Prop. 1997/98:22

Företagshypoteks ställning efter avregistrering av aktiebolag

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 18 september 1997

Göran Persson

Laila Freivalds

(Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen lägger regeringen fram förslag som syftar till att skydda borgenärer med säkerhet i företagshypotek i samband med att de aktiebolag som inte före utgången av år 1997 har anmält beslut om höjning av aktiekapitalet till minst 100 000 kronor upplöses. När egendom i vilken förtagshypotek gäller övergår från ett aktiebolag till dess aktieägare på grund av att bolaget har upplösts, skall en borgenär som har företagshypotek i bolagets verksamhet till säkerhet för sin fordran under en övergångstid behålla den förmånsrätt i egendomen som följer med företagshypoteket. Borgenären skall vidare ha rätt att söka betalning ur egendomen trots att fordran inte är förfallen till betalning.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1998.

6. Reglernas utformning

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag, dock att promemorieförslaget inte omfattar det fallet att egendom övergår från aktieägarna i det upplösta aktiebolaget till ett annat aktiebolag. Regeringens förslag: När egendom i vilken företagshypotek gäller övergår från ett aktiebolag till dess aktieägare på grund av att bolaget avregistreras, skall borgenären under en övergångstid efter avregistreringen behålla den förmånsrätt i egendomen som följer med företagshypoteket. Detsamma skall gälla om egendomen därefter övergår till ett handelsbolag eller ett aktiebolag som aktieägarna i det upplösta aktiebolaget är delägare i eller till en ekonomisk förening som de är medlemmar i. Denna rätt skall dock upphöra om borgenären inte inom sex månader från det att han underrättades om avregistreringen och senast arton månader efter avregistreringen väcker talan mot den som har övertagit verksamheten om betalning ur egendomen och underrättar inskrivningsmyndigheten om detta.

Borgenären skall vidare ha rätt att söka betalning ur egendomen trots att fordran inte är förfallen till betalning.

Remissinstanserna: Remissinstanserna har i allt väsentligt godtagit förslaget. Finansinspektionen har dock ifrågasatt om en förföljelserätt inte också borde gälla om aktieägarna överför egendomen till andra juridiska personer än handelsbolag och ekonomiska föreningar.

Skälen för regeringens förslag: Det enklaste sättet att skydda borgenärernas rätt kan synas vara att utforma lagstiftningen så att företagshypoteket utan vidare belastar verksamheten hos den som har övertagit verksamheten efter avregistreringen. En sådan lösning skulle emellertid vara förenad med olika svårigheter. Enligt inskrivnings­ registret skulle företagshypoteket fortfarande avse det upplösta aktiebolagets näringsverksamhet trots att företagshypoteket de facto skulle ge förmånsrätt i en näringsverksamhet som drivs av ett annat rättssubjekt. Ett gravationsbevis avseende den näringsidkare som övertagit verksamheten skulle å andra sidan inte uppta företagsinteck­ ningar som skrivits in i det avregistrerade aktiebolagets näringsverksamhet. Möjligheten att med hjälp av inskrivningsregistret skaffa en bild av vilka företagshypotek som kan belasta näringsverksamheten skulle därmed avsevärt försämras. Den som överväger att bevilja en näringsidkare kredit mot säkerhet i företagshypotek skulle bli tvungen att räkna med möjligheten av att verksamheten är belastad med en ”tyst” inteckning. I någon utsträckning skulle olägenheterna för kreditväsendet minska om inskrivningsmyndigheten ålades att självmant föra över företagsinteckningar från upplösta aktiebolag till den som övertagit bolagets verksamhet. Det kan emellertid antas att sådana saneringsåtgärder skulle vara synnerligen arbetskrävande för myndigheten. Denna torde för övrigt ofta sakna tillgång till de uppgifter om avregistrering av aktiebolag och om verksamheternas övertagare som sådana åtgärder skulle förutsätta. Det skulle alltså knappast vara någon acceptabel lösning.

Till detta kommer att ett system i vilket företagshypoteket belastar även näringsverksamheten hos den övertagande näringsidkaren skulle innebära särskilda risker för inteckningskollisioner. Om den som övertar verksamheten ­ t.ex. den ende aktieägaren i det avregistrerade bolaget ­ har drivit en annan näringsverksamhet under enskild firma och upplåtit företagshypotek i denna, kan en och samma egendom komma att omfattas av olika företagshypotek utan att företrädesrätten dem emellan är klargjord. Ett liknande kollisionsfall inträder om en och samma person har ägt del i flera avregistrerade aktiebolag i vars verksamheter företagshypotek har upplåtits. Dessa och liknande situationer kan inte heller hanteras inom ramen för ett sådant saneringsförfarande hos inskrivningsmyndigheten som nyss har berörts.

Från den allmänna omsättningens synpunkt synes i stället den lämpligaste lösningen vara att nya företagshypotek upplåts i näringsverksamheten hos den övertagande näringsidkaren efter ett sedvanligt inskrivningsförfarande och att de företagsinteckningar som belastar det avregistrerade bolagets verksamhet samtidigt dödas. Härigenom kommer inskrivningsregister och gravationsbevis att svara

mot de företagsinteckningar som faktiskt finns. Vidare får frågan om företrädesrätt mellan olika inteckningar i de ovan angivna kollisionsfallen då en given lösning.

Nya företagsinteckningar och nya företagshypotek är inte beroende av någon ny lagstiftning. Det fordras emellertid lagregler som skapar incitament för den övertagande näringsidkaren att upplåta företagshypotek i samma omfattning som har gällt i det avregistrerade aktiebolagets rörelse. Det behövs också lagregler som kan garantera att borgenärerna inte förlorar sin förmånsrätt på grund av det tidigare företagshypoteket innan nya företagshypotek har upplåtits.

Sådana regler kan lämpligen utformas med utgångspunkt i de befintliga reglerna om förföljelserätt i 2 kap. 3 § lagen om företagshypotek och ges i huvuddrag följande utformning. Om företagsintecknad egendom i och med avregistreringen av ett aktiebolag övergår till det upplösta bolagets aktieägare, skall hypoteket under en övergångstid kunna göras gällande i egendomen och ge företräde till betalning framför ett företagshypotek i samma egendom som grundar sig på en upplåtelse av den övertagande näringsidkaren. Borgenären skall förlora rätten att göra hypoteket gällande, om han inte inom sex månader från det att han underrättats om att aktiebolaget avregistrerats och senast inom arton månader från det att aktiebolaget avregistrerades väcker talan mot aktieägarna om betalning ur egendomen och anmäler detta till inskrivningsmyndigheten. Reglerna bör kompletteras med bestämmelser som ger en borgenär med företagshypotek i ett avregistrerat aktiebolags verksamhet rätt till betalning ur egendomen trots att fordran inte är förfallen till betalning.

Även mot en lösning av detta slag kan det visserligen riktas vissa invändningar. Också med denna modell kommer inskrivningsregistret under den tid som förföljelserätten består att ge en ofullständig bild av de företagshypotek som kan belasta en viss verksamhet. Problemet kommer dock med den här modellen att vara av övergående art.

Det kan också invändas att modellen för med sig praktiska olägenheter. Det förfarande som måste iakttas för att rätten att göra gällande företagshypoteket inte skall gå förlorad ­ talan vid domstol jämte anmälan till inskrivningsmyndigheten ­ torde visserligen behöva tillämpas endast i de undantagssituationer då parterna inte på egen hand kan komma överens. Men även det förfarande som torde bli det normala ­ dödning av företagsinteckningen i det avregistrerade aktiebolaget och samtidig nyfastställelse av företagsinteckning i den övertagande näringsidkarens verksamhet ­ kan givetvis innebära en del besvär. Detta torde emellertid få accepteras.

Det kan tilläggas att en reglering av detta slag överensstämmer med de bestämmelser som under 1970­talet infördes i lagen om företagsinteckning i samband med höjningen av det lägsta tillåtna aktiekapitalet från 5 000 kr till 50 000 kr. Såvitt är känt fungerade den regleringen då på ett tillfredsställande sätt.

En särskild fråga är om förföljelserätten bör utsträckas till att omfatta även de situationer då verksamheten och egendomen efter

avregistreringen av aktiebolaget övergår till en juridisk person som aktieägarna är delägare eller medlemmar i. Det kan antas att fortsatt drift i handelsbolagsform kommer att bli vanlig. Även fortsatt drift genom en ekonomisk förening eller genom ett annat aktiebolag kan komma att förekomma. Detta gäller särskilt som det har tillkommit särskilda skatteregler som syftar till att underlätta att verksamheten drivs vidare i någon av dessa tre företagsformer (se lagen [1996:761] om inkomstskatteregler m.m. med anledning av ändrade bestämmelser om aktiekapitalets storlek m.m.). Om förföljelserätten inte utsträcks till att gälla i dessa fall, finns det en risk för att borgenärerna gör rättsförluster. När egendom tillförs ett handelsbolag torde sålunda reglerna om surrogation (se s. 8) innebära att borgenärerna inte kan göra hypoteket gällande i det vederlag (bolagsandelen) som aktieägarna får då egendomen tillförs handelsbolaget (se Walin, Om företagshypotek, 1995, s. 102 och 94). Det torde förhålla sig på samma vis om egendomen tillförs en ekonomisk förening eller ett aktiebolag. Regeringen anser därför att förföljelserätten bör utsträckas så att hypoteket följer egendomen inte bara när den förs över till aktieägarkollektivet i samband med avregistreringen utan också när egendomen förs vidare från aktieägarkollektivet till ett handelsbolag, en ekonomisk förening eller ett aktiebolag. Något praktiskt behov av att ­ som Finansinspektionen har ifrågasatt ­ utsträcka förföljelserätten till att gälla även när verksamheten övergår till andra slag av juridiska personer kan däremot inte anses föreligga.

Stämpelskatt

Enligt lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter (stämpelskattelagen) erläggs stämpelskatt för förvärv av fast egendom och tomträtt och vid beviljande av inteckningar. När det gäller företagsinteckningar är skattesatsen en procent av det belopp som intecknas (se 24 § första stycket 2 stämpelskattelagen).

Det kan ifrågasättas om stämpelskatt bör utgå när ett avregistrerat aktiebolags verksamhet har övertagits av aktiebolagets ägare och nya företagsinteckningar måste tas ut. Frågeställningen har, såvitt gäller fastigheter, berörts i förarbetena till den inledningsvis nämnda lagen (1996:761) om inkomstskatteregler m.m. med anledning av ändrade bestämmelser om aktiekapitalets storlek. I prop. 1995/96:168 s. 20 uttalade regeringen att den i och för sig ansåg att företagaren borde slippa stämpelskatt när en fastighet förs över från ett avregistrerat aktiebolag till den nya verksamheten men att det är svårt att lösa frågan genom generell lagstiftning. Regeringen konstaterade emellertid att Kammarkollegiet – om det föreligger synnerliga skäl – kan medge befrielse från eller återbetalning av stämpelskatt (se 42 § stämpelskattelagen och förordningen [1979:293] om befrielse från eller återbetalning av viss stämpelskatt).

Bestämmelserna i 42 § stämpelskattelagen och i 1979 års förordning gäller inte bara stämpelskatt vid förvärv av fast egendom utan all

stämpelskatt. Regeringens ställningstagande i fråga om stämpelskatt vid förvärv av fast egendom är därför relevant också när det gäller stämpelskatt som avser företagsinteckningar.

Skyldigheten att betala stämpelskatt påverkas också av det ovan angivna förslaget om förföljelserätt. Enligt 22 § stämpelskattelagen föreligger, om nyinteckning och dödning sker på grund av samtidig ansökan, skatteplikt endast för skillnaden mellan det nyintecknade beloppet och beloppet av de inteckningar som dödas. Den bestämmelsen kan inte tillämpas om den gamla företagsinteckningen vid tidpunkten för nyfastställelsen redan har förlorat sin verkan och alltså inte kan bli föremål för dödning (jfr NJA 1990 s. 3). I propositionens förslag ligger emellertid att företagsinteckningen i bolagets verksamhet äger viss verkan även sedan bolaget har avregistrerats. Så länge förföljelserätten består kan företagsinteckningen därför bli föremål för dödning. Det medför att bestämmelsen i 22 § stämpelskattelagen kan tillämpas.

Mot den nu angivna bakgrunden finns det inte något behov av att komplettera lagstiftningen om stämpelskatt vid uttagande av företagsinteckningar.

7Ikraftträdande

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft några invändningar mot den tidpunkt då de nya reglerna föreslås träda i kraft.

Skälen för regeringens förslag: De regler som föreslås syftar till att undanröja vissa negativa effekter som kan uppstå för borgenärer med säkerhet i företagshypotek i samband med att aktiebolag avregistreras enligt punkten 6 i övergångsbestämmelserna till lagen (1994:802) om ändring i aktiebolagslagen. De nya reglerna bör därför träda i kraft vid den tidpunkt efter vilken de berörda aktiebolagen skall avregistreras, dvs. den 1 januari 1998.

8Kostnader

Den omläggning av företagsinteckningar från avregistrerade aktiebolag till övertagande näringsidkare som detta förslag förutsätter torde leda till en inte oväsentlig ökning av antalet företagsinteckningsärenden hos inskrivningsmyndigheten i Malmö. Hur omfattande merarbete detta kommer att medföra beror på hur många bolag som kommer att avregistreras och i vilken utsträckning de belastas av företagsinteckningar som måste läggas om. Regeringens förslag: Den nya lagstiftningen skall träda i kraft den 1 januari 1998.

Enligt uppgift från Patent­ och registreringsverket hade i juni 1997 cirka 130 000 aktiebolag med ett aktiekapital understigande 100 000 kr ännu inte vidtagit några åtgärder med anledning av de nya reglerna om lägsta tillåtna aktiekapital. Det är inte känt hur stor andel av dessa bolag som kommer att avregistreras och hur många som har upplåtit företagshypotek i sin verksamhet. Det får antas att ett inte obetydligt antal bolag kommer att beröras av de nya reglerna. Den ökade ärendetillströmningen torde emellertid bli endast tillfällig.

Inskrivningsmyndighetens merkostnader för den ökade ärende­ mängden torde täckas genom att avgiftsintäkterna ökar.

Det kan på goda grunder antas att de nya reglerna framför allt kommer att leda till att borgenärerna och näringsidkarna träffar överenskommelser om upplåtelse av ny säkerhet. Reglerna om att borgenären skall väcka talan vid domstol för att inte förlora sin rätt torde därför komma att tillämpas endast undantagsvis. Någon beaktansvärd ökning av domstolarnas arbetsbörda är mot den bakgrunden inte att förvänta.

9Författningskommentar

Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)

Till övergångsbestämmelserna till lagen (1994:802) om ändring av aktiebolagslagen har fogats två nya punkter, 15 och 16. Punkterna innehåller särskilda bestämmelser om sådana företagshypotek som har belastat verksamheten i aktiebolag som har upplösts enligt punkten 6 i övergångsbestämmelserna.

15. Om ett företagshypotek har upplåtits i ett aktiebolags verksamhet och den intecknade verksamheten och egendom som omfattas av företagshypoteket därefter övergår från aktiebolaget till dess aktieägare enligt punkten 6, tillämpas bestämmelserna i 2 kap. 3 § första stycket lagen ( 1984:649 ) om företagshypotek. Bestämmelserna tillämpas också i sådana fall där verksamheten och egendomen därefter övergår från det upplösta aktiebolagets aktieägare till ett handelsbolag eller ett aktiebolag som aktieägarna är delägare i eller till en ekonomisk förening som de är medlemmar i. Borgenären förlorar sin rätt enligt första stycket, om han inte inom den tid som anges i tredje stycket väcker talan mot förvärvaren om betalning ur egendomen och anmäler detta till inskrivningsmyndigheten. Talan och anmälan enligt andra stycket skall ske inom sex månader från det att det upplösta aktiebolagets styrelse eller förvärvaren har underrättat borgenären om aktiebolagets avregistrering och senast inom arton månader från avregistreringen. Vad som sägs om förvärvaren gäller också hans dödsbo.

Huvudregeln i 2 kap. 1 § lagen om företagshypotek är att ett företagshypotek kan göras gällande endast i egendom tillhörande den näringsidkare som har upplåtit hypoteket och att ett företagshypotek upphör att besvära en intecknad verksamhet när denna övergår till en ny innehavare. Punkten 15, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, innehåller vissa undantag från denna huvudregel.

Bestämmelserna avser den situationen att egendom som omfattas av ett företagshypotek övergår från ett aktiebolag till dess aktieägare som en följd av att bolaget upplöses därför att det inte har höjt sitt aktiekapital till den nya miniminivån, 100 000 kr (se punkten 6 i övergångsbestämmelserna). Genom en hänvisning till 2 kap. 3 § första stycket lagen om företagshypotek (se första stycket) görs bestämmelserna i det stycket om s.k. förföljelserätt vid överlåtelse av intecknad verksamhet tillämpliga på den aktuella situationen.

Förföljelserätten innebär att borgenären, trots att verksamheten och hypoteksegendomen har övergått till det upplösta aktiebolagets ägare, fortfarande i viss mån kan göra hypoteket gällande i egendomen. Rätten gäller i den bestämda, av företagshypoteket omfattade egendom som hörde till verksamheten i aktiebolaget vid den tidpunkt då bolaget upplöstes. Däremot gäller den inte i egendom som har tillförts

verksamheten därefter. Därigenom skiljer sig förföljelserätten från den rätt som annars följer med ett företagshypotek och som avser ett från tid till annat föränderligt egendomskollektiv. Den tidpunkt då borgenärens rätt omvandlas till en förföljelserätt är den då verksamheten och egendomen faktiskt byter innehavare, dvs. den tidpunkt då det aktiebolag som har upplåtit företagshypoteket avregistreras.

Bestämmelserna i 2 kap. 3 § första stycket lagen om företagshypotek skall tillämpas även i det fall då verksamheten och hypoteksegendomen förs vidare från aktieägarkollektivet till ett handelsbolag, ett aktiebolag eller en ekonomisk förening som aktieägarna är delägare eller medlemmar i. Hänvisningen till 2 kap. 3 § första stycket lagen om företagshypotek innebär sålunda att allt vad som sägs i det stycket om

förvärvare i tillämpliga delar kommer att gälla såväl för det upplösta

bolagets aktieägare som för ett handelsbolag, ett aktiebolag eller ekonomisk förening som aktieägarna är delägare eller medlemmar i och till vilket det upplösta bolagets egendom har förts över.

Det har under remissbehandlingen ifrågasatts om det är lämpligt att ­ i likhet med vad som gäller enligt 2 kap. 3 § lagen om företagshypotek ­ uppställa något krav på att verksamheten övergår för att en förföljelserätt skall kunna göras gällande. Det har emellertid ansetts lämpligt att utforma de nya bestämmelserna i nära anslutning till vad som allmänt gäller om förföljelserätt. Bestämmelserna förutsätter alltså att såväl den intecknade verksamheten som egendomen övergår till det upplösta bolagets aktieägare Detta innebär inte att borgenärerna förlorar möjligheten att göra förföljelserätten gällande i de fall då det bolag som upplöses vid tidpunkten för avregistreringen inte längre bedriver någon aktiv verksamhet eller då aktieägarna inte avser att driva verksamheten vidare efter bolagets upplösning. Verksamheten får i detta sammanhang anses bestå så länge bolaget ­ eller, efter avregistreringen, aktieägarkollektivet ­ fortfarande har tillgångar och skulder som är hänförliga till bolagets tidigare näringsaktiviteter.

Bestämmelserna i andra och tredje styckena motsvarar i huvudsak 2 kap. 3 § andra stycket lagen om företagshypotek. Av bestämmelserna följer att förföljelserätten är tidsbegränsad. Rätten går förlorad om borgenären inte inom viss tid dels väcker talan om betalning ur hypoteksegendomen, dels anmäler detta till inskrivningsmyndigheten. Talan skall normalt väckas mot de aktieägare som har övertagit äganderätten till egendomen. Har egendomen övergått till ett handelsbolag, ett aktiebolag eller en ekonomisk förening, måste dock talan i stället väckas mot bolaget eller föreningen. I första hand löper en sexmånadersfrist. Denna frist skall räknas från den tidpunkt då styrelsen för det avregistrerade bolaget, dess aktieägare eller företrädare för ett handelsbolag, ett aktiebolag eller en ekonomisk förening till vilken verksamheten övergått underrättar borgenären om att aktiebolaget har avregistrerats. Även om någon sådan underrättelse inte lämnas måste borgenären alltid agera inom arton månader från Patent­ och registreringsverkets beslut att avregistrera bolaget.

Fjärde stycket motsvarar 2 kap. 3 § tredje stycket lagen om

företagshypotek.

16. Om ett företagshypotek har upplåtits i en verksamhet som har drivits av ett aktiebolag som har upplösts enligt punkten 6, har borgenären rätt att söka betalning ur egendom som omfattas av hypoteket trots att hans fordran inte är förfallen till betalning.

Punkten innehåller en bestämmelse om rätt till förtida betalning ur egendom som omfattas av företagshypotek i verksamhet som har drivits av ett avregistrerat aktiebolag.

Bestämmelsen innebär följande. Om ett aktiebolag som har upplåtit företagshypotek i sin verksamhet upplöses enligt punkten 6, har innehavaren av företagshypoteket rätt att få betalt ur den egendom som omfattas av hypoteket trots att hans fordran inte har förfallit till betalning. Bestämmelsen, som är av samma slag som de bestämmelser om förtida betalning ur egendomen som finns i 2 kap. 7 § första stycket lagen om företagshypotek, ger inte rätt till förtida betalning till den del fordran överstiger värdet av egendomen.

Bestämmelsen utgör ett komplement till de nya reglerna i punkten 15. De torde få betydelse främst då låne­ eller kreditavtalet saknar villkor som ger borgenären möjlighet att säga upp lånet eller krediten i förtid. Även i de fall då sådana villkor visserligen finns men det är osäkert om de är tillämpliga, kan borgenären kräva förtida betalning med stöd av de nya bestämmelserna.

Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)

Härigenom föreskrivs att det i övergångsbestämmelserna till lagen (1994:802) om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385) skall införas två nya punkter, 15 och 16, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15. Om ett företagshypotek har upplåtits i ett aktiebolags verksamhet och om den intecknade verksamheten och egendom som omfattas av företagshypoteket därefter övergår från aktiebolaget till dess aktieägare enligt punkten 6, tillämpas bestämmelserna i 2 kap. 3 § lagen ( 1984:649 ) om företagshypotek. Också om verksamheten och egendomen därefter övergår från det upplösta aktiebolagets aktieägare till ett handelsbolag eller en ekonomisk förening som aktieägarna är delägare i, tillämpas de angivna bestämmelserna. Den tid inom vilken talan senast skall väckas och anmälas till inskrivningsmyndig­ heten räknas från det att aktiebolaget avfördes ur aktie­ bolagsregistret.

16. Om ett företagshypotek har upplåtits i en verksamhet som har drivits av ett aktiebolag vilket har upplösts enligt punkten 6, har borgenären rätt att söka betalning ur egendom som omfattas av hypoteket trots att hans fordran inte är förfallen till betalning.

__________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

Förteckning över remissinstanser

Remissyttranden över Justitiedepartementets promemoria Företags­ hypoteks ställning efter avregistrering av aktiebolag har avgetts av Finansinspektionen, Sveriges Industriförbund, Sveriges Allmänna Hypoteksbank, Sveriges Köpmannaförbund, Grossistförbundet Svensk Handel och Finansbolagens Förening.

Förteckning över deltagare vid Justitiedepartementets remissmöte den 25 augusti 1997

I remissmötet deltog företrädare för följande:

Justitiedepartementet, Kammarkollegiet, Malmö tingsrätt, Patent­ och registreringsverket, Lantmäteriverket, Svenska Bankföreningen, Svenska Kreditmannaföreningen, Grossistförbundet Svensk Handel och Sveriges advokatsamfund.

Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)

Härigenom föreskrivs i fråga om aktiebolagslagen (1975:1385) att det i övergångsbestämmelserna till lagen (1994:802) om ändring i nämnda lag skall införas två nya punkter, 15 och 16, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15. Om ett företagshypotek har upplåtits i ett aktiebolags verk­ samhet och den intecknade verk­ samheten och egendom som omfattas av företagshypoteket därefter övergår från aktiebolaget till dess aktieägare enligt punkten 6, tillämpas bestämmelserna i 2 kap. 3 § första stycket lagen ( 1984:649 ) om företagshypotek. Bestämmelserna tillämpas också i sådana fall där verksamheten och egendomen därefter övergår från det upplösta aktiebolagets aktieägare till ett handelsbolag eller ett aktiebolag som aktie­ ägarna är delägare i eller till en ekonomisk förening som de är medlemmar i. Borgenären förlorar sin rätt enligt första stycket, om han inte inom den tid som anges i tredje stycket väcker talan mot för­ värvaren om betalning ur egen­ domen och anmäler detta till inskrivningsmyndigheten. Talan och anmälan enligt andra stycket skall ske inom sex månader från det att det upp­ lösta aktiebolagets styrelse, dess aktieägare eller förvärvaren har underrättat borgenären om aktiebolagets avregistrering och senast inom arton månader från avregistreringen Vad som sägs om förvärvaren gäller också hans dödsbo. 16. Om ett företagshypotek har

upplåtits i en verksamhet som har drivits av ett aktiebolag som har upplösts enligt punkten 6, har borgenären rätt att söka betalning ur egendom som omfattas av hypoteket trots att hans fordran inte är förfallen till betalning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1997­09­09

Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet Gertrud Lennander, regeringsrådet Kjerstin Nordborg.

Enligt en lagrådsremiss den 4 september 1997 (Justitiedepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385).

Förslaget har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Monica Kämpe.

Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Systematiskt har den föreslagna regleringen ett närmare samband med reglerna om företagshypotek än med aktiebolagsrätten. Lagrådet har därför ifrågasatt om de föreslagna bestämmelserna inte borde införas i lagen (1984:649) om företagshypotek i likhet med vad som gjordes under 1970­talet, då det lägsta tillåtna aktiekapitalet höjdes från 5 000 kr till 50 000 kr (se bl.a. prop. 1975/76:12). Den omständigheten att den föreslagna regleringen såsom sådan är av tidsbegränsat intresse talar å andra sidan mot att tynga lagen om företagshypotek med dessa föreskrifter. Härtill kommer att de borgenärer, som skall skyddas, i betydande utsträckning utgörs av banker och andra kreditinstitut, som torde vara väl medvetna om problematiken. Det allmänna intresset av att reglera detta övergångsvis gällande skyddet för borgenärerna just i lagen om företagshypotek skulle därmed inte vara så stort. Lagrådet har därför accepterat att de föreslagna bestämmelserna tas in i övergångsbestämmelser till aktiebolagslagen.

Punkt 15 i lagförslaget innehåller föreskrifter om verkan av att egendom som omfattas av företagshypotek övergår från ett upplöst aktiebolag till dess aktieägare eller därefter till ett handelsbolag eller ett aktiebolag som aktieägarna är delägare i eller en ekonomisk förening som de är medlemmar i. Det är alltså någon av dessa kategorier som är förvärvaren när bestämmelserna i 2 kap. 3 § första stycket lagen om företagshypotek skall tillämpas. I tredje stycket av den föreslagna punkt 15 talas om det upplösta aktiebolagets aktie­ ägare eller förvärvaren, trots att även de förra är förvärvare. I fjärde stycket talas om förvärvarens dödsbo, trots att i tredje stycket talas om aktieägarna eller förvärvaren. Svårigheterna kan undvikas om i tredje stycket orden "dess aktieägare" får utgå.

Justitiedepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 september 1997

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm­ Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Blomberg, Andersson, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson, von Sydow, Åhnberg, Messing

Föredragande: statsrådet Freivalds

Regeringen beslutar proposition 1997/98:22 Företagshypoteks ställning efter avregistrering av aktiebolag.