges i förordningarna (EEG) nr 109/70 och (EEG) nr 2532/78.
Eventuella ändringar av dessa kvoter skall endast göras i överensstämmelse med gemenskapens förfaranden.
Prop. 1994/95:19
59
Bilaga 25
Artikel 116
Hellenska republiken skall gentemot tredje land upphäva det system som gäller vid anslutningen för importgarantier och kontantbetalningar enligt samma tidsplan och på samma villkor som fastställs i artikel 38 för de nuvarande medlemsstaterna.
Artikel 117
1. Från och med den 1 januari 1981 skall Hellenska republiken tillämpa gemenskapens generella preferenssystem för varor som inte finns uppräknade i bilaga 11 till Romfördraget. Vad gäller de varor som finns uppräknade i bilaga VII skall Hellenska republiken dock gradvis till och med den 31 december 1985 anpassa sina tullsatser till satserna i det generella preferenssystemet. Tidsplanen för denna anpassning skall vara samma som anges i artikel 31.
2. Beträffande varor som finns uppräknade i bilaga 11 till Romfördraget skall de fastställda eller beräknade preferenssatserna tillämpas på de tullsatser som faktiskt tas upp av Hellenska republiken gentemot tredje land enligt artikel 64.
Import till Grekland från tredje land får inte i något fall ske till mer fördelaktiga tullsatser än de som tillämpas vid import av varor från den nuvarande gemenskapen.
KAPITEL 2
Gemenskapernas avtal med vissa tredje länder
Artikel 118
1. Från och med den 1 januari 1981 skall Hellenska republiken tillämpa bestämmelserna i de avtal som avses i artikel 120.
Övergångsbestämmelser och anpassningar skall vara föremål för protokoll som sluts med avtalsslutande tredje land och skall medfölja som bilaga till dessa avtal.
2. Dessa övergångsbestämmelser, som skall ta hänsyn till motsvarande bestänunelser inom gemenskapen och inte kan ha längre varaktighet än dessa. skall syfta till att garantera att gemenskapen tillämpar en gemensam ordning i Sina förbindelser med varje avtalsslutande tredje land och att medlemsstaterna har enhetliga rättigheter och förpliktelser.
Prop. 1994/95:19
60
Bilaga 25
3. Dessa övergångsbestämmelser, som skall tillämpas på de länder som anges i artikel 120. skall inte på något område medföra att Hellenska republiken ger dessa länder en mer gynnsam behandling än den som gäller för den nuvarande gemenskapen.
Framför allt skall alla varor som omfattas av övergångsbestämmelser i form av kvantitativa restriktioner som tillämpas på den nuvarande gemenskapen. omfattas av sådana bestämmelser gentemot alla de länder som anges i artikel 120 under motsvarande tidsperiod.
4. Dessa övergångsbestämmelser. som tillämpas på de länder som anges i artikel 120, skall inte medföra att Hellenska republiken ger dessa länder en mindre gynnsam behandling än den som gäller för annat tredje land. Framför allt kan inte övergångsbestämmelser i form av kvantitativa restriktioner tillämpas mot de länder som anges i artikel 120 beträffande varor som kommer att vara befriade från sådana restriktioner när de importeras till Grekland från annat tredje land.
Artikel 1 19
Om de protokoll som avses i artikel 1181, på grund av omständigheter utanför gemenskapens eller Hellenska republikens kontroll, inte sluts före den 1 januari 1981, skall gemenskapen vidta nödvändiga åtgärder för att avhjälpa denna situation vid anslutningen.
Under alla förhållanden skall behandlingen som mest gynnad nation tillämpas från och med den 1 januari 1981 av Hellenska republiken mot de länder som anges i artikel 120.
Artikel [20
Artiklarna 118 och 119 skall tillämpas på de avtal som ingåtts med Algeriet. Cypern, Egypten. Finland, Island, Israel, Jordanien. Libanon, Malta, Marocko, Norge, Portugal, Schweiz, Spanien. Sverige, Syrien. Tunisien. Turkiet och Österrike.
Artiklarna 118 och 119 skall också tillämpas på de avtal som gemenskapen ingår med annat tredje land i medelhavsområdet före denna akts ikraftträdande.
Prop. 1994/95:19
61
Bilaga 25
KAPITEL 3 Förbindelsema med staterna i Afrika, Karibien och Stilla havet Artikel 12)
Den ordning som följer av Lomé-konventionen om samarbete mellan AKS—staterna och EG samt av avtalet om varor inom Europeiska kol- och stålgemenskapen, undertecknat den 28 februari 1975, skall inte tillämpas på förhållandet mellan Hellenska republiken och staterna i Afrika, Karibien och Stilla havet, med undantag för protokoll 3 om socker.
Artikel 122
Artiklarna 118 och 119 skall tillämpas på alla nya avtal som gemenskapen ingår med staterna i Afrika, Karibien och Stilla havet före denna akts ikraftträdande.
KAPITEL 4
Textilier
Artikel 123
1. Från och med den 1 januari 1981 skall Hellenska republiken tillämpa ordningen av den 20 december 1973 om internationell handel med textilier liksom de bilaterala avtal som gemenskapen ingått enligt denna ordning. Protokoll om anpassning av dessa avtal skall förhandlas fram av gemenskapen med tredje land som är part i avtalen, i syfte att fastställa en frivillig begränsning av export till Grekland i fråga om varor och ursprungsländer för vilka det gäller exportbegränsningar till'gemenskapen.
2. Om dessa protokoll inte slutits den 1 januari 1981, skall gemenskapen vidta åtgärder för att avhjälpa denna situation genom nödvändiga övergångs-arrangemang för att garantera att gemenskapen genomför avtalen.
Prop. 1994/95: 19
62
Bilaga 25
AVDELNING VI FINANSIELLA BESTÄMMELSER Artikel [24
Beslutet av den 21 april 1970 om ersättande av finansiella bidrag från medlemsstaterna med gemenskapens egna resurser, hädanefter kallat "beslutet av den 21 april 1970". skall tillämpas enligt de bestämmelser som anges i artiklarna 125—127.
Artikel [25
De inkomster som betecknas "jordbruksavgifter", och som behandlas i artikel 2 a i beslutet av den 21 april 1970. skall också omfatta inkomster dels från alla slags utjämningsbelopp som tas upp vid import som anges i artiklarna 43. 61 och 75. dels från de fasta komponenter som tillämpas i handeln mellan den nuvarande gemenskapen och Grekland samt i handeln mellan Grekland och tredje land enligt artikel 66.
Artikel [26
De inkomster som betecknas "tullar". och behandlas i artikel 2 b i beslutet av den 21 april 1970, skall fram till och med den 31 december 1985 också omfatta tullar som beräknas som om Hellenska republiken. från och med anslumingen, i handeln med tredje land tillämpade tullsatsema enligt Gemensamma tulltaxan och de reducerade tullsatsema enligt varje slags tullpreferens som tillämpas av gemenskapen.
Hellenska republiken skall göra en månatlig beräkning av dessa tullar på basis av tulldeklarationema från en månad, varefter det resulterande beloppet skall tillställas kommissionen senast den 20:e dagen i den andra månaden efter denna månad.
Från och med den I januari 1986 skall summan av alla infordrade tullar erläggas i sin helhet.
Artikel 12 7
Beloppet av de tullar som konstateras som egna intäkter från mervärdesskatt eller från finansiella bidrag baserade på bruttonationalprodukten med stöd av artikel 4.1- 4.5 i beslutet av den 21 april 1970, skall erläggas i sin helhet från och med den 1 januari 1981.
Prop. 1994/95:19
63
Gemenskapen skall dock, under loppet- av den månad som följer efter den Prop. 1994/95: 19 månad då kommissionen har fått detta belopp till sitt förfogande, Bilaga 25 återbetala en andel av detta belopp till Hellenska republiken enligt
följande riktlinjer:
— 70 % år 1981,
— 50 % år 1982.
—— 30 % år 1983,
—-— 20 % år 1984.
—— 10 % år1985.
64
Bilaga 25
AVDELNING VII ÖVRIGA BESTÄMMELSER
Artikel 128
De rättsakter som är förtecknade i bilaga VIII till denna akt skall tillämpas för Hellenska republiken på de villkor som fastställs i den bilagan.
A rtikel 129
1. Fram till och med den 31 december 1985 kan företag i den grekiska järn- och stålbranschen tillämpa ett system baserat på flera paritetspunkter.
2. Fram till och med den 31 december 1985 får de priser som debiteras av företag i de nuvarande medlemsstaterna vid försäljning av jäm- och stålprodukter på den grekiska marknaden, omräknade till motsvarande värde för den plats som har valts för upprättandet av deras prislista. inte vara lägre än priserna i denna lista för liknande transaktioner. utom när kommissionen i samförstånd med den grekiska regeringen tillåter detta. dock utan att detta påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artikel 60.2 b sista stycket i Parisfördraget. Företag i de nuvarande medlemsstaterna bibehåller rätten att tillnärma sina priser fritt destinationsorten i Grekland till de priser som tredje land tillämpar där för samma produkter.
Bestämmelserna i första stycket skall endast beröra tillnärmningen av prislistorna för producenterna i de nuvarande medlemsstaterna och Grekland för varor som verkligen produceras i Grekland den 1 januari 1981. Denna dag kommer en lista med dessa produkter att offentliggöras av kommissionen.
Artikel 130
1. Fram till den 31 december 1985 kan Hellenska republiken i händelse av allvarliga svårigheter som kan antas bli bestående inom någon sektor, eller av ekonomin på ett visst område, ansöka om tillstånd att vidta skyddsåtgärder för att återställa jämvikten och anpassa den berörda sektorn till den gemensamma marknadens ekonomi.
Under samma förhållanden kan en nuvarande medlemsstat ansöka om tillstånd att vidta skyddsåtgärder mot Hellenska republiken.
Prop. 1994/95: 19
65
Bilaga 25
Denna bestämmelse skall tillämpas fram till och med den 31 december 1987 för varor eller sektorer för vilka denna akt under en övergångsperiod medger undantagsbestämmelser av motsvarande varaktighet.
2. På begäran av den berörda staten skall kommissionen omgående i särskild ordning fastställa vilka skyddsåtgärder den anser nödvändiga och samtidigt precisera villkoren för och den närmare utformningen av dessa.
I händelse av allvarliga ekonomiska svårigheter skall kommissionen handla inom fem arbetsdagar. De sålunda beslutade åtgärderna skall vara tillämpliga genast.
Om handeln mellan den nuvarande gemenskapen och Grekland orsakar eller hotar att orsaka allvarliga störningar på marknaden inom jordbrukssektorn i en medlemsstat, skall kommissionen på begäran av en medlemsstat besluta om lämpliga åtgärder senast 24 timmar efter mottagandet av en sådan begäran. De sålunda beslutade åtgärderna skall vara tillämpliga genast och ta hänsyn till alla berörda parters intressen och särskilt till transportproblemen.
3. De åtgärder som tillåts med stöd av punkt 2 kan innebära avvikelser från bestämmelserna i Romfördraget och i denna akt i den utsträckning och under de perioder som är strikt nödvändiga för att uppnå de mål som anges i punkt 1. Företräde skall då ges åt sådana åtgärder som stör den gemensamma marknadens funktion minst.
Artikel 13 1
1. Om kommissionen. före utgången av de tidsfrister för ansökan om övergångsåtgärder som fastställs i denna akt, vid en ansökan från en medlemsstat eller någon annan berörd part, fastslår att det förekommer dumpning mellan den nuvarande gemenskapen och Grekland. skall den rikta rekommendationer till den eller de personer som bedriver sådan dumpning, i syfte att stoppa den.
Om denna dumpning fortsätter, skall kommissionen bemyndiga den förfördelade medlemsstaten eller de förfördelade medlemsstaterna att vidta skydds-åtgärder, vilkas villkor och närmare utformning kommissionen skall fastställa.
2. Vid tillämpningen av denna artikel på de varor som räknas upp i bilaga II till Romfördraget. skall kommissionen utvärdera alla relevanta faktorer, särskilt den prisnivå vid vilken dessa varor importeras till den berörda marknaden från annat håll. med hänsyn till Romfördragets bestämmelser om jordbruk. särskilt artikel 39.
Prop. 1994/95: 19
66
Bilaga 25
DEL FEM
GENOMFÖRANDEBESTÄMMELSER TILL DENNA AKT AVDELNING I
UPPRÄTTANDE AV INSTITUTIONERNA
Artikel 132
Europaparlamentet skall sammanträda senast en månad efter Hellenska republikens ansluming. Parlamentet skall göra de ändringar av sin arbetsordning som nödvändiggjorts av anslutningen.
Artikel 133
l. Ordförandeposten i rådet skall från och med Hellenska republikens anslutning innehas av den rådsmedlem som i överensstämmelse med artikel 2 i det ursprungliga Fördraget om upprättande av ett gemensamt råd och en gemensam kommission för Europeiska gemenskaperna skall inneha ordförande-posten. Vid utgången av denna mandatperiod skall ordförandeposten därefter innehas av medlemsstaterna enligt den turordning som fastställs i ovannämnda artikel i dess lydelse enligt artikel 11.
2. Rådet skall göra de ändringar av sin arbetsordning som nödvändiggjorts av Hellenska republikens ansluming.
Artikel [34
l. Ordföranden, vice ordföranden och ledamöterna i kommissionen skall utnämnas vid Hellenska republikens anslutning. Kommissionen skall träda i funktion den femte dagen efter utnämningen av dess ledamöter. Samtidigt skall mandatet för de sittande ledamöterna vid tidpunkten för anslutningen upphöra.
2. Komnrissionen skall göra de ändringar av sin arbetsordning som nödvändiggjorts av Hellenska republikens ansluming.
Artikel 135
1. Vid Hellenska republikens anslutning skall en ny domare utses till domstolen.
Prop. 1994/95: 19
67
Bilaga 25
2. Mandattiden för denna domare skall löpa ut den 6 oktober 1985.
3. Domstolen Skall göra de ändringar av sina rättegångsregler som nödvändiggjorts av Hellenska republikens anslutning. De ändrade rättegångsreglema skall föreläggas rådet för enhälligt godkännande.
4. Vid behandling av mål som förelagts domstolen före den 1 januari 1981 och för vilka muntliga förhandlingar inletts före detta datum skall domstolen och domstolsavdelningama ha samma sammansättning som före Hellenska republikens anslutning. och de rättegångsregler som var i kraft den 31 december 1980 skall tillämpas.
A rtikel 136
1. Vid Hellenska republikens anslutning skall Ekonomiska och sociala kommittén utökas med 12 medlemmar som representerar de olika grupperna inom det ekonomiska och sociala livet i Grekland. De nyutsedda medlemmarnas mandattid skall löpa ut samtidigt som mandattiden för de medlemmar som tjänstgör vid tidpunkten för anslutningen.
Artikel 13 7
Vid Hellenska republikens anslutning skall revisionsrätten utökas med en ledamot. Den nyutsedda ledamotens mandattid skall löpa ut samtidigt som mandattiden för de ledamöter som tjänstgör vid tidpunkten för anslumingen.
A rtikel 138
Vid Hellenska republikens anslutning skall rådgivande kommittén för Europeiska kol- och stålgemenskapen utökas med tre medlemmar. De nyutsedda medlemmarnas mandattid skall löpa ut samtidigt som mandattiden för de medlemmar som tjänstgör vid tidpunkten för anslutningen.
A rtikel 139
Vid Hellenska republikens anslutning skall Vetenskapliga och tekniska kommittén utökas med en medlem. Den nyutsedda medlemmens mandattid skall löpa ut samtidigt som mandattiden för de medlemmar som tjänstgör vid tidpunkten för anslutningen.
Prop. 1994/95:19
68
Bilaga 25
A rtikel 140
Vid Hellenska republikens anslutning skall Monetära kommittén utökas med medlemmar som representerar den nya medlemsstaten. De nyutsedda medlemmarnas mandattid skall löpa ut samtidigt som mandattiden för de medlemmar som tjänstgör vid tidpunkten för anslumingen.
Artikel [41
Sådana ändringar av de kommittéregler som fastställts i de ursprungliga fördragen och av kommittéemas arbetsordningar som nödvändiggjorts av Hellenska republikens anslutning skall göras snarast möjligt efter anslutningen.
Artikel [42
l. Mandattiderna för de nya medlemmarna i de kommittéer som frnns uppräknade i bilaga IX skall löpa ut samtidigt som mandattiden för de medlemmar som tjänstgör vid tidpunkten för anslumingen.
2. Vid anslutningen skall medlemskapet i de kommittéer som räknas upp i bilaga X förnyas fullständigt.
AVDELNING II
TILLÄMPNING AV INSTITUTIONERNAS RÄTTSAKTER
A rtikel 1 4 3
Från och med anslumingen skall de direktiv och beslut som avses i artikel 189 i Romfördraget och artikel 161 i Euratom-fördraget samt de rekommendationer och beslut som avses i artikel 14 i Parisfördraget betraktas som riktade till Hellenska republiken och meddelade denna i den utsträckning dessa direktiv, rekommendationer och beslut har meddelats alla nuvarande medlemsstater.
Artikel 144 Tillämpningen i Grekland av de rättsakter som är förtecknade i bilaga XI till denna akt skall skjutas upp till de tidpunkter som anges i den förteckningen.
Prop. 1994/95: 19
69
Bilaga 25
Artikel 145
Hellenska republiken skall genomföra de åtgärder som är nödvändiga för att den från och med anslutningsdagen skall kunna följa de direktiv och beslut som avses i artikel 189 i Romfördraget coh artikel 161 i Euratom- fördraget och de rekommendationer och beslut som avses i artikel 14 i Parisfördraget. såvida inte en tidsfrist är angiven i bilaga XH eller i någon annan bestämmelse i denna akt.
Artikel 146
1. Ändringar av gemenskapsinstitutionemas rättsakter som inte finns upptagna i denna akt eller dess bilagor, och som införts av institutionerna före Hellenska republikens anslutning enligt det förfarande som anges i punkt 2 för att anpassa dessa rättsakter till bestämmelserna i denna akt. särskilt bestämmelserna i del fyra, skall träda i kraft från och med anslumingen.
2. Rådet, som beslutar med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen. eller kommissionen, beroende på vilken av institutionerna som antagit de ursprungliga rättsaktema. skall i detta syfte upprätta de nödvändiga texterna.
Artikel 147
Texter till gemenskapsinstitutionernas rättsakter som antagits före Hellenska republikens anslutning som upprättats av rådet eller kommissionen på grekiska skall från och med anslutningen vara autentiska på samma villkor som texter som upprättats på något av de nuvarande sex språken. De skall offentliggöras i Europeiska gemenskapernas officiella tidning om texterna på de nuvarande Språken har offentliggjorts på detta sätt.
Artikel 148
Avtal. beslut och samordnade förfaranden som är i kraft vid Hellenska republikens anslutning och som genom anslutningen faller inom ramen för artikel 65 i Parisfördraget måste anmälas till kommissionen inom tre månader efter anslutningen. Endast avtal och beslut som har anmälts skall tillfälligt förbli i kraft till dess att beslut har fattats av kommissionen.
A rtikel 149
Hellenska republiken skall enligt artikel 33 i Euratom—fördraget inom tre månader efter anslumingen underrätta kommissionen om de bestämmelser som föreskrivs genom lagar och andra författningar och som på Hellenska republikens territorium syftar till att garantera befolkningens och arbetstagarnas hälso-skydd mot de faror som uppstår till följd av joniserad strålning.
Prop. 1994/95: 19
70
Bilaga 25
AVDELNING III
SLUTBESTÄMMELSER
Artikel [50
Bilagorna I—XII och protokollen 1—7 som bifogas denna akt skall utgöra en integrerad del av akten.
Artikel 151
Franska republikens regering skall överlämna en bestyrkt kopia av Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen och de fördrag som ändrar i detta fördrag till Hellenska republikens regering.
Artikel 152
Italienska republikens regering skall till Hellenska republikens regering överlämna en bestyrkt kopia på danska, engelska, franska, irländska, italienska. nederländska och tyska av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergi-gemenskapen och de fördrag som ändrar eller kompletterar dessa fördrag, däribland Fördraget om anslutning till Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen för Konungariket Danmark. Irland och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland.
Texterna i dessa fördrag, upprättade på grekiska, skall bifogas denna akt. Dessa texter skall vara autentiska på samma villkor som texterna i de fördrag som omnämns i första stycket. som är upprättade på de nuvarande språken.
Artikel [53
En bestyrkt kopia av de internationella avtal som deponerats hos Europeiska gemenskapernas råds generalsekretariat skall överlämnas till Hellenska republikens regering av generalsekreteraren.
Prop. 1994/95:19
71
BILAGOR Prop. 1994/95:19
Bilaga 25 Bilaga I
Förteckning som avses i artikel 21 i Anslutningsakten
1. TULLAGSTIFTNING
1. Rådets förordning (EEG) nr 1496/68 av den 27 september 1968 (EGT nr L 238, 28.9.1968, s. 1) i dess lydelse enligt Anslutningsakten 1972 (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14).
Artikel 1 skall ersättas med följande:
"Gemenskapens tullterritorium skall omfatta följande territorier:
— Belgien.
— Danmark, förutom Färöarna.
— De tyska territorier där Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen tillämpas, förutom ön Helgoland och området Biisingen (Fördrag av den 23 november 1964 mellan Västtyskland och Schweiz).
— Grekland.
— Frankrike, förutom de utomeuropeiska tenitoriema.
—— Irland.
— Italien, med undantag av kommunerna Livigno och Campione d'Italia samt den italienska delen av Luganosjön mellan stranden och den politiska gränsen för området mellan Ponte Tresa och Porto Ceresio.
—— Luxemburg.
— Nederländerna. förutom de utomeuropeiska tenitoriema.
— Storbritannien och Nordirland och Kanalöarna och ön Man."
72
Bilaga 25
2. Rådets direktiv 68/312/EEG av den 30 juli 1968 (EGT nr L 194, 6.8.1968, s. 13) i dess lydelse enligt Anslutningsakten 1972 (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14). '
Följande skall läggas till i bilagan: "Grekland
— XQPOI I'IPOZQPINHZ ENAI'IOOEZEQZ (Tekawuxrcog Kmötb, apopa 22. 23 Kw. 67).
3. Komnrissionens förordning (EEG) nr 2945f76 av den 26 november 1976 (EGT nr L 335, 4.12.1976. s. 1).
I artikel 3.1 b andra stycket, efter den nederländska texten, skall följande läggas till:
EMHOPEYMATA YI'IOKEIMENA ETO EYEPI'ETI-[MA TOY KAGEZTETOZ TQN ETIANEIZAFOMENQN KAT E(DAPMOFHN TOY APGPOY 2 HAP. 2 TOY KANONIZMOY
754/76 THE EOK.
I artikel 7.2, efter den nederländska texten, skall följande läggas till:
AEN ETYXAN EI'IIAOTHZEQN H AAAQN XOPHFHZEQN KATA THN AEAFQFH.
[ artikel 7.3, efter den första nederländska texten, skall följande läggas till:
EfllAOTl—IZElZ KAI AAAEZ XOPHTHZEIE KATA TI-IN EEAFQFH EHEETPAÖHZAN FIA . . . . (nooomg).
Efter den andra nederländska texten, skall följande läggas till:
AI'IOAEIKTIKO HAHPQMHZ EI'IIAOTHEEQN H AAAQN XOPHFHZEQN KATA THN EEAFQFH AKYPQMENO FIA . . .
(nooomq). I artikel 13.1 skall "[g]" läggas till efter "duplicaat".
4. Rådets direktiv 76/308/EEG av den 15 mars 1976 (EGT nr L 73, 19.3.1976. s.- 18).
I artikel 22.2 skall "fyrtioen" ersättas med "fyrtiofem".
9 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 19. De15
Prop. 1994/95: 19
73
Bilaga 25
5. Rådets förordning (EEG) nr 1798/75 av den 10 juli 1975 (EGT nr L 184, 15.7.1975, s. 1).
I artikel 9.2 skall "fyrtioen ersättas med "fyrtiofem".
6. Rådets förordning (EEG) nr 802/68 av den 27 juni 1968 (EGT nr L 148. 28.6.1968, s. 1)
i dess lydelse enligt
— Förordning (EEG) nr 1318/71 av den 21 juni 1971 (EGan L 139, 25.6.1971, s. 6).
— Anslutningsakten 1972 (EGT nr L 73, 27.3.1972. s. 14). I artikel 14.2 skall "fyrtioen ersättas med "fyrtiofem".
7. Kommissionens förordning (EEG) nr 3184/74 av den 6 december 1974 (EGT nr L 344, 23.12.1974. s. 1).
I artikel 29.2 andra stycket Skall EKAOOEN EK TQN YZTEPQN läggas till efter "UDSTEDT EFTERFCLGENDE".
I artikel 30 första stycket skall ANTIFPACDO läggas till efter "DUPLICATE".
I artikel 36.2 andra stycket skall Ankoooteotrevn ötuötxaotot läggas till efter "Vereenvoudige procedure".
8. Rådets förordning (EEG) nr 528/79 av den 19 mars 1979 (EGT nr L 71, 22.3.1979. s. 2).
I artikel 3 skall följande läggas till efter "UNDTAGELSEBESTEMMELSER FOR TEKSTILSTOF":
EEAIPEZH FIA TA YCDANTIYPT'IKA
9. Rådets beslut 76/568/EEG av den 29 juni 1976 (EGT nr L 176, 1.7.1976, s. 8).
I artikel 18.2 andra stycket i bilaga 2 skall EKAOOEN EK TQN — YZTEPQN läggas till efter "UDSTEDT EFTERFOLGENDE".
I artikel l9,i bilaga 2 skall ANTIFPAQO läggas till efter "DUPLICATE".
10. Rådets direktiv 69/73/EEG av den 4 mars 1969 (EGT nr L 58, 8.3.1969. s. 1)
Prop. 1994/95: 19
74
Bilaga 25
i dess lydelse enligt
— Direktiv 72/242/EEG av den 27 juni 1972 (EGT nr L 151, 5.7.1972, S. 16).
— Anslutningsakten 1972 (EGT nr L 73. 27.3.1972, s. 14). I artikel 28.2 skall "fyrtioen ersättas med "fyrtiofem".
11. Kommissionens direktiv 73/95/EEG av den 26 mars 1973 (EGT nr L 120. 7.5.1973, s. 17)
i dess lydelse enligt direktiv 75/681/EEG av den 23 september 1975 (EGT nr L 301. 20.11.1975, s. 1).
I artikel 2 skall emporeumata E. 1 läggas till efter "AV-goederen".
I anmärkning B 14 i bilagan skall "DR för grekiska drakmer" läggas till efter "£ för pund sterling".
12. Kommissionens direktiv 76/447/EEG av den 4 maj 1976 (EGT nr L 121. 8.5.1976, s. 52)
i dess lydelse enligt direktiv 78/765/EEG av den 7 september 1978 (EGT nr L 257. 20.9.1978, s. 7).
I artikel 6.2 skall Avttypoupo läggas till.
I anmärkning B 18 i bilagan skall "DR för grekiska drakmer" läggas till.
13. Rådets direktiv 69/74/EEG av den 4 mars 1969 (EGT nr L 58, 8.3.1969, s. 7)
i dess lydelse enligt — Anslutningsakten 1972 (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14).
— Direktiv 76/634/EEG av den 22 juli 1976 (EGT nr L 223, 16.8.1976, s. 17).
Följande skall läggas till i bilagan: "9. Grekland
— AHMOZIE): AIIOGHKEZ (Telwwoucog Ktuötå, Iced). ET)
Prop. 1994/95: 19
75
Bilaga 25
— IAIQTIKEZ AI'IOGHKE): (Tekwwakog kwötå. Iraqi. ET)
— FENIKEZ Al'IOGHKEZ (Tektothtcog Kwötå, KECI). ET). 14. Rådets direktiv 69/75/EEG av den 4 mars 1969 (EGT nr L 58, 8.3.1969, s. 11) i dess lydelse enligt -— Anslutningsakten 1972 (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14).
—— Direktiv 76/634/EEG av den 22 juli 1976 (EGT nr L 223, 16.8.1976, s. 17).
Följande skall läggas till i bilagan: "8. Grekland
— EAEYOEPA ZDNH HEIPAIQZ (Telwwarcog Kwötå, Iced). ZT Kat AN 1559/1950).
— EAEYOEPA le-l OEEZAAONIKHZ (Tekwvroucog Kmötå, Iceq). XT kon N 390/1914).
15. Rådets förordning (EEG) nr 803/68 av den 27 juni 1968 (EGT nr L 148. 28.6.1968, s. 6)
i dess lydelse enligt —— Anslutningsakten 1972 (EGT nr L 73. 27.3.1972. s. 14).
— Förordning (EEG) nr 338/75 av den 10 februari 1975 (EGT nr L 39. 13.2.1975. s. 5).
—— Förordning (EEG) nr 1028/75 av den 14 april 1975 (EGT nr L 102. 22.4.1975, s. 1).
_- Förordning (EEG) nr l735/75_av den 24 juni 1975 (EGT nr L 183. 14.7.1975, s. 1).
' I artikel 17.2 skall "fyrtioett" ersättas med "fyrtiofem".
16. Kommissionens förordning (EEG) nr 1570f70 av den 3 augusti 1970 (EGT nr L 171, 4.8.1970. s. 10).
Prop. 1994/95: 19
76
Bilaga 25
i dess lydelse enligt
— Förordning (EEG) nr 2465/70 av den 4 december 1970 (EGT nr L 264, 5.12.1970. s. 25).
—— Förordning (EEG) nr 1659/71 av den 28 juli 1971 (EGT nr L 172,
31.7.1971, s. 13). —— Anslutningsakten 1972 (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14).
—— Förordning (EEG) nr 1937/74 av den 24 juli 1974 (EGT nr L 203, 25.7.1974, s. 25).
—— Förordning (EEG) nr 1490/75 av den 11 juni 1975 (EGT nr L 151, 12.6.1975, s. 7).
—— Förordning (EEG) nr 223/78 av den 2 februari 1978 (EGT nr L 32, 3.2.1978. s. 7).
Artikel 1 b skall ersättas med följande: "b) marknadscentrum: ett av följande centrum: — För Västtyskland: Köln. Frankfurt, Hamburg och Mönchen. — För Danmark: Köpenhamn.
— För Frankrike: Dieppe, Le Havre, Marseille, Paris (Rungis). Perpignan och Rouen.
— För Irland: Dublin. — För Italien: Milano. — För Nederländerna: Rotterdam. — För Storbritannien: London. Liverpool, Hull och Glasgow. — För BLEU: Antwerpen och Bryssel. — För Grekland: Aten och Saloniki." Artikel 4.2 skall ersättas med följande: "2. Det genomsnittliga priset fritt gemenskapens gräns, icke
förtullat. skall beräknas på grundval av bruttoförsäljningsintäktema från handeln mellan importörer och grossister. Vad gäller
Prop. 1994/95: 19
77
marknadscentrumen i Paris (Rungis) och Milano skall dock Prop. 1994/95:19 bruttointäkterna vara de som noteras i det försäljningsled, i vilket Bilaga 25 dessa varor vanligen säljs vid dessa centrum.
Det på detta vis framräknade beloppet skall minskas med
— en interventionsmarginal på 15 % för marknadscentrumen i Paris (Rungis) och Milano och 6 % för övriga marknadscentrum,
—— transportkostnader inom tullområdet,
— ett standardbelopp på respektive 125 BF. 22 Dkr. 8,50 DM, 18 Fr, 3 000 lire. 8,60 Fl. 2 pund, 150 Dr (efter vilket som är tillämpligt) som representerar samtliga övriga kosmader som inte är inkluderade i tullvärdet.
— tullavgifter och andra avgifter som inte är inkluderade i tullvärdet."
17. Kommissionens förordning (EEG) nr 1641/75 av den 27 juni 1975 (EGT nr L 165, 28.6.1975. s. 45)
i dess lydelse enligt förordning (EEG) nr 224/78 av den 2 februari 1978 (EGT nr L 32. 3.2.1978. s. 10).
Artikel 1 b skall ersättas med följande: "b) marknadscentrum: ett av följande centrum: — För Tyskland: Frankfurt. Hamburg eller Mönchen, —— För Danmark: Köpenhamn.
— För Frankrike: Dieppe. Le Havre. Marseilles. Paris (Rungis). Perpignan eller Rouen.
— För Irland: Dublin.
—— För Italien: Milano,
— För Nederländerna: Rotterdam.
— För Storbritannien: London eller Liverpool. —— För BLEU: Antwerpen,
78 — För Grekland: Aten och Saloniki."
Bilaga 25
Artikel 4.2 skall ersättas med följande:
"2. Det genomsnittliga priset fritt gemenskapens gräns. icke förtullat, skall beräknas på grundval av bruttoförsäljningsintäkterna från handeln mellan importörer och grossister. Vad gäller marknadscentrumeti Paris (Rungis) skall dock bruttointäkterna vara de som noteras i det försäljningsled, i vilket dessa varor vanligen säljs vid dessa centrum.
Det på detta vis framräknade beloppet skall minskas med
— en interventionsmarginal på 15 % för marknadscentrumen i Paris (Rungis) och 6 % för övriga marknadscentrum,
— transportkostnader inom tullområdet,
— ett standardbelopp på respektive 125 BF, 22 Dkr. 8,50 DM, 18 Fr, 3 000 lire, 8,60 F1, 2 pund, 150 Dr som representerar samtliga övriga kostnader som inte är inkluderade i tullvärdet,
— tullavgifter och andra avgifter som inte är inkluderade i tullvärdet."
18. Kommissionens förordning (EEG) nr 375/69 av den 27 februari 1969 (EGT nr L 52, 3.3.1969, s.l)
i dess lydelse enligt förordning (EEG) nr 2530/77 av den 17 november 1977 (EGT nr L 294, 18.1..1977. s. 9):
Artikel 5 första strecksatsen skall ersättas med följande:
"— om värdet av de importerade varorna i en försändelse inte överskrider respektive 45 000 Bfrs, 7 500 Dkr. 3 000 DM, 6 000 fr. 1 000 000 lit. 3 000 F1, £ 750, 50 000 DR, under förutsättning att dessa inte utgör en del av en försändelse eller en försändelse av flera från en avsändare till samma mottagare."
19. Rådets förordning (EEG) nr 97/69 av den 16 januari 1969 (EGT nr L 14, 21.1.1969, s. 1)
i dess lydelse enligt — Anslutningsakten 1972 (EGT nr L 73, 27.3.1972. s. 14).
— Förordning (EEG) nr 280/77 av den 8 februari 1977 (EGT nr L 40, 11.2.1977, s. 1).
Prop. 1994/95:19
79
Bilaga 25
I artikel 3.2 skall "fyrtioen" ersättas med "fyrtiofem".
20. Kommissionens förordning (EEG) nr 1062/69 av den 6 juni 1969 (EGT nr L 141. 12.6.1969, s. 31)
i dess lydelse enligt Anslutningsakten 1972 (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14).
I bilagan skall texten i formuläret till intyget vars utformning antogs av kommissionen ersättas enligt följande:
"CERTIFICAT/BESC HEINIGUNG/CERTIFICATO/CERTIFICAAT/C ERTIFICATE/ CERTIFKAT/IIIZTOIIOIHTIKO
No/N r./N ./N o/ariJ .
pour les preparations dites "fondues" présentées en emballages immédiats d'un contenu net inférieur ou égal ä 1 kilogramrne
fiir ..Käsefondue" genannte Zubereitungen in unmittelbaren UmsclieBungen mit einem Gewicht des Inhalts von 1 kg oder weniger
per le preparazioni dette "fondute" presentate in imballaggi immediati di un contenuto netto inferiore o uguale & 1 kg
voor de preparaten .fondues" genaamd, in onmiddellijke verpakking, met een netto-inhoud van 1 kg of minder
for preparations known as "cheese fondues" put up in immediate packings of a net capacity of one kilogram or less
for tilberedte produkter betegnet "oste-fondue" i engangsemballage med et nettoindhold på mindre end eller lig med 1 kg
yta tet nupaokeuaottata otto mv ovottorota ((Temyuevm topor» napooowCotreva ce apeoeg O'DO'KE'UCIOIEQ tcaödtpoo neptexottevoo Kortmtepoo 11 1001) rtpog 1 Icy
'L'autorité competente / Die zuständige Stelle / L'autoritå competente / De bevoegde autoriteit/ The competent authority / Vedkommende myndighet / H apnoötoc orpxn
certifié que le lot de
bescheinigt, daB die Sendung von
Prop. 1994/95: 19
80
Bilaga 25
certifica che la partitta di
bevestigt dat de partij van
certifies that the parcel of
bekrtefter, at sendingen på
pistopoiei oti h apostolh
kilogrammes de produit faisant l'objet de la facture no du Kilogramm, ftir welche die Rechnung Nr. vom chilogramrni de prodotto. oggetto della fattura n. del kilogram van het produkt, waarvoor factuur nr. van kilograms of product covered by invoice No of kilogram af produktet, omhandlet i faktura nr. af
XtÄIOYpaLLLLwV nporoqu. rteptkanpavopevoo om TtttOÄO'YtO aptit. ..... tng
delivrée par / ausgestellt wurde durch / emessa da / afgegeven door / issued by / udstedt af / etcöoöev Ottto: ........................
pays d'origine/Ursprungsland/paese d'origine/land van oorsprong/country of origin/oprindelsesland/xmpa Korttxywyng: ....................
pays de destination/Bestimmungsland/paese destinatario/land van bestemming/country of destination/bestemmelsesland/ x(nptx npooptottoo:
répond aux carectéristiques suivantes: folgende Merkmale aufweist: risponde alle seguenti caratteristiche: de volgende kenmerken vertoont: has the following characteristics: svarer til folgende karakteristika: avtartorcprvetoct O'TCX oucokooöa xapatctnptottktx:
Prop. 1994/95: 19
81
Bilaga 25
Ce produit a une teneur en pids en matieres grasses provenant du lait égale ou supérieure a 12 % et inférieure å 18 %.
Diese Erzeugnis hat einen Gehalt an Milchfett von 12 oder mehr. jedoch weniger als 18 Gewichtshundertteilen.
Tale prodotto ha un tenore in peso di materie grasse provenienti dal latte uguale o superiore a 12 % e inferiore a 18 %.
Dit produkt heeft een gehalte aan van melk afkomstige vetstoffen gelijk aan of hoger dan 12 %. doch lager dan 18 %.
This product has a milkfat content equal to or exceeding 12% and less than 18 % by weight.
Dette produkt har et vaegtindhold af maelkefedt på mindst 12 og hdjst 18 procent.
To 'ltpOtOV omto neprcxer Korta Bapog kompet; oomeg npoepxoueveg onto to yakoc idag 71 (witepeg too 12% Icon mtrntepeg too 18%
11 a été obtenu a partir de fromages fondus dans la fabrication desquels ne sont entrés d'autres fromages que l'emmental ou le gruyere.
Er ist hergestellt aus Schmelzkäse. zu dessen Erzeugung keine anderen Käsesorten als Emmentaler oder Greyerzer verwendet wurden,
E stato ottenuto con formaggi fusi per la cui fabbricazione sono stati utilizzati solamente Emmental o Gruviera.
Het werd verkregen uit gesmolten kaas. waarin bij de fabricatie ervan geen andree kaassoorten dan Emmental of Gruyere werden veverkt.
It is prepared with processed cheeses made exclusively from Emmental or Gruyere cheese,
Fremstillet af smelteost. ved hvis fabrikation der ikke er anvendt andre ostesorter end Emmentaler eller Gruyere.
Hapaotceuaotnxe ue Bao-n ternyuevoug tupoog, omv napacnceon "trav ortortov öev xpnotuortomönkorv QAM]. topror tapet uovov Euuethk Icon Fporlitepa,
Prop. 1994/95:19
82
Bilaga 25
avec adjonction de vin blanc. d'eau—de—vie de cerises (kirch), de fécule et d'épices.
mit Zusätzen von WeiBwein, Kirschwasser, Stärke und Gewiirzen.
con l'aggiunta di vino bianco. acquavite di ciliege (kirsch), fecola e spezie.
met toevoeging van witte wijn, brandewijn van kersen (kirsch), zetmeel en specerijen.
with added white wine, kirsch. starch and spices.
med tilsaming af hvidvin. kirsebterbrtendevin (kirsch), stivelse og krydderier.
me prothkh leukou oinou, apostagmatoV kerasiwn. amulou kai mpacarikwn.
Les fromages enunental ou gruyere utilisés å sa fabrication ont été fabriqués dans le pays exportateur.
Die zu seiner Herstellung verwendeten Käsesorten Emmentaler oder Gruyerzer sind im Ausfuhrland erzeugt worden.
I formaggi Emmental o Gruviera utilizzati per la sua fabbricazione sono stati fabbricati nel paese esportatore.
De voor de bereiding ervan verwerkte Emmentaler of Gruyere kaassoorten werden in het uitvoerland bereid.
The Emmental and Gruyere cheeses used in its manufacture were made in the exporting country.
De ved fabrikationen anvendte Emmentaler- eller Gruyere-oste er fremstillet i eksportlandet.
To 10th Etruevtork n FpaBtepa iroo xpnmuortomönrcow Korta mv mpamceun, nupnxönoow omv ebayooooc xmpa.
Lieu et date d'émission: Ausstellungsort und —datum: Luogo e data d'emissione: Plaats en datum van afgifte: Place and date of issue: Sted og dato for udstedelsen: Tortog Kort nuepounvra eicöooewg:
Prop. 1994/95:19
83
Cachet de l'organisme émetteur: Prop. 1994/95:19 Stempel der ausstellenden Stelle: Bilaga 25 Timbro dell'organismo emittente: Stempel van het met de afgifte belaste bureau; Stamp of issuing body: Den udstedende myndigheds stempel: prayröoc too ekötöovtog opyowtonoo:
Signature(s): Unterschrift(en): Firma(e): Handtekening(en): Signature(s): Underskrift(er): Yrtorpaweq):
21. Kommissionens förordning (EEG) nr 2552/69 av den 17 december 1969 (EGT nr L 320, 20.12.1969. s. 19)
i dess lydelse enligt — Anslutningsakten 1972 (EGT nr L 73, 27.3.1972. s. 14).
— Förordning (EEG) nr 768/73 av den 26 februari. 1973 (EGT nr L 77. 26.3.1973. s. 25).
I bilaga 1 skall texten i w vars layout antogs av kommissionen ersättas med följande.
"BILAG I — ANHANG I — ANNEX I — ANNEXE I — ALLEGATO I — BILAGE I — I'IAPAPTl—TMA 1
[Egtheds certifikat / Echtheitszeugnis / Certificate of authenticity / Certificat d'authenticité / Certificato di autenticitä / Certificaat van echtheid lfltotonomttko yvnmorntorq
Nr. lNo / N”/ N. /ari.l. BOURBON WHISKEY
Afsender (navn og adresse) .......... Absender (Name und Adresse) ....... Consignor (name and address) ........ Expéditeur (nom et adresse) ......... Speditore (cognome e indirizzo) ...... Afzender (naarn en adres) ........... 34 AROGTOMGQ (Ovotitx kort ötsuöovcn) .
Bilaga 25
Forsendelsesmåde. skib/fly ....... -. . . Verschifft durch M/S — versandt durch Flugzeug Shipped by S/S — by air ............ Expédié par bateau — par avion ....... Spedito per nave — con aeroplano ..... Verscheept per schip _ verzonden per vliegtuig Artootoxn utponkomwg—oreportoptkwg
Modtager (navmed beaktande av n og adresse) Empfänger (Name und Adresse) ...... Consignee (name and address) ........ Destinataire (nom et adresse) ......... Destinario (cognome e indirizzo) ...... Ontbieder (naam en adres) .......... Hapaknnrng (Ovotta icon öteoeovon) .
Prop. 1994/95: 19
85
Bilaga 25
86
Antal kolli Anzahl der Packstticke Number of packages Nombre de collis Numero del
colli Aantal colli
Ap. !(on
Antal IAnuhl / Quantiry INombre Vag! / Gewicht I Weight. I
Marker og numero
I Quantilå I Aantal I Paid: I Peso I Gewicht I Kvantum
Zeichen u. Nummem Apteuoq Bupog Mange
Quantity Quanriré
Serial numbers ind marks
Marques numerus Quantita
Hoe veelhcid
Marche e numeri
Flasker Mer-ken ett nummer! l'loadmm
Flaschen
Lupe-a Km apprOl Battles
B ouleillei Bouiglie Flessen
Grahnv
Bemzrki nga Bemakungeu Observations Observations Oswvazioni Op merltingen
"normerna-s
Prop. 1994/95: 19
Bilaga 25
The Bureau of Alcohol. Tobacco and Firearms bekrafter, att forannazvnte Bourbon-whisky med en styrke på hejst 1600 proof (80o Gay-Lussac) er fremstillet i USA i en arbejdsgang udelukkende ved destillering av gaeret urt af en kornblanding indeholdende mindst 51 % majs, og at den er lagret i mindst 2 år i nye. indvendigt förkullede egetrzesfade.
Das Bureau of Alcohol, Tobacco and Firearms bestätigt. daB der obengenannte Bourbon—Whisky in den USA unmittelbar mit einer Stärke von höchstens 160” proof (800 Gay-Lussac) durch Destillation aus vergorener Getreidemaische mit einem Anteil an Mais von mindestens 51 Gewichtshundertteilen hergestellt wurde und daB er mindestens 2 Jahre in neuehn. innen angekohlten Eichenfässem gelagert hat.
The Bureau of Alcohol, Tobacco and Firearms certifies that the above Bourbon whisky was distilled in the United States at not exceeding 1600 proof (80" Gay-Lussac) from a fermented mash of grain of which not less thatn 51 % was corn grain (maize) and aged for not less than two years in charred new oak containers.
Le Bureau of Alcohol, Tobacco and Firearms certifie que le whisky Bourbon décrit ci-dessus a été obtenu aux Etats-Unis directement a 160" proof (80o Gay-Lussac) au maximum. exclusivement par distillation de modts fermentés d'un mélange de céréales contenant au moins 51 % de grains de mai's et qu'il a vieilli pendant au moins deux ans en ffrts de chene neufs superficiellement carbonisés.
Il Bureau of Alcohol, Tobacco and Firearms. certifica che il whiskey Bourbon sopra descritto é stato ottenuto negli USA direttamente a non piu di 1600 proof (80o Gay-Lussac) esclusivamente per distallazione di mosti fermentati di una miscela di cereali contenente almeno 51 % di granturco e che é stato invecchiato per almeno due anni in fusti nuovi di quercia carbonizzati superficialmente.
Het Buerau of Alcohol, Tobacco and Firearms verklaart dat de hierboven omschreven Bourbon whisky met een sterkte van niet meer dan 1600 proof (80o Gay-Lussac) in die Verenigde Staten van Noord—Amerika in één produktiegang is verkregen uitsluitend door distillatie van gegist beslag van gemengde granen bestaande uit ten minste 51 gewichtspercenten (%) mais en dat deze whiskey gedurende ten minste twee jaar is gelagerd in neuwe, aan de binnenzijde verkoolde. eikehouten vaten. '
To Bopeoto oq) Akxonok, ToBorxxo ctvö (Dtpeapuo morortou—n on to oototcu BoopBov not) neptypaqieton avartepw netpnxen (mg H.1'I.A. mt eueetav ca 1600 itpooq) (800 Faw—Aoooax) korta lLE'YIO'TO opto
Prop. 1994/95:19
87
anomtottka onto ontootaén 7251)wa Cuuweevmv onto utyua Prop. 1994/95:19 önunrptarctov nov neptexa toukaxtotov 51 % ortopoug aporjioouoo Bilaga 25
kan exer (optuotoa cm 860 em toukorxtotov petra ce Kouvoopytor
Bapekta öpowor, tor ortowt eåwtepucwg exouv ertavOpoocwea.
Sted og dato for udstedelsen Ort und Datum der Ausstellung Place and date of issue Lieu et date d'émission Luogo e data di emissione Plaats en datum van afgifte Tonog icon nuepounth eköooewg
United States Department of the Treasury Bureau of Alcohol, Tobacco and Firearms
(Underskrift af autoriseret embedsmand) (Unterschrift des Zeichnungsberechtigten) (Signature of authorized Bureau Officer) (Signature du fonctionnaire habilité) (Firma del funzionario abilitato) (Handtekening van de gemachtigde ambtenaar) (Wnoypaon eåooatoöornitevoo urtaMnItoo)
Department of the Treasury's stempel Stempel des Department of the Treasury [B] Seal of the Department of the Treasury Sceau du Department of the Treasury Timbro del Department of the Treasury Stempel van het Department of the Treasury Zopaytöot too Department of the Treasury
22. Kommissionens förordning (EEG) nr 1120/75 av den 17 april 1975 (EGT nr L 111. 30.4.1975, s. 19) i dess lydelse enligt
— Förordning (EEG) nr 3277f75 av den 15 december 1975 (EGT nr L 325. 17.12.1975. s. 16).
— Förordning (EEG) nr 1379/76 av den 16 juni 1976 (EGT nr L 156. 17.6.1976. s. 13).
— Förordning (EEG) nr 1216f77 av den 7 juni 1977 (EGT nr L 140. 8.6.1977. S. 16). 88
Bilaga 25
I bilaga II skall följande läggas till:
HAPAPTHMA 1
1.
2.
10.
11.
12.
13.
14.
15.
16.
E&aywyeag.
Aptepog
. Hapaltnrtmg
. I'IIZTOHOIHTIKO ONOMAZIAZ
I'IPOEAEYZEQZ
. Metaoopuco pedo . Owog PORTO . Tortog empoptmoewg
. Enuma icon aptepm, aptepog Kou etöog
KoMcov.
Bapog pimo Attptx
Attpa (okoyponocog)
Gewpncm mg skötöowng (19an (BM-m=- uetonqapaon orov apte. 15)
Oewpncm ton Telwvaoo
l'lio'tonowttou on 0 owog rtou nepwpozdpetat oro napov motortommco ewou owog rtou nonpnxen omv Kaeoptopevn neptoxn ”con owou (( Fevepooo» too Aoupou Kon Bempa— 'EOtt, oupowvoc ur: rov noptoyukuco vopo, tog yvnowg owog PORTO.
O owog antog owmnorcpwetou otov optopo tou ((VIN DE LIQUEUR» non npoBÄznetou onto mv owpnknpwpanm Gnuzrcocm 47) 1501) Keoakouou 22 ton KOWOU öaouoltoytou mg Eupwrtaucng Kowomtog.
( 1) Xcopog npooptCopevog yta alla; evöa— åaq mg xwpac sämmre-
10 Riksdagen 1994595. 1 saml. Nr 19. 0315
Prop. 1994/95: 19
89
Bilaga 25
I bilaga 11 skall följande läggas till: HAPAPTHMA [[ 1. E&ayorysotg 2. Aptepog 4. Hapalnnmg
5. HIZTOTIOll—lTlKO ONOMAZIAZ HPOEAEYZEQZ
6. Memoopmo pzoo 7. Owog MADEIRA 8. Tonog empoptwozmg
9. Enuma Kat apieum, apiepog Kon etöog Konv
10. Bapog pucto 11. Attpa 12. Attpa (okoypoubwq)
13. Oempncn skötöooong apxng (Blaue pateopucn otov otpte. 15)
14. Oewpnon Tekwvaou.
15. ntGTOROLEITat 011 o owog rtou neptyptxoetou oro napov TtLO'TOTCOIT'lTlKO ewou owog ((GENEROSO» mtoo napnxen omv mao— ptopevnrtspioxn too owoo MADEIRA Kon een)— pewou, ooubwva pc rov rtoptoyuhxo vouo, (ng yvnotog owog MADEIRA.
O owog antog ocvromorcpawetou GTOV oprouo too (( VIN DE LIQUEUR >> nov npoBM—znctou oato m oopnlnpcouanm anpstwon 47) 101) K&— q>0t2touou 22 ton KOWO'U öaopoloytoo mg Bopo)— itaucng Omovouucng Kowomtozg.
16. (1) meog npooptCopevog Yta GÄÄÅEQ evöméetq mg xwpou; E&owwmc.
Prop. 1994/95: 19
90
Bilaga 25
I bilaga III skall följande läggas till: HAPAPTHMA Ill 1. E&aywyeag 2. Apteuoc; 4. Hapaltnrtmg
5. HIZTOHOIHTIKO ONOMAZIAZ HPOEAEYZEQE
6. Meraoopuco uzoo 7. Owog EEPEE 8. Tonoc; empopwoetoc;
9. Enuma Kat apteum, apteuoq Kat etöog Koltwv
10. Bapog uucto 11. Attpa
12. Aitpa (okoypoupwg)
13. Oempnon mg eköiöooong apxng (Blerta umaqapaon G'EOV apie. 15)
14. Oewpnon no Tekovaror)
15. Htotortomtat on 0 owog rtou nepwpaqm'cat oro napov motortommcov napnxen om Cmvn JEREZ ((Xéres) Kat avayvcoptqctat, oouxpwva ue rov tonavuco vouo, mg exwv öucarwua mg ovouamag npoekeooewg
(( JEREZ-XERES-SHERRY>>.
To owortveoua rtoo npooreenxe GTOV owo auto ewat owontveuua owucng manode— tog.
16. (1) meog npoomCouevog yta an.—ag evöei— éetg ms xwpaq Biemme-
Prop. 1994/95: 19
91
Bilaga 25
I bilaga IV skall följande läggas till:
l'lAPAPTl—IMA 11;
1.
2.
10.
11.
12.
13.
14.
15.
16.
E&ayomag
Apteuog
. Hapaxnnmg
. HIZTOHOIHTIKO ONOMAZIAZ
HPOEAEYZEQZ
. Meraoopmo u£oo . Otvog MOEXATEA AE EETYBAA . Tonoc; ekoopttuoccug
. Enuma Kat apteum, apieuog Kat 8180; kova
Bapog LLUCtO Attpa Aitpa (okoypaowg)
Oewpnon mg exötöooong apxng (Blu-me uetatppaon otov apte. 15))
Oewpnon too TeMwaoo
HlGTOTEOlElTG-L on 0 owog not) nepypaqte'tai oro napov motonmntuco ewat owog non napnxen omv Kaeoptouevn nepioxn too MOSCATEL DE SETUBAL Kat Gempmat, ouutbwva us TOV noptoyaxuco vouo, (og yvnotog MOSCATEL DE SETUBAL.
O owog amog avrartorcpwetat omv oprouo too (( VIN DE LIQUEUR >> noo npoBkenarat ano mv ouunknpwuarucn onuzunon 47) 1:01) Kaoakaioo 22 ton icowoo öaouoltoytoo mc;
Eopomaucng Oucovouucng Kowomtag.
(1) Xtopog npooprCouzvog yta aMEQ cvöeiéag mg xwpaq s&arwrnc-
Prop. 1994/95:19
92
Bilaga 25
I bilaga V skall följande läggas till:
l'IAPAPTHMA g
1.
2.
4.
5.
10.
11.
12.
13.
14.
15.
E&aywyeag Apieuog Hapaknrtmg
l'IlZTOlTOIHTlKO ONOMAZIAZ HPOEAEYEEQZ
. Metaoopuco ueoo . Owog TOKAY (ASZU. SZAMORODNI) . Tonog empoptmoewg
. Enuma Kat apteum, apieuoc; Kat etöog KOMwV Bapog uucto
Attpa Attpa (oloypaocog)
Gewpnon mc eKötöovcmq apan (Bk—ene uztaopaon otov apte. 15)
l'hotonomtar 011 o owog TL'O'U nepwpaoetat oto napov motonommcov napnxen om van TOKAY Kat eempettar, ooubcova ue rov oowpuco vouo, cm; yvnotoc; owog TOKAY (ASZU, SZAMORODNI).
O owog antog avtanoxpwetat orov omtouo TOI) (( VIN DE LIQUEUR >> rtoo npoBMnetat arto m oounknpwuamcn onuamon 47) ton KEQGMIOU'ZZ rou Kowoo öaouoltoytou mg Eopcortaucnc; Oucovouucng Kowomtag.
(1) meog npooptCouavog öta am:; evöaéag mg xwpa; eåarwvnq.
Prop. 1994/95: 19
93
Bilaga 25
23. Kommissionens förordning (EEG) nr 1535/77 av den 4 juli 1977 Prop. 1994/95:19 (EGT nr L 171, 9.7.1977, s. 1)
i dess lydelse enligt förordning (EEG) nr 2697/77 av den 7 deceer 1977 (EGT nr L 314. 8.12.l977, s. 21).
Artikel 9 skall kompletteras med följande:
— I punkt 2 efter "bijzondere bestemming" skall följande läggas till: EIAIKOE HPOOPIEMOE.
— I punkt 3 andra stycket andra strecksatsen efter orden "bijzondere bestemming: verordening (EEG) nr. 1535/77" skall följande läggas till:
EIAIKOE HPOOPIEMOE : KANONIEMOE (EOK) (XplO. 1535/77.
— I punkt 6 efter orden "goederen ter beschikking gesteld van degene die overneemt op...2" skall följande läggas till:
EMl'lOPEYMATA TEOENTA ETH AIAGEEH EKElNOY HPOZ TON OHOIO EKXQPHOHKAN THN ....... (2).
24. Kommissionens förordning (EEG) nr 2695/77 av den 7 december 1977 (EGT nr L 314, 8.12.l977, s. 14)
i dess lydelse enligt förordning (EEG) nr 2788/78 av den 29 november 1978 (EGT nr L 333, 30.11.1978, s. 25).
I artikel 4 tredje stycket efter "— T2 -— bijzondere bestemming" läggs följande till: - T2- EidikoV proorismoV.
25. Rådets förordning (EEG) nr 222/77 av den 13 december 1976 (EGT nr L 38, 9.2.1977, s. 1)
i dess lydelse enligt förordning (EEG) nr 983/79 av den 14 maj 1979 (EGT nr L 123. 19.5.1979, s. 1).
I artikel 57.2 skall "fyrtioen" ersättas med "fyrtiofem".
94
Bilaga 25
I bilagan:
Punkt 1.1 i exempel I ersätts enligt följande:
"Undertecknad ', bosatt på ...2 garanterar härmed helt och fullt upp till ett maximalt belopp av till förmån för Belgien. Danmark. Tyskland, Grekland, Frankrike, Irland, Italien, Luxemburg. Nederländerna och Storbritannien samt N ordirland3 de belopp som den huvudansvarige ...4 som en följd av överträdelser eller oegentligheter som han begått under en av honom genomförd transitering i gemenskapen är skyldig eller kommer att bli skyldig de nämnda medlemsstaterna i tull, skatter. lantbruksimportavgifter och andra avgifter. såväl som primära som sekundära förpliktelser samt omkostnader och tillägg. dock med undantag av böter."
Punkt 1.1 i exempel II ersätts enligt följande:
"Undertecknad ...i. bosatt i garanterar härmed helt och fullt gentemot Belgien. Danmark. Tyskland. Grekland. Frankrike, Irland. Italien, Luxemburg. Nederländerna och Storbritannien samt Nordirland] de belopp som den huvudansvarige kan bli skyldig ovannämnda medlemsstater i Europeiska ekonomiska gemenskapen genom överträdelser eller oegentligheter som begås under en transitering av nedan angivna varor i gemenskapen som utförs av den huvudansvarige från avgångstullanstalten till bestämmelseorten. vilka belopp han är skyldig eller kommer att bli skyldig de nämnda medlemsstaterna i Europeiska ekonomiska gemenskapen i tull, skatter. lantbruksimportavgifter och andra avgifter. såväl som primära som sekundära förpliktelser samt omkostnader och tillägg, dock med undantag av böter.”
Punkt 1.1 i exempel III ersätts enligt följande:
"Undertecknad 1. bosatt på ...Z garanterar härmed helt och fullt upp till ett maximalt belopp av till förmån för Belgien. Danmark. Tyskland. Grekland. Frankrike. Irland. Italien. Luxemburg. Nederländerna och Storbritannien samt NordirlandJ upp till ett maximalt belopp av 7 000 ecu för varje garanti de belopp som den huvudansvarige ..4 som en följd av överträdelser eller oegentligheter som han begått under en av honom genomförd transitering i gemenskapen som undertecknad påtagit sig ansvar för är skyldig eller kommer att bli skyldig de nämnda medlemsstaterna i tull. skatter, lantbruksimportavgifter och andra avgifter, såväl som primära som sekundära förpliktelser samt med omkostnader och tillägg. dock med undantag av böter."
Prop. 1994/95: 19
95
Prop. 1994/95: 19 Bilaga 25 26. Kommissionens förordning (EEG) nr 223/77 av den 22 december 1976 (EGT nr L 38, 9.2.1977. 5.20) i dess lydelse enligt — Förordning (EEG) nr 1601/77 av den 11 juli 197 (EGT nr L 182, 22.7.1977, s. 1). — Förordning (EEG) nr 526/79 av den 20 mars 1979 (EGT nr L 74. 24.3.1979. s. 1). Artikel 28 skall kompletteras med följande: — I första strecksatsen efter "Verlaten van de Gemeenschap aan beperkingen onderworpen" skall följande tillägg göras: s&oöog ano mv Kowom'ta ortoxeruevn oe neptopiouoog. — I andra strecksatsen efter "Verlaten van de Gemeenschap aan belastingheffing onderworpen" skall följande tillägg göras: eåoöog arto mv Kowom'ta ortoxauevn oe emBapovon. Artikel 40 skall kompletteras med följande: Efter ordet "told" skall ordet " Telwneio " läggas till. Artikel 71 skall kompletteras med följande: I punkt 3 efter "Achteraf afgegeven" skall följande läggas till: exöoeev etc twv uoteptov I bilagorna I och 111 skall följande läggas till på baksidan av exemplar nr 3 av gemenskapens transiteringsdeklaration T: emo'tpemeo eu; I bilaga VI skall följande läggas till på framsidan av originalet av kontrollexemplar nr 5: emotpenteo sig I bilaga VII skall initialerna "EK" och orden "öektero ötelzuoewg" 96 läggas till i rubriken på M.
Bilaga 25
I bilaga VIII skall initialerna "EK" och orden "artoöerén Prop. 1994/95:19 napakabng" läggas till i rubriken på kvittot.
I bilaga IX läggs ordet "Grekland" till i fält 7 på & HMI-Lå
I bilaga X läggs initialerna "EK" till rubriken på W Ma-
I bilaga XII skall initialerna "EK" läggas till i rubriken på w la_hcä.
27. Kommisisonens beslut 70/41/EEG av den 19 december 1969 (EGT nr L13.19.1.1970, s.13)
i dess lydelse enligt
—— Beslut 71/14/EEG av den 7 december 1970 (EGT nr L 6, 8.1.1971. s. 35).
—— Anslumingsakten 1972 (EGT nr L 73, 27.3.1972. s. 14).
Initialerna "EK" skall läggas till på första sidan av formulär D.D.3 i bilagan.
Iliotonmntuco Kokkoooptag eurtopeouattuv
28. Konunissionens förordning (EEG) nr 2826/77 av den 5 december 1977 (EGT nr L 333. 24.12.1977, s. 1)
i dess lydelse enligt förordning (EEG) nr 607/78 av den 29 mars 1978 (EGT nr L 83. 30.3.1978, s. 17).
Emo'rpenteo erg: skall läggas till på baksidan av blankettformulär 3 i bilagan.
97
Bilaga 25
II. JORDBRUK
A. ALLMÄNT
a) I följande rättsakter skall i angivna artiklarr "fyrtioen" ersättas med
ku)
"fyrtiofem":
. Rådets förordning (EEG) nr 136/66/EEG av den 22 september 1966 (EGT nr 172, 30.9.1966)
i dess lydelse enligt förordning (EEG) nr 590/79 av den 26 mars 1979 (EGT nr L 78. 30.3.1979):
Artikel 38.2.
. Rådets förordning nr 79/65/EEG av den 15 juni 1965 (EGT nr 109.
23.6.1965)
i dess lydelse enligt förordning (EEG) nr 2910/73 avden 23 oktober 1973 (EGT nr L 299, 27.10.1973): Artikel 19.2.
. Rådets förordning (EEG) nr 234/68 av den 27 februari 1968 (EGT nr L 55. 2.3.1968)
i dess lydelse enligt rådets beslut av den 1 januari 1973 (EGT nr L 2, 1.1.1973):
Artikel 14.2.
Rådets förordning (EEG) nr 804/68 av den 27 juni 1968 (EGT nr L 148, 28.6.1968)
i dess lydelse enligt förordning (EEG) nr 1761/78 av den 25 juli 1978 (EGT nr L 204, 28.7.1978):
Artikel "30.2.
. Rådets förordning (EEG) nr 805/68 av den 27 juni 1968 (EGT nr L
148, 28.6.1968)
i dess lydelse "enligt förordning (EEG) nr 425/77 av den 14 februari 1977 (EGT nr L 61. 5.3.1977):
Artikel 27.2.,
Rådets förordning (EEG) nr 727/70 av den 21 april 1970 (EGT nr L 94.28.4.1970)
Prop. 1994/95: 19
98
Bilaga 25
i dess lydelse enligt rådets beslut av den 1 januari 1973 (EGT nr L 2, 1.1.1973):
Artikel 17.2.
7. Rådets förordning (EEG) nr 729/70 av den 21 april 1970 (EGT nr L 94. 28.4.1970)
i dess lydelse enligt rådets beslut av den 1 januari 1973 (EGT nr L 2, 1.1.1973):
Artikel 13.2.
8 Rådets förordning (EEG) nr 1308/70 av den 29 juni 1970 (EGT nr L 146. 4.7.1970)
i dess lydelse enligt förordning (EEG) nr 814/76 av den 6 april 1976 (EGT nr L 94. 9.4.1976):
Artikel 12.2.
9. Rådets förordning (EEG) nr 1696/71 av den 27 juli 1971 (EGT nr L 175. 4.8.1971)
i dess lydelse enligt förordning (EEG) nr 235/79 av den 5 februari 1979 (EGT nr L 34. 9.2.1979):
Artikel 20.2.
10. Rådets förordning (EEG) nr 2358/71 av den 26 oktober 1971 (EGT nr L 246, 5.11.1971)
i dess lydelse enligt förordning (EEG) nr 234/79 av den 5 februari 1979 (EGT nr L 34. 9.2.1979):
Artikel 11.2.
11. Rådets förordning (EEG) nr 1035/72 av den 18 maj 1972 (EGT nr L 118. 20.5.1972)
i dess lydelse enligt förordning (EEG) nr 912/79 av den 8 maj 1979 (EGT nr L 116. 11.5.1979):
Artikel "33.2.
12. Förordning (EEG) nr 1728/74 av den 27 juni 1974 (EGT nr L 182. 5.7.1974):
Anikel 8.3.
13. Rådets förordning (EEG) nr 3330/74 av den 19 december 1974 (EGT nr L 359. 31.12.1974)
Prop. 1994/95: 19
99
Bilaga 25
i dess lydelse enligt förordning (EEG) nr 1487/76 av den 22 juni 1976 Prop. 1994/95: 19 (EGT nr L 167. 26.6.1976): Artikel 36.2.
14. Rådets förordning (EEG) nr 2727/75 av den 29 oktober 1975 (EGT nr L 281,1.11.1975)
i dess lydelse enligt förordning (EEG) nr 1254/78 av den 12 juni 1978 (EGT nr L 156. 14.6.1978):
Artikel 26.2.
15. Rådets förordning (EEG) nr 2759/75 av den 29 oktober 1975 (EGT nr L 282.1.11.1975)
i dess lydelse enligt förordning (EEG) nr 1423/78 av den 20 juni 1978 (EGT nr L 171, 28.6.1978):
Artikel 24.2.
16. Rådets förordning (EEG) nr 2771/75 av den 29 oktober 1975 (EGT nr L 282. l.11.1975)
i dess lydelse enligt förordning (EEG) nr 368/76 av den 16 februari 1976 (EGT nr L 45, 21.2.1976):
Artikel 17.2.
17. Rådets förordning (EEG) nr 2777/75 av den 29 Oktober 1975 (EGT nr L 282. l.11.1975)
i dess lydelse enligt förordning (EEG) nr 369/76 av den 16 februari 1976 (EGT nr L 45. 21.2.1976):
Artikel 17.2.
18. Rådets förordning (EEG) nr 1418/76 av den 21 juni 1976 (EGT nr L 166. 25.6.1976)
i dess lydelse enligt förordning (EEG) nr 1260/78 av den 12 juni 1978 (EGT nr L 154, 14.6.1978):
Artikel 27.2.
.19. Rådets förordning (EEG) nr 3228/76 av den 21 december 1976 (EGT nr L 366, 31.12.1976):
Artikel 8.2.
20. Rådets förordning (EEG) nr 355/77 av den 15 februari 1977 (EGT nr L 51. 23.2.1977)
100
i dess lydelse enligt förordning (EEG) nr 1361/78 av den 19 juni Prop. 1994/95:19 1978 (EGT nr L 166, 23.6.1978) Bilaga 25
Artikel 22.2.
21. Rådets förordning (EEG) nr 516/77 av den 14 mars 1977 (EGT nr L 73. 21.3.1977)
i dess lydelse enligt förordning (EEG) nr 1152/78 av den 30 maj 1978 (EGT nr L 144, 31.5.1978):
Artikel 20.2.
22. Rådets förordning (EEG) nr 1111/77 av den 17 maj 1977 (EGT nr L 134. 28.5.1977)
i dess lydelse enligt förordning (EEG ) nr 1298/78 av den 6 juni 1978 (EGT nr L 160. 17.6.1978):
Artikel 12.2.
23. Rådets förordning (EEG) nr 218/78 av den 19 december 1977 (EGT nr L 35. 4.2.1978):
Artikel 12.2.
24. Rådets förordning (EEG) nr 978/78 av den 10 maj 1978 (EGt nr L 128. 17.5.1978):
Artikel 8.2.
25. Rådets förordning (EEG) nr 1117/78 av den 22 maj 1978 (EGT nr L 142. 30.5.1978):
Artikel 1 1.2.
26. Rådets förordning (EEG) .nr 1360/78 av den 19 juni 1978 (EGT nr L 166. 23.6.1978):
Artikel 16.2.
27. Rådets förordning (EEG) nr 1362/78 av den 19 juni 1978 (EGT nr L 166, 23.6.1978):
Artikel 15.2. .
28. Rådets förordning (EEG) nr 1760/78 av den 25 juli 1978 (EGT nr L 204. 28.7.1978):
Artikel 16.2.
29. Rådets förordning (EEG) nr 337/79 av den 5 februari 1979 (EGT nr L 54. 5.3.1979): 101
Bilaga 25
Artikel 67.2.
30. Rådets direktiv 76/895/EEG av den 23 november 1976 (EGT nr L 340, 9.12.l976):
Artikel 7.3.
31. Rådets beslut 77/97/EEG av den 21 december 1976 (EGT nr L 26, 31.1.1977):
Artikel 5.3.
32. Rådets direktiv 64/432/EEG av den 26 juni 1964 (EGT nr 121. 29.7.1964)
i dess lydelse enligt direktiv 79/111/EEG av den 24 januari 1979 (EGT nr L 28. 3.2.1979):
Artikel 12.3.
33. Rådets direktiv 64/433/EEG av den 26 juni 1964 (EGT nr 121. 29.7.1964)
i dess lydelse enligt direktiv 75/379/EEG av den 24 juni 1975 (EGT nr L 172. 371975):
Artikel 9a.3.
34. Rådets direktiv 66/400/EEG av den 14 juni 1966 (EGT nr 125. 11.7.1966)
i dess lydelse enligt direktiv 78/692/EEG av den 25 juli 1978 (EGT nr L 236. 26.8.1978):
Artikel 21.3.
35. Rådets direktiv 66/401/EEG av den 14 juni 1966 (EGT nr 125, 11.7.1966)
i dess lydelse enligt direktiv 78/1020/EEG av den 5 december 1978 (EGT nr L 350. 14.12.1978):
Artikel 21.3.
36. Rådets direktiv 66/402/EEG av den 14 juni 1966 (EGT nr 125, 11.7.1966)
i dess lydelse enligt direktiv 78/1020/EEG av den 5 december 1978 (EGT nr L 350, 14.12.1978):
Prop. 1994/95: 19
102
Bilaga 25
Artikel 21 .3.
37. Rådets direktiv 66/403/EEG av den 14 juni 1966 (EGT nr 125. 11.7.1966)
i dess lydelse enligt direktiv 78/816/EEG av den 26 september 1978 (EGT nr L 281. 6.10.1978):
Artikel 19.3.
38. Rådets direktiv 66/404/EEG av den 14 juni 1966 (EGT nr 125, 11.7.1966)
i dess lydelse enligt direktiv 75/445/EEG av den, 26 juni 1975 (EGT nr L 196, 26.7.1975):
Artikel 17.3.
39. Rådets direktiv 68/193/EEG av den 9 april 1968 (EGT nr L 93, 9.4.1968)
i dess lydelse enligt direktiv 78/692/EEG av den 25 juli 1978 (EGT nr L 236. 26.8.1978):
Artikel 17.3.
40. Rådets direktiv 69/208/EEG av den 30 juni 1969 (EGT nr L 169, 10.7.1969)
i dess lydelse enligt direktiv 78/1020/EEG av den 5 december 1978 (EGT nr L 350. 14.12.1978):
Artikel 20.3.
41. Rådets direktiv 70/373/EEG av den 20 juli 1970 (EGT nr L 170, 3.8.1970)
i dess lydelse enligt rådets beslut av den 1 januari 1973 (EGT nr L 2. 1.1.1973):
Artikel 3.2.
42. Rådets direktiv 70/457/EEG av den 29 september 1970 (EGT nr L 225. 12.10.1970)
i dess lydelse enligt direktiv 79/55/EEG av den 19 december 1978 (EGT nr L 16. 20.1.1979):
Artikel 23.3.
43. Rådets direktiv 70/458/EEG av den 29 september 1970 (EGT nr L 225. 12.10.1970)
Prop. 1994/95:19
103
Bilaga 25
44.
45.
46.
47.
48.
49.
i dess lydelse enligt direktiv 78/692/EEG av den 25 juli 1978 (EGT nr L 236, 26.8.1978):
Artikel 40.3.
Rådets direktiv 70/524/EEG av den 23 november 1970 (EGT nr L 270, 14.12.1970)
i dess lydelse enligt direktiv 79/139/EEG av den 18 december 1978 (EGT nr L 39, 14.2.1979):
— Artikel 16a.3. —— artikel 16b.3.
Rådets direktiv 71/118/EEG av den 15 februari 1971 (EGT nr L 55, 8.3.1971)
i dess lydelse enligt direktiv 78/50/EEG av den 13 december 1977 (EGT nr L 15. 19.1.1978):
— Artikel 12.3. — artikel 12 21.3.
Rådets direktiv 71/161/EEG av den 30 mars 1971 (EGT nr L 87. 17.4.1971)
i dess lydelse enligt beslutet av den 1 januari 1973 (EGT nr L 2, 1.1.1973):
Artikel 18.3.
Rådets direktiv 72/159/EEG av den 17 aparil 1972 (EGt nr L 96, 23.4.1972)
i dess lydelse enligt förordning (EEG) nr 1054/78 av den 19 maj 1978 (EGT nr L 134, 22.5.1978):
Artikel 18.2.
Rådets direktiv 72/160/EEG av den 17 april 1972 (EGT nr L 96, 23.4.1972)
i dess lydelse enligt direktiv 73/358/EEG av den 19 november 1973 (EGT nr L 326, 27.11.1973):
Artikel 9.2.
Rådets direktiv 72/161/EEG av den 17 april 1972 (EGt nr L 96. 23.4.1972) '
Prop. 1994/95: 19
104
Bilaga 25
i dess lydelse enligt direktiv 73/358/EEG av den 19 november 1973 Prop. 1994/95:19 (EGT nr L 326, 27.11.1973): Artikel 11.2.
50. Rådets direktiv 72/280/EEG av den 31 juli 1972 (EGT nr L 179, 7.8.1972)
i dess lydelse enligt direktiv 78/320/EEG av den 20 mars 1978 (EGt nr L 84, 31.3.1978):
Artikel 7.2.
51. Rådets direktiv 72/461/EEG av den 12 december 1972 (EGT nr L 302, 31.12. 1972)
i dess lydelse enligt direktiv 78/54/EEG av den 19 december 1977 (EGt nr L 16, 20.1.1978):
Artikel 9.3.
52. Rådets direktiv 72/462/EEG av den 12 december 1972 (EGT nr L 302, 31.12.1972)
i dess lydelse enligt direktiv 78/98/EEG av den 21 december 1977 (EGt nr L 16. 20.1.1978):
—— Artikel 29.3,
— artikel 30.3.
53. Rådets direktiv 73/88/EEG av den 26 mars 1973 (EGT nr L 106, 20.4.1973)
i dess lydelse enligt beslut 75/380/EEG av den 24 juni 1975 (EGT nr L 172, 3.7.1975):
Artikel 7.3.
54. Rådets direktiv 73/132/EEG av den 15 maj 1973 (EGT nr L 153, 9.6.1973):
Artikel 9.2.
55. Rådets direktiv 74/63/EEG av den 17 december 1973 (EGT nr L 38, 11.2.1974)
i dess lydelse enligt direktiv 76/934/EEG av den 1 december 1976 (EGT nr L 364. 31.12.1976):
— Artikel 9.3,
— artikel 10.3.
11 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 19. De15
105
Bilaga 25
56. Rådets direktiv 76/625/EEG av-den 20 juli 1976 (EGT nr L 218, 11.8.1976)
i dess lydelse enligt direktiv 77/159/EEG av den 14 februari 1977 (EGT nr L 48, 19.2.1977):
Artikel 9.2.
57. Rådets direktiv 76/630/EEG av den 20 juli 1976 (EGT nr L 223, 16.8.1976):
Artikel 11.2.
58. Rådets direktiv 76/895/EEG av den 23 november 1976 (EGt nr L 340, 9.12.l976):
— Artikel 7.3, — artikel 8.3.
59. Rådets direktiv 77/93/EEG av den 21 december 1976 (EGT nr L 26, 31.1.1977):
— Artikel 16.3, — artikel 17.3.
60. Rådets direktiv 77/96/EEG av den 21 december 1976 (EGT nr L 26, 31.1.1977):
Artikel 9.3.
61. Rådets direktiv 77/97/EEG av den 21 december 1976 (EGT nr L 26, 31.1.1977):
Artikel 5.3.
62. Rådets direktiv 77/99/EEG av den 21 december 1976 (EGT nr L 26, 31.1.1977):
— Artikel 18.3, —— artikel 19.3.
63. Rådets direktiv 77/101/EEG av den 23 november 1976 (EGT nr L 32, 3.2.1977)
i dess lydelse enligt direktiv 79/372/EEG av den 2 april 1979 (EGT nr L 86. 6.4.1979):
Prop. 1994/95: 19
106
Bilaga 25
Artikel 13.3.
64. Rådets direktiv 77/391/EEG av den 17 maj 1977 (EGT nr L 145. 13.6.1977):
Artikel 11.3.
65. Rådets direktiv 77/504/EEG av den 25 juli 1977 (EGT nr L 206, 12.8.1977):
Artikel 8.3.
66. Rådets direktiv 79/117/EEG av den 21 december 1978 (EGT nr L 33. 8.2.1979):
Artikel 8.3.
67. Rådets direktiv 79/373/EEG av den 2 april 1979 (EGT nr L 86, 6.4.1979):
Artikel 13.3.
b) I följande direktiv skall "tolv" ersättas med "fyrtiofem" i angiven artikel:
Rådets direktiv 64/432/EEG av den 26 juni 1964 (EGT nr 121, 29.7.1964):
Artikel 13.3.
B. GEMENSAMMA MARKNADSORGANISATIONER
a) Frukt och grönsaker 1. Rådets förordning nr 58 av den 15 juni 1962 (EGT nr 56, 7.7.1962)
i dess lydelse enligt:
— Förordning nr 51/65/EEG av den 1 april 1965 (EGT nr 55. 3.4.1965). -— Förordning (EEG) nr 534/72 av den 15 mars 1972 (EGt nr L 64. 16.3.1972). — Förordning (EEG) nr 844/76 av den 9 april 1976 (EGT nr L 96. 10.4.1976). — Förordning (EEG) nr 847/76 av den 9 april 1976 (EGT nr L 96, 10.4.1976).
Prop. 1994/95: 19
107
Bilaga 25
Bilaga 1 t.o.m. bilaga I/7 skall ersättas med följande text:
Förteckning över sorter
Sorter
Druvor odlade | drivhul
Alphonse Lavallée (- Ribier)
Black Alicante (- Granacke - Granun) Canon Hall Coll-nan Prankentlinl (- GroB Vernluch) Golden Champion Gradiscn Gros Maroc
Leopold III Muscat d'Alexandrie
Muscat d'Hambourg (— Hambro - Black Hamburg) Prof. Aberson
Royal
Druvor odlade utomhus
!) Sorter med rfara druvor
Alphonse Lavallée Angela
Baresana (- Turchesn - Lnttunrio Bianco - Uva di Bisceglie)
Cardinal Dabouki (— Malaga) Danam Danlu Data! Dattier de Beyrouth (— Regina - Mennvacca Bianca) lguen Italia (- iden!) Livnl Muscat d'Alexnndrie (— Zibibbo) ChMIEZ (- Uva di Almeria) Olivette blanche Olivettc noire (- Olivetta Vibnnese) Perlonn Red Empereur
Regina nera (- Menavacca nera - Lattuario nero)
Ribol Schiava gross: (- Frankentlial - GroB Vernalsch)
b) Sarler med mn! druvor
Admirables de Courtiller Angelo Pimvnno Anna Marin Cntalanesca Chasselns (Doré. Muscat. Rosé) Cimminitn Clairettes Colombnna bianca (— Verden) Delizia de Vapio ' Gros Vert Jaoumet (— Saint Jacques ou Madeleine de Jacques) Madeleines
Belgien Neder- llndernn
*
***
*****
***
>4>n>4>4>4 xxxx»
**
>!
>!
Ursprungsland
*****
>:
Grek- land
Prop. 1994/95: 19
108
Bilaga 25
Ursprungsland
Mireille Moscato di Tenacina Moscato d'Adda Moscato d'Amburgo (Eillade Pause précoce Pizutello Perla di Csaba Perlan: Perlette Primus Prunesta Regina dei Vigneti Servant (Saint-Jeanne!) Sultanines Valensi Rosaki grec (blanc. noir) Sida:-iris
'i
2. Kommissionens förordning (EEG) nr 2638/69 av den 24 december 1969 (EGT nr L 327, 30.12.1969)
i dess lydelse enligt förordning (EEG) nr 2846/72 av den 29 december 1972 (EGT nr L 299, 31.12.1972).
Bilaga l skall kompletteras med följande:
"Grekland
— Peloponnesus och västra Sterea Hellas. —— Attika och öarna, — östra Makedonien och Thrace. — centrala och västra Makedonien,
— Epirus,
— Thessaly och östra Sterea Hellas.
— Kreta."
3. Kommissionens förordning (EEG) nr 604/71 av den 3 mars 1971 (EGT nr L 70, 24.3.1971)
rättad i (EGT nr L 87. 30.4.1971) i dess lydelse enligt
— Förordning (EEG) nr 2846/72 av den 29 december 1972 (EGT nr L 299. 31.12.1972). — Förordning (EEG) nr 376/75 av den 14 februari 1975 (EGT nr L 41, 15.2.1975). —— Förordning (EEG) nr 1212/77 av den 7 juni 1977 (EGT nr L 140, 8.6.1977).
Prop. 1994/95:19
109
Bilaga 25
Bilaga I skall kompletteras med följande:
"Grekland Aten Tessaloniki Khalkis."
Bilaga II skall kompletteras med följande:
"Grekland Ierapetra Pyrgos."
Bilaga III skall kompletteras med följande:
"Grekland Skydra Verria."
Bilaga IV skall kompletteras med följande:
"Grekland Kavalla Heraklion Tyrnavos."
Bilaga V skall kompletteras med följande:
"Grekland Verria Volos."
Bilaga VI skall kompletteras med följande:
"Grekland Naoussa Skydra Volos Tripolis."
Bilaga VII skall kompletteras med följande:
"Grekland Argos Arta Sparta."
Bilaga VIII skall kompletteras med följande:
' "Grekland Argos Khios."
Prop. 1994/95: 19
110
Bilaga IX skall kompletteras med följande: Prop. 1994/95:19 Bilaga 25 "Grekland Xylokastro Egion."
4. Rådets förordning (EEG) nr 1641/71 av den 27 juli 1971 (EGT nr L 172, 31.7.1971)
i dess lydelse enligt förordning (EEG) nr 1833/73 av den 5 juli 1973 (EGT nr L 185, 7.7.1973).
I tabell A skall förteckningen över sorter under Grupp B kompletteras med följande:
"Delicious Pilafa".
I tabell C skall förteckningen över sorter under "1. Äpplen" kompletteras med följande:
"Delicious Pilafa".
l tabell C skall förteckningen över sorter under "2. Päron" kompletteras med följande:
"Crystalli". Tabell D kompletteras med följande:
"Condoula".
5. Rådets förordning (EEG) nr 1035/72 av den 18 maj 1972 (EGT nr L 118. 20.5.1972)
i dess lydelse enligt
—— Förordning (EEG) nr 2454/72 av den 21 november 1972 (EGT nr L 266, 25.1..1972). — Förordning (EEG) nr 2745/72 av den 19 december 1972 (EGT nr L 291, 28.12.1972). — Förordning (EEG) nr 2482/75 av den 19 september 1975 (EGT nr L 254. 1.10.1975). —— Förordning (EEG) nr 793/76 av den 6 april 1976 (EGT nr L 93. 8.4.1976). — Förordning (EEG) nr 795/76 av den 6 april 1976 (EGT nr L 93. 8.4.1976). — Förordning (EEG) nr 1034/77 av den 17 maj 1977 (EGT nr L 125, 19.5.1977). — Förordning (EEG) nr 2764/77 av den 5 december 1977 (EGT nr L 320,'15.12.1977). — Förordning (EEG) nr 1122/7 8 av den 22 maj 1978 (EGT nr L 142, 30.5.1978). — Förordning (EEG) nr 1154/78 av den 30 maj 1978 (EGT
nr L 144, 31.5.1978). 111
Bilaga 25
— Förordning (EEG) nr_1766/78 av den 25 juli 1978 (EGT Prop. 1994/95: 19
nr L 204, 28.7.1978). — Förordning (EEG) nr 234/79 av den 5 februari 1979 (EGT nr L 34. 9.2.1979). — Förordning (EEG) nr 325/79 av den 19 februari 1979 (EGT nr L 45, 22.2.1979). — Förordning (EEG) nr 912/79 av den 8 maj 1979 (EGT nr L 116, 11.5.1979).
Från och med den 1 januari 1981 skall artikel 1.2 ersättas med följande:
"2. Organisationen skall omfatta produkter enligt
—— KN-nummer 07.01 med undantag av undernummer 07.01 A och 07.01 N, och — KN-nummer 0802—0809, med undantag av undernummer 08.03 B, 08.04 A II, 08.04 B samt '
08.05 F
i Gemensamma tulltaxan."
Kommissionens förordning (EEG) nr 1203/73 av den 4 maj 1973 (EGT nr L 123. 10.5.1973)
i dess lydelse enligt
— Förordning (EEG) nr 3173/73 av den 22 november 1973 (EGT nr L 322, 23.11.1973). — Förordning (EEG) nr 1697/74 av den 1 juli 1974 (EGT nr L 179, 2.7.1974). — Förordning (EEG) nr 1936/74 av den 24 juli 1974 (EGT nr L 203, 25.7.1974). —— Förordning (EEG) nr 2571/75 av den 9 oktober 1975 (EGT nr L 262, 10.10.1975). — Förordning (EEG) nr 1249/76 av den 26 maj 1976 (EGT nr L 139,27. 5.1976). — Förordning (EEG) nr 2398/76 av den 1 oktober 1976 (EGT nr L 270, 2.10.1976). — Förordning (EEG) nr 250/78 av den 7 februari 1978 (EGT nr L 38, 8.2.1978). — Förordning (EEG) nr 1326/78 av den 16 juni 1978 (EGT nr L 159, 17.6.1978). — Förordning (EEG) nr 1667/78 av den 14 juli 1978 (EGT nr L 192, 15.7.1978). — Förordning (EEG) nr 2646/78 av den 10 november 1978 (EGT nr L 318, 11.11.1978) (engelsk version).
112
Bilaga 25
Bilaga V "Omräkningsfaktor för 'sorter'" skall kompletteras med följande:
"Condoula" i den förteckning över sorter som börjar med "Emperor Alexander" och "Crystalli" i den förteckning över arter som börjar med "Spina Capri".
Bilaga V "Förteckning över sorter av stora dessertpäron" skall kompletteras med följande:
"Crystalli". Bilaga VII "Omräkningsfaktor för sorter" skall kompletteras med följande:
"Delicious Pilafa" i den förteckning över sorter som börjar med "Golden Delicious".
Bilaga VII "Förteckning över soner av stora dessertäpplen" skall kompletteras med följande:
"Delicious Pilafa".
Bilaga IX "Omräkningsfaktor för sorter" skall kompletteras med följande: "Navel" och "Navelina" i den förteckning över soner som börjar med "Sanguinello Group".
Bilaga IX "Förteckning över söta apelsinsorter som avses i b i storleksöversikten" skall kompletteras med följande:
"— Navelina — Navel".
7. Kommissionens förordning (EEG) nr 2118/74 av den 9 augusti 1974 (EGT nr L 220, 10.8.1974)
i dess lydelse enligt
— Förordning (EEG) nr 385/75 av den 17 februari 1975 (EGT nr L 44, 18.2.1975) (engelsk version). —— Förordning (EEG) nr 668/78 av den 4 april 1978 (EGT nr L 90. 5.4.1978).
Artikel 4 skall kompletteras med följande: "Grekland Aten Thessaloniki".
Prop. 1994/95: 19
113
Bilaga 25
b) Oljor och fetter
]. Rådets förordning nr 136/66/EEG av den 22 september 1966 (EGT nr 172. 30.9.1966)
rättad i (EGT nr 33, 24.2.1967)
i dess lydelse enligt
— Förordning (EEG) nr 2146/68 av den 20 december 1968 (EGT nr L 314, 31.12.1968). — Förordning (EEG) nr 1547f72 av den 18juli 1972 (EGT nr L 165, 21.7.1972) (tysk version). — Rådets beslut av den 1 januari 1973 (EGT nr L 2. 1.1.1973). — Förordning (EEG) nr 1562/78 av den 29 juni 1978 (EGT nr L 185. 7.7.1978). — Förordning (EEG) nr 590/79 av den 26 mars 1979 (EGT nr L 78, 30.3.1979).
Artikel 5.2 andra stycket Skall ersättas med följande:
"Stödet skall dock beviljas endast för områden som är planterade med olivträd den 31 oktober 1978 och i Grekland den 1 januari 1981."
Följande artikel 42b skall läggas till:
"Artikel 42b
1. Senast den 30 juni 1985 skall kommissionen till rådet avge en rapport över dess granskning av de särskilda åtgärder som vid behov skall vidtas för bordsoliver enligt undernummer 07.01 N I. ur 07.02 A, 07.03 I, ur 07.04 B, ur 20.01 B och ur 20.02 F.
2. Rådet skall med kvalificrad majoritet och på förslag från kommissionen fastställa de särskilda åtgärder som avses i punkt 1 senast den 31 december 1985."
Kommissionens förordning nr 172/66/EEG av den 5 november 1966 (EGT nr 202. 7.11.1966)
i dess lydelse enligt
— Förordning (EEG) nr 1744/68 av den 31 oktober 1968 (EGT
nr L 268, l.11.1968). — Förordning (EEG) nr 992/72 av den 15 maj 1972 (EGT nr L
115. 17.5.1972).
Prop. 1994/95:19
114
Artikel 1 skall ersättas med följande: Prop. 1994/95:19
Bilaga 25 "De ändringar som avses i artikel 14.2 sista stycket i förordning nr 136/66/EEG skall göras genom tillämpningen av de %% som fastställs i bilagan till den här förordningen."
I artikel 1212 skall orden "eller på den grekiska marknaden" utgå.
Rådets förordning nr 142/67/EEG av den 21 juni 1967 (EGT nr 125, 26.6.1967)
i dess lydelse enligt
— Förordning nr 767/67/EEG av den 26 oktober 1967 (EGT nr 261, 28.10.1967). — Förordning (EEG) nr 845/68 av den 28 juni 1968 (EGT nr L 152. l. 7.1968).
— Förordning (EEG) nr 2556/70 av den 15 december 1970 (EGT nr L 275 19.12.1970). — Förordning (EEG) nr 2429/7 2 av den 21 november 1972 (EGT nr L 264, 23.11.1972).
I artikel 1 skall orden "och Grekland" utgå.
I artikel 3.1 b skall orden "och Grekland" utgå.
Rådets förordning nr 171/67/EEG av den 27 juni 1967 (EGT nr 130, 28.6.1967)
i dess lydelse enligt
— Förordning (EEG) nr 1031/68 av den 23 juli 1968 (EGT nr L 177, 24.7.1968). — Förordning (EEG) nr 18/69 av den 20 december 1968 (EGT nr L 3, 7.1.1969). — Förordning (EEG) nr 2118/69 av den 28 oktober 1969 (EGT nr L 271, 29.10. 1969). — Förordning (EEG) nr 442/72 av den 29 februari 1972 (EGT nr L 54, 3.3.1972). —— Förordning (EEG) nr 2429/72 av den 21 november 1972 (EGT nr L 264, 21.11.1972).
I artikel 1 skall orden "Grekland och" utgå. " I artikel 4 b skall orden "och Grekland" utgå.
I artikel 10.1 skall orden "Grekland och" utgå.
115
Bilaga 25
Rådets förordning (EEG) nr 2596/69 av den 18 december 1969 (EGT nr L 324, 27.12.1969).
I artikel 2.2 skall orden "och på andra produkter än dem som avses i artikel 9 i förordning nr 162/66/EEG" utgå.
Kommissionens förordning (EEG) nr 1004/71 av den 14 maj 1971 (EGT nr L 109, 15.5.1971)
i dess lydelse enligt förordning (EEG) nr 486/73 av den 13 februari 1973 (EGT nr L 48, 21.2.1973).
I artikel 1 skall orden "och det pris fritt gränsen som avses i artikel 3 i förordning nr 162/66/EEG" utgå.
I artikel 2.1 skall orden "och på den grekiska marknaden" utgå. I artikel 3.1 skall orden "och den grekiska marknaden" utgå.
I artikel 3.2 skall orden "och fritt gränsen" samt "och på den grekiska marknaden" utgå
I artikel 4.1 fjärde stycket skall orden "eller fritt gränsen" utgå.
I artikel 5.2 skall orden "och i artikel 3.2 i förordning nr 162/66/EEG" utgå.
I artikel 7 skall orden "och fritt gränsen" utgå. Texten i artikel 8.1 skall ersättas med följande:
"1. Den avgift som avses i artikel 13 i förordning nr 136/66/EEG skall fastställas så ofta som det visar sig vara nödvändigt för stabiliteten på den gemensamma marknaden och på ett sådant sätt att dess tillämpning minst en .gång i veckan kan säkerställas."
Rådets förordning (EEG) nr 1516/71 av den 12 juli 1971 (EGT nr L 160, 17.7.1971).
Texten i artikel 1.1 första stycket skall ersättas med följande:
"1. Ett stöd till de bomullsfrön som omfattas av KN—nummer 12.01 i Gemensamma tulltaxan och som produceras i gemenskapen i dess nuvarande sammansättning skall införas från och med regleringsåret 1971/7 2 till och med regleringsåret 1980/81."
Rådets förordning (EEG) nr 443/72 av den 29 februari 1972 (EGT nr L 54, 3.3.1972)
Prop. 1994/95: 19
116
Bilaga 25
i dess lydelse enligt. förordning (EEG) nr 2560f77 av den 7 Prop. 1994/95:19 november 1977 (EGT nr L 303. 28.11.1977). Texten i artikel 1 skall ersättas med följande: "Storleken på den avgift vid import av raffinerad olivolja som omfattas av undernummer 15.07 A I i Gemensamma tulltaxan skall fastställas enligt bestämmelserna i artiklarna 2 och 3." Artikel 4 skall utgå. I artikel 5.1 skall orden "importerade från icke-medlemsländer och på import av produkter som inte i sin helhet producerats Grekland eller som inte transporteras direkt från Grekland till gemenskapen" skall utgå. Artikel 5.2 skall utgå. Artiklarna 6 och 7 skall utgå. I artikel 9 skall hänvisningarna till artiklarna 4, 6 och 7 utgå. Kommissionens förordning (EEG) nr 1204/72 av den 7 juni 1972 (EGT nr L 133, 10.6.1972)
i dess lydelse enligt
—— Förordning (EEG) nr 196/73 av den 29 december 1972 (EGT nr L 23, 29.1.1973).
— Förordning (EEG) nr 688/73 av den 8 mars 1973 (EGT nr L 66, 13.3.1973).
—-— Förordning (EEG) nr 1678/73 av den 7 juni 1973 (EGT nr L 172, 28.6.1973).
— Förordning (EEG) nr 1280/75 av den 21 maj 1975 (EGT nr L 131, 22.5.1975).
— Förordning (EEG) nr 2616/75 av den 15 oktober 1975 (EGT nr L 267, 16.10.1975).
— Förordning (EEG) nr 676/76 av den 26 mars 1976 (EGT nr L 81, 27.3.1976).
— Förordning (EEG) nr 2036/77 av den 14 september 1977 (EGT nr L 236, 15.9.1977).
— Förordning (EEG) nr 156/78 av den 27 j
117
Bilaga 25
10.
11.
12.
— Förordning (EEG) nr 1856/78 av den 31 juli 1978 (EGT nr L Prop. 1994/95:19
212, 2.8.1978).
— Förordning (EEG) nr 2980/7 8 av den 18 december 1978 (EGT nr L 355, 19.12.1978).
I artikel 18.5 tredje stycket skall orden "E för Grekland" läggas till. I artikel 31 tredje strecksatsen skall orden "eller Grekland" utgå. Kommissionens förordning (EEG) nr 205/73 av den 25 januari 1973 (EGT nr L 23. 29.1.1973)
i dess lydelse enligt
— Förordning (EEG) nr 1994/73 av den 24 juli 1973 (EGT nr L 204, 25.7.1973).
— Förordning (EEG) nr 1279/75 av den 21 maj 1975 (EGT nr L 131, 22.5.1975).
— Förordning (EEG) nr 1003/77 av den 12 maj 1977 (EGT nr L 120, 13.5.1977).
— Förordning (EEG) nr 1188/77 av den 3 juni 1977 (EGT nr L 138. 4.6.1977).
— Förordning (EEG) nr 3136/78 av den 28 december 1978 (EGT nr L 370, 30.12.1978).
I artikel 3 skall orden "och de priser fritt gränsen som avses i artikel 3 i förordning nr 162/66/EEG" utgå.
I artikel 4.1 skall ordet "Grekland" utgå.
Kommissionens förordning (EEG) nr 3131/78 av den 28 december 1978 (EGT nr L 370, 30.12.1978).
1 artikel 1 skall orden "och från Grekland" utgå. Kommissionens förordning (EEG) nr 3135/78 av den 28 december 1978 (EGT nr L 370, 30.12.1978).
I artikel 2.1. skall orden "eller vid import av oliver som inte helt producerats i Grekland eller inte transporteras direkt från Grekland till gemenskapen" utgå.
Artikel 2.2. skall utgå.
Artikel 3.2 skall utgå.
Artikel 4 skall utgå.
118
13. Kommissionens förordning (EEG) nr 3136/78 av den 28 december Prop. 1994/95: 19 1978 (EGT nr L 370, 30.12.1978). Bilaga 25
I artikel 1.2 första stycket skall orden "i fråga om Grekland skall dock denna information länmas vid ansökan om licens" utgå.
I artikel 1.3 a skall orden "och beträffande en produkt som helt produceras i Grekland och som transporteras direkt från Grekland till gemenskapen", beteckningen "Grekland'" utgå. Artikel 5.1 skall utgå. I artikel 5.2 skall orden "andra än Grekland" utgå.
14. Kommissionens förordning (EEG) nr 557/79 av den 23 mars 1979 (EGt nr L 73, 24.3.1979). I artikel 4.1 skall följande strecksats läggas till: "— (EOK)-E för anläggningar som är belägna i Grekland." I artikel 13.2 a skall orden ”Grekland eller" utgå.
I bilagan skall förkortningen "EK" läggas till.
c) Mjölk och mjölkprodukter
Rådets förordning (EEG) nr 985/68 av den 15 juli 1968 (EGT nr L 169, 18.7.1968)
i dess lydelse enligt
— Förordning (EEG) nr 750/69 av den 22 april 1969 (EGT nr L 98, 25.4.1969).
— Förordning (EEG) nr 121 1/69 av den 26 juni 1969 (EGT nr L 155, 28.6.1969).
— Förordning (EG) nr 1075/71 av den 25 maj 1971 (EGT nr L 116, 28.5.1971).
— Förordning (EEG) nr 2714/72 av den 19 december 1972 (EGT nr L 291, 28.12.1972).
Artikel 1.3 b skall kompletteras med följande strecksats:
"— framställd endast av grädde från mjölk som separerats och pastöriserats, ifråga om grekiskt smör."
119
Bilaga 25
d) Tobak
1. Kommissionens förordning (EEG) nr 1728f70 av den 25 augusti 1970 (EGT nr L 191, 27.8.1970)
i dess lydelse enligt
— Förordning (EEG) nr 716/73 av den 6 mars 1973 (EGT nr L 68, 15.3.1973).
— Förordning (EEG) nr 784/77 av den 18 april 1977 (EGT nr L 95, 19.4.1977).
Följande skall utgå ur bilaga I:
" 19 a) Brasile Selvaggio b) Andra arter [B] 1001 85."
Prop. 1994/95:19
120
Bilaga 25
Följande skall läggas till bilaga I:
"Serie
20 21
22
23 24
25 26 27 28 29 30 31
referensnummer
Basma Xanthi Zichna a) b) Bashi Bagli Tsebelia
Samsun Katerini [B]
Agrinion
Mavra &) Kabakoulak b) Phi 1
Myrodata Agrinion
IBl
Myrodatn Smyme Zichnomyrodata
Elasson Burley E
Virginia
:) Brasile Selvaggio [B) b) Andra soner
Föl'ande rubriker skall 1ä_ _as till bil. -a II:
"Serie
20 21
22 23 24
25 26 27 28 29 30
Kategori om indexnummer baserat på
referensnummer
Basma Xanthi 50 Zichna 60 a) Samsun Katerini [B] 50 b) Bashi Bagli
Tsebelia 50 Agrinion 50 Mavra
a) Kabakoulak [B] 55 b) Phi l
Myrodara Agrinion 55 Myrodata Smyrne 55 Zlchnomyrodau 55 Elasson 55 Burley E 93
Vir_ inia [El
12 Riksdagen 1994/95. 1 rum]. Nr 19. De] 5
Klass. kvalitet eller kategori oda
indexnummer baserat FK
60 50
50 50
55
55 55 55 55 48 50
85"
Prop. 1994/95: 19
121
2. Kommissionens förordning (EEG) nr 2468/72 av den 24 november 1972 (EGT nr L 267, 28.11.1972)
Bilaga 25
i dess lydelse enligt förordning (EEG) nr 772/75 av den 24 mars 1975 (EGan L 77, 26.3.1975).
Följande information skall läggas till i bilagan:
"GREKLAN D
almanackan
Alexandroupolis Protokolissi-Evros Sapai
Komotini Xanthi Echinos Stavroupolis Chryssoupolis Kavalla Eleftheroupolis Drama Prosotsani Nevrokopi Doxato Nikiforos Serres
Nigrita Sidirokastro Porroia
N. Zichni Rodolivos or Proti Thessaloniki
Langadhas Zagliveri Kilkis Sohos Axioupolis Yannitsa Kia Vrissi-Yannitsa Veria Aridea Ptolemaida Florina Kastoria Neapolis Grevena Kozani Kolindros Eginio Katerini Elassona Laris Trikala
Kardhitsomagoula Lamia Almiros Amfrklia Atalanti Livadhia Thiva Agrinion Mesolongi Gavalou Thermo Astakos Katouna Afilokhia Arta Ioannina Navplion Mytilini Samos Kos Pyrgos-Heraklion
Prop. 1994/95:19
122
Bilaga 25
13) Centrum för bearbetning och lagring
Antal platser för bearbetning och
lagring i byarna
Komotini 1 Xanthi 5 Kavalla l 3
Eleftheroupolis 1
Drama
Serres
Thessaloniki Yanni'sa Alexandria
Katerini
Volos
Agrinion Mesolongi Navplion
Pi raeus
Nu)
va 0
%N—WMNN—l
e) Humle
1. Rådets förordning (EEG) nr 1696/71 av den 26 juli 1971 (EGT nr L 175, 4.8.1971)
i dess lydelse enligt
— Rådets beslut av den 1 januari 1973 (EGT nr L 2, 1.1.1973). — Förordning (EEG) nr 1170/77 av den 17 maj 1977 (EGT nr L 137. 3.6.1977). — Förordning (EEG) nr 235/79 av den 5 februari 1979 (EGT nr L 34. 9.2.1979).
Texten i artikel 17.6 skall ersättas med följande:
"6. Tiden för utförandet av den åtgärd som avses i artikel 8 skall begränsas till en period av 10 år från och med dagen för denna förordnings ikraftträdande och beträffande Grekland för en period av fem år från och med anslutningen."
Kommissionens förordning (EEG) nr 1351/72 av den 28 juni 1972 (EGT nr L 148, 30.6.1972)
i dess lydelse enligt
— Förordning (EEG) nr 1375/75 av den 29 maj 1975 (EGT nr L 139. 30.5.1975). — Förordning (EEG) nr 2564/77 av den 22 november 1977 (EGT nr L 299, 23.11.1977).
Artikel 2.1 skall ersättas med följande:
"För att en producentgrupp skall kunna bli erkänd måste den omfatta en areal på minst 60 hektar och bestå av minst sju producenter.
Prop. 1994/95: 19
123
Bilaga 25
Beträffande Grekland skall minimiantalet hektar minskas till 30."
Kommissionens förordning (EEG) nr 890/78 av den 28 april 1978 (EGT nr L 117, 29.4.1978).
Följande mening skall läggas till artikel 6.3 första stycket och till artikel 11:
"Beträffande Grekland skall denna information lämnas före utgången av den tredje månaden efter anslutningsdagen."
Följande skall läggas till i bilaga 1112:
"E för Grekland".
Prop. 1994/95: 19
124
Bilaga 25
f) Socker
]. Rådets förordning (EEG) nr 206/68 av den 20 februari 1968 (EGT nr L 47, 23.2.1968)
i dess lydelse enligt
— Förordning (EEG) nr 225/72 av den 31 januari 1972 (EGT nr L
28, 1.2.1972) rättad i (EGT nr L 17, 22.1.1974). — Anslutningsakten 1972 (EGT nr L 73, 27.3.1972).
Artikel 5.4 skall ersättas med följande:
"När sockerbetor i Danmark, Irland, Grekland och Storbritannien levereras fritt fabriken skall kontraktet säkerställa att tillverkaren delar transportkostnaderna och fastställa andelens procentsats eller
belopp."
Artikel 8 a skall kompletteras med följande som sista stycke:
"Beträffande Grekland skall
— orden "regleringsåret 1967/68" som avses i artiklarna 4.2, 5.2. 6.2 och 10.2 ersättas med: "regleringsåret 1980/81",
— orden "före regleringsåret 1968/69" som avses i artiklarna 5.3 och 8 d ersättas med "före regleringsåret 1981/82".
Kommissionens förordning (EEG) nr 246/68 av den 29 februari 1968 (EGT nr L 53, 1.3.1968).
I artikel 3 skall den första strecksatsen ersättas med följande:
"— före den 1 april i Italien och Grekland."
Kommissionens förordning (EEG) nr 2103/77 av den 23 september 1977 (EGT nr L 246, 27.9.1977) rättad i (EGT nr L 254, 5.10.1977).
Artikel 8.3 a skall i början ersättas med följande:
a) beträffande samtliga regioner i Grekland och Italien och för det franska departementet Réunion."
Prop. 1994/95: 19
125
g) Spannmål
1.
Prop. 1994/95: 19
Kommissionens förordning nr 158/67/EEG av den 23 juni 1967 (EGT Bilaga 25 nr 128. 27.6.1967)
i dess lydelse enligt
Förordning (EEG) nr 213/68 av den 22 februari 1968 (EGT nr L 47, 23.2.1968).
Förordning (EEG) nr 2204/69 av den 5 november 1969 (EGT nr L 279, 6.11.1969).
Förordning (EEG) nr 1637/71 av den 28 juli 1971 (EGT nr L 170, 29.7.1971).
Anslumingsakten 1972 (EGT nr L 73, 27.3.1972).
Under rubriken "Durumvete" i bilagan skall "Grekland" och motsvarande uppgifter utgå.
Rådets förordning (EEG) nr 2727/75 av den 29 oktober 1975 (EGT nr L 281,1.11.1975) i dess lydelse enligt
Förordning (EEG) nr 832/76 av den 6 april 1976 (EGT nr L 100, 14.4.1976).
Förordning (EEG) nr 1146/76 av den 17 maj 1976 (EGT nr L 130, 19.5.1976).
Förordning (EEG) nr 3138/76 av den 21 december 1976 (EGT nr L 354, 24.12.1976).
Förordning (EEG) nr 1151/77 av den 17 maj 1977 (EGT nr L 136, 2.6.1977).
Förordning (EEG) nr 1386/77 av den 21 juni 1977 (EGT nr L 158, 29.6.1977).
Förordning (EEG) nr 2560/77 av den 7 november 1977 (EGT nr L 303, 28.11.1977).
Förordning (EEG) nr 709/78 av den 4 april 1978 (EGT nr L 94, 8.4.1978).
Förordning (EEG) nr 1125/78 av den 22 maj 1978 (EGT nr L 142, 30.5.1978).
Förordning (EEG) nr 1254/78 av den 12 juni 1978 (EGT nr L 156, 14.6.1978).
rättad i (EGT nr L 117, 29.4.1978 OCh HET nr L 296, 21.10.1978).
126
I artikel 3.3 skall andra stycket ersättas med följande: Prop. 1994/95:19 "Utan att det påverkar tillämpningen av tredje stycket i denna Bilaga 25 punkt skall de enhetliga interventionsprisema tillämpas från och med den 1 augusti till och med den 31 maj följande år. Från och med den 1 juni till och med den 31 juli skall de interventionspriset som är tillämpliga i augusti under det aktuella året tillämpas. Beträffande Grekland skall interventionsprisema för korn tillämpas från och med den 1 augusti till och med den 15 maj följande år. Från och med den 16 maj till och med den 31 juli skall de interventionspriser tillämpas som är tillämpliga i augusti under det aktuella året."
Kommissionens förordning (EEG) nr 1124/77 av den 27 maj 1977 (EGT nr L 134, 28.5.1977) rättad i (EGT nr L 141, 9.6.1977).
I bilaga I under Zon 1 d) och i bilaga II under Zon A skall "Grekland" utgå.
h) Ägg och fjäderfä
1. Kommissionens förordning (EEG) nr 95/69 av den 17 januari 1969 (EGT nr L 13, 18.1.1969) i dess lydelse enligt
— Förordning (EEG) nr 927/69 av den 20 maj 1969 (nederländsk version) (EGT nr L 120, 21.5.1969).
—— Förordning (EEG) nr 2502/71 av den 22 november 1971 (EGT nr L 258, 23.11.1971).
— Anslutningsakten 1972 (EGT nr L 73, 27.3.1972).
—— Rådets beslut av den 1 januari 1973 (EGT nr L 2, 1.1.1973).
I artikel 2.2 skall följande läggas till:
"Grekland 10".
Kommissionens förordning (EEG) nr 1868/77 av den 29 juli 1977 (EGT nr L 209, 17.8.1977).
I artikel 1 skall följande läggas till: "E för Grekland". I bilaga 11 fotnot 1 skall följande läggas till:
"Grekland: endast en region."
127
!Bilaga 25
i) Fiske
1. Rådets förordning (EEG) nr 104/76 av den 19 januari 1976 (EGT nr L 20, 28.1.1976).
I artikel 10.1 b skall andra strecksatsen kompletteras med följande: [Gl
Kommissionens beslut 64/503/EEG av den 30 juli 1964 (EGT nr 137, 28.8.1964)
i dess lydelse enligt beslut 74/476/EEG av den 10 september 1974 (EGT nr L 259, 25.9.1974).
Artikel 4.3 skall kompletteras med följande: IG)
Den bilaga som innehåller exemplet på intyg D.D.5 A 000.000 skall kompletteras med följande: [Gl
j) Ris
Kommissionens förordning (EEG) nr 1613/71 av den 26 juli 1971 (EGT nr L 168, 27.7.1971)
i dess lydelse enligt
Förordning (EEG) nr 3320/75 av den 19 december 1975 (EGT nr L 328, 20.12.1975).
Förordning (EEG) nr 1204/77 av den 6 juni 1977 (EGT nr L 139, 7.6.1977).
Förordning (EEG) nr 59/78 av den 12 januari 1978 (EGT nr L 10, 13.1.1978).
Förordning (EEG) nr 2309/78 av den 2 oktober 1978 (EGT nr L 278, 2.10.1978).
I bilaga I skall ordet "Grekland" utgå ur tabellens rubrik.
k) Bearbetade produkter av frukt och grönsaker
Rådets förordning-(EEG) nr 516/77 av den 14 mars 1977 (EGT nr L 73, 21.3.1977).
Med verkan från'och med den 1 januari 1981 skall
tabellen i artikel 1 med en förteckning över de produkter som omfattas av den gemensamma organisationen av marknaderna för bearbetade produkter av frukt och grönsaker kompletteras med följande produkter:
Prop. 1994/95:19
128
Bilaga 25
"Tulltaxenummer
"Tirlltaxenummer
Torkade fikon Torkade druvor"
följande artikel 3d läggas till:
"Artikel 3 d
Bestämmelserna i artikel 3a.2—3a.5 och bestämmelserna i artikel 3b skall inte tillämpas på torkade fikon och druvor. Beträffande dessa båda produkter skall rådet på förslag från kommissionen och med kvalif1cerad majoritet senast den 31 maj 1981 fastställa tillämpningsföreskrifter för produktionstödordningar som får vara identiska med eller olika dem som föreskrivs i artikel 3a.2—3a.5 och artikel 3b."
Bilaga I a skall kompletteras med följande:
08.03 B Torkade [ikon
Torkade druvor'
l) Foder
Kommissionens förordning (EEG) nr 1528/78 av den 30 juni 1978 (EGT nr L 179, 1.7.1978).
I artikel 9d.4 tredje stycket skall orden "E för Grekland" läggas till.
Prop. 1994/95: 19
129
Bilaga 25
m) Ärter och bönor
Kommissionens förordning (EEG) nr 3075/78 av den 20 december 1978 (EGT nr L 367, 28.12.1978).
I artikel 10.3 skall orden "E för Grekland" läggas till.
11) Vin
1. Kommissionens förordning nr 134 av den 25 oktober 1962 (EGT nr 111, 6.11.1962)
i dess lydelse enligt förordning (EEG) nr 1136/70 av den 17 juni 1970 (EGT nr L 134, 19.6.1970).
I artikel 6.1 skall följande strecksats läggas till:
"
— före den 30 november i Greklan
I artikel 7.3 skall följande strecksats läggas till:
— före den 31 januari av Grekland."
Kommissionens förordning (EEG) nr 1135/70 av den 17 juni 1970 (EGT nr L 134. 19.6.1970).
I artikel 2.1 f skall följande strecksats läggas till mellan tredje och fjärde strecksatsema:
"
— torkade druvor."
I artikel 3.2 a skall följande strecksats läggas till mellan tredje och fjärde strecksatsema:
— torkade druvor."
Kommissionens förordning (EEG) nr 1594/70 av den 5 augusti 1970 (EGT nr L 173, 6.8.1970)
i dess lydelse enligt
— Anslutningsakten 1972 (EGT nr L 73, 27.3.1972).
— Förordning (EEG) nr 2531/77 av den 17 november 1977 (EGT nr L 294, 18.11.1977).
Prop. 1994/95:19
130
Bilaga 25
Artikel 2.1 c skall lyda enligt följande:
"c) vinodlingszonema C 1, C H och C 111, med undantag av vingårdarna i Italien, i Grekland och i de franska departement som lyder under jurisdiktion av följande domstolar
Kommissionens förordning (EEG) nr 2247/73 av den 16 augusti 1973 (EGT nr L 230, 18.8.1973).
I artikel 3.1 första stycket skall följande läggas till:
"Beträffande Grekland måste ovannämnda information överlämnas vid anslumingen."
Kommissionens förordning (EEG) nr 2082/74 av den 7 augusti 1974 (EGT nr L 217, 8.8.1974).
Artikel 2 skall ersättas med följande: "De kvalitetslikörer som produceras i vissa angivna regioner som omfattas av punkt 12 sista stycket i bilaga 11 till förordning (EEG) nr 337/79 är följande: -— pineaudes Charentes eller pineau charentais, _— Zauog (Samos) » Mooxottog l'lou'pcov (muscat de Patras) — Mooxorrog Ptou—l'latpmv (muscat Rion de Patras) — Mooxovcog Ketbcxlknwag (muscat de Cephalonie) — Mooxorroc; Poöou ( muscat de Rodos) — Mooxonrog Anuvon ( muscat de Lemnos) - ZTTIEIC! (Sitia) — Neneor ( Néméé ) — Zavroptvn ( Santorin ) , Aoupveq ( Dafnes )
Kommissionens förordning (EEG) nr 1153/75 av den 30 april 1975 (EGT nr L 113, 1.5.1975)
i dess lydelse enligt förordning (EEG) nr 2617/77 av den 28 november 1977 (EGT nr L 304. 29.11.1977).
Artikel 2.4 tredje stycket första meningen skall kompletteras med följande ord:
Prop. 1994/95: 19
131
Bilaga 25
"E för Grekland."
Kommissionens förordning (EEG) nr 398/76 av den 24 februari 1976 (EGT nr L 49, 25.2.1976).
l bilagan under rubriken "Beskrivning" skall orden "och Grekland" utgå i samtliga tre rutor.
Kommissionens förordning (EEG) nr 1608/76 av den 4 juni 1976 (EGT nr L 183, 871976) rättad i (EGT nr L 157, 28.6.1977)
i dess lydelse enligt
— Förordning (EEG) nr 1054/77 av den 13 maj 1977 (EGT nr L 130, 25.5.1977).
— Förordning (EEG) nr 1802/77 av den 4 augusti 1977 (EGT nr L 198, 5.8.1977).
— Förordning (EEG) nr 793/78 av den 18 april 1978 (EGT nr L 109, 22.4.1978).
— Förordning (EEG) nr 1730/78 av den 24 juli 1978 (EGT nr L 201, 25.7.1978).
I artikel 1.2 andra strecksatsen skall följande ord läggas till efter "vino tipico":
ovouama Kontor mv naporöocn (appellation traditionelle) orvog tomrcog (vin de pays)
I artikel 1.2 första stycket skall följande strecksats läggas till:
- ovouucwt npoekeooewg ekeyxouevn (appellation d'origine contrölée) ovouama npoekeooewq avmrepag noromtoq (appellation d'origine de qualité supérieure)
I artikel 2.1 andra stycket skall följande ord läggas till efter "denominazione di origine controllata e garantita":
- ovouozow npoeiteuoewq elsyxouevn (appellation d' origine contrölée), ovouama npoekeooecog avunepaq noromtog (appellation d' origine de qualite supérieure)
Prop. 1994/95:19
132
Bilaga 25
I artikel 2.1 tredje stycket skall följande strecksats läggas till mellan tredje och fjärde strecksatsema:
- O.l'l.E. och O.l'I.A.l'I.
I artikel 2.3 skall följande led e läggas till: "e) För grekiska kvarlitetsviner psr:
— termen "owog ymnig onorxog" (vin doux naturel) för kvalitetsviner psr som berättigar till beteckningen "Samos", "Mavrodaphne de Patras", "Mavrodaphne de Céphalonie", "Muscat de Patras, "Muscat Rion de Patras", "Muscat de Céphalonie", "Muscat de Rhodes", "Muscat de Lemnos", "Sitia", "Santorin" och "Dafnes",
— termen "owoq (monroe yxorcog" (vin naturellement doux) för kvalitetsviner psr som berättigar til beteckningen "Samos", "Muscat de Patras", "Muscat Rion de Patras", "Muscat de Céphalonie", "Muscat de Rhodes", "Muscat de Lemnos", "Sitia", "Santorin" och "Dafnes".
Artikel 2.3 andra stycket skall ersättas med följande: "De termer som avses enligt a, b, (I och e skall anges med bokstäver av samma eller mindre storlek än den som används för att ange den specificerade regionen."
I artikel 2.4 skall andra stycket utgå.
I artikel 4.3 skall följande strecksats läggas till:
— annekoupyog—owortorog (viticulteur-producteur) rrrxpomofm —ornq>ra7tco0'n (production-embouteillage)
I artikel 5.1 skall följande strecksats läggas till: — nbpyoq (chateau) uovaotnpr (abbaye) Kampo (castel) I artikel 10.1 a skall följande ord läggas till efter "vino tipico": — Trupyog (chateau) uovaompr (abbaye) KGO'TDO (castel)
I artikel 10.1 a och b skall följande stycke läggas till efter andra strecksatsen:
"Beträffande Grekland skall dessa meddelanden lämnas vid tidpunkten för anslumingen."
[ artikel 10.1 a skall följande ord läggas till efter orden "vino tipico":
ovonama Korta mv mpaöoo'n (appellation traditionelle) orvog tomxog ( vin de pays)
Prop. 1994/95: 19
133
I artikel 13.1 skall följade punkt d läggas till: Prop. 1994/95:19
Bilaga 25 "d) beskrivningen av ett grekiskt bordsvin får kompletteras med
i) följande termer för vitt vin:
- Äsmcog onto ASUKGQ oraquag (blanc de blancs) - xpoootcttpwog (doré) ' UXUPOXPOUG (Päle) - Kexprunapevwg (ambré)
ii) följande termer för rött vin:
- poupmvr (rubis) - Kepauoxpoog (tuile)
iii) följande termer för rosévin: - romvekt (rosé)
I artikel 13.6 första stycket skall följande läggas till var och en av de tre strecksatsema:
—ruu&npoc — nuwlotroc; — yxorcog, ylmtog
I andra stycket skall följande ord läggas till efter "torr": -&npoc
I artikel 14.2 första stycket skall följande ord läggas till efter "31 december 1976":
"och beträffande Grekland vid tidpunkten för anslutningen."
Följande led d skall läggas till artikel 16.3:
"cl) grekiska viner endast i termen 'cave' under förutsättning att de grekiska bestämmelserna beträffande deras användning följs."
Följande led f skall läggas till artikel 17.1:
0 för grekiska viner: euotaÄwO'n onto tov napayco'yo (mis en bouteille par le produkteur), euotoåtoxm omv unaekoopytttn saecula-mon (mis en bouteilleä la propriété), enoraloxm Grov 101110 134 mg napowurmg (mis en bouteille d' origine), eudptakcocm Otno
Bilaga 25
10.
ouaöor napowwywv (mis en Prop. 1994/95:19 bouteille par les producteurs reunis).
Följande understrecksats skall läggas till artikel 19 andra strecksatsen:
- Katolwto yta netatpopa o'ypmv unneloowrmg npoekeuoemg.
Följande artikel 21 a skall läggas till:
"Artikel 21 a
Till dess lagren är tömda får Grekland för försäljning och utsläppande på marknaden tillåta lagring av sådant vin vars presentation inte följer bestämmelserna i denna förordning i fråga om vin som släpps ut på marknaden före anslumingen."
I bilaga I skall punkt 12 "Grekland" utgå.
I bilaga [1 skall punkt IX "Grekland" utgå.
Kommissionens förordning (EEG) nr 2115/76 av den 20 augusti 1976 (EGT nr L 237, 28.8.1976)
i dess lydelse enligt
—— Förordning (EEG) nr 2417/76 av den 5 oktober 1976 (EGT nr L 273, 6.10.1976).
—— Förordning (EEG) nr 2951/76 av den 3 december 1976 (EGT nr L 335, 4.12.1976).
—— Förordning (EEG) nr 124/78 av den 24 januari 1978 (EGT nr L 20, 25.1.1978).
Texten i artikel 9.2 första och andra stycket skall ersättas med följande:
"2. Det standardiserade ursprungs- intyget för vinet Boberg framgår av bilaga V till denna förordning."
Bilaga Vl skall utgå.
Kommissionens förordning (EEG) nr 607/77 av den 23 mars 1977 (EGT nr L 76, 24.3.1977).
135
Bilaga 25
11.
12.
13.
I bilagan skall orden "050'Grekland" utgå. Kommissionens förordning (EEG) nr 2687177 av den 5 december 1977 (EGT nr L 312, 6.12.1977). Följande artikel 2a skall läggas till: "Artikel 2a
De representativa marknaderna för Grekland skall vara:
a) För bordsvin av typ R I: Hpoucketo, Xath, Harpa, Kopweog, Aaprca, Homo; Kulturnatta.
b) För bordsvin av typ R II:
Hponcitcro, Xavra, Harpo, Kopweog, Hopyog, Karlaplan.
c) För bordsvin av typ A I: Hpoudao, Xavra, l'lortpa, Kopweog, Hopyog, AGnvoc, XoOthg, OnBa.
Kommissionens förordning (EEG) nr 896/78 av den 28 april 1978 (EGT nr L 117, 29.4.1978)
rättad i (EGT nr L 138, 25.5.1978).
I bilagan skall fotnot 1 och hänvisningen i texten utgå.
Rådets förordning (EEG) nr 337/79 av den 5 februari 1979 (EGT nr L 54, 5.3.1979).
Prop. 1994/95:19
136
Bilaga 25
14.
15.
16.
I artikel 30.3 a skall följande läggas till:
"— beträffande Grekland skall de ovannämnda dagarna tidigareläggas till den 31 december 1984."
I artikel 40.2 skall första strecksatsen ersättas med följande:
"— vars vingårdar är belägna i de italienska och grekiska delarna av C-zonema."
I bilaga II punkt 4 tredje strecksatsen första understrecksatsen och i punkt 12 tredje strecksatsen under i skall följande ord läggas till efter ordet "ursprung":
"inklusive alkohol som erhålls genom destillation av torkade druvor."
Rådets förordning (EEG) nr 338/79 av den 5 februari 1979 (EGT nr L 54, 5.3.1979).
Följande led e skall läggas till artikel 16.2:
"e) Grekland: Ovonorotor npoeleooewg elsygouevn (appellation d'origine contrölée)
och
ovouaora npoexeooemg athepag noromtog (appellation d'origine de qualite superiueure)
Rådets förordning (EEG) nr 347/79 av den 5 februari 1979 (EGT nr L 54, 5.3.1979).
Följande strecksats skall läggas till artikel 2.2 c:
"— produktionen av druvor för torkning.'
Följande strecksats skall läggas till artikel 3.1:
— Nomos för Greklan
Följande strecksats skall läggas till artikel 4.3:
— torkade druvor."
Rådets förordning (EEG) nr 351/79 av den 5 februari 1979 (EGT nr L 54, 5.3.1979).
13 Riksdagen 1994/95. ! saml. Nr 19. Del 5
Prop. 1994/95:19
137
”Bilaga 25
17.
18.
19.
20.
Artikel 2.1 första stycket skall ändras enligt följande:
"1. Den alkohol som tillsätts de produkter som anges i artikel 1.1 och 1.2 måste vara antingen neutral alkohol med ursprung i vin, inklusive alkohol från torkade druvor med en faktisk alkoholhalt av minst 95 volymprocent, eller en orektifrerad produkt som erhålls genom destillation av vin och med en faktisk alkholhalt på minst 52 och högst 80 volymprocent."
Rådets förordning (EEG) nr 354/79 av den 5 februari 1979 (EGT nr L 54, 5.3.1979).
I artikel 2.3 skall orden "och Samos muscatvin åtföljas av ett ursprungsintyg" utgå.
Rådets förordning (EEG) nr 355/79 av den 5 februari 1979 (EGT nr L 54, 5.3.1979).
Följande strecksats skall läggas till efter den tredje strecksatseni artikel 2.3 i:
- ovonormor Korta mv naporöoon (appellation traditionelle) - owog tontKOQ (vin de pays)
I artikel 4.3 första strecksatsen skall följande ord läggas till:
- Ovoutxmot Korta nuporöocm (appellation tradtionelle)
owog tomrtor; (vin du pays) Texten i artikel 9.2 e skall ersättas med följande:
"e) Efter omständigheterna orden "Landwein", "vin du pays", "vino tipico", ovouaota Kata nupuöoon (appellation traditionelle) owog tomttog (vin du pays) eller motsvarande ord i ett officiellt språk i gemenskapen."
Rådets förordning (EEG) nr 358/79 av den 5 februari 1979 (ECT nr L 54, 5.3.1979).
I bilagan skall följande grekiska sort läggas till: Moscofilero (Moscofilero)
Rådets förordning (EEG) nr 460/79 av den 5 mars 1979 (EGT nr L 58, 9.3.1979).
:Prop. 1994/95: 19
138
Bilaga 25
21.
Texten i artikel 3.2 skall ersättas med följande:
"2. Varje medlemsstat skall senast den 30 april 1979 — och Grekland på anslutningsdagen — till kommissionen anmäla vilka organ som är behöriga att värdera ned ett kvalitetsvin psr."
En förteckning över kvalitetsviner i vissa angivna regioner i gemenskapen (offentliggjord enligt artikel 3.2 i förordning (EEG) nr 2247/73) (EGT nr C 73, 29.3.1976).
Följande tillägg skall göras till förteckningen:
Prop. 1994/95:19
139
- Bilaga 25
"GREKLAND Registrerat urspmng 1. Ovouuow. l'lpoekuotmg Euuouev-n (appellation d'origine contrblée) A. LIKÖRER ]. Owoq vinn»; (vin doux) Ellung (Samos)
Mooxatog Hatpwv (Muscat de Pan-as) Moo'xatog Ptou Hatpmv (Muse! Rion de Patras) Moo'xu'rog Ksbaanrug (Muscat de Cephalonie) Mocxatog Poöou (Muscat de Rhodes)
Emma. (Sitia)
Moaxutog Anuvm) (Muscat de Lcmnos
Nurse. (Néme'e)
Eavtopw'n (Samarin)
Amveq (Dafnes)
2. Owog ylurcug gumma; Sauce Muupoöaovn l'Itztprov Muupoöarbvn Kebakknvrag Moc'xurog Ilatpcuv Mooxutog Ptoo l'Iutptuv Moo'xatog Kebaklnvtag Mooxatog Poöou Emma Mooxatog Antwan Zuvtopwn ACOM
3. Owog "owman; ykuxog Lauog Moozatog l'latpmv Moaxarog Ptou Hutpwv
Dekret eller beshu
om begränsning
D.680/l970 D.386/1971 D.386/197l 0.386/1971 D.386Il97l D.502Jl97l D.5021197l D.539/l971 D.539/l97l D.539/l971
D.680/l970 D.386/l97l
D.386/l971 D.386/l97l D.386/l97l D.386/l97l 0.386/1971 D.SO7Jl97l D.5021197l D.529/197l 0.539/1971
D.680/l970 D.386/l97l D.386/l97l
EGT
229/A/29.10.l970 115/AI 9. 6.197] 115/AI 9 .6.l97l 115/Al 9. 6.197] 115/AI 9. 6.1971 150/ABB. 7.1971 150/Af26. 7. 1971 159/AIN. 8.1971 159/AIM. 8.1971 159/AIN. 8.1971
229/Af29.10.l970 115/Al 9. 6.1971
115/Al 9. 6.197] 115/Al 9. 6.1971 115/Al 9. 6.1971 115/Al 9. 6.197] ”SIA/26. 7. 1971 150/AIM. 7. 1971 150/AIN. 8. 1971 150/AIN. 8. 1971
229/Af29.10.l970 115/AI 9. 6.1971 115/AI 9. 6.197]
Prop. 1994/95: 19
140
Bilaga 25
Celaphomie)
I].
, Registrerat ursprung
Mooxuto; Keballnvtug (Muscat de MOO'ltI'EOg Poöou (Muscat
de Rhodes) Zman. (Sit-ia) Mooxutog Annvou (Muscat de Lemnos) Eavtopwq (Santorini) Auaveg (Dafnes) Owog &qpog (vin sec) Anuvoq (Luma!)
Ovopamu npoelsuoetog uvmepuz; nummret; (appellation d'origine de qualité supérieure) Zman. (Sitia)
Poöo; (Rhodes)
Noonan. (Naoussa)
Neuen. (Némée)
Powtola. mwnwugmobolade Céphalonie)
Pawuvn (Rapsani)
KavtCa. (Kantza) MownvEtu. (Mantinée)
HECu (Pela)
Apxuveg (Archanes)
ÄMNE; (Dafnes) Euvropwq (Santorini)
l'lutpun (Patras)
211011 (litsa)
A uvtrnov
Dekret eller beslut om begränsning
D.386/]97l D.386/]97] D.SO'ZJI97] 0.50211971 D.S39/1971 D.539Il971
D.SOZIl971
D.SO'L/l97] d.3584]7/197] D.502/]97] d.3584l7/]97l D.SO'ZIl 971 d.3584l7/]97] D.539/l971 d.378Cf).2/197] D.539/]97l d.378022/l97l D.S39/1971 d.378022/l97l D.625/197] d.396425/197] D.625/l97l d.39642S/1971 D.539/l97] d.213850/1972 D.539Il971 d.2]3850/l972 D.539/l971 d.2138$0/1972 D.S39/197] d.2]3850/l972 D.205/l972 d.228] 73/1 972 D.]83/l972 d.228173/]972
D.]83/l972 d.228173/l972
EGT
115/AI 9. 6.197] 115/AI 9. 6.197] 150/ARG. 7.197] l50/A/26. 7.197] 159/AIN. 8.197] 159/AIN. 8.197]
150/ARS. 7.197]
150/Allé. 7.197] 689/BIM. 8.197] 150/Alls. 7.197] 689/BIM. 8.197] 150/ARG. 7.197] 689/BIM. 8.197] 159/AIN. 8.197] 773IB/27. 9.197] 159/AIN. 8.197] 773/Bf27. 9.197] 159/AIN. 8.197] 773/Bf27. 9.197] 196/A/12.10.197l BSO/Bl 111.197] l96/A/12.10.197] SSO/Bl 111.197] 159/AIM. 8.197] 169/5/24. 2.1972 159/AIN. 8.197] 169/BIM. 2.1972 159/AIN. 8.197] 169/BIM. 2.1972 159/AIN. 8.197] 169/824. 2.1972 419/AIN. 4.1972 287/50.7. 4.1972
40/A/17. 3.1972 287/BIN. 4.1972
40/A/17. 3.1972 287/BIN. 4.1972"
Prop. 1994/95: 19
141
c. ALLMÄNNA RÄTTSAKTER Prop. 1994/95: 19 Bilaga 25
Licenser och intyg
Kommissionens förordning (EEG) nr 193/75 av den 17 januari 1975 (EGT nr L 25, 31.1.1975)
i dess lydelse enligt
—— Förordning (EEG) nr 2104/75 av den 31 juli 1975 (EGT nr L 214, 12.8.1975). —- Förordning (EEG) nr 499/76 av den 5 mars 1976 (EGT nr L 59, 6.3.1976). —— Förordning (EEG) nr 2219/76 av den 13 september 1976 (EGT nr L 250, 14.9.1976). — Förordning (EEG) nr 3093/76 av den 17 december 1976 (EGT nr L 348, 18.12.1976). — Förordning (EEG) nr 773/77 av den 15 april 1977 (EGT nr L 94. 16.4.1977). — Förordning (EEG) nr 1234/77 av den 9 juni 1977 (EGT nr L 143, 10.6.1977). — Förordning (EEG) nr 1470/77 av den 30 juni 1977 (EGT nr L 162, 171977). — Förordning (EEG) nr 858/78 av den 27 april 1978 (EGT nr L 116. 28.4.1978). —— Förordning (EEG) nr 1624/78 av den 12 juli 1978 (EGT nr L 190, 13.7.1978).
I artikel 13.4 andra stycket skall "E för Grekland" läggas till. D. Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (UGFJ)
1. Kommissionens beslut 74/581/EEG av den 16 oktober 1974 (EGT nr L 320, 29.11.1974).
Följande strecksats skall läggas till på sidorna 8, 19, 23, 27, 30. 36, 49 och 52 i bilagan:
— Nomos i Grekland".
2. Kommissionens beslut 76/627/EEG av den 25 juni 1976 (EGT nr L 222, 14.8.1976).
I bilaga l 1 och I 2 skall följande strecksats läggas till: "— Nomos i Grekland".
3. Kommissionens beslut 77/491/EEG av den 24 juni 1977 (EGT nr L 200, 8.8.1977).
I artikel 1.2 skall följande läggas till:
"— Nomos i Grekland". 142
Bilaga 25
E. HARMONISERING AV LAGSTIFTNING
a) Veterinärlagstiftning
]. Rådets direktiv 64/432/EEG av den 26 juni 1964 (EGT nr 121, 29.7.1964) rättad i (EGT nr 176, 5.11.1964, EGT nr 32, 24.2.1966, EGT nr L 72, 25.3.1972 och EGT nr L 64, 10.3.1977)
i dess lydelse enligt
— Direktiv 66/600/EEG av den 25 oktober 1966 (EGT nr 192, 27.10.1966). — Direktiv 71/285/EEG av den 19 juli 1971 (EGT nr L 179, 9.8.1971). —- Direktiv 72/97/EEG av den 7 februari 1972 (EGT nr L 38,12.2.1972). — Anslumingsakten 1972 (EGT nr L 73, 27.3.1972). — Direktiv 72/445/EEG av den 28 december 1972 (EGT nr L 298, 31.12.1972). — Rådets beslut av den 1 januari 1973 (EGT nr L 2, 1.1.1973). ' —— Direktiv 73/150/EEG av den 5 juni 1973 (EGT nr L 172, 28.6.1973). — Direktiv 75/379/EEG av den 24 juni 1975 (EGT nr L 172, 3.7.1975). — Direktiv 77/98/EEG av den 21 december 1976 (EGT nr L 26, 31.1.1977). — Direktiv 79/109/EEG av den 24 januari 1979 (EGT nr L 29, 3.2.1979). — Direktiv 79/11 l/EEG av den 24 januari 1979 (EGT nr L 29, 3.2.1979).
I artikel 2 0 skall följande strecksats läggas till:
t
— för Grekland: Nomos."
Rådets direktiv 64/433/EEG av den 26 juni 1964 (EGT nr 121, 29.7.1964) korrigerat (EGT nr 176, 5.1 1.1964 och EGT nr 32, 24.2.1966)
i dess lydelse enligt
— Direktiv 65/276/EEG av den 13 maj 1965 (EGT nr 93, 29.5.1965). — Direktiv 66/601/EEG av den 25 oktober 1966 (EGT nr 192, 27.10.1966). — Direktiv 69/349/EEG av den 6 oktober 1969 (EGT nr L 256, 11.10.1969). —— Anslutningsakten 1972 (EGT nr L 73. 27.3.1972). — Direktiv 72/46l/EEG av den 12 december 1972 (EGT nr L 302, 31.12.1972).
Prop. 1994/95 : 19
143
— Rådets beslut av den 1 januari 1973 (EGT nr L 2, Prop. 1994/95:19
1.1.1973). Bilaga 25 —— Direktiv 75/379/EEG av den 24 juni 1975 (EGT nr -
L 172, 371975).
I bilaga I skall förkortningen " EOK" läggas till i punkt 40 tredje strecksatsen och i punkt 43 tredje strecksatsen.
Rådets direktiv 7l/l 18/EEG av den 15 februari 1971 (EGT nr L 55, 8.3.1971)
i dess lydelse enligt
—— Rådets beslut av den 1 januari 1973 (EGT 11 L 2, 1.1.1973). —— Direktiv 75/379/EEG av den 24 juni 1975- (EGT nr L 172, 3.7.1975). —— Direktiv 75/431/EEG av den 10 juli 1975 (EGT nr L 192, 24.7.1975). —— Direktiv 78/50/EEG av den 13 december 1977 (EGT nr L 15, 19.1.1978).
Artikel 15c med följande lydelse skall läggas till: "Artikel 15c
]. Bestämmelserna i bilagorna till detta direktiv skall inte tillämpas på verksamheter belägna på vissa öar i Grekland där produktionen från dessa verksamheter uteslutande är reserverad för lokal konsumtion.
2. Föreskrifter för tillämpningen av punkt 1 skall fastställas enligt förfarandet i artikel 12. Enligt samma förfarande får det beslutas att ändra bestämmelserna i föregående punkt med hänsyn till den gradvisa utvidgningen av gemenskapens standarder till alla verksamheter belägna på de ovannämnda öarna."
I bilaga I kapitel X punkt 44.1 a tredje strecksatsen skall förkortningen "EOK" läggas till.
Rådets direktiv 77/96/EEG av den 21 december 1976 (EGT nr L 26, 31.1.1977).
I bilaga III punkt 2 andra strecksatsen och i punkt 5 andra strecksatsen skall förkortningen "EOK" läggas till.
144
Bilaga 25
Rådets direktiv 77/99/EEG av den 21 december 1976 (EGT nr L 26, 31.1.1977) rättad i (EGT nr L 76, 24.3.1977).
1 bilaga A kapitel vn punkt 33 a skall i
— första strecksatsen förkortningen "E" för Grekland läggas till, —- andra strecksatsen förkortningen "EOK" läggas till.
Rådets direktiv 77/504/EEG av den 25 juli 1977 (EGT nr L 206, 12.8.1977) rättad i (EGT nr L 259, 12.10.1977)
i dess lydelse enligt direktiv 79/268/EEG av den 5 mars 1979 (EGT nr L 62, 13.3.1979).
I artikel 1 b första strecksatsen skall texten ersättas med följande:
"— som upprätthålls av en uppfödarorganisation eller förening som officiellt erkänts av den medlemsstat i vilken organisationen eller föreningen etablerades, eller av ett officiellt organ i den berörda medlemsstaten."
b) Växtsky ddslagstiftni ng
Rådets direktiv 77/93/EEG av den 21 december 1976 (EGT nr L 26,
31.1.1977).
I bilaga III under B.] "Citrusväxter" skall ordet "Grekland" läggas till i kolumnen med rubriken "Medlemsstater".
c) Skogsbrukslagstiftning
Direktiv 66/404/EEG av den 14 juni 1966 (EGT nr 125, 11.7.1966)
i dess lydelse enligt
Direktiv 69/64/EEG av den 18 februari 1969 (EGT nr L 48, 26.2.1969). Anslutningsakten 1972 (EGT nr L 73, 27.3.1972). Rådets beslut av den 1 januari 1973 (EGT nr L 2, 1.1.1973). Direktiv 75/445/EEG av den 26 juni 1975 (EGT nr L 196, 26.7.1975).
Prop. 1994/95:19
145
Bilaga 25
I artikel 5 e skall texten ersättas med följande:
"Under en övergångstid på högst 10 år från och med den 1 juli 1977 får medlemsstaterna använda — i syfte att godkänna basmaterial för produktion av uppförökningsmaterial — resultaten av de jämförelseprov som inte uppfyller kraven i bilaga 11 om sådana prov påbörjades före den 1 juli 1977 och i Grekland före anslutningsdagen och för att bevisa att det uppförökningsmaterial som erhålls ur basmaterialet har ett högre användningsvärde. Enligt förfarandet i artikel 17 får medlemsstaterna bemyndigas att använda resultaten från jämförelseproven efter utgången av den ovannämnda övergångstiden."
F. J ORDBRUKSSTRUKTURER
1. Rådets direktiv 72/159/EEG av den 17 april 1972 (EGT nr L 96, 23.4.1972)
i dess lydelse enligt
-— Direktiv 73/210/EEG av den 24 juli 1973 (EGT nr L 207, 28.7.1973).
—— Direktiv 73/358/EEG av den 19 november 1973 (EGT nr L 326, 27.11.1973).
—— Direktiv 76/837/EEG av den 25 oktober 1976 (EGT nr L 302, 4.11.1976).
—— Direktiv 77/390/EEG av den 17 maj 1977 (EGT nr L 145, 13.6.1977).
—— Förordning (EEG) nr 1054/78 av den 19 maj 1978 (EGT nr L 134, 22.5.1978).
I artikel 14.2 andra stycket skall följande sista mening läggas till under a:
"Beträffande Grekland får den föreskrivna optionen utlösas under tre år från och med anslumingsdagen."
Rådets förordning (EEG) nr 355/77 av den 15 februari 1977 (EGT nr L 51, 23.2.1977)
i dess lydelse enligt förordning (EEG) nr 1361/78 av den 19 juni 1978 (EGT nr L 166, 23.6.1978).
Prop. 1994/95: 19
146
Artikel 12.] skall ersättas med följande: Prop. 1994/95:19
Bilaga 25 "Med avsteg från artikel 10 a får projekt rörande
sektorer och geografiska områden för vilka program ännu inte har godkänts erhålla stöd från fonden till och med den 31 december 1980 och beträffande Grekland till och med den 31 december 1981."
I artikel 13.2 skall följande läggas till som sista stycke:
"Beträffande Grekland skall dock kommissionen fatta beslut under första halvåret 1981 om stödansökningar som lämnats in av Grekland senast den 1 februari 1981."
Artikel 17. 3 andra strecksatsen skall ersättas med följande. — 15 % beeträffande projekt som finansieras för budgetåret 1980 och, beträffande Grekland, 1981
3. Rådets förordning (EEG) nr 1360/78 av den 19 juni 1978 (EGT nr L 166, 23.6.1978).
] slutet av artikel 2 skall följande strecksats läggas till: — hela det grekiska territoriet."
I slutet av artikel 11.] andra strecksatsen första understrecksatsen skall följande läggas till: "och beträffande Grekland på anslutningsdagen."
I artikel 19 andra strecksatsen skall följande läggas till: "och beträffande Grekland senast den 31 mars 1982."
G. DATANÄTVERK FÖR LANTBRUKSREDOVISNING
1. Rådets förordning 79/65/EEG av den 15 juni 1965 (EGT nr 109, 23.6.1965)
i dess lydelse enligt
— Förordning (EEG) nr 2835/72 av den 29 december 1972 (EGT nr L 298, 31.12.1972). — Rådets beslut av den 1 januari 1973 (EGT nr L 2, 1.1.1973). — Förordning (EEG) nr 2910/73 av den 23 oktober 1973 (EGT nr L 299, 27.10.1973).
147
Bilaga 25
Artikel 4.2 skall ersättas med följande:
"Från och med anslutningsdagen för Grekland skall antalet jordbruk med avkastning vara 31 000, och antalet skall gradvis ökas under de följande fem åren tills det uppgår till 35 200."
Följande förteckning över grekiska administrativa enheter skall läggas till i slutet av bilagan:
" Grekland 1. Marceöovra—Gporm
2. Hnerpog—llexortovvnoog, Nnaor Iovro'u Artmkoartapvorvror
3. Geooakror— Oeromöor— Eopotorvror
4. Ztepeor Ella; (nånv Artmxoarcapvorvr oerwtröag, Eopbtorvrorg) —Nnoor Arvmon— Kimm-
Kommissionens förordning nr 91/66/EEG av den 29 juni 1966 (EGT nr 121, 4.7.1966)
i dess lydelse enligt
— Förordning nr 349/67/EEG av den 25 juli 1967 (EGT nr 171, 28.7.1967). — Förordning (EEG) nr 1696/68 av den 28 oktober 1968 (EGT nr L 266, 30.10.1968). — Förordning (EEG) nr 1697/68 av den 28 oktober 1968 (EGT nr L 266, 30.10.1968). — Förordning (EEG) nr 702/76 av den 29 mars 1976 (EGT nr L 83, 30.3.1976). — Förordning (EEG) nr 2855/77 av den 21 december 1977 (EGT nr L 329, 22.12.1977). — Förordning (EEG) nr 3019/78 av den 21 december 1978 (EGT nr L 359, 22.12.1978).
Följande skall läggas till under i i bilaga I "Förteckning över produkter":
"46 a torkade druvor".
Prop. 1994/95: 19
148
Följande skall läggas till i bilaga 11]: Prop. 1994/95. 19
Antal redovisande anläggningar
Löpnr Områdesbetecltning
G R E K L A N D 450 Muuöovru—epam 460 lhmrpog—Hevamoog—Nnaot lovrou— Attmkourrapvrzvra OwouMa—oetwnöa—Eupvtavtu
thpeu Enlig (anv AttmÄoumpvuvtug—
470 480 oerwttöag—Eupwavtao—Nnom Aryutoo— Kpnm
3. Kommissionens förordning (EEG) nr 2237/77 av den 23 september 1977 (EGT nr L 263, 17.10.1977).
I slutet av artikel 2 skall följande stycke läggas till: "Dessa bestämmelser skall i Grekland först tillämpas på redovisningsdata för räkenskapsåret 1981 med början under perioden mellan den 1 januari 1981 och den 1 juli 1981."
149
Bilaga 25
H. J ORDBRUKSSTATISTIK
l. Rådets direktiv 72/280/EEG av den 31 juli 1972 (EGT nr L 179, 7.8.1972)
i dess lydelse enligt
— Direktiv 73/358/EEG av den 19 november 1973 (EGT nr L 326, 27.11.1973). — Direktiv 78/320/EEG av den 20 mars 1978 (EGT nr L 84, 31.3.1978).
I artikel 4.3 & skall följande läggas till:
"Grekland: utgör ett område."
samt "Beträffande Grekland får enligt förfarandet i artikel 7 föreskrivas att informationen skall avlämnas separat för vissa angivna territoriella enheter."
Kommissionens beslut 72/356/EEG av den 18 oktober 1972 (EGT nr L 246, 30.10.1972)
i dess lydelse enligt
— beslut 76/430/EEG av den 29 april 1976 (EGT nr L 114, 30.4.1976). — beslut 78/808/EEG av den 20 september 1978 (EGT nr L 279, 4.10.l978).
Följande skall läggas till fomot 1 till tabell 4 i bilaga 11:
"Grekland: en enda region",
samt "Beträffande Grekland får dock enligt förfarandet i artikel 7 föreskrivas att tabellen skall fyllas i för vissa angivna regioner."
I tabell 6 mitt för numren 11.1.11, 11.2.21, 341 och 41 skall förkortningen "EUR 9" ersättas med "medlemsstater".
Rådets direktiv 73/132/EEG av den 15 maj 1973 (EGT nr L 153, 9.6.1973)
i dess lydelse enligt direktiv 78/53/EEG av den 19 december 1977 (EGT nr L 16, 20.1.1978). I artikel 4.3 andra stycket skall följande mening läggas till:
"Beträffande Grekland skall detta avsteg gälla i tre år från och med anslumingsdagen."
Prop. 1994/95 : 19
150
Bilaga 25
Artikel 5.2 skall kompletteras med "Grekland: en enda region", och med följande stycke:
"Beträffande Grekland får det emellertid enligt förfarandet i artikel 9 föreskrivas att resultaten skall anmälas efter administrativa underenheter som skall fastställas."
Rådets direktiv 76/625/EEG av den 20 juli 1976 (EGT nr L 218, 11.8.1976)
i dess lydelse enligt direktiv 77/159/EEG av den 14 februari 1977 (EGT nr L 48, 19.2.1977).
I artikel 2.1 A skall andra stycket ersättas med följande:
"Den undersökning som gäller persikoträd skall genomföras endast i Italien, Frankrike, Grekland och Tyskland, och i Tyskland skall ingen åtskillnad mellan sorterna göras. Den undersökning som gäller apelsinträd skall endast genomföras i Italien och Grekland."
Följande rubrik skall läggas till efter rubriken för Förbundsrepubliken Tyskland i bilagan:
"GREKLAND:
Centrala Grekland samt Euboea Peloponnesos
Epirus Thessaly
Centrala och västra Makedonien Östra Makedonien Egeiska öarna Kreta"
?OHQP'PPNT'
Kommissionens beslut 76/805/EEG av den 1 oktober 1976 (EGT nr L 285, 16.10.1976).
I artikel 2 skall "Grekland" läggas till.
Kommissionens förordning (EEG) nr 1868/77 av den 29 juli 1977 (EGT nr L 209, 17.8.1977).
I artikel 1.1 skall följande läggas till: "E för Grekland".
1 bilaga I] fotnot 1 skall följande läggas till: "Grekland: en enda region.-"
Prop. 1994/95: 19
151
7. Rådets förordning (EEG) nr 357/79 av den 5 februari 1979 (EGT 'Prop. 1994/95: 19 nr L 54, 5.3.1979). Bilaga 25
Följande artikel la skall läggas till: "Artikel la Grekland skall genomföra den första grundläggande undersökningen i enlighet med bestämmelserna i denna förordning från och med 1982.
Beträffande 1981 åtar sig Grekland dock att lämna in de uppgifter som krävs enligt artikel 5."
I artikel 2.2 B första stycket skall följande led e läggas till:
"e) områden som odlas med druvor avsedda för torkning."
Artikel 5.4 skall ersättas med följande: "4. De berörda medlemsstaterna skall senast den 30 juni 1980 och Grekland senast vid anslumingen till kommissionen länma in en detaljerad beskrivning av de metoder som skall användas vid de mellanliggande undersökningarna, och varje förändring av sådana metoder skall anmälas i förväg."
111. ETABLERINGSRÄ'IT OCH FRIHET ATI TILLHANDAI—IÅLLA TJÄNSTER
a) Kommersiella aktiviteter, inbegripet sådana som utförs av ombud
Rådets direktiv 64/224/EEG av den 25 februari 1964 (EGT nr 56, 4.4.1964). I artikel 3 skall följande läggas till på slutet:
Egna företagare Anställda "I Grekland: ennopucog orvrrnpooomoq Onöev
.b) Serviceföretag
Rådets direktiv 67/43/EEG av den 12 januari 1967 (EGT nr 10, 19.1.1967). I artikel 2.3 skall följande läggas till på slutet:
"] Grekland: Memteg orotrltwv oorrBoroecov 152
Bilaga 25
c) Bolagsrätt
]. Rådets första direktiv 68/151/EEG av den 9 mars 1968 (EGT nr L 65, 14.3.1968, s. 8).
I artikel 1 skall följande läggas till på slutet:
"— i Grekland: avmvvnn etouprot, etoupra neproprouevnq eoeovnq, etepoppoetrn korta netoxer; etarpror.
Artikel 2.1 f skall ersättas med följande:
"f) Balansräkningen och resultaträkningen för varje räkenskapsår. Det dokument som innehåller balansräkningen måste ange vilka personer som genom lagstiftning är skyldiga att verifiera den.
Beträffande "Gesellschaft mit beschränkter Haftung", "société de personnes a responsabilité limitée". "Personenvenootschap met beperkteansprakelijkheid", "société ä resonsabilite limite", "societå a responsabilitå limitata" enligt den tyska, belgiska, franska, grekiska, italienska eller luxemburgska lagstifming som avses i artikel 1, "besloten naamloze vennootschap" enligt nederländsk lagstifming, enskilda företag enligt irländsk lagstiftning och enskilda företag enligt lagstiftningen i Nordirland, skall den obligatoriska tillämpningen av denna bestämmelse skjutas upp till dagen för genomförandet av ett direktiv om samordning av innehållet i balans- och resultaträkningar och om undantag för företag vars balansomslutning är mindre än vad som anges i direktivet från skyldigheten att helt eller delvis redogöra för innehållet i nämnda dokument. Rådet skall besluta om ett sådant direktiv inom två år efter fastställandet av det här direktivet."
Rådets andra direktiv 77/9l/EEG av den 13 december 1976 (EGT nr L 26, 31.1.1977, s. 1).
I artikel 1 skall följande läggas till på slutet:
— I Grekland: H orvcovnirn etoaptor
14 Riksdagen 1994/95. [sam/. Nr 19. Del5
Prop. 1994/95: 19
153
3. Rådets tredje direktiv 78/855/EEG av den 9 oktober 1978 (EGT Prop. 1994/95 : 19 nr L 295, 20.10.1978, s. 36). Bilaga 25
I artikel 1 skall följande läggas till på slutet:
— i Grekland: H avcovuim atarpra.
4. Rådets fjärde direktiv 78/660/EEG av den 25 juli 1978 (EGT nr L 222, 14.8.1978, s.11).
I artikel 1 skall följande läggas till på slutet:
"— I Grekland: n owmvntm etoupror n etoupror rteptoplorrevnr; Ebebvng 'q atepoppuenn Kontor LLETOXEQ etouptor.
d) Kontrakt om uppförande av offentliga anläggningar
Rådets direktiv 71/305/EEG av den 26 juli 1971 (EGT nr L 185, 16.8.1971, s. 5).
I artikel 24 skall punkten på slutet ersättas av komma och följande läggas till:
"— i Grekland:
ett intyg avgivet under ed för en notarius publicus beträffande yrkesverksamhet som entreprenör för offentliga anläggningar kan komma att krävas."
I bilaga ] skall följande läggas till:
"VIH. I Grekland:
Andra juridiska personer som regleras av offentlig lagstiftning och vars kontrakt om uppförande av offentliga anläggningar är föremål för tillsyn av staten."
e) Banker och andra finansiella inrättningar
]. Rådets första direktiv 73/239/EEG av den 24 juli 1973 (EGT nr L 228. 16.8.1973, s. 3).
I artikel 8.1 a skall följande läggas till:
"Vad gäller Grekland: — avmvnnn etoupror ' — aklnktxoqiorhotrlcog ouverorrpranog , 154
Bilaga 25
f) Läkare
Rådets direktiv 77/92/EEG av den 13 december 1976 (EGT nr Prop. 1994/95:19 L 26, 31.1.1977, 5.14). 1 artikel 2.2 b skall följande läggas nu:
"—i Grekland: Fevucoc; npouctcop Hpocmwp
Rådets första direktiv 77/780/EEG av den 12 december 1977 (EGT nr L 322, 17.12.1977, s. 30).
I artikel 2.2 skall en strecksats läggas till mellan de strecksatser som avser Tyskland respektive Franknke enligt följande:
"— i Grekland:
mg EMm/tmq prtecrtc Btounxavwnq Avanwåemg, 1:01) taueroo l'Iozp akutaen K&N Kat
Aavrcov, mg TpomeCng *l'noeniccov, 'CO't) Taxwöpouucm) Tauteomptoo Kon mg (( Eanucou E&avaut A.E.».
Rådets första direktiv 79/267/EEG av den 5 mars 1979 (EGT nr L 63, 13.3.1979, s. 1).
I artikel 8.1 a skall följande strecksats läggas till efter den tredje strecksatsen:
"— beträffande Grekland:
(XX/(DVDLLTI Etalpla.
Rådets direktiv 79/279/EEG av den 5 mars 1979 (EGT nr L 66, 16.3.1979, s. 1).
I artikel 21.1 skall "fyrtioen" ersättas med "fyrtiofem".
Rådets direktiv 75/362/EEG av den löjuni 1975 (EGT nr L 167, 30.6.1975, s. 1).
a) I artikel 3 skall följande läggas till på slutet:
155
Bilaga 25
h)
d)
"i)
Artikel 5.2.
i Grekland;
ntho tatpucng oxolng (examensbevis som läkare som utfärdas av medicinsk fakultet samt högskola och universtetsintyg om praktisk utbildning för läkare som utfärdas av socialdepartementet)
Ett stycke skall läggas till punkt 2:
"i Grekland:
"avtog tatptmg stöucorntog (bevis om specialistkompetens som läkare utfärdat av socialstyrelsen)
Artikel 5.3.
Följande hänvisningar skall läggas till varje stycke i punkt 3:
Artikel 7.2.
anestesilogi: avatoenotokoyta
allmän kirurgi: XElPOUPYUCfl neurokirurgi: veopoxapoopytm kvinnosjukdomar och förlossaningar samt gynekologi: umeonm—yovutxoktmu. allmän medicin:
naeoxoyta
ögonsjukdomar:
ooeakuoXoyta
öron-, näs- och halssjukdomar (DTOptVOÄGPU'YYOÄO'Yta barnaåldems invärtes sjukdomar: rtouötoctptm
lungsjukdomar oouanokoyta—nveouovoloyta urologisk kirurgi:
oupokoywt ortopedisk kirurgi: opeoneöucn
Följande hänvisningar skall läggas till motsvarande stycken i punkt 2:
klinisk bakteriologi llthOBtOÄOYlG
Prop. 1994/95: 19
156
Bilaga 25
— klinisk patologi naeokoyucn owovcouwt —— plastikkirurgi Matrum xapoupytm — thoraxkirurgi xetpoopytm empaicog
— barnkirurgi xapoupyucn nouöwv — hjärtsjukdomar mpötokoyta
— matsmältningsorganens medicinska sjukdomar (medicinsk gastro-enterologi) morpoevrepokoyta — reumatiska sjukdomar peuuatoltoytoc — hematologi atttatolto'yta —— endokrina sjukdomar evöorcpwoloyta — medicinsk rehabilitering (mmm tutpucn omorcataotaan — neuropsykiatri veopokoytot— wuxtatpucn — hudsjukdomar och veneriska sjukdomar (dermatologisk venerologi) öepuatokoyta—aopoötmokoyta
— radiologi amvoko'yta—paötolto'yta
—— tumörsjukdomar (allmän inkologi) amtvoeeparteoum — barn- och ungdomspsykiatri rtonöowoxtatpucn —— medicinska njursjukdomar (nefrologi) veopoloytct — intemmedicinsk allergologi aMepytoXoyta
g) Advokater
Rådets direktiv 77/249/EEG av den 22 mars 1977 (EGT nr L 78, 26.3.1977, 8.17).
I artikel 1.2 skall följande läggas till på slutet:
öucnvopoc
h) Sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukdvård
Rådets direktiv 77/452/EEG av den 27 juni 1977 (EGT nr L 176, 15.7.1977, s. 1).
Prop. 1994/95: 19
157
a) I artikel 1.2 skall följandeläggas till på slutet: Prop. 1994/95:19
Bilaga 25 "i Grekland: ölltltnuatooxoq uöeMm vooorcolloq - b) I artikel 3 skall följande läggas till på slutet: "j) i Grekland: 1. Antingen utbildningsbevis Avartepag Exolng Aöelqlwv
Noooxollwv från vårdhögskola för utbildning av sjuksjöterskormed ansvar för allmän hälso- och sjukvård. T(nv napala'cpuccov oxokcov tolv Kevrpcov Avcotepag Texvucng Kal Enaweluamcng Emalöeooecog eller utbildningsbevis från paramedical schools of the Higher Technical and Vocational Education Centres) utfärdat av ministeriet för inhemsk utbildning och religiösa frågor.
2. To mmonomuko ltpalcmcng ammoewg TOUETCG'YYEMLGIOQ
mg aöeMmg vooorcollou' . (ett intyg om praktisk sjuksköterskeutbildning) utfärdat av | socialministeriet.
i) Tandläkare
Rådets direktiv 78/686/EEG av den 25 juli 1978 (EGT nr L 233, 24.8.1978, s. l).a) I artikel 1 skall följande läggas till på slutet:
"i Grekland: oöovttovtpoq !] xapoup'yog oöovuowpog
b) I artikel 3 skall följande läggas till på slutet:
"j) i Grekland: nmxto oöovuoztpucng tot) Havemomutootp)
j) Veterinärer
Rådets direktiv 78/1026/EEG av den 18 december 1978 (EGT nr L 362, 23.12.1978, s. 1).
I artikel 3 skall följande läggas till på slutet: "j) i Grekland:
Atnkmua Kthlatptan Zxoknq too Havemomploo Geoooaovucng.
158
rv. TRANSPORTER Prop. 1994/95:19 Bilaga 25
l. Rådets förordning (EEG) nr 1017/68 av den 19 juli 1968 (EGT nr L 175, 23.7.1968, s. 1)
i dess lydelse enligt Anslutningsakten 1972 (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14).
I artikel 21.6 skall följande mening läggas till: "Efter samråd med kommissionen skall Grekland vidta nödvändiga åtgärder i detta syfte inom sex månader efter anslumingen."
2. Rådets förordning (EEG) nr ll91/69 av den 26 juni 1969 (EGT nr L 156, 28.6.1969, s. 1)
i dess lydelse enligt Anslumingsakten 1972 (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14).
I artikel 19.1 skall följande läggas till (efter "Deutsche Bundesbahn (DE)"):
— Opyuvwllog mönpoöpoumv EMaöog A.E. (0.2. E.)
3. Rådets förordning (EEG) nr 1192/69 av den 26 juni 1969 (EGT nr L 156, 28.6.1969, s. 8)
i dess lydelse enligt Anslumingsakten 1972 (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14).
I artikel 3.1 skall följande läggas till (efter "Deutsche Bundesbahn (DB)"):
"— Opwtvrouog Zlönpoöpouwv EMOLöog A.E. (0.2.E.)".
4. Rådets förordning (EEG) nr 1108/70 av den 4 juni 1970 (EGT nr L 130, 15.6.1970. s. 4)
i dess lydelse enligt Anslumingsakten 1972 (EGT nr L 73, 27.3.1972. s. 14).
Bilaga 11 skall kompletteras enligt följande: —— [förteckning "A. Järnväg" skall följande läggas till: "Grekland
— Op'YthO'llOC Zlönpoöpouuw EMaöog A.E.
(0.2.5). 159
— I förteckning "B. Vägar" skall följande läggas till:
Bilaga 25
"Grekland
1. Eevuco oöuco ÖtKTUO
2. Ertapxtalco oöuco öucruo
3. Anuoutco n Kowotuco oöllco ÖtKT'DO
Rådets förordning (EEG) nr 1463/70 av den 20 juli 1970 (EGT nr L 164, 27.7.1970, s. 1)
i dess lydelse enligt
— Anslumingsakten 1972 (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14).
— rådets förordning (EEG) nr 1787/73 av den 25 juni 1973 (EGT nr L 181, 4.7.1973, s. 1).
— rådets förordning (EEG) nr 2828/77 av den 12 december 1977 (EGT nr L 334, 24.12.1977, s. 5).
I artikel 22.4 skall ordet "fyrtioen" ersättas med "fyrtiofem".
1 bilaga 11 punkt 1.1 skall orden "GR för Greklan " läggas till orden inom klammer.
Kommissionens förordning (EEG) nr 2778/72 av den 20 december 1972 (EGT nr L 292, 29.12.1972, s. 22).
I artikel 1 skall följande läggas till fotnoterna till bilagorna 1 och 4 till kommissionens förordning (EEG) nr 1172/72 av den 26 maj 1972 om formulären för de dokument som avses i rådets förordning (EEG) nr 517/72 och rådets förordning (EEG) nr 516/72 (efter orden "Tyskland (D)"):
"Grekland (GR)".
Rådets förordning (EEG) nr 3164/76 av den 16 december 1976 (EGT nr L 357, 29.12.1976, s. 1)
i dess lydelse enligt
— Förordning (EEG) nr 3024/77 av den 21 december 1977 (EGT nr L 358, 31.12.1977, s. 4).
— Förordning (EEG) nr 3062/78 av den 19 december 1978 (EGT nr L 366, 28.12.1978, s. 5).
Prop. 1994/95:19
160
Bilaga 25
10.
11.
I bilagorna I a' och 11 a fomot 1 skall följande läggas till mellan Tyskland och Frankrike:
"Grekland (GR)". I bilaga 11 c skall följande läggas till i kolumn 5: "Grekland (GR)".
1 bilaga 111 skall "GR" läggas till i den andra kolumnen för var och en av de nuvarande medlemsstaterna och en horisontell linje läggs till med "GR" i första kolumnen och bokstavsbeteckningama för samtliga nio nuvarande medlemsstater i den andra kolumnen.
Rådets förordning (EEG) nr 2830/77 av den 12 december 1977 (EGT nr L 334, 24.12.1977, s. 13).
I artikel 2 skall följande hänvisning läggas till (efter "Deutsche Bundesbahn (DB)"):
— Opwwrouog Zlönpoöpouwv EMaöog A.E. (0.2.E.)
Rådets förordning (EEG) nr 2183/7 8 av den 19 september 1978 (EGT nr L 258, 21.9.1978, s 1).
I artikel 2 skall följande hänvisning läggas till (efter "Deutsche Bundesbahn (DB)"):
— OrganismoV Sidhrodromwn ElladoV A.E. (O.S.E.)
Rådets direktiv 65/269/EEG av den 13 maj 1965 (EGT nr 88, 24.5.1965, s. 1469/65)
i dess lydelse enligt
— Anslutningsakten 1972 (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14).
— Direktiv 73/169/EEG av den 25 juni 1973 (EGT nr L 181, 4.7.1973, s. 20).
I bilagan skall "sex" ersättas med "sju".
Rådets beslut 75/327/EEG av den 20 maj 1975 (EGT nr L 152, 12.6.1975, s. 3).
I artikel 1.1 skall följande läggas till (efter "Deutsche Bundesbahn (DB)"):
Prop. 1994/95: 19
161
Bilaga 25
12.
—— Opyavrouoc; Ztönpoöpoumv EMaöog A.E. (0.2.5)
Rådets direktiv 78/546/EEG av den 12 juni 1978 (EGT nr L 168, 26.6.1978, s. 29).
I bilaga 11 skall följande läggas till: "Grekland
Heptoepewt I'lpwteoouo'ng
Aoum Ztepeor EMaöot Kat EuBowt Helorrovvnoog Iovrm vncor Geooootwt Malceöovror
€)me Nnaor Awuloo KPT)?"
I bilaga III
— skall "Grekland" läggas till efter Förbundsrepubliken Tyskland,
—- skall "Grekland" utgå efter "Jugoslavien".
V. KONKURRENS
EEG:s rättsakter
l. Rådets förordning nr 17 av den 6 februari 1962 (EGT nr 13, 21.2.1962, s. 204/62)
i dess lydelse enligt
— Förordning nr 59 av den 3 juli 1962 (EGT nr 58, 10.7.1962, s. 1655/62).
— Förordning nr ll8/63/EEG av den 5 november 1963 (EGT nr 162, 7.11.1963, s. 2696/63).
— Förordning (EEG) nr 2822/71 av den 20 december 1971 (EGT nr L 285, 29.12.1971, s. 49).
—— Anslutningsakten 1972 (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14).
I artikel 25 skall följande punkt läggas till: "5. Bestämmelserna i punkterna 1—4 ovan skall fortfarande tillämpas på samma sätt beträffande Greklands ansluming."
Prop. 1994/95:19
162
Bilaga 25
Kommissionens förordning nr 27 av den 3 maj 1962 (EGT nr Prop. 1994/95:19 35, 10.5.1962, S. 1118/62) i dess lydelse enligt
— Förordning (EEG) nr 1133/68 av den 26 juli 1968 (EGT nr L 189, 1.8.1968, s. 1).
— Förordning (EEG) nr 1699/75 av den 2 juli 1975 (EGT nr L 172, 3.7.1975, s. 11).
I artikel 2.1 skall "tio" ersättas med "elva".
Rådets förordning nr 19/65/EEG av den 2 mars 1965 (EGT nr 36, 6.3.1965, S. 533/65)
i dess lydelse enligt Anslutningsakten 1972 (EGT nr L 73, 27.3.1962, s. 14).
I artikel 4 gäller följande: — Punkt 1 skall kompletteras med följande:
"Bestämmelsemai föregående stycke skall tillämpas på samma sätt beträffande Greklands ansluming."
— Punkt 2 skall kompletteras med följande:
"Punkt 1 skall inte tillämpas på de avtal och de samordnade förfaranden som omfattas av artikel 85.1 i fördraget genom Greklands ansluming och som måste anmälas senast den 1 juli 1981 enligt artiklarna 5 och 25 i förordning nr 17, såvida de inte blivit anmälda före den dagen."
Kommissionens förordning nr 67/67/EEG av den 22 mars 1967 (EGT nr 57, 25.3.1967, s. 849/67)
i dess lydelse enligt
— Anslutningsakten 1972 (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14).
— Förordning (EEG) nr 2591/72 av den 8 december 1972 (EGT nr L 276,9.12.1972,s. 15).
I artikel 5 skall följande läggas till:
"Denna bestämmelse skall tillämpas på samma sätt beträffande Greklands ansluming."
163
Rådets förordning (EEG) nr 2821/71 av den 20 december 1971 ; Prop. 1994/95: 19 (EGt nr L 285, 20.12.1971, s. 46) Bilaga 25
i dess lydelse enligt förordning (EEG) nr 2743/72 av den 19 ; december 1972 (EGT nr L 291, 28.12.1972, s. 144). '
I artikel 4 gäller följande: — 1 punkt 1 skall följande läggas till:
"Bestämmelsemai föregående stycke skall tillämpas : på samma sätt beträffande Greklands anslutning."
—— Punkt 2 skall kompletteras med följande:
"Punkt 1 skall inte tillämpas på de avtal och de samordnade förfaranden som omfattas av artikel 85.1 i fördraget genom Greklands anslutning och som måste anmälas senast den 1 juli 1981 enligt artiklarna 5 och 25 i förordning nr 17, såvida de ' inte blivit anmälda före den dagen."
Kommissionens förordning (EEG) nr 2779/72 av den 21 december 1972 (EGT nr L 292, 29.12.1972, s. 23)
i dess lydelse enligt förordning (EEG) nr 2903/77 av den 23 december 1977 (EGT nr L 338, 28.12.1977, s. 14).
Artikel 6 skall kompletteras med följande:
"3. Förbudet i artikel 85.1 i fördraget skall inte ' - tillämpas på de specialiseringsavtal som är ikraft
vid tiden för Greklands ansluming och som genom ' anslutningen omfattas av artikel 85.1 om de inom sex månader efter anslumingen ändras så att de är : förenliga med villkoren i denna förordning."
EKSG:s rättsakter
7. Kommissionens beslut 72/443/ESKG av den 22 december 1972 (EGT nr L 297, 30.12.1972, s. 45).
I artikel 3.1 a skall ett led läggas till: "i) Grekland."
Kommissionens beslut 3001/77/EKSG av den 28 december 1977 (EGT nr L 352, 31.12.1977, s. 4) '
164
i dess lydelse enligt beslut 960/78/EKSG av den 11 maj 1978 Prop. 1994/95:19 (EGT nr L 126, 13.5.1978, s. 1). Bilaga 25
I bilaga I skall "Grekland" läggas till den förteckning över medlemsstater som anges i fomot 2.
I bilaga H skall "Grekland" läggas till den förteckning över medlemsstater som anges i andra tabellen, första kolumnen.
VI. BESKATTNING
l. Rådets direktiv 69/335/EEG av den 17 juli 1969 (EGT nr L 249, 3.10.1969, s. 25).
I artikel 3.1 a skall följande läggas till:
— I den inledande bestämmelsen: Angivande av de företag som lyder under "grekisk" lagstiftning.
—— I första strecksatsen: Avwvouog Etonpwl
_ I andra strecksatsen: Etepoppoeuog Kortet uetoxag Etoupta
— I tredje strecksatsen: - Etatptor Heproptouevng Euoeuvng
2. Rådets direktiv 77/799/EEG av den 19 december 1977 (EGT nr L 336, 27.12.1977, s. 15).
I artikel 1.3 skall följande läggas till:
"i Grekland:
(Dopog looöuvauog 6001me npooamwv (Dopog tooöuvaltog vouuctov rrpoomrtwv (Dopog ouavntou neploomag
I artikel 1.5 skall följande läggas till:
"i Grekland: 0 *Pltoopvog OlKovollthov n 0 uno anton oplCouevog Eknpoomrtoq.
3. Rådets sjätte direkn'v 77/388/EEG av den 17 maj 1977 (EGT nr L 145, 13.6.1977, s. 1).
I artikel 3.2 bör följande läggas till efter sista strecksatsen: "— Grekland:
A'YlO Opog 165
4. Rådets direktiv 68/221/EKi av den 30 april 1968 (EGT nr L Prop. 1994/95:19 115, 18.5.1968. s. 14). Bilaga 25
I artikel 1.2 skall följande strecksats läggas till:
"— de genomsnittliga avgifter som gäller iGrekland vid tiden för landets ansluming. Dessa bestämmelser skall dock tillämpas för at utvärdera om dessa avgifter är förenliga med bestärnmelsemai artikel 97 i fördraget."
VII. EKONOMISK POLITIK
1. Beslut 13/79 av den 13 mars 1979 av styrelsen i den Europeiska fonden för monetärt samarbete.
Beloppen på "gäldenärskvotema" och deras procentuella fördelning skall ändras enligt följande:
miljoner ecu procent-andel Banque nationale de Belgique 580 7.20 Danmarks Nationalbank 260 3.23 Deutsche Bundesbank 1 740 21.62 spmpucog avunpocumog 150 1.86 Ouöev Banque de France 1 740 21,62 Central Bank of Ireland 100 1.24 Banca d'Italia 1 160 14.41 Nederlandsche Bank 580 7.20 Bank of England 1.749 21.62 Total EEG 8 050 100,00
166
Prop. 1994/95: 19 Bilaga 25 Beloppen på "borgenärskvotema" och deras procentuella fördelning skall ändras enligt följande:
milj ecu procent-andel
Banque nationale ck: Belgique 1 160 7.20 Danmarks Nationalbank 520 3.23 Deutsche Bundesbank 3 480 21.62 [GI 300 1.86 Banque de France 3 480 21.62 Central Bank of Ireland 200 1.24 Banca d'Italia 2 320 14.41 Nederlandsche Bank 1 160 7.20 Bank of England urin 21.62 Totalt EEG 16 100 100,00
2. Rådets beslut 71/143/EEG av den 22 mars 1971 (EGT nr L 73,
27.3.1971, s. 15).
i dess lydelse enligt
— Beslut 78/49/EEG av den 19 december 1977 (EGT nr L 14,18.1.1978. s. 14). — Beslut 78/1041/EEG av den 21 december 1978 (EGT nr L 379, 30.12.1978, s. 3).
Bilagan skall ersättas med följande:
167
Bilaga 25
"BILAGA
milj ecu procent- andel Belgien 1 000 6,96 Danmark 465 3,24 Tyskland 3 105 21,61 Grekland 270 1,88 Frankrike 3 105 21,61 Irland 180 1.25 Italien 2 070 14.40 Luxemburg 35 0,24 Nederländerna 1 035 7,20 Storbritannien 3495 21.61 Totalt 14 370 100,00
3. Rädetsförordning (EEG) nr 397/75 av den 17 februari 1975 (EGT nr
L 46, 20.2.1975, s. 1).
I artikel 6 skall förteckningen över procentandelar ersättas med följande:
"Belgien/Luxemburg 14,40 Danmark 6,46 Tyskland 43,24 Grekland 3,72 Frankrike 43,24 Irland 2,48 Italien 28,82 Nederländerna . 14,40 Storbritannien 43,24" 4. Rådets förordning (EEG) nr 398/75 av den 17 februari 1975 (EGT
nr L 46. 20.2.1975, s. 3).
I artikel 2 skall förteckningen över procentandelar ersättas med följande:
Belgien/Luxemburg 7,20 Danmark 3 .23 Tyskland 21,62 Grekland 1.86 Frankrike 21,62 Irland . 1 .24 Italien 14,41 Nederländerna 7,20 Storbritannien 21,62"
Prop. 1994/95: 19
168
Bilaga 25
Rådets beslut av den 18 mars 1958 (EGT nr 17, 6.10.1958, s. 390/58)
i dess lydelse enligt Anslutningsakten 1972 (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14).
I artikel 7 skall "elva" ersättas med "tolv".
I artikel 10 punkt 1 skall "elva" ersättas med "tolv".
VIII. YTTRE FÖRBINDELSER
Rådets förordning (EEG) nr 1023/70 av den 25 maj 1970 (EGT nr L 124, 8.6.1970, s. 1)
i dess lydelse genom Anslumingsakten 1972 (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14).
I artikel 11.2 skall "fyrtioen" ersättas med "fyrtiofem".
Rådets förordning (EEG) nr 1439/74 av den 4 juni 1974 (EGT nr L 159, 15.6.1974, s. 1)
i dess lydelse enligt
— Förordning (EEG) nr 959/75 av den 27 mars 1975 (EGT nr L 99, 21.4.1975. s. 5). — Förordning (EEG) nr 1540/75 av den 16 juni 1975 (EGT nr L 157, 19.6.1975, s. 2). — Förordning (EEG) nr 1927/75 av den 22 juli 1975 (EGT nr L 198, 29.7.1975, s. 9).
— Förordning (EEG) nr 2967/74 av den 25 november 1974 (EGT nr L 316. 26.11.1974, s.7).
— Förordning (EEG) nr 1680/75 av den 30 juni 1975 (EGT nr L 168, 1.7.1975, s. 72).
— Förordning (EEG) nr 646/75 av den 13 mars 1975 (EGT nr L 67, 14.3.1975, s. 21).
— Förordning (EEG) nr 2561/74 av den 8 oktober 1974 (EGT nr L 274, 9.10.l974, s. 17).
— offentliggörandet av den gällande versionen av bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 1439/74 av den 4 juni 1974 (EGT nr C 287. 15.12.1975, s. 1). I bilaga 1 skall följande läggas till:
— i rubriken och titeln (EGT nr C 287. s. 3):
15 Riksdagen 1994/95. [saml. Nr 19. De15
Prop. 1994/95:19
169
- Prop. 1994/95:19 HAPAPTHMA Bilaga 25 Kowog llwoucag Eleoeepwoewq. '
— i titlarna på var och en av de fyra kolumnerna (som visas på var sida i EGT nr C 287, s. 3—47):
Elöog europeullottog Kkacm KA
Eleveepmon eåaptwuevn altorcketotucoc onto mv KG'HI'YUYYT]
Korvorucn animala] Eevucn enlbåeum _ i fotnot 1 på s. 5, 8. 10, 25 och 40 i EGT nr C 287: Fra tnv aKptBn nepwpaqm too eunopeouoltog Blerta onuerwon oro TEÄOQ too mpaprnuortog —— i noten i slutet av bilagan (EGT nr C 287, s. 48). i
rubriken och titeln i varje kolumn och för varje produkt:
anercocm [Gl [Gl
07.02 ur B [G] 07.04 ur B 13.03 ur B 20.02 ur H
ur 20.07
29.35 ur Q ur 44.13
84.35 ur A III
170
b) I bilaga II skallorden "Grekland (inklusive Euboea Prop. 1994/95: 19 och Sporadema, Kreta)" utgå från förteckningen Bilaga 25 över icke-medlemsländer.
Rådets förordning (EEG) nr 109/70 av den 19 december 1969 (EGT nr L 19, 26.1.1970, s. 1)
i dess lydelse enligt
_ Förordning (EEG) nr 1492/70 av den 20 juli 1970 (EGT nr L 166, 29.7.1970. s. 1).
——- Förordning (EEG) nr 2172/70 av den 27 oktober 1970 (EGT nr L 239, 30.10.1970, s. 1).
— Förordning (EEG) nr 2567/70 av den 14 december 1970 (EGT nr L 276, 21.12.1970, s. 1).
— Förordning (EEG) nr 432/71 av den 26 februari 1971 (EGT nr L 48, 27.2.1971. s. 68).
— Förordning (EEG) nr 725/71 av den 30 mars 1971 (EGT nr L 80, 5.4.1971, s. 4).
— Förordning (EEG) nr 1073/71 av den 25 maj 1971 (EGT nr L 119, 1.6.1971, s. 1).
_ Förordning (EEG) nr 1074/71 av den 25 maj 1971 (EGT nr L 119, 1.6.1971, s. 35).
— Förordning (EEG) nr 2385/71 av den 8 november 1971 (EGT nr 1 249. 10.11.1971, s. 3).
— Förordning (EEG) nr 2386/71 av den 8 november 1971 (EGT nr L 249. 10.11.1971. s 12).
— Anslutningsakten 1972 (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14).
— Förordning (EEG) nr 2406/71 av den 9 november 1971 (EGT nr L 250, 11.11.1971,s.1).
— Förordning (EEG) nr 2407/71 av den 9 november 1971 (EGT nr L 250, 11.11.1971. s 7).
— Förordning (EEG) nr 1414/72 av den 27 juni 1972 (EGT nr L 151, 5.7.1972, s. 1).
— Förordning (EEG) nr 1751/72 av den 2 augusti 1972 (EGT nr L 184, 12.8.1972. s. 1).
— Förordning (EEG) nr 955/73 av den 26 mars 1973
(EGT nr L98. 12.4.1973, S. 14). 171
Bilaga 25
Förordning (EEG) nr 957/73 av den 26 mars 1973 Prop. 1994/95:19 (EGT nr L98, 12.4.1973, s. 21).
Förordning (EEG) nr 956/73 av den 26 mars 1973 (EGT nr L 98, 12.4.1973, s. 26).
Förordning (EEG) nr 238/74 av den 21 januari 1974 (EGT nr L 27. 31.1.1974, s. 1).
Förordning (EEG) nr 958/75 av den 27 mars 1975 (EGT nr L 99, 21.4.1975, s. 1).
Förordning (EEG) nr lll9/75 av den 14 april 1975 (EGT nr L 111, 30.4.1975, s. 1).
Förordning (EEG) nr 121H75 av den 28 april 1975 (EGT nr L 124, 15.5.1975, s. 1).
Förordning (EEG) nr 1927/75 av den 22 juli 1975 (EGT nr L 198, 29.7.1975, s. 7).
Förordning (EEG) nr 469/76 av den 24 februari 1976 (EGT nr L 58. 5.3.1976, s. 1).
Förordning (EEG) nr 2896/77 av den 20 december 1977 (EGT nr L 338, 28.12.1977, s. 1).
Offentliggörande av den gällande versionen av bilagan till nämnda förordning med hänsyn till successiva ändringar (EGT nr C 287, 15.12.1975. s. 55).
I bilagan skall följande läggas till:
i rubriken och titeln (EGT nr C 287, s. 56):
l'IAPAPTHMA HPOBAEHOMENAI EIZAFQFAI To napaptnlior adopt! &an omv Korvorntor, twv nporovrmv tprtmv xmpmv rtoo owadpepovtal Karmapa) Kat onuerouvtal tll-: eva VEV
i förteckningen över förkortningar (EGT nr C 287. s. 56) följande tabell:
Zovtlmoerg
BG = BouMorpra H = Ouworpta PL = 11010)th R = Pouuowltx CS = Toexoolobdma DDR = Antrim Anlwlcpoma eng Fepuocvrorv SU = EZZA AL = AMSowrot
172
RPC = Aorucn Anuoxpomol mg Kwag Prop. 1994/95:19 VN = Bopero Blewoal Bilaga 25 COR = Boperog Kopeor MO = Mowoktor — i titeln på vänstra kolumnen (Varuslag — Tulltaxenummer) som återges på varje sida i EGT nr C 287, s. 57—59: II:-:pwpqm eunopeouuttov Källan KA — i fotnot 1 på s. 58, 60, 61, 66 och 69 i EGT nr C 287: ha mv oucptbn nepwpaön too eurtopeuuatog [Skene onuermon oro teåog too napapmuatog — i noten i slutet av nämnda bilaga (EGT nr C 287, s. 79) i rubriken och titeln på varje kolumn och för varje produkt: innerörat] [Gl [Gl 07.02 ur B 07.04 ur B 13.03 ur B 20.02 ur H ur 20.07 29.35 ur Q ur 44.13 [G] 4. Rådets beslut 75/210/EEG av den 27 mars 1975 (EGT nr L 99,
21.4.1975, s. 7)
i dess lydelse enligt 173
— beslut 76/971/EEG av den 13 december 1976 (EGT nr
L 365, 31.12.1976. s. 1). Prop. 1994/95:19 — beslut 79/253/EEG av den 21 december 1978 (EGT nr Bilaga 25
L 60, 12.3.1979. s. 1). I bilaga I skall följande läggas till: I'IAPAPTHMA
Hlvoucott; xmpwv lepomlco'o eunoplou nm) avocöepov'tou oro apepo 1
AÄBGVULI Bonlwtxpia OD'YYuptt'l
11020)th Poouowlor
Toexooåobouclor
EZZA Aomcn Anuorcpomor mg Fepuowlolg Aaucn Anuorcpoma mg Kivag
Boperog Kopeor Bopcro Btewau Mowoktor
Följande skall läggas till var och en av bilagorna Il—XI:
— i rubriken och titeln: _ (i bilaga n): HAPAPTHMA ll Hoooorwoerg napaxwpooueveg euro tot Kpam ueln yta eroaywyeg omv Amavra Yta mv neptoöo onto l lowoouptou ctec, 31 Aexeubptoo 1975 — (i bilaga III):
I'IAPAPTHMA III Hooootmo'eu; ...... EK ..... BooMorplog
— (i bilaga IV): l'looootwaetg . . . . etc. . . Otmupttxg och så vidare. —— I rutan "NB" under titeln i varje bilaga: 01. apleum raw KÄGO'EOJV 1:01.) xowoo
öaoltoåoylo'u om öeutepn omkr] avartepovrar evöeumlca.
—— I noten före varje kvotförteckning (EGT nr L 99, s. 16, 31, 49,69, 88. 107 och 117): Ot nooommoetg 11:01) annatoovrat |J£ (*) Kaluntouv uovo
174
Bilaga 25
rtpouovrot unmpeooueva omv cruvönm EKAX. Zwvertmg öev onorcervtotr omg öratoråerg mg napoucmc; anoöaoewg. Or trooootwoerg antag avaöepovtouotoug mtaloyoug xapw (mång onouvnaemg.
Rådets direktiv 70/509/EEG av den 27 oktober 1970 (EGT nr L 254, 23.11.1970, s. 1)
i dess lydelse enligt Anslumingsakten 1972 (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14).
Fotnoten på s. 1 i bilaga A skall kompletteras med följande: "Grekland:. Keöuåaro Aoöaxroemg Hlotmoewv E&oryurywv. Rådets direktiv 70/510/EEG av den'27 oktober 1970 IEGT nr L 254, 23.11.1970, s. 26) '
i dess lydelse enligt Anslumingsakten 1972 (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14).
Fotnoten på s. 1 i bilaga A skall kompletteras med följande: "Grekland: KeöoOtono Aoöaåroewg Hlmmöewv E&ayorywv
Rådets beslut av den 4 april 1978 om tillämpningen av vissa riktlinjer beträffande offentligt kreditstöd (inte offentliggjort)
utvidgat genom rådets beslut av den 16 november 1978 (inte offentliggjort). '
I bilaga C (Förteckning över deltagare) skall "Grekland" läggas till i den fotnot som förtecknar medlemsstaterna i gemenskapen och utgå ur förteckningen över icke-medlemsländer.
Prop. 1994/95:19
175
Bilaga 25
IX. SOCIALPOLITIK
1. Rådets fördning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 (EGT nr L 149, 5.7.1971, s. 2)
i dess lydelse enligt
Anslutningsakten 1972 (EGT nr L 73, 27.3.1972, s.
14).
Förordning (EEG) nr 2864/72 av den 19 december 1972 (EGT nr L 306, 31.12.1972, s. 1).
Förordning (EEG) nr 1392/74 av den 4 juni 1974 (EGT nr L 152. 8.6.1974, s. 1).
Förordning (EEG) nr 1209/76 av den 30 april 1976 (EGT nr L 138, 26.5.1976, s. 1).
Förordning (EEG) nr 2595/77 av den 21 november 1977 (EGT nr L 302, 26.11.1977, s. 1).
Iartikel l a:
— I slutet av ii skall följande läggas till:
"eller enligt ett program som avses 'i iii".
_" Efter ii skall följande läggas till:
H...
ln) den som är obligatoriskt försäkrad mot flera av de risker som täcks av de grenar som denna förordning behandlar, enligt ett standardsystem för social trygghet för hela lantbruksbefolkningen enligt de kriterier som ange i bilaga V,"
— iii Iskall bli iv.
I artikel 82.1 skall "femtiofyra" ersättas med
" sextio" .
I bilaga I skall följande läggas till:
"E. Grekland Ingen"
Uppgifterna "E. Irland", "F. Italien", "G. Luxemburg", '.'H Nederländerna" och "I. Storbritannien" blir "F. Irland", "G. Italien", "H. Luxemburg", "I. Nederländerna" respektive "J.
"Prop. 1994/95: 19
176
Bilaga 25
Avsnitt A
Storbritannien" .'
I bilaga 11 skall avsnitten A och B ändras enligt följande:
Efter orden "Belgien — Frankrike" skall följande införa: "4. Belgien - Grekland Artiklarna 15.2, 35.2 och 37 i den
Allmänna konventionen av den 1 april 1958".
Efter orden "Danmark 4 Frankrike" skall följande införas: "12. Danmark — Grekland Ingen konvention".
Efter orden "Tyskland — Frankrike" skall följande införas: ” "19. Tyskland — Grekland Artikel 5.2 i den Allmänna konventionen av den 25 april 1961".
Efter orden "Tyskland — Storbritannien" skall följande införas: "23. Frankrike — Grekland Artikel 16 fjärde stycket och artikel 30 i den Allmänna konventionen av den 19 april 1958".
Prop. 1994/95: 19
177
Bilaga 25
Avsnitt B
Efter orden "Frankrike — Storbritannien" skall följande införas: "31. Grekland — Irland Ingen konvention
32. Grekland — Italien Ingen konvention
33. Grekland — Luxemburg Ingen konvention
34. Grekland — Nederländerna Artikel 4.2 i den Allmänna konventionen av den 13 september 1966
35. Grekland — Storbritannien Ingen konvention"
Efter den nya rubriken "Belgien—Grekland" skall samtliga befintliga rubriker omnumreras därefter.
Efter rubriken "Belgien — Frankrike" skall följande införas:
"4. Belgien — Grekland Ingen" .
Efter rubriken "Danmark — Frankrike" skall följ ande införas:
"I 2. Danmark — Grekland Ingen konvention".
Efter rubriken "Tyskland — Frankrike" skall följande införas:
"19. Tyskland - Grekland Ingen".
Efter rubriken "Tyskland — Storbritannien" skall följande införas:
"25. Frankrike — Grekland Ingen".
Efter rubriken "Frankrike — Storbritannien" skall följande införas:
Prop. 1994/95: 19
178
Bilaga 25
Avsnitt B
Efter orden "Frankrike — Storbritannien" skall följande införas: "31. Grekland — Irland Ingen konvention
32. Grekland — Italien Ingen konvention
33. Grekland —— Luxemburg Ingen konvention
34. Grekland— Nederländerna Artikel 4.2 i den Allmänna konventionen av den 13 september 1966
35. Grekland — Storbritannien Ingen konvention"
Efter den nya rubriken "Belgien—Grekland" skall samtliga befintliga rubriker omnumreras därefter.
Efter rubriken "Belgien — Frankrike" skall följande införas:
"4. Belgien - Grekland Ingen".
Efter rubriken "Danmark — Frankrike" skall följande införas:
"12. Danmark — Grekland Ingen konvention".
Efter rubriken "Tyskland — Frankrike" skall följande införas:
"19. Tyskland — Grekland Ingen".
Efter rubriken "Tyskland - Storbritannien" skall följ ande införas:
"25. Frankrike — Grekland Ingen".
Efter rubriken "Frankrike — Storbritannien" skall följande införas:
Prop. 1994/95:19
179
' Bilaga 25
"31. Grekland — Irland Ingen konvention
32. Grekland — Italien - Ingen konvention
33. Grekland - Luxemburg Ingen konvention
34. Grekland - Nederländerna Ingen
35. Grekland — Storbritannien
Ingen konvention".
— Efter den nya rubriken "Belgien — Grekland" skall samtliga befintliga rubriker omnumreras därefter.
I bilaga [[I skall följande införas: "E. Grekland
Den lagstiftning som omfattar jordbruksförsäkringssysternet".
Rubrikerna ".E Irland", "F. Italien", "G. Luxemburg", "H. Nederländerna" och "I. Storbritannien" blir "F. Irland", "G. Italien", "H. Luxemburg", "I. Nederländerna" respektive "J. Storbritannien".
I bilaga V skall följande införas: "E. Grekland
1. Personer som är försäkrade enligt OGA- ordningen och som utövar verksamhet uteslutande som anställda eller som är eller har varit omfattade av lagstiftningen i någon annan medlemsstat och som följaktligen är eller har varit "anställda" i den betydelse som avses i artikel la i förordningen anses som anställda i den betydelse som avses i artikel la iii i förordningen.
2. För beviljande av nationella familjebidrag skall de personer som avses i artikel 1 a i och iii i förordningen anses som anställda i den betydelse som avses i artikel la ii i förordningen.
' Prop. 1994/95: 19
180
Bilaga 25
3. Utan hinder av punkt 1 skall artikel 22. 1 a i förordningen tillämpas på personer försäkrade enligt OGA vars hälsotillstånd nödvändiggör omedelbar vård innan han börjar en anställning som han kommit för att påbörja i en annan medlemsstat än Grekland.
4. Artikel 10.1 i förordningen påverkar inte besstämmelsen i artikel 2.4 i EM nr 4577/66 varigenom betalningen av de pensioner som ges av IKA till personer av grekisk nationalitet eller härkomst som kommer från Egypten eller Turkiet skall suspenderas om pensionstagaren bor utomlands längre än tre månader utan giltiga skäl"
Rubrikerna "E. Irland", "F. Italien", "G. Luxemburg", ".H Nederländerna" och "I. Storbritannien" blir "F. Irland", "G. Italien", "H. Luxemburg", "I. Nederländerna" respektive "I. Storbritannien".
Rådets förordning (EEG) nr 574/72 av den 21 mars 1972 (EGT nr L 74, 27.3.1972. s. 1)
i dess lydelse enligt
förordning (EEG) nr 2059/72 av den 26 september 1972 (EGT nr L 222, 29.9.1972, s. 18).
Förordning (EEG) nr 878/73 av den 26 mars 1973 (EGT nr L 86, 31.3.1973, s. 1).
Förordning (EEG) nr 1392/74 av den 4 juni 1974 (EGT nr L 152, 8.6.1974, s. 1).
Förordning (EEG) nr 2639/74 av den 15 oktober 1974 (EGT nr L 283, 19.10.1974, s. 1).
Förordning (EEG) nr 1209/76 av den 30 april 1976 (EGT nr L 138, 26.5.1976, s. 1).
Förordning (EEG) nr 2595/77 av den 21 november 1977 (EGT nr L 302, 26.11.1977, s. 1),
Efter artikel 8 skall följande artikel 8 a läggas till:
"Artikel 8 a
Bestämmelser som är tillämpliga vid sammanträffande av rättigheter tillsjukförsäk— ringsförmåner, förmån vid olycksfall i arbetet eller _arbetssjukdomar enligt grekisk lagstiftning och lagstiftningen i en eller flera medlemsstater
Prop. 1994/95: 19
181
Om under en och samma period en anställd eller en Prop. 1994/95: 19 familjemedlem har rätt till sjukförsäkringsförmåner, -. Bilaga 25 förmåner vid olycksfall i arbetet eller arbetsssjukdom enligt hellensk lagstifming och . enligt lagstiftningen i en eller flera medlemsstater j skall dessa fömiåner ges endast enligt den lagstiftning som den anställde senast omfattades av. Efter artikel 9 skall följande artikel % läggas till: "Artikel 9a
Bestämmelser som är tillämpliga vid sammanträffande av rättigheter till arbetslöshetsförmåner
Om en arbetstagare som är berättigad till arbetslöshetsfönnåner enligt en medlemsstats lagstiftning som han omfattades av under sin i senaste anställning enligt artikel 69 i Förordningen senare beger sig till Grekland där han också är berättigad till arbetslöshetsförmåner enligt en försäkringsperiod eller anställning som han tidigare fullgjort enligt grekisk lagstiftning skall rätten att uppbära förmåner enligt grekisk lagstifming tillfälligt upphävas under den period som föreskrivs i artikel 69.1 c i förordningen."
I artikel 10 skall efter punkt I följande punkt 1 a läggas till:
"1 a. Om en anställd som omfattas av lagstiftningen i en medlemsstat är berättigad till familjeförmån genom försäkringsperioder eller anställningsperioder som fullgjorts enligt grekisk lagstiftning skall denrätten tillfälligt upphävas om för samma period och samma familjemedlem familjeför'mån eller barnbidrag beviljas enligt lagstiftningen i den första medlemsstaten enligt artiklarna 73 och 74 i förordningen."
I artikel 107 skall i punkt I följande stycke läggas till:
"För tillämpningen av denna bestämmelse skall omräkningskursen för den grekiska drakman baseras på kurserna på Atens valutamarknad tills rådet fattar beslut om annat."
I punkt 3 skall följande led läggas till:
"d) för den grekiska drakman: de genomsnittliga officiella kurserna varje bankdag för Bank of Greece." 182
Bilaga 25
Leden d, e, f och g blir e,.f, g respektive h.
I bilaga I skall följande läggas till:
Efter rubriken "D. Frankrike" skall följande läggas till:
"E. Grekland 1. YHOYPFOZ KOINONIKQN YHHPEZIQN AOHNA (Socialminister) Aten
2.YIIOYPFOZ EPI'AZIAZ AGHNA (Arbetsmarknadsminister) Aten
3. YIIOYPFOZ EMIIOPIKHE NAWTIAIAE IIEIPAIAZ (Minister för handelsflottan) Piraeus"
— Rubrikerna "E. Irland", "F. Italien", "G. Luxemburg", "H. Nederländerna" och "I. Storbritannien" blir "F. Irland". "G. Italien", "H. Luxemburg", "I. Nederländerna" respektive "I. Storbritannien".
Bilaga 2 skall kompletteras enligt följande:
——- Under rubriken "C. Tyskland" skall i punkt 2 a i följande läggas till som en sjunde strecksats:
— om den berörda personen är bosatt i Grekland eller är grekisk medborgare bosatt i ett icke- medlemsland:
L a n d e s - versicherungsanstalt Wtirtemberg (Wörtembergs r e g i o n al a försäkringsanstalt), Stuttgart",
— Under rubriken "C. Tyskland" skall i punkt 2 b i följande läggas till som en sjunde strecksats:
Prop. 1994/95:19
183
Bilaga 25
— om det
"senaste bidraget lagstiftningen i en annan medlemsstat betalades till en pensionsinstitution
enligt
grekisk
Landesversicherungsanstalt Wtirtemberg (Wiirtembergs försäkringsanstalt), Stuttgart",
regionala
— Under rubriken "D. Frankrike" skall följande läggas till:
E. GREKLAND
1. Sjukdom, moderskap i) Som allmän regel:
ii) För sjömän:
iii) System för jordbrukare:
IAPYMA KOINQNIKQN AZCDAAIZEQN (IKA)
(Socialförsäkringsinstitutet eller det försäkringsorgan hos vilket den anställde är eller var försäkrad)
OIKOZ NAYTOY (Sjömanshemmet)
OPFA NIZMOZ FEQPFIKQN AZQAAIZEQN (OFA) (Socialförsäkringsinstitutet för jordbruket)
AGHNA
Aten
HEIPAlA Pireus
AOHNA
Aten
Prop. 1994/95:19
184
z. invaliditet, ålderdom, Prop. 1994/95:19 dödsfall (pensioner) Bilaga 25
i) Som allmän regel: IAPYMA KOINQNIKQN AOI-INA AZQAAIZEQN (IKA) (Socialförsäkringsinstitutet eller det försäkringsorgan där arbetstagare är eller Aten var försäkrad)
ii) För sjömän: NAYTIKON Al'IOMAXIKON TAMEIO (NAT) HEIPAIAZ (Sj ömanshem) Pireus
OPFANIZMOZ AGHNA iii) System för FEQPFIKQN Aten jordbrukare: AZQAAIZEQN (OFA) (Socialförsäkringsinstitutet för jordbruket)
3. Olycksfall i arbetet, arbets-sjukdomar
i) Som allmän regel: IAWMA KOINQNIKQN AOI-INA AECDAAIZEQN (IKA) (Socialförsäkringsinstitutet eller det försäkringsorgan hos vilket den anställde är Aten eller var försäkrad)
ii) För sjömän: NNAYTIKON HEIPAIAZ AIIOMAXIKON Pireus TAMEIO (NAT) iii) System för (Sjömanshem) jordbrukare: OPFANIZMOZ AOHNA FEQPFIKQN Aten AZQAAIZEQN (OFA) (Socialförsäkringsinstitutet för jordbruket)
185
16 Riktdagen 1994/95. Isaml. Nr 19. DeIS
Bilaga 25
4. Dödsfallsersättning (begravningskostnader)
i) Som allmän regel:
ii) För sjömän:
iii) System för jordbrukare:
5. Familjebidrag
i) System för anställda. inklusive företagssystem
ii) Allmänt:
IAPYMA KOINQNIKQN AZCDAAIZEQN (IKA) (Socialförsäkringsinstitutet eller det försäkringsorgan hos vilket den anställde är eller var försäkrad)
OIKOZ NAYTOY (Sjömanshem)
OPFANIEMOZ FEQPFIKQN AZCDAAIZEQN (OFA) (Socialförsäkringsinstitutet för jordbruket. Aten)
OPFANIZMOZ AHAZXOA l-lZEQZ EPFATIKOY AYNAMIKOY (OAEA) (Arbetskontoret)
OPI'ANIZMOX FEQPFIKQN AZCDAAIZEQN (OI'A) (Socialförsäkringsinstitutet för jordbmket, Aten)
AOHNA
Aten
l'IEIPAIAZ Pireus
AOHNA Aten
AGHNA Aten
AOI—INA Aten
Prop. 1994/95: 19
186
Bilaga 25
6. Arbetslöshet
i) Som allmän regel:
ii) För sjömän:
iii) System för anställda inom tidningsindustrin som tillämpas av:
OFI" AN IZMOZ AIIAZXOAHZEQZ EPFATIKOY AYNAMIKOY (OFA) (Arbetskontoret)
OIKOZ NAYTOY (S jömans-hemmet)
]. TAMEIO AZQAAIZEQZ EPFATQN TYIIOY (Försäkringskassan för arbetare inorn tidnings- industrin)
2. TAMEIO ZWNTAEEQZ l'lPOZQl'IIKOY ECDl-IMEPIAQN AGHNQN— (%)EZ-ZAAONIKHZ (Pensionskassan för arbetare inom tidingsindustrin i Aten och Tessaloniki)
AGHNA Aten
l'IEIPAIAZ Pireus
AOHNA
AOHNA Aten
_ Rubrikerna "E. Irland". "F. Italien", "G. Luxemburg", "H. Nederländerna" och "I. Storbritannien" blir "F.
Irland" , "G. Italien" , "H.
Luxemburg", "I.
Nederländerna" respektive "I . Storbritannien".
Bilaga 3 skall kompletteras med följande:
— Under rubriken "C. Tyskland" skall 3 a kompletteras med följande:
"viii) i förhållande till Grekland" Landesversicherungsanstalt Wörtemberg (Wörtembergs regionala försäkringsanstalt), Stuttgart".
— Efter rubriken "D. Frankrike" skall följande läggas till:
Prop. 1994/95:19
187
Bilaga 25
"E' 1.
GREKLAND Arbetslöshetsförmån,
familjebidrag:
2.
3. Förmåner för sjömän: Andra förmåner
OPFAN IZMOZ Al'IAZXOAl—[ZEQZ EPPATI KOY AYNAMIKOY (Arbetskontoret)
IAPYMA KOINQNIKQN AZQAAIZEQN (IKA) Socialförsäkrings-- institutet
NAYTIKO AIIOMAXIKO TAMEIO ((NAT) OIKOZ NAYTOY Kata neptrttwon
(Sjömännens pensionskassa eller sjömanshemmet. efter vad som är tillämpligt)
AGHNA Aten
AOHNA Aten
HEIPA [AZ Pireus
Rubrikerna "E. Irland", "F. Italien", "G. Luxemburg", "H. Nederländerna" och "I. Storbritannien" blir "F. Irland", "G. Italien", "H. Luxemburg", Nederländerna" respektive "I. Storbritannien".
Bilaga 4 skall kompletteras enligt följande:
"I.
— Under rubriken "C. Tyskland" skall 3 b kompletteras med följande:
"viii) i förhållande till Grekland
1.
"LandesversicherungsanstaltWiirtemberg (Wörtembergs anstalt), Stuttgart",
"E. GREKLAND
Som allmän regel
2. Arbetslöshetsförmån, familjebidrag
regionala försäkrings-
Efter rubriken "D. Frankrike" skall följande läggas till:
IAPYMA KOINQNIKQN AOI-INA AZQAAIZEQN Aten (Socialförsäkringsinstitutet) OPFAN IZMOZ AGM-INA A HAZXOA HZEQZ Aten EPI'ATIKOY AYNAMIKOY (Arbetskontoret)
Prop. 1994/95: 19
188
3. För sjömän: NAYTIKO Al'IOMAXlKO l'lElPAlAZ PtOP- 1994/95:19 TAMEIO Pireus Bilaga 25 (Sjömännens pensionskassa)
—— Rubrikerna '.'E Irland", "F. Italien", "G. Luxemburg", ".H Nederländerna" och "I. Storbritannien" blir "F Irland", "G. Italien",- "l-l. Luxemburg", "I. Nederländerna" respektive "I. Storbritannien".
Bilaga 5 skall ändras enligt följande: — Efter rubriken "3. Belgien — Frankrike" skall följande läggas till:
"4. Belgien — Grekland Ingen".
— Efter rubriken "Danmark — Frankrike" skall följande läggas till:
"12. Danmark — Grekland Ingen konvention".
— Efter rubriken "Tyskland — Frankrike" skall följande läggas till:
"19. Tyskland — Grekland Ingen".
—— Efter rubriken "Tyskland — Storbritannien" skall följande läggas till: "25. Frankrike — Grekland
Ingen",
— Efter rubriken "Frankrike — Storbritannien" skall följande läggas
till:
"31. Grekland — Irland Ingen konvention
32. Grekland — Italien Ingen konvention
33. ' Grekland — Luxemburg Ingen konvention
34. Grekland — Nederländerna Ingen
35. Grekland — Storbritannien
Ingen konvention".
— Efter den nya rubriken "4. Belgien — Grekland" skall samtliga befintliga rubriker omnumreras därefter. 189
Bilaga 6 skall kompletteras enligt följande: Prop. 1994/95:19
Bilaga 25 — Rubriken "C. Tyskland" skall kompletteras enligt . följande: Under punkt 1 a och 2 a skall "Grekland"
läggas till efter "Frankrike". —— Efter rubriken "D. Frankrike" skall följande läggas till:
".E GREKLAND Pensionsförsäkring för anställda
(invaliditet, ålderdom, dödsfall) a) i förhållande till Frankrike: Betalning via förbindelseorganen
b) i förhållande till Belgien, Danmark, Tyskland, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna och Storbritannien
Direkt betalning".
—— Rubrikerna "E. Irland", "F. Italien", "G. Luxemburg", "H. Nederländerna" och "I. Storbritannien" blir "F. Irland", "G. Italien", "H. Luxemburg", "I. Nederländerna" respektive "I. Storbritannien".
Bilaga 7 skall kompletteras enligt följande: —— Efter rubriken "D. Frankrike" skall följande läggas till: "E. FPEKAANA
TPAHEZATH): EAAAAOZ AOI-INA (Bank of Greece) Aten".
_— Rubrikema "E. Irland", "F. Italien", "G. Luxemburg", "H. Nederländerna" och "I. Storbritannien" blir "F. Irland", "G. Italien", "H. Luxemburg", "I. Nederländerna" respektive "I. Storbritannien".
Bilaga 9 skall kompletteras enligt följande: —— Efter rubriken "D. Frankrike" skall följande läggas till: "E. GREKLAND Det- allmänna socialförsäkringsssystemet som tillämpas av IAPYMA KOINQNIKQN AZXDAAIZEQN (IKA) (SOCIALFÖRSÄKRINGSINSTITUTET) skall beaktas vid beräkningen av den genomsnittliga årliga kostnaden för vårdförmåner." - 190
— Rubrikerna ".E Irland", "F.— Italien", "G. Luxemburg", "H. Prop. 1994/95:19
Nederländerna" och "I. Storbritannien" blir "F. Irland", "G. Bilaga 25 Italien", "H. Luxemburg", "I. Nederländerna" respektive "J. Storbritannien".
Bilaga 10 skall kompletteras enligt följande:
—— Efter rubriken "D. Frankrike" skall följande läggas till:
"E GREKLAND
1. För tillämpningen av artikel 14.3 i förordningen och artikel 11.1 i tillämpningsförordnin gen:
Allmänt
b) För sjömän:
För tillämpningen av artiklama 13.2. 13.3, 14.1 och 14.2i tillämpningsförordnin gen:
. För tillämpningen av
artiklama 80.2 och 85.2 i tillämpningsförordnin gen '
För tillämpningen av artikel 81 i tillämpningsförordnin gen:
. För tillämpningen av
artiklarna 1022 och 110 i tillämpnings- förordningen:
IAPYMA KOINQNIKQN AZQAAIZEQN (IKA)
NAYTIKO AHOMAXIKO TAMEIO
(NAT)
IAPYMA KOINQNIKQN AZQAAIZEQN (IKA)
OPFANIZMOZ AHAZXOAHZEQE EPFA TIKOY AYNAMIKOY (OAEA)
IAPYMA KOINQNIKQN AZQAAIZEQN (IKA)
AOHNA Aten
l'IElPAlAZ Pireus
AGHNA
Aten
AOI-INA
Aten
AOI-INA
Aten
191
a) Familjebidrag, OPFANIZMOZ AOHNA PfOp- 1994/95:19 arbetslöshetsförmå AHAZXOAHZEQZ Bilaga 25 11 EPFATIKOY Aten AYNAMIKOY (OAEA) (Arbetskontoret)
b) Förmåner för NAYTIKO - sjömän: AI'IOMAXIKO TAMEIO (NAT) Pireus
l'IEIPAIAZ
(Sjömännens pensionskassa) c) Övriga förmåner: IAPYMA KOINQNIKQN AOI-INA .
AZQAAIZEQN (IKA) . Aten ' (Socialförsäkrings- ' institutet) 6. För tillämpningen av artikel 82.2 i . tillärnpningsförord OPFANIZMOZ AOHNA . ningen: AI'IAZXOAHZEQZ EPI'ATIKOY Aten AYNAMIKOY (OAEA) (Arbetskontoret) 7. För tillämpningen av artikel 1132 i tillämpningsförordnin gen: a) Förmåner för NAYTIKO l'IEIPAlAZ sjömän: AI'IOMAXIKO TAMEIO (NAT) Pireus (Sjömännens pensionskassa)
b) Övriga förmåner: IAPYMA KOINQNIKQN AOHNA ' AZCDAAIZEQN (IKA) ' ' Aten (Socialförsäkrings- institutet)
— Rubrikerna "E. Irland", "F. Italien", "G. Luxemburg", "H. Nederländerna" och "I. Storbritannien" blir "F. Irland", "G. Italien", "H. Luxemburg", "I. Nederländerna" respektive "I. Storbritannien".
3. Rådets förordning (EEG) nr 337/75 av den 10 februari 1975 (EGT nr L 39, 13.2.1975, s. 1).
192
Bilaga 25
I artikel 4.1 skall "trettio" ersättas av "trettiotre". I artikel 4.1 a, b och c skall "nio" ersättas med "tio".
. Rådets direktiv (EEG) nr 68/360/EEG av den 15 oktober 1968 (EGT nr L 257. 19.10.1968, s. 13)
i dess lydelse enligt Anslutningsakten 1972 (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14).
Fotnoten i bilagan skall ersättas med följande:
"' Belgien, Danmark, Nederländerna, Frankrike, Tyskland, Grekland, Irland, Italien, Luxemburg, Storbritannien, beroende på vilket land som utfärdar kortet."
. Rådets beslut av den 25 augusti 1960 (EGT nr 56, 31.8.1960, s. 1201/60) i dess lydelse enligt
—— beslut 68/188/EEG av den 9 april 1968 (EGT nr L 91, 12.4.1968, s. 25).
— Anslutningsakten 1972 (EGT nr L 73, 27.3.1972. s. 14).
I artikel 2 skall "femtiofyra" ersättas med "sextio".
I artikel 4 skall "nio" ersättas med "tio".
. Rådets beslut 63/688/EEG av den 18 december 1963 (EGT nr 190, 30.12.1963, s. 3090/63)
i dess lydelse enligt
— beslut 68/189/EEG av den 9 april 1968 (EGT nr L'91, 12.4.1968, s. 26). — Anslumingsakten 1972 (EGT nr L 73, 27.3.1972. s. 14).
I artikel 1 skall "femtiofyra" ersättas med "sextio".
. Rådets beslut 74/325/EEG av den 27 juni 1974 (EGT nr L 185. 9.7 .1974, s. 15).
I artikel 4.1 skall "femtiofyra" ersättas med "sextio".
. Beslutet av företrädare för medlemsstaternas regeringar vid möte med Särskilda ministerrådet av den 9 juli 1957 (EGT nr 28, 31.8.1957, s. 487/57)
i dess lydelse enligt .
—— beslutet av medlemsstaternas regeringars företrädare vid möte med Särskilda ministerrådet av den 11 mars 1965 (EGT nr 46,
Prop. 1994/95: 19
193
22.3.1965, s. 698/65). Prop. 1994/95:19 Bilaga 25 — Anslutningsakten 1972 (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14). . I artikel 3 punkt 1 skall "trettiosex" ersättas med "fyrtio". 1 artikel 13 punkt 3 skall "sex" ersättas med "sju". I artikel 18 punkt 1 skall "tjugofyra" ersättas med "tjugosju". I artikel 18 punkt 2 skall "nitton" ersättas med "tjugoen". 9. Rådets direktiv 77/576/EEG av den 25 juli 1977 (EGT nr L 229, 7.9.1977, s. 12).
I artikel 6.2 skall "fyrtioen" ersättas med "fyrtiofem". x. TILLNÄRMNING AV LAGSTIFTNING
a) Tekniska hinder (industriprodukter)
1. I följande rättsakter och angivna artiklar skall "41" eller "fyrtioen" ersättas med "fyrtiofem".
a) Rådets direktiv 70/156/EEG av den 6 februari 1970 (EGT nr L 42, 23.2.1970, s 1):
Artikel 13.2.
b) Rådets direktiv 74/150/EEG av den 14 mars 1974 (EGT nr L 84, 28.3.1974, s. 10):
Artikel 13.2.
c) Rådets direktiv 71/316/EEG av den 26 juli 1971 (EGT nr L 202, 6.9.1971, s. 1):
Artikel 19.2.
d) Rådets direktiv 67/548/EEG av den 27 juni 1967 (EGT nr 196, 16.8.1967, s. 1)
i dess lydelse särskilt enligt rådets direktiv 73/146/EEG av den 21 maj 1973 (EGT nr L 167, 25.6.1973, s. 1):
Artikel 80.2.
e) Rådets direktiv 76/116/EEG av den 18 december 1975 (EGT nr L 24, 30.1.1976, s. 21):
Artikel 11.2. 194
f) Rådets direktiv 72/276/EEG av den 17 juli 1972 (EGT nr L 173, Prop. 1994/95:19 31.7.1972, s. 1): Bilaga 25
Artikel 6.2.
g) Rådets direktiv 76/117/EEG av den 18 december 1975 (EGT nr L 24, 30.1.1976, s. 45):
Artikel 7.2. h) Rådets direktiv 76/889/EEG av den 4 november 1976 (EGT nr L 336, 4.12.1976, s. 1):
Artikel 8.2.
i) Rådets direktiv 73/361/EEG av den 19 november 1973 (EGT nr L 335, 5.12.1973, s. 51):
Artikel 5.2.
j) Rådets direktiv 75/324/EEG av den 20 maj 1975 (EGT nr L 147, 961975. s. 40):
Artikel 7.2.
k) Rådets direktiv 76/767/EEG av den 27 juli 1976 (EGT nr L 262, 27.9.1976, s. 153):
Artikel 20.2.
]) Rådets direktiv 76/768/EEG av den 27 juli 1976 (EGT nr L 262, 27.9.1976, s. 169):
Artikel 10.2.
m) Rådets direktiv 79/113/EEG av den 19 december 1978 (EGT nr L 33, 8.2.1979, s. 15):
Artikel 5.2.
2. Rådets direktiv 70/156/EEG av den 6 februari 1970 (EGT nt L 42, 23.2.1970, s. 1)
i dess lydelse enligt Anslutningsakten 1972 (EGT nr L 73, 27.3.1972, s 14).
I artikel 2 & skall följande strecksats läggas till: —— eprIO'n tunou (enligt den grekiska lagstiftningen)
3. Rådets direktiv 70/388/EEG av den 27 juli 1970 (EGT nr L 176, 10.8.1970, s. 12) 195
i dess lydelse enligt Anslutningsakten 1972 (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14).
I bilaga 1 punkt 1.4.1 skall följande införas inom klamrama: "E för Grekland".
. Rådets direktiv 71/127/EEG av den 1 mars 1971 (EGT nr L 68, 22.3.1971, s. 1)
i dess lydelse enligt Anslutningsakten 1972 (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14).
I bilaga 1 punkt 2.6.1 skall följande införas inom klamrama: "E för Grekland".
. Rådets direktiv 76/114/EEG av den 18 december 1975 (EGT nr L 24, 30.1.1976, s. 1).
1 bilaga 1 skall följande införas inorn klamrama: "E för Grekland".
. Rådets direktiv 76/757/EEG av den 27 juli 1976 (EGT nr L 262, 27.9.1976, s. 32).
I bilaga III punkt 4.2 skall följande införas efter uttrycket "IRL för Irland":
"E för Grekland".
. Rådets direktiv 76/758/EEG av 'den 27 juli 1976 (EGT nr L 262, 27.9.1976, s. 54).
' Prop. 1994/95: 19
Bilaga 25
I bilaga IH punkt 4.2 skall följande införas efter uttrycket "IRL för ; Irland": "E för Grekland".
. Rådets direktiv 76/759/EEG av den 27 juli 1976 (EGT nr L 262, 27.9.1976, s. 71).
I bilaga Ill punkt 4.2 skall följande införas efter uttrycket "IRL för Irland": "E för Grekland".
. Rådets direktiv 76/760/EEG av den 27 juli 1976 (EGT nr L 262, 27.9.1976, s. 85).
I bilaga 1 punkt 4.2 skall följande införas efter uttrycket "IRL för Irland": "E för Grekland".
196
Bilaga 25
10. Rådets direktiv 76/761/EEG av den 27 juli 1976 (EGT nr L 262, 27.9.1976, s. 96).
I bilaga VI punkt 4.2 skall följande införas efter uttrycket "IRL för Irland":
"E för Grekland".
11. Rådets direktiv 76/762/EEG av den 27 juli 1976 (EGT nr L 262, ' 27.9.1976, s. 122).
I bilaga VI punkt 4.2 skall följande införas efter uttrycket "IRL för Irland":
"E för Grekland".
12. Rådets direktiv 74/150/EEG av den 4 mars 1974 (EGT nr L 84, 28.3.1974. s. 10).
I artikel 2 a skall följande strecksats införas: "— [G] (enligt den grekiska lagstiftningen)
13. Rådets direktiv 71/316/EEG av den 26 juli 1971 (EGT nr L 202, 6.9.1971, s. 1)
i dess lydelse enligt Anslutningsakten 1972 (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14).
I bilaga I punkt 3.1 första strecksatsen och i bilaga 11 punkt 3111 a första strecksatsen skall uttrycket "E för Grekland" införas inom klamrama.
14. Rådets direktiv 71/348/EEG av den 12 oktober 1971 (EGT nr L 239, 25.10.1971. 5.9)
i dess lydelse enligt Anslutningsakten 1972 (EGT nr 73, 27.3.1972. s. 14).
I bilagan, kapitel IV punkt 4.8.1 skall uttrycket [G] införas efter "] pfennig".
15. Rådets direktiv 7l/347/EEG av den 12 oktober 1971 (EGT nr L 239, 25.10.1971. s. 1)
i dess lydelse enligt Anslutningsakten 1972 (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14).
I artikel 1 a skall uttrycket [G] införas inom klamrarna
16. Rådets direktiv 69/493/EEG av den 15 december 1969 (EGt nr L 326, 29.12.1969, s. 36)
Prop. 1994/95:19
197
i dess lydelse enligt Anslumingsakten 1972 (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14).
I bilaga I kolumn B skall följande termer införas:
— Mitt för punkt 1: Kpum'OLMOr oty'nknc; neptexttkorntotg oe uokoBöo 30%
— Mitt för punkt 2: uoåoööouxa Kpootaltlta 25%
— Mitt för punkt 3: ooråorcpootozlltot
— Mitt för punkt 4: oakoxpuotocklta
17. Rådets direktiv 71/307/EEG av den 26 juli 1971 (EGT nr L 185. 16.8.1971, s. 16) '
i dess lydelse enligt Anslutningsakten 1972 (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14).
I artikel 5.1 skall följande strecksats införas:
rtorpeevo uoth
18. Rådets direktiv 76/767/EEG av den 27 juli 1976 (EGT nr L 262, 27.9.1976, s. 153).
I bilaga I punkt 3.1 första strecksatsen och i bilaga 11 punkt 3.1.1.1.1 skall uttrycket "E för Grekland" införas inorn klamrama.
19. Rådets direktiv 77/541/EEG av den 28 juni 1977 (EGT nr L 220, 29.8.1977, s. 95).
:Prop. 1994/95:19
Bilaga 25
I bilaga III punkt 1.1.1 skall "E för Grekland" införas efter uttrycket ' "IRL för Irland".
20. Rådets direktiv 77/538/EEG av den 28 juni 1977 (EGT nr L 220, 29.8.1977, s. 60).
I bilaga II punkt 4.2 skall "E för Grekland" införas efter uttrycket "IRL för Irland".
21. Rådets direktiv 77/540/EEG av den 28 juni 1977 (EGT nr L 220, 29.8.1977, 5.83).
1 bilaga IV punkt 4.2 skall "E för Grekland" införas efter uttrycket "IRL 5 för Irland".
198
22. Rådets direktiv 77/539/EEG av den 28 juni 1977 (EGT nr L 220, Prop. 1994/95:19 29.8.1977, S. 72). Bilaga 25
I bilaga 11 punkt 4.2 skall "E för'Grekland" införas efter uttrycket "IRL för Irland".
23. Rådets direktiv 78/932/EEG av den 16 oktober 1978 (EGT nr L 325, 20.11.1978, s. 1).
I bilaga VI punkt 1.1.1 skall "E för Grekland" införas efter uttrycket "IRL för Irland".
24. Rådets direktiv 77/536/EEG av den 28 juni 1977 (EGT nr L 220, 29.8.1977, s. 1).
I bilaga VI skall "E för Grekland" införas efter uttrycket "IRL för Irland".
25. Rådets direktiv 78/764/EEG av den 25 juli 1978 (EGT nr L 255, 18.9.1978, s. 1).
I bilaga 11 punkt 3.521 skall "E för Grekland" införas efter uttrycket "IRL för Irland".
26. Rådets direktiv 78/1015/EEG av den 23 november 1978 (EGT nr L 349, 13.12.1978. s. 21).
I artikel 2 skall en slutlig strecksats införas enligt följande:
— &:prth tunoo (enligt den grekiska lagstiftningen)
b) Livsmedel
]. I följande rättsakter och angivna artiklar skall "41" och "fyrtioen" ersättas med "fyrtiofem".
&) Rådets direktiv av den 23 november 1962 (EGT nr 115, 11.11.1962, s. 2645/62)
i dess lydelse särskilt enligt direktiv 70/358/EEG av den 13 juli 1970 (EGT nr L 157, 18.7.1970. s. 36):
Artikel 1 1a.2.
b) Rådets direktiv 64/54/EEG av den 5 november 1963 (EGT nr 9. 27.1.1964, s. 161/64)
i dess lydelse särskilt enligt direktiv 70/359/EEG av den 13 juli 1970 (EGT nr L 157, 18.7.1970, s. 38):
Artikel 8a.2.
c) Rådets direktiv 70/357/EEG av den 13 juli 1970 (EGT nr L 157, 199
.Bilaga 25
18.7.1970, s. 31):
Artikel 6.2.
(1) Rådets direktiv 74/329/EEG av den 18 juni 1974 (EGT nr L 189, 12.7.1974, s. 1):
Artikel 10.2.
e) Rådets direktiv 73/437/EEG av den 11 december 1973 (EGT nr L 356, 27.12.1973, s. 71):
Artikel 12.2.
f) Rådets direktiv 74/409/EEG av den 22 juli 1974 (EGT nr L 221, 12.8.1974, s. 10):
Artikel 10.2.
g) Rådets direktiv 73/241/EEG av den 24 juli 1973 (EGT nr L 228, 16.8.1973, s. 23):
Artikel 12.2.
h) Rådets direktiv 76/118/EEG av den 18 december 1975 (EGT nr L 24, 30.1.1976. s. 49):
Artikel 12.2.
i) Rådets direktiv 76/621/EEG av den 20 juli 1976 (EGT nr L 202, 28.7.1976. s. 35):
Artikel 5 .2.
j) Rådets direktiv 75/726/EEG av den 17 november 1975 (EGT nr L 311,1.12.1975,s.40):
Artikel 14.2.
k) Rådets direktiv 77/94/EEG av den 21 december 1976 (EGT nr L 26, 31.1.1977, s. 55):
Artikel 9.2.
l) Rådets direktiv 79/112/EEG av den 18 december 1978 (EGT nr L 33, 8.2.1979. s. 1):
Artikel 17.2.
m) Rådets direktiv 77/346/EEG av den 27 juni 1977 (EGT nr L 172, 12.7.1977, s. 20):
Artikel 9.2.
Prop. 1994/95: 19
200
Bilaga 25
2. Rådets direktiv 76/893/EEG av den _23 november 1976 (EGT nr L 340, 9.12.l976, s. 19).
x
I artikel 7.1 & skall följande slutliga strecksats införas: — rcortaMnko yra tpoörua c) Offentliga upphandlingskontrakt
Rådets direktiv 77/62/EEG av den 21 december 1977 (EGT nr L 13, 15.1.1977, s. 1). '
I bilaga I skall följande införas: "I Grekland: Andra juridiska personer som regleras av offentlig rätt och vars offentliga varuupphandlingskontrakt är föremål för statlig kontroll."
d) Farmaceutiska specialiteter
Rådets direktiv 78/25/EEG av den 12 december 1977 (EGT nr L 11, 14.1.1978, s. 18). '
I artikel 6.2 tredje meningen skall ordet "fyrtioen" ersättas med "fyrtiofem".
Xl. ENERGI
Kommissionens beslut 72/443/EKSG av den 22 december 1972 (EGT nr L 297, 30.12.1972, s. 45).
I artikel 3.1 skall följande punkt införas: "i) Grekland".
XII. REGIONALPOLITIK
]. Rådets förordning (EEG) nr 724/75 av den 18 mars 1975 (EGT nr L 73; 21.3.1975, s. 1) i dess lydelse enligt förordning (EEG) nr 214/79 av den 6 februari 1979 (EGT nr L 35, 9.2.1979, s. 1).
I artikel 16.2. skall "fyrtioen" ersättas med "fyrtiofem".
2. Kommissionens förordning (EEG) nr 2364/75 av den 15 september 1975 (EGT nr L 243, 17.9.1975, s. 9). I artikel 2 skall följande införas: "Grekland: referenssats fastställd av [G]".
3. Procedurtegler för Regionala kommittén (EGT nr L 320, 11.12.1975, s. 17).
I artikel 3.2 och 3.3 skall "elva" ersättas med "tolv".
l7 Riksdagen I 994/95. 1 saml. Nr 19. De! 5
Prop. 1994/95:19
201
XIII. MILJÖ- OCH KONSUMENTSKYDD Prop. 1994/95:19
'.Bilaga 25 1. I angivna artiklar i följande rättsakter skall "41" och "fyrtioen" ersättas . med "fyrtiofem".
a) Rådets direktiv 76/160/EEG av den 8 december 1975 (EGT nr L 31, 5.2.1976, s. 1):
Artikel 11.2.
b) Rådets beslut 77/795/EEG av den 12 december 1977 (EGT nr L 334, 24.12.1977, s. 29):
Artikel 8.2.
c) Rådets direktiv 78/319/EEG av den 20 mars 1978 (EGT nr L 84, 31.3.1978. s. 43):
Artikel 19.2.
d) Rådets direktiv 78/659/EEG av den 18 juli 1978 (EGT nr L 222, 14.8.1978. s. 1):
Artikel 14.2.
e) Rådets resolution av den 15 juli 1975 (EGT nr C 168, 25.7.1975, s. 5):
Punkt 2.
f) Rådets direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 (EGT nr L 103, 25.4.1979, s. 1):
Artikel 17.2.
2. Rådets förordning (EEG) nr 1365/75 av den 26 maj 1975 (EGT) nr L 139, 30.5.1975, s. 1):
I artikel 6.1: —— skall "trettio" ersättas med "trettiotre". —— skall i a, b och c "nio" ersättas med "tio".
3. Kommissionens beslut 76/431/EEG av den 21 april 1976 (EGT nr L 115, 1.5.1976, s. 73).
I artikel 3.1 skall "tjugo" ersättas med "tjugotvå".
4. Kommissionens beslut 78/618/EEG av den 28 juni 1978 (EGT nr L 198, 22.7.1978, s. 17).
I artikel 3 skall "22" ersättas med "24" och "18" med "20". 202
Bilaga 25
XIV. STATISTIK
1.
U.)
Rådets förordning (EEG) nr 1445/72 av den 24 april 1972 (EGT nr L 161, 17.7.1972, s. 1):
I artikel 5.2 skall "tolv" ersättas med "fyrtiofem". Kommissionens förordning (EEG) nr 546/77 av den 16 mars 1977 (EGT nr L 70, 17.3.1977, s. 13). I artikel 1 skall följande införas: "Grekland: Ilpoowpwn eroowwm npog eneåepyorotor I artikel 2 skall följande införas:
"Grekland:
Ilpoompwn eåaywm npog eneåepytxota Kommissionens förordning (EEG) nr 2843/78 av den 1 december 1978 (EGT nr L 339, 5.12.1978, s. 5). I bilagan: — "009 Grekland" skall införas gemenskapens medlemsstater. —— "050 Grekland" skall utgå från förteckningen över övriga
europeiska länder.
Rådets direktiv 64/475/EEG av den 30 juli 1964 (EGT nr 131, 13.8.1964, s. 2193/64)
i dess lydelse enligt Anslutningsakten 1972 (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14).
1 artikel 1 skall följande införas efter: som skall genomföras 1974": "och, beträffande Grekland, skall alla lämpliga åtgärder vidtas för att se till att den första undersökningen som omfattar året för Greklands anslutning genomförs under det år som följer efter anslutningen".
. Rådets direktiv 72/211/EEG av den 30 maj 1972 (EGT nr L 128, 3.6.1972. s. 28).
I artikel 1 skall ett stycke införas enligt följande:
Prop. 1994/95:19
203
Bilaga 25
"Beträffande Grekland skall den dag som föreskrivs i föregående stycke vara den som infaller vid utgången av året för Greklands ansluming."
6. Rådets direktiv 72/221/EEG av den 6 juni 1972 (EGT nr L 133, 10.6.1972, s. 57).
I artikel 1 skall följande stycke införas:
"Beträffande Grekland skall dessa uppgifter för första gången samlas ihop under året för Greklands anslutning och gälla föregående år."
I artikel 4 första stycket skall följande införas:
.. i bilagan: Beträffande Grekland skall uppgifter om samtliga de variabler som förtecknas i bilagan samlas in, med början i den undersökning som genomförs under året efter landets ansluming och som avser anslutningsåret."
7. Rådets direktiv 78/166/EEG av den 13 februari 1978 (EGT nr L 52, 23.2.1978, s. 17).
I artikel 4 punkt 1 skall följande stycke införas:
"Beträffande Grekland skall uppgifterna samlas in för första gången senast under det fjärde
kvartalet efter landets ansluming och avse föregående månad eller kvartal."
I artikel 4 punkt 3 skall följande stycke införas:
"Beträffande Grekland skall den period som avses i föregående punkt löpa från och med anslutningen."
XV. EURATOM Statutes för Euratom Supply Agency (Rådets beslut av den 6 november 1958) (EGT nr 27. 6.12.1958, s. 534/58)
i dess lydelse enligt beslut 73/45/Euratom av den 8 mars 1973 (EGT nr L 83, 30.3.1973. s. 20). '
Artikel V.1 och V.2 i Stam—__ skall ersättas med följande:
"1. MM kapital skall vara 3 392 000 EMA beräknings- enheter.
2. Kapitalet skall fördelas enligt följande skala:
Prop. 1994/95:19
204
— Belgien: 5,66 % Prop. 1994/95:19 - Danmark: 2,83 % Bilaga 25 — Tyskland 19,81 % . — Grekland: 5,66 % — Frankrike 19,81 %
— Irland 0,94 % — Italien 19,81 % — Nederländerna 5,66 % — Storbritannien 19,81 %
Artikel X.1 och X.2 i the Statutes.... skall ersättas med följande: "1. En rådgivande kommitté för the agency skall inrättas och bestå av 36 medlemmar.
2. Platserna skall tilldelas medborgare i medlemsstaterna enligt
följande:
— Belgien: tre medlemmar. — Danmark: två medlemmar. — Tyskland: sex medlemmar. — Grekland: tre medlemmar. — Frankrike: sex medlemmar. — Irland: en medlem.
— Italien: sex medlemmar. — Nederländerna: tre medlemmar. — Storbritannien: sex medlemmar.
XVI. ÖVRIGT
1. Rådets förordning nr 1 av den 15 april 1958 (EGT nr 17, 6.10.1958, s. 385/58)
i dess lydelse enligt Anslutningsakten 1972 (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14).
Artikel 1 skall ersättas med följande: "De officiella språken och arbetsspråken inom gemenskapens institutioner skall vara danska, nederländska, engelska, franska, tyska, grekiska och italienska."
I artikel 4 skall "sex" ersättas med "sju".
I artikel 5 skall "sex ersättas med "sju".
2. Rådets beslut 78/671/EKSG av den 2 augusti 1978 (EGT nr L 226, 17.8.1978, s. 20).
I bilagan:
—— I första tabellen (Producentorganisationer) skall följande införas i 205 var och en av de tre kolumnerna: EMorchovöeonog Eanmv Bronnxowmv/l
och det sammanlagda antalet i tredje kolumnen blir "28". Prop. 1994/95:19
Bilaga 25 — I den andra tabellen (Arbetstagarorganisanoner) skall följande
införas i var och en av de tre kolumnerna:
Enare/Favorit Zovonoorcovötot Epyatmv EMaöogl
och det sammanlagda antalet i tredje kolumnen blir "28".
206
BIMGA II Prop. 1994/95:19 Bilaga 25 Förteckning som avses i artikel 22 i anslutningsakten
]. JORDBRUK
Del 1
SPRÄKHÄNVISNINGAR
En grekisk version skall läggas till de hänvisningar på språken i gemenskapen i dess nuvarande sammansättning som finns i de angivna artiklarna eller bilagorna i följande rättsakter.
A. GEMENSAM MA MARKN ADSORGAN ISATION ER
a) Frukt och grönsaker
Kommissionens förordning (EEG) nr 2498/75 av den 30 september 1975 (EGT nr L 254. 1.10.1975):
Artikel 3.2 tredje stycket.
b) Oljor och fetter
1. Kommissionens förordning (EEG) nr 1204/72 av den 7 juni 1972 (EGT nr L 133, 10.6.1972)
i dess lydelse enligt förordning (EEG) nr 2980f78 av den 18 december 1978 (EGT nr L 355, 19.12.1978):
— Artikel 27.2 första stycket. — Artikel 27.2 andra stycket b.
2. Kommissionens förordning (EEG) nr 2960/77 av den 23 december 1977 (EGT nr” L 348, 30.12.1977):
Artikel 16.2.
3. Kommissionens förordning (EEG) nr 3136/78 av den 28 december 1978 (EGT nr L 370. 30.12.1978) i dess lydelse enligt förordning (EEG) nr 308/79 av den 16 februari 1979 (EGT nr L 42, 17.2.1979): 207
Bilaga 25
Artikel 4.1. c) Mjölk och mjölkprodukter 1. Kommissionens förordning (EEG) nr 1053/68 av den 23 juli 1968 (EGT nr L 179, 25.7.1968):
Bilagorna.
2. Kommissionens förordning (EEG) nr 1324/68 av den 29 augusti 1968 (EGT nr L 215, 30. 8 11968) -
Bilaga 11.
3. Kommissionens förordning (EEG) nr (385/69 av den 14 april 1969 (EGT nr L 90, 15.4.1969):
Artikel 18.1 b.
4. Kommissionens förordning (EEG) nr 1579/70 av den 4 augusti 1970 (EGT nr L 172, 5.8.1970):
Bilagorna II och III.
. 5. Kommissionens förordning (EEG) nr 990/72 av den 15 maj 1972 (EGT nr L 115, 17.5.1972):
Artikel 7.2.
6. Kommissionens förordning (EEG) nr 1282/72 av den 21 juni 1972 (EGT nr L 142, 22.6.1972):
Artikel 4.2.
7. Kommissionens förordning (EEG) nr 1717/72 av den 8 augusti 1972 (EGT nr L 181, 17.8.1972):
Artikel 5.3.
"8 Kommissionens förordning (EEG) nr 2074/73 av den 31 juli 1973 (EGT nr L 211, 1.8.1973):
Bilagan.
9. Kommissionens förordning (EEG) nr 1624/76 av den 2 juli 1976 (EGT nr L 180, 6. 7. 1976):
Prop. 1994/95:19
208
Bilaga 25
Artikel 2.2 andra stycket.
10. Kommissionens förordning (EEG) nr 303/77 av den 14 februari 1977 (EGT nr L 43, 15.2.1977):
Artikel 19.4 a och b.
11. Kommissionens förordning (EEG) nr 368/77 av den 23 februari 1977 (EGT nr L 52, 24.2.1977):
Artikel 15.1.
12. Kommissionens förordning (EEG) nr 443/77 av den 2 mars 1977 (EGT nr L 58. 3.3.1977):
Artikel 7.1.
13. Kommissionens förordning (EEG) nr 649/78 av den 31 mars 1978 (EGT nr L 86, 1.4.1978):
— Artikel 5.1 tredje strecksatsen. — Artikel 9.2 och 9.3.
14. Kommissionens förordning (EEG) nr 262/79 av den 12 februari 1979 (EGT nr L 41, 16.2.1979):
— Artikel 6 andra stycket.
— Artikel 20.
d) Nötkött
1. Kommissionens förordning (EEG) nr 162/74 av den 18 januari 1974 (EGT nr L 19, 23.1.1974):
Bilaga 1.
2. Kommissionens förordning (EEG) nr 2035/74 av den 31 juli 1974 (EGT nr L 2110, 1.8.1974):
— förordning (EEG) nr 1687/76 av den 30 juni 1976 (EGT nr L 190. 14.7.1976).
— förordning (EEG) nr 2333/76 av den 27 september 1976 (EGT nr L 264. 28.9.1976).
Prop. 1994/95: 19
209
Bilaga 25
— förordning (EEG) nr 337/78 av den 17 februari 1978 (EGT nr L 47, 18.2.1978):
Artikel 1.5 .
3. Kommissionens förordning (EEG) nr 84/79 av den 17 januari 1979 (EGT nr L 13, 19.1.1979):
Bilagan.
4. Kommissionens förordning (EEG) nr 2036/74 av den 31 juli 1974 (EGT nr L 210, 1.8.1974):
Bilagan. e) Tobak
1. Kommissionens förordning (EEG) nr 1726/70 av den 25 augusti 1970 (EGT nr L 191, 27.8.1970)
i dess lydelse enligt förordning (EEG) nr 1075/78 av den 23 maj 1978 (EGT nr L 136, 24.5.1978):
—— Artikel 4.1 a. — Artikel 4.1 b. — Artikel 5.
2. Kommissionens förordning (EEG) nr 2603/71 av den 6 december 1971 (EGT nr L 269, 8.12.l97l)
i dess lydelse enligt förordning (EEG) nr 773/75 av den 24 mars 1975 (EGT nr L 77, 26.3.1975):
Artikel 3 andra stycket.
f) Humle
1. Kommissionens förordning (EEG) nr 1517/77 av den 6 juli 1977 (EGT nr L 169. 7.7.1977)
i dess lydelse enligt förordning (EEG) nr 891/78 av den 28 april 1978 (EGT nr L 117. 29.4.1978):
Bilagan.
2. Kommissionens förordning (EEG) nr 3076/78 av den 21 december 1978 (EGT nr L 367, 28.12.1978):
Prop. 1994/95:19
210
Bilaga 25
—— Bilaga I. —— Bilaga II. g) Frön
Kommissionens förordning (EEG) nr 1445/76 av den 22 juni 1976 (EGT nr L 161. 23.6.1976)
i dess lydelse enligt förordning (EEG) nr 1409f78 av den 26 juni 1978 (EGT nr L 170, 27.6.1978):
— Bilaga 1. — Bilaga 11. h) Socker
l. Kommissionens förordning (EEG) nr 100/72 av den 14 januari 1972 (EGT nr L 12. 15.1.1972)
i dess senaste lydelse enligt förordning (EEG) nr 2847/72 av den 29 december 1972 (EGT nr L 299, 31.12.1972):
Artikel 25.
2. Kommissionens förordning (EEG) nr 2782/76 av den 17 november 1976 (EGT nr L 318. 18.11.1976):
—— Artikel 6.1.
—— Artikel 7.2.
i) Spannmål
]. Kommissionens förordning (EEG) nr 2622/71 av den 9 december 1971 (EGT nr L 271, 10.12.1971):
Artikel 1.
"2. Kommissionens förordning (EEG) nr 2102/75 av den 11 augusti 1975 (EGT nr L 214. 12.8.1975):
Bilagan.
3. Kommissionens förordning (EEG) nr 1570f78 av den 4 juli 1978 (EGT nr L 185. 7.7.1978):
Prop. 1994/95: 19
211
Artikel 6 a andra strecksatsen.
4. Kommissionens förordning (EEG) nr 1809/78 av den 28 juli 1978 (EGT nr L 205, 29.7.1978):
Bilagan.
5. Rådets direktiv 71/347/EEG av den 12 oktober 1971. (EGT nr L 239, 25.10.1971):
Artikel 1 a. j) Ägg och fjäderfä
Rådets förordning (EEG) nr 2782/75 av den 29 oktober 1975 (EGT nr L 282, l.11.1975):
— Artikel 5.3. — Artikel 6.
k) Ris
Prop. 1994/95: 19 Bilaga 25
1. Kommissionens förordning (EEG) nr 2942/73 av den 30 oktober 1973 I : (EGT nr L 302, 31.10.1973): Artikel 2.
2. Kommissionens förordning (EEG) nr- 1031/78 av den 19 maj 1978 (EGT nr L 132, 20.5.1978):
— Artikel 3.7. — Artikel 4.2 b och c.
[) Bearbetade produkter av frukt och grönsaker
Kommissionens förordning (EEG) nr 2104/75 av den 31 juli 1975 (EGT nr L 214, 12.8.1975) i dess lydelse enligt förordning (EEG) nr 450/79 av den 7 mars 1979 (EGT nr L 57. 8.3.1979):
Artikel 13.1. m) Vin
l. Kommissionens förordning (EEG) nr 1143/74 av den 7 maj 1974 (EGT nr L 126, 8.5.1974):
212
Artikel 4.2 b. Prop. 1994/95:19 ' Bilaga 25 2. Kommissionens förordning (EEG) nr 1153/75 av den 30 april 1975 ' ' (EGT nr L 113, 1.5.1975):
Artikel 10.2 andra stycket.
3. Kommissionens förordning (EEG) nr 2115/76 av den 20 augusti 1976 (EGT nr L 237, 28.8.1976):
Bilaga V.
4. Kommissionens förordning (EEG) nr 643/77 av den 29 mars 1977 (EGT nr L 81, 30.3.1977): '
Artikel 2.2 och 2.3.
5. En förteckning över organ och laboratorier vilka icke-medlemsländer har givit ansvaret för att fylla i de dokument som skall åtfölja varje försändelse av vin som importeras till gemenskapen (offentliggjord enligt artikel 4.3 i kommissionens förordning (EEG) nr 2115/76 av den 20 augusti 1976 om allmänna bestämmelser för importen av vin, druvsaft och druvmust) (EGT nr C 128, 2.6.1978). '
B. ALLMÄNNA RÄTTSAKTER
Licenser och intyg
l. Kommissionens förordning (EEG) nr 193/75 av den 17 januari 1975 (EGT nr L 25, 31.1.1975)
i dess lydelse enligt förordning (EG) nr 1624/78 av den 12 juli 1978 (EGT nr L 190. 13.7.1978):
— Artikel 4 a.2 a. — Artikel 4 b.3 a. — Artikel 17.5 första stycket.
2. Kommissionens förordning (EEG) nr 2041/75 av den 25 juli 1975 (EGT nr L 213, 11.8.1975)
i dess lydelse enligt förordning (EEG) nr 3020/75 av den 18 november 1975 (EGT nr L 299, 19.11.1975):
— Artikel 9.2 andra stycket. — Artikel 9.3 fjärde stycket. — Artikel 12.1. 213
3. Kommissionens förordning (EEG) nr 2042/75 av den 25 juli 1975 Prop. 1994/95:19 (EGT nr L 213, 11.8.1975) Bilaga 25 i dess lydelse enligt förordning (EEG) nr 3021/78 av den 21 december 1978 (EGT nr L 359, 22.12.1978):
— Artikel 3.1 andra stycket. — Artikel 4.1 och 4.2.
— Artikel 6.
— Artikel 7.1, 7.2 första och andra stycket och 7.3. — Artikel 9a.3 första och andra stycket.
4. Kommissionens förordning (EEG) nr 2044/75 av den 25 juli 1975 (EGT nr L 213, 11.8.1975) i dess lydelse enligt förordning (EEG) nr 1340/77 av den 22 juni 1977 (EGT nr L 154, 23.6.1977):
— Artikel 3.2. — Artikel 10.1 första stycket. — Artikel 10.3 andra stycket.
5. Kommissionens förordning (EEG) nr 2047/75 av den 25 juli 1975 (EGT nr L 213, 11.8.1975) i dess lydelse enligt förordning (EEG) nr 2916/77 av den 28 december 1977 (EGT nr L 340, 29.12.1977):
Artikel 22 andra stycket.
6. Kommissionens förordning (EEG) nr 2049/75 av den 25 juli 1975 (EGT nr L 213. 11.8.1975):
— Artikel 5.1 första stycket. —— Artikel 5.3 andra stycket.
7. Kommissionens förordning (EEG) nr 2104/75 av den 31 juli 1975 (EGT nr L 214. 12.8.1975) i dess lydelse enligt förordning (EEG) nr 386/78 av den 24 februari 1978 (EGT nr L 54, 25.2.1978):
Artikel 13.1 andra stycket.
8. Kommissionens förordning (EEG) nr 2990/76 av den 9 december 1976 (EGT nr L 341. 10.12.1976) i dess lydelse enligt förordning (EEG) nr 1367/78 av den 22 juni 1978 (EGT nr L 166, 23.6.1978):
— Artikel 2.2 och 2.3.
— Artikel 3.1 första och tredje stycket. — Artikel 6 första stycket. . — Artikel 10.2 första stycket. 214
Bilaga 25
9. Kommissionens förordning (EEG) nr 571/78 av den 21 mars 1978 (EGT Prop. 1994/95:19 nr L 78, 22.3.1978) i dess lydelse enligt förordning (EEG) nr 1559/7 8 av den 5 juli 1978 (EGT nr L 184, 6.7.1978):
—— Artikel 3.3 a och 4a. — Artikel 6.1 och 6.2.
— Artikel 7.1 a.
— Artikel 8 första stycket, b och c. — Artikel 9.1 b och c.
— Artikel 10.1 b och c.
— Artikel 11.10.
Intervention
1. Kommissionens förordning (EEG) nr 1687/76 av den 30 juni 1976 (EGT an 190, 14.7.1976) i dess lydelse enligt förordning (EEG) nr 828/79 av den 26 april 1979 (EGT nr L 105, 27.4.1979):
— Artikel 7a.2. — Bilagan.
2. Kommissionens förordning (EEG) nr 1722/77 av den 28 juli 1977 (EGT nr L 189, 29.7.1977) i dess lydelse enligt förordning (EEG) nr 1625/78 av den 12 juli 1978 (EGT nr L 190, 13.7.1978):
— Artikel 2.1 och 2.2. — Artikel 5.4.
Monetära konsekvenser 1. Kommissionens förordning (EEG) nr 2300/73 av den 23 augusti 1973 (EGT nr L 236, 24.8.1973) i dess lydelse enligt förordning (EEG) nr 1234/77 av den 9 juni 1977 (EGT nr L 143, 10.6.1977):
Artikel 11.1 och 11.2 d. 2. Kommissionens förordning (EEG) nr 1380/75 av den 29 maj 1975 (EGT nr L 139, 30.5.1975) i dess lydelse enligt förordning (EEG) nr 708/79 av den 9 april 1979 (EGT nr L 89, 9.4.1979):
Artikel 11.2 första och andra stycket.
3. Kommissionens förordning (EEG) nr 243/78 av den 1 februa1i 1978 (EGT nr L 37, 7.2.1978)
215
Bilaga 25
i dess lydelse enligt förordning (EEG)nr 1544/78 av den 4 juli 1978 (EGT Prop. 1994/95:19 nr L 182. 5.7.1978):
Artikel 3.1 a och b.
Del 2
ÖVRIGA ÄNDRINGAR
A. GEMENSAMMA MARKNADSORGANISSATIONER a) Frukt och grönsaker
1. Kommissionens förordning nr 80/63/EEG av den 31 juli 1963 (EGT nr 121, 3.8.1963) i dess lydelse enligt förordning (EEG) nr 2846/72 av den 29 december 1972 (EGT nr L 299, 31.12.1972).
1 bilagan skall en hänvisning till det grekiska organet läggas till.
2. Kommissionens förordning (EEG) nr 496/70 av den 17 mars 1970 (EGT nr L 62, 18.3.1970) i dess lydelse enligt förordning (EEG) nr 2846/72 av den 29 december 1972 (EGT nr L 299, 31.12.1972).
1 bilaga 1 skall en hänvisning till det grekiska organet läggas till.
3. Kommissionens förordning (EEG) nr 1559/70 av den 31 juli 1970 (EGT nr L 169, 1.8.1970), rättad i (EGT nr L 213. 26.9.1970) i dess lydelse enligt
—— Förordning (EEG) nr 458/72 av den 2 mars 1972 (EGT nr L 54, 3.3.1972). _ Förordning (EEG) nr 2846/72 av den 29 december 1972 (EGT nr L 299. 31.12.1972). —— Förordning (EEG) nr 1687/76 av den 30 juni 1976 (EGT nr L 190, -
14.7.1976). —— Förordning (EEG) nr 2450/77 av den 8 november 1977 (EGt nr L 285, 9.11.l977).
1 bilagan skall orden "Grekland" läggas till och en hänvisning göras till det grekiska organet. ' '
4. Kommissionens förordning (EEG) nr 1560/70 av den 31 juli 1970 (EGT nr L 169. 181970), rättad i (EGT nr L 213, 23.9.1970) i dess lydelse enligt
216
Bilaga 25
Förordning (EEG) nr 458/72 av den 2 mars 1972 (EGT nr L 54. 3.3.1972). Förordning (EEG) nr 2846/72 av den 29 december 1972 (EGT nr L 299, 31.12.1972).
[ bilagan skall ordet "Grekland" läggas till och en hänvisning göras till det grekiska organet.
5. Kommissionens förordning (EEG) nr 1561/70 av den 31 juli 1970 (EGT nr L 169. 1.8.1970) rättad i (EGT nr L 213, 26.9.1970) i dess lydelse enligt
Förordning (EEG) nr 458/72 av den 2 mars 1972 (EGT nr L 54, 3.3.1972). Förordning (EEG) nr 2846/72 av den 29 december 1972 (EGT nr L 299. 31.12.1972).
1 bilagan skall ordet "Grekland" läggas till och en hänvisning göras till det grekiska organet.
6. Kommissionens förordning (EEG) nr 1562/70 av den 31 juli 1970 (EGT nr L 213, 26.9.1970) i dess lydelse enligt
Förordning (EEG) nr 458/72 av den 2 mars 1972 (EGT nr L 54, 3.3.1972). Förordning (EEG) nr 2846/72 av den 29 december 1972 (EGT nr L 299, 31.12.1972). Förordning (EEG) nr 1687/76 av den 30 juni 1976 (EGT nr L 190, 14.7.1976). Förordning (EEG) nr 2450/77 av den 8 november 1977 (EGT nr L 285. 9.11.l977).
I bilagan skall ordet "Grekland" läggas till och en hänvisning göras till det grekiska organet.
7. Kommissionens förordning (EEG) nr 55/72 av den 10 januari 1972 (EGT nr L 9, 12.1.1972) i dess lydelse enligt Förordning (EEG) nr 458/72 av den 2 mars 1972 (EGT nr L 54, 3.3.1972). Förordning (EEG) nr 2846/72 av den 29 december 1972 (EGT nr L 299, 31.12.1972). Förordning (EEG) nr- 1687/76 av den 30 juni 1976 (EGT nr L 190, 14.7.1976). Förordning (EEG) nr 2705/76 av den 8 november 1976 (ECT nr L 307, 9.1 1.1976).
18 Riksdagen 1994/95. ] saml. Nr 19. Del 5
Prop. 1994/95: 19
217
_ Förordning (EEG) nr 2450/77 av den 8 november 1977 (EGT nr L ;Prop. 1994/95:19 285, 9.11.l977). :Bilaga 25
I bilagan skall ordet "Grekland" läggas till och en hänvisning göras till det grekiska organet.
8. Rådets förordning (EEG) nr 1035/77 av den 17 maj 1977 (EGT nr L
125, 19.5.1977) i dess lydelse enligt förordning (EEG) nr 1767/78 av den 25 juli 1978 (EGT nr L 204, 28.7.1978).
Denna förordning kan behöva ändras med hänsyn till den importordning som Grekland tillämpar vid tidpunkten för anslumingen.
9. Kommissionens förordning (EEG) nr 1045/77 av den 18 maj 1977 (EGT nr L 125. 19.5.1977), rättad i (EGT nr L 136. 2.6.1977).
Denna förordning kan behöva ändras med hänsyn till den importordning som Grekland tillämpar vid tidpunkten för anslumingen.
b) Oljor och fetter
1. Kommissionens förordning (EEG ) nr 1204/72 av den 7 juni 1972 (EGT nr L 133, 10.6.1972) i dess lydelse enligt — Förordning (EEG) nr 196/73 av den 29 december 1972 (EGT nr L 23, 29.1.1973). — Förordning (EEG) nr 688/73 av den 8 mars 1973 (EGT nr L 66. 13.3.1973). — Förordning (EEG) nr 1678/73 av den 7 juni 1973 (EGT nr L 172, 28.6.1973). — Förordning (EEG) nr 1280/75 av den 21 maj 1975 (EGT nr L 131, 22.5.1975). — Förordning (EEG) nr 2616/75 av den 15 oktober 1975 (EGT nr L 267, 16.10.1975). — Förordning (EEG) nr 676/76 av den 26 mars 1976 (EGT nr L 81, 27.3.1976). — Förordning (EEG) nr 2036/77 av den 14 september 1977 (EGT nr L 236. 15.9.1977). . — Förordning (EEG) nr 156/78 av den 27 januari 1978 (EGT nr L 23,
28.1.1978). — Förordning (EEG) nr 1270/78 av den 13 juni 1978 (EGT nr L 156. 14.6.1978): —— Förordning (EEG) nr 1856/78 av den 31 juli 1978 (EGT nr L 212, 2.8.1978). — Förordning (EEG) nr 2980/78 av den 18 december 1978 (EGT nr L 355, 19.12.1978). f 218
Bilaga 25
I artikel 8.4 skall en bestämmelse läggas till med hänsyn till tidsskillnaden i Grekland.
2. Rådets förordning (EEG) nr 154/75 av den 21 januari 1975 (EGT nr L 19. 24.1.1975).
1 artikel 1.2 a och b skall särskilda perioder föreskrivas för Grekland med hänsyn till de perioder som krävs för upprättandet av ett register över olivodlingen i den nya medlemsstaten.
I artikel 3.1 skall en referensperiod föreskrivas för Grekland, liksom den procentsats med vilket det produktionsstöd som avses i förordning nr 136/66/EEG skall reduceras. Denna procentsats skall vara sådan att beloppet i absoluta termer per produktenhet motsvarar det belopp som uppbärs i gemenskapen i dess nuvarande sammansättning.
3. Kommissionens förordning (EEG) nr 3130/78 av den 28 december 1978 (EGT nr L 370, 30.12.1978).
En förteckning över interventionscentrumen i Grekland skall läggas till i bilagan.
4. Kommissionens förordning (EEG) nr 3136/78 av den 28 december 1978 (EGT nr L 370, 30.12.1978).
1 artikel 1.1 andra stycket skall en bestämmelse läggas till med hänsyn till tidsskillnaden i Grekland.
c) Nötkött
1. Kommissionens förordning (EEG) nr 275/74 av den 31 januari 1974 (EGT nr L 28, 1.2.1974).
I artikel 7.2 tredje stycket skall en bestämmelse läggas till med hänsyn till tidsskillnaden i Grekland.
2. Kommissionens förordning (EEG) nr 2036/74 av den 31 juli 1974 (EGT nr L 210, 1.8.1974) i dess lydelse enligt
— Förordning (EEG) nr 2544/74 av den 4 oktober 1974 (EGT nr L 271, 5.10.1974). — Förordning (EEG) nr 2814/74 av den 8 november 1974 (EGT nr L 301. 9.11.l974). — Förordning (EEG) nr 300/75 av den 5 februari 1975 (EGT nr L 34, 7.2.1975). _ Förordning (EEG) nr 2710/75 av den 24 oktober 1975 (EGT nr L 274, 25.10.1975).
Prop. 1994/95:19
219
— Förordning (EEG) nr 1898/76 av den 29 juli 1976 (EGT nr L 207, Prop. 1994/95:19 31.7.1976). Bilaga 25 — Förordning (EEG) nr 2576/76 av den 22 oktober 1976 (EGT nr L 293, ' 23.10.1976). —— Förordning (EEG) nr 191/77 av den 28 januari 1977 (EGT nr L 25, 29.1.1977). — Förordning (EEG) nr 2836/77 av den 19 december 1977 (EGT nr L 327, 20.12.1977). . — Förordning (EEG) nr 358/78 av den 21 februari 1978 (EGT nr L 50. 1 22.2.1978). — Förordning (EEG) nr 295/79 av den 14 februari 1979 (EGT nr L 41, 16.2.1979). — Förordning (EEG) nr 803/79 av den 20 april 1979 (EGT nr L 102, 25.4.1979).
[ bilagan bör information om Grekland läggas till.
3. Kommissionens förordning (EEG) nr610/77 av den 18 mars 1977 (EGT nr L 77, 25.3.1977)
i dess lydelse enligt
— Förordning (EEG) nr 502/78 av den 9 mars 1978 (EGT nr L 68. 10.3.1978). — Förordning (EEG) nr 1029/78 av den 19 maj 1978 (EGT nr L 132, 20.5.1978).
] bilagorna 1. H och [II bör information om Grekland läggas till. En granskning av denna information kommer kanske att visa behovet av att en bestämmelse föreskrivs för Grekland som motsvarar vad som föreskrivs i artikel 3 i förordningen för Italien och Storbritannien.
4. Kommissionens förordning (EEG) nr 1045/78 av den 19 maj 1978 (EGT nr L 134. 22.5.1978) i dess lydelse enligt förordning (EEG) nr 2747/78 av den 24 november 1978 (EGT nr L 330. 25.11.1978).
Vid behov skall denna förordning ändras beträffande det inköpspris som ' tillämpas i Grekland.
[ bilagorna bör information om Grekland läggas till.
5. Kommissionens förordning (EEG) nr 2226/78 av den 25 september 1978 (ECT nr L 261. 26.9.1978) i dess lydelse enligt förordning (EEG) nr 2747/78 av den 24 november 1978 (EGT nr L 330, 25.11.1978).
1 bilagoma I och 111 bör information om Grekland läggas till. f 220
Bilaga 25
d) Tobak
1. Rådets förordning (EEG) nr 1469/70 av den 20 juli 1970 (EGT nr L
164, 27.7.1970).
I bilagan
— skall följande rubrik utgå: — följande rubriker läggas till:
20 21
22 23 24
25 26 27 28 29 30 31
Basma Xanthi Zichna
3) b)
Samsun Katerini
Bashi Bagli
Tsebelia Agriniou Mavra 3) b)
K abakoulak
Phi 1 Myrodata Agrinion Myrndata Smyme Zichnomyrodata Elasson Barley E Virgina 3) |=)
Brasile Selvaggio
Andra soner
' Ovanstående tabell skall kompletteras med de kvantiteter och procentsatser som gäller de angivna sorterna.
Kvantitet
(ton)
Prop. 1994/95: 19
221
Prop. 1994/95:19 2. Kommissionens förordning (EEG) nr 1727/70 av den 25 augusti 1970 Bilaga 25 (EGT nr L 191,27. 8. 1970), rättad" 1 (EGT nr L 277, 22.12.1970) i dess lydelse enligt
— Förordning (EEG) nr 2596/70 av den 21 december 1970 (EGT nr L 277, 22.12.1970) (tysk och italiensk version). — Förordning (EEG) nr 715/73 av den 19 februari 1973 (EGT nr L 68,
15.3.1973). — Förordning (EEG) nr 904/74 av den 17 april 1974 (EGT nr L 105,
18.4.1974). — Förordning (EEG) nr 1354/75 av den 28 maj 1975 (EGT nr L 138,
29.5.1975). — Förordning (EEG) nr 408/76 av den 23 februari 1976 (EGT nr L 50,
26.2.1976).
Bilagorna [, II och IV skall ändras med hänsyn till tillägget av de 12 grekiska sorterna (eller grupper av sorter).
3. Kommissionens förordning (EEG) nr 2603/71 av den 6 december 1971 (EGT nr L 269, 8.12.l971) i dess lydelse enligt
— Förordning (EEG) nr 143/73 av den 29 december 1973 (EGT nr L 18.
23.1.1973). — Förordning (EEG) nr 773/75 av den 24 mars 1975 (EGT nr L 77,
26.3.1975).
Bilagan skall kompletteras med uppgifter om beloppen i beräkningsenheter per kg för lövtobak för var och en av de 12 grekiska sorterna (eller grupper av sorter).
4. Rådets förordning (EEG) nr 673/75 av den 4 mars 1975 (EGT nr L 72, 20.3.1975).
Bilaga I skall ändras med hänsyn till referenskvaliteterna för var och en av de 12 grekiska sorterna (eller grupperna av sorter).
5. Kommissionens förordning (EEG) nr 674/75 av den 4 mars 1975 (EGT nr L 72, 20.3.1975).
När rådet fastställer de framräknade interventionsprisema för de 12 grekiska sorterna (eller grupperna av sorter) skall bilaga I ändras med hänsyn till referenskvalitetema, riktprisema och de framräknade interventionsprisema för dessa sorter.
6. Kommissionens förordning (EEG) nr 410/76 av den 23 februari 1976 (EGT nr L 50, 26.2.1976). 222
Bilaga 25
Bilaga skall ändras med hänsyn till tillägget av de 12 grekiska sorterna (eller grupperna av sorter).
7. En förteckning över de organ som ansvarar för registreringen av tobaksodlingskontrakten (EGT nr C 63, 8.3.1979).
Uppgifter om det grekiska organet skall läggas till i förteckningen.
e) Humle
1. Rådets förordning (EEG) nr 1696/71 av den 26 juli 1971 (EGT nr L 75, 4.8.1971) i dess lydelse enligt
— Rådets beslut av den 1 januari 1975 (EGT nr L 2, 1.1.1973). — Förordning (EEG) nr 1170/77 av den 17 maj 1977 (EGT nr L 137, 3.6.1977). — Förordning (EEG) nr 235/79 av den 5 februari 1979 (EGT nr L 34, 9.2.1979).
I artikel 17.5 skall beloppet på den beräknade kostnaden för de gemensamma åtgärdema för Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket ändras.
2. Kommissionens förordning (EEG) nr 1351/72 av den 28 juni 1972 (EGT nr L 148, 30.6.1972) i dess lydelse enligt
— Förordning (EEG) nr 1375/75 av den 29 maj 1975 (EGT nr L 139, 30.5.1975). — Förordning (EEG) nr 2564/77 av den 22 november 1977 (EGT nr L 299, 23.11.1977).
Artikel 2.1 skall vid behov ändras så att en producentgrupp i Grekland kan omfatta färre än sju producenter.
3. En förteckning över områden för humleproduktion i Europeiska ekonomiska gemenskapen inom humlesektom (EGT nr C 2, 4.1.1979).
En förteckning över centrum för humlecertiliering och koderna för varje centrum (EGT nr C 2, 4.1.1979).
Uppgifter om' Grekland skall vid anslumingen läggas till dessa förteckningar.
Prop. 1994/95:19
223
f) Socker 'Prop. 1994/95:19 Bilaga 25 1. Kommissionens förordning (EEG) nr 100/72 av den 14 januari 1972 - (EGT nr L 12. 15.1.1972) i dess lydelse enligt
—— Förordning (EEG) nr 2351/72 av den 8 november 1972 (EGT nr L 253. 9.11.l972).
— Förordning (EEG) nr 2847/72 av den 29 december 1972 (EGT nr L 299. 31.12.1972).
1 artikel 16 skall en bestämmelse läggas till med hänsyn till tidsskillnaden ; i Grekland.
2. Kommissionens förordning (EEG) nr 1634/77 av den 19 juli 1977 (EGT nr L 181, 21.7.1977) i dess lydelse enligt
— Förordning (EEG) nr 1182/78 av den 31 maj 1978 (EGT nr L 145, 1.6.1978). — Förordning (EEG) nr 279/79 av den 14 februari 1979 (EGT nr L 40, 15.2.1979).
I artikel 3.4 skall en bestämmelse läggas till med hänsyn till tidsskillnaden i Grekland.
3. Kommissionens förordning (EEG) nr 1790/77 av den 2 augusti 1977 (EGT nr L 197. 4.8.1977) i dess lydelse enligt
— Förordning (EEG) nr 1182/78 av den 31 maj 1978 (EGT nr L 145, 1.6.1978). — Förordning (EEG) nr 2093/78 av den 1 september 1978 (EGT nr L 243, 5.9.1978). — Förordning (EEG) nr 279/79 av den 14 februari 1979 (EGT nr L 40, 15.2.1979).
I artikel 3.4 skall en bestämmelse läggas till med hänsyn till tidsskillnaden i Grekland.
4. Kommissionens förordning (EEG) nr 1709/75 av den 3 juli 1975 (EGT nr L 173, 4.7.1975).
I artikel 4.4 skall en bestämmelse läggas till med hänsyn till tidsskillnaden Grekland.
224
Bilaga 25
g) Spannmål
Kommissionens förordning (EEG) nr 1570/77 av den 11 juli 1977 (EGT nr L 174. 14.7.1977) i dess lydelse enligt
— Förordning (EEG) nr 279/78 av den 10 februari 1978 (EGT nr L 41, 11.2.1978). — Förordning (EEG) nr 1600/78 av den 7 juli 1978 (EGT nr L 186, 8.7.1978).
I artikel 4.6 skall en av rubrikerna kompletteras med sorten "Cocorit". Det är inte möjligt att göra denna ändring förrän sorten har analyserats.
h) Griskött
1. Kommissionens förordning (EEG) nr 1229/72 av den 13 juni 1972 (EGT nr L 136, 14.6.1972).
Vid behov skall denna förordning ändras så att den omfattar en bestämmelse för Grekland motsvarande den som föreskrev för en annan medlemsstat i artikel 2 punkt 2 och i bilagan.
2. Rådets förordning (EEG) nr 2762/75 av den 29 oktober 1975 (EGT nr L 282, l.11.1975).
En förteckning över Greklands representativa marknader skall läggas till i bilagan.
3. Kommissionens förordning (EEG) nr 1731/78 av den 24 juli 1978 (EGT nr L 201, 25.7.1978). .
I bilagan skall viktningskoefficienten för Grekland läggas till. i) Fiske
1. Kommissionens förordning (EEG) nr 2518/79 av den 10 december 1970 (EGT nr L 271, 15.12.1970) i dess lydelse enligt
—— Förordning (EEG) nr 2463/72 av den 24 november 1972 (EGT nr L 266. 25.11.1972). — Förordning (EEG) nr 784/74 av den 3 april 1974 (EGT nr L 93, 4.4.1974). — Förordning (EEG) nr 1244/75 av den 15 maj 1975 (EGT nr L 125, 16.5.1975). — Förordning (EEG) nr 712/77 av den 4 april 1977 (EGT nr L 87, 5.4.1977).
Prop. 1994/95: 19
225
— Förordning (EEG) nr 2959/77 av" den 23 november 1977 (EGT nr L Prop. 1994/95:19 348, 30.12.1977). Bilaga 25
Det är nödvändigt att komplettera bilagan med förteckningen över representativa grekiska hamnar.
2. Förordning (EEG) nr 1109/71 av den 28 maj 1971 (EGT nr L 117, 29.5.1971) i dess lydelse enligt
— Förordning (EEG) nr 3561/73 av den 21 december 1973 (EGT nr L 361, 29.12.1973). — Förordning (EEG) nr 1052/75 av den 23 april 1975 (EGT nr L 104, 24.4.1975). — Förordning (EEG) nr 1196/75 av den 7 maj 1975 (EGT nr L 118, 8.5.1975). — Förordning (EEG) nr 1408/76 av den 18 juni 1976 (EGT nr L 158, 19.6.1976). — Förordning (EEG) nr 2953/77 av den 23 december 1977 (EGT nr L 348, 30.12.1977).
Det är nödvändigt att komplettera bilagan med förteckningen över representativa grekiska hamnar.
j) Ris
Kommissionens förordning nr 470/67/EEG av den 21 december 1967 (EGT nr 204, 24.8.1967) i dess lydelse enligt
— Förordning (EEG) nr 937/68 av den 10 juli 1968 (EGT nr L 162, 11.7.1968). — Förordning (EEG) nr 1473/69 av den 24 juli 1969 (EGT nr L 185, 29.7.1969). — Förordning (EEG) nr 2113/75 av den 12 augusti 1975 (EGT nr L 215, 13.8.1975).
Bilaga 1 (Konigeringsbelopp) och bilaga III (Basproduktionen efter bearbetning) skall kompletteras med uppift om de grekiska sorterna, antingen som befintliga kvalitetstyper eller kategorier, eller som nya typer eller kategorier.
k) Foder
Kommissionens förordning (EEG) nr 1528/78 av den 30 juni 1978 (EGT nr L 179, 1.7.1978). I artikel 9a.6 skall en bestämmelse läggas till med hänsyn till tidsskillnaden . i Grekland. ' 226
!) Vin Prop. 1994/95:19 Bilaga 25 1. Kommissionens förordning (EEG) nr 2005/70 av den 6 oktober 1970 (EGT nr L 224, 10.10.1970) i dess lydelse enligt
— Förordning (EEG) nr 756/71 av den 7 april 1971 (EGT nr L 83, 8.4.1971). — Förordning (EEG) nr 1985/71 av den 14 september 1971 (EGT nr L 209, 15.9.1971). — Förordning (EEG) nr 2244/72 av den 23 oktober 1972 (EGT nr L 242, 25.10.1972). — Förordning (EEG) nr 925/74 av den 17 april 1974 (EGT nr L 111, 24.4.1974). — Förordning (EEG) nr 2140/74 av den 13 augusti 1974 (EGT nr L 225, 14.8.1974). — Förordning (EEG) nr 360//76 av den 19 februari 1976 (EGT nr L 44, 20.2.1976). — Förordning (EEG) nr 2400/76 av den 1 oktober 1976 (EGT nr L 270, 2.10.1976).
Rättad i förordning (EEG) nr 458/77 av den 4 mars 1977 (EGT nr L 60, 5.3.1977).
— Förordning (EEG) nr 1210/77 av den 7 juni 1977 (EGT nr L 140, 8.6.1977). — Förordning (EEG) nr 486/78 av den 8 mars 1978 (EGT nr L 76, 9.3.1978). — Förordning (EEG) nr 2888/78 av den 7 december 1978 (EGT nr L 344, 8.12.l978).
Bilagan skall kompletteras med rubriker med uppgift om klassificeringen av vinsorter i Grekland.
2. Kommissionens förordning (EEG) nr 2314/72 av den 30 oktober 1972 (EGT nr L 248, 1.11.1972).
Artikel 3.2 skall kompletteras med en hänvisning till torkade druvsorter.
Det bör föreskrivas om en bilaga som omfattar granskningen av torkade druvsorter.
3. Kommissionens förordning (EEG) nr 1393/76 av den 17 juni 1976 (EGT nr L 157, 18.6.1976)
i dess lydelse enligt ' 227
— Förordning (EEG) nr 688/78 av den 6 april 1978 (EGT nr L 93, Prop. 1994/95:19
7.4.1978). .Bilaga 25 — Förordning (EEG) nr 1666/78 av den 14 juli 1978 (EGT nr L 192,
15.7.1978). — Förordning (EEG) nr 2819/78 av den 30 november 1978 (EGT nr L 334, 1.12.1978).
Bilaga 111 skall kompletteras med en uppgift om omräkningskursen för den grekiska drakman.
4. Kommissionens förordning (EEG) nr 1608/76 av den 4 juni 1976 (EGT nr L 183, 8.7.1976) i dess lydelse enligt — Förordning (EEG) nr 1054/77 av den 13 maj 1977 (EGT nr L 130, 25.5.1977), rättad i (EGT nr L 157, 28.6.1977). — Förordning (EEG) nr 1802/77 av den 4 augusti 1977 (EGT nr L 198, 5.8.1977). — Förordning (EEG) nr 793/78 av den 18 april 1978 (EGT nr L 109, 22.4.1978). — Förordning (EEG) nr 1730/78 av den 24 juli 1978 (EGT nr L 201, 25.7.1978).
Bilaga 11] skall kompletteras med de tillåma synonymema för grekiska vinsorter.
5. Kommissionens förordning (EEG) nr 217/79 av den 25 januari 1979 (EGT nr L 31, 7.2.1979).
Bilaga I skall kompletteras med uppgifter om Grekland.
6. Rådets förordning (EEG) nr 337/79 av den 5 februari 1979 (EGT nr L 54, 5.3.1979).
I artikel 4.1 c andra stycket skall antalet genomsnittspriser som används ökas med hänsyn till den nya situation som uppstår genom Greklands anslutning.
Artikel 34 skall vid behov anpassas så att den definierar de zoner och förfaranden i enlighet med vilka avsyming kan tillåtas.
Texten i artikel 40.2 första strecksatsen skall ersättas med följande:
— vars vingårdar är belägna i de italienska och grekiska delarna av C- zonema."
Bilaga IV skall kompletteras med de grekiska vinodlingszonema.
228
7. Rådets förordning (EEG) nr 347/79 av den 5 februari 1979 (EGT nr L Prop. 1994/95:19 54, 5.3.1979). Bilaga 25
Denna förordning skall kompletteras med en bestämmelse om torkade druvsorter från vilka vinsorter rekommenderas, tillåts eller tillåts tillfälligt.
8. Första förteckningen över bordsviner som betecknas som "Landwein", "vin du pays" or "vino tipico" i enlighet med artikel 2.3 i i förordning (EEG) nr 2133/74 som upprättades på grundval av anmälningar från medlemsstaterna (EGT nr C 68. 17.3.1978).
Förteckningen skall kompletteras med uppgifter om Grekland.
9. Offentliggjord förteckning för tillämpningen av artikel 4 i kommissionens förordning (EEG) nr 1153/75 av den 30 april 1975 med föreskrifter om åtföljande dokument och om producenters och handlares förpliktelser. med undantag av detaljhandlare, inom vinsektom (EGT nr C 140. 15.6.1978).
Förteckningen skall kompletteras med uppgifter om Grekland.
10. Kommissionens förordning (EEG) nr 991/79 av den 17 maj 1979 (EGT nr L 129. 28.5.1979).
Bilagorna skall anpassas så att de omfattar uppgifter om Grekland.
B. ALLMÄNNA RÄTTSAKTER
Licenser och intyg
]. Kommissionens förordning (EEG) nr 193/75 av den 17 januari 1975 (EGT nr L 25. 31.1.1975) i dess lydelse enligt — Förordning (EEG) nr 2104/75 av den 31 juli 1975 (EGT nr L 214, 12.8.1975).
— Förordning (EEG) nr 499/76 av den 5 mars 1976 (EGT nr L 59. 6.3.1976). —— Förordning (EEG) nr 2219/76 av den 13 september 1976 (EGT nr L 250, 14.9.1976). — Förordning (EEG) nr 3093/76 av den 17 december 1976 (EGT nr L 348. 18.12.1976). — Förordning (EEG) nr 773/77 av den 15 april 1977 (EGT nr L 94, 16.4.1977).
229
— Förordning (EEG) nr 1234/77 av den 9 juni 1977 (EGT nr L 143, Prop. 1994/95:19 10.6.1977). 'Bilaga 25 — Förordning (EEG) nr 1470/77 av den 30 juni 1977 (EGT nr L 162, ' 1.7.1977). — Förordning (EEG) nr 858/78 av den 27 april 1978 (EGT nr L 116, 28.4.1978). _ Förordning (EEG) nr 1624/78 av den 12 juli 1978 (EGT nr L 190, 13.7.1978).
I artikel 6.3 skall en bestämmelse läggas till med hänsyn till tidsskillnaden i Grekland. I bilagan skall titlarna på licenserna och intygen vid behov kompletteras med tillägg på grekiska av hänvisningen "irnportlicens eller förutfastställelselicens" eller "exportlicens eller förutfastställelselicens" och hänvisningen "EK.".
2. Förteckningar offentliggjorda i enlighet med artikel 16 i förordning (EEG) nr 193/75 (EGT nr C 48, 25.2.1977) i dess lydelse enligt — EGT nr C 143, 17.6.1977. — EGT nr C 16, 20.1.1978. — EGT nr C 189, 2.12.1978.
Uppgifter om Grekland skall läggas till i dessa förteckningar.
3. Tillkännagivande om import— och exportlicenser och förutfastställelselicenser för jordbruksprodukter (EGT nr C 192, 31.12.1970). rättad i (EGT nr C 79, 2.10.1973) i dess lydelse enligt
— EGT nr C 29, 12.5.1973. — EGT nr C 160, 30.12.1974. —— EGT nr C 252, 4.11.1975.
— EGT nr C 135, 16.6.1976.
— EGT nr C 41. 21.2.1976.
-—— EGT nr C 246, 19.10.1976. . — EGT nr C 248, 21.10.1976. ! — EGT nr C 271, 17.11.1976.
— EGT nr C 18, 25.1.1977.
— EGT nr C 150, 25.6.1977.
— EGT nr C 179, 28.7.1977. — EGT nr C 234, 30.9.1977.
— EGT nr C 47. 25.2.1978.
— EGT nr C 77. 31.3.1978.
— EGT nr C 136, 10.6.1978. — EGT nr C 82, 28.3.1979.
Uppgifter om Grekland skall läggas till i tillkännagivandet. 2 30
Monetära konsekvenser Prop. 1994/95:19 Bilaga 25 ]. Kommissionens förordning (EEG) nr 2300/73 av den 23 augusti 1973 (EGT nr L 236, 24.8.1973) i dess lydelse enligt
— Förordning (EEG) nr 2588/73 av den 24 september 1973 (EGT nr L 268, 25.9.1973). — Förordning (EEG) nr 214/74 av den 25 januari 1974 (EGT nr L 22, 26.1.1974). — Förordning (EEG) nr 632/75 av den 12 mars 1975 (EGT nr L 66, 13.3.1975). — Förordning (EEG) nr 1234/77 av den 9 juni 1977 (EGT nr L 143, 10.6.1977).
I artikel 4 skall en bestämmelse läggas till om att beträffande den grekiska drakman skall omräkningskurserna vara de som noteras på valutamarknaden i Grekland.
2. Rådets förordning (EEG) nr 878/77 av den 26 april 1977 (EGT nr L 106. 29.4.1977) i dess lydelse enligt
— Förordning (EEG) nr 1053/77 av den 17 maj 1977 (EGT nr L 125, 19.5.1977). — Förordning (EEG) nr 1708/77 av den 26 juli 1977 (EGT nr L 189, 29.7.1977). — Förordning (EEG) nr 2024/77 av den 13 september 1977 (EGT nr L 235. 14.9.1977). — Förordning (EEG) nr 2840/77 av den 19 december 1977 (EGT nr L 328, 21.12.1977). — Förordning (EEG) nr 178/78 av den 30 januari 1978 (EGT nr L 26.
31.1.1978).
— Förordning (EEG) nr 179//78 av den 31 januari 1978 (EGT nr L 26. 31.1.1978). — Förordning (EEG) nr 310/78 av den 14 februari 1978 (EGT nr L 46, 17.2.1978). — Förordning (EEG) nr 470/78 av den 7 mars 1978 (EGT nr L 65, 8.3.1978). — Förordning (EEG) nr 976/78 av den 12 maj 1978 (EGT nr L 125. 13.5.1978). — Förordning (EEG) nr 705/79 av den 9 april 1979 (EGT nr L 89, 9.4.1979). Rättad i (EGT nr L 155. 13.6.1978).
1 artiklama 2.1 och 2a skall uppgifter om den grekiska drakman läggas till.
231
Bilaga 25
2.
EUROPEISKA UTVECKLINGS- OCH GARANTIFONDEN FÖR JORDBRUKET
Rådets förordning (EEG) nr 729/70 av den 21 april 1970 (EGT nr L 94, 28.4.1970) i dess lydelse enligt —- Förordning (EEG) nr 1566/72 av den 20 juli 1972 (EGT nr L 167, 25.7.1972). — Förordning (EEG) nr 2788/72 av den 28 december 1972 (EGT nr L 295, 30.12.1972). — Rådets beslut av den 1 januari 1973 (EGT nr L 2. 1.1.1973). — Förordning (EEG) nr 929/79 av den 8 maj 1979 (EGT nr L 117, 12.5.1979).
I artikel 6c skall beloppet 3 600 miljoner europeiska beräkningsenheter vilket föreskrivs som det totala beloppet för finansiellt stöd som kan belasta garantisektionen hos fonden under perioden 1980—1984 anpassas på grund av Greklans ansluming.
Kommissionens förordning (EEG) nr 638/74 av den 20 mars 1974 (EGT nr L 77, 22.3.1974). Bilagan skall anpassas med hänsyn till de grekiska sorterna av råtobak.
D. HARMONISERING AV LAGSTIFTNING
a) Vete rinärlagstifl ni ng
1. Rådets direktiv 64/432/EEG av den 26 juni 1964 (EGT nr 121, 29.7.1964), rättad i (EGT nr 176, 5.11.l964 och EGT nr 32, 24.2.1966) i dess lydelse enligt '
— Direktiv 66/600/EEG av den 25 oktober 1966 (EGT nr 192, 27.10.1966). — Direktiv 71/285/EEG av den 19 juli 1971 (EGT nr L 179, 9.8.1971), rättad i (EGT nr L 72, 25.3.1972). ' — Direktiv 72/797/EEG av den 7 februari 1972 (EGT nr L 38, 12.2.1972). — Anslumingsakten 1972 (EGT nr L 73, 27.3.1972). — Direktiv 72/445/EEG av den 28 december 1972 (EGT nr L "298. 31.12.1972). — Rådets beslut av den 1 januari 1973 (EGT nr L 2, 1.1.1973). -— Direktiv 73/150/EEG av den 5 juni 1973 (EGT nr L 172, 28.6.1973). — Direktiv 75/379/EEG av den 24 juni 1975 (EGT nr L 172, 3.7.1975). — Direktiv 77/98/EEG av den 21 december 1976 (EGT nr L 26, 31.1.1977), rättad i (EGT nr L 64, 10.3.1977).
Bilaga B punkt 8 och bilaga C punkt 9 skall kompletteras med information
Prop. 1994/95: 19
232
om Grekland. I bilaga F skall fotnot 4 i hälsointyg I och fotnot 5 i Prop. 1994/95:19 förlagoma för hälsoint 11. 111 och [V kompletteras med information om Bilaga 25 Grekland.
_PJ Förteckning 66/340/EEG av veterinärexperter som får ansvarar för formuleringen av yttranden om den interna handeln med nötkreatur och svin och med färskt kött (EGT nr 100, 7.6.1966) i dess lydelse enligt
— Tillkännagivande 67/111/EEG (EGT nr 20, 2.2.1967). — Tillkännagivande 67/356/EEG (EGT nr 105, 3.6.1967). — EGT nr C 103, 8.8.1969. — EGT nr C 68, 10.6.1970.
Förteckningen skall kompletteras med information om Grekland.
3. Kommissionens beslut 69/100/EEG av den 18 mars 1969 (EGT nr L 88, 11.4.1969) i dess lydelse enligt
— Beslut 70/72/EEG av den 9 januari 1970 (EGT nr L 19, 26.1.1970). — Beslut 7l/292/EEG av den 22 juli 1971 (EGT nr L 179, 9.8.1971). Beslutet skall kompletteras med information om Grekland.
4. Rådets direktiv 77/391/EEG av den 17 maj 1977 (EGT nr L 145, 13.6.1977).
En eller flera åtgärder skall föreskrivas för att säkerställa att Grekland deltar i de gemensamma åtgärderna för återstoden av direktivets giltighetstid.
5. Rådets direktiv 78/52/EEG av den 13 december 1977 (EGT nr L 15, 19.1.1978).
En eller flera åtgärder skall föreskrivas för att säkerställa att Grekland deltar i de gemensamma åtgärderna för återstoden av direktivets varaktighet.
6. Förteckning över slakterier och styckingsnaläggningar för fjäderfä som är godkända av medlemsstaterna (EGT nr C 216, 12.9.1978).
Information om Grekland bör läggas till förteckningen.
233
19 Riksdagen I 994/95. ] saml. Nr 19. De! 5
.Bilaga 25
c) Växtskyddslagstiftning
Rådets direktiv 77/93/EEG av den 21 december 1976 (EGT nr L 26, 31.1.1977).
Texten och bilagorna till detta direktiv skall anpassas med hänsyn till de ekologiska villkor och den växtskyddssituation som kännetecknar det grekiska territoriet och de nuvarande medlemsstaternas territorier.
E. JORDBRUKSSTRUKTURER
1. Rådets förordning (EEG) nr 355/77 av den 15 februari 1977 (EGT nr L 51, 23.2.1977) i dess lydelse enligt förordning (EEG) nr 1361/78 av den 19 juni 1978 (EGT nr L 166, 23.6.1978).
I artikel 16.3 skall beloppet för den beräknade kostnaden för de gemensamma åtgärderna ökas med hänsyn till uppgifterna om Grekland.
2. Rådets förordning (EEG) nr 1360/78 av den 19 juni 1978 (EGT nr L 166. 23.6.1978).
Avdelning I i denna förordning skall anpassas för att definiera räckvidden för Grekland beträffande produkter.
F. DATANÄT FÖR JORDBRUKSEKONOMI
1. Kommissionens förordning nr l84/66/EEG av den 21 november 1966 (EGT nr 213, 21.1.1966) i dess lydelse enligt
— Förordning (EEG) nr 747/68 av den 20 juni 1968 (EGT nr L 140, 22.6.1968). — Förordning (EEG) nr 2780/72 av den 22 december 1972 (EGT nr L 292. 29.12.1972). — Förordning (EEG) nr 1651/77 av den 22 juli 1977 (EGT nr L 184, 23.7.1977).
Bilagans andra del skall om nödvändigt kompletteras med tilläggsföreskrifter för Grekland.
2. Kommissionens förordning (EEG) nr 2237/77 av den 23 september 1977 (EGT nr L 263. 17.10.1977).
1 bilaga II del 11 G. 103 skall uppgiften om avskrivningar av maskiner och utrustning fotnot 1 anpassas med hänsyn till uppgifter om drakman.
:.Prop. 1994/95: 19
234
I bilaga Il del I skall sektionen om mervärdesskatt (moms) kompletteras Prop. 1994/95: 19 med uppgifter om Grekland. Bilaga 25
3. Kommissionens beslut 78/463/EEG av den 7 april 1978 (EGT nr L 148, 5.6.1978).
Bilagorna skall kompletteras med uppgifter om Grekland.
G. JORDBRUKSSTATISTIK
Rådets förordning (EEG) nr 357/79 av den 5 februari 1979 (EGT nr L 54, 5 31979).
Artikel 4.3 skall kompletteras med de geografiska enheterna för Grekland. ll. TRANSPORTER
1. Rådets förordning (EEG) nr 3164/76 av den 16 december 1976 (EGT nr L 357, 29.12.1976, s.1) i dess lydelse enligt — Förordning (EEG) nr 3024/77 av den 21 december 1977 (EGT nr L 358, 31.12.1977, s. 4). —— Förordning (EEG) nr 3062/78 av den 19 december 1978 (EGT nr L 366, 28.12.1978, s. 5).
Senast den 30 november 1980 skall rådet på förslag från kommissionen ändra artikel 3.1 och 3.2 genom att lägga till ett antal gemenskapstillstånd för Grekland (punkt 2) och göra en motsvarande ändring i det totala antalet tillstånd (punkt 1).
2. Rådets direktiv 74/561/EEG av den 12 november 1974 (EGT nr L 308, 19.11.1974, s. 18).
I artikel 5.1 och 5.2 skall de datum före vilka aktörer som redan är verksamma inom yrket samt undantagna från vissa förpliktelser skjutas upp med hänsyn till rättigheter som erhållits under jämförbara förhållanden.
3. Rådets direktiv 74/562/EEG av den 12 november 1974 (EGT nr L 308, 19.11.1974, s. 23).
I artikel 4.1 och 4.2 skall de datum före vilka aktörer som redan är verksamma inom yrket samt undantagna från vissa förpliktelser skjutas upp med hänsyn till rättigheter som erhållits under jämförbara förhållanden.
235
:Bilaga 25
III. KONKURRENS
Kommissionens beslut 962/77/ESKG av den 4 maj 1977 (EGT nr L 114, 5.5.1977, s. 1).
I artikel 1.2 a och b bör motsvarande belopp i drakma läggas till.
[V. HANDELSPOLITIK
l. Rådets förordning (EEG) nr 2051/74 av den 1 augusti 1974 (EGT nr L 212, 2.8.1974. s. 33).
Bestämmelserna i denna förordning skall anpassas för att definiera den ordning som i Grekland tillämpas på import av produkter med ursprung i Färöarna.
2. Rådets förordning (EEG) nr 2532/78 av den 16 oktober 1978 (EGT mr L 306, 31.10.1978, s. 1) i dess lydelse enligt förordning (EEG) nr 3064/78 av den 21 december 1978 (EGT nr L 366. 28.12.1978, s. 78). I titlarna och fotnoterna skall motsvarande hänvisningar på grekiska läggas till. I beskrivningen av de produkter som avses i noten i slutet av bilagan skall motsvarande hänvisningar på grekiska läggas till.
3. Kommissionens förordning (EEG) nr 3059/l7 8 av den 21 december 1978 (EGT nr L 365. 27.12.1978. s. 1).
De anpassningar som blir nödvändiga som ett resultat av Greklands anslutning bör läggas till i texten i denna förordning och dess bilagor.
4. Rådets beslut 75/210/EEG av den 27 mars 1975 (EGT nr L 99, 21.4.1975. s. 7) i dess lydelse enligt beslut 79/252/EEG av den 21 december 1978 (EGT nr L 60, 12.3.1979, s. 1).
I bilaga III skall ytterligare en kolumn med rubriken "E" läggas till som visar de kategorier för vilka import till Grekland är föremål för kvantitativa restriktioner enligt artikel 2.1.
I bilagorna IV—XIV skall ytterligare en tabell läggas till som visar de kvoter som skall öppnas av Grekland för vart och ett av de berörda icke- medlemsländerna.
.Prop. 1994/95: 19
236
Bilaga 25
5. Kommissionens rekommendation 77/330/EKSG av den 15 april 1977 Prop. 1994/95:19 (EGT nr L 114, 5.5.1977, s. 15).
I meddelandet från kommissionenpå s. 18 skall en kolumn läggas till som visar orienteringsprisema i
drakma för var och en av de berörda produkterna.
V. SOCIALPOLITI K
1. Rådets förordning (EEG) nr 2895/77 av den 20 december 1977 (EGT nr L 337, 27.12.1977, s. 7).
Vid behov skall artikel 1 ändras med tillägg av de regioner i Grekland som kommer att bli berättigade till en högre grad av intervention från Europeiska sociala fonden.
2. Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 (EGT nr L 149, 5.7.1971, s. 2).
Bilaga II i förordningen skall ändras i den mån som det krävs med anledning av ett avtal mellan de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna och Grekland om upprätthållandet av vissa bestämmelser i bilaterala avtal.
3. Rådets förordning (EEG) nr 574/72 av den 21 mars 1972 (EGT nr L 74, 27.3.1972, s. 2).
Förordningens bilagor måste ändras i den mån som det krävs med anledning av ett avtal mellan de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna och Grekland om upprätthållandet av vissa bestämmelser i bilaterala avtal.
VI. TILLNÄRMNING AV LAGSTIFTNING
1. Rådets direktiv 67/548/EEG av den 27 juni 1967 (EGT nr 196, 16.8.1967, s. 1) i dess lydelse enligt
— Direktiv 69/8l/EEG av den 13 mars 1969 (EGT nr L 68, 19.3.1969, s. 1). — Direktiv 73/146/EEG av den 21 maj 1973 (EGT nr L 167, 25.6.1973, s. 1). — Direktiv 75/409/EEG av den 24 juni 1975 (EGT nr L 183, 14.7.1975, s. 22).
237
— Direktiv 76/907/EEG av den 14 juli 1976 (EGT nr L 360, 30.12.1976, Prop. 1994/95: 19 s. 1). Bilaga 25
2. Rådets direktiv 73/173/EEG av den 4 juni 1973 (EGT nr L 189, 11.7.1973, s. 7).
3. Rådets direktiv 76/769/EEG av den 27 juli 1976 (EGT nr L 262, 27.9.1976, s. 201).
Den grekiska översättningen av de farliga ämnena och av de övriga termerna som finns på gemenskapens nuvarande språk skall läggas till i bilagorna till vart och ett av dessa direktiv.
VII. ENERGI
1. Kommissionens beslut 77/190/EEG av den 26 januari 1977 (EGT nr L 61, 5.3.1977, s. 34).
I bilagan skall bilagorna A, B och C till tabell 6 kompletteras med en kolumn med motsvarande grekiska uppgifter för namnen på petroleumprodukter, specifikationen av motorbränslen (motordrivmedel) och specifikationen av eldningsbränslen.
2. Kommissionens beslut 73/287/EKSG av den 25 juli 1973 (EGT nr L 259, 15.9.1973, s. 36) i dess lydelse enligt
— Beslut 2963/76/EKSG av den 1 december 1973 (EGT nr L 338, 7.12.1976, s. 19 och EGT nr L 346, 26.12.1976, s. 26). — Beslut 1613/77/EKSG av den 15juli 1977 (EGT nr L 180, 20.7.1977, s. 8). Artikel 7 om den särskilda fonden för gemenskapens finansiering av kolindustrin måste vid behov anpassas så att Grekland kan bidra till fonden.
VIII. MILJÖ- OCH KONSUMENTSKYDD
1. Rådets beslut 77/795/EEG av den 12 december 1977 (EGT nr L 334, 24.12.1977. s.'29).
I bilaga I (med en förteckning över de prov- eller mätstationer som är engagerade i utbytet av information i varje medlemsstat) skall stationen som är belägen i Grekland läggas till.
2. Rådets direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 (EGT nr L 103, 25.4.1979, s. 1). 238
Bilaga 25
Bilagorna till detta direktiv skall kompletteras med en kolumn som på det grekiska språket anger de berörda fågelartema.
IX. STATISTIK
1. Rådets förordning (EEG) nr 1736/75 av den 24 juni 1975 (EGT nr L 183, 14.7.1975, s. 3).
I artikel 3 skall förteckningen över förordningar som definierar gemenskapens tulltenitorier kompletteras med en hänvisning till den rättsakt genom vilken tulltenitorierna ändras som ett resultat av Greklands ansluming.
2. Kommissionens förordning (EEG) nr 2415/78 av den 17 oktober 1978 (EGT nr L 292, 18.10.1978, s. 19).
I artikel 1 skall en uppgift läggas till för Grekland om det värde i drakma som motsvarar den statistiska tröskeln på 300 europeiska beräkningsenheter.
Prop. 1994/95: 19
239
BILAGA III Prop. 1994/95: 19
Bilaga 25
Förteckning som avses i artikel 36.1 och 36.2 i anslutningsakten
Kvoter för perioden från 1
nummer januari till 31 december 1981 31.02 Kvävegödselmedel, mineraliska eller kemiska 31.03 Fosforgödselmedel, mineraliska eller kemiska 31.05 Andra gödselmedel; varor tillhörande detta kapitel i tablettform
eller liknande former eller i förpackningar med en bruttovikt av högst 10 kg:
A. Andra gödselmedel: 61 700 ton I. Innehållande dessa tre gödselåmnen: _ kväve. fosfor och kalium II. lnnehållande dessa två gödtelåmnen: kväve och fosfor IV. Andra ur 73.37 Kaminer (med undantag av kaminer enligt nummer 84.01) och radiatorer för centraluppvåmrning. inte försedda med elektrisk uppvärmningsanordning och delar till sådana radiatorer. av järn eller stål; luftvårmare och varmluftsfördelare (inbegripet apparater som även kan fördela sval eller konditionerad luft), inte försedda med elektrisk uppvärmningsanordning men utrustade med motordriven fläkt eller blåsmaskin. samt delar till
sådana apparater. av järn eller stål: — Kaminer för centraluppvärmning 249 000 EBE ur 84.01 Ångpannor och andra ånggeneratorer (andra än sådana vannvattenpannor för cenu'aluppv'åmining som också kan producera lågtrychånga); hetvattenpannor: — Med en effekt på högst 32 mW 507 000 EBE 84.06 Förbränningskolvmotorer med gnisttåndning:
C. Andra motorer:
ur 11. Förbränningskolvmotorer med kompressionståndning: _— Med en effekt på högst 37 kW 1 398 000 EBE 84.10 Vätskepumpar (inbegripet motorpumpar och turbopumpar),
försedda eller ej försedda med måtanordning; vltskeelevatorcr med skopor. kedjor. skruvar. band e.d.: ur A. Doseringspumpar försedda eller avsedda att förses med måtanordning. andra än bränslepumpar
B. Andra pumpar 6 865 200 EBE
C. Våtskeelevatorer med skopor. kedjor, skruvar. band e.d.
240
Bilaga 25
Tulltaxe- nuvaoter för perioden från 1 januari till 31 december l981mer Industri- och laboratorieugnar. icke elektriska: 84.14 ur B. Andra: — Delar av stål. för cementugnar ur 84.20 Vågar (med undantag av vägar känsliga för 0,05 g eller mindre) inbegripet rakne- och kontrollvågar; vikter av alla slag för vågar, andra än: _. Barnvågar — Precisionsvågar graderade i gram för hushållsbruk — Vikter av alla slag för vågar 85.01 Följande elektriska artiklar. generatorer. motorer, omformare (roterande eller statiska), transformatorer. likriktare och induktansspolar. A. Generatorer. motorer (även med mm Mp:-m). och roterande omfon'nare: ur 11. Andra: — Motorer med en effekt. av minst 370 W och högst 15 000 W ur C. Delar-. — För motorer med en effekt av minst 370 W och högst 15 000 W 85.15 Apparater för sändning av radiotelefoni. radiotelegraä.
rundradio eller television. även med inbyggd utrustning för mottagning, ljudinspelning eller ljudåtergivning; televisionskameror; apparater för radionavigering samt apparater för radiomanövrering eller radiostyrning:
A. Apparater för sändning av radiotelefoni, radiotelegraå. rundradio eller television. även med inbyggd utrustning för mottagning, ljudinspelning eller ljudåtergivning; televisionskameror. ur III. Mottagare. försedda eller ej försedda med
anordning för ljudinspelning eller ljudåtergivning: — Television
' Ytterligare begränsning uttryckti värdetermer
Kvoter för perioden från 1 januari till 31 december 1981
50 000 EBE
16000OOEBE
222 000 EBE
30 481 enheter 7 773 000 EBE'
Prop. 1994/95: 19
241
Prop. 1994/95: 19 Bilaga 25 'Iblltaxe- Kvoter för nummer perioden från 1 januari till 31 december 1981 (fam.) C. Delar:
l. Skåp och lådor: ur a) Av tra: — För televisionsmottague 15 000 000 EBE
ur b) Av andra material: — För televisionsmouagare
ur lll. Andra: — Chassin för televisionsmottagare och delar till sådana. hopsatta eller monterade — Tryckta lcreukort för televisionsmottagare
ur 85.23 Isolerad (inbegripet emaljerad eller anodiserad) elektrisk kabel och liknande (inbegripet koaxialkabel). försedd eller ej försedd med kontakter: — Kabel för televisionssändning 333 000 EBE
87.02 Motorfordon för transpon av personer. gods eller material (inbegripet sportfordon. andra än fordon enligt nr 87.09):
A. För transpon av personer, inbegripet fordon avsedda för
u'ansport av slväl pauagerare som goda:
Med förbränningskolvmotor med gnisttllndning eller med kompressionständning: Motorfordon och bussar med förbränningskolvrnotor 516 enheter med gnisträndning med en cylindervolym av minst 2 800 10 160 000 EEEl cm, eller kompressionständning med en cylindervolym av minst 2 500 cm,: — Kompletta motorbussar
ur b) Andra: — Kompletta. med sittplatser för minst sex personer
Karosserier (inbegripet föradiyuer) till de motorfordon som omfattas av nummer 87.01, 87.07. eller 87.03: 87.05 ur A. Karosserier och föradiytter av metall för industriell sammansättning av: — Jordbrukstraktorer enligt undernummer 87.01 A. 49 000 EEE — Motorfordon för persontransport. inbegripet fordon avsedda för transport av sAvlll passagerare som goda, med sittplatser för minst sex och högst 15 personer,
* Ytterligare begränsning uttryckt i värdeteu'ner
242
Prop. 1994/95:19 Bilaga 25
Varubeskrivning Kvoter för
nummer perioden fr.o.m. den 1 januari Lo.m. den 31
december 1981
— Motorfordon för transpon av gods eller material, med förbränningskolvmotor med gnisttändning med en cylindervolym av minst 2 800 cm1 eller med kompressionständning nred en cylindervolym av
minst 2 500 cm'.
Lastbilar för särskilda ändamål enligt nummer 87.03 :.
49 000 EEE
— Karosserier och förarhytter av metall. andra in till motorfordon för persontransport. med sittplatser för
högst sex personer
a) Uppgift under detta undernummer enligt villkor som skall fastställas av behörig myndighet.
243
BILAGA IV Prop. 1994/95:19 Bilaga 25
Förteckning som avses i artikel 114 i anslutningsakten
1. Rådets direktiv 72/159/EEG av den 17 april 1972 (EGT nr L 96, 23.4.1972) i dess lydelse enligt
— Direktiv 73/210/EEG av den 24 juli 1973 (EGT nr L 207, 28.7.1973). — Direktiv 73/358/EEG av den 19 november 1973 (EGT nr L 326, 27.11.1973). — Direktiv 76/837/EEG av den 25 oktober 1976 (EGT nr L 302, 4.11.1976). — Direktiv 77/390/EEG av den 17 maj 1977 (EGT nr L 145, 13.6.1977). —— Förordning (EEG) nr 1054/78 av den 19 maj 1978 (EGT nr L 134, 22.5.1978).
Grekland skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 31 december 1983.
2. Rådets direktiv 72/160/EEG av den 17 april 1972 (EGT nr L 96, 23.4.1972) i dess lydelse enligt
— Direktiv 73/210/EEG av den 24 juli 1973 (EGT nr L 207, 28.7.1973).. — Direktiv 73/358/EEG av den 19 november 1973 (EGT nr L 326, 27.11.1973).
Grekland skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 31 december 1983.
3. Rådets direktiv 72/161/EEG av den 17 april 1972 (EGT nr L 96, 23.4.1972) i dess lydelse enligt
— Direktiv 73/210/EEG av den 24 juli 1973 (EGT nr L 207, 28.7.1973). — Direktiv 73/358/EEG av den 19 november 1973 (EGT nr L 326, 27.11.1973).
Grekland skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 31 december 1983.
4. Rådets direktiv 75/268/EEG av den 28 april 1975 (EGT nr L 128, 19.5.1975), rättad i (EGT nr L 172, 3.7.1975 och EGT nr L 181, 11.7.1975) i dess lydelse enligt
— Direktiv 76/4OOIEEG av den 6 april 1976 (EGT nr L 108, 26.4.1976).
— Förordning (EEG) nr 1054/78 av den 19 maj 1978 (EGT nr L 134, 22.5.1978). Grekland skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 31 december 1983.
244
Bilaga 25
BILAGA V Förteckning som avses i artikel 115.1 i anslutningsakten
[. Tillfälliga avsteg från förordning (EEG) nr 1439/74
Tulltaxe- nummer
04.04
07.05
08.05
31.02
31.03
Ost och ostmassa:
E. Andra:
[. lule riven eller pulveriserad. med en fetthalt av högst 40 viktprocent och en vattenhlit beräknad på torrsubstansen av:
Minst 47 % men högst 72 %: Kashkaval
(Kasseri) a)
4. Ost av fårmjölk eller huffelmjölk. i behållare innehållande saltlake eller i behållare av får- eller getskinn a): — Feta
5. Andra: — Kefalo-Tyri — Feta
Torkade baljväxter, spritade, även skalade eller sönderdelade: B. Andra: ur 1. Ärter (inbegripet kikäner) och bönor (av arten Phaseolus): — Kikärter och bönor (av arten Phaseolus) ll. Linser
Andra nötter än sådana som omfattas av nummer 08.01. färska eller torkade. även skalade: ur G. Andra:
—- Hasselnötter
Kvävegödselmedel. mineraliska eller kemiska: A. Naturligt nauiumniuar B. Urinämne innehållande minst 45 viktprocent nitrogen beräknat på tonsubstansen
Fosforgödselmedel. mineraliska eller kemiska
Globala kvoter
(1981)
265 ton
1840 ton 2000ton
8 ton
10 (DG ton
a) Uppgift under detta undernummer enligt villkor som skall fastställas av behörig myndighet.
Prop. 1994/95:19
245
Bilaga 25
Tulltaxe- nummer
31.05
73.18
ur 73.37
ur 84.01
84.10
84.14
Andra gödselmedel; varor i detta kapitel i tablettform och liknande former eller i förpackningar med en bruttovikt av högst 10 kg: A. Andra gödselmedel: l. lnnehållande dessa tre gödselämnen: nitrogen, fosfor och kalium 11. innehållande dessa två gödselämnen: nitrogen och fosfor IV. Andra
Rör och rörlmnen. av järn (annat än gjutjärn) eller stål. med undantag av högtrycksrör för elektriska vattenkraftverk: ur C. Andra:
— Med rum mum. Wim;
Kaminer (andra än kaminer enligt nummer 84.01) och radiatorer för centraluppvärmning. icke elektriska. samt delar till sådana radiatorer. av järn eller stål; luftvärmare och varmlufufördelare (inbegripet apparater som även kan fördela sval eller konditionerad luft), inte försedda med elektrisk uppvärmningsanordning men utrustade med motordriven fläkt eller blåsmaskin. samt delar till sådana apparater. av järn eller stål: — Kaminer för centraluppvärmning — Radiatorer för centraluppvärrnning
Angpannor och andra ånggeneratorer (andra än sådana varmvattenpannor för centraluppvärmning som också kan producera lågu'y'cksånga); hetvattenpannor:
— Med en effekt av högst 32 mW
Vätskepumpar (inbegripet motorpumpar och turbopumpar), även försedda med mätanordning; vätskelevatorer med skopor. kedjor. skruvar. band e.d: ur A. Vätskepumpar försedda med eller avsedda att förses med mätanordning. med undantag av bränslepumpar B. Andra pumpar C. Välskelevatorer med skopor. kedjor. skruvar. band e.d. Industri- och laboratorieugnar. icke elektriska:
ur B. Andra:
— Delar av stål till cementugnar
Globala kvoter (1981)
10 000 ton
200 000 EUA
170 400 EUA 183 200 EUA
256 800 EUA
404 000 EUA
24 000 EUA
Prop. 1994/95: 19
246
Bilaga 25
Tulltaxe-
nummer
84.15
ur 84.20
ur 84.46
ur 84.47
85.15
Kylskåp och kylutrustning. elektrisk och annan: ur B. Andra: _ Skåp ej utrustade med kylaggregat Vågar (med undantag av vågar känsliga för 5 g eller mindre). inbegripet räkne— och kontrollvågar; vikter av alla slag för vågar.
med undantag av:
Barnvågar Precisionsvågar graderade i gram för hushållsbmk
_ Vikter av alla slag för vågar
Verktygsmaskiner för bearbetning av sten. keramiska produkter.
betong, asbestcement eller liknande mineraliska material eller för
bearbetning av glas i kallt tillstånd. med undantag av maskiner
enligt nummer 84.49:
— Verktygsmaskiner och apparater för bearbetning av marmor. med undantag av maskiner och apparater som är handbuma och drivs med elektricitet
Verktygsmaskiner för bearbetning av trä kork. ben. hårdgummi.
hårdplast eller liknande hårda material. med undantag av
maskiner enligt nr 84.49:
— Bandsågar för bearbetning av trä
Apparater för sändning av radiotelefoni. radiotelegraö. rundradio
eller television. även med inbyggd utrustning för mottagning.
ljudinspelning eller ljudåtergivning; televisionskameror;
apparater för radionavigering samt apparater för
radiomanövrering eller radiostyrning: C. Delar:
l. Skåp och lådor:
ur a) Av trä:
— För televisionsmottagare
ur b) Av andra material:
—- För televisionsmottagare
Globala kvoter (1981)
235 200 EUA
40 400 EUA
62 100 EUA
41 400 EUA
150 400 EUA
Prop. 1994/95: 19
247
Bilaga 25
Reservoarpennor (inbegripet kulpennor) och liknande pennor samt pennskaft. pennförlängare o.d. ävensom stiftpennor; delar
och tillbehör därtill. andra än sådana som är hänförliga till nr
98.04 eller 98.05:
ur B. Andra pennor. pennskaft; stiftpennor, pennförlängare o.d.:
— Kulpennor och Eltpennor. ej päfyllbara
C. Delar och tillbehör-.
ur 1. Delar av hårdmetall. svarvade av bg: Eds angjes! shapes! sections or wire! o! soljd sectiog:
— Delar till kulpennor och l'iltpennor. ej
påfyllbara. med undantag av kulpennor
— Delar till kulpennor och filtpennor, ej
påfyllbara. med undantag av
fibempetapennor
Globala kvoter (1981)
105 600 EUA
Prop. 1994/95:19
248
Prop. 1994/95: 19 Bilaga 25
11. Tillfälliga avsteg från förordningarna (EEG) nr 109/70 och (EEG) nr 2532/78
Tulltaxe- Globala kvoter
nummer (1981)[
04 .04 Ost och ostmaasa:
Andra:
1. Inte riven eller pulveriserad. med en fetthalt av
högst 40 viktprocent och en vattenhalt beräknad på
torrsubstansen av:
Minst 47 % men högst 72 %:
Kashkaval
(Kuseri) a)
4. Ost av fårmjölk eller buffelmjölk. i behållare 950 ton innehållande saltlake eller i behållare av får— eller
getskinn a):
Dessa kvoter skall fördelas land för land i enlighet med gemenskapens förfaranden före anshitningen.
i!) Uppgift under detta undernummer enligt villkor som skall fastställas av behörig myndighet.
249
20. Riksdagen 1994/95. I saml. Nr I 9. De! 5
Prop. 1994/95:19 Bilaga 25
Tulltaxe-
nummer
Globala kvoter (1981) '
07.05 Torkade baljväxter. spritade, även skalade eller sönderdelade: B. Andra: ur 1. Ärter (inbegripet kikärter) och bönor (av arten Phaseolus): — Kikärter och bönor (av arten Phaseolus) 460 ton 11. Linser 100 ton 08.05 Andra nötter än sådana som omfattas av nummer 08.01, färska eller torkade. även skalade: ur G. Andra: — Hasselnötter 2 ton 31.02 Kvävegödselmedel. mineraliska eller kemiska: A. Naturligt natriumnitrat 40 000 ton ' 31.03 Fosforgödselmedel, mineraliska eller kemiska 44.01 Brännved i form av stockar. kubbar, vedo-an. kvistar. risknippen e.d.. inbegripet sågs-pm 228 000 EUA 58.01 Mattor och annan golvbeläggning av textilmaterial. knutna. även konfektionerade 235 800 EUA 69.05 Takpannor. skomenspipor. rökhuvar. skorstensfoder. byggnadsomament och andra byggvaror 83 800 EUA ur 73.37 Kaminer (andra än kaminer enligt nummer 84.01) och radiatorer för centraluppvärmning, icke elektriska, samt delar till sådana radiatorer, av järn eller stål; luftvärmare och vannluftsfördelare (inbegripet apparater som även kan fördela sval eller konditionerad luft). inte försedda med elektrisk uppvärmningsanordning men utrustade med motordriven flåkt eller bläsmaskin. samt delar till sådana apparater. av järn eller stål: — Kaminer för centraluppvärmning 42 600 EUA — Radiatorer för centralnppvärmning 45 800 EUA ur 84.01 Angpannor och andra ånggeneratorer (andra än sådana varmvattenpannor för centraluppvårmning som också kan producera lågtrycksånga): hetvattenpannor: — Med en effekt av högst 32 mW 64 200 EUA
' Dessa kvoter skall fördelas land för land i enlighet med gemenskapens förfaranden före anslutningen. * Kvoten omfattar produkter enligt undernummer 31.02 B och C och 31.05 A L II och [V. Grekland har ingen förpliktelse att liberalisera undernummer 31.02 B och C och 31.05 A 1. 11 och IV i shitet av övergångstiden såvida det inte
inträffar en förändring i gemenskapens rättsordning under tiden. Hela kvoten måste ökas årligen under övergångstiden.
250
Bilaga 25
Tulltaxe- nummer
84.10
84.14
84.15
ur 84.20
ur 84.46
ur 84.47
Vätskepurnpar (inbegripet motorpumpar cdi turbopumpar). även försedda med mätanordning; vätskelevatorer av bucket. chain. screw, band och liknande slag: ur A. Vätskepumpar försedda med eller avsedda att förses med mätanordning, med undantag av bränslepumpar
B. Andra pumpar C. Väukelevatorer av bucket. chain. sa'evl. band och liknande slag Industri. och laboratorieugnar. icke elektriska: ur B. Andra:
__ Delar av stål till eementugnar Kylskåp och kylutrustning. elektrisk och annan: ur B. Andra:
__ Skåp ej utrustade med kylaggregat
Vågar (med undantag av vågar känsliga för 5 g eller mindre), inbegripet räkne- och kontrollvågar; vikter av alla slag för vägar. med undantag av:
_ Barnvågar — Precisionsvågar graderade i gram för hushållsbmk _ Vikter av alla slag för vågar
Verktygsmaskiner för bearbetning av sten. keramiska produkter. betong, asbestcement eller liknande mineraliska material eller för bearbetning av glas i kallt tillstånd, med undantag av maskiner enligt nummer 84.49: _ Verktygsmaskiner och apparater för bearbetning av mannor, med undantag av maskiner odi apparater som är handburna och drivs med elektricitet Verktygsmaskiner för bearbetning av trä. kork, ben. hårdgttmmi. hårdplast eller liknande härda material, med undantag av maskiner enligt nr 84.49: _ Bandsågar för bearbetning av då
Globala kvoter (1981) '
101 000 EUA
6000EUA
58 800 EUA
10100 EUA
15 500 EUA
10 300 EUA
' Dessa kvoter skall fördelas land för land i enlighet med gemenskapens förfaranden före anslutningen.
Prop. 1994/95:19
251
Prop. 1994/95: 19 Bilaga 25
Tulltaxe- Globala kvoter
nummer (1981) '
85.15 Apparater för sändning av radiotelefoni, radiotelegrafi. rundradio
eller television. även med inbyggd utrustning för mottagning,
ljudinspelning eller ljudåtergivning; elevisionskameror; apparater
för radionavigering samt
apparater för rndiomanövrering eller radiostyrning:
C. Delar:
1. Skåp och lådor.
ur a) Av trä: 37 600 EUA — För televisionsmottagare
ur b) Av andra material: — För televisionsmottagare
98.03 Reservoarpennor (inbegripet kulpennor ) och liknande pennor
samt pennskaft. pcnnförlängare o.d. ävensom stiftpennor: delar
och tillbehör därtill, andra än sådana som är hänförliga till nr
98.04 eller 98.05:
ur B. Andra pennor, pennskaft; stiftpennor. pennfödängare o.d.: — Kulpennor och filtpennor. ej påfyllbara 26 400 EUA
Delar och tillbehör.
Delar av hårdmetall. svarvade HW s e ' w' — Delar till kulpennor och tiltpennor, ej påfyllbara.
med undantag av kulpennor . Andra:
— Delar till kulpennor och frltpennor. ej påfyllbara
med undantag av fiberspetspennor
' Dessa kvoter skall fördelas land för land i enlighet med gemenskapens förfaranden före anslutningen.
252
BILAGA VI
Förteckning som avses i artikel 115.3 i anslutningsakten
Tulltaxe- nummer
73.18
84.06
85.01
85.01
Rör och rörämnen. av järn (annat än gjutjärn) eller stål, med undantag av högtrycksrör för elektriska vattenkraftverk: ur C. Andra:
— Med mullvärsui" Wai—imam . 1 | || " ' ' V.
Förbränningskolvmotorer med gnisttändning:
C. Andra motorer: ur 11. Förbränningskolvmotorer med kompressionständning: — Med en effekt på högst 37 kW
Följande elektriska artiklar: generatorer. motorer, omforrnare (roterande eller statisk). transformatorer. lilm'ktare och induktansspolar. A. Generatorer, motorer (även med M M. och menade omfonwu ur 11. Andra: _ Motorer med en effekt av minst 370 W och högst 15 000 W ur C. Delar-. — För motorer med en effekt av minst 370 W och högst 15 000 W Följande elektriska artiklar. generatorer. motorer, omformare (roterande eller statiska), transformatorer. likriktare och induktansspolar. B. Transformatorer. statiska omfonnare. likriktare; induktansspolar C. Delar. — Transformatorer och statiska omformare (likriktare
o.d.); induktamspolar
Globala kvoter för länder på vilka förordning (EEG) nr 1439!” är tillämplig (1981)
121 600 EUA
137 600 EUA
' Dessa kvoter skall fördelas land för land i enlighet med gemenskapens förfaranden före anslutningen.
Prop. 1994/95: 19 Bilaga 25
Globala kvoter för de stater som bedriver inre handel och som
avses i förordning (EEG) nr 109/70 och (EEG) nr 253278 '
(1981)
50 000 EUA
30 400 EUA
34 400 EUA
48 000 EUA
253
Prop. 1994/95: 19 Bilaga 25 'hrlltaxe- Globala kvoter för Globala kvoter för de nummer länder pä vilka stater som bedriver
förordning (EEG) nr inre handel och som 1439f74 är tillämplig avses i förordning
(1981) (EEG) nr mono och (EEG) nr 2532/78 ' (1981) 85.01 Följande elektriska artiklar: generatorer. motorer, omformare (fans.) (roterande eller statiska). transfomiatorer, likriktare och induktansspolar: A. Generatorer, motorer (även med W w, och roterande omformare: 72 000 EUA 18 000 EUA . Andra: — Motorer med en effekt av minst 370 W och högst 15 000 W . Delar: — För motorer med en effekt av minst 370 W och högst 15 000 W 85.15 Apparater för sändning av radiotelefoni. radiotelegnä, rundradio eller television, även med inbyggd utrustning för mottagning. ljudinspelning eller ljudåtergivning; televisionskameror; apparater för radionavigering samt apparater för radiomanövrering eller radiostyrning: A. Apparater för slndning av radiotelefoni, radiotelegraä. rundradio eller television. även med inbyggd utrustning för mottagning, ljudinspelning eller ljudätergivning; 6 000 st 1 500 st televisionskameror: ] 530 000 EUA a) 382 500 EUA a) Mottagare, försedda eller ej försedda med anordning för ljudinspelning eller ljudåtergivning: — Television C. Delar. ur lll. Andra: — Chassin för televisionsmottagare och delar till sådana. hopsatta eller monterade — Tryckta lrretskort för televisionsmottagare ur 85.23 Isolerad (inbegripet emaljerad eller anodiserad) elektrisk kabel och liknande (inbegripet koaxialkabel). försedd eller ej försedd med kontakter-. 53 360 EUA 13 340 EUA — Kabel för televisionssändning
' Dessa kvoter skall fördelas land för land i enlighet med gemenskapens förfaranden före anslutningen.
a) Ytterligare begränsning uttryckt i värdetermer.
254
Tulltaxe- nummer
87.02 Motorfordon för transport av personer. gods eller material (inbegripet sportfordon. andra än fordon enligt nr 87.09): A. För n'ansport av personer. inbegripet fordon avsedda för transpon av såväl passagerare som gods: Med förbränningskolvmotor med gnisttändning eller med kompressionstlndning: Motorfordon och bussar med förbranningskolvmotor med gnisttändning med en cylindervolym av minst 2 800 cm' eller kompressionständning med en cylindervolym av minst 2 500 om': — Kompletta motorbussar ur b) Andra: — Kompletta. med sittplatser för minst sex personer 87.05 Karosserier (inbegripet förarhytter) till de motorfordon som omfattas av nummer 87.01, 87.02 eller 87.03: ur A. Karosserier och föradiytler av metall för industriell sammansättning av: — Jordbrukstraktorer enligt undernummer 87.01 A. — Motorfordon för persontransport. inbegripet fordon avsedda för transpon av säväl passagerare som gods. med sittplatser för minst sex och högst 15 personer. Motorfordon för transport av gods eller material, med förbränningskolvmotor med gnisttändning med en cylindervolym av minst 2 800 cm' eller med kompressionständning med en cylindervolym av minst 2 500 cm'. Lastbilar för särskilda ändamål enligt nummer 87.03 a). . Andra: — Karosserier och förarhytter av metall. andra än till
motorfordon för persontransport. med sittplatser för högst sex personer
Globala kvoter för länder pl vilka förordning (EEG) nr 1439/74 är tillämplig (1981)
Son 1600000EUAa)
6 720 EUA
' Dessa kvoter skall fördelas land för land i enlighet med gemenskapens förfaranden före anslutningen.
a) Ytterligare begränsning uttryckt i värdetermer.
b) Uppgift under detta undernummer enligt villkor som skall fastställu av behörig myndighet.
Prop. 1994/95:19 Bilaga 25
Globala kvoter för de stater som bedriver inre handel och som avses i förordning (EEG) nr 109/70 och (EEG) nr 2532/78 ' (1981)
ZOst 400 000 EUA a)
1 680 EUA
255
Prop. 1994/95:19 BILAGA VII Bilaga 25
Förteckning som avses i artikel 117.1 i anslutningsakten
1. Förteckning över EEG-produkter
Bryssel- tulltaxenummer (NCCC)
Kapitel 13
ur 13.02 Rökelse ur 13.03 Pektater Kapitel 14 ur 1405 Mg. Kapitel 15 : ur 15.05 Ullfettstearin ur 15.06 Andra animaliska och vegetabiliska fetter (inbegripet fen frän ben och avfall), med undantag av klövolja 15.08 Anirnaliska och vegetabiliska oljor, kokta, oxiderade, dehydratiserade. faktiserade, blåsta. polymeriserade genom upphettning i vakuum eller i inert gas eller på annat sätt kemiskt modifierade 15.10 Fethymr, sura oljor från raffinering, fettalkoholer 15.11 Glycerol och glycerollut ur 15.15 Bivax och andra insektsvaxer, även färgade 15.16 Vegetabliska vaxer. även färgade ur 15.17 Degras Kapitel 17 ur 17.02 Laktos och laktorsirap innehållade minst 99 viktprocent laktos beräknat pä torrsubstansen; glukos och glukossirap innehållande minst 99 viktprocent glukos beräknat pä torrsubstansen 17.04 Sockerkonfektyrer, inte innehållade kakao Kapitel 18 Kakan och kakaoberedningar, med undantag av nr 18.01 och 18.02 Kapitel 19 ur 19.02 Mallextrakt 19.03 Makaroner. spagetti och liknande produkter 19.05 Livsmedelsberedningar erhållna genom svällning eller rostning av spanan eller spannmålsprodukter (t.ex. ris-puffar, majsilingor o.d.) ur 19.07 Skorpor, rostat bröd och liknande bröd. utan tillsats av socker, honung, ägg, fetter. ost eller frukt 19.08 Bakverk, kex. småkakor och liknande produkter. även innehållande kakao
256
Bilaga 25
B ryssel- tul ltaxenummer
(NCCC)
Kapitel 21 Diverse ätbara beredningar
Kapitel 22 2201 Vatten. inbegripet mineralvatten och kolsyrat vatten. is och snö 2202 Vatten. inbegripet mineralvatten och kolsyrat vatten, med tillsats av socker eller annat sötningsmedel eller av aromämne. samt andra alkoholfria drycker. med undantag av fnlkt- och bärsaft samt köksväxtsaft enligt nr 20.07 22.03 Maltdrycker 22.06 Vermut och annat vin av färska druvor, smaksatt med växter eller aromatiska ämnen ur 22.08 odenaturerad etylalkohol eller annan sprit med en alkoholhalt av minst 80 volymprocent; denaturerat! sprit (inbegripet etylalkohol och annan sprit), oavsett alkoholhalt. med undantag av sadan sprit som framställs av jordbruksprodukter enligt bilaga 11 till Fördraget om upprättande av Europeiska ekonomiska gemenskapen ur 22.09 odenaturerad etylalkohol och annan sprit med en alkoholhalt av högst 80 volymprocent. med undantag av etylalkohol framställd av jordbruksprodukter enligt bilaga 11 i Fördraget om upprättande av Europeiska ekonomiska gemenskapen; likörer och andra spritdrycker; sammansatta alkoholhaltiga beredningar av sådana slag som används för framställning av drycker Kapitel 24 24.02 Bearbetad tobak; tobaksextrakt och essenser Kapitel 25 25.20 Gipssten; andryhit; bränd gips och gips på en bas av kaleiumsulfat, även färgad, men inte innehållande plaster: särskilt framställd för användning av tandläkare 25.22 Osläckt kalk, släckt kalk och hydraulisk kalk. dock inte kalciumoxid och kalciumhydroxid 25.23 Portlandcement. aluminatcement, slaggcement och liknande hydraulisk cement. även färgade eller i form av klinker ur 25.30 Naturlig borsyra innehållande högst 85 viktprocent 11,30, beräknat på torrsubstansen ur 25.32 Jordpigment, även kalcinerade eller blandade med varandra; santorin! szolana OCh liknande jordpigment för tillverkning av hydraulisk cement. även pulveriserad Kapitel 27 27.05 bir Kolgas. vattengas, generatorgas och liknande gaser 27.06 Tjära destillerad ur kol. brunkolstjära. torvtjära odl andra rnineraltjäror, inbegripet delvis destillerad tjära och blandningar av beck med kreosotolja eller med andra produkter för destillation av tjära 27.08 Stenkolsrjärbeck och annat mineraltjärbeck ur 27.10 Mineraloljor och fetter för smörjning ur 27.11 Petroleumgaser och andra gasformiga kolväten. med undantag av propan av en
renhet av högst 99 % för annan användning än som drivmedel eller bränsle
Prop. 1994/95: 19
257
Prop. 1994/95: 19 .Bilaga 25
Bryssel— tulltaxenummer
('N CCC)
Vaselin
27.13 Paraffrn, mikrovax. "slack wax", ozokerit. montanvax (lignitvax), torvvax. andra mineralvaxer. även färgade 27.14 Petroleumbitumen, petroleumkoks och andra äterstoder frän oljor erhällna ur petroleum eller ur bitunlinösa mineral 27.15 Naturlig binrmen och naturasfalt; bituminösa skiffrar och oljeskiffrar samt naturlig bitumenhaltig sand 27.16 Bituminösa blandningar baserad pä naturasfalt, naturlig bitumen. petroleumbitumen, mineraltjära eller mineraltjärbeck (Lex. asfaltmastix; "cut banks") Kapitel 28 ur 28.01 Klor ur 28.04 Hydrogen (v äte). oxygen (syre) (inbegripet ozon) och kväve ur 28.06 Hydrogenklorid 28.08 Svavelsyra; oelum 28.09 Salpetersyra; blandningar av svavelsyra och salpetersyra 28.10 Fosforpentoxid och fosforsyror ' 28.12 Boroxider och borsyra 28.13 Andra oorganiska syror och oxygenföreningar av icke-metaller (med undantag av vatten) 28.15 Sulflder av icke-metaller; fosfortrisulEd 28.16 Ammoniak. vattenfri eller i vatttenlösning 28.17 Natriumhydroxid (kaustik soda); kaliumhydroxid (karlstikt kall); natriumperoxid och kaliuntperioxid ur 28.19 Zinkoxid ur 28.20 Konstgjord korund 28.22 Manganoxider ur 28.23 Jämoxider. inbegripet jordpigment innehållande minst 70 viktprocent bundet järn. räknat som FeIO, ur 28.27 Mönja och orangemönja 28.29 Fluorider; fluorsilikater, fluralurninater och andra Guolkomplexa salter ur 28.30 Magnesiumklorid, kalciumklorid ur 28.31 Hypokloriter; kommersiellt kalciumhypoklorit; hybobromiter 28.35 Sulfider; polysulfider - 28.36 Ditioniter, även stabiliserade med organiska ämnen. med undantag av % blgosgat; sulfoxylater 28.37 Sulflter; dosulfater ur 28.38 Natriumsulfat. bariumsulfu. järnsulfat. zinksulfat; magnesiumsulfat och aluminiumsulfat; alunarter ur 28.40 FosEnater (hypofosäter), fosfonater, med undantag av bibg'sg bjgosfå
258
Bilaga 25
B ry sse l- tulltaxenummer
(NCCC)
ur 28.42
ur 28.44 ur 28.45
ur 28.46 ur 28.48 28.54 ur 28.56 ur 28.58
Kapitel 29 ur 29.01 ur 29.04
29.06 ur 29.08 ur 29.14 ur 29.16 ur 29.21 ur 29.42
29.43
Kapitel 30 ur 30.02 ur 30.03
30.04
' Varuslag
Karbonater. inbegripet kommersiellt ammoniumkarbonat innehållande a.mmoniumkarbamat. med undantag av blykarbonat (blyvitt)
Fulminater '
Silikater, kommersiella natrium- och kaliumsilikater. inbegripet %&
Borax. raffinerad . Arseniter och arsenater ;
Hydrogenperioxid (vateperoxid), även i fast form Silikon. boekar'bid och kalciumkarbid Destillerat vatten och ledningsföcmlågevanen samt vatten av motsvarande renhetsgrad :
Kolväten för användning som drivmedel eller bränsle; naftalen och antracen Acykliska alkoholer . Fenoler och fenolalkoholer : Enar (diamyleter), dietyleter, & Palmitinsyra. stearinsyra samt salter och estrar av dessa syror; anhydrider Vinsyra. citronsyra och gallussyra;;kalciumtaruat
Nitroglycerin
N ikotinsulfat Sockerarter, kemiskt rena. andra än sackaros. glukos. och laktos; sockeretrar och sockerestrar samt salter av sockeretlrar eller sockerestnr, andra än produkter enligt nr 29.39. 29.41 och 29.42
Anliserum ,
Läkemedel (inbegripet veterinärrnediciner), med undantag av följande produkter:
— Anti-asmatiska cigaretter '
— Kinin. cinocgonl'ge! guigidine och salter därav, även i form av farmaceutiska specialiteter - — Morfin, kokain och andra narkotika. även i form av farmaceutiska specialiteter —— Antibiotika och blandningar baserade på antibiotika _ Vitaminer och blandingar baserade på vitaminer — Sulggong'des, hormoner och blandningar baserade på hormoner Vadd. gasbinda. bandage och liknande produkter (t.ex. bandage. plaster, omslag), impregnerade eller klädda med farmaceutiska ämnen eller i detaljhandelsförpackningar för medicinskt eller kirurgiskt ändamåL andra än produkter som förtecknas i fotnot 3 till detta kapitel
Prop. 1994/95: 19
259
.Bilaga 25
Bry ssel- tulltaxenummer
(NCCC)
Kapitel 31 ur 31.03 Gödselmerlel, mineraliska eller kemiska. med undantag av: — Basisk slagg — kalcinerade kalciumfosfater (värmebehandlade fosfater och glodfosfater) och kalcinerade naturliga kalciumaluminiumfosfater ' — kalciumhydrogenfosfat innehållande minst 0,2 viktprocent fluor Andra gödselmedel; produkter i detta kapitel i tablettform eller liknande former eller i förpackningar nred en bruttovih av högst 10 kg
31.05
Kapitel 32 ur 32.01 Gan/ämnen av vegetabiliskt ursprung; garvämnesextrakter, inbegripet vattenexu'aherat galläppletannin Färgämnen av vegetabiliskt ursprung (inbegripet färgträextraher och andra vegetabiliska färgmnesextrakter med undantag av indigo. henna och klorofyll) eller animaliskt ursprung, med undantag av kannin och & Syntetiska organiska färgämnen inbegripet organiska pigment. med undantag av konstgjord indigo); syntestiska organiska produkter av sådana slag som användes som luminoforer; produkter utgörande på textilåbrer Exerbara s.k. optiska blekmedel Substratpigment Andra färgämnen, med undantag av:
a) oorganiska färgämnen eller färgämnen av mineraliskt ursprung. även innehållande andra ämnen som underlättar färgning. baserade pä kadmiumföreningar.
b) kromfärger och gsiag blue; oorganisaka produkter av sådana slag som användes som luminoforer Beredda pigment, beredda opakmedel, beredda färger. icke frittad emalj- och glasyrmassa. engober. flytande lysterfärger och liknande preparat av sådana slag som används inom keramik- emaljerings- eller glasindustrin; fritta och annat glas i form av pulver. kom eller flingor Lacker (även opigmenterade) och andra mälningsfärger av sådana slag som används för färgning av läder; andra färger; färgämnen lösta i linolja. lacknafta. terpentin eller andra ämnen som används vid tillverkningen av färgämnen eller enraljer; färgfolier; färgämnen i former eller förpackningar av sådana slag som försäljes i detaljhandeln; lösningar enligt anm. 4 till detta kapitel Beredda sickativ
Fönsterkitt; ympvart. spackelfärger; sidfasta preparat för ytbeläggning; utfyllningsmedel, tätningsmedel o.d. inbegripet hartskitt och hartscement Bläck. tryckfärger och liknande färger
ur 32.04
ur 32.05
32.06 ur 32.07
32.08
32.09
32.” 32.12
32.13 Kapitel 33 ur 33.01 Eteriska oljor (även terpenfria), inbegripet 'concretes" och "absolutes"; resinoider. med undantag av essenser av ros, rosmarin. eukalyptus. sandelträ och ceder; resinoider; koncentrat av eteriska oljor i fett. icke flyktig olja, vax e.d.; erhållna genom s.k. enfleurage eller maceration
Prop. 1994/95:19
260
Bilaga 25
Bryssel-
tulltaxenummer
(NCCO
Kapitel 34
Kapitel 35 Kapitel 36
Kapitel 37 37.03
Kapitel 33 33.03 38.09
ur 38.11
38.18
ur38.l9
Kapitel 39 ur 39.02 ur 39.01 ur 39.02 ur 39.03 ur 39.04
ur 39.05
ur 39.06
Lukt- och toalettvatten; kosmetika och produkter för värd av hud. hår och naglar; tandpulver och tandkräm. produkter för munhygien; beredda rumsparfymeringsmedeL även oparfyrmerade
Tväl och säpa. organiska ytaktiva produkter och preparat avsedda att avlndas som tväl. i form av stänger. kakor eller gjutna stycken. även innehållande tväl. pasta och pulver för tandvård ' Albuminer; lim och klister. enzymer Sprängämnen; pyrotekniska artiklar; tändrtickor; pyrofora legeringar; vissa brännbara produkter |
Fotografiskt papper. fotografisk papp och fotograäsk textilvara. även strälningskänsliga men ej framkallade
Aktiverat kol; aktiverade nattrdiga'mineraliska produkter; djurkoL inbegripet använt djurkol Trätjära; trätjäroljor (andra än sammansatta lOsnings- och spädningsmedel enligt nr 38.18); trätjärkreosot; tränafta; acetonolja; vegetabiliskt beck av alla slag; bryggeriharts och liknande beredningar baserade pä kolofonium eller vegetabiliskt beck; kär'nbindmedel på basis av naturiiga hansartade produher
Desinfektionsmedel. insekts-. svamp— och ogräsbekämpningsmedel och liknande produkter. föreliggande i form av band. vekar och ljus. preparerade med svavel, samt flugpapper; pinnar klädda med benzenhexaklorid (BHC) och liknande artiklar; beredningar bestående av 'en aktiv produkt (som DDT) blandad med andra material och förpackad i aerosolburkar. färdiga för användning
Sammansatta lösnings- och spädningsmedel för lacker eller liknande produkter
Beredningar kändasom "vätskor för hydraulisk transmission" (särskilt för hydrauliska bronlsar) innehållande högst 70 viktprocent bensinoljor eller oljor erhållna ur bituminösa mineral
Polyvinylklorid
Polystyren i alla former; andra plastmaterial. cellulosaetrar och cellulosaestrar,
artiflcal resins. med undantag av: .
a) Sädana i forma av gryn. flingor. pulver. avfall som skall användas som rävara vid tillverkningen av de produkter som nämns i detta kapitel
b) jonbytare '
Prop. 1994/95: 19
261
Bilaga 25
Bryssel- tulltaxenummer
(NCCC)
Varor av material av sädana slag som är nämnda i nr 39.01—39.06, med undantag
av fans agd Il__iand sgeens, ej mekaniska. m= ang ganger därtill och delar till sådana frames och handles, samt band. träd, remsor och liknande artiklar för fotografering ooh &lmning eller för band, Elmer och liknande enligt nr 92.12
Kapitel 40 Gummi. syntetiskt gummi. faktis och produkter av dessa. med undantag av nur 40.01, 40.02. 40.03 och 40.04. latex (ur 40.06). lösningar och dispersioner (ur 40.06), skyddskläder för kirurger och röntgenläkare ('?) och dykardräkter (ur 40.13). samt block. avfall. skrot och pulver eller härdgummi (ebonit och vulkanit) (ur 40.15) Kapitel 41 Oberedda hudar och skinn (andra än pälsskinn) samt läder och artiklar enligt nr 41.01 och 41.09 Kapitel 42 Lädervaror; sadelmakeriarbeten; reseffekter. handväskor och liknande artiklar; varor av larmar (andra än larmar av sidenmark) Kapitel 43 Pälssk'inn och konstgjord päls; varor därav Kapitel 44 Trä och varor av trä; träkol, med undantag av nr 44.07, varor av trääberplatta 8ur 44.21. ur 44.23, ur 44.27. ur 44.28). band, träd och liknande artiklar för fotografering och filmning eller för hand. Elmer och liknande enligt nr 92.12 (ur 44.26) och träsnidningshlock (ur 44.28) Kapitel 45 45.03 Varor av naturkork 45.04 Presskork (dvs. kork som agglomererats med eller utan bindemedel) och varor av presskork Kapitel 46 Varor av halm, esparto eller andra flätningsmaterial; korgmakeriarbeten. med undantag av flätor och liknande produkter av flätningsmaterial för varje användning, även samlade i buntar (ur 46.02) Kapitel 48 ur 48.01 Papper och papp (inbgripet cellulosavadd). i rullar eller ark, med undantag av följande produkter: — tidningspapper av kemisk eller mekanisk pappersmassa med en vikt av högst 60 g/m' — tidskrifrspapper — cigarettpapper — näsdukvpapper — flllerpapper — cellulosavadd — handgjort papper och papp 48.03 Pergamentpapper eller smörpapper och papp sarrlt imitationer därav, samt genomskinligt ritpapper, i rullar eller ark 48.04 Papper och papp. sammansatta (bestående av med bindemedel förenade skih), utan överdrag eller impregnering. även med invändig förstärkning. i rullar eller ark ur 48.05 Papper och papp, vägade (även med plana ytskikt). i rullar eller ark
Prop. 1994/95: 19
262
Bilaga 25
Bryssel- tulltaxenummer
(NCCC)
ur 48.07
ur 48.13 48.14
ur 48.15
48.16
48.18
48.19 ur 48.21
Kapitel 49 ur 49.01 ur 49.03
ur 49.07 49.09 ur 49.10
ur49.11
Kapitel 50 Kapitel 5] Kapitel 52
Papper och papp. impregnerade. försedda med överdrag. ytfärgade. ytdekorer'ade eller tryckta (ej utgörande endast tryckalster hänförligt till 49 kap.) i rullar eller ark . med undantag av guldpapper eller silverpapper och imitationer därav. kopieringspapper. övertryckspapper och ej stdlningskänsligt fotograåskt papper Karbonpapper Brevpapper i block. kuvert. kortbrev, brevkort utan bild samt korrespondenskort; askar. mappar o.d. av papper eller papp, endast innehållande ett sortiment av brevpaper. kuvert e.d. ' Annat papper och annan papp. tillskuma till bestämd storlek eller form. med undantag av cigaretrpapper, telegrafremsor. monotypepapper och papper för räknemaskiner. frlterpapper odl Elterpapp (inbegripet sådana för cigarettilter) och gummerade remsor ' Kartonger. askar och andra förpackningar. av papper eller papp; kortregistedådor. brevkorgar och liknande artiklar, av papper eller papp av sådana slag som vanligen användes på kontor. i butiker e.d. : Kontorsböcker. skrivböcker. anteckningsböcker. antckningsblock. orderböcker. kvittensböcker. dagböcker. Skrivunderlägg, samlingspärmar (för lösblad och andra) samt ann liknande artiklar av papper eller papp för skolor. kontor e.d.; provalburn och andra album samt bokpärmar och bokon'ulag.av papper eller papp Etiketter av papper eller papp. äveh tryckta eller gummerade Lampskärnar; dukar och servetter. näsdukar och handdukar; tallrikar. fat. bägare. glas .
Tryckta böcker, häften. broschyrer. flygblad o.d. på grekiska språket Bilderböcker och målarböcker för barn. häftade eller bundna. helt eller delvis tryckta på grekiska språket ' Frimärken ej avsedda för offentligt bruk Vykort. julkort. gratulationskort o.d., försedda med bild. med eller utan utnyrsel Almanackor av alla slag. av papper eller papp. inbegripet almanacksblock. med undantag av almanackor avsedda för offentligt bruk. på andra språk än grekiska Andra tryckalster. inbegripet tryckta bilder samt fotograEer men med undantag av följande artiklar-. — teaterkulisser och kulisser för fotoateljéer — tryckalster för offentliga ändamål (inbegripet resereklam). trycka på andra språk än grekiska Silke och avfall av silke Handgjorda fibrer (ändlösa) Varor av textilmaterial i förening med metall
Prop. 1994/95: 19
263
Prop. 1994/95: 19 Bilaga 25
Bryssel- tulltaxenummer
(N CCC)
Kapitel 53 Ull och andra djurhår. med undantag av obearbetade, blekta och ofärgade
produkter enligt nr 53.01. 53.02 oh 53.04
Kapitel 54 Lin och rami, med undantag av nr 54.01 Kapitel 55 Bomull ' Kapitel 56 Handgjorda fibrer (ändlösa) Kapitel 57 Andra vegetabiliska textilmaterial. med undantag av nr 57.01; pappersgarn och vävnader av pappersgarn Kapitel 58 Mattor och tapisserier; sammets-, ögle- och sniljvävnader; snörmarkeriarbeten; tyll. trådgardinsvävnad och nätknytningar; setpsar; broderier Kapitel 59 Vadd och Glt; bind- eller segelgar'n. tågvirke och linor; textilvävnader; impregnerade eller överdragna vävnader; textilartiklar lämpliga för industriell användning Kapitel 60 Trikåvaror Kapitel 61 Beklädnadsaniklar och tillbehör till kläder. av textilvara andra än nikävamr Kapitel 62 Andra konfektionerade textilvaror. med undantag av ww (ur 62.05) Kapitel 63 Begagnade kläder och andra begagnade textilvaror; lump Kapitel 64 Skodon. damasker o.d.; delar till sådana artiklar Kapitel 65 Huvudbonader och delar därtill Kapitel 66 66.01 Paraplyer och parasoller (inbegripet käpparaplyer. parasolltätl samt trädgårdsparasoller och liknande parasoller) Kapitel 67 nr 67.01 Dammvippor 67.02 Konstgjorda blommor. blad och frukter samt delar därtill; artiklar tillverkade av konstgjorda blommor. blad och frukter Kapitel 68 68.04 Polerstenar. hrynstenar och andra liknande handverktyg, samt kvarnstenar. slipstenar, slipskivor o.d. (inbegripet skivor. huvuden. trissor och stift för slipning, skärpning. polering. riktning eller skärning). av natudig sten (även agglomererad). av agglomererade naturliga eller konstgjorda slipmedel eller av keramiskt material. ' även med kärna. skaft. hylsa. axel e.d. av annat material men utan ställning; segment och andra färdiga delar till sådana'stenar och skivor. av natudig sten (även agglomererad). av agglomererade naturliga eller konstgjorda slipmedel eller av keramiskt material 68.06 Naturliga eller konstgjorda slipmedel i form av pulver eller kom på underlag av
vävnad. papper. papp eller annat material, även tillskuret. sytt eller på annat sätt utformat
264
Bilaga 25
Bryssel- tulltaxenummer
(NCCC)
68.09 Plattor. skivor. block och liknande varor av trääbrer. andra vegetabiliska tibrer. halrrt. träspån eller träavfall (inbegripet sågspån). agglomererade med cement. gips eller annat mineraliskt bindemedel Varor av gips eller av blandningar på buis av gips Varor av cement (inbegripet slaggcement). betong eller konstgjord sten (inbegripet marmorskärv agglomererad med cement), även armerade Varor av asbeslcement, celuulosaeement e.d. Friktionselement (segment. skivor, ringar, band, plattor. rullar o.d.) av sådana slag som är lämpliga för bromsar, kopplingar e.d.. på basis av asbest. andra mineraliska ämnen eller cellulosa. även i förelag med textilmaterial eller annat material . 68.10 68.11 68.12 68.14
Kapitel 69 Keramiska produkter. med undantag av nr 69.01. 69.02. 69.03. 69.04 och 69.05.
laboratorieartiklar samt artiklar för kemiskt eller annat tekniskt bruk. behållare av sådana slag som används för transport av syror och andra kemiska produkter och artiklar av sådana slag som används inom jordbruk. enligt nr 69.09, och porslinsartiklar enligt nr 69.10, 69.13 och 69.14
Kapitel 70 ' 70.04 Planglas. gjutet eller valsat, obearbetat (inbegripet överfångsglas och trådglas),
även mönstrat. i rektangulär form ,
Planglas. obearbetat. draget eller blåst (inbegripet överfångsglas) i rektangulär form Planglas, gjutet. valsat. draget eller blått (inbegripet överfångsglas och trådglas) i rektangulär form. yttlipat eller ytpolerat men ej på annat sätt bearbetat. med undantag av spegelglas Planglas. gjutet. valsat. draget eller blåst (inbegripet överfångsglas och uådglas),
skuret till annan form än rektangulär foam eller böjt eller på annat sätt bearbetat (t.ex. bearbeat på kanterna eller graverat). även ytslipat eller ytpolerat; blyinfattade rutor o.d. -
Säkerhetsmtor av glas bestående av härdat eller larrtinerat glas, även tillfonnade Speglar av glas (inbegripet backspeglar). även inramade eller försedda med baksida av annat material ' Damejeanner. flaskor. burkar, kruko'r. tablettrör och liknande kärl av glas, av sådana slag som vanligen användes'för transport eller förpackning av varor; proppar och andra tillslutningsanordningar av gles Glasvaror (andra än artiklar hänförliga till nr 70.19) av sådana slag som vanligen används som bords-, köks-, toalett- eller kontonartiklar. som prydnadsartiklar inomllus eller för liknande ändamål: med undantag av eldfasta glasvaror av sådana slag som vanligen används för köksändamål. med låg expansionskoefäcienl. av samma slag som Pyrex eller Durex Glasvaror för belysnings- eller signaleringsändamål samt optiska element av glas, ej optiskt bearbetade och ej tillverkade av optiskt glas Glas av sådana slag som används till solglasögon (med undantag av gluämnen till synkorrigerande ögonlinser). böjda.: kupiga eller formade på liknande sätt Poröst glas (skumglas) glas i form av block. plattor, skivor e.d.
70.05
ur 70.06
ur 70.07
70.08 70.09
70.10
ur 70.13
70.14 . ur70.15
ur70.16
21 Riksdagen 1994/95. [ saml. Nr 19. De15
Prop. 1994/95: 19
265
Bilaga 25
Bryssel— tulltaxenurruner
(NCCC)
ur 70.17 ur 70.21 Kapitel 71 ur 71.12 71.13
ur71.14
71.16 Kapitel 73
Kapitel 74 Kapitel 76 Kapitel 78 Kapitel 79 Kapitel 82 ur 82.01
82.02 ur 82.04
82.09
Laboratorieartiklar samt hygieniska och farmaceutiska artiklar av glas. även graderade eller kalibrerade; glasampuller Andra varor av glas. med undantag av varor för industrin
Guldsmedsvaror av silver (inbegripet platinerat silver), eller av metall med plätering av ädel metall Guldtmedsvaror och delar därtill. av ädel metall eller av metall med plätering av ädel metall. andra än varor hänförliga till nr 71.12 Andra varor av ädel metall eller av metall med plålering av ädel metall. med undantag av artiklar för verkstäder och laboratorier
Bijouterivaror
Järn och stål och artiklar därav. med undantag av:
a) Produkter som omfattas av Europeiska kol- och stålgemenskapen. enligt nr 73.01, 73.02. 73.03, 73.05. 73.06. 73.07. 73.08. 73.09. 73.10. 73.11, 73.12. 73.13. 73.15 och 73.16
b) Produkter enligt nr 73.02. 73.05. 73.07 och 73.16 som inte omfattas av Europeiska kol- och stålgemenskapen
c) Nr 73.04. 73.17.7119. 73.30, 73.33 och 73.34 samt Gädrar och tjäderblad till järnvägsvagnar enligt nr 73.35 Koppar och varor därav. med undantag av kopparlegeringar innehållande minst 10 viktprocent nickel och artiklar enligt nr 74.01. 74.02. 74.06 och 74.11 Aluminium och varor därav. med undantag av nr 76.01 och 76.05 samt band. tråd. remsor och liknande artiklar för fotografering eller Simning eller för hand. Elmer och liknande artiklar enligt nr 92.12 (ur 76.16) Bly och varor därav Zink och varor därav. med undantag av nr 79.01. 79.02 edi 79.03
Följande handverktyg och handredskap: spadar, skyff1ar. korpar. hackor, högafflar. grepar. lu'attor. räfsor och räkor; yxor. röjknivar och liknande huggverktyg; liar. skäror. höknivar, grässaxar. fäll- och klyvkilar samt andra verktyg och redskap av sådana slag som användes för lantbruk. trädgårdsskotesel eller skogsbruk Sågar (icke mekaniska) samt bald för hand- eller mash'nsågar (inbegripet otandade Sågblad) Transportabla smidesässjor; slipstenar och slipskivor med ställning (hand- eller pedaldrivna); artiklar för hushållsbruk Knivar med skärande egg. även tandade (inbegripet beskärningsknivar) andra än knivar enligt nr 82.06. och blad därtill
. Prop. 1994/95: 19
266
Bilaga 25
Bryssel- tulltaxenummer
(NCCC)
ur 82.11 ur82.13
82.14 82.15 Kapitel 33
Kapitel 84 ur 84.06
ur 84.10
ur84.ll
ur 84.12 ur 84.14 ur 84.15 ur 84.17 84.20
ur 84.21
ur 84.24
ur 84.25
Rakknivar samt ämnen därtill ,
Andra skär- och klippverktyg (t.ex.'sekatörer. hårklippningsmaskiner, huggknivar för slakterier och charkuterier samt pappersknivar). med undantag av handhurna klippningsmaskiner och delar därtill Skedar. gafflar. ftsk- och smörknivar. slevar och liknande köks- och bordsaniklar Handtag och skaft av oädel metall till artiklar hänförliga till nr 82.09, 82.13 och 82.14 ?
Diverse varor av oädel metall. med undantag av nr 83.08. statyetter och andra prydnadsföremål av sådana slag som användes inomhus (ur 83.06) samt knäppen och byglar (ur 83.09) '
Motor med gnisttändning. bensindrivna med en cylindervolym av minst 220 cm”; motorer med kompressionständning'. W motorer med kompressionsländning. dieseltyp. på högst 37 kW; motorcykelmotorer och mopedmotorer . Väukepumpar (inbegripet motorpumpar och turbopumpar). även försedda med mätanordningar
Luftpumpar och vakuumpumpar (inbegripet motor- och turbopumpar); fläktar. blåsmaskiner o.d.. med motor och med en vikt av högst 150 kg och fläktar eller blåsmaskiner utan motor med en vikt av högst 100 kg Luftkonditioneringsapparater bestående av motordriven fläkt och anordningar för reglering av luftens temperatur och' fuktighet. för hushållska
Bageriugnar och delar därtill '
Kylskåp. kylmaskiner och annan kylutrustning Varmvattenberedare. icke elektriska Vågar (med undantag av vågar känsliga för 5 g eller mindre). inbegripet räkne- och kontrollvågar; vikter av alla slag för vågar Mekaniska apparater (även för handkraft) för utsprutning. spridning eller finfördelning av vätskor eller pulver, för hushållsbruk; liknande mekaniska apparater för handicraft för användning inom jordbruk; liknande apparater för jordbruk. monterade på truck. med en vikt av högst 60 kg Plogar avsedda för traktorer eller djurdragare med en vikt av högst 700 kg; plogar avsedda att monteras på traktorer. med två eller tre skär; harvar avsedda för traktorer eller djurdragare. med fast ram och fasta tänder; kultivatorer med en vikt av högst 700 kg ' Maskiner och redskap för skörd eller tröskning; slåttermaskiner, djurdragna; halm- och foderpressar; rensnings— och sorteringsmaskiner för spannmål eller frön
Prop. 1994/95: 19
267
'Prop. 1994/95: 19 Bilaga 25
Bryssel- tulltaxenummer
(N CCC)
Pressar och krossar samt andra maskiner av sådana slag som användes vid framställning av vin eller cider eller vid beredning av fruktsaft e.d.
ur 84.28 Maskiner för bearbetning av frön; kvarnmaskiner av lantbrukstyp 84.29 Maskiner av sådana slag som användes inom kvarnindustrin samt andn maskiner och apparater (andra än av lantbruksryp) för bearbetning av spannmål eller torkade baljväxtfrön ur 84.34 Typer ur 84.38 Skyttlar'. seda to; locus ur 84.40 Tvättmaskiner. även elektriska. för hushållsbruk ur 84.47 Verktygsmaskiner för bearbetning av trä. kork. ben. hårdgurnrni. styv plast eller liknande hårda material. andra än maskiner hänförliga till nr 84.49 ur 84.56 Maskiner och apparater för agglomerering. gjutning eller formning av keramiska massor, gips eller andra mineraliska ämnen ur 84.59 Oljepressar och kvarnar; maskiner för framställning av stearintvål 84.61 Kranar, ventiler och liknande anordningar för rörledningar. ångpannor, tankar. kar e.d.. inbegripet reducerventiler och termostatreglerade ventiler Kapitel 85 nr 85.01 Generatorer med en effekt av högst 20 kW; motorer med en effekt av högst 74 kw; roterande omfonnare med en effekt av högst 37 kW; n'ansfonnatorer och ' statiska likriktare andra än apparater för sändning av radiotelefoni, radiotelegraå. rundradio eller television 85.03 Galvaniska element och batterier 85.04 Eletriska ackumulatorer ur 85.06 Fläktar 85.10 Bärbara elektriska batteri- eller generatorlampor. andra än lampor hänfötiga till nr ' 85.09 85.12 Elektriska varmvattenberedare och doppvärmare; elektriska apparater för uppvärmning av marken samt elektriska apparater för nunsuppvärmning; elektriska apparater för hårbehandling (Lex. hårtorkningsapparater. onduleringsapparater och hårtängsvärmare) samt elektriska stryk- och pressjärn; elektriska värmeapparaler för hushållsbruk; elektriska vännemotstånd. andra än sådana av kol ur 85.17 Elektriska signalapparater ur 85.19 Elektriska apparater och andra artiklar för slutning av brytning av elektriska kretsar. för slyddande av elektriska kretsar eller för åstadkommande av ansluming till eller förbindelse i elektriska kretsar (Lex strömställare. reläer. säkringar. överspänningsavledare. stickproppar. glödlampshållare och kopplingsdosor) ur 85.20 Elektriska glödlampor och elektriska glsurladdningslampor (inbegripet infrarött ' eller ultraviolett ljus) 85.23 Isolerad elektrisk tråd. kabel (öven koaxialkabel), stång o.d. (inbegripet lackerade
eller anodoxiderade), även med kopplingsanordningar
268
Bilaga 25
Bryssel- tulltaxenummer
(NCCC)
85.26
85.27
Kapitel 87 ur 87.02
87.05
ur 87.06 ur 87.11
ur87.12
87.1 Kapitel 89 ur 89.01 Kapitel 90 ur 90.01 90.03 90.04
ur 90.26 Kapitel 92 92.12
Kapitel 93 ur 93.04 ur 93.07
Kapitel 94
Elektriska isolatorer, oavsett materialet lsolerdetaljer (med undantag av isolatorer hlnförliga till nr 85.25) för elektriska mash'ner eller apparater eller för annat elektriska ändamål. utgörande detaljer helt av isolermaterial bortsett från mindre metalldelar som ingjutit eller inpressats i massan i i samband med tillverkningen och som är avsedda uteslutande för sammanfogning. med undantag av isolerdetaljer som ar hlnförliga nr 85.25 Elektriska isolerrör samt förbindningsdetaljer därtill. av oldel metall. invandigt belagda med isoletmaterial
Motorfordon för person- eller godsbefordran (med undantag av sådana karosserier som nllmns i not 2 till kapitel 87) Karosserier (inbegripet förarhytter) till motorfordon hlnförliga till nr 87.01. 87.02 eller 87.03
Karosserier utan motorer, samt delar därtill lnvalidvagnar (andra än sådana invalidvagnar som lr försedda med mekanisk framdrivninganordning eller motor) Delar och tillbehör till invalidvagnar (andra ha sådana invalidvagnar som lr försedda med mekanisk framdrivningsanordning eller motor) Barnvagnar och delar därtill
Fartyg och båtar; tanker: avsedda att bogseru; segelbåtar
Synkorrigerande linser Bagar och infaturingar samt delar därtill. för glasögon, pincenéer. lomjetter e.d. Glasögon. pincenéer. lorajetter o.d.. avsedda för synkon'ektion. som skydd för ögonen eller annat ändamål Mätare till manuellt skötta bensinpumpar och vauenmstare (volym och hastighet)
Grammofonskivor och andra ljudupptagningar samt liknande upptagningar; matriser för tillverkning av grammofonsHvor. oinspelade preparerade grammofonskivor. Elm för mekaan ljudupttagning; band, tråd, remsor och liknande artiklar. preparerade. av sådana slag som vanligen anvllndes för ljudupptagning eller liknande upptagning
Jaktgevar
Wads lo! shotgg; patroner till jaktgevår. patroner till revolvrar, pistoler och walking stick gu|=rs. patroner till målpistoler med en kaliber av högst 9 mm; patronhylsor till sportvapen odr sportgevar. av metall och papp; ammunition till sponvapen och sportgevar Möbler och delar därtill; resårbottnar, madrasser. ramar. stoppning och liknande stoppade möbler. med undantag av nr 94.02
Prop. 1994/95: 19
269
Prop. 1994/95:19 "Bilaga 25
Bryssel-
tulltaxenummer
(NCCC)
Kapitel 96 Kvastar. borstar. pudervippor och handsiktar, med undantag för hopbundna kvistar eller annat vegetabiliskt material för kvutar eller bortar enligt nr 96.01 och
artilkar hänförliga till nr 96.05 och 96.06
Kapitel 97 97.01 Leksaksfordon med hjul. avsedda för barn (t.ex. tv8- och trehjuliga leksakscyklar ! samt trampbilar); dockvagnar . 97.02 Dockor 97.03 Aura leksaker; modeller av sådana slag som användes för förströelse : ur 97.05 Karnevalsartiklar Kapitel 98 Diverse artiklar, med undantag av ktrlpennor enligt nr 98.03 och med undantag av i
nr 98.04. 98.10, 98.11. 98.14 och 98.15
270
Prop. 1994/95:19 11. Förteckning över EKSG-produkter Bilaga 25
Bryssel- tull taxe nummer
(NCCC)
Tackjärn. gjutjärn och spegeljärn. i form av tackor, block. oregelbundna stycken e.d. 73.02 Fenolegeringar. A. Fenomangan I. Innehållande minst 2 viktprocent kol (fenomangan) 73.03 Avfall och skrot av järn eller stål 73.05 Pulveriserar järn och stål; järnavamp: B. Järnsvamp 73.06 Smältstycken och råskenor; göt. block. oregelbundna stycken o.d. av järn eller stål Blooms, billets. slabs och platiner (inbegripet Vitplatiner) av järn ella stål. ämnen 73.07 grovt tillfonnade genom smidning. av järn eller stål A. Blooms och billets: !. valsade B. Slabs och platiner (inbegripet vitplatiner) I. Valsade 73.08 Plätämnen i rullar. av järn eller stål 73.09 Universaljärn och universaktål 73.10 Stång (inbegripet valstråd). annan än proälstlng. av järn eller stål. varmvalsad.
smidd. strängpressad eller tillfonnad eller färdigbehandlad (även kalibrerad) i kallt tillstånd; ihåligt bergboustål A. A. Varmvalsad eller strängpressad. ej överdragen med metall D. Pläterad eller ytbehandlad (t.ex. polend. överdragen med metall) I. Pläterad men ej vidare bearbetad: a) Varmvalsad eller strängpressad
271
- Bilaga 25
Bryssel- tulltaxenummer
(NCCC)
73.11
73.12
73.13
73.15
Varuslag
Profilstång av järn eller stål. varmvalsad. smidd, strängpressad ellr tillför-mad eller färdigbehandlad i kallt tillstånd; spontpålar av järn eller stål: A. Profrlstång av järn eller stål I. Varmvalsade eller strängpressade, ej överdragna med metall lV. Pläterade eller ytbehandlade (t.ex. polerad. överdragen med metall) a) Pläterade men ej vidare bearbetade: ]. Varmvalsad eller strängpressad B. Spontpålar Band av järn eller stål. varm- eller kallvalsat A. Vanmvalsat ej överdraget med metall B. Kallvalsat. ej överdraget med metall I. Upprullad i ringar för tillverkning av plåt C. Pläterat. överdraget med metall eller på annat sän ytbehandlat: III. Förtennad: a) Tennplåt V. Andra (t.ex. kopparpläterade, konstoxiderade. lackerade, nickelpläterade. femissade. pläterade. ww: a) Overdragna med metall: ]. Varmvalsade Plåt av järn eller stål. varm- eller kallvalsad: A. Plätar med elektrisk isolering: B. Andra plåtar: I. Varmvalsade men ej överdragna II. Kallvalsade men ej överdragna med en tjockleck av: b) Minst 1 mmmenhögst3 mm c) Högstl mm 111. Polerade eller slipade: IV. Pläterade, överdragna eller på annat sätt ytbehandlade:
b) Pläterad: 1 . Plåt 2. Andra
c) Överdragna med zink eller bly d) Andra (Lex. kopparpläterade. konstoxiderade. lacknde. nickelpläteradc. fernissade. pläterade.Wz V. For-made eller bearbetade på annat sätt: 2. Andra Legerat stål och kolrikt stål. i sådana former som är nämnda i nr 73.06—73.14: A. Kolrikt stål: I. Göt. blooms. billets. slabs och platiner: b) Andra III. Upprullade i ringar. IV. Universalplåt V. Stång (inbegripet valstråd) och ihåligt bergborrstål; oregelbundna stycken: b) Varmvalsat odr Strängpressat men ej överdraget
. Prop. 1994/95: 19
272
Prop. 1994/95: 19 Bilaga 25
Bryssel— tulltaxenummer
(NCCC)
Plälerad eller ytbehandlad (t.ex. polerad. överdragen) 1. Pläterad men ej överdragen: aa) Varmvalsad eller strängpressad VI. Band av järn eller stål: ' a) Varmvalsade men ej vidare bearbetade c) Pläterade, överdragna eller på annat sätt ytbehandlade: ]. Pläterade men ej vidare bearbetade: aa) Varmvalsade VII. Plåt av järn eller stål: a) Varmvalsade men ej vidare bearbetade b) Kallvalsade men ej vidare bearbetade. med en tjocklek av: 2. Högst 3 mm c) Polerade. platerade, överdragna eller på annat sätt ytbehandlade d) Pä annat sätt tillfonnade eller bearbetade: 1. Skurna till andra former än rektanglar men ej vidare bearbetade B. Stållegeringar: I. Got. blooms, billets. slabs och platiner: b) Andra III. Upprullade i ringar IV. Universalplåt V. Plåt av järn eller stål (inbegripet valstråd och ihåligt bergborrstål, oregelbundna stycken): b) Varmvalsad eller strängpressad men ej vidare bearbetad d) Clad eller ytbehandlad (t.ex. polerad, överdragen) ]. Clad men ej vidare bearbetad aa) Varmvalsad eller strängpressad VI. Band av järn eller stål: a) Varmvalsat men ej vidare bearbetat c) Clad, överdraget eller på annat sätt ytbehandlan 1: Glad men ej vidare bearbetat: aa) Varmvalsat VII. Plåt av järn eller stål: a) Plåtar med elektrisk isolering b) Andra plåtar-. 1. Vannvalsade men ej vidare bearbetade 2. Kallvalsade. ej vidare bearbetade, med en tjocklek av: bb) Högst 3 mm 3. Polerade. clan. överdragna eller på annat sätt. ytbehandlade 4. Tillformade eller bearbetade på annat sätt: aa) Skur-na till andra former än rektanglar, men ej vidare bearbetade
273
Bilaga 25
Bryssel-
tulltaxenummer
(NCCC)
Banbyggnadsmaterial av järn eller stål för järnvägar eller spårvägar, nämligen
räler, moträler, växeltungor, korsningsspetsar, spårkorsningar, spårväxlar. leesug, kuggskenor. sliprar, rälskarvjärn. undedäggsplattor. lämplattor, spådiållare,
spårplanor och annan speciell materiel för sammanbindning eller (anande av räler:
A. Räler.
11. Andra B. Mon-äler C. Sliprar
Rälskarvjärn och spårhållare:
Prop. 1994/95: 19
274
BILAGA VIII Prop. 1994/95:19 Bilaga 25 Förteckning som avses i artikel 128 i anslutningsakten
I. TRANSPORTER
1. Rådets förordning (EEG) nr 1017/68 av den 19 juli 1968 (EGT nr L 175, 23.7.1968, s. 1) i dess lydelse enligt Anslutningsakten 1972 (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14).
Beträffande Grekland skall det förbud som föreskrivs i artikel 2 i denna förordning från och med den 1 juli 1981 tillämpas på de avtal, beslut och samordnade förfaranden som gäller vid tidpunkten för anslutningen och vilka som ett resultat av anslumingen omfattas av förbudet
2. Rådets förordning (EEG) nr 543/69 av den 25 mars 1969 (EGT nr L 77, 29.3.1969, s. 49) i dess lydelse enligt
-— Förordning (EEG) nr 514/72 av den 28 februari 1972 (EGT nr L 67, 20.3.1972, s. 1). —— Förordning (EEG) nr 515/72 av den 28 februari 1972 (EGT nr L 67, 20.3.1972, s. 11). — Förordning (EEG) nr 2827/77 av den 12 december 1977 (EGT nr L 334, 24.12.1977, s. 1). -— Förordning (EEG) nr 2829/77 av den 12 december 1977 (EGT nr L 334, 24.12.1977, s. 11).
Tillämpningen av denna förordning på nationell transportverksamhet i Grekland skall skjutas upp till den 1 januari 1984.
3. Rådets förordning (EEG) nr 1191/69 av den 26 juni 1969 (EGT nr L 156. 28.6.1969, s. 1) i dess lydelse enligt Anslutningsakten 1972 (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14).
Den rätt till kompensation som avses i artikel 6.3 andra stycket och i artikel 9.2 första stycket skall i Grekland gälla från och med den 1 juli 1982.
4. Rådets direktiv 76/914/EEG av den 16 december 1976 (EGT nr L 357. 29.12.1976. s. 36).
275
:Bilaga 25
Grekland får skjuta upp tillämpningen av detta direktiv på nationell transportverksarnhet i Grekland till den 1 januari 1984.
5. Rådets direktiv 77/143/EEG av den 29 december 1976 (EGT nr L 47, 18.2.1977. s. 47).
Grekland får skjuta upp tillämpningen av detta direktiv till den 1 januari 1983 beträffande internationella transporter mellan Grekland och gemenskapens nuvarande medlemsstater och till den 1 januari 1985 beträffande nationell transportverksamhet i Grekland.
När direktivet tillämpas på intern trafik i gemenskapen skall Grekland säkerställa att de motorfordon och släp som avses i direktivet och som är registrerade i Grekland och som används i samma typ av trafik faktiskt har genomgått trafiksäkerhetsprov.
II. BESKATTNING
1. Rådets andra direktiv 68/228/EEG av den 11 april 1967 (EGT nr 71, 14.4.1967, s. 1303/67). '
a) Grekland får enligt villkoren i detta direktiv tillämpa artikel 17 fjärde strecksatsen under högst tre år.
b) Grekland får tillämpa artikel 17 sista strecksatsen till dess uppbörden och återbetalningen av irnportskatt har avskaffats i handeln mellan medlemsstaterna.
Denna åtgärd får emellertid inte tillämpas förrän reducerade satser införts.
2. Rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 (EGT nr L 145, 13.6.1977, s. 1).
&) För tillämpningen av artikel 24.2—24.6 får Grekland bevilja skattebefrielse för skattepliktiga personer vars omsättning i nationell valuta motsvarar mindre än 10 000 europeiska beräkningsenheter enligt omräkningskursen dagen för anslutningen.
b) För tillämpingen av föreskrifterna i artikel 28.3 b har Grekland rätt att från villkoren i artikel 28.4 undanta följande transaktioner som förtecknas i bilaga F:
"2. Tjänster av författare, artister, underhållare, advokater och andra medlemmar av fria yrkesgrupper än läkare, om inte dessa tjänster redovisas i bilaga B till andra rådets direktiv av den 11 april 1967;
Prop. 1994/95: 19
276
Bilaga 25
12.
16.
18.
23.
25.
Behandling av djur av veterinärer. Vattentillförsel av offentlig myndighet.
Tillhandahållande av de byggnader och den. mark som avses i artikel 4.3.
Tillhandahållande, ändring, reparation, underhåll, förhyrning och uthyrning av kommersiella fartyg för inhemsk trafik och tillhandahållandet, uthyrning, reparation och underhåll av utrustningen som tillhör fartygen eller används i dem.
Tillhandahållande. ändring. reparation, underhåll, förhyrning och uthyrning av luftfartyg, inbegripet utrustning som tillhör fartygen eller används i dem och som används av statliga organ.
Tillhandahållande. ändring. reparation. underhåll, förhyrning och uthyrning av krigsfartyg."
3. Rådets direktiv 69/169/EEG av den 28 maj 1969 (EGT nr L 133, 4.6.1969, s. 6) i dess lydelse enligt
— Direktiv 72/230/EEG av den 12 juni 1972 (EGT nr L 139,
17.6.1972, s. 28).
— Direktiv 78/1032/EEG av den 19 december 1978 (EGT nr L 366,
28.12.1978, s. 28).
— Direktiv 78/1033/EEG av den 19 december 1978 (EGT nr L 366,
28.12.1978, s. 31).
Utan hinder av artikel 6.2 i direktiv 69/169/EEG, i dess lydelse enligt artikel 3 ai direktiv 78/1032/EEG. får Grekland fram till ikraftträdandet av den gemensamma ordningen för mervärdesskatten och i alla händelser under en period fram till och med senast den 31 december 1983, avstå från att vidta nödvändiga åtgärder beträffande detaljhandelsförsäljning för att tillåta, i de fall och enligt de villkor som anges i artikel 6.3 och 6.4 återbetalning av mervärdesskatt på leveranser av varor som utgör personligt bagage för resande som lämnar Greklands territorium.
Prop. 1994/95:19
277
Bilaga 25
rr'r. EKONOMISK POLITIK
1. Rådets förordning (EEG) nr 397/75 av den 17 februari 1975 (EGT nr L 46, 20.2.1975, s. 1).
Grekland skall inte delta i garantier för lån som beviljas av gemenskapen före anslumingen och för vilka garantiprocentsatserna för de nuvarande medlemsstaterna fastställts vid tidpunkten för beviljandet och förblir oförändrade.
2. Rådets förordning (EEG) nr 398/75 av den 17 februari 1975 (EGT nr L 46, 20.2.1975, s. 3).
Grekland skall inte behöva utge den nödvändiga utländska valutan för att säkerställa garantier för räntebetalning som beviljats av gemenskapen före anslutningen.
3. Rådets beslut 75/250/EEG av den 21 april 1975 (EGT nr L 104. 24.4.1975, s. 35).
Kommissionens beslut 3289/75/EKSG av den 18 december 1975 (EGT nr L 327. 19.12.1975, s. 4).
Finansförordningen av den 21 december 1977 (EGT nr L 356, 31.12.1977, s. 1).
Rådets förordning (EEG) nr 3180/78 av den 18 december 1978 (EGT nr L 379, 30.12.1978, s. 1).
Drakman skall effektivt omfattas av korgen senast den 31 december 1985 om före den dagen en revision av korgen har företagits i enlighet med de förfaranden och de villkor som föreskrivs i Europeiska rådets resolution av den 5 december 1978 om Europeiska monetära systemet. I alla händelser skall drakman omfattas av korgen senast den 31 december 1985.
IV. ENERGI
Rådets direktiv 68/414/EEG av den 20 december 1968 (EGT nr L 308, 23.12.1968, s. 14) 'i dess lydelse enligt direktiv 72/425/EEG av den 19 december 1972 (EGT nr L 291. 28.12.1972, s. 154).Grekland skall gradvis och senast den 1 januari 1984 vidta de åtgärder som behövs för att följa dessa direktiv. I detta syfte skall den avvikelse som den 1 januari 1981 finns i jämförelse med de lager som avses i artikel 1 reduceras med minst en tredjedel per år från och med den 1 januari 1982.
Prop. 1994/95:19
278
BILAGA IX Prop. 1994/95:19 Bilaga 25 Förteckning som avses i artikel 142.1 i anslutningsakten
1. Transportkommitté som föreskrivs i artikel 83 i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och vilkas stadgar antogs genom rådets beslut av den 15 september 1958 (EGT nr 25. 27.11.1958, s. 509/58), i dess lydelse enligt beslut 64/390/EEG av den 22 juni 1964 (EGT nr 102, 29.6.1964, s. 1602/64).
2. Rådgivande kommitté MM inrättad genom ww av den 6 november 1958 (EGT nr 27. 6.12.1958, s. 534/58), i dess lydelse genom beslut
73/45/Euratom av den 8 mars 1973 (EGT nr L 83, 30.3.1973, s. 20).
3. Rådgivande kommitté för arbetstagares fria rörlighet inrättad genom förordning nr 15 av den 16 augusti 1961 (EGT nr 57, 26.8.1961, s. 1073/61), i dess lydelse enligt:
—— Förordning nr 38/64/EEG av den 25 mars 1964 (EGT nr 62, 17.4.1964. s. 965/64). —- Förordning (EEG) nr 1612/68 av den 15 oktober 1968 (EGT nr L 257, 19.101.1968, s. 2).
4. Rådgivande kommitté för yrkesutbildning inrättad genom rådets beslut 63/266/EEG av den 2 april 1963 (EGT nr 63, 20.4.1963. s. 1338/63).
5. Rådgivande kommitté för social trygghet för migrerande arbetare inrättad genom rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 (EGT nr L 149, 5.7.1971. s. 2). i dess lydelse enligt förordning (EEG) nr 2595/77 av den 21 november 1977 (EGT nr L 302, 26.11.1977, s. 1).
279
Bilaga 25
BILAGA X
Förteckning som avses i artikel 142.2 i anslutningsakten
a) 1. Skiljedomskommitté inrättad genom artikel 18 i Euratomfördraget genom rådets beslut 7/63/Euratom av den 3 december 1963 (EGT nr 180, 10.12.1963, s. 2849/63).
2. Gemensam rådgivande kommitté i sociala frågor inom vägtransporter inrättad genom kommissionens beslut 65/362/EEG av den 5 juli 1965 (EGT nr 130. 16.7.1965, s. 2184/65).
3. Rådgivande kommitté i sociala frågor inom järnvägsindustrin inrättad genom kommissionens beslut 72/172/EEG av den 24 april 1972 (EGT nr L 104, 3.5.1972. s. 9).
4. Gemensamma kommittén i sociala frågor inom havsfiske inrättad genom kommissionens beslut 74/44l/EEG av den 25 juli 1974 (EGT nr L 243, 5.9.1974, s. 19).
5. Ständiga kommittén för arbetsmarknadsfrågor inrättad genom rådets beslut 70/532/EEG av den 14 december 1970 (EGT nr L 273, 17.12.1970, s. 25), i dess lydelse genom beslut 75/62/EEG av den 20 januari 1975 (EGT nr L 21, 28.1.1975, s. 17).
6. Rådgivande kommitté i tullärenden inrättad genom kommissionens beslut 73/351/EEG av den 7 november 1973 (EGT nr L 321. 22.11.1973. s. 37), i dess lydelse genom beslut 76/921/EEG av den 21 december 1976 (EGT nr L 362, 30.12.1976. s. 55).
7. Konsumenternas rådfrågningskommitté inrättad genom kommissionens beslut 73/306/EEG av den 25 september 1973 (EGT nr L 283, 10.10.1973, s. 18).
8. Expertkommitté inom Europeiska stiftelsen för förbättring av levnads- och arbetsförhållanden inrättad genom förordning (EEG) nr 1365/75 av den 26 maj 1975 (EGT nr L 139, 30.5.1975, s. 1).
9. Vetenskapliga kommittén för kosmetologi inrättad genom kommissionens beslut 78/45/EEG av den 19 december 1977 (EGT nr L 13, 17.1.1978, s. 24).
Prop. 1994/95:19
280
b) De rådgivande kommittéer som "inrättats inom den gemensamma Prop. 1994/95:19 jordbrukspolitiken och för vilka det före anslutningen komer att Bilaga 25 beslutas om nödvändigheten av fullständig förnyelse vid tidpunkten för anslumingen genom en gemensam överenskommelse mellan Grekland och kommissionen.
BILAGA XI
Förteckning som avses i artikel 144 i anslutningsakten [. TULLAGSTIFTNING
1. Kommissionens förordning (EEG) nr 1150/70 av den 18 juni 1970 (EGT nr L 134, 19.6.1970, s. 33) i dess lydelse enligt förordning (EEG) nr 1490/75 av den 11 juni 1975 (EGT nr L 151, 12.6.1975, s. 7).
Den ljanuari 1986.
2. Kommissionens förordning (EEG) nr 1570/70 av den 3 augusti 1970 (EGT nr L 171. 4.8.1970, s. 10) i dess lydelse enligt
— Förordning (EEG) nr 2465/70 av den 4 december 1970 (EGt nr L 264, 5.12.1970, s. 25). — Förordning (EEG) nr 1659/71 av den 28 juli 1971 (EGT nr L 172, 31.7.1971, s. 13). . — Anslutningsakten 1972 (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14). — Förordning (EEG) nr 1937/74 av den 24 juli 1974 (EGT nr L 203, 25.7.1974, s. 25). — Förordning (EEG) nr 223/78 av den 2 februari 1978 (EGT nr L 32, 3.2.1978, s. 7).
Den ljanuari 1986. 3. Kommissionens förordning (EEG) nr 1641/75 av den 27 juni 1975 (EGT nr L 165. 28.6.1975, s. 45) i dess lydelse enligt förordning (EEG) nr 224f78 av den 2 februari 1978 (EGT nr L 32. 3.2.1978, s. 10). Den 1 januari 1986.
4. Kommissionens förordning (EEG) nr 1025f77 av den 17 maj 1977 (EGT nr L 124, 18.5.1977, s. 5). 281
22 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 19. De! 5
Den 1 januari 1986.
5. Kommissionens förordning (EEG) nr 1033/77 av den 17 maj 1977 (EGT nr L 127, 23.5.1977. s. 1).
Den 1 januari 1986.
II. TRANSPORTER
Rådets förordning (EEG) nr 543/69 av den 25 mars 1969 (EGT nr L 77. 29.3.1969, s. 49) i dess lydelse enligt
— Förordning (EEG) nr 514/72 av den 28 februari 1972 (EGT nr L 67, 20.3.1972, s. 1). — Förordning (EEG) nr 515/72 av den 28 februari 1972 (EGT nr L 67. 20.3.1972, s. 11). — Förordning (EEG) nr 2827/77 av den 12 december 1977 (EGT nr L 334, 24.12.1977, s. 1). — Förordning (EEG) nr 2829f77 av den 12 december 1977 (EGT nr L 334. 24.12.1977, s. 11).
Den 1 januari 1982.
[II. MILJÖ- OCH KONSUMENTSKYDD
Rådets beslut 77/795/EEG av den 12 december 1977 (EGT nr L 334, 24.12.1977. s. 29).
Den 1 januari 1982.
BILAGA XII Förteckning som avses i artikel 145 i anslutningsakten
I. TRANSPORTER
Prop. 1994/95:19
Bilaga 25
1. Rådets direktiv 74/561/EEG av den 12 november 1974 (EGT nr L 308, 19.11.1974, s. 18).
Den ljanuari 1984.
282
2. Rådets direktiv 74/562/EEG av den. 12 november 1974 (EGT nr L 308, Prop. 1994/95:19 19.11.1974, S. 23). ' Bilaga 25
Den ljanuari 1984.
3. Rådets direktiv 77/796/EEG av den 12 december 1977 (EGT nr L 334, 24.12.1977, s. 37).
Den 1 januari 1984.
II. BESKATTNING
1. Rådets första direktiv 67/277/EEG av den 11 april 1967 (EGT nr 71, 14.4.1967, s. 1301/67).
Den ljanuari 1984.
2. Rådets andra direktiv 67/228/EEG av den 11 april 1967 (EGT nr 71, 14.4.1967, s. 1303/67).
Den ljanuari 1984.
3. Rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 (EGT nr L 145, 13.6.1977, s. 1).
Den ljanuari 1984. III. SOCIALPOLITIK
1. Rådets direktiv 75/129/EEG av den 17 februari 1975 (EGT nr L 48, 22.2.1975, s. 29).
Den ljanuari 1983.
2. Rådets direktiv 77/187/EEG av den 14 februari 1977 (EGT nr L 61, 5.3.1977, s. 26).
Den 1 januari 1983.
IV. TILLNÄRMNING AV LAGSTIFTNING
Rådets direktiv 77/62/EEG av den 21 december 1976 (EGT nr L 13, 15.1.1977,s.1).
Den 1 januari 1983. 283
V. EURATOM ' Prop. 1994/95:19 Bilaga 25
Rådets direktiv 76/579/Euratom av den 1 juni 1976 (EGT nr L 187, 12.7.1976, s. 1).
Den ljanuari 1982.
VI. ENERGI
Rådets direktiv 78/170/EEG av den 13 februari 1978 (EGT nr L 52, 23.2.1978, S. 32).
Den ljanuari 1982.
PROTOKOLL
Protokoll 1
om Europeiska investeringsbankens stadga
DEL 1
ANPASSNING TILL EUROPEISKA INVESTERINGSBANKENS STADGA
Artikel 1
Artikel 3 i protokollet om Europeiska investeringsbankens stadga skall ersättas med följande:
"Artikel 3
I överensstämmelse med artikel 129 i detta fördrag skall följande vara medlemmar i banken:
— Konungariket Belgien; — Konungariket Danmark;
284
—— Förbundsrepubliken Tyskland; Prop. 1994/95:19 —— Hellenska republiken; Bilaga 25
-— Franska republiken; —— Irland; —— Italienska republiken; —— Storhertigdömet Luxemburg; —— Konungariket Nederländerna; —— Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland."
Artikel 2
Första stycket i artikel 4.1 i protokollet om Europeiska investeringsbankens stadgar skall ersättas med följande:
"1. Bankens kapital skall vara 7 200 miljoner beräkningsenheter som skall tecknas av medlemsstaterna med följande belopp:
Tyskland 1 575 miljoner Frankrike 1 575 miljoner Storbritannien 1 575 miljoner Italien 1 260 miljoner Belgien 414,75 miljoner Nederländerna 414,74 miljoner Danmark 210 miljoner Grekland 1 12,50 miljoner Irland 52.50 miljoner Luxemburg 10,50 miljoner" Artikel 3
Artikel 7 i protokollet om Europeiska investeringsbankens stadgar skall ersättas med följande:
"Artikel 7
1. Om värdet av en medlemsstats valuta sänks i förhållande till den beräkningsenhet som fastställts i artikel 4. skall denna stat justera den del av sin kapitalandel som den betalat in i nationell valuta i proportion till den uppkomna ändringen i värdet genom en tilläggsinbetalning till banken.
2. Om värdet av en medlemsstats valuta höjs i förhållande till den beräkningsenhet som fastställts i artikel 4, skall banken justera den del av kapitalandelen som staten betalat in i nationell valuta i proportion till den uppkomna ändringen i värdet genom en återbetalning till denna Stat.
3. I denna artikel skall värdet av en medlemsstats valutai förhållande till den beräkningsenhet som fastställts i artikel 4 motsvara kursen för 285
23 Riksdagen 1994/95. ] sam/. Nr 19. Del 5
omräkning av beräkningsenheten" till denna valuta och omvänt, Prop. 1994/95:19 beräknade på grundval av marknadskurserna. 'Bilaga 25
4. Guvemörsrådet får genom enhälligt beslut på förslag av styrelsen
ändra metoden för att räkna om de belopp som angetts i ' beräkningsenheter till nationella valutor och omvänt.
Vidare får guvemörsrådet genom enhälligt beslut på förslag av styrelsen fastställa närmare föreskrifter för justering av det kapital som
avses i denna artikel punkt 1 och 2; betalningar som avser sådan justering skall göras minst en gång om året."
Artikel 4
De första tre styckena i artikel 11.2 i protokollet om Europeiska investeringsbankens stadgar skall ersättas med följande:
"2. Styrelsen skall bestå av 19 ledamöter och 11 suppleanter.
Ledamöterna skall utses av guvemörsrådet för en tid av fem år enligt följande:
— tre ledamöter skall nomineras av Förbunds-republiken Tyskland, — tre ledamöter skall nomineras av Franska republiken, — tre ledamöter skall nomineras av Italienska republiken, — tre ledamöter skall nomineras av Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland, ' — en ledamot skall nomineras av Konungariket Belgien, — en ledamot skall nomineras av Konungariket Danmark. — en ledamot skall nomineras av Hellenska republiken. — en ledamot skall nomineras av Irland. —-— en ledamot skall nomineras av Storhertigdömet Luxemburg, — en ledamot skall nomineras av Konungariket Nederländerna. — en ledamot skall nomineras av kommissionen.
Suppleantema skall utses av guvemörsrådet för en tid av fem år enligt följande:
— två suppleanter skall nomineras av Förbunds-republiken Tyskland, — två suppleanter skall nomineras av Franska republiken, — två suppleanter skall nomineras av Italienska republiken, — två suppleanter skall nomineras av Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland. — en suppleant skall nomineras av Konungariket Danmark, Hellenska republiken och Irland i samförstånd, —— en suppleant skall nomineras av Beneluxländerna i samförstånd, — en suppleant skall nomineras av kommissionen."
286
Bilaga 25
Artikel 5
Artikel 12.2 andra meningen i protokollet om Europeiska investeringsbankens stadgar skall ersättas med följande mening:
"Kvalificerad majoritet skall kräva 13 röster." Artikel 6
Artikel 13.1 första stycket i protokollet om Europeiska investeringsbankens stadgar skall ersättas med följande:
" 1. Direktionen skall bestå av en ordförande och fem vice ordförande, vilka på förslag av styrelsen skall utses av guvemörsrådet för en tid av sex år. Deras mandat kan förnyas."
DEL TVÅ
ÖVRIGA BESTÄMMELSER Artikel 7
1. Hellenska republiken skall betala ett belopp på 8 840 000 beräkningsenheter, vilket motsvarar dess andel av det kapital som medlemsstaterna har betalat per den 31 december 1979, i fem lika stora halvårsbetalningar som förfaller den 30 april och den 31 oktober. Den första avbetalningen förfaller på det av dessa två datum som närmast följer på anslutningsdagen, förutsatt att det är ett intervall på minst två månader mellan denna dag och förfallodagen för denna betalning.
2. Från och med anslutningsdagen, skall Hellenska republiken bidra till den ökning av bankens kapital som beslutades den 19 juni 1978 genom att betala till denna ökning i förhållande till dess andel av kapitalbidraget och i enlighet med den tidtabell som fastställts av guvemörsrådet. Om medlemsstaterna redan har gjort en eller flera sådana betalningar före Hellenska republikens anslutning, skall summan av sådana betalningar, i förhållande till den andel av kapitalet med vilket Hellenska republiken skall bidra. läggas till i fem lika stora avbetalningar till de betalningar som Hellenska republiken skall göra enligt punkt 1 i denna artikel.
Artikel 8
Hellenska republiken skall. på de datum som avses i artikel 7.1, bidra till reservfonden. till tilläggsreserven, till sådana placeringar som kan jämställas med reserver och till det belopp som skall anslås till reserver och placeringar som utgörs av saldot på vinst- och förlustkonton per den
Prop. 1994/95: 19
287
31 december året före anslutningen, på det sätt som anges i bankens Prop. 1994/95:19 fastställda balansräkning, med ett belopp motsvarande 1.56 % av dessa ;Bilaga 25 reserver och placeringar. '
Artikel 9
De betalningar som fastställs i artiklarna 7 och 8 i detta protokoll skall göras av Hellenska republiken i dess fritt konvertibla nationella valuta. De belopp som skall betalas skall beräknas på grundval av den omräkningskurs mellan beräkningsenheten och drachman som konstateras den sista arbetsdagen i den månad som föregår de gällande inbetalningsdagarna
A rtikel 10
1-. Vid anslutningen skall guvemörsrådet utöka styrelsen genom att utse en ledamot som nominerats av Hellenska republiken samt en suppleant som nominerats av Konungariket Danmark. Hellenska republiken och Irland i samförstånd.
2. Ledamotens och suppleantens mandattid skall förfalla i slutet av guvemörsrådets årsmöte under vilket årsredovisningen för regleringsåret 1982 presenteras.
Artikel 11
Guvemörsrådet skall på förslag från styrelsen utse den femte vice ordförande som avses i artikel 6 i detta protokoll senast vid det årsmöte under vilket årsredovisningen för regleringsåret 1981 presenteras.
Protokoll 2
om definitionen av bastullsatsen för tändstickor som omfattas av nummer 36.06 i Gemensamma tulltaxan
Den bastullsats för vilken Hellenska republiken skall göra den stegvisa minskning som avses i artikel 25, skall vara 9,6 % i fråga om tändstickor som omfattas av rubrik nr 36.06 i Gemensamma tulltaxan.-
Bastullsatsen för likriktningen med Gemensamma tulltaxan, som skall göras enligt artikel 31. skall för samma produkter vara 17.2 %.
288
Bilaga 25
Protokoll 3
om Hellenska republikens beviljande av tullbefrielse vid import av vissa varor Bestämmelser som rör anpassningen av tullar i den grekiska tulltaxan till tullar i Gemensamma tulltaxan skall inte hindra Hellenska republiken från att upprätthålla undantagsåtgärder som beviljades före den 1 januari 1979 enligt
— lag nr 4171/61 (allmänna åtgärder för att bistå utvecklingen av landets ekonomi), — påbudslag nr 2687/53 ( investeringar och skydd för främmande kapital), _ lag nr 289/76 (Stimulansåtgärder med syfte att främja utvecklingen av gränsregioner och styra alla relevanta frågor),
tills utgången av de överenskommelser som gjorts av grekiska regeringen med de personer som främjas av dessa åtgärder.
Protokoll 4
om bomull DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA
som erkänner den stora betydelsen av bomullsproduktionen för den grekiska ekonomin, som erkänner den särskilda jordbrukskaraktären av denna produktion, som erkänner att bomullens betydelsen som råmaterial medför att handelssystemet med tredje land inte borde påverkas, som bedömer att det System som antas enligt detta protokoll måste gälla i ' hela gemenskapen för att undvika all särbehandling av producenter inom gemenskapen.
HAR ENATS OM FÖLJANDE BESTÄMMELSER:
1. Detta protokoll rör bomull, varken kardad eller kammad, som omfattas av nr 55.01 i Gemensamma tulltaxan.
2. Ett system skall införas i gemenskapen för att särskilt
— stödja bomullsproduktionen i de regioner inom gemenskapen där den är viktig för jordbruksekonomin, — tillåta de berörda producenterna att förtjäna en rimlig inkomst, — stabilisera marknaden genom strukturella förbättringar på leverantörs- och saluföringsstadiet,
Prop. 1994/95: 19
289
Bilaga 25
3. Systemet som avses i punkt 2 skall inkludera beviljandet av stöd till Prop. 1994/95:19
produktion.
För att förenkla administrationen och övervakningen, skall produktionsstöd beviljas genom bomullsrensningsföretag. I detta fall är det lämpligt att se till att det inte förekommer någon snedvridning av konkurrensen inom gemenskapen i de följande processleden.
Beloppet på detta stöd skall fastställas då och då på grundval av de skillnader som finns mellan följande priser: — Ett riktpris som fastställts för bomull som inte har rensats, enligt de kriterier som avses i punkt 2. — Världsmarknadspriset som beräknas på grundval av anbud och priser som registreras på världsmarknaden.
Beviljandet av stöd till produktion skall begränsas till en kvantitet av bomull som skall bestämmas varje år för gemenskapen.
Denna kvantitet skall ligga inom följande gränser:
— Den kvantitet som motsvarar gemenskapens produktion under åren 1978 till 1980 eller produktionen under ett av dessa år. — Den kvantitet som fastställs enligt strecksatsen ovan, ökad med 25 %.
Om den verkliga produktionen under ett regleringsår överstiger den fastställda kvantiteten för det året, skall stödbeloppet multipliceras med en koefficient som erhålls genom att dividera den fastställda kvantiteten med den kvantitet som verkligen producerats.
4. För att göra det möjligt för bomullsproducenter att koncentrera tillgången och anpassa produktionen till marknadens behov, skall ett system introduceras för att uppmuntra bildandet av producentgrupper och förbund av sådana grupper.
Detta system skall svara för beviljandet av stöd i syfte att främja bildandet av producentgrupper och underlätta deras funktion.
De enda grupper som kan få fördelar av detta system måste uppfylla följande krav:
— De måste bildas på initiativ av producenterna själva. ——- De måste "erbjuda en tillräcklig garanti för varakn'gheten och effektiviteten av sin verksamhet.
—- De måste erkännas av den berörda medlemsstaten.
5. Gemenskapens handelssystem med tredje land får inte påverkas. Med hänsyn till detta får det särskilt inte vidtas åtgärder som begränsar importen. 6. Medlemsstaterna och kommissionen skall utbyta nödvändig
290
Bilaga 25
information för tillämpningen av det system som fastställs i detta protokoll med varandra.
7. De utgifter som rör de åtgärder som vidtas eller skall antas enligt detta protokoll skall underställas gemenskapens finansiering i enlighet med bestämmelserna i Rom-fördraget.
8. Rådet skall, med kvalificerad majoritet efter förslag från kommissionen och efter samråd med Europaparlamentet, varje år före den 1 augusti anta det riktpris som avses i punkt 3 för regleringsåret som börjar följande år. 9. Rådet skall, med kvalif1cerad majoritet efter förslag från kommissionen, vidta de åtgärder som är nödvändiga för att införa de bestämmelser som fastställs i detta protokoll, särskilt följande bestämmelser:
a) Reglema för förfarandet och för en sund administration av protokollets tillämpning.
b) De allmänna reglerna för systemet för stöd till produktion som avses i punkt 3 och kriterierna för att bestämma världsmarknadspriset som avses i samma punkt.
0) De allmänna reglema för systemet för att uppmuntra bildandet av producentgrupper och förbund av sådana grupper. d) De allmänna reglerna för den finansiering som avses i punkt 7.
I enlighet med samma förfarande skall rådet fastställa följande:
a) Den kvantitet som avses i punkt 3, för varje år och i god tid före början av varje regleringsår.
b) Det stödbelopp som avses i punkt 4.
c) De villkor enligt vilka övergångsåtgärder kan vidtas som är nödvändiga för att förenkla övergången från det tidigare systemet till det som tillämpningen av detta protokoll resulterar i, särskilt om införandet av det nya systemet på den dag som fastställts möter betydande svårigheter.
10. Kommissionen skall fastställa världsmarknadspriset och beloppet på stödet som avses i punkt 3. 11. Rådet skall senast fem år efter införandet av systemet enligt detta protokoll, undersöka hur systemet fungerar, med en rapport från kommissionen som grund. Om resultaten av undersökningen gör det nödvändigt, skall rådet med kvalificerad majoritet och på förslag från kommissionen. besluta om nödvändiga förändringar av systemet. 12. De åtgärder'som vidtas enligt detta protokoll skall införas senast den .1 augusti 1981 och skall tillämpas första gången på produkter som skördats under 1981.
Fram till den dag då detta system genomförs kan Hellenska republiken som ett undantag behålla det system för stöd som är i kraft på deras territorium före anslutningen.
Prop. 1994/95:19
291
Protokoll 5 Prop. 1994/95:19' Bilaga 25 om Hellenska republikens bidrag till Europeiska kol- och stålgemenskapens fonder Hellenska republikens bidrag till Europeiska kol- och stålgemenskapens fonder skall fastställas till tre miljoner europeiska beräkningsenheter.
Detta bidrag skall betalas i tre räntefria, lika stora, årliga avbetalningar med början den 1 januari 1981.
Varje avbetalning skall göras i Hellenska republikens fritt konvertibla - nationella valuta.
Protokoll 6
om utbyte av information med Hellenska republiken inom kämenergiområdet Artikel]
1. Från och med anslutningsdagen skall enligt artikel 13 i Euratom—fördraget sådan information som lämnats till medlemsstater. personer och företag ställas till Hellenska republikens förfogande, som i begränsad omfattning skall sprida den inom sitt territorium på de villkor som fastställs i den artikeln.
2. Från och med anslutningsdagen skall Hellenska republiken ställa information till Europeiska atomenergi-gemenskapens förfogande som den erhållit inom kämenergiområdet i Grekland och som ges begränsad spridning, om det inte gäller rent kommersiella tillämpningar. Kommissionen skall vidarebefordra denna information till företag inom gemenskapen på de villkor som fastställs i ovan nämnda artikel.
3. Denna information skall huvudsakligen beröra:
—- studier om tillämpningen av radioisotoper inom följande områden: medicin, jordbruk, entomologi och miljöskydd, — tillämpningen av kämteknologi inom arkeometri. — utvecklingen av elektronisk medicinsk utrustning, — utvecklingen av metoder för prospektering av radioaktiv metall.
Artikel 2
1. På de områden som Hellenska republiken ställer information till gemenskapens förfogande skall de behöriga myndigheterna. på begäran utfärda licenser på handelsmässiga villkor till medlemsstater. personer och företag inom gemenskapen, i den mån de har ensamrätt på patent som 292
Bilaga 25
registrerats i gemenskapens medlemsstater och såvida de inte har någon skyldighet eller något åtagande beträffande tredje part att utfärda en exklusiv eller delvis exklusiv licens till rättigheterna i dessa patent.
2. När en exklusiv eller delvis exklusiv licens har utfärdats, skall Hellenska republiken uppmuntra och underlätta att innehavare av sådana licenser utfärdar underlicenser på handelsmässiga villkor till medlemsstater, personer och företag inom gemenskapen.
Sådana exklusiva eller delvis exklusiva licenser skall utfärdas på gängse kommersiella grunder.
Protokoll 7
om den ekonomiska och industriella utvecklingen av Grekland DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA
som önskar lösa vissa för Grekland specifika problem
HAR ENATS OM FÖLJANDE BESTÄMMELSER:
Europeiska ekonomiska gemenskapens grundläggande mål inkluderar den stadiga förbättringen av levnadsstandarden och arbetsförhållandena för medlemsstaternas invånare och den harmoniska utvecklingen av deras ekonomi genom en minskning av skillnaderna mellan de olika regionerna och av eftersläpningen för de mindre gynnade regionerna.
Greklands regering har börjat införa en politik för industrialisering och ekonomisk utveckling som är utformad för att jämställa levnadsstandarden i Grekland med den i de övriga europeiska länderna och för att eliminera arbetslösheten samtidigt som man utjämnar regionala skillnader i utvecklingsnivån.
Det ligger i de fördragsslutande parternas gemensamma intresse att målen med denna politik uppnås.
De skall för detta syfte rekommendera att gemenskapens institutioner inför alla de åtgärder och förfaranden som fastställs i Romfördraget, särskilt genom att använda gemenskapens n'llgångar som är avsedda för att realisera gemenskapens ovan nämnda mål.
Vid tillämpningen av artiklarna 92 och 93 i Romfördraget kommer det att bli nödvändigt att ta hänsyn till målen med ekonomisk expansion och höjningen av befolkningens levnadsstandard.
24 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 19. Del 5
Prop. 1994/95:19
293
BILAGA 26 BESLU TE T AV EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD AV DEN 24 MAJ 1979 OM HELLENSKA REPUBLIKENS ANSLUTNING TILL EUROPEISKA KOL- OCH STÄLGEMENSKAPEN
Bilaga 26
BILAGA 26
Beslutet av Europeiska gemenskapernas råd av den 24 maj 1979 om Hellenska republikens anslutning till Europeiska kol- och stålgemenskapen
BESLUT AV EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD av den 24 mai 1979
om Hellenska republikens anslutning till Europeiska kol- och - stålgemenskapen
EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR BESLUTAT FÖLJANDE
med beaktande av artikel 98 i Fördraget om upprättandet av Europeiska kol— och stålgemenskapen,
med beaktande av kommissionens yttrande, och med beaktande av följande:
Hellenska republiken har ansökt om anslutning till Europeiska kol- och stålgemenskapen.
De anslutningsvillkor som skall fastställas av rådet har varit föremål för förhandlingar med Hellenska republiken.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
1. Hellenska republiken kan bli medlem av Europeiska kol- och stålgemenskapen genom att, på de villkor som fastställs i detta beslut, ansluta sig till fördraget om upprättandet av denna gemenskap, iden lydelse fördraget har genom ändringar och tillägg.
2. De anslutningsvillkor och de anpassningar av Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen som därigenom blir nödvändiga, fastställs i den- akt som såsom bilaga är fogad till detta beslut. De bestämmelser i akten som rör Europeiska kol- och stålgemenskapen utgör en integrerad del av detta beslut.
Prop. 1994/95:19
Bilaga 26
3. Bestämmelserna om medlemsstaternas rättigheter och förpliktelser och om befogenheterna och behörigheten för gemenskapernas institutioner skall, såsom de fastställs i det fördrag som avses i punkt 1, tillämpas på detta beslut.
Artikel 2
Instrumenten för Hellenska republikens anslutning till Europeiska kol- och stålgemenskapen skall deponeras hos Franska republikens regering den 1 januari 1981.
Anslutningen träder i kraft den 1 januari 1981, förutsatt att Hellenska republiken har deponerat sina anslutnings-instrument på denna dag och att alla signatärstatema till Fördraget om Hellenska republikens anslutning till Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen har deponerat sina ratifikationsinstrument före denna dag.
Franska republikens regering skall överlämna en bestyrkt kopia av Hellenska republikens anslutningsinstrument till regeringarna i medlemsstaterna.
Artikel 3
Detta beslut, upprättat på danska, engelska, franska. grekiska, iriska, italienska, nederländska och tyska språken, vilka samtliga texter är lika giltiga, skall överlämnas till medlemsstaterna i Europeiska kol- och stålgemenskapen samt till Hellenska republiken.
Udfaerdiget i Bruxelles, den 24. maj 1979.
Geschehen zu Briissel am 24. Mai 1979.
Done at Brussels, 24 May 1979.
Egine stiV BruxelleV, stiV 19 Malou 1979.
Fait å Bruxelles, le 24 mai 1979.
'Ama dhéanamh sa Bhruiséil an 24 Bealtaine 1979.
Fatto a Bruxelles, addi 24 maggio 1979.
Gedaan te Brussel, 24 mei 1979.
;Prop. 1994/95: 19
Bilaga 26
På rådets vegne Formand
Im Namen des Rates Der Präsident
For the Council
77:e President
Gia to sumboulio
0 proedro
Pour le Conseil
Le président
Thar ceann na Comhairle An tUachtarån
Per il Consiglio
Il President
Voor de Raad
De Voorzitter
Jean FRANCOIS-PONCET
Prop. 1994/95:19
BILAGA 27 FÖRDRAGET DEN 13 MARS 1984 OM ÄNDRING AV FÖRDRAGEN OM UPPRÄ TTANDET AV EUROPEISKA EKONOMISKA GEMENSKAPERNA I FRÅGA OM GRÖNLAND
Bilaga 27
BILAGA 27 Fördraget den 13 mars 1984 om ändring av fördragen om upprättande av Europeiska ekonomiska gemenskaperna i fråga om Grönland
FÖRDRAG
om ändring av fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna i fråga om Grönland
HANS MAJESTÄT BELGARNAS KONUNG,
HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV DANMARK, FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLANDS PRESIDENT, HELLENSKA REPUBLIKENS PRESIDENT,
FRANSKA REPUBLIKENS PRESIDENT,
IRLANDS PRESIDENT,
ITALIENSKA REPUBLIKENS PRESIDENT,
HANS KUNGLIGA HÖGHET STORHERTIGEN AV LUXEMBURG,
HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV NEDERLÄNDERNA.
HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV DET FÖRENADE KONUNGARIKET STORBRITANNIEN OCH NORDIRLAND,
SOM BEAKT AR artikel 96 i Fördraget om upprättandet av Europeiska kol— och stålgemenskapen,
SOM BEAKTAR artikel 236 i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen,
SOM BEAKTAR artikel 204 i Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, och
SOM BEAKTAR FÖLJANDE:
Konungariket Danmark har förelagt rådet ett förslag till omprövning av Fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna. Förslaget syftar till att dessa fördrag inte längre skall tillämpas beträffande Grönland och att en ny ordning skall införas för förbindelserna mellan gemenskaperna och Grönland.
Prop. 1994/95: 19
Med hänsyn till Grönlands särdrag bör detta förslag bifallas genom att en . Prop. 1994/95: 19 ordning införs som tillåter att de nära och varaktiga förbindelserna j Bilaga 27 mellan gemenskaperna och Grönland upprätthålls och som beaktar dessas j Ömsesidiga intressen, särskilt Grönlands behov av utveckling. '
Den ordning för utomeuropeiska länder och territorier som har fastställts : i fjärde delen av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska . gemenskapen utgör en lämplig ram för dessa förbindelser, dock behövs ytterligare, särskilda bestämmelser för Grönland;
HAR BESLUTAT ATT gemensamt fastställa den nya ordning som skall . tillämpas beträffande Grönland och har för detta ändamål som i befullmäktigade utsett HANS MAJESTÄT BELGARNAS KONUNG
Leo TINDEMANS, Konungariket Belgiens utrikesminister;
HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV DANMARK
Uffe ELLEMAN-JENSEN, Danmarks utrikesminister;
Gunnar RIBERHOLDT, utomordentlig och befullmäktigad ambassadör, Danmarks ständiga . representant;
FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLANDS PRESIDENT
Hans-Dietrich GENSCHER, Förbundsrepubliken Tysklands utrikesminister; HELLENSKA REPUBLIKENS PRESIDENT
Theodoros PANGALOS, statssekreterare i Hellenska republikens utrikesministerium; FRANSKA REPUBLIKENS PRESIDENT
Roland DUMAS, Franska republikens Europaminister;
Bilaga 27
IRLANDS PRESIDENT Peter BARRY, Irlands utrikesminister; ITALIENSKA REPUBLIKENS PRESIDENT Giulio ANDREOTTI, Italienska republikens utrikesminister; HANS KUNGLIGA HÖGHET STORHERTIGEN AV LUXEMBURG Colette FLESCH, utrikesminister i Storhertigdömet Luxemburgs regering;
HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV NEDERLÄNDERNA
W. F. VAN EEKELEN. statssekreterare i Nederländernas utrikesnrinisterium;
H. J. Ch. RUTTEN, utomordentlig och befullmäktigad ambassadör, Nederländernas ständiga representant;
HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV DET FÖRENADE KONUNGARIKET STORBRITANNIEN OCH NORDIRLAND
The Right Honourable Sir Geolfrey HOWE, QC, MP, statssekreterare för utrikes och samväldes angelägenheter; SOM, sedan de utväxlat sina fullmakter och funnit dem vara i god och behörig form,
HAR ENATS OM följande:
Artikel 1
Följande stycke skall läggas till i artikel 79 andra Stycket a i Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen:
"Detta fördrag skall inte tillämpas beträffande Grönland."
Prop. 1994/95; 19
Artikel 2 ; Prop. 1994/95:19 ; Bilaga 27 Beteckningen "Danmark" Skall läggas till i artikel 131 första stycket . första meningen i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen.
Artikel 3
1. Följande artikel skall läggas till i fjärde delen i Fördraget om ' upprättandet av Europeiska ekonorrriska gemenskapen.
"Artikel 1360
Bestämmelserna i artiklama 131—136 skall tillämpas beträffande ;
Grönland, om inte annat följer av de särskilda bestämmelser för Grönland som fastställts i det protokoll om en särskild ordning för ' Grönland som fogats till detta fördrag."
2. Det protokoll om en särskild ordning för Grönland som fogats till detta fördrag skall fogas till Fördraget om upprättandet av Europeiska ' ekonomiska gemenskapen. Protokoll nr 4 om Grönland, som fogats till : anslumingsakten av den 22 januari 1972, skall upphöra att gälla.
Artikel 4
Grönland skall läggas till i listan i bilaga IV till Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen.
Artikel 5
Följande stycke skall läggas till i artikel 198 tredje stycket a i Fördraget ' om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen:
"Detta fördrag skall inte tillämpas beträffande Grönland."
Artikel 6
1. Detta fördrag skall ratificeras av de höga fördragsslutande parterna i : enlighet med deras konstitutionella bestämmelser. Ratifikations- instrumenten skall deponeras hos Italienska republikens regering.
2. Detta fördrag träder i kraft den 1 januari 1985. Om inte alla . ratifikationsinstrumenten har deponerats före nämnda dag, träder fördraget i kraft den första dagen i den månad som följer efter det att det sista ratifikationsinstrumentet har deponerats.
Bilaga 27
Artikel 7
Detta fördrag, upprättat i ett enda original på danska, engelska, franska, grekiska, iriska,_italienska, nederländska och tyska språken, vilka åtta texter är lika giltiga, skall deponeras i arkiven hos Italienska republikens regering, som skall överlämna en bestyrkt kopia till var och en av regeringarna i övriga signatärstater.
TILL BEVIS HÄRPÅ har undertecknade befullmäktigade undertecknat detta fördrag.
Som skedde i Bryssel den trettonde mars nittonhundraåttiofyra.
L. TINDEMANS
U. ELLEMANN-JENSEN H.-D. GENSCHER
T. PANGALOS
R. DUMAS
P. BARRY
G. ANDREOTTI
C. FLESCH
W.F. VAN EEKELEN
Sir G. HOWE QC, MP
Prop. 1994/95: 19
PROTOKOLL om en särskild ordning för Grönland
Anikel I
: Prop. 1994/95: 19 ;Bilaga 27
1. Vid import till gemenskapen av sådana produkter som omfattas av den , gemensamma marknadsorganisationen för fiskeprodukter och som har sitt ursprung på Grönland skall produkterna, samtidigt som den gemensamma i
marknadsorganisationen följs, vara undantagna från tullar och avgifter med motsvarande verkan samt från kvantitativa restriktioner och åtgärder med motsvarande verkan, om de möjligheter till tillgång till grönländska 3
fiskezoner som har beviljats gemenskapen med stöd av ett avtal mellan gemenskapen och den behöriga myndigheten för Grönland är tillfredsställande för gemenskapen.
2. Alla åtgärder, inklusive beslut om åtgärderna, som avser ordningen för : import av sådana produkter, Skall vidtas enligt förfarandet i artikel 43 i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen.
Artikel 2
Kommissionen Skall föreslå rådet, som skall besluta med kvalificerad . majoritet, de övergångsbestämmelser som kommissionen på grund av den nya ordningens ikraftträdande anser nödvändiga för att bevara de - rättigheter som fysiska och juridiska personer har förvärvat under den tid då Grönland var medlem av gemenskapen och för att reglera situationen när det gäller ekonomiskt bistånd som gemenskapen har beviljat Grönland under sanuna tid.
Artikel 3
Följande text skall läggas till i bilaga I till rådets beslut av den 16 december 1980 angående associeringen av utomeuropeiska länder och territorier med Europeiska ekonomiska gemenskapen:
"6. Särskilt samhälle inom Konungariket Danmark: —— Grönland."
gotab 47029. Stockholm 1994
DEL 6 BILAGA 28 - 29
1 Riksdagen 1994/95. I saml. Nr I 9. Bilaga 28—29.
BILAGA 28 FÖRDRAGET DEN 12 JUNI 1985 OM KONUNGARIKET SPANIENS OCH PORTUGISISKA REPUBLIKENS ANSLUTNING TILL EUROPEISKA EKONOMISKA GEMENSKAPEN OCH EUROPEISKA ATOMENERGIGEMENSKAPEN
FÖRDRAG Prop. 1994/95:19 Bilaga 28 mellan Konungariket Belgien, Konungariket Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Hellenska republiken, Franska republiken, Irland, Italienska republiken, Storhertigdömet Luxemburg, Konungariket Nederländerna, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (Europeiska gemenskapernas medlemsstater) och Konungariket Spanien, Portugisiska republiken om Konungariket Spaniens och Portugisiska republikens anslutning till
Europeiska ekonomiska gemenskapen och
Europeiska atomenergigemenskapen
HANS MAJESTÄT BELGARNAS KONUNG, Prop. 1994/95:19 __ Bilaga 28 HENNES MAJESTAT DROTTNINGEN AV DANMARK, 5 FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLANDS PRESIDENT, HELLENSKA REPUBLIKENS PRESIDENT, , HANS MAJESTÄT KONUNGEN AV SPANIEN, i FRANSKA REPUBLIKENS PRESIDENT, ' IRLANDS PRESIDENT,
ITALIENSKA REPUBLIKENS PRESIDENT,
HANS KUNGLIGA HÖGHET STORHERTIGEN AV LUXEMBURG,
HENNES __MAJESTÄT DROTTNINGEN AV ? NEDERLANDERNA, -'
PORTUGISISKA REPUBLIKENS PRESIDENT,
HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV FÖRENADE KONUNGARIKET STORBRITANNIEN OCH NORDIRLAND,
SOM ÄR FÖRENADE i sin önskan att fortsätta förverkligandet av de mål som uppställs i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen,
SOM ÄR FAST BESLUTNA att i dessa fördrags anda, på den grund som redan lagts, skapa en allt fastare sammanslutning mellan de europeiska folken,
SOM BEAKTAR att artikel 237 i Fördraget om upprättandet av EurOpeiska ekonomiska gemenskapen och artikel 205 i Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen ger : europeiska stater möjlighet att bli medlemmar i dessa i gemenskaper, :
SOM BEAKTAR att Konungariket Spanien och Portugisiska ? republiken har ansökt om medlemskap i dessa gemenskaper, *
SOM BEAKTAR att Europeiska gemenskapernas råd, efter att ha . erhållit kommissionens yttrande, har förklarat sig positivt till . 2 upptagandet av dessa Stater,
HAR BESLUTAT att genom ett gemensamt avtal fastställa Prop. 1994/95:19 villkoren för att upptas som medlem och de anpassningar som Bilaga 28 skall göras av fördragen om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen och har för detta ändamål som befullmäktigade utsett
HANS MAJESTÄT BELGARNAS KONUNG
Wilfried MARTENS, premiärminister;
Leo TINDEMAN S, utrikesminister;
ambassadör Paul NOTERDAEME, ständig representant vid Europeiska gemenskaperna;
HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV DANMARK
Poul SCHLUTER, premiärminister;
Uffe ELLEMANN-JENSEN, utrikesminister;
ambassadör Jakob Esper LARSEN, ständig representant vid Europeiska gemenskaperna;
FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLAN DS PRESIDEN T
Hans—Dietrich GENSCHER, förbundsminister för utrikesfrågor;
ambassadör Gisbert POENSGEN, ständig representant vid Europeiska gemenskaperna;
HELLENSKA REPUBLIKENS PRESIDENT
Yannis HARALAMBOPOULOS, utrikesminister;
Theodoros PAGALOS, statssekreterare vid utrikesministeriet (ansvarig för EEG- frågor);
Ambassadör Alexandre ZAFIRIOU, Pirop. 1994/95:19 ständig representant vid Europeiska gemenskaperna; Bilaga 28 !
HANS MAJESTÄT KONUNGEN AV SPANIEN
Felipe GONZÄLEZ MÄRQUEZ, premiärminister; :
Fernando MORÄN LÖPEZ, E utrikesminister; :
Manuel MARIN GONZÅLEZ, statssekreterare med ansvar för förbindelserna med Europeiska gemenskaperna;
ambassadör Gabriel FERRÄN de ALFARO, chef för Spaniens delegation vid Europeiska gemenskaperna;
FRANSKA REPUB LIKENS PRESIDENT
Laurent FABIUS, premiärminister;
Roland DUMAS, utrikesminister;
Catherine LALUMIERE, Europaminister;
ambassadör Luc de LA BARRE de NANTEUIL, ständig representant vid Europeiska gemenskaperna;
IRLANDS PRESIDENT
Garret FITZGERALD, TD, premiärminister;
Peter BARRY, TD, utrikesminister;
ambassadör _Andrew O'ROURKE, ständig representant vid Europeiska gemenskaperna;
Bilaga 28
ITALIENSKA REPUBLIKENS PRESIDENT
Bettino CRAXI, konseljpresident;
Giulio ANDREOTTI, utrikesminister;
ambassadör Pietro CALAMIA, ständig representant vid Europeiska gemenskaperna;
HANS KUNGLIGA HÖGHET STORHERTIGEN AV LUXEMBURG !
Jacques F. POOS, vice konseljpresident, utrikesminister;
ambassadör Joseph WEYLAND, ständig representant vid Europeiska gemenskaperna:
HENNES _MAJESTÄT DROTTNINGEN AV NEDERLANDERNA
Ruud F.M. LUBBERS, premiärminister, minister för allmänna frågor;
Hans van den BROEK, utrikesminister;
ambassadör H.J.Ch. RUTTEN, ständig representant vid Europeiska gemenskaperna;
PORTUGISISKA REPUBLIKENS PRESIDENT
Mario SOARES, premiärminister;
Rui MACHETE, ställföreträdande premiärminister;
Jaime GAMA, utrikesminister;
Ernåni RODRIGUES LOPES, finans- och planeringsminister;
Prop. 1994/95: 19
Bilaga 28
HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV FÖRENADE KONUNGARIKET STORBRITANNIEN ocn NORDIRLAND
Sir Geoffrey HOWE, QC, MP, utrikesminister;
ambassadör Sir Michael BUTLER, ständig representant vid Europeiska gemenskaperna;
SOM, sedan de utväxlat sina fullmakter och funnit dem vara i god och behörig form,
HAR ENATS OM FÖLJANDE. Artikel I
1. Konungariket Spanien och Portugisiska republiken blir härmed medlemmar av Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen och avtalsslutande parter i fördragen om upprättandet av dessa gemenskaper, i den lydelse fördragen har genom ändringar och tillägg.
2. Villkoren för att upptas som medlem och de anpassningar av fördragen om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen som därigenom blir nödvändiga fastställs i den akt som såsom bilaga är fogad till detta fördrag. De bestämmelser i akten som rör Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen utgör en integrerad del av detta fördrag.
3. Bestämmelserna om medlemsstaternas rättigheter och förpliktelser och om befogenheterna och behörigheten för gemenskapernas institutioner skall, såsom de fastställs i de fördrag som avses i punkt 1, tillämpas på detta fördrag.
Artikel 2
1. Detta fördrag skall ratificeras av de höga fördragsslutande parterna i enlighet med deras konstitutionella bestämmelser. Ratihkationsinstrumenten skall deponeras hos Italienska 'republikens regering senast den 31 december 1985.
2. Detta fördrag träder i kraft den 1 januari 1986, förutsatt att alla ratifikationsinstrument har deponerats före denna dag och att alla instrument för anslutning till Europeiska kol— och stålgemenskapen deponeras på denna dag.
i>rop. 1994/95:19
Bilaga 28
Om en av de stater som avses i- artikel 1.1 inte har deponerat sina anslutnings— och ratifikationsinstrument i tid, skall anslutningen ändå träda i kraft för den andra staten som har deponerat sina instrument. Europeiska gemenskapernas råd skall i så fall genast, genom ett enhälligt beslut, fastställa vilka anpassningar som till följd av detta måste göras av artikel 3 i detta fördrag och artiklarna 14, 17, 19, 20, 23, 383, 384, 385, 386, 388, 397 och 402 i anslutningsakten, till bestämmelserna i bilaga I till denna akt om olika kommittéers sammansättning och funktion, samt till de relevanta artiklarna i protokoll 1 om Europeiska investeringsbankens stadgar som utgör bilaga till akten; rådet kan även, genom ett enhälligt beslut, upphäva eller anpassa de bestämmelser i den nämnda akten som uttryckligen hänvisar till den stat som inte har deponerat sina anslutnings- och ratifikationsinstrument.
3. Trots punkt 2 får gemenskapens institutioner före anslutningen anta de bestämmelser som avses i artiklarna 27, 91, 161, 163, 164, 165, 171, 179, 258, 349, 351, 352, 358, 366, 378 och 396 i anslutningsakten samt artiklarna 2, 3 och 4 i protokoll 2. Dessa bestämmelser skall träda i kraft under förbehåll att detta beslut träder i kraft, och då vid tidpunkten för dess ikraftträdande.
Artikel 3
Detta fördrag, upprättat i ett enda original på danska, engelska, franska, grekiska, iriska, italienska, nederländska, portugisiska, spanska och tyska språken, vilka samtliga texter är lika giltiga, skall deponeras i arkiven hos Italienska republikens regering, som skall överlämna en bestyrkt kopia till var och en av regeringarna i Övriga signatärstater.
Til bekraeftelse heraf har undertegnede befuldmaegtigede underskrevet denne Slutakt.
Zu Urkund dessen haben die unterzeichneten Bevollmächtigten ihre Unterschriften unter diese SchluBakte gesetzt.
Se pistwsh twn anwterw, oi upogegrammenoi plhrexousioi upegrayan thn parousa sunqhkh.
In Witness whereof, the undersigned Plenipotentiaries have signed this Final Acti
En fe de 10 cual, los plenipotenciarios abajo lirmantes suscriben la presente Acta final.
Prop. 1994/95: 19
En foi de quoi, les plénipotentiaires soussignés ont apposé leurs Prop. 1994/95:19 signatures au bas du présent acte final. Bilaga 28
Då fhianli sin, chuir na Länchumhachtaigh thios-sinithe a lämh leis an Ionstraim Chriochnaitheach seo.
In fede di che, i plenipotenziari sottoscritti hanno apposto le loro firme in calce al presente atto finale.
Ten blijke waarvan de ondergetekende gevolmachtigden hun handtekening onder Slotakte hebben gesteld.
Em fé do que os plenipotenciarios abaixo-assinados apuseram as suas assinaturas no final da presente Acta final.
Udfazrdiget i Madrid, den tolvte juni nitten hundrede og femoglirs. '
Geschehen zu Madrid am zwölften Juni neunzehnhunde rtfiinfundachtzi g .
Egine sth Madrith, stiV dwdeka Iouniou xilia enniakosia ogdonta pente.
Done at Madrid on the twelfth day of June in the year one thousand nine hundred and eighty—five.
Hecho en Madrid, el doce de junio de mil novecientos ochenta y cinco.
Fait å Madrid, le douze juin mil neuf cent quatre-vingt—cinq.
Arna dhéanamh i Maidrid, an döu lä déag de Mheitheamh, mile naoi gcéad ochtö a cuig.
Fatto a Madrid, addi dodici giugno millenovecentottantacinque.
Gedaan te Madrid, de twaalfde juni 'negentienhonderd vijfentachtig.
'Feito em Madrid, aos doze de Junho de mil novecentos i oitenta e cinco.
Wilfried MARTENS L. TINDEMANS P. NOTERDAEME 8
Poul SCHLUTER Prop. 1994/95:19 U. ELLEMANN-JENSEN Bilaga 28 Jakob Esper LARSEN
Hans-Dietrich GENSCHER POENSGEN
Y. HARALAMBOPOULOS Th. PAGALOS A. ZAFIRIOU
Felipe GONZÄLEZ Fernando MORAN Manuel MARlN Gabriel FERRAN
Laurent FABIUS Roland DUMAS c. LALUMIERE Luc de LA BARRE de NANTEUIL
Gearöid Mac GEARAILT Peadar de_ BARRA Andréas O RUAIRC
B. CRAXI Giulio ANDREOTTI Pietro CALAMIA
J.F. POOS J. WEYLAND
R. LUBBERS H. van den BROEK RUTTEN
Mårio SOARES Rui CHANCERELLE de MACHETE Jaime GAMA Ernåni RODRIGUES LOPES
Geoffrey HOWE Michael BUTLER
Til bekracftelse heraf har undertegnede befuldmaegtigede Prop. 1994/95:19 underskrevet denne Slutakt. Bilaga 28
Zu Urkund dessen haben die unterzeichneten Bevollmächtigten ihre Unterschriften unter diese SchluBakte gesetzt.
Se pistwsh twn anwterw, oi upogegrammenoi plhrexousioi upegrayan thn parousa sunqhkh.
In Witness whereof, the undersigned Plenipotentiaries have signed this Final Act.
En fe de 10 cual, los plenipotenciarios abajo firmantes suscriben la presente Acta final.
En foi de quoi, les plénipotentiaires soussignés ont apposé leurs signatures au bas du présent acte final.
Då fhianu sin, chuir na Lånchumhachtaigh thios—sinithe a lamh leis an Ionstraim Chriochnaitheach seo.
In fede di che, i plenipotenziari sottoscritti hanno apposto le loro firme in calce al presente atto finale.
Ten blijke waarvan de ondergetekende gevolmachtigden hun handtekening onder Slotakte hebben gesteld.
Ern fé do que os plenipotenciarios abaixo—assinados apuseram as suas assinaturas no final da presente Acta final. Udfeerdiget i Madrid, den tolvte juni nitten hundrede og
femogfirs.
Geschehen zu Madrid am zwölften Juni neunzehnhundertfiinfundachtzig.
Egine sth Lissaana, stiV dwdeka Iouniou cilia enniakosia ogdonta pente.
Done at Madrid on the twelfth day of June in the year one thousand nine hundred and eighty—five.
Hecho en Madrid, el doce de junio de mil novecientos ochenta y cinco.
Fait å Madrid, le douze juin mil neuf cent quatre-vingt—cinq. 10
Arna dhéanamh i Maidrid, an döu lä déag de Mheitheamh, mile Prop. 1994/95:19 naoi gcéad ochtö & cuig. Bilaga 28
Fatto a Madrid, addi dodici giugno millenovecentottantacinque.
Gedaan te Madrid, de twaalfde juni negentienhonderd vijfentachtig.
Feito em Madrid, aos doze de Junho de mil novecentos i oitenta e cinco.
Wilfried MARTENS L. TINDEMANS P. NOTERDAEME
PmdSCHLUTER U. ELLEMANN-JENSEN Jakob Esper LARSEN
Hans-Dietrich GENSCHER POENSGEN
Y. HARALAMBOPOULOS Th. PAGALOS A. ZAFIRIOU
Felipe GONZÄLEZ Fernando MORAN Manuel MARIN Gabriel FERRAN
Laurent FABIUS Roland DUM_AS C. LALUMIERE Luc de LA BARRE de NANTEUIL
Gearöid Mac GEARAILT Peadar de_ BARRA Andréas O RUAIRC
B. CRAXI Giulio ANDREOTTI Pietro CALAMIA
J.F. POOS J. WEYLAND
11
R. LUBBERS Prop. 1994/95:19 H. van den BROEK Bilaga 28 ' RUTTEN
Mårio SOARES Rui CHANCERELLE de MACHETE Jaime GAMA Ernäni RODRIGUES LOPES
Geoffrey HOWE Michael BUTLER
AKT
om anslutningsvilloren för Konungariket Spanien och Portugisiska republiken samt om anpassningarna av fördragen
FÖRSTA DELEN PRINCIPERNA Artikel 1
I denna akt används följande beteckningar med de betydelser som här anges:
— grundfördragen: Fördraget om upprättandet av Europeiska kol— och stålgemenskapen, Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, i den lydelse dessa har genom ändringar eller tillägg som gjorts genom fördrag eller andra rättsakter som trädde i kraft före denna anslutning; med Parisfördraget, Romfördraget och Euratomfördraget förstås respektive grundfördrag i den lydelse det har genom ändringar eller tillägg som gjorts enligt ovan. —- nuvarande medlemsstater: Konungariket Belgien, Konungariket Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Hellenska republiken, Franska republiken, Irland, Italienska republiken, Storhertigdömet Luxemburg, Konungariket Nederländerna och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland. — gemenskapen i dess nuvarande form: gemenskapen bestående 12 av de nuvarande medlemsstaterna.
—— gemenskapen i dess utvidgade form: gemenskapen i dess Prop. 1994/95:19 sammansättning antingen efter 1972 års anslutning eller efter Bilaga 28 1979 års anslutning. — nya medlemsstater: Konungariket Spanien och Portugisiska republiken.
Artikel 2
Från och med tidpunkten för anslutningen är bestämmelserna i grundfördragen och i de rättsakter som antagits av gemenskapernas institutioner före anslutningen bindande för de nya medlemsstaterna, och de skall tillämpas i dessa stater på de villkor som fastställs i de nämnda fördragen och i denna akt.
Artikel 3
1. De nya medlemsstaterna ansluter sig genom denna akt till de beslut och avtal som antagits av företrädarna för medlemsstaternas regeringar församlade i rådet. De åtar sig att, från och med tidpunkten för anslutningen, ansluta sig till alla andra avtal som ingåtts av de nuvarande medlemsstaterna och som rör gemenskapernas funktion eller hänger samman med deras verksamhet.
2. De nya medlemsstaterna åtar sig att ansluta sig till de konventioner som avses i artikel 220 i Romfördraget och till dem som är olösligt förbundna med förverkligandet av de mål som uppställs i detta fördrag och därmed hänger samman med gemenskapens rättsordning, samt även till protokollen om domstolens tolkning av dessa konventioner, undertecknade av medlemsstaterna i gemenskapen i dess ursprungliga eller utvidgade form, och att för detta ändamål inleda förhandlingar med de nuvarande medlemsstaterna för att göra de nödvändiga anpassningarna av dessa.
3. De nya medlemsstaterna är i samma situation som de nuvarande medlemsstaterna vad gäller de förklaringar och resolutioner som utfärdas och de övriga ställningstaganden som görs av rådet samt vad gäller dem som rör Europeiska gemenskaperna och som antas genom ett gemensamt avtal mellan medlemsstaterna; de skall följaktligen efterleva de principer och ”riktlinjer som framgår av dessa förklaringar, resolutioner eller andra ställningstaganden och vidta de åtgärder som behövs för att säkerställa genomförandet av dem.
13
2 Riksdagen I 994/95. ] saml. Nr 19. Bilaga 28—29.
Bilaga 28
Artikel 4
1. De avtal eller konventioner som någon av gemenskaperna ingått med tredje land, internationella organisationer eller medborgare i tredje land är bindande för de nya medlemsstaterna på de villkor som fastställs i grundfördragen och i denna akt.
2. De nya medlemsstaterna åtar sig att, på de villkor som fastställs i denna akt, ansluta sig till de avtal eller konventioner som ingåtts av medlemsstaterna i gemenskapen i dess ursprungliga eller utvidgade form tillsammans med någon av gemenskaperna, samt till de avtal som ingåtts av dessa stater och som har anknytning till de nämnda avtalen eller konventionerna. Gemenskapen och de nuvarande medlemsstaterna skall bistå de nya medlemsstaterna i detta avseende.
3. De nya medlemsstaterna ansluter sig genom denna akt och på de villkor som fastställs i den till de interna avtal som ingåtts av medlemsstaterna i gemenskapen i dess ursprungliga eller utvidgade form i syfte att genomföra de avtal och konventioner som avses i punkt 2.
4. De nya medlemsstaterna skall, där detta är nödvändigt, vidta lämpliga åtgärder för att anpassa sin hållning gentemot internationella organisationer och internationella avtal, i vilka någon av gemenskaperna eller andra medlemsstater också är parter, till de rättigheter och förpliktelser som följer av deras anslutning till gemenskaperna.
Artikel 5
Artikel 234 i Romfördraget och artiklarna 105 och 106 i Euratom-fördraget skall för de nya medlemsstaternas del tillämpas på avtal och konventioner som ingåtts före deras anslutning.
Artikel 6
Bestämmelserna i denna akt får inte, såvida inte något annat föreskrivs i den, tillfälligt upphävas, ändras eller upphävas på annat sätt än genom det förfarande som fastställs i grundfördragen och som gör det möjligt att ändra dessa fördrag.
Artikel 7
De rättsakter som antagits av gemenskapernas institutioner och som berörs av de övergångsbestämmelser som fastställs i denna akt skall bibehålla sin rättsliga status; särskilt skall förfarandena för ändring av dessa rättsakter fortsätta att gälla.
Prop. 1994/95: 19
14
Artikel 8 Prop. 1994/95:19 Bilaga 28 Bestämmelser i denna akt som har till syfte eller effekt att, annat än övergångsvis, upphäva eller ändra rättsakter som antagits av gemenskapens institutioner, skall ha samma rättsliga status som de bestämmelser de upphäver eller ändrar och skall omfattas av
samma regler som dessa bestämmelser.
Artikel 9 Tillämpningen av grundfördragen och de rättsakter som antagits av institutionerna skall övergångsvis omfattas av de undantag som föreskrivs i denna akt.
DEL TVÅ
ANPASSNINGAR AV FÖRDRAGEN AVDELNING I
INSTITUTIONELLA BESTÄMMELSER KAPITEL 1
Europaparlamentet
Am'kel IO
Artikel 2 i akten om allmänna direkta val av företrädare i Europaparlamentet, som är bifogad beslut 76/787/EKSG, EEG, Euratom, skall ersättas med följande:
"Artikel 2 Antalet företrädare valda i varje medlemsstat är följande: Belgien 24 Danmark 16 Tyskland 81 Grekland 24 Spanien 60 Frankrike 81 Irland 15 Italien 81 Luxemburg 6 Nederländerna 25 Portugal 24 Förenade kungariket 81 " 15
KAPITEL 2 Prop. 1994/95:19 Bilaga 28 Rådet -
Artikel ] 1
Artikel 2 andra stycket i Fördraget om upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam kommission för Europeiska gemenskaperna skall ersättas med följande:
"Ordförandeskapet skall utövas av varje rådsmedlem i sex månader åt gången enligt följande ordning mellan medlemsstaterna:
— under en första sexårsperiod: Belgien, Danmark, Tyskland, Grekland, Spanien, Frankrike, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Portugal, Förenade kungariket, — under den följande sexårsperioden: Danmark, Belgien, Grekland, Tyskland, Frankrike, Spanien, Italien, Irland, Nederländerna, Luxemburg, Förenade kungariket, Portugal."
Artikel 12
Artikel 28 i Parisfördraget skall ersättas med följande:
"Artikel 28
När rådet hörs av Höga myndigheten, skall överläggningar ske utan att rådet behöver rösta. Protokoll över Överläggningama skall överlämnas till Höga myndigheten.
När detta fördrag kräver rådets samtycke, skall detta anses föreligga om det av Höga myndigheten framlagda förslaget godkänns
— av en absolut majoritet av medlemsstaternas företrädare, inklusive rösterna från företrädarna för två medlemsstater, som var och en svarar för minst en niondel av det totala produktionsvärdet av kol och stål i gemenskapen, — eller, i händelse av lika röstetal och om Höga myndigheten vidhåller sitt förslag efter en andra överläggning, av företrädarna för tre medlemsstater som var och en svarar för minst en niondel av det totala produktionsvärdet av kol och stål i gemenskapen.
När detta fördrag kräver enhälligt beslut eller enhälligt 16 samtycke, fordras samtliga rådsmedlemmars röster för
beslutet eller samtycket. Den. omständigheten att personligen Prop. 1994/95: 19 närvarande eller företrädda medlemmar avstår från att rösta Bilaga 28 hindrar emellertid inte att rådet fattar beslut som kräver enhällighet vid tillämpningen av artiklarna 21, 32, 32a, 78e och 78h i detta fördrag samt artikel 16, artikel 20 tredje stycket, artikel 28 femte stycket och artikel 44 i protokollet om domstolens stadga.
Frånsett beslut som kräver kvalihcerad majoritet eller enhällighet, skall rådets beslut fattas av majoriteten av rådets medlemmar; denna majoritet skall anses ha uppnåtts, om den omfattar den absoluta majoriteten av medlemsstaternas företrädare, inklusive rösterna från företrädarna för två av de medlemsstater, som var och en svarar för minst en niondel av det totala produktionsvärdet av kol och stål i gemenskapen. Emellertid skall för tillämpningen av artiklarna 78, 78b och 786 i detta fördrag, vilka kräver kvalificerad majoritet, rådsmedlemmarnas röster vägas enligt följande:
Belgien 5 Danmark 3 Tyskland 10 Grekland 5 Spanien 8 Frankrike 10 Irland 3 Italien 10 Luxemburg 2 Nederländerna 5 Portugal 5 Förenade kungariket 10
För beslut krävs minst femtiofyra röster från minst åtta medlemmar.
Ingen rådsmedlem får vid omröstning företräda mer än en annan medlem.
Rådet skall stå i förbindelse med medlemsstaterna genom sin ordförande.
Rådets beslut skall offentliggöras i den ordning rådet fastställer. "
17
Artikel 13 Prop. 1994/95:19 Bilaga 28 Artikel 95 fjärde stycket i Parisfördraget skall ersättas med följande: "Dessa ändringar skall gemensamt föreslås av Höga myndigheten och rådet, vilket beslutar genom tio tolftedelars majoritet, och skall underställas domstolen för yttrande. Domstolen äger vid sin prövning oinskränkt befogenhet vid bedömningen av alla faktiska och rättsliga förhållanden. Om domstolen efter prövning finner att förslagen är i Överensstämmelse med bestämmelserna i föregående stycke, skall förslagen Överlämnas till Europaparlamentet och träda i kraft om de godkänns med tre fjärdedels majoritet av avgivna röster samt två tredjedels majoritet av Europaparlamentets ledamöter. "
Artikel 14
Artikel 148.2 i Romfördraget och artikel 118.2 i Euratom- fördraget skall ersättas med följande:
"2. När rådets beslut skall fattas med kvalificerad majoritet skall medlemmarnas röster vägas enligt följande:
Belgien 5 Danmark 3 Tyskland 10 Grekland 5 Spanien 8 Frankrike 10 Irland 3 Italien 10 Luxemburg 2 Nederländerna 5 Portugal 5 Förenade kungariket 10 Rådets beslut skall fattas med minst
—— femtiofyra röster när beslutet enligt detta fördrag skall fattas på förslag från kommissionen, — femtiofyra röster från minst åtta medlemmar i andra fall."
18
Bilaga 28
KAPITEL 3 Kommissionen
Artikel 15
Artikel 10,1 första stycket i Fördraget om upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam kommission för Europeiska gemenskaperna skall ersättas med följande:
"1. Kommissionen skall bestå av sjutton ledamöter, som skall utses på grundval av sin allmänna duglighet och vilkas oavhängighet inte kan ifrågasättas."
Artikel 16
Artikel 14 i Fördraget om upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam kommission för Europeiska gemenskaperna skall ändras på följande sätt:
1. Första stycket skall ersättas med följande: "Kommissionens ordförande och sex vice ordförande skall utses bland kommissionens ledamöter för en period av två år i samma ordning som gäller när ledamöterna skall utses. Deras mandat får förnyas."
2. Följande stycke skall läggas till: "Rådet får genom enhälligt beslut ändra bestämmelserna om vice ordförandena."
KAPITEL 4
Domstolen
Artikel 17
Artikel 32 första stycket i Parisfördraget, artikel 165 första stycket i Romfördraget, och artikel 137 första stycket i Euratom- fördraget skall ersättas med följande:
"Domstolen skall bestå av tretton domare."
Prop. 1994/95: 19
19
Bilaga 28
Artikel 18
Artikel 32a första stycket i Parisfördraget, artikel 166 första stycket i Romfördraget, och artikel 138 första stycket i Euratom- fördraget skall ersättas med följande:
"Domstolen skall biträdas av sex generaladvokater." Artikel 19 Artikel 32b andra och tredje styckena i Parisfördraget, artikel 167 andra och tredje styckena i Romfördraget, och artikel 139 andra och tredje styckena i Euratom-fördraget skall ersättas med följande:
"En del av domartjänstema skall nytillsättas vart tredje år. Då skall omväxlande sju och sex domare utses.
En del av tjänsterna som generaladvokat skall nytillsättas vart tredje år. Då skall tre generaladvokater utses." KAPITEL 5 Revisionsrätten
Artikel 20
Artikel 78e.2 i Parisfördraget, artikel 2062 i Romfördraget och artikel 1802 i Euratom-fördraget skall ersättas med följande:
"2. Revisionsrätten skall bestå av tolv ledamöter."
KAPITEL 6 Ekonomiska och sociala kommittén Artikel 2]
Artikel 194 första stycket i Romfördraget-och artikel 166 första stycket i Euratom-fördraget skall ersättas med följande:
Prop. 1994/95: 19
20
"Antalet medlemmar i kommittén är följande: Prop. 1994/95:19
Bilaga 28 Belgien 12 Danmark 9 Tyskland 24 Grekland 12 Spanien 21 Frankrike 24 Irland 9 Italien 24 Luxemburg 6 Nederländerna ' 12 Portugal 12 Förenade kungariket 24 "
KAPITEL 7 EKSG:s rådgivande kommitté Artikel 22
Artikel 18 första stycket i Parisfördraget skall ersättas med följande: -
"En rådgivande kommitté skall knytas till Höga myndigheten. Den skall bestå av minst sjuttiotvå och högst nittiosex medlemmar och skall bestå av lika många representanter för tillverkare, för arbetstagare samt för förbrukare och handeln. "
KAPITEL 8 Vetenskapliga och tekniska kommittén
Artikel 23
Artikel 134.2 första stycket i Euratom—fördraget skall ersättas .med följande: "2. Kommittén skall bestå av trettiotre medlemmar som skall utses av rådet efter samråd med kommissionen."
21
AVDELNING II Prop. 1994/95:19
Bilaga 28 ÖVRIGA ANPASSNINGAR
Artikel 24
Artikel 227.1 i Romfördraget skall ersättas med följande: "1. Detta fördrag skall gälla för Konungariket Belgien, Konungariket Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Hellenska republiken, Konungariket Spanien, Franska republiken, Irland, Italienska republiken, Storhertigdömet Luxemburg, Konungariket Nederländerna, Portugisiska republiken och Förenade Konungariket Förenade kungariket och Nordirland."
Artikel 25
1. Fördragen och EG—institutionernas rättsakter skall tillämpas beträffande Kanarieöarna, samt på Ceuta och Melilla, med förbehåll för de inskränkningar som följer av punkterna 2 och 3 och av andra bestämmelser i denna akt.
2. Bestämmelserna i Romfördraget och Parisfördraget beträffande fri rörlighet för varor, och institutionernas rättsakter
beträffande tullagstiftning och handelspolitik skall tillämpas beträffande Kanarieöarna, samt på Ceuta och Melilla enligt villkoren i protokoll 2.
3. Utan att det påverkar tillämpningen av de särskilda bestämmelserna i artikel 155, skall EG-institutionernas rättsakter om den gemensamma jordbrukspolitiken och den gemensamma fiskepolitiken inte tillämpas beträffande Kanarieöarna och på Ceuta och Melilla.
Rådet skall med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen fastställa de sociostrukturella bestämmelser som inom jordbruksområdet skall tillämpas beträffande Kanarieöarna -och försäkra sig om att dessa bestämmelser är i linje med de allmänna målen i gemenskapens jordbrukspolitik.
4. På begäran från Konungariket Spanien kan rådet enhälligt på kommissionens förslag och efter samråd med Europaparlamentet: — besluta om att Kanarieöarna samt Ceuta och Melilla skall omfattas av gemenskapens tullområde, 22
— fastställa lämpliga åtgärder som syftar till att utvidga Prop. 1994/95:19 bestämmelserna i gällande gemenskapslagstiftning till att Bilaga 28 gälla Kanarieöarna samt Ceuta och Melilla.
På förslag av kommissionen som handlar antingen på eget initiativ eller på begäran av en medlemsstat, kan rådet enhälligt och efter samråd med Europaparlamentet besluta om nödvändiga anpassningar av den ordning som skall tillämpas beträffande Kanarieöarna samt på Ceuta och Melilla.
DEL TRE
ANPASSNING AV INSTITUTIONERNAS RÄTTSAKTER Artikel 26
De rättsakter som räknas upp i bilaga I till denna akt skall anpassas så som det anges i den bilagan.
Artikel 27
Anpassningen av de rättsakter som räknas upp i bilaga 11 till denna akt som nödvändiggjorts av anslutningen skall utarbetas i enlighet med de riktlinjer som fastställs i den bilagan och i överensstämmelse med det förfarande och de villkor som fastställs i artikel 396.
FJÄRDE DELEN
ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER
AVDELNING I
BESTÄMMELSER OM INSTITUTIONERNA
Artikel 28
1. Under de två första åren efter anslutningen skall var och en av de nya medlemsstaterna hålla allmänna direkta val till Europa- parlamentet av 60 företrädare för det spanska folket och 24 företrädare för det portugisiska folket i enlighet med
23
bestämmelserna i akten av den 20 september 1976 om allmänna Prop. 1994/95: 19 direkta val av företrädare i Europaparlamentet. Bilaga 28
Dessa företrädares mandat löper ut samtidigt som mandatet för de företrädare i de nuvarande medlemsstaterna som har valts för den löpande femårsperioden.
2. Från och med anslutningen och under perioden fram till de i punkt 1 nämnda valen väljs Europaparlamentets företrädare för det spanska och det portugisiska folket av de nya medlems- staternas parlament bland dessas medlemmar enligt det förfarande som fastställs av var och en av dessa stater.
Artikel 29
Vid tillämpningen av artikel 2 andra stycket i fördraget om upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam kommission för Europeiska gemenskaperna skall den nya ordningsföljd för medlemsstaterna som fastställs i artikel 11 i denna akt gälla från. det att de återstående rotationsperioderna löper ut i enlighet med den ordningsföljd för medlemsstaterna som fastställs i artikel 2 ovan i den version som var gällande före anslutningen.
AVDELNING II
ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER RÖRANDE SPANIEN KAPITEL 1
Fri rörlighet av varor
Avsnitt 1
Tulltaxebestämmelser
Artikel 30
1. Den bastullsats från vilken de i artiklarna 31, 75.1, 173.1 och 1732 fastställda successiva sänkningarna skall företas skall, för varje produkt, vara den tullsats som den 1 januari 1985 faktiskt användes för produkter med ursprung i gemenskapen i dess nuvarande form och i Spanien inom ramen för deras handelsutbyte. 24
Bilaga 28
Tobaksvaror: mbaksexuakt och essenser:
bastullsats s 0 rn u t g 6 r utgångspunkt för tillnärmning till Gemensamma tulltaxan
A. Cigarette: 50 % _ _ . och till den enhetliga B. Clgmet 55 % _ c M M 46” EKSG—taxan enllgt ' ' artiklarna 37, 75.2 och D. Tuggmhak 26 %
173.4 är, för varje produkt, den tullsats s 0 m f a k t i s k t """" tillämpades av Konungariket Spanien den 1 januari 1985.
E. Övriga. inklusive pressad tobak i form av blad eller remsor
[0,4 %
27.09 Jordoljor och råoljor som
utvinns ur biruminöu mineraler
3. Om en sänkning av tullsatsen sker efter detta datum och före anslutningen betraktas dock denna tullsats som en bastullsats.
4. Gemenskapen i dess nuvarande form och Konungariket Spanien skall underrätta varandra om sina respektive bastull- satser.
5. Trots bestämmelserna i punkt 1 är den tullsats som skall gälla för nedanstående produkter, och från vilken Konungariket Spanien skall företa de successiva sänkningarna enligt artikel 31, den bastullsats som anges framför varje produkt.
Artikel 31
1. Tullar på import mellan gemenskapen i dess nuvarande form och Konungariket Spanien skall avskaffas gradvis enligt följande
tidsplan:
— Den 1 mars 1986 skall varje tullsats sänkas till 90 % av bastullsatsen. — Den 1 januari 1987 skall varje tullsats sänkas till 77,5 % avlbastullsatsen.
-— Den 1 januari 1988 skall varje tullsats sänkas till 62,5 % av bastullsatsen.
— Den 1 januari 1989 skall varje tullsats sänkas till 47,5 % av bastullsatsen. — Den ljanuari 1990 skall varje tullsats sänkas till 35 % av bastullsatsen.
Prop. 1994/95: 19
25
—— Den 1 januari 1991 skall varje tullsats sänkas till 22,5 Prop. 1994/95:19 % av bastullsatsen. Bilaga 28 —— Den 1 januari 1992 skall varje tullsats sänkas till 10 % av bastullsatsen. —— Den sista sänkningen, bestående av 10 %, skall ske den 1 januari 1993.
2. Trots bestämmelserna i punkt 1 skall tullfri införsel gälla från och med den 1 mars 1986 för följande:
3) Import som omfattas av bestämmelserna om skattebefrielse för personer som reser mellan medlemsstaterna.
b) Import i småförsändelser av varor av icke-kommersiell karaktär som omfattas av bestämmelserna om skattebefrielse mellan medlemsstaterna.
3. De tullsatser som beräknas enligt punkt 1 skall avrundas till en decimal genom att den andra decimalen slopas.
Artikel 32
Inom gemenskapen får inte i något fall tillämpas tullsatser som är högre än de tullsatser som tillämpas för tredje land som behandlas på samma sätt som de mest gynnade nationerna.
Om tullsatsema i Gemensamma tulltaxan ändras eller tillfälligt upphävs, eller om Konungariket Spanien tillämpar artikel 40, kan rådet på förslag från kommissionen, med kvalificerad majoritet, vidta de åtgärder som krävs i gemenskapens intresSe.
Om den enhetliga EKSG-taxan ändras eller tillfälligt upphävs, eller om Konungariket Spanien tillämpar artikel 40, får kommissionen vidta de åtgärder som krävs för att upprätthålla gemenskapens förmånsbehandling.
Artikel 33
Konungariket Spanien kan helt eller delvis tillfälligt upphäva uttagande av tull på produkter som importeras från gemenskapen i dess nuvarande form. De Övriga medlemsstaterna och kommissionen skall underrättas om detta.
26
Rådet kan, på förslag från kommissionen, med kvalif1cerad Prop. 1994/95:19 majoritet helt eller delvis tillfälligt upphäva uttagande av tull på Bilaga 28 produkter som importeras från Spanien. Artikel 34
Tullkvoter med nedsatt tull enligt artikel 30, för import till Spanien av vissa nya passagerarfordon enligt undernummer ur 87.02 A I b) i Gemensamma tulltaxan, skall upphävas vid anslutningen för fordon som importeras från gemenskapen i dess nuvarande form.
Från och med den 1 januari 1986 skall Konungariket Spanien öppna årliga tullkvoter med nedsatt tull för import av motorfordon för persontransport med förgasar- eller dieselmotor, förutom bussar, enligt undernummer ur 87.02 A I b) i Gemensamma tulltaxan, och med ursprung i gemenskapen i dess nuvarande form. Dessa motorfordon omfattas av de tullkvotema enligt bestämmelserna i protokoll 6.
Artikel 35
Alla avgifter med motsvarande verkan som irnporttull skall avskaffas i handeln mellan gemenskapen i dess nuvarande form och Spanien den 1 mars 1986.
Ingen tull av fiskal karaktär får tillämpas från och med den 1 mars 1986.
Artikel 36
Exporttull och avgifter med motsvarande verkan skall avskaffas i handeln mellan gemenskapen i dess nuvarande form och Spanien den 1 mars 1986.
Artikel 37
.1. Vid det gradvisa införandet av Gemensamma tulltaxan och den enhetliga EKSG-taxan skall Konungariket Spanien ändra den taxa som tillämpaslför tredje land på följande sätt:
Från och med den 1 mars 1986:
27
a) För. de tulltaxenummer för vilka bastullsatsen inte avviker Prop. 1994/95:19 mer än 15% i någondera riktning från tullsatsema i Bilaga 28 Gemensamma tulltaxan eller i den enhetliga EKSG—taxan skall de sistnämnda tullsatsema tillämpas.
b) I övriga fall skall Konungariket Spanien tillämpa en tullsats som minskar skillnaden mellan bastullsatsen och tullsatsen i Gemensamma tulltaxan eller i den enhetliga EKSG-taxan enligt följande tidsplan:
_ Den 1 mars 1986, en sänkning på 10 %. _ Den 1 januari 1987, en sänkning på 12,5 %. —— Den 1 januari 1988, en sänkning på 15 %. — Den 1 januari 1989, en sänkning på 15 %. —— Den 1 januari 1990, en sänkning på 12,5 %. — Den 1 januari 1991, en sänkning på 12,5 %. —- Den 1 januari 1992, en sänkning på 12,5 %.
Konungariket Spanien skall fullt ut tillämpa Gemensamma tulltaxan och den enhetliga EKSG-taxan från och med den 1 januari 1993.
2. Trots bestämmelserna i punkt 1 skall Konungariket Spanien från och med den 1 mars 1986 fullt ut tillämpa Gemensamma tulltaxan för de produkter som anges i bilagan till avtalet om handel i civila luftfartyg som ingicks i samband med handels- förhandlingarna 1973 till 1979 under Allmänna tull- och handels- avtalet.
Artikel 38
De autonoma tullsatserna som förs in i Gemensamma tulltaxan för gemenskapen skall vara de autonoma tullsatsema för gemen- skapen i dess nuvarande form. De avtalsbundna tullsatsema i Gemensamma tulltaxan för EEG och i den enhetliga EKSG—taxan skall vara de avtalsbundna tullsatsema för EEG och EKSG i dess nuvarande form med undantag av de anpassningar som görs med avseende på att de tullsatser som används i de spanska och .portugisiska tulltaxorna som helhet är högre än de tullsatser som används i tulltaxorna i EEG och EKSG i deras nuvarande form.
Denna anpassning, som skall förhandlas inom ramen för Allmänna tull- och handelsavtalet, skall ske inom gränsen för de möjligheter som erbjuds genom artikel XXIV i det avtalet.
28
Artikel 39 Prop. 1994/95:19 . Bilaga 28
1. Om tullsatsema i Konungariket Spaniens tulltaxa är av en annan karaktär än motsvarande tullsatser i Gemensamma tulltaxan eller den enhetliga EKSG-taxan skall den förstnämnda tullsatsen gradvis närmas till den sistnämnda genom att delarna i den spanska bastullsatsen läggs till delarna i Gemensamma tulltaxan eller den enhetliga EKSG-taxan, varvid den spanska bastullsatsen gradvis sänks till 0 enligt tidsplanen i artiklarna 37 och 75.2, och tullsatsen i Gemensamma tulltaxan eller den enhetliga EKSG-taxan börjar vid 0 för att gradvis nå sin slutliga storlek enligt samma tidsplan.
2. Om från och med den 1 mars 1986 vissa tullsatser i Gemensamma tulltaxan eller den enhetliga EKSG—taxan ändras eller tillfälligt upphävs skall Konungariket Spaniens tulltaxa samtidigt ändras eller tillfälligt upphävas i den proportion som följer av genomförandet av artikel 37. '
3. Konungariket Spanien skall använda nomenklaturen i Gemensamma tulltaxan och den enhetliga EKSG-taxan från och med den 1 mars 1986. Konungariket Spanien får i dessa nomenklaturer införa de vid anslutningen befintliga nationella underavdelningar som är nödvändiga för en gradvis tillnärmning av de spanska tullsatsema till satserna i Gemensamma tulltaxan och den enhetliga EKSG- taxan under de i denna akt fastställda villkoren. Om ändringar görs i nomenklaturen i Gemensamma tulltaxan eller den enhetliga EKSG—taxan beträffande produkter som avses i denna akt får rådet, på förslag från kommissionen, med kvalificerad majoritet anpassa nomenklaturen för dessa produkter såsom anges i denna akt.
4. I syfte att genomföra punkt 3 och underlätta Konungariket Spaniens gradvisa införande av Gemensamma tulltaxan och den enhetliga EKSG—taxan och det gradvisa avskaffandet av tullar mellan gemenskapen i dess nuvarande form och Konungariket .Spanien skall kommissionen vid behov fastställa de tillämpnings- bestämmelser genom vilka de spanska tullsatsema ändras, dock utan att dessa ,medför någon ändring av artiklarna 31 och 37.
5. De tullsatser som beräknas enligt artikel 37 skall avrundas till en decimal.
29
3 Riksdagen I 994/95. I saml. Nr 19. Bilaga 28—29.
Avrundning nedåt sker genom att den andra decimalen slopas om Prop. 1994/95: 19 de spanska tullsatsema närmas till satser i Gemensamma tulltaxan Bilaga 28 eller den enhetliga EKSG—taxan som är lägre än de spanska bastullsatsema. I övriga fall sker avrundning uppåt genom att den högre decimalen används.
Artikel 40
För att anpassa den spanska tulltaxan till Gemensamma tulltaxan och den enhetliga EKSG—taxan står det Konungariket Spanien fritt att ändra tullsatsema i snabbare takt än den som anges i artikel 37. Spanien skall underrätta de övriga medlemsstaterna och konunissionen om dettal.
Artikel 41
Under den period då tullsatsema mellan gemenskapen i dess nuvarande form och Konungariket Spanien avskaffas och den period då tullsatsema i den spanska tulltaxan anpassas till tull- satserna i Gemensamma tulltaxan och den enhetliga EKSG-taxan har Konungariket Spanien möjlighet att för tredje land öppna sådana tullkvoter som faktiskt tillämpades den 1 januari 1985.
Om sådana tullkvoter öppnas skall artikel 37 gälla så länge som dessa kvoter är öppna för att bestämma de tullsatser som skall användas för produkter som importeras från tredje land. De mängder eller värden som omfattas av dessa satser skall begränsas till den faktiska importen under de kvoter som var öppna den 1 januari 1985. Produkter som importeras från gemenskapen i dess nuvarande form omfattas av de enligt bestämmelserna i artikel 31 sänkta tullsatsema, utan begränsningar i mängd eller värde, så länge som dessa kvoter hålls öppna.
Om inga sådana kvoter öppnas skall Konungariket Spanien för produkter som importeras från gemenskapen i dess nuvarande form använda samma tullsatser som om kvoterna hade öppnats. .De mängder eller värden som omfattas av dessa satser skall begränsas till den faktiska importen från gemenskapen i dess
nuvarande form under de kvoter som öppnades den 1 januari 1985.
'Artikel 40 i dess lydelse enligt rättelse i AA ESP/PORT offentliggjord i EGT Nr 116 av den 4 maj 1988. 30
Avsnitt II Prop. 1994/95:19 Bilaga 28 Avskaffande av kvantitativa restriktioner och åtgärder med motsvarande verkan
Artikel 42
Kvantitativa restriktioner på import och export och alla andra åtgärder med motsvarande verkan skall avskaffas mellan gemenskapen i dess nuvarande form och Konungariket Spanien den 1 januari 1986.
Artikel 43
1. Trots bestämmelserna i artikel 42 får Konungariket Spanien fortsätta att tillämpa kvantitativa restriktioner på import — till och med den 31 december 1988 för de produkter som anges i bilaga III, — till och med den 31 december 1989 för de produkter som anges i bilaga IV.
2. De i punkt 1 nämnda restriktionerna består av kvoter. 3. Kvoterna för 1986 finns upptagna i bilaga III och IV.
Takten för den gradvisa höjningen av de i bilaga III angivna kvoterna och av de i bilaga IV angivna kvoterna 1—5 och 10—14 skall vara 25 % i början av varje år för kvoter som anges i ecu och 20 % i början av varje år för kvoter som anges i volym. Denna höjning läggs till varje kvot och nästa höjning beräknas på den summa som sålunda erhålls.
För kvoterna 6—9 i bilaga IV sker den årliga gradvisa höjningen i följande takt:
— Första året: 13 %. — Andra året: 18 %. — Tredje året: 20 %. — Fjärde året: 20 %.
4. Om kommissionen i ett beslut slår fast att importen till Spanien av en i bilaga III och _IV ingående produkt under två på varandra följande år har utgjort mindre än 90 % av kvoten skall importen av den produkten från de nuvarande medlemsstaterna liberaliseras från och med början av det år som följer efter dessa båda är.
31
5. I protokoll 7 fastställs de principer som skall användas av Prop. 1994/95:19 Konungariket Spanien vid förvaltningen av kvoterna i punkt 2 i denna Bilaga 28 artikel.
Artikel 44
1. Trots bestämmelserna i artikel 42 får Konungariket Spanien, till och" med den 31 december 1989, behålla en sats'på högst 60 % för inbyggnad av inhemska delar och tillbehör som används vid tillverkning av motorfordon för persontransport med förgasar— eller dieselmotor, förutom bussar, enligt undernummer ur 87.02 A I b) i Gemensamma tulltaxan.
2. Den i punkt 1 nämnda satsen för inbyggnad av inhemska delar och tillbehör är densamma för i Konungariket Spanien etablerade tillverkare som är medborgare i de övriga medlemsstaterna och alla tillverkare som är spanska medborgare. Ovannämnda tillverkare får inte behandlas mindre gynnsamt än tillverkare från tredje land.
Artikel 45
l. Trots bestämmelserna i artikel 42 får gemenskapen, till och med den 31 december 1988, fortsätta att tillämpa kvantitativa restriktioner på export till Spanien för följande produkter:
2. De i punkt 1 nämnda restriktionerna består av
Aska och restprodukter av . . . .
kopp,, och de,, ärliga kvantitativa kvoter. legeringar
G'IT- nu mer
ur74.01 Avfall och skrot av 3, Kvoterna för 1986
3511th dm skall vara 5 000 ton för aska och restprodukter av koppar och dess legeringar enligt GTT- nummer ur 26.03 och 14 000 ton för avfall och skrot av koppar och dess legeringar enligt CTT-nummer ur 74.01.
Satsen för den gradvisa årliga höjningen av de ursprungliga kvoterna som
.skall användas med början det andra året är 10 % i början av varje år. Denna höjning läggs till varje kvot och nästa höjning beräknas på den summa som sålunda erhålls.
4. Om under 1986 och 1987 exporten från gemenskapen av en produkt enligt punkt 1 har varit mindre än 90 % av den öppnade kvoten skall berörda restriktioner upphävas från och med 1 januari 1988. 32
5. [ protokoll 7 fastställs de principer som skall användas av Prop. 1994/95:19 Konungariket Spanien vid förvaltningen av kvoterna i punkt 2 i denna Bilaga 28 artikel.
Artikel 44
1. Trots bestämmelserna i artikel 42 får Konungariket Spanien, till och med den 31 december 1989, behålla en sats på högst 60 % för inbyggnad av inhemska delar och tillbehör som används vid tillverkning av motorfordon för persontransport med törgasar- eller dieselmotor, förutom bussar, enligt undernummer ur 87.02 A 1 b) i Gemensamma tulltaxan.
2. Den i punkt 1 nämnda satsen för inbyggnad av inhemska delar och tillbehör är densamma för i Konungariket Spanien etablerade tillverkare som är medborgare i de övriga medlemsstaterna och alla tillverkare som är spanska medborgare. Ovannämnda tillverkare får inte behandlas mindre gynnsamt än tillverkare från tredje land.
Artikel 45
1. Trots bestämmelsema i artikel 42 får gemenskapen, till och med den 31 december 1988, fortsätta att tillämpa kvantitativa restriktioner på export till Spanien för följande produkter:
2. De i punkt 1 nämnda restriktionerna består av årliga kvantitativa kvoter.
Aska och restprodukter av koppar och dess legeringar
ur 74.01 Avfall och skrot av 3. Kvoterna för 1986
mm;? de" skall vara 5 000 ton för aska och restprodukter av koppar och dess legeringar enligt GTT-
nummer ur 26.03 och 14 000 ton för avfall och skrot av koppar och dess legeringar enligt GTT-nummer ur 74.01.
Satsen för den gradvisa årliga höjningen av de ursprungliga kvoterna som
.skall användas med början det andra året är 10 % i början av varje år. Denna höjning läggs till varje kvot och nästa höjning beräknas på den summa som sålunda erhålls.
4. Om under 1986 och 1987 exporten från gemenskapen av en produkt enligt punkt 1 har varit mindre än 90 % av den öppnade kvoten skall berörda restriktioner upphävas från och med 1 januari 1988. 32
Bilaga 28
Avsnitt II
Avskaffande av kvantitativa restriktioner och åtgärder med motsvarande verkan
Artikel 42
Kvantitativa restriktioner på import och export och alla andra åtgärder med motsvarande verkan skall avskaffas mellan gemenskapen i dess nuvarande form och Konungariket Spanien den 1 januari 1986.
Artikel 43
1. Trots bestämmelserna i artikel 42 får Konungariket Spanien fortsätta att tillämpa kvantitativa restriktioner på import — till och med den 31 december 1988 för de produkter som anges i bilaga III, — till och med den 31 december 1989 för de produkter som anges i bilaga IV.
2. De i punkt 1 nämnda restriktionerna består av kvoter. 3. Kvoterna för 1986 finns upptagna i bilaga III och [V.
Takten för den gradvisa höjningen av de i bilaga III angivna kvoterna och av de i bilaga IV angivna kvoterna 1—5 och 10—14 skall vara 25 % i början av varje år för kvoter som anges i ecu och 20 % i början av varje år för kvoter som anges i volym. Denna höjning läggs till varje kvot och nästa höjning beräknas på den summa som sålunda erhålls.
För kvoterna 6—9 i bilaga IV sker den årliga gradvisa höjningen i följande takt:
—- Första året: 13 %. — Andra året: 18 %. — Tredje året: 20 %. — Fjärde året: 20 %.
4. Om kommissionen i ett beslut slår fast att importen till Spanien av en i bilaga III och HIV ingående produkt under två på varandra följande år har utgjort mindre än 90 % av kvoten skall importen av den produkten från de nuvarande medlemsstaterna liberaliseras från och med början av det år som följer efter dessa båda är.
Prop. 1994/95: 19
31
Bilaga 28
5. Det förfarande som gemenskapen tillämpar i Spanien enligt bestämmelsema i punkt 1—4 får inte vara mindre gynnsamt än det som tillämpas på tredje land.
Artikel 46
Trots bestämmelserna i artikel 42 får de nuvarande medlemsstaterna fram till slutet av den period som avsesi artikel 52 bibehålla de kvantitativa restriktioner på export av avfall och skrot av järn och stål enligt GTT- nummer 73.03 som gällde för Konungariket Spanien före anslutningen förutsatt att dessa förfaranden inte är mer restriktiva än de som tillämpas på export till tredje land.
A rtikel 4 7
1. Trots bestämmelserna i artikel 42 får innehavaren av eller den som har nyttjanderätten till ett patent på en kemisk, farmaceutisk eller fytosanitär produkt som lämnades in för registrering i en medlemsstat vid en tidpunkt då ett patent för denna produkt inte kunde erhållas i Spanien åberopa den rätt som detta patent ger för att förhindra att produkten importeras till eller saluförs i den eller de av de nuvarande medlemsstaterna där den är patentskyddad även om den första gången släpptes ut på den spanska marknaden av honom själv eller med hans samtycke.
2. Denna rätt kan åberopas för de produkter som avses i punkt 1 fram till utgången av det tredje året efter det att Spanien har gjort dessa produkter patenterbara.
Artikel 48
1. Utan att det påverkar bestämmelserna i punkt 2—3 i denna artikel skall Konungariket Spanien, från och med den 1 januari 1986, gradvis anpassa statliga handelsmonopol enligt artikel 37 .1 i Romfördraget och, där det är lämpligt, med beaktande av artikel 90.2 i Romfördraget, så att all diskriminering mellan medlemsstatemas medborgare beträffande de villkor under vilka varor tillhandahålls och släpps ut på marknaden .upphör senast den 31 december 1991. -
De nuvarande .medlemsstaterna skall ha motsvarande förpliktelser gentemot Konungariket Spanien.
Kommissionen skall utfärda rekommendationer för det sätt och den tidsplan enligt vilken anpassningen skall ske, varvid det förutsätts att
Prop. 1994/95: 19
33
detta sätt och denna tidsplan är de samma för Konungariket Spanien och Prop. 1994/95: 19 de nuvarande medlemsstaterna. Bilaga 28
2. Konungariket Spanien skall upphäva alla exklusiva exporträttigheter från och med den 1 januari 1986.
3. Beträffande de produkter som anges i listan i bilaga V skall alla exklusiva importrättigheter avskaffas senast den 31 december 1991. Detta sker genom att importkvoter gradvis öppnas för produkter från de nuvarande medlemsstaterna från och med den 1 januari 1986. Kvotemas storlek för 1986 anges i ovanstående lista.
Konungariket Spanien skall öka kvotemas storlek på det sätt som anges i bilagan i första stycket.
Höjningen uttryckt i procent läggs till varje kvot och följande höjning beräknas på den summa som sålunda erhålls.
Kvoterna enligt första stycket skall öppnas för alla aktörer utan begränsning, och varor som importeras under dessa kvoter får i Spanien inte underkastas exklusiva saluföringsrättigheter på grossistnivå. Beträffande detaljförsäljning av vissa varor som importeras under kvoter måste dessa varor ges en icke—diskriminerande behandling vid försäljning till konsumenterna.
4. Anpassningen av monopolet på de produkter som anges i listan i bilaga VI gäller inte nödvändigtvis för det spanska oljemonopolets verksamhet beträffande tredje land. Detta monopol kan fortsätta att bestämma ursprung och anskaffningsvillkor för den del av råoljeimporten från tredje land som är nödvändig för försörjningen av den spanska marknaden om det är förenligt med bestämmelserna i Romfördraget, i synnerhet de som berör fri rörlighet i artiklarna 30 och 37 i detta.
Anikel 49
Trots bestämmelserna i artikel 42 skall det i protokoll 9 beskrivna förfarandet tillämpas på handeln av vissa textilprodukter mellan gemen— skapen i dess nuvarande form och Spanien.
34
Avsnitt III Prop. 1994/95:19 Bilaga 28 Andra bestämmelser
Artikel 50
1. Med vederbörlig hänsyn till gällande bestämmelser, i synnerhet gemenskapens transitbestämmelser, skall kommissionen bestänuna formerna för det administrativa samarbetet för att se till att de varor som uppfyller de villkor som krävs gynnas av det i denna akt fastställda avskaffandet av tullar och avgifter med motsvarande verkan samt kvantitativa restriktioner och åtgärder med motsvarande verkan.
2. Till och med den 28 februari 1986 skall bestämmelserna i 1970 års avtal om tullförfaranden mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Spanien fortsätta att gälla för handeln mellan gemenskapen i dess nuvarande form och Spanien.
3. Kommissionen skall fastställa de bestämmelser som från och med den
1 mars 1986 skall gälla för handeln inom gemenskapen med varor som framställs inom gemenskapen och för vilkas tillverkning följande
produkter används:
— Produkter för vilka de tullar eller avgifter med motsvarande verkan som gällde för dessa produkter i gemenskapen i dess nuvarande form eller i Spanien inte har tagits ut eller för vilka har lämnats hel eller partiell restitution. — Jordbruksprodukter som inte uppfyller kraven för att kunna omsättas fritt i gemenskapen i dess nuvarande form eller i Spanienl.
Vid fastställandet av dessa bestämmelser skall kommissionen beakta de i denna akt fastställda reglerna för avskaffandet av tullar mellan gemenskapen i dess nuvarande form och Spanien och för Konungariket Spaniens gradvisa införande av Gemensamma tulltaxan och bestämmelserna om den gemensamma jordbrukspolitiken.
' Artikel 50.3, andra strecksatsen, i dess lydelse enligt rättelsen till AA ESP/PORT offentliggjord i EGT nr L 116, 4.5.1988.
Artikel 51
1. Om inte annat föreskrivs i denna akt skall de gällande tullföreskriftema för handel med tredje land tillämpas på samma villkor som för handel inom gemenskapen så länge som det tas ut tull i denna handel. 35
Vid fastställande av tullvärdet beträffande handeln inom gemenskapen, Prop. 1994/95:19 och handeln med tredje land, är det tullområde som skall beaktas det Bilaga 28 område som faStställs i de i gemenskapen och Konungariket Spanien den 31 december 1985 gällande bestämmelserna till och med följande datum:
— Den 31 december 1992 för industriprodukter. — Den 31 december 1995 för jordbruksprodukter.
2. Från och med den 1 mars 1986 skall Konungariket Spanien använda nomenklaturen i Gemensamma tulltaxan och den enhetliga EKSG-taxan i handeln inom gemenskapen.
Konungariket Spanien får i dessa nomenklaturer införa de vid anslutningen befintliga nationella underavdelningar som är nödvändiga för ett gradvis avskaffande av de spanska tullsatsema inom gemenskapen under de i denna akt fastställda villkoren. '
Artikel 52
Inom en tid av tre år efter anslutningen skall Konungariket Spanien fullfölja omstruktureringen av landets järn- och stålindustri enligt villkoren i det till denna akt bifogade protokoll 10.
Ovanstående period kan förkortas och de närmare villkoren i nämnda protokoll ändras av kommissionen med rådets samtycke på grundval av
— hur långt de spanska omstruktureringsplanerna har framskridit, med beaktande av de faktorer som är betydelsefulla vid återupprättandet av verksamheternas lönsamhet, — de bestämmelser om järn och stål som gäller i gemenskapen efter anslumingen. Därvid bör de bestämmelser som efter anslumingen gäller för spanska leveranser till gemenskapen i dess nuvarande form inte medföra betydande skillnader i behandlingen av Spanien och de övriga medlemsstaterna.
Artikel 53
1. Om i handeln mellan gemenskapen i dess nuvarande förrn och Konungariket Spanien de i artikel 72 nämnda utjämningsbeloppen tillämpas på en eller flera av de råvaror som anses ha använts vid tillverkningen av de varor som omfattas av rådets förordning (EEG) nr 3033/80 av den 11 november 1980 om bestämmelser för handeln med vissa varor framställda av jordbruksprodukter skall följande övergångsbestämmelser tillämpas: 36
— Ett utjämningsbelopp, beräknat— på de i artikel 72 nämnda Prop. 1994/95:19 utjämningsbeloppen och i enlighet med bestämmelserna i förordning Bilaga 28 (EEG) nr 3033/80 för beräkning av den rörliga del som tillämpas på de varor som omfattas av denna förordning, skall tillämpas vid import av dessa varor från Spanien till gemenskapen i dess nuvarande form.
— Vid import till Spanien från tredje land av de varor som omfattas av förordning (EEG) nr 3033/80 skall den rörliga delen enligt denna förordning alltefter omständigheterna höjas eller sänkas med det i den första strecksatsen nämnda utjänmingsbeloppet. — Vid export av de varor som omfattas av denna förordning från gemenskapen i dess nuvarande form till Spanien skall ett utjämningsbelopp tillämpas som bestäms på grundval av de utjämningsbelopp som fastställs för råvaror och i enlighet med reglerna för beräkning av återbetalning i rådets förordning (EEG) nr 3035/80 av den 11 november 1980 om allmänna regler för exportlättnader samt kriterierna för fastställande av dessa återbetalningsbelopp för vissa jordbruksprodukter som exporteras som varor som inte ingår i bilaga 11 i fördraget. — Vid export från Spanien till tredje land av de produkter som omfattas av förordning (EEG) nr 3035/80 skall dessa produkter omfattas av det utjämningsbelopp som avses i tredje strecksatsen.
2. Den tull som från och med anslumingen utgör den fasta delen av den avgift som tillämpas vid import till Spanien av de varor som omfattas av förordning (EEG) nr 3033/80 skall bestämmas genom att det från den bastull som Konungariket Spanien tillämpar på produkter som har sitt ursprung i gemenskapen i dess nuvarande form dras en variabel del som är lika med den variabla del som används enligt bestämmelserna i förordning (EEG) nr 3033/80, och som allt efter omständighetema höjs eller sänks med det utjämningsbelopp som anges i punkt 1 första och tredje strecksatsema.
För de produkter som omfattas av de i bilaga VII nämnda GTT-numren skall den fasta delen vara lika med den tull som anges i nämnda bilaga.
För en övergångsperiod av sju år kan Spanien i uteslutande statistiskt .syfte låta gemenskapen övervaka de produkter som omfattas av bilaga VII och de spritdrycker som omfattas av undernummer 22.09 C i Gemensamma tulltaxan. Importen av dessa produkter får dock under inga omständigheter försenas till följd av denna statistiska övervakning.
3. Den tull som från och med anslumingen utgör den fasta delen av den avgift som tillämpas vid import till Spanien från tredje land av de varor 37
som omfattas av förordning (EEG) nr 3033/80 skall vara lika med det Prop. 1994/95:19 högre av de båda belopp som fastställs som följer: Bilaga 28
— Det belopp som erhålls genom att från den bastull som Konungariket Spanien tillämpar vid import från tredje land dra ifrån en variabel del som är lika med den variabla del som fastställs i förordning (EEG) nr 3033/80, varvid detta belopp alltefter omständigheterna höjs eller sänks med det utjämningsbelopp som anges i punkt 1 första och tredje strecksatsema.
— Det belopp som erhålls genom att lägga samman den fasta del som används på import till Spanien från gemenskapen i dess nuvarande form och den fasta delen i Gemensamma tulltaxan (eller, för tredje land som omfattas av gemenskapens allmänna preferenssystem, den fasta preferensdel som gemenskapen i lämpliga fall tillämpar vid import från dessa länder).
4. Trots bestämmelserna i artikel 30 skall från och med anslumingen den tull som Konungariket Spanien tillämpar vid import från gemenskapen och från tredje land omvandlas till den typ av tull och de enheter som anges i Gemensamma tulltaxan. Omvandlingen skall göras på grundval av värdet på de varor som importeras till Spanien de fyra senaste kvartalen för vilka det finns upplysningar, eller, om berörda varor inte importeras till Spanien, på grundval av enhetsvärdet på samma varor importerade till gemenskapen i dess nuvarande form.
5. Alla fasta delar som tillämpas i handeln mellan gemenskapen i dess nuvarande form och Konungariket Spanien skall avskaffas i enlighet med artikel 31.
Alla fasta delar som av Konungariket Spanien tillämpas vid import från tredje land skall anpassas till den fasta delen i Gemensamma tulltaxan (eller, i lämpliga fall, till den fasta preferensdelen i gemenskapens allmänna preferenssystem) i enlighet med artiklarna 37 och 40.
6. Om ett tredje land som omfattas av gemenskapens allmänna preferenssystem beviljas en sänkning av den variabla delen i Gemensamma tulltaxan skall Konungariket Spanien tillämpa denna .variabla preferensdel från och med anslutningsdagen.
38
Avsnitt IV Prop. 1994/95:19 Bilaga 28 Handel mellan Konungariket Spanien och Portugisiska republiken Artikel 54
I handeln med Portugisiska republiken använder Konungariket Spanien artiklarna 30—53 med förbehåll för villkoren i protokoll 3.
KAPITEL 2
Fri rörlighet för personer, tjänster och kapital Avsnitt 1
Arbetstagare
Artikel 55
Artikel 48 i Romfördraget gäller endast beträffande arbetstagares fria rörlighet mellan Spanien och de övriga medlemsstaterna med förbehåll för övergångsbestämmelsema i artiklarna 56—59 i denna akt.
Artikel 56
1. Artiklarna 1—6 i förordning (EEG) nr 1612/68 om fri rörlighet för arbetstagare inom gemenskapen skall gälla i Spanien för medborgare i de övriga medlemsstaterna och i de övriga medlemsstatema för spanska medborgare först från och med den 1 januari 1993.
Till och med den 31 december 1992 kan Konungariket Spanien och de övriga medlemsstaterna beträffande medborgare i de övriga medlemsstaterna respektive spanska medborgare upprätthålla nationella bestämmelser eller bestämmelser som är en följd av bilaterala överenskommelser i vilka det krävs ett förhandsgodkännande av invandring i syfte att utföra avlönat arbete och/eller påbörja en avlönad anställning.
Till och med den 31 december 1995 kan dock Konungariket Spanien och Storhertigdömet Luxemburg upprätthålla de nationella bestämmelser som avses i föregående stycke för medborgare i Luxemburg respektive Spanien.
39
Bilaga 28
2. Från och med den 1 januari 1991 inleder rådet, på grundval av en rapport från kommissionen, en undersökning av resultatet av tillämpningen av de regler om undantag som avses i punkt 1.
När denna undersökning fullföljts kan rådet, genom enhälligt beslut på förslag av kommissionen, baserat på nya upplysningar anta bestämmelser för anpassning av nämnda regler.
Artikel 57
1. Till och med den 31 december 1990 gäller artikel 11 i förordning (EEG) nr 1612/68 i Konungariket Spanien för medborgare i de övriga medlemsstaterna och i de övriga medlemsstaterna för spanska medborgare, på följande villkor:'
3) De familjemedlemmar till arbetstagare enligt artikel 10.1 a i nänmda förordning som rättmätigt är bosatta tillsammans med arbetstagaren inom en medlemsstats territorium vid dagen för undertecknandet av denna akt har från och med anslumingen rätt att utöva allt slags avlönat arbete inom hela denna medlemsstats territorium.
Utnyttjandet av ovannämnda rätt kan dock begränsas till de av den spanske arbetstagarens familjemedlemmar som är bosatta i en annan medlemsstat vid ett tidigare datum som fastställts enligt särskilda bilaterala överenskommelser vilka ingicks före dagen för undertecknandet av denna akt och som berör villkoren för tillgång till anställning för spanska arbetstagares familjemedlemmar efter anslumingen.
b) De familjemedlemmar till arbetstagare enligt artikel 10.1 a i nämnda förordning som rättmätigt är bosatta tillsammans med arbetstagaren inom en medlemsstats territorium efter dagen för undertecknandet av denna akt har rätt att utöva allt slags avlönat arbete där om de varit bosatta där i minst tre år. Denna uppehållstid förkortas till 18 månader från och med den 1 januari 1989.
Bestämmelserna i detta stycke skall inte påverka mera gynnsamma nationella bestämmelser eller bestämmelser som har sin grund i bilaterala överenskommelser.
2. De åtgärder som föreskrivs i punkt 1 gäller också för de familjemedlemmar till egenföretagare som är bosatta tillsammans med denne i någon av medlemsstaterna.
Prop. 1994/95: 19
40
Artikel 58 Prop. 1994/95:19- Bilaga 28 I den mån som vissa bestämmelser i direktiv 68/360/EEG om avskaffande av restriktioner för rörlighet och bosättning inom gemenskapen för medlemsstaternas arbetstagare och deras familjer inte får skiljas från de bestämmelser i förordning (EEG) nr 1612/68 vars tillämpning skjuts upp enligt artikel 56, får Konungariket Spanien och de övriga medlemsstatema avvika från dessa bestämmelser iden omfattning som krävs för att tillämpa de undantagsbestämmelser som fastställs i artikel 56 i samband med nämnda förordning.
Artikel 59
Senast den 1 januari 1993 vidtar Konungariket Spanien och de övriga medlemsstaterna, med bistånd av kommissionen, de åtgärder som krävs för att till Spanien utsträcka tillämpningen av kommissionens beslut av den 8 december 1972 om det enhetliga systemet, kallat SEDOC, som fastställs enligt artikel 15 i rådets förordning (EEG) nr 1612/68 och kommissionens beslut av den 14 december 1972 om "gemenskapsplanen" för insamling och spridning av information enligt artikel 14.3 i förordning (EEG) nr 1612/68.
Artikel 60
]. Fram till ikraftträdandet av den enhetliga lösningen för samtliga medlemsstater enligt artikel 99 i förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare och deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, dock senast till och med den 31 december 1988, gäller inte artiklarna 73.1 och 73.3, 74.1 och 75.1 i förordning (EEG) nr 1408/71 och artiklarna 86 och 88 i förordning (EEG) nr 574/72 om regler för genomförande av förordning (EEG) nr 1408/71 för spanska arbetstagare som är anställda i en annan medlemsstat än Spanien och vilkas familjer är bosatta i Spanien.
Artiklarna 73.2, 74.2, 75.2 och 94.9 i förordning (EEG) nr 1408/71 och artiklarna 87, 89, 98 och 120 i förordning (EEG) nr 574/72 skall också tillämpas på dessa arbetstagare.
Det föregående påverkar dock inte den lagstiftning i en medlemsstat som bestämmer att familjeförmåner skall betalas för familjemedlemmar oavsett i vilket land de är bosatta.
41
2. Trots bestämmelserna i artikel 6 i förordning (EEG) nr 1408/71 Prop. 1994/95: 19 fortsätter följande konventioner om social trygghet att gälla för spanska Bilaga 28 arbetstagare under den period som avses i punkt 1:
a) Spanien — Belgien —— Artikel 20.2 och 20.3 i den allmänna konventionen av den 28 november 1956. — Artiklarna 59, 60 och 61 i den administrativa överenskommelsen
av den 30 juli 1969.
b) Spanien —— Tyskland Punkterna 1—4 i artikel 40.1 i konventionen av den 4 december 1973 i dess lydelse enligt artikel 2 i ändringsöverenskommelsen av den 17 december 1975.
c) Spanien — Italien — Artiklarna 25 och 26 i överenskommelsen av den 30 oktober 1979. — Artiklarna 31 och 32 i den administrativa överenskommelsen av en 30 oktober 1979.
(1) Spanien — Luxemburg — Artikel 29 i överenskommelsen av den 8 maj 1969 i dess lydelse enligt artikel 3 i den andra tilläggsöverenskommelsen av den 29 mars 1978. — Artikel 30 i den administrativa överenskommelsen av den 25 maj 1971.
e) Spanien — Nederländerna — Artikel 37.2 och 37.5 i överenskommelsen av den 5 februari 1974. — Artiklarna 46 och 47 i den administrativa överenskommelsen av den 5 februari 1974.
1) Spanien — Portugal — Artiklarna 23 och 24 i den allmänna överenskonunelsen av den 11
juni 1969. — Artiklarna 45 och 46 i den administrativa överenskommelsen av
den 22 maj 1970.
g) Spanien — Storbritannien — Artikel 22 i konventionen av den 13'september 1974. — Artikel 17 i överenskommelsen av den 30 oktober 1974.
42
Avsnitt II Prop. 1994/95:19 Bilaga 28
Kapitalrörelser Artikel 61
1. Konungariket Spanien kan, på de villkor och med de tidsfrister som anges i artiklarna 62-66, senarelägga liberaliseringen av kapitalrörelser enligt lista A och B i rådets första direktiv av den 11 maj 1960 om genomförandet av artikel 67 i Romfördraget och enligt rådets andra direktiv av den 18 december 1962 om komplettering och ändring av det första direktivet för genomförandet av artikel 67 i Romfördraget.
2.I vederbörlig ordning skall de spanska myndigheterna och kommissionen samråda om förfaranden för att vidta åtgärder för liberalisering eller lättnader vilkas genomförande kan senareläggas enligt nedanstående bestämmelser.
Artikel 62
Konungariket Spanien kan
a) till och med den 31 december 1988 senarelägga liberaliseringen av de direkta investeringar i verksamheter i de övriga medlemsstaterna som görs av i Spanien bosatta personer i syfte att förvärva och inneha överlåtbara värdepapper,
b) till och med den 31 december 1990 senarelägga liberaliseringen av de
direkta investeringar i verksamheter i de övriga medlemsstaterna som görs av i Spanien bosatta personer i syfte att förvärva, äga eller umyttja fast egendom. '
Artikel 63
Konungariket Spanien kan till och med den 31 december 1990 senarelägga liberaliseringen av de investeringar i fast egendom i de övriga medlemsstaterna som görs av i Spanien bosatta personer endast om dessa investeringar inte görs i samband: med emigration inom ramen för fri rörlighet för arbetstagare eller etableringsrätt.
Artikel 64
Konungariket Spanien kan till och med den 31 december 1988 senarelägga liberaliseringen av de förvärv i de övriga medlemsstaterna
43
Bilaga 28
av utländska värdepapper, som omsätts på en fondbörs, som görs av i Spanien bosatta personer.
Vid anslutningen sker dock liberaliseringen av följande:
— Förvärv av dessa värdepapper som görs av försäkringsbolag, inlåningsbanker och industribanker med upp till 10 % av ökningen av deras egna tillgångar. — Förvärv av dessa värdepapper som görs av investeringsfonder och företag som handlar med lös egendom enligt de villkor som ges i nationella bestämmelser om sådana fonder och företag. — Förvärv av värdepapper med fast avkastning emitterade av Europeiska gemenskapen och Europeiska investerings-banken.
Artikel 65 Konungariket Spanien skall om omständigheterna tillåter genomföra den liberalisering av kapitalrörelser som anges i artiklarna 62—64 före utgången av de tidsfrister som fastställs i dessa artiklar.
Artikel 66
I syfte att genomföra bestämmelserna i detta avsnitt kan kommissionen samråda med den monetära kommittén och föreslå rådet lämpliga åtgärder.
KAPITEL 3
Jordbruk
Avsnitt I
Allmänna bestämmelser
Artikel 67
-1. Detta kapitel behandlar jordbruksprodukter med undantag för de
produkter som omfattas av förordning (EEG) nr 3796/81 om den gemensamma organisationen av marknaden för fiskeriprodukter.
2. Om inte annat föreskrivs i detta kapitel skall de bestämmelser som fastställs i denna akt tillämpas på de jordbruksprodukter som avses i nunkt 1.
Prop. 1994/95: 19
3. Med förbehåll för de särskilda-bestänunelser i detta kapitel som Prop. 1994/95:19 föreskriver andra dagar eller kortare tidsfrister skall tillämpningen av Bilaga 28 övergångsbestämmelsema för de jordbruksprodukter som avses i punkt 1 upphöra vid utgången av år 1995.
A v 5 n i t t I Priskompensation och stegvis tillnärmning av priser
Artikel 68
Före det första steg mot den tillnärmning av priser som avses i artikel 70 skall de priser som skall tillämpas i Spanien fastställas i enlighet med bestämmelserna i den gemensamma organisationen av marknaden för sektorn i fråga på en nivå motsvarande den prisnivå som var fastställd i Spanien enligt den tidigare nationella ordningen för en representativ period som skall fastställas för varje produkt.
Om ingen definition av det spanska priset finns för en given produkt skall det pris som tillämpas i Spanien beräknas på grundval av de priser som noterats på spanska marknader under en representativ period som skall fastställas.
I avsaknad av prisuppgifter om vissa produkter på den spanska marknaden skall det pris som tillämpas i Spanien beräknas på grundval av de priser som erhålls i den nuvarande gemenskapen för liknande produkter, grupper av liknande produkter eller produkter som de konkurrerar med.
Artikel 69
1. Om det vid anslutningen konstateras att avvikelsen mellan prisnivån för en produkt i Spanien och den gemensanuna prisnivån är minimal får det gemensamma priset tillämpas i Spanien på den berörda produkten .
2. Den avvikelse som avses i punkt 1 skall anses som minimal när den är mindre än eller lika med 3 % av det gemensanuna priset.
Artikel 70 1. Om tillämpningen av artikel 68 leder till en prisnivå i Spanien som skiljer sig från de gemensamma priserna skall — med förbehåll för punkt 4 , de priser i fråga om vilka det i avsnitt 11 hänvisas till denna artikel
45
4 Riksdagen [994/95. ] .trlrril. Nr 19. Bilaga 28—29.
närmas till de gemensamma prisemai enlighet med punkterna 2 och 3 Prop. 1994/95:19 vid början av varje regleringsår. Bilaga 28
2. Om priset på en produkt i Spanien är lägre än det gemensamma priset skall tillnärmningen göras i sju etapper så att priset i Spanien vid tidpunkten för de sex första stegen mot en tillnärmning ökas successivt med respektive en sjundedel, en sjättedel, en femtedel. en fjärdedel, en tredjedel och hälften av avvikelsen mellan prisnivån i Spanien och den gemensamma prisnivå som är tillämplig före varje steg mot en anpassning. Det pris som följer av den beräkningen skall höjas eller sänkas proportionellt i förhållande till varje höjning eller sänkning av det gemensamma priset under följande regleringsår. Det gemensamma priset skall tillämpas i Spanien vid tidpunkten för det sjunde steget mot en tillnärmning.
3. a) Om priset på en produkt i Spanien är högre än det gemensamma priset skall priset i Spanien behållas på den nivå som följer av att artikel 68 tillämpas varvid tillnärmningen uppnås genom utvecklingen av de gemensamma priserna under de första sju åren efter anslutningen. Priset i Spanien skall emellertid tillnärmas i den utsträckning som är nödvändig för att undvika en ökning i avvikelsen mellan det priset och det gemensamma priset.
Om de spanska priser - uttryckta i ecu — som fastställts enligt den tidigare nationella ordningen för regleringsåret 1985/86 leder till att avvikelsen mellan de spanska priserna och de gemensamma priserna under regleringsåret 1984/85 överskrids, skall det pris i Spanien som följer av tillämpningen av de två föregående styckena reduceras med ett belopp som skall fastställas och som skall motsvara en del av överskridandet på ett sådant sätt att detta fullständigt elimineras under de första sju regleringsåren efter anslutningen. Utan att det påverkar tillämpningen av b skall det gemensamma priset tillämpas när det sjunde steget mot en tillnärmning äger rum.
b) Om priset på en produkt är väsentligt högre i Spanien än det gemensamma priset skall rådet vid slutet av det fjärde året efter anslumingen göra en analys av utvecklingen av stegen mot en pristillnärrnning på grundval av ett yttrande från kommissionen som också kan ge lämpliga förslag. Rådet får med kvalificerad majoritet, på förslag från kommissionen och efter ha hört Europaparlamentet, i synnerhet förlänga perioden för stegen mot en pristillnärrnning inom gränserna för övergångstidens längsta varaktighet och besluta om andra metoder för att skynda på stegen mot en pristillnärrnning. 46
4. För att integrationsprocessen skall fungera smidigt får - utan hinder Prop. 1994/95:19 av punkt 2 — beslut fattas om att priset på en eller flera produkter i Bilaga 28 Spanien under ett regleringsår får avvika från de priser som följer av tillämpningen av den punkten.
Avvikelsen får inte överskrida 10 % av beloppet på den tillnärmning av priset som skall göras.
I detta fall skall prisnivån under det följande regleringsåret vara den som skulle ha följt av en tillämpning av punkt 2 om avvikelsen inte hade beslutats. En ytterligare avvikelse från den prisnivån får emellertid beslutas för det regleringsåret enligt de villkor som föreskrivs i första och andra stycket.
Det undantag som föreskrivs i första stycket skall inte tillämpas på det sista steg mot en tillnärmning som avses i punkt 2.
Artikel 71
Om världsmarknadspriset på en viss produkt på anslutningsdagen eller under övergångstiden överskrider det gemensamma priset får det gemensamma priset tillämpas i Spanien för den berörda produkten såvida inte det pris som tillämpas i Spanien är högre än det gemensamma priset.
Artikel 72
De avvikelser i prisnivå i fråga om vilka det i avsnitt II hänvisas till denna artikel skall kompenseras enligt följande:
i. För de produkter vars priser fastställs i enlighet med artiklarna 68 och 70 skall de utjämningsbelopp som tillämpas i handeln mellan den nuvarande gemenskapen och Spanien, samt mellan Spanien och tredje land vara lika med avvikelsen mellan de priser som fastställs för Spanien och de gemensamma priserna.
Det utjämningsbelopp som fastställs enligt ovan skall emellertid i förekommande fall korrigeras med hänsyn även till det nationella stöd som Spanien har rätt att behålla enligt artikel 80.
2. Om tillämpningen av punkt 1 leder till ett ringa belopp skall något utjämningsbelopp inte fastställas.
47
3. a) I handeln mellan Spanien och den nuvarande gemenskapen skall Prop. 1994/95: 19 utjämningsbeloppen uppbäras av den importerande staten eller Bilaga 28 beviljas av den exporterande staten.
b) Ihandeln mellan Spanien och tredje land skall de importavgifter som tillämpas enligt den gemensanuna jordbrukspolitiken och — förutom i uttryckliga undantagsfall — på exportbidrag, reduceras eller ökas beroende på omständigheterna med de utjämningsbelopp som tillämpas i handeln med den nuvarande gemenskapen.
Tullar får emellertid inte reduceras med utjämningsbeloppet.
4. Beträffande de produkter för vilka tullsatsen enligt den gemensamma tulltaxan är bunden enligt Allmänna tull- och handelsavtalet skall hänsyn tas till denna bindning.
5. Det utjämningsbelopp som uppbärs eller beviljas av en medlemsstat i enlighet med punkt 1 får inte överskrida det totala belopp som tas ut av samma medlemsstat på import från tredje land som omfattas av klausulen om behandling som mest gynnad nation. Rådet får med kvalificerad majoritet och på förslag från kommissionen besluta om undantag från denna bestämmelse, särskilt för att undvika omläggning av handeln och snedvridning av konkurrensen.
6. Rådet får med kvalificerad majoritet och på förslag från kommissionen besluta om undantag från artikel 51.1 första stycket för de produkter på vilka utjämningsbelopp tillämpas i den utsträckning som är nödvändig för att den gemensamma jordbrukspolitiken skall fungera korrektl.
'Artikel 72.6 i dess lydelse enligt rättelse av Anslutningsakten för Spanien och Portugal, offentliggjord i EGT nr L 116, 4.5.1988.
Artikel 73
.Om världsmarknadspriset på en produkt är högre än det pris som används för att beräkna den importavgift som införs genom den gemensamma jordbrukspolitiken, minskat med det utjämningsbelopp som dras av från importavgiften i enlighet med artikel 72, eller om bidraget för export till tredje land är mindre än utjämningsbeloppet eller om inget bidrag är tillämpligt, får lämpliga åtgärder vidtas i syfte att säkerställa att den gemensamma organisationen av marknaden fungerar korrekt. 43
Artikel 74 Prop. 1994/95:19 Bilaga 28
1. De beviljade utjämningsbeloppen skall finansieras av gemenskapen via Garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för
jordbruket.
2. De utgifter som Spanien har för intervention på sin inre marknad och för exportbidrag eller subvention av export till tredje land och till andra medlemsstater skall förbli nationella till och med den 31 december 1989 för de produkter som omfattas av förordning (EEG) nr 1035/72 om den gemensamma organisationen av marknaden för frukt och grönsaker.
Gemenskapen skall emellertid delta i finansieringen av de interventionsåtgärder som vidtas i Spanien under genomförandet av den konvergensfas som tillämpas på dessa produkter enligt de villkor som föreskrivs i artikel 133.
Från och med den andra etappen skall utgifter för intervention på den inhemska spanska marknaden och för bidrag för export till tredje land finansieras av gemenskapen genom Garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket.
Avsnitt 2
Fri rörlighet och tullunion Artikel 75
För produkter, som påläggs tull vid import till gemenskapen i dess nuvarande form från tredje land, skall följande bestämmelser tillämpas:
1. Utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 4 och 5 skall tullar på import gradvis avvecklas mellan den nuvarande gemenskapen och Spanien enligt följande tidsplan: — Den 1 mars 1986 skall varje tullsats reduceras till 87,5 % av bastullsatsen. — Den 1 januari 1987 skall varje tullsats reduceras till 75 % av bastullsatsen. — Den 1 januari 1988 skall varje tullsats reduceras till 62,5 % av bastullsatsen. ' — Den 1 januari 1989 skall varje tullsats reduceras till 50 % av bastullsatsen. — Den 1 januari 1990 skall varje tullsats reduceras till 37,5 % av bastullsatsen. 49
— Den 1 januari 1991 skall varje tullsats reduceras till 25 % av Prop. 1994/95:19 bastullsatsen. Bilaga 28 — Den 1 januari 1992 skall varje tullsats reduceras till 12,5 % av bastullsatsen. — Den 1 januari 1993 skall alla tullar vara avvecklade.
a) Dock skall för de produkter som omfattas av förordning (EEG) nr
1035/72 avvecklingen av tullsatser äga rum under en övergångsperiod om tio år enligt följande:
— För de produkter som har ett fastställt referenspris skall tullsatsema avvecklas gradvis i 11 årliga etapper enligt följande tidsplan: — Den 1 mars 1986: 10 %. — Den 1 januari 1987: 10 %. — Den 1 januari 1988: 10 %. — Den 1 januari 1989: 10 %. — Den 1 januari 1990: 25 %. — Den 1 januari 1991: 15 %. — Den 1 januari 1992: 4 %. — Den 1 januari 1993: 4 %. — Den ljanuari 1994: 4 %. — Den ljanuari 1995: 4 %. — Den 1 januari 1996: 4 %.
— För övriga produkter skall tullama avvecklas gradvis enligt
följande tidsplan:
— Den 1 mars 1986 skall varje tullsats reduceras till 90,9 % av bastullsatsen. — Den 1 januari 1987 skall varje tullsats reduceras till 81,8 % av bastullsatsen, —— Den 1 januari 1988 skall varje tullsats reduceras till 72,7 % av bastullsatsen. — Den 1 januari 1989 skall varje tullsats reduceras till 63,6 % av bastullsatsen. — Den 1 januari 1990 skall varje tullsats reduceras till 54,5 % av bastullsatsen. — Den 1 januari 1991 skall varje tullsats reduceras till 45,4 % av bastullsatsen. — Den 1 januari 1992 skall varje tullsats reduceras till 36,3 % av bastullsatsen. — Den 1 januari 1993 skall varje tullsats reduceras till 27,2 % av bastullsatsen. — Den 1 januari 1994 skall varje tullsats reduceras till 18,1 % av bastullsatsen. — Den 1 januari 1995 skall varje tullsats reduceras till 9 % av bastullsatsen. — Den 1 januari 1996 skall alla tullar vara avvecklade. 50
b) För de produkter som omfattas av förordning (EEG) nr 805/68 om Prop. 1994/95:19 den gemensamma organisationen av marknaden för nötkött skall Bilaga 28 importtullarna avvecklas gradvis i åtta etapper med 12,5 % vid början av vart och ett av de åtta regleringsåren efter anslutningen.
0) För oljeväxtfrön och oljehaltiga frukter enligt tullnummer 12.01 B i Gemensamma tulltaxan och för produkter enligt tullnummer 12.02 och 23.04 B i denna skall tullarna avvecklas gradvis mellan den nuvarande gemenskapen och Spanien enligt följande tidsplan:
—— Den 1 mars 1986 skall varje tullsats reduceras till 90,9 % av bastullsatsen. — Den 1 januari 1987 skall varje tullsats reduceras till 81,8 % av bastullsatsen. — Den 1 januari 1988 skall varje tullsats reduceras till 72,7 % av bastullsatsen. — Den 1 januari 1989 skall varje tullsats reduceras till 63,6 % av bastullsatsen. — Den 1 januari 1990 skall varje tullsats reduceras till 54,5 % av bastullsatsen. — Den 1 januari 1991 skall varje tullsats reduceras till 45,4 % av bastullsatsen. — Den 1 januari 1992 skall varje tullsats reduceras till 36,3 % av bastullsatsen. — Den 1 januari 1993 skall varje tullsats reduceras till 27,2 % av bastullsatsen. — Den 1 januari 1994 skall varje tullsats reduceras till 18,1 % av bastullsatsen. — Den 1 januari 1995 skall varje tullsats reduceras tlll 9 % av bastullsatsen. — Den 1 januari 1996 skall alla tullar vara avvecklade.
d) För de produkter som avses i artikel 1.2 b i förordning (EEG) nr 136/66 med undantag för produkter enligt tullnummer 12.02 och 23.04 B i Gemensamma tulltaxan skall den nuvarande gemenskapen och Spanien tillämpa sina respektive bastullsatser och avgifter med motsvarande verkan oförändrade under den tillämpningsperiod i Spanien av vissa kontrollmekanismer som avses i artikel 94.
Vid utgången av den perioden skall avgifter med motsvarande verkan som tullar avvecklas i sin helhet och tullarna avvecklas gradvis enligt följande tidsplan: — Den 1 januari 1991 skall varje tullsats reduceras till 83,3 % av bastullsatsen. — Den 1 januari 1992 skall varje tullsats reduceras till 66,6 % av bastullsatsen. — Den 1 januari 1993 skall varje tullsats reduceras till 49,9 % av bastullsatsen. — Den 1 januari 1994 skall varje tullsats reduceras till 51 33.2 % av bastullsatsen.
— Den i januari 1995 skall varje tullsats reduceras till Prop. 1994/95:19 16,5 % av bastullsatsen. Bilaga 28 — Den 1 januari 1996 skall alla tullar vara avvecklade.
2. Utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 4 och 5 skall följande bestämmelser gälla i Spanien vid tillämpningen av den gemensamma tulltaxan:
a) På följande produkter skall Spanien tillämpa Gemensamma
tulltaxan i dess helhet från och med den 1 mars 1986: — De produkter som omfattas av förordning (EEG) nr 805/68. — De produkter som omfattas av förordning (EEG) nr 1035/72 och för vilka ett referenspris fastställs för hela eller delar av regleringsåret.
— De produkter som omfattas av förordning (EEG) nr 337/79 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin och för vilka ett referenspris fastställs.
b) I syfte att gradvis införa den gemensanuna tulltaxan skall Spanien beträffande oljeväxtfrön och oljehaltiga frukter enligt tullnummer l2.01 B i Gemensamma tulltaxan och alla produkter enligt 12.02 och 23.04 B i denna ändra den taxa som tillämpas mot tredje land enligt följande:
aa) För de tullnummer i fråga om vilka bastullsatsen inte avviker mer än 15 % åt något håll från Gemensamma tulltaxan skall de senare tullsatsema tillämpas.
bb) I övriga fall skall Spanien tillämpa en tullsats som reducerar avvikelsen mellan bastullsatsen och Gemensamma tulltaxans sats enligt följande tidsplan:
— Den 1 mars 1986 skall avvikelsen reduceras till 90.9 % av den ursprungliga avvikelsen. — Den 1 januari 1987 skall avvikelsen reduceras till 81,8 % av den ursprungliga avvikelsen, . — Den 1 januari 1988 skall avvikelsen reduceras till 72,7 % av den ursprungliga avvikelsen. — Den 1 januari 1989 skall avvikelsen reduceras till 63,6 % av den ursprungliga avvikelsen. — Den 1 januari 1990 skall avvikelsen reduceras till 54,5 % av den ursprungliga avvikelsen. — Den 1 januari 1991 skall avvikelsen reduceras till 45,4 % av den ursprungliga avvikelsen. — Den 1 januari 1992 skall avvikelsen reduceras till 36,3 %
av den ursprungliga avvikelsen. 52
Bilaga 28
Den 1 januari 1993 skall avvikelsen reduceras till 27,2 % av den ursprungliga avvikelsen. Den 1 januari 1994 skall avvikelsen reduceras till 18,1 % av den ursprungliga avvikelsen. Den 1 januari 1995 skall avvikelsen reduceras till 9 % av den ursprungliga avvikelsen.
Spanien skall tillämpa Gemensamma tulltaxan i dess helhet från och med den 1 januari 1996.
c) För de produkter som avses i artikel 1.2 b i förordning (EEG) nr 136/66 — med undantag för produkter enligt tullnummer 12.02 och undernummer 23.04 B i Gemensamma tulltaxan — skall Spanien tillämpa sina bastullsatser och avgifter med motsvarande verkan oförändrade under tillämpningsperioden i Spanien av vissa kontrollmekanismer som avses i artikel 94.
Vid utgången av den perioden skall Spanien avveckla avgifter med motsvarande verkan som tullar i sin helhet och ändra sin tulltaxa mot tredje land enligt följande:
aa) För de tullnummer i fråga om vilka bastullsatsen inte avviker mer än 15 % åt något håll från Gemensamma tulltaxan skall de senare satserna tillämpas.
bb) I övriga fall skall Spanien reducera avvikelsen mellan bastullsatsema och den gemensamma tulltaxans satser enligt följande tidsplan:
Spanien skall tillämpa Gemensamma tulltaxan i dess helhet från
Den 1 januari 1991 skall avvikelsen reduceras till 83,3 % av den ursprungliga avvikelsen. Den 1 januari 1992 skall avvikelsen reduceras till 66,6 % av den ursprungliga avvikelsen. Den 1 januari 1993 skall avvikelsen reduceras till 49,9 % av den ursprungliga avvikelsen. Den 1 januari 1994 skall avvikelsen reduceras till 33,2 % av den ursprungliga avvikelsen. Den. 1 januari 1995 skall avvikelsen reduceras till 16,5 % av den ursprungliga avvikelsen.
och med den 1 januari 1996.
Prop. 1994/95: 19
53
Bilaga 28
(1) För övriga produkter:
aa) Gemensamma tulltaxan skall tillämpas av Spanien i dess helhet från och med den 1 mars 1986 om landets bastullsatser är lägre än eller lika med dem i den gemensamma tulltaxan, med undantag av:
Naturlig honung enligt tullnummer 04.06 i Gemensamma tulltaxan och råtobak och tobaksavfall enligt tullnummer 24.01 för vilka Spanien skall reducera avvikelsen mellan bastullsatsen och den gemensamma tulltaxans sats i åtta etapper med 12,5 %. Första etappen sker den 1 mars 1986 och därefter den 1 januari varje år från 1987 till 1993. Kakaobönor, hela eller krossade, även rostade, enligt tullnummer 18.01 i Gemensamma tulltaxan och kaffe, orostat och inte befriat från koffein, enligt tullnummer 09.01 A I a för vilka Spanien skall reducera avvikelsen mellan bastullsatsen och den gemensamma tulltaxans sats enligt följande tidsplan:
— Den 1 mars 1986 skall avvikelsen reduceras till 83,3 %
av den ursprungliga avvikelsen.
— Den 1 januari 1987 skall avvikelsen reduceras till 66,6 % av den ursprungliga avvikelsen. — Den 1 januari 1988 skall avvikelsen reduceras till 49,9 % av den ursprungliga avvikelsen. — Den 1 januari 1989 skall avvikelsen reduceras till 33,2 % av den ursprungliga avvikelsen. — Den 1 januari 1990 skall avvikelsen reduceras till 16,5 % av den ursprungliga avvikelsen.
Från och med den 1 januari 1991 skall Spanien tillämpa Gemensamma tulltaxan i dess helhet.
bb) Om de spanska bastullsatsema är högre än den gemensamma tulltaxans satser skall Spanien ändra den tullkvot som tillämpas på tredje land enligt följande:
i)
ii)
På de tullnummer för vilka bastullsatsema inte avviker från den gemensamma tulltaxans satser med mer än 15 % åt något håll skall de senare tillämpas. I övriga fall skall Spanien tillämpa en sats som minskar avvikelsen mellan bastullsatsema och den gemensamma tulltaxans satser i åtta lika stora etapper om 12,5 % följande dagar:
Prop. 1994/95: 19
54
— Den 1 mars 1986. Prop. 1994/95:19 —— Den 1 januari 1987. Bilaga 28 — Den 1 januari 1988. — Den ljanuari 1989. -—— Den 1 januari 1990. — Den 1 januari 1991. — Den 1 januari 1992.
Spanien skall tillämpa Gemensamma tulltaxan i dess helhet från och med den 1 januari 1993.
3. Vid tillämpningen av punkterna 1 och 2 skall bastullsatsen vara den som definieras i artikel 30.
Dock skall
— för de produkter som avses i bilaga VIII bastullsatsen vara den som anges för varje produkt, — för oljeväxtfrön och oljehaltiga frukter enligt tullnummer 12.01 B i Gemensamma tulltaxan och för produkter enligt tullnummer 12.02 och undemummer 23.04 B i tulltariffen — enligt de tidigare nationella förfarandena underkastade den avgift för import till Spanien av så kallade "reglerande" eller "varierande kompenserande" avgifterna — skall satserna fastställas på en nivå som skall beslutas enligt de villkor som föreskrivs i artikel 91 och representera regleringsåret 1984/85.
4. I enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 38 i förordning (EEG) nr 136/66 eller i motsvarande artiklar i övriga förordningar om den gemensamma organisationen av jordbruksmarknadema får i fråga om de produkter som omfattas av den gemensamma organisationen av marknaderna beslutas att:
a) Spanien skall på egen begäran — upphäva de tullsatser som avses i punkt 1 eller genomföra en stegvis tillnärmning till de tullsatser som tillämpas på andra produkter än de som avses i punkt 2 a i en snabbare
tak än som föreskrivs där,
— helt eller delvis inställa uppbörden av tullar på de varor som importeras från de nuvarande medlemsstaterna, — helt eller delvis inställa uppbörden av tullar på andra produkter som importeras från tredje land än dem som avses i punkt 2 a.
55
b) Den nuvarande gemenskapen skall Prop. 1994/95:19
— avveckla de tullar som avses i punkt 1 i en snabbare takt än Bilaga 28 som föreskrivs där, — helt eller delvis avveckla tullarna på de produkter som importeras från Spanien.
För de produkter som litte omfattas av den gemensanuna organisationen av marknaden gäller:
a) Inget beslut krävs för att Spanien skall tillämpa de åtgärder som avses i första stycket a första och andra strecksatsema. Spanien skall informera de övriga medlemsstaterna och kommissionen om vidtagna åtgärder.
b) Kommissionen får helt eller delvis inställa uppbörden av de tullar som tillämpas på de produkter som importeras från Spanien.
De tullar som beror på en snabbare tillnärmning eller vars uppbörd inställs får inte vara lägre än tullarna för import av samma produkter från övriga medlemsstater.
5. I enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 38 i förordning (EEG) nr 136/66 kan Spanien bemyndigas att, om särskilda svårigheter skulle uppstå på marknaden för produkter enligt undemumren 15.17 B II och 23.04 B i Gemensamma tulltaxan,
a) senarelägga den sänkning som skall göras enligt punkt 1 c av importtullar i den nuvarande gemenskapen,
b) senarelägga den sänkning som skall göras enligt punkt 2 b av den befintliga avvikelsen mellan dess bastullsatser och den gemensamma tulltaxans satser,
c) under den tid som är helt nödvändig för att undanröja uppkomna
svårigheter höja de importtullar som avses i punkterna a och b ovan.
Artikel 76
1. Den ordning som tillämpas i den nuvarande gemenskapen på tullar och avgifter med motsvarande effekt och på kvantitativa restriktioner och åtgärder med motsvarande effekt i handeln mellan Spanien och de övriga 'medlemsstatema och mellan Spanien och tredje land skall tillämpas i Spanien från och med den 1 mars 1986 på de produkter som omfattas av den gemensamma organisationen av marknaden från och med anslutningsdagen med förbehåll för andra bestänunelser i detta kapitel.
2. Beträffande de produkter som inte omfattas av den gemensamma organisationen av marknaden den 1 mars 1986 skall bestämmelserna i
56
avdelning 11 i del fyra om avvecklandet av avgifter med motsvarande Prop. 1994/95:19 verkan som tullar och det gradvisa avvecklandet av kvantitativa Bilaga 28 restriktioner och åtgärder med motsvarande verkan inte tillämpas på dessa avgifter, restriktioner eller åtgärder om de utgör en del av en nationell marknadsorganisation i Spanien eller i en annan medlemsstat på
anslutningsdagen.
Denna bestämmelse skall endast tillämpas till dess den gemensamma organisationen av marknaden för dessa produkter har satts i kraft och längst till och med den 31 december 1995 och i den utsträckning som är helt nödvändig för att säkerställa att den nationella ordningen upprätthålls.
3. Spanien skall tillämpa nomenklaturen i den gemensamma tulltaxan från och med den 1 mars 1986.
I den mån inga svårigheter uppstår vid tillämpningen av gemenskapens regler och särskilt inte i fråga om funktionen av den gemensamma organisationen av marknaden och de övergångsbestämmelser som föreskrivs i detta kapitel får rådet, med kvalificerad majoritet och på förslag från kommissionen, ge Spanien tillstånd att i sin nomenklatur ta med sådana befintliga nationella tullnummer som vore ofrånkomliga för genomförandet av de gradvisa stegen mot en tillnärmning till den gemensamma tulltaxan eller för avvecklingen av tullarna inom gemenskapen enligt de villkor som föreskrivs i denna akt.
Artikel 77 Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 94 får Spanien i enlighet med de bestämmelser som skall fastställas behålla kvantitativa restriktioner på import från tredje land enligt följande:
57
a) På följande produkter till och med den 31 december 1989: Prop. 1994/95: 19
Bilaga 28
07,01 Grönsaker, färska eller kylda: B. Kål, blomkål och brysselkål: I. Blomkål G. Morötter, rovor, rödbetor. havenot, rotselleri. rädisor och liknande ätbara rotfrukter: ur 11. Morötter och rovor: — Morötter ur H. Lök, schalottenlök och vitlök: — Lök och vitlök M. tomater 08.02 Citrusfrukter. färska eller torkade: A. Apelsiner B. Mandariner (inklusiver tangeriner och satsumas). clementiner. wilkings och andra liknande citrushybrider: ur 11. Andra: — Mandariner (inklusive tangeriner och sarsumas) C. citroner 08.04 Vindruvor, färska eller torkade: A. Färska: l. Bordsdruvor
Tulltaxenr
08.06 Äpplen, päron och kvinenfrukter, färska: A. Äpplen B. Päron
08.07 Stenfruktcr. färska:
A. Aprikoser
ur B. Persikor. inklusive nektariner:
Persikor
58
b) För de produkter som avses i artikel 1 i förordning (EEG) nr 2759/75 Prop. 1994/95: 19 och för följande produkter till och med den 31 december 1995: Bilaga 28
Tulltaxenr Varuslag
02.04 Annat kön och ätbara djurdelar, färskt, kyl! eller fryst: ur A. Av ramduvor och tamkaniner:
— Katt från ramkaniner
11.01 Mjöl av spannmål:
A. Mjöl av vete eller blandsåd
11.02 Krossgryn och mjöl, andra bearbetade sädesslag (t.ex. valsad. skalad, bearbetad till pärlgryn eller
flingor men inte vidare bearbetade), utom ris som omfattas av nr 10.06, groddar av spannmål, hela, valsade, bearbetade till flingor eller malda: A. Krossgryn och mjöl Krossgryn (skalade), oavseu klippta och gröpade eller ej Pärlgryn
Gryn som klippts men inte bearbetats vidare
59.505”
ur Valsade gryn, flingor: — Valsade gryn G. Groddar av spannmål, hela valsade eller malda 11.08 Stärkelse. inulin A. Stärkelse:
III. Vetestärkelse
11.09 Vetegluten, torkad eller ej
c) för andra produkter enligt den kompletteringsmekanism som tillämpas på import till Spanien från den nuvarande gemenskapen som avses i artikel 81 än de som omfattas av förordning (EEG) nr 1035/72.
Artikel 78
1. Den fasta skyddsandel för förädlingsindustrin som används för att beräkna avgiften på import från tredje land av produkter som omfattas av den gemensamma organisationen av marknaden för spannmål respektive ris skall tillämpas på import från Spanien till den nuvarande ' gemenskapen.
2. Vid import. till Spanien skall den fasta skyddsandelens belopp fastställas genom att man från den skyddsandel som tillämpades den 1 januari 1985 skiljer ut den del eller de delar som är avsedda att säkerställa skyddsandelen för förädlingindustrin. Detta belopp får emellertid inte överstiga nivån på gemenskapens fastställda skyddsdel för
. 59 den produkten. Om särskilda kvantifieringssvårigheter inte trllåter
fastställandet av den skyddsdel som skall tillämpas i Spanien skall Prop. 1994/95:19 Spanien genast tillämpa gemenskapens skyddsdel. Bilaga 28
Sådana delar skall uppbäras på import från övriga medlemsstater. De skall ersätta gemenskapens skyddsdel på avgiften på import från tredje land.
3. Artikel 75 skall tillämpas på den del som avses i punkt 1 och 2 och som skall anses som basdelen. De aktuella sänkningarna eller tillnärmningama för den berörda basprodukten skall dock göras i åtta etapper om 12,5 % vid början av vart och ett av de åtta regleringsåren efter anslutningen .
Underavsnitt 3 Stöd
Artikel 79
1. Bestämmelserna i denna artikel skall tillämpas på stöd, bidrag eller andra liknande belopp som föreskrivs enligt den gemensamma jordbrukspolitiken när det i fråga om denna artikel görs en hänvisning i avsnitt 11 .
2. Vid tillämpningen av gemenskapsstöd i Spanien skall fölljande bestämmelser tillämpas:
a) Den nivå på gemenskapsstöd som skall beviljas för en given produkt i Spanien från och med den 1 mars 1986 skall vara lika med ett belopp som fastställs på grundval av de stöd som beviljades av Konungariket Spanien under en representativ period som skall fastställas enligt den tidigare nationella ordningen. Beloppet får dock inte överstiga det stödbelopp som beviljas i den nuvarande gemenskapen den 1 mars 1986. Om inget motsvarande stöd beviljades enligt den tidigare nationella ordningen och om inget annat följer av nedanstående bestämmelser skall det inte beviljas något stöd i Spanien den 1 mars 1986.
b) Vid början av det första regleringsåret eller om inget regleringsår finns skall under den första stödperiod som följer efter anslutningen — antingen gemenskapsstöd införas i Spanien" på en nivå som motsvarar en sjundedel av beloppet på det gemenskapsstöd som tillämpas under följande regleringsår eller stödperiod,
— eller, när'en avvikelse finns, nivån på gemenskapsstöd i Spanien närmas till den stödnivå som tillämpas i den nuvarande gemenskapen under det följande regleringsåret eller stödperioden med en sjundedel av avvikelsen mellan de båda stöden.
c) Vid början av följande regleringsår eller tillämpnings-perioder skall 60 nivån på gemenskapsstöd i Spanien närmas till den stödnivå som
tillämpas i den nuvarande gemenskapen under följande regleringsår Prop. 1994/95: 19 eller period med successivt en sjättedel, en femtedel, en fjärdedel, en Bilaga 28 tredjedel och med hälften av avvikelsen mellan de båda stöden.
d) Gemenskapens stödnivå skall tillämpas fullt ut i Spanien vid början av det sjunde regleringsåret eller tillämpnings-perioden för stödet efter anslutningen.
Artikel 80
1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 79 skall Spanien ha rätt att behålla de nationella stöd vars avskaffande med säkerhet skulle innebära allvarliga följder för såväl producent— som konsumentprisema. Sådana stöd fär emellertid endast behållas under en övergångsperiod som i princip innebär att stöden gradvis minskar och längst till och med utgången av övergångstiden.
2. Enligt de villkor som föreskrivs i artikel 91 skall rådet besluta om nödvändiga åtgärder för att tillämpa bestämmelserna i denna artikel. Dessa åtgärder skall särskilt omfatta den lista över och de exakta ordalydelsema för de stöd som avses i punkt 1, stödbeloppen, tidsplanen för deras avskaffande, samtliga skalor över minskande stöd samt de närmare bestämmelser som är nödvändiga för att säkerställa att den gemensamma jordbrukspolitiken fungerar korrekt. Dessa bestämmelser måste dessutom säkerställa lika tillträde till den spanska marknaden.
3. Om behov uppstår får undantag göras under övergångstiden från den skala över minskande stöd som avses i punkt 2.
Underavsnitt 4
Kompletterande handelsmekanism
Artikel 81
1. En kompletterande handelsmekanism skall införas i handeln mellan den nuvarande gemenskapen och Spanien, nedan kallad KHM.
Den kompletterande handelsmekanismen skall tillämpas från och med den 1 mars 1986 till och med den 31 december 1995, med undantag för de produkter som avses i punkt 2 a första strecksatsen och punkt 2 b cc, på 'vilka den skall tillämpas från och med den 1 januari 1990 till och med den 31 december 1995.
2. Den kompletterande handelsmekanismen skall tillämpas på följande produkter:
61
5 Riksdagen 1994/95. ! sum/. Nr 19. Bilaga 28—29.
a) Beträffande import till den nuvarande gemenskapen: Prop. 1994/95:19
— På produkterna inom den sektor för frukt och grönsaker som Bilaga 28
omfattas av förordning (EEG) nr 1035/72,
— på de produkter inom vinsektom som omfattas av förordning (EEG) nr 337/79, — på sådan färskpotatis som omfattas av tullnummer 07.01 A 11 i Gemensamma tulltaxan.
b) Beträffande import till Spanien på följande produkter:
aa) Produkter inom vinsektom som omfattas av förordning (EEG) nr 337/79.
bb)
Tulluxenr
01.02 Levande nötkreatur och andra oxdjur: A.
Tamboskap:
ur 11 Andra:
Utom djur avsedda för tjurfäktning Kön och ätbara delar av de djur som omfattas av tullnurnren 01.01. 01.02, 01.03 eller 01.04, f'a'rskt, kylt eller fryst: A. Köu: 11: Av nötkreanrr
B. Rjurdelar:
02.01
b) Av nötkreatur äöu och ätbara djurdelar (utom fjäderfålever), saltar. i lag, torkar eller rökt: Andra: 1. Av nötkreatur Mjölk och grädde. inte koncentrerade eller (bruna med socker eller annat sötningsmedel Mjölk och grädde. koncentrerade eller försatta med socker eller annat sömingsmedel:
02.06
lrite försaua med socker eller annat sötningsnedel :frjllillk och rådde i form av pulver eller granulat : — Avsedd ör mänsklig konsumtion gömma med socker eller annat sötningsmedel: hjölk och grädde i pulverforrn eller granulat:
a) Särskilt mjolk för barn, i hennetiskr rillsluma behållare med en neuovikr
om 500 g eller mindre och med en f'euhalt av minst 10 viktprocent men högst 27 viktprocmt. urb)Andra:
Avsedd för mänsklig konsumtion 04.03 04.04
Smor Ost och ostmassa:
Å. Emmentaler, Gruyére. Shrinz, Bergkäse. Appenzell, Vacherin fribourgeois och Tote de
maine, inte riven eller pulveriserad
B. Glarus grönost (Så kallad Schabziger), framställd av skummjölk och med tillsats av fint
malda örter
C. Grdnmögelöst. inte riven eller pulverisend
D. Bearbetad 01. inte riven eller pulveriscnd
E. Andra:
1. Inte riven eller pulveriserad med en fetthalt som är högst 40 viktprocent och med en vanenhalt. beräknad på den fettfri: massan av:
62
Prop. 1994/95: 19 ilaga 28
Tulltaxenr
Högst 47 %: — Utom ostmassa b) Minst 47 % men högst 72 %: 1. Cheddar ur 2. Andra: — Utom ostmassa c) Minst 72 %: ur 1. 1 förpackning med en nettovikt på högst 500 g: —- Utom ostmassa ur 2. Andra: — Utom ostmassa 11. Andra: a) Riven eller pulveriserad
ur b) Andra:
Utom ostmassa
63
cc) Prop. 1994/95: 19 Bilaga 28
07.01 Grönsaker, färska eller kylda: B. Kil. blomkål och brysselkål: 1. Blomkål G. Morötter. rovor. rödbetor, haverrot . rotselleri, rädisor och liknande ätbara rotfrukter: ur 11. Morötter och mvor: — Morötter ur H. Lök. schalottenlök och vitlök: — Lök och vitlök M. Tomter 08.02 Citrusfrukter, färska eller torkade: A. Apelsiner B. Mandariner (inklusive tangeriner och satsumas). clementiner, wilkings och andra liknande citrushybn'der: ur 11. Andra: — Mandariner (inklusive tangeriner och satsumas) C. Citmner 08.04 Druvor, färska eller torkade A. Färska 1. Bordsdruvor 08.06 Äpplen, päron och kvittenfmkter, färska: A. Äpplen B. Pämn 08.07 Stenfrukter. färska:
A. Aprikoser ur B. Perstkor. inklusive nektariner:
— Persikor
Tullnummer
10.01 Vete och blandsäd (av vete och nig): B. Andra: ur 1. Vanligt vete och blandsäd:
— Vanligt vetemjöl för brödbak
3. I enlighet med de förfaranden som föreskrivs i artikel 82 får ett Prop. 1994/95:19 beslut fattas om att från förteckningen över de produkter som omfattas Bilaga 28 av KHM undanta:
a) Produkter inom vinsektom, färskpotatis och mjölk i form av pulver eller granulat avsedd för mänsklig konsumtion vid början av det andra året efter anslumingen och vid början av varje följande år.
b) Frukt och grönsaker senast nio månader före utgången av det fjärde året efter anslutningen och vid början av varje följande år.
c) De övriga produkter som avses i punkt 2 b från och med det femte året efter anslutningen och vid början av varje följande år.
Beträffande dessa produkter kommer särskild hänsyn att tas till situationen i fråga om produktionsnivå och marknadsstruktur för de berörda produkterna.
4. I enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 11 i förordning (EEG) nr 2358/71 om den gemensamma organisationen av marknaden för frön ' den förvaltningskommitté som inrättats genom den förordningen har kompetens på detta område — får ett beslut fattas om att KHM under perioden från och med den 1 mars 1986 till och med den 31 december 1989 skall omfatta den import till Spanien av viss sättpotatis av lägre kvalitet som omfattas av tullnummer 07.01 A 1 iGemensamma tulltaxan.
5. Om särskilda svårigheter skulle uppstå får på begäran av Spanien och i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 82 ett beslut fattas om att komplettera listan över de produkter som omfattas av KHM vid import till Spanien med hänsyn till de produkter som omfattas av förordning (EEG) nr 1035/72 och som inte avses i punkt 2 b.
6. Vid början av varje år skall kommissionen till rådet avge en rapport om hur KHM fungerat under föregående år.
Artikel 82
1. En ad hoc-kommitté skall inrättas. Den skall bestå av företrädare för medlemsstaterna . och ha en företrädare för kommissionen som ordförande.
2. I denna ad. hoc-kommitté skall medlemsstatemas röster vägas i enlighet med bestämmelserna i artikel 148.2 i Romfördraget. Ordföranden har inte rösträtt.
65
3. När det förfarande som föreskriVs i denna artikel skall följas skall Prop. 1994/95:19 ordföranden hänskjuta ärendet till kommittén, antingen på eget initiativ Bilaga 28 eller på begäran av företrädaren för en medlemsstat.
4. Kommissionens företrädare skall lägga fram ett utkast till åtgärder som skall fastställas. Kommittén skall avge sitt yttrande över utkastet inom en tidsgräns som ordföranden fastställer efter ärendets angelägenhetsgrad. Ett yttrande skall avges med en majoritet på 54 röster.
5. Kommissionen skall fastställa åtgärderna och tillämpa dem genast när de är förenliga med kommitténs yttrande. Om de inte är förenliga med kommitténs ytttrande eller kommittén inte avger något yttrande skall kommissionen utan dröjsmål lägga fram ett förslag för rådet beträffande åtgärderna. Rådet skall fastställa åtgärderna med kvalificerad majoritet.
Om rådet inte har fattat något beslut inom en månad från den dag då ärendet hänsköts till rådet skall kommissionen besluta om de föreslagna åtgärderna och tillämpa dem genast, såvida inte rådet med enkel majoritet har röstat emot åtgärderna.
Artikel 83
1. Vid början av varje regleringsår skall en förhandsuppskattning göras enligt det förfarande som fastställs i artikel 38 i förordning nr 136/66/EEG eller i motsvarande artiklar i de övriga förordningarna om den gemensanuna organisationen av marknaden för jordbruksprodukter för var och en av de produkter som omfattas av KHM. För färskpotatis skall uppskattningen göras i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 33 i förordning (EEG) nr 1035/72 - den förvaltningskommitté som inrättats genom den förordningen har kompetens på detta område. Uppskattningen skall göras på grundval av produktions- och konsumtionsprognosema i Spanien eller i den nuvarande gemenskapen. På grundval av denna uppskattning skall en tidsplan utarbetas för det berörda regleringsåret i enlighet med samma förfarande beträffande utvecklingen i handeln och för att fastställa ett vägledande importtak på -den berörda marknaden.
En särskild uppskattning skall göras för perioden från och med den 1 mars 1986 till början av regleringsåret 1986/87 för var och en av produkterna eller produktgrupperna.
66
Bilaga 28
2. Det successiva fastställandet av vägledande tak måste avspegla en tämligen stadig utveckling i förhållande till det traditionella handelsmönstret för att säkerställa ett harmoniskt och gradvist öppnande av marknaden och det fullständiga genomförandet av den fria rörligheten inom gemenskapen vid utgången av övergångstiden. [ detta syfte skall en ärlig utvecklingstakt för detta tak fastställas i enlighet med det förfarande som avses i punkt 1. Inom ramen för samtliga vägledande tak kan enskilda tak fastställas för olika perioder av det berörda regleringsåret.
Artikel 84
1. Till och med den 31 december 1989 skall, när den tidsplan som avses i artikel 83 fastställs, en "vägledande" kvantitet fastställas för import till Spanien av — de produkter som avses i artikel 81.2 b bb med undantag för de produkter som omfattas av tullnummer ur 04.02 i Gemensamma tulltaxan, — de produkter som avses i artikel 81.2 b dd.
2. Den "vägledande" kvantitet som tillämpas för 1986 och dess utveckling under vart och ett av de följande tre åren i förhållande till de föregående åren skall vara:
Prop. 1994/95: 19
67
Prop. 1994/95: 19 Bilaga 28
Vägledande Utvecklingstakt . kvantitet
Levande nötkreatur av tamboskap: 20 om ton 10 %. 12.5 %. . A. Tamboskap: (av vilka: 15 % ur 11. Andra: — levande — Utom djur avsedda för tjurfäkming nötkreatur 12 000 st Kött och ätbara djurdelar av de djur som omfattas av nr
— färskt och 01.01. 01.02. 01.03 eller 01.04, färskt. kylt eller fryst:
kylt kött 2 000 A. Kött:
ton) 11. Av tamboskap Djurdelar: 11. Andra:
b) Av tamboskap
Kön och ätban djurdelar (utom fjäderfålever), saltat, i lag, torkat eller rökt: C. Andra:
1. Av tamboskap
Mjölk och grädde, inte koncentrerad eller försatt med 200 (”0 ton 10 %, 12.5 %. socker eller annat sötningsmedel (av vilka 15 % 40 000 ton till
mjölk och
grädde i små
förpackningar)
15 %. 15 %,
15%
Ost och ostmassa: 15 %, 15 %, A. Emmentaler, Gruyere, Sbn'nz, Bergkäse, 15 % Appenzell, Vacherin fribourgeois och Téte de
maine, inte riven eller pulveriserad
68
Utvecklings” Prop. 1994/95: 19 -tlaga 28
Giants grönost (så kallad Schabziger). framställd
av skummjölk och med tillsats av fint malda örter
Grönmögelost, inte riven eller pulveriserad
Bearbetad ost, inte riven eller pulveriserad
Andra: 1. Ej riven eller pulveriserad med en fetthalt
som är högst 40 viktprocent och en
vattenhalt, beräknad på den fettfria' massan
som: or a) är högst 47 % — med undantag för ostmassa är högre än 47 % men lägre än 72 % 1. Cheddar 2. Andra:
— med undantag för ostmassa
Högre än 72 %: . 1 förpackningar med en nettovikt som är högst 500 g: _— med undantag för ostmassa ur 2. Andra: — med undantag för ostmassa Andra: a) Riven eller pulveriserad b) Andra:
— med undantag för ostmassa
10.01 Vete och blandsäd (vete och råg): 15 %, 15 %. 15 % B. Andra:
ur 1. Vanligt vete och blandsåd:
——- Vanligt vete för brödbak
I enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 30 i förordning [(EEG) nr 804/68 om den gemensamma organisationen av marknaden för mjölk och mjölkprodukter eller i motsvarande artiklar i de övriga gemensamma organisationerna för den berörda marknaden får beslutas att de "vägledande" kvantiteter som avses ovan skall uttryckas i överenstämmelse med behoven inom varje gemensam organisation av en marknad med hänsyn till de närmare bestämmelser om en förhandsuppskattning som avses i artikel 83. 69
3. Om nödvändigt skall en fördelning av de "vägledande" kvantiteter Prop. 1994/95:19 som avses ovan göras mellan de olika produkterna enligt det förfarande Bilaga 28 som föreskrivs i punkt 2.
4. Under den aktuella perioden får den "vägledande" kvantiteten inte överskridas såvida man inte beslutar om det i enlighet med det förfarande som avses i punkt 2.
När ett sådant beslut fattas skall särskild hänsyn tas till utvecklingen av den inhemska spanska efterfrågan och till utvecklingen av marknadsprisema i Spanien i förhållande till förhandsuppskattningen för den berörda produkten.
Artikel 85
1. Om en granskning av utvecklingen i gemenskapens inbördes handel visar att en väsentlig importökning har skett eller förutses ske och om situationen skulle leda till att det vägledande importtaket för produkten nås eller överskrids under hela eller en del av det aktuella regleringsåret skall kommissionen — utan att det påverkar bestämmelserna i artikel 84.4 - i enlighet med förfarandet för nödåtgärder på begäran av en medlemsstat eller på eget initiativ besluta om
— de interimistiska skyddsåtgärder som krävs och som skall tillämpas till dess de definitiva åtgärder som föreskrivs i punkt 3 träder i kraft, — att kalla in förvaltningskommittén för den berörda sektorn i syfte att undersöka lämpliga åtgärder.
2. Om den situation som avses i punkt 1 skulle förorsaka allvarliga störningar på marknaden får en medlemsstat begära att kommissionen genast vidtar de interimistiska skyddsåtgärder som avses i punkt 1. Kommissionen skall fatta beslut om detta inom 24 timmar efter det att den har mottagit en sådan begäran.
Om kommissionen inte fattar beslut inom den tiden får den medlemsstat som framställt begäran vidta interimistiska skyddsåtgärder, vilka genast skall anmälas till konunissionen.
Dessa åtgärder skall tillämpas till dess kommissionen har fattat ett beslut om den begäran som avses i första stycket.
'3. Definitiva åtgärder skall fastställas snarast möjligt i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 38 i förordning nr 136/66/EEG eller, beroende på omständigheterna, i motsvarande artiklar i de övriga förordningarna om den gemensamma organisationen av jordbruksmarknadema.
70
Dessa åtgärder får omfatta _ ' Prop. 1994/95:19 a) antingen en revision av det vägledande taket om den berörda Bilaga 28 marknaden inte har drabbats av allvarliga störningar som en följd av importutvecklingen, eller b) beroende på situationens allvar — utvärderad i syrmerhet på grundval av marknadsprisemas utveckling och de kvantiteter som omsätts i handeln — en begränsning eller ett tillfälligt upphörande av importen till den nuvarande gemenskapens marknad eller till den spanska marknaden.
De skyddsåtgärder som avses i b får endast vidtas i den utsträckning och för sådan tid som är helt nödvändig för att undanröja stömingama. Beträffande den nuvarande gemenskapen får åtgärderna begränsas till import avsedd för vissa av dess regioner, under förutsättning att de omfattar lämpliga bestämmelser i syfte att undvika en omläggning av handeln.
4. Tillämpningen av KHM får inte i något fall leda till att de produkter som kommer från Spanien eller från den nuvarande gemenskapen behandlas mindre förmånligt än de produkter från tredje land som åtnjuter behandling som mest gynnad nation och vilka säljs i de berörda regionerna.
Underavsnitt 5 Övriga bestämmelser Artikel 86
Varje lager av produkter som är i fri rörlighet på spanskt territorium den 1 mars 1986 och som kvantitetsmässigt överskrider vad som kan anses representera ett normalt försäljningslager måste elimineras av Spanien på landets bekostnad enligt de fastställda gemenskapsbestämmelsema och inom de tidsgränser som skall fastställas enligt bestämmelserna i artikel 91. Kriterierna för ett normalt försäljningslager skall fastställas för varje produkt på grundval av de speciella kriterierna och målen för varje gemensam organisation av en marknad.
Artikel 87
När nivån på de olika belopp som föreskrivs i den gemensamma jordbrukspolitiken fastställs — med undantag för de priser som avses i artikel 68 — skall hänsyn tas till det utjänmingsbelopp som tillämpas eller, om inget utjämningsbelopp tillämpas. till skillnaden mellan de priser som noteras eller som är ekononriskt berättigade och, i förekommande fall, uppbörden av tullar, utom i följande fall: 71 —— När det inte är troligt att störningar uppstår på marknaden.
Bilaga 28
— När detta belopp, denna skillnad eller denna uppbörd inte bör beaktas eller det inte är önskvärt att beakta dem för att den gemensamma jordbrukspolitiken skall fungera utan störningar.
Artikel 88
1. I enlighet med de villkor som föreskrivs i artikel 91 skall rådet fastställa den ordning som Spanien skall tillämpa i fråga om Portugal.
2. De åtgärder som bedöms nödvändiga i handeln mellan de nya medlemsstaterna och den nuvarande gemenskapen för genomförandet av den ordning som avses i punkt 1, skall fastställas på de villkor som föreskrivs i artikel 91 eller enligt det förfarande som föreskrivs i artikel 89.1.
Artikel 89
1. Utom när annat föreskrivs i särskilda fall skall rådet, med kvalificerad majoritet och på förslag från kommissionen, fastställa de nödvändiga åtgärderna för tillämpningen av detta kapitel.
Dessa bestämmelser får i synnerhet föreskriva lämpliga åtgärder för att undvika en omläggning av handeln mellan Spanien och de övriga medlemsstaterna.
2. Enhälligt, på förslag från kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet, får rådet verkställa de tillnärmningar till bestämmelserna i detta kapitel som kan visa sig nödvändiga på grund av att gemenskapens bestämmelser ändras.
Artikel 90
1. Om övergångsbestämmelser krävs för att underlätta övergången från den befintliga ordningen i Spanien till den ordning som blir resultatet av tillämpningen av de gemensamma marknadsorganisationema enligt detta kapitel — särskilt om genomförandet på den planerade dagen av den nya ordningen i fråga om vissa produkter möter väsentliga svårigheter i gemenskapen — skall sådana åtgärder fastställas enligt det förfarande som föreskrivs i artikel 38 i förordning nr 136/66/EEG eller i motsvarande artiklar i de övriga förordningarna om den gemensamma organisationen av jordbruksmarknadema. Sådana åtgärder får vidtas till och med den 31 'december 1987 men inte tillämpas efter den dagen'.
2. Rådet får enhälligt utsträcka den period som avses i punkt 1 på förslag från kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet.
' RED.ANM.: [ rådets förordning (EEG) nr 4007/87 av den 22 december 1987 (EGT nr L 378, 31.12.1987) förlängs den period som avses i punkt 1 till och med den 31 december 1988 beträffande Spanien.
Prop. 1994/95: 19
72
Artikel 91 Prop. 1994/95:19 Bilaga 28
1. De Övergångsbestämmelser för tillämpningen av de rättsakter som behandlar den gemensamma jordbrukspolitiken och som inte specificeras i denna anslutningsakt, inklusive de som tillämpas på de strukturåtgärder som krävs i och med anslumingen, skall fastställas före anslutningen i enlighet med det förfarande som föreskrivs i punkt 3 och träda i kraft
tidigast på anslutningsdagen.
2. De övergångsbestämmelser som avses i punkt 1 skall vara de som nämns i artiklarna 75.3, 80, 86, 88. 126 och 144.
3. Antingen skall rådet med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen, eller kommissionen, i enlighet med det förfarande som avses i artikel 90.1, fastställa de övergångsbestämmelser som avses i punkt 1, beroende på vilket av dessa två organ som antog de ursprungsakter som dessa hänför sig till.
A v 5 n i t ( II
Bestämmelser om vissa gemensamma marknadsorganisationer Underavsnitt 1
Oljor och fetter
Artikel 92
1. Beträffande olivolja skall bestämmelserna i artiklarna 68 och 72 tillämpas på interventionspriset.
2. Under en övergångstid på 10 år skall det pris som på det sättet fastställs för Spanien närmas till nivån på gemenskapens pris årligen vid början av varje regleringsår enligt följande: — Fram till ikraftträdandet av tillnärmningen av gemenskaps-rätten skall priset i Spanien varje år justeras med en tjugondel av den ursprungliga avvikelsen mellan detta pris och det gemensamma priset. —— Från och med ikraftträdandet av tillnärmningen till gällande gemenskapsrätt skall priset i Spanien justeras med den befintliga avvikelsen mellan det priset och det gemensamma pris som gäller före varje steg mot en tillnärmning , delad med det antal regleringsår som återstår till övergångstidens slut. Det pris som blir resultatet av denna beräkning skall tillnärmas i förhållande till varje förändring av det gemensamma priset under följande regleringsår. 73
Bilaga 28
3. I enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 43.2 i Romfördraget skall rådet fastställa att det villkor som krävs för tillämpningen av punkt 2 andra strecksatsen är uppfyllt. Steget mot en pristillnärrnning skall genomföras i enlighet med den senare bestämmelsen från och med början av det regleringsår som följer efter ett sådant fastställande.
4. Det utjämningsbelopp som blir resultatet av tillämpningen av artikel 72 skall om behov uppstår tillnärmas på grundval av avvikelsen mellan det gemenskapsstöd till konsumtion som tillämpas i den nuvarande gemenskapen och det som tillämpas i Spanien.
Artikel 93
1. Beträffande oljeväxtfrön skall artikel 68 tillämpas på målprisema på raps, rybs och solrosfrön och på orienteringspriset på sojabönor.
Beträffande linser skall det orienteringspris som tillämpas i Spanien den 1 mars 1986 fastställas på grundval av den befintliga avvikelsen mellan priserna på konkurrerande grödor i växelbruket i Spanien och i den nuvarande gemenskapen under en referensperiod som skall fastställas. Det orienteringspris som tillämpas i Spanien får dock inte vara högre än det gemensamma priset.
2. Under övergångsperioden skall de priser som på detta sätt fastställts för Spanien närmas till nivån på de gemensamma priserna årligen vid början av varje regleringsår. Stegen mot en tillnärmning skall äga rum i tio etapper, varvid även artikel 70 tillämpas.
3. De interventionspriser på raps, rybs och solrosfrön samt det minimipris på sojabönor som tillämpas i Spanien skall räknas fram från målpriset respektive det orienteringspris som avses i punkt 1 och 2 i enlighet med bestämmelserna i den gemensamma organisationen av den berörda marknaden.
4. Till och med den 31 december 1990 skall lämpliga åtgärder vidtas för att ta hänsyn till avvikelsen mellan priserna på bearbetade oljor i Spanien -och i den nuvarande gemenskapen i handeln med de bearbetade oljeprodukter som omfattas av förordning nr 136/66/EEG, med undantag för bearbetade produkter av olivolja och de produkter som omfattas av nr 15.13 i Gemensamma tulltaxan.
Prop. 1994/95: 19
74
Artikel 94 Prop. 1994/95:19 Bilaga 28
1. Spanien skall till och med den 31 december 1990 och i enlighet med tillämpnings föreskrifter som skall fastställas tillämpa en kontrollordning för
a) mängden av de produkter som avses i
— a, med undantag för sojabönor som omfattas av nr 12.01 B i Gemensamma tulltaxan, — b, med undantag för de produkter som omfattas av nr 15. 17 B II och 23.04 B i Gemensamma tulltaxan samt
i artikel 1.2 i förordning nr 136/66/EEG på den spanska marknaden, i syfte att behålla dessa kvantiteter på en nivå som fastställs på grundval av den genomsnittskonsumtion som noteras i Spanien under åren 1983 och 1984, under förutsättning att den nivån justeras på grundval av en förutsebar utveckling av tillgången;
b) nivån på konsumtprisema till och med den 31 december 1990 för de oljor som avses i a och för margarin på ett sätt som i princip bibehåller den prisnivå — uttryckt i ecu — som nåddes under regleringsåret 1984/85.
Den kontrollordning som avses i a består i att man den 1 mars 1986 ersätter den handelsordning som tillämpas på import till Spanien med en ordning av kvantitativa restriktioner på import som utan diskriminering öppnas för de ekonomiska aktörerna såväl i den nuvarande gemenskapen som i tredje land.
2. Till och med den 31 december 1990 skall importen av sojabönor till Spanien vara underkastad ett åtagande att exportera den olja som utvinns ur dessa bönor och de produkter som överskrider den tillåtna kvantiteten på den spanska marknaden enligt punkt 1 a.
3. Skulle exceptionella omständigheter uppstå får den kontrollordning som fastställs i denna artikel ändras för de berörda produkterna i den utsträckning som är nödvändig för att undvika obalans på marknaderna för de olika oljorna.
-Dessa ändringar skall fastställas i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 38 i förordning nr 136/66/EEG.
Artikel 95
1. Gemenskapsstöd till produktion av olivolja skall tillämpas i Spanien från och med den 1 mars 1986. Detta stöd skall för första gången 75
Bilaga 28
fastställas och under övergångstiden närmas till nivån på det stöd som beviljas i den nuvarande gemenskapen, i tillämpliga delar i enlighet med bestämmelserna i artikel 79.
Gemenskapsstöd till konsumtionen av olivolja skall införas i Spanien från och med den 1 januari 1991 efter en tidsplan som skall fastställas och i den utsträckning som behövs för att nå gemenskapsnivån vid slutet av övergångstiden.
2. Stöd till raps, rybs och solrosfrön, sojabönor och linser som produceras i Spanien skall — införas i Spanien från och med början av det första regleringsåret efter anslutningen, och — därefter ökas under perioden då den kontrollmekanism som avses i artikel 94.1 tillämpas, på grundval av stegen mot en tillnärmning av målpriset eller, beroende på omständigheterna. av det orienteringspris som tillämpas i Spanien till det gemensamma priset.
Vid utgången av den period som avses i föregående stycke skall det stöd som beviljas i Spanien vara lika med avvikelsen mellan det målpris eller det orienteringspris som tillämpas i Spanien och världsmarknadspriset, varvid avvikelsen minskas med de tullar som tillämpas i Spanien på import av produkter från tredje land.
3. Stöd för de frön och bönor som avses i punkt 2 och som produceras i Spanien och bearbetas i den nuvarande gemenskapen och det stöd för motsvarande frön och bönor som produceras i den nuvarande gemenskapen och bearbetas i Spanien skall tillnärmas med hänsyn till den respektive avvikelsen mellan nivån på priset på dessa frön och bönor och priset på de frön och bönor som importeras från tredje land.
4. När stödet för raps, rybs och solrosfrön beräknas skall hänsyn tas till varje annat differensbelopp som kan vara tillämpligt.
Artikel 96[
_Under regleringsåren 1986/87—1994/95 skall särskilda garantitrösklar fastställas för rapsfrön, rybsfrön och solrosfrön som produceras i Spanien.
Dessa särskilda garantitrösklar skall fastställas på grundval av de kriterier som är konkret jämförbara med dem som tillämpas vid fastställandet av garantitrösklama i den nuvarande gemenskapen, med hänsyn tagen till
Prop. 1994/95: 19
76
den högsta produktionsnivå som ' noteras under ett av följande Prop. 1994/95:19 regleringsår: 1982/83, 1983/84 eller 1984/85. Bilaga 28
När en viss garantitröskel överskrids skall medansvarsavgifter tillämpas enligt förfaranden motsvarande dem som tillämpas i den nuvarande gemenskapen och med samma tak.
'RED.ANM. .'
I rådets förordning (EEG) nr 1455/86 av den 13 maj 1986 (EGT an 133. 21.5.1986) om ändring av artiklarna 96 och 294 iArLtlutningralaen för Spanien och Portugal föreskrivs att orden ”garantitröskel” respektive 'garantitråsklar' vade gång de före/(omer skall ersättas av "garanterad maximikvanritet' eller ”garanterade rnaximikvantiterer ".
Artikel 97
1. När den kontrollordning som avses i artikel 94 har upphört att gälla skall Spanien tillämpa den preferensordning, genom avtal eller autonomt, som tillämpas av gemenskapen i förhållande till tredje land på området för olivolja, oljeväxtfrön och oljehaltiga frukter och på området för bearbetade produkter av dessa.
2. Från och med den 1 januari 1991 skall Spanien tillämpa en tullsats som reducerar avvikelsen mellan den tullsats som faktiskt tillämpades den 31 december 1990 och preferensmllsatsen enligt följande tidsplan: — Den 1 januari 1991 skall avvikelsen reduceras till 83,3 % av den ursprungliga avvikelsen. — Den 1 januari 1992 skall avvikelsen reduceras till 66,6 % av den ursprungliga avvikelsen. — Den 1 januari 1993 skall avvikelsen reduceras till 49,9 % av den ursprungliga avvikelsen.
— Den 1 januari 1994 skall avvikelsen reduceras till 33,2 % av den ursprungliga avvikelsen. — Den 1 januari 1995 skall avvikelsen reduceras till 16,5 % av den ursprungliga avvikelsen.
Spanien skall tillämpa preferensmllsatsema i deras helhet från och med den 1 januari 1996.
Underavsnitt 2 Mjölk och mjölkprodukter Artikel 98
1. Fram till det första steget mot en tillnärmning av priserna skall de interventionspriser för smör och för skummjölkspulver som tillämpas i 77
6 Riksdagen 1994/95. 1 ram/. Nr 19. Bilaga 28—29.
Spanien fastställas på en nivå som motsvarar de priser som noterades i Prop. 1994/95: 19 Spanien enligt de tidigare inhemska förfarandena under en representativ Bilaga 28 period som skall fastställas.
Följaktligen skall den befintliga avvikelsen mellan dessa priser och motsvarande priser som beräknats enligt de bestämmelser som fastställs i den gemensamma organisationen av marknaderna — på grundval av det garanterade mjölkpris som tillämpas i Spanien under den representativa period som avses i första stycket — gradvis reduceras så att den utgör hälften av den ursprungliga avvikelsen vid det fjärde steget mot en tillnärmning och är helt avvecklad vid det sjunde steget.
Även artiklarna 70 och 72 skall tillämpas.
Utjämningsbeloppet för skummjölk och skummjölkspulver som är avsedda som djurfoder får dock reduceras i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 30 i förordning (EEG) nr 804/68.
2. Utjänmingsbeloppet för andra mjölkprodukter än smör och skummjölkspulver skall bestämmas med hjälp av koetiicienter som skall fastställas.
Artikel 99
1. Om inte annat följer av andra stycket får Spanien till och med den 31 december 1986 behålla inhemska exklusiva försäljningsrättigheter i fråga om mejeriprodukter såvitt avser marknaden för pastöriserad färsk mjölk som är producerad i Spanien.
Dessa exklusiva försäljningsrättigheter får inte påverka Spaniens fria marknad för pastöriserad färsk mjölk som importeras från de nuvarande
medlemsstaterna.
2. Spanien skall senast tre månader före anslutningsdagen till kommissionen anmäla de åtgärder som vidtas i enlighet med punkt 1.
78
Bilaga 28
Underavsnitt 3 Nötkött Artikel100
Artikel 68 skall tillämpas på de garanterade priser i Spanien och på de interventionsinköpspriser i den nuvarande gemenskapen som gäller för de jämförbara kvaliteter som bestäms på grundval av gemenskapens graderingsskala för hela kroppar av vuxen nötboskap. Artiklarna 70 och 72 skall tillämpas på interventionsinköpspriset i Spanien.
A rtikel I 01
Utjämningsbeloppet för de övriga produkter som avses i artikel 1 a i förordning (EEG) nr 805/68 skall fastställas med hjälp av bestämda koefficienter.
A rtikel I 02
Artikel 79 skall tillämpas på premien för amkor.
Underavsnitt 4 Tobak
Artikel I 03
1. Artikel 68 och i förekommande fall artikel 70 skall tillämpas på det interventionspris som fastställs för varje sort eller grupp av sorter.
2. Det norrnpris som motsvarar det interventionspris som avses i punkt 1 skall i Spanien fastställas för den första skörden efter anslutningen på en nivå som skall avspegla det befintliga förhållandet mellan normpriset och interventionspriset i enlighet med artikel 2.2 andra stycket i förordning (EEG) nr 727/70 om den gemensamma organisationen av marknaden för råtobak.
Prop. 1994/95: 19
79
Underavsnitt 5 Prop. 1994/95:19 Bilaga 28 Lin och hampa
Artikel 104
Artikel 79 skall tillämpas på stödet till spånadslin och hampa.
Underavsnitt 6 Humle
Artikel 105
Stödet till de humleproducenter som avses i artikel 12 i förordning (EEG) nr 1696/71 skall i Spanien tillämpas i sin helhet från och med den första skörden efter anslutningen.
Underavsnitt 7 Frön Artikel106
Artikel 79 skall tillämpas på det stöd för frön som avses i artikel 3 i förordning (EEG) nr 2358/71.
Underavsnitt 8 Silkesmaskar
Artikel 107
Artikel 79 skall tillämpas på stöd för silkesmaskar.
80
Underavsnitt 9 Prop. 1994/95:19 ' Bilaga 28 Socker och isoglukos
Artikel 108
Artiklarna 68, 70 och 72 skall tillämpas på interventionspriset på vitt socker och på baspriset på betor. Utjänmingsbeloppet skall dock korrigeras i den utsträckning som behövs genom utjämningsavgiften för lagring för att den gemensamma organisationen av marknaden skall fungera smidigt. '
Artikel 109
För råsocker och andra produkter än färska betor som avses i artikel 1.1 b och för produkter enligt artikel 1.1 d och f i förordning (EEG) nr 1785/81 om den gemensamma organisationen av marknaden för socker får utjämningsbelopp fastställas i den utsträckning som behövs för att undvika varje risk för störningar i handeln mellan den nuvarande gemenskapen och Spanien.
I detta fall skall utjämningsbeloppen räknas fram från det utjämningsbelopp som tillämpas på den berörda basprodukten med hjälp av koeflicienter som skall fastställas.
Artikel 110
Senast till och med den 31 december 1995 skall Spanien ha rätt att bevilja ett inhemskt tillnärnmingsstöd till de producenter av A- respektive B-betor som avses i förordning (EEG) nr 1785/81. Stödbeloppet får inte överstiga 23,64 % av det baspris på betor som gemenskapen fastställer för det aktuella regleringsåret.
Underavsnitt 10 Spannmål Artikel 11]
1. På spannmålsområdet skall artiklama 68, 70 och 72 tillämpas på interventionsprisema. 81
Bilaga 28
2. Ifråga om spannmål för vilket ett interventionspris inte fastställs skall det tillämpliga utjämningsbeloppet räknas fram med hjälp av det belopp som tillämpas på kom med hänsyn till det rådande förhållandet mellan tröskelprisema på de berörda spannmålen.
3. I fråga om de produkter som avses i artikel 1 c och d i förordning (EEG) nr 2727/75 om den gemensamma organisationen av marknaden för spannmål skall utjämningsbeloppet räknas fram med hjälp av det belopp som tillämpas på de spannmålsprodukter som produkterna är besläktade med med hjälp av koefficienter som skall fastställasl.
'Artikel 111.3 i dess lydelse enligt rättelse till AA ESP/PORT, offentliggjord i EGT nr 116, 4.5.1988.
Artikel 1 12
Den lägsta specifika vikten på spannmål som får godtas för intervention i Spanien skall fastställas enligt följande:
— För perioden från och med den 1 mars 1986 till slutet av regleringsåret 1986/87 till 60 kg per hektoliter. — För regleringsåret 1987/88 till 61 kg per hektoliter. — För regleringsåret 1988/89 till 62 kg per hektoliter.
Den sänkning som görs av det interventionspris för kom som tillämpas i Spanien skall vara
— 4 % för perioden från och med den 1 mars 1986 till slutet av regleringsåret 1986/87, — 3 % för regleringsåret 1987/88, — 2 % för regleringsåret 1988/89.
Artikel 113
Artikel 79 skall tillämpas på det stöd till durumvete som avses i artikel 10 i förordning (EEG) nr 2727/75.
Prop. 1994/95: 19
82
Underavsnitt 11 Prop. 1994/95:19' Bilaga 28 Griskött Artikel 114
1. Utjämningsbeloppet per kg hela griskroppar skall beräknas på grundval av de utjämningsbelopp som tillämpas på den kvantitet fodersäd som krävs för att i gemenskapen producera ett kg griskött. Detta belopp skall dock inte tillämpas under de första fyra regleringsåren efter anslutningen.
2. För andra produkter än hela griskroppar som avses i artikel 1.1 i förordning (EEG) nr 2759/75 om den gemensamma organisationen av marknaden för griskött skall utjämningsbeloppet räknas fram från det utjämningsbelopp som avses i punkt 1 med hjälp av koefficienter som skall fastställas.
3. Om det föreligger en risk för att en alltför stor intervention sker i Spanien i fråga om stödet till privat lagring eller, om det blir nödvändigt, till de offentliga uppköp som beslutas i enlighet med artikel 20 i förordning (EEG) nr 2759/75 får det till och med den 31 december 1989 beslutas - i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 24 i den förordningen — om nödvändiga restriktiva åtgärder i Spanien på importen av samtliga varor inom grisköttssektom.
Underavsnitt 12 Ägg ArtikelIIS
1. Det utjämningsbelopp som tillämpas per kg ägg i skal skall beräknas på grundval av de utjämningsbelopp som tillämpas på den kvantitet fodersäd som krävs för att i gemenskapen producera ett kg ägg i skal.
2. Det utjämningsbelopp som tillämpas per kläckningsägg skall beräknas _på grundval av de utjämningsbelopp som tillämpas på den kvantitet fodersäd som krävs för att i gemenskapen producera ett kläckningsägg.
3. I fråga om de produkter som avses i artikel 1.1 b i förordning (EEG) nr 2771/75 om den gemensamma organisationen av marknaden för ägg skall Utjänmingsbeloppet räknas fram med hjälp av utjämningsbeloppet för ägg i skal med hjälp av koeflicienter som skall fastställas. 83
Underavsnitt 13 Prop. 1994/95:19 Bilaga 28 Fjäderfä
Artikel 1 16
1. Det utjämningsbelopp som tillämpas per kg slaktat fjäderfä skall beräknas på grundval av de utjämningsbelopp som tillämpas på den kvantitet fodersäd som krävs för att i gemenskapen producera ett kg slaktat fjäderfä, differentierat efter fjäderfäart.
2. Det utjämningsbelopp som tillämpas per kyckling skall beräknas på grundval av de utjänmingsbelopp som tillämpas på den kvantitet fodersäd som krävs för att i gemenskapen producera en kyckling.
3. För de produkter som avses i artikel 1.2 d i förordning (EEG) nr 2777/75 om den gemensamma organisationen av marknaden för fjäderfäkött skall utjänmingsbeloppet räknas fram från utjämningsbeloppet för slaktat fjäderfä med hjälp av koeflicienter som skall fastställas.
Underavsnitt 14 Ris ArtikelII7
1. Beträffande ris skall artiklarna 68, 70 och 72 tillämpas på interventionspriset för ris med ytterskal.
2. Utjämningsbeloppet för råris skall vara det som tillämpas på ris med ytterskal, omräknat enligt den omräkningskurs som avses i artikel 1 i förordning nr 467/67/EEG.
3. För helt polerat ris skall utjämningsbeloppet vara det som tillämpas på råris, omräknat enligt den omräkningskurs som avses i artikel 1 i förordning nr 467/67/EEG.
4. För delvis polerat ris skall utjämningsbeloppet vara det som tillämpas på helt polerat .ris, omräknat enligt den omräkningskurs som avses i artikel 1 i förordning nr 467/67/EEG.
5. För de produkter som avses i artikel 1.1 c i förordning (EEG) nr 1418/76 om den gemensamma organisationen av marknaden för ris skall 84
utjämningsbeloppet beräknas med utgångspunkt i det pris som tillämpas Prop. 1994/95: 19 på de produkter som de är besläktade med, med hjälp av koefficienter Bilaga 28 som skall fastställas.
6. Utjämningsbeloppet för smulris skall fastställas på en nivå som tar hänsyn till den befintliga skillnaden mellan försäljningspriset i Spanien och tröskelpriset.
Underavsnitt 15 Bearbetade produkter av frukt och grönsaker Artikel 118
Beträffande de produkter som åtnjuter stöd enligt den stödordning som föreskrivs i artikel 3 i förordning (EEG) nr 516/77 om den gemensamma organisationen av marknaden för bearbetade produkter av frukt och grönsaker, skall i Spanien följande bestämmelser tillämpas:
1. Fram till det första steget mot en tillnärmning av de priser som avses i artikel 70 skall det minimipris som avses i artikel 3 b i förordning (EEG) nr 516/77 fastställas enligt följande: — På grundval av det pris som fastställs i Spanien enligt tidigare inhemska förfaranden för den produkt som är avsedd för bearbetning; eller — i avsaknad av ett sådant pris, de priser som i Spanien betalas till
producenter av produkter avsedda för bearbetning enligt de priser som noteras under en representativ period som skall fastställas.
2. När det minimipris som avses i punkt 1 är — lägre än det gemensamma priset, skall priset i Spanien modifieras vid början av varje regleringsår efter anslutningen enligt de förfaranden som föreskrivs i artikel 70, — högre än det gemensamma priset, skall det gemensamma priset tillämpas i Spanien från och med anslumingen.
-3. a) Under de fyra första regleringsåren efter anslutningen skall i fråga om bearbetade produkter av tomat det gemenskapsstöd som beviljasi Spanien räknas fram från det stöd som beräknas för den nuvarande gemenskapen med hänsyn tagen till den avvikelse
85
Bilaga 28
i de lägsta producentprisema' som blir följden av tillämpningen av punkt 2, innan stödet möjligen reduceras som en följd av att det fastställda tröskelpriset för dessa produkter i den nuvarande gemenskapen överskrids.
När tröskeln i den nuvarande gemenskapen överskrids — om detta visar sig nödvändigt för att säkerställa normala villkor för konkurrensen mellan den spanska industrin och gemenskapens - skall det, i enlighet med det förfarande som avses i artikel 20 i förordning (EEG) nr 516/77, beslutas att ett utjämningsbelopp, vilket högst motsvarar avvikelsen mellan det fastställda stödet för Spanien och det stöd som kunde ha räknats fram från det fastställda gemenskapsstödet, kommer att tillämpas i enlighet med artikel 72.3 a och uppbäras av Spanien vid export till tredje land. När de förfaranden som avses i förordning (EEG) nr 1320/85 upphör att gälla skall dock inget utjämningsbelopp uppbäras om det visas att den spanska produkten inte åtnjutit gemenskapsstöd som beviljats i Spanien.
Inte i något fall får det stöd som tillämpas i Spanien överstiga det stödbelopp som beviljas i den nuvarande gemenskapen.
b) Under de första fyra regleringsåren efter anslutningen skall beviljandet av gemenskapsstöd i Spanien för varje regleringsår begränsas till en kvantitet bearbetade produkter som motsvarar en kvantitet färska tomater av:
— 370 000 ton för framställning av tomatkoncentrat, — 209 000 ton för framställningen av hela skalade tomater, —— 88 000 ton för framställning av andra tomatprodukter.
Vid slutet av denna period skall de ovan fastställda kvantitetema — justerade enligt varje ändring av gemenskapens trösklar under den perioden — beaktas vid fastställandet av gemenskapens trösklar.
. Under de femte och sjätte regleringsåren efter anslutningen i fråga om tomatbaserade produkter och under de sex första regleringsåren efter anslutningen i fråga om övriga produkter skall det gemenskapsstöd som beviljas i Spanien räknas fram från det fastställda stödet i den nuvarande gemenskapen, med hänsyn tagen till avvikelsen i de minimipriser som blir följden av tillämpningen av punkt 2.
När framställningskosmadema för en produkt som noteras i Spanien under en fastställd representativ period enligt de tidigare inhemska
Prop. 1994/95: 19
86
förfarandena är minst 10 % lägre än de rådande Prop. 1994/95:19 framställningskostnadema i den nuvarande gemenskapen skall — för Bilaga 28 andra produkter än tomatprodukter — det stöd som beviljas i Spanien för produkten räknas fram med hänsyn tagen även till avvikelsen i de noterade framställningskostnadema. De framställningskostnader som noteras i Spanien skall gradvis närtnas till de kostnader som noteras i den nuvarande gemenskapen, i enlighet med de bestämmelser som det hänvisas till i artikel 70 om stegen mot en pristillnärrnning.
5. Gemenskapsstödet skall tillämpas i sin helhet i Spanien från och med början av det sjunde regleringsåret efter anslutningen.
6. För konserverad persika skall beviljandet av gemenskapsstöd i Spanien begränsas till en kvantitet om 80 000 ton av den färdiga produkten, uttryckt i nettovikt, under de första fyra regleringsåren efter anslutningen.
7. Vid tillämpningen av artikel 1 skall minimipriset. framställningskosmadema och det befintliga stödet i den nuvarande gemenskapen avse de gällande beloppen i den nuvarande gemenskapen med undantag för Grekland.
Artikel 1 19
Det minimipris och den finansiella kompensation som tillämpas i Spanien i enlighet med artiklarna 2 och 3 i förordning (EEG) nr 2601/69 om åtgärder för att främja bearbetning av vissa apelsinsorter och i artiklarna 1 och 2 i förordning (EEG) nr 1035/77 om åtgärder för att främja försäljningen av bearbetade produkter av citron skall fastställas enligt följande:
1. Fram till det första steget mot en tillnärmning av de priser som avses i artikel 70 skall det minimipris som tillämpas fastställas på grundval av de priser som betalas i Spanien till producenter av citrusfrukter avsedda för bearbetning och som noteras under en representativ period som skall fastställas. Den finansiella kompensationen skall vara densamma som för den nuvarande gemenskapen, i förekommande fall minskad med avvikelsen mellan gemenskapens minimipris och det minimipris som tillämpas i Spanien.
2. För det påföljande fastställandet av priset skall det minimipris som tillämpas i Spanien närmas till det gemensamma minimipriset i enlighet med bestämmelsema i artikel 70. Den finansiella 37
kompensation som tillämpas i Spanien i varje etapp vid stegen mot Prop. 1994/95:19 en tillnärrrming skall vara densamma som i den nuvarande Bilaga 28 gemenskapen, i förekommande fall minskad med avvikelsen mellan det gemensamma minimipriset och det minimipris som tillämpas i
Spanien.
3. När det minimipris som blir följden av en tillämpning av punkt 1 eller 2 är högre än det gemensamma minimipriset får det gemensamma minimipriset fastställas definitivt för Spanien.
4. Under de första fyra regleringsåren efter anslutningen skall de kvantiteter som berättigar till stöd för bearbetning begränsas till en kvantitet bearbetade produkter som motsvarar följande kvantiteter råvaror:
— 30 000 ton apelsiner av arten "bianca comune", — 7 600 ton blodapelsiner, — 26 000 ton citroner.
Underavsnitt 16 Torrfoder Artikel 120
1. Det orienteringspris som avses i artikel 4 i förordning (EEG) nr 1117/78 om den gemensamma organisationen av marknaden för torrfoder och som tillämpas i Spanien den 1 mars 1986 skall fastställas på grundval av avvikelserna mellan priserna på konkurrerande produkter i växelbruket i Spanien och i den nuvarande gemenskapen under en referensperiod som skall fastställas.
Artikel 70 skall tillämpas på det orienteringspris som räknas fram i enlighet med första stycket. Det orienteringspris som skall tillämpas i Spanien får dock inte överstiga det gemensamma orienteringspriset.
2. Det kompletterande stöd som tillämpas i Spanien skall justeras med ett belopp motsvarande — den avvikelse som i förekommande fall råder mellan orienteringspriset i Spanien och det gemensamma orienteringspriset, multiplicerat med den procentsats som avses i artikel 5.2 i förordning (EEG) nr 1117/78, och — den uppbörd av tullar som tillämpas i Spanien vid import av dessa produkter från tredje land. 88
3. Artikel 79 skall tillämpas på det'schablonstöd som avses i artikel 3 Prop. 1994/95:19 i förordning (EEG) nr 1117/78. Bilaga 28
Underavsnitt 17 Ärter, bönor och sötlupiner Artikel 12]
1. För ärter, bönor och sötlupiner som används till djurfoder skall artiklarna 68 och 70 tillämpas på det aktiverande tröskelpriset. För ärter och bönor som inte används till djurfoder skall det orienteringspris som tillämpas i Spanien den 1 mars 1986 fastställas på grundval av avvikelsen mellan priserna på konkurrerande grödor i växelbruket i Spanien och i den nuvarande gemenskapen under en referensperiod som skall fastställas.
Artikel 70 skall tillämpas på orienteringspriset på dessa produkter. Det orienteringspris som skall tillämpas i Spanien får dock inte vara högre än det gemensamma orienteringspriset.
2. För de produkter som skördas i Spanien och används för framställning av djurfoder och som omfattas förordning (EEG) nr 1431/82 om särskilda åtgärder för ärter, bönor och sötlupiner skall det stöd som avses i artikel 3.1 i den förordningen reduceras med den i forekommande fall befintliga avvikelsen mellan det aktiverande tröskelpris som tillämpas i Spanien och det gemensamma priset.
Utan att det påverkar tillämpningen av första stycket skall det berörda stödbeloppet för en produkt som bearbetas i Spanien reduceras med uppbörden av de tullar som tillämpas i Spanien på import av kakor av sojabönor från tredje land.
De sänkningar som avses i första och andra styckena skall vara resultatet av tillämpningen av de procentsatser som avses i artikel 3.1 i förordning (EEG) nr 1431/82.
3. Det stödbelopp som avses i artikel 3.2 i förordning (EEG) nr 1431/82 för ärter och bönor som skördas i Spanien och används till mänsklig konsumtion eller djurfoder på ett annat sätt än det som avses i punkt 1 i den artikeln skall reduceras med ett belopp som motsvarar den i förekommande fall befintliga avvikelsen mellan det orienteringspris som tillämpas i Spanien och det gemensamma orienteringspriset. 89
Utan att det påverkar tillämpningen av första stycket skall det berörda Prop. 1994/95:19 stödbeloppet för en produkt som bearbetas i Spanien reduceras med Bilaga 28 uppbörden av de tullar som tillämpas i Spanien vid import av dessa produkter från tredje land.
Underavsnitt 18 Vin Artikel122
1. Fram till det första steget mot en tillnärmning av de priser som avses i artikel 70 skall
— det orienteringspris som tillämpas i Spanien för vitt bordsvin fastställas på en nivå och på ett sätt som leder till att förhållandet mellan inköpspriset på bordsvin som skall levereras för obligatorisk destillation i Spanien och orienteringspriset blir 50 %, —— det orienteringspris som tillämpas i Spanien på rött bordsvin räknas fram från orienteringspriset på vitt bordsvin genom tillämpning av det befintliga förhållandet i den nuvarande gemenskapen mellan orienteringsprisema på bordsviner av typerna A I och R I, — inköpspriset på de bordsviner som avses i första strecksatsen fastställas på samma nivå som det reglerande obligatoriska destillationspris som tillämpas i Spanien enligt tidigare inhemska ordning under en representativ period som skall fastställas, — det garanterade minimipris som avses i artikel 3 a i förordning (EEG) nr 337/79 vara lika med 72 % av orienteringspriset på varje typ av bordsvin, — priset på det vin som genomgår sådan destillation som avses i artikel 12 a i förordning (EEG) nr 337/79 vara lika med —- 80 % av orienteringspriset på vitt bordsvin, — 81,5 % av orienteringspriset på rött bordsvin.
2. Artikel 70 skall tillämpas på orienteringspriset på bordsviner. Under vinodlingsåren 1986/87-1990/91 skall — förhållandet mellan orienteringspriset och de priser som avses i punkt I tredje, fjärde och femte strecksatsema och som tillämpas i Spanien justeras i lika stora etapper till det förhållande som råder mellan dessa priser i den nuvarande gemenskapen, — utan att det påverkar tillämpningen av artikel 41.6 första strecksatsen i förordning (EEG) nr 337/79 beträffande förhållandet mellan orienteringspriset och det pris som avses i punkt 1 tredje strecksatsen, skall nivån på det pris som motsvarar de 40 % som 90
avses i artikel 41.6 andra strecksatsen i förordning (EEG) nr 337/79 Prop. 1994/95: 19 räknas fram i den takt som anges i den första strecksatsen i den här Bilaga 28 punkten.
Artikel 123
1. En mekanism för regleringsbelopp skall fastställas vid import till den nuvarande gemenskapen av de produkter som avses i punkt 2 som kommer från Spanien och som omfattas av det fastställda referenspriset enligt den gemensamma organisationen av marknaden.
2. Mekanismen skall tillämpas enligt följande bestämmelser:
3) För bordsvin skall ett regleringsbelopp uppbäras som är lika med avvikelsen mellan orienteringsprisema i Spanien och i den nuvarande gemenskapen. Nivån på detta belopp får dock — enligt det förfarande som föreskrivs i artikel 67 i förordning (EEG) nr 337/79 — tillnärtnas för att ta hänsyn till situationen för marknadsprisema, värderade efter olika vinkategorier och vinkvaliteter.
b) För viner med ursprungsbeteckning och för andra produkter som troligen kan förorsaka störningar på marknaden får ett regleringsbelopp fastställas i enlighet med det förfarande som avses i a. Regleringsbeloppet skall räknas fram från det belopp som tillämpas på bordsviner i enlighet med en ordning som skall fastställas.
3. Regleringsbeloppet skall fastställas på en nivå som säkerställer att villkoren för stödordningen inte är mindre förmånliga än de som gällde före anslutningen. I detta syfte skall beloppet beräknas på ett sådant sätt att det belopp som framkommer genom att man ökar orienteringspriset i Spanien för den berörda produkten med regleringsbeloppet och med den tillämpliga tullen inte överskrider det befintliga referenspriset på produkten under det aktuella vinodlingsåret.
4. Med tanke på den speciella situationen på marknaden för de olika produkter som avses i punkt 2 får ett beslut fattas i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 67 i förordning (EEG) nr 337/79 för -att fastställa ett reglerande belopp för exporten av en eller fiera av dessa produkter från den nuvarande gemenskapen till Spanien.
Beloppet skall fastställas på en nivå som säkerställer ett normalt handelsmönster mellan den nuvarande gemenskapen och Spanien och som inte förorsakar några störningar på den spanska marknaden beträffande de berörda produkterna. 91
5. Det beviljade reglerande beloppet skäll finansieras av gemenskapen Prop. 1994/95:19 genom Garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden Bilaga 28 för jordbruket.
Artikel 124
Vid tillämpningen av den obligatoriska destillation som avses i artikel 41 i förordning (EEG) nr 337/79 till och med utgången av regleringsåret 1989/90 skall mängden av den genomsnittliga produktionen av de bordsviner och de produkter som befinner sig i produktionsleden före de bordsviner som är avsedda för vinframställning och som uppnås i de olika produktionsregionema i Spanien under tre på varandra följande referensår fastställas till 27,5 miljoner hektoliter.
Artikel 125
1. Under perioden från och med den 1 mars 1986 till och med den 31 december 1989 skall det på spanskt territorium vara tillåtet att blanda upp viner som ger ett vitt bordsvin, eller ett vitt bordsvin med viner som ger ett rött bordsvin eller med ett rött bordsvin. Den produkt som blir resultatet av denna uppblandning får endast omsättas på spanskt territorium.
2. Under den period som avses i punkt 1 skall uppblandning av andra spanska viner än vita bordsviner med viner från de övriga medlemsstaterna vara förbjuden i den nuvarande gemenskapen, förutom i vissa undantagsfall som skall fastställas.
Under den perioden får de spanska viner som avses ovan omsättas i handeln med de övriga medlemsstaterna endast på villkor att de är föremål för sådana bestämmelser som gör det möjligt att fastställa deras ursprung och att följa deras omsättning i handeln.
Artikel 126
1. Till och med utgången av år 1995 far de bordsviner som kommer från de områden där det odlas vin den 1 januari 1985 i regionerna 'Asturias, Cantabrien, Galicien, Guiptizcoa och Vizcaya och för vilka förteckningen skall fastställas enligt de villkor som föreskrivs i artikel 91, ha en faktisk alkoholstyrka på minst 7 volymprocent.
För de viner vars alkoholstyrka är lägre än 9 volymprocent måste alkoholhalten framgå av märkningen.
92
2. De bordsviner som avses i punkt'l får endast omsättas Prop. 1994/95: 19 på spanskt territorium. Bilaga 28
Artikel 1 2 7
Till och med den 31 december 1990 får de bordsviner som produceras i Spanien och släpps ut på den spanska marknaden ha en sammanlagd surhetsgrad av minst 3,5 g per liter, uttryckt i vinsyra.
Artikel 128
Till och med utgången av regleringsåret 1992/93 skall det belopp som tillämpas i Spanien för stöd till sådan koncentrerad druvmust och rektifierad koncentrerad druvmust som avses i artikel 14 i förordning (EEG) nr 337/79 fastställas med hänsyn till skillnaden mellan kostnaderna för denna medlemsstat för den tillsats som fås av ovannämnda produkter och den tillsats som fås av sackaros.
Artikel 129
Till och med den 31 december 1995 skall användningen av de sammansatta namnen "British Sherry", "Irish Sherry" och "Cyprus Sherry" vara tillåten på de inhemska marknaderna i Förenade kungariket och Irland. År 1995 skall rådet åter granska denna ordning och enligt artikel 43 i Romfördraget besluta om ändringar av den på grundval av förslag från kommissionen med hänsyn till samtliga berörda parters intressen.
Underavsnitt 19 Får- och getkött Artikel 130
Inom fårköttsektom skall artikel 68 tillämpas på baspriset.
93
7 Riksdagen 1994/95. ] .ru/nl. Nr 19. Bilaga 28—29.
Avsnitt III Prop. 1994/95:19 Bilaga 28 Frukt och grönsaker
Artikel 13]
Frukt och grönsaker som omfattas av förordning (EEG) nr 1035/72 skall vara föremål för speciella övergångsordningar som skall bestå av två etapper: — Den första etappen, kallad verifiering av konvergensfasen, skall börja den 1 mars 1986 och avslutas den 31 december 1989.
— Den andra etappen skall börja den 1 januari 1990 och avslutas den 31 december 1995.
Övergången från det första etappen till den andra skall ske automatiskt.
Underavsnittl Första etappen A. Den inhemska spanska marknaden
Artikel 132
1. Under den första etappen skall Spanien ha rätt att för de produkter som avses i artikel 131 behålla de bestämmelser som var i kraft enligt den tidigare inhemska ordningen för organisationen av den inhemska jordbruksmarknaden enligt de villkor som föreskrivs i artiklarna 133—135.
2. Följaktligen, och som ett avsteg från artikel 394, skall tillämpningen i Spanien av gemenskapens bestämmelser om organisationen av den inre marknaden uppskjutas till utgången av den första etappen.
Dessutom skall tillämpningen i den nuvarande gemenskapen och i Spanien av ändringar i gemenskapens bestämmelser enligt artikel 396 uppskjutas till utgången av den första etappen.
Artikel 133
1. I syfte att den spanska frukt- och grönsakssektom harmoniskt och fullständigt skall integreras inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken vid utgången av första etappen skall Spanien gradvis 94
anpassa organisationen av sin inhemska marknad på grundval av de Prop. 1994/95:19 allmänna mål som avses i punkt 2. Bilaga 28
2. De allmänna mål som skall uppnås skall vara följande: — Den gradvisa tillämpningen av kvalitetsstandarder på samtliga berörda produkter och strikt tillämpning av därmed sammanhängande krav.
— En utveckling av producentgrupper i den betydelse som avses i gemenskapens bestämmelser. — Inrättandet av ett organ och skapandet av en materiell och mänsklig infrastruktur som är lämplig för att utföra de offentliga interventionsåtgärder som avses i gemenskapens bestämmelser. — Eableringen av ett nätverk för en daglig notering av priserna på de representativa marknader som skall fastställas med utgångspunkt i de olika produkterna. — En liberalisering av handeln i syfte att införa en ordning med fri konkurrens och fri tillgång till den spanska marknaden och att tillämpa de "sektorala handels-tillnärmningama" på exporten för att göra dem förenliga med de krav som hänger samman med fri rörlighet.
3. I syfte att främja förverkligandet av de allmänna målen skall följande gälla:
a) Gemenskapsbestämmelser på det sociostrukturella området — inklusive dem som berör producentorganisationema — skall tillämpas i Spanien från och med anslutningen.
b) Gemenskapen skall delta i finansieringen av de interventionsverksamheter som genomförs i Spanien under den första etappen av producentorganisationema för de produkter som uppfyller gemensamma kvalitetsstandarder.
Andelen av gemenskapens finansiella deltagande skall dock för varje produkt begränsas till den produktionsnivå som omfattas av de producentorganisationer i Spanien som är erkända av kommissionen genom att vara förenliga med gemenskapens bestämmelser såväl beträffande samman-sättningen som villkoren som reglerar deras verksamhet.
Kommissionen skall för varje regleringsår protokollföra den täckningsgrad som avses i föregående stycke. I det syftet skall kommissionen genomföra kontroller på platsen i samarbete med de spanska myndigheterna.
95
Artikel 134 Prop. 1994/95:19 Bilaga 28
1. I syfte att förverkliga de generella målen skall kommissionen under övergångsperioden och i nära samarbete med de spanska myndigheterna göra ett utkast till ett handlingsprogram.
2. Därefter skall kommissionen noggrant följa utvecklingen av situationen i Spanien med hänsyn till — de framsteg som görs i förverkligandet av de fastställda målen, — de resultat som nås vid genomförandet av övergripande åtgärder eller särskilda strukturåtgärder.
3. Kommissionen skall yttra sig om utvecklingen i rapporter som den överlämnar till rådet
— vid utgången av övergångsperioden i syfte att utarbeta en översikt över den utveckling som ägt rum före anslutningsdagen, — i god tid före utgången av det fjärde året efter anslutningen, —- vid varje annan tidpunkt som bedöms vara önskvärd eller nödvändig.
4. Med särskild hänsyn till rådets diskussioner kring de rapporter som avses i punkt 3 får kommissionen om nödvändigt lämna rekommendationer till Spanien om de åtgärder som bör vidtas i syfte att nå de aktuella målen.
Artikel 135
Under den första etappen skall Spanien tillämpa följande ordningar:
1. Prisordning:
a) Spanien skall vid anslutningen fastställa institutionella priser på de produkter för vilka gemensamma priser finns, i enlighet med sådana kriterier som ligger närmast möjligt de kriterier som avses enligt den gemensamma organisationen av marknaden, på grundval av en referensperiod som skall fastställas på en nivå som motsvarar de ekonomiska realitetema.
b) Om de spanska priserna - uttryckta i ecu — är lägre eller lika med de gemensamma priserna får de årliga prisökningarna i allmänhet inte i värde överskrida ökningen av de gemensamma priserna. Inte i något fall får de spanska priserna överskrida de gemensamma prisemas nivå.
c) Om de spanska priserna - uttryckta i ecu — är högre än de gemensamma priserna får de inte ökas i förhållande till deras 96
tidigare nivå. Dessutom skall- Spanien tillnärma sina priser iden Prop. 1994/95:19 utsträckning som är nödvändig för att undvika en ökning av Bilaga 28 avvikelsen mellan de spanska priserna och de gemensamma priserna.
(1) Om marknadsinterventionema når en orimlig omfattning får Spanien tillnärma sina priser. I ett sådant fall skall det tillnärmade priset ersätta det ursprungliga priset vid tillämpningen av de bestämmelser som avses i b och c.
e) Kommissionen skall säkerställa att de bestämmelser som avses ovan följs. Varje överskridande av den prisnivå som följer av tillämpningen av dessa bestämmelser skall inte beaktas vid bestämmandet av den prisnivå som skall fastställas som utgångsnivå för stegen mot en pristillnärmning under den andra etapp som avses i artikel 148.
2. Stödordning:
Enligt denna ordning har Spanien rätt att behålla sitt nationella stöd under den första etappen.
Under den perioden skall emellertid Spanien säkerställa ett gradvist avskaffande av de nationella stöd som inte är förenliga med gemenskapens lagstiftning och att gemenskapens stödplan gradvis införs i organisationen av Spaniens inhemska marknad utan att nivån på sådana stöd överskrider gemenskapens nivå.
3. Produktionsordning:
Enligt denna ordning skall Spanien tillämpa samma produktionsåtgärder som de som i förekommande fall är tillämpliga i andra medlemsstater eller i de medlemsstater som befinner sig i en jämförbar situation beträffande en sådan åtgärdsordning.
B. Ordningen för handeln mellan den nuvarande gemenskapen och Spanien
Artikel 136
1. Spanien skall ha rätt att i handeln med den nuvarande gemenskapen under den första etappen tillämpa den ordning som gällde för den handeln före anslutningen på de produkter som avses i artikel 131, såväl beträffande import som export, om inte annat följer av artiklama 75 och 137-139.
97
2. Den nuvarande gemenskapen skall under den första etappen — med Prop. 1994/95:19 förbehåll för artiklarna 75.2 och 140 — tillämpa samma ordning som Bilaga 28 tillämpades på Spanien före anslutningen vid import av de produkter som avses i artikel 131 och som konuner från Spanien.
3. Den nuvarande gemenskapen skall — med förbehåll för artikel 141 — under den första etappen tillämpa samma ordning som gäller vid export till tredje land på export till Spanien av de produkter som avses i artikel 131.
Artikel 1 3 7
1. Om inte annat följer av punkt 2 skall Spanien från och med den 1 mars 1986 upphäva tillämpningen av alla kvantitativa restriktioner och åtgärder med motsvarande verkan liksom alla avgifter med motsvarande verkan som tullar på import av de produkter som avses i artikel 131 och som kommer från den nuvarande gemenskapen
2. Till och med den 31 december 1989 får Spanien behålla kvantitativa restriktioner på import från den nuvarande gemenskapen av följande produkter för de tillämpningsperioder under regleringsåret som skall fastställas.
98
Bilaga 28
07.01
08.02
08.04
08.06
08.07
b)
Grönsaker. färska eller kylda: B. Kåt, blomkål och brysselkål: 1. Blomkål G. Morötter, rovor. rödbetor, havermt , rotselleri. rädisor och liknande ätban rotfrukter: ur 11. Moröuer och rovor: — Morötter ur H. Lök, schalottenlök och vitlök: — Lök och vitlök M. Tomater Citrusfrukter, färska eller torkade: A. Apelsiner B. Mandariner (inklusive tangeriner och satsurnas), clementiner, wilkings och andra liknande citrushybrider: ut I]. Andra: — Mandariner (inklusive ungeriner och satsurnas) C. Ciu'oner Druvor, färska eller torkade A. Färska
I. Bordsdruvor
Äpplen, päron och kvittenfrukter, färska: A. Äpplen B. Päron
Stenfrukrer. färska: A. Aprikoser ur B. Persikor. inklusive nektariner:
— Persikor
De kvantitativa restriktioner som avses i punkt 2 skall bestå av årliga kvoter som utan diskriminering är öppna för de ekonomiska aktörerna.
Den ursprungliga kvoten för varje produkt, uttryckt i volym, skall för 1986 fastställas
-— antingen till 3 % av den genomsnittliga årliga spanska produktionen under de tre senaste åren före anslutningen och för vilka statistik finns tillgänglig,
Prop. 1994/95: 19
99
Bilaga 28
4.
— eller till genomsnittet av den spanska import som skett under de tre senaste åren före anslutningen och för vilken statistik finns tillgänglig, om detta senare kriterium medför en större volym. Minimiprocentsatsen för en gradvis ökning av kvoten skall vara 10 % vid början av varje år.
Ökningen skall läggas till varje kvot och den följande ökningen skall beräknas på det totala värde som framräknats på det sättet. När importen till Spanien under två på varandra följande år är lägre än 90 % av den årliga öppnade kvoten skall Spanien upphäva de befintliga kvantitativa restriktionerna. För perioden från och med den 1 mars till ochmed den 31
december 1986 skall den tillämpliga kvoten vara lika med den ursprungliga kvoten, reducerad med en sjättedel.
Inom ramen för de kvantitativa restriktioner som avses i punkt 2 skall import till Spanien av följande produkter vara föremål för tillämpningen av en tidsplan bestående av de importkvantiteter som definieras i förhållande till den kvot som fastställs för varje år:
Prop. 1994/95: 19
100
Prop. 1994/95:19 Bilaga 28 'hrlltaxcnr Vamslag Kvantitet uttryckt i en procentsats av den årliga kvoten 08.06 Äpplen, päron och kvincnfrukter, fårskl: A. Äpplen: ur 1. Cidcråpplcn i lbs vikt från och med den 16 september till och med den 15 december —- Från och med den 16 september till och med den 30 november I], Andra: ur a) Från och med den 1 augusti till och med den 31 december Från och med den 1 september till och med den 15 % 30 november B. Päron: ur ], Päron i lös vikt för framställning av cider eller saft från och med den 1 augusti till och med den 31 december: — Från och med den 1 augusti till och med den 16 december 11. Andra: c) från och med den 16 till och med den 31 juli ur d) från och med den 1 augusti till och med den 16 december: Från och med den 1 augusti till och med den 16 december 25 % 08.07 Stenfruktcr. färska: ur A. Aprikoser: — Från och med den 1 maj till och med den 31 juli 25 % Persikor, inklusive nektarin": — Persikor från och med den 15 juni till och med den 15 september 25 %
101
Bilaga 28
Artikel 138
Under den första etappen skall Spanien i princip inte bevilja exportbidrag eller subvention av export för de produkter som avses i artikel 131 och som exporteras till de nuvarande medlemsstaterna.
Om emellertid ett beviljande av sådana bidrag eller subventioner förefaller nödvändigt skall beloppet begränsas till högst avvikelsen mellan de institutionella priserna eller, i avsaknad av sådana, de priser som noteras i Spanien och priserna i den nuvarande gemenskapen och, i förekommande fall. tullar.
Sådana bidrag eller subventioner får inte fastställas förrän det samrådsförfarande som avses i artikel 142 har ägt rum.
Artikel 139
1. Spanien skall från och med den 1 mars 1986 upphäva tillämpningen av alla kvantitativa restriktioner och alla åtgärder med motsvarande verkan på export till den nuvarande gemenskapen av de produkter som avses i artikel 131.
2. Under den första etappen får Spanien dock behålla de sektorala handelsjusteringar som Spanien tillämpar på export men skall anpassa dem så att de vid slutet av den första etappen blir förenliga med kravet på fri rörlighet.
Artikel 140
1. Utan hinder av artikel 1362 skall varje utjämningsavgift på importen av produkter från Spanien som följer av tillämpningen av förordning (EEG) nr 1035/72 reduceras med
— 2 % det första året. — 4 % det andra året, — 6 % det tredje året, — 8 % det fjärde året, 'efter anslumingsdagen.
2. I handeln mellan den nuvarande gemenskapen och tredje land skall under den första etappen priserna på spanska produkter inte användas vid beräkningen av referenspriser.
Prop. 1994/95:19
102
Bilaga 28
Artikel 14]
1. Under den första etappen skall den nuvarande gemenskapen i princip inte bevilja bidrag för export till Spanien av de produkter som avses i artikel 131.
När ett beviljande av sådana bidrag verkar nödvändigt skall dock beloppen begränsas till högst avvikelsen mellan de institutionella priserna eller, i avsaknad av sådana, avvikelsen mellan de priser som noteras i den nuvarande gemenskapen och i Spanien och i förekonunande fall tullarna.
Sådana bidrag får inte fastställas förrän det samrådsförfarande som avses i artikel 142 har ägt rum.
2. De bidrag som avses i denna artikel skall finansieras av gemenskapen genom Garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket.
An'ikel 142
Spaniens genomförande av de stöd eller subventioner som avses i artikel 138 eller gemenskapens genomförande av de bidrag som avses i artikel 141 skall föregås av ett samråd som skall äga rum i enlighet med följande förfarande:
1. Varje förslag för att fastställa
— en subvention av export från Spanien till den nuvarande gemenskapen eller till tredje land, eller — ett bidrag för export från den nuvarande gemenskapen till Spanien
skall vara föremål för ett utbyte av synpunkter inom ramen för de regelbundna sammanträden som Förvaltningskommittén bestämmer i enlighet med förordning (EEG) nr 1035/72.
-2. Kommissionens företrädare skall lämna det förslag som avses i punkt 1 för granskning. Granskningen skall särskilt ägnas åt den ekonomiska aspekten av den avsedda exporten och åt situationen och prisnivån på den spanska marknaden, i den nuvarande gemenskapen och på världsmarknaden.
Prop. 1994/95: 19
103
Bilaga 28
3. Kommittén skall avge ett yttrande om förslaget inom den tid som ordföranden bestämmer med hänsyn till hur brådskande frågan är. Yttrandet skall avges med en majoritet på 54 röster.
Yttrandet skall vidarebefordras till det organ som är behörigt att fatta beslut, det vill säga Spanien eller kommissionen beroende på
omständigheterna. C. Ordningen för handeln mellan Spanien och tredje land Artikel 143
För de produkter som avses i artikel 131 och om inte annat följer av bestämmelsema i artikel 137 skall Spanien från och med den 1 mars 1986 tillämpa gemenskapens bestämmelser på den ordning som tillämpas vid import till gemenskapen av produkter som importeras från tredje land.
I förhållande till referensprisema skall dock Spanien vid import från tredje land tillämpa den ordning som enligt artikel 140.2 tillämpas av den nuvarande gemenskapenl.
'Artikel 143 andra stycket i dess lydelse enligt rättelse till AA ESP/PORT offentliggjord i EGT nr L 116, 4.5.1988.
Artikel [44
Spanien får till och med den 31 december 1989 behålla de kvantitativa restriktioner på import från tredje land av de produkter som avses i artikel l37.2 enligt bestämmelser som skall fastställas i enligt med det förfarande som avses i artikel 91.
Artikel 145
I fråga om de produkter som avses i artikel 131 skall Spanien fram till början av den andra etappen ha rätt att uppskjuta den gradvisa tillämpning av förmånsbehandling vid import, beviljad unilateralt eller genom avtal, som gemenskapen tillämpar mot vissa tredje länder.
Artikel 146
1. För de produkter som avses i artikel 131 och med förbehåll för de bestämmelser som avses i punkt 2, skall Spanien ha rätt att vid export till tredje land under första etappen behålla den ordning som gällde beträffande sådan handel före anslutningen.
Prop. 1994/95: 19
104
Bilaga 28
2. Beloppen på de stöd eller subventioner som i förekommande fall Prop. 1994/95:19 beviljas av Spanien för export till tredje land måste begränsas till de belopp som är helt nödvändiga för att säkerställa den berörda produktens avsättning på destinationsmarknaden.. '
Sådana stöd eller subventioner får inte tas i bruk förrän det förfarande som avses i artikel 142 har ägt rum. Detta samråd skall i synnerhet behandla de ekonomiska aspekterna av den avsedda exporten, de fastställda priserna vid beräkningen och situationen på ursprungsmarknaden och destinationsmarknaden.
Underavsnitt 2 Andra etappen Anikel 147
Från och med den andra etappen skall gemenskapens betämmelser beträffande de produkter som avses i artikel 131 tillämpas i sin helhet i Spanien om inte annat följer av artiklarna 75, 81, 82, 83, 85 och 148-153.
Artikel 148
1. Fram till det första steget mot en tillnärmning av de priser som avses i artikel 149 och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 135.1 e skall de priser som skall tillämpas i Spanien från och med den 1 januari 1990 fastställas i enlighet med de bestämmelser som föreskrivs i den gemensamma organisationen av de berörda marknaderna på den prisnivå som fastställs i Spanien vid slutet av den första etappen. _
2. Om det vid början av den andra etappen noteras att avvikelsen mellan prisnivån för en produkt i Spanien och nivån på det gemensamma priset är ringa får det gemensamma priset tillämpas i Spanien för den berörda produkten.
Prisskillnaden skall anses vara ringa när den är lägre än eller lika med 3 % av det gemensamma priset.
Artikel 149
Om tillämpningen av bestämmelserna i artikel 148.1 i Spanien leder till en prisnivå som är olik nivån på de gemensamma priserna skall de priser som tillämpas i Spanien närmas till de gemensamma priserna från och med början av regleringsåret 1990/91 i sex etapper varvid även artikel 70 skall tillämpas.
105
De gemensamma priserna skall tillämpas i Spanien när det sjätte steget Prop. 1994/95:19 mot en tillnärmning äger rum. Bilaga 28
Artikel 150
Artiklarna 76.1, 80, 87 och 90 skall tillämpas i Spanien från och med den 1 januari 1990.
I artikel 90 skall dock "den 31 december 1987" ersättas av "den 31 december 1991".
Artikel 15]
När ett stöd inrättas i samband med den gemensamma jordbrukspolitiken under den första etappen skall det införas i Spanien, eller skall nivån på motsvarande befintligt stöd i Spanien närmas till den gemensamma nivån i sex etapper varvid även artikel 79 skall tillämpas.
Artikel 152
1. Under den andra etappen skall en kompensations- mekanism införas vid import till den nuvarande gemenskapen av frukter och grönsaker från Spanien för vilka ett referenspris fastställts i förhållande till tredje land.
2. På denna mekanism skall följande bestämmelser tillämpas:
3) En jämförelse skall göras mellan ett offertpris på den spanska produkten, beräknat enligt b, och gemenskapens offertpris. Det senare priset skall beräknas årligen — på grundval av det aritmetiska genomsnittet på producentprisema i varje medlemsstat iden nuvarande gemenskapen plus transport— och förpacknings-kostnader för produkterna från produktionsområdena till de representativa konsumtionsområdena i gemenskapen.
— med hänsyn till produktionskostnademas utveckling.
De ovan nämnda producentprisema skall motsvara genomsnittet av de priser som noteras under de tre år som föregår den dag när gemenskapens offertpris fastställs.
Gemenskapens offertpris får inte överskrida nivån på det referenspris som tillämpas i förhållande till tredje land.
b) Det spanska offertpriset skall beräknas varje avsättningsdag på grundval av de representativa priser som noteras eller omräknas till prisnivån på grossistimport till den nuvarande gemenskapen. Priset 106
för en produkt från Spanien skall motsvara det lägsta representativa Prop. 1994/95:19 priset eller genomsnittet av de lägsta representativa priser som Bilaga 28 noterats för minst 30 % av de berörda produkterna från Spanien som sålts på samtliga representativa marknader där prisnoteringar finns tillgängliga. Detta pris eller dessa priser skall minskas i förväg — med de tullar som beräknas i enlighet med bestämmelserna i e, — med varje korrigeringsbelopp som införs i enlighet med bestämmelserna i (1.
c) De tullar som skall dras av från priserna för den spanska produkten skall vara tullarna enligt den gemensamma tulltaxan vilka gradvis reduceras varje år vid början av regleringsåret med en sjättedel av beloppet. För 1990 skall dock reduktionen äga rum den 1 januari.
d) Om priset på den spanska produkten, beräknat i enlighet med bestämmelserna i b, är lägre än gemenskapens olfertpris som avses i a, skall ett korrigeringsbelopp som motsvarar skillnaden mellan dessa båda priser uppbäras av den importerande medlemsstaten vid import till den nuvarande gemenskapen.
e) Utjämningsbeloppet skall uppbäras tills en genomförd utvärdering visar att priset på den spanska produkten är lika med eller högre än det gemensamma pris som avses i a.
3. Skulle störningar uppstå på den spanska marknaden som en följd av import från den nuvarande gemenskapen får beslut fattas om lämpliga åtgärder som kan innebära föreskrifter om att ett utjämningsbelopp enligt närmare föreskrifter som skall utarbetas, tillämpas vid import till Spanien av frukt och grönsaker från den nuvarande gemenskapen för vilka ett referenspris fastställts.
Artikel [53
1. Spanien skall vid import av de produkter som avses i artikel 131 från och med den 1 januari 1990 gradvis tillämpa den förmånsbehandling av vissa tredje länder som beviljas av gemenskapen, antingen autonomt eller genom avtal.
2. I detta syfte Skall Spanien tillämpa en sats som minskar avvikelsen mellan den tullsats som tillämpades den 31 december 1989 och den förmånliga tullsatsen enligt följande satser:
— Den 1 januari 1990 skall avvikelsen reduceras till 85,7 % av den ursprungliga avvikelsen. 107
Bilaga 28
— Den 1 januari 1991 skall avvikelsen reduceras till 71,4 % av den ursprungliga avvikelsen. — Den 1 januari 1992 skall avvikelsen reduceras till 57,1 % av den ursprungliga avvikelsen. — Den 1 januari 1993 skall avvikelsen reduceras till 42,8 % av den ursprungliga avvikelsen. — Den 1 januari 1994 skall avvikelsen reduceras till 28,5 % av den ursprungliga avvikelsen. — Den 1 januari 1995 skall avvikelsen reduceras till 14,2 % av den ursprungliga avvikelsen.
Spanien skall tillämpa preferenstullsatsema i deras helhet från och med den ljanuari 1996.
KAPITEL 4 Fiske Avsnitt I
Allmänna bestämmelser Artikel 154
1. Om inte annat föreskrivs i detta kapitel, skall de bestämmelser som fastställs i denna akt tillämpas på fiskerisektom.
2. Artiklarna 89.2 och 90 skall tillämpas på fiskeriprodukter. Artikel 155
1. Om inte annat följer av punkt 2 och utan att det påverkar tillämpningen av protokoll 2, skall den gemensamma fiskeripolitiken inte tillämpas på Kanarieöarna, Ceuta och Melilla.
2. Rådet skall,. med kvalificerad majoritet och på förslag av kommissionen fastställa
a) vilka av gemenskapens strukturåtgärder som får antas till förmån för de territorier som avses i punkt 1,
b) vilka förfaranden som är lämpliga för att beakta alla eller några av intressena hos de territorier som avses i punkt 1 när rådet från fall till fall fattar beslut som rör gemenskapsförhandlingar om
Prop. 1994/95: 19
108
återupptagande eller slutande av fiskeavtal med tredje land och dessa Prop. 1994/95: 19 territoriers särskilda intressen inom internationella liskeri- Bilaga 28 konventioner som gemenskapen anslutit sig till.
3. Rådet skall, om det är lämpligt, enhälligt och på förslag av kommissionen fastställa möjligheterna och villkoren för gemensam tillgång till respektive fiskezoner och resurserna i dem.
Avsnitt II Tillgång till fiskevatten och resurser Artikel 156
I syfte att integrera de fartyg som för spansk flagg och är förtecknade och/eller registrerade i en hamn i det territorium som omfattas av den gemensamma fiskeripolitiken i det gemenskapssystem för bevarande och förvaltning av fiskeresurser som upprättades genom förordning (EEG) nr 170/83, skall de fartygens tillträde till de fiskevatten som lyder under de nuvarande medlemsstaternas överhöghet eller jurisdiktion och omfattas av Internationella rådet för havsforskning (ICES) regleras av det system som definieras i detta avsnitt.
Artikel 15 7
Endast de fartyg som avses i artiklarna 158, 159 och 160 får bedriva fiske och får bara göra det i de zoner och på de villkor som anges i de artiklarna.
Artikel 158
1. 300 fartyg, som anges med sina tekniska egenskaper i namnförteckningen i bilaga IX, den s.k. baslistan, får beviljas Hsketillstånd i ICES-områdena V b, VI, VII, VIII a, b och d, utom, under tiden från anslumingsdagen till och med den 31 december 1995, den zon som ligger söder om lat. 560 30' N, öster om long. 120 V och norr om lat. 50() 30' N.
2. Endast 150 standardfartyg från baslistan, varav fem får utses för att bara liska efter andra än bottenlevande arter, skall ges tillstånd att liska samtidigt under förutsättning att de är förtecknade på en periodisk lista som antagits av kommissionen, med följande övre begränsningar:
a) 23 i ICES-områdena V b och VI, b) 70 i [CES-område VII, 109 c) 57 i ICES-områdena VIII a, b och d.
8 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr I 9. Bilaga 28—29.
Med standardfartyg avses ett fartyg-med en effekt på 700 hästkrafter Prop. 1994/95:19 (hk). Omräkningssatserna för fartyg med en annan maskinstyrka skall Bilaga 28 vara följande: — under 300 hk: 0,57, — lika med eller mer än 300 hk men under 400 hk: 0,76, — lika med eller mer än 400 hk men under 500 hk: 0,85, — lika med eller mer än 500 hk men under 600 hk: 0,90, — lika med eller mer än 600 hk men under 700 hk: 0,96, — lika med eller mer än 700 hk men under 800 hk: 1,00, — lika med eller mer än 800 hk men under 1 000 hk: 1,07, — lika med eller mer än 1 000 hk men under 1 200 hk: 1,11', — mer än 1 200 hk: 2,25, — fartyg som bedriver fiske med backor/långrevar, utom sådana som avses i artikel 160 b: 1,00, — fartyg som bedriver fiske med backor/långrevar, utom sådana som avses i artikel 160 b och har utrustning som möjliggör automatisk utsättning av bete eller mekanisk lyftning av backor/långrevar: 2,00.
När dessa omräkningssatser skall tillämpas på fartyg som bedriver fiskeverksamheter kallade "parejas" och "trios", läggs de deltagande fartygens maskinstyrka samman.
3. Om fartyg på grund av force majeure läggs upp före anslutningen skall varje ändring i baslistan som följer av detta antas senast den 1 januari 1986 i enlighet med förfarandet i artikel 14 i förordning (EEG) nr 170/83. Dessa ändringar får inte påverka antalet fartyg och deras fördelning i de olika kategorierna och inte heller leda till en ökning av det sammanlagda tonnaget eller den sammanlagda maskinstyrkan i varje kategori. Ersättningsfartyg får dessutom bara utses bland de fartyg som förtecknas i bilaga X.
' Artikel 158.2 andra stycket åttonde strecksatsen i dess senaste lydelse enligt rättelse av AA ESP/PORT offentliggjord i EGT nr L 116, 4.5.1988.
Artikel 159
1. Det antal standardfartyg som anges i artikel 1582 får ökas till följd av utvecklingen av de samlade fiskemöjligheter som tilldelas Spanien för bestånd som omfattas av systemet för tillåten totalfångst, i fortsättningen kallat TAC, i enlighet med förfarandet i artikel 11 i förordning (EEG) nr 170/83.
110
2. Allteftersom de fartyg som förtecknas på baslistan läggs upp och Prop. 1994/95:19 stryks från baslistan, får de ersättas med fartyg ur samma kategori som Bilaga 28 har hälften så stor maskinstyrka som de fartyg som strukits från baslistan, tills baslistan är fastställd på en sådan nivå som med hänsyn tagen till de tilldelade fiskeresursema säkerställer ett normalt utnyttjande. De villkor för ersättning som anges i första stycket skall bara tillämpas så länge kapaciteten hos den nuvarande gemenskapens flotta inte ökas i gemenskapens farvatten i Atlanten.
Artikel 160
1. Följande slag av specialiserad fiskeverksamhet skall tillåtas:
Typ av fiske Sammanlagt Antal fartyg med Fisketillståndets antal fartyg med tillstånd att fiska giltighetstid
tillstånd samtidigt
(baslista) (periodisk lista)
a) Sardinbåtar (med vad—lnotredskap, mindre än 1 januari — 28 februari
100 bn) och 1 juli -
31 december
b) Fartyg som fiskar med backorllångrevar, Hela året
mindre än 100 bn
c) Fiske från fartyg som inte överstiger 50 brt Hela året
uteslutande med spö
d) Fartyg som huvudsakligen frskar efter ansjovis 1 mars - 30 juni
:) Fartyg som fiskar efter ansjovis för användning I juli — 31 oktober
som levande bete f) Tonliskfiske Alla zoner Hela året
g) Fartyg som fiskar efter havsbraxen VII g, h, ], k 1 oktober —
31 december
'Am'kel 1601 c fjärde kolumnen i dess lydelse enligt rättelse av AA ESP/PORT offentliggjord i EGT nr L 116. 451988
'2. Från och med den 1 januari 1986 skall alla bestänunelser om sådana fiskeverksamheter som avses i punkt 1 vara identiska med dem som är tillämpliga omedelbart före ikraftträdandet av denna akt.
De fiskeverksamheter som avses i punkt 1 c får dock bedrivas överallt i de aktuella ICES-områdena utanför den gräns som går 12 sjömil ut från baslinjema. 111
Artikel 161 Prop. 1994/95:19 Bilaga 28 1.Den TAC-andel, för arter som omfattas av TAC och kvoter, som tilldelas Spanien skall fastställas per art och per zon enligt följande:
[CES-område Spaniens andel (%)
V b, VI, VII. VIII a, b 30
b) Marulk V b, VI 3.846 VII 3.672 VIII a, b, d 15,233 VIII c, IX 99.9'
c) Glasvar V b, VI 11.363 VI] 30 VIII a. b. :! 55,334
d) Havskråfta V b. VI 0,2 VI] 6 VIII a, b 6 VIH c 96 VIII d 0
e) Lynorsk V b, Vl 0,2 VII 0.2 VIII a, b 17 VIII :: 90 VIH d 0
f) Ansjovis VIII 90
' Inklusive den andel som skall tilldelas Portugal.
2.Förutom de TAC-andelar av kummel som avses i punkt 1 a, skall ytterligare en fast kvantitet på 4 500 ton tilldelas årligen i tre år från och med den 1 januari 1986.
Om dessa TAC—andelar tillsammans Överstiger 45 000 ton skall denna tillkommande fasta kvantitet minskas så att den sammanlagda kvot som tilldelas Spanien inte överstiger 18 000 ton.
'3.De kvantiteter som skall tilldelas Spanien av arter som omfattas av
TAC utan kvotirrdelning skall fastställas schablonmässigt efter arter och fångstområden enligt följande:
112
Prop. 1994/95:19 Bilaga 28
Spaniens andel
V b, VI, VII, VIH a. b, d
a) Blåvitling
b) Taggmakrill V b, VI. VI], VIII &. IJ. d 31 000 ton
4. De fiskemöjligheter som fastställs för Spanien och de därav följande kvoterna för gemenskapens övriga medlemsstater skall fastställas årligen och första gången före den 1 januari 1986, i enlighet med artikel 11 i förordning (EEG) nr 170/83.
A rtikel I 62
Före den 31 december 1992 skall kommissionen lämna rådet en rapport om situationen och utsikterna vad gäller fisket i gemenskapen med utgångspunkt i tillämpningen av artiklarna 158 och 161. Med utgångspunkt i den rapporten skall nödvändiga ändringar i artikel 158, artikel 1592 första stycket och artikel 161.1-3, inbegripet sådana ändringar som rör tillträde till andra zoner än dem som nämns i artikel 158.1, antas före den 31 december 1993 i enlighet med förfarandet i artikel 43 i Romfördraget och träda i kraft den 1 januari 1996.
Artikel 163
1. De spanska myndigheterna skall sammanställa en baslista för de fiskeverksamheter som avses i artikel 160.1 a—b och en lista över varje fartygs tekniska egenskaper för de övriga fiskeverksamheter som avses i artikel 1601.
De skall lämna konunissionen förslag till sådana periodiska listor som avses i artiklarna 1582 och 1601.
2. För de fartyg som avses i artiklarna 158 och 1601 g skall de periodiska listorna omfatta minst en månad.
"För de andra fartygskategoriema skall förfaranden för fiskeverksamheten fastställas i enlighet med artikel 160.2 och förfarandet i denna artikel punkt 3 andra stycket.
Efter att ha kontrollerat dessa listor skall kommissionen godkänna dem och lämna dem till de spanska myndigheterna och till övervakningsmyndighetema i de andra berörda medlemsstaterna. 113
3. Sådana bestämmelser som syftar till att säkerställa att Prop. 1994/95:19 fiskeverksamheten bedrivs i enlighet med bestämmelserna i denna artikel, Bilaga 28 inbegripet sådana som syftar till att eventuellt vägra det aktuella fartyget fisketillständ under en viss tid, skall antas före den 1 januari 1986 i enlighet med förfarandet i artikel 11 i förordning (EEG) nr 170/83.
De tekniska förfaranden som visar sig vara nödvändiga för att säkerställa tillämpningen av artiklarna 156—162, och de som anges i bilaga XI, skall antas före den 1 januari 1986 i enlighet med förfarandet i artikel 14 i förordning (EEG) nr 170/83.
Artikel 164
1. Det antal fartyg som för en nuvarande medlemsstats flagg och har tillstånd att fiska i de delar av Atlanten som lyder under spansk överhöghet eller jurisdiktion och omfattas av ICES skall fastställas varje
ar
a) för de arter som omfattas av TAC och kvoter, med utgångspunkt i de tilldelade fiskemöjlighetema,
b) för de arter som inte omfattas av TAC och kvoter, med hänsyn tagen till den relativa stabiliteten och nödvändigheten av att bevara bestånden.
2. För de specialiserade fiskeverksamheter som bedrivs av fartyg som för en nuvarande medlemsstats flagg i de farvatten som anges i punkt 1 skall samma kvantitativa begränsningar och tillgångs- och kontrollförfaranden gälla som de som anges för spanska fartyg med tillstånd att bedriva fiskeverksamhet i de nuvarande medlemsstaternas fiskezoner, och verksamheten skall ske i överensstämmelse med andra bestämmelser om resursbevarande.
3. De allmänna genomförandebestämmelsema för denna artikel och särskilt det årliga fastställandet av antalet fartyg skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 11 i förordning (EEG) nr 170/83 och första gången före den 1 januari 1986.
4. Tillämpningsbestämmelsema för denna artikel skall antas före den 1 januari 1986 i enlighet med förfarandet i artikel 14 i förordning (EEG) nr 170/83.
Artikel 165
1. I syfte att i gemenskapens system för bevarande och förvaltning av fiskeriresurser, upprättat genom förordning (EEG) nr 170/83, integrera de fartyg som för portugisisk flagg skall dessa fartygs tillträde till farvatten som lyder under spansk överhöghet eller jurisdiktion och omfattas av ICES och Fiskerikommittén för östra Centralatlanten 114 (CECAF) till och med den 31 december 1995 vara underkastat den
ordning som avses i punkterna 2—8, utan att det påverkar tillämpningen Prop. 1994/95: 19 av de särskilda bestämmelser som anges i artikel 155. Bilaga 28
2. De fartyg som avses i punkt 1 får ha följande verksamheter som huvudverksamhetl:
Kvantitet 'l'rllåren Fiskerillståndets Sammanlagt Antal fartyg med
(ton) fiskeutrustning giltighetstid antal fartyg med tillstånd att fiska tillstånd samtidigt
(baslista) (periodisk lista)
Bantnlmmde arter
— Kummel ICES VIII + Norr om Norr om gränsen [X + CECAF gränsen vid Rio vid Rio Mino: 9 ('fastlandskust) Mino: 17 ICES VIII + _. " — Andra Oster om Oster om gränsen IX + CECAF gränsen vid Rio vid Rio (fastlandskust) Guadiana: 4 Guadiana: 2 Pelagiska arter ICES VIII + _ Taggmakrill IX + CECAF
(fastlandskust)
ICES VII] +
IX + CECAF
— Storå vandrande arter (fast]andskust)
utom tonfisk (svärdfisk,
blåhaj, havsbraxen)
rces vrrr + Ännu ej fastställt
rx + CECAF Itrollinglina
( fastlandskust) Långfenad tonfisk
3. Användningen av nät/gam skall förbjudas.
4. Inget fartyg som bedriver fiske med backor/långrevar får sätta ut mer än två backor/långrevar per dag: högsta tillåma längd för var och en av dessa backor/långrevar skall vara 20 nautiska mil. Avståndet mellan tafsarna får inte vara mindre än 2,70 m.
5. Skaldjursfrske skall inte tillåtas. Vid fiske efter kummel och andra bottenlevande arter skall dock fångster tillåtas på upp till 10 % av den fångstvolym av dessa arter som finns ombord. 115
6. Antalet fartyg med tillstånd att fiska efter långfenad tonfisk skall Prop. 1994/95:19 fastställas före den 1 mars 1986 i enlighet med förfarandet i artikel 11 i Bilaga 28 förordning (EEG) nr 170/83.
7. Närmare tillämpnings föreskrifter för denna artikel skall, före den 1 januari 1986, antas analogt med bestämmelserna i bilaga XI i enlighet med förfarandet i artikel 14 i förordning (EEG) nr 170/832.
8. De bestämmelser som syftar till att säkerställa att fiskeriföretagen följer bestämmelserna i denna artikel, inbegripet dem som syftar till att eventuellt vägra det aktuella fartyget fisketillständ under en viss tid, skall antas före den I januari 1986 i enlighet med förfarandet i artikel 11 i förordning (EEG) nr 170/83.
' UTGIVARENS ANMÄRKNINGAR: Andra kolumnen i tabellen i artikel [65.2 ändrades genom rättelse till AA ESP/PORT offentliggjord i EGT nr L 261, 13.9.1986. ! Artikel 165.7 i dess lydelse enligt rättelse till AA ESP/PORT offentliggjord i EGT nr L 116, 4.5.1988.
Artikel 166
Den ordning som definieras i artiklarna 156-164, inbegripet de ändringar som rådet kommer att kunna anta i enlighet med artikel 162, skall gälla till och med den dag då den period som fastställs i artikel 8.3 i förordning (EEG) nr 170/83 löper ut.
Avsnitt III Yttre resurser Artikel 167
1. Från och med anslutningen skall gemenskapen förvalta de fiskeriavtal som Spanien slutit med tredje land.
2. De rättigheter och skyldigheter som de avtal som avses i punkt 1 medför för Spanien skall inte påverkas under den tid som bestämmelsema i de avtalen interimistiskt upprätthålls. '3. Så snart som möjligt, och i varje fall innan de avtal som avses i punkt 1 löper ut, skall rådet i vart och ett av fallen med kvalificerad majoritet och på förslag av kommissionen fatta lämpliga beslut för att den fiskeverksamhet som omfattas av de avtalen skall kunna fortsättas, och rådet skall även ha möjlighet att förlänga vissa avtal med högst ett år.
116
Bilaga 28
Artikel 168
1. De tullbefrielser, tillfälliga tullbefrielser eller tullkvoter som Spanien har beviljat för fiskeriprodukter från samarbetande företag som bildats av fysiska eller juridiska personer från Spanien och andra länder skall avskaffas över en period av sju år enligt följande:
Period då kvoterna är öppna Beviljad nolltull
totalt
(96) (ton)
1 mars — 31 december 1986
1 januari - 31 december 1987
1 januari - 31 december 1988 10,5 1 januari — 31 december 1989 17.6 1 januari - 31 december 1990 24,9 1 januari - 31 december 1991 33,3
1 januari — 31 december 1992 50
Från och med 1 januari 1993
2. Inom de totala kvantiteter som årligen beviljas skall fördelningen av kvoter på nummer och undemunrrner ur Gemensamma tulltaxan göras i proportion till fördelningen år 1983.
3. Produkter som importeras under denna överenskommelse får inte omsättas fritt i den betydelse som avses i artikel 10 i Romfördraget när de reexporteras till en annan medlemsstat.
4. De bestämmelser som fastställs i denna artikel får endast tillämpas på produkter från samarbetande företag och från fartyg som används av sådana företag, vilka förtecknas på listan i bilaga XII.
5. De närmare genomförandebestämmelsema för denna artikel och särsklt de årliga kvoterna fördelade på nummer eller undernummer ur den Gemensamma tulltaxan skall antas ienlighet med förfarandet i artikel 33 'i förordning (EEG) nr 3796/81.
Prop. 1994/95: 19
117
Avsnitt IV Prop. 1994/95:19 Bilaga 28 Den gemensamma organisationen av marknader
Artikel 169
1. De orienteringspriser för atlantsardiner och ansjovis som gäller i Spanien och de orienteringspriser som gäller i gemenskapen i dess nuvarande sammansättning skall närmas till varandra i enlighet med punkterna 2 och 3, varvid det första steget mot en tillnärmning skall tas den 1 mars 1986.
2. Vad gäller atlantsardiner skall de orienteringspriser som gäller i Spanien å ena sidan och i gemenskapen i dess nuvarande sammansättning å andra sidan successivt i tio årliga steg närmas till orienteringspriset för medelhavssardiner, med utgångspunkt i 1984 års priser, med en tiondel, en niondel, en åttondel, en sjundedel, en sjättedel, en femtedel, en fjärdedel, en tredjedel och hälften av skillnaden mellan de orienteringspriset som gällde före varje steg mot en tillnärmning. Det pris som på så vis beräknas skall anpassas proportionellt till eventuella ändringar av orienteringspriset för följande fiskeår. Det gemensamma priset skall gälla från och med den dag då det tionde steget mot en tillnärmning äger rum.
3. Vad gäller ansjovis skall de orienteringspriser som gäller i Spanien respektive de andra medlemsstaterna successivt i fem årliga steg anpassas till varandra med en femtedel, en fjärdedel, en tredjedel och hälften av skillnaden mellan dessa orienteringspriser genom att hälften av tillnämrningen tillämpas på det ena priset och hälften på det andra så att det lägre priset höjs och det högre priset sänks. Det pris som på så vis beräknas skall anpassas proportionellt till eventuella ändringar av orienteringspriset för följande fiskeår. Det gemensamma priset skall gälla från och med den dag då det femte steget mot en tillnärmning tas.
Artikel 1 70
1. Under den tid som de utjänmingsåtgärder pågår som avses i artikel 169 skall ett övervakningssystem införas som grundar sig på de referenspriser som gäller för .— import av atlantsardiner från Spanien till gemenskapen i dess nuvarande sammansättning, — import av ansjovis till Spanien från andra medlemsstater i gemenskapen.
2. Vid varje steg mot en tillnärmning skall de referenspriser som avses i punkt 1 fastställas på samma nivå som äterköpsprisema för ansjovis i Spanien respektive för medelhavssardiner i de andra medlentsstatema. 113
Bilaga 28
3. Om störningar förekommer på marknaden på grund av att sådan import som avses i punkt 1 sker till priser som är lägre än referensprisema, får åtgärder motsvarande dem som fastställs i artikel 21 i förordning (EEG) nr 3796/81 vidtas i enlighet med förfarandet i artikel 33 i den förordningen.
4. Närmare genomförandebestämmelser för denna artikel skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 33 i förordning (EEG) nr 3796/81.
Artikel 1 71
1. Från och med anslutningen skall en ordning med utjämningsersättning införas för sardinproducenter i gemenskapen i dess nuvarande sammansättning till följd av det särskilda system för tillnärmning av priser som gäller denna art i enlighet med artikel 1692.
2. Före utgången av perioden för pristillnärrnning skall rådet med kvalificerad majoritet och på förslag av kommissionen fatta beslut om huruvida, och i förekommande fall i hur stor utsträckning, det system som avses i denna artikel skall förlängas.
3. Rådet skall med kvalificerad majoritet och på förslag av kommissionen före den 31 december 1985 anta tillämpnings förfarandet för denna artikel.
Artikel 1 72
Under perioden när stegen mot en tillnärmning av priser tas skall de omräkningsfaktorer inte ändras som gällde sardiner år 1984, vilka fastställs i artikel 12.1 i förordning (EEG) nr 3796/81.
Avsnitt V Handelsbestämmelser Artikel 1 73
1. Med avvikelse från artikel 31 skall irnporttullarna på sådana fiskeriprodukter som omfattas av numren 03.01, 03.02, 03.03, 16.04 och 16.05 och undernummer 05.15 A och 23.01 B i Gemensamma tulltaxan mellan gemenskapen i dess nuvarande sammansättning och Spanien gradvis avvecklas i enlighet med följande tidsplan:
— Den 1 mars 1986 skall varje tullsats reduceras till 87,5 % av bastullsatsen.
— Den 1 januari 1987 skall varje tullsats reduceras till 75 % av bastullsatsen.
Prop. 1994/95: 19
119
— Den 1 januari 1988 skall varje tullsats reduceras till 62,5 % av PIOP- 1994/95:19 bastullsatsen. Bilaga 28
— Den 1 januari 1989 skall varje tullsats reduceras till 50 % av bastullsatsen.
— Den 1 januari 1990 skall varje tullsats reduceras till 37,5 % av bastullsatsen.
— Den 1 januari 1991 skall varje tullsats reduceras till 25 % av bastullsatsen.
— Den 1 januari 1992 skall varje tullsats reduceras till 12,5 % av bastullsatsen.
— Den sista minskningen med 12,5 % skall göras den 1 januari 1993.
2. Med avvikelse från punkt 1 skall importtullar på beredda och konserverade sardiner, som omfattas av undernummer 16.04 D i Gemensamma tulltaxan, mellan Spanien och de andra medlemsstaterna i gemenskapen gradvis avvecklas i enlighet med följande tidsplan: — Den 1 mars 1986 skall varje tullsats reduceras till 90,9 % av bastullsaten. — Den 1 januari 1987 skall varje tullsats reduceras till 81,8 % av bastullsatsen. —- Den 1 januari 1988 skall varje tullsats reduceras till 72,7 % av bastullsatsen. —— Den 1 januari 1989 skall varje tullsats reduceras till 63,6 % av bastullsatsen. — Den 1 januari 1990 skall varje tullsats reduceras till 54,5 % av bastullsatsen. — Den 1 januari 1991 skall varje tullsats reduceras till 45,4 % av , bastullsatsen. — Den 1 januari 1992 skall varje tullsats reduceras till 36,3 % av bastullsatsen. —— Den 1 januari 1993 skall varje tullsats reduceras till 27,2 % av bastullsatsen. — Den 1 januari 1994 skall varje tullsats reduceras till 18,1 % av bastullsatsen. — Den 1 januari 1995 skall varje tullsats reduceras till 9 % av bastullsatsen. — Den sista minskningen med 9 % skall göras den 1 januari 1996.
.3. Vid anslutningen skall Spanien avveckla alla utjämningsavgifter på import till Spanien från andra av gemenskapens medlemsstater av de produkter som avses i punkt 1.
4. Med avvikelse från artikel 37 skall Spanien ändra den tullsats landet tillämpar på import från tredje land av sådana fiskeriprodukter som avses i punkt 1, på så sätt att avvikelsen mellan bastullsatsema och tullsatsema i Gemensamma tulltaxan minskas enligt följande tidsplan: ' 120
—- Från och med den 1 mars 1986 skall Spanien tillämpa en tullsats som Prop. 1994/95: 19 reducerar avvikelsen mellan bastullsatsen och tullsatsen 1 Bilaga 28 Gemensamma tulltaxan med 12,5 %. — Från och med den 1 januari 1987
— a) skall tullsatsema i Gemensamma tulltaxan tillämpas på de tulltaxenummer för vilka avvikelsen mellan bastullsatsema och tullsatsema i Gemensamma tulltaxan inte är större än j: 15 %, — b) skall Spanien i de återstående fallen tillämpa en tullsats som reducerar avvikelsen mellan bastullsatsema och tullsatsema i Gemensamma tulltaxan i sju lika steg om 12,5 % på följande dagar:
—1 januari 1987, —1 januari 1988, —1 januari 1989, —1 januari 1990, —1 januari 1991, —1 januari 1992.
Spanien skall tillämpa Gemensamma tulltaxan i dess helhet från och med den 1 januari 1993.
Artikel 1 74
1. Till och med den 31 december 1992 skall importen till Spanien från andra medlemsstater av produkter som förtecknas i bilaga XIII omfattas av en kompletterande handelsmekanism som fastställs i denna artikel.
2. Dessutom skall konserverade sardiner som omfattas av undernummer 16.04 D i Gemensamma tulltaxan och importeras till Spanien från Portugal till och med den 31 december 1990 omfattas av den mekanism som avses i punkt 1.
3. För varje aktuell produkt skall en försörjningsplan för Spanien upprättas före varje årsskifte på grundval av importen under de tre senaste åren. Denna plan skall inte-bara visa importen från de andra medlemsstaterna utan också den från tredje land. Gemenskapens _importandel i denna plan skall årligen ökas med en progressiv faktor på 15 %.
4. Utöver tröskeln för gemenskapens andel får åtgärder vidtas som begränsar eller tillfälligt inställer importen.
5. Utöver den tröskel som fastställts för den övergripande försörjningsplanen får Spanien vidta tillfälliga skyddsåtgärder som är 121 tillämpliga omedelbart. Sådana åtgärder skall genast anmälas till
Bilaga 28
kommissionen, som får upphäva tillämpningen av dem under den månad som följer efter anmälningen. '
6. Närmare genomförandebestämmelser skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 33 i förordning (EEG) nr 3796/81.
Artikel 1 75
1. Kvantitativa restriktioner på produkter från Spanien som är tillämpliga i gemenskapen i dess nuvarande sammansättning. på de villkor som anges i artikel 19.4 i förordning (EEG) nr 3796/81, skall avvecklas gradvis och vara avskaffade den 1 januari 1993 vad gäller konserverad tonfisk och den 1 januari 1996 vad gäller konserverade sardiner.
2. De närmare genomförandebestämmelsema i punkt 1 skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 33 i förordning (EEG) nr 3796/81.
Artikel 1 76
1. Till och med den 31 december 1992 får Spanien behålla de kvantitativa restriktioner mot tredje land som avser de produkter som förtecknas i bilaga XIV inom de gränser och i enlighet med de förfaranden som fastställs av rådet med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen.
2. Gemenskapens referensprismekanism skall tillämpas på alla produkter allteftersom de gällande kvantitativa restriktionerna avskaffas.
KAPITEL 5
Yttre förbindelser
Avsnitt I
Gemensam handelspolitik Anikel I 77
_ 1 . Konungariket Spanien skall gentemot tredje land behålla kvantitativa
importrestriktioner för varor som ännu inte liberaliserats gentemot gemenskapen i dess nuvarande form. Det skall inte ge tredje land några andra fördelar framför gemenskapen i dess nuvarande form i fråga om de kvoter som fastställts för dessa varor.
Dessa kvantitativa restriktioner skall fortsätta vara i kraft minst lika länge som de kvantitativa restriktionerna för samma varor gentemot gemenskapen i dess nuvarande form.
'Prop. 1994/95:19
122
2. Konungariket Spanien skall gentemot de statshandelsländer som Prop. 1994/95:19 anges i förordningarna (EEG) nr 1765/82, (EEG) nr 1766/82 och (EEG) Bilaga 28 nr 3420/83 behålla kvantitativa importrestriktioner för varor som ännu inte liberaliserats gentemot länder som omfattas av förordning (EEG) nr 288/82. Det skall inte ge statshandelsländema några andra fördelar framför de länder som omfattas av förordning (EEG) nr 288/82 i fråga
om de kvoter som fastställts för dessa varor.
Dessa kvantitativa restriktioner skall fortsätta vara i kraft minst lika länge som de kvantitativa restriktionerna för samma varor gentemot de länder som anges i förordning (EEG) nr 288/82.
Aila ändringar av Spaniens ordning vid import av varor som inte liberaliserats av gemenskapen gentemot statshandelsländema måste göras i överensstämmelse med de regler och förfaranden som anges i förordning (EEG) nr 3420/83. och utan att detta påverkar tillämpningen av det första stycket.
Konungariket Spanien anmodas emellertid inte att gentemot statshandelsländema återinföra kvantitativa importrestriktioner för varor som liberaliserats gentemot dessa länder och som fortfarande är föremål för kvantitativa restriktioner gentemot länder som är anslutna till Allmänna tull- och handelsavtalet.
3. Fram till och med den 31 december 1991 får Konungariket Spanien, utan att det påverkar punkterna ] och 2, behålla kvantitativa importrestriktioner i form av kvoter för de varor och mängder som finns med i förteckningen i bilaga XV som tillfälliga undantag från listorna för den gemensamma liberaliseringen av import i förordningarna (EEG) nr 288/82, (EEG) nr 1765/82, (EEG) nr 1766/82 och (EEG) nr 3419/83 i dess lydelse enligt förordning (EEG) nr 453/84, under förutsättning att, vad de länder som är anslutna till Allmänna tull-och handelsavtalet beträffar. dessa restriktioner noterats före anslutningen inom ramen för Allmänna tull- och handelsavtalet.
Importen av dessa varor skall i sin helhet ingå i listorna för den gemensamma liberaliseringen som är i kraft den 1 januari 1992. Kvoterna skall gradvis ökas fram till det datumet i enlighet med punkt 4.
4. Den minsta gradvisa ökningen av kvoter enligt punkt 3 skall vara 17 % vid början" av vart är för kvoter som uttrycks i ecu och 12 % i början av vart är för kvoter som uttrycks i volym. Ökningen skall läggas till varje kvot och den efterföljande ökningen skall beräknas på den totala summan. '
Utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 1 och 2 skall Konungariket Spanien avskaffa de kvantitativa restriktioner som gäller för sådan import som under två på varandra följande år är mindre än 90 % 123 av den årliga kvot som tillåts enligt punkt 3.
5. Konungariket Spanien skall behålla kvantitativa importrestriktioner Prop. 1994/95: 19 i form av kvoter gentemot tredje land för de varor som finns med i Bilaga 28 förteckningen i bilaga XVI som inte liberaliserats av gemenskapen gentemot tredje land och för vilka det behåller kvantitativa importrestriktioner gentemot gemenskapen i dess nuvarande form, i fråga om mängder och minst fram till de datum som anges i den bilagan.
Alla ändringar av Spaniens ordning vid import av varor som avses i första stycket skall göras i överensstämmelse med de regler och förfaranden som fastställs i förordningarna (EEG) nr 288/82 och (EEG) nr 3420/83, och utan att detta berör punkterna 1 och 2.
6. De liberaliseringsåtgärder Spanien måste vidta gentemot annat tredje land som är anslutet till Allmänna tull— och handelsavtalet skall, i syfte att uppfylla de förpliktelser som gemenskapen har gentemot statshandelsländer som är anslutna till det avtalet, där så är lämpligt och i den mån det är nödvändigt utvidgas till att omfatta dessa statshandelsländer, under hänsyn tagen till överenskomna övergångsbestämmelser.
Artikel 178
1. Från och med den 1 mars 1986 skall Konungariket Spanien gradvis tillämpa det generella preferenssystemet för varor som inte finns med i förteckningen i bilaga II till Romfördraget på grundval av de bastullsatser som avses i artikel 30.1. Vad gäller de varor som finns förtecknade i bilaga XVII skall Konungariket Spanien dock gradvis fram till den 31 december 1992 anpassa sina satser till satserna i det generella preferenssystemet på grundval av de bastullsatser som avses i artikel 30.2. Tidsplanen för denna anpassning skall vara samma som anges i artikel 37.
2.a) I fråga om varor som är förtecknade i bilaga II till fördraget skall de fastställda eller beräknade preferenssatserna tillämpas gradvis på de tullsatser som för närvarande upptas av Konungariket Spanien gentemot tredje land, i enlighet med de allmänna förfarandena enligt b eller de särskilda förfaranden som anges i artiklarna 97 och 153.
b) Konungariket Spanien skall från och med den 1 mars 1986 tillämpa en tullsats som minskar skillnaden mellan bastullsatsen och preferenstullsatsen enligt följande tidsplan: — den 1 mars 1986 skall skillnaden minskas till 90,9 % av den ursprungliga skillnaden, — den 1 januari 1987 skall skillnaden minskas till 81,8 % av den ursprungliga skillnaden, —- den 1 januari 1988 skall skillnaden minskas till 72,7 % av den ursprungliga skillnaden, —— den I januari 1989 skall skillnaden minskas till 63,6 % av den 124 ursprungliga skillnaden,
Bilaga 28
—— den 1 januari 1990 skall skillnaden minskas till 54,5 % av den ursprungliga skillnaden, — den 1 januari 1991 skall skillnaden minskas till 45,4 % av den ursprungliga skillnaden, — den 1 januari 1992 skall skillnaden minskas till 36,3 % av den ursprungliga skillnaden, — den 1 januari 1993 skall skillnaden minskas till 27,2 % av den ursprungliga skillnaden, — den 1 januari 1994 skall skillnaden minskas till 18,1 % av den ursprungliga skillnaden, — den 1 januari 1995 skall skillnaden minskas till 9,0 % av den ursprungliga skillnaden,
Konungariket Spanien skall tillämpa preferenstullsatsema fullt ut från och med den 1 januari 1996.
c) Utan hinder av b skall konungariket Spanien i fråga om fiskerivaror vid nummer 03.01, 03.02, 03.03, 16.04 och 16.05 samt vid undemummer 05.15 A och 23.01 B i gemensamma tulltaxan, från och med den 1 mars 1986 tillämpa en tullsats som minskar skillnaden mellan bastullsatsen och preferenstullsatsen enligt följande tidsplan:
— den 1 mars 1986 skall skillnaden minskas till 87,5 % av den ursprungliga skillnaden, — den 1 januari 1987 skall skillnaden minskas till 75 % av den ursprungliga skillnaden, — den 1 januari 1988 skall skillnaden minskas till 62,5 % av den ursprungliga skillnaden, — den 1 januari 1989 skall skillnaden minskas till 50 % av den ursprungliga skillnaden, — den 1 januari 1990 skall skillnaden minskas till 37,5 % av den
ursprungliga skillnaden,
— den 1 januari 1991 skall skillnaden minskas till 25 % av den ursprungliga skillnaden, — den 1 januari 1992 skall skillnaden minskas till 12,5 % av den ursprungliga skillnaden,
Konungariket Spanien skall tillämpa preferenstullsatsema fullt ut från och med den 1 januari 1993.
Avsnitt II Gemenskapens överenskommelser med vissa tredje länder Artikel 1 79
1. Från och med den 1 januari 1986 skall Konungariket Spanien tillämpa bestämmelserna. i de överenskommelser som anges i artikel 181.
9 Riksdagen [994/95. ] saml. Nr 19. Bilaga 28—29.
Prop. 1994/95: 19
125
Bilaga 28
Övergångsbestämmelser och eventuella anpassningar skall vara föremål för protokoll som sluts mellan de avtalsslutande länderna och som skall medfölja som bilaga till dessa överenskommelser.
2. Dessa övergångsbestämmelser skall utformas för att säkerställa att gemenskapen efter deras utgång tillämpar en gemensam ordning vid sina förbindelser med varje avtalsslutande tredje land och att medlemsstaterna får enhetliga rättigheter och förpliktelser.
3. Dessa övergångsbestämmelser som skall tillämpas på de länder som anges i artikel 181 skall inte på något område resultera i att Konungariket Spanien ger dem gynnsammare behandling än den som tillämpas på gemenskapen i dess nuvarande form.
I synnerhet skall alla varor som är föremål för övergångsbestämmelser om kvantitativa restriktioner som tillämpas på gemenskapen i dess nuvarande form vara föremål för sådana bestämmelser gentemot alla länder som anges i artikel 181, och för samma tidsperiod.
4. Dessa övergångsbestämmelser som skall tillämpas på de länder som anges i artikel 181 skall inte resultera i att Konungariket Spanien ger dessa länder mindre gynnsam behandling än annat tredje land. I synnerhet kan inte övergångsbestämmelser om kvantitativa restriktioner användas gentemot de länder som anges i artikel 181 när det gäller varor som är fria från restriktioner vid import till Spanien från annat tredje land.
Artikel 180
1. Om de protokoll som avses i artikel 179.1 inte sluts före den I januari 1988 skall gemenskapen vidta nödvändiga åtgärder för att handlägga situationen vid anslutningen.
Under alla omständigheter skall behandlingen som mest gynnad nation tillämpas från och med den 1 januari 1986 av Konungariket Spanien gentemot de länder som anges i artikel 181.
'2. I fråga om de åtgärder som avses i punkt 1 skall följande ordning tillämpas:
i) Om de ovannämnda protokollen på grund av omständigheter utanför gemenskapens eller Konungariket Spaniens kontroll inte har slutits vid anslutningsdatumet, skall de åtgärder som vidtas av gemenskapen under alla omständigheter resultera i att konungariket
Prop. 1994/95: 19
126
Spanien från och med anslutningsdatumet tillämpar behandlingen Prop. 1994/95:19 som mest gynnad nation gentemot länder som är preferentiella Bilaga 28 avtalsslutande länder eller associerade med gemenskapen och hänsyn skall tas till den ordning som ifrågavarande tredje land kommer att tillämpa gentemot Konungariket Spanien vid det
datumet.
ii) Om de ovannämnda protokollen på grund av andra orsaker än de som avses under i inte har slutits vid anslutningsdatumet, skall gemenskapen vid antagandet av de åtgärder som avses i punkt 1 som grundval använda de övergångsbestämmelser och anpassningar som avtalats vid konferensen och där så är lämpligt ta hänsyn till resultatet av förhandlingar med ifrågavarande tredje land.
Artikel 18]
1. Artiklarna 179 och 180 skall tillämpas på — de överenskommelser som träffats med Algeriet, Cypern, Egypten, Finland, Island, Israel, Jordanien, Jugoslavien, Libanon, Malta, Marocko, Norge, Schweiz, Sverige, Syrien, Tunisien, Turkiet och Österrike, samt andra överenskommelser som trälfats med tredje land och som uteslutande rör handel med varorna i bilaga II till Romfördraget, — den nya överenskommelsen mellan gemenskapen och vissa stater i Afrika, Karibien och Stilla havet (AKS—länderna) som undertecknades den 8 december 1984.
2. Den ordning som är resultatet av den andra AKS—EEG- konventionen och av överenskommelsen om varor inom kol- och stålgemenskapen som undertecknades den 31 oktober 1979, skall inte tillämpas i förhållandet mellan Konungariket Spanien och staterna i Afrika, Karibien och Stilla havet (AKS—ländema).
Artikel 182
Konungariket Spanien skall med tillämpning från och med den 1 januari 1986 säga upp överenskommelsen som undertecknades den 26 juni 1979 med länderna i Europeiska frihandels-sammanslutningen.
127
Avsnitt III Prop. 1994/95:19 Bilaga 28 Textil
Artikel I 83
1. Från och med den 1 januari 1986 skall Konungariket Spanien tillämpa ordningen av den 20 december 1973 angående internationell textilhandel, liksom de bilaterala överenskommelser som gemenskapen träffat enligt denna ordning eller med annat tredje land. Protokoll om anpassningar av dessa ordningar skall förhandlas av gemenskapen med tredje land som är parter i överenskommelsema, i syfte att fastställa en frivillig begränsning av export till Spanien i fråga om varor och ursprungsorter för vilka exportbegränsningar finns till gemenskapen.
2. Om dessa protokoll inte har slutits den 1 januari 1986 skall gemenskapen vidta åtgärder för att handlägga situationen i form av nödvändiga övergångsanpassningar som kan säkerställa att överenskommelsema tillämpas av gemenskapen.
KAPITEL 6 Finansiella bestämmelser Artikel 184
l. Beslutet av den 21 april 1970 om att ersätta medlemsstaternas finansiella bidrag med gemenskapens egna medel, nedan kallat "beslutet av den 21 april 1970", skall tillämpas enligt artiklarna 185—188.
2. Varje hänvisning till beslutet av den 21 april 1970 i artiklama i detta kapitel skall tolkas som en hänvisning till rådets beslut av den 7 maj 1985 om gemenskapens ordning för egna medel från och med datumet för det beslutets ikraftträdande.
Artikel 185
De inkomster som betecknas " jordbruksimportavgifter" och som omnämns i artikel 2 & första stycket i beslutet av den 21 april 1970 skall också innefatta inkomster från varje belopp som konstaterats vid import i handel mellan Spanien och övriga medlemsstater och mellan Spanien och tredje land enligt artiklarna 67—153, artikel 50.3 och artikel 53.
128
Denna inkomst skall emellertid först från 1 januari 1990 innefatta de Prop. 1994/95: 19 kompensationsavgifter som konstaterats för frukt och grönsaker som Bilaga 28 avses i förordning (EEG) nr 1035/72, som importeras till Spanien.
Denna inkomst skall inte innefatta några belopp som avkrävs vid import till Kanarieöarna eller Ceuta och Melilla.
Artikel 186
De inkomster som betecknas "tullavgifter" och som avses i artikel 2 b första stycket i beslutet av den 21 april 1970 skall fram till och med den 31 december 1992 innefatta tullar som beräknas som om Konungariket Spanien från och med anslutningen i handeln med tredje land tillämpade tullsatsema enligt Gemensamma tulltaxan och de reducerade tullsatser som härrör från eventuella tullpreferenser som tillämpas av gemenskapen. I fråga om tullar för oljeväxtfrön och oljehaltiga frukter och produkter som härrör från dessa som avses i förordning nr l36/66/EEG, samt för frukt och grönsaker som avses i förordning (EEG) nr 1035/72, skall samma regel tillämpas fram till och med den 31 december 1995.
Denna inkomst skall emellertid först från och med den 1 januari 1990 innefatta de tullar som beräknats på detta sätt för frukt och grönsaker som avses i förordning (EEG) nr 1035/72, som importeras till Spanien.
När de bestämmelser som antagits av kommissionen enligt artikel 50.3 i denna akt tillämpas, och utan hinder av första stycket, skall tullarna motsvara de belopp som beräknats enligt tullsatsema för kompensationsavgiften som fastställs genom dessa bestämmelser för varor från tredje land som ingår i framställningsprocessen.
Denna inkomst skall inte innefatta några belopp som avkrävs vid import till Kanarieöarna eller Ceuta och Melilla.
Konungariket Spanien skall göra en månatlig beräkning av dessa tullar på grundval av tulldeklarationer för en månad. Beräkningen som erhålls på detta sätt för tullar på grundval av de konstateranden som gjorts under månaden i fråga skall göras tillgänglig för kommissionen enligt de villkor som fastställs i förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 2891/77. Från och med den 1 januari 1993 skall alla konstaterade tullar erläggas fullt ut. I fråga om frukt och grönsaker enligt förordning (EEG) nr 1035/72 och oljeväxtfrön och oljehaltiga frukter och produkter som härrör från dessa enligt förordning nr 136/66/EEG, skall emellertid dessa tullar erläggas fullt ut från och med den 1 januari 1996.
129
Bilaga 28
Artikel 187
Det avgiftsbelopp som konstaterats som egna inkomster härrörande från mervärdeskatter skall erläggas fullt ut från och med den 1 januari 1986.
Detta belopp skall beräknas och kontrolleras som om Kanarieöarna och Ceuta och Melilla innefattades i det territoriella tillämpningsområdet för rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagar i fråga om omsättningsskatter — gemensam ordning för mervärdeskatt: enhetlig beräkningsgrund.
Gemenskapen skall, som en utgiftspost i Europeiska gemenskapernas allmänna budget, under månaden efter det att beloppet ställts till kommissionens förfogande till Konungariket Spanien återbetala en del av beloppen under egna inkomster härrörande från mervärdesskatt enligt följande förfarande:
— 87 % under 1986, — 70 % under 1987. — 55 % under 1988, — 40 % under 1989, — 25 % under 1990. — 5 % under 1991.
Procentsatsen för denna gradvisa återbetalning skall inte tillämpas på det belopp som motsvarar Spaniens andel i finansieringen av det avdrag som fastställs i artikel 3.3 b och c i rådets beslut av den 7 maj 1985 om gemenskapernas ordning för egna medel till Förenade kungarikets fördel.
Artikel 188
För att undvika att Konungariket Spanien får bära kostnadema vid återbetalning av de förskott som medlemsstaterna beviljat gemenskapen före den 1 januari 1986, har Konungariket Spanien rätt till finansiell ersättning för denna återbetalning.
Prop. 1994/95: 19
130
AVDELNING III ' Prop. 1994/95:19 _ __ __ Bilaga 28 ÖVERGANGSBESTAMMELSER RORANDE PORTUGAL
KAPITEL 1
Fri rörlighet av varor Avsnitt I Tulltaxebestämmelser Artikel 189
1. Den bastullsats från vilken de i artiklama 190. 243.1 och 3601, 3602 och 3603 fastställda successiva sänkningarna skall företas skall, för varje produkt, vara den tullsats som den 1 januari 1985 faktiskt tillämpades på produkter med ursprung i gemenskapen i dess nuvarande form och i Portugal inom ramen för deras handelsutbyte.
2. Den bastullsats som utgör utgångspunkt för tillnärmning till Gemensamma tulltaxan och till den enhetliga EKSG-taxan enligt artiklarna 197, 243.2 och 3604 skall, för varje produkt, vara den tullsats som faktiskt användes av Portugisiska republiken den 1 januari 1985.
3. Om en sänkning av tullsatsen sker efter detta datum och före anslutningen betraktas dock denna tullsats som en bastullsats.
4. Portugisiska republiken skall vidta nödvändiga åtgärder för att se till att landets högsta tulltaxa och det tillfälliga upphävandet av dess tullar avskaffas vid anslumingen.
Tullsatsema i maxirnitaxan och tillfälligt upphävda tullsatser är inte sådana bastullsatser som avses i punkterna 1 och 2. Där sådana satser verkligen används skall bastullsatsema vara satserna i minirnitaxan eller, där så är tillämpligt, avtalsbundna tullsatser.
5. Gemenskapen i dess nuvarande form och Portugisiska republiken skall underrätta varandra om sina respektive bastullsatser.
.6. Trots bestämmasema i punkt 1 är den tullsats som skall gälla för produkterna i protokoll 15 den bastullsats som anges i nämnda protokoll framför varje produkt.
Artikel 190
1. Tullar på import mellan gemenskapen i dess nuvarande form och Portugisiska republiken skall avskaffas gradvis enligt följande tidsplan: 131
—— Den 1 mars 1986 skall varje tullsats sänkas till 90 % av bastullsatsen. Prop. 1994/95:19 — Den 1 januari 1987 skall varje tullsats sänkas till 80 % av bas- Bilaga 28
tullsatsen. — Den 1 januari 1988 skall varje tullsats sänkas till 65 % av bas-
tullsatsen. — Den 1 januari 1989 skall varje tullsats sänkas till 50 % av bas-
tullsatsen. — Den 1 januari 1990 skall varje tullsats sänkas till 40 % av bas-
tullsatsen. — Den 1 januari 1991 skall varje tullsats sänkas till 30 % av bas-
tullsatsen. — De två återstående sänkningarna, om vardera 15 %, skall ske den 1 januari 1992 och den 1 januari 1993.
2. Trots bestämmelserna i punkt 1 skall tullfri införsel gälla från och med den 1 mars 1986 för följande:
a) Import som omfattas av bestämmelserna om skattebefrielse för personer som reser mellan medlemsstaterna.
b) Import i småförsändelser av varor av icke-kommersiell karaktär som omfattas av bestämmelserna om skattebefrielse mellan medlemsstaterna.
3. De tullsatser som beräknas enligt punkt 1 skall avrundas till en decimal genom att den andra decimalen slopas.
Artikel 191
Inom gemenskapen får inte i något fall tillämpas tullsatser som är högre än de tullsatser som tillämpas för tredje land som behandlas på samma sätt som de mest gynnade nationerna.
Om tullsatsema i Gemensamma tulltaxan ändras eller tillfälligt upphävs, eller om Portugisiska republiken tillämpar artikel 201, eller om det i Portugal samtidigt används specifika tullsatser för gemenskapen i dess nuvarande form och värdetullsatser för tredje land för samma nummer eller undernummer, kan rådet på förslag från kommissionen, med kvalificerad majoritet, vidta de åtgärder som krävs för att upprätthålla gemenskapens förmånsbehandling.
_Om den enhetliga EKSG-taxan ändras eller tillfälligt upphävs, eller om Portugisiska republiken tillämpar artikel 201, eller om det i Portugal samtidigt används specifika tullsatser för gemenskapen i dess nuvarande form och värdetullsatser för tredje land för samma nummer eller undernummer, får kommissionen vidta de åtgärder som krävs för att upprätthålla gemenskapens förmånsbehandling.
132 '
Artikel 192 Prop. 1994/95:19 Bilaga 28 Portugisiska republiken kan helt eller delvis tillfälligt upphäva uttagande av tull på produkter som importeras från gemenskapen i dess nuvarande form. De övriga medlemsstaterna och kommissionen skall underättas om detta.
Rådet kan, på förslag från kommissionen, med kvalificerad majoritet helt eller delvis tillfälligt upphäva uttagande av tull på produkter som importeras från Portugal.
Artikel 193
Alla avgifter med motsvarande verkan som irnporttull skall avskaffas i handeln mellan gemenskapen i dess nuvarande form och Portugal den 1 mars 1986.
Artikel 194
Följande avgifter som tillämpas av Portugal i handeln med gemenskapen i dess nuvarande form skall gradvis avvecklas enligt följande tidsplan:
a) Avgiften på 0,4 % av värdet beträffande
— tillfälligt importerade varor, — återimporterade varor (exklusive containrar), — varor som importerats under förfaranden för inrikes förädling som kännetecknas av återbetalning av importtullen på de använda varorna efter export av de tillverkade varoma (restitution), skall — sänkas till 0,2 % den 1 januari 1987, och —— avskaffas den 1 januari 1988.
b) Avgiften på 0,9 % av värdet beträffande varor som importeras för användning i hemmet skall: — sänkas till 0,6 % den 1 januari 1989, — sänkas till 0,3 % den 1 januari 1990, och — avskaffas den 1 januari 1991.
Artikel 195
Exporttullar och avgifter med motsvarande verkan skall avskaffas i handeln mellan gemenskapen i dess nuvarande form och Portugal den 1 mars 1986.
133
Artikel 196 Prop. 1994/95:19 Bilaga 28
1. Från och med den 1 mars 1986 skall Portugisiska republiken avskaffa de tullar av fiskal karaktär eller den fiskala delen av tullen som denna dag gäller för import från gemenskapen i dess nuvarande form.
2. För följande produkter skall de tullar av fiskal karaktär eller den fiskala delen av tullen som tillämpas av Portugisiska republiken i enlighet med den i artikel 190 fastställda tidsplanen avskaffas.
Tullsatser
GIT-nummer Skyddsdel
Sockerkonfekryrer, inte innehållande kakao:
A. Lakritsexuakt innehållande mer än 10 viktprocent
sackaros, men utan andra tillsatser 12 esc/kg 21 .03 Senapspulver och beredd senap: A. Senapspulver, i konsumentförpackning 22 % B. Tillredd senap 22 % 22.08 Odenauirerad etylalkohol och annan sprit. med en alkoholhalt av minst 80 volymprocent; denaturerat sprit (inklusive etylalkohol och annan sprit) oavsett alkoholhalt: B. Odenaurrerad etylalkohol och annan sprit. med en alkoholhalt av minst 80 volymprocent. i behållare som rymmer: — 2 liter eller mindre 280 esc per hl 2 190 esc per ren alkohol hl ren alkohol — mer än 2 liter 2l4 esc per hl 2 256 esc per ren alkohol hl ren alkohol
134
Prop. 1994/95: 19 Bilaga 28
Skyddsdel
Tobaksvaror: tobaksextrakt och essenser:
. Cigarerrer 180 esc/kg Fri
. Cigarrer:
— Med ynerblad av tobak 200 esc/kg Fri
. Röktobak:
— Finskuren tobak 170 exe/kg Fri
Tuggtobak och snus:
— Finskuren tobak 170 esc/kg Fri
Övriga, inklusive pressad tobak i form av blad
eller remsor
— Finskuren tobak 170 esc/kg
3. Portugisiska republiken skall behålla möjligheten att ersätta tullar av fiskal karaktär eller den fiskala delen av sådana tullar med en intern avgift i enlighet med bestämmelserna i artikel 95 i Romfördraget.
Om Portugisiska republiken utnyttjar denna möjlighet utgör den del som eventuellt inte täcks av den interna avgiften av den bastullsats som anges i artikel 189. Denna del skall avskaffas i handeln mellan gemenskapen och närmas till Gemensamma tulltaxan och den enhetliga EKSG—taxan enligt den tidsplan som anges i artikel 190 och 197.
Artikel 197
-1. Vid det gradvisa införandet av Gemensamma tulltaxan och den enhetliga EKSG-taxan skall Portugisiska republiken ändra den taxa som tillämpas för tredje land på följande sätt:
— Från och med den 1 mars 1986 skall Portugisiska republiken tillämpa en tullsats som minskar skillnaden mellan bastullsatsen och satsen i Gemensamma tulltaxan eller den enhetliga EKSG—taxan med 10 %. — Från och med den 1 januari 1987: 135
Bilaga 28
a) För de tulltaxenummer för vilka bastullsatsen inte avviker mer än 15% i någondera riktning från tullsatsema i Gemensamma tulltaxan eller i den enhetliga EKSG-taxan skall de sistnämnda satserna tillämpas.
b) I övriga fall skall Portugisiska republiken tillämpa en tullsats som minskar skillnaden mellan bastullsatsen och tullsatsen i Gemensamma tulltaxan eller iden enhetliga EKSG-taxan enligt följande tidsplan:
— Den 1 januari 1987, en sänkning på 10 %. — Den 1 januari 1988, en sänkning på 15 %. — Den 1 januari 1989, en sänkning på 15 %. — Den 1 januari 1990, en sänkning på 10 %. — Den ljanuari 1991, en sänkning på 10 %. — Den 1 januari 1992, en sänkning på 15 %.
Portugisiska republiken skall fullt ut tillämpa Gemensamma tulltaxan och den enhetliga EKSG—taxan från och med den 1 januari 1993.
2. Trots bestänunelserna ipunkt 1 skall Portugisiska republiken från och med den 1 mars 1986 fullt ut tillämpa Gemensamma tulltaxan för de produkter som anges i bilagan till avtalet om handel i civila luftfartyg som ingicks i samband med handelsförhandlingama 1973 till 1979 under Allmänna tull— och handelsavtalet.
Artikel 198
De autonoma tullsatsema som införs i Gemensamma tulltaxan för gemenskapen är de autonoma tullsatsema för gemenskapen i dess nuvarande form. De avtalsbundna tullsatsema i Gemensamma tulltaxan för EEG och i den enhetliga EKSG-taxan skall vara de avtalsbundna tullsatsema för EEG och EKSG i dess nuvarande form med undantag av de anpassningar som görs med avseende på att de tullsatser som används i de spanska och portugisiska tulltaxorna som helhet är högre än de tullsatser som används i taxorna i EEG och EKSG i deras nuvarande form.
Denna anpassning, som skall förhandlas inom ramen för Allmänna tull- och handelsavtalet, skall ske inom gränsen för de möjligheter som erbjuds genom artikel XXIV i det avtalet.
'Artikel 199
1. Om satserna i Portugisiska republikens tulltaxa är av en annan karaktär än motsvarande tullsatser i Gemensamma tulltaxan eller den enhetliga EKSG-taxan skall den förstnämnda satsen gradvis närmas till den sismämnda genom att delarna i den portugisiska bastullsatsen läggs till delarna i Gemensamma tulltaxan eller den enhetliga EKSG-taxan, varvid den portugisiska bastullsatsen gradvis sänks till 0 enligt tidsplanen
Prop. 1994/95; 19
136
i artiklarna 197 och 243.2, och satsen i Gemensamma tulltaxan eller den Prop. 1994/95: 19 enhetliga EKSG-taxan börjar vid 0 för att gradvis nå sin slutliga storlek Bilaga 28 enligt samma tidsplan.
2. Om från och med den 1 mars 1986 vissa satser i Gemensamma tulltaxan eller den enhetliga EKSG-taxan ändras eller tillfälligt upphävs skall Portugisiska republikens tulltaxa samtidigt ändras eller tillfälligt upphävas i den proportion som följer av genomförandet av artikel 197.
3. Portugisiska republiken skall använda nomenklaturen i Gemensamma tulltaxan och den enhetliga EKSG-taxan från och med den 1 mars 1986.
Portugisiska republiken får i dessa nomenklaturer införa de vid anslutningen befintliga nationella underavdelningar som är nödvändiga för en gradvis tillnärmning av de portugisiska tullsatsema till satserna i Gemensamma tulltaxan och den enhetliga EKSG-taxan under de i denna akt fastställda villkoren.
Om ändringar görs i nomenklaturen i Gemensamma tulltaxan eller den enhetliga EKSG-taxan beträffande produkter som avses i denna akt får rådet, på förslag från kommissionen, med kvalificerad majoritet anpassa nomenklaturen för dessa produkter såsom anges i denna akt.
4. I syfte att genomföra punkt 3 och underlätta Portugisiska republikens gradvisa införande av Gemensamma tulltaxan och den enhetliga EKSG- taxan och det gradvisa avskaffandet av tullar mellan gemenskapen i dess nuvarande form och Portugisiska republiken skall kommissionen vid behov fastställa de tillämpningsbestämmelser genom vilka de portugisiska tullsatsema ändras, dock utan att dessa medför någon ändring av artiklarna 189 och 197.
5. De tullsatser som beräknas enligt artikel 197 skall avrundas till en decimal.
Avrundning nedåt sker genom att den andra decimalen slopas om de portugisiska tullsatsema närmas till satser i Gemensamma tulltaxan eller den enhetliga EKSG-taxan som är lägre än de portugisiska bastullsatsema. I övriga fall sker avrundning uppåt genom att den högre decimalen används.
Artikel 200
1. För de produkter som anges i listan i bilaga XVIII skall de bastullsatser som fastställts för tillnärmning till Gemensamma tulltaxan och den enhetliga EKSG-taxan vara de tullsatser som följer av tullfrihet (fullständigt upphävande) och sänkt tull (partiellt upphävande) som Portugisiska republiken tillämpade den 1 januari 1985 .
137
2. Från och med den 1 mars 1986 skall Portugisiska republiken tillämpa
Prop. 1994/95:19
en tullsats som minskar skillnaden mellan bastullsatsen i punkt 1 och Bilaga 28 tullsatsen i Gemensamma tulltaxan eller i den enhetliga EKSG-taxan enligt den tidsplan som anges i artikel 197.
3. Portugisiska republiken kan frångå avvecklingen av tullar eller införa tullsatsen i Gemensamma tulltaxan i en snabbare takt.
4. Efter anslutningen skall Portugisiska republiken inte fortsätta att använda resterande tullar på berörda produkter som importeras från gemenskapen i dess nuvarande form och inga tullar får återinföras på dessa produkter beträffande gemenskapen.
5. Efter anslutningen skall Portugisiska republiken utan diskriminering tillämpa de befrielser från och nedsättningar av tullar som gradvis närmas till Gemensamma tulltaxan och den enhetliga EKSG-taxan.
Artikel 20]
För att anpassa den portugisiska tulltaxan till Gemensamma tulltaxan och den enhetliga EKSG—taxan står det Portugisiska republiken fritt att ändra tullsatsema i snabbare takt än den som anges i artikel 197. Portugal skall underrätta de övriga medlemsstaterna och kommissionen om detta.
Avsnitt II
Avskaffande av kvantitativa restriktioner och åtgärder med motsvarande verkan
Artikel 202
Kvantitativa restriktioner på import och export och alla andra åtgärder med motsvarande verkan skall avskaffas mellan gemenskapen i dess nuvarande form och Portugisiska republiken den 1 januari 1986.
Artikel 203
Trots bestämmelserna i artikel 202 får de nuvarande medlemsstatema och Portugisiska republiken bibehålla kvantitativa restriktioner på export av avfall och skrot av järn och stål under GTT—nummer 73.03 i handeln med varandra.
Dessa förfaranden kan fram till och med den 31 december 1988 fortsätta att tillämpas på export från de nuvarande medlemsstaterna till Portugal och till och med den 31 december 1990 på export från Portugal till de nuvarande medlemsstaterna, förutsatt att dessa förfaranden inte är mer restriktiva än de som tillämpas på export till tredje land.
138
Artikel 204 Prop. 1994/95:19 Bilaga 28
1. Trots bestämmelserna i artikel 202 kan Portugisiska republiken till och med den 31 december 1988 för import och export fortsätta att kräva förhandsregistrering, endast i statistiskt syfte, av andra produkter än de som omfattas av bilaga II i Romfördraget och de som omfattas av
Parisfördraget.
2. Registreringsbeviset skall utfärdas automatiskt inom en tidsfrist av fem arbetsdagar efter det att ansökan inlämnats. Om det inte utfärdas inom denna tidsfrist kan berörda varor importeras eller exporteras fritt.
3. Importörens eller exportörens krav på all annan förhandsregistrering upphävs vid anslutningen.
Artikel 205
Trots bestämmelserna i artikel 202 skall Portugisiska republiken avskaffa den diskriminerande avvikelsen mellan socialförsäkringsinstitutionemas återbetalningssats för läkemedelsprodukter framställda i Portugal och återbetalningssatsen för läkemedelsprodukter som importeras från de nuvarande medlemsstaterna i tre årliga etapper av samma omfång med början från följande datum:
— Den 1 januari 1987. — Den 1 januari 1988. — Den 1 januari 1989.
Artikel 206
Trots bestämmelserna i artikel 202 skall det i protokoll 17 beskrivna förfarandet tillämpas på handeln av vissa textilprodukter mellan Portugal och de övriga medlemsstaterna inom gemenskapen.
Artikel 207
Trots bestämmelserna i artikel 202 har Portugisiska republiken till och med den 31 december 1987 rätt att behålla de kvantitativa restriktioner på import från de övriga medlemsstaterna av motorfordon som avses i protokoll 18 och som är inom ramen för det system för importkvoter som anges i detta protokoll.
Artikel 208
1. Utan att det påverkar bestämmelserna i punkt 2 i denna artikel skall Portugisiska republiken, från och med den 1 januari 1986, gradvis anpassa statliga handelsmonopol enligt artikel 37.1 i Romfördraget så att all diskriminering mellan medlemsstaternas medborgare beträffande de 139
Bilaga 28
villkor under vilka varor tillhandahålls och släpps ut på marknaden upphör före den 1 januari 1993.
De nuvarande medlemsstaterna skall ha motsvarande förpliktelser gentemot Portugisiska republiken.
Kommissionen skall utfärda rekommendationer för det sätt och den tidsplan enligt vilken anpassningen enligt första stycket skall ske, varvid det förutsätts att detta sätt och denna tidsplan är de samma för Portugisiska republiken och de nuvarande medlemsstaterna.
2. Beträffande motorbensin, fotogen, dieselbrännoljor och eldningsoljor enligt undernummer 27.10 A III, 27.10 B III, 27.10 C I och 27.10 C II i Gemensamma tulltaxan skall anpassningen av den exklusiva saluföringsrätten börja från och med anslutningsdagen. De portugisiska saluföringskvoter som har tilldelats andra befintliga bolag med ensamrätt än det offentliga företaget Petrogal skall avskaffas den 1 januari 1986. Den fullständiga liberaliseringen av marknaden för dessa produkter skall vara genomförd den 31 december 1992.
Kommissionen skall utforma sina rekommendationer till anpassning för genomförandet av denna liberalisering genom att som utgångspunkt använda den för varje produkt lägsta årliga marknadsandel som det offentliga företaget Petrogal har haft mellan den 1 januari 1981 och den 31 december 1985.
Vid anslutningen skall Portugisiska republiken för var och en av de berörda produkterna öppna en kvot som är lika med de samlade saluföringskvoter som andra företag än Petrogal disponerade före denna dag. Denna kvot skall gradvis höjas med de mängder som liberaliseras som en följd av kommissionens rekommendationer.
Artikel 209
[. Trots bestämmelsema i artikel 202 får innehavaren av eller den som har nyttjanderätten till ett patent på en kemisk, farmaceutisk eller fytosanitär produkt som lämnades in för registrering i en medlemsstat vid en tidpunkt då ett patent för denna produkt inte kunde erhållas i Portugal åberopa den rätt som detta patent ger för att förhindra att produkten importeras till eller saluförs i den eller de av de nuvarande medlemsstaterna där den är patentskyddad även om den första gången släpptes ut på den portugisiska marknaden av honom själv eller med hans
samtycke.
2. Denna rätt kan åberopas för de produkter som avses i punkt 1 fram till utgången av det tredje året efter det att Portugal har gjort dessa produkter patenterbara.
Prop. 1994/95: 19
140
Avsnitt III Prop. 1994/95:19 Bilaga 28 Andra bestämmelser
Artikel 210
1. Med vederbörlig hänsyn till gällande bestämmelser, i synnerhet gemenskapens transitbestämmelser, skall kommissionen bestämma formerna för det administrativa samarbetet för att se till att de varor som uppfyller de villkor som krävs, från och med den 1 mars 1986, gynnas av det i denna akt fastställda avskaffandet av tullar och avgifter med motsvarande verkan samt kvantitativa restriktioner och åtgärder med motsvarande verkan.
2. Till och med den 28 februari 1986 skall bestämmelserna i 1972 års avtal om tullförfaranden mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Portugisiska republiken och senare protokoll som berör tullförfaranden fortsätta att gälla för handeln mellan gemenskapen i dess nuvarande form och Portugal.
3. Kommissionen skall fastställa de bestämmelser som från och med den 1 mars 1986 skall gälla för handeln inom gemenskapen med varor som framställs inom gemenskapen och för vilkas tillverkning följande produkter används: — Produkter för vilka de tullar eller avgifter med motsvarande verkan som gällde för dessa produkter i gemenskapen i dess nuvarande form eller i Portugal inte har tagits ut eller för vilka har lämnats hel eller partiell restitution. — Jordbruksprodukter som inte uppfyller kraven för att kunna orrrsättas fritt i gemenskapen i dess nuvarande form eller i Portugal'.
Vid fastställandet av dessa bestämmelser skall kommissionen beakta de i denna akt fastställda reglerna för avskaffandet av tullar mellan gemenskapen i dess nuvarande form och Portugal och för Portugisiska republikens gradvisa införande av Gemensamma tulltaxan och bestämmelserna om den gemensamma jordbrukspolitiken.
' Artikel 2103, andra strecksatsen. i dess lydelse enligt råttelsen till AA ESP/PORT offentliggjord i EGT nr L 116, 4.5.1988.
Artikel 21]
1. Om inte armat föreskrivs i denna akt skall de gällande tullföreskriftema för handel med tredje land tillämpas på samma villkor på handeln inom gemenskapen så länge som det tas ut tull i denna handel.
141
10 Riksdagen 1994/95. I .vaml. Nr 19. Bilaga 28—29.
Vid fastställande av tullvärdet beträffande handeln inom gemenskapen. Prop. 1994/95:19 och handeln med tredje land, är det tullområde som skall beaktas det Bilaga 28 område som fastställs i de i gemenskapen och Portugisiska republiken den 31 december 1985 gällande bestämmelserna till och med följande datum:
— Den 31 december 1992 för industriprodukter. — Den 31 december 1995 för jordbruksprodukter.
2. Från och med den 1 mars 1986 skall Portugisiska republiken använda nomenklaturen i Gemensamma tulltaxan och den enhetliga EKSG-taxan i handeln inom gemenskapen.
Portugisiska republiken får i dessa nomenklaturer införa de vid anslumingen befintliga nationella underavdelningar som är nödvändiga för ett gradvis avskaffande av de portugisiska tullsatsema inom gemenskapen under de i denna akt fastställda villkoren.
Artikel 212
Inom en tid av fem år efter anslutningen skall Portugisiska republiken fullfölja omstruktureringen av landets jäm— och stålindustri enligt villkoren i det till denna akt bifogade protokoll 20.
Ovanstående period kan förkortas och de närmare villkoren i nämnda protokoll ändras av konunissionen med rådets samtycke på grundval av
— hur långt de portugisiska orrrstruktureringsplanen har framskridit, med beaktande av de faktorer som är betydelsefulla vid återupprättandet av verksamhetens lönsamhet, — de bestämmelser om järn och stål som gäller i gemenskapen efter anslutningen. Därvid bör de bestämmelser som efter anslutningen gäller för portugisiska leveranser till gemenskapen i dess nuvarande form inte medföra betydande skillnader i behandlingen av Portugal och de övriga medlemsstaterna.
Artikel 213
1. Om i handeln mellan gemenskapen i dess nuvarande form och Portugisiska republiken de i artikel 240 nämnda utjämningsbeloppen eller den i artikel 270" nämnda utjänmingsmekanismen tillämpas på en eller fiera av de råvaror som anses ha använts vid tillverkningen av de varor som omfattas av rådets förordning (EEG) nr 3033/80 av den 11 november 1980 om bestämmelser för handeln med vissa varor framställda av jordbruksprodukter tillämpas följande övergångsbestämmelser:
— Ett utjämningsbelopp, beräknat på de i artikel 240 nämnda 142 utjämningsbeloppen eller den i artikel 270 nämnda
Bilaga 28
utjämningsmekanismen och i enlighet med bestämmelserna i förordning (EEG) nr 3033/80 för beräkning av den rörliga del som tillämpas på de varor som omfattas av denna förordning, skall tillämpas vid import av dessa varor från Portugal till gemenskapen i dess nuvarande form. _ Vid import till Portugal från tredje land av de varor som omfattas av förordning (EEG) nr 3033/80 skall den rörliga delen enligt denna förordning alltefter omständighetema höjas eller sänkas med det i den första strecksatsen nämnda utjämningsbeloppet.
— Vid export av de varor som omfattas av denna förordning från gemenskapen i dess nuvarande form till Portugal skall ett utjämningsbelopp tillämpas som bestäms på grundval av de i artikel 240 nämnda utjämningsbeloppen eller den i artikel 270 nämnda utjämningsmekanismen som fastställs för råvaror och i enlighet med reglerna för beräkning av återbetalning i rådets förordning (EEG) nr 3035/80 av den 11 november 1980 om allmänna regler för exportlättnader samt kriterierna för fastställande av dessa återbetalningsbelopp för vissa jordbruksprodukter som exporteras som varor som inte ingår i bilaga II i fördraget. — Vid export från Portugal till tredje land av de produkter som omfattas av förordning (EEG) nr 3035/80 skall dessa produkter omfattas av det utjämningsbelopp som avses i tredje strecksatsen.
2. Den tull som från och med anslutningen utgör den fasta delen av den avgift som tillämpas vid import till Portugal från gemenskapen i dess nuvarande form av de varor som omfattas av förordning (EEG) nr 3033/80 skall bestämmas genom att det från den bastull som Portugisiska republiken tillämpar på produkter som har sitt ursprung i gemenskapen i dess nuvarande form dras en variabel del som är lika med den variabla del som används enligt bestämmelserna i förordning (EEG) nr 3033/80, och som allt efter onrständighetema höjs eller sänks med det utjämningsbelopp som anges i punkt 1 första och tredje strecksatsema.
Om den tull som utgör den fasta delen av avgiften och som beräknas enligt föregående stycke för de produkter som nämns i bilaga XIX är lägre än de tullar som anges i nämnda bilaga skall dock de sistnämnda tullarna gälla.
3. Den tull som från och med anslumingen utgör den fasta delen av den avgift som tillämpas vid import till Portugal från tredje land av de varor som omfattas av förordning (EEG) nr 3033/80 skall vara lika med det högre av de båda belopp som fastställs som följer:
— Det belopp som erhålls genom att från den bastull som Portugisiska republiken tillämpar vid import från tredje land dra ifrån en variabel del som är lika med den variabla del som fastställs i förordning (EEG) nr 3033/80, varvid detta belopp alltefter omständighetema höjs eller sänks med det utjänmingsbelopp som anges i punkt 1 första och tredje strecksatsema.
Prop. 1994/95:19
143
Bilaga 28
— Det belopp som erhålls genom att lägga samman den fasta del som tillämpas vid import till Portugal från gemenskapen i dess nuvarande form och den fasta delen i Gemensamma tulltaxan (eller, för tredje land som omfattas av gemenskapens allmänna preferenssystem, den fasta preferensdel som gemenskapen i lämpliga fall tillämpar vid import från dessa länder).
4. Trots bestämmelserna i artikel 189 skall från och med anslutningen den tull som Portugisiska republiken tillämpar vid import från gemenskapen och från tredje land omvandlas till den typ av tull och de enheter som anges i Gemensamma tulltaxan. Omvandlingen skall göras på grundval av värdet på de varor som importeras till Portugal de fyra senaste kvartalen för vilka det finns upplysningar eller, om berörda varor inte importeras till Portugal, på grundval av enhetsvärdet på samma varor importerade till gemenskapen i dess nuvarande form.
5. Alla fasta delar som tillämpas i handeln mellan gemenskapen i dess nuvarande form och Portugisiska republiken skall avskaffas i enlighet med artikel 190.
Alla fasta delar som av Portugisiska republiken tillämpas vid import från tredje land skall anpassas till den fasta delen i Gemensamma tulltaxan (eller. i lämpliga fall, till den fasta preferensdelen i gemenskapens allmänna preferenssystem) i enlighet med artiklarna 197 och 201.
6. Om ett tredje land som omfattas av gemenskapens generella preferensordning beviljas en sänkning av den variabla delen i Gemensamma tulltaxan skall Portugisiska republiken tillämpa denna variabla preferensdel från och med den dag under det första året av den andra etappen av övergångsförfarandena då reglerna för den andra etappen börjar tillämpas på de råvaror vilkas produktionsår börjar senast.
Avsnitt IV Handel mellan Portugisiska republiken och Konungariket Spanien Artikel 214
l handeln med Konungariket Spanien skall Portugisiska republiken tillämpa artiklarna 189—213 med förbehåll för villkoren i protokoll 3.
Prop. 1994/95: 19
144
KAPITEL 2 Prop. 1994/95:19 Bilaga 28 Fri rörlighet för personer, tjänster och kapital
Avsnitt I Arbetstagare Artikel 215
Artikel 48 i Romfördraget gäller endast beträffande arbetstagares fria rörlighet mellan Portugal och de övriga medlemsstaterna med förbehåll för övergångsbestämmelsema i artiklama 216—219 i denna akt.
Artikel 216
1. Artiklarna 1—6 i förordning (EEG) nr 1612/68 om fri rörlighet för arbetstagare inom gemenskapen skall gälla i Portugal för medborgare i de övriga medlemsstaterna och i de övriga medlemsstatema för portugisiska medborgare först från och med den 1 januari 1993.
Till och med den 31 december 1992 kan Portugisiska republiken och de övriga medlemsstaterna beträffande medborgare i de övriga medlemsstatema respektive portugisiska medborgare upprätthålla nationella bestämmelser eller bestämmelser som är en följd av bilaterala överenskommelser i vilka det krävs ett förhandsgodkännande av invandring i syfte att utföra avlönat arbete och/ eller påbörja en avlönad anställning.
Till och med den 31 december 1995 kan dock Portugisiska republiken och Storhertigdömet Luxemburg upprätthålla de nationella bestämmelser som avses i föregående stycke för medborgare i Luxemburg respektive Portugal.
2. Från och med den 1 januari 1991 inleder rådet, på grundval av en rapport från kommissionen, en undersökning av resultatet av tillämpningen av de regler om undantag som avses i punkt 1.
När denna undersökning fullföljts kan rådet, genom enhälligt beslut på förslag av konunissionen, baserat på nya upplysningar anta bestämmelser för anpassning av nämnda regler.
Artikel 217
1. Till och med den 31 december 1990 gäller artikel 11 i förordning (EEG) nr 1612/68 i Portugal för medborgare i de övriga medlemsstaterna och i de övriga medlemsstaterna för portugisiska medborgare, på följande villkor: 145
Bilaga 28
a) De familjemedlemmar till arbetstagare enligt artikel 10.1 a i nänmda förordning som rättmätigt är bosatta tillsammans med arbetstagaren inom en medlemsstats territorium vid dagen för undertecknandet av denna akt har från och med anslutningen rätt att utöva allt slags avlönat arbete inom hela denna medlemsstats territorium.
b) De familjemedlemmar till arbetstagare enligt artikel 10.1 3 i nämnda förordning som rättmätigt är bosatta tillsammans med arbetstagaren inom en medlemsstats territorium efter dagen för undertecknandet av denna akt har rätt att utöva allt slags avlönat arbete i denna medlemsstat om de varit bosatta där i minst tre år. Denna uppehållstid förkortas till 18 månader från och med den 1 januari 1989.
Bestämmelserna i detta stycke skall inte påverka mera gynnsamma nationella bestämmelser eller bestämmelser som har sin grund i bilaterala överenskommelser.
2. De åtgärder som föreskrivs i punkt 1 gäller också för de familjemedlemmar till egenföretagare som är bosatta tillsammans med denne i någon av medlemsstaterna.
Artikel 218
I den mån som vissa bestänunelser i direktiv 68/360/EEG om avskaffande av restriktioner för rörlighet och bosättning inom gemenskapen för medlemsstaternas arbetstagare och deras familjer inte får skiljas från de bestämmelser i förordning (EEG) nr 1612/68 vars tillämpning skjuts upp enligt artikel 216, får Portugisiska republiken och de övriga medlemsstaterna avvika från dessa bestämmelser i den omfattning som krävs för att tillämpa de undantagsbestämmelser som fastställs i artikel 216 i samband med nämnda förordning.
Artikel 219
Senast den 1 januari 1993 vidtar Portugisiska republiken och de övriga medlemsstaterna, med bistånd av kommissionen, de åtgärder som krävs för att till Spanien utsträcka tillämpningen av kommissionens beslut av den 8 december 1972 om det enhetliga systemet, kallat SEDOC, som fastställs enligt artikel 15 i rådets förordning (EEG) nr 1612/68 och kommissionens beslut av den 14 december 1972 om "gemenskapsplanen" för insamling och spridning av information enligt artikel 14.3 i förordning (EEG) nr 1612/68.
Artikel 220
1. Fram till ikraftträdandet av den enhetliga lösningen för samtliga medlemsstater enligt artikel 99 i förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare och deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen,
Prop. 1994/95: 19
146
dock senast till och med den 31 december 1988, gäller inte artiklama Prop. 1994/95:19 73.1 och 73.3, 74.1 och 75.1 i förordning (EEG) nr 1408/71 och Bilaga 28 artiklarna 86 och 88 i förordning (EEG) nr 574/72 om regler för genomförande av förordning (EEG) nr 1408/71 för portugisiska arbetstagare som är anställda i en annan medlemsstat än Portugal och vilkas familjer är bosatta i Portugal.
Artiklarna 73.2, 74.2, 75.2 och 94.9 i förordning (EEG) nr 1408/71 och artiklama 87, 89, 98 och 120 i förordning (EEG) nr 574/72 skall också tillämpas på dessa arbetstagare.
Det föregående påverkar dock inte den lagstiftning i en medlemsstat som bestämmer att familjeförrnåner skall betalas för familjemedlemmar oavsett i vilket land de är bosatta.
2. Trots bestämmelserna i artikel 6 i förordning (EEG) nr 1408/71 fortsätter följande konventioner om social trygghet att gälla för portugisiska arbetstagare under den period som avses i punkt 1:
a) Portugal -— Belgien — Artikel 28.2 i den allmänna konventionen av den 14 september 1970. — Artiklarna 57. 58 och 59 i den administrativa överenskommelsen av den 14 september 1970.
b) Portugal _ Tyskland Artiklarna 27.1, 27.2 och 27.3 i konventionen av den 6 november 1964 i dess lydelse enligt artikel 1 i ändringsöverenskommelsen av den 30 september 1974.
c) Portugal — Spanien — Artiklarna 23 och 24 i den allmänna överenskommelsen av den 11 juni 1969. — Artiklarna 45 och 46 i den administrativa överenskommelsen av den 22 maj 1970.
(1) Portugal —— Luxemburg — Artikel 23 i överenskommelsen av den 12 februari 1965 i dess lydelse enligt artikel 13 i den andra tilläggsöverenskommelsen av den 20 maj 1977. — Artikel 15"i den andra tilläggsöverenskommelsen av den 21 maj 1979 om den allmänna administrativa överenskommelsen av den 20 oktober 1966.
e) Portugal —— Nederländerna — Artikel 33.2 i överenskommelsen av den 19 juli 1979. — Artiklarna 36 och 37 i den administrativa överenskommelsen av den 9 maj 1980. 147
Avsnitt II Prop. 1994/95:19 Bilaga 28 Etableringsrätt, tjänster, kapitalrörelser och tjänstetransaktioner
Artikel 22]
Portugisiska republiken kan upprätthålla restriktioner beträffande etableringsrätten och rätten att tillhandahålla tjänster
— till och med den 31 december 1988 för aktiviteter inom rese- och turistbyråsektom, — till och med den 31 december 1990 för aktiviteter inom biografsektom.
Artikel 222
1. Till och med den 31 december 1989 kan Portugisiska republiken upprätthålla ett system med förhandstillstånd för direkta investeringar enligt rådets första direktiv av den 11 maj 1960 för genomförandet av artikel 67 i Romfördraget, enligt ändringar och tillägg i rådets andra direktiv 63/21/EEG av den 18 december 1962 och 1972 års anslutningsakt som görs i Portugal av medborgare i övriga medlemsstater i samband med utövandet av den fria etableringsrätten och rätten att tillhandahålla tjänster och vilkas samlade värde överstiger följande belopp:
— Under 1986: 1,5 miljoner ecu. — Under 1987: 1,8 miljoner ecu. — Under 1988: 2,1 miljoner ecu. — Under 1989: 2,4 miljoner ecu.
2. Bestämmelserna i punkt 1 gäller inte för direkta investeringar som berör kreditinstitutselctom.
3. För de investeringsprojekt för vilka det krävs förhandstillstånd enligt punkt 1 måste de portugisiska myndigheterna fatta beslut senast två månader efter det att ansökan lämnats in. Om inget beslut fattas inom denna tidsfrist anses den föreslagna investeringen vara godkänd.
4. De investerare som avses i punkt 1 får inte inbördes behandlas på olika sätt eller behandlas mindre gynnsamt än medborgare i tredje land.
Artikel 223
1. Portugisiska republiken kan, på de villkor och med de tidsfrister som anges i artiklama 224—229, senarelägga liberaliseringen av kapitalrörelser enligt lista A och B i rådets första direktiv av den 11 maj 1960 om genomförandet av artikel 67 i Romfördraget och enligt rådets andra direktiv av den 18 december 1962 om komplettering och ändring av det 148 första direktivet för genomförandet av artikel 67 i Romfördraget.
2. l vederbörlig ordning skall de portugisiska myndigheterna och Prop. 1994/95:19 kommissionen samråda om förfaranden för att vidta åtgärder för Bilaga 28 liberalisering eller lättnader vilkas genomförande kan senareläggas enligt
nedanstående bestämmelser. '
Artikel 224
Portugisiska republiken kan till och med den 31 december 1992 senarelägga liberaliseringen av de direkta investeringar i de övriga medlemsstatema som görs av i Portugal bosatta personer.
Artikel 225
l. Portugisiska republiken kan till och med den 31 december 1990 senarelägga liberaliseringen av överföringar som görs i samband med att personer som är bosatta i de övriga medlemsstaterna i Portugal förvärvar byggnader som är uppförda och avsedda som bostäder liksom också mark som redan används som jordbruksmark eller som klassificeras som jordbruksmark enligt portugisisk lag vid dagen för anslumingen.
2. Det temporära undantaget som avses i punkt 1 gäller inte
— för personer som är bosatta i de övriga medlemsstaterna och som tillhör den kategori av personer som emigrerar inom ramen för den fria rörligheten för arbetstagare eller egna företagare,
— för de köp enligt punkt 1 som gäller egna företagares utnyttjande av etableringsrätten när de berörda personerna är bosatta i de övriga medlemsstaterna och emigrerar till Portugal.
Artikel 226
1. Fram till och med den 31 december 1990 och på de villkor som avses i punkt 2 kan Portugisiska republiken upprätthålla restriktioner på den överföring av behållningen från försäljning av fast egendom som görs i Portugal av personer som är bosatta i de övriga medlemsstatema.
2. a) Överföring av behållningen från en försäljning liberaliseras enligt följande:
— Från och med den 1 januari 1986 upp till ett belopp av 100 000 — Pitkin och med den 1 januari 1987 upp till ett belopp av 120 000 _ Fån och med den 1 januari 1988 upp till ett belopp av 140 000 —— Forlån och med den 1 januari 1989 upp till ett belopp av 160 000 —— Filån och med den 1 januari 1990 upp till ett belopp av 180 000 149
ecu .
Bilaga 28
b) Om en försäljning överstiger det belopp som anges i a) liberaliseras överföringen av det resterande beloppet i fem lika stora årliga etapper av vilka den första sker när ansökan om överföring av behållningen från försäljningen lämnas in och de fyra övriga de fyra följande åren.
3. Under giltighetstiden för detta övergångsförfarande upprätthålls alla allmänna eller särskilda lättnader som gäller för fri överföring av behållningen från försäljningen av fast egendom enligt punkt 1 och som är en följd av portugisiska bestänunelser eller överenskommelser om förhållandet mellan Portugisiska republiken och någon av de övriga medlemsstaterna eller ett tredje land och används utan diskriminering för alla de övriga medlemsstaterna.
Artikel 22 7
Fram till och med den 31 december 1992 kan Portugisiska republiken senarelägga liberaliseringen av överföringar i samband med förvärv av fast egendom i en annan medlemsstat som görs av följande personer:
— Personer som är bosatta i Portugal och som inte tillhör den kategori av personer som emigrerar inom ramen för den fria rörligheten för arbetstagare eller egna företagare. — Egna företagare som är bosatta i Portugal och som emigrerar. förutsatt att berörda investeringar inte sker i samband med deras etablering.
Artikel 228
[. Fram till och med den 31 december 1990 och på de villkor som avses i punkt 2 kan Portugisiska republiken upprätthålla restriktioner för de transaktioner som räknas upp i avsnitt X under B, C, D, E, F och H i lista A i bilagan till direktiven som anges i artikel 223 och som görs med de övriga medlemsstaterna som destination.
2. Den 1 januari 1986 liberaliseras överföringar upp till ett belopp av 25 000 ecu för transaktionerna under C, D och F och överföringar upp till ett belopp av 10 000 ecu för transaktionerna under B, E och H. Vart och ett av dessa belopp fastställs
— från och med 'den 1 januari 1987 till 30 000 respektive 12 000 ecu, '— från och med den 1 januari 1988 till 35 000 respektive 14 000 ecu, — från och med den 1 januari 1989 till 40 000 respektive 16 000 ecu, — från och med den 1 januari 1990 till 45 000 respektive 18 000 ecu.
Prop. 1994/95: 19
150
Artikel 229 Prop. 1994/95:19 Bilaga 28 Fram till och med den 31 december 1990 kan Portugisiska republiken senarelägga liberaliseringen av de transaktioner som räknas upp i lista B (IV B 1 och 3) i bilagan till direktiven som anges i artikel 223 och som görs av i Portugal bosatta personer.
Transaktioner av värdepapper emitterade av Europeiska gemenskapen och Europeiska investeringsbanken som görs av i Portugal bosatta personer liberaliseras dock gradvis under loppet av denna period enligt följande:
— Från och med den 1 januari 1986 fastställs liberaliseringstaket för teckning av dessa värdepapper till 15 miljoner ecu. — Från och med den 1 januari 1987 fastställs taket till 18 miljoner ecu. — Från och med den 1 januari 1988 fastställs taket till 21 miljoner ecu. — Från och med den 1 januari 1989 fastställs taket till 24 miljoner ecu. — Från och med den 1 januari 1990 fastställs taket till 27 miljoner ecu.
Artikel 230
1. Fram till och med den 31 december 1990 och på de villkor som fastställs i punkt 2 kan Portugisiska republiken upprätthålla restriktioner på överföringar i samband med turism.
2. Det årliga tillåma beloppet för turism per person skall minst uppgå till
— 500 ecu för 1986, — 600 ecu för 1987, — 700 ecu för 1988, — 800 ecu för 1989, — 900 ecu för 1990.
Artikel 231
Portugisiska republiken skall om omständigheterna tillåter genomföra den liberalisering av kapitalrörelser och tjänstetransaktioner som anges i artiklarna 224—230 före utgången av de tidsfrister som fastställs i dessa artiklar.
Artikel 232
I syfte att genomföra bestämmelserna i artikel 223—231 kan kommissionen samråda med den monetära kommittén och föreslå rådet lämpliga åtgärder.
151
KAPITEL 3 Prop. 1994/95:19 Bilaga 28 Jordbruk
A v 5 n i t t I Allmänna bestämmelser Artikel 233
1. Detta kapitel behandlar jordbruksprodukter med undantag för de produkter som omfattas av förordning (EEG) nr 3796/81 om den gemensamma organisationen av marknaden för fiskeriprodukter.
2. Om inte annat föreskrivs i detta kapitel, skall de bestämmelser som fastställs i denna akt tillämpas på de jordbruksprodukter som avses i punkt 1.
3. Med förbehåll för de särskilda bestämmelser i detta kapitel som föreskriver andra dagar eller tidsfrister, skall tillämpningen av övergångsbestämmelsema för de jordbruksprodukter som avses i punkt 1 upphöra vid utgången av år 1995.
Artikel 234
1. Tillämpningen av gemenskapens bestämmelser på de produkter som omfattas av detta kapitel skall ske enligt en "klassisk" övergång eller en "etappvis övergång", vars generella bestämmelser definieras i avsnitt II respektive avsnitt III och vars särskilda tillämpnings föreskrifter, beroende på produktsektor, definieras i avsnitt IV och V.
2. Om inte annat föreskrivs i särskilda fall, skall rådet med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen besluta om de bestämmelser som krävs för att genomföra bestämmelserna i detta kapitel.
Dessa bestämmelser får särskilt omfatta adekvata åtgärder för att undvika omläggning av handeln mellan Portugal och de andra medlemsstaterna.
3. Rådet får enhälligt på förslag från kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet göra de ändringar av bestämmelserna i detta kapitel som kan krävas på grund av att gemenskapens regler ändras.
152
A v s n i tt II . Prop. 1994/95:19 Bilaga 28 Klassisk övergång
Underavsnittl Räckvidd Artikel 235
Alla de jordbruksprodukter som avses i artikel 233, med undantag för de som avses i artikel 259, skall omfattas av bestämmelserna i detta avsnitt.
Underavsnitt 2
Priskompensation och stegvis tillnärmning av priser Artikel 236
Före det första steg mot den tillnärmning av priser som avses i artikel 238 skall de priser som skall tillämpas i Portugal fastställas i enlighet med de bestämmelser som föreskrivs i den gemensamma organisationen av marknaden för sektorn i fråga på en nivå motsvarande den prisnivå som var fastställd i Portugal enligt den tidigare nationella ordningen under en representativ period som skall fastställas för varje produkt. Men om en tillämpning av föregående stycke medför att de portugisiska priserna fastställs till en nivå som är högre än nivån på de gemensamma priserna, skall den fastställda prisnivån i Portugal motsvara den som gällde under den tidigare nationella ordningen för regleringsåret 1985/86, omräknad till ecu enligt den omräkningskurs som gällde vid början av regleringsåret för den berörda produkten.
Om ingen definition av det portugisiska priset finns för en given produkt skall det pris som tillämpas i Portugal beräknas på grundval av de priser som faktiskt noterats på portugisiska marknader under en representativ period som skall fastställas.
I frånvaro av prisuppgifter om vissa produkter på den portugisiska marknaden skall dock det pris som tillämpas i Portugal beräknas på grundval av de priser som noteras i den nuvarande gemenskapen för liknande produkter eller grupper av liknande produkter, eller konkurrerande produkter.
Artikel 237
1. Om det vid anslutningen konstateras att avvikelsen mellan prisnivån för en produkt i Portugal och den gemensamma prisnivån är minimal, får 153 det gemensamma priset tillämpas i Portugal på den berörda produkten.
2. Den avvikelse som avses i punkt 1 skall anses som minimal när den Prop. 1994/95:19 är mindre än eller lika med 3 % av det gemensamma priset. Bilaga 28
Artikel 238
1. Om tillämpningen av artikel 236 leder till en prisnivå i Portugal som skiljer sig från de gemensamma priserna, skall, med förbehåll för punkt 4, de priser i fråga om vilka det i avsnitt IV hänvisas till den här artikeln varje år vid början av regleringsåret närmas till de gemensamma priserna i enlighet med punkt 2 och 3.
2. Om priset på en produkt i Portugal är lägre än det gemensamma priset skall tillnärmningen göras i sju etapper så att priset i Portugal vid tidpunkten för de sex första stegen mot en tillnärmning ökas successivt med respektive en sjundedel, en sjättedel, en femtedel, en fjärdedel, en tredjedel och hälften av skillnaden mellan prisnivån i Portugal och den gemensamma prisnivå som är tillämplig före varje steg mot en tillnärmning. Det pris som följer av denna beräkning skall höjas eller sänkas proportionellt i förhållande till varje höjning eller sänkning av det gemensamma priset under följande regleringsår. Det gemensamma priset skall tillämpas i Portugal vid tidpunkten för det sjunde steget mot en tillnärmning.
3 a) Om priset på en produkt i Portugal är högre än det gemensamma priset skall priset i Portugal behållas på den nivå som följer av att artikel 236 tillämpas, varvid tillnämmingen uppnås genom utvecklingen av de gemensamma priserna under de första sju åren efter anslutningen.
Priset i Portugal skall emellertid anpassas i den utsträckning som är nödvändig för att undvika en ökning i avvikelsen mellan det priset och det gemensamma priset.
Om de portugisiska priser. uttryckta i ecu, som fastställts enligt den tidigare nationella ordningen för regleringsåret 1985/86, leder till att avvikelsen mellan de portugisiska priserna och de gemensamma priserna under regleringsåret 1984/85 överskrids, skall det pris i Portugal som följer av tillämpningen av de två föregående styckena reduceras med ett belopp som skall fastställas och som skall motsvara en del av överskridandet, på ett sådant sätt att överskridandet är fullständigt eliminerat senast vid början av det femte regleringsåret efter anslutningen.
Utan att det påverkar tillämpningen av b, skall det gemensamma priset tillämpas i Portugal när det sjunde steget mot en tillnärmning äger rum.
b) Vid utgången av det femte året efter anslumingsdagen skall rådet 154 göra en analys av utvecklingen mot en tillnärmning av priser. I
detta syfte skall kommissionen.- i samband med de rapporter som Prop. 1994/95:19 avses i artikel 2642 c, till rådet lämna ett yttrande, som vid behov Bilaga 28 skall åtföljas av förslag till lämpliga åtgärder.
Om denna analys visar att
— avvikelsen mellan portugisiska priser och gemensamma priser är för stor för att kunna elimineras under den återstående period för tillnärmning av priser som avses i punkt 2, men ändå verkar kunna bli eliminerad inom en begränsad tid, får den ursprungligt fastställda perioden för tillnärmning av priser förlängas, varvid priserna skall behållas vid sin tidigare nivå enligt bestämmelsen i a ovan, — avvikelsen mellan portugisiska priser och gemensamma priser är för stor för att kunna elimineras enbart genom förlängning av den ursprungligt fastställda perioden för tillnärmning av priser, får beslut fattas om att, utöver en förlängning, tillnärmningen skall ske genom en gradvis sänkning av portugisiska priser, uttryckta i reala termer, vid behov åtföljd av ett indirekt, tillfälligt och gradvis avtagande stöd för att mildra effekten av den gradvisa sänkningen. Finansieringen av detta stöd skall ske via Portugals budget.
Rådet skall med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet besluta om de åtgärder som avses i föregående stycke.
4. För att integrationsprocessen skall fungera smidigt får, utan hinder av bestämmelserna i punkt 2, beslut fattas om att priset på en eller flera produkter i Portugal under ett regleringsår får avvika från de priser som följer av tillämpningen av den punkten.
Avvikelsen får inte överskrida 10 % av beloppet på den tillnärmning av priset som skall göras.
I detta fall skall prisnivån under det följande regleringsåret vara den som skulle ha följt av en tillämpning av punkt 2 om avvikelsen inte hade beslutats. En ytterligare avvikelse från den prisnivån får emellertid beslutas för det regleringsåret enligt de villkor som föreskrivs i första och
andra stycket.
Det undantag som fastställs i första stycket skall inte tillämpas på det sista steg mot en tillnärmning som avses i punkt 2.
Artikel 23 9
Om världsmarknadspriset på en viss produkt på anslutningsdagen eller under övergångstiden överskrider det gemensamma priset, får det 155
Bilaga 28
gemensamma priset tillämpas i Portugal för den berörda produkten, såvida inte det pris som tillämpas i Portugal är högre än det gemensamma priset.
Artikel 240
De skillnader i prisnivå ifråga om vilka det i avsnitt IV hänvisas till den här artikeln skall kompenseras enligt följande:
1. För de produkter vars priser fastställs i enlighet med artiklama 236 och 238 skall de utjämningsbelopp som tillämpas i handeln mellan den nuvarande gemenskapen och Portugal, samt mellan Portugal och tredje land, vara lika med skillnaden mellan de priser som fastställs för Portugal och de gemensamma priserna.
Det utjänmingsbelopp som fastställs enligt ovan skall emellertid i förekommande fall korrigeras med hänsyn till det nationella stöd som Portugal har rätt att behålla enligt artiklarna 247 och 248.
2. Om tillämpningen av punkt 1 leder till ett ringa belopp skall det inte fastställas något utjämningsbelopp.
3. a) I handeln mellan Portugal och den nuvarande gemenskapen skall utjämningsbelopp uppbäras av den importerande staten eller beviljas av den exporterande staten.
b) I handeln mellan Portugal och tredje land skall de importavgifter som tillämpas enligt den gemensamma jordbrukspolitiken, och förutom i uttryckliga undantagsfall, exportbidrag reduceras eller ökas, beroende på omständigheterna, med de utjämningsbelopp som tillämpas i handeln med den nuvarande gemenskapen.
Tullar får emellertid inte reduceras med utjämningsbeloppet.
4. Beträffande de produkter för vilka tullsatsen enligt den gemensamma tulltaxan är bunden enligt Allmänna tull- och handelsavtalet skall hänsyn tas till denna bindning.
5. Det utjämningsbelopp som uppbärs eller beviljas av en medlemsstat i enlighet med punkt 1 får inte överskrida det totala belopp som tas ut av saMa medlemsstat på import från tredje land som omfattas av klausulen om behandling som mest gynnad nation.
Rådet får med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen besluta om undantag från denna bestämmelse, särskilt för att undvika omläggning av handeln och snedvridning av konkurrensen.
Prop. 1994/95: 19
156
6. Rådet får med kvalif1cerad majoritet på förslag från kommissionen Prop. 1994/95:19 beSluta om undantag, i den utsträckning som är nödvändig för att Bilaga 28 den gemensamma jordbrukspolitiken skall fungera korrekt, från artikel 211.1 första stycket för de produkter på vilka utjämningsbelopp tillämpas.
Artikel 24]
Om världsmarknadspriset på en produkt är högre än det pris som används för att beräkna den importavgift som införs genom den gemensamma jordbrukspolitiken, minskat med det utjämningsbelopp som dras av från importavgiften i enlighet med artikel 240, eller om bidraget för export till tredje land är mindre än utjämningsbeloppet, eller om inget bidrag är tillämpligt, får lämpliga åtgärder vidtas i syfte att säkerställa att den gemensamma organisationen av marknaden fungerar korrekt.
Artikel 242
1. De beviljade utjänmingsbeloppen skall finansieras av gemenskapen genom Garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket.
2. De utgifter som Portugal har för intervention på sin inre marknad och för exportbidrag eller subvention av export till tredje land och till andra medlemsstater skall finansieras nationellt till och med utgången av den första etappen för de produkter som avses i artikel 259.
Från och med den andra etappen skall dessa utgifter för intervention på den inhemska portugisiska marknaden och för bidrag för export till tredje land finansieras av gemenskapen genom Garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket.
Underavsnitt 3
Fri rörlighet och tullunion
Artikel 243
För produkter, som påläggs tull vid import till gemenskapen i dess nuvarande form från tredje land. skall följande bestämmelser tillämpas:
1. a) Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 4 skall tullar på import till den nuvarande gemenskapen av produkter från Portugal gradvis avvecklas enligt följande tidsplan:
— Den 1 mars 1986 skall varje tullsats reduceras till 85,7 % av bastullsatsen.
ll Riksdagen 1994/95. I saml. Nr I9. Bilaga 28—29.
157
Bilaga 28
b)
— Den 1 januari 1987 skall varje tullsats reduceras till 71,4 % av bastullsatsen.
— Den 1 januari 1988 skall varje tullsats reduceras till 57,1 % av bastullsatsen.
— Den 1 januari 1989 skall varje tullsats reduceras till 42,8 % av bastullsatsen. '
— Den 1 januari 1990 skall varje tullsats reduceras till 28,5 % av bastullsatsen.
— Den 1 januari 1991 skall varje tullsats reduceras till 14,2 % av bastullsatsen.
—- Den 1 januari 1992 skall alla tullar vara avvecklade. Dock skall den nuvarande gemenskapen
— vad gäller orkidéer, anthurium, strelitzia och proteaceae enligt undemununer ur 06.03 A i Gemensamma tulltaxan, och — vad gäller beredda eller konserverade tomater enligt undemumrner 20.02 C i Gemensamma tulltaxan,
reducera sina bastullsatser i fem etapper om vardera 20 % på följande dagar:
— 1 mars 1986. — 1 januari 1987. — 1 januari 1988. — 1 januari 1989. — 1 januari 1990.
Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 4 skall tullar på import till Portugal av produkter från den nuvarande gemenskapen gradvis avvecklas enligt följande tidsplan: .
— Den 1 mars 1986 skall varje tullsats reduceras till 85,7 % av bastullsatsen. — Den 1 januari 1987 skall varje tullsats reduceras till 75 % av bastullsatsen. — Den 1 januari 1988 skall varje tullsats reduceras till 62,5 % av bastullsatsen. — Den 1 januari 1989 skall varje tullsats reduceras till 50 % av bastullsatsen. — Den 1 januari 1990 skall varje tullsats reduceras till 37,5 % av bastullsatsen. — Den ljanuari 1991 skall varje tullsats reduceras till 25 % av bastullsatsen. — Den 1 januari 1992 skall varje tullsats reduceras till 12,5 % av bastullsatsen. — Den 1 januari 1993 skall alla tullar vara avvecklade.
Prop. 1994/95: 19
158
c) Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 4, och som ett Prop. 1994/95:19 undantag från a och b, skall vad gäller oljeväxtfrö, oljehaltiga Bilaga 28 frukter och produkter framställda av dem enligt förordning nr 136/66/EEG — förutom andra vegetabiliska oljor än olivolja, avsedda för mänsklig konsumtion — tullar på import gradvis avvecklas mellan den nuvarande gemenskapen och Portugal enligt följande tidsplan:
— Den 1 mars 1986 skall varje tullsats reduceras till 90,9 % av bastullsatsen. — Den 1 januari 1987 skall varje tullsats reduceras till 81,8 % av bastullsatsen. — Den 1 januari 1988 skall varje tullsats reduceras till 72,7 % av bastullsatsen. — Den ljanuari 1989 skall varje tullsats reduceras till 63,6 % av bastullsatsen. — Den 1 januari 1990 skall varje tullsats reduceras till 54,5 % av bastullsatsen. — Den 1 januari 1991 skall varje tullsats reduceras till 45,4 % av bastullsatsen. — Den 1 januari 1992 skall varje tullsats reduceras till 36,3 % av bastullsatsen. — Den 1 januari 1993 skall varje tullsats reduceras till 27,2 % av bastullsatsen. — Den ljanuari 1994 skall varje tullsats reduceras till 18,1 % av bastullsatsen.
— Den 1 januari 1995 skall varje tullsats reduceras till 9 % av bastullsatsen.
— Den ljanuari 1996 skall alla tullar vara avvecklade.
(1) Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 4 skall, vad gäller andra vegetabiliska oljor än olivolja, avsedda för mänsklig konsumtion, den nuvarande gemenskapen och Portugal tillämpa sina respektive bastullsatser oförändrade under den period för tillämpning i Portugal av vissa kontrollmekanismer som avses i artikel 292. Vid utgången av den perioden skall bastullsatsema gradvis avvecklas enligt följande tidsplan:
— Den 1 januari 1991 skall varje tullsats reduceras till 83,3 % av bastullsatsen. — Den 1 januari 1992 skall varje tullsats reduceras till 66,6 % av bastullsatsen. — Den 1 januari 1993 skall varje tullsats reduceras till 49,9 % av bastullsatsen. — Den 1 januari 1994 skall varje tullsats reduceras till 33,2 % av bastullsatsen. — Den 1 januari 1995 skall varje tullsats reduceras till 16,5 % av bastullsatsen. 159 — Den 1 januari 1996 skall alla tullar vara avvecklade.
Bilaga 28
b)
Vid introduktionen av den gemensamma tulltaxan gäller att Portugal skall tillämpa tullsatsema i den gemensamma tulltaxan i deras helhet från och med den 1 mars 1986, förutom för följande produkter:
Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 4, de produkter som avses i bilaga XX och de produkter för vilka Portugals bastullsatser är högre än den gemensamma tulltaxans. och för vilka, i syfte att gradvis införa den gemensamma tulltaxan, Portugal skall ändra den taxa som tillämpas mot tredje land enligt följande:
aa) För tullnummer ifråga om vilka bastullsatsen inte avviker mer än 15 % åt något håll från tullsatsema i den gemensanuna tulltaxan skall de senare tullsatsema tillämpas.
bb) I övriga fall skall Portugal tillämpa en sats som reducerar avvikelsen mellan bastullsatsen och den gemensamma tulltaxans tullsatser i åtta lika stora etapper om vardera 12,5 % följande dagar:
— Den 1 mars 1986.
— Den ljanuari 1987. — Den ljanuari 1988. — Den 1 januari 1989. — Den 1 januari 1990. — Den ljanuari 1991. —— Den 1 januari 1992.
Portugal skall tillämpa den gemensamma tulltaxan i dess helhet från och med den 1 januari 1993.
Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 4, oljeväxtfrö, oljehaltiga frukter och produkter framställda av dem enligt förordning nr 136/66/EEG — förutom vegetabiliska oljor bortsett från olivolja. avsedda för mänsklig konsumtion — för vilka, i syfte att gradvis införa den gemensamma tulltaxan, Portugal skall ändra den taxa som tillämpas mot tredje land enligt följande:
aa) För tullnummer ifråga om vilka bastullsatsen inte avviker mer än 15 % åt något håll från tullsatsema i den gemensamma tulltaxan skall de senare tullsatsema tillämpas.
bb) I övriga fall skall Portugal tillämpa en sats som reducerar avvikelsen mellan bastullsatsen och den gemensamma tulltaxans sats enligt följande tidsplan: —- Den 1 mars 1986 skall avvikelsen reduceras till 90,9 % av den ursprungliga avvikelsen.
Prop. 1994/95: 19
160
— Den ljanuari 1987 skall "avvikelsen reduceras till 81,8 % av Ptop- 1994/95:19 den ursprungliga avvikelsen. Bilaga 28 — Den ljanuari 1988 skall avvikelsen reduceras till 72,7 % av den ursprungliga avvikelsen. — Den ljanuari 1989 skall avvikelsen reduceras till 63,6 % av den ursprungliga avvikelsen. — Den 1 januari 1990 skall avvikelsen reduceras till 54,5 % av den ursprungliga avvikelsen. — Den 1 januari 1991 skall avvikelsen reduceras till 45,4 % av den ursprungliga avvikelsen. — Den 1 januari 1992 skall avvikelsen reduceras till 36,3 % av den ursprungliga avvikelsen. — Den 1 januari 1993 skall avvikelsen reduceras till 27,2 % av den ursprungliga avvikelsen. — Den ljanuari 1994 skall avvikelsen reduceras till 18,1 % av den ursprungliga avvikelsen. — Den 1 januari 1995 skall avvikelsen reduceras till 9 % av den ursprungliga avvikelsen.
Portugal skall tillämpa den gemensamma tulltaxan i dess helhet från och med den 1 januari 1996.
c) Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 4, andra vegetabiliska oljor än olivolja, avsedda för mänsklig konsumtion, för vilka Portugal tillämpar sina bastullsatser oförändrade under den period för tillämpning i Portugal av vissa kontrollmekanismer som avses i artikel 292.
Vid utgången av den perioden skall Portugal ändra den taxa som tillämpas mot tredje land enligt följande:
aa) För tullnummer ifråga om vilka bastullsatsen inte avviker mer än 15 % åt något håll från tullsatsema i den gemensamma tulltaxan skall de senare tullsatsema tillämpas.
bb) I övriga fall skall Portugal reducera avvikelsen mellan bastullsatsema och den gemensamma tulltaxans satser enligt följande tidsplan:
—— Den 1 januari 1991 skall avvikelsen reduceras till 83,3 % av den ursprungliga avvikelsen. -— Den 1 januari 1992 skall avvikelsen reduceras till 66,6 % av den ursprungliga avvikelsen. — Den 1 januari 1993 skall avvikelsen reduceras till 49,9 % av den ursprungliga avvikelsen. — Den 1 januari 1994 skall avvikelsen reduceras till 33,2 % av den ursprungliga avvikelsen.
161
— Den 1 januari 1995 skall avvikelsen reduceras till 16,5 % av Prop. 1994/95:19 den ursprungliga avvikelsen. Bilaga 28 Portugal skall tillämpa den gemensanuna tulltaxan i dess helhet från och med den 1 januari 1996. Vid tillämpningen av punkterna 1 och 2 skall bastullsatsen vara den som definieras i artikel 189.
I enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 38 i förordning nr 136/66/EEG eller i motsvarande artiklar i övriga förordningar om den gemensamma organisationen av jordbruksmarknadema, får det ifråga om de produkter som omfattas av en gemensam organisation av marknaderna beslutas om följande:
a) Portugal skall på egen begäran
— avveckla de tullar som avses i punkt 1 b, c och (1, eller genomföra den stegvisa tillnärmning som avses i punkt 2 a, b och c i en snabbare takt än som föreskrivs där, — helt eller delvis inställa uppbörden av de tullar som avses i punkt 1 b, c och d, och som tillämpas på de varor som importeras från de nuvarande medlemsstaterna,
— helt eller delvis inställa uppbörden av tullar på de produkter som importeras från tredje land och som avses i punkt 2 a, b och c.
b) Den nuvarande gemenskapen skall
— avveckla de tullar som avses i punkt 1 a, c och d i en snabbare takt än som föreskrivs där, — helt eller delvis inställa uppbörden av de tullar som avses i
punkt 1 a, e och d och som tillämpas på de produkter som importeras från Portugal.
För de produkter som inte omfattas av en gemensam organisation av marknaden gäller följande:
a) Inget beslut krävs för att Portugal skall tillämpa de åtgärder som avses i första stycket a första och andra strecksatsema. Portugal skall informera de övriga medlemsstaterna och kommissionen om vidtagna åtgärder.
b) Kommissionen får helt eller delvis inställa uppbörden av de tullar som tillämpas på de produkter som importeras från Portugal.
De tullar som beror på en snabbare tillnärmning eller vars uppbörd inställs får inte vara lägre än tullarna för import av samma produkter från övriga medlemsstater.
162
Artikel 244 Prop. 1994/95:19 Bilaga 28 1. Den ordning som tillämpas iden nuvarande gemenskapen på tullar och avgifter med motsvarande verkan och på kvantitativa restriktioner och åtgärder med motsvarande verkan i handeln mellan Portugal och de övriga medlemsstaterna och mellan Portugal och tredje land skall tillämpas i Portugal från och med den 1 mars 1986, om inte annat följer av bestämmelserna i detta kapitel för de produkter som från och med anslutningsdagen omfattas av en gemensam organisation av marknaden.
2. Beträffande de produkter som inte omfattas av en gemensam organisation av marknaden den 1 mars 1986 skall avvecklingen av avgifter med samma verkan som tullar och kvantitativa restriktioner och åtgärder med momvarande verkan äga rum den 1 mars 1986, såvida inte dessa avgifter, restriktioner eller åtgärder på anslutningsdagen utgör en del av en nationell marknadsorganisation i Portugal eller i en annan medlemsstat.
Denna bestämmelse skall endast tillämpas till dess den gemensamma organisationen av marknaderna för dessa produkter tillämpas och inte längre än till och med den 31 december 1995 och i den utsträckning som är helt nödvändig för att garantera att den nationella organisationen upprätthålls.
3. Portugal skall tillämpa nomenklaturen iden gemensamma tulltaxan i dess helhet från och med den 1 mars 1986.
I den mån inga svårigheter uppstår vid tillämpningen av gemenskapens regler och särskilt inte ifråga om funktionen av den gemensamma organisationen av marknaderna och de övergångsbestämmelser som föreskrivs i detta kapitel, får rådet, med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen, ge Portugal tillstånd att i denna nomenklatur ta med sådana befintliga nationella tullnummer som vore ofrånkomliga för att genomföra de gradvisa stegen mot en tillnärmning till den gemensamma tulltaxan eller för att avveckla tullarna inom gemenskapen enligt de villkor som föreskrivs i denna akt.
Artikel 245
1. Portugal får till och med den 31 december 1992 tillämpa kvantitativa restriktioner på import från tredje land av de produkter som avses i bilaga XXI.
2. a) De kvantitativa restriktioner som avses i punkt 1 skall bestå av årliga kvoter som utan diskriminering är öppna för ekonomiska aktörer.
b) Den ursprungliga kvoten för varje produkt, i förekommande fall 163 uttryckt i ecu, skall för 1986 fastställas
Bilaga 28
— antingen till 3 %" av den genomsnittliga årliga portugisiska produktionen under de tre senaste åren före anslutningen och för vilka statistik finns tillgänglig, — eller till genomsnittet av den portugisiska import som skett under de tre senaste åren före anslutningen och för vilken statistik finns tillgänglig, om detta senare kriterium medför en större volym eller ett högre värde.
3. Minimiprocentsatsen för en gradvis ökning av kvoterna skall vara 20 % vid början av varje är, vad gäller de kvoter som uttrycks i värde, och 15 % vid början av varje år, vad gäller de kvoter som uttrycks i volym.
Ökningen skall läggas till varje kvot och nästföljande ökning skall beräknas på grundval av den totala volym eller det totala värde som framräknats på det sättet.
4. När importen till Portugal under två på varandra följande år är lägre än 90 % av den årliga öppnade kvoten skall Portugal upphäva de befintliga kvantitativa restriktionerna.
5. För perioden från och med den 1 mars till och med den 31 december 1986 skall den tillämpliga kvoten vara lika med den ursprungliga kvoten, reducerad med en sjättedel.
Underavsnitt 4 Stöd
Artikel 246
1. Bestämmelserna i denna artikel skall tillämpas på stöd, bidrag eller andra liknande belopp som föreskrivs enligt den gemensamma jordbrukspolitiken när en hänvisning görs till denna artikel i avsnitt IV.
2. Vid tillämpningen av gemenskapsstöd i Portugal gäller följande:
&) Den nivå på gemenskapsstöd som skall beviljas för en given produkt i Portugal från och med den 1 mars 1986 skall vara lika med ett belopp som fastställs på grundval av de stöd som enligt den tidigare nationella ordningen beviljades av Portugisiska republiken under en representativ period som skall fastställas. Beloppet får dock inte överstiga det stödbelopp som den 1 mars 1986 beviljas i den nuvarande gemenskapen. Om det inte beviljades något liknande stöd enligt den tidigare nationella ordningen och om inget annat följer av nedanstående bestämmelser, skall det inte beviljas något stöd i Portugal den 1 mars 1986.
Prop. 1994/95: 19
164
b) Vid början av det första regleringsåret, eller om inget regleringsår Prop. 1994/95: 19 finns. under den första tillämpningsperiod för stöd som följer efter Bilaga 28 anslutningen, skall
— antingen gemenskapsstöd införas i Portugal på en nivå som motsvarar en sjundedel av beloppet på det gemenskapsstöd som tillämpas under följande regleringsår eller stödperiod, — eller, när en skillnad finns, nivån på gemenskapsstöd i Portugal närmas till den stödnivå som tillämpas i den nuvarande gemenskapen under det följande regleringsåret eller den följande perioden med en sjundedel av skillnaden mellan de båda stöden.
c) Vid början av följande regleringsår eller tillämpningsperioder skall nivån på gemenskapsstöd i Portugal närmas till den stödnivå som tillämpas i den nuvarande gemenskapen under följande regleringsår eller period med successivt en sjättedel, en femtedel, en fjärdedel, en tredjedel och med hälften av skillnaden mellan de båda stöden.
d) Gemenskapens stödnivå skall tillämpas fullt ut i Portugal vid början av det sjunde regleringsåret eller den sjunde tillämpningsperioden för stödet efter anslutningen.
Artikel 24 7
1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 246 skall Portugal ha rätt att behålla de nationella stöd vars avskaffande med säkerhet skulle innebära allvarliga följder för såväl producent- som konsumentprisema. Sådana stöd får emellertid endast behållas under en övergångsperiod som i princip innebär att stöden gradvis minskar och längst till och med slutet av övergångstiden.
2. Enligt de villkor som föreskrivs i artikel 258 skall rådet besluta om nödvändiga åtgärder för att tillämpa bestämmelserna i denna artikel. Dessa åtgärder skall särskilt omfatta den lista över och de exakta ordalydelsema för de stöd som avses i punkt 1, stödbeloppen, tidsplanen för deras avskaffande, samtliga skalor över minskande stöd samt de närmare bestämmelser som är nödvändiga för att säkerställa att den gemensamma jordbrukspolitiken fungerar korrekt. Dessa bestämmelser måste dessutom säkerställa lika tillträde till den portugisiska marknaden.
3. Om behov "uppstår får under övergångstiden undantag göras från den skala över minskande stöd som avses i punkt 2.
Artikel 248
1. I undantagsfall som är vederbörligen dokumenterade skall Portugal bemyndigas att återinföra, över sin egen budget, tillfälliga
165
produktionsstöd, under förutsättning att sådana stöd beviljades enligt den Prop. 1994/95: 19 tidigare nationella ordningen och att avskaffandet av de stöden före Bilaga 28 anslumingen bevisligen har inneburit allvarliga följder för produktionen.
2. De nationella stöd som avses i punkt 1 får endast återinföras under en tillfällig period som i princip innebär att stöden gradvis minskar och längst till och med slutet av övergångstiden.
Rådet skall med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen vid behov besluta om nödvändiga åtgärder som bör omfatta samma bestänunelser och delar som de som avses i artikel 247.2.
Underavsnitt 5
Kompletterande handelsmekanism Artikel 249
1. En kompletterande handelsmekanism skall införas i handeln mellan den nuvarande gemenskapen och Portugal, nedan kallad "Kl—IM" (kompletterande handelsmekanism).
Den kompletterande handelsmekanismen skall tillämpas från och med den 1 mars 1986 till och med den 31 december 1995.
2. De produkter som anges i listan i bilaga XXII skall omfattas av den kompletterande handelsmekanismen.
Den lista som avses i bilaga XXII får kompletteras, enligt förfarandet i artikel 250, under de tre första åren efter anslutningen.
3. Kommissionen skall vid början av varje år lämna en rapport till rådet om tillämpningen av den kompletterande handelsmekanismen under det föregående året.
Artikel 250
1. En ad hoc-kommitté skall inrättas och bestå av företrädare för medlemsstaterna och ha en företrädare för kommissionen som ordförande.
2. Inom ad hoc-kommittén skall medlemsstaternas röster vägas enligt artikel 148.2 i Romfördraget. Ordföranden får inte rösta.
3. När förfarandet i denna artikel skall tillämpas, skall ordföranden hänskjuta ärendet till kommittén, antingen på eget initiativ eller på begäran av företrädaren för en medlemsstat. 166
4. Kommissionens företrädare skall förelägga kommittén ett förslag Prop. 1994/95:19 till åtgärder. Kommittén skall yttra sig över förslaget inom den tid som Bilaga 28 ordföranden bestämmer med hänsyn till hur brådskande frågan är. Kommittén skall fatta sitt beslut med en majoritet på 54 röster.
5. Kommissionen skall fastställa åtgärderna och tillämpa dem med omedelbar verkan om de är förenliga med kommitténs yttrande. Om de inte är förenliga med kommitténs yttrande, eller om inget yttrande avges, skall kommissionen utan dröjsmål föreslå rådet vilka åtgärder som skall vidtas. Rådet skall fastställa åtgärderna med kvalificerad majoritet.
Om rådet inte har fattat något beslut inom en månad från den dag då ärendet hänsköts till rådet skall kommissionen besluta om de föreslagna åtgärderna och tillämpa dem genast. såvida inte rådet med enkel majoritet har röstat emot åtgärderna.
Artikel 25]
1. Som en allmän regel skall vid början av varje regleringsår en prognos göras enligt förfarandet i artikel 38 i förordning nr 136/66/EEG eller, beroende på omständigheterna, i motsvarande artildar i de övriga förordningarna om den gemensamma organisationen av marknaden för jordbruksprodukter för var och en av de produkter eller grupper av produkter som omfattas av en KHM.
Prognosen skall göras på grundval av produktions- och konsumtionsprognosema i Portugal eller i den nuvarande gemenskapen. På grundval av denna prognos skall en tidsplan utarbetas för det berörda regleringsåret i enlighet med samma förfarande beträffande utvecklingen i handeln och för att fastställa ett vägledande importtak på den berörda marknaden.
En särskild prognos skall göras för perioden från och med den 1 mars 1986 till början av regleringsåret 1986/87 för var och en av produktema eller produktgrupperna.
2. De successiva fastställandena av vägledande tak måste avspegla en tämligen stadig utveckling i förhållande till det traditionella handelsmönstret för att säkerställa ett harmoniskt och successivt öppnande av marknaden och det fullständiga genomförandet av fri rörlighet inom gemenskapen vid utgången av övergångstiden.
I detta syfte skall en årlig utvecklingstakt för detta tak fastställas i enlighet med det förfarande som avses i punkt 1. Inom ramen för samtliga vägledande tak får enskilda tak fastställas för olika perioder av det berörda regleringsåret.
167
Artikel 252 Prop. 1994/95:19 Bilaga 28
1. Om en granskning av utvecklingen i gemenskapens inbördes handel visar att en väsentlig importökning har skett eller förutses ske och om situationen skulle leda till att det vägledande importtaket för produkten nås eller överskrids under hela eller en del av det aktuella regleringsåret skall konunissionen, på begäran av en medlemsstat eller på eget initiativ, i enlighet med förfarandet för nödåtgärder besluta om
— de interimistiska skyddsåtgärder som krävs och som skall tillämpas till dess de definitiva åtgärder som föreskrivs i punkt 3 träder i kraft, — att kalla in förvaltningskommittén för den berörda sektorn i syfte att undersöka lämpliga åtgärder.
2. Om den situation som avses i punkt 1 skulle förorsaka allvarliga störningar på marknaden får en medlemsstat begära att kommissionen genast vidtar de interimistiska skyddsåtgärder som avses i punkt 1. Kommissionen skall fatta beslut om detta inom 24 timmar efter det att den har mottagit en sådan begäran. Om kommissionen inte fattar beslut inom den tiden får den medlemsstat som framställt begäran vidta interimistiska skyddsåtgärder, vilka genast skall anmälas till kommissionen.
Dessa åtgärder skall tillämpas till dess kommissionen har fattat ett beslut om den begäran som avses i första stycket.
3. Defrnitiva åtgärder skall fastställas snarast möjligt enligt förfarandet i artikel 38 i förordning nr 136/66/EEG eller, beroende på omständigheterna, i motsvarande artiklar i de övriga förordningarna om den gemensamma organisationen av marknaden för jordbruksprodukter.
Dessa åtgärder får särskilt omfatta följande:
a) En revision av det vägledande taket om den berörda marknaden inte har drabbats av allvarliga störningar som en följd av importutvecklingen.
b) Beroende på situationens allvar, utvärderad i synnerhet på grundval av marknadsprisemas utveckling och de kvantiteter som omsätts i handeln, en begränsning eller ett tillfälligt upphävande av importen till den nuvarande gemenskapens marknad eller till den portugisiska marknaden. De skyddsåtgärder som avses i b får endast vidtas i den utsträckning och för sådan tid som är helt nödvändig för att undanröja stömingama. Beträffande den nuvarande gemenskapen får åtgärderna begränsas till import avsedd för vissa av dess regioner, under förutsättning att de omfattar lämpliga bestämmelser i syfte att undvika en omläggning av handeln. 168
Bilaga 28
4. Tillämpningen av KHM får inte i något fall leda till att de produkter som kommer från Portugal eller från den nuvarande gemenskapen behandlas mindre förmånligt än de produkter från tredje land som åtnjuter behandling som mest gynnad nation och vilka säljs ide berörda regionerna.
Underavsnitt 6 Övriga bestämmelser Artikel 253
För att förbättra den strukturella situationen i Portugal skall följande bestämmelser tillämpas:
a) Genomförande under övergångsperioden av definitiva förberedande åtgärder för att anta och tillämpa gällande gemenskapsrätt, i synnerhet vad gäller produktions-, förädlings- och avsättningsstrukturer och producent-sammanslutningar.
b) Tillämpningen i Portugal från och med anslutningsdagen av gemenskapens regler inom det socio-strukturella området inklusive de som avser producentsamman-slutningar.
c) Utvidgning till Portugal, inom ramen för de regler som avses i b, av de mest gynnsamma särskilda bestämmelser som den dagen gäller enligt övergripande gemenskapsbestämmelser för de minst gynnade områdena i den nuvarande gemenskapen.
d) Genomförandet av ytterligare strukturåtgärder till förmån för Portugal i form av ett särskilt program för utvecklingen av det portugisiska jordbruket.
Rådet skall, enligt villkoren i artikel 258, vid behov anta bestämmelserna eller tillämpnings föreskrifterna för de åtgärder som avses i punkt 1 i den artikeln.
Artikel 25 4
Varje lager av produkter som är i fri rörlighet på Portugals territorium den 1 mars 1986 och som kvantitetsmässigt överskrider vad som kan anses motsvara ett normalt försäljningslager måste elimineras av Portugal på landets bekostnad enligt gemenskapsförfaranden och inom de tidsgränser som skall fastställas enligt villkoren i artikel 258. Kriterierna för vad som är ett normalt försäljningslager skall fastställas för varje produkt på grundval av de speciella kriterierna och målen för varje gemensam organisation av marknaden.
Prop. 1994/95: 19
169
Artikel 255 Prop. 1994/95:19 Bilaga 28 När nivån på de olika belopp som föreskrivs i den gemensamma jordbrukspolitiken fastställs, med undantag för de priser som avses i artikel 236, skall hänsyn tas till det utjämningsbelopp som tillämpas eller, om inget utjämningsbelopp tillämpas , till skillnaden mellan de priser som noteras eller som är ekonomiskt berättigade och, i förekommande fall, tullar, utom i följande fall:
— När det inte är troligt att störningar uppstår på marknaden. — När detta belopp, denna skillnad eller denna uppbörd inte bör beaktas eller det inte är önskvärt att beakta dem för att den gemensamma jordbrukspolitiken skall kunna fungera utan störningar.
Artikel 25 6
1. I enlighet med de villkor som föreskrivs i artikel 258 skall rådet fastställa den ordning som Portugal skall tillämpa i fråga om Spanien.
2. De åtgärder som blir nödvändiga i handeln mellan de nya medlemsstaterna och den nuvarande gemenskapen för att kunna tillämpa den ordning som avses i punkt 1, skall fastställas, beroende på omständigheterna, enligt de villkor som föreskrivs i artikel 258 eller enligt det förfarande som föreskrivs i artikel 2342.
Artikel 25 7
1. Om övergångsbestämmelser krävs för att underlätta övergången från den befintliga ordningen i Portugal till den ordning som blir resultatet av tillämpningen av de gemensamma marknadsorganisationema enligt detta kapitel, särskilt om genomförandet på den planerade dagen av den nya ordningen för vissa produkter möter väsentliga svårigheter i gemenskapen, skall sådana bestämmelser fastställas enligt förfarandet i artikel 38 i förordning nr 136/66/EEG eller, beroende på omständigheterna, i motsvarande artiklar i de övriga förordningarna om den gemensamma organisationen av jordbruksmarknadema. Sådana bestämmelser får fastställas till och med den 31 december 1987 men inte tillämpas efter den dagen'.
_2. Rådet får enhälligt utsträcka den period som avses i punkt 1 på förslag från kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet.
' UTGIVARENS ANMÄRKNING: I rådets förordning (EEG) nr 4007/87 av den 22 december 1987 (EGT nr L 378, 31.12.1987) förlängs den period som avses i punkt 1 till och med den 31 december 1990 beträffande Portugal. 170
Artikel 258 Prop. 1994/95:19 Bilaga 28
1. De övergångsbestämmelser för tillämpningen av de rättsakter som behandlar den gemensamma jordbrukspolitiken och som inte specificeras i denna anslutningsakt, inklusive de som tillämpas för strukturåtgärder, som krävs i och med anslutningen, skall fastställas före anslutningen i enlighet med det förfarande som föreskrivs i punkt 3 och träda i kraft
tidigast på anslutningsdagen.
2. De övergångsbestämmelser som avses i punkt 1 skall vara de som nämns i artiklarna 247, 253, 254, 256, 2632 och 280.
3. Antingen skall rådet, med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen, eller kommissionen, enligt förfarandet i artikel 257.1, fastställa de övergångsbestämmelser som avses i punkt 1, beroende på vilket av dessa två organ som antog de ursprungsakter som övergångsbestämmelsema hänför sig till.
A v 5 n i t t III Etappvis övergång Underavsnittl Räckvidd
Artikel 259 1. De produkter som omfattas av följande rättsakter skall omfattas av förfarandet med etappvis övergång:
— Förordning (EEG) nr 804/68 om den gemensamma organisationen av marknaden för mjölk och mjölkprodukter. — Förordning (EEG) nr 805/68 om den gemensamma organisationen av marknaden för nötkött. — Förordning (EEG) nr 1035/72 om den gemensanuna organisationen av marknaden för frukt och grönsaker. — Förordning (EEG) nr 2727/75 om den gemensamma organisationen av marknaden för spannmål. — Förordning (EEG) nr 2759/75 om den gemensamma organisationen av marknaden för griskött. — Förordning (EEG) nr 2771/75 om den gemensamma organisationen av marknaden för ägg. — Förordning (EEG) nr 2777/75 om den gemensamma organisationen av marknaden för fjäderfäkött. — Förordning (EEG) nr 1418/76 om den gemensamma organisationen av marknaden för ris. — Förordning (EEG) nr 337/79 om den gemensanuna organisationen av marknaden för vin. 171
Bilaga 28
2. Glukos och laktos enligt förordning (EEG) nr 2730/75 och ovalbumin och laktalbumin enligt förordning (EEG) nr 2783/75 skall omfattas av samma övergångsåtgärder som de som tillämpas för motsvarande jordbruksprodukter.
Artikel 260
1. Den etappvisa övergången skall bestå av två perioder på vardera 5 år.
— Den första etappen skall börja den 1 mars 1986 och upphöra den 31 december 1990. — Den andra etappen skall börja den 1 januari 1991 och upphöra den 31 december 1995.
Övergången från den första till den andra etappen skall ske automatiskt.
2. Trots bestämmelserna i punkt 1 får rådet med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet förkorta den första etappen till en period på tre år som upphör den 31 december 1988. I detta fall skall den andra etappen börja den 1 januari 1989 och upphöra den 31 december 1995.
Underavsnitt 2 Första etappen A. Den inhemska portugisiska marknaden
Artikel 26]
1. Under den första etappen skall Portugal bemyndigas att, för de produkter som avses i artikel 259, behålla de bestämmelser som var ikraft enligt den tidigare nationella ordningen avseende organisationen av landets inhemska jordbruksmarknad, enligt de villkor som föreskrivs i artikel 262—265 och om inte annat följer av de särskilda bestämmelser som följer av avsnittet om vissa produkter.
2. Följaktligen, och som ett avsteg från artikel 394, skall .tillämpningen i Portugal av gemenskapens bestämmelser om organisationen av den inre marknaden skjutas upp till och med utgången av den första etappen.
Dessutom, och såvida inte annat föreskrivs i särskilda fall, skall tillämpningen i den nuvarande gemenskapen och i Portugal av ändringar av gemenskapens bestämmelser enligt artikel 396 skjutas upp till och med utgången av den första etappen.
Prop. 1994/95: 19
172
Artikel 262 Prop. 1994/95:19 Bilaga 28 För att det portugisiska jordbruket på ett harmoniskt sätt skall kunna integreras i den gemensamma jordbrukspolitiken vid utgången av den första etappen, skall Portugal gradvis anpassa organisationen av sin marknad på grundval av vissa allmänna mål som kompletteras med särskilda mål för de olika berörda sektorerna.
Artikel 263
1. De allmänna mål som avses i artikel 262 består i att uppnå — en väsentlig förbättring av villkoren för produktion, förädling och avsättning av jordbruksprodukter i Portugal, —-— en allmän förbättring av den strukturella situationen för Portugals jordbrukssektor.
2. I syfte att främja förverkligandet av de allmänna målen skall följande åtgärder tillämpas för de produkter som avses i artikel 259:
a) Genomförandet, från och med övergångsperioden, av konkreta förberedande åtgärder för att anta och tillämpa gällande gemenskapsrätt, i synnerhet vad gäller produktions-, förädlings- och avsättningsstrukturer och producentorganisationer.
b) Tillämpningen i Portugal från och med anslutningsdagen av gemenskapens regler inom det socio—strukturella området, inklusive de som avser producentorganisationer.
c) Utvidgning till Portugal, inom ramen för de regler som avses i b, av de mest gynnsamma särskilda bestämmelser som den dagen gäller enligt övergripande gemenskapsbestämmelser för de minst gynnade områdena i den nuvarande gemenskapen.
d) Genomförandet av strukturåtgärder till förmån för Portugal i form av ett särskilt program för utvecklingen av det portugisiska jordbruket.
Rådet skall, enligt villkoren i artikel 258, vid behov anta bestämmelserna eller tillämpnings föreskrifterna för de åtgärder som avses i punkt 1 i den artikeln.
Artikel 264
1. De allmänna mål som avses i artikel 262 anges, för varje berörd produktsektor, i avsnitt V.
2.a) För att uppnå de särskilda målen skall kommissionen i nära samarbete med Portugals myndigheter under övergångsperioden utarbeta en handlingsplan. b) Därefter skall kommissionen noggrant följa utvecklingen av 173 situationen i Portugal i skenet av
12 Riksdagen 1994/95. [ saml. Nr I 9. Bilaga 28—29.
— de framsteg som görs i förverkligandet av de fastställda målen, Prop. 1994/95:19 — de resultat som nås genom genomförandet av de övergripande Bilaga 28 särskilda strukturåtgärdema. c) Kommissionen skall yttra sig om utvecklingen i rapporter som den överlämnar till rådet — vid utgången av övergångsperioden i syfte att utarbeta en översikt över den utveckling som ägt rum fram till anslutningsdagen, — i god tid före utgången av det tredje året efter anslutningen, — vid varje annan tidpunkt som bedöms vara önskvärd eller nödvändig. (1) Med särskild hänsyn till rådets diskussioner om de rapporter som avses 1 c, får kommissionen vid behov lämna rekommendationer till Portugal om de åtgärder som bör vidtas i syfte att nå de aktuella målen.
Artikel 265 Under den första etappen skall Portugal tillämpa följande ordningar: 1. En prisordning:
a) Om de portugisiska priserna, uttryckta i ecu, är lägre än eller lika med de gemensanuna priserna — får. utan att det påverkar tillämpningen av den prishannonisering i sektorn för mjölk och mjölkprodukter som avses i artikel 309 d, de årliga prisökningarna inte i värde överskrida ökningen i de gemensamma priserna, — dock gäller följande:
aa) Om de portugisiska priserna är lägre än de gemensamma priserna och om, enligt stödordningen i punkt 2, avvecklingen av vissa stöd — som antingen ges direkt för produkter i första produktionsledet eller för produktionsmedel — medför en sänkning av inkomsten för portugisiska producenter, får en prisökning tillämpas som kompletterar ökningen enligt första strecksatsen och som begränsas till att kompensera effekten av det avvecklade stödet på producentemas inkomsterl.
bb) Vad gäller produkter enligt nummer 22.05 i Gemensamma tulltaxan för vilka institutionella priser är fastställda, får den årliga ökningen i portugisiska priser uppnå, utan att överskrida, den nivå som följer av en pristillnärrnning som skett under tio år.
Priserna i Portugal får aldrig överskrida nivån på de gemensamma priserna.
174
Bilaga 28
b)
d)
Vid tillämpning av denna prisordning skall den nivå på de portugisiska priser som skall beaktas under det första regleringsåret efter anslutningen vara den nivå på portugisiska priser som fastställts för regleringsåret 1985/86, omräknad till ecu med den kurs som gällde vid början av regleringsåret för produkten i fråga.
Om den första etappen inte förkortas enligt artikel 2602, och om de portugisiska priserna är lägre än de gemensamma priserna, skall Portugal under det femte året i den första etappen, vid början av regleringsåret för produkten i fråga, genomföra enpristillnärmning till den nivå på de gemensamma priserna som var tillämplig samma år, enligt tillämpnings föreskrifter som skall fastställas.
I detta syfte skall de portugisiska priser som skall tillnärmas vara de som uppnås den 31 december 1989, uttryckta i ecu, enligt bestämmelserna i den prisordning som avses i a.
Om den nivå som uppnås av de portugisiska priserna för regleringsåret 1985/86, uttryckta i ecu enligt den omräkningskurs som gällde vid början av regleringsåret för produkten i fråga, är högre än nivån på de gemensanuna priserna, får nivån på de portugisiska priserna inte ökas i förhållande till sin föregående mva.
Om de portugisiska priser, uttryckta i ecu, som fastställts enligt den tidigare nationella ordningen för regleringsåret 1985/86, leder till att avvikelsen för regleringsåret 1984/85 mellan de portugisiska priserna och de gemensamma priserna överskrids, skall Portugal fastställa sina priser för följande regleringsår på ett sådant sätt att denna avvikelse helt elimineras under de sju första regleringsåren efter anslutningen.
Portugal skall anpassa sina priser i den utsträckning som är nödvändig för att undvika en ökning i avvikelsen mellan Portugals priser och de gemensamma priserna.
Kommissionen skall säkerställa att de bestämmelser som avses ovan följs. Vid fastställandet av den prisnivå som skall vara utgångspunkt för tillnärmningen av priserna under den andra etappen enligt artikel 285, skall det inte tas hänsyn till en överskridning av den prisnivå som följer av tillämpningen av bestänunelsema i prisordningen.
En stödordning:
Enligt denna ordning, och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 248, skall Portugal bemyndigas att behålla sitt nationella stöd
Prop. 1994/95: 19
175
Bilaga 28
under den första etappen.
Under den perioden skall emellertid Portugal säkerställa ett gradvist avskaffande av de nationella stöd som inte är förenliga med gemenskapens lagstiftning och att gemenskapens stödplan gradvis införs i organisationen av Portugals inhemska marknad, utan att nivån på sådana stöd överskrider gemenskapens nivå.
En produktionsordning:
Enligt denna ordning skall Portugal vidta nödvändiga åtgärder för att undvika att, i de sektorer där gemenskapsrätten fastställer regler om en produktionsordning,
— produktionsökningar på Portugals territorium under den första etappen leder till att den allmänna produktionssituationen i gemenskapen förvärras, — antagandet av gällande gemenskapsrätt från och med den andra etappen försvåras.
' Artikel 265.l a andra strecksatsen a i dess lydelse enligt en rättelse av AA ESP/PORT
offentliggjord i EGT nr L 116, 4.5.1988.
Artikel 266
1.
2. _övergång från den första till den andra etappen som föreskrivs i artikel
Senast före utgången av den första etappen, skall
kommissionen vid behov till rådet lämna en rapport, åtföljd av förslag, om utvecklingen av situationen på en eller flera av de sektorer som avses i artikel 259 i förhållande till de mål som ställts upp för den första etappen, rådet enhälligt på förslag från kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet besluta om nödvändiga ändringar av övergångsbestämmelsema, före utgången av den maximiperiod på tio år som fastställts för tillämpningen av övergångsbestämmelsema, och för en sådan tidsperiod som är strikt nödvändig för att säkerställa "att den gemensamma organisationen av marknaden fungerar.
Tillämpningen av punkt 1 skall inte påverka den automatiska
2601 och får inte leda till en ändring av artikel 371—375.
Prop. 1994/95: 19
176
Bilaga 28
B. Ordning för handeln mellan den nuvarande gemenskapen och Portugal
Artikel 267
Portugal skall bemyndigas att i handeln med den nuvarande gemenskapen under den första etappen tillämpa den ordning som gällde för den handeln före anslutningen på de produkter som avses i artikel 259, såväl beträffande import som export, om inte annat följer av artikel 268—276 och avsnitt V.
Artikel 268
1. Om inte annat följer av punkt 2 skall Portugal från och med den 1 mars 1986 upphäva tillämpningen av alla tullar och avgifter med motsvarande verkan som tullar på import av produkter från den nuvarande gemenskapen.
2. För de produkter som avses i artikel 259 och vars import från tredje land till den nuvarande gemenskapen omfattas av tullar, skall följande bestämmelser tillämpas i syfte att gradvis avveckla dessa tullar under den första och den andra etappen.
a) Tullar på import till den nuvarande gemenskapen av produkter från Portugal skall avvecklas enligt följande tidsplan: — Den 1 mars 1986 skall varje tullsats reduceras till 88,9 % av bastullsatsen.
— Den 1 januari 1987 skall varje tullsats reduceras till 77,8 % av bastullsatsen.
— Den 1 januari 1988 skall varje tullsats reduceras till 66,7 % av bastullsatsen.
— Den 1 januari 1989 skall varje tullsats reduceras till 55,6 % av bastullsatsen.
— Den 1 januari 1990 skall varje tullsats reduceras till 44,5 % av bastullsatsen.
— Den 1 januari 1991 skall varje tullsats reduceras till 33,4 % av bastullsatsen.
— Den 1 januari 1992 skall varje tullsats reduceras till 22,3 % av bastullsatsen.
— Den 1 januari 1993 skall varje tullsats reduceras till 11,2 % av bastullsatsen.
—— Den 1 januari 1994 skall alla tullar vara avvecklade. Följande gäller dock:
—— För kvalitetsdessertvin som producerats i angivna regioner, enligt nummer 22.05 i Gemensamma tulltaxan, skall den nuvarande
Prop. 1994/95: 19
177
Bilaga 28
b)
gemenskapen reducera sina bastullsatser i tre etapper enligt
följande tidsplan:
— Den 1 mars 1986 skall varje tullsats reduceras till 66,7 % av bastullsatsen. — Den 1 januari 1987 skall varje tullsats reduceras till 33,4 % av bastullsatsen. — Den 1 januari 1988 skall alla tullar vara avvecklade.
För "vinhos verdes" och Däo-viner enligt nummer 22.05 i Gemensamma tulltaxan, skall den nuvarande gemenskapen reducera sina bastullsatser i fyra lika stora etapper om 25 % enligt följande tidsplan:
— Den 1 mars 1986.
— Den 1 januari 1987. — Den 1 januari 1988. — Den ljanuari 1989.
För andra viner som behandlas på sanuna sätt som kvalitetsviner fso enligt nummer 22.05 i Gemensamma tulltaxan, skall den nuvarande gemenskapen reducera sina bastullsatser i sex etapper enligt följande tidsplan: Den 1 mars 1986 skall varje tullsats reduceras till 83,3 % av bastullsatsen.
Den 1 januari 1987 skall varje tullsats reduceras till 66,6 % av bastullsatsen.
Den 1 januari 1988 skall varje tullsats reduceras till 49,9 % av bastullsatsen.
Den 1 januari 1989 skall varje tullsats reduceras till 33,2 % av bastullsatsen.
Den 1 januari 1990 skall varje tullsats reduceras till 16,5 % av bastullsatsen.
Den 1 januari 1991 skall alla tullar vara avvecklade.
Tullar på import till Portugal av de produkter som avses i artikel 259 från den nuvarande gemenskapen skall gradvis avvecklas enligt följande tidsplan:
Den 1 mars 1986 skall varje tullsats reduceras till 90,9 % av bastullsatsen.
Den 1 januari 1987 skall varje tullsats reduceras till 81,8 % av bastullsatsen.
Den 1 januari 1988 skall varje tullsats reduceras till 72,7 % av bastullsatsen. Den 1 januari 1989 skall varje tullsats reduceras till 63,6 % av bastullsatsen.
Prop. 1994/95: 19
178
— Den 1 januari 1990 skall varje tullsats reduceras till 54,5 % av PTOP- 1994/95119
bastullsatsen. Bilaga 28
— Den 1 januari 1991 skall varje tullsats reduceras till 45,4 % av bastullsatsen.
— Den 1 januari 1992 skall varje tullsats reduceras till 36,3 % av bastullsatsen.
—- Den 1 januari 1993 skall varje tullsats reduceras till 27,2 % av bastullsatsen.
—- Den 1 januari 1994 skall varje tullsats reduceras till 18,1 % av bastullsatsen.
—- Den 1 januari 1995 skall varje tullsats reduceras till 9 % av bastullsatsen.
— Den 1 januari 1996 skall alla tullar vara avvecklade.
Följande gäller dock:
— Om under den första etappen för någon av de produkter som avses i bilaga XXIII ett tak bestäms för den tullsats som följer av tillämpningen av förra stycket enligt artikel 191 till nivån på den tullsats som tillämpas för import till Portugal från ett tredje land som åtnjuter behandling som mest gynnad nation, och — om denna situation fortfarande gäller vid början av den andra etappen,skall den gradvisa avvecklingen av den återstående tullsatsen äga rum under den andra etappen med början från nivån på den tullsats som faktiskt tillämpades vid början av den andra etappen enligt en tidsplan som skall fastställas.
3. Vid tillämpningen av punkterna 1 och 2 skall bastullsatsen vara den som definieras i artikel 189.
Följande gäller dock:
— Vid tillämpning av punkt 2 b, och med undantag för den bastullsats som tillämpas för de produkter som avses i bilaga XXIII, får bastullsatsen inte överskrida tullsatsema i den gemensamma tulltaxan. — För kvalitetsdessertviner som producerats i angivna regioner och för "vinhos verdes" och Däo-viner, skall bastullsatsema vara de som faktiskt tillämpades för kvoterna enligt den tidigare ordningen. De kvoter som tillämpades under den tidigare ordningen skall avskaffas från och med den 1 mars 1986.
4. Bestämmelserna i artikel 2434 skall också tillämpas under perioden för avveckling av de tullar som avses i punkt 2. Om artikel 243.4 föreskriver att vad gäller Portugal ett beslut skall fattas enligt förfarandet i första stycket i den artikeln, behöver Portugal inte tillämpa 179
det förfarandet; i detta fall skall- Portugal informera de andra Prop. 1994/95:19 medlemsstaterna och kommissionen om vidtagna åtgärder. Bilaga 28
Om inte annat föreskrivs i denna artikel eller i artikel 243.4 skall också artikel 189—195 tillämpas.
Artikel 269
1. Om inte annat följer av punkt 2 skall Portugal från och med den 1 mars 1986 upphäva tillämpningen av alla kvantitativa restriktioner och åtgärder med motsvarande verkan på import av de produkter som avses i artikel 259 och som kommer från den nuvarande gemenskapen.
2. a) Till och med den utgången av den första etappen får Portugal behålla kvantitativa restriktioner på import från den nuvarande gemenskapen av de produkter som avses i bilaga XXIII.
b) De kvantitativa restriktioner som avses i a skall bestå av årliga kvoter som utan diskriminering är öppna för de ekonomiska aktörerna.
Den ursprungliga kvoten för varje produkt, allt efter omständigheterna uttryckt i volym eller i ecu, skall för 1986 fastställas
— antingen till 3 % av den genomsnittliga årliga portugisiska produktionen under de tre senaste åren före anslutningen och för vilka statistik finns tillgänglig, — eller till genomsnittet av den portugisiska import som skett under de tre senaste åren före anslutningen och för vilken statistik finns tillgänglig, om detta senare kriterium medför en större volym eller ett högre värde.
c) Minimiprocentsatsen för en gradvis ökning av kvoterna skall vara 15 % vid början av varje år, vad gäller de kvoter som uttrycks i värde, och 10 % vid början av varje är, vad gäller de kvoter som uttrycks i volym.
Ökningen skall läggas till varje kvot och nästföljande ökning skall beräknas på grundval av den totala volym eller det totala värde som framräknats på det sättet.
d) När importen till Portugal under två på varandra följande år är lägre än 90 % av den årliga öppnade kvoten skall Portugal upphäva de befintliga kvantitativa restriktionema.
e) För perioden från och med den 1 mars till och med den 31 december 1986 skall den tillämpliga kvoten vara lika med den ursprungliga kvoten, reducerad med en sjättedel. 180
Artikel 270 Prop. 1994/95:19 Bilaga 28
1. Under den första etappen skall Portugal på import av de produkter som avses i artikel 259 från den nuvarande gemenskapen tillämpa en ordning med prisutjämning eller särskilt skydd, som motsvarar den ordning som gemenskapen tillämpar för import från tredje land. Denna ordning måste baseras på kriterier som är identiska med dem som tillämpas enligt gemenskapens lagstiftning för att fastställa parametrarna för prisutjämning eller nivån på det särskilda skyddet.
2. För de produkter enligt artikel 259 som inte är föremål för handelsrestriktioner mellan Portugal och de nuvarande medlemsstaterna eller mellan Portugal och tredje land enligt respektive artikel 269 och 280, får Portugal till och med den 31 december 1988 tillämpa en ordning med statistisk information före importen. Denna ordning, som inbegriper utfärdande av nationella importdokument, måste dock föreskriva att det dokumentet utfärdas automatiskt inom en tidsgräns på fyra arbetsdagar från det att ansökan lämnas. Om dokumentet inte utfärdas inom den angivna tiden, får importen äga rum utan hinder.
I samband med den rapport som avses i artikel 264.2 c andra strecksatsen skall konunissionen vid behov till rådet länma förslag om huruvida denna ordning skall behållas under den återstående perioden av den första etappen för de produkter för vilka det visar sig nödvändigt att behålla den ordningen.
3. Portugal skall senast tre månader före anslutningsdagen meddela kommissionen tillämpningsföreskriftema till den ordning som avses i punkt 1 och 2.
Efter att ha gått igenom detta meddelande skall kommissionen vidarebefordra det till de andra medlemsstaterna.
Artikel 27]
Under den första etappen får Portugal för de produkter som avses i artikel 259 och som exporteras till de nuvarande medlemsstaterna bevilja exportbidrag eller subventioner.
Dessa exportbidrag eller subventioner skall dock inte överskrida _avvikelsen mellan de priser som noteras i Portugal och priserna i den nuvarande gemenskapen och, i förekommande fall, inte heller överskrida tullbeloppet.
Sådana bidrag eller subventioner får inte fastställas förrän det samrådsförfarande som avses i artikel 276 har ägt rum.
181
Artikel 272 Prop. 1994/95:19 Bilaga 28
1. Under den första etappen och om inte annat följer av bestämmelserna i artiklarna 2682 a och 316 skall den nuvarande gemenskapen för import från Portugal av de produkter som avses i artikel 259 tillämpa den ordning som tillämpades för Portugal före
anslutningen.
2. För de produkter som omfattas av en gemenskapsordning med importavgifter skall, vid fastställande av tillämpliga avgifter på produkter som importeras från Portugal, emellertid hänsyn tas till en eventuell pristillnärrnning och i förekommande fall det nationella stöd som beviljas i Portugal.
3. I handeln mellan den nuvarande gemenskapen och tredje land under den första etappen skall inte den statistik som avser den portugisiska marknaden beaktas vid beräkningen av de gemensamma priser som används vid beräkningen av importavgiftema.
Artikel 273
1. Under den första etappen skall den fasta andel som är avsedd att skydda förädlingsindustrin och som används vid beräkningen av avgiften på import från tredje land av produkter som omfattas av den gemensamma organisationen av marknaden för spannmål respektive ris. tillämpas på import från den nuvarande gemenskapen till Portugal.
"2. Trots bestämmelserna i punkt 1 skall den skyddsandel som under första etappen tillämpas på import till Portugal av de produkter som avses i bilaga XXIV fastställas vid varje importtillfälle.
Artikel 274
1. Utan att det påverkar tillämpningen av den allmänna skyddsklausul som avses i artikel 379, skall Portugal bemyndigas att vidta skyddsåtgärder mot import av de produkter som avses i artikel 259 och som kommer från de nuvarande medlemsstaterna, enligt de villkor och de kriterier som motsvarar dem som gäller för varje gemensam organisation av marknaden vid tillämpning av skyddsåtgärder mot tredje land.
2. Portugal skall utan dröjsmål till kommissionen anmäla dessa åtgärder, så att kommissionen vid behov kan yttra sig om skyddsåtgärdernas berättigande, karaktär eller varaktighet.
Förfarandet skall inte påverka tillämpningen av den rätt till överklagande som föreskrivs i Romfördraget.
182
3. Det får inte beslutas om några skyddsåtgärder. om inte vid samma Prop. 1994/95: 19 tidpunkt åtminstone samma åtgärd tillämpas på import till Portugal av Bilaga 28 samma produkter från tredje land.
Artikel 275
1. Under den första etappen skall den nuvarande gemenskapen vid export till Portugal av de produkter som avses i artikel 259 tillämpa den ordning som gäller för export till tredje land.
2. Det tillämpliga exportbidraget skall dock inte överskrida avvikelsen mellan de priser som noteras i den nuvarande gemenskapen och priserna i Portugal och, i förekommande fall, inte heller överskrida tullbeloppet.
Sådana bidrag får inte fastställas förrän det samrådsförfarande som avses i artikel 276 har ägt rum.
3. De exportbidrag som avses i denna artikel skall finansieras av gemenskapen genom Garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket.
Artikel 276
Genomförandet i Portugal av de stöd eller subventioner som avses i artikel 271 eller gemenskapens genomförande av de bidrag som avses i artikel 275 skall föregås av ett samråd som skall äga rum i enlighet med följande förfarande:
1. Varje förslag för att fastställa
— en subvention av export från Portugal till den nuvarande gemenskapen eller tredje land, eller — ett bidrag för export från den nuvarande gemenskapen till Portugal,
skall vara föremål för ett utbyte av synpunkter inom ramen för de regelbundna sammanträden som hålls av den förvaltningskommitté som inrättats enligt den gemensamma organisationen av marknaden för den berörda produkten.
2. Kommissionens företrädare skall lämna det förslag som avses i punkt 1 för' granskning. Granskningen skall särskilt ägnas åt den ekonomiska aspekten av den avsedda exporten och åt situationen och prisnivån på den portugisiska marknaden, i den nuvarande gemenskapen och på världsmarknaden.
3. Kommittén skall yttra sig över förslaget inom den tid som ordföranden bestämmer med hänsyn till hur brådskande frågan är. Yttrandet skall avges med en majoritet på 54 röster. 183
Yttrandet skall genast vidarebefordras till det organ som är behörigt att Prop. 1994/95: 19 fatta beslut, det vill säga Portugal eller kommissionen, beroende på Bilaga 28 omständigheterna.
4. Om yttrandet är negativt
— får det behöriga organet inte tillämpa ett beslut om fastställande som är oförenligt med yttrandet förrän efter utgången av en period på tio arbetsdagar räknat från dagen då kommittén avgav sitt yttrande, — skall det behöriga organet genast meddela rådet beslutet om fastställande, varvid rådet får diskutera det och rekommendera det behöriga organet att ändra sitt förslag till fastställande eller beslut.
C. Ordning för handeln mellan Portugal och tredje land Artikel 277
1. För de produkter som avses i artikel 259, och om inte annat följer av bestämmelserna i artikel 278—282, skall Portugal från och med den 1 mars 1986 tillämpa gemenskapens bestämmelser om import till gemenskapen av produkter från tredje land, som de definieras i artikel 272.3.
2. De tillämpliga importavgiftema skall dock vid behov ökas med den avvikelse som noteras mellan de priser som tillämpas i Portugal och de gemensamma priserna.
A rtikel 2 78
1. Portugal skall tillämpa den gemensamma tulltaxans satser i deras helhet från och med den 1 mars 1986 för de produkter som avses i artikel 259, med undantag för de produkter som anges i bilaga XXV, för vilka den gemensamma tulltaxans satser skall tillämpas senast vid början av den andra etappen.
2. Artikel 243.4 skall också under den första etappen tillämpas på de produkter som anges i bilaga XXV,
Om inte annat föreskrivs i denna artikel eller artikel 243.4, skall också artikel 197—201 tillämpas. '
Artikel 279
De fasta skyddsandelar, avsedda att skydda förädlings-industrin, som avses i artikel 273 och som anges i bilaga XXIV skall, vad gäller den avgift som Portugal tillämpar vid import från tredje land, under den första etappen ersätta gemenskapens skyddsandelar. 184
Bilaga 28
Artikel 280
Till och med den 31 december 1995 får Portugal, enligt tillämpnings föreskrifter som skall antas av rådet enligt villkoren i artikel 258, behålla kvantitativa restriktioner på import från tredje land av de produkter som avses i bilaga XXVI.
Artikel 28]
Artiklarna 2702 och 274 skall också tillämpas på handeln mellan Portugal och tredje land.
Artikel 282
Portugal skall ha rätt att fram till början av den andra etappen skjuta upp den gradvisa tillämpningen av den förmånsbehandling vid import, beviljad unilateralt eller genom avtal, som gemenskapen tillämpar i fråga om vissa tredje länder.
Artikel 283
1. För de produkter som avses i artikel 259, och med förbehåll för de bestämmelser som avses i punkt 2, skall Portugal ha rätt att vid export till tredje land under den första etappen behålla den ordning som gällde beträffande sådan handel före anslumingen.
2. Beloppen på de stöd eller subventioner som i förekommande fall beviljas av Portugal för export till tredje land måste begränsas till de belopp som är strikt nödvändiga för att säkerställa den berörda produktens avsättning på destinationsmarknaden.
Sådana stöd eller subventioner får inte genomföras förrän det förfarande som avses i artikel 276 har ägt rum. Dessa samråd skall i synnerhet behandla de ekonomiska aspekterna av den avsedda exporten, de fastställda priserna för beräkningen av stödet och situationen på ursprungsmarknaden och destinationsmarknaden.
Underavsnitt 3 Andraetappen
Artikel 284
1. Från och med den andra etappen skall gemenskapens bestämmelser beträffande de produkter som avses i artikel 259 tillämpas i sin helhet om inte annat följer av artiklarna 239, 240, 241, 242.1, 249—253, 255, 256, 268, 279, 285—288 och särskilda bestämmelser för vissa produkter enligt avsnitt V.
Prop. 1994/95: 19
185
Bilaga 28
2. Det utjämningsbelopp som fastställs enligt artikel 240 skall emellertid i förekommande fall korrigeras med beloppet på det nationella stöd som Portugal är bemyndigat att behålla enligt artikel 286.
Artikel 285
1. a) Om enligt artikel 2601 den andra etappen uppgår till fem år, skall de priser som skall tillämpas i Portugal fram till det första steget mot en tillnärmning av priser enligt punkt 2 i den här artikeln, fastställas till samma nivå som följer av tillämpningen av artikel 265.l
b) Om enligt artikel 2602 den andra etappen uppgår till sju år, skall de priser som skall, uttryckta i ecu, tillämpas i Portugal fram till det första steget mot en tillnärtnning av priser enligt punkt 2 i den här artikeln, vara de priser som fastställs enligt bestämmelserna i den gemensamma organisationen av marknaden för den berörda sektorn till den nivå som nås den 31 december 1988 enligt bestämmelserna om en prisordning i artikel 265.1.
2. Om tillämpningen av punkt 1 i Portugal leder till en prisnivå som skiljer sig från nivån på de gemensamma priserna, skall de priser i fråga om vilka det i avsnitt V hänvisas till den här artikeln, med förbehåll för punkt 6, närmas till de gemensamma priserna, varje år vid början av regleringsåret enligt punkterna 3 och 4.
3. Om, för en given produkt, priset i Portugal är lägre än det gemensamma priset, skall steget mot en tillnärmning genomföras under
— fem år, om den andra etappen uppgår till fem år, varvid priset i Portugal vid tidpunkten för de fyra första stegen mot en tillnärmning ökas successivt med respektive en femtedel, en fjärdedel, en tredjedel och hälften av skillnaden mellan prisnivån i Portugal och den gemensamma prisnivå som är tillämplig före varje steg mot en tillnärmning. — sju år, om den andra etappen uppgår till sju år, varvid priset i Portugal vid tidpunkten för de sex första stegen mot en tillnärmning ökas successivt med respektive en sjundedel, en sjättedel, en femtedel, en fjärdedel, en tredjedel och hälften av skillnaden mellan prisnivån i Portugal och den gemensamma prisnivå som är tillämplig före varje steg mot en tillnärmning.
Det pris som följer av en beräkning enligt första eller andra strecksatsen ovan skall ökas eller sänkas proportionellt i förhållande till varje eventuell ökning eller sänkning av det gemensamma priset under följande regleringsår.
Det gemensamma priset skall tillämpas i Portugal år 1995 vid början av regleringsåret för den berörda produkten.
Prop. 1994/95: 19
186
4.
_5.
6.
a)
b)
Om priset på en produkt i Portugal är högre än det Prop. 1994/95: 19 gemensamma priset skall priset i Portugal behållas på den nivå Bilaga 28 som följer av punkt 1, varvid tillnärmningen uppnås genom utvecklingen av de gemensamma priserna under de fem eller sju åren av den andra etappen. Priset i Portugal skall emellertid anpassas i den utsträckning som är nödvändig för att undvika en ökning i avvikelsen mellan det priset och det gemensamma priset. Utan att det påverkar tillämpningen av b, skall det gemensamma priset tillämpas i Portugal år 1995 vid början av regleringsåret för den berörda produkten. Före utgången av det åttonde året efter anslutningsdagen skall rådet göra en analys av utvecklingen mot en tillnärmning av priser. I detta syfte skall kommissionen, i samband med de rapporter som avses i artikel 264.2 c, till rådet lämna ett yttrande vid behov åtföljt av förslag till lämpliga åtgärder.
Om denna analys visar att
— avvikelsen mellan portugisiska priser och gemensamma priser är för stor för att kunna elimineras under den återstående period för tillnärmning av priser som avses i punkt 2, men ändå verkar kunna bli eliminerad inom en begränsad tid, får den ursprungligt fastställda perioden för tillnärmning av priser förlängas, varvid priserna skall behållas vid sin tidigare nivå enligt bestämmelsen i a ovan, — avvikelsen mellan portugisiska priser och gemensamma priser är för stor för att kunna elimineras enbart genom förlängning av den ursprungligt fastställda perioden för tillnärmning av priser, får beslut fattas om att. utöver en förlängning, tillnärmningen skall ske genom en gradvis sänkning av portugisiska priser, uttryckta i reala termer, vid behov åtföljd av ett indirekt, tillfälligt och gradvis avtagande stöd för att mildra effekten av den gradvisa sänkningen. Finansieringen av detta stöd skall ske via Portugals budget.
Rådet skall med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet besluta om de åtgärder som avses i förra stycket.
Om det vid början av den andra etappen konstateras att avvikelsen mellan prisnivån för en produkt i Portugal och nivån för det gemensamma priset inte överskrider 3 % av det gemensamma priset, får det gemensamma priset tillämpas i Portugal för den berörda produkten.
För att integrationsprocessen skall fungera smidigt får, som ett avsteg från punkt 3, beslut fattas om att priset på en eller flera produkter i Portugal under ett regleringsår får avvika från de priser som följer av tillämpningen av punkt 3.
187
Prop. 1994/95:19
Avvikelsen får inte överskrida 10 % av beloppet på den tillnärmning av _ Bilaga 28 priset som skall göras.
I sådant fall skall prisnivån under det följande regleringsåret vara den som skulle ha följt av en tillämpning av punkt 3 om avvikelsen inte hade beslutats. En ytterligare avvikelse från den prisnivån får emellertid beslutas för det regleringsåret enligt de villkor som föreskrivs i första och andra stycket.
Det undantag som fastställs i första stycket skall inte få tillämpas på det sista steg mot en tillnärmning som avses i punkt 3.
Artikel 286
1. Från och med början av den andra etappen skall följande bestämmelser tillämpas i Portugal:
— Artikel 244.1, om inte annat följer av artiklama 268, 280 och 285 och särskilda bestämmelser för vissa produkter enligt avsnitt V. — Artikel 247, varvid rådets beslut antas enligt förfarandet i artikel 234.2.
— Artikel 248.
— Artikel 254, varvid den 1 mars 1986 skall ersättas med den dag då den andra etappen börjar. -— Artikel 257, varvid den 31 december 1987 skall ersättas med den 31 december för det andra året av den andra etappen.
2. Den kompletterande handelsmekanism som avses i artikel 249 skall från början av den andra etappen till och med den 31 december 1995 tillämpas enligt villkoren 1 artikel 250—252. Den lista på produkter som omfattas av en kompletterande handelsmekanism skall utarbetas före utgången av den första etappen. Denna lista får under de två första åren av den andra etappen kompletteras enligt förfarandet i artikel 250.
Vid början av varje år skall kommissionen till rådet avge en rapport om hur den kompletterande handelsmekanismen fungerat under föregående år.
3. De fasta skyddsandelar som är avsedda att skydda förädlingsindustrin och som avses i artikel 2731 och 273. 2 skall från början av den andra etappen gradvis avvecklas enligt följande tidsplan.
— Den 1 januari 1991 skall varje fast skyddsandel reduceras till 83,3 % av basskyddsandelen. — Den 1 januari 1992 skall varje fast skyddsandel reduceras till 66,6 % av basskyddsandelen.
— Den 1 januari 1993 skall varje fast skyddsandel reduceras till 49,9 % av basskyddsandelen. 188
Bilaga 28
— Den 1 januari 1994 skall varje fast skyddsandel reduceras till 33,2 PYOP- 1994/95119
% av basskyddsandelen.
— Den 1 januari 1995 skall varje fast skyddsandel reduceras till 16, 5 % av basskyddsandelen. — Den 1 januari 1996 skall varje fast skyddsandel vara avvecklad.
Artikel 287
1. Som ett avsteg från artiklarna 240.3 b och 284 skall i handeln mellan Portugal och tredje land importavgifter enligt den gemensamma jordbrukspolitiken inte reduceras med de utjänmingsbelopp som tillämpas i handeln med den nuvarande gemenskapen.
2. Från början av den andra etappen skall avvikelsen mellan de fasta skyddsandelar som är avsedda att skydda förädlingsindustrin och som avses i artikel 279 och de som används vid beräkningen av avgift på import från tredje land reduceras enligt samma tidsplan som anges i artikel 2863.
Från och med den 1 januari 1996 skall Portugal tillämpa den skyddsandel för förädlingsindustrin som används för att beräkna avgiften på import från tredje land av produkter som omfattas av den gemensanuna organisationen av marknaden för spannmål respektive ris.
Artikel 288
Stöd, bidrag eller andra liknande belopp som föreskrivs enligt den gemensamma jordbrukspolitiken och i fråga om vilka det i avsnitt V hänvisas till den här artikeln, skall tillämpas beträffande Portugal enligt följande bestämmelser:
a) Den nivå på gemenskapsstöd som skall beviljas för en given
produkt för Portugal vid början av den andra etappen skall vara lika med det stödbelopp som fastställs vid utgången av den första etappen. Om det inte beviljades något motsvarande stöd under den första etappen, och om inget annat följer av nedanstående bestänunelser. skall det inte beviljas något stöd för Portugal vid början av den andra etappen.
b) Vid början av det första regleringsåret, eller om så inte sker, under den första stödperiod som följer efter att den andra etappen börjat, skall följande villkor gälla:
aa) Antingen skall gemenskapsstöd införas i Portugal på en nivå som motsvarar — en femtedel av beloppet för det gemenskapsstöd som tillämpas under följande regleringsår eller stödperiod i de fall där den andra etappen uppgår till fem år,
13 Riksdagen 1994/95. I saml. Nr 19. Bilaga 28—29.
189
— en sjundedel av beloppet för det gemenskapsstöd som tillämpas Prop. 1994/95: 19 under följande regleringsår eller stödperiod i de fall där den Bilaga 28 andra etappen uppgår till sju år, bb) eller skall, när en skillnad finns, nivån på gemenskapsstöd för
Portugal närmas till den stödnivå som tillämpas i den nuvarande gemenskapen under följande regleringsår eller stödperiod — med en femtedel av skillnaden mellan dessa båda stöd i de fall där den andra etappen uppgår till fem år, — med en sjundedel av skillnaden mellan dessa båda stöd i de fall där den andra etappen uppgår till sju år.
c) Vid början av följande regleringsår eller stödperioder skall nivån på gemenskapsstöd för Portugal närmas till den stödnivå som tillämpas i den nuvarande gemenskapen under följande regleringsår eller stödperiod med successivt
— en fjärdedel, en tredjedel och med hälften av skillnaden mellan dessa båda stöd i de fall där den andra etappen uppgår till fem år, — en sjättedel, en femtedel, en fjärdedel, en tredjedel och med hälften av skillnaden mellan dessa båda stöd i de fall där den andra etappen uppgår till sju år.
d) Gemenskapens stödnivå skall tillämpas fullt ut för Portugal år 1995 vid början av regleringsåret eller stödperioden.
Artikel 289
1. Portugal skall från och med början av den andra etappen gradvis tillämpa de preferenser på sin import som gemenskapen, antingen autonomt eller genom avtal, ger vissa tredje länder.
2. I detta syfte skall Portugal tillämpa en tullsats som reducerar avvikelsen mellan den tullsats som faktiskt tillämpas vid utgången av den första etappen och preferenstullsatsen enligt följande tidsplan:
a) I de fall där den andra etappen uppgår till fem år:
— Den 1 januari 1991 skall avvikelsen reduceras till 83,3 % av den ursprungliga avvikelsen. — Den 1 januari 1992 skall avvikelsen reduceras till 66,6 % av den ursprungliga avvikelsen. — Den 1 januari 1993 skall avvikelsen reduceras till 49,9 % av den ursprungliga avvikelsen. — Den 1 januari 1994 skall avvikelsen reduceras till 33,2 % av den ursprungliga avvikelsen. — Den 1 januari 1995 skall avvikelsen reduceras till 16,5 % av den ursprungliga avvikelsen.
190
b) I de fall där den andra etappen" uppgår till sju år: Prop. 1994/95 : 19
— Den 1 januari 1989 skall avvikelsen reduceras till 87,5 % av den Bilaga 28
ursprungliga avvikelsen.
— Den 1 januari 1990 skall avvikelsen reduceras till 75 % av den ursprungliga avvikelsen. — Den 1 januari 1991 skall avvikelsen reduceras till 62,5 % av den ursprungliga avvikelsen. — Den 1 januari 1992 skall avvikelsen reduceras till 50 % av den ursprungliga avvikelsen. — Den 1 januari 1993 skall avvikelsen reduceras till 37,5 % av den ursprungliga avvikelsen. — Den 1 januari 1994 skall avvikelsen reduceras till 25 % av den ursprungliga avvikelsen. —— Den 1 januari 1995 skall avvikelsen reduceras till 12,5 % av den ursprungliga avvikelsen.
c) Portugal skall tillämpa preferenstullsatsema fullt ut den 1 januari 1996.
Avsnitt IV
Bestämmelser om vissa gemensamma marknadsorganisationer enligt den klassiska övergången
Underavsnitt 1
Oljor och fetter Artikel 290
1. Beträffande olivolja skall bestämmelserna i artiklarna 236 och 240 tillämpas på interventionspriset.
2. Under en övergångstid på 10 år skall det pris som på det sättet fastställs för Portugal årligen närtnas till nivån på det gemensamma priset vid början av varje regleringsår enligt följande: — Fram till ikraftträdandet av anpassningen av gällande gemenskapsrätt skall priset i Portugal varje år justeras med en tjugondel av den ursprungliga avvikelsen mellan detta pris och det gemensaMa priset. _ — Från och med ikraftträdandet av anpassningen av gällande gemenskapsrätt skall priset i Portugal justeras med den befintliga skillnaden” mellan det priset och det gemensamma pris som gäller före varje steg mot en tillnärmning, delad med det antal regleringsår som återstår till övergångstidens slut. Det pris som blir resultatet av denna beräkning skall anpassas i förhållande till varje förändring av det gemensamma priset under följande regleringsår.
191
Bilaga 28
3. I enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 43.2 i Romfördraget skall rådet fastställa att det villkor som krävs för tillämpningen av punkt 2 andra strecksatsen är uppfyllt. Steget mot en pristillnärrnning skall genomföras i enlighet med den senare bestämmelsen från och med början av det regleringsår som följer efter ett sådant fastställande.
4. Det utjämningsbelopp som blir resultatet av tillämpningen av artikel 240 skall vid behov anpassas på grundval av skillnaden mellan det gemenskapsstöd till konsumtion som tillämpas i den nuvarande gemenskapen och det som tillämpas i Portugal.
Artikel 29] 1. Artikel 236 skall tillämpas på orienteringspriset på solrosfrön.
För raps och rybs, sojabönor och linser skall det orienteringspris som tillämpas i Portugal den 1 mars 1986 fastställas på grundval av den befintliga avvikelsen mellan priserna på konkurrerande grödor i växelbruket i Portugal och motsvarande priser i den nuvarande gemenskapen under en referensperiod som skall fastställas. Det orienteringspris som tillämpas i Portugal får dock inte vara högre än det gemensamma priset.
2. Under övergångsperioden skall de priser som på detta sätt fastställts för Portugal årligen närtnas till nivån på de gemensamma priserna vid början av varje regleringsår. Stegen mot en tillnärmning skall äga rum i tio etapper och artikel 238 skall också tillämpas.
3. Interventionsprisema på raps, rybs och solrosfrön samt minimipriset på sojabönor som tillämpas i Portugal skall räknas fram från det orienteringspris respektive det orienteringspris som avses i punkterna 1 och 2 i enlighet med bestämmelsema iden gemensamma organisationen av den berörda marknaden.
4. Till och med den 31 december 1990 skall i handeln med bearbetade produkter av vegetabiliska oljor med undantag av olivolja, avsedda för mänsklig konsumtion, lämpliga åtgärder vidtas för att beakta skillnaderna mellan priserna på dessa oljor i Portugal och i den nuvarande gemenskapen.
Artikel 292
1. Portugal skall till och med den 31 december 1990 i enlighet med förfaranden som skall fastställas tillämpa en kontrollordning avseende följande:
a) Kontroll av kvantitetema oljehaltiga frön och frukter, den kvantitet mjöl ur vilket oljan inte har utvunnits och de kvantiteter
Prop. 1994/95: 19
192
vegetabiliska oljor med undantag av olivolja, som är avsedda för Prop. 1994/95:19 mänsklig konsumtion på Portugals inhemska marknad, i syfte att Bilaga 28 undvika en försämring av konkurrensförhållandena på marknaderna för de olika vegetabiliska oljorna. Den volym på dessa kvantiteter som släpps ut för konsumtion på den portugisiska marknaden skall fastställas på grundval av konsumtionen i Portugal och nivån på denna konsumtion skall uppskattas i samband med en rapport som utarbetas för varje regleringsår enligt förfarandet i artikel 38 i förordning nr 136/66/EEG på grundval av — den registrerade konsumtionen i Portugal under åren 1980 till 1983, — den förutsebara trenden i efterfrågan.
Enligt samma förfarande får denna rapport uppdateras under regleringsårets gång.
b) Kontroll av nivån på konsumentprisema på de vegetabiliska oljor som avses i a, på ett sätt som i princip — till och med den 31 december 1990 —— behåller den prisnivå uttryckt i ecu som nåddes under regleringsåret 1984/85.
Den kontrollordning som avses i a består i att man den 1 mars 1986 ersätter den handelsordning som tillämpas på import till Portugal med en ordning med kvantitativa restriktioner på import som utan diskriminering öppnas för de ekonomiska aktörerna, såväl i den nuvarande gemenskapen som i tredje land.
2. Skulle exceptionella omständigheter uppstå får den kontrollordning som fastställs i denna artikel ändras för de berörda produkterna i den utsträckning som är nödvändig för att undvika obalans på marknaderna för de olika oljorna.
Dessa ändringar skall fastställas i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 38 i förordning nr 136/66/EEG.
Artikel 293
1. Gemenskapsstöd till produktionen av olivolja skall tillämpas i Portugal från och med det första regleringsåret efter anslutningen och under övergångstiden närmas till nivån på det stöd som beviljas i den nuvarande gemenskapen. Artikel 246 skall också tillämpas.
Gemenskapsstöd till konsumtionen av olivolja skall införas i Portugal från och med den 1 januari 1991 enligt en tidsplan som skall fastställas och i den utsträckning som behövs för att nå gemenskapsnivån vid slutet av övergångstiden.
2. Stöd till raps, rybs och solrosfrön, sojabönor och linser som 193 produceras i Portugal skall
— införas i Portugal från och med början av det första regleringsåret Prop. 1994/95: 19 efter anslutningen, och Bilaga 28 — därefter ökas under perioden då den kontrollordning som avses i artikel 292.1 tillämpas,
på grundval av stegen mot en tillnärmning av, beroende på omständigheterna, det i Portugal tillämpliga orienteringspriset eller orienteringspriset till nivån på det gemensamma priset.
Vid utgången av den period som avses i föregående stycke skall det stöd som beviljas i Portugal vara lika med skillnaden mellan det orienteringspris som tillämpas i Portugal och världsmarknadspriset, varvid skillnaden minskas med de tullar som Portugal tilläran på import av produkter från tredje land.
3. Stöd för de frön och bönor som avses i punkt 2 och som produceras i Portugal och bearbetas i den nuvarande gemenskapen och stödet för motsvarande frön och bönor som produceras i den nuvarande gemenskapen och bearbetas i Portugal skall anpassas med hänsyn till den respektive skillnaden mellan nivån på priset på dessa frön och bönor och priset på de frön och bönor som importeras från tredje land.
4. Närstödet för raps, rybs och solrosfrön beräknas skall hänsyn tas till varje annat differensbelopp som kan vara tillämpligt.
Artikel 294]
Under regleringsåren 1986/87—1994/95 skall särskilda garantitrösklar fastställas för rapsfrön, rybsfrön och solrosfrön som produceras i Portugal.
För regleringsåret 1986/87 skall dessa trösklar fastställas till
— 1 000 ton för rapsfrön och rybsfrön, — 48 000 ton för solrosfrön.
För följande regleringsår skall dessa särskilda garantitrösklar fastställas på grundval av kriterier som är jämförbara med dem som tillämpas vid fastställandet av garantitrösklama i den nuvarande gemenskapen.
När en särskild garantitröskel överskrids skall medansvarsavgifter tillämpas enligt förfaranden motsvarande dem som tillämpas i den nuvarande gemenskapen och med samma tak.
' UTGIVARENS ANMÄRKNlNG: I rådets förordning (EEG) nr 1455/86 av den 13 maj 1986 (EGT nr L 133, 21.5.1986) om ändring av artiklarna 96 och 294 i AA ESP/PORT föreskrivs att orden "garantitröskel" respektive "garantitrösklar" varje gång de förekommer skall ersättas av
194
"garanterad maximikvantitet" respektive "garanterade maximikvantiteter'.
Artikel 295 ' Prop. 1994/95:19 Bilaga 28
1. När den kontrollordning som avses i artikel 292 har upphört att
gälla skall Portugal tillämpa den preferensordning, antingen den är avtalsmässig eller autonom, som tillämpas av gemenskapen i förhållande till tredje land på området för olivolja, oljeväxtfrön och oljehaltiga frukter och på området för bearbetade produkter av dessa.
2. Från och med den 1 januari 1991 skall Portugal tillämpa en tullsats som reducerar avvikelsen mellan den tullsats som faktiskt tillämpades den 31 december 1990 och preferenstullsatsen enligt följande tidsplan:
— Den 1 januari 1991 skall avvikelsen reduceras till 83,3 % av den ursprungliga skillnaden. — Den 1 januari 1992 skall avvikelsen reduceras till 66,6 % av den ursprungliga skillnaden. — Den 1 januari 1993 skall avvikelsen reduceras till 49,9 % av den ursprungliga skillnaden. -— Den 1 januari 1994 skall skillnaden reduceras till 33,2 % av den ursprungliga skillnaden. — Den 1 januari 1995 skall skillnaden reduceras till 16.5 % av den ursprungliga skillnaden.
Portugal skall tillämpa preferenstullsatsema i deras helhet från och med den 1 januari 1996.
Underavsnitt 2 Tobak Artike1296
Artikel 236 och i förekommande fall artikel 238 skall tillämpas på det interventionspris som fastställs för varje sort eller grupp av sorter.
Artikel 297
Det normpris som motsvarar det interventionspris som avses i artikel 296 skall i Portugal fastställas för den första skörden efter anslutningen på en _nivå som avspeglar det befintliga förhållandet mellan normpriset och interventionspriset i enlighet med artikel 2.2 andra stycket i förordning (EEG) nr 727/70 om den gemensamma organisationen av marknaden för råtobak. '
195
Underavsnitt 3 Prop. 1994/95:19
Bilaga 28 Lin och hampa
Artikel 298
Artikel 246 skall tillämpas på stödet till spånadslin och hampa.
Underavsnitt 4 Humle
Artikel 299
Stödet till de humleproducenter som avses i artikel 12 i förordning (EEG) nr 1696/71 skall i Portugal tillämpas i sin helhet från och med den första skörden efter anslutningen.
Underavsnitt 5 Frön
Artikel 300
Artikel 246 skall tillämpas på det stöd för frön som avses i artikel 3 i förordning (EEG) nr 2358/71.
Underavsnitt 6 Silkesmaskar
Artikel 3 0]
Artikel 246 skall tillämpas på stöd för silkesmaskar.
Underavsnitt 7 Socker och isoglukos
Artikel 302
1. Artiklarna 236, 238 och 240 skall tillämpas på interventionspriset på vitt socker och på baspriset på betor.
196
Bilaga 28
Utjämningsbeloppet vid anslumingen skall dock korrigeras med utjämningsavgiften för lagring i den utsträckning som behövs för att den gemensanuna organisationen av marknaden skall fungera smidigt.
2. För råsocker och andra produkter än färska betor som avses i artikel 1.1 b, och för de produkter som avses i artikel 1.1 d och f i förordning (EEG) nr 1785/81 om den gemensamma organisationen av marknaden för socker, får utjänmingsbelopp fastställas iden utsträckning som behövs för att undvika varje risk för störningar i handeln mellan den nuvarande gemenskapen och Portugal.
I detta fall skall utjämningsbeloppen räknas fram från det utjämningsbelopp som tillämpas på den berörda basprodukten, med hjälp av koefficienter som skall fastställas.
Artikel 303
Under en period på sju år efter an51utningen skall den avgift på rårörsocker med ursprung i Elfenbenskusten, Malawi, Zimbabwe och Swaziland som importeras till Portugal upp till en maximal årlig kvantitet på 75 000 ton, uttryckt som vitt socker, vara lika med avgiften på råsocker, beräknad enligt bestämmelserna i den gemensamma organisationen av marknaden, och reducerad med skillnaden mellan tröskelpriset och interventionspriset för råsocker. _
För perioden 1 mars till 1 juli 1986 och ljuli till 31 december 1992 skall den maximala årliga kvantitet som avses ovan reduceras i förhållande till längden på dessa perioder.
Om, under ovannämnda perioder
a) gemenskapens prognos avseende råsocker för ett givet regleringsår eller en del av ett sådant visar att utbudet på råsocker är otillräckligt för att säkra en adekvat försörjning till portugisiska raffinaderier. eller
b) exceptionella och oförutsedda omständigheter motiverar det för regleringsåret eller delen av året i fråga,
får Portugal, enligt förfarandet i artikel 41 i förordning (EEG) nr 1785/81, bemyndigas att under regleringsåret eller delen av året i fråga från tredje land importera de kvantiteter som enligt beräkningen behövs, enligt sanuna villkor avseende den reducerade avgiften som de som föreskrivs för den kvantitet som avses i första stycket.
Prop. 1994/95: 19
197
Underavsnitt 8 Prop. 1994/95:19 Bilaga 28 Bearbetade produkter av frukt och grönsaker
Artikel 304
Beträffande de produkter som åtnjuter de stöd som föreskrivs i artikel 3 i förordning (EEG) nr 516/77 om den gemensamma organisationen av marknaden för bearbetade produkter av frukt och grönsaker, skall följande bestämmelser tillämpas i Portugal:
1. Fram till det första steget mot en tillnärrrming av de priser som avses i artikel 238 skall det minimipris som avses i artikel 3b i förordning (EEG) nr 516/77 fastställas på grundval av — det pris som fastställs i Portugal enligt den tidigare inhemska ordningen för den produkt som är avsedd för bearbetning, eller — i avsaknad av ett sådant pris, de priser som i Portugal betalas till producenter av produkter avsedda för bearbetning enligt de noteringar som görs under en representativ period som skall fastställas.
2. När det minimipris som avses i punkt 1 är — lägre än det gemensamma priset, skall priset i Portugal ändras vid början av varje regleringsår efter anslutningen enligt de förfaranden som föreskrivs i artikel 238, — högre än det gemensamma priset, skall det gemensanuna priset tillämpas i Portugal från och med anslumingen.
3. a) Under de första fem regleringsåren efter anslutningen, eller om artikel 260.2 tillämpas, de första tre åren efter anslutningen, skall ifråga om bearbetade produkter av tomat det gemenskapsstödbelopp som beviljas i Portugal räknas fram från det stöd som beräknas för den nuvarande gemenskapen, med hänsyn till den skillnad i minimiproducentprisema som blir följden av tillämpningen av punkt 2 i denna artikel, innan detta sistnämnda stöd eventuellt reduceras som en följd av att den fastställda garantitröskeln för dessa produkter i den nuvarande gemenskapen överskrids.
När tröskeln i den nuvarande gemenskapen överskrids, och om det visar sig nödvändigt för att säkerställa normala villkor för konkurrensen mellan den portugisiska industrin och gemenskapens. skall det, i enlighet med det förfarande som avses i artikel 20 i förordning (EEG) nr 516/77, beslutas om att ett utjämningsbelopp, vilket högst motsvarar skillnaden mellan det fastställda stödet för Portugal och det stöd som kunde ha räknats fram enligt gemenskapens bestämmelser, kommer att tillämpas i enlighet med artikel 240.3 a och uppbäras av Portugal vid export till tredje land. 193
När den ordning som avses i förordning (EEG) nr 1320/85 upphör Prop. 1994/95: 19 att gälla skall dock inget utjämrtingsbelopp uppbäras om det visas Bilaga 28 att den portugisiska produkten inte åtnjutit det gemenskapsstöd som beviljats i Portugal.
Inte i något fall får det stöd som tillämpas i Portugal överskrida det stöd som beviljas i den nuvarande gemenskapen.
b) Under den period som avses i a skall beviljandet av gemenskapsstöd i Portugal för varje regleringsår begränsas till en kvantitet bearbetade produkter som motsvarar en kvantitet färska tomater av — 685 000 ton för framställning av tomat-koncentrat, — 9 600 ton för framställningen av hela skalade tomater, — 137 ton för framställning av andra tomat-produkter.
Vid slutet av denna period skall de ovan fastställda kvantitetema, justerade enligt varje ändring av gemenskapens trösklar under sanuna period, beaktas vid fastställandet av gemenskapens trösklar.
4. Vid utgången av den period som avses i punkt 3 a, ifråga om tomatbaserade produkter, och under de sex regleringsåren efter anslutningen ifråga om övriga produkter, skall det gemenskapsstöd som beviljas i Portugal räknas fram från det fastställda stödet i den nuvarande gemenskapen, med hänsyn till den skillnad i minimiprisema som blir följden av tillämpningen av punkt 2.
5. Gemenskapsstödet skall tillämpas i sin helhet i Portugal från och med början av det sjunde regleringsåret efter anslutningen.
6. Vid tillämpningen av denna artikel skall minimipriset och det befintliga stödet i den nuvarande gemenskapen avse de gällande beloppen i den nuvarande gemenskapen med undantag för Grekland.
Artikel 305
Det minimipris och den finansiella kompensation som tillämpas i Portugal i enlighet med artiklarna 2 och 3 i förordning (EEG) nr 2601/69 om fastställandet av särskilda åtgärder för att främja bearbetning av vissa apelsinsorter, och i artiklarna 1 och 2 i förordning (EEG) nr 1035/77 om särskilda åtgärder för att främja försäljning av bearbetade produkter av citron, skall fastställas enligt följande:
1. Fram till det första steg mot en tillnärmning av de priser som avses i artikel 238 skall det tillämpliga minimipriset fastställas på grundval av de priser som betalas i Portugal till producenter av citrusfrukter avsedda för bearbetning och som noteras under en 199 representativ period som skall fastställas. Den finansiella
kompensationen skall vara densamma som för den nuvarande Prop. 1994/95:19 gemenskapen, iförekommande fall minskad med skillnaden mellan Bilaga 28 det gemensamma minimipriset och det minimipris som tillämpas i
Portugal.
2. Vid påföljande fastställanden av priset skall det minimipris som tillämpas i Portugal närmas till det gemensamma minimipriset i enlighet med bestämmelsema i artikel 238. Den finansiella kompensation som tillämpas i Portugal i varje etapp mot en tillnärmning skall vara densamma som i den nuvarande gemenskapen, i förekommande fall minskad med skillnaden mellan det gemensamma minimipriset och det minimipris som tillämpas i Portugal.
3. När det minimipris som blir följden av en tillämpning av punkt 1 eller 2 är högre än det gemensamma minimipriset, får det gemensamma minimipriset fastställas definitivt för Portugal.
Underavsnitt 9 Torrfoder Artikel 306
1. Det orienteringspris som avses i artikel 4 i förordning (EEG) nr 1117/78 om den gemensamma organisationen av marknaden för torrfoder, och som tillämpas i Portugal den 1 mars 1986, skall fastställas på grundval av avvikelserna mellan priserna på konkurrerande produkter i växelbruket i Portugal och i den nuvarande gemenskapen under en referensperiod som skall fastställas.
Artikel 238 skall tillämpas på det orienteringspris som räknas fram i enlighet med första stycket. Det orienteringspris som skall tillämpas i Portugal får dock inte överskrida det gemensamma orienteringspriset.
2. Det kompletterande stöd som tillämpas i Portugal skall justeras med ett belopp motsvarande —— den skillnad som i förekommande fall råder mellan orienteringspriset i Portugal och det gemensamma orienteringspriset, multiplicerad med den procentsats som avses i artikel 5.2 i förordning (EEG) nr 1117/78, och — den uppbörd av tullar som tillämpas i Portugal vid import av dessa produkter från tredje land.
3. Artikel 246 skall tillämpas på det schablonstöd som avses i artikel 3 i förordning (EEG) nr 1117/78.
200
Underavsnitt 10 Prop. 1994/95:19 __ Bilaga 28 Arter, bönor och sötlupiner
Artikel 307
1. Det aktiverande tröskelpriset på ärter, bönor och sötlupiner som används till framställning av djurfoder, och orienteringspriset på andra ärter och bönor, som tillämpas i Portugal den 1 mars 1986, skall fastställas på grundval av avvikelsen mellan priserna på konkurrerande grödor i växelbruket i Portugal och iden nuvarande gemenskapen under en referensperiod som skall fastställas.
Artikel 238 skall tillämpas på det aktiverande tröskelpriset eller orienteringspriset på dessa produkter. Det aktiverande tröskelpris eller det orienteringspris som skall tillämpas i Portugal får dock inte vara högre än det gemensamma priset.
2. För de produkter som skördas i Portugal och används för framställning av foder och som omfattas av förordning (EEG) nr 1431/82 om särskilda åtgärder för ärter, bönor och sötlupiner, skall det stöd som avses i artikel 3.1 i den förordningen reduceras med den i förekommande fall befintliga skillnaden mellan det aktiverande tröskelpris som tillämpas i Portugal och det gemensamma priset. Utan att det påverkar tillämpningen av första stycket skall stödet för en produkt som bearbetas i Portugal reduceras med de tullar som tillämpas i Portugal på import av kakor av sojabönor från tredje land.
Vid de reduceringar som avses i första och andra stycket skall de procentsatser tillämpas som avses i artikel 3.1 i förordning (EEG) nr 1431/82.
3. Det stödbelopp som avses i artikel 3.2 i förordning (EEG) nr 1431/82 för ärter och bönor som skördas i Portugal och används till mänsklig konsumtion eller djurfoder på ett annat sätt än det som avses i punkt 1 i den artikeln, skall reduceras med ett belopp som motsvarar den i förekonunande fall befintliga skillnaden mellan det orienteringspris som tillämpas i Portugal och det gemensamma orienteringspriset. Utan att det påverkar tillämpningen av första stycket skall stödet för en produkt som bearbetas i Portugal reduceras med de tullar som tillämpas i Portugal vid import av dessa produkter från tredje land.
Underavsnitt 11 Får- och getkött
Artikel 308
201 Inom fårköttssektom skall artikel 236 tillämpas på baspriset.
A v 5 n i t t V Prop. 1994/95:19 Bilaga 28 Bestämmelser om vissa gemensamma marknadsorganisationer enligt
den etappvisa övergången
Underavsnitt 1 Mjölk och mjölkprodukter A. Första etappen Artikel 309
De särskilda mål som avses i artikel 264 och som skall uppnås av Portugal under den första etappen i sektorn för mjölk och mjölkprodukter skall vara följande:
a) Avskaffande av "Junta Nacional dos Produtos Pecuårios" (JNPP) som ett statligt organ vid utgången av den första etappen och en gradvis liberalisering av den inhemska handeln, importen och exporten i syfte att inrätta en ordning med fri konkurrens och fritt tillträde till den portugisiska marknaden.
b) Inrättande av ett interventionsorgan och skapande av en materiell och mänsklig infrastruktur för att kunna genomföra interventionsåtgärder.
c) Ändring av den befintliga prisstrukturen för att det skall bli en fri prisbildning på marknaden och en ändring av det värdemässiga förhållandet mellan fetthalten och proteinhalten i mjölk som konsumeras i Portugal, i syfte att närma den relationen till den i gemenskapen.
d) Harmonisering av de inhemska priser på mjölk, smör och torkad mjölk som noteras i Portugals fastland med de motsvarande priser som noteras på Azorerna.
e) Avskaffande, i största möjliga utsträckning, av nationellt stöd som är oförenligt med gemenskapsrätten och det gradvisa införandet av gemenskapens stödordning.
f) Avskaffande av ensamrätten till att i vissa områden köpa upp mjölk samt ensamrätten till pastörisering.
g) Skapande av ett informationssystem för jordbruks-marknadema för att notera priser och skapa förutsättningar för att administrativa organ byggs upp, vilket är nödvändigt för att den gemensanuna organisationen av marknaden för den berörda sektorn skall fungera smidigt.
h) Genomförande av de åtgärder som syftar till att främja moderniseringen av strukturer för produktion, bearbetning och avsättning.
202
Bilaga 28
B. Andra etappen Artikel 31 0
1. Fram till det första steget mot en tillnärmning av priserna skall de interventionspriser för smör och skummjölkspulver som tillämpas i Portugal fastställas enligt föreskrivna regler och på grundval av den information som beaktas vid den gemensamma organisationen av marknaden.
Artiklarna 285.2—285.6 och 287 skall tillämpas på de interventionspriser som beräknas på det sättet
Om det tillämpliga interventionspriset i Portugals fastland inte harmoniseras med det tillämpliga interventionspriset på Azorerna vid utgången av den första etappen, skall steget mot en tillnärmning av dessa priser till de gemensamma priserna äga rum enligt förfaranden som skall fastställas.
2. För de produkter som avses i punkt 1 skall de utjämningsbelopp som tillämpas i handeln mellan den nuvarande gemenskapen och Portugal och mellan Portugal och tredje land, vara lika med skillnaden mellan de gemensanuna priserna och de priser som fastställs i Portugal, i förekommande fall korrigerade för att ta hänsyn till de marknadspriser som noteras i denna medlemsstat.
Artiklarna 2402—2406, 241, 242 och 255 skall tillämpas.
Artikel 31]
Utjämningsbeloppet för andra mejeriprodukter än smör och skummjölkspulver skall fastställas med hjälp av koeflicienter som skall fastställas.
Underavsnitt 2
Nötkött
A. Första etappen
Artikel 312
De särskilda mål som avses i artikel 264 och som skall uppnås av Portugal under den första etappen i sektorn för nötkött skall vara följande:
a) Avskaffande av JNPP som ett statligt organ vid utgången av den första etappen och liberalisering av importen och exporten, samt en gradvis liberalisering av den inhemska handeln, i syfte att
Prop. 1994/95: 19
203
Bilaga 28
inrätta en ordning med fri konkurrens och fritt tillträde till den . portugisiska marknaden.
b) Inrättande av ett interventionsorgan och skapande av en materiell och mänsklig infrastruktur för att kunna genomföra interventionsåtgärder och en lämplig utbildning av administrativ personal, vilket är nödvändigt för att den gemensamma organisationen av marknaden för den berörda sektorn skall fungera smidigt.
c) Fri prisbildning på representativa marknader som skall etableras.
d) Skapande av ett informationssystem för jordbruks-marknadema för att notera priser och införa en gemenskapsskala för gradering av djurkroppar i syfte att få jämförbara prisnoteringar.
e) Genomförande av de åtgärder som syftar till att främja moderniseringen av strukturer för produktion, bearbetning och avsättning, vilka syftar till att öka produktiviteten för boskapsskötsel samt lönsamheten inom sektorn.
f) Liberalisering av handeln på det avelstekniska området.
B. Andra etappen
Artikel 313
1. I nötköttssektorn skall artiklarna 240, 285 och 287 tillämpas på de interventionsinköpspriser i Portugal och den nuvarande gemenskapen som gäller för de jämförbara kvaliteter som bestäms på grundval av gemenskapsskalan för gradering av hela kroppar av vuxen nötboskap.
2. Artiklarna 241, 242 och 255 skall också tillämpas inom denna sektor.
3. Utjämningsbeloppet för de övriga produkter som avses i artikel 1.1 a i förordning (EEG) nr 805/68 skall fastställas med hjälp av koefficienter som skall fastställas.
Artikel 314
Artikel 288 skall tillämpas på bidraget för bevarande av amkobesättningar. -
Prop. 1994/95 : 19
204
Underavsnitt 3 Prop. 1994/95:19 Bilaga 28 Frukt och grönsaker
A. Första etappen Artikel 315
1. De särskilda mål som avses i artikel 264 och som skall uppnås av Portugal under den första etappen i sektorn för frukt och grönsaker skall vara följande:
a) Avskaffande av "Junta Nacional das Frutas" (JNF) som ett statligt organ vid utgången av den första etappen.
b) Utveckling av producentgrupper i den betydelse som avses i gemenskapens bestänunelser.
c) Gradvis och allmän tillämpning av gemensamma kvalitetsstandarder .
d) Inrättande av ett interventionsorgan och skapande av en materiell och mänsklig infrastruktur för att kunna genomföra interventionsåtgärder.
e) Fri prisbildning och dagliga prisnoteringar på representativa marknader som skall fastställas med utgångspunkt från de olika produkterna.
f) Skapande av ett informationssystem för jordbruksmarknadema för att dagligen notera priser och genomföra en lämplig utbildning av administrativ personal, vilket är nödvändigt för att den gemensamma organisationen av marknaderna skall fungera smidigt.
2. För att stimulera producenter och deras organisationer till att avsätta produkter som uppfyller kvalitetsnormer, skall Portugal under den första etappen genom ett lämpligt stöd bidra till kostnaden för produktens förpackning och presentation.
Artikel 316
Trots bestämmelserna i artikel 272.1 skall det referenspris som tillämpas av den nuvarande gemenskapen avseende Portugal fastställas enligt de bestämmelser i förordning (EEG) nr 1035/72 som är i kraft den 31 december 1985. '
Varje utjämningsavgift på importen av produkter från Portugal som följer
av tillämpningen av förordning (EEG) nr 1035/72 skall reduceras med — 2 % det första året, —- 4 % det andra året, — 6 % det tredje året, — i förekommande fall, 8 % det fjärde och femte året, 205 efter anslutningsdagen.
14 Riksdagen 1994/95. ] sam/. Nr 19. Bilaga 28—29.
B. Andra etappen Prop. 1994/95:19 Bilaga 28 Artikel 31 7
I sektorn för frukt och grönsaker skall artikel 285 tillämpas på baspriset.
Artikel 255 skall också tillämpas i denna sektor. Artikel 318
Under den andra etappen skall en kompensationsmekanism införas vid import till den nuvarande gemenskapen av frukt och grönsaker från Portugal för vilka ett referenspris fastställts i förhållande till tredje land.
1. På denna mekanism skall följande bestämmelser tillämpas:
a) En jämförelse skall göras mellan ett offertpris på den portugisiska produkten, beräknat enligt b, och gemenskapens offertpris. Det senare priset skall beräknas årligen
— på grundval av det aritmetiska genomsnittet av producentprisema i varje medlemsstat i den nuvarande gemenskapen plus transport- och förpackningskostnader för produkterna från produktionsområdena till de representativa konsumtionsområdena i gemenskapen, — med hänsyn till produktionskostnademas utveckling.
De ovan nämnda producentprisema skall motsvara genomsnittet av de priser som noteras under de tre år som föregår den dag när gemenskapens offertpris fastställs.
Gemenskapens offertpris får inte överskrida nivån på det referenspris som tillämpas i förhållande till tredje land.
b) Det portugisiska offertpriset skall beräknas varje avsättningsdag på grundval av de representativa priser som noteras eller omräknas till prisnivån på grossistimport till den nuvarande gemenskapen. Priset på en produkt från Portugal skall motsvara det lägsta representativa priset eller genomsnittet av de lägsta representativa priser som noterats för minst 30 % av de berörda produkterna från Portugal som sålts på samtliga representativa marknader där prisnoteringar finns. Detta pris eller dessa priser skall minskas i förväg — med de tullar som beräknas i enlighet med bestämmelserna ic, — med varje korrigeringsbelopp som införs i enlighet med
bestämmelsema i d.
c) De tullar som skall dras av från priserna på den portugisiska produkten skall vara tullsatsema enligt den gemensamma tulltaxan 206 vilka gradvis reduceras varje år vid början av regleringsåret med
— en femtedel av beloppet i de fall där den andra etappen uppgår Prop. 1994/95:19 till fem år, Bilaga 28 — en sjundedel av beloppet i de fall där den andra etappen uppgår till sju år.
Den första reduktionen skall dock äga rum vid början av den andra etappen.
d) Om priset på den portugisiska produkten, beräknat i enlighet med bestämmelserna i b, är lägre än gemenskapens offertpris som avses i a, skall ett korrigeringsbelopp som motsvarar skillnaden mellan dessa båda priser uppbäras av den importerande medlemsstaten vid import till den nuvarande gemenskapen.
e) Korrigeringsbeloppet skall uppbäras tills en genomförd värdering visar att priset på den portugisiska produkten är lika med eller högre än det gemensamma pris som avses i a.
2. Skulle störningar uppstå på den portugisiska marknaden som en följd av import från den nuvarande gemenskapen får beslut fattas om lämpliga åtgärder som bl.a. kan innebära föreskrifter om att ett korrigeringsbelopp tillämpas vid import till Portugal av frukt och grönsaker från den nuvarande gemenskapen för vilka ett referenspris fastställts.
Underavsnitt 4 Spannmål A. Första etappen
Artikel 319
De särskilda mål som avses i artikel 264 och som skall uppnås av Portugal under den första etappen i sektorn för spannmål skall vara följande:
a) Avskaffande av försäljningsmonopolet för "Empresa Publica de Abastecimento de Cereais" (EPAC) senast vid utgången av den första etappen och en gradvis liberalisering av den inhemska handeln i syfte att inrätta en ordning med fri konkurrens på den portugisiska marknaden.
b) Gradvis avveckling under en period på fyra år av det importmonopol som EPAC har.
c) Inrättande av ett interventionsorgan och skapande av en materiell och mänsklig infrastruktur för att kunna genomföra interventionsåtgärder. 207
d) Fri prisbildning.
e) Skapande av ett informationssystem för jordbruksmarknadema för Prop.1994/95:19 att notera priser och genomföra en lämplig utbildning av Bilaga 28 administrativ personal. vilket ämödvändigt för att den gemensamma organisationen av marknaderna skall fungera smidigt.
Artikel 320
1. Portugal skall under de fyra första åren efter anslutningen gradvis anpassa det monopol som EPAC har på import och avsättning av spamma i Portugal. i syfte att vid utgången av det fjärde året säkerställa att medlemsstaternas medborgare inte diskrimineras avseende villkoren för inköp och försäljning.
2. I detta syfte skall Portugal anpassa de bestämmelser som avses i artikel 261 och får, trots bestämmelserna i artikel 277, tillämpa följande importordning:
a) Import av spannmål till Portugal skall äga rum med en procentandel av de årliga kvantiteter som importerats föregående år, varvid följande procentsatser skall tillämpas av EPAC respektive privata aktörer:
man man, b) Den import enligt a
som skall genomföras av privata aktörer skall fördelas enligt ett anbudsförfarande utan
diskriminering mellan de ekonomiska
aktörerna.
Inom ramen för detta anbudsförfarande skall anbud avseende produkter med ursprung i gemenskapen korrigeras med — skillnaden mellan gemenskapens marknadspris och världsmarknadspriset, och — ett belopp som motsvarar en schablonpreferens som är lika med 5 ecu per ton.
c) Om importen av produkter med ursprung i gemenskapen inte för ett givet år motsvarar en minimikvantitet på 15 % av den totala kvantitet spannmål som importeras under det året, skall EPAC under det följande: året köpa upp den resterande kvantiteten i den nuvarande gemenskapen så att den ovannämnda andelen på 15 % uppnås. Den kvantiteten skall sedan läggas till den obligatoriska kvantitetsandelen på 15 % för det nya året.
En preliminär prognos skall utarbetas vid utgången av regleringsåret 1988/89. Om det enligt denna prognos bedöms som osannolikt att den obligatoriska andelen för år 1989 uppnås, får nödvändiga 203 åtgärder vidtas för att säkerställa att förpliktelsen följs.
Bilaga 28
B. Andra etappen Artikel 32]
Inom spannmålssektom skall artiklama 240, 285 och 287 tillämpas på interventionsprisema.
Artiklarna 241, 242 och 255 skall också tillämpas i denna sektor. Artikel 322
1. I fråga om spannmål för vilket ett interventionspris inte fastställs skall det tillämpliga utjämningsbeloppet räknas fram med hjälp av det belopp som tillämpas på kom, med hänsyn till det rådande förhållandet mellan tröskelprisema på de berörda spannmålen.
2. I fråga om de produkter som avses i artikel 1 c och d i förordning (EEG) nr 2727/75 om den gemensamma organisationen av marknaden för spannmål, skall utjämningsbeloppet räknas fram med hjälp av det belopp som tillämpas på de spannmålsprodukter som produkterna är besläktade med, med hjälp av koeflicienter som skall fastställasl.
' Artikel 3222 i dess lydelse enligt en rättelse av AA ESP/PORT. offentliggjord i EGT nr L 116, 4.5.1988.
Artikel 323
Artikel 288 skall tillämpas på det stöd för durumvete som avses i artikel 10 i förordning (EEG) nr 2727/75.
Underavsnitt 5
Griskött A. Första etappen
Artikel 324
De särskilda mål som avses i artikel 264 och som skall uppnås av Portugal under den första etappen i sektorn för griskött skall vara följande: .
.a) Avskaffande av JNPP som ett statligt organ vid utgången av den första etappen och en gradvis liberalisering av den inhemska handeln, importen och exporten i syfte att inrätta en ordning med fri konkurrens och fritt tillträde till den portugisiska marknaden.
b) Inrättande av ett interventionsorgan och skapande av en materiell och mänsklig infrastruktur för att kunna genomföra interventionsåtgärder, som är anpassade till de nya villkoren på den portugisiska marknaden.
Prop. 1994/95 : 19
209
Bilaga 28
c) Fri prisbildning på representativa marknader som skall fastställas.
d) Skapande av ett informationssystem för jordbruksmarknadema för att notera priser och skapa förutsättningar för att administrativ personal får en lämplig utbildning, vilket är nödvändigt för att den gemensamma organisationen av marknaden för den berörda sektorn skall fungera smidigt.
e) Genomförande av de åtgärder som syftar till att främja moderniseringen av strukturer för produktion, förädling och avsättning, i syfte att uppnå högre lönsamhet i sektorn.
f) Intensifierat genomförande av kampanjen mot afrikansk svinpest och särskilt utvecklingen av sluma produktionsenheter.
B. Andra etappen
Artikel 3 25
1. I grisköttssektom skall utjämningsbeloppet beräknas på grundval av de utjämningsbelopp som tillämpas på fodersäd. I detta syfte skall det tillämpliga utjämningsbeloppet per kg slaktkropp av gris beräknas på grundval av de utjämningsbelopp som gäller för den kvantitet fodersäd som krävs för att i gemenskapen producera ett kg griskött.
Om detta belopp inte skulle vara representativt skall dock bestämmelserna i artiklarna 240, 285 och 287 tillämpas på priset på den produkten i Portugal och i den nuvarande gemenskapen.
2. Artiklarna 241, 242 och 255 skall också tillämpas i denna sektor.
3. För andra produkter än de slaktkroppar av gris som avses i artikel 1.1 i förordning (EEG) nr 2759/75 skall utjämningsbeloppet räknas fram från det belopp som tillämpas enligt punkterna 1 och 2. med hjälp av koeflicienter som skall fastställas.
Underavsnitt 6 Ägg
A. Första etappen Artikel 326
De särskilda mål som avses i artikel 264 och som skall uppnås av Portugal under den första etappen i sektorn för ägg skall vara följande:
a) Avskaffande av JNPP som ett statligt organ vid utgången av den första etappen och liberalisering av importen och exporten i syfte att inrätta en ordning med fri konkurrens och fritt tillträde till den portugisiska marknaden och en gradvis liberalisering av den inhemska marknaden.
Prop. 1994/95: 19
210
b) Fri prisbildning. Prop. 1994/95:19 c) Skapande av ett informationssystem för jordbruksmarknadema för Bilaga 28
att notera priser. d) Genomförande av de åtgärder som syftar till att främja
moderniseringen av strukturer för produktion och förädling.
B. Andra etappen
Artikel 327
1. Bestämmelserna i artiklarna 240—242 och 255 skall tillämpas på sektorn för ägg, med förbehåll för följande punkter.
2. Det utjämningsbelopp som tillämpas per kg ägg i skal skall beräknas på grundval av de utjämningsbelopp som tillämpas på den kvantitet fodersäd som krävs för att i gemenskapen producera ett kg ägg i skal.
3. Det utjämningsbelopp som tillämpas per kläckningsägg skall beräknas på grundval av de utjämningsbelopp som tillämpas på den kvantitet fodersäd som krävs för att i gemenskapen producera ett kläckningsägg.
4. I fråga om de produkter som avses i artikel 1.1 b i förordning (EEG) nr 2771/75 om den gemensamma organisationen av marknaden för ägg, skall utjämningsbeloppet räknas fram med hjälp av utjämningsbeloppet för ägg i skal, med hjälp av koefficienter som skall fastställas. Underavsnitt 7
Fjäderfäkött
A. Första etappen
Artikel 328
De särskilda mål som avses i artikel 264 och som skall uppnås av Portugal under den första etappen i sektorn för fjäderfäkött skall vara samma som de mål som anges för ägg i artikel 326.
B. Andra etappen
Artikel 329
1. Artiklarna 240, 241, 242 och 255 skall tillämpas på sektorn för fjäderfäkött, med förbehåll för följande punkter.
2. Det utjämningsbelopp som tillämpas per kg slaktat fjäderfä skall 211 beräknas på grundval av de utjämningsbelopp som tillämpas på den
kvantitet fodersäd som krävs för att i gemenskapen producera ett kg Prop. 1994/95:19 slaktat fjäderfä, differentierat efter fjäderfäart. Bilaga 28
3. Det utjänmingsbelopp som tillämpas per kyckling skall beräknas på grundval av de utjämningsbelopp som tillämpas på den kvantitet fodersäd som krävs för att i gemenskapen producera en kyckling.
4. För de produkter som avses i artikel 1.2 (l i förordning (EEG) nr 2777/75 om den gemensamma organisationen av marknaden för fjäderfäkött, skall utjämningsbeloppet räknas fram från utjämningsbeloppet för slaktat fjäderfä, med hjälp av koeflicienter som skall fastställas.
Underavsnitt 8 Ris
A. Första etappen Artikel 330
De särskilda mål som avses i artikel 264 och som skall uppnås av Portugal under den första etappen i sektorn för ris skall vara samma som de mål som anges för spannmål i artikel 319.
Artikel 33 I
1. Portugal skall under den första etappen gradvis anpassa det monopol som EPAC har på import och avsättning av ris i Portugal, i syfte att vid utgången av den första etappen säkerställa att medlemsstaternas medborgare inte diskrimineras avseende villkoren för inköp och försäljning.
2. Artikel 320 skall också tillämpas på import av ris till Portugal. B. Andra etappen Artikel 332
1. Beträffande ris skall artiklarna 240, 285 och 287 tillämpas på interventionspriset för ris med ytterskal.
Artiklarna 241, 242 och 255 skall också tillämpas i denna sektor.
2. Utjämningsbeloppet för råris skall vara det som tillämpas på ris med ytterskal, omräknat enligt den omräkningskurs som avses i artikel 1 i förordning nr 467/67/EEG. 212
Bilaga 28
3. För helt polerat ris skall utjämningsbeloppet vara det som tillämpas Prop. 1994/95: 19 på råris, omräknat enligt den onrräkningskurs som avses i artikel 1 i förordning nr 467/67/EEG.
4. För delvis polerat ris skall utjämningsbeloppet vara det som tillämpas på helt polerat ris, omräknat enligt den omräkningskurs som avses i artikel 1 i förordning nr 467/67/EEG.
5. För de produkter som avses i artikel 1.1 c i förordning (EEG) nr 1418/76 om den gemensamma organisationen av marknaden för ris, skall utjämningsbeloppet beräknas med utgångspunkt i det som tillämpas på de produkter som de är besläktade med, med hjälp av koeflicienter som skall fastställas.
6. Utjämningsbeloppet för smulris skall fastställas på en nivå som tar hänsyn till den befintliga skillnaden mellan försäljningspriset i Portugal och tröskelpriset.
Underavsnitt 9 Vin
A. Första etappen Artikel 333
De särskilda mål som avses i artikel 264 och som skall uppnås av Portugal under den första etappen i sektorn för vin skall vara följande:
a) Avskaffande av Junta Nacional do Vinho (INV) som ett statligt organ vid utgången av den första etappen, anpassning av de andra statliga organen i vinsektom under den första etappen och liberalisering av den inhemska handeln, importen och exporten, samt överföring av statligt kontrollerade verksamheter avseende lagring och destillation till producenter och producentassociationer.
b) Gradvist införande av en ordning för och kontroll av vinodling, liknande gemenskapens ordning och kontroll, och som möjliggör fastställande av effektiva regler för vinodling.
c) Genomförande av ett ampelografrprojekt (klassificering av vinstocksorter) och av ett synonymprojekt (överensstämmelse mellan beteckningar på vinstocksorter i Portugal å ena sidan och överensstämmelse mellan portugisiska beteckningar och beteckningar som används i den nuvarande gemenskapen, å andra sidan), vilka skall äga rum före införandet av ett system med statistiska undersökningar av vinodlingsarealer inom ramen för gemenskapens bestämmelser och ett genomförande av ett särskilt arbete på registret över vinodlingsarealer.
213
d) Skapande av eller ombildning av destillationscentraler i tillräckligt Prop. 1994/95:19 stort antal och med en tillräcklig kapacitet för att försörjning av vin Bilaga 28 skall finnas.
e) Skapande av ett informationssystem för jordbruks-marknaderna, särskilt för att prognosticera priser och genomföra regelbundna statistiska analyser.
f) Lämplig utbildning av administrativ personal, vilket är nödvändigt för att den gemensamma organisationen av marknaden för vin skall fungera smidigt.
g) Gradvis anpassning av den portugisiska prisordningen till gemenskapens prisordning.
h) Förbud mot konstbevattning av vinarealer för odling av vindruvor för pressning samt ett förbud mot all nyodling på konstbevattnade arealer.
i) Genomförande av en plan, i enlighet med reglerna för vinodling, för att omstrukturera och ombilda portugisiska vingårdar i enlighet med målen för den gemensamma politiken för vin.
Artikel 334
Portugal skall vidta alla adekvata åtgärder i syfte att undvika en utvidgning, under den första etappen, av arealen på de vingårdar som producerar vin med en naturlig alkoholhalt på 7 volymprocent eller mindre.
Artikel 335
Som ett avsteg från gemenskapens bestämmelser om viners maximala halt av svaveldioxid, skall Portugal bemyndigas att under den första etappen tillämpa de begränsningar som tillämpats enligt den tidigare nationella ordningen på sådana viner som produceras på landets territorium. Portugal skall dock vidta adekvata åtgärder för att under den första etappen säkerställa att svaveldioxidhalten gradvis sänks till gemenskapens nivåer, så att de senare nivåerna följs fullt ut från och med början av den andra etappen.
Artikel 336
Under den första etappen skall Portugal, på grundval av det ampelografiprojekt och det synonymprojekt som avses i artikel 333, upprätta en klassificering av vinstocksorter på portugisiska vingårdar enligt artikel 31 i förordning (EEG) nr 337/79 och genomförandebestämmelsema i den artikeln.
214
B. Andra etappen Prop. 1994/95:19 Bilaga 28 Artikel 337
I sektorn för vin skall artiklama 285 och 287 tillämpas på orienteringspriset för bordsviner.
Artikel 338
1. En mekanism med regleringsbelopp skall fastställas för import till den nuvarande gemenskapen av de produkter som avses i punkt 2 med ursprung i Portugal och som omfattas av det fastställda referenspriset enligt den gemensamma organisationen av marknaden.
2. Mekanismen skall tillämpas enligt följande bestämmelser:
a) För bordsvin skall ett regleringsbelopp uppbäras som är lika med skillnaden mellan orienteringsprisema i Portugal och i den nuvarande gemenskapen. Nivån på detta belopp får dock, enligt det förfarande som föreskrivs i artikel 67 i förordning (EEG) nr 337/79, anpassas med hänsyn till situationen för marknadSprisema, bedömd efter olika vinkategorier och vinkvaliteter.
b) För vissa viner med ursprungsbeteckning och för andra produkter som troligen kan förorsaka störningar på marknaden får ett regleringsbelopp fastställas i enlighet med det förfarande som avses i a. Detta regleringsbelopp skall räknas fram från det belopp som tillämpas på bordsviner i enlighet med förfaranden som skall fastställas.
3. Ett tak för regleringsbeloppet skall fastställas på en nivå som säkerställer att villkoren för stödordningen inte är mindre förmånliga än de som gällde före anslutningen. I detta syfte skall beloppet beräknas på ett sådant sätt att det belopp som fås genom att man ökar det tillämpliga orienteringspriset i Portugal för den berörda produkten med regleringsbeloppet och med de tillämpliga tullarna inte överskrider det gällande referenspriset på produkten under det berörda produktionsåret.
4. Med tanke på den speciella situationen på marknaden för de olika produkter som avses i punkt 2 får ett beslut fattas i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 67 i förordning (EEG) nr 337/79 om ett fastställande av ett regleringsbelopp för exporten av en eller flera av dessa produkter från den nuvarande gemenskapen till Portugal.
Beloppet skall fastställas på en nivå som säkerställer ett normalt handelsmönster mellan den nuvarande gemenskapen och Portugal och som inte förorsakar några stömingar på den portugisiska marknaden beträffande de berörda produkterna.
215
Bilaga 28
5. Det beviljade regleringsbeloppet skall finansieras av gemenskapen genom Garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket.
Artikel 339
Artikel 288 skall tillämpas på stöd för användning av druvmust och koncentrerad druvmust vid framställning av druvsaft.
Artikel 340
1. Under den andra etappen skall Portugal börja upphöra med odling av vingårdar som planteras med sorter vars odlande tillfälligt bemyndigats enligt den klassificering som utarbetas enligt artikel 333.
2. Under den andra etappen skall Portugal börja upphöra med odling av vingårdar som planteras med sådana direkta producenthybrider som inte ingår i den klassificering som anges i förordning (EEG) nr 3800/81. Till och med utgången av den andra etappen skall dessa hybrider anses vara tillfälligt tillåtna vinstocksorter.
3. Som ett avsteg från artikel 49 i förordning (EEG) nr 337/79 får druvor av de sorter som tillfälligt tillåtits enligt punkterna 1 och 2 till och med utgången av den andra etappen användas för framställning av de produkter som avses i den artikeln.
Artikel 34]
Till och med utgången av år 1995 får viner som producerats i regionen "vinho verde" och som har en alkoholhalt under 8,5 volymprocent omsättas i bulk endast i sina produktionsregioner.
För dessa viner måste alkoholhalten framgå av etiketten.
A v 5 n i t t VI
Övriga bestämmelser
Underavsnittl
Veterinära åtgärder
Artikel 342
Vad gäller handeln med färskt kött av fjäderfä på portugisiskt territorium skall Portugal bemyndigas att senast till och med den 31 december 1988 skjuta upp tillämpningen av direktiv 71/118/EEG om hygienfrågor som påverkar handeln med färskt kött av fjäderfä.
Prop. 1994/95: 19
216
Artikel 343 Prop. 1994/95:19 Bilaga 28 Portugal skall bemyndigas att senast till och med den 31 december 1990 behålla importrestriktioner för renrasiga avelsdjur av nötkreatur, om de
berörda raserna inte finns med på förteckningen över tillåma raser i
Portugal.
Underavsnitt 2 Åtgärder avseende lagstiftning om utsäde och plantor Artikel 344
1. Portugal skall bemyndigas att uppskjuta tillämpningen på landets territorium av följande direktiv, enligt följande tidsplan:
a) Längst till och med den 31 december 1988 vad gäller direktiv
— 66/401/EEG om utsläppande på marknaden av utsäde av foderväxter, för arterna Lolium multiflorum lam., Lolium perenne L och Vicia sativa L., — 66/402/EEG om utsläppande på marknaden av utsäde av stråsäd, för arterna Hordeum vulgare L, Oryza sativa L., Triticum aestivum L., emend. Fiori och Pool. Triticum durum desf. och Zea mais L., — 70/457/EEG om den gemensamma sortlistan över arter av lantbruksväxter, för de arter som avses i förra strecksatsen.
b) Längst till och med den 31 december 1990 vad gäller direktiv — 66/400/EEG om utsläppande på marknaden av betutsäde,
— 66/401/EEG, för andra arter än de som avses i a första strecksatsen,
— 66/402/EEG, för andra arter än de som avses i a andra strecksatsen,
— 66/403/EEG om utsläppande på marknaden av sättpotatis.
— 66/404/EEG om utsläppande på marknaden av förökningsmaterial för skogsbruket,
— 68/193/EEG om utsläppande på marknaden av material för vegetativ förökning av vinrankor,
— 69/208/EEG om utsläppande på marknaden av utsäde av olje- och Spånadsväxter,
— 70/457/EEG, för andra arter än de som avses i a tredje strecksatsen,
— 70/458/EEG om utsläppande på marknaden av utsäde av köksväxter, 217
_ 71/161/EEG om normer" för den yttre kvaliteten på PEOP-1994/95119 förökningsmaterial för skogsbruket som släpps ut på Bilaga 28 gemenskapens marknad.
2. För Portugal gäller följande:
a) Portugal skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att senast vid utgången av de perioder som avses i punkt 1 gradvis anpassa sig till bestämmelserna i de direktiv som avses i punkt 1.
b) Portugal får före utgången av de perioder som avses i punkt 1 helt eller delvis begränsa utsläppandet på marknaden av utsäde eller groddplantor av de sorter vars utsläppande på marknaden är tillåtet i Portugal. Vad gäller de arter som avses i direktiven 70/457/EEG och 70/458/EEG, skall de sorter vars utsläppande på marknaden från och med den 1 mars 1986 är tillåtet i Portugal vara de som anges på den lista som anmälts i konferensen.
Under de perioder som Portugal skall anpassa sig till de två ovannämnda direktiven skall Portugal varje år utvidga listan på ett sådant sätt att det säkerställs att den portugisiska marknaden gradvis öppnas för de andra sorter som förts in i de gemensamma sortlistoma.
c) Portugal skall till de nuvarande medlemsstaterna bara exportera det utsäde och de groddplantor som uppfyller gemenskapens villkor.
d) Portugal skall låta det utsäde och de groddplantor som importeras från tredje land
— omfattas av gemenskapens bestämmelser om likvärdighet, — vad gäller sort, åtminstone omfattas av samma begränsningar om utsläppande på marknaden som gäller för de sorter som förts in i de gemensamma sortlistoma.
3. Under giltighetsperioden för de avsteg som avses i punkt 1 får beslut fattas enligt förfarandet i Ständiga kommittén för utsäde och - förökningsmaterial för jordbruk, trädgårdsnäring och skogsbruk om en gradvis liberalisering av handeln med utsäde och groddplantor av vissa arter mellan Portugal och den nuvarande gemenskapen. Denna liberalisering skall i första hand avse det utsäde som före anslutningen omfattas av ett beslut i gemenskapen om likvärdighet. Denna liberalisering skall avse andra arter när det visar sig att villkoren för en sådan liberalisering är uppfyllda.
218
Bilaga 28
Underavsnitt 3 Åtgärder avseende Växtskydd
Artikel 345
Portugal skall bemyndigas att längst till och med den 31 december 1990 skjuta upp tillämpningen av direktiv 69/456/EEG om bekämpning av potatisnematod.
KAPITEL 4
Fiske
Avsnittl
Allmänna bestämmelser Artikel 346
1. Om inte annat föreskrivs i detta kapitel, skall de bestämmelser som fastställs i denna akt tillämpas på fiskerisektom.
2. Artiklarna 2343, 253 e och 257 skall tillämpas på fiskeriprodukter.
Avsnitt 11
Tillgång till fiskevatten och resurser
Artikel 347
I syfte att integrera de fartyg som för portugisisk flagg i det gemenskapssystem för bevarande och förvaltning av fiskeresurser som upprättades genom förordning (EEG) nr 170/83, skall fartygens tillträde till de fiskevatten som lyder under de nuvarande medlemsstaternas överhöghet eller jurisdiktion och omfattas av Internationella rådet för havsforskning (ICES) regleras av det system som definieras i detta avsnitt.
Artikel 348
Endast de fartyg som avses i artikel 349 får bedriva fiske och får bara göra det i de zoner och på de villkor som anges i den artikeln.
Prop. 1994/95:19
219
Artikel 349 Prop. 1994/95:19 Bilaga 28
1. De portugisiska fartygens fiske skall begränsas till ICES-områdena V b, VI, VII, VIII a, b och d, utom, under tiden från anslutningsdagen till och med den 31 december 1995, den zon som ligger söder om lat. 560 30” N, öster om long. 12” V och norr om lat. 500 30” N, och bedrivas inom de gränser och enligt de villkor som definieras i punkterna 2, 3 och 4.
2. De fiskemöjligheter som är begränsade till fiske av blåvitling och taggmakrill, det motsvarande antalet fartyg och deras förfaranden för tillgång och kontroll skall årligen fastställas enligt artikel 11 i förordning (EEG) nr 170/83, och för första gången före den 1 januari 1986.
3. Fiskemöjlighetema för de arter som inte omfattas av systemet för tillåten totalfångst, i fortsättningen kallat TAC, och det motsvarande antalet fartyg, får fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 11 i förordning (EEG) nr 170/83, på grundval av den nuvarande situationen för portugisiskt fiske i den nuvarande gemenskapens vatten under den period som omedelbart föregår anslutningen, och på grundval av behovet att säkerställa fiskebeståndens bevarande och med hänsyn till de begränsningar som gäller för fiske av liknande arter från fartyg från de nuvarande medlemsstaterna i portugisiska vatten.
4. Villkoren för specialiserad fiskeverksamhet skall motsvara de villkor som föreskrivs i artikel 160 för fiske av samma arter.
5. Sådana bestämmelser som syftar till att säkerställa att fiskeverksamheten bedrivs i enlighet med bestänunelsema i denna artikel, inbegripet sådana som syftar till att eventuellt vägra det aktuella fartyget fisketillständ under en viss tid, skall antas före den 1 januari 1986 i enlighet med förfarandet i artikel 11 i förordning (EEG) nr 170/83. De tekniska förfaranden som motsvarar de som avses i artikel 1633 andra stycket skall antas före den 1 januari 1986 i enlighet med förfarandet i artikel 14 i förordning (EEG) nr 170/83.
6. Tillämpningsföreskriftema för denna artikel skall antas före den 1 januari 1986 enligt förfarandet i artikel 14 i förordning (EEG) nr 170/83.
Artikel 350
Före den 31 december 1992 skall kommissionen till rådet lämna en rapport om situationen och utsiktema vad gäller fisket i gemenskapen med utgångspunkt i tillämpningen av artiklarna 349 och 351. Med utgångspunkt i den rapporten skall nödvändiga ändringar i artiklarna 349 och 351, inbegripet sådana ändringar som rör tillträde till andra zoner än dem som nämns i artikel 349.1, antas före den 31 december 1993 i enlighet med förfarandet i artikel 43 i Romfördraget och träda i kraft den 220 1 januari 1996.
Artikel 35] Prop. 1994/95:19 ' Bilaga 28
1. Bara de fartyg som för en nuvarande medlemsstats Haga och som omfattas av denna artikel, får bedriva fiskeverksamheter i farvatten som lyder under Portugals överhöghet eller jurisdiktion, och bara i de zoner och enligt de villkor som definieras i följande punkter.
2. Det antal fartyg som har tillstånd att fiska efter pelagiska arter som inte omfattas av TAC och några kvoter, med undantag av långvandrande arter, i ICES-områdena IX, X och i CECAF-området, skall varje år fastställas enligt artikel 11 i förordning (EEG) nr 170/83, på grundval av den nuvarande gemenskapens situation för fiskeverksamhet i portugisiska farvatten under den period som omedelbart föregår anslutningen, och på grundval av behovet att säkerställa fiskebeståndens bevarande och med hänsyn till de begränsningar som gäller för portugisiska fartygs fiske i de nuvarande medlemsstaternas farvatten avseende liknande arter, och för första gången den 1 januari 1986.
Villkoren för specialiserad fiskeverksamhet skall motsvara de villkor som föreskrivs i artikel 160 för fiske av samma arter.
3. Till och med den 31 december 1995, i ICES-området X och CECAF-området, utan att det påverkar tillämpningen av punkt 4 och på grundval av de nuvarande medlemsstatemas sedvanliga fiskeverksamhet under åren omedelbart före anslutningen, skall tillstånd för fiske av långfenad tonfisk ges bara under en period på högst åtta veckor mellan den lmaj och den 31 augusti det berörda året, varvid fartygens backor/långrevar skall vara högst 26 meter mellan perpendiklarna och endast dörj-/trollinglina skall användas. Listan på fartyg med fisketillständ skall anmälas till kommissionen av de berörda medlemsstaterna senast den trettionde dagen före inledningen av fiskeperioden.
4. Vad gäller gulfenad tonfisk skall fisket begränsas till och med den 31 december 1995 för ICES-området X söder om lat. 360 30' N, och för CECAF-området söder om 310 N och norr om denna breddgrad väster om 17030' V.
5. De bestämmelser som syftar till att säkerställa att fiskeriföretagen följer bestämmelserna i denna artikel, inbegripet de som syftar till att eventuellt vägra det aktuella fartyget fisketillständ under en viss tid skall antas före den 1 januari 1986 i enlighet med förfarandet i artikel 11 i förordning (EEG) nr 170/83.
De tekniska förfaranden som motsvarar de som avses i artikel 163.3 andra stycket skall antas före den 1 januari 1986 i enlighet med förfarandet i artikel 14 i förordning (EEG) nr 170/83.
221
15 Riksdagen 1994/95. 15a/nl. Nr 19. Bilaga 28—29.
6. Tillämpningsföreskrifter för denna artikel skall antas före den 1 Prop. 1994/95:19 januari 1986 i enlighet med förfarandet i artikel 14 i förordning (EEG) Bilaga 28 nr 170/83.
Artikel 352
1. I syfte att integrera de fartyg som för spansk flagg, och som är förtecknade eller registrerade i en hamn i det territorium som omfattas av den gemensamma fiskeripolitiken, i gemenskapens system för bevarande och förvaltning av fiskeresurser, upprättat genom förordning (EEG) nr 170/83, skall fartygens tillträde till farvatten som lyder under portugisisk överhöghet eller jurisdiktion och som omfattas av ICES och Fiskerikommittén för östra Centralatlanten (CECAF) till och med den 31 december 1995 vara underkastat den ordning som avses i punkterna 2—9.
222
2. De fartyg som avses i punkt 1 får ha följande verksamheter som Prop. 1994/95:19 huvudverksamhetlz Bilaga 28
Tillåten Fiske- fiskeutrusr tillståndets
Sammanlagt antal fartyg med tillstånd
Antal fartyg med tillstånd att fiska samtidigt
ning giltighetstid
(baslista) (periodisk lista)
Bottenlevande arter
— Kummel Norr om Peniche- Norr om Peniche- breddgraden breddgraden (Cabo (Cabo Carvoeim): Carvoeiro): 9 (fastlandsk 17 Söder om Söder om Peniche- _ Andra Penichebredd- breddgraden (Cabo
graden (Cabo Carvoeiro): 2
Carvoeiro): 4
( fastlandsk
ust)
Pelagiska arter
—— Taggmaknll
— Stora vandrande Norr om Penicbe-
arter, utom breddgraden (Cabo
tonfisk CECAF Carvoeiro: 75
(svärdfisk, (fastlandsk
blåhaj. ust) Söder om Peniehe—
havsbraxen) breddgraden (Cabo Carvoeim): 15
— Långfenad Ännu ej fastställt tonfisk + ltmllinglin
CECAF ( fastlandsk
ust)
UTGIVARENS ANMÄRKNING:
Andra kolumnen i tabellen i punkt 2 ändrades genom rättelse av AA ESP/PORT offentliggjord i EGT nr L 261, 13.9.1986.
223
Bilaga 28
3. Användningen av nät/gam skall förbjudas.
4. Inget fartyg som bedriver fiske med backor/långrevar får sätta ut mer än två backor/långrevar per dag: högsta tillåma längd för var och en av dessa backor/långrevar skall vara 20 nautiska mil. Avståndet mellan tafsarna får inte vara mindre än 2,7 meter.
5. Skaldjursfiske skall inte tillåtas. Vid fiske efter kummel och andra bottenlevande arter skall dock fångster tillåtas på upp till 10 % av den fångstvolym av dessa arter som finns ombord.
6. Antalet fartyg med tillstånd att fiska efter långfenad tonfisk skall fastställas före den 1 mars 1986 i enlighet med förfarandet i artikel 11 i förordning (EEG) nr 170/83.
7. Möjligheterna till och villkoren för tillträde till de farvatten som lyder under Portugals överhöghet eller jurisdiktion i ICES-området X och CECAF-området skall fastställas enligt förfarandet i artikel 155.3.
8. De tekniska förfarandena för tillämpning av denna artikel skall antas, i likhet med bestämmelserna i bilaga XI, före den 1 januari 1986 i enlighet med förfarandet i artikel 14 i förordning (EEG) nr 170/83.
9. De bestämmelser som syftar till att säkerställa att fiskeriföretagen följer bestämmelsema i denna artikel, inbegripet de som syftar till att eventuellt vägra det aktuella fartyget fisketillständ under en viss tid, skall antas före den 1 januari 1986 i enlighet med förfarandet i artikel 11 i förordning (EEG) nr 170/83.
Artikel 353
Den ordning som definieras i artiklarna 347—350, inbegripet de ändringar som rådet kommer att kunna anta i enlighet med artikel 350, skall gälla till och med den dag då den period löper ut som fastställs i artikel 8.3 i förordning (EEG) nr 170/83.
A v 5 n i t t III Yttre resurser Artikel 354
1. Från och med anslutningen skall gemenskapen förvalta de fiskeriavtal som Portugal slutit med tredje land.
Prop. 1994/95: 19
224
Bilaga 28
2. De rättigheter och skyldigheter som de avtal som avses i punkt 1 medför för Portugal skall inte påverkas under den tid som bestämmelserna i de avtalen interimistiskt upprätthålls.
3. Så snart som möjligt, och i varje fall innan de avtal som avses i punkt 1 löper ut, skall rådet i vart och ett av fallen med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen fatta lämpliga beslut för att den fiskeverksamhet som omfattas av avtalen skall kunna fortsättas, och rådet skall även ha möjlighet att förlänga vissa avtal med högst ett år.
Artikel 355
1. De tullbefrielser, tillfälliga befrielser eller tullkvoter som Portugal har beviljat för färska fiskeriprodukter med ursprung i Marocko och som kommer från samarbetande företag som bildats av fysiska eller juridiska personer från Portugal och Marocko, skall i de fall där de direkt landas i Portugal avskaffas senast den 31 december 1992.
2. Produkter som importeras enligt denna ordning får inte omsättas fritt i den betydelse som avses i artikel 10 i Romfördraget när de vidareexporteras till en annan medlemsstat.
3. De bestämmelser som fastställs idenna artikel får endast tillämpas på de produkter som avses i punkt 1 och som härrör från portugisisk- marockanska samarbetsbolag och från fartyg som används av sådana företag, vilka förtecknas på listan i bilaga XXVII.
De berörda fartygen får inte ersättas i de fall där de säljs, försvinner eller skrotas.
4. De närmare genomförandebestämmelsema för denna artikel skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 33 i förordning (EEG) nr 3796/81.
A v 5 n i t t IV Den gemensamma organisationen av marknader Artikel 356
1. De orienteringspriset för atlantsardiner som gäller i Portugal å ena sidan och de orienteringspriset som gäller i gemenskapen i dess nuvarande sammansättning å andra sidan skall närmas till varandra i enlighet med punkt 2, varvid det första steget skall tas den 1 mars 1986.
2. De orienteringspriset som gäller i Portugal å ena sidan och i gemenskapen i dess nuvarande sammansättning å andra sidan, skall
Prop. 1994/95:19
225
gradvis närmas till orienteringspriset för medelhavssardiner, med Prop. 1994/95:19 utgångspunkt i 1984 års priser, i tio årliga steg om respektive en tiondel, Bilaga 28 en niondel, en åttondel, en sjundedel. en sjättedel, en femtedel, en fjärdedel, en tredjedel och hälften av skillnaden mellan de orienteringspriser som gällde före varje steg mot en tillnärmning. Det pris som på så vis beräknas skall anpassas proportionellt till eventuella ändringar av orienteringspriset för följande fiskeår. Det gemensanuna priset skall gälla från och med den dag då det tionde steget mot en tillnärmning äger rum.
Artikel 35 7
1. Under den tid som de tillnärrnningsåtgärder pågår som avses i artikel 356 skall ett övervakningssystem införas som införas som grundar sig på de referenspriset som gäller för import av atlantsardiner till gemenskapen i dess nuvarande sammansättning från Portugal.
2. Vid varje steg mot en tillnärmning skall de referenspriser som avses i punkt 1 fastställas på den nivå som gäller för de återköpspriser för medelhavssardiner som tillämpas i de andra medlemsstaterna.
3. Om störningar förekommer på marknaden på grund av att sådan import som avses i punkt 1 sker till priser som är lägre än referensprisema, får åtgärder motsvarande dem som fastställs i artikel 21 i förordning (EEG) nr 3796/81 vidtas i enlighet med förfarandet i artikel 33 i den förordningen.
4. Närmare genomförandebestämmelser för denna artikel skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 33 i förordning (EEG) nr 3796/81.
Artikel 35 8
1. Från och med anslutningen skall en ordning med utjämningsersättningar införas för sardinproducenter i gemenskapen i dess nuvarande sammansättning till följd av det särskilda pristillnärrnningss ystem som gäller denna art i enlighet med artikel 356.
2. Före utgången av perioden för ptistillnärmning skall rådet med kvalificerad majoritet och på förslag av kommissionen fatta beslut om huruvida, och i förekommande fall i hur stor utsträckning, det system som avses i denna artikel skall förlängas.
3. Rådet skall med kvalificerad majoritet och på förslag av kommissionen före den 31 december 1985 anta genomförandebestämmelser för denna artikel.
226
Ar1ikel 359 Prop. 1994/95:19 Bilaga 28 Under den tid då pristillnärmningen sker skall de omvandlingsfaktorer
inte ändras som gällde sardiner år 1984, vilka fastställs i artikel 12.1 i förordning (EEG) nr 3796/81.
A v s n i t t V Handelsbestämmelser
Artikel 360
1. Med avvikelse från artikel 190 skall irnporttullarna på sådana fiskeriprodukter som omfattas av numren 03.01, 03.02, 03.03, 16.04 och 16.05 och undernummer 05.15 A och 23.01 B i Gemensamma tulltaxan gradvis avvecklas enligt följande tidsplan:
a) Vad gäller produkter som importeras från Portugal till de övriga medlemsstaterna gäller följande:
— Den 1 mars 1986 skall varje tullsats reduceras till 85,7 % av bastullsatsen. — Den 1 januari 1987 skall varje tullsats reduceras till 71,4 % av bastullsatsen. — Den 1 januari 1988 skall varje tullsats reduceras till 57,1 % av bastullsatsen. — Den 1 januari 1989 skall varje tullsats reduceras till 42,8 % av bastullsatsen. — Den ljanuari 1990 skall varje tullsats reduceras till 28,5 % av bastullsatsen. — Den 1 januari 1991 skall varje tullsats reduceras till 14,2 % av bastullsatsen. — Den sista reduceringen med 14,2 % skall göras den 1 januari 1992.
b) Vad gäller produkter som importeras från de övriga medlemsstaterna till Portugal gäller följande:
— Den 1 mars 1986 skall varje tullsats reduceras till 87,5 % av bastullsatsen.
— Den 1 januari 1987 skall varje tullsats reduceras till 75 % av bastullsatsen.
— Den 1 januari 1988 skall varje tullsats reduceras till 62,5 % av bastullsatsen.
— Den 1 januari 1989 skall varje tullsats reduceras till 50 % av bastullsatsen.
— Den 1 januari 1990 skall varje tullsats reduceras till 37,5 % av
bastullsatsen. 227
Bilaga 28
2.
Den 1 januari 1991 skall varje tullsats reduceras till 25 % av bastullsatsen.
Den 1 januari 1992 skall varje tullsats reduceras till 12,5 % av bastullsatsen.
Den sista reduceringen med 12,5 % skall göras den 1 januari 1993.
Trots bestämmelserna i punkt 1 skall irnporttullar på beredda och
konserverade sardiner enligt undernummer 16.04 D i Gemensamma tulltaxan, mellan Portugal och de övriga medlemsstaterna i gemenskapen gradvis avvecklas enligt följande tidsplan:
3.
Den 1 mars 1986 skall varje tullsats reduceras till 90,9 % av bastullsatsen.
Den 1 januari 1987 skall varje tullsats reduceras till 81,8 % av bastullsatsen.
Den 1 januari 1988 skall varje tullsats reduceras till 72,7 % av bastullsatsen. Den 1 januari 1989 skall varje tullsats reduceras till 63,6 % av bastullsatsen.
Den 1 januari 1990 skall varje tullsats reduceras till 54,5 % av bastullsatsen.
Den 1 januari 1991 skall varje tullsats reduceras till 45,4 % av bastullsatsen.
Den 1 januari 1992 skall varje tullsats reduceras till 36,3 % av bastullsatsen.
Den 1 januari 1993 skall varje tullsats reduceras till 27,2 % av bastullsatsen.
Den 1 januari 1994 skall varje tullsats reduceras till 18,1 % av bastullsatsen.
Den 1 januari 1995 skall varje tullsats reduceras till 9 % av bastullsatsen.
Den sista reduceringen med 9 % skall göras den 1 januari 1996.
Trots bestämmelserna i punkt 1 skall tullar på import till
medlemsstaterna från Portugal av färska, kylda eller frysta sardiner enligt undernummer 03.01 B 1 d i Gemensamma tulltaxan samt beredd eller konserverad tonfisk och ansjovis enligt undernummer 16.04 E och 16.04 ur F i Gemensamma tulltaxan gradvis avvecklas enligt följande tidsplan:
Den 1 mars 1986 skall varje tullsats reduceras till 87,5 % av bastullsatsen.
Den 1 januari 1987 skall varje tullsats reduceras till 75 % av bastullsatsen.
Den 1 januari 1988 skall varje tullsats reduceras till 62,5 % av bastullsatsen.
Den 1 januari 1989 skall varje tullsats reduceras till 50 % av bastullsatsen.
Prop. 1994/95: 19
228
—— Den 1 januari 1990 skall varje tullsats reduceras till 37,5 % av Prop- 1994/95:19
bastullsatsen. Bilaga 28 — Den 1 januari 1991 skall varje tullsats reduceras till 25 % av bastullsatsen. — Den 1 januari 1992 skall varje tullsats reduceras till 12,5 % av bastullsatsen.
— Den sista reduceringen med 12,5 % skall göras den 1 januari 1993.
4. Trots bestämmels- erna i artikel 197 skall Portugal ändra den tullsats landet tillämpar i
Kvantiteter (ion)
Fisk, beredd eller konserverad, inbegripet kaviar och
kaviarersättning: . D. Sardiner 5000 handeln med tredje land E. Tonfisk 1000
för sådana fiskeri- produkter som avses i punkt 1, på så sätt att avvikelserna mellan bas- tullsatsema och tull-
satsema i Gemensarruna tulltaxan reduceras enligt följande tidsplan:
ur F. Benito (arter av
släktet Saida), makrill och ansjovis: Makrill
— Från och med den 1 mars 1986 skall Portugal tillämpa en tullsats som minskar avvikelsen mellan bastullsatsen och tullsatsen i Gemensamma tulltaxan med 12,5 %. — Från och med den 1 januari 1987
a) skall tullsatsema i Gemensamma tulltaxan tillämpas på de tulltaxenummer för vilka avvikelsen mellan bastullsatsema och tullsatsema i Gemensamma tulltaxan inte är större än ;t 15 %,
b) skall Portugal i de återstående fallen tillämpa en tullsats som minskar avvikelsen mellan bastullsatsema 'och tullsatsema i Gemensamma tulltaxan i sju lika stora steg om 12,5 % på följande dagar:
— 1 januari 1987.
— ljanuari 1988. — 1 januari 1989. — 1 januari 1990. —— 1 januari 1991. —— 1 januari 1992.
Portugal skall tillämpa den gemensamma tulltaxan i dess helhet från och med den 1 januari 1993.
Artikel 36]
1. Till och med den 31 december 1992 skall importen till Portugal från andra medlemsstater av produkter som förtecknas i bilaga 229
XXVIII a omfattas av en kompletterande handelsmekanism som fastställs Prop. 1994/95: 19 i denna artikel. Bilaga 28
2. Dessutom skall importen till Portugal från Spanien av produkter som förtecknas i bilaga XXVIII b till och med den 31 december 1990 omfattas av den mekanism som avses i punkt 1.
3. För varje aktuell produkt skall en försörjningsplan för Portugal upprättas före varje årsskifte på grundval av importen under de tre senaste åren. Denna plan skall inte bara visa importen från de andra medlemsstaterna utan också den från tredje land. Gemenskapens importandel i denna plan skall årligen ökas med en progressiv faktor på 15 %.
4. Utöver tröskeln för gemenskapens andel får åtgärder vidtas som begränsar eller tillfälligt inställer importen.
5. Utöver den tröskel som fastställts för den övergripande försörjningsplanen får Portugal vidta tillfälliga skyddsåtgärder som är tillämpliga omedelbart. Sådana åtgärder skall genast anmälas till kommissionen, som får upphäva tillämpningen av dem under den månad som följer efter anmälningen.
6. Närmare genomförandebestämmelser skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 33 i förordning (EEG) nr 3796/81.
Artikel 362
Under perioden med en gradvis avveckling av tullar mellan gemenskapen i dess nuvarande sammansättning och Portugal får följande produkter från Portugal varje år importeras till gemenskapen i dess nuvarande sammansättning, varvid uppbörden av tullsatsema enligt Gemensamma tulltaxan fullständigt inställs upp till följande gränser.
Artikel 3 63
1. Fram till och med den 31 december 1992 får Portugal behålla de kvantitativa restriktioner mot tredje land som avser de produkter som anges i bilaga XXIX, inom de gränser och enligt de förfaranden som beslutas av rådet med kvalificerad majoritet på förslag från . kommissionen.
2. Gemenskapens referensprismekanism skall tillämpas på alla produkter allteftersom de gällande kvantitativa restriktionerna avskaffas.
230
KAPITEL 5 Prop. 1994/95:19 Bilaga 28 Yttre förbindelser
Avsnitt I Gemensam handelspolitik Artikel 364
1. Portugisiska republiken skall gentemot tredje land behålla kvantitativa importrestriktioner för varor som ännu inte liberaliserats gentemot gemenskapen i dess nuvarande form. Den skall inte ge tredje land några andra fördelar framför gemenskapen i dess nuvarande form i fråga om de kvoter som fastställts för dessa varor. Dessa kvantitativa restriktioner skall fortsätta vara i kraft minst lika länge som de kvantitativa restriktionerna för samma varor gentemot gemenskapen i dess nuvarande form.
2. Portugisiska republiken skall gentemot de statshandelsländer som anges i förordningarna (EEG) nr 1765/82, (EEG) nr 1766/82 och (EEG) nr 3420/83 behålla kvantitativa importrestriktioner för varor som ännu inte liberaliserats gentemot länder som omfattas av förordning (EEG) nr 288/82. Den skall inte ge statshandelsländema några andra fördelar framför de länder som omfattas av förordning (EEG) nr 288/82 i fråga om de kvoter som fastställts för dessa varor.
Dessa kvantitativa restriktioner skall fortsätta vara i kraft minst lika länge som de kvantitativa restriktionema för samma varor gentemot länder som anges i förordning (EEG) nr 288/82.
Alla ändringar av Portugals ordning vid import av varor som inte liberaliserats av gemenskapen gentemot statshandelsländema måste göras i överensstämmelse med de regler och förfaranden som anges i förordning (EEG) nr 3420/83, och utan att detta berör det första stycket.
Portugisiska republiken anmodas emellertid inte att gentemot statshandelsländema återinföra kvantitativa importrestriktioner för varor som liberaliserats gentemot dessa länder och som fortfarande är föremål för kvantitativa restriktioner gentemot länder som är anslutna till Allmänna tull- och handelsavtalet.
3. Fram till och med den 31 december 1992 får Portugisiska republiken, utan att det påverkar punkterna 1 och 2, behålla kvantitativa importrestriktioner i form av kvoter för de varor och mängder som finns med i förteckningen i bilaga XXX som tillfälliga undantag från listorna för den gemensamma liberaliseringen av import i förordningarna (EEG) nr 288/82, (EEG) nr 1765/82, (EEG) nr 1766/82 och (EEG) nr 3419/83 231 i dess lydelse enligt förordning (EEG) nr 453/84, under förutsättning att,
vad de länder som är anslutna till Allmänna tull- och handelsavtalet Prop. 1994/95:19 beträffar, dessa restriktioner noterats före anslutningen inom ramen för Bilaga 28 Allmänna tull- och handelsavtalet.
Importen av dessa varor skall i sin helhet ingå i listorna för den gemensamma liberaliseringen som är i kraft den 1 januari 1993. Kvoterna skall gradvis ökas fram till det datumet i enlighet med punkt 4.
4. Den minsta gradvisa ökningen av kvoter enligt punkt 3 skall vara 25 % vid början av vart år för kvoter som uttrycks i ecu och 20 % i början av vart år för kvoter som uttrycks i volym. Ökningen skall läggas till varje kvot och den efterföljande ökningen skall beräknas på den totala summan.
Utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 1 och 2 skall Portugisiska republiken avskaffa de kvantitativa restriktioner som gäller för sådan import som under två på varandra följande år under den tid som övergångsbestämmelsema tillämpas är mindre än 90 % av den årliga kvot som tillåts enligt punkt 3.
5. Portugisiska republiken skall behålla kvantitativa importrestriktioner i form av kvoter gentemot tredje land för de varor som finns med i förteckningen i protokoll 23 som inte liberaliserats av gemenskapen gentemot tredje land och för vilka den behåller kvantitativa importrestriktioner gentemot gemenskapen idess nuvarande form, ifråga om mängder och minst fram till de datum som anges i det protokollet.
Alla ändringar av Portugals ordning för varor som avses i första stycket skall göras i överensstämmelse med de regler och förfaranden som fastställs i förordningarna (EEG) nr 288/82 och (EEG) nr 3420/83, och utan att detta berör punkterna 1 och 2.
6. De liberaliseringsåtgärder Portugal måste vidta gentemot annat tredje land som är anslutet till Allmänna tull- och handelsavtalet, skall, i syfte att uppfylla de förpliktelser som gemenskapen har gentemot statshandelsländer som är anslutna till det avtalet, där så är lämpligt och i den mån det är nödvändigt utvidgas till att omfatta dessa statshandelsländer, under hänsyn tagen till överenskomna övergångsbestämmelser.
Artikel 365
1. Från och med den 1 mars 1986 skall Portugisiska republiken gradvis tillämpa det generella preferenssystemet för varor som inte finns med i förteckningen i bilaga II till Romfördraget. Vad gäller de varor som finns förtecknade i bilaga XXXI Skall Portugisiska republiken dock gradvis fram till den 31 december 1992 anpassa sina satser till satserna
232
i det generella preferenssystemet på grundval av de bastullsatser som Prop. 1994/95:19 avses i artikel 189.2. Tidsplanen för denna anpassning skall vara samma Bilaga 28 som anges i artikel 197.
2. a) I fråga om varor som är förtecknade i bilaga 11 till fördraget skall de fastställda eller beräknade preferenssatserna tillämpas gradvis på de tullsatser som för närvarande upptas av Portugisiska republiken gentemot tredje land, i enlighet med de allmänna förfarandena enligt b eller de särskilda förfaranden som anges i artiklarna 289 och 295.
b) Portugisiska republiken skall från och med den 1 mars 1986 tillämpa en tullsats som minskar skillnaden mellan bastullsatsen och preferenstullsatsen enligt följande tidsplan: — den 1 mars 1986 skall skillnaden minskas till 90,9 % av den ursprungliga skillnaden, — den 1 januari 1987 skall skillnaden minskas till 81,8 % av den ursprungliga skillnaden, — den 1 januari 1988 skall skillnaden minskas till 72,7 % av den ursprungliga skillnaden, — den 1 januari 1989 skall skillnaden minskas till 63,6 % av den ursprungliga skillnaden, — den 1 januari 1990 skall skillnaden minskas till 54,5 % av den ursprungliga skillnaden, — den 1 januari 1991 skall skillnaden minskas till 45,4 % av den ursprungliga skillnaden, — den 1 januari 1992 skall skillnaden minskas till 36,3 % av den ursprungliga skillnaden, — den 1 januari 1993 skall skillnaden minskas till 27,2 % av den ursprungliga skillnaden, — den 1 januari 1994 skall skillnaden minskas till 18,1 % av den ursprungliga skillnaden, — den 1 januari 1995 skall skillnaden minskas till 9 % av den ursprungliga skillnaden,
Portugisiska republiken skall tillämpa preferens-tullsatsema fullt ut från och med den 1 januari 1996.
c) Utan hinder av b skall Portugisiska republiken i fråga om fiskerivaror vid nummer 03.01, 03.02, 16.04 och 16.05 samt vid undernummer 05.15 A och 23.01 B i gemensamma tulltaxan, från och med den 1 mars 1986 tillämpa en tullsats som minskar skillnaden mellan bastullsatsen och preferenstullsatsen enligt följande tidsplan: — den 1 mars 1986 skall skillnaden minskas till 87,5 % av den ursprungliga skillnaden, —— den 1 januari 1987 skall skillnaden minskas till 75 % av den ursprungliga skillnaden, — den 1 januari 1988 skall skillnaden minskas till 62,5 % av 233 _ den ursprungliga skillnaden,
— den 1 januari 1989 skall skillnaden minskas till 50 % av den Prop. 1994/95 : 19 ursprungliga skillnaden, Bilaga 28 — den i januari 1990 skall skillnaden minskas till 37,5 % av den ursprungliga skillnaden, — den 1 januari 1991 skall skillnaden minskas till 25 % av den ursprungliga skillnaden, — den i januari 1992 skall skillnaden minskas till 12,5 % av den ursprungliga skillnaden,
Portugisiska republiken skall tillämpa preferens-tullsatsema fullt ut från och med den 1 januari 1993.
Avsnitt 11 Gemenskapens överenskommelser med vissa tredje länder Artikel 366
1. Från och med den 1 januari 1986 skall Portugisiska republiken tillämpa bestämmelserna ide överenskommelser som anges i artikel 368.
Övergångsbestämmelser och eventuella anpassningar skall vara föremål för protokoll som sluts mellan de avtalsslutande länderna och som skall medfölja som bilaga till dessa överenskommelser.
2. Dessa övergångsbestämmelser skall utformas för att säkerställa att gemenskapen efter deras utgång tillämpar en gemensam ordning vid sina förbindelser med varje avtalsslutande tredje land och att medlemsstaterna får enhetliga rättigheter och förpliktelser.
3. Dessa övergångsbestämmelser som skall tillämpas på de länder som anges i artikel 368 skall inte på något område resultera i att Portugisiska republiken ger dem gynnsammare behandling än den som tillämpas på gemenskapen i dess nuvarande form.
I synnerhet skall alla varor som är föremål för övergångsbestämmelser om kvantitativa restriktioner som tillämpas på gemenskapen i dess nuvarande form vara föremål för sådana bestämmelser gentemot alla länder som anges-i artikel 368, och för samma tidsperiod, med förbehåll för eventuella särskilda undantag.
4. Dessa övergångsbestämmelser som skall tillämpas på de länder som anges i artikel 368 skall inte resultera i att Portugisiska republiken medger mindre gynnsam behandling gentemot dessa länder än gentemot annat tredje land. I synnerhet kan inte övergångsbestämmelser om kvantitativa restriktioner användas gentemot de länder som anges i artikel 386 när det gäller varor som är fria från restriktioner vid import till 234 Portugal från annat tredje land.
Artikel 367 Prop. 1994/95:19 Bilaga 28 Om de protokoll som avses i artikel 366.1 på grund av omständigheter utanför gemenskapens eller Portugisiska republikens kontroll inte sluts före den 1 januari 1986 skall gemenskapen vidta nödvändiga åtgärder för att handlägga situationen vid anslutningen.
Under alla omständigheter skall behandlingen som mest gynnad nation tillämpas från och med den 1 januari 1986 av Portugisiska republiken gentemot de länder som anges i artikel 368.
Artikel 368
1. Artiklarna 366 och 367 skall tillämpas på — de överenskommelser som träffats med Algeriet, Cypern, Egypten, Finland, Island. Israel, Jordanien, Jugoslavien, Libanon, Malta, Marocko, Norge, Schweiz, Sverige, Syrien, Tunisien, Turkiet och Österrike, samt andra överenskommelser som träffats med tredje land och som uteslutande rör handel med varorna i bilaga 11 till Romfördraget, — den nya överenskommelsen mellan gemenskapen och vissa stater i Afrika, Karibien och Stilla havet (AKS-ländema) som undertecknades den 8 december 1984.
2. Den ordning som är resultatet av den andra AKS—EEG- konventionen och av överenskommelsen om varor inom kol- och stålgemenskapen som undertecknades den 31 oktober 1979, skall inte tillämpas i förhållandet mellan Portugisiska republiken och staterna i Afrika, Karibien och Stilla havet (AKS-ländema).
Artikel 369
Portugisiska republiken skall med tillämpning från och med den 1 januari 1986 dra sig ur konventionen om upprättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen som undertecknades den 4 januari 1960.
Avsnitt III Textil Artikel 3 70
1. Från och med den 1 januari 1986 skall Portugisiska republiken tillämpa ordningen av den 20 december 1973 angående internationell textilhandel, liksom de bilaterala överenskommelser som gemenskapen träffat enligt denna ordning eller med annat tredje land. Protokoll om anpassningar av dessa ordningar skall förhandlas av gemenskapen med 235 tredje land som är parter i överenskommelsema, i syfte att fastställa en
frivillig begränsning av export till- Portugal i fråga om varor och Prop. 1994/95:19 ursprungsorter för vilka exportbegränsningar finns till gemenskapen. Bilaga 28
2. Om dessa protokoll inte har slutits den 1 januari 1986 skall gemenskapen vidta åtgärder för att handlägga situationen i form av nödvändiga övergångsanpassningar som kan säkerställa att överenskommelsema tillämpas av gemenskapen.
KAPITEL 6 Finansiella bestämmelser Artikel 37]
1. Beslutet av den 21 april 1970 om att ersätta medlemsstaternas finansiella bidrag med gemenskapens egna medel, nedan kallat "beslutet av den 21 april 1970", skall tillämpas enligt artiklama 372-375.
2. Varje hänvisning till beslutet av den 21 april 1970 i artiklama i detta kapitel skall tolkas som en hänvisning till rådets beslut av den 7 maj 1985 om gemenskapens ordning för egna medel från och med datum för det beslutets ikraftträdande.
Artikel 372
De inkomster som betecknas "jordbruksimportavgifter" och som omnämns i artikel 2 a första stycket i beslutet av den 21 april 1970 skall också innefatta inkomster från varje belopp som konstaterats vid import i handel mellan Portugal och övriga medlemsstater och mellan Portugal och tredje land enligt artiklarna 233—345, artikel 2103 och artikel 213.
Denna inkomst skall emellertid först från inledandet av andra etappen innefatta de importavgifter och andra belopp som avses i föregående stycke som konstaterats för varor som omfattas av etappvisa övergångsordningar enligt artiklarna 309—341.
Oavsett bestämmelserna i föregående stycke kan rådet enhälligt på förslag från kommissionen före första etappens avslutande besluta om att till Portugal återbetala — inom de gränser och i enlighet med de förfaranden 'som skall fastställas och för en period om högst två år — inkomster från kompensationsavgifter vid anslutningen som Portugal tillämpar vid import av spannmål från de övriga medlemsstaterna.
Artikel 373
De inkomster som betecknas "tullavgifter" och som avses i artikel 2 b första stycket i beslutet av den 21 april 1970 skall fram till och med den 236 31 december 1992 innefatta tullar som beräknas som om Portugisiska
republiken från och med anslutningen i handeln med tredje land Prop. 1994/95:19 tillämpade tullsatsema enligt gemensamma tulltaxan och de reducerade Bilaga 28 tullsatser som härrör från eventuella tullpreferenser som tillämpas av gemenskapen. I fråga om tullar för oljeväxtfrön och oljehaltiga frukter
och produkter som härrör från dessa som avses i förordning nr 136/66/EEG, samt för jordbruksprodukter som är omfattas av etappvisa övergångsordningar enligt artiklarna 309—341, skall sanuna regel tillämpas fram till och med den 31 december 1995.
Denna inkomst skall emellertid under den första etappen inte innefatta tullar som avkrävts för jordbruksprodukter som importerats till Portugal och som omfattas av etappvisa övergångsordningar enligt artiklarna 309—341.
När de bestämmelser som antagits av kommissionen enligt artikel 2103 i denna akt tillämpas, och utan hinder av första stycket, skall tullarna motsvara de belopp som beräknats enligt tullsatsema för kompensationsavgiften som fastställs genom dessa bestämmelser för varor från tredje land som ingår i framställningsprocessen.
Portugisiska republiken skall göra en månatlig beräkning av dessa tullar på grundval av tulldeklarationer för en månad. Beräkningen som erhålls på detta sätt för tullar på grundval av de konstateranden som gjorts under månaden ifråga skall göras tillgänglig för kommissionen enligt de villkor som fastställs i förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 2891/77.
Från och med den 1 januari 1993 skall alla konstaterade tullar erläggas fullt ut. Ifråga om produkter som anges i artiklarna 309—341 som omfattas av etappvisa övergångsordningar, och ifråga om oljeväxtfrön och oljehaltiga frukter och produkter som härrör från dessa enligt förordning nr 136/66/EEG, skall emellertid dessa tullar erläggas fullt ut från och med den 1 januari 1996.
A rtikel 3 74
Det avgiftsbelopp som konstaterats som egna inkomster härrörande från mervärdesskatter eller från finansiella bidrag på grundval av bruttonationalprodukten enligt artikel 4.1-5 i beslutet av den 21 april 1970 skall erläggas fullt ut från och med den 1 januari 1986. De undantag som omnämns i artikel 15.15 i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG skall inte påverka avgiftsbeloppet som skall erläggas enligt första stycket. Gemenskapen skall till Portugisiska republiken återbetala en del av beloppen under egna inkomster härrörande från mervärdesskatt eller från finansiella bidrag på grundval av bruttonationalprodukten. som en utgiftspost i Europeiska gemenskapernas allmänna budget under månaden efter det att beloppet ställts till kommissionens förfogande, enligt följande förfarande: 237
16 Riksdagen [994.195 I saml. Nr 19. Bilaga 28—29.
— 87 % under 1986, Prop. 1994/95:19 — 70 % under 1987, Bilaga 28 — 55 % under 1988, — 40 % under 1989, — 25 % under 1990, — 5 % under 1991. Procentsatsen för denna gradvisa återbetalning skall inte tillämpas på det belopp som motsvarar Portugals andel i finansieringen av det avdrag som fastställs i artikel 3.3 b, c och d i rådets beslut av den 7 maj 1985 om gemenskapernas ordning för egna medel till Förenade kungarikets fördel.
A rtikel 3 75
För att undvika att Portugisiska republiken får bära kostnadema vid återbetalning av de förskott som medlemsstaterna beviljat gemenskapen före den 1 januari 1986, har Portugisiska republiken rätt till finansiell ersättning för denna återbetalning.
KAPITEL 7 Övriga bestämmelser Artikel 3 76
Utan hinder av artikel 60 i Parisfördraget och genomförandebestämmelser till denna, får portugisiska stålföretag fram till och med den 1 december 1992 i de autonoma regionerna i Azorerna och Madeira tillämpa ett cif- pris till destinationshamn som är lika med ett paripris som gäller på Portugisiska republikens fastlandsterritorium.
Artikel 377
Portugisiska republiken får fram till och med den 31 december 1992 göra undantag från bestämmelserna i artikel 95 i Romfördraget i fråga om avgifter på tobaksvaror som produceras i de autonoma regionerna i Azorerna och Madeira, enligt de villkor som fastställs i bilaga XXXII för tillämpningen av rådets direktiv 72/464/EEG av den 19 december 1972.
AVDELNING IV
ÖVRIGA BESTÄMMELSER
Artikel 378
1. De rättsakter som finns förtecknade i bilaga XXXII till denna akt skall tillämpas på nya medlemsstater enligt de villkor som fastställs iden 233 bilagan.
2. Efter vederbörligt motiverad ansökan från Konungariket Spanien Prop. 1994/95:19 eller Portugisiska republiken kan rådet, före den 1 januari 1986, enhälligt Bilaga 28 på förslag från kommissionen, besluta om åtgärder bestående av tillfälliga undantag från gemenskapsinstitutionemas rättsakter som antagits mellan den 1 januari 1985 och datum för undertecknandet av denna akt.
Artikel 3 79
1. Fram till och med den 31 december 1992 får en ny medlemsstat, i händelse av allvarliga svårigheter som kan antas bli bestående inom någon sektor av ekonomin eller i händelse av svårigheter som kan leda till en allvarlig försämring av det ekonomiska läget inom ett bestämt område, begära bemyndigande att vidta skyddsåtgärder för att återställa jämvikten och anpassa den berörda sektorn till den gemensamma marknadens ekonomi. Under samma omständigheter kan en nuvarande medlemsstat begära bemyndigande att vidta skyddsåtgärder gentemot en eller båda de nya medlemsstaterna. Denna bestämmelse skall tillämpas fram till och med den 31 december 1995 för varor eller sektorer för vilka denna akt medger övergångsundantag av likvärdig varaktighet.
2. På begäran av den berörda staten skall kommissionen omgående i särskild ordning fastställa vilka skyddsåtgärder den anser nödvändiga och samtidigt precisera villkoren för och den närmare utformningen av dessa. Vid allvarliga ekonomiska svårigheter och på den berörda medlemsstatens uttryckliga ansökan skall kommissionen handla inom fem arbetsdagar från det att den mottagit ansökan tillsammans med relevant bakgrundsinformation. Besluten om skyddsåtgärderna skall tillämpas omedelbart. Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i kapitel 3 i avdelningarna II och 111 skall kommissionen i fråga om jordbruks- och fiskerisektorema, om handeln mellan gemenskapen idess nuvarande form och en av de nya medlemsstaterna eller mellan de nya medlemsstaterna inbördes orsakar eller hotar att orsaka allvarliga störningar på marknaden i en medlemsstat, efter ansökan från den berörda medlemsstaten besluta om de skyddsåtgärder kommissionen finner nödvändiga inom 24 timmar efter att ha mottagit en sådan ansökan. Besluten om skyddsåtgärderna skall tillämpas omedelbart och skall ta hänsyn till alla berörda parters intressen och i synnerhet till transportproblem.
3. De åtgärder som är tillåtna enligt punkt 2 får innefatta avvikelser från bestämmelserna i Romfördraget och Parisfördraget och i denna akt i den utsträckning och för den tid som oundgängligen krävs för att uppnå de mål som anges i punkt 1. I första hand skall sådana åtgärder väljas som minst stör den gemensamma marknadens funktion.
4. Om det uppstår allvarliga svårigheter som kan långvarigt drabba 239 arbetsmarknaden i Storhertigdömet Luxemburg kan den staten, i enlighet
Bilaga 28
med det förfarande som fastställs i punkt 2 första och andra stycket och. på de villkor som anges i punkt 3, begära bemyndigande att tillämpa tillfälliga skyddsåtgärder fram till och med den 31 december 1995 inom ramen för nationella bestämmelser beträffande ändring av anställning för arbetstagare som är medborgare i en ny medlemsstat och som efter datum för detta bemyndigande kan irnmigrera till Storhertigdömet för att utöva förvärvsarbete.
Artikel 3 80
1. Om kommissionen, före utgången av de tidsfrister för ansökan om övergångsåtgärder som fastställs i denna akt, vid en ansökan från en medlemsstat eller någon annan berörd part och i enlighet med den arbetsordning som rådet med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen skall anta vid anslutningen, finner att prisdumpning utövas mellan gemenskapen i dess nuvarande form och de nya medlemsstaterna eller mellan de nya medlemsstaterna inbördes skall kommissionen i syfte att stoppa dumpningen rikta rekommendationer till den eller de personer som ligger bakom den.
Skulle dumpningen fortsätta skall kommissionen ge den skadade medlemsstaten eller medlemsstaterna bemyndigande att vidta skyddsåtgärder vilkas Villkor och närmare utformning kommissionen skall fastställa.
2. Vid tillämpningen av denna artikel på de varor som förtecknas i bilaga II till Romfördraget skall kommissionen utvärdera samtliga relevanta faktorer, särskilt den prisnivå vid vilken dessa varor importeras till den berörda marknaden från annat håll med hänsyn till de bestänunelser i Romfördraget som rör jordbruket, särskilt artikel 39.
3. De åtgärder som vidtas före anslumingen i enlighet med förordning (EEG) nr 2176/84 och beslut 2177/84/EKSG gentemot de nya medlemsstaterna, och de som vidtas före anslutningen i enlighet med de nya medlemsstaternas anti-dumpningslagstiftning gentemot gemenskapen i dess nuvarande form, skall tillfälligt fortsätta vara i kraft och skall omprövas av kommissionen som skall besluta om de skall ändras eller återkallas. Sådana ändringar eller återkallelser skall från fall till fall genomföras av kommissionen eller de berörda nationella myndigheterna. Överläggningar som före anslutningen påbörjats i Spanien, Portugal eller i gemenskapen i" dess nuvarande form skall fullföljas i enlighet med bestämmelsema i punkt 1.
Prop. 1994/95: 19
240
D E L E E M ' ' Prop. 1994/95:19
__ __ Bilaga 28 TILLAMPNINGSBESTAMMELSER TILL DENNA AKT AVDELNING 1 UPPRÄTTANDE AV INSTITUTIONERNA Artikel 38]
Europaparlamentet skall sammanträda senast en månad efter anslutningen. Det skall göra de ändringar av sin arbetsordning som nödvändiggjorts av anslutningen.
Artikel 382
Rådet skall göra de ändringar av sin arbetsordning som nödvändiggjorts av anslutningen.
Artikel 383
1. Vid anslutningen skall kommissionen utökas med tre nya ledamöter, och en sjätte vice ordförande skall utses bland ledamöterna i den utökade kommissionen. De nyutsedda ledamöternas mandattid skall löpa ut samtidigt som mandattiden för de ledamöter som tjänstgör vid anslutningsdatumet.
Mandattiden för den sjätte vice ordföranden skall löpa ut på samma datum som den för de övriga fem vice ordförandena.
2. Rådet skall före den 31 december 1986 för första gången granska om artikel 14 fjärde stycket i Fördraget om upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam kommission för Europeiska gemenskaperna bör tillämpas.
3. Kommissionen skall göra de ändringar i sin arbetsordning som - nödvändiggjorts av anslutningen.
Artikel 384
1. Vid anslutningen skall två domare utses till domstolen.
2. Mandattiden för en av de domare som utses i enlighet med punkt 1 skall löpa ut den 6 oktober 1988. Den domaren skall 'utses genom lottning. Mandattiden för den andra domaren skall löpa ut den 6 oktober 1991.
3. Vid anslutningen skall en sjätte generaladvokat utses. Hans 241 mandattid skall löpa ut den 6 oktober 1988.
Bilaga 28
4. Domstolen skall 'göra de ändringar av sina rättegångsregler som nödvändiggjorts av anslutningen. De ändrade rättegångsreglema skall enhälligt godkännas av rådet.
5. Vid behandling av mål som förelagts domstolen före den 1 januari 1986 och för vilka muntliga överläggningar inletts före det datumet, skall domstolen eller domstolsavdelningama vara sammansatta som de var före anslutningen, och de rättegångsregler som var i kraft den 31 december 1985 skall tillämpas.
Artikel 385
Vid anslutningen skall revisionsrätten utökas med två ledamöter. Mandattiden för dessa nyutsedda ledamöter skall löpa ut den 17 oktober 1987.
Artikel 386
Vid anslutningen skall Ekonomiska och sociala kommittén utökas med 33 nya medlemmar som företräder de olika grupperna inom det ekonomiska och sociala livet i de nya medlemsstaterna. De nyutsedda medlemmarnas mandattid skall löpa ut samtidigt som mandattiden för de medlemmar som tjänstgör vid tidpunkten för anslutningen.
Artikel 387
Vid anslutningen skall Europeiska kol- och stålgemenskapens rådgivande kommitté utökas genom att fler medlemmar utses. De nyutsedda medlemmarnas mandattid skall löpa ut samtidigt som mandattiden för de medlemmar som tjänstgör vid tidpunkten för anslutningen.
Artikel 388
Vid anslutningen skall Vetenskapliga och tekniska konunittén utökas med fem medlemmar. De nyutsedda medlemmarnas mandattid skall löpa ut samtidigt som mandattiden för de medlemmar som tjänstgör vid tidpunkten för anslutningen.
Artikel 389
Vid anslutningen skall Monetära kommittén utökas genom att medlemmar som företräder de nya medlemsstaterna utses. Deras mandattid skall löpa ut samtidigt som mandattiden för de medlemmar som tjänstgör vid tidpunkten för anslutningen.
Prop. 1994/95: 19
242
Artikel 390 Prop. 1994/95:19 - Bilaga 28 Ändringar av de kommittéregler som fastställts i de ursprungliga
fördragen och av kommittéernas arbetsordningar som nödvändiggjorts av
anslutningen skall göras snarast möjligt efter anslutningen.
Artikel 39]
1. Mandattiden för de nya medlemmarna i de kommittéer som är förtecknade i bilaga XXXIII skall löpa ut samtidigt som mandattiden för de medlemmar som tjänstgör vid tidpunkten för anslutningen.
2. Vid anslutningen skall mandaten i de kommittéer som är förtecknade i bilaga XXXIV förnyas helt.
AVDELNING II TILLÄMPNINGEN AV INSTITUTIONERNAS RÄTTSAKTER Artikel 392
Från och med anslutningen skall de direktiv och beslut som avses i artikel 189 i Romfördraget och artikel 161 i Euratom-fördraget samt de rekommendationer och beslut som avses i artikel 14 i Parisfördraget betraktas som riktade till de nya medlemsstaterna och meddelade dem i den utsträckning dessa direktiv, rekommendationer och beslut har meddelats alla nuvarande medlemsstater.
Artikel 393
Tillämpningen i varje ny medlemsstat av de rättsakter som är förtecknade i bilaga XXXV till denna akt skall skjutas upp till de datum som anges i den förteckningen.
Artikel 394
1. Följande skall skjutas upp till den 1 mars 1986:
a) Tillämpningen beträffande de nya medlemsstaterna av gemenskapsregler för produktion av och handel med jordbruksprodukter och för handel med vissa varor framställda av jordbruksprodukter och som omfattas av särskilda ordningar.
b) Tillämpningen beträffande gemenskapen i dess nuvarande form av de ändringar som genom denna akt görs i ovannämnda regler, inklusive de ändringar som följer av artikel 396.
2. Punkt 1 skall inte tillämpas beträffande ändringar av de bland gemenskapsinstitutionemas rättsakter som hör till den gemensamma 243 jordbrukspolitiken, som i enlighet med artikel 396 kommer att göras i
syfte att bestämma hur många röster" som vid anslutningen skall utgöra Prop. 1994/95:19 den kvalificerade majoriteten inom ramen för förfaranden för Bilaga 28 förvaltningskommittéer och andra liknande kommittéer som upprättas inom jordbruksområdet.
3. Den ordning som tillämpas beträffande handeln mellan å ena sidan en ny medlemsstat och å andra sidan gemenskapen i dess nuvarande form, den andra nya medlemsstaten eller tredje land skall fram till och med den '28 februari 1986 vara samma som tillämpats före anslutningen.
Artikel 3 95
De nya medlemsstaterna skall genomföra de åtgärder som är nödvändiga för att de från och med anslutningsdagen skall kunna följa de direktiv och beslut som avses i artikel 189 i Romfördraget och i artikel 161 i Euratom-fördraget och de rekommendationer och beslut som avses i artikel 14 i Parisfördraget, såvida inte en tidsfrist är angiven i förteckningen i bilaga XXXVI eller i någon annan bestämmelse i denna akt.
Artikel 396
1. Ändringar i gemenskapsuistitutionemas rättsakter som inte innefattas i denna akt eller bilagorna härtill, och som gjorts av institutionerna före anslutningen enligt det förfarande som anges i punkt 2 för att anpassa dessa rättsakter till bestämmelserna i denna akt, särskilt de i del fyra, skall träda i kraft från och med anslutningen.
2. Rådet, som handlar på förslag från kommissionen och med kvalificerad majoritet. eller kommissionen, beroende på vilken av institutionerna som antagit de ursprungliga rättsaktema, skall i detta syfte upprätta de nödvändiga texterna.
Artikel 397
Texter till gemenskapsinstitutionemas rättsakter som antagits före anslutningen och som upprättats av rådet eller kommissionen på spanska eller portugisiska, skall från och med anslutningen vara autentiska enligt samma villkor som texter som upprättats på något av de nuvarande sju språken. De skall offentliggöras i Europeiska gemenskapernas officiella tidning om texterna på de nuvarande språken offentliggjorts där.
Artikel 398
Avtal, beslut och samordnade förfaranden som är i kraft vid anslutningen och som genom anslumingen faller inom ramen för artikel 65 i Parisfördraget måste anmälas till kommissionen inom tre månader efter anslumingen. Endast avtal och beslut som har anmälts skall tillfälligt 244 förbli i kraft tills dess det föreligger ett beslut av kommissionen.
Artikel 399 Prop. 1994/95:19 Bilaga 28 De nya medlemsstaterna skall i enlighet med artikel 33 i Euratom— fördraget inom tre månader efter anslumingen underrätta kommissionen om de bestämmelser som föreskrivs genom lagar och andra författningar och som på dessa staters territorium syftar till att garantera befolkningens och arbetstagarnas hälsoskydd mot de faror som uppstår till följd av _
joniserad strålning.
AVDELNING III SLUTBESTÄMMELSER Artikel 400
Bilagorna I-XXXVI och protokollen 1—25 som är fogade till denna akt skall utgöra en integrerad del av akten.
Artikel 40]
Franska republikens regering skall överlämna en bestyrkt köpia av Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen och de fördrag som ändrar detta fördrag till Konungariket Spaniens och Portugisiska republikens regeringar.
Artikel 402
Italienska republikens regering skall till Konungariket Spaniens och Portugisiska republikens regeringar överlämna en bestyrkt kopia, på danska, engelska, franska, grekiska, iriska, nederländska, tyska och italienska, av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen och de fördrag som ändrar eller kompletterar dessa fördrag, däribland fördragen om anslutning till Europeiska ekonomiska gemenskapen och till Europeiska atomenergigemenskapen för Konungariket Danmark, Irland och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland och för Hellenska republiken. Texterna i dessa fördrag, upprättade på spanska och portugisiska, skall läggas till denna akt som en bilaga. Dessa texter skall vara autentiska på _samma villkor som texterna i de fördrag som omnämns i första stycket, som är upprättade på de nuvarande språken.
Artikel 403
En bestyrkt kopia av de internationella avtal som deponerats hos Europeiska gemenskapernas råds generalsekretariat skall överlämnas till de nya medlemsstaternas regeringar av generalsekreteraren. 245
BILAGOR Prop. 1994/95:19 Bilaga 28
BILAGA 1
Lista som avses i artikel 26 i anslutningsakten
1. TULLAGSTIFTNING
1. I följande akter och i de angivna artildarna skall nummer "fyrtiofem" ersättas med "femtiofyra".
a) Rådets förordning (EEG) nr 802/68 av den 27 juni 1968 (EGT nr L 148, 28.6.1968, s. 1), i dess lydelse enligt
— Rådets förordning (EEG) nr 1318/71 av den 21 juni 1971 (EGT nr L 139, 25.6.1971, s. 6) — 1972 års anslutningsakt (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14) — 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17
Artikel 14.2.
b) Rådets förordning (EEG) nr 222/77 av den 13 december 1976 (EGT nr L 38. 9.2.1977, s. 1), i dess lydelse enligt
— Rådets förordning (EEG) nr 983/79 av den 14 maj 1979 (EGT nr L 123, 19.5.1979, s. 1), — 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17) — Rådets förordning (EEG) nr 3813/81 av den 15 december 1981 (EGT nr L 383, 31.12.1981, s. 28) — Rådets förordning (EEG) nr 3617/82 av den 17 december 1982 (EGT nr L 382, 31.12.1982, s. 6)
Artikel 57.2. c) Rådets förordning (EEG) nr 1224/80 av den 28 maj 1980 (EGT nr L 134, 31.5.1980, s. 1), i dess lydelse enligt rådets direktiv (EEG) nr 3193/80 av den 8 december 1980 (EGT nr L 333, 11.12.1980, s. 1):
Artikel 19.2.
d) Rådets förordning (EEG) nr 636/82 av den 16 mars 1982 (EGT nr L 76, 20.3.1982, s. 1)
246
Artikel 12.3.a. Prop. 1994/95: 19 Bilaga 28 e) Rådets förordning (EEG) nr 918/83 av den 28 mars 1983 (EGT nr L 105, 23.4.1983, s. 1):
Artikel 143.2.
f) Rådets förordning (EEG) nr 3/84 av den 19 december 1983 (EGT nr L 2, 4.1.1984, s. 1), ändrat genom rådets förordning (EEG) nr 1568/84 av den 4 juni 1984 (EGT nr L 151, 7.6.1984, s. 5):
Artikel 15.2.
g) Rådets direktiv 69/73/EEG av den 4 mars 1969 (EGT nr L 58, 8.3.1969, s. 1), ändrat genom: — 1972 års anslutningsakt (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14), — Rådets direktiv 72/242/EEG av den 27 juni 1972 (EGT nr L 151, 5.7.1972, s. 16), — Rådets direktiv 76/119/EEG av den 18 december1975 (EGT nr L 24, 30.1.1976, s. 58), — 1979 års anslumingsakt (EGT nr L 1991, 19.11.1979, s. 17), — Rådets direktiv 83/89/EEG av den 7 februari 1983 (EGT nr L 59, 5.3.1983, s. 1), — Rådets direktiv 83/307/EEG av den 13 juni 1983 (EGT nr L 162, 22.6.1983, s. 20), ändrat i EGT nr L 172, 5.10, 1983, s. 22, — Kommissionens direktiv 84/444/EEG av den 26 juli 1984 (EGT nr L 245, 14.9.1984, s. 28):
Artikel 28.2.
h) Rådets direktiv 76/308/EEG av den 15 mars 1976 (EGT nr L 73, 19.3.1976, s. 18), ändrat genom:
— 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17), — Rådets direktiv 79/1071/EEG av den 6 december 1979 (EGT nr L 331, 27.12.1979, s. 10). — Artikel 22.2.
i) Rådets direktiv 79/695/EEG av den 24 juli 1979 (EGT nr L 205, 13.8.1979, s. 19), i dess lydelse enligt
— Rådets direktiv 81/465/EEG av den 24 juni 1981 (EGT nr L 183, 4.7.1981, s. 34) — Rådets direktiv 81/853/EEG av den 19 oktober 1981 (EGT nr L 319, 7.11.1981, s. 1) 247
Artikel 26.2 Prop. 1994/95:19 Bilaga 28 2. Kommissionens förordning (EEG) nr 1062/69 av den 6 juni 1969 (EGT nr L 141, 12.6.1969, s. 31), i dess lydelse enligt
— 1972 års anslutningsakt (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14), — 1979 år anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17).
Ibilagan skall texten på blanketten "Intyg" ersättas med följande:
CERTIFIKAT / BESCHEINTGUNG / PISTOPOIHTIKO / CERTIFICATE / CERTIFICADO / CERTIFICAT / CERTIFICATO / CERTIFICAAT / CERTIFICADO
nr./Nr./ariq./N0/n”/no/n./nr./n.o
for tilberedte produkter betegnet > oste-fondue 4 i engangsemballage med et nettoindhold på mindre end eller lig med 1 kg
fiir ,,Käsefundue" genannt Zubereitungen in unmittelbaren UmschlieBungen mit einem Gewicht des Inhalts von 1 kg oder weniger
gia paraskeuasmata upo thn onomasia ( (Tethgmenoi turoi> > parousiazomena se ameseV suskeuasieV kaqarou periecomenou katwterou h isou proV 1 kg
for preparations known as 'cheese fondues” put up in immediate packings of a net capacity of one kilogram or less
para las preparaciones llamadas » fonduesé presentadas en envases inmediatos con un contenido neto inferior o igual a 1 kg
pour les preparations dites >fondues€ présentées en emballages immédiats d'un contenu net inférieur ou égal ä 1 kilogramme
per le preparazioni dette >fondute€ presentate in imballaggi immediati di un contenuto netto inferiore () uguale a 1 kg
voor de preparaten ,,fondues" genaamd, in onmiddelijke verpakking, met een netto-inhoud van 1 kg of minder
para as preparacöes denominadas >fondues€ apreséntadas em embalagens imediatas com um contetido lipuido inferior ou igual a 1 kg
Vedkommende myndighed / Die zuständige Stelle / H armodia arch / 243 The competent authority / La autoridad competente / L'autorité
competente / L'autoritå competente / De bevoegde autoriteit / A Prop. 1994/95: 19 autoridade competente Bilaga 28 -bekra:fter, at sendingen på
bescheinigt, daB die Sendung von
pistopoiei oti h apostolh
certifies that the parcel of
certihca que la partida de
certifie que le lot de
certifica che la partita di
bevestigt dat de partij van
certifica que o lote de
kilogram af produktet, omhandlet i faktura nr. af
Kilogrsamm, liir welche die Rechnung Nr. vom
ciliogrammwn proiontoV, perilambanomenou sto timologio ariq. . . . thV
kilograms of product covered by invoice No. of
kilogramos, objeto de la factura no de
kilogrammes de produit faisant l'objet de la facture n0 du chilogrammi di prodotto, oggetto della fattura n. del
kilogram van het produkt, waarvoor factuur nr. van
quilogramas de produto a que se refere & factura n". de
udstedt af / ausgestellt wurde durch / ekdoqen apo / issued by / expedida por / délivrée por / délivrée par / emessa da / afgegeven door / emitida por:
oprindelseland / Ursprungsland / cwra katagwghV / country of origin / pais de origen / pays d'origine / paese d'origine / land van oorsprong / 249 pais de origem:
bestemmelsesland / Bestimmungsland / cwra proorismou / country of Prop. 1994/95:19 destination / pais de destino / pays de destination / paese destinatario / Bilaga 28 land van bestemming / pais de destino:
svarer til folgende karakteristika: folgende Merkmale aufweist: antapokrinetai sta akolouqa carakthristika: has the following characteristics: responde a las caracteristicas siguientes: répond aux caractéristiques suivantes: risponde alle seguenti caratteristiche:
de volgende kenmerken vertoont:
satisfaz as caracteri'sticas seguintes:
Dette produkt har et vagtindholde af mailkefedt på mindst 12 og hojst 18 procent.
Dieses Erzeugnis hat einen Gehalt an Milchfett von 12 oder mehr, jedoch weniger als 18 Gewichtshundertteilen.
To proion auto periecei kata baroV lipareV ousieV proercomeneV apo to gala iseV h anwtereV tou 12% kai katwtereV tou 18%
This product has a milk fat content equal to or exceeding 12 % and less than 18 % by weight.
Este producto tiene un contenido en peso de materias grasas procedente de la leche igual o superior al 12 % inferior al 18 %.
Ce produit a une teneur en poids en matiéres grasses provenant du lait égale ou supérieure a 12 % et inférieure a 18 %.
Tale prodotto ha un tenore in peso di materie grasse proveniente dal latte uguale o superiore a 12 % e inferiore a 18 %.
Dit produkt heeft een gehalte aan van melk atkomstige vetstoffen gelijk aan of hoger dan 12 %, doch lager dan 18 %. 250
Este produto tem um teor, em peso, de matérias gordas provenientes do Prop. 1994/95:19 leite igual ou superior a 12 % e inferior a 18 %. Bilaga 28
Fremstillet af smelteost, vid hvis fabrikation der ikke er anvendt andre ostesorter end Emmentaler eller Gruyere,
Es ist hergestellt aus Schmelzkäse, zu dessen Erzeugung keine anderen Käsesorten als Emmentaler oder Greyerzer verwendet wurden,
Paraskeuasthke me bash tethgmenouV turouV, sthn paraskeuh twn opoiwn den crhsimopoihqhkan alla turia para monon Emmental kai Grabiera,
It is prepared with processed cheeses made exclusively from Emmental or Gruyére cheese,
Ha sido obtenido a partir de quesos fundidos en cuya fabricaciön se han utilizado solamente Emmental o Gruyére,
11 a été obtenu å partir de fromages fondus dans la fabrikation desquels ne sont entrés d'autres fromages que l'emmental ou le gruyére,
E stato ottenuto con formaggi fusi per la cui fabbricazione sono stati utilizzati solamente Emmental o Gruviera,
Het werd verkregen uit gesmolten kaas, waarin bij de fabricatie ervan geen andere kaassoorten dan Emmental of Gruyére werden verwerkt,
Foi obtido a partir de queijos fundidos em cujo fabrico sö entram os queijos Emmental ou Gruyére,
med tilsactning af hvidvin, kirsebazrbrandvin (kirsch), stivelse og krydderier.
mit Zusätzen von WeiBwein, Kirschwasser, Stärke und Gewiirzen.
me prosqhkh leukou oinou, apostagmatoV kerasiwn , amulou kai mpacarikwn.
with added white wine, kirsch, starch and spices.
con la adiciön de vino blanco, aguardiente de cerezas (kirsch), fécula y especias.
avec adjonction de vin blanc, d'eau-de—vie de cerises (kirsch), de fécule et d'épices. 251
con l'aggiunta di vino bianco, acquavite de ciliege (kirsch), fecola e Prop. 1994/95:19 spezie. Bilaga 28
met toevoeging van witte wijn, brandewijn van kersen (kirsch), zetmeel en specerijen.
corn adiqäo de Vinho branco, aguardente de cerejas (kirsch), fécula e especiarias. ' De ved fabrikationen anvendte Emmentaler- eller Gruyére-oste er fremstillet i eksportlandet.
Die zu seiner Herstellung verwendeten Käsesorten Emmentaler oder Greyerzer sind im Ausfuhrland erzeugt worden.
Ta turia Emmental h Grabiera pou crhsimopoihqhkan kata thn paraskeuh, parhcqhsan sthn exagousa cwra.
The Emmental and Gruyére cheeses used in its manufacture were made in the exporting country.
Los quesos Emmental o Gruyere utilizados en su fabricaciön han sido obtenidos en el pals exportador.
Les fromages emmental ou gruyére utilisés å sa fabrication ont été fabriqués dans le pays exportateur.
I formaggi Emmental o Gruviera utilizzati per la sua fabbricazione sono stati fabbricati nel paese esportatore.
De voor de bereiding ervan verwerkte Emmentaler of Gruyere kaassoorten werden in het uitvoerland bereid.
Os queijos Emmental ou Gruyére utilizados no seu fabrico foram produzidOS no pais exportador.
Sted og dato for udstedelsen:
Ausstellungsort und —datum:
Place and date of issue:
Lugar y fecha de expediciön:
252 Lieu et date d'émission:
Luogo e data d'emissione: Prop. 1994/95:19 Bilaga 28 Plaats en datum van afgifte:
Local e data de emissäo:
Den udstedende myndigheds stempel:
Stempel der ausstellenden Stelle:
Stamp of issuing body:
Sello del organismo expedidor:
Cachet de l'organisme émetteur:
Timbro dell'organismo emittente:
Stempel van het met de afgifte belaste bureau:
Carimbo do organismo emissor:
Underskrift(er): Unterschrift(en): Signature(s): Firma(s): Signature(s): Firma(e): Handtekening(en): Assinatura(s):
3. Kommissionens förordning (EEG) nr 2552/69 av den 17 december 1969 (EGT nr L 320, 20.12, 1969. s. 19), i dess lydelse enligt
— 1972 års anslutningsakt (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14.), — Kommissionens förordning (EEG) nr 768/73 av den 26 februari 1973 (EGT nr L 77, 26.3.1973, s. 25), — 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17), 253
[7 Riksdagen 1994/95. ] saml. Nr I9. Bilaga 28—29.
I bilaga 1 skall texten i formuläret "Autenticitetsinty g" ersättas med Prop. 1994/95:19 följande: Bilaga 28
sBILAG I - ANHANG I — PARARYHMA I — ANNEX I — ANEXO I — ANNEXE I — ALLEGATO I — BULAGE I — ANEXO I
[Egtheds certifikat / Echtheitszeugnis / Pistopoihtiko gnhsiothtaV / Certificate of authenticity / Certificado de autenticidad / Certificat d9authenticité / Certilicato di autenticitå / Certificaat van echtheid / Certificado de autenticidade
(nr. / Nr. /ariq. /No/n”/n"/n. /nr. / n.”)
BOURBON WHISKEY
Afsender (navn og adresse) ....... Forsendelsesmåde, skib/tly ....... Absender (Name und Adresse) ..... Verschifft durch M/S — versandt durch Flugzeug ..................
ApostoleaV (Onoma kai dieuqunsh) . Apostolh atmoploika aeroporika Consignor (name and address) ..... Shipped by S/S — by air ........ Remitente (nombre y direcciön) . . . . Remitido por barco — por avion . . . . Expéditeur (nom et adresse) ...... Expédié par bateau — par avion . . . . Speditore (cognome e indirizzo) . . . . Spedito per nave — con aeroplano
Afzender (naam en adres) ........ Verscheept per schip — verzonden per vliegtuig Expedidor (nome e endereco) ..... Expedido por barco — por aviäo
Modtager (navn og adresse) ...... Destinataire (nom et adresse) ..... Empfänger (Name und Adresse) . . . . Destinatario (cognome e indirizzo) . . ParalhpthV (Onoma kai dieuqunsh) . . Geadresseerde (naam en adres) . . . . Consignee (name and address) ..... Destinatårio (nome e endereco) . . . .
Destinatario (nombre y direcciön) . . .
254
Antal kolli Anzahl der Packsnickc Ariq. Kollwn Number of packages Numero de bultas Nombre de coli! Numero dei colli Aantal colli
Quanudade de volumes
Prop. 1994/95: 19 Bilaga 28
Antal I Anzahl I
Vzgt I Gewicht I BaroV
Ariqmov I Quantity /
Canlidad I Nombre I I Weight I Rao I Poids I
Kvanmm
Peso / Gewicht I Peso
Quanutå I Aantal I
Quantidade
Marker og numre
Mange
Zeiehen und Nummcm
Posol hta
Quaniiry
Shmeia kai ariqmoi Fade Flasker
Serial numbers and marks
Fasser Flaschen
Maras )! numerus Bareliwn Fialwn
Marqus numerus Casks Boule-
Marche e numeri
Barnlea Botellas
Merken en nummer!
Fl'lls Boulcillcs
Mamas e numerus
Fusti Boniglie
Flessen
Fusten
Garrafas
ch erkningcr Bemerkungen Fatal hrhse iV Observations Observaciona Observations Osservazioni Opmerkingen
Observaebu
255
The bureau of Alcohol, Tobacco and Firearms bekraefter, at forannzevnte Prop. 1994/95: 19 Bourbon-whisky med en styrke på hajst 160” proof (80o Gay-Lussac) er Bilaga 28 fremstillet i USA i en arbejdsgang udelukkende ved destillering af gazret urt af en kornblanding indeholdende mindst 51 % majs, og at den er lagret i mindst 2 år i nye, indvendigt forkullede egetrzesfade.
Das Bureau of Alcohol, Tobacco and Firearms bestätigt, daB der obengenannte Bourbon-Whiskey in den USA unmittelbar mit einer Stärke von höchstens 1600 proof (80o Gay-Lussac) durch Destillation aus vergorener Getreidemaische mit einem Anteil an Mais von mindestens 51 Gewichtshundertteilen hergestellt wurde und daB er mindestens 2 Jahre in neuen, innen angekohlten Eichenfässem gelagert hat.
To Bureau of Alcohol, Tobaco and Fireamis pistopoiei oti to ouisku Bourbon, pou perigrafetai anwterw parhcqh stiV HPA kat euqeian se 1600 proof ( 800 Gay-lussac), kata megisto orio,apokleistika apo sporouV arabositou kai ecei wrimasei epi duo eth, toulaciston, mesa se kainourgia barelia druina, ta opoia exwterika ecoun apanqrakwqei.
The Bureau of Alcohol, Tobacco and Firearms certifies that the above Bourbon whiskey was distilled in the United States at not exceeding 1600 proof (800 Gay-Lussac) from a fermented mash of grain of which not less than 51 % was corn grain (maize) and aged for not less than two years in charred new oak containers.
El Bureau of Alcohol. Tobacco and Firearms certifica que el whisky Bourbon descrito anteriorrnente ha sido obtenido en USA directamente a 1600 proof (80c Gay-Lussac) como måximo, exclusivamente por destilaciön de mostos femientados de una mezcla de cereales que contienen com minimo 51 % de maiz y que ha envejecido al menos durante dos anos en barriles de roble nuevos. superficialmente carbonizados.
Le Bureau of Alcohol, Tobacco and Firearms certifie que le whisky Bourbon décrit ci—dessus a été obtenu aux Etats-Unis directement 51 160 degrés proof (80o Gay-Lussac) au maximum. exclusivement par distillation de mouts fermentés d'un mélange de céréales contenant au moins 51 % de grains de mai's et qu'il a vieilli pendant au moins deux ans en futs de chéne neufs superticiellement carbonisés.
Ill Bureau of Alcohol, Tobacco and Firearms, certifica che il whiskey Bourbon sopra descritto & stato ottenuto negli USA direttamente a non piu di 1600 proof (800 Gay—Lussac) esclusivamente per distillazione di mosti fermentati di una miscela di cereali contenente almeno 51 % di granturco e che & stato invecchiato per almeno due anni in fusti nuovi di quercia carbonizzati superficialmente.
Het Bureau of Alcohol, Tabacco and Firearms verklaart dat de hierboven 256 omschreven Bourbon Whiskey met een sterkte van niet meer dan 160”
proof (800 Gay-Lussac) in de Verenigde Staten van Noord-Amerika in Prop. 1994/95:19 één produktiegang is verkregen uitsluitend door distillatie van gegist Bilaga 28 beslag van gemengde granen bestaande uit ten minste 51 gewichtspercenten (%) mais en dat deze whiskey gedurende ten minste twee jaar is gelagerd in nieuwe, aan de binnenzijde .verkoolde, eikehouten vaten.
O Bureau of Alcohol, Tobacco and Fireamts certitica que o whisky Bourbon acima descrito foi obtido nos U.S.A. , directamente a 160" proof (800 Gay-Lussac), no maximo, exclusivamente por destilacäo de mostos fermentados de una mistura de cereais que contem, no minimo, 51 % de milho e que foi envelhecido pelo menos durante dois anos em cascos de carvalho, novos e superficialmente carbonizados.
Sted og dato for udstedelsen
Ort und Datum der Ausstellung
TopoV kai hmeromhnia ekdosewV
Place and date of issue
Lugar y fecha de expediciön:
Lieu et date d'émission
Luogo e data di emissione
Plaats en datum van afgifte
Local e data de emissäo
United States Department of the Treasury Bureau of Alcohol, Tobacco and Firearms (Underskrift af autoriseret embedsmand) (Unterschrift des . Zeichnungsberchtigten) '(Upografn exousiodothmenou upallhlou) (Signature of authorized Bureau Ollicer)
(Firma del funcionario habilitado)
(Signature du fonctionnaire habilité) 257
(Firma del funzionario abilitato) Prop. 1994/95: 19 Bilaga 28 (Handtekening van de gemachtigde ambtenaar)
(Assinatura do funcionario competente) Department of the Treasury's stempel Stempel des Departtnent of the Treasury Sfragida tou Department of the Treasury Seal of the Department of the Treasury Sella del Department of the Treasury
Sceau du Department of the Treasury Stempel van het Department of the Treasury
Carimbo do Department of the Treasury
4. Kommissionens förordning (EEG) nr 3184/74 av den 6 december 1974 (EGT nr L 344, 23.12.1974, s. 1), i dess lydelse enligt 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17), rättad i EGT L 346, 2.12.1981, s. 24).
Följande skall läggas till
— i andra stycket i artikel 29.2: "EXPEDIDO A POSTERIORI" och "EMlTIDO A POSTERIORI" _ — i första stycket i artikel 30: "DUPLICADO" och "SEGUNDA VIA" —— i andra stycket i artikel 36.2: "Procedimento simplificado" och "Procedimento simplificado".
5. Kommissionens förordning (EEG) nr 1120/75 av den 17 april 1975 (EGT nr L 111, 30.4.1975, s. 19), i dess lydelse enligt
— Kommisionens förordning (EEG) nr 3277/75 av den 15 december 1975 (EGT nr L 325, 17.12.1975, s. 16) — Kommissionens förordning (EEG) nr 1379/76 av den 16 juni 1976 (EGT nr L 156, 17.6.1976, s. 13) -—— Kommissionens förordning (EEG) nr 1216/77 av den 7 juni 1977 (EGT nr L 140, 8.6.1977, s. 16) — 1979 års anslumingsakt (EGT nr L 291. 19.11.1979, s. 17) — Kommissionens förordning (EEG) nr 3391/83 av den 28 253 november 1983 (EGT nr L 336, 1.12.1983, s. 55).
Bilaga 28
Följande skall läggas till i bilaga I:
"ANEXO I
msawew—
10. 11. 12. 13. 14. 15.
16.
Exportador Numero
Destinatario CERTIFICADO DE DENOMINACIÖN DE ORIGEN Medio de transporte VINO DE OPORTO
Lugar descarga
Marcas y ntimeros, Peso bruto Litros Litros (en letras) Visado del organismo expedidor (ver traduciön en el n" 15) Visado de la aduana Se certifica que el vino descrito en este documento se ha producido en la region delimitada del Dueor y se considera segun has leyes portuguesas auténtico VINO DE OPORTO.
Este vino responde a la deliniciön de vino generoso prevista en la nota complementaria 4 c) del capitulo 22 del Arancel Aduanero Comt'm de la Comunidad Econömica Europea.
(l) Espacio reservado para otras indicaciones del pals exportador. "
Följande skall läggas till i bilaga 2:
" ANEXO II
1.
PCH?-”$"?!”
Yo 10. 11. 12. 13. 14. 15.
Exportador
Numero Destinatario CERTIFICADO DE DENOMINACIÖN DE ORIGEN Medio de transporte VINO DE MADEIRA
Lugar descarga
Marcas y numeros, Peso bruto
Litros '
Litros (en letras) Visado del organismo expedidor (ver traduciön en el n" 15) Visado de la aduana Se certifica que el vino descrito en este documento se ha producido en la region delimitada de Madeira y se considera segt'm has leyes portuguesas auténtico VlNO DE MADEIRA.
Prop. 1994/95: 19
259
Este vino responde a la definiciön de vino generoso prevista en Prop. 1994/95 : 19 la nota complementaria 4 c) del capitulo 22 del Arancel Bilaga 28 Aduanero Comun de la Comunidad Econömica Europea.
16. (l) Espacio reservado para otras indicaciones del pais exportador."
Följande skall läggas till i bilaga III:
"ANEXO II
1. Exportador Numero Destinatario CERTIFICADO DE DENOMINAC DE ORIGEM Medio de transporte VINHO DE XEREs. Lugar de descarga
Marcas e numeros,quantidade e tipo das vasilhas
10. Peso bruto 11. Litros
12. Litros (por extenso) 13. Visto organismo emissor (ver traducäo no n" 15) 14. Visto da altändega
15. Certifica-se que o vinho descrito neste certificado foi produzido na regiäo do Jerez (Xerés) e é considerad, os termos da lei espanhola. como tendo direito å denominacäo de origem "JEREZ-XERES-SHERRY". O 511ch adicionado a este vinho é de origem vinica. 16. (l) Espaco reservado para outras especificöes do pais exportador."
990997)???
Följande skall läggas till i bilaga IV: "ANEXO IV
Exportador
Numero Destinatario CERTIFICADO DE DENOMINACIÖN DE ORIGEN Medio de transporte VINO MOSCATEL DE SETUBAL
Lugar descarga
9. Marcas y numeros, numero y naturaleza de los bultos 10. Peso bruto 11. Litros 12. Litros (en letras) 260 13. Visado del organismo expedidor (ver traduciön en el n0 15)
9039)?pr
14. Visado de la aduana Prop. 1994/95:19 15. Se certifica que el vino descrito en este documento se ha Bilaga 28 producido en la region delimitada de Setubal y se considera segun has leyes portuguesas auténtico MOSCATEL DE SETUBAL.
Este vino responde ala definiciön de vino generoso prevista en la nota complementaria 4 c) del capitulo 22 del Arancel Aduanero Comun de la Comunidad Econömica Europea.
16. (l) Espacio reservado para otras indicaciones del pais exportador."
Följande skall läggas till i bilaga V:
"ANEXO V/ANEXO V
1 . Exportador/Exportador
2. Numero/Numero
4. Destinatario/Destinatario 5 CERTIFICADO DE DENOMINACIÖN DE ORIGEN/CERTIFICADO DE DENOMINACÄO DE ORIGEM
6. Medio de transporte/Melo de transporte
7. VINO DE TOKAY (ASZU, SZAMORODNI)/VINHO DE TOKAY (ASZU, SZAMORODNI)
8. Lugar de descarga/Lugar de descarga
9. Marcas y numeros y naturaleza de los bultos/Marcas e numeros, quantidade e tipo das vasilhas 10. Peso bruto/Peso bruto 11. Litros/Litros
12. Litros (en letras)/Litros (por extenso) 13. Visado del organismo expedidor (ver traduciön en el 11" 14)/Visto do organismo emissor (ver traducäo no n0 14)
14. Se certifica que el vino descrito en este documento se ha producido en la region delimitada de Tokay y se considera segun has leyes hungaras auténtico VINO DE TOKAY (ASZU, SZAMORODNI).
Este vino responde a la definiciön de vino generoso prevista en la nota complementaria 4 c) del capitulo 22 del Arancel Aduanero Comun de la Comunidad Econömica Europea.
Certifica-se que o vinho descrito neste certilicado foi produzido na regiäo demarcada do vinho de Tokay e é consideratio, nos termos da lei hungara, como auténtico VINO DE TOKAY (ASZU, SZAMORODNI).
Este vinho corresponde å definigäo de vinho licoroso prevista 261 na nota complementar 4 c) deo capitulo 22 då Pauta Aduaneira
Comum da Comunidade Econömica Europeia. Prop. 1994/95: 19 Bilaga 28 15. (l) Espacio reservado para otras indicaciones del pais exportador.
(l) Espaco reservado a outras especificagöes do pais exportador."
Kommissionens förordning (EEG) nr 2945/76 av den 26 november 1976 (EGT nr L 335, 4.12.1976. s. 1), ändrad genom 1979 år anslutningsakt (EGT nr L 191, 19.11.1979, s. 17).
Följande skall läggas till:
— i andra stycket i artikel 3.1.b: "— 'Mercancia admitidas con el beneficio del régimen devoluciön en aplicaciön del apartado 2, articulo 2 del REglamento (CEE) n"754/6',
— 'Mercadorias admitidas ao beneficio do regime de retomo
por aplicacäo do no 2 do artigo 2" do Regulamento (CEE) n". 754/76'."
— i artikel 7.2:
"— 'Sin concesiön de restituciones u otras cantidades a la exportaciön' . — 'Sem concessäo de restituicöes ou outros montantes na exportacäo'."
— iartikel7.3: "— 'Restituciones y otras cantidades a la exportaciön reintegradas por (cantidad)',
— 'Restituicöes e otros montantes na exportacäo reembolsados para .. . (quantidade)'. "
och
"— 'Titulo de pago de resticuciones u otras cantidades a la exportaciön anulado por (cantidad)', — 'Titulo de pagamento de restitucöes de direitos ou outros montantes na exportaqäo anulado para (quantidade)'."
— i första stycket i artikel 13.:
"duplicado" och "segunda via". 262
Rådets förordning (EEG) nr 222/77 av den 13 december 1976 (EGT Prop. 1994/95: 19 nr L 38, 9.2.1977, s. 1), i dess lydelse enligt Bilaga 28
— Rådets förordning (EEG) nr 983/79 av den 14 maj 1979 (EGT nr L 123, 19.5.1979, s. 1) — 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17) — Rådets förordning (EEG) nr 3813/81 av den 15 december 1981 (EGT nr L 383, 31.12.1981, s. 28) — Rådets förordning (EEG) nr 3617/82 av den 17 december 1982 (EGT nr L 382, 31.12.1982, s. 6)
I bilagan punkt 1.1 i mallarna I, II och III i gemenskapens transitgaranti skall Spanien läggas till efter ”Grekland" och Portugal skall läggas till efter "Nederländerna".
Rådets förordning (EEG) nr 223/77 av den 22 december 1976 (EGT nr L 38, 9.2.1977, s. 20), i dess lydelse enligt
— Kommissionens förordning (EEG) nr 1601/77 av den 11 juli 1977 (EGT nr L 182, 22.7.1977, s. 1) — Kommissionens förordning (EEG) nr 526/79 av den 20 mars 1979 (EGT nr L 74, 24.3.1979, s. 1) — 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17) — Kommissionens förordning (EEG) nr 1964/79 av den 6 september 1979 (EGT nr L 227. 7.9.1979, s. 12) — Kommissionens förordning (EEG) nr 137/80 av den 9 januari 1980 (EGT nr L 18, 24.1.1980, s. 13) — Kommissionens förordning (EEG) nr 902/80 av den 14 april 1980 (EGT nr L 97, 15.4.1980, s. 20) rättad i EGT nr L 254, 27.9.1980, s. 47, — Kommissionens förordning (EEG) nr 3298/80 av den 18 december 1980 (EGT nr L 344, 19.12.1980, s. 16), — Kommisionens förordning (EEG) nr 1664/81 av den 23 juni 1981 (EGT nr L 166, 24.6.1981, s. 11). rättat i EGT nr L 243, 26.8.1981, s. 18, — Kommissionens förordning (EEG) nr 2105/81 av den 16 juli 1981 (EGT nr L 207, 27.7.1981, s. 1), — Kommissionens förordning (EEG) nr 3220/81 av den 11 november 1981 (EGT nr L 324, 12.12.1981, s. 9), — Kommissionens förordning (EEG) nr 1499/82 av den 11 juni 1982 (EGT nr L 161, 12.6.1982, s. 11), — Kommissionens förordning (EEG) nr 1482/83 av den 8 juni 1983 (EGT nr L 151, 9.6.1983, s. 29), rättad i EGT nr L 285, 18.10.1983, s. 24.
Följande skall läggas till:
— i andra stycket i artikel 13a 4): 263
"— Extracto del ejemplar de control: .............. Prop. 1994/95: 19 Bilaga 28
(numero, fecha, aduana y pais de expediciön)
—— Extracto do exemplar de controlo: ............
(numero, data eståncia aduaneira, pais de emissäo)" — i första stycket i artikel 13a.5: "— (numero) extractos expedidos — copias adjuntas, — (quantidade) extractos emitidos — copias juntas" — i första stycket i artikel 23.1:
"VALIDEZ LIMITADA; APLICATION ART. 23 AP. 1 PAR. 2 REGL. (CEE) 223/77,
VALIDADE LIMITADA; APLICACÄO DO SEGUNDO PARAGRAFO DO N0 1 DO ART.0 23”. DO REG. (CEE) 223/77"
—— i första strecksatseni artikel 28: "— 'Salida de la Comunidad sometida a restricciones' — Saida da Comunidade sujeita a retricöes' — i andra strecksatsen i artikel 28: "— 'Salida de la Comunidad sujeta a pago derecho', ——- 'Saida da Comunidade sujeita a pagamento de imposicöes' — i artiklarna 40 och 50g: "Aduana/Alfåndega" — i artikel 71.3:
"— ”Expedido a posteriori', — 'Emitido a posteriori".
— i bilagorna I och 111 på baksidan av kopia nr 3 i gemenskapens transiteringsdeklaration T:
264 " Devolver a:":
—— i bilaga VI på framsidan av originalet till kontrollkopian T nr 5: Prop. 1994/95:19 Bilaga 28 " Devolver a:"
— i bilaga VII:
"AVISO DE PASO AVISO DE PASSAGEM",
— i bilaga VIII: "RECIBO"
— i ruta 7 i bilaga IX: "ESPANA PORTUGAL".
9. Kommissionens förordning (EEG) nr 1535/77 av den 4 juli 1977 (EGT nr L 171. 9.7.1977, s. 1), i dess lydelse enligt
— Kommissionens förordning (EEG) nr 2697/77 av den 7 december 1977 (EGT nr L 314, 8.12.l977, s. 21),
— 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17),
— Kommissionens förordnng ((EEG) nr 3036/79 av den 21 december 1979 (EGT nr L 341, 31.12.1979, s. 32).
Följande skall läggas till i artikel 9: — i punkt 2: "— DESTINO ESPECIAL", — i punkt 3 andra stycket andra strecksatsen:
"— DESTINO ESPECIAL: REGLAMENTO (CEE) N0 1535/77,
— DESTINO ESPECIAL. REGULAMENTO (CEE) NO 1535/77"
265
Bilaga 28
10.
11.
12.
— ipunkt 6:
"— MERCANCIAS PUESTAS A DISPOSICIÖN DEl CESIONARIO EL ........ - ...............
_ MERCADORIAS POSTAS Å DISPOSICÄO DO CESSIONARIO EM ........... 2
Kommissionens förordning (EEG) nr 2695/77 av den 7 december 1977 (EGT nr L 314, 8.12.l977, s. 14), i dess lydelse enligt
— Kommissionens förordning (EEG) 2788/78 av den 29 november 1978 (EGT nr L 333, 30.11.1978, s. 25) — 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17) — Kommisionens förordning (EEG) nr 3037/79 av den 21 december 1979 (EGT nr L 341, 31.12.1979, s. 42).
Följande skall läggas till i artikel 4 tredje stycket: "— T/2 — destino especial".
Kommissionens förordning (EEG) nr 2826/77 av den 5 december 1977 (EGT nr L 333, 24.12.1977, s. 1), i dess lydelse enligt
— Kommissionens förordning (EEG) nr 607/78 av den 29 mars 1978 (EGT nr L 83, 30+.3.1978, s. 17) — 1979 års anslutningsakt (ET nr L 291, 19.11.1979, s. 17) — Kommissionens förordning (EEG) nr 1653/79 av den 25 juli 1979 (EGT nr L 192, 31.7.1979, s. 32) — Kommissionens förordning (EEG) nr 1976/80 av den 25 juli 1980 (EGT nr L 192, 26.7.1979, s. ) — Kommissionens förordning (EEG) nr 2966/82 av den 5 november 1982 (EGT nr L 310, 6.11.1982, s. 11) — Kommissionens förordning (EEG) nr 3026/84 av den 30 oktober 1984 (EGT nr L 287, 31.10.1984, s. 7).
Följande skall läggas till i kopia nr 3 i dokumentet i bilagan:
" Devolver a: "
Kommissionens förordning (EEG) nr 3034/79 av den 20 december 1979 (EGT nr L 341, 31.12.1979, s. 20), , i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EEG) nr 3298/80 av den 18 december 1980 (EGT nr L 344, 19.12.1980, s. 16).
Prop. 1994/95: 19
266
Bilaga 28
13.
14.
Följande skall läggas till i artikel 1 punkt 13:
"Certilico que las uvas reset'tadas en este certificado son uvas frescas de mesa de la variedad "Emperador" (Vitis vinifera cv).
Certilico que us uas mencionadas no presente certificado säo uvas de mesa, frescas, da variedade "Empereur" (Vitis vinifera cv)."
Kommissionens förordning (EEG) nr 3035/79 av den 20 december 1979 (EGT nr L 341, 31.12.1979, s. 26), i dess lydelse enligt
— Kommissionens förordning (EEG) nr 1466/80 av den 9 juni 1980 (EGT nr L 146, 12.6.1980, s. 15) — Kommissionens förordning (EEG) nr 3298/80 av den 18 december 1980 (EGT nr L 344, 19.12.1980, s. 16) — Kommissionens förordning (EEG) nr 3344/80 av den 22 december 1980 (EGT nr L 351, 24.12.1980, s. 11) — Kommissionens förordning (EEG) nr 1541/81 av den 5 juni 1981 (EGT nr L 151, 10.6.1981, s. 7) — Kommissionens förordning (EEG) nr 3355/81 av den 23 november 1981 (EGT nr L 339, 26.11.1981, s. 13) — Kommissionens förordning (EEG) nr 3187/82 av den 25 november 1982 (EGT nr L 338, 30.11.1982, s. 7) — Kommissionens förordning (EEG) nr 3390/83 av den 29 november 1983 (EGT nr L 336, 1.12.1983, s. 54) — Kommissionens förordning (EEG) nr 3454/84 av den 5 december 1984 (EGT nr L 319, 8.12.l984, s. 5).
Följande skall läggas till i punkt 12 i bilaga I:
"Certiiico que el tabaco resenado en este certificado es tabaco "Hue— cured" del tipo Virginia — tabaco "light air—cured" del tipo Burley (incluidos los hibridos de Burley) — tabaco "light air-cured" del tipo Maryland — tabaco "iire-cured" de acuerdo con el apartado 2 del articulo 1 del Reglamento (CEE) n" 3035/79.
Certifico que o tabaco mencionado no presente certificado é tabaco "Hue—cured" do tipo Virginia — tabaco "light air—cured" do tipo Burley (incluindo o hfbrido de Burley) — tabaco "light air-cured" do tipo Maryland — tabaco "tire-cured" nos termos do n". do Regulamento (CEE) n”. 2 do artigo 1”. do Regulamento (CEE) n”. 3035/79."
Kommissionens förordning (EEG) nr 3039/79 av den 21 december 1979 (EGT nr L 341, 31.12.1979, s. 46), i dess lydelse enligt
— Kommissionens förordning nr 3298/80 av den 18 december 1980 (ET nr L 344, 19.12.1980, s. 16),
Prop. 1994/95: 19
267
15.
—— Kommissionens förordning (EEG) nr 122/82 av den 19 januari Prop. 1994/95:19 1982 (EGT nr L 16, 22.1.1982, s. 10). Bilaga 28
Följande skall läggas till i bilaga I:
_. . Expedidor Numero Destinatario CERTIFICADO DE QUALIDADE Porto de embarque NITRATO DEO CHILE Navio Conhecimento O. Em sacos Marcas Ntimeros Quantidade A granel 11. Quantidade (') em numeros 12. Quantidade (*) por extenso 13. VISTO DO ORGANISMO EMISSOR Carimbo Assinatura (ver a traducäo no n”. 14) 14. O "Servicio de Minas del Estado" certitica que o carregamento de nitrato descrito anterionnente é constituido por:
—cwsawww
— nitrato de södio natural do Chile de um teor em aqzoto näo superior, em peso, a 16,3 %, — nitrato södio potässico natural do Chile consistindo numa mistura natural de nitrato do södio e de nitrato de potassio (a proporcäo deste ultimo elemento podendo atingir 44 %) de um teor global em azoto näo superior, em peso, a 16,3 %, produzido no Chile e obtido por tratamento do mineral de nitrato em solucäo aquosa de lixivia, chamada "caliche", seguido cristalizacäo o fraccionada mediante arrefecimento e/ou evaporacäo ao sol.
' Em toneladas métricas."
Kommissionens förordning (EEG) nr 37/80 av den 9 januari 1980 (EGT nr L 6, 10.1.1980, s. 13), ändrad genom Kommissionens förordning (EEG) nr 3298/80 av den 18 december 1980 (EGT nr L 344, 19.12.1980, s. 16).
268
Följande skall läggas till i artikel 2 andra stycket: Prop. 1994/95:19 Bilaga 28 "— 'Organizaciön Internacional del Café — Certificado R de reexportacion no — 'Organizacäo Internacional do Café— Certificado R de
reexportacäo no .
16. Kommissionens förordning (EEG) nr 14669/80 av den 11 juni 1980 (EGT nr L 154, 21.6.1980, s. 16), i dess lydelse enligt
— Kommissionens förordning (EEG) nr 3180/80 av den 5 december 1980 (EGT nr L 335, 12.12.1980, s. 64) — Kommissionens förordning (EEG) nr 3462/83 av den 6 december 1983 (EGT nr L 345, 8.12.l983, s. 14).
Följande skall läggas till i artikel 2: "280 000 Ptas, 280 000 Esc."
17. Rådets förordning (EEG) nr 918/83 av den 25 mars 1983 (EGT nr L 105, 23.4.1983, s. 1).
Artikel 135 b skall ersättas med följande:
b) " av Spanien och Frankrike med de privelegier som följer av konventionerna av den 13 juli 1867 och av den 22 och 23 november 1867 mellan dessa länder och Andorra till dess att de ordningar träder i kraft som styr handelsrelationema mellan gemenskapen och Andorra."
18. Kommissionens förordning (EEG) nr 2289/83 av den 29 juli 1983 (EGT nr L 220, 11.8.1983, s. 15).
Följande skall läggas till i artikel 3.2:
— 'Objeto destinado a personas minusvålidas, en franquicia de derechos de importaciön (Unesco).
Aplicaciön del apartado 2 del articulo 57 dels Reglamento (CEE) n" 918/83'.
— 'Objectos com franquia de direitos de importacäo. (Unesco).
Aplicacåo do n”.2 do artigo 57". do Regulamento (CEE) no. 918/83.'"
269
18 Riksdagen I 994/'95. ] .taml. Nr 19. Bilaga 28—29.
Bilaga 28
19.
20.
21.
Kommissionens förordning (EEG) nr 2290/83 av den 29 juli 1983 (EGT nr L 220, 11.8.1983, s. 20).
Följande skall läggas till i artikel 3.2: "— 'Objeto en franquicia de derechos de importaciön (Unesco).
Applicaciön del apartado 2 del articulo 57 del Reglamento (CEE) n0 918/83'
— 'Objetos com franquia de direitos de impotacö (Unesco).
Applicacäo do it”. 2 do artigo 57”. do Regulamento (CEE) n”. 918/93'."
Kommissionens förordnng (EEG) nr 1751/84 av den 13 juni 1984 (EGT nr L 171, 29.6.1984, s. 1).
Följande skall läggas till i artikel 17.2: "— Mercancias IT,
— Mercadorias IT. "
Rådets förordning (EEG) nr 2151/84 av den 23 juli 1984 (EGT nr L 197, 27.7.1984, s. 1), i dess lydelse enligt förordning (EEG) nr 319/85 av den 6 februari 1985 (EGT nr L 34, 7.2.1984, s. 32).
Artikel 1.1 skall ersättas med följande:
"1. Gemenskapens tullområde skall omfatta följande:
— Belgiens territorium, — Danmarks teritorium med undantag av Färöarna och Grönland, — de tyska territorier för vilka Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen gäller med undantag av Helgoland och Blisingens territorium (Fördraget av den 23 november 1964 mellan Förbundsrepubilken Tyskland och Schweiz), — Spaniens territorium med undantag av Kanarieöarna, Ceuta och melilla;
— Greklands territorium,
— Frankrikes territorium med undantag av de utomeuropeiska tenitoriema.
— Irlands territorium,
— Italiens territorium med undantag av kommunerna Livigno och Campione d'Italia och det område som utgörs av de nationella vattnen i Luganosjön mellan strandbanken och den politiska gränsen för området mellan Ponte Tresa och Porto Ceresio,
Prop. 1994/95: 19
270
— Luxemburgs territorium Prop. 1994/95:19 — Nederländernas territorium i Europa, Bilaga 28 — Portugals territorium, — Förenade kungarikets, Nordirlands och Kanalöarnas och Isle of Man's territorium".
22. Kommissionens förordning (EEG) nr 2364/84 av den 31 juli 1984 (EGT nr L 222, 20.8.1984, s. 1).
I punkt 5 i bilaga 2 II skall den andra meningen ersättas med följande:
"Detta nummer skall föregås av följande bokstäver beroende på vilken medlemsstat som är avsändare: BE för Belgien, DK för Danmark, DE för Tyskland, ES för Spanien, FR för Frankrike, GR för Grekland, IE för Irland, IT för Italien, LU för Luxemburg, NL för Nederländerna, PT för Portugal och UK för Förenade kungariket."
23. Rådets direktiv 68/312/EEG av den 30 juli 1968 (EGT nr L 194, 6.8.1968, s. 13), i dess lydelse enligt
— 1972 års anslutningsakt (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14) — 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17).
Följande skall läggas till i bilagan "9. Spanien Recintos de las Aduanas (Ordenanzas de Aduanas, articulo publicos y privados 35;
Orden Ministerial de 29.7.65 y Real Decreto 1192/79 de 4 de
abril) 10. Portugal1 (Reforrna Aduaneira, artigos 134”. Depösitos reais a 139") Depösitos de trånsito (Reforrna Aduaneira, artigos 1340. Depösitos de baldeacäo a 1390)
D e p 6 s i t o 5 d 3 s (Reforrna Aduaneira, artigos 140". encomendas postais a 142")
Depösitos da Casa da (Refonna Aduaneira, artigos 140”. Moeda(Reforma a142”) Aduaneira, artigos 116".
a 1250)
271
Bilaga 28
24. Rådets direktiv 69/74/EEG av den 4 mars 1969 (EGT nr L 58, 8.3.1969, s. 7), i dess lydelse enligt — 1972 års anslutningsakt (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14), — Rådets direktiv 76/634/EEG av den 22 juli 1976 (EGT nr L
223, 16.8.1976, s. 17),
— 1979 års anslumingsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17).
Följande skall läggas till i bilagan:
10. Spanien2 — Depösitos de comercio
— Depösitos llotantes de carbon y combustibles
— D e p 6 s i t o s intervenidos bajo control aduanero
11. Portugal2 D é p 0 s i t o s "alfandegados" Depösitos "aiiancados" Depösitos do Arsenal da Marinha Depösitos de Aeronåutica Militar Depösitos das estacöes de caminho-de-ferro Depösitos TIR Depösitos aeroportuårios Depösitos gerais francos Depösitos francos Zonas francas Terminais de carga
' REDAKTIONEL'LA ANMÄRKNINGAR
Articulos 205, 206 a 213 y 247 a 256 de las Ordenanzas de Aduanas
Real Decreto 1192/1979 de 4 de abril
(Reforma Aduaneira, artigos 1260. a 133") (Reforma Aduaneira, artigos 126”. 3 133") (Reforma Aduaneira, artigos 140". a 142") (Reforma Aduaneira, artigos 140". 3 142”) (Reforma Aduaneira, artigos 140". a 142") (Reforma Aduaneira, artigos 140”. a 1420) (Reforma Aduaneira, artigos 140”. a 1420) (Reforma Aduaneira, artigos 143”. 3 1500) (Reforma Aduaneira, artigos 151”) (Reforma Aduaneira, artigos 151”) (Portarias n”. 344/74, de 31 de Maio e 794/82 de 21 de Agosto)".
Bilaga 1 punkt 1 ('lhllagstifming), stkae 23 punkt 10, i dess lydelse enligt rådets direktiv 68/312/EEG
(EGT nr L 266 av den 18 september 1986). Detta direktiv har ändrats genom AA ESP/PORT.
1 Bilaga 1 punkt [ (ThlIagstifming) stycke 24 punkt "9. Spanien" och "10. Portugal", i dess lydelse enligt
rättelse till rådets direktiv 609/74/EEG (EGT nr L 266 av den 18 september 1986). Detta direktiv har
ändrats genom ANESP/PORT.
Prop. 1994/95: 19
272
25. Rådets direktiv 69/75/EEG av den 4 mars 1969 (EGT nr L 58, Prop. 1994/95:19 8.3.1969, s. 11), i dess lydelse enligt Bilaga 28
— 1972 års anslumingsakt (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14), — Rådets direktiv 76/634/EEG av den 22 juli 1976 (EGT nr L 223, 16.8.1976, s. 17), — 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17).
Följande skall läggas till i bilagan: "9. Spanien
— Zonas francas (Real Decreto-Ley de llde junio de 1929 y articulos 225 a 246 de las Ordenanzas de Aduanas)
— Depösitos francos (Real Decreto-Ley de 11 junio de 1929 y aniculos 7, 205 y 214 a 224 de las Ordenanzas de Aduanas)
10. Portugal
— Zona Franca de Cabo Ruivo (Petrogal) (Decreto n0.29034 de 1.10.1938) — Zona Franca de Matosinhos (Petrogal) (Decreto n".436/72 de 6.11.1972) — Zona Franca de Sines (Decreto-Lei n".333/78 de 14.11.1978) — Zona Franca na Regiäo Autönoma da Madeira (Decreto-Lei n0.500/80 de 20.10.1980) — Zona Francana Ilha de Santa Maria na Regiäo Autönoma dos Acores (Decreto-Lei n".34/82 de 4.2.1982)".
26. Rådets direktiv 76/447/EEG av den 4 maj 1976 (EGT nr L 121, 8.5.1976, s. 52), i dess lydelse enligt
— Kommissionens direktiv 78/765/EEG av den 7 september 1978 (EGT nr L 257, 20.9.1978, s. 7)
— 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17).
273
27.
28.
Följande skall läggas till: Prop. 1994/95: 19 Bilaga 28 — i artikel 6.2: "DUPLICADO SEGUNDA VIA"
— till anmärkning B 18 i bilagan: "PT för spanska pesetas, EP för portugisiska escudos."
Rådets beslut 80/1186/EEG av den 16 december 1980 (EGT nr L 361, 31.12.1980, s. 1), i dess lydelse enligt
— Rådets beslut 81/559/EEG av den 13 juli 1981 (EGT nr L 203, 23.7.1981, s. 49), — Rådets beslut 81/880/EEG av den 26 oktober 1981 (EGT nr L 326, 13.11.1981, s. 31), — Rådets beslut 83/370/EEG av den 25 juli 1983 (EGT nr L 204, 28.7.1983, s. 61). — Rådets beslut 83/544/EEG av den 4 november 1983(EGT nr L 309, 10.11.1983, s. 29), — Rådets beslut 84/471/EEG av den 3 oktober 1984 (EGT nr L 266, 6.10.1984, s. 18).
Följande skall läggas till i bilaga II: — i artikel 18.2 andra stycket:
"EXPEDIDO A POSTERIORI" "EMITIDO A POSTERIORI",
— iartikel 19:
" DUPLICADO" "SEGUNDA VIA" .
Kommissionens direktiv 84/318/EEG av den 23 maj 1984 (EGT nr L 166, 26.6.1984, s. l9),enligt rättelse i EGT nr L 218, 15.8.1984, s. 26.
Följande är tillagt:
— i artikel 2.1: "— Mercancias PA, —— Mercadorias AA."
— i artikel 2.2: — Politica comercial, — Politica comercial." 274
-— till anmärkning B 11 i de anmärkningar som finns på baksidan Prop. 1994/95:19 av informationsblad INF 1: Bilaga 28
"PT för spanska pesetas, EP för portugisiska escudos." II.o ETABLERINGSRÄTT OCH FRIHET ATT TIILLHANDA— HALLA TJÄNSTER
a) Näringsverksamhet inklusive agenturverksamhet
Rådets direktiv 64/224/EEG av den 26 februari 1964 (EGT nr 56, 4.4.1964, s. 869/64), i dess lydelse enligt
— 1972 års anslutningsakt (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14), — 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17).
Följande skall läggas till i tabellen i slutet av artikel 3:
För egenföretagare För anställda
"i Spanien: Agente commercial Representante de Comercio Comisionista Viajante de Comercio Agente excklusivista Asentador
i Portugal: Agente comercial Caixeiro viajanta Corretor Caixeiro de praca Comissärio Representantes comerciais"
Vendedor em leilöes
b) Tjänsteverksamhet
1. Rådets direktiv 67/43/EEG av den 12 januari 1967 (EGT nr 10, 19.1.1967, s. 140/67), i dess lydelse enligt — 1972 års anslumingsakt (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14) — 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17).
Följande skall läggas till i artikel 2.3:
"I Spanien:
— agentes de la propriedad inmobiliaria, — administradores de lincas urbanas, — agencias inmobiliarias y de alquiler, 275 — promotoras inmobiliarias,
— sociedades y empresas inmobiliarias, Prop. 1994/95:19 — expertos inmobiliarios. Bilaga 28
I Portugal:
— agencias imobiliärias, — sociedades imobiliårias, — administradores de imöveis, — peritos imobiliärios,
— loteadores."
Rådets direktiv 82/470/EEG av den 29 juni 1982 (EGT nr L 213, 21.7.1982, s. 1). - 1 artikel 3 skall följande införas efter uppgifterna för Danmark: "Spanien A. Agente de transportes Agente de servicios complementarios del transporte ferroviario Consignatario de buques Consignatario Agente de aduanas Transitario B. Agente de viajes C. Depositario Almacenista D. Pesador y medidor olicial Pesador y medidor publico",
och följande efter uppgifterna för Nederländerna: "Portugal
Transitario Agente de navegacao Corretor de navios B. Agente de viagens Agente de transporte aéreo C. Depositario D. (inget)".
Banker och andra finansiella institut, försäkring
Rådets första direktiv 73/239/EEG av den 24 juli 1973 (EGT nr L 228, 16.8.1973, s. 3), i dess lydelse enligt — Rådets direktiv 76/580/EEG av den 29 juni 1976 (EGT nr L 189, 13.7.1976, s. 13), — 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17), — Rådets direktiv 84/641/EEG av den 10 december 1984 (EGT nr L 339, 27.12.1984, s. 21). 276
a) Följande skall läggas till i artikel 4: Prop. 1994/95:19 Bilaga 28 "g) I Spanien Följande institutioner:
1. Comisaria de Seguro Obligatorio de Viajeros, 2. Consorcio de Compensaciön de Seguros, 3. Fondo Nacional de Garantia de Riesgos de la
Circulaciön. "
b) Följande skall läggas till i artikel 8.1 a: "— för Spanien: 'sociedad anönima', 'sociedad mutua', 'sociedad cooperativa', — för Portugal: 'sociedade anönima de responsabilidade limita ', 'mt'ttua deseguros' . "
2. Rådets direktiv 77/92/EEG av den 13 december 1976 (EGT nr L 26, 31.1.1977, s. 14), i dess lydelse enligt
1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17). Följande skall läggas till i artikel 2.2:
a) "— i Spanien: — Agentes libres de seguros, — Corredores de reaseguro,
— i Portugal: — Corretor de seguros, — Corretor de resseguros."
b) "— i Spanien: — Agentes afectos de seguros (representantes y no representantes),
— iPortugal: —— Agente de seguros"
— i Spanien: -— Subagentes de seguros,
— iPortugal: —— Submediador."
3. Rådets förSta direktiv 77/780/EEG av den 12 december 1977 (EGT nr L 322, 17.12.1977, s. 30), i dess lydelse enligt 1979 års
. 7 anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17). 2 7
Bilaga 28
d)
Följande skall läggas till i artikel 2.2:
—— i Spanien, Instituto de Crédito Oficial, med undantag för dess dotterbolag, — i Portugal, Caixas Econömicas som finns den 1 januari 1986 och som inte är aktiebolag."
Rådets första direktiv 79/267/EEG av den 5 mars 1979 (EGT nr L 63, 13.3.1979, s. 1), i dess lydelse enligt 1979 års anslumingsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17).
Följande skall läggas till i artikel 8.1 a:
"— för Spanien:
sociedad anönima, sociedad mutua, — för Portugal:
sociedade anönima."
Rådets direktiv 79/279/EEG av den 5 mars 1979 (EGT nr L 66, 16.3.1979, s. 21), idess lydelse enligt
— 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17), — Rådets direktiv 82/148/EEG av den 3 mars 1982 (EGT nr L 62, 5.3.1982, s. 22).
Iartikel 21.1 skall "fyrtiofem" ersätas med "femtiofyra". Bolagsrätt
Rådets första direktiv 68/151/EEG av den 9 mars 1968 (EGT nr L 65, 14.3.1968, s. 8), i dess lydelse enligt
— 1972 års anslumingsakt (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14), — 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17).
a) Följande skall läggas till i artikel 1:
— i Spanien:
la sociedad anönima, la sociedad comanditaria por acciones, la sociedad de responsabilidad limitada,
— [Portugal a sociedade anönima de responsabilidade limitada, a sociedade em comandita por accoes, a sociedade por quotas de responsabilidade limitada."
Prop. 1994/95: 19
278
b) Artikel 2.1 f skall ersättas med följande: Prop. 1994/95:19 Bilaga 28 "i) balans- och resultaträkning för varje räken-skapsår. Den handling som innehåller balansräkningen skall även lämna personuppgifter om dem som enligt lag skall bestyrka balans— räkningen. För de i artikel 1 angivna Gesellschaft mit besch— ränkter Haftung, sociéte de personnes å responsabilité limitée, personenvennootschap met beperkte aansprakelijkheid, sociéte å responsabilité limitée, (symbol), societå a responsabilita limitata och sociedade em comandita por accoes enligt tysk, belgisk, fransk, grekisk, italiensk, luxemburgsk och portugisisk rätt, liksom för besloten naamloze vennootschap enligt ned— erländsk rätt samt private company enligt irländsk rätt och private company enligt nordirländsk rätt behöver denna föreskrift dock inte tillämpas förrän ett direktiv träder i kraft, som samordnar innehållet i balans- och resultaträkningarna samt medger undantag från skyldigheten att helt eller delvis offentliggöra dessa handlingar när det gäller bolag vilkas tillgångar understiger ett belopp som det direktivet kommer att fastställa. Rådet skall utfärda det sismämnda direktivet inom två år efter det att förevarande direktiv har antagits."
2. Rådets andra direktiv 77/91/EEG av den 13 december 1976 (EGT nr L 26, 31.1.1977, s. 1), i dess lydelse enligt 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17).
Följande skall läggas till i artikel 1.1 "— i Spanien: la sociedad anönima,
— i Portugal: 3 sociedade anönima de responsabilidade limitada."
3. Rådets tredje direktiv 78/855/EEG1 av den 9 oktober 1978 (EGT nr L 295, 20.10.1978, s. 36), i dess lydelse enligt 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17).
Följande skall läggas till i artikel 1.1: "— i Spanien: la sociedad anönima,
— i Portugal: a sociedade anönima de responsabilidade lirnitada."
1Bilaga 1, punkt 11 (Etableringsrätt oc frihet att tillhandahålla tjänster), d 3 första raden,
ändrad genom rättelse till AA ESP/PORT offentliggjord i EGT nr L 261 av den 13 septem- ber 1986. 279
4. Rådets fjärde direktiv 78/660/EEG av den25 juli 1978 (EGT nr L Prop. 1994/95:19 222, 14.8.1978, s. 11), i dess lydelse enligt Bilaga 28
—- 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17), — Rådets direktiv 83/349/EEG av den 13 juni 1983 (EGT nr L 193, 18.7.1983, s.1), — Rådets direktiv 84/569/EEG av den 27 november 1984 (EGT nr L 314, 4.12.1984, s. 28).
Följande skall läggas till i artikel 1.1: "— i Spanien:
la sociedad anönima, la sociedad comanditaria por acciones, la sociedad de responsabilidade limitada,
— i Portugal:
a sociedade anönima de responsabilidade limitada, sociedade em comandita por accöes, a sociedade por quotas responsabilidade limitada. "
5. Rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den 13 juni 1983 (EGT nr L 193, 18.7.1983, s. 1).
Följande skall läggas till i artikel 4.1: "k ) i Spanien:
la sociedad anönima, la sociedad comanditaria por acciones, la sociedad de responsabilidade limitada,
— i Portugal:
a sociedade anönima de responsabilidade limitada, sociedade em comandita por accöes, a sociedade por quotas responsabilidade limitada. "
e) Offentlig upphandling
Rådets direktiv 71/305/EEG av den 26 juli 1971 (EGT nr L 185, 16.8.1971, s. 5), i dess lydelse enligt
— 1972 års anslutningsakt (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14) - — Rådets direktiv 78/669/EEG av den 2 augusti 1978 (EGT nr L 225, 16.8.1978, s. 41) — 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17).
280
a) Följande skall läggas till i artikel 24: Prop. 1994/95:19 Bilaga 28 "I Spanien:
"Registro mercantil" och "Registro industrial del Ministerio de Industria y Energia",
I Portugal:
registret "Comissäo de inscricåo e classificacäo dos empreiteiros de obras publicas e dos industriais da construcäo civil (CICEOPICC)"
b) Följande skall läggas till i bilaga I: XII I Spanien.-
andra offentliga organ som är underkastade allmänna bestänunelser vid tilldelning av offentliga upphandlingskontrakt.
XIII I Portugal:
andra offentliga organ som styrs av allmän lagstiftning och är underkastade ett förfarande för tilldelning av olfenliga upphandlingskontrakt. "
t) Yrkessysselsättningar
1. Rådets direktiv 75/362/EEG av den 16 juni 1975 (EGT nr L 167 30.6.1975, s. 1), i dess lydelse enligt
— 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17), — Rådets direktiv 81/1057/EEG av den 14 december 1981 (EGT nr L 385, 31.12.1981, s. 25), — Rådets direktiv 82/76/EEG av den 26 januari 1982 (EGT nr L 43, 15.2.1982, s. 21).
a) Följande skall läggas till i artikel 3: "k) iSpanien." "Titulo de Licenciado en Medicina y Cirugia" (universitetsexamen i medicin och kirurgi) utställt av utbildnings— och vetenskapsministeriet
l) i Portugal:
"Carta de curso de licenciatura em medicina" (examensbevis på slutförda medicinska studier), utfärdat av ett universitet, och "Diploma comprovativo då 281 conclusäo do inematito geral" (intyg på fullgjord
Bilaga 28
b)
allmäntjänstgöring) utfärdat av behörig myndighet under hälsovårdsministeriet.
Följande skall läggas till i artikel 5.2: "i Spanien:
"Titulo de Especialista" ( specialistläkarkompetens) utfärdad av utbildnings- och vetenskapsministeriet
i Portugal:
"Grau de Assistente" (assistentgrad) utfärdad av behörig myndighet under hälsovårdsministeriet. eller "Titulo de Especialista" (specialistkompetens) utfärdad av Läkarförbundet. "
Följande tillägg skall göras under respektive strecksats i artikel 5.3:
—- Anestesiologi och intensivvård.-
"Spanien: anestesiologia y reanimaciön Portugal: anestesiologia", — Allmän kirurgi: "Spanien: cirugia general Portugal: cirurgia geral", — Neurokirurgi: "Spanien: neurocirugia Portugal: neurocirgia",
— Obstretik och gynekologi "Spanien: obstreticia y ginecologia Portugal: ginecologia e Obstrecicia", — Allmän internmedicin:
"Spanien: medicina interna Portugal: medicina interna",
—— Ögonsjukdomar (oftamologi): "Spanien:oftalmologia Portugal: oftamologia", — Öron-, näs- och haLssjukdomar (oto-rhino-laryngologi): "Spanien: otorrinolareingologia Portugal: otorrinolarinologia", — Barn- och ungdomssjukdomar mediatrik): "Spanien: pediatria y sus areas especificas Portugal: pediatria", — Lungsjukdomar (pneumologi):
"Spanien: neumologia Portugal: penumologia
— Urologi:
"Spanien: urologia Portugal: urologia",
Prop. 1994/95: 19
282
— Ortopedi: Prop. 1994/95:19 "Spanien: traumatoligia y cirugia ortopédica Bilaga 28 Portugal: ortopedia",
Följande tillägg skall göras under respektive strecksats i artikel 7.2:
— Klinisk biologi: "Spanien: anälisis clinicos Portugal: patologia clinica", — Biologisk hematologi: "Spanien: hematologia y hemoterapia Portugal: hematologia clinica", —— Klinisk bakteriologi- "Spanien: microbilogia y parasitologia" — Patologisk anatomi: "Spanien: anatomia patolögica Portugal: anatomia patolögica", — Klinisk kemi: "Spanien: bioquimica clinica", — Klinisk immunologi: "Spanien: immunologia", — Plastikkirurgi: "Spanien: cirugia plastica y reparadora Portugal: cirurgia plastica", — Thoraxkirurgi: "Spanien: cirugia toråcica Portugal: cirurgia toråcica", — Barn- och ungdomskirurgi: "Spanien: cirugia pediåtrica Portugal: cirurgia pediåtrica", — Kärlkirurgi: "Spanien: angiologia y cirurgia vascular Portugal: cirurgia vascular", — Kardiologi: "Spanien: cardiologia Portugal: cardiologia", — Medicinsk gastroenterologi och hepatologi: "Spanien: aparato digestivo Portugal: gastro—enterologia" , — Reumatologi: "Spanien: reumatologia Portugal: reumatologia", — Hematologi: "Spanien: hematologia y hemoterapia Portugal: imunohemoterapia", — Endokrinologi: "Spanien: endocrinolgia nutriciön 283 Portugal: endocrinologia-nutricäo",
— Rehabiliteringsmedicins Prop. 1994/95:19 "Spanien: rehabilitaciön Bilaga 28 Portugal: fisiatria",
— Stomatologi:
"Spanien: estomatologr'a Portugal: estomatologia"
— Neurologi:
"Spanien: neurologia Portugal: neurologia",
— Psykiatri:
"Spanien: pisquiatria Portugal: psiquiatria", — Dennatologi-venerologi: "Spanien: derrnatologia médico-quirtirgica y venereologia Portugal: dermatovenereologia", — Radiologi: "Spanien: electrorradiologia Portugal: radiologia", — Medicinsk radiologi: "Spanien: radiodiagnöstico Portugal: radiodianöstico",
— Onkologi:
"Spanien: oncologia radioteråpica Portugal: radioterapia"
— Tropikmedicin:
"Portugal: medicina tropical,
—— Barn- och ungdompsykiatri: "Portugal: pedopsiquiatria", — Geriatrik:
"Spanien: geriatria,
— Medicinska njursjukdomar (nefrologi): Spanien: nefrologia Portugal: nefrologia", — Klinisk farmakologi:
"Spanien: farmacologia clinica",
— Allergisjukdomar:
"Spanien: alergologia Portugal: imuno-alergologia",
— Gastroenterologisk kirurgi:
"Spanien: cirugia del aparato digestivo".
2. Rådets direktiv 77/249/EEG av den 22 mars 1977 (EGT nr L 78, 26.3.1977, s. 17), i dess lydelse enligt 1979 års anslumingsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17).
284
Följande skall läggas till i artikel 1.1": Prop. 1994/95:19 Bilaga 28
"Spanien: Abogado,
Portugal: Advogado. "
3. Rådets direktiv 77/452/EEG av den 27 juni 19777 (EGT nr L 176, 15.7.1977, s. 1), i dess lydelse enligt
— 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17), — Rådets direktiv 81/1057/EEG av den 14 december 1981 (EGT nr L 385, 31.12.1981, s. 25).
a) Följande skall läggas till i artikel 1.2:
"i Spanien: " Enferrnero/a diplomado/a" ,
i Portugal: " Enferrne iro " .
b) Följande skall läggas till i artikel 3: "k) i Spanien:
"Titulo de Diplomado universitario en Enfermeria" (examensbevis i sjukvård från universitetet) som utfärdats av ministeriet för utbildning och vetenskap.
l) i Portugal:
"Diploma do curso de enfermagem geral" (examensbevis i allmän sjukvård) utfärdat av en statligt godkänd utbildningsanstalt och registerat av den behöriga myndigheten."
4. Rådets direktiv 78/686/EEG av den 25 juli 1978 (EGT nr L 233, 24.8.1978, s. 1) , i dess lydelse enligt
— 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17). — Rådets direktiv 81/1057/EEG av den 14 december 1981 (EGT nr L 385, 31.12.1981, s. 25).
a) Följande skall läggas till i artikel 1:
— i Spanien: Licenciado en Odontologia,
— i Portugal: médico dentista." 285
19 Riksdagen 1994/95. I saml. Nr 19. Bilaga 28—29.
b) Följande skall läggas till i artikel 3: Prop. 1994/95:19 Bilaga 28 "k) i Spanien: examensbevis, vars namn vid inträdet kommer att av Spanien meddelas medlemsstaterna och kommissionen.
]) iPortugal: "carta curso de licenciatura em medicina dentåria" (examensbevis som ger officiellt godkännande av fullgjorda studier i tandläkeri) utfärdat av en högre utbildningsanstalt."
c) Följande skall införas:
"Artikel 19a
Från den dag när Spanien vidtar nödvändiga åtgärder för att följa
detta direktiv skall medlemsstaterna för att utföra de verksamheter som anges i artikel 1 i detta direktiv erkänna de utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis som utfärdats i Spanien till personer som har påbörjat sin medicinska utbildning vid universitet innan inträdet, åtföljt av ett intyg utfärdat av de behöriga spanska myndigheterna om att dessa personer faktiskt och författningsenligt har utövat verksamheten i fråga, som anges i artikel 5 i direktiv 78/687/EEG, i Spanien i minst tre år i följd under en femårsperiod före utfärdandet av intyget och att dessa personer är berättigade att utföra verksamheten enligt samma villkor som innehavare av utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis som anges i artikel 3 k i detta direktiv.
Kravet på tre års erfarenhet som anges i första stycket kan åsidosättas vad avser personer som har fullgjort minst tre års studier som intygas av behöriga myndigheter som likvärdiga den utbildning som anges i artikel 1 i direkiv 78/687/EEG."
5. Rådets direktiv 78/1026/IEEG av den 18 december 1978 (EGT nr L 362, 23.12.1978, s. 1), i dess lydelse enligt
— 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291. 19.11.1979, s. 17). —- Rådets direktiv 81/1057/EEG av den 14 december 1981 (EGT nr L 385, 31.12.1981, s. 25).
Följande skall läggas till i artikel 3:
"k) iSpanien: "Titulo de Licenciado en Veterinaria' (universietsexamen i veterinärmedicin) utfärdad av utbildnings- och vetenskapsministeriet '
286
]) iPortugal: Prop. 1994/95:19 'Carta de curso de liceniatura em medicina veterinäria' Bilaga 28 (examensbevis som ger officiellt erkännande av fullgjorda studier i veterinärmedicin) utfärdat av ett universitet."
6. Rådets direktiv 80/154/EEG av den 21 januari 1980 (EGT nr L 33, 11.2.1980, s. 1), idess lydelse enligt Rådets direktiv 80/1273/EEG av den 22 december 1980 (EGT nr L 375, 31.12.1980, s. 74).
a) Följande skall läggas till i artikel 1: "i Spanien: . 'matrona' eller 'asistente obstétrico'
i Portugal:
”enfermeiro especialista em enferrnagem de sande materna e
obstérica'. "
b) Följande skall läggas till i artikel 3:
"k) iSpanien: examensbevis för 'asistencia obstérica' utrfärdat av Ministero de Edcaciön y Ciencia,
l) i Portugal: examensbevis för 'enfermeiro especialista em enferrnagem de såude materna e obstétrica'."
III. TRANSPORT
1. Rådets förordning (EEG) nr 1191/69 av den 26 juni 1969 (EGT nr L 156, 28.6.1969, s. 1), i dess lydelse enligt
— 1972 års anslutningsakt (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14). — 1979 års anslumingsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17).
I artikel 19.1: "— Red Nacional de los ferrocarriles espanoles (RENFE)" skall införas efter:
( ( - OrganismoV Sidhrodromwn ElladoV AE (OSE)> >
och
"— Caminhos-de-Ferro Portugueses, EP (CP)"
287
skall införas efter: Prop. 1994/95:19
Bilaga 28 "— Naamloze Vennootschap Nederlandse Spoorwegen (NS)".
Rådets förordning (EEG) nr 1192/69 av den 26 juni 1969 (EGT nr L 156, 28.6.1969, s. 8), i dess lydelse enligt
— 1972 års anslumingsakt (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14). — 1979 års anslumingsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17).
I artikel 3.1:
"— Red Nacional de los ferrocarriles espänoles (RENFE)"
införs efter:
( (- OrganismoV Sidhrodromwn ElladoV AE (OSE)> > och "— Caminhos-de-Ferro Portugueses, EP (CP)"
skall införas efter:
"— Naamloze Vennootschap Nederlandse Spoorwegen (NS".
Rådets förordning (EEG) nr 1108/70 av den 4 juni 1970 (EGT nr L 130, 15.6.1970, s. 4), i dess lydelse enligt
— 1972 års anslutningsakt (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14). — 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17). — Rådets förordning (EEG) nr 1384/79 av den 25 juni 1979 (EGT nr L 167, 5.7.1979, s. 1), - — Rådets förordning (EEG) nr 3021/81 av den 19 oktober 1981 (EGT nr L 302. 23.10.1981, s. 8).
Bilaga 2 skall kompletteras enligt följande: a) I punkt A.1 "Järnvägar" skall följande införas: — efter uppgifterna för Grekland: "Spanien —— Red Nacional de los Ferrocarriles Espänoles (RENFE)", — efter uppgifterna om Nederländema:
"Portugal — Caminhos-de—Ferro Portugueses, EP (CP)".
288
b) I punkt B "Vägar" skall följande införas: Prop. 1994/95:19 Bilaga 28 — efter uppgifterna för Grekland: "Spanien 1. Autopistas Autovias Carreteras estatales Carreteras provinciales Carreteras municipales".
PPP!”
— efter alla uppgifter för Nederländerna: "Portugal 1 . Auto-estradas 2. Estrades nacionais e regionais 3. Vias municipais 4. Vias florestais".
Rådets förordning (EEG) nr 1463/70 av den 20 juli 1970 (EGT nr L 164, 27.7.1970, s. 1), i dess lydelse enligt
— 1972 års anslutningsakt (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14), —- Rådets förordning (EEG) nr 1787/73 av den 25 juni 1973 (EGT nr L 181, 4.7.1973, s. 1), — Rådets förordning (EEG) nr 2828/77 av den 12 december 1977 (EGT nr L 334, 24.12.1977, s. 5), — 1979 års anslumingsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17).
1 artikel 22.4 skall "45" ersättas med "54".
I punkt 1.1 i bilaga II skall "9 för Spanien" läggas till orden inom parentes som införts efter motsvarande upgift avseende Belgien, och "P för Portugal" "skall läggas till efter motsvarande uppgift för Luxemburg.
Kommissionens förordning (EEG) nr 281/71 av den 9 februari 1971 (EGT nr L 33, 10.2.1971, s. 11), i dess lydelse enligt 1972 års anslutningsakt (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14).
Följande skall läggas till i bilagan:
"Portugal
— Douro, a jusante da ponte D. Luis, da cidade do Porto — Tejo, a jusante do Carregado —— Sado, a jusante do esteiro da Marateca —- Guadiana, a jusante do Pomaråo".
289
Kommissionens förordning (EEG) nr 2778/72 av den 20 december Prop. 1994/95: 19 1972 (EGT nr L 292, 29.12.1972, s. 22), i dess lydelse enligt 1979 Bilaga 28 års anslumingsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17).
I artikel 1 skall lydelsen i fotnot " ersättas med följande:
Belgien (B), Danmark (DK), Grekland (GR), Frankrike (F), irland (IRL), Italien (I), Luxemburg (L), Nederländerna (NL), Portugal (P), Spanien (E), Förenade kungariket (GB), Tyskland (D).'
Rådets förordning (EEG) nr 2830/77 av den 12 december 1977 (EGT nr L 334, 24.12.1977, s. 13), i dess lydelse enligt 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17).
I artikel 2:
"— Red Nacional de los Ferrocarriles Espänoles (RENFE)"
skall införas efter:
"— OrganismoV Sidhrodromwn ElladoV AE (OSE)"
och
"— Caminhos—de-ferro Portugueses, EP (CP)"
skall införas efter:
"— Naamloze Vennootschap Nederlandse Spoorwegen (NS)". Rådets förordning (EEG) nr 2183/78 av den 19 september 1978 (EGT nr L 258, 21.9.1978, s. 1), i dess lydelse enligt 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17).
I artikel 2:
"-— Red Nacional de los Ferrocarriles Espänoles (RENFE)"
skall införas efter:
"— OrganismoV Sidhrodromwn ElladoV AE (OSE)"
och
—- Caminhos-de-Ferro Portuguese, EP (CP)"
skall införas efter:
290 "-— Naamloze Vennootschap Nederlandse Spoorwegen (NS)".
10.
11.
Rådets direktiv 65/269/EEG av den 13 maj 1965 (EGT nr 88, Prop. 1994/95:19 24.5.1965, s. 1469/65), i dess lydelse enligt Bilaga 28
— 1972 års anslutningsakt (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14), — Rådets direktiv 73/169/EEG av den 25 juni 1973 (EGT nr L 181, 4.7.1973, s. 20), — 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17), — Rådets direktiv 83/572/EEG av den 26 oktober 1983 (EGT nr L 332, 28.11.1983, s. 33).
Ibilagan skall "sju" i auktorisationsmallama ersättas av "nio".
Rådets direktiv 75/130/EEG av den 17 februari 1975 (EGT nr L 48, 22.2.1975, s. 31), i dess lydelse enligt
— Rådets direktiv 79/5/EEG av den 19 december 1978 (EGT nr L 5, 9.1.1979, s. 33), — Rådets direktiv 82/3/EEG av den 21 december 1981 (EGT nr L 5, 9.1.1982, s. 12), —- Rådets direktiv 82/603/EEG av den 28 juli 1982 (EGT nr L 247, 23.8.1982, s. 6).
I artikel 8.3 skall följande införas efter uppgiften om Nederländerna: "— Porrugal
a) Imposto de carnionagem
b) Imposto circulacäo". Rådets beslut 75/327/EEG av den 20 maj 1975 (EGT nr L 152, 12.6.1975, 5.3), i dess lydelse enligt 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17).
I artikel 1.1: "— Red Nacional de los Ferrocarriles Espänoles (RENFE)" skall införas efter:
"- OprganismoV Sidhrodromwn ElladoV AE (OSE)"
och — Caminhos-de—Ferro Portugueses,- EP (CP)" skall införas efter:
"— Naamloze Vennootschap Nederlandse Spoorwegen (NS)". 291
12. Kommissionens beslut 77/527/EEG av den 29 juli 1977 (EGT nr L Prop. 1994/95: 19 209, 17.8.1977, s. 29). Bilaga 28
I bilagan skall följande läggas till i rubriken: "ANEXO
Lista de vias navegables maritimas de conformidad con el apartado 6 del articulo 3 de la Directiva 76/135/CEE
ANEXO
Lista das Vias maritimas navegåeis nos termos du 11" 6 do artiga 3".da Directiva 76/135/CEE".
13. Rådets direktiv 78/546/EEG av den 12 juni 1978 (EGT nr L 168, 26.6.1978, s. 29), i dess lydelse enligt 1979 års anslumingsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17).
I bilaga II skall följande införas efter uppgifterna för Grekland:
"Spanien Andalucia Aragon
Principado de Asturias Comunidad Autönoma de las Islas Baleare Canarias Cantabria Castila-La Mancha Castilla y Leön Cataluna Extremadura Galicia Comunidad de Madrid Regiön de Murcia Comunidad Foral de Navarra Pais Vasco La Rioja Comunidad Valenciana Ceuta Melilla",
och efter uppgifterna för Nederländerna:
"Ponugal
Norte Centro Lisboa e vale do Teje 292 Alentejo
Bilaga 28
14.
Algarve Acores Madeira" .
I bilaga III:
— "Spanien" läggs till efter "Grekland" och "Portugal" efter " Nederländerna" , — "Spanien" och "Potugal" stryks på listan över tredjeländer.
Rådets direktiv 80/1119/EEG av den 17 november 1980 (EGT nr L 339, 15.12.1980, s. 30).
I bilaga 11 skall följande införas efter uppgifterna för Tyskland:
"Spanien
Andalucia
Aragön
Principado de Asturias Comunidad Autönoma de las Islas Baleares Canarias Cantabria Castilla-La Mancha Castilla y Leön Catalur'ra Extremadura Galicia Comunidad de Madrid Regiön de Murcia Comunidad Foral de Navarra Pais Vasco La Rioja Comunidad Valenciana Ceuta Melilla",
och efter uppgifterna för Nederländerna:
"Ponugal
Norte
Centro Lisboa e vale do Tejo Alentejo
Algare".
I bilaga III skall förteckningen över länder ändras enligt följande:
— Första delen skall ersättas med följande:
Prop. 1994/95: 19
293
15.
”I Europeiska gememkapsländer Prop. 1994/95:19 01. Belgien Bilaga 28 02. Danmark 03. Förbundsrepubliken Tyskland 04. Grekland 05. Spanien 06. Frankrike 07. Irland 08. Italien 09. Luxemburg 10. Nederländerna 11. Portugal 12. Förenade kungariket"
— Numren 11—23 blir 13—25.
I bilaga IV tabellerna 7 a, 7 b, 8 a och 8 b skall rubriken "EUR 10" ersättas med "EUR 12"
I bilaga IV skall rubriken "EUR 10" i tabellerna 10 a och 10 b i vänstra kolumnen ersättas med "EUR 12" och "Spanien" och "Portugal" skall läggas till.
Rådets direktiv 80/1177/EEG av den 4 december 1980 (EGT nr L 350, 23.12.1980, s. 23).
Följande skall läggas till i Artikel 1.2 a: "RENFE: Red Nacional de los Ferrocarriles Espänoles, Spanien
CP: Caminhos—de-Ferro Portugeses, Portugal." I bilaga 2 skall följande införas efter uppgifterna för Grekland:
"Spanien
Andalucia
Aragon
Principado de Asturias Comunidad Autönoma de las Islas Baleares Canarias Cantabria Castilla-La Mancha
Castilla y Leön Catalur'la Extremadura Galicia Comunidad de Madrid Regiön de Murcia Comunidad Foral de Navarra 294 Pais Vasco
Bilaga 28
16.
17.
La Rioja Comunidad Valenciana Ceuta
Melilla" ,
och efter uppgifterna för Nederländerna:
"Portugal
Norte Centro Lisboa e vale do Tejo Alentejo
Algarve".
Bilaga III skall ändras enligt följande: — Del I skall ersättas med följande:
"I. Europeiska gemenskaperna 01. Belgien 02. Danmark 03. Förbundsrepubliken Tyskland 04. Grekland 05. Spanien 06. Frankrike 07. Irland 08. Italien 09. Luxemburg 10. Nederländerna 11. Portugal 12. Förenade kungariket"
— I del II blir numren 11-14 13—16 och de nuvarande hänvisningarna "15 Spanien” och "16 Portugal" stryks.
Rådets första direktiv 80/1263/EEG av den 4 december 1980 (EGT nr L 375, 31.12.1980, s. 1).
I bilaga I skall rubriken på gemenskapens tillståndsmall ersättas av "Permiso de Conducciön " och "Carta de Conducäo".
Rådets beslut 82/529/EEG avden 19 juli 1982 (EGT nr L 234, 9.8.1982, s. 5).
I artikel 1.1:
"— Red Nacional de los Ferrocarriles Espänoles (RENFE)"
Prop. 1994/95: 19
295
Bilaga 28
18.
19
skall införas efter:
"— OganismoV Sidhrodromwn ElladoV AE (OSE)"
och
"— Caminhos-de-Ferro Portugeses, EP (CP"
införs efter:
"— Naamloze Vennootschap Nederlandse Spoorwegen (NS)".
Rådets direktiv 83/416/EEG av den 25 juli 1983 (EGT nr L 237, 26.8.1983, s. 19).
I bilaga A:
"Spanien Palma de Mallorca Madrid/Barajas Malaga Las Palmas Tenerife/Sur Barcelona Ibiza Alicante Gerona
NNNNNHF—iI—nu—l
skall läggas till efter uppgifterna för Grekland.
Rådets beslut 83/418/EEG av den 25 juli 1983 (EGT nr L 237, 26.8.1983, s. 32).
I artikel 1.1:
"— Red Nacional de los Ferrocarriles Espänoles (RENFE)" skall införas efter:
"— OrganismoV Sidhrodromwn ElladoV AE (OSE)"
och
"— Caminhos-de-Ferro Portugeses, EP (CP" skall införas efter:
"— Naamloze Vennootschap Nederlandse Spoorwegen (NS)".
Prop. 1994/95: 19
296
IV. KONKURRENS Prop. 1994/95:19 Bilaga 28 EKSG—rättsakter
1. Kommissionens beslut 72/443/EKSG av den 22 december 1972 (EGT nr L 297, 30.12.1972, s. 45), i dess lydelse enligt 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17).
Följande skall läggas till i artikel 2: "Hulleras del Norte SA, Oviedo, Empresa Nacional Carbonifera del Sur Madrid, Minero Siderurgica de Ponferrada SA, Leön, Empresa Nacional de Electricidad SA, Puentes de Garcia Rodriguez."
Följande skall läggas till i artikel 3.1: "j) iSpanien:
— området som omfattar provinserna Guiplizoa, Viscaya, Cantabria, Asturias, Lugo, La Coruna, Pontevedra, Léon och Palencia, — alla övriga spanska provinser.
k) Portugal. "
2. Kommissionens beslut nr 3073/73/EKSG av den 31 oktober 1973 (EGT nr L 314, 15.11.1973, s. 1).
Iartikel 1 skall "och Portugals europeiska territorium" strykas.
3. Kommissionens beslut nr 2030/82/EKSG av den 26 juli 1982 (EGT nr L 218, 27.7.1982, s. 13).
Tabellen i bilagan skall ändras och kompletteras enligt följande:
— Två kolumner numrerade "12" respektive "13" skall läggas till i uppdelningen på gemenskapsländer. — Numreringen av kolumnerna 12, 13 och 14 skall ersättas av respektive 14, 15 och 16. — I kolumnen med rubriken "Sammanlagda leveranser av undermåliga och andrasorteringsprodukter skall numreringen ersättas av 01 (02-15). — I fotnot 3 skall "12: Spanien, 13: Portugal" läggas till. — I fotnot * skall "12" ersättas med "14" och referensen "Portugal" skall strykas.
297
4. Kommissionens beslut nr 3483/82/EKSG av den 17 december 1982 Prop. 1994/95 : 19 (EGT nr L 370, 29.12.1982, s. 1), i dess lydelse enligt Bilaga 28 kommissionens beslut nr 1826/83/EKSG av den 1 juli 1983 (EGT nr L 180, 5.7.1983, s. 13).
I tabellerna i bilagorna I och II skall följande kolumner läggas till:
"Spanien Portugal 1 1 12" .
och numret på den sista kolumnen " Gemenskapssumma skall ersättas med " 13".
EEG-rättsakter
5. Rådets förordning nr 17 av den 6 februari 1962 (EGT nr 13, 21.2.1962, s. 204/62.), i dess lydelse enligt
— Rådets förordning nr 59 av den 3 juli 1962 (EGT nr 58, 10.7.1962, s. 1655/62). — Rådets förordning nr 118/63/EEG av den 5 november 1963 (EGT nr 162, 7.11.1963, s. 2696/63). — Rådets förordning nr 2822/71 av den 20 december 1971 (EGT nr L 285, 29.12.1971, s. 49). — 1972 års anslutningsakt (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14). — 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17).
Artikel 25.5 skall ersättas med följande:
"5. Bestämmelserna i punkterna 1—4 ovan skall fortfarande gälla på samma sätt vad avser anslutningen av Grekland, Spanien och Portugal."
6. Kommissionens förordning nr 27 av den 3 maj 1962 (EGT nr L 35, 10.5.1962, s.1118/62), i dess lydelse enligt
— Kommissionens förordning nr 1133/68 av den 26 juli 1968 (EGT nr L 189, 1968, s. 1). — Kommissionens förordning (EEG) nr 1699/75 av den 2 juli 1975 (EGT nr L 172, 3.7.1975, s. 11). — 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17).
I artikel 2.1 skall "elva" ersättas med "tretton".
7. Rådets förordning nr 19/65/EEG av den 2 mars 1965 (EGT nr 36, 6.3.1965, s. 533/65), i dess lydelse enligt
298 — 1972 års anslutningsakt (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14).
— 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17). Prop. 1994/95:19 Bilaga 28 Sista stycket i artikel 4.1 skall ersättas med följande:
" Bestämmelserna i föregående stycke skall tillämpas på samma sätt vad gäller Greklands, Spaniens och Portugals anslutning."
Följande skall läggas till i artikel 4.2:
"Punkt 2 gäller sådana avtal och samordnade förfaranden som till följd av Spaniens och Portugals ansluming faller under artikel 85.1 i fördraget och som enligt artiklarna 5 och 25 i förordning nr 17 skall vara anmälda före den 1 juli 1986, endast om så har skett före detta datum. "
Kommissionens förordning 67/67/EEG av den 22 mars 1967 (EGT nr 57, 25.3.1967, s. 849/67), i dess lydelse enligt
— 1972 års anslutningsakt (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14) — Kommissionens förordning (EEG) nr 2591/72 av den 8 december 1972 (EGT nr L 276, 9.12.l972, s. 15) — 1979 års anslumingsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17) — Kommissionens förordning (EEG) nr 3577/82 av den 23 december 1982 (EGT nr L 373, 31.12.1982, s. 58).
I artikel 5 skall den sista meningen ersättas med följande:
"Bestämmelserna skall tillämpas på samma sätt vad gäller Greklands, Spaniens och Portugals ansluming."
Rådets förordning (EEG) nr 2821/71 av den 20 december 1971 (EGT nr L 285, 29.12.1971, s. 46). i dess lydelse enligt — rådets förordning (EEG) nr 2743/72 av den 19 december 1972 (EGT nr L 291, 28.12.1972, s. 144), — 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17).
I artikel 4.1 skall sista stycket ersättas med följande:
"Bestämmelsema i föregående stycke skall tillämpas på samma sätt vad gäller Greklands, Spaniens och Portugals anslutning."
Följande skall läggas till i artikel 4.2:
"Punkt 1 gäller sådana avtal och samordnade förfaranden som till följd av Spaniens och Portugals ansluming faller under artikel 85.1 i fördraget och som enligt artikel 5 och 25 i förordning nr 17 skall vara anmälda före den 1 juli 1986, endast om så har skett före detta datum." 299
Bilaga 28
10.
11.
12.
13.
14.
Konunissionens förordning (EEG) nr 1983/83 av den 22 juni 1983 Prop. 1994/95:19 (EGT nr L 173, 30.6.1983, s. 1). Följande skall läggas till i artikel 7:
"Bestämmelsema i föregående stycke skall tillämpas på samma sätt för avtal, som gällde vid Spaniens och Portugals anslutning, och som på grund av denna ansluming faller under tillämpningsområdet för artikel 85.1 i fördraget."
Kommissionens förordning (EEG) nr 1984/83 av den 22 juni 1983 (EGT nr L 173, 30.6.1983, s. 5).
Följande skall läggas till i artikel 15:
"4. Bestämmelserna i föregående stycke skall tillämpas på samma sätt för de i dessa stycken angivna avtal, som gällde vid Spaniens och Portugals anslutning, och som på grund av denna anslutning faller under tillämpningsområdet för artikel 85.1 i fördraget."
Kommissionens förordning (EEG) nr 2349/84 av den 23 juli 1984 (EGT nr L 219, 16.8.1984, s. 15).
Följande skall läggas till i artikel 8:
"3. För avtal, som till följd av Spaniens och Portugals anslutning faller under artikel 85 i fördraget, gäller artiklarna 6 och 7, dock med den skillnaden att 13 mars 1962 ersätts med 1 januari 1986 samt 1 februari 1963, 1 januari 1967 och 1 april 1985 ersätts med 1 juli 1986. De tillägg som enligt artikel 7 görs i dessa avtal behöver inte anmälas till kommissionen."
Kommissionens förordning (EEG) nr 123/85 av den 12 december 1984 (EGT nr L 15, 18.1.1985, s. 16).
Följande skall läggas till i artikel 9:
"3. För avtal, som till följd av Spaniens och Portugals anslutning faller under tillämpningsområdet för artikel 85 i fördraget, gäller artiklarna 7 och 8, dock med den skillnaden att 13 mars 1962 ersätts med 1 januari 1986 samt 1 februari 1963, 1 januari 1967 och 1 oktober 1985 ersätts med 1 juli 1986. De tillägg som enligt artikel 8 görs i dessa avtal behöver inte anmälas till kommissionen."
Kommissionens förordning (EEG) nr 417/85 av den 19 december 1984 (EGT nr L 53, 22.2.1985, s. 1).
300
Följande artikel skall införas: Prop. 1994/95:19 Bilaga 28 "Artikel 9a
Förbudet i artikel 85.1 i fördraget gäller inte de specialiseringsavtal som gällde på dagen för Spaniens och Portugals ansluming och som på grund av anslumingen faller under tillämpningsområdet för artikel 85.1, såvida dessa avtal före den 1 juli 1986 ändras så att de uppfyller villkoren i denna förordning."
15. Kommissionens förordning (EEG) nr 418/85 av den 19 december 1984 (EGT nr L 53, 22.2.1985, s. 5).
Följande skall läggas till i artikel 11:
"6. För avtal, som till följd av Spaniens och Portugals ansluming faller under artikel 85 i fördraget, gäller första till tredje stycket, dock med den skillnaden att 13 mars 1962 ersätts med 1 januari 1986 samt 1 februari 1963, 1 januari 1967, 1 mars 1985 och 1 september 1985 ersätts med 1 juli 1986. De ändringar som enligt tredje stycket görs i dessa avtal behöver inte anmälas till kommis- sronen."
V. BESKATTNING
1. Rådets direktiv 69/335/EEG av den 17 juli 1969 (EGT nr L 249, 3.10.1969), i dess lydelse enligt
— 1972 års anslutningsakt (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14) — Rådets direktiv 73/79 av den 9 april 1973 (EGT nr L 103, 18.4.1973, s. 13) — Rådets direktiv 73/80/EEG av den 9 april 1973 (EGT nr L 103, 18.4.1973, s. 15) — Rådets direktiv 74/553/EEG av den 7 november 1974 (EGT nr L 303, 13.11, 1974, s. 9) — 1979 års anslumingsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17).
Följande skall läggas till i artikel 3.1 a:
— I det inledande stycket en hänvisning till bolag enligt "spansk" och "portugisisk" lag. — I den första strecksatsen "sociedad anönima" och "sociedade anönima". — I den andra strecksatsen "sociedad comanditaria por acciones" och "socieade em comandita por accoes". — Iden tredje strecksatsen " sociedad de responsabilidad lirnitada" och "sociedade por quotas". 301
20 Riksdagen [094/95. ] saml. Nr 19. Bilaga 28—29.
Rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 (EGT nr L Prop. 1994/95:19 145. 13.6.1977, s. 1). i dess lydelse enligt Bilaga 28
— 1979 års anslumingsakt (EGT nr L 291,19.11.1979, s. 17) — Rådets elfte direktiv 80/368/EEG av den 26 mars 1980 (EGT nr L 90, 3.4.1980, s. 41) ' — Rådets tionde direktiv 84/386/EEG av den 31 juli 1984 (EGT nr L 208, 3.8.1984. s. 58=).
Följande skall läggas till i artikel 3.2: "— Spanien:
Kanarieöarna Ceuta et Melilla
Följande skall läggas till i artikel 12:
"6. Portugal får tillämpa lägre skattesatser i jämförelse med de som gäller på fastlandet för transporter som utförs i de autonoma regionerna Azorerna och Madeira och för direkt import till dessa regioner."
Följande skall läggas till i artikel 15:
" 15, Portugal får behandla sjö— och lufttransporter mellan de öar som utgör de autonoma regionerna Azoerna och Madeira och mellan dessa regioner och fastlandet på samma sätt som internationell transport. "
Rådets direktiv 72/464/EEG av den 19 december 1972 (EGT nr L 303, 31.12.1972, s. 1), i dess lydelse enligt
— Rådets direktiv 74/318/EEG av den 25 juni 1974 (EGT nr L 180, 30.7.1974, s. 30) — Rådets direktiv 75/786/EEG av den 18 december 1975 (EGT nr L 330, 24.12.1975, s. 51) — Rådets direktiv 76/911/EEG av den 21 december 1976 (EGT nr L 354, 24.12.1976, s. 33) — Rådets direktiv 77/805/EEG av den 19 december 1977 (EGT nr L 338, 28.12.1977, s. 22) — Rådets direktiv 80/369/EEG av den 26 mars 1980 (EGT nr L 90, 3.4.1980, s. 42) — Rådets direktiv 80/1275/EEG av den 22 december 1980 (EGT nr L 375, 31.12.1980, 5.76) — Rådets direktiv 81/463/EEG av den 24 juni 1981 (EGT nr L 183, 4.7.1981, s. 32) — Rådets direktiv 82/2/EEG av den 21 december 1981 (EGT nr 302 L 5, 9.1.1982,s.11)
Bilaga 28
-— Rådets direktiv 82/877/EEG av den 21 december 1982 (EGT nr L 369, 29.12.1982, s. 36) — Rådets direktiv 84/217/EEG av den 10 april 1984 (EGT nr L 104, 17.4.1984, s. 18)
Följande skall läggas till i artikel 12.1:
"Spanien behöver inte sätta i kraft bestämmelserna i detta direktiv att gälla för Kanarieöarna."
Rådets andra direktiv 79/32/EEG av den 18 december 1978 (EGT nr L 10, 16.1.1979, s. 8), i dess lydelse enligt rådets direktiv 80/369/EEG av den 26 mars 1980 (EGT nr L 90, 3.4.1980, s. 42).
Följande skall läggas till i artikel 9.2:
"Spanien behöver inte sätta i kraft bestämmelserna i detta direktiv att gälla för Kanarieöarna."
Rådets direktiv 77/799/EEG av den 19 december 1977 (EGT nr L 336, 27.12.1977, s. 15), i dess lydelse enligt
— 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17) — Rådets direktiv 79/1070/EEG av den 6 december 1979 (EGT nr L 331, 27.12.1979, s. 8).
Följande skall läggas till i artikel 1.3:
"i Spanien: Impuesto sobre la Renta de las Personas Fisicas Impuesto sobre Sociedades Impuesto Extraordinario sobre el Patrimonio de las Personas Fisicas
i Portugal: Contribuieäo predial Imposto sobre a industria agricola Contribuicäo industrial Imposto de capitais
Imposto proiissional Imposto complementar
Imposto de mais-vallas Imposto sobre o rendimento do petröleo Os adicionais devidos sobre os impostos precedentes".
Följande skall läggas till i artikel 1.5: "i Spanien:. El Ministro de Economia y Hacienda eller en befullmäktigad företrädare.
Prop. 1994/95: 19
303
i Ponugal: Prop. 1994/95:19 O Ministro da Financas e do Plano eller en befullmäktigad Bilaga 28 företrädare" .
6. Rådets åttonde direktiv 79/1072/EEG av den 6 december 1979 (EGT nr L 331, 27.12.1979, s. 11). Bilaga C skall kompletteras med följande:
— I punkt D skall följande tillägg göras: "— Spanien.... — Portugal..."
— I punkt I skall följande läggas till i båda tabellem: "...Pta ...Esc".
7. Rådets direktiv 83/182/EEG av den 28 mars 1983 (EGT nr L 105, 23.4.1983, s. 59).
Följande skall läggas till i bilagan:
"SPANIEN — Tributos locales sobre circulaciön de vehiculos automoviles (establecido en base a la Ley 41/1979, de 19 de noviembre, de Bases de REégimen Local y al Real Decreto 3.250/1976, de 30 de diciembre)
PORTUGAL —- Imposto sobre veiculos (Decreto-Lei n". 143/78, de 12 Junho) — Imposto de compensaco (Decreto-Lei n”. 354-A/82, de 9 de Setembro)".
VI. EKONOMISK POLITIK
1. Rådets beslut av den 18 mars 1958 (EGT nr 17, 6.10.1958, s. 390/58), i dess lydelse enligt — Rådets beslut av den 2 april 1962 (EGT nr 32, 30.4.1962, s. 1064/62). -— 1972 års anslutningsakt (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14) — Rådets beslut 76/332/EEG av den 25 mars 1976 (EGT nr L 84, 31.3.1976, s. 56) — 1979 års anslumingsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17).
I artikel 7 skall "tolv" ersättas av "fjorton". I första stycket i artikel 10 skall "tolv" ersättas av "fjorton".
2. Rådets beslut 71/143/EEG av den 22 mars 1971 (EGT nr L 73, 27.3.1971, s. 15), i dess lydelse enligt 304 — 1972 års anslumingsakt (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14)
—- Rådets beslut 75/785/EEG av den 18 december 1975 (EGT nr Prop. 1994/95: 19 L 330, 24.12.1975, s. 50) Bilaga 28 — Rådets beslut 78/49/EEG av den 19 december 1977 (EGT nr L 14, 18.1.1978, s. 14) — Rådets beslut 78/1041/EEG av den 21 december 1978 (EGT nr L 379, 30.12.1978, s. 3) — 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17) — Rådets beslut 80/1264/EEG av den 15 december 1980 (EGT nr L 375, 31.12.1980, s. 16) — Rådets beslut 82/871/EEG av den 17 december 1982 (EGT nr L 368, 28.12.1982, s. 43) — Rådets beslut 84/655/EEG av den 10 december 1984 (EGT nr L 341, 29.12.1984, s. 90).
Bilagan skall ersättas med följande:
"BILAGA Miljoner ecu Procem
Belgien 1 000 6,28 Danmark 465 2,92 Tyskland 3 105 19,50 Grekland 270 1 ,69 Spanien 1 295 8,13 Frankrike 3 105 19,50 Irland 180 1,13 Italien 2 070 13,00 Luxemburg 35 0,22 Nederländerna 1 035 6,50 Portugal 260 1,63 Förenade kungariket 3 105 19 50
Totalt 15 925 100"
VII. HANDELSPOLITIK EEG-rättsakter
1. Rådets förordning (EEG) nr 1023/70 av den 25 maj 1970 (EGT nr L 124, 8.6.1970, s. 1), i dess lydelse enligt
— 1972 års anslutningsakt (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14) — 1979 års anslumingsakt (EGT nr L 291. 19.11.1979, s. 17).
I artikel 11.2 skall "fyrtiofem" ersättas med "femtiofyra".
2. Rådets förordning (EEG) nr 3588/82 av den 23 december 1982 (EGT nr L 374, 31.12.1982, s. 47, i dess lydelse enligt
305
— Rådets förordning (EEG) nr 194/84 av den 4 januari 1984 Prop. 1994/95:19 (EGT nr L 26, 30.1.1984, s. 1) Bilaga 28 — Rådets förordning (EEG) nr 1475/84 av den 24 maj 1984 (EGT nr L 143, 30.5.1984, s. 6).
I bilaga V artikel 18.3 skall andra strecksatsen ersättas med
följande:
"— två bokstäver som identifierar den mottagande medlemsstaten enligt följande:
BL = Beneluxländerna DE = Tyskland DK = Danmark
ES = Spanien FR = Frankrike
GB = Förenade kungariket GR = Grekland
IE = Irland IT = Italien PT = Portugal".
Rådets förordning (EEG) nr 3589/82 av den 23 december 1982 (EGT nr L 374, 31.12.1982. s. 106), i dess lydelse enligt rådets förordning (EEG) nr 3762/83 av den 19 december 1983 (EGT nr L 380, 31.12.1983, s. 1).
I bilaga V artikel 18.3 skall andra strecksatsen ersättas med följande:
"— två bokstäver som identifierar den mottagande medlemsstaten enligt följande: BL = Beneluxländerna DE = Tyskland
DK = Danmark
ES = Spanien F = Frankrike GB = Förenade kungariket G = Grekland IE = Irland IT = Italien PT = Portugal".
Rådets förordning (EEG) nr 2072/84 av den 29 juni 1984 (EGT nr L 198, 27.7.1984, s. 1).
I bilaga V artikel 18.3 skall andra strecksatsen ersättas med följande
306
"— två bokstäver som identifierar den mottagande medlemsstaten Prop. 1994/95:19
enligt följande: Bilaga 28 BL = Beneluxländerna DE = Tyskland
DK = Danmark ES = Spanien FR = Frankrike GB = Förenade kungariket GR = Grekland
IE = Irland
IT = Italien
PT = Portugal".
Rådets direktiv 70/509/EEG av den 27 oktober 1970 (EGT nr L 254, 23.11.1970, s. 1, i dess lydelse enligt
— 1972 års anslumingsakt (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14). — 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17).
I bilaga A skall följande läggas till i fotnoten på första sidan:
"Spanien: Compänia Espanöla de Seguro de Créditos a la Exportaciön (CESCE)
Portugal: COSEC — Companhia de Seguro de Créditos, EP."
Rådets direktiv 70/510/EEG av den 27 oktober 1970 (EGT nr L 254, 23.11.1970, s. 26), i dess lydelse enligt
— 1972 års anslutningsakt (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14). — 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17).
I bilaga A skall följande läggas till i fotnoten på första sidan:
"Spanien: Compänia Espanöla de Seguro de Créditos a la Exportaciön (CESCE)
Portugal: COSEC — Companhia de Seguro de Créditos, EP."
Rådets beslut 73/391/EEG av den 3 december 1973 (EGT nr L 346, 17.12.1973,'s. 1), i dess lydelse enligt rådets beslut 76/641/EEG av den 27 juli 1976 (EGT nr L 223, 16.8.2976, s. 25).
I artiklarna 3.2 och 10.2 i bilagan skall "fem" ersättas med "sex".
Rådets beslut av den 4 april 1978 om tillämpningen av vissa riktlinjer inom området ofliciellt understödda exportkrediter (inte offentliggjort) som det utsträckts genom rådets beslut av den 16 307 november 1978, 12 juni 1979, 10 december 1979, 28 maj 1980, 8
december 1980, 3 mars 1981, 20 juli 1981, 16 november 1981, 28 Prop. 1994/95:19 juli 1982, 16 maj 1983, 9 augusti 1983 och 26 oktober 1983, i dess Bilaga 28 lydelse enligt — 1979 års anslumingsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17) —— Rådets beslut av den 27 juni 1980, 16 november 1981, 28 juli 1982, 21 februari 1983, 26 oktober 1983 och 23 oktober 1984.
I bilaga D "Lista över deltagare" skall "Spanien" och "Portugal" strykas från listan över icke—medlemsstater och innefattas i den fotnot som anger gemenskapens medlemsstater.
VIII. SOCIALPOLITIK
1. Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971, ändrad och uppdaterad genom rådets förordning (EEG) nr 2001/83 av den 2 juni 1983 (EGT nr L 230, 22.8.1983, s. 6)
Artikel 23.1 skall ersättas med följande:
"1. Den behöriga institutionen i en medlemsstat, vars lagstifming föreskriver att kontantfönnåner skall beräknas med utgångspunkt i genomsnittliga inkomster eller genomsnittliga avgifter, skall fastställa sådana genomsnittliga inkomster eller genomsnittliga avgifter enbart på grundval av inkomster eller avgifter som hänför sig till de perioder som har fullgjorts enligt denna lagstiftning."
Följande skall läggas till i artikel 45:
"7 . Om en medlemsstats lagstiftning, som för beviljande av förmåner kräver att en anställd eller en egenföretagare omfattas av dess lagstiftning vid den tidpunkt då försäkringsfallet inträder, ställer krav beträffande försäkringsperiodens längd för rätten till förmåner, skall varje anställd eller egenföretagare som inte längre omfattas av den lagstiftningen vid tillämpningen av detta kapitel dock fortfarande anses vara omfattad av den vid den tidpunkt då försäkringsfallet inträffar, om han vid den tidpunkten omfattas av en annan med- lemsstats lagstiftning eller, om detta inte är fallet, han kan framställa krav på förmåner enligt en annan medlemsstats lagstiftning. Denna sista förutsättning skall anses uppfylld i det fall som avses i artikel 48.1."
Följande skall läggas till i artikel 47.1:
"e) om förmåner enligt en medlemsstats lagstifming beräknas på grundval av genomsnittliga avgifter, skall detta genomsnitt fastställas av denna stats behöriga institution uteslutande på grundval av försäkringsperioder som har fullgjorts enligt denna stats lagstiftning . " 308
I artikel 82.1 skall "60" ersättas med "72". Prop. 1994/95:19 Bilaga 28 Bilaga I skall ersättas med följande:
"BILAGA I PERSONER SOM OMFATTAS AV FÖRORDNINGEN
I. Anställda och/eller egenföretagare (Förordningens artiklar 1 a ii och 1 a iii)
A. BELGIEN Ej tillämpligt. B. DANMARK
1. Som anställd enligt förordningens artikel 1 a ii betraktas var och en som under verksamhet i en arbetsgivares tjänst a) före den 1 september 1977 omfattades av lagstiftningen om olycksfall i arbete eller arbetssjukdomar, b) den 1 september 1977 eller därefter omfattades av lagstiftningen om allmän tilläggspension (arbejdsmarkedets tillzegspension ATP).
2. Som egenföretagare enligt förordningens artikel 1 a ii betraktas var och en som enligt lagstiftningen om Sjukpenning eller moderskapspenning har rätt till dessa förmåner på grundval av annan inkomst än lön.
C. TYSKLAND
Såvida en tysk institution är behörig att bevilja familjeförrnåner enligt avdelning III kapitel 7 i förordningen avses enligt förordningens artikel 1 a ii med
3) anställd: var och en som är obligatoriskt försäkrad mot arbetslöshet eller som till följd av denna försäkring får kontantförmåner från sjukförsäkring eller motsvarande förmåner,
b) egenföretagare: var och en som utövar självständig för- värvsverksamhet och som är skyldig att
— försäkra sig eller betala avgifter till en ålderspensionsförsäkring inom ett system för egenföretagare, eller — försäkra sig under den obligatoriska, allmänna 309 pensionsförsäkringen.
. SPANIEN Prop. 1994/95:19
Bilaga 28
Ej tillämpligt.
FRANKRIKE
Ej tillämpligt.
GREKLAND
1. Som anställd enligt förordningens artikel 1 a iii betraktas var och en som är försäkrad under OGA-systemet, och som uteslutande utför arbete som anställd eller som omfattas eller har omfattats av en annan medlemsstats lagstiftning, och som därför är eller har varit anställd enligt förordningens artikel 1 a.
2. Vid beviljande av nationella barnbidrag betraktas som anställda enligt förordningens artikel 1 a ii de personer som nämns i förordningens artiklar 1 a i och 1 a iii.
. IRLAND
1. Som anställd enligt förordningens artikel 1 a ii betraktas var och en som är försäkrad enligt ett frivilligt eller obligatoriskt system enligt bestämmelserna i avsnitt 5 och 37 i 1981 års lag om social trygghet och socialbidrag [Social Welfare (Consolidation) Act 1981].
2. Som egenföretagare enligt förordningens artikel 1 a ii betraktas var och en som utövar förvärvsverksamhet utan att vara underkastad någon fortn av anställningskontrakt eller som är pensionerad efter en sådan verksamhet. Vad gäller Sjukvårdsförmåner skall personen i fråga dessutom ha rätt till sådana förmåner enligt avsnitt 45 eller 46 i 1970 års sjukvårdslag (Health Act 1970).
. ITALIEN
Ej tillämpligt.
LUXEMBURG
Ej tillämpligt.
NEDERLÄNDERNA
Som egenföretagare enligt förordningens artikel 1 a ii betraktas var och en som utövar en verksamhet eller ett yrke utan 310
anställningskontrakt.
K. PORTUGAL Prop. 1994/95:19 Bilaga 28 Ej tillämpligt. L. FÖRENDA KUNGARIKET
Som anställd eller egenföretagare enligt förordningens artikel 1 a ii betraktas var och en som anses som anställd (employed earner) eller egenföretagare (self-employed earner) enligt lagstiftningen i Förenade kungariket, samt var och en för vilken avgifter skulle betalas i dennes egenskap av anställd (employed eamer) eller egenföretagare (self-employed earner) enligt lagstiftningen i Gibraltar.
II. Familjemedlemmar (Förordningens artikel 1 f andra meningen)
A. BELGIEN Ej tillämpligt. B. DANMARK Vid beslut om rätt till Sjukvårdsförmåner enligt förordningens artiklar 22.1 a och 31 betyder uttrycket familjemedlem var och en som betraktas som familjemedlem enligt lagen om offentlig sjukförsäkring. C. TYSKLAND Ej tillämpligt. D. SPANIEN Ej tillämpligt. E. FRANKRIKE Ej tillämpligt. F. GREKLAND Ej tillämpligt. G. IRLAND Vid beslut om rätt till Sjukvårdsförmåner enligt förordningens artiklar 22.1 a och 31 betyder uttrycket familjemedlem var och 311 en för vilken den anställde eller egenföretagaren anses ha
försörjningsplikt enligt sjukvårdslagarna av 1947—1970 (Health Prop. 1994/95:19 Acts 1947-1970). Bilaga 28
H. ITALIEN Ej tillämpligt. I. LUXEMBURG Ej tillämpligt. l. NEDERLÄNDERNA Ej tillämpligt. K. PORTUGAL Ej tillämpligt. L. FÖRENADE KUNGARIKET
Vid beslut om rätt till sjukvårdsförrnåner enligt förordningens artiklar 22.1 a och 31 betyder uttrycket familjemedlem
3) enligt lagstiftningen i Förenade kungariket var och en gentemot vilken det föreligger försörjningsplikt enligt 1975 års lag om social trygghet (Social Security Act 1975) eller, i förekommande fall, enligt 1975 års lag om social
trygghet (Nordirland) [Social Security (Northern Ireland) Act 1975],
b) enligt lagstiftningen i Gibraltar, var och en gentemot vilken det föreligger försörjningsplikt enligt 1973 års förordning om Sjukvårdssystem med gruppraktik (Group Practice Medical Scheme Ordinance)."
Bilaga 11 skall ersättas med följande: "BILAGA [1 (Förordningens artiklar 1 j och 1 u)
1. Specialsystem för egenföretagare som enligt artikel 1 j fjärde stycket inte omfattas av förordningen:
A. BELGIEN
Ej tillämpligt. 312
B. DANMARK Prop. 1994/95:19 Bilaga 28 Ej tillämpligt.
C. TYSKLAND
Försäkrings- och pensionsinstitutionema (Versicherungs- und Versorgungswerke) för läkare, tandläkare, veterinärer, apotekare, advokater, patentregistrerare (Patentanwälte). notarier, revisorer (Wirtschaftsprl'ifer), skattekonsulter och - rådgivare (Steuerbevollmächtige), lotsar (Seelotsen) och arkitekter, som har upprättats enligt delstatlig lagstiftning samt andra försäkrings- och pensionsinstitutioner, särskilt social- hjälpsfonder (Fiirsorgeeinrichtungen) och systemet för breddad honorarfördelning (erweiterte Honorarverteilung).
D. SPANIEN
1. Frivilliga sociala system som kompletterar eller är knutna till de sociala trygghetssystemen och som administreras av institutioner under den allmänna lagen om social trygghet av den 6 december 1941 och förordningen av den 26 maj 1943
a) antingen vad gäller förmåner som kompletterar eller förhöjer förmåner från den sociala tryggheten,
b) eller vad gäller ömsesidiga försäkringsbolag, vilka inte enligt punkt 7 i den sjätte övergångsbestämmelsen till den allmänna lagen om social trygghet av den 30 maj 1974 är integrerade i det sociala trygghetssyste- met och som därför inte ersätter lnstitutionema under det obligatoriska systemet för social trygghet.
2. Sociala system och/eller system av karaktären socialhjälp eller välgörenhet, som administreras av institutioner som inte omfattas av den allmänna lagen om social trygghet eller lagen av den 6 december 1941.
E. FRANKRIKE 1. Egenföretagare som inte är verksamma inom jordbruket:
a) De kompletterande pensionsförsäkringssystemen och systemen för försäkring vid invaliditet och dödsfall för egenföretagare, som behandlas i artikel L 658, L 659, L663-11, L 663—12, L 682 och L 683-1 i lagen om social trygghet (Code de la Sécurité Sociale).
313
b) De tilläggsförrnåner, som behandlas i artikel 9 i lagen Prop. 1994/95:19 nr 66.509 av den 12 juli 1966. Bilaga 28
2. Egenföretagare som är verksamma inom jordbruket: De försäkringar som avses i artikel 1049 och 1234.19 i landsbygdslagen (Code rural), vad gäller sjukdom, moderskap och ålderdom samt vid olycksfall i arbete och arbetssjukdomar för egenföretagare som är verksamma inom jordbruket. F. GREKLAND Ej tillämpligt. G. IRLAND Ej tillämpligt. H. ITALIEN Ej tillämpligt. I. LUXEMBURG Ej tillämpligt. J. NEDERLÄNDERNA Ej tillämpligt. K. PORTUGAL Ej tillämpligt. L. FÖRENADE KUNGARIKET Ej tillämpligt. Särskilda förmåner vid barns födelse som enligt artikel 1 n inte omfattas av förordningen
A. BELGIEN
Födelsebidrag.
314
DANMARK Prop. 1994/95: 19 Bilaga 28
Inga.
TYSKLAND
Inga.
. SPANIEN
Inga. FRANKRIKE
a) Havandeskapsbidrag. b) Bidrag efter födelsen.
GREKLAND
Inga.
. IRLAND
Inga.
. ITALIEN
Inga. LUXEMBURG Födelsebidrag.
NEDERLÄNDERNA
Inga.
. PORTUGAL
Inga. FÖRENADE KUNGARIKET
Inga. "
315
Bilaga 28
Bilaga III skall ersättas med följande: "BILAGA III (Förordningens artiklar 7.2 c och 3.3)
Bestämmelser i konventioner om social trygghet som förblir i kraft utan hinder av förordningens artikel 6 — Bestämmelser i konventioner om social trygghet som inte gäller alla personer som omfattas av förordningen
ALLMÄNNA ANMÄRKNINGAR
1. I den utsträckning bestämmelserna i denna bilaga innehåller hänvisningar till andra konventionsbestännnelser, ersätts dessa hänvisningar med hänvisningar till motsvarande bestämmelser i förordningen, såvida inte bestämmelserna i konventionerna i fråga förtecknas i denna bilaga.
2. Uppsägningsbestämmelsen i den konvention om social trygghet, ur vilken vissa bestämmelser förtecknas i denna bilaga, gäller även i fortsättningen vad angår de förtecknade bestämmelserna.
A
Bestämmelser i konventioner om social trygghet som förblir i kraft oaktat förordningens artikel 6
(Förordningens artikel 7.2 c)
1 . BELGIEN—DAN MARK Ingen konvention. 2. BELGIEN—TYSKLAN D
a) Artiklarna 3 och 4 i slutprotokollet av den 7 december 1957 till den allmänna konventionen av samma dag i den utformning de har enligt tilläggsprotokollet av den 10 november 1960.
b) Tilläggsprotokoll 3 av den 7 december 1957 till den allmänna konventionen av samma dag i den utformning den har enligt tilläggsprotokollet av den 10 november 1960 (utbetalning av pensioner och livräntor för tiden före den allmänna kon- ventionens ikraftträdande).
3. BELGIEN—SPANIEN
Ingen.
Prop. 1994/95: 19
4. BELGIEN—FRANKRIKE Prop. 1994/95:19 Bilaga 28 a) Artiklarna 13, 16 och 23 i tilläggskonventionen av den 17 januari 1948 till den allmänna konventionen av samma dag (arbetare i gruv- och liknande företag).
b) Skriftväxlingen av den 27 februari 1953 (tillämpning av artikel 4.2 i den allmänna konventionen av den 17 januari 1948).
c) Skriftväxlingen av den 29 juli 1953 om bidrag till äldre arbetstagare.
5. BELGIEN—GREKLAN D
Artiklarna 15.2, 35.2 och 37 i den allmänna konventionen av den 1 april 1958.
6. BELGIEN—IRLAND Ingen konvention. 7. BELGIEN—ITALIEN Artikel 29 i konventionen av den 30 april 1948. 8. BELGIEN—LUXEMBURG a) Artiklarna 3, 4, 5, 6 och 7 i konventionen av den 16 november 1959 i den utformning de har enligt konventionen av den 12 februari 1964 (gränsarbetare). b) Skriftväxlingen av den 10 och 12 juli 1968 om egenföretagare. 9. BELGIEN—NEDERLÄNDERNA Ingen. 10. BELGIEN—PORTUGAL Ingen. 11. BELGIEN—FÖRENADE KUNGARIKET
Ingen.
12. DANMARK—TYSKLAN D
a) Punkt 15 i slutprotokollet till konventionen om social trygghet 317 av den 14 augusti 1953.
21 Riksdagen 1994/95. I saml. Nr 19. Bilaga 28—29.
13.
14.
15.
16.
17.
18.
19.
20.
21.
22.
23.
b) Tilläggsavtalet av den 14 augusti 1953 till ovannämnda Prop. 1994/95:19
konvention. DANMARK—SPANIEN Ingen konvention. DANMARK—FRANKRIKE Ingen. DANMARK—GREKLAND Ingen konvention. DANMARK—IRLAND Ingen konvention. DANMARK—ITALIEN Ingen konvention. DANMARK—LUXEMBURG
Ingen konvention.
DANMARK—NEDERLÄNDERNA
Ingen konvention. DAN MARK—PORTUGAL
Ingen konvention.
DANMARK—FÖRENADE KUNGARIKET
Ingen. TYSKLAND—SPANIEN Ingen.
TYSKLAND—FRANKRIKE
Bilaga 28
a) Artiklarna 11.1, 16 andra stycket och 19 i den allmänna konventionen av den 10 juli 1950.
b) Artikel 9 i tilläggsavtal nr 1 av den 10 juli 1950 till den allmänna konventionen av samma dag (arbetare i gruv- och 318 liknande företag).
Bilaga 28
24.
25.
26.
27.
28.
29.
c) Tilläggsavtal nr 4 av den- 10 juli 1950 till den allmänna konventionen av samma dag, i den utformning den har enligt tilläggsavtalet nr 2 av den 18 juni 1955.
d) Avdelningar I och III i tilläggskonvention nr 2 av den 18 juni 1955.
e) Punkterna 6, 7 och 8 i det allmänna protokollet av den 10 juli 1950, till den allmänna konventionen av samma dag.
f) Avdelningar 11, 111 och IV i avtalet av den 20 december 1963 (social trygghet i Saar).
TYSKLAND—GREKLAND
a) Artikel 5.2 i den allmänna konventionen av den 25 april 1961.
b) Artiklarna 8.1, 8.2 b, 8.3, 9-11 och kapitel I och IV, i den utsträckning de berör dessa artiklar, i konventionen om arbetslöshetsförsäkring av den 31 maj 1961 liksom anteckningen i protokollet av den 14 juni 1980.
TYSKLAND—IRLAND Ingen konvention. TYSKLAND—ITALIEN
a) Artiklarna 3.2, 23.2, 26 och 36.3 i konventionen av den 5 maj 1953 (social trygghet).
b) Tilläggsavtalet av den 12 maj 1953 till konventionen av den 5 maj 1953 (utbetalning av pensioner för tiden före konventionens ikraftträdande). TYSKLAND—LUXEMBURG
Artiklarna 4, 5, 6 och 7 i fördraget av den 11 juli 1959 (Ausgleichsvertrag) (lösning av tvisten mellan Tyskland och Luxemburg).
TYSKLAND—NEDERLÄNDERNA
a) Artikel 3.2 i konventionen av den 29 mars 1951.
b) Artiklama 2 och 3 i tilläggsavtalet nr 4 av den 21 december 1956 till konventionen av den 29 mars 1951 (avgörande av frågan om rättigheter enligt den tyska socialförsäkringen förvärvade av nederländska arbetstagare under tiden 13 maj 1940 — 1 september 1945).
TYSKLAND—PORTUGAL
Artikel 5.2. i konventionen av den 6 november 1964.
Prop. 1994/95: 19
319
30. TYSKLAND—FÖRENADE KUNGARIKET Prop. 1994/95:19 Bilaga 28
a) Artiklarna 3.1, 3.6 och 7.2—7.6 i konventionen om social trygghet av den 20 april 1960.
b) Artiklarna 2—7 i slutprotokollet till konventionen om social trygghet av den 20 april 1960.
c) Artiklarna 2.5 och 5.2—5.6 i konventionen om arbetslöshets— försäkring av den 20 april 1960.
31. SPANIEN—FRANKRIKE Ingen.
32. SPANIEN—GREKLAND
Ingen konvention. 33. SPANIEN—IRLAND Ingen konvention.
34. SPANIEN—ITALIEN
Artiklarna 5, 18.1 c och 23 i konventionen om social trygghet av den 30 oktober 1979.
35. SPANIEN—LUXEMBURG a) Artikel 5.2 i konventionen av den 8 maj 1969. b) Artikel 1 i den administrativa överenskommelsen av den 27 juni 1975 om tillämpningen på egenföretagare av konventionen av den 8 maj 1969.
36. SPANIEN—NEDERLÄNDERNA
Artikel 23.2 i konventionen om social trygghet av den 5 februari 1974.
37. SPANIEN—PORTUGAL
Artiklarna 4.2, 16.2 och 22 i den allmänna konventionen av den 11 juni 1969.
38. SPANIEN—FÖRENADE KUNGARIKET
Ingen.
320
Bilaga 28
39.
40.
41.
42.
43.
45.
46.
47.
48.
FRANKRIKE—GREKLAN D
Artiklarna 16 fjärde stycket och 30 iden allmänna konventionen av den 19 april 1958.
FRANKRIKE—IRLAND
Ingen konvention.
FRANKRIKE—ITALIEN
a) Artiklarna 20 och 24 i den allmänna konventionen av den 31 mars 1948.
b) Skriftväxlingen av den 3 mars 1956 (sjukförsäkringsförmåner till säsongarbetare inom jordbruket).
FRANKRIKE—LUXEMBURG Artiklarna 11 och 14 i tilläggsavtalet av den 12 november 1949 till den allmänna konventionen av samma dag (arbetare i gruv— och liknande företag).
FRANKRIKE—NEDERLÄNDERNA
Artikel 11 i tilläggsavtalet av den 1 juni 1954 till den allmänna konventionen av den 7 januari 1950 (arbetare i gruv- och liknande företag).
FRANKRIKE—PORTUGAL
Ingen.
FRANKRIKE—FÖRENADE KUNGARIKET
Skriftväxlingen av den 27 och 30 juli 1970 om social trygghet för lärare från Förenade kungariket som tillfälligt arbetar i Frankrike enligt kulturkonventionen av den 2 mars 1948. GREKLAND—IRLAND
Ingen konvention.
GREKLAND—ITALIEN
Ingen konvention.
GREKLAND—LUXEMBUR G
Ingen konvention.
Prop. 1994/95: 19
321
Bilaga 28
49.
50.
51.
52.
53.
54.
55.
56.
57.
58.
59.
60.
GREKLAND—NEDERLÄNDERNA
Artikel 4.2 i den allmänna konventionen av den 13 september 1966. GREKLAND—PORTUGAL
Ingen konvention. GREKLAND—FÖRENADE KUNGARIKET Ingen konvention.
IRLAND—ITALIEN
Ingen konvention.
IRLAND—LUXEMBURG
Ingen konvention. IRLAND—NEDERLÄNDERNA
Ingen konvention.
IRLAND—PORTUGAL
Ingen konvention.
IRLAND—FÖRENADE KUNGARIKET
Artikel 8 i avtalet om social trygghet av den 14 september 1971.
ITALIEN—LUXEMBURG
Artiklarna 18.2 och 24 i den allmänna konventionen av den 29 maj 1951.
ITALIEN—NEDERLÄNDERNA
Artikel 21.2 i den allmänna konventionen av den 28 oktober 1952. ITALIEN—PORTUGAL
Ingen konvention.
ITALIEN—FÖRENADE KUNGARIKET
Ingen.
Prop. 1994/95 : 19
322
61. LUXEMBURG—NEDERLÄNDERNA Prop. 1994/95:19 Bilaga 28 Ingen.
62. LUXEMBURG—PORTUGAL Artikel 3.2 i konventionen av den 12 februari 1965. 63. LUXEMBURG—FÖRENADE KUNGARIKET Ingen. 64. NEDERLÄNDERNA—PORTUGAL Artiklarna 5.2 och 31 i konventionen av den 19 juli 1979. 65. NEDERLÄNDERNA—FÖRENADE KUNGARIKET Ingen. 66. PORTUGAL—FÖRENADE KUNGARIKET
Artikel 2.1 i protokollet om sjukvård av den 15 november 1978.
B
Konventionsbestämmelser som inte är tillämpliga på alla de personer som omfattas av förordningen
(Förordningens artikel 3.3) 1. BELGIEN—DANMARK Ingen konvention.
2. BELGIEN —TYSKLAN D
a) Artiklama 3 och 4 i slutprotokollet av den 7 december 1957 till den allmänna konventionen av samma dag i den utformning de har enligt tilläggsprotokollet av den 10 november 1960.
b) Tilläggsprotokoll nr 3 av den 7 december 1957 till den allmänna konventionen av samma dag iden utformning den har enligt tilläggsprotokollet av den 10 november 1960 (utbetalning av pensioner och livräntor för tiden före den allmänna kon- ventionens ikraftträdande).
3. BELGIEN—SPANIEN
323 Ingen.
4. BELGIEN—FRANKRIKE Prop. 1994/95:19 Bilaga 28 a) Skriftväxlingen av den 29 juli 1953 om bidrag till äldre arbetstagare.
b) Skriftväxlingen av den 27 februari 1953 (tillämpning av artikel 4.2 i den allmänna konventionen av den 17 januari 1948). 5. BELGIEN—GREKLAND Ingen. 6. BELGIEN—IRLAND Ingen. 7. BELGIEN—ITALIEN Ingen. 8. BELGIEN—LUXEMBURG Ingen. 9. BELGIEN—NEDERLÄNDERNA Ingen. 10. BELGIEN—PORTUGAL Ingen. 11. BELGIEN—FÖRENADE KUNGARIKET Ingen. 12. DANMARK—TYSKLAND a) Punkt 15 i slutprotokollet till konventionen om social trygghet av den 14 augusti 1953. b) Tilläggsavtalet av den 14 augusti 1953 till ovannämnda konvention. 13. DANMARK—SPANIEN Ingen konvention. 14. DANMARK—FRANKRIKE
324 Ingen.
Bilaga 28
15.
16.
17.
18.
19.
20.
21.
22.
23.
24.
DANMARK—GREKLAND
Ingen konvention.
DANMARK—IRLAND
Ingen konvention.
DANMARK—ITALIEN
Ingen konvention.
DANMARK—LUXEMBURG
Ingen konvention.
DANMARK—NEDERLÄNDERNA
Ingen konvention.
DANMARK—PORTUGAL
Ingen konvention.
DANMARK—FÖRENADE KUNGARIKET
Ingen.
TYSKLAND—SPANIEN
Ingen.
TYSKLAND—FRANKRIKE
a) Artiklarna 16 andra Stycket och 19 i den allmänna konventionen av den 10juli 1950.
b) Tilläggsavtal nr 4 av den 10 juli 1950 till den allmänna konventionen av sanuna dag i den utformning det har enligt tilläggskonvention nr 2 av den 18 juni 1955.
c) Avdelningar I och III i tilläggskonvention nr 2 av den 18 juni 1955. '
d) Punkterna 6, 7 och 8 i det allmänna protokollet av den 10 juli 1950 till den allmänna konventionen av samma dag.
e) Avdelningar 11, 111 och IV i avtalet av den 20 december 1963 (social trygghet i Saar).
TYSKLAND—GREKLAND
Ingen.
Prop. 1994/95: 19
325
Bilaga 28
25.
26.
27.
28.
29.
30.
31.
32.
TYSKLAN D—IRLAN D
Ingen konvention.
TYSKLAND—ITALIEN
3)
b)
Artiklarna 3.2 och 26 i konventionen av den 5 maj 1953 (social trygghet). Tilläggsavtalet av den 12 maj 1953 till konventionen av den 5 maj 1953 (utbetalning av pensioner för tiden före konventionens ikraftträdande).
TYSKLAND—LUXEMBURG
Artiklarna 4, 5, 6 och 7 i fördraget av den 11 juli 1959 (lösning av tvisten mellan Tyskland och Luxemburg).
TYSKLAND—NEDERLÄNDERNA
3) b)
Artikel 3.2 i konventionen av den 29 mars 1951. Artiklarna 2 och 3 i tilläggsavtal nr 4 av den 21 december 1956 till konventionen av den 29 mars 1951 (avgörande av frågan om rättigheter enligt den tyska socialförsäkringen förvärvade av nederländska arbetstagare under tiden 13 maj 1940 — 1 september 1945).
TYSKLAND—PORTUGAL
Artikel 5.2. i konventionen av den 6 november 1964.
TYSKLAND—FÖRENADE KUN GARIKET
a)
17)
e)
Artiklama 3.1, 3.6 och 7.2—7.6 i konventionen om social trygghet av den 20 april 1960. Artiklarna 2—7 i slutprotokollet till konventionen om social trygghet av den 20 april 1960. Artiklarna 2.5 och 5.2—5.6 i konventionen om arbets— löshetsförsäkring av den 20 april 1960.
SPANIEN—FRANKRIKE
Ingen.
SPANIEN—GREKLAND
Ingen konvention.
Prop. 1994/95: 19
326
Bilaga 28
33.
34.
35.
36.
37.
38.
39.
40.
41.
42.
SPANIEN -—IRLAN D Ingen konvention. SPANIEN —ITALIEN
Artiklarna 5, 18.1 c och 23 i konventionen om social trygghet av den 30 oktober 1979.
SPANIEN—LUXEMBURG a) Artikel 5.2 i konventionen av den 8 maj 1969.
b) Artikel 1 i den administrativa överenskommelsen av den 27 juni 1975 om tillämpningen på egenföretagare i konventionen av den 8 maj 1969. SPANIEN—NEDERLÄNDERNA
Artikel 23.2 i konventionen om social trygghet av den 5 februari 1974.
SPANIEN—PORTUGAL
Artiklama 4.2, 16.2 och 22 i den allmänna konventionen av den 11 juni 1969.
SPANIEN—FÖRENADE KUNGARIKET
Ingen. FRANKRIKE—GREKLAND Ingen. FRANKRIKE—_lRLAN D Ingen konvention.
FRANKRIKE—ITALIEN
Artiklarna 20 och 24 i den allmänna konventionen av den 31 mars 1948.
FRANKRIKE—_LUXEMBUR G
Ingen.
Prop. 1994/95: 19
327
Bilaga 28
43.
45.
46.
47.
48.
49.
50.
51.
52.
53.
54.
FRANKRIKE—NEDERLÄNDERNA
Ingen.
FRANKRIKE—PORTUGAL
Ingen.
FRANKRIKE—FÖRENADE KUNGARIKET
Skriftväxlingen av den 27 och 30 juli 1970 om social trygghet för lärare från Förenade kungariket som tillfälligt arbetar i Frankrike enligt kulturkonventionen av den 2 mars 1948. GREKLAND—IRLAND
Ingen konvention.
GREKLAND—ITALIEN
Ingen konvention.
GREKLAND—LUXEMBURG
Ingen konvention.
GREKLAND—NEDERLÄNDERNA
Ingen.
GREKLAND—PORTUGAL
Ingen konvention.
GREKLAND—FÖRENADE KUNGARIKET Ingen konvention.
IRLAND—ITALIEN Ingen konvention. IRLAND—LUXEMBUR G
Ingen konvention.
IRLAND—NEDERLÄNDERNA
Ingen konvention.
Prop. 1994/95: 19
328
Bilaga 28
55.
56.
57.
58.
59.
60.
61.
62.
63.
64.
65.
66.
IRLAND—PORTUGAL
Ingen konvention. IRLAND—FÖRENADE KUNGARIKET Ingen.
ITALIEN—LUXEMBURG
Ingen.
ITALIEN—NEDERLÄNDERNA
Ingen.
ITALIEN—PORTUGAL
Ingen konvention. ITALIEN—FÖRENADE KUNGARIKET Ingen. LUXEMBURG—NEDERLÄNDERNA Ingen.
LUXEMBURG—PORTUGAL
Artikel 3.2 i konventionen av den 12 februari 1965.
LUXEMBURG—FÖRENADE KUNGARIKET Ingen. NEDERLÄNDERNA—PORTUGAL
Artikel 5 .2 i konventionen av den 19 juli 1979.
NEDERLÄNDERNA—FÖRENADE KUNGARIKET
Ingen.
PORTUGAL—FÖRENADE KUNGARIKET
Artikel 2.1 i protokollet om sjukvård av den 15 november 1978."
Prop. 1994/95: 19
329
Bilaga 28
Bilaga IV skall ersättas med följande! "BILAGA IV (Förordningens artikel 37.2)
Lagstiftning som behandlas i förordningens artikel 37.1, där invaliditetsförmånemas storlek är oberoende av försäkrings- periodernas längd
A. BELGIEN
Lagstiftningen om det allmänna invaliditetssystemet, det särskilda invaliditetssystemet för gruvarbetare, det särskilda systemet för sjömän i handelsflottan och lagstiftningen om försäkring av egenföretagare mot arbetsoförmåga.
B. DANMARK Ingen.
C. TYSKLAND Ingen.
D. SPANIEN
Lagstiftning om invaliditets försäkring enligt det allmänna systemet och under särskilda system.
E. FRANKRIKE 1. Anställda All lagstiftning om invaliditetsförsäkring med undantag för lagstiftningen om invaliditetsförsäkring enligt systemet för social trygghet för gruvarbetare.
2. Egenföretagare
Lagstiftningen om invaliditets försäkring för egenföretagare inom jordbruket.
F. GREKLAND
Lagstiftning om försäkringssystemet för jordbruket.
Prop. 1994/95:19
330
G. IRLAND Prop. 1994/95:19 Bilaga 28 Del II kapitel 10 i 1981 års lag om social trygghet och socialbidrag [Social Welfare (Consolidation) Act 1981]. H. ITALIEN Ingen. I. LUXEMBURG Ingen. J. NEDERLÄNDERNA a) Lagen av den 18 februari 1966 om försäkring mot arbetsoförmåga. b) Lagen av den 11 december 1975 om allmän försäkring mot arbetsoförmåga. K. PORTUGAL Ingen. L. FÖRENADE KUNGARIKET a) Förenade kungariket utom Nordirland
Avsnitt 15 i 1975 års lag om social trygghet (Social Security Act 1975).
Avsnitt 14-16 i 1975 års lag om sociala trygghetspensioner (Social Security Pensions Act 1975).
b) Nordirland
Avsnitt 15 i 1975 års lag om social trygghet (Nordirland) [Social Security (Northern Ireland) Act 1975].
Artiklarna 16-18 i 1975 års lag om sociala trygghetspensioner (Nordirland) [Social Security Pensions (Northern Ireland) Order 1975]."
Bilaga VI ändras och kompletteras med följande:
"A. BELGIEN
...(ingen ändring) 331
B. DANMARK Prop. 1994/95:19 Bilaga 28 ...(ingen ändring)
C. TYSKLAND ...(ingen ändring) D. SPANIEN
I. Det villkor, att en person antingen utövar avlönad verksamhet eller verksamhet som egenföretagare eller tidigare har varit obligatoriskt försäkrad mot samma risk enligt ett system för anställda eller egenföretagare i samma medlemsstat, som föreskrivs i förordningens artikel 1 a iv kan inte göras gällande mot personer som enligt bestämmelserna i det kungliga dekretet 2805/1979 av den 7 december 1979 är frivilligt försäkrade under det allmänna systemet för social trygghet i egenskap av tjänstemän eller på annat sätt anställda i en internationell mellanstatlig organisation.
2. Bestämmelserna i det kungliga dekretet 2805/1979 av den 7 december 1979 är tillämpliga på medlemsstaternas medborgare samt på flyktingar och statslösa
a) om de är bosatta inom spanskt territorium, eller
b) om de är bosatta inom en annan medlemsstats territorium och vid någon tidigare tidpunkt har varit obligatoriskt försäkrade under det allmänna spanska systemet för social trygghet eller
c) om de är bosatta inom en tredje stats territorium och har betalat avgifter under minst 1 800 dagar till det spanska systemet för social trygghet samt inte är försäkrade under ett obligatoriskt eller frivilligt system enligt lagstiftningen i en annan medlemsstat.
E. FRANKRIKE ...(ingen ändring) F. GREKLAND ...(ingen ändring) G. IRLAND
...(ingen ändring)
332
H. ITALIEN Prop. 1994/95:19 Bilaga 28 ...(ingen ändring)
1. LUXEMBURG . . .(ingen ändring)
J. NEDERLÄNDERNA . . .(ingen ändring)
K. PORTUGAL
1. De icke avgiftsfinansierade förmåner som har införts genom lag-dekret nr 160/80 av den 27 maj 1980 och lag-dekret nr 464/80 av den 13 oktober 1980 tillerkänns, enligt de villkor som anges i artikel 2 i förordningen (EEG) nr 1408/71, medborgare från de övriga medlemsstaterna, som är bosatta i Portugal, på de villkor som är fastlagda för portugisiska medborgare.
2. Detsamma gäller för flyktingar och statslösa. L. FÖRENADE KUNGARIKET ...(ingen ändring)" Bilaga VII skall ersättas med följande text: "BIIAGA VII (Tillämpning av förordningens artikel l4c.1 b)
Tillfällen då en person samtidigt skall omfattas av två medlemsstaters lagstiftning
1. Om en person är egenföretagare i Belgien och anställd i en annan medlemsstat med undantag för Luxemburg. För Luxemburg gäller Skriftväxlingen mellan Belgien och Luxemburg av den 10 och 12 juli 1968.
2. Om en person bosatt i Danmark är egenföretagare i Danmark och anställd i en annan medlemsstat.
3. För olycksfalls- och ålderspensionsförsäkringar inom jordbruket: Om en person är egenföretagare inom jordbruket i Tyskland och anställd i en annan medlemsstat.
333
22 Riksdagen 1994/95. I saml. Nr 19. Bilaga 28—29.
4. Om en person bosatt i Spanien är egenföretagare i Spanien och Prop. 1994/95:19 anställd i en annan medlemsstat. Bilaga 28
5. Om en person är egenföretagare i Frankrike och anställd i en annan medlemsstat med undantag för Luxemburg.
6. Om en person är egenföretagare inom jordbruket i Frankrike och anställd i Luxemburg.
7. Om en person är egenföretagare i Grekland och anställd i en annan medlemsstat.
8. Om en person är egenföretagare i Italien och anställd i en annan medlemsstat.
9. Om en person är egenföretagare i Portugal och anställd i en annan medlemsstat. "
2. Rådets förordning (EEG) nr 574/72 av den 21 mars 1972, ändrad och uppdaterad genom rådets förordning (EEG) nr 2001/83 av den 2 juni 1983 (EGT nr L 230, 22.8.1983, s. 6).
Följande skall läggas till i artikel 15.3:
"c) Om personen i fråga är en anställd som har omfattats av ett system som tillämpar sjudagarsvecka
i) skall en dag motsvara sex timmar och omvänt, ii) skall sju dagar motsvara en vecka och omvänt, iii) skall 30 dagar motsvara en månad och omvänt, iv) skall tre månader eller tretton veckor eller 90 dagar motsvara ett kvartal och omvänt,
v) skall vid omräkning av veckor till månader och omvänt, veckorna och månaderna omräknas till dagar, vi) skall tillämpningen av föregående regler inte leda till att det totala antalet försäkringsperioder under ett kalenderår sammanlagt överstiger 360 dagar, 52 veckor, tolv månader eller fyra kvartal.
Om en medlemsstats lagstiftning uttrycker försäkringsperioder i månader anses de dagar. som enligt omräkningsreglema i detta stycke motsvarar en bråkdel av en månad, som en hel månad. "
Artikel 85.1 skall ersättas av följande: "1. För att göra sin rätt gällande enligt bestämmelserna i förordningens artikel 72 skall en person till den behöriga institutionen länma ett intyg som anger de försäkringsperioder, anställningsperioder eller perioder som egenföretagare. som har fullgjorts enligt den lagstifming som han senast 334 har omfattats av."
Artikel 85.3 skall ersättas av följande: Prop. 1994/95:19 "3. Bestämmelserna under punkterna 1 och 2 skall gälla på motsvarande Bilaga 28 sätt om det för att uppfylla villkoren i den behöriga statens lagstifming är nödvändigt att beakta perioder av anställning eller självständig förvärvsverksamhet som tidigare har fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning."
Artikel 120.1 skall ersättas av följande: "1. De i förordningens artikel 94.9 behandlade rättigheterna är de som anställda hade för familjemedlemmar, som grundade rätt till familjeförmåner efter de taxor och inom de gränser som gällde dagen före den I oktober 1972 eller dagen före det att förordningen togs i bruk på den berörda statens territorium, antingen enligt artikel 41 eller bilaga D till förordning nr 3 eller enligt artikel 20 eller bilaga 1 till rådets förordning nr 36/63/EEG av den 2 april 1963 om socialförsäkring för gränsarbetare1 eller enligt konventioner som är i kraft mellan de aktuella medlemsstaterna.
' EGT nr 62, 20.4.1963, s. [314/63." Bilaga 1 skall ersättas med följande: "BILAGA ]
BEHÖRIGA MYNDIGHETER
(Förordningens artiklar 1.1 och 4.1 samt tillämpnings förordningens artikel 122)
A. BELGIEN Ministre de la prévoyance sociale, Bruxelles — Minister van Sociale Voorzorg, Brussel (socialministem)
Ministre des classes moyennes, Bruxelles — Minister van Middenstand, Brussel (ministern för egenföretagare)
B. DANMARK 1. Socialministeren (socialministern), Kabenhavn
2. Arbejdsministeren (arbetsministem), Kabenhavn
3. Inderigsministeren (inrikesministern), Kabenhavn
4. Ministeren for Gronland (ministern för Gröland), Kobenhavn 335
C. TYSKLAND Bundesminister fiir Arbeit und Prop. 1994/95:19 Sozialordnung (arbets- och social- Bilaga 28 ministem), Bonn
D. SPANIEN Ministro de Trabajo y Seguridad Social (arbets- och socialministem), Madrid
E. FRANKRIKE 1. Ministre des alfaires sociales et de la solidarité nationale (ministern för sociala frågor och nationell solidaritet), Paris
2. Ministre de l'agriculture (jordbruksministem), Paris
F. GREKLAND 1. Ytroup'yöc; Kowwumoiu Ytrnpeowiu, Afijva (socialministem), Aten
2. Y'erUp'YÖC Ep-yozaiozq, Af'rjua (arbets- ministem), Aten
3. Y'II'OUP'YÖC Eutropuctjc; Naurtlxiozg, Hetpatc'tg (ministern för handels- flottan), Pireus
G. IRLAND 1. Minister for Social Welfare (ministern för social omsorg), Dublin
2. Minister for Health (hälsovårdsministem), Dublin
H. ITALIEN — Pensioner ]. i allmänhet: Ministro del lavoro e della previdenza sociale (arbets- och socialministem), Roma
2. för notarier: Ministro di grazia e giustizia (justitieministem), Roma
3. för tulltjänstemän: Ministro delle finanze (linansministem), Roma
— Sjukvårdsförmåner Ministro della sanitå (hälsovårdsministem), Roma
I. LUXEMBURG l. Ministre du travail et de la Sécurité sociale (arbets- och socialministem), 335 Luxemburg
2. Ministre de la famille Prop. 1994/95:19 (familjeministem), Luxemburg Bilaga 28
J. NEDERLÄNDERNA 1. Minister van Sociale Zaken en Werkgelegenheid (arbets- och socialministem), Den Haag
2. Minister van Welzijn, Volksgezondheid en Cultuur (ministern för välfärd, folkhälsa och kultur), Rijswijk
K. PORTUGAL 1. Ministro do Travalho e Seguranca Social (arbets- och socialministem), Lisboa
2.Ministro da Saude (hälsovårdsministem), Lisboa
3. Secretärio Regional dos Assuntos Sociais da Regiäo Autönoma da Madeira (regionalsekreteraren för sociala angelägenheter i den autonoma regionen Madeira), Funchal
4. Secretärio Regional dos Assuntos Sociais da Regiäo Autönoma dos Acores (regionalsekreteraren för sociala angelägenheter i den autonoma regionen Azorerna), Angra do Heroismo
L. FÖRENADE KUNGARIKET 1. Secretary of State for Social Services (ministern för socialtjänst), London
2. Secretary of State for Scotland (ministern för Skottland), Edinburgh
3. Secretary of State for Wales (ministern för Wales), Cardiff
4. Department of Health and Social Services for Northern Ireland (ministeriet för hälsovård och socialtjänst för Nordirland), Belfast
337
Bilaga 28
5. Director of the Department of Labour and Social Security (chefen för ministeriet för arbete och social trygghet), Gibraltar
6. Director of the Medical and Public Health Department (chefen för hälsoministeriet), Gibraltar".
Bilaga 2 skall kompletteras med följande: a) Under "C. TYSKLAND", punkt 2 a i, — skall den andra strecksatsen ersättas med
"—om personen i fråga är bosatt i Belgien eller Spanien eller är bel— gisk eller spansk medborgare bosatt inom en icke-medlernsstats territorium: Landesversicherungsanstalt Rheinprovinz (Rhenprovinsens försäkringsanstalt), Diisseldorf"
— skall följande läggas till:
"—om personen i fråga är bosatt i Portugal eller är portugisisk medborgare bo-satt inom en ickemedlemsstats territorium:
Landesversicherungsanstalt Unter- franken (Nedre Frankens försäk- ringsanstalt), Wiirzburg".
b) Under "C. TYSKLAND", punkt 2 b i, — skall den andra strecksatsen ersättas med
" —om den senaste avgiften enligt en annan medlemsstats lagstift- ning har erlagts till en belgisk eller spansk pensionsförsäk- ringsinstitution: Landesversicherungsanstalt Rheinprovinz (Rhenprovinsens för- säkringsanstalt), Diisseldorf"
— skall följande läggas till:
"—om den senaste avgiften enligt en annan medlemsstats lagstift- ning har erlagts till en portugisisk pensionsförsäkringsinstitution:
Prop. 1994/95: 19
338
Bilaga 28
Q
&
Landesversicherungsanstalt Unterfranken (Nedre Frankens försäkringsanstalt), Wiirzburg" .
Följande avsnitt skall införas efter "C. TYSKLAND":
"D. SPANIEN 1. Samtliga system med undantag för systemet för sjömän: a) För samtliga riskfall med undantag för arbetslöshet:
Direcciones Provinciales del Instituto Nacional de la guridad Social (pro- vinsdirektoraten under det centrala institutetet för social trygghet) b) Vid arbetslöshet:
Direcciones Proviciales del Instituto Nacional de Empleo (provinsdirektoraten under det centrala arbetsmarknadsinstitutet)
. Systemet för sjömän:
Instituto Social de la Marina (sjöfartens institut för sociala angelägenheter), Madrid".
Avsnitten "D. FRANKRKE", "E. GREKLAND", "F. IRLAND", "G. ITALIEN", "H. LUXEMBURG" och "I. NEDERLÄNDERNA" skall betecknas respektive "E. FRANKRIKE", "F. GREKLAND", "G. IRLAND", "H. ITALIEN", "I. LUXEMBURG" och "J. NED- ERLÄNDERNA".
Följande avsnitt skall införas efter avsnittet "J. NEDERLÄNDERNA":
"K. PORTUGAL
Fastlandet
l. Sjukdom, moderskap och familjeförmåner: Centro Regional de Seguranca Social (regionalcentret för social trygghet), till vilket personen är ansluten
Prop. 1994/95: 19
339
Bilaga 28
2. Invaliditet, ålderdom och dödsfall:
3.
4.
a)
13)
Centro Nacional de Pensöes (det centrala pensionsorganet), Lisboa, och Centro Regional de Seguranca Social (regionalcentret för social trygghet) till vilket personen är an- sluten
Arbetsskador och arbetssjukdomar: Caixa Nacional de Seguros de Doencas Profissionais (den centrala försäkringskassan för arbetssjukdomar), Lisboa
Arbetslöshets förmåner:
Mottagande av ansökan och bevis angående den sökandes anställningssituation (t.ex. kontroll av anställningsperiodema, bekräftelse av arbetslösheten, uppföljning av situationen):
Centro de Emprego (arbetsmarknadscentret) på den plats där personen är bosatt
Tillerkännande och utbetalning av arbetslöshetsersättning (t.ex. undersökning av om den sökande är berättigad till ersättning, fastställande av beloppet och den tid under vilken det skall betalas ut, uppföljning av situationen för att fortsätta, innehålla eller upphöra med betalningarna):
Centro Regional de Seguranca Social (regionalcentret för social trygghet) till vilket personen är ansluten
5. Förmåner enligt det icke avgifts-fiansierade systemet för social trygghet:
Centro Regional de Seguranca Social (regionalcentret för social trygghet) på den plats personen är bosatt
[I. Den autonoma regionen Madeira
1.
Sjukdom, moderskap och familjeförmåner:
Direccäo Regional de Seguranca Social (det regionala direktoratet för social trygghet), Funchal
Prop. 1994/95; 19
340
2. a) Invaliditet, ålderdom och dödsfall: Prop. 1994/95:19 Bilaga 28 Direccäo Regional de Seguranca Social ' (det regionala direktoratet för social trygghet), Funchal
b) Invaliditet, ålderdom och dödsfall enligt det särskilda systemet för social trygghet för arbetstagare inom jordbruket:
Direccäo Regional de Seguranca Social (det regionala direktoratet för social trygghet), Funchal
3. Arbetsskador och arbetssjukdomar:
Caixa Nacional de Seguros de Doencas Profissionais (den centrala försäkrings- kassan för arbetssjukdomar), Lisboa
4. Förmåner vid arbetslöshet:
&) Mottagande av ansökan och bevis angående anställningssituationen (t.ex. kontroll av anställningsperiodema, bekräftelse av arbets- lösheten, uppföljning av situationen):
Direccäo Regional de Emprego (det regionala arbetsmarknadsdirektoratet), Funchal
b) Tillerkännande och utbetalning av arbetslöshetsersättning (t.ex. undersökning av om den sökande är berättigad till ersättning, fastställande av beloppet och den tid under vilken det skall betalas ut, uppföljning av situationen för att fortsätta, innehålla eller upphöra med betalningarna):
Direccäo Regional de Seguranca Social (det regionala direktoratet för social trygghet), Funchal
5) Förmåner enligt det icke-avgiftsfinansierade systemet för social trygghet: Direccåo Regional de Seguranca Social (det regionala direktoratet för social trygghet), Funchal
341
III. Den autonoma regionen Azorerna Prop. 1994/95: 19 Bilaga 28 1. Sjukdom, moderskap och familjeförmåner:
Direccäo Regional de Seguranca Social (det regionala direktoratet för social trygghet), Angra do Heroismo
2. a) Invaliditet, ålderdom och dödsfall:
Direccäo Regional de Seguranca Social (det regionala direktoratet för social trygghet), Angra do Heroismo
b) Invaliditet, ålderdom och dödsfall enligt det särskilda systemet för social trygghet för arbetstagare inom jordbruket:
Direccäo Regional de Seguranca Social (det regionala direktoratet för social trygghet), Angra do Heroismo
3. Arbetsskador och arbetssjukdomar:
Caixa Nacional de Seguros de Doencas Protissionais (den nationella försäkringskassan förarbetssjukdomar), Lisboa
4. Förmåner vid arbetslöshet:
a) Mottagande av ansökan och bevis angående anställningssituationen (t.ex. kontroll av anställningsperiodema, bekräftelse av arbetslöshe- ten, uppföljning av situationen):
Centro de Emprego (arbetsmarknadscentret) på den plats där personen är bosatt
b) Godkännande och utbetalning av arbetslöshetsersättning (t.ex. undersökning av om den sökande är berättigad till ersättning, fastställande av beloppet och den tid under vilken det skall betalas ut, uppföljning av situationen för att fortsätta, innehålla eller upphöra med betalningarna):
Centro de Prestacöes Pecuniärias da Segu-
|
från systemet för social trygghet) till vilket personen är ansluten 342
5. Ersättning enligt det icke-avgihshnansierade systemet för social Prop. 1994/95:19 trygghet: Bilaga 28 Direccäo Regional de Seguranga Social (det regionala direktoratet för socialförsäkring), Angra do Heroismo".
f) "J. Förenade kungariket" skall betecknas "L. Förenade kungariket". Bilaga 3 skall kompletteras med följande: a) I avsnittet "C. TYSKLAND" punkt 3 a, -— skall (i) ersättas med "(i) förhållande till Belgien och Spanien:
Landesversicherungsanstalt Rheinprovinz (Rhenprovinsens försäkringsanstalt), Diisseldorf"
— följande skall läggas till: "(ix) förhållande till Portugal:
Landesversicherungsanstalt Unterfranken (Nedre Frankens försäkringsanstalt), Wiirzburg".
b) Följande avsnitt skall införas efter avsnittet "C. TYSKLAND": "D. SPANIEN
1. Sjukvårdsförmåner: a) Samtliga system med undantag för systemet för sjömän:
Direcciones Provinciales del Instituto Nacional de la Salud (provinsdirektora- ten under det centrala hälsovårdsinstitu— tet)
b) Systemet för sjömän: -
Instituto Social de la Marina (sjöfartens institut för sociala angelägenheter), Madrid".
2. Kontantförmåner: 343
Bilaga 28
d)
a) Samtliga system med undantag för systemet för sjömän och samtliga riskfall med undantag för arbetslöshet: Direcciones Provinciales del Instituto Nacional de la Seguridad Social (pro— vinsdirektoraten under det centrala institutet för social trygghet)
b) Systemet för sjömän för samtliga riskfall: Instituto Social de la Marina (sjöfartens institut för sociala angelägenheter), Madrid
c) Arbetslöshet, med undantag för sjömän: Direcciones Provinciales del Instituto Nacional de Empleo (provinsdirektora- ten under det centrala arbetsmarknadsinstitutet) " .
Avsnitten "D. FRANKRIKE", "E. GREKLAND", "F. IRLAND", "G. ITALIEN", "H. LUXEMBURG" och "I. NEDERLÄNDERNA" skall betecknas respektive "E. FRANKRIKE", "F. GREKLAND", "G. IRLAND", "H. ITALIEN", "I. LUXEMBURG" och "J. NED— ERLÄN DERN A" .
Följande avsnitt skall införas efter avsnittet "J. NEDERLÄNDERNA":
" K. PORTUGAL F astlandet
1. Sjukdom, moderskap och familjeförmåner (vad gäller vårdförmåner vid sjukdom och moderskap, se också bilaga 10):
Centro Regional de Seguranca Social (regionalcentret för social trygghet), till vilket personen är ansluten
2. Invaliditet, ålderdom och dödsfall:
Centro Nacional de Pensöes (centrala pensionsorganet), Lisboa, och Centro Regional de Seguranca Social (regionalcentret för social trygghet), till vilket personen är ansluten
Prop. 1994/95: 19
344
Bilaga 28
II.
3. Arbetsskador och arbetssjukdomar:
Caixa Nacional de Seguros de Doencas Profissionais (den nationella för- säkringskassan för arbetssjukdomar), Lisboa
4. Förmåner vid arbetslöshet:
a) Mottagande av ansökan och bevis angående anställningssituationen (t.ex. kontroll av anställningsperiodema, bekräftelse av arbets- lösheten, uppföljning av situationen):
Centro de Emprego (arbetsmarknadscentret) på den plats där personen är bosatt
b) Tillerkännande och utbetalning av arbetslöshetsersättning (t.ex. undersökning av om den sökande är berättigad till ersättning, fastställande av beloppet och den tid under vilken det skall betalas ut, uppföljning av situationen för att fortsätta, innehålla eller upphöra med betalningarna):
Centro Regional de Seguranca Social (regionalcentret för social trygghet) till vilket personen är ansluten
5) Förmåner enligt det icke-avgiftsfinansierade systemet för social trygghet: Centro Regional de Seguranca Social (regionalcentret för social trygghet) till vilket personen är ansluten
Den autonoma regionen Madeira
l. Sjukdom, moderskap och familjeförmåner (vad gäller vårdförmåner vid sjukdom och moderskap, se också bilaga 10):
Direccäo Regional de Seguranca Social (regionala direktoratet för social trygghet), Funchal
2. a) Invaliditet, ålderdom och dödsfall:
Direccäo Regional de Seguranca Social (regionala direktoratet för social trygghet), Funchal
Prop. 1994/95: 19
345
b) Invaliditet, ålderdom och dödsfall enligt det särskilda systemet Prop. 1994/95: 19 för social trygghet för arbetstagare inom jordbruket: Bilaga 28
Direccåo Regional de Seguranca Social (regionala direktoratet för social trygghet), Angra do Heroismo
3. Arbetsskador och arbetssjukdomar:
Caixa Nacional de Seguros de Doencas Profissionais (centrala försäkringskassan för arbetssjukdomar), Lisboa
4. Förmåner vid arbetslöshet:
a) Mottagande av ansökan och bevis angående anställningssituationen (t.ex. kontroll av anställningsperiodema, bekräftelse av arbets- lösheten, uppföljning av situationen):
Direccäo Regional de Emprego (regionala arbetsmarknadsdirek- toratet), Funchal
b) Tillerkännande och utbetalning av arbetslöshetsersättning (t.ex. undersökning av om den sökande är berättigad till ersättning, fastställande av beloppet och den tid under vilken det skall betalas ut, uppföljning av situationen för att fortsätta, innehålla eller upphöra med betalningarna):
Direccäo Regional de Seguranca Social (regionala direktoratet för social trygghet), Funchal
5. Förmåner enligt ,det icke-avgiftsfinansierade systemet för social trygghet:
Direccäo Regional de Seguranca Social (regionala direktoratet för social trygghet), Funchal
III. Den autonoma regionen Azorerna
[. Sjukdom, moderskap och familjeförmåner (vad gäller vårdförmåner vid sjukdom och moderskap, se också bilaga 10):
Direccäo Regional de Seguranca Social (regionala direktoratet för social trygghet), Funchal
346
2. a) Invaliditet, ålderdom och dödsfall: Prop. 1994/95:19 Bilaga 28 Direccäo Regional de Seguranca Social (regionala direktoratet för social trygghet), Angra do Heroismo
b) Invaliditet, ålderdom och dödsfall under det särskilda systemet för social trygghet för arbetstagare inom jordbruket:
Direccäo Regional de Seguranca Social (regionala direktoratet för social. trygghet), Angra do Heroismo
3. Arbetsskador och arbetssjukdomar:
Caixa Nacional de Seguros de Doencas Profissionais (centrala försäkringskassan för arbetssjukdomar), Lisboa
4. Förmåner vid arbetslöshet:
a) Mottagande av ansökan och bevis angående anställningssituationen (t.ex. kontroll av anställningsperiodema, bekräftelse av arbets- lösheten, uppföljning av situationen):
Centro de Emprego (arbetsmarknadscentret) på den plats där personen är bosatt
b) Tillerkännande och utbetalning av arbetslöshetsersättning (t.ex. under- sökning av om den sökande är berättigad till ersättning, fastställande av beloppet och den tid under vilken det skall betalas ut, uppföljning av situationen för att fortsätta, innehålla eller upphöra med betalningarna):
Centro de Prestacoes Pecuniarias de Seguranca Social (centret för kontantförmåner från systemet för social trygghet) på den plats där personen är bosatt
5. Ersättning enigt det icke avgiftsfinansierade systemet för social trygghet: Direccäo Regional de Seguranca Social (regionala direktoratet för social trygghet), Angra do 347 Heroismo"
e)Avsnittet "J. Förenade kungariket" skall betecknas "L. Förenade Prop. 1994/95:19 kungariket". Bilaga 28
Bilaga 4 skall kompletteras med följande:
a) Iavsnittet "C. TYSKLAND" punkt 3 b, — skall (i) ersättas med
"(i) förhållande till Belgien och Spanien:
Landesversicherungsanstalt Rheinp— rovinz (Rhenprovinsens försäkrings- anstalt), Diisseldo'rf"
— skall följande läggas till:
"(ix) förhållande till Portugal:
Landesversicherungsanstalt Unter- franken (Nedre Frankens försäk- ringsanstalt), Wiirzburg".
b) Följande avsnitt skall införas efter avsnittet "C. TYSKLAND": "D. SPANIEN
Instituto Nacional de la Seguridad Social (centrala socialförsäkringsinstitutet), Madrid".
c) Avsnitten "D. FRANKRIKE", "E. GREKLAND", "F. IRLAND", "G. ITALIEN", "H. LUXEMBURG" och "I. NEDERLÄNDERNA" skall betecknas "E. FRANKRIKE". "F. GREKLAND", "G. IRLAND", "H. ITALIEN", "I. LUXEMBURG" och "J. NED— ERLÄNDERNAL
(1) Följande avsnitt skall införas efter avsnittet "J. NEDERLANDERNAD
"K. PORTUGAL
I förhållande till all lagstiftning, de system och grenar av social trygghet som avses i förordningens artikel 4:
Departemento de Relacöes Intemacionais e Convencöes de Seguranca Social (avdelningen för internationella förbindelser och kon- ventioner om social trygghet), Lisboa". 348
e) Avsnittet "J. Förenade kungariket" skall betecknas "L. Förenade Prop. 1994/95:19 kungariket". Bilaga 28 Bilaga 5 skall ändras och kompletteras på följande sätt: "1. BELGIEN—DANMARK ...(ingen ändring) 2. BELGIEN—TYSKLAND ...(ingen ändring) 3. BELGIEN—SPANIEN Ingen. 4. BELGIEN—FRANKRIKE ...(ingen ändring) 5. BELGIEN—GREKLAND ...(ingen ändring) 6. BELGIEN—IRLAND ...(ingen ändring) 7. BELGIEN—ITALIEN ...(ingen ändring) 8. BELGIEN—LUXEMBURG ...(ingen ändring) 9. BELGIEN—NEDERLÄNDERNA ...(ingen ändring) 10. BELGIEN—PORTUGAL Ingen.
11. BELGIEN—FÖRENADE KUNGARIKET
349 ...(ingen ändring)
23 Riksdagen 1994/95. I sam/. Nr 19. Bilaga 28—29.
12. DANMARK—TYSKLAND Prop. 1994/95:19 Bilaga 28 ...(ingen ändring) 13. DANMARK—SPANIEN
. . .(Ingen konvention.) 14. DANMARK-FRANKRIKE . . .(ingen ändring) 15. DANMARK—GREKLAND .. .(ingen ändring) 16. DANMARK—IRLAND . . .(ingen ändring) 17. DANMARK—ITALIEN . . .(ingen ändring) 18. DANMARK—LUXEMBURG .. .(ingen ändring) 19. DANMARK—NEDERLÄNDERNA . . .(ingen ändring) 20. DANMARK—PORTUGAL Ej tillämplig. 21. DANMARK—FÖRENADE KUNGARIKET . . .(ingen ändring) 22. TYSKLAND—SPANIEN Ingen. 23. TYSKLAND—FRANKRIKE
...(ingen ändring) 350
24. TYSKLAND—GREKLAND Prop. 1994/95:19 Bilaga 28 ...(ingen ändring) 25. TYSKLAND—IRLAND ...(ingen ändring) 26. TYSKLAND—ITALIEN ...(ingen ändring) 27. T YSKLAND—LUXEMBURG ...(ingen ändring) 28. TYSKLAND—NEDERLÄNDERNA ...(ingen ändring) 29. TYSKLAND—PORTUGAL Ingen. 30. TYSKLAND—FÖRENADE KUNGARIKET ...(ingen ändring) 31. SPANIEN—FRANKRIKE
Ingen.
32. SPANIEN—GREKLAND Ej tillämplig.
33. SPANIEN—IRLAND
Ej tillämplig.
34. SPANIEN—ITALIEN Ingen.
35. SPANIEN—LUXEMBURG
Ingen. 351
36. SPANIEN—NEDERLÄNDERNA - Prop. 1994/95:19 Bilaga 28 Ingen. 37. SPANIEN—PORTUGAL
Artiklarna 42, 43 och 44 i den administrativa över—enskommelsen av den 22 maj 1970.
38. SPANIEN—FÖRENADE KUNGARIKET Ingen.
39. FRANKRIKE—GREKLAND ...(ingen ändring)
40. F RANKRIKE—IRLAN D ...(ingen ändring)
41 . FRANKRIKE-ITALIEN .. .(ingen ändring)
42. FRANKRIKE—LUXEMBURG ...(ingen ändring)
43. FRANKRIKE—NEDERLÄNDERNA ...(ingen ändring)
44. FRANKRIKE—PORTUGAL Ingen.
45. FRANKRIKE—FÖRENADE KUNGARIKET ...(ingen ändring)
46. GREKLAND—IRLAND ...(ingen ändring)
47. GREKLAND—ITALIEN
...(ingen ändring) 352
48. GREKLAND—LUXEMBURG Prop. 1994/95:19 Bilaga 28 ...(ingen ändring)
49. GREKLAND—NEDERLÄNDERNA ...(ingen ändring)
50. GREKLAND—PORTUGAL Ej tillämplig.
51. GREKLAND—FÖRENADE KUNGARIKET ...(ingen ändring)
52. IRLAND—ITALIEN ...(ingen ändring)
53. IRLAND—LUXEMBURG ...(ingen ändring)
54. IRLAND—NEDERLÄNDERNA ...(ingen ändring)
55. IRLAND—PORTUGAL Ej tillämplig.
56. IRLAND—FÖRENADE KUNGARIKET ...(ingen ändring)
57. ITALIEN—LUXEMBURG ...(ingen ändring)
58. ITALIEN-NEDERLÄNDERNA ...(ingen ändring)
59. ITALIEN—PORTUGAL
Ej tillämplig. 353
Bilaga 28
60. ITALIEN—FÖRENADE KUNGARIKET ...(ingen ändring)
61 . LUXEMBURG—NEDERLÄNDERNA ...(ingen ändring)
62. LUXEMBURG—PORTUGAL Ingen.
63. LUXEMBURG—FÖRENADE KUNGARIKET ...(ingen ändring)
64. NEDERLÄNDERNA —PORTUGAL
Artiklarna 33 och 34 i den administrativa överenskommelsen av den 9 maj 1980.
65. NEDERLÄNDERNA—FÖRENADE KUNGARIKET ...(ingen ändring)
66. PORTUGAL—FÖRENADE KUNGARIKET Artiklarna 3 och 4 i bilagan till den administrativa överenskommelsen av den 31 december 1981 om tillämpning av protokollet om sjukvård av den 15 november 1978."
Bilaga 6 skall ersättas med följande: "BIZAGA 6 FÖRFARANDE VID UTBETALNTNG AV FÖRMÄNER (Tillämpnings förordningens artiklar 4.6, 53.1 och 122) Allmänna anmärkningar 'Efterskottsbetalningar och andra engångsbetalningar skall i princip ske
genom kontaktorganen. Löpande utbetalningar och andra utbetalningar skall ske enligt det förfarande som anges i denna bilaga.
A. BELGIEN
Direkt utbetalning.
Prop. 1994/95: 19
354
Bilaga 28
B. DANMARK Direkt utbetalning.
C. TYSKLAND
l. Pensionsförsäkring för arbetare (invaliditet, ålderdom, dödsfall)
a) i förhållande till Belgien, Danmark, Spanien, Frankrike, Grekland, Irland, Luxemburg. Portugal och Förenade kungariket:
b) i förhållande till Italien:
Direkt utbetalning.
Utbetalning genom kontaktorganen (enligt tillämpningsförordningens artiklar 53-58 tillämpade tillsammans med de bestämmelser som anges i bilaga 5), om inte den bidragsberättigade ansöker om direkt utbetalning av förmånema.
c) i förhållande till Nederländerna:
Utbetalning genom kontaktorganen (enligt tillämpningsförordningens artiklar 53-58 tillämpade tillsammans med de bestämmelser som anges i bilaga 5).
2. Pensionsförsäkring för tjänstemän och gruvarbetare (invaliditet, ålderdom, dödsfall)
a) i förhållande till Belgien, Danmark, Spanien, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Luxemburg, Portugal och Förenade kungariket:
Direkt utbetalning
b) i förhållande till Nederländerna:
Utbetalning genom kontaktorganen (enligt tillämpningsförordningens artiklar 53-58 tillämpade tillsammans med de bestämmelser som anges i bilaga 5).
Prop. 1994/95: 19
355
3. Åldersförsäkring för jordbrukare: Prop. 1994/95: 19 Bilaga 28 Direkt utbetalning. ' 4. Olycksfallsförsäkring Utbetalning genom kontaktorganen (enligt tillämpningförordningens artiklar 53-58 tillämpade tillsammans med de bestämmelser som anges i bilaga 5).
D. SPANIEN Direkt utbetalning.
E. FRANKRIKE
1. Samtliga system med undantag för systemet för sjömän: Direkt utbetalning.
2. Systemet rdr sjömän: Utbetalning genom de härtill utpekade organen i den medlemsstat
där mottagaren är bosatt. F. GREKLAND
Pensionsförsäkring för arbetstagare (invaliditet, ålderdom, dödsfall)
a) i förhållande till Frankrike: Utbetalning genom kontakorganen
b) i förhållande till Belgien, Danmark, Tyskland, Spanien, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Portugal och Förenade kungariket:
Direkt utbetalning.
G. IRLAND
Direkt utbetalning.
H. ITALIEN
356
a) ANSTÄLLDA Prop. 1994/95:19 Bilaga 28 1. Invalid-, ålders- och efterlevandepensioner &) i förhållande till Belgien, Danmark, Spanien, Frankrike (med undantag för de franska försäkringskassoma för gruvarbetare), Grekland, Irland, Luxemburg, Nederländerna, Portugal och Förenade kungariket:
Direkt utbetalning.
b) i förhållande till Tyskland och de franska försäkringskassoma för gruvarbetare:
Betalning genom kontaktorganen (enligt bestämmelserna i bilaga 5).
2. Pensioner i anledning av arbetsskador och arbetssjukdomar: Direkt utbetalning.
b) EGENFÖRETAGARE
Direkt utbetalning. I. LUXEMBURG
Direkt utbetalning. J. NEDERLÄNDERNA
1. I förhållande till Belgien, Danmark, Spanien, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Luxemburg, Portugal och Förenade kungariket:
Direkt utbetalning.
2. I förhållande till Tyskland:
Betalning genom kontaktorganen (enligt bestämmelser i bilaga 5)
K. PORTUGAL
Direkt utbetalning.
L. FÖRENADE KUNGARIKET
357 Direkt utbetalning."
Bilaga 7 skall ersättas med följande: Prop. 1994/95:19 Bilaga 28 ”BILAGA 7
BANKER
(Tillämpnings förordningens artiklar 4.7, 55.3 och 122)
A. BELGIEN Ingen
B. DANMARK Danmarks Nationalbank (Danmarks nationalbank), Kobenhavn
C. TYSKLAND Deutsche Bundesbank (Tyska förbundsban- ken), Frankfurt am Main
D. SPANIEN Banco Exteriör de Espana (Spaniens utrikesbank), Madrid
E. FRANKRIKE Banque de France (Frankrikes bank), Paris
F. GREKLAND Tpåtreå'a Tnc EÄÄåöag, AOljva (Greklands bank), Aten
G. IRLAND Central Bank of Ireland (Irlands central— bank), Dublin
H. ITALIEN Banca Nazionale del Lavoro (Naionella
arbetsbanken), Roma I. LUXEMBURG Caisse dlépargne (Sparkassan), Luxemburg J. NEDERLÄNDERNA Ingen
K. PORTUGAL Banco de Portugal (Portugals bank), Lisboa
L. FÖRENADE KUNGARIKET Förenade kungariket utom Nordirland: Bank of England (Englands bank), London Nordirland:
Northem Bank Limited (Nordbanken Ltd.), Belfast
Gibraltar.-
358 Barclays Bank, Gibraltar".
Bilaga 8 skall ersättas med följande: ' Prop. 1994/95:19 Bilaga 28 "BILAGA 8
TILLERKÄNNANDE AV FAMILJEFÖRMÅNER
(Tillämpningsförordningens artiklar 4.8, 10a.l d och 122).
Tillämpnings förordningens artikel 10a.1 d tillämpas på
1. Anställda och egenföretagare
a) med en referensperiod på en kalendemtånad i förhållandet
— mellan Tyskland och Spanien — mellan Tyskland och Frankrike
b) med en referensperiod på tre kalenderrnånader i förhållandet 2. Egenföretagare med en referensperiod på tre kalenderrnånader i förhållandet Bilaga 9 skall ändras och kompletteras med följande: "A. BELGIEN ...(ingen ändring) B. DANMARK ...(ingen ändring) C. TYSKLAND ...(ingen ändring) D. SPANIEN
Vid beräkningen av de genomsnittliga årliga kostnadema för vårdförmåner, beaktas det allmänna systemet för social trygghet.
E. FRANKRIKE ...(ingen ändring)
F. GREKLAND
359 ...(ingen ändring)
G. IRLAND Prop. 1994/95:19 ...(ingen ändring) Bilaga 28
H. ITALIEN ...(ingen ändring) — mellan Tyskland och Grekland
— mellan Tyskland och Irland — mellan Tyskland och Luxemburg -— mellan Tyskland och Portugal — mellan Tyskland och Förenade kungariket — mellan Frankrike och Luxemburg — mellan Portugal och Belgien — mellan Portugal och Frankrike — mellan Portugal och Irland — mellan Portugal och Luxemburg — mellan Portugal och Förenade kungariket -— mellan Danmark och Tyskland — mellan Nederländerna och Danmark, Frankrike, Tyskland Luxemburg och Portugal — mellan Belgien och Nederländerna".
1. LUXEMBURG ...(ingen ändring)
J. NEDERLÄNDERNA ...(ingen ändring)
K. PORTUGAL Vid beräkningen av de genomsnittliga årliga kostnaderna för vårdförmåner beaktas de förmåner som utges av den allmänna hälso- och sjukvårdstjänsten.
L. FÖRENADE KUNGARIKET ...(ingen ändring)". Bilaga 10 skall ändras och kompletteras med följande: "A. BELGIEN ...(ingen ändring) B. DANMARK
...(ingen ändring) 360
C. TYSKLAND Prop. 1994/95: 19
...(ingen ändring) Bilaga 28 D. SPANIEN 1. Vid tillämpningen av tillämpnings-förordningens artiklar 6.1, 13.2
och l3.3,14.1, 14.2 och 14.3, 102.2, 110 och 1132:
Instituto Social de la Marina (sjöfartens institut för sociala angelägenheter), Madrid
2. Vid tillämpningen av tillämpnings förordningens artiklar 11.1, lla och 12a, 38.1, 70.1, 80.2, 81, 82.2, 85.2 och 86.2:
Direcciones Provinciales del Instituto Nacional de la Seguridad (provinsdirektoraten under det centrala institutet för social trygg- het)
a) Alla system med undantag för systemet för sjömän: b) Systemet för sjömän: Instituto Nacional de la Seguridad Social (centrala institutet för social trygghet), Madrid
E. FRANKRIKE
...(ingen ändring)
F. GREKLAND
...(ingen ändring)
G. IRLAND
...(ingen ändring)
H. ITALIEN
. ...(ingen ändring)
I. LUXEMBURG
...(ingen ändring)
J. NEDERLÄNDERNA
361 .. .(ingen ändring)
K. PORTUGAL Prop. 1994/95:19 Bilaga 28
I. Fastlandet
1. Vid tillämpning av förordningens artikel 17:
Departemento de Relacöes Intemacionais e Convencöes de Seguranca Social (avdelningen för internationella förbindelser och konventioner om social trygghet), Lisboa
2. Vid tillämpningen av tillämpnings förordningens artiklar 11.10ch11a:
Centro Regional de Seguranca Social (regionalcentret för social trygghet) till vilket den utsände arbetstagaren är ansluten
3. Vid tillämpningen av tillämpnings förordningens artikel 12a: Centro Regional de Seguranca Social (regionalcentret för social trygghet) på den plats där arbetstagaren är bosatt eller till vilket han är ansluten, allt efter omständigheterna
4. Vid tillämpningen av tillämpningsförordningens artikel 13.2: Departemento de Relagöes Intemacionais e Convencöes de Seguranca Social (avdelningen för internationella förbindelser och konventioner om social trygghet), Lisboa
5. Vid tillämpningen av tillämpningsförordningens artiklar 14.1 och 14.2:
Departemento de Relacöes Intemacionais e Convencöes de Seguranca Social (avdelningen för internationella förbindelser och konventioner om social trygghet), Lisboa 6. Vid tillämpningen av tillämpnings förordningens artikel 14.3:
Centro Regional de Seguranca Social (regionalcentret för social trygghet), Lisboa
7. Vid tillämpningen av tillämpningsförordningens artiklar 28.1, 29.2 och 29.5, 30.1 och 30.3 samt 31.1 andra meningen:
Centro Nacional de Pensöes (det nationella pensionscentret), Lisboa
8. Vid tillämpningen av tillämpnings förordningens artiklar 25 .2, 38.1, 70.1, 82.2 och 86.2:
Den administrativa myndigheten på den plats där familjen är bosatt 352
9. Vid tillämpningen av tillämpnings förordningens artiklar 17.6 och Prop. 1994/95:19 17.7, 18.3, 18.4 och 18.6, 20, 21.1, 22, 31.1 första meningen och Bilaga 28 34.1 och 34.2, första stycket, (avseende institutionen på bosättnings— orten eller vistelseorten, beroende på omständigheterna):
Administracäo Regional de Saude (den regionala administrationen för hälsoväsendet) på den plats där personen ifråga är bosatt eller vistas.
10. Vid tillämpningen av tillämpnings förordningens artiklar 80.2, 81 och 85.2:
Centro Regional de Seguranca Social (regionalcentret för social trygghet), Lisboa
11. Vid tillämpningen av tillämpnings förordningens artikel 102.2:
Departemento de Relacöes Intemacionais e Convencöes de Seguranca Social (avdelningen för internationella förbindelser och konventioner om social trygghet), Lisboa
II. Den autonoma regionen Madeira 1. Vid tillämpningen av förordningens artikel 17:
Secretärio Regional dos Assuntos Sociais (regionalsekreteraren för sociala angelägenheter), Funchal
2. Vid tillämpningen av tillämpnings förordningens artiklar 11.1 och lla:
Direccäo Regional de Seguranca Social (regionala direktoratet för social trygghet), Funchal Departemento de Relacöes Intemacionais e Convencöes de Seguranca Social (avdelningen för internationella förbindelser och konventioner om social trygghet), Lisboa
3. Vid tillämpningen av tillämpningsförordningens artikel 12a:
Direccäo Regional de Seguranca Social (det regionala direktoratet för social trygghet), Funchal
4. Vid tillämpningen av tillämpningsförordningens artiklar 13.2 och 13.3: '
Departemento de Relacöes Intemacionais e Convencöes de Seguranca Social (avdelningen för internationella förbindelser och konventioner om social trygghet), Lisboa 353
5. Vid tillämpning av tillämpnings förordningens artiklar 14.1 och 14.2: Prop. 1994/95:19
Bilaga 28
Departemento de Relacöes Intemacionais e Convencöes de Seguranca Social (avdelningen för internationella förbindelser och konventioner om social trygghet), Lisboa
6. Vid tillämpningen av tillämpnings förordningens artikel 14.3: Direccäo Regional de Seguranca Social (regionala direktoratet för social trygghet), Funchal
7. Vid tillämpningen av tillämpningsförordningens artiklar 28.1, 29.2, och 29.5, 30.1 och 30.3 och 31.1 andra meningen: Direccäo Regional de Seguranca Social (regionala direktoratet för social trygghet), Funchal
8. Vid tillämpningen av tillämpningsförordningens artiklar 25.2, 38.1, 70.1, 82.2 och 86.2: Den administrativa myndigheten där familjen är bosatt
9. Vid tillämpningen av tillämpningsförordningens artiklar 17.6 och 17.7, 18.3, 18.4 och 18.6, 20, 21.1, 22, 31.1 första meningen samt 34.1 och 34.2, första stycket, (avseende institutionen på bosätt- ningsorten eller vistelseorten, beroende på omständigheterna): Direccäo Regional de Satide Publica (regionala direktoratet för hälsoväsendet), Funchal
10. Vid tillämpningen av tillämpningsförordningens artiklar 80.2. 81 och 85.2:
Direccäo Regional de Seguranca Social (regionala direktoratet för social trygghet), Funchal
11. Vid tillämpningen av tillämpnings förordningens artikel 102.2: Departemento de Relacöes Intemacionais e Convencöes de Seguranca Social (avdelningen för internationella förbindelser och konventioner om social trygghet), Lisboa
III. Den autonoma regionen Azorerna
1. Vid tillämpningen av förordningens artikel 17: Direccäo Regional de Seguranca Social (det regionala direktoratet för 364 social trygghet), Angra do Heroismo
2. Vid tillämpningen av tillämpnings förordningens artiklar 11.1 och 11a: Prop. 1994/95: 19 , Bilaga 28 Direccäo Regional de Seguranca Social (det regionala direktoratet för social trygghet), Angra do Heroismo
3. Vid tillämpningen av tillämpnings förordningens artikel 12a:
Direccäo Regional de Seguranca Social (det regionala direktoratet för social trygghet), Angra do Heroismo
4. Vid tillämpningen av tillämpningsförordningens artiklar 13.2 och 13.3:
Departemento de Relacöes Intemacionais e Convencöes de Seguranca Social (avdelningen för internationella förbindelser och konventioner om social trygghet), Lisboa
5. Vid tillämpningen av tillämpningsförordningens artiklar 14.1 och 14.2:
Departemento de Relacöes Intemacionais e Convencöes de Seguranga Social (avdelningen för internationella förbindelser och konventioner om social trygghet), Lisboa
6. Vid tillämpningen av tillämpnings förordningens artikel 14.3:
Direccäo Regional de Seguranga Social (regionala direktoratet för social trygghet), Angra do Heroismo
7. Vid tillämpningen av tillämpningsförordningens artiklar 28.1, 29.2 och 29.5, 30.1 och 30.3 samt 31.1 andra meningen:
Direceäo Regional de Seguranca Social (regionala direktoratet för social trygghet), Angra do Heroismo
8. Vid tillämpningen av tillämpnings förordningens artiklar 25.2, 38.1, 70.1, 82.2 och 86.2:
Den administrativa myndigheten för den ort där familjen är bosatt
9. Vid tillämpningen av tillämpningsförordningens artiklar 17.6 och 17.7, 18.3, 18.4 och 18.6, 20, 21.1, 22, 31.1 första meningen samt 34.1 och 34.2, första stycket, (om institutionen på bosätmingsorten eller vistelseorten, beroende på omständigheterna):
Direccäo Regional de Saude (regionala direktoratet för hälsoväsendet), Angra do Heroismo
365
24 Riksdagen 1994/95. I som/. Nr 19. Bilaga 28—29.
10. Vid tillämpningen av tillämpnings förordningens artiklar 80.2, 81 Prop. 1994/95:19 och 85.2: Bilaga 28
Direccäo Regional de Seguranca Social (det regionala direktoratet för social trygghet), Angra do Heroismo
11. Vid tillämpningen av tillämpnings förordningens artikel 102.2: Departemento de Relacöes Intemacionais e Convencöes de Seguranca Social (avdelningen för internationella förbindelser och konventioner rörande social trygghet), Lisboa
366
Bilaga 28
L. FÖRENADE KUNGARIKET ...(ingen ändring)" .
Bilaga 11 skall ersättas med följande: "BILAGA ]]
SYSTEM SOM AVSES I FÖRORDNINGENS ARTIKEL 35.2 (Tillämpnings förordningens artikel 4.1 1) A. BELGIEN
System för utvidgning av sjukförsäkringen (vårdförmåner) till att omfatta egenföretagare. -
B. DANMARK Inget.
C. TYSKLAND Inget.
D. SPANIEN Inget.
E. FRANKRIKE
Systemet för sjuk- och moderskapsförsäkring för egenföretagare som inte är verksamma inom jordbruket, upprättat genom lag av den 12 juli 1966, i sin ändrade lydelse.
F. GREKLAND
1. Försäkringskassan för hantverkare och handlande i mindre skala (TEBE)
2. Försäkringskassan för handlande
3. Sjukförsäkringskassan för advokater: a) Omsorgskassan, Aten b) Omsorgskassan, Pireus
c) Omsorgskassan, Tessaloniki d) Sjukkassan för advokater på landsbygden (TYDE)
Prop. 1994/95: 19
367
4. Läkarnas försäkrings- och pensionskassa. Prop. 1994/95:19 Bilaga 28 G. IRLAND
Inget.
H. ITALIEN
Inget.
I. LUXEMBURG
Inget.
J. NEDERLÄNDERNA
Inget.
K. PORTUGAL
Inget.
L. FÖRENADE KUNGARIKET
Inget."
3. Rådets förordning (EEG) nr 337/75 av den 10 februari 1975 (EGT nr L 39, 13.2.1975, s. 1), ändrad genom 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17).
I artikel 4.1 skall "33" ersättas med "39" och i 4.1 a, 4.1 b och 4.1 c skall "tio" ersättas med "tolv".
4. Rådets förordning (EEG) nr 1365/75 av den 26 maj 1975 (EGT nr L 139, 30.5.1975, s. 1), ändrad genom 1979 års anslumingsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17).
I artikel 6.1 skall "33" ersättas med "39" och i 6.1 a, 6.1 b och 6.1 c skall "tio" ersättas med "tolv".
5. Rådets förordning (EEG) nr 2950/83 av den 17 oktober 1983 (EGT nr L 289, 22.10.1983, s. 1).
Iartikel 3.1 skall "Portugal" införas efter "mezzogiomo".
6. Rådets förordning (EEG) nr 815/84 av den 26 mars 1984 (EGT nr L 88, 31.3.1984, s. 1).
368
Bilaga 28
I artikel 11.2 skall "45" ersättas med "54".'
7. Rådets beslut 63/688/EEG av den 18 december 1963 (EGT nr 190, 30.12.1963, s. 3090/63), i dess lydelse enligt
_ Rådets beslut 68/189/EEG av den 9 april 1968'(EGT nr L 91, 1968, s. 26) ' — 1972 års anslutningsakt (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14).
— 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17). Iartikel 1 skall "sextio" ersättas med "sjuttiotvå".
8. Rådets direktiv 68/360/EEG av den 15 oktober 1968 (EGT nr L 257, 19.10.1968, s. 13), ändrat genom
— 1972 års anslumingsakt (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14), — 1979 års anslumingsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17).
Fotnoten * i bilagan skall ersättas med följande:
"' Belgiska, danska, tyska, grekiska, spanska, franska, irländska, italienska, luxemburgska, nederländska, portugisiska eller brittiska, beroende på utställande land."
9. Rådets beslut 74/325/EEG av den 27 juni 1974 (EGT nr L 185, 9.7.1974, s. 15) ändrat genom 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17).
I artikel 4.1 skall "60" ersättas med "72".
10. Rådets direktiv 77/576/EEG av den 25 juli 1977 (EGT nr L 229, 7.9.1977, s. 12), ändrat genom
— 1979 års anslumingsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17), — kommissionens direktiv 79/640/EEG av den 21 juni 1979 (EGT nr L 183, 19.7.1979, s. 11).
I artikel 6.2 skall "45" ersättas med "54".
Bilaga 2 skall kompletteras med motsvarande beteckningar på spanska och portugisiska, dvs.:
Prop. 1994/95: 19
369
Bilaga 28
"ANEXO Il/ANEXO II
SENALES ESPECIALES DE SEGURIDAD .— SINALIZACÄO ESPECIAL DE SEGURANCA
1.
g)
h)
J)
b)
Seriales de prohibiciön — Sinais de proibicäo
Prohibido fumar Proibido fumar Prohibido fumar o encender fuegos libres Proibido fumar ou foguear Prohibido el paso a los peatones Passagem proibido a peöes Prohibido apagar con agua Proibido apagar com ågua Agua no potable Agua impröpria para beber
Senales de advertencia — Sinais de perigo
Materias inflamables Subståncias inflamåveis
Materias explosivas Subståncias explosivas
Substancias venenosas
Subståncias töxicas Substancias corrosivas Subståncias corrosivas Radiaciones peligrosas Subståncias radioactivas Atenciön a las cargas suspendidas Cargas suspensas
Atenciön a los vehiculos de mantenimiento Carro transportador em movimento Peligro eléctrico
Perigo de electrocussåo Peligro general Perigos vårios Peligro rayos låser Perigo, raios laser
Senales de obligaciön — Sinais de obrigacåo
Protecciön obligatoria de la vista Proteccäo obrigatöria dos olhos Protecciön obligatoria de la cabeza Proteccåo obrigatöria da cabeca
Prop. 1994/95: 19
370
c) Protecciön obligatoria de los oidos Prop. 1994/95: 19 Proteccäo obrigatöria dos ouvidos Bilaga 28 d) Protecciön obligatoria de las vias respiratorias Proteccåo obrigatöria dos örgåos respiratörios e) Protecciön obligatoria de los pies Proteccäo obrigatöria dos pés f) Protecciön obligatoria de las manos Proteccäo obrigatöria das mäos
4. Seriales de emergencia - Sinais de emergencia a) Puesto de socorro Posto de primeiros socorros d) Salida de emergencia a la izquierda Saida de socorro å esquerda e) Salida de emergencia (a colocar sobre la salida) Saida de socorro (a colocar por cima de saida)
11. Rådets direktiv 80/1107/EEG av den 27 november 1980 (EGT nr L 327, 3.12.1980, s. 8).
I artikel 10.2 skall "fyrtioen" ersättas med "femtiofyra".
12. Kommissionens beslut 82/43/EEG av den 9 december 1981 (EGT nr L 20, 28.1.1982, s. 35).
I artikel 3.1 skall "tjugo" ersättas med "tjugofyra". I artikel 6, första stycket, och artikel 11 skall "tio" ersättas med "tolv".
13. Beslut av representanterna för medlemsstaternas regeringar, församlade i särskilda ministerrådet den 9 juli 1957 (EGT nr 28, 31.8.1957, s. 487/57), i dess lydelse enligt — beslut av representanterna fÖr medlemsstaternas regeringar,
församlade i särskilda ministerrådet den 11 mars 1965 (EGT nr 46, 22.3.1965, s. 698/65), — 1972 års anslutningsakt (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14), — 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17).
Bilagan ändras på följande sätt: — iartikel 3, första stycket, skall "fyrtio" ersättas med "fyrtioåt- ta", — i artikel 9, andra stycket, skall "fem" ersättas med "sex", — i artikel 13, tredje stycket, skall "sju" ersättas med "nio", — i artikel 18, första stycket, skall "tjugosju" ersättas med " trettiotvå " , — i artikel 18, andra stycket, skall "tjugoen" ersättas med "tjugofem". 371
IX. TILLNÄRMNING AV LAGSTIFTNING Prop. 1994/95: 19 Bilaga 28 A
Tekniska handelshinder (industriprodukter)
1. I följande rättsakter skall "fyrtiofem" ersättas med "femtiofyra" l angivna artiklar.
&) Rådets direktiv 67/548/EEG av den 27 juni 1967 (EGT nr 196, 16.8.1967, s. 1). i dess lydelse enligt,
— Rådets direktiv 69/81/EEG av den 13 mars 1969 (EGT nr L 68,19.3.1969,s.1) — Rådets direktiv 70/189/EEG av den 6 mars 1970 (EGT nr L
59, 14.3.1970, s. 33)
— Rådets direktiv 71/144/EEG av den 22 mars 1971 (EGT nr L 74, 29.3.1971, s. 15) —— Rådets direktiv 73/146/EEG av den 21 maj 1973 (EGT nr L 167,25. 6.1973,s.1) _- Rådets direktiv 75/409/EEG av den 24 juni 1975 (EGT nr L 183, 14.7. 1975, s. 22) _- Kommissionens direktiv 76/907/EEG av den 14 juli 1976 (EGT nr L 360, 30.12.1976, s. 1), ändrad i EGT nr L 28, 2.2.1979, s. 32 -— Kommissionens direktiv 79/370/EEG av den 30 januari 1979 (EGT nr L 88, 7.4.1979, s. 1) -— Rådets direktiv 79/831/EEG av den 18 september 1979 (EGT nr L 259, 15.10.1979, s. 10) -— 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17) -— Rådets direktiv 80/1189/EEG av den 4 december 1980 (EGT nr L 366, 31.12.1980, s. 1) _ Kommissionens direktiv 81/957/EEG av den 23 oktober 1981 (EGT nr L 351, 7.12.1981, s. 5) -— Kommissionens direktiv 82/232/EEG av den 25 mars 1982 (EGT nr L 106, 21.4.1982, s. 18) — Kommissionens direktiv 83/467/EEG av den 29 juli 1983 (EGT nr L 257, 16.9.1983, s. 1) _ Kommissionens direktiv 84/449/EEG av den 25 april 1984 (EGT nr L 251, 19.9.1984, s. 1):
artikel 21.2. b) Rådets direktiv 70/156/EEG av den 6 februari 1970 (EGT nr L
42, 23.2.1970, s. 1), i dess lydelse enligt -— 1972 års anslutningsakt (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14)
372
Bilaga 28
d)
g)
— Rådets direktiv 78/315/EEG av den 21 december 1977 (EGT nr L 81, 28.3.1978, s. 1) — Rådets direktiv 78/547/EEG av den 12 juni 1978 (EGT nr L 168, 26.6.1978, s. 39) — 1979 års anslumingsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17) — Rådets direktiv 80/1267/EEG av den 16 december 1980 (EGT nr L 375, 31.12.1980, s. 34), ändrad i EGT nr L 265, 19.9.1981, s. 28: artikel 13.2.
Rådets direktiv 73/361/EEG av den 19 november 1973 (EGT nr L 335, 5.12.1973, s. 51), i dess lydelse enligt
— Kommissionens direktiv 76/434/EEG av den 13 april 1976 (EGT nr L 122, 8.5.1976, s. 20) — 1979 års anslumingsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17):
artikel 5.2.
Rådets direktiv 74/150/EEG av den 4 "mars 1974 (EGT nr L 84, 28.3.1974, s. 10), i dess lydelse enligt
— Rådets direktiv 79/694/EEG av den 24 juli 1979 (EGT nr L 205, 13.8.1979, s. 17) — 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17) — Rådets direktiv 82/890/EEG av den 17 december 1982 (EGT nr L 378, 31.12.1982, s. 45):
artikel 13.2.
Rådets direktiv 75/324/EEG av den 20 maj 1975 (EGT nr L 147, 9.6.1975, s. 40), i dess lydelse enligt 1979 års anslumingsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17):
artikel 7.2.
Rådets direktiv 76/116/EEG av den 18 december 1975 (EGT nr L 24, 30.1.1976, s. 21), i dess lydelse enligt 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17):
artikel 11.2. Rådets direktiv 76/117/EEG av den 18 december 1975 (EGT nr L 24, 30.1.1976, s. 45), i dess lydelse enligt 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17):
Prop. 1994/95:19
373
Bilaga 28
h)
i)
k)
|)
m)
n)
artikel 7.2.
Rådets direktiv 76/767/EEG av den 27 juli 1976 (EGT nr L 262, 27.9.1976, s. 153), i dess lydelse enligt 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17):
artikel 20.2.
Rådets direktiv 76/889/EEG av den 4 november 1976 (EGT nr
L 339, 4.12.1976, s. 1), i dess lydelse enligt
— 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17) — Kommissionens direktiv 82/449/EEG av den 7 juni 1982 (EGT nr L 222, 30.7.1982, s. 1):
artikel 8.2.
Rådets direktiv 79/113/EEG av den 19 december 1978 (EGT nr L 33, 8.2.1979, s. 15), i dess lydelse enligt
— 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17) — Rådets direktiv 81/1051/EEG av den 7 december 1981 (EGT nr L 376, 30.12.1981, s. 49):
artikel 5.2.
Rådets direktiv 82/130/EEG av den 15 februari 1982 (EGT nr L 59, 2.3.1982, s. 10):
artikel 7.2.
Rådets direktiv 84/530/EEG av den 17 september 1984 (EGT nr L 300, 19.11.1984, s. 95):
artikel 19.2. Rådets direktiv 84/532/EEG av den 17 september 1984 (EGT nr L 300,19.11.1984,s. lll):
artikel 24.2.
Rådets direktiv 84/539/EEG av den 17 september 1984 (EGT nr L 300, 19.11.1984, s. 179):
artikel 6.2.
Rådets direktiv 69/493/EEG av den 15 december 1969 (EGT nr L 326, 29.12.1969, s. 36), i dess lydelse enligt
Prop. 1994/95: 19
374
——- 1972 års anslutningsakt (EGT- nr L 73, 27.3.1972, s. 14) Prop. 1994/95:19— 1979 års anslumingsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17). Bilaga 28
Följande skall läggas till i kolumn b i bilaga 1: — under punkt 1:
"CRISTAL SUPERIOR 30 % CRISTAL DE CHUMBO SUPERIOR 30 %" — under punkt 2:
"MOLUBDOUCA KRUSTALLA 24 % CRISTAL AL PLOMO 24 % CRISTAL DE CHUMBO 24 %"
— under punkt 3: "VIDRIO SONORO SUPERIOR VIDRO SONORO SUPERIOR"
— under punkt 4: "VIDRIO SONORO VIDRO SONORO".
Rådets direktiv 70/167/EEG av den 6 februari 1970 (EGT nr L 42, 23.2.1970, s. 1), i dess lydelse enligt
— 1972 års anslutningsakt (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14) — Rådets direktiv 78/315/EEG av den 21 december 1977 (EGT nr L 81, 28.3.1978, s. 1) — Rådets direktiv78/547/EEG av den 12 juni 1978 (EGT nr L 168, 26.6.1978, s. 39) — 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17) — Rådets direktiv 80/1267/EEG av den 16 december 1980 (EGT nr L 375, 31.12.1980, s. 34), ändrad i EGT nr L 265, 19.9.1981, s. 28.
Följande skall läggas till i artikel 2 a: "— homologaciön de tipo i spansk lagstiftning, — aprovacäo de marca e modelo i portugisisk lagstiftning."
Rådets direktiv 70/157/EEG av den 6 februari 1970 (EGT nr L 42, 23.2.1970, s. 16), i dess lydelse enligt
— 1972 års anslutningsakt (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14) — Kommissionens direktiv 73/350/EEG av den 7 november 1973 (EGT nr L 321. 22.11.1973, s. 33) — Rådets direktiv 77/212/EEG av den 8 mars 1977 (EGT nr L 66, 12.3.1977, s. 33) — Kommissionens direktiv 81/334/EEG av den 13 april 1981 (EGT nr L 131, 18.5.1981, s. 6). 375
I bilaga 2 skall texten i fotnoten till punkt 3.1.3 ersättas med Prop. 1994/95:19 följande: Bilaga 28
"' B = Belgien. D = Tyskland. DK = Danmark, E = Spanien, F = Frankrike, GR = Grekland, I = Italien, IRL = Irland, L = Luxemburg, NL = Nederländerna. P = Portugal, UK = Förenade kungariket."
I bilaga 4 skall fotnoten om bokstavsbeteckning för det land som utställer typgodkännandet ersättas med följande:
"' Följer efter bokstavsbeICCkningen för det land som utställer typgodkännandet: B = Belgien, D = Tyskland, DK = Danmark, E = Spanien, F = Frankrike, GR = Grekland, I = Italien. IRL = Irland,lL = Luxemburg, NL = Nederländerna, P = Portugal, UK = Förenade kungariket.'
Rådets direktiv 70/388/EEG av den 27 juli 1970 (EGT nr L 176, 10.8.1970, s. 12),, idess lydelse enligt
— 1972 års anslutningsakt (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14) — 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17)
rättat i EGT nr L 329, 25.11.1982, s. 31.
I punkt 1.4.1 i bilaga 1 skall texten inom parentes ersättas med följande:
"(1 för Tyskland, 2 för Frankrike, 3 för Italien, 4 för Ned- erländerna, 6 för Belgien, 9 för Spanien, 11 för Förenade kun- gariket, 13 för Luxemburg, bokstäverna DK för Danmark, GR för Grekland, IRL för Irland, P för Portugal)".
Rådets direktiv 71/127/EEG av den 1 mars 1971 (EGT nr L 68, 22.3.1971, s. 1), i dess lydelse enligt
—— 1972 års anslutningsakt (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14) — 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17) — Kommissionens direktiv 79/795/EEG av den 20 juli 1979 (EGT nr L 239, 22.9.1979, s. 1).
I punkt 2.6.2.l i bilaga 1 skall texten inom parentes ersättas med följande:
"(I för Tyskland, 2 för Frankrike, 3 för Italien, 4 för Ned- erländerna, 6 för Belgien, 9 för Spanien, 11 för Förenade kun- gariket, 13 för Luxemburg, 18 för Danmark, GR för Grekland, IRL för Irland, P för Portugal)".
376
Bilaga 28
10.
Rådets direktiv 71/316/EEG av den 26 juli 1971 (EGT nr L 202, Prop. 1994/95:19
6.9.1971, s. 1), idess lydelse enligt
- 1972 års anslutningsakt (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14) — Rådets direktiv 72/427/EEG av den 19 december 1972 (EGT nr L 291, 28.12.1972, s. 156) — 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291. 19.11.1979, s. 17) — Rådets direktiv 83/575/EEG av den 26 oktober 1983 (EGT nr L 332, 28.11.1983, s. 43).
I punkt 3.1 första strecksatsen i bilaga 1 och i punkt 3.1.1.1 a första strecksatsen i bilaga 2 skall texten inom parentes ersättas med följande:
"(B för Belgien, D för Tyskland, DK för Danmark, E för Spanien, F för Frankrike, GR för Grekland, I för Italien, IRL för Irland, L för Luxemburg, NL för Nederländerna, P för Portugal, UK för Förenade kungariket)".
Rådets direktiv 71/347/EEG av den 12 oktober 1971 (EGT nr L 239, 25.10.1971, s. 1), idess lydelse enligt
— 1972 års anslumingsakt (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14) — 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17).
Följande skall läggas till i artikel 1 a i parentesen:
"masa del hectolitro CEE, peso hectolitro CEE".
Rådets direktiv 71/348/EEG av den 12 oktober 1971 (EGT nr L 239, 25.10.1971, s. 9), i dess lydelse enligt — 1972 års anslutningsakt (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14) —— 1979 års anslumingsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17).
Följande skall läggas till i kapitel 4 punkt 4.8.1 i bilagan: "l peseta, 10 centavos".
Rådets direktiv 74/150/EEG av den 4 mars 1974 (EGT nr L 84, 28.3.1974, s. 10), i dess lydelse enligt
— Rådets direktiv 79/694/EEG av den 24 juli 1979 (EGT nr L 205, 13.8.1979, s. 17) —- 1979 års anslumingsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17) — Rådets direktiv 82/890/EEG av den 17 december 1982 (EGT nr L 378, 31.12.1982, s. 45).
377
Bilaga 28
11.
12.
13.
Följande skall läggas till i artikel 2 a: "— homologaciön de tipo i spansk lagstiftning, — aprovacäo de marca e modelo i portugisisk lagstiftning."
Rådets direktiv 74/483/EEG av den 17 september 1974 (EGT nr L 266, 2.10.1974, s. 4), i dess lydelse enligt kommissionens direktiv 79/488/EEG av den 18 april 1979 (EGT nr L 128, 26.5.1979, s. 1).
I punkt 32.22 i bilaga 1 skall fotnoten ersättas med följande:
"' B = Belgien. D = Tyskland, DK = Danmark, E = Spanien, F = Frankrike, GR = Grekland, I = Italien, IRL = Irland, L = Luxemburg, NL = Nederländerna, P = ,Portugal. UK = Förenade kungariket."
Rådets direktiv 76/114/EEG av den 18 december 1975 (EGT nr L 24, 30.1.1976, s. 31), i dess lydelse enligt
— Kommissionens direktiv 78/507/EEG av den 19 maj 1978 (EGT nr L 155, 13.6.1978, 5.31) — 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17)
rättat i EGT nr L 329, 25.11.1982, s. 31.
I punkt 2.1.2 i bilagan skall texten inom parentes ersättas med följande:
"(I för Tyskland, 2 för Frankrike, 3 för Italien, 4 för Ned- erländerna, 6 för Belgien, 9 för Spanien, 11 för Förenade kun- gariket, 13 för Luxemburg, 18 för Danmark, GR för Grekland, IRL för Irland, P för Portugal)".
I följande rättsakter skall på angivna ställen medlemsstaternas bokstavs- respektive nummer-beteckning ersättas med följande:
"1 för Tyskland
för Frankrike för Italien
för Nederländerna för Belgien
9 för Spanien 11 för Förenade kungariket 13 för Luxemburg DK för Danmark GR för Grekland IRL för Irland P för Portugal".
05th
Prop. 1994/95: 19
378
Bilaga 28
14.
a)
13)
d)
Rådets direktiv 76/757/EEG av den 27 juli 1976 (EGT nr L 262, 27.9.1976, s. 32), i dess lydelse enligt 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17):
punkt 4.2 i bilaga 3.
Rådets direktiv 76/758/EEG av den 27 juli 1976 (EGT nr L 262, 27.9.1976, s. 54), i dess lydelse enligt 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17):
punkt 4.2 i bilaga 3. Rådets direktiv 76/759/EEG av den 27 juli 1976 (EGT nr L 262, 27.9.1976, s. 71), i dess lydelse enligt 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17):
punkt 4.2 i bilaga 3.
Rådets direktiv 76/760/EEG av den 27 juli 1976 (EGT nr L 262, 27.9.1976, s. 85), i dess lydelse enligt 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17):
punkt 4.2 i bilaga 1.
Rådets direktiv 76/761/EEG av den 27 juli 1976 (EGT nr L 262, 27.9.1976, s. 96), i dess lydelse enligt 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17):
punkt 4.2 i bilaga 6.
Rådets direktiv 76/762/EEG av den 27 juli 1976 (EGT nr L 262. 27.9.1976, s. 122), i dess lydelse enligt 1979 års anslumingsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17):
punkt 4.2 i bilaga 2.
Rådets direktiv 76/767/EEG av den 27 juli 1976 (EGT nr L 262, 27.9.1976, s. 153), i dess lydelse enligt 1979 års anslumingsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17).
Ipunkt 3.1 första strecksatsen i bilaga 1 och i punkt 3.1.1.1.1 första strecksatsen i bilaga 2 skall texten inom parentes ersättas med följande:
"(B för Belgien, D för Tyskland, DK för Danmark, E för Spanien, F för Frankrike, GR för Grekland, 1 för Italien, IRL för Irland, L för Luxemburg, NL för Nederländerna, P för Portugal, UK för Förenade kungariket)".
Prop. 1994/95: 19
379
15. I följande rättsakter skall på angivna ställen medlemsstaternas Prop. 1994/95:19 bokstavs- respektive nurnrner-beteckning ersättas med följande: Bilaga 28 "1 för Tyskland
för Frankrike för Italien för Nederländerna
för Belgien
9 för Spanien 11 för Förenade kungariket 13 för Luxemburg 18 för Danmark GR för Grekland IRL för Irland P för Portugal".
Q&AWN
a) Rådets direktiv 77/536/EEG av den 28 juni 1977 (EGT nr L 220, 29.8.1977, s. 1), i dess lydelse enligt 1979 års anslumingsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17):
bilaga 6.
b) Rådets direktiv 77/538/EEG av den 28 juni 1977 (EGT nr L 220, 29.8.1977, s. 60), i dess lydelse enligt 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17): punkt 4.2 i bilaga 2.
c) Rådets direktiv 77/539/EEG av den 28 juni 1977 (EGT nr L 220, 29.8.1977, s. 72), i dess lydelse enligt 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17): punkt 4.2 i bilaga 2.
d) Rådets direktiv 77/540/EEG av den 28 juni 1977 (EGT nr L 220, 29.8.1977, s. 83), i dess lydelse enligt 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17): punkt 4.2 i bilaga 4. "
e) Rådets direktiv 77/541/EEG av den 28 juni 1977 (EGT nr L 220, 29.8.1977, s. 95), i dess lydelse enligt
— 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17) — Rådets direktiv 81/576/EEG av den 20 juli 1981 (EGT nr L 209, 29.7.1981, s. 32) rättat iEGT nr L 357, 12.12.1981, s. 23, — Kommissionens direktiv 82/319/EEG av den 2 april 1982 (EGT nr L 139, 19.5.1982, s. 17): punkt 1.1.1 ibilaga 3.
380
f) Rådets direktiv 78/764/EEG av den 25 juli 1978 (EGT nr L 255, Prop. 1994/95:19 18.9.1978, s. 1), i dess lydelse enligt . Bilaga 28
_ 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17)- — Rådets direktiv 82/890/EEG av den 17 december 1982 (EGT nr L 378, 31.12.1982, s. 45) — Kommissionens direktiv 83/190/EEG av den 28 mars 1983 (EGT nr L 109, 26.4.1983, s. 13):
punkt 3.5.2.1 i bilaga 2.
g) Rådets direktiv 78/932/EEG av den 16 oktober 1978 (EGT nr L 325. 20.11.1978, s. 1), i dess lydelse enligt 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17), rättat i EGT nr L 329, 25.11.1982, s. 31: ' punkt 1.1.1 i bilaga 6.
h) Rådets direktiv 79/622/EEG av den 25 juni 1979 (EGT nr L 179, 17.7.1979, s. 1), i dess lydelse enligt kommissionens direktiv 82/953/EEG av den 15 december 1982 (EGT nr L 386. 31.12.1982, s. 31):
bilaga 6.
16. Rådets direktiv 78/1015/EEG av den 23 november 1978 (EGT nr L 349, 13.12.1978, s. 21), idess lydelse enligt 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17), rättat i EGT nr L 10, 16.1.1979, s. 15.
Följande skall läggas till i artikel 2:
"— homologaciön de tipo i spansk lagstiftning, — aprovacäo de marca e modelo i portugisisk lagstiftning."
17. Rådets direktiv 80/780/EEG av den 22 juli 1980 (EGT nr L 229, 30.8.1980, s. 49), idess lydelse enligt rådets direktiv 80/1272/EEG av den 22 december 1980 (EGT nr L 375, 31.12.1980, s. 73). Följande skall läggas till i artikel 8:
"— homologaciön de tipo i spansk lagstiftning, — aprovacäo de marca e modelo i portugisisk lagstiftning."
18. Rådets direktiv 83/189/EEG av den 28 mars 1983 (EGT nr L 109, 26.4.1983, S. 8).
381
25 Riksdagen 1994/95. ] saml. Nr 19. Bilaga 28—29.
Bilaga 28
Följande skall läggas till lista nr 1 i bilagan:
"IRANOR (Espar'ta) Instituto Espar'iol de Normalizaciön Fernandez de la Hoz, 52 Madrid-28010
DGQ (Portugal) Direccäo Geral de Qualidade Rua José Esteväo, 83A
1199 Lisboa".
19. I följande rättsakter skall på angivna ställen texten inom parentes ersättas med följande: "(B för Belgien, D för Tyskland, DK för Danmark, E för Spanien, F för Frankrike, GR för Grekland, I för Italien, IRL för Irland, L för Luxemburg, NL för Nederländerna, P för Portugal, UK för Förenade kungariket)". a) Rådets direktiv 84/528/EEG av den 17 september 1984 (EEG nr L 300, 19.11.1984, s. 72): punkt 3 i bilaga 1. b) Rådets direktiv 84/530/EEG av den 17 september 1984 (EGT nr L 300, 19.11.1984, s. 95): punkt 3 i bilaga 1. B Livsmedel
1. I följande rättsakter skall "fyrtiofem" ersättas med "femtiofyra" i angivna artiklar.
&) Rådets direktiv av den 23 oktober 1962 (EGT nr L 115, 11.11.1962, s. 2645/62), i dess lydelse enligt
— Rådets direktiv 65/469/EEG av den 25 oktober 1965 (EGT nr L 178, 26.10.1965, s. 2793/65) — Rådets direktiv 67/653/EEG av den 24 oktober 1967 (EGT nr L 263, 30.10.1967, s. 4) — Rådets direktiv 68/419/EEG av den 20 december 1968 (EGT nr L 309, 24.12.1968, s. 24) — Rådets direktiv 70/358/EEG av den 13 juli 1970 (EGT nr L
157, 18.7.1970. s. 36)
Prop. 1994/95: 19
382
b)
— 1972 års anslumingsakt (EGT nr L 73, 27.3.1972, S. 14) Prop. 1994/95:19— Rådets direktiv 76/399/EEG av den 6 april 1976 (EGT nr L Bilaga 28 108, 26.4.1976, s. 19) — Rådets direktiv 78/144/EEG av den 30 januari 1978 (EGT nr L 44, 15.2.1978, s. 20) — 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17) — Rådets direktiv 81/20/EEG av den 20 januari 1981 (EGT nr L 43, 14.2.1981, s. 11) — Rådets direktiv 85/7/EEG av den 19 december 1984 (EGT nr L 2, 3.1.1985, s. 22):
artikel lla.2.
Rådets direktiv 64/54/EEG av den 5 november 1963 (EGT nr 12, 27.1.1964, s. 161/64), i dess lydelse enligt
— Rådets direktiv 65/569/EEG av den 23 december 1965 (EEG nr L 222, 28.12.1965, s. 3263/65) —— Rådets direktiv 66/722/EEG av den 14 december 1966 (EEG nr L 233, 20.12.1966, s. 3947/66) —— Rådets direktiv 67/427/EEG av den 27 juni 1967 (EEG nr L 148, 11.7.1967, s. 1) — Rådets direktiv 68/420/EEG av den 20 december 1968 (EGT nr L 309, 24.12.1968, s. 25) — Rådets direktiv 70/359/EEG av den 13 juli 1970 (EGT nr L 157, 18.7.1970, s. 38) — Rådets direktiv 71/160/EEG av den 30 mars 1971 (EGT nr L 87, 17.4.1971, s. 12) — Rådets direktiv 72/2/EEG av den 20 december 1971 (EGT nr L 2, 4.1.1972, s. 22) — 1972 års anslutningsakt (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14) — Rådets direktiv 72/444/EEG av den 26 december 1972 (EGT nr L 298, 31.12.1972, s. 48) — Rådets direktiv 74/62/EEG av den 17 december 1973 (EGT nr L 38, 11.2.1974, s. 29) —— Rådets direktiv 74/394/EEG av den 22 juli 1974 (EGT nr L 208, 30.7.1974, s. 25) — Rådets direktiv 76/462/EEG av den 4 maj 1976 (EGT nr L 126, 14.5.1976, s. 31) — Rådets direktiv 76/629/EEG av den 20 juli 1976 (EGT nr L 223, 16.8.1976, s. 3) —- Rådets direktiv 78/145/EEG av den 30 januari 1978 (EGT nr L 44, 15.2.1978, s. 23) — Rådets direktiv 79/40/EEG av den 18 december 1978 (EGT nr L 13, 19.1.1979, s. 50) — 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291. "19.11.1979, s. 17) — Rådets direktiv 81/214/EEG av den 16 mars 1981 (EGT nr L 101, 11.4.1981, s. 109)
383
Bilaga 28
— Rådets direktiv 83/585/EEG av den 25 november 1983 (EGT nr L 335, 30.11.1983, s. 38) — Rådets direktiv 83/636/EEG av den 13 december 1983 (EGT nr L 357, 21.12.1983, s. 40) - — Rådets direktiv 84/86/EEG av den 6 februari 1984 (EGT nr L 40, 11.2.1984, s. 29) — Rådets direktiv 84/223/EEG av den 9 april 1984 (EGT nr L 104, 17.4.1984, s. 25) rättat i EGT nr L 106, 19.4.1984, s. 59, — Rådets direktiv 84/261/EEG av den 7 maj 1984 (EGT nr L 129, 15.5.1984, s. 28) — Rådets direktiv 84/458/EEG av den 18 september 1984 (EGT nr L 256, 26.9.1984, s. 19) — Rådets direktiv 85/7/EEG av den 19 december 1984 (EGT nr L 2, 3.1.1985, s. 22):
artikel 8a.2.
Rådets direktiv 70/357/EEG av den 13 juli 1970 (EGT nr L 157, 18.7.1970, s. 31), i dess lydelse enligt
— 1972 års anslutningsakt (EGT nr L 73, 27. 3.1972 5.14) — Rådets direktiv 74/412/EEG av den 1 augusti 1974 (EGT nr L 221,12.8.1974,s.18) — Rådets direktiv 78/143/EEG av den 30 januari 1978 (EGT nr L 44, 15.2.1978, s. 18) — 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291. 19.11.1979. s. 17) — Rådets direktiv 81/962/EEG av den 24 november 1981 (EGT nr L 354, 9.12.l981, s. 22) — Rådets direktiv 85/7/EEG av den 19 december 1984 (EGT nr L 2, 3.1.1985, s. 22)
rättat i EGT nr L 18, 22.1.1972, s. 125
artikel 6.2.
d) Rådets direktiv 73/241/EEG av den 24 juli 1973 (EGT nr L 228,
16.8.1973, s. 23), i dess lydelse enligt
— Rådets direktiv 74/411/EEG av den 1 augusti 1974 (EGT nr L 221; 12.8.1974, s. 17) — Rådets direktiv 74/644/EEG av den 19 december 1974 (EGT nr L 349, 28.12.1974, s. 63) — Rådets direktiv 75/155/EEG av den 4 mars 1975 (EGT nr L 64, 11.3.1975, s. 21) — Rådets direktiv 76/628/EEG av den 20 juli 1976 (EGT nr L 223. 18.8.1976, s. 1)
Prop. 1994/95: 19
384
Bilaga 28
g)
h)
— Rådets direktiv 78/609/EEG av den 29 juni 1978 (EGT nr L 197, 22.7.1978, s. 10) — Rådets direktiv 78/842/EEG av den 10 oktober 1978 (EGT nr L 291, 17.10.1978, s. 15) — 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17) — Rådets direktiv 80/608/EEG av den 30 juni 1980 (EGT nr L 170, 3.7.1980, s. 33) — Rådets direktiv 85/7/EEG av den 19 december 1984 (EGT nr L 2, 3.1.1985, s. 22):
artikel 12.2.
Rådets direktiv 73/437/EEG av den 11 december 1973 (EGT nr L 356, 27.12.1973, s. 71), i dess lydelse enligt 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17):
artikel 12.2.
Rådets direktiv 74/329/EEG av den 18 juni 1974 (EGT nr L 189, 12.7.1974, s. 1), i dess lydelse enligt
— Rådets direktiv 78/612/EEG av den 29 juni 1978 (EGT nr L 197, 22.7.1978, s. 22) — 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17) — Rådets direktiv 80/597/EEG av den 29 maj 1980 (EGT nr L 155, 23.6.1980, s. 23) — Rådets direktiv 85/6/EEG av den 19 december 1984 (EGT nr L 2, 3.1.1985, s. 21) —— Rådets direktiv 85/7/EEG av den 19 december 1984 (EGT nr L 2, 3.1.1985, s. 22):
artikel 10.2
Rådets direktiv 74/409/EEG av den 22 juli 1974 (EGT nr L 221, 12.8.1974, s. 10). i dess lydelse enligt 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17):
artikel 10.2.
Rådets direktiv 75/726/EEG av den 17 november 1975 (EGT nr L 311, 1.12.1975, s. 40), i dess lydelse enligt
— Rådets direktiv 79/168/EEG av den 5 februari 1979 (EGT nr L 37, 13.2.1979, s. 27) — 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17):
Prop. 1994/95 : 19
385
Bilaga 28
artikel 14.2.
i)
J)
k)
l)
m)
Rådets direktiv 76/118/EEG av den 18 december 1975 (EGT nr L 24, 30.1.1976, s. 49), i dess lydelse enligt -— Rådets direktiv 78/630/EEG av den 19 juni 1978 (EGT nr L 206, 29.7.1978, s. 12) . — 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17): — Rådets direktiv 83/685/EEG av den 13 december 1983 (EGT nr L 357, 21.12.1983, s. 37):
artikel 12.2.
Rådets direktiv 76/621/EEG av den 20 juli 1976 (EGT nr L 202, 28.7.1976, s. 35), i dess lydelse enligt 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291. 19.11.1979, s. 17):
artikel 5 .2.
Rådets direktiv 76/893/EEG av den 23 november 1976 (EGT nr L 340. 9.2.1976, s. 19), i dess lydelse enligt — 1979 års anslumingsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17) — Rådets direktiv 80/1276/EEG av den 22 december 1980 (EGT nr L 375, 31.12.1980, s. 77) — Rådets direktiv 85/7/EEG av den 19 december 1984 (EGT nr L 2, 3.1.1985, s. 22):
artikel 10.2.
Rådets direktiv 77/94/EEG av den 21 december 1976 (EGT nr L 26, 31.1.1977, s. 55). i dess lydelse enligt
— 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17) -— Rådets direktiv 85/7/EEG av den 19 december 1984 (EGT nr L 2, 3.1.1985, s. 22):
artikel 9.2.
Rådets direktiv 77/436/EEG av den 27 juni 1977 (EGT nr L 172, 12.7.1977, s. 20), i dess lydelse enligt
— 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17) — Rådets direktiv 85/7/EEG av den 19 december 1984 (EGT nr L 2, 3.1.1985, s. 22):
artikel 9.2.
n) Rådets direktiv 79/693/EEG av den 24 juli 1979 (EGT nr L 205,
13.8.1979, s. 5), i dess lydelse enligt rådets direktiv
Prop. 1994/95:19
386
80/1276/EEG av den 22 december 1980 (EGT nr L.-375, Prop. 1994/95:19 31.12.1980, s. 77): Bilaga 28
artikel 13.2.
0) Rådets direktiv 80/777/EEG av den 15 juli 1980 (EGT nr L 229, 30.8.1980, s. 1), i dess lydelse enligt
— Rådets direktiv 80/ 1276 av den 22 december 1980 (EGT nr L 375, 31.12.1980, s. 77) — Rådets direktiv 85/7/EEG av den 19 december 1984 (EGT nr L 2, 3.1.1985, s. 22):
artikel 12.2.
p) Rådets direktiv 83/417/EEG av den 25 juli 1983 (EGT nr L 237, 26.8.1983, s. 25):
artikel 10.2.
Rådets direktiv 75/726/EEG av den 17- november 1975 (EGT nr L 311, 1.12.1975, s. 40), i dess lydelse enligt
— Rådets direktiv 79/168/EEG av den 5 februari 1979 (EGT nr L 37, 13.2.1979, s. 27) — 1979 års anslumingsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17).
Följande skall läggas till i artikel 3.2 c:
" ”sumo e polpa' för fruktnektar, som uteslutande är framställd av fruktpuré och/eller koncentrerad fruktpuré".
Rådets direktiv 76/118/EEG av den 18 december 1975 (EGT nr L 24, 30.1.1976, s. 49), i dess lydelse enligt
— Rådets direktiv 78/630/EEG av den 19 juni 1978 (EGT nr L 206, 29.7.1978, s. 12) — 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17) — Rådets direktiv 83/635/EEG av den 13 december 1983 (EGT nr L 357, 21.12.1983, s. 37).
Följande skall läggas till i artikel 3.2:
g) ,leite em pö meio gordo' i Portugal för att beteckna
torrmjölk med ett fettinnehåll över 13%, men under 26%."
387
Bilaga 28
Rådets direktiv 76/893/EEG av den 23 november 1976 (EGT nr L 340, 9.2.1976, s. 19), i dess lydelse enligt
— 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17) — Rådets direktiv 80/1276/EEG av den 22 december 1980 (EGT nr L 375, 31.12.1980, s. 77) — Rådets direktiv 85/7/EEG av den 19 december 1985 (EGT nr L 2, 3.1.1985, s. 22).
Följande skall läggas till i artikel 7.1 a:
— 'para uso alimentario', — 'para contacto com generös alimenticios'."
Kommissionens direktiv 80/590/EEG av den 9 juni 1980 (EGT nr L 151, 19.6.1980, s. 21).
Bilagan skall ändras på följande sätt:
— Rubriken skall kompletteras med ordet "ANEXO". — Texten skall kompletteras med ordet "Simbolo".
Farmaceutiska specialiteter
Rådets direktiv 78/25/EEG av den 12 december 1977 (EGT nr L 11, 14.1.1978, s. 18), i dess lydelse enligt
1979 års anslumingsakt (EGT nr-L 291, 19.11.1979, s. 17) Rådets direktiv 81/464/EEG av den 24 juni 1981 (EGT nr L 183, 4.7.1981, s. 33).
I artikel 6.2 skall "fyrtiofem" ersättas med "femtiofyra".
Offentlig upphandling
Rådets direktiv 77/62/EEG av den 21 december 1976 (EGT nr L 13, 15.1.1977, s. 1), i dess lydelse enligt
1979 års anslutningsakt-(EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17) Rådets direktiv 80/767/EEG av den 22 juli 1980 (EGT nr L 215, 18.8.1980, s. 1).
Prop. 1994/95: 19
388
Bilaga 28
Följande skall läggas till i bilaga 1: - "XII. Spanien:
Andra juridiska personer som är underkastade offentliga regler för att ingå upphandlingsavtal.
XIII. Portugal: Andra olfentligrättsliga juridiska personer vilkas avtal om offentlig upphandling är underkastade statlig kontroll." E
Handel och distribution
Kommissionens beslut 81/428/EEG av den 20 maj 1981 (EGT nr L 165, 23.6.1981, s. 24).
I artikel 3 första stycket skall "42" ersättas med "50".
I artikel 3 andra stycket skall "22" ersättas med "26".
I artikel 7 första stycket skall "tio" ersättas med "tolv".
F Försäkring
Rådets andra direktiv 84/5/EEG av den 30 december 1983 (EGT nr L 8, 11.1. 1984, s. 17).
Artikel 5.3 a skall ersättas med följande:
"a) Spanien, Grekland och Portugal skall ha en frist, som löper fram till den 31 december 1995, för att höja försäkring- stäckningen till de i artikel 1.2 fastställda beloppen. Om de utnyttjar denna möjlighet, skall försäkringstäckningen enligt de i nämnda artikel fastställda beloppen utgöra
— mer än 16% senast 31 december 1988, — 31% senast 31 december 1992.”
Artikel 5.4 b skall ersättas med följande: "b) Spanien, Grekland, Irland och Portugal kan bestämma
—- att det i artikel 1.4 angivna organet inte får utge ersättning för sakskada förrän den 31 december 1992,
Prop. 1994/95: 19
389
—— att den i artikel 1.4 femte stycket och den i artikel 2.2 andra Prop. 1994/95: 19 stycket angivna självrisken skall utgöra 1 500 ecu fram till Bilaga 28 den 31 december 1995."
x. MILJÖ- OCH KONSUMENTSKYDD
1. I följande rättsakter och i angivna artiklar skall "fyrtiofem" ersättas med "femtiofyra".
a) Rådets direktiv 72/276/EEG av den 17juli 1972 (EGT nr L 173, 31.7.1972, s. 1), idess lydelse enligt
—— Kommissionens direktiv 79/76/EEG av den 21 december 1978 (EGT nr L 17, 24.1.1979, s. 17) _— 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17) —- Rådets direktiv 81/75/EEG av den 17 februari 1981 (EGT nr L 57, 4.3.1981, s. 23):
artikel 6.2.
b) Rådets direktiv 76/160/EEG av den 8 december 1975 (EGT nr L 31, 5.2.1976, s. 1), i dess lydelse enligt 1979 års anslumingsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979. s. 17):
artikel 11.2.
c) Rådets direktiv 76/768/EEG av den 27 juli 1976 (EGT nr L 262, 27.9.1976, s. 169), i dess lydelse enligt
—— Rådets direktiv 79/661/EEG av den 24 juli 1979 (EGT nr L 192, 31.7.1979, s. 35) —— 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291,19. 11. 1979,s.17) —— Kommissionens direktiv 82/147/EEG av den 11 februari 1982 (EGT nr L 63, 6. 3. 1982, s. 26) —- Rådets direktiv 82/368/EEG av den 17 maj 1982 (EGT nr L 167, 15.6.1982, s. 1) —- Konunissionens direktiv 83/191/EEG av den 30 mars 1983 (EGT nr L 109, 26.4.1983, s. 25) —— Kommissionens direktiv 83/341/EEG av den 29 juni 1983 (EGT nr L 188, 13.7.1983. s. 15) —— Kommissionens direktiv 83/496/EEG av den 22 september 1983 (EGT nr L 275, 8.10.1983, s. 20) —— Rådets direktiv 83/574/EEG av den 26 oktober 1983 (EGT nr L 332, 28.11.1983 (EGT nr L 332, 28.11.1983, s. 38) —— Kommissionens direktiv 84/415/EEG av dem 18 juli 1984 (EGT nr L 228, 25.8.1984, s. 38), rättat i EGT nr L 255, 29.9.1984, s. 28:
390
Bilaga 28
d)
g)
h)
artikel 10.2.
Rådets direktiv 77/795/EEG av den 12 december 1977 (EGT nr L 334, 24.12.1977, s. 29), i dess lydelse enligt
— 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17) — Rådets direktiv 81/856/EEG av den 19 oktober 1981 (EGT nr L 319,7.11.1981,s.17) — Kommissionens direktiv 84/422/EEG av den 24 juli 1984 (EGT nr L 237, 5.9.1984, s. 15):
artikel 8.2.
Rådets direktiv 78/319/EEG av den 20 mars 1978 (EGT nr L 84, 31.3.1978, s. 43), i dess lydelse enligt 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17):
artikel 19.2.
Rådets direktiv 78/659/EEG av den 18 juli 1978 (EGT nr L 222, 14.8.1978, s. 1), i dess lydelse enligt 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17):
artikel 14.2.
Rådets direktiv 79/112/EEG av den 18 december 1978 (EGT nr L 33, 8.2.1979, s. 1), i dess lydelse enligt
— 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17) — Rådets direktiv 85/7/EEG av den 19 december 1984 (EGT nr L 2, 3.1.1985, s. 22):
artikel 17.2.
Rådets direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 (EGT nr L 103, 25.4.1979, s. 1), i dess lydelse enligt —— 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17)
— Rådets direktiv 81/454/EEG av den 19 oktober 1981 (EGT nr L 319, 7.11.1981, s. 3):
artikel 1712.
Rådets direktiv 79/869/EEG av den 9 oktober 1979 (EGT nr L 271, 29.10.1979, s. 44), i dess lydelse enligt rådets direktiv 81/855/EEG av den 19 oktober 1981 (EGT nr L 319 7.11.1981, s. 16):
Prop. 1994/95:19
391
Bilaga 28
i)
k)
l)
m)
artikel 11.2.
Rådets direktiv 80/778/EEG av den 15 juli 1980 (EGT nr L 229, 30.8.1980, s. 11), i dess lydelse enligt rådets direktiv 81/858/EEG av den 19 oktober 1981 (EGT nr L 319 7.11.1981, s. 19): ' ' '
artikel 15.2.
Rådets direktiv 80/779/EEG av den 15 juli 1980 (EGT nr L 229, 30.8.1980, s. 18), i dess lydelse enligt rådets direktiv 81/857/EEG av den 19 oktober 1981 (EGT nr L 319, 7.11.1981, s. 18):
artikel 14.2.
Rådets förordning (EEG) 348/81 av den 20 januari 1981 (EGT nr L 39, 12.2.1981, s. 1):
artikel 2.2 a. Rådets direktiv 82/501/EEG av den 24 juni 1982 (EGT nr L 230, 5.8.1982, s. 1) rättat i EGT nr L 289, 13.10.1982, s. 35:
artikel 16.2.
Rådets förordning (EEG) nr 3626/82 av den 3 december 1982 (EGT nr L 384, 31.12.1982, s. 1), i dess lydelse enligt — Rådets förordning (EEG) nr 3645/83 av den 28 november
1983 (EGT nr L 367, 28.12.1983, s. 1)
— Kommissionens förordning (EEG) nr 3646/83 av den 12 december 1983 (EGT nr L 367, 28.12.1983, s. 2) rättad i EGT nr L 62, 3.3.1984, s. 27, — Kommissionens förordning (EEG) nr 577/84 av den 5 mars 1984 (EGT nr L 64, 6.3.1984, s. 5) — Kommissionens förordning (EEG) nr 1451/84 av den 25 maj
1984 (EGT nr L 140, 26.5.1984, s. 21) — Kommissionens förordning (EEG) nr 1452/84 av den 25 maj 1984 (EGT nr L 140, 26.5.1984, s. 23):
artikel 21.2
Rådets direktiv 82/883/EEG av den 3 december 1982 (EGT nr L 378. 31.12.1982, s. 1):
Prop. 1994/95: 19
392
Bilaga 28
artikel 11.2.
p) Rådets direktiv 82/884/EEG av den 3 december 1982 (EGT nr L 378, 31.12.1982, s. 15):
artikel 11.2.
Rådets direktiv 71/307/EEG av den 26 juli 1971 (EGT nr L 185, 16.8.1971, s. 16), i dess lydelse enligt — 1972 års anslutningsakt (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14) — Rådets direktiv 75/36/EEG av den 17 december 1974 (EGT nr L 14, 20.1.1975, s. 15) — 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17) — Rådets direktiv 83/623/EEG av den 25 november 1983 (EGT nr L 353, 15.12.1983, s. 8).
Följande skall läggas till i artikel 5.1: — pura lana ,
— 'lä virgem' . ".
Kommissionens beslut 76/431/EEG av den 21 april 1976 (EGT nr L 115, 1.5.1976, s. 73), idess lydelse enligt 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17).
I artikel 3.1 skall "tjugotvå" ersättas med "tjugosex".
Rådets beslut 77/795/EEG av den 12 december 1977 (EGT nr L
334, 24.12.1977, s. 29), i dess lydelse enligt
— 1979 års anslumingsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17) — Rådets beslut 81/856/EEG av den 19 oktober 1981 (EGT nr L 319, 7.11.1981, s.17) —— Kommissionens beslut 84/422/EEG av den 24 juli 1984 (EGT nr L 237, 5.9.1984, s. 15).
Prop. 1994/95: 19
393
Följande skall läggas till i bilaga 1: ' Prop. 1994/95:19 Bilaga 28 "SPANIEN Provlagmngs- eller mätstationer Lista över Roder
San Esteban de Gomtaz station 11". 02.07 Douro Villamarciel station n". 02.54 Douro Puente Pino station 11". 02.53 Douro Trillo station n'. 03.93 Tagus Aranjuez station 11". 03-11 Tagus Talavera de la Reina station n". 03.15 Tagus Alcantara station n". 03.19 Tagus Balbuena station 11". 04.08 Guadiana Badajoz station 11". 04.18 Guadiana Mcnjibar station n'. 05.04 Guadalquivir Penatlor station n". 05.06 Guadalquivir Sevilla station n'. 05.74 Guadalquivir Miranda de Ebro station n". 09.01 Ebro Zaragoza station 11". 09.11 Ebro Tortosa station 11". 09.27 Ebro
PORTUGAL
Provuznings- eller mätstationer Lista över floder
Lanhelas station n'. 01.1 Minho Messcgäes station 11". 01.4 Minho Porto station n". 09.1 Douro Barca d'Alva station 11". 09.8 Douro Miranda do Douro station 11". 09.11 Douro S. Joåo de Loure station n'. 12.2 Vouga Penacova station 11". 16.4 Mondego Santarém station 11". 30.3 Tagus Peiais station 11". 30.10 Tagus Castelo de Bode station n". 30.20.2 Zézere Mértola station 11". 54.3 Guadiana
S'. da Ajuda station n".
394
5. Kommissionens beslut 78/618/EEG av den 28 juni 1978 (EGT nr L Prop. 1994/95: 19 198, 22.7.1978, s. 17). i dess lydelse enligt 1979 års anslumingsakt Bilaga 28 (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17). I artikel 3 skall "24" ersättas med "28" och "20" med "24".
I artikel 4 andra stycket, skall "tio" ersättas med "tolv".
6. Rådets direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 (EGT nr L 103, 25.4.1979, s. 1), i dess lydelse enligt — 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17) — Rådets direktiv 81/854/EEG av den 19 oktober 1981 (EGT nr L 319, 7.11.1981, s. 3). a) Bilaga 1 skall ändras på följande sätt: — Följande skall läggas till i rubriken: "ANEXO I", "ANEXO I".
— Följande två kolumner, med följande beteckningar vid de angivna siffrorna, skall läggas till i tabellen:
395
Bilaga 28
' 'ååä Ö ÖÖ& HUGHUUUUHUNNNNNNNNNN—-———-—n——_——_ 333355.090-859-.it—=.».—Spa.—lathet»N—PFPHPP-ésdwrppwsavewvrp
can.—199.599—
Colimbo grande Paidela ccnicienta Paino comtin Paulo de Leach
Cormoran grande (continental) Avetom comt'm Marrinete
Garcilla cangrejera Gameta comi'm Camera grande Garla imperial Cigt'leita negra Cigiierta comt'm Morito Espatula Flamenco comun Cisne chico 0 de Bewick C isne canwr Änsar careto de Groenlandia Bamacla carihlanca Por-rön pardo Malvasia
Halcén abejem Milano negm Milano real Pigargo Quebrantahuesos Altmoche
Buitre ccmtin Buiu'e negro Äguila culebrera Aguilucho Iagunem Aguilucho pålido Aguilucho cenizo Åguila real
Äguila calzada Åguila perdicera Åguila pescadon Halcön de Eleonor Halcon borni Halcön comtin Calamön comt'm Grulla comtin Sison
Avutarda Cigiienela
Avocata
Meat-avin Canastera
Chorlito canmbolo Chorlito dondo Agachad'tza real Andarnas bastardo Falaropo picoftno Gaviota picol'ina
Mobelha-grande Pardcla-de-bico—amarelo Painho—de-cauda—quadmla Painho-defauda-forcada Corvo-nnrinho-de-faces—bnncas
Abetouro-comum Gora Papa-mms Gama—brama-pequena Gama-bnnca-grande Garca-vermelha Cegonha—pma Cegonha—btanca Macarico-preto Colhereiro Flamingo-comum Cisne-pequeno Cisne-bravo Gmso-de-Gmnelåndia Ganso-de-faces-bnncas Zarro-castanho Pato-rabo—aleado Falcåo-abelheiro Milhafre—preto Milhano Åguia-rabalva Quebra-osso Abutre do Egipto ano
Abuue preto Åguia—cobreira Tartannhåo-ruivodos-pauis Tartaranhao-azulado Tanannhåu-cacador Åguia-real Äguia-calcada Åguia de Bonelli Äguia-pesqueira Falcåo—da-rainha Falcåo-alfaneque Falcåo-peregrino Caimåo—comum Gmu-comum
Sisiåo Abetardafomum Pema-long: Alfaiate
Alcanvåo Perdiz—do—mar Tarambola-carambola Tarambola-dourada Narceja-real Maurice-bastanta Falaropo-de-bico-Iino Gaivota-de-bico-ftno
Prop. 1994/95: 19
396
Prop. 1994/95: 19 Bilaga 28
Gavioto de Audouin Alcatraz de Audouin
57. Pagaza piconegra Gaivina-de-bico-preto 58. Charrän patinegru Garajau-comum
59. Chartän rosade Andorinha-do-mar-rosca 60. Chanan comtin Andorinha-do-mar-comum 61. Chan-ein artico Andorinha-do-mar—årtica 62. Chartancito Andorlnha-do-mar-anå 63. Fumarel comtin Gaivina-preta
64. Ganga comt'in Goricol-de-barriga-preta 65. Buho real o Glan Duque Bufo-real
66. Buho nival Bufo-branco
67. Lechuza campesu'e Coruja-do—nabal
68. Martin pescador Guarda-rios-comurn
69. Pilo negro Pero-pmm 70. Pico dorsiblanco Pica-pau—de—dorso-bianco 71 . Pechiazut Piscode-peiw-azul
72. Curruca rabilarga Felosa—do-mato
73. CurruCa gavilana Toutinegra-graviio
74. Trepador curso Trepadeira-corsa'
397
26 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 19. Bilaga 28—29.
Bilaga 28
b) Bilaga 2/1 skall ändras på följande sätt:
N
10. 11. 12. 13. 14. 15. 16. 17. 18. 19. 20. 21. 22. 23. 24.
cm.—lata.»?
— Följande skall läggas till i rubriken:
"ANEXO II/l", "ANEXO II/l" — Följande två kolumner, med följande beteckningar vid de angivna
siffrorna, skall läggas till i tabellen:
Änsar campestre
Ånsar comtin
Barnacla canadiense Ånade silbén
Ånade friso
Cerceta comtin 0 de lnvierno Ånade real o azulön Ånade tabudo
Cemeta car-retona 0 de Verano Pato cuchara
Porrön comtin
Porrön monudo Lagöpodo escandinavo Perdiz nival
Perdiz griega
Perdiz roja o comt'in Perdiz pardilla
Faisån vulgar
Focha comtin Agachadiza chica Agachadiza comtin Chocha perdiz o becada
Paloma bravia
Paloma torcaz
Ganso-campestre Ganso—comum Ganso do Canadå Piadeira
Frisada Marrequinho-comurn Pato-real
Anabio
Marreco Pato—trombeteim Zarro-comum Zarro-negrinha Iagépodeescocés Lagépode-branco Perdiz-negra Perdiz-comum Perdiz-cimzemta Faisåo Galeiråo-comum Nameja-galega Nameja-comum Galinhola Pombo—dos-rochas
Pombo-torcaz'
Prop. 1994/95: 19
398
Bilaga 28
Bilaga 2/2 skall ändras på följande sätt:
— Följande skall läggas till i rubriken: "ANEXO II/2", "ANEXO II/2" — Följande två kolumner, med följande beteckningar vid de angivna
silfroma, skall läggas till i den första tabellen:
Cisne vulgar Änsar piquicorto Ånsar careto grande Bamacla carinegra Pato colorado Porrön bastardo Eider
Havelda
Negrön comtin Negrön especulado Ponön osculado Serreta mediana Serreta grande Grévol
Gallo lira Umgallo Perdiz moruna Codomiz
Pavo silvestre Rascön
Polla de agua Ostrero Chorlito (: pluvial durado Chorlito gris Avefn'a Correlirnos gordo Combatiente Aguja colinegta Aguja colipinta Zampito trinador Zarapito real Archibebe oscuro Archibebe comtin Archibebe claro Gaviota reidora Gaviota cana Gaviota sombrla Gaviota argéntea Gaviön
Paloma zurita Tortola turca Tortola comtin Alondra comt'in : Mirlo comt'tn Zorzal real Zorzal comtin Zorzal malvis o alirrojo Zorzal charlo
Cisne-vulgar Ganso—do-bico-curto Ganso-grande—de-testa-btanca Ganso-de-faces—brancas Pato—de-bico-vermelho Zarro-bastardo Eider-edredåo Pato—de-cauda-aftlada Pato—negro
Pato-tusen Pato-olho-d'ouro Merganso-pequeno Merganso-grande Galinha—do-mato Gala-lira
Tetraz
Perdiz-moura Codomiz
Perti
Frango-d'ågua Galinha-d'ågua Osuaceiro Tatambola-doutada Tarambolacinzenta Abibe-comum Seixoeira
Combatente Macarico-de-bico-direito Fuselo Macarico-galego Macarico-real Pema—vennelha-escuro Pema-vennelha-comum Pema-verde-comum Guincho-comum Alcatraz-panda Gaivota-d'asa-escura Gaivota-argéntea Alcatraz—comuni Pombo-btavo Rola-turea Rolacomum
Laverca Melro-preto Torde-zomal Tordo-comurn Tordo-niivo-comum Tordeia'
Prop. 1994/95: 19
399
- Följande två kolumner, med följande symboler 'vid de angivna Prop. 1994/95:19 siffrorna, skall läggas till i den andra tabellen: Bilaga 28
' Espanol
++
+++++++++++++++++++ +
+++
—— Följande fotnoter skall läggas till efter den andra tabellen:
"+ = Estados miembros que pueden autorizar, comforme al apartado 3 del articulo 7, la caza de las especies enumeradas. + = Estados-membros que podem autorizar, nos termos do no.
3 do artigo 70., a caca das espécies enumeradas." 400
d) Bilaga 3/1 skall ändras på följande sätt: ' Prop. 1994/95:19 _ — Följande skall läggas till i rubriken: | ' Bilaga 28 "ANEXO III/1", "ANEXO III/1"
— Följande två kolumner, med följande beteckningar vid de angivna siffrorna, skall läggas till i tabellen:
1. Ånade real o azulén Pato-real
2. Lagöpodo escandinavo Iagépode-escocés 3. Perdiz röja o comtin Perdiz-comuni
4. Perdiz moruna Perdiz-mona
5. Perdiz pardilla Perdiz-cinzenta
6. Faisån vulgar Faisåo
7. Paloma (orca: Pombo-torcaz'
e) Bilaga 3/2 skall ändras på följande sätt:
— Följande skall läggas till i rubriken: "ANEXO III/2", "ANEXO III/2"
—— Följande två kolumner, med följande beteckningar vid de angivna silfroma, skall läggas till i tabellen.
"Espailol
Ganso-comum-ocidental
Änsar comt'in
9. Änade silbön Piade'ua
10. Cerceta comun () de lnviemo Marrequinho-comum
ll. Änade tabudo Anabio
12. Porrön comtin Zarro—comum
13. Petrén monudo Zarru-negrinha
14. Eider Eider-edredåo
15. Perdiz nival Lagöpode-branco Urogallo Teuaz
Focha comt'm Galeil'åo-comum'
401
1) Bilaga 3/3 skall ändras på följande sätt: Prop. 1994/95:19- Bilaga 28
— Följande skall läggas till i rubriken: "ANEXO III/3", "ANEXO III/3" — Följande två kolumner, med följande beteckningar vid de angivna siffroma, skall läggas till i tabellen:
Änsar careto grande Ganso-grande-de-testa-bmnca 19. 20. 21 . 22. 23. 24.
25.
Pato cuchara Pato-trombeteiro
Porrön bastardo Zarro-bastardo Pato-negro Gala-lira
Tarambolo—dourada
Negrön comtin Gallo lila Chorlito o pluvial dorado Agachadiza chica Narceja-galega Agachadiza comtin
Chocha perdiz o becada
Narceja-comum
Galinhola'
7. Rådets förordning (EEG) nr 3626/82 av den 3 december 1982 (EGT nr L 384, 31.12.1982, s. 1), i dess lydelse enligt
— Rådets förordning (EEG) nr 3645/83 av den 28 november 1983 (EGT nr L 367, 28.12.1983, s. 1) — Konunissionens förordning (EEG) nr 3646/83 av den 12 december 1983 (EGT nr L 367, 28.12.1983. s. 2) rättad i EGT nr L 62, 3.3.1984, s. 27, — Kommissionens förordning (EEG) nr 577/84 av den 5 mars 1984 (EGT nr L 64, 6.3.1984, s. 5) — Kommissionens förordning (EEG) nr 1451/84 av den 25 maj 1984 (EGT nr L 140, 26.5.1984, s. 21) — Kommissionens förordning (EEG) nr 1452/84 av den 25 maj 1984 (EGT nr L 140, 26.5.1984, s. 23).
Följande skall läggas till i artikel 13.3:
— Especies amenazadas de extinciön, — Especies ameacadas de extincäo."
402
XI. ENERGI, FORSKNING OCH INFORMATION Prop. 1994/95:19 Bilaga 28 A
Energi
l. Kommissionens beslut 77/190/EEG av den 26 januari 1977 (EGT nr L 61. 5.3.1977, s. 34), i dess lydelse enligt
—— Kommissionens beslut 79/607/EEG av den 30 maj 1979 (EGT nr L 170, 9.7.1979, s. 1) _ — Kommissionens beslut 80/983/EEG av den 4 september 1980 (EGT nr L 281, 25.10.1980, s. 26) . — Kommissionens beslut 81/883/EEG av den 14 oktober 1981 (EGT nr L 324, 12.11.1981, s. 19).
Bilagan skall ändras på följande sätt: — Tillägg A " Petroleumproduktemas namn" skall kompletteras med följande:
"Spanien
]. Gasolina super
. Gasolina normal
Gasöleo A Gasöleo C
Keroseno corriente Fuel-oil pesado n" 1 y n" 2 Fuel-oil pesado, bajo indice de azufre (BIA) n0 1 y no 2
weaweww
Portugal
Gasolina super Gasolina normal Gasöleo Gasöleo
Petroleo de iluminacäo Fuelöleo, alto teor de enxofre Fuelöleo, baixo teor de enxofre".
9099)$"F':”!Qt_
403
— Följande kolumner skall läggas till i tillägg B "Specifikation över Prop. 1994/95:19 motorbränslen (motordrivmedel)": Bilaga 28
Premiumbensln
Densitet (15' C) O.725-0.770 0.750
Oktantal: RON min. 97 98 MON min. 85
Värrnevärde (Kcal/kg) — 10 500
Blyha1t(g/l) max. 0,40 max. 0.635
Regularbensln
Densitet (15" C) 0,710—0.755 0.720 Oktantal: RON min. 92 85 MON rrtin. 80
Vännevärde (Kcal/kg) — 10 500
Blyhalt (g/l) max. 0,40 max. 0.635 c) Diaelan
Densitet (15' C) 0,825—0.860 0.835
Oktantal min. 45 min. 50
Värrnevärde (Kcal/kg) — 10 200
Svavelhalt (%) max. 0.50
404
— Följande kolumner skall läggas till i tillägg C "Specifikation över Prop. 1994/95:19 eldningsbränslen": Bilaga 28
a) Bränslen för bostadsuppvärmning
Dierelolja mum eldningsolja)
Densitet (15' C)
Värrnevärde (Kcal/kg) 10 200 svavelhalt (%) max. 0 5 Lägsta nyttemperamr (' C) max. - 5 lift eldm'ngray'a (Eldridgray'a 2 (WRDD
Densitet (15' C) — Värrnevärde (Kcal/kg) -— Svavelhalt (%) — Lägsta nynemperamr (') — Fotogen
Densitet (15' C) 0.785
Värrnevärde (Kcal/kg)
Industribrärslen
Fuel-oil pesado
Densitet (15' C) 0.950 Värrnevärde (Kcal/kg) 9 600 Svavelhalt (%) max. 3,5 Fuel-oil pesado
Densitet (15' C) 0.950 Värmevärde (Kcal/kg) 9 öm
Svavelhalt (%)
2. Rådets direktiv 79/531/EEG av den 14 maj 1979 (EGT nr L 145, 13.6.1979, s. 7).
3) Följande skall läggas till i bilaga 1:
— 1 punkt 3.1.1: "'Homo eléctrico' på spanska (ES) 'Fomo eléctrico” på portugisiska (P)". — I punkt 3.1.3: "'Volumen utilizable' på spanska (ES) "Volume utilizåvel' på portugisiska (P)".
405
— I punkt 3.1.5.1: "Consumo de precalentamiento hasta 200' Prop. 1994/95: 19 C' på spanska (ES) Bilaga 28 ”Consumo para atingir 200' C' på portugisiska (P) "Consumo de regimen (1 hora a 200' C)' på spanska (ES) 'Consumo de manutengåo durante uma hora a 200' C' på portugisiska (P) 'TOTAL' på spanska (ES) 'TOTAL' på portugisiska (P)".
— Ipunkt3.1.5.3: "Consumo del ciclo de limpieza” på spanska (ES) ”Consumo do ciclo de limpeza' på portugisiska (P)".
b) Följande bilagor skall läggas till:
BILAGA 2 g 113]
90 78 6 6 8 8 38 8 12 10
Homo eléctrico
Abcdefgh XYZOO
Volumen utilizable 00 ] Consumo: — de precalentamiento hasta 200' C 0,0 kWh — de regimen (una hora a 200' C) 0.0 kWh Total 0,0 kWh Consumo del ciclo de limpieza n Norma Cenelec 110 376
6 74 20 100
406
BILAGA 2 h ' Prop. 1994/95:19 [51 Bilaga 28
90 78 6 6
8 8 38 8
12 ' 10
Forno eléctrico
Abcdefgh XYZOO
Volume utilizåvel 00 l Consumo: — para atingir 200' C 0,0 kWh — de manutengäo durante uma hora a 200' C 0,0 kWh Total 0.0 kWh Consumo do ciclo de limpeza n Norma Cenelec 110 376
6 74 20 100
B
Forskning
1. Rådets förordning (EEG) nr 3744/81 av den 7 december 1981 (EGT nr L 376, 30.12.1981, s. 38), i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EEG) nr 397/83 av den 17 februari 1983 (EGT nr L 47, 19.2.1983, s. 13), rättad i EGT nr L 208, 16.7.1982, s. 70.
I artikel 8.2 skall "45" ersättas med "54". 2. Rådets förordning 83/624/EEG av den 25 november 1983 (EGT nr L
353, 15.12.1983, s. 15). 1 punkt F.2 i bilaga 2 skall "45" ersättas med "54".
C 407
Infomation Prop. 1994/95:19 Bilaga 28 Rådets förordning (EEG) nr 1996/79 av den 11 september 1979 (EGT nr L 231, 13.9.1979, s. 1). I artikel 8 andra stycket skall "41"ersättas med "54".
XII. REGIONALPOLITIK
l. Kommissionens förordning (EEG) nr 2364/75 av den 15 september 1975 (EGT nr L 243, 17.9.1975, s. 9), i dess lydelse enligt 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979. s. 17). Följande skall läggas till i artikel 2: "Spanien: Resurskostnad för Instituto de Crédito Olicial (ICO)."
2. Regionalpolitiska kommitténs arbetsordning (75/761/EEG) (EGT nr L 320. 11.12.1975, s. 17), idess lydelse enligt 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17).
I artikel 3.2 och 3.3 skall "tolv" ersättas med "fjorton".
3. Rådets förordning (EEG) nr 1787/84 av den 19 juni 1984 (EGT nr L 169, 28.6.1984, s. 1).
I artikel 40.2 skall "45" ersättas med "54".
XIII. STATISTIK
1. Rådets förordning (EEG) nr 1445/72 av den 24 april 1972 (EGT nr L 161, 17.7.1972, s. 1), idess lydelse enligt
— Rådets förordning (EEG) nr 3065/75 av den 24 november 1975 (EGT nr L 307, 27.11.1975, s. 1) — 1979 års anslumingsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17).
I artikel 5.2 skall "fyrtiofem" ersättas med "femtiofyra".
2. Kommissionens förordning (EEG) nr 546/77 av den 16 mars 1977 (EGT nr L 70, 17.3.1977, s. 13), i dess lydelse enligt 1979 års anslumingsakt (EGT nr L 291. 19.11.1979. s. 17).
Följande skall läggas till i artikel 1:
"Spanien: — Tråbco de perfeccionamiento activo Portugal: — Regime de aperfeieoamento activo." 408
Följande skall läggas till i artikel 2: Prop. 1994/95:19 Bilaga 28 "Spanien: — Träfico de perfeccionamiento pasivo Portugal: — Regime de aperfeicoamento passivo."
3. Kommissionens förordning (EEG) nr 3537/82 av den 20 december 1982 (EGT rn L 371, 30.12.1982, s. 7), i dess lydelse enligt
— Kommissionens förordning (EEG) nr 3655/83 av den 23 december 1983 (EGT nr L 361, 24.12.1983, s. 31) — Kommissionens förordning (EEG) nr 3104/84 av den 7 november 1984 (EGT nr L 291, 8.11.1984, s. 25).
Följande ändringar skall göras i bilagan: — Efter "009 Grekland" skall följande läggas till:
"010 Portugal med Azorerna och Madeira 011 Spanien med Balearerna
Spanska territorier som inte ingår i Spaniens tull- och statistikterritorium
021 Kanarieöarna 022 Ceuta och Melilla".
— Punkterna 040, 042, 202 och 205 skall utgå.
4. Rådets direktiv nr 64/475/EEG av den 30 juli 1964 (EGT nr 131, 13.8.1964, s. 2193/64), i dess lydelse enligt
— 1972 års anslutningsakt (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14) — 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17).
I artikel 1 skall den text som följer efter "genomförs under år 1965" ersättas med följande:
"och för nya medlemsstater skall alla nödvändiga åtgärder vidtas för att säkerställa. att en första undersökning som rör anslutningsåret företas under året som följer efter detta år."
5. Rådets direktiv nr 72/21 l/EEG av den 30 maj 1972 (EGT nr L 128,
3.6.1972. s. 28), i dess lydelse enligt 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17).
409
Artikel 1 andra stycket skall ersättas med följande: Prop. 1994/95:19
Bilaga 28 "För nya medlemsstater skall det datum som bestäms i första stycket vara utgången av året för deras ansluming."
6. Rådets direktiv nr 72/221/EEG av den 6 juni 1972 (EGT nr L 133. 10.6.1972, s. 57), i dess lydelse enligt 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17).
Artikel 1 andra stycket skall ersättas med följande:
"För nya medlemsstater skall dessa uppgifter första gången samlas in under året för deras ansluming, vad gäller det föregående året."
Slutet på artikel 4 första stycket skall ersättas med följande:
i bilagan: för nya medlemsstater gäller att dessa stater samlar in uppgifter om samtliga förhållanden som anförs i bilagan. Insamlingen skall börja med den undersökning som skall företas under året som följer efter anslutningsåret och avse anslutningsåret. "
7. Rådets direktiv nr 78/166/EEG av den 13 februari 1978 (EGT nr L 52, 23.2.1978, s. 17), i dess lydelse enligt 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17).
Artikel 4.1 andra stycket skall ersättas med följande:
"Vad gäller nya medlemsstater skall uppgifterna första gången samlas in senast under fjärde kvartalet efter anslutningen, och skall avse föregående månad eller kvartal."
Artikel 4.3 andra stycket skall ersättas med följande:
" För nya medlemsstater skall den period som nämns i första stycket börja löpa från deras ansluming."
XIV. JORDBRUK
a) Oljor och fetter Rådets förordning nr 136/66/EEG av den 22 september 1966 (EGT nr 172, 30.9.1966, s. 3025/66), i dess lydelse enligt förordning (EEG) nr 231/85 av den 29 januari 1985 (EGT nr L 26, 31.1.1985, s. 12). -
Artikel 5.2 andra stycket skall ersättas med följande: "Stödet skall endast beviljas för områden som vid följande tidpunkter var planterade med olivträd: 410
»— i Frankrike och Italien den 31 oktober 1978. . Prop. 1994/95:19 -— i Grekland den 1 januari 1981, . Bilaga 28 -—- i Spanien den 1 januari 1984.
Vad gäller Portugal skall stödet reserveras för de kvantiteter som kommer att produceras på de områden i denna medlemsstat som den 1 januari 1984 var planterade med olivträd i faktisk produktion." b) Mjölk och mjölkprodukter 1. Rådets förordning (EEG) nr 804/68 av den 27 juni 1968 (EGT nr L 148, 28.6.1968, s. 13), senast ändrad genom förordning (EEG) nr 591/85 av den 26 januari 1985 (EGT nr "i 68, 8.3.1985, s. 5).
I artikel 5c.3 skall andra stycket ersättas med följande:
"Denna totala garantikvantitet skall ha följande sammansättning:
(1000 Ion) Belgien 3 106 Danmark 4 882 Tyskland 23 248 Grekland 467 Spanien 4 650 Frankrike 25 325 Irland 5 280 Italien 8 323 Luxemburg 265 Nederländerna 11 929
Förenade kungariket 15 538"
2. Rådets förordning (EEG) nr 857/84 av den 31 mars 1984 (EGT nr L 90, 1.4.1984. s. 13), i dess lydelse enligt förordning (EEG) nr 1557/84 av den 4 juni 1984 (EGT nr L 150, 6.6.1984, s. 6).
Bilagan skall ersättas med följande: "BILAGA
Kvantiteter som avses i artikel 6.2 (mjölkproducenter som säljer direkt till konsumenten):
(IDOO tan) Belgien 505 Danmark 1
Tyskland 305 41 1
Grekland 116 Prop. 1994/95: 19 Spanien 750 Bilaga 28 Frankrike 1 183 Irland 16 Italien 1 591 Luxemburg l Nederländema 145
Förenade kungariket 398' c) Socker
l. Rådets förordning (EEG) nr 206/68 av den 20 februari 1968 (EGT nr L 47, 23.2.1968, s. 1), i dess lydelse enligt 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17).
Artikel 5.4 skall ersättas med följande
"4. När sockerbetan i Danmark, Grekland, Irland, Portugal, Spanien och Förenade kungariket levereras gratis till sockerfabriken skall kontraktet emellertid föreskriva att tillverkaren delar transportkostnadema, och dessas procentuella andel eller belopp skall fastställas."
Följande skall läggas till i artikel 8a: "För Spanien och Portugal gäller följande:
—I artiklarna 4.2, 5.2, 6.2 och 10.2 skall 'regleringsåret 1967/68” ersättas med 'regleringsåret 1985/86". —- I artiklarna 5.3 och 8 d skall 'före regleringsåret 1968/69” ersättas med 'före regleringsåret 1986/87'.
2. Rådets förordning (EEG) nr 1785/81 av den 30 juni 1981 (EGT nr L 177, 1.7.1981, s. 4), senast ändrad genom förordning (EEG) nr 1482/85 av den 23 maj 1985 (EGT nr L 151, 10.6.1985, s. 1).
Artikel 9.4 skall kompletteras med följande:
"Vad gäller det sockertillverkande företag som ligger i den autonoma regionen Azorerna skall detta företag anses vara ett raffinaderi' enligt denna punkt för raffinering av oraffinerat betsocker upp till en gränskvantitet uttryckt i vitsocker som motsvarar skillnaden mellan den verkliga produktion som uppnåtts inom ramen för kvot A och B, och 20 000 ton."
I artikel 24.1 skall första stycket ersättas med följande:
"1. Medlemsstatema skall, på villkoren i denna avdelning, 412
tilldela en A-kvot och en B-kvot till varje sockertillverkande Prop. 1994/95:19 företag och varje isoglukostillverkande företag som är etablerat Bilaga 28 inom deras territorium och som
— under perioden 1 juli 1980 till och med 30 juni 1981 hade en baskvot enligt definitionen i förordning (EEG) nr 3330/74 eller förordning (EEG) nr 1111/77, eller — vad gäller Grekland, producerade socker eller isoglukos under den period som avses i första strecksatsen, eller — vad gäller Spanien och Portugal har producerat socker eller isoglukos under kalenderåret 1985.
Vad gäller Portugal skall detta land, i fråga om sitt fastlandsområde, på villkoren i denna avdelning och inom gränserna för baskvantitetema A och B som fastställs för detta område i punkt 2, tilldela en A-kvot och en B-kvot till varje företag inom det området som skall starta sockertillverkning.
Innan denna tilldelning sker får Portugal utnyttja upp till 10 % av baskvantitetema A och B som fastställts för Portugal i fråga om dess fastlandsområde till förmån för A- och B-kvotema för det företag som ligger i den autonoma regionen Azorerna."
Artikel 24.2 skall ersättas med följande:
"2. Vid tilldelningen av de A- och B-kvoter som avses i punkt 1 skall baskvantitetema fastställas enligt nedan.
413
27 Riksdagen 1994/95. I saml. Nr 19. Bilaga 28—29.
I. Baskvantiteter A Prop. 1994/95:19
Bilaga 28 a) Baskvantitel A för I!) Baskvaniirnl A Områden socker' för isoglukox'
Danmark 328 000.0 —
Tyskland 1 990 000,0 28 882.0 Frankrike 2 530 000,11 15 887.0 Frankrikes utomeuropeiska depanement 466 000.0 —
Grekland 290 000.0 10 522.0 Spanien 960 ooo.o 75 (XX).0 Irland 182 000.0 —
Italien 1 320 000.0 16 569.0 Nederländema 690 000,0 7 426,0 Portugal (fastlandet) 54 545,5 ' 8 093,9 Autonoma regionen Azorerna 9 090,9 -
Belgiens/Luxemburgs ekonomiska union 680 000,0 56 667.0 Förenade kungariket 1 040 ooo.o 21 696.0
' 1 ton vitsocker.
' 1 ton torrsubstans.
II. Baskvantiteter B
a) Baskvantitet B för 17) Baskvantitet B Områden socker' för isoglukos" Danmark 96 629.3 — TVskland 612 312,9 6 BO2.0 Frankrike 759 232.8 4 135.0 Frankrikes utomeuropeiska departement 46 600.0 — Grekland 29 (”0,0 2 478,0 Spanien 40 0CK).0 8 0(X).0 Irland 18 200.0 — Italien 248 250.0 3 902,0 Nederländerna 182 01110 1 749.0 Portugal (fastlandet) 5 454,5 1 906,1 Autonoma regionen Azorerna 909,1 —— Belgiens/Luxemburgs ekonomiska union 146 ooo.o 15 5810 Förenade kungariket 104 000,0 5 787.0
' 1 ton vitsocker. ' ilon torrsubstans.' 414
Bilaga 28
Följande skall läggas till i artikel. 24.3 andra stycket:
"c) Spanien: A-kvoten fastställs genom att baskvantiteten A som anges i punkt 2 I a för Spanien delas mellan de företag som avses i punkt 1 första stycket tredje strecksatsen, med hänsyn tagen till de produktionsrättigheter som gäller för dem före den 1 januari 1986.
d) Portugal: I den autonoma regionen Azorerna skall det sockertillverkande företagets A-kvot vara lika stor som den baskvantitet som anges i punkt 2 I a för det området." Följande skall läggas till i artikel 24.3:
"Följande gäller för de isoglukostillverkande företagen i det angivna medlemslandet: '
&) Spanien: A-kvoten fastställs genom att baskvantiteten A som anges i punkt 2 I b för Spanien delas mellan de berörda företagen på grundval av deras respektive produktion under kalenderåret 1983.
b) Portugal: A-kvoten för det berörda isoglukostillverkande
företaget på fastlandet skall vara lika stor som den baskvantitet som anges i punkt 2 I b för det området."
Följande skall läggas till i artikel 24.4:
"Följande gäller för de sockertillverkande företagen i det angivna medlemslandet:
a) Spanien: B-kvoten fastställs genom att baskvantiteten B som anges i punkt 2 11 a för Spanien delas mellan de berörda företagen, med hänsyn tagen till de produktionsrättigheter som gäller för dem före den 1 januari 1986.
b) Portugal: I den autonoma regionen Azorerna skall det berörda sockertillverkande företagets B-kvot vara lika stor som baskvantiteten B som anges i punkt 2 11 a för det området."
Följande skall läggas till i artikel 24.5:
"Följande gäller för de isoglukostillverkande företagen i det angivna medlemslandet: Spanien: B-kvoten fastställs genom att baskvantiteten B som anges i punkt 2 11 b för Spanien delas mellan de berörda företagen på grundval av deras respektive produktion under kalenderåret 1983.
Prop. 1994/95: 19
415
b) Portugal: B-kvoten för det berörda isoglukostillverkande företaget på Prop. 1994/95:19
fastlandet skall vara lika stor som baskvantiteten B som anges i punkt Bilaga 28 2 II b för det området."
d) Bearbetade produkter av frukt och grönsaker
Rådets förordning (EEG) nr 516/77 av den 14 mars 1977 (EGT nr L 73, 21 .3. 1977, s. 1), senast ändrad genom förordning (EEG) nr 988/84 av den 31 mars 1984 (EGT nr L 103, 16.4.1984, s. 11).
I artiklarna 3b.2, 3d.2 och 4.1 samt i bilaga la a skall "torkade druvor" ersättas med "sultanrussin och korinter".
Följande skall läggas till i artikel 4.1:
"Spanska och portugisiska lagringsorgan skall endast köpa produkter som framställts från och med regleringsåret 1986/87."
e) Vin
1. Rådets förordning (EEG) nr 337/79 av den 5 februari 1979 (EGT nr L 54, 5.3.1979, s. 1), senast ändrad genom förordning (EEG) nr 775/85 av den 26 mars 1985 (EGT nr L 88, 28.3.1985, s. 1).
I artikel 1.4 b första strecksatsen skall "delvis jäst druvmust som utvunnits ur torkade druvor" införas efter "delvis jäst druvmust".
Följande skall läggas till i artikel 48.3:
"c) delvis jäst druvmust som utvunnits ur torkade druvor, även kallad 'vino dulce natural', får släppas ut på marknaden endast för uppspritning av likörviner och endast i de vinodlingsområden där detta är brukligt den 1 januari 1985."
Följande skall läggas till i artikel 49.1 sista strecksatsen:
— delvis jäst druvmust som utvunnits ur torkade druvor." Följande skall” läggas till i bilaga II:
"3a. Delvis jäst druvmust som utvunnits ur torkade druvor, även kallad 'vino dulce natural', framställd genom delvis jäsning av druvmust som erhållits från torkade druvor, med en total sockerhalt före jäsningen på minst 272 gram per liter och en naturlig alkolholhalt som inte får understiga 8 volymprocent. "
416
Punkt 12 i bilaga II skall ersättas med följande: Prop. 1994/95:19 Bilaga 28 12. Likörvin: den produkt som
framställs i gemenskapen,
har en total alkoholhalt på minst 17,5 volymprocent och en Verklig alkoholhalt på minst 15 och högst 22 volymprocent.
och
framställs av druvmust eller vin som i sin tur framställts av specificerade vinstocksorter som valts ut bland dem som anges i rtikel 49 och med en naturlig alkoholhalt på minst 12
volymprocentgenom frysning, eller genom tillsats, under eller efter jäsningen, av
i) neutral alkohol som framställts av vinstockprodukter, inbegripet alkohol som erhållits genom destillation av torkade druvor, med en verklig alkoholhalt på minst 95 volymprocent, eller ii) en icke omdestillerad produkt som framställts genom destillation av vin och som har en verklig alkoholhalt på minst 52 och högst 80 volymprocent, eller iii) koncentrerad druvmust eller, vad gäller vissa
kvalitetslikörviner som framställs i specificerade områden och som finns upptagna på en förteckning som skall antas över viner för vilka detta är brukligt, av druvmust som koncentrerats genom direkt uppvärmning och som, bortsett från denna procedur, uppfyller definitionen på koncentrerad druvmust, eller
iv) en blandning av dessa produkter.
Vissa kvalitetslikörviner som framställs i specificerade områden och som finns upptagna på en förteckning som skall antas får emellertid framställas av färsk ojäst druvmust som inte behöver ha en alkoholhalt på minst 12 volymprocent.
Dessutom får vissa kvalitetslikörviner, som framställs i specificerade områden, finns upptagna på en förteckning som skall antas och framställs i enlighet med föregående stycke, ha en total alkoholhalt på över 15 volymprocent, om detta föreskrivs i nationell lagstiftning som gäller den 1 januari 1985.
417
Med likörviner skall även följande produkter förstås: Prop. 1994/95:19 Bilaga 28 a) Vita kvalitetslikörviner som framställs i specificerade
områden, även kallade 'vino generoso', framställda 'sous voile', och som — har en total alkoholhalt på minst 15 volymprocent, en verklig alkoholhalt på högst 22 volymprocent och en sockerhalt på mindre än 5 gram per liter.
— framställs av vit druvmust som utvunnits ur vinstocksorter som valts ut bland dem som anges i artikel 49 och med en alkoholhalt på minst 10,5 volymprocent, —— framställts genom tillsats av vinalkohol med en verklig alkoholhalt på minst 95 volymprocent.
b) Kvalitetslikörviner som framställs i specificerade områden,
även kallade 'vino generoso de licor', och som — har en total alkoholhalt på minst 17,5 volymprocent och en verklig alkoholhalt på minst 15 och högst 22 volymprocent — framställts av 'vino generoso' genom tillsats av delvis jäst druvmust som framställts av torkade druvor, även kallad 'vino dulce natural”, eller av koncentrerade druvmuster.
c) Röda kvalitetslikörviner som framställs i specifika områden och som — har en total alkoholhalt på minst 17 ,5 volymprocent och en verklig alkoholhalt på minst 15 och högst 22 volymprocent. — framställs av druvmust från vinstocksorter som valts ut bland dem som anges i artikel 49 och som har en naturlig alkoholhalt på minst 11 volymprocent, —— framställs genom tillsats, under eller efter jäsningen, av i) neutral alkohol som framställts av vinstockprodukter, med en verklig alkoholhalt på minst 95 volymprocent, eller ii) en icke rektificerad produkt som framställts genom destillation av vin och som har en verklig alkoholhalt på minst 70 volymprocent."
"f) Får- och getkött Rådets förordning (EEG) nr 1837/80 av den 27 juni 1980 (EGT nr L 183, 16.7.1980, s. 1), senast ändrad genom förordning (EEG) nr 871/84 av den 31 mars 1984 (EGT nr L 90, 1.4.1984, s. 35).
418
Bilaga 28
g)
h)
Följande skall läggas till i artikel 3.5:
— område 7: Spanien, Portugal." Spannmål
Rådets förordning (EEG) nr 2727/75 av den 29 oktober 1985 (EGT nr L 281, 1.11.1975, s. 1), senast ändrad genom förordning (EEG) nr 1018/84 av den 31 mars 1984 (EGT nr L 107, 19.4.1984, s. 1).
Lagstiftning om fodertillsatser
Rådets direktiv nr 70/524/EEG av den 23 november 1970 (EGT nr L 270, 14.12.1970, s. 1), senast ändrat genom direktiv nr 84/587/EEG av den 29 november 1984 (EGT nr L 319, 8.12.l984, s. 13).
Följande skall läggas till i artikel 4.2: "Följande gäller för Spanien och Portugal:
— Datumet '3 januari 1985' som anges ovan skall ersättas med '1 april 1986'. — Datumet '3 december 1985' som anges ovan skall ersättas med '1 december 1986'.
Datanät för jordbruksekonomisk redovisning
Rådets förordning (EEG) nr 79/65/EEG av den 15 juni 1965 (EGT nr 109, 23.6.1965, s. 1859/65), senast ändrad genom förordning (EEG) nr 2143/81 av den 27 juli 1981 (EGT nr L 210, 30.7.1981, s. 1).
Artikel 4.3 skall ersättas med följande:
"3. Det maximala antalet rapporterande anläggningar skall vara 75 000 för gemenskapen.
Den 1 mars 1986 skall antalet rapporterande anläggningar vara följande:
— 12 000 för Spanien. Detta antal skall ökas gradvis under de följande fem åren för att slutligen vara 15 000. — 1 800 för Portugal. Detta antal skall ökas gradvis under de följande fem åren för att slutligen vara 3 000."
Prop. 1994/95:19
419
Bilaga 28
XV. FISKE
]. I följande rättsakter skall "fyrtiofem" ersättas med "femtiofyra" i angivna artiklar.
3)
h)
d)
Rådets förordning (EEG) nr 3796/81 av den 29 december 1981 (EGT nr L 379, 31.12.1981, s. 1), i dess lydelse enligt Rådets förordning (EEG) nr 3655/84 av den 19 december 1984 (EGT nr L 340, 28.12.1984. s. 1):
artikel 33.2.
Rådets förordning (EEG) nr 170/83 av den 25 januari 1983 (EGT nr L 24, 27.1.1983, s. 1), ändrad i EGT nr L 73, 19.3.1983, s. 42:
artikel 14.2.
Rådets förordning (EEG) nr 2908/83 av den 4 oktober 1983 (EGT nr L 290, 22.10.1983, s. 1):
artikel 21.2.
Rådets förordning (EEG) nr 2909/83 av den 4 oktober 1983 (EGT nr L 290, 22.10.1983, s. 9):
artikel 16.2.
Rådets direktiv 83/515/EEG av den 4 oktober 1983 (EGT nr L 290, 22.10.1983, s. 15):
artikel 13.2.
. Rådets förordning (EEG) nr 103/76 av den 19 januari 1976 (EGT nr L 20, 28.1.1976, s. 29), i dess lydelse enligt
— Kommissionens förordning (EEG) nr 3049/79 av den 21 december
1979 (EGT nr L 343, 31.12.1979, s. 22)
— Kommissionens förordning (EEG) nr 273/81 av den 30 januari
1981 (EGT nr L 30, 2.2.1981, s. 1)
—- Rådets förordning (EEG) nr 3166/82 av den 22 november 1982
(EGT nr L 332, 27.11.1982, s. 4)
— Kommissionens förordning (EEG) nr 3250/83 av den 17 november
1983 (EGT nr L 321, 18.11.1983, s. 20).
Prop. 1994/95: 19
420
I bilaga B skall texten under "Kummel" ersättas med följande': Prop. 1994/95:19 Bilaga 28
Storlek 1 Storlek 2 Storlek 3 Storlek 4
2,5 och däröver 1,2 upp till under 2,5
0,6 upp till under l.2
a) 0.2 upp nu under 0,6
b) 0,15 upp till under 0.6 för Medelhavskummel'
3. Rådets förordning (EEG) nr 104/76 av den 19 januari 1976 (EGT nr L 20, 28.1.1976, s. 35), i dess lydelse enligt — 1979 års anslumingsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17) — Rådets förordning (EEG) nr 3575/83 av den 14 december 1983 (EGT nr L 356. 20.12.1983, s. 6).
Följande skall läggas till i artikel 10.1 b andra strecksatsen:
"quisquilla" "camaräo negro".
4. Rådets förordning (EEG) nr 3796/81 av den 29 december 1981 (EGT nr L 379, 31.12.1981, s. 1), i dess lydelse enligt rådets förordning (EEG) nr 3655/84 av den 19 december 1984 (EGT nr L 340, 28.12.1984, s. 1). '
a) I artikel 10.1 skall "A och D" ersättas med "A, D och E".
' REDAKTIONELL ANMÄRKNING: hink! XV, (Fiske). 2 i bilaga i'. tabell ändrad genom rånelsen till rådets förordning (EEG) nr 103/76 (EGT nr L 266, 18.9.1986). Denna förordning har ändrats genom AA ESP/PORT.
b) Artikel 12 skall ersättas med följande: "Artikel 12
1. Följande priser skall fastställas: — För var och en av de produkter som anges i bilaga 1 A och D, ett återtagspris för gemenskapen. — För var och en av de produkter som anges i bilaga 1 E, ett försäljningspris för gemenskapen.
Dessa priser skall fastställas på grundval av produktens färskhet, storlek eller vikt och produktform, nedan kallat 'produktkategori', genom att omräkningsfaktom för den berörda produktens kategori
421
tillämpas på ett belopp motsvarande minst 70 % och högst 90 % av Prop. 1994/95:19 orienteringspriset. Dessa omräkningar skall spegla prisförhållandet mellan Bilaga 28 kategorin för de berörda produkterna och den som fastställts för bestämning av orienteringspriset. Återtagspriset för gemenskapen och försäljningspriset för gemenskapen får emellertid under inga omständigheter överstiga 90 % av orienteringspriset.
2. För att säkerställa att producenter i landningsområden som ligger mycket långt från gemenskapens konsumtionscentra får tillträde till marknaderna under tillfredsställande förhållanden, får de priser som avses i punkt 1 viktas för dessa områden med hjälp av omräkningskoefficienter.
3. Tillämpningsbestärnmelser för denna artikel, särskilt för fastställandet av den procentuella andel av orienteringspriset som skall användas vid beräkningen av återtags- eller försäljningsprisema för gemenskapen samt för fastställandet av de landningsområden som liksom priserna avses i punkt 2, skall antas i enlighet med det förfarande som anges i artikel 33."
c) Följande skall införas:
"Artikel 140
1. Medlemsstaterna skall bevilja en lagringspremie till producentorganisationer som inte, under hela fiskeåret, säljer de produkter som anges i E i bilaga 1 till ett lägre pris än det försäljningspris för gemenskapen som fastställts i enlighet med artikel 12, varvid en toleransmarginal på 10 % över eller under detta pris emellertid är tilllåten för att ta hänsyn särskilt till marknadsprisemas säsongsfiuktuationer.
2. Kvantiteter som kan komma i fråga för beviljande av en lagringspremie är endast de som — saluförs av en producent som är medlem, —— uppfyller vissa krav vad gäller kvalitet och produktfonn, — har varit föremål för försäljning, då det fastslogs att ingen köpare fanns vid försäljningspriset för gemenskapen, — antingen är beredda för frysning och lagrade eller förvarade under förhållanden som skall fastställas.
3. Produkter som varken har sålts på de villkor som avses i punkt 2 tredje strecksatsen eller är avsedda för sådan behandling som avses i punkt 2 fjärde strecksatsen, skall avsättas på ett sådant sätt att den normala avsättningen av den berörda produkten inte hindras.
422
Bilaga 28
4. För var och en av de berörda produkterna skall lagringspremien beviljas endast för kvantiteter som inte överstiger 20 % av den årliga kvantitet som i enlighet med artikel 5.1 bjuds ut för försäljning.
Storleken på denna premie får inte överstiga de tekniska och finansiella kostnaderna i samband med åtgärder som är oundgängliga för stabilisering och lagring.
5. Tillämpningsbestämmelser för denna artikel skall antas i enlighet med det förfarande som anges i artikel 33."
(1) I artikel 21.1 första stycket skall "14a" läggas till efter "14".
e) Följande skall läggas till i slutet av artikel 21.2 första stycket: "För de produkter som anges i E i bilaga 1 skall referenspriset motsvara försäljningspriset för gemenskapen, fastställt i enlighet med artikel 12.1." 1) I artikel 21.3 första stycket skall "A och D" ersättas med "A, D och E".
g) Iartikel 21.4 b skall "bilaga 1 C och D" ersättas med "bilaga 1 C, D och E".
h) I artikel 26.2 skall "14a" läggas till efter "14".
i) I A i bilaga 1 under rubriken "Varuslag" skall "Scomber scombrus" ersättas med "Scomber scombrus och Scomber japonicus".
j) Följande skall läggas till ibilaga 1 A:
"14. 03.01 B I u) 1 Glasvar (Lepidorhombus spp.) 15. 03.01 B I v) 1 Havsbraxen (Brama spp.) 16. 03.01 B I W) 1 Marulk (Lophius spp.)".
k) Följande skall läggas till i bilaga 1:
"E. Färska eller kylda produkter eller produkter som vattenkokats
1. ur 03.03 A 111 b) Krabbtaska (Cancer pagurus) 2. ur 03.03 A V a) 2 Havskräftor (Nephrops norvegicus)".
1) I bilaga 2 B skall rad 1 och 2 utgå. Rad 3—7 blir 1—5. m) Bilaga 4 B skall ersättas med följande:
Prop. 1994/95: 19
423
B. Frysta eller saltade produkter av följande fiskar och frysta Prop. 1994/95:19
produkter av följande kräftdjur Bilaga 28
'Tulltaxenummer
Varuslag
— ur 03.01 E I (hel, utan huvud eller i delar) Rbdhskar (Sebastes spp.)
— ur 03.0l B 11 b) (filéer) Torsk (Gallus morhua) - ur 16.04 C 1 Gråsej (Pollachius virens) — ur 16.04 F och ur 16.04 G [ (&léer, råa, täckta Kulja (Melanogranlmus aeglehnus)
med smet eller brödsmulor) Vitling (Mel-langus merlangus)
Långa (Molva spp.)
Makrill (Scomber scombrus och Scomber japonicus)
Rödspätta (Pleumneculs platessa)
Rummel (Merluccius merluccius)
Hajar (Squalus acanthias och Scyliorhinus spp.) Sill
Glasvar (Lepidorhumbus spp.)
Havsbraxen (Brama spp.)
Marulk (Lophius spp.)
— ur 03.03 A [11 b) Krabbtaska (Cancer pagurus)
— ur 03.03 A) V a) l Havskräftor (Nephrops norvegicus)"
' Punkt XV. (Fiske). 4. m i bilaga ]: tabell ändrad genom rittelsen till M ESP/PORT (EGT nr L 261. 13.9.1986).
424
n) Bilaga 5 skall ersättas med följande: Prop. 1994/95:19 Bilaga 28
"BILAGA 5 Frysta eller saltade produkter av följande dskar och kräftdjur:
Tulluxenummer
ur 03.01 B 1 (hel. utan huvud eller i delar) Torsk (utom arten Gadus merhus). makrill
-— ur 03.01 B [1 b) (filéer) (utom arten Scomber japonicus), kummel
— ur 03.02 A I och II (Merluccius spp. utom Merluccius merluccius),
_- ur 16.04 F och ur 16.04 G ! (filéer. råa. täckta med smet Alaska pollack (Themga chalcogramma), bleka eller brödsmulor) (Pollaclu'us pollachius), flundra (Platichthys — ur 03.03 A [V fiesus) och räkor (utom räkor av arten Crangon crangon)
ur 16.05 8 (utan skal och vartenkokta) Räkor (utom räkor av arten Clangon crangon)"
o) Texten till Gemensarruna tulltaxan i undernummer 03.01 B I i bilaga VI skall efter punkt t ersättas med följande:
"Tulltuenummer % Konventionen
eller impunavgift
Glasvar (Lepidorhombus spp.):
l. Färsk eller kyld 15 2. Fryst 15 Havsbruen (Brama spp.): l. Färsk eller kyld 15 2. Fryst 15 03.01 Marulk (Lophius spp.): (fam.) l. Färsk eller kyld 15 2. Fryst 15 Blåvitling (Micmrnesist'rus poutassou eller Garlus poutassou) 15
y) Annan 425
Bilaga 28
p) Texten till Gemensamma tulltaxan-i undemummer 03.01 B H b i bilaga Prop. 1994/95: 19 VI skall efter punkt 13 ersättas med följande:
'Tulltaxenummer
B. II. b) 14. Av glasvar (Lepidorhombus spp.)
15. Av havsbraxen (Brama spp.) 15 03.01
(fom-) 16. Av marulk (Lophius spp.) 15
17. Annan
q) Texten till Gemensamma tulltaxan i undemurnmer 03.03 A 111 i bilaga VI skall ersättas med följande:
'Tulltuenummer
A. lll. Krabbor och sötvanenkrafmr: (forts.)
a) Krabbor av arterna Paralithodes camchaticus, Chionoectes spp. och
Callinectes sapidus 8,9
b) Krabbtaska (Cancer pagunls) 15
c) Annan
426
5. Rådets förordning (EEG) nr 2203/82 av den 28 juli 1982 (EGT nr L Prop. 1994/95:19 235, 10.8.1982, s. 4). Bilaga 28 Bilagan skall ersättas med följande:
"BILAGA
Produkrfonn'
Tulltaxenummer
_ ur03.0lBIf)l 2. ur 03.01 Blh)l
Hela Rensad med huvud
Rödftskar (Sebastes spp.) Torsk (Gadus morhua)
3. ur 03.01 B 1 ij) ] Gråsej (Pollachius virens) Rensad med huvud
4. ur 03.01 B 1 k) [ Kolja (Melanogl'amrnus aeglef'mus) Rensad med huvud
5. ur 03.01 B 1 l) ] Vitling (Merlangus merlangus) Rensad med huvud
6. ur 03.01 B 1 u) ] Glasvar (Lepidorhombus spp.) Rensad med huvud
7. ur 03.01 B 1 v) 1 Havsblaxen (Brama spp.) Rensad med huvud
8. ur 03.01 B [ W) 1 Marulk (Lophius spp.) Rensad med huvud
9. ur 03.01 A IV b) ] Räkor (Crangon crangon) Vanenkokta 11. Från och med 1 januari 1987: 1. ur 03.01 B Id) 1 Sardiner från Medelhavet (Sardina pilchardus)
Ansjovis från Medelhavet (Englaulis spp.)
Hela
2. ur 03.01 B Ip)l
' Kategorierna för fälskhet och produktform är de som anges i artikel 2 i gmndförordningen."
6. Kommissionens förordning (EEG) nr 3138/82 av den 19 november 1982 (EGT nr L 335, 29.11.1982, s. 9), i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EEG) nr 3646/84 av den 21 december 1984 (EGT nr L 335, 22.12.1984, s. 57), rättad i EGT nr L 15, 18.1.1985, s. 55).
Följande skall läggas till i artikel 6.3 andra stycket:
”—Transformaciön que se beneficie de una prima por venta
iferida especial: (precisar el tipo de transformaciön) Reglamento (CEE) no 3796/81, articulo 14; 427
— Transformacäo que beneficia de um prémio de reporte especial Prop. 1994/95:19 (especificar o tipo de transformacäo) Bilaga 28 Regulamento (CEE) no. 3796/81 artigo 14."
7. Kommissionens förordning (EEG) nr 3321/82 av den 9 december 1982 (EGT nr L 351, 11.12.1982, s. 20).
Följande skall läggas till i artikel 7 andra stycket:
"—-Transformaciön que se beneficie de una prima por venta diferida (precisar el tipo de transforrnaciön y el periodo de almacenamiento)
Reglamento (CEE) no 3796/81, articulo 14;
— Transformacäo que beneficia de um prémio de reporte (especificar o tipo de transformacäo e o periodo de arrnazenamento) Regulamento (CEE) n”. 3796/81 artigo 14."
8. Rådets förordning (EEG) nr 170/83 av den 25 januari 1983 (EGT nr L 24, 27.1.1983, s. 1).
a) Tabellen "Frankrikes kustvatten och de utomeuropeiska departementen" i bilaga 1 skall kompletteras på följande sätt:
"Atlantkusten (6—12 nautiska mil)
— Reglerat fiske. obegränsat endast från och med 1 mars till och med 30 juni
Gränsen mellan Spanien och Spanien Frankrike till 46'08' N
— Fiske efter levande bete endast från och med 1 juli till och med 31 oktober
— Obegränsat endast från och med 1 januari till och med 28 februari samt från och med 1 juli till och med 31 december. Dessutom skall fiske efter de ovannämnda anema bedrivas i enlighet med och inom gränserna för det flske som bedrevs under 1984
Medelhavskusten (6—12 nautiska mll) Obegränsat' Gränsen mellan Spanien och Spanien
428
b) Följande skall läggas till i bilaga 1: — ' Prop. 1994/95:19 ' Bilaga 28 "SPANIENS KUSTVATTEN
Kvantitet eller särskilda kännetecken
Geo_ raf'tskt område
Atlantkusten (6—12 nautiska mfl)
Obegränsat i enlighet med och inom grånsema för det fiske som bedrevs under 1984
Gränsen mellan Frankrike
och Spanien till Cap Mayor- fyren
Medelhavskusten (6-12 nautiska mil)
Gränsen mellan Flankrike Obegränsat'
och Cap Creus
9. Rådets förordning (EEG) nr 171/83 av den 25 januari 1983 (EGT nr L 24, 27.1.1983, s. 14), i dess lydelse enligt — Rådets förordning (EEG) nr 2931/83 av den 4 oktober 1983 (EGT nr L 288, 21.10.1983, s. 1) — Rådets förordning (EEG) nr 1637/84 av den 7 juni 1984 (EGT nr L 156, 13.6.1984, s. 1) — Rådets förordning (EEG) nr 2178/84 av den 23 juni 1984 (EGT nr L 199, 28.7.1984, s. 1) — Rådets förordning (EEG) nr 2664/84 av den 18 september 1984 (EGT nr L 253, 21.9.1984, s. 1) — Rådets förordning (EEG) nr 3625/84 av den 18 december 1984 (EGT nr L 335, 22.12.1984, s. 3).
a) Följande ändringar skall göras i artikel 1.1: — Texten under område 3 skall ersättas med följande: "Alla farvatten inom dessa delar av nordöstra Atlanten söder om latitud 48' N, utom Medelhavet med angränsande farvatten samt område 4 och 5." — Följande skall läggas till:
"Område 4 Alla farvatten i norra Centralatlanten (ICES delområde X).
Område 5 Alla farvatten inom den del av östra Centralatlanten som omfattar sektion 34.1.1, 34.1.2, 34.1.3 och underområde 34.2.0 i fiskezon 34 enligt Förenta nationernas livsmedels- och lantbruksorganisation — område CECAF." — Texten under område 4, 5 och 6 blir text under område 6, 7 och
8. 429
28 Riksdagen 1994/95. ] sam/. Nr I 9. Bilaga 28—29.
b) Artikel 1.2 skall ersättas med följande: Prop. 1994/95:19 Bilaga 28
Bleka
'Vetenskapligt namn
Pollachius pollachius POL
Nephmps norvegicus Havskräftor NEP'
"2. Dessa områden får delas upp i de underområden eller sektioner som fastställts av Internationella rådet för havsforskning (ICES) eller i de underområden, sektioner eller undersektioner som fastställts av Fiskeriorganisationen för Nordatlantens västra del (NAFO) eller i de underområden eller sektioner som fastställts av Förenta nationernas livsmedels- och lantbruksorganisation (FAO) eller delar av dessa eller i enlighet med. andra geografiska kriterier."
10. Kommissionens förordning (EEG) nr 2807/ 83 av den 22 september 1983 (EGT nr L 276, 10.10.1983, s. 1).
a) Beteckningen "ICECAF" skall läggas till efter ”NAFO" i — artikel 1.1 (första förekomsten), — artikel 3 andra strecksatsen, — bilaga 1. — bilaga 3. b) Följande ändringar skall göras i bilaga 4: — Ipunkt 2.4.1 skall "E = Spanien" utgå. — I punkt 3 skall "/CECAF" läggas till efter varje förekomst av "NAFO". c) Bilaga 7 skall kompletteras på följande sätt:
d) Ipunkt 1 andra strecksatsen i bilaga 8 skall "eller CECAF—zonen" läggas till efter "NAFO".
ll. Kommissionens beslut nr 79/572/EEG av den 8 juni 1979 (EGT nr L 156, 23.6.1979. s. 29).
Artikel 3 skall ersättas med följande: "Kommittén skall bestå av högst 28 medlemmar."
430
XVI. EURATOM Prop. 1994/95:19 Bilaga 28 ]. Stadga för Euratoms försörjningsbyrå (rådets beslut av den 6 november 1958) (EGT nr 27, 6.12.1958, s. 534/58), i dess lydelse enligt
— Rådets beslut 73/45/Euratom av den 8 mars 1973 (EGT nr L 83, 30.3.1973, s. 20) — 1979 års anslutningsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17). Artikel 5.1 och 5.2 skall ersättas med följande:
"1. Byråns kapital skall vara 4 000 000 i beräkningsenheten EMA. 2. Kapitalet skall fördelas enligt följande:
"Belgien 4,8 % Danmark 2,4 % Tyskland 16,8 % Grekland 4,8 % Spanien 10,4 % Frankrike 16,8 % Irland 0,8 % Italien 16,8 % Nederländerna 4,8 % Portugal 4,8 % Förenade kungariket 16,8 %" Artikel 10.1 och 10.2 skall ersättas med följande:
"1. En rådgivande kommittén för byrån, bestående av 44 medlemmar, skall inrättas.
2. Platsema skall tilldelas medborgare i medlemsstatema enligt följande: "Belgien 3 medlemmar Danmark 2 medlemmar Tyskland 6 medlemmar Grekland 3 medlemmar Spanien 5 medlemmar Frankrike 6 medlemmar Irland I medlem ' Italien 6 medlemmar Nederländerna 3 medlemmar Portugal 3 medlemmar Förenade kungariket 6 medlemmar"
431
2. Kommissionens beslut 7l/57/Euratom av den 13 januari 1971 (EGT Prop. 1994/95:19 nr L 16, 20.1.1971, s. 14). i dess lydelse enligt Bilaga 28
— Kommissionens beslut 74/578/Euratom av den 13 november 1974 (EGT nr L 316, 26.11.1974, s. 12) — Kommissionens beslut 75/241/Euratom av den 25 mars 1975 (EGT nr L 98, 19.4.1975, s. 40) — Kommissionens beslut 82/755/Euratom av den 2 juni 1982 (EGT nr L 319, 16.11.1982, s. 10) —- Kommissionens beslut 84/339/Euratom av den 24 maj 1984 (EGT nr L 177, 4.7.1984, s. 29).
I artikel 4 första stycket skall "11" och "10" ersättas med "13" respektive "12".
I artikel 4a första stycket skall "11" ersättas med "13".
XVII. DIVERSE EEG-rättsakter
Rådets förordning nr 1 av den 15 april 1958 (EGT nr 17. 6.10.1958, s. 385/58), i dess lydelse enligt
— 1972 års anslutningsakt (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14) — 1979 års anslumingsakt (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17).
Artikel 1 skall ersättas med följande: "Artikel 1 De ofliciella språken och arbetsspråken inom gemenskapens institutioner skall vara danska, engelska. franska. grekiska, italienska, nederländska, portugisiska, spanska och tyska."
Artikel 4 skall ersättas med följande:
"Artikel 4
Förordningar'och andra handlingar med allmän giltighet skall upprättas på de nio ofliciella språken."
Artikel 5 skall ersättas med följande:
"Anikel 5 Europeiska gemenskapernas ofliciella tidning skall publiceras på de nio officiella språken." 432
Euratom-rättsakter Prop. 1994/95: 19
Bilaga 28 Rådets förordning nr 1 av den 15 april 1958 (EGT nr 17, 6.10.1958, s. 401/58). '
Artikel 1 skall ersättas med följande:
"A rtikel ]
De ofliciella språken och arbetsspråken inom gemenskapens institutioner skall vara danska, engelska, franska, grekiska, italienska, nederländska, portugisiska, spanska och tyska."
Artikel 4 skall ersättas med följande: "Artikel 4
Förordningar och andra handlingar med allmän giltighet skall upprättas på de nio oliiciella språken."
Artikel 5 skall ersättas med följande:
"A rtikel 5
Europeiska gemenskapernas ofliciella tidning skall publiceras på de nio ofliciella språken."
BILAGA II
Lista som avses i artikel 27 i anslutningsakten
I.TULLAGSTIFTNING
Kommissionens förordning (EEG) nr 137/79 av den 19 december 1978 (EGT nr L 20, 27.1.1979. s. 1).
För att kunna beakta uteslutandet av Kanarieöarna och Ceuta och Melilla 'från gemenskapens tullområde och de ordningar som fastställs i protokoll nr 2. skall bestämmelserna i denna förordning kompletteras med särskilda administrativa förfaranden som lämnar utrymme exempelvis för särskilda kajer som utformats för att med avseende på den verksamhet som gemenskapens liskefartyg bedriver, särskilt landningar av dessa fartyg i hamnar på Kanarieöarna, genomföra omlastning av varor, inklusive
433
sådana från andra fiskefartyg från gemenskapen, i syfte att överföra dessa Prop. 1994/95: 19 varor till gemenskapen. Bilaga 28 Möjlighet skall också ges för ömsesidig hjälp från medlemsstaternas tullförvaltningar som kommissionen kan vara knuten till.
II. TRANSPORT
1. Rådets förordning (EEG) nr 3164/76 av den 16 december 1976 (EGT nr L 357, 29.12.1976, s. 1), i dess lydelse enligt
— Rådets förordning (EEG) nr 3024177 av den 21 december 1977 (EGT nr L 358, 31.12.1977, s. 4) — Rådets förordning (EEG) nr 3062/78 av den 19 december 1978 (EGT L 366, 28.12.1978, s. 5) — Anslutningsakten 1979 (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17) — Rådets förordning (EEG) nr 2963/79 av den 20 december 1979 (EGT nr L 336, 29.12.1979, s. 11) — Rådets förordning (EEG) nr 2964/79 av den 20 december 1979 (EGT nr L 336, 29.12.1979, s. 12) — Rådets förordning (EEG) nr 305/81 av den 20 januari 1981 (EGT nr L 34. 6.2.1981, s. 1) — Rådets förordning (EEG) nr 663/82 av den 22 mars 1982 (EGT nr L 78, 24.2.1982, s. 2) — Rådets förordning (EEG) nr 3515/82 av den 21 december 1982 (EGT nr L 369, 29.12.1982, s. 2) . — Rådets förordning (EEG) nr 3621/84 av den 19 december 1984 (EGT nr L 333, 21.12.1984, s. 61) ' Attiklama 3.1 och 3.2 skall ändras i syfte att lägga till ett antal gemenskapstillstånd för nya medlemsstater och till följd därav korrigera det totala antalet tillstånd. Uppgifterna i bilagorna skall kompletteras genom tillägg av motsvarande skyltar och märkningar som avser de nya medlemsstaterna.
2. Rådets direktiv nr 74/561/EEG av den 12 november 1974 (EGT nr L 308, 19.11.1974, s. 18), i dess lydelse enligt rådets direktiv 80/1178/EEG av den 4 december 1980 (EGT nr L 350, 23.12.1980, s. 41).
I artiklarna 5.1 och 5.2 skall de datum före vilka fysiska personer och företag som yrkesmässigt redan bedriver godstransporter på väg är undantagna från vissa krav flyttas fram i de nya medlemsstaterna för att förvärvade rättigheter skall kunna iakttas under jämförbara förhållanden.
3. Rådets direktiv nr 74/562/EEG av den 12 november 1974 (EGT nr L 308, 19.11.1974, s. 23), i dess lydelse enligt rådets direktiv nr 80/1179/EEG av den 4 december 1980 (EGT nr L 350, 23.12.1980, s. 42). 434