Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att skollagen (1985:1100) ändras så att målgruppen för den statliga specialskolan vidgas. Ändringarna innebär att specialskolan, utöver de grupper som hittills har omfattats, även ska omfatta elever med synskada och ytterligare funktionshinder samt elever med grav språkstörning. Elever som tillhör målgruppen ska tas emot i specialskolan om de på grund av sitt funktionshinder eller av andra särskilda skäl inte kan gå i grundskolan eller särskolan.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2008.

• Sida 2
•  Original

1. Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skollagen (1985:1100).

• Sida 4
•  Original

2. Förslag till lag om ändring i skollagen (1985:1100)

Härigenom föreskrivs i fråga om skollagen (1985:1100)

TPF

1

FPT

dels att 10 kap. 3 a § ska upphöra att gälla, dels att 1 kap. 6 §, 3 kap. 3 §, 7 kap. 1 § och 15 kap. 7 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

6 §

TPF

2

FPT

För barn som på grund av dövhet eller hörselskada inte kan gå i grundskolan eller motsvarande del av särskolan finns specialskolan. Staten är huvudman för specialskolan.

För barn som anges i 3 kap. 3 § tredje stycket finns

T

specialskolan.

Staten är huvudman för specialskolan.

T

3 kap.

3 §

TPF

3

FPT

Barn i allmänhet skall tas emot i grundskolan.

Barn som bedöms inte kunna nå upp till grundskolans kunskapsmål därför att de är utvecklingsstörda skall tas emot i särskolan.

Barn som inte kan gå i grundskolan eller särskolan därför att de är döva eller hörselskadade skall tas emot i specialskolan.

Barn i allmänhet ska tas emot i grundskolan.

Barn som bedöms inte kunna nå upp till grundskolans kunskapsmål därför att de är utvecklingsstörda ska tas emot i särskolan.

Barn som

T

på grund av sitt funk-

tionshinder eller andra särskilda skäl inte kan gå i grundskolan eller särskolan ska tas emot i specialskolan om de

T

1. är synskadade och har ytterligare funktionshinder,

2. är döva eller hörselskadade, eller

3. har en grav språkstörning.

TP

1

PT

Lagen omtryckt 1997:1212.

Senaste lydelse av 10 kap. 3 a § 1999:886.

TP

2

PT

Senaste lydelse 1999:886.

TP

3

PT

Senaste lydelse 1999:886.

• Sida 5
•  Original

7 kap.

1 §

TPF

4

FPT

Utbildningen i specialskolan skall syfta till att ge barn och ungdomar med dövhet eller hörselskada en till varje elevs förutsättningar anpassad utbildning som så långt det är möjligt motsvarar den utbildning som ges i grundskolan.

Utbildningen i specialskolan ska syfta till att ge barn och ungdomar med sådana funktionshinder som anges i 3 kap. 3 § tredje stycket en utbildning som är anpassad till varje elevs förutsättningar och som så långt det är möjligt motsvarar den utbildning som ges i grundskolan.

15 kap.

7 §

TPF

5

FPT

Socialstyrelsen har den centrala tillsynen över elevhemsboende vid Rh-anpassad utbildning, specialskolor och resurscenter samt vid viss utbildning för elever med utvecklingsstörning som bedrivs enligt avtal med staten.

Socialstyrelsen har den centrala tillsynen över elevhemsboende vid Rh-anpassad utbildning och specialskolor, samt vid viss utbildning för elever med utvecklingsstörning som bedrivs enligt avtal med staten.

Länsstyrelserna har tillsyn över verksamheten vid sådant elevhemsboende som avses i första stycket och får då inspektera verksamheten.

U

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2008.

2. Har elever före den 1 juli 2008 tagits emot för att fullgöra utbildning enligt 10 kap. 3 a § ska utbildningen fortsättningsvis anordnas till dess eleverna har avslutat den. Äldre bestämmelser ska tillämpas på sådan utbildning.

TP

4

PT

Senaste lydelse 1999:886.

TP

5

PT

Senaste lydelse 1999:886.

• Sida 6
•  Original

3. Ärendet och dess beredning

Regeringen beslutade den 7 december 2006 att en särskild utredare bl.a. skulle utreda och föreslå hur Ekeskolan och Hällsboskolan skulle återetableras som statliga specialskolor för elever med synskada och ytterligare funktionshinder respektive grav språkstörning (dir. 2006:127). Utredningen, som antog namnet Utredningen om statliga specialskolor (U 2006:11), överlämnade sitt delbetänkande Två nya statliga specialskolor (SOU 2007:30) den 15 maj 2007. En sammanfattning av delbetänkandet finns i bilaga 1. Utredningens lagförslag finns i bilaga 2.

Delbetänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Utbildningsdepartementet (U2007/3858/S).

I denna proposition behandlas utredningens förslag till ändringar i skollagen (1985:1100).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 21 februari 2008 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i bilaga 5. Regeringen har följt Lagrådets förslag. Lagrådets synpunkt har behandlats i författningskommentaren. Därutöver har en mindre redaktionell ändring av lagtexten gjorts.

4. Principiella utgångspunkter

Regeringens övergripande mål med skolpolitiken är en skola som möter varje elevs behov och ger alla elever goda förutsättningar att nå kunskapsmålen. Varje elev ska få det stöd och den hjälp som han eller hon behöver, oavsett förutsättningar.

Det är naturligt att det inte finns en enda utbildningsmodell som passar alla elever. En viktig princip för regeringens politik är därför att skapa en skola där den enskilde elevens behov och önskemål kommer i första hand och där skol- och undervisningsform tillåts variera. Barn med funktionshinder ska ha möjlighet att välja den skola som passar dem bäst och som kan ge dem det stöd som just de behöver. För detta krävs olika alternativ.

Elever med funktionshinder behöver liksom alla elever få en individanpassad utbildning inom ramen för den ordinarie utbildningen. Kommunerna har som skolhuvudmän ett ansvar för att erbjuda en god utbildning för alla barn i respektive hemkommun. Staten har ett ansvar att genom berörd statlig myndighet stödja skolor och huvudmän och på så sätt ge eleverna en möjlighet att gå kvar i skolan i sin hemkommun. Hemkommunens skyldighet att med hjälp av staten erbjuda barn med funktionshinder en anpassad utbildning i kommunen och därmed en rätt att kunna bo kvar hemma hos föräldrarna är betydelsefull.

Elever som är döva eller har en grav hörselskada har behov av en tvåspråkig miljö. Dessa elever har enligt dagens lagstiftning en möjlighet

• Sida 7
•  Original

att fullgöra sin skolplikt i den statliga specialskolan med tillgång till dess samlade specialistkompetens och specifika hjälpmedel. I flera kommuner finns kommunala hörselklasser som i många fall kan vara ett fullgott alternativ för många elever med funktionshinder av nu berört slag. Men för de elever som så önskar och behöver kan skolplikten i stället fullgöras vid någon av de statliga specialskolorna.

Det kan ifrågasättas varför den statliga specialskolan inte står öppen även för elever med vissa andra funktionsnedsättningar än dövhet och hörselskada. Elever med synskada och ytterligare funktionshinder respektive elever med grav språkstörning hade fram till den 1 juli 2001 respektive 2002 möjlighet att fullgöra sin skolplikt vid dåvarande Ekeskolan respektive Hällsboskolan, som var statliga specialskolor. I förevarande proposition behandlas frågan om specialskolan bör utökas att åter omfatta elever med sådana funktionshinder.

5. Bakgrund

Specialskolans utveckling

Den statliga specialskolan hade till den 1 juli 2000 en målgrupp som bestod av döva barn och ungdomar samt barn och ungdomar med synskada, hörselskada eller talskada. För döva och hörselskadade elever fanns liksom i dag fem regionala skolor. Härutöver fanns tre riksskolor med hela landet som upptagningsområde: Åsbackaskolan, Hällsboskolan samt Ekeskolan.

Vid varje riksskola fanns i enlighet med då gällande lydelse av specialskoleförordningen (1995:401) även ett specialpedagogiskt resurscenter. För synskadade elever fanns dessutom Tomtebodaskolans resurscenter.

Varje specialskola, samt Tomtebodaskolans resurscenter, var en egen statlig myndighet med egen styrelse. Varje skolas styrelse beslutade bl.a. om mottagandet av elever till skolan. När en elev hade tagits emot i specialskolan övertog denna ansvaret från hemkommunen för elevens skolgång. Hemkommunen hade t.ex. inget uppföljningsansvar för elevens skolsituation.

Ekeskolan var avsedd för synskadade elever samt elever som också var döva, hörselskadade eller utvecklingsstörda. I praktiken erbjöd dock Ekeskolan en individuellt anpassad skolgång för elever med synskada och ytterligare funktionshinder.

Hällsboskolan var avsedd för dels talskadade elever, dels döva eller hörselskadade elever som inte kunde gå i en regionskola på grund av beteendestörningar eller av andra speciella skäl än synskada eller utvecklingsstörning.

Åsbackaskolan var avsedd för döva eller hörselskadade elever som också var utvecklingsstörda.

I propositionen Elever med funktionshinder – ansvar för utbildning och stöd (prop. 1998/99:105) lade den dåvarande regeringen fram förslag till ändringar av specialskolan. Förslagen antogs av riksdagen 1999 och

• Sida 8
•  Original

trädde i kraft den 1 juli 2000 (bet. 1999/2000:UbU4, rskr. 1999/2000:14). De viktigaste förändringarna för specialskolan var:

• Specialskolan som skolform bibehölls endast för döva, hörselskadade eller dövblindfödda barn och ungdomar. Specialskolans målgrupp omfattade inte längre syn- eller talskadade barn. Den fasta skoldelen vid Ekeskolan respektive Hällsboskolan avvecklades successivt.
• Möjligheten att efter fullgjord skolplikt erbjudas annan utbildning i specialskolan togs bort.
• En mindre skoldel för placeringar under viss tid skulle finnas i anslutning till verksamheten vid Ekeskolans resurscenter och Hällsboskolans resurscenter.

Skälen för ändringarna var bl.a. att handikappreformen inneburit ett ställningstagande mot institutionsboende för barn med svåra funktionshinder. Barn med funktionshinder borde så långt möjligt bo med sina föräldrar och gå i en skola i närheten av hemmet och den dåvarande regeringen bedömde att det fanns goda möjligheter till fungerande lösningar för barnen och deras familjer i hemkommunen bl.a. med stöd av den utökade resurscenterverksamheten.

Riksdagens beslut innebar således att specialskolans målgrupp avgränsades till döva, hörselskadade och dövblindfödda barn som behöver en teckenspråkig miljö för sin kommunikation. För dessa skolor finns en myndighet, Specialskolemyndigheten, som driver de sex nuvarande statliga specialskolorna.

Från och med den 1 juli 2001 utgör det tidigare Ekeskolans resurscenter, tillsammans med det tidigare Tomtebodaskolans resurscenter, Resurscenter syn. Det tidigare Hällsboskolans resurscenter utgör Resurscenter tal och språk. Dessa båda resurscenter ingår i den statliga myndigheten Specialpedagogiska institutet.

Internationella överenskommelser

Det finns flera internationella överenskommelser som ligger till grund för regeringens politik inom berörda politikområden, bl.a. FN:s konvention om barnets rättigheter, allmänt kallad barnkonventionen, FN:s standardregler, Salamancadeklarationen och FN:s konvention om funktionshindrade personers rättigheter.

Barnkonventionen innehåller fyra grundläggande principer: inget barn får diskrimineras på grund av härkomst, kön, religion, funktionshinder eller andra liknande skäl (artikel 2), barnets bästa ska vara vägledande vid allt beslutsfattande och vid alla åtgärder som rör barn och unga (artikel 3), barn och unga ska tillåtas att utvecklas i sin egen takt och utifrån sina egna förutsättningar (artikel 6) och barn och unga ska ges möjlighet att framföra och få respekt för sina åsikter i frågor som berör dem (artikel 12). Barnkonventionen är juridiskt bindande.

FN:s generalförsamling antog 1993 standardregler om jämlikhet och delaktighet för människor med funktionshinder inom samhällets alla områden. Reglerna är inte rättsligt bindande men kan sägas innebära ett moraliskt åtagande. I standardreglerna föreskrivs bl.a. att utbildningen

• Sida 9
•  Original

för personer med funktionshinder bör vara en integrerad del av den ordinarie utbildningen.

Salamancadeklarationen antogs 1994 vid en världskonferens om undervisning av elever i behov av särskilt stöd. Den har ingen rättsligt tvingande innebörd. I deklarationen slås fast att barn och ungdomar i behov av särskilt stöd i undervisningen bör omfattas av de allmänna undervisningssystem som byggts upp för flertalet barn.

FN:s generalförsamling antog den 13 december 2006 konventionen om funktionshindrade personers rättigheter och tillhörande fakultativa protokoll om individuell klagorätt. Konventionen bygger på ett rättighetsperspektiv och består bl.a. av ett antal vägledande principer, såsom ickediskriminering, jämlikhet, oberoende, delaktighet, lika möjligheter och allmänna förpliktelser samt övervakning av efterlevnaden av konventionen. Sverige har undertecknat konventionen och det fakultativa protokollet och ska nu ta ställning till om de ska ratificeras.

Den nationella handlingsplanen för handikappolitiken

Riksdagen antog i maj 2000 den dåvarande regeringens proposition Från patient till medborgare – en nationell handlingsplan för handikappolitiken (prop. 1999/2000:79, bet. 1999/2000:SoU14, rskr. 1999/2000:240). Enligt handlingsplanen bör elever med funktionshinder, på samma sätt som övriga barn och ungdomar, ha möjlighet att bo med sina föräldrar eller i deras närhet och gå i skola i närheten av hemmet. Enligt handlingsplanen kommer en av specialpedagogikens mest angelägna uppgifter att vara att bidra till utveckling av den vanliga pedagogiken så att beredskapen i skola och förskola ökar för att möta variationen av behov hos barn och ungdomar.

6. Överväganden och förslag

6.1. Utvidgning av specialskolans målgrupp

Regeringens förslag: Skollagen ändras så att den statliga specialskolan även ska omfatta elever med synskada och ytterligare funktionshinder samt elever med grav språkstörning. Elever som tillhör målgruppen ska tas emot i specialskolan om de på grund av sitt funktionshinder eller av andra särskilda skäl inte kan gå i grundskolan eller särskolan.

Utredarens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I betänkandet föreslås dock att det ska föras in en uttrycklig bestämmelse om att barnets bästa ska sättas i främsta rummet vid prövningen av om barnet ska tas emot i specialskolan. I den del förslaget avser att det kan finnas andra skäl än barnets funktionshinder som medför att barnet inte kan gå i grundskolan eller särskolan, föreslås att undantaget ska begränsas till de fall då det föreligger synnerliga skäl.

• Sida 10
•  Original

P

Remissinstanserna: Remissinstanserna är delade i frågan om specialskolans målgrupp bör utökas till att även omfatta elever med synskada och ytterligare funktionshinder respektive grav språkstörning. Bland dem som är positiva till utredarens förslag märks bl.a. Socialstyrelsen, Lärarförbundet, Lärarnas Riksförbund, Afasiförbundet/ Talknuten och Sveriges Kommuner och Landsting. Däremot tillhör Barnombudsmannen, Handikappombudsmannen, Myndigheten för handikappolitisk samordning, Specialpedagogiska institutet och Statens skolverk de som är tveksamma eller negativa till förslagen. Riksdagens ombudsmän (JO) har anfört att remissen, utifrån de synpunkter som JO närmast har att beakta, inte föranleder någon kommentar.

rop. 2007/08:112

Skolverket anser att det saknas motiv till varför man ska bortse från huvudprincipen om att elever ska erbjudas utbildning i hemkommunen. Barnombudsmannen avstyrker förslaget och anför att samhället inte ska bidra till att barn måste leva åtskilda från sina föräldrar. Ombudsmannen ser även en risk att kommunerna hänvisar barn till specialskolorna i stället för att erbjuda barnet den undervisning i hemkommunen som barnet har rätt till. Specialpedagogiska institutet anser att visstidsutbildning är ett bättre alternativ än specialskola för de aktuella målgrupperna. Om specialskolans målgrupp ska utökas anser myndigheten att ändringen bara ska gälla elever med synskada och ytterligare funktionshinder.

Skälen för regeringens förslag: Enligt skollagen ska barn som inte kan gå i grundskolan eller särskolan på grund av dövhet eller hörselskada tas emot i specialskolan (se 1 kap. 6 § och 3 kap. 3 §). Vidare gäller att utbildningen i specialskolan ska syfta till att ge barn och ungdomar med dövhet eller hörselskada en till varje elevs förutsättningar anpassad utbildning som så långt det är möjligt motsvarar den utbildning som ges i grundskolan. Enligt regeringens uppfattning finns det skäl att överväga om barn med synskada och ytterligare funktionshinder samt barn som har grav språkstörning återigen ska kunna fullgöra sin skolplikt i specialskolan.

Flera remissinstanser har anfört att en utvidgning av specialskolans målgrupp skulle vara tveksam mot bakgrund av principen i bl.a. handlingsplanen för handikappolitiken och FN:s standardregler om att alla elever ska kunna erbjudas utbildning i sin hemkommun och kunna bo hemma. Vidare har flera remissinstanser framfört oro för att utvidgningen skulle ge kommunerna en möjlighet att frånhända sig sitt ansvar att på hemorten anordna en utbildning som tillgodoser varje barns behov.

Enligt regeringens uppfattning har avvecklingen av specialskolan för barn med synskada och ytterligare funktionshinder samt för barn med grav språkstörning tillsammans med införandet av visstidsutbildningen vid resurscentren skapat en osäkerhet för elever med sådana funktionshinder och deras föräldrar. Regeringen vill ha den enskilde eleven som sin utgångspunkt. Det är svårt för varje enskild kommun att tillhandahålla den kompetens och de resurser som krävs för att en elev med synskada och ytterligare funktionshinder eller grav språkstörning ska få en god utbildning anpassad till hennes eller hans förutsättningar. Ju svårare funktionshinder eleverna har, desto sämre klarar flertalet kommuner att möta deras behov. Det är angeläget att kommunerna gör

• Sida 11
•  Original

sitt yttersta för att erbjuda eleverna utbildning i hemkommunen. Samtidigt är det tydligt att elever har olika behov och därför behövs utbildningsalternativ med specialistkompetens och specifika hjälpmedel som är anpassade just för dem. Staten har därvid ett särskilt ansvar.

Ett starkt skäl som talar för att utvidga specialskolans målgrupp är således att öka möjligheten för elever med funktionshinder och deras föräldrar att välja det utbildningsalternativ som är bäst lämpat för det enskilda barnet. Enligt skollagen är det hemkommunens skyldighet att se till att skolpliktiga elever fullgör sin skolgång. Vidare ska utbildningen ge eleverna kunskaper och färdigheter samt, i samarbete med hemmen, främja deras harmoniska utveckling till ansvarskännande människor och samhällsmedlemmar. Alla individer, oavsett bakgrund och förmågor, ska ha möjlighet att få välja en utbildning som passar deras behov.

Den statliga specialskolan bör vara ett fullvärdigt komplement till den utbildning som barnets hemkommun erbjuder. I dag har barn med dövhet eller hörselskada, som inte kan gå i grundskolan eller motsvarande del av särskolan, en möjlighet att få gå i specialskolan. Denna möjlighet innebär inte någon inskränkning i kommunens skyldighet att erbjuda grund- eller särskola för alla sina elever. På flera orter finns det kommunala alternativ med hög kvalitet som ger elever och vårdnadshavare en möjlighet att välja den utbildningsform som passar dem bäst. Samma möjlighet finns emellertid inte för elever med synskada och ytterligare funktionshinder eller för elever med grav språkstörning. De är således hänvisade till det alternativ som kommunerna har att erbjuda.

Enligt regeringens samlade bedömning bör specialskolans målgrupp utvidgas så att den åter omfattar barn med sådana funktionshinder som nyss har berörts. En sådan reglering är väl förenlig med principerna för handikappolitiken.

Särskilda skäl

Det kan finnas elever vars behov bäst kan tillgodoses i en statlig specialskola trots att skolan i hemkommunen är anpassad till den enskilda elevens behov. I betänkandet föreslogs att lagstiftningen skulle kompletteras med en möjlighet att, om det föreligger andra synnerliga skäl, ta emot en elev i specialskolan trots att det finns en utbildning som är anpassad till elevens funktionshinder i hemkommunen. En sådan omständighet kan vara att barnet på grund av sitt funktionshinder har haft det mycket svårt med utanförskap i sin hemskola eller på annat sätt farit illa. Till skillnad från utredningen anser regeringen att möjligheten ska vidgas ytterligare för att ge föräldrar och elever en ökad möjlighet att välja skolform. Regeringen anser att det därvid ska vara tillräckligt att det föreligger särskilda skäl. Utöver de skäl som utredaren har nämnt kan således även den omständigheten att barnets möjligheter till social samverkan bättre kan tillgodoses vid en specialskola vara ett sådant skäl. Även i dessa undantagsfall är det en förutsättning att barnet tillhör specialskolans målgrupp.

Regeringen anser att en helhetsbedömning utifrån såväl pedagogiska som sociala grunder bör ske inför ett ställningstagande i frågan om en elev ska gå i specialskolan, grundskolan eller särskolan.

• Sida 12
•  Original

Barnets bästa

Utredaren har föreslagit en uttrycklig bestämmelse om att barnets bästa ska sättas i främsta rummet vid prövningen av om barnet kan gå i grundskolan eller särskolan. Att barnets bästa ska sättas i främsta rummet bör enligt regeringen vara en självklar utgångspunkt för hela det regelverk som rör barns och ungdomars skolgång och inte bara för elever i specialskolan. Regeringen finner därför inte skäl att i detta sammanhang införa en särskild bestämmelse om detta enbart för specialskolan. Ett förslag till ny skollag bereds inom Regeringskansliet. Inom ramen för detta arbete övervägs hur barnets rättigheter och intressen ska komma till uttryck. Regeringen vill emellertid understryka att vad som är bäst för barnet ska vara vägledande i alla åtgärder som rör barnet och att det alltid måste göras en bedömning i det enskilda fallet. Vid denna bedömning ska även barnets åsikter tillmätas betydelse.

Ökad flexibilitet

En ökad valfrihet ställer även krav på ökad flexibilitet. Såväl elever som vårdnadshavare kräver att en modern specialskola är flexibel. Det ska alltid finnas en möjlighet för eleven att återgå till grundskolan eller särskolan. Regeringen ser framför sig en ökad integrering mellan specialskolan och den kommunala grundskolan. Inom specialskolan för döva eller hörselskadade elever förekommer i dag att elever väljer att förlägga delar av sin utbildning i specialskolan som ett komplement till den utbildning som ges i grundskolan. Denna modell kommer från de goda erfarenheterna av visstidsutbildningen och är den modell som även bör gälla för specialskolan i fortsättningen.

Den föreslagna ändringen kommer att leda till att funktionshindrade barn och deras föräldrar i större utsträckning ges möjlighet att välja ett utbildningsalternativ utifrån det enskilda barnets behov av kvalificerat stöd och trygghet i utbildningen.

De nya skolorna

Den tidigare Ekeskolans lokaler disponeras i dag av Specialpedagogiska institutet för Resurscenter Syn Örebro. Hällsboskolans tidigare lokaler är inte längre tillgängliga. De nya specialskolorna blir till sin natur mer flexibla än tidigare. Regeringen anser dock att de nya specialskolorna bör få samma namn som de gamla riksskolorna hade. Benämningarna Ekeskolan och Hällsboskolan är väl inarbetade. Regeringen avser att ge Specialskolemyndigheten och Specialpedagogiska institutet i uppdrag att i samverkan planera och förbereda för starten av skolorna.

Regeringen har i propositionen Nya skolmyndigheter (prop. 2007/08:50) föreslagit att Specialskolemyndigheten och Specialpedagogiska institutet ska ersättas av Specialpedagogiska skolmyndigheten som avses att bli den myndighet som ska ansvara för specialskolorna.

• Sida 13
•  Original

Utvärdering

Det är viktigt att kommunerna inte avsäger sig ansvaret för de elever som har tagits emot i specialskolan. Regeringen avser att noga följa utvecklingen inom detta område och låta utvärdera verksamheten tre år efter genomförandet.

6.2. Avveckling av visstidsutbildningen – en ny flexibel specialskola

Regeringens förslag: Bestämmelsen i skollagen om fullgörande av skolplikt i särskilda resurscenter upphävs.

Regeringens bedömning: I specialskoleförordningen (1995:401) bör bestämmelser införas om att specialskolan aktivt ska samverka med elevens hemkommun. Detta för att hemkommunen ska involveras i elevens utveckling i den statliga specialskolan och för att ge eleven möjlighet att genomföra delar av utbildningen i hemkommunen.

Utredarens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: De remissinstanser som ovan (se avsnitt 6.1) har varit positiva till utvidgningen av specialskolans målgrupp har även tillstyrkt förslaget om att avskaffa visstidsutbildningen. På motsvarande sätt tillhör Barnombudsmannen, Handikappombudsmannen, Myndigheten för handikappolitisk samordning, Specialpedagogiska institutet och Skolverket de remissinstanser som är tveksamma eller negativa till förslaget.

Majoriteten av de remissinstanser som yttrat sig stöder emellertid förslaget att göra specialskolan mer flexibel. En fungerande samverkan mellan kommunen och specialskolan ses som en viktig förutsättning för att elevernas intresse ska tas till vara. Flera remissinstanser framhåller vikten av tydliga regler för samverkan mellan kommunen och specialskolan. Detta har framförts av Specialskolemyndigheten, Specialpedagogiska institutet, Handikappombudsmannen, Nynäshamns, Nässjö, Olofströms, Svenljunga, Västerås och Örebro kommuner, Afasiförbundet/Talknuten, Riksförbundet DHB, Föreningen Sveriges dövblinda, Lärarnas riksförbund, Lärarförbundet, Sveriges Kommuner och Landsting, Synskadades riksförbund, Unga synskadade samt Svenska förbundet för specialpedagogik.

Ett antal remissinstanser har framfört att samverkan bör utformas så att eleven är inskriven i sin hemkommun samtidigt som han eller hon får sin utbildning i den statliga specialskolan. Detta har framförts av Socialstyrelsen, Specialpedagogiska institutet, Lärarförbundet, Nämnden för RH-anpassad utbildning samt Unga synskadade.

Fem remissinstanser menar att utredarens förslag om hemkommunens roll är otydligt, vilket skulle leda till att den önskade flexibiliteten inte infrias. Detta har framförts av Skolväsendets överklagandenämnd, Socialstyrelsen, Statens skolverk, Sveriges Kommuner och Landsting samt Handikappförbundens samarbetsorgan.

• Sida 14
•  Original

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Som framgår av avsnitt 6.1 är det regeringens ambition att skapa en flexibel specialskola, där elever kan vara inskrivna i specialskolan men kan få delar av sin utbildning i hemkommunen. Det är således angeläget att specialskolan är organiserad så att den möjliggör för elever att under perioder av sin skolgång få del av undervisningen i specialskolan, men att under andra delar av utbildningen också kunna delta i hemskolans undervisning.

Med en flexibel specialskola behövs inte längre visstidsutbildningen. Regeringen anser att bestämmelsen om fullgörande av skolplikt i särskilda resurscenter ska upphävas och att visstidsutbildningen vid särskilda resurscenter ska avvecklas. Den framtida flexibla specialskolan ska i stället ha den spetskompetens för elever med synskada och ytterligare funktionshinder respektive grav språkstörning som funnits inom visstidsutbildningen. Den föreslagna ändringen påverkar inte den övriga verksamheten vid resurscentren.

Den flexibilitet som visstidsutbildningen erbjöd har fungerat väl. En förutsättning för denna är en aktiv samverkan mellan specialskolan och elevens hemkommun. Regeringen avser därför att förtydliga detta ansvarsförhållande i specialskoleförordningen.

6.3. Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: De nya specialskolorna ska bedriva utbildning från och med den 1 juli 2008. Ändringarna i skollagen föreslås träda i kraft vid samma tidpunkt.

Har elever före den 1 juli 2008 tagits emot till visstidsutbildningen ska utbildningen fortsättningsvis anordnas till dess eleverna har avslutat den. Äldre bestämmelser ska tillämpas på sådan utbildning

Utredarens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Det fåtal av remissinstanserna som yttrat sig i denna del är positiva till förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Det är angeläget att de nya specialskolorna skyndsamt kan starta sin verksamhet. Därför föreslår regeringen att förändringarna träder i kraft den 1 juli 2008.

Den tidigare utbildningen vid specialskolorna Ekeskolan i Örebro och Hällsboskolan i Sigtuna avvecklades från den 1 juli 2000. Avvecklingen genomfördes genom antagningsstopp för elever till Ekeskolan från den 1 juli 2001 samt till Hällsboskolan från den 1 juli 2002. Elever som togs emot i de båda skolorna före dessa respektive datum skulle enligt dåvarande övergångsbestämmelser få slutföra sin utbildning enligt de bestämmelser som gällde före den 1 juli 2000.

Vid Resurscenter syn Örebro (Ekeskolan) fanns hösten 2006 elva elever som genomförde utbildning enligt de bestämmelser som gällde före den 1 juli 2000. Vid Resurscenter tal och språk (Hällsboskolan) fanns 20 sådana elever. Regeringen bedömer att dessa elever kan slutföra sin utbildning inom ramen för den nya specialskoleverksamheten.

Vid Resurscenter syn Örebro deltog tio elever i visstidsutbildningen hösten 2006. Vid Resurscenter tal och språk i Sigtuna deltog två elever.

• Sida 15
•  Original

P Regeringens förslag innebär att förordningen (2004:203) om visstidsutbildning vid särskilda resurscenter upphävs från och med den 1 juli 2008. De elever som antagits till visstidsutbildning enligt förordningen före detta datum, ska dock ges möjlighet att slutföra denna utbildning enligt de nu gällande bestämmelserna.

rop. 2007/08:112

7. Ekonomiska konsekvenser

Regeringens förslag innebär att verksamheterna vid Resurscenter syn Örebro samt vid Resurscenter tal och språk förs över till den nya myndighet för specialpedagogik, Specialpedagogiska skolmyndigheten, som regeringen avser att inrätta. Dessa verksamheter drivs i dag av Specialpedagogiska institutet och kostar sammanlagt drygt 146 miljoner kronor per år. Regeringens förslag kommer inte att innebära några ökade kostnader för staten på kort sikt.

Utbildningsverksamheterna kostar i dag totalt cirka 75 miljoner kronor. Det är emellertid svårt att bedöma hur stort behovet av utbildningsplatser kommer att bli på sikt. Enligt utredarens bedömning innebär förslaget ingen större ökning av behovet omedelbart efter återetableringen. Däremot kommer behovet sannolikt att öka inom några år under förutsättning att information ges till olika intressenter. De fasta kostnaderna för skolorna är emellertid så höga att en ökning av antalet elever troligen inte följs av en lika stor ökning av kostnaderna. Skulle elevantalet fördubblas kan kostnadsökningen uppskattas att ligga i intervallet 8–25 miljoner kronor.

Regeringen avser som angetts i avsnitt 6.1 att inför starten av de nya specialskolorna ge berörda myndigheter i uppdrag att planera och förbereda för starten av skolorna. För detta uppdrag avser regeringen avsätta 5 miljoner kronor.

Regeringens förslag bedöms inte medföra några kommunalekonomiska effekter.

8. Författningskommentar

8.1

T

Förslag till lag om ändring i skollagen

1 kap.

6 §

Paragrafen har genom hänvisningen till 3 kap. 3 § ändrats så att specialskolan ska finnas som skolform även för barn med synskada och ytterligare funktionshinder och för barn med grav språkstörning.

Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 6.1.

• Sida 16
•  Original

3 kap. Prop. 2007/08:112

3 §

7 kap.

1 §

Ändringen är en följd av att specialskolan ska finnas som skolform även för barn och ungdomar med synskada och ytterligare funktionshinder samt för barn och ungdomar med grav språkstörning. Vidare har det gjorts en redaktionell ändring av texten.

Lagtexten har utformats med beaktande av Lagrådets yttrande. Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 6.1.

• Sida 17
•  Original

15 kap. Prop. 2007/08:112

7 §

Övergångsbestämmelser

Punkten 2 innebär att elever som före den 1 juli 2008 har tagits emot för att fullgöra visstidsutbildning enligt 10 kap. 3 a § ska beredas möjlighet att fullfölja utbildningen i enlighet med äldre bestämmelser.

Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 6.3.

• Sida 18
•  Original