Propositionens huvudsakliga innehåll

I syfte att stärka företagsinteckningarnas kreditvärde föreslås att ford- ran på grund av företagsinteckning får företräde framför löne- och pcnsionsfordringar i händelse av konkurs.-Samtidigt förbättras också skattefordringarnas ställning i förmånsrättsordningen. Löntagarnas ford- ringar skyddas i stället genom att det maximala beloppet för betalning enligt den statliga lönegarantin vid konkurs höjs från fem basbelopp till tolv basbelopp.

Vidare föreslås vissa jämkningar beträffande företagsinteckningens ställning när aktiebolag avregistreras på den grunden att aktiekapitalet inte uppgår till 50 000 kr.

• Sida 2
•  Original

Prop. 1975/76: 12

1. Förslag till

Lag om ändring i förmånsrättslagen (1970: 979)

Härigenom föreskrives i fråga om förmånsrättslagen (1970: 979) dels att 16 å1 skall upphöra att gälla, dels att nuvarande 11 och 12 åå skall betecknas 12 respektive 13 %, dels att nuvarande 13 & skall betecknas 11 %, dels att nya 12 5, nya 13 %, 15 & samt punkten 6 i övergångsbestäm- melserna skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse -

12 52

Allmän förmånsrätt följer där- efter med arbetstagares fordran på sådan lön eller annan ersättning på grund av anställningen som ej förfallit till betalning tidigare än ett år innan konkursansökningen gjordes och på sådan lön eller er- sättning under skälig uppsägnings- tid, högst sex månader, som över- stiger inkomst vilken arbetstaga- ren under tid som lönen eller er- sättningen avser förvärvat i annan anställning eller uppenbarligen borde ha kunnat förvärva i an— ställning som han skäligen bort godtaga. Vid bestämmande enligt vad nyss sagts i vilken utsträck— ning fordran på lön eller ersätt— ning under uppsägningstid är för- enad med förmånsrätt skall med samtidig inkomst i annan anställ- ning jämställas utbildningsbidrag som utgår av statsmedel vid ar— betsmarknadsutbildning, i den mån bidraget avser samma tid som lönen eller ersättningen och arbetstagaren har blivit berättigad till bidraget efter uppsägningen. Har lönefordran som förfallit tidi- gare än ett år innan konkursan- sökningen gjordes varit föremål för tvist, gäller förmånsrätten, om talan väckts eller sådan förhand- ling som föreskrives i kollektivav- tal begärts inom sex månader från förfallodagen och konkursansök-

1 Senaste lydelse 1973: 1068. 2 Senaste lydelse 1974: 366.

Allmän förmånsrätt följer där- efter med arbetstagares fordran på sådan lön eller annan ersättning på grund av anställningen som ej förfallit till betalning tidigare än ett år innan konkursansökningen gjordes och på lön eller ersättning under skälig uppsägningstid, högst sex månader. Har arbetstagaren under uppsägningstiden utfört ar- bete enligt anställningsavtalet med gäldenären, gäller förmånsrätten all lön eller ersättning för arbetet. I den mån arbete ej utförts under uppsägningstiden gäller förmåns- rätten endast sådan lön eller er— sättning som överstiger inkomst vilken arbetstagaren under tid som lönen eller ersättningen avser för— värvat i annan anställning eller uppenbarligen borde ha kunnat förvärva i anställning som han skäligen bort godtaga. Vid be- stämmande enligt vad nyss sagts i vilken utsträckning fordran på lön eller ersättning under uppsäg— ningstid är förenad med förmåns- rätt skall med samtidig inkomst i annan anställning jämställas ut- bildningsbidrag som utgår av statsmedel vid arbetsmarknadsut- bildning, i den mån bidraget avser samma tid som lönen eller ersätt- ningen och arbetstagaren har bli- vit bcrättigad till bidraget efter uppsägningen. Har lönefordran

• Sida 3
•  Original

Prop. 1975/76: 12

Nuvarande lydelse

ningen följt inom sex månader från det att tvisten blivit slutligt avgjord. I fråga om semesterlön eller semesterersättning som är in- tjänad innan konkursansökningen gjordes, gäller förmånsrätten vad som står inne för det löpande och de närmast föregående två kvalifi- kationsåren.

Föreslagen lydelse

som förfallit tidigare än ett år in- nan konkursansökningen. gjordes varit föremål för tvist, gäller för- månsrätten, om talan väckts eller sådan förhandling som föreskrives i kollektivavtal begärts inom sex månader från förfallodagen och konkursansökningen följt inom sex månader från det att tvisten blivit slutligt avgjord. I fråga om semes- terlön eller semesterersättning som är intjänad innan konkursansök- ningen gjordes, gäller förmånsrät- ten vad som står inne för det lö- pande och de närmast föregående två kvalifikationsåren.

Förmånsrätt enligt första stycket följer även med fordran på pension vilken tillkommer arbetstagare eller dennes efterlevande för högst ett år innan konkursansökningen gjordes och nästföljande sex månader. För- månsrätten gäller även i fråga om pension, som intjänats hos föregående arbetsgivare, om gäldenären övertagit ansvaret för pensionen under de betingelser som anges i 23 och 26 55 lagen (1967. 531) om tryggande av pensionsutfästclse m.m.

Om gäldenären är näringsidkare, skall arbetstagare, som själv eller jämte närstående ägde väsentlig andel i företaget och som hade väsent- ligt inflytande över dess verksamhet, eller hans efterlevande ej ha för— månsrätt enligt denna paragraf för lön eller pension. Vad som sagts nu gäller även om gäldenären är juridisk person utan att vara näringsid- kare.

135

Allmän förmånsrätt följer därefter med fordran på framtida pension till arbetstagare, som är född år 1907 eller tidigare, eller dennes efter- levande. Därvid får dock intjänad del av utfäst pension icke antagas av- se större årlig pension än som motsvarar basbeloppet enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring. Från det sålunda beräknade fordringsbe- loppet skall i förekommande fall avdragas upplupen del av pension en- ligt allmän pensionsplan eller enligt privat pensionsförsäkring.

Förmånsr ätt enligt första styc- Förmånsrätt enligt första styc- ket gäller även fordran på framti- da pension som intjänats hos före— gående arbetsgivare, om gäldenä- ren övertagit ansvaret för pensions- fordringen enligt vad som anges i 11 å andra stycket.

Om gäldenären är näringsidkare eller juridisk person utan att vara näringsidkare, äger ll & tredje stycket motsvarande tillämpning.

ket gäller" även fordran på framtida

pension som intjänats "hos föregå-

ende arbetsgivare, om gäldenären övertagit ansvaret för pensions- fordringen enligt'vad som anges i 12 å andra stycket.

Om gäldenären är näringsidkare eller juridisk person utan att vara näringsidkare, äger 12 & tredje stycket motsvarande tillämpning. .

• Sida 4
•  Original

Prop. 1975/76: 12

Nuvarande lydelse F öreslagen lydelse

.15 ga

Fordran med allmän förmåns- rätt uttages i första hand ur egen-

dom som ej är föremål för sär- '

skild förmånsrätt. Förslår ej den- na egendom, uttages fordringen ur egendom, vari särskild förmåns— rätt gäller, före fordringar med så- dan förmånsrätt i den mån det är medgivet enligt 16 5 och i övrigt efter sistnämnda fordringar.

Särskild förmånsrätt har före— träde framför allmän förmånsrätt. Fordran med allmän förmånsrätt enligt 10 5 uttages dock, om det behövs, före fordringar med sär- skild förmånsrätt enligt 5 eller 8 5 i annan lös egendom än tomträtt. Vad som uttages på detta sätt skall, när'det finns särskilda förmånsrät- ter i olika egendomsgrupper, för- delas på grupperna i förhållande till den köpeskilling som erhållits för varje grupp.

Övergångsbestämmelser

Pensionsutfästelse som enligt övergångsbestämmelserna till la- gen (1967: 532) om ändring i 17 kap. handelsbalken är förenad med förmånsrätt enligt 11 & tredje stycket i nämnda kapitel skall i samma omfattning ha förmånsrätt närmast före fordringar som har förmånsrätt enligt 13 % nya lagen.

Pcnsionsutfästelse som enligt övergångsbestämmelserna till la- gen (1967: 532) om ändring i 17 kap. handelsbalken är förenad med förmånsrätt enligt 11 & tredje stycket i nämnda kapitel skall i samma omfattning ha förmånsrätt närmast efter fordringar som har förmånsrätt enligt 13 5 nya lagen." "

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förmånsrätt för ford- ran i konkurs på grund av ansökan som gjorts före ikraftträdandet.

2. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971: 1072) om f örmånsberättigade skatte-

fordringar m. m.

Härigenom föreskrives att 1 & lagen (1971: 1072) om förmånsbe- rättigade skattefordringar m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

lål

Förmånsrätt enligt 13 5 för- månsrättslagen (1970: 979) följer med fordran på

* Senaste lydelse 1973: 1068. 1 Senaste lydelse 1974: 872.

Förmånsrätt enligt 11 5 för- månsrättslagen (1970: 979) följer med fordran på

• Sida 5
•  Original

Prop. 1975/76: 12 5

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

]. skatt och avgift, som anges i 1 5 första stycket uppbördslagen (1953: 272), samt skatt enligt lagen (1908: 128) om bcvillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter, lagen (1958: 295) om sjömans- skatt och kupongskatteförordningen (1970: 624),

2. skatt enligt förordningen (1959: 507) om allmän varuskatt och för- ordningen (1968: 430) om mervärdeskatt,

3. skatt eller avgift enligt förordningen (1908: 129) angående en sär— skild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper, lagen (1928: 376) om särskild skatt å vissa lotterivinster, förordningen (1941: 251) om särskild varuskatt, förordningen (1943: 477) om skatt å vissa pälsvaror, förordningen (1948: 85) om försäljningsskatt, förordningen (1953: 396) om accis å fettemulsion m.m., lagen (1953: 397) om avgift för fett- varor som användas för framställning av fettemulsion m.m., förord- ningen (1956: 545) angående omsättningsskatt å motorfordon i vissa fall, förordningen ( 1957:262 ) om allmän energiskatt, förordningen (1960: 253) om tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker, för- ordningen (1960: 258) om utjämningsskatt å vissa varor, förordningen (1961: 372) om bensinskatt, förordningen (1961: 394) om tobaksskatt, förordningen (1961: 653) om brännoljeskatt, stämpelskattelagen (1964: 308), förordningen (1964: 352) om gasolskatt, förordningen (1966: 21) om särskild skatt på motorbränslen, förordningen (1971: 170) om an- nonsskatt, förordningen (1972: 266) om skatt på annonser och reklam, förordningen (1972: 820) om skatt på spel, förordningen (1973: 37) om avgift på vissa dryckesförpackningar samt förordningen (1973: 1216) om särskild beredskapsavgift för oljeprodukter,

4. skatt enligt förordningen (1922: 260) om automobilskatt, kungö- relsen (1934: 122) om skatt å motorfordon, som för tillfälligt brukande i riket från utlandet införts, kungörelsen ( 1951:750 ) om saluvagns- skatt, förordningen (1963: 116) om trafikomläggningsskatt, kungörelsen (1964: 43) om skatt å automobil, som av utomlands bosatt person för tillfälligt brukande i riket här förvärvats, traktorskatteförordningen (1969: 297), vägtrafikskattelagen (1973: 601) samt förordningen (1973: 602) om särskild vägtrafikskatt,

5. tull samt avgift enligt kungörelsen—(1960: 235) om avgift för växt- skyddskontroll vid införsel av växter och förordningen (1968: 361.) om avgift vid införsel av vissa bakverk,

6. avgift enligt lagen (1967: 340) om prisreglering på jordbrukets om- råde och lagen (1974: 226) om prisreglering på fiskets område,

7. avgift, som anges i 1 5 första stycket förordningen (1959: 552) an- gående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m.m. samt avgift enligt lagen (1961: 300) om redareavgift för sjöfolks pensionering och lagen (1968: 419) om allmän arbetsgivaravgift, allt i. den mån avgift som här avses icke omfattas av 1.

Förmånsrätten omfattar ej restavgift och liknande avgift som utgår vid försummelse att redovisa eller betala fordringen och ej heller skatte- eller avgiftstillägg och förseningsavgift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

• Sida 6
•  Original

Prop. 1975/76: 12

3. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970: 741) om statlig lönegaranti vid konkurs

Härigenom föreskrives att 2 5 lagen (1970: 741) om statlig lönegaranti vid konkurs skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse .

2å1

Betalning enligt garantin- utgår för sådan fordran på lön eller an- nan ersättning som har förmåns- rätt enligt 11 & förmånsrättslagen (1.970: 979) och för fordran på pension som har förmånsrätt en- ligt 11 eller 12 % samma lag.

Har arbetstagare på grund av fordran som avses i första stycket ansökt om gäldenärens försättande i konkurs, utgår betalning även för kostnaden härför och, om kon- kursen avskrivits enligt 185 _S kon- kurslagen (1921: 225), för kostnad som arbetstagaren ålagts att utge enligt 188 & samma lag.

Beträffande fordran med för— månsrätt enligt 11 % förmånsrätts- lagen gäller garantin för varje ar-' betstagare högst ett belopp som motsvarar fem gånger det vid ti- den för konkursbeslutet gällande basbeloppet enligt 1 kap. 6 5 lagen (1962: 381) om allmän försäkring.

Betalning enligt garantin utgår för sådan fordran på lön eller an— nan ersättning som har förmåns- rätt enligt 12 ä förmånsrättslagen (1970: 979) och för fordran på pension som har fömiånsrätt en- ligt 12 eller 13 & samma lag.

Har någon pågrund av fordran som omfattas. av garantin ansökt om gäldenärens försättande i kon— kurs, utgår betalning även för kostnaden härför och, om konkur- sen. avskrivits enligt 185 % kon- kurslagen (1.921: 225), för kostnad som han ålagts att utge enligt 188 & samma lag.

Beträffande. fordran med för- månsrätt enligt 12 & förmånsrätts- lagen gäller garantin för varje ar— betstagare högst ett belopp som motsvarar tolv gånger det vid ti- den för konkursbeslutct gällande basbeloppet enligt 1 kap. 6 & lagen (1.962: 381) om allmän försäkring. Betalning utgår därvid för fordran som avser ersättning för särskilda kostnader framför annan fordran.

Denna lag träder 1 kraft den 1 januari 1976. Äldre bestämmelser gäller fortfarande 1 fråga om betalning av garan- tibelopp för fordran i konkurs på grund av ansökan som gjorts före _ ikraftträdandet.

4. Förslag till

Lag om ändring i konkurslagen (1921: 225)

Härigenom föreskrives att 71 och 143 55 konkurslagen (1921: 225) skall ha nedan angivna lydelse. Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse '

- 0

Vill förvaltaren efter första borgenärssammanträdet låta försäljning av lös egendom, som icke sker genom fortsättande av gäldenärens rö-

1 Senaste lydelse 1971 : 1046. = Senaste lydelse 1973 : 1132.

• Sida 7
•  Original

Prop. 1975/76: 12 7

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse.

relse, äga rum annorledes än å auktion, begäre samtycke därtill av rät- tens ombudsman eller, om han vägrar, av borgenärerna. Innan ombuds- mannen meddelar sitt beslut, skall han höra gäldenären, där det lämp- ligen kan ske.

Lös egendom, vari borgenär har panträtt eller annan särskild för- månsrätt, må ej i något fall utan hans samtycke säljas annorledes än 5. auktion, så framt hans rätt är av försäljningen beroende.

Samtycke som avses i första och andra styckena fordras icke, när för- valtaren vill genom fondkommissionär sälja på fondbörs noterat värde- papper till gällande börspris. Samtycke enligt andra stycket fordras ej heller för försäljning av lös egendom genom fortsättande av gäldenärens rörelse.

Skall fartyg, som ej är infört i skeppsregistret eller i motsvarande ut— ländska register, gods i fartyg eller gods i luftfartyg säljas. äge förvalta- ren. där egendomen finnes inom riket, begära försäljning i den ordning som gäller för utmätt sådan egendom.

Är fråga om försäljning av registrerat skepp, av luftfartyg eller av in— tecknade reservdelar till luftfartyg och finnes egendomen inom riket, skall vad i 70 5 första och andra styckena sägs äga motsvarande tillämp- ning.

Skall gäldenären tillkommande rätt till andel i inteckning som belas- tar hans luftfartyg eller till sådant fartyg hörande reservdelar säljas, låte förvaltaren innan försäljning sker anskaffa särskild .inteckningshandling å det gäldenären tillkommande beloppet, där laga hinder däremot icke möter. Skall försäljning ske av inteckningshandling, som innehaves av gäldenären och för vilken han är personligen ansvarig, vare förvaltaren pliktig att, där ej gäldenären medgiver, att handlingen må försäljas med bibehållande av hans ansvarighet, förse handlingen med påskrift, Varige- nom gäldenären frikallas från ansvarighet.

Bestämmelserna i 705 sista Bestämmelserna i 70,5 sista

stycket äga motsvarande tillämp- ning, när gäldenären tillhörig lös egendom under konkursen skall säljas i den ordning som gäller för utmätt sådan egendom. ] sådant fall skall förvaltaren dessutom, i den mån det är påkallat, i ärendet föra talan för borgenärer som ha förmånsrätt enligt 10, 11 eller 12 & förmånsrättslagen (1970: 979) samt genom brev underrätta bor- genär om yrkande som han fram- ställer på dennes vägnar.

stycket äga motsvarande tillämp- ning, när gäldenären tillhörig lös egendom under konkursen skall säljas i den ordning som gäller för utmätt sådan egendom. Lsådant fall skall förvaltaren dessutom, i den mån det är påkallat, i ärendet föra talan för borgenärer som ha förmånsrätt enligt 10% förmåns- rättslagen (1970: 979) samt genom brev underrätta borgenär om yr- kande som han framställer på den- nes vägnar.

143 53

Har borgenär förmånsrätt enligt 10 eller 11 & förmånsrättslagen (1970:979) , må honom medgivas att, innan utdelning enligt vad ovan är stadgat äger rum. lyfta be-

” Senaste lydelse 1971 : 498.

Har borgenär förmånsrätt enligt 10 % förmånsrättslagen (1970: 979), må honom medgivas att. innan ut- delning enligt vad ovan är stadgat äger rum, lyfta betalning för sin

• Sida 8
•  Original

Prop. 1975/76: 12

Nuvarande lydelse

talning för sin fordran, i den mån tillgängliga medel därtill finnas.

Föreslagen lydelse fordran, i den mån tillgängliga medel därtill finnas.

Har borgenär förmånsrätt i viss egendom, må honom medgivas lyft- ning, som i första stycket sägs, av medel, som inflyta för den egendom.

Övriga förmånsberättigade borgenärer äge ock lyfta betalning såsom ovan är sagt, i den mån medel, som ej böra beräknas för lyftning enligt bestämmelserna i första och andra styckena, lämna tillgång därtill.

Ändå att borgenär lyft betalning för sin fordran, skall han upptagas i utdelningsförslag, då sådant upprättas enligt ovan meddelade bestäm- melser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i konkurs på grund av ansökan som gjorts före ikraftträdandet.

5. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971: 500) om exekutiv försäljning av luft-

fartyg m. m.

Härigenom föreskrives att 5 och 10 åå lagen (1971: 500) om exekutiv försäljning av luftfartyg m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Hör egendomen till konkursbo, kan borgenär, som i konkursen be- vakat fordran varmed är förenad luftpanträtt eller för vilken egen- domen svarar på grund av inteck- ning eller varmed är förenad re- tentionsrätt eller förmånsrätt en— ligt 10, 11 eller 12 & förmånsrätts- lagen (1970: 979), begära att egen- domen säljes för hans fordran, om hans rätt till betalning ur egendo- men är ostridig eller styrkes.

Föreslagen I _vdelse

Hör egendomen till konkursbo, kan borgenär, som i konkursen bevakat fordran varmed är för— enad luftpanträtt eller för vilken egendomen svarar på grund av in- teckning eller varmed är för- enad retentionsrätt eller förmåns- rätt enligt 10å förmånsrättslagen (1970: 979), begära att egendomen säljes för hans fordran, om hans rätt till betalning ur egendomen är ostridig eller styrkes.

Bestämmelserna i 45 äger motsvarande tillämpning i fråga om rätt att utlösa den som anslutit sig enligt första stycket.

10 ä 1 sakägarförteckningen upptages, förutom exekutionsfordringen, ford- ran för vilken egendomen svarar på grund av luftpanträtt, inteckning eller retentionsrätt samt kostnaden för förfarandet.

• Sida 9
•  Original

Prop. 1975/76: 12

Nuvarande lydelse

Om egendomen hör till kon- kursbo, upptages även arvode och annan kostnad för egendomens förvaltning under konkursen. Är egendomen därjämte utmätt, upp- tages fordran som skall utgå med förmånsrätt enligt 10, 11 eller 12 & förmånsrättslagen (1970: 979).

Föreslagen lydelse

Om egendomen hör till kon— kursbo, upptages även arvode och annan kostnad för egendomens förvaltning under konkursen. Är egendomen därjämte utmätt, upp— tages fordran som skall utgå med förmånsrätt enligt 105 förmåns- rättslagen (1970: 979).

Med fordran avses även rätt till betalning" på grund av ägarhypotek.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förmånsrätt för fordran i konkurs på grund av ansökan som gjorts före ikraftträdandet.

6. Förslag till Lag om ändring i lagen (1973: 1130) om exekutiv försäljning av re- gistrerat skepp m. m.

Härigenom föreskrives att 5 och 10 åå lagen (1973: 1.130) om exeku- tiv försäljning av registrerat skepp m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Hör skeppet till konkursbo, kan förvaltaren, om arvode eller annan kostnad för skeppets förvaltning under konkursen skall utgå ur skeppet, begära att skeppet säljes för den fordringen.

Borgenär, vars fordran är för- enad med sjöpanträtt, panträtt på grund av inteckning, retentions- rätt eller förmånsrätt enligt 10, 11 eller 12 & förmånsrättslagen (1970: 979), kan begära att skepp som hör till konkursbo säljes för hans fordran, om hans rätt till be- talning ur skeppet är ostridig eller styrkes. Om borgenär, vars ford- ran är förenad med sjöpanträtt, framställt sådan begäran, får för- farandet ej nedläggas därför att frågan om försäljning förkon- kursboets räkning förfaller.

Borgenär, vars fordran är för- enad med sjöpanträtt, panträtt på grund av inteckning. retentionsrätt eller förmånsrätt enligt 10% för- månsrättslagen (1970: 979), kan begära att skepp som hör till kon- kursbo säljes för hans fordran, om hans rätt till betalning ur skeppet är ostridig eller styrkes. Om bor- genär, vars fordran är förenad med sjöpanträtt, framställt sådan begäran, får förfarandet ej nedläg- gas därför att frågan om försälj- ning för konkursboets räkning förfaller.

Borgenär vars fordran är förenad med sjöpanträtt har i fråga om ut- mätt skepp som ej hör till konkursbo samma befogenhet som enligt andra stycket. Begagnar han sig därav,-får förfarandet ej nedläggas därför att frågan om försäljning för utmätningssökandens fordran för— faller.

• Sida 10
•  Original

Prop. 1975/76: 12

Nuvarande lydelse

10

Föreslagen I ydelse

Bestämmelserna i 45 äger motsvarande tillämpning i fråga om rätt att utlösa konkursbo eller borgenär som begärt att skeppet säljes för fordran som anges ovan.

10%

I sakägarförteckningen upptages, förutom exekutionsfordringen, ford- ran som är förenad med sjöpanträtt, panträtt på grund av inteckning eller retentionsrätt samt kostnaden för förfarandet.

Om skeppet hör till konkursbo, upptages även arvode och annan kostnad för skeppets förvaltning under konkursen. Är skeppet därjämte utmätt, upptages fordran. som skall utgå med förmånsrätt enligt 10, 11 eller 125 förmåns- rättslagen (1970: 979).

Om skeppet hör till konkursbo,

upptages även arvode och annan

kostnad för skeppets förvaltning under konkursen. Är skeppet därjämte utmätt, upptages ford— ran som skall utgå med förmåns- rätt enligt 105 förmånsrättslagcn (1970: 979).

Med fordran som är förenad med panträtt på grund av inteckning av- ses även fordran för vilken skepp tagits i anspråk enligt 91 aå 3 mom. utsökningslagen (1877: 31 s. 1) samt rätt till betalning på grund av ägar- liypotek.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

7. Förslag till Lag om ändring i utsökningslagen (1877: 31 s. 1)

Härigenom föreskrives att l39å utsökningslagen (1877: 31 s. 1) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

139 ål

När fartyg, som ej är infört i skeppsregistret eller motsvarande ut- ländska register, eller gods i fartyg eller i luftfartyg sålts, har borgenär. som hade sjö- eller luftpanträtt i egendomen, rätt att få betalning ur kö- peskillingen enligt vad som anges nedan, såvida han framställt yrkande därom före auktionen eller, om egendomen sålts under hand, före köpe- skillingsfördelningen.

Svarar utmätt egendom för företagsinteckning, äger inteckningshava- ren erhålla betalning ur köpeskillingen, om han framställt yrkande därom inom tid som nyss angivits. Vad nu sagts gäller dock ej i den mån sådan betalning måste anses obehövlig för att trygga inteckningsha- varens och efterföljande inteckningshavares rätt. Vid prövningen härav skall hänsyn tagas även till sådan egendom som gäldenären på annat sätt än genom företagsinteckningen Ställt som säkerhet för intecknings- havarens fordran.

1 Senaste lydelse 1973: 1131.

• Sida 11
•  Original

Prop. 1975/76: 12

Nuvarande lydelse

Skall under konkurs fartyg, som ej är infört i skeppsregistret eller i motsvarande utländska register, el- ler gods i fartyg eller i luftfartyg säljas utmätningsvis, äger även borgenär som för sin fordran har förmånsrätt enligt 10, 11 eller 12 & l'örmånsrättslagen (1970: 979) rätt att erhålla betalning ur köpeskil- lingen, om han yrkat det före auk- tionen eller, om egendomen sålts under hand, före köpeskillingsför- delningen.

11

Föreslagen lydelse

Skall under konkurs fartyg, som ej är infört i skeppsregistret eller i motsvarande "utländska register, eller gods i fartyg eller i luftfartyg säljas utmätningsvis, äger även borgenär som för sin fordran har förmånsrätt enligt 105 förmåns- rättslagcn (1970: 979) rätt att er- hålla bctalning ur köpeskillingen, om han yrkat det före auktio— nen cller, om egendomen sålts un— der hand, före köpeskillingsfördel- ningen.

Denna lag träder i kraft den ]. januari 1976. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förmånsrätt för fordran i konkurs på grund av ansökan som gjorts före ikraftträdandet.

8. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973: 1068) om ändring i förmånsrättslagen

(1970: 979)

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1973:1068) om ändring i förmånsrättslagen (1970: 979) att punkterna 3 och 4 i övergångsbestäm- melserna skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

3. Bestämmelserna i 45 andra stycket och 16 5 i dess äldre lydel— se gäller fortfarande i fråga om förskott som avses i punkt 6 sista stycket övergångsbestämmelserna till lagen (1973: 1064) om ändring isjölagen (1891: 35 s. 1).

4. De äldre bestämmelserna i 45 tredje stycket, 16 och 17 555 om redares förmånsrätt på grund av förskott för medredares bidrag till rederirörelsen enligt 175 sjö-

Föreslagen lydelse

3. Efter utgången av år 1975 skall - särskild förmånsrätt enligt äldre bestämmelser gälla a. enligt 4 5? andra stycket för förskott som avses i punkt 6 sista stycket övergångsbestämmelserna till lagen (1973: 1064) om ändring isjölagen (1891: 35 s. 1). b. enligt 45 tredje stycket för förskott för medredares bidrag till rederirörelsen enligt 1739 sjölagen (1891: 35 s. 1) i dess lydelse före ikraftträdandet av lagen (1973: 1064) om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1) om förskottet lälitnats före utgången av år 1975.

4. Fordran med allmän för- månsrätt enligt 10 5 uttages, om det behövs, före fordringar med förmånsrätt enligt 3. F ordran med allmän förmånsrätt enligt 11 eller

• Sida 12
•  Original

Prop. 1975/76: 12

Nuvarande lydelse

lagen (1891: 35 s. 1) i dess lydelse före ikraftträdande! av lagen (1973: 1064) om ändring i sjölagen (1891 : 35 s. ]) gäller fortfarande i fråga om förskott som lämnats före ikraftträdandet.

12

Föreslagen lydelse

12 5 i deras lydelse närmast före utgången av år 1975 uttages, om det behövs, med tillämpning av äldre bestämmelser före fordran med rätt enligt 3, om konkursan- sökan gjorts före utgången av år 1975.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

9. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1966: 454) om företagsinteckning

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1966: 454) om företagsin-

teckning

dels att 36 5 skall upphöra att gälla, dels att rubriken närmast före 36 5 skall utgå, dels att 35 5 skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 11 a och 15 a åå, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

llaå

Bestämmelserna i 10 5 äga också motsvarande tillämpning, när intecknad verksamhet jämte egendom, i vilken inteckningen gäller, på grund av upplösning av aktiebolag enligt punkt 4 eller 5 av -övergångsbestämmelserna till la-

gen (1973: 303) om ändring i la- gen (1944: 705) om aktiebolag övergår till aktieägare. Detsamma gäller, om verksamheten och egen— domen därefter övergår till han- delsbolag, vari det upplösta bola- gets aktieägare är delägare. Frist inom vilken talan skall väckas och anmälas till iriskrivningsmyndig- heten räknas från det aktiebolaget avfördes ur aktiebolagsregistret.

15a_$

Inteckningshavare äger erhålla betalning för intecknad fordran, fastän denna ej förfallit, om aktie- bolag, i vars näringsverksamhet inteckningen meddelats, upplöses eller måste antages komma att

• Sida 13
•  Original

Prop. 1975/76: 12

Nuvarande lydelse

13

Föreslagen lydelse

upplösas enligt punkt 4 eller 5 av övergångsbestämmelserna till la- gen (1973: 303) om ändring i la- gen (1944: 705 ) om aktiebolag.

35 51

Skall beslut av högre rätt upptagas till ny handläggning av inskrivnings- myndigheten, åligger det denne att upptaga ärendet på första inskriv- ningsdagen efter det att beslutet kommit honom till handa.

inteckningsärende enligt- Skall inteckningsärende enligt beslut av högre rätt upptagas till ny handläggning av inskrivnings- myndigheten, åligger det denna att upptaga ärendet på första inskriv- ningsdagcn efter det att beslutet kommit myndigheten till handa.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

10. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973: 303) om ändring i lagen (1944: 705) om aktiebolag

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1973: 303) om ändring i la- gen (1944: 705) om aktiebolag2

dels att punkten 5 i övergångsbestämmelserna skall ha nedan angivna

lydelse,

dels att i övergångsbestämmelserna skall införas en ny punkt, 8, av

nedan angivna lydelse.

1 prop. 1975: 103 föreslagen ly- delse

5. Bolag, vars registrerade ak- tiekapital ej uppgår till 50000 kronor, skall, om det ej trätt i likvidation eller försatts i konkurs, upplösas genom att avföras ur ak- tiebolagsregistret, om samtliga ak- tieägare och styrelseledamöter samt verkställande direktören be- gär det. Uppgift att bolaget har avförts ur registret skall kungöras i det första numret av Post- och In- rikes Tidningar som utkommer under närmast följande januari, april, juli eller oktober månad. Punkt 4 andra och tredje styckena äger motsvarande tillämpning.

1 Senaste lydelse 1971: 1215.

Här föreslagen lydelse

5. Bolag, vars registrerade ak- tiekapital ej uppgår till 50000 kronor, skall, om det ej trätt i likvidation eller försatts i konkurs, upplösas genom att avföras ur ak- tiebolagsregistret, om samtliga ak- tieägare och styrelseledamöter samt verkställande direktören be- gär det före utgången av oktober 1978. Uppgift om att sådan begä- ran framställts skall ofördröjligen kungöras i allmänna tidningarna. Bolaget får ej avföras ur registret förrän en månad efter det att så- dant kungörande skett. Uppgift att bolaget har avförts ur registret skall ej kungöras. Punkt 4 andra

' Senaste lydelse av övergångsbestämmelserna se 1973: 1081. Senast föreslagna lydelse av övergångsbestämmelserna se prop. 1975: 103.

• Sida 14
•  Original

Prop. 1975/76: 12 14

I prop. 1975: 103 föreslagen ly— Här föreslagen lydelse delse

och tredje styckena äger motsva- rande tillämpning.

8. Om verkan av företagsinteck- ning, som meddelats i nä- ringsverksamhet utövad av aktie- bolag, som upplöses enligt punkt 4 eller 5, finns bestämmelser i lagen (1966: 454) om företagsinteckning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

• Sida 15
•  Original

Prop. 1975/76: 12 15

Utdrag JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1975-10-16

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Andersson, Johansson, Aspling, Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Norling, Lidbom, Carlsson, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson, Leijon, Hjelm—Wallén

Föredragande: statsrådet Lidbom

Proposition med förslag till lag om ändring i förmånsrättslagen (1970: 979) m. m.

2.2. Remissyttrandena

Det stora flertalet remissinstanser har i allt väsentligt anslutit sig till utredningens förslag. En sammanställning över remissyttrandena bör fo- gas till protokollet i detta ärende som bilaga B, till vilken jag ber att få hänvisa.

3.2. Promemorian

I promemorian framhålls att, om FL tas till utgångspunkt, avveckling av aktiebolag enligt de i avsnitt 3.1.1 behandlade reglerna medför, att företagsinteckning som meddelats i bolagets näringsverksamhet upphör att gälla vid bolagets avregistrering. Med samma utgångspunkt kommer enligt utredningen inteckningshavaren inte heller att ha någon förföljel- serätt, eftersom äganderättsövergången vid avregistrering inte grundas på överlåtelse, bolagsskifte eller bodelning av annan anledning än nä- ringsidkarens död.

Utredningen påpekar att det i prop. 1973: 168 emellertid uttalats att säkerhet i form av företagsinteckning inte rubbas av att bolaget har av- registrerats. Enligt utredningen torde denna ståndpunkt ha motiverats av att avregistreringcn innebär en form av universalsuccession. Utred- ningen ifrågasätter emellertid om inte en uttrycklig lagregel borde ha in— förts om att rörelsen efter avregistreringcn skall anses vara samma verk- samhet som bolagets rörelse.

Avvceklingslagstiftningen bygger enligt utredningen på den tanken att rörelsedrivande avregistrerade aktiebolag med två eller flera aktieägare antingen genom avtal eller genom konkludenta åtgärder skall transfor- meras till handelsbolag. Det blir alltså i de fall då verksamheten övergår på handelsbolag fråga om två äganderättsövergångar. I och med avre— gistreringcn övergår nämligen verksamheten till aktieägarna och där- efter övergår den till ett handelsbolag. Utredningen instämmer i att det vid den första äganderättsövcrgången skulle kunna vara fråga om univer- saisucccssion, som inte rubbar inteckningssäkcrheten. Men den andra äganderättsövergången är enligt utredningen inte någon sådan succes- sion. Så snart aktieägarna överför verksamheten till ett handelsbolag, kommer företagsinteckningen att upphöra att gälla i verksamheten. In- teckningen kommer endast att medföra förföljelserätt i den till han- delsbolaget överförda egendomen. Följaktligen kommer inteckningen bara att gälla i aktieägarnas fortsatta gemensamma verksamhet under den regelmässigt korta tid som denna består.

Den tilltänkta ordningen med inteckningsövergång genom ett nytt slags universalsuccession i samband med avveckling av aktiebolag skulle enligt utredningen få vissa otillfredsställande praktiska konsekvenser.

Utredningen framhåller att någon korrigering av inskrivningsmyndig- hetemas böcker över ärenden om företagsinteckningar inte synes vara förutsatt i samband med att företagsintecknade aktiebolag avregistreras.

• Sida 22
•  Original

Prop. 1975/76: 12 . 22

Inskrivningsböckerna kommer därför inte att redovisa gällande inteck- ningsförhållanden. Enligt uttalandet i prop. 1973: 168 skulle ju inteck- ningarna i det förutvarande aktiebolaget gälla i enskilda näringsidkares eller i handelsbolags rörelser. Inskrivningsböckerna skulle emellertid inte komma att red0visa dessa inteckningar under näringsidkamas namn och de nybildade handelsbolagcns firmor. Ett gravationsbevis ut- färdat för någon av aktieägarna i ett upplöst bolag skulle således komma att sakna uppgifter om inteckningar som meddelats i det upplösta bola- gets verksamhet. Detta skulle kunna medföra rättsförluster vid exeku- tion i företagsintecknad egendom. Vidare skulle, menar utredningen, presumtiva kreditgivare komma att sakna möjlighet att förvissa sig om huruvida den näringsverksamhct i vilken de erbjuds inteckningssäkcrhet redan är belastad av företagsinteckning. Utredningen anser att förutva- rande kreditgivare till avregistrerade bolag visserligen genom särskilda åtgärder skulle kunna hålla sig underrättade om de fortsatta inteck- ningsförhållandena. Alla andra emellertid som efter år 1978 — eller, om förslaget i prop. 1975: 103 antas, år 1975 — överväger att bevilja enskild näringsidkare eller bolag kredit mot säkerhet av företagsinteck- ning måste räkna med möjligheten att verksamheten redan är belastad av en "tyst" inteckning som inte framgår av gravationsbevis.

Utredningen pekar också på olika situationer där risker för inteck- ningskollisioncr kan komma att uppstå. En person utövar t. ex. i samma område samma slags näringsverksamhet såväl genom ett av hönom-ägt aktiebolag som under enskild firma. Om båda rörelserna är intecknade,- skulle inteckningarna efter bolagets avregistrering komma att omfatta en och samma verksamhet om bolagets verksamhet fortsätts. Besvä- rande konkurrensproblem skulle kunna uppstå härigenom. Ett annat kollisionsfall kan tänkas i det fall att en person äger två små aktiebolag, som har verksamheten intecknad i samma område. Om bolagen driver ' samma slags rörelse, kommer inteckningarna i de olika bolagen 'cfter dessas avregistrering att gälla i samma verksamhet. Också härigenom kan konkurrensproblem tänkas uppstå. Andra liknande fall kan natur- ligtvis tänkas. '

Utredningen anser att det skulle vara ytterst arbetskrävande att korri- gera inskrivningsböckrna i enlighet- med det rättsläge som enligt det förut nämnda uttalandet i prop. 1973: 168 skulle komma att inträda vid avregistrering.

Utredningen har kommit till den slutsatsen att man bör överge stånd- punkten att inteckningssäkcrheten inte rubbas av avregistreringcn. Upp— lösning genom avregistrering bör i stället i detta sammanhang bedömas på samma sätt som fusion av aktiebolag och skifte av aktiebolags till- gångar.

Om sålunda företagSinteckning i aktiebolags näringsverksamhet skall antas upphöra att gälla vid bolagets avregistrering, uppkommer frågan

• Sida 23
•  Original

Prop. 1975/76: 12 23

om hur borgenäremas behöriga intressen lämpligen kan tillgodoses. Ut- redningen menar att det föreskrivna solidariska ansvaret för den inteck- nade skulden är otillräckligt. Utredningen har funnit det lämpligt att reg- lerna om förföljelserätt i 10 & FL görs tillämpliga också vid avregistre—- ring. En sådan breddad förföljelserätt skulle innebära, att-borgenären under en viss tid efter avregistreringcn bevaras vid inteckningsrätt i det avregistrerade aktiebolagets konkreta egendom men däremot inte i den eventuellt fortsatta verksamheten. I inskrivningsbokcn behöver därför inte göras särskilda upplägg under aktieägarnas namn i andra fall än då borgenären anser sig behöva väcka talan mot den eller dem som överta— git det upplösta bolagets verksamhet. Under den tid då förföljelserätten gäller kan ny inteckning tas ut i den fortsatta verksamheten och inteck- ningslånet övertas av verksamhetens nye innehavare. Om en tillfredsstäl- lande uppgörelse härom inte skulle kunna-träffas, kan borgenären ut—- nyttja förföljelserätten för att få betalt. För att säkerställa detta behövs en regel om acceleration'a'v fordringens-förfallotid som motsvarar 15 & FL. I de fall då verksamheten inte fortsätts efter avregistrering eller då ny inteckning inte kan beviljas på grund av att den fortsatta verksamhe- ten inte är bokföringspliktig, blir förföljelserätten av direkt betydelse.

Om det avregistrerade bolaget bara haft en aktieägare och denne fort- sätter bolagets verksamhet som enskild näringsidkare, torde enligt utred- ningen en breddad förföljelserätt enligt 10 & FL i princip utgöra ett god- tagbart skydd för inteckningshavarens säkerhetsintresse samt underlätta att kreditförhållandet överförs till den fortsatta verksamheten.

Har det avregistrerade bolaget däremot haft flera aktieägare, får man emellertid räkna med att dessa sluter handelsbolag. Utredningen menar därför att förföljelserätt vid avregistrering måste gälla i den berörda egendomen också efter det att denna överförts från aktieägare till han- delsbolag. Det blir fråga om en s. a. s. förlängd förföljelserätt.

Utredningen framhåller att förföljelser—ätt i och för sig har ett begrän- sat värde. eftersom tillgångar i vilka inteckningen gäller kan komma att säljas tämligen snart efter bolagets avregistrering. Efter försäljningen gäller inteckningen bara i säljarens eventuella vederlagsfordran. Vid obligatorisk avregistrering kan förföljelserätt visserligen ge ett någor- lunda godtagbart skydd. Frivillig avregistrering enligt förslaget i prop. 1975: 103 medför emellertid en väsentligt sämre situation för borgenä- rerna. eftersom avregistrering kan ske när som helst utan att borgenä- rerna blir informerade. Utredningen har funnit en effektiv och fram- komlig lösning vara att regler införs som innebär att inteckningsborgenä- rerna ges säker information om förestående frivillig avregistrering i förening med skälig tid för dem att bevaka sin rätt. '

Det bästa sättet att tillförsäkra borgenärerna. angivna information och bevakningsfrist är enligt utredningen att de genom registreringsmyndig- hetens försorg underrättas om begäran om avregistrering. Detta kan-ske

• Sida 24
•  Original

Prop. 1975/76: 12 24

genom kungörelse en viss minsta tid — förslagsvis en månad — innan bolaget avförs ur aktiebolagsregistret. Sådant kungörelseförfarande bör vara avgiftsfritt. Utredningen menar att om man på detta sätt kungör ansökan, så torde man liksom vid obligatorisk avregistrering kunna und- vara kungörelse av uppgift om att bolaget sedermera avförts ur registret.

Utredningen anser vidare att befrielse från stämpelskatt bör övervä- gas vid ny företagsinteckning som påkallas av att tidigare inteckning upphör att gälla i verksamheten i och med avregistrering. Utredningen finner emellertid att samma syfte kan uppnås genom tillämpning av 12 % första stycket stämpelskattelagen (1964z308). Under vissa förutsätt- ningar medger detta stycke nedsättning av stämpelskatten för ny inteck- ning med belopp som motsvarar skatten för tidigare inteckning. Förut- sättningarna för sådan nedsättning är i princip dels att den tidigare in- teckningen dödats eller av annan anledning upphört att gälla, dels att den nya inteckningen beviljas inom ett år efter det att den tidigare in- teckningen upphört att gälla, dels att ansökan om den nya inteckningen bifalles i egendom som helt eller delvis omfattades av den tidigare in- teckningen.

Utredningens överväganden innebär sammanfattningsvis att man bör acceptera att upplösning av aktiebolag genom avregistrering medför att inteckning upphör att gälla i bolagets näringsverksamhet. Detta föranle- der ingen ändring i FL. Ändring krävs emellertid, om den vidgade för— följelserätt och befogenhet att kräva omedelbar betalning, acceleration av förfallotid, som utredningen anser behövlig, skall införas. Dess- utom fordras ändring i de regler om kungörelse rörande frivillig avre- gistrering som föreslås i prop. 1975: 103 . om utredningens syn på den frågan vinner anslutning. Enligt utredningens förslag bör de lag- och författningsändringar som utredningens överväganden föranleder sättas i kraft den 1 januari 1976, då reglerna om frivillig avregistrering är av- sedda att träda i kraft.

4.1. Företagsinteckning och lönefordran

Lagen ("1974: 12) om anställningsskydd trädde i kraft den 1. juli 1974. Lagen innebär mycket betydande förbättringar av anställningstryggheten. Bl.a. har i lagen införts bestämmelser om viss minsta uppsägningstid vid uppsägning från arbetsgivarens sida. På den privata arbetsmark- naden fanns lagregler av den typen tidigare endast beträffande äldre ar- betskraft enligt den s.k. äldrelagen. De uppsägningstider som kommer i fråga enligt lagen om anställningsskydd varierar mellan en och sex månader beroende på arbetstagarens ålder. Arbetstagarc, som fyllt 45

• Sida 25
•  Original

Prop. 1975/76: 12 25

år, har rätt till sex månaders uppsägningstid, om han varit anställd hos arbetsgivaren under de senaste sex månaderna eller sammanlagt minst tolv månader under de senaste två åren.

Av organisationer företrädande kreditväsendet har gjorts gällande. att införandet av lagen om anställningsskydd medfört en betydande försämring av företagsinteckningen såsom kreditsäkerhet. Det för- håller sig nämligen så att lönefordringar i händelse av konkurs i myc- ket betydande utsträckning har förmånsrätt till betalning framför ford- ran på grund av företagsinteckning. Den som avser att lämna kredit mot säkerhet i företagsinteckning måste alltså göra en bedömning av vilken omfattning lönefordringar kan ha i händelse av att låntagaren försätts i konkurs. Det är nämligen framför allt vid låntagarens konkurs som en lämnad säkerhet prövas. Räcker säkerheten då inte till, är den inte betryggande.

Utredningen (Ju 1972: 12) angående företagsinteckning har tagit upp den fråga som sålunda har väckts. Utredningen framhåller att in- förandet av lagen om anställningsskydd medfört en sådan ökning av företagens latenta löneskulder att företagsinteckningens värde som kre- ditsäkerhet väsentligen förringats. Utredningens förslag för att komma till rätta härmed innebär, att företagsinteckningen ges företräde framför lönefordringar vid konkurs. Utredningen menar att detta i realiteten inte innebär någon försämring för löntagarna, eftersom deras fordringar på lön ersätts genom den statliga lönegarantin, om det inte finns till- räckliga tillgångar i konkursboct.

Innan jag går närmare in på utredningsförslaget vill jag lämna några upplysningar rörande företagsinteckningen och dess användning i kre— ditlivet.

Företagsinteckning kan meddelas i företagares näringsverksamhet, om företagaren är bokföringsskyldig eller driver jordbruk eller skogsbruk. Företagsinteckningen gäller i vissa särskilt angivna slag av lös egendom, som hör till den intecknade verksamheten. Den medför att intecknings- havaren får förmånsrätt i den intecknade egendomen. Denna förmåns- rätt är alltså en särskild förmånsrätt, dvs. den gäller bara i viss egen— dom. "l-önefordran däremot är förenad med allmän förmånsrätt, dvs. den gäller i all gäldenärens egendom. Företagsinteckningen är ett viktigt kreditsäkerhetsmedel framför allt för mindre och medelstora företag, särskilt sådana inom service- och detaljhandelsnäringarna. Sådana före- tag saknar i regel möjlighet att ställa pantbrev i fastighet som säkerhet och är därför hänvisade till företagsinteckningen som kreditsäkcrhet. Det bör i detta sammanhang framhållas att det är en grundläggande princip för all institutionell kreditgivning att lån beviljas under förut- sättning att låntagarens bctalningsförmåga inger förtroende och att be- tryggande säkerhet ställs. Sådan säkerhet skall efter objektivt godtagbara grunder täcka hela lånet. Enligt lagen (1955: 183) om bankrörelse skall

• Sida 26
•  Original

Prop. 1975/76: 12 26

säkerheten utgöras av fast eller lös egendom eller borgen. Företagsin- teckning är alltså enligt banklagen godtagbar som säkerhet.

Företagsinteckningen har kommit till flitig användning inom kreditli- vet. Enligt uppgift som lämnats av bankinspektionen uppgick det totalt intecknade beloppet vid utgången av år 1971 till 18 400 milj. kr.

När det gäller att bedöma om en företagsinteckning uppfyller bankla- gens krav på att säkerhet för kredit skall vara betryggande måste man göra en ingående analys av det kreditsökande företaget. Sedan erforder- liga reduktioner gjorts för osäkra fordringar, inkurant varulager och ut- tjänta inventarier samt de anställdas lönefordringar har bankerna i stor utsträckning, åtminstone från 1960-talets slut, godtagit företagsinteck- ning intill 50 % av den inteckningsbara egendomens värde enligt senaste bokslut. En sådan bedömning har accepterats av bankinspektionen.

Beträffande den reduktion, som sålunda görs för de anställdas löne— fordringar, gällde i praxis före ikraftträdandet av lagen om anställnings- skydd, att reduktionen borde uppgå till ett belopp motsvarande sex vec- kors lön åtminstone i personalintensiva företag. Sedan lagen om anställ- ningsskydd trätt i kraft, har bankinspektionen funnit att motsvarande schablonmässiga reduktion bör uppgå till 5—6 månaders lön för de att- ställda och gälla samtliga företag. _

För att ett företag skall kunna drivas och utvecklas måste det kimna få tillgång till kredit. Detta är av stor betydelse inte bara för företaget självt utan också för de anställda. Om företagen tillförsäkras goda kre- ditmöjligheter, tryggas deras fortbestånd och utveckling och därmed även sysselsättningen. Det är tydligt att framför allt de mindre och me- delstora företagens kreditmöjligheter har försämrats till följd av den ståndpunkt bankinspektionen mot bakgrund av banklagens krav på be- tryggande säkerhet har intagit i frågan om företagsinteckningens värde som kreditsäkerhet efter införandet av lagen om anställningsskydd. Det är angeläget att man får till stånd en ändring därvidlag så att dessa före- tags kreditmöjligheter tryggas. Frågan blir då hur detta skall kunna åstadkommas. '

Utredningen har pekat på olika möjligheter att få till stånd en för- bättring men har stannat för att det mest effektiva och i själva verket det enda sättet är att förbättra företagsinteckningens kreditsäkerhets-l värde genom att ge den förmånsrätt framför lönefordringar. Denna be'- dömning har delats av det stora flertalet remissinstanser.

Enligt min mening innebär utredningens förslag en betydande förbätt- ring av företagsinteckningens värde som kreditsäkcrhet. I själva verket förstärks företagSinteckningen så att den ger bättre kreditsäkerhct än vad fallet var före ikraftträdandet av lagen om anställningsskydd. Jag vill vidare nämna att en liknande åtgärd företagits tidigare, nämligen då fordringar på grund av fastighetsinteckning flyttades i förmånsrättsord- ningen så att de fick företräde framför lönefordringar. Detta skedde just

• Sida 27
•  Original

Prop. 1975/76: 12 27

för att stärka fastighetsinteckningcns kreditvärde. Det är emellertid upp- enbart att utredningens förslag kan genomföras endast om det inte sam- tidigt innebär en försämring av löntagarnas trygghet i händelse av att arbetsgivaren går i konkurs. Detta föranleder mig-att något gå in på hur den statliga lönegarantin fungerar i det sammanhanget.

Enligt lagen (1970: 741) om statlig lönegaranti vid konkurs svarar staten för fordran som arbetstagare eller anhörig till sådan har hos arbetsgivare som försatts i kenkurs.-Betalning enligt garantin utgår för löne- och pensionsfordran som har förmånsrätt enligt 11 och 12 5'3 förmånsrättslagen (1970: 979). I fråga om fordran med förmånsrätt en- ligt 11 & förmånsrättslagen, dvs. lönefordran och viss pensionsfordran, gäller garantin för varje arbetstagare med högst ett belopp, som mot- svarar fem gånger det vid tiden för konkursbeslutet gällande basbe- loppet enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring. Staten inträder i fråga om utbetalt garantibelopp i arbetstagarens rätt mot konkursgälde- nären och kan alltså göra gällande lönefordringen regressvis i konkursen.

Förmånsrätten för lön, det s.k. löneprivilegiet, fyller en social funk- tion. Man har velat trygga arbetstagarnas försörjning i händelse av kon- kurs genom att ge deras krav på lön en framskjuten ställning i förmåns- rättsordningen. Den statliga lönegarantin har emellertid i betydande "mån minskat behovet av ett löneprivilegium. Det är för det stora flertalet ar-- betstagarc förhållandevis likgiltigt vilken förmånsrätt deras lönefordran har, eftersom de under alla händelser får betalt för sin fordran genom den statliga lönegarantin. Så är emellertid inte fallet beträffande alla ar- betstagare. Som jag nyss nämnde gäller nämligen för den statliga—löne- garantin den begränsningen att betalningen u'r garantin kan uppgå till högst fem basbelopp. De högst avlönade arbetstagarnas krav på att få ut lönen kan alltså inte tillgodoses enbart genom den statliga lönegaran— tin. En sådan löntagare är också beronde av att hans lönefordran har en framskjuten ställning i förmånsrättsordningen.

Utredningen har uppmärksammat detta. Utredningens förslag innebär att den försämring som löneprivilegict lider genom att företagsinteck— ningen i förmånsrättshänseende skjuts före 'lönefordran kompenseras därigenom att beloppsbegränsningen i det statliga lönegarantisystemet höjs från fem till åtta gånger basbeloppet.

Efter samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementct får jag - anföra följande. Enligt min mening har" utredningen anvisat den rätta vägen att gå. Genom en förstärkning av lönegarantisystemct undviks att det stora flertalet löntagare drabbas av någon försämring genom att .löneprivilegiet sätts efter företagsinteckningen. Jag vill vidare framhålla - att kostnaderna för lönegarantisystemet finansieras genom särskilda ar- betsgivaravgifter (lönegarantiavgifter) som arbetsgivarna —— inklusive sta- ten och kommunerna —— erlägger enligt lagen (1970: 742) om lönegaran- tiavgift. Dessa avgifter förs till en särskild garantifond från vilken rekvi-

• Sida 28
•  Original

Prop. 1975/76: 12 28

reras medel för täckning av statens kostnader på grund av betalningar enligt lönegaranti. Behållningen i denna fond uppgick den 30 juni detta år till 17 790 000 kr.

Man kan emellertid enligt min mening vara något tveksam om hur stor höjning av begränsningsbeloppet i lönegarantisystemet som bör gö- ras för att socialt icke önskvärda effekter för löntagarna skall kunna undvikas. Denna fråga har väckt betydande uppmärksamhet under re- missbehandlingen. Flera remissinstanser anser att all beloppsbegräns- ning bör slopas under det att andra vill sätta gränsen till femton basbe— lopp. TCO, som i första hand vill slopa varje beloppsbegränsning, före- slår i andra hand att gränsen sätts till tolv basbelopp. Metallindustriar- betareförbundet har biträtt utredningsförslaget men antyder att det kan bli nödvändigt att i framtiden räkna upp lönegarantibeloppet. LO synes närmast inta den ställningen att någon uppräkning utöver åtta basbelopp inte behövs.

Vid bedömningen av frågan är av intresse en undersökning som ut- redningen gjort av vissa löntagarorganisationers bevakningar av löne- och pensionsfordringar efter år 1971. Enligt denna undersökning har to- talt 128 bevakningar avsett belopp utöver fem basbelopp. Av dessa av- såg 18 bevakningar belopp utöver åtta basbelopp, sju bevakningar be- lopp utöver tio basbelopp och två bevakningar belopp utöver tolv basbe— lopp. Denna undersökning visar enligt min mening att lönegarantiav- giftens storlek inte påverkas om gränsen sätts vid åtta, tio, tolv eller fem- ton basbelopp. Att någon form av begränsning bör uppställas synes mig dock klart. Frågan är emellertid var gränsen bör sättas. Mot bakgrund av att det är angeläget att förslaget inte leder till försämring av den tryggade ställning som löneprivilegiet hittills har garanterat löneford- ringar föreslår jag att gränsen sätts vid det belopp som TCO i andra hand förordat, nämligen tolv basbelopp.

Med mitt förslag torde så gott som samtliga löntagares krav på löne- och pensionsfordringar undgå reell försämring genom att löneprivilegiet flyttas ned efter företagsinteckning. Det kan dock inte uteslutas att i något enstaka fall en lönefordran kan vara så omfattande att den inte täcks ens av en summa motsvarande tolv basbelopp. Det kan därför en- ligt min mening inte komma i fråga att, såsom några remissinstanser för- ordat, helt slopa löneprivilegiet. Å andra sidan har jag gjort den bedöm- ningen att sådana fall som jag nyss nämnde blir så sällsynta att det inte finns någon anledning att, såsom bankföreningen förordat, införa en ordning som innebär att arbetstagarens överskjutande fordran går före statens regresskrav för utbetalningar från lönegarantifonden.

Jag anser således att utredningens förslag bör genomföras men att gränsbeloppet i lönegarantisystemet bör höjas till tolv basbelopp. In- nan jag tar upp vissa följdfrågor vill jag dock något beröra en fråga som bl. a. SPP har tagit upp under remissbehandlingen.

• Sida 29
•  Original

Prop. 1975/76: 12 29

Förslaget att låta löneprivilegiet komma efter företagsinteckning får vissa återverkningar i fråga om försäkringsinrättningars krav på pen- sionspremier. Situationen är i korthet följande. Försäkringsinrättningcns krav på pensionspremie omfattas enligt stadig praxis av löneprivilegiet när arbetsgivaren har åtagit sig att betala premien. Löneprivilegiet ligger vid konkurs visserligen efter fastighetsinteckningarna men före företags- inteckningen. Denna förmånrätt har enligt SPP hittills räckt för att täcka SFP:s krav på förfallna pensionspremier enligt den s.k. ITP-pla- nen när arbetsgivare gått i konkurs. Detta läge kommer emellertid enligt SPP att förändras, om företagsinteckningen sätts före löneprivilegiet. Detta betyder nämligen enligt SPP att löneprivilegiet i praktiken mister större delen av sin betydelse och att SPP därför kommer att få nöja sig med mer eller mindre ringa konkursutdelningar. Liknande situationer kan uppkomma också för andra försäkringsgivare t.ex. för Försäk- ringsbolaget Pensionsgaranti (FPG), vars uppgift är att meddela kredit- försäkring för arbetsgivares pensionsutfästelser, huvudsakligen utfästelse om ålderspension enligt ITP-planen för tjänstemän.

Under lagstiftningsärendets beredning inom justitiedepartementet har inhämtats vissa uppgifter rörande de berörda försäkringsformerna. Det har därvid visat sig att inga förluster uppstår för arbetstagare anställ- da hos kollektivavtalsbundna arbetsgivare. De förluster som kan upp- komma för arbetstagare som är anställda hos icke kollektivavtalsbun- den arbetsgivare och försäkrade enligt ITP-planens förmånsschema är förhållandevis begränsade. Enligt uppgift kan man räkna med att den utgående pensionen i de flesta fall kan komma att minskas med 3—5 %. för den händelse förfallna pensionspremier inte kan få utdelning i arbetsgivarens konkurs. Sänkningen har beräknats med utgångspunkt i ett antagande att arbetstagaren får ny anställning inom ett halvår från det s.k. fribrev har utfärdats. Beträffande försäkringar meddelade av Arbetsmarknadens Försäkringsaktiebolag (AFA) (tjänstegruppliv- och avgångsbidragsförsäkring) gäller i princip att inga förluster upp- kommer för enskilda löntagare, om arbetsgivaren i fråga är bunden av kollektivavtal. Om emellertid konkursboet vid fortsatt drift av kon- kursgäldenärens rörelse inte inträder i försäkringsavtalsförhållandet genom att överta försäkringen eller tecknar ny sådan, upphör försäk- ringsavtalet genom uppsägning från AFA:s sida med utgången av må- naden efter konkursutbrottet. För försäkring som tecknats av icke kol- lektivavtalsbunden arbetsgivare gäller att försäkringen träder ur kraft, om betalning inte fullgörs inom en månad efter premiens förfallodag. Beträffande försäkringar som meddelas av AMF-Arbetsmarknadsför- säkringar (avtalsgruppsjukförsäkring, särskild tilläggspensionsförsäkring samt gruppförsäkring för yrkesskada) gäller försäkringen oavsett pre- miebetalningen, om försäkringen tecknats enligt kollektivavtal. De fri- villigt tecknade försäkringarna kan vid premieförsummelse sägas upp

• Sida 30
•  Original

Prop. 1975/76: 12 30

efter sju dagar. I motsats till vad som gäller beträffande försäkring i AFA brukar emellertid försäkring i AMF inte sägas upp om rörelsen fortsättes efter konkursutbrottet. , '

De förluster som i enstaka fall kan tänkas uppkomma för arbetstagare anslutna till ITP-planen är enligt min mening så pass obetydliga att man kan bortse härifrån i detta sammanhang. Jag vill i anslutning härtill erinra om att FPG inte har motsatt sig utredningens förslag. Vad gäller de arbetstagare som är anslutna till AFA- och AMF-försäkringama gäl- ler att några förluster inte uppkommer för enskilda löntagare om inbe- talning av försäkringspremien försummas av kollektivavtalsbunden ar- betsgivare. Mot den bakgrunden finner jag att hänsynen till löntagar- nas rätt till försäkringsskydd inte behöver lägga hinder i vägen för ett genomförande av utredningsförslaget. Det är vidare min uppfattning att förslaget kan antas medföra så obetydliga ekonomiska förluster för de berörda försäkringssystemen att man inte har anledning att över- väga något slags ekonomisk kompensation för förlusterna. Jag vill er- inra om att försäkringarna i fråga finansieras av arbetsgivarna.

Mitt förslag om höjning av minimibeloppet för den statliga lönegaran- tin innebär att löneprivilegiet enligt förmånsrättslagen kommer att sakna betydelse för nästan alla löntagare. Därmed skapas också utrymme för en angelägen förstärkning inte bara av företagsinteckningens ställning utan också av den allmänna förmånsrätt som f.n. tillkommer skatte— fordringar. Efter samråd med chefen för finansdepartementet föreslår jag att fordran på skatt och allmän avgift enligt 13 & förmånsrättslagen ges företräde framför löneprivilegiet. Detta innebär att reglerna om för— månsrätt för Skatt och allmän avgift bör flyttas till 11 & förmånsrätts- lagen. Reglerna om löneprivilegiet i nuvarande 11 och 12 && förmåns- rättslagen bör tas in i 12 resp. 13 55.

Löneprivilegiets försvagning skapar vissa följdproblem. Ett av dessa är att konkursförvaltare kan se sig nödsakade att vägra förskottsbetal- ning till löneborgenärer för att inte äventyra bättre prioriterade borge- närers rätt till utdelning. Det skulle i sin tur gå ut över möjligheterna att fortsätta rörelsen under uppsägningstiden. Utredningen har ansett att denna fråga bör lösas genom vissa jämkningar i lagen om statlig lönega- ranti vid konkurs. Ändringen gör det möjligt att för sådana situationer betala ut lön ur lönegarantifonden på ett tidigare stadium än vad som f. n. kan ske. Enligt min mening torde också frågan kunna lösas i hu- vudsak enligt de av utredningen anvisade riktlinjerna. Efter samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet har jag emellertid kommit fram till att frågan inte bör behandlas i detta lagstiftningsärende utan i stället tas upp i den proposition om ändring i lagen om statlig löne- garanti vid konkurs som chefen för arbetsmarknadsdepartementet se- nare i dag kommer att föreslå regeringen förelägga riksdagen.

Som utredningen framhållit måste man räkna med att förslaget med-

• Sida 31
•  Original

Prop. 1975/76: 12 ' 31

för ökad risk för att lönegarantifonden inte skall få utdelning i konkurs för statliga regressanspråk. Det är möjligt att det på sikt kan bli nöd- vändigt att justera lönegarantiavgiften för att motverkaden ekonomiska försvagning lönegarantifonden kan komma att drabbas av. F.n. synes emellertid inte några särskilda åtgärder behöva vidtas i det hänseendet. Lönegarantifonden har hittills varje år utvisat överskott och behållningen i fonden, som ökat för varje år, uppgick den 30 juni 1975 till nära 18 milj. kr. I samband härmed kan nämnas, att riksförsäkringsverket har beräknat att slopandet i samband med skatteomläggningen för år 1976 av "taket" för vissa arbetsgivaravgifter (7,5 )( basbeloppet) kommer att medföra en förstärkning av lönegarantifonden på ungefär 1 milj. kr.

Förslaget att stärka företagsinteckningens ställning i förmånsrättshän- seende påverkar företagsinteckningens förhållande till löne- och pen- sionsfordringar som har karaktären av konkursfordringar. En löneford- ran kan emellertid under vissa förhållanden vara att anse som s.k. massafordran och har därmed bästa rätt. Man skiljer nämligen i kon- kursrätten mellan konkursfordringar, dvs. fordringar som uppkom- mit före konkursbeslutet, och massafordringar, dvs. fordringar som upp- kommit efter konkursbeslutet och som riktar sig mot konkursboet som sådant. I den mån lönefordringar räknas som massafordran försvagas givetvis den åsyftade effekten av det förslag som nu läggs fram, efter- som sådan fordran alltid måste komma före företagsinteckning. Frågan blir då i vilken utsträckning lönefordran kan räknas som massafordran.

Det är helt klart att lönefordran, som hänförs till arbete som utförs före konkursutbrottet, är att anse som konkursfordran. Det är lika klart att fordran för arbete som utförs efter konkursutbrottct på grundval av ett anställningsavtal, som träffas mellan konkursförvaltaren och löntaga- ren, är att anse som massafordran. Tveksamhet kan emellertid råda om vilken karaktär sådan lönefordran har som hänför sig till tiden efter konkursutbrottet men som grundas på ett anställningsavtal som slutits med konkursgäldenären före konkursutbrottet. Jag vill nu något när- , mare behandla denna fråga.

När konkurs inträffar torde normalt en av konkursförvaltarens första åtgärder vara att säga upp konkursgäldenärens arbetstagare. Konkurs- beslutet medför nämligen inte automatiskt att dessa skall anses upp- sagda. Konkursförvaltaren är vid sin uppsägning bunden av de uppsäg— ningstider som föreskrivs i lagen om anställningsskydd. Det förekommer att konkursförvaltaren omedelbart inställer all verksamhet och att lönta- garna alltså får uppsägningslön utan att behöva utföra någon motsva- rande arbetsprestation. Den fordran som på det sättet kan uppkomma för löntagarna är utan tvekan att hänföra till konkursfordran. Saken blir emellertid svårbedömd, om arbetstagarna utför arbete för konkursboets räkning under uppsägningstiden. Utredningen har med stöd av vissa ut-

• Sida 32
•  Original

Prop. 1975/76: 12 32

talanden i förarbetena till lönegarantilagen (prop. 1970: 201 s. 67 och 85—88) utgått från att arbetstagarens fordran på lön även i denna situa- tion är att anse som konkursfordran. I den rättsvetenskapliga litteraturen har emellertid ifrågasatts, om inte lönefordringen bör anses övergå till att bli massafordran, om konkursboet faktiskt tar arbetstagarens tjänster i anspråk (Welamson, Konkurs, 4 uppl. 1974 s. 117 not 2).

Det kan enligt min mening inte råda någon tvekan om att det i sak bästa resultatet åstadkommes, om lönefordringen i den senast beskrivna situationen anses utgöra konkursfordran. En sådan ordning är nämligen enklare att hantera för konkursförvaltarna i praktiken. F. ö. torde kon- kursförvaltarna i dag i allmänhet behandla lönefordringar av detta slag" som konkursfordringar. Härtill kommer att syftet med den nu före- slagna reformen, nämligen att stärka företagsinteckningens kreditvärdig— het, skulle åtminstone i viss mån förfelas. om dessa lönefordringar skulle anses utgöra massafordringar. Eftersom rättsläget inte kan anses fullt klart på denna punkt föreslår jag, att i förmånsrättslagen intas en be- stämmelse som klart anger att lönefordringar av det nu behandlade sla- get skall anses utgöra konkursfordran.

Utredningen har funnit att vissa förmånsrättsliga följdproblcm upp- kommer genom dcss förslag att löneprivilegiet skall skjutas tillbaka i förmånsrättsordningen. Enligt 5 & förmånsrättslagen skall förmånsrätt i lös egendom, som hör till näringsverksamhet vari företagsinteckning kan meddelas, följa med fordran hos hyresgäst eller arrendator på grund av hyres- eller arrendeavtal i viss i lagrummet närmare angiven omfatt— ning. De 5. k. hyres- och arrendeprivilegierna gäller alltså i samma slags lösa egendom som förmånsrätt på grund av företagsinteckning och har vidare företräde framför företagsinteckning. Utredningen har ansett att det av rättstekniska skäl är nödvändigt att låta också hyres- och arrende- privilegierna få företräde framför-löneprivilegiet. Jag ansluter mig till denna bedömning som har godtagits eller lämnats utan erinran under remissbehandlingen.

En liknande situation föreligger beträffande utmätt egendom. Enligt 8 % förmånsrättslagen ger utmätning förmånsrätt i den utmätta egendo- men. Den med utmätning förenade förmånsrätten kommer sist bland de särskilda förmånsrättema. Men den står inte i alla situationer tillbaka för övriga särskilda förmånsrättcr. Som ett undantag från huvudregeln har utmätning nämligen företräde framför förmånsrätt på grund av in- teckning, vilken sökts samma dag som utmätningen verkställdes eller se- nare.

Utredningen har ansett att löneprivilegiet måste ställas tillbaka också för fordran som har förmånsrätt på grund av utmätning. Härom får jag framhålla följande. Om inte förmånsrätten för utmätning skall åter- vinnas enligt 38 & konkurslagen , torde i fråga om egendom i allmänhet

• Sida 33
•  Original

Prop. 1975/76: 12 33

utmätningsförfarandet skola fortgå utan att fordran med allmän för- månsrätt kan göras gällande i ärendet. Vid exekution i fartyg och far- tygsbyggen, luftfartyg och intecknade reservdelar till luftfartyg samt gods i fartyg eller i luftfartyg får däremot fordran med allmän för— månsrätt enligt 10—12 %% förmånsrättslagen göras gällande i utmät- ningsärendet och har därvid företräde framför utmätningsfordringen.

Om man vill inskränka en ändring beträffande företrädesordningen mellan löneprivilegiet och utmätning till vad som direkt föranleds av att företrädesordningen mellan företagsinteckning och löneprivilegiet kastas om, är det i och för sig möjligt att begränsa ändringen till att gälla egendom som utgörs av andra fartyg och fartygsbyggen än skepp och skeppsbyggen, dvs. båt och båtbyggeri, samt av gods i fartyg eller i luftfartyg. Företagsinteckning kan nämligen inte gälla i annan egen- dom, i vilken samtidigt löneprivilegiet och utmätning kan konkurrera. än som nu har nämnts. En sådan reglering måste emellertid bli relativt komplicerad och svårförståelig. Beaktas bör också att möjligheten att vid konkurs bringa utmätning att gå åter har vidgats genom att åter- vinningsfristen har utsträckts genom lagändring tidigare under är 1975 (prop. 1975: 6, LU 12, rskr 91, SFS 1975: 244). Vidare förbättras löne- borgenäremas möjlighet att få ersättning genom den statliga lönegaran- tin, om det förslag som samtidigt läggs fram genomförs. Med hänsyn härtill kan enligt min mening godtas att löneprivilegiet generellt sätts ned efter förmånsrätt på grund av utmätning.

Om de förslag jag nu har redogjort för genomförs, kommer allmän förmånsrätt att ha företräde framför särskild förmånsrätt endast i ett fall. Det gäller fordringar som har förmånsrätt enligt 10 5 förmånsrätts- lagen. Dessa fordringar avser borgenärs kostnad för gäldenärens försät- tande i konkurs och för beslut att dödsbos egendom skall avträdas till förvaltning av boutredningsman samt begravnings- och boupptecknings- kostnad, när gäldenären avlidit före konkursbeslutet. Vidare avses ar- vode och kostnadsersättning till god man enligt ackordslagen (1970: 847), tillsynsman enligt samma lag eller konkurslagen eller för- ordnad boutredningsman. om fordringen belöper på tid inom sex måna- der innan konkursansökning gjordes eller därefter. Slutligen avses kost- nad för särskild åtgärd som under nämnda tid har vidtagits med gode mannens eller tillsynsmannens godkännande eller av boutredningsman- nen och som uppenbart varit till borgenäremas bästa. Som villkor för att dessa fordringar skall vara förenade med förmånsrätt gäller att be- loppet med hänsyn till omständigheterna är skäligt.

Utredningen har övervägt om även fordringar med förmånsrätt enligt 10 & förmånsrättslagen bör stå tillbaka i likhet med löneprivilegiet. Ut- redningen har dock funnit att det rör sig om fordringar som står de egentliga konkurskostnaderna nära och som därför förtjänar att tillgodo-

• Sida 34
•  Original

Prop. 1975/76: 12 34

ses med hög prioritet. Utredningen föreslår därför inte någon ändring i förmånsrättsordningen såvitt avser fordringar med förmånsrätt enligt 10 & förmånsrättslagen. Detta har lämnats utan erinran under remissbe- handlingen och jag ansluter mig för min del till utredningens bedömning i detta hänseende. '

Riksskatteverket har i sitt remissyttrande föreslagit, att man skall in- föra möjlighet att utmäta företagsinteckning. Som riksskatteverket fram- hållit förutsätter en sådan ordning att ägarhypotek till företagsinteck- ning införs. Jag är inte beredd att ta upp den frågan i detta samman- hang innan den allmänna översynen av företagsinteckningsinstitutet har slutförts. Jag anser det inte heller lämpligt att i detta lagstiftningsärende ta upp vissa av riksskatteverket väckta frågor rörande A-skatters be- handling i konkurs.

Fordran på mätningsarvode, som förekommer inom vissa branscher och som enligt kollektivavtal skall av arbetsgivaren betalas direkt till fackförening, omfattas av löneprivilegiet men inte av lönegarantisyste- met. Några remissinstanser har tagit upp frågan om att utVidga lönega- rantin till att avse även fordran på mätningsarvode. Efter samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet har jag funnit att denna fråga lämpligen bör behandlas i den förut nämnda propositionen om ändring- ar i lönegarantisystemet som chefen för arbetsmarknadsdepartementet senare i dag kommer att föreslå regeringen att förelägga riksdagen. I det förslaget behandlas även frågan om i vilken utsträckning förmåns- rätten för lönefordringar —- och därmed även rätten till betalning ur lönegarantin — skall följa med fordran på skadestånd som har ålagts arbetsgivare med stöd av lagen om anställningsskydd. Jag tar därför inte i detta sammanhang upp den av en remissinstans framställda be- gäran att lönegarantin helt skall omfatta fordran på sådant skadestånd.

Förutom de ändringar i förmånsrättslagen och lönegarantilagen som jag nu berört bör vissa följdändringar ske i annan lagstiftning.

4.2. Rätt på grund av företagsinteckning vid avveckling av små aktie- bolag

Genom lagstiftning år 1973 gjordes ändringar i lagen (1944: 705) om aktiebolag, som innebar bl. a. att gränsen för aktiekapitalets lägsta be- lopp höjdes från 5 000 till 50 000 kr. För aktiebolag bildade före den 6 juni 1973, då lagändringen trädde i kraft, gäller fortfarande den lägre aktiekapitalsgränsen. Genom ytterligare lagstiftning, som trädde i kraft ' den 1 januari 1974, infördes emellertid regler som ställer krav på att alla aktiebolag efter utgången av år 1978 skall ha minst 50 000 kr. i aktieka- pital. För de aktiebolag som vid sistnämnda tidpunkt inte har tillräckligt aktiekapital föreskrivs ett förenklat likvidationsförfarandc. Sådana bolag

• Sida 35
•  Original

Prop. 1975/76: 12 35

skall vid 1978 års utgång avföras ur aktiebolagsregistret och blir där- med upplösta.

En väsentlig utgångspunkt för lagstiftningen har varit att göra det möjligt för rörelsedrivande aktiebolag, som inte höjer aktiekapitalet till 50000 kr., att fortsätta rörelsen i annan företagsform. Finns det flera aktieägare i bolaget skall rörelsen kunna fortsättas i handelsbolagsform. Och finns det bara en aktieägare skall denne kunna fortsätta rörelsen som enskild näringsidkare. För att göra detta möjligt finns bestämmelser om att aktieägare, styrelseledamöter och verkställande direktör efter upplösningen av aktiebolaget skall svara solidariskt för bolagets förplik- telser. Aktieägarna skall inträda i bolagets ställe som part i de avtal bo- laget slutit med tredje man.

I prop. 1973: 168, som låg till grund för lagstiftningen om den obliga- toriska avregistreringen, berörde jag något frågan om vilken inverkan en upplösning av aktiebolag får på företagsinteckning, som meddelats i det upplösta bolagets näringsverksamhet. Jag uttalade där att sådan säkerhet inte rubbas av att bolaget har avregistrerats. Jag ansåg att ändring av företagsform i detta fall inte var att anse som överlåtelse av verksamhet. Den föreskrivna regleringen innebär nämligen att det blir fråga om ett slags universalsuccession närmast jämförlig med det fall att näringsidka- ren avlider och dödsboet träder in i hans ställe som näringsidkare, jfr 3 å andra stycket lagen (1966: 454) om företagsinteckning (FL). Med hänsyn till lagstiftningens karaktär av övergångsreglering fann jag inte nödvändigt att i FL ta in en regel om att rörelsen efter avregistreringcn skall anses vara samma verksamhet som bolagets rörelse.

En grundtanke bakom den gällande regleringen för avregistrering av aktiebolag har varit att få till stånd en ordning som innebär att företa- gare, kreditgivare och andra som kan tänkas komma att beröras av av- registreringcn föranleds att frivilligt ordna upp sina mellanhavanden in- nan avregistreringen sker. För att underlätta detta har lagstiftningen lagts upp så att det avregistrerade bolagets tillgångar och skulder över- förs i sin helhet på aktieägarkollektivet. Detta inträder också som part i de avtal bolaget hade med tredje man. För att berörda parter skall upp- märksammas på lagstiftningen har också särskilda informationsåtgärder vidtagits. Patentverket har distribuerat en broschyr med upplysningar om lagstiftningens innehåll till samtliga aktiebolag med ett aktiekapital understigande 50 000 kr. Ytterligare sådana särskilda informationsåtgär- der planeras. Jag är övertygad om att detta kommer att leda till att eventuella praktiska problem med anledning av avregistreringcn ordnas upp genom frivilliga uppgörelser i mycket stor utsträckning. Jag vill emellertid inte bestrida att man måste räkna med att det kommer att in- träffa ett antal fall då sådana uppgörelser inte kommer till stånd. I så- dana situationer måste alltså lagstiftningen tillhandahålla en lösning som är ägnad bl. a. att tillvarata kreditgivares intressen i sammanhanget.

• Sida 36
•  Original

Prop. 1975/76: 12 " 36

Den förut beskrivna lösningen med att avregistreringcn innefattar ett slags universalsuccession innebär i själva verket att kreditgivarnas in- tresse i sammanhanget til_lvaratas på ett förhållandevis effektivt sätt. Jag kan i detta sammanhang också nämna att lagstiftningen innehåller sär- skilda regler om tvångslikvidation som i och för sig också är avsedda att trygga kreditgivares intressen.

Som utredningen framhållit har emellertid lösningen med universal- succession en svaghet, nämligen i det fallet att det avregistrerade aktie- bolaget hade två eller flera aktieägare och bolagets rörelse ef-ter av- registreringcn fortsätts som handelsbolag. Övergången från aktiebolags- formen till handelsbolag sker nämligen i så att säga två led. I och med avregistreringen upphör aktiebolaget och bolagets egendom överförs på aktieägarkollektivet. Därefter sker ytterligare en äganderättsövergång, nämligen från aktieägarkollektivet till ett handelsbolag. Denna senare äganderättsövergång är otvivelaktigt inte en universalsuccession utan ut- gör i stället närmast tillskott till bolag. Även om man intar den stånd- punkten att universalsuccessionen som sådan inte rubbar företagsinteck- ningens giltighet — och enligt min mening finns goda skäl för en så- dan ståndpunkt —— kan man inte bestrida att företagsinteckningen inte kan gälla i handelsbolagets verksamhet. Som utredningen påpekat in- träder i stället den effekten att företagsinteckningen upphör att gälla i verksamheten men i stället omfattar den konkreta egendom som förs över från aktieägarkollektivet till handelsbolaget, s. k. förföljelserätt.

Det är enligt min mening i och för sig en godtagbar ordning att före- tagsinteckningen i den nu angivna situationen upphör att besvära verk- samheten och i stället ger inteckningshavarna förföljelserätt i den egen- dom som överförs till handelsbolaget. Om kreditgivarna får förföljelse- rätt -— samt rätt att kräva betalning för intecknad fordran i förtid, s. k. acceleration av förfallotid —— skapas nämligen mycket goda möjligheter för att kreditgivaren och handelsbolaget skall träffa överenskommelse om att den gamla företagsinteckningen skall ersättas med en ny före- tagsinteckning som tas ut i handelsbolagets verksamhet. Den nu be- rörda omständigheten kan därför enligt min mening inte i och för sig anses utgöra ett avgörande skäl för att man bör överväga ändring i de år 1973 beslutade övergångsbestämmelserna till aktiebolagslagstiftningen.

Utredningen har emellertid pekat på vissa inskrivningsrättsliga kom- plikationer som följer med den ståndpunkt som intagits i dessa över- gångsbestämmelser. De företagsinteckningar, som meddelats i det avre- gistrerade aktiebolagets verksamhet, skall enligt förarbetena till över- gångsbestämmelserna gälla i enskilda näringsidkares rörelse. I inskriv- ningsböekerna redovisas emellertid sådana företagsinteckningar under det avregistrerade aktiebolagets firma. För den enskilde näringsidkarens del finns inte i inskrivningsböckerna någon uppgift om att den för det avregistrerade aktiebolaget meddelade företagsinteckningen nu besvärar

• Sida 37
•  Original

Prop. 1975/76: 12 37

den verksamhet som den enskilde näringsidkaren i fråga driver. Ett gra- vationsbevis, som utfärdas för den enskilde näringsidkaren, kommer alltså att sakna uppgifter om företagsinteckningar som meddelats i det avregistrerade bolagets verksamhet. Detta kan, som utredningen påpe- kar, medföra rättsförluster vid exekution i företagsintecknad egendom. Enligt min bedömning är visserligen risken för rättsförlust liten. Jag tror nämligen att lagstiftningens allmänna uppläggning kombinerad med de särskilda informationsåtgärder som har företagits och som planeras kommer att medföra att det blir mycket sällsynt att rättsförluster verkli- gen uppkommer. Jag vågar emellertid inte utesluta att rättsförlust någon gång kan inträffa. Detta är enligt min mening skäl nog att överväga om problemet kan lösas på något annat sätt än som förutsattes när övergångsbestämmelserna till aktiebolagslagstiftningen antogs.

Utredningen har kommit till den slutsatsen att man bör överge upp- fattningen att inteckningssäkcrheten inte rubbas genom avregistreringcn. Utredningen vill i stället tillgodose borgenäremas intresse i samman- hanget genom regler om förföljelserätt, dvs. företagsinteckningen skall efter avregistreringen endast besvära den konkreta egendom som tidi- gare tillhörde det avregistrerade aktiebolaget. Samtidigt ges borgenä- rerna rätt att begära förtida uppsägning av inteckningslån, s. k. accelera— tion av förfallotid.

Enligt min mening innebär detta förslag att kreditgivarnas intresse i sammanhanget tillgodoses på ett tillfredsställande sätt. Säkerheten som sådan består trots avregistreringcn, låt vara att den därefter endast gäl- ler i den konkreta egendom som tillhörde aktiebolaget. Genom accelera- tionen av förfallotiden skapas goda möjligheter för kreditgivarna att träffa överenskommelse med delägarna i det berörda företaget om att ta ut ny företagsinteckning i det nyskapade företaget. Skulle någon sådan uppgörelse inte kunna träffas, kan förföljelserätten utnyttjas av borgenä- ren så att denne kan skaffa sig betalt. De inskrivningsrättsliga komplika- tioner som följer av den förut tilltänkta ordningen undviks. Jag vill där- för på denna punkt ansluta mig till utredningens förslag.

Utredningen har särskilt berört det fallet att det upplösta aktiebolaget hade flera aktieägare. Om rörelsen i sådant fall skall fortsättas, får man räkna med att aktieägarna kommer att sluta ett handelsbolag. För så- dana situationer måste, som utredningen framhållit, förföljelserätten kunna utnyttjas så att den gäller även när egendomen förts över till han- delsbolaget. Det blir med andra ord frågan om en s. a. s. förlängd förföl— jelserätt så att företagsinteckningen inte bara följer egendomen när den förs över till aktieägarkollektivet i samband med avregistreringen utan också när egendomen förs vidare från aktieägarkollektivet till handels- bolaget. En särskild bestämmelse om denna förlängda förföljelserätt bör införas.

Utredningen har uppmärksammat det fallet att tillgångar i vilka för-

• Sida 38
•  Original

Prop. 1975/76: 12 3 38

följelserätt gäller på grund av inteckning kan komma att säljas tämli- gen snart efter det bolaget har avregistrerats. Om försäljning sker, får förföljelserätten ett begränsat värde, eftersom inteckningen efter försälj- ningen bara kan gälla i säljarens eventuella vederlagsfordran. Enligt min mening uppstår inga Större problem i detta sammanhang då det är fråga - om den obligatoriska avregistrering som skall ske vid 1978 års utgång. Denna skall ske vid en på förhand bestämd tidpunkt och borgenärerna har därför möjlighet att bevaka sina'intressen i tid. Läget är emellertid något annorlunda, om aktiebolag avregistreras under tiden 1976—1978 enligt de regler om frivillig avregistrering som föreslås i prop. 1975: 103. Sådan avregistrering kan ske när som helst under den angivna treårspe— rioden utan att borgenärerna informerats. Det kan sedan dröja ganska lång tid innan de genom kungörelse får kännedom om avregistreringcn. Avregistreringen skall nämligen kungöras vid närmast följande kvartals- skifte. Förföljelserätten kan då ha förlorat mycket av sitt värde. Jag delar utredningens uppfattning att man på något sätt bör tillförsäkra in— teckningsborgenärerna information om att en frivillig avregistrering är förestående. Dessutom bör borgenärerna ges en skälig tid för att bevaka sin rätt. Jag har funnit det bästa sättet att tillförsäkra borgenärerna så- dan information och bevakningsfrist vara, att" ansökningen kungörs en månad innan bolaget avförs ur aktiebolagsregistret. Den förordade lös- ningen medför att de 'i prop. 1975: 103 föreslagna bestämmelserna om frivillig avregistrering bör jämkas.

Utredningen har uppehållit sig vid frågan i vad mån stämpelskatt skall behöva erläggas enligt 11 & stämpelskattelagen då inteckning skall tas ut i verksamhet som fortsätts efter avregistrering av aktiebolag. Jag delar utredningens uppfattning att befrielse från stämpelskatt kan medges med stöd av 12 5 första stycket stämpelskattelagen.

De i prop. 1975: 103 förslagna reglerna om frivillig avregistrering är - avsedda att träda i kraft den 1. januari 1976. De nu förordade änd- ringarna bör träda i kraft samtidigt.

6.2. Förslaget till lag om ändring i lagen (1971: 1072) om förmånsberät- tigade skattefordringar m.m. '

ls'

1. första stycket har hänvisningen till förmånsrättslagen jämkats.

6.3. Förslaget till lag om ändring i lagen (1970: 741) om statlig lönegaranti vid konkurs

25

I denna paragraf föreslås, förutom jämkning i första stycket med hän- syn till ändrad paragrafindelning i förmånsrättslagen , ändringar dels i andra stycket, dels i både första och andra meningen av tredje stycket.

Ändringen i tredje stycket första meningen innebär i enlighet med vad jag föreslagit förut (avsnittet 4.1) att lönegarantins beloppsbegräns- ning höjs till tolv gånger basbeloppet.

Övriga ändringar i paragrafen sammanhänger med det förslag till ändringar i bl. a. förevarande lag som chefen för arbetsmarknadsdepar- tementet senare i dag avser att lägga fram. .

Enligt 11 å i det nämnda förslaget skall i vissa fall fordran på mät- ningsarvode och facklig medlemsavgift samt underhållsberättigads ford- ran omfattas av den statliga lönegarantin utan hinder av att fordring- arna vid tiden för konkursbeslutet innehas av facklig organisation respek- tive underhållsberättigad. Det kan på grund härav bli nödvändigt för annan än arbetstagare att begära arbetsgivaren i konkurs för att få utbetalning enligt garantin. Har konkursansökan gjorts och leder den till konkurs kan sökanden drabbas av konkursansökningskostnader och i visst fall konkurskostnader. På samma sätt som när en arbetstagare begärt arbetsgivaren i konkurs bör dessa kostnader omfattas av garan- tin. Andra stycket har utformats i enlighet härmed.

Det bör påpekas att maximibeloppet i tredje stycket avser en arbets- tagares samtliga fordringar med förmånsrätt enligt 12 % förmånsrätts— lagen. oavsett om han själv eller någon annan är innehavare av dem.

F.n. saknas i lönegarantilagen bestämmelse om i vilken ordning en arbetstagares olika fordringar skall betalas med garantin. Frågan om ordningsföljden har betydelse för beräkning av skatteavdrag, bl. a. om fordringarna överstiger maximibeloppet enligt garantin. Skatteavdrag skall nämligen inte göras från belopp som avser ersättning för arbets-

• Sida 42
•  Original

Prop. 1975/76: 12 43

tagares kostnader för intäktens förvärvande, t.ex. resekostnadsersätt- ning och traktamente. Avsaknaden av en uttrycklig lagregel om ord- ningsföljden kan vålla onödiga besvärsprocesser och därmed fördröja utbetalningar enligt garantin. Jag föreslår därför efter samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet en bestämmelse om att betal- ning enligt garantin för fordran som avser ersättning för särskilda kostnader skall utgå framför annan fordran. Tredje stycket andra me- ningen har utformats i enlighet härmed." Bestämmelsen kan sägas ha viss motsvarighet i den reglering som finns i 3 5 lagen (1970: 215) om arbetsgivares kvittningsrätt.

6.4. Förslaget till lag om ändring i konkurslagen (1921: 225) 71 %

Paragrafens sjunde stycke innehåller regler om konkursförvaltarens skyldighet vid försäljning under konkursen av gäldenären tillhörig lös egendom i den ordning som gäller för utmätt sådan egendom. Konkurs- . förvaltaren skall därvid i den mån- det är påkallat föra talan för borgenä- rer som har förmånsrätt enligt 10, 11. eller 12 & förmånsrättslagen i pa- ragrafernas äldre lydelse "samt" genom brev underrätta borgenären om' yrkande som han framställer på dennes vägnar.

Den föreslagna ändringen i förmånsrättsordningen innebär att löne- borgenärer inte längre'skall'ha rätt att få betalt före utmätningssökande. Föreskriften i 71 & sjunde stycket konkurslagen om skyldighet för kon- kursförvaltaren att föra löneborgenärernas talan blir därför överflödig. Hänvisningen i nämnda lagrumtill 11 och 12 åå förmånsrättslagen har sålunda fått utgå. ' '

Paragrafen ändrades genom den nya sjösakrättsliga' lagstiftningen (SFS 1973: 1132). På motsvarande Sätt som anförts i fråga om förmåns- rättslagen utgår förevarande lagförslag från att gällande lydelse av pa- ragrafen är den som framgår av SFS 1973: 1132. '

143 &

Paragrafen innehåller bestämmelser om förmånsberättiga'd borgenärs' rätt att innan utdelning i konkurs äger rum lyfta betalning för sin ford- ran. I. paragrafens första stycke regleras- löneborgenärs rätt att lyfta be- talning för fordran med förmånsrätt enligt 11 & förmånsrättslagen i dess tidigare lydelse. ' '

Såsom jag anfört förut (avsnittet 4.1) medför den föreslagna försvag- ningen av löneprivilegiet att "löneborgenärs möjligheter till förskottsbe- talning minskar. Hänvisningen i 1435 första stycket konkurslagen till 11 & förmånsrättslagen har därför fått utgå. Ändringen innebär att löne- - borgenärs rätt till förskottsbetalnin'g därefter regleras av paragrafens

• Sida 43
•  Original

Prop. 1975/76: 12 .- 43

tredje stycke, dvs. han kan få' förskott 'i den mån sådana medel finns till- gängliga som inte behövs för förskott åt borgenärer med allmän för- månsrätt enligt 10 & förmånsrättslagen eller med särskild förmånsrätt.

6.5. Förslaget till ändring i lagen (1971: 500) om exekutiv försäljning av luftfartyg m. m.

5.5

Paragrafens första stycke innehåller bestämmelser om' borgenärs s. k. anslutningsrätt vid försäljning av luftfartyg m. rn. under konkurs. Anslut- ningsrätten innebär att borgenär som i konkursen bevakat fordran, som är förenad med viss förmånsrätt, kan begära att egendomen skall säljas för hans fordran. Anslutningsrätt är medgiven bl. a. borgenär vars ford- ran har förmånsrätt enligt 11 eller 12 % förmånsrättslagen i deras äldre lydelse.

Borgenär vars fordran har bättre förmånsrätt än den fordran på grund varav försäljningen sker kan genom att utöva sin anslutningsrätt sänka det skyddsbelopp som skall täckas av köpeskillingen vid den exe- kutiva försäljningen. När det gäller löneprivilegierad borgenär kan an- slutningsrätt enligt paragrafen få praktisk betydelse endast när egendof men före konkursen utmäts för oprioriterad fordran eller fordran med sämre förmånsrätt. Löneprivilegiet har nämligen företräde framför ut- mätning men i övrigt har fordringar med särskild förmånsrätt i egendo- men företräde framför löneprivilegiet.

Den föreslagna försvagningen av löneprivilegiet innebär att löneprivi- legiet aldrig får företräde framför utmätningsfordran. Med hänsyn här- till är bestämmelsen om anslutningsrätt för löneborgenärer i 5 5 första stycket onödig. Hänvisningen till 11 och 12 %% förmånsrättslagen har därför fått utgå.

10 &

Paragrafen innehåller bestämmelser om vad som skall tas upp i sak- ägarförteckning. Med hänsyn till vad jag anfört under 5 % finns det inte längre anledning att i förteckningen redovisa fordringar med förmåns- rätt enligt 11 eller 12 % förmånsrättslagen i deras tidigare lydelse. Hän- visningen till dessa paragrafer i 10 å andra stycket har därför fått utgå.

6.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1973: 1130) om exekutiv för- ' säljning av registrerat skepp m. 111.

De skäl som jag anfört för ändringarna i 5 & första stycket och 10 å andra stycket lagen om exekutiv försäljning av luftfartyg m.m. gäller på motsvarande sätt i fråga om ändringarna'i 5 & andra stycket och 10 8 andra stycket denna lag. '

• Sida 44
•  Original

Prop. 1975/76: 12 44

6.7. Förslaget till lag om ändring i utsökningslagen (1877: 31 s. 1) 139 &

Paragrafens tredje moment innehåller bestämmelser om rätt för bor- genär vars fordran har förmånsrätt enligt bl. a. 11 eller 12% förmåns— rättslagcn i paragrafernas äldre lydelse till betalning ur köpeskillingen för fartyg, som inte är infört i skeppsregistret eller i motsvarande ut- ländska register, när fartyget säljs utmätningsvis under konkurs.

Denna bestämmelse har sin grund i det förhållandet att löneprivi- legiet enligt nuvarande regler har företräde framför utmätning. Efter- som detta företrädc upphör vid genomförande av den föreslagna för- svagningen av löneprivilegiet, bör löneborgenär framdeles inte kunna få betalt ur sådan köpeskilling som avses i 139 & 3 mom. utsökningslagen. Hänvisningen till 11 och 12 åå förmånsrättslagen har därför fått utgå.

Paragrafen ändrades genom den nya sjösakrättsliga lagstiftningen (SFS 1973: 1131). Jfr härtill vad jag anförde i motsvarande fråga vid lagförslaget om ändring i konkurslagen .

6.8. Förslaget till lag om ändring i lagen (1973: 1068) om ändring i för- månsrättslagen (1970: 979)

Enligt övergångsbestämmelserna till lagen (1973:1068) om ändring i förmånsrättslagen skall 4 5 andra och tredje styckena samt 16 och 17 %% förmånsrättslagen i dess äldre lydelse fortsätta att gälla i fråga om förskott som avses i punkt 6 sista stycket i övergångsbestämmelserna till lagen (1973: 1064) om ändring i sjölagen samt i fråga om medreda- - res bidrag till rederirörelsen enligt 17 & sjölagen i dess äldre lydelse, om förskottet lämnats före ikraftträdandet. Det innebär att löneprivi- legiet, om det behövs, skall gå ut före dessa fordringar. De ändringar som nu föreslås i förmånsrättslagen medför att denna regel bör justeras. Punkterna 3 och 4 i övergångsbestämmelserna föreslås därför ändrade så att endast fordringar med förmånsrätt enligt 10 & förmånsrättslagen går före ifrågavarande fordringar. Hänvisningen till äldre bestämmelser i den föreslagna punkten 3 innebär bl. a. att förmånsrätterna skall pla- ceras in i förmånsrättsordningen med den förmånsrätt som följer av 9 5 första stycket förmånsrättslagen i dess äldre lydelse.

6.9. Förslaget till lag om ändring i lagen (1966: 454) om företags- inteckning .11 a %

I paragrafen upptas en bestämmelse som ger en ettårig förföljelserätt för de fall företagsintecknade aktiebolag avregistreras. Bestämmelsen har utformats efter mönster av 11 & FL och hänvisar liksom denna pa-

• Sida 45
•  Original

Prop. 1975/76: 12 45

ragraf till 105 samma lag, där reglerna om nuvarande förföljelserätt återfinns. Bestämmelserna i 105 ges här motsvarande tillämpning på dels övergången av avregistrerat bolags verksamhet till aktieägarna dels övergången av samma verksamhet till ett av aktieägarna bildat handels- bolag. Hänvisningen till 105 medför att allt vad som där sägs om för- värvare i tillämpliga delar kommer att gälla såväl för aktieägare som för ett av dessa bildat handesbolag, till vilket det upplösta aktiebolagets egendom förts över.

Den i 105 andra stycket föreskrivna ettåriga preskriptionstiden räk- nas från det verksamheten frånträddes. Eftersom den nu föreslagna för- följelserätten avses bli gällande också efter det att verksamheten förts över från aktieägare till handelsbolag, kan den nämnda regeln i 10 & leda till att preskriptionstiden i sådana fall räknas från det att aktie- ägarna frånträtt verksamheten. Men också i detta fall bör preskriptions- tiden utgå ett år efter aktiebolagets avregistrering. Paragrafen upptar'en uttrycklig bestämmelse härom.

Den nu föreslagna förföljelserätten innebär bl. a. följande. 1 och med att ett aktiebolag avregistreras enligt övergångsbestämmel- serna övergår dess verksamhet och egendom till bolagets aktieägare. Den i 11 aä föreslagna regleringen innebär då, om bolagets verksamhet varit intecknad, att sådan bolagets egendom i vilken inteckningen gällt kommer att svara för inteckningen också i aktieägares hand. Och detta blir fallet vare sig det avregistrerade bolaget haft en eller flera aktie- ägare och oavsett huruvida'aktieägaren är fysisk eller juridisk person.

Fall kan tänkas där det avregistrerade och intecknade bolagets aktie- ägare är ett annat aktiebolag som också detta blir avregistrerat. Den i förevarande paragraf föreslagna regleringen medför då att förföljelserätt kan utövas i egendomen också efter det att egendomen förts över till sistnämnda bolags aktieägare.

På grund av hänvisningen till 10 & (tredje stycket) gäller inteckningen i egendomen också sedan denna övergått till dödsbo efter aktieägare som avlider inom ett år från avregistreringcn.

Om det avregistrerade bolaget haft flera aktieägare, medför regle- ringen i förevarande paragraf att inteckningen gäller i den förutvarande bolagsegendomen också efter det att denna har förts över till ett han- delsbolag av aktieägarna. Så blir fallet också om handelsbolaget skulle ha flera bolagsmän än det förutvarande aktiebolagets aktieägare. De föreslagna bestämmelserna bör också kunna täcka det fallet att bolags- männen är färre.

Det kan tänkas att aktieägare som på grund av avregistrering överta- git intecknat aktiebolags egendom överlåter denna till annan än ett av aktieägarna ägt handelsbolag. Egendomen kan vidare skadas eller gå för- lorad eller tas i anspråk genom expropriation eller liknande förfarande. För sådana fall medför regleringen i förevarande paragraf, på grund av

• Sida 46
•  Original

Prop. 1975/76: 12 46

hänvisningen till 10 & (första stycket), att inteckningen därefter bara gäl- ler i aktieägares fordran på vederlag eller ersättning. Detsamma gäller om ett av aktieägare bildat handelsbolag övertagit det avregistrerade bo- lagets egendom och denna därefter överläts till annan eller skadas eller går förlorad eller tas i anspråk genom expropriation eller liknande för- farande.

I förslaget upptas inte någon särskild regel om företagsintecknings verkan för det fall att aktieägare bildar enkelt bolag för att fortsätta det avregistrerade bolagets verksamhet. Men eftersom enkelt bolag inte är juridisk person gäller vad som tidigare sagts om aktieägare.

Inteckning i avregistrerat aktiebolags verksamhet ger företräde till be- talning ur det f.d. bolagets egendom framför företagsinteckning som grundas på medgivande av aktieägare eller handelsbolag som har över- tagit det avregistrerade bolagets egendom, jfr 105 första stycket tredje punkten. Företrädesrätten gäller om medgivandet lämnas efter avregi- streringcn. Den gäller också om medgivandet lämnats tidigare men då avsett annan verksamhet som i och med avregistreringcn smält samman med det avregistrerade bolagets.

Det bör påpekas att inteckning, som efter avregistrering meddelas i aktieägares fortsatta näringsverksamhet, inte omfattas av bestämmel- serna i förevarande paragraf. Om sådan inteckning meddelats och aktie- ägarna därefter överlåter verksamheten till ett handelsbolag, kommer in- teckningen enligt 10 5 bara att medföra förföljelserätt i egendomen.. Om ett avregistrerat aktiebolags verksamhet skall fortsättas i handelsbo- lagsform, bör därför ny inteckning tas ut i handelsbolagets verksamhet.

15aå

Paragrafen har utformats efter mönster av 15 & FL. Inteckningshava- ren ges enligt paragrafen rätt till omedelbar betalning, om det inteck-. nade bolaget blir avregistrerat. Bestämmelsen får betydelse både då lå- neavtalet inte innehåller förskrifter om acceleration av förfallotid och då sådana föreskrifter väl finns, men det är osäkert om de kan tillämpas vid avregistrering. Enligt bestämmelsen skall omedelbar betalning kunna erhållas redan innan avregistrering av bolaget skett. Så kan bli fallet, nämligen om det ”måste antagas” att avregistrering kommer att ske. Till stöd för borgenärens antagande kan finnas det faktum att avregistrering har begärts men också den omständigheten att bolaget underlåtit att i rimlig tid före utgången av år 1978 vidta åtgärder för att höja aktiekapi- talet till 50 000 kr.

355

I paragrafen, som reglerar handläggningen av återförvisat inteck- ningsärende, har gjorts endast en redaktionell ändring som inte har sam- band med förslaget i övrigt.

• Sida 47
•  Original

Prop. 1975/76: 12 47

36 5 Under rubriken '*Tillämpningsföreskrifter” innehåller denna paragraf ett bemyndigande för Konungen att meddela närmare föreskrifter för tillämpningen av FL. Enligt nya regeringsformen är sådant bemyndi- gande inte behövligt. Paragrafcn och rubriken utgår därför enligt för- slaget. ' Lagen bör träda i kraft den 1 januari 1976.

6.10. Förslaget till lag om ändring i lagen (1973: 303) om ändring i lagen (1944: 705) om aktiebolag '

De i prep. 1975: 103 föreslagna övergångsbestämmelserna till lagen (1973: 303) om ändring i lagen om aktiebolag föreslås ändrade. Enligt mina överväganden i den allmänna motiveringen framgår av den nu föreslagna lydelsen av punkt 5 i övergångsbestämmelserna att begäran om frivillig avregistrering ofördröjligen skall kungöras i Post- och Inri- kes Tidningar. Avregistrering får enligt förslaget ske tidigast en månad efter det att kungörande har skett. Vidare föreskrivs att uppgift om att bolaget sedermera avförts ur aktiebolagsregistret inte skall kungöras. Det ligger i sakens natur att avregistrering bör ske så snart enmånads- fristcn har gått ut.

Om begäran om avregistrering görs så kort tid före utgången av år 1978 att enmånadsfristen utlöper först därefter, skall bolaget likväl avre- gistreras vid utgången av år 1978, men då enligt punkten 4 i övergångs- bestämmelserna. Med hänsyn till detta kan begäran om frivillig avregi— strering under tiden närmast före utgången av år 1978 sägas vara me- ningslös. Begäran om avregistrering bör därför inte kunna framställas efter utgången av oktober 1978. Förslaget upptar bestämmelse härom.

[ förslaget upptas en ny punkt 8 i övergångsbestämmelserna. Punkten föreslås i förtydligande syfte och dess bestämmelser hänvisar till de i FL upptagna reglerna om förföljelserätt och om rätt till omedelbar betal— ning vid avregistrering av aktiebolag.

Lagen bör träda i kraft den 1 januari 1976.

LONEPBIVILEGIUM OCH FÖRMÅNSRÄTT FOR FORETAGSINTECKNING

Lagförslag av utredningen ang. företagsinteckning

Stockholm 1975

4 Riksdagen 1975/76. ] saml. Nr 12

• Sida 50
•  Original

• Sida 51
•  Original

Prop. 1975/76: 12

Förslag till

51

Lag om ändring i förmånsrättslagen (1970: 979)

Härigenom förordnas att 15 och 16 55 förmånsrättslagen (1970: 979) skall ha nedan angivna lydelse..

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 51

Fordran med allmän förmåns- rätt uttages i första hand ur egen- dom som ej är föremål för sär- skild förmånsrätt. Förslår ej den- na egendom, uttages fordringen ur egendom, vari särskild förmåns- rätt gäller, före fordringar med sådan förmånsrätt i den mån det är medgivet enligt 16 5 och i öv- rigt efter sisinämnda fordringar.

Fordran med allmän förmåns- rätt uttages i första hand ur egen- dom som ej är föremål för sär- skild förmånsrätt. Förslår ej den- na egendom, uttages fordringen ur egendom, vari särskild förmåns- rätt gäller, efter fordringar med sådan förmånsrätt i den mån an- nat icke följer av ]6 5.

16 52

Fordran med allmän förmånsrätt enligt 10, 11 eller 12 & uttages, om det behövs, före fordringar med särskild förmånsrätt enligt 5 eller 8 5 i annan lös egendom än tomt- rätt. Vad som uttages på detta sätt skall, när det finns särskilda förmånsrätter i olika egendoms- grupper, fördelas på grupperna i förhållande till den köpeskilling som erhållits för varje grupp.

Denna lag träder i kraft — —— -—

Fordran med allmän förmånsrätt enligt 10 & uttages, om det behövs, före fordringar med särskild för- månsrätt enligt 5 eller 8 5 i an- nan lös egendom än tomträtt. Vad som uttages på detta sätt skall, när det finns särskilda förmånsrätå ter i olika egendomsgrupper, för- delas på grupperna i förhållande till den köpeskilling som-erhållits : för varje grupp.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förmånsrätt för fordran i konkurs på grund av ansökan som gjorts före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1973: 1068. 2 Senaste lydelse 1973: 1068.

• Sida 52
•  Original

Prop. 1975/76: 12

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970: 741) om statlig lönegaranti vid konkurs

Härigenom förordnas att 2 5 lagen (1970: 741) om statlig lönegaranti vid konkurs skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 ål

Betalning enligt garantin utgår för sådan fordran på lön eller annan ersättning som har förmånsrätt enligt 11 & förmånsrättslagen (1970: 979) och för fordran på pension som har förmånsrätt enligt 11 eller 12 & samma lag. ' . . _ '

Har arbetstagare på grund av fordran som avses i första stycket an- sökt om gäldenärens försättande i. konkurs, utgår betalning även för _ kostnaden härför och, om konkursen avskrivits enligt 185 & konkursla- gen (1921: 225), för kostnad som arbetstagaren ålagts att utge enligt 188 & samma lag.

Beträffande fordran med för- månsrätt enligt 11 & förmånsrätts— lagen gäller garantin för varje ar- betstagare högst ett belopp som motsvarar fem gånger det vid tiden för konkursbeslutet gällande bas— beloppet enligt 1 kap. 6 5 lagen (l962: 381) om allmän försäkring. '

Beträffande fordran med för-

. månsrätt enligt 11 & förmånsrätts-'

lagen gäller garantin för varje ar- betstagare högst ett belopp som motsvarar åtta gånger det vid ti-

' den för konkursbeslutet gällande

basbeloppet enligt 1 kap. 6 % la- gen (1962: 381) om allmän för- säkring. '

Denna lag träder i kraft den —— ——. —— ' Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om betalning av garan- tibelopp för fordran i konkurs på grund av ansökan som gjorts före

ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1971: 1046.

• Sida 53
•  Original

Prop. 1975/76: 12 53

Förslag till Lag om ändring i konkurslagen (1921: 225)

Härigenom förordnas att 71 och 143 %% konkurslagen (1921:225) skall ha nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse

71 51

Vill förvaltaren efter första borgenärssammanträdet låta försäljning av lös egendom, som icke sker genom fortsättande av gäldenärens rö— relse, äga rum annorledes än å auktion, begäre samtycke därtill av rättens ombudsman eller, om han vägrar, av borgenärerna. Innan ombudsman- nen meddelar sitt beslut, skall han höra gäldenären, där det lämpligen kan ske.

Lös egendom, vari borgenär har panträtt eller annan särskild för- månsrätt, må ej i något fall utan hans samtycke säljas annorledes än å auktion, så framt hans rätt är av försäljningen beroende.

Samtycke som avses i första och andra styckena fordras icke, när förvaltaren vill genom fondkommissionär sälja på fondbörs noterat värdepapper till gällande börspris. Samtycke'enligt andra stycket fordras ej heller för försäljning av lös egendom genom fortsättande av gälde- närens rörelse.

Skall fartyg, som ej är infört i skeppsregistret eller i motsvarande ut- ländska register, gods i fartyg eller gods i luftfartyg säljas, äge förval- taren, där egendomen finnes inom riket, begära försäljning i den ord- ning som gäller för utmätt sådan egendom.

Är fråga om försäljning av registrerat skepp, av luftfartyg eller av in- tecknade reservdelar till luftfartyg och finnes egendomen inom riket, skall vad i 70 5 första och andra styckena sägs äga motsvarande till- lämpning.

Skall gäldenären tillkommande rätt till andel i inteckning som be- lastar hans luftfartyg eller till sådant fartyg hörande reservdelar säljas, låte förvaltaren innan försäljning sker anskaffa särskild inteckningshand- ling å det gäldenären tillkommande beloppet, där laga hinder däremot icke möter. Skall försäljning ske av inteckningshandling, som innehaves av gäldenären och för vilken han är personligen ansvarig, vare förvalta- ren pliktig att, där ej gäldenären medgiver, att handlingen må försäljas med bibehållande av hans ansvarighet, förse handlingen med påskrift, varigenom gäldenären frikallas från ansvarighet.

Nuvarande lydelse

Bestämmelserna i 70 & sista styc- Bestämmelserna i 70 & sista styc- ket äga motsvarande tillämpning, när gäldenären tillhörig lös egen- dom under konkursen skall säljas i den ordning som gäller för ut- mätt sådan egendom. I sådant fall skall förvaltaren dessutom, i den mån det är påkallat, i ärendet föra

1 Senaste lydelse 1973: 1132.

ket äga motsvarande tillämpning, när gäldenären tillhörig lös egen- dom under konkursen skall säljas i den ordning som gäller för ut- mätt sådan egendom. I sådant fall skall förvaltaren dessutom, i den mån det är påkallat, i ärendet föra

• Sida 54
•  Original

Prop. 1975/76: 12

Nuvarande lydelse

talan för borgenärer som ha för- månsrätt enligt 10, 11 eller 12 & förmånsrättslagen (1970: 979) samt genom brev underrätta borgenär om yrkande som han framställer på dennes vägnar.

143

Har borgenär förmånsrätt en— ligt 10 eller 11 % förmånsrättsla- gen (1970: 979), må honom med- givas att, innan utdelning enligt vad ovan är stadgat äger rum, lyf- ta betalning för sin fordran, i den mån tillgängliga medel därtill fin- nas.

54

Föreslagen lydelse

talan för borgenärer som ha för- månsrätt enligt 10 & förmånsrätts- lagen (1970:.979) samt genom brev underrätta borgenär om yrkande som han framställer på dennes

vägnar.

ga

Har borgenär förmånsrätt enligt 10 & förmånsrättslagen (1970: 979), må honom medgivas att, in- nan utdelning enligt vad ovan är stadgat äger rum, lyfta betalning för sin fordran, i den mån tillgänga liga medel därtill finnas.

Har borgenär förmånsrätt i viss egendom, må honom medgivas lyft— ' ning, som i första stycket sågs, av medel, som inflyta för den egendom.

Övriga förmånsberättigade borgenärer ägeock lyfta betalning såsom ovan är sagt, i den mån medel, som ej böra beräknas för lyftning enligt bestämmelserna i första och andra styckena, lämna tillgång därtill.

Ändå att borgenär lyft betalning för sin fordran, skall han upptagas i ntdelningsförslag, då sådant upprättas enligt ovan meddelade bestäm- melser.

Denna lag träder i kraft den —— -—— — _ Äldre bestämmelser gäller fortfarande i konkurs pågrund av ansökan

som gjorts före ikraftträdandet.

2 Senaste lydelse 1971: 498.

• Sida 55
•  Original

Prop. 1975/76: 12

Förslag till

55

Lag om ändring i lagen (1971: 500) om exekutiv försäljning av luftfartyg m. m.

Härigenom förordnas att 5 och 10 55 lagen (1971:-500) om exekutiv' försäljning av luftfartyg m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

5

Hör egendomen till konkursbo, kan borgenär, som i konkursen be- vakat fordran varmed är förenad luftpanträtt eller för vilken egen- domen svarar på grund av inteck- ning eller varmed är förenad re- tentionsrätt eller förmånsrätt en- ligt 10, 11 eller 12 & förmånsrätts- lagen (1970: 979), begära att egen- domen säljes för hans fordran, om hans rätt till betalning ur egen- domen är ostridig eller styrkes.

Föreslagen lydelse

%

Hör egendomen till konkursbo, kan borgenär, som i konkursen be- vakat fordran varmed är förenad luftpanträtt eller för vilken egen- domen svarar på grund av inteck- ning eller varmed är förenad re- - tentionsrätt eller förmånsrätt en- ligt 10 & förmånsrättslagen (1970: 979), begära att egendomen säljes för hans fordran, om hans rätt till betalning ur egendomen är ostri- dig eller styrkes. '

Bestämmelserna i 4 & äger motsvarande tillämpning i fråga om rätt att utlösa den som anslutit sig enligt första stycket.

10 5 [ sakägarförteckningen upptages, förutom exekutionsfordringen, ford-

ran för vilken egendomen svarar på grund av luftpanträtt, inteckning . eller retentionsrätt samt kostnaden för förfarandet.

Om egendomen hör till .kon- kursbo, upptages även arvode och annan kostnad för egendomens förvaltning under konkursen. Är egendomen därjämte utmätt, upp- tages fordran som skall utgå med förmånsrätt enligt 10, 11 eller 12 & förmånsrättslagen (1970: 979).

Om egendomen hör till kon— kursbo, upptages även arvode och annan kostnad för egendomens förvaltning under konkursen. Är egendomen därjämte utmätt, upp- tages fordran som skall utgå med förmånsrätt enligt 10 % förmåns- rättslagen (1970: 979).

Med fordran avses även rätt till betalning på grund av ägarhypotek.

Denna lag träder i kraft den — — — Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förmånsrätt för fordran i konkurs på grund av ansökan som gjorts före ikraftträdandet.

• Sida 56
•  Original

Prop. 1975/76: 12

Förslag till

56

Lag om ändring i lagen (1973: 1130) om exekutiv försäljning av registrerat skepp m. m.

Härigenom förordnas att 5 och 10 55 lagen (1973: 1130) om exe- kutiv försäljning av registrerat skepp m.m. skall ha nedan angivna ly- delse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 5 Hör skeppet till konkursbo, kan förvaltaren, om arvode eller annan kostnad för skeppets förvaltning under konkursen skall utgå ur skep- pet, begära att skeppet säljes för den fordringen.

Borgenär, vars fordran är för- enad med sjöpanträtt, panträtt på grund av inteckning, retentions— rätt eller förmånsrätt enligt 10, II eller 12 & förmånsrättslagen (1970: 979), kan begära att skepp som hör till konkursbo säljes för hans fordran, om hans rätt till betal- ning ur skeppet är ostridig eller styrkes. Om borgenär, vars ford- ran är förenad med sjöpanträtt, framställt sådan begäran. får för- farandet ej nedläggas därför att frågan om försäljning för konkurs- boets räkning förfaller.

Borgenär, vars fordran är för- enad med sjöpanträtt, panträtt på grund av inteckning, retentionsrätt eller förmånsrätt enligt 10 & för- månsrättslagen (1970: 979), kan begära att skepp som hör till kon- kursbo säljes för hans fordran, om hans rätt till betalning ur skep- pet är ostridig eller styrkes. Om borgenär, vars fordran är förenad med sjöpanträtt, framställt sådan begäran. får förfarandet ej ned- läggas därför att frågan om för- säljning för konkursboets räkning förfaller.

Borgenär vars fordran är förenad med sjöpanträtt har i fråga om ut- mätt skepp som ej hör till konkursbo samma befogenhet som enligt andra stycket. Begagnar han sig därav, får förfarandet ej nedläggas därför att frågan om försäljning för utmätningssökandens fordran för- faller.

Bestämmelserna i 4 & äger motsvarande tillämpning i fråga om rätt att utlösa konkursbo eller borgenär som begärt att skeppet säljes för fordran som anges ovan.

10 5 l sakägarförteckningen upptages, förutom exekutionsfordringen, ford- ran som är förenad med sjöpanträtt, panträtt på grund av inteckning

eller retentionsrätt samt kostnaden för förfarandet.

Om skeppet hör till konkursbo, upptages även arvode och annan kostnad för skeppets förvaltning under konkursen. Är skeppet där- jämte utmätt, upptages fordran som skall utgå med förmånsrätt enligt 10, ]1 eller 12 & förmåns- rättslagen ("1970: 979).

Om skeppet hör till konkursbo, upptages även arvode och annan kostnad för skeppets förvaltning under konkursen. Är skeppet där- jämte utmätt, upptages fordran som skall utgå med förmånsrätt enligt 10 & förmånsrättslagen (1970: 979).

• Sida 57
•  Original

Prop. 1975/76: 12 57

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Med fordran som är förenad med panträtt på grund av inteckning av- ses även fordran för vilken skepp tagits i anspråk enligt 91 a 5 3 mom. utsökningslagen (1877: 31 s. 1) samt rätt till betalning på grund av ägar- hypotck. -

Denna lag träder i kraft den — -— —-

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förmånsrätt för fordran i konkurs på grund av ansökan som gjorts före ikraftträdan- det.

• Sida 58
•  Original

Prop. 1975/76: 12

Förslag till

58

Lag om ändringi utsökningslagen (1877: 31 s. 1)

Härigenom förordnas att 139 % utsökningslagen (1877: 31 s. '1) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

139 51

När fartyg, som ej är infört i skeppsregistret eller i motsvarande ul- Jändska register, eller gods i fartyg eller i luftfartyg sålts, har borgenär, som hade sjö— eller luftpanträtt i egendomen, rätt att få betalning ur köpeskillingen enligt vad som anges nedan, såvida han framställt yr- kande därom förc auktionen eller, om egendomen sålts under hand, före köpeskillingsfördelningen.

Svarar utmätt egendom för företagsinteckning, äger intecknings- havaren erhålla betalning ur köpeskillingen, om han framställt yr- kande därom inom tid som nyss angivits. Vad nu sagts gäller dock ej i den mån sådan betalning måste anses obehövlig för att trygga inteck- ningshavarens och efterföljande inteckningshavares rätt. Vid pröv- ningen härav skall hänsyn tagas även till sådan egendom som gäldenä- ren på annat sätt än genom företagsinteckningen ställt som säkerhet för inteckningshavarens fordran.

Skall under konkurs fartyg, som ej är infört i skeppsregistret el- ler i motsvarande utländska regis— ter, eller gods i fartyg eller i luftfartyg säljas utmätningsvis, äger även borgenär som för sin fordran har förmånsrätt enligt 10. I] eller 12 % förmånsrättslagen (1970: 979) rätt att erhålla betal- ning ur köpeskillingen om han yr- kat det före auktionen eller, om egendomen sålts under hand, före köpeskillingsfördelningen.

Skall under konkurs fartyg, som ej är infört i skeppsregistret eller i motsvarande utländska register, eller gods i fartyg eller i luftfar- tyg säljas utmätningsvis, äger även borgenär som för sin fordran har förmånsrätt enligt 10 & förmåns- rättslagen (1970: 979) rätt att er- hålla betalning ur köpeskillingen. om han yrkat det före auktionen eller. om egendomen sålts under hand, före köpeskillingsfördel- ningen.

Denna lag träder i kraft den — —— —-

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förmånsrätt för fordran i konkurs på grund av ansökan som gjorts före ikraftträdan- det.

1 Senaste lydelse 1973: 1131.

• Sida 59
•  Original

Prop. 1975/76: 12 " 59

2.1. Förmånsrättslagen

2.1.1 Allmänt FRL trädde i kraft den 1 januari 1972. Samtidigt upphävdes 17 kap. . handelsbalken (HB), som dessförinnan reglerat företrädesordningen mellan olika slags fordringar. . FRL bestämmer i vilken ordning fordringar skall betalas vid utmät- ning och konkurs. Lagen skiljer mellan särskilda och allmänna förmåns- rätter. De särskilda förmånsrätterna (4—8 åå) gäller både vid utmät- ning och konkurs, belastar endast viss egendom och har i princip in- bördes företräde efter'den ordning vari FRL anger dem. Särskild för- månsrätt följer bl. a. med företagsinteckning. De allmänna förmåns- rätterna (10—13 åå) ——- däribland löneprivilegiet — gäller endast vid konkurs och avser all egendom som ingår i gäldenärens konkursbo. Fordringar utan förmånsrätt har i regel inbördes lika rätt (18 och 19 55). Det innebär, att varje borgenär får betalt i förhållande till fordrings- . beloppet (1 5). Om egendom, vari särskild förmånsrätt gäller, inte räcker

1 Se 1973 års riksdagsberättelse Ju 58.

• Sida 60
•  Original

Prop. 1975/76: 12 60

till för att infria fordringen, skall återstoden av fordringen behandlas som fordran utan förmånsrätt (18 5).

2.1.2 Förmånsrätt på grund av företagsinteckning m. m. Enligt lagen (1966:454) om företagsinteckning (FL) kan inteckning meddelas i företagares näringsverksamhet, om han är bokföringsskyldig eller driver jordbruk eller skogsbruk. Företagsinteckning gäller i vissa särskilt angivna slag av lös egendom, som hör till den intecknade verk- samheten (4 5). Enligt 5 5 första stycket FRL gäller, att förmånsrätt i lös egendom. som hör till näringsverksamhet vari företagsinteckning kan meddelas, följer dels i viss utsträckning med fordran hos hyresgäst eller arrendator på grund av hyres- eller arrendeavtal angående lägenhet eller jord som var avsedd för verksamheten, de 5. k." hyres och arrendeprivilegierna (punkt 1), dels med företagsinteckning (punkt 2). Hyres- och arrende- privilegierna gäller i samma slags lösa egendom som förmånsrätt på grund av företagsinteckning och de har företräde framför denna. Enligt 8 & FRL ger utmätning förmånsrätt i den utmätta egendo- men. Den med utmätning förenade förmånsrätten kommer sist bland de särskilda förmånsrätterna. Men den står ej i alla situationer tillbaka för övriga särskilda förmånsrätter. Som ett undantag från huvudregeln har utmätning nämligen företräde framför förmånsrätt på grund av in- teckning, vilken sökts samma dag som utmätningen verkställdes eller senare.2 .

2.1.3 Löneprivilegiet m. m. I 10—13 åå FRL regleras de allmänna förmånsrätterna, vilka som tidigare nämnts endast gäller vid konkurs och ej är begränsade till ' visst slags egendom. Den inbördes ordningen mellan dem bestäms av paragrafernas följd. Fordringar som har allmän förmånsrätt enligt en och samma pargraf har inbördes lika rätt (14 5). Enligt 105 FRL har till en början vissa fordringar, som står de egentliga konkurskostnaderna nära, allmän förmånsrätt. Det är här' fråga om borgenärs kostnad för att sätta gäldenären i konkurs och för beslut att dödstS egendom skall avträdas till förvaltning av bout- redningsman samt begravnings- och bouppteckningskostnad, när gälde- nären avlidit före konkursbeslutet. Hit hör också arvode och kostnads- ersättning till god man enligt ackordslagen (1970: 847), tillsynsman enligt samma lag eller konkurslagen (1921: 225) (KL) eller förordnad ' boutredningsman, om fordringen belöper på tid inom sex månader innan konkursansökningen gjordes eller därefter. Slutligen ryms här även kostnad för särskild åtgärd, som under nämnda tid vidtagits med godemannens eller tillsynsmanncns godkännande eller av'boutrednings- mannen och uppenbart varit till borgenäremas bästa. För alla dessa fordringar gäller att beloppet med hänsyn. till omständigheterna måste vara skäligt för att fordringen skall vara förenad med förmånsrätt. .. I 11 Och 12 åå FRL regleras därefter den förmånsrätt som arbets-. tagare har i arbetsgivares konkurs för sin fordran på län eller pension,

2I lagberedningens betänkande Utsökningsrätt XIII (SOU 1974: 55) före- slås bl.a. sådan ändring av 9 & tredje stycket FRL att den avgörande tid- punkten vid konkurrens med företagsinteckning blir den dag då beslutet om utmätning meddelades i stället för den dag då utmätningen verkställdes.

• Sida 61
•  Original

Prop. 1975/76: 12 61

alltså löneprivilegiet. I 11% behandlas fordran på lön och aktuell pen- sion medan 12 & avser fordran på framtida pension.

Förmånsrätt för fordran på [ön gäller enligt 11 5 första och tredje styckena FRL för alla arbetstagare med undantag för vissa arbetstagare med väsentligt inflytande över företaget.3 Med lön avses här allt som kan hänföras till avlöningsförmån på grund av anställningen, oavsett i vilken form avlöningsförmånen utgår,4 dock ej pension.

Förmånsrätt för lönefordran anses omfatta även försäkringsinrätt- nings fordran hos arbetsgivare på obetalda försäkringsavgifter för vissa utfästa förmåner till gäldenärens arbetstagare. Försäkringsinrättning- ens avgiftsfordran anses nämligen vara en övertagen lönefordran och får enligt 3 & FRL förmånsrätt som sådan. Den närmare bedömningen av när förmånsrätt för fordran på utestående försäkringsavgift skall föreligga har överlämnats till rättstillämpningen.5

Med lön likställs i 11 å. FRL annan ersättning på grund av anställ- ning. Därmed avses främst skadestånd för inkomstbortfall på grund av ”obehörigt avskedande eller tjänsteavtals hävande.”6

Förmånsrätten för fordran på lön och annan ersättning på grund av anställningen är tidsbegränsad och omfattar fordringar, som förfallit inom ett år före konkursansökningen. Före konkursansökningen in- tjänt semesterlön eller semesterersättning är täckt av förmånsrätt för det löpande kvalifikationsåret och de båda närmast föregående. Även fordran, som belöper på tid efter konkursansökningen, är förenad med "förmånsrätt förutsatt att anställningsavtalet ingåtts före konkursbeslu- tet (jfr 100 å KL). Anställningen bryts nämligen ej i och för sig av konkursen, låt vara att konkursboet är berättigat att bringa anställ- ningsförhållandet att upphöra genom uppsägning. Förmånsrätten för lön eller annan ersättning täcker också lön under skälig uppsägningstid, dock högst sex månader.7 Den uppsägningstid som gäller enligt LAS anses alltid skälig.8 En annan begränsning av lönprivilegiet följer av att arbetstagaren är skyldig att vidkännas avdrag från sin fordran på lön eller ersättning under uppsägningstid bl. a. för belopp, som svarar mot inkomst som han faktiskt haft eller bort skaffa sig under den tid fordringen avser. 9

Enligt 11 5 andra stycket FRL gäller, att fordran på pension, som arbetstagare eller dennes efterlevande har för högst ett år före kon-- kursansökningen och nästföljande sex månader, är förenad med för-' månsrätt om för lön. Under vissa förutsättningar gäller förmånsrätten även i fråga om pension som intjänts hos tidigare arbetsgivare.

Enligt 12 & FRL följer allmän" förmånsrätt i viss utsträckning med fordran på framtida pension till arbetstagare, som är född år 1907

3 Begreppet arbetstagare har samma innebörd som enligt semesterlagen (1963: 114), vilket innebär att frågan får prövas enligt allmänna civilrätts- liga grundsatser. Jfr Utsökningsrätt IX (SOU 1969: 5) s. 149—150 samt prop. 1970: 142 s. 88. * Se närmare Utsökningsrätt IX s. 152 samt prop. 1970: 142 s. 134 ff. 5Se prop. 1970:142 5.128 och 135. Jfr NJA 1956 s. 719. "' Utsökningsrätt IX 5.152. _ 7 Om konkursboet inträder 1 tjänsteavtalet, blir lönefordran för tiden där- efter en s.k. massafordran och frågan om förmånsrätt blir då inaktuell. Mas- safordran har företräde framför konkursfordran till betalning ur boet (jfr avsnitt 5.1). 3 Se prop. 1974: 88 s. 201. ' 9 Se SFS 1974: 366.

• Sida 62
•  Original

Prop. 1975/76: 12 62

eller tidigare, eller dennes efterlevande. I denna del skall.]öneprivilegiet skydda äldre arbetstagare som inte får full allmän tilläggspension.

Slutligen följer enligt 13 å FRL allmän förmånsrätt med fordran på skatt och allmän avgift —- det s.k. Skatteprivilegiet — i de fall och . med de begränsningar som särskilt föreskrivs. Skatteprivilegiet kommer sist bland de allmänna förmånsrätterna.

2.1.4. Förhållandet mellan särskilda och allmänna förmånsrätter

Eftersom allmänna förmånsrätter inte kan göras gällande vid ut-' mätning, uppkommer konkurrens mellan dem och de särskilda för- mänsrätterna endast i konkurs. Denna konkurrens regleras i 15—17 åå FRL.10

Enligt 15 å FRL tas fordran med allmän förmånsrätt i första hand ut ur egendom som ej är föremål för särskild förmånsrätt. Om denna egendom ej förslår, tas fordringen ut ur egendom vari särskild för- månsrätt gäller. Den går därvid före fordran med sådan förmånsrätt i fall som anges i 16 och 17 åå men står i övrigt tillbaka för sådan fordran. Av de sistnämnda lagrummen följer, att både fordran för konkurskostnadsliknande kostnad (_10 å) och löneprivilegierad fordran (11 och 12 åå) vid behov ger företräde framför bl.a. fordran med hyres- eller arrendeprivilegium (5 å första stycket 1), fordran med förmånsrätt på grund av företagsinteckning (5 å första stycket 2) och fordran med förmånsrätt på grund av utmätning (8 5). Till bilden bör att utmätningsfordran, såsom påpekats i det föregående (under 2.1.2), under viss förutsättning går före företagsintecknad fordran.

2.3. Lagen om anställningsskydd

2.3.7. Allmänt

För att förbättra den äldre arbetskraftens anställningstrygghet inför- des år 1971 lagen (1971: 199) om anställningsskydd för vissa arbetsta- gare och lagen (1971: 202) om vissa åtgärder för att främja sysselsätt- ning av äldre arbetstagare på den öppna arbetsmarknaden, de 5. k. äldre- lagarna.18 Detta lagstiftningsarbete fullföljdes genom LAS och lagen (1974: 13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder.”3 Den 1' juli 1974 ersatte dessa lagar äldrelagarna.

LAS omfattar i princip alla arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Från dess tillämpningsområde undantas dock bl.a. arbetstagare med företagsledande eller därmed jämförlig ställning och arbetstagare som är medlem av arbetsgivarens familj. Lagen är i väsentliga delar tvingan- de. Men arbetsmarknadens parter har möjlighet att i viss utsträckning ersätta eller komplettera lagen med egna branschanpassade föreskrifter.

2.3.2 Närmare om vissa regler i lagen Lagen innebär bl.a. följande. Anställning gäller tills vidare, om ej annat har avtalats. Möjligheterna att ingå avtal om anställning för viss tid, viss säsong eller visst arbete är begränsade (5 å). Anställning tills vidare kan genom uppsägning bringas att upphöra vid utgången av viss uppsägningstid (6 5). Om arbetstagaren grovt åsidosätter sina åliggan- den mot arbetsgivaren, kan denne avskeda honom med omedelbar ver- kan (6 och 18 åå). Uppsägning från arbetsgivarens sida skall alltid vara sakligt grundad. För båda parter gäller en uppsägningstid av minst en månad. Men i anställning av viss varaktighet ökar den uppsägningstid som arbetstagaren är berättigad till stegvis med femårsintervall från två månader för den som fyllt 25 år till sex månader för den som fyllt 45 år (11 å). Vid beräkning av anställningstiden får arbetstagaren i viss ut— sträckning tillgodoräkna sig anställning hos tidigare arbetsgivare (4 5). Bestämmelserna om ökad uppsägningstid är dispositiva (3 å). Arbets- tagarens rättigheter kan inskränkas eller utvidgas genom kollektivavtal. Ökad uppsägningstid gäller ej för arbetstagare, som uppnått den gräns där han är skyldig att avgå med ålderspension eller, om någon sådan gräns inte finns, 67-årsåldern. Sådan arbetstagare har inte rätt till längre uppsägningstid än en månad. Under uppsägningstiden har arbetstagaren i princip rätt till full lön och andra anställningsförmåner, även om arbetsgivaren inte erbjuder honom arbete (12 å). Arbetsgivaren har emellertid rätt att från upp- sägningslönen avräkna, dels inkomst som arbetstagaren under den tid lönen avser förvärvat eller uppenbarligen kunde ha förvärvat i annan anställning, som han skäligen bort godta, dels utbildningsbidrag som utgår av statsmedel vid arbetsmarknadsutbildning i den mån bidraget avser samma tid som lönen och arbetstagaren blivit berättigad till bi- draget efter uppsägningen (13 9.20 Arbetstagare som varit permitterad mer än två veckor i följd eller sammanlagt mer än 30 dagar under sam-

13 Se härom Ds In 1971: 1, prop. 1971: 107 samt inrikesutskottcts betän- kande 1971: 18. 19 Ang. motiven till dessa lagar se SOU 1973: 7, Ds In 197314, prop. 1973: 129 samt inrikesutskottets betänkande 1973: 36. 20 Avräkningsregeln överensstämmer med regeln i 11 & FRL om begräns- ning av förmånsrätten för fordran på lön under uppsägningstid. 5 Riksdagen 1975/76. ] saml. Nr 12

• Sida 66
•  Original

Prop. 1975/76: 12 ' 66

ma kalenderår har rätt till lön och andra.anställningsförmåner för över- skjutande permitteringstid, såvida inte permitteringen är en följd av att arbetet är säsongbetonat eller annars till sin natur icke sammanhängan- de (21 å). Liksom när det gäller uppsägningslön förutsätter denna regel att arbetstagaren står till arbetsgivarens förfogande. Permittcringslön utgår således inte till arbetstagare som är tjänstledig eller sjuk.

Lagen innehåller också vissa regler om varsel och överläggning (29—32 så).

Om arbetsgivare åsidosätter domstols förklaring om ogiltighet av uppsägning eller avskedande, skall anställningsförhållandet anses upp- löst. Arbetstagaren har då enligt 39 & rätt till ett särskilt normerat ska— ' destånd som beräknas i första hand efter anställningstidens längd. Ska- deståndet kan uppgå till 16, 24 eller 32 månadslöner eller, beträffande arbetstagare som fyllt 60 år, till 24, 36 eller 48 månadslöner.

Enligt prop. 1974: 88 (s. 241, jfr s. 201 ff) är fordran på sådant skadestånd som avses i 39 % LAS inte till någon del förenad med för- månsrätt enligt 11 % FRL, oavsett vilken karaktär fordringen anses ha. Sådan fordran omfattas därför inte heller av den statliga lönegarantin vid konkurs.

3 Förslag om trygghetsfonder m. 111.

Vid tillkomsten av LAS uttalades på flera håll —- bl.a. i riksdags- motioner —-— oro över den ökade belastning på företagen som den nya lagstiftningen kunde medföra. Det föreslogs åtgärder för att motverka den befarade ekonomiska belastningen på företagen. Förslagen avsåg olika åtgärder för att täcka den latenta löneskulden t. ex. genom skatte- fria avsättningar till trygghetsfonder eller självständiga stiftelser, försäk— ring och Statsgaranti. Omkastning av företrädesordningen i konkurs så att företagsinteckning skulle få företräde framför löne- och pensions- fordringar föreslogs emellertid inte.

I yttranden över betänkandet Trygghet i anställningen (SOU 1937: 7) framförde vissa remissinstanser, främst de som representerade hantverk och småindustri, förslag om att småföretagen skulle få kompensation från det allmänna för den ekonomiska belastning som den föreslagna lagstiftningen kunde komma att innebära för dem. Bl.a. föreslogs att företagen skulle få avsätta medel till en särskild skattefri fond. I anslut- ning till lagförslaget om anställningsskydd rn. m.21 hänvisades i detta avseende till att företagsbeskattningen var föremål för utredning i före- tagsskatteberedningen.22

Företagsskatteberedningen uppges ännu inte ha tagit ställning till frå- gorna om skattefria avsättningar till trygghetsfonder m. rn.

Vad angår tanken på att genom ett försäkringssystem motverka den ökade ekonomiska belastning på företagen, som lagen om anställnings- skydd befaras medföra, har utredningen erfarit att man inom Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) —- i samråd med Sveriges hantverks- och industriorganisation — utreder möjligheterna att skapa en försäk- ringsform för att skydda företagen då uppsägningslöner måste betalas till arbetstagare som inte kan sysselsättas. Enligt uppgift från SAF har

21 Se prop. 1973: 129 s. 115 . 23 Jfr inrikesutskottets betänkande 1973: 36.

• Sida 67
•  Original

Prop. 1975/76: 12 67

man inte tänkt sig att en sådan försäkring skulle gälla i konkurssitua— tioner. Hur försäkringen i övrigt skulle konstrueras kan man inte för närvarande ge besked om.

5.1. Förmånsrättsordningen

Det är en grundläggande princip för all institutionell kreditgivning i vårt land att lån beviljas under förutsättning att låntagarens betalnings- förmåga inger förtroende och — med undantag för s.k. blancokredit _att betryggande säkerhet ställs. Sådan säkerhet skall efter objektivt godtagbara grunder täcka hela lånet. Enligt 59 % lagen (1955: 183) om bankrörelse skall säkerheten utgöras av fast eller lös egendom eller borgen.23 _ '

LAS har genom förlängda uppsägningstider m.m. betydligt ökat företagarnas latenta löneskulder. Visserligen kan dylik skuld stundom motsvaras av nytta i form av fortsatta arbetsprestationer, som indirekt kommer företagarens övriga borgenärer till godo, och den behöver inte alltid infrias fullt ut ens i konkursfall, eftersom rörelsen inte sällan kan fortsättas av annan. Men den latenta löneskulden måste likväl vid kre- ditgivningen beaktas som en realitet. Varje kreditgivare måste kalkylera med eventualiteten att låntagaren går i konkurs. Ty det är framför allt i låntagarens konkurs som erbjuden säkerhet prövas. Sviktar den då, är den inte betryggande. Och i den mån säkerheten utgörs av företagsin- teckning måste långivaren stå tillbaka för löneborgenärerna så som re- dovisats utförligt i det föregående. '

Det är mot denna bakgrund följdriktigt, att kreditinstitutionerna —— som deras framställning (4.1) visar — numera beräknar företagarnas kreditvärdighet med betydande avdrag för latent löneskuld. Detta står helt i överensstämmelse med bankinspektionens syn på saken (4.2). Att man därvid tydligen allmänt kalkylerar med en löneskuld för fem till sex månader medför, särskilt för företagare med'många anställda, att inteckning i näringsverksamhet i verkligheten mången gång inte tillmäts något väsentligt kreditsäkerhetsvärde. Som kreditsäkerhetsinstrument fungerar företagsinteckningen då inte som den skall göra. Detta drab- bar främst små och medelstora företagare, alltså dem som mer än andra torde vara hänvisade just till företagsinteckningen som kreditsäkerhet.

Man kan naturligtvis tänka sig en rad olika sätt att främja kreditför- sörjningen utan att röra vid kreditsäkerhetsinstrumenten och deras funk- tioner. På senare tid har allt fler företagare börjat praktisera factoring av kundfordringar och leasing av inventarier m. m.'—'4 Men sådant kan

3 Jfr 28 5 lagen (1955: 416) om sparbanker, 36 _S lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelsen och 9 & lagen (1969: 732) om postbankcn. 24 Därigenom kan f.ö. underlaget för en företagsinteckning minskas be- tydligt.

• Sida 71
•  Original

Prop. 1975/76: 12 71

inte på långt när ersätta den traditionella institutionella kreditgivningen och kan f. ö. knappast tillämpas allmänt. Ökad blancokreditgivning kun- de' kanske prövas men det är inte sannolikt att man därigenom kan väsentligt öka tillgången på riskvilligt kapital. Ökad sådan tillgång kun- de väl åstadkommas genom förstärkning av redan tillgängliga statliga kreditgarantier men det skulle belasta statskassan ytterligare och föra över förlustrisker från den privata kreditmarknaden till samhället. Skattefria avsättningar till trygghetsfonder eller självständiga stiftelser är andra intresseväckande uppslag. Men det är endast på lång sikt man kan få något uträttat den vägen. Utredningen har också något övervägt om ett försäkringsskydd för uppsägningslöner skulle kunna ordnas så, att kreditgivningen kunde frigöras från hänsyn till latenta löneskulder. Men att genomföra en sådan ordning — om det alls är möjligt — torde också ställa sig ganska tidskrävande. De utvägar som här antytts ligger f. ö. på det hela taget utom ramen för utredningens uppdrag.

Läget kräver enligt utredningens mening en snabbt verksam och därför jämförelsevis enkel lösning. Den enda utvägen är då att stärka företags— inteckningens kreditsäkerhetsvärdc och detta sker bäst genom att in- teckningens förmånsrätt förbättras så som kreditorganisationerna och bankinspektionen föreslagit. Att fordran med säkerhet på grund av företagsinteckning trots en sådan förbättring stundom kan komma att bli nödlidande i näringsidkarens konkurs är en annan sak.

Utredningen har här förutsatt att fordran på lön under uppsägnings— tid efter konkursutbrottet — en fordran som villkorligt uppkommit redan genom anställningsavtalet -— utgör konkursfordran enligt 100 & KL och inte massafordran. för vilken betalning utgår med företräde framför konkursfordringama, och att förhållandet ej ändras enbart för det att arbetstagaren fullgör avtalsenlig arbetsprestation under uppsäg- ningstiden. En annan mening har emellertid skymtat i den rättsveten- skapliga litteraturen. Det har nämligen ifrågasatts om inte löneford- ringen bör anses övergå till att bli massafordran såvitt konkursboet faktiskt tar arbetstagarens tjänster i anspråk.'—*5 En sådan mening innebär tydligen, att konkursboet, uppsägningen av arbetstagaren till trots, skulle under angiven förutsättning inträda i anställningsavtalet för dess åter- stående giltighetstid. Detta grundas på överförd tillämpning av en er— känd rättsgrundsats för ömsesidigt förpliktande avtal på den allmänna förmögenhetsrättens område"—"5 I vad mån en dylik analogisk rättstill- lämpning är motiverad på förevarande område, där bl. a. också den stat- liga lönegarantin i konkurs utgör ett väsentligt inslag i bilden, torde vara osäkert. Däremot är det tydligt att lagstiftaren vid tillkomsten av LGL inte räknat med en sådan innebörd av gällande rätt.27 Utredning- en går ut från samma rättstolkning. Eftersom det uppenbarligen vore utsiktslöst att söka stärka företagsinteckningens ställning i förhållande till lönefordringar, som kan komma att framgångsrikt göras gällande såsom massafordringar, står och faller utredningens överväganden med den tolkningen.

Som berörts i det föregående (4) har man genom lagstiftning 1971

35 Welamson, Konkurs (4 uppl. 1974) s. 117 not 2. (Uppfattningen fram- fördes första gången i 1965 års upplaga.) "38 Almén—Eklund, Om köp och byte av lös egendom (4 uppl. 1960) s. 506. '—'7 Det framgår flerstädes i förarbetena. Se prop. 1970:201 , bl.a. s. 67 och 85—88.

• Sida 72
•  Original

Prop. 1975/76: 12 72

stärkt fastighetspanträttens kreditsäkerhetsvärde just genom att förbättra dess förmånsrätt.28 Det åstadkoms genom att löneprivilegiets företräde framför fastighetsintecknad fordran avskaffades)”J När man genom den likaledes förut (4) berörda lagstiftningen 1973, som ännu ej trätt i kraft, mot bakgrund av 1967 års internationella konventioner om sjö- panträtt och fartygshypotek samt inskrivning av rätt till fartyg under byggnad etablerade en ordning för skepps- och skeppsbyggnadshypotek, valdes också — ehuru främst av konventionsbetingade skäl — lösningen att låta löneprivilegiet stå tillbaka.”-' Egentligen var detta en nyhet endast såvitt rör det genom samma lagstiftning introducerade skeppsbyggnads- hypotekct. Ty skeppshypoteket gav redan dessförinnan — i form av fartygsinteckning — företräde framför löneprivilegiet.31 I både 1971 och 1973 års fall motiverades löneprivilegiets behandling med att den statliga lönegarantin vid konkurs i allt väsentligt tillgodosåg löneborgenärernas intresse.

Att låta löneprivilegiet stå tillbaka för företagsinteckning ligger alltså väl i linje med det sätt varpå fastighetshypotekets kreditsäkerhetsvärde stärkts och ett till internationell ordning anpassat skeppsbyggnadshypo- tek införts. Det bör emellertid ej förbises, att företagsinteckningen ofta nog kan omfatta alla en konkursdrabbad företagares andra tillgångar av värde och att dess företräde framför löneprivilegiet därför kan få mer vittgående konsekvenser för löneborgenärerna än dem man hade att räkna med då fastighets- och skeppsbyggnadsinteckningarnas motsva- rande företräde fastställdes. Desto angelägnare blir det då att den so- ciala funktion som ett välprioriterat löneprivilegium fyller i företagarens konkurs finner fullgod kompensation i den statliga lönegarantin.

Såvitt gäller fordran med förmånsrätt enligt 11 & FRL är den statliga lönegarantin vid konkurs som redan framgått (2.2.2) begränsad så att kraven täcks intill ett sammanlagt belopp för varje borgenär av fem gånger basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring.-32 Lönegarantin administreras av staten men finansieras genom särskilda arbetsgivarav- gifter. Utredningen förutsätter att garantin utan svårighet —— nu som tidigare — kan och kommer att förstärkas i den mån det visar sig be— hövligt och skall återkomma till detta spörsmål i det följande (5.2). Socialt betingade hänsyn behöver då inte lägga hinder i vägen för en så- dan omkastning av löneprivilegiets och företagsinteckningens inbördes företräde som utredningen tänker sig. Att omkastningen också kan gå ut över statens möjligheter till utdelning i konkurs för lönefordran. som övertagits genom att lönegaranti infriats, betraktar utredningen inte hel- ler som något hinder, främst emedan lönegarantin finansieras genom särskilda arbetsgivaravgifter.

Utredningen har inte förbisctt möjligheten att begränsa löneprivile- giets förskjutning inom förmånsrättsordningen till den del som täcks av lönegarantin, dvs. så att krav som överstiger garantins begränsningsbe- lopp bevaras vid nuvarande förmånsrätt medan kraven i övrigt. re- presenterade av statens regressanspråk på grund av infriad lönegaranti.

25 Se SFS 1971: 1043. 99 På samma sätt som löneprivilegiet behandlade man förmånsrätt enligt 10 & FRL. Och lika som fastighetsinteckning behandladesinteckning i tomt- rätt (7 & FRL). ”0 Se SFS 1973: 1068.

31 De ombordanställda har sjöpanträtt med förmånsrätt enligt 4 & första stycket FRL för sina lönekrav.

3'-' Se SFS 1971: 1046. Jfr senast SFS 1974: 1100.

• Sida 73
•  Original

Prop. 1975/76: 12 73

står tillbaka för företagsintecknade fordringar och' (med ändring i LGL) naturligtvis också för de nämnda, oförändrat högt prioriterade över- skottskraven. En sådan lösning skulle inte framkalla något behov av kompensation lönegarantivägen. Emellertid skulle den inte bara bli kom- plicerad utan också strida mot eljest vedertagna grundsatser för priori- tering av konkurrerande fordringsanspråk. Utredningen har därför inte funnit anledning att närmare överväga en sådan lösning.

Att skjuta löneprivilegiet tillbaka i förmånsrättsordningen kan synas enkelt nog. Men vissa förmånsrättsliga följdproblem är förenade med det- ta. Ty löneprivilegiet har enligt 16 och 17 55 FRL också företräde framför vissa andra fordringar med särskild förmånsrätt, vilka i sin tur — alltid eller i vissa fall — har företräde framför företagsintecknad fordran. Och det är uppenbarligen inte möjligt att etablera en förmåns- rättsordning, som på en gång ger löneprivilegiet företräde framför vissa särskilda förmånsrätter och låter det stå tillbaka för anspråk med sämre rätt än dessa.33

De särskilda förmånsrätter som närmast bereder dessa problem är hyres- och arrendcprivilegierna enligt 5 5 första stycket 1 FRL och för- månsrätt enligt 8 & FRL på grund av utmätning. Hyres- och arrende- privilegiema gäller i egendom, som kan omfattas av företagsinteckning, och har i själva verket karaktär av legal företagsinteckning med bästa rätt.-"14

Utmätning bereder i detta sammanhang problem endast då den avser lös egendom, som hör till näringsverksamhet vari inteckning beviljats på ansökan gjord samma dag som utmätningen verkställdes eller se- nare. I det läget har nämligen utmätningsfordringen, som eljest står tillbaka för inteckningsfordringen, företräde framför denna enligt 9 % tredje stycket FRL.

De skäl som motiverar att företagsinteckningen förstärks på bekost- nad av löneprivilegiet kan ej åberopas till stöd för att även hyres- och arrendcprivilegierna och utmätningsfordran skall ges sådant försteg. Men det är en tekniskt betingad nödvändighet att ge dem det, om före- tagsinteckningens förmånsrätt skall kunna förbättras så som utredningen avser. Och i betraktande av att det intresse som bär upp löneprivilegiet dock förutsätts i allt väsentligt bli tillgodosett genom den statliga lö- negarantin finner utredningen. att dessa närmast rättstekniska konse- kvenser av ett i övrigt välmotiverat ingrepp i förmånsrättsordningen kan godtas.

En likartad rättsteknisk komplikation möter, ifall den 1973 antagna sjösakrättsliga lagstiftningen inte skulle hinna sättas i kraft innan ut— redningens förslag till ändring av förmånsrättsordningen genomförs. Ty enligt 4 Q' andra och tredje styckena FRL, som upphävs enligt nämnda lagstiftning men som alltså ännu gäller, föreligger särskild förmånsrätt också för förskott till fartygsbyggnad och för förskotterat driftsbidrag.”

3?- Konkurrensproblemet aktualiseras naturligtvis i praktiken bara under vissa konkreta förutsättningar. Men en lagbunden förmånsrättsordning bör vara så beskaffad att den löser konkurrensfall rent abstrakt och utan hän- syn till om alla förmånsrätter är aktuella samtidigt eller ej.

34 Så har dessa privilegier betecknats av lagberedningen i Utsökningsrätt XIII s. 199. ' Problemet aktualiseras i verkligheten bara i de fall då dessa privilegier konkurrerar med företagsinteckning i samma näringsverksamhet. 35 Förmånsrätt för driftbidrag gäller bara i medredarens fartygsandel och sådan torde endast under speciella omständigheter kunna omfattas av före- tagsinteckning.

• Sida 74
•  Original

Prop. 1975/76: 12 74

Dessa förmånsrätter kan förhålla sig till företagsinteckning och löne— privilegium36 på samma sätt Som t. ex. hyresprivilegiet och måste alltså också tillåtas tränga undan löneprivilegiet, om detta skall stå tillbaka för företagsintecknad fordran. Det är emellertid sannolikt att problemet inte kommer att aktualiserasjf7 eftersom förberedelserna för att sätta den sjösakrättsliga lagstiftningen i kraft är tämligen långt framskridna.

Övervägandena har sålunda nått fram till att löneprivilegiet bör ställas tillbaka för företagsintecknad fordran (5 & första stycket 2 FRL), för hyres- och arrendeprivilegierna (5 5 första stycket i FRL), för utmät- ningsfordran (8 & FRL) och, om tidpunkten för ikraftträdandet av 1973 års sjösakrättsliga lagstiftning kräver det, också för förmånsrätt för för- skott till fartygsbyggnad och för förskotterat driftsbidrag i partrederi (4 5 and ra och tredje styckena FRL).

Därmed skulle endast återstå en grupp fordringar med allmän för- månsrätt, som kan tränga undan fordran med särskild förmånsrätt, näm- ligen fordringar som avses i 10 & FRL. Efter 1971 och 1.973 års in- grepp i förmånsrättsordningen till förmån för panträtt på grund av fastighetsinteckning och skepps- eller skeppsbyggnadsinteckning kan dessa fordringar inte tillgodoses ur fast egendom, skepp eller skepp un- der byggnad med mindre den berörda egendomen lämnar överskott. Det ligger därför nära till hands att pröva huruvida de bör stå tillbaka också i detta sammanhang. Man skulle nämligen då vara framme vid en för- månsrättsordning, som inte i något fall tillåter allmän förmånsrätt att tränga undan särskild förmånsrätt. Och detta skulle onekligen innebära en betydande förenkling.38

Emellertid rör det sig här om fordringar, som står de egentliga kon- kurskostnaderna nära, såsom borgenärs kostnad för att sätta gäldenären i konkurs, arvode till boutredningsman och vissa utgifter för borgenä- rernas bästa. De förtjänar väl att tillgodoses med hög prioritet. Och ingen statlig garanti eller liknande ger dem annat skydd.?” En sak är att de ställts tillbaka för fastighetsinteckning och skepps- och skepps- byggnadsinteckning. Därigenom har de inte genomgående berövats till- gång till egendom som kan förslå till deras täckning; för de sjörättsliga hypotekens del var det dessutom en konventionsbetingad nödvändighet att inte lida intrång av dylika fordringars rätt. Men om dessa fordring- ar nu ställdes tillbaka också för företagsinteckning, skulle det kunna på goda grunder befaras att de ofta skulle bli nödlidande, emedan före- tagsinteckning inte sällan omfattar alla gäldenärens övriga tillgångar av värde. De fastighetsrättsliga och sjörättsliga exemplen bör därför inte lända till efterföljd i detta sammanhang. Utredningens förslag till änd- ring i förmånsrättsordningen berör således inte fordringar, som avses i 10 & FRL, utan begränsar sig till löneprivilegiet och de särskilda för- månsrätter för vilka detta ställs tillbaka".

Till ett konkursrättsligt följdproblem med anledning av löneprivile— giets relativa försvagning skall utredningen återkomma under 5.2.

3" Den i 12 % FRL reglerade förmånsrätten för fordran på framtida pen- sion står dock alltid tillbaka för förskott till fartygsbyggnad; se 17 & FRL.

37[ motsatt fall måste nu gällande lydelse av 16 och 17 55 FRL (SFS 1971:1043) ändras så att hänvisningarna där- till 4 5 andra och tredje styc- kena samma lag utgår.

”3 Jfr t. ex. 16 å andra punkten FRL. 39 Här bortses då från löneborgenärs kostnad för att sätta gäldenären i konkurs. Se 2 5 andra stycket LGL.

• Sida 75
•  Original

Prop. 1975/76: 12 75

5.2. Lönegarantin

Ändringen i förmånsrättsordningen måste som redansagts (5.1) åter- verka på den statliga lönegarantin. Det är nämligen denna väg som de arbetstagare, vilka blir lidande av löneprivilegiets relativa försvagning, kan och bör kompenseras. Att åstadkomma en dylik kompensation mö— ter flera problem. Därtill kommer frågan huruvida lönegarantifondens finansiering påverkas.

Löneprivilegiet och den statliga lönegarantin utgör samverkande me- kanismer i den samhälleliga ordningen för arbetstagares löneskydd, bå- da motiverade av sociala hänsyn. Privilegiet uttömmer sin sociala funk— tion genom den framskjutna ställningen i förmånsrättsordningen. Ty så långt tillgängliga medel förslår konkurrerar löneprivilegieradc ford- ringar på lika fot. Lönegarantin däremot sätter en högsta gräns för utbetalning och skiljer sålunda på hög och låg lön. Dess målsättning är att tillgodose det stora flertalets behov.40 När det nu gäller att löne— garantivägen kompensera för löneprivilegiets försvagning kan denna be- gränsade målsättning uppenbarligen inte vidhållas. Det är nödvändigt, att tillgodose också den högt avlönade arbetstagarens rättmätiga behov av att få ut sin lön. Ytterst borde detta leda till att beloppsbegränsningen avskaffades. Men utredningen går ut från att begränsningen svårligen kan undvaras i lönegarantisystemet. I den mån den ej är kostnadsmässigt be- tingad fyller den nämligen funktionen att reducera sådant missbruk som ett system av denna typ tyvärr inbjuder till och som knappast kan förebyggas effektivt.41

Kompensationen genom förstärkning av lönegarantin blir med detta synsätt en fråga om hur högt beloppsbegränsningen skall sättas. För att ta ställning till den frågan krävs bl. a. kännedom om näringslivets löne- struktur och om hur löne- och pensionskrav kunnat hävda sig i närings- idkares konkurser under nuvarande förmånsrättsordning. Det fordras naturligtvis också annat material för att man skall kunna ställa en rim- lig prognos för framtiden. Men de här angivna kraven anger en tjänlig utgångspunkt.

Utredningen har haft för kort tid på sig för att göra någon brett upplagd undersökning i de angivna frågorna. Men genom statistiska centralbyrån (SCB) har utredningen låtit undersöka privatanställda ar- betstagares löneförhållanden på ett tillgängligt, begränsat statistiskt material, nämligen SCB:s undersökning av hushållens inkomster år 1972. Undersökningsresultatet redovisas i bilaga 2.

När det gäller frågan hur löne- och pensionskrav för närvarande hävdar sig i konkurs har utredningen berett vissa organisationer till- fälle att lämna utredningen information.lEn sammanställning av den information de lämnat ger utredningen i bilaga 3.

Ehuru utredningsmaterialet som redan antytts inte berättigar till sta- tistiskt väl förankrade slutsatser, bekräftar det likväl otvetydigt att en uppräkning av nuvarande beloppsbegränsning är nödvändig för att i rimlig mån kompensera för den försvagning av löneprivilegiet som ut- redningsförslaget medför. I själva verket antyder utredningsmaterialet att det kan ifrågasättas om syftet med 1971 års uppräkning av belopps-

40 Jfr prop. 1970: 201 s. 29 och 64 f. 41 En viss spärr föreligger i 11 % tredje stycket FRL men den kan knap- past beräknas vara fullgod.

• Sida 76
•  Original

Prop. 1975/76: 12 76

begränsningen från fyra till fem gånger basbeloppet infriats till fullo!?” En uppräkning av nuvarande beloppsbegränsning kunde därför vara motiverad utredningens förslag förutan. Vidare ger materialet vid han- den, att förmånsberättigade lönefordringar i stor utsträckning har be- vakats till belopp, som överstiger sju och närmar sig åtta gånger bas- beloppet, och att de ofta vunnit utdelning. på den nivån. När därtill kommer, att de förändringar som LAS medfört av uppenbara skäl ännu inte kunnat ge påtagligt utslag i praktiska erfarenheter, har utredningen ansett sig böra förorda en uppräkning av beloppsbegränsningen till åtta gånger basbeloppet men har funnit sig böra göra halt där, trots att ett par organisationer yrkat på väsentligt högre beloppsbegränsning. 491) Utredningen föreslår att lönegarantins beloppsbegränsning skall fast- ställas till åtta gånger basbeloppet men förutsätter, att frågan om ytter- ligare uppräkning kommer att prövas på grundval av det vidgade ut- redningsmaterial som lagstiftningsärendet torde bli tillfört genom re- missyttranden och annorledes.

Löneprivilegiets försvagning skapar ännu ett följdproblem. I den mån det finns medel tillgängliga i konkursboet kan förmånsberättigade bor- genärer enligt 143 & KL få lyfta förskott på sina fordringar. Men sådan förskottsbetalning kommer naturligtvis endast i fråga såvitt fordringen beräknas bli täckt genom utdelning i konkursen. I kraft av den nuva- rande förmånsrättsordningen står löneborgenären enligt 143 5 första stycket KL högt på listan över de förskottsberättigade borgenärerna. Men med den jämförelsevis låga förmånsrätt han får enligt utrednings- förslaget måste han vika från denna plats. En sådan ordning kan föra med sig, att konkursförvaltarna nödgas vägra förskottsbetalning till löneborgenärer för att inte äventyra bättre prioriterade borgenärers rätt till utdelning. Och det skulle gå ut över möjligheterna att fortsätta kon- kursdrabbad näringsidkares rörelse under uppsägningstiden.43 De hin- der som detta kan medföra för ändamålsenlig konkursförvaltning kan såvitt utredningen förstår inte lämpligen undanröjas inom ramen för rättsordningens reglering av konkurrens mellan borgenärer. Lösningen bör sökas på annat håll. Utredningen har därför samrått med den ar- betsgrupp som inom arbetsmarknadsdepartementet bl. a. ser över löne- garantisystemets tekniska funktion (jfr under 2.2.1). Därvid har ställts i utsikt sådana förändringar i ordningen för utbetalning från lönega- rantifonden att utredningen anser sig kunna förutsätta att förevarande problem skall bli löst den vägen.

Huvuddragen av den lösning arbetsgruppen överväger —— vilken hör hemma i ett större sammanhang än det utredningen har anledning att befatta sig med -— är följande. Systemet för betalning av garantimedel i förvaltarkonkurs frikopplas delvis från bevaknings— och anmärknings- förfarandet. Konkursförvaltaren åläggs att redan vid konkursutbrottet, med angivande av belopp och förfallotider, underrätta länsstyrelsen om klar uppsägningslön, allt i den mån han inte kan infria lönefordringen genom förskottsbetalning. Underrättelsen skall på vanligt sätt passera kronofogdemyndigheten för att vid behov kunna kompletteras med be- slut om införsel eller utmätning i lönen. Genom utbetalning av löne—

”" '» Jfr prop. 1971: 178 s. 24 och 29.

"Uh Jurist- och samhällsvetareförbundet har förordat 15 och Sveriges civil- ingenjörsförbund 10 gånger basbeloppet.

43 Konkursförvaltaren kan inte förfoga över lönegarantifondens medel för förskottsändamål.

• Sida 77
•  Original

Prop. 1975/76: 12 77

garantimedel övertar staten lönekravet, ehuru detta inte är formellt be- vakat i konkursen. Staten skall inte heller behöva bevaka kravet utan fordringen skall anses vara bevakad och utdelningsgill redan genom förvaltarens underrättelse till länsstyrelsen. Andra sakägare kan emel- lertid genom klander av utdelningsförslag få fordringens rätt till utdel- ning prövad. Såvitt gäller innestående lön m.m. behålls anknytningen till bevaknings- och anmärkningsförfarandet, eftersom dylika fordringar kan vara svåra att fastställa. I den mån förvaltaren finner även fordran av detta slag vara klar kan han dock strax underrätta länsstyrelsen där- om för utbetalning av lönegarantimedel. Utkast till arbetsgruppens lös- ning, som innefattar en ny 6 & LGL, återges i bilaga 4.

Vid samrådet med arbetsgruppen har också ställts i utsikt att lös- ningen skall åstadkommas tämligen snabbt och utredningen har därför inte ansett sig behöva dröja med att lägga fram sitt eget förslag. Den behövliga samordningen mellan utredningsförslaget och arbetsgruppens ingrepp i lönegarantisystemet får alltså äga rum på departementsplanet.

Frågan, huruvida löneprivilegiets försvagning — och därav ökad risk för att lönegarantifonden inte skall få utdelning i konkurs för statliga regressanspråk — kräver förstärkning av fondens finansiering, ligger väsentligen utom området för utredningens kompetens och uppdrag. Därför inskränker sig utredningen i den delen till att fästa uppmärk- samheten vid att lagstiftningsärendet också rymmer detta problem och att man måste räkna med att tillflödet av medel genom konkursutdel- ningar kommer att minska, ifall utredningsförslaget genomförs.H Även frågan i vad mån förslaget om höjd beloppsbegränsning kräver höjning av avgiftsuttaget lämnar utredningen därhän.

5.3. Lagförslagen

5.3.1. Förmånsrättslageri

Konkurrens mellan allmänna förmånsrätter, till vilka löneprivilegiet hör, och särskilda förmånsrätter, till vilka förmånsrätt för företagsin- tecknad fordran hör, löses enligt 15—17 åå FRL. Dessa lagrum berörs av den förutnämnda (5.1) sjösakrättsliga lagstiftningen 1973 så att 15 och 16 åå ändras medan "17 & upphävs. Eftersom denna lagstiftning torde komma att träda i kraft innan utredningens förslag kan genom- föras, utgår utredningsförslaget från 15 och 16 åå FRL i lydelsen en- ligt SFS 1973: 1.068. I 15 & läggs fast, att allmän förmånsrätt i första hand skall tillgodoses ur egendom, som ej omfattas av särskild förmåns- rätt, men att den vid behov får tas ut också ur sådan egendom, med företräde framför särskild förmånsrätt, i den mån det är tillåtet enligt 16 å, och i övrigt efter fordran med särskild förmånsrätt. I 16 & FRL, sägs, att fordran med allmän förmånsrätt enligt 10, 11 eller 12 & FRL vid behov får tas ut före fordringar med särskild förmånsrätt enligt 5 eller 8 & samma lag i annan lös egendom än tomträtt. Utredningens för- slag är (jfr 5.1) att löneprivilegiet — reglerat i 11 och 12 åå FRL — inte skall kunna göras gällande med företräde framför fordran med särskild förmånsrätt. "Det löses genom att hänvisningen i 16 & FRL till 11 och 12 åå samma lag får utgå.

44 Om man för budgetåret 1973/74 antar, att fonden det året inte hade tillförts några medel genom utdelningar i konkurs, skulle underskott ha upp- stått med 1,7 milj. kr. (jfr bilaga 1).

• Sida 78
•  Original

Prop. 1975/76: 12 78

Utrymmet för allmän förmånsrätts företräde framför särskild för- månsrätt minskas väsentligt genom utredningens förslag. Därför före- slås tillika att avfattningen av 15 & jämkas så att den avspeglar det nya läget.

I övergångshänseende föreslås, att äldre bestämmelser skall fortfara att gälla i fråga om förmånsrätt för fordran i konkurs på grund av an- sökan som gjorts innan den föreslagna lagändringen satts i kraft.

5.3.2 Lönegarantilagen Som framgått tidigare (5.2) föreslår utredningen att lönegarantins be- loppsbegränsning höjs. Det föranleder jämkning i 2 & LGL. Övergångsregleringen ansluter enligt förslaget till vad som föreslås vid FRL.

5.3.3 K onkurslagcn Som redan framgått (5.2) föranleder löneprivilegiets relativa försvag- ning en motsvarande försvagning av löneborgenärens rätt till förskotts— lyftning. Det medför enligt utredningsförslaget att den hänvisning till 11 % FRL som nu är upptagen i 143 5 första stycket KL utgår. Löne- borgenärens rätt till förskottslyftning regleras därefter av tredje stycket. Den av utredningen föreslagna ändringen av förmånsrättsordningen inverkar även på 71 % KL.45 Om gäldenär tillhörig lös egendom under konkurs skall säljas i den ordning som gäller för utmätt sådan egen- dom, skall konkursförvaltaren enligt denna paragrafs sjunde stycke — i den mån det är påkallat —' i ärendet föra talan för borgenärer som har förmånsrätt enligt 10, 11 eller 12 & FRL samt genom brev under- rätta borgenär om yrkande som han framställer på dennes vägnar. Ef- tersom utredningens förslag till ändring av FRL innebär att löneborge- närer inte längre har rätt att få betalt före utmätningssökande, blir före- skriften om skyldighet för förvaltaren att föra deras talan överflödig. I enlighet härmed föreslår utredningen att hänvisningen till 11 och 12 55 FRL skall utgå ur 71 & sjunde stycket KL. En annan sak är att löne- borgenärerna får betalt efter sin förmånsrätt ur det eventuella överskott av köpeskillingen som skall redovisas till konkursförvaltaren. Övergångsrcgleringen ansluter enligt förslaget till vad som föreslås vid FRL.

5.3.4 Författningar om Specialexekution I 5 5 första stycket lagen (1971 :500) om exekutiv försäljning av luft- fartyg m. m. ges bl. a. löneprivilegierad borgenär rätt att vid försäljning av egendomen under konkurs begära, att försäljningen skall ske för hans fordran, s.k. anslutningsrätt. På motsvarande sätt regleras anslut- ningsrätt i 5 39 andra stycket lagen (1973: 1130) om exekutiv försäljning av registrerat skepp m. m. Denna lag omfattas av 1973 års sjösakrättsliga lagstiftning och har alltså ännu ej trätt i kraft. Genom att utöva sin anslutningsrätt skall borgenär kunna sänka det s.k. skyddsbelopp som skall täckas av köpeskillingen vid den exekutiva försäljningen. Denna rätt har han bruk för, om egendomen eljest skulle bjudas ut för fordran med sämre förmånsrätt så att skyddsbeloppet där- igenom skulle bli högre än om utbudet anknöts till hans fordran. När det gäller löneprivilegierad borgenär kan anslutningsrätt vid försäljning

45 Senaste lydelse SFS 1973: 1132. Nu gällande lydelse SFS 1971: 1045.

• Sida 79
•  Original

Prop. 1975/76: 12 79

av sådan egendom som det här är fråga om få praktisk betydelse endast när egendomen före konkursen utmätts för oprioriterad fordran eller för fordran med sämre förmånsrätt än löneprivilegiet. Ty löneprivilegiet har enligt 16 och 17 åå FRL för närvarande företräde framför utmätning, men i övrigt har fordringar med särskild förmånsrätt i egendomen'16 företräde framför löneprivilegiet.47 Därför medför den ändring i för- månsrättsordningen som utredningen föreslår och som innebär att löne— privilegierad fordran aldrig får företräde framför utmätningsfordran, att anslutningsrätt ej längre blir motiverad för löneborgenären. Ur nyss- nämnda lagrum avlägsnar därför utredningsförslaget hänvisningarna till 11 och 12 åå FRL.

På motsvarande sätt förhåller det sig med 10 5 andra stycket i de nyss nämnda försäljningslagarna. Sedan utmätning fått företräde fram- för löneprivilegiet, blir det inte vidare aktuellt att särskilt redovisa löne- borgenären i den sakägarförteckning varom lagrummen handlar. Hän- visningarna till 11 och 12 åå FRL utgår därför enligt utredningens förslag.

Enligt 139 5 3 mom. utsökningslagen (1877: 31 s. 1), vars lydelse i den del som här berörs senast fastställts genom SFS 1973: 1131,48 kan löneborgenär göra anspråk på betalning bl. a. ur köpeskillingen för far- tyg, som ej är infört i skeppsregistret eller i motsvarande utländska re- gister, när fartyget säljs utmätningsvis under konkurs. Detta beror på att löneprivilegiet enligt 16 å FRL går före utmätning. Då sådant före- träde avskaffas enligt utredningsförslagct medför det, att också den i 139 å 3 mom. föreskrivna rätten för löneborgenär att få betalt ur köpe- skillingen för utmätt fartyg m.m. får upphävas. Utredningsförslaget utmönstrar därför ur detta lagrum hänvisningen till 11 och 12 åå FRL.

Övergångsrcgleringen föreslås även i dessa delar svara mot vad som föreslås vid FRL.

46 Företagsinteckning (och naturligtvis än mindre förmånsrätt för fordran hos hyresgäst eller arrendator enligt 5 å första stycket 1 FRL) gäller ej i egendom av ifrågavarande slag. 47 Härvid bortses från förmånsrätt enligt 4 å andra och tredje styckena FRL, vilka skall upphöra enligt 1973 års sjösaksrättsliga lagstiftning, som beräknas träda i kraft innan utredningsförslaget kan genomföras. 48 Denna senaste lydelse tillkom i samband med 1973 års sjösakrättsliga lagstiftning och har alltså ännu ej satts i kraft. (Nu gällande lydelse SFS 197]: 495.)

• Sida 80
•  Original

Prop. 1975/76: 12 80