Prop. 1984/85:214
om ändring i resegarantilagen (1972:204)
Prop. 1984/85: 214
Regeringens proposition 1984/85: 214
om ändring i resegarantilagen(1972: 204):
beslutad den 15 maj 1985.
Regeringen föreslär riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.
Pa regeringens vägnar 1NGVAR(Å'ARLSS()I;*
KJELL—OLOF l—"ELDT
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att den sotn anordnar eller förmedlar en säll- skapsresa utan att det sker yrkesmässigt i fortsättningen inte skall behöva ställa säkerhet till skydd för resenärer dä resan inställts m.m. Vidare föreslas vissa ändringar för att förbättra kommerskollegiets möjligheter till tillsyn över reseföretagens verksamhet.
Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1_ianuari 1986.
Lagförslaget i denna proposition har granskats av lagrådet. Propositio- nen innehåller därför tre huvuddelar: Iagri'idsremissen (s. 4). lagrådets yttrande (s. 38) och föredragande statsrådets ställningstagande till lag— rädets synpunkter (s. 39).
Den som vill ta del av samtliga skäl för lagförslaget mäste därför läsa
alla tre delarna.
] Riku/(Igen [UAV/85. I .ru/III. NI'2/4
Prop. 1984/85: 214
Förslag till
lq
Lag om ändring i resegarantilagen(1972: 204)
Härigenom föreskrivs i fråga om resegarantilagen ( l97212tl4) dels att 16 ;" (lt-ls att i 6 k dels att i 10
skall upphöra att gälla. ordet "företagare" skall bytas ut mot nnäringsidkare''. & ordet ”Konungen" skall bytas ut mot "regeringen".
dels" att I. 5. 14 och 15 ss skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse
Den sotn yrkesmässigt eller eljest i_lå'irt'z't'rt'ssyl'te anordnar sällskaps- resa till annat land än Danmark. Finland. lsland. Norge eller Sveri— innan resan marknads- jl'u-ys. ställa säkerhet hos kommers- kollegium oavsett om resan utgör _li'an Sverige eller (lll/if” land.
Detsamma gäller ifråga om den som yrkesmässigt eller eljest iför- vilrvssyjte ji'irsäljer. inbjuder eller eljest förmedlat" inom eller utom ri- ket anordnad sa'llskapsresa med färd,/lll”. som avses iji'irsta styeket. ge skall.
l-"öretagare är skyldig att till kinnmerskollegitan i den ordning kollegiet'li'ireskriver lämna de tipp- gifter om sin rörelse. som är nöd- vändiga för prövning av säkerhe- It'll.
Eilt'l'h'i')!!7lll('.t" ej anmaning att lämna sadan uppgift. får kollegiet vid vite förelägga den _försumlige att fullgöra sin skyldighet.
14
Den som _vrke.t'miissigt eller eljest i_l'ört'ärvssylte anordnar sällskaps— resa till annat land än Danmark. Finland. Island. Norge eller Sveri- ge,]iil' vilken resa han ejjöre mark- nmlv/Q'iramlet ställt säker/tet (N'/l kuminersktrllegiam ieke' beslutat om eftergi/t. (lömes till böter eller fängelse i högst ett är.
Till samma stl'a/j'dömes den som _w-kc'smiissigt eller eljest ijk'lrvärt's- syfte_fifirntedlar inom eller utom ri-
l—"öreslagen lydelse
s Den som yrkesmässigt anordnar ..sällskapsresa till något annat land än Danmark. Finland. Island. Norge eller Sverige skall. innan han marknadsji'h' resan. ställa säkerhet hos kommerskollegium. (_)ekså den som yrkesmässigt tillhandalid/ler eller på annat sätt förmedlar av an- nan anordnad resa av sadant slag skall still/a siikerhet hus kullegiet. Skyldigheten att stil/la säkerhet giiller oavsett (Ull resan utgrirfi'an Sverige ellerji'ön ett annat land.
*fr.
lx'rmtmersku/legiam jiir ('i/('igga en näringsidkare att lämna de upp- gifter om sin rörelse. som är nöd- "ändiga för prövning av frågan om säkerhet. Om den uppgiltsskvldige inte lämnar de begärda uppgif- terna. fär kollegiet vid vite föreläg— ga honom att fullgöra sin skyldig— het.
&
Till böter ('i/('i'-f_l-lllL'C'lÅ'l' i högst ett år skall den dömas som uppsåtligen
l. anordnar en sällskapsrum utan att. innan han ina/'knadsji'ir resan, ha ställt säkerhet som krävs- enliet denna lag eller
2. tillhandahåller eller på annat sätt förmedlar en sällskaps)":'sa utan att lta ställt sådan säkerhet.
Till böter skall den dömas som uppsåtligen eller av oaktsamhet
I. lämnar oriktig uppgift t'idjiill-
Prop. [984.185: 214 Nuvarande lydelse
ket anordnad siillskapsresu med färd/mil. som avses ijb/"sta styrket. am han ej ställt sakerhet/'in' resan u("ll kollegiet it'ke beslutat om efter- .uil't.
Den som t'id_l'ul/gt'irande av upp- giftsskvldigltet enligt 5 s* I/i'irsta stycket uppsåtligen eller av (utkl-
samhet la'mnar oriktig uppgift dö"/nes till böter. om ej gärningen är belagd med stt'al'fi brottsbalken .
15-
Möt ktnnmerskollegiets beslut om i'ites[öre/liggande _li'ir talan ej _löras. Talan l)I()l annat beslut av kollegiet enligt denna lag./öres hos Konungen genom besvär.
Mot resegarantint'imndens beslut får talan eili'iras.
Har säkerhet tagits i anspråk för betalning som bort utgä ur annan säkerhet. får resegarantinämnden upp/aga ärendet till ny prövning.
'.u
Ft'ireslagen lydelse
görande av uppgiltsskvldighet som ålagts honom med stöd av 5 si eller 3. under/titel" att _lttllgt'ira stidttn
uppgiltsskvla'ig lt et .
För en gärning som avses iandra streket [ skall inte nagon dömas till ansvar, um gärningen (ir belagd med straff!" bröttsbalken. Inte hel— ler skall någon dömas till ansvar _lör en gärning som avses i andra
styrke! .? i den utstrliekning glir— nittgen unt/attas av ett vitesli'ireldg— gamle enligt 5 s'.
Allmänt åmljör brott l)l()l denna lag får viiekas endast eller medgi- vande av kömmersköllegiet.
&
Kömmerskullegiets beslut enligt 5 s*" jar inte överklagas. Andra be- slut av kollegiet enligt denna lag/är överklagas hos regeringen genom besvär.
lx'mnmerskö/legiet _l'dr _linördna att ett beslut om säkerhet skall ga'l— la omedelbart.
Resegurantinz'imndens beslut får inte överklagas.
Har en säkerhet tagits i anspråk för betalning som hört utgå ur en annan säkerhet. far resegaranti— nämnden ta upp ärendet till ny prövning.
Denna lag träder i kraft den I januari l986.
Prop. 1984/85: 214 4
Utdrag
FIN ANSlM-ZPAR'l'E M ENTET PR(')'l'(_)l'x'( )l .l . vid regeringssammantrade HHS-0435
Närvarande: statsministern Palme. ordförande, och statsraden l. Carlsson. Feldt. Sigttrdsen. Gustafsson. Leijon. Peterson. Göransson. Gradin. R. Carlsson. Holmberg. Hellström. Thunborg. Wiekbom Föredragande: statsrädet Feldt
lagrådsremiss om ändring i resegarantilagen (1972: 204)
1. Inledning
Enligt resegarantilagen (i972:2()4) har anordnare oeh förmedlare av sällskapsresor i vissa fall skyldighet att ställa en ekonomisk garanti sotn skall skydda resenärerna vid reseavbrott m.m. År l977 tillkallades en särskild utredare1 för att se över lagen. Utredaren antog namnet resegaran— tilagutredningen. Enligt direktiven skttlle utredaren försöka finna en kon— struktion för resegarantier som bl.a. löste problemet att researrangörer under senare är fätt ställa allt större säkerheter sotn bedömdes inte sta i rimlig proportion till riskerna för resenärerna och därmed utbetalningen ur säkerheterna. En av utgångspunkterna för utredningsuppdraget var emel- lertid att resenärerna även fortsättningsvis skulle garanteras ett minimi- skvdd genom lagstiftning av samma principiella innebörd som den gällan— de. Resegarantilagutredningen redovisade uppdraget genom att i december l980 avlämna betänkandet (Ds H l980: 7) Ny resegarz-tntilag. Betänkandet har remissbehandlats. Yttranden har avgetts av Göta hovrätt. Kammarrät— ten i Sundsvall. statensjärnvägar. lttftfartsverket. transportradet. bankin— spektionen. försäkringsinspektionen. kommerskollegium (KK). marknads— domstolen. näringsfrihetsombudsmannen. statens pris— och kartellnämnd. konsumentverkel. allmänna reklamationsnämnden (ARN). resegaranti— nämnden. Kooperativa förbundet. Sveriges köpmannaförbund. Svenska handelskammarförbundet. Sveriges advokatsamfund. Svenska Försäk- ringsbolags Riksförbund. Svenska Bankföreningen. Researrangörsföre- ningen i Sverige. Svenska Resebranschens Förening (SRF). Svenska Buss— trafikförbundet. Svenska Trafikföretagens Råd. Tjänstemännens eentral— organisation. Landsorgz-tnisationen i Sverige (LO). Handelstjänstemanna- förbundet. Folksam. Sveriges hemkonsulenters förening och Konsument- vägledarnas förening.
' Avdelningschefen Bengt Odelgard.
Prop. 1984/85: 214
'I!
Post- och Kreditbanken. PKbanken har anslutit sig till det yttrande som avgetts av Svenska Bankföreningen och Rcsespecialisterna Resebureau AB till det som avgetts av SRF.
KK har bifogat yttrande av Stockholms Handelskammare och Skänes Handelskammare.
Under år l982 inträffade ett antal konkurser i resebranschen. varav en av mycket stor omfattning, Med anledning härav inkom KK den 2l april l983 till regeringen med en skrivelse där senare erfarenheter av resegaran— tilagens tillämpning redovisas (dnr HBO./83). SRF har yttrat sig över skri- velsen.
Till protokollet i detta ärende bör fogas en sammanfattning av betänkan- det som bilaga I. En sammanställning av remissyttrandena över utredning- ens förslag har gjorts i finansdepartementet och finns tillgänglig i lagstift- ningsärendet (dnr 9583).
2. Bakgrund
Lagstiftning om ställande av resegaranti tillkom är 1967 (prop. 1.967: 106. 3l..U 42. rskr 295. SFS 1967: 203) med anledning av vissa missförhällanden iden dä starkt expanderande resebranschen. [ samband med ett antal s.k. resebyräkraseher hade resenärer bl. a. blivit strandsatta utomlands. Lagen ersatte ett frivilligt auktorisationsförfarandc. Med hänsyn till näringsfrihe— ten bedömdes det i samband med detta lagstiftningsarhete inte motiverat att gä så längt som till att införa ett statligt auktorisationsförfarande. Lagstiftningen innebar emellertid en nyhet pä det näringsrättsliga omrädet och skulle därför tas ttpp till förnyad prövning sedan man haft tillfälle att studera dess verkningar. Giltighetstiden begränsades därför till fem är. I den utredning (Ds H l972: 1) som lades till grund för fortsatt lagstiftning pa omradet konstaterades att 1967 års lag bidragit till en sanering pä sällskaps- rescmarknaden men att resebyräkraseher fortfarande ofta medförde olä- genheter för den enskilde resenären. Erfarenheternt't i övrigt av lagens tillämpning var goda. Lagen ansägs inte ha haft nägra nyetableringshind- rande eller konkurrensbegränsande verkningar av större betydelse. l prop. l972: 92 med förslag till resegarantilag anfördes att resenärerna även fort- sättningsvis borde garanteras ett skydd genom lagstiftningav i stort samma innehäll sotn tidigare.
Enligt den nuvarande resegarantilagen ( l972: 204). som bygger på försla— get i prop. l972:* 2. skall den som yrkesmässigt eller eljest i lörvärvssyfte anordnar eller förmedlar sällskapsresa till utomnordiska länder ställa sä— kerhet hos KK. Lagen omfattar resor i grupp och vissa individuella resor med ett i förväg uppgjort program. Säkerheten skall gälla det belopp som KK med hänsyn till reseverksamhetens art och omfattning bestämmer.
'i'l Riku/ugn) IOS-HSS. I sunt/. Nr 214
Prop. 1984/851214 6
Beloppet skall uppgå till minst 200000 kr. för researrangör av i Sverige anordnade resor och för reseagenter för utomlands anordnade resor. För reseagenter för i Sverige anordnade resor skall beloppet uppgä till minst 50000 kr. Enligt lagens förarbeten skall säkerheten i princip vid varje tillfälle motSvara rescföretagets ekonomiska åtagande. Hänsyn skall där— med bl. a. tas till säsongvariationer i reseverksamhctcn och till hur stora förskottsinbetalningar som görs av resenärerna. Säkerheten fastställs nor- malt av KK vid tvä tillfällen per år och beräknas som summan av värdet av erhållna anmälningsavgifter och slutlikvider samt hemtransportkostnader. Säkerheten skall i allmänhet bestä av en av bank eller försäkringsbolag utfärdad betalningsutfästelse.
Företagare är skyldig att till KK i den ordning kollegiet föreskriver lämna de uppgifter om sin rörelse. som är nödvändiga för prövning av säkerheten. Kollegiet fär förelägga den som efter anmaning inte lämnar sädan uppgift att vid vite fullgöra sin skyldighet. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar oriktig uppgift döms till böter. om gärningen inte är belagd med straffi brottsbalken .
Den som anordnar eller förmedlar sällskapsresa utan att ställa resega- ranti döms till böter eller fängelse i högst ett är.
Talan mot KKzs beslut om fastställande av säkerhet förs hos regeringen genom besvär.
Säkerhet får tas i anspråk för återbetalning av medel för resa som blir inställd eller eljest inte kommer till stånd. Dessutom kan bl.a. kostnader för uppehälle i utlandet och äterresa samt värdet av förlorade förmåner ersättas ur säkerheterna då en resa påbörjats men inte slutförts.
Ärenden om att ta säkerhet i anspråk prövas av en särskild nämnd. resegarantinämnden. vars beslut inte kan överklagas. Nämndens kansli är knutet till KK. Kollegiet verkställer nämndens beslut om utbetalning ur säkerheterna.
Av resegarantilagutrcdningens redovisning framgå-"ir att det sammanlagda beloppet av reseföretagens säkerheter. i takt med prisökningar på resor och en ständigt ökande resefrekvens. steg från 35 milj. kr. vid lagens tillkomst är 1967 till ca 250 milj. kr. är 1980. Säkerhet hade sistnämnda är ställts av sammanlagt ca 300 reseföretag. Av utredningen framgär vidare att det sammanlagda utbetalda beloppet ur säkerheterna för motsvarande tidsperiod uppgick till ca 2.4 milj. kr. Antalet företag som inställt eller avbrutit resor och som föranlett ärenden om utbetalning ur säkerheterna uppgick till totalt 21 stycken. Det rörde sig genomgående om reseföretag med liten omsättning. De genomsnittligt utbetalda beloppen per år sjönk dessutom successivt. Merparten av utbetalningarna avsåg återbetalning av förskott för resor som aldrig kom till stånd.
Den ständiga ökningen av resandet har emellertid härefter avtagit och som nämnts har ett antal större konkurser inträffat i resebranschen. Resan-
Prop. 1984/85 : 214 7
dets utveckling t.o.m. är 1984 för den helt dominerande reseformen. nämligen sällskapsresor med flyg. framgår av dettnajigur.
Figur: Antalet deltagare i sällskapsreseflygningar under åren 1967—1984 Antal - 1000
1 300 1 200 1 100 1 000 900 800 700 600 500 400 300
1967168 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 Är
Utbetalningarna ur säkerheterna har som en följd av de stora konkur— serna ökat kraftigt. Ärenden om att ta säkerhet i anspråk framgår av denna tabell.
Tabell: Reseföretag som har inställt sina betalningar och föranlett ärenden om utbetal- ningar ur säkerheterna under perioden den ljuli 1967 — den I september 1984
Reseföretag Tidpunkt Utbetalt Ställd för betal- belopp tkr säkerhet ntngsm- tkr ställclse
Resefrämjandet AB sept. 1967 1 18 300 Sverige-Resor AB dec. 1967 20 75 Wing Charter Scand. Bus AB maj 1968 95 300 Sol—ferie AB jan. 1969 27 300 Star-Ling AB sept. 1969 440 700 Cosmos Resor AB dec. 1969 70 250 Görsun Travel Sweden AB dec. 1969 175 400 K B Brodin Tours .AB dec. 1970 477 850 DFR Resor AB juli 1972 4 500 ["alke Resor AB..-**Falk Tours mars 1974 281 700 Nova Tours april 1974 198 200 Brodin Touring AB:-"Brodin rese- byrä jttni 1974 99 200 RW. Resor AB sept. 1975 29 200 Turistcentralen i Stockholm AB sept. 1975 321 500 Stockholms Resekonsult AB juli 1976 0 50 Columbus Resor AB aug. 1977 3 250 Aeronaut Contact System AB mars 1978 5 600 S:t Eriks Resebyrå AB maj 1978 4 200 Travel Master AB feb. 1979 40 100 Västeräs Resebyrå AB juni 1979 2 50 Turistcentralen i Stockholm AB jan. 1980 3 50 Global Travel AB feb. 1981 94 100 Club 'l'hai Touring AB feb. 1981 150 200 Adrija—resor AB aug. 1981 300 600 All-resor jan. 1982 0 50 Euro-"Irans i Göteborg AB april 1982 50 100 l-"lyghuset i Resebureau AB april 1982 46 200
Prop. 1984/85: 214 8
Reseföretag Tidpunkt L.?tbetalt Ställd för betal— belopp tkr sakerhet ningsin- tkr ställelse
'l'riyselresor Produktion AB okt. 1982 1 1 000 14 000 Jet Set Travel of Denm l.-"'S dec. 1982 245 550 SC-Rcsor i Nybro mars 1953 . 52 200
Göteborgs Resebyrå AB maj 1983 120 200 HEB—RCsor AB sept_ 1983 2400 2600
Periklis Resor AB aug. 1984 — 5 000
Enligt utredningen hade fram till den 30juni 1980 fem reseföretag föran- lett att säkerheterna tagits i anspräk trots att företagen inte hade inställt sina betalningar.
F.n. har ca 330 researrangörer ställt säkerhet hos KK till ett belopp som per löretag varierar frän 75000 kr. till 165 milj. kr. Ca 210 reseagenter har ställt minimisäkerheten 50000 kr. Totalt uppgär säkerheterna f.n. till ca 250 milj. kr. Under är 1982 inträffade bctalningsinställelser och liknande som föranledde utbetalningar ur säkerheter—na uppgående till 11.7 milj. kr. Motsvarande siffror för ären 1983 och 1984 är 2.3 resp. 5 milj. kr.
3. Allmän motivering
En utgångspunkt enligt direktiven för resegarantilagutredningen var att resenärerna även fortsättningsvis skall genom lagstiftning ha ett skydd av samma principiella innebörd som tidigare för förluster i samband med avbrutna eller inställda resor. Jag delar denna uppfattning. Att lagstiftning- en fyller ett behov visar inte minst de senaste ärens utveckling i resebran- schen. Utan detta skydd hade ett stort antal enskilda människor kunnat drabbas av kännbara ekonomiska förluster och dessutont tvingats ändra sina semesterplaner.
Resegarantilagstiftningen har tillämpats sedan är 1967. Vissa ändringar genomfördes är 1972. Enligt min mening är lagstiftningen nu i behov av ytterligare nägra ändringar. En rad fragor har behandlats i resegarantilag— utredningens betänkande och däröver lämnade remissvar samt i KKzs tidigare nämnda skrivelse. 1 det följande behandlar jag först huvudfrågan om hur garantisystemet bör vara uppbyggt. Därefter tar jag upp delfrägor som enligt min mening bör leda till ändringar i resegarantilagen. De nu avsedda frägorna är — garantisystemets konstruktion i avsnitt 3.1— begränsningi skyldigheten att ställa säkerhet i avsnitt 3.2 — KK:s tillsyn över rcseföretagens verksamhet i avsnitt 3.3.
— KK:s beslut om säkerheter i avsnitt 3.4 och — föreskrifter om verkställighet av lagen i avsnitt 3.5
Slutligen behandlas i avsnitt 3.6 vissa andra frågor som resegarantilag- utredningen och remissinstanserna tagit upp.
Prop. 1984/85: 214 9
Hänvisningar till S3
3.1. Garantisystemets konstruktion
Mitt förslag: Garantisystemets konstruktion. där varje reseföretag stäl- ler en individuell säkerhet sotn motsvarar företagets ekonomiska äta- gamle gentemot resenärerna. bibehålls.
Utredningens förslag: De individuella säkerheterna skall sättas lägre. Skyd- det i övrigt skall åstadkommas genom främst en kollektiv fond (betänkan- det s. 176 ff.).
Remissinstanserna: Utredningens förslag har kritiserats av KK. resegaran— tinämnden. flera konsumentföreträdare och resebranschens organisatio— ner. Den föreslagna konstruktionen har bl. a. ansetts missgynna arrangörer av kortare och billiga resor. Vidare har kritik riktats mot att resegarantin inte skulle stå i relation till företagens ekonomiska åtaganden. Exempelvis skttlle företagens betalningsvillkor. t.ex. storleken av erlagda förskott. inte beaktas vid beräkning av säkerhetens storlek. Resebranschens organi— sationer har varit tveksamma till inslaget av kollektiv säkerhet eftersom detta skulle innebära att ett flertal ej berörda reseföretag tvingades svara för verkningar av nägra få företags konkurser.
Kommerskollegiets skrivelse: KK har framhällit att erfarenheterna av de senaste årens konkurser i resebranschen visar att det föreslagna garanti- systemet inte skulle ha gett ett tillfredsställande skydd för resenärerna. Bl.a. kunde konstateras att säkerhet och fondtnedel i den hittills största resebytäkraschen. sotn inträffade hösten 1982 ("frivselresor Produktion AB). inte pä längt när skulle ha täckt de utbetalningar som blev aktuella. Med det föreslagna systemet skulle statsmedel ha behövt förskotteras med miljonbelopp. Enligt KK visar de vunna erfarenheterna vidare vikten av att man beaktar reseföretägets betalningsvillkor vid beräkning av säkerhe- terna.
Skälen för mitt förslag: Varje reseföretag ställer f.n. i enlighet med resega— rantilagens regler en individuell säkerhet som i princip motsvarar företa— gets ekonomiska åtaganden gentemot resenärerna. Det totala beloppet av ställda säkerheter blir därmed väsentligt mycket större än de sammanlagda utbetalningarna ur säkerheterna. eftersom flertalet större reseföretag knappast upphör med sin verksamhet samtidigt. För att minska de totala säkerheterna och därmed kostnaderna för systemet föreslog resegaranti- lagutredningen ett garantisystem med säkerheter dels i fortn av en för varje företag individuell del. dels en kollektiv del. Den individuella säker/teten föreslogs för researrangörer av i Sverige anordnade resor och för rese— agenter för utomlands arrangerade resor uppgä till högst 40 % av nuvaran- de säkerheter. Den skulle beräknas mer schablonmässigt och bestä dels av
Prop. 1984/85: "214 IO
ett fast belopp. dels av ett rörligt belopp relaterat till antalet resenärer per månad för respektive företag. Beträffande reseagenter föri Svcrige anord- nade resor föreslogs ett schablonbelopp som uppgick till 509"? av nuvaranv de säkerhet. För den kollektiva delan föreslogs att en statlig fond skulle inrättas. Fonden skulle byggas upp under en tvåårsperiod och finansieras med avgifter till staten från reseföretagen. Avgifterna skulle bestämmas till viss procent av den individuella säkerheten. Fonden föreslogs uppgå till 2 milj. kr. De statliga fondmedlen skulle användas i de fall en individuell säkerhet inte räckte till. Om det skulle inträffa att även fondmedlen var otillräckliga skulle erforderligt tillskott utgå av statsmedel. Sådana av staten förskotterade medel skulle återbetalas så snart medel fanns tillgäng- liga i fonden.
Jag delar den kritik som framförts av remissinstanscrna mot det föreslag- na garantisystemet. Som bl.a. KK påpekat är det angeläget att säkerheten bestäms med utgängspunkt i reseföretagens betalningsvillkor och totala ekonomiska åtagande för att ge resenärerna ett fullgott skydd. Utredning- en har för att tillgodose detta skyddsintresse föreslagit att i sista hand staten skulle täcka anspråk som systemets egna resurser inte förslog till. Jag kan dock inte förorda en ordning där staten ytterst skulle kunna tvingas till ekonomiska insatser. Därmed skulle ett genomförande i övrigt av utredningens förslag innebära ett försämrat skydd för resenärerna. något somjag inte heller kan godta. Härtill kommer attjag från både principiella och praktiska utgångspunkter inte anser det lämpligt att vid sidan av ett system med individuella säkerheter bygga ut administrationen med en ny statlig fond. Mot bakgrund av remissutfallet och de därefter vunna erfaren- heterna från tillämpningen av nuvarande garantisystem avser jag således att inte föreslå sådana förändringar av rescgarantisystemets allmänna kon- struktion som resegarantilagutredningen förordat. De synpunkter i övrigt på garantisystemets konstruktion som framförts av remissinstanserna för— anleder inte heller några förslag till förändringar av lagstiftningen. Grund— konstruktionen av det nuvarande systemet bör alltså lämnas orubbad.
Hänvisningar till S3-1
- Prop. 1984/85:214: Avsnitt 3
3.2. Begränsning i skyldigheten att ställa säkerhet
Mitt förslag: Säkerhet skall ställas endast av den som bedriver yrkes- mässig verksamhet och inte som f.n. även av den som eljest i förvärvs- syfte anordnar eller förmedlar resa.
Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag (betänkandet s. 201 f.).
Remissinstanserna: Förslaget har fått ett blandat mottagande. KK och konsumentverket ställer sig positiva till att ändringen genomförs. Bl.a.
Prop. 1984/85: 2l4 | 1
resegarantinåmnden. LO och resebranschens organisationer är dock kri- tiska. En uppfattning som har anförts är att den nuvarande avgränsningen ger en preventiv effekt. Resebranschens företrädare menar att skydds— intresset är störst vid reseverksamhet av tillfällig karaktär och att en ändring enligt förslaget kan ge konkurrenssnedvridande effekter. LO anser att stora skyddsvärda konsumentgrupper. t. ex. skolbarn. genom den före- slagna ändringen mister en trygghet av stor ekonomisk betydelse.
Skälen för mitt förslag: Det nuvarande garantisystemet gäller den som yrkesmässigt eller eljest i förvärvssyfte anordnar eller förmedlar sällskaps- resa. 1 protokollet till lagrådsremissen med förslag till lag om ställande av säkerhet vid sällskapsresa till utlandet (se prop. 1967: 106) uttalade före- draganden att uttrycket yrkesmässigt. som var vad hans förslag byggde på. borde ges en vid tolkning. Verksamheten som reseanordnare behövde inte sträcka sig över någon längre tid. Även den som endast i enstaka fall anordnar en sällskapsresa men som gör det för att bereda sig vinning skulle vara skyldig att ställa säkerhet. Detsamma gällde för det fall att någon person låter bilda särskilda sammanslutningar. vilka utåt skulle få framstå som initiativtagare till resorna. uttalade föredraganden.
Lagrådet konstaterade att garantikravet avsågs gälla för resor som är öppna för allmänheten och för resor som kommersiellt anordnas för olika föreningar och sammanslutningar. Vidare anfördes att den omfattning som i propositionen givits åt begreppet "yrkesmässigt” inte syntes överens- stämma med vad som i lagstiftningssammanhang annars antas gälla. För yrkesmässighet krävs att verksamheten skall ha viss varaktighet eller åtminstone vara inriktad på en serie affärshändelser. Vidare framhölls att den yrkesmässiga verksamheten oftast utmärks av att den bedrivs i vinst- eller förvärvssyfte men att undantagsvis kan förekomma att sådant syfte inte förefinns eller kan påvisas. Lagrådet fann det tveksamt om den före- slagna lagstiftningens cffektivitet verkligen fordrade att garanti skulle stäl- las också av den som i ett enstaka fall anordnar eller förmedlar sällskaps- resa. även om detta sker för egen vinning. Detta borde emellertid i så fall enligt lagrådet komma till tydligt uttyek i lagtexten. Mot bakgrund av vad lagrådet uttalat kompletterade föredraganden därefter lagtexten med orden "eller eljest i förvärvsyfte".
Enligt resegarantilagutredningens uppfattning torde sällskapsresor till utomnordiska länder i mycket begränsad omfattning anordnas eller för- medlas av någon som inte bedriver reseverksamhet yrkesmässigt. Utred- ningen fann också att de säkerheter som tagits i anspråk för utbetalning till resenärerna i samtliga fall hade ställts av sådana anordnare och förmedlare av resor som i form av aktiebolag bedrivit yrkesmässig reseverksamhet. Utredningen fann vidare att KK hade små praktiska möjligheter att utöva en effektiv kontroll över ej yrkesmässig reseverksamhet. Mot bakgrund av detta föreslog utredningen att skyldigheten att ställa säkerhet skulle be-
Prop. 1984/85: 214 12
gränsas till att gälla endast den som yrkesmässigt anordnar eller förmedlar sällskt'tpsresor. Detta skulle innebära att säkerhet skall ställas i fråga om verksamhet som ingår som ett led i en verksamhet av ekonomisk natur och att verksamheten skall ha viss omfattning. Vinstsyfte behövde enligt utred- ningen däremot inte nödvändigtvis föreligga.
Fnligt min mening finns — med utgångspunkt i de erfarenheter som numera vunnits av lagens tillämpning — knappast tillräckliga motiv för att kräva att säkerhet skall ställas av annan än den som yrkesmässigt anordnar eller förmedlar sällskapsresor till utomnordiska länder. Erfarenheterna från lagtillämpningen såsom den framgår av KKzs och i förekommande fall regeringens beslut ger anledning till antagande bl.a. att anordnare och förmedlare av sådana resor där ett skyddsintresse föreligger regelmässigt bedriver yrkesmässig verksamhet. Detta innebär — som framgår av vad lagrådet yttrade i 1967 års lagstiftningsärende — att det skall vara fråga om ekonomisk verksamhet och att den har viss varaktighet eller åtminstone är inriktad på en serie affärshz'indelser. Vinstsyfte behöver dock inte alltid föreligga. Utöver researrangörs- och agentverksamhet i rent kommersiellt syfte har mot den bakgrunden. såsom lagen tillämpats. även reseverksam- het av huvudsakligen ideell natur ansetts vara yrkesmässig och medföra skyldighet att ställa säkerhet. Även reseverksamhet av mer tillfällig natur. t.ex. där resor anordnas av skollärare i samband med skolloven och där det vanligtvis rört sig om en serie aftärshändelser. har ansetts som yrkes- mässig och medföra sådan skyldighet. Den grupp som omfattas av lagens nuvarande formulering ”eljest i förvärvssyfte" torde mot denna bakgrund väsentligen endast avse sådana anordnare av enstaka resor där ett skydds- intresse inte kan anses föreligga.
Härutöver talar enligt min mening även kontrollsvårigheterna för att man bör begränsa skyldigheten att ställa säkerhet. Verksamhet som inte bedrivs yrkesmässigt marknadsförs sällan genom annonser eller på liknan- de sätt och är därför svår att kontrollera. Dessa kontrollsvårigheter torde i praktiken ha lett till att säkerhet f.n. i flera fall inte ställs trots att skyldig- het förelegat med nuvarande lagstiftning. Detta är olyckligt ur rättspolitisk synvinkel. Jag föreslår att säkerhet i fortsättningen skall ställas endast av den som bedriver yrkesmässig verksamhet. så att en opåkallad kriminalise- ring upphävs. Detta föranleder en ändring i 1 :$ resegarantilagen och en följdändring i 14 s. I anslutning härtill bör. vilket också utredningen före- slagit. 1 och 14 st ändras redaktionellt. i förenklande syfte.
Prop. 1984/85: 214 1?
Hänvisningar till S3-2
- Prop. 1984/85:214: Avsnitt 3
3.3. Kommerskollegiels tillsyn över reseföretagens verksamhet
Mitt förslag: En näringsidkare skall kunna straffas. om han inte fullgör sin skyldighet att till kommerskollegiet lämna de uppgifter om sin rörelse som är nödvändiga för prövning av frågan om säkerhet. En l sådan skyldighet ålägger kommerskollegiet genom beslut i det enskilda
* fallet.
litredningens förslag: Överensståmmer i huvudsak med mitt förslag (betän- kandet s. 261 f.).
Remissinstanserna har lämnat förslaget utan erinran.
Kommerskollegiets skrivelse: KK framhåller att det under senare är skett en betydande nyetablering i resebranschen och att utvecklingen innebär att det idag är omöjligt för kollegiet att på ett tillfredsställande sätt följa alla företagarcs verksamhet. Detta innebär att risken är påtaglig för att många i resebranschen utökar sin verksamhet utan att kollegiet i tid får kännedom om det. Detta medför i sin tur att ställda säkerheter i vissa fall är otillräck- liga. Enligt KK:s uppfattning bör reseföretagen åläggas en skyldighet att till kollegiet anmäla ändrade förhållanden.
Skälen för mitt förslag: Enligt 5 & första stycket resegarantilagen är företa- gare skyldig att till KK i den ordning kollegiet föreskriver lämna de uppgifter om sin rörelse. som är nödvändiga för prövning av säkerheten. [ paragrafens andra stycke ges KK möjlighet att vid vite förelägga en för- sumlig uppgiftsskyldig att fullgöra sin skyldighet. Med stöd av bestämmel— sen i första stycket kan KK ålägga företagen att anmäla bl. a. säsongsmäs- siga variationer och andra f("äråndringar i reseverksamhetens omfattning. Enligt 14 s* lagen kan emellertid — bortsett från den som lämnar oriktig uppgift — endast den straffas för brott mot lagen som anordnar eller förmedlar sällskapsresa titan att ha ställt säkerhet. Av lagens förarbeten (prop. 197192 s. 36) framgår att en anordnare inte kan straffas för att han. sedan säkerhet ställts. utvidgat sin verksamhet utan att underrätta KK. Kollegiet skall dock kontinuerligt följa reseföretagens verksamhet och när det är påkallat bestämma att säkerhet skall ställas med högre belopp än tidigare. anförs det i förarbetena.
l specialmotiveringen till 5 & resegarantilagen (prop. 1972:92 s. 33) framhålls det att KK behöver få uppgifterna från företagen fortlöpande för att kunna pröva om säkerheten. med hänsyn till mer väsentliga förändring— ar i företagens verksamhet, bör ökas eller nedsättas. Det anförs också att KK bör kunna förelägga en försumlig uppgiftsskyldig lämpligt vite. detta med hänsyn till betydelsen. inte minst från allmänhetens synpunkt. av att uppgiftsskyldigheten fullgörs.
*: Riksdagen ION—135. I .vuml. NrZI-l
Prop. 1984/85: 214 14
Utredningen påtalar ('s. 223) att KK haft begränsade praktiska möjlighe- ter att utöva någon effektiv kontroll över uppgifternas riktighet eller att följa de enskilda arrangörernas verksamhet.
Jag vill framhålla att ett vitesföreläggande enligt 5 & andra stycket förutsätter att den uppgiftsskyldige inte efterkommit en anmaning att läm- na särskilt angivna uppgifter. Mot bakgrund av vad som anförts i KK:s skrivelse framstår den nuvarande vitessanktionen av uppgiftsskyldighcten som otillräcklig. Denna fot'utsi'itterju att KK i tid får anledning att misstän- ka en viss näringsidkare för att inte lämna erforderliga uppgifter.
Enligt min mening kan uppgiftsskyldigheten redan idag omfatta anmälan om ändrade förha'illanden. Något behov av en utvidgning härvidlag. vilket KKzs skrivelse synes åsyfta. föreligger därför inte. Den effektivisering av uppgiftslämnandet somjag anser nödvändig kan i stället uppnås genom att skyldigheten att lämna uppgifter förenas med straffansvz'u'. Härigenom träffas den uppgiftsskyldige av en sanktion vid försummelse. även om KK inte haft möjlighet att anmoda honom vid vite att lämna uppgifter.
Beträffande anmälan av ändrade förhållanden är tanken alltså den att KK för varje enskilt fall -— lämpligen i samband med att säkerhet fastställs — får ålägga vederbörande att lämna sådan anmälan. Ett åsidosättande av åläggandet skall som nämnts kunna medföra straffansvar. Detta kräver att åläggandet utformas på ett tydligt sätt och närmare anger det eller de förhållanden som avses. Det ligger i sakens natur att åläggandet bör inne- hålla en tidsfrist för fullgörande av anmälningsskyldigheten. räknad från viss konkret händelse.
Bestämmelsen i 5 s' första stycket bör moderniseras med hänsyn till regeringsformen. I denna avses med begreppet "föreskrifter" rättsregler. som till sin natur är generella. Då det i 5 & första stycket resegarantilagen f. n. talas om att uppgifter skall lämnas i den ordning KK "föreskriver". kan uttrycket leda tanken till normgivning. Här är emellertid fråga om en rätt för KK att i det enskilda fallet bestämma vilka uppgifter som ett företag skall lämna samt sättet och tiden för detta.
Själva straflbestämmelsen bör tas in i 14 s" och innebära att den Som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att lämna uppgift enligt 5 ;" skall dömas till böter. Bestämmelsen bör kompletteras med en regel om förhål- landet mellan straff och vite. Vitesft'ireläggandet enligt 5 s andra stycket nu gällande lag och den nyss föreslagna straffregeln kan nämligen i vissa fall bygga på samma grund. 1 så fall bör inte mer än en av påföljderna dömas ut. varvid vitet bör ges företräde (jfr resegarantilagutredningens betänkan- de 5. 262-263].
Om underlåtenheten att fullgöra uppgiftsskyldighet enligt 5 & avser dels en tidsperiod som inte omfattas av något vitesföreläggande. dels en period som omfattas av ett sådant föreläggande. kan den uppgiftsskyldige straffas för underlåtenheten under den första perioden men inte under den senare. då han i stället träffas av vitet. Detta kan vara befogat i vissa fall. särskilt
Prop. 1984/85: 214 |;
då den uppgiftsskyldige på ett mera llagrant sätt åsidosatt sitt åliggande att lämna uppgifter. 1 många fall torde det emellertid vara mindre lämpligt att ätal väcks i den angivna situationen. Den uppgiftsskyldige har kanske. när åtalet väcks. redan efterkommit vitesföreläggandet och lämnat de erforder- liga uppgifterna till KK. Det kan också vara så att den i och för sig straffbara underlätenheten inte framstår som särskilt allvarlig. Det är där- för lämpligt att KK får en möjlighet att avgöra att åtal i visst fall inte skall väckas. En bestämmelse bör tas in i resegarantilagen av innebörd att allmänt åtal för brott mot lagen får väckas endast efter medgivande av KK. Det saknas anledning att begränsa regelns räckvidd till endast den nyss ' beskrivna situationen. Åtalsbestämmelsen bör gälla alla i resegarantilagen straffbara gärningar. l praktiken torde det för övrigt redan f. n. vara ovän- ligt att åtal väcks för brott mot lagen annat än efter anmälan av KK. Den nu föreslagna regeln hindrar dock givetvis inte att anmälan om misstänkt brott mot lagen görs även av annan än KK (jfr prop. 1983184: 142 s. 44 f.). Formellt är det åklagaren som beslutar om åtal. Han är alltså inte skyldig att rätta sig efter KKzs önskctnål om att åtal skall väckas. Åtalsbestämmel- sen bör tas in i 14 s" resegarantilagen.
Riksdagen har nyligen antagit ett förslag till lag om vite (prop. 1984/85196. JuU 22. rskr 211.51-5 1985: 206). Lagen träderi kraft den ljuli 1985. Syftet med lagen är att effektivisera vitesinstittrtet. Lagen kodifierar vissa allmänna regler som tidigare gällt enligt praxis men innehåller också flera nyheter. bl.a. att vite skall kunna föreläggas som s. k. löpande vite. Vitet utgår då i normalfallet med ett bestämt belopp för varje tidsperiod av viss längd under vilken förelåggandet inte har följts. En annan nyhet är att frågor om utdömande av vite normalt skall handläggas av länsrätt på ansökan av den myndighet som har förelagt vitet. i stället för att åklagaren för talan vid allmän domstol. Den nya lagen gälleri princip alla viten som enligt lag eller annan författning får föreläggas av myndigheter om inte annat är särskilt föreskrivet. Den omfattar alltså sådana viten som före- lagts av KK med stöd av resegarantilagen.
3.4 Kommerskollegiets beslut om säkerheter
Mitt förslag: Krmimerskollegiet får förordna att kollegiets beslut om ' säkerhet skall gälla omedelbart. [
Utredningens förslag: Kollegiets beslut skall gälla omedelbart. om inte annat föreskrivs (se betänkandet s. 230—231 samt 2631.
Remissinstanserna: De flesta har inte berört utredningens" förslag i sina yttranden. Kammarrätten i Sundsvall påpekar dock att ett förvaltningsbe— slut vanligen inte träder i tillämpning förrän det vunnit laga kraft och
Prop. 1984/85: 214 16
ifrågasätter om utredningen anfört tillräckliga skäl för den föreslagna re- geln. som innebär rakt motsatt förhållande.
Skälen för mitt förslag: Utredningen har (s. 230 f. ) framhållit att det givetvis är angeläget att garantisystemet utformas så att man snabbt kan få fram beslut som reseföretagen har att rätta sig efter när det gäller skyldigheten att ställa säkerhet och säkerhetens storlek. Enligt utredningen har KK ibland haft vissa svårigheter att få in de fastställda säkerheterna i rätt tid. Bl. a. mot denna bakgrund föreslår utredningen att kollegiets beslut skall gälla omedelbart. om inte annat föreskrivs.
Enligt min uppfattning kan det i vissa fall föreligga ett behov av att KK:s beslut om säkerhet skall kunna gälla omedelbart. alltså titan hinder av att det inte vunnit laga kraft. Den situationjag tänker på är den då någon enligt ett tidigare beslut av KK ställt säkerhet och KK därefter genom ett nytt beslut bestämt att säkerhet skall ställas med högre belopp än tidigare. Som jag tidigare nämnt (avsnitt 3.3) framgår det av förarbetena till resegarantila- gen (prop. 1972: 92 s. 36) att straflbeståmmelsen i 14 & inte kan tillämpas mot exempelvis en anordnare av sällskapsresa som. sedan av KK beslutad säkerhet ställts. utvidgar sin verksamhet utan att underrätta KK. För att straffbarhet skall inträda krävs att det genom ett lagakraftvunnet beslut har fastslagits att säkerhet skall ställas med högre belopp än tidigare.
I den nu angivna situationen kan en näringsidkare efter ett överklagande av KK:s beslut utan risk för påföljd fortsätta sin verksamhet titan att ställa den högre säkerheten. i avvaktan på regeringens ställningstagande. Inträf- far i cn sådan situation en större resebyråkrasch skulle ett stort antal resenärer kunna bli lidande genom att de fått otillräcklig garantiersättning på grund av att säkerheten varit för låg. Därför bör KK enligt min mening i det nyss beskrivna fallet ktrnna förordna att beslutet skall gälla omedel- bart.
Av det anförda torde framgå att jag inte anser att det finns tillräckliga skäl för att som huvudregel låta besluten bli omedelbart gällande.
Den ändringjag föreslår bör inte formellt inskränkas till att avse endast vissa av KK:s beslut rörande säkerhet. Det torde emellertid i praktiken knappast bli aktuellt att utnyttja möjligheten annat än då det gäller beslut att fastställa säkerhet med högre belopp än tidigare. Den som anordnar eller förmedlar sällskapsresa utan att ha ställt någon säkerhet alls får nämligen bedömas göra sig skyldig till brott mot 14 s. oavsett om KK beslutat om säkerhet eller inte.
1 de fall KK förort'lnat att ett beslut skall gälla omedelbart och detta beslut överklagas. bör regeringen ha möjlighet att besluta att förordnant'let tills vidare inte skall gälla (inhibition).
Bestämmelser av det innehåll jag här föreslagit bör föras in i 15 .s' resegarantilagen.
Prop. 1984/85: 214 17
3.5 Föreskrifter om verkställighet av lagen Mitt förslag: Bestämmelsen om närmare föreskrifter för tillämpningen av lagen upphävs.
1 16 s' den nu gällande resegarantilagen anges att närmare föreskrifter för tillämpningen av lagen meddelas av Konungen. eller efter Konungens bemyndigande. av kommerskollegium. Av 8 kap. 13 & första stycket 1 regeringsformen följer emellertid att regeringen utan särskilt bemyndi- gande i lag får genom förordning besluta föreskrifter om verkställighet av lag. 1 tredje stycket samma paragraf sägs att regeringen får i förordning som avses i första stycket överlåta ät underordnad myndighet att meddela bestämmelser i ämnet".
Av det anförda följer att stadgandet i 16 s resegarantilagen numera är överflödigt. Paragrafen bör därför upphävas.
3.6. Vissa övriga frågor
Resegarantilagutredningen har övervägt ytterligare ett antal frågor där jag inte funnit anledning att föreslå några ändringar. Endast på en punkt skiljer sig min bedömning från utredningens förslag. Det gäller frågan om en utvidgning av resegarantilagens tillämpningsomräde i vad avser vissa individuella resor där jag inte finner tillräckliga skäl att genomföra utred- ningens förslag. Vidare här frågan om resor med reguljärt flyg till rabatte- rade priser tagits upp av flera remissinstanser. De frågor som behandlats och motiven för att nu inte föreslå några ändringar skall här redovisas översiktligt.
Flera remissinstanser. bl.a. KK. resegarantinämnden. ARN och rese- branschens företrädare. har pekat på att en ny. för semesterresor allt vanligare resform inte omfattas av resegarantilagen. Det gäller resor med rcgufjiirtflyg rill rabatterade priser. Sådana resor företer för resenärerna stora likheter med de individuella paketresor med ett i förväg uppgjort program som redan omfattas av lagen. Skillnaden är endast att resenären här själv svarar för arrangemangen på uppehällsorten och att reseföretaget endast tillhandahåller transporten. Eftersom försäljare av flygbiljetter till lågpris dessutom i flera fall arrangerar och förmedlar traditionella säll- skapsresor för vilka säkerhet ställts kan resenärerna ha svårt att förstå att resegarantilagens skydd inte gäller alla typer av resor. Flera remissinstan- ser, däribland KK. resegarantinämnden och resebranschens organisatio- ner. har pekat på konsumentproblem i samband med denna typ av resor. Ett flertal resenärer anges ha förlorat stora belopp därför att förskott. som inbetalats till vissa reseföretag utan att färdhandlingar lämnats ut. inte äterbetalats vid reseföretagets konkurs.
Frågan har inte berörts av resegarantilagutredningen. Som påpekats av
Prop. l984/85:214 lg
remissinstanserna har semesterresandet Linder senare äri viss utsträckning ändrat karaktär. Det ökade utbudet av flygresor till lågpris har inneburit att det reguljära flyget i större utsträckning än tidigare utnyttjas av privatre- senärer för semesterresor. Det är visserligen angeläget i sig att utveckling— en följs och att den typ av reseskydd som resegz'trantilagen är avsedd att ge anpassas till ändrade resformer. En utvidgning av det nuvarande garanti- systemet i vad avser den typ av semesterresor med flyg som här har berörts kan emellertid inte genomföras utan problem. Konkurrensskäl torde i sä fall tala för att resegaranti borde ställas för alla typer av transpor— ter. Detta skulle innebära en mycket omfattande utvidgning av lagens tillämpningsomrädc. Effekterna av en säd-an utvidgning är som nämnts outredda och synes mycket svära att överblicka. Därför finns det inte underlag f.n. för att föreslä nägon ändring av lagens räckvidd i detta avseende. Om utvecklingen ger anledning därtill fär frägan utredas närma- re.
Resegaranti skall enligt nuvarande regler ställas för rawr till utomnor- diska [ändar. Nägra företrädare för konsumentintressena har förordat en utvidgning till att avse även resor inom Norden. Bl. a. har hänvisats till att rcsekostnaderna i dessa fall ofta uppgår till belopp av samma storleksord- ning som gäller för utomnordiska resor. Enligt min uppfattning har dock erfarenheterna från lagens tillämpning inte visat att det förekommit särskil- da problem med inomnordiska resor. En utvidgning av tillämpningsomrä- det är därför inte motiverad. Motsvarande fråga behandlades också i prop. l972:92 (s. 24). Departementschefen fann dock att tillräckliga skäl inte hade anförts för den föreslagna utvidgningen.
Resegarantilagen omfattar f.n. förutom sällskapsresor i grupp även indi— viduella resor som marknadsförs med ett i förväg uppgjort program om priset innefattar förutom resekostnad. även kostnad för övernattning på annan plats än på färdmedlet. Rescgarantilagutrcdningen har föreslagit att kravet på att övernattning skall ske på annan plats än på färdmedlet skall slopas. Förslaget har i och för sig lämnats utan erinran under remissbe- handlingen. Frän resebranschen har emellertid senare framförts att en utvidgning på det sätt som utredningen föreslagit skulle kunna snedvrida konkurrensen främst i vad avser resor med båt mellan Sverige och annat land eftersom garantikravet skulle komma att gälla resor till exempelvis Tyskland men inte till Danmark därför att det är ett inomnordiskt land. Enligt resebranschen visar erfarenheterna från denna typ av resor inte pä sådana problem att ett utvidgat garantikrav är motiverat.
Enligt vad jag erfarit innebär nuvarande ordning inga praktiska problem. Jag finner därför vid en samlad bedömning och mot bakgrund av vad som numera framkommit att utredningens förslag inte bör genomföras f.n. Frägan kan naturligtvis prövas pä nytt om ändrade förhållanden så kräver.
Enligt nuvarande regler kan säkerhet tas i anspråk när en resa ställts in
Prop. 1984/85: 214 19
och när en resa påbörjats men inte slutförts. Med utgångspunkt i huvudsyf- tet med lagstiftningen. nämligen att ge ett socialt betingat minimiskydd. har sedan i viss utsträckning överlåtits ät rättstillämpningen att avgöra i vilka konkreta situationer utbetalning ur säkerheterna kan bli aktuell. En utvidgning av skyddet har föreslagits i en riksdagsmotion (1975-177: 122) enligt vilken det bör övervägas om inte ersättning ur garantimedlen bör kunna utgä vid reklamationer i de fall då ARN har/Örklarat kl)!!.$'lll)lt'llf€ll berättigad till arxir'ltning men en sådan inte kan utgå därför att reseföreta- get har inställt sina betalningar eller försatts i konkurs. Utredningen har (betänkandet s. 210) uttalat att. eftersom ARst beslut endast utgör en rekommendation till parterna om hur en tvist bör lösas. en regel av detta slag skulle innebära att nämndens beslut i vissa fall skulle kunna genomdri- vas tvångsvis. Enligt utredningens mening borde det inte komma i fråga att genomföra en sådan ordning pä reseomrädet. För egen del anserjag att det saknas anledning att ge just den nu ifrågavarande kategorin av konsu- menter företräde framför andra borgenärer i konkursen. Det framstår som omotiverat att i Så fall inte låta garantisystemet omfatta också de konstr- menter. vilkas fordringsanspråk medgetts av reseföretaget eller fastställts genom domstols dom. En sådan ordning framstår emellertid som alltför vittgående och konsekvenserna därav har inte utretts. Sammanfattningsvis flnnerjag alltså att en förändring av det ifrågasatta slaget inte är påkallad.
Enligt nuvarande regler utgår ersättning ur resegarantin i sådana fall där betalning erlagts för en resa som blir inställd eller eljest inte kommer till stånd t'jfr. 6 & resegarantilagen). Ersättning för ej utnyttjade til/g(Ma/rar-un- den. 1. av. presentkort. har emellertid inte medgivits. Resegarantilagutred- ningen har framfört att det i skilda sammanhang från konsumenthåll an- förts att säkerheterna borde få tas i anspråk även för ej utnyttjade present- kort. Utredningen avvisade emellertid en sådan utvidgning av garantisy- stemet eftersom det enligt utredningens uppfattning skulle innebära att resenärerna ges en garanti för betalning av fordringar i allmänhet och även i sådana fall där resor inte har ställts in. ARN har i remissomgängen framfört att resegarantinämnden borde få utökade möjligheter att inom det föreslagna garantisystcmets ram ge ersättning i vissa ömmande fall. t. ex. för presentkort och tillgodohavanden. l KK:s skrivelse har vidare fram- förts att det synes rimligt att vissa tillgodohavanden av typ presentkort och s. k. luffarkort borde omfattas av det skydd som resegarantilagen är av- sedd att ge. Svenska Resebranschens Förening (SRF). som yttrat sig över KK:s skrivelse. har emellertid hänvisat till att s.k. dubiösa kvitton för obetalda resor ibland dyker upp när arrangören befinner sig i en konkurssi- tuation. Om ersättning ur garantin ges för presentkort och liknande ökar enligt SRF riskerna för att okontrollerbara kort ställs ut.
Enligt min mening talar i och för sig konsumentintresset för att ersätt- ning ur garantin bör kunna medges även för tillgodohavanden avseende resa som inte närmare preciserats i tid och rum. En sådan utvidgning är
Prop. 1984/85: 214 20
emellertid svär att genomföra med de grunder garantisystemet vilar på. Resegarantilagen bygger på förutsättningen att en särskilt beställd resa ställs in. förklaras inte komma till stånd eller avbryts. Det är bl.a. från dessa tidpunkter som ansökningar om utbetalning ur säkerheten kan göras. Vidare skall storleken av de totala anspråken fastställas inom sex månader från denna tidpunkt. Ett presentkort eller annat tillgodohavande är emel- lertid att betrakta som en mer alltnän fordran på reseföretaget. Om en resa ställs in kan det inte med säkerhet slås fast att tillgodohavandet skttlle ha utnyttjats för just den resan. Det är också oklart frän vilken tidpunkt presentkortsinnehavare skulle kunna göra ansökan om utbetalning ur sä— kerheten. Något utredningsunderlag finns inte på detta område. Jag linner det mot bakgrund bl.a. härav samt den kritik som framförts inte möjligt att f.n. ändra förutsi'tttningarna för ianspråktagande av säkerhet på denna punkt. Om nuvarande ordning skulle medföra stora olägenheter i framtiden får frågan utredas närmare.
Utredningen har ts. 211) tagit upp den situationen att resenären avha- ställt en resa. Det nuvarande garantisystemet bygger på principen att säkerheten skall få tas i anspråk endast i sådana fall där en resa ställts in eller avbryts. ] förarbetena till resegarantilagen (prop. 197292 5. 33) anförs att det ligger i sakens natur. att ersättning av garantimedel inte skall utgå. om en resenär avstår från en resa av privata skäl. Detta bör enligt utredningen tolkas så. att om en resenär själv. mer eller mindre frivilligt. bestämmer sig för att avbeställa en resa säkerheten inte får tas i anspråk. inte ens om reseföretaget vid ett senare tillfälle ställer in eller avbryter den resa som tidigare har avbeställts av resenären. Resegarantinämnden har. anförs det vidare. mot denna bakgrund beslutat att resenärer. i sådana fall som nu har berörts. inte kan ges ersättning ur säkerheterna. Utredningen fann inte skäl att föreslå några andra bestämmelser än vad som f. n. gäller.
Resegarantinämnden har i sitt remissyttrande anfört att en person. som utnyttjat en avtalsenlig rätt att avbeställa en resa på grund av exempelvis sjukdom eller dödsfall i familjen. inte bör vara sämre ställd än övriga resenärer. om den kontrakterade resan ställts in innan återbetalning av erlagd reselikvid hunnit ske. ARN hari sitt yttrande anfört att det låg nära till hands att fondmedel finge utnyttjas i motsvarande situation och i andra särskilt ömmande fall.
1 sin skrivelse har KK påtalat att en resenär som. på grund av de allmänna resevillkoren eller särskilt erlagd avgift skulle återfått vad han erlagt riskerar att. om reseföretaget inställer betalningarna. bli helt utan ersättning. KK anför bl.a. att en arrangör genom att inte genast återbetala vad resenärerna är berättigade till kan öka sin likviditet samtidigt som riskerna ökar för resenärerna att dessa blir utan ersättning. Problemet har enligt KK i och för sig inte direkt att göra nted resegarantilagen. Problemet bör dock åtgärdas på något sätt. Ett sätt att skydda resenärerna — utan åsidosättande av gällande förmånsrättslagstiftning — vore att avbeställ—
Prop. 1984/85: 214 Zl
ningsskyddet ordnades som ett försäkringsskydd genom avtal med ett försäkringsbolag på liknande sätt som idag sker beträffande reseförsäk- ringar. Det nuvarande systemet som innebär att avbestållningsskyddet är beroende av arrangörens fortsatta existens borde helt försvinna från bran— schen.
SRF. som lämnat synpunkter på KK:s skrivelse. anser att saken inte i praktiken utgör något problem och avstyrker ändringar på detta område.
Enligt min mening saknas f.n. tillräckligt underlag för att utvidga lagens tillämpningsområde på så sätt att garanticrsättning skulle kunna utgå även då resenären själv avbeställt en resa. En sådan utvidgning innebär en principiell nyhet. eftersom det här är en omständighet på resenärens sida sotn kan utlösa en ersättningsrätt. Detta kräver ingående överväganden rörande vilka avbeställningsanledningar som skttllc medföra rätt till ersätt- ning ur säkerheterna. Vissa gränsdragningsproblem och därmed tillämp- ningssvårigheter för resegarantinämnden torde inte kunna undvikas. Be- visfrågor m.m. av en art som inte lämpar sig för nämndens handläggning skulle troligen uppstå. En generell rätt till garantiersättning vid avbeställ- ning oavsett orsaken skulle å andra sidan utgöra en alltför långtgående förändring av systemet. l båda fallen föreligger det problemet att rätten till utbetalning ur säkerheten innebär att resenärens anspråk går före borge- närernas i en eventuell konkurs. Jag kan därför inte förorda någon utvidg- ning av nu diskuterat slag. Emellertid synes KK:s synpunkter på proble- met med att avbeställningsskyddet är beroende av att arrangören inte upphör med sin verksamhet genom konkurs e. d. träffande. Det är här f. n. fråga om ett försäkringsliknande arrangemang. som skulle kttnna ha ett säkrare värde om det gavs i den formella försäkringens form. så att utbetal- ningen skedde från tredje man. Efter vad jag har inhämtat kommer för- handlingar mellan konsttmentverket och resebranschen om nya s.k. all- männa reseVillkor inom kort att inledas. Konsumentverket har mot bak- grund av vad jag nu har redovisat förklarat sig avse att ta upp en diskussion om omläggning av avbeställningsskyddet. Skulle en tillfredsställande lös- ning inte kunna uppnås på detta sätt. kan frågan naturligtvis övervägas på nytt.
Nuvarande regler för att ta säkerhet i anspråk innebär att garantimedel kan utbetalas oavsett om orsaken till att resan avbrutits eller inställts ligger inom eller utom arrangörens kontroll. Resegarantin kan således tas i an- Språk även Vid händelser at'fort'r' I)!!(/('lll'('-kllI'd/(lär. Mot detta har bl.a. resebranschens företrädare invänt. Ersättning ur säkerheten enligt rese- garantilagen bör enligt branschorganen inte gå utöver de ersättningsregler som följer av villkoren i de reseavtal som de llesta reseföretag tillämpar (de allmänna resevillkoren). Undantag finns därför händelse som ligger utan- för reseföretagets kontroll. [ vart fall bör möjligheten att ta i anspråk säkerhet i dessa fall enligt branschföreträdarna begränsas till situationer där reseföretaget försatts i konkurs eller kan antas vara på obestånd.
Prop. l984/85: 214 22
Företrädare för konsumentintressena menar emellertid att de nuvartmde reglerna för att ta säkerhet i anspråk bör bibehållas även fortsättningsvis.
Utredningen har anfört att det alltjämt saknas skäl att frångå grundsat- sen att säkerheterna i princip skall kunna tas i anspråk även då resor avbryts på grttnd av omständigheter som skttlle kunna betraktas som force majeure. när detta framstår som motiverat. Jag delar denna uppfattning. Behovet av skydd kan här vara särskilt starkt uttalat. Det är då angeläget att säkerheterna snabbt kan tas i anspråk för resenärernas uppehälle och hemresa. En begränsning till fall där reseföretaget samtidigt försatts i konkurs eller kan antas vara på obestånd skulle ge ett försämrat konstt- mentskydd. Bl.a. gäller detta i de fall där ett företag visserligen har betalningsförmåga men visar sig ovilligt att självt snabbt reda upp situa- tionen eller saknar förmåga till detta. Det bör liksom hittills ankomma på resegarantinämndcn att från fall till fall pröva om situationen är sådan att säkerheten skall tas i anspråk. Jag finner det inte påkallat att — såsom t. ex. ARN förordat — närmare precisera i vilka force majeure—situationer som garantimedel skall kunna tas i anspråk.
KK har i sin skrivelse tagit upp en fråga. som inte behandlats av utredningen. nämligen att oklarhet f.n. skulle råda beträffande tolkningen av resegarantilagen när det gäller s.k. (ttfä'rs'rvmir. Av förarbetena till lagen framgår att skyldighet att ställa säkerhet föreligger oberoende av resans utgångspunkt eller varaktighet. av deltagarantal eller art (nöjes-. affärs- eller studieresa etc.) och av färdsätt (flyg. båt. tåg. buss m.m.). Frågan om de närmare förutsättningarna för att ta säkerhet i anspråk för samtliga dessa typer av resor har inte berörts i förarbetena. KK har vid beräkning av garantiernas storlek med utgångspunkt i förarbetsuttalandena fastställt garanti för alla typer av resor. som är att betrakta som sällskapsresor i lagens mening. Resegarantinämnden har emellertid vid tillämpning av |a- gen i fråga om rätten till ersättning i ett ärende konstaterat att det inte var motiverat att ta garantin i anspråk eftersom resan ingått som ett led i en affärsrörelse. Enligt vad jag inhämtat har i övrigt den för resegarantinämn— den avgörande faktorn varit om resan har betalats av en fysisk eller en juridisk person. I det senare fallet medges enligt praxis ingen garantier- sättning. därför att lagstiftningen syftar till ett ekonomiskt skydd för rese- nären. alltså den som företar resan. SRF. som kommenterat KK:s skrivel- se. anser att s.k. affärsresor klart faller utanför resegarantilagen medan den gäller för nöjesresor.
Enligt min mening skulle man i och för sig kttnna tänka sig att ett visst skyddsbehov föreligger när det gäller småföretagare som verkar i form av juridisk person. Ett försök att låta sådana personer omfattas av lagen skttlle emellertid ge upphov till gränsdragningsproblem. Att lösa dessa i lagtext låter sig knappast göra. De skälighetsbedömningar som skulle bli följden. skulle försvåra arbetet för resegarantinämnden. vars uppgift är att snabbt meddela tttanordningsbeslut i fråga om ställda säkerheter. Resega—
Prop. 1984/85: 214 ”»
rantinämndens praxis att inte medge ersättning ur säkerheterna då resan betalats av en juridisk person synes mot denna bakgrund välmotivert-td. Santmanfattningsvis anser jag att tillräckliga skäl inte har framförts för att genomföra någon förändring. Detta innebär att också framdeles säkerhet kan komma att fastställas för sådana resor som sedan sker i form av affärsresor. för vilka ersättning inte ges ur garantin. Eftersom omfattning- en av sådana resor svårligen kan bedömas i förväg. kan det. från konstt- mentsynpunkt. vara motiverat med en sådan ordning. Skulle speciella omständigheter föreligga. har KK vissa möjligheter att ta hänsyn till dessa vid fastställande av säkerheten.
Slutligen har av vissa remissinstanser invänts att den tidsrymd på f.n. sex månader inom vilken man skall göra (”IAU/(Ull um (NJ_/ii tu .S'ii/x't'l'llUI [' anspråk är för lång. Kritiken motiveras med att resegarantinåmnden så snabbt som möjligt bör få en uppfattning om vilka totala krav på utbetal- ning ur en säkerhet som kan komma i fråga. Utbetalning ur en säkerhet kan behöva göras skyndsamt för att ersätta andra företags utlägg för exempel— vis hotellkOstnadcr. Först när full klarhet råder om de totala kraven kan nämnden bedöma om den ställda säkerheten räcker eller om någon form av kvotering måste tillgripas.
Det har hittills inte i de fall där kraven slutligt reglerats av resegaranti- nätnnden inträffat att den ställda säkerheten varit mindre än de samman- lagda kravcn på utbetalning ur säkerheterna. Tvärtom har i flertalet fall den ställda säkerheten varit betydligt stön'e än vad som totalt betalats ut. Riskerna för att vissa omedelbara utbetalningar ur en säkerhet skall försät- ta andra med likvärdiga anspråk i ett sämre läge mäste bedömas som små. Mot bakgrund härav och då resenärernas intressen av att ha en rimlig tid på sig för att kunna göra sin rätt gällande inte bör försämras anserjag det inte motiverat att föreslå någon ändring på denna punkt.
Hänvisningar till S3-6
- Prop. 1984/85:214: Avsnitt 3
4. Upprättat lagförslag
! enlighet med vad jag nu har anfört har inom tinansdepartementet upprättats ett förslag till
lag om ändring i resegarantilagen (N'/1204). Förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2'.
' Bilagan har uteslutits här. Frånsett att andra meningen i [5 9" andra stycket utgått är förslaget likalydande med det som är fogat till propositionen.
Prop. 1984/85: 214 24 5 Speeialmotivering
Allmänt hänvisas till förarbetena till ntl gällande ordning. prop. 1972: ( 2. NL? 30. rskr 193. och till den tidigare lagen. prop. ll)67: 106. 31.1] 42. rskr 295. l den mån en förandring e.tl. åsyftas anmärks detta särskilt i det följande.
l ?
Den som yrkesmässigt anordnar sällskapsresa till något annat land än Danmark. Finland. Island. Norge eller Sverige skall. innan han marknads- för resan. ställa säkerhet hos kommerskollegium. Också den som yrkes- mässigt tillhandahäller eller på annat sätt förmedlar av annan anordnad resa av sådant slag skall ställa säkerhet hos kollegiet. Skyldigheten att ställa säkerhet gäller oavsett om resan utgår från Sverige eller från ett annat land.
Paragrafen motsvarar i sak l s i den nu gällande lagen. dock med den ändringen att kravet på säkerhet endast gäller den som _vrkcx'nm'ssigt an- ordnar en sällskapsresa eller som _vrkesmässigl tillhandahåller eller p-"t annat sätt förmedlar en av annan anordnad sällskapsresa. Uttrycket "el— _jest i förvärvssyfte" har därvid utgått. vilket behandlats i den allmänna motiveringen (3.2).
Också i l967 års lag föreskrevs att den som anordnar sällskapsresa skulle ställa säkerhet. ] prop. l967: IOÖ (s. 31) uttalade departementschefen att i uttrycket anordna fick inläggas varje föranstaltande. som direkt tar sikte på att genomföra och avsluta en sällskapsresa. t.ex. slutande av avtal med transportföretag och hotell samt marknadsföring av resan. Även själva genomförandet och fullföljandet fick räknas till anordnandet.
[ förarbetena till den nu gällande lagen (prop. l972:92 s. 3ll framhålls det i speeialmotiveringen till l & att det i l%7 års lag inte fanns klart angivet vid vilken tidpunkt säkerheten skall ställas.
På denna punkt hade resegarantiutredningen. vars betänkande (Ds H 1972: l)Ny resegarantilag låg till grund för 1972 års lag. anfört (s. l7l f.) att en researrangör enligt den då gällande lagen uppenbarligen hade att ställa säkerhet innan han påbörjar ett anordnande av en sällskapsresa i den mening som sades i förarbetena. Utredningen nämnde att KK upplyst. att frågan om när säkerhet skall vara ställd ibland inte stått klar för alla sällskapsresearrangörer. KK hade för den skull framhållit. att det syntes önskvärt att genom så klara och preciserade regler som möjligt ange. när säkerheten senast skall vara ställd. Utredningen anförde vidare att det från konsumentens synpunkt inte är nödvändigt att säkerheten är ställd redan när sällskapsreseverksamheten påbörjas t.ex. genom att researrangören sluter avtal med transportföretag och hotell. Avgörande bör i stället vara den tidpunkt. när sådan skada som säkerheten kan tas i anspråk för tidigast kan uppkomma. Denna tidpunkt sammanfaller med den då betalning för
Prop. 1984/85: 214 25 resan tidigast kan komma att erläggas. uttalade utredningen och tillade att detta inträffar så snart en resa börjar marknadsföras. För att närmare bestämma den tidpunkt. när säkerheten senast skall vara ställd. föreslog utredningen att det i lagtexten angavs. att den som anordnar sällskapsresa skall ställa säkerhet hos KK före marknadsförandct.
Efter en redogörelse för vad utredningen anfört i denna del sägs i prop. 197392 att utredningen föreslagit att det i lagtexten anges att den som anordnar sällskapsresa skall ställa säkerhet hos KK och att. i enlighet med vad utredningen sålunda föreslagit. det i l s nu gällande lag föreskrivs att säkerhet skall ställas före marknadsförandet av sällskapsresan.
Syftet med lagändringen är I972- maste sägas ha varit att för de flesta fall senarelägga tidpunkten då en mmm/Huru skall vara skyldig att ställa säker— het.jämlt'.'trt med vad som kttnde anses gälla enligt 1967 års lag.
Med hänsyn till uppbyggnaden av l ;" mic/ru styv/rel i den nu gällande lagen. som inleds med orden "Detsamma gäller”. kan möjligen tvekan uppstå huruvida nu gällande skyldighet att ställa säkerhet för den som försäljer. utbjuder eller eljest förmedlar en sällskaps—resa. alltså agenten. också är knuten till begreppet "innan resan marknadsförs". Den redovi- sade bakgrunden till att uttrycket infördes i l s första stycket torde emel- lertid klargöra att i stället avsetts (HIUI'LIIHH'L'H. Andra stycket får därmed uppfattas självständigt reglera i vilka situationer och därmed vid vilken tidpunkt skyldigheten inträder för en I't'.$'(—'(I,L'(*Itl att ställa säkerhet. Att en agent skulle marknadsföra en resa utan att samtidigt t.ex. saluhålla eller på annat sätt tillhandahålla den är enligt min mening knappast ett fall som behöver täckas in av kravet på säkerhet. Mot denna bakgrund har i l s gjorts förtydligande på denna punkt. Därvid klarläggs att skyldigheten för en agent att ha ställt säkerhet föreligger när han tillhandahåller eller på annat sätt förmedlar en resa. Skyldigheten är således inte kopplad till tidpunkten för marknadsföringen. såsom är fallet beträffande anordnarna.
l nutida lagspräk brukas inte gärna begreppen försälja respektive salu- hälla när det gäller tjänster. Dessa begrepp har en naturligare anknytning till varor. Vanligare torde vara att använda termen tillhanda/nilla i fråga om tjänster. Så har skett i paragrafens föreslagna lydelse. Någon ändring i sak är inte avsedd. Begreppet tillhandahålla täcker. bortsett från att det inte är ett krav att prestationen är prissatt. motsvarande situation som begreppen försälja och saluhälla. Ordet utbjuda. som finns i l s andra stycket nuvarande lag. har utgått. Delvis täcks nämligen den situationen av uttrycket tillhandahålla eller på annat sätt förmedla. I övrigt torde ordet utbjuda få anses ha innebörden att man på något sätt bekantgör sitt erbju— dande för presumtiva köpare. Därmed har uttryckssättet utbjuda närmast en innebörd motsvarande den som termen marknadsför mot bakgrund av det förut sagda får ges i resegarantilagen. Av skäl som jag redovisat tidigare (er det i sig inte påkallat att täcka in den situationen när det gäller agenter.
Prop. 1984/85: 214 26
I s har i den föreslagna lydelsen genomgått en redaktionell förändring genom att de nuvarande bägge styckena arbetats samman till ett. i enlighet med vad resegarantilagutredningen förordat.
] nuvarande 1 s' andra stycket talas om "inom eller ((tom riket" anord- nad sällskapsresa. ! 1967 års lag avsåg skyldigheten att ställa agentsäkerhet endast utom riket anordnad sällskapsresa. Resegarantiutredningen före— slog därefter att en agent alltid skttlle vara skyldig att ställa säkerhet för sällskapsresor. som han erbjuder resenärerna. oavsett om resorna anord- nas i Sverige eller utomlands. l prop. 1972192 (s. 25) biträdde departe- mentschefen på anförda skäl utredningens förslag i denna del. Utvidgning— en beträffande skyldigheten att ställa säkerhet kom till uttryck i lagtexten på det sätt som nyss angetts. ! den nu föreslagna lagtexten har orden "inom eller utom riket anordnad sällskapsresa" fått utgå. Någon ändring i sakjämfört med vad som gäller f. n. medför detta inte. I syfte att tydligare skilja mellan vad som gäller för anordnare respektive agenter (förmedlare) har vidare gjorts ett tillägg i agentfallet. Därvid anges att förmedlingen avser en av annan anordnad rasa. Liksom f.n. gäller att varje transaktion får bedömas för sig. Om en anordnare i visst fall uppträder som agent bedöms han i den situationen som agent. Det motsvarande gäller om en agent i visst fall anordnar en resa. ] det fallet hänförs han alltså till kategorin anordnare.
1 övrigt har endast gjorts redaktionella ändringar av språklig natur.
5 %
Kommerskollegium får ålägga en näringsidkare att lämna de uppgifter om sin rörelse. som är nödvändiga för prövning av frågan om säkerhet. Om den uppgiftsskyldige inte lämnar de begärda uppgifterna. får kollegiet vid vite förelägga honom att fullgöra sin skyldighet.
Lydelsen av första meningen har ändrats i förht'illande till nuläget. Innebörden av detta har delvis behandlats i den allmänna motiveringen (3.3).
1 den nya lydelsen talas om näringsidkare i stället för som f. n. företaga- re. Det senare uttrycket används inte i nyare lagstiftning. där i stället begreppet näringsidkare är vanligt förekommande. Termen näringsidkare har ltär samma innebörd som enligt marknadsforingslagen (1975: 1418. prop. 1970:57 s. 90). Begreppet otnfattar var och en som yrkesmässigt driver verksamhet av ekonomisk art. Här täcks in såväl fysiska som juridiska personer. liksom statliga och kommunala organ i den mån de driver näring. Något krav på vinstsyfte finns inte. Genom den av mig föreslagna (3.2) begränsningen av skyldigheten att ställa säkerhet till att avse endast yrkesmässig verksamhet är det möjligt att använda näringsid- karbegrcppet i resegarantilagen.
Lagens målgrttpp är enligt 1 ;" lagförslaget sådana näringsidkare som anordnar. tillhandahåller eller på annat sätt förmedlar sällskapsresor av
Prop. 1984/85: 214 27
visst slag. ] den delen räder kongruens mellan uttrycket ”yrkesmässigt anordna" etc. i l ä och begreppet "näringsidkare” i första meningen lt'ärevt'trantle paragraf. Första meningen är emellertid avsedd att. i fråga om just uppgiftsskyldighet. ge en något vidare ram än enligt utredningsförsla— get. Detta innebar att endast den som är skyldig att ställa säkerhet var ttppgiftsskyldig. Emellertid kan KK i det enskilda fallet behöva uppgifter just för att kunna fastställa huruvida skyldighet att ställa säkerhet förelig— ger eller ej. Om vederbörande är näringsidkare. kan kollegiet med stöd av förevarande paragraf skapa skyldighet för denne att lämna de uppgifter som erfordras. Givetvis gäller att KK skall ha fog för att begära in uppgif- terna. l)et bör alltsä finnas grundad anledning att misstänka att vederbö— rande bedriver eller kan komma att bedriva verksamhet i strid mot resega- rantilagen. Det nu anförda förankras i första meningen genom uttrycket "för prövning av frågan om säkerhet".
Ändringarna i paragrafens andra mening är endast av språklig art.
14 &
'I'ill böter eller fängelse i högst ett är skall den dömas som uppsåtligen l. anordnar en sällskapsrcsa tttan att, innan han marknadsför resan. ha ställt säkerhet som krävs enligt denna lag eller
2. tillhandahåller eller på annat sätt förmedlar en sällskapsresa utan att ha ställt sådan säkerhet.
"fill böter skall den dömas som uppsåtligen eller av oaktsamhet
1. lämnar oriktig uppgift vid fullgörande av uppgiftsskyldighet som ålagts honom med stöd av 5 55 eller
2. underlåter att fullgöra sådan uppgiftsskyldighet. För en gärning som avses i andra stycket l skall inte någon dömas till ansvar. om gärningen är belagd med straffi brottsbalken. Inte heller skall någon dömas till ansvar för en gärning som avses i andra stycket 2 i den män gärningen omfattas av ett vitesföreläggande enligt 5 &.
Allmänt åtal för brott mot denna lag får väckas endast efter medgivande av kommerskollegiet.
Paragrafensförsta stycke motsvarar första och andra stycket i den nu gällande lagen. Bestämmelsen har arbetats om och anpassats till den nya utformningen av l &.
l den nu gällande bestämmelsen sägs inte uttryckligen om det för straff- barhet krävs att gärningen begåtts uppsåtligen eller om även oaktsamt handlande kan straffas. ] paragrafens tredje stycke. som avser li-"tmnande av oriktig uppgift. finns däremot ett klart ttttalande pä denna punkt. Då sistnämnda bestämmelse infördes är l972 föranledde detta inte något utta- lande beträffande de subjektiva rekvisiten i paragrafens två tidigare styc- ken. Dessa överfördes. såvitt rör den nu aktuella frägan. oft'n'ändrat'le från l967 ärs lag. [ brottsbalken finns en regel av innebörd att i balken beskri- ven gärning skall. om ej annat sags. anses som brott endast då den begäs uppsåtligen. För specialstraffrättens del finns inte någon motsvarande generell regel. I förtydligande syfte har i den nu föreslagna straffbestäm-
Prop. 1984/85: 214 28
melsen uttryckligen angetts vad som torde ha varit avsikten redan i l967' års lag. nämligen att det för straffbarhet krävs att gärningen begåtts uppsät— ligen.
l första punkten talas om den som inte "ställt säkerhet som krävs enligt denna lag". Med det nya uttrycket avses inte någon förändringjämfört med vad som gäller f. n. Har KK exempelvis i visst fall beslutat att efterge kravet på säkerhet kan således. liksom idag, straff inte komtna ifråga. eftersom KK:s beslut sttspenderat lagens krav.
I första stycket i dess nu gällande lydelse talas om den som anordnar sällskapsresa. "för vilken resa han ej före marknadsförandet" ställt säker— het. För att tydliggöra att marknadsföring som annan än anordnaren står för inte kan skapa straffansvar används i den föreslagna lydelsen uttrycket "innan han marknadsför resan".
Med orden "sådan säkerhet" i andra punkten åsyftas. på samma sätt som i första punkten. säkerhet som krävs enligt lagen.
Övriga nya uttryck har kommenterats i specialmotiveringcn till l s. Underlätenhet att fullgöra uppgiftsskyldighet som följer av 5 s" har kri— minaliserats i andra Myt-ket andra punkten. Ändringen har. liksom bestäm- melsen i tredje stycket om förhållandet mellan straff och vite. behandlats i den allmänna motiveringen (3.3).
Bestämmelsen ijj'ärda stycket om att allmänt åtal endast får väckas efter medgivande av KK har ocksä behandlats i den allmänna motiveringen (3.3).
Straflbestämmclsernas tillämplighet pä gärningar som begatts före den nya lagens ikraftträdande behandlas under rubriken Ikraftträdande m.m.
[ övrigt har tredje stycket i paragrafens nuvarande lydelse utan ändring i sak överförts till andra och tredje stycket i den föreslagna lydelsen.
15 s Kommerskollegiets beslut enligt 5 & får inte överklagas. Andra beslut av kollegiet enligt denna lag får överklagas hos regeringen genom besvär. Kommerskollegiet fär förordna att ett beslut om säkerhet skall gälla omedelbart. Har beslutet om säkerhet överklagats. fär regeringen bestäm- ma att ett sådant förordnande tills vidare inte skall gälla. Resegarantinämndens beslut får inte överklagas. Har en säkerhet tagits i anspråk för betalning som bort utgå ur en annan säkerhet. fär resegarantinämnden ta tipp ärendet till ny provning.
Hörsta styr/tet anges vilka av KK:s beslut som får överklagas. Enligt styckets nu gällande lydelse fär annat beslut än om vitesföreläggande överklagas. 15 _5 andra stycket i den nu gällande lagen anges som förutsätt- ning för ett viteslöreläggande att anmaning att lämna uppgift enligt första stycket inte efterkoms. Det skttlle kunna hävdas att besvärsbestämmelsens nuvarande utformning medför att ett beslut att anmana någon att lämna uppgift till KK kan överklagas. En sådan tolkning rimmar emellertid illa
Prop. 1984/85: 214 39
med förbudet mot att överklaga beslut om vitesföreli'tggande. Kan det senare inte överklagas bör inte heller ett beslut att älägga nagon att lämna uppgift kunna överklagas. Detta har klarlagts i den föreslagna lydelsen genom att det angetts att beslut enligt 5 & inte fär överklagas. ] övrigt har besvärsbestämmelsen moderniserats i terminologiskt hänseende.
Bestämmelsen i andra stycket. som är ny. har behandlats i den allmänna motiveringen (3.4).
I tredje ochjfi'arde styv/(t'! har endast gjorts ändringar av spräklig art.
Ikraftträdmtde m.m.
De nya bestämmelserna föresläs träda i kraft den I januari 1986. Nägot behov av övergängsbestämmelser föreligger inte. Beträffande straffbestämmelsernas tillämplighet pä gärningar som begätts före ikraft- trädandet bör emellertid följande anföras.
Som framgätt av den allmänna motiveringen (3.2) har skyldigheten att ställa säkerhet enligt den nya lagen begränsats till att avse den som yrkes- mässigt anordnar. tillhandahåller eller på annat sätt förmedlar sällskaps- resa. Enligt den nuvarande bestämmelsen omfattas även den som "eljest i förvärvssyfte" anordnar eller förmedlar sällskapsresa. Den begränsning som här har föreslagits medför en motsvarande inskränkning av det straff- bara området. Härigenom kan frägan uppkomma. huruvida den som i strid mot lagens nuvarande avfattning "eljest i förvärvssyfte" anordnat eller förmedlat sällskapsresa skall kunna straffas för detta även efter den nya lagens ikraftträdande. Frägan får sin lösning genom stadgandet i 5 å andra stycket lagen (wo—41163) om införande av brottsbalken. Stadgandet har följande lydelse: "Straff skall bestämmas efter den lag som gällde när gärningen företogs. (']ällcr annan lag när dom meddelas. skall den lagen tillämpas. om den leder till frihet från straff eller till lindrigare straff: vad nu är sagt skall dock ej gälla. när fråga är om gärning som under viss tid varit straffbelagd pä grund av då rädande särskilda förhållanden". Detta stadgande har fätt en generell avfattning och har avsetts bli direkt tillämp- ligt även i andra fall än dem som aktualiserades av brottsbalkens ikraftträ- dande. Undantaget för gärning som under viss tid varit straffbelagd på grund av dä rädande särskilda förhållanden är uppenbarligen inte tillämp- ligt pä den nu föreslagna lagändringen. Denna omfattas däremot av huvud- regeln i stadgandets andra mening. Eftersom den nya lagen kan leda till frihet från straff skall alltså denna tillämpas då någon döms för en gärning som han begått medan den äldre lagen gällde. Det torde vara obehövligt att särskilt nämna detta i en övergängsbestämmelse till den nya lagen.
Att den nya straffbesti'tmmelsen om underlätelse att fullgöra uppgifts— skyldighet inte kan tillämpas mot den som före den nya lagens ikraftträ— dande underlätit att fullgöra uppgiftsskyldighet följer av den allmänna straffrättsliga principen att en straffbestämmelse inte fär ges tillbakaver- kande kraft. Denna princip har kommit till uttryck i 5 & första stycket i den nyss nämnda lagen om införande av brottsbalken.
Prop. 1984/85: 214 30
6. Hemställan
Jag hemställer att lagrädets yttrande inhämtas över förslaget till lag om ändring i resegarantilagen (1972: 204").
7. Beslut
Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.
Prop. 1984/85: 214 31
Bilaga /
Sammanfattning av resegarantilagutredningens betän- kande
Lagcn ( 1967: 203) om ställande av säkerhet vid sällskapsresa till utlandet trädde i kraft den 1 juli 1967. Denna lag ersattes den 1 juli 1972 av den nu gällande resegarantilagen (1972: 204).
Tillkomsten av resegarantilagstiftningen är 1967 skall ses mot bakgrund främst av de missförhållanden som rädde inom sällskapsresebranschen under 1960-talet då branschen kraftigt växte. Därvid förekom s.k. skandal- resor. Under slutet av 1960-talet och i början av 1970-talet försattes flera reseföretag i konkurs och tvingades att upphöra med sin verksamhet. Även unde-r senare delen av 1970-talet försattes flera företag i konkurs.
Resegarantilagstiftningen syftar till att ge resenärerna ett socialt betingat minimiskydd. I huvudsak innebär lagen att den som yrkesmässigt eller annars i förvärvssyfte anordnar eller förmedlar sällskapsresor till utomnor- diska länder skall ställa en säkerhet hos kommerskollegium. Säkerheten får tas i anspråk bl. a. för återbetalning av erlagda medel om en resa inställs samt för uppehälle. äterresa och skälig ersättning för förlorade förmäner om en resa avbryts. Om inte kollegiet medger annat skall säkerheten bestå av en av bank eller försäkringsbolag utfärdad betalningsutfästelse som fullgörs vid anfordran. Säkerhetens belopp bestäms med hänsyn till rese- verksamhetens art och omfattning. Den som anordnar sällskapsresor eller förmedlar sådana resor som har anordnats utomlands skall ställa en säker- het om minst 200000 kr. Den som förmedlar resor som har anordnats inom landet skall ställa en säkerhet om minst 50000 kr. En särskild nämnd. resegarantinämnden. prövar frågan om säkerheterna skall fä tas i anspråk.
Det nuvarande garantisystemet har kritiserats på bl.a. följande punkter: — researrangörerna har särskilt under senare år fått ställa allt större säkerheter som inte står i en rimlig proportion till de risker som föreligger för resenärerna.
— kravet på säkerheter har i allmänhet fört med sig en ökad kapital- bindning för reseföretagen och därmed också ökade kostnader som ytterst drabbar resenärerna.
— garantisystemet har särskilt under senare är kommit att medföra en alltmer betungande administration för såväl kommerskollegium som rese- företagen.
— garantisystemet har en konkurrenssnedvridande effekt genom att de större reseföretagen relativt sett i allmänhet har lägre kostnader för säker- heterna än de mindre företagen.
Resegarantilagutredningen har enligt sina direktiv haft i uppdrag i första hand att försöka finna en konstruktion för resegarantier som inte har det
Pmp. 1984/85: 214 33
nuvarande systemets olägenheter. Enligt direktiven ären av utgångspunk- terna att resenärerna skall garanteras ett minimiskydd genom lagstiftning av samma principiella innebörd som den nuvarande. Systemet bör vidare. enligt direktiven. ge resenärerna ett erforderligt skydd och samtidigt med— föra att varje reseföretag har en rimlig grad av eget ansvar.
Enligt den nuvarande resegarantilagen skall säkerheten gälla det belopp som kommerskollegium bestämmer med hänsyn till reseverksamhetens art och omfattning. Av förarbetena till lagen framgär att säkerheten för varje reseföretag i princip bör gälla för ett belopp som vid varje tillfälle motsva- rar företagets ekonomiska åtaganden gentemot resenärerna.
Det sammanlagda beloppet av reseföretagens säkerheter är 1968 uppgick till 35 milj kr.. avseende 114 företag. 1 maj 1979 uppgick det sammanlagda beloppet till 247 milj. kr.. avseende 383 företag.
Reseföretagen kan indelas i researrangörer. dvs. anordnare av sällskaps- resor. och reseagenter. dvs. förmedlare av sällskapsresor. Det samman— lagda beloppet av arrangörernas säkerheter uppgick i maj 1978 till 200 milj. kr.. avseende 185 arrangörer. Ungefär en tredjedel av arrangörerna ställde en säkerhet som understeg 201'1000 kr. Lika mänga arrangörer ställde en säkerhet om 200000 kr. respektive över 200000 kr. Endast fem arrangörer ställde en säkerhet som översteg 10 milj. kr. Den största säkerheten uppgick till drygt 45 milj. kr.
Det sammanlagda beloppet av reseagentcrnas säkerheter uppgick i maj 1978 till 8 milj. kr.. avseende 134 agenter. Flertalet av dessa säkerheter uppgick till 50000 kr.
Under perioden den 1 juli 1967—den 30juni 1980 inställde 20 reseföretag sina betalningar och föranledde utbetalningar ur säkerheterna. Det sam- manlagda utbetalda beloppet uppgick till drygt 2.4 milj. kr. Under delperio- den den 1 juli 1967—den 30 juni 1972 betalades ut 1.4 milj. kr. eller i genomsnitt 280000 kr. per är. Under delperioden den 1 juli I972—den 30 juni 1977 betalades ut 932000 kr. eller i genomsnitt 186000 kr. per är. Under delperioden den I jttli l977—den 30 juni 1980 betalades ut endast 57000 kr. eller i genomsnitt 19000 kr. per är. I samtliga fall var säkerhe- terna tillräckliga för att ge resenärerna det skydd som de var berättigade till enligt resegarantilagstiftningen. Antalet resenärer som erhöll ersättning under perioden 1967—1972 var mer än dubbelt sä stort som under perioden 1972—1980. Av det totalt utbetalda beloppet avsäg huvuddelen (92921 återbetalning av erlagda förskott med anledning av inställda resor. Återsto- den (891—1 avsäg kostnader med anledning av att resor hade avbrutits utomlands. Endast en mindre del (knappt 102) av det utbetalda beloppet avsäg kostnader för hemtransporter frän utlandet.
De säkerheter som reseföretagen har fått ställa hos ktunmerskollegium har hittills alltid utgjorts av betalningsutfästelser utfärdade av svenska banker och försäkringsbolz-"tg. ] allmänhet har dessa kreditinstitut begärt en premie om 0.5—295- per är av garantiheloppet. Dessutom har företagen hos-
Prop. 1984/85: 214
'.») '...'
kreditinstituten ofta fätt binda eget kapital. exempelvis banktillgodohavan— den. eller fatt ställa företagsinteckningar eller borgensft'ärbindelser som säkerhet för hela eller viss del av beloppet.
Reseföretagens kostnader för säkerheterna utgörs i huvudsak av bokfo- ringsmässiga kostnader. exempelvis bankavgifter och försäkringspremier. och s. k. alternativkostnader. De bokft">ring'srnässiga kostnaderna torde i nuvarande penningvärde i allmänhet understiga 5 kr. per resenär vid en resekostnad om ca 1 300 kr. Alternativkostnader kan uppkomma om före- tagen tvingas att binda eget kapital eller om företagen fär försämrade möjligheter till rörelsekrediter. Storleken av alternativkostnaderna är yt- terst beroende av det enskilda företagets ekonomiska och finansiella situa- tion. linligt utredningens bedömning kan researrangörernas totala kostna- der för siikerheterna gro_vt uppskattat antas i de flesta fall ligga i storleks— ordningen 5—25 kr. per resenär. Sannolikt har de mindre och medelstora företagen relativt sett i allmänhet högre totala.kostnadcr än de större företagen.
(ienom kapitalbindningen fär garantisystemet antas ha i viss utsträck- ning utgiort ett etableringshinder. Vidare kan systemet ha haft viss sned- vridande effekt pä konkurrensft'irhällandena genom att de större företagen i allmänhet har haft förhällandevis lättare att uppfylla kravet pä eget kapital eller motsvarande.
Det helt övervägande antalet sällskapsresor företas med charterl'lyg. Under de senaste decennierna har det ärliga antalet resenärer med charter- flyg ökat nästan varje är. Under är 1979 minskade dock antalet resenärer med drygt 7552 jämfört med är 1978. Antalet charterflygresenärer under är 1979 uppgick till 1 157000. Det totala antalet resenärer under är 1979 kan uppskattas till 1600000_ varav 1-"100000 färdades med flyg. Minskningen av antalet charterllygresenärer under är 1980 kan uppskattas till 20—-25 Ca'-.
Antalet reseföretag har ökat starkt under senare är. Sälunda var säväl antalet researrangörer som antalet reseagenter under är 1979 (3831 drygt dubbelt sä stort som under är 1974. Ett tiotal av arrangörerna svarade är 1979 tillsammans för uppskattningsvis 909? av det totala antalet charter- llygresenarer. De flesta av de större arrangörerna hade anknytning till charterllygbolag genom att ingä i samma koncern.
Enligt utredningens uppfattning har förht'f'tllandevis stabila förhållanden rätt inorn sällskapsresebranschen under senare är. trots att branschen har berörts av omfattande störningar och att den allmänna utvecklingen inom branschen i vissa avseenden har varit negativ. Under senare är har också säkerheterna i en allt mindre grad behövt tas i anspråk. Kravet pä säker- heter torde ha haft en viss betydelse för stabiliseringen genom sin sane- rande inverkan pa branschen. Även andra faktorer kan ha bidragit till de förbättrade förhållandena för resenärerna. exempelvis de f(u'ändrade kre- ditl'örht'tllandena inom branschen och de konsumentpolitiska ätgärderna i övrigt inom sällskapsreseomrädet.
Prop. 1984/85: 214 34
Det bör alltså enligt utredningens mening kunna konstateras att resenä- rernas behov av ett så omfattande skydd som den nuvarande resegarantila- gen innebär under senare är har blivit allt mindre uttalat.
Utredningens bedömning är att det finns rätt stor grad av sannolikhet för att det nuvarande behovet av skydd genom en särskild resegarantilagstift- ning i huvudsak kommer att vara oförändrat under den överblickbara framtiden. Det bör därför kunna antas att säkerheterna liksom hittills i allmänhet kommer att behö 'a tas i anspråk endast i en tämligen begränsad omfattning och i huvudsak för att möjliggöra äterhetalning av erlagda förskott. Bl.a. mot denna bakgrund anser utredningen att de säkerheter som f.n. krävs totalt sett täcker högst osannolika risksituationer. Därför bör det finnas ett utrymme för att utforma ett garantisystem med allmänt sett lägre krav på säkerheter.
Utredningen föreslår att den som anordnar eller förmedlar sällskapsre- sor till utomnordiska länder även i fortsättningen skall ställa en säkerhet hos kommerskollegium. Kravet på säkerhet bör gälla endast den som yrkesmässigt anordnar eller förmedlar sällskapsresor. Vidare bör syftet med garantisystemet även i fortsättningen vara att ge resenärerna ett socialt betingat minimiskydd. Säkerheterna bör alltså få tas i anspråk i huvudsak endast för återbetalning av erlagda medel om en resa inställs samt för uppehälle och hemresa om en resa avbryts utomlands. Avsikten med systemet är således inte att garantera resenärerna ersättning i alla de avseenden som ett reseföretag inte kan fullgöra sina åtaganden. Inte heller är avsikten att garantera ersättning åt andra än resenärerna. exempelvis ät flyg— eller hotellföretag. Detta är också vad som redan gäller. Frågan om säkerheterna bör få tas i anspräk bör även i fortsättningen prövas av resegarantinämnden.
Förslaget innebär att de nuvarande säkerheterna. vilka är individuella. skall kompletteras med en statlig resegaranti som skall finansieras av reseföretagen genom att dessa erlägger avgifter till kommerskollegium för att därigenom bygga upp en särskild resegarantifond.
Vid bestämmandet av säkerheternas storlek bör enligt resegarantilag- utredningens förslag sammanfattningsvis beaktas följande:
— resenärerna skall ges det skydd som numera kan bedömas som erfor- derligt.
- garantisystemet bör. mot bakgrund av vunna erfarenheter och den riskbedömning som synes berättigad inför framtiden. rimligtvis inte utfor- mas pä ett sadant sätt att det fullt ut täcker ocksä klart osannolika risker som resenärerna löper.
— vid en samlad avvägning bör därför de typer av risker som bedöms ha en mycket lag frekvens lämnas utan ett fullständigt skydd.
En principiell utgångspunkt bör enligt utredningens förslag vara att storleken av den säkerhet. som varje reseföretag skall ställa. avpassas så
Prop. 1984/85: 214 35
att säkerheten normalt i sig kan antas vara tillräcklig för att ge resenärerna det avsedda skyddet. Med en sådan utformning torde det kunna antas att företagen. liksom hittills. i allmänhet kommer att iaktta en viss försiktighet genom vetskapen om att de själva far stå för de ekonomiska konsekvenser— na om något inträffar som gör att resenärerna mäste ges ett skydd med stöd av garantisystemet. Vidare kan därigenom det nuvarande systemets sane- rande och preventiva effekter bibehållas.
Enligt f(:')rs1aget skall säkerheternas storlek även i fortsättningen bestäm- mas av kommerskollegium. För researrangt'irer och för sådana reseagenter som förmedlar utom landet anordnade sällskapsresor skall säkerheten bestämmas i princip på så sätt att till ett särskilt fastställt minimibelopp läggs ett tillläggsbelopp som beräknas med hänsyn till det uppskattade genomsnittliga antalet resenärer per månad. För sådana reseagenter som förmedlar inom landet anordnade resor skall säkerheten bestämmas till ett belopp som är lika stort för alla agenter. Liksom f. n. skall kommerskolle- gium under vissa förutsättningar kunna medge erforderliga lättnader i kravet på säkerhet.
Utredningen föreslär att säkerheterna för researrangörerna och sådana reseagenter som förmedlar utom landet anordnade resor skall bestämmas till ett belopp om 100000 kr. jämte ett tillägg om 50000 kr. för varje fullt 200-tal resenärer per månad. 1 allmänhet torde de föreslagna säkerheterna därigenom komma att ligga i storleksordningen 15—409? av de nuvarande säkerheterna. Flertalet researrangörer kommer genom det föreslagna sy- stemet att fä ställa en säkerhet som ligger i storleksordningen 100000— 150 000 kr. För sådana reseagenter som förmedlar inom landet anordnade resor skall säkerheten bestämmas till ett belopp om 25 000 kr.. dvs. vad som i allmänhet motsvarar 505? av den nuvarande säkerheten. Det totala beloppet av reseföretagens säkerheter kommer sannolikt att minska från f. n. 250 milj. kr. till 50—75 milj. kr.
Enligt förslaget skall staten. i ett sådant fall där den säkerhet som ett reseföretag har ställt visar sig otillräcklig för att ge resenärerna det avsedda skyddet. intill ett visst bestämt belopp svara för utbetalningarna till resenä- rerna. För dessa utbetalningar skall i första hand medel tas ur resegaranti— fonden. Om det i ett undantagsfall skulle visa sig att fondmedlen inte räcker till får staten förskottera medel. Återbetalning till staten av dessa medel. jämte ränta. skall göras sä snart sotn medel finns tillgängliga i fonden på grund av företagens avgiftsinbetalningar. Ett företag är vidare enligt förslaget skyldigt att till fonden betala tillbaka medel som för företa- gets räkning har betalts ut till resenärerna med anledning av att företagets säkerhet har varit otillräcklig.
Den föreslagna statliga resegarantin. som skall utgöra ett kompletteran- de skydd avsett för mer ovanliga situationer. skall uppgå till samma belopp som varje enskild säkerhet. En säkerhet om exempelvis 100000 kr. skall sålunda kompletteras med en statlig resegaranti om 100000 kr. Det sam-
Prop. 1984/85: 214 36
manlagda beloppet. i exemplet 200 000 kr.. utgör vad som star till resenä- rernas förfogande om något inträffar. Utredningen bedömer det som i mycket hög grad osannolikt att beloppet inte skttlle komma att räcka till annat än i mycket sällsynta situationer. Garantin skall. som nyss nämndes. finansieras av reseföretagen sotn genom avgifter bygger upp en resegaran- tifond. Fonden bör. sävitt nu kan bedömas. byggas upp till en nivå om ca 2 milj. kr. När fonden har uppnätt denna storleksm'dning bör alltsä avgiftsin— betalningen avbrytas. Skulle i en mycket osannolik situation fonden inte förslä till att täcka statens åtaganden fär staten kompenseras i efterhand genom ett fortsatt avgiftsuttag.
Avgifterna till resegarantifonden skall enligt förslaget för varje reseföre- tag bestämmas till 24? per år av säkerhetens storlek. I princip skall avgif- terna erläggas kvartalsvis och hänföra sig till den säkerhet som har varit fastställd under kvartalet. För researrangörernas del innebär detta f.n. i allmänhet en avgift om högst 1 kr. per resenär. Det sammanlagda beloppet av företagens avgifter under ett är kan vid en i huvudsak ofi'irändrad resandefrekvens antas uppgä till 1— 1.5 milj. kr. Mot den bakgrunden bör fonduppbyggnaden upphöra inom 2 är. Förutsättningen bör dock vara att några större utbetalningar inte har behövt göras ur fonden och omständig— heterna inte heller i övrigt talar för att fonduppbyggnaden bör fortsätta.
Det nuvarande garantisystemet har särskilt under senare är kommit att medföra en alltmer betungande administration för såväl kommerskolle- gium som reseföretagen. Utredningsförslaget innebär förenklingar i flera avseenden. Sålunda bör framhållas att säkerheterna skall fastställas efter mer schablonartade regler än vad som f.n. gäller. Förslaget bör. även under resegarantifondens uppbyggnadsperiod. kunna genomföras inom ramen för kollegiets befintliga resurser inom det här verksamhetsomrädet.
Enligt utredningens bedömning fär resenärerna ett skydd som är tillräck- ligt långtgående genom det garantisystem som har föreslagits. Av väsentlig betydelse vid bedömningen av systemet är också vilka kostnader som kan uppkomma för reseföretagen. dvs. i praktiken ytterst för resenärerna.
Som nyss nämndes torde de föreslagna säkerheterna för researrangörer— na i allmänhet att ligga i storleksordningen 15-409"? av de nuvarande säkerheterna. Det kan antas att de totala kostnaderna för säkerheterna i dessa fall kommer att ligga i storleksordningen 1— 10 kr. per resenär. Under resegarantifondens uppbyggnadsperiod tillkommer en kostnad som i allmänhet inte torde överstiga ] kr. per resenär. Vissa mindre reseföretag kan komma att få ställa säkerheter sotn är i huvudsak oförändrade jämfört med de nuvarande. Under fondens uppbyggnadsperiod kan för dessa före- tag. liksom för vissa större löretag som f.n. har mycket läga kostnader för säkerheterna. uppkomma en viss kostnadst'ikning.
Enligt utredningens bedömning bör man vidare kunna räkna med att systemet i allmänhet kommer att leda till en förbättring av reseföretagens ekonomiska situation genom att det egna kapitalet i en mindre omfattning
Prop. 1984/85: 214 37
än f.n. kommer att bindas i form av säkerheter utan i stället kan utnyttjas i verksamheten. Dessutom bör konkurrensläget lörbättras för de företag. främst de mindre och medelstora företagen. som kan ha haft särskilda svärigheter att uppfylla kreditinstitutens krav pa eget kapital. Dessa direk— ta följder för företagen mäste antas till väsentlig del komma resenärerna till godo sä länge en fungerande. effektiv konkurrens finns.
I fråga om den författningstekniska utformningen föreslär utredningen att regeringen i lag ges bemyndigande att meddela [föreskrifter rörande säkerheternas storlek och avgifterna till rcsegarantifonden. Därigenom uppnäs den rörlighet i systemet som är nödvändig för att säkerheterna m.m. skall kunna anpassas till det skyddsbehm' som i realiteten kan bedömas föreligga vid olika tillfällen. Vid den avvägning mellan olika intressen som fär göras bör beaktas faktorer säsom frekvensen av betal- ningsinställelser bland reseföretagen. utnyttjandegraden av säkerheterna. den allmänna utveckligen inom sällskapsresebranschen. kreditft'irhz'tllan- dena och prisutvecklingen pä sällskapsresor.
Prop. 1984/85zll4 38
Utd rag
LAGRÄ DET PR(.)'1'()K(')LL. vid sammanträde 1985-04—29
Närvarande: f.d. regcringsrädct Paulsson. regeringsrädet .Vlucller. justi- tierådet Jermsten.
Enligt protokoll vid regeringssammantrialc den 25 april 1985 har rege— ringen pä hemställan av chefen för finansdcpartemcntet. statsrädet Feldt beslutat inhämta lagradets yttrande över förslag till lag om ändring i rese- garantilagen (1972: 2041.
Förslaget har inför lagrädet föredragits av hovrättsassessorn Mäns Edling.
Förslaget föranleder följande yttrande av lagrat/('I:
15. .»5
1 andra styckets andra mening har tagits tipp en bestämmelse av innehftll att. om kommerskollegiet förordnat att ett beslut om säkerhet skall gälla omedelbart och beslutet överklagats. regeringen fär bestämma att ett sä- dant förordnande tills vidare inte skall gälla.
En regel av motsvarande innehäll finns för förvaltningslagens tillämp- ningsomräde i 13% nämnda lag. Vid tillkomsten av lagen. som inte gäller ärenden hos regeringen. utgick föredragande departementschefen frän att handläggningen av sädana ärenden i tillämpliga delar sktllle följa samma principer som enligt fört-'altningslagen skulle gälla för underordnade myn- digheter tse prop. 1971130 s. 319). Den föreslagna ordningen torde därför gälla titan uttrycklig föreskrift: en sädan tilllämpning torde f. ö. ocksä ligga i sakens egen natur (jfr prop. 1971: 30 s. 420 och SOU 1964127 s. 604).
Lagregler om förfarandet i förvaltningsärenden hos regeringen är myc- ket sparsamt förekommandc. En uttrycklig regel om rätt för regeringen att förordna om inhibition i här aktuella fall skulle lätt kunna leda till missför- ständet att motsvarande rätt inte föreligger inom andra delar av förvalt- ningsomrädet. Enligt lagradets mening bör bestämmelsen därför utgå ur förslaget.
Prop. 1984/85: 214 ”st)
t.ftdrag FIN-XNSDElä—XR'fl—jlvl EN'l'ET 1>R(.t'1'(.)1s'( )LL
y id regeringssammanträde
1985-05— 1 5
Närvarande: statsrädet l. Carlsson. ordförande. och statsraden Lundkvist. Feldt. Sigurdsen. Gustafsson. Leijon. l—ljelm-Wallen. Peterson. Anders— son. Bodström. (":(.iransson. Gradin. Dahl. R. Carlsson. Holmberg. Hell- ström. Thunborg. Wickbom
Föredragande: statsradet l-ieldt
Proposition om ändring i resegarantilagen (1972: 204)
] Anmälan av lagradsyttrande
Föredraganden anmäler lagrädets yttrande| över förslaget till lag om ändring i resegarantilagen (1972: 204).
Föredraganden redogör för lagrädets yttrande samt anför. l anslutning till liä har lagrädet förordat att bestämmelsen i andra stycket andra meningen pä anförda skäl bör utga ur förslaget. .lag ansluter mig till vad lagrädet anfört i denna fraga.
2 Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslär riksdagen att antaga det av lagradet granskade lagt—(_irs'laget med
vidtagen ändring.
3 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens öven'äganden och beslutat" att genom proposition föreslä riksdagen att antaga det förslag som f("u'edra— ganden har lagt fram.
' Beslut om lagradsremiss fattat vid regeringssammantriale den _25 april 1985.
Norstedts Trycker—, Stockholm 1985
