Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen behandlas vissa frågor om godmanskap i utomnordiska förhållanden. I syfte att förbättra det rättsliga skyddet för i första hand ensamma flyktingbarn som vistas här i landet föreslås att möjligheterna att förordna god man för utomnordiska barn skall utvidgas. Om ett barns förmyndare inte kan utöva förmynderskapet, skall en god man kunna förordnas enligt samma regler som gäller för svenska barn. För det fall att barnet inte har hemvist här i landet föreslås att barnets vistelseort skall vara avgörande för vilken överförmyndare som skall pröva frågor om godmanskap. En motsvarande ändring föreslås när det gäller behörig överförmyndare i fråga om tillsynen över godmanskapet.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1997.

• Sida 2
•  Original

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap, 2.lag om ändring i föräldrabalken.

• Sida 4
•  Original

Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

Förslag till lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa

internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 3 § lagen (1904:26 s. 1) om vissa in­ ternationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderska p¹skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

¹Senaste lydelse av lagens rubrik 1971:797.

• Sida 5
•  Original

Föreslagen lydelse

4 kap.

3 §²

Skall förmynderskap för underårig, som vistas här i riket, ej anordnas enligt svensk lag, eller är ännu ej utrett, om det skall ske, äge likväl rätten, om den

omyndiges angelägenheter kräva omedelbar vård, efter vad i svensk lag är stadgat förordna förmyndare för tiden intill dess förmynderskap anordnats i en­

lighet med den främmande statens lag eller förmyndare blivit av rätten genom

slutligt beslut utsedd.

²Senaste lydelse 1949:384.

• Sida 6
•  Original

Skall förmynderskap för en

underårig som vistas här i landet inte anordnas enligt svensk lag eller är det ännu inte utrett om det skall ske, får rätten ändå, om den underåriges ange­ lägenheter kräver omedelbar vård, förordna förmyndare enligt svensk lag för tiden intill dess att förmynderskap har anordnats i enlighet med lagen i den

andra staten eller förmyndare blivit utsedd av rätten genom slutligt beslut. Är

förmynderskap anordnat enligt lagen i främmande stat, må i trängande fall god

man enligt svensk lag förordnas att vårda den omyndiges angelägenheter.

• Sida 7
•  Original

Är förmynderskap anordnat enligt

lagen i en annan stat, får god man förordnas enligt 11 kap. 1 § första stycket

föräldrabalken . I trängande fall får god man förordnas även enligt 11 kap. 2 § föräldrabalken .

_________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

• Sida 8
•  Original

Förslag till lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 25 § och 16 kap. 2 § föräldrabalke n³skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

³Balken omtryckt 1995:974.

• Sida 9
•  Original

Föreslagen lydelse

11 kap.

25 §

Behörig domstol i frågor som gäller godmanskap enligt 4 § eller förvaltarskap är tingsrätten i den ort där den enskilde har sitt hemvist eller, om han eller hon inte har hemvist i Sverige, Stockholms tingsrätt.

Behörig överförmyndare i frågor om godmanskap enligt 1, 2 och 4 §§ samt förvaltarskap är överförmyndaren för den kommun där den enskilde har sitt hemvist eller, om han eller hon inte har hemvist i Sverige, överförmyndaren för

Stockholms kommun.

• Sida 10
•  Original

Behörig överförmyndare i frågor

om godmanskap enligt 1, 2 och 4 §§ samt förvaltarskap är överförmyndaren för den kommun där den enskilde har sitt hemvist.

Har den enskilde inte hemvist i

Sverige, är överförmyndaren för den kommun där den enskilde vistas behörig överförmyndare i frågor om godmanskap som tas upp med stöd av 4 kap. 3 § andra stycket lagen ( 1904:26 s. 1 ) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap. I andra fall då den enskilde inte har hemvist i Sverige är överförmyndaren för Stockholms kommun behörig överförmyndare.

16 kap.

2 §

Tillsynen utövas av överförmyndaren för den kommun där den som har förmyndare, god man eller förvaltare har sitt hemvist.

Om god man har förordnats enligt 11 kap. 3 § vid utredning av ett dödsbo, utövas tillsynen av överförmyndaren för den kommun där den avlidne hade sitt hemvist. Är det i övrigt fråga om godmanskap enligt 11 kap. 3 §, utövas tillsynen av överförmyndaren för den kommun där den gode mannen har sitt hemvist.

• Sida 11
•  Original

Om en underårig inte har hemvist i

Sverige och en god man har förordnats för den underårige med stöd av 4 kap. 3 § andra stycket lagen ( 1904:26 s. 1 ) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap, utövas tillsynen av överförmyndaren för den kommun där den underårige vistas.

Om behörig

överförmyndare enligt första eller andra stycket inte finns, utövas tillsynen av överförmyndaren för Stockholm.

• Sida 12
•  Original

Om behörig överförmyndare enligt

första–tredje styckena inte finns, utövas tillsynen av överförmyndaren för

Stockholm. _________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997. Ärenden som före ikraftträdandet har inletts hos överförmyndaren för Stockholms kommun enligt bestämmelserna i 11 kap. 25 § andra stycket föräldrabalken i dess äldre lydelse skall handläggas där även efter ikraftträdandet.

• Sida 13
•  Original

Ärendet och dess beredning

Av det totala antalet asylsökande som kommer till Sverige varje år är omkring en tredjedel barn. De flesta av barnen kommer hit i sällskap med sina föräldrar. Många barn kommer emellertid till Sverige utan föräldrar eller andra förmyndare. Ofta kommer de i sällskap med andra vuxna anhöriga eller tillsammans med syskon. I fortsättningen benämns dessa barn ensamma

flyktingbarn oavsett anledningen till att de ansöker om uppehållstillstånd här

och även när de inte är helt ensamma i Sverige. Under åren 1991–1995 kom drygt 3 100 ensamma flyktingbarn hit. De flesta var pojkar i åldern 16–18 år.

De ensamma flyktingbarnens situation här i landet har debatterats ingående. Det har bl.a. framförts kritik mot att det i lagen ställs strängare krav för att en god man skall kunna förordnas för ett utländskt barn som vistas här i landet än för ett barn som är svensk medborgare. Det har också ifrågasatts om de nuvarande reglerna om förordnande av god man för utomnordiska barn stäm­ mer överens med de krav som FN:s konvention om barnets rättigheter från år 1989 (barnkonventionen) ställer. Även det faktum att förmynderskapsbestäm­ melserna för utomnordiska förhållanden utgår från nationalitetsprincipen och inte från hemvistprincipen har kritiserats (se avsnitten 4.3 och 6 om dessa prin­ ciper).

I en framställning i mars 1995 till regeringen har Svenska kommunförbundet hemställt att regeringen tar initiativ till en lagändring så att möjligheterna att förordna god man för ensamma flyktingbarn ökar.

Inom Justitiedepartementet pågår sedan en tid ett arbete som syftar till en reformering av den svenska internationella familjerätten. Arbetet innefattar även förmynderskapsfrågor. I avvaktan på en kommande mera omfattande reform har inom departementet utarbetats promemorian God man för ensamma flyktingbarn (Ds 1996:58). I promemorian föreslås att vissa justeringar görs redan nu i bestämmelserna om förmynderskap m.m. för att stärka de ensamma flyktingbarnens rättsliga skydd. En sammanfattning av promemorians förslag finns i bilaga 1. Promemorians lagförslag finns i bilaga 2.

Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. En remissammanställning finns tillgänglig i lag­ stiftningsärendet (dnr Ju96/3433).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 20 februari 1997 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 4.

Lagrådet har lämnat förslagen utan erinran. Lagrådets yttrande finns i bilaga

5.

Gällande bestämmelser om barns ställföreträdare,

m.m.

FN:s barnkonvention

Barnens rättsställning har successivt förbättrats under 1900­talet. Numera är det

• Sida 14
•  Original

självklart att barnets bästa står i centrum i de lagregler som nära berör barn. Det gäller både de materiella och de internationellt privaträttsliga reglerna. Denna grundsyn kommer till uttryck i FN:s barnkonvention.

Enligt artikel 22 i barnkonventionen skall lämpliga åtgärder vidtas för att säkerställa att ett barn som söker flyktingstatus eller anses som flykting får lämpligt skydd och humanitärt bistånd när det åtnjuter de rättigheter som anges i bl.a. barnkonventionen. Konventionen trädde för Sveriges del i kraft den 2 september 1990. Några lagstiftningsåtgärder bedömdes inte nödvändiga för att Sverige skulle kunna tillträda konventionen, eftersom svensk rätt ansågs stå i god överensstämmelse med konventionens bestämmelser (prop. 1989/90:107, bet. 1989/90:SoU28, rskr. 1989/90:350). År 1992 lämnade Sverige en första rapport till FN om hur Sverige följer konventionen. Rapporten har granskats av FN:s kommitté för barnets rättigheter. Enligt kommittén återspeglar svensk lag och de principer som gäller vid tillämpningen av våra lagar allmänt sett konventionens bestämmelser. De anmärkningar som kommittén framfört innebär inte att Sverige anses bryta mot konventionen.

Föräldrabalken

Föräldrabalken skiljer mellan två ställföreträdarfunktioner för barn: vårdnad och förmynderskap.

Den som har vårdnaden om ett barn har ett ansvar för barnets personliga förhållanden och skall se till att barnet får omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barnets vårdnadshavare svarar även för att barnet får den tillsyn som behövs och skall bevaka att barnet får tillfredsställande försörjning och utbildning (6 kap. 2 § föräldrabalken). Vårdnadshavaren har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter (6 kap. 11 § föräldrabalken). Vårdnaden om ett barn består till dess barnet fyller 18 år eller gifter sig innan dess.

Förmyndaren skall förvalta barnets tillgångar och företräda det i ange­ lägenheter som rör tillgångarna (12 kap. 1 § första stycket föräldrabalken). Förmyndaren företräder i övrigt barnet när detta inte enligt lag skall göras av någon annan (12 kap. 1 § tredje stycket föräldrabalken). Förmynderskapet består till dess att barnet uppnår myndig ålder, dvs. fyller 18 år.

Enligt huvudregeln i föräldrabalken står ett barn under vårdnad av båda föräldrarna eller en av dem (6 kap. 2 § första stycket föräldrabalken). Föräldrarna eller den förälder som är barnets vårdnadshavare är normalt också förmyndare för barnet (10 kap. 2 § föräldrabalken). I vissa fall skall vårdnaden om barnet anförtros åt en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare (6 kap.7–9 §§föräldrabalken). Den eller de som har förordnats särskilt till vårdnadshavare blir då också förmyndare för barnet. Om särskilda skäl talar för det, skall dock någon annan än den särskilt förordnade vårdnadshavaren för­ ordnas till förmyndare (10 kap. 3 § föräldrabalken).

Kan en förmyndare på grund av sjukdom eller av någon annan orsak – t.ex. utlandsvistelse – inte utöva förmynderskapet, skall överförmyndaren förordna en god man att i förmyndarens ställe vårda barnets angelägenheter (11 kap. 1 § första stycket föräldrabalken). För att en god man skall förordnas krävs inte att det blivit aktuellt att vidta någon konkret åtgärd som det annars skulle ha varit förmyndarens uppgift att vidta. Det är tillräckligt att det kan uppstå behov av

• Sida 15
•  Original

någon sådan åtgärd medan hindret varar (se NJA II 1924 s. 485).

Har en förmyndare eller förmyndarens make eller sambo och den underårige del i ett oskiftat dödsbo, skall överförmyndaren förordna en god man att vårda den underåriges rätt i boet vid bl.a. boutredningen (11 kap. 2 § första stycket föräldrabalken). En god man skall också förordnas då det är fråga om en rättshandling eller en rättegång mellan den underårige å ena sidan och ställföreträdaren, dennes make eller sambo eller någon som ställföreträdaren företräder å andra sidan (11 kap. 2 § andra stycket föräldrabalken). Överförmyndaren skall också förordna god man i andra fall där den underårige har ett intresse som strider mot en vårdnadshavares, en förmyndares eller en god mans intresse eller mot en sådan företrädares makes eller sambos intresse (11 kap. 2 § tredje stycket föräldrabalken).

Bestämmelser om internationella förhållanden

Bestämmelser om förmynderskap och godmanskap med internationell anknytning finns i två författningar, nämligen lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap (1904 års lag) och förordningen (1931:429) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap (1931 års förordning). 1931 års förordning gäller i förhållande till de andra nordiska länderna och ersätter inom sitt område 1904 års lag. Båda författningarna har utformats på grundval av internationella konventioner. De konventioner som 1904 års lag bygger på har emellertid upphört att gälla för svensk del.

Det reformbehov som behandlas i detta lagstiftningsärende gäller utomnordiska förhållanden (se avsnitt 7). I nordiska förhållanden är möj­ ligheterna att förordna god man större än i utomnordiska förhållanden och den nordiska regleringen har inte föranlett någon kritik såvitt nu är av intresse. I det följande behandlas därför endast 1904 års lag.

Bestämmelserna i 1904 års lag utgår i här aktuella delar från nationa­ litetsprincipen. Denna kommer till uttryck bl.a. på så sätt att den stat där den underårige är medborgare anses i första hand vara behörig att anordna förmynderskap. Av intresse här är 4 kap. 2 och 3 §§. Där stadgas:

4 kap. 2 §

Har utländsk undersåte, som enligt lagen i den stat, han tillhör, bör på grund av underårighet förses med förmyndare, hemvist här i riket, inhämte rätten, genom bemedling av ministern för utrikes ärenden, huruvida förmynderskap kommer att anordnas i enlighet med den främmande statens lag. Upplyses det, att sådant förmynderskap ej kommer att anordnas, eller erhålls ej svar inom sex månader, varde förmynderskap anordnat enligt svensk lag. Anordnas förmynderskap i enlighet med lagen i den stat, den underårige tillhör, förordne rätten, att förmynderskap inte längre skall vara anordnat enligt svensk lag.

4 kap. 3 §

Skall förmynderskap för underårig, som vistas här i riket, ej anordnas enligt svensk lag, eller är ännu ej utrett, om det skall ske, äge likväl rätten, om den omyndiges angelägenheter kräva omedelbar vård, efter vad i svensk lag är stadgat förordna förmyndare för tiden intill dess förmynderskap anordnats i

• Sida 16
•  Original

enlighet med den främmande statens lag eller förmyndare blivit av rätten genom slutligt beslut utsedd.

Är förmynderskap anordnat enligt lagen i främmande stat, må i trängande fall god man enligt svensk lag förordnas att vårda den omyndiges angelägenheter.

Förmynderskap kan alltså anordnas enligt svensk lag för utländska barn med hemvist här, om det efter förfrågan genom Utrikesdepartementet (UD) till hemlandet (dvs. medborgarskapsstaten) framgår att förmynderskap inte kommer att anordnas där. Detsamma gäller om svar på en förfrågan inte kommer inom sex månader. En förutsättning är vidare att en förmyndare behövs också enligt hemlandets lag. Anordnas senare förmynderskap enligt det främmande landets lag, skall förmynderskap inte längre vara anordnat enligt svensk lag.

Det finns också en möjlighet att för alla underåriga som vistas i Sverige förordna förmyndare interimistiskt i avvaktan på att förmynderskap anordnas slutligt.

I ”trängande fall” får god man som ersättare för förmyndare förordnas enligt 11 kap. föräldrabalken för en underårig för vilken förmynderskap är anordnat i hemlandet.

Företrädare för ensamma flyktingbarn i Sverige

Förmyndare

Som redovisats i avsnitt 4.3 kan förmynderskap enligt lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap (1904 års lag) anordnas enligt svensk lag för utländska barn med hemvist här, om det efter förfrågan till hemlandet genom UD framgår att förmynderskap inte kommer att anordnas där eller svar på förfrågan inte kommer inom sex månader (4 kap. 2 §). I avvaktan på att förmynderskap slutgiltigt anordnas får, om den underåriges angelägenheter kräver omedelbar vård, förmyndare förordnas interimistiskt i Sverige (4 kap. 3 § första stycket).

För att förmynderskap skall anses anordnat i hemlandet torde det vara tillräckligt att man där betraktar exempelvis föräldrar eller någon av dem som förmyndare för barnet omedelbart på grund av lag (Bogdan, Svensk internationell privat­ och processrätt, 4 uppl. 1992, s. 149).

Ett ensamt flyktingbarn som kommer till Sverige kan knappast anses ha sitt hemvist här redan från början. Bestämmelsen i 4 kap. 2 § 1904 års lag är då inte tillämplig på barnet och förmynderskap kan inte anordnas i Sverige.

För barnet är dessutom många gånger förmynderskap redan anordnat i hemlandet och kan då inte anordnas i Sverige ens om barnet förvärvar hemvist här. I rapporten ”Barn, flykting och utan föräldrar i Sverige” från år 1991 redovisar Socialstyrelsen en kartläggning styrelsen gjort av situationen för de ensamma flyktingbarn som vistades här i landet åren 1988 och 1989. Av kart­ läggningen framgår att de flesta ensamma flyktingbarn (75 procent) hade kvar åtminstone någon av sina föräldrar i livet.

• Sida 17
•  Original

God man

Är förmynderskapet anordnat för barnet enligt ett annat lands lag får i

trängande fall förordnas god man enligt svensk lag (4 kap. 3 § andra stycket

1904 års lag).

Som tidigare anförts skall en god man enligt 11 kap. 1 § föräldrabalken i förmyndarens ställe vårda barnets angelägenheter (se avsnitt 4.2). Den gode mannens uppgift omfattar bl.a. att företräda barnet vid rättshandlingar av olika slag, såsom att ansöka om studiehjälp, att teckna lägenhetskontrakt och att öppna bankkonto.

För ett flyktingbarn som kommer till Sverige utan föräldrar eller andra förmyndare förordnas regelmässigt en god man enligt 11 kap. 1 § för­ äldrabalken. Fram till dess att barnets rätt att stanna i Sverige har prövats och, om uppehållstillstånd beviljas, barnet har kommunplacerats anses barnet i praxis falla in under begreppet ”trängande fall” i 1904 års lag. Många ensamma flyktingbarn som har fått uppehållstillstånd och kommunplacerats saknar emellertid god man.

Det finns inte någon heltäckande, landsomfattande utredning som redovisar hur vanligt det är att ensamma flyktingbarn som beviljats uppehållstillstånd saknar god man. Socialstyrelsens tidigare omnämnda kartläggning avseende åren 1988 och 1989 visade att drygt 40 procent av de ensamma flyktingbarnen saknade en god man. Socialstyrelsen och Statens invandrarverk har härefter på regeringens uppdrag utvärderat det kommunala mottagandet av barn och ungdomar med flyktingbakgrund som kommit till Sverige utan vårdnadshavare och som beviljats uppehållstillstånd här. För att få kunskap om hur det kommu­ nala mottagandet av de ensamma flyktingbarnen fungerar skickade myndig­ heterna ut en enkät till 45 av de 149 kommuner i landet som tagit emot ensamma flyktingbarn under åren 1991–1993; totalt 988 barn. Två av de tillfrågade kommunerna uppgav att inte något av de ensamma flyktingbarn som vistades i kommunen hade någon god man. Åtta kommuner uppgav att omkring hälften av de ensamma barnen hade en god man och övriga kommuner uppgav att alla ensamma flyktingbarn hade en god man (se SoS–rapport 1994:7). I de fall då god man inte var förordnad angavs som skäl bl.a. att ansökan om god man gjordes endast i trängande fall, att Stockholms tingsrätt, som var beslutande organ före den 1 juli 1995, i vissa fall vägrade att förordna god man,

att det var svårt att rekrytera gode män, att barnet hade en förmyndare eller att

det inte fanns behov av en god man.

Offentligt biträde

I vilka fall ett offentligt biträde kan förordnas i utlänningsärenden framgår av 41 § 5–11 rättshjälpslagen (1972:429). Av 42 § rättshjälpslagen framgår att rättshjälp genom offentligt biträde i dessa ärenden skall beviljas, om det inte måste antas att behov av biträde saknas. Det är i de allra flesta fall Statens invandrarverk som prövar frågan om förordnande av offentligt biträde i utlän­ ningsärenden. Biträde skall förordnas så snart som möjligt efter det att ärendet kommit in till verket, vilket innebär att biträde normalt förordnas innan asylutredningen genomförts.

I propositionen 1988/89:86 med förslag till ny utlänningslag (s. 135) uttalade

• Sida 18
•  Original

regeringen att ett offentligt biträde alltid bör förordnas då fråga är om en minderårig asylsökande som inte ens med tolk kan förväntas utföra sin talan på ett från rättssäkerhetssynpunkt betryggande sätt. Så sker också i praxis (se prop. 1989/90:107 s. 59).

Den nya lag om offentligt biträde som träder i kraft den 1 december 1997 och som ersätter bestämmelserna om offentligt biträde i 1972 års rättshjälpslag innebär inte några materiella ändringar i rätten till offentligt biträde (prop. 1996/97:9, bet. 1996/97:JuU3, rskr. 1996/97:55, SFS 1996:1620).

Det offentliga biträdet stärker barnets ställning genom att vara ett språkrör för barnet. Biträdets huvudsakliga uppgift är att ge råd och stöd. Biträdet kan även ta initiativ till en utredning för tillvaratagande av barnets rätt, om en sådan inte kan fås genom den myndighet som handlägger ärendet (45 § rättshjälpslagen).

Sedan den 1 januari i år gäller att den som i ett utlänningsärende är förordnad som offentligt biträde enligt rättshjälpslagen för ett barn som saknar vårdnadshavare här i landet utan särskilt förordnande är barnets ställföreträdare i ärendet (11 kap. 1 b § utlänningslagen [1989:529]). Som ställföreträdare för barnet kan det offentliga biträdet överklaga ett beslut och företa andra processhandlingar på barnets vägnar utan fullmakt från barnets ordinarie ställföreträdare.

Pågående lagstiftnings­ och konventionsarbete

Frågor om förmynderskap och godmanskap med internationell anknytning har behandlats i betänkandet Internationella förmynderskapsfrågor (SOU 1987:73). Betänkandet har remissbehandlats och bereds för närvarande inom ramen för ett större projekt om internationell familjerätt i Justitiedepartementet. Reform­ arbetet torde leda till den i detta sammanhang viktiga ändringen att svensk rätt övergår från nationalitetsprincipen till hemvistprincipen även vad gäller förmynderskap med utomnordisk anknytning. En sådan ändring skulle innebära att svenska myndigheter blir behöriga att med tillämpning av svensk lag fatta beslut i olika förmynderskapsfrågor som rör utländska underåriga med hemvist här i landet och att den unge betraktas som underårig (omyndig) till dess att han eller hon fyllt 18 år, även om han eller hon enligt medborgarskapslandets lag redan anses myndig.

Inom Haagkonferensen för internationell privaträtt antogs i oktober 1996 en konvention om skydd för underåriga i internationella förhållanden (Convention on jurisdiction, applicable law, recognition, enforcement and co­operation in respect of parental responsibility and measures for the protection of children). Konventionen reglerar myndigheters internationella behörighet att vidta åtgärder till skydd för barnets person och egendom, val av tillämplig lag för sådana åtgärder och vilken verkan åtgärder vidtagna i en stat skall ges i en annan fördragsslutande stat. Konventionen reglerar även erkännande av vårdnad omedelbart på grund av lag, dvs. de fall där det inte finns något beslut om vårdnad. Frågan om ett svenskt tillträde till konventionen övervägs inom Justitiedepartementet. Arbetet är inriktat på att en departementspromemoria skall kunna presenteras under hösten 1997.

Inom EU:s tredje pelare pågår ett arbete med att utarbeta en gemensam

• Sida 19
•  Original

ståndpunkt i fråga om minderåriga som vistas i ett medlemsland utan att vara i sällskap med en vårdnadshavare. Arbetet bedrivs för närvarande i två rådsarbetsgrupper, asylgruppen och migrationsgruppen. Den gemensamma ståndpunkten avser att reglera mottagningsvillkoren för minderåriga tredjelandsmedborgare som i en medlemsstat ansöker om asyl eller uppehållstillstånd på någon annan grund.

I detta sammanhang kan slutligen nämnas att Justitiedepartementet i samband med utvärderingen av de ändringar som år 1995 gjordes i föräldrabalkens förmynderskapsbestämmelser även kommer att ta upp vissa frågor om gode män, såsom hur godmansinstitutet fungerar i praktiken och vilka krav som bör ställas på gode män.

Ökade möjligheter att förordna god man för

utomnordiska barn

Regeringens förslag: Reglerna i 11 kap. 1 § föräldrabalken om förord­ nande av god man vid förfall för förmyndaren skall tillämpas även på utomnordiska barn, vare sig de har hemvist här eller bara vistas i landet. Kravet att det skall vara fråga om ”trängande fall” tas bort.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se promemorian s. 26 f.).

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker förslaget eller lämnar det utan invändning. Barnombudsmannen anser dock att kravet på att det skall vara fråga om ett trängande fall bör tas bort även när det gäller förordnanden enligt 11 kap. 2 § föräldrabalken och Svenska Röda Korset är tveksamt till att kravet på trängande fall behålls för dessa fall. Ett par remissinstanser efterlyser en bredare översyn av frågorna om gode män för ensamma flyktingbarn och en remissinstans anser att reglerna om ställföreträdarskap bör ses över i vidare bemärkelse och även innefatta vårdnadsfrågan.

Skälen för regeringens förslag

Behovet av en lagändring

Svenska kommunförbundet har i sin framställning i mars 1995 anhållit att regeringen snarast tar initiativ till en ändring av lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap (1904 års lag), så att möjligheterna ökar att förordna god man för ensamma flyktingbarn. Enligt förbundet saknar många flyktingbarn periodvis en juridisk ställföreträdare, vilket anses oacceptabelt.

Som Kommunförbundet påpekar förekommer det att ensamma flyktingbarn i dag saknar en god man. Att så är fallet kan ha olika orsaker. En orsak är att 1904 års lag ställer som krav att det skall vara fråga om ett trängande fall för att en god man skall få förordnas. Regleringen innebär också att den gode mannen

• Sida 20
•  Original

skall entledigas när det inte längre är fråga om ett trängande fall. Något krav på att det skall vara fråga om ett trängande fall ställs inte när det gäller barn som är svenska medborgare. Möjligheterna att förordna god man är alltså i dag mindre för utomnordiska barn som vistas i Sverige än för svenska barn.

Vad som närmare avses med begreppet ”trängande fall” i 4 kap. 3 § andra stycket 1904 års lag är inte helt klart. Begreppet kommenterades inte närmare när bestämmelsen infördes. I litteraturen talas om att det skall vara fråga om ”nödfall” (se Bogdan, s. 150) eller ”en akut angelägenhet” (Ensamma flyktingbarn i Sverige, Rädda Barnen 1988). Bland lagens tillämpare har olika tolkningar av den aktuella bestämmelsen diskuterats. Därvid har gjorts gällande bl.a. att det måste vara fråga om en akut och konkret angelägenhet för att en god man skall få förordnas för ett utomnordiskt barn. Men det har också gjorts gällande att det endast är fråga om en hänvisning till att föräldrabalkens regler om förordnande av god man vid förfall för förmyndare också är tillämpliga på utländska barn som vistas i Sverige.

För ensamma flyktingbarn som kommer till Sverige förordnas numera regelmässigt god man enligt 11 kap. 1 § första stycket föräldrabalken. Fram till dess att barnets rätt att få stanna i Sverige har prövats och barnet, om det får stanna, har kommunplacerats anses barnet befinna sig i en situation som faller in under begreppet ”trängande fall” i 4 kap. 3 § andra stycket 1904 års lag.

När den slutliga placeringen i kommun är gjord anses barnet som regel inte längre befinna sig i en situation som faller in under begreppet trängande fall. Den gode mannen entledigas då (se bl.a. Sehlin, Förmyndare, god man och förvaltare, 1995, s. 26). Det finns då inte längre någon person som kan företräda barnet i förmyndarens ställe.

Om ett trängande fall skulle uppkomma kan en ny god man visserligen förordnas för barnet. Det kan emellertid ta en viss tid innan ett beslut kan fattas. Eftersom barnet inte självt kan agera kan behövliga åtgärder under tiden i praktiken inte vidtas för barnets räkning. Kravet på att det skall vara fråga om ett trängande fall kan också medföra att ett ensamt flyktingbarn som efter kom­ munplaceringen behöver en god man inte kan få någon sådan. Som exempel kan nämnas att ett ensamt flyktingbarns behov av en god man för att ansöka om studiehjälp ansetts inte utgöra ett trängande fall.

I praktiken synes regleringen i de flesta fall numera inte vålla några större olägenheter. Detta beror emellertid på bl.a. att bestämmelsen i tillämpningen har getts en något annan innebörd än dess ordalydelse närmast ger vid handen. Att den praktiska tillämpningen måste fjärma sig från lagtexten för att lagen skall fylla sitt syfte är inte bra.

Det anförda har tagit sin utgångspunkt i de ensamma flyktingbarnens situation. Det är ofta i fråga om dessa barn som problemen ställs på sin spets. Kravet i 1904 års lag på att det skall vara fråga om ett trängande fall kan naturligtvis ställa till problem även för andra utländska barn som vistas i Sverige. Det gäller också i de fall barnets föräldrar finns med i Sverige men av någon orsak, t.ex. sjukdom, inte kan utöva förmynderskapet.

Remissinstanserna har inte ifrågasatt behovet av en reform. Enligt regeringens mening finns det mot angiven bakgrund skäl att ändra reglerna om förordnande av god man för utomnordiska förhållanden.

• Sida 21
•  Original

Vilken inriktning bör en lagändring ha?

Ett alternativ till att ändra reglerna om förordnande av god man kunde vara parallella förmynderskap, dvs. att förmynderskap anordnas i Sverige trots att barnet har förmyndare i hemlandet. Även bortsett från att en sådan ordning skulle strida mot de grundläggande principerna om att dubbla förmynderskap bör undvikas, är detta alternativ mycket långtgående och kräver noggranna överväganden. Regeringen har därför samma uppfattning som uttrycks i promemorian, att det inte finns skäl att i detta sammanhang överväga en sådan lösning.

Möjligheterna att förordna god man är som nämnts större i nordiska för­ hållanden än i utomnordiska; något krav på att det skall vara fråga om ett trängande fall ställs sålunda inte (se 15 § förordningen [1931:429] om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap). Den nordiska regleringen har inte föranlett någon kritik och den bör därför inte ändras.

Vad gäller de utomnordiska förhållandena innefattar det pågående arbetet med en reformering av den svenska internationella familjerätten även förmynderskapsfrågor. Arbetet i den delen utgår från bl.a. förslag i betänkandet Internationella förmynderskapsfrågor (SOU 1987:73). Där föreslås att svenska myndigheter skall få ta upp och med tillämpning av svensk lag besluta om till­ fälliga förmynderskap, godmanskap och förvaltarskap för personer som utan att ha hemvist i Sverige vistas här eller har egendom här eller annars behöver få sin rätt bevakad här.

Med hänsyn till det pågående reformarbetet på den svenska internationella familjerättens område bör intresset nu koncentreras till bestämmelsen i 1904 års lag om möjlighet att förordna god man för underåriga. De svenska bestämmelser om förordnande av god man vid förfall för förmyndare som åsyftas i 1904 års lag återfinns i 11 kap. 1 § första stycket och 2 §föräldrabalken.

En särskild fråga är om en reform, som föreslås i promemorian, bör ta sikte endast på förordnanden enligt 11 kap. 1 § första stycket föräldrabalken (god man som vikarie för förmyndaren) eller avse även förordnanden enligt 11 kap. 2 § föräldrabalken (god man vid motstridiga intressen).

Ett par remissinstanser anser att en reform bör omfatta också de fall som regleras i 11 kap. 2 § föräldrabalken.

Som framgått har bestämmelserna om godmanskap en naturlig plats i den lag om internationella familjerättsfrågor som är under utarbetande. Det arbetet bör inte föregripas. Utgångspunkten i detta lagstiftningsärende bör därför vara att den gällande regleringen inte utsätts för större ingrepp än som är absolut nödvändigt för att rätta till de missförhållanden som har påtalats. Den kritik som i sak har framförts har avsett möjligheterna att förordna god man enligt 11 kap. 1 § första stycket föräldrabalken. Mot bakgrund av det anförda anser regeringen att en översyn av möjligheterna att förordna god man enligt 11 kap. 2 § föräldrabalken bör anstå. I den delen föreslår regeringen alltså ingen lagändring. Då är det inte heller möjligt att ge några tolkningsanvisningar, vilket en remissinstans efterlyser.

Några remissinstanser framför i sina yttranden synpunkter på vissa andra enskildheter som rör de ensamma flyktingbarnens förhållanden. Ett par remissinstanser efterlyser en bredare översyn av frågorna om gode män för

• Sida 22
•  Original

ensamma flyktingbarn och en remissinstans anser att reglerna om ställföreträdarskap bör ses över i vidare bemärkelse och även innefatta vårdnadsfrågan. En remissinstans påpekar att det råder en viss oklarhet kring den gode mannens uppgifter och befogenheter och anser att det vore önskvärt med en precisering av vad som avses med att ”vårda den underåriges angelägenheter”. Regeringen är emellertid inte beredd att i detta lagstiftnings­ ärende ta upp andra frågor än de som behandlas i promemorian. Vissa av de frågor som remissinstanserna tar upp kommer i stället att behandlas i samband med den utvärdering av 1995 års förmynderskapsreform som inletts i Justitiedepartementet eller inom ramen för det pågående projektet om internationell familjerätt i departementet.

God man för utomnordiska barn vid förfall för förmyndaren

Frågan är då i vilken utsträckning svenska myndigheter bör ges vidgade möjligheter att förordna god man enligt 11 kap. 1 § första stycket för­ äldrabalken när barnet är utländsk medborgare.

Hemvistprincipen torde som nämnts i framtiden komma att läggas till grund för regleringen i fråga om utomnordiska förmynderskapsfrågor, på samma sätt som redan i dag är fallet i nordiska förhållanden. Överförmyndarna bör i linje med detta alltid kunna förordna god man enligt 11 kap. 1 § första stycket föräldrabalken, om barnet har hemvist i Sverige.

Goda skäl får vidare anses tala för att god man skall kunna förordnas i samma utsträckning, om barnet vistas här utan att ha hemvist i landet. Barnets intresse och behov av skydd talar för en sådan möjlighet. Det är också från samhällets sida av vikt att de barn som vistas här i landet får det skydd som bestämmelsen i 11 kap. 1 § första stycket föräldrabalken är avsedd att ge. Mot bakgrund av att ett godmansförordnande enligt den bestämmelsen är att se som en tillfällig åtgärd bör möjligheterna att förordna god man sålunda vidgas till att omfatta även utländska barn som inte har hemvist i Sverige men som vistas här. En sådan utvidgning av möjligheterna att förordna god man stämmer väl med för­ slaget i betänkandet SOU 1987:73. Den ligger också väl i linje med den kon­ vention om skydd för underåriga i internationella förhållanden som nyligen antagits inom Haagkonferensen för internationell privaträtt (se avsnitt 6 angående denna konvention). I fråga om ensamma flyktingbarn och barn som är ”internationally displaced” gäller enligt konventionen att den fördragsslutande stat där barnen finns (are present) har behörighet att vidta åtgärder till skydd för barnens person och egendom (se art. 6 i konventionen).

Den nuvarande bestämmelsen i 4 kap. 3 § andra stycket 1904 års lag bör i enlighet med det anförda ändras så att kravet att det skall vara fråga om ett trängande fall tas bort när det gäller god man enligt 11 kap. 1 § första stycket föräldrabalken.

Stockholms tingsrätt anser att det i den angivna bestämmelsen möjligen borde anges uttryckligen att den gäller utomnordiska barn inte bara när de vistas här i landet tillfälligt utan även när de har hemvist här.

Promemorians förslag bygger på nu gällande lydelse av 4 kap. 3 § andra stycket 1904 års lag. I rättstillämpningen torde det numera vara klart att den aktuella bestämmelsen – liksom bestämmelserna i paragrafens första stycket – avser fall där barnet vistas här i landet och detta oavsett om barnet har hemvist

• Sida 23
•  Original

här eller uppehåller sig här mera tillfälligt. Någon ändring är därför inte nödvändig.

Överförmyndaren för Upplands Väsby kommun påpekar att det av pro­ memorian inte framgår vilka konsekvenser reformen får för svenska barn som vistas i utlandet och ställer frågan om den kan leda till att det blir svårare att hävda svensk lag i exempelvis det fallet att fadern avflyttar till utlandet med barnet mot moderns vilja.

Den föreslagna ändringen gäller svenska myndigheters möjligheter att förordna god man enligt svensk lag för utländska barn som vistas här i landet. Någon ändring i de bestämmelser i 1904 års lag som avser svenska medborgare föreslås inte. Enligt regeringens bedömning saknas anledning anta att reformen kommer att påverka andra länders inställning när det gäller vilka förmynderskapsrättsliga åtgärder som kan komma i fråga beträffande svenska barn. Allmänt sett går emellertid utvecklingen såväl i Sverige som utomlands mot en ökad tillämpning av hemvistprincipen.

Förhållandet till det offentliga biträdet i ett utlänningsärende

En god man enligt 11 kap. 1 § föräldrabalken skall företräda barnet i olika rättsliga angelägenheter i stället för förmyndaren. I utlänningsärenden förordnas regelmässigt ett offentligt biträde enligt rättshjälpslagen för ensamma flyktingbarn. Det offentliga biträdets uppgifter är, som framgått av avsnitt 5.3, i väsentliga delar av ett annat slag än den gode mannens. Biträdets huvudsakliga uppgift är att ge barnet råd och stöd.

Sedan den 1 januari 1997 gäller att det offentliga biträdet enligt rätts­ hjälpslagen i ett utlänningsärende i vissa fall samtidigt skall vara barnets ställföreträdare i ärendet (11 kap. 1 b § utlänningslagen [1989:529]). Bestämmelsen i utlänningslagen tar endast sikte på ställföreträdarskap i utlänningsärenden. Det förslag som läggs fram i detta lagstiftningsärende tar däremot, vad gäller flyktingbarn, främst sikte på tiden efter det att barnet har fått permanent uppehållstillstånd och kommunplacerats. Lagförslaget omfattar dessutom inte endast flyktingbarn. Förslaget kompletterar alltså den ändring som genomförts i utlänningslagen.

Ett alternativ till förslaget om utvidgade möjligheter att utse god man kunde vara att ett offentligt biträde förordnas även för att i förmyndarens ställe vårda barnets angelägenheter. Den ordning med gode män som tillämpas i dag fungerar emellertid väl. Att utvidga möjligheterna att förordna god man enligt 11 kap. 1 § föräldrabalken framstår därför som en enklare och mer naturlig lösning än att utvidga det offentliga biträdets roll utöver vad som redan gjorts.

Behörig överförmyndare i frågor om godmanskap

enligt 4 kap. 3 § 1904 års lag

Regeringens förslag: Behörig överförmyndare i frågor om godmanskap som tas upp med stöd av 4 kap. 3 § andra stycket 1904 års lag skall, om barnet inte har hemvist här i landet, vara överförmyndaren för den kommun där barnet vistas. Barnets vistelseort skall i dessa fall vara

• Sida 24
•  Original

avgörande också för frågan om vilken överförmyndare som är behörig att utöva tillsyn över godmanskapet.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se promemorian s. 30 f.).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller lämnar det utan invändning. Statens invandrarverk anser dock att det inte finns något påtagligt ändringsbehov. Föreningen Sveriges Överförmyndare påpekar att ensamma flyktingbarn under den första tiden ofta flyttar mellan kommunerna. Föreningen anser att det är mindre lämpligt om sådana omflyttningar skall leda till att tillsynen över godmanskapet måste flyttas och i många fall också till att den gode mannen måste bytas ut. Överförmyndaren för Upplands Väsby kommun framför liknande synpunkter och föreslår att vistelsebegreppet knyts till asylcentret och att överflyttning sker endast i de fall där barnet mera varaktigt flyttar till en annan kommun.

Skälen för regeringens förslag: Behörig överförmyndare i frågor om godmanskap enligt 11 kap.1, 2 och 4 §§föräldrabalken är överförmyndaren för den kommun där den enskilde har sitt hemvist eller, om han eller hon inte har hemvist i Sverige, överförmyndaren för Stockholms kommun (11 kap. 25 § andra stycket föräldrabalken). Tillsynen över den gode mannens verksamhet utövas av överförmyndaren för den kommun där den som har god man har sitt hemvist. Har denne inte hemvist i Sverige, utövas tillsynen av överförmyndaren för Stockholms kommun (16 kap. 2 § föräldrabalken).

Svenska myndigheters behörighet att ta upp frågor om godmanskap för underåriga i utomnordiska förhållanden framgår av 4 kap. 3 § andra stycket lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap. Ett i dag mycket vanligt fall där en god man för­ ordnas i Sverige med stöd av detta lagrum är när ett ensamt flyktingbarn finns i Sverige utan att barnets föräldrar eller någon annan förmyndare finns här.

Ett ensamt flyktingbarn som kommer till Sverige kan, som tidigare påpekats, normalt inte anses ha sitt hemvist här redan från början. God man för sådana barn förordnas därför som regel av överförmyndaren för Stockholm, som också utövar tillsynen över den gode mannen. Om barnet sedan får hemvist i Sverige, bestämmer hemvistet vilken överförmyndare som skall utöva tillsynen över godmanskapet. Bland landets överförmyndare finns det olika uppfattningar om när barnet skall anses ha förvärvat hemvist här i landet; när barnet har fått permanent uppehållstillstånd eller vid någon annan tidpunkt.

Överförmyndaren för Stockholm har i en framställning till Justitiede­ partementet anhållit att departementet tar initiativ till en ändring av be­ hörighetsreglerna, så att överförmyndaren för den kommun där barnet vistas i flyktingförläggning blir behörig överförmyndare i frågor om godmanskap för flyktingbarn.

Som överförmyndaren i Stockholm påpekar är det överförmyndaren i den kommun där barnet vistas som bäst känner de lokala förhållandena. En ordning där överförmyndaren i den kommunen får behörighet att fatta beslut i godmansfrågan bör normalt leda till en effektivare och snabbare handläggning. Mot bakgrund av att det i dag normalt är överförmyndaren för den kommun där barnet vistas som anmäler behovet av god man och lämnar förslag på lämplig

• Sida 25
•  Original

god man till överförmyndaren i Stockholm, torde en sådan ändring inte heller medföra någon nämnvärt ökad arbetsbelastning för vistelsekommunen. I promemorian föreslås därför att barnets vistelseort skall vara avgörande för vilken överförmyndare som är behörig när det gäller frågor om godmanskap i de fall barnet saknar hemvist i Sverige. En motsvarande reglering föreslås gälla beträffande vilken överförmyndare som skall utöva tillsynen över godmanska­ pet.

Goda skäl talar för de förslag som läggs fram i promemorian. Ett argument som kan anföras mot den lösning som föreslås och som också tas upp av ett par remissinstanser är att tillsynen över godmanskapet i många fall kommer att få flyttas mellan överförmyndare i olika kommuner. Så blir fallet om barnet förvärvar hemvist i en annan kommun än den där barnet dittills vistats. Men redan ett byte av vistelsekommun medför att tillsynen får flyttas. Även dagens regler, med överförmyndaren i Stockholm som reservforum, innebär dock att tillsynen över godmanskapet ofta måste flyttas när barnet förvärvar hemvist här i landet. I de fall ett byte av vistelsekommun medför att en ny god man måste utses är det naturligt att det även sker ett byte av överförmyndare.

Som remissinstanserna påpekar kan det vara så att ett barn byter vistelsekommun upprepade gånger. I sådana fall kommer tillsynen över godmanskapet att behöva flyttas mellan kommunerna upprepade gånger. Detta innebär en viss nackdel. Svårigheterna skall emellertid inte överdrivas. En överflyttning av tillsynen över ett godmanskap är oftast en tämligen enkel åtgärd som kräver en blygsam arbetsinsats. I normalfallet består överflyttningen i de ärenden som här är aktuella av att överförmyndaren översänder akten i ärendet till överförmyndaren i den kommun som i framtiden skall utöva tillsynen. När det gäller godmanskap för ensamma flyktingbarn torde dessutom frågor som är beroende av överförmyndarens handläggning uppkomma ganska sällan.

För barnets del är det angeläget att inte behöva byta god man alltför ofta. Det finns emellertid inga rättsliga hinder mot att barnet behåller samma gode man som tidigare även om barnet byter vistelsekommun. Det avgörande är om det är praktiskt möjligt för den gode mannen att utöva godmanskapet när barnet bytt vistelseort. I detta avseende innebär förslaget inte någon ändring jämfört med i dag.

Regeringen anser mot den bakgrund som här har skisserats att övervägande skäl talar för promemorians förslag. Det bör alltså genomföras.

Ikraftträdande­ och övergångsbestämmelser

Lagändringarna bör träda i kraft den 1 juli 1997. Har ett ärende om förordnande av god man för en underårig som vistas här utan att ha hemvist inletts men inte hunnit slutföras vid ikraftträdandet, bör handläggningen fortsätta hos den myndighet som då har ärendet, dvs. överförmyndaren för Stockholm. Några särskilda övergångsregler i övrigt behövs inte. Den omständigheten att tillsyn inletts före ikraftträdandet bör således inte hindra att tillsynen flyttas till den myndighet som är behörig enligt de nya reglerna.

• Sida 26
•  Original

Förslagens kostnadseffekter

Förslagen medför att god man för underåriga i utomnordiska förhållanden kommer att förordnas i något fler fall än i dag och att godmansförordnandena i många fall kommer att leva vidare under en längre tid än i dag. Detta innebär ökade kostnader. Samtidigt kommer den föreslagna ändringen beträffande vilken överförmyndare som är behörig att förordna god man att medföra en del rationaliseringsvinster. Totalt sett torde reformen vara kostnadsneutral.

Författningskommentar

Förslaget till lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa

internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap

4 kap. 3 §

Skall förmynderskap för en underårig som vistas här i landet inte anordnas enligt svensk lag eller är det ännu inte utrett om det skall ske, får rätten ändå, om den underåriges angelägenheter kräver omedelbar vård, förordna förmyndare enligt svensk lag för tiden intill dess att förmynderskap har anordnats i enlighet med lagen i den andra staten eller förmyndare blivit utsedd

av rätten genom slutligt beslut.

Är förmynderskap anordnat enligt lagen i en annan stat, får god man för­

ordnas enligt 11 kap. 1 § första stycket föräldrabalken . I trängande fall får god man även förordnas enligt 11 kap. 2 § föräldrabalken .

I första stycket har vissa språkliga justeringar gjorts.

Kan en förmyndare på grund av sjukdom eller av någon annan orsak inte utöva förmynderskapet, skall överförmyndaren, enligt 11 kap. 1 § första stycket föräldrabalken, förordna en god man att i förmyndarens ställe vårda den underåriges angelägenheter. Ändringen i andra stycket innebär att överförmyndarna alltid är behöriga att förordna god man enligt bestämmelsen i 11 kap. 1 § första stycket föräldrabalken för utländska barn som har hemvist här eller bara vistas här (överväganden se avsnitt 7). Hittills har god man fått förordnas endast i ”trängande fall”. Ett vanligt fall då det blir aktuellt att tillämpa bestämmelsen är då ett flyktingbarn kommit till Sverige utan föräldrar eller andra förmyndare. I sådana fall torde man regelmässigt kunna utgå från att förmyndaren inte kan utöva förmynderskapet, vilket är det krav som ställs för godmansförordnande i 11 kap. 1 § första stycket föräldrabalken.

I 11 kap. 1 § första stycket behandlas även den situationen att förmyndaren enligt 10 kap. 17 § föräldrabalken blivit skild interimistiskt från utövningen av förmynderskapet. För att en förmyndare skall kunna skiljas från sitt uppdrag enligt 10 kap. 17 § föräldrabalken krävs enligt grunderna för 1904 års lag att svensk lag gäller för förmynderskapet. Tillämpningen av 4 kap. 3 § andra stycket 1904 års lag förutsätter att förmynderskapet lyder under lagen i en annan stat. Därför torde det inte bli aktuellt att i sådana fall som avses i 10 kap. 17 § föräldrabalken förordna god man med stöd av den nämnda bestämmelsen i

• Sida 27
•  Original

1904 års lag.

Om den underårige och hans eller hennes förmyndare har del i ett oskiftat dödsbo, eller om den underårige skall företa en rättshandling eller vara part i en rättegång och inte kan företrädas av sin förmyndare, eller om den underårige och förmyndaren annars har motstridiga intressen, skall överförmyndaren enligt 11 kap. 2 § föräldrabalken förordna en god man för den underårige. För att god man skall få förordnas enligt 11 kap. 2 § föräldrabalken krävs alltjämt att det är fråga om ett trängande fall. Detta framgår av andra meningen.

Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken

11 kap. 25 §

Behörig domstol i frågor som gäller godmanskap enligt 4 § eller förvaltarskap är tingsrätten i den ort där den enskilde har sitt hemvist eller, om han eller hon inte har hemvist i Sverige, Stockholms tingsrätt.

Behörig överförmyndare i frågor om godmanskap enligt 1, 2 och 4 §§ samt förvaltarskap är överförmyndaren för den kommun där den enskilde har sitt hemvist.

Har den enskilde inte hemvist i Sverige, är överförmyndaren för den kommun där den enskilde vistas behörig överförmyndare i frågor om godmanskap som tas upp med stöd av 4 kap. 3 § andra stycket lagen ( 1904:26 s. 1 ) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap. I andra fall då den enskilde inte har hemvist i Sverige är överförmyndaren för Stockholms kommun behörig överförmyndare.

I andra stycket finns bestämmelser om behörig överförmyndare i frågor om godmanskap enligt 11 kap. 1, 2 och 4 §§ och i frågor om förvaltarskap. Där har hittills även funnits en bestämmelse om behörig överförmyndare i frågor om godmanskap och förvaltarskap när den enskilde inte har hemvist här i landet. Bestämmelsen har arbetats in i det nya tredje stycket.

Tredje stycket är nytt. Första meningen innebär att behörig

överförmyndare i frågor om godmanskap som tas upp med stöd av 4 kap. 3 § andra stycket 1904 års lag, om den underårige saknar hemvist i Sverige, i fortsättningen är överförmyndaren för den kommun där den underårige vistas (överväganden se avsnitt 8). Hittills har godmanskap i sådana fall handlagts av överförmyndaren för Stockholms kommun. För att det skall anses att ett barn vistas i en viss kommun krävs att barnet uppehåller sig där. Det krävs inte att barnet är varaktigt bosatt i kommunen. Att barnet bor i en flyktingförläggning på orten bör alltid anses tillräckligt.

I praktiken torde det knappast bli aktuellt att ta upp en fråga om godmanskap i andra fall än då barnets vistelse i kommunen har en viss varaktighet.

Den enskildes vistelse är av betydelse även enligt andra be-

• Sida 28
•  Original

stämmelser i 1904 års lag, se t.ex. 3 kap. 6 § och 4 kap. 3 § första stycket.

Om barnet efter det att en god man har förordnats byter vistelsekommun, kommer tillsynen över godmanskapet att utövas av överförmyndaren för den nya vistelsekommunen. Detta följer av 16 kap. 2 § föräldrabalken. Ett byte av vistelsekommun kan också medföra att en ny god man behöver utses.

Den nuvarande bestämmelsen i andra stycket om att överförmyndaren för Stockholm är reservforum återfinns i andra meningen. Den bestämmelsen blir i fortsättningen tillämplig beträffande alla godmanskap som tas upp enligt någon annan bestämmelse än 4 kap. 3 § andra stycket 1904 års lag samt beträffande alla förvaltarskap.

16 kap. 2 §

Tillsynen utövas av överförmyndaren för den kommun där den som har förmyndare, god man eller förvaltare har sitt hemvist.

Om god man har förordnats enligt 11 kap. 3 § vid utredning av ett dödsbo, utövas tillsynen av överförmyndaren för den kommun där den avlidne hade sitt hemvist. Är det i övrigt fråga om godmanskap enligt 11 kap. 3 §, utövas tillsynen av överförmyndaren för den kommun där den gode mannen har sitt hemvist.

Om en underårig inte har hemvist i Sverige och en god man har förordnats för den underårige med stöd av 4 kap. 3 § andra stycket lagen ( 1904:26 s. 1 ) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap, utövas tillsynen av överförmyndaren för den kommun där den underårige vistas.

Om behörig överförmyndare enligt första–tredje styckena inte finns, utövas tillsynen av överförmyndaren för Stockholm.

Tredje stycket är nytt. Det innebär att tillsynen över

godmanskap enligt 4 kap. 3 § andra stycket 1904 års lag utövas av överförmyndaren för den kommun där den underårige vistas, om den underårige saknar hemvist i Sverige. Hittills har tillsynen i sådana fall utövats av överförmyndaren för Stockholms kommun. Övervägandena finns i avsnitt 8.

Innebörden av uttrycket ”vistas” har berörts i kommentaren till 11 kap. 25 § tredje stycket.

Fjärde stycket motsvarar det nuvarande tredje stycket med

det tilllägget att hänvisningen även omfattar det nya tredje stycket. Först om någon behörig överförmyndare enligt första, andra eller tredje stycket inte finns, är överförmyndaren för Stockholm behörig. Ändringen är en följd av att tillsynen över ett godmanskap som tagits upp med stöd av 4 kap. 3 § andra stycket 1904 års lag enligt det nya tredje stycket skall utövas av överförmyndaren i den kommun där den underårige vistas. För de fall där en god man utses med stöd av den nämnda be-

• Sida 29
•  Original

stämmelsen i 1904 års lag torde det i praktiken inte bli aktuellt för överförmyndaren för Stockholm att träda in som reservforum.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997. Ärenden som före ikraftträdandet har inletts hos överförmyndaren för Stockholms kommun enligt bestämmelserna i 11 kap. 25 § andra stycket föräldrabalken i dess äldre lydelse skall handläggas där även efter ikraftträdandet.

Ärenden om förordnande av god man för den som vistas men inte har hemvist i Sverige kan vara anhängiga vid ikraftträdandet. De skall då även efter ikraftträdandet handläggas där de anhängiggjorts. De nya forumbestämmelserna medför alltså inte att överförmyndarens behörighet i frågor om godmanskap som anhängiggjorts före ikraftträdandet går förlorad.

Några särskilda övergångsregler har i övrigt inte meddelats. De ändrade behörighetsreglerna i 16 kap. 2 § föräldrabalken medför sålunda att tillsynen över ett befintligt godmanskap i vissa fall kommer att flyttas från överförmyndaren för Stockholms kommun till överförmyndaren för barnets vistelsekommun. Akten måste då sändas över till den överförmyndare som skall utöva tillsynen enligt de nya bestämmelserna.

• Sida 30
•  Original

Sammanfattning av departementspromemorian God man för ensamma flyktingbarn (Ds 1996:58)

I promemorian behandlas vissa frågor om godmanskap i utomnordiska förhållanden. I syfte att förbättra det rättsliga skyddet för i första hand ensamma flyktingbarn som vistas här i landet föreslås att möjligheterna att förordna god man för utomnordiska barn skall utvidgas. Om ett barns förmyndare inte kan utöva förmynderskapet, skall en god man enligt förslaget kunna förordnas enligt samma regler som gäller för svenska barn. För det fall att barnet inte har hemvist här i landet föreslås att barnets vistelseort skall vara avgörande för vilken överförmyndare som skall pröva frågor om godmanskap. En motsvarande ändring föreslås när det gäller behörig överförmyndare i fråga om tillsynen över godmanskapet.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 1997.

• Sida 31
•  Original