Sekretess och polisregister
Sekretess och polisregister
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 14 mars 1996
Ingvar Carlsson
Lalla Freivalds
(Justitiedepartementet)
Prop.
1995/96:178
I propositionen föreslås att regeringen, när det finns synnerliga skäl fordet, för ett särskilt fall får forordna om undantag från sekretess föruppgifter som finns i ett polisregister som förs av Säkerhetspolisen. Ettsådant förordnande skall få förenas med villkor att förbehåll ställs uppvid utlämnande av uppgiften. Har ett sådant förbehåll ställts upp skallmeddelarfrihet inte gälla för dessa uppgifter.
Förslaget medför ändring i lagen (1965:94) om polisregister m.m. ochi sekretesslagen (1980:100).
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1996.
1¶Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 178
1¶Förslag till riksdagsbeslut...................... 3
2¶Lagtext ................................. 3
2.1¶Förslag till lag om ändring i lagen (1965:94) om
polisregister m.m....................... 3
2.2¶Förslag till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100)........................... 4
3¶Ärendet och dess beredning .................... 5
4¶Nuvarande ordning.......................... 5
5¶Regeringen får forordna om undantag från sekretess ..... 9
6¶Ekonomiska konsekvenser ..................... 12
7¶Författningskommentar........................ 12
7.1¶Förslaget till lag om ändring i lagen (1965:94) om
polisregister m.m....................... 12
7.2¶Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100)........................... 12
Bilaga 1 Förfå ttningsforslag i promemorian Något om polisregister
och sekretess ......................... 13
Bilaga 2 Remissinstanser som yttrat sig över promemorian Något ompolisregister och sekretess ................. 14
Bilaga 3 Lagrådsremissens lagförslag ................ 15
Bilaga 4 Lagrådets yttrande ...................... 17
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 14 mars 1996 ............................... 18
Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till
- lag om ändring i lagen (1965:94) om polisregister m.m.,
- lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).
2.1¶Förslag till lag om ändring i lagen (1965:94) ompolisregister m.m.
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1965:94) om polisregister m.m.skall införas en ny paragraf, 9 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
9a §
Regeringen får, när det är påkal-lat av synnerliga skäl, för ett sär-skilt fall förordna om undantagfrån sekretess för uppgifter i ettpolisregister som förs av Säkerhets-polisen. Ett sådant förordnande fårförenas med villkor att förbehållsom inskränker den enskildes rättatt lämna uppgiften vidare eller attutnyttja den skall ställas upp vidutlämnande av uppgiften.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.
1* Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 178
2.2¶Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) prOp. 1995/96:178
Härigenom föreskrivs att 16 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100)' skallha följande lydelse.
16 kap.
1 §2
Nuvarande lydelse
Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 §yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter i vissafall är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 2, 4 § 1-8samt 5 § 1 och 3 tryckfrihetsförordningen och av 5 kap. 1 § förstastycket samt 3 § första stycket 1 och 2 yttrandefrihetsgrundlagen. De fallav uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet enligt7 kap. 3 § första stycket 3 och 5 § 2 tryckfrihetsförordningen samt5 kap. 1 § första stycket och 3 § första stycket 3 yttrandefrihetsgrund-lagen i övrigt är begränsad, är de där tystnadsplikten följer av
(1980:620).
Föreslagen lydelse
Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 §yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter i vissafäll är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 2, 4 § 1-8samt 5 § 1 och 3 tryckfrihetsförordningen och av 5 kap. 1 § förstastycket samt 3 § första stycket 1 och 2 yttrandefrihetsgrundlagen. De fallav uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet enligt7 kap. 3 § första stycket 3 och 5 § 2 tryckfrihetsförordningen samt5 kap. 1 § första stycket och 3 § första stycket 3 yttrandefrihetsgrund-lagen i övrigt är begränsad, är de där tystnadsplikten följer av
11. 71 b § socialtjänstlagen(1980:620)
12. förbehåll enligt 9 a § lagen(1965:94) om polisregister m.m.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.
1 Lagen omtryckt 1992:1474.
2¶Lydelse enligt SFS 1996:141.
Med anledning av en under hösten 1995 uppkommen diskussion omtillgången till Säkerhetspolisens arkiv upprättades inom Justitiedeparte-mentet promemorian Något om polisregister och sekretess (dnrJu95/478O). I promemorian föreslås att regeringen får medge undantagfrån sekretess för uppgifter som finns i polisregister. Promemorianslagförslag finns i bilaga 1. Promemorian har remissbehandlats. Remissin-stanserna framgår av bilaga 2. Remissyttrandena finns tillgängliga iJustitiedepartementet (dnr Ju95/478O).
I propositionen behandlar regeringen promemorians förslag.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 22 februari 1996 att inhämta Lagrådetsyttrande över de lagförslag som finns i bilaga 3. Lagrådets yttrande finnsi bilaga 4. Lagrådet har lämnat förslagen utan erinran.
Enligt tryckfrihetsförordningen (TF) skall alla ha rätt att ta del avallmänna handlingar. Begränsningar i den rätten får göras endast om detär påkallat med hänsyn till vissa i TF angivna intressen. Här kan nämnasrikets säkerhet eller dess förhållande till annan stat eller mellanfolkligorganisation, intresset att förebygga eller beivra brott och skyddet förenskilds personliga eller ekonomiska förhållanden.
En begränsning i rätten att ta del av allmänna handlingar skall angesnoga i en bestämmelse i en särskild lag, varvid sekretesslagen (1980:100)åsyftas, eller i annan lag till vilken sekretesslagen hänvisar. I en sådanlag får det tas in en bestämmelse som ger riksdagen eller regeringenbefogenhet att efter omständigheterna medge att en viss handling lämnasut. Det som nu sagts framgår av 2 kap. 2 § TF.
I sekretesslagen anges att det gäller sekretess i en verksamhet som avserförande av eller uttag ur register som förs enligt lagen (1965:94) ompolisregister m.m. (7 kap. 17 § sekretesslagen). Sekretessen gäller föruppgifter som tillförts registret. Detta innebär att sekretess gäller även föruppgifter som har avförts från ett register (se prop. 1979/80:2 Del A s.213 f. och Corell m.fl. Sekretesslagen, 3 uppl. 1992, s. 210).
Sekretesslagen medger inte att det lämnas ut uppgifter från ett polis-register även om det i ett enskilt fall i och för sig skulle kunna anses attingen skada eller olägenhet kunde uppstå vid ett sådant utlämnande;sekretessen är absolut. Sekretessen för uppgifter om enskilda personer i
polisregister är inte tidsbegränsad. Bestämmelserna i 14 kap. sekretessla- Prop. 1995/96:178gen är inte tillämpliga för sådana uppgifter i polisregister som avses i7 kap. 17 §. Detta innebär bl.a. att uppgifter ur ett polisregister inte fårlämnas till andra myndigheter enligt bestämmelserna i sekretesslagen, attsekretessen gäller även i förhållande till den enskilde som kan finnasregistrerad och att regeringen inte enligt sekretesslagens bestämmelser fårmedge undantag, dispens, från sekretessen. I stället skall vad som angesi polisregisterlagen tillämpas (se även prop. 1979/80:2 Del A s. 214).
Sekretesslagens 7 kap. innehåller bestämmelser om sekretess till skyddför en enskilds personliga förhållanden. Regeringsrätten har funnit att7 kap. 17 § sekretesslagen inte är tillämplig när det är fråga omutlämnande av utdrag ur polisregister som inte innehåller uppgifterrörande någons personliga förhållanden (RÅ82 2:68, se även
Säkerhetspolisens beslut som återges i RÅ 1994 Ref 75). En begäran omutlämnande av uppgifter som inte rör en enskild person skall alltsåbedömas med hänsyn till övriga bestämmelser i sekretesslagen och intetill polisregisterlagens bestämmelser.
I 14 kap. 8 § sekretesslagen finns en allmän bestämmelse om regering-ens möjligheter att ge dispens från sekretessbestämmelserna i sekretessla-gen. Bestämmelsen bör användas med stor restriktivitet. Det gör denockså. Mot denna bakgrund utpekas inte i bestämmelsen några särskildaändamål för vilka utlämnande med stöd av regeln kan komma till stånd.Det anges endast att undantag kan beslutas när synnerliga skäl påkallardet (Corell m.fl. s. 420). Av förarbetena ftamgår att det inte krävs attvanliga överklagandemöjligheter skall ha uttömts innan dispens begärs,men att det normalt bör förutsättas att överklagandemöjligheten harutnyttjats. 14 kap. 8 § är inte tillämplig för uppgifter som omfattas avsekretess enligt 7 kap. 17 § sekretesslagen.
Polisregisterlagen
Lagen (1965:94) om polisregister m.m. (polisregisterlagen) tillkom pågrund av ett behov av att författningsreglera de register som fördes hospolisen på såväl lokal som central nivå. Huvudsaken var då inte attuppgifterna registrerades med hjälp av automatisk databehandling, menen sådan registrering välkomnades (prop. 1965:18 s. 48 f.). Vid lagenstillkomst togs frågan upp vad som utgjorde ett register. Departements-chefen anförde att avgörande skulle vara om det fanns möjlighet att få ensammanställning av uppgifter rörande en viss person. En aktsamling somär ordnad så att akterna förvaras i bokstavsordning efter namn i ställetför kronologiskt skulle också anses som ett register (a. prop. s. 49).
Avsikten med lagen var inte att reglera registrens innehåll eller huruppgifter skulle skiljas från ett sådant register, utan avsikten varegentligen endast att reglera frågan om sekretess för de uppgifter somfanns registrerade. Dessa frågor skulle uteslutande regleras i polis-registerlagen. I lagen infördes emellertid en bestämmelse om attinnehållet i polisregistret skulle begränsas till uppgifter som polisenbehöver för att kunna förebygga och uppdaga brott samt att fullgöra sin 6
verksamhet i övrigt (se 2 §). Denna bestämmelse avsågs innefatta en
skyldighet att efter hand ur registren avskilja uppgifter ”som förlorat sin Prop. 1995/96:178betydelse” (se prop. 1965:18 s. 11). Det kom dock inte att anges ilagtexten.
I förarbetena till polisregisterlagen togs förhållandet mellan dendåvarande sekretesslagen och den föreslagna polisregisterlagen upp.Sekretesslagen skulle tillämpas när någon begärde att få ta del av en vissakt eller en viss handling i en akt. Om någon begärde att få ta del avuppgifter beträffande en viss person skulle i stället polisregisterlagentillämpas (a. prop. s. 86).
I polisregisterlagen finns bestämmelser som medger att uppgifterlämnas ut från ett polisregister. Regleringen innebär att vissamyndigheter, bland andra Justitiekanslem, Riksdagens ombudsmän ochRikspolisstyrelsen, har en oinskränkt rätt att få utdrag eller upplysningarur ett polisregister när de begär det. För andra myndigheter gäller vadregeringen har föreskrivit i förordning eller bestämt för särskilt fall.Möjligheterna för enskilda att få tillgång till uppgifter om sig själva ärenligt dessa bestämmelser mycket begränsade. Vad som nu sagts följerav 3 §. Vidare följer av 9 § första stycket att avidentifierade uppgifter fårlämnas till den officiella statistiken.
En enskild person kan ur ett polisregister få uppgifter om en annanperson, men det förutsätter att den enskilde skall göra en ”vetenskapligeller därmed jämförlig undersökning” och att ”trygghet kan anses varaför handen att det ej kommer att missbrukas till men för enskild” (9 §andra stycket). Regeringsrätten har funnit att ett intyg från en historiskinstitution vid universitet om att den undersökning som sökanden avseratt göra uppfyller detta begrepp inte ensamt är tillräckligt för attundersökningen skall anses utgöra vetenskaplig eller därmed jämförligundersökning i den mening som avses i 9 § (jfr RÅ 1994 Ref 75).Sammanfattningsvis kan sägas att bestämmelsen har tolkats så att endasten doktorand, eller därmed jämförlig forskare, har möjlighet att få utuppgifter av historiskt intresse från ett polisregister. Enligt paragrafensursprungliga lydelse fanns det möjlighet att lämna ut uppgifter ochanteckningar som tillförts polisregister för vetenskapligt ändamål i de falloch den ordning som Konungen bestämde. Bestämmelsen fick en nylydelse år 1970 (SFS 1970:422). Beslutanderätten beträffande utlämnandeför vetenskaplig "eller därmed jämförlig undersökning" låg hädanefterhos Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, Rikspolisstyrelsen.Bakgrunden till denna delegeringsmöjlighet var en utredning som bl.a.utredde frågor om decentralisering av ärenden som handlades inomdepartementen. I samband med att bemyndigandet år 1977 gjordes om tillen direktverkande sekretessregel med skaderekvisit bortföll möjlighetenför regeringen att besluta i enskilda ärenden (prop. 1977/78:38 s. 27 ff.).
När någon begär att få ut uppgifter från ett polisregister skall begärannumera som huvudregel prövas av Rikspolisstyrelsen. Ett avslag på ensådan begäran får överklagas hos kammarrätten. I polisregisterlagen finnsdäremot ingen allmän dispensmöjlighet, motsvarande bestämmelsen i14 kap. 8 § sekretesslagen.
Polisregister hos Säkerhetspolisen
Polisregisterlagen är tillämplig även på register som fors av Säkerhets-polisen.
Regeringsrätten har vid flera tillfallen funnit att Säkerhetspolisensperson- och sakakter utgör del av polisregister i polisregisterlagensmening. Rikspolisstyrelsen har i ett yttrande i ett mål i Regeringsrättenredogjort for hur akterna fors hos Säkerhetspolisen (se RÅ 1990 Ref 67).Av yttrandet framgår i huvudsak följande.
Handlingar i ärenden hos Säkerhetspolisen som inte är administrativaärenden samlas i akter. När akterna inte behövs för ärendehandläggningförvaras akterna i arkiv. Akterna är antingen person- eller sakakter.Personakter som är äldre än från 1979 förvaras i en fiktiv nummerserie.För att finna en sådan akt behövs ett sökregister. Ofta sammanförshandlingar som rör flera personer till en s.k. sakakt och den får då ettfiktivt nummer. Numret förs in i sökregistret och där registreras ocksåde personer som finns omnämnda i sakakten såvida det inte rör sig omhelt ovidkommande personer. Säkerhetspolisen har ett databaseratsökregister med vars hjälp det är möjligt att återfinna uppgifter om allaregistrerade oavsett i vilken person- eller sakakt de finns. Vissa uppgifterär inte alls personrelaterade; det kan var fråga om beskrivningar avplatser eller undersökningsresultat etc. Det kan förekomma att en helsakakt helt saknar identifierande uppgifter. Rapporter och verksamhetsbe-rättelser för Säkerhetspolisen och dess föregångare från år 1939-1945finns inte förvarade hos Rikspolisstyrelsen. Källmaterial och rapporterom Säkerhetspolisens kontakter med olika tyska polismyndigheter underdessa år ingår - i den mån sådana uppgifter finns i arkivet - i dehandlingar som förvaras i olika person- och sakakter. De finns alltså intei något samlingsärende.
Pressombudsmannen Pär-Ame Jigenius begärde under år 1995 hosSäkerhetspolisen att få ta del av handlingar med anledning av att hanönskade göra en presshistorisk studie om vissa händelser under andravärldskriget. Hans begäran avslogs av Säkerhetspolisen och, efter hansöverklagande, även av kammarrätten med hänvisning till att hansundersökning inte var en sådan som avses i 9 § andra stycket polis-registerlagen. Regeringsrätten meddelade inte prövningstillstånd (mål nr3985-1995). Jigenius ansökte härefter hos regeringen om dispens för attkunna få ta del av uppgifterna. Regeringen avvisade hans begäran medangivande av att regeringen inte för detta ändamål kan pröva en ansökanom undantag från polisregisterlagens regler (Regeringens beslut1995-12-14 dnr Ju95/41U).
Regeringens förslag: Regeringen får för ett särskilt fall forordnaom undantag från sekretess för uppgifter i ett polisregister som forsav Säkerhetspolisen, om det finns synnerliga skäl. Ett sådant beslutfår förenas med villkor att förbehåll som inskränker den enskildesrätt att lämna uppgiften vidare eller utnyttja den skall ställas uppnär uppgiften lämnas ut.
Har ett sådant förbehåll meddelats gäller det framför meddelarfri-heten.
Promemorians förslag: Promemorians förslag innebar att regeringengavs möjlighet att för särskilt fall medge undantag från sekretess föruppgifter som tillförts polisregister. Frågan om meddelarfrihet berördesinte i promemorian.
Remissinstanserna: Alla remissinstanser tillstyrker i huvudsak pro-memorians förslag om provisorisk lösning eller förklarar att de inte harnågon erinran mot förslaget. Datainspektionen anför att den föreslagnabestämmelsen om förbehåll också kräver en inskränkning i meddelarfri-heten genom en ändring i sekretesslagen. Säkerhetspolisen har medhänvisning till lagstiftningsärendets provisoriska karaktär ifrågasatt omdet inte i lagtexten borde markeras att regeringens dispensmöjlighet äravsedd att utnyttjas endast i särskilt angelägna 611. Detta skulle kunnaåstadkommas genom att (inskränka) dispensmöjligheten inskränks till falldär ett utlämnande är påkallat av synnerliga skäl. Riksåklagarenanmärker att bestämmelsen i promemorian omfattar alla uppgifter ochanteckningar i polisregistret. Enligt Riksåklagaren kan därför förslagetmedföra att regeringen även får ta ställning till ansökningar om att få tadel av andra uppgifter än vad som var syftet med förslaget. ÄvenRegisterutredningen (Ju 1995:01) tar upp denna fråga och förordar attregeringens dispensmöjlighet skall omfatta endast register som förs avSäkerhetspolisen. Registerutredningen har förordat att det i lagtextenskall anges att dispens endast skall kunna ges för vetenskaplig forskningom inte bestämmelsen begränsas till Säkerhetspolisens register. Uppsalauniversitet har anfört att det är angeläget att finna en permanent lösningpå frågan om arkivering och tillgänglighet av polisregister.
Skälen för regeringens förslag: Hos Säkerhetspolisen finns handlingarsom innehåller uppgifter som är av stor betydelse för vårt historiskakulturarv. Det är viktigt att dessa uppgifter inte undanhålls från allmän-hetens insyn mer än vad som är nödvändigt, t.ex. med hänsyn till riketssäkerhet, förebyggandet och beivrandet av brott och enskildas personligaförhållanden. Bestämmelserna om utlämnande av sådana uppgifterinnebär och tillämpas i dag på så sätt att en utomstående som inte ärdoktorand eller motsvarande i princip inte har någon möjlighet att få tadel av uppgifter om enskildas personliga förhållanden i Säkerhetspolisensarkiv.
En möjlighet for regeringen att för visst fall medge undantag från Prop. 1995/96:178sekretess finns i dag beträffande de flesta andra sekretessgrunder. I14 kap. 8 § sekretesslagen anges att regeringen för särskilt fall fårförordna om undantag från sekretess när det är påkallat av synnerligaskäl. Sekretesslagens dispensbestämmelse gäller dock inte vid utlämnandeav uppgifter för vilka polisregisterlagen är tillämplig. Polisregisterlagenär tillämplig beträffande utlämnande av uppgifter i Säkerhetspolisensarkiv om enskildas personliga förhållanden.
Frågor om polisregister, deras innehåll, bevarande och tillgänglighetär komplexa med många infallsvinklar och tänkbara lösningar. Polis-registerlagen är för närvarande föremål för en översyn (Register-utredningen, Ju 1995:01). Som anförs i promemorian bör det därför intei detta sammanhang krävas att hela den nu aktuella frågeställningen be-lyses och penetreras. Det är emellertid av stor betydelse för tilltron tillvår offentlighetslagstiftning att möjlighet öppnas for fler att få tillgång tillhistoriska uppgifter i Säkerhetspolisens register. Det finns bl.a. därförskäl att, såsom föreslås i promemorian, nu med tillfälliga bestämmelsermöjliggöra att innehållet i Säkerhetspolisens register kan bli tillgängligtför flera än vad nu gällande lagstiftning medger. En mer beståendelösning kommer att föreslås först efter det att frågorna har utretts i ettstörre sammanhang. Samtidigt med denna proposition har regeringenbeslutat om tilläggsdirektiv till Registerutredningen (dir. 1996:22). Enligttilläggsdirektiven skall utredningens nuvarande uppdrag även omfattaSäkerhetspolisens register. Utredningen skall enligt direktiven ocksålämna förslag till bl.a. hur Säkerhetspolisens register skall göras mertillgängligt för allmänheten, och vad som i fortsättningen skall gälla ifråga om arkivering och gallring av uppgifter i Säkerhetspolisensregister.
Mot denna bakgrund gör regeringen samma bedömning som den somredovisas i promemorian, nämligen att regeringen - med förebild i14 kap. 8 § sekretesslagen - bör ges möjlighet att för särskilt fallförordna om undantag från sekretess. En sådan ordning synes vara bästlämpad för en tillfällig lösning.
Bestämmelsen bör vara utformad på samma sätt som dess förebild isekretesslagen, som en generell dispensmöjlighet. Vad som sägs i 14 kap.8 § och i motiven till bestämmelsen kan då gälla även för de fall som nuavses. Detta innebär bl.a. att dispens inte bör ges om det skulle stridamot Sveriges internationella åtaganden och att överklagandemöjligheterinte måste ha utnyttjats innan dispens begärs men att det normalt börförutsättas att så har skett. Att det på detta sätt öppnas en möjlighet förregeringen att förordna om dispens parallellt med att det finns enmöjlighet att begära att få ut handlingen på vanlig väg är alltså inte någonnyhet i fråga om offentlighet och sekretess.
Enligt 14 kap. 8 § sekretesslagen krävs det synnerliga skäl för attregeringen skall förordna om undantag från sekretess. Även i de fåll somnu avses bör möjligheten att förordna om undantag från sekretessutnyttjas endast i särskilt angelägna fall. Som Säkerhetspolisen anfört bördärför det även här ställas upp krav på att det finns synnerliga skäl för 10
ett beslut om dispens. Eftersom bestämmelsen skall utgöra en generell
möjlighet för regeringen att förordna om dispens, bör det inte ställas upp Prop. 1995/96:178krav på ett visst ändamål för vilket uppgifterna skall användas. Avsiktenär alltså inte att regeringen i ett sådant ärende om dispens skall tolkahuruvida en sökandes undersökning uppfyller kraven på en vetenskapligundersökning eller liknande, såsom anges i 9 § andra stycket.
I 7 kap. 17 § sekretesslagen anges att bestämmelser om utlämnande avuppgift som finns i polisregister finns i lagen och förordningen omsådana register. Det är därför naturligt att ta in bestämmelsen i polis-registerlagen. Regeringen föreslår att den nya bestämmelsen får utgöraen ny paragraf i polisregisterlagen.
Bör uppgifter i alla polisregister omfattas ?
Promemorians förslag innebär att regeringens dispensmöjlighet omfattaralla slags uppgifter i alla polisregister. Avsikten med den i promemorianföreslagna bestämmelsen var att öppna för en möjlighet att i störreutsträckning än hittills ge offentlighet åt - främst historiska - uppgifter ihandlingar hos Säkerhetspolisen. Det är bl.a. det målet som nu skalluppnås med regeringens förslag. Inom ramen för detta lagstiftningsärendeskall inte föreslås ändringar som väsentligt går utöver det nu angelägnasyftet. Möjligheten för regeringen att förordna om undantag frånsekretess bör därför enligt regeringens mening begränsas till att avsepolisregister som förs av Säkerhetspolisen. En inskränkning avdispensmöjligheten så att den avser främst historiska uppgifter föreslåsdock inte.
Förbehåll och meddelarfrihet
Om regeringen förordnar om undantag från sekretess enligt 14 kap. 8 §sekretesslagen, får regeringen besluta att det skall ställas upp förbehållsom inskränker mottagarens rätt att lämna uppgiften vidare eller attutnyttja den när uppgiften lämnas ut (14 kap. 10 § femte stycket). Om ettsådant förbehåll har meddelats gäller tystnadsplikten enligt förbehålletframför meddelarfriheten, dvs. meddelarfrihet gäller inte för dessauppgifter (16 kap. 1 § sekretesslagen). Som föreslås i promemorian bördet även vid beslut om dispens enligt den nu föreslagna bestämmelsenvara möjligt att ställa upp förbehåll som inskränker mottagarens rätt attlämna en uppgift vidare eller att utnyttja den.
Datainspektionen har framfört att en inskränkning av meddelarfrihetenbör införas även för de förbehåll som nu föreslås kunna meddelas.
I polisregisterlagen finns i dag två bestämmelser som föreskriver enmöjlighet att ställa upp förbehåll som inskränker mottagarens rätt attlämna uppgifterna vidare eller utnyttja dem, se 9 § andra stycket och10 b § andra stycket. Den sistnämnda bestämmelsen infördes genom SFS1988:288. Sekretesslagen var således i kraft. Av förarbetena framgår inteatt några överväganden gjordes i fråga om meddelarfriheten (se prop.1987/88:122 s. 30). Även om meddelarfriheten inte är inskränkt föruppgifter som lämnats ut med förbehåll enligt de bestämmelser som nyss 11
nämnts, finner regeringen att den tystnadsplikt som följer av ett förbehåll
- i vart fall beträffande de uppgifter det här kan bli fråga om - bör gå Prop. 1995/96:178före meddelarfriheten. Detta föranleder en ändring i 16 kap. 1 §sekretesslagen.
Den föreslagna ändringen kan komma att medföra visst merarbete inomregeringskansliet och för Säkerhetspolisen. Regeringens bedömning är attdetta eventuella merarbete inte kommer att innebära några kostnadsök-ningar.
7.1¶Förslaget till lag om ändring i lagen (1965:94) ompolisregister m.m.
9a§
Paragrafen är ny och har behandlats i avsnitt 5.
Bestämmelsens förebilder är 14 kap. 8 och 10 §§ sekretesslagen(1980:100) och innebär en generell möjlighet för regeringen att förordnaom undantag från den sekretess som gäller enligt 7 kap. 17 § sekretessla-gen. Vad som har sagts i förarbetena till 14 kap. 8 och 10 §§ sekre-tesslagen och vad som framgår av rättstillämpning kan därmed ägamotsvarande tillämpning.
Möjligheten att förordna om undantag från sekretess gäller endastuppgifter som finns i register hos Säkerhetspolisen.
Det är viktigt att förbehåll som ställs upp vid utlämnande av uppgift ärtydliga med hänsyn till att meddelarfriheten inte gäller för sådan uppgift(se 16 kap. 1 § sekretesslagen).
7.2¶Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen(1980:100)
16 kap. 1 §
I paragrafen har införts en ny punkt (p. 12). Genom hänvisningen till dennu föreslagna nya bestämmelsen i lagen (1965:94) om polisregister m.m.(9 a §) gäller inte meddelarfriheten för uppgifter som omfettas avförbehåll som har ställts upp vid utlämnande av uppgifter enligt denparagrafen.
12 Förslag till lag om ändring i polisregisterlagen (1965:94);
Härmed föreskrivs att 9 §‘ polisregisterlagen skall ha följande lydelse;
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9§
Till den officiella statistiken skola meddelas erforderliga uppgifter frånpolisregister. Upplysning må dock icke lämnas om namnen på dem upp-gifterna avse.
För vetenskaplig eller därmed järmförlig undersökning må uppgifteroch anteckningar, som tillförts polisregister, utlämnas, såvida trygghetkan anses vara för handen att det ej kommer att missbrukas till men förenskild. Fråga om utlämnande prövas av Rikspolisstyrelsen. Vid utläm-nande till enskild böra erforderliga förbehåll göras.
Begeringen får for särskilt fallmedge att uppgifter och anteck-ningar som tillförts polisregister fårlämnas ut. Ett sådant medgivandefår förenas med förbehåll som in-skränker en enskilds rätt att lämnauppgiften vidare eller utnyttja den.
Denna lag träder i kraft den
Senaste lydelse 1977:1032.
13 Riksdagens ombudsmän, Justitiekanslem, Riksåklagaren, Datainspektio-nen, Rikspolisstyrelsen, Säkerhetspolisen, Kammarrätten i Stockholm,Försvarsmakten, Uppsala universitet humanistiska fakulteten, Riks-arkivet, Svenska journalistförbundet, Svenska tidningsutgivareföreningensamt Utredningen om registrering av påföljder m.m. (Ju 1995:01).
Bilaga 2
14 Förslag till lag om ändring i lagen (1965:94) om polisregister m.m.
Bilaga 3
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1965:94) om polisregister m.m.skall införas en ny paragraf, 9 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
9 a §
Regeringen får, när det är påkal-lat av synnerliga skäl, för ett sär-skilt fall förordna om undantagfrån sekretess för uppgifter i ettpolisregister som förs av Säkerhets-polisen. Ett sådant förordnande fårförenas med villkor att förbehållsom inskränker den enskildes rättatt lämna uppgiften vidare eller attutnyttja den skall ställas upp vidutlämnande av uppgiften.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.
15 Härigenom föreskrivs att 16 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100)2 skallha följande lydelse.
16 kap.
1 §3
Nuvarande lydelse
Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 §yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter i vissafall är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 2, 4 § 1-8samt 5 § 1 och 3 tryckfrihetsförordningen och av 5 kap. 1 § förstastycket samt 3 § första stycket 1 och 2 yttrandefrihetsgrundlagen. De fallav uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet enligt7 kap. 3 § första stycket 3 och 5 § 2 tryckfrihetsförordningen samt5 kap. 1 § första stycket och 3 § första stycket 3 yttrandefrihetsgrund-lagen i övrigt är begränsad, är de där tystnadsplikten följer av
Bilaga 3
(1980:620).
Föreslagen lydelse
Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 §yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter i vissafall är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 2, 4 § 1-8samt 5 § 1 och 3 tryckfrihetsförordningen och av 5 kap. 1 § förstastycket samt 3 § första stycket 1 och 2 yttrandefrihetsgrundlagen. De fallav uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet enligt7 kap. 3 § första stycket 3 och 5 § 2 tryckfrihetsförordningen samt5 kap. 1 § första stycket och 3 § första stycket 3 yttrandefrihetsgrund-lagen i övrigt är begränsad, är de där tystnadsplikten följer av
11. 71 b § socialtjänstlagen(1980:620)
72. förbehåll enligt 9 a § lagen(1965:94) om polisregister m.m.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.
2 Lagen omtryckt 1992:1474.
3¶Lydelse enligt prop. 1995/96:117.
16 Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1996-03-06
Bilaga 4
Närvarande: f.d. regeringsrådet Åke Bouvin, regeringsrådet AndersSwartling, justitierådet Bengt Lambe.
Enligt en lagrådsremiss den 22 februari 1996 (Justitiedepartementet) harregeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i lagen (1965:94) om polisregister m.m.,
2. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av departementsrådet ChristinaWeihe.
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
17 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 mars 1996
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén, Hellström, Peterson, Thalén, Freivalds, Tham, Schori,Blomberg, Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann, Nygren, Ulvskog,Sundström, Lindh, Johansson
Föredragande: statsrådet Freivalds
Regeringen beslutar proposition 1995/96:178 Sekretess och polisregister.
gotab 49684, Stockholm 1996