Vissa lagändringar beträffande hälsofarliga varor och narkotikaprekursorer

Regeringens proposition 2004/05:127

Vissa lagändringar beträffande hälsofarliga varor och narkotikaprekursorer

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 17 mars 2005

Göran Persson

Morgan Johansson

(Socialdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen lämnar regeringen förslag till vissa ändringar i lagen (1992:860) om kontroll av narkotika. Ändringarna föreslås med anledning av att ett direktiv och en förordning innehållande bestämmelser om narkotikaprekursorer ersätts med två nya EG-förordningar. Med narkotikaprekursorer förstås ämnen som kan användas för olaglig framställning av narkotika och finns upptagna i bilagorna till någon av EGförordningarna.

Innehållet i förordningarna är i huvudsak detsamma som i det direktiv respektive den förordning de ersätter. Vissa bestämmelser har dock förtydligats så att det t.ex. klargörs att även naturprodukter som innehåller en narkotikaprekursor kan omfattas av bestämmelserna. Ett exempel på detta är sassafrasolja som innehåller safrol. Vidare har vissa bestämmelser som rör kontroll över handeln skärpts för att ytterligare försvåra avledning av narkotikaprekursorer till marknaden för olaglig narkotikatillverkning. Detta gäller bl.a. mellanhänders verksamhet med att underlätta handeln med narkotikaprekursorer mellan tredjeländer.

EG-förordningarna skall träda ikraft respektive tillämpas från och med den 18 augusti 2005. Ändringarna i lagen om kontroll av narkotika föreslås därför träda i kraft den 18 augusti 2005.

I propositionen föreslår regeringen vidare vissa ändringar i lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor. Ändringarna föreslås mot bakgrund av att lagen vid sin tillkomst inte förutsågs behöva tillämpas på varor som har en omfattande användning inom bl.a. industrin. Det ökande missbruket av substanserna gammabutyrolakton (GBL) och 1,4butandiol har gjort att detta uppmärksammats som en brist. För att kunna klassificera ett ämne som en hälsofarlig vara utan att dess normala användning förhindras måste möjligheterna att ge tillstånd för en enskild

användare kompletteras bl.a. med en möjlighet att meddela föreskrifter om undantag från kravet på tillstånd, t.ex. för ett visst användningsområde eller om ämnet denaturerats, dvs. fått ett annat ämne tillsatt i syfte att omöjliggöra missbruk, på visst sätt. Föreskrifter för detta, liksom tillstånd att bl.a. inneha hälsofarliga varor, föreslås få meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

Ändringarna i lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor föreslås träda ikraft den dag regeringen bestämmer.

1¶Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1992:860) om kontroll av narkotika,

2. lag om ändring i lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor.

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1¶Förslag till lag om ändring i lagen (1992:860) om kontroll av narkotika

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:860) om kontroll av

1 narkotika

dels att 7 b § skall upphöra att gälla, dels att 7 a och 7 c–14 §§ samt rubriken närmast före 7 a § skall ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Kemiska ämnen som kan Narkotikaprekursorer användas vid olaglig tillverkning av narkotika

2

7 a §

Bestämmelserna i 8–14 §§ skall Med narkotikaprekursor avses i tillämpas även på kemiska ämnen denna lag ett ämne som kan som kan användas vid olaglig till- användas för olaglig framställning verkning av narkotika. Regeringen av narkotika och som finns uppmeddelar föreskrifter om vilka taget i bilaga till Europaparlaämnen det gäller. Bestämmelser mentets och rådets förordning som rör import, export och sän- (EG) nr 273/2004 av den 11 dande genom tullområdet (transit) februari 2004 om narkotika-

3 av sådana ämnen finns i rådets prekursorer eller rådets förordförordning (EEG) nr 3677/90 av ning (EG) nr 111/2005 av den 22 den 13 december 1990 om åtgär- december 2004 om regler för der för att försvåra avledningen av övervakning av handeln med narvissa ämnen för olaglig framställ- kotikaprekursorer mellan gemen-

4 ning av narkotika och psykotropa skapen och tredjeländer . ämnen.

7 c §

Regeringen får meddela före- Regeringen, eller efter regeskrifter om att yrkesmässig verk- ringens bemyndigande, Läkemesamhet avseende tillverkning, han- delsverket får meddela föreskrifter del, transport och förvaring av om ämne som avses i 7 a § får bedri- 1. särskilda tillstånd för apotek vas endast efter tillstånd eller efter eller myndigheter att inneha eller anmälan om verksamheten. släppa ut narkotikaprekursorer på

marknaden, och

1 Senaste lydelse av 7 b § 1993:361. 2 Senaste lydelse 1995:476. 3 EUT L 047, 18.2.2004 s. 1 (Celex 32004R0273). 4 EUT L 022, 26.1.2005, s. 1 (Celex 32005R0111). Senaste lydelse 1995:476. 5

2. särskild registrering av

apotek eller myndigheter för utsläppande av narkotikaprekursorer på marknaden.

8 § Läkemedelsverket prövar frågor Läkemedelsverket prövar frågor

om tillstånd enligt denna lag och om tillstånd enligt denna lag. enligt förordning (EEG) nr 3677/90.

Tillstånd skall förenas med de Tillstånd skall förenas med de villkor som behövs. Vid pröv- villkor som behövs. Vid prövningen skall verket särskilt ta hän- ningen skall verket särskilt ta hänsyn till innehållet i de överens- syn till innehållet i de överenskommelser om narkotika och om kommelser om narkotika som kemiska ämnen som kan användas Sverige har biträtt. Ett tillstånd får vid olaglig tillverkning av narko- återkallas av verket, om det betika som Sverige har biträtt. Ett hövs för att förebygga missbruk av tillstånd får återkallas av verket, narkotika. Ett tillstånd får också om det behövs för att förebygga återkallas om tillståndshavaren har missbruk av narkotika eller för att åsidosatt föreskrifter eller villkor förebygga att ett ämne används till som har meddelats med stöd av olaglig tillverkning av narkotika. lagen eller om det finns andra sär- Ett tillstånd får också återkallas skilda skäl till återkallelse. om tillståndshavaren har åsidosatt föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd av lagen eller om det finns andra särskilda skäl till återkallelse.

Anmälan som avses i 7 c § och i Läkemedelsverket är behörig förordning (EEG) nr 3677/90 skall myndighet enligt förordning (EG) göras hos Läkemedelsverket. nr 273/2004 och förordning (EG)

nr 111/2005.

7

9 §

Den som importerar, exporterar, Den som importerar, exporterar, transiterar, tillverkar eller handlar transiterar, tillverkar eller handlar med narkotika eller bedriver till- med narkotika skall föra sådana stånds- eller anmälningspliktig anteckningar som behövs för att verksamhet beträffande ämne som kontrollera efterlevnaden av beavses i 7 a § skall föra sådana stämmelserna i denna lag och föreanteckningar som behövs för att skrifter som meddelats med stöd kontrollera efterlevnaden av av lagen. Föreståndare för en bestämmelserna i denna lag och vetenskaplig institution där narkoföreskrifter som meddelats med tika används i vetenskapligt syfte stöd av lagen. Föreståndare för en skall föra sådana anteckningar som vetenskaplig institution där narko- behövs för kontrollen av användtika används i vetenskapligt syfte, ningen.

Senaste lydelse 1995:476. 7 Senaste lydelse 1993:361. 6

skall föra sådana anteckningar som behövs för kontrollen av användningen.

8

9 a §

Den som yrkesmässigt importe- Den som yrkesmässigt importerar, exporterar, transiterar, till- rar, exporterar, transiterar, tillverkar eller handlar med narkotika verkar eller handlar med narkotika eller tillverkar, handlar med, skall på varans förpackning genom transporterar eller förvarar ämne märkning eller på annat sätt ange som avses i 7 a § skall på varans narkotikans namn. förpackning genom märkning eller på annat sätt ange narkotikans eller ämnets namn.

9

10 §

Läkemedelsverket har tillsynen Läkemedelsverket har tillsynen över efterlevnaden av förordning över efterlevnaden av förordning (EEG) nr 3677/90, av denna lag (EG) nr 273/2004 och förordning samt av de föreskrifter och villkor (EG) nr 111/2005, av denna lag som har meddelats med stöd av samt av de föreskrifter och villkor lagen. som har meddelats med stöd av

lagen.

10

11 §

Läkemedelsverket har rätt att på Läkemedelsverket har rätt att på begäran få de upplysningar och begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för till- handlingar som behövs för tillsysynen och får meddela de före- nen och får meddela de föreläglägganden och förbud som behövs ganden och förbud som behövs för för att förordning (EEG) nr att förordning (EG) nr 273/2004, 3677/90, denna lag eller före- förordning (EG) nr 111/2005, skrifter som har meddelats med denna lag eller föreskrifter som stöd av lagen skall efterlevas. har meddelats med stöd av lagen

skall efterlevas.

För tillsyn har Läkemedels- För tillsyn har Läkemedelsverket rätt till tillträde dels till verket rätt till tillträde dels till områden, lokaler och andra utrym- områden, lokaler och andra utrymmen som används i samband med men som används i samband med import, export, transit, tillverk- import, export, transit, agerande ning, handel, transport, förvaring som mellanhand, tillverkning, eller annan hantering av narkotika handel, transport, förvaring eller eller förpackningsmaterial till annan hantering av narkotika eller narkotika, dels till utrymmen där förpackningsmaterial till narkoprövning av narkotikans egen- tika, dels till utrymmen där prövskaper utförs. Detsamma gäller ning av narkotikans egenskaper sådana utrymmen som används i utförs. Detsamma gäller sådana

8 Senaste lydelse 1995:476. 9 Senaste lydelse 1995:476. 10

Senaste lydelse 1995:476. 7

samband med import, export, utrymmen som används i samband transit, tillverkning, handel, med import, export, transit, transport och förvaring av ämne agerande som mellanhand, tillsom avses i 7 a § eller andra ut- verkning, handel, transport och gångsämnen till narkotika. Verket förvaring av narkotikaprekursorer får i sådana utrymmen göra under- eller andra utgångsämnen till narsökningar och ta prover. Läke- kotika. Verket får i sådana utmedelsverket har dock inte med rymmen göra undersökningar och stöd av denna lag rätt till tillträde ta prover. Läkemedelsverket har till bostäder. dock inte med stöd av denna lag

rätt till tillträde till bostäder.

Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för tillsyn enligt denna paragraf.

På begäran skall den som förfogar över sådana varor som avses i andra stycket lämna nödvändigt biträde vid undersökningen. För uttaget prov betalas inte ersättning. Ett beslut om föreläggande eller förbud får förenas med vite. Om tillträde eller biträde vägras får Läkemedelsverket också förelägga vite.

11

11 a §

För att täcka statens kostnader För att täcka statens kostnader för kontrollen av narkotika och av för kontrollen av narkotika skall ämnen som kan användas vid den som söker eller har erhållit olaglig tillverkning av narkotika tillstånd enligt 3–5 §§ betala särskall den som söker eller har er- skilda avgifter som bestäms av hållit tillstånd enligt 3–5 §§ betala regeringen. Även den som söker särskilda avgifter som bestäms av tillstånd eller registrering enligt regeringen. Detsamma gäller den förordning (EG) nr 273/2004 eller som söker eller har erhållit till- förordning (EG) nr 111/2005 skall stånd eller gör anmälan som avses betala särskilda avgifter som bei 7 c § eller i förordning (EEG) nr stäms av regeringen. 3677/90.

12

12 §

Regeringen får i fråga om im- Regeringen, eller efter regeport, export, transit, tillverkning, ringens bemyndigande, Läkehandel, transport, förvaring, för- medelsverket och Tullverket får i ordnande, utlämnande, anteck- fråga om import, export, transit, ningar och märkning besluta om tillverkning, handel, transport, förytterligare föreskrifter. varing, förordnande, utlämnande,

Regeringen får överlåta till anteckningar och märkning av Läkemedelsverket och Tullverket narkotika meddela ytterligare föreatt besluta om sådana föreskrifter. skrifter.

13

13 §

Till böter eller fängelse i högst Till böter eller fängelse i högst ett år döms, om gärningen inte är ett år döms, om gärningen inte är

11

Senaste lydelse 1995:476. 12

Senaste lydelse 1999:419. 13

Senaste lydelse 2000:1247. 8

belagd med straff enligt narkotika- belagd med straff enligt narkotikastrafflagen (1968:64) eller enligt strafflagen (1968:64) eller enligt lagen (2000:1225) om straff för lagen (2000:1225) om straff för smuggling, den som uppsåtligen smuggling, den som uppsåtligen eller av oaktsamhet eller av oaktsamhet

1. bedriver sådan verksamhet 1. bedriver sådan verksamhet som avses i 7 c § eller i förordning som avses i förordning (EG) nr (EEG) nr 3677/90 utan erforderligt 273/2004 eller förordning (EG) nr tillstånd eller utan att föreskriven 111/2005 utan erforderligt tillstånd anmälan om verksamheten gjorts, eller utan att föreskriven registre-

ring av verksamheten gjorts,

2. bryter mot 6 § andra stycket, 2. bryter mot 6 § andra stycket, 9 § eller 9 a §, eller mot bestäm- 9 § eller 9 a §, eller mot bestämmelserna om dokumentation, melserna i förordning (EG) nr anteckningar eller märkning i för- 273/2004 eller förordning (EG) nr ordning (EEG) nr 3677/90, 111/2005 om

a) att utse, anmäla och upp-

datera uppgifter om ansvarig per-

son,

b) att uppdatera adressupp-

gifter,

c) kundförsäkringar,

d) dokumentation,

e) märkning, eller

f) att underrätta om sina trans-

aktioner,

3. åsidosätter föreskrift som

3. åsidosätter föreskrift som meddelats med stöd av denna lag, meddelats med stöd av denna lag, eller eller 4. lämnar oriktig uppgift i

4. lämnar oriktig uppgift i ärende om tillstånd eller registreärende om tillstånd eller i anmälan ring av verksamhet enligt denna om verksamhet enligt denna lag lag eller enligt förordning (EG) nr eller enligt förordning (EEG) nr 273/2004 eller förordning (EG) nr 3677/90. 111/2005.

I ringa fall skall inte dömas till ansvar.

14

13 a §

Ämne som avses i 7 a § och som Narkotikaprekursor som har har varit föremål för brott enligt varit föremål för brott enligt 13 § 13 § eller värdet därav samt utbyte eller värdet därav samt utbyte av av sådant brott skall förklaras för- sådant brott skall förklaras förververkat om det inte är uppenbart kat, om det inte är uppenbart oskäligt. oskäligt.

14

Senaste lydelse 1993:361. 9

15

14 §

Beslut som Apoteket Aktiebolag Beslut som Apoteket Aktiebolag meddelat i fråga om intyg som meddelat i fråga om intyg som avses i 3 a § får överklagas till avses i 3 a § får överklagas till Läkemedelsverket. Beslut som Läkemedelsverket. Beslut som Läkemedelsverket eller Tullverket Läkemedelsverket eller Tullverket i ett enskilt fall meddelat enligt i ett enskilt fall meddelat enligt denna lag eller enligt en föreskrift denna lag, enligt förordning (EG) som meddelats med stöd av lagen nr 273/2004 eller förordning (EG) får överklagas hos allmän förvalt- nr 111/2005 eller enligt en föreningsdomstol. skrift som meddelats med stöd av

lagen får överklagas hos allmän

förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Beslut som Läkemedelsverket, Tullverket, länsrätten eller kammarrätten i ett enskilt fall meddelar skall gälla omedelbart, om inte annat beslutas.

1. Denna lag träder i kraft den 18 augusti 2005. 2. Tillstånd som meddelats före ikraftträdandet gäller enligt det med-

delade tillståndet.

15

Senaste lydelse 2001:1282.

förbud mot vissa hälsofarliga varor

1

Härigenom föreskrivs att 3 och 6 §§ lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

Varor som avses i denna lag får Varor som avses i denna lag får inte inte utan tillstånd

1. införas till landet, 1. införas till landet, 2. överlåtas, 2. överlåtas, 3. framställas, 3. framställas, 4. förvärvas i överlåtelsesyfte, 4. förvärvas i överlåtelsesyfte, 5. bjudas ut till försäljning, eller 5. bjudas ut till försäljning, eller 6. innehas. 6. innehas. Första stycket tillämpas inte om Regeringen eller den myndighet

Läkemedelsverket för ett särskilt regeringen bestämmer får medfall har meddelat tillstånd till dela tillstånd till hantering för ett hantering för ett vetenskapligt eller vetenskapligt eller industriellt industriellt ändamål. ändamål. Tillstånd får förenas med

de villkor som behövs, såväl i

samband med beslutet om tillstånd

som senare under tillståndstiden.

Ett tillstånd får återkallas, om

1. tillståndet inte längre utnytt-

jas, eller

2. tillståndshavaren i väsentlig

mån brutit mot ett meddelat villkor

eller inte följer bestämmelserna i

denna lag.

Regeringen eller den myndighet

regeringen bestämmer får med-

dela föreskrifter om undantag från

kravet på tillstånd.

1 Se Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter (EGT L 204, 21.7.1998, s. 37, Celex 31998L0034), ändrat genom rådets direktiv 98/48/EG (EGT L 217, 5.8.1998, s. 18, Celex 31998L0048). 11

6 §

Läkemedelsverkets beslut enligt Beslut av förvaltningsmyndighet 3 § andra stycket får överklagas i fråga om tillstånd eller återkalhos allmän förvaltningsdomstol. lande av tillstånd enligt 3 § andra

eller tredje stycket får överklagas

hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

2. Tillstånd som Läkemedelsverket har meddelat före ikraftträdandet skall gälla enligt det meddelade tillståndet, såvida inte föreskrifter om undantag från kravet på tillstånd som har meddelats enligt 3 § fjärde stycket omfattar även sådant fall som tillståndet avser.

3¶Ärendet och dess beredning

Enligt Sveriges åtaganden gentemot den Europeiska gemenskapen är vissa rättsakter bindande för Sverige. Detta gäller bl.a. EG-förordningar. Inom EG-samarbetet har två nya förordningar om narkotikaprekursorer antagits, dels Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 273/2004 av den 11 februari 2004 om narkotikaprekursorer, dels rådets förordning (EG) nr 111/2005 av den 22 december 2004 om regler för övervakning av handeln med narkotikaprekursorer mellan gemenskapen och tredjeländer. För att anpassa den svenska lagstiftningen till dessa rättsakter krävs vissa ändringar i lagen (1992:860) om kontroll av narkotika.

Sedvanlig information beträffande EG-förordningarna har lämnats till riksdagens EU-nämnd; för Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 273/2004 av den 11 februari 2004 om narkotikaprekursorer den 16 maj 2003 och för Rådets förordning (EG) nr 111/2005 av den 22 december 2004 om regler för övervakning av handeln med narkotikaprekursorer mellan gemenskapen och tredjeländer den 18 november 2004.

Förordningarna i svensk språkversion utgör bilaga 1 och 2 till denna proposition.

Vissa ämnen med stora och betydelsefulla användningsområden inom bl.a. industrin kan användas även i missbrukssyfte. Trots att detta missbruk är skadligt och orsakat dödsfall finns det för närvarande ingen möjlighet att klassificera dem som vare sig narkotika eller hälsofarliga varor på ett sätt som gör att handhavandet av dem faller under ett kontrollsystem; samtidigt som deras avsedda och nyttiga användning inte omöjliggörs eller onödigtvis förhindras. Det finns därmed inte heller någon möjlighet att förverka dem sedan de påträffats i missbrukssammanhang. För att råda bot på denna brist krävs ändringar i lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor.

Ett förslag till lagrådsremiss har därför upprättats i Socialdepartementet och berörda myndigheter och andra aktörer enligt bilaga 3 beretts möjlighet att inkomma med synpunkter. Att beslut om rådets förordning (EG) nr 111/2005 fattats den 22 december 2004 och skall börja tillämpas den 18 augusti 2005 medför att något annat beredningsförfarande inte varit tidsmässigt möjligt vad avser förslagen beträffande narkotikaprekursorerna om Sverige skall kunna följa sina förpliktelser gentemot EU. Vikten av att även ämnen som har stor bl.a. industriell användning kan kontrolleras och förverkas sedan de påträffats i missbrukssammanhang och att ytterligare missbruk därigenom förebyggs motiverar detta förfarande även vad avser förslagen beträffande lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor.

Förslagen i det förslag till lagrådsremiss som upprättats i departementet överensstämmer huvudsakligen med de förslag som regeringen nu lägger fram. Det bedöms därför inte nödvändigt att till denna proposition bifoga en sammanfattning av förslaget till lagrådsremiss. En sammanställning över de inkomna synpunkterna finns tillgänglig i Socialdepartementet (dnr S2005/83/FH).

Denna proposition bygger på en överenskommelse mellan den socialdemokratiska regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Regeringen beslutade den 10 februari 2005 att inhämta Lagrådets yttrande över de förslag som finns i bilaga 4 till denna proposition. Lagrådets yttrande finns i bilaga 5.

Lagrådets yttrande behandlas i avsnitt 4.2. Vissa språklig ändringar i jämförelse med lagrådsremissen har gjorts.

4¶Narkotikaprekursorer

4.1¶Allmän bakgrund

För att effektivt kunna bekämpa narkotikamissbruk är det nödvändigt att rikta insatser inte bara mot narkotikan och narkotikamissbruket i sig. Insatser måste även riktas mot olaglig tillverkning av narkotika. För att framställa många av de narkotikaklassificerade substanserna nyttjas ämnen som är nödvändiga för eller i vart fall ofta eller lätt kan användas vid narkotikaframställning. Ett ämne som används för att framställa ett annat är en prekursor till det ämne som framställs. Många av de ämnen som kan användas för att tillverka narkotika är i sig själva harmlösa, åtminstone om man ser till att de inte kan missbrukas på samma sätt som narkotika. De kan också ha mycket stora användningsområden utöver olaglig narkotikaframställning. Dessa användningsområden kan vara mycket betydelsefulla och önskvärda för samhället.

Genom att övervaka handeln med vissa av dessa, för narkotikatillverkning särskilt användbara, ämnen kan man dock förhindra eller i vart fall försvåra olaglig narkotikatillverkning. Övervakningen möjliggör också att leveranser som avletts till den illegala marknaden kan spåras och att nätverk för den olagliga handeln kan upptäckas.

Internationella överenskommelser

Handeln med för narkotikatillverkning särskilt användbara ämnen är ofta internationell och en effektiv kontroll kräver därför ett internationellt samarbete kring övervakningen och att flera länder kommit överens om vilka ämnen som skall övervakas. De övervakade ämnena används ofta vid olaglig narkotikatillverkning och kallas narkotikaprekursorer.

Enligt artikel 12 i Förenta nationernas konvention mot olaglig hante-

1 ring av narkotika och psykotropa ämnen skall lämpliga åtgärder vidtas för att övervaka tillverkning och distribution av de narkotikaprekursorer som är förtecknade enligt konventionen. Parterna skall därför införa och upprätthålla ett system för övervakning av den internationella handeln med ämnena för att underlätta spårandet av misstänkta transaktioner. Syftet med konventionen är att främja samarbetet mellan parterna för att de mer effektivt skall kunna angripa de olika formerna av olaglig hantering av narkotika med internationell omfattning. Parterna skall vidta erforderliga åtgärder, inklusive lagstiftning och administrativa åtgärder,

1 United Nations Convention against Illicit Traffic in Narcotic drugs and Psychotropic Substances, FN:s narkotikabrottskonvention. 14

för att fullgöra sina skyldigheter enligt konventionen. Samarbetet avser t.ex. rättsliga förfaranden, utbyte av information, utbildningsinsatser och

2 bistånd. Såväl Sverige som Europeiska gemenskapen har anslutit sig till

3 konventionen . Sedan konventionens tillkomst har antalet förtecknade ämnen ökat.

Inom EU finns för närvarande ett direktiv och en förordning som behandlar handeln på den inre marknaden respektive tredjelandshandeln med narkotikaprekursorer. Rättsakterna bygger på de bestämmelser som finns i FN-konventionen. Förutom tvingande förteckningar över ämnen som skall övervakas enligt rättsakterna upprättas också en så kallad frivilliglista med ämnen som industrin på frivillig basis får övervaka handeln med. Ett exempel på ett ämne på frivilliglistan är gammabutyrolakton (GBL).

Regleringar för handeln inom EU

För övervakningen av bl.a. handeln med narkotikaprekursorer inom EU gäller i dag rådets direktiv 92/109/EEG av den 14 december 1992 om tillverkning och utsläppande på marknaden av vissa ämnen som används

4 vid illegal tillverkning av narkotiska preparat och psykotropa ämnen .

Även kommissionens förordning (EG) nr 1485/96 av den 26 juli 1996 om närmare bestämmelser för tillämpningen av rådets direktiv 92/109/EEG vad gäller kundförsäkran om särskild användning av vissa ämnen som används vid illegal tillverkning av narkotiska preparat och

5 psykotropa ämnen innehåller bestämmelser inom området.

För att förhindra avledning av narkotikaprekursorer till den olagliga tillverkningen av narkotika är det viktigt att ämnen där behov av kontroll uppstår så snart som möjligt också faktiskt kommer under kontroll. Att vad gäller handeln på den inre marknaden som i dag ha ett gemensamt kontrollsystem i form av ett direktiv är därför inte tillräckligt effektivt. Direktivformen kräver att samtliga medlemsländer införlivar direktivets regler i sin nationella lagstiftning med den risk för tidsutdräkt och skilda tolkningar av direktivets bestämmelser detta medför. Det har i praktiken förekommit avsevärd tidsutdräkt innan samtliga medlemsstater fört in nya narkotikaprekursorer i respektive nationell lagstiftning trots att de redan förtecknats enligt direktivet. I sådana fall kan inte kontrollsystemet fungera så effektivt som avsikten varit och ur kontrollsynpunkt är detta olyckligt. Det medför vidare olägenheter och merarbete för varje enskilt medlemsland att behöva ändra sin lagstiftning varje gång en ändring av direktivet görs eller nya ämnen klassificeras som narkotikaprekursorer.

Det har därför uppmärksammats att en förordning är en ändamålsenligare form av rättsakt även vad gäller den inre marknaden. Med anledning av detta har det inom EG tagits fram en förordning, Europaparla-

2 Sverige ratificerade konventionen den 30 maj 1991. Den har publicerats i SÖ 1991:41. 3 Rådets beslut 90/611/EEG. EGT L 326, 24.11.1990 s. 56. 4 EGT L 370, 19.12.1992, s. 76. Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 11). 5 EGT L 188, 27.7.1996 s. 28. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 1533/2000 (EGT L 175, 14.7.2000 s.75). 15

mentets och rådets förordning (EG) nr 273/2004 av den 11 februari 2004

6 om narkotikaprekursorer .

Förordningen skall träda i kraft den 18 augusti 2005 och ersätter då direktiv 92/109/EEG. Förordningen är i huvudsak en omarbetning av direktivets bestämmelser till den nya, lämpligare, rättsliga formen. I jämförelse med direktivet har dock vissa bestämmelser förtydligats så att det t.ex. klargörs att även naturprodukter som sassafrasolja kan omfattas i de fall det förtecknade ämnet lätt kan utvinnas ur naturprodukten. Sassafrasolja innehåller det förtecknade ämnet safrol men eftersom oljan är en naturprodukt har vissa länder tidigare hävdat att den inte behöver undergå kontroll. Vidare skall nu även de stereoisomeriska formerna av de i kategori 1 förtecknade ämnena, under förutsättning att de inte är katin, omfattas av listningen enligt kategori 1. Detta medför att fler ämnen än tidigare listas som narkotikaprekursorer och är därför viktigt för arbetet mot illegal tillverkning av narkotika. Kaliumpermanganat har förflyttats från kategori 3 till kategori 2. Vidare har gränsvärdena för när marknadsaktörerna bör rapportera misstänkta transaktioner med ättikssyraanhydrid samt antranilsyra höjts. Den nya förordningen innehåller således endast mindre ändringar, mest bestående av klarare regleringar och skärpta bestämmelser, i förhållande till vad som nu gäller.

Det kan antas att förändringarna kommer att göra det lättare att uppnå förordningens syften, nämligen att få till stånd en harmoniserad övervakning av handeln med narkotikaprekursorer och undvika att de avleds till olaglig framställning av narkotika.

Regleringar för handeln med tredjeländer

För handeln med tredje land tillämpas i dag rådets förordning (EEG) nr 3677/90 av den 13 december 1990 om åtgärder för att försvåra avledningen av vissa ämnen för olaglig framställning av narkotika och psyko-

7 tropa ämnen .

Även kommissionens förordning (EEG) nr 3769/92 av den 21 december 1992 om tillämpning och ändring av rådets förordning (EEG) nr 3677/90 om åtgärder för att försvåra avledning av vissa ämnen till olaglig

8 framställning av narkotika och psykotropa ämnen innehåller bestämmelser inom området.

Det finns också flera avtal som ingåtts mellan EG och tredjeländer avseende övervakningen av narkotikaprekursorer.

Även vad gäller handeln med tredjeländer finns en ny förordning, rådets förordning (EG) nr 111/2005 av den 22 december 2004 om regler för övervakning av handeln med narkotikaprekursorer mellan gemen-

9 skapen och tredjeländer . Den nya förordningen är till största delen endast en omarbetning av den nu gällande förordningen (EEG) nr 3677/90, och innehåller inte några större förändringar. Vissa skärpningar av bestämmelserna görs dock, bl.a. så att kontrollen av mellanhänder

6 EUT L 047, 18.2.2004 s. 1. 7 EGT L 357, 20.12.1990, s. 1. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 1232/2002 (EGT L 180, 10.7.2002, s. 5). 8 EGT L 383, 29.12.1992 s. 17. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 1232/2002 (EGT L 180, 10.7.2002, s. 5). 9 EUT L 022, 26.1.2005 s. 1. 16

inom EU som underlättar handeln med narkotikaprekursorer mellan tredjeländer ökar. Även kraven på märkning av narkotikaprekursorer skärps. Bestämmelserna överensstämmer i så stor utsträckning som möjligt med bestämmelserna i förordning (EG) nr 273/2004. Förteckningarna över de ämnen som omfattas av kontrollen är identiska vad gäller handeln på den inre marknaden och handeln med tredjeländer. Den nya förordningen skall börja tillämpas den 18 augusti 2005.

Regleringar i Sverige

Sverige har införlivat bestämmelserna i direktivet 92/109/EEG i lagen (1992:860) om kontroll av narkotika och förordningen (1992:1554) om kontroll av narkotika. Dessa författningar innehåller även nödvändiga bestämmelser med anledning av den nu gällande förordningen (EEG) nr 3677/90. Bestämmelser om narkotikaprekursorer finns även på myndighetsnivå eftersom Läkemedelsverket meddelat föreskrifter på området. I denna proposition behandlas dock endast de konsekvenser de nya EGförordningarna får för lagregleringarna.

4.2¶Förändringar i lagstiftningen om narkotikaprekursorer

Regeringens förslag: De ändringar i lagen (1992:860) om kontroll av narkotika som är nödvändiga med anledning av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 273/2004 av den 11 februari 2004 om narkotikaprekursorer och rådets förordning (EG) nr 111/2005 av den 22 december 2004 om regler för övervakning av handeln med narkotikaprekursorer mellan gemenskapen och tredjeländer skall genomföras. Nödvändiga ändringar består huvudsakligen av att bestämmelser som inte längre får införlivas i svensk lagstiftning tas bort, att lagtexten omarbetas så att den hänvisar till de nya förordningarna och att ordet narkotikaprekursor förs in i lagtexten. Även vissa andra ändringar är dock nödvändiga. Bland annat är det nödvändigt att straffsanktionera brott mot EG-förordningarnas krav att t.ex. utse och anmäla en person som är ansvarig för verksamheten. Det är också nödvändigt att vidga Läkemedelsverkets befogenheter avseende tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen så att tillträdet avser även utrymmen som används av mellanhänder vid handel med narkotikaprekursorer. Sådana befogenheter skall som en följd därav ges även avseende narkotika. Därutöver skall överklagandebestämmelsen förtydligas så att det klart framgår att den omfattar även beslut enligt EG-förordningarna.

Förslaget i det remitterade utkastet till lagrådsremiss: Överens-

stämmer i huvudsak med regeringens förslag

Över förslagen hörda instansers synpunkter: Samtliga instanser tillstyrker eller har inget att erinra mot förslagen. Beträffande förslagen i 7 c § anför Tullverket att det är tveksamt om det finns stöd i artikel 3 i förordning (EG) 273/2004 för att bemyndiga regeringen eller Läke-

medelsverket att meddela föreskrifter. Medlemsstaternas rätt att medge speciallicenser kan komma att regleras i en kommissionsförordning med tillämpningsföreskrifter till förordning (EG) 273/2004. Tullverket påtalar även att det i framtiden kan uppkomma behov av att vidga Läkemedelsverkets, eventuellt i samråd med Tullverket, föreskriftsrätt beträffande kontroller i t.ex. tullager.

Skälen för regeringens förslag: Till skillnad från direktiv är förordningar direkt tillämpliga i medlemsstaterna och skall inte införlivas i medlemsstaternas lagstiftningar. Om så skulle ske kunde detta hindra förordningarnas tillämpning i medlemsstaterna.

I och med den nya förordningen (EG) nr 273/2004 som ersätter direktiv 92/109/EEG skall reglerna om kontroll av handeln på den inre marknaden inte längre införlivas i nationell lagstiftning. Till följd härav bör därför lagen (1992:860) om kontroll av narkotika ändras.

Att direktivet beträffande handeln med narkotikaprekursorer på den inre marknaden ersätts av en förordning medför således i huvudsak att inhemsk reglering av sådana skall upphävas. Vissa bestämmelser, som straffbestämmelser, skall dock kvarstå eftersom straffrättens område inte omfattas av EG:s befogenheter. Andra, som t.ex. bemyndiganden för myndigheter, måste justeras så att de står i överensstämmelse med förordningen.

Enligt artikel 3 i förordning (EG) nr 273/2004 får de behöriga myndigheterna ge särskilda tillstånd till apotek, apotek för veterinärmedicin, vissa typer av offentliga myndigheter eller krigsmakten för att inneha eller på marknaden släppa ut narkotikaprekursorer enligt kategori 1. Samma aktörer kan åläggas särskild registrering för att släppa ut narkotikaprekursorer enligt kategori 2 på marknaden. Som Tullverket påtalat är det möjligt att kommissionen kommer att meddela förordning med tillämpningsföreskrifter i anslutning till dessa bestämmelser. För tillfället finns det dock inte några sådana och det är oklart i vilken utsträckning framtida sådana kommer att undanröja behovet av att meddela föreskrifter.

Förordning (EG) nr 273/2004 i sig medför inte hinder för medlemsstaterna att meddela behövliga föreskrifter på området. Redan genom EG-förordningen bemyndigas de behöriga myndigheterna att fatta beslut i enskilda fall. Av såväl praktiska skäl som för att öka förutsebarheten och därmed också rättssäkerheten för de enskilda marknadsaktörerna kan det dock vara lämpligt att i stället meddela föreskrifter på området. Sådana kan inte meddelas utan ett särskilt bemyndigande. Skulle det senare visa sig att t.ex. kommissionens tillämpningsföreskrifter onödiggör eller omöjliggör att sådan föreskrifter meddelas skall föreskriftsrätten inte utnyttjas.

Att förordningen beträffande handeln med narkotikaprekursorer med tredjeländer ersätts med en ny förordning medför i huvudsak endast att hänvisningar skall göras till den nya förordningen. Även i detta fall krävs dock vissa justeringar, bl.a. av språklig natur men även vad avser myndigheternas kontrollbefogenheter över mellanhänder som underlättar handeln med narkotikaprekursorer mellan tredjeländer.

Ett eventuellt framtida behov av en vidgad föreskriftsrätt beträffande kontroller i t.ex. tullager kan inte behandlas inom ramen för denna

proposition. Det får i stället utredas och om möjligt tillgodoses när sådant behov uppkommit.

I lagrådsremissen föreslog regeringen inte någon ändring i 13 § tredje punkten lagen (1992:860) om kontroll av narkotika. Lagrådet har dock med hänvisning till Högsta domstolens dom den 9 februari 2005 i mål B 4466-02 påpekat att bestämmelsen bör ses över. De frågor om blankettstraffbuds giltighet som domen väcker bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Regeringen finner inte anledning att nu föregripa dessa överväganden.

Lagändringarna behandlas närmare i författningskommentaren.

5¶Hälsofarliga varor

5.1¶Allmän bakgrund

Allmänt om lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor

Lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor trädde i kraft den 1 april 1999. Lagen syftade till att åstadkomma ett effektivare kontrollförfarande för nya syntetiska droger. Lagen utgör ett regelverk som är mer begränsat men har ett vidare tillämpningsområde än narkotikalagstiftningen. Lagen kompletteras av förordningen (1999:58) om förbud mot vissa hälsofarliga varor. I bilagan till förordningen anges de varor som skall anses som hälsofarliga varor enligt lagen. I dag anges ämnena MBDB, BDB, N-bensylpiperazin, DOC, 5-MeO-DMT, 5-MeO-DIPT, 5-MeO-AMT, 2C-E, AMT, 2C-C, 2C-D, 4-AcO-DIPT och 4-HO-DIPT samt salter av dessa ämnen som hälsofarliga varor. Vissa av de varor som tidigare varit upptagna i bilagan har förts över till det kontrollsystem som erbjuds genom narkotikakontrollagstiftningen. Ett exempel på detta är ämnet 4-MTA.

I det lagstiftningsärende som föregick lagen om förbud mot vissa

10 hälsofarliga varor framhölls behovet av att kunna ingripa mot varor som, på grund av sina inneboende egenskaper, utan att utgöra narkotika, dopningsmedel eller godkända läkemedel medför fara för människors liv eller hälsa och som används, eller kan antas användas i syfte att uppnå berusning eller annan påverkan. Som framgått föreskriver regeringen, utifrån nämnda kriterier, vilka varor som skall omfattas av lagen.

I ärendet konstaterade regeringen att det i Sverige, liksom i många andra länder, hade märkts en allt aggressivare marknadsföring av olika typer av droger. Huvudparten av dessa droger var redan narkotikaklassificerade medan andra, framför allt nya syntetiska droger, ännu inte kunnat narkotikaklassificeras. I ärendet lämnade regeringen förslag till viss ändring av narkotikadefinitionen i narkotikastrafflagen (1968:64); uttrycket ”starkt vanebildande egenskaper” byttes ut mot ”beroendeframkallande egenskaper” och definitionen utvidgades till att omfatta också varor med euforiserande effekter. Ändringarna gjordes bl.a. för att möjliggöra ett snabbare klassificeringsförfarande. Trots dessa ändringar menade regeringen att det inte skulle vara möjligt att narkotikaklassi-

10

Prop. 1997/98:183, bet. 1998/99:SoU5, rskr. 1998/99:139. 19

ficera alla varor som i dag marknadsförs eller används i berusningssyfte. Regeringen konstaterade vidare att det under de senaste åren inträffat flera dödsfall med varor som inte varit reglerade enligt någon lagstiftning. Enligt regeringens mening var det angeläget att framför allt begränsa handeln med sådana varor.

Skillnader mellan narkotika och hälsofarliga varor

Den nya lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor tog sikte på att få kontroll över handeln med sådana varor och som i princip saknade något mera allmänt användningsområde för enskilda eller för industri, vetenskap eller sjukvård. Med den nya lagen skulle således kunna kontrolleras vissa kemiska ämnen som används i berusningssyfte men som inte uppfyllde de kriterier som krävs för narkotikaklassificering. Som exempel på varor som skulle kunna ställas under kontroll framhölls bl.a. de ovan nämnda varorna MBDB och BDB.

En avgörande skillnad mellan de krav som ställs upp för klassificering enligt lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor och de som ställs upp i narkotikastrafflagen är att de senare måste vara beroendeframkallande eller medföra eufori. Regeringen menade mot bakgrund bl.a. härav att den utredning som föregår ett beslut om klassificering enligt den nya lagen normalt torde kunna göras mindre omfattande än en utredning inför narkotikaklassificering. Kunde efter en mera ingående utredning av varans egenskaper och verkningar i ett senare skede konstateras att förutsättningar förelåg för narkotikaklassificering borde varan flyttas över till narkotikalagstiftningen. Som framgått har så också skett i ett antal fall. Nämnda karaktär hos lagen har medfört att den ibland kommit att rubriceras som en ”väntlistelag” inför narkotikaklassificering. Liksom vad avser ansvaret för utredningen av behovet av narkotikaklassificering av varor som inte är läkemedel är det Statens folkhälsoinstitut (FHI) som ansvarar för utredningen av behovet av klassificeringen av en vara som hälsofarlig vara.

Tillstånds- och sanktionssystem beträffande hälsofarliga varor

Straffsanktionerat förbud mot tillverkning och annat hanterande av ett ämne klassificerat som en hälsofarlig vara tillsammans med en möjlighet att förverka det beslagtagna ämnet medverkar till att göra kontrollsystemet effektivt.

En vara som klassificeras som hälsofarlig vara får inte utan särskilt tillstånd införas till landet, överlåtas, framställas, förvärvas i överlåtelsesyfte, bjudas ut till försäljning eller innehas. Till skillnad mot vad som är fallet beträffande narkotika förbjöds däremot inte bruk av varan vid lagens tillkomst eftersom syftet med den i första hand var att åstadkomma kontroll över handeln med de klassificerade varorna.

Även om de varor som avsågs kunna omfattas av lagen saknar ett mer allmänt användningsområde inom t.ex. vetenskap eller sjukvård ansågs inte kunna underlåtas att medge en möjlighet till dispens i vissa fall. Till följd härav föreskrivs i lagen att Läkemedelsverket för ett särskilt fall kan meddela tillstånd till hantering för ett vetenskapligt eller industriellt

ändamål. Att ansvaret lades hos Läkemedelsverket, och inte hos FHI, förklaras bl.a. av att FHI vid denna tid ännu inte hade anförtrotts de övergripande tillsynsuppgifter på alkohol-, narkotika- och tobaksområdena som sedermera kom att föras till myndigheten vid dess ombildning den 1 juli 2001.

Endast uppsåtliga överträdelser av bestämmelserna i lagen är straffbelagda. Straffskalan är böter eller fängelse i högst ett år. Vad avsåg straffskalans utformning ansåg regeringen att det saknades anledning att låta denna vara lika sträng som i narkotikastrafflagen. En sådan parallell ansågs för övrigt inte kunna dras eftersom den nya lagen inte var avsedd att utgöra ett alternativ till narkotikalagstiftningen. I stället borde enligt regeringen jämföras med den straffskala som gäller för vissa olovliga förfaranden med läkemedel, såsom t.ex. försäljning utan godkännande, dvs. böter eller fängelse i högst ett år. En sådan straffskala skulle också möjliggöra användandet av vissa tvångsmedel vid misstanke om brott, såsom t.ex. husrannsakan och kroppsvisitation.

5.2¶Förändringar i lagstiftningen om hälsofarliga varor

Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer skall få meddela tillstånd till hantering av hälsofarliga varor för vetenskapliga eller industriella ändamål. Tillstånd kan förenas med villkor och får återkallas om tillståndet inte längre utnyttjas, om tillståndshavaren i väsentlig omfattning brutit mot ett meddelat villkor eller inte följt bestämmelserna i lagen. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från tillståndskravet för att möjliggöra bl.a. användning av beredningar som innehåller sådana varor.

Förslaget i det remitterade utkastet till lagrådsremiss: Överens-

stämmer i huvudsak med regeringens. I utkastet föreslogs dock att uppgiften att meddela tillstånd till hantering av hälsofarliga varor för vetenskapliga eller industriella ändamål skulle flyttas över från Läkemedelsverket till Statens folkhälsoinstitut (FHI) från och med den 1 juli 2005.

Över förslagen hörda instansers synpunkter: Samtliga instanser tillstyrker eller har inget att erinra mot att förslaget möjliggör att ämnen med stor industriell användning skall kunna klassificeras som hälsofarliga varor. Bland annat Statens kriminaltekniska laboratorium anför dock att ämnen som gammabutyrolakton (GBL) ur kemisk synvinkel i stället borde klassificeras som narkotika. Riksåklagaren anför att det bör övervägas att införa ett grovt brott med vidare straffskala för den som bryter mot 3 § 2–6. FHI efterlyser vägledning för vilka verksamheter som ryms inom begreppet ”vetenskapligt och industriellt ändamål” samt kriterier för under vilka förutsättningar tillstånd inte skall beviljas. FHI anför också att korta tillståndstider ökar den administrativa bördan för såväl myndigheter som företag och skapar osäkerhet hos företagaren vad gäller den långsiktiga planeringen av verksamheten. Det borde vara möjligt med en generell återkallelse i stället för att tillämpa korta tillståndstider. Grunden för en återkallelse skulle då vara ett ökat nationellt missbruk som har ett påvisat samband med de tillstånd som beviljats. Det bör klar-

göras vilken tillsyn som skall utföras och vilka befogenheter den behöriga myndigheten har för denna. Den praktiska tillsynen borde kunna utföras av myndigheter som redan i dag utövar annan tillsyn över berörda företag. Detta skulle medge ett effektivt resursutnyttjande för myndigheterna och underlätta för företagen. Läkemedelsverkets kompetensprofil är i nuläget bättre anpassad för definition och kartläggning av vilka varor eller beredningar som skall vara undantagna från gällande kontroll liksom arbetet med att pröva och bevilja tillstånd för vissa hälsofarliga varor. Kemisk-Tekniska Leverantörsförbundet anför att tillståndsmyndighetens föreskrifter måste utformas på ett sådant sätt att de inte medför en kraftig ökning av den administrativa bördan för industrin. Plast- & Kemiföretagen påtalar att berörda företag redan i dag frivilligt vidtar åtgärder för att beivra användning av industrikemikalier i berusningssyfte samt att det är viktigt att en lagändring inte leder till onödig byråkratisk administration och att ansökningsförfarandet blir enkelt.

Skälen för regeringens förslag Missbruk av industrikemikalier

Som framgått ovan var avsikten med lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor att skapa ett regelverk för kontroll av vissa berusningsmedel som var mer begränsat men med ett vidare tillämpningsområde än narkotikalagstiftningen. Lagen har varit effektiv genom att den har medfört en snabbare kontroll av framför allt nya syntetiska droger än som varit möjligt med stöd endast av narkotikalagstiftningen. Tveksamhet om lagens tillämpning har på senare tid kommit att gälla framför allt om redan kända varor som börjat användas i berusningssyfte kan bli föremål för kontroll enligt lagen. Detta har gällt i synnerhet de båda industrikemikalierna GBL och 1,4-butandiol. Båda ämnena har en relativt omfattande industriell användning här i landet, för GBL ca 239 ton och för 1,4-butandiol ca 121 ton per år. GBL används som lösningsmedel, rengöringsmedel samt för inblandning i olika produkter. 1,4-butandiol är en synteskemikalie som används vid plasttillverkning. Båda ämnena är miljövänliga och inget av ämnena kan ännu ersättas med likvärdiga ämnen med samma skonsamma effekt för miljön. Båda ämnena omvandlas emellertid också till den narkotikaklassade drogen gammahydroxi-butyrat (GHB) efter intag i människokroppen. GBL är också en prekursor till GHB men har inte förtecknats som narkotikaprekursor och faller därför inte under detta kontrollsystem, jfr avsnitt 4.1, även om GBL finns upptagen på den så kallade frivilliglistan över ämnen som industrin frivilligt kan övervaka handeln med. Riskerna vid missbruk av GBL och 1,4-butandiol är desamma som vid missbruk av GHB. Beslagsstatistik från polis och tull visar att medan beslagen av GHB minskat efter narkotikaklassificeringen år 2000 så har beslagen tvärtom ökat vad avser GBL och 1,4-butandiol. Denna utveckling är inte ägnad att förvåna med hänsyn till att de inte är ställda under någon kontroll i missbrukshänseende samtidigt som de medför samma effekt som vid intag av GHB. Anskaffningssätten varierar i missbrukarledet. Det förekommer allt från egen tillverkning, över handel via Internet till stölder från de företag som hanterar kemikalierna i större omfattning. I sammanhanget

kan framhållas att fem liter GBL utgör mycket missbrukssubstans, då en missbruksdos motsvarar ungefär vad som ryms i en kork till en vanlig PET-flaska, men försvinnande lite i ett fat för industriellt bruk.

Såvitt regeringen erfarit är missbruk av GBL och 1,4-butandiol särskilt vanligt bland barn och ungdomar. Det är av särskild vikt att skydda dessa grupper från missbruk och i sammanhanget kan anmärkas att Sverige har anslutit sig till FN:s konvention om barnets rättigheter. Detta faktum utgör ytterligare ett skäl till att det är angeläget med förändringar.

Klassificeringsmöjligheter och behov av översyn av lagstiftningen

Det är med hänsyn till skyddet för liv och hälsa angeläget att ställa de båda kemikalierna under en mer noggrann kontroll än vad som i dag är möjligt med stöd av miljöbalken. Att helt förbjuda dessa båda miljövänliga ämnen med stor legal användning inom industrin bör inte heller komma i fråga. Eftersom de båda ämnena ger samma effekt som vid intag av den narkotikaklassade drogen GHB ligger det nära till hands att överväga en narkotikaklassificering även av GBL och 1,4-butandiol. Med hänsyn till att den nyttiga industriella användningen av de båda ämnena inte bör förhindras måste emellertid en sådan åtgärd föregås av en ändring i lagen (1992:860) om kontroll av narkotika. Enligt nämnda lag får narkotika importeras, tillverkas, exporteras, bjudas ut till försäljning, överlåtas eller innehas endast för medicinskt, vetenskapligt eller annat samhällsnyttigt ändamål som är särskilt angeläget. Med annat samhällsnyttigt ändamål avses utbildning av narkotikahundar och dylikt i den narkotikabrottsbekämpande verksamheten och inte industriell användning. Att utvidga den legala narkotikanvändningen även till den industriella sektorn inger avsevärda principiella betänkligheter och skulle dessutom medföra stora kontrollproblem. Även intentionerna bakom 1961 års

11 narkotikakonvention inger vissa betänkligheter mot en narkotikaklassificering. Vad som återstår är då att regeringen beslutar om att GBL och 1,4-butandiol i stället förs upp som hälsofarliga varor enligt lagen därom, allt för att få en effektivare kontroll över den icke avsedda hanteringen av ämnena. Som redogjorts för ovan skulle detta medföra bl.a. att det blir olagligt att bl.a. tillverka och inneha ämnena. Det skulle även medföra en möjlighet att förverka dem i de fall de påträffas hos någon som inte har rätt att inneha dem.

En narkotikaklassificering av ämnen som i kroppen metaboliseras till ett redan narkotikaklassificerat ämne skulle dock beträffande kriminalisering av eget bruk och straffsatserna bättre överensstämma med straffvärdet hos de brottsliga gärningarna. Med tanke på vikten av att GBL och 1,4-butandiol så snabbt som möjligt kommer under kontroll så att t.ex. innehav av ämnena utan tillstånd förbjuds och att de kan förverkas sedan de påträffats hos någon som saknar tillstånd – i stället för att som nu lämnas tillbaka till ägaren av dem sedan beslag hävts på grund av att det saknas laglig grund för förverkande – föreslår regeringen dock nu att lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor ändras på sådant sätt att en klassificering kan ske enligt denna lag. Att lagstiftningen med förbud

11

Konventionen ersättande äldre konventioner rörande narkotika, SÖ 1964:59, ratificerad av Sverige den 9 oktober och den 4 december 1964. 23

mot vissa hälsofarliga varor redan i dag medger en vidare tillståndsgivning än narkotikalagstiftningen medför att lagen mot förbud av vissa hälsofarliga varor i nuläget är bättre lämpad för en skyndsam klassificering av ämnen med en stor industriell användning än narkotikalagstiftningen är.

Ett förslag om någon annan typ av klassificering eller att utöka det kriminaliserade området och skärpa straffsatserna i lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor kräver en betydligt utförligare utredning än den som mot bakgrund av den skyndsamhet som krävs varit möjlig att nu göra.

Regeringen har dock uppmärksammat att de möjligheter till klassificering, straffsanktionering och övervakning som i dag finns i huvudsak fungerar väl men ändå inte är i alla delar tillfyllest. En översyn behövs av framför allt lagstiftningen beträffande narkotika, dopningsmedel, hälsofarliga varor och flyktiga lösningsmedel. Regeringen har därför för avsikt att initiera en sådan översyn. En översyn bör exempelvis omfatta överväganden beträffande enligt vilken lag de ämnen som i kroppen metaboliseras till narkotikaklassificerade ämnen bör klassificeras i framtiden, samt, i förekommande fall, vilka förfaranden som bör vara straffbara, straffskalor och förverkandefrågor. Översynen bör även omfatta tillståndsmyndighets befogenheter vid tillsyn liksom behovet, och i så fall utformandet, av kriterier som skall vara uppfyllda för att tillstånd enligt lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor skall medges.

Tillståndsgivning

För att nu möjliggöra en klassificering som hälsofarlig vara av t.ex. GBL och 1,4-butandiol som diskuterats ovan bör vissa ändringar i lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor göras.

I dag anges i lagen att tillstånd får ges för ett vetenskapligt eller industriellt ändamål. Statens folkhälsoinstitut har efterfrågat ett förtydligande av vad som avses med detta begrepp. I prop. 1997/98:183 Kontroll av syntetiska droger m.m. finns inte någon närmare förklaring till vad som avses med begreppet. Inte heller har tillståndsgivande myndighet, Läkemedelsverket, påtalat något behov därav.

Det går inte att i förväg förutse alla situationer där det kan vara lämpligt att medge tillstånd. Utvecklingen i samhället, bl.a. vad gäller ny teknik, medför också att även de situationer som i dag är möjliga att förutse kan förändras och kanske till och med helt försvinna medan andra tillkommer. Det är därför ett område som lämpar sig väl för en ramlagstiftning med möjligheter för tillståndsgivande myndighet att använda sina expertkunskaper och rättstillämparen att utveckla rättspraxis för att klargöra vad som skall avses med vetenskapligt eller industriellt ändamål.

Även grunderna för att inte medge tillstånd är något som huvudsakligen får lämnas upp till rättstillämparen. Risken för missbruk av ett ämne ökar dock om det är mera allmänt förekommande i samhället. Det är därför inte meningen att ett tillstånd skall medges så snart en sökande hävdat att ett vetenskapligt eller industriellt ändamål är för handen. Det kan begäras att användningen kan anses nyttig och önskvärd i samhället, och att det föreligger ett faktiskt behov av att använda ämnet för att tillstånd skall beviljas. Kan ämnet på ett fullgott sätt ersättas av en annan, 24

mindre farlig, substans kan tillstånd vägras. Vid en bedömning måste det tas stor hänsyn till behov av t.ex. forskning, teknikutveckling och användning för såväl ett företags som landets nuvarande och framtida konkurrenskraft. Tillstånd kan givetvis vägras på den grunden att det kan antas att den sökande inte kommer att använda ämnet på det sätt han sökt tillstånd för. Vid tillståndsprövningen måste hänsyn tas till både den enskildes behov av ämnet och risken för att ämnet kan komma att missbrukas eller meddelade villkor inte att följas.

Ett eventuellt behov av närmare klargöranden av under vilka förhållanden tillstånd inte skall medges, behov av tillgång till uppgifter ur belastningsregister vid tillståndsprövningen samt behov av befogenhet avseende tillträde till en tillståndshavares lokaler eller tillgång till bokföring etc. övervägs lämpligen i samband med den översyn över den narkotikaanknutna lagstiftningen som regeringen tidigare nämnt.

Det är i dag inte ovanligt att myndigheter på frivillig väg samarbetar med varandra vid tillsyn av verksamheter och det föreligger inte hinder mot ett sådant samarbete heller i detta fall.

Bestämmelserna i lagen bör, för att det skall bli möjligt att klassificera varor med stor industriell användning, utvecklas så att de i tillståndshänseende uppnår en bättre överensstämmelse med motsvarande regler i lagen om kontroll av narkotika. Detta innebär att tillstånd till hantering för ett vetenskapligt eller industriellt ändamål bör kunna förenas med villkor, i samband med meddelandet av tillståndet eller senare under tillståndstiden, och att ett tillstånd skall kunna återkallas om ett villkor överträtts. Tillstånd bör kunna återkallas även om de inte längre utnyttjas eller om tillståndshavaren brutit mot lagen – t.ex. om en tillståndshavare har tillstånd för framställning av en vara och följer meddelade villkor för detta men också, utan tillstånd, för in en vara till landet eller tillverkar en annan vara.

Enligt lagen om kontroll av narkotika får ett tillstånd återkallas också om det behövs för att förebygga missbruk eller för att förebygga att ett ämne används till olaglig tillverkning av narkotika. De tillstånd som kan ges enligt lagen om kontroll av narkotika omfattar dock inte industriella ändamål och enskilda är därför inte lika beroende av tillstånden för att bedriva omfattande näringsverksamhet. Högre krav på att den enskilde skall kunna förutse de villkor och tillstånd som gäller för hans verksamhet gör sig därför påminda i detta fall och det är således – av rättssäkerhetsskäl – inte möjligt att införa grunder för återkallelse som tillståndshavaren inte själv råder över i lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor. Ett exempel på en sådan grund skulle kunna vara att missbruket av ämnet i samhället ökar. För det fall ett sådant ökat missbruk skulle kunna påvisas ha samband med beviljade tillstånd är det troligt att tillståndshavaren antingen inte följt meddelade villkor för tillståndet eller att de villkor som meddelats inte varit tillräckliga. Tillståndsmyndigheten har i sådana fall därför möjlighet att återkalla det givna tillståndet på grunder som är hänförliga till tillståndshavaren eller att meddela ytterligare villkor.

Självklart är det dock av största vikt att tillstånd inte ges eller förekommer om det motverkar förebyggande av missbruk eller olaglig tillverkning av ett klassificerat ämne. De tillstånd som ges bör därför tidsbegränsas till sådan tidrymd att det blir möjligt att snabbt motverka t.ex.

missbruk genom att redan givna tillstånd löper ut och nya inte beviljas för det fall ett ökat missbruk i samhället inte kan påvisas ha samband med enskilda tillståndshavare men det ändå är troligt att ämnenas utbredda användning inom t.ex. industrin medför att ämnena avleds därifrån. För en tillståndshavare får det i normalfallet anses bättre att ett givet tillstånd är tidsbegränsat även för en kortare tidrymd än att det formellt gäller för längre tid men kan återkallas utan vidare förvarning på grund av omständigheter denne inte själv råder över. Hur lång tid tillstånd skall beviljas för beslutas lämpligen av tillståndsmyndigheten beträffande de enskilda ämnena eller de enskilda fallen beroende på vilken framtida risk för t.ex. missbruk som myndigheten bedömer att det föreligger när tillståndet ges.

Föreskrifter

Det kan inte uteslutas att något av de ämnen som i framtiden kan komma i fråga för en klassificering som hälsofarlig vara har ett relativt stort användningsområde och kanske förekommer i blandningar som t.ex. rengöringsmedel även i detaljlistled och i konsumentled. För sådana fall, liksom då det till exempel är önskvärt för att möjliggöra vetenskaplig eller industriell användning av en vara eller en beredning som innehåller en vara som omfattas av lagen, bör tillståndsmyndigheten även kunna meddela föreskrifter om undantag från kravet på tillstånd. Tillståndsmyndigheten skulle då kunna föreskriva om undantag från kravet på tillstånd så länge ämnet innehas för sitt avsedda ändamål, t.ex. rengöring eller framställning av rengöringsmedel, eller så länge det t.ex. denaturerats på visst sätt. Meddelade föreskrifter kan givetvis ändras eller upphävas. Detta skulle exempelvis kunna bli fallet om det framkommer att medlet används för missbruk och att detta missbruk på grund av det medgivna undantaget inte kan stävjas. En sådan situation torde dock vara ovanlig då blandningar som säljs mera allmänt inte kan antas lämpa sig för missbruk i den sammansättning de har och inte heller kan antas vara lätta att rena eller preparera så att de lämpar sig för missbruk. Sådana föreskrifter kan även innehålla regler avseende t.ex. förvaring av ämnena och förande av anteckningar för att kunna kontrollera deras användning.

Ämnen som kan komma i fråga för klassificering

Det bör påpekas att ett stort antal ämnen med vitt skilda och även mera allmänna användningsområden efter den föreslagna lagändringen formellt sett kommer att kunna omfattas av lagen. Det bör därför understrykas att lagen inte är avsedd att tillämpas avseende ämnen som till exempel metanol, etanol eller tobak. Det bör också framhållas att reglerna beträffande varors fria rörlighet inom EU medför att en förutsättning för att en vara skall kunna klassificeras som t.ex. hälsofarlig vara är att denna klassificering är en åtgärd som bedöms proportionerlig vid en avvägning mellan värdet av den fria rörligheten av varan och det skydd en klassificering skulle ge exempelvis folkhälsan. Trots att lagen formellt sett kan bli tillämplig på ett stort antal varor – liksom för övrigt redan i dag är fallet beträffande såväl narkotikalagstiftningen som lagstiftningen

12 om hälsofarliga varor – finns därför garantier för att lagen inte kan komma att användas för att klassificera tämligen harmlösa ämnen eller ämnen som det inte är helt nödvändigt att klassificera.

Vissa av de ämnen som kan förväntas bli föremål för kontroll enligt lagen är prekursorer till narkotika, dvs. ämnen som används vid framställning av narkotika, utan att för den skull nödvändigtvis vara narkotikaprekursorer så som dessa föreslås definieras enligt lagen om kontroll av narkotika. Ett sådant ämne är GBL som dessutom är uppsatt på den så kallade frivilliglistan. Det är givetvis av vikt att en klassificering av GBL som hälsofarlig vara inte negativt påverkar industrins frivilliga arbete med övervakning av ämnet. En klassificering av GBL som hälsofarlig vara medför bl.a. att ämnet inte får föras in till landet utan tillstånd eller att införseln eller importen omfattas av de föreskrifter om undantag från kravet på tillstånd som meddelats. Ett sådant krav riskerar dock inte att påverka den frivilliga övervakningen av prekursorer till narkotika på ett ur kontrollsynpunkt negativt sätt. Inte heller är det något som utgör ett större hinder mot handel med ämnet än som är nödvändigt för att skydda liv och hälsa.

Ansvarig myndighet

Det finns i dag anledning att ge den myndighet som ansvarar för utredningen av behovet av klassificering som hälsofarlig vara uppgiften att besluta om undantag från lagens tillämpning. Statens folkhälsoinstitut (FHI) bör därför vara den myndighet som, i stället för Läkemedelsverket, har att handlägga löpande förvaltningsrättsliga ärenden enligt lagen. Detta stämmer också väl överens med myndighetens uppgift att ansvara för övergripande tillsyn inom bl.a. narkotikaområdet, jfr 1 § förordningen (2001:309) med instruktion för Statens folkhälsoinstitut. FHI har dock påtalat att myndigheten för närvarande inte besitter den nödvändiga kompetensen för att ta över uppgiften från Läkemedelsverket. FHI skall enligt regeringens mening ta över uppgiften så snart den nödvändiga kompetensen rekryterats. Detta bör vara möjligt till i vart fall den 1 januari 2006. Av praktiska skäl bör därför lagen ändras så att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela tillstånd och föreskrifter.

Avslutningsvis kan framhållas att FHI har ansvaret inte bara för att utreda behovet av kontroll av varor enligt lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor utan också för att utreda behovet av narkotikaklassificering av varor som inte utgör läkemedel, jfr 2 § första stycket 6 förordningen med instruktion för Statens folkhälsoinstitut. Detta förhållande talar i viss mån för att även tillstånds- och tillsynsansvaret enligt lagen om kontroll av narkotika för narkotika som inte utgör läkemedel också skall flyttas över från Läkemedelsverket till FHI. Det är emellertid utomordentligt ovanligt med tillståndsärenden vad avser narkotika som inte utgör läkemedel. Detta förhållande och att en uppdelning mellan två myndigheter

12

Jfr t.ex. Rådets och europaparlamentets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter (EGT L 204, 21.7.1998, s. 37, Celex 31998L0034), ändrat genom rådets direktiv 98/48/EG (EGT L 217, 5.8.1998, s. 18, Celex 31998L0048). 27

av uppgifter med samma innehåll och syfte och enligt samma lagstiftning i möjligaste mån bör undvikas medför att det saknas skäl att föreslå en sådan administrativ förändring.

6¶Ekonomiska och andra konsekvenser

Kostnaderna för tillståndsgivningen enligt lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor har hittills varit mycket blygsamma eftersom det varit fråga om ett litet antal sökta tillstånd. Om ämnen med större industriell användning i framtiden klassificeras kommer troligen kostnaderna för såväl tillsyn som tillståndsgivning att öka. Branschorganisationerna har framhållit vikten av att det inte tas ut avgifter i samband med ansökningar om tillstånd beträffande hälsofarliga varor. Läkemedelsverket har inte tagit ut några avgifter för tillståndsgivningen och det får i vart fall för närvarande anses rimligt att några sådan möjligheter inte heller ges. Möjligheten att genom föreskrifter medge undantag från kravet på tillstånd begränsar såväl antalet tillstånd som måste ges – och därmed tillståndsmyndighetens kostnader för dem – som de sökandes merarbete och kostnader för att söka tillstånd. Regeringen kommer dock att följa utvecklingen och vid behov återkomma i frågan.

En klassificering av ämnen som används i stor utsträckning kan komma att medföra bl.a. administrativt merarbete för de företag som använder ämnena. Om föreskrifter meddelas om undantag från tillståndskravet medför detta dock att i vart fall antalet nödvändiga tillståndsansökningar kan begränsas. I övrigt är sådant merarbete en konsekvens av regler som är nödvändiga för att skydda liv och hälsa.

Inte heller kan de något förändrade reglerna i, eller med anledning av, de nya EG-förordningarna om prekursorer anses leda till några nämnvärda ökade kostnader eller merarbete för myndigheter, företag eller andra aktörer.

Regeringen bestämmer i dag de avgifter som skall betalas bl.a. av den som ansöker om tillstånd att handla med prekursorer. Enligt ordalydelsen i den nuvarande 11 a § i lagen (1992:860) om kontroll av narkotika får avgifterna täcka statens kostnader för kontrollen av ämnen som kan användas vid olaglig tillverkning av narkotika. De nya EG-förordningarna medger avgiftsuttag endast i mer begränsad omfattning. Detta kan dock för närvarande inte förutses medföra några beaktansvärda budgetära konsekvenser för dem som är skyldiga att erlägga avgifter. En justering av lagtexten så att den står i överensstämmelse med EG-förordningarna kan för närvarande inte antas få några konsekvenser för nivån på avgiftsuttaget.

Regeringens bedömning är därför att lagförslagen inte kan antas få några särskilt beaktansvärda, ändrade effekter för små företags arbetsförutsättningar.

7¶Författningskommentar

7.1¶Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:860) om kontroll av narkotika

Rubriken närmast före 7a § Rubriken närmast före 7a § i lagen byter namn för att terminologiskt bättre stämma överens med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 273/2004 av den 11 februari 2004 om narkotikaprekursorer och rådets förordning (EG) nr 111/2005 av den 22 december 2004 om regler för övervakning av handeln med narkotikaprekursorer mellan gemenskapen och tredjeländer.

7 a § Att direktivet med bestämmelser om handeln med narkotikaprekursorer inom EU ersätts med en förordning medför att en mängd bestämmelser inte längre skall införlivas i svensk lag. En definition av begreppet narkotikaprekursor krävs dock. Denna skall överensstämma med den definition som finns i EG-förordningarna och görs därför som en hänvisning till nämnda förordningar. Förteckningarna över narkotikaprekursorer är i dag identiska i dem. Det kan dock inte uteslutas att de i framtiden kommer att skilja sig åt och det är därför inte möjligt att i definitionen hänvisa till endast den ena.

7 c § Eftersom det direktiv som i dag innehåller regler beträffande handeln med narkotikaprekursorer på den inre marknaden ersätts av en EG-förordning skall bestämmelserna inte längre på samma sätt införlivas i svensk rätt. Det finns inte heller behov av att bemyndiga regeringen att meddela föreskrifter i samma vida utsträckning som tidigare. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 273/2004 av den 11 februari 2004 om narkotikaprekursorer innehåller dock i artikel 3 bestämmelser som ger enskilda medlemsstater viss valfrihet beträffande särskilda tillstånd och särskild registrering för vissa aktörer. Dessa bestämmelser bör av flera skäl, bl.a. kravet på förutsebarhet, kunna komma till uttryck i föreskrifter. Föreskrifterna är av sådan natur att de lämpligen meddelas av regeringen eller, efter regeringens medgivande, av Läkemedelsverket som, i likhet med vad som gäller i dag, föreslås vara behörig myndighet, jfr 10 §. Detta förutsätter dock att regeringen, eller efter regeringens bemyndigande, Läkemedelsverket bemyndigas att meddela föreskrifter på området.

De aktörer som nämns i artikel 3 i förordning (EG) nr 273/2004 är apotek, apotek för veterinärmedicin, vissa typer av offentliga myndigheter och krigsmakten. Begreppet ”krigsmakten” i EG-förordningen får anses omfatta såväl Försvarsmakten som övriga myndigheter med anknytning till försvarsverksamhet, t.ex. Försvarets forskningsinstitut (FOI). För svenskt vidkommande saknas det därför skäl att låta Läkemedelsverkets bemyndigande avse annat än apotek eller myndigheter. FOI är för övrigt en av de myndigheter som i dag hanterar narkotikaprekursorer för forskningsändamål.

Medlemsstater är bundna av bl.a. EG-förordningars innehåll. Detta måste självfallet beaktas vid utformandet av föreskrifterna.

Även t.ex. giltighetstid för tillstånd får regleras nationellt. Detta är dock inte något som på samma sätt lämpar sig för föreskriftsform och något bemyndigande för regeringen eller Läkemedelsverket är inte nödvändigt i denna del. Jfr avsnitt 4.2.

9 § Beträffande narkotikaprekursorer finns bestämmelser om dokumentation i de båda nya EG-förordningarna, Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 273/2004 av den 11 februari 2004 om narkotikaprekursorer och rådets förordning (EG) nr 111/2005 av den 22 december 2004 om regler för övervakning av handeln med narkotikaprekursorer mellan gemenskapen och tredjeländer. Sådana bestämmelser i lagen skall därför numera endast omfatta narkotika. Ändringarna i paragrafen är en följd av detta.

9 a § Beträffande narkotikaprekursorer finns bestämmelser om märkning i de båda nya EG-förordningarna, Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 273/2004 av den 11 februari 2004 om narkotikaprekursorer och rådets förordning (EG) nr 111/2005 av den 22 december 2004 om regler för övervakning av handeln med narkotikaprekursorer mellan gemenskapen och tredjeländer. Sådana bestämmelser i lagen skall därför numera endast omfatta narkotika. Ändringarna i paragrafen är en följd av detta.

10 § En hänvisning bör numera göras till de två nya EG-förordningarna i stället för till endast förordning (EEG) nr 3677/90.

11 a § Enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 273/2004 av den 11 februari 2004 om narkotikaprekursorer och rådets förordning (EG) nr 111/2005 av den 22 december 2004 om regler för övervakning av handeln med narkotikaprekursorer mellan gemenskapen och tredjeländer kan vissa avgifter tas ut för utfärdande av tillstånd och registrering. De avgifter som tas ut får därför inte längre täcka statens kostnader för kontroll hänförlig till bestämmelserna om narkotikaprekursorer i andra fall än dessa. De i paragrafen föreslagna ändringarna är en följd av denna begränsning.

I den svenska översättningen av förordningen (EG) 273/2004 anges i artikel 3.6 att marknadsaktörer som ägnar sig åt att släppa ut förtecknade ämnen av kategori 2 i bilaga I på marknaden är skyldiga att utan dröjsmål lämna och uppdatera vissa uppgifter. I stället för uttrycket ”lämna uppgifter” används i den engelska versionen i stället uttrycket ”register”. I förordningen används också begreppet ”särskild registrering”, på engelska ”special registration”. Enligt artikel 3.7 får vissa avgifter tas ut – enligt den svenska översättningen ”för att ansöka om tillstånd eller registrering”, enligt den engelska ”for the application for a license or a registration”. Reglerna i förordning (EG) nr 111/2005 skall så långt det är möjligt överensstämma med reglerna i förordning (EG) nr 273/2004. Värt att notera är därför också att det i artikel 7 i (EG) nr 111/2005 stadgas motsvarande skyldighet men att det i den svenska versionen benämns ”registrera sig”.

Sett i detta sammanhang är det uppenbart att man med uttrycket ”lämna uppgifter” i artikel 3.6 i förordningen (EG) 273/2004 avser en registrering och att den behöriga myndigheten har rätt att ta ut avgift för detta. Med ”registrering” avses i 11 a § därför både ett sådant lämnande av uppgifter som nämns i artikel 3.6 och en särskild registrering.

12 § Att direktivet med bestämmelser om handeln med narkotikaprekursorer på den inre marknaden ersätts med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 273/2004 av den 11 februari 2004 om narkotikaprekursorer medför att bl.a. regler om förvaring, anteckningar och märkning inte längre skall införlivas i svenska författningar. Förordningens bestämmelser är i stället direkt tillämpliga. Paragrafen skall därför inte längre

äga tillämpning på andra ämnen än narkotika. Genom den föreslagna ändringen klargörs detta i paragrafen.

I övrigt har endast språkliga förändringar gjorts i paragrafen. Bland annat har paragrafens båda stycken arbetats samman till ett. Några ändringar i sak med anledning av detta är dock inte avsedda.

13 § Enligt de nya EG-förordningarna skall medlemsstaterna fastställa påföljder för överträdelse av bestämmelserna i förordningarna, jfr art. 12 i förordning (EG) nr 273/2004 och art. 31 i förordning (EG) nr 111/2005. Att påföljder fastställs är också en förutsättning för att övervakningen av handeln skall få effekt och syftet med övervakningen uppnås.

14 § I 14 § har tidigare inte funnits någon hänvisning till förordning (EEG) nr 3677/90. Beslut i fråga om tredjelandshandel med narkotikaprekursorer har ändå ansetts överklagbara. Att besluten ansetts fattade enligt den

nämnda EG-förordningen framgår av ordalydelsen i 13 § första stycket fjärde punkten. Det synes därför inkonsekvent att inte uttryckligen nämna tillstånd fattade enligt EG-förordningarna i överklagandebestämmelsen. För att råda bot på detta och för att tydliggöra att även beslut om t.ex. tillstånd till handel med narkotikaprekursorer är överklagbara och på vilket sätt detta kan ske, införs i första stycket en hänvisning till båda EG-förordningarna.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

7.2¶Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor

13 tionsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter , trots att de föreslagna lagändringarna i sig inte utgör något ytterligare tekniskt handelshinder. Regeringen har anmält såväl den föreslagna lagändringen som ett förslag till förordningsändring enligt vilket GBL och 1,4-butandiol klassificeras som hälsofarliga varor till kommissionen. När, och om, lagändringarna kan träda i kraft beror på de synpunkter som andra medlemsstater eller kommissionen kan komma att lämna. Eftersom det inte nu är möjligt att ange något bestämt datum när lagen kan träda i kraft bör det överlämnas åt regeringen att bestämma tidpunkten för ikraftträdandet.

13

EGT L 204, 21.7.1998, s. 37, Celex 31998L0034, ändrat genom rådets direktiv 98/48/EG (EGT L 217, 5.8.1998, s. 18, Celex 31998L0048). 34

(5) HAR ANTAGIT DENNA kotika och psykotropa ämnen . FÖRORDNING

(1) slag , kursorer. Sådana åtgärder infördes

(2) rande , marknaden av vissa ämnen som

(3) (6) i fördraget, och ämnen . För att harmoniserade

(4) i Wien den 19 december 1988 . förordning, eftersom varje ändring

(6) s. 31) och Europaparlamentets ståndpunkt EGT L 370, 19.12.1992, s. 76. Direkav den 16 december 2003 (ännu ej offent- tivet senast ändrat genom Europaparlaliggjord i EUT). mentets och rådets förordning (EG) nr

(3) (4) gäller ämnen som inte nämns i 2001/8/EG och 2003/101/EG

(5) kan användas vid olaglig framställ- (EG) nr 1485/96 och (EG) nr

(6) ning av syntetiska droger och 1533/2000 bör upphöra att gälla.

(1) befogenheter .

(4)

(6)

(1) medel , farmaceutiska preparat,

(1) EGT L 311, 28.11.2001, s. 67. Direkti-

(1) 3. De behöriga myndigheterna skall ningen , särskilt de som gäller sekrese till att riktlinjerna och listan över tess, gälla i tillämpliga delar. Den eller icke förtecknade ämnen regelbundet de behöriga myndigheter som utsetts distribueras på ett sätt som de behöriga enligt punkt 1 i den här artikeln skall myndigheterna finner lämpligt och som fungera som behöriga myndigheter i överensstämmer med riktlinjernas mål. enlighet med artikel 2.2 i förordning

(1)

(1)

(3)

(1)

(1)

(2) skapen deltog i förhandlingarna och psykotropa ämnen ett sysinom ramen för sina befogenheter tem för rapportering av misstänkta

(1)

(1) bör utvecklas ytterligare så att ningen . kontrollen kan riktas in och koncentreras till de känsligaste narko- (12) I Överensstämmelse med proportikaprekursorerna samtidigt som tionalitetsprincipen är det för att det administrativa merarbetet kan förverkliga det grundläggande minskas genom förenklade förfa- målet, att hindra avledningen av randen för export av ämnen som narkotikaprekursorer för olaglig förekommer i stora volymer. Det framställning av narkotika eller erkänns till fullo att systemet med psykotropa ämnen, nödvändigt underrättelse före export är effek- och lämpligt att fastställa regler tivt och praktiskt, men en strategi för en noggrann övervakning av bör utvecklas som syftar till att i handeln med dessa ämnen mellan största möjliga mån utnyttja sys- gemenskapen och tredjeländer. I temet. enlighet med artikel 5 tredje styc-

(2)

(1)

(3) 2001/83/EG , farmaceutiska pre- fysisk eller juridisk person som är parat, blandningar, naturprodukter etablerad i gemenskapen vilken och andra preparat som innehåller rör köp och försäljning eller förtecknade ämnen och som är leveranser av förtecknade ämnen beredda på ett sådant sätt att dessa utan att dessa ämnen har förts in i ämnen inte lätt kan användas eller gemenskapens tullområde. utvinnas genom metoer som är lätta att tillämpa eller ekonomiskt f) marknadsaktör: varje fysisk eller fördelaktiga. juridisk person som ägnar sig åt

(3) (4)

(3) förutsättning att de inte är katin , om förekomst av sådana former är möjlig.

(1)

(3)

(1)

(1) EGT L 290, 28.10.2002, s. 1. (2) CAS-numret är ”the Cemical Abstract Service Registry Number”, vilket är en unik numerisk identifierare som är specifik för varje ämne och dess struktur. CAS-numret är specifikt för varje isomer och för varje salt av varje isomer. Det är underförstått att CAS-numren för salterna av de ämnen som förtecknas ovan kommer att skilja sig från de angivna.

Instanser vars synpunkter inhämtats

Bilaga 3 Förslaget till lagrådsremiss, som upprättats inom Regeringskansliet, har under perioden 22 december 2004 – 20 januari 2005 varit föremål för inhämtande av synpunkter. Följande instanser har därvid beretts tillfälle att inkomma med synpunkter på förslaget.

1. Göta Hovrätt 2. Kammarrätten i Stockholm 3. Domstolsverket 4. Kommerskollegium 5. Försvarsmakten 6. Totalförsvarets forskningsinstitut 7. Rikspolisstyrelsen 8. Riksåklagaren 9. Statens kriminaltekniska laboratorium 10. Läkemedelsverket 11. Mobilisering mot narkotika (S 2002:03) 12. Socialstyrelsen 13. Statens folkhälsoinstitut 14. Tullverket 15. Kemikalieinspektionen 16. Giftinformationscentralen 17. Företagarna 18. Kemisk-tekniska Leverantörsförbundet 19. Läkemedelsindustriföreningen 20. Näringslivets regelnämnd 21. Plast- & Kemiföretagen 22. SACO 23. Svenska Screentryckares Förening 24. TCO

Lagrådsremissens lagförslag

Bilaga 4

1 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

1.1¶Förslag till lag om ändring i lagen (1992:860) om kontroll av narkotika

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:860) om kontroll av

1 narkotika

dels att 7 b § skall upphöra att gälla, dels att 7 a och 7 c–14 §§ samt rubriken närmast före 7 a § skall ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Kemiska ämnen som kan Narkotikaprekursorer användas vid olaglig tillverkning av narkotika

2

3 tullområdet (transit) av sådana prekursorer eller rådets förordämnen finns i rådets förordning ning (EG) nr 111/2005 av den (EEG) nr 3677/90 av den 13 22 december 2004 om regler för december 1990 om åtgärder för övervakning av handeln med att försvåra avledningen av vissa narkotikaprekursorer mellan

4 ämnen för olaglig framställning av gemenskapen och tredjeländer . narkotika och psykotropa ämnen.

5

1 1

Senaste lydelse av 7 b § 1993:361 2 Senaste lydelse 1995:476. 3 EUT L 047, 18.2.2004 s. 1 (Celex 32004R0273). 4 EUT L 022, 26.1.2005, s. 1 (Celex 32005R0111). 5 Senaste lydelse 1995:476. 63

6

7

6 Senaste lydelse 1995:476. 7 Senaste lydelse 1993:361. 64

8

9

10

8 Senaste lydelse 1995:476. 9 Senaste lydelse 1995:476. 10

Senaste lydelse 1995:476. 65

11

12

11

Senaste lydelse 1995:476. 12

Senaste lydelse 1999:419. 66

13

14

13

Senaste lydelse 2000:1247. 14

Senaste lydelse 1993:361. 67

15

14 § Bilaga 4

Beslut som Apoteket Aktiebolag Beslut som Apoteket Aktiebolag meddelat i fråga om intyg som meddelat i fråga om intyg som avses i 3 a § får överklagas till avses i 3 a § får överklagas till Läkemedelsverket. Beslut som Läkemedelsverket. Beslut som Läkemedelsverket eller Tullverket Läkemedelsverket eller Tullverket i ett enskilt fall meddelat enligt i ett enskilt fall meddelat enligt denna lag eller enligt en föreskrift denna lag, enligt förordning (EG) som meddelats med stöd av lagen nr 273/2004 eller förordning (EG) får överklagas hos allmän förvalt- nr 111/2005 eller enligt en ningsdomstol. föreskrift som meddelats med stöd

av lagen får överklagas hos allmän

förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Beslut som Läkemedelsverket, Tullverket, länsrätten eller kammarrätten i ett enskilt fall meddelar skall gälla omedelbart, om inte annat beslutas.

1. Denna lag träder i kraft den 18 augusti 2005. 2. Tillstånd som meddelats före ikraftträdandet gäller dock enligt det

meddelade tillståndet.

15

Senaste lydelse 2001:1282. 68

Bilaga 4

förbud mot vissa hälsofarliga varor

Härigenom föreskrivs att 3 och 6 §§ lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Lagrådets yttrande

Bilaga 5 Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2005-03-03

Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Magnusson, f.d. regeringsrådet Leif Lindstam och justitierådet Nina Pripp.

Enligt en lagrådsremiss den 10 februari 2005 (Socialdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1. lag om ändring i lagen (1992:860) om kontroll av narkotika, och 2. lag om ändring i lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Angela Öst.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Förslaget till lag om ändring i lagen om kontroll av narkotika

Enligt 13 § kan böter eller fängelse följa för den som begår närmare angivna brott. Bl.a. gäller detta enligt punkten 3 den som åsidosätter föreskrift som meddelats med stöd av lagen. En sådan föreskrift kan vara en föreskrift som Läkemedelsverket eller Tullverket meddelat med stöd av regeringens bemyndigande enligt 12 §.

Punkten 3 ger uttryck för vad som brukar kallas ett blankettstraffstadgande. I en dom den 9 februari 2005 i mål B 4466-02 har Högsta domstolen uttalat att det får anses att regeringsformen inte tillåter att förvaltningsmyndigheter och kommuner fyller ut blankettstraffstadganden med fängelse i straffskalan på ett sådant sätt att den gärning som därigenom straffbeläggs anges helt eller i det väsentliga i deras föreskrifter. Mot bakgrund av vad Högsta domstolen uttalat bör 13 § ses över.

Förslaget till lag om ändring i lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor

Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.

Socialdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 mars 2005 Närvarande: Statsministern Persson, statsråden Ringholm, Freivalds, Sahlin, Pagrotsky, Östros, Messing, Y. Johansson, Bodström, Sommestad, Karlsson, Nykvist, Andnor, M. Johansson, Hallengren, Björklund, Holmberg, Jämtin, Österberg, Orback, Baylan Föredragande: statsrådet M. Johansson

Regeringen beslutar proposition 2004/05:127 Vissa lagändringar beträffande hälsofarliga varor och narkotikaprekursorer

Rättsdatablad

Författningsrubrik Bestämmelser som Celexnummer för

inför, ändrar, upp- bakomliggande EG-

häver eller upprepar regler

ett normgivnings-

bemyndigande

Lag om ändring i lagen 7 c och 12 §§ 32004R0273 (1992:860) om kontroll 32005R0111 av narkotika

Lag om ändring i lagen 3 § (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor