Prop. 2009/10:128
Genomförande av direktiv om förnybar energi
Genomförande av
direktiv om förnybar energi
Genomförande av direktiv om förnybar energi
propomslag__0910_128.indd 1 2010-03-18 13:07:00
Regeringens proposition
2009/10:128
Genomförande av direktiv om förnybar energi
Prop.
2009/10:128
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 18 mars 2010
Fredrik Reinfeldt
Åsa
Torstensson
(Näringsdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen behandlas genomförandet av Europaparlamentets och
rådets direktiv 2009/28/EG om främjande av användningen av energi
från förnybara energikällor och om ändring och ett senare upphävande av
direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG (förnybartdirektivet). Genom
direktivet upprättas en gemensam ram för främjande av energi från för-
nybara energikällor.
I propositionen konstateras att huvuddelen av direktivets bestämmelser
redan är genomförda i svensk lagstiftning. De delar av direktivet som rör
hållbarhetskriterier behandlas inte i föreliggande proposition utan i
propositionen Hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande bio-
bränslen (prop. 2009/10:164).
Propositionen innehåller lagförslag som syftar till att genomföra artikel
15 om ursprungsgarantier för el och artikel 16 om åtkomst till och drift
av el- och gasnäten.
För att genomföra artikel 15 föreslås en ny lag om ursprungsgarantier
för el och en ändring i ellagen (1997:857). Lagförslaget om ursprungs-
garantier innebär att elproducenter på begäran kan få sådana garantier
utfärdade för att visa den producerade elens ursprung. Systemet för
ursprungsgarantier föreslås bli elektroniskt, och för att garantera till-
förlitligheten hos garantierna ställs bl.a. krav på mätning och rapporte-
ring av överförd el, unika identifieringsnummer och att garantierna ska
annulleras efter användning.
För att genomföra artikel 16 föreslås ändringar i ellagen och naturgas-
lagen (2005:403). De föreslagna bestämmelserna i ellagen innebär dels
att elnätsföretagen ska ange tidsplaner för anslutning av elproduktions-
anläggningar, dels att företagen ska offentliggöra principer för hur kost-
1
Prop. 2009/10:128
2
naderna för teknisk anpassning ska fördelas vid anslutning till elnätet.
Ändringarna i naturgaslagen innebär att innehavaren av en naturgas-
ledning ska offentliggöra de metoder som används för att utforma
avgifter för anslutning.
Regeringens bedömning är att vissa delar av artikel 13 om administra-
tiva förfaranden, regler och normer och av artikel 14 om information och
utbildning inte är genomförda i svensk lagstiftning. Enligt direktivet ska
dessa artiklar genomföras vid olika tidpunkter, varav den första är den
5 december 2010 och den sista är den 31 december 2014. Regeringens
bedömning är att ytterligare underlag från berörda myndigheter bör
inhämtas för att kunna genomföra dessa artiklar. Regeringen avser där-
efter att återkomma med författningsförslag.
Regeringen bedömer att staten bör kunna utnyttja ett eventuellt
statistiskt överskott av förnybar energi. I propositionen redovisas också
regeringens bedömning i frågan om hur s.k. tröskeleffekter vid
anslutning av storskaliga produktionsanläggningar för förnybar el till
elnätet ska hanteras.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 december 2010.
Prop. 2009/10:128
3
Innehållsförteckning
1
Förslag till riksdagsbeslut ................................................................ 5
2
Lagtext ............................................................................................. 6
2.1
Förslag till lag om ursprungsgarantier för el ..................... 6
2.2
Förslag till lag om ändring i ellagen (1997:857) ............. 10
2.3
Förslag till lag om ändring i naturgaslagen
(2005:403) ....................................................................... 12
3
Ärendet och dess beredning ........................................................... 13
4
Direktivet om främjande av användningen av energi från
förnybara energikällor.................................................................... 14
4.1
Övergripande om direktivet............................................. 14
4.2
Genomgång av direktivets bestämmelser ........................ 15
5
Handlingsplan ................................................................................ 29
6
Samarbetsmekanismer ................................................................... 32
7
Ursprungsgarantier......................................................................... 34
7.1
Bakgrund ......................................................................... 34
7.1.1
Förnybartdirektivet och
kraftvärmedirektivet ....................................... 34
7.1.2
Gällande bestämmelser................................... 35
7.1.3
Särskilt om lagförslagets utformning.............. 36
7.2
En ny lag om ursprungsgarantier för el ........................... 36
7.2.1
Rätt till ursprungsgarantier för all
elproduktion.................................................... 36
7.2.2
Förutsättningar för utfärdande av
ursprungsgarantier .......................................... 39
7.2.3
Användning och annullering av
ursprungsgarantier .......................................... 41
7.2.4
Berörda myndigheter ...................................... 42
7.2.5
Förfarandet ..................................................... 43
7.2.6
Register över ursprungsgarantier.................... 45
7.2.7
Tillsyn, avgifter och överklagande m.m. ........ 46
7.3
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser ................... 47
7.4
Ändring i ellagen ............................................................. 48
8
Åtkomst till och drift av näten ....................................................... 48
8.1
Genomgång av artikel 16 i direktivet .............................. 48
8.1.1
Inledning......................................................... 48
8.1.2
Utveckling av nätinfrastrukturen .................... 48
8.1.3
Garanterad överföring..................................... 49
8.1.4
Standardregler................................................. 52
8.1.5
Kostnader för teknisk anpassning................... 53
8.1.6
Skyldighet att lämna uppgifter........................ 53
8.1.7
Kostnadsdelning ............................................. 54
8.1.8
Diskrimineringsförbud.................................... 54
8.1.9
Kostnadsfördelar för nätföretagen .................. 55
8.1.10
Utbyggnad av gasnäten................................... 55
8.1.11
Skyldighet för naturgasföretag att
offentliggöra uppgifter ....................................55
Prop. 2009/10:128
4
8.1.12
Ny fjärrvärmeinfrastruktur ..............................56
8.2
Tidsplaner ........................................................................57
8.3
Principer för kostnadsdelning ..........................................59
8.4
Avgifter för anslutning till gasnät ....................................62
9
Tröskeleffekter vid anslutning av större
produktionsanläggningar för förnybar el till elnätet .......................64
9.1
Bakgrund..........................................................................64
9.2
Överväganden ..................................................................65
10
Konsekvensanalys ..........................................................................69
10.1
Konsekvenser för myndigheter ........................................69
10.2
Ekonomiska konsekvenser...............................................72
11
Författningskommentarer ...............................................................75
11.1
Förslaget till lag om ursprungsgarantier för el .................75
11.2
Förslaget till lag om ändringar i ellagen (1997:857)........80
11.3
Förslaget till lag om ändring i naturgaslagen
(2005:403)........................................................................82
Bilaga 1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG av
den 23 april 2009 om främjande av användningen av
energi från förnybara energikällor ........................................83
Bilaga 2 Prognosrapportering december 2009..................................130
Bilaga 3 Sammanfattning av Energimyndighetens rapport
Ursprungsgarantier .............................................................154
Bilaga 4 Energimyndighetens lagförslag ..........................................157
Bilaga 5 Förteckning över remissinstanserna avseende
Energimyndighetens rapport Ursprungsgarantier ...............170
Bilaga 6 Lagrådsremissens lagförslag...............................................171
Bilaga 7 Lagrådets yttrande ..............................................................176
Bilaga 8 Sammanfattning av Energimarknadsinspektionens
rapport Förnybara energikällor – Åtkomst till och drift
av näten...............................................................................178
Bilaga 9 Energimarknadsinspektionens lagförslag ...........................179
Bilaga 10 Förteckning över remissinstanserna avseende
Energimarknadsinspektionens rapport Förnybara
energikällor – Åtkomst till och drift av näten.....................183
Bilaga 11 Lagrådsremissens lagförslag...............................................184
Bilaga 12 Lagrådets yttrande ..............................................................186
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 mars 2010.......187
Rättsdatablad ........................................................................................188
Prop. 2009/10:128
5
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ursprungsgarantier för el,
2. lag om ändring i ellagen (1997:857), och
3. lag om ändring i naturgaslagen (2005:403).
Prop. 2009/10:128
6
2 Lagtext
2.1 Förslag till lag om ursprungsgarantier för el
Härigenom föreskrivs1 följande.
Inledande bestämmelser
1 § Denna lag syftar till att säkerställa att den som producerar el ska ha
rätt att få ursprungsgarantier utfärdade som visar den producerade elens
ursprung.
2 § Med ursprungsgaranti avses det elektroniska dokument som tagits
fram i enlighet med bestämmelserna i denna lag och vars syfte är att
garantera ursprunget på den el som en elleverantör ska lämna uppgift om
enligt 8 kap. 12 § ellagen (1997:857).
Förutsättningar för utfärdande av ursprungsgarantier
3 § Ursprungsgarantier får utfärdas bara för sådan el som har mätts och
rapporterats till den myndighet som regeringen bestämmer (konto-
föringsmyndigheten).
4 § Endast en ursprungsgaranti får utfärdas per energienhet.
En energienhet ska omfatta en megawattimme el.
Identifiering av ursprungsgarantier
5 § Varje ursprungsgaranti ska ha ett identifieringsnummer.
Annullering av ursprungsgarantier
6 § En ursprungsgaranti ska annulleras när den har använts för det syfte
som anges i 2 §.
En ursprungsgaranti ska även annulleras om den inte har använts enligt
första stycket inom tolv månader från och med produktionen av den
energienhet som ursprungsgarantin avser.
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG av den 23 april 2009 om
främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och om ändring och ett
senare upphävande av direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG (EUT L 140, 5.6.2009,
s. 16, Celex 32009L0028) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/8/EG av den
11 februari 2004 om främjande av kraftvärme på grundval av efterfrågan på nyttiggjord
värme på den inre marknaden för energi och om ändring av direktiv 92/42/EEG (EUT L 52,
21.2.2004, s. 50, Celex 32004L0008).
Register över ursprungsgarantier
Prop. 2009/10:128
7
7 § Kontoföringsmyndigheten ska föra ett elektroniskt register över
ursprungsgarantier.
Förfarande
8 § Ursprungsgarantier ska utfärdas, överföras och annulleras elek-
troniskt.
9 § Den myndighet som regeringen bestämmer (tillsynsmyndigheten)
prövar frågor om rätt till tilldelning av ursprungsgarantier.
Producenten av el ska skriftligen ansöka hos tillsynsmyndigheten om
rätt till tilldelning av ursprungsgarantier.
10 §
Kontoföringsmyndigheten utfärdar, överför och annullerar
ursprungsgarantier.
11 § Tillsynsmyndigheten ska informera kontoföringsmyndigheten om
beslut om rätt till tilldelning av ursprungsgarantier och överföra de upp-
gifter som är nödvändiga för utfärdandet av ursprungsgarantierna till
myndigheten.
12 § Om den som är antecknad som innehavare av en ursprungsgaranti
i registret över sådana garantier skriftligen begär det, ska kontoförings-
myndigheten registrera en överföring av en ursprungsgaranti till en annan
innehavare.
Om någon annan än den som är antecknad som innehavare i registret
begär överföring av en ursprungsgaranti, får kontoföringsmyndigheten
registrera överföringen endast om innehavaren lämnat sitt godkännande.
13 § Den som är antecknad som innehavare i registret över ursprungs-
garantier ska skriftligen begära att kontoföringsmyndigheten ska annul-
lera en ursprungsgaranti efter att den har använts enligt 2 §.
Om en sådan begäran inte har kommit in till kontoföringsmyndigheten
inom tolv månader från och med produktionen av den energienhet som
ursprungsgarantin avser, ska myndigheten annullera ursprungsgarantin.
Ursprungsgarantier från andra medlemsstater i Europeiska unionen
14 § En ursprungsgaranti från en annan medlemsstat i Europeiska
unionen ska erkännas, om det inte finns skäl att tvivla på dess riktighet.
Om en ursprungsgaranti som avser förnybar el eller högeffektiv kraft-
värmeel inte erkänns, ska tillsynsmyndigheten underrätta Europeiska
kommissionen och ange varför garantin inte kan erkännas.
Tillsyn och återkallelse
Prop. 2009/10:128
8
15 § Tillsynsmyndigheten ska utöva tillsyn över efterlevnaden av
denna lag och av de föreskrifter som meddelats i anslutning till lagen.
16 § Tillsynsmyndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar
och ta del av de handlingar som behövs för tillsynen.
Tillsynsmyndigheten har även rätt att på begäran få tillträde till
produktionsanläggningar samt lokaler och områden som hör till sådana
anläggningar i den utsträckning det behövs för tillsynen. Denna rätt om-
fattar inte bostäder.
17 § Tillsynsmyndigheten ska återkalla ett beslut om rätt till tilldelning
av ursprungsgarantier
1. om beslutet har fattats på grund av oriktiga eller vilseledande upp-
gifter och dessa har haft betydelse för rätten att tilldelas ursprungs-
garantier,
2. om förutsättningarna i 3 eller 4 §, eller enligt föreskrifter som med-
delats i anslutning till lagen, inte uppfylls,
3. om elproducenten inte lämnar de upplysningar, handlingar eller till-
träde till produktionsanläggningen som behövs för att tillsynsmyndig-
heten ska kunna utöva tillsyn, eller
4. om elproducenten begär det.
Tillsynsmyndigheten ska snarast informera kontoföringsmyndigheten
om ett beslut om återkallelse.
Ett beslut om återkallelse ska gälla omedelbart.
Skadestånd
18 § Den som lider skada på grund av ett tekniskt fel i registret över
ursprungsgarantier har rätt till ersättning av staten.
Ersättningen ska sättas ned med skäligt belopp eller helt falla bort, om
den skadelidande har medverkat till skadan genom att utan skälig anled-
ning ha låtit bli att vidta åtgärder för att bevara sin rätt eller om den
skadelidande på något annat sätt har medverkat till skadan genom eget
vållande.
Bemyndiganden
19 § Regeringen får meddela föreskrifter om avgifter för utfärdande,
överföring och annullering av ursprungsgarantier enligt denna lag.
20 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om definitioner av energikällor och av sätt att pro-
ducera el.
Prop. 2009/10:128
9
Överklagande
21 § Beslut om rätt till tilldelning enligt 9 § och om återkallelse enligt
17 § får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut enligt
denna lag får inte överklagas.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
1. Denna lag träder i kraft den 1 december 2010, då lagen (2006:329)
om ursprungsgarantier för högeffektiv kraftvärmeel och förnybar el ska
upphöra att gälla.
2. Den upphävda lagen gäller fortfarande för ursprungsgarantier som
har utfärdats före den 1 december 2010.
Prop. 2009/10:128
10
2.2 Förslag till lag om ändring i ellagen (1997:857)
Härigenom föreskrivs1 i fråga om ellagen (1997:857)
dels att 8 kap. 12 § ska ha följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas två nya paragrafer, 4 kap. 12 och 13 §§,
av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4 kap.
12 §
En nätkoncessionshavare som
har tagit emot en ansökan om
anslutning av en elproduktions-
anläggning ska ange en tidsplan
för handläggningen av ansökan.
När uppgift enligt 11 § första
stycket lämnas i fråga om anslut-
ning av en elproduktionsanlägg-
ning, ska nätkoncessionshavaren
även ange en tidsplan för anslut-
ningen.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer
meddelar närmare föreskrifter om
utformningen av en tidsplan enligt
första eller andra stycket.
13 §
Den som har nätkoncession ska
offentliggöra principer för hur
kostnaderna för teknisk anpass-
ning ska fördelas vid anslutning
till elnätet.
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG av den 23 april 2009 om
främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och om ändring och ett
senare upphävande av direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG (EUT L 140, 5.6.2009,
s. 16, Celex 32009L0028).
8 kap.
Prop. 2009/10:128
11
12 §2
Elleverantörer skall på eller i
samband med fakturor avseende
försäljning av el och i reklam som
vänder sig till elanvändare lämna
uppgift om
1. varje enskild energikällas
andel av den genomsnittliga sam-
mansättning av energikällor som
använts för att framställa den el
som elleverantören sålde under
närmast föregående kalenderår,
och
2. den inverkan på miljön i form
av utsläpp av koldioxid samt den
mängd kärnbränsleavfall som
framställningen av den försålda
elen har orsakat.
Elleverantörer ska på eller i
samband med fakturor avseende
försäljning av el och i reklam som
vänder sig till elanvändare lämna
uppgift om
1. varje enskild energikällas
andel av den genomsnittliga sam-
mansättning av energikällor som
använts för att framställa den el
som elleverantören sålde under
närmast föregående kalenderår,
och
2. den inverkan på miljön i form
av utsläpp av koldioxid samt den
mängd kärnbränsleavfall som
framställningen av den försålda
elen har orsakat.
Om elleverantören har köpt el på en elbörs eller importerat den från
företag som är belägna utanför Europeiska unionen får uppgifterna enligt
första stycket 1 baseras på uppgifter som elbörsen eller företagen till-
handahållit.
De uppgifter som anges i första stycket 2 får lämnas genom hänvisning
till referenskällor som är tillgängliga för allmänheten.
Regeringen eller, efter rege-
ringens bemyndigande, nät-
myndigheten får meddela närmare
föreskrifter om hur sådana upp-
gifter som avses i första–tredje
styckena skall beräknas och redo-
visas för elanvändarna.
Om en elleverantör överför
ursprungsgarantier som avser
energi från förnybara energikällor
till en annan innehavare, ska den
mängd energi som motsvarar
ursprungsgarantierna dras från
andelen energi från förnybara
energikällor när uppgifter lämnas
enligt första stycket 1.
Regeringen eller, efter rege-
ringens bemyndigande, nät-
myndigheten får meddela närmare
föreskrifter om hur sådana upp-
gifter som avses i första–fjärde
styckena ska beräknas och redo-
visas för elanvändarna.
Denna lag träder i kraft den 1 december 2010.
2 Senaste lydelse 2005:1110.
Prop. 2009/10:128
12
2.3 Förslag till lag om ändring i naturgaslagen (2005:403)
Härigenom föreskrivs1 i fråga om naturgaslagen (2005:403)
dels att 6 kap. 1 § ska ha följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 6 kap. 1 a §, av följande
lydelse.
6 kap.
1 §2
Avgifter och övriga villkor för
sådan anslutning som avses i
3 kap. 5 § skall vara skäliga,
objektiva och icke-diskrimineran-
de.
Avgifter och övriga villkor för
sådan anslutning som avses i
3 kap. 5 § ska vara skäliga, objek-
tiva och icke-diskriminerande.
Vid utformandet av avgiften för
en anslutning skall särskilt beaktas
var den ledning eller anläggning
som skall anslutas är belägen samt
effekten i anslutningspunkten.
Vid utformandet av avgiften för
en anslutning ska särskilt beaktas
var den ledning eller anläggning
som ska anslutas är belägen samt
effekten i anslutningspunkten.
Den som innehar en naturgas-
ledning skall vid begäran om ny
anslutning inom skälig tid lämna
skriftlig uppgift om avgiften och
övriga villkor för anslutningen.
1 a §
Den som innehar en naturgas-
ledning ska vid begäran om ny
anslutning inom skälig tid lämna
skriftlig uppgift om avgiften och
övriga villkor för anslutningen.
Innehavaren av en naturgasled-
ning ska offentliggöra de metoder
som används för att utforma
avgifter för anslutning.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer med-
delar närmare föreskrifter om
offentliggörande av metoder enligt
andra stycket.
Denna lag träder i kraft den 1 december 2010.
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG av den 23 april 2009 om
främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och om ändring och ett
senare upphävande av direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG (EUT L 140, 5.6.2009,
s. 16, Celex 32009L0028).
2 Senaste lydelse 2006:646.
3 Ärendet och dess beredning
Prop. 2009/10:128
13
Den 23 april 2009 antog Europaparlamentet och rådet direktiv
2009/28/EG om främjande av användningen av energi från förnybara
energikällor och om ändring och ett senare upphävande av direktiven
2001/77/EG och 2003/30/EG (förnybartdirektivet). Direktivet återges i
bilaga 1. Genom direktivet upprättas en gemensam ram för främjande av
energi från förnybara energikällor. Medlemsstaterna ska införa de
bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att
följa direktivet senast den 5 december 2010.
Ursprungsgarantier
I artikel 15 i direktivet finns bestämmelser om ursprungsgaranti för el,
värme och kyla som produceras från förnybara energikällor. Statens
energimyndighet (Energimyndigheten) fick i sitt regleringsbrev för 2007
i uppdrag att i samråd med Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraft-
nät) följa upp och utvärdera tillämpningen av det befintliga regelverket
för ursprungsgarantier avseende högeffektiv kraftvärmeel och förnybar
el. I uppdraget ingick att analysera behovet av eventuella förändringar i
regelverket och tillämpningen för att uppnå syftet med ursprungsgaran-
tierna och, om det bedömdes lämpligt, lämna förslag till förändringar.
Uppdraget redovisades till Näringsdepartementet den 28 september 2007
(dnr N2007/8039/E).
Genom regleringsbrev för år 2009 fick Energimyndigheten i uppdrag
att i samråd med Energimarknadsinspektionen och Svenska kraftnät ta
fram förslag till författningsändringar för att genomföra förnybartdirek-
tivets regler för ursprungsgarantier. Uppdraget redovisades den
30 september 2009. En sammanfattning av Energimyndighetens rapport
finns i bilaga 3. Rapportens lagförslag finns i bilaga 4. Energimyndig-
hetens rapport har remissbehandlats. En förteckning över remiss-
instanserna finns i bilaga 5. En remissammanställning finns tillgänglig i
Näringsdepartementet (dnr N2009/7486/E). Energimyndigheten, Svenska
kraftnät, Energimarknadsinspektionen och Datainspektionen har beretts
möjlighet att lämna synpunkter på ett utkast till lagrådsremiss.
Tillträde till el- och gasnät
I artikel 16 i direktivet finns bestämmelser om åtkomst till och drift av
näten för el och gas.
Regeringen gav i regleringsbrevet för budgetåret 2009 Energi-
marknadsinspektionen i uppdrag att efter samråd med Svenska kraftnät
presentera en analys av behovet av författningsändringar till följd av
reglerna om nättillträde i direktivet och föreslå eventuella författnings-
ändringar (dnr N2008/8497/E).
Energimarknadsinspektionen redovisade uppdraget i rapporten För-
nybara energikällor – Åtkomst till och drift av näten (EI R2009:10). En
sammanfattning av rapporten finns i bilaga 8. Energimarknadsinspek-
tionens författningsförslag finns i bilaga 9. Rapporten har remiss-
behandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 10. En
Prop. 2009/10:128
14
sammanställning av remissvaren finns tillgänglig i Näringsdepartementet
(dnr N2009/7648/E).
Tröskeleffekter och förnybar energi
Regeringen gav i regleringsbrevet för budgetåret 2009 Svenska kraftnät i
uppdrag att, efter samråd med Energimarknadsinspektionen och Energi-
myndigheten, lämna förslag till utformning av ett förändrat regelverk om
ansvar för elnätsförstärkningar av nationell betydelse och nätanslutning
av stora elproduktionsanläggningar i syfte att minska tröskeleffekterna
för utbyggnaden av förnybar elproduktion (dnr N2008/8221/E). Upp-
draget redovisades till Regeringskansliet (Näringsdepartementet) den
20 april 2009. Regeringen uppdrog den 25 juni 2009 åt Svenska kraftnät
att utifrån den redovisade rapporten lämna förslag till nödvändiga författ-
ningsändringar och andra åtgärder för att kunna genomföra förslaget
(dnr N2009/5296/E). Uppdraget genomfördes i samråd med Energi-
marknadsinspektionen och efter samråd med Energimyndigheten.
Uppdraget redovisades den 30 oktober 2009. Rapporterna har remissbe-
handlats. En remissammanställning finns tillgänglig i Näringsdeparte-
mentet (dnr N2009/4178/E).
Lagrådet
Regeringen beslutade den 11 februari 2010 att inhämta Lagrådets
yttrande över de lagförslag som finns i bilagorna 6 och 11. Lagrådets
yttranden finns i bilagorna 7 och 12. Regeringen behandlar Lagrådets
förslag i avsnitten 7.2.5, 7.2.7, 8.2 och 8.4 samt i författningskommen-
taren. Regeringen har följt Lagrådets förslag till ändringar i lagen om
ursprungsgarantier för el. Dessutom har vissa redaktionella ändringar
gjorts i lagtexten. Lagrådet har inte haft några invändningar mot förslaget
till lag om ändring i ellagen (1997:857) med anledning av genomförande
av artikel 15 i direktivet. Regeringen har inte följt Lagrådets synpunkter
på förslagen till lag om ändring i ellagen och i naturgaslagen (2005:403)
med anledning av genomförande av artikel 16 i direktivet.
4 Direktivet om främjande av användningen av
energi från förnybara energikällor
4.1 Övergripande om direktivet
Förnybartdirektivet syftar till att öka EU:s andel förnybar energi från 8,5
till 20 procent under perioden 2005–2020. Varje medlemsstats del i
ansvaret att nå detta gemenskapsövergripande mål har slagits fast i en
s.k. bördefördelning. För svensk del ställer direktivet bindande krav på
att uppnå en andel om 49 procent förnybar energi år 2020. Sverige har
redan i dag den högsta andelen förnybar energi i EU och kommer att ha
tätpositionen även år 2020.
Om det övergripande målet inte kan uppnås med inhemsk energi-
användning ges möjlighet att använda de samarbetsmekanismer som
finns i direktivet. Direktivet ställer dock ett bindande krav på att alla
medlemsstater ska nå ett mål om 10 procent förnybar energi i transport-
sektorn till år 2020 utan användning av samarbetsmekanismerna.
Prop. 2009/10:128
15
De biodrivmedel som får tillgodoräknas för måluppfyllelsen måste
uppfylla de hållbarhetskriterier som direktivet anger för biodrivmedel
och andra flytande biobränslen. Syftet med detta är att undvika
utarmning av värdefulla naturmiljöer och att säkerställa att användningen
av bränslet innebär minskade utsläpp av växthusgaser. Genomförandet av
de artiklar som berör hållbarhetskriterierna hanteras i propositionen
Hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen
(prop. 2009/10:164).
Medlemsstaterna ska enligt direktivet lämna en nationell handlingsplan
till kommissionen senast den 30 juni 2010. Planen ska också innehålla en
beskrivning av de åtgärder som medlemsstaten avser vidta för att nå
målen. Se kapitel 5 för en mer utförlig beskrivning.
Direktivet innehåller förslag till åtgärder som ska främja en ökad
användning av förnybar energi. Till dessa hör exempelvis att förenkla
tillståndsprocesser, anpassa byggregler, säkerställa att ursprungsgarantier
för förnybar el kan utfärdas, öka informationen om teknik och stöd-
system samt underlätta tillträdet till el- och gasnät för förnybar energi.
Medlemsstaterna ska vartannat år lämna en rapport till kommissionen
om utvecklingen av förnybar energi, styrmedel och åtgärder samt
utvecklingen av användning och tillgång till biobränslen och effekter av
detta. Kommissionen ska utifrån dessa underlag vartannat år rapportera
till ministerrådet och Europaparlamentet om utvecklingen.
Vid en kontrollstation 2014 ska kommissionen presentera en rapport
innehållande bl.a. en allmän översyn om direktivets samarbets-
mekanismer och åtgärder är tillräckliga för att målet på 20 procent
förnybar energi i EU ska nås.
År 2018 ska kommissionen presentera en färdplan för förnybar energi
efter 2020. År 2021 ska kommissionen utvärdera hur direktivet genom-
förts.
4.2 Genomgång av direktivets bestämmelser
Regeringens bedömning: Huvuddelen av direktivets bestämmelser är
redan genomförda i svensk lagstiftning. Artikel 15 om ursprungs-
garantier för el och artikel 16 om åtkomst till och drift av el- och gas-
näten kräver dock författningsändringar.
Vissa delar i artikel 13 om administrativa förfaranden, regler och
normer och i artikel 14 om information och utbildning är inte genom-
förda i svensk lagstiftning. Enligt direktivet ska dessa artiklar genom-
föras vid olika tidpunkter, varav den första är den 5 december 2010
och den sista är den 31 december 2014. Underlag från berörda
myndigheter behövs för att ta fram författningsförslag och övriga
eventuella åtgärder.
I detta avsnitt redogörs för direktivets innehåll på ett övergripande sätt.
Av avsnittet framgår även skälen för den bedömning som regeringen har
gjort. Direktivet finns i sin helhet i bilaga 1.
Prop. 2009/10:128
16
Artikel 1 – Syfte och tillämpningsområde
I artikel 1, som har rubriken Syfte och tillämpningsområde, anges i
huvuddrag direktivets innehåll och innebörd.
Först anges att det genom direktivet upprättas en gemensam ram för
främjande av energi från förnybara energikällor. Det anges vidare att
direktivet innehåller bindande nationella mål för den totala andelen
energi från förnybara energikällor av den slutliga energianvändningen,
och för andelen energi från förnybara energikällor inom transportsektorn.
Därefter beskrivs innehållet i direktivet. Det anges att direktivet inne-
håller bestämmelser om statistiska överföringar mellan medlemsstaterna,
gemensamma projekt mellan medlemsstaterna och med tredjeländer,
ursprungsgarantier, administrativa förfaranden, information och utbild-
ning samt tillträde till elnätet för energi från förnybara energikällor.
Slutligen anges att det i direktivet fastställs hållbarhetskriterier för bio-
drivmedel och flytande biobränslen.
Artikel 1 i direktivet kräver inga genomförandeåtgärder.
Artikel 2 – Definitioner
Artikel 2 innehåller definitioner. Energi från förnybara energikällor
definieras som energi från förnybara, icke fossila energikällor, nämligen
vindenergi, solenergi, aerotermisk energi (luftvärme), geotermisk energi,
hydrotermisk energi (vattenvärme) och havsenergi, vattenkraft, bio-
massa, deponigas, gas från avloppsreningsverk samt biogas. Särskilt kan
nämnas att biomassa definieras som den biologiskt nedbrytbara delen av
produkter, avfall och restprodukter av biologiskt ursprung från jordbruk
(inklusive material av vegetabiliskt och animaliskt ursprung), skogsbruk
och därmed förknippad industri inklusive fiske och vattenbruk, liksom
den biologiskt nedbrytbara delen av industriavfall och kommunalt avfall.
Artikeln innehåller vidare definitioner av övriga nyckelbegrepp som
förekommer i direktivet, nämligen aerotermisk energi, geotermisk energi,
hydrotermisk energi, fjärrvärme, fjärrkyla, slutlig energianvändning,
flytande biobränslen, biodrivmedel, ursprungsgaranti, stödsystem, kvoter
för energi från förnybara energikällor, slutlig energianvändning samt
faktiskt värde, typiskt värde och normalvärde.
Definitionen av förnybara energikällor i direktivet innebär att energi-
källor som inte uppfyller definitionerna i artikel 2 inte får räknas för
måluppfyllelse. För biodrivmedel och flytande biobränslen finns, för-
utom kraven i definitionerna, krav genom s.k. hållbarhetskriterier som
innebär att biodrivmedel och flytande biobränslen som inte uppfyller
kraven inte får utnyttja stödsystem och får inte räknas med varken i
eventuella nationella kvotsystem eller för måluppfyllelse enligt före-
liggande direktiv. Hållbarhetskriterierna kräver genomförande åtgärder
och behandlas i propositionen Hållbarhetskriterier för biodrivmedel och
flyttande biobränslen (prop. 2009/10:164).
Prop. 2009/10:128
17
Artikel 2 i direktivet kräver enligt regeringens bedömning inga
särskilda genomförandeåtgärder men kommer att beaktas när övriga krav
i direktivet genomförs.
Artikel 3 – Bindande nationella övergripande mål och åtgärder för
användningen av energi från förnybara energikällor
Artikeln består av följande fyra punkter.
Övergripande mål förnybar energi
I den första punkten (3.1) hänvisas till att varje medlemsstat har ett
nationellt övergripande mål för andelen energi från förnybara energi-
källor under år 2020. Andelen energi från förnybara energikällor skiljer
sig åt mellan de olika medlemsstaternas nationellt övergripande mål.
Andelen för varje medlemsstat anges i direktivets bilaga 1 del A, till
vilken det hänvisas i artikeln.
För Sveriges del anges i tabellen i direktivets bilaga att det nationella
övergripande målet är att 49 procent av den slutliga energianvändningen
ska komma från förnybara energikällor år 2020. I tabellen anges också att
andelen energi från förnybara energikällor uppgick till 39,8 procent år
2005.
I första punkten anges inledningsvis att varje medlemsstat ska se till att
dess andel energi från förnybara energikällor av den slutliga energi-
användningen motsvarar minst den andel som anges i medlemsstatens
nationellt övergripande mål år 2020.
Vidare konstateras att de nationella övergripande målen sammantagna
motsvarar gemenskapens mål att minst 20 procent av gemenskapens
slutliga energianvändning ska komma från förnybara energikällor.
Slutligen anges att för att de mål som fastställs i denna artikel lättare
ska kunna uppnås ska varje medlemsstat främja och uppmuntra energi-
effektivitet och energisparande.
Vägledande förlopp
I andra punkten (3.2) anges att medlemsstaterna ska vidta effektivt
utformade åtgärder som syftar till att säkerställa att andelen energi från
förnybara energikällor är minst lika hög som den som anges i det väg-
ledande förloppet i bilaga 1 del B.
Det vägledande förloppet utgörs av ett antal genomsnitt vad gäller
andelen energi från förnybara energikällor. Dessa genomsnitt anges för
på fyra på varandra följande tvåårsperioder med början 2011 och med
slut 2018.
Åtgärder
Prop. 2009/10:128
18
I tredje punkten (3.3) anges åtgärder som medlemsstaterna får tillämpa
för att uppnå de mål som anges i punkterna 1 och 2.
Två åtgärder nämns, nämligen stödsystem och åtgärder för samarbete
mellan olika medlemsstater och med tredjeländer i syfte att uppnå
respektive övergripande nationella mål.
Det samarbete som nämns regleras närmare i artiklarna 5–11.
Medlemsstaterna har själva rätt att bestämma i vilken omfattning de
ska stödja energi från förnybara energikällor som produceras i en annan
medlemsstat. Sådant stöd måste dock ske enligt bestämmelserna i
artiklarna 5–11 i direktivet och det får inte påverka tillämpningen av
artiklarna 107 och 108 om statligt stöd i fördraget om Europeiska
unionens funktionssätt (EUF). I artikel 87 regleras främst vilka typer av
statligt stöd som är förenliga med den gemensamma marknaden. I artikel
88 regleras hur kommissionen ska övervaka att reglerna i artikel 87 efter-
följs av medlemsstaterna.
Mål för förnybar energi i transportsektorn
Fjärde punkten (3.4) handlar om transportsektorn. Där anges i första
stycket att varje medlemsstat ska se till att andelen energi från förnybara
energikällor när det gäller alla former av transporter är minst 10 procent
av den slutliga energianvändningen i transporter i medlemsstaten år
2020.
Till skillnad mot punkten 1, där varje medlemsstat har en individuell
andel som ska uppnås till 2020, är andelen i denna punkt, 10 procent,
densamma för varje medlemsstat.
I andra stycket ges närmare bestämmelser om hur andelen ska
beräknas. Exempelvis får förnybar el i vägtransporter räknas upp med en
faktor om 2,5 gånger för uppfyllandet av målet i transportsektorn. Skälet
till detta är att elmotorn är effektivare än bränslemotorn och att en
terawattimme el därmed ersätter mer bensin och diesel än vad en terawat-
timme biodrivmedel gör.
Tredje och fjärde styckena riktar sig till kommissionen.
Regeringen presenterade i mars 2009 propositionen En sammanhållen
klimat- och energipolitik – Energi (prop. 2008/09:163) som innehöll
förslag till mål för förnybar energi, mål för energieffektivisering och
förslag till en planeringsram för vindkraft. Riksdagen godkände proposi-
tionen i juni 2009 (bet. 2008/09:NU25, rskr. 2008/09:133). Målen i
förnybartdirektivet är förenliga med de mål som godkändes av riksdagen,
nämligen att andelen förnybar energi år 2020 bör vara minst 50 procent
av den totala energianvändningen och att andelen förnybar energi i
transportsektorn år 2020 bör vara minst 10 procent.
Artikel 3 kräver enligt regeringens bedömning inga ytterligare genom-
förandeåtgärder.
Artikel 4 – Nationella handlingsplaner för energi från förnybara
energikällor.
Prop. 2009/10:128
19
I artikel 4 anges att varje medlemsstat ska anta en nationell handlingsplan
för energi från förnybara energikällor.
I handlingsplanen ska medlemsstaten sätta upp nationella mål för
andelen energi från förnybara energikällor som används för transporter,
för el samt för värme och kyla år 2020. När dessa mål fastställs ska de
effekter som andra energieffektivitetsåtgärder har på den slutliga energi-
användningen beaktas.
I handlingsplanen ska medlemsstaten även fastställa lämpliga åtgärder
för att uppnå dessa nationella övergripande mål. Som exempel på sådana
lämpliga åtgärder nämns samarbete mellan lokala, regionala och natio-
nella myndigheter, planerade statistiska överföringar och gemensamma
projekt, nationella strategier för att utveckla befintliga biomassaresurser
och mobilisera nya sådana för olika användningsområden samt slutligen
de åtgärder som krävs för att uppfylla kraven i artiklarna 13–19.
Den nationella handlingsplanen ska presenteras i en mall som fast-
ställdes av kommissionen i juni 2009. Den fastställda mallen är mer
detaljerad än vad som framgår i artikel 4 och i bilaga VI i direktivet.
Medlemsstaterna ska senast den 30 juni 2010 anmäla sina handlings-
planer för energi från förnybara energikällor till kommissionen. Sex
månader innan den nationella handlingsplanen ska vara klar ska varje
medlemsstat offentliggöra och till kommissionen anmäla ett prognos-
dokument med ett visst innehåll som framgår av artikeln.
Regeringen anmälde Sveriges prognosdokument till kommissionen den
17 december 2009 (dnr N2009/9287/E). I skrivelsen redovisar Sverige en
prognos för andelen förnybar energi till 2020 och för utvecklingen fram
till det året. Sveriges andel år 2020 förväntas uppgå till 50,2 procent
vilket överstiger det uppsatta målet om 49 procent för Sverige men över-
skottet ligger inom ett osäkerhetsintervall. Mer information om prognos-
dokumentet finns i bilaga 2.
Av artikelns fjärde punkt framgår att om andelen energi från förnybara
energikällor i en medlemsstat under en tvåårsperiod hamnar under det
vägledande förloppet enligt artikel 3.2, ska medlemsstaten senast den
30 juni följande år lämna in en ändrad nationell handlingsplan till
kommissionen. Den ska innehålla lämpliga och proportionerliga åtgärder
för att göra det möjligt för medlemsstaten att inom rimlig tid uppfylla det
vägledande förloppet. Enligt prognosdokumentet väntas andelen förnybar
energi för Sverige ligga över det vägledande förloppet under hela
perioden fram till 2020.
Kommissionen ska utvärdera de nationella handlingsplanerna som
medlemsstaterna ska anta och anmäla. Vid utvärderingen ska kommis-
sionen särskilt granska de åtgärder som medlemsstaten planerar att vidta
för att uppfylla målen i det vägledande förloppet enligt artikel 3.2 och om
dessa åtgärder är tillräckliga. Kommissionen får utfärda en rekommen-
dation med anledning av en nationell plan.
Kommissionen ska skicka medlemsstaternas handlingsplaner och
prognosdokument till Europaparlamentet i den form de offentliggörs på
den öppenhetsplattform som avses i artikel 24.2 tillsammans med
eventuella rekommendationer som kommissionen har utfärdat med
anledning av en nationell plan.
Prop. 2009/10:128
20
Regeringen avser att senast den 30 juni 2010 anmäla Sveriges
nationella handlingsplan för energi från förnybara energikällor till
kommissionen i enlighet med artikel 4 i direktivet. Regeringen kommer i
arbetet med handlingsplanen att sätta upp indikativa sektorsmål. Energi-
myndigheten har den 1 februari 2010 lämnat in ett underlag till
handlingsplan till regeringen. Underlaget remissbehandlas för
närvarande. Se vidare kapitel 5 för mer information om handlingsplanen.
Artikel 5 – Beräkningen av andelen energi från förnybara energi-
källor
I första punkten (5.1) anges den huvudregel som gäller för hur den slut-
liga energianvändningen från förnybara energikällor i varje medlemsstat
ska beräknas.
Denna energianvändning ska beräknas som summan av
a) den slutliga elanvändningen från förnybara energikällor,
b) den slutliga energianvändningen från förnybara energikällor för
uppvärmning och kylning och
c) den slutliga energianvändningen från förnybara energikällor i trans-
porter.
I andra punkten (5.2) anges att om en medlemsstat på grund av force
majeure inte kan uppfylla sitt övergripande mål för andelen förnybar
energi ska medlemsstaten så snart som möjligt informera kommissionen
om detta. Kommissionen kan, om force majeure har påvisats, justera
medlemsstatens slutliga energianvändning från förnybara energikällor för
år 2020.
Enligt tredje punkten (5.3) ska den slutliga elanvändningen från för-
nybara energikällor beräknas som mängden el producerad i en medlems-
stat från förnybara energikällor. Elproduktion från pumpkraftverk som
använder tidigare uppumpat vatten får inte räknas med. I anläggningar
som använder flera bränslen ska bara den el som kommer från förnybara
energikällor tas med i beräkningen. Delningen ska göras med hänsyn till
de olika bränslenas energiinnehåll. El från vattenkraft och vindkraft ska
redovisas i enlighet med normaliseringsregler i direktivets bilaga II.
Fjärde punkten (5.4) anger att den slutliga energianvändningen från
förnybara energikällor för uppvärmning och kylning ska beräknas som
mängden producerad fjärrvärme och fjärrkyla från förnybara energikällor
plus användningen av annan energi från förnybara energikällor inom
industri, bostadssektor m.m. för uppvärmning, kylning och processer. I
bostadssektorn m.m. ingår hushållen, servicesektorn, jordbruket, skogs-
bruket och fiskenäringen. I anläggningar som använder flera bränslen ska
bara den värme/kyla som kommer från förnybara energikällor tas med i
beräkningen. Delningen ska göras med hänsyn till de olika bränslenas
energiinnehåll.
Aerotermisk, geotermisk och hydrotermisk energi som utvinns från
värmepumpar kan under vissa förutsättningar som framgår av direktivets
bilaga VII räknas som en del av den slutliga energianvändningen från
förnybara energikällor för uppvärmning och kylning. Värmeenergi från
Prop. 2009/10:128
21
passiva energisystem, som exempelvis solinstrålning genom fönster, ska
inte räknas med.
Femte punkten (5.5) anger att de omräkningsfaktorer som finns i
direktivets bilaga III ska användas för att omräkna biodrivmedels volym
eller vikt till energienheter.
Enligt sjätte punkten (5.6) ska andelen energi från förnybara energi-
källor beräknas som den slutliga energianvändningen från förnybara
energikällor delat med den slutliga energianvändningen från alla energi-
källor uttryckt i procent. Energianvändningen inom luftfarten som
används för att beräkna landets slutliga energianvändningen ska uppgå
till högst 6,18 procent av landets slutliga energianvändning.
Enligt sjunde punkten (5.7) ska den metod och de definitioner som
används vid beräkning av andelen energi från förnybara energikällor vara
de som anges i Europaparlamentets och rådets förordning (EG)
nr 1099/2008 av den 22 oktober 2008 om energistatistik1. Medlems-
staterna ska säkerställa samstämmigheten i de statistikuppgifter som
används vid beräkningen av andelar i direktivet och de statistikuppgifter
som lämnas till kommissionen enligt förordning (EG) nr 1099/2008.
Energimyndigheten är den myndighet i Sverige som ansvarar för den
officiella energistatistiken. Regeringens bedömning är att Energimyndig-
heten bör ges i uppdrag i sin instruktion att ansvara för att det finns ett
tillförlitligt underlag och en beräkningsmodell för att följa utvecklingen
av den förnybara energin i Sverige. Energimyndighetens arbete inom
Eurostats arbetsgrupp för statistik om förnybar energi är en viktig del i
uppföljningen av den förnybara energins utveckling.
Artikel 6 – Statistiska överföringar mellan medlemsstaterna
Enligt artikeln får medlemsstater komma överens om att en viss mängd
energi från förnybara energikällor ska överföras statistiskt från den ena
medlemsstaten till den andra.
Konsekvensen av en sådan överföring blir att den medlemsstat från
vilken överföringen sker inte får tillgodogöra sig den överförda energi-
mängden när man bedömer om medlemsstaten har uppfyllt dels sina
nationella övergripande mål enligt artikel 3.1, dels sina krav enligt det
vägledande förloppet enligt artikel 3.2.
I stället får den medlemsstat till vilken överföringen sker tillgodogöra
sig den överförda mängden för nämnda ändamål.
Artikel 6 kräver enligt regeringens bedömning inga genomförande-
åtgärder eftersom det är upp till medlemsstaterna att utnyttja denna
möjlighet. För ytterligare information angående denna artikel se
kapitel 6.
Artikel 7 – Gemensamma projekt mellan medlemsstaterna
Enligt artikeln får två eller flera medlemsstater samarbeta om alla typer
av gemensamma projekt som rör produktion av el, värme eller kyla från
1 EUT L 304, 14.11.2008, s. 1 (Celex 32008R1099).
förnybara energikällor. Ett sådant samarbete får också inbegripa privata
aktörer.
Prop. 2009/10:128
22
De medlemsstater som ingår i projektet ska anmäla till kommissionen
hur den producerade mängden energi ska fördelas mellan de deltagande
medlemsstaterna. De anmälda andelarna får sedan tillgodoräknas respek-
tive medlemsstat när man bedömer om medlemsstaten har uppfyllt kra-
ven i direktivet, främst uppfyllandet av sina nationella övergripande mål
enligt artikel 3.1 och kraven enligt det vägledande förloppet enligt artikel
3.2.
En förutsättning för att tillgodoräknande ska få ske är att energin har
producerats av ett gemensamt projekt som har tagits i drift efter den
25 juni 2009 eller genom ökad kapacitet i en anläggning som har renove-
rats efter nämnda datum.
Artikel 7 kräver enligt regeringens bedömning inga genomförande-
åtgärder eftersom det är upp till medlemsstaterna att utnyttja denna
möjlighet. För ytterligare information angående denna artikel se
kapitel 6.
Artikel 8 – Resultaten av gemensamma projekt mellan medlems-
staterna
I artikeln regleras skyldighet att rapportera gemensamma projekt enligt
artikel 7. Den medlemsstat som har överlåtit andelar till en annan
medlemsstat ska rapportera detta till den andra medlemsstaten och till
kommissionen på visst angivet sätt.
Artikel 8 kräver enligt regeringens bedömning inga genomförande-
åtgärder eftersom rapporteringsskyldighet enligt artikeln endast är aktuell
om gemensamma projekt enligt artikel 7 kommer till stånd.
Artikel 9 – Gemensamma projekt mellan medlemsstater och tredje-
länder
Enligt artikeln 9 får en eller flera medlemsstater samarbeta med ett eller
flera tredjeländer om alla typer av gemensamma projekt som rör el-
produktion från förnybara energikällor. Ett sådant samarbete får också
inbegripa privata aktörer.
Under vissa förutsättningar får deltagande medlemsstater tillgodoräkna
sig el från förnybara energikällor som producerats i ett tredjeland när det
gäller beräkningen av efterlevnaden av direktivets krav avseende natio-
nella övergripande mål. Dessa förutsättningar är i korthet att elen ska
användas i gemenskapen, att elen ska produceras i nybyggda anlägg-
ningar tagna i drift efter den 25 juni 2009 eller genom ökad kapacitet i en
anläggning som renoverats efter detta datum, samt att elen inte har
erhållit något annat stöd från stödsystem i tredje land än investeringsstöd
som beviljats anläggningen. Om kravet att elen ska användas i gemen-
skapen inte uppfylls kan medlemsstater ändå, efter ansökan hos
kommissionen, under vissa förutsättningar få tillgodoräkna sig elen, bl.a.
krävs att det anläggs en gränsöverskridande överföringsförbindelse med
mycket lång ledtid där byggnationen senast påbörjas den 31 december
2016 och den senast kan tas i drift den 31 december 2022.
Prop. 2009/10:128
23
Artikel 9 kräver enligt regeringens bedömning inga genomförande-
åtgärder eftersom det är upp till medlemsstaterna att utnyttja denna
möjlighet. För ytterligare information angående denna artikel se
kapitel 6.
Artikel 10 – Effekter av gemensamma projekt mellan medlemsstater
och tredjeländer
Artikeln reglerar rapporteringsskyldighet för åtgärder enligt artikel 9, på
liknande sätt som i artikel 8.
Artikel 10 kräver enligt regeringens bedömning inga genomförande-
åtgärder eftersom rapporteringsskyldighet enligt artikeln endast är aktuell
om gemensamma projekt med tredje land enligt artikel 9 kommer till
stånd.
Artikel 11 – Gemensamma stödsystem
Två eller flera medlemsstater får slå samman sina nationella stödsystem
eller delvis samordna stödsystemen. Om så sker får en viss mängd energi
från förnybara energikällor som produceras i en deltagande medlemsstat
beaktas vid beräkning av det övergripande nationella målet i en annan
deltagande medlemsstat.
En förutsättning för att så ska få ske är att en statistisk överföring enligt
artikel 6 av den aktuella energimängden sker mellan de berörda
medlemsstaterna, eller att de deltagande medlemsstaterna fastställer en
fördelningsnyckel som ska anmälas till kommissionen.
Artikel 11 kräver enligt regeringens bedömning inga genomförande-
åtgärder eftersom det är upp till medlemsstaterna att utnyttja denna
möjlighet. För ytterligare information angående denna artikel se
kapitel 6.
Artikel 12 – Kapacitetsökningar
I artikel 12 regleras kapacitetsökningar inom ramen för gemensamma
projekt enligt artiklarna 7.2 och 9.2 b. Med kapacitetsökningar menas
ökad produktionskapacitet i en befintlig anläggning. Avsikten med denna
artikel är att tydliggöra att ökad produktionskapacitet i en befintlig
anläggning ska jämställas med tillkommande produktionskapacitet i nya
anläggningar.
Artikel 12 kräver enligt regeringens bedömning inga genomförande-
åtgärder.
Artikel 13 – Administrativa förfaranden, regler och normer
Artikeln består av 6 punkter.
Enligt första punkten (13.1) ska medlemsstaterna se till att nationella
regler för godkännande, certifiering och licensiering av anläggningar som
producerar el, värme eller kyla från förnybara energikällor inklusive
tillhörande nätinfrastruktur och av anläggningar för omvandling av bio-
massa till biodrivmedel eller andra energiprodukter är proportionerliga
och nödvändiga. Medlemsstaterna ska särskilt vidta lämpliga åtgärder för
att säkerställa att vissa detaljerade krav som anges i underpunkterna a–f
är uppfyllda, framför allt innebärande att omfattande information om
handläggning av ansökningar om godkännande, certifiering och licensie-
ring för anläggningar för energi från förnybara energikällor samt om
tillgänglig hjälp till sökande görs tillgänglig på lämplig nivå och att
administrativa förfaranden förenklas så långt det är möjligt och genom-
förs på lämplig administrativ nivå.
Prop. 2009/10:128
24
Regeringen noterar i fråga om 13.1 att några generella procedurer för
certifiering, licensiering eller godkännande för det slags anläggningar
som räknas upp i artikeln inte tillämpas i Sverige. Däremot tillämpas
tillståndsplikt eller anmälningsplikt beroende på anläggningars storlek
eller typ. Koncessionsförfarande tillämpas avseende viss nätinfrastruktur,
men inte generellt. Den svenska lagstiftningen bedöms vara proportionell
och nödvändig utifrån de krav som tas upp i artikeln. Offentlighets-
principen och informationsansvaret är långtgående för samtliga myndig-
heter oavsett nivå. Miljöbalkens indelning i A–C-nivå som skiljer på
tillståndspliktig respektive anmälningspliktig verksamhet är exempel på
förenklat administrativt förfarande som omnämns i underpunkten c.
Dubbelprövning av vindkraft har också avskaffats (se kapitel 5). Enligt
regeringsformen och kommunallagen ska myndigheter behandla alla
medborgare lika. Offentlighetsprincipen garanterar transparens. Till-
ståndsgivning är i de fall de förknippas med kostnader att bedöma som
faktiska och skäliga kostnader för handläggning av ärenden. Enkel
anmälan tillämpas för mindre anläggningar enligt de relevanta regelverk
som gäller.
Första punkten i artikel 13 (13.1) kräver enligt regeringens bedömning
inga genomförandeåtgärder.
I andra punkten (13.2) anges att medlemsstaterna exakt ska definiera
tekniska specifikationer som måste uppfyllas av utrustning och system
för energi från förnybara energikällor för att de ska omfattas av stöd-
systemen. Om det finns europeiska standarder på området ska de tek-
niska specifikationerna utformas enligt de standarderna. I fråga om andra
punkten (13.2) framgår av Energimyndighetens underlag till Sveriges
nationella handlingsplan (dnr N2010/742/E) att det i Sverige endast un-
dantagsvis finns krav på tekniska kvalitetsnormer för att få stöd, och det
är i sådana fall europeiska normer som tillämpas. Ett exempel är stödet
enligt förordningen (2008:1247) om stöd för investeringar i solvärme
som är kopplat till Solar Key Mark, som är en EU-norm.
Andra punkten i artikel 13 kräver enligt regeringens bedömning inga
genomförandeåtgärder.
I tredje punkten (13.3) anges att medlemsstaterna ska rekommendera
alla aktörer att de vid planering, utformning byggande och renovering av
industri- eller bostadsområden ser till att det installeras utrustning och
system för användning av el, värme och kyla från förnybara energikällor
samt för fjärrvärme och fjärrkyla. Medlemsstaterna ska särskilt rikta sina
rekommendationer till lokala och regionala administrativa organ. Dessa
organ ska också uppmuntras att ta med uppvärmning och kylning från
förnybara energikällor i planeringen av stadsinfrastrukturen, när så är
lämpligt.
Prop. 2009/10:128
25
I fjärde punkten (13.4) anges att medlemsstaterna i sina byggregler och
byggnormer ska införa lämpliga åtgärder för att öka andelen energi från
alla typer av energi från förnybara energikällor i byggsektorn. Medlems-
staterna ska, där så är lämpligt, kräva att miniminivåer av energi från
förnybara energikällor senast den 31 december 2014 används i nya
byggnader och i befintliga byggnader som genomgår betydande reno-
veringar.
Vidare anges i femte punkten (13.5) att medlemsstaterna ska säker-
ställa att nya offentliga byggnader eller befintliga renoverade sådana ska
spela en exemplarisk roll från och med den 1 januari 2012 när det gäller
direktivet. I sjätte punkten (13.6) anges att medlemsstaterna i sina bygg-
regler och byggnormer ska främja användningen av värme- och kyl-
system som drivs med energi från förnybara energikällor och system som
ger betydande sänkningar av energianvändningen exempelvis genom
användning av miljömärkning. Det anges även att viss omvandlings-
teknik för biomassa, vissa värmepumpar och vissa system för termisk
solenergi ska främjas.
När det gäller artikelns punkter 13.3–13.6 är en utgångspunkt att med
byggsektorn avses bebyggelsen. Byggnaders nettoenergianvändning är
lämpliga att reglera genom byggregler och byggnormer, medan en hög
andel förnybar energi bör främjas på annat sätt, t.ex. genom beskattning
av fossila alternativ, eller genom stöd till investeringar i solenergi eller
liknande.
Sverige har en mycket hög andel förnybar energi i bebyggelsen, både
direkt och indirekt (genom fjärrvärme och fjärrkyla). Att, som det be-
skrivs i direktivet, exempelvis reglera miniminivåer för förnybar energi i
bebyggelsen är ett nytt angreppssätt och bör därför i likhet med övriga
delar av artikel 13.3–13.6 utredas för att kunna slå fast behovet och
lämpligheten av ett eventuellt förändrat regelverk.
Regeringen bedömer att det krävs förändring av regelverket för att
genomföra vissa delar i artikel 13 (13.3–13.6). Boverket bör tillsammans
med Energimyndigheten och efter samråd med övriga berörda myndig-
heter få i uppdrag att föreslå lämpliga åtgärder för att öka andelen energi
från alla typer av energi från förnybara energikällor i bebyggelsen. Bo-
verket bör också tillsammans med Energimyndigheten och efter samråd
med andra berörda myndigheter utreda hur genom byggregler och bygg-
normer eller på andra sätt med motsvarande verkan miniminivåer av
förnybar energi kan ställas som krav där så är lämpligt i nya byggnader
och i befintliga byggnader som genomgår betydande renoveringar.
Boverket bör även tillsammans med Energimyndigheten och efter
samråd med andra berörda myndigheter utforma rekommendationer vid
planering m.m.
Artikel 14 – Information och utbildning
Prop. 2009/10:128
26
I artikeln åläggs medlemsstaterna en omfattande informationsskyldighet
beträffande energi från förnybara energikällor.
Medlemsstaterna ska enligt artikel 14.1 säkerställa att information om
stödåtgärder finns tillgänglig för alla relevanta aktörer, såsom konsu-
menter, byggare, installatörer, arkitekter och leverantörer av värme-, kyl-
och elutrustning. När det gäller artikel 14.1 konstaterar regeringen att det
redan i dag ingår i myndigheternas allmänna informationsansvar att göra
information om stödåtgärder tillgänglig för alla relevanta aktörer.
Någon särskild genomförandeåtgärd behövs därför inte enligt rege-
ringens bedömning.
Enligt artikel 14.2 ska medlemsstaterna säkerställa att information om
nettofördelarna med, kostnaderna för och energieffektiviteten hos utrust-
ning och system för användning av värme, kyla och el från förnybara
energikällor görs tillgänglig av antingen leverantören av utrustningen
eller systemet eller av behörig myndighet. I frågan om de krav som ställs
upp i artikel 14.2 är enligt regeringens bedömning ansvaret för informa-
tion inte helt tydligt i dag.
Medlemsstaterna ska enligt artikel 14.3 även säkerställa att certi-
fieringssystem eller motsvarande kvalifikationssystem senast den
31 december 2012 görs eller finns tillgängliga för installatörer av små
pannor och ugnar som drivs med biomassa, solcells- och solvärme-
system, system för ytnära jordvärme samt värmepumpar samt ge allmän-
heten tillgång till information om detta enligt artikel 14.4.
När det gäller punkterna 14.3 och 14.4 konstaterar regeringen att det i
dag saknas nationellt samordnade certifieringssystem eller motsvarande
kvalifikationssystem för installatörer av små anläggningar baserade på
förnybar energi. Emellertid har flera branscher infört, eller är på väg att
införa, system för certifiering eller motsvarande kvalifikationssystem.
Dessa system får i förekommande fall ta hänsyn till befintliga system och
strukturer och ska baseras på kriterierna i bilaga IV.
Enligt artikel 14.5 ska medlemsstaterna säkerställa att alla relevanta
aktörer, särskilt planerare och arkitekter, ges vägledning så att de kan
överväga den optimala kombinationen av energi från förnybara energi-
källor, högeffektiv teknik och fjärrvärme och fjärrkyla när de planerar,
utformar, bygger och renoverar industri- eller bostadsområden.
Artikel 14.6 anger att medlemsstaterna, med deltagande av lokala och
regionala myndigheter, ska utveckla lämpliga program för information
för medborgarna om fördelarna med att utveckla och använda energi från
förnybara energikällor samt de praktiska detaljerna kring detta.
När det gäller artikel 14.5 och 14.6 kan medborgarna i Sverige anses
vara väl förtrogna med fördelarna som förnybar energi för med sig.
Energimyndigheten bedriver genom stöd till energi- och klimatrådgivare,
samarbete med de regionala energikontoren, projekt som Uthållig
kommun samt annan informationsverksamhet och kampanjer en
omfattande verksamhet som bl.a. syftar till att främja användningen av
förnybar energi. Då tyngdpunkten hittills har varit på energieffektivise-
ring behöver det förtydligas att även främjande av förnybar energi
omfattas av denna verksamhet.
Energimyndigheten bör enligt regeringens bedömning få ett samlat
informationsansvar avseende vissa delar av artikel 14 (14.2–14.6).
Energimyndigheten bör få i uppdrag att närmare utreda och ansvara för
hur information enligt artikel 14.2 om nettofördelarna med, kostnaderna
för och energieffektiviteten hos utrustning och system för användning av
värme, kyla och el från förnybara energikällor kan göras tillgänglig av
antingen leverantören av utrustningen eller systemet eller av berörda
myndigheter.
Prop. 2009/10:128
27
Energimyndigheten bör få i uppdrag att tillsammans med Boverket och
SWEDAC ta fram förslag till nationellt samordnade system för certi-
fiering eller motsvarande kvalifikationssystem enligt artikel 14.3. I upp-
draget bör även ingå att ta fram förslag på hur information, i den mån den
inte redan i dag finns tillgänglig, om certifieringssystem eller mot-
svarande kvalifikationssystem tillhandahålls för allmänheten enligt
artikel 14.4.
Enligt regeringens bedömning bör Energimyndigheten få i uppdrag att
tillsammans med övriga berörda myndigheter säkerställa att alla rele-
vanta aktörer ges vägledning om hur förnybara energikällor kan utnyttjas
vid planering, utformning, byggnation och renovering av industri- och
bostadsområden för genomförandet av artikel 14.5. Energimyndigheten
bör även ansvara för ta fram och tillgängliggöra information, vägledning
och utbildning för att informera allmänheten om fördelarna med att
utveckla och använda energi från förnybara energikällor för genom-
förandet av artikel 14.6.
Artikel 15 – Ursprungsgaranti för el, värme och kyla som
produceras från förnybara energikällor
Artikel 15 kräver lagstiftning och behandlas närmare i kapitel 7.
Artikel 16 – Åtkomst till och drift av näten
Artikel 16 kräver lagstiftning och behandlas närmare i kapitel 8.
Artikeln 17–21 – Hållbarhetskriterier m.m.
Artiklar 17–21 behandlas i regeringens proposition Hållbarhetskriterier
för biodrivmedel och flytande biobränslen (prop. 2009/10:164).
Artikel 22 – Medlemsländernas rapportering
Artikel 22 ställer krav på att varje medlemsland ska lämna in en rapport
till kommissionen om hur främjandet och användningen av energi från
förnybara energikällor utvecklas. Första rapporten ska lämnas in senast
den 31 december 2011 och därefter ska rapporteringen ske vartannat år.
Sista rapporten ska lämnas in senast den 31 december 2021.
Rapporterna ska inkludera en stor mängd information om bl.a.
Prop. 2009/10:128
28
• andelen förnybar energi i elsektorn, i transportsektorn och i
värme/kylasektorn,
• införande av stödsystem för förnybar energi,
• eventuella stödsystem för biodrivmedel som framställs av avfall,
restprodukter, cellulosa från icke-livsmedel och material som
innehåller både cellulosa och lignin,
• en beskrivning av hur systemet med ursprungsgarantier
fungerar,
• framsteg som gjorts när det gäller att utvärdera och förbättra
administrativa förfaranden,
• åtgärder som vidtagits för att säkra transmission och distribution
av energi från förnybara energikällor,
• förändringar när det gäller tillgänglighet och användning av bio-
massaresurser för energiändamål och
• uppskattad nettominskning av växthusgasutsläppen till följd av
användningen av energi från förnybara energikällor.
Energimyndigheten bör enligt regeringens bedömning i sin instruktion
få till uppgift att, tillsammans med övriga berörda myndigheter, ansvara
för framtagandet av underlag för Sveriges rapportering enligt artikel 22.
Artikel 23 – Kommissionens övervakning och rapportering
I artikel 23 anges i korthet att kommissionen ska övervaka ursprunget för
biodrivmedel och flytande biobränslen som används i gemenskapen samt
de konsekvenser som produktionen får på markanvändningen i gemen-
skapen och i de viktigaste tredjeländerna som tillhandahåller produkterna
och upprätthålla en dialog med vissa angivna aktörer avseende bl.a. hur
produktionen av biodrivmedel påverkar livsmedelspriserna. Kommissio-
nen ska dessutom vartannat år utifrån medlemsländernas rapporter enligt
artikel 22 rapportera till Europaparlamentet och rådet. Kommissionen ska
skicka in den första rapporten 2012. Artikeln innehåller detaljerade an-
visningar för kommissionens arbete med bl.a. rapportering.
Artikel 23 riktar sig till kommissionen och kräver därmed inga natio-
nella genomförandeåtgärder.
Artikel 24 – Öppenhetsplattform
Direktivet anger att Europeiska kommissionen ska inrätta en offentlig
öppenhetsplattform på Internet. I plattformen ska kommissionen offent-
liggöra medlemsstaternas handlingsplaner, prognosdokument, erbju-
dande om samarbete kring statistiska överföringar eller gemensamma
projekt på begäran av den berörda medlemsstaten, uppgifter om
samarbetsmekanismer, medlemsstaternas rapporter enligt artikel 22 samt
kommissionens rapporter enligt artikel 23.3.
Öppenhetsplattformen är redan inrättad.
Artikel 24 riktar sig till kommissionen och kräver därmed inga natio-
nella genomförandeåtgärder.
Prop. 2009/10:128
29
Artikel 25 – Kommittéer
Kommissionen ska biträdas av kommittén för energi från förnybara
energikällor förutom när det handlar om frågor som rör hållbarhets-
kriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen då kommissionen i
stället ska biträdas av kommittén för hållbarhet för biodrivmedel och
flytande biobränslen.
Artikel 25 kräver inga nationella genomförandeåtgärder.
Artikel 26 – Ändringar och upphävanden
En del artiklar i direktivet 2001/77/EG om främjande av el producerad
från förnybara energikällor på den inre marknaden för el2 och i direktivet
2003/30/EG om främjande av användningen av biodrivmedel eller andra
förnybara drivmedel3 upphör att gälla från och med den 1 april 2010.
Båda direktiven upphör att gälla med verkan från och med den 1 januari
2012.
Artikel 27 – Införlivande
Bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att
följa direktivet ska träda i kraft senast den 5 december 2010 om inget
annat anges.
Artikel 28 – Ikraftträdande
Direktivet träder i kraft den tjugonde dagen efter att det har offentlig-
gjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Den 5 juni 2009 offent-
liggjordes direktivet i Europeiska unionens officiella tidning
(EUT L 140/45), vilket innebär att det trädde i kraft den 25 juni 2009.
5 Handlingsplan
I artikel 4 redogörs för vilka krav som förnybartdirektivet ställer på
medlemsländer vad det gäller nationella handlingsplaner för energi från
förnybara energikällor. Handlingsplaner ska anmälas till kommissionen
senast den 30 juni 2010. Innehållet i handlingsplanen styrs av en mall
framtagen av kommissionen i juni 2009. Handlingsplanen består enligt
denna mall av fem avsnitt. Dessa avsnitt är sammanfattning av nationell
politik, förväntad slutligt energianvändning, nationellt övergripande mål
och sektorsmål, åtgärder för att uppnå målen och bedömningar.
Regeringskansliet arbetar med att ta fram Sveriges nationella hand-
lingsplan. En viktig utgångspunkt är Energimyndighetens redovisning av
ett regeringsuppdrag i rapporten Handlingsplan för förnybar energi
2 EGT L 283, 27.10.2001, s. 33 (Celex 32001L0077).
3 EUT L 123, 17.5.2003, s. 42 (Celex 32003L0030).
(ER 2010:08), som lämnades in den 1 februari 2010. Rapporten remiss-
behandlas för närvarande. Remissvar ska inkomma senast den 1 april
2010. Det finns även andra uppdrag som utgör viktiga underlag för
framtagandet av handlingsplanen. Bland dessa räknas ett särskilt uppdrag
till Energimyndigheten att utreda utformningen och analysera konse-
kvenserna av en utvidgad elcertifikatmarknad m.m. (dnr N2010/773/E)
och ett särskilt uppdrag till myndigheten att utveckla en sektors-
övergripande biogasstrategi (dnr N2009/5373/E).
Prop. 2009/10:128
30
För fastställande av såväl förväntad slutlig energianvändning som
nationellt övergripande mål och sektorsmål kommer Energimyndighetens
prognos att vara en central utgångspunkt. Denna prognos skickades till
kommissionen i december 2009 i enlighet med artikel 4 i förnybart-
direktivet i ett så kallat prognosdokument
(dnr N2009/9287/E).
Prognosen visar att andelen förnybar energi i förhållande till den totala
slutliga energianvändningen år 2020 förväntas uppgå till 50,2 procent,
vilket överstiger Sveriges övergripande mål enligt direktivet om
49 procent. Andelen förnybar energi för värme- och kyla år 2020 uppgår
till 62,1 procent vilket motsvarar en användning av förnybar energi om
123 TWh. Andelen i elsektorn beräknas bli 62,9 procent motsvarande
97
TWh medan andelen i transportsektorn beräknas uppgå till
13,8 procent motsvarande 12 TWh. Om dessa volymer relateras till den
totala förväntade slutliga energianvändningen i Sverige på 456 TWh i
stället för till den slutliga energianvändningen i respektive sektor, som
andelarna ovan visar, blir andelarna för respektive sektor enligt tabell 1.
Prognosdokumentet återfinns i bilaga 2.
El
Värme
och
kyla
Transport Övergripande
mål
Utfall enligt prognosen
(i förhållande till resp.
sektors
energianvändning)
62,9 % 62,1 %
13,8 %
50,2 %
Utfall enligt prognosen
(i förhållande till
Sveriges totala
energianvändning)
21,3 % 26,9 %
2,6 %
50,2 %
Tabell 1: Andel förnybar energi för hela energisektorn samt för de olika
sektorerna enligt Sveriges prognosdokument.
Energimyndighetens prognos visar, som nämnts tidigare, att andelen
förnybar energi i transportsektorn år 2020 förväntas uppgå till
13,8 procent. Sverige antog genom propositionen En sammanhållen
klimat- och energipolitik – Energi (prop. 2008/09:163) och efterföljande
riksdagsbeslut (bet. 2008/09:NU25, rskr 2008/09:133) att målet för andel
förnybar energi i transportsektorn ska vara minst 10 procent år 2020.
Regeringen uttryckte också i nämnda proposition en långsiktig ambition
om en fossiloberoende fordonsflotta till 2030. Vad en fossiloberoende
fordonsflotta innebär bör konkretiseras. Vidare bör kopplingen mellan
det nationella målet om minst 10 procent andel förnybar energi-
användning i transportsektorn till 2020 och visionen till 2030 analyseras.
Med utgångspunkt i denna analys bör det övervägas hur arbetet med att
uppfylla dessa målsättningar kan koordineras på bästa sätt. I handlings-
planen kommer regeringen, i enlighet med direktivets krav, att ange
indikativa sektorsmål även för transportsektorn.
Prop. 2009/10:128
31
En central del i Sveriges nationella handlingsplan för förnybar energi i
elsektorn är utvecklingen av elcertifikatsystemet. Regeringen bedömde i
propositionen En sammanhållande klimat- och energipolitik – Energi
(prop. 2008/09:163) att ett högre mål för elcertifikatsystemet i nivå med
25 TWh till 2020 jämfört med 2002 bör ställas upp. I regeringens
proposition Höjt mål och vidareutveckling av elcertifikatsystemet (prop.
2009/10:133) föreslås bl.a. vilka kvoter som ska gälla för kvotpliktiga
aktörer fram till och med 2035. Energimyndighetens prognos som ligger
till grund för beräkningen av de förväntade andelarna förnybar energi har
utgått ifrån den aviserade höjningen av ambitionsnivån för elcertifikat-
systemet.
En annan viktig del i Sveriges handlingsplan rör de administrativa
procedurerna. För att kunna utveckla användningen av förnybar energi i
den omfattning som krävs för att kunna uppnå Sveriges mål behöver de
administrativa procedurerna förenklas. Regeringen har genomfört ett
antal förändringar under de senaste åren för att förenkla de administrativa
procedurerna och ett exempel på detta är en planeringsram för vindkraft
motsvarande 30 TWh elproduktion. Syftet med planeringsramen är att
förenkla för etableringen av vindkraftanläggningar genom att skapa
planeringsberedskap i de kommunala översiktsplanerna då kommunerna
identifierar och lägger fast lämpliga områden för vindkraft. Efter förslag
från regeringen i propositionen Prövning av vindkraft
(prop. 2008/09:146) har riksdagen beslutat att den samlade prövningen
av vindkraftverken ska ske vid miljötillståndsprövningen. Kraven på
detaljplan och bygglov har i huvudsak tagits bort i det fall uppförandet av
vindkraftverk har fått tillstånd enligt miljöbalken. Även för mindre vind-
kraftverk, som inte kräver miljötillstånd, slopas i regel kravet på detalj-
plan, och genom att det kommer att räcka med bygglov förenklas pröv-
ningen även för dessa anläggningar. Det ska fortfarande finnas krav på
detaljplan när vindkraft avses att uppföras i områden där det råder stor
efterfrågan på mark för bebyggelse eller anläggningar. Till skillnad från
tidigare kommer det inte att vara möjligt att överklaga flera olika beslut
som tas vid olika tidpunkter i processen, vilket försenar projekten.
Kommunerna ges medbestämmande genom att kommunens godkän-
nande krävs för projekt som tillståndsprövas enligt miljöbalken, dvs.
större verk eller vindkraftsparker.
Regeringen beslutade i november 2008 att göra det möjligt att bygga
interna nät i en vindkraftspark utan krav på nätkoncession
(SFS 2008:897). Beslutet var ett led i regeringens arbete för att underlätta
utbyggnaden av förnybar energi. Frågor som rör elnätet är centrala för
hur snabbt utbyggnaden av vindkraft kan ske. Förändringen innebär att
den totala tiden för att få alla tillstånd som krävs för att anlägga en vind-
kraftspark minskar med flera månader. Planering och genomförande av
anläggningsarbeten underlättas också kraftigt. Förändringen av regel-
verket var ett av förslagen i Nätanslutningsutredningens betänkande
Bättre kontakt via nätet – om anslutning av förnybar elproduktion
(SOU 2008:13).
Prop. 2009/10:128
32
Inom transportsektorn är skattelättnader för biobränslen det huvud-
sakliga styrmedlet som används. Högre låginblandningsnivåer enligt den
senaste revideringen av bränslekvalitetsdirektivet4 utgör också en viktig
förutsättning för att kunna öka användningen av förnybar energi inom
transportsektorn.
Vad det gäller användningen av förnybar energi för värme och kyla är
det viktigt att påpeka att denna sektor består av en del olika delsektorer,
nämligen hushåll, lokaler, industri samt fjärrvärmeproduktion. Energi-
användningen i industrin, hushåll och lokaler syftar både till energi som
används för kyla- och värmeproduktion och för processvärme i industrin.
Det stora antalet delsektorer inom värme- och kyla gör det svårt att sätta
ett relevant mål för sektorn som helhet. Energi- och koldioxidskatten är
sektorsövergripande styrmedel som har stor påverkan på denna sektor.5
Dessa styrmedel främjar en ökad användning av förnybar energi och en
ökad energieffektivisering. Handel med utsläppsrätter berör industrin och
fjärrvärmeproduktion och syftar till att begränsa utsläppen av växthus-
gaser, vilket innebär att förnybara energikällor blir mer konkurrens-
kraftiga jämfört med fossila bränslen. Ytterligare ett styrmedel som har
påverkan på energianvändning i industrin är programmet för energi-
effektivisering i energiintensiv industri.
6 Samarbetsmekanismer
Regeringens bedömning: Staten bör kunna utnyttja ett eventuellt
statistiskt överskott av förnybar energi för överföring till andra
medlemsstater. Regeringen avser att analysera vidare de juridiska och
statsfinansiella aspekterna av ett sådant utnyttjande.
Staten bör öppna för möjligheten för andra medlemsstater att finan-
siera investeringar inom Sveriges gränser och Sveriges ekonomiska
zon genom s.k. gemensamma projekt. Fortsatt arbete bör bedrivas med
att ta fram metoder och riktlinjer för användningen av samarbets-
mekanismerna både inom ramen för Nordiska ministerrådet och
nationellt.
Bakgrund: En central del i direktivet om främjande av användningen
av energi från förnybara energikällor är de nationella övergripande målen
för andelen energi från förnybara energikällor. När de nationella målen
fastställdes baserades fördelningen inte på medlemsstaternas tekniska
4 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/30/EG av den 23 april 2009 om ändring av
direktiv 98/70/EG, vad gäller specifikationer för bensin, diesel och gasoljor och införande
av ett system för hur växthusgasutsläpp ska övervakas och minskas, om ändring av rådets
direktiv 1999/32/EG, vad gäller specifikationen för bränsle som används av fartyg på inre
vattenvägar, och om upphävande av direktiv 93/12/EEG (EUT L 140, 5.6.2009, s. 88,
Celex 32009L0030).
5 Ekonomiska styrmedel i Energisektorn – en utvärdering av utvecklingen sedan 1990
(ER 2006:06).
Prop. 2009/10:128
33
och ekonomiska potentialer för en ökad andel förnybar energi utan på
medlemsstaternas betalningsförmåga. Vissa medlemsstater har fått mål
som ligger över vad som kan uppnås genom åtgärder i det egna landet. I
direktivet ingår därför en möjlighet till flexibilitet mellan medlems-
staterna för uppfyllande av målen. Denna flexibilitet bygger antingen på
statistiska överföringar (artikel 6) mellan medlemsstaterna eller på att
stater genomför gemensamma projekt (artiklarna 7–10) för produktion av
förnybar energi. Dessutom tar direktivet upp möjligheten till gemen-
samma stödsystem (artikel 11) för två eller flera medlemsstater.
Kommissionen presenterade tillsammans med tre direktivförslagen för
förnybar energi, för minskade utsläpp av växthusgaser och för ändrat
regelverk för handeln med utsläppsrätter i februari 2007 en konsekvens-
analys (SEC[2008]85) av effekterna av införandet av dessa förslag.
Konsekvensanalysen använde flera scenarier för att utvärdera effekterna
av att införa olika ramverk. Bland dessa scenarier fanns ett där målet för
andel förnybar energi i varje land skulle nås enbart med inhemska
åtgärder och ett där inga begränsningar fanns för import/export av
förnybar energi från/till övriga medlemsstater. Analyserna visade att
flexibiliteten för att uppnå målet för förnybar energi minskade de totala
kostnaderna med flera miljarder euro.
I propositionen En sammanhållen klimat- och energipolitik – Energi
(prop. 2008/09:163) gjorde regeringen bedömningen att Sverige bör ta
tillvara möjligheten att låta andra länder finansiera investeringar i
förnybar energi inom Sveriges gränser. I propositionen angavs att
praktiska modeller för att möjliggöra sådana samarbetsprojekt skulle
utvecklas skyndsamt. Även möjligheterna till att utvidga marknaden för
elcertifikat till att omfatta fler länder borde övervägas.
Nordiska ministerrådets arbetsgrupp för förnybar energi tog fram en
rapport som analyserade samarbetsmekanismerna enligt förnybart-
direktivet6 i januari 2010. Rapporten rekommenderar nordiska och
övriga länder att skyndsamt analysera hur samarbetsmekanismer enligt
direktivet kan komplettera inhemska åtgärder. Enligt rapporten skulle
denna analys kunna göras genom en nordisk ”Testing Ground”.
Nordiska ministerrådet beslutade i arbetsprogrammet för 2010 för
arbetsgruppen för förnybar energi att utveckla ett tvåårigt projekt (2010
och 2011) för att titta närmare på Norden som en ”Testing Ground”.
Målet med projektet är att bygga kapacitet, kompetens och en gemensam
förståelse för samarbetsmekanismerna för förnybar energi genom att ta
fram potentiella metoder och riktlinjer för användningen av samarbets-
mekanismerna.
Myndigheter, företag och andra relevanta aktörer är inblandade i
projektet. Aktörerna ska bl.a. titta på hur samarbetsmekanismer kan
genomföras i de nationella regelverken och på reglerna för transaktioner i
mekanismerna. Projektet ska även inkludera kunskap och erfarenheter
från initiativ och aktiviteter som har påbörjats i andra EU-länder.
6 Analys of the flexible support mechanisms in the Directive on the promotion of the use of
energy from renewable sources. JR-100108-P7000-004.
Prop. 2009/10:128
34
Förhoppningen är att detta ska resultera i både nationella samt nordiska
riktlinjer för implementering och harmonisering av samarbets-
mekanismer, t.ex. standardiserade kontrakt och ramverk.
Inom ramen för det europiska samarbetet har regeringen gett Energi-
myndigheten i uppdrag att vara deltagande myndighet i gemensamma
åtgärder (concerted action) beträffande direktivet om främjande av
förnybar energi (dnr N2009/7644/E). En del av arbetet inom ramen för
gemensamma åtgärder kommer att vara inriktad på utvecklingen av rikt-
linjer och system för samarbetsmekanismer. Energimyndigheten ska
fortlöpande hålla Regeringskansliet (Näringsdepartementet) underrättat
om arbetets fortskridande.
Skälen för regeringens bedömning: För att EU ska kunna uppnå sitt
mål som helhet och på ett så kostnadseffektivt sätt som möjligt krävs att
de länder som har ett överskott av förnybar energi möjliggör för de
länder som har ett underskott av sådan energi att använda samarbets-
mekanismerna. Användning av samarbetsmekanismer innebär enligt
gjorda analyser betydande kostnadsbesparingar för att uppnå EU:s
övergripande mål om 20 procent för andelen förnybar energi enligt
förnybartdirektivet. Sverige visade i sitt prognosdokument som skickades
till kommissionen december 2009 att Sverige kan uppnå sitt
övergripande mål om 49 procent utan att behöva använda samarbets-
mekanismerna. Det finns dock medlemsstater, som exempelvis
Luxemburg, som enligt sina prognosdokument kommer att behöva
använda samarbetsmekanismerna för att kunna uppfylla sina mål.
Prognosdokumenten finns i den öppenhetsplattform som kommissionen
har inrättat i enlighet med artikel 24.
I propositionen Höjt mål och vidareutveckling av elcertifikatsystemet
(prop. 2009/10:133) behandlas frågan om en gemensam marknad med
Norge. Inriktningen är att en gemensam marknad med Norge bör
etableras med start från och med den 1 januari 2012. Energimyndigheten
har fått i uppdrag att utreda utformningen och analysera konsekvenserna
av en utvidgad elcertifikatmarknad m.m. (dnr 2010/773/E). Uppdraget
ska slutredovisas senast den 15 september 2010. En delredovisning
kommer att ske redan den 15 maj 2010.
7 Ursprungsgarantier
7.1 Bakgrund
7.1.1
Förnybartdirektivet och kraftvärmedirektivet
Syftet med en ursprungsgaranti är enligt artikel 15 i förnybartdirektivet,
som nu ska genomföras, att för slutkunderna visa hur stor andel eller
mängd energi från förnybara energikällor som ingår i energileverantörens
energimix, i enlighet med artikel 3.6 i direktiv 2003/54/EG (elmarknads-
direktivet). Ursprungsgarantin uppgift är således att för konsumenten
säkerställa ursprunget på el som produceras från förnybara energikällor.
Förnybartdirektivet ger medlemsstaterna i uppgift att säkerställa att hela
Prop. 2009/10:128
35
hanteringen av ursprungsgarantierna kan ske elektroniskt och på ett
tillförlitligt sätt. Direktivet reglerar vidare storleken på en ursprungs-
garanti och som ett skydd mot dubbelräkning anges att endast en
ursprungsgaranti får utfärdas för varje energienhet som produceras. En
ursprungsgaranti ska användas inom tolv månader från och med
produktionen av motsvarande energienhet och annulleras efter det att den
använts. Överföring av ursprungsgarantier mellan medlemsstaterna ska
kunna ske, och såväl utfärdande, överföring och annullering ska över-
vakas av medlemsstaterna eller utsedda oberoende behöriga organ.
Direktivet anger vilka uppgifter en ursprungsgaranti åtminstone ska inne-
hålla samt att medlemsstaterna, med vissa undantag, är skyldiga att
erkänna de ursprungsgarantier som utfärdas av andra medlemsstater.
Kraftvärmedirektivets artikel 5 reglerar bl.a. rätten för en producent att
få en ursprungsgaranti för el som produceras genom högeffektiv kraft-
värme. Med högeffektiv kraftvärme avses samtidig framställning av el
och värme som medför en bränslebesparing om minst tio procent jämfört
med separat produktion av el och värme. Enligt direktivet ska det finnas
mekanismer för att ursprungsgarantierna för högeffektiv kraftvärme ska
vara riktiga och tillförlitliga. Direktivet anger vilka uppgifter en sådan
ursprungsgaranti åtminstone ska innehålla och att medlemsstaterna
ömsesidigt ska erkänna varandras ursprungsgarantier.
Lagförslaget i denna proposition är framtaget för att tillgodose kraven
gällande ursprungsgarantier i både kraftvärmedirektivet och förnybart-
direktivet. Vissa delar av direktiven avseende definitioner av energikällor
och mer detaljerade uppgifter om ursprungsgarantiernas innehåll, kom-
mer att genomföras genom bestämmelser i en förordning om ursprungs-
garantier som regeringen har för avsikt att ta fram. Detta innebär att vissa
bestämmelser som i dag återfinns i lagen (2006:329) om ursprungs-
garantier för förnybar el och högeffektiv kraftvärmeel inte tas in i den
nya lagen utan i stället förs över till en ny förordning.
7.1.2
Gällande bestämmelser
Enligt svensk lagstiftning har en elproducent redan i dag rätt att få en
ursprungsgaranti utfärdad vid produktion av förnybar el och högeffektiv
kraftvärmeel. Denna möjlighet har funnits sedan den 1 oktober 2003 när
det gäller förnybar el och sedan den 1 oktober 2006 när det gäller hög-
effektiv kraftvärmeel. Lagstiftningen har tillkommit som en följd av
genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/77/EG
av den 27 september 2001 om främjande av el producerad från förnybara
energikällor på den inre marknaden för el7 och genomförandet av
Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/8/EG av den 11 februari
2004 om främjande av kraftvärme på grundval av efterfrågan på nyttig-
gjord värme på den inre marknaden för energi och om ändring av direktiv
92/42/EEG8 (kraftvärmedirektivet). Bestämmelserna om ursprungs-
garantier är sedan den 1 oktober 2006 samlade i lagen (2006:329) om
7 EGT L 283, 27.10.2001, s. 33 (Celex 32001L0077).
8 EUT L 52, 21.2.2004, s. 50 (Celex 32004L0008).
ursprungsgarantier för högeffektiv kraftvärmeel och förnybar el. Ytter-
ligare bestämmelser finns i förordningen (2006:331) om ursprungs-
garantier för högeffektiv kraftvärmeel och förnybar el och i Energi-
myndighetens föreskrifter (STEMFS 2006:8).
Prop. 2009/10:128
36
7.1.3
Särskilt om lagförslagets utformning
Energimyndigheten har redovisat ett förslag till utformning av lag i den
rapport som inkommit till Näringsdepartementet, bilaga 3. Detta förslag
var mer utförligt och omfattande än det förslag som regeringen nu lägger
fram. Energimyndigheten har i stora delar använt bestämmelserna i lagen
(2003:113) om elcertifikat som förlaga vid framtagandet av rapportens
lagförslag. En av remissinstanserna, Kammarrätten i Stockholm, ifråga-
sätter starkt Energimyndighetens tillvägagångssätt för att genomföra
direktivets bestämmelser vad avser ursprungsgarantier. Kammarrätten
anser att Energimyndigheten i huvudsak har hämtat bestämmelser från
elcertifikatlagen och omarbetat dessa för att de ska passa in i ursprungs-
garantilagen och inte närmare utrett om vissa av bestämmelserna är
behövliga för systemet med ursprungsgarantier. I sammanhanget
beklagar kammarrätten att Energimyndigheten valt att utgå från elcerti-
fikatlagen som förebild och menar att elcertifikatlagen inte har varit helt
lätt att tillämpa då den uppvisat en rad brister och tillkortakommanden.
Regeringens lagförslag skiljer sig i omfattning och utformning från
Energimyndighetens lagförslag. Utgångspunkten har inte varit elcerti-
fikatlagen då regeringen har påbörjat en översyn av denna lagstiftning för
att bl.a. komma till rätta med sådana brister som Kammarrätten i Stock-
holm uppmärksammat. Regeringen har tagit fram ett lagförslag som
bättre motsvarar dels det behov som finns för genomförandet av direk-
tiven, dels det behov som finns nationellt för att skapa en plattform för en
framtida koppling mellan systemen för ursprungsgarantier och
ursprungsmärkning. Regeringens lagförslag har tagits fram efter samråd
med Energimyndigheten, Svenska kraftnät och Energimarknads-
inspektionen. Myndigheterna har även beretts möjlighet att lämna syn-
punkter på ett utkast till lagrådsremiss.
7.2 En ny lag om ursprungsgarantier för el
7.2.1
Rätt till ursprungsgarantier för all elproduktion
Regeringens förslag: En elproducent ska ha rätt att få ursprungs-
garantier utfärdade som visar den producerade elens ursprung.
Regeringen föreslås få ett bemyndigande att meddela föreskrifter om
definitioner av energikällor och sätt att producera el.
Rapportens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens. Energi-
myndigheten föreslog dock att endast den som producerar el med an-
vändning av förnybara energikällor eller högeffektiv kraftvärme ska ha
rätt att begära ursprungsgarantier.
Prop. 2009/10:128
37
Remissinstanserna: Svensk Energi och Svenska Gasföreningen anser
att ursprungsgarantier bör utfärdas för all el och inte enbart för förnybar
el eller el från högeffektiv kraftvärme. De påpekar vidare att de sedan
lång tid tillbaka påtalat behovet av föreskrifter gällande ursprungsmärk-
ning. Instanserna anser att innehav av ursprungsgarantier bör ställas som
krav på elförsäljare i lagen för att dessa ska kunna sälja produkt-
specificerad el till kunder. RECS i Sverige anser att ursprungsgarantier
bör utfärdas för all el och inte enbart för förnybar el eller el från hög-
effektiv kraftvärme. Organisationen föreslår vidare att det införs ett krav
på att när elprodukter säljs i form av miljömärkta produkter (ursprungs-
märkning och miljömärkning) ska ursprunget styrkas med hjälp av
ursprungsgarantier, som då annulleras. Detta skulle skapa förutsättningar
för konsumenter att få ett trovärdigt instrument för säkerställande av
ursprung och utgör även en garanti för att dubbelräkning undviks. Svensk
Vindenergi välkomnar att de föreslagna författningsändringarna genom-
förs och anser att förutsättningar för ursprungsmärkning av all el bör
utredas närmare. Sveriges Energiföreningars Riksorganisation (SERO),
Svensk Vindkraftförening (SVIF) och Svensk Vattenkraftförening (SVAF)
yttrar i ett gemensamt svar att de är positiva till att få ett system med
registrerade ursprungsgarantier bl.a. för att stävja handel med ”ogiltiga”
etiketter på att elleveranser består av en viss energiform. Sveriges
Allmännyttiga Bostadsrättsföretag (SABO) tillstyrker förslaget om
genomförande av förnybartdirektivets reglering gällande ursprungs-
garantier i svensk lagstiftning och påpekar att möjligheten att kunna välja
miljömärkt el med ursprungsgarantier är av stort intresse för de
kommunala bostadsföretagen. SABO pekar vidare på behovet av
reglering rörande elleverantörernas redovisning av såld el för vilken
ursprungsgarantier har sålts för att möjliggöra för kunderna att alltid veta
vilken miljöpåverkan den el man köper har. Oberoende elhandlare är
angelägna om att det snarast utvecklas ett system för ursprungsmärkning
av el som är konkurrensneutral och inte kopplad till den fysiska
leveransen av elen. Naturskyddsföreningen poängterar behovet och nöd-
vändigheten att skapa ett bättre underlag för beräkning av den s.k. resi-
dualen9.
Bakgrund: Den 1 oktober 2003 infördes en rätt för elproducenter att få
ursprungsgarantier för el som producerats med användande av förnybara
energikällor genom lagen (2003:437) om ursprungsgarantier. Lagen
tillkom som en del av genomförandet av Europaparlamentets och rådets
direktiv 2001/77/EG av den 27 september 2001 om främjande av el
producerad från förnybara energikällor på den inre marknaden för el10.
Den 1 juli 2006 trädde en ny lag om ursprungsgarantier i kraft, genom
vilken den då gällande regleringen av ursprungsgarantier samordnades
med de bestämmelser avseende ursprungsgarantier som tillkom för att
genomföra Europarlamentets och rådets direktiv 2004/8/EG av den
11 februari 2004 om främjande av kraftvärme på grundval av efterfrågan
på nyttiggjord värme på den inre marknaden för energi och om ändring
9 Den elmix som kvarstår när el som har sålts med olika slags attribut, t.ex. vindkraft, har
avräknats.
10 EGT L 283, 27.10.2001, s. 33 (Celex 32001L0077).
Prop. 2009/10:128
38
av direktiv 92/42/EEG11. Lagen om ursprungsgarantier ger en rätt för
producenten att få ursprungsgarantier såväl för el som producerats med
användande av förnybara energikällor som för el som producerats med
användande av högeffektiv kraftvärme.
Skälen för regeringens förslag: Det är hittills bara producenter av
förnybar el och högeffektiv kraftvärmeel som har kunnat få en ursprungs-
garanti utfärdad i Sverige. Genom förnybartdirektivet kopplas dock
ursprungsgarantin tydligt ihop med det krav på ursprungsmärkning som
finns i direktiv 2003/54/EG (elmarknadsdirektivet). Enligt förnybart-
direktivet är syftet med ursprungsgarantin att för slutkunderna visa hur
stor andel eller mängd energi från förnybara energikällor som ingår i
energileverantörens energimix i enlighet med artikel 3.6 i elmarknads-
direktivet. När elleverantören ska uppfylla det kravet får ursprungs-
garantier användas. Vidare anges att en medlemsstat får införa objektiva,
transparenta och icke-diskriminerande kriterier för användningen av
ursprungsgarantier som uppfyller skyldigheterna i artikel 3.6 i
elmarknadsdirektivet.
Det elektroniska system för ursprungsgarantier som nu föreslås upp-
fyller mycket höga krav på tillförlitlighet. En förutsättning för ett gott
konsumentskydd är dock även att det går att fastställa ursprunget på så
stor del av den producerade elen som möjligt. Det finns i dag bestäm-
melser om ursprungsmärkning i ellagen. Elleverantörer ska på eller i
samband med fakturor avseende försäljning av el och i reklam som vän-
der sig till elanvändare lämna uppgift om varje enskild energikällas andel
av den genomsnittliga sammansättning av energikällor som använts för
att framställa den el som elleverantören sålt. Några mer detaljerade före-
skrifter har inte tagits fram. I dag uppfylls kraven i ellagen till stor del
genom att produktionsmix och residual redovisas för kunden på fakturan
utifrån statistik från föregående kalenderår. I vissa fall uppfylls kravet
genom att det anges på fakturan att den el som sålts omfattas av
ursprungsgarantier.
Regeringen har för avsikt att på det nationella planet se över hur
systemen för ursprungsgarantier och ursprungsmärkning ska kunna sam-
ordnas vid framtagandet av mer detaljerade bestämmelser om hur kraven
på ursprungsmärkning ska uppfyllas. Ursprungsgarantierna kan därför på
sikt få en stor betydelse vid ursprungsmärkning av el. Mot denna bak-
grund är det angeläget att redan nu planera för en sådan utveckling
genom att ge en rätt till samtliga elproducenter att begära ursprungs-
garantier oavsett vilket energislag som använts vid produktionen. Om
bestämmelserna utformas på det sättet möjliggörs ett heltäckande system
för ursprungsmärkning med hjälp av ursprungsgarantier. Detta får till
följd att även konsumenternas möjligheter till aktiva val av profil på den
el som man köper ökar. Förnybartdirektivet tar sin utgångspunkt i
märkning av el från förnybara energikällor. Det kan finnas ett intresse på
marknaden att saluföra eller köpa el från andra energikällor, exempelvis
kärnkraft. Genom detta lagförslag har regeringen därför för avsikt att gå
längre än vad genomförandet av förnybartdirektivet kräver och möjlig-
11 EUT L 52, 21.2.2004, s. 50 (Celex 32004L0008).
göra en bredare användning av ursprungsgarantier och därigenom skapa
en plattform för tillförlitlig ursprungsmärkning av all el.
Prop. 2009/10:128
39
Däremot avser regeringen inte att utnyttja direktivets möjligheter att
införa bestämmelser om att ursprungsgarantier även ska utfärdas på
begäran av producenter av värme och kyla från förnybara energikällor.
Behoven och effekterna av ett sådant system är inte klarlagda och skulle
behöva utredas separat. Det är dock inte aktuellt i dagsläget.
Vad som är förnybar energi och högeffektiv kraftvärme definieras i
kraftvärmedirektivet och förnybartdirektivet. Eftersom all producerad el
ska ingå i systemet med ursprungsgarantier kommer dock fler energi-
källor och produktionssätt än de som omfattas av direktiven att behöva
definieras. Regeringen föreslås därför få ett bemyndigande att meddela
föreskrifter om sådana definitioner.
7.2.2
Förutsättningar för utfärdande av ursprungsgarantier
Regeringens förslag: En ursprungsgaranti får endast utfärdas för
sådan el som har mätts och rapporterats till kontoföringsmyndigheten.
Varje ursprungsgaranti ska ha ett identifieringsnummer. Endast en
ursprungsgaranti får utfärdas per energienhet och en energienhet
omfattar en megawattimme el.
Rapportens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Energimyndigheten förslag är dock mer omfattande och har en annan
utformning, se vidare avsnitt 7.1.3.
Remissinstanserna: RECS i Sverige anser att lagen om ursprungs-
garantier bör utformas så att en europeisk standard för ursprungsgarantier
kan utnyttjas. Oberoende elhandlare poängterar vikten av att systemet
med ursprungsgarantier utformas på så sätt att det utgör en garanti mot
dubbel försäljning. Konkurrensverket anser att det i rapporten inte har
analyserats vilka konsekvenser en ”dubbel ersättning” (elcertifikat och
ursprungsgaranti) för miljövärdet kommer att få för konsumenterna av el
från förnybara energikällor och för effektiviteten i använda styrmedel för
en ökad andel av denna el. Konkurrensverket har därutöver inget att
invända mot föreslagna regler om ursprungsgarantier. Svenska Bioenergi-
föreningen (Svebio) anser att Energimyndighetens förslag om införandet
av ett separat system för ursprungsgarantier är en onödig byråkratisering.
Svebio anser att det är olyckligt att Energimyndigheten drar en gräns
mellan elcertifikaten och ursprungsgarantier som bärare av miljövärdet.
Skälen för regeringens förslag: En ursprungsgaranti kommer med
den nya lagen att vara ett elektroniskt dokument som bär information om
den producerade elen. Redan i dag finns i praktiken en hantering av
elektroniska ursprungsgarantier för sådan förnybar el och högeffektiv
kraftvärmeel som inte omfattas av elcertifikatsystemet, exempelvis el
från storskalig vattenkraft. Det rör sig om elektroniska ursprungs-
garantier som Svenska kraftnät utfärdar genom att skicka information till
GREXCMO, som är ett datasystem för kontoföring av svenska och
Prop. 2009/10:128
40
finska ursprungsgarantier och s.k. RECS–certifikat12. The RECS Interna-
tional Association är en ideell europeisk organisation som arbetar för en
gemensam europeisk marknad med handel av certifikat som baseras på
ett enhetligt standardiserat IT-system (EECS13). Ursprungsgarantierna
som utfärdas i systemet är elektroniska och har unika identifierings-
nummer. De utfärdas efterhand som elen produceras och annulleras när
de har använts. Kraven på ursprungsgarantier i EECS-standarden och i
förnybartdirektivet är desamma.
Större delen av de svenska ursprungsgarantierna utfärdas dock i dag av
Svenska kraftnät, månadsvis, som s.k. pdf-filer14. Det gäller för sådan
förnybar el och högeffektiv kraftvärmeel där produktionen ger rätt till
elcertifikat. Skillnaden i hanteringen mellan om producenten kan få el-
certifikat eller inte beror på att både elcertifikatet och ursprungsgarantin
har ansetts vara bärare av miljövärdet vid tillämpningen av gällande
bestämmelser. Det bör poängteras att elcertifikat och ursprungsgarantier i
framtiden bör betraktas som två skilda system. Förnybartdirektivet ger
stöd för ett sådant synsätt genom att det anges i skälen15 att ursprungs-
garantins enda uppgift är att visa för slutkunden att en viss andel eller
mängd energi har producerats från förnybara energikällor och att
ursprungsgarantier inte innebär någon automatisk rätt till stöd från natio-
nella stödsystem. Ursprungsgarantin är således bärare av miljövärdet
gentemot slutkunden. Elcertifikatsystemet, som är ett marknadsbaserat
stödsystem som syftar till att öka andelen förnybar energi, bör inte fylla
den funktionen.
Dagens system med pdf-filer är inte tillförlitligt. Sådana ursprungs-
garantier är inte unika dokument. Pdf-filen kan sparas och skrivas ut som
ett pappersbevis i ett obegränsat antal och filen kan skapas vid ett obe-
gränsat antal tillfällen. Det finns heller inga kontrollinstrument som för-
hindrar dubbelräkning.
Med den nu föreslagna lagen om ursprungsgarantier kommer alla
ursprungsgarantier, oavsett produktionsslag, att ha samma utformning
och möjligheter till hantering. I enlighet med förnybartdirektivets krav
kommer en ursprungsgaranti att vara ett elektroniskt dokument som ska
utfärdas, överföras och annulleras elektroniskt. Tillförlitligheten i syste-
met är viktig. Förnybartdirektivet, liksom kraftvärmedirektivet, ställer
krav på medlemsstaterna att inrätta mekanismer så att ursprungs-
garantierna ska vara korrekta, tillförlitliga och skyddade mot bedrägeri.
Ursprungsgarantier kommer därför att endast kunna utfärdas för sådan el
som har mätts och rapporterats till kontoföringsmyndigheten.
För att säkerställa tillförlitligheten kommer ursprungsgarantierna även
att få ett unikt identifieringsnummer. Detta är ett krav enligt förnybart-
direktivet som också ställer minimikrav på vilka uppgifter som en
ursprungsgaranti för övrigt ska innehålla. På varje ursprungsgaranti ska,
enligt direktivet, i korthet åtminstone finnas uppgift om från vilken
12 Renewable Energy Certificate System. Certifikat som utfärdas enligt EECS-standarden
för en internationell frivillig marknad för handel med energi producerad av förnybara
energikällor.
13 European Energy Certificate System.
14 Filformatet Portable Document Format.
15 Skäl 52 och 56 i preambeln.
energikälla och i vilken typ av anläggning som elen har producerats,
start- och slutdatum för produktion, anläggningens kapacitet, datum då
den togs i drift, namnet på anläggningen där energin produceras och var
den är belägen, om anläggningen har fått något stöd, och i sådant fall,
uppgift om vilket stöd samt datum och land för utfärdande av ursprungs-
garantin. Kraftvärmedirektivet har också specifika krav på vilka upp-
gifter som ska anges. Bland annat ställs krav på att energikällans lägre
värmevärde när det gäller elproduktionen ska anges samt hur den värme
som framställts samtidigt som elen har använts. Direktiven kommer i
denna del att genomföras genom en förordning om ursprungsgarantier.
Prop. 2009/10:128
41
Som ett skydd mot dubbelräkning – dvs. att samma megawattimme el
med exempelvis attributet vindkraft, säljs till fler än en kund eller till
samma kund flera gånger – ska en ursprungsgaranti annulleras när den
har använts. Vid utfärdandet får samma energienhet bara beaktas en
gång. Det innebär att endast en ursprungsgaranti kan utfärdas för hög-
effektiv kraftvärmeel som är förnybar. Detta är en skillnad mot vad som
tillämpas i dag då en innehavare av en produktionsanläggning för hög-
effektiv kraftvärmeel som är förnybar kan tilldelas två olika ursprungs-
garantier för samma megawattimme el – en för förnybar el och en för
högeffektiv kraftvärmeel. Emellertid ska det även fortsättningsvis särskilt
framgå av ursprungsgarantin om elen är producerad från högeffektiv
kraftvärme.
När det gäller storleken på en ursprungsgaranti kommer den i enlighet
med vad som anges i förnybartdirektivet att omfatta en megawattimme
el.
Den nya lagen om ursprungsgarantier kommer att innebära ett genom-
förande av förnybartdirektivet och kraftvärmedirektivet
men också att
samtliga svenska ursprungsgarantier som utfärdas är anpassade till
EECS-standarden. Därmed säkerställs möjligheterna till en bred inter-
nationell hantering, även inom ramen för RECS-systemet.
7.2.3
Användning och annullering av ursprungsgarantier
Regeringens förslag: En ursprungsgaranti är ett elektroniskt doku-
ment som tagits fram enligt lagen och vars syfte är att garantera
ursprunget på den el som en elleverantör ska lämna uppgift om enligt
8 kap. 12 § ellagen (1997:857). En ursprungsgaranti ska annulleras när
den har använts. En ursprungsgaranti ska även annulleras om den inte
har använts inom tolv månader från och med produktionen av den
energienhet som ursprungsgarantin avser.
Rapportens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Energimyndigheten förslag är dock mer omfattande och har en annan
utformning, se vidare avsnitt 7.1.3.
Remissinstanserna: Sveriges Energiföreningars Riksorganisation
(SERO), Svensk Vindkraftförening (SVIF) och Svensk Vattenkraft-
förening (SVAF) menar i ett gemensamt yttrande att en strikt tolkning av
direktivets krav gällande att garantiernas giltighet endast ska vara
12 månader innan de annulleras automatiskt är mycket opraktiskt och bör
ändras vid nästa revidering. En tolkning av kravet på självannullering
efter 12 månader kunde vara att ursprungsgarantier utfärdade under
januari 2010 självannullerades vid utgången av januari 2011. En sådan
tolkning skulle avsevärt underlätta administrationen av ursprungs-
garantierna.
Prop. 2009/10:128
42
Skälen för regeringens förslag: Enligt förnybartdirektivet är syftet
med ursprungsgarantin att garantera ursprunget på den el som en el-
leverantör ska lämna uppgift vid ursprungsmärkningen av el enligt artikel
3.6 i direktiv 2003/54/EG (elmarknadsdirektivet)16. Det är också det
syfte som anges för ursprungsgarantierna i den nu föreslagna svenska
lagen. Förnybartdirektivet föreskriver att en ursprungsgaranti som har
använts ska annulleras. Den får användas för sitt syfte inom tolv månader
från och med produktionen av den energienhet som ursprungsgarantin
avser. När tolv månader har gått ska den alltid annulleras om den inte har
använts. Förnybartdirektivets formuleringar är tydliga och ger, enligt
regeringens uppfattning, inte utrymme för den tolkning som SERO, SVIF
och SVAF har framfört. Ursprungsgarantierna kommer att vara elek-
troniska och det torde inte bli några stora problem för elleverantörerna att
hitta system där ursprungsgarantierna annulleras efter att de har använts.
Det fungerar redan i dag när det gäller de ursprungsgarantier som hante-
ras inom RECS-systemet.
7.2.4
Berörda myndigheter
Regeringens förslag: En tillsynsmyndighet och en kontoförings-
myndighet ska handlägga frågor om ursprungsgarantier.
Rapportens förslag: Överensstämmer huvudsak med regeringens.
Energimyndighetens förslag har dock
en annan utformning.
Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm framför att elcerti-
fikatsystemet med flera inblandade myndigheter har varit rörigt och
påpekar att såvitt avser ursprungsgarantier och ursprungsmärkning är
antalet inblandade myndigheter ännu fler. Enligt kammarrättens mening
bör det övervägas om antalet inblandade myndigheter kan begränsas.
Svensk Energi och Svenska Gasföreningen anser att ansvaret för
ursprungsmärkning bör överföras från Energimarknadsinspektionen till
Energimyndigheten, eftersom frågan är så intimt förknippad med
ursprungsgarantier. RECS i Sverige är övertygad om att betydande
förenklingar kan uppnås om ansvar och tillsyn vad gäller ursprungs-
garantier och ursprungsmärkning hanteras av samma myndighet och
föreslår att som en förenkling att ansvaret och tillsynsfrågan för
ursprungsmärkning flyttas över ifrån Energimarknadsinspektionen till
Energimyndigheten.
Skälen för regeringens förslag: Enligt den föreslagna lagen kommer
vissa uppgifter att läggas på en tillsynsmyndighet medan andra uppgifter
ska hanteras av en kontoföringsmyndighet. Vilka myndigheterna är
kommer regeringen att ange i den förordning om ursprungsgarantier som
16 Elmarknadsdirektivets artikel 3.6 är genomförd i svensk rätt genom 8 kap. 12 § ellagen
(1997:857).
kommer att utfärdas. Vissa remissinstanser har framfört att ursprungs-
garantier och ursprungsmärkning borde hanteras av färre myndigheter än
vad som sker i dag. Regeringen delar inte den uppfattningen. Det finns
goda skäl för den fördelning mellan myndigheterna som finns enligt
gällande bestämmelser om ursprungsgarantier. Uppdelningen av upp-
gifter är väl avvägd och har sin grund i respektive myndighets uppgifter.
Ansvarsuppdelningen är också densamma som i elcertifikatsystemet.
Regeringens avsikt är att den uppdelning av uppgifter mellan myndig-
heterna som finns i dag ska bestå. De system och rutiner som redan finns
för hanteringen av ursprungsgarantier kommer på det viset att utnyttjas
och det nya elektroniska systemet, liksom den bredare möjligheten att få
ursprungsgarantier, bygger vidare på dessa. Begreppet garantimyndighet
i den nuvarande lagen om ursprungsgarantier för högeffektiv kraft-
värmeel och förnybar el kommer dock att bytas ut mot kontoförings-
myndighet i den föreslagna lagen.
Prop. 2009/10:128
43
Det har också framförts av ett par remissinstanser att ansvaret för
ursprungsmärkning bör flyttas över från Energimarknadsinspektionen till
Energimyndigheten. Även om frågan om ursprungsmärkning inte hante-
ras inom ramen för detta lagförslag så berörs den genom kopplingen
mellan märkningen och garantierna. Regeringens uppfattning i fråga om
ansvaret för ursprungsmärkningen är att det även fortsättningsvis bör
ligga kvar på Energimarknadsinspektionen. Skälen för detta är att
reglerna om ursprungsmärkning finns i ellagen. Av 12 kap. 1 § ellagen
framgår som huvudregel att tillsynen över efterlevnaden av ellagen ut-
övas av nätmyndigheten, dvs. Energimarknadsinspektionen. Det är också
naturligt utifrån myndighetens uppgifter som bl.a. är att bevaka
konsumentintresset och stärka elkundernas ställning och möjligheter att
göra aktiva val.
7.2.5
Förfarandet
Regeringens förslag: Det är tillsynsmyndigheten som prövar frågor
om rätt till tilldelning av ursprungsgarantier. Kontoförings-
myndigheten utfärdar, överför och annullerar ursprungsgarantierna.
När tillsynsmyndigheten har fattat ett beslut om tilldelning ska konto-
föringsmyndigheten informeras och de uppgifter som är nödvändiga
för utfärdandet av ursprungsgarantin ska överföras från tillsyns-
myndigheten. Om den som är antecknad som innehavare i ursprungs-
garantiregistret begär det ska kontoföringsmyndigheten registrera en
överföring till en annan innehavare. Det är den som är antecknad som
innehavare i ursprungsgarantiregistret som ska begära att en
ursprungsgaranti ska annulleras efter det att den har använts. Om en
sådan begäran inte har inkommit till kontoföringsmyndigheten inom
tolv månader från och med produktionen av den energienhet som
ursprungsgarantin avser, ska myndigheten annullera ursprungs-
garantin.
Rapportens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Energimyndighetens förslag är dock mer omfattande och har en annan
utformning, se vidare avsnitt 7.1.3.
Remissinstanserna: Svebio anser att det finns anledning att skapa ett
samlat system för bokföring av förnybar elproduktion för elcertifikat och
ursprungsgarantier och är övertygad om att ett sådant samlat system även
ger samordningsfördelar och att de rapporterande företagen får en mindre
rapporteringsbörda. Sveriges Energiföreningars Riksorganisation
(SERO), Svensk Vindkraftförening (SVIF) och Svensk Vattenkraft-
förening (SVAF) anger att basdata för registrering av kontohavare i
garantisystemet om respektive kraftverk redan finns i elcertifikat-
systemet. Dessa skulle vara enkla att överföra till det nya garantikonto-
systemet. I stället för att kräva ny registrering av alla uppgifter skulle
administrationen förenklas om Energimyndigheten sände ut ett konto-
utdrag till kraftverksägarna där de får bekräfta uppgifterna och ansöka
om anslutning. När det gäller frågan om erhållet stöd bör blanketten
innehålla en krysslista på vilka stöd som varit möjliga att få med angi-
vande av tidsperioden då de gällt.
Prop. 2009/10:128
44
Svebio, SERO, SVIF och SVAF anför att det krav på information om
vilken typ av stöd en anläggning får eller har fått kommer att bli
administrativt krångligt. Eftersom det skett ägarbyten över tiden kan det
bli svårt för den nuvarande ägaren av ett kraftverk att redovisa vad som
hänt bakåt i tiden. När det gäller krav på information om datum då
anläggningen togs i drift är detta för många äldre kraftverk omöjligt att
ange. Årtal eller årtionde bör därför accepteras enligt föreningarna.
Skälen för regeringens förslag: Regeringens mål är att förfarandet för
utfärdande, överföring och annullering av ursprungsgarantier ska vara
administrativt enkelt utan att de krav som förnybartdirektivet och kraft-
värmedirektivet ställer eftersätts. Förfarandet bör i så stor omfattning
som möjligt vara elektroniskt.
Det som kan komma att upplevas som betungande för producenten är
att fler uppgifter måste lämnas vid ansökningsförfarandet än vad som är
fallet med nuvarande bestämmelser. Vissa remissinstanser har också
påpekat att en del uppgifter kan vara svåra att ta fram, exempelvis om
vilka stöd anläggningen har fått eller vilket datum anläggningen togs i
drift. Vilka uppgifter som ska finnas på en ursprungsgaranti framgår
dock direkt av förnybartdirektivet och kraftvärmedirektivet. Det blir
myndigheterna som får ta fram rutiner för uppgiftslämnandet. I den
omfattning det är möjligt bör rutinerna omfatta att anläggningsspecifika
uppgifter som redan finns registrerade i dag ska användas för de nya
ursprungsgarantierna.
Ansökningsförfarandet kommer att hanteras av tillsynsmyndigheten.
Det är också tillsynsmyndigheten som fattar beslut om rätt till tilldelning
av ursprungsgarantier och lämnar uppgifter vidare till kontoförings-
myndigheten. Kontoföringsmyndigheten utfärdar garantierna och ska
även sköta registreringar av överföringar till nya innehavare och
annulleringar av ursprungsgarantier. En ursprungsgaranti ska annulleras
om den som är antecknad som innehavare i ursprungsgarantiregistret
begär det. Kontoföringsmyndigheten ska annullera garantin på eget
initiativ om den inte har använts inom tolv månader från och med
produktionen av den energienhet som ursprungsgarantin avser.
Lagrådets synpunkter på utformningen av vissa bestämmelser om
förfarandet har följts.
7.2.6
Register över ursprungsgarantier
Prop. 2009/10:128
45
Regeringens förslag: Kontoföringsmyndigheten ska föra ett
elektroniskt register över ursprungsgarantier. Den som lider skada på
grund av ett tekniskt fel i registret har rätt till ersättning av staten.
Ersättningen ska sättas ned med skäligt belopp eller helt falla bort, om
den skadelidande har medverkat till skadan genom att utan skälig
anledning ha låtit bli att vidta åtgärder för att bevara sin rätt eller om
den skadelidande på något annat sätt har medverkat till skadan genom
eget vållande.
Rapportens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens. Energi-
myndigheten förslag är dock mer omfattande och har en annan
utformning, se vidare avsnitt 7.1.3.
Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm anser att den aktuella
lagens förhållande till personuppgiftslagen (1998:204) bör ses över. Det
bör enligt kammarrättens mening anges vilka bestämmelser i person-
uppgiftslagen som gäller.
Skälen för regeringens förslag: I förnybartdirektivet anges att
medlemsstaterna ska säkerställa att ursprungsgarantier utfärdas, överförs
och annulleras elektroniskt och att de är tillförlitliga och skyddade mot
bedrägeri. Kontoföringsmyndigheten ska därför föra ett register över
ursprungsgarantierna. I registret ska ursprungsgarantier utfärdas, över-
föras och annulleras. Registret är en förutsättning för den elektroniska
hanteringen och ett viktigt redskap för att skydda systemet mot
bedrägerier. I dag utfärdas merparten av ursprungsgarantierna som s.k.
pdf-filer. Svenska kraftnäts befintliga IT-system som i dag hanterar
ursprungsgarantier behöver utvecklas alternativt ersättas av ett nytt IT-
system för kontoföringen av ursprungsgarantier. Systemen måste vara
anpassade så att internationella överföringar av ursprungsgarantier blir
möjliga.
Förnybartdirektivet och kraftvärmedirektivet anger vilka uppgifter som
åtminstone måste finnas på ursprungsgarantierna. Det är dessa uppgifter
som producenten ska lämna och det är också de som kommer att finnas i
registret jämte uppgifter om eventuella nya innehavare. I person-
uppgiftslagen (1998:204) definieras personuppgifter som all slags
information som direkt eller indirekt kan hänföras till en fysisk person
som är i livet. De uppgifter som ska finnas med på ursprungsgarantin
enligt de aktuella direktiven avser anläggningen och produktionen av el.
Det går dock inte att utesluta att personuppgifter kan komma att
registreras i ursprungsgarantiregistret. Det kan exempelvis finnas behov
av att registrera kontaktuppgifter för företag och det kan också finnas
mindre produktionsanläggningar som ägs av fysiska personer där
adressuppgifterna går att hänföra till en fysisk person. I sådana fall ska
bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) tillämpas på registret.
Regeringen bedömer inte att det är nödvändigt med någon särreglering
utöver vad som anges i personuppgiftslagen.
Ursprungsgarantierna kan ha ett ekonomiskt värde för innehavaren.
Därför bör det finnas en möjlighet till skadestånd om det skulle uppstå
tekniska fel i registret. Tekniska fel avser fel i innehållet i programvaran
eller fel i maskinvaran, dvs. apparaturen för den automatiserade
behandlingen. Tekniska fel i registret kan medföra felaktiga
registreringar, att registreringar fördröjs, men även att registeruppgifter
raderas ut. Sådana fel skulle kunna leda till ekonomiska förluster för
ursprungsgarantins innehavare. Det bör därför finnas en rätt till
ersättning för skador som kan uppkomma vid tekniska fel. Regeringens
avsikt är att peka ut den myndighet som ska företräda staten i ärenden om
ersättning för tekniskt fel i ursprungsgarantiregistret i förordningen
(1995:1301) om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten.
Prop. 2009/10:128
46
7.2.7
Tillsyn, avgifter och överklagande m.m.
Regeringens förslag: Tillsynsmyndigheten ska utöva tillsyn över
efterlevnaden av lagen och av de föreskrifter som meddelats i
anslutning till lagen. Tillsynsmyndigheten har rätt att på begäran få de
upplysningar och ta del av de handlingar som behövs för tillsynen.
Tillsynsmyndigheten ska även på begäran få tillträde till produktions-
anläggningar. Tillsynsmyndigheten får återkalla ett beslut om rätt till
tilldelning av ursprungsgarantier på vissa grunder. En ursprungs-
garanti från en annan medlemsstat ska erkännas, om det inte finns skäl
att tvivla på dess riktighet. Om en ursprungsgaranti inte erkänns, ska
tillsynsmyndigheten underrätta Europeiska kommissionen och ange
varför ursprungsgarantin inte kan erkännas. Regeringen får meddela
föreskrifter om avgift för utfärdande, överföring och annullering av
ursprungsgarantier. Beslut om rätt till tilldelning av ursprungsgarantier
och om återkallelse av sådana beslut ska kunna överklagas till allmän
förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till
kammarrätten.
Rapportens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens. Energi-
myndigheten förslag är dock mer omfattande och har en annan
utformning, se vidare avsnitt 7.1.3.
Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm finner det märkligt att
Energimyndigheten inte nämner vilka konsekvenser den förslagna
möjligheten till överklagande av en rad beslut av både tillsynsmyndig-
heten och kontoföringsmyndigheten till allmän förvaltningsdomstol får
för domstolarna. Kammarrätten förutsätter att de allmänna förvaltnings-
domstolarna tillförs nödvändiga resurser för att möta den måltill-
strömning som kan bli aktuell till följd av de föreslagna bestämmelserna.
Skälen för regeringens förslag: Tillsynsmyndighetens främsta upp-
gift när det gäller tillsynen torde bli att kontrollera om de uppgifter om
produktionen
som en elproducent har lämnat stämmer överens med den
verkliga elproduktionen i producentens anläggning. För att kunna utöva
tillsyn måste myndigheten få rätt att ta del av de upplysningar och
handlingar som behövs för tillsynen. Det är också viktigt att tillsyns-
myndigheten kan få tillträde till produktionsanläggningar för att
kontrollera uppgifter om produktionen.
Förnybartdirektivet anger att medlemsstaterna i Europeiska unionen
ska erkänna varandras ursprungsgarantier. En medlemsstat får, enligt
direktivet, endast vägra att erkänna en annan medlemsstats ursprungs-
garanti om det finns välgrundade skäl att ifrågasätta dess riktighet,
Prop. 2009/10:128
47
tillförlitlighet och trovärdighet. Om en medlemsstat vägrar att erkänna en
annan medlemsstats ursprungsgaranti ska den medlemsstat som vägrar
erkänna ursprungsgarantin underrätta Europeiska kommissionen och
ange varför ursprungsgarantin inte kan erkännas. Det är tillsynsmyndig-
heten som inom ramen för tillsynen bör kontrollera att en ursprungs-
garanti som överförts till Sverige är riktigt utfärdad i en annan medlems-
stat. Om tillsynsmyndigheten finner att det finns skäl att tvivla på
riktigheten hos en ursprungsgaranti ska myndigheten fatta beslut om att
garantin inte ska erkännas och underrätta Europeiska kommissionen.
Om systemet med ursprungsgarantier missbrukas, exempelvis genom
att oriktiga uppgifter lämnas eller om tillsynsmyndigheten hindras att
utöva tillsyn, så föreslås myndigheten kunna återkalla ett beslut om
tilldelning av ursprungsgarantier. Att det finns en möjlighet att återkalla
ett beslut och därmed avbryta tilldelningen av ursprungsgarantier anser
regeringen är en tillräcklig sanktion då systemet med ursprungsgarantier
är frivilligt.
Hanteringen av ursprungsgarantierna kommer att medföra kostnader
för myndigheterna. Regeringen bör få meddela föreskrifter om avgifter
för att täcka kostnaderna för kontoföringsmyndighetens arbetsuppgifter.
Vissa beslut som har fattats av myndigheterna bör kunna överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol. Det rör sig om beslut om rätt till till-
delning av ursprungsgarantier och beslut om återkallelse av sådana
beslut. Lagrådet har anfört att i den mån det kan förekomma andra beslut
som meddelas enligt lagen bör det, om det är avsikten, uttryckligen anges
att andra beslut enligt lagen inte får överklagas. Avsikten är att
uppräkningen ska vara uttömmande och regeringen har följt Lagrådets
synpunkt och lagt in en ett förtydligande om detta. Den formulering som
fanns i lagrådsremissens lagförslag om att beslut enligt föreskrifter som
meddelats i anslutning till lagen får överklagas till allmän förvaltnings-
domstol har tagits bort. Prövningstillstånd bör krävas vid överklagande
till kammarrätten. När det gäller måltillströmningen till domstolarna
förväntas denna bli marginell baserat på erfarenheterna från den
nuvarande lagstiftningen om ursprungsgarantier.
7.3 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Regeringens förslag: Den nya lagen träder i kraft den 1 december
2010. Den upphävda lagen gäller fortfarande för ursprungsgarantier
som har utfärdats före den 1 december 2010.
Rapportens förslag: Energimyndighetens rapport innehåller inget
förslag till ikraftträdandebestämmelse.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte lämnat några
kommentarer avseende tidpunkten för ikraftträdande.
Skälen för regeringens förslag: För att den nya elektroniska
hanteringen av ursprungsgarantier ska kunna fungera krävs anpassningar
av systemen hos kontoföringsmyndigheten. Dessa anpassningar kräver
tid. Ett ikraftträdande bör därför sättas så sent som möjligt. Förnybart-
direktivet ska vara genomfört senast den 5 december 2010. Ett lämpligt
ikraftträdande är därför den 1 december 2010.
Den upphävda lagen ska fortfarande gälla för de ursprungsgarantier
som har utfärdats före den 1 december 2010.
Prop. 2009/10:128
48
7.4 Ändring i ellagen
Regeringens förslag: Om en elleverantör överför ursprungsgarantier
som avser energi från förnybara energikällor till en annan innehavare,
ska den mängd energi som motsvarar ursprungsgarantierna dras från
andelen energi från förnybara energikällor när uppgifter lämnas till
elanvändare. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nät-
myndigheten får meddela närmare föreskrifter om hur sådana
uppgifter ska beräknas och redovisas för elanvändarna.
Rapportens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Energimyndighetens förslag har en annan utformning.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte lämnat några
synpunkter på förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Genom den nya bestämmelsen
genomförs förnybartdirektivs artikel 15.8 som anger att den mängd
energi från förnybara energikällor som motsvarar ursprungsgarantierna
och som överförs av en elleverantör till en tredje part ska dras ifrån
andelen energi från förnybara energikällor som ingår i dess energimix.
Det gällande bemyndigandet till regeringen eller nätmyndigheten bör
även omfatta hur uppgifter enligt det nya stycket ska beräknas och
redovisas för elanvändarna.
8 Åtkomst till och drift av näten
8.1 Genomgång av artikel 16 i direktivet
8.1.1
Inledning
I artikel 16 i förnybartdirektivet finns bestämmelser om åtkomst till och
drift av näten. Bestämmelserna motsvarar delvis artikel 7 i Europa-
parlamentets och rådets direktiv 2001/77/EG av den 27 september 2001
om främjande av el producerad från förnybara energikällor på den inre
marknaden för el17. Artikel 7 i det direktivet ska enligt artikel 26.1 i
förnybartdirektivet utgå med verkan från och med den 1 april 2010.
8.1.2
Utveckling av nätinfrastrukturen
Av artikel 16.1 framgår att medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder
för att utveckla nätinfrastrukturen för transmission och distribution,
17 EGT L 283, 27.10.2001, s. 33 (Celex 32001L0077).
intelligenta nät, lagringsanläggningar och elsystemet för att möjliggöra
en säker drift av elsystemet. Medlemsstaterna ska även vidta lämpliga
åtgärder för att påskynda godkännandeförfarandena för nätinfrastruktur
och samordna godkännande av nätinfrastruktur med hjälp av administra-
tiva förfaranden och planeringsförfaranden.
Prop. 2009/10:128
49
När det gäller utvecklingen av nätinfrastrukturen bedömer regeringen
att det inte finns något krav på lagstiftning. Det kan dock finnas skäl att
notera att ellagen under de senaste åren har kompletterats med flera
bestämmelser som främjar teknikutveckling och investeringar. Kravet på
månadsvis mätning av elmätare, som gäller sedan den 1 juli 2009, har
medfört att i princip samtliga mätare i Sverige i dag klarar fjärravläsning.
Vidare kan nämnas de nya bestämmelserna i ellagen om leveranssäkerhet
(prop. 2005/06:27, bet. 2005/06:NU6, rskr. 2005/06:96, SFS 2005:1110),
vilka syftar till att skapa drivkrafter för en leveranssäker elöverföring och
undvika att framtida svåra väderförhållanden leder till allvarliga
konsekvenser.
I fråga om förfarandena för godkännande av nätinfrastruktur bedömer
regeringen att det visserligen finns utrymme för ytterligare förbättringar
men att det inte krävs lagstiftning för att leva upp till direktivets krav. En
rad åtgärder har redan vidtagits för att underlätta etableringen av förnybar
el.
Regeringen har beslutat en ändring i förordningen (2007:215) om
undantag från kravet på nätkoncession enligt ellagen (1997:857), som
innebär att ledningar som förbinder två eller flera elektriska anläggningar
för produktion (kraftverk) undantas från kravet på nätkoncession
(SFS 2008:897).
Vidare har en rad lagändringar som syftar till att underlätta
utbyggnaden av vindkraft, samtidigt som kraven på en rättssäker och
omsorgsfull prövning inte minskar, trätt i kraft den 1 augusti 2009 (prop.
2008/09:146, bet. 2008/09:MJU27, rskr. 2008/09:258). Bland annat har
de nuvarande kraven på detaljplan och bygglov i huvudsak tagits bort i
det fall uppförandet av ett vindkraftverk har fått tillstånd enligt miljö-
balken.
Det finns också skäl att peka på de förslag som lämnats i propositionen
Enklare och tydligare regler för förnybar elproduktion, m.m.
(prop. 2009/10:51). Förslagen syftar framför allt till att göra det lättare att
producera och sälja el från förnybara energikällor.
8.1.3
Garanterad överföring
Regeringens bedömning: Artikel 16.2 i förnybartdirektivet om
garanterad transmission och distribution m.m. av el från förnybara
energikällor föranleder att en bestämmelse om rapporteringsskyldighet
för Svenska kraftnät bör föras in i förordningen (1994:1806) om
systemansvaret för el. I övrigt krävs inga författningsändringar.
Rapportens bedömning och förslag: Artikel 16.2 c kräver en genom-
förandeåtgärd, som innebär ett tillägg till 8 kap. 2 § ellagen av en
bestämmelse om rapporteringsskyldighet för den systemansvariga
myndigheten och införande av en ny paragraf, 1 kap. 6 a § ellagen, som
definierar vad som avses med förnybara energikällor. I övrigt kräver
artikel 16.2 inga ytterligare genomförandeåtgärder.
Prop. 2009/10:128
50
Remissinstanserna: Hovrätten för Västra Sverige och Sveriges
advokatsamfund har anfört att innebörden av det föreslagna tillägget till
bestämmelsen i 8 kap. 2 § ellagen är oklar. SERO anser att Sveriges
regering är skyldig att se till att näten klarar av att ta emot all förnybar
energi som genereras och att näten behöver förstärkas. Enligt SERO
måste vid rapportering en redovisning göras som visar varför en viss
förnybar energikälla inte får tillgång till nätet. Vidare behöver det
upprättas någon form av kompensation för uteblivna intäkter till de
kraftverk som förhindras leverera el på grund av bristande nätkapacitet.
Boverket har anfört att anslutningsavgifter och fasta avgifter som
elleverantören måste betala kan bli svåröverstigliga hinder för små
elleverantörer.
Skälen för regeringens bedömning
Direktivet
Artikel 16.2 i direktivet har följande lydelse.
”I enlighet med krav som rör underhållet av nätets tillförlitlighet och
säkerhet ska medlemsstaterna, på grundval av transparenta och icke-
diskriminerande kriterier som fastställts av de behöriga nationella
myndigheterna,
a) se till att de systemansvariga för transmissions- och distributions-
systemen på sina territorier garanterar transmissionen och distri-
butionen av el från förnybara energikällor,
b) sörja för att el från förnybara energikällor får antingen prioriterad
åtkomst eller garanterad åtkomst till elnätet,
c) se till att de systemansvariga för transmissionssystemen då de
avgör inmatningsordningen mellan produktionsanläggningarna
prioriterar anläggningar som använder förnybara energikällor, i den
mån säkerheten för driften av det nationella elsystemet tillåter det och
på grundval av transparenta och icke-diskriminerande kriterier.
Medlemsstaterna ska se till att lämpliga nät- och marknadsrelaterade
driftsåtgärder vidtas så att andelen el från förnybara energikällor inte
minskas mer än nödvändigt. Om betydande åtgärder vidtas för att
minska andelen el från förnybara energikällor för att garantera säker-
heten i det nationella elsystemet och en trygg energiförsörjning, ska
medlemsstaterna se till att de systemansvariga rapporterar till de
behöriga tillsynsmyndigheterna om dessa åtgärder och anger vilka
avhjälpande åtgärder de har för avsikt att vidta för att förhindra att
andelen el från förnybara energikällor minskas mer än vad som är
lämpligt.”
Tidigare bedömning
Bestämmelserna i punkterna a och b samt första meningen i punkten c
svarar i stort mot vad som sägs i artikel 7.1 i direktiv 2001/77/EG. De
viktigaste skillnaderna är att det uttryckligen anges att åtgärderna ska vila
på transparenta och icke-diskriminerande kriterier samt att bestämmelsen
om prioriterad åtkomst har fått en strängare lydelse.
Prop. 2009/10:128
51
Vid genomförandet av direktiv 2001/77/EG i svensk rätt konstaterade
regeringen (prop. 2002/03:85 s. 27) att ellagen (1997:857) var så
utformad att alla produktionsanläggningar, inklusive de anläggningar
som producerade förnybar el, som var anslutna till elnätet hade en
ovillkorlig rätt att mata in el och få elen överförd på elnätet. Frågan om
inmatningsordning blev därmed inte aktuell. Bestämmelsen i artikel 7.1 i
direktiv 2001/77/EG bedömdes därför redan vara genomförd i den
svenska lagstiftningen.
Det svenska elnätets kapacitet
Enligt regeringens bedömning föreligger i nuläget ingen kapacitetsbrist i
stort. När det gäller enskilda nätförstärkningar som kan vara påkallade i
anledning av anslutning av anläggningar för förnybar elproduktion
uppfattar regeringen inte att det finns några allvarliga problem i fråga om
nätföretagens möjligheter att tillgodose behovet.
Avgifter till nätföretaget
Det kan när det gäller kostnaden för anslutning, som har berörts av
Boverket, konstateras att nätföretaget enligt gällande regelverk har rätt att
ta ut en skälig avgift för att ansluta en produktionsanläggning till elnätet.
I huvudsak innebär detta att anslutningskunden ska svara för de
kostnader som orsakas av anslutningen. Regeringen bedömer inte att det
är motiverat att frångå denna ordning för att genomföra förnybart-
direktivet. Det kan dock framhållas att det redan inom ramen för det
befintliga regelverket tas hänsyn till om en nätanslutning är till nytta för
andra än den som begärt anslutningen (se avsnitt 8.3).
Boverket har lyft fram frågan hur man exempelvis ämnar göra för att
underlätta i de fall då solceller på en villa är anslutna till elnätet för att ha
möjlighet att leverera el vid överskottsproduktion. Det finns här skäl att
peka på förslag till de ändringar i ellagen som regeringen har lagt fram i
propositionen Enklare och tydligare regler för förnybar elproduktion,
m.m. (prop. 2009/10:51). Ändringarna innebär bl.a. att små elprodu-
center, som är nettoanvändare av el, inte behöver betala någon nätavgift
för sin inmatning.
Driftsåtgärder
Svenska kraftnät är systemansvarig myndighet enligt 8 kap. 1 § ellagen
och har i den egenskapen det övergripande ansvaret för att elektriska
anläggningar samverkar driftsäkert så att balans inom hela eller delar av
landet kortsiktigt upprätthålls mellan produktion och förbrukning av el.
Av 8 kap. 4 § ellagen framgår vidare att en elleverantör bara får
leverera el i uttagspunkter där någon har åtagit sig det ekonomiska
ansvaret för att det nationella elsystemet tillförs lika mycket el som tas ut
i uttagspunkten (balansansvar). Ett sådant åtagande ska göras genom ett
avtal med Svenska kraftnät.
Prop. 2009/10:128
52
Svenska kraftnät har bemanning dygnet runt för att se till att
frekvensen i näten ständigt hålls mellan gränsvärdena 49,9 och 50,1 Hz.
Genom så kallad balansreglering hanterar Svenska kraftnäts balanstjänst
den obalans i nätet som uppkommer under själva drifttimmen.
Svenska kraftnäts modell för balanshantering innebär att lämpliga nät-
och marknadsrelaterade driftsåtgärder vidtas för att upprätthålla balansen
i systemet. Samtliga elproduktionsanläggningar, inklusive de som
producerar förnybar el, omfattas av modellen. Genom att de balans-
ansvariga har incitament att planera för att hålla sina balanser säkerställs
att balanstjänsten inte behöver vidta några större åtgärder för att hålla
systemet i balans. Härigenom säkerställs också att andelen el som
produceras från förnybara energikällor inte minskas mer än nödvändigt.
Någon ytterligare lagstiftning är inte nödvändig i detta avseende.
SERO har anfört att det behöver upprättas någon form av kompensa-
tion för uteblivna intäkter. Något sådant krav ställs emellertid inte upp i
förnybartdirektivet. Regeringen uppfattar inte heller att det finns något
uttalat praktiskt behov av en sådan ordning.
Rapporteringsskyldighet
Bestämmelserna i artikel 16.2 c är sålunda i huvudsak redan genomförda.
Det finns dock ingen reglering i Sverige som svarar mot kravet att de
systemansvariga ska rapportera vissa åtgärder till de behöriga tillsyns-
myndigheterna. Som Energimarknadsinspektionen har konstaterat bör
föreskrifter införas om detta. Inspektionen har föreslagit en ny bestäm-
melse i ellagen.
Med hänsyn till att den systemansvarige i detta fall är en statlig
myndighet bedömer regeringen att skyldigheten att lämna in en rapport
till tillsynsmyndigheten (Energimarknadsinspektionen) kan regleras i
förordningsform med stöd av restkompetensen i 8 kap. 13 § regerings-
formen.
Sammanfattande bedömning
Regeringen finner inte skäl att frångå den bedömning som gjordes i
samband med att direktiv 2001/77/EG genomfördes i Sverige. Det inne-
bär att det inte är aktuellt med författningsändringar annat än i fråga om
Svenska kraftnäts rapporteringsskyldighet. Regeringen avser att införa en
bestämmelse om sådan skyldighet i förordningen (1994:1806) om
systemansvaret för el.
8.1.4
Standardregler
Av artikel 16.3 i förnybartdirektivet framgår att medlemsstaterna ska
kräva att de systemansvariga för transmissions- och distributions-
systemen utarbetar och offentliggör standardregler för hur kostnaderna
för teknisk anpassning ska bäras och fördelas. Energimarknads-
inspektionen har bedömt att artikel 16.3 kräver ändringar i ellagen.
Regeringen delar den bedömningen. Överväganden och förslag finns i
avsnitt 8.3.
Prop. 2009/10:128
53
8.1.5
Kostnader för teknisk anpassning
Enligt artikel 16.4 första meningen i direktivet får medlemsstaterna kräva
att de systemansvariga för transmissions- och distributionssystemen helt
eller delvis bär de kostnader som avses i artikel 16.3. En motsvarande
bestämmelse finns i artikel 7.3 i direktiv 2001/77/EG. Regeringen avstod
i samband med genomförandet från att föreslå en sådan reglering med
hänvisning till att den skulle rubba en av grundvalarna för den
lagstiftning som infördes vid avregleringen av elmarknaden, nämligen att
varje elkund ska svara för de kostnader som han orsakar (prop.
2002/03:85 s. 27). Som antytts i avsnitt 8.1.3 finns inte skäl att frångå
denna bedömning i anledning av direktivet.
Enligt artikel 16.4 andra meningen ska medlemsstaterna se över och
vidta nödvändiga åtgärder för att förbättra ramarna och reglerna för att
bära och fördela de kostnader som avses i artikel 16.3 senast den 30 juni
2011 och därefter vartannat år för att säkerställa integrationen av nya
producenter enligt den punkten.
Energimarknadsinspektionen har i detta sammanhang pekat på att
Svenska kraftnät i rapporter om tröskeleffekter och förnybar energi har
lämnat förslag till åtgärder som kan underlätta anslutningen av för
storskalig produktion av förnybar el till det svenska elnätet. Regeringens
överväganden med anledning av rapporterna redovisas i kapitel 9.
Regeringen konstaterar att den översyn som avses i artikel 16.4 ska
vara avslutad senast den 30 juni 2011. Om det visar sig att ytterligare
åtgärder behöver vidtas, avser att regeringen att återkomma med förslag i
denna del.
8.1.6
Skyldighet att lämna uppgifter
Regeringens bedömning: Artikel 16.5 i förnybartdirektivet kräver
lagstiftning endast i fråga om skyldigheten för nätföretagen att lämna
uppgifter om tidsplaner (se avsnitt 8.2).
Rapportens bedömning: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: SERO anser att ellagen bör ändras så att
elproducenter tillåts att genomföra anslutningsarbete för egna produk-
tionsanläggningar för förnybar energi.
Skälen för regeringens bedömning: Av artikel 16.5 första stycket i
förnybartdirektivet framgår att medlemsstaterna ska kräva att de system-
ansvariga för transmissions- och distributionssystemen ger de nya
producenter av energi från förnybara energikällor som vill ansluta sig till
systemet de omfattande och detaljerade uppgifter som krävs, däribland
omfattande och detaljerade uppskattningar av anslutningskostnaderna, en
rimlig och exakt tidsplan för mottagande och handläggning av ansökan
om anslutning till nätet samt en rimlig vägledande tidsplan för föreslagen
anslutning till nätet. Energimarknadsinspektionen har bedömt att artikel
16.5 första meningen kräver att ändringar görs i ellagen. Regeringen
delar i huvudsak inspektionens bedömning. För överväganden och
förslag hänvisas till avsnitt 8.2.
Prop. 2009/10:128
54
Enligt artikel 16.5 andra stycket får medlemsstaterna tillåta att de
producenter av el från förnybara energikällor som vill ansluta sig till
nätet använder sig av en anbudsförfrågan för anslutningsarbetet.
Bestämmelsen motsvarar artikel 7.4 andra meningen i direktiv
2001/77/EG. I samband med genomförandet av det sistnämnda direktivet
gjorde regeringen följande bedömning (prop. 2002/03:85 s. 28).
”Den svenska lagstiftningen bygger på att nätinnehavaren själv svarar
för anslutningsarbetet. Han kan därvid utföra arbetet i egen regi eller
anlita en entreprenör. Oavsett på vilket sätt nätinnehavaren har utfört
anslutningsarbetet har producenten, om han är missnöjd med den
avgift han skall betala för anslutningen, alltid rätt att begära prövning
av avgiftens skälighet hos nätmyndigheten. Om producenten är
missnöjd med nätmyndigheten beslut har han alltid rätt att överklaga
beslutet hos allmän förvaltningsdomstol.
Lagstiftningen innehåller alltså flera spärrar mot att producenter
skall behöva betala oskäliga avgifter för sin anslutning. Det skulle
därmed inte medföra några nämnvärda förbättringar för producenterna
om de fick rätt att själva svara för upphandlingen. Regeringen avstår
därför från att föreslå sådana lagändringar.”
Regeringen finner inte skäl att med anledning av förnybartdirektivet
frångå den tidigare bedömningen.
8.1.7
Kostnadsdelning
Av artikel 16.6 i förnybartdirektivet framgår att den kostnadsdelning som
avses i artikel 16.3 ska ske genom en mekanism som baseras på
objektiva, transparenta och icke-diskriminerande kriterier som tar hänsyn
till de fördelar anslutningarna kan innebära för de producenter som
ansluter sig i början och de som ansluter sig senare samt för de system-
ansvariga för transmissions- och distributionssystemen.
Bestämmelsen är knuten till artikel 16.3. Som framgått av avsnitt 8.1.4
kräver den artikeln att ändringar görs i ellagen. Överväganden och
förslag finns i avsnitt 8.3.
8.1.8
Diskrimineringsförbud
I artikel 16.7 i direktivet åläggs medlemsstaterna att se till att
transmissions- och distributionsavgifterna inte innebär diskriminering av
el från förnybara energikällor eller av gas från förnybara energikällor.
Av 4 kap. 1 § andra stycket ellagen framgår att nättariffer ska vara
objektiva och icke-diskriminerande. Motsvarande bestämmelser i fråga
om gas finns i 6 kap. 1 och 2 §§ naturgaslagen (2005:403). Energi-
marknadsinspektionen har tillsyn över att el- och gasnätsföretagen upp-
Prop. 2009/10:128
55
fyller de nämnda kraven. Artikel 16.7 är därmed redan genomförd i
Sverige.
8.1.9
Kostnadsfördelar för nätföretagen
Enligt artikel 16.8 i direktivet ska medlemsstaterna se till att de avgifter
som systemansvariga för transmissions- och distributionssystemen tar ut
för transmission och distribution av el från anläggningar som använder
energi från förnybara energikällor motsvarar realiserbara kostnads–
fördelar som uppkommer genom anläggningens anslutning till nätet.
Av 3 kap. 15 § första stycket ellagen framgår att innehavaren av en
produktionsanläggning har rätt till ersättning av den nätkoncessions-
havare till vars ledningsnät anläggningen är ansluten. Ersättningen ska
motsvara värdet av den minskning av energiförluster som inmatning av
el från anläggningen medför i nätkoncessionshavarens ledningsnät samt
värdet av den reduktion av nätkoncessionshavarens avgifter för att ha sitt
ledningsnät anslutet till annan nätkoncessionshavares ledningsnät som
blir möjlig genom att anläggningen är ansluten till ledningsnätet. Rege-
ringen har med stöd av 3 kap. 15 § andra stycket ellagen meddelat
närmare föreskrifter om beräkningen av ersättningen i 11 § elförord-
ningen (1994:1250). I de nu berörda bestämmelserna görs ingen
åtskillnad mellan olika slags produktionsanläggningar.
Regeringen bedömer mot bakgrund av det anförda att artikel 16.8 i
direktivet är genomförd i Sverige.
8.1.10 Utbyggnad av gasnäten
Av artikel 16.9 i direktivet framgår att medlemsstaterna, i relevanta fall,
ska göra en bedömning av behovet av en utbyggnad av nuvarande
infrastrukturer inom gasnäten för att underlätta integreringen av gas från
förnybara energikällor. Det är inte aktuellt med författningsändringar i
anledning av bestämmelsen.
8.1.11 Skyldighet för naturgasföretag att offentliggöra uppgifter
Av artikel 16.10 första meningen i direktivet framgår att medlems-
staterna, i relevanta fall, ska kräva att systemansvariga för transmissions-
och distributionssystemen offentliggör tekniska bestämmelser i enlighet
med artikel 6 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/55/EG av
den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för
naturgas18, särskilt vad avser nätanslutningsbestämmelser som inbegriper
krav rörande gasens kvalitet, lukt och tryck.
Enligt artikel 6 i direktiv 2003/55/EG ska medlemsstaterna se till att
tekniska säkerhetsregler definieras och att det utarbetas och offentliggörs
tekniska regler som fastställer de lägsta tekniska konstruktions- och
driftkraven för anslutning till systemet av LNG-anläggningar, lagrings-
18 EUT L 176, 15.7.2003, s. 57, Celex 32003L0055.
anläggningar, andra överförings- eller distributionssystem och direkt-
ledningar.
Prop. 2009/10:128
56
När direktiv 2003/55/EG genomfördes i Sverige gjordes bedömningen
att det som i direktivet sades om tekniska regler uppfylldes genom före-
skrifter som Sprängämnesinspektionen hade utfärdat (prop. 2004/05:62
s. 102 och 107). Sprängämnesinspektionens naturgasföreskrifter har den
1 januari 2010 ersatts av Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps
föreskrifter om ledningssystem för naturgas (MSBFS 2009:7).
Det finns i dag inte någon uttrycklig reglering av gaskvaliteten i natur-
gaslagen. Enligt Energimarknadsinspektionen har detta hittills inte inne-
burit några praktiska problem för aktörerna på den svenska gas-
marknaden. Med hänsyn till det anförda bedömer regeringen att kravet i
artikel 16.10 första meningen i nuläget inte är relevant i fråga om Sverige
och att några genomförandeåtgärder inte behöver vidtas.
Enligt artikel 16.10 andra meningen ska medlemsstaterna även kräva
att systemansvariga för transmissions- och distributionssystemen
offentliggör avgifterna för anslutning till förnybara gaskällor på grundval
av transparenta och icke-diskriminerande kriterier. Energimarknads-
inspektionen har bedömt att bestämmelsen kräver att ändringar görs i
naturgaslagen med hänvisning till att lagen inte innehåller någon
bestämmelse om offentliggörande av anslutningsavgifter. Regeringen
delar i huvudsak inspektionens bedömning. För överväganden och för-
slag hänvisas till avsnitt 8.4.
8.1.12 Ny fjärrvärmeinfrastruktur
I artikel 4 i förnybartdirektivet finns bestämmelser om nationella
handlingsplaner. Varje medlemsstat ska anta en sådan handlingsplan och
anmäla denna till kommissionen senast den 30 juni 2010.
Artikel 16.11 i direktivet innehåller ett krav på att medlemsstaterna i
sina nationella handlingsplaner för energi från förnybara energikällor ska
göra en bedömning av behovet av ny infrastruktur för fjärrvärme och
fjärrkyla från förnybara energikällor för att målet för 2020 ska uppnås.
Medlemsstaterna ska i relevanta fall och i enlighet med denna
bedömning vidta åtgärder för att utveckla en fjärrvärmeinfrastruktur som
lämpar sig för utvecklingen av produktion av värme och kyla i stora
anläggningar för biomassa, solenergi och geotermisk energi.
Fjärrvärmenäten i Sverige är redan i dag väl utbyggda i en europeisk
jämförelse och nätens längd uppgår till ca 20 000 km i landet. Fjärr-
värmen utgör den dominerande uppvärmningsformen i centralorten i 245
av landets 290 kommuner och ungefär hälften av landets uppvärmnings-
behov tillgodoses genom fjärrvärme. Användningen av förnybara
bränslen i fjärrvärmen har även ökat kraftigt sedan 1970-talet, och
biobränsle utgjorde 2008 ca 71 procent av den totala energitillförseln i
fjärrvärmeproduktionen. Fjärrvärmebranschen har genom bransch-
föreningen Svensk Fjärrvärme i början av 2010 redovisat en prognos där
det prognostiseras att fjärrvärmenätens längd ökar med nära 25 procent
till 2015 och att andelen förnybara bränslen fortsätter öka till 2015.
I kapitel 5 finns en redogörelse för arbetet med att ta fram Sveriges
nationella handlingsplan.
8.2 Tidsplaner
Prop. 2009/10:128
57
Regeringens förslag: En nätkoncessionshavare som har tagit emot en
ansökan om anslutning av en elproduktionsanläggning ska ange en
tidsplan för handläggningen av ansökan.
En nätkoncessionshavare som lämnar uppgift om avgiften för nät-
anslutning av en elproduktionsanläggning ska även ange en tidsplan
för anslutningen.
Rapportens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens.
Energimarknadsinspektionen har dock föreslagit att skyldigheten ska
gälla endast vid begäran om anslutning av en anläggning som producerar
el från förnybara energikällor. Inspektionen har även föreslagit att rege-
ringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten ska
bemyndigas att meddela närmare föreskrifter om tidsplan.
Remissinstanserna: SERO har anfört att nätägarna ska lämna offerter
utan kostnad. Sveriges advokatsamfund anser att det inte är tillräckligt
klart vilken rättsverkan sådana tidsplaner är avsedda att ha i samman-
hanget. Ett förtydligande bör därför övervägas i denna del. Vidare anser
Advokatsamfundet att det är mindre lämpligt att det uppställs olika regler
vad gäller skyldigheten att tillhandahålla information avseende tidsplaner
för anslutning, beroende på vilken typ av produktionsanläggning som
saken gäller. Svensk Energi har påpekat att tiden för handläggning och
anslutning till elnätet påverkas av omständigheter som elnätsföretaget
inte råder över. Enligt Svensk Energi är antalet förfrågningar om anslut-
ningar fler än vad som realiseras. Resurserna för att ta fram omfattande
och detaljerade uppskattningar av anslutningskostnaderna bör kunna
koncentreras till de mest sannolika etableringarna. Med hänsyn bl.a. till
att elnätsföretagen får så många förfrågningar att de sällan arbetar med
enstaka anslutningar är det enligt Svensk Energi orimligt att ge tidsplan
eller detaljerad kostnad för enskilda projekt, utan man får försöka
gruppera dessa i områden. Svensk Energi anser vidare att det inte vore
rimligt om nätmyndigheten föreskrev om en längsta tillåten handlägg-
ningstid eller genomförandetid.
Skälen för regeringens förslag
Direktivets krav
Av artikel 16.5 första stycket i förnybartdirektivet framgår att medlems-
staterna ska kräva att de systemansvariga för transmissions- och distribu-
tionssystemen ger de nya producenter av energi från förnybara energi-
källor som vill ansluta sig till systemet de omfattande och detaljerade
uppgifter som krävs, däribland
a)
omfattande och detaljerade uppskattningar av anslutnings-
kostnaderna,
b) en rimlig och exakt tidsplan för mottagande och handläggning av
ansökan om anslutning till nätet och
c) en rimlig vägledande tidsplan för föreslagen anslutning till nätet.
Uppskattning av anslutningskostnaderna
Prop. 2009/10:128
58
När det gäller kravet på omfattande och detaljerade uppskattningar av
anslutningskostnaderna fanns en i huvudsak likadan bestämmelse i
artikel 7.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/77/EG av den
27 september 2001 om främjande av el producerad från förnybara energi-
källor på den inre marknaden för el. I samband med genomförandet av
det direktivet konstaterade regeringen att bestämmelsen redan var
genomförd i den svenska lagstiftningen genom 4 kap. 11 § ellagen (prop.
2002/03:85 s. 27 f.). Något skäl att göra en annan bedömning i fråga om
förnybartdirektivets krav har inte framkommit. Regeringen föreslår
därför inga ändringar i de gällande bestämmelserna om skyldighet för
nätföretagen att lämna uppgift om anslutningsavgift.
Tidsplaner
Energimarknadsinspektionen har konstaterat att det i Sverige inte finns
någon bestämmelse som ålägger nätföretagen att lämna uppgifter om
tidsplan för handläggning av en ansökan om anslutning till nätet eller en
tidsplan för anslutning till nätet för anläggningar som producerar el från
förnybara energikällor. Ellagens bestämmelser om skyldighet för ett
nätföretag att lämna uppgifter till den som vill ansluta en anläggning bör
därför kompletteras för att direktivets krav ska införlivas i svensk rätt.
Tidsplan för handläggning
En tidsplan enligt artikel 16.5 första stycket b ska avse mottagandet och
handläggningen av ansökan om anslutning till nätet. Det ligger i sakens
natur att en sådan tidsplan, för att vara meningsfull, måste kunna lämnas
innan arbetet med att uppskatta kostnaden och tiden för anslutningen är
slutfört. Ett nätföretag bör därför lämna en sådan tidsplan i anslutning till
att en ansökan har kommit in till företaget. Hur rimlig och exakt tids-
planen blir är beroende av vilka uppgifter elproducenten tillhandahåller.
Tidsplan för anslutning
Som Svensk Energi har antytt tar arbetet med att upprätta en tidsplan
resurser i anspråk för nätföretaget. Det är därför viktigt att skyldigheten
inte sträcks längre än vad som är motiverat av direktivets krav. Det bör
därför av lagtexten tydligt framgå att en tidsplan för anslutningen ska
lämnas endast i fall då en anslutningskund har rätt att få uppgift om
anslutningsavgiften. Arbetet med att ta fram en sådan tidsplan bör
underlättas av att nätföretaget samtidigt tar fram en uttömmande upp-
skattning av kostnaderna.
Rättsverkan
Advokatsamfundet har anfört att det inte är tillräckligt klart vilken rätts-
verkan tidsplaner är avsedda att ha. Planerna bör enligt regeringens
bedömning främst uppfattas som ett hjälpmedel för verksamhets-
planeringen. Det är därför inte motiverat att i ellagstiftningen knyta
särskilda rättsverkningar till tidsplanerna. Det bör i stället ligga på
nätmyndigheten att inom ramen för sin tillsyn säkerställa att de tidsplaner
som nätföretagen lämnar svarar mot de krav som följer av lagen och
föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen.
Prop. 2009/10:128
59
Närmare föreskrifter
Som Energimarknadsinspektionen har föreslagit bör regeringen eller
nätmyndigheten meddela närmare föreskrifter om tidsplanerna. Svensk
Energi har anfört att det inte vore rimligt om nätmyndigheten föreskrev
om en längsta tillåten handläggningstid eller genomförandetid. Det kan
därför finnas skäl att framhålla att de aktuella föreskrifterna snarare bör
avse vilken information tidsplanen ska innehålla för att leva upp till
direktivets krav på rimlighet och exakthet.
Energimarknadsinspektionen har föreslagit att ett normgivnings-
bemyndigande förs in i ellagen. Ett sådant bemyndigande är inte
nödvändigt, eftersom de aktuella bestämmelserna är sådana att de kan
meddelas i form av verkställighetsföreskrifter enligt 8 kap. 13 § första
stycket 1 regeringsformen. Föreskrifterna kommer emellertid att ha stor
praktisk betydelse för nätföretagen. En upplysning bör föras in i ellagen
om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar närmare föreskrifter i frågan.
Lagrådet har anfört att en sådan bestämmelse är överflödig och inte
bör införas. Regeringen anser dock att det praktiska värdet för aktörerna
motiverar en upplysningsbestämmelse. Det kan vidare framhållas att ett
flertal sådana bestämmelser sedan tidigare finns i ellagen. Det framstår
sålunda som konsekvent att även i detta fall informera om
verkställighetsföreskrifter.
Typ av produktionsanläggning
Som Advokatsamfundet har anmärkt kan det vara mindre lämpligt att
ställa upp olika regler vad gäller skyldigheten att tillhandahålla tidsplaner
beroende på vilken typ av produktionsanläggning som saken gäller.
Sådana tidsplaner måste också antas vara värdefulla även för andra el-
producenter. Regeringen föreslår mot denna bakgrund att bestämmelsen
ska gälla för anslutningar av produktionsanläggningar i allmänhet.
8.3 Principer för kostnadsdelning
Regeringens förslag: Den som har nätkoncession ska offentliggöra
principer för hur kostnaderna för teknisk anpassning ska fördelas vid
anslutning till elnätet.
Rapportens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: SERO har anfört som sin uppfattning att den
kostnadsfördelning som nämns i artikel 16.3 ska regleras genom en
tydlig modell som baseras på icke diskriminerande kriterier och som tar
hänsyn till de fördelar som initiala och efterföljande producenter likväl
som transmissions- och distributionsansvariga erhåller genom anslut-
ningen.
Prop. 2009/10:128
60
Skälen för regeringens förslag
Direktivets krav
Artikel 16.3 i förnybartdirektivet har följande lydelse.
”Medlemsstaterna ska kräva att de systemansvariga för transmissions-
och distributionssystemen utarbetar och offentliggör standardregler för
hur kostnaderna för teknisk anpassning ska bäras och fördelas, såsom
nätanslutningar och nätförstärkningar, förbättrad drift av nätet och
föreskrifter om hur anslutningsreglerna ska tillämpas utan diskrimine-
ring, något som är nödvändigt för att integrera nya producenter som
levererar el från förnybara energikällor till det sammankopplade nätet.
Reglerna ska baseras på objektiva, transparenta och icke-
diskriminerande kriterier som tar särskild hänsyn till samtliga
kostnader och fördelar förknippade med anslutningen av dessa
producenter till nätet och de särskilda omständigheterna för
producenter i avlägsna regioner och i regioner med låg befolknings-
täthet. Reglerna får föreskriva om olika typer av anslutningar.”
Av artikel 16.6 framgår följande.
”Den kostnadsdelning som avses i punkt 3 ska ske genom en
mekanism som baseras på objektiva, transparenta och icke-
diskriminerande kriterier som tar hänsyn till de fördelar anslutningarna
kan innebära för de producenter som ansluter sig i början och de som
ansluter sig senare samt för de systemansvariga för transmissions- och
distributionssystemen.”
Motsvarande krav i direktiv 2001/77/EG
Artikel 16.3 motsvarar delvis artikel 7.2 i Europaparlamentets och rådets
direktiv 2001/77/EG av den 27 september 2001 om främjande av el
producerad från förnybara energikällor på den inre marknaden för el. Där
ålades medlemsstaterna att inrätta ett rättsligt ramverk om vem som
skulle stå för kostnaderna för sådana tekniska anpassningar som
behövdes för att ansluta nya producenter av förnybar el till elnätet. Som
exempel på sådana anpassningar nämndes nätanslutningar och nät-
förstärkningar. Som alternativ till ett rättsligt ramverk kunde medlems-
staterna ålägga nätinnehavarna att utarbeta och offentliggöra
standardiserade regler i nämnda hänseenden.
Enligt artikel 7.5 i direktiv 2001/77/EG skulle medlemsstaterna inrätta
ett rättsligt ramverk eller kräva att nätinnehavarna utarbetade och offent-
liggjorde standardiserade regler för fördelningen av kostnader för
systeminstallationer mellan alla producenter som drog nytta av installa-
tionerna. Vidare framgick att kostnadsfördelningen skulle genomföras
med hjälp av en mekanism, som var grundad på objektiva, klara och
tydliga samt icke-diskriminerande kriterier. Dessa kriterier skulle beakta
de fördelar som anslutningarna medförde såväl för de ursprungligen
anslutna och senare anslutna producenterna som för nätinnehavarna.
Prop. 2009/10:128
61
Genomförandet av direktiv 2001/77/EG
Regeringen bedömde att de aktuella bestämmelserna i direktiv
2001/77/EG redan var genomförda i den svenska ellagstiftningen och
anförde bl.a. följande (prop. 2002/03:85 s. 27).
”Den svenska ellagstiftningen behandlar alla elproducenter lika.
Regleringen innebär att kostnaderna för den fysiska anslutningen av en
produktionsanläggning till nätet skall betalas av producenten. Den
avgift som producenten sålunda skall betala till nätinnehavaren skall,
enligt lagstiftningen, vara skälig. Nätmyndigheten har tillsyn över att
så blir fallet. Kostnaderna för övriga åtgärder som kan bli nödvändiga
till följd av en sådan anslutning, t.ex. en förstärkning av nätet, betalas
av nätinnehavaren. Eftersom detta ingår i nätinnehavarens nätverk-
samhet har nätinnehavaren rätt att ta ut dessa kostnader via nättariffen,
dvs. den avgift som alla de elkunder, som är anslutna till det aktuella
nätet betalar för sin överföring på nätet. Dessa kostnader brukar av
nätinnehavarna inkluderas i nättariffen i den utsträckning åtgärderna
medför nytta för andra elkunder än den som blir ansluten.”
Särskilt om kostnadsdelning mellan elkunder
Enligt artikel 16.6 ska de fördelar anslutningarna kan innebära för de
producenter som ansluter sig i början och de som ansluter sig senare
beaktas vid kostnadsdelningen. Sådan hänsyn tas i Sverige inom ramen
för det befintliga regelverket. Om kostnaderna för en nätförstärkning är
till nytta för senare anslutande kunder, ska detta beaktas när anslutnings-
avgiften bestäms (se t.ex. RÅ 2008 ref. 32 och RÅ 2008 not. 115).
Behovet av en ny bestämmelse
Bestämmelserna i förnybartdirektivet skiljer sig i vissa avseenden från
sina motsvarigheter i direktiv 2001/77/EG. Det finns i det nya direktivet
ett uttryckligt krav på att nätföretagen ska åläggas att utarbeta och
offentliggöra standardregler. Som Energimarknadsinspektionen har
konstaterat i sin rapport finns inget krav i nämnda hänseende i den
svenska ellagstiftningen. En bestämmelse om detta bör därför införas i
ellagen i anslutning till bestämmelserna i 4 kap. 11 § ellagen om rätt till
uppgifter om nättariffer m.m.
Standardregler
Prop. 2009/10:128
62
Uttrycket standardregler förekommer inte i den gällande lagstiftningen på
elområdet. Regeringen uppfattar det som tveksamt om det är lämpligt att
detta fall i författningstexten föra in en ny term, som inte redan är
förankrad i den svenska elmarknadsrätten. Med standardregler bör förstås
principerna för hur kostnaderna för teknisk anpassning ska fördelas vid
anslutning till elnätet.
Föreskrifter om tillämpningen
I fråga om kravet på föreskrifter om hur anslutningsreglerna ska
tillämpas utan diskriminering har Energimarknadsinspektionen påpekat
att ordet föreskrift kan vara missledande med hänsyn till att det leder
tankarna till den föreskriftsrätt en myndighet kan få efter bemyndigande
från regeringen. I den engelska versionen används uttrycket ”rules”,
vilket har en vidare mening än det svenska ordet ”föreskrifter”.
Enligt Energimarknadsinspektionen är det som avses att de standard-
regler som nätföretagen har att utarbeta och offentliggöra ska tillämpas
på ett icke-diskriminerande sätt. Inspektionen konstaterar vidare att detta
följer redan av kravet i 4 kap. 1 § andra stycket ellagen att nättarifferna
ska vara objektiva och icke-diskriminerande.
Regeringen delar i huvudsak Energimarknadsinspektionens
bedömning. Det diskrimineringsförbud som redan finns i ellagstiftningen
innebär att de principer för kostnadsfördelning som nätföretagen
utarbetar och offentliggör måste få en utformning som säkerställer att de
tillämpas utan diskriminering. Ytterst blir det en uppgift för nätmyndig-
heten att inom ramen för sin tillsyn försäkra sig om att nätföretagen efter-
lever dessa krav.
8.4 Avgifter för anslutning till gasnät
Regeringens förslag: Innehavaren av en naturgasledning ska offent-
liggöra de metoder som används för att utforma avgifter för anslut-
ning.
Rapportens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Energimarknadsinspektionen har även föreslagit att regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, nätmyndigheten ska bemyndigas att meddela
närmare föreskrifter om offentliggörande.
Remissinstanserna har tillstyrkt eller inte haft något att erinra mot
förslaget.
Skälen för regeringens förslag
Direktivets krav
Av artikel 16.10 andra meningen i förnybartdirektivet framgår att
medlemsstaterna ska kräva att systemansvariga för transmissions- och
distributionssystemen offentliggör avgifterna för anslutning till förnybara
gaskällor på grundval av transparenta och icke-diskriminerande kriterier.
Prop. 2009/10:128
63
Gällande rätt
I naturgaslagen (2005:403) finns bestämmelser om naturgasledningar,
lagringsanläggningar och förgasningsanläggningar samt om handel med
naturgas i vissa fall och om trygg naturgasförsörjning. Enligt 1 kap. 2 §
första stycket avses i lagen med naturgas även biogas, gas från biomassa
och andra gaser, i den mån det är tekniskt möjligt att använda dessa gaser
i naturgassystemet.
Enligt 3 kap. 5 § naturgaslagen är den som innehar en naturgasledning
skyldig att på skäliga villkor ansluta andra naturgasledningar samt
lagringsanläggningar och förgasningsanläggningar. I 6 kap. 1 § första
stycket föreskrivs att avgifter och övriga villkor för anslutning ska vara
skäliga, objektiva och icke-diskriminerande. Av paragrafens andra stycke
framgår att vid utformandet av avgiften för en anslutning ska särskilt
beaktas var den ledning eller anläggning som ska anslutas är belägen
samt effekten i anslutningspunkten.
Av 6 kap. 1 § tredje stycket naturgaslagen framgår att den som innehar
en naturgasledning vid begäran om ny anslutning inom skälig tid ska
lämna skriftlig uppgift om avgiften och övriga villkor för anslutningen. I
förarbetena (prop. 2004/05:62 s. 228) anfördes att eftersom kostnaden för
en anslutning varierar från fall till fall måste ledningsinnehavaren få
rimlig tid att beräkna dessa kostnader.
Offentliggörande
Med att offentliggöra bör förstås något mer än att lämna uppgift till
berörda intressenter i det enskilda fallet. Det kan noteras att i den
engelska versionen av direktivet används ordet ”publish”. I 6 kap. 4 §
första stycket naturgaslagen föreskrivs att den som bedriver överföring
av naturgas eller innehar ett naturgaslager eller en förgasningsanläggning
ska offentliggöra sin tariff och på begäran utan dröjsmål lämna skriftlig
uppgift om tariffen. Syftet med bestämmelsen är att kunder ska kunna få
kännedom om tariffen utan att kontakta företaget. I förarbetena (a. prop.
s. 230) anges att ett vanligt sätt för offentliggörande är att tariffen läggs
ut på företagets webbplats.
Som Energimarknadsinspektionen har konstaterat innehåller naturgas-
lagen inte någon bestämmelse om offentliggörande av anslutnings-
avgifter, varför en sådan bestämmelse bör införas för att uppfylla
direktivet i denna del.
Bestämmelsernas utformning
Som anförts i förarbetena till 6 kap. 1 § tredje stycket naturgaslagen
varierar kostnaden för en anslutning från fall till fall. En föreskrift som
endast uttalar att den som innehar en naturgasledning ska offentliggöra
avgifterna för anslutning kan därför antas bli svår att tillämpa i praktiken.
Regeringen bedömer emellertid att det är förenligt med direktivets krav
Prop. 2009/10:128
64
att föreskriva att ledningsinnehavaren ska offentliggöra metoderna för
beräkning av anslutningsavgift.
Av direktivet framgår att avgifterna ska grundas på av transparenta och
icke-diskriminerande kriterier. Detta kommer redan till uttryck i 6 kap.
1 § första stycket naturgaslagen. I 5 § i samma kapitel stadgas att den
som bedriver överföring av naturgas inte får börja tillämpa sin avgift och
övriga villkor för anslutning förrän de metoder som har använts för att
utforma avgiften har godkänts av tillsynsmyndigheten. Godkännande ska
lämnas, om metoderna kan antas leda till att avgiften uppfyller kraven på
att den ska vara objektiv och icke-diskriminerande.
Som Energimarknadsinspektionen har föreslagit bör det kunna bli
aktuellt för regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsyns-
myndigheten att meddela närmare föreskrifter om offentliggörandet.
Något särskilt normgivningsbemyndigande är inte nödvändigt, eftersom
de aktuella bestämmelserna är sådana att de kan meddelas i form av
verkställighetsföreskrifter enligt 8 kap. 13 § första stycket 1 regerings-
formen. Föreskrifterna har emellertid stor praktisk betydelse för
företagen. En upplysning bör därför föras in naturgaslagen om att
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar
närmare föreskrifter i frågan.
Lagrådet har anfört att en sådan bestämmelse är överflödig och inte
bör införas. Regeringen bedömer emellertid att det praktiska värdet för
aktörerna motiverar en upplysningsbestämmelse i detta fall. Att föra in
en upplysning framstår också som konsekvent med hänsyn till att ett
flertal sådana bestämmelser redan finns i naturgaslagen.
9 Tröskeleffekter vid anslutning av större
produktionsanläggningar för förnybar el till
elnätet
9.1 Bakgrund
Anslutning av elproduktionsanläggningar och tröskeleffekter
Anslutningsledningar från en elproduktionsanläggning till anslutnings-
punkten på elnätet ska bekostas av ägaren av elproduktionsanläggningen.
Därutöver ska den som förorsakar en merkostnad för nätägaren betala för
denna. Kostnaden för en förstärkning, ombyggnad eller utbyggnad av
nätet som är till direkt nytta för kundens anläggning ska alltså bekostas
av denne. Om nätförstärkningen enbart kommer den tillkommande
elproduktionsanläggningen till godo ska hela kostnaden betalas av
producenten. Om förstärkningen även gynnar andra, ska kostnaden delas
med dem.
Med tröskeleffekt avses i detta sammanhang det förhållandet att den
kraftproducent som ansluter sig till ett nät som saknar ledig kapacitet
tvingas betala hela nätförstärkningskostnaden inklusive tillkommande
kapacitet som producenten själv inte kan nyttja. De producenter som
därefter ansluter till nätet kan ta denna lediga kapacitet i anspråk utan
särskild kostnad. Av denna anledning tvekar många producenter att vara
först med att ansluta sig till ett sådant nät. Nätföretagen vill inte heller ta
risken att göra större nätförstärkningar, om de inte med relativt stor
säkerhet vet att den tillkommande kapaciteten kommer att nyttjas i
princip fullt ut. Denna situation uppstår i dagsläget framför allt vid en
stegvis utbyggnad av vindkraftsparker i ett visst geografiskt område.
Prop. 2009/10:128
65
Tidigare utredningar om hantering av tröskeleffekter vid anslutning av
elproduktionsanläggningar
Energinätsutredningens delbetänkande Förhandsprövning av nättariffer
m.m. (SOU 2007:99) innehåller ett förslag om delning av kostnaderna
för anslutning till den del dessa är till nytta för andra. Bestämmelsen är
tänkt att gälla för såväl uttagskunder som elproducenter. Förslaget
bygger på principen att kostnaderna ska fördelas i förväg utifrån
tillgänglig information om framtida anslutningar inom tio år från den
första anslutningen. Energinätsutredningens förslag om förtida delning
löser problemet med fördelning av kostnaderna mellan tillkommande
producenter. Däremot hanterar förslaget inte den ekonomiska risk som
elnätsföretaget måste ta för att göra nätförstärkningen. Tillkommande
producenter ska visserligen betala sin del efter hand men dels finns ingen
garanti för att det tillkommer ytterligare produktionsanläggningar, dels
står elnätsföretaget för kostnaden till dess att så sker.
Nätanslutningsutredningen föreslog i sitt betänkande Bättre kontakt via
nätet – om anslutning av förnybar elproduktion (SOU 2008:13)
inrättandet av en särskild elnätsinvesteringsfond för att finansiera
nödvändiga nätinvesteringar för anslutning av förnybar el.
Nätanslutningsutredningen anslöt sig också till Energinätsutredningens
förslag om förtida delning. För det fall förslaget om förtida delning inte
genomfördes lämnade Nätanslutningsutredningen ytterligare ett förslag
som innebar efterhandsdelning.
Svenska kraftnät fick, bl.a. som ett resultat av de förslag som lämnats
av Nätanslutningsutredningen, av regeringen i uppdrag att utreda och ge
förslag på hur förstärkningar av nätet för att främja utbyggnaden av
förnybar elproduktion ska kunna underlättas. Svenska kraftnät har
redovisat uppdragen i två rapporter under 2009.
9.2 Överväganden
Regeringens bedömning: Ett vidareutvecklat system med s.k. förtida
delning av nätförstärkningskostnaden för storskaliga produktions-
anläggningar för förnybar el bör införas i syfte att en elproducent
endast ska betala en sådan del av den totala kostnaden för den
nödvändiga nätförstärkningen som motsvarar varje producents andel
av den totala anslutningskapaciteten. Åtgärder och förslag bör utredas
vidare av en arbetsgrupp inom Regeringskansliet.
Rapporternas förslag: Svenska kraftnät har i sina rapporter Tröskel-
effekter och förnybar energi (dnr 1495/2008/AN46 och dnr 2009/1306)
som redovisats under 2009 föreslagit åtgärder som syftar till att
risktagandet lyfts bort från elnätsföretagen genom att Svenska kraftnät
ger ett lån som finansierar den del av anslutningen som ännu inte har
tagits i anspråk av tillkommande producenter. Genom förslaget skulle
tröskeleffekten minskas eller undanröjas helt genom en s.k. förtida
delning av anslutningskostnaden. Detta sker genom att tillkommande
producenter som ansluter sig till nätet endast ska betala för den del av
den totala kostnaden för den nödvändiga nätförstärkningen som
motsvarar varje producents andel av den totala anslutningskapaciteten.
Förslaget innebär att tröskeleffekterna för utbyggnaden av förnybar el-
produktion minskas genom att risktagande lyfts bort från elnätsföretagen
vid stora nätförstärkningar. Det skulle ske genom ett lån som finansierar
dels den del av nätförstärkningen som elnätsföretaget inte har nytta av
direkt, dels den del som ännu inte tagits i anspråk av tillkommande
producenter. Tillkommande elproducenter betalar sedan när de ansluter
sin andel av den totala kostnaden för nätförstärkningen i förhållande till
sin nominella installerade effekt. På samma sätt betalar elnätsföretaget
sin del för de regionnätsförstärkningar som kommer elnätsföretaget till
godo senare.
Prop. 2009/10:128
66
Anslutningslånet föreslås beslutas av särskilt utsedd beslutsmyndighet
som också i övrigt bör handlägga frågor enligt den föreslagna lagen om
lån m.m. för anslutning av förnybar elproduktion samt utöva tillsyn. Lån
föreslås lämnas endast för anslutning av elproduktionsanläggningar som i
sin helhet är berättigade till elcertifikat och som har en sammanlagd
installerad nominell aktiv effekt som överstiger 100 megawatt (MW). Ett
kriterium föreslås också vara att anläggningar med en nominell effekt
motsvarande minst 30 procent av kapaciteten för nätförstärkningen ska
ha tecknat anslutningsavtal med nätföretaget. Dessa ska också ha åtagit
sig att erlägga 10 procent av sin del av nätförstärkningskostnaden till
nätföretaget, eller direkt till Svenska kraftnät om kostnaden enbart avser
stamnätsförstärkningar.
När det gäller vindkraft föreslås därutöver gälla att anläggningarna
ligger inom ett riksintresseområde för vindbruk och är belägna inom ett
av kommunen i översiktsplan utpekat område lämpligt för vindbruk. Om
så inte är fallet ska producenten visa att området är lämpligt sett från
fysisk planeringssynpunkt. Inom det område som befunnits vara lämpligt
ska ytan med en beräknad medelvind om lägst 6,5 meter per sekund vara
stor nog att rymma en samlad vindkraftinstallation av nationell betydelse
(minst 100 MW).
Kostnaderna för förslaget i form av kapitalförluster, räntor och
administrativa omkostnader föreslås bli bekostade genom införandet av
en särskild nätförstärkningsavgift som årligen ska betalas av Svenska
kraftnäts nätkunder, dvs. de som innehar elproduktionsanläggningar
anslutna till stamnätet eller innehar nätkoncession och har ledningar
anslutna till stamnätet, i förhållande till det antal kilowattimmar som
matats in på eller tagits ut från stamnätet. Ett genomförande av förslaget
skulle även föranleda en anmälan om statligt stöd enligt fördraget om
Europeiska unionens funktionssätt.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har i stort varit positiva till
förslaget. Energimyndigheten, Sveriges Kommuner och Landsting,
Oberoende Elhandlare, Lantbrukarnas riksförbund (LRF) och Statens
jordbruksverk tillstyrker förslaget. Kammarrätten i Stockholm ifråga-
sätter nödvändigheten av de ändringar som föreslås avseende nättariffer i
ellagen eftersom principen om förtida delning tillämpas redan i dag inom
ramen för det befintliga regelverket. Kammarrätten förordar att Svenska
kraftnät både bör bereda och besluta i ärenden enligt den föreslagna
lagen om lån då ett system med flera inblandade myndigheter riskerar att
bli rörigt. Statskontoret anser att det är svårt att bedöma lämpligheten i
Svenska kraftnäts organisationsförslag.
Prop. 2009/10:128
67
Ekonomistyrningsverket (ESV) anser att villkoren för stödet inte bör
vara alltför generösa eftersom det finns en risk att anslutningskapaciteten
byggs ut i en alltför snabb takt vilket innebär att staten står för över-
kapaciteten. ESV bedömer vidare att den föreslagna nätförstärknings-
avgiften kan vara en skatt. Skatteverket anser att förslagen inte berör
frågor inom beskattningsområdet och lämnar därför inga synpunkter på
förslaget.
Energimarknadsinspektionen anser att konsekvenserna av Svenska
kraftnäts förslag behöver utredas vidare innan det läggs till grund för ny
lagstiftning särskilt vad det gäller delning av kostnader, prövning av
anslutningsavgifter, prioriterad anslutning, effekter på tröskeleffekten,
effekter på befintliga producenter av förnybar el, objektivitet och icke-
diskriminering. Energimarknadsinspektionen anser också att det finns
behov att ta fram ett enklare stödsystem.
Svensk Energi och Svensk Vindenergi anser att det årliga lånetaket
initialt bör vara högre för att möta ett stort uppdämt behov. Svensk
Energi och Svensk Vindenergi anser att det bör vara möjligt att efter
särskild prövning bevilja lån till områden med lägre sammanlagd effekt
än den föreslagna nivån, större än 100 MW. Svensk Energi och Svensk
Vindenergi anser även att det bör utredas om en liknande modell skulle
kunna underlätta etablerandet av mindre produktionsområden med en
omfattning om några tiotals megawatt där flera intressenter genomför en
successiv utbyggnad med anslutning till lokalnät eller underliggande
regionnät. Svebio anser att Svenska kraftnäts förslag utgör en rimlig
avvägning för att skapa rättvisa mellan olika nya aktörer och slippa
tröskeleffekter. Det alternativ som bör prövas är att staten genom direkta
bidrag stöttar en utbyggnad av det storskaliga nätet. Det bör övervägas
om nivån på den minsta storleken för att ett projekt ska kunna ta del av
anslutningslån skulle kunna sättas lägre, exempelvis till 50 MW. Detta
eftersom det i framtiden kan förväntas att bioraffinaderier med
elproduktion på effektnivån 50 MW kommer att placeras vid sidan av
befintlig storskaliga nät. Sveriges Energiföreningars Riksorganisation
(SERO), Svensk Vindkraftförening (SVIF) och Svensk Vattenkraft-
förening (SVAF) anför i sitt gemensamma yttrande att kravet på att
anläggningar ska ha en kapacitet större än 100 MW för att elnätsföretag
ska vara berättiga att få lån från fonden innebär att enbart ett litet antal
storprojekt blir aktuella. Föreningarna anser att det är lika angeläget att
även mindre projekt berättigar elnätsföretag att få lån och anser att den
nedre storleksgränsen bör tas bort.
Svenskt Näringsliv anser att förslaget inte i tillräcklig grad behandlar
konsekvensen av att elkunden ska bära kostnaden i form av höjd nättariff
eller nätförstärkningsavgift och vill understryka att vissa elkunder kan
drabbas hårt. Svenskt Näringsliv efterfrågar en konsekvensbedömning av
vilken effekt förslaget skulle kunna få på företagens globala konkurrens-
kraft.
Prop. 2009/10:128
68
Skälen för regeringens bedömning
Tröskeleffekter och utbyggnaden av förnybar elproduktion
Regeringens förslag om ett nytt mål för ökningen av den förnybara el-
produktionen om 25 TWh till år 2020 jämfört med läget år 2002 väntas
innebära en ökad utbyggnad av framför allt vindkraft de kommande åren.
En nationell planeringsram för vindkraft har också fastställts till
motsvarande en årlig produktionskapacitet på 30 TWh år 2020, varav 20
TWh till lands och 10 TWh till havs, se proposition En sammanhållen
klimat- och energipolitik
– Energi (prop. 2008/09:163). Energi-
myndigheten har angivit 423 områden i 20 län som riksintressen för
vindbruk. Detta innebär att det kan väntas en vindkraftsutbyggnad som är
spridd över hela landet. Det är emellertid en fråga för enskilda aktörer att,
utifrån marknadsförutsättningarna, göra en bedömning av var och i
vilken takt utbyggnaden ska ske.
Många av de anläggningar för förnybar elproduktion, framför allt
vindkraftsparker, som i dag byggs och planeras är förlagda till gles-
befolkade områden med låg elförbrukning. En ökad utbyggnad av
vindkraftsparker framöver kommer därför att medföra ett behov av ökad
överföringskapacitet i både region- och stamnäten. Svenska kraftnät
arbetar aktivt med att planera och bygga ut stamnätet för att möta den
kommande vindkraftsutbyggnaden. En stor del av utbyggnaden kommer
att kunna hanteras inom ramen för dagens regelverk för anslutning och
kostnadsfördelning. En stor utmaning är dock osäkerheten kring var
vindkraften i Sverige kommer att etableras, då det är ett stort antal
aktörer som projekterar för utbyggnad av vindkraft. Många andra
faktorer påverkar också när och var etablering sker, såsom tillstånds-
givning, kostnadsutvecklingen för vindkraftverk samt prisutvecklingen
på el och elcertifikat. Tröskeleffekten uppstår främst i de områden som i
dag saknar ledig överföringskapacitet och där ett större antal vindkrafts-
projektörer planerar för etablering. Problemet med tröskeleffekten har
funnits under lång tid men har fått förnyad aktualitet i samband med den
kommande stora utbyggnaden av förnybar elproduktion. Frågan om hur
nätförstärkningskostnaden respektive risken kan fördelas på ett
annorlunda sätt mellan tillkommande elproducenter i ett område jämfört
med i dag har också varit föremål för tidigare utredningar. Dessa
utredningar har tagit fram förslag som bedömts kräva ytterligare analyser
och utredning.
Förtida delning av nätförstärkningskostnaden
Den förtida delningen bör enligt Svenska kraftnäts förslag ske genom att
tillkommande producenter som ansluter sig till nätet ska betala endast för
den del av den totala kostnaden för den nödvändiga nätförstärkningen
som motsvarar varje producents andel av den totala anslutnings-
kapaciteten.
Prop. 2009/10:128
69
Som Kammarrätten i Stockholm har påpekat tillämpas redan i dag
principen om förtida delning inom ramen för det befintliga regelverket.
En förutsättning är emellertid att det med relativt stor säkerhet kan be-
dömas om ytterligare anslutningar till elnätet kommer att ske inom över-
skådlig tid. Det finns i dag inte heller kriterier för under vilka förutsätt-
ningar som en förtida delning ska tillämpas vid större utbyggnader av
region- och stamnät som föranleds av t.ex. utbyggnad av vindkrafts-
parker. Det finns därför skäl att, med utgångspunkt i vad Svenska kraft-
nät har föreslagit, överväga en utvidgad tillämpning av principen när det
gäller anslutning av anläggningar för förnybar elproduktion.
Behov av ytterligare utredning
Regeringen bedömer att ett vidareutvecklat system med s.k. förtida
delning av nätförstärkningskostnaden för storskaliga produktions-
anläggningar för förnybar el bör införas i syfte att tydliggöra hur stor
andel av denna kostnad som bör belasta respektive elproducent som har
nytta av nätförstärkningen. Åtgärder och förslag behöver dock utredas
vidare. I detta arbete utgör Svenska kraftnäts rapporter om tröskeleffekter
ett underlag.
Som framförts av några remissinstanser finns behov av att närmare ut-
reda konsekvenserna av Svenska kraftnäts förslag bl.a. i fråga om förfa-
randet hos de berörda myndigheterna, utformningen av den förtida
delningen, hur den ekonomiska risken bör hanteras samt kriterierna för
prioriterad anslutning samt objektivitet och icke-diskriminering. Även
frågorna kring eventuellt behov av finansiering samt ett sådant systems
förhållande till reglerna om statligt stöd i fördraget om Europeiska
unionens funktionssätt bör utredas vidare. Ett förslag till åtgärder bör
utarbetas av en arbetsgrupp inom Regeringskansliet.
10 Konsekvensanalys
10.1 Konsekvenser för myndigheter
Energimyndigheten
Energimyndigheten är förvaltningsmyndighet för frågor om användning
och tillförsel av energi. Myndigheten ska verka för att på kort och lång
sikt trygga tillgången på el och annan energi på med omvärlden
konkurrenskraftiga villkor. Myndigheten ska vidare inom sitt
verksamhetsområde verka för en effektiv och hållbar energianvändning
och en kostnadseffektiv energiförsörjning, båda med en låg negativ
inverkan på hälsa, miljö och klimat. Myndigheten ska bidra till
omställningen till ett ekologiskt uthålligt energisystem. Stränga krav ska
ställas på säkerhet och omsorg om hälsa och miljö vid omvandling och
utveckling av all energiteknik.
Regeringen aviserar i denna proposition att Energimyndigheten ska få
ett huvudansvar att följa upp genomförandet av förnybartdirektivet och
bidra med underlag för den rapportering som ska lämnas in för första
gången den 31 december 2011 och därefter vartannat år.
Prop. 2009/10:128
70
Energimyndigheten ansvarar sedan tidigare för huvuddelen av de
åtgärder som bedrivs för att främja en ökning av användning av förnybar
energi. Genomförandet av detta direktiv kommer att innebära utökade
uppgifter för framför allt Energimyndigheten, Boverket och Svenska
kraftnät. Energimyndigheten är den myndighet som berörs mest. Ett antal
utredningsuppdrag som ligger inom Energimyndighetens ansvarsområde
aviseras i föreliggande proposition, bl.a. vad gäller åtgärder för att öka
andelen energi från förnybara energikällor i bebyggelsen tillsammans
med Boverket samt förslag till ett nationellt samordnat system för
certifiering, besiktning (kontrollorgan) eller motsvarande kvalifikations-
system för installatörer av små anläggningar baserade på förnybar energi
tillsammans med Boverket och Styrelsen för ackreditering och teknisk
kontroll (SWEDAC). Direktivets rapporteringskrav ställer vidare nya
krav på uppföljning och utvärdering för att få underlag om utvecklingen i
förhållande till de uppsatta målen.
Förnybartdirektivet ställer krav på vägledning till alla relevanta
aktörer, särskilt planerare och arkitekter, så att de kan överväga den
optimala kombinationen av energi från förnybara energikällor samt krav
på information till medborgarna om fördelarna med att utveckla och
använda energi från förnybara energikällor. Energimyndigheten kommer
att ansvara för att tillsammans med övriga berörda myndigheter säker-
ställa att alla relevanta aktörer ges vägledning om hur förnybara energi-
källor kan utnyttjas vid planering, utformning, byggnation och
renovering av industri- och bostadsområden. Energimyndigheten
kommer även att ansvara för att ta fram och tillgängliggöra information,
vägledning och utbildning för att informera allmänheten om fördelarna
med att utveckla och använda energi från förnybara energikällor.
Energimyndigheten kommer att vara tillsynsmyndighet enligt den nya
lagen om ursprungsgarantier för el och utöva tillsyn över efterlevnaden
av lagen och av de föreskrifter som ska tas fram i anslutning till lagen.
Energimyndighetens uppgift som tillsynsmyndighet enligt den nya lagen
om ursprungsgarantier innebär mer omfattande handläggningsuppgifter
än motsvarande uppgift enligt den befintliga lagen om ursprungsgarantier
för förnybar el och högeffektiv kraftvärmeel.
Energimyndigheten ska handlägga ansökningar från elproducenter om
att få en ursprungsgaranti utfärdad. Om Energimyndigheten finner att
elproducenten uppfyller kraven för att få en ursprungsgaranti ska
myndigheten fatta beslut om rätt till tilldelning av ursprungsgarantier.
Tillsynsmyndigheten ska meddela kontoföringsmyndigheten om ett
beslut att få rätt till tilldelning av ursprungsgarantier och överföra de
uppgifter i producentens ansökan som är nödvändiga för utfärdandet av
ursprungsgarantin. Tillsynsmyndigheten ska också utöva tillsyn över att
elproducenter som ansöker om ursprungsgarantier lämnar korrekta upp-
gifter för att tilldelas ursprungsgarantier och får rätt att återkalla ett beslut
om rätt till tilldelning av ursprungsgarantier enligt de förutsättningar som
anges i lagen.
Energimyndigheten kommer vid införandet av det nya ursprungs-
garantisystemet att behöva ta fram nya rutiner, föreskrifter och IT-stöd.
Vid övergången kommer också en anpassning till det nya regelverket
behöva ske för anläggningar som i dag tilldelas ursprungsgarantier.
Energimyndigheten bedöms också behöva avsätta ökade personalresurser
för det löpande arbetet med ursprungsgarantisystemet och för ökade
informationsinsatser gentemot elproducenterna. Detta bedöms inte
påverka Energimyndighetens totala resursbehov, utan kan ske genom
omprioriteringar inom myndighetens verksamhet.
Prop. 2009/10:128
71
Regeringens sammantagna bedömning är att tillkommande arbets-
uppgifter till följd av direktivets krav kräver ett antal årsarbetskrafter
men kan finansieras inom befintliga ekonomiska ramar.
Svenska kraftnät
Svenska kraftnät kommer att få i uppgift att vara kontoföringsmyndighet
enligt den nya lagen om ursprungsgarantier för el. Uppgifterna som
kontoföringsmyndighet enligt den nya lagen är mer omfattande än vad
Svenska kraftnät i dag har som garantimyndighet enligt lagen om
ursprungsgarantier för förnybar el och högeffektiv kraftvärmeel. Den
största förändringen är att kontoföringsmyndigheten får ansvaret för att
föra ett register över ursprungsgarantier och att utfärda, överföra och
registrera ursprungsgarantier elektroniskt. Ytterligare en förändring är att
alla slags elproduktionsanläggningar kan ansöka om att få ursprungs-
garantier utfärdade vilket kan leda till en ökad efterfrågan.
Svenska kraftnäts befintliga IT-system behöver utvecklas alternativt
ersättas av ett nytt IT-system för kontoföringen av ursprungsgarantier.
Nya rutiner avseende ursprungsgarantier behöver även utarbetas och fler
personresurser behöver avsättas för information och administration av
ursprungsgarantisystemet. Svenska kraftnäts löpande kostnader för
utfärdande, överföring och annullering av ursprungsgarantier kommer att
finansieras genom en avgift enligt de närmare föreskrifter som
regeringen kommer att meddela.
Energimarknadsinspektionen
Förslagen rörande nättillträde (kapitel 8) innebär att nätmyndigheten,
Energimarknadsinspektionen, får ett något utökat tillsynsansvar.
Regeringen bedömer att detta kan hanteras inom befintliga ekonomiska
ramar.
Boverket
Förnybartdirektivet innehåller en del bestämmelser som syftar till att öka
andelen förnybar energi i bebyggelsen. I propositionen aviseras ett antal
utredningsuppdrag som ligger inom Boverkets ansvarsområde. Bland
annat aviseras uppdrag om att ta fram förslag på lämpliga åtgärder för att
öka andelen energi från förnybara energikällor i byggsektorn, uppdrag
om att utreda hur genom byggregler och byggnormer, eller på andra sätt
med motsvarande verkan, miniminivåer av förnybar energi kan ställas
som krav där så är lämpligt i nya byggnader och i befintliga byggnader
som genomgår betydande renoveringar samt uppdrag om att utforma
Pr
rekommendationer vid planering m.m. Regeringen bedömer att
uppdragen kan hanteras inom befintlig ekonomisk ram.
op. 2009/10:128
72
SWEDAC
I propositionen aviserar regeringen ett uppdrag som berör SWEDAC
gällande ett nationellt samordnat system för certifiering, besiktning
(kontrollorgan) eller motsvarande kvalifikationssystem för installatörer
av små anläggningar baserade på förnybar energi i samråd med Boverket
och Energimyndigheten. Systemet ska vara tillgängligt senast den
31 december 2012. Regeringen bedömer att uppdragen kan hanteras
inom befintlig ekonomisk ram.
10.2 Ekonomiska konsekvenser
Statsfinansiella konsekvenser
Enligt den svenska prognosen över andelen förnybar energi görs
bedömningen att Sverige kommer att nå en andel på 50,2 procent år
2020. Om prognosen slår in innebär det att Sverige når över det mål som
ålagts i direktivet. Förnybartdirektivet möjliggör att detta överskott kan
överlåtas till ett eller flera länder som bedöms ha ett underskott. Det
samma gäller det överskott som prognostiseras för åren fram till 2020.
Regeringen anser att möjligheterna till att överlåta ett statistiskt överskott
till andra länder bör kunna tas till vara. Därmed kan också intäkter till
staten genereras. Det är i dag oklart hur stora värden det kan handla om.
Regeringen avser att analysera vidare de juridiska och statsfinansiella
aspekterna av ett sådant utnyttjande.
Konsekvenser för företag
Propositionen innehåller inget färdigt förslag på ett nationellt samordnat
system för certifiering, besiktning (kontrollorgan) eller motsvarande
kvalifikationssystem för installatörer av utrustning av små anläggningar
baserade på förnybar energi som direktivet ställer krav på utan endast ett
uppdrag till berörda myndigheter att komma med ett förslag till hur ett
sådant system ska utformas. I utformningen av det uppdraget är det
viktigt att frågan om konkurrensvillkor för små och medelstora företag
samt regelförenklingsperspektivet beaktas.
Den föreslagna lagen om ursprungsgarantier innebär att alla el-
producenter får en möjlighet att ansöka om ursprungsgarantier för den el
de producerar. Att ansöka om en ursprungsgaranti är frivilligt. Den
administration som en ansökan om ursprungsgarantier innebär vägs upp
av de fördelar som en elproducent kan få av utfärdade ursprungs-
garantier. Exempelvis kan en elproducent i dag få ett högre försäljnings-
pris för förnybar el jämfört med el producerad från fossila energikällor.
De uppgifter som lämnats vid en tidigare ansökan om godkännande för
tilldelning av elcertifikat torde också kunna användas vid ansökan om
ursprungsgarantier. Uppgiftslämnandet i samband med godkännande av
anläggningar för tilldelning av ursprungsgarantier bör därför kunna
begränsas. De uppgifter som sedan tidigare finns hos tillsyns-
myndigheten ska inte behöva lämnas på nytt. Detta med syfte att
minimera den administrativa bördan för anläggningsinnehavarna.
Prop. 2009/10:128
73
Förslagen angående nättillträde innebär nya ålägganden för el-
respektive gasnätsföretagen. Elnätsföretagen ska ange tidsplaner för
anslutning av elproduktionsanläggningar och offentliggöra principer för
hur kostnaderna för teknisk anpassning ska fördelas vid anslutning till
elnätet. Innehavaren av en naturgasledning ska offentliggöra de metoder
som används för att utforma avgifter för anslutning.
Förslagen innebär vissa ytterligare administrativa kostnader för elnäts-
företagen. Ett elnätsföretag driver dock sin verksamhet med nät-
koncession, vilket innebär att företaget i princip har ett legalt monopol.
Detta får till följd att de ökade administrativa kostnaderna inte påverkar
elnätsföretagets avkastning totalt sett, eftersom företaget har rätt att slå ut
kostnaderna på samtliga kunder inom ett redovisningsområde.
Förslaget som berör gasnätsföretagen avser offentliggörande av
uppgifter som gasnätföretagen redan i dag bör ha framtagna. Regeringens
bedömning är därför att kostnaderna för offentliggörande bör vara
marginella.
El- och gaskunder samt allmänheten
Elkunderna påverkas positivt av den nya föreslagna lagen om ursprungs-
garantier av el. Genom lagen läggs förutsättningar fast för att fastställa
elens ursprung på ett tillförlitligt sätt, och därigenom kan elkunderna
erbjudas att köpa el av ett visst säkerställt ursprung, t.ex. förnybar el eller
högeffektiv kraftvärmeel.
Förslagen rörande nättillträde kan leda till högre nättariffer för
kunderna på elnäten eftersom elnätsföretagen har rätt att ta ut de nya
administrativa kostnaderna genom sina överföringsavgifter. Kostnaden
torde dock bli ytterst marginell för den enskilda kunden, eftersom
kostnaderna kommer att slås ut på samtliga kunder inom ett
redovisningsområde. Detsamma torde gälla för förslaget som berör
kunderna på gasnäten. Även dessa kunder kan komma att få en ytterst
marginellt höjd nättariff.
Domstolarna
Enligt den föreslagna lagen om ursprungsgarantier får tillsyns-
myndighetens beslut om rätt till tilldelning av ursprungsgarantier och
beslut om återkallelse av sådana beslut överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till
kammarrätten. Inga ärenden avseende ursprungsgarantier enligt lagen
(2006:329) om ursprungsgarantier för högeffektiv kraftvärmeel och
förnybar el har hittills överklagats. Även om den föreslagna lagen
innebär en annan hantering än i dag så ändras inte systemet på ett sådant
sätt att det finns skäl att tro att antalet överklagade ärenden ska förändras
i någon större utsträckning. Fler elproducenter får visserligen möjlighet
Prop. 2009/10:128
74
att ansöka om ursprungsgarantier men de bedömningar som tillsyns-
myndigheten ska göra kommer även fortsättningsvis att vara av enkel
beskaffenhet. Ärendetillströmningen i domstolarna förväntas bli
marginell.
När det gäller ändringarna i ellagen och naturgaslagen i anledning av
artikel 16 i förnybartdirektivet, kommer Energimarknadsinspektionen att
utöva tillsyn över efterlevnaden av de nya bestämmelserna.
Inspektionens tillsynsbeslut kan överklagas hos allmän förvaltnings-
domstol. Det saknas i nuläget anledning att anta att något större antal
tillsynsbeslut kommer att meddelas. Eventuella överklaganden av sådana
beslut torde vidare avse begränsade frågeställningar, t.ex. huruvida ett
elnätsföretag lämnar tidsplaner på föreskrivet sätt.
Under dessa förutsättningar bedömer regeringen att några ytterligare
resurser inte behöver tillföras Sveriges Domstolar med anledning av
lagförslagen.
Övriga konsekvenser
Regeringen bedömer att förslagen saknar betydelse för den kommunala
självstyrelsen, brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet, syssel-
sättning och offentlig service i olika delar av landet, jämställdheten
mellan kvinnor och män samt möjligheterna att nå de integrations-
politiska målen.
Direkta effekter på sysselsättning är inte att förvänta i och med
genomförandet av direktivet. Indirekt skapas dock stora möjligheter till
sysselsättning via ökad användning av förnybar energi inte minst runt om
i landet i områden med relativt svag arbetsmarknad. Det kan röra sig om
exempelvis ökat uttag av biobränsle och byggnation eller drift och
underhåll av vindkraftsparker.
11 Författningskommentarer
Prop. 2009/10:128
75
11.1 Förslaget till lag om ursprungsgarantier för el
1 §
Av paragrafen framgår syftet med lagen som är att säkerställa att el-
producenter kan få ursprungsgarantier utfärdade för den el som
produceras. Denna rätt har sin motsvarighet i 1 § lagen (2006:329) om
ursprungsgarantier för högeffektiv kraftvärmeel och förnybar el. Den
föreslagna lagen innebär dock att rätten till ursprungsgarantier gäller för
produktion av all el, oavsett energikälla. Begreppet ursprung omfattar i
det här sammanhanget alla egenskaper som den producerade elen har,
således även egenskaperna hos högeffektiv kraftvärmeel.
Paragrafen behandlas i avsnitt 7.2.1 under rubriken Rätt till ursprungs-
garantier för all elproduktion.
2 §
I paragrafen definieras vad som avses med en ursprungsgaranti och vad
syftet med garantin är. Ursprungsgarantins syfte är att garantera
ursprunget på den el som en elleverantör ska lämna uppgift om enligt
8 kap. 12 § ellagen (1997:857). I 8 kap. 12 § ellagen anges att elleveran-
törer, på eller i samband med fakturor avseende försäljning av el och i
reklam som vänder sig till elanvändare, ska lämna uppgift om varje
enskild energikällas andel av den genomsnittliga sammansättning av
energikällor som använts för att framställa den el som elleverantören
sålde under närmast föregående kalenderår.
Paragrafen behandlas i avsnitt.7.2.3 under rubriken Användning och
annullering av ursprungsgarantier.
3 §
En ursprungsgaranti avser en viss mängd el och för att säkerställa
tillförlitligheten i systemet måste den mätas och rapporteras. Regleringen
motsvarar den som finns i dag. Bestämmelsen i 6 § lagen om ursprungs-
garantier för högeffektiv kraftvärmeel och förnybar el är dock utförligare
än i den föreslagna lagen där det endast anges att mätning och
rapportering ska ske till den myndighet som regeringen bestämmer
(kontoföringsmyndigheten). Skälet för detta är att mer detaljerade före-
skrifter för mätning och rapportering kommer att meddelas av regeringen
i en förordning om ursprungsgarantier.
Paragrafen behandlas i avsnitt 7.2.2 under rubriken Förutsättningar för
utfärdande av ursprungsgarantier.
4 §
Av förnybartdirektivet framgår att en ursprungsgaranti bara får utfärdas
för samma energienhet en gång. Syftet är att garantierna inte ska räknas
dubbelt. Den paragraf som föreslås i den nya lagen innebär en förändring
i förhållande till gällande bestämmelser i lagen om ursprungsgarantier för
högeffektiv kraftvärmeel och förnybar el. Av författningskommentaren
till 3 § i den sistnämnda lagen framgår att om el har producerats med
användning av både högeffektiv kraftvärme och förnybara energikällor
kan en elproducent begära att få både en ursprungsgaranti för förnybar el
och en ursprungsgaranti för högeffektiv kraftvärmeel utfärdad för samma
mängd el. Detta ska inte längre vara möjligt. Om en energienhet
exempelvis produceras i ett högeffektivt kraftvärmeverk som eldas med
förnybara bränslen ska bara en ursprungsgaranti utfärdas per megawat-
timme el.
Prop. 2009/10:128
76
Mängden el som en ursprungsgaranti får omfatta framgår av förnybart-
direktivet men gäller generellt för ursprungsgarantier, oavsett hur eller
från vilken energikälla som elen produceras.
Paragrafen behandlas i avsnitt 7.2.2 under rubriken Förutsättningar för
utfärdande av ursprungsgarantier.
5 §
För att förhindra dubbelräkning och missbruk av systemet med
ursprungsgarantier ska varje ursprungsgaranti ha ett unikt identifierings-
nummer. Kravet framgår av förnybartdirektivet där också minimikraven
på vilka uppgifter som en ursprungsgaranti för övrigt ska innehålla
räknas upp. I kraftvärmedirektivet finns också specifika krav på innehåll
för ursprungsgarantier för el som produceras med högeffektiv kraft-
värme. Direktivens krav i denna del kommer att genomföras genom
bestämmelser i en förordning om ursprungsgarantier som regeringen har
för avsikt att utfärda.
Paragrafen behandlas i avsnitt 7.2.2 under rubriken Förutsättningar för
utfärdande av ursprungsgarantier.
6 §
I paragrafen anges när en ursprungsgaranti ska annulleras. Den ska
annulleras när den har använts av elleverantören för att ange elens
ursprung enligt reglerna för ursprungsmärkning som finns i 8 kap. 12 §
ellagen (1997:857). Om den inte har använts för detta syfte inom tolv
månader från och med produktionen av den energienhet som ursprungs-
garantin avser ska den också annulleras. Sistnämnda tidsperiod framgår
av förnybartdirektivet men ska gälla generellt för alla ursprungsgarantier,
dvs. oavsett från vilken energikälla som elen produceras. Garantin är
således en färskvara.
Paragrafen behandlas i avsnitt 7.2.3 under rubriken Användning och
annullering av ursprungsgarantier.
7 §
Direktivet anger att medlemsstaterna ska säkerställa att ursprungs-
garantier kan utfärdas, överföras och annulleras elektroniskt. Ett register
över ursprungsgarantierna är således centralt för hanteringen. Registret
kan komma att innehålla information om kontaktpersoner hos el-
producentföretag eller om fysiska personer som äger mindre
elproduktionsanläggningar. Om så är fallet ska bestämmelserna i person-
uppgiftslagen (1998:204) tillämpas.
Paragrafen behandlas i avsnitt 7.2.6 under rubriken Register över
ursprungsgarantier.
8 §
Prop. 2009/10:128
77
Beträffande förfarandet anges att ursprungsgarantier ska utfärdas, över-
föras och annulleras elektroniskt. Kravet finns i förnybartdirektivet men
avser alla ursprungsgarantier.
9 §
I paragrafen fastställs att det är den myndighet som regeringen
bestämmer (tillsynsmyndigheten) som ska pröva frågor om rätt till
tilldelning av ursprungsgarantier.
Det är på producentens begäran som en ursprungsgaranti ska utfärdas. I
detta avseende sker ingen ändring jämfört med gällande bestämmelser i
lagen om ursprungsgarantier för högeffektiv kraftvärmeel och förnybar
el. I förslaget till ny lag är dock utformningen en annan och begreppet
anmälan har bytts ut mot ansökan.
Producenten ska skriftligen göra en ansökan till myndigheten.
Begreppet skriftligen omfattar elektroniska ansökningar. Tillsyns-
myndigheten ska fatta beslut efter att ha kontrollerat de uppgifter som
producenten har lämnat i sin ansökan. Framför allt torde det bli frågan
om den uppgivna energikällan är den som ligger till grund för
produktionen av el som myndigheten kommer att få granska närmare.
Paragrafen behandlas i avsnitt 7.2.5 under rubriken Förfarandet och har
utformats i enlighet med vad Lagrådet har angett i sitt yttrande.
10 §
Av paragrafen framgår att det är kontoföringsmyndigheten som utfärdar,
överför och annullerar ursprungsgarantier.
Paragrafen behandlas i avsnitt 7.2.5 under rubriken Förfarandet och har
utformats i enlighet med vad Lagrådet har angett i sitt yttrande.
11 §
Tillsynsmyndigheten ska meddela kontoföringsmyndigheten när beslut
om rätt till tilldelning av ursprungsgarantier har fattats. Inom ramen för
elcertifikatsystemet finns det redan i dag rutiner för elektronisk över-
föring av uppgifter mellan tillsynsmyndigheten och kontoförings-
myndigheten.
Paragrafen behandlas i avsnitt 7.2.5 under rubriken Förfarandet.
12 §
Ursprungsgarantier kommer att överföras mellan olika innehavare. Det är
exempelvis elproducenten som ska begära ursprungsgarantin men det är
elleverantören som kommer att använda den. Det är på skriftlig begäran
av den som är antecknad som innehavare i registret över ursprungs-
garantier som kontoföringsmyndigheten ska registrera en överföring till
en annan innehavare. Om någon annan än den som är antecknad som
innehavare i registret begär överföring av en ursprungsgaranti får
kontoföringsmyndigheten registrera överföringen endast om innehavaren
lämnat sitt godkännande. En medverkan från den som är registrerad som
innehavare krävs således alltid.
Paragrafen behandlas i avsnitt 7.2.5 under rubriken Förfarandet och har
utformats i enlighet med vad Lagrådet har angett i sitt yttrande.
13 §
Prop. 2009/10:128
78
Det är den som är antecknad som innehavare i registret över ursprungs-
garantier som skriftligen ska begära att en ursprungsgaranti ska
annulleras efter att den har använts för sitt syfte enligt 2 §. Det kan före-
komma att ursprungsgarantin inte har använts inom tolv månader från
och med produktionen av den energienhet som ursprungsgarantin avser
och att någon begäran om annullering således inte kommer in inom den
tidsperioden. I sådana fall ska myndigheten annullera ursprungsgarantin.
Paragrafen behandlas i avsnitt 7.2.5 under rubrik Förfarandet.
14 §
Förnybartdirektivet anger att medlemsstaterna i Europeiska unionen ska
erkänna varandras ursprungsgarantier. En medlemsstat får, enligt direk-
tivet, endast vägra att erkänna en annan medlemsstats ursprungsgaranti
om det finns välgrundade skäl att ifrågasätta dess riktighet, tillförlitlighet
och trovärdighet. Om en medlemsstat vägrar att erkänna en annan
medlemsstats ursprungsgaranti ska den medlemsstat som vägrar erkänna
ursprungsgarantin underrätta Europeiska kommissionen och ange varför
ursprungsgarantin inte kan erkännas. I de svenska bestämmelserna är
utgångspunkten att ursprungsgarantierna ska erkännas mellan medlems-
staterna om trovärdigheten inte kan ifrågasättas och detta bör omfatta alla
ursprungsgarantier. Skyldigheten att göra en anmälan till Europeiska
kommissionen bör däremot bara gälla ursprungsgarantier för förnybar el
och högeffektiv kraftvärmeel mot bakgrund av att det endast är i dessa
fall som kommissionen har en möjlighet att agera enligt vad som anges i
förnybartdirektivet och kraftvärmedirektivet.
Det är tillsynsmyndigheten som inom ramen för tillsynen bör
kontrollera att en ursprungsgaranti som överförts till Sverige är riktigt
utfärdad i en annan medlemsstat. Om tillsynsmyndigheten finner att det
finns skäl att tvivla på riktigheten hos en ursprungsgaranti ska myndig-
heten fatta beslut om att garantin inte ska erkännas och underrätta
Europeiska kommissionen.
Paragrafen behandlas i avsnitt 7.2.7 under rubriken Tillsyn, avgifter
och överklagande m.m.
15 §
Tillsynen ska omfatta efterlevnaden av lagen, liksom av de föreskrifter
som meddelats i anslutning till lagen. Den nya bestämmelsen omfattar
således fler områden än i den gällande lagen om ursprungsgarantier för
högeffektiv kraftvärmeel och förnybar el enligt vilken tillsynen endast
omfattar att de uppgifter som producenten lämnat överensstämmer med
produktionen. I praktiken torde det vara denna fråga som även framöver
kommer att dominera vid tillsynsmyndighetens arbete. Det finns dock
även andra frågor som bör omfattas av tillsynen, exempelvis frågan om
en annan medlemsstats ursprungsgaranti är riktigt utfärdad, se vidare
kommentaren till 14 §.
Paragrafen behandlas i avsnitt 7.2.7 under rubriken Tillsyn, avgifter
och överklagande m.m.
16 §
Prop. 2009/10:128
79
I paragrafen regleras att tillsynsmyndigheten ska ha rätt att på begäran få
ta del av upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen.
Motsvarande bestämmelse finns i 9 § tredje stycket lagen om ursprungs-
garantier för högeffektiv kraftvärmeel och förnybar el. Bestämmelsen är
dock utförligare i den nu föreslagna lagen genom att tillsynsmyndigheten
även på begäran ska få tillträde till produktionsanläggningar samt lokaler
och områden som hör till sådana anläggningar. Mot bakgrund av att
tillsynen först och främst kommer att omfatta produktionen av el är det
viktigt att tillsynsmyndigheten kan få tillträde till anläggningen för att
kontrollera de uppgifter som elproducenten har lämnat. Begäran ska
göras till elproducenten. Myndigheten har ingen rätt att få tillträde till
bostäder. Om producenten inte lämnar de upplysningar, handlingar eller
det tillträde till produktionsanläggningen som krävs för att tillsyns-
myndigheten ska kunna utöva tillsyn ska tillsynsmyndigheten kunna
återkalla ett beslut om rätt till tilldelning av ursprungsgarantier enligt vad
som anges i 17 §.
Paragrafen behandlas i avsnitt 7.2.7 under rubriken Tillsyn, avgifter
och överklagande m.m.
17 §
Paragrafen anger i vilka fall ett beslut om rätt till tilldelning av
ursprungsgarantier ska kunna återkallas. Tillsynsmyndigheten ska snarast
meddela kontoföringsmyndigheten när ett beslut om återkallelse har
fattats. Bestämmelsen har delvis sin motsvarighet i 9 och 10 §§ lagen om
ursprungsgarantier för högeffektiv kraftvärmeel och förnybar el. Där
anges i korthet att tilldelning av ursprungsgarantier ska upphöra efter att
tillsynsmyndigheten har meddelat garantimyndigheten att de uppgifter
som producenten lämnat inte överensstämmer med producentens el-
produktion.
Paragrafen behandlas i avsnitt 7.2.7 under rubriken Tillsyn, avgifter
och överklagande m.m.
18 §
Paragrafens första stycke innebär ett strikt ansvar för staten, då någon
lider skada på grund av ett tekniskt fel i registret över ursprungsgarantier.
Vad som avses med tekniskt fel är sådana fel i såväl maskinvaran som
programvaran. Ersättningen kan, enligt andra stycket, jämkas om den
skadelidande har medverkat till skadan.
Regeringens avsikt är att peka ut den myndighet som ska företräda
staten i ärenden om ersättning för tekniskt fel i registret över ursprungs-
garantier i förordningen (1995:1301) om handläggning av skadestånds-
anspråk mot staten.
Paragrafen behandlas i avsnitt 7.2.6 under rubriken Register över
ursprungsgarantier.
19 §
Utfärdande, överföring och annullering av ursprungsgarantier kommer att
vara förenat med kostnader för kontoföringsmyndigheten. Regeringen får
ett bemyndigande att meddela föreskrifter om kontoföringsmyndighetens
rätt att ta ut avgifter för hanteringen. Bemyndigandet har, i fråga om
avgift för utfärdande, sin motsvarighet i 11 § lagen om ursprungs-
garantier för högeffektiv kraftvärmeel och förnybar el.
Prop. 2009/10:128
80
Paragrafen behandlas i avsnitt 7.2.7 under rubriken Tillsyn, avgifter
och överklagande m.m.
20 §
Vad som är förnybar energi och högeffektiv kraftvärme definieras i
kraftvärmedirektivet och förnybartdirektivet. Eftersom all producerad el
ska ingå i systemet med ursprungsgarantier kommer dock fler energi-
källor och produktionssätt än de som omfattas av direktiven att behöva
definieras. Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer,
föreslås därför få ett bemyndigande att meddela föreskrifter om sådana
definitioner.
Paragrafen behandlas i avsnitt 7.2.1 under rubriken Rätt till ursprungs-
garantier för all elproduktion.
21 §
Beslut som kan överklagas till allmän förvaltningsdomstol är tillsyns-
myndighetens beslut om rätt till tilldelning av ursprungsgarantier enligt
9 § och beslut om återkallelse enligt 17 §. Några andra beslut ska inte
kunna överklagas enligt lagen. Uppräkningen är uttömmande. Mot
bakgrund av vad Lagrådet har anfört i sitt yttrande görs dock ett
förtydligande tillägg genom upplysningen i andra meningen. Den
föreslagna lagbestämmelsen är snävare i sin utformning än den som finns
i lagen om ursprungsgarantier för högeffektiv kraftvärmeel och förnybar
el.
Paragrafen behandlas i avsnitt 7.2.7 under rubriken Tillsyn, avgifter
och överklagande m.m.
11.2 Förslaget till lag om ändringar i ellagen (1997:857)
4 kap. 12 §
I paragrafen, som är ny, finns bestämmelser om skyldighet för en nät-
koncessionshavare att lämna uppgifter om tidsplaner till den som vill
ansluta en elproduktionsanläggning till en ledning eller ett ledningsnät.
De nya bestämmelserna har tillkommit mot bakgrund av artikel 16.5
första stycket b och c i förnybartdirektivet.
I första stycket finns en bestämmelse om en tidsplan för hand-
läggningen av ansökan om anslutning av en elproduktionsanläggning. En
sådan tidsplan ska lämnas i samband med att en begäran om anslutning
har kommit in till nätföretaget.
Av andra stycket framgår att när nätföretaget fullgör sin skyldighet
enligt 11 § första stycket att lämna uppgift om avgiften för att ansluta en
elproduktionsanläggning ska företaget även ange en tidsplan för anslut-
ningen. Enligt 11 § andra stycket ska uppgift om avgiften lämnas inom
skälig tid.
I tredje stycket finns en upplysning om att regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om
utformningen av en tidsplan. Sådana föreskrifter kan avse hur planen ska
vara strukturerad och vilka uppgifter den ska innehålla. Detta bör ses mot
bakgrund av förnybartdirektivets krav att en tidsplan ska vara rimlig
m.m.
Prop. 2009/10:128
81
Lagrådet har anfört att bestämningen ”närmare” bör utgå. Regeringen
konstaterar att bestämningen sedan länge används i ett stort antal
författningar just för att markera att det som avses är verkställighets-
föreskrifter. Regeringen finner inte skäl att i detta fall avvika från eller
ändra den utformning av informationsbestämmelser som har blivit den
vanliga.
Några särskilda rättsverkningar är inte knutna till en tidsplan enligt
paragrafen. Det åligger emellertid nätmyndigheten att inom ramen för sin
tillsyn säkerställa att tidsplanerna motsvarar de kvalitetskrav som följer
av lagen och föreskrifter i anslutning till lagen.
Paragrafen behandlas i avsnitt 8.2.
4 kap. 13 §
I paragrafen, som är ny, finns en bestämmelse om offentliggörande av
principer för kostnadsfördelning. Bestämmelsen ska ses mot bakgrund av
artikel 16.3 i förnybartdirektivet.
När det gäller frågan om vilka kostnader som omfattas av bestämmel-
sen kan vägledning hämtas i direktivet. Där anges som exempel
kostnader för nätanslutningar och nätförstärkningar och förbättrad drift
av nätet.
Av artikel 16.3 andra stycket framgår att principerna för kostnads-
fördelning ska baseras på objektiva, transparenta och icke-
diskriminerande kriterier som tar särskild hänsyn till samtliga kostnader
och fördelar förknippade med anslutningen av dessa producenter till nätet
och de särskilda omständigheterna för producenter i avlägsna regioner
och i regioner med låg befolkningstäthet.
Att principerna för utformning av anslutningsavgifter ska svara mot
direktivets krav på icke-diskriminering följer redan av den svenska ellag-
stiftningen, som behandlar alla elproducenter lika. I 4 kap. 1 § andra
stycket anges sålunda att nättariffer, inbegripet anslutningsavgifter, ska
vara objektiva och icke-diskriminerande. Av fjärde stycket i samma
paragraf framgår att vid utformandet av anslutningsavgiften ska särskilt
beaktas anslutningspunktens geografiska läge och den avtalade effekten i
anslutningspunkten. En grundläggande princip för utformningen av
anslutningsavgifter är vidare att nätföretaget har rätt till ersättning endast
för skäliga kostnader för anslutningen (jfr prop. 1993/94:162 s. 58 f.). I
detta sammanhang beaktas också om utbyggnaden av nätet kommer
nätföretaget eller andra elkunder till godo. Avgiften ska sålunda
bestämmas på ett sådant sätt att kostnaderna för teknisk anpassning
fördelas mellan nätföretaget, den kund som begärt anslutningen och
andra elkunder.
Vid utarbetandet av de principer som anges i paragrafen måste
nätkoncessionshavaren beakta de gällande kraven på icke-diskriminering
och kostnadsskälighet.
Paragrafen behandlas i avsnitt 8.3.
Prop. 2009/10:128
82
8 kap. 12 §
Genom det nya fjärde stycket genomförs förnybartdirektivs artikel 15.8.
Bestämmelsens utformning avser endast ursprungsgarantier för energi
från förnybara energikällor.
I femte stycket, som tidigare var fjärde stycket, införs en ändring som
innebär att även det nya fjärde stycket omfattas av bemyndigandet till
regeringen eller nätmyndigheten.
Paragrafen behandlas i avsnitt 7.4
11.3 Förslaget till lag om ändring i naturgaslagen (2005:403)
6 kap. 1 §
Bestämmelsen i paragrafens nuvarande tredje stycke har i förslaget
flyttats till 1 a § första stycket. Vidare har språkliga justeringar gjorts i
första och andra styckena.
6 kap. 1 a §
I paragrafen, som är ny, finns bestämmelser om uppgiftsskyldigheter för
innehavare av naturgasledningar när det gäller avgifter och andra villkor
för anslutning.
Första stycket överensstämmer med nuvarande 1 § tredje stycket.
Av andra stycket framgår att innehavaren av en naturgasledning ska
offentliggöra de metoder som används för att utforma avgifter för
anslutning. Bestämmelsen ska ses mot bakgrund av kravet i artikel 16.10
i förnybartdirektivet att medlemsstaterna ska kräva att naturgasföretagen
offentliggör avgifterna för anslutning till förnybara gaskällor på grundval
av transparenta och icke-diskriminerande kriterier.
Att avgifterna ska baseras på transparenta och icke-diskriminerande
kriterier följer av 1 § första stycket, där det föreskrivs att avgifterna ska
vara skäliga, objektiva och icke-diskriminerande. I 5 § stadgas att den
som bedriver överföring av naturgas inte får börja tillämpa sin avgift och
övriga villkor för anslutning förrän de metoder som har använts för att
utforma avgiften har godkänts av tillsynsmyndigheten. Godkännande ska
lämnas, om metoderna kan antas leda till att avgiften uppfyller kraven på
att den ska vara objektiv och icke-diskriminerande.
I tredje stycket finns en upplysning om att regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om
offentliggörande av metoder för beräkning av anslutningsavgift.
Lagrådets förslag att bestämningen ”närmare” ska utgå har inte följts.
Skälen till det har redovisats i författningskommentaren till den
motsvarande bestämmelsen i 4 kap. 12 § ellagen.
Paragrafen behandlas i avsnitt 8.4.
Prop. 2009/10:128
Bilaga 1
83
Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG
av den 23 april 2009 om främjande av användningen
av energi från förnybara energikällor
(1)
(2)
(3)
L 140/16
SV
Europeiska unionens officiella tidning
5.6.2009
DIREKTIV
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2009/28/EG
av den 23 april 2009
om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och om ändring och ett senare
upphävande av direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG
(Text av betydelse för EES)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR
ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska
gemenskapen, särskilt artikel 175.1, och artikel 95 såvitt avser
artiklarna 17, 18 och 19 i detta direktiv,
med beaktande av kommissionens förslag,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit
téns yttrande
(1) EUT C 77, 31.3.2009, s. 43.
,
med beaktande av Regionkommitténs yttrande
(2) EUT C 325, 19.12.2008, s. 12.
,
i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget
(3) Europaparlamentets yttrande av den 17 december 2008 (ännu ej
offentliggjort i EUT) och rådets beslut av den 6 april 2009.
, och
av följande skäl:
(1)
Kontroll av energiförbrukningen i Europa samt ökad
användning av energi från förnybara energikällor är,
tillsammans med energisparande och förbättrad energief
fektivitet, viktiga komponenter i det åtgärdspaket som
krävs för att minska växthusgasutsläppen och uppfylla
Kyotoprotokollet till Förenta nationernas ramkonvention
om klimatförändringar samt andra åtaganden på gemen
skapsnivå eller internationell nivå om att minska växthus
gasutsläppen efter 2012. Dessa faktorer spelar också en
viktig roll för att trygga energiförsörjningen, stimulera tek
nisk utveckling och innovation och ge möjligheter till
sysselsättning och regional utveckling, särskilt i lands
bygdsområden och isolerade områden.
(2)
Fler tekniska förbättringar, fler incitament för användning
och utbyggnad av allmänna transportmedel, utnyttjande av
energieffektiv teknik och användning av energi från förny
bara energikällor inom transportsektorn hör särskilt till de
mest effektiva sätten för att minska gemenskapens bero
ende av importerad olja inom transportsektorn, som sva
rar för de mest akuta energiförsörjningsproblemen, och
påverka marknaden för drivmedel.
(3)
Möjligheterna att skapa ekonomisk tillväxt genom innova
tion och en hållbar konkurrenskraftig energipolitik har
konstaterats. Produktionen av energi från förnybara ener
gikällor är ofta beroende av lokala eller regionala små och
medelstora företag. Investeringar i regional och lokal pro
duktion av energi från förnybara energikällor skapar bety
dande möjligheter till tillväxt och sysselsättning i
medlemsstaterna och deras regioner. Kommissionen och
medlemsstaterna bör därför stödja nationella och regionala
utvecklingsåtgärder i dessa områden, uppmuntra utbyte av
bästa metoder för produktion av energi från förnybara
energikällor mellan lokala och regionala utvecklingsinitia
tiv och främja användningen av strukturfonder på detta
område.
(4)
Vid främjandet av utvecklingen av marknaden för förny
bara energikällor är det nödvändigt att ta i betraktande dess
positiva inverkan på regionala och lokala utvecklingsmöj
ligheter, exportmöjligheter, social sammanhållning och
sysselsättning, inte minst när det gäller små och medelstora
företag och oberoende energiproducenter.
(5)
För att gemenskapens växthusgasutsläpp och beroende av
energiimport ska minska bör utvecklingen av energi från
förnybara energikällor stå i ett nära samband med en
ökning av energieffektiviteten.
(6)
Det är lämpligt att stödja demonstrations- och kommer
sialiseringsfasen för decentraliserad teknik för energi från
förnybara energikällor. Utvecklingen mot en decentralise
rad energiproduktion har många fördelar såsom utnyttjan
det av lokala energikällor, förbättrad lokal trygg
energiförsörjning, kortare transportsträckor och minskade
förluster vid energitransmission. Sådan decentralisering
främjar också samhällsutvecklingen och sammanhåll
ningen genom att erbjuda inkomstkällor och skapa lokala
arbetstillfällen.
Prop. 2009/10:128
Bilaga 1
84
(1)
(2)
(3)
(4)
(5)
5.6.2009
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 140/17
(7)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/77/EG av
den 27 september 2001 om främjande av el producerad
från förnybara energikällor på den inre marknaden för
el
(1) EGT L 283, 27.10.2001, s. 33.
och Europaparlamentets och rådets direktiv
2003/30/EG av den 8 maj 2003 om främjande av använd
ningen av biodrivmedel eller andra förnybara drivmedel
(2) EUT L 123, 17.5.2003, s. 42.
fastställer definitioner för olika typer av energi från förny
bara energikällor. Europaparlamentets och rådets direktiv
2003/54/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler
för den inre marknaden för el
(3) EUT L 176, 15.7.2003, s. 37.
fastställer definitioner för
elsektorn i allmänhet. För att uppnå rättslig säkerhet och
tydlighet är det lämpligt att använda samma eller liknande
definitioner i det här direktivet.
(8)
Enligt kommissionens meddelande av den 10 januari 2007
”Färdplan för förnybar energi – Förnybara energikällor
under 2000-talet: att bygga en hållbarare framtid” är det
ett lämpligt och realistiskt mål att andelen energi från för
nybara energikällor ska motsvara 20 % av den totala ener
gianvändningen och 10 % av användningen inom
transportsektorn; planen visar också att rambestämmelser
med bindande mål skulle ge näringslivet den långsiktiga
stabilitet som krävs för att göra rationella, hållbara inves
teringar inom sektorn för energi från förnybara energikäl
lor, som skulle kunna minska beroendet av importerade
fossila bränslen och öka användningen av ny energiteknik.
Dessa mål existerar i anslutning till den målsättning om
att uppnå 20 % ökning av energieffektiviteten senast 2020,
som fastställts i kommissionens meddelande av den
19 oktober 2006 ”Handlingsplanen för ökad energieffek
tivitet: Att inse möjligheterna”, som fick stöd av Europe
iska rådet i mars 2007 och av Europaparlamentet i
sin resolution av den 31 januari 2008 om den
handlingsplanen.
(9)
Vid Europeiska rådets möte i mars 2007 betonades på nytt
gemenskapens åtagande att över hela gemenskapen
utveckla energi från förnybara energikällor även efter
2010. Europeiska rådet anslöt sig till det bindande målet
att 20 % av gemenskapens bruttoenergianvändning ska till
godoses genom energi från förnybara energikällor senast
2020 samt det bindande målet att minst 10 % av varje
medlemsstats användning av bensin och diesel inom trans
portsektorn ska utgöras av biodrivmedel senast 2020, vilka
ska införas på ett kostnadseffektivt sätt. Europeiska rådet
konstaterade att de uppställda biodrivmedelsmålen bör
vara bindande, förutsatt att produktionen är hållbar, att
den andra generationens biodrivmedel blir kommersiellt
tillgängliga, och att Europaparlamentets och rådets direk
tiv 98/70/EG av den 13 oktober 1998 om kvaliteten på
bensin och dieselbränslen
(4) EGT L 350, 28.12.1998, s. 58.
ändras så att ändamålsenliga
inblandningsnivåer tillåts. Europeiska rådet upprepade vid
sitt möte i mars 2008 att det är synnerligen viktigt
att utveckla och uppfylla effektiva hållbarhetskriterier för
biodrivmedel och att sörja för att andra generationens bio
drivmedel finns kommersiellt tillgängliga. Europeiska rådet
hänvisade vid sitt möte i juni 2008 återigen till hållbarhets
kriterierna och utvecklingen av andra generationens bio
drivmedel och betonade behovet av att bedöma eventuella
konsekvenser av biodrivmedelsproduktionen för jord
bruksprodukter avsedda för livsmedel och vid behov
åtgärda bristerna. Det konstaterade vidare att man ytterli
gare bör utreda de miljömässiga och sociala konsekven
serna av produktion och användning av biodrivmedel.
(10)
I sin resolution av den 25 september 2007 om färdplanen
för energi från förnybara energikällor
(5) EUT C 219 E, 28.8.2008, s. 82.
uppmanar Euro
paparlamentet kommissionen att senast i slutet av 2007
lägga fram ett förslag till en rättslig ram för energi från för
nybara energikällor, varvid det anser att det är viktigt att
man sätter upp mål för andelen energi från förnybara ener
gikällor på gemenskaps- och medlemsstatsnivå.
(11)
Det är nödvändigt att fastställa transparenta och entydiga
regler för hur man beräknar andelen energi från förnybara
energikällor och för att definiera vilka källorna är. I detta
sammanhang bör den energi som finns i haven och andra
vattenförekomster i form av vågor, havsströmmar, tidvat
ten, temperaturgradientenergi och saltgradientenergi
inkluderas.
(12)
Att använda jordbruksmaterial som t.ex. gödsel och flyt
gödsel och annat animaliskt och organiskt avfall för att
producera biogas ger betydande miljöfördelar, eftersom det
har en stor potential att minska växthusgasutsläppen, både
vid produktion av värme och kraft och när det används
som biodrivmedel. Biogasanläggningar kan, eftersom de är
decentraliserade till sin karaktär och har en regional inves
teringsstruktur, ge ett avgörande bidrag till den hållbara
utvecklingen på landsbygden och ge jordbrukarna nya
inkomstmöjligheter.
(13)
Mot bakgrund av Europaparlamentets, rådets och kommis
sionens ståndpunkter är det lämpligt att fastställa som bin
dande nationella mål att andelen energi från förnybara
energikällor ska motsvara 20 % av energianvändningen
och 10 % av användningen inom transportsektorn i
gemenskapen senast 2020.
(14)
Det viktigaste syftet med bindande nationella mål är att
skapa säkerhet för investerarna och främja en kontinuerlig
utveckling av sådana tekniker som genererar energi från
alla typer av förnybara energikällor. Beslutet om huruvida
ett mål ska vara bindande bör därför inte skjutas upp i vän
tan på en viss framtida händelse.
Prop. 2009/10:128
Bilaga 1
85
(1)
(2)
(3)
L 140/18
SV
Europeiska unionens officiella tidning
5.6.2009
(15)
Medlemsstaterna har skilda utgångslägen och olika poten
tial för energi från förnybara energikällor, och energimixen
varierar mellan medlemsstaterna. Gemenskapsmålet på
20 % måste därför på ett rättvist sätt översättas till indivi
duella mål för varje medlemsstat med hänsyn till medlems
staternas olika utgångslägen och potential, inbegripet
nuvarande andel energi från förnybara energikällor och
befintlig energimix. Detta bör ske för det första genom att
den nödvändiga totala ökningen av andelen energi från
förnybara energikällor fördelas mellan medlemsstaterna
genom att alla ökar sin nuvarande andel med en viss fak
tor, och att denna faktor sedan viktas i förhållande till län
dernas bruttonationalprodukt och modifieras för att
återspegla deras skilda utgångspunkter, och för det andra,
genom att man i samband med redovisningen ta fasta på
den slutliga energianvändningen (brutto), med beaktande
av de ansträngningar som hittills gjorts av medlemssta
terna för att använda energi från förnybara energikällor.
(16)
Målet på 10 % energi från förnybara energikällor inom
transportsektorn bör däremot gälla för varje enskild med
lemsstat för att garantera enhetliga drivmedelsspecifikatio
ner och trygga tillgången. Eftersom det finns en
välfungerande handel med transportdrivmedel kommer
medlemsstater med liten tillgång till de resurser som krävs
att utan problem kunna säkra tillgången på biodrivmedel
från annat håll. Även om det tekniskt sett vore möjligt för
gemenskapen att uppnå sina mål för användningen av
energi från förnybara energikällor inom transportsektorn
enbart genom inhemsk produktion är det både sannolikt
och önskvärt att det sker genom en kombination av
inhemsk produktion och import. Kommissionen bör där
för övervaka tillgången på biodrivmedel på gemenskaps
marknaden och, när så är lämpligt, föreslå relevanta
åtgärder för att skapa balans mellan inhemsk produktion
och import, med beaktande av, bland annat, hur multila
terala och bilaterala handelsförhandlingar förlöper,
miljö-, kostnads- och sociala aspekter samt trygg
energiförsörjning.
(17)
En förbättring av energieffektiviteten är ett huvudmål för
gemenskapen och målet är att förbättra energieffektivite
ten med 20 procent senast 2020. Detta mål kommer till
sammans med befintlig och framtida lagstiftning, bland
annat Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/91/EG
av den 16 december 2002 om byggnaders energi
prestanda
(1) EGT L 1, 4.1.2003, s. 65.
, Europaparlamentets och rådets direktiv
2005/32/EG av den 6 juli 2005 om upprättande av en ram
för att fastställa krav på ekodesign för energianvändande
produkter
(2) EUT L 191, 22.7.2005, s. 29.
och Europaparlamentets och rådets direktiv
2006/32/EG av den 5 april 2006 om effektiv slutanvänd
ning av energi och om energitjänster
(3) EUT L 114, 27.4.2006, s. 64.
, att spela en avgö
rande roll när det gäller att säkerställa att klimat-
och energimålen uppnås till lägsta kostnad och kan också
innebära nya möjligheter för EU:s ekonomi. Energieffekti
vitetspolitiken och energibesparingspolitiken utgör några
av de mest effektiva metoderna för medlemsstaterna att
öka den procentandel energi som kommer från förnybara
energikällor och medlemsstaterna kommer därför lättare
att uppnå de övergripande nationella mål och transport
mål för förnybara energikällor som fastställs i detta
direktiv.
(18)
Det kommer att åligga medlemsstaterna att avsevärt för
bättra energieffektiviteten inom alla sektorer för att lättare
uppnå sina mål för energi från förnybara energikällor, vilka
uttrycks i procentandelar av den slutliga energianvänd
ningen (brutto). Det är synnerligen viktigt med energieffek
tivitet inom transportsektorn, eftersom ett bindande
procentmål för energi från förnybara energikällor sanno
likt kommer att bli allt svårare att uppnå på ett hållbart
sätt, om den totala efterfrågan på energi inom transport
sektorn fortsätter att öka. Därför bör det bindande målet
för transportsektorn på 10 procent, som alla medlemssta
ter ska uppnå, definieras som den andel av den slutliga
mängd energi som används inom transportsektorn som
ska erhållas från förnybara energikällor, och inte bara från
biodrivmedel.
(19)
För att säkerställa att de bindande nationella övergripande
målen uppfylls, bör medlemsstaterna sträva efter att följa
ett vägledande förlopp i flera steg för att uppnå sina slut
liga bindande mål. De bör upprätta nationella handlings
planer för energi från förnybara energikällor med
information om olika sektorers mål, med beaktande av att
biomassa kan användas på olika sätt och att det därför är
viktigt att börja utnyttja nya biomassaresurser. Medlems
staterna bör dessutom vidta åtgärder för att nå dessa mål.
Varje medlemsstat bör i samband med uppskattningen av
den förväntade slutliga energianvändningen (brutto) i sin
nationella handlingsplan för energi från förnybara energi
källor bedöma i vilken mån energieffektivitets- och ener
gibesparingsåtgärder kan bidra till uppnåendet av dess
nationella mål. Medlemsstaterna bör beakta den optimala
kombinationen av energieffektiv teknik och energi från
förnybara energikällor.
(20)
Det är tänkbart att användningen av energi från förnybara
energikällor ökar snabbare i framtiden tack vare den tek
niska utvecklingen och olika stordriftsfördelar och detta
bör beaktas i det vägledande förloppet. På så sätt kan man
ta särskild hänsyn tas till sektorer som drabbas opropor
tionerligt hårt av uteblivna tekniska framsteg och stor
driftsfördelar, och som därför förblir underutvecklade, men
som i framtiden kan ge ett betydande bidrag till uppfyllan
det av målen för 2020.
(21)
Det vägledande förloppet bör fastställas med 2005 som
utgångspunkt, eftersom det är det senaste året för vilket
tillförlitliga data om de olika ländernas andel energi från
förnybara energikällor är tillgängliga.
Prop. 2009/10:128
Bilaga 1
86
5.6.2009
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 140/19
(22)
För att målen i detta direktiv ska kunna uppnås är det nöd
vändigt att gemenskapen och medlemsstaterna anslår bety
dande ekonomiska resurser till forskning och utveckling
avseende teknik för energi från förnybara energikällor.
Europeiska institutet för teknik och innovation bör i syn
nerhet ge hög prioritet åt forskning och utveckling av tek
nik för energi från förnybara energikällor.
(23)
Medlemsstaterna kan uppmuntra lokala och regionala
myndigheter att fastställa mål som sträcker sig längre än de
nationella målen och involvera lokala och regionala myn
digheter i utarbetandet av nationella handlingsplaner för
energi från förnybara energikällor och i åtgärder som syf
tar till att öka medvetenheten om fördelarna med energi
från förnybara energikällor.
(24)
För att utnyttja biomassans potential fullt ut bör
gemenskapen och medlemsstaterna främja befintliga
skogsreserver i större utsträckning samt garantera nya
skogsbrukssystem.
(25)
Medlemsstaterna har olika potential när det gäller energi
från förnybara energikällor och använder på nationell nivå
olika system för att stödja sådan energi. En majoritet av
medlemsstaterna tillämpar stödsystem där bidrag endast
beviljas för energi från förnybara energikällor som produ
ceras på deras territorium. För att de nationella stödsyste
men ska fungera korrekt är det synnerligen viktigt att
medlemsstaterna kan kontrollera effekten av och kostna
derna för sina nationella stödsystem i förhållande till sin
egen potential. Ett viktigt sätt att uppnå målet för detta
direktiv är att garantera korrekt fungerande nationella
stödsystem så som i enlighet med direktiv 2001/77/EG, för
att upprätthålla investerarnas förtroende och ge medlems
staterna möjlighet att utforma effektiva nationella åtgärder
för att uppnå målen. Syftet med detta direktiv är att under
lätta gränsöverskridande stöd till energi från förnybara
energikällor utan att påverka nationella stödsystem. I detta
direktiv införs frivilliga mekanismer för samarbete mellan
medlemsstaterna, vilka ger dem möjlighet att enas om i vil
ken omfattning en medlemsstat ska stödja energiproduk
tionen i en annan medlemsstat och i vilken omfattning
produktionen av energi från förnybara energikällor bör
inberäknas i det nationella övergripande målet för den eller
den andra medlemsstaten. För att säkerställa effektiviteten
i de båda åtgärderna för måluppfyllelse, dvs. nationella
stödsystem och samarbetsmekanismer, är det av avgörande
betydelse att medlemsstaterna har möjlighet att fastställa
huruvida och i vilken utsträckning deras nationella stöd
system omfattar energi från förnybara energikällor som
produceras i andra medlemsstater och kan enas om detta
genom att tillämpa de samarbetsmekanismer som före
skrivs i detta direktiv.
(26)
Det är önskvärt att energipriset återspeglar de externa kost
naderna för energiproduktion och energianvändning,
inklusive miljömässiga kostnader, sociala kostnader och
hälsokostnader i tillämpliga fall.
(27)
Offentligt stöd är nödvändigt för att uppnå gemenskapens
mål i fråga om utbyggnad av el från förnybara energikäl
lor, särskilt så länge som elpriserna på den inre markna
den inte återspeglar alla miljömässiga och sociala
kostnader och fördelar med de energikällor som används.
(28)
Gemenskapen och medlemsstaterna bör arbeta för att
minska den totala energianvändningen inom transportsek
torn och förbättra transporternas energieffektivitet. De
främsta medlen för att minska energianvändningen i trans
porter är transportplanering, stöd till kollektivtrafik,
ökning av andelen elbilar i produktion och produktion av
bilar som är mer energieffektiva och mindre i storlek och
har svagare motorer.
(29)
Medlemsstaterna bör sträva efter att diversifiera energi
mixen från förnybara energikällor inom hela transportsek
torn. Kommissionen bör lägga fram en rapport för
Europaparlamentet och rådet senast den 1 juni 2015 med
en beskrivning av möjligheterna att utöka användningen
av energi från förnybara energikällor inom varje del av
tranportsektorn.
(30)
Vid beräkningen av vattenkraftens och vindkraftens bidrag
med avseende på detta direktiv bör effekterna av klimatva
riationer jämnas ut genom användning av en normalise
ringsregel. Elproduktion från pumpkraftverk med hjälp av
vatten som tidigare har pumpats upp till en högre nivå, bör
dessutom inte anses som el producerad från förnybara
energikällor.
(31)
Värmepumpar som möjliggör utnyttjande av aerotermisk,
geotermisk eller hydrotermisk värme med en lämplig tem
peratur kräver el eller annan hjälpenergi för att fungera.
Den energi som utnyttjas för att driva värmepumpar bör
därför dras av från total användbar värme. Endast värme
pumpar vars energiutveckling klart överskrider den primä
renergi som behövs för att driva värmepumpen bör
beaktas.
(32)
I passiva energisystem utformas byggnader så att energi
kan tillvaratas. Detta räknas som en energibesparing. För
att undvika dubbelt räknande bör energi som tillvaratagits
på detta sätt därför inte beaktas vid tillämpningen av detta
direktiv.
(33)
Vissa medlemsstater har en stor andel luftfart i sin slutliga
energianvändning (brutto). Med tanke på de befintliga tek
niska begränsningar och regleringsbegränsningar som för
hindrar att biodrivmedel används kommersiellt inom
luftfarten, är det lämpligt att bevilja sådana medlemsstater
ett visst undantag, genom att de vid beräkningen av sin
slutliga energianvändning (brutto) inom den nationella
luftfarten får dra av det belopp med vilket de överskrider
en och en halv gång gemenskapsgenomsnittet för den slut
liga energianvändningen (brutto) inom luftfarten 2005
enligt Eurostat, dvs. 6,18 %. Cypern och Malta som är
östater och ligger geografiskt avlägset är beroende av
flyget som ett transportslag som är av avgörande betydelse
för deras medborgare och deras ekonomi. Cypern
Prop. 2009/10:128
Bilaga 1
87
(1)
L 140/20
SV
Europeiska unionens officiella tidning
5.6.2009
och Malta har till följd av detta en oproportionellt stor
andel luftfart i sin slutliga energianvändning (brutto), dvs.
mer än tre gånger genomsnittet i gemenskapen 2005 och
är därför oproportionerligt påverkade av befintliga tek
niska begränsningar och regleringsbegränsningar. För
dessa medlemsstater är det lämpligt att föreskriva att
undantaget bör omfatta det belopp med vilket de överskri
der gemenskapsgenomsnittet för den slutliga energian
vändningen (brutto) inom luftfarten 2005 enligt Eurostat,
dvs. 4,12 %.
(34)
För att uppnå en energimodell som bygger på energi från
förnybara energikällor måste man uppmuntra strategiskt
samarbete mellan medlemsstaterna, i vilket även regioner
och lokala myndigheter bör medverka när så är lämpligt.
(35)
Med vederbörligt beaktande av bestämmelserna i detta
direktiv bör medlemsstaterna uppmuntras att bedriva sam
arbete i alla lämpliga former när det gäller de mål som fast
ställs i detta direktiv. Ett sådant samarbete kan genomföras
på alla nivåer, bilateralt eller multilateralt. Utöver de meka
nismer som påverkar beräkningen av mål och måluppfyl
lelse och som uttryckligen föreskrivs i detta direktiv,
nämligen statistiska överföringar mellan medlemsstaterna,
gemensamma projekt och gemensamma stödsystem, kan
samarbete även ske i form av t.ex. utbyte av information
och bästa praxis, vilket särskilt tas upp i öppenhetsplatt
formen som införs genom detta direktiv, och annan frivil
lig samordning mellan alla typer av stödsystem.
(36)
För att göra det möjligt att minska kostnaderna för att upp
fylla målen i direktivet är det lämpligt både att stimulera
medlemsstaternas användning av energi från förnybara
energikällor som producerats i andra medlemsstater och
att göra det möjligt för medlemsstaterna att ta med sådan
energi från förnybara energikällor som använts i andra
medlemsstater vid beräkningen av de egna nationella
målen. Därför krävs det flexibilitetsåtgärder, men de kvar
står under medlemsstaternas kontroll för att inte påverka
deras förmåga att nå sina nationella mål. Dessa flexibilitets
åtgärder utformas som statistiska överföringar, gemen
samma
projekt
mellan
medlemsstaterna
eller
gemensamma stödsystem.
(37)
Importerad el som producerats från förnybara energikäl
lor utanför gemenskapen bör kunna räknas in i medlems
staternas mål. För att undvika en nettoökning av
växthusgasutsläppen genom att man slutar använda befint
liga förnybara energikällor och helt eller delvis ersätter dem
med konventionella energikällor, bör endast el som pro
ducerats i sådana anläggningar för energi från förnybara
energikällor som tagits i drift efter det att detta direktiv har
trätt i kraft, eller genom ökad kapacitet i en anläggning
som renoverats efter det datumet, kunna tas med i beräk
ningen. För att kunna garantera en adekvat effekt av skiftet
från konventionell energi till energi från förnybara energi
källor i gemenskapen och i tredjeländer, är det lämpligt att
se till att sådan import kan spåras och redovisas på ett till
förlitligt sätt. Avtal med tredjeländer om hur denna handel
med el från förnybara energikällor ska organiseras kommer
att övervägas. Om ett beslut som fattas enligt fördraget om
energigemenskapen
(1) EUT L 198, 20.7.2006, s. 18.
innebär att de relevanta bestämmel
serna i detta direktiv blir bindande för parterna i det för
draget, kommer de bestämmelser om samarbete mellan
medlemsstaterna som föreskrivs i detta direktiv att vara til
lämpliga på dem.
(38)
När medlemsstaterna tillsammans med ett eller flera tred
jeländer genomför gemensamma projekt som rör elpro
duktion från förnybara energikällor, är det lämpligt att
dessa gemensamma projekt endast gäller nybyggda anlägg
ningar eller anläggningar med nyligen ökad kapacitet.
Detta kommer att hjälpa till att garantera att andelen energi
från förnybara energikällor i tredjelandets totala energian
vändning inte minskas på grund av importen av energi
från förnybara energikällor till gemenskapen. Vidare bör de
berörda medlemsstaterna underlätta det berörda tredjelan
dets inhemska användning av elproduktionen från de
anläggningar som omfattas av det gemensamma projektet.
Det berörda tredjelandet bör även uppmuntras av kommis
sionen och medlemsstaterna att utveckla en policy för
energi från förnybara energikällor med ambitiösa mål.
(39)
Det är tydligt att projekt av stort europeiskt intresse i tred
jeländer, t.ex. solenergiplanen för Medelhavet, kan behöva
en lång ledtid innan de är fullt anslutna till gemenskapens
territorium. Det är därför lämpligt att underlätta utveck
lingen av dem genom att tillåta att medlemsstaterna i sina
nationella mål tar hänsyn till en begränsad mängd el pro
ducerad genom sådana projekt under den tid som sam
mankopplingen byggs.
(40)
Det förfarande som används av den förvaltning som bär
ansvaret för godkännande, certifiering och licensiering av
anläggningar för energi från förnybara energikällor bör
vara objektivt, transparent, icke-diskriminerande och pro
portionellt vid tillämpningen av bestämmelserna på
enskilda projekt. Det är i synnerhet lämpligt att undvika
alla onödiga bördor som kan uppstå när projekt för energi
från förnybara energikällor klassificeras som anläggningar
som innebär stora hälsorisker.
(41)
Bristen på transparenta regler och samordning mellan olika
organ för godkännande har visat sig hindra utvecklingen
av energi från förnybara energikällor. Särskild hänsyn bör
därför tas till den speciella strukturen hos sektorn för
energi från förnybara energikällor när nationella, regionala
och lokala myndigheter ser över sina administrativa förfa
randen för att ge tillstånd till uppförande och drift av
anläggningar, med tillhörande nätinfrastruktur för trans
mission och distribution, som producerar el, värme eller
Prop. 2009/10:128
Bilaga 1
88
(1)
(2)
5.6.2009
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 140/21
kyla eller transportdrivmedel frånförnybara energikällor.
Administrativa godkännandeförfaranden bör följa transpa
renta tidsplaner för anläggningar som utnyttjar energi från
förnybara energikällor. Bestämmelser och riktlinjer som
gäller planering bör utformas med tanke på sådan kost
nadseffektiv och miljövänlig utrustning för värme, kyla och
el som utnyttjar förnybara energikällor.
(42)
För att energi från förnybara energikällor snabbt ska kunna
tas i bruk och med tanke på dess kvalitet, dvs. att den gene
rellt sett är mycket hållbar och gynnsam för miljön, bör
medlemsstaterna vid tillämpning av administrativa bestäm
melser, planeringsstrukturer och lagstiftning som syftar till
att ge licenser till anläggningar såvitt avser utsläppsminsk
ningar och utsläppskontroll i industrianläggningar, till att
motverka nedsmutsning av luften och till att förebygga
eller minimera utsläpp av farliga ämnen i miljön, beakta
förnybara energikällors bidrag för att uppfylla miljö- och
klimatmål, särskilt i jämförelse med anläggningar för energi
från icke förnybara energikällor.
(43)
För att stimulera enskilda medborgares bidrag till de mål
som fastställs i detta direktiv bör de relevanta myndighe
terna överväga möjligheten att ersätta godkännanden med
en enkel anmälan till det behöriga organet när små decen
traliserade enheter för produktion av energi från förnybara
energikällor anläggs.
(44)
Överensstämmelsen mellan målen i detta direktiv och
gemenskapens övriga miljölagstiftning bör säkerställas.
Särskilt under förfarandena för bedömning, planering och
licensiering av anläggningarna för energi från förnybara
energikällor, bör medlemsstaterna beakta all miljölagstift
ning på gemenskapsnivå samt förnybara energikällors
bidrag för att uppfylla miljö- och klimatmål, särskilt i jäm
förelse med anläggningar för energi från icke-förnybara
energikällor.
(45)
Nationella tekniska specifikationer och andra krav som
omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv
98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfa
rande beträffande tekniska standarder och föreskrifter och
beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjäns
ter
(1) EGT L 204, 21.7.1998, s. 37.
när det gäller t.ex. kvalitetsnivå, testmetoder eller
användningsvillkor, bör inte leda till handelshinder för
utrustning eller system för energi från förnybara energikäl
lor. Stödsystem för energi från förnybara energikällor bör
därför inte föreskriva nationella tekniska specifikationer
som avviker från gällande gemenskapsstandard eller inne
bära krav på att den utrustning eller de system för vilka
stöd beviljas ska certifieras eller testas på en särskild plats
eller av en viss angiven enhet.
(46)
Medlemsstaterna bör överväga mekanismer för att främja
fjärrvärme och fjärrkyla från energi från förnybara
energikällor.
(47)
På nationell och regional nivå har bestämmelser och skyl
digheter beträffande minimikrav för användning av energi
från förnybara energikällor i nya och renoverade byggna
der lett till en betydligt ökad användning av denna typ av
energi. Dessa åtgärder bör också framhållas som föredö
men i ett vidare gemenskapssammanhang, samtidigt som
man genom ändrade byggregler och byggnormer främjar
energieffektivare anordningar för energi från förnybara
energikällor.
(48)
För att underlätta och påskynda fastställandet av minimi
nivåer för användningen av energi från förnybara energi
källor i byggnader, kan det vara lämpligt att
medlemsstaterna förskriver att sådana nivåer ska uppnås
genom att en faktor för energi från förnybara energikällor
tas med för att uppfylla minimikraven för energiprestanda
i enlighet med direktiv 2002/91/EG, i samband med en
kostnadsoptimal minskning av koldioxidutsläppen per
byggnad.
(49)
Det bör informeras och utbildas mer, särskilt inom värme-
och kylbranschen, för att främja användningen av energi
från förnybara energikällor.
(50)
I den mån som tillträde till eller utövande av yrket instal
latör är en reglerad yrkesverksamhet fastställs villkoren för
erkännande av yrkeskvalifikationer i Europaparlamentets
och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005
om erkännande av yrkeskvalifikationer
(2) EUT L 255, 30.9.2005, s. 22.
. Tillämpningen
av det här direktivet påverkar därför inte tillämpningen av
direktiv 2005/36/EG.
(51)
Direktiv 2005/36/EG innehåller krav på ömsesidigt erkän
nande av yrkeskvalifikationer för bland annat arkitekter,
men det krävs också att arkitekter och planerare ingående
överväger en optimal kombination av energi från förny
bara energikällor och högeffektiv teknik när de gör upp
planer och ritningar. Medlemsstaterna bör därför ge tyd
liga riktlinjer om detta. Detta bör göras utan att det påver
kar tillämpningen av direktiv 2005/36/EG, särskilt
artiklarna 46 och 49.
(52)
Vid tillämpning av detta direktiv är ursprungsgarantiernas
enda funktion att visa för slutkunden att en viss andel eller
mängd energi har producerats från förnybara energikällor.
En ursprungsgaranti kan, oberoende av vilken energi det
gäller, överföras från en innehavare till en annan. I syfte att
garantera att en elenhet från förnybara energikällor endast
kan överlämnas en gång till en kund bör emellertid dub
belt räknande och dubbelt överlämnande av ursprungsga
rantier undvikas. Energi från förnybara energikällor vars
åtföljande ursprungsgaranti sålts separat av producenten
bör inte överlämnas eller säljas till slutkunden som energi
från förnybara energikällor. Det är viktigt att skilja mellan
miljöcertifikat som används för stödsystem, och
ursprungsgarantier.
Prop. 2009/10:128
Bilaga 1
89
(1)
L 140/22
SV
Europeiska unionens officiella tidning
5.6.2009
(53)
Det är lämpligt att låta den framväxande konsumentmark
naden för el från förnybara energikällor bidra till uppbygg
naden av nya anläggningar för energi från förnybara
energikällor. Medlemsstaterna bör därför ha möjlighet att
kräva att elleverantörer som informerar slutkunderna om
sin energimix i enlighet med artikel 3.6 i direktiv
2003/54/EG tar med en minsta procentandel av ursprungs
garantier från nybyggda anläggningar som producerar
energi från förnybara energikällor, förutsatt att ett sådant
krav är förenligt med gemenskapslagstiftningen.
(54)
Det är viktigt att tillhandahålla information om hur den el
som fått stöd fördelas till slutkunderna i enlighet med arti
kel 3.6 i direktiv 2003/54/EG. För att förbättra kvaliteten
på denna information till konsumenterna, särskilt när det
gäller den mängd energi som kommer från förnybara ener
gikällor och som producerats av nya anläggningar, bör
kommissionen utvärdera effektiviteten hos de åtgärder
som medlemsstaterna vidtar.
(55)
I Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/8/EG av
den 11 februari 2004 om främjande av kraftvärme på
grundval av efterfrågan på nyttiggjord värme på den inre
marknaden för energi
(1) EUT L 52, 21.2.2004, s. 50.
föreskrivs ursprungsgarantier för
att visa ursprunget av den el som produceras i högeffek
tiva kraftvärmeverk. Sådana ursprungsgarantier kan inte
användas för att redovisa användningen av energi från för
nybara energikällor i enlighet med artikel 3.6 i direktiv
2003/54/EG, eftersom det skulle kunna resultera i dubbelt
räknande eller dubbel redovisning.
(56)
Ursprungsgarantierna innebär inte någon automatisk rätt
till stöd från nationella stödsystem.
(57)
Det behövs stöd för integration av energi från förnybara
energikällor i transmissions- och distributionsnätet och för
utnyttjande av system för lagring av energi för integrerad
kortvarig produktion av energi från förnybara energikällor.
(58)
Utvecklingstakten bör ökas när det gäller projekt för energi
från förnybara energikällor, inklusive ”projekt för energi
från förnybara energikällor av europeiskt intresse” inom
ramen för programmen avseende transeuropeiska energi
nät (TEN-E). Därför bör kommissionen också analysera hur
finansieringen av sådana projekt kan förbättras. Särskild
uppmärksamhet bör ägnas sådana projekt för energi från
förnybara energikällor som kommer att bidra till att ge
gemenskapen och dess grannländer en väsentligt tryggare
energiförsörjning.
(59)
Sammankopplingar av olika länders nät gör det lättare att
integrera förnybara energikällor. Förutom att samman
kopplingar leder till att variationer jämnas ut kan de också
minska balanseringskostnaderna, stimulera konkurrensen
– vilket leder till lägre priser – och främja nätens utveck
ling. Genom att man delar på överföringskapaciteten och
utnyttjar den maximalt kan man också undvika ett över
drivet behov av att ny kapacitet byggs.
(60)
Prioriterad och garanterad tillgång till el från förnybara
energikällor är viktigt för integrering av förnybara energi
källor i den inre marknaden för el i linje med artikel 11.2
och är en ytterligare utveckling av artikel 11.3 i direktiv
2003/54/EG. Krav angående upprätthållande av tillförlit
lighet och säkerhet när det gäller nät och inmatning kan
skilja sig åt beroende på det nationella nätets särdrag och
dess säkra drift. Prioriterad tillgång till nätet ger anslutna
producenter av el från förnybara energikällor säkerhet om
att de vid varje tidpunkt kan sälja och överföra el från för
nybara energikällor i enlighet med anslutningsreglerna när
helst källan blir tillgänglig. Om el från förnybara
energikällor integreras på spotmarknaden, säkerställer
garanterad tillgång att all el som säljs och stöds får tillgång
till nätet, vilket möjliggör maximal användning av el från
förnybara energikällor från anläggningar som är uppkopp
lade till nätet. Detta innebär emellertid inte någon skyldig
het för medlemsstaterna att stödja eller införa
köpskyldighet för energi från förnybara energikällor. I
andra system bestäms ett fast pris för el från förnybara
energikällor, i allmänhet i kombination med köpskyldig
het för systemoperatören. I ett sådant fall har prioriterad
tillgång redan givits.
(61)
Det är i vissa fall omöjligt att fullt ut säkra transmission
och distribution av el från förnybara energikällor utan att
negativt påverka nätets tillförlitlighet eller säkerhet. I
sådana fall kan det vara motiverat att ekonomiskt kompen
sera de berörda producenterna. Målen i detta direktiv krä
ver dock en varaktig ökning av transmissionen och
distributionen av el som producerats från förnybara ener
gikällor utan att detta påverkar nätsystemets tillförlitlighet
eller säkerhet. I detta syfte bör medlemsstaterna vidta
lämpliga åtgärder för att möjliggöra större genomträng
ning av el från förnybara energikällor, bland annat genom
att ta hänsyn till särdragen hos variabla energikällor och
energikällor som ännu inte kan lagras. I den mån som
målen i detta direktiv så kräver, bör anslutning av nya
anläggningar för energi från förnybara energikällor tillåtas
så snart som möjligt. För att påskynda förfarandena för
anslutning till elnätet kan medlemsstaterna ge prioriterad
anslutning eller reservera anslutningsmöjligheter åt
nya anläggningar som producerar el från förnybara
energikällor.
(62)
Kostnaden för att ansluta nya producenter av el och gas
från förnybara energikällor till el- och gasnäten bör vara
objektiv, transparent och icke-diskriminerande och veder
börlig hänsyn bör tas till den nytta som anslutna produ
center av el från förnybara energikällor och lokala
producenter av gas från förnybara energikällor medför för
el- och gasnäten.
Prop. 2009/10:128
Bilaga 1
90
.
5.6.2009
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 140/23
(63)
Elproducenter som vill utnyttja potentialen hos energi från
förnybara energikällor i gemenskapens randområden, sär
skilt öregioner och områden med låg befolkningstäthet,
bör i möjligaste mån ha rimliga anslutningskostnader, så
att de inte orättvist missgynnas jämfört med producenter i
mer centrala, mer industrialiserade och mer tätbefolkade
områden.
(64)
I direktiv 2001/77/EG fastställs en ram för hur el från för
nybara energikällor ska anslutas till elnätet. Den faktiska
anslutningsgrad som uppnåtts varierar dock starkt mellan
olika medlemsstater. Det är därför nödvändigt att stärka
ramen och regelbundet se över dess tillämpning på natio
nell nivå.
(65)
Biodrivmedelproduktion bör ske på ett hållbart sätt. De
biodrivmedel som används för att uppnå de mål som fast
ställs i detta direktiv och de som omfattas av nationella
stödsystem bör därför uppfylla hållbarhetskriterier.
(66)
Gemenskapen bör vidta lämpliga åtgärder inom ramen för
detta direktiv, inklusive främjande av hållbarhetskriterier
för biodrivmedel och utveckling av andra och tredje gene
rationens biodrivmedel i gemenskapen och globalt samt
intensifiering av jordbruksforskningen och kunskapsupp
byggandet inom dessa områden.
(67)
Införandet av hållbarhetskriterier för biodrivmedel kom
mer inte att få önskad effekt om det leder till att produkter
som inte uppfyller kriterierna och som i avsaknad av kri
terier skulle ha använts som biodrivmedel i stället används
som flytande biobränsle inom värme- eller elsektorn. Håll
barhetskriterierna bör därför också tillämpas på flytande
biobränslen i allmänhet.
(68)
Vid Europeiska rådets möte i mars 2007 uppmanades
kommissionen att lägga fram ett förslag till ett omfattande
direktiv om användning av samtliga förnybara energikäl
lor som skulle kunna innehålla kriterier och bestämmelser
för att säkerställa en hållbar tillgång och användning av
bioenergi. Sådana hållbarhetskriterier bör ingå i ett större
system som inte bara omfattar biodrivmedel utan också
flytande biobränslen. Sådana hållbarhetskriterier bör där
för anges i det här direktivet. För att uppnå överensstäm
melse mellan energi- och miljöpolitiken och för att undvika
ytterligare kostnader för företagen och inkonsekvenser på
miljöområdet som skulle bli följden av bristande överens
stämmelse, är det viktigt att tillhandahålla samma hållbar
hetskriterier för användning av biodrivmedel med stöd av
det här direktivet som dem som används med stöd av
direktiv 98/70/EG. Av samma skäl bör dubbel rapporte
ring undvikas i detta sammanhang. Kommissionen och de
behöriga nationella myndigheterna bör dessutom koordi
nera sina verksamheter inom ramen för den kommitté som
är särskilt ansvarig för hållbara aspekter. Kommissionen
bör också under 2009 bedöma om även andra tekniska
produkter av biomassa bör ingå och hur det ska ske.
(69)
Den ökade globala efterfrågan på biodrivmedel och fly
tande biobränslen och de stimulansåtgärder för använd
ning av dessa produkter som föreskrivs i detta direktiv bör
inte få leda till att landområden med biologisk mångfald
förstörs. Dessa ändliga resurser, som i olika internationella
fördrag anses vara viktiga för hela mänskligheten, bör
bevaras. Konsumenter i gemenskapen skulle dessutom
anse det vara moraliskt oacceptabelt om deras ökade
användning av biodrivmedel och flytande biobränslen
kunde leda till att områden med biologisk mångfald
förstörs. Det är av dessa skäl nödvändigt att fastställa håll
barhetskriterier varigenom biodrivmedel och flytande bio
bränslen bara kan bli föremål för stimulansåtgärder om
man kan garantera att de inte producerats i områden med
biologisk mångfald eller, när det gäller områden som
utsetts till naturskyddsområden eller till skyddsområden
för sällsynta, hotade eller utrotningshotade ekosystem eller
arter, att relevanta behöriga myndigheter visar att produk
tionen av råvarorna inte inverkar negativt på dessa syften.
De hållbarhetskriterier som valts bör betrakta skogar som
biologiskt rika när det rör sig om naturskog, enligt den
definition som FN:s organisation för livsmedel och jord
bruk (FAO) använder i sin globala bedömning av skogsre
surserna och som länder allmänt använder för att
rapportera om naturskogens utbredning – eller om de
omfattas av nationell naturskyddslagstiftning. Områden
där uttag av icke träbaserade skogsprodukter förekommer
bör ingå, förutsatt att den mänskliga inverkan är liten.
Andra typer av skog enligt de definitioner som används av
FAO, t.ex. modifierad naturlig skog, halvnaturlig skog och
planterad skog bör inte betraktas som naturskog. Med
tanke på vissa typer av gräsmark med stor biologisk mång
fald, såväl tempererade som tropiska, bland annat savan
ner med stor biologisk mångfald, stäpper, områden med
buskvegetation och prärier, bör biodrivmedel som fram
ställs av råvaror från sådan mark inte kunna bli föremål för
stimulansåtgärder enligt detta direktiv. Kommissionen bör,
i enlighet med senaste vetenskapliga rön och tillämpliga
internationella normer, ta fram kriterier och geografiska
avgränsningar för att fastställa vilka områden som utgör
sådan gräsmark med stor biologisk mångfald.
(70)
Om landområden som innehåller stora kollager, i mark
och vegetation, ställs om till odling av råvaror för biodriv
medel eller flytande biobränslen kommer normalt sett en
del av det bundna kolet att släppas ut i atmosfären i form
av koldioxid. Den negativa effekt som detta har på växt
husgaserna kan överstiga de positiva effekterna från bio
drivmedel eller flytande biobränslen, i vissa fall med bred
marginal. När man beräknar hur mycket växthusgasutsläp
pen minskar tack vare enskilda biodrivmedel och
Prop. 2009/10:128
Bilaga 1
91
L 140/24
SV
Europeiska unionens officiella tidning
5.6.2009
flytande biobränslen bör man alltså utgå från den totala
växthuseffekten av sådana omställningar. Detta är nödvän
digt för att garantera att den beräkning som visar hur
mycket växthusgasutsläppen minskar baseras på de sam
mantagna växthuseffekterna av användningen av biodriv
medel och flytande biobränslen.
(71)
Vid beräkning av hur mycket förändrad markanvändning
påverkar växthusgaserna bör de ekonomiska aktörerna ha
möjlighet att använda sig av faktiska värden för kollagren
för referensmarkanvändningen och markanvändningen
efter omställningen. De bör också kunna använda sig av
standardvärden. Arbetet inom FN:s panel för klimatföränd
ringar är den lämpliga utgångspunkten för sådana stan
dardvärden. Detta arbete är för närvarande inte tillgängligt
i en form som kan användas direkt av ekonomiska aktö
rer. Därför bör kommissionen utarbeta vägledning, base
rad på detta arbete, som kan tjäna som grund för beräkning
av kollagrens förändring i enlighet med detta direktiv, inbe
gripet sådana förändringar när det gäller beskogade områ
den med ett krontak på mellan 10 och 30 %, savanner,
stäpper, buskvegetation och prärier.
(72)
Det är lämpligt att kommissionen utarbetar en metodik i
syfte att bedöma effekterna av dikning av torvmark på
växthusgasutsläppen.
(73)
Land bör inte ställas om för produktion av biodrivmedel
om minskningen av dess kollager vid omställningen inte
inom rimlig tid – mot bakgrund av behovet av att snabbt
ta itu med klimatförändringen – kan kompenseras med
minskade växthusgasutsläpp på grund av produktionen av
biodrivmedel och flytande biobränslen. Detta skulle förhin
dra att ekonomiska aktörer tvingas utföra onödigt betung
ande forskning och att man ställer om sådan mark med
stora kollager som i efterhand visar sig vara olämplig för
produktion av råvaror för biodrivmedel eller flytande bio
bränslen. Kartläggningar av världens kollager leder till slut
satsen att våtmarker och kontinuerligt beskogade områden
med krontak som täcker mer än 30 % av ytan bör ingå i
denna kategori. Beskogade områden med krontak som
täcker mellan 10 och 30 % bör också ingå, om det inte kan
visas att deras kollager är tillräckligt lågt för att motivera en
omställning i enlighet med bestämmelserna i detta direk
tiv. Vid hänvisningen till våtmarker bör definitionen i kon
ventionen om våtmarker av internationell betydelse,
särskilt ”livsmiljö för våtmarksfåglar”, som antogs den
2 februari 1971 i Ramsar, beaktas.
(74)
Stimulansåtgärderna i detta direktiv kommer att upp
muntra till ökad produktion av biodrivmedel och flytande
biobränslen i hela världen. I de fall biodrivmedel och fly
tande biobränslen framställs ur råvaror som producerats
inom gemenskapen, bör de också uppfylla gemenskapens
miljökrav på jordbruksområdet, inklusive de krav som
gäller skydd av grundvattnets och ytvattnets kvalitet, samt
sociala krav. Det finns emellertid farhågor för att produk
tionen av biodrivmedel och flytande biobränslen i vissa
tredjeländer inte respekterar minimikrav på miljöområdet
och det sociala området. Det är därför lämpligt att försöka
få till stånd multilaterala och bilaterala avtal och frivilliga
internationella och nationella system vilka omfattar cen
trala miljömässiga och sociala överväganden, i syfte att
främja produktionen av biodrivmedel och flytande bio
bränslen i hela världen på ett hållbart sätt. I avsaknad av
sådana avtal eller system bör medlemsstaterna kräva att
ekonomiska aktörer rapporterar om dessa frågor.
(75)
Kraven på att införa ett hållbarhetssystem för energimäs
sig användning av andra typer av biomassa än biodrivme
del och flytande biobränslen bör bedömas av
kommissionen under 2009, med beaktande av behovet av
att biomassaresurserna förvaltas på ett hållbart sätt.
(76)
Hållbarhetskriterier kommer endast att fungera, om de
leder till förändringar i marknadsaktörernas beteende.
Dessa förändringar kommer bara att ske, om biodrivme
del och flytande biobränslen som uppfyller dessa kriterier
kan säljas till ett högre pris än sådana som inte gör det.
Enligt massbalansmetoden för kontroll av efterlevnad finns
det en fysisk koppling mellan produktionen av biodrivme
del och flytande biobränslen som uppfyller hållbarhetskri
terierna och användningen av biodrivmedel och flytande
biobränslen i gemenskapen, varigenom man uppnår en
jämvikt mellan tillgång och efterfrågan och säkerställer en
prismässig fördel som är större än i system där en sådan
koppling saknas. Massbalansmetoden bör därför användas
för att kontrollera efterlevnad, i syfte att säkerställa att bio
drivmedel och flytande biobränslen som uppfyller hållbar
hetskriterierna kan säljas till ett högre pris. Detta bör
säkerställa att systemet fungerar på ett enhetligt sätt sam
tidigt som man undviker att industrin belastas orimligt
hårt. Andra kontrollmetoder bör dock undersökas.
(77)
När så är lämpligt bör kommissionen ta vederbörlig hän
syn till FN:s millenniebedömning av ekosystem, som inne
håller användbara uppgifter för bevarande av åtminstone
de områden som i kritiska lägen erbjuder grundläggande
ekosystemtjänster, bl.a. skydd av avrinningsområden och
erosionsskydd.
(78)
Man bör övervaka effekterna av odling av biomassa, t.ex.
genom förändrad markanvändning, bland annat genom
förflyttning, införande av invaderande främmande arter
och annan inverkan på den biologiska mångfalden samt
effekter för livsmedelsproduktionen och det lokala välstån
det. Kommissionen bör beakta alla relevanta informations
källor, inbegripet FAO:s hungerkarta. Biodrivmedel bör
gynnas på ett sätt som uppmuntrar ökad produktivitet
inom jordbruket och användning av skadad mark.
Prop. 2009/10:128
Bilaga 1
92
5.6.2009
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 140/25
(79)
Det ligger i gemenskapens intresse att försöka få till stånd
multilaterala och bilaterala avtal samt frivilliga internatio
nella eller nationella system som fastställer standarder för
produktionen av hållbara biodrivmedel och flytande bio
bränslen, och som garanterar att produktionen av biodriv
medel och flytande biobränslen uppfyller dessa standarder.
Man bör därför föreskriva att sådana avtal och system ska
anses tillhandahålla tillförlitliga belägg och uppgifter,
under förutsättning att de uppfyller lämpliga standarder
avseende tillförlitlighet, öppenhet och oberoende
granskning.
(80)
Det är nödvändigt att fastställa tydliga regler för hur man
ska beräkna växthusgasutsläppen från biodrivmedel och
flytande biobränslen liksom deras fossila motsvarigheter.
(81)
Vid beräkningen av växthusgasutsläpp bör samprodukter
från produktion och användning av bränslen tas med. Sub
stitutionsmetoden är lämplig för analys av åtgärdernas
effekter, men inte i regleringssyfte avseende enskilda eko
nomiska aktörer eller enskilda leveranser av transportdriv
medel. I dessa fall är i stället energifördelningsmetoden den
mest lämpliga, eftersom den är lätt att tillämpa och förut
sägbar på längre sikt samt minimerar kontraproduktiva sti
mulansåtgärder och ger resultat som generellt sett är
jämförbara med resultaten av substitutionsmetoden. När
kommissionen i olika rapporter analyserar åtgärdernas
effekter bör även resultaten enligt substitutionsmetoden
anges.
(82)
För att undvika en orimligt stor administrativ börda bör en
förteckning över normalvärden för vanliga produktions
kedjor för biodrivmedel fastställas och denna förteckning
bör uppdateras och utvidgas, när nya pålitliga uppgifter
finns att tillgå. Ekonomiska aktörer bör alltid vara berätti
gade att tillgodoräkna sig de värden avseende minskade
växthusgasutsläpp för biodrivmedel och flytande biobräns
len som anges i förteckningen. När normalvärdet för mins
kade växthusgasutsläpp från en produktionskedja är lägre
än det fastställda minimivärdet för minskade växthusgasut
släpp, bör producenter som önskar visa att de uppfyller
miniminivärdet ha skyldighet att visa att de faktiska utsläp
pen från produktionsprocessen är lägre än de som använ
des då normalvärdena räknades fram.
(83)
Det är lämpligt att de uppgifter som används vid beräk
ningen av dessa normalvärden tas från oberoende veten
skapliga expertkällor och uppdateras på lämpligt sätt
efterhand som dessa källor fortsätter sitt arbete. Kommis
sionen bör uppmuntra dessa källor att inom ramen för
uppdateringen av sitt arbete behandla utsläpp i samband
med odling, effekterna av regionala och klimatbetingade
förhållanden, effekterna av odling med hållbara och eko
logiska produktionsmetoder och vetenskapliga bidrag från
producenter både inom gemenskapen och i tredjeländer
samt från det civila samhället.
(84)
För att undvika att odling av råvaror för biodrivmedel och
flytande biobränslen uppmuntras i områden där detta
skulle medföra stora växthusgasutsläpp, bör användningen
av normalvärden för odling begränsas till regioner där
sådana effekter med säkerhet kan uteslutas. För att de
administrativa bördorna inte ska bli för tunga, bör med
lemsstaterna emellertid fastställa nationella eller regionala
medelvärden för utsläpp från odling, inbegripet använd
ning av gödningsmedel.
(85)
Efterfrågan på jordbruksråvaror i världen ökar. Denna
ökande efterfrågan kommer delvis att tillgodoses genom
att jordbruksarealen utökas. Att återställa allvarligt skadad
eller starkt förorenad mark, som följaktligen inte kan
användas för jordbruksändamål i sitt nuvarande skick, är
en metod för att utöka den areal som kan användas för
grödor. Eftersom efterfrågan på jordbruksråvaror kommer
att öka om man främjar biodrivmedel och flytande bio
bränslen, bör hållbarhetssystemet främja utnyttjandet av
återställd skadad mark. Även om biodrivmedel framställs
av råmaterial från mark som redan används som åkermark,
kan den nettoökning av efterfrågan på grödor som upp
stått till följd av att biodrivmedel främjats medföra en net
toökning av odlingsarealen. Detta skulle kunna påverka
mark med stora kollager, vilket skulle resultera i skadliga
förluster av kollager. För att minska denna risk är det lämp
ligt att införa kompletterande åtgärder i syfte att upp
muntra en ökad produktivitet på mark som redan används
för odling av grödor, användning av skadad mark och
antagande av hållbarhetskrav, jämförbara med dem som
fastställs i detta direktiv med avseende på användningen av
biodrivmedel i gemenskapen, i andra jurisdiktioner där
biodrivmedel används. Kommissionen bör utarbeta en
konkret metodik för att minimera växthusgasutläpp som
orsakas av indirekta ändringar i markanvändning. I detta
syfte bör kommissionen analysera, på grundval av bästa
tillgängliga vetenskapliga rön, särskilt möjligheten att
inkludera en faktor för indirekta ändringar i markanvänd
ningen vid beräkning av växthusgasutsläpp och behovet att
ge incitament till hållbara biodrivmedel som minimerar
effekterna av ändringar i markanvändningen och förbätt
rar biodrivmedlens hållbarhet med avseende på ändringar
i indirekt markanvändning. Vid utarbetandet av denna
metodik bör kommissionen bland annat ta upp de poten
tiella indirekta ändringarna i markanvändning som sker till
följd av biodrivmedel som producerats av cellulosa från
icke-livsmedel samt av material som innehåller både cellu
losa och lignin.
(86)
För att uppnå en adekvat marknadsandel för biodrivmedel
är det nödvändigt att se till att diesel som innehåller bland
ningar med större andel biodiesel än vad som anges i stan
darden EN590/2004 släpps ut på marknaden.
(87)
För att säkerställa att biodrivmedel från nya typer av råva
ror görs kommersiellt gångbara bör dessa ges en högre
viktning i vad gäller nationella biodrivmedelsskyldigheter.
Prop. 2009/10:128
Bilaga 1
93
(1)
(2)
(3)
L 140/26
SV
Europeiska unionens officiella tidning
5.6.2009
(88)
För att säkerställa att utvecklingen på området energi från
förnybara energikällor på nationell nivå och gemenskaps
nivå även fortsättningsvis kommer att vara i fokus krävs
det en regelbunden rapportering. Det är lämpligt att kräva
att en harmoniserad mall används för de nationella hand
lingsplaner för energi från förnybara energikällor som
medlemsstaterna bör lämna in. Sådana planer kan inbe
gripa de beräknade kostnaderna för och nyttan av de pla
nerade åtgärderna, åtgärder som rör den nödvändiga
utvidgningen eller förstärkningen av den befintliga nätin
frastrukturen, de beräknade kostnader för och nyttan av att
utveckla energi från förnybara energikällor som överskri
der den nivå som krävs i det vägledande förloppet, infor
mation om nationella stödsystem och information om
deras användning av energi från förnybara energikällor i
nya eller renoverade byggnader.
(89)
När medlemsstaterna utformar sina stödsystem har de
möjlighet att främja användningen av sådana biodrivme
del som medför extra fördelar – inbegripet de diversifie
ringsfördelar som är kopplade till biodrivmedel som
framställs av avfall, restprodukter, cellulosa från icke-
livsmedel, material som innehåller både cellulosa och lig
nin samt alger, liksom växter som inte behöver bevattnas
och som växer i torra områden för att stoppa ökensprid
ningen – genom att ta hänsyn till de skilda kostnaderna för
att producera energi från å ena sidan traditionella biodriv
medel och å andra sidan sådana biodrivmedel som medför
extra fördelar. Medlemsstaterna har möjlighet att stimulera
investeringar i forskning och utveckling avseende denna
och annan teknik för energi från förnybara energikällor,
som bara kan bli konkurrenskraftig på längre sikt.
(90)
Genomförandet av detta direktiv bör om relevant åter
spegla bestämmelserna i konventionen om tillgång till
information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser
och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor, särskilt så
som de genomförs genom Europaparlamentets och rådets
direktiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 om allmänhe
tens tillgång till miljöinformation
(1) EUT L 41, 14.2.2003, s. 26.
.
(91)
De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta
direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut
1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som
skall tillämpas vid utövandet av kommissionens
genomförandebefogenheter
(2) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.
.
(92)
Kommissionen bör särskilt ges befogenhet att anpassa de
metodologiska principer och värden som krävs för att
bedöma huruvida hållbarhetskriterierna har uppfyllts när
det gäller biodrivmedel och flytande biobränslen, att
anpassa energiinnehållet för transportdrivmedel till den
tekniska och vetenskapliga utvecklingen, att fastställa kri
terier och geografisk räckvidd för gräsområden med stor
biologisk mångfald samt att fastställa detaljerade definitio
ner av allvarligt skadad och kraftig förorenad mark. Efter
som dessa åtgärder har en allmän räckvidd och avser att
ändra icke väsentliga delar av detta direktiv, bland annat
genom att komplettera det med nya icke väsentliga delar,
måste de antas i enlighet med det föreskrivande förfaran
det med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.
(93)
De
bestämmelser
i
direktiven
2001/77/EG
och 2003/30/EG som överlappar med bestämmelser i det
här direktivet bör utgå när den sista dagen för införlivan
det av det här direktivet infaller. Bestämmelser som gäller
mål och rapportering för 2010 bör fortsätta att gälla till
slutet av 2011. Det är därför nödvändigt att ändra direkti
ven 2001/77/EG och 2003/30/EG i enlighet med detta.
(94)
Eftersom de åtgärder som föreskrivs i artiklarna 17–19
även har en effekt på den inre marknadens funktion,
genom att de harmoniserar hållbarhetskriterierna för bio
drivmedel och flytande biobränslen för redovisningsmålen
enligt det här direktivet, och därigenom underlättar, i enlig
het med artikel 17.8, handel mellan medlemsstaterna med
biodrivmedel och flytande biobränslen som uppfyller kra
ven, är de baserade på artikel 95 i fördraget.
(95)
Hållbarhetssystemet bör inte hindra medlemsstaterna från
att i sina nationella stödsystem ta hänsyn till de högre pro
duktionskostnaderna för de biodrivmedel och flytande bio
bränslen som har fördelar som överstiger minimivärdena i
hållbarhetssystemet.
(96)
Eftersom de allmänna målen för detta direktiv, nämligen
att 20 % av gemenskapens slutliga energianvändning
(brutto) ska täckas av energi från förnybara energikällor
och 10 % av varje medlemsstats energianvändning inom
transportsektorn ska täckas av energi från förnybara ener
gikällor senast 2020, inte i tillräcklig utsträckning kan upp
nås av medlemsstaterna och därför, på grund av den
föreslagna åtgärdens omfattning, bättre kan uppnås på
gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlig
het med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I
enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel
går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att
uppnå dessa mål.
(97)
I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om
bättre lagstiftning
(3) EUT C 321, 31.12.2003, s. 1.
uppmuntras medlemsstaterna att för
egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabel
ler som så långt det är möjligt visar överensstämmelsen
mellan detta direktiv och införlivandeåtgärderna samt att
offentliggöra dessa tabeller.
Prop. 2009/10:128
Bilaga 1
94
5.6.2009
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 140/27
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Syfte och tillämpningsområde
Genom detta direktiv upprättas en gemensam ram för främjande
av energi från förnybara energikällor. Det anger bindande natio
nella mål för totala andelen energi från förnybara energikällor av
den slutliga energianvändningen (brutto) och för andelen energi
från förnybara energikällor inom transportsektorn. Det innehål
ler bestämmelser om statistiska överföringar mellan medlemssta
terna, gemensamma projekt mellan medlemsstaterna och med
tredjeländer, ursprungsgarantier, administrativa förfaranden,
information och utbildning samt tillträde till elnätet för energi
från förnybara energikällor. I direktivet fastställs dessutom håll
barhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen.
Artikel 2
Definitioner
I detta direktiv gäller de definitioner som anges i direktiv
2003/54/EG.
Dessutom gäller följande definitioner:
a) energi från förnybara energikällor: energi från förnybara, icke-
fossila energikällor, nämligen vindenergi, solenergi, aeroter
misk energi (luftvärme), geotermisk energi, hydrotermisk
energi (vattenvärme) och havsenergi, vattenkraft, biomassa,
deponigas, gas från avloppsreningsverk samt biogas.
b) aerotermisk energi: energi lagrad i form av värme i omgivnings
luften (luftvärme).
c) geotermisk energi: energi lagrad i form av värme under den
fasta jordytan.
d) hydrotermisk energi: energi lagrad i form av värme i ytvattnet.
e) biomassa: den biologiskt nedbrytbara delen av produkter,
avfall och restprodukter av biologiskt ursprung från jordbruk
(inklusive material av vegetabiliskt och animaliskt ursprung),
skogsbruk och därmed förknippad industri inklusive fiske
och vattenbruk, liksom den biologiskt nedbrytbara delen av
industriavfall och kommunalt avfall.
f) slutlig energianvändning (brutto): energiprodukter som för ener
giändamål levereras till industrin, transportsektorn, hushål
len, servicesektorn, inbegripet offentliga tjänster, jordbruket,
skogsbruket och fiskerinäringen, inbegripet användningen av
el och värme inom energisektorn i samband med el- och vär
meproduktion samt inbegripet förluster av el och värme vid
distribution och transmission.
g) fjärrvärme eller fjärrkyla: distribution av värmeenergi i form av
ånga, hetvatten eller kylda vätskor från en central produk
tionskälla, via ett nät, till ett flertal byggnader eller anlägg
ningar i syfte att värma eller kyla ner utrymmen eller
processer.
h) flytande biobränslen: vätskeformiga bränslen för andra energi
ändamål än för transportändamål, inbegripet el, uppvärm
ning och kylning, som framställs av biomassa.
i) biodrivmedel: vätskeformiga eller gasformiga bränslen som
framställs av biomassa och som används för
transportändamål.
j) ursprungsgaranti: ett elektroniskt dokument som har som
enda uppgift att utgöra bevis för slutkunden på att en viss
andel eller mängd energi producerats från förnybara energi
källor i enlighet med kraven i artikel 3.6 i direktiv
2003/54/EG.
k) stödsystem: varje instrument, system eller mekanism som en
medlemsstat eller en grupp av medlemsstater tillämpar och
som främjar användning av energi från förnybara energikäl
lor genom att minska kostnaden för denna energi, öka för
säljningspriset eller öka försäljningsvolymen av sådan köpt
energi, genom införande av kvoter för energi från förnybara
energikällor. Detta omfattar, men är inte begränsat till, inves
teringsstöd, skattebefrielser eller skattelättnader, skatteåterbe
talningar, stödsystem med kvoter för energi från förnybara
energikällor, inklusive system med gröna certifikat, samt sys
tem med direkt prisstöd, däribland inmatningspriser och
stödutbetalningar.
l) kvoter för energi från förnybara energikällor: ett nationellt stöd
system där det ställs krav på att energiproducenterna låter en
viss andel energi från förnybara energikällor ingå i den energi
som de producerar, eller att energileverantörerna låter en viss
andel energi från förnybara energikällor ingå i den energi
som de levererar, eller att energikonsumenterna låter en viss
andel energi från förnybara energikällor ingå i den energi
som de konsumerar. Detta inbegriper system där sådana krav
kan uppfyllas genom användning av gröna certifikat.
m) faktiskt värde: minskningen av växthusgasutsläpp för några
eller alla steg i en specifik produktionsprocess för biodrivme
del beräknad enligt den metod som fastställs i del C i bilaga V.
n) typiskt värde: en beräkning av den representativa minskningen
av växthusgasutsläpp för en särskild produktionskedja för
biodrivmedel.
o) normalvärde: ett värde som härleds från ett typiskt värde med
tillämpning av på förhand fastställda faktorer, vilket på de
villkor som fastställs i detta direktiv får användas i stället för
ett faktiskt värde.
Prop. 2009/10:128
Bilaga 1
95
L 140/28
SV
Europeiska unionens officiella tidning
5.6.2009
Artikel 3
Bindande nationella övergripande mål och åtgärder för
användningen av energi från förnybara energikällor
1.
Medlemsstaterna ska se till att deras andel energi från för
nybara energikällor av den slutliga energianvändningen (brutto) år
2020, beräknad i enlighet med artiklarna 5–11, minst motsvarar
deras nationella övergripande mål för andelen energi från förny
bara energikällor under det året, i enlighet med vad som anges i
tredje kolumnen i tabellen i bilaga I del A. Dessa bindande natio
nella övergripande mål stämmer överens med målet om att minst
20 % av gemenskapens slutliga energianvändning (brutto) ska
komma från förnybara energikällor 2020. För att de mål som fast
ställts i denna artikel lättare ska kunna uppnås ska varje medlems
stat främja och uppmuntra energieffektivitet och energisparande.
2.
Medlemsstaterna ska vidta effektivt utformade åtgärder som
syftar till att säkerställa att andelen energi från förnybara energi
källor är minst lika hög som den som anges i det vägledande för
loppet i del B i bilaga I.
3.
För att uppnå de mål som fastställs i punkterna 1 och 2 i
denna artikel får medlemsstaterna bland annat tillämpa följande
åtgärder:
a) Stödsystem.
b) Åtgärder för samarbete mellan olika medlemsstater och med
tredjeländer i syfte att uppnå sina övergripande nationella
mål i enlighet med artiklarna 5–11.
Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i för
draget, ska medlemsstaterna ha rätt att i enlighet med artik
larna 5–11 i detta direktiv besluta i vilken omfattning de ska
stödja energi från förnybara energikällor som produceras i en
annan medlemsstat.
4.
Varje medlemsstat ska se till att andelen energi från förny
bara energikällor när det gäller alla former av transporter år 2020
är minst 10 % av den slutliga energianvändningen i transporter i
medlemsstaten.
Vid tillämpningen av denna punkt ska följande bestämmelser
gälla:
a) Vid beräkningen av nämnaren, dvs. den totala energianvänd
ningen i transporter i enlighet med första stycket, ska endast
bensin, diesel, biodrivmedel som används för väg- och tåg
transport och el beaktas.
b) Vid beräkningen av täljaren, dvs. användningen av energi
från förnybara energikällor i transporter i enlighet med för
sta stycket, ska alla typer av energi från förnybara energikäl
lor som används för alla former av transporter beaktas.
c) Vid beräkningen av bidraget från el som produceras från för
nybara energikällor och används i alla typer av elfordon får
medlemsstaterna, vid tillämpningen av leden a och b, välja att
använda antingen den genomsnittliga andelen el från förny
bara energikällor för gemenskapen eller andelen el från för
nybara energikällor i det egna landet, uppmätt två år före det
ifrågavarande året. Vid beräkningen av användningen av el
från förnybara energikällor i eldrivna vägfordon, ska denna
användning dessutom anses ha 2,5 gånger energiinnehållet
från tillförseln av el från förnybara energikällor.
Kommissionen ska vid behov senast den 31 december 2011 lägga
fram ett förslag som på vissa villkor medger att hela mängden el
från förnybara energikällor som används för att driva alla typer av
elfordon får beaktas.
Kommissionen ska också vid behov senast den 31 december 2011
lägga fram ett förslag till metod för beräkning av bidraget av väte
från förnybara energikällor i den sammanlagda bränslemixen.
Artikel 4
Nationella handlingsplaner för energi från förnybara
energikällor
1.
Varje medlemsstat ska anta en nationell handlingsplan för
energi från förnybara energikällor. De nationella handlingspla
nerna för energi från förnybara energikällor ska fastställa dels
medlemsstaternas nationella mål för andelen energi från förny
bara energikällor som används för transporter, el samt värme och
kyla år 2020, med beaktande av de effekter som andra energief
fektivitetsåtgärder har på den slutliga energianvändningen, dels
lämpliga åtgärder för att uppnå dessa nationella övergripande
mål, bl.a. samarbete mellan lokala, regionala och nationella myn
digheter, planerade statistiska överföringar och gemensamma
projekt, nationella strategier för att utveckla befintliga biomassa
resurser och mobilisera nya sådana för olika användningsområ
den, samt de åtgärder som krävs för att uppfylla kraven i
artiklarna 13–19.
Kommissionen ska senast den 30 juni 2009 anta en mall för de
nationella handlingsplanerna för energi från förnybara energikäl
lor. Denna mall ska omfatta minimikraven enligt bilaga VI.
Medlemsstaterna ska följa denna mall vid presentationen av
de nationella handlingsplanerna för energi från förnybara
energikällor.
2.
Medlemsstaterna ska senast den 30 juni 2010 till kommis
sionen anmäla sina handlingsplaner för energi från förnybara
energikällor.
3.
Sex månader innan den nationella handlingsplanen för
energi från förnybara energikällor ska vara klar, ska varje med
lemsstat offentliggöra och till kommissionen anmäla ett prognos
dokument som visar
a) medlemsstatens beräknade överskottsproduktion av energi
från förnybara energikällor i förhållande till det vägledande
förloppet, vilken kan överföras till andra medlemsstater i
enlighet med artiklarna 6–11, samt dess beräknade potential
för gemensamma projekt fram till 2020, och
b) medlemsstatens beräknade efterfrågan på energi från förny
bara energikällor från andra källor än inhemsk produktion
fram till 2020.
Prop. 2009/10:128
Bilaga 1
96
5.6.2009
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 140/29
Denna information kan inbegripa aspekter rörande kostnader,
nytta och finansiering. Prognosen ska uppdateras i medlemssta
ternas rapporter i enlighet med artikel 22.1 leden l och m.
4.
Om andelen energi från förnybara energikällor i en med
lemsstat hamnar under det vägledande förloppet under den när
mast föregående tvåårsperiod som anges i del B i bilaga I, ska
medlemsstaten lämna in en ändrad nationell handlingsplan för
energi från förnybar energi till kommissionen senast den 30 juni
följande år, vilken ska innehålla lämpliga och proportionella
åtgärder för att göra det möjligt för medlemsstaten att inom en
rimlig tid uppfylla det vägledande förloppet i del B i bilaga I.
Om en medlemsstat endast med en begränsad marginal misslyck
ats med att uppfylla det vägledande förloppet får kommissionen,
med vederbörlig hänsyn tagen till de nuvarande och framtida
åtgärder som medlemsstaten vidtar, besluta om att medlemssta
ten ska befrias från skyldigheten att lägga fram en ändrad natio
nell handlingsplan för energi från förnybara energikällor.
5.
Kommissionen ska utvärdera de nationella handlingspla
nerna för energi från förnybara energikällor, särskilt om de åtgär
der som medlemsstaten planerar i enlighet med artikel 3.2 är
tillräckliga. Kommissionen får utfärda en rekommendation med
anledning av en nationell handlingsplan för energi från förnybara
energikällor eller en sådan ändrad plan.
6.
Kommissionen ska till Europaparlamentet sända in de natio
nella handlingsplanerna för energi från förnybara energikällor och
prognosdokumenten i den form de offentliggjorts på den öppen
hetsplattform som avses i artikel 24.2, tillsammans med eventu
ella rekommendationer av det slag som avses i punkt 5 i den här
artikeln.
Artikel 5
Beräkning av andelen energi från förnybara energikällor
1.
Den slutliga energianvändningen (brutto) från förnybara
energikällor i varje medlemsstat ska beräknas som summan av
a) den slutliga elanvändningen (brutto) från förnybara
energikällor,
b) den slutliga energianvändningen (brutto) från förnybara ener
gikällor för uppvärmning och kylning, och
c) den slutliga energianvändningen från förnybara energikällor
i transporter.
Vid beräkningen av den slutliga energianvändningen (brutto) från
förnybara energikällor ska gas, el och vätgas från förnybara ener
gikällor bara räknas med i ett av alternativen i första stycket led a,
b eller c.
Om inte annat föreskrivs i artikel 17.1 andra stycket ska biodriv
medel och flytande biobränslen som inte uppfyller hållbarhetskri
terierna i artikel 17.2–17.6 inte tas med i beräkningen.
2.
Om en medlemsstat på grund av force majeure anser att det
inte är möjligt för den att uppfylla det krav på andel energi från
förnybara energikällor av den slutliga energianvändningen
(brutto) år 2020 som anges i den tredje kolumnen i tabellen i
bilaga I, ska den så snart som möjligt informera kommissionen.
Kommissionen ska fatta ett beslut om huruvida force majeure har
påvisats. Om kommissionen beslutar att force majeure har påvi
sats, ska den fastställa vilken justering som ska göras av medlems
statens slutliga energianvändning (brutto) från förnybara
energikällor för år 2020.
3.
Vid tillämpning av punkt 1 a ska slutliga elanvändningen
(brutto) från förnybara energikällor beräknas som mängden el
producerad i en medlemsstat från förnybara energikällor, dock
med undantag av elproduktion från pumpkraftverk som använ
der tidigare uppumpat vatten.
I flerbränsleanläggningar som använder både förnybara och kon
ventionella källor, ska bara den el som kommer från förnybara
energikällor tas med i beräkningen. Vid tillämpning av denna
beräkning, ska bidraget från varje energikälla beräknas på grund
val av dess energiinnehåll.
El från vattenkraft och vindkraft ska redovisas i enlighet med nor
maliseringsreglerna som fastställs i bilaga II.
4.
Vid tillämpning av punkt 1 b ska den slutliga energianvänd
ningen (brutto) från förnybara energikällor för uppvärmning och
kylning beräknas som mängden fjärrvärme och fjärrkyla som pro
duceras i en medlemsstat från förnybara energikällor plus använd
ningen av annan energi från förnybara energikällor i industrin,
hushållen, servicesektorn, jordbruket, skogsbruket och fiskerinä
ringen för uppvärmning, kylning och processer.
I flerbränsleanläggningar som använder både förnybara och kon
ventionella källor ska bara den värme och kyla som producerats
från förnybara energikällor tas med i beräkningen. Vid tillämp
ning av denna beräkning, ska bidraget från varje energikälla beräk
nas på grundval av dess energiinnehåll.
Aerotermisk, geotermisk och hydrotermisk energi som utvinns
från värmepumpar ska beaktas vid tillämpning av punkt 1 b,
under förutsättning att den slutliga nyttiggjorda mängden energi
betydligt överskrider den mängd insatt primärenergi som krävs
för att driva värmepumpen. Mängden värme som ska anses utgöra
energi från förnybara energikällor enligt detta direktiv ska beräk
nas i enlighet med den metod som anges i bilaga VII.
Vid tillämpning av punkt 1 b ska värmeenergi från passiva ener
gisystem, där lägre energianvändning uppnås passivt genom bygg
naders utformning eller genom värme från icke förnybara
energikällor, inte tas med i beräkningen.
5.
Energiinnehållet i de transportdrivmedel som anges i
bilaga III ska vara det som anges i den bilagan. Bilaga III får anpas
sas till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen. Dessa åtgär
der, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv, ska
antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll
som avses i artikel 25.4.
Prop. 2009/10:128
Bilaga 1
97
(1)
L 140/30
SV
Europeiska unionens officiella tidning
5.6.2009
6.
Andelen energi från förnybara energikällor ska beräknas
som den slutliga energianvändningen (brutto) från förnybara
energikällor delat med den slutliga energianvändningen (brutto)
från alla energikällor, uttryckt i procent.
Vid tillämpningen av första stycket ska den summa som avses i
punkt 1 justeras i enlighet med artiklarna 6, 8, 10 och 11.
Vid beräkning av en medlemsstats slutliga energianvändning
(brutto) för mätning av om medlemsstaten följer målen och det
vägledande förloppet i detta direktiv ska den energimängd som
används inom luftfarten anses uppgå till högst 6,18 % av med
lemsstatens slutliga energianvändning (brutto). För Cypern och
Malta ska den energimängd som används inom luftfarten, i för
hållande till de medlemsstaternas respektive slutliga energian
vändning (brutto), anses uppgå till högst 4,12 %.
7.
Den metod och de definitioner som används vid beräk
ningen av andelen energi från förnybara energikällor ska vara de
som anges i Europaparlamentets och rådets förordning (EG)
nr 1099/2008 av den 22 oktober 2008 om energistatistik
(1) EUT L 304, 14.11.2008, s. 1.
.
Medlemsstaterna ska säkerställa samstämmigheten i de statistik
uppgifter som används vid beräkningen av dessa sektoriella och
övergripande andelar samt de statistikuppgifter som lämnas till
kommissionen enligt förordning (EG) nr 1099/2008.
Artikel 6
Statistiska överföringar mellan medlemsstaterna
1.
Medlemsstaterna får enas om och vidta åtgärder för statis
tiska överföringar från en medlemsstat till en annan av bestämda
mängder energi från förnybara energikällor. Den överförda mäng
den ska
a) dras av från den mängd energi från förnybara energikällor
som beaktas när man mäter efterlevnaden av kraven i arti
kel 3.1 och 3.2 hos den medlemsstat som genomför överfö
ringen, och
b) läggas till den mängd energi från förnybara energikällor som
beaktas när man mäter efterlevnaden av kraven i artikel 3.1
och 3.2 hos en annan medlemsstat som tar emot
överföringen.
En statistisk överföring ska inte påverka uppnåendet av det natio
nella målet för den medlemsstat som gör överföringen.
2.
De åtgärder som avses i punkt 1 får gälla under ett eller flera
år. De ska anmälas till kommissionen senast tre månader efter
utgången av varje år då de gäller. Den information som skickas till
kommissionen ska innehålla uppgifter om mängd och pris på den
berörda energin.
3.
Överföringar ska gälla endast sedan alla medlemsstater som
är inblandade i överföringen har anmält överföringen till
kommissionen.
Artikel 7
Gemensamma projekt mellan medlemsstaterna
1.
Två eller flera medlemsstater får samarbeta om alla typer av
gemensamma projekt som rör produktion av el, värme eller kyla
från förnybara energikällor. Detta samarbete får inbegripa privata
aktörer.
2.
Medlemsstaterna ska till kommissionen anmäla den andel
eller mängd el, värme eller kyla från förnybara energikällor som
produceras av ett gemensamt projekt på deras territorium, som
tagits i drift efter den 25 juni 2009, eller genom ökad kapacitet i
en anläggning som renoverats efter det datumet, vilket ska med
räknas med avseende på det övergripande nationella målet i en
annan medlemsstat för att mäta efterlevnaden av kraven i detta
direktiv.
3.
Den anmälan som avses i punkt 2 ska
a) beskriva den föreslagna anläggningen eller identifiera den
renoverade anläggningen,
b) specificera den andel eller mängd el, värme eller kyla som
produceras i anläggningen och som ska medräknas med
avseende på det övergripande nationella målet i en annan
medlemsstat,
c) ange vilken medlemsstat till vars förmån anmälan görs,
d) specificera den tid, angivet i fullständiga kalenderår, under
vilken den el, värme eller kyla som produceras i anläggningen
från förnybara energikällor ska medräknas med avseende på
det övergripande nationella målet i den andra medlemsstaten.
4.
Den tid som anges i punkt 3 d får inte utsträckas till efter
2020. Tiden för det gemensamma projektet får utsträckas till
efter 2020.
5.
En anmälan som görs enligt denna artikel får inte ändras
eller återkallas utan ett gemensamt samtycke från den medlems
stat som gör anmälan och den medlemsstat som anges i enlighet
med punkt 3 c.
Artikel 8
Resultaten av gemensamma projekt mellan
medlemsstaterna
1.
Inom tre månader efter utgången av varje år som omfattas
av den tid som fastställs enligt artikel 7.3 d, ska den medlemsstat
som gjort anmälan enligt artikel 7 upprätta en skriftlig anmälan
som anger
a) den totala mängden el, värme eller kyla som under året pro
ducerats från förnybara energikällor i den anläggning som
var föremål för anmälan enligt artikel 7, och
Prop. 2009/10:128
Bilaga 1
98
5.6.2009
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 140/31
b) den mängd el, värme eller kyla som under året producerats
från förnybara energikällor i anläggningen och som ska med
räknas med avseende på de nationella övergripande målen i
en annan medlemsstat i enlighet med villkoren i anmälan.
2.
Den anmälande medlemsstaten ska skicka den skriftliga
anmälan till den medlemsstat till vars förmån anmälan gjordes
och till kommissionen.
3.
För beräkning av efterlevnaden av kraven i detta direktiv när
det gäller nationella övergripande mål, ska den mängd el, värme
eller kyla från förnybara energikällor som anmälts i enlighet med
punkt 1 b
a) dras av från den mängd el, värme eller kyla från förnybara
energikällor som beaktas vid beräkningen av efterlevnaden
hos den medlemsstat som utfärdar meddelandet enligt
punkt 1, och
b) läggas till den mängd el, värme eller kyla från förnybara ener
gikällor som beaktas vid beräkningen av efterlevnaden hos
den medlemsstat som tar emot meddelandet enligt punkt 2.
Artikel 9
Gemensamma projekt mellan medlemsstater och
tredjeländer
1.
En eller flera medlemsstater får samarbeta med ett eller flera
tredjeländer om alla typer av gemensamma projekt som rör elpro
duktion från förnybara energikällor. Detta samarbete får inbegripa
privata aktörer.
2.
El från förnybara energikällor som produceras i ett tredje
land ska beaktas endast vid beräkningen av efterlevnaden av kra
ven i detta direktiv avseende nationella övergripande mål om
samtliga följande villkor är uppfyllda:
a) Elen används i gemenskapen, ett krav som ska anses vara
uppfyllt när
i) en bestämd mängd el motsvarande den redovisade
mängden el tydligt har avsatts för den tilldelade överfö
ringskapaciteten av alla berörda systemansvariga för
transmissionssystem i ursprungslandet, destinationslan
det och, i förekommande fall, varje tredjeland som är
transitland,
ii) en bestämd mängd el motsvarande den redovisade
mängden el tydligt har registrerats i balansförteckningen
av den berörda systemansvariga för transmissionssystem
på gemenskapssidan av en gränsöverföringsförbindelse,
och
iii) den avsatta kapaciteten och produktionen av el från för
nybara energikällor i den anläggning som avses i punkt 2
b hänför sig till samma tidsperiod.
b) Elen produceras i en nybyggd anläggning som tagits i drift
efter den 25 juni 2009 eller genom ökad kapacitet i en
anläggning som renoverats efter detta datum, inom ramen
för ett gemensamt projekt enligt punkt 1.
c) Den producerade och exporterade mängden el har inte erhål
lit något annat stöd från ett stödsystem i ett tredjeland än
investeringsstöd som beviljats anläggningen.
3.
Medlemsstaterna får hos kommissionen ansöka om att el
från förnybara energikällor, vilken producerats och använts i ett
tredjeland, får beaktas vid tillämpningen av artikel 5 i samband
med att det anläggs en gränsöverföringsförbindelse med mycket
lång ledtid mellan en medlemsstat och ett tredjeland, under för
utsättning att samtliga följande villkor uppfylls:
a) Byggandet av gränsöverföringsförbindelsen ska inledas senast
den 31 december 2016.
b) Gränsöverföringsförbindelsen kan inte tas i drift före den
31 december 2020.
c) Gränsöverföringsförbindelsen måste kunna tas i drift senast
den 31 december 2022.
d) Gränsöverföringsförbindelsen kommer, efter att den tagits i
drift, att i enlighet med punkt 2 användas för export till
gemenskapen av el från förnybara energikällor.
e) Ansökan gäller ett gemensamt projekt som uppfyller kriteri
erna i punkt 2 b och c och som kommer att använda gränsö
verföringsförbindelsen, efter att den tagits i drift, och en
mängd el som inte överstiger den mängd som kommer att
exporteras till gemenskapen efter det att gränsöverföringsför
bindelsen tagits i drift.
4.
Den andel eller mängd el som produceras i en anläggning
inom ett tredjelands territorium och som ska medräknas i en eller
flera medlemsstaters övergripande nationella mål när man beräk
nar efterlevnaden av artikel 3, ska anmälas till kommissionen. När
mer än en medlemsstat är berörd ska fördelningen mellan med
lemsstaterna av denna andel eller mängd anmälas till kommissio
nen. Andelen eller mängden får inte överstiga den andel eller
mängd som faktiskt exporterats till och använts i gemenskapen,
motsvarande den mängd som anges i punkt 2 a i och ii i denna
artikel och som uppfyller de villkor som anges i punkt 2 a. Denna
anmälan ska göras av varje medlemsstat när denna andel eller
mängd producerad el ska tas med vid beräkningen av dess över
gripande nationella mål.
5.
Den anmälan som avses i punkt 4 ska
a) beskriva den föreslagna anläggningen eller identifiera den
renoverade anläggningen,
b) specificera den andel eller mängd el som produceras i anlägg
ningen som ska medräknas i en medlemsstats nationella mål
samt motsvarande finansiella arrangemang, med förbehåll för
kraven på konfidentialitet,
Prop. 2009/10:128
Bilaga 1
99
L 140/32
SV
Europeiska unionens officiella tidning
5.6.2009
c) ange den period, i hela kalenderår, under vilken elen ska anses
ingå i beräkningen av medlemsstatens övergripande natio
nella mål, och
d) innehålla en skriftlig bekräftelse beträffande b och c från det
tredjeland inom vars territorium anläggningen ska tas i drift
och andelen eller mängden el som produceras av den anlägg
ning som kommer att användas inom det tredje landet.
6.
Den under punkt 5 c angivna perioden får inte utsträckas till
efter 2020. Tiden för det gemensamma projektet får utsträckas till
efter 2020.
7.
En anmälan som gjorts enligt denna artikel får inte ändras
eller dras tillbaka utan en gemensam överenskommelse mellan
medlemsstaten som gjort anmälan och tredjelandet som bekräf
tat det gemensamma projektet i enlighet med punkt 5 d.
8.
Medlemsstaterna och kommissionen ska uppmuntra de
relevanta organ som omfattas av fördraget om energigemenska
pen att, i enlighet med fördraget om energigemenskapen, vidta de
åtgärder som krävs så att de fördragsslutande parterna i det för
draget kan tillämpa de bestämmelser om samarbete som före
skrivs i detta direktiv mellan medlemsstaterna.
Artikel 10
Effekter av gemensamma projekt mellan medlemsstater
och tredjeländer
1.
Inom tre månader efter utgången av varje år under den
period som avses i artikel 9.5 c ska medlemsstaten som gjort
anmälan enligt artikel 9 utfärda en skriftlig anmälan, i vilken föl
jande ska anges, nämligen
a) den totala mängden producerad el under det året från förny
bara energikällor i den anläggning som omfattas av anmälan
enligt artikel 9,
b) den mängd el som producerades under det året från förny
bara energikällor i den anläggning som ska tas med i beräk
ningen av landets övergripande nationella mål i enlighet med
villkoren i anmälan enligt artikel 9, och
c) bevis för uppfyllande av villkoren i artikel 9.2.
2.
Medlemsstaten ska sända den skriftliga anmälan till det tred
jeland som har bekräftat projektet i enlighet med artikel 9.5 d och
till kommissionen.
3.
För beräkning av efterlevnaden av kraven i detta direktiv när
det gäller nationella övergripande mål, ska den enligt punkt 1 b
anmälda mängden el producerad från förnybara energikällor läg
gas till den mängd energi från förnybara energikällor som ska
beaktas vid beräkningen av efterlevnaden hos den medlemsstat
som utfärdat den skriftliga anmälan.
Artikel 11
Gemensamma stödsystem
1.
Utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter enligt
artikel 3, får två eller fler medlemsstater på frivillig basis besluta
att slå samman eller delvis samordna sina nationella stödsystem.
Då kan en viss mängd energi från förnybara energikällor som pro
duceras inom territoriet för en deltagande medlemsstat beaktas
vid beräkning av det övergripande nationella målet för en annan
deltagande medlemsstat, om de berörda medlemsstaterna:
a) gör en statistisk överföring av de angivna mängderna energi
från förnybara energikällor från en medlemsstat till en annan
medlemsstat i enlighet med artikel 6, eller
b) fastställer en fördelningsnyckel som godkänts av de delta
gande medlemsstaterna och som fördelar mängder av energi
från förnybara energikällor mellan de deltagande medlems
staterna. En sådan fördelningsnyckel ska anmälas till kom
missionen senast tre månader efter utgången av det första
året då den använts.
2.
Inom tre månader efter utgången av varje år ska varje med
lemsstat som gjort en anmälan enligt punkt 1 b utfärda en skrift
lig anmälan med uppgift om den totala mängd el, värme eller kyla
som producerats från förnybara energikällor under året och som
omfattats av fördelningsnyckeln.
3.
I syfte att beräkna efterlevnaden av kraven i detta direktiv
om övergripande nationella mål ska den mängd el, värme eller
kyla som producerats från förnybara energikällor och som
anmälts i enlighet med punkt 2, omfördelas mellan de berörda
medlemsstaterna i enlighet med den anmälda fördelningsnyckeln.
Artikel 12
Kapacitetsökningar
I enlighet med artiklarna 7.2 och 9.2 b ska de enheter energi från
förnybara energikällor som kan tillskrivas ökad kapacitet i en
anläggning, behandlas som om de producerades i en separat
anläggning som togs i drift vid den tidpunkt då kapacitetsök
ningen skedde.
Artikel 13
Administrativa förfaranden, regler och normer
1.
Medlemsstaterna ska se till att de nationella reglerna för
godkännande, certifiering och licensiering som gäller för anlägg
ningar med tillhörande nätinfrastruktur för transmission och dist
ribution, som producerar el, värme eller kyla från förnybara
energikällor och för omvandlingen av biomassa till biodrivmedel
eller andra energiprodukter, är proportionella och nödvändiga.
Prop. 2009/10:128
Bilaga 1
100
(1)
5.6.2009
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 140/33
Medlemsstaterna ska särskilt vidta lämpliga åtgärder för att
säkerställa
a) med förbehåll för skillnaderna mellan medlemsstaterna när
det gäller administrativ uppbyggnad och organisation, att de
nationella, regionala och lokala administrativa organens
ansvarsområden för godkännande, certifiering och licensie
ring, inklusive fysisk planering, är tydligt samordnade och
definierade, med transparenta tidsplaner för fastställande av
planer och ansökningar om bygglov,
b) att omfattande information om handläggning av ansökningar
om godkännande, certifiering och licensiering för anlägg
ningar för energi från förnybara energikällor samt om till
gänglig hjälp till sökande görs tillgänglig på lämplig nivå,
c) att administrativa förfaranden förenklas så långt det är möj
ligt och genomförs på lämplig administrativ nivå,
d) att reglerna som styr godkännande, certifiering och licensie
ring är objektiva, transparenta, proportionella och inte dis
kriminerar mellan sökandena och är utformade så att de tar
fullständig hänsyn till särdragen hos olika teknikslag för
energi från förnybara energikällor,
e) att de administrativa kostnader som ska betalas av konsu
menter, planerare, arkitekter, byggare, montörer av utrust
ning och system samt leverantörer är transparenta och
kopplade till faktiska kostnader, och
f) att förenklade och mindre arbetskrävande godkännandeför
faranden, också i form av enkel anmälan om detta är tillåtet
enligt gällande regelverk, fastställs för mindre projekt och för
decentraliserade enheter för produktion av energi från förny
bara energikällor, när så är lämpligt.
2.
Medlemsstaterna ska exakt definiera tekniska specifikatio
ner som måste uppfyllas av utrustning och system för energi från
förnybara energikällor för att de ska omfattas av stödsystemen.
Om det finns europeiska standarder på området, till exempel mil
jömärkning, energimärkning och andra tekniska referenssystem
fastställda av europeiska standardiseringsorgan, ska de tekniska
specifikationerna utformas enligt de standarderna. De tekniska
specifikationerna ska inte föreskriva var utrustningen och syste
men ska certifieras och bör inte utgöra ett hinder för den inre
marknadens funktion.
3.
Medlemsstaterna ska rekommendera alla aktörer, särskilt
lokala och regionala administrativa organ, att de vid planering,
utformning, byggande och renovering av industri- eller bostads
områden ser till att det installeras utrustning och system för
användning av el, värme och kyla från förnybara energikällor
samt för fjärrvärme och fjärrkyla. Medlemsstaterna ska särskilt
uppmuntra lokala och regionala administrativa organ att ta med
uppvärmning och kylning från förnybara energikällor i plane
ringen av stadsinfrastrukturen, när så är lämpligt.
4.
Medlemsstaterna ska i sina byggregler och byggnormer
införa lämpliga åtgärder för att öka andelen energi från alla typer
av energi från förnybara energikällor i byggsektorn.
Vid fastställandet av sådana regler eller i sina regionala stödsys
tem får medlemsstaterna beakta nationella åtgärder till förmån för
avsevärt ökad energieffektivitet och med anknytning till kraft
värme och till passiva byggnader eller byggnader med lågt eller
inget behov av energitillförsel.
I sina byggregler och byggnormer eller på andra sätt som har
motsvarande verkan ska medlemsstaterna, där så är lämpligt,
kräva att miniminivåer av energi från förnybara energikällor
senast den 31 december 2014 används i nya byggnader och i
befintliga byggnader som genomgår betydande renoveringar.
Medlemsstaterna ska tillåta att dessa miniminivåer uppnås, bland
annat genom fjärrvärme eller fjärrkyla som produceras med hjälp
av en avsevärd andel förnybara energikällor.
Kraven i det första stycket ska gälla väpnade styrkor endast i den
utsträckning som tillämpningen av dem inte strider mot karaktä
ren av och huvudsyftet med de väpnade styrkornas verksamhet,
och med undantag för materiel som används endast för militära
ändamål.
5.
Medlemsstaterna ska säkerställa att nya offentliga byggna
der, och befintliga sådana som genomgår betydande renoveringar,
på nationell, regional och lokal nivå uppfyller en exemplarisk roll
när det gäller detta direktiv från och med den 1 januari 2012.
Medlemsstaterna får tillåta att denna skyldighet uppfylls bland
annat genom att normerna för byggnader med nollutsläpp följs
eller genom att föreskriva att taken på offentliga eller blandade
privata-offentliga byggnader används av tredje part för anlägg
ningar som producerar energi från förnybara energikällor.
6.
Medlemsstaterna ska i sina byggregler och byggnormer
främja användningen av värme- och kylsystem som drivs med
energi från förnybara energikällor och system som ger betydande
sänkningar av energianvändningen. För att öka användningen av
sådana system och sådan utrustning ska medlemsstaterna
använda energi- eller miljömärkning eller andra lämpliga certifi
kat eller standarder utvecklade nationellt eller på gemenskapsnivå,
där sådana finns.
När det gäller biomassa ska medlemsstaterna främja omvandlings
teknik med en verkningsgrad på minst 85 % i fråga om använd
ning i hushåll och kommersiella tillämpningar, och minst 70 % i
inom industrin.
När det gäller värmepumpar ska medlemsstaterna gynna sådana
som uppfyller minimikraven i fråga om miljömärkning i kommis
sionens beslut 2007/742/EG av den 9 november 2007 om fast
ställande av ekologiska kriterier för tilldelning av gemenskapens
miljömärke till eldrivna eller gasdrivna värmepumpar och gas
drivna absorptionsvärmepumpar
(1) EUT L 301, 20.11.2007, s. 14.
.
Prop. 2009/10:128
Bilaga 1
101
L 140/34
SV
Europeiska unionens officiella tidning
5.6.2009
När det gäller termisk solenergi ska medlemsstaterna främja
användningen av certifierad utrustning och certifierade system
som bygger på europeiska standarder där sådana finns, däribland
miljömärkning, energimärkning och andra tekniska referenssys
tem som utarbetats av de europeiska standardiseringsorganen.
När medlemsstaterna vid tillämpningen av denna punkt bedömer
verkningsgrad samt kostnader/resultat för sådana system och
sådan utrustning ska de använda gemenskapsförfaranden, eller,
om sådana inte finns, internationella förfaranden, där sådana
finns.
Artikel 14
Information och utbildning
1.
Medlemsstaterna ska säkerställa att information om stödåt
gärder finns tillgänglig för alla relevanta aktörer, såsom konsu
menter, byggare, installatörer, arkitekter och leverantörer av
värme-, kyl- och elutrustning och -system och fordon som kan
drivas med energi från förnybara energikällor
2.
Medlemsstaterna ska säkerställa att information om netto
fördelarna med, kostnaderna för och energieffektiviteten hos
utrustning och system för användning av värme, kyla och el från
förnybara energikällor görs tillgänglig av antingen leverantören av
utrustningen eller systemet eller av nationella behöriga
myndigheter.
3.
Medlemsstaterna ska säkerställa att certifieringssystem eller
motsvarande kvalifikationssystem senast den 31 december 2012
görs eller finns tillgängliga för installatörer av små pannor och
ugnar som drivs med biomassa, solcells- och solvärmesystem, sys
tem för ytnära jordvärme samt värmepumpar. Dessa system får i
förekommande fall ta hänsyn till befintliga system och strukturer
och ska baseras på kriterierna i bilaga IV. Medlemsstaterna ska
erkänna certifieringar som andra medlemsstater utfärdat i enlig
het med dessa kriterier.
4.
Medlemsstaterna ska ge allmänheten tillgång till informa
tion om certifieringssystem eller motsvarande kvalifikationssys
tem som avses i punkt 3. Medlemsstaterna får också ge tillgång till
förteckningen över installatörer som är kvalificerade eller certifie
rade i enlighet med de bestämmelser som avses i punkt 3.
5.
Medlemsstaterna ska säkerställa att alla relevanta aktörer,
särskilt planerare och arkitekter, ges vägledning så att de kan över
väga den optimala kombinationen av energi från förnybara ener
gikällor, högeffektiv teknik och fjärrvärme och fjärrkyla när de
planerar, utformar, bygger och renoverar industri- eller
bostadsområden.
6.
Medlemsstaterna ska, med deltagande av lokala och regio
nala myndigheter, utveckla lämpliga program för information,
ökad medvetenhet, vägledning eller utbildning för att informera
medborgarna om fördelarna med att utveckla och använda energi
från förnybara energikällor samt de praktiska detaljerna kring
detta.
Artikel 15
Ursprungsgaranti för el, värme och kyla som produceras
från förnybara energikällor
1.
Medlemsstaterna ska, i syfte att för slutkunderna visa hur
stor andel eller mängd energi från förnybara energikällor som
ingår i energileverantörens energimix, i enlighet med artikel 3.6 i
direktiv 2003/54/EG, säkerställa att ursprunget på el som produ
ceras från förnybara energikällor, kan garanteras som sådan i den
mening som avses i det här direktivet, i enlighet med objektiva,
transparenta och icke-diskriminerande kriterier.
2.
Medlemsstaterna ska därför säkerställa att en ursprungsga
ranti utfärdas efter begäran från en producent av el från förnybara
energikällor. Medlemsstaterna får arrangera så att ursprungsga
rantier utfärdas på begäran av producenter av värme och kyla från
förnybara energikällor. Ett sådant arrangemang får kräva en mini
mikapacitetsgräns. Standardstorleken för en ursprungsgaranti ska
vara 1 MWh. Endast en ursprungsgaranti ska utfärdas för varje
energienhet som produceras.
Medlemsstaterna ska säkerställa att samma energienhet från för
nybara energikällor beaktas endast en gång.
Medlemsstaterna får föreskriva att stöd inte ska beviljas en pro
ducent som erhåller en ursprungsgaranti för samma energipro
duktion från förnybara energikällor.
Ursprungsgarantin ska inte påverka avgörandet huruvida en med
lemsstats uppfyller bestämmelserna i artikel 3 eller inte. Överfö
ring av ursprungsgarantier, separat eller tillsammans med den
fysiska överföringen av energi, ska inte påverka medlemsstatens
beslut att använda statistiska överföringar, gemensamma projekt
eller gemensamma stödsystem för måluppfyllelsen eller beräk
ningen av den slutliga energianvändningen (brutto) från förnybara
energikällor i enlighet med artikel 5.
3.
En ursprungsgaranti får användas endast inom tolv måna
der från och med produktionen av motsvarande energienhet. En
ursprungsgaranti ska annulleras efter det att den använts.
4.
Medlemsstaterna eller utsedda behöriga organ ska övervaka
utfärdande, överföring och annullering av ursprungsgarantier. De
utsedda behöriga organen ska ha icke-överlappande geografiska
ansvarsområden och vara oberoende av produktions-, handels-
och leveransverksamhet.
5.
Medlemsstaterna eller de behöriga organen som utsetts ska
inrätta lämpliga mekanismer för att säkerställa att ursprungsga
rantier utfärdas, överförs och annulleras elektroniskt och att de är
korrekta, tillförlitliga och skyddade mot bedrägeri.
6.
En ursprungsgaranti ska innehålla uppgifter om åtminstone
a) den energikälla energin produceras från samt start- och slut
datum för produktion,
Prop. 2009/10:128
Bilaga 1
102
5.6.2009
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 140/35
b) huruvida garantin gäller
i) el, eller
ii) kyla eller värme,
c) namnet på den anläggning där energin produceras, var den
är belägen, vilken typ av anläggning det rör sig om och dess
kapacitet,
d) huruvida och i vilken omfattning anläggningen har åtnjutit
investeringsstöd, huruvida och i vilken omfattning energien
heten i någon form har fått något annat stöd genom ett
nationellt stödsystem, och typen av stödsystem,
e) datum då anläggningen togs i drift,
f) datum och land för utfärdande samt ett unikt
identifieringsnummer.
7.
När en elleverantör ska styrka hur stor andel eller mängd
energi från förnybara energikällor som ingår i dennes energimix
vid tillämpningen av artikel 3.6 i direktiv 2003/54/EG får leve
rantören göra detta genom ursprungsgarantierna.
8.
Den mängd energi från förnybara energikällor som motsva
rar ursprungsgarantierna och som överförs av en elleverantör till
en tredje part ska dras ifrån andelen energi från förnybara ener
gikällor som ingår i dess energimix vid tillämpningen av arti
kel 3.6 i direktiv 2003/54/EG.
9.
Medlemsstater ska erkänna de ursprungsgarantier som
utfärdas av andra medlemsstater i enlighet med detta direktiv, ute
slutande som bevis för det som avses i punkterna 1 och 6 a–f. En
medlemsstat får vägra att erkänna en ursprungsgaranti endast om
den har välgrundade tvivel på dess riktighet, tillförlitlighet eller
trovärdighet. Medlemsstaten ska underrätta kommissionen om en
sådan vägran och skälen till denna.
10.
Om kommissionen finner att en vägran att erkänna en
ursprungsgaranti är ogrundad, får kommissionen besluta att den
berörda medlemsstaten ska erkänna den.
11.
En medlemsstat får, i enlighet med gemenskapslagstift
ningen, införa objektiva, transparenta och icke-diskriminerande
kriterier för användningen av ursprungsgarantier som uppfyller
skyldigheterna enligt artikel 3.6 i direktiv 2003/54/EG.
12.
När energileverantörer saluför energi från förnybara ener
gikällor till kunder med hänvisning till miljömässiga eller andra
fördelar med energi från förnybara energikällor, får medlemssta
terna kräva att dessa energileverantörer tillgängliggör sammanfat
tad information om mängden eller andelen energi från förnybara
energikällor som kommer från anläggningar eller ökad kapacitet
som tagits i drift efter den 25 juni 2009.
Artikel 16
Åtkomst till och drift av näten
1.
Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att utveckla
nätinfrastrukturen för transmission och distribution, intelligenta
nät, lagringsanläggningar och elsystemet för att möjliggöra en
säker drift av elsystemet, eftersom detta tillgodoser ytterligare
utveckling av elproduktion från förnybara energikällor, inklusive
sammankopplingar mellan medlemsstaterna, och mellan med
lemsstaterna och tredjeländer. Medlemsstaterna ska även vidta
lämpliga åtgärder för att påskynda godkännandeförfarandena
för nätinfrastruktur och samordna godkännande av nätinfrastruk
tur med hjälp av administrativa förfaranden och
planeringsförfaranden.
2.
I enlighet med krav som rör underhållet av nätets tillförlit
lighet och säkerhet ska medlemsstaterna, på grundval av transpa
renta och icke-diskriminerande kriterier som fastställts av de
behöriga nationella myndigheterna,
a) se till att de systemansvariga för transmissions- och distribu
tionssystemen på sina territorier garanterar transmissionen
och distributionen av el från förnybara energikällor,
b) sörja för att el från förnybara energikällor får antingen prio
riterad åtkomst eller garanterad åtkomst till elnätet,
c) se till att de systemansvariga för transmissionssystemen då de
avgör inmatningsordningen mellan produktionsanläggning
arna prioriterar anläggningar som använder förnybara ener
gikällor, i den mån säkerheten för driften av det nationella
elsystemet tillåter det och på grundval av transparenta och
icke-diskriminerande kriterier. Medlemsstaterna ska se till att
lämpliga nät- och marknadsrelaterade driftsåtgärder vidtas så
att andelen el från förnybara energikällor inte minskas mer
än nödvändigt. Om betydande åtgärder vidtas för att minska
andelen el från förnybara energikällor för att garantera säker
heten i det nationella elsystemet och en trygg energiförsörj
ning, ska medlemsstaterna se till att de systemansvariga
rapporterar till de behöriga tillsynsmyndigheterna om dessa
åtgärder och anger vilka avhjälpande åtgärder de har för
avsikt att vidta för att förhindra att andelen el från förnybara
energikällor minskas mer än vad som är lämpligt.
3.
Medlemsstaterna ska kräva att de systemansvariga för
transmissions- och distributionssystemen utarbetar och offentlig
gör standardregler för hur kostnaderna för teknisk anpassning ska
bäras och fördelas, såsom nätanslutningar och nätförstärkningar,
förbättrad drift av nätet och föreskrifter om hur anslutningsreg
lerna ska tillämpas utan diskriminering, något som är nödvändigt
för att integrera nya producenter som levererar el från förnybara
energikällor till det sammankopplade nätet.
Reglerna ska baseras på objektiva, transparenta och icke-
diskriminerande kriterier som tar särskild hänsyn till samtliga
kostnader och fördelar förknippade med anslutningen av dessa
producenter till nätet och de särskilda omständigheterna för pro
ducenter i avlägsna regioner och i regioner med låg befolknings
täthet. Reglerna får föreskriva om olika typer av anslutningar.
Prop. 2009/10:128
Bilaga 1
103
.
(1)
L 140/36
SV
Europeiska unionens officiella tidning
5.6.2009
4.
När så är lämpligt får medlemsstaterna kräva att de system
ansvariga för transmissions- och distributionssystemen helt eller
delvis bär de kostnader som avses i punkt 3. Medlemsstaterna ska
se över och vidta nödvändiga åtgärder för att förbättra ramarna
och reglerna för att bära och fördela de kostnader som avses i
punkt 3 senast den 30 juni 2011 och därefter vartannat år för att
säkerställa integrationen av nya producenter enligt den punkten.
5.
Medlemsstaterna ska kräva att de systemansvariga för
transmissions- och distributionssystemen ger de nya producenter
av energi från förnybara energikällor som vill ansluta sig till sys
temet de omfattande och detaljerade uppgifter som krävs,
däribland
a) omfattande
och
detaljerade
uppskattningar
av
anslutningskostnaderna,
b) en rimlig och exakt tidsplan för mottagande och handlägg
ning av ansökan om anslutning till nätet,
c) en rimlig vägledande tidsplan för föreslagen anslutning till
nätet.
Medlemsstaterna får tillåta att de producenter av el från förnybara
energikällor som vill ansluta sig till nätet använder sig av en
anbudsförfrågan för anslutningsarbetet.
6.
Den kostnadsdelning som avses i punkt 3 ska ske genom en
mekanism som baseras på objektiva, transparenta och icke-
diskriminerande kriterier som tar hänsyn till de fördelar anslut
ningarna kan innebära för de producenter som ansluter sig i
början och de som ansluter sig senare samt för de systemansva
riga för transmissions- och distributionssystemen.
7.
Medlemsstaterna ska se till att transmissions- och distribu
tionsavgifterna inte innebär diskriminering av el från förnybara
energikällor, särskilt inte el från förnybara energikällor i avlägsna
regioner, till exempel öregioner, och i regioner med låg befolk
ningstäthet. Medlemsstaterna ska se till att transmissions- och
distributionsavgifterna inte innebär diskriminering av gas från för
nybara energikällor.
8.
Medlemsstaterna ska se till att de avgifter som systemansva
riga för transmissions- och distributionssystemen tar ut för trans
mission och distribution av el från anläggningar som använder
energi från förnybara energikällor motsvarar realiserbara kost
nadsfördelar som uppkommer genom anläggningens anslutning
till nätet. Sådana kostnadsfördelar kan uppstå genom direkt
användning av ett lågspänningsnät.
9.
I relevanta fall ska medlemsstaterna göra en bedömning av
behovet av en utbyggnad av nuvarande infrastrukturer inom gas
näten för att underlätta integreringen av gas från förnybara
energikällor.
10.
I relevanta fall ska medlemsstaterna kräva att systemansva
riga för transmissions- och distributionssystemen inom sina ter
ritorier offentliggör tekniska bestämmelser i enlighet med artikel 6
i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/55/EG av den
26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för
naturgas
(1) EUT L 176, 15.7.2003, s. 57.
, särskilt vad avser nätanslutningsbestämmelser som
inbegriper krav rörande gasens kvalitet, lukt och tryck. Medlems
staterna ska även kräva att systemansvariga för transmissions- och
distributionssystemen offentliggör avgifterna för anslutning till
förnybara gaskällor på grundval av transparenta och icke-
diskriminerande kriterier.
11.
Medlemsstaterna ska i sina nationella handlingsplaner för
energi från förnybara energikällor göra en bedömning av behovet
av ny infrastruktur för fjärrvärme och fjärrkyla från förnybara
energikällor för att det i artikel 3.1 angivna nationella målet för
2020 ska uppnås. Medlemsstaterna ska i relevanta fall och i enlig
het med denna bedömning vidta åtgärder för att utveckla en fjär
rvärmeinfrastruktur som lämpar sig för utvecklingen av
produktion av värme och kyla i stora anläggningar för biomassa,
solenergi och geotermisk energi.
Artikel 17
Hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande
biobränslen
1.
Oavsett om råvarorna odlats inom eller utanför gemenska
pens territorium ska energi från biodrivmedel och flytande bio
bränslen beaktas för följande syften i a, b och c endast om de
uppfyller hållbarhetskriterierna i punkterna 2–6:
a) Mätning av hur väl kraven i detta direktiv rörande nationella
mål uppfylls.
b) Mätning av hur kvoter för energi från förnybara energikällor
uppfylls.
c) Möjlighet att få finansiellt stöd för användning av biodrivme
del och flytande biobränslen.
Biodrivmedel och flytande biobränslen som framställts av avfall
och restprodukter, utom restprodukter från jordbruk, vattenbruk,
fiske och skogsbruk, behöver emellertid endast uppfylla hållbar
hetskriterierna i punkt 2 för att beaktas för de syften som anges i
leden a, b och c.
2.
De minskade växthusgasutsläppen genom användningen av
biodrivmedel och flytande biobränslen för de syften som anges i
punkt 1 a, b och c ska vara åtminstone 35 %.
Från och med den 1 januari 2017 ska de minskade växthusgasut
släppen genom användningen av biodrivmedel och flytande bio
bränslen för de syften som anges i punkt 1 a, b och c vara
åtminstone 50 %. Från och med den 1 januari 2018 ska denna
minskning av växthusgasutsläppen vara åtminstone 60 % för bio
drivmedel och flytande biobränslen som producerats i anlägg
ningar vars produktion startat den 1 januari 2017 eller senare.
Prop. 2009/10:128
Bilaga 1
104
(1)
5.6.2009
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 140/37
De minskade växthusgasutsläppen genom användning av biodriv
medel och flytande biobränslen ska beräknas i enlighet med
artikel 19.1.
För biodrivmedel och flytande biobränslen som har producerats i
anläggningar som var i drift den 23 januari 2008, ska det första
stycket tillämpas från och med den 1 april 2013.
3.
Biodrivmedel och flytande biobränslen som beaktas för de
syften som anges i punkt 1 a, b och c får inte produceras från
råvaror från mark som har stort värde för den biologiska mång
falden, dvs. mark vars status i januari 2008 eller därefter utgjor
des av något av följande, oavsett om marken fortfarande har
denna status:
a) Naturskog och annan trädbevuxen mark, dvs. skog och
annan trädbevuxen mark med inhemska arter, där det inte
finns några klart synliga tecken på mänsklig verksamhet och
där de ekologiska processerna inte störts i betydande
utsträckning.
b) Områden som utsetts
i) i lag eller av den relevanta behöriga myndigheten för
naturskyddssyften, eller
ii) för att skydda sällsynta, hotade eller utrotningshotade
ekosystem eller arter som är erkända i internationella
avtal eller ingår i förteckningar som utarbetats av mel
lanstatliga organisationer eller av Internationella natur
skyddsunionen, förutsatt att de erkänts i enlighet med
artikel 18.4 andra stycket,
om det inte finns belägg för att produktionen av råvarorna
inte påverkar dessa naturskyddssyften.
c) Gräsmark med stor biologisk mångfald som är
i) naturlig, dvs. gräsmark som skulle förbli gräsmark i
avsaknad av mänsklig verksamhet och som bibehåller
den naturliga artsammansättningen och ekologiska sär
drag och processer, eller
ii) icke naturlig, dvs. gräsmark som skulle upphöra att vara
gräsmark i avsaknad av mänsklig verksamhet och som
är rik på arter och inte skadad, om det inte finns belägg
för att insamlande av råvaran är nödvändig för att bevara
markens status som gräsmark.
Kommissionen ska fastställa kriterier och geografisk räckvidd för
de gräsområden som ska omfattas av första stycket c. Dessa åtgär
der, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv
genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskri
vande förfarande med kontroll som avses i artikel 25.4.
4.
Biodrivmedel och flytande biobränslen som beaktas för de
syften som anges i punkt 1 a, b och c ska inte produceras från
råvaror från mark med stora kollager, dvs. mark vars status i
januari 2008 utgjordes av något av följande, men som inte längre
gör det.
a) Våtmarker, dvs. mark som under hela året, eller en betydande
del av året, är täckt eller genomdränkt av vatten.
b) Kontinuerligt beskogade områden, dvs. mark som omfattar
mer än en hektar med träd som är högre än fem meter och
ett krontak som täcker mer än 30 % av ytan, eller med befint
liga träd som kan uppnå dessa värden.
c) Mark som omfattar mer än en hektar med träd som är högre
än fem meter och ett krontak som täcker mellan 10 %
och 30 % av ytan eller med befintliga träd som kan uppnå
dessa värden, om det inte kan visas att kollagret i området
före och efter omställning är sådant att, när metoden som
anges i del C i bilaga V tillämpas, villkoren i punkt 2 i denna
artikel skulle uppfyllas.
Bestämmelserna i den här punkten gäller inte om marken, vid tid
punkten då råvarorna anskaffades, hade samma status som i
januari 2008.
5.
Biodrivmedel och flytande biobränslen som beaktas för de
syften som anges i punkt 1 a, b och c ska inte framställas från
råvaror som erhålls från mark som var torvmark i januari 2008,
om det inte finns belägg för att odling och skörd av detta råma
terial inte medför dränering av tidigare odikad mark.
6.
Jordbruksråvaror som odlats i gemenskapen och som
används för produktion av biodrivmedel och flytande biobräns
len som beaktas för de syften som anges i punkt 1 a, b och c ska
införskaffas i enlighet med kraven och normerna i de bestämmel
ser som avses under rubriken Miljö i del A och i punkt 9 i bilaga II
till rådets förordning (EG) nr 73/2009 av den 19 januari 2009 om
upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direkt
stöd för jordbrukare inom den gemensamma jordbrukspolitiken
och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare
(1) EUT L 30, 31.1.2009, s. 16.
samt
i enlighet med de minimikrav för god jordbrukshävd och goda
miljöförhållanden som anges i artikel 6.1 i den förordningen.
7.
Kommissionen ska, för tredjeländer och medlemsstater som
är viktiga källor till biodrivmedel, eller till råvaror för biodrivme
del, som används i gemenskapen, vartannat år för Europaparla
mentet och rådet lägga fram en rapport om de nationella åtgärder
som vidtas för att beakta hållbarhetskriterierna i punkterna 2–5
och för att skydda mark, vatten och luft. Den första rapporten ska
överlämnas 2012.
Prop. 2009/10:128
Bilaga 1
105
L 140/38
SV
Europeiska unionens officiella tidning
5.6.2009
Kommissionen ska vartannat år rapportera till Europaparlamen
tet och rådet om vilken inverkan den ökade efterfrågan på bio
drivmedel har haft på den sociala hållbarheten i gemenskapen
och i tredjeländer och om vilken verkan gemenskapens biodriv
medelspolitik har haft på tillgången till livsmedel till överkomligt
pris, särskilt för människor som lever i utvecklingsländer, samt
om bredare utvecklingsfrågor. Rapporterna ska ta upp respekten
för markrättigheter. Rapporterna ska för tredjeländer och med
lemsstater som är viktiga källor för råvaror till biodrivmedel som
används i gemenskapen ange huruvida landet har ratificerat och
genomfört var och en av följande ILO-konventioner:
— Konvention (nr 29) angående tvångs- eller obligatoriskt
arbete.
— Konvention (nr 87) angående föreningsfrihet och skydd för
organisationsrätten.
— Konvention (nr 98) angående tillämpning av principerna för
organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten.
— Konvention (nr 100) angående lika lön för män och kvinnor
för arbete av lika värde.
— Konvention (nr 105) angående avskaffande av tvångsarbete.
— Konvention (nr 111) angående diskriminering i fråga om
anställning och yrkesutövning.
— Konvention (nr 138) om minimiålder för tillträde till arbete.
— Konvention (nr 182) om förbud mot och omedelbara åtgär
der för att avskaffa de värsta formerna av barnarbete.
Dessa rapporter ska för tredjeländer och medlemsstater som är
viktiga källor till råvaror för biodrivmedel som används inom
gemenskapen ange huruvida landet har ratificerat och genomfört
— Cartagenaprotokollet om biosäkerhet,
— konventionen om internationell handel med utrotningsho
tade arter av vilda djur och växter.
Den första rapporten ska överlämnas 2012. Kommissionen ska
vid behov föreslå korrigerande åtgärder, i synnerhet om det visar
sig att produktionen av biodrivmedel i betydande grad påverkar
livsmedelspriserna.
8.
Med avseende på de syften som anges i punkt 1 a, b och c
får medlemsstaterna inte av andra skäl som rör hållbarhet vägra
att beakta biodrivmedel och flytande biobränslen som erhållits i
enlighet med den här artikeln.
9.
Senast den 31 december 2009 ska kommissionen rappor
tera om kraven på ett hållbarhetssystem för energimässig använd
ning av andra typer av biomassa än biodrivmedel och flytande
biobränslen. Rapporten ska i lämpliga fall åtföljas av förslag till
Europaparlamentet och rådet på ett hållbarhetssystem för annan
energianvändning av biomassa. Denna rapport och förslag i rap
porten ska bygga på tillgängliga vetenskapliga rön av högsta kva
litet, under beaktande av den senaste utvecklingen inom relevanta
innovativa processer. Om den analys som gjorts i detta syfte visar
att det skulle vara lämpligt att införa ändringar, vad avser bio
massa från skogsbruket, i beräkningsmetoden i bilaga V eller i
hållbarhetskraven när det gäller kollager i samband med biodriv
medel och flytande biobränslen, ska kommissionen i lämpliga fall
samtidigt lägga fram sådana förslag till Europaparlamentet och
rådet.
Artikel 18
Kontroll av överensstämmelse med hållbarhetskriterierna
för biodrivmedel och flytande biobränslen
1.
I de fall biodrivmedel och flytande biobränslen ska beaktas
för de syften som anges i artikel 17.1 a, b och c, ska medlemssta
terna kräva att de ekonomiska aktörerna visar att de hållbarhets
kriterier som anges i artikel 17.2–17.5 har uppfyllts. För detta
syfte ska de kräva att de ekonomiska aktörerna använder ett mass
balanssystem som
a) medger att partier med råvaror eller biobränslen med olika
hållbarhetsegenskaper kan blandas,
b) kräver att information om hållbarhetsegenskaperna hos och
storleken på de partier som avses i led a förblir kopplad till
blandningen, och
c) fastställer att summan av alla partier som tas från bland
ningen ska beskrivas ha samma hållbarhetsegenskaper, i
samma mängder, som summan av alla partier som har till
förts blandningen.
2.
Kommissionen ska 2010 och 2012 rapportera till Europa
parlamentet och rådet om driften av den massbalansmetod för
kontroll av överensstämmelse som beskrivs i punkt 1 och om
möjligheten att tillåta andra kontrollmetoder för vissa eller alla
typer av råvaror, biodrivmedel eller flytande biobränslen. Kom
missionen ska i sin bedömning beakta de kontrollmetoder där
information om hållbarhetsegenskaper inte behöver vara fysiskt
kopplad till vissa partier eller blandningar. Vid bedömningen ska
man beakta behovet av att bibehålla kontrollsystemets integritet
och effektivitet, samtidigt som man undviker att lägga en orim
ligt tung börda på industrin. Rapporten ska när så är lämpligt
åtföljas av förslag till Europaparlamentet och rådet beträffande
användningen av andra kontrollmetoder.
Prop. 2009/10:128
Bilaga 1
106
5.6.2009
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 140/39
3.
Medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att se till att de eko
nomiska aktörerna tillhandahåller tillförlitlig information och att
de på begäran gör de uppgifter som låg till grund för informatio
nen tillgängliga för medlemsstaten. Medlemsstaterna ska kräva att
de ekonomiska aktörerna ser till att informationen genomgår en
tillfredsställande oberoende granskning och att de tillhandahåller
bevis på att detta har gjorts. Granskningen ska kontrollera att de
system som de ekonomiska aktörerna använder är korrekta, till
förlitliga och skyddade mot bedrägerier. Granskningen ska också
innehålla en utvärdering av provtagningens frekvens och den
metod som använts för den samt av uppgifternas tillförlitlighet.
Den information som avses i första stycket ska i synnerhet inbe
gripa information om hur hållbarhetskriterierna i arti
kel 17.2–17.5 har respekterats och lämplig och relevant
information om de åtgärder som vidtagits för att skydda mark,
vatten och luft, för att återställa skadad mark, för att undvika
överdriven vattenförbrukning i områden med knapp vattentill
gång samt lämplig och relevant information om de åtgärder som
vidtagits för att ta hänsyn till de aspekter som avses i artikel 17.7
andra stycket.
Kommissionen ska i enlighet med det rådgivande förfarande som
avses i artikel 25.3 upprätta en förteckning över den lämpliga och
relevanta information som avses i de första två styckena. Den ska
särskilt se till att tillhandahållandet av informationen inte innebär
en orimligt tung administrativ börda för aktörerna i allmänhet
och för småbrukare, producentorganisationer och kooperativ i
synnerhet.
De skyldigheter som anges i denna punkt ska gälla oavsett om
biodrivmedlen eller de flytande biobränslena produceras inom
gemenskapen eller importeras.
Medlemsstaterna ska i aggregerad form lägga fram den informa
tion som avses i första stycket i denna punkt för kommissionen.
Kommissionen ska offentliggöra denna information på den
öppenhetsplattform som avses i artikel 24 i sammanfattad form,
där konfidentialiteten hos kommersiellt känsliga uppgifter
bevaras.
4.
Gemenskapen ska sträva efter att ingå bilaterala eller multi
laterala avtal med tredjeländer vilka innehåller bestämmelser om
hållbarhetskriterier som motsvarar de kriterier som fastställs i
detta direktiv. När gemenskapen har ingått avtal vilka innehåller
bestämmelser i ämnen som omfattas av de hållbarhetskriterier
som anges i artikel 17.2–17.5, får kommissionen besluta att dessa
avtal visar att biodrivmedel och flytande biobränslen som produ
ceras från råvaror som odlats i dessa länder uppfyller hållbarhets
kriterierna i fråga. Vid ingåendet av dessa avtal ska särskild
uppmärksamhet ägnas de åtgärder som vidtagits för att bevara
områden som erbjuder grundläggande ekosystemtjänster i kritiska
lägen (bl.a. skydd av avrinningsområden och erosionsskydd),
skydd av mark, vatten och luft, indirekta ändringar i markanvänd
ning, återställande av skadad mark, undvikande av överdriven vat
tenförbrukning i områden med knapp vattentillgång samt de
aspekter som avses i artikel 17.7 andra stycket.
Kommissionen får besluta att frivilliga nationella eller internatio
nella system med normer för produktion av biomassaprodukter
innehåller tillförlitliga uppgifter för de syften som anges i arti
kel 17.2 eller visar att leveranserna av biodrivmedel uppfyller håll
barhetskriterierna i artikel 17.3–17.5. Kommissionen får besluta
att dessa system innehåller tillförlitliga uppgifter om vilka åtgär
der som vidtagits för att skydda områden som erbjuder grundläg
gande ekosystemtjänster i kritiska lägen (bl.a. skydd av
avrinningsområden och erosionsskydd), skydd av mark, vatten
och luft, återställande av skadad mark, undvikande av överdriven
vattenförbrukning i områden med knapp vattentillgång samt de
aspekter som avses i artikel 17.7 andra stycket. Kommissionen får
också erkänna skyddsområden för sällsynta, hotade eller utrot
ningshotade ekosystem eller arter som erkänns genom internatio
nella avtal eller ingår i förteckningar som utarbetats av
mellanstatliga organisationer eller av Internationella natur
skyddsunionen, vid tillämpning av artikel 17.3 b ii.
Kommissionen får besluta att frivilliga nationella eller internatio
nella system för att mäta minskningen av växthusgasutsläpp inne
håller tillförlitliga uppgifter för de syften som anges i artikel 17.2.
Kommissionen får besluta att mark som omfattas av ett nationellt
eller regionalt program för återställande av allvarligt skadad eller
kraftigt förorenad mark uppfyller de kriterier som fastställs i del
C punkt 9 i bilaga V.
5.
För att kommissionen ska fatta beslut i enlighet med punkt 4
krävs det att avtalet eller systemet uppfyller tillfredsställande nor
mer för tillförlitlighet, öppenhet och oberoende granskning. Sys
tem för att mäta minskningen av växthusgasutsläpp ska också
uppfylla de krav på metoder som anges i bilaga V. Förteckningar
över de områden med stort värde för den biologiska mångfalden
som avses i artikel 17.3 b ii ska uppfylla tillfredsställande normer
för objektivitet och överensstämma med internationellt erkända
normer samt kunna överklagas på lämpligt sätt.
6.
Beslut enligt punkt 4 ska antas i enlighet med det rådgi
vande förfarande som avses i artikel 25.3. De ska ha en giltighets
period på högst fem år.
7.
Om en ekonomisk aktör lägger fram bevis eller uppgifter
som erhållits i enlighet med ett avtal eller system som varit före
mål för ett beslut enligt punkt 4, i den utsträckning som omfattas
av det beslutet, får en medlemsstat inte kräva att leverantören till
handahåller ytterligare bevis på överensstämmelse med de håll
barhetskriterier som fastställs i artikel 17.2–17.5 eller information
om de åtgärder som avses i punkt 3 andra stycket i den här
artikeln.
8.
På begäran av en medlemsstat eller på eget initiativ ska
kommissionen undersöka tillämpningen av artikel 17 i fråga om
en källa för biodrivmedel eller flytande biobränsle och, inom sex
månader från mottagandet av en begäran och i enlighet med
det rådgivande förfarande som avses i artikel 25.3, besluta
Prop. 2009/10:128
Bilaga 1
107
(1)
L 140/40
SV
Europeiska unionens officiella tidning
5.6.2009
om den berörda medlemsstaten får beakta biodrivmedel eller fly
tande biobränsle från den källan med avseende på de syften som
anges i artikel 17.1 a, b och c.
9.
Senast den 31 december 2012 ska kommissionen rappor
tera till Europaparlamentet och rådet om
a) effektiviteten hos systemet för tillhandahållande av informa
tion om hållbarhetskriterier, och
b) huruvida det är genomförbart och lämpligt att införa bin
dande krav i fråga om skyddet av luft, mark eller vatten, med
hänsyn till de senaste vetenskapliga rönen och till gemenska
pens internationella förpliktelser.
Vid behov ska kommissionen föreslå korrigerande åtgärder.
Artikel 19
Beräkning av växthusgaspåverkan av biodrivmedel och
flytande biobränslen
1.
Med avseende på tillämpningen av artikel 17.2 ska de mins
kade växthusgasutsläppen genom användningen av biodrivmedel
och flytande biobränslen beräknas enligt följande, nämligen
a) genom att använda normalvärdet när ett normalvärde för
minskningen av växthusgasutsläppen för en produktions
kedja fastställs i del A eller B i bilaga V och när e
l
-värdet för
dessa biodrivmedel eller flytande biobränslen, som beräknas
i enlighet med del C punkt 7 i bilaga V, är lika med eller min
dre än noll,
b) genom att använda ett faktiskt värde som beräknas i enlighet
med den metod som fastställs i del C i bilaga V, eller
c) genom att använda ett värde beräknat som summan av fak
torerna i den formel som avses i del C punkt 1 i bilaga V, var
vid de disaggregerade normalvärdena i del D eller E i bilaga V
får användas för vissa faktorer, och faktiska värden beräknade
i enlighet med den metod som fastställs i del C i bilaga V för
alla övriga faktorer.
2.
Senast den 31 mars 2010 ska medlemsstaterna till kommis
sionen överlämna en rapport med en förteckning över de områ
den på deras territorier som klassificeras som nivå 2 enligt den
gemensamma nomenklaturen för statistiska territoriella enheter
(Nuts) eller som en mer disaggregerad Nuts-nivå i enlighet med
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1059/2003 av
den 26 maj 2003 om inrättande av en gemensam nomenklatur
för statistiska territoriella enheter (Nuts)
(1) EUT L 154, 21.6.2003, s. 1.
, när de typiska växt
husgasutsläppen från odling av jordbruksråvaror kan förväntas
vara lägre än eller lika höga som de utsläpp som rapporterats
under rubriken ”Disaggregerade normalvärden för odling” i del D
i bilaga V till detta direktiv, varvid rapporten ska åtföljas av en
beskrivning av den metod och de uppgifter som använts för att
sammanställa förteckningen. Metoden ska beakta markegenska
perna, klimatet och förväntad skördenivå.
3.
Normalvärdena i del A i bilaga V för biodrivmedel och de
disaggregerade normalvärdena för odling i del D i bilaga V för
biodrivmedel och flytande biobränslen får användas endast om
råvarorna
a) odlas utanför gemenskapen,
b) odlas inom gemenskapen i områden som ingår i de förteck
ningar som avses i punkt 2, eller
c) är avfall eller restprodukter som inte härrör från jordbruk,
vattenbruk eller fiske.
För biodrivmedel och flytande biobränslen som inte omfattas av
led a, b eller c ska de faktiska värdena för odling användas.
4.
Senast den 31 mars 2010 ska kommissionen överlämna en
rapport till Europaparlamentet och rådet om möjligheten att upp
rätta förteckningar över områden i tredjeländer där de typiska
växthusgasutsläppen från odling av jordbruksråvaror kan förvän
tas bli lägre än eller lika höga som de utsläpp som rapporterats
under rubriken ”Odling” i del D i bilaga V, varvid rapporten om
möjligt ska åtföljas av sådana förteckningar och en beskrivning av
den metod och de uppgifter som använts för att sammanställa
dem. Rapporten ska vid behov åtföljas av relevanta förslag.
5.
Kommissionen ska senast den 31 december 2012 och där
efter vartannat år rapportera om de uppskattade typiska värdena
och normalvärdena i delarna B och E i bilaga V, med särskilt beak
tande av utsläpp från transporter och bearbetning, och får om
nödvändigt besluta att korrigera värdena. Dessa åtgärder, som
avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv, ska antas i
enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses
i artikel 25.4.
6.
Kommissionen ska senast den 31 december 2010 lägga
fram en rapport till Europaparlamentet och rådet med en översyn
av konsekvenserna av indirekta ändringar av markanvändning på
växthusgasutsläppen och möjliga vägar för att minimera dessa
konsekvenser. Rapporten ska, vid behov, åtföljas av ett förslag,
som grundar sig på bästa tillgängliga vetenskapliga rön, och inne
hålla en konkret metod för utsläpp från förändringar i kollager
som orsakas av indirekta ändringar av markanvändningen, för att
säkerställa efterlevnad av detta direktiv, särskilt artikel 17.2.
Ett sådant förslag ska omfatta nödvändiga skyddsåtgärder för att
ge säkerhet åt investeringar som gjorts innan denna metod tilläm
pas. Med avseende på anläggningar som producerade biodrivme
del före slutet av 2013, ska tillämpningen av de åtgärder som
avses i första stycket inte, förrän den 31 december 2017, leda till
att biodrivmedel som produceras i dessa anläggningar inte anses
uppfylla hållbarhetskriterierna enligt detta direktiv om de annars
hade gjort det, under förutsättning att dessa biodrivmedel medför
en minskning av växthusgasutsläpp på minst 45 %. Detta ska gälla
för biodrivmedelsanläggningarnas kapacitet vid slutet av 2012.
Europaparlamentet och rådet ska sträva efter att fatta beslut senast
den 31 december 2012 om sådana eventuella förslag som lagts
fram av kommissionen.
Prop. 2009/10:128
Bilaga 1
108
5.6.2009
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 140/41
7.
Bilaga V får anpassas till den tekniska och vetenskapliga
utvecklingen, bland annat genom tillägg av värden för ytterligare
produktionskedjor för biodrivmedel för samma eller för andra
råvaror och genom ändring av den metod som fastställs i del C.
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta
direktiv, bland annat genom att komplettera det, ska antas i enlig
het med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i
artikel 25.4.
När det gäller anpassning av normalvärdena och den metod som
fastställs i bilaga V, ska särskild uppmärksamhet ägnas
— redovisningsmetoden för avfall och restprodukter,
— redovisningsmetoden för samprodukter,
— redovisningsmetoden för kraftvärme, och
— den status som tilldelas skörderester som samprodukter.
Normalvärdena för biodiesel av vegetabilisk eller animalisk avfall
solja ska ses över så snart som möjligt.
Eventuella ändringar av eller tillägg till förteckningen över nor
malvärden i bilaga V ska uppfylla följande:
a) Om bidraget till de totala utsläppen från en faktor är litet, om
avvikelsen är begränsad eller om det är mycket dyrt eller
besvärligt att fastställa de faktiska värdena, ska normalvär
dena vara typiska för normala produktionsprocesser.
b) I alla övriga fall ska normalvärdena vara konservativa jäm
fört med normala produktionsprocesser.
8.
Detaljerade definitioner ska fastställas, inbegripet de tek
niska specifikationer som krävs för de kategorier som anges i del
C punkt 9 i bilaga V. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke
väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska
antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll
som avses i artikel 25.4.
Artikel 20
Genomförandeåtgärder
De genomförandeåtgärder som avses i artiklarna 17.3 andra
stycket, 18.3 tredje stycket, 18.6, 18.8, 19.5, 19.7 första stycket
och 19.8 i det här direktivet ska även fullt ut beakta de syften som
anges i artikel 7a i direktiv 98/70/EG.
Artikel 21
Särskilda bestämmelser för energi från förnybara
energikällor inom transportsektorn
1.
Medlemsstaterna ska se till att allmänheten utförligt infor
meras om tillgängligheten på samtliga olika källor för energi från
förnybara energikällor i transporter och deras miljöfördelar.
Då biobränsleandelen i mineraloljederivat överstiger 10 volym
procent ska medlemsstaterna kräva att det anges vid
försäljningsstället.
2.
När operatörerna ska visa att de uppfyller nationella kvoter
för energi från förnybara energikällor och målet om andelen
energi från förnybara energikällor i samtliga transporter enligt
artikel 3.4, ska bidraget från biodrivmedel som produceras från
avfall, restprodukter, cellulosa från icke-livsmedel samt material
som innehåller både cellulosa och lignin räknas dubbelt jämfört
med andra biodrivmedel.
Artikel 22
Medlemsstaternas rapportering
1.
Varje medlemsstat ska, senast den 31 december 2011 och
därefter vartannat år, lämna in en rapport till kommissionen om
hur främjandet och användningen av energi från förnybara ener
gikällor utvecklas. Den sjätte rapporten, som ska lämnas in senast
den 31 december 2021, ska vara den sista rapport som krävs.
Rapporten ska särskilt behandla följande:
a) Den sektorsvisa (el, värme och kyla samt transport) och den
totala andelen energi från förnybara energikällor under de två
föregående kalenderåren samt de åtgärder som vidtagits eller
planeras på nationell nivå för att främja tillväxten av energi
från förnybara energikällor, med beaktande av det vägle
dande förloppet i bilaga 1 del B, i enlighet med artikel 5.
b) Införande och funktionssätt för stödsystem och andra åtgär
der för att främja energi från förnybara energikällor samt alla
förändringar beträffande de åtgärder som tillämpas jämfört
med dem i medlemsstaternas nationella handlingsplaner för
energi från förnybara energikällor och information om hur
den stödda elen fördelas till slutkunderna i enlighet med arti
kel 3.6 i direktiv 2003/54/EG.
c) En beskrivning av hur medlemsstaten, i förekommande fall,
lagt upp sitt stödsystem för att ta hänsyn till sådana tillämp
ningar av energi från förnybara energikällor som ger extra
fördelar i förhållande till andra, jämförbara tillämpningar,
men som samtidigt kan medföra högre kostnader, inbegripet
biodrivmedel som framställs av avfall, restprodukter, cellu
losa från icke-livsmedel samt material som innehåller både
cellulosa och lignin.
d) En beskrivning av hur systemet med ursprungsgarantier för
el, värme och kyla från förnybara energikällor fungerar, samt
vilka åtgärder som vidtagits för att göra systemet tillförlitligt
och skydda det mot bedrägerier.
e) Vilka framsteg som gjorts när det gäller att utvärdera och för
bättra administrativa förfaranden i syfte att avlägsna lagstift
ningsmässiga och icke-lagstiftningsmässiga hinder för
utvecklingen av energi från förnybara energikällor.
Prop. 2009/10:128
Bilaga 1
109
L 140/42
SV
Europeiska unionens officiella tidning
5.6.2009
f) Vilka åtgärder som vidtagits för att säkra transmission och
distribution av energi från förnybara energikällor och för att
förbättra systemet eller bestämmelserna för fördelning av
kostnader enligt artikel 16.3.
g) Förändringar när det gäller tillgänglighet och användning av
biomassaresurser för energiändamål.
h) Förändringar när det gäller råvarupriser och markanvändning
i medlemsstaten som kan kopplas till den ökade använd
ningen av biomassa och andra former av energi från förny
bara energikällor.
i) Förändringar när det gäller och andel biodrivmedel som
framställs av avfall, restprodukter, cellulosa från icke-
livsmedel samt material som innehåller både cellulosa och
lignin.
j) Den beräknade effekten av produktion av biodrivmedel och
flytande biobränslen på den biologiska mångfalden, vatten
resurserna, vattenkvaliteten och markkvaliteten inom
medlemsstaten.
k) Uppskattad nettominskning av växthusgasutsläppen till följd
av användningen av energi från förnybara energikällor.
l) Beräknad överskottsproduktion av energi från förnybara
energikällor jämförd med det vägledande förloppet, som kan
överföras till andra medlemsstater samt den beräknade
potentialen för gemensamma projekt fram till 2020.
m) Beräknad efterfrågan på energi från förnybara energikällor
från andra källor än inhemsk produktion fram till 2020.
n) Uppgifter om hur andelen biologiskt nedbrytbart avfall i det
avfall som använts för energiproduktion beräknats samt vad
som gjorts för att förbättra och verifiera dessa beräkningar.
2.
När medlemsstaterna uppskattar hur stor nettominskning
av växthusgasutsläppen som användningen av biodrivmedel lett
till, får de, för de rapporter som avses i punkt 1, använda de
typiska värden som anges i delarna A och B i bilaga V.
3.
I den första rapporten ska medlemsstaten ange huruvida
den avser att
a) inrätta ett enda administrativt organ som ansvarar för god
kännande, certifiering och beviljande av tillstånd för anlägg
ningar för energi från förnybara energikällor samt hjälp till
sökande,
b) automatiskt godkänna ansökningar beträffande planering
och tillstånd för anläggningar för energi från förnybara ener
gikällor, om det ansvariga organet inte i tid tagit ställning till
ansökan, eller
c) ange geografiska områden som är lämpade för produktion av
energi från förnybara energikällor i den fysiska planeringen
och för uppförande av anläggningar för fjärrvärme och
fjärrkyla.
4.
I varje rapport ska medlemsstaten ha möjlighet att korrigera
uppgifter i tidigare rapporter.
Artikel 23
Kommissionens övervakning och rapportering
1.
Kommissionen ska övervaka ursprunget för biodrivmedel
och flytande biobränslen som används i gemenskapen samt de
konsekvenser som produktionen får på markanvändningen i
gemenskapen och i de viktigaste tredjeländer som tillhandahåller
produkterna, inklusive konsekvenser som beror på förflyttning.
Övervakningen ska grunda sig på medlemsstaternas rapporter,
som lämnats in i enlighet med artikel 22.1, och på rapporter från
relevanta tredjeländer och mellanstatliga organisationer samt på
vetenskapliga studier och annan information av värde. Kommis
sionen ska också övervaka de förändringar av råvarupriser som är
kopplade till användningen av biomassa för energiändamål och
dithörande positiva och negativa effekter på livsmedelstrygghe
ten. Kommissionen ska övervaka alla anläggningar som omfattas
av artikel 19.6.
2.
Kommissionen ska upprätthålla en dialog och utbyta infor
mation med tredjeländer, biodrivmedelsproducenter, konsument
organisationer och det civila samhället beträffande
genomförandet av de åtgärder i detta direktiv som gäller biodriv
medel och flytande biobränslen. Den ska härvid vara särskilt upp
märksam på hur produktionen av biodrivmedel påverkar
livsmedelspriserna.
3.
Kommissionen ska vartannat år rapportera till Europapar
lamentet och rådet på grundval av medlemsstaternas rapporter
enligt artikel 22.1 och den övervakning och analys som avses i
punkt 1 i den här artikeln. Den första rapporten ska överlämnas
2012.
4.
När kommissionen rapporterar om minskningar av växt
husgasutsläpp till följd av användning av biodrivmedel ska den
använda sig av de värden som medlemsstaterna rapporterat in
och samtidigt bedöma om – och i så fall hur – det uppskattade
utfallet skulle ändras om även samprodukter räknades in vid
användningen av substitutionsmetoden.
5.
Kommissionen ska särskilt analysera följande i sina
rapporter:
a) De relativa miljömässiga fördelarna och kostnaderna med
olika biodrivmedel, effekterna på biodrivmedelområdet av
gemenskapens importlagstiftning, konsekvenserna för för
sörjningstryggheten samt åtgärder för att uppnå balans mel
lan inhemsk produktion och import.
b) Vilka effekter den ökade efterfrågan på biodrivmedel har på
hållbarheten i gemenskapen och tredjeländer, med beaktande
av ekonomiska och miljömässiga effekter, inbegripet konse
kvenserna för den biologiska mångfalden.
Prop. 2009/10:128
Bilaga 1
110
5.6.2009
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 140/43
c) Möjligheterna att på ett vetenskapligt objektivt sätt identifiera
geografiska områden med stor biologisk mångfald som inte
omfattas av artikel 17.3.
d) Vilka effekter den ökade efterfrågan på biomassa har på de
sektorer som utnyttjar den.
e) Tillgången på biodrivmedel som produceras från avfall, rest
produkter, cellulosa från icke-livsmedel samt material som
innehåller både cellulosa och lignin.
f) Indirekta förändringar av markanvändningen i förhållande
till samtliga produktionskedjor.
Kommissionen ska, om lämpligt, föreslå korrigerande åtgärder.
6.
Utgående från de rapporter som lämnats in av medlemssta
terna i enlighet med artikel 22.3 ska kommissionen bedöma
effektiviteten i de åtgärder medlemsstaterna vidtagit för att inrätta
en enda administrativt organ som ansvarar för handläggning av
ansökningar om godkännande, certifiering och tillstånd för
anläggningar för energi från förnybara energikällor samt hjälp till
sökande.
7.
För att uppnåendet av det i artikel 3.1 avsedda målet på
20 % ska gå lättare att finansiera och samordna, ska kommissio
nen senast den 31 december 2010 lägga fram en plan med analys
och åtgärder på området energi från förnybara energikällor, i syfte
att särskilt
a) förbättra användningen av strukturfonder och ramprogram,
b) förbättra och öka användningen av medel från Europeiska
investeringsbanken och andra offentliga finansinstitut,
c) förbättra tillgången till riskkapital, framför allt med hjälp av
en analys av genomförbarheten av ett riskdelningssystem för
investeringar i energi från förnybara energikällor i gemenska
pen, liknande initiativet med den globala fonden för energi
effektivitet och energi från förnybara energikällor som är
inriktad på tredjeländer,
d) förbättra samordningen mellan gemenskapsstödet och natio
nellt stöd samt andra stödformer, och
e) förbättra samordningen av stödet till initiativ som avser
energi från förnybara energikällor vars framgång beror av
insatser från aktörer i flera olika medlemsstater.
8.
Senast den 31 december 2014 ska kommissionen lägga
fram en rapport som särskilt ska behandla följande:
a) En omprövning av minimisänkningen av växthusgasutsläp
pen som ska gälla från de datum som avses i artikel 17.2
andra stycket med utgångspunkt i en konsekvensanalys, som
i synnerhet tar hänsyn till den tekniska utvecklingen, tillgäng
lig teknik och tillgången till den första och andra generatio
nens biodrivmedel som ger en kraftig minskning av
växthusgasutsläppen.
b) En omprövning av följande faktorer med avseende på det mål
som avses i artikel 3.4:
i) Kostnadseffektiviteten hos de åtgärder som ska genom
föras för att nå målet.
ii) Bedömning av om det är möjligt att nå målet samtidigt
som biodrivmedelproduktionens hållbarhet säkerställs i
gemenskapen och i tredjeländer, och med hänsyn till de
ekonomiska, miljömässiga och sociala konsekvenserna,
inklusive indirekta konsekvenser för den biologiska
mångfalden, samt kommersiell tillgänglighet av andra
generationens biodrivmedel.
iii) Konsekvenserna av genomförandet av målet på tillgång
till livsmedel till överkomliga priser.
iv) Den kommersiella tillgången till elfordon, hybridfordon
och vätgasdrivna fordon samt de metoder som valts för
att beräkna andelen energi från förnybara energikällor
inom transportsektorn.
v) Bedömningen av de specifika marknadsvillkoren, i syn
nerhet med hänsyn till marknader där transportdrivme
del utgör mer än hälften av den slutliga
energianvändningen och marknader som är helt bero
ende av importerade biodrivmedel.
c) En utvärdering av genomförandet av detta direktiv, särskilt
när det gäller samarbetsmekanismer, för att se till att de gör
det möjligt för medlemsstaterna att fortsätta använda de
nationella stödsystem som avses i artikel 3.3 och således nå
de nationella mål som anges i bilaga I när det gäller det bästa
förhållandet mellan kostnad och nytta, teknisk utveckling,
samt av vilka slutsatser som kan dras för att nå målet att 20 %
av energin ska komma från förnybara energikällor på
gemenskapsnivå.
På grundval av denna rapport ska kommissionen vid behov lägga
fram förslag för Europaparlamentet och rådet där ovanstående
faktorer tas upp, särskilt följande:
— Såvitt avser faktorerna i led a: ändring av den minimisänk
ning av växthusgasutsläppen som anges i det ledet.
— Såvitt avser faktorerna i led c: lämpliga anpassningar av de
samarbetsåtgärder som föreskrivs i detta direktiv för att för
bättra deras effektivitet att uppnå målet om 20 %.
Detta förslag ska varken påverka målet om 20 % eller med
lemsstaternas kontroll över nationella stödsystem och
samarbetsåtgärder.
Prop. 2009/10:128
Bilaga 1
111
L 140/44
SV
Europeiska unionens officiella tidning
5.6.2009
9.
Kommissionen ska 2018 lägga fram en färdplan för energi
från förnybara energikällor för perioden efter 2020.
Denna färdplan ska vid behov åtföljas av förslag till Europaparla
mentet och rådet för perioden efter 2020. I färdplanen ska det tas
hänsyn till de erfarenheter som gjorts vid genomförandet av detta
direktiv samt den tekniska utvecklingen inom området energi från
förnybara energikällor.
10.
Kommissionen ska 2021 lägga fram en rapport med en
översyn av tillämpningen av detta direktiv. I rapporten ska det sär
skilt tas upp vilken roll följande faktorer spelat för att göra det
möjligt för medlemsstaterna att nå de nationella mål som anges i
bilaga I när det gäller det bästa förhållandet mellan kostnad och
nytta:
a) Arbetet med att ta fram prognoser och nationella handlings
planer för energi från förnybara energikällor.
b) Effektiviteten i samarbetsmekanismerna.
c) Den tekniska utvecklingen inom området energi från förny
bara energikällor, också hur användningen av biodrivmedel
inom kommersiell luftfart utvecklats.
d) Effektiviteten i de nationella stödsystemen.
e) Slutsatserna i de rapporter från kommissionen som avses i
punkterna 8 och 9.
Artikel 24
Öppenhetsplattform
1.
Kommissionen ska inrätta en offentlig öppenhetsplattform
on-line. Denna plattform ska bidra till att öka öppenheten samt
underlätta och främja samarbete mellan medlemsstaterna, särskilt
i fråga om de statistiska överföringar som avses i artikel 6 och de
gemensamma projekt som avses i artiklarna 7 och 9. Dessutom
kan plattformen användas till att offentliggöra relevant informa
tion som kommissionen eller en medlemsstat anser vara av stor
betydelse för detta direktiv och för att uppnå dess mål.
2.
Genom öppenhetsplattformen ska kommissionen offentlig
göra följande uppgifter, i tillämpliga fall i en aggregerad form där
konfidentialiteten för kommersiellt känsliga uppgifter bevaras:
a) Medlemsstaternas nationella handlingsplaner för energi från
förnybara energikällor.
b) Medlemsstaternas prognosdokument enligt artikel 4.3, så
snart som möjligt kompletterade med kommissionens sam
manfattning av överskottsproduktion och uppskattad efter
frågan på import.
c) Medlemsstaternas erbjudanden om samarbete kring statis
tiska överföringar eller gemensamma projekt på begäran av
den berörda medlemsstaten.
d) De uppgifter som avses i artikel 6.2 om statistiska överfö
ringar mellan medlemsstater.
e) De uppgifter som avses i artikel 7.2 och 7.3 och artikel 9.4
och 9.5 om gemensamma projekt.
f) Medlemsstaternas nationella rapporter enligt artikel 22.
g) Kommissionens rapporter enligt artikel 23.3.
Kommissionen ska dock inte offentliggöra de prognosdokument
från medlemsstaterna som avses i artikel 4.3 och de uppgifter i
medlemsstaternas nationella rapporter som avses i artikel 22.1 led
l och m om den medlemsstat som lämnat in uppgifterna begär
det.
Artikel 25
Kommittéer
1.
Förutom i de fall som avses i punkt 2 ska kommissionen
biträdas av kommittén för energi från förnybara energikällor.
2.
Såvitt avser frågor som rör hållbarhet för biodrivmedel och
flytande biobränslen ska kommissionen biträdas av kommittén
för hållbarhet för biodrivmedel och flytande biobränslen.
3.
När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 3 och 7 i
beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmel
serna i artikel 8 i det beslutet.
4.
När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 5a.1–5a.4
och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestäm
melserna i artikel 8 i det beslutet.
Artikel 26
Ändringar och upphävanden
1.
I direktiv 2001/77/EG ska artiklarna 2, 3.2 och 4–8 utgå
med verkan från och med den 1 april 2010.
2.
I direktiv 2003/30/EG ska artiklarna 2, 3.2, 3.3, 3.5, 5 och 6
utgå med verkan från och med den 1 april 2010.
3.
Direktiv 2001/77/EG och 2003/30/EG ska upphöra att
gälla med verkan från och med den 1 januari 2012.
Artikel 27
Införlivande
1.
Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4.1, 4.2
och 4.3, ska medlemsstaterna sätta i kraft de bestämmelser i lagar
och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta
direktiv senast den 5 december 2010.
Prop. 2009/10:128
Bilaga 1
112
5.6.2009
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 140/45
När en medlemsstat antar dessa åtgärder ska de innehålla en hän
visning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när
de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska
göras ska varje medlemsstat själv utfärda.
2.
Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten
till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar
inom det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 28
Ikraftträdande
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det
har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 29
Adressater
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Strasbourg den 23 april 2009.
På Europaparlamentets vägnar
Ordförande
H.-G. PÖTTERING
På rådets vägnar
Ordförande
P. NEČAS
Prop. 2009/10:128
Bilaga 1
113
(1)
L 140/46
SV
Europeiska unionens officiella tidning
5.6.2009
BILAGA I
Nationella övergripande mål för andelen energi från förnybara energikällor av den slutliga energianvändningen
(brutto) 2020
(
1
) För att det ska vara möjligt att uppnå de nationella målen enligt denna bilaga framhålls att riktlinjerna för statligt stöd till miljöskydd erkän
ner det fortsatta behovet av nationella stödmekanismer för främjande av energi från förnybara energikällor.
A. Nationella övergripande mål
Andel energi från förnybara energikällor
i den slutliga energianvändningen
(brutto) 2005 (S
2005
)
Mål beträffande andelen energi från
förnybara energikällor i den slutliga
energianvändningen (brutto) 2020 (S
2020
)
Belgien
2,2 %
13 %
Bulgarien
9,4 %
16 %
Tjeckien
6,1 %
13 %
Danmark
17,0 %
30 %
Tyskland
5,8 %
18 %
Estland
18,0 %
25 %
Irland
3,1 %
16 %
Grekland
6,9 %
18 %
Spanien
8,7 %
20 %
Frankrike
10,3 %
23 %
Italien
5,2 %
17 %
Cypern
2,9 %
13 %
Lettland
32,6 %
40 %
Litauen
15,0 %
23 %
Luxemburg
0,9 %
11 %
Ungern
4,3 %
13 %
Malta
0,0 %
10 %
Nederländerna
2,4 %
14 %
Österrike
23,3 %
34 %
Polen
7,2 %
15 %
Portugal
20,5 %
31 %
Rumänien
17,8 %
24 %
Slovenien
16,0 %
25 %
Slovakien
6,7 %
14 %
Finland
28,5 %
38 %
Sverige
39,8 %
49 %
Förenade kungariket
1,3 %
15 %
B. Vägledande förlopp
Det vägledande förlopp som avses i artikel 3.2 ska bestå av följande andelar energi från förnybara energikällor:
S2005 + 0,20 + (S2020 – S2005), som ett genomsnitt för tvåårsperioden 2011–2012
S2005 + 0,30 (S2020 – S2005), som ett genomsnitt för tvåårsperioden 2013–2014
Prop. 2009/10:128
Bilaga 1
114
5.6.2009
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 140/47
S2005 + 0,45 (S2020 – S2005), som ett genomsnitt för tvåårsperioden 2015–2016
S2005 + 0,65 (S2020 – S2005), som ett genomsnitt för tvåårsperioden 2017–2018
där
S2005 = medlemsstatens andel 2005 enligt tabellen i del A,
och
S2020 = medlemsstatens andel 2020 enligt tabellen i del A.
Prop. 2009/10:128
Bilaga 1
115
Q
N(norm)
= C
N
×
[
∑
i=N–14
N
Q i
C
i
]
/ 15
Q
N(norm)
=
C
N
+C
N–1
2
×
∑
i=N–n
N
Q i
∑
j=N–n
N
(
C
j
+C
j–1
2
)
L 140/48
SV
Europeiska unionens officiella tidning
5.6.2009
BILAGA II
Normaliseringsregel för att redovisa el från vattenkraft och vindkraft
Följande regel ska tillämpas vid redovisningen av el från vattenkraft i en medlemsstat:
där
N
=
referensår,
Q
N(norm)
=
normaliserad el som producerats i samtliga vattenkraftverk i medlemsstaten under år N, för redovisnings
ändamål,
Q
i
=
mängden el som faktiskt producerats i samtliga vattenkraftverk i medlemsstaten under år i, mätt i GWh, med
undantag för den produktion i pumpkraftverk som kommer från tidigare uppumpat vatten,
C
i
=
den totala installerade kapaciteten, exklusive pumpad lagring, i samtliga vattenkraftverk i medlemsstaten vid
slutet av år i, mätt i MW.
Följande regel ska tillämpas vid redovisningen av el från vindkraft i en medlemsstat:
där
N
=
referensår,
Q
N(norm)
=
normaliserad el som producerats i samtliga vattenkraftverk i medlemsstaten under år N, för redovisnings
ändamål,
Q
i
=
mängden el som faktiskt producerats i samtliga vindkraftverk i medlemsstaten under år i, mätt i GWh,
C
j
=
den totala installerade kapaciteten i samtliga vindkraftverk i medlemsstaten vid slutet av år j, mätt i MW,
n
=
4 eller det antal år som föregår år N och för vilka uppgifter om kapacitet och produktion finns tillgängliga
för medlemsstaten i fråga, beroende på vilket som är lägst.
Prop. 2009/10:128
Bilaga 1
116
5.6.2009
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 140/49
BILAGA III
Energiinnehåll i transportdrivmedel
Drivmedel
Energiinnehåll
per viktenhet
(effektivt värmevärde, MJ/kg)
Energiinnehåll
per volymenhet
(effektivt värmevärde, MJ/l)
Bioetanol (etanol som framställs av biomassa)
27
21
Bio-ETBE (etyltertiärbutyleter som framställs med bioetanol som
råvara)
36 (varav 37 % från för
nybara energikällor)
27 (varav 37 % från förny
bara energikällor)
Biometanol (metanol som framställs av biomassa för användning
som biodrivmedel)
20
16
Bio-MTBE (metyltertiärbutyleter som framställs med biometanol
som råvara)
35 (varav 22 % från för
nybara energikällor)
26 (varav 22 % från förny
bara energikällor)
Biodimetyleter (dimetyleter som framställs av biomassa för
användning som biodrivmedel)
28
19
Bio-TAEE (tert-amyletyleter som framställs med bioetanol som
råvara)
38 (varav 29 % från för
nybara energikällor)
29 (varav 29 % från förny
bara energikällor)
Biobutanol (butanol som framställs av biomassa för användning
som biodrivmedel)
33
27
Biodiesel (metylester av dieselkvalitet som framställs av vegetabi
lisk eller animalisk olja, för användning som biodrivmedel)
37
33
Fischer–Tropsch-diesel (ett syntetiskt kolväte eller en blandning
av syntetiska kolväten som framställs av biomassa)
44
34
Vätebehandlad vegetabilisk olja (vegetabilisk olja som termoke
miskt behandlats med väte)
44
34
Ren vegetabilisk olja (olja som framställs av oljeväxter genom
pressning, extraktion eller liknande metoder, oraffinerad eller raf
finerad men kemiskt oförändrad, förutsatt att den kan användas
i den typ av motorer det gäller och att den uppfyller utsläppskra
ven)
37
34
Biogas (bränslegas som framställs av biomassa eller av den bio
logiskt nedbrytbara delen av avfall, som kan renas till natur
gaskvalitet, för användning som biodrivmedel eller vedgas)
50
—
Bensin
43
32
Diesel
43
36
Prop. 2009/10:128
Bilaga 1
117
L 140/50
SV
Europeiska unionens officiella tidning
5.6.2009
BILAGA IV
Certifiering av installatörer
De certifieringssystem eller motsvarande kvalificeringssystem som avses i artikel 14.3 ska grundas på följande kriterier:
1. Certifierings- eller kvalificeringsprocessen ska vara transparent och tydligt beskriven av medlemsstaten eller av det admi
nistrativa organ som medlemsstaten utsett.
2. Installatörer av anläggningar för biomassa, värmepumpar, ytnära jordvärme och solceller och solfångare ska certifieras
genom ett ackrediterat utbildningsprogram eller av en ackrediterad utbildningsleverantör.
3. Ackrediteringen av utbildningsprogrammet eller utbildningsleverantören ska göras av medlemsstaterna eller av de admi
nistrativa organ som dessa utsett. Det ackrediterande organet ska se till att det utbildningsprogram som utbildnings
leverantören tillhandahåller har såväl kontinuitet som regional eller nationell täckning. Utbildningsleverantören ska ha
lämplig teknisk utrustning för att ge praktisk utbildning, inbegripet viss laboratorieutrustning eller liknande. Utbild
ningsleverantören ska också, förutom den grundläggande utbildningen, tillhandahålla kortare repetitionskurser i aktu
ella frågor, inbegripet ny teknik, för att möjliggöra livslångt lärande om installationsarbete. Utbildningsleverantören kan
vara tillverkaren av utrustningen eller systemet, institut eller organisationer.
4. Utbildningen för att certifiera eller kvalificera installatörer ska innehålla både teoretiska och praktiska moment. I slutet
av utbildningen ska installatören ha nödvändiga färdigheter för att installera den utrustning och de system som mot
svarar kundens behov av prestanda och funktionssäkerhet, uppvisa god yrkesskicklighet samt följa alla gällande nor
mer och standarder, inbegripet dem som gäller energi- och miljömärkning.
5. Utbildningen ska avslutas med ett prov, och de deltagare som klarar provet ska få ett intyg eller en kvalificering. Provet
ska innehålla ett praktiskt moment där deltagarna får visa att de kan installera värmepannor eller kaminer som eldas
med biomassa, värmepumpar, ytnära jordvärme, solceller eller solfångare.
6. I de certifieringssystem eller motsvarande kvalifikationssystem som avses i artikel 14.3 ska följande riktlinjer vederbör
ligen beaktas:
a) Ackrediterade utbildningsprogram bör erbjudas installatörer med yrkeserfarenhet som har genomgått, eller som
håller på att genomgå, någon av följande utbildningar:
i)
För installatörer av värmepannor och kaminer som eldas med biomassa: utbildning som rörmokare, rörläg
gare eller värmeingenjör, eller som tekniker med specialisering på sanitets-, värme- eller kylutrustning.
ii) För installatörer av värmepumpar: utbildning som rörmokare eller kylingenjör och med grundläggande fär
digheter inom el och rörmokeri (kapning av rör, lödning och limning av rörskarvar, värmeisolering, tätning
av kopplingar, läckagetester samt installation av värme- och kylsystem).
iii) När det gäller installatörer av solceller och solfångare: utbildning som rörmokare eller elektriker och med fär
digheter inom rörmokeri, el och takläggning, inbegripet kunskaper i lödning och limning av rörskarvar, tät
ning av kopplingar samt läckagetester (rörmokeri), färdigheter när det gäller elinstallation samt kännedom
om vanliga takmaterial, stänkbleck o.dyl. samt vanliga tätningsmetoder.
iv) Yrkesutbildning som ger installatören relevanta färdigheter motsvarande 3 års utbildning i de färdigheter som
anges i a, b eller c, inbegripet både teoriundervisning och utbildning på en arbetsplats.
b) Den teoretiska delen av utbildningen för installatörer av värmepannor och kaminer som eldas med biomassa bör
ge en överblick över marknadsläget för biomassa och täcka ekologiska aspekter, biodrivmedel, logistik, brand
skydd och därtill kopplade stöd och subventioner, förbränningsmetoder, eldningssystem, optimala hydrauliska lös
ningar, kostnads- och lönsamhetskalkyler, samt utformning, installation och underhåll av värmepannor och
kaminer som eldas med biomassa. Utbildningen bör också ge goda kunskaper om samtliga europeiska standarder
för biomassateknik och biodrivmedel, t.ex. pellets, samt om nationell lagstiftning och gemenskapslagstiftning som
gäller biomassa.
Prop. 2009/10:128
Bilaga 1
118
5.6.2009
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 140/51
c) Den teoretiska delen av utbildningen för installatörer av värmepumpar bör ge en överblick över marknadsläget
för värmepumpar och täcka geotermiska resurser och marktemperaturer i olika regioner, identifiering av jord- och
bergarter med avseende på värmeledningsförmåga, bestämmelser om utnyttjande av geotermiska resurser, möj
ligheter att använda värmepumpar i byggnader och fastställande av vilket värmepumpssystem som är lämpligast,
kunskap om deras tekniska krav, säkerhet, luftfiltrering, sammankoppling med värmekällan och systemets utform
ning. Utbildningen bör också ge goda kunskaper om samtliga europeiska standarder för värmepumpar samt om
tillämplig nationell lagstiftning och gemenskapslagstiftning. Installatören ska ha följande nyckelkompetenser:
i)
En grundläggande förståelse av de fysikaliska och operativa principerna för en värmepump, inbegripet egen
skaperna hos värmepumpens cirkulationssystem, nämligen förhållandet mellan låg temperatur hos värme
sänkan, hög temperatur hos värmekällan, och systemets effektivitet, samt bestämning av värmefaktorn (COP)
och årsvärmefaktorn (SPF).
ii) Förståelse av de olika komponenterna i värmepumpens cirkulationssystem och deras funktion, inbegripet
kompressor, expansionsventil, förångare, kondensor, fixturer och kopplingar, smörjolja, köldmedium samt
möjligheterna till överhettning, underkylning och kylning med värmepumpar.
iii) Förmåga att välja och dimensionera komponenter i typiska installationssituationer, inbegripet bestämning
av standardvärden för värmelasten i olika byggnader och för varmvattenproduktion på grundval av energi
användningen, beräkning av värmepumpens önskade kapacitet utifrån värmelasten för varmvattenproduk
tion och byggnadens lagringsmassa samt i händelse av diskontinuerlig strömförsörjning, val av komponenter
till ackumulatortanken och beräkning av tankens volym samt integrering av ett extra värmesystem.
d) Den teoretiska delen av utbildningen för installatörer av solceller och solfångare bör ge en överblick över mark
nadsläget för solenergiprodukter samt kostnads- och lönsamhetskalkyler och täcka ekologiska aspekter, kompo
nenter, egenskaper hos och dimensionering av solenergisystem, val av rätt system och dimensionering av
komponenter, beräkning av värmebehovet, brandskydd och därtill kopplade stöd och subventioner samt utform
ning, installation och underhåll av solceller och solfångare. Utbildningen bör också ge goda kunskaper om samt
liga europeiska standarder för teknik och certifiering, t.ex. Solar Keymark, samt om nationell lagstiftning och
gemenskapslagstiftning. Installatören bör ha följande nyckelkompetenser:
i)
Förmåga att arbeta säkert med de redskap och den utrustning som krävs, att följa normer och standarder för
säkerhet, och att uppmärksamma sådana risker vid rörmokeri, elarbeten m.m. som är förbundna med
solenergiinstallationer.
ii) Förmåga att identifiera sådana system och komponenter som utmärker aktiva och passiva system, inbegripet
den mekaniska konstruktionen, samt bestämma komponenternas läge och hela systemets utformning och
sammansättning.
iii) Förmåga att avgöra hur stor installationsyta som krävs, riktning och lutning på solceller och solfångare med
beaktande av skuggning, solexponering, strukturell integritet, installationens lämplighet för byggnaden och
klimatet, val av lämplig installationsmetod för olika typer av tak samt jämvikt för den systemutrustning som
krävs för installationen.
iv) När det gäller solcellssystem krävs särskilt förmåga att anpassa den elektriska utformningen, inbegripet att
bestämma normal belastningsström, välja lämpliga typer av ledare och lämplig märkkapacitet för varje elek
trisk krets, bestämma lämplig storlek, märkkapacitet och placering för all ansluten utrustning och alla del
system samt välja en lämplig sammankopplingspunkt.
e) Intyget som utfärdas till installatörerna bör vara tidsbegränsat, så att det krävs att man går en repetitionskurs för
att få behålla certifieringen.
Prop. 2009/10:128
Bilaga 1
119
(
1
)
L 140/52
SV
Europeiska unionens officiella tidning
5.6.2009
BILAGA V
Bestämmelser för beräkning av växthusgaspåverkan av biodrivmedel, flytande biobränslen och deras fossila
motsvarigheter
A. Typiska värden och normalvärden för biodrivmedel när de produceras utan några nettoutsläpp av koldioxidekvivalenter till följd av
förändrad markanvändning
Produktionskedja för biodrivmedel
Typiskt värde för minsk
ningen av växthusgasut
släpp
Normalvärde för minsk
ningen av växthusgasutsläpp
Etanol av sockerbetor
61 %
52 %
Etanol av vete (processbränsle inte specificerat)
32 %
16 %
Etanol av vete (brunkol som processbränsle i kraftvärmeverk)
32 %
16 %
Etanol av vete (naturgas som processbränsle i konventionell
panna)
45 %
34 %
Etanol av vete (naturgas som processbränsle i kraftvärmeverk) 53 %
47 %
Etanol av vete (halm som processbränsle i kraftvärmeverk)
69 %
69 %
Etanol av majs, producerad inom gemenskapen (naturgas som
processbränsle i kraftvärmeverk)
56 %
49 %
Etanol av sockerrör
71 %
71 %
ETBE (etyltertiärbutyleter), andel från energiförnybara källor
Lika stor som andelen i den produktionskedja för
etanol som används
TAEE (tert-amyletyleter), andel från förnybara energikällor
Lika stor som andelen i den produktionskedja för
etanol som används
Biodiesel av raps
45 %
38 %
Biodiesel av solros
58 %
51 %
Biodiesel av sojabönor
40 %
31 %
Biodiesel av palmolja (processen inte specificerad)
36 %
19 %
Biodiesel av palmolja (processen i oljefabriken sker med
omhändertagande av metan)
62 %
56 %
Biodiesel av vegetabilisk eller animalisk (*)avfallsolja
88 %
83 %
Vätebehandlad vegetabilisk olja av raps
51 %
47 %
Vätebehandlad vegetabilisk olja av solros
65 %
62 %
Vätebehandlad vegetabilisk olja av palmolja (processen inte
specificerad)
40 %
26 %
Vätebehandlad vegetabilisk olja av palmolja (processen i olje
fabriken sker med omhändertagande av metan)
68 %
65 %
Ren vegetabilisk olja av raps
58 %
57 %
Biogas av organiskt kommunalt avfall, i form av komprimerad
naturgas
80 %
73 %
Biogas från flytande gödsel, i form av komprimerad naturgas
84 %
81 %
Biogas från fast gödsel, i form av komprimerad naturgas
86 %
82 %
(
*
) Inkluderar inte animalisk olja som produceras från animaliska biprodukter som klassificeras som kategori 3-material i enlighet med
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1774/2002 av den 3 oktober 2002 om hälsobestämmelser för animaliska bipro
dukter som inte är avsedda att användas som livsmedel
(
1
) EGT L 273, 10.10.2002, s. 1.
.
Prop. 2009/10:128
Bilaga 1
120
5.6.2009
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 140/53
B. Uppskattade typiska värden respektive normalvärden för framtida biodrivmedel som inte, eller bara i försumbar omfattning, fanns
på marknaden i januari 2008, när de produceras utan några nettoutsläpp av koldioxidekvivalenter till följd av förändrad
markanvändning
Produktionskedja för biodrivmedel
Typiskt värde för minsk
ningen av växthusgasut
släpp
Normalvärde för minsk
ningen av växthusgasutsläpp
Etanol av vetehalm
87 %
85 %
Etanol av virkesavfall
80 %
74 %
Etanol av odlad skog
76 %
70 %
Fischer–Tropsch-diesel av virkesavfall
95 %
95 %
Fischer–Tropsch-diesel av odlad skog
93 %
93 %
DME (dimetyleter) av virkesavfall
95 %
95 %
DME av odlad skog
92 %
92 %
Metanol av virkesavfall
94 %
94 %
Metanol av odlad skog
91 %
91 %
MTBE (metyltertiärbutyleter), andel från förnybara energikäl
lor
Lika stor som andelen i den produktionskedja för
metanol som används
C. Metod
1. Växthusgasutsläppen från produktion och användning av transportdrivmedel, biodrivmedel och flytande biobräns
len beräknas enligt följande:
E = e
ec
+ e
l
+ e
p
+ e
td
+ e
u
– e
sca
– e
ccs
– e
ccr
– e
ee
,
där
E
=
totala utsläpp från användningen av bränslet,
e
ec
=
utsläpp från utvinning eller odling av råvaror,
e
l
=
på år fördelade utsläpp från förändringar av kollagret till följd av förändrad markanvändning,
e
p
=
utsläpp från bearbetning,
e
td
=
utsläpp från transport och distribution,
e
u
=
utsläpp från bränsle som används,
e
sca
=
utsläppsminskningar genom beständig inlagring av kol i marken genom förbättrad jordbruksmetoder,
e
ccs
=
utsläppsminskningar genom avskiljning av koldioxid och geologisk lagring,
e
ccr
=
utsläppsminskningar genom avskiljning och ersättning av koldioxid, och
e
ee
=
utsläppsminskningar genom överskottsel vid kraftvärmeproduktion.
Utsläpp från tillverkning av maskiner och utrustning ska inte räknas med.
2. Växthusgasutsläpp från bränslen, E, ska uttryckas som gram koldioxidekvivalenter per MJ bränsle, gCO
2eq
/MJ.
3. Med undantag från punkt 2 får värden för transportdrivmedel som beräknas i form av gCO
2eq
/MJ anpassas för att
ta hänsyn till skillnader mellan bränslen när det gäller mängden nyttigt arbete, uttryckt som km/MJ. Sådana anpass
ningar får bara göras om man kan visa att det finns skillnader i mängden nyttigt arbete som utförts.
4. De minskade växthusgasutsläppen till följd av användningen av biodrivmedel och flytande biobränslen beräknas
enligt följande:
UTSLÄPPSMINSKNING = (E
F
– E
B
)/E
F
,
där
E
B
=
totala utsläpp från biodrivmedlet eller flytande biobränsle,
E
F
=
totala utsläpp från den fossila motsvarigheten.
Prop. 2009/10:128
Bilaga 1
121
(1)
L 140/54
SV
Europeiska unionens officiella tidning
5.6.2009
5. De växthusgaser som omfattas av punkt 1 är CO
2
, N
2
O och CH
4
. Vid beräkningen av koldioxidekvivalenter ska
följande värden användas för dessa gaser:
CO
2
: 1
N
2
O: 296
CH
4
: 23
6. Utsläpp från extraktion eller odling av råvaror, e
ec
, ska omfatta utsläpp från själva extraktions- eller odlingspro
cessen, från insamlingen av råvaror, från avfall och utlakning, och från produktionen av kemikalier eller produkter
som används vid uttag eller odling. Avskiljning av koldioxid vid odlingen av råvaror ska inte räknas med. Certi
fierade minskningar av växthusgasutsläppen från fackling vid oljeproduktionsanläggningar överallt i världen ska
dras av. Då man uppskattar utsläppen från odling är det tillåtet att, i stället för faktiska värden, utgå från medel
värden från geografiska områden som är mindre än de som används vid beräkningen av normalvärden.
7. De årliga utsläppen från kollagerförändringar till följd av ändrad markanvändning, e
l
, beräknas genom att de totala
utsläppen fördelas jämnt över 20 år. Följande formel ska användas:
e
l
= (CS
R
– CS
A
) × 3,664 × 1/20 × 1/P – e
B
(
1
) Den kvot som erhålls när molekylvikten för CO
2
(44,010 g/mol) divideras med molekylvikten för kol (12,011 g/mol) är lika med 3,664.
,
där
e
l
= årligt växthusgasutsläpp från kollagerförändringar till följd av ändrad markanvändning (uttryckt som mas
san koldioxidekvivalenter per enhet biobränsleenergi),
CS
R
= kollager per ytenhet för referensmarkanvändningen (uttryckt som massan kol per ytenhet, inbegripet både
mark och vegetation). Referensmarkanvändningen är den användning som marken hade antingen i
januari 2008 eller 20 år innan råvaran erhölls, beroende på vilket som inträffar senare,
CS
A
= kollager per ytenhet för den faktiska markanvändningen (uttryckt som massan kol per ytenhet, inbegri
pet både mark och vegetation); om kollagret ackumuleras under mer än ett år ska det värde som tilldelas
CS
A
vara det beräknade lagret per ytenhet efter tjugo år eller när grödan når mognad, beroende på vilket
som inträffar först,
P
= grödans produktivitet (uttryckt som mängden energi från biodrivmedel och flytande biobränslen per yten
het per år), och
e
B
= bonus på 29 gCO
2
eq/MJ biodrivmedel eller flytande biobränsle, om biomassa erhålls från återställd ska
dad mark under de förutsättningar som anges i punkt 8.
8. Bonusen på 29 gCO
2
eq/MJ ska beviljas om det kan styrkas att marken
a) i januari 2008 inte användes för jordbruk eller annan verksamhet, och
b) faller inom någon av följande kategorier:
i)
Allvarligt skadad mark, inbegripet mark som tidigare användes för jordbruk.
ii) Kraftigt förorenad mark.
Bonusen på 29 gCO
2eq
/MJ ska vara tillämplig upp till 10 år från och med dagen för omställning av marken till
jordbruk, om en regelbunden ökning av kollagret och en betydande minskning av erosionen för mark enligt led i
garanteras och markföroreningen för mark enligt led ii minskas.
9. Kategorierna i punkt 8 b definieras enligt följande:
a) allvarligt skadad mark: mark som under en längre tid antingen har försaltats i betydande omfattning eller vars
halt av organiska ämnen varit särskilt låg och som drabbats av kraftig erosion.
b) kraftigt förorenad mark: mark som är olämplig för livsmedels- eller foderproduktion på grund av
markförorening.
Sådan mark ska inbegripa mark som varit föremål för ett kommissionsbeslut i enlighet med artikel 18.4 fjärde
stycket.
Prop. 2009/10:128
Bilaga 1
122
5.6.2009
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 140/55
10. Kommissionen ska senast den 31 december 2009 anta riktlinjer för beräkning av kollager på land med utgångs
punkt i 2006 års IPCC Guidelines for National Greenhouse Gas Inventories – volym 4. Kommissionens riktlinjer
ska ligga till grund för beräkningen av kollager på land vid tillämpningen av detta direktiv.
11. Utsläpp från bearbetning, e
p
, ska omfatta utsläpp från själva bearbetningen, från avfall och läckage, och från pro
duktionen av kemikalier och produkter som används vid bearbetningen.
När man ska redovisa användningen av sådan el som inte producerats i bränsleproduktionsanläggningen ska växt
husgasutsläppen vid produktion och distribution av denna el antas motsvara de genomsnittliga utsläppen vid pro
duktion och distribution av el i en angiven region. Med undantag från denna bestämmelse får producenter använda
sig av ett genomsnittsvärde för en enskild anläggning för elproduktion när det gäller el som producerats av den
anläggningen, förutsatt att den inte är ansluten till elnätet.
12. Utsläpp från transporter och distribution, e
td
, ska omfatta utsläpp från transport och lagring av råvaror och halv
fabrikat och från lagring och distribution av färdigt material. Utsläpp från transporter och distribution som ska
beaktas enligt punkt 6 ska inte omfattas av den här punkten.
13. Utsläpp från bränsle som används, e
u
, ska antas vara noll för biodrivmedel och flytande biobränslen.
14. Minskade utsläpp genom avskiljning av koldioxid och geologisk lagring, e
ccs
, som inte redan har redovisats i e
p
ska
begränsas till utsläpp som undviks genom avskiljning och upptag av koldioxid med direkt koppling till extraktion,
transport, bearbetning och distribution av bränsle.
15. Minskade utsläpp genom avskiljning och ersättning av koldioxid, e
ccr
, ska begränsas till utsläpp som undviks genom
avskiljning av koldioxid vars kol kommer från biomassa och som ersätter koldioxid av fossilt ursprung som
används i kommersiella produkter och tjänster.
16. Minskade utsläpp genom överskottsel vid kraftvärmeproduktion, e
ee
, ska beaktas i förhållande till överskottsel som
producerats i bränsleproduktionssystem med kraftvärme, utom då det bränsle som används för kraftvärmepro
duktionen är en produkt som erhålles tillsammans med drivmedlet i samma process (samprodukt) och som inte
består av skörderester från jordbruket. Vid redovisningen av denna överskottsel ska kraftvärmeenheten antas vara
så stor som krävs för att precis fylla minimibehovet av värme för bränsleproduktionen. De minskade växthus
gasutsläpp som är kopplade till denna överskottsel ska antas motsvara mängden växthusgas som skulle släppas ut
om en lika stor mängd el producerades i ett kraftverk där samma bränsle användes som i kraftvärmeenheten.
17. Om en bränsleproduktionsprocess både producerar det bränsle för vilket utsläpp beräknas och en eller flera andra
produkter (samprodukter), ska växthusgasutsläppen fördelas mellan bränslet (eller dess mellanprodukt) och sam
produkterna i förhållande till deras energiinnehåll (fastställt som det lägre värmevärdet när det gäller andra sam
produkter än el).
18. Vid beräkningen i punkt 17 ska de utsläpp som fördelas bestå av e
ec
+ e
l
+ de fraktioner av e
p
, e
td
och e
ee
som äger
rum till och med det processteg där en samprodukt bildas. Om samprodukter redan har fått en sådan ”tilldelning”
i samband med ett tidigare processteg i livscykeln, ska i detta syfte fraktionen av de utsläpp som kopplas till det
senaste processteget i produktionen av det mellanliggande bränslet användas i stället för de totala utsläppen vid
beräkning av utsläpp från drivmedelsproduktionen.
När det gäller biodrivmedel och flytande biobränslen ska alla samprodukter, inbegripet el som inte omfattas av
punkt 16, tas med i denna beräkning, utom skörderester som halm, bagass, skal, majskolvar och nötskal. Sam
produkter med negativt energiinnehåll ska anses ha energiinnehållet noll då man gör beräkningen.
Avfall och skörderester som halm, bagass, skal, majskolvar och nötskal, liksom bearbetningsrester, inklusive råg
lycerin (glycerin som inte är raffinerat), ska anses ha värdet noll när det gäller växthusgasutsläppen över en livs
cykel, fram till dess att dessa material samlas in.
När det gäller bränslen som produceras i raffinaderier ska analysenheten för beräkningen i punkt 17 utgöras av
raffinaderiet.
19. Vid beräkningen i punkt 4 ska den fossila motsvarigheten EF till biodrivmedel vara de senast tillgängliga faktiska
genomsnittsutsläppen från den fossila delen av bensin och diesel som förbrukats i gemenskapen enligt rapporte
ringen i enlighet med direktiv 98/70/EG. Om sådana uppgifter saknas ska värdet 83,8 gCO
2eq
/MJ användas.
Prop. 2009/10:128
Bilaga 1
123
L 140/56
SV
Europeiska unionens officiella tidning
5.6.2009
Vid beräkningen i punkt 4 ska den fossila motsvarigheten EF till flytande biobränslen som används för elproduk
tion vara 91 gCO
2eq
/MJ.
Vid beräkningen i punkt 4 ska den fossila motsvarigheten EF till flytande biobränslen som används för värmepro
duktion vara 77 gCO
2eq
/MJ.
Vid beräkningen i punkt 4 ska den fossila motsvarigheten EF till flytande biobränslen som används för kraftvär
meproduktion vara 85 gCO
2eq
/MJ.
D. Disaggregerade normalvärden för biodrivmedel och flytande biobränslen
D i s a g g r e g e r a d e n o r m a l v ä r d e n f ö r o d l i n g : ” e
e c
” e n l i g t d e f i n i t i o n e n i d e l C i d e n n a b i l a g a
Produktionskedja för biodrivmedel och flytande biobränslen
Typiskt värde för växthus
gasutsläppen
(gCO
2eq
/MJ)
Normalvärde för växthus
gasutsläppen
(gCO
2eq
/MJ)
Etanol av sockerbetor
12
12
Etanol av vete
23
23
Etanol av majs, producerad inom gemenskapen
20
20
Etanol av sockerrör
14
14
ETBE, andel från förnybara energikällor
Lika stor som andelen i den produktionskedja för
etanol som används
TAEE, del från förnybara energikällor
Lika stor som andelen i den produktionskedja för
etanol som används
Biodiesel av raps
29
29
Biodiesel av solros
18
18
Biodiesel av sojabönor
19
19
Biodiesel av palmolja
14
14
Biodiesel av vegetabilisk eller animalisk (*)avfallsolja
0
0
Vätebehandlad vegetabilisk olja av raps
30
30
Vätebehandlad vegetabilisk olja av solros
18
18
Vätebehandlad vegetabilisk olja av palmolja
15
15
Ren vegetabilisk olja av raps
30
30
Biogas av organiskt kommunalt avfall, i form av komprimerad
naturgas
0
0
Biogas från flytande gödsel, i form av komprimerad naturgas
0
0
Biogas från fast gödsel, i form av komprimerad naturgas
0
0
(
*
) Inkluderar inte animalisk olja som produceras från animaliska biprodukter som klassificeras som kategori 3-material i enlighet med
förordning (EG) nr 1774/2002.
D i s a g g r e g e r a d e n o r m a l v ä r d e n f ö r b e a r b e t n i n g ( i n b e g r i p e t ö v e r s k o t t s e l ) : ” e
p
– e
e e
” e n l i g t
d e f i n i t i o n e n i d e l C i d e n n a b i l a g a
Produktionskedja för biodrivmedel och flytande biobränslen
Typiskt värde för växthus
gasutsläppen
(gCO
2eq
/MJ)
Normalvärde för växthus
gasutsläppen
(gCO
2eq
/MJ)
Etanol av sockerbetor
19
26
Etanol av vete (processbränsle inte specificerat)
32
45
Etanol av vete (brunkol som processbränsle i kraftvärmeverk)
32
45
Etanol av vete (naturgas som processbränsle i konventionell
panna)
21
30
Etanol av vete (naturgas som processbränsle i kraftvärmeverk) 14
19
Prop. 2009/10:128
Bilaga 1
124
Produktionskedja för biodrivmedel och flytande biobränslen
Typiskt värde för växthus-
gasutsläppen
(gCO
2eq
/MJ)
Normalvärde för växthus-
gasutsläppen
(gCO
2eq
/MJ)
5.6.2009
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 140/57
Etanol av vete (halm som processbränsle i kraftvärmeverk)
1
1
Etanol av majs, producerad inom gemenskapen (naturgas som
processbränsle i kraftvärmeverk)
15
21
Etanol av sockerrör
1
1
ETBE, andel från förnybara energikällor
Lika stor som andelen i den produktionskedja för
etanol som används
TAEE, andel från förnybara energikällor
Lika stor som andelen i den produktionskedja för
etanol som används
Biodiesel av raps
16
22
Biodiesel av solros
16
22
Biodiesel av sojabönor
18
26
Biodiesel av palmolja (processen inte specificerad)
35
49
Biodiesel av palmolja (processen i oljefabriken sker med
omhändertagande av metan)
13
18
Biodiesel av vegetabilisk eller animalisk avfallsolja
9
13
Vätebehandlad vegetabilisk olja av raps
10
13
Vätebehandlad vegetabilisk olja av solros
10
13
Vätebehandlad vegetabilisk olja av palmolja (processen inte
specificerad)
30
42
Vätebehandlad vegetabilisk olja av palmolja (processen i olje
fabriken sker med omhändertagande av metan)
7
9
Ren vegetabilisk olja från raps
4
5
Biogas av organiskt kommunalt avfall, i form av komprimerad
naturgas
14
20
Biogas från flytande gödsel, i form av komprimerad naturgas
8
11
Biogas från fast gödsel, i form av komprimerad naturgas
8
11
D i s a g g r e g e r a d e n o r m a l v ä r d e n f ö r t r a n s p o r t o c h d i s t r i b u t i o n : ” e
t d
” e n l i g t d e f i n i t i o n e n
i d e l C i d e n n a b i l a g a
Produktionskedja för biodrivmedel och flytande biobränslen
Typiskt värde för växthus
gasutsläppen
(gCO
2eq
/MJ)
Normalvärde för växthus
gasutsläppen
(gCO
2eq
/MJ)
Etanol av sockerbetor
2
2
Etanol av vete
2
2
Etanol av majs, producerad inom gemenskapen
2
2
Etanol av sockerrör
9
9
ETBE, andel från förnybara energikällor
Lika stor som andelen i den produktionskedja för
etanol som används
TAEE, andel från förnybara energikällor
Lika stor som andelen i den produktionskedja för
etanol som används
Biodiesel av raps
1
1
Biodiesel av solros
1
1
Biodiesel av sojabönor
13
13
Biodiesel av palmolja
5
5
Biodiesel av vegetabilisk eller animalisk avfallsolja
1
1
Vätebehandlad vegetabilisk olja av raps
1
1
Vätebehandlad vegetabilisk olja av solros
1
1
Vätebehandlad vegetabilisk olja av palmolja
5
5
Ren vegetabilisk olja av raps
1
1
Biogas av organiskt kommunalt avfall, i form av komprimerad
naturgas
3
3
Biogas från flytande gödsel, i form av komprimerad naturgas
5
5
Biogas från fast gödsel, i form av komprimerad naturgas
4
4
Prop. 2009/10:128
Bilaga 1
125
L 140/58
SV
Europeiska unionens officiella tidning
5.6.2009
T o t a l t f ö r o d l i n g , b e a r b e t n i n g , t r a n s p o r t o c h d i s t r i b u t i o n
Produktionskedja för biodrivmedel och flytande biobränslen
Typiskt värde för växthus
gasutsläppen
(gCO
2eq
/MJ)
Normalvärde för växthus
gasutsläppen
(gCO
2eq
/MJ)
Etanol av sockerbetor
33
40
Etanol av vete (processbränsle inte specificerat)
57
70
Etanol av vete (brunkol som processbränsle i kraftvärmeverk)
57
70
Etanol av vete (naturgas som processbränsle i konventionell
panna)
46
55
Etanol av vete (naturgas som processbränsle i kraftvärmeverk) 39
44
Etanol av vete (halm som processbränsle i kraftvärmeverk)
26
26
Etanol av majs, producerad inom gemenskapen (naturgas som
processbränsle i kraftvärmeverk)
37
43
Etanol av sockerrör
24
24
ETBE, andel från förnybara energikällor
Lika stor som andelen i den produktionskedja för
etanol som används
TAEE, andel från förnybara energikällor
Lika stor som andelen i den produktionskedja för
etanol som används
Biodiesel av raps
46
52
Biodiesel av solros
35
41
Biodiesel av sojabönor
50
58
Biodiesel av palmolja (processen inte specificerad)
54
68
Biodiesel av palmolja (processen i oljefabriken sker med
omhändertagande av metan)
32
37
Biodiesel av vegetabilisk eller animalisk avfallsolja
10
14
Vätebehandlad vegetabilisk olja av raps
41
44
Vätebehandlad vegetabilisk olja av solros
29
32
Vätebehandlad vegetabilisk olja av palmolja (processen inte
specificerad)
50
62
Vätebehandlad vegetabilisk olja av palmolja (processen i olje
fabriken sker med omhändertagande av metan)
27
29
Ren vegetabilisk olja av raps
35
36
Biogas av organiskt kommunalt avfall, i form av komprimerad
naturgas
17
23
Biogas från flytande gödsel, i form av komprimerad naturgas
13
16
Biogas från fast gödsel, i form av komprimerad naturgas
12
15
E. Uppskattade disaggregerade normalvärden för framtida biodrivmedel och flytande biobränslen som inte, eller bara i försumbar
omfattning, fanns på marknaden i januari 2008
D i s a g g r e g e r a d e n o r m a l v ä r d e n f ö r o d l i n g : ” e
e c
” e n l i g t d e f i n i t i o n e n i d e l C i d e n n a b i l a g a
Produktionskedja för biodrivmedel och flytande biobränslen
Typiskt värde för växthus
gasutsläppen
(gCO
2eq
/MJ)
Normalvärde för växthus
gasutsläppen
(gCO
2eq
/MJ)
Etanol av vetehalm
3
3
Etanol av virkesavfall
1
1
Etanol av odlad skog
6
6
Fischer–Tropsch-diesel av virkesavfall
1
1
Fischer–Tropsch-diesel av odlad skog
4
4
DME av virkesavfall
1
1
DME av odlad skog
5
5
Metanol av virkesavfall
1
1
Metanol av odlad skog
5
5
MTBE, andel från förnybara energikällor
Lika stor som andelen i den produktionskedja för
metanol som används
Prop. 2009/10:128
Bilaga 1
126
5.6.2009
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 140/59
D i s a g g r e g e r a d e n o r m a l v ä r d e n f ö r b e a r b e t n i n g ( i n b e g r i p e t ö v e r s k o t t s e l ) : ” e
p
– e
e e
” e n l i g t
d e f i n i t i o n e n i d e l C i d e n n a b i l a g a
Produktionskedja för biodrivmedel och flytande biobränslen
Typiskt värde för växthus
gasutsläppen
(gCO
2eq
/MJ)
Normalvärde för växthus
gasutsläppen
(gCO
2eq
/MJ)
Etanol av vetehalm
5
7
Etanol av träråvara
12
17
Fischer–Tropsch-diesel av träråvara
0
0
DME av träråvara
0
0
Metanol av träråvara
0
0
MTBE, andel från förnybara energikällor
Lika stor som andelen i den produktionskedja för
metanol som används
D i s a g g r e g e r a d e n o r m a l v ä r d e n f ö r t r a n s p o r t o c h d i s t r i b u t i o n : ” e
t d
” e n l i g t d e f i n i t i o n e n
i d e l C i d e n n a b i l a g a
Produktionskedja för biodrivmedel och flytande biobränslen
Typiskt värde för växthus
gasutsläppen
(gCO
2eq
/MJ)
Normalvärde för växthus
gasutsläppen
(gCO
2eq
/MJ)
Etanol av vetehalm
2
2
Etanol av virkesavfall
4
4
Etanol av odlad skog
2
2
Fischer–Tropsch-diesel av virkesavfall
3
3
Fischer–Tropsch-diesel av odlad skog
2
2
DME av virkesavfall
4
4
DME av odlad skog
2
2
Metanol av virkesavfall
4
4
Metanol av odlad skog
2
2
MTBE, andel från förnybara energikällor
Lika stor som andelen i den produktionskedja för
metanol som används
T o t a l t f ö r o d l i n g , b e a r b e t n i n g , t r a n s p o r t o c h d i s t r i b u t i o n
Produktionskedja för biodrivmedel och flytande biobränslen
Typiskt värde för växthus
gasutsläppen
(gCO
2eq
/MJ)
Normalvärde för växthus
gasutsläppen
(gCO
2eq
/MJ)
Etanol av vetehalm
11
13
Etanol av virkesavfall
17
22
Etanol av odlad skog
20
25
Fischer–Tropsch-diesel av virkesavfall
4
4
Fischer–Tropsch-diesel av odlad skog
6
6
DME av virkesavfall
5
5
DME av odlad skog
7
7
Metanol av virkesavfall
5
5
Metanol av odlad skog
7
7
MTBE, andel från förnybara energikällor
Lika stor som andelen i den produktionskedja för
metanol som används
Prop. 2009/10:128
Bilaga 1
127
L 140/60
SV
Europeiska unionens officiella tidning
5.6.2009
BILAGA VI
Minimikrav för den harmoniserade mallen för den nationella handlingsplanen
för energi från förnybara energikällor
1. Förväntad slutlig energianvändning
Den slutliga energianvändningen (brutto) för el, transport och värme och kyla för 2020 med beaktande av effekterna
av policyåtgärderna för energieffektivitet
2. Nationella sektoriella mål för 2020 och uppskattade andelar energi från förnybara energikällor i el, värme och kyla och
transport
a) Andel energi som eftersträvas från förnybara energikällor avseende el för 2020.
b) Beräknat förlopp för andel energi från förnybara energikällor avseende el.
c) Andel energi som eftersträvas från förnybara energikällor avseende värme och kyla för 2020.
d) Beräknat förlopp för andel energi från förnybara energikällor avseende värme och kyla.
e) Beräknat förlopp för andel energi från förnybara energikällor avseende transport.
f)
Nationellt vägledande förlopp i enlighet med artikel 3.2 och del B i bilaga I.
3. Åtgärder för att uppnå målen
a) Översyn av all policy och alla åtgärder för främjande av användningen av energi från förnybara energikällor.
b) Särskilda åtgärder för att uppfylla kraven i artiklarna 13, 14 och 16, inbegripet behovet av att utvidga eller stärka
befintlig infrastruktur för att underlätta integreringen av de mängder energi från förnybara energikällor som behövs
för att nå det nationella målet för 2020, åtgärder för att påskynda godkännandeförfarandena, åtgärder för att minska
icke-tekniska hinder och åtgärder avseende artiklarna 17–21.
c) Stödsystem som tillämpas av medlemsstaten eller en grupp medlemsstater för främjande av användningen av energi
från förnybara energikällor avseende el.
d) Stödsystem som tillämpas av medlemsstaten eller en grupp medlemsstater för främjande av användningen av energi
från förnybara energikällor avseende värme och kyla.
e) Stödsystem som tillämpas av medlemsstaten eller en grupp medlemsstater för främjande av användningen av energi
från förnybara energikällor avseende transport.
f)
Särskilda åtgärder för främjande av användningen av energi från biomassa, särskilt för tillvaratagande av ny bio
massa, med beaktande av
i)
tillgången på biomassa, både inhemsk och importerad,
ii) åtgärder för att öka tillgången på biomassa, med beaktande av andra användare av biomassa (jordbruk
och skogsbaserade sektorer).
g) Planerad användning av statistiska överföringar mellan medlemsstater och planerat deltagande i gemensamma
projekt med andra medlemsstater och tredjeländer:
i)
Den beräknade överskottsproduktion av energi från förnybara energikällor jämfört med det vägledande
förloppet som skulle kunna överföras till andra medlemsstater.
ii) Den beräknade potentialen för gemensamma projekt.
iii) Den beräknade efterfrågan på energi från förnybara energikällor från andra källor än inhemsk produktion.
Prop. 2009/10:128
Bilaga 1
128
5.6.2009
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 140/61
4. Utvärderingar
a) Det totala förväntade bidraget från varje enskild teknik för energi från förnybara energikällor till uppnåendet av de
bindande målen för 2020 och det vägledande förloppet för andelen energi från förnybara energikällor avseende el,
värme och kyla samt transporter.
b) Det totala förväntade bidraget från energieffektivitets- och energibesparingsåtgärder till uppnåendet av de bindande
målen för 2020 och det vägledande förloppet för andelen energi från förnybara energikällor avseende el, värme och
kyla samt transporter.
Prop. 2009/10:128
Bilaga 1
129
L 140/62
SV
Europeiska unionens officiella tidning
5.6.2009
BILAGA VII
Redovisning av energi från värmepumpar
Den mängd aerotermisk, geotermisk eller hydrotermisk energi som avskiljs från värmepumpar och som ska betraktas som
energi från förnybara energikällor vid tillämpningen av detta direktiv, E
RES
, ska beräknas enligt följande formel:
E RES = Q
användbar
* (1 – 1/SPF)
där
— Q
användbar
= uppskattad totalmängd användbar värme som avges från värmepumpar som uppfyller de kriterier som
anges i artikel 5.4, tillämpat enligt följande: Endast värmepumpar för vilka SPF > 1,15 * 1/η ska beaktas,
— SPF = uppskattad genomsnittlig årsvärmefaktor för dessa värmepumpar,
— η = förhållandet mellan den totala bruttoproduktionen av el och förbrukningen av primärenergi för elproduktion och
ska beräknas som ett EU-genomsnitt på grundval av uppgifter från Eurostat.
Senast den 1 januari 2013 ska kommissionen fastställa riktlinjer för hur medlemsstaterna ska uppskatta värdena för Q
an
vändbar
och SPF för de olika teknikerna och anordningarna för värmepumpar, med beaktande av skillnader i klimatförhållan
den, särskilt mycket kalla klimat.
Prop. 2009/10:128
Bilaga 2
130
Prognosrapportering december 2009
Särskilt Prognosdokument för Sverige
enligt Direktiv 2009/28/EG, artikel 4.3
Beräknat överskott enligt artikel 4.3 a
Andelen energi från förnybara energikällor i den slutliga energianvändningen
(brutto) prognostiseras till 50,2 procent år 2020 vilket ska jämföras med det
bindande nationella målet som uppgår till 49 procent år 2020. Sverige får ett
prognostiserat överskott år 2020 på ca 1,2 procentenheter.
Enligt prognosen ligger Sverige också över det vägledande förloppet under hela
prognosperioden, men marginalen minskar och år 2020 är marginalen så liten att
den faller klart inom en osäkerhetsmarginal (se Promemoria av
Energimyndigheten).
Tabell 1 Sveriges beräknade överskottsproduktion av energi från förnybara energikällor i
förhållande till det vägledande förloppet.
2005
2011-2012
2013-2014
2015-2016
2017-2018
2020
Vägledande förloppet (%)
39,8
41,6
42,6
43,9
45,8
49,0
Vägledande förloppet (TWh)
160
177
184
193
205
224
Vägledande förloppet (ktoe)
13738
15224
15828
16617
17600
19223
Prognos (%)
44,6
46,0
47,3
48,7
50,2
Prognos (TWh)
190
199
208
218
229
Prognos (ktoe)
16297
17100
17903
18705
19709
Prognos - Vägledande (%)
2,9
3,4
3,4
2,9
1,2
Prognos - Vägledande (TWh)
12,5
14,8
15,0
12,9
5,6
Prognos - Vägledande (ktoe)
1074
1273
1286
1105
486
Prop. 2009/10:128
Bilaga 2
131
Figur 1 Prognostiserat överskott i förhållande till det vägledande förloppet
49
45,8
43,9
42,6
41,6
50,2
48,7
47,3
46,0
44,6
39,8
30
35
40
45
50
55
2005
2011-2012
2013-2014
2015-2016
2017-2018
2020
%
Vägledande förloppet
Prognos
Beräknad potential för gemensamma projekt enligt
artikel 4.3a
Sverige är positiv till samarbete och flexibilitet för att uppnå de gemensamma
åtagandena enligt förnybartdirektivet. Gemensamma projekt utgör en sådan
flexibilitetsmöjlighet. Det är dock svårt att avgöra vilken realiserbar potential för
gemensamma projekt som finns. Sverige har därför inte beräknat en sådan
potential, men konstaterar att det enligt Riksdagsmål ska finnas planmässiga
förutsättningar för vindkraft till 2020 om 30 TWh, varav 10 TWh till havs.
Energimyndighetens bifogade promemoria och prognoser visar enligt ovan att
Sverige har förutsättningar att nå sitt åtagande enligt direktivet, samtidigt som
prognosen också visar att landbaserad, men ej havsbaserad, vindkraft erhåller
tillräckliga stödnivåer genom elcertifikatsystemet. Sverige ser därför en möjlighet
att mekanismen gemensamma projekt kan aktualiseras för projekt för havsbaserad
vindkraft i svensk ekonomisk zon. Många frågor behöver dock utredas vidare och
former för gemensamma projekt utvecklas i samarbete med andra medlemsstater
och marknadens aktörer.
Regeringen har givit Energimyndigheten i uppdrag att vidare utreda frågor om
direktivets samarbetsmekanismer i samband med vidare utredning om
ambitionshöjningen i elcertifikatsystemet.
Beräknad efterfrågan enligt artikel 4.3b
Sverige har ett beräknat överskott, varför frågan enligt artikel 4.3b ej besvaras.
Prop. 2009/10:128
Bilaga 2
132
Datum
2009-11-23
1 (22)
Promemoria
angående "särskilt
prognosdokument"
enligt artikel 4.3 i Direktiv 2009/28/EG om främjande av
användningen av energi från förnybara energikällor
Delrapportering i Energimyndighetens uppdrag 13 enligt
regleringsbrev för år 2009 om underlag till Sveriges
nationella Handlingsplan för förnybar energi
ST
EM
14
3 v
er
.W-
3.
1, 2
009-
10-
14
Datum
2009-11-23
1 (22)
Promemoria
angående "särskilt
prognosdokument"
enligt artikel 4.3 i Direktiv 2009/28/EG om främjande av
användningen av energi från förnybara energikällor
Delrapportering i Energimyndighetens uppdrag 13 enligt
regleringsbrev för år 2009 om underlag till Sveriges
nationella Handlingsplan för förnybar energi
ST
EM
14
3 v
er
.W-
3.
1, 2
009-
10-
14
Prop. 2009/10:128
Bilaga 2
133
Datum
2009-11-23
2 (22)
Innehåll
1 Uppdraget
3
2 Bakgrund, förutsättningar, avgränsning och
beräkningsantaganden
4
2.1 Bakgrund................................................................................................4
2.2 Grundförutsättningar
i underliggande prognos......................................4
2.3 Uppdaterade
förutsättningar för denna prognos ....................................4
2.4 Avgränsning...........................................................................................5
2.5 Specifika
beräkningsantaganden
som krävs för att beräkna den
förnybara andelen enligt direktivet........................................................6
2.5.1 Värmepumpar ...........................................................................6
2.5.2 Biodrivmedel och biovätskor....................................................7
2.5.3 Övriga biobränslen - största bidraget till Sveriges andel
förnybar energi..........................................................................7
2.5.4 Avfall ........................................................................................8
3 Prognostiserat överskott, bedömning och osäkerheter
9
3.1 Beräknat överskott enligt artikel 4.3 a...................................................9
3.2 Osäkerheter ..........................................................................................10
3.2.1 Grundprognosens
antaganden.................................................10
3.2.2 Biodrivmedel
m.m. .................................................................11
3.2.3 Elexport, prisområden och flexibilitetsmekanismer ...............11
3.2.4 Värmeunderlag; energieffektivisering och
klimatförändringar ..................................................................12
3.3 Överskottsproduktion som "kan överföras"?.......................................12
3.4 Beräknad potential för gemensamma projekt enligt artikel 4.3 a? ......14
3.5 Beräknad efterfrågan från andra källor än inhemsk produktion
enligt artikel 4.3 b................................................................................15
4 Fördjupat underlag till överskottsberäkningen 16
4.1 Förväntad
slutlig
energianvändning ....................................................16
4.2 Nationellt
övergripande
mål ................................................................18
4.3 Sektorsandelar och förlopp ..................................................................18
Referenser och kontaktpersoner 22
ST
EM
14
3 v
er
.W-
3.
1, 2
009-
10-
14
Prop. 2009/10:128
Bilaga 2
134
Datum
2009-11-23
3 (22)
1
Uppdraget
Promemorian utgör delredovisning av uppdrag nummer 13 - Handlingsplan för
förnybar energi i regleringsbrev 2009 för Energimyndigheten. I uppdraget anges
att Energimyndigheten i en delredovisning ska presentera prognoser över
utvecklingen av andelen förnybar energi jämfört med Sveriges nationella åtagande
i förnybartdirektivet senast den 1 december 2009.
Uppdraget i regleringsbrevet har sitt ursprung i krav från direktiv 2009/28/EG om
främjande av användningen av energi från förnybara energikällor
(förnybartdirektivet). I Artikel 4, punkt 3 nämns prognosdokumentet:
Sex månader innan den nationella handlingsplanen för energi från förnybara energikällor ska
vara klar, ska varje medlemsstat offentliggöra och till kommissionen anmäla ett prognosdokument
som visar
a) medlemsstatens beräknade överskottsproduktion av energi från förnybara
energikällor i förhållande till det vägledande förloppet, vilken kan överföras till
andra medlemsstater i enlighet med artiklarna 6–11, samt dess beräknade
potential för gemensamma projekt fram till 2020, och
b) medlemsstatens beräknade efterfrågan på energi från förnybara energikällor
från andra källor än inhemsk produktion fram till 2020.
Denna information kan inbegripa aspekter rörande kostnader, nytta och finansiering. Prognosen
ska uppdateras i medlemsstaternas rapporter i enlighet med artikel 22.1 leden l och m.
I denna promemoria redovisar Energimyndigheten resultat utifrån prognosen samt
vilka grundläggande förutsättningar och antaganden som ligger till grund för
prognosresultatet. Dessutom diskuteras osäkerheter i resultatet.
ST
EM
14
3 v
er
.W-
3.
1, 2
009-
10-
14
Prop. 2009/10:128
Bilaga 2
135
Datum
2009-11-23
4 (22)
2
Bakgrund, förutsättningar, avgränsning och
beräkningsantaganden
2.1
Bakgrund
Prognosen baseras på Energimyndighetens Långsiktsprognos 2008
1
. Prognosen
har uppdaterats med de i juni 2009 kända, och för förnybar energi, mest
betydelsefulla styrmedelsförändringarna.
Långsiktsprognos 2008 gjordes i uppdrag att enligt förordning om
klimatrapportering (SFS 2005:626) genomföra prognoser för energisektorn enligt
Europaparlamentets och rådets beslut nr 280/2004/EG om en mekanism för
övervakning av utsläpp av växthusgaser inom gemenskapen. För en fördjupning i
prognosmetod och bedömningar hänvisas läsaren till rapporten Långsiktsprognos
2008.
Långsiktsprognos 2008 ligger vidare till grund för utsläppsprognoser för
energisektorn i Sveriges femte nationalrapport, som rapporteras till FN:s
Klimatkonvention den 1 januari år 2010.
Föreliggande prognos avseende överskott av förnybar energi är därför i stora
stycken konsistent med de utsläppsprognoser som Sverige redovisat till EU och
kommer redovisa till FN.
2.2
Grundförutsättningar i underliggande prognos
Långsiktsprognos 2008 har som viktiga grundförutsättningar:
• Oljepris 90 $/fat, Utsläppsrättspris 30 €/ton.
2
• Ekonomisk tillväxt: 2,5 % per år.
• Kärnkraftreaktorernas operativa livslängd sedan startår: 60 år, dvs.
nuvarande reaktorer är i drift hela prognosperioden.
2.3
Uppdaterade förutsättningar för denna prognos
Denna prognos har därutöver uppdaterats med följande förutsättningar:
• Mål i elcertifikatsystemet har höjts till i nivå med 25 TWh till år 2020
(jämfört med 17 TWh till 2016).
1 Energimyndighetens rapport Långsiktsprognos 2008, ER 2009:14 finns att ladda ner på
Energimyndighetens webbplats
2 Resulterande elpris och fjärrvärmepris är modellresultat ur modellen MARKAL-Nordic och
redovisas ej här.
ST
EM
14
3 v
er
.W-
3.
1, 2
009-
10-
14
Prop. 2009/10:128
Bilaga 2
136
Datum
2009-11-23
5 (22)
• Energi- och koldioxidskatter i enlighet med Finansdepartementets förslag
till ändring i lagen om skatt på energi
3
från och med 1 januari 2010.
• Energimyndigheten har antagit en högre låginblandning (10 %
låginblandning av etanol i bensin respektive 7 % FAME i diesel) i
enlighet med bränslekvalitetsdirektivets (Direktiv 2009/30/EG)
möjligheter, samt att utsläppskrav för fordonstillverkare om 130 g/km
införs från år 2015.
• Prognoser över energianvändningen i de funktionella sektorerna
4
bostäder
och service, transport respektive industri har justerats utifrån ovan
nämnda punkter.
2.4
Avgränsning
Enligt fotnot till tabell 1 i Kommissionens mall
5
för handlingsplan (tabell 2 i
denna promemoria) ska beräkningarna av energieffektivitet och energibesparingar
vara förenliga med andra sådana beräkningar som medlemsstaterna anmäler till
kommissionen, särskilt i handlingsplaner inom ramen för direktivet om
energitjänster och direktivet om energiprestanda för byggnader. Om det används
olika enheter i dessa handlingsplaner bör det anges vilka omräkningsfaktorer som
har tillämpats.
Energimyndigheten har gjort bedömningen att detta krav inte går att uppfylla fullt
ut. Orsaken till detta är att energitjänstedirektivet handlar om ett
energibesparingsmål till 2016 medan energieffektivisering är det som är relevant
för förnybartdirektivet. Detta innebär att annorlunda beräkningsmetoder använts
för energitjänstedirektivets handlingsplaner.
Regeringen har därtill uttryckt ett annat nationellt mål för energieffektivitet till
2020 än det vägledande mål som gäller för Sverige till 2016 enligt
energitjänstedirektivet. Det av regeringen formulerade nationella målet för
energieffektivitet till 2020 ligger mer i linje med förnybartdirektivet och kommer
att beaktas på sikt.
3 DS 2009:24
4 Förnybartdirektivet har andra sektorsindelningar, där särskilt sektorn värme/kyla är en sektor som
även inkluderar energianvändning för processer i industri, utöver energi för uppvärmnings- och
kyländamål exklusive el.
5 Kommissionens beslut (K(2009) 5174 slutlig) av den 30.6.2009 om fastställande av en mall för
nationella handlingsplaner för energi från förnybara energikällor i enlighet med
direktiv 2009/28/EG.
ST
EM
14
3 v
er
.W-
3.
1, 2
009-
10-
14
Prop. 2009/10:128
Bilaga 2
137
Datum
2009-11-23
6 (22)
2.5
Specifika beräkningsantaganden som krävs för att
beräkna den förnybara andelen enligt direktivet
Det ska poängteras att direktivet sätter upp ett antal begränsningar avseende
vilken förnybar energi som får tillgodoräknas i måluppfyllelsen. Dessa
begränsningsregler måste hanteras även i ett prognossammanhang, trots att
Kommissionen har att återkomma med förtydliganden och beslut, samt att
Eurostat har att utveckla metoder för det statistiska underlaget.
6
2.5.1
Värmepumpar
Specifika begränsningsregler gäller för upptagen omgivningsvärme för
värmepumpar, regler som slutgiltigt ska fastställas av Kommissionen år 2013
enligt Bilaga VII till direktivet. Dessförinnan ska Eurostat i samråd med
medlemsstaterna ta fram metoder för att överhuvudtaget kunna redovisa
värmepumpar i den europeiska energistatistiken.
Sverige, som har en grundläggande statistik över värmepumpar, saknar precis som
alla övriga medlemsstater fastställda årsvärmefaktorer (SPF) för värmepumpar av
olika tillämpningar, ålder och lokalisering. Ett flertal antaganden behöver därför
göras.
Energimyndigheten antar för år 2020 att upptagen värme:
• till 100 procent från geotermiska
7
och hydrotermiska värmepumpar,
• till 50 procent från de aerotermiska värmepumparna och
• till 40 procent från värmepumpar i fjärrvärmeverk
kan tillgodoräknas målet.
När det gäller geotermiska och hydrotermiska värmepumpar är antagandet
antagligen okontroversiellt. När det gäller värmepumpar i fjärrvärmeverk har
antagits samma fördelning avseende värmekällornas fördelning (40%
sjö/havsvatten kontra 60% icke godkänd värmekälla, exempelvis avloppsvatten)
som idag. När det slutligen gäller aerotermiska värmepumpar är antagandet mer
osäkert, särskilt givet att det är svårare för aerotermiska värmepumpar att nå
tillräckligt hög SPF, samt att andelen frånluftsvärmepumpar (som ej får
medräknas) i det aerotermiska beståndet är svåruppskattat.
6 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1099/2008 av den 22 oktober 2008 om
energistatistik
7 Här används direktivets benämningar. Till geotermiska värmepumpar hör berg- och
jordvärmepumpar. Till hydrotermiska värmepumpar hör sjö- och havsvattenvärmepumpar. Till
aerotermiska värmepumpar hör luftvärmepumpar. Direktivet tillåter inte att frånluft, avloppsvatten
eller annan spillvärme räknas som förnybar energi.
ST
EM
14
3 v
er
.W-
3.
1, 2
009-
10-
14
Prop. 2009/10:128
Bilaga 2
138
Datum
2009-11-23
7 (22)
2.5.2
Biodrivmedel och biovätskor
För biodrivmedel (och biovätskor) finns hållbarhetskriterier
8
som måste vara
uppfyllda för att användningen ska få räknas mot målet.
Energimyndigheten antar att
• Alla biodrivmedel och biovätskor som används 2020 uppfyller
hållbarhetskriterierna och får tillgodoräknas målet.
Energimyndigheten baserar antagandet på att styrmedlen kommer att medföra att
användningen av icke hållbara biodrivmedel och biovätskor blir obefintlig, eller
högst obetydlig. Däremot har myndigheten inte gjort någon bedömning över vilka
konsekvenser för tillgång, prisbildning och handelsströmmar av första
generationens biodrivmedel som blir konsekvensen av direktivet och
hållbarhetskriterierna. Det låter sig helt enkelt inte göras i dagsläget.
Se även nedan om osäkerheter.
2.5.3
Övriga biobränslen - största bidraget till Sveriges andel
förnybar energi
Enligt direktivets artikel 17.9 ska Kommissionen framlägga en rapport den sista
december 2009, som "i lämpliga fall" ska föreslå ett hållbarhetssystem även för
annan biomassa för energiändamål än biodrivmedel och flytande biobränslen.
Ett sådant hållbarhetssystem träffar den övriga - mycket stora -
bioenergianvändningen i Sverige.
Energimyndigheten gör antagandet att:
• All användning av "annan biomassa" i Sverige kommer att vara
hållbar, även enligt ev. tillkommande krav.
Grunden för antagandet är att huvuddelen av användningen baseras på inhemskt
producerade råvaror. Energimyndigheten gör antagandet att tillkommande
hållbarhetskriterier inte i nämnvärd omfattning kommer att hindra eller begränsa
nuvarande möjligheter att använda biomassa från svenska skogsbruk för
energiändamål. Lagstiftning som berör det svenska skogsbruket i kombination
med styrmedel som främjar användning av biobränslen som uppfyller kriterierna
medför då att användningen av icke hållbara biobränslen kommer att vara högst
obetydlig. Direktivets anda torde inte heller vara att hindra förnybar energi från
8 Enligt förnybartdirektivet måste hållbarhetskriterier uppfyllas för att biodrivmedel och biovätskor
ska få räknas mot målen samt få finansiellt stöd. Hållbarhetskriterierna uppställer bl.a. mininivåer
för minskning av växthusgasutsläpp, samt krav att biodrivmedlen inte produceras från råvaror från
mark med stort värde för den biologiska mångfalden eller med stora kollager.
ST
EM
14
3 v
er
.W-
3.
1, 2
009-
10-
14
Prop. 2009/10:128
Bilaga 2
139
Datum
2009-11-23
8 (22)
det svenska skogsbruket. I handlingsplanen (4.6) ska medlemsstaterna dessutom
särskilt redogöra för åtgärder för främjande av användning av biomassa.
Se även nedan om osäkerheter.
2.5.4
Avfall
Energimyndigheten gör antagandet att:
• 50 procent av avfallet är förnybart
Detta antagande baseras på en undersökning som Energimyndigheten låtit
genomföra under 2008 och myndigheten antar således att den förnybara andelen
förblir oförändrad till 2020.
ST
EM
14
3 v
er
.W-
3.
1, 2
009-
10-
14
Prop. 2009/10:128
Bilaga 2
140
Datum
2009-11-23
9 (22)
3
Prognostiserat överskott, bedömning och
osäkerheter
Givet ovanstående förutsättningar och beräkningsmetoder presenteras nedan det
prognostiserade överskottet av förnybar energi för år 2020. Mellanliggande år har
av prognostekniska skäl interpolerats tillbaka till statistikåret 2008.
3.1
Beräknat överskott enligt artikel 4.3 a
Andelen energi från förnybara energikällor i den slutliga energianvändningen
(brutto) prognostiseras till 50,2 procent år 2020 vilket ska jämföras med det
bindande nationella målet som uppgår till 49 procent år 2020. Sverige
prognostiseras således få ett överskott år 2020 om ca 1,2 procentenheter. I
energitermer motsvarar detta överskott cirka 5,6 TWh.
Enligt prognosen ligger Sverige också över det vägledande förloppet under hela
prognosperioden, men marginalen minskar och år 2020 är marginalen så liten att
den faller klart inom de osäkerhetsintervall som diskuteras närmare nedan.
49
45,8
43,9
42,6
41,6
50,2
48,7
47,3
46,0
44,6
39,8
30
35
40
45
50
55
2005
2011-2012
2013-2014
2015-2016
2017-2018
2020
%
Vägledande förloppet
Prognos
Figur 1 Prognostiserat överskott i förhållande till det vägledande förloppet.
ST
EM
14
3 v
er
.W-
3.
1, 2
009-
10-
14
Prop. 2009/10:128
Bilaga 2
141
Datum
2009-11-23
10 (22)
3.2
Osäkerheter
Alla prognoser är förknippade med en mängd osäkerhetsfaktorer.
Energimyndighetens prognos är, som redovisas i Långsiktsprognos 2008, en
kombination av sektorsvisa användningsprognoser och modellbaserade
tillförselprognoser för el och fjärrvärme. Prognosen bygger på antaganden om
ekonomiskt tillväxt, fossilbränslepriser, energisystemets strukturella
sammansättning med olika begränsningar i modelloptimering (t.ex. avseende kol
för elproduktion) med mera. Prognosen har vidare ett stort inslag av
expertbedömningar avseende branschvisa investeringar på kort och medellång
sikt.
Energimyndighetens prognoser följer också en tradition av att vara en
konsekvensanalys av redan införda eller beslutade styrmedel. Den ska således ge
det politiska systemet och andra beslutsfattare ledning i vilka ytterligare åtgärder
som skulle behöva vidtas om utvecklingen "fortsätter som idag".
Detta föranleder ett behov av att diskutera några av föreliggande prognos' större
osäkerhetsfaktorer, så att varken resultatet 50,2 procent förnybar energi år 2020
eller överskott i förhållande till det vägledande förloppet tas som alltför givna
utfall.
3.2.1
Grundprognosens antaganden
Genom att översiktligt känslighetsanalysera Långsiktsprognos 2008:s utfall för
andel förnybar energi i dess referensscenario med avseende på parametern oljepris
kan Energimyndigheten konstatera att andelen förnybar energi prognosmässigt
stiger med mellan 2 och 3 procentenheter vid ett högre oljepris, 120 $/fat, jämfört
med referensscenariots 90 $/fat.
Idag (november 2009) ligger priset på omkring 80 $/fat, men det har varit uppe på
rekordnivåerna 140 $/fat vid mitten av 2008, för att i samband med den globala
lågkonjunkturen snabbt rasa till 40 $/fat. Således: vid ett långsiktigt lägre oljepris,
t.ex. 60 $/fat, kan man anta att Sverige - prognosmässigt och med bibehållna
styrmedel - skulle ha svårt att nå målet om 49 procent förnybar energi.
En motsvarande känslighetsanalys för ett scenario med högre tillväxt än
grundprognosens visar sig dock inte har någon prognosmässigt avgörande
betydelse för andelen förnybar energi. Det är dock osäkert om denna slutsats går
att dra i den andra riktningen. När statistik för år 2009 blir tillgänglig kan
eventuellt vissa slutsatser dras, specifikt avseende pappers- och massaindustrins
lägre aktivitet och vilken betydelse den får för andelen förnybar energi.
ST
EM
14
3 v
er
.W-
3.
1, 2
009-
10-
14
Prop. 2009/10:128
Bilaga 2
142
Datum
2009-11-23
11 (22)
3.2.2
Biodrivmedel m.m.
Som tidigare redovisats har Energimyndigheten antagit att all bioenergi som
kommer att användas i Sverige år 2020 uppfyller direktivets hållbarhetskriterier.
Detta är möjligen ett djärvt antagande, men troligen det enda som är rimligt att
anta, eftersom skattenedsättning, kvotbaserade system eller andra stödsystem
endast får tillämpas på hållbar bioenergi.
Eftersom det inte varit möjligt att bedöma prisbildningseffekter av
hållbarhetskriterier kan det endast konstateras ett detta är en osäkerhetsfaktor i
förhållande till både den övergripande måluppfyllelsen (49 procent) och för
måluppfyllelse av transportsektorsmålet om 10 procent.
9
Det senare torde vara uppnåeligt hursomhelst, men sjunker andelen förnybar
energi i transportsektorn ned mot denna gräns blir det också - prognosmässigt - på
håret att klara av målet om 49 procent.
3.2.3
Elexport, prisområden och flexibilitetsmekanismer
Energimyndighetens prognos visar på ett betydande elöverskott, cirka 28 TWh, i
förhållande till den inhemska efterfrågan år 2020. Modellmässigt förutsätts
(modellen bygger endogent och antar en investeringskostnad uttryckt i öre/kWh
för överförd el) att tillräckliga överföringsförbindelser kommer att finnas för
export av dessa volymer. Det är givetvis ett modellantagande som bör
uppmärksammas.
Sverige kommer att indelas i fyra olika anmälningsområden.
10
Tidpunkten för
införandet beslutas i praktiken av Kommissionen, vilket preliminärt kommer att
ske i början av februari 2010. Enligt liggande förslag kommer indelningen att ske
från mitten av 2011. Hur detta eventuellt påverkar t.ex. vindkraftsinvesteringar i
de norra delarna av landet har inte beaktats i denna prognos (lägre områdespriser
förväntas i norr och högre priser i söder).
Direktivet ger möjlighet till användning av tre samarbetsmekanismer; statistiska
överföringar mellan stater, gemensamma stödsystem och gemensamma projekt.
Sverige och Norge har en politisk överenskommelse om att inrätta ett gemensamt
stödsystem genom en norsk anslutning till det svenska elcertifikatsystemet. Detta
har Energimyndigheten visserligen att utreda, men det har inte heller kunnat
inkluderas i prognosarbetet.
9 I Långsiktsprognos 2008 liksom i denna uppdaterade prognos antas det bland annat lönsamt att
tanka E85 framför bensin under hela perioden.
10 Allmänt känt som ”prisområden”.
ST
EM
14
3 v
er
.W-
3.
1, 2
009-
10-
14
Prop. 2009/10:128
Bilaga 2
143
Datum
2009-11-23
12 (22)
Regeringen ger också Energimyndigheten i uppdrag att utreda frågan om
gemensamma projekt, exempelvis hur denna mekanism skulle kunna användas för
att främja havsbaserad vindkraft i svensk ekonomisk zon i Östersjön i samband
med frågan om ett gemensamt elcertifikatsystem med Norge.
I prognosen har det inte varit möjligt att ta hänsyn till dessa möjligheter och det
finns stora oklarheter i hur ev. gemensamma projekt ska organiseras, vilken
påverkan på elcertifikatsystemet som kan uppstå, samt det industriella intresset för
denna möjlighet, osv.
3.2.4
Värmeunderlag; energieffektivisering och
klimatförändringar
Energimyndighetens prognos antyder en relativt kraftig utbyggnad av kraftvärme,
både i befintligt fjärrvärmesystem och genom avfallskraftvärme.
Energieffektivisering av bebyggelsen i linje med de nationella mål om 20%
minskning av bebyggelsens energianvändning till 2020 och en halvering till 2050
är tillsammans med ett varmare klimat faktorer som talar emot en ökning av
efterfrågan på värme från fjärrvärme, och därmed en begränsande faktor för
möjligheten att producera kraftvärme. Detta är en osäkerhet i prognosen som noga
behöver följas upp.
3.3
Överskottsproduktion som "kan överföras"?
Enligt artikel 4.3 a ska redovisas den överskottsproduktion som kan överföras
enligt artiklarna 6-11. Givet ovanstående resonemang om prognosens utfall och
osäkerheter vill Energimyndigheten uppmana till en försiktig tolkning och att
begreppet "kan överföras" ska läsas som "skulle kunna överföras" om prognosen
förverkligas.
Från tabell 1 nedan och figur 1 ovan ser vi att överskottet är större i förhållande
till det vägledande förloppet i början av åtagandeperioden, och att det
ackumulerade överskottet i förhållande till det vägledande förloppet över perioden
- prognosmässigt - uppgår till omkring 120 TWh. Samtidigt måste det stå
fullständigt klart att den förnybara andelen år 2020 hamnar inom den
prognosmässiga felmarginalen.
ST
EM
14
3 v
er
.W-
3.
1, 2
009-
10-
14
Prop. 2009/10:128
Bilaga 2
144
Datum
2009-11-23
13 (22)
Tabell 1 Sveriges beräknade överskottsproduktion av energi från förnybara energikällor i
förhållande till det vägledande förloppet.
2005
2011-2012
2013-2014
2015-2016
2017-2018
2020
Vägledande förloppet (%)
39,8
41,6
42,6
43,9
45,8
49,0
Vägledande förloppet (TWh)
160
177
184
193
205
224
Vägledande förloppet (ktoe)
13738
15224
15828
16617
17600
19223
Prognos (%)
44,6
46,0
47,3
48,7
50,2
Prognos (TWh)
190
199
208
218
229
Prognos (ktoe)
16297
17100
17903
18705
19709
Prognos - Vägledande (%)
2,9
3,4
3,4
2,9
1,2
Prognos - Vägledande (TWh)
12,5
14,8
15,0
12,9
5,6
Prognos - Vägledande (ktoe)
1074
1273
1286
1105
486
Energimyndigheten vill därför inte ge någon annan rekommendation, baserat på
denna prognos, än att regeringen bör vidare undersöka vilket intresse som finns,
(vilka möjligheter som erbjuds till t.ex. statistisk handel med andra
medlemsstater), men att det vore oansvarigt av myndigheten att i dagsläget
rekommendera att Sverige binder sig för att överföra den prognostiserade
överskottsproduktionen målåret 2020.
11
Givet direktivets konstruktion med bindande målår och vägledande förlopp med
icke bindande kontrollstationer, har Energimyndigheten också svårt att se vilken
betalningsvilja som skulle kunna finnas för statistiska överföringar i början av
perioden, när den enda uppenbara konsekvensen av att en medlemsstat hamnar
under sitt vägledande förlopp är att den måste revidera sin handlingsplan. Ju
närmare målåret vi kommer, desto större betalningsvilja, kan man också anta.
Detta behöver dock undersökas vidare av regeringen, på diplomatisk väg.
11 En möjlig konstruktion skulle kunna vara att Sverige förbinder sig att överföra statistik villkorat
av att ett överskott har konstaterats som verkligt utfall.
ST
EM
14
3 v
er
.W-
3.
1, 2
009-
10-
14
Prop. 2009/10:128
Bilaga 2
145
Datum
2009-11-23
14 (22)
3.4
Beräknad potential för gemensamma projekt enligt
artikel 4.3 a?
Sverige ställer sig positiv till flexibilitet som bidrar till kostnadseffektivitet, vilket
samarbetsmekanismerna i förnybartdirektivet syftar till. Gemensamma projekt är
en sådan flexibilitetsmöjlighet.
Enligt artikel 4.3a ska medlemsstaterna ange en beräknad potential för
gemensamma projekt. Artikeln ger dock ingen ytterligare ledning om vilken typ
av potential för gemensamma projekt som avses.
Energimyndighetens hållning är att den realiserbara potentialen, dvs. en potential
som tar hänsyn till alla restriktioner (till skillnad från en rent teknisk potential,
eller en teknisk-ekonomisk potential) är den enda potential som är av egentligt
intresse. En realiserbar potential för gemensamma projekt är dock idag vare sig
möjlig att beräkna eller uppskatta, vilket framgår av resonemang nedan.
Det bör dock nämnas att den underliggande prognosen
12
med en höjd
ambitionsnivå i elcertifikatsystemet visar att systemet ger en tillräcklig stödnivå
för landbaserad vindkraft, medan stödnivån inte är tillräcklig för havsbaserad
vindkraft. Givet Riksdagens beslut om en planeringsram för vindkraft (30 TWh),
som också inkluderar ett planeringsmässigt mål för havsbaserad vindkraft upp till
10 TWh, kan det konstateras att Sverige tagit ställning för en "planeringsmässig
vindkraftspotential", som överstiger vad som prognosmässigt etableras genom
elcertifikatsystemet. Observera dock skillnaden mellan en planeringsram (mål för
fysiska och andra planeringsmässiga förutsättningar) och ett produktionsmål.
När det gäller sådana projekt som endast förväntas komma till stånd på grund av
ett (ytterligare) tillkommande värde från samarbetsmekanismen gemensamma
projekt är dock fortfarande alltför många frågor obesvarade för att avgöra den
beräknade realiserbara potentialen för gemensamma projekt i Sverige. Här följer
några exempel på frågeställningar som behöver utredas vidare:
• Förväntade marginalkostnader för investeringar i förnybar energi i olika
medlemsstater i relation till målen enligt direktivet
• Hur stort värde som skulle tillkomma och tillföras investeringskalkylen via
samarbetsmekanismen
12 Samma underliggande prognos har använts för Energimyndighetens utredning om nya kvoter i
elcertifikatsystemet, vilket avrapporterats i myndighetens rapport, Uppdrag att föreslå nya kvoter i
elcertifkatsystemet m.m. Deluppdrag 1. Ökad ambitionsnivå ER 2009:29.
ST
EM
14
3 v
er
.W-
3.
1, 2
009-
10-
14
Prop. 2009/10:128
Bilaga 2
146
Datum
2009-11-23
15 (22)
• Långsiktigheten i samarbetsmekanismen och värdet efter 2020 (jämför
exempelvis elcertifikatsystemets utdräkt till 2035 samt möjligheten till
bankning av certifikat)
• Det industriella intresset
• Affärsmodeller och affärslogik, hur fördelas intäkter, kostnader och risker
• Hur mekanismen för gemensamma projekt kan verka parallellt med
elcertifikatsystemet
• Påverkan på elpris, elcertifikatpris, elmarknad och möjligheter till
kraftöverföring
• Samhällspåverkan såsom kostnader för de svenska konsumenterna,
miljöpåverkan, utnyttjande av landresurser, och näringslivspåverkan.
• Påverkan på Sveriges möjlighet att nå sitt förnybartmål
Energimyndigheten utreder därför vidare, på uppdrag av regeringen, de
möjligheter och begränsningar för Sverige som följer av de olika mekanismer för
samarbete som återfinns i direktivet. Det gäller såväl gemensamt stödsystem som
gemensamma projekt samt statistisk överföring.
3.5
Beräknad efterfrågan från andra källor än inhemsk
produktion enligt artikel 4.3 b
Prognosen visar att Sverige har ett överskott av förnybar energi fram till år 2020
varför artikel 4.3 b ej är relevant.
ST
EM
14
3 v
er
.W-
3.
1, 2
009-
10-
14
Prop. 2009/10:128
Bilaga 2
147
Datum
2009-11-23
16 (22)
ST
EM
14
3 v
er
.W-
3.
1, 2
009-
10-
14
4
Fördjupat underlag till
överskottsberäkningen
Detta kapitel ger en preliminär redovisning av tabellerna som numreras 1, 2, 3, 4a
och 4b, i handlingsplansmallen.
4.1
Förväntad slutlig energianvändning
I detta avsnitt redovisas den förväntade slutliga energianvändningen (brutto) av
alla energislag (både från förnybara och konventionella källor), totalt och
sektorsvis, under perioden fram till 2020. Sektorerna är värme & kyla, el och
transport.
Referenscenariot exklusive energieffektivisering återkommer Energimyndigheten
till i slutredovisning av uppdraget om underlag till handlingsplan.
Prop. 2009/10:128
Bilaga 2
148
Dat
um
20
09-
11-
23
17
(
22)
Tabell 2 [tabe
ll 1 i k
ommissi
onen
s m
all] F
örvän
tad slu
tl
ig ener
gi
an
vändnin
g
(bru
tto) för S
verige
med
avsee
nde
på värme
oc
h kyl
a, el
och
transpo
rt fram till 20
20
med hä
nsy
n
till effekterna
av
åtgä
rder fö
r en
erg
ieffekti
vitet o
ch
energ
ibespa
ringa
r
13
2
010
–20
20
(
kt
oe)
2005
2010
2011
2012
2013
2014
Basår
Ref. -
scenario
Extra energi
-
effektivitet
Ref. -
scenario
Extra energi
-
effektivitet
Ref. -
scenario
Extra energi
-
effektivitet
Ref.--
scenario
Extra energi
-
effektivitet
Ref. -
scenario
Extra energi
-
effektivitet
1)
Vär
m
e och k
yla
14
13 190
-
14 448
-
14 700
-
14 951
-
15 203
-
15 455
2)
E
l
15
12 987
-
13 089
-
13 109
-
13 130
-
13 150
-
13 170
3)
T
ranspor
t enligt
artikel 3.4 a
16
7 473
-
7 686
-
7 728
-
7 771
-
7 813
-
7 856
4) Slutlig
energianv.(brutto)
17
3 4519
-
36 089
-
36 404
-
36 718
-
37 032
-
37 346
2015
2016
2017
2018
2019
2020
Ref. -
scenario
Extra energi
-
effektivitet
Ref. -
scenario
Extra energi
-
effektivitet
Ref. -
scenario
Extra energi
-
effektivitet
Ref. -
scenario
Extra energi
-
effektivitet
Ref.--
scenario
Extra energi
-
effektivitet
Ref. -
scenario
Extra energi
-
effektivitet
1)
Vär
m
e och k
yla
-
15 706
-
15 958
-
16 209
-
16 461
-
16 713
-
16 964
2)
E
l
-
13 191
-
13 211
-
13 232
-
13 252
-
13 273
-
13 293
3)
T
ranspor
t
-
7 898
-
7 941
-
7 983
-
8 026
-
8 068
-
8 111
4) Slutlig
en
erg
ian
v.
(b
ru
tto
)
-
37 660
-
37 974
-
38 288
-
38 603
-
38 917
-
39 231
13
B
erä
kni
nga
rn
a av e
ne
rgi
ef
fe
kt
iv
ite
t och e
ner
gi
bes
pari
nga
r s
ka
vara
f
öre
nl
ig
a m
ed an
dra
s
ådana
be
rä
kni
ng
ar
som
m
edl
em
sst
at
erna a
nmäler till
ko
m
m
issio
nen
, särsk
ilt i h
an
dl
in
gs
pl
an
er inom
ra
m
en
fö
r d
irek
tiv
et
om
en
erg
itj
än
ster o
ch
d
irek
tiv
et o
m
en
erg
ip
restan
da fö
r
bygg
nade
r. Om
det
an
vä
nd
s o
lik
a en
he
ter
i d
essa h
and
ling
sp
lan
er b
ör d
et
ang
es
vilk
a o
m
räk
ni
ng
sfak
torer som
h
ar
tillä
m
pat
s.
14
Den
sl
utlig
a en
erg
ianv
än
dn
in
ge
n
fö
r alla en
erg
iprodu
kt
er u
to
m
el
för and
ra änd
am
ål än
tran
spo
rt, p
lu
s anv
ändn
ing
av v
ärm
e fö
r
eg
et
br
uk
v
id el-
och
vä
rm
eanl
ägg
ni
ng
ar sam
t värm
eförl
ust
er
i nät
(
pun
kt
er
na
”2
Ege
nf
örb
ru
kn
in
g
vi
d anl
ägg
ni
ng
en
”
oc
h ”
11
Ö
ve
rf
öri
ngs
-
oc
h
di
st
ri
but
io
ns
fö
rl
ust
er”
på si
da
23
oc
h
24
i f
ör
ord
ni
ng
en
om
energi
st
at
is
tik
, EUT
L
30
4,
1
4.
11.
20
08
).
15
El
an
vän
dn
in
ge
n
(b
rut
to
) ä
r
de
n
nat
ionel
la
el
pr
od
uk
tio
nen
(
br
ut
to
), i
nkl
us
iv
e e
gen
pr
od
uk
tion,
pl
us
im
port
, m
inus ex
po
rt
.
16
Tra
ns
po
rt
an
vä
nd
ni
ng i
e
nl
ig
he
t m
ed art
ik
el
3.
4 a i
di
re
kt
iv
20
09
/2
8/
EG
. F
ör
ny
ba
r el
in
om
vägt
rans
po
rt
f
ör
de
nna
si
ffr
a ska
m
ul
tip
lic
eras m
ed
2
,5
i
enl
ighet
m
ed a
rt
ik
el
3
.4
c i
di
rekt
iv
2
009/
28/
EG.
17
I en
ligh
et m
ed
artik
el
2 f i
di
rek
tiv
2
009
/28
/EG. Detta
om
fa
ttar
slu
tlig
energ
ian
vä
nd
ni
ng
p
lu
s n
ätförluster o
ch
eg
en
förbrukn
in
g a
v
vä
rm
e och el
vi
d
el
- oc
h
värm
eanl
äg
gni
nga
r
(o
bser
ve
ra at
t det
ta i
nt
e om
fat
ta
r el
fö
rb
ru
kn
in
g fö
r pum
pad vat
tenk
raft
sl
ag
ri
ng
el
le
r fö
r
tr
ans
fo
rm
er
in
g i elpan
nor eller
värm
epum
par i
f
jär
rvä
rm
everk)
.
Prop. 2009/10:128
Bilaga 2
149
Datum
2009-11-23
18 (22)
4.2
Nationellt övergripande mål
I tabell 3 redovisas det övergripande målet för Sverige.
Tabell 3 [tabell 2 i kommissionens mall] Nationellt övergripande mål för andelen energi från
förnybara energikällor av den slutliga energianvändningen (brutto). 2005 och 2020 års
siffror ska hämtas från bilaga 1, del A i direktiv 2009/28/EG
A) Andel energi från förnybara energikällor av den slutliga
energianvändningen (brutto) 2005 (S2005) (%)
39,8
B) Mål för andelen energi från förnybara energikällor i den slutliga
energianvändningen (brutto) 2020 (S2020) (%)
49
C) Förväntad total justerad energianvändning 2020 (ktoe)
39 231
D) Förväntad mängd energi från förnybara energikällor som motsvarar
målet för 2020 (beräknas som B x C) (ktoe)
19 223
4.3
Sektorsandelar och förlopp
I enlighet med artikel 4.1 i direktiv 2009/28/EG är medlemsstaterna skyldiga att
fastställa mål för andelen energi från förnybara energikällor 2020 inom följande
sektorer:
- Värme och kyla
- El
- Transport
Sverige har inte antagit procentuella sektorsmål för värme och kyla eller för el.
18
Sverige har ett kvantitativt mål för ny förnybar el om "i nivå med 25 TWh till
2020", vilket är målnivån för elcertifikatsystemet.
Nedan, i tabell 4 redovisas således endast de utifrån prognosen implicerade
sektorsandelarna (ej fastlagda mål) tillsammans med det övergripande målet som
är ett resultat av prognosen.
I tabell 5 och 6 redovisas underliggande siffror för att kunna beräkna
sektorsandelarna.
18 Energimyndigheten återkommer i slutredovisning av uppdraget till andra nationella mål som
redan antagits.
ST
EM
14
3 v
er
.W-
3.
1, 2
009-
10-
14
Prop. 2009/10:128
Bilaga 2
150
Dat
um
20
09-
11-
23
19
(
22)
Ta
bell 4 [tabell 3
i ko
mmissi
on
ens ma
ll]
Na
ti
on
ellt må
l fö
r
2020
o
ch uppska
tta
t fö
rlo
p
p
fö
r a
ndele
n ener
gi fr
ån
förnybara energ
ikä
llo
r med
avseende
på
värme
och kyla, el oc
h
transport
2005
2010
2011
2012
2013
2014
2015
2016
2017
2018
2019
2020
För
ny
b.
ener
gikällor
ino
m
vär
m
e och
ky
la
19
(%)
53,
7%
57,
0%
57,
6%
58,
2%
58,
7%
59,
3%
59,
8%
60,
3%
60,
8%
61,
2%
61,
7%
62,
1%
E
l pr
od.
fr
ån för
nybar
a ener
gikällor
20
(%)
50,
9%
54,
9%
55,
7%
56,
5%
57,
3%
58,
1%
58,
9%
59,
7%
60,
5%
61,
3%
62,
1%
62,
9%
Förnybara ene
rgikällo
r ino
m
tr
anspor
t
21
(%)
4,
0%
7,
4%
8,
1%
8,
8%
9,
4%
10,
1%
10,
7%
11,
3%
11,
9%
12,
5%
13,
2%
13,
8%
Över
gr
ipande andel för
ny
bar
a
energikällor
22
(%)
39,
7%
43,
5%
44,
2%
44,
9%
45,
6%
46,
3%
47,
0%
47,
7%
48,
3%
49,
0%
49,
6%
50,
2%
Varav från samarb
etsmekanismen
23
(%)
N/A
N/A
N/A
N/A
N/A
N/A
N/A
N/A
N/A
N/A
N/A
N/A
Överskott från samarbetsmekanismen
24
(%)
N/A
N/A
N/A
N/A
N/A
N/A
N/A
N/A
N/A
N/A
N/A
N/A
2011-
2012
2013-
2014
2015-
2016
2017-
2018
2020
So
m
d
el B i
bilaga I till dir
ek
tivet
S
2005
+
20 %
(S
2020
-S
2005
)
S2005
+3
0 %
(S
2020
-S
2005
)
S2005
+ 45 %
(S
20
20
-S
2005
)
S2005
+6
5 %
(S202 0-
S
2005
)
S
2020
M
inim
iför
lopp för
för
ny
bar
a
energikällor
25
(%)
41,
64
42,
56
43,
94
45,
78
49
M
inim
iför
lopp för
för
ny
bar
a
energikällor (ktoe)
1633
6
1669
7
1723
8
1760
0
1922
3
19
An
de
l fö
rn
yb
ar en
erg
i i v
ärme o
ch
k
yla: slu
tlig
en
erg
ian
vä
nd
ning
(b
ru
tto
) från
fö
rn
yb
ara en
erg
ik
ällo
r fö
r v
ärm
e o
ch
kyla (en
li
gt
defi
ni
tione
n
i
artik
el 5.1 b o
ch
5
.4
i
di
rek
tiv
2
009
/28
/EG d
elat
m
ed
d
en
slutlig
a en
erg
ianvän
dn
ing
en
(brutto
) för
vä
rm
e o
ch k
yla.
20
An
de
l fö
rn
yb
ar en
erg
i i el: slu
tlig
elanv
än
dn
ing
(bru
tto)
från
förn
yb
ara en
erg
ik
ällor
(enlig
t d
efi
nitio
ne
n i artik
el 5.1 a o
ch
5.
3
i di
re
kt
iv
200
9/
28/
E
G
de
lat m
ed
d
en
slu
tlig
a elanv
än
dn
ing
en
(bru
tto
).
21
And
el förn
yb
ar en
erg
i i tran
sp
ort: slu
tlig
energ
ian
vä
nd
ni
ng
frå
n
förn
yb
ara en
erg
ik
ällo
r in
om
tran
sp
ort
(se artik
el 5.1
c o
ch
5
.5 i
di
re
kt
iv
20
09
/2
8/
EG
)
del
at
m
ed a
nvä
ndni
nge
n i
nom
transp
ort
av
1
)
ben
si
n;
2
)
di
esel
; 3)
bi
od
ri
vm
edel
so
m
använd
s i
no
m
väg-
och
jä
rnvä
gst
ra
ns
port
och
4
) el
inom
la
ndt
ra
ns
po
rt
.
22
An
de
l fö
rn
yb
ar en
erg
i i d
en
slu
tlig
a en
erg
ian
vä
nd
ni
ng
en
(b
ru
tto
).
23
I
pr
oce
nt
en
het
er a
v
den
ö
ver
gri
pan
de a
ndel
en
fö
rny
bara
e
ner
gi
käl
lo
r.
24
I
pr
oce
nt
en
het
er a
v
den
ö
ver
gri
pan
de a
ndel
en
fö
rny
bara
e
ner
gi
käl
lo
r.
25
I en
ligh
et m
ed
b
ilag
a
I.B till
di
rek
tiv
2
009
/28
/EG.
Prop. 2009/10:128
Bilaga 2
151
Dat
um
20
09-
11-
23
20
(
22)
Ta
bell 5 [tabell 4
a i
kommissio
nens ma
ll]
B
erä
kning
stabell fö
r va
rje
sekto
rs
fö
rnyba
ra
energ
ibi
drag
till den sl
utliga
energ
ianv
änd
n
in
ge
n
(bru
tt
o)
(
k
to
e
)
2005
2010
2011
2012
2013
2014
2015
2016
2017
2018
2019
2020
A)
Förv
än
tad
slu
tlig
anv
än
dn
in
g (b
ru
tto)
av fö
rny
bara
e
ner
gikällo
r fö
r värm
e
och
ky
la
7084
8237
8468
8698
8929
9159
9390
9620
9851
1008
2
1031
2
1054
3
B) Fö
rv
än
tad
slu
tlig
elanv
ändn
ing
(bru
tto)
frå
n fö
rny
bara
ener
gikällo
r
6605
7189
7305
7422
7539
7656
7772
7889
8006
8123
8240
8356
C) Fö
rv
än
tad
slu
tlig
en
erg
ianv
ändn
ing
frå
n fö
rny
bara
ener
gi
käl
lo
r
in
om
transp
ort
28
8
52
8
57
6
62
4
67
2
72
0
76
8
81
6
86
4
91
2
96
0
1008
D)
Fö
rv
änt
ad t
ot
al
ene
rgi
anvä
nd
ni
ng
frå
n
fö
rny
bara
ene
rgikällo
r
26
1368
9
1569
5
1609
7
1649
8
1689
9
1730
1
1770
2
1810
3
1850
5
1890
6
1930
7
1970
9
E) F
örvä
ntad
ö
ver
fö
rin
g a
v
fö
rny
bara
energikällor
til
l andra m
edlem
ss
tater
N/A
N/A
N/A
N/A
N/A
N/A
N/A
N/A
N/A
N/A
N/A
N/A
F) F
örvä
ntad
ö
ver
fö
rin
g a
v
fö
rny
bara
energikällor
fr
ån
andra m
edlem
ss
tater och
tredj
eländ
er
N/A
N/A
N/A
N/A
N/A
N/A
N/A
N/A
N/A
N/A
N/A
N/A
G)
Fö
rv
änt
ad a
nvä
ndni
ng
av
e
ner
gi
f
rå
n
fö
rny
bara
ene
rgikällo
r
juste
ra
d
fö
r m
ål D-
E+F
1368
9
1569
5
1609
7
1649
8
1689
9
1730
1
1770
2
1810
3
1850
5
1890
6
1930
7
1970
9
26
I e
nl
ig
het
m
ed art
ik
el
5.
1 i
di
rekt
iv
2
009/
28/
EG s
ka
gas
, el
och
vät
e
frå
n
fö
rn
yb
ar
a e
ner
gi
käl
lo
r
räk
nas
enda
st
en
gå
ng
. Det
ä
r i
nte till
åtet att räk
na
dessa flera gå
nger.
Prop. 2009/10:128
Bilaga 2
152
Dat
um
20
09-
11-
23
21
(
22)
Ta
bell 6 [tabell 4
b
i ko
mmissio
nens ma
ll]
B
eräknin
gs
tabell för
andele
n ener
gi fr
ån
fö
rn
yb
ara
ener
gi
käl
lo
r i
no
m
tra
nsp
ort
(k
to
e)
2005
2010
2011
2012
2013
2014
2015
2016
2017
2018
2019
2020
C
) F
ör
vä
nt
ad a
nvä
ndni
ng
av
e
ner
gi
f
rå
n f
örn
yb
ara
ener
gi
käl
lo
r i
nom
tr
ansp
ort
27
287,
6
527,
7
575,
8
623,
8
671,
8
719,
9
767,
9
815,
9
864,
0
912,
0
960,
0
1008,
1
H)
Fö
rv
änt
ad a
nvä
ndni
ng
av
e
l frå
n
fö
rny
bar
a
ener
gi
käl
lo
r i
nom
vägt
ra
nsp
ort
28
0,
0
3,
0
3,
5
4,
1
4,
7
5,
3
5,
9
6,
5
7,
1
7,
7
8,
3
8,
9
I)
Fö
rv
änt
ad a
nvä
ndni
ng
av
bi
od
ri
vm
edel
som
fr
am
ställs av
av
fa
ll,
re
stpr
oduk
ter
o
ch
cellu
lo
sa
fr
ån
ick
eliv
sm
ed
el samt
m
aterial s
om
in
neh
åller
båd
e
cellu
lo
sa
oc
h lig
ni
n ino
m
transp
ort
29
13,
4
40,
3
45,
7
51,
1
56,
5
61,
9
67,
2
72,
6
78,
0
83,
4
88,
8
94,
2
J) Fö
rv
än
tat b
id
rag
från
förn
yb
ara en
erg
ik
ällo
r till
m
åle
t
fö
r tr
an
sp
or
tsek
tor
n: C+(
2,
5-1
)x
H
+
(2
-1
)x(
I)
301,
0
572,
5
626,
8
681,
1
735,
4
789,
7
844,
0
898,
3
952,
6
1006,
9
1061,
2
1115,
5
27
Om
fattar alla fö
rn
yb
ara en
ergik
ällo
r so
m
anv
änd
s ino
m
tra
nsport,
in
kl
us
iv
e
el
, vät
gas o
ch gas frå
n fö
rn
yb
ar
a
en
er
gi
kä
llo
r,
m
en
ex
kl
usi
ve
bi
od
ri
vm
edel
som
in
te
up
pfy
lle
r hål
lb
ar
het
skri
te
ri
er
na
(se
art
ik
el
5
.1
si
st
a st
yc
ket
).
A
nge
de
fa
kt
is
ka
vär
dena
hä
r,
ut
an
at
t a
nvä
nd
a
m
ult
ip
lik
at
ions
fakt
ore
rna
.
28
An
ge
d
e fak
tisk
a
vä
rd
en
a
hä
r, u
tan att anv
änd
a m
ultip
lik
ati
on
sfak
torern
a.
29
An
ge
d
e fak
tisk
a
vä
rd
en
a
hä
r, u
tan att anv
änd
a m
ultip
lik
ati
on
sfak
torern
a.
Prop. 2009/10:128
Bilaga 2
153
Datum
2009-11-23
22 (22)
Referenser och kontaktpersoner
Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG av den 23 april 2009 om
främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och om
ändring och ett senare upphävande av direktiven 2001/77/EG
och 2003/30/EG
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1099/2008 av den 22 oktober
2008 om energistatistik
Kommissionens beslut (K(2009) 5174 slutlig) av den 30.6.2009 om fastställande
av en mall för nationella handlingsplaner för energi från förnybara
energikällor i enlighet med direktiv 2009/28/EG.
Långsiktsprognos 2008, Energimyndigheten, ER 2009:14
Uppdrag att föreslå nya kvoter i elcertifkatsystemet m.m. Deluppdrag 1. Ökad
ambitionsnivå, Energimyndigheten, ER 2009:29.
Energimyndigheten,
http://www.energimyndigheten.se
Paul Westin, enhetschef,
paul.westin@energimyndigheten.se
+46-16-544 20 58
Carola Lindberg, projektledare,
carola.lindberg@energimyndigheten.se
+46-16-544 20 66
Daniel Andersson, delprojektledare prognoser
daniel.andersson@energimyndigheten.se
+46-16-544 23 22
ST
EM
14
3 v
er
.W-
3.
1, 2
009-
10-
14
Prop. 2009/10:128
Bilaga 3
154
Sammanfattning av Energimyndighetens rapport
Ursprungsgarantier
Den 5 juni 2009 publicerades Europaparlamentets och rådets direktiv
2009/28/EG av den 23 april 2009 om främjande av användningen av
energi från förnybara energikällor och om ändring och ett senare upp-
hävande av direktiv 2001/77/EG och 2003/30/EG (förnybartdirektivet) i
Officiella tidningen. Förnybartdirektivet ska implementeras i svensk
lagstiftning senaste 18 månader efter publiceringen i Officiella tidningen.
I förnybartdirektivets artikel 15 finns reglering gällande ursprungs-
garantier för el, värme och kyla som produceras från förnybara energi-
källor.
Energimyndigheten har i samråd med Affärsverket svenska kraftnät
och Energimarknadsinspektionen tagit fram förslag på författnings-
ändringar för att implementera förnybartdirektivets reglering gällande
ursprungsgarantier i svensk lagstiftning. Under utredningen har också
representanter från berörda organisationer och företag erbjudits möjlighet
att lämna synpunkter på hur förslagen på författningsändringar ska
utformas.
För att uppfylla de krav som ställs på ett system för ursprungsgarantier
i förnybartdirektivet har i princip en helt ny lag för ursprungsgarantier
föreslagits. Den nu föreslagna lagen kommer att bestå av följande
kapitel; kapitel 1 Lagens ändamål och definitioner, kapitel 2 Förutsätt-
ningarna för att tilldelas ursprungsgarantier, kapitel 3 Kontoföringen av
ursprungsgarantier, kapitel 4 Annullering av ursprungsgarantier, kapitel 5
Tillsyn, kapitel 6 Skadestånd och kapitel 7 Överklagande. Genom för-
slaget, med utgångspunkt från de krav som finns i förnybartdirektivet,
kan konstateras att ett mer omfattande och heltäckande system för
ursprungsgarantier skapas.
Inledningsvis föreslås några ändringar av definitioner gällande
ursprungsgarantierna. Det är begreppen biomassa, förnybar energi och
ursprungsgaranti som definieras för att överensstämma med defini-
tionerna i förnybartdirektivet. Enligt förslaget kommer det att finnas en
tillsynsmyndighet och en kontoföringsmyndighet. En av de mer
väsentliga förändringarna som föreslås är att en ursprungsgaranti
kommer att vara ett elektroniskt dokument. Det innebär att ett
elektroniskt kontoföringssystem måste finnas där ursprungsgarantier kan
utfärdas, överföras och annulleras elektroniskt.
I föreslaget tydliggörs också att ursprungsgarantier har som syfte att
användas till ursprungsmärkning enligt Europaparlamentets och rådets
direktiv 2003/54/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den
inre marknaden för el och upphävande av direktiv 96/92/EG (direktiv
2003/54/EG) och för att visa att en viss mängd högeffektiv kraftvärmeel
har producerats. Ursprungsgarantierna ska motsvara 1 megawattimme
(MWh) producerad förnybar el eller högeffektiv kraftvärmeel.
En ursprungsgaranti kommer också enligt förslaget att innehålla mer
information än vad som krävs enligt nuvarande lagstiftning. Det är en
direkt följd av förnybartdirektivets krav.
En anläggningsinnehavare som vill ha tilldelning av ursprungsgarantier
måste enligt förslaget ansöka hos tillsynsmyndigheten om att få
Prop. 2009/10:128
Bilaga 3
155
anläggningen godkänd för tilldelning. Tidigare har en anläggning som är
godkänd för tilldelning av elcertifikat automatiskt kunnat registreras för
tilldelning av ursprungsgarantier. Med anledning av de krav som
förnybartdirektivet ställer angående vilken information en ursprungs-
garanti ska innehålla samt att en anläggningsinnehavare ska begära att
tilldelas ursprungsgarantier bedömer Energimyndigheten att ett
gemensamt ansökningsförfarande inte längre kommer att vara möjligt.
Uppgiftslämnandet torde dock kunna begränsas vid ansökan om
ursprungsgarantier till sådana uppgifter som inte redan finns registrerade
hos tillsynsmyndigheten. Först efter ett beslut om godkännande kan
ursprungsgarantier utfärdas. Utfärdande av ursprungsgarantier sköts av
kontoföringsmyndigheten.
När en anläggning är godkänd för tilldelning av ursprungsgarantier och
elen uppfyller såväl kraven för förnybar el som högeffektiv kraftvärmeel
ska endast en (1) ursprungsgaranti utfärdas per producerad MWh.
Ursprungsgaranti ska i detta fall innehålla erforderlig information
gällande både förnybar el och högeffektiv kraftvärmeel.
En tidsbegränsning av användningen av ursprungsgarantin införs, där
ursprungsgarantin måste användas inom 12 månader från det att mot-
svarande energienhet producerades. Ursprungsgarantin ska annulleras då
den används för angivande av elens ursprungs enligt 8 kap. 12 § ellagen
(1997:857) eller i annat fall på begäran av den som innehar den. I de fall
12 månadersperioden har passerats utan att ursprungsgarantin har
använts ska ursprungsgarantin annulleras av kontoföringsmyndigheten
för att förhindra att ogiltiga ursprungsgarantier finns att tillgå.
Det föreslås i föreslagna författningsändringar gällande tillsyn, dels en
bestämmelse om möjlighet att återkalla ett godkännande av en
anläggning för tilldelning av ursprungsgarantier, dels införs en möjlighet
för tillsynsmyndigheten att besluta om sanktionsavgift för det fall att
ursprungsgarantier utfärdats felaktigt. Sanktionsavgiften kommer att
beräknas med ledning av hur många ursprungsgarantier som utfärdats
felaktigt. I lagen föreslås emellertid inte något belopp eller på vilket sätt
avgiften per ursprungsgaranti ska fastställas. Förslaget innehåller ett
bemyndigande för regeringen, eller efter regeringens bemyndigande
tillsynsmyndigheten, att meddela föreskrifter för hur en sådan beräkning
ska ske. Skälet till detta är att det under utredningens arbete har kunnat
konstateras svårigheter med att finna en beräkningsmodell bl.a. med
anledning av att det är svårt att förutse prisbilden på ursprungs-
garantierna och om det kommer att vara olika priser på ursprungsgaran-
tierna beroende på hur elen som ursprungsgarantin motsvarar har
producerats. Genom att inte reglera detta i lagen utan föreskrifter så
bedömer Energimyndigheten att det kan vara lättare att justera storleken
på sanktionsavgiften per felaktigt utfärdad ursprungsgaranti när en bättre
överblick över prisutveckling m.m. kunnat erhållas.
Även i ellagen (1997:857) har förslag på författningsändringar lämnats
för att implementera förnybartdirektivets krav. Förslaget innebär att när
elleverantören ska redovisa sin sammansättning av energikällor till el-
användarna ska inte den mängd energi från förnybara energikällor för
vilken elleverantören har överlåtit ursprungsgarantier ingå i denna
sammanställning. Detta för att inte samma förnybara el ska redovisas
Prop. 2009/10:128
Bilaga 3
156
flera gånger. I uppdraget har inte ingått att i övrigt utvärdera och föreslå
författningsändringar gällande systemet för ursprungsmärkning av el.
Med de ändringar som nu föreslås bedömer Energimyndigheten att
ursprungsgarantierna kommer att få en ökad betydelse jämfört med
tidigare. Det kommer att ställa större krav på såväl tillsynsmyndigheten
som kontoföringsmyndigheten. Tillsynsmyndigheten ska enligt förslaget
fatta beslut att godkänna anläggningar för tilldelning och har också före-
slagits få större befogenheter vid utövande av tillsyn. Tillsynsmyndig-
hetens föreskrifter gällande ursprungsgarantier kommer att behöva
ändras och det befintliga IT-stödet behöver utvecklas för att anpassas till
det nu föreslagna regelverket. Ökade informationsinsatser blir också
nödvändigt. Sammantaget innebär förslaget ett ökat resursbehov dels
ekonomist dels personellt, både i etableringsfasen och i förvaltnings-
fasen.
Kontoföringsmyndigheten kommer att behöva utveckla befintligt IT-
stöd eller utveckla ett separat kontoföringssystem för ursprungsgarantier.
Nya rutiner avseende ursprungsgarantier måste utarbetas och fler person-
timmar måste avsättas för information och administration av ursprungs-
garantierna.
När det gäller kopplingen till ursprungsmärkning av el kommer
Energimarknadsinspektionen att påverkas. Detta bl.a. genom att för-
fattningsförslagen till viss del påverkar hur föreskrifter gällande
angivande av elens ursprung kan skrivas.
Förutom förslag på författningsändringar fastställs i utredningen att
handel med ursprungsgarantier mellan medlemsstaterna ska möjliggöras
men att det inte är något som bör hanteras genom lagstiftning. Vidare bör
det tydliggöras i t.ex. förarbetet till lagen att det är ursprungsgarantierna
och inte elcertifikaten som är bärare av miljövärdet. Då regelverket kring
ursprungsgarantier enligt förslaget är mer omfattande samt mot bakgrund
av att motsvarande implementeringsarbete som nu genomförs i Sverige
också pågår i övriga EU-medlemsstater, bör kontrollstationer införas för
systemet för möjlighet till justeringar, anpassningar samt förbättringar.
Prop. 2009/10:128
Bilaga 4
157
Energimyndighetens lagförslag
Författningsändringar i lag (2006:329) om ursprungsgarantier
för högeffektiv kraftvärmeel och förnybar el
Syftet med detta kapitel är att lämna förslag på författningsändringar i lag
(2006:329) om ursprungsgarantier för högeffektiv kraftvärmeel och
förnybar el i syfte att införliva förnybarhetsdirektivet samt ge förslag på
andra ändringar där förbättringsåtgärder har ansetts önskvärda. Förslagen
på författningsändringar är så omfattande att förslag på ny lydelse av hela
lagen har lämnats. Förslaget i den del som gäller skadestånd är de
aktuella lagrummen hämtade från motsvarande lagrum i lagen om el-
certifikat. Kapitlet innehåller emellertid inte några bestämmelser om
straff. När det gäller lagen om elcertifikat finns bestämmelser om straff
men dessa är då endast riktade till sk. kvotpliktiga aktörer. Några straff-
bestämmelser riktade till anläggningsinnehavare finns alltså inte. Efter-
som det i den föreslagna lagen om ursprungsgarantier inte finns några
kvotpliktiga eller motsvarande aktörer bedömer Energimyndigheten att
behov av straffbestämmelser inte finns i en lag om ursprungsgarantier.
De bestämmelser som avser registreringar på garantikontot avseende
överlåtelser, pantsättning och utmätning m.m. är identiska med de
bestämmelser i lagen om elcertifikat som reglerar detta. Energimyndig-
heten har inte närmare utrett om dessa bestämmelser är behövliga för
ursprungsgarantier.
1 kap Ändamål och definitioner
Lagens ändamål
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om att den som producerar el
med användning av förnybara energikällor (förnybar el) eller högeffektiv
kraftvärme ska ha rätt att från en myndighet få en ursprungsgaranti som
visar det.
Definitioner
2 § I denna lag avses med
1. biomassa: den biologiskt nedbrytbara delen av produkter, avfall och
restprodukter av biologiskt ursprung från jordbruk (inklusive material av
vegetabiliskt och animaliskt ursprung), skogsbruk och därmed för-
knippad industri inklusive fiske och vattenbruk, liksom den biologiskt
nedbrytbara delen av industriavfall och kommunalt avfall1,
2. biobränsle: deponigas, gas från en avloppsreningsanläggning, biogas
eller bränsle som har framställts ur biomassa,
1 Artikel 2 j Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG av den 23 april 2009 om
främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och om ändringar och ett
senare upphävande av direktivet 2001/77/EG och 2003/30/EG.
Prop. 2009/10:128
Bilaga 4
158
3. förnybar energikälla: energi från förnybara, icke-fossila energikällor,
nämligen vindenergi, solenergi, aerotermisk energi (luftvärme), geo-
termisk energi, hydrotermisk energi (vattenvärme) och havsenergi,
vattenkraft, biomassa, deponigas, gas från avloppsreningsverk samt
biogas2,
4. kraftvärme: samtidig framställning av dels el eller mekanisk energi,
dels värme,
5. högeffektiv kraftvärme: kraftvärme som ger en bränslebesparing om
minst tio procent jämfört med separat framställning av el och värme
enligt fastställda referensvärden,
6. producent av förnybar el: den som i en elproduktionsanläggning
producerar el helt eller delvis med användning av en eller flera förnybara
energikällor,
7. producent av högeffektiv kraftvärmeel: den som i en elproduktions-
anläggning producerar el med användning av högeffektiv kraftvärme,
8. slutkund; fysisk eller juridisk person som köper el för egen använd-
ning3,
9. ursprungsgaranti: ett elektroniskt dokument som
– har som uppgift att utgöra bevis för slutkunden på att en viss andel
eller mängd energi producerats från förnybara energikällor i enlighet med
kraven i artikel 3.6 i direktiv 2003/54/EG4
– visar att en viss mängd högeffektiv kraftvärmeel har producerats,
10. kontoföringsmyndighet: den myndighet som utfärdar, överför och
annullerar5 sådana ursprungsgarantier som avses i denna lag,
11. tillsynsmyndigheten: den myndighet som utövar tillsyn enligt
denna lag och de föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.
Myndigheter
3 § Regeringen ska utse två myndigheter som ska handlägga de frågor
som enligt denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av
lagen, ligger på tillsynsmyndigheten respektive kontoföringsmyndig-
heten.
2 kap Förutsättningar för att tilldelas ursprungsgarantier
Elproduktion som berättigar till ursprungsgarantier
1 § Berättigad att tilldelas ursprungsgarantier är en producent av förny-
bar el som producerar el med användande av en eller flera förnybara
energikällor eller en producent av högeffektiv kraftvärmeel som
producerar el med användande av kraftvärme.
2 Artikel 2 a Direktiv 2009/28/EG
3 Har använt samma definition som för slutförbrukare i Artikel 2.9 Europaparlamentets och
rådets direktiv 2003/54/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre
marknaden för el och om upphävande av direktivet 96/92/EG
4 Artikel 2 j Direktiv 2009/28/EG
5 Enligt krav i Artikel 15.5 Direktiv 2009/28/EG
Prop. 2009/10:128
Bilaga 4
159
2 § Kontoföringsmyndigheten ska tilldela en producent av förnybar el
en ursprungsgaranti för varje megawattimme förnybar el som har
producerats och för vilken ursprungsgaranti får utfärdas6.
Om elen har producerats med användning av både förnybara energi-
källor och andra energikällor och elen inte uppfyller kraven i 3 §, får en
ursprungsgaranti utfärdas bara för den andel av elen som har producerats
med användning av förnybara energikällor.
3 § Kontoföringsmyndigheten ska tilldela en producent av högeffektiv
kraftvärmeel en ursprungsgaranti för varje megawattimme högeffektiv
kraftvärmeel som har producerats och för vilken ursprungsgaranti får
utfärdas.
Om elen har producerats med användning av både högeffektiv kraft-
värme och på annat sätt och elen inte uppfyller kraven i 2 §, får en
ursprungsgaranti utfärdas bara för den andel av elen som har producerats
med användning av högeffektiv kraftvärme.
4 § Om elen har producerats med användande av förnybar energikälla
och högeffektiv kraftvärme ska kontoföringsmyndigheten tilldela en
producent av förnybar el och högeffektiv kraftvärmeel en ursprungs-
garanti för varje producerad megawattimme el för vilken ursprungs-
garantier får utfärdas7.
5 § En ursprungsgaranti får utfärdas bara för el beträffande vilken den
mängd som matats in i elnät och dess fördelning över tiden har mätts och
rapporterats till kontoföringsmyndigheten enligt de föreskrifter som
meddelas av regeringen, eller efter regeringens bemyndigande, tillsyns-
myndigheten.
Om inmatningen från produktionsanläggningen sker till ett elnät som
används utan stöd av nätkoncession ska producenten av förnybar el eller
producenten av högeffektiv kraftvärmeel svara för mätningen och
rapporteringen.
Om endast en del av elproduktionen i en anläggning berättigar till
ursprungsgarantier ska producenten av förnybar el eller producenten av
högeffektiv kraftvärmeel särskilt beräkna och rapportera sådan elproduk-
tion enligt de föreskrifter som meddelas av regeringen eller, efter rege-
ringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten.
6 § Ursprungsgarantier får bara utfärdas för produktion av förnybar el
eller högeffektiv kraftvärmeel som sker i en produktionsanläggning som
tillsynsmyndigheten godkänt för tilldelning av ursprungsgarantier.
Tillsynsmyndigheten ska efter skriftlig ansökan från en producent av
förnybar el eller högeffektiv kraftvärmeel besluta att en anläggning ska
godkännas för tilldelning av ursprungsgarantier, om anläggningen upp-
fyller kraven 1 § och anläggningen har utrustning för sådan mätning och
rapportering som anges i 5 §.
6 Artikel 15.2 Direktiv 2009/28/EG 28
7 Artikel 15.2 Direktiv 2009/28/EG 29
Prop. 2009/10:128
Bilaga 4
160
En ursprungsgaranti får utfärdas bara för el som har producerats efter
det att anläggningen har godkänts för tilldelning av ursprungsgarantier.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten
får meddela föreskrifter om uppgifter som ska finnas med i en ansökan.
7 § En ursprungsgaranti enligt 3 § får utfärdas bara om uppgifter om
den kraftvärmeprocess som har använts för att producera elen har
rapporterats till garantimyndigheten. Regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, kontoföringsmyndigheten får meddela föreskrifter om
hur rapportering enligt första stycket ska ske.
8 § Producenten av förnybar el eller producent av högeffektiv kraft-
värmeel svarar för att kontoföringsmyndigheten får de uppgifter som
myndigheten enligt 5–7 §§ behöver för att kunna utfärda en ursprungs-
garanti.
9 § En ursprungsgaranti för förnybar el ska innehålla uppgifter om
1. energikälla som elen producerats från,
2. start och slutdatum för produktionen,
3. namnet på den anläggning där elen producerats och uppgift om var
den är belägen, typ av anläggning samt installerad effekt,
4. vilken typ av stöd som anläggningen får eller har fått,
5. datum då anläggningen togs i drift, och
6. datum och land för utfärdande samt ett unikt identifieringsnummer.8
10 § En ursprungsgaranti för högeffektiv kraftvärmeel ska innehålla
uppgifter om
1. start och slutdatum för produktionen,
2. den produktionsanläggning där elen har producerats,
3. bränslets lägre värmevärde (det effektiva värmevärdet),
4. hur den värme som framställts genom kraftvärmeprocessen har
använts, och
5. den bränslebesparing som gjorts genom användning av högeffektiv
kraftvärme jämfört med separat produktion av el och värme.
Bränslebesparingen ska bestämmas med tillämpning av fastställda
referensvärden för effektivitet och enligt den formel som anges i punkten
b i bilaga 3 till Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/8/EG av den
11 februari 2004 om främjande av kraftvärme på grundval av efterfrågan
på nyttiggjord värme på den inre marknaden för energi och om ändring
av direktiv 92/42/EEG.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten
får meddela föreskrifter om bestämmande av den bränslebesparing som
krävs för att kraftvärme ska anses som högeffektiv,
11 § En ursprungsgaranti får användas inom tolv månader från och
med produktionen av motsvarande energienhet9. En ursprungsgaranti
8 Artikel 15.6 Direktiv 2009/28/EG
9 Artikel 15.3 Direktiv 2009/28/EG 30
Prop. 2009/10:128
Bilaga 4
161
används när den anger elens ursprung i förhållande till slutkund enligt
8 kap 12 § ellagen (1997:857).
3 kap Kontoföring av ursprungsgarantier
Ursprungsgarantiregister
1 § Kontoföringsmyndigheten ska kontoföra ursprungsgarantier i ett
ursprungsgarantiregister. Registret ska föras med hjälp av automatiserad
behandling. Lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument
ska inte tillämpas på kontoföringen av ursprungsgarantier.
2 § Ursprungsgarantiregistret ska bestå av garantikonton, som ska
läggas upp för producenter av förnybar el eller producenter av hög-
effektiv kraftvärmeel.
3 § Kontoföringsmyndigheten ska efter skriftlig ansökan lägga upp ett
garantikonto för den som inte omfattas av bestämmelsen i 2 §. En sådan
ansökan ska innehålla uppgifter om sökandens namn, identifierings-
nummer, telefonnummer och postadress.
Registrering av ursprungsgarantier
4 § En ursprungsgaranti utfärdas till en producent av förnybar el eller
producent av högeffektiv kraftvärmeel genom att ursprungsgarantin regi-
streras på dennes garantikonto. Registreringen ska ske utan oskäligt
dröjsmål sedan rapport om den ursprungsgarantiberättigande elproduk-
tionen kommit kontoföringsmyndigheten till handa.
Ansökan om registrering i ursprungsgarantiregistret
5 § Kontoföringsmyndigheten ska, efter ansökan eller underrättelse
som avses i 6–9 §§, genast på ett garantikonto registrera de uppgifter som
anges i ansökan eller underrättelsen samt ange tidpunkten för registre-
ringen.
Om samtliga villkor inte är uppfyllda ska en preliminär registrering av
uppgifterna ske. När samtliga villkor är uppfyllda ska en slutlig registre-
ring ske.
6 § När en ursprungsgaranti har överlåtits ska efter ansökan från över-
låtaren den överlåtna ursprungsgarantin registreras på förvärvarens
garantikonto.
Har förvärvaren ansökt om att den överlåtna ursprungsgarantin ska
registreras på hans garantikonto, ska en preliminär registrering av över-
låtelsen göras på överlåtarens garantikonto. Kontoföringsmyndigheten
ska därefter förelägga överlåtaren att yttra sig över ansökan inom två
10 För att leva upp till direktivet krav i Artikel 15.4 15.5 Direktiv 2009/28/EG så behöver
lagen kompletteras med kapitel för kontoföring av ursprungsgarantierna
veckor från det att han fått del av föreläggandet. Om överlåtaren inte
invänder mot ansökan inom denna tid, ska de överlåtna ursprungs-
garantierna registreras på förvärvarens konto.
Prop. 2009/10:128
Bilaga 4
162
7 § Har panträtt upplåtits i en ursprungsgaranti ska efter ansökan från
pantsättaren pantsättningen registreras på pantsättarens garantikonto.
Har panthavaren ansökt om att en pantsättning ska registreras, ska en
preliminär registrering av pantsättningen göras på pantsättarens konto.
Kontoföringsmyndigheten ska därefter förelägga pantsättaren att yttra sig
över ansökan inom två veckor från det att han fått del av föreläggandet.
Om pantsättaren inte invänder mot ansökan inom denna tid, ska pantsätt-
ningen slutligt registreras på pantsättarens konto.
8 § Om kontoföringsmyndigheten har underrättats om att en innehavare
av ett garantikonto gått i konkurs ska detta registreras på garantikontot.
Detsamma gäller om myndigheten har underrättats om att en ursprungs-
garanti eller en rättighet som är registrerad enligt denna lag har utmätts,
belagts med kvarstad eller blivit föremål för betalningssäkring.
När kontoföringsmyndigheten har underrättats om att ett konkursbeslut
upphävts, att en konkurs avslutats eller att en sådan åtgärd som avses i
första stycket har upphävts eller återgått, ska en sådan registrering som
nämns i första stycket tas bort.
9 § När en pantsättning av en ursprungsgaranti har upphört, ska efter
ansökan från panthavaren registreringen om pantsättningen tas bort från
pantsättarens konto.
Har pantsättaren gjort en ansökan om att registreringen om pantsätt-
ningen ska tas bort, ska en preliminär registrering om pantsättningens
upphörande göras på pantsättarens konto. Kontoföringsmyndigheten ska
därefter förelägga panthavaren att yttra sig över ansökan inom två veckor
från det att han fått del av föreläggandet. Om panthavaren inte invänder
mot ansökan inom denna tid, ska registreringen om pantsättningen tas
bort.
10 § Den som gör en ansökan enligt 6, 7 eller 9 § ska göra detta på
formulär som tillhandahålls av kontoföringsmyndigheten. Ansökan ska
vara egenhändigt undertecknad av sökanden eller dennes ombud.
En ansökan får signeras och överföras elektroniskt på det sätt som
regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, kontoföringsmyndig-
heten föreskriver.
11 § En ansökan om registrering i ursprungsgarantiregistret ska inne-
hålla uppgifter om
1. den registrering som begärs,
2. överlåtarens eller pantsättarens namn, identifieringsnummer samt
postadress,
3. förvärvarens eller panthavarens namn, identifieringsnummer samt
postadress, och
4. de garantikonton som berörs av överlåtelsen eller pantsättningen
och, i förekommande fall, försäljningspriset för ursprungsgarantierna.
12 § Om en ansökan inte uppfyller kraven i 10 § eller med stöd av den
paragrafen meddelade föreskrifter, ska ansökan omedelbart avvisas.
Prop. 2009/10:128
Bilaga 4
163
13 § Om en ansökan enligt 3 § inte uppfyller de krav som där anges,
eller om en ansökan enligt 6, 7 eller 9 § inte uppfyller de krav som anges
i 11 §, ska sökanden föreläggas att komplettera sin ansökan.
14 § Kontoföringsmyndigheten ska avslå en ansökan om garantikonto
eller en ansökan om registrering, om ett föreläggande om komplettering
enligt 13 § inte följs. Kontoföringsmyndigheten ska även avslå en
ansökan om registrering på ett garantikonto,
1. om en överlåtare eller en pantsättare gjort invändning mot en
ansökan enligt 6 § andra stycket eller 7 § andra stycket och invändningen
inte uppenbarligen saknar fog,
2. om en panthavare gjort invändning enligt 9 § andra stycket och
invändningen inte uppenbarligen saknar fog,
3. om ansökan om registrering avser överlåtelse av en ursprungsgaranti
för vilket pantsättning är registrerad, eller
4. om den registrering som ansökan avser inte är förenlig med en
befintlig registrering enligt 7 eller 8 §.
15 § När kontoföringsmyndigheten gjort en registrering på ett garanti-
konto, ska kontohavaren skriftligen underrättas om det. Om ansökan
överförts elektroniskt enligt föreskrifter meddelade med stöd av 10 §, får
även underrättelsen överföras elektroniskt.
16 § En uppgift på ett garantikonto ska rättas, om den innehåller någon
uppenbar oriktighet till följd av skrivfel, räknefel eller liknande förbi-
seende eller till följd av något tekniskt fel. Den vars rätt berörs ska ges
möjlighet att yttra sig, om inte rättelsen är till förmån för denne eller
yttrandet annars är uppenbart obehövligt.
Rättsverkan av en registrering
17 § En innehavare av ett garantikonto ska, med de begränsningar som
framgår av registreringar på kontot, anses ha rätt att förfoga över de
ursprungsgarantier som finns registrerade på kontot.
18 § Har samma ursprungsgaranti överlåtits till flera var för sig, har
den överlåtelse företräde som registrerades först. Registreringen ger dock
inte en överlåtelse företräde framför en tidigare överlåtelse om för-
värvaren, när överlåtelsen registrerades, kände till eller borde ha känt till
den tidigare överlåtelsen.
Detta ska tillämpas även på förvärv genom bodelning, arv, testamente,
bolagsskifte eller liknande förvärvssätt, när fråga uppkommer om före-
trädet mellan ett sådant förvärv och en annan överlåtelse.
Vid tillämpningen av första och andra styckena ska en preliminär regi-
strering ha samma rättsverkan som en slutlig registrering.
19 § Har en ursprungsgaranti i annat fall än som avses i 18 § överlåtits
av någon som inte ägde den, blir överlåtelsen giltig om ursprungsgarantin
vid tidpunkten för överlåtelsen var registrerat på överlåtarens garanti-
konto och överlåtelsen har registrerats samt förvärvaren då varken kände
till eller borde ha känt till att överlåtaren inte ägde ursprungsgarantin.
Vad nu sagts gäller även vid överlåtelse från den som ägde ursprungs-
garantin, men som saknade rätt att förfoga över det genom överlåtelse.
Vid tillämpningen av första stycket ska en preliminär registrering ha
samma rättsverkan som en slutlig registrering.
Prop. 2009/10:128
Bilaga 4
164
20 § En pantsättning av en ursprungsgaranti behandlas lika med en
överlåtelse vid tillämpningen av 18 och 19 §§.
Behandling av personuppgifter i ursprungsgarantiregistret
21 § Om inget annat följer av denna lag eller av föreskrifter som
meddelats med stöd av lagen, tillämpas personuppgiftslagen (1998:204)
vid behandling av personuppgifter vid kontoföring av ursprungsgarantier
i ursprungsgarantiregistret. Kontoföringsmyndigheten är personuppgifts-
ansvarig enligt personuppgiftslagen för den behandling av personupp-
gifter som utförs i ursprungsgarantiregistret.
22 § I fråga om personuppgifter ska registret ha till ändamål att till-
handahålla uppgifter för
1. verksamhet för vilken staten eller kommun ansvarar enligt lag eller
annan författning och
a) som avser ursprungsgaranti som registreras i ursprungsgaranti-
registret,
b) som för att kunna fullgöras förutsätter tillgång till information om
ursprungsgarantier, eller
c) som avser fullgörande av underrättelseskyldighet,
2. omsättning av ursprungsgarantier, samt
3. affärsverksamhet, kreditgivning eller annan allmän eller enskild
verksamhet där information om ursprungsgarantier utgör underlag för
prövningar eller beslut.
23 § Kontoföringsmyndigheten ska på begäran lämna ut uppgift i
ursprungsgarantiregistret till tillsynsmyndigheten. Tillsynsmyndigheten
får ha direktåtkomst till ursprungsgarantiregistret.
Information m.m.
24 § Kontoföringsmyndigheten ska fortlöpande offentliggöra informa-
tion om överlåtelser och annullering av ursprungsgarantier. Informa-
tionen ska avse tidpunkten för överlåtelsen eller annulleringen, antalet
överlåtna eller annullerade ursprungsgarantier. Myndigheten ska vidare
fortlöpande offentliggöra antalet ursprungsgarantier som tilldelats för
produktionen av förnybar el fördelat per energikälla och produktionen av
högeffektiv kraftvärmeel under samma period.
25 § Kontoföringsmyndigheten ska årligen, senast vid januari månads
utgång, underrätta garantikontohavaren om innehållet på hans konto per
den 31 december föregående kalenderår.
Prop. 2009/10:128
Bilaga 4
165
4 kap Annullering av ursprungsgarantier
1 § En ursprungsgaranti ska annulleras
1. när den har använts för angivande av elens ursprung enligt 8 kap.
12 § ellagen (1997:857) på begäran av garantikontohavaren eller
2. när den inte längre kan användas på grund av att tolv månader har
gått från det att energienheten för vilken ursprungsgarantin utfärdats
producerats eller
3. när garantikontohavaren begär det
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, kontoförings-
myndigheten får meddela närmare föreskrifter om annullering enligt
första stycket.
2 § Kontoföringsmyndigheten ska annullera en ursprungsgaranti som
inte längre kan användas med anledning av bestämmelserna i 2 kap 11 §.
Annullering ska ske dagen efter det att tolvmånader har gått från det att
energienheten producerats.
5 kap Tillsyn m.m.
Tillsynsmyndighetens allmänna befogenheter
1 § Tillsynsmyndigheten ska utöva tillsyn över efterlevnaden av denna
lag och av de föreskrifter som meddelats med stöd av lagen. Tillsynen
omfattar dock inte kontoföringsmyndigheten.
Om tillsynsmyndigheten i sin tillsyn finner att uppgifterna inte
överensstämmer med producentens elproduktion, ska tillsynsmyndig-
heten underrätta kontoföringsmyndigheten om det.
2 § Tillsynsmyndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar och
ta del av de handlingar som behövs för tillsynen. En begäran får förenas
med vite.
3 § Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs för
att trygga efterlevnaden av de föreskrifter som omfattas av tillsynen. Ett
föreläggande får förenas med vite.
4 § Tillsynsmyndigheten ska på begäran få tillträde till produktions-
anläggningar samt lokaler och områden som hör till sådana anläggningar
i den utsträckning det behövs för tillsynen. Denna rätt omfattar inte
bostäder.
Polismyndigheten ska lämna det biträde som behövs för tillsynen.
5 § Om det finns anledning anta att den som omfattas av tillsynen har
begått brott, får denne inte föreläggas vid vite att medverka i utredning
av en fråga som har samband med den gärning som brottsmisstanken
avser.
Prop. 2009/10:128
Bilaga 4
166
Återkallelse av godkännande
6 § Tillsynsmyndigheten ska återkalla ett godkännande för tilldelning
av ursprungsgarantier
1. om anläggningen inte längre uppfyller förutsättningarna för ett god-
kännande enligt 2 kap 6 §,
2. om godkännandet har lämnats på grund av oriktiga eller vilseledande
uppgifter i en ansökan om godkännande och dessa haft betydelse för
innehavarens rätt att tilldelas ursprungsgarantier.
7 § När kontoföringsmyndigheten har fått en underrättelse enligt 1§
andra stycket får myndigheten inte utfärda ursprungsgarantier för el som
produceras i den anläggning som underrättelsen avser.
Ursprungsgarantier får dock utfärdas om producenten av förnybar el
eller producent av högeffektiv kraftvärmeel efter underrättelsen har
lämnat nya uppgifter och tillsynsmyndigheten meddelat att de nya
uppgifterna överensstämmer med elproduktionen.
Beslut om sanktionsavgift
8 § Om ursprungsgarantier har tilldelats producenten av förnybar el
eller producent av högeffektiv kraftvärmeel på grund av oriktiga eller
vilseledande uppgifter i en ansökan om godkännande enligt 2 kap. 6 §,
vid rapportering enligt 2 kap. 4 § andra och tredje styckena och om
uppgifterna har haft betydelse för innehavarens rätt att få ursprungs-
garantier, ska producenten av förnybar el eller högeffektiv kraftvärmeel
betala en sanktionsavgift till staten för de ursprungsgarantier som
felaktigt har tilldelats producenten av förnybar el eller producent av hög-
effektiv kraftvärmeel.
Frågor om att ta ut en sådan avgift prövas av tillsynsmyndigheten.
Avgiften beräknas per ursprungsgaranti som enligt bestämmelserna i
första stycket felaktigt har tilldelats producenten av förnybar el eller
högeffektiv kraftvärmeel.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten
får meddela närmare föreskrifter om hur sanktionsavgiften ska beräknas.
Ett beslut om sanktionsavgift får inte avse ursprungsgarantier som har
tilldelats anläggningens innehavare mer än två år före tillsynsmyndig-
hetens beslut.
Vissa särskilda skyldigheter m.m.
Prop. 2009/10:128
Bilaga 4
167
9 § Den som tilldelas eller har tilldelats ursprungsgarantier ska genom
räkenskaper, anteckningar eller på annat sätt se till att det finns underlag
för att styrka dennes rätt att tilldelas ursprungsgarantier. Sådant underlag
ska bevaras i tre år efter utgången av året som tilldelningen av ursprungs-
garantin skedde.
10 § Producenten av förnybar el eller producent av högeffektiv kraft-
värmeel ska efter tillsynsmyndighetens begäran lämna de statistik-
uppgifter som myndigheten behöver. En sådan begäran får förenas med
vite.
Avgifter
11 § För utfärdande, kontoföring och överföring av ursprungsgarantier
har kontoföringsmyndigheten rätt att ta ut avgifter enligt de närmare
föreskrifter som regeringen meddelar. Annullering av ursprungsgarantier
ska inte vara avgiftsbelagd.
Indrivning
12 § Om en sanktionsavgift enligt 5 kap. 8 § inte har betalats efter
betalningsuppmaning, ska avgiften lämnas för indrivning. Bestämmelser
om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga
fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken
ske.
Elektronisk hantering
13 § Ansökningar med därtill hörande handlingar får överföras elek-
troniskt till tillsynsmyndigheten och kontoföringsmyndigheten.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten
och kontoföringsmyndigheten får meddela föreskrifter om sådan över-
föring.
6 kap Skadestånd
1 § Rätt till ersättning av staten har den som lider skada på grund av
tekniskt fel i ursprungsgarantiregistret.
Ersättningen ska sättas ned med skäligt belopp eller helt falla bort, om
den skadelidande har medverkat till skadan genom att utan skälig anled-
ning låta bli att vidta åtgärder för att bevara sin rätt eller om den skade-
lidande på något annat sätt har medverkat till skadan genom eget
vållande.
2 § En ägare eller rättighetshavare som drabbas av skada till följd av ett
beslut om rättelse enligt 3 kap. 16 § har rätt till ersättning av staten.
Ersättning lämnas dock inte om den skadelidande med hänsyn till felets
art eller andra omständigheter hade bort inse att fel förekommit.
Prop. 2009/10:128
Bilaga 4
168
3 § Utöver vad som följer av 1 och 2 §§ gäller bestämmelserna i 48 §
personuppgiftslagen (1998:204) om skadestånd vid behandling av
personuppgifter enligt denna lag.
4 § Staten företräds i ärenden om ersättning enligt 1 och 2 §§ av den
myndighet som regeringen bestämmer.
7 kap Överklagande
1 § Beslut av tillsynsmyndigheten i följande frågor får överklagas hos
förvaltningsdomstol:
1. godkännande enligt 2 kap 6 §,
2. begäran som förenats med vite enligt 5 kap 2 §,
3. föreläggande som förenats med vite enligt 5 kap 3 §,
4. återkallelse av godkännande enligt 5 kap 6 §,
5. beslut om sanktionsavgift 5 kap 8 § och
6. begäran som förenats med vite enligt 5 kap 10 §.
2 § Beslut av kontoföringsmyndigheten i följande frågor får överklagas
hos förvaltningsdomstol:
1. tilldelning av ursprungsgaranti enligt 3 kap 4 §,
2. registrering på ett garantikonto enligt 3 kap 6, 7 eller 9 §,
3. avvisning enligt 3 kap 12 §,
4. avslag på ansökan enligt 3 kap 14 §,
5. rättelse enligt 3 kap 16 §,
6. avslag på ansökan om information enligt 26 § personuppgiftslagen
(1998:204), och
7. annullering av ursprungsgarantier enligt 4 kap 1 §.
3 § Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Prop. 2009/10:128
Bilaga 4
169
Förslag på lydelse i ellagen (1997:857) gällande ursprungs-
märkning av el
Angivande av elens ursprung
12 § Elleverantörer ska på eller i samband med fakturor avseende
försäljning av el och i reklam som vänder sig till elanvändare lämna
uppgift om
1. varje enskild energikällas andel av den genomsnittliga sammansätt-
ning av energikällor som använts för att framställa den el som elleveran-
tören sålde under närmast föregående kalenderår, och
2. den inverkan på miljön i form av utsläpp av koldioxid samt den
mängd kärnbränsleavfall som framställningen av den försålda elen har
orsakat.
Om elleverantören har köpt elen på elbörs eller importerat det från
företag som är belägna utanför Europeiska unionen får uppgifterna enligt
första stycket baseras på uppgifter som elbörsen eller företagen tillhanda-
hållit.
De uppgifter som avses i första stycket 2 får lämnas genom hänvisning
till referenskällor som är tillgängliga för allmänheten.
Om en elleverantör överlåter ursprungsgarantier som utfärdats med
stöd av lagen (2006:329) om ursprungsgarantier för högeffektiv kraft-
värmeel och förnybar el ska den mängd energi från förnybara energi-
källor som motsvarar ursprungsgarantierna inte ingå i de uppgifter som
anges i första stycket 1.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten får
meddela närmare föreskrifter om hur sådana uppgifter som avses i första
– fjärde styckena ska beräknas och redovisas för elanvändarna.
Prop. 2009/10:128
Bilaga 5
170
Förteckning över remissinstanserna avseende Energi-
myndighetens rapport Ursprungsgarantier
Följande remissinstanser har yttrat sig: Hovrätten för Övre Norrland,
Kammarrätten i Stockholm, Länsrätten i Södermanlands län, Stats-
kontoret, Boverket, Konkurrensverket, Affärsverket svenska kraftnät,
Energimarknadsinspektionen, Regelrådet, Konsumentverket, Sveriges
kommuner och landsting (SKL), Företagarna, Lantbrukarnas Riks-
förbund (LRF), Svensk Energi och Svenska Gasföreningen (gemensamt
svar), Fastighetsägarna Sverige, Näringslivets Regelnämnd, Svensk
Vindenergi, Svenska Bioenergiföreningen (Svebio), Svenska Biogas-
föreningen, Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag (SABO), Sveriges
Bostadsrättscentrum (SBC), Renewable Energy Certificate System
(RECS) i Sverige, Villaägarnas Riksförbund samt gemensamt svar från
Sveriges Energiföreningars Riksorganisation (SERO), Svensk Vindkraft-
förening (SVIF) och Svensk Vattenkraftförening (SVAF).
Följande remissinstanser har inbjudits att yttra sig, men avstått från att
lämna yttrande: Naturvårdsverket, Miljömärkning Sverige AB, Svenska
Naturskyddsföreningen, Svenskt Näringsliv, LRF Skogsägarna, Svensk
Fjärrvärme, Skogsindustrierna, HSB Riksförbund, Konsumenternas
elrådgivningsbyrå, Oberoende elhandlare, Riksbyggen, Svensk Elbrukar-
förening, Svensk Kraftmäkling och Sveriges Konsumenter.
Följande remissinstanser har inte yttrat sig med anledning av remissen
men har ingått i referensgruppen knuten till Energimyndighetens fram-
tagande av rapporten och lämnat synpunkter inom ramen för detta arbete:
Svenska Naturskyddsföreningen, Oberoende elhandlare samt Svensk
Kraftmäkling.
Prop. 2009/10:128
Bilaga 6
171
Lagrådsremissens lagförslag
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Förslag till lag om ursprungsgarantier för el
Härigenom föreskrivs1 följande.
Inledande bestämmelser
1 § Denna lag syftar till att säkerställa att den som producerar el ska ha
rätt att få ursprungsgarantier utfärdade som visar den producerade elens
ursprung.
2 § Med ursprungsgaranti avses det elektroniska dokument som tagits
fram i enlighet med bestämmelserna i denna lag och vars syfte är att
garantera ursprunget på den el som en elleverantör ska lämna uppgift om
enligt 8 kap. 12 § ellagen (1997:857).
Förutsättningar för utfärdande av ursprungsgarantier
3 § Ursprungsgarantier får utfärdas bara för sådan el som har mätts och
rapporterats till den myndighet som regeringen bestämmer (kontoförings-
myndigheten).
4 § Endast en ursprungsgaranti får utfärdas per energienhet.
En ursprungsgaranti ska omfatta en megawattimme el.
Ursprungsgarantiernas innehåll
5 § Varje ursprungsgaranti ska ha ett identifieringsnummer.
Annullering av ursprungsgarantier
6 § En ursprungsgaranti ska annulleras när den har använts för det syfte
som anges i 2 §.
En ursprungsgaranti ska även annulleras om den inte har använts enligt
första stycket inom tolv månader från och med produktionen av den
energienhet som ursprungsgarantin avser.
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG av den 23 april 2009 om
främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och om ändring och ett
senare upphävande av direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG (EUT L 140, 5.6.2009,
s. 16, Celex 32009L0028) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/8/EG av den
11 februari 2004 om främjande av kraftvärme på grundval av efterfrågan på nyttiggjord
värme på den inre marknaden för energi och om ändring av direktiv 92/42/EEG (EUT L 52,
21.2.2004, s. 50, Celex 32004L0008).
Register över ursprungsgarantier
Prop. 2009/10:128
Bilaga 6
172
7 § Kontoföringsmyndigheten ska föra ett elektroniskt register över
ursprungsgarantier.
Förfarande
8 § Ursprungsgarantier ska utfärdas, överföras och annulleras elek-
troniskt.
9 § Den myndighet som regeringen bestämmer (tillsynsmyndigheten)
prövar frågor om rätt till tilldelning av ursprungsgarantier.
Kontoföringsmyndigheten utfärdar, överför och annullerar ursprungs-
garantier.
10 § Producenten av el ska skriftligen ansöka hos tillsynsmyndigheten
om rätt till tilldelning av ursprungsgarantier.
11 § Tillsynsmyndigheten ska informera kontoföringsmyndigheten om
beslut om rätt till tilldelning av ursprungsgarantier och överföra de upp-
gifter som är nödvändiga för utfärdandet av ursprungsgarantierna till
myndigheten.
12 § Den som är antecknad som innehavare i registret över ursprungs-
garantier ska skriftligen begära att kontoföringsmyndigheten ska regi-
strera en överföring av en ursprungsgaranti från en innehavare till en
annan innehavare.
Om någon annan än den som är antecknad som innehavare i registret
begär överföring av en ursprungsgaranti får kontoföringsmyndigheten
endast göra överföringen om den som är antecknad som innehavare
skriftligen lämnar sitt godkännande.
13 § Den som är antecknad som innehavare i registret över ursprungs-
garantier ska skriftligen begära att kontoföringsmyndigheten ska
annullera en ursprungsgaranti efter att den har använts enligt 2 §.
Om en sådan begäran inte har kommit in till kontoföringsmyndigheten
inom tolv månader från och med produktionen av den energienhet som
ursprungsgarantin avser ska myndigheten annullera ursprungsgarantin.
Ursprungsgarantier från andra medlemsstater i Europeiska unionen
14 § En ursprungsgaranti från en annan medlemsstat i Europeiska
unionen ska erkännas om det inte finns skäl att tvivla på dess riktighet.
Om en ursprungsgaranti som avser förnybar el eller högeffektiv kraft-
värmeel inte erkänns ska tillsynsmyndigheten underrätta Europeiska
kommissionen och ange varför garantin inte kan erkännas.
Tillsyn och återkallelse
Prop. 2009/10:128
Bilaga 6
173
15 § Tillsynsmyndigheten ska utöva tillsyn över efterlevnaden av
denna lag och av de föreskrifter som meddelats i anslutning till lagen.
16 § Tillsynsmyndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar
och ta del av de handlingar som behövs för tillsynen.
Tillsynsmyndigheten har även rätt att på begäran få tillträde till
produktionsanläggningar samt lokaler och områden som hör till sådana
anläggningar i den utsträckning det behövs för tillsynen. Denna rätt
omfattar inte bostäder.
17 § Tillsynsmyndigheten ska återkalla ett beslut om rätt till tilldelning
av ursprungsgarantier
1. om beslutet har fattats på grund av oriktiga eller vilseledande
uppgifter och dessa har haft betydelse för rätten att tilldelas ursprungs-
garantier,
2. om förutsättningarna i 3 eller 4 §, eller enligt föreskrifter som
meddelas i anslutning till lagen, inte uppfylls,
3. om elproducenten inte lämnar de upplysningar, handlingar eller
tillträde till produktionsanläggningen som behövs för att tillsynsmyndig-
heten ska kunna utöva tillsyn, eller
4. om elproducenten begär det.
Tillsynsmyndigheten ska snarast informera kontoföringsmyndigheten
om ett beslut om återkallelse.
Ett beslut om återkallelse ska gälla omedelbart.
Skadestånd
18 § Den som lider skada på grund av ett tekniskt fel i registret över
ursprungsgarantier har rätt till ersättning av staten.
Ersättningen ska sättas ned med skäligt belopp eller helt falla bort, om
den skadelidande har medverkat till skadan genom att utan skälig
anledning ha låtit bli att vidta åtgärder för att bevara sin rätt eller om den
skadelidande på något annat sätt har medverkat till skadan genom eget
vållande.
Avgifter
19 § Regeringen får meddela föreskrifter om avgift för utfärdande,
överföring och annullering av ursprungsgarantier enligt denna lag.
Bemyndigande
20 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om definitioner av energikällor och sätt att
producera el.
Prop. 2009/10:128
Bilaga 6
174
Överklagande
21 § Beslut om rätt till tilldelning enligt 9 §, om återkallelse enligt 17 §
eller enligt föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen får
överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
1. Denna lag träder i kraft den 1 december 2010, då lagen (2006:329)
om ursprungsgarantier för högeffektiv kraftvärmeel och förnybar el ska
upphöra att gälla.
2. Den upphävda lagen gäller fortfarande för ursprungsgarantier som
har utfärdats före den 1 december 2010.
Förslag till lag om ändring i ellagen (1997:857)
Prop. 2009/10:128
Bilaga 6
175
Härigenom föreskrivs att 8 kap. 12 § ellagen (1997.857) ska ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
8 kap.
12 §
Elleverantörer skall på eller i
samband med fakturor avseende
försäljning av el och i reklam som
vänder sig till elanvändare lämna
uppgift om
1. varje enskild energikällas
andel av den genomsnittliga sam-
mansättning av energikällor som
använts för att framställa den el
som elleverantören sålde under
närmast föregående kalenderår,
och
2. den inverkan på miljön i form
av utsläpp av koldioxid samt den
mängd kärnbränsleavfall som
framställningen av den försålda
elen har orsakat.
Elleverantörer ska på eller i
samband med fakturor avseende
försäljning av el och i reklam som
vänder sig till elanvändare lämna
uppgift om
1. varje enskild energikällas
andel av den genomsnittliga sam-
mansättning av energikällor som
använts för att framställa den el
som elleverantören sålde under
närmast föregående kalenderår,
och
2. den inverkan på miljön i form
av utsläpp av koldioxid samt den
mängd kärnbränsleavfall som
framställningen av den försålda
elen har orsakat.
Om elleverantören har köpt el på en elbörs eller importerat den från
företag som är belägna utanför Europeiska unionen får uppgifterna enligt
första stycket 1 baseras på uppgifter som elbörsen eller företagen till-
handahållit.
De uppgifter som anges i första stycket 2 får lämnas genom hänvisning
till referenskällor som är tillgängliga för allmänheten.
Regeringen eller, efter rege-
ringens bemyndigande, nät-
myndigheten får meddela närmare
föreskrifter om hur sådana upp-
gifter som avses i första–tredje
styckena skall beräknas och redo-
visas för elanvändarna.
Om en elleverantör överför
ursprungsgarantier som avser
energi från förnybara energikällor
till en annan innehavare ska den
mängd energi som motsvarar
ursprungsgarantierna dras ifrån
andelen energi från förnybara
energikällor när uppgifter lämnas
enligt första stycket 1.
Regeringen eller, efter rege-
ringens bemyndigande, nät-
myndigheten får meddela närmare
föreskrifter om hur sådana upp-
gifter som avses i första–fjärde
styckena ska beräknas och redo-
visas för elanvändarna.
Denna lag träder i kraft den 1 december 2010.
Prop. 2009/10:128
Bilaga 7
176
Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2010-03-03
Närvarande: F.d. regeringsrådet Leif Lindstam, f.d. justitierådet Lars
Dahllöf och regeringsrådet Carina Stävberg.
En ny lag om ursprungsgarantier för el m.m.
Enligt en lagrådsremiss den 11 februari 2010 (Näringsdepartementet) har
regeringen beslutat att inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ursprungsgarantier för el,
2. lag om ändring i ellagen (1997:857).
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av ämnessakkunniga Christina
Nordenbladh.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Förslaget till lag om ursprungsgarantier för el
9 och 10 §§
I 9 § första stycket anges att den myndighet som regeringen bestämmer
(tillsynsmyndigheten) prövar frågor om rätt till tilldelning av ursprungs-
garantier. Enligt andra stycket utfärdas, överförs och annulleras
ursprungsgarantier av kontoföringsmyndigheten. Av 10 § framgår att
producenten av el ska skriftligen ansöka hos tillsynsmyndigheten om rätt
till tilldelning av ursprungsgarantier.
För att tillsynsmyndigheten ska pröva en fråga om rätt till tilldelning av
ursprungsgaranti krävs således att producenten gör en skriftlig ansökan
hos tillsynsmyndigheten, varefter tillsynsmyndigheten kontrollerar de
uppgifter producenten lämnat i sin ansökan och fattar beslut i frågan.
Nästa steg i förfarandet är att tillsynsmyndigheten meddelar konto-
föringsmyndigheten att beslut om rätt till tilldelning av ursprungsgaranti
har fattats. Det är med hänsyn till förfarandet, enligt Lagrådets mening,
logiskt att 9 och 10 §§ disponeras i en annan ordning och förslagsvis ges
följande lydelse:
9 § Den myndighet som regeringen bestämmer (tillsynsmyndigheten)
prövar frågor om rätt till tilldelning av ursprungsgarantier.
Producenten av el ska skriftligen ansöka hos tillsynsmyndigheten om
rätt till tilldelning av ursprungsgarantier.
10 § Kontoföringsmyndigheten utfärdar, överför och annullerar
ursprungsgarantier.
Prop. 2009/10:128
Bilaga 7
177
12 §
Enligt första stycket ska den som är antecknad som innehavare i registret
över ursprungsgarantier skriftligen begära att kontoföringsmyndigheten
ska registrera en överföring av en ursprungsgaranti från en innehavare till
en annan innehavare. Om någon annan än den som är antecknad som
innehavare i registret begär överföring av en ursprungsgaranti får, enligt
andra stycket, kontoföringsmyndigheten endast göra överföringen om
den som är antecknad som innehavare skriftligen lämnar sitt godkän-
nande.
En ursprungsgaranti kan komma att överföras mellan olika innehavare
eftersom en elproducent kan välja att själv inte använda
ursprungsgarantin utan i stället överlåta den till en elleverantör. I de fall
en elproducent också agerar som elleverantör krävs givetvis ingen sådan
åtgärd som anges i paragrafens första stycke. Mot denna bakgrund
föreslår Lagrådet att 12 § förtydligas och ges följande lydelse:
Om den som är antecknad som innehavare av en ursprungsgaranti
i registret över sådana garantier skriftligen begär det, ska konto-
föringsmyndigheten registrera en överföring av en ursprungs-
garanti till en annan innehavare.
Om någon annan än den som är antecknad som innehavare i
registret begär överföring av en ursprungsgaranti, får konto-
föringsmyndigheten registrera överföringen endast om
innehavaren lämnat sitt godkännande.
21 §
I paragrafen anges att sådana beslut enligt lagen som avser rätt till till-
delning av ursprungsgarantier eller återkallelse av sådan rätt får
överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. I den mån det kan före-
komma andra beslut som meddelas enligt lagen bör, om det är avsikten,
enligt Lagrådets mening uttryckligen anges att andra beslut enligt lagen
inte får överklagas. Vidare anges att beslut enligt föreskrifter som har
meddelats i anslutning till lagen ska kunna överklagas på samma sätt.
Lagrådet konstaterar att detta innebär att alla sådana beslut, oavsett vad
de avser, kommer att kunna överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Förslaget till lag om ändring i ellagen
Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.
Prop. 2009/10:128
Bilaga 8
178
Sammanfattning av Energimarknadsinspektionens
rapport Förnybara energikällor – Åtkomst till och drift
av näten
Efter EI:s analys av behovet av författningsändringar till följd av reglerna
om nättillträde i EU:s Förnybarhetsdirektiv, artikel 16, har vi kommit
fram till att författningsändringar bör vidtas gällande några av punkterna
i artikeln. De författningsändringar som vi föreslår återfinns i en samlad
översikt i kapitel 4. De bedömningar som ligger till grund för förslagen
återfinns under respektive punkt i kapitel 5.
EI:s samlade bedömning av förhållandet mellan Förnybarhetsdirektivets
artikel 16 och rådande svensk lagstiftning är att artikeln till stora delar
redan är införlivad. Huvudskälet till det är att produktionsanläggningarna
i Sverige har en ovillkorlig rätt att mata in energi till elnäten på skäliga
villkor som ska vara objektiva och icke-diskriminerande. Detsamma
gäller för överföringen av el på näten.
De författningsändringar som vi föreslår handlar i huvudsak om ökat
offentliggörande och om preciseringar av redan befintliga skyldigheter
för gas- och elnätsföretagen.
Prop. 2009/10:128
Bilaga 9
179
Energimarknadsinspektionens lagförslag
Förslag till lag om ändring i ellagen (1997:857)
Härigenom föreskrivs i fråga om ellagen (1997:857)
dels att 4 kap. 11 § och 8 kap. 2 § ska ha följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 1 kap. 6 a § av följande
lydelse.
1 kap. 6 a § ellagen
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Med förnybara energikällor enligt
4 kap. 11 § och 8 kap. 2 § denna
lag avses sådana energikällor som
anges enligt definitionen i artikel 2
i Europaparlamentets och rådets
direktiv 2009/28/EG av den
23 april 2009 om främjande av
användningen av energi från för-
nybara energikällor och om änd-
ring och ett senare upphävande av
direktiven 2001/77/EG och
2003/03/EG
.
4 kap. 11 § ellagen
Nuvarande lydelse
Ny föreslagen lydelse
Den som har nätkoncession skall
på begäran utan dröjsmål lämna
skriftlig uppgift om sin nättariff.
Vid begäran om ny anslutning
skall uppgift enligt första stycket
lämnas inom skälig tid.
Den som har nätkoncession skall
offentliggöra sin nättariff till den
del den avser avgifter och övriga
villkor för överföring av el.
Regeringen eller, efter rege-
ringens bemyndigande, nätmyn-
digheten får meddela närmare
föreskrifter om offentliggörande
av nättariff enligt tredje stycket.
Den som har nätkoncession ska på
begäran utan dröjsmål lämna
skriftlig uppgift om sin nättariff.
Vid begäran om ny anslutning
ska uppgift enligt första stycket
lämnas inom skälig tid.
Vid begäran om anslutning av
en anläggning som producerar el
från förnybara energikällor ska
den som har nätkoncession utöver
uppgifterna enligt första och
andra stycket även ange en tidplan
för handläggning av en ansökan
om anslutning samt tidplan för
anslutning till nätet.
1 EUT L140/16, 5.6.2009 (Celex 32009L0028)
Prop. 2009/10:128
Bilaga 9
180
Den som har nätkoncession ska
offentliggöra sin nättariff till den
del den avser avgifter och övriga
villkor för överföring av el.
Den som har nätkoncession ska
offentliggöra standardregler för
hur kostnaderna för teknisk
anpassning ska bäras och fördelas
vid anslutning till nätet.
Regeringen eller, efter rege-
ringens bemyndigande, nätmyn-
digheten får meddela närmare
föreskrifter om tidplan enligt
tredje stycket och om offentlig-
görande av nättariff enligt fjärde
stycket.
8 kap. 2 § ellagen
Nuvarande lydelse
Ny föreslagen lydelse
Den systemansvariga myndigheten
får i den utsträckning det behövs
för att kunna utöva system-
ansvaret, beordra elproducenter
att, mot marknadsmässig
ersättning, öka eller minska
produktionen av el.
Om systemansvaret inte kan
utövas genom åtgärder som nämns
i första stycket, får den system-
ansvariga myndigheten, i den
utsträckning det behövs för att
kunna utöva systemansvaret,
beordra innehavare av nätkon-
cession att begränsa eller avbryta
överföring av el till elanvändare. I
den utsträckning systemansvaret
så medger skall begränsning och
avbrytande av överföringen
genomföras så rättvist som
möjligt. Därvid skall, i den
utsträckning det är möjligt,
koncessionshavarens åtaganden
beträffande leveranssäkerheten
beaktas.
Närmare föreskrifter om den
systemansvarigas befogenheter
enligt första och andra stycket
meddelas av regeringen.
Den systemansvariga myndigheten
får i den utsträckning det behövs
för att kunna utöva system-
ansvaret, beordra elproducenter
att, mot marknadsmässig
ersättning, öka eller minska
produktionen av el.
Om den systemansvariga
myndigheten, för att kunna utöva
systemansvaret, vidtar betydande
åtgärder för att minska andelen el
från förnybara energikällor ska
den systemansvariga myndigheten
rapportera dessa åtgärder till
nätmyndigheten samt ange vilka
avhjälpande åtgärder man avser
att vidta för att förhindra att
andelen el från förnybara energi-
källor minskas mer än vad som är
lämpligt.
Om systemansvaret inte kan
utövas genom åtgärder som nämns
i första stycket, får den system-
ansvariga myndigheten, i den
utsträckning det behövs för att
kunna utöva systemansvaret,
beordra innehavare av nätkon-
cession att begränsa eller avbryta
överföring av el till elanvändare. I
den utsträckning systemansvaret
Prop. 2009/10:128
laga 9
181
Bi
så medger ska begränsning och
avbrytande av överföringen
genomföras så rättvist som
möjligt. Därvid ska, i den
utsträckning det är möjligt,
koncessionshavarens åtaganden
beträffande leveranssäkerheten
beaktas.
Närmare föreskrifter om den
systemansvarigas befogenheter
enligt första och andra stycket
meddelas av regeringen.
Denna lag träder i kraft den 1 december 2010.
Förslag till lag om ändring i naturgaslagen (2005:403)
Prop. 2009/10:128
Bilaga 9
182
Härigenom föreskrivs i fråga om naturgaslagen (2005:403) att 6 kap. 1 §
ska ha följande lydelse.
6 kap. 1 § naturgaslagen
Nuvarande lydelse
Ny föreslagen lydelse
Avgifter och övriga villkor för
sådan anslutning som avses i
3 kap. 5 § skall vara skäliga,
objektiva och icke-
diskriminerande.
Vid utformandet av avgiften för
en anslutning skall särskilt beaktas
var den ledning eller anläggning
som skall anslutas är belägen samt
effekten i anslutningspunkten.
Den som innehar en naturgas-
ledning skall vid begäran om ny
anslutning inom skälig tid lämna
skriftlig uppgift om avgiften och
övriga villkor för anslutningen.
Avgifter och övriga villkor för
sådan anslutning som avses i
3 kap. 5 § ska vara skäliga,
objektiva och icke-
diskriminerande.
Vid utformandet av avgiften för
en anslutning ska särskilt beaktas
var den ledning eller anläggning
som ska anslutas är belägen samt
effekten i anslutningspunkten.
Den som innehar en naturgas-
ledning ska vid begäran om ny
anslutning inom skälig tid lämna
skriftlig uppgift om avgiften och
övriga villkor för anslutningen.
Den som innehar naturgas-
ledning ska offentliggöra avgif-
terna för anslutning.
Regeringen eller, efter rege-
ringens bemyndigande, tillsyns-
myndigheten får meddela närmare
föreskrifter om offentliggörande
av avgifter för anslutning enligt
fjärde stycket.
Denna lag träder i kraft den 1 december 2010.
Prop. 2009/10:128
Bilaga 10
183
Förteckning över remissinstanserna avseende Energi-
marknadsinspektionens rapport Förnybara energi-
källor – Åtkomst till och drift av näten
Riksrevisionen, Hovrätten för Västra Sverige, Kammarrätten i Sundsvall,
Länsrätten i Södermanlands län, Domstolsverket, Försvarsmakten, För-
svarets materielverk, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap,
Statens fastighetsverk, Ekonomistyrningsverket, Statskontoret, Uppsala
universitet, Skogsstyrelsen, Statens jordbruksverk, Fiskeriverket, Same-
tinget, Naturvårdsverket, Boverket, Konkurrensverket, Affärsverket
svenska kraftnät, Elsäkerhetsverket, Statens energimyndighet,
Konsumentverket, Riksantikvarieämbetet, Regelrådet, Sveriges
Kommuner och Landsting, Sveriges advokatsamfund, Svenskt
Näringsliv, Företagarna, Svenska Naturskyddsföreningen, Lantbrukarnas
Riksförbund, Svensk Energi, Svensk Elbrukarförening, Svensk Fjärr-
värme, SKGS, Fastighetsägarna Sverige, Konsumenternas
Elrådgivningsbyrå, Näringslivets Regelnämnd, Oberoende Elhandlare,
Skogsägarna, Svensk Vindenergi, Svenska Gasföreningen, Svenska
Biogasföreningen, Sveriges Energiföreningars Riksorganisation,
Sveriges Jordägareförbund, Svensk Vindkraftförening och Villaägarnas
Riksförbund.
Prop. 2009/10:128
Bilaga 11
184
Lagrådsremissens lagförslag
Förslag till lag om ändring i ellagen (1997:857)
Härigenom föreskrivs1 att det i ellagen (1997:857) ska införas två nya
paragrafer, 4 kap. 12 och 13 §§, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4 kap.
12 §
En nätkoncessionshavare som
har tagit emot en ansökan om
anslutning av en elproduktions-
anläggning ska ange en tidsplan
för handläggningen av ansökan.
När uppgift enligt 11 § första
stycket lämnas i fråga om anslut-
ning av en elproduktionsanlägg-
ning, ska nätkoncessionshavaren
även ange en tidsplan för anslut-
ningen.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer
meddelar närmare föreskrifter om
utformningen av en tidsplan enligt
första eller andra stycket.
13 §
Den som har nätkoncession ska
offentliggöra principer för hur
kostnaderna för teknisk anpass-
ning ska fördelas vid anslutning
till elnätet.
Denna lag träder i kraft den 1 december 2010.
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG av den 23 april 2009 om
främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och om ändring och ett
senare upphävande av direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG (EUT L 140, 5.6.2009, s.
16, Celex 32009L0028).
Prop. 2009/10:128
Bilaga 11
185
Förslag till lag om ändring i naturgaslagen (2005:403)
Härigenom föreskrivs1 i fråga om naturgaslagen (2005:403)
dels att 6 kap. 1 § ska ha följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 6 kap. 1 a §, av följande
lydelse.
6 kap.
1 §2
Avgifter och övriga villkor för
sådan anslutning som avses i
3 kap. 5 § skall vara skäliga,
objektiva och icke-diskrimineran-
de.
Avgifter och övriga villkor för
sådan anslutning som avses i
3 kap. 5 § ska vara skäliga, objek-
tiva och icke-diskriminerande.
Vid utformandet av avgiften för
en anslutning skall särskilt beaktas
var den ledning eller anläggning
som skall anslutas är belägen samt
effekten i anslutningspunkten.
Vid utformandet av avgiften för
en anslutning ska särskilt beaktas
var den ledning eller anläggning
som ska anslutas är belägen samt
effekten i anslutningspunkten.
Den som innehar en naturgas-
ledning skall vid begäran om ny
anslutning inom skälig tid lämna
skriftlig uppgift om avgiften och
övriga villkor för anslutningen.
1 a §
Den som innehar en naturgas-
ledning ska vid begäran om ny
anslutning inom skälig tid lämna
skriftlig uppgift om avgiften och
övriga villkor för anslutningen.
Innehavaren av en naturgasled-
ning ska offentliggöra de metoder
som används för att utforma av-
gifter för anslutning.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer med-
delar närmare föreskrifter om
offentliggörande av metoder enligt
andra stycket.
Denna lag träder i kraft den 1 december 2010.
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG av den 23 april 2009 om
främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och om ändring och ett
senare upphävande av direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG (EUT L 140, 5.6.2009, s.
16, Celex 32009L0028).
2 Senaste lydelse 2006:646.
Prop. 2009/10:128
Bilaga 12
186
Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2010-03-03
Närvarande: F.d. regeringsrådet Leif Lindstam, f.d. justitierådet Lars
Dahllöf och regeringsrådet Carina Stävberg.
Tillträde till el- och gasnät för förnybara energikällor
Enligt en lagrådsremiss den 11 februari 2010 (Näringsdepartementet) har
regeringen beslutat att inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i ellagen (1997:857),
2. lag om ändring i naturgaslagen (2005:403).
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av rättssakkunnige Andreas
Lindholm.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
I remissen föreslås ändringar i ellagen och naturgaslagen i syfte att
genomföra delar av artikel 16 i Europaparlamentets och rådets direktiv
2009/28/EG. Förslagen innebär bl.a. att en nätkoncessionshavare och en
innehavare av en naturgasledning ska i vissa angivna situationer lämna
uppgifter om tidsplaner, principer för kostnadsfördelning, metoder för
utformning av avgifter m.m.
I lagförslagen finns bestämmelser som innebär att regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter i
angivna ämnen (4 kap. 12 § tredje stycket ellagen och 6 kap. 1 a § tredje
stycket naturgaslagen). Av författningskommentarerna till bestämmel-
serna framgår att de är avsedda som upplysningar om kommande före-
skrifter på lägre konstitutionell nivå än lag. Det synes därför vara fråga
om verkställighetsföreskrifter, som även utan upplysningen kan
meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
Enligt Lagrådets uppfattning är bestämmelserna i sin helhet och
särskilt bestämningen ”närmare” överflödiga och bör därför utgå.
Näringsdepartementet
Prop. 2009/10:128
187
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 mars 2010.
Närvarande: Statsministern Reinfeldt, ordförande, och statsråden Odell,
Ask, Husmark Pehrsson, Larsson, Erlandsson, Torstensson, Carlgren,
Hägglund, Björklund, Carlsson, Littorin, Borg, Sabuni, Billström,
Adelsohn Liljeroth, Tolgfors, Krantz, Ohlsson.
Föredragande: Statsrådet Torstensson.
Regeringen beslutar proposition 2009/10:128 Genomförande av direktiv
om förnybar energi.
Rättsdatablad
Prop. 2009/10:128
188
Författningsrubrik Bestämmelser
som
inför, ändrar, upp-
häver eller upprepar
ett normgivnings-
bemyndigande
Celexnummer för
bakomliggande EG-
regler
Lag om
ursprungsgarantier för el
19 och 20 §§
32009L0028
32004L0008
Lag om ändring i
ellagen (1997:857)
8 kap. 12 §
32009L0028
Lag om ändring i
naturgaslagen
(2005:403)
32009L0028
Hållbarhetskriterier
för biodrivmedel
och fl ytande
biobränslen
Prop. 2009/10:164
propomslag_Hållbarhetskriterier.indd 1
2010-03-18 13:31:55