SOU 1922:16

Förslag till vissa ändringar i bestämmelserna rörande jakt och fågelskydd

IN TY NG,

ou 1

2. LL

9, & Tok

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

FÖRSLAG TILL VISSA ÄNDRINGAR I BESTÄMMELSERNA RÖRANDE JAKT OCH FÅGELSKYDD

AVGIVNA AV |

DE JÄMLIKT NÅDIGA BEMYNDIGANDEN DEN 1 OKTOBER 1915 OCH DEN 3 JULI 1916 INOM K. JORDBRUKSDEPARTEMENTET

TILLKALLADE "SAKKUNNIGA

HER I | ÄNDRINGAR I JAKTLAGEN, FRID- - LYSNINGSBESTÄMMELSER M. M.

STOCKHOLM 1922

13:

14.

No

=

pf Skolkommissionens betänkande, 4 Det högre skol- väsendet i utlandet (tr. 1921). Norstedt, 387-85. E. Betänkande och förslag till förändrade grunder för förvaltningen av kronans jordbruksdomäner samt "till nya reglementariska bestämmelser för sammå förvaltning. Haeggström. 106 s. Jo.

i förhållande till staten. Av PT: Nothin. Marcus. 2146 5. i.

(tr. 1921). Almqvist & Wiksell. xij, 295 5.

LENE 1till betänkande med förslag till livsmedels- Sd m. m; Förslag till föreskrifter rörande under-

ning äv smör,och margarin, ost och marga

ättika och vatten HER: FRORT)S Almqvist &

d25

Wiksell.

Huss och ”T. Sand- 10158. - ; gh "biblio-

iniqvist &

och andra utredningar. Av HH berg (tr. 1921). Almqvist & Wiksell. Förslag till om- och RLDNE gnad av Kun teket. Handlingar 1918—192 Län 1921). A Wiksell: (4); 12.5. 18 på Jordkommissionens betänkande.. 1; Förslag till Jag med bestämmelser PORT rätt att förvärva och besitta fast egendom.- Thule, (6),425 $s: 4 kart. Ju. Utredning och förslag rörande beredande av under- stöd åtänkor efter manskap: vid armén: och marinen. Beckman. 29:s. Fö, 1921 års Pensionskommitlés: betänkande. dy Betän-. kande SS förslag illägg författningar ang. dyrtids-]|2 tillägg och pensionstill AS vissa pensionärer (tr.] 1921). Hieggström. 83 s. Betänkande med fö Su Ke rasa säkeude UYR ning och besk É Pad, cker m,m. H:eggs tröm. 96. s. Fi Betänkande 2, avg. rs sakku nniga för Chal-

av Chalmers tekniska instituts högre avdelning till teknisk högskola och dess lägre avdelning till SSE gymnasium med tekniska fackskolor samt för- a g 122-6. 1p Till herr dapdder och « e elen för Ki finansdeparte- mentet. LR tande. rån sakkunniga för” utrednin angående ontroll över Sockertillverkningens] Marcus. 30s. Fi. Betänkande och förslag angående officerskårens vid flottan rekrytering och utbildning m.m, 4, tag- | ning och utbildning av befäl i flottans reserv. eck- man. 192 s. Fö. Kommunalförfattningssäkkunnigas betänkande. 8; Ersättning åt innehavare av Saga förtsoende-r uppdrag. Nareedte 162 s. S 3

Några Aldsdlöce | rån 1991 års riksdagsmannaval. Av E. v. Heidenstam. Norstedt. 208. Ju. Byggnadsarbetärsakkubnivas betänkande 2. Arbets- statistisk undersökning rörande husbyggnadsverk- | samheten i Sveriges städer och stadsliknande. sam-/ hällen. Av B. Nyström. Norstedt. 208-:s, Se Järnyvägsstyrelsens skrivelser till Kungl. M: 28 april 1922 med förslag till taxeändring samt den 5 maj 1922 med yttrande över tu

mitténs utlåtande m. mö NYSE Klimatets inverkan OR byggnader. vid. västkusten. SRÖRR AL 'ggnadsstyre Sens meddelande nr T Marcus:

öga med förslag tin förändrad. SF TRlig: in- delning och organisation inom de till Kristianstads

Hieggström: 392. s E:- Tillägg till betänkande och Törslåg verksamheten vid marine Betänkande STARS fis

vj, 92.s. Fö. inäringens främjande

16. Bilaga till kommunalförfattningssakkunnigas betän= kande. 3; Statistisk redogörelse för utgående ersätt- ningar åt innehavare av OR SK DO EI DDO TAR SEO rimärkommunerna. Norstedt. (2), Förmögenhetsbrotten. Andra delen. Förbersäahde utkast till strafflag.” Speciella delen. 4; Av J. Wi Thyrén Lund, Berling. vj, 217 s. Ju. 18; Betänkande i fråga om plan för utförande av ostkust- banan mi m, Beckman. ix, 316 s. 4 kart. 19: Tull- och traktatkommitléns utredningar och be-

ER SE 8. Utlåtande 4 valutafrågan. "Marcus. s 20: Underdånigt betänkande rör. nde lönereglering för

- befattningshavare vid lots- och fyrstaten” Mm m.

Marcus. 21: 14 5;

21. Tull: och ”traktatkommitténs- utredningar och be-

"tänkanden. 9. Utlåtande AREAN SANSEsR ak tErnaR

rteglering. "Tullberg. - je

Ortnamnen i ärade dä ads härad.

Uppsala, Appelberg. (4), 35 s. E

Järnvägsstyrelsens” skrivelse till Kungl. Maj:t den 9 mars 1922 med yttrande över ostkustbanekom- mitténs betänkande. "Beckman. (2), 36. s. Ki

24. Utredning angående inrättandet av ettsvenskt stats- NES AviC: TR 'Charlier. Malmö, Rönhr. (£), 109:s- 17. r 23.

205; Gekääaeiteb leg 2 vändande och ställning inom civilprocessen i skilda” REN Avi G: Falls crantz. NTA vij, 5838. Ju. Sd e och för slåg röran dej interne ring av farliga återfallsförbrytare. Lund, Berling. 115 s. Ju. Ostkustbanekommitténs "promemoria med anled- ning av järnvägsst relsens yttrande den 9 mars 1922 över kommitt ns betänkande den 3 februari 1922 - Beckman. 23.s.. S 28. Betänkande: ANSADHAS stalens erta ande i-viss om- fattning av förädlingsverksamheten. beträffande av- SS från statens skogar. ”Centraltr. (10)- si Jo. 29, Skolkommissionens betänkande, 2, Historiska över- sikter och särskilda utredningar. Norstedt. 309 s. Es: Utredning. och: förslag ren vården av blinda. ÖR ggström, ix, 18t£s, E "BL SJÖ DVARSELM EINES nringar med anledning av ost- S SKRSCDAD ER DE URL SNNg promemoria” av den 23 mars

3 "Beckman. 21 32 SKOIkoRant ens betänkande. 3. Statistiska ut- redningar. . - Göransson. Norstedt vi, 244 s . Skolkommissionens betänkande. 1: 6 Grunder xxvij.

no Say. "läroverksorganisatio N Norstedt,

8033 : 34; Tull= och traktatkommitténs utredningar och be- Gake rden 10. Utlåtande med: ArSLae till förordning om tgärder till skydd mot så. kall ad Valtetädum Ding, Marcus. 135: SI Fi:

Juni. : : slag till äg om: rätt an Mdnings" eller tidskrilts - titelm. m. Marcus. 54 s. H.

10. Om lappskattelandsinstitutet och dess” historiska

HUSEeL Ng, SE Åke. Holmbäck, Almqvist '& Wik- 83:

minnesvård samt organisation av kulturminnes- vården, 1. Histori , memorial. ang. minnesvårdens FASpRysr FIURNASK lagstiltning sämt Å S. Sckart. 2. Förs slag och motiv.

xXiij. 1975. CCnES lr SE

ögskolornas iöneregleringskommittés belänkan- den. 2. Fackhögskolor och övriga vetenskapliga anstalter. - URepe SUR AA 0 SEE: s -Statsmakterna och -bränsleanskaffningen - under krigsåren. Av bränslekommissionen avgiven berät- ENS RÖVEN dess. verksamhet "åren 1917=1921. Marcus.

Sa HS betänkande . Utredning och

Ag tll åtgärder för mi skning av kostnaderna den officiella statistiken samt ästadkommande av en permanent kon över det statistiska ar- betet m. m. Beckman: > 3675: Fk

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1922:16 JORDBRUKSDEPARTEMENTET

FÖRSLAG

TILL VISSA ÄNDRINGAR I BESTÄMMELSERNA RÖRANDE JAKT OCH FÅGELSKYDD

AVGIVNA AV

DE JÄMLIKT NÅDIGA BEMYNDIGANDEN DEN 1 OKTOBER 1915 OCH DEN 3 JULI 1916 INOM K. JORDBRUKSDEPARTEMENTET

TILLKALLADE SAKKUNNIGA

II

ÄNDRINGAR I JAKTLAGEN, FRID- LYSNINGSBESTÄMMELSER M. M.

STOCKHOLM 1922 ISAAC MARCUS” BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

INNEHÅLL. Sid. Till statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet ......mmeeecwmecsmss>> 7 Dö. SAkku DIS AS LÖS a Olen nere ra reta tre öres särar sälta aids SS SNES IN NS SAorAA ee 10 Författning STÖPSLäR (oe ee oFea Ir seraridee boss vee sansa ses rida Mäss sag sär s es ENN r Reese ss css SANNE SNer ss Bars 1 IVEOULV orgecsöesnatn nes ssses ers ose es spp upte ss essens derra sajln ses kn se ssd NN RR ssd s ess AGES SRS ps RAN EF Ern YAN F RNE ENS aA ne 63 Sammanslagning av Jjaktstadgan och kungörelsen angående skydd åt för lantbruket RUT ELO Cb [OS LAN nrg teeni sus res tebon i rss a SÄS rn SA sas ANS ASSA sars Sa ANA SN DN r sär sR AN Een ed MASS SRS 65 Ändringar i JAkbläQgEN...ssmmmsrssrrsranrrsrrrrrerrennensrrsrr eran et nen senares eran KAR KAR AR AAA RAA AR AR ARR A RA AA AR Ann Rena 70 Jokträtt-å ,OAVVIGLACE MIARK ooo eo sssk rinna ee södra dresarrasi genes ss Bress sp He sn easös Säss as vanenldesn sens 70 Borttagande ur jaktlagstiftningen av uttrycket skadliga djur s......eeeewessws20> 74 Jakträtt för innehavare av kolonat och fjällägenheter............:.sessessesesss0ssesönensnnd Ed Fäbben Gill FfAlVIIG! saössessesevsesosböeröks sens selen nes sreen re Per Bel enelb enörs el SARAS oi Serie nn sa EAA SL fer it Jakten å de till lapparnas uteslutande begagnande anvisade områden (30 och 31 $$ i lagen den 1 juli 1898 angående de svenska lapparnas rätt till renbete 1-S087 0 EJE na Sea RT NR NTE TSL Sr EA RT rea ENE Te NRA NAR ar (TEA FNS AR Raa 82 Kungörelsen angående grunderna för tillgodogörande av kronans jakträtt................ 92 Stadga om jakt och om fridlysning av vissa UjuUrSlag s.swsserismemssssinssnseresn rn res s ene 99 Eridlysning” av jaktbara, soatnyttigar djur (($9 L)G nsnsesmsssedepsistgsks uns säl 100 Älg Tä ARR oe per FAT Så lm LE Rd URNA GA a RR NA OR ns? SET SOA 100 Föana daljOrb- | resas0 ra rer understa kran AR går FS Repr asn Ar död bean ER ÄN EL RAS EEE, 120 MILOLÖMY Vortreser es nosa sene pe Ski are rn er sn den Sr rss erseriör ons delger ANA ess KJLs PSN sens dr Age ss NGA STAN dn tr 121 KK HORA] OL BITA sse sea NES ae aa <a Sa Rs TO IRAS AR Tigern a Seen 121 TRÄ UT ra er kerskens ta Sef Sr rd es so BARNs PN FASAN sar Ses as ARR RKSA nrlylörs HR RSA ess eRR NN BR ASA NES 125 FLAEÖ Lod a ad SAVA. er UR ONES op cin föl föo sr ol BN SRA FÖ Eh oil 6 oh NR BA, SÄ SNES IR 127 Skopgslägel OCK fIPö- soon sine rusennsne rer SRA stR sne der ARGA RAI Seger S NERE 138 HAD PRO DS ron de Reeds LFE AA ns Sas Ra, rARE NER Tar slö 1 för WASP te ARR 151 Va Oe Sn ER En AN Lst ste eps enl o Bö side aan er ee SSA os Sää da oe es SAS Serene takes 154 FÄSTA re tr ee ale Da a a rr rn AA 0 a SE ra RE RAA Fre få ora BE a NGAN Sr bog 155

MTG CT TN Orr a Re EAA Er RA IA AT FORA ANSATT ARE SSA RT RE br OS 157

Morkulla

Grågås, sädgås och fjällgås Ejder Bergand, knipa, vigg, sjöorre, svärta, alfågel Storskrake och småskrake (pracka) Tordmule, tobisgrissla, sillgrissla och storskarv (ålkråka) Lom /| Vissa till fridlysning föreslagna rovdjur (8 2) Björnen

Mården Fridlysning av vissa fåglar, ej hänförliga till de jaktbara, matnyttiga ($ 3) .... 208 Skyddade hela året ($ 3 mom. 1): Blåkråka, härfågel och sommargylling Kungsfiskare Tornuggla, hornuggla, jorduggla Glada, brun kärrhök, blå kärrhök

Skärfläcka, rödspov, myrspov, lunnefågel Vit stork

Skyddade viss längre tid av året (8 3 mom. 2): Nötkråka Trastar

Kattuggla Pärluggla och slaguggla Hökuggla, lappuggla och fjälluggla Sparvuggla Örnar och falkar; inledande anmärkningar

Sid. Kungsörn och havsörn -ssssessossvsastrsorvesssssrarssornenrsssrsknseskrornnessn tera ros rtn rens K ns KRA NARr Rn rena 236 PORITANSA Ars ser iniige Fader use el rs sd Är dass Serra FE a RR AINA RR SET RR TE 242 JÄRUTSIK OCH PI DTIUTSIRLK, (est ser Ae De ar FER ON SRS NINAS, INVITE ENE faen 243 ÖTNIN LÄR Nr na a ne SE Se a 56 RE TR SR Lr SAR ens 245 NOT: a SAR SE MEST SIE ÄRE Er RR er AIR oa PAR a BE RR RR rd ue gra 248 SI LYTÖRE Eee te Lal cr ÄRR (ESR NE RR SOS STR NRA TRA 249 PKT] UTA dT Et FR LR RS ögla) RS on me fe ll re 249 EGR [OR 1a (Uj OT ESA mal ar gr rena den rok ks str ET ALONE NE br R EE (I a 250 Uftstrackt! förbud mot-s." kol UggDINg >: css s aren a ses Aes Ver 251 Inskränkning i rätten att utdela skottpremier —...eesessmisesasssssrsrsnsssinsnn 254 Angående vissa personers rätt att fånga fridlysta djur m, ms. .m......seeesswcsm 258 Förkortning av tiden för rätt att i visst fall under fridlysningstid forsla VIllODrÄC maa a ror dn Sr vårat on EAA ART ta Er [ES RA Ara Es vn SRA SLA OR 260 SÄD TE Eg få a sn a a na RE Är rita tr It er As 261 MOR TSEAMSUR ora aAa är da Bli Pba fo fders ER RAT Na frå AG NRA STAT I RR ESSER NE 269 JORD CVUN MINA aossnenssnia kas Essen ör BST, ASS rt Ae AS YEAR OR SA Er A aa 273 Åtgärder mot löst kringströvande hUNÅAT mussemsmrrsrrsrsererrerrrsrserrerrrsrrarernererrrr enn ere renen nana 291 Angående rätt att till riket införa och i det fria utsläppa för vår djurvärld främ- (ENE: TREE Rana ra Nl gp gräaga rd en ENS SEEN IS Tr Ads E se est NO Äl fä AE 297 Statsförvärv av skyddsområde på ÖlANd =memmemssnrssrrrsrrrrsrrirsrrrsrrrssssrnnnsrsr ras rnn nan nn ana 300 Åtgärder för beredande i statens skogar av häcknings- och skyddsplatser för vissa [OTEL VE OSSE sr AS RR DE RE RS ae AA SERA ac oe ERS ble Da a 308 Fyrarna och flyllfåglarna —...sssrivoscsnsrsvsrenssssbrsbssnnsssnnsenäs nosen kenkunkr RR NRA NAN rn FöNE FANAN KR ENSE NH Gr 312

SKAUlj UCL: PVE RNG em anadsr dere sön SESn ENA Fo USER ARS vs hat rige ARE Sr SSA e ro ae RA er Ae Er es kas 315

Till herr statsrådet och chefen för kungl. jordbruksdepartementet.

I samband därmed att Kungl. Maj:t den 1 oktober 1915 bemyn- digade chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla sakkunniga för att inom departementet biträda med utredning i fråga om reglering av fiskerätten i kronans vatten, avseende jämväl bestämmelser angående erforderlig bevakning och kontroll, förordnades, att de sakkunniga skulle hava att verkställa utredning och avgiva förslag även beträffande bestäm- melser för tillgodogörandet av jakten å kronans marker inom lappmar- ken samt angående vad därmed ägde sammanhang. Med avseende å sistnämnda spörsmål framhölls att, enligt 30—32 $$ i lagen den 1 juli 1898 angående de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige, lapparna, särskilt i fråga om de vidsträckta områdena ovanför odlingsgränsen, förbehållits synnerligen vittgående förmåner. Förhållandet mellan dessa bestämmelser och dem, som innefattades i lagen den 8 november 1912 om rätt till jakt ävensom kungörelsen samma dag angående grunderna för tillgodogörandet av kronans jakträtt, syntes vara behäftade med viss oklarhet. I övrigt kunde, enligt vad erfarenheten visat, ifråga- sättas, huruvida stadgandena i jaktlagen i skälig omfattning tillgodo- såge det intresse, som den bofasta befolkningen i vissa delar av lapp- marken hade att för sin nödvändiga utkomst få å kronomark driva jakt efter visst slags villebråd. Särskilt erinrades om den betydelse ripfångsten i vissa fjälltrakter ägde och måste äga för nybyggarnas möjlighet att draga sig fram. Emellertid framhölls vidare, att vid en revision av hithörande lagbestämmelser naturligen synnerlig uppmärk-

8 samhet måste ”ägnas såväl det allmänna jagtvårdsintresset som lappbe- folkningens skäliga krav på bevarande och fruktbargörande av de för- måner, som jämlikt renbeteslagen 31 $ tillkomme denna befolkning i avseende å inkomst av jaktarrenden å kronomark inom fjälltrakterna. Vid utredning av dessa jaktspörsmål borde även frågan om anordnande av bevakning och kontroll undersökas.

Med stöd av nämnda bemyndigande tillkallades såsom sakkunniga undertecknade Falk, Berglöf, Montell och Rosén, därvid undertecknad Berglöf tillika förordnades till de sakkunnigas sekreterare.

Under arbetets fortgång har, vad angår utredningen rörande jakt- förhållandena, de sakkunnigas uppdrag betydligt utvidgats. Genom remiss den 21 februari 1916 har sålunda till de sakkunniga för utlå- tande i sammanhang med fullgörandet av det dem givna uppdrag över- lämnats ett fertal till Kungl. Maj:t inkomna framställningar om upp- hävande av gällande förbud mot användande av sax vid fångandet av vissa däggdjur. Såsom sammanhängande med dessa framställningar samt en till de sakkunniga för yttrande remitterad ansökan avseende skydd för lodjuret har genom Kungl. Maj:ts beslut den 3 juli 1916 åt de sakkunniga uppdragits att verkställa utredning och avgiva förslag jämväl rörande det spörsmål, som avhandlas i riksdagens skrivelse den 3 april 1916, vari riksdagen anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes efter verkställd utredning vidtaga lämpliga åtgärder till skyddande av sådana fågelarter, för vilka ur naturskyddssynpunkt och med hänsyn till deras betydelse för lant- och skogshushållningen beredande av skydd kunde anses önskvärt, samt, därest för ändamålet riksdagens medverkan er- fordrades, därom till riksdagen inkomma med förslag.

Enär emellertid de sakkunniga blivit utsedda särskilt med hänsyn till undersökningen rörande tillgodogörandet av kronans fisken och jakten å kronans marker inom lappmarkerna, syntes lämpligt, att vid de sakkunnigas behandling av frågor rörande bättre skydd för vissa djur- arter samt angående redskap, som finge användas vid jakt- och djur- fångst, deltoge personer med särskild sakkunskap i dithörande ämnen, och bemyndigades fördenskull den 3 juli 1916 chefen för jordbruksde- partementet att utse högst två personer att deltaga i de sakkunnigas arbete med sistnämnda frågor jämte därmed sammanhängande spörsmål. Med stöd av detta bemyndigande hava sedermera såsom sakkunniga tillkallats undertecknade Wallengren och Högdahl.

Med hänsyn till den omfattning de sakkunnigas uppdrag sålunda erhållit samt då fiskefrågorna och spörsmålen angående jakten äro i förhållande till varandra i allmänhet helt fristående och olika sakkunniga

deltagit vid behandlingen av dem, har arbetet uppdelats i två avdelningar efter nämnda i deras uppdrag ingående skilda ämnen.

Vad nu särskilt angår jaktfrågorna, hava dessa i sin ordning, med hänsyn till det däri ingående, för sin lösning brådskande spörs- målet angående redskap, som må användas vid jakt och fångst, uppdelats på två särskilda grupper, avseende den ena dylika redskap och den andra jakträtten å viss kronomark samt fridlysningstider och skydds- bestämmelser för olika djurarter ävensom bevakning och kontroll till jaktens skyddande. Utredningen rörande jakt- och fångstredskap har av de sakkunniga tidigare avslutats, och särskilt betänkande däröver har av dem avgivits den 27 augusti 1919.

De till den andra av nämnda grupper hörande frågor hava be- handlats i det betänkande, som härmed överlämnas.

Förutom ovannämnda framställning rörande skydd för lodjuret hava följande ärenden berörande nyssnämnda frågor överlämnats till de sakkunniga för att tagas i övervägande vid fullgörandet av deras uppdrag:

1) framställning den 21 mars 1914 av professorn Einar Lönnberg angående åtgärder för bevakning av nationalparkerna samt jakten och fisket å annan kronans mark i rikets nordligaste delar;

2) framställning den 22 september 1915 från Kopparbergs läns landsting angående jakttiden för järpe, tjäder, orre, ripa och hare samt årskalv efter älg;

3) särskilda framställningar från Södermanlands läns jaktvårds- förening, Älvsborgs, Värmlands, Jämtlands, Skaraborgs, Örebro samt Göteborgs och Bohus längs landsting ävensom svenska jägarförbundet angående jakten å älg, fasan och rådjur samt förbud mot äggplockning efter sjöfågel;

4) framställning den 16 juni 1916 av svenska jägarförbundet av- seende förslag angående fridlysning av björnen, ökat skydd för lodjuret och mården, jakttider för hare, skogsfågel, fasan, bergand, knipa, vigg, sjöorre och dykänder samt jakt med hund och lockskytte å skogsfågel;

5) särskilda framställningar den 25 oktober 1916 från länsstyrelsen i Södermanlands län, den 29 januari 1917 från Södra Älvsborgs läns Jaktvårdsförening, den 24 oktober 1916 från Värmlands läns landsting, den 18 september 1916 från Gävleborgs läns landsting, den 15 november 1916 från Jämtlands läns landsting samt den 15 januari 1917 från svenska jägarförbundet avseende jakten efter järpe, tjäder, orre, ripa och hare;

Jakt- och fiskesakkunniga. : 2

6) framställning den 23 december 1916 från Kopparbergs läns landsting angående jakten å björn och rådjur;

7) länsstyrelsens i Västerbottens län skrivelse den 20 februari 1917, varmed till Kungl. Maj:t överlämnats en framställning från då- varande längmannen i Vilhelmina distrikt G. Lindström angående be- vakning av lappbefolkningens i fjälltrakterna uppsatta förvaringsbodar och fasta kåtor;

8) framställning den 27 mars 1917 av svenska naturskyddsför- eningen angående bättre skydd för björnstammen inom landet;

9) särskilda framställningar den 30 april och den 4 juni 1917 av Södra Älvsborgs läns och Skaraborgs läns jaktvårdsföreningar angående jakten efter rapphöns;

10) dels en av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län med skrivelse den 6 juni 1917 till Kungl. Maj:t överlämnad framställning från Göte- borgs jaktsällskap angående jakten efter älg inom länet och dels fram- ställning den 25 juli 1917 av svenska jägarförbundet angående verk- ningsfullare skyddande av björnen;

11) framställning den 24 september 1918 från Kalmar läns norra landsting angående jakten efter grågås, sädgås och fjällgås;

12) framställning den 25 oktober 1918 från Daniel O. Magnusson i Gunnarskog angående jakten efter älg;

13) skrivelse den 26 november 1918, varmed av länsstyrelsen i Kalmar län till Kungl. Maj:t överlämnats en framställning från Julius Wilner i Borgholm m. fl. angående jakttiden för rapphöns, tjäder och orre samt hare;

14) framställning den 25 januari 1919 från Södra Älvsborgs läns jaktvårdsförening angående rätten till fallvilt; samt

15) framställning den 22 september 1919 av Hallands jaktvårds- förening rörande jakten å orre.

Härförutom hava till de sakkunniga för avgivande av yttrande remitterats ett stort antal till Kungl. Maj:t inkomna ärenden angående skydds- och jakttider för olika djurslag m. fl. ämnen, däribland frågan om införande av jaktskatt.

De resultat, vartill de sakkunniga kommit i nu förevarande del av deras arbete, finnas upptagna i följande, härvid fogade förslag till:

A) Lag angående ändring i vissa delar av lagen den 8 november 1912 om rätt till jakt;

B) Lag angående ändrad lydelse av 31 $ i lagen den 1 juli 1898 om de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige; ”

C) Kungörelse angående grunderna för tillgodogörande av kronans jakträtt;

D) Stadga om jakt och om fridlysning av vissa djurslag; E) Lag om ändrad lydelse av 2 $& i lagen den 25 juni 1909 an- gående nationalparker;

F) Kungörelse angående ändrad lydelse av 3 och 7 $$ i regle- mentet den 22 december 1911 rörande nationalparkernas förvaltning;

G) Förordning angående jaktvårdsavgifter, jaktkort och jaktpass;

H) Kungörelse om vad vid utfärdande av jaktkort och jaktpass är att iakttaga;

I) Kungörelse angående jaktstatistik;

J) Kungörelse angående skatt för hundar; K) Kungörelse angående förbud mot införsel till riket och över- förande härstädes från ort till annan av för vår djurvärld främ- mande arter.

Härjämte få de sakkunniga framställa följande förslag: att följande tillfälliga fridlysnings- eller jakttider för nedannämnda djurarter måtte fastställas, innebärande tillägg till eller ändring av för närvarande gällande särskilda föreskrifter, nämligen:

Älg. Den nuvarande till och med år 1923 gällande totala fridlysningen av älg inom de fyra nordligaste länen jämte Särna och Idre socknar i Kopparbergs län utsträckes ytterligare två år eller till och med utgången av år 1925. )

Inom Göteborgs och Bohus län, Dalsland av Älvsborgs län, Värmlands län, Örebro län (länet i dess helhet) och Väst- manlands län begränsas jakttiden under åren 1924 och 1923 till tiden den 10—16 oktober. .

För Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gottlands, Blekinge, Kristian- stads, Malmöhus och Hallands län, Älvsborgs län med undantag av Dalsland samt Skaraborgs län bestämmes jakttiden under åren 1922 och 1923 till den 10—16 oktober; allt utom vad angår vissa kronoparker, för vilka särskilda fridlysningstider blivit fastställda. (Jfr sid. 100 och följ.)

Kronhjort. All jakt å kronhjort förbjudes under fem år; dock att ägare eller brukare av fastighet, varå finnes fast hjortstånd, må kunna av länsstyrelsen efter ansökan med-

givas rätt att under viss begränsad tid till förebyggande aw skada fälla visst antal djur. (Jfr sid. 121 och följ.)

Rådjur. Jakttiden å rådjur begränsas inom Västman- lands län samt den del av Gävleborgs län, som omfattar land- skapet Hälsingland, under fem år eller till utgången av år 1926 till tiden den 16 september—den 15 oktober. (Jfr sid. 125 och följ.)

Hare. Därest de sakkunnigas förslag att i inhägnad träd- gård, fruktträdsplantering och plantskola, där färska harskador kunna påvisas, hare må dödas under tiden den 1 januari—31 mars, även om jakt efter hare då eljest icke är tillåten, vinner Kungl. Maj:ts bifall, upphäves det i kungörelserna den 17 december 1915 och den 27 oktober 1916 givna tillståndet till jakt efter hare under januari månad inom Malmöhus och Kristian- stads län. (Jfr sid. 127 och följ.)

Järpe. All jakt å järpe förbjudes under 10 år inom de till Svealand och Götaland hörande länen med undantag av Kopparbergs län, där totalfridlysning införes för 5 år. (Jfr. sid. 149.)

Tjäder. Det för Gottlands län genom kungörelsen den 4 mars 1921 meddelade totalförbudet mot jakt efter tjäder under åren 1921 och 1922 utsträckes att gälla tillsvidare.

På Öland förbjudes likaledes tillsvidare all jakt efter tjäder. (Jfr sid. 149 och följ.)

Orre. All jakt efter orre på Öland förbjudes tillsvidare under 5 år. (Jfr sid. 150.)

Rapphöns. Under år 1922 inskränkes jakten efter rapp- höns till tiden den 1—15 oktober i Stockholms, Uppsala, Söder- manlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Öre- bro, Västmanlands, Kopparbergs samt Gävleborgs län; dock att för Öland jakttiden bestämmes till den 16 september—15 oktober. (Jfr sid. 151 och följ.)

Fasan. De av de sakkunniga föreslagna fridlysnings- tiderna för fasan medföra icke ändring i följande tillfälliga be- stämmelser rörande jakttiderna, i den mån samma bestämmelser fortfarande äro gällande vid tiden för ikraftträdande av den föreslagna nya jakt- och fridlysningsstadgan, nämligen det en- ligt kungörelsen den 4 mars 1921 gällande förbudet mot all jakt efter fasan under år 1922 inom Gottlands län samt det

genom kungörelsen den 9 augusti 1920 tillsvidare för åren 1922—1924 stadgade förbudet mot jakt efter fasanhöna inom Örebro län och inskränkningen genom kungörelsen den 19 augusti 1921 av jakten å fasanhöna under år 1922 inom Blekinge län till december månad. (Jfr. sid. 155 och följ.)

Svan. All jakt efter svan förbjudes tillsvidare under Ytterligare tre år eller åren 1922—1924 inom Stockholms, Upp- sala och Södermanlands län. (Jfr sid. 160 och följ.)

Björn och lo. Jämväl å trakt, för vilken enligt de sakkunnigas förslag bestående totalförbud icke skulle införas, skall under fem år vara förbjudet att utan Kungl. Maj:ts till- stånd eller där icke sådant fall är för handen som i den före- slagna 13 8 jaktlagen omförmäles jaga, fånga eller avsiktligt döda björn eller lo; dock att björn eller 1o, som anfallit män- niska eller tamdjur må, även annorledes än i nödvärn, dräpas efter tillåtelse av länsstyrelsen. Kungl. Maj:t vidtager åtgärd därhän, att skada, som under tiden för dylikt totalförbud av björn och lo förorsakas å tamdjur å mark, där det äger in- komma, och vilken skada icke är beroende av vårdslöshet vid djurens vård, må ersättas av statsmedel. (Jfr sid. 182 och följ.)

Mård. Med undantag för det fall, varom i den föreslagna 13 $ jaktlagen förmäles, skall all jakt efter mård vara för- bjuden tillsvidare under fem år vid effektiv straffpåföljd; dock att, där inom viss trakt genom mårdstammens ökning mera avsevärd skada av mård förorsakas, länsstyrelse eller, där fråga är om andra kronans områden än nationalparker, varom särskilt är stadgat, samt de till lapparnas uteslutande begag- nande anvisade områden, domänstyrelsen skall äga att för viss begränsad tid och visst område medgiva dödande av mård. Under nämnda fridlysningstid skall i tillämpliga delar gälla förbud, varom i $ 6 av den föreslagna stadgan om jakt och om fridlysning av vissa djurarter förmäles, så vitt sagda för- bud avser djurarter upptagna under $ 1 i samma stadga. (Jfr sid. 205 och följ.)

Örn. All jakt efter örn, med undantag för det i den föreslagna 13 $$ jaktlagen omförmälda fall, förbjudes tills- vidare under fem år jämväl å trakt, för vilken enligt de sak- kunnigas förslag bestående totalförbud icke skulle införas; dock att, där inom viss trakt genom örnstammens ökning eller eljest mera avsevärd skada skulle av örn förorsakas, länsstyrelsen

skall äga att för viss begränsad tid och visst område medgiva dödande av örn. (Jfr sid. 236 och följ.); att åt domänstyrelsen måtte uppdragas att till Kungl. Maj:t snarast inkomma med förslag på ett å statens mark beläget område i södra delen av landet, vilket må lämpa sig till reservation för ett antal kron- hjortar, samt att därefter en dylik reservation upprättas. (Jfr sid. 121 och följ.); att till förstärkning av tillsynen över jakt- och fridlysningsför- fattningarnas efterlevnad m. m. vidtagas nedannämnda åtgärder:

Skogsvårdsstyrelserna förpliktas medgiva, att de i deras tjänst anställda särskilda tillsyningsmännen (länsskogvakter) förordnas att jämte sin övriga tjänstgöring inom de dem till- delade distrikt öva bevakning och kontroll över nämnda för- fattningars efterlevnad. Med avseende å rätten att anställa åtal för förseelser mot nämnda författningar likställas dessa sär- skilda bevakare med kronojägare. För ifrågavarande uppdrag utgår till länsskogvakterna arvode, förslagsvis 250 kronor för envar om året, jämte i förekommande fall reseersättning. För den ersättning, som sålunda skulle tillkomma dem, bör beräknas att de jämväl, om så påfordras, skola mottaga motsvarande uppdrag beträffande tillsynen av kronans fisken och fiskeför- fattningarnas efterlevnad. Avser bevakningen allenast jakten och vad därmed sammanhänger, synas kostnaderna böra be- stridas ur den föreslagna jaktvårdsfonden, men, i den mån personalens uppdrag utsträckes, fördelas.

För anställande av extra personal för anordnande, vid tillfällen då sådant må vara av behovet påkallat, av förstärkt bevakning för tillsyn i trakterna nedom odlingsgränsen i Norr- bottens och Västerbottens län över jakt- och fiskeförfattningar- nas efterlevnad vidtagas åtgärder till väsentlig förhöjning av för ändamålet nu tillgängliga anslag.

Vid sidan av den bevakning, som för närvarande enligt gällande bestämmelser må finnas för tillsyn av nationalparkerna ävensom för kontroll över jakt- och fiskeförfattningarnas samt övriga för ordningens upprätthållande å områdena ovan od- lingsgränsen inom Norrbottens och Västerbottens län gällande stadganden, upprättas en särskild bevakningskår, vars personal benämnes länsvakter och som organiseras 1 nära överensstäm- melse med de för länspolisen i allmänhet gällande grunder samt liksom denna tillsättes av länsstyrelsen. Instruktion för

kåren fastställes av länsstyrelsen, i län, där nationalparker finnas inom bevakningsområdet, efter samråd med vetenskaps- akademien. Bevakningsområdet inom Norrbottens län uppdelas i fyra trakter, för vilka anställas åtta länsvakter, två för varje trakt, och bevakningsområdet inom Västerbottens län uppdelas i tre bevakningstrakter med sex länsvakter, likaledes två i varje trakt. Dessa länsvakter jämställas med kronojägare och avlönas i likhet med dem. Kostnaderna bestridas, på sätt de sakkunniga närmare utvecklat, till huvudsaklig del av för ändamålet anslagna statsmedel 'samt till en mindre del av av- gifter, som inflyta av de upplåtelser av jakt, fiske, bete och slåtter, som jämlikt renbeteslagen för lapparnas räkning må ske i förevarande trakter, i den mån dessa avgifter därtill lämna tillgång, men annars såsom en övergångsåtgärd ur Norr- bottens och Västerbottens lappfonder.

I enlighet med vad av de sakkunniga därom anförts, förpliktas lots- och fyrpersonalen samt tullverkets bevaknings- personal vid kusterna att, i den utsträckning som kan ske utan att deras övriga tjänsteplikter eftersättas samt i överens- stämmelse med därom i de för dem gällande instruktioner in- tagna bestämmelser, envar inom sitt tjänstgöringsdistrikt eller särskilt anvisat område öva tillsyn över jakt- och fridlysnings- författningarnas efterlevnad. MHärför utgår till dem ett mindre arvode förslagsvis 200 kronor om året till varje bevakare, att bestridas av inflytande jaktvårdsavgifter. Kungl. Maj:t skall hava att bestämma huru många bevakare av ifrågavarande slag böra för varje län uttagas. (Jfr sid. 273 och följ.);

att åtgärder snarast måtte vidtagas för förvärv åt staten av Knisa eller Hornby mosse på Öland för att avsättas såsom skyddsområde för det fågelliv, upptagande talrika sällsynta arter, som fordom allmänt förekom å Olands myrar men under senare tid alltmera försvunnit, samt att, sedan dylikt förvärv skett, den framtida vården av mossen måtte uppdragas åt vetenskapsakademien, till vilkens förfogande måtte ställas nödiga medel för det förvärvade områdets inhägnande ävensom det mindre årliga belopp, som må erfordras för anordnande av bevak- ning vid mossen. (Jfr sid. 300 och följ.);

att för beredande i statens skogar av häcknings- och skyddsplatser för vissa fåglar i instruktionen för skogsstatens personal meddelas åläggande för vederbörande tjänstemän att tillse, dels att vid av- verkningar sådana ihåliga träd, i vilka nyttiga eller sällsynta fågelarter

såsom blåkråka och härfågel häcka, icke nedhuggas, dels att likaledes sådana träd, i vilka finnas bo av sällsynta fåglar särskilt örn, glada, fiskgjuse, stork och häger icke fällas, därvid iakttages att, där fråga är om mera "skygga fågelarter, även kringstående träd få kvarstå, dels att, där boträd icke förekomma i den utsträckning, som synes vara erforderlig, lämpligt antal häckholkar för småfåglar och sällsynta hål- byggande fåglar årligen utsättas och sedermera underhållas, och att genom domänstyrelsens försorg tillhandahållas holkar, dels ock att på därtill passande områden inom kronoskogarna förekommande buskig och snårig undervegetation bibehålles eller, om ej dylik förefinnes eller upp- växer, lämpliga buskar inplanteras. (Jfr sid. 308 och följ.); samt

att åt lotsstyrelsen uppdrages att till förhindrande eller minskande av den massdöd av fåglar, som ofta förekommer vid landets fyrar, låta anbringa för ändamålet lämpliga skyddsinrättningar på sådana fyrplatser, där närmare utredning ger vid handen, att ett mera avsevärt antal fåglar plägar förolyckas (jfr sid. 312 och följ.)

Skiljaktig mening har av undertecknad Högdahl anförts, så vitt angår de sakkunnigas förslag rörande skyddstider för morkulla samt de i $ 3 mom. 3 i den föreslagna stadgan om jakt och om fridlysning av vissa djurslag upptagna fåglar.

Stockholm den 15 maj 1922. JOHN FALK.

HANS WALLENGREN. LENNART BERGLÖF. "ARVID MONTELL. NILS ROSÉN. THOR HÖGDAHL.

FÖRFATTNINGSFÖRSLAG

Jakt- och fiskesakkunniga.

Förslag till Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 8 november 1912 om rätt till jakt.

Härigenom förordnas, att 1, 6, 7,12, 13, 19, 21, 32, 23, 24, 26 och 27 $$ i lagen den 8 november 1912 om rätt till jakt skola erhålla följande ändrade lydelse:

158: Jakträtt tillkomme, där ej annorledes i denna lag stadgas, en var jordägare på honom tillhörigt område.

6 $.

Boställshavare, kronohemmans åbo samt, inom de sex nordligaste länen, innehavare av skogstorp eller odlingslägenhet å kronomark eller å sådan mark upplåtet kolonat, som innehaves med nyttjanderätt, även- som innehavare av fjällägenhet ovan odlingsgränsen inom Norrbottens och Västerbottens län äge jakträtt å den brukade fastighetens ägor; dock må den innehavare av skogstorp, odlingslägenhet, kolonat eller fjäll- lägenhet sålunda medgivna jakträtt icke innefatta rätt till jakt å älg.

År eljest jord åt någon till brukande upplåten, nyttje brukaren, där ej annorledes avtalas, den jakt, som till jorden hörer.

TS I skärgård på klippor och skär, som ej höra till visst hemman,

samt på öppna havet äge varje svensk man rätt att jaga; dock må jakt efter älg ej anställas.

12 &.

Björn eller lo, som dödas eller fångas, tillkomme kronan, där ej annorledes i denna lag stadgas eller av Kungl. Maj:t förordnas.

Den, som dödat eller fångat björn eller lo, skall därom lämna underrättelse till polismyndighet i samma ordning som i 21 8 finnes bestämt för där föreskriven anmälan.

155:

Påträffar någon tilltälligtvis, evar det vara må, varg, järv eller sälhund, då må han djuret fälla och behålla.

Inkommer varg, järv, räv, utter, grävling, iller, mård, hermelin, vessla, vildkanin, örn, falk, berguv, duv- eller sparvhök, korp eller kråka i gård eller trädgård, have den, som där bor eller trädgården innehar, så ock hans folk rätt att döda och behålla djuret, ändock att jakträtten därstädes innehaves av annan.

Likaledes må lo, som inkommer i gård eller trädgård, av nämnda personer dödas.

1005

Löper hund, som jagar eller ofredar villebråd, lös i mark, där villebråd finnes, under tiden från och med den 16 mars till och med den 15 augusti, böte hundens ägare eller innehavare från och med tio till och med etthundra kronor och vare skyldig ersätta jakträttsinne- havaren skada, som därigenom må anses hava skett å villebrådet. Sker det å annan tid, vare hundens ägare eller innehavare ändock skyldig utgiva ersättning enligt vad nyss är stadgat.

Anträffas hund, som löper lös i mark, varom nyss är sagt, och är hunden sådan att antagas kan, att den jagar eller ofredar villebråd, äge jagträttsinnehavaren eller hans folk rättighet att hunden upptaga. Det åligger den, som hund sålunda upptagit, att därom ofördröjligen tillsäga hundens ägare eller, därest denne ej är känd eller icke kan träffas, låta kungöra i kyrka för den församling, där hunden blivit upp- tagen, och tre gånger i tidning inom orten. Vill ägare återfå hund, löse den med tio kronor eller, där inom ett år före upptagandet hund, tillhörig samma ägare, blivit hos samma jakträttsinnehavare löst, med tjugu kronor jämte ersättning varje gång för hundens föda och övriga kostnader. Har ej ägaren utlöst hunden inom åtta dagar efter erhållen tillsägelse om upptagandet eller inom trettio dagar från det kungörelse därom blivit uppläst i kyrkan och tredje gången införd i tidningen, vare hunden förverkad. Vill jakträttsinnehavaren hellre taga lösen, vare hundens ägare skyldig att sådan enligt förut angivna grunder utgiva, därest talan därom instämmes inom trettio dagar efter det hunden varit att anse såsom förverkad.

218:

Beträffande rätten till villebråd, som anträffas dött (fallvilt), gälle, där ej annorledes i denna lag stadgas, följande:

Fallvilt av björn och lo tillkomme kronan. Ålg, hjort och rådjur, vilka anträffas såsom fallviit, tillfalle, under tid då jakt efter sådant villebråd är tillåten, jordägaren samt under annan tid kronan.

Rätten till annat fallvilt tillkomme jordägaren, där ej åtal anställes i anledning av villebrådets dödande under för detsamma ej lovlig jakt- tid och gärningsmannen sakfälles.

Har jordägare erhållit kännedom om att björn eller lo eller, under tid då jakt efter älg, hjort och rådjur är förbjuden, sådant djur på- träffats dött på hans mark eller har han själv där funnit dylikt fallvilt, skall han ofördröjligen underrätta landsfiskalen eller polismyndigheten i orten. Samma skyldighet åligger jakträttsinnehavare, som icke är ägare av det jordområde, där han innehar jakträtt.

Vad sålunda stadgats gälle jämväl, där djur av ifrågavarande slag anträffas så illa sårat eller skadat, att det befunnits nödigt att döda detsamma.

Angående ordningen för anmälan, varom ovan nämnts, förordnar Konungen.

22 8.

Jagar någon olovligt å annans jaktområde, straffes efter allmän strafflag.

Har vid jakten villebråd åtkommits, vare villebrådet eller, om det ej kan tillrättaskaffas eller undergått förskämning, dess värde förverkat till jakträttsinnehavaren eller, där fråga är om björn och lo eller om jakten skett å jord, varest jakträtten tillkommer kronan, eller å område, som i 7 $ omförmäles, eller under tid, då enligt vad särskilt är stadgat jakt efter sådant villebråd icke är tillåten, till åklagaren.

Har jämlikt därom gällande föreskrifter jaktkort eller jaktpass för den jagande utfärdats, vare det förbrutet.

Såsom olovlig jakt enligt denna lag skall anses, om någon å annans jaktområde olovligen tillvaratager fallvilt. Den, som i annat fall olovligen tillvaratager fallvilt, eller i fall, varom i 12 8 sägs, olovligen tillägnar sig björn eller lo, böte från och med tio till och med femhundra kronor; och tillfalle villebrådet eller, om det ej kan tillrättaskaffas eller undergått för- skämning, dess värde åklagaren.

Såsom olovlig jakt å annans jaktområde skall anses, om någon olovligen utövar jakt å älg, som i 6 $ sägs.

22 23 8.

Anträffas å bar gärning någon, som olovligt jagar å annans jakt- område, må jakträttsinnehavaren eller den, som jorden innehar, även- som hans folk av den jagande taga bössa, annan jaktredskap och hundar till vedermäle och pant samt behålla det, till dess han rätt för sig bjuder.

Å jord, där jakträtt tillkommer kronan, samt å område, som i 7 $ omförmäles, ävensom å de till lapparnas uteslutande begagnande anvisade områden hava förvaltande och bevakande personal vid skogsstaten även- som föreståndare och lärare vid statens skogsskolor samt allmän åklagare och särskilt förordnad jakttillsyningsman enahanda rätt.

Har den, som blivit dömd till ansvar för olovlig jakt å annans jaktområde, inom två år därefter ånyo gjort sig skyldig till sådan för- seelse, vare bössa, annan jaktredskap och hundar förbrutna. Vad så- Junda” förbrutits skall å offentlig auktion försäljas och tillfalle försälj- ningssumman, sedan avdrag skett för omkostnader och panthavare njutit sin panträtt enligt denna $ till godo, faltigkassan i den kommun, där förseelsen ägt rum.

24 8. Försummar någon att göra anmälan, varom i 12 och 21 $$ för- mäles, böte från och med tio till och med tvåhundra kronor.

26 8.

Förbrytelser mot denna lag, vilka blott förnärma enskild persons rätt, må icke åtalas av annan än målsägaren.

Sker intrång i kronans, menighets eller allmän inrättnings rätt eller är någon förfallen till ansvar jämlikt 19 & första stycket, äge för- valtande och bevakande personal vid skogsstaten ävensom föreståndare och lärare vid statens skogsskolor jämte allmän åklagare och särskilt förordnad jakttillsyningsman att föra talan därom.

27.6

Vad i 17 kap. 11 $ rättegångsbalken förordnas om dem, som rättens eller Fönun ers befallningshavandes bud och ärenden gå, gälle ock, i mål som i 26 $ avses, beträffande de här ovan i samma 8 om- förmälda, vid skogsstaten och skogsläroverken anställda personer även- som särskilt förordnade jakttillsyningsmän.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 192..

Förslag till

Lag

angående ändrad lydelse av 31 $ i lagen den 1 juli 1898 om de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige.

Härigenom förordnas, att 31 $ i lagen den 1 juli 1898 om de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige skall erhålla följande ändrade lydelse:

3

Ej må å de områden, som blivit till lapparnas uteslutande begag- nande anvisade, bete, slåtter, jakt eller fiske av lapparna till annan upplåtas. Sker sådan upplåtelse, vare den ogill.

Varder bete eller slåtter å dylikt område av lapparna ej använt, och finnes upplåtelse därav tills vidare kunna ske utan intrång eller skada för lapparna, äge Konungens befallningshavande att mot lega upplåta betet eller slåttern, intill dess behov därav för lapparna åter uppstår. På sådana områden, som upplåtits till utvidgning av de vid avvittringen avsatta renbetesfjäll i Jämtlands län, må jämväl inägor, som icke äro för lapparna behövliga, utarrenderas. Vid utarrendering av bete, slåtter eller inägor skall fästas det villkor, att arrendatorn själv må freda såväl växande som bärgad gröda från intrång av renar.

Kan å område, som blivit till lapparnas uteslutande begagnande anvisat, upplåtelse av rätt till jakt eller fiske ske utan skada för lapparna, äge ock Konungens befallningshavande att tills vidare tillåta annan att emot avgift å området jämte lapparna utöva jakt eller fiske. Avser fiskeupplåtelse allenast rätt att bedriva sportfiske, varmed här förstås icke yrkesmässigt bedrivande av mete, så kallad

24 slantning samt fiske med drag och svirvel, må sådan upplåtelse ske jämväl genom särskild person, som av Konungens befallningshavande förordnas, och skola beträffande upplåtelsen i övrigt gälla de bestäm- melser, som för upplåtelse av sportfiske i kronans vatten äro i allmänhet föreskrivna.

Till person, som brukar ovan odlingsgränsen inom Norrbottens eller Västerbottens län belägen jordbruksfastighet och å denna tillika är bo- satt, må, till utfyllande av den avkastning jordbruket skänker, Konungens befallningshavande, där det kan ske utan skada för lapparna, för viss tid högst tio år upplåta rätt att jämte dem bedriva jakt efter villebråd eller vissa slag därav inom angiven trakt samt till husbehov fiske i visst vatten emot avgift, vilken för jakt ej må sättas högre än till tio kronor för år samt för fiske utgör två kronor för helt år eller del därav; och innebär dylik upplåtelse tillika rätt för hos upplåtelsens innehavare mantalsskriven medlem av dennes familj att begagna sig av den med upplåtelsen förenade förmån. Skulle innehavaren av upplåtelse upphöra med bruket av den fastighet, till vars stöd upplåtelsen givits, vare densamma för- fallen. Upplåtelse på sätt nyss nämnts av husbehovsfiske utgör icke hinder för tillstånd till sportfiske i samma vatten som med upplåtelsen avses.

Innan upplåtelse må ske av jakt eller fiske, som i nästföregående stycke omhandlas, skall ordningsmannen i vederbörande lappby lämnas tillfälle att i ärendet avgiva yttrande. Annan upplåtelse, varom ovan förmäles, med undantag av upplåtelse av sportfiske, må ej äga rum, utan att de lappar, vilka äga rätt att å området för upplåtelsen uppehålla sig med sina renar, blivit hörda samt, då fråga är om upplåtelse av bete, slåtter eller inägor, därtill lämnat sitt samtycke.

Medel, som genom upplåtelse inflyta, skola enligt de bestämmel- ser, 'som givas av Konungen, användas till förmån för lapparna.

ovannämnda för lapparna anvisade områden utövas jakträtt av Konungen och på Konungens uppdrag av chefen för hans hovjägeristat jämte dem, som vid sådana tillfällen äro följaktiga. Jakt må därstädes idkas jämväl av chefen för domänstyrelsen, dock icke utan Konungens befallningshavandes tillstånd efter älg, vildren eller svan, varjämte personal vid skogsstaten äger att å trakter av dessa områden, som tillhöra dess tjänstgöringsdistrikt, idka jakt efter varg, järv, räv, utter, grävling, iller, hermelin, vessla, duv- och sparvhök samt kråka ävensom, med Konungens befallningshavandes på särskilda skäl och begränsad tid lämnade tillåtelse, även efter annat vilt eller vissa arter därav. Tillika må Konungens befallningshavande efter ansökning medgiva statens be- fattningshavare befogenhet att tillsvidare under viss förrättning eller viss tid, för varje gång ej överstigande fem år, vid färder, som 1 tjänsten

företagas i obebyggd trakt inom ifrågavarande områden, för uppehälle under färden jaga av Konungens befallningshavande angivna slag av villebråd samt bedriva fiske.

Sker enligt här ovan givna bestämmelser upplåtelse av jakt- eller fiskerätt emot avgift, må 1 nästföregående stycke omförmälda per- soner å den med upplåtelsen avsedda mark utöva jakt eller i förekom- mande fall fiske allenast i den omfattning, som är förenlig med den skedda upplåtelsen.

Med avseende å tid och sätt för nyttjande av jakt och fiske, varom i denna paragraf är fråga, skola i övrigt lända till efterrättelse de be- stämmelser, som eljest därom gälla.

Konungen äger förordna, att fiskevatten beläget å ifrågavarande områden avsättes för fiskeriundersökningar; och må 1 sådant fiskevatten fiske bedrivas allenast i den ordning, som av Konungen bestämmes.

Förslag till Kungörelse angående grunderna för tillgodogörande. av kronans jakträtt.

Med upphävande av kungörelsen den 8 november 1912 angående grunderna för tillgodogörande av kronans jakträtt förordnas som följer:

I den mån icke i särskilda författningar annorlunda stadgats, skall beträffande jaktutövning å kronans marker gälla följande bestämmelser:

1:o. Kronans jakträtt å dess hägnade jaktparker och djurgårdar, å mark, hörande till de kungliga lustslotten och andra till Konungens egen disposition ställda lägenheter, å kungsgårdar, kungsängar, krono- parker, från kronans jordbruksdomäner vid utarrendering undantagen skog och i övrigt kronan tillhörig, odisponerad mark samt å statens till bergshandteringens och sågverksrörelsens understöd anslagna skogar utövas av Konungen själv och på Konungens uppdrag av chefen för hans SR NAR jämte dem, som vid sådana tillfällen äro följaktiga.

2:0. nämnda områden, med undantag av dem, som äro ställda till Konungens egen disposition och där Konungen själv om jakten sär- skilt förordnar, må jakt idkas jämväl av chefen för domänstyrelsen.

3:o. Personal vid skogsstaten äger att å sådana i 2:o avsedda marker, som tillhöra dess tjänstgöringsområde, idka jakt efter varg, järv, räv, utter, grävling, iller, hermelin, vessla, sälhund, vildkanin, duv- och sparvhök samt kråka ävensom, med domänstyrelsens på sär- skilda skäl och begränsad tid lämnade tillåtelse, även efter annat vilt eller vissa arter därav.

4:0. Vid jakt, som idkas uti de i 2:o och 3:o omförmälda fall, må dock, med iakttagande i övrigt av vad i stadgan om jakt och om fridlysning av vissa djurslag samt andra allmänna bestämmelser må gälla beträffande förbud att å kronans marker jaga visst villebråd, utan Kungl. Maj:ts särskilda tillstånd jakten icke avse älg, hjort, rådjur, vildren eller svan.

5:o. Personal och elever vid skogsläroverken äga å de i 2:o av- sedda områden idka jakt i enlighet med de bestämmelser, som därom av Kungl. Maj:t meddelas.

6:o0. På Kungl. Maj:t ankommer att uppdraga åt domänsty- relsen att

a) därest å kronopark stammen av älg, hjort eller rådjur så för- ökat sig, att densamma ur jaktvårdssynpunkt lämpligen bör beskattas eller till förekommande av olägenhet eller hinder för skogsskötseln minskas, antingen på av styrelsen bestämda villkor till lämplig person mot skälig ersättning upplåta rätt att under angiven tid fälla och behålla visst antal villebråd av berörda slag eller ock uppdraga åt revirförvalt- ningen att ombesörja den jakt, som må finnas erforderlig, med skyldighet för domänstyrelsen att i sistnämnda fall jämväl meddela föreskrift, huru- vida vid sådan jakt fällt villebråd skall för statsverkets räkning försäljas eller om detsamma må av den jagande mot ersättning till statsverket behållas; samt att

b) "därest å kronopark utarrenderande av rätten till jakt å annat villebråd än nyss är sagt anses överensstämma med god jaktvård och i övrigt lämpligen böra ske, upplåta jakträtt, varom nu är fråga, på arrende under villkor och på sätt, som må finnas för skogs- och jakt- vården betryggande.

7:o. Vad i 6:0 stadgats rörande kronopark skall äga tillämpning jämväl å annan i denna kungörelse avsedd mark, med undantag av sådan, som är ställd under Konungens egen disposition.

8:o. Sker upplåtelse av jakträtt å kronans jaktområde enligt 6:0 eller 7:o, må till utövande av kronans jakträtt eljest jämlikt ovan- stående bestämmelser berättigade personer å den med upplåtelsen av- sedda mark utöva jakt allenast i omfattning, som är förenlig med den skedda upplåtelsen.

Förslag till Stadga

om jakt och om fridlysning av vissa djurslag.

Härigenom förordnas som följer:

Fridlysningstider.

TT

Mom. 1. Jakt efter nedan upptagna slag av djur vare förbjuden under följande tider av året, nämligen:

Älg: i Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands och Jämtlands län samt Särna och Idre socknar i Kopparbergs län från och med den 1 januari till och med den 8 september samt från och med den 16 september till och med den 31 december; och är jakt sålunda där tillåten från och med den 9 till och med den 15 september;

i Gävleborgs och Kopparbergs län med undantag av Särna och Idre socknar från och med den 1 januari till och med den 9 oktober samt från och med den 17 oktober till och med den 31 december; och är jakt sålunda där tillåten från och med den 10 till och med den 16 oktober;

i övriga delar av riket från och med den 1 januari till och med den 9 oktober samt från och med den 24 oktober till och med den 31 december; och är jakt sålunda där tillåten från och med den 10 till och med den 23 oktober.

Årskalv av älg är fridlyst under hela året. Vildren: under hela året. Kronhjort: under hela året med undantag av november månad. Dovhjort: från och med den 1 januari till och med den 135 sep- tember samt från och med den 1 till och med den 31 december; och

är jakt sålunda tillåten från och med den 16 september till och med den 30 november.

Rådjur: i Malmöhus, Kristianstads, Blekinge och Hallands län från och med den 1 januari till och med den 15 september; och är jakt sålunda där tillåten från och med den 16 september till och med den 31 december;

i övriga delar av riket från och med den 1 januari till och med den 15 september samt under december månad; och är jakt sålunda där tillåten från och med den 16 september till och med den 30 november.

Hare: i Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands och Jämtlands län från och med den 1 mars till och med den 31 augusti; och är jakt sålunda där tillåten från och med den 1 september till och med februari månads utgång;

i Malmöhus och Kristianstads län från och med den 1 januari till och med den 15 september; och är jakt sålunda där tillåten från och med den 16 september till och med den 31 december;

i övriga delar av riket från och med den 16 februari till och med den 31 augusti; och är jakt sålunda där tillåten från och med den 1 september till och med den 15 februari.

Dock må i inhägnad trädgård, fruktträdsplantering och plantskola, där färska harskador kunna påvisas å träden, den som trädgården eller anläggningen äger eller brukar att själv eller genom annan fälla hare under tiden från och med den 1 januari till och med den 31 mars, även om jakt efter hare då eljest icke är tillåten.

Järpe, tjäder och orre: i Norrbottens, Västerbottens, Västernorr- lands och Jämtlands län samt Särna och Idre socknar i Kopparbergs län från och med den 1 februari till och med den 31 augusti; och är jakt sålunda där tillåten från och med den 1 september till och med den 31 januari;

i övriga delar av riket från och med den 1 december till och med den 31 augusti; dock att fridlysningstiden för tjäderhöna och orrhöna tager sin början redan den 16 oktober; och är jakt sålunda där tillåten å järpe, tjädertupp och orrtupp från och med den 1 september till och med den 30 november samt å tjäderhöna och orrhöna från och med den 1 september till och med den 15 oktober.

Ripa 1 Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands och Jämtlands län samt Särna och Idre socknar i Kopparbergs län från och med den 1 mars till och med den 20 augusti; och är jakt sålunda där tillåten från och med den 21 augusti till och med februari månads utgång;

i övriga delar av riket från och med den 1 januari till och med den 31 augusti samt under december månad; och är jakt sålunda där tillåten från och med den 1 september till och med den 30 november.

Moripa: under hela året. Rapphöns: i Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands och Jämt- lands län från och med den 1 januari till och med den 15 september samt från och med den 1 oktober till och med den 31 december; och är jakt sålunda där tillåten från och med den 16 till och med den 30 september;

i Malmöhus, förlstianetade, Hallands, Göteborgs och Bohus, Blekinge och Gottlands län från och med den 1 januari till och med den 15 september samt från och med den 16 november till och med den 31 december; och är jakt sålunda där tillåten från och med den 16 septem- ber till och med den 15 november;

i övriga delar av riket från och med den 1 januari till och med den 15 september samt från och med den 1 november till och med den 31 december; och är jakt sålunda där tillåten från och med den 16 september till och med den 31 oktober.

Vaktel: under hela året.

Fasan: 1 Malmöhus, Kristianstads, Hallands och Blekinge län från och med den 1 februari till och med den 15 oktober; och är jakt sålunda där tillåten från och med den 16 oktober till och med den 31 januari;

i övriga delar av riket: från och med den 1 januari till och med den 15 oktober samt under december månad; och är jakt sålunda där tillåten från och med den 16 oktober till och med den 30 november.

Vildduva: (ringduva och skogsduva) från och med den 1 april till och med den 31 juli; och är jakt sålunda tillåten från och med den 1 augusti till och med den 31 mars.

Morkulla: från och med den 1 januari till och med den 20 maj; och är jakt sålunda tillåten från och med den 21 maj till och med den 31 december.

Gräsand, skedand, bläsand, stjärtand, snatterand, kricka, årta, gravand, brunand, beckasiner, alla slag, roskarl, strandskata, tofsvipa, brockfåglar (ljungpipare, alvargremla), fjällpipare, strandpipare, alla slag, storspov och småspov, rödbena, svartsnäppa, skogssnäppa, grönbent snäppa, gluttsnäppa, drillsnäppa, brushane, småsnäppor, alla slag, och simsnäppor: inom Malmöhus, Kristianstads, Hallands och Blekinge län från och med den 1 januari till och med den 15 juli; och är jakt sålunda där tillåten från och med den 16 juli till och med den 31 december;

i Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands och Jämtlands län

från och med den 1 januari till och med den 10 augusti; och är jakt sålunda där tillåten från och med den 11 augusti till och med den 31 december;

i övriga delar av riket från och med den 1 januari till och med den 31 juli; och är jakt sålunda där tillåten från och med den 1 augusti till och med den 31 december.

Svan: vid rikets kuster från och med den 1 januari till och med den 30 september; och är jakt sålunda där tillåten från och med den 1 oktober till och med den 31 december;

vid vatten inne i landet från och med den 1 januari till och med den 30 september samt från och med den 16 november till och med den 31 december; och är jakt sålunda där tillåten från och med den 1 oktober till och med den 15 november.

Grågås, sädgås och fjällgås: vid rikets kuster från och med den 21 april till och med den 31 augusti; och är jakt sålunda där tillåten från och med den 1 september till och med den 20 april;

vid vatten inne i landet från och med den 21 april till och med den 10 augusti; och är jakt sålunda där tillåten från och med den 11 augusti till och med den 20 april.

Ejder: vid rikets västra kust från Kullens spets till norska gränsen från och med den 16 februari till och med den 31 oktober; och är jakt sålunda där tillåten från och med den 1 november till och med den 15 februari; |

i Östersjön med Bottniska viken samt Öresund till Kullens spets från och med den 1 januari till och med den 20 mars samt från och med den 21 april till och med den 31 augusti; och är jakt sålunda där tillåten från och med den 21 mars till och med den 20 april samt från och med den 1 september till och med den 31 december.

Bergand, knipa, vigg, svärta, sjöorre och alfågel samt storskrake och småskrake: vid rikets västra kust från Kullens spets till norska gränsen från och med den 1 januari till och med februari månads utgång samt från och med den 1 april till och med den 31 augusti; och är jakt sålunda där tillåten från och med den 1 till och med den 31 mars samt från och med den 1 september till och med den 31 december;

i Östersjön med Bottniska viken samt Öresund till Kullens spets från och med den 1 januari till och med den 20 mars samt från och med den 21 april till och med den 31 augusti; och är jakt sålunda där tillåten från och med den 21 mars till och med den 20 april samt från och med den 1 september till och med den 31 december;

vid vatten inne i landet från och med den 1 januari till och

med den 20 mars samt från och med den 21 april till och med den 10 augusti; och är jakt å nämnda fåglar sålunda där tillåten från och med den 21 mars till och med den 20 april samt från och med den 11 augusti till och med den 31 december.

Storskarv (ålkråka), tordmule, siilgrisla, tobisgrissla, storlom och smålom: från och med den 21 april till och med den 31 augusti; och: är jakt sålunda tillåten från och med den 1 september till och med den 20 april.

Mom. 2. Om fridlysning av val är särskilt stadgat.

a

Mom. 1. Rörande förbud att jaga björn och lo å nationalpark är särskilt stadgat.

Mom. 2. Å annan kronans mark än i mom. 1 sägs må björn och lo icke dödas eller fångas utan Kungl. Maj:ts tillstånd; dock att björn eller lo, som anfallit människa eller tamdjur, må även annorledes än i nödvärn dräpas efter tillåtelse, där fråga är om de till lapparnas ute- slutande begagnande anvisade områden, av länsstyrelsen samt i annat fall av vederbörande överjägmästare.

SR,

Mom. 1. Följande fåglar må icke under någon tid av året fångas eller dödas:

Sommargylling, blåkråka, härfågel, kungsfiskare, tornuggla, horn- uggla och jorduggla, glada, brun kärrhök och blå kärrhök, skärfläcka, långnäbbor (rödspov och myrspov), lunnefågel, vit stork, svart stork, rördrom, dvärgmås, svarttärna, skräntärna, kentsk tärna, småtärna, smådopping och svarthakedopping.

Mom. 2. Följande fåglar må icke fångas eller dödas under tiden från och med den 1 mars till och med den 15 september:

Tättingar: nötkråka, stare, siskor, steglitsa, hämplingar, bofink, fältsparvar, alla lärkor, alla piplärkor, gulärla, sädesärla, trädkrypare, nötväcka, alla mesar, kungsfågel, alla flugsnappare, alla sångare, järn- sparv, alla trastar, stenskvätta, buskskvätta, rödstjärt och svart rödstjärt, näktergal, blåhake, rödhake, strömstare, gärdsmyg samt alla svalor.

Klätterfåglar: alla hackspettar, göktyta och gök.

Skärrfåglar: tornsvala och nattskärra. Vadare: trana.

Mom. 3. Följande fåglar må icke fångas eller dödas under tiden från och med den 1 mars till och med den 31 juli:

Kråkfåglar: korp, med undantag inom Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands och Jämtlands län.

Ugglor: kattuggla, slaguggla, lappuggla, pärluggla, hökuggla, sparvuggla och fjälluggla inom hela riket samt berguv inom Malmö- hus, Kristianstads, Hallands och Blekinge län.

Dagrovfåglar: kungsörn och havsörn, pilgrimsfalk, jaktfalk, torn- falk, ormyråk, fjällvråk, bivråk och fiskgjuse.

Måsfåglar: samtliga trutar, måsar, tärnor och labbar, med undan- tag av de fåglar av ”dessa arter, som jämlikt mom. 1 äro fridlysta under hela året, ävensom havstruten.

Mom. 4. Å kronans marker, med undantag av nationalparker varom är särskilt stadgat, må icke utan Kungl. Maj:ts tillstånd örn och berguv fångas eller dödas under någon tid av året.

Särskilda bestämmelser avseende de'i $& 1 och 2 omförmälda djurarter.

8 4.

Ågg av de enligt $ 1 fridlysta fåglar må icke ur deras bon tagas eller förstöras; dock må den, som på område, som av honom innehaves, utsätter holk för storskrake eller knipa, taga därstädes av sådan fågel

lagda ägg. SD

I hägnad jaktpark eller djurgård må den, som där äger jakträtt, alla tider av året jaga villebråd, som genom hägnaden hålles instängt.

$ 6.

Under tid, då här i riket jakt efter det i $$ 1 och 2 omförmälda villebråd är förbjuden, må sådant villebråd icke till salu utbjudas, köpas, :emottagas eller från ort till annan forslas, med mindre villebrådet är försett med fastställt märke, utvisande att det dödats å lovlig tid eller införts från utrikes ort; dock vare ej såsom olovligt forslande ansett att i de sex nordligaste länen under åtta dagar och i övriga delar av riket under fyra dagar efter inträdet av fridlysningstid föra fridlyst villebråd från jaktplatsen till ort, där dess förseende med märke, som nyss är sagt, kan äga rum.

Villebråd av nyssnämnda slag, som till riket införes å tid, då Jakt- och fiskesakkunniga. 3

detsamma här är fridlyst, skall före utlämnandet till godsemottagaren förses med märke, som nyss är sagt, utvisande att det införts från utrikes ort.

ÄÅro fridlysningstiderna olika för särskilda delar av riket, skall i fråga om tillämpning å viss ort av förbud, som i denna $ är stadgat, den där gällande fridlysningstid vara bestämmande.

Vad i denna $ sägs avser ej konserverat kött eller till förtäring avsedd anrättning av villebråd, ej heller levande vilt, som bevisligen lovligt infångats eller med vederbörligt tillstånd från utlandet införts. Ej heller vare det hinder för fri forsling eller försäljning av villebråd, som avses i 8 5 eller efter lagen om rätt till jakt eller denna stadga förverkats, dock att i dessa fall vid djuret bör vara fäst av kronobetjänt eller förvaltande eller bevakande personal vid skogsstaten eller särskilt förordnad jakttillsyningsman utfärdat intyg om platsen, där djuret fällts, elier bevis att detsamma förverkats.

Hare, som i fall, varom i $ 1 förmäles, fällts i inhägnad trädgård, fruktträdsplantering eller plantskola, där färska harskador kunna påvisas å träden, må icke bortföras till annan ort eller utbjudas till salu.

Märke, varom i 8 6 förmäles, skall innehålla en avbildning av en krona enligt nedanstående mönster och skall med därtill avsedd stamp intryckas 1 lack å lämpligt ställe å djuret på sådant sätt, att märkets olika delar tydligt framträda.

dn

Märket åsättes å landet av landsfiskal eller särskild av läns- styrelsen förordnad person samt i stad av stadsfiskal eller av magi- straten förordnad förrättningsman. Vid införsel av vilt från utrikes ort åsättes märket av vid tullverket anställd person.

Kostnaden för märket och dess anbringande erlägges av den, som stämplingen begär, eller vid införsel av vilt från utrikes ort av gods- emottagaren med ett öre för varje märke, därest ej särskild överens- kommelse träffas.

Det åligger länsstyrelsen, som äger hos domänstyrelsen rekvirera erforderliga sigillstampar, att mot kvitto tillhandahålla förrättningsman sådan stamp.

8,

Om undantag i särskilt fall för vetenskapligt eller annat nyttigt ändamål från de i $$ 1, 4 och 6 meddelade bestämmelser må ansökan göras hos Konungen.

$ 9.

Förorsakas inom kronans områden, med undantag av nationalparker varom är särskilt stadgat, av björn eller lo skada å tamdjur, vilka för betning må dit inkomma, och är skadan icke att tillskriva vårdslöshet vid djurens bevakning, skall sådan skada ersättas av statsverket.

Skulle storskrake, småskrake eller storskarv förorsaka avsevärd skadegörelse, må domänstyrelsen med avseende å andra kronans marker än nationalparker och de till lapparnas uteslutande begagnande anvisade områden samt i andra fall, bortsett från nämnda parker, länsstyrelsen medgiva tillstånd att under viss begränsad tid, även då sådant eljest är förbjudet, inom visst område döda fåglar av ifrågavarande slag samt förstöra deras ägg och bon.

$ 10.

Vid föreskriven anmälan att björn eller lo dödats eller fångats eller att sådant djur eller älg, hjort eller rådjur anträffate såsom fallvilt utgår ersättning av statsmedel för utgifter, som anmälaren haft att gälda för telegram, telefonsamtal och brev med allmänna posten samt, där fråga varit om kortare avstånd, för budsändning.

Rörande omhändertagandet av dödad eller fångad björn och lo samt fallvilt av nyssnämnda slag beslutar den landsfiskal eller polis- myndighet, som har att emottaga anmälan, varom i denna paragraf förmäles.

Särskilda bestämmelser avseende de i $ 3 omförmälda djurarter.

Fil

Mom. 1. Under tid, då det är förbjudet att fånga eller döda de i 8 3 omförmälda fåglar, må sådant djur icke till salu utbjudas, köpas, emottagas, från ort till annan forslas eller till riket införas.

Mom. 2. Under 1 mom. 1 angiven tid är tillika förbjudet att taga eller förstöra, till salu utbjuda, köpa, emottaga, från ort till annan forsla eller till riket införa där omförmälda fåglars ägg och bon.

Mom. 3. Äro fridlysningstiderna för ifrågavarande fåglar olika för särskilda delar av riket, skall vidkommande tillämpning å viss ort av förbud, som 1 denna $ är stadgat, den där gällande fridlysningstid vara bestämmande.

8 12.

Lärare 1 medicinska och naturvetenskapliga ämnen vid rikets hög- skolor, huvudlärare 1 biologi vid allmänna läroverk och statsseminarier samt föreståndare för medicinska institutioner, naturvetenskapliga museer och zoologiska trädgårdar må själva eller genom annan person, som därtill av dem erhållit skriftligt, för viss tid, högst ett år, gällande uppdrag, utan hinder av bestämmelserna i $ 3 mom. 1, 2 och 3 samt $ 11 under förbjuden tid fånga eller döda i $ 3 mom. är 2 och 3 an- givna fåglar samt insamla dylika fåglars ägg och bon, dock ej i större omfattning än som erfordras för verksamheten vid vederbörande läro- anstalt eller institution, för bedrivande av egna vetenskapliga undersök- ningar eller för fullständigande av de vetenskapliga samlingar, som äro under deras vård.

Rätt, som nu är sagd, må av länsstyrelse, när skäl därtill prövas föreligga, kunna medgivas annan känd vetenskapsman.

Erfordras i andra fall undantag från de i & 3 mom. 1, 2 och 3 samt $ 11 meddelade bestämmelser, äge länsstyrelse, efter inhämtande av vetenskapsakademiens yttrande, därtill lämna tillstånd.

Tillstånd, som i något av dessa fall av länsstyrelse lämnas, skall meddelas för länet eller viss del därav samt för viss tid, högst ett år.

I skrivelse, varigenom meddelas uppdrag, på sätt i första stycket omförmäles, ävensom i tillståndsbevis, som av länsstyrelse lämnas, skall angivas den eller de fågelarter samt det antal individer av varje art ävensom det antal ägg eller kullar av sådana samt bon, som må fångas, dödas eller insamlas.

Den, som erhållit uppdrag eller tillstånd, varom nu är fråga, skall, innan han begagnar sig av därmed förenad rätt, om uppdraget eller tillståndet göra anmälan till landsfiskalen eller polismyndigheten i orten; och skall han under utövningen av den honom medgivna rätt vara skyldig att medföra skrivelsen rörande uppdraget eller länsstyrelsens tillståndsbevis samt att vid anfordran förete skrivelsen eller beviset för landsfiskal, polismyndighet, särskilt förordnad jakttillsyningsman eller enskild person, vars rätt må av uppdraget eller tillståndet beröras.

Därest tillstånd meddelats av länsstyrelse, skall omedelbart efter utgången av den tid, tillståndet avser, till länsstyrelsen ingivas förteck-

ning över de fåglar, som fångats eller dödats, samt över ägg, kullar och bon som insamlats.

S:18.

Det i 8 11 stadgade förbud att till salu utbjuda, köpa, emottaga, från ort till annan forsla eller till riket införa någon av de i 8 3 angivna fåglar gäller icke fåglar, avsedda att efter vederbörligt tillstånd utplan- teras, att användas i vetenskapligt syfte eller att hållas i bur.

g 14.

Det i 8 3 mom. 2 stadgade förbud att döda där omförmälda fåglar må icke utgöra hinder för ägare eller brukare av trädgårdar eller plante- rade eller sådda fält att, själva eller genom andra personer, under för- bjuden tid med skjutvapen döda fåglar av ifrågavarande slag, då sådant erfordras för att förekomma avsevärd skada i trädgårdarna eller å fälten.

Fåglar, som dödats under sådana omständigheter, må icke bort- föras till annan ort eller utbjudas till salu.

Skulle de under $ 3 mom. 3 upptagna fåglar å någon trakt för- orsaka mera avsevärd skadegörelse, må, där icke det fall är för handen, varom i $ 3 mom. 4 förmäles, domänstyrelsen med avseende å andra kronans marker än nationalparker och de till lapparnas uteslutande be- gagnande anvisade områden samt i andra fall, bortsett från nämnda parker, länsstyrelsen äga att medgiva tillstånd för viss tid, ej överstigande ett år, och visst område att döda fåglar av ifrågavarande slag samt förstöra deras ägg och bon.

8 15.

Det i 8 11 mom. 2 stadgade förbud att taga eller förstöra vissa fåglars bon må icke utgöra hinder för ägare eller brukare av fastighet att själv eller genom annan person under förbjuden tid avlägsna eller förstöra sådana fågelbon, som blivit byggda i eller på fastigheten tillhöriga byggnader eller gårdar och därigenom förorsaka olägenhet eller skada.

Jakt- och fångstmedel samt skottpremier m. m.

$ 16.

Mom. 1. Spjut eller skjutvapen må icke gillrade användas såsom jaktmedel.

Mom. 2. Annan jaktanstalt, såsom grop, sax, snara eller stock, vilken är farlig för människor eller husdjur, må icke inrättas eller ut- sättas närmare farväg eller annans boningshus än två hundra meter och ej heller av någon begagnas utan tillstånd av markens innehavare samt den, vilken jakträtten där eljest må tillkomma.

Mom. 3. Å samfälld mark må jaktanstalt, som i mom. 2 omför- mäles, icke under tiden mellan den 31 maj och den 1 oktober utsättas eller, dessförinnan utsatt, kvarlämnas, med mindre alla delägarna därtill givit lov samt anstalten är med fällda träd eller annat stängsel så om- gärdad, att kreatur därifrån avhållas.

Mom. 4. Vad i mom. 2 är stadgat om användande av där nämnda jaktanstalter gälle även om utläggande av förgiftat lockbete; och må sådant lockbete icke såsom fångstmedel begagnas å samfäld mark utan samtycke av alla delägarna.

Mom. 5. ÅA mark, som utan att vara samfälld är till gemensamt mulbete upplåten, må de i mom. 2 och 4 omförmälda jaktanstalter och fångstmedel icke under den i mom. 3 angivna tid användas, med mindre alla, som där bruka mulbete, därtill samtyckt samt med anstalten så förfarits, som i mom 3 sägs.

Mom. 6. Djurfångst med sax må icke företagas av annan än den, som erhållit särskilt tillstånd därtill. Sådant tillstånd meddelas, efter prövning av förekommande omständigheter, av länsstyrelsen tillsvidare för viss tid, ej överstigande ett år. I resolution om meddelat tillstånd skall intagas erinran om de enligt denna stadga gällande bestämmelser för fångstmedlets användande, varjämte skola angivas den eller de djur- arter, för vilka saxen är avsedd, och den plats, där saxen må utsättas; ägande länsstyrelsen, där så finnes erforderligt, föreskriva särskilda villkor för tillståndets tillgodonjutande. Om meddelat tillstånd och villkoren därför skall länsstyrelsen underrätta vederbörande landsfiskal eller polis- myndighet.

Att för användande av gift till dödande av djur i vissa fall fordras länsstyrelsens tillstånd, därom stadgas i giftstadgan.

Mom. 7. Den, som vill för fångande av varg, järv eller säl be- gagna jaktanstalt, varom i mom. 2 sägs, eller som vill utlägga förgiftat lockbete, vare skyldig att låta kungörelse därom med uppgift å platsen, där det skall ske, införas i tidning inom orten så ock söndagen förut uppläsas i närmaste kyrkor. Göre ock, innan förgiftat lockbete utlägges, anmälan om förhållandet hos vederbörande landsfiskal eller polismyndig- het och styrke därvid, att kungörelse i föreskriven ordning ägt rum. Nyttjas fångstmedel, som i detta moment avses, längre tid fortfarande å samma ställe, skall kungörandet förnyas en gång var tredje månad.

IT.

Snaror, flak eller annat dylikt giller, vari nyttigt vilt kan dödas eller lemlästas, må icke begagnas utom i Jämtlands län ovan skydds- skogsgränsen samt i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker ovan odlingsgränsen och icke heller där under tid, då hare och skogs- fågel äro fridlysta.

Det är överallt förbjudet att för fångst av de i 3 $ mom. 1, 2 och 3 angivna fåglar använda snaror, burar, nät, fällor, limspön eller annat medel, som har till ändamål att underlätta fångande eller dödande i stor mängd.

Sax må ej användas för fångande av andra djur än dels varg, järv och sälhund samt vid vatten, där fiskodling bedrives, utter, dels räv inom Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, dels ock örn, falk, berguv, duv- och sparvhök, korp och kråka vid fasaneri, hargård eller dylik anläggning eller eljest under tiden från och med den 1 november till och med februari månads utgång. Sax med tandade skalmar må ej brukas för fångande av räv. Vid sälfångst med sax skall denna vara gillrad under vattenytan. Till fångst av fåglar må ej brukas trampsax utan allenast sax med bulvan. Gillrad sax skall vittjas minst en gång varje dygn.

Skytte för levande uv eller uvbulvan må bedrivas allenast för dödande av duv- och sparvhök samt kråka.

Älg må ej jagas under skidlöpande eller fångas i grop eller medelst snara.

Jakt vid bloss eller annat lyse vare förbjuden. Gevär av 10 millimeter eller mindre kaliber och tillika av modell, huvudsakligen avsedd för krigsbruk, må icke användas till annan jakt än i öppna havet eller i havsbandet efter sälhund ävensom, efter till- stånd av länsstyrelsen, å kalfjällen ovan odlingsgränsen i Västerbottens och Norrbottens län samt skyddsskogsgränsen i Jämtlands län efter varg, där sådant djur veterligen uppehåller sig i trakten.

Från motorbåt eller annat maskindrivet fartyg må jakt efter annat djur än sälhund icke bedrivas i Stockholms läns skärgård från och med Öregrundsgrepen till Landsort och vid rikets västra kust från Falsterbo udde till norska gränsen samt under tiden mellan den 31 maj och den 1 oktober icke heller i övriga delar av riket.

g 18.

Under tiden mellan den 15 mars och den 16 augusti må hund icke begagnas till annan jakt än dels efter björn, varg, lo och järv, när

något av dessa djur bevisligen uppehållit sig i trakten, dels vid lya eller gryt för utdrivande av däri befintligt djur, varom i 13 $ lagen om rätt till jakt förmäles, samt dels vid stränder av sjö eller vattendrag och å kärrmark från och med den dag, då enligt gällande bestämmelser jakt "efter gräsand är tillåten å ifrågavarande ort.

För jakt, varom 1 & 1 förmäles, av hare i inhägnad trädgård, fruktträdsplantering eller plantskola, där färska harspår kunna påvisas å träden, må icke brukas hund.

8 19.

Den, som dödar djur av nedannämnda slag, erhåller av allmänna medel 1 belöning:

50 kronor, 105-10

För unge av dessa djur erhålles lika mycket som för fullvuxet djur av samma slag.

Vill någon erhålla sådan belöning, uppvise huden av djuret för landsfiskal eller ordförande i kommunalnämnd och tage hans intyg, vilket utan lösen utfärdas, att djuret dödats inom riket, samt att djurets öron blivit i hans närvaro avskurna, och have sedan rätt att hos närmaste kronouppbördsman eller länsstyrelse uppbära den utfästa belöningen.

I avseende på utbetalning av sådan belöning äger intyg, som av intendenten vid naturhistoriska riksmuseets vertebratavdelning eller före- ståndare för zoologiskt museum vid rikets universitet eller högskolor meddelas därom, att till musei samlingar i ostympat skick avlämnats djur av något bland nämnda två slag, enahanda kraft och verkan, som enligt nästföregående stycke tillkommer där omförmälda intyg om att sådant djurs öron blivit i vederbörandes närvaro avskurna.

Belöning för dödande eller fångande av vilda däggdjur eller fåglar, avseende att uppmuntra till förföljelse av viss art, må icke utan Kungl. Maj:ts tillstånd utfästas, utom så vitt angår kråkor och gråsparvar samt skadliga smågnagare såsom råttor, möss och sorkar. I beslut an- gående dylikt tillstånd intages föreskrift rörande person, som skall hava att för belönings utbetalande granska dödat djur.

Beträffande belöning åt den, som dödar sälhund, gäller vad i sådant avseende särskilt blivit föreskrivet.

S420: Rörande jaktvårdsavgift, jaktkort och jaktpass ävensom angående skyldighet att avlämna uppgifter för jaktstatistiken gäller vad därom särskilt stadgats.

g 21.

Jagar någon villebråd, som i $ 1 eller 2 omförmäles, under tid, då sådant är förbjudet, böte från och med tio till och med femhundra kronor, och vare, där jaktkort eller jaktpass för den jagande utfärdats, detsamma förbrutet. Har djur vid jakten blivit dödat eller fångat, vare även det förverkat.

Var det älg, kronhjort, björn eller lo, som under förbjuden tid dödats, sårats eller fångats, må böterna ej sättas lägre än tvåhundra kronor.

Den, som mot stadgandet i $ 6 till salu utbjuder, köper, emot- tager eller från ort till annan forslar villebråd, böte från och med tio till och med tvåhundra kronor, och vare även i detta fall villebrådet förverkat.

Överträder någon vad i $$ 4, 16, 17 och 18 föreskrivits eller det i $ 19 meddelade förbud mot utfästande av belöning för djurs dödande eller fångande, böte från och med fem till och med tvåhundra kronor.

I alla dessa fall vare den felande jämväl pliktig att ersätta skadan.

g 22.

Fångar eller dödar någon under tid, då sådant är förbjudet, olov- ligen fågel, som i $ 3 angives, böte från och med fem till och med femhundra kronor, och vare, där jaktkort eller jaktpass för honom ut- tärdats, detsamma förbrutet. Djur, som dödats eller fångats, vare lika- ledes förbrutet. .

Bryter någon mot bestämmelserna i & 11 eller 8 14 andra stycket eller överskrider någon uppdrag eller länsstyrelses tillstånd, varom i 12 förmäles, böte från och med fem till och med tvåhundra kronor.

I de fall, som ovan i denna 8 avses, vare den felande jämväl pliktig att ersätta uppkommande skada.

För underlåtenhet att fullgöra vad i & 12, de två sista styckena, föreskrives vare straffet böter från och med fem till och med femtio kronor.

8 23.

Anträffar någon å bar gärning den, som idkar jakt, skytte eller fångst, som enligt denna stadga är förbjuden, have rätt att från honom taga, utom förverkat djur samt jaktkort och jaktpass, jämväl bössa, annan jakt- och fångstredskap samt hundar till vedermäle och pant samt behålla det, till dess han rätt för sig bjuder.

Jakt- och fiskesakkunniga. 6

Har den, som blivit dömd till ansvar för jakt, skytte eller fångst under förbjuden tid, inom två år därefter ånyo gjort sig skyldig till sådan förseelse, vare bössa, annan jakt- och fångstredskap samt hundar förbrutna. Vad sålunda förbrutits skall å offentlig auktion försäljas, och tillfalle försäljningssumman, sedan avdrag skett för omkostnader och panthavare njutit sin panträtt enligt denna $ till godo, jaktvårdsfonden.

Då i beslag tagits djur,. som är underkastat förskämning, äge beslagaren, sedan syn och värdering av två ojäviga män hållits, för- sälja det beslagtagna på lämpligt sätt.

d 24.

För förseelse, som mot denna stadga begås av barn under femton år, svare fader, målsman eller husbonde, därest förseelsen skett med hans vetskap och ej visas kan, att han gjort vad på honom ankommit för att förekomma densamma.

Åtal m. m.

8 25.

Överträdelser av denna stadga, vilka blott förnärma enskild persons rätt och ej angå till allmänt gagn givna föreskrifter, må endast av måls- ägaren åtalas.

Förvaltande och bevakande personal vid skogsstaten, föreståndare och lärare" vid statens skogsskolor samt allmän åklagare och särskilt förordnad jakttillsyningsman åligger det att beivra andra överträdelser av denna stadga. I övrigt vare en var berättigad att åtala dylika över- trädelser.

Åtal anhängiggöres vid allmän domstol.

8 26.

Vad i 17 kap. 11 8 rättegångsbalken förordnas om dem, som rättens eller länsstyrelsens bud och ärenden gå, gälle ock om de här ovan i $ 25 omförmälda, vid skogsstaten och skogsläroverken anställda personer samt särskilt förordnade jakttillsyningsmän i mål, som avses i samma 8.

8 27.

Mom. 1. Böter, som efter denna stadga ådömas, skola fördelas sålunda, att två tredjedelar tillfalla kronan och en tredjedel jaktvårds-

fonden; dock att, därest åtalet utförts av annan än målsägare, åklagaren tager kronans andel av böterna. Finnes särskild angivare, tage han hälften av den andel, som eljest tillkommer åklagaren.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, förvandlas de enligt allmän strafflag.

Mom. 2. Djur, som är förverkat enligt denna stadga, eller, om det ej kan tillrättaskaffas, dess värde tillfalle åklagaren.

Denna stadga träder i kraft den 1 januari 192... Genom den- samma upphävas jaktstadgan den 8 november 1912 och Kungl. Maj:ts kungörelse av sistnämnda dag angående skydd åt för lantbruket nyttiga fåglar.

Den nya stadgan inverkar däremot ej rubbning beträffande följande resolution och kungörelser:

resolutionen den 25 januari 1889 om rätt för Karlsö jakt- och djurskyddsförenings aktiebolag att å Stora Karlsö idka all slags jakt under alla tider av året; skolande i fråga om forsling eller försäljning av villebråd, som fällts å Stora Karlsö, gälla vad i denna stadga är före- skrivet i & 6 om villebråd, som fällts i hägnad jaktpark eller djurgård, samt i & 11 mom. 1;

kungörelsen den 6 december 1907 angående skydd för fågellivet å Lilla Karlsö och däromkring liggande vattenområde i Gottlands län; samt

kungörelsen den 11 april 1913 angående förbud mot jakt efter sjöfågel å visst vattenområde omkring Stora Karlsö i Gottlands län.

Den nya stadgan skall ej heller verka rubbning i vad genom Kungl. Maj:ts brev till skogsstyrelsen den 12 februari 1869 och den 3 maj 1870 förordnats om skyldighet för länsstyrelsen i vissa av rikets län att söka åvägabringa överenskommelser om fridlysning av vissa skärgårdstrakter för skyddande av ejderfågeln och dess ägg eller uti de i dylika överens- kommelser innefattade bestämmelser.

(I vad mån i övrigt särskilda kungörelser, som gälla vid den nya stadgans ikraftträdande och avse fridlysning av olika djurarter eller vissa områden, böra jämväl därefter äga bestånd, beror givetvis av tiden, från vilken stadgan skall tillämpas, samt då rådande förhållanden.

Härutinnan vilja de sakkunniga vidare hänvisa till den framställ- ning, som av dem i deras missivskrivelse gjorts rörande tillfälliga frid- lysningstider).

Förslag till Lag

om ändrad lydelse av 2 8 i lagen den 25 juni 1909 angående nationalparker.

Härigenom förordnas, att 2 $ i lagen den 25 juni 1909 angående nationalparker skall erhålla följande ändrade lydelse:

2 &.

Vad i 1 $ stadgats skall ej leda till inskränkning i enskild rätt, som må vara uppkommen, då området avsättes till nationalpark, eller i de rättigheter till bete, skogsfång, jakt och fiske, som äro lapparna med- givna, dock att jakt å björn eller lo ej må äga rum. Ej heller vare lapparna förvägrat att medföra de för deras renhjordars bevakning nödiga hundar.

Förorsakas inom nationalparks område av björn eller lo skada å renar, vilka där må föras till bete, och är skadan icke beroende av vårdslöshet vid renarnasg bevakning, skall sådan skada ergättas av stats- verket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 192...

Förslag till Kungörelse

angående ändrad lydelse av 3 och 7 $$ i reglementet den 22 december 1911 rörande nationalparkernas förvaltning.

Härigenom förordnas, att 3 och 7 $$ i reglementet den 22 december 1911 rörande nationalparkernas förvaltning skola erhålla föl- jande ändrade lydelse:

SS

Vederbörande personal vid skogsstaten skall, där så kan ske utan särskilda kostnader och utan åsidosättande av andra tjänsteåligganden, efter domänstyrelsens uppdrag utöva tillsyn över och bevakning av nationalparkerna.

För den tillsyn och bevakning, som härutöver erfordras, äger vetenskapsakademien anställa nödig personal i den mån de för national- parkens behov tillgängliga medel därtill lämna tillgång, varjämte de nationalparker, som äro belägna eller komma att förläggas ovan odlings- gränsen i Västerbottens och Norrbottens län tillses och bevakas av de för dessa trakter anställda länsvakterna.

(08:

Befinnes inom nationalpark viss djurart hava nått en för natur- livets jämnvikt störande utveckling, må vetenskapsakademien beträffande nämnda djurart medgiva rätt till jakt inom parken; dock att jakt å björn eller lo icke må äga rum utan Kungl. Maj:ts tillstånd.

För rätt till jakt, som sålunda medgives, må, där så prövas lämp- ligt, bestämmas skälig avgift.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 192...

Förslag till Förordning

angående jaktvårdsavgifter, jaktkort och jaktpass.

Härigenom förordnas som följer:

Sr

Jakt må ej, med undantag för fall som i 2 $ sägs, av någon utövas, med mindre han erlagt jaktvårdsavgift i den ordning här nedan stadgas samt till bevis härom är försedd med ett för honom personligen utfärdat jaktkort.

Den jagande vare pliktig att framvisa jaktkortet vid anfordran av ägare eller brukare av marken, där jakten utövas, eller innehavare av jakträtten därstädes eller någon av deras folk, förvaltande eller bevakande personal vid skogsstaten, föreståndare eller lärare vid statens skogsskolor, vederbörande kronobetjänt eller polisman eller särskilt förordnad jakt- tillsyningsman.

SA

De i 1 8 givna bestämmelser rörande jaktkort gälla ej Konungen eller medlem av det kungl. huset.

Från skyldighet att erlägga jaktvårdsavgift äro befriade: chefen för Konungens hovjägeristat i avseende på jakt, som av honom på Konungens uppdrag utövas å kronans områden, ävensom per- soner, som vid jakt å nämnda områden äro Konungen eller chefen för hans hovjägeristat följaktiga;

chefen för domänstyrelsen samt personal vid skogsstaten ävensom personal och elever vid skogsläroverken i avseende å jakt, som enligt gällande grunder för tillgodogörande av kronans jakträtt eller 31 $ i jagen den 1 juli 1898 om de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige av dem utövas å kronans områden;

lapp vid utövning av den jakträtt, som enligt vad särskilt är stadgat tillkommer honom i vissa delar av riket;

lärare i medicinska och naturvetenskapliga ämnen vid rikets hög- skolor, huvudlärare 1 biologi vid allmänna läroverk och statsseminarier samt föreståndare för medicinska institutioner, naturvetenskapliga museer och zoologiska trädgårdar vid utövande av jakt, som må hava blivit dem medgiven med stöd av 8 8 i stadgan om jakt och om fridlysning av vissa djurslag, eller av dem enligt $& 12 i samma stadga tillkommande jakträtt, så ock personer som efter deras uppdrag, på sätt i sistnämnda $ sägs, fånga eller döda fåglar; samt

utländsk undersåte, som enligt $ 5 i denna förordning är skyldig utlösa jaktpass.

I övrigt äga bestämmelserna om jaktvårdsavgifter och jaktkort icke tillämplighet i avseende å

jakt efter varg, järv och sälhund eller jakt å mark, som är till jaktpark eller djurgård inhägnad, eller dödande, i fall som i 13 $ lagen om rätt till jakt sägs, av djur, som inkommit i gård eller trädgård, eller, i fall varom i $$ 9 och 14 stadgan om jakt och om fridlysning av vissa djurslag förmäles, av där angivna fåglar till förekommande av skadegörelse genom dem.

Mot erläggande av jaktvårdsavgift äger den, som därtill anmäler sig samt fullgjort föreskriven skyldighet att avlämna jaktstatistik för föregående år, utbekomma jaktkort. Detta utfärdas att gälla jakt inom viss kommun, visst län eller hela riket samt avser helt kalenderår eller en tid av tre på varandra följande dagar.

Jaktvårdsavgiften utgör:

för helt år: för jakt inom viss KOmMMUD.. emm sesmmennrnssn kro » oo» Pija VÄSSU TEN oörnnisan te bort bes AS ann 020 » oo» Hr FELAKTIG Leksand rr ee ARNE AE » 50 samt för tidsperiod av tre på varandra följande dagar, oberoende av område där jakten bedrlveS, msso-ow-ostesussus uses 35 al

Jaktvårdsavgift uppbäres och jaktkort utfärdas av länsstyrelse eller särskild person, som av länsstyrelsen förordnas, samt dessutom på landet av landsfiskal och i stad av magistrat eller den, som av magistraten därtill utses.

Jaktvårdsavgifterna tillfalla statsverket och bilda en fond (jakt- vårdsfonden), vilken efter Kungl. Maj:ts bestämmande användes för främ- jande av jaktvården inom riket.

Närmare föreskrifter rörande jaktvårdsfondens förvaltning samt jaktkorts beskaffenhet och vad vid utfärdande av sådant är att iakttaga meddelas av Kungl. Maj:t.

d 4.

Har enskild jordägare eller jakträttsinnehavare, som omförmäles i 6 $ i lagen om rätt till jakt, erlagt jaktvårdsavgift inom den eller de kommuner, där mark, som av dem äges eller brukas, är belägen, må hos dem mantalsskriven medlem av familjen för jakt inom samma kom- muner erlägga allenast halv jaktvårdsavgift.

$ 5.

Utländsk undersåte må ej inom riket idka jakt, med mindre han är försedd med för honom personligen utfärdat jaktpass; dock vare sådan undersåte berättigad att å fastighet, som han med Kungl. Maj:ts tillstånd besitter, jaga utan att innehava jaktpass. NSådant vare ej heller erforderligt för utländsk undersåte, som vid jakt å kronans jaktområde är Konungen följaktig, eller för främmande makts beskickning eller för norsk lapp vid utövning av den jakträtt, som, enligt vad särskilt är stadgat, tillkommer sådan lapp i vissa delar av riket.

Den jagande vare pliktig att framvisa jaktpasset vid anfordran av någon av de personer, som omförmäles i 8 1 andra stycket.

$ 6.

Jaktpass meddelas av länsstyrelse efter skriftlig ansökan och gäller för riket i dess helhet.

Ansökan om erhållande av jaktpass skall innehålla sökandens för- och tillnamn, yrke eller titel samt hemort och nationalitet ävensom upp- gift å den tid — viss dag, vissa dagar eller helt kalenderår — för vilket passet begäres.

Avgiften utgår för helt kalenderår med etthundra kronor och eljest med fem kronor för varje dag, beviset omfattar, samt tillfaller jaktvårds- fonden.

Närmare föreskrifter rörande beskaffenheten av jaktpass och vad vid utfärdande av sådant är att iakttaga meddelas av Kungl. Maj:t.

SEG Underlåter någon att, på sätt i 8 1 föreskrives, erlägga jaktvårds- avgift, böte från och med fem till och med ett hundra kronor och vare dessutom pliktig att erlägga dubbel sådan avgift, beräknad för helt år och för varje kommun, där jakt utövats.

För underlåtenhet att vid jakt medföra gällande jaktkort eller vägran att på anmodan av den, som vederbör, framvisa kortet, vare straffet böter från och med fem till och med femtio kronor.

SES.

Överträder någon det i & 5 stadgade förbud, böte från och med fem till och med ett hundra kronor och vare dessutom pliktig att erlägga den högsta för jaktpass fastställda avgift.

För berörda avgifts erläggande svare, lika med den skyldige, jämväl den, som till honom upplåtit jakträtt eller tillåtit honom i jakten deltaga, med rätt likväl att av den skyldige söka åter vad som sålunda erlagts.

För underlåtenhet att vid jakt medföra gällande jaktpass eller vägran att på anmodan av den, som vederbör, framvisa detsamma vare straffet böter från och med fem till och med femtio kronor.

STI Har jaktkort eller jaktpass av domstol förklarats förbrutet, skall genom domstolens försorg underrättelse därom ofördröjligen meddelas den myndighet, som utfärdat kortet eller passet.

$ 10.

Det tillkommer allmän åklagare samt förvaltande och bevakande personal vid skogsstaten ävensom föreståndare och lärare vid statens skogsskolor samt särskilt förordnad jakttillsyningsman att föra talan rörande överträdelser av denna förordning.

SAR Nada osläta pre rättegångsbalken förordnas om dem, som rättens eller länsstyrelsens bud och ärenden gå, gälle ock om de här ovan i $ 10 omförmälda, vid skogsstaten och skogsläroverken anställda personer samt jakttillsyningsmän i mål, som avses i samma 8.

Sc kR:

Böter, som enligt denna förordning ådömas, skola fördelas sålunda, att två tredjedelar tillfalla åklagaren och en tredjedel jaktvårdsfonden. Finnes särskild angivare, tage han hälften av åklagarens andel.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, förvandlas de enligt allmän strafflag.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 192.

Jakt- och fiskesakkunniga. 7

Förslag till Kungörelse

om vad vid utfärdande av jaktkort och jaktpass är att iakttaga.

Med upphävande av kungörelsen den 8 november 1912 om vad vid utfärdande av jaktpass är att iakttaga förordnas som följer:

Sk

Jaktkort skall utfärdas å tryckt, rektangulär blankett av fast, håll- bart papper, 10 centimeter i längd och 7 centimeter i bredd samt av olika färg, sålunda att grön färg användes till jaktkort, gällande endast för viss kommun, violett färg till jaktkort, gällande för visst län, röd färg till jaktkort gällande för riket i dess helhet samt grå färg till jakt- kort avseende tidsperiod av tre dagar. Å blanketten skall vara anbragt ordet jaktkort, och skall därå angivas det område (kommun, län, hela riket), för vilket kortet gäller, den tid detsamma avser, det ordnings- nummer, under vilket kortet införts i den uti $ 2 omförmälda förteck- ning, den persons för- och tillnamn, yrke eller titel samt hemvist, för vilken kortet utfärdats, samt tjänsteman eller myndighet, som utlämnat kortet, allt i överensstämmelse med bifogade formulär 1 a) och b).

$ 2.

Av den, som har att mottaga jaktvårdsavgift och utlämna jakt- kort, skall föras särskild förteckning, upptagande under nummer, fort- löpande särskilt för jaktkort gällande helt år och särskilt för kort avse- ende allenast tre dagar, alla under året utfärdade jaktkort och erlagda jaktvårdsavgifter samt tillika angivande den persons för- och tillnamn, yrke eller titel samt hemvist, som utlöst jaktkort, samt tiden, då detta skett. Sådan förteckning skall i övrigt vara inrättad i överensstämmelse med bifogade formulär 2.

8 3.

Jaktpass skall utfärdas å tryckt blankett av rektangulär form, hållande i längd 12 centimeter och i bredd 8 centimeter samt i övrigt över- ensstämmande med bifogade formulär 3 och 4. Passblanketter förfär- digas av fast och hållbart papper, olika färgat för de särskilda slagen av jaktpass, sålunda att blå blankett användes till pass, gällande för helt kalenderår, samt gul blankett till pass, gällande för kortare tid.

Vid utfärdandet av jaktpass skall länsstyrelsen å blanketten införa den persons för- och tillnamn, yrke eller titel samt hemvist och natio- nalitet, för vilken passet utfärdas.

Å passet skall antecknas det nummer, under vilket passet införts 1 särskild hos länsstyrelsen över utfärdade jaktpass förd förteckning.

8 4.

Den i 8 3 omförmälda förteckning skall upptaga under året ut- färdade jaktpass i särskild för varje slag av jaktpass fortlöpande nummer- ordning; och skall denna förteckning i övrigt inrättas i överensstämmelse med bifogade formulär 5.

$ 5.

Blanketter till jaktkort och jaktpass tillhandahållas efter rekvisition och emot kvitto hos domänstyrelsen.

g 6.

Varje år inom januari månads utgång skall till jaktvårdsfondens förvaltare insändas redogörelse för under nästföregående år utfärdade jaktkort och jaktpass samt influtna jaktvårds- och passavgifter.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 192...

Formulär 1.

b) Grå färg på kortet.

Nr 2.

Jaktkort 1922.

Lantbrukar en Nils Aron Johansson,

har erlagt jaktvårdsavgift för år 1922 för jakt inom

Tvååkers socken.!

Hjalmar Ljung Landsfiskal i Årstads distrikt.

NT La

Jaktkort

| för tiden 30 augusti—1 september it 922. | Bankdir ektören Erl and Berg,

har erlagt jaktvårdsavgift för ovan- nämnda tid för jakt inom riket.

Sven Gems

förordnad uppbörds- man av jaktvårds- avgifter

Formulär 2.

Förteckning

för år 1922 å jaktvårdsavgifter uppburna av landsfiskalen i Årstads distrikt av Hallands län (länsstyrelsen i N. N. län, magistraten i etc.) samt å utfärdade jaktkort.

Jakt- Månad Nr å jaktkort, Område, som Tiden. för vårds- och dag | Anmälarens namn, yrke fyetorae med jakt- vilken av- SNR = 5 en av-| belo SG för an- r A är vårdsavgift |. PP | Anmärkningar 2 eller titel och hemvist ESS ; gift och — mälan om helt och jaktkort kort.oklla

jaktkort kalen- |3 dagar avses g Kr. lö derår

| Jan. Skogsfors, Johan, odlings-| — 1 — Stensele Jfr 3-dagars- lägenhetsinnehavare, | socken kort nr 2 Träskvik, Stensele socken Johansson, Nils Aron, Tvååkers Jaktkortet för- lantbrukare, Backa, Slö- socken ä brutet enligt inge socken Himle härads- rätts laga- kraftäg. utslag 2/9 22.

7/Andberg,Bernhard, agent, Skrea Oskarshamn socken

Persson, Karl, arbetare, Stensele Måg till inne- Träskvik, Stensele socken 2 hav. av års- socken kort nr 1 och

hos honom

mantalsskri- ven

Summa | Summa la 61|50|

d4 Formulär 3.

Blå färg på passet.

NY sana Jaktpass FOP ENE TREA SRA Ren ee RO FRANS Ul enda fin 5 EEE na AR rent anse bear ae id under är 19.20...

Passavgiften 100 kronor är erlagd.

I ISRN Bun a Ek: SU a EG FLER TONSE VARGAS RONRLOT. pla dn Lat Aes brer I9R

OBS.! Detta jaktpass medför icke jakträtt, där sådan icke eljest enligt lag tillkommer passinnehavaren.

Formulär 4. Gul färg på passet.

Nr son Jaktpass TIONER fo en Valen. breda Ef fr Egon Mesa Ör Sn RES fe Rat or Äl Ha og RT äng an edda GÄN ANA ert dagar ff. J0. Mu el ikegugrsrhsieden 5503, ENN eran äger Passavgiften mmm... kronor är erlagd. AVE eR a tens pla [oa föggrgälet, or RENEE ln KA läns landskonton SO. Mader tenke LIG OBS.! Detta jaktpass medför icke jakträtt, där sådan icke eljest enligt lag tillkommer passinnehavaren.

Formulär 5.

Förteckning

å jaktpass, utfärdade av länsstyrelsen i N. N. län.

År 1922. 3 | Nr å ä jaktpass 5 =S gällande 2 - Den persons namn, yrke eller titel samt FE Tiden för 3 | 2 hemvist och nationalitet, för vilken passet | '& | 2 | passets = Anmärkningar | utfärdas 3 | 2 | giltighet | 1 >= I So RE Eee | 3 | & 25 E | = | | ”h | Hastrup, Peder, godsägare, Omberg; dansk UNAÄErSÄLD sorted esonelnen tale bs er pr SRA Aden 1 1922 — | 100 10/5 Gara Philip, S:t Ormes, Sussex, England, 16-50 engelsk undersåte ......sssrssserssseretoseonr rt 1 5 25 ?5'7 | Möller, Carl, direktör, Berlin, tysk undersåte| 2 1922 | 100 Summa | 21] 11/1 kronor | 225

Förslag till Kungörelse angående jaktstatistik.

Härigenom förordnas som följer:

STIL

En var, som här i riket bedriver jakt, med de undantag varom i $ 2 sägs, skall vara förpliktad att årligen före februari månads utgång för jaktstatistiken avgiva uppgift enligt bifogat formulär rörande an- talet av honom under föregående år dödat eller fångat villebråd av i formuläret angivna djurarter. Sådan uppgift avlämnas till landsfiskalen eller polismyndigheten i den ort, där uppgiftslämnaren har sitt hemvist; dock att utlänning, som icke är bosatt här i riket, skall avgiva upp- giften till den myndighet, som för honom utfärdat jaktpass eller jaktkort.

Bevis över fullgjord uppgiftsskyldighet meddelas avgiftsfritt.

82. Från skyldighet att avgiva uppgift för jaktstatistik är befriad lapp vid utövning av den jakträtt, som enligt vad särskilt är stadgat till- kommer honom i vissa delar av riket. Rörande djur, som i det fall, varom i 13 $& lagen om jakt för- mäles, dödats i gård eller trädgård, tarvas icke uppgift.

$ 3.

Den, som underlåter att fullgöra honom enligt $ 1 åliggande skyldighet, straffes med böter från och med fem till och med tjugu- fem kronor.

8 4. Allmän åklagare har att åtala överträdelse av denna kungörelse. Förseelsen åtalas vid polisdomstol, där sådan är inrättad, men eljest hos poliskammare och, där sådan ej finnes, vid allmän domstol. I fråga om klagan över beslut i sådant mål gäller vad om besvär i brottmål är förordnat.

8 5.

Böter, som enligt denna kungörelse ådömas, tillfalle med en tredje- del kronan och två tredjedelar åklagaren.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, förvandlas de enligt allmän strafflag.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 192..., dock att under år 192. statistiska uppgifter ej lämnas för föregående år.

Formulär. Uppgift å av undertecknad under år ...... TOT s lönas gerna RA län dödat eller fångat villebråd. DIG an ok Antal Drjowarnarr t Antal | SE JUR boven oda Iernrn eden NE SKÅ NEOTETILG Rote å se dennsk Teres Vennds esp ng Re Nr Alg RO bspsn en srwsase fs porr rs NR Gräsand, skedand, bläsand, stjärtand, VALV hö eltöR rss Böda reses Nas SRK RR snatterand, kricka, årta, gravand, . TETJ OT BEE TSE SES Er Ae Rn DLUDSUOT occen to säjer öken ss KANTS ARnE KASSA ser | AVESTA KTORhjort. 4 FlIOAsjcsscsepön sco issderepe relsen Ejder, bergand, knipa, vigg, svärta,

IR RT aa torg ler on eds sno AS NIE SjÖOTTOT RUAG = lin tres eder olsölkan res isrer faner

l

J

| Ka

| Hjort HESSRONPIGN NAN BLNER seja SS sr SVAD oossesrerrrsserernesneeernrrresenesnrererrssn nes |rönnernet | J

Förslag till Kungörelse

angående skatt för hundar.

Med upphävande av kungörelsen den 1 juni 1877 angående skatt för hundar förordnas härmed som följer:

Se

En var inom kommunen boende person, vilken därstädes innehar hund, skall för sådant djur årligen utgöra skatt till belopp, som kommunen äger bestämma, dock minst fem och högst trettio kronor. Denna skatt tillfaller kommunen.

Fria från beskattning äro dels förvaltande och bevakande personal vid skogsstaten för de hundar, som personalen i och för sin tjänst underhåller, dels ock lapparna för av dem i och för renskötseln använda hundar.

8 2.

Fråga om de inflytande medlens användande för kommunens behov skall behandlas på enahanda sätt som angående skattebeloppets bestäm- mande är förordnat.

8 4.

De uppgifter, vilka i $ 3 äro påbjudna, skola avlämnas i stad till den tjänsteman eller kommunala myndighet, som har sig anförtrodd uppbörd av utskylderna till staden, samt å landet till kommunalnämnden; och vare innehavare av hund pliktig att vid samma tillfälle jämväl erlägga den belöpande skatten, så framt icke annan termin för dess gäldande varder av kommunen bestämd.

$ 5.

Hundskatt beräknas för helt kalendeår, där icke kommunen vill annorlunda förordna.

Resande, som uppehåller sig kortare tid än två månader inom en kommun, vare sig i stad eller på landet, erlägger för den eller de hundar, han medför, ingen avgift till samma kommun; och njute även, om han längre kvardröjer, enahanda befrielse, därest med kvitto styrkes, att skatt är för samma tid annorstädes betald.

g 6.

Å varje hund, med undantag av lapparnasi$ 1 omförmälda vall- hundar, ävensom hund, som hålles instängd, samt jakthund under på- gående jakt, skall å halsband eller på annat lämpligt sätt vara fästad uppgift om innehavarens namn och adress. Hund, för vilken skatt ut- går, skall dessutom vara försedd med märke, utvisande att skatt vederbör- ligen erlagts. Sådant märke skall avgiftsfritt tillhandahållas av kommunen.

$ 7.

Försummar någon att, på sätt och i den ordning $ 3 stadgar, till beskattning - anmäla hund, som av honom innehaves, eller söker någon att medelst oriktig uppgift eller på annat sätt undandraga sig den beskattning, han bör vidkännas, då skall den skyldige, jämte erläg- gande av dubbel hundskatt, böta från och med fem till och med tjugu kronor, till tveskiftes emellan åklagaren och de fattiga inom den kom- mun, där förseelsen är begången.

Underlåter innehavare av hund att fullgöra vad honom enligt $ 6 åligger, böte på sätt nyss nämnts. :

Åtal för överträdelse av stadgandena i denna kungörelse skall upptagas och avgöras i stad hos polisdomstol, där särskild sådan är inrättad, men i övrigt hos poliskammare och i stad, där sådan icke finnes, ävensom å landet vid allmän domstol; och gälle, i fråga om

klagan över domstols eller poliskammares beslut i dessa mål, vad i all- mänhet angående besvär i brottmål finnes förordnat.

Saknas tillgång till ådömda böters fulla gäldande, skola de för- vandlas enligt allmänna strafflagen.

8 8.

Den skatt för hundar, varom nu blivit stadgat, är lika utmät- ningsgill med kommunalutskylder.

8 9.

Med iakttagande av vad i det föregående är förordnat, äger varje kommun vidtaga de åtgärder, som kunna vidare erfordras för att på ändamålsenligt sätt bringa denna författning till verkställighet.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 192...

-.

Förslag till Kungörelse

angående förbud mot införsel till riket och överförande härstädes från ort till annan av för vår djurvärld främmande arter.

Härigenom förordnas som följer:

SE

Utan Kungl. Maj:ts medgivande må icke till riket införas främ- mande vilda djur i levande tillstånd, med undantag av djur som pläga och tydligen äro avsedda att hållas såsom tamdjur eller instängda eller som för vetenskapligt ändamål intagas av lärare i medicinska och natur- vetenskapliga ämnen vid rikets högskolor, huvudlärare i biologi vid allmänna läroverk och statsseminarier samt föreståndare för medicinska institutioner, naturvetenskapliga museer och zoologiska trädgårdar.

Över djur, som enligt vad ovan nämnts må utan särskilt tillstånd införas, skall hållas vård, så att de icke få tillfälle att sprida sig här j riket.

8 2.

Medgivande, som i $ 1 omförmäles, skall angiva viss plats inom riket, dit till införsel tillåtet djur skall föras och där det i förekommande fall må utsläppas. Utan förnyat medgivande av Kungl. Maj:t må djuret eller dess avkomma icke överföras från nämnda plats "eller, om det blivit utsläppt, från dess första spridningsområde till annan ort inom riket.

Ej heller må utan Kungl. Maj:ts medgivande djur, som i $& 1 avses och vilket redan inkommit samt vunnit spridning här 1 riket, från nuvarande utbredningsområde överföras till annan ort.

>

Den, som bryter mot vad i $ 1 eller 2 stadgats, eller som, efter erhållet tillstånd att hit införa djur, varom nu är fråga, överför detta till annan plats än som med tillståndet avses, böte från och med femtio till och med ettusen kronor.

$ 4.

Åtal anhängiggöres vid allmän domstol och utföres av allmän åklagare.

$ 5.

Av böter, som ådömas enligt denna kungörelse, tillfalle en tredje- del kronan och två tredjedelar åklagaren.

Finnes särskild angivare tage han hälften av åklagarens andel. Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän lag.

$ 6.

Tullmyndighet i införselort åligger att övervaka efterlevnaden av vad i $ 1 första stycket är stadgat samt att, där förseelse finnes hava ägt rum, ofördröjligen anmäla förseelsen till åtal.

Genom denna kungörelse upphäves kungörelsen den 3 mars 1916, nr 53, angående förbud mot införsel till riket av bisamråtta i levande tillstånd.

Denna kungörelse träder i kraft dagen efter den, då kungörelsen, enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författ- ningssamling.

MOTIV

Huvudbestämmelserna rörande jakträtt och jaktutövning samt frid- lysning av olika djurarter äro fördelade på tre författningar, alla av den 8 november 1912, nämligen lagen om rätt till jakt, jaktstadgan samt kungörelsen angående skydd åt för lantbruket nyttiga fåglar. Härutöver finnas en kungörelse angående grunderna för tillgodogörande av kronans jakträtt, som avser utnyttjande av den kronan förbehållna jakträtten å egna marker, samt en kungörelse rörande vad som skall iakttagas vid utfärdande av de jaktpass, som utlänningar, vilka vilja bedriva jakt här i riket, äro skyldiga att enligt jaktlagen utlösa. Båda sistnämnda kungörelser äro likaledes dagtecknade den 8 november 1912.

Sammanslagning av jaktstadgan och kungörelsen angående skydd åt för lantbruket nyttiga fåglar.

Innan de sakkunniga närmare ingå på de sakliga spörsmål, som utgöra föremål för deras behandling, vilja de något dröja vid den formella frågan rörande jaktbestämmelsernas uppdelande på olika författningar.

Före tillkomsten av nu gällande författningar funnos hithörande föreskrifter upptagna i jaktstadgan den 21 oktober 1864 och kungörelsen den 27 mars 1907 angående skydd åt för lantbruket nyttiga fåglar. Vid den revision av nämnda stadga, som företogs av särskilda, jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6 augusti 1908 för sådant ändamål tillkallade sakkunniga, vilkas förslag ligger till grund för samtliga om- förmälda nya författningar, skedde av formella och praktiska skäl en uppdelning av stadgans bestämmelser, så att de av dessa bestämmelser, som voro av allmän lags natur, samlades i nuvarande lagen om rätt till jakt, under det att de föreskrifter, som föllo under Konungens ekonomiska lagstiftning, intogos dels i den nya jaktstadgan och dels i kungörelsen

om grunderna för tillgodogörande av kronans jakträtt. Kungörelsen angående skydd åt för lantbruket nyttiga fåglar bibehölls med vissa ändringar vid revisionen, vid vilken nytillkom kungörelsen angående åtgärder vid utfärdande av jaktpass för utlänningar.

Med avseende härå hava de sakkunniga velat ifrågasätta, huru- vida uppdelningen av de' administrativa bestämmelserna bör gå så långt som för närvarande är fallet och om icke jaktstadgan och kungörelsen angående !skydd åt för lantbruket nyttiga fåglar lämpligen böra sam- manslås till en författning.

Skillnaden emellan sistnämnda båda författningar skulle uppbäras därav, att jaktstadgan avser att giva regler rörande jakten och därmed sammanhängande ordning beträffande de i egentlig mening jaktbara djuren jämte skadliga rovdjur: Skyddskungörelsen däremot omhandlar skydd för vissa fåglar, närmast en del för lantbruket nyttiga arter, vilka icke äro föremål för egentlig jakt. Att en dylik uppdelning skedde vid skyddsbestämmelsernas första tillkomst genom en kungörelse av den 17 mars 1905 torde förklaras, förutom av den mindre omfattning, vari skydd då ifrågasattes, och de skyddade arternas natur, av den svårighet, som kunde erbjuda sig att i den dåvarande jaktstadgan inarbeta de talrika nya bestämmelser som påkallades. Sedermera hava förhållandena väsent- ligen förändrats. Jaktstadgan har begränsats att upptaga allenast administrativa bestämmelser rörande jakträtt och fridlysning, och skydds- kungörelsen har utsträckts att omfatta även sådana fåglar, som icke äro direkt nyttiga för jordbruket. Gränsen emellan de fåglar, som borde intagas i jaktstadgan, och de, som borde tillhöra skyddsförordningen, var redan från början svår att draga. I sådant hänseende kan erinrag, att de så kallade smärre vadarfåglarna, vilka före år 1912 bereddes skydd genom skyddskungörelsen, ehuru de torde hava föga med jordbruket att skaffa, av 1908 års jaktsakkunniga ansågos böra såsom jaktbara fåglar överföras till jaktstadgan, där de fortfarande hava sin plats. Genom det förslag till fågelskydd, som av de sakkunniga nu fram- lägges, skulle skyddet komma att utsträckas ytterligare och även be- träffande arter, vilkas jaktbarhet-torde bedömas ganska olika icke endast inom olika delar av landet utan även på samma trakt. Tveksamhet kan sålunda från jaktbarhetssynpunkt uppstå, varthän åtskilliga bland de av de sakkunniga till skydd föreslagna fåglarna rätteligen böra hän- föras. Så är även förhållandet med andra fåglar. Skulle exempelvis råkan bliva föremål för fridlysning, torde den av somliga anses böra upp- tagas j fridlysningsförordningen, under det andra, som pläga skjuta den- samma' såsom matnyttig, torde betrakta den såsom jaktbart vilt.

Man ser jämväl, att skyddskungörelsen, ehuru dess rubrik fort- farande angiver den avse »för lantbruket nyttiga fåglar», upptagit ej blott dylika fåglar utan även sådana, som på grund av deras sällsynthet, alldeles oberoende av deras förhållande till lantbruket, böra komma i åtnjutande av skydd. Någon betydelse för lanthushållningen torde knappast sådana fåglar som blåkråka, härfågel, sommargylling och stork- fåglarna samt kungsfiskaren hava. Denna sistnämnda art kan till och med understundom vara skadlig vid fiskodlingar. Sagda kungörelse är sålunda närmast att betrakta såsom en allmän fågelskyddsförordning.

Likasom tveksamhet stundom råder mellan olika djurarters större eller mindre jaktbarhet, torde även 1 allmänna språkbruket innebörden av ordet jakt vara mycket osäker. Under det mera framsynta jägare däri se ett dödande eller fångande av i egentlig mening jaktbart vilt i överensstämmelse med vad humanitet och jaktvård kräva, framstår för många jägare i vårt land »jakt» såsom ett dödande över huvud av vilda däggdjur och fåglar. Vid fråga om lagstiftning torde hänsyn få tagas till denna skiftning i ordets betydelse.

Även om frånvaron av en enhetlig grund för uppdelning av de särskilda djurarterna mellan förevarande båda författningar innebär ett motiv för en sammanslagning av dem, synes huvudskälet för en dylik åtgärd dock icke ligga däri, så my cket mindre som med hänsyn till de särskilda skyddsbestämmelsernas praktiska uppställande en viss skillnad fortfarande torde böra upprätthållas emellan de djur, som i allmänhet äro att betrakta såsom 1 egentlig mening jaktbara, och andra djurarter. Det viktigaste stödet för en förening av författningarna äro praktiska synpunkter med avseende å allmänhetens upplysning rörande gällande bestämmelser om fridlysning och de djurarter, som 1 varje fall äro före- mål därför. Kunskapen rörande skyddsförordningen och dess bestäm- melser torde för närvarande vara ringa bland allmänheten, under det jaktstadgan är allmänt känd. Genom att i en och samma författning sammanföra alla djur, som äro skyddade, vare sig de äro matnyttiga eller icke, komma föreskrifterna rörande dem alla att på ett helt annat sätt läggas under allmänhetens ögon samt bliva kända och föremål för intresse. När allmänheten inhämtar upplysning angående de från dess synpunkt ofta mera intressanta bestämmelserna rörande tiderna för till- låten jakt, måste vid en sammanslagning av författningarna uppmärk- samheten även riktas på icke matnyttiga, fridlysta djur.

Härtill kommer, att grunden för tillkomsten av fridlysningsbestäm- melserna rörande såväl de jaktbara som de icke jaktbara djuren är den-

68 samma, nämligen djurens skyddande mot alltför ivrigt dödande och för- följande, varjämte även jaktmedlen ofta pläga vara desamma.

Från jaktlagens ståndpunkt torde dödande eller fångande å annans mark även av de i skyddskungörelsen uppräknade fåglarna vara att anse såsom olaga jakt, så att ansvar kan utkrävas av den, som å dylik mark skjuter de enligt sagda förordning förbjudna arterna.

Lämpligheten och behovet av ett sammanförande 1 en författning av samtliga fridlysta och skyddade djurarter har jämväl i praktiken fått ett bestämt uttryck i den redogörelse, vilken domänstyrelsen jämlikt föreskrift i Kungl. Majt:s kungörelse den 26 september 1879 har att årligen avgiva rörande de för jakt och fångst fridlysta djurarter. Från och med år 1914 äro i denna kungörelse upptagna även de djurarter, som det enligt skydds- förordningen är förbjudet att fånga eller döda. Den spridning domänstyrel- sens förevarande kungörelse vunnit inom de kretsar, som därav närmast beröras, synes emellertid vara ganska ringa. Jämväl 1 åtminstone vissa av de tabeller, som årligen pläga utgivas rörande gällande jakttider, förekommer en uppräkning av de jämlikt skyddsförordningen fridlysta fåglarna. Detta angivande plägar dock vara tryckt med mindre stil och framstår såsom ett mera oväsentligt och lätt förbisett bihang. Givetvis är ett dylikt offentliggörande jämväl av de enligt skyddsför- ordningen fridlysta fåglarna välkommet i och för sig, men viktigare synes det vara, att den källa, varur uppgifterna hämtas, blir gemensam. Härigenom skulle ej blott namnet på de skyddade fågelarterna utan även stadgandena om innebörden och omfattningen av skyddet bliva mera kända än de nu äro.

En invändning, som kan göras mot den sålunda ifrågasatta sam- manslagningen, är att den nya författningen kan få huvudsaklig karaktär av stadga om jaktutövning och att genom ett uppräknande i stadgan av alla skyddade djur även de djur, som för närvarande i allmänhet icke äro föremål för jakt, kunde komma att för allmänheten framträda såsom jaktbara. Genom lämplig uppställning av bestämmelserna synes emel- lertid en dylik olägenhet kunna undvikas. Av sådan anledning torde bliva nödvändigt att fortfarande skilja mellan jaktbara och icke jakt- bara djur. Vidare bör rubriken å författningen ändras så, att därav frxtagör författningens dubbla uppgift att giva regler såväl för fridlys- ning som för lovliga jaktmetoder m. 4. jaktbestämmelser. I överens- stämmelse härmed synes man även böra såsom huvudgrund återgå till den ordning beträffande fridlysningstidernas angivande, som före till- komsten av den nuvarande jaktstadgan tillämpades i 1864 års jakt- stadga. I stället för att såsom nu angiva vilka tider jakt må bedrivas,

upptogos där de tider, under vilka särskilda djurarter voro fridlysta. Med hänsyn till den grund, varå jaktstadgan vilar, synes det senare till- vägagångssättet, som betonar skyddsmomentet framför jaktsynpunkten, vara det riktigaste, därvid emellertid jämväl jakttiden lämpligen kan anmärkas.

Att icke några praktiska olägenheter ur synpunkten av samman- blandning från allmänhetens sida av jaktbara och icke jaktbara djur torde vara att befara genom en sammanslagning av jaktstadgan och skyddsförordningen, vinner stöd därav, att, såsom ovan nämnts, domän- styrelsen i sin årliga kungörelse angående fridlysningstiderna, vilken kungörelse i övrigt utgives under den missvisande titeln »kungörelse angående gällande jakttider för vissa djurslag», infört de i skyddsför- ordningen uppräknade fåglarna i omedelbar anslutning till de jaktbara djuren.

Anmärkas må, att en uppdelning av skyddsbestämmelserna på

vis Danmarks och Norges, lagstiftning.

De sakkunniga vilja härefter övergå till de särskilda frågor av saklig innebörd, som de haft att upptaga till behandling. Dessa frågor beröra i huvudsak dels vissa föreskrifter i jaktlagen och kungörelsen angående grunderna för tillgodogörande av kronans jakträtt, i vad sagda författningar avse jakträtten å kronans områden i lappmarkerna, även- som de i lagen den 1 juli 1898 om de svenska lapparnas rätt till ren- bete i Sverige intagna bestämmelserna rörande lapparnas jakträtt, dels fridlysningstider och andra åtgärder till skyddande av olika djurslag dels ock bevakning samt kontroll över kronans jaktmarker.

Ändringar i jaktlagen.

Jakträtt å oavvittrad mark.

Enligt den i 1 $ i lagen om rätt till jakt intagna allmänna regeln rörande jakträtt tillkommer sådan rätt staten å denna tillhörigt område. I nämnda regel har emellertid gjorts åtskilliga undantag. Nämnda lag medgiver sålunda varje svensk man rätt att jaga å oavvittrad mark, som icke blivit till lapparnas uteslutande begagnande anvisad, dock vad angår jakt efter älg och björn endast efter tillstånd av Kungl. Maj:t (7 $). Vidare må jakt efter varg och järv, om sådant djur bevisligen uppe hållit sig i trakten, av en var företagas å kronans mark — liksom å enskild persons jaktområde —, så framt jakträttsinnehavaren varje g gång förut om jakten erhållit underrättelse (10 $). Har någon i övrigt å eget Jaktområde eller eljest lovligt drivit upp varg eller järv, äger han rätt att fullfölja jakten inne på annans — och sålunda även på statens — jaktområde (11 $). Likaledes må den, som tillfälligtvis, evar det vara må, påträffar varg, järv eller sälhund fälla och behålla djuret (12 $). Härjämte märkes den särskilda rätt, som tillerkänts de svenska lap-

arna samt de till Sverige med sina renar inflyttande norska lapparna och vartill syftas i den i 30 $ jaktlagen intagna hänvisningen att be- träffande nämnda lappars rätt till jakt i vissa delar av riket gäller vad särskilt är stadgat. Beträffande de svenska lapparna återfinnas de närmare reglerna härom 1 30 och 31 $$ i ovannämda lag av 1898 om de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige. Enligt dessa regler äro lapparna berättigade att till jakt betjäna sig av dels de s. k. renbetes- fjällen i Jämtlands län och dels de områden inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker, där de äga uppehålla sig med sina renar, med visst undantag såvitt angår enskildas områden nedom odlingsgränsen. Kan å de områden, som blivit till lapparnas uteslutande begagnande an- visade, upplåtelse av rätt till jakt ske utan skada för lapparna, äger länsstyrelsen att efter vissa grunder tillsvidare tillåta annan att emot avgift å området jämte lapparna utöva jakt. Vad angår de norska

lapparnas rätt till jakt här i riket, gäller från och med den 1 januari 1923 enligt konventionen den 5 februari 1919 mellan Sverige och Norge angående flyttlapparnas rätt till renbetning och den å samma konvention grundade lagen den 20 juni 1919 angående tillämpningen av konven- tionen här i riket, att norska lappar, som jämlikt konventionen låta sina renar beta i Sverige, under sin vistelse härstädes äga rätt till jakt i enlighet med de bestämmelser, som gälla eller komma att gälla för svenska lappar; dock må jakten bedrivas endast till husbehov under vistelsen här i landet.

Vidare må med avseende å jakten å kronans marker erinras om lagen den 25 juni 1909 angående nationalparker, som upptager förbud mot jakt inom sagda parker, dock med vissa undantag för lapparna och med Kungl. Maj:t förbehållen rätt att föreskriva ytterligare undantag.

Bestämmelserna rörande tillgodogörandet av jakten å kronans marker kompletteras slutligen genom de i kungörelsen den 8 november 1912 angående grunderna för tillgodogörande av kronans jakträtt givna före- skrifterna. Häri finnas upptagna närmare regler rörande ordningen för utnyttjandet av kronans behållna jakträtt, förutom å vissa andra angivna marker, å kronoparker och i övrigt å kronan tillhörig odisponerad mark.

Den i jaktlagen intagna föreskriften rörande rätt för varje svensk man att jaga å oavvittrad mark, som ej blivit till lapparnas uteslutande begagnande anvisad, synes vid tillämpningen hava givit anledning till olika tolkningar. En missuppfattning torde hava gjort sig gällande rörande vad som är att räkna såsom »oavvittrad mark», varjämte om- fattningen av den rätt, som genom nämnda till lapparnas förmån gjorda inskränkning tillkommer lapparna, synes hava förbisetts.

Vad angår förstnämnda spörsmål, förstås såsom bekant med av- vittring ett slags skifte av jord mellan kronan och den enskilde; och förekommer sådant skifte i trakter, där kronan varit ensam ägare av all jord men tillåtit personer att såsom nybyggare slå sig ned för jordens upp- odlande. Före avvittringen äro nybyggarnas områden icke till sina gränser bestämda, likasom ovisshet råder rörande de marker, som efter densammas utförande skola återstå i statens besittning. Vid avvittringen utbrytes från kronans marker och fixeras den rätt till mark, som genom ny- byggesförfattningarna grundlagts för nybyggaren och sedermera närmare fastställts genom de för avvittringens utförande meddelade föreskrifter. I och för denna förrättning samt utläggande i samband därmed av krono- parker sker en uppmätning av marken; och utföres denna uppmätning så långt som kan beräknas vara behövligt, för att nybyggarnas rättig- heter och behovet av områden för allmänt ändamål skola bliva till-

godosedda samt till kronoparker lämplig eller i övrigt duglig mark förefinnes. Den mark, som efter utdelningen till de- enskilda och disposi- tion till övriga ifrågavarande ändamål finnes kvar, vare sig avmätt eller oavmätt, erhåller sin särskilda kamerala natur -och betecknas såsom kronoöverloppsmark. |

Nybyggesupplåtelser kunna: väl framdeles ske å nämnda vid den allmänna avvittringen kronan behållna överloppsmarker, och påkallas då en s. k. efteravvittring för nybyggets utbrytande. Såsom av det ovanstående framgår sker emellertid ett dylikt utbrytande från jord, som redan förut varit under behandling vid allmän avvittring och så- lunda ej kan betecknas såsom oavvittrad i vidare mån än i förhållande till det nytillkomna nybygget.

Avvittringsförrättningarna hava sist kommit till utförande inom lappmarkerna, där de senast nått Västerbottens läns fjälltrakter. Vid tillkomsten av 1912 års jaktlag förefanns inom Norrbottens län oav- vittrad mark allenast inom Karesuando socken. Några år senare var emellertid avvittringen genomförd även där: Vad beträffar Väster- bottens län har avvittringen redan för många år sedan avslutats utom inom länets fjälltrakter, där avvittringsförrättningar fortgått under de senare åren. Samtliga trakter hava nu varit föremål för slutbehandling i och för avvittringen, men på grund av besvär över de utslag, som av den i första instans beslutande myndigheten (länsstyrelsen) meddelats i ämnet, har avvittringen ännu icke bragts till slutligt avgörande inom vissa områden. De frågor, som återstå oavgjorda, torde emellertid icke vara av beskaffenhet att i nämnvärd grad inverka på fördelningen mellan kronan och de enskilda av jakträtten å olika trakter. I övrigt är det endast en tidsfråga, när slutligt beslut kommer att föreligga även be- träffande de punkter av avvittringen, som ännu stå öppna.

Inom landet förefinnes sålunda icke oavvittrad mark av omfatt- ning att i nu förevarande sammanhang hänsyn behöver tagas därtill, vadan redan av detta skäl stadgandet i 7 8 jaktlagen om rätt för varje svensk man att jaga å oavvittrad mark praktisk taget saknar förutsätt- ning att kunna tillämpas och fördenskull bör utgå ur lagen: Åven ett annat skäl synes emellertid påkalla en dylik åtgärd.

Enligt jaktlagen har såsom en förutsättning för att fri jakträtt skall förefinnas å oavvittrad mark uppställts det villkoret, att marken icke blivit anvisad till lapparnas uteslutande begagnande. I överens- stämmelse med vad ovan nämnts tillkommer nämligen jämlikt 1898 års renbeteslag jakträtten å dylika marker lapparna ensamt, ej blott så att de- själva därstädes äga fri jakträtt, utan äger länsstyrelsen, i den mån

73 så kan ske utan intrång eller skada för lapparna, att till deras förmån utarrendera jakt. Tillser man nu' vilka områden äro att räkna till mark, anvisad till lapparnas uteslutande begagnande, framgår med full tydlig- het av förarbetena till renbeteslagen, att därmed avses — förutom ren- betesfjällen i Jämtlands län, varom ej nu är fråga — hela området ovan odlingsgränsen inom Norrbottens och Västerbottens län, i den mån icke del av detta område upplåtits åt enskilda. Å andra sidan har all den mark, som ännu de sista åren kvarstått oavvittrad, med ett mycket obetydligt undantag, varit belägen ovan odlingsgränsen. Till följd härav kan även med hänsyn till lapparnas särskilda förmåner sägas, att någon fri jakträtt icke förefunnits å oavvittrad mark.

I detta sammanhang må anmärkas, att bland befolkningen inom fjälltrakterna den uppfattningen åtminstone förut allmänt gjort sig gällande, att rätt till jakt å kronans odisponerade marker stode öppen för envar. Denna uppfattning, som förefunnits jämväl bland skogs- statens personal, är grundad dels på ett fullständigt förbiseende av lapparnas rättigheter, i viss mån beroende på en otydlig lagstiftning, samt dels, så vitt angår Norrbottens län, till en del på den missupp- fattningen, att den vid avvittringen oavmätta marken, varunder särskilt märkas de vidsträckta, sammanhängande fjällområdena längs gränsen mot Norge, vore att betrakta såsom oavvittrad mark, där jämlikt 7 & jaktlagen fri jakträtt stode öppen för varje svensk "undersåte. = Sist- nämnda synpunkt gör sig mindre gällande i Västerbottens län, där så kort tid förflutit efter det avvittringen i länets fjälltrakter genomförts, att ännu ej kan bedömas i vad mån befolkningen skall med hänsyn till de genom avvittringens avslutande inträdda förändrade förhållandena upphöra med dylik jakt.

I förevarande avseenden har emellertid under senaste tid, främst genom lappfogdarnas bemödanden, en förbättring förmärkts, så att för- fattningarnas föreskrifter börjat att på ett riktigare sätt tillämpas, men lång tid torde dock ännu förgå, innan innebörden av nämnda föreskrifter hunnit fullt tränga igenom. Härvid torde dock böra uppmärksammas, att en sträng tillämpning av nuvarande stadganden kan tänkas komma att medföra avsevärda ekonomiska svårigheter för den jordbruksidkande fjällbefolkningen, som för sin utkomst är i hög grad beroende av jakten. De sakkunniga hava fördenskull i annat sammanhang (sid. 82-och följ.) ansett sig böra föreslå, att sagda befolkning tillförsäkras en något vidgad jakträtt å kronans marker utöver den, som i allmänhet tillkommer svenska undersåtar.

Enär vid en ändring av 7 8 jaktlagen i överensstämmelse med vad ovan föreslagits den fria jakträtten inskränkes till skärgård på klippor och skär, som ej höra till visst hemman, samt öppna havet, lärer den nuvarande bestämmelsen att Kungl. Maj:t må medgiva dispens från förbudet mot jakt efter älg å nämnda områden kunna utgå.

Borttagande ur jaktlagstiftningen av uttrycket skadliga djur.

För beredande av större möjlighet att efterhålla rovdjuren före- skrevs enligt 1864 års jaktstadga vissa lättnader i jaktbestämmelserna. Så medgavs beträffande björn, varg, lo och järv dels utsträckt rätt att använda viss anstalt för jakten å dem och dels rätt att å annans mark efter tillsägelse hos jakträttsinnehavaren bedriva jakt efter sagda djur. Men härförutom upptogs under beteckningen »skadliga rovdjur» en sär- skild grupp av djur, vilka, varhelst de tillfälligtvis anträffades, fingo av envar fällas och behållas. Till de »skadliga rovdjuren» räknades björn, varg, lo, järv, räv, mård, utter, säl, örn, berguv, hök och falk.

Nämnda bestämmelse är grundad å stadgandet i 23 kap. byggninga- balken i 1734 års lag, enligt vilket rätt medgavs envar att jämväl å främmande område skjuta eller fånga och behålla skadedjur och rovfåglar, och uppräknades såsom exempel på sådana djur här ovan angivna djur- arter, dock att då nämndes jämväl bäver och glada men däremot icke falk.

Den nya jaktlagen av år 1912, som jämväl med avseende å några angivna rovdjur upptager stadganden om möjlighet att vid jakt å dem använda i övrigt ej tillåtna jaktmedel samt om rätt att jaga dem å annans mark, har i överensstämmelse med 1864 års jaktstadga upptagit en grupp »skadliga djur», beträffande vilkas förföljande medgivits sär- skilda lättnader. Reglerna härutinnan hava dock undergått åtskilliga förändringar. Antalet av de djur, som skola behandlas såsom skadliga, har betydligt ökats. Så har numera bland dem apptegitn grävling, iller, hermelin, vessla, vildkanin, korp och kråka. (J. L. 13 $). Däremot har björnen ”fritagits från beteckningen såsom skadlig, "sedan denna djurart nu kommit nära gränsen av utrotning. Å andra sidan har betydelsen därav, att vissa djur angivas såsom skadliga, inskränkts. I ändamål att medverka till skydd av den enskildes jaktområde mot intrång av främmande jägare har införts den inskränkning 1 rätten att å annans mark döda och behålla »skadliga djur», som tillrälligtvis anträffas, att sagda rätt gäller endast varg, järv och sälhund (J. L. 12 $ 1 st.); dock att, om djur, som betecknats såsom skadligt, inkommer i gård eller

trädgård, rätt tillerkänts den, som där bor eller trädgården innehar, så ock hans folk att döda och behålla detsamma (J. L. 12 $ 2 st.).

Anledningen till att i 1734 års lag de »skadliga rovdjuren» sattes i en grupp för sig var den särskilda rätt, som medgavs att fälla dessa djur även på annans område. Av särbestämmelser rörande de under gruppen »skadliga djur» upptagna arter återstå nu, utöver nämnda före- skrifter i 12 $ jaktlagen, endast bestämmelserna i & 8 jaktstadgan be- träffande rätt till användande av vissa jaktredskap och anordningar för fångst av såsom skadliga betecknade fåglar och i 9 $ samma stadga angående viss utsträckt rätt att begagna hund för jakt efter skadligt djur ävensom den i 3 mom. kungörelsen angående grunderna för tillgodo- görande av kronans jakträtt intagna bestämmelsen rörande rätt för personalen vid skogsstaten att inom sina tjänstgöringsområden idka jakt efter »skadliga djur».

I våra dagar torde man med helt andra ögon se på hithörande frågor än på en tid, då bland andra rovdjur vargen och lodjuret talrikt uppträdde i mellersta delen av landet ända ned i södra Småland, och björnen ännu förekom i de stora skogarna i Västmanland och Dalarna. Den förföljelse, vartill den särskilda rätten att jaga »skadliga djur» för- anledde, har även i sin mån bidragit till den decimering och utrotning, som övergått vissa djurarter. Bävern har blivit helt utrotad och sålunda kommit att själv avskriva sig från listan över de »skadliga djuren», och samma öde har varit nära att drabba björnen, som kommit utrotningens gräns så nära, att den ansetts kunna upphöra att betraktas såsom skadligt djur. Lodjuret kvarstår emellertid fortfarande på den svarta listan, ehuru antalet i Sverige förefintliga exemplar torde kunna räknas i några tiotal. Den utsträckning, i vilken undantag från listan bör ske, har i övrigt varit föremål för olika meningar. 1908 års jaktsakkunniga uteslöto ur sitt förslag från de såsom skadliga betecknade djuren, förutom björnen,

bland falkarna, pilgrimsfalk och jaktfalk vore så sällsynta och fåtaliga, att den skada de kunde göra icke vore av någon betydelse, ävensom att icke varje representant för falksläktet vore att räkna såsom skadligt rovdjur. Tornfalken till exempel vore en så övervägande nyttig fågel, att den i flera länder vore fridlyst. I överensstämmelse med riksdagens beslut blevo emellertid örn och falk upptagna bland de såsom skadliga betecknade djuren.

Då den ursprungliga grunden för utpekandet av vissa djur såsom skadliga numera kan sägas hava väsentligen bortfallit samt några andra bärande skäl för ett dylikt utpekande i jaktlagen av vissa djurarter icke

synas de sakkunniga föreligga, vilja de föreslå, att ifrågavarande uppdel- ning utgår ur lagen; och få de sakkunniga i sådant hänseende ytterligare anföra följande. Bestämmelsen synes för närvarande hava sin största betydelse såsom. en uppmaning till förföljelse och utrotning av ifråga- varande djur. Att klassificera en del djur såsom obetingat skadliga torde vara mindre överensstämmande med nutida uppfattning, enär det i vissa fall är ganska svårt att med full säkerhet avgöra, huruvida en djurart bör anses såsom skadlig eller icke. En djurart, som i vissa avseenden förorsakar skada, kan åter i andra vara nyttig. Så till exempel äro iller, hermelin, vessla och räv för jordbruk och skogsskötsel otvivel- aktigt att betrakta såsom nyttiga djur, enär de förtära en mängd råttor, möss och sorkar. Däremot bliva de, om de förefinnas 1 större mängd inom ett på jaktbart småvilt rikt område, skadliga ur jaktvårds- synpunkt, likasom de även kunna bliva skadliga genom att förgripa sig på tamdjur. Det kan ej i våra dagar anses lämpligt att genom lagen och den auktoritet denna för med sig alltjämt skall hos allmänheten underhållas den uppfattningen, att samtliga såsom skadliga betecknade djur. skoningslöst böra förföljas och i möjligaste mån utrotas. Denna lagens verkan innebär en vida större fara för dessa djur än den genom lagen medgivna större rätten till förföljelse av dem. I de fall en upp- muntran till direkt förföljelse av vissa djurarter bör upprätthållas, torde andra lämpligare medel i tillräcklig grad förefinnas, såsom 1 bestäm- melserna om skottpremier.

Lagens beteckning »skadliga djur» blir härtill en fiktion, där- igenom att den endast ofullständigt upptager de djur, som enligt allmän uppfattning äro skadliga; och allt efter som det ena djuret efter det andra utgallras ur förteckningen, blir skillnaden mellan lagens uppräk- ning och den allmänna uppfattningen allt större. Lagens beteckning av »skadligt djur» är sålunda ofta i hög grad vilseledande och torde därför även från denna synpunkt böra utgå.

Ytterligare en anledning synes föreligga att borttaga den nu- varande uppdelningen i skadliga och icke skadliga djur. Det har visat sig, att av de för närvarande såsom skadliga upptagna djuren ett, nämligen mården, blivit så sällsynt, att Kungl. Maj:t sett sig nödsakad att till förhindrande av djurartens utrotande inom vissa län meddela förbud mot fångande eller dödande av mård därstädes. Den omständig- heten, att ett djur i lagen upptagits bland de skadliga djuren, torde icke innebära hinder för en dylik Kungl. Maj:ts fridlysningsåtgärd, ehuru den rätt, som genom 12 8 jaktlagen tillförsäkrats den som bor i gård eller innehar trädgård att döda dit inkommet skadligt djur, näppeligen

torde kunna därigenom vederbörande betagas. Åtgärden att behöva bereda skydd för lagens »skadliga djur» påvisar emellertid det oriktiga i själva den princip, som ligger till grund för uppdelningen.

De sakkunniga åsyfta ej med sitt förslag, att de nuvarande stad- gandena om viss större rätt att förfölja en del rovdjur skola förändras utan endast att den i lagen brukade kollektiva benämningen »skadliga djur» skall utgå. Ett genomförande av denna ändring kommer med avseende å jaktförfattningarnas uppställning icke att medföra annan änd- ring, än att i stället för det nu brukade uttrycket »skadliga djur» sker en uppräkning av de djurarter, som i varje särskilt fall ansetts böra upptagas, eller en hänvisning till författningsrum, där sådan uppräkning gjorts.

Jakträtt för innehavare av kolonat och fjällägenheter.

Till de i 6 $ jaktlagen omnämnda, å kronojord i Norrland upp- låtna lägenheter, vilkas innehavare tillförsäkrats särskilda rättigheter med avseende å jakt, hava numera kommit ytterligare två typer av upplåtelser därstädes, nämligen dels kolonat och dels fjällägenheter. De förra upplåtas på kronoparker inom de sex nordligaste länen, med undantag av kronoparker ovan odlingsgränsen. Ett flertal dylika upp- låtelser hava redan kommit till stånd. Enligt de för närvarande be- träffande dem gällande provisoriska bestämmelser innehavas kolonaten

lings- och byggnadsskyldighet äger innehavaren emellertid inlösa kolo- natet. Fjällägenheter förekomma ovan odlingsgränsen 1 Norrbottens och Västerbottens län. Upplåtelsetiden för dem är vanligen 50 år med optionsrätt för ytterligare 50 år. Dock kan upplåtelse ske även för kortare tid.

Lämpligt synes vara, att innehavarna av nu ifrågavarande lägen- heter med avseende å jakt likställas med innehavarna av skogstorp och odlingslägenheter.

Rätten till fallvilt.

Enligt 1 $ jaktlagen gäller såsom allmän regel, att den jordägare tillkommande jakträtt på honom tillhörigt område innefattar även rätt till villebråd, som anträffas dött (fallvilt). Närmare utveckling av inne- börden av denna rätt återfinnes i $ 12 jaktstadgan, vari föreskrives, att

Nu gällande bestämmelser och deras tillkomst.

fallvilt, som anträffas under tid, då jakt å den djurart, vartill det är att räkna, ej är tillåten, skall tillfalla jakträttsinnehavaren endast i det fall, att åtal ej anställes i anledning av villebrådets dödande under förbjuden tid samt gärningsmannen sakfälles.. Då fråga är om visst värdefullare vilt, nämligen älg, hjort eller rådjur, stadgas härutöver, att jakträttsinne- havaren må från stället bortföra djuret endast i närvaro av två ojäviga vittnen, och är han dessutom pliktig att sist inom en vecka efter besitt- ningstagandet om förhållandet underrätta allmän åklagare 1 orten, allt vid påföljd att eljest anses såsom om han tagit olovlig befattning med vilt på sätt i $ 4 jaktstadgan omförmäles. Samma bestämmelser gälla. om villebråd, som under för detsamma ej lovlig tid anträffas så illa sårat eller skadat, att det befunnits nödigt att döda detsamma.

I det förslag, som avgavs av 1908 års jaktsakkunniga, hade endast upptagits ovannämnda i jaktlagen sedermera intagna regel rörande jord- ägarens rätt till fallvilt. Domänstyrelsen framhöll i utlåtande den 29 oktober 1910 beträffande då föreliggande förslag till jaktlagstiftning att, ehuruväl en rätt sådan som den nyss nämnda kunde anses synnerligen naturlig, den beredde lättnad att undgå följderna av jakt under förbjuden tid å eget jaktområde. Särskilt i avlägsnare orter vore sådan jakt lätt att dölja. Däremot vore stor risk att bliva upptäckt förenad med att undanskaffa. och tillvarataga under dylik jakt fällt villebråd. Ågde däremot jord- ägaren laglig rätt till villebråd, som anträffades dött på hans mark, bleve svårigheten att tillgodogöra det vilda avsevärt mindre. För den, som hade att beivra jaktöverträdelsen, bleve däremot svårigheten mycket större. Ofta utgjordes nämligen de bevis, som kunde förebringas 1 mål angående jakt å förbjuden tid, av vittnesmål rörande forsling av ville- bråd eller innehav därav. Med bestämmelser av ifrågavarande slag vore det för en markägare, synnerligen i skogsbygd vintertid, då kött utan att avsevärt försämras kunde under rätt lång tid ligga "fruset, ganska lätt att utan fara för upptäckt å egen mark skjuta en älg låta "djuret någon tid, varunder nytt snöfall inträffat, kvarligga i skogen samt där- efter i sällskap med ett eller annat vittne »tillfälligtvis> under göromål i skogen påträffa djuret, varefter det med den rätt lagen gåve kunde av markens ägare tillvaratagas. Domänstyrelsen fann därför önskvärt att skilda bestämmelser gällde för det fall att fallvilt anträffades under tid, då jakt efter sådant villebråd vore tillåten, och då det anträffades under förbjuden jakttid. I förra fallet syntes villebrådet obestridligen böra tillfalla markens ägare, under det att i det senare fallet villebrådet borde disponeras på sätt som föreskreves beträffande vilt, som dödas å

för jakt ej tillåten tid, d. v. s. djuret borde tillfalla åklagaren eller, där åtal ej kunde anhängiggöras, kronan.

I anslutning till den uppfattning, som sålunda gjorde sig gällande rörande olämpligheten av en oinskränkt rätt för jordägaren till fallvilt, meddelades de nuvarande i $ 12 jaktstadgan intagna bestämmelser, vari- genom man ville skaffa garantier för att åtminstone i vissa fall, då fråga vore om mera värdefullt villebråd, jakträttsinnehavarens rätt till fallvilt ej missbrukades.

I skrivelse den 25 januari 1919 till Kungl. Maj:t, vilken skrivelse överlämnats till de sakkunniga för att tagas i övervägande vid full- görande av det dem givna uppdrag, har södra Älvsborgs läns jakt- vårdsförening anfört, att ett lagstridigt utnyttjande av jaktstadgans be- stämmelser om fallvilt på sina håll syntes rent av hava satts i system. Enligt vad som till föreningen anmälts, skulle flera älgar under för- bjuden tid hava anträffats dödade och av allmänna åklagaren måst till- erkännas uppbhittaren, som tillika vore jakträttsinnehavare, ehuru miss- tanke förefunnits, att denne själv fällt djuren. HEnär han iakttagit for- maliteten med tillkallande av vittnen och ingen som helst bevisning förefunnits, hade åtal ej kunnat anställas. Föreningen ifrågasatte, att till förekommande av dylika missbruk $ 12 jaktstadgan måtte ändras därhän att villebråd, som under tid, då jakt därå vore förbjuden, an- träffades dött, sårat eller skadat skulle, åtminstone till större delen av värdet, tillfalla kronan.

Såsom yttrande över jaktvårdsföreningens framställning har domän- styrelsen åberopat vad av styrelsen anförts i dess ovan omförmälda utlåtande den 29 oktober 1910. Jägmästarna i Älvsborgs län samt över- jägmästaren i Västra distriktet, som hörts i ärendet, vitsorda behovet av en ändring i nuvarande bestämmelser därhän, att fallvilt tillfaller jordägaren endast under tid, då jakt å liknande villebråd är tillåten.

Hur försiktigt de i $ 12 jaktstadgan intagna bestämmelserna rörande rätten till fallvilt av våra värdefullaste slag av villebråd, älg, hjort och rådjur, än avfattats till förekommande av missbruk, medgiva de dock möjlighet för hänsynslösa personer att ganska lätt kringgå desamma. Domänstyrelsen föreslog, såsom ovan nämnts, redan under förarbetena till sagda bestämmelser en allmän regel att icke något slag av fallvilt, som anträffas under tid, då jakt efter motsvarande villebråd är förbjuden, må tillfalla jakträttsinnehavaren, utan skulle det tillhöra kronan eller, där åtal anhängiggjorts, åklagaren. Den princip, varå denna

Anmälan från södra Alvsborgs läns jakt- vårdstför- ening och utlåtanden däröver.

De sak- kunniga.

regel vilar, synes de sakkunniga riktig. Ett fullständigt genomförande av en sådan bestämmelse torde emellertid knappast kunna ske av praktiska grunder. Skall det vara någon mening med att fallvilt skall tillfalla kronan, vilket jämväl förutsätter, att kronan bestrider de med viltets omhändertagande förenade kostnader, synes underrättelse på ett eller annat sätt böra meddelas någon kronans representant, vilken då lämp- ligen borde vara vederbörande landsfiskal. År villebrådet av sådan beskaffenhet, att det har ekonomiskt värde, bör detta givetvis tillgodo- göras; 1 andra fall, såsom när det gäller större djur, vilka vid in- trädd förruttnelse böra oskadliggöras, böra åtgärder vidtagas i sådant hänseende. Fortskaffandet till landsfiskalen av underrättelse om anträffat fallvilt kan emellertid vara förenat med betydande omgång. Det torde icke kunna begäras, att en person, som på sina ägor funnit en död ripa eller hare eller annat småvilt, skall ikläda sig dylikt besvär, även om ersättning för utgiven kostnad beredes honom genom kronan. Ej heller synes det motsvara ändamålet, att staten i dylika fall ikläder sig ansvaret för uppkommande kostnader, så mycket mindre som ofta så lång tid kommer att förflyta, innan landfiskalen erhåller underrättelsen och landsfiskalens meddelande, huru med det döda djuret skall förfaras, hinner åter till upphittaren, att ett vid upphittandet tilläventyrs användbart djur under tiden hunnit förstöras. En allmän regel om att anträffat fallvilt skall, därest det är användbart, genom jakträttsinnehavaren realiseras för kronans räkning torde även vara mindre lämplig bland annat ur kontrollsynpunkt och på grund av den uppgörelse rörande er- sättning till jakträttsinnehavaren, som skulle påkallas. På grund härav och med hänsyn till den mindre frestelse, som förefinnes för jakträtts- innehavare att riskera straffpåföljd för att åtkomma ett eller annat mindre villebråd, lärer med avseende å sådant villebråd lämpligen böra bibehållas den för närvarande 1 8 12 jaktstadgan intagna föreskriften, att under otillåten jakttid anträffat fallvilt tillfaller jakträttsinnehavaren, där ej åtal anställes i anledning av villebrådets dödande under sådan tid och gärningsmannen sakfälles.

Gäller det däremot vilt, som representerar större värde och i övrigt är i behov av större skydd, synes saken ställa sig annorlunda. Jaktstadgan utgår jämväl härifrån och giver, såsom ovan framhållits, särskilda regler för älg » hjort och rådjur. De sakkunniga anse emeller- tid;; att med avseende å dessa djur skulle lämpligen kunna införas en sådan förändrad ordning, att jakträttsinnehavare, som erhåller känne- dom om att under förbjuden tid dylikt djur funnits dött på område, där han äger utöva jakträtt, eller så illa sårats, att det måst dödas, 1 varje

fall skall hava skyldighet att för landsfiskalen eller polismyndigheten omedelbart anmäla detta samt att dylikt fallvilt tillfaller kronan, där ej åtal anställes och gärningsmannen sakfälles, då djuret tillkommer åkla- garen. De fall, då fallvilt av ifrågavarande slag påträffas, torde icke bliva så talrika, att någon större kostnad för statsverket härigenom skulle komma att uppstå. Sagda kostnad synes i övrigt böra gäldas av de jaktvårdsavgifter, som av de sakkunniga föreslagits skola betalas av jaktutövare, där de icke, såsom understundom torde bliva fallet, täckas av inkomst genom djurets realiserande. För kostnadens ned- bringande torde emellertid anmälan om fallvilt böra ske allenast genom telegram, telefon eller brev med allmänna posten samt blott, då fråga är om korta avstånd, genom budsändning, även om 1 något fall kunde inträffa, att under väntetiden ett annars användbart djur bleve odugligt. Ifrågasättas kunde, att jakträttsinnehavaren borde, för att uppmuntras till anmälans verkställande, tillerkännas viss andel av det anträffade djurets värde istället för ersättning för anmälans avlåtande; men lämp- ligare synes vara att, såsom föreslagits, staten bestrider kostnaden för anmälan, varigenom upphittaren jämväl hålles skadeslös i sådana fall, då det upphittade djuret på grund av inträdd förruttnelse eller dylikt är värdelöst.

I överensstämmelse härmed hava de sakkunniga föreslagit vissa nya bestämmelser, som införts i 1, 21, 22 och 24 $$ jaktlagen samt 8 10 i den föreslagna stadgan om jakt och om fridlysning av vissa djurslag.

Jakt- och fiskesakkunniga. 3

rätt för den jordbruks-

Jakten ä de till lapparnas uteslutande begagnande anvisade områden (30 och 31 $$ i lageni den 1 juli 1898 angående de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige).

Såsom ovan omnämnts (sid. 70), äga lapparna jämlikt 30 och 31 $$ i renbeteslagen att å de för deras uteslutande begagnande anvisade om- råden, d. v. s. renbetesfjällen i Jämtlands län och kronomarkerna ovan odlingsgränsen i Norrbottens och Västerbottens län, ensamma tillgodo- göra sig jakten, dels så att de själva där äga utöva jakt och dels så att inkomsten av de upplåtelser av jakträtt till andra personer, som i viss ordning må av länsstyrelsen verkställas, skall användas till förmån för lapparna. Från denna huvudregel finnes för närvarande icke annat undantag än som, bortsett från lagen om nationalparker, följer av jakt- lagens bestämmelser om rätt till jakt efter vissa rovdjur å annans mark. Här ovan har emellertid antytts, att trots nämnda stadganden befolk- ningen inom Norrbottens och Västerbottens läns fjälltrakter i stor ut- sträckning utövat jakt å kronomarkerna därstädes. FEnär emellertid ett strängt tillämpande av bestämmelserna skulle för fjällbefolkningen med- föra avsevärda svårigheter, anse de sakkunniga, att en särskild rätt till jakt å kronomarkerna ovan odlingsgränsen bör beredas densamma. Även i vissa andra avseenden torde bestämmelserna om lapparnas jakt- rätt böra kompletteras och förtydligas. I förevarande avseende vilja de sakkunniga anföra följande.

För den jordbruksidkande fjällbefolkningens ekonomi är jakten av stor betydelse, och avsevärda ekonomiska svårigheter skulle säkerligen uppstå för denna befolkning, om strängare åtgärder komme att vidtagas för upprätthållandet av de enligt lag gällande stadgandena.

Till belysande av denna fråga må något erinrag om den historiska uppkomsten och utvecklingen av den jordbrukande lappmarksbefolk- ningens jakträtt. Spörsmålet sammanhänger med de förutsättningar, varunder lappmarkernas bebyggande skedde. Enligt nybyggesförfatt- ningarna skulle väl vid upptagande av nybygge tillses, att därtill uttoges plats, som med hänsyn till jordmånen vore duglig till uppodling. För anläggningar av nybygge kom emellertid tillgången framför allt på

naturliga slåtterängar men även på jakt och fiske att vara av väsentlig betydelse. I synnerhet under första tiden, innan någon odling av be- tydelse hunnit ske — och detta är såsom bekant ännu i våra dagar fallet” vid många gårdar i fjälltrakterna —, grundades nybyggarens ut- komst till största delen å de naturliga tillgångar av nämnda slag, som funnos i trakten. Vad nu särskilt jakten angår, förutsätta nybygges- författningarna, att nybyggaren skulle givas tillgång därtill. Hans jakt- utövning kom emellertid, såsom naturligt är, att innebära konkurrens med lapparnas sedan urgamla tider i samma trakter utövade jakt. Till reglerande härav meddelades i lappmarksförfattningarna en del bestäm- melser, avsedda att begränsa nybyggarnas jakträtt. I reglementet den 24 november 1749 »för dem, som antingen redan bo och bygga i Lappland eller ock hädanefter till landets uppbrukande därstädes sig nedsätta vilja» stadgas sålunda beträffande jakten, att »Nybyggares vid- lyftiga fikande och farande omkring skogarna efter vilt och i avsikt slikt att fånga och fälla, har hittills mycket hindrat jordens och landets upp- odlande; och som lappallmogen, vilka till en del för slikt skatta, nog- samt medhinna att fånga och skjuta allt det vilt, som under namn av dyrare skinnvaror kommer; alltså hava nybyggare därmed hädanefter sig ej vidare att befatta, andra till men och sig själva till hinder vid hemmansbruket, än allenast inom en halv mil ifrån deras hemvist». Vad rov- och skadedjuren anginge, skulle dock därmed förhållas efter allmän lag. Av lappfogdeinstruktionen den 5 augusti 1760 framgår, att lapparna skulle bibehållas vid »rendjursbete, fisk- och djurfång» å de lappland, vilka icke bleve anslagna till nybyggen. De tvister, som uppkomme mellan nybyggare och lappallmogen rörande jakten, skulle fogden söka att bilägga och tillhålla envar att förbliva vid sitt rätta näringsfång. Dessa bestämmelser synas emellertid snart hava råkat i glömska, om de ens någonsin efterlevts. De i de vidsträckta lappmar- kerna kringspridda nybyggarna, vilkas åtgöranden endast i ringa grad kunde bliva föremål för tjänstemännens kontroll, torde allmänt hava till- ägnat sig den uppfattningen, att de kunde ötan inskränkning begagna gig av alla de naturtillgångar, som erbjöde sig. Sedermera tillkommo bestämmelserna i stadgan angående jakt och djurfång den 13 april 1808 och 1864 års jaktstadga, genom vilka nybyggesförfattningarnas före- skrifter om jakt undanskymdes. Något särskilt förbehåll rörande lap- parnas jakträtt förekommer icke därstädes, utan synes denna deras ur- gamla rätt hava bortglömts. Genom sistnämnda jaktstadga förklarades jakten fri för varje "svensk man å oavvittrad skog samt Kungl. Maj:t och kronan vid avvittring i de norra länen tillfallen överloppsmark,

med undantag dock av jakt efter älg å överloppsmarkerna. Som av- vittringen: vid tiden för sagda stadgas tillkomst ännu icke nått lapp- markerna, blev befolkningens, såväl nybyggarnas som lapparnas, jakt- rätt i stort sett obegränsad. Först i samband med lagstiftningen angående de svenska lapparnas särskilda rättigheter blev lapparnas jaktprivilegium ånyo frambhållet. I förarbetena till lagen den 4 juni 1886 angående de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige, vilken var den första lag, som till fullständig behandling upptog frågan om lapparnas privilegier, erinras, att å trakter, där lapparna vistades, de av ålder utövat jakt och fiske. HEfter gällande rätt vore emellertid omfånget av nämnda befogenhet obestämt och tarvade att närmare angivas. I avseende å de för lapparna avsatta land (varmed avsågs i stort sett samma mark, som i nu gällande renbeteslag av 1898 betecknats såsom till lapparnas uteslutande begagnande anvisade områden) ansåges väl rätt till jakt och fiske böra utan tvekan tillerkännas lapparna. Ena- handa syntes böra gälla om annan utmark inom lappmarkerna. Helt visst befunne sig lapparna därstädes 1 faktisk utövning av dylik be- fogenhet och detta, där jakten och fisket utövades å enskild mans ägor, opåtalt av denne. För att ej den ene lappen skulle till skada för den andre förfoga över förmåner, vilka tillagts flera lappar gemensamt, föreslogs emellertid, bland annat, att upplåtelse av rätt till jakt och fiske å de för lapparna avsatta land skulle ske genom länsstyrelsen. I enlighet med det sålunda framlagda förslaget upptogos jämväl bestämmelser i 1886 års lag. Dessa bestämmelser hava, såsom framgår av den ovan lämnade utredningen rörande nu gällande rätt, sedermera bibehållits i 1898 års renbeteslag.

Då kännedomen om renbetesförfattningarnas specialstadganden synes hava vunnit föga utbredning bland den bofasta befolkningen, hava nämnda bestämmelser förbisetts, så att genom deras tillkomst ingen för- ändring försports i fjällbefolkningens jaktutövning; och lika liten påföljd har medförts genom det i 30 8 i 1912 års jaktlag intagna förbehållet rörande lapparnas särskilda jaktförmåner. Från vederbörande tjänste- mäns sida har även allt intill senaste tid, då viss ändring härutinnan försports, intet åtgjorts för att göra allmänheten uppmärksam på gällande föreskrifter, vilka även delvis synas hava varit tjänstemännen främmande.

Lappmarksbefolkningens fasthållande vid jakten å de stora fjäll- områdena i lappmarkerna har sin förklaringsgrund i den betydelse jakten, såsom ovan framhållits, fortfarande har för mången nybyggares utkomst. Detta är i sin ordning beroende av de förhållanden, varunder jordbruket bedrives. Wärskilt i fjälltrakterna står jordbruket ännu i allmänhet på

en jämförelsevis låg ståndpunkt, vilket sammanhänger därmed, att jord- bruket ännu i stor utsträckning är baserat på bruket av ströängar, så att den största delen av det foder, som behöves för kreaturens utfodrande under den tid de icke kunna gå ute på bete, insamlas av den naturliga gräsväxten å de överallt kringspridda naturliga ängarna. nom vissa trakter, företrädesvis inom Norrbottens län, är dessutom jordmånen av dålig be- skaffenhet och försvårar uppkomsten av bärkraftiga gårdar. Under senare tid har emellertid mångenstädes försports stort intresse för införande av mera rationella jordbruksmetoder. MBSärskilt inom Västerbottens läns fjälltrakter torde med hänsyn till där rådande gynnsammare förhållanden och de av staten i samband med avvittringen vidtagna åtgärder för strö- ängssystemets avveckling kunna väntas en stark uppgång av jordbruket med utveckling av odlingarna invid gårdarna.

Sådana förhållandena ännu äro och delvis under lång tid torde förbliva, kommer emellertid avkastningen av jordbruket ofta att vara otillräcklig för att bereda sina idkare tryggad utkomst. Som dessutom möjligheterna till extra förtjänst genom skogsarbete och dylikt äro små i förevarande till stor del omkring och ovan barrskogsgränsen belägna områden, komma givetvis de tillfällen jakt och fiske erbjuda till in- komsternas upphjälpande att vara av särskild betydelse. Såsom exempel på en trakt, där jakten sålunda spelar en stor roll, kan nämnas Kare- suando socken i Norrbottens län, där ripjakten är av sådan vikt för den jordbrukande befolkningen, att den blivit kallad »bondens åker».

En del av jaktbehovet kan visserligen tillgodoses å de områden, som blivit nybyggena tilldelade vid avvittringen. Men i allmänhet torde jakten därstädes vara otillräcklig. Detta har fått uttryck, bland annat, vid de nyligen avhållna avvittringsförrättningarna i fjälltrakterna i Väster- bottens län, såsom framgår av de därvid förda protokollen. Vid avvitt- ringssammanträden 1915 inom Vilhelmina avvittringslag framhölls av befolkningen, att jakt utgjorde ortens viktigaste binäring och den för- nämsta näringsgren, som tillförde någon kontant inkomst. Förrättnings- männen vid avvittringen vitsordade befolkningens behov av jakträtt å kronans efter avvittringen kvarvarande områden. Inom Tärna socken framhöllo avvittringsdelägarna, likaledes vid sammanträden 1915, såsom önskemål att, enär jakten jämte fisket vore för orten viktiga närings- grenar, dessa måtte, i överensstämmelse med vad före avvittringen varit fallet, få bedrivas såväl å de åt kronan bibehållna områdena som ock å den del av Tärna sockens allmänning, som enligt framställt förslag kunde komma att förläggas inom Stensele socken; och vitsordade för- rättningsmännen behovet av nämnda önskemåls tillgodoseende. Jämväl

vid avvittringen 1 Sorsele avvittringslag påpekades vilken synnerligen viktig näringsgren jakten utgjorde.

Enligt de sakkunnigas uppfattning torde, med hänsyn till jord- brukets ställning och jaktens betydelse såsom binäring därtill, vara nödvändigt, att befolkningen inom fjälltrakterna i Norrbottens och Västerbottens län, eller närmare bestämt trakterna ovan odlingsgränsen, beredes tillfälle att begagna sig av jakten å kronans marker därstädes i större omfattning än enligt den nuvarande lagens ordalag möjlig- göres. Tillgången på jaktmarker torde även medgiva, att en dylik koncession göres, utan att lapparnas intressen 1 allt för hög grad trädas för nära.

Emellertid kräves, att en bestämd ordning införes, så att icke varje fastighetsinnehavare tillåtes att jaga varhelst å kronans marker han själv finner lämpligt. Förutom det ingrepp i lapparnas rättigheter, som härigenom kunde uppkomma, skulle oordningar lätt uppstå de en- skilda jaktutövarna emellan. Med de erfarenheter, som vunnits rörande fjällbefolkningens uppfattning om dess rättigheters omfång, torde även vara att förutse, att, om en dylik vidsträckt rätt medgåves, medvetan- det om rättens begränsning så småningom skulle försvinna. En lämp- lig ordning 1 förevarande avseende synes böra grundas därå, att jakt- rätten göres beroende av särskilt tillstånd. Tillfälle att förvärva sådant bör tillkomma varje brukare av jordbruksfastighet. Att utsträcka rätten även till den övriga befolkningen och sålunda utöver att vara ett stöd för jordbruket synes icke påkallat. Denna befolknings ekonomi är icke beroende av samma ovissa faktorer som jordbruksidkarnas Huru en utvidgad jakträtt för den jordbrukande befolkningen i övrigt skall ordnas för att tillgodose behovet kan vara ganska tveksamt. Då villebrådet endast i ringa utsträckning av jägaren behålles för använd- ning i eget hushåll utan försäljes för beredande av kontant inkomst, kan husbehovet icke läggas till grund för beräkningen av upplåtelsernas omfattning.

I Västerbottens läns fjälltrakter, där under de senare åren an- strängningar gjorts att upprätthålla gällande föreskrifter om upplåtelse av jakt, har man vid dylika, enligt renbeteslagen verkställda upplåtelser

sökt bygga på den praxis, som utbildat sig före avvittringen, då jakt- utövningen betraktats såsom fri. Enligt nämnda praxis har, likasom efter tyst överenskommelse nybyggarna emellan, jakten i trakten av bostaden å nybygget utan intrång av andra utövats av nybyggesinne- havaren. Vid jakten å avlägsnare trakter, som för sitt utövande ofta förutsätter särskilda jaktexpeditioner, varvid jägarna äro borta flera

dagar och veckor från hemmet, har skett en frivillig uppdelning av jaktterrängen, så att en var jägare utnyttjat sitt område med respekte- rande av andras. Dessa jaktexpeditioner hava särskilt avsett jakten å ripor, vilken jakt i ekonomiskt avseende i allmänhet är den viktigaste. I överensstämmelse med nämnda ordning har vid omförmälda. jaktupp- låtelser enligt renbeteslagen särskilt tillstånd till jakt medgivits dels å område i närheten av hemmet och dels, efter uppdelning mellan andra, å anvisade trakter i fjällen. På samma fjällsluttning har sålunda i trakt, där jakten är särskilt god, det ena jaktområdet kunnat följa efter det andra. Beträffande Norrbottens län har meddelats, att understundom ett område upplåtits åt flera nabor gemensamt att utnyttja på sätt, varom de själva kunde enas. De erfarenheter man vunnit rörande dessa till- vägagångssätt sägas hava varit mycket goda.

De sakkunniga hålla jämväl före, att de av dem här ovan före- slagna jaktupplåtelser skulle kunna bygga på ett liknande system. Upp- låtelser av jakt invid gårdarna torde efter avvittringens genomförande icke behöva ifrågakomma annat än i vissa fall, enär den jakt, som erbjuder sig å de hemmanen vid avvittringen tilldelade avsevärda skiftena ofta torde vara i och för »hemjakten» tillräcklig. Vad angår »fjälljakten» bör denna icke ovillkorligen begränsas till ett visst mindre fjällparti. I detta avseende må erinras om den efter fjällräv m. fl. vitt kring- strövande djur bedrivna jakten, vilken näppeligen kan bindas vid ett alltför begränsat område. I dylika fall bör emellertid jakttillståndet inskränkas att avse allenast. jakt efter viss djurart inom angivet om- råde. Även torde kunna inträffa, att åt flera personer lämpligen kan upplåtas jakträtt på samma område, varjämte kan tänkas kombinerade upplåtelser, omfattande såväl hemjakt som fjälljakt.

Skulle emellertid ett fertal fastighetsinnehavare begagna sig av en förmån av nu ifrågavarande slag, torde kunna förutses, att kronans marker skulle bliva alltför hårt utnyttjade till skada, utom för jaktvården, jämväl för lapparna, vilka dock äro de, som äga de äldsta anspråken på jakträtt i förevarande trakter. Visserligen behöver man icke utgå från nämnda förutsättning, enär redan nu torde finnas många jordinnehavare, som icke utöva jakt, i allt fall icke »fjälljakt>, och antalet jägare torde med åren, allt eftersom jordbruksnäringen utvecklas, komma att avtaga. Till förekommande av missbruk bör emellertid vid prövning av jaktupp- låtelse hänsyn tagas till tillgången på jaktmarker; och, om det visar sig att svårigheter uppstå att tillfredsställa alla sökande, får en pröv- ning ske, huruvida och i vad omfattning upplåtelse bör ifrågakomma,

därvid naturligen de böra först tillgodoses, som äro 1 största behov av utfyllnad i den jakt, deras egna marker erbjuda.

Tydligt är, att en ordning sådan som den föreslagna medför en prövning, som är nog så besvärlig och grannlaga, men om denna, så- som nu vid upplåtelse enligt renbeteslagen sker, lägges på länsstyrel- serna, vilka genom lappfogdarna och andra sina tjänstemän lätt kunna erhålla nödiga lokala utredningar, torde svårigheterna kunna övervinnas. Vad särskilt angår lapparnas rätt, torde denna, i överensstämmelse med vad redan nu gäller, böra skyddas även därigenom, att upplåtelsen sker med lapparna bibehållen rätt att själva jaga å det upplåtna om- rådet. Vid prövning av frågorna om jaktupplåtelser åt nybyggarna synes man vidare icke få bortse från de fall, då hemman, törhända med tanke på de biinkomster som kunde stå att vinna genom jakt och fiske, upp- delats i så små lotter, att innehavarna icke kunna därå bliva besutna. Till förhindrande i sin mån av uppkomsten av dylika jordbruk, vilka i förevarande karga trakter för sina innehavare oftast medföra fattigdom och nöd, varpå talrika exempel kunna framvisas, synes länsstyrelsen böra från början göra vederbörande uppmärksamma på, att något stöd genom Jaktupplåtelser icke kan påräknas. för nyupptagna jordbruk, som icke kunna utvecklas till att giva sina innehavare bärgning. Snarare böra sådana jordbrukare hänvisas till att så fort som möjligt söka sitt uppe- hälle under mera betryggande förhållanden. HEnär omhandlade jakträtt medgives såsom stöd för jordbruket, bör den sammanhänga med detta, så att jaktinnehavaren går sin rätt förlustig, om han upphör att bruka den fastighet, till vars förmån rätten är given. Å andra sidan bör rätten givas fastighetsinnehavaren personligen och icke så bindas vid fastig- heten, att vid inträdande förändringar med avseende å storleken av fastighetsinnehavarens hushåll och behov i övrigt av jakt en reglering därav förhindras. Såväl med hänsyn härtill gom de rubbningar, som kunna uppkomma i tillgången på villebråd i de trakter, där upplåtelse skett, böra upplåtelserna medgivas på viss bestämd tid. För fastig- hetsinnehavarens befriande från allt för ofta återkommande besvär med rättighetens förnyande samt för att skänka densamma nödig stadga bör dock upplåtelsetiden icke sättas alltför kort. För jakträttighet bör utgå viss avgift. Denna bör emellertid mindre avse att motsvara vär- det av den upplåtna förmånen än vara en erinran om begränsningen av den förvärvade rättigheten. Den bör därför i denna sin egenskap av recognitionsavgift vara låg. I överensstämmelse med vad som gäller för jaktupplåtelser i övrigt å de för lapparnas uteslutande begagnande anvisade områden, bör avgiften tillfalla lappväsendet och användas till

förmån för lapparna. På grund härav böra bestämmelserna i ämnet intagas i renbeteslagen bland de övriga stadganden, som reglera jakten å lapparnag nämnda områden. Detta är av vikt även för betonande gent emot de bofasta av lapparnas särskilda privilegier, vilka, enligt vad erfarenheten visat, lätt bliva förbisedda.

Åven vad angår fiskerätt kommer i betänkande, som vissa av de sakkunniga hava att efter uppdrag avgiva rörande reglering av fiske- rätten i kronans vatten, att föreslås motsvarande förmåner för den jord- bruksidkande befolkningen; och har jämte de ifrågasatta jaktbestämmel- gerna föreskrift om dylik fiskerätt intagits i det förslag till ändring av 31 & renbeteslagen, som finnes vidfogat detta betänkande.

Enligt nu gällande bestämmelser skall, innan upplåtelse av jakt eller fiske må ske enligt nämnda paragraf i renbeteslagen, vederbörande lappar höras i ärendet. Med hänsyn till karaktären av ifrågavarande upplåtelser till iordbruksidkarna i fjälltrakterna samt till förekommande av alltför mycken omgång torde lämpligen berörda stadganden kunna utbytas mot en föreskrift, att i dylika ärenden såsom representant för lapparna skall höras ordningsmannen i vederbörande lappby. Givetvis lärer länsstyrelsen komma att härförutom i dessa ärenden höra lapp- fogden.

Beträffande upplåtelse av jakträtt å de för lapparnas uteslutande bagagnande anvisade områden äro, i överensstämmelse med vad ovan anförts, bestämmelserna i kungörelsen angående grunderna för tillgodo- görande av kronans jakträtt icke tillämpliga, utan regleras jaktupplåtel- serna därstädes av föreskrifterna i 31 8 renbeteslagen. Dessa innehålla icke några medgivanden om särskilda förmåner av jakt för vissa personer, motsvarande dem som i nämnda kungörelse upptagas. Å de för lapparnas uteslutande begagnande anvisade områden tillkommer sålunda icke utan särskild upplåtelse jakträtt Konungen eller chefen för hans hovjägeristat jämte deras jaktsällskap, ej heller chefen för domänstyrelsen, personal vid skogsstaten eller personal och elever vid skogsläroverken. Emellertid torde det böra vara förbehållet Konungen och på Konungens uppdrag chefen för hans hovjägeristat jämte dem som äro följaktiga att åtnjuta samma rätt till jakt å de för lapparnas uteslutande begagnande anvisade områden som de enligt kungörelsen äga å andra kronans marker.

Enligt kungörelsen må chefen för domänstyrelsen idka jakt å de i densamma avsedda områden, med undantag av dem som äro ställda till Konungens egen disposition, och äger personal vid skogsstaten att å samma områden, i den mån de tillhöra personalens tjänstgöringsdistrikt, bedriva

Angående rätt för Konungen och vissa tjänstemän m. fl. att jaga å lapparnas särskilda om- råden.

jakt efter skadliga djur samt, med domänstyrelsens på särskilda skäl och begränsad tid lämnade tillåtelse, även efter annat vilt eller vissa arter därav. Vid den jakt, som sålunda utövas av domänchefen och skogspersonalen, må dock utan Kungl. Maj:ts särskilda tillstånd jakten icke avse älg, hjort, rådjur, vildren eller svan ej heller björn. Slutligen gäller beträffande personal och elever vid skogsläroverken, att de må å nyssnämnda områden idka jakt i enlighet med de bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t. Motsvarande föreskrifter synas, utom vad angår sistnämnda personal och elever, böra gälla även lapparnas före- varande områden; och kan härför, förutom andra skäl, anföras, att jämväl enligt det förslag till jaktbevakning därstädes, som av de sakkunniga framlägges, uppsikt över jakten fortfarande i viss mån skulle tillkomma sagda personal. Enligt gällande grunder för jaktupplåtelser å lapp- områdena synes emellertid i de fall, då enligt kungörelsen särskilt till- stånd kräves för jaktutövning, sådant böra meddelas av länsstyrelsen i stället för av Kungl. Maj:t respektive domänstyrelsen.

Rätt till jaktutövning på sätt nu nämnts bör, i överensstämmelse med vad som enligt omförmälda kungörelse gäller å annan kronomark, icke vara medgiven å områden, där jakträtten enligt därför gällande grunder för lapparnas räkning blivit till annan utarrenderad.

Emellertid kan ifrågasättas, huruvida icke även åt en del andra tjänstemän än de nyssnämnda böra medgivas liknande förmåner med avseende å jakt å de till lapparnas uteslutande begagnande anvisade områden. Dylika befattningshavare skulle i främsta rummet vara nomad- skoleinspektören, lappfogdar och lapptillsyningsmän samt de av de sak- kunniga föreslagna länsvakterna. Vad särskilt angår nomadskoleinspek- tören, lappfogden och tillsyningsmännen torde visserligen deras flesta resor i förevarande trakter vara förlagda till sommaren, då svårigheterna äro mindre och då i övrigt jakt å det matnyttiga villebrådet är för- bjuden, men ofta äro de tvungna att även under vintern och särskilt hösten besöka eller färdas genom från bosättningen långt avlägsna, öde fjällområden, där situationer lätt kunna uppstå, då det kan vara av största betydelse för dem att äga rätt att genom jakt utfylla det mat- förråd, som kan medföras. Liknande förhållanden torde emellertid, om ock endast i undantagsfall, kunna tänkas uppkomma även för en del andra statens befattningshavare. En bestämmelse uti ifrågavarande av- seende synes fördenskull böra givas en så allmän avfattning, att den kan bliva tillämplig på alla statstjänstemän, vilka kunna komma att under sina förrättningar iråka situationer, varom nyss nämnts.

För kontrollens skull bör emellertid denna jakträtt göras beroende

av tillstånd av länsstyrelsen samt avse allenast vissa slag av vilt och endast den myckenhet därav, som för utfyllande av matförrådet under resan i ödemarkerna kan vara nödvändigt. Vid missbruk bör rätten, som bör kunna medgivas så väl för viss förrättning som för viss tid, kunna indragas. Tilläggas må, att en liknande förmån av de sakkunniga före- slagits skola kunna tillerkännas tjänstemän jämväl med avseende å fiske i kronans vatten å omförmälda områden.

I annat sammanhang (sid. 97) har framhållits den lucka i bestäm- melserna rörande björnens skyddande, som förefinnes med avseende å de för lapparnas uteslutande begagnande anvisade områden och enligt vilken möjlighet står öppen för lapparna att där utan inskränkning utöva jakt å björn. Skulle emellertid, på sätt de sakkunniga föreslagit, komma att i jaktstadgan införas allmänna bestämmelser rörande skydd för björnen, bliva emellertid dessa tillämpliga jämväl för lapparnas privilegierade områden, och tarvas därutöver i renbeteslagen icke sär- skilda föreskrifter. Detsamma gäller beträffande lo m. 4. djur, vilka av de sakkunniga föreslagits skola skyddas å kronans marker.

Beträffande frågan om de lapparna själva genom 1898 års ren- beteslag tillerkända särskilda förmåner med avseende å jakt har spörs- mål uppstått i vad mån dylik förmån bör tillkomma, förutom de noma- diserande lapparna, även bofasta lappar. Såsom nämnda lag för när- varande tolkas har den omständigheten i och för sig, att en person varit av lappsk härstamning, ansetts tillfyllest för att tillförsäkra honom förevarande rätt, vare sig han varit att räkna såsom renskötande lapp eller icke. Åtskilliga omständigheter synas emellertid tala för, att en viss skillnad bör upprätthållas emellan lappar av skilda kategorier. Enär emellertid frågan i allmänhet om lapparnas ställning är föremål för utredning genom en särskild kommitté (1919 års lappkommitté), torde icke vara anledning att i detta sammanhang till närmare behand- ling upptaga spörsmålet om en eventuell begränsning av vissa lappars rätt till jakt.

Angående björn och lo m. fl. djur å de för lap- parnas ute- slutande be- gagnande an- visade om-

råden.

Angående om- fattningen av de lapparna tillerkända särskilda för- måner med avseende å jakt.

Kungörelsen angående grunderna för tillgodogörande av kronans jakträtt.

I samband med frågan om innebörden av deti 7 8 jaktlagen upp- tagna stadgandet rörande fri rätt för varje svensk man till jakt å oavvitt- rad mark, som ej blivit till lapparnas uteslutande begagnande anvisad, har här ovan (sid. 73: jfr även sid. 84) framhållits, hurusom den rätt, som genom 1898 års renbeteslag tillförsäkrats lapparna med avseende å jakten å kronans marker ovan odlingsgränsen (de för lapparnas uteslutande begagnande anvisade områden), blivit vid lagens tillämpning förbisedd, så att vid sidan av gällande bestämmelser såväl befolkningen i omför- mälda trakter som över huvud vem som det åstundade ansett sig kunna där utöva jakt. Såsom jämväl ovan anmärkts, har emellertid under senare tid genom tjänstemännens verksamhet börjat spridas upplysning rörande omfånget av den enskildes jakträtt, och arrendeupplåtelser av dylik rätt hava alltmer börjat tillämpas. Härvid har emellertid visat sig, att en viss otydlighet föreligger beträffande de författningar, som reglera dylika upplåtelser. Bestämmelserna i 1898 års renbeteslag äro väl härutinnan tydliga, men däremot kunna stadgandena i kungörelsen den 8 november 1912 angående grunderna för tillgodogörande av kronans jakträtt giva anledning till missuppfattning rörande de områden, å vilka kungörelsen äger tillämplighet. i

Nämnda kungörelse avser efter ordalagen, förutom vissa andra angivna områden, varom i detta sammanhang icke är fråga, kronoparker och i övrigt all kronan tillhörig, odisponerad mark. Jakträtten utövas där enligt kungörelsen av Konungen själv och på Konungens uppdrag av chefen för hans hovjägeristat jämte dem, som vid sådana tillfällen äro följ- aktiga. Å kronoparker och odisponerade marker, med undantag dock för område därav som må vara ställt till Konungens egen disposition, må jakt idkas av chefen för domänstyrelsen. Personal vid skogsstaten må jämväl å nyssnämnda marker, i den del de tillhöra personalens tjänstgöringsområden, idka jakt efter skadliga djur samt, med domän- styrelsens på särskilda skäl och begränsad tid lämnade tillåtelse, även

efter annat vilt eller vissa arter därav. Den jakträtt, som sålunda till- kommer domänstyrelsens chef och skogsstatspersonalen må dock enligt mom. 4 1 författningen icke utan Kungl. Maj:ts särskilda tillstånd avse älg, hjort, rådjur, vildren eller svan och ej heller björn; dock må björn, som anfallit människa eller husdjur, även annorledes än i nödvärn dräpas efter tillåtelse av den tjänsteman vid skogsstaten, under vars tillsyn marken är ställd. Å samma marker som personalen vid skogsstaten äger jämväl personal och elever vid skogsläroverken idka jakt i enlighet med de bestämmelser, som därom meddelas av Kungl. Maj:t.

Vad angår jakt av andra än nu nämnda personer å kronoparker och kronans odisponerade marker ankommer på Kungl. Maj:t att upp- draga åt domänstyrelsen ej mindre att, därest å kronopark eller odisponerad mark, med undantag av sådan som må vara ställd under Konungens egen disposition, stammen av älg, hjort eller rådjur så förökat sig, att den- samma ur jaktvårdssynpunkt bör beskattas eller till förekommande av olägenhet eller hinder för skogsskötseln minskas, antingen på av styrelsen bestämda villkor till lämplig person mot skälig ersättning upplåta rätt att under angiven tid fälla och behålla visst antal villebråd av berörda slag eller ock uppdraga åt revirförvaltningen att ombesörja den jakt, som må finnas erforderlig, än även att, därest utarrenderande av rätten till jakt å annat villebråd, än nyss är sagt, ansåges överensstämma med god jaktvård och i övrigt lämpligen borde ske, upplåta sådan jakträtt. Beträffande Jaktupplåtelser genom domänstyrelsen, på sätt nyss nämnts, tillägges i mom. 8 i kungörelsen att, då dylik upplåtelse sker, må till utövande av kronans jakträtt eljest berättigade personer å den med upp- låtelsen avsedda mark utöva jakt allenast i omfattning, som är förenlig med den skedda upplåtelsen.

Föreskrifterna i nämnda kungörelse äro till sina huvudgrunder hämtade från 1864 års jaktstadga. Bland de allmänna reglerna för jordägares jakträtt å egna marker upptogos där även de närmare be- stämmelserna rörande tillgodogörandet av kronans jakträtt, däribland jakträtten å kronoparker och kronan tillhörig odisponerad mark. I sam- band med nämnda allmänna regler angåvos de beträffande dem gällande undantag. Bland dessa märkas, så vitt angår kronans jakträtt, den varje svensk man medgivna rätt till fri jakt på oavvittrad skog m. fl. kronans områden samt rätt att å kronomark, liksom i övrigt å enskild tillhörig mark, i viss utsträckning jaga björn, varg, lo och järv.

Berörda enhetliga uppställning har beträffande kronomark brutits genom tillkomsten av särskilda lagar, vilka medfört nya undantag från 1864 års jaktstadgas huvudbestämmelser rörande jakten å dylik mark.

Härutinnan märkes först lagen den 4 juni 1886 angående de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige, varigenom lapparnas sedvanemässiga rätt att för jakt tillgodogöra sig de områden, där de äga utöva sin renskötsel, närmare fixerades. Motsvarande bestämmelser rörande lappar- nas rätt till jakt upptogos sedermera i 1898 års nu gällande renbeteslag. Utom den rätt till jakt, som enligt 30 $ i nämnda lag tillförsäkrats lapparna själva å de områden, där de enligt vissa i lagen angivna regler äga att med sina renar uppehålla sig, medgives enligt 31 $& i lagen, att, där å område, som blivit till lapparnas uteslutande begagnande anvisat, upplåtelse av rätt till jakt kan ske utan skada för lapparna, länsstyrelsen äger att tillsvidare tillåta annan att emot avgift å området jämte lapparna utöva jakt. Dylik upplåtelse må dock ej äga rum utan att de lappar, vilka äga rätt att å området uppehålla sig med sina renar, blivit i ärendet hörda. Medel, som inflyta genom upplåtelsen, skola enligt de bestämmelser, som givas av Konungen, användas till förmån för lapparna. Såsom i annat sammanhang (sid. 73) framhållits, är att till mark, anvisad för lapparnas uteslutande begagnande, räkna, förutom renbetesfjällen i Jämtlands län, hela området ovan odlings- gränsen inom Norrbottens och Västerbottens län, i den mån icke del av detta område upplåtits åt enskilda.

Jämlikt Kungl. Maj:ts förordning den 6 juni 1883 rörande de lappar, som med renar flytta mellan Sverige och Norge, äro de hit över- flyttande norska lapparna med avseende å egen jaktutövning jämställda med de svenska lapparna. I konventionen den 5 februari 1919 mellan Sverige och Norge angående flyttlapparnas rätt till renbete, vilken kon- vention från och med den 1 januari 1923 kommer att ersätta 1883 års förordning, ävensom 1i lagen den 20 juni 1919 angående konventionens tillämpning här i riket har nämnda rätt till jakt för de norska lapparna närmare angivits sålunda, att jakten må bedrivas allenast till husbehov under vistelsen i Sverige.

Genom ovan omförmälda i 31 $ renbeteslagen lapparna tillerkända förmån av jakt har från tillämpningen av de i 1864 års jaktstadga intagna regler rörande kronans jakträtt helt uteslutits ej blott renbetes- fjällen i Jämtlands län och kronoparkerna ovan odlingsgränsen i Norr- bottens och Västerbottens län utan jämväl i det närmaste samtliga kronans ännu odisponerade marker.

Ytterligare undantag från nyssnämnda regel i den äldre jaktstadgan- har tillkommit genom lagen den 25 juni 1909 angående nationalparker, som under särskilda jaktbestämmelser lagt avsevärda kronoområden.

Vid den revision av jaktlagstiftningen, som ledde till 1912 års

jaktförfattningar, utbrötos ur 1864 års jaktstadga bestämmelserna rörande utnyttjandet av kronans jakträtt å egna marker och ombildades till en särskild författning av administrativ natur, nämligen den nuvarande kungörelsen angående grunderna för tillgodogörande av kronans jakträtt. Nämnda bestämmelser förlorade härigenom sitt samband jämväl med ovan omförmälda, förut i jaktstadgan intagna föreskrifter rörande varje svensk undersåtes rätt att bedriva jakt å vissa kronoområden såväl i allmänhet som efter vissa rovdjur m. m., vilka föreskrifter intogos i nya jaktlagen. Någon särskild erinran beträffaride de omfattande inskränk- ningar, som förekomma med avseende å de i sagda kungörelse såsom före- mål för dess bestämmelser uppräknade områden, finnes icke. Det av 1908 års jaktsakkunniga avgivna förslaget till kungörelse rörande tillgodo- görandet av kronans jakträtt upptog en påminnelse om en av sagda inskränkningar, i det i sista stycket av förslaget beträffande frågan om utarrenderandet av jakt å områden, som vore anvisade till lapparnas uteslutande begagnande, hänvisades till 1898 års renbeteslag. Vid för- slagets efterbehandling i jordbruksdepartementet blev emellertid denna hänvisning struken under åberopande av innehållet i 1 och 30 $$ i lagen om rätt till jakt samt första punkten i kungörelsen. Av nämnda författningsrum upptager 1 $ jaktlagen huvudregeln att jakträtt till- kommer en var jordägare på honom tillhörigt område, och 30 $ i samma lag erinrar, att beträffande rätt till jakt å område, som är avsett till nationalpark, ävensom rörande svenska och norska lappars rätt till jakt i vissa delar av riket gäller vad särskilt är stadgat. Första punkten i nämnda kungörelse innehåller förteckning över de områden, å vilka kungörelsen är tillämplig.

Hållas emellertid icke de i jaktlagen, renbetesförfattningarna och lagen om nationalparker intagna särskilda bestämmelser rörande jakten å kronomarkerna noga i sär från kungörelsens föreskrifter, kan nämnda i första stycket av kungörelsen intagna uppräkning av med den- samma avsedda områden förorsaka misstag vid tillämpningen.

I mom. 8 i kungörelsen föreskrives exempelvis att, där enligt kungörelsen jakt utarrenderats, må till utövande av kronans jakträtt eljest berättigade personer å den med upplåtelsen avsedda marken utöva jakt allenast i den omfattning, som är förenlig med den skedda upplåtelsen. Givet är att genom en dylik upplåtelse till exempel å område av kronoparks eller odisponerad marks natur, där varje svensk man enligt 7 $ jaktlagen äger rätt att jaga eller enligt 10 $ samma lag bedriva jakt efter varg och järv, sådan jakträtt icke emot lagens stadgande kan inskränkas allenast till viss person. Ej heller kan upplåtelse av jakträtt å krono-

park ovan odlingsgränsen göras med stöd av kungörelsen, utan skall prövningen av dylik fråga ske enligt renbeteslagen.

Denna kungörelsens begränsning att reglera allenast den rätt till jakt å kronomark, som återstår, sedan undantag skett för jakträtt, varom i annan ordning meddelats särskilda bestämmelser, har ofta blivit för- bisedd. Särskilt har konkurrens uppstått och osäkerhet vållats vid till- lämpningen av kungörelsens stadganden och jaktbestämmelserna i 1898 års renbeteslag. Kungörelsen synes ofta hava tolkats så som om den ägde giltighet även inom lapparnas särskilda områden i Norrbottens och Västerbottens län. Att en dylik konkurrens icke uppstått beträffande renbetesfjällen 1 Jämtlands län, utan att där renbeteslagens bestämmelser allmänt synes hava kommit till användning, torde hava sin grund i den mera bestämda karaktär såsom uteslutande för lapparnas räkning avsatta reservationer, vilken renbetesfjällen vid avvittringen och sedermera er- hållit med särskild skogsförvaltning m. m.

Vad nu angår de båda nordligaste länen torde allmänt hava prak- tiserats, att de skogsstatens tjänstemän, vilkas tjänstgöringsområden sträckte sig ovan odlingsgränsen, av domänstyrelsen ansetts kunna med- givas jakträtt därstädes enligt de i kungörelsen angivna grunder. Och näppeligen torde hava beaktats att genom renbeteslagens stadganden Konungen och hans jaktsällskap samt chefen för domänstyrelsen skulle å kronomarkerna ovan odlingsgränsen vara uteslutna från den jakträtt, som å andra kronomarker av motsvarande natur blivit genom kungörelsen dem tillförsäkrade. Tvärtom synes den omständigheten, att 1908 års jaktsakkunniga från kungörelsens tillämpning uteslutit allenast »ut- arrenderande» av jakten å lapparnas områden, tyda på att de tänkt sig, att kungörelsens övriga bestämmelser skulle vara tillämpliga å samma områden. ”Tvekan torde även bland skogspersonalen gjort sig gällande rörande vem det rätteligen tillkommer att genom upplåtelser av jaktarrenden förfoga över ifrågavarande områden. Först under senaste tid har kunskap börjat vinna utbredning rörande jaktför- hållandena å de till lapparnas uteslutande begagnande anvisade om- råden.

En av kungörelsens bestämmelser synes även indirekt häntyda på, att kungörelsen skulle hava avseende även å lapparnas särskilda om- råden. Ovan har omnämnts, att från chefens för domänstyrelsen och skogspersonalens jakträtt undantagits bland annat jakt efter björn. I anslutning härtill har emellertid gjorts undantag beträffande björn, som anfallit människor eller husdjur. Sådan skadebjörn finge, även annor- ledes än 1 nödvärn, dräpas efter tillåtelse av den tjänsteman vid skogs-

staten, under vars tillsyn marken vore ställd. Numera, och även vid tillkomsten av 1912 års kungörelse, förekommer å kronomark här i landet björn — med undantag möjligen av ett och annat kringströvande exemplar — endast i trakterna ovan odlingsgränsen samt å vissa ren- betesfjäll i Jämtlands län och en nationalpark därstädes. För att få "någon praktisk betydelse vill det synas som om kungörelsens regler rörande rätt att döda björn åsyftats skola gälla även områdena ovan odlingsgränsen och renbetesfjällen. I övrigt är att märka att, vid sidan av jaktlagen och lagen om nationalparker, kungörelsen innehåller de enda bestämmelser, som för närvarande finnas rörande inskränkning i rätten till jakt efter björn å kronomark. Jaktlagen likasom 1898 års ren- beteslag lämna lapparna full frihet att jaga björn å lapparnas särskilda områden ovan odlingsgränsen. Är kungörelsen icke tillämplig å sagda områden, skulle sålunda lapparna äga att utan inskränkning där bedriva sådan jakt. Detta torde näppeligen hava varit avsett. HErinras kan i övrigt i detta sammanhang, att vid upplåtelser enligt 31 $ renbetes- lagen för lapparnas räkning av jakt å nämnda områden länsstyrelsen har tilltälle att i samband med upplåtelsen iakttaga att nödiga bestäm- melser givas till skydd för björnen, i likhet med vad domänstyrelsen efter Kungl. Maj:ts föreskrifter torde hava att iakttaga vid jaktupplåtelser å de kronomarker, som falla under kungörelsens tillämpningsområde.

Den otydlighet, som efter vad ovan nämnts vidlåder kungörelsen, synes ytterligare ökas genom ovan omförmälda i mom. 8 intagna be- stämmelse att, om domänstyrelsen efter därtill av Kungl. Maj:t givet bemyndigande utarrenderar jakt å de i kungörelsen angivna marker, må till utövande av kronans jakträtt eljest berättigade personer å den med upplåtelsen avsedda mark jaga allenast i den omfattning, som är förenlig med den skedda upplåtelsen. Härvid kan lätt förbises den rätt, som särskilt på grund av jaktlagen är förbehållen svenska medborgare och vilken icke viker för upplåtelser enligt kungörelsen.

Till förhindrande av den oriktiga tolkning av kungörelsen, för vilken densamma, enligt vad ovan nämnts, lätt kan bliva föremål, bör någon jämkning i densamma vidtagas, så att begränsningen av dess till- lämplighet tydligare framgår.

Förutom nämnda jämkning har i kungörelsen införts den ändring i punkt 3, som föranledes av de sakkunnigas förslag att ur jaktförfatt- ningarna utesluta den för närvarande för vissa djurarter använda be- teckningen »skadliga djur». (Jfr. sid. 74 o. följ.).

I sammanhang med frågan om kungörelsens förtydligande må erinras om den mindre lämpliga plats, som det däri intagna stadgandet

Jakt- och fiskesakkunniga. E 13

om rätt att döda skadebjörn erhållit. Detta stadgande har placerats i omedelbart samband med spörsmålet om undantagen från den jakträtt, som tillerkänts chefen för domänstyrelsen och personalen vid skogs- staten. Dessas jakt må, heter det, utan Kungl. Maj:ts särskilda tillstånd icke avse björn; dock må skadebjörn i visst fall dödas efter tillåtelse av den tjänsteman vid skogsstaten, under vars tillsyn marken är ställd.

Med hänsyn till denna bestämmelses placering får man det intryck, att den har avseende allenast å chefens för domänstyrelsen och skogs- personalens jakträtt — även om det ter sig något -:egendomligt att domänstyrelsens chef vid fråga om skadebjörns dödande skall, såsom ordalagen giva vid handen, ställas i beroende av tillstånd av tjänsteman vid skogsstaten. Bestämmelsen torde emellertid hava varit avsedd att sträcka sig längre och giva en regel för över huvud alla de fall, då skadebjörn må dödas å de marker, som i kungörelsen omhandlas, och sålunda oberoende av om jägaren är tjänsteman vid skogsstaten och vad rätt han kan hava att för jakt förfoga över marken.

De sakkunniga hava föreslagit, att de allmänna bestämmelser, som skola gälla med avseende å björnens skyddande, införas 1 jaktstadgan i samband med övriga föreskrifter rörande fridlysning av vissa djurslag. Där bör då även upptagas huvudregeln beträffande de fall, då skade- björn må dödas; och vilja de sakkunniga 1 övrigt hänvisa till vad av dem vidkommande förevarande fråga anförts i samband med de allmänna fridlysningsbestämmelserna för björn (sid. 191).

I anslutning till vad ovan anförts böra föreskrifter jämväl meddelas rörande Konungens m. fl:s jakträtt å lapparnas särskilda områden samt beträffande den rätt till jakt, som därstädes bör tillkomma vissa tjänste- män. Förslag härutinnan har av de sakkunniga intagits bland övriga ifrågasatta nya bestämmelser angående jakten å nämnda områden (sid. 897 £.).

Stadga om jakt och om fridlysning av vissa djurslag.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle samtliga fridlysningsbestäm- melser sammanföras 1 en gemensam stadga. Av praktiska skäl hava de sakkunniga emellertid ansett, att i denna en särskillnad bör göras mellan vissa olika slag av djur, så att de i egentlig mening jaktbara, matnyttiga djuren, vilka hittills upptagits i $ 1 jaktstadgan, sammanföras i en grupp för sig, under det övriga djurarter fördelas på två särskilda grupper, den ena omfattande vissa rovdjur och den andra olika fågelarter.

Innan de sakkunniga övergå till närmare behandling av de till fridlysning föreslagna olika djurarterna, torde böra framhållas, att i de fall fridlysning avser djurformer, som kunna förorsaka någon mera be- tydande skada, vare sig å tamdjur, viltstam eller odlingar o. d., de sakkunniga, till förhindrande av mera kännbara förluster till följd av skyddsbestämmelsernas genomförande, föreslagit, att möjlighet beredes den, som kan varda utsatt för dylik förlust, att döda ifrågavarande djur, en anordning, som synes viktig även ur den synpunkten, att skyddslag- stiftningen i annat fall lätt skulle kunna bliva impopulär och därmed också i stor utsträckning löpa fara ”att åsidosättas. Principen i detta förslag innebär i övrigt intet nytt. Enligt 12 $ jaktlagen äger sålunda den, som bor i gård eller innehar trädgård så ock hans folk, rätt att döda och behålla skadligt djur, som dit inkommer, ändock att jakträtten tillkommer annan, och enligt $ 6 i kungörelsen angående skydd åt för lantbruket nyttiga fåglar må ägare eller brukare av träd- gårdar eller planterade eller sådda fält att själv eller genom annan, även under tid då sådant enligt kungörelsen i övrigt är förbjudet, med skjutvapen döda i kungörelsen avsedda fåglar, där sådant erfordras till förekommande av avsevärd skada. Bestämmelser motsvarande de nyss- nämnda hava bibehållits i de sakkunnigas förslag. I vissa andra fall hava de sakkunniga föreslagit, att länsstyrelse eller, där fråga är om kronans marker, för vilka icke gälla särskilda föreskrifter, domän- styrelsen skall äga medgiva rätt till jakt inom visst område under för- bjuden tid. Ifrågasättas kunde att åt domänstyrelsen helt uppdraga att pröva frågor om tillstånd till jakt å fridlysta djurarter under tid, då sådan icke är tillåten. Redan nu har emellertid länsstyrelsen att med-

Älg.

Fuxna djur.

dela undantag i vissa fall från fågelskyddsförordningens bestämmelser, i i det länsstyrelse kan i visst fall tillåta dödande under förbjuden tid av där upptagna fåglar samt insamlande av deras ägg och bon, varjämte länsstyrelse beslutar i fråga om tillstånd till användande av sax för djur- fångst och utläggande av förgiftat lockbete. Vidare medför en hän- vändelse till domänstyrelsen större omgång och tidsutdräkt och torde även av denna anledning ej böra ifrågakomma i andra fall, än då sådant synes påkallat med hänsyn till den särskilda ställning, som av styrelsen intages i förhållande till jaktområdet. Länsstyrelserna hava dessutom lättare att snabbt erhålla nödiga person- och sakupplysningar.

Fridlysning av jaktbara, matnyttiga djur ($ 1).

Beträffande den första av de grupper, å vilka de sakkunniga upp- delat de till fridlysning föreslagna djuren, har under sagda grupp upp- tagits i huvudsak de djur, som ingå under $ 1 i nuvarande jaktstadgan, med undantag endast vad angår kanadahjort, som uteslutits, samt rödspov och myrspov (långnäbbor), skärfläcka och lunnefågel, vilka hän- förts till tredje gruppen. Vidkommande nämnda fåglar, torde någon egentlig jakt på dem knappast någonsin hava bedrivits. De torde hava skjutits huvudsakligen för samlarändamål. I deras hänförande till första gruppen kunde emellertid, likasom förut i deras upptagande i jaktstad- gan, ligga en viss antydan om, att de skulle utgöra ett eftersträvansvärt villebråd; och kan detta locka till" förföljelse. Erinras må, att spovarna och skärfläckan liksom i övrigt alla smärre vadarfåglar före tillkomsten av 1912 års jaktstadga upptagits bland de fågelarter, som fridlysts enligt förordningen om skydd åt för lantbruket nyttiga fåglar.

Under ifrågavarande grupp hava, å andra sidan, till fridlysning under viss tid av året föreslagits några fåglar, vilka icke enligt jakt- stadgan åtnjutit skydd, nämligen vildduvor, storskrake och småskrake, storskarv, tobisgrissla, sillgrissla samt lom.

Beträffande fridlysningstiderna för djurarter upptagna under första gruppen få de sakkunniga, i den mån de föreslagna bestämmelserna innebära avvikelse från vad för närvarande gäller, anföra följande:

Före tillkomsten av bestämmelserna i 1912 års jaktstadga var med vissa inskränkningar jakt efter älg tillåten den 1—den 15 september, med undantag för Norrland och Dalarna samt Ålvsbor gs, Göteborgs och Bohus, Jönköpings, Kronobergs och Blekinge län samt Kalmar läng norra lands- tingsområde, där jakttiden var inskränkt till den 9—den 15 september.

Genom 1912 års jaktstadga infördes tre skilda jakttider för olika delar av riket, nämligen dels för Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands och Jämtlands län samt Särna och Idre socknar i Kopparbergs län tiden den 9—den 15 september, dock att årskalv efter älg icke må fångas eller dödas, dels för Gävleborgs och Kopparbergs län med undantag av Särna och Idre socknar tiden den 10—den 16 oktober samt dels för de söder därom belägna länen tiden den 10—den 23 oktober.

I 1912 års jakttider å älg har emellertid skett åtskilliga till- fälliga ändringar och tillägg. Sålunda gäller enligt kungörelsen den 18 juli 71921, är 466, dels att under åren 1921—1923 jakt efter älg är förbjuden inom Göteborgs och Bohus län, den del av Älvsborgs län, som omfattar Dalsland, Värmlands län, Örebro län med undantag av fyra härad samt Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län dels ock att dylik jakt inom övriga delar av riket under år 1921 varit tillåten allenast från och med den 10 till och med den 16 oktober; dock med iakttagande av att för nedannämnda kronoparker bibehållits en genom särskilda kungörelser tillsvidare medgiven jakttid av en månad, den 24 september—den 23 oktober. Sagda kronoparker äro Halle- och Hunneberg, Norra och Södra Edsmären samt Mösseberg (kungörelsen den 11 april 1913, nr 59), Fjäll- veden, Tullgarn, Folkströmmen, Karlsby, Bona, Vassgårda, Kungsskogen, Haddebo, Grönbo och Uttersberg (kungörelsen den 28 juli 1916, nr 333), Garphyttan (kungörelsen den 4 juli 1919, nr 461).

Såsom motiv för omförmälda genom 1912 års jaktstadga införda framflyttning av jakttiden på älg till oktober framhålla jaktsakkun- niga av 1908, vilkas förslag låg till grund för nämnda bestämmelse, i huvudsak följande: Med den då gällande jakttiden stördes älgarna på ett synnerligen olämpligt sätt i sin parning, vilken toge sin början I mitten av september. Då de kraftigaste tjurarna och korna först fölle i brunst, bleve det också dessa, som företrädesvis oroades. Den första brunstperioden kunde därför förlöpa utan parning, och följden härav vore, att antingen befruktning helt utebleve eller ock att, om en sådan under en ny brunstperiod inträdde, kalvarna föddes senare, vilket vore ofördelaktigt. Förutom dessa mera biologiska motiv märktes, att jakt- tiden i september sammanfölle med lingonplockningen, och att de där- med sysselsatta löpte fara att träffas av under älgjakt förlupna kulor, varjämte personer med lingonplockning såsom förevändning strövade å annans mark och därifrån dreve undan älgar till angränsande mark för att där jaga dem. Jakttiden i september sammanfölle tillika med det brådskande skördearbetet, och en mängd personer droges från arbetet

De sakkun- niga.

för att driva omkring i skogarna på älgjakt. Vidare rådde ofta 1 början av september så hög temperatur, att mycket kött av skjutna älgar för- därvades.

Genom att för mellersta och södra delarna av landet förlägga jakt- tiden till mitten av oktober ansågo de sakkunniga, att samtliga anmärkta olägenheter skulle försvinna eller i hög grad förminskas, vartill komme att, då dagarna i mitten av oktober vore avsevärt kortare än i början av september, jakttiden i realiteten bleve kortare, även om den omfattade samma antal dagar.

Gent emot förläggandet av älgjakten till oktober hava å andra sidan från åtskilliga håll anförts betänkligheter. De viktigaste kunna sammanfattas i följande punkter:

1. Älgen vore under oktober mera lätt åtkomlig, dels därför att den då hölle sig mera stationär och dels därför att den i de avlövade skogarna lätt kunde upptäckas samt, om frost eller snö inträdde, lätt kunde spåras och fällas. Dessa förhållanden skulle leda till en allt för stark beskattning av stammen.

2. Strax efter brunsttiden i oktober vore köttet, i synnerhet av tjurarna, mindre smakligt och djuren i allmänhet betydligt magrare än i september. :

För att bedöma verkan av de genom den nya jaktstadgan ändrade bestämmelserna rörande jakten å älg torde det vara lämpligt att först något närmare undersöka statistiken över de under åren före och efter den 1 januari 1913 inom mellersta och södra delarna av landet fällda djuren. Vid behandlingen av de officiella statistiska uppgifterna, vilka meddelas av domänstyrelsen, bör emellertid framhållas, att dessa såsom all jakt- statistik otvivelaktigt lida av en icke så liten osäkerhet och i allmänhet torde vara för låga. Då emellertid de årliga felen sannolikt äro av ungefär samma storhetsgrad, torde skottsiffrorna i någon mån få anses vara uttryck för älgtillgången. Otillförlitligheten i det statistiska materialet torde dock beträffande tidigare år vara större, vadan de sak- kunniga ansett sig böra företrädesvis hålla sig till uppgifterna från tiden efter år 1908. Endast så mycket torde från perioden före år 1909 böra nämnas, att från år 1898 skottsiffrorna på inom riket under tillåten tid fällda älgar varit i en ganska jämn stigning till år 1906, då de nådde den högsta siffra (över 3,000), till vilken de under de senaste 20 åren uppgått. Redan följande år 1907 och än mera 1908 föllo de emellertid åter och gingo ned till omkring 2,000 för att snart ånyo visa en stegring upp till 2,733.

Då för den föreliggande frågan endast de under tillåten jakttid fällda älgarna erbjuda något intresse, hava de sakkunniga ur statistiken alldeles uteslutit de under förbjuden tid fällda djuren, så mycket mer som de statistiska uppgifterna angående dessa djurs antal givetvis äro synnerligen otillförlitliga. Till att börja med vilja de sakkunniga be- handla statistiken rörande de äldre djuren för att sedermera särskilt för sig upptaga frågan om jakt efter årskalv. Vid de statistiska beräk- ningarna hava ej medtagits decimalerna, utan då dessa gått upp till eller överstigit 0.5 har talet höjts till närmast högre enhet, och då de understigit 0.5 hava de utelämnats. De härvid uppkomna felen ligga med all säkerhet långt innanför det statistiska materialets egna felgränser.

Tabell A. Åren 1909—1920 inom de mellersta och sydliga länen under tillåten tid fällda älgar, årskalvar undantagna.

Tjur Ko Obekant kön Summa 008. Ae 1,029 850 114 — 1,993 1030: äta bus 1,126 864 3103 2,093 [ÖS a a erE SEEN Ses oa , 1,032 830 34 1,896 äg st ge Fer ENNNe 1:039 770 71 1,880 FOTO: I SET SE 1,104 9053 30 2,089 de ÖA arr der ären cn nniR Mus Oe rä 943 806 47 HT9G LU Load NE 1,026 895 95 — 2,016 LOLO rr res gents 975-808 60 1,343 [EO Tar r RS Nta 881 808 55 1,744 1 OL rrr bare sas ag reser 868 760 56 1,684 10 LONE a ag 619 555 9 1,183 [ORO refer AES 455 391 7 353

Då under 1919 och 1920 en inskränkning i jakttiden var gällande i samtliga de mellersta och sydliga länen utom Gävleborgs och Kop- parbergs län, har vid nedanstående beräkningar hänsyn icke tagits till skottsiffrorna för sagda år. Vad angår åren 1909—1918 giver tabellen vid handen, att inom de mellersta och södra länen rätt avsevärda fluk- tuationer i skottsiffrorna inträffat. Antalet fällda älgar har lägst legat vid 1,684 (år 1918); högst vid 2,093 (år 1910), alltså en differens på 409 eller ungefär 20 procent av maximiskottsiffran. Vidare finna vi, att under dessa år tre maxima inträtt, vid vilka skottsiffrorna stigit till över 2,000, nämligen 1910 (med en ökning från föregående år med 100), 1913 (med en motsvarande ökning på 209) och 1915 (med en motsvarande ökning på 220). Dessa maximalår hava alltid åtföljts

av ett eller två år med lägre skottsiffror, men alltsedan år 1915 har en kontinuerlig och betydande nedgång ägt rum, som särskilt under år 1918 lett till ett anmärkningsvärt lågt minimum, det lägsta under ifrågavarande tioårsperiod.

Att mera ingående utreda orsakerna till denna ganska betydande växling i skottsiffrorna — en liknande växling förete även tidigare pe- rioder — torde vara ganska svårt. Bortse vi från den omständigheten, att uppgifterna angående fällda älgar det ena året möjligen kunna läm- nas noggrannare än det andra året, kan man särskilja två grupper fak- torer, som måste framkalla dylika fluktuationer. I den ena gruppen, som skulle kunna kallas den biologiska, sammanfatta vi alla de yttre betingelserna, olika stark förföljelse under tidigare år, tjänlig eller otjänlig väderlek vid kalvarnas födsel och tidigaste utveckling m. m., vilka i gynnsam eller ogynnsam riktning kunna påverka älgstammen och därmed också den årliga tillgången på älgar. Den andra gruppen av faktorer bilda alla de omständigheter, som befrämja eller lägga hinder i vägen för jaktens bedrivande. Bland dessa spela otvivelaktigt väder- leksförhållandena under jaktsäsongen en icke oviktig roll. Om nämligen under den korta tid, då älgen är tillåten, några dagars eller en veckas otjänlig väderlek inträffar, kan detta säkerligen avsevärt influera på jaktresultatet i dess helhet och förorsaka en nedgång i skottsiffran för året, utan att därför årstillgången på älg behöver vara minskad.

Att i varje särskilt fall med säkerhet avgöra vilken eller vilka av de speciella orsakerna, som betingat en stigning eller sänkning i skott- siffran för visst år, ställer sig tydligen ganska svårt.

Ett av de ovan påpekade maximalåren tilldrager sig emellertid ett alldeles särskilt intresse, nämligen året 1913, då skottsiffran från 1,880 för 1912 plötsligt sprang upp till 2,089. Enär samma år den nya jakt- stadgan trädde i kraft, skulle man möjligen i denna ökning vilja se ett utslag av älgjaktens förläggande till oktober. Härvid bör man taga i betraktande, att under flera år före 1913 jakttiden inom 5 län och ett landstingsområde (Kalmar läns norra) varit inskränkt till endast 7 dagar, men med 1913 utsträcktes till 14 dagar. En undersökning av de statistiska uppgifterna visar också, att skottsiffran enbart inom dessa län under 1913 steg med 139. (Häri är emellertid ökningen i skott- siffran för hela Kalmar län medräknad). Skottsiffran för hela mellersta och södra Sverige ökades 1913 med 209. Av dessa älgar fälldes såsom nyss nämnts 139, d. v. s. något mer än 65 procent, inom omförmälda 6 län. På övriga delar av mellersta och södra Sverige kommer sålunda en ökning av endast 70, något som ju ej kan anses vara synnerligen

mycket, och som icke enbart för sig lett till ett maximalår. Taga vi vidare hänsyn till, att inom Gävleborgs och Kopparbergs län jakttiden, med bibehållande av samma längd som förut, enligt den nya jaktstadgan för- lades till oktober, men att inom dessa län år 1913 ej medförde någon ökning utan tvärtom (skottsiffran för de nämnda länen minskades med sammanlagt 54), så torde man ; 1909: 1910 1911" T912 "1913 1914 1019" 1916: T9I7 1918 kunna med ganska stor sanno- 2100 likhet förmoda, att orsaken till lj stegringeniskottsiffran för 1913 ””” DN Ih

till största delen ligger däri, 2050 — Hi

att jakttiden för vissa län för- ock toll I längdes och ej i dess framflytt- 0 t ft

ning till oktober månad. 2000 NLA EN | På grund av de ganska | Vg FR tl stora fluktuationerna i skott- !”? ) | i !

U| I

en vidare undersökning av det statistiska materialet för över- skådlighetens skull vara lämp- 999 ligast att räkna med medel- SJ skottssiffran. Tages sålunda i !$75 : betraktande årliga medelskott- siffran för de båda perioderna 1909—1912 och 1913—1918; 1825 så finna vi, att under de fyra åren före 1913 i medeltal skötos 1,966 (lägst 1,880 och högst 1775 r 2,093) och under de sex senare åren 1,862 (lägst 1,684 och högst Å 2,089)- älgar, d. v. s: efter 1913: 1725 I hava årligen i medeltal skjutits 104 älgar mindre än under perioden före nämnda år. Efter 1675 den nya jaktstadgans ikraft- trädande har sålunda icke inträtt någon stegring ide fällda älgar- nas antal utan tvärtom en ganska avsevärd sänkning, något SOM Kurva 1. Grafisk framställning av den årliga varia- tydligast framträder å vidstå- tionen i skottsiffran 3 de under perioden 1909—1918 Så deSkära inom mellersta och sydliga landskapen fällda vuxna älgar;

- = den årliga variationen, = medelkurva. Jakt- och fiskesakkunniga. 14

1925

1 | äta | Nn siffran år från år, torde det vid 1930 | L LU I T I å g

1650

0 ör 1 3 5 Z 3

Vid en undersökning, huru medelskottsiffrorna under åren 1909— 1918 förhålla sig för de olika länen inom mellersta och södra delarna av landet, framgår, att den ovan angivna minskningen för perioden 1913—1918 ingalunda är resultat av en kontinuerlig sänkning inom samtliga län. Inom vissa län har den årliga medelskottsiffran gått mycket avsevärt nedåt. Så är fallet med Kopparbergs (—97), Örebro (—58), Gävleborgs (—32) och Värmlands län (—10). I andra län (3 stycken) är minskningen obetydlig (ligger mellan 2—9). Slutligen har inom vissa län en ökning in-

909 1910 1911 1912 1913 1914 1915 1916 1917 1918 a a : 3 trätt. Denna är starkast marke-

rad i Södermanlands län (+ 51) ES n samt Kronobergs och Kalmar io AR 4 län (+ 14), men i fyra län helt FAS ”n obetydlig (mellan + 1—38). I 1075) : a tre län visar statistiken varken os kö dä ökning eller minskning i skott- I Rd siffrorna. : FÖRAS . ER 1025 NESS En fråga, som för älgstam- a LUNEAA mens bibehållande vid tillbörlig vg A N styrka är av stort intresse, torde 975 Tj vara den, huru skottsiffrorna an v Å för kor och tjurar inbördes ' ställa sig. Redan vid en blick 925 i på tabellen A. och på vidstå- JR ; N ende kurva 2 torde framgå, att AN Å N skottsiffran på tjurar sedan 1910 875 IN AN N i stort sett varit stadd i ned- as TR JE SA | Ear Le f gång, under det att motsva- ES i rande siffra för korna hållit si TEA i) b 3 825 ot pA NN | ungefär på samma nivå och Sa / = först under senaste år visat

UK Y ett mera märkbart fall.

775 Se Under åren 1909—1912 | fälldes årligen i medeltal 1,057 fee k (lägst 1,029 och högst 1,126) tjurar och 829 (lägst 770 och EE REA Sn AS CE högst 864) kor. Motsvarande Kurva 2, Grafisk framställning av förhållandet mellan siffror för perioden 1913—1918

de under åren 1909—1918 fällda tjurarna (a) och korna + : 9 Hä i (b) inom mellersta och sydliga landskapen; - - - - = de EO resp. 966 (lägst 868 och årliga skottsiffrorna, = medelkurva, högst 1,104) tjurar och 830

(lägst 760 och högst 905) kor. Den årliga medelskottsiffran har sålunda för tjurarna fallit med omkring 91, under det att densamma för korna hållit sig i det närmaste oförändrad. Beräkna vi skottsiffrorna på kor i procent av skottsiffrorna för tjurarna, såsom i nedanstående tabell B., så se vi, huru ända sedan 1910 antalet fällda kor i relation till tjurar varit i en tämligen jämn stigning. Tabell B. Inom de mellersta och sydliga länen på 100 tjurar under åren 1909—1918 fällda kor.

TOT srrbeson ie 82 kor LOL frtöstercens elden 85 kor FOTO elr 18 >» TOT RR 87 >» 1 83000 ÄR Gr an 80 >» TOLO morden bss gren 83 » TR IE rg 74 >» KÖTT: Rota Mister. 92 » BOTEN ran 382 » [UTG skrotad Reis: 88 »

I medeltal hava under tiden 1909—1912 på 100 tjurar skjutits om- kring 78 kor. Under åren 1913—1918 har denna siffra stigit till omkring 86. I relation till de fällda tjurarnas antal har sålunda den årliga medelskottsiffran för korna under de senaste fem åren vuxit med om- kring 10 4Z. Ur de båda medelkurvorna (kurva 2), upptagande under perioden 1909—1918 fällda tjurar och kor, framgår alldeles särskilt tydligt, huru de ursprungligen på mycket olika höjd belägna kurvorna under årens lopp alltmera närmat sig varandra, huvudsakligen bero- ende på att kurvan över antalet fällda tjurar (a) starkt fallit. Först under de senare åren (1916—1918) har ett starkare fall inträtt även i kurvan över korna (tabell A och kurva 2 hb).

Vid bedömandet av denna relativa ökning i medelskottsiffran för korna måste först framhållas, att vid beräkningen naturligtvis ingen hänsyn kunnat tagas till den i statistiken ingående gruppen »obekant kön». Det torde vara sannolikt, att könen inom denna mindre grupp fördela sig i ungefär samma proportion som inom den större gruppen avseende till könet bekanta djur, men man bör dock icke alldeles lämna denna grupp ur räkningen. Under åren 1913—1918 har inom mellersta och sydliga Sverige antalet inom gruppen »obekant kön» minskats. Före 1913 belöpte den sig i medeltal för år till 81 men har efter nämnda år sjunkit till 66, alltså med 15 för år. Dessa 15 ingå tydligtvis efter 1913 i gruppen »till könet bekanta». Då emellertid inom denhå grupp me- delskottsiffran för tjurarna minskats med 91 och för korna hållit sig tämligen konstant, kan givetvis detta tillskott icke förklara den inträdda förskjutningen. Även om man utgår från det alldeles orimliga fallet, att samtliga 15 årligen nytillkomna "djur vore kor, så skulle det visser-

ligen kunna förklara den relativa stigningen i medelskottsiffran för korna, men sänkningen i skottsiffran för tjurar vore därmed icke för- klarad, och en disproportion mellan de båda könens skottsiffror förelåge fortfarande. Det torde sålunda, i den mån man kan döma av förelig- gande statistik, icke vara något tvivel om, att icke en förskjutning av skottsiffrorna inträtt till kornas nackdel.

Den starkaste stegringen i den årliga medelskottsiffran för korna har inträtt 1 Södermanlands (+ 26), Kronobergs (+ 14) och Kalmar län (+ 10), under det att den starkaste minskningen gjort sig gällande inom Kopparbergs (— 41) och Örebro län (FN

Den mest betydande nedgången 1 medelskottsiffran för tjurarna har ägt rum inom Kopparbergs (— 52), Orebro (— 29), Gävleborgs och Stockholms län (— 12). Södermanlands län visar däremot den största stegringen (+ 21).

Den här ovan, med reservation beträffande felaktigheter i det statistiska materialet, gjorda utredningen, tyckes sålunda bestämt giva vid handen, att sedan den nya jaktstadgans ikraftträdande inom mellersta och södra Sverige en sänkning i den årliga medelskottsiffran på älgar ägt rum. Denna sänkning tyckes dock huvudsakligen hava träffat tjurarna, under det att något så när samma antal kor årligen i medeltal fällas. Det torde vara klart, att detta senare måste betraktas som en för älg- stammens vidmakthållande synnerligen ogynnsam' omständighet.

Inom de fyra nordligaste länen inträdde visserligen med den nya jaktstadgans ikraftträdande inga förändringar med avseende å tiden för jakt å älg, men det är dock av vikt att närmare undersöka de från dessa län föreliggande statistiska uppgifterna för att söka se, om de därvid framgående resultaten tyda på en minskning i älgtillgången och möjligen även kunna belysa vissa förhållanden i de sydligare delarna av landet.

Tabell C. Inom de fyra nordligaste länen åren 1909—-1920 under tillåten tid fällda älgar (årskalvar undantagna).

Tjur Ko Obekant kön Summa

1500 Oe rädla erT fÄn 300 209-514 592 LORÖR AESnr seg rad 3007-2087 10 518 KO ÄE er sger Benn ai der RENA 278 —2009---L3 555 ÅN nr a Er 208-303 ERA 612 TÖMS 25 Urs rr Ir srR 262 258 6 526 TORET SDS ft 234 234 3 471 TORD Essen 241 243 32 36

109 Tjur Ko Obekant kön Summa JD ae aslyesr pt so REN Sina 321 215 5 541 ONE ra ere ses stella 281 238 d 5324 KORSETT etan 233 237 il 472 KO ROR Ts Sa 182 153 3 338 ROD OESISAE 108 --98 3 209

Ur tabell C. framgår, att även inom de nordligaste länen betydliga fluktuationer i skottsiffran från de olika åren förefinnas. Bortsett från de båda senaste åren rör sig skottsiffran i allmänhet mellan 500 och 600. Högst har den gått upp till 612 får 1912) och lägst till 471 (år 1914). Efter 1918 har emellertid ett mycket starkt fall inträtt, och 1920 betecknar ett synnerligen lågt minimum, som med icke mindre än 403, d. v. s. omkring 66 4, understiger maximiskottsiffran, alltså en betyd- ligt större differens än mellan den högsta och lägsta skottsiffran från de sydligare länen. Av tabellen framgår vidare, att de nordligaste länens maximalår icke sammanfalla med maximalåren inom de sydligare länen utan där motsvaras av jämförelsevis ordinära eller tämligen svaga år. Beräknas medelskottsiffran för de nordligaste länen för åren före och efter den nya jaktstadgans införande (den "'/: 1913), visar den sig vara omkring resp. 584 och 450, alltså en minskning på 134 efter år 1912.

Även inom dessa län framträder sålunda under åren 1913—1920 en icke ringa nedgång, vilket också synnerligen tydligt framgår av medel- kurvan (jfr kurva 3). Nedgången i de fällda älgarnas antal från och med 1913 har här fortskridit med en betydligt hastigare och jämnare progres- sion än inom de sydligare länen. Tager man hänsyn till endast de båda senaste åren, måste man beteckna minskningen såsom högst betänklig.

Bland de fyra nordligaste länen är det emellertid endast Norr- bottens län, som före 1919 visat en nedgång; men här är den dock mycket avsevärd. Från 296 under 1909—1912 har medelskottsiffran under 1913—1918 fallit till 141, d. v. s. med i medeltai 155 pr år. I övriga län hade den under nämnda period stigit, mest i Jämtlands län (+ 71), i de båda återstående endast obetydligt.

Efter 1918 ställa sig emellertid förhållandena annorlunda. För samt- liga norrländska län har ett mycket betydande fall i skottsiffrorna inträtt, varav tydligt torde framgå, att ökningen i medelskottsiffran under åren 1913—1918 för Västerbottens, Västernorrlands och Jämtlands län ej motsvarades av någon ökning 1 älgstammens styrka utan var beroende på en starkt ökad avskjutning, och att denna lett till en mycket bety- dande försvagning av älgstammen inom Norrland i dess helhet.

a

da de ;

Ur omstående tabell C. finna vi vi- dare, att skottsiffran på kor under samt- liga år inom de nord- ligaste länen legat synnerligen högt i förhållande till mot- svarande siffra för tjurarna. För perio- den 1909—1912 var den årliga medelskott- siffran på fällda tjurar omkring 296 och för kor 275. Under perio- den 1913-1918 änd- rade den sig till resp. 262 och 244. Beräk- nas kornas medel- skottsiffra 1 procent av tjurarnas, ställa sig förhållandena så, att under år 1909— 1912 skötos på 100 tjurar omkring 92.9 kor och under åren

1913—1918 93.1, d; Vv. 8. relationen mellan de bådakönens skottsiffror har ej un- dergått någon märk- bar förskjutning.

Emellertid gäller detta icke för Jämt- lands län. Här har en icke ringa ökning i skottsiffran på korna inträtt. Under pe- rioden 1909—1912

skötos årligen i medeltal 11 kor mindre än tjurar, men under tiden 1913—1918 har förhållandet ändrats därhän, att årligen fällas ungefär samma antal av vartdera könet. Även inom Västerbottens län skjutas numera lika många kor som tjurar.

Övan gjorda undersökning av det statistiska materialet giver sålunda först vid handen, att en avsevärd sänkning i skottsiffrorna på älg genom- snittligen inträtt inom hela landet efter 1913; att den beträffande mel- lersta och sydliga delarna av landet är mest märkbar inom Kopparbergs, Örebro, Gävleborgs och Värmlands län. Vidkommande Norrland fram- träder den synnerligen starkt inom Norrbottens län, men är efter 1918 anmärkningsvärt stor även inom de andra länen.

Såsom redan framhållits kunna skottsiffrorna på grund av åtskilliga omständigheter variera rätt betydligt år från år, utan att detta behöver motsvaras av en ökning eller minskning i älgtillgången. Tillfälliga fluktuationer i skottsiffrorna hava alltid förekommit, men nu stå vi inför ett ända sedan 1913 så gott som kontinuerligt fall, något som svårligen kan tänkas bero på mera tillfälligt verkande orsaker.

Förklaringen till detta förhållande synes närmast vara att söka i två omständigheter. Antingen har — såsom också från en del håll vid den nya jaktstadgans införande förmodades skola bliva fallet — jakttidens förläggande till oktober medfört ett försvårande av jakten inom stora delar av landet och därmed också en minskning 1 skottsiffrorna eller ock har älgstammen starkt försvagats.

Vad beträffar det förstnämnda alternativet, så synas inga skäl tala för dess riktighet. Skottsiffrorna föllo icke det första året 1913, då den nya jaktstadgan trädde i kraft, och beträffande åtskilliga län inom sydligare och mellersta delarna av landet har överhuvudtaget icke någon ändring inträtt i de fällda älgarnas antal. I några län har till och med någon stegring kunnat konstateras. För de fyra nordligaste länen med- förde den nya jaktstadgan ingen: förändring 1 jakttiden, men icke desto mindre har en sänkning 1 skottsiffran inträtt, vilken särskilt efter 1918 varit mycket betydande. Det torde sålunda med stor sannolikhet kunna antagas, att minskningen 1 skottsiffrorna icke beror på de ändrade jakttids- bestämmelserna utan måste vara betingad av en minskad tillgång på älg, Detta giva också de från jägmästarna inom skilda delar av landet infordrade uppgifterna vid handen. Från en mängd revir föreligga nämligen meddelanden om en synnerligen stark tillbakagång av älg- stammen.

Denna försvagning i älgstammen kan alltså icke föras tillbaka på den inträdda ändringen i jakttiden utan är beroende på den under en

följd av år intensivt bedrivna avskjutningen, vilken under åren 1915— 19 1 8 ytterligare tilltagit.

Under krigsåren inträdde en synnerligen stark prisstegring inom vilthandeln, och enligt uppgift skulle åren 1917 —1918 för skjutna älg- tjurar betalts ända till 1,500 kronor stycket. Det är tydligt, att dylika pris och den allmänt rådande köttbristen för övrigt i hög grad skulle öka jaktintensiteten, och hade icke älgstammen redan förut varit synner- ligen hårt beskattad, skulle sannolikt skottsiffrorna under dessa år avsevärt stegrats. Vid sidan om den legitima jakten utvecklade sig emellertid även en synnerligen energisk jakt under olaga tid. Särskilt inom vissa delar av de nordliga länen skall denna hava bedrivits på ett mycket förödande sätt. Det uppgives, att flera älgar skötos under förbjuden än under lovlig tid. De under sådana. omständigheter fällda älgarnas antal blir naturligt nog endast till en ringa bråkdel bekant och kan därför icke 1 positiv men väl i negativ riktning inverka på den officiella statistiken, ty det är tydligt, att ju flera älgar som skjutas under för- bjuden tid desto färre kunna fällas under den lovliga jakttiden. Till denna intensiva avskjutning av äldre djur under såväl laga som olaga tid kom, såsom senare närmare skall visas, på grund av den nya jaktstadgans frigivande av kalvarna inom de mellersta och södra länen en ökad för- följelse av årskalvarna. Härigenom förhindrades älgstammens naturliga tillväxt underifrån, och stammen har på grund av dessa samverkande omständigheter nu blivit starkt försvagad.

Ett annat förhållande, som vid undersökningen av det föreliggande statistiska materialet framträder, är att relationen mellan de fällda tju- rarnas och kornas antal såväl inom en del av de mellersta och sydliga länen som ock inom Jämtlands län under senare år förskjutits till kornas nackdel. Under normala förhållanden är tjurarnas antal sannolikt något större än kornas, och därför bör också skottsiffran.på dem ligga högre än kornas. Då så icke är fallet, innebär detta antingen att tjurbeståndet alltför starkt decimerats eller ock att korna för starkt beskattas. Båda förhållandena äro tydligtvis för stammen i dess helhet ödesdigra. Om tillgången på älgtjurar blir för ringa, blir den omedelbara följden, att en del kor ej bliva. befruktade, men också att den naturliga kampen mellan tjurarna om korna under brunsttiden ej äger rum. Svaga och minder- värdiga tjurar, som under normala förhållanden förhindras att fortplanta sig, komma, då en tillräckligt stark konkurrens ej finnes, i tillfälle där- till, och därmed är fara för handen, att deras mindervärda egenskaper skola. överföras på kommande generationer samt en degeneration av

stammen inträda. Att en för stark beskattning av korna innebär en fara för älgbeståndet, torde utan vidare vara uppenbart.

På grund av såväl den inträdda försvagningen av älgstammen som den relativa ökningen av skottsiffrorna på korna är det nödvändigt, att åtgärder vidtagas till skydd mot en alltför stark decimering av detta vårt lands värdefullaste villebråd.

Vid övervägande av lämpliga åtgärder torde först böra framhållas, att de nu gällande tiderna för jakt å älg synas under normala förhål- landen vara väl avvägda och att någon stadigvarande förändring i dem ej nu bör företagas. Endast mera temporära inskränkningar i tiden för och möjligen lokala förbud mot jakt å älg äro enligt de sakkunnigas mening av behovet påkallade.

Vad först de fyra nordligaste länen beträffar omfattar jakttiden redan nu därstädes endast en vecka (9—15 september), och någon ytter- ligare inskränkning häri torde knappast kunna ifrågakomma.

Då emellertid älgstammen, såsom framhållits, inom de fyra nord- ligaste länen är synnerligen starkt försvagad, bör ett totalförbud mot all jakt å älg införas därstädes. I följd av ansökningar från jaktvårds- föreningar och svenska jägarförbundet, vilka ansökningar de sakkun- niga på sin tid tillstyrkt, fridlystes genom kungörelse den 18 juli 1921 också älgen inom dessa län under åren 1921—1923. Den sålunda in- förda totalfridlysningstiden torde emellertid vara allt för kort för att tillåta älgstammen åter fullt hämta sig. Med all säkerhet är näm- ligen stammen nu så starkt decimerad, att den nedgått betydligt under hälften av sin normala styrka och mångenstädes kommit utrotnings- gränsen nära. Därför torde det icke kunna antagas, att den under en tid av endast tre år åter skall nå en tillräcklig utveckling. En fridlysningstid bör enligt de sakkunnigas mening alltid tilltagas så lång, att viltstammen därunder hinner så tillväxa i antal, att den utan fara för allt för stark försvagning kan tåla den betydande ökning i avskjut- ningen, som alltid inträder vid fridlysningsperiodens slut. Djuren äro nämiigen då mindre skygga och därför också lättare åtkomliga än före fridlysningens inträdande. Sker icke detta, blir fridlysningsåtgärden ofta mera till skada än nytta. De sakkunniga hava därför föreslagit, att frid- lysningen måtte för de fyra nordligaste länen jämte Särna och Idre socknar i Kopparbergs län omfatta en period av 5 år, eller till och med utgången av år 1925.

Genom kungörelsen den 18 juli 1921 utfärdades för tiden 1921—1923 totalförbud mot all jakt å älg även inom Göteborgs och Bohus län, den del av Älvsborgs län som omfattar Dalsland, Värmlands län, Örebro Jakt. och fiskesakkunniga. 15

Årskalv efter älg,

län med undantag av vissa härader samt Västmanlands, Kopparbergs och Gävleborgs län. I det yttrande, som de sakkunniga avgåvo i sist- berörda ärende, framhöllo de, att älgstammen vore synnerligen för- svagad inom landets mellersta delar, framför allt inom Värmlands, Öre- bro, Kopparbergs, Gävleborgs samt Göteborgs och Bohus län. I sist- nämnda län synes stammen vara nära utrotning eller redan kanske helt utrotad. I följd av dessa förhållanden tillstyrkte de sakkunniga en fridlysning av älgen under tre år inom sagda län samt föreslogo tillika att, för vinnande av ett sammanhängande fridlysningsområde, Dalsland, som skjuter upp mellan Värmlands samt Göteborgs och Bohus län, även- som Västmanlands län borde medtagas imom fridlysningsområdet.

De sakkunniga hålla för sannolikt, att inom förevarande om- råden en fridlysningstid av tre år skall visa sig tillräcklig för att få upp stammen till dess normala styrka, men anse sig böra härtill fram- hålla, att det vore synnerligen välbetänkt, att efter fridlysningstidens slut jakten för några år inom hela området inskränktes till en vecka. För Kopparbergs län med undantag av Särna och Idre socknar samt Gävleborgs län är enligt gällande jaktstadga jakten redan begränsad till tiden: från och med den 10 till och med den 16 oktober. "Men även så vitt angår Göteborgs och Bohus län, Dalsland av Älvsborgs län, samt Värmlands, Örebro (länet i dess helhet) och Västmanlands län hava de sakkunniga föreslagit, att jakten skulle under åren 1924 och 1925 in- skränkas till nämnda tid.

Rörande återstående delar av riket blev genom kungörelsen den 10 september 1919 jakten för år 1919 inskränkt till tiden den 10—16 oktober. Denna tid har med stöd av särskilda kungörelser varit gäl- lande även 1920 och 1921. Med hänsyn till älgstammens försvagning även inom de sydliga provinserna hava de sakkunniga ansett, att denna förkortade jakttid bör bibehållas ännu ett par år eller till och med utgången av år 1923.

Årskalv efter älg åtnjuter enligt jaktstadgan ett vidsträcktare skydd än de vuxna djuren; Inom det jaktområde, såvitt angår älgjakt, som bildas av de fyra nordligaste länen samt Särna och Idre socknar i Kopparbergs län må över huvud årskalv icke fångas eller dödas. Inom det andra jaktområdet, bestående av Gävleborgs län och Kopparbergs län med undantag av nämnda socknar, samt det tredje jaktområdet om- fattande de söder därom belägna länen gäller samma tid för jakt och fångst av årskalv som för vuxna djur. Under de senaste åren (1918—1921) har emellertid jämlikt. särskilda kungörelser även inom nämnda två jakt-

områden gällt totalförbud mot jakt efter årskalv, med undantag av inom ovan (sid. 101) omförmälda 16 kronoparker i mellersta delen av landet, där en jakttid från och med den 24 september till och med den 23 oktober medgivits, förutom å vuxen älg, jämväl å årskalv.

De sakkunniga äro av den uppfattningen, att det är nödvändigt att inskränkning tillsvidare sker i stadgans jakttider för årskalv efter älg. I detta avseende vilja de sakkunniga anföra följande: Behovet av ökat skydd för årskalv har tagit sig uttryck i ett stort antal framställ- ningar, som inkommit till Kungl. Maj:t och sedermera blivit för vidare behandling överlämnade till de sakkunniga. Samtliga dessa framställningar åsyfta total fridlysning tills vidare eller under vissa år. Om förbud tills- vidare inom respektive län eller landstingsområden hemställa Söderman- lands läns jaktvårdsförening i framställning ingiven med länsstyrelsens skrivelse den 30 juni 1913, Värmlands läns landsting i skrivelse den 24 oktober 1916, Kopparbergs läns landsting i ansökning överlämnad med länsstyrelsens skrivelse den 30 december 1916, Uppsala läns landsting i skrivelse den 20 september 1917 och Kalmar längs norra landsting i skrivelse den 8 oktober 1917.. Samtliga ifrågavarande framställningar hava med ett enstaka undantag tillstyrkts av de myndigheter, som yttrat sig över desamma, däribland domänstyrelsen, som tillika ansett, att frågan om skydd för årskalv borde upptagas till prövning beträffande riket i dess helhet.

Övannämnda framställningar hava närmast givit anledning till de totalförbud mot jakt å årskalv, som under de senaste åren varit gällande.

Angående lämpligheten av en fullständig fridlysning av årskalv efter älg har sedan länge inom intresserade kretsar förts en livlig dis- kussion, och talrika skäl hava andragits för och emot en dylik åtgärd. Åven i samband med utarbetandet av förslag till nu gällande jaktstadga var denna fråga föremål för en omsorgsfull prövning, och i de nu före- liggande handlingarna diskuteras den åter.

"De viktigaste skäl, som pläga anföras för en fridlysning, kunna i korthet sammanfattas i följande punkter.

a. Skyddandet av årskalvarna är ett viktigt medel att förhindra en fortgående minskning av älgstammen; och i fridlysningsbegreppet torde särskilt ingå, att avkomman bör skyddas tills den hunnit nödig utveckling.

b. Kalven är lättast åtkomlig; och sedan den skjutits kan i regel också kon lätt fällas. Har åter kon först skjutits, faller även kalven vanligen lätt offer.

c. Ur jaktekonomisk synpunkt är det en misshushållning att fälla

kalvarna, enär de, om de tillätes leva till nästa jaktsäsong, erhölle ett vida större handelsvärde.

Gent emot invändningar i motsatt riktning har vidare erinrats: d. att någon fara för, att kalvar, som berövats modern, på grund därav icke skulle kunna uthärda vintern, icke torde föreligga;

e. samt att inom de trakter, där kalvarna åtnjutit fridlysning, icke kunnat iakttagas någon degenerativ försämring av älgstammen.

Mot en fridlysning av årskalvarna har anförts:

1) Ett förbud att skjuta årskalv skulle kunna lägga hinder i vägen för en rationell jaktvård, som kräver, att stammen upprätthålles icke blott kvantitativt utan även kvalitativt. Degeneration inom stammen förhindras bland annat även därigenom, att svaga och 1 sin utveckling tillbakasatta kalvar bortskjutas.

2) De moderlösa kalvarna bliva hämmade i sin utveckling, och om de få tillfälle att fortplanta sig, kan en kvalitativ försämring av älgstammen inträda.

3) Det är svårt att under nuvarande jakttid skilja årskalvarna från de ett år äldre ungdjuren, varför ett förbud att döda årskalv är svårt att upprätthålla.

Vid 1908 års riksdag var fråga uppe om inskränkning i tiden för jakt å älg. Frågan behandlades bland annat i första kammarens första tillfälliga utskott. I den redogörelse, som utskottet lämnat i ämnet, omnämnes bland annat, att domänstyrelsen med anledning av uppkommen fråga, huruvida den i ett flertal län gällande fridlysning av årskalv efter älg vore till gagn för en god jaktvård, infordrat yttranden från samtliga överjägmästare i riket, vetenskapsakademien och svenska jägarförbundet samt från ett par personer, som visat särskilt intresse för jaktvård och jakt beträffande älg. Av de inkomna yttrandena framginge, att över- Jägmästarna i åtta distrikt under åberopande av de ovan i punkterna d. och e. anförda skälen för förbud mot dödande och fångande av årskalv förordat sådant förbud, under det en överjägmästare i sydligaste Sverige uttryckt en motsatt mening och överjägmästaren 1 ett annat distrikt ansett, att en dylik fridlysning icke vore effektiv utan att förbudet borde omfatta ko med kalv. Vetenskapsakademien avstyrkte fridlysning under framhållande av det ovan med 2 betecknade motskälet. Svenska jägar- förbundet, inom vilket meningarna emellertid voro särdeles divergerande, påpekade, att genom framflyttning av tiden för jakt å älg (före 1913 var jakttiden förlagd till första hälften av september) bland andra för- delar även skulle vinnas den, att frågan om fridlysning av årskalv upp- hörde att vara aktuell — ett uttalande som emellertid, ehuru älgjakten

inom de mellersta och södra delarna av landet numera förlagts till oktober månad, föga besannats, såsom framgår av ovannämnda an- sökningar och Kungl. Maj:ts påbud om total fridlysning av årskalv.

Jaktsakkunniga av år 1908 framhöllo, att fridlysning av årskalv i trakter med ringa tillgång på älg visserligen kunde hindra ytterligare minskning av älgstammen, men föreslogo dock på grund av ovan under punkterna. 1 och 3 upptagna skäl mot Tridlysning de bestämmelser, som sedan även vunno stadfästelse.

I det yttrande, som av domänstyrelsen avgavs över nämnda sak- kunnigas förslag, hade styrelsen hemställt bland annat, att förbud måtte meddelas för fångande eller dödande av årskalv efter älg inom hela riket, vilket förslag styrelsen i sitt yttrande över nu föreliggande framställningar anser böra upptagas till förnyad prövning.

Undertecknade sakkunniga hava inhämtat uttalanden från rikets överjägmästare och jägmästare angående bland annat, huruvida ytter- ligare skydd för älgkalv vore påkallat. Av de 94 överjägmästare och jägmästare, som yttrat sig i ämnet, hava 80 uttalat sig för total frid- lysning såsom nödvändig eller önskvärd. Fyra hava ansett, att frid- lysningen borde omfatta ko med kalv samt sju att kalvens fredande vore obehövligt och tre att dylik fredning vore olämplig.

Vid en närmare prövning av denna frågas sakliga underlag torde man knappast kunna undgå ett starkt intryck av att något måste göras för skyddande av årskalvarna.

Såsom ovan i samband med frågan om skydd för vuxen älg fram- hållits, är älgstammen utsatt för en synnerligen stark beskattning, och har den särskilt inom vissa delar av landet i betänklig grad försvagats. I nedanstående tabell hava införts skottsiffrorna å årskalvar för åren 1909—1917 (under därpå följande år har rått totalförbud inom hela riket) för mellersta och södra delarna av landet, varom nu närmast är fråga, sedan enligt jaktstadgan totalförbud mot jakt å älgkalv in- förts i norra delarna av riket.

Tabell D. utvisande antalet under åren 1909—1917 inom de mellersta och sydliga länen under tillåten tid fällda årskalvar av älg: År, LÄG oriental 147 st. ÅT: AE ER 200 st. 9; DL särar TT 3 LON ser nde on beses 247 » rue LO dd FODN äler ia 181 » Bor OLLE 205 >» Bea TNT dd resa 157 » aa LZ RT 120 »

Be TRO Oe! os Raa 2028 »

De sakkun- niga.

Av tabellens siffror framgår, att vid nya jaktstadgans ikraftträ- dande (1913) skottsiffran redan med det första året sprang i höjden för att 1915 nå sitt maximum. Sedermera har den avtagit och visar för äro 97 ett plötsligt fall ned till ett antal, som med 85 understiger närmast föregående års och som icke har sin motsvarighet under de i tabellen förut upptagna åren.

Sammanställa vi medelskottsiffrorna för kalvar för å ena sidan åren 1909—1912 och å andra sidan åren 1913—1917, visa sig dessa uppgå för den förra perioden till 153 och för den senare perioden till 202.

Orsaken till denna ganska betydande ökning i den årliga medel- skottsiffran är att söka i åtskilliga förhållanden. Bland dessa torde först framhållas, att med den nya jaktstadgans tillämpning jakt på årskalv fullständigt frigavs inom de mellersta och södra delarna av landet, där den förut under åtskilliga år varit helt förbjuden inom 3 län och Kalmar läns norra landstingsområde. Inom dessa trakter hava dock under åren 1913—1917 ej fällts mera än sammanlagt 169 kalvar, varför denna om- ständighet ej helt kan förklara den förut påpekade betydande ökningen i skottsiffran. Härtill har otvivelaktigt framför allt bidragit en ökad intensitet i jakten efter älgkalv överhuvud samt möjligen även den från åtskilliga håll ofta påpekade större lättheten att i de under oktober helt eller delvis avlövade skogarna upptäcka kalvarna.

Då, såsom redan frambållits, jakten på de vuxna djuren under de senare åren otvivelaktigt bedrivits med större effektivitet och tillika energiskt gripit ner i den yngsta åldersklassen, kan tydligtvis stammen lätt löpa fara att allt för starkt decimeras. I regel torde älgstammen inom vårt land förnyas inom loppet av 8 till 10 år, ofta på vida kortare tid. På grund härav är det av synnerligen stor vikt, att tillväxten från den yngsta åldersklassen säkerställes. Den frigivna jakten på årskalvarna kan innebära en fara att så ej sker, så mycket mer som kalvarna otvivel- aktigt äro lättast åtkomliga.

Vad angår de övriga här ovan anmärkta skälen för och emot total fridlysning av årskalv efter älg, få de sakkunniga framhålla att, ehuruväl den jaktekonomiska synpunkten icke i allt för hög grad får vara utslags- givande vid avfattningen av jaktbestämmelserna, den dock icke heller får underskattas, och det torde icke kunna nekas, att jakten å älgkalv innebär en stor misshushållning. Värdet av de årligen fällda omkring 200 kalvarna är jämförelsevis obetydligt. Hade de däremot sparats till följande jaktsäsong, skulle de givit jägaren en bättre inkomst och vilt- marknaden en värdefullare tillförsel.

Med hänsyn till frågan om årskalvens förmåga att utan modern

kunna uthärda vintern må framhållas, att 1908 års jaktsakkunniga såsom ett skäl för jakttidens förläggande till oktober anförde, att kalvarna därigenom bleve mer utvecklade och därför lättare i stånd att reda sig på egen hand, om modern bleve skjuten. Enär vid jakttidens början i oktober månad kalvarna i regel hava nått en ålder av omkring fyra månader, torde det icke heller kunna bestridas, att de på detta ålders- stadium utan större svårighet förmå livnära sig själva samt utan hjälp av modern uthärda vintern.

Om det än, enligt vad ovan anförts, synes som om en fridlysning av årskalvarna skulle vara av stor betydelse för älgstammens kvantitativa vidmakthållande och den ekonomiska avkastningen därav samt kunna genomföras, utan att kalvarna utsättas för några särskilda lidanden eller faror genom moderdjurens bortskjutande, så är det dock tydligt, att en sådan ordning. icke bör ifrågasättas, för så vida därigenom allvarliga hinder skulle läggas mot en rationell jaktvård eller älgstammen skulle kunna hemfalla åt degeneration.

För vidmakthållande av en viltstams kvalitativa beskaffenhet är det, i synnerhet på trakter där en intensiv jaktkultur bedrives, otvivel- aktigt av vikt att bortgallra svaga och sjukliga individer; men det ligger också i den rationella jaktvårdens intresse att fastställa vilka individer, som verkligen äro mindervärdiga. Det torde emellertid i de allra flesta fall vara synnerligen svårt att under pågående älgjakt med någon grad av säkerhet avgöra, huruvida en viss hos kalven möjligen framträdande svaghet eller tillbakasatt utveckling är beroende på ärftliga sjukliga eller degenerativa egenskaper, på grund varav han bör utmönstras, eller huruvida kalvens mindre styrka är betingad därav, att han fötts något senare och därför ej nått fullt samma storlek som övriga i årsklassen. I senare fallet kan den mindre kalven vara frisk och kraftig samt fullt värd att påläggas. I regel torde det därför just i jaktvårdens intresse vara fördelaktigt att uppskjuta utgallringen till andra året, då under- måligheten säkrare kan avgöras; och under alla omständigheter torde ett dylikt dröjsmål ej innebära någon fara för stammens urartning.

En annan synpunkt, som i detta sammanhang även bör tagas 1 betraktande, är, att det stora fertalet älgjägare inom vårt land beklagligt nog icke är jaktvårdare. Bland de under åren 1913—1917 skjutna 1,010 älgkalvarna utgöra helt säkert de på grund av ratio- nellt jaktvårdsintresse fällda ett försvinnande fåtal, och det förefaller därför föga lämpligt att för möjlighet till utgallring av några få verk- ligen undermåliga kalvar prisgiva älgstammens hela kalvbestånd åt en intensiv jakt.

I nära samband härmed står det ovan under punkt 2 upptagna skälet mot fridlysning av årskalv, att nämligen de moderlösa kalvarna skulle bliva hämmade i sin utveckling och kunna förorsaka en kvalitativ försämring av älgstammen. För en dylik mening torde knappast något säkert bevis kunna anföras, Inom åtskilliga län har, såsom redan fram- hållits, under tämligen långa tider kalvarna åtnjutit lagstadgat skydd, men detta har dock icke lett till någon märkbar degenerativ försämring av älgstammen inom dessa län. Söker man något närmare efter de teoretiska grunderna för en dylik uppfattning, så torde dessa vara att finna i föreställningar om ärftligheten, vilka dock sakna stöd i den nutida vetenskapen. Om även en eller annan kalv på grund av moderns förlust skulle hämmas i sin utveckling, d. v. s. bliva magrare och ej nå den mot åldern svarande kroppsstorleken, så har man därför icke någon giltig anledning att antaga, att hans avkomma också skulle bliva svagare eller mindervärdig.

Beträffande det under punkt 3 anförda skälet mot fridlysningens lämplighet torde böra framhållas, att det visserligen understundom, såsom vid disig väderlek, på långt avstånd eller i en skymmande, svårsiktlig terräng, kan vara svårt att säkert skilja storvuxna årskalvar från ung- djuren; men att tillmäta detta förhållande något bestämt inflytande på frågans avgörande torde knappast vara lämpligt. I regel och under vanliga förhållanden möter det icke någon svårighet att hålla de båda åldersklasserna i sär. Åven vid jakt på t. ex. tjäder, orre och fasan kan en liknande situation inträffa, enär inom vissa delar av landet jakt- tiderna för tuppar och hönor icke sammanfalla. Fastän det för jägaren under vissa omständigheter kan vara svårt nog att vid ett hastigt på- kommande skottillfälle skilja könen åt, så har detta dock ej ansetts utgöra hinder för en tidigare eller fullständig fridlysning för hönorna.

På grund av vad sålunda anförts anse de sakkunniga det vara högeligen önskvärt, att all jakt å årskalv efter älg förbjudes även inom mellersta och södra Sverige.

De sakkunniga hava därför föreslagit, att årskalv efter älg måtte fridlysas inom hela riket.

Kanada- Kanadahjorten utplanterades av baron Oskar Dickson på 1870-talet Mort på Skeppstad i Södermanland och fridlystes för första gången 1879 för tiden intill den 1 januari 1885. Sedan de först utplanterade hjortarna utdött, företogs en ny utplantering; och 1886 medgavs ny fridlysning att gälla till den 1 september 1892, vilken fridlysning sedermera perio- diskt förnyats. 1908 års jaktsakkunniga föreslogo införande i jakt-

stadgan av totalförbud mot jakt efter kanadahjort, och åberopades till stöd härför att, ehuru denna hjortart icke för närvarande torde finnas inom riket, det icke gärna kunde dröja länge, innan försök ånyo gjordes att inplantera densamma, då varken klimat eller andra naturförhållanden utgjorde hinder för hans trevnad här i landet samt knappast någon annan hjortart lämnade så rikt ekonomiskt utbyte.

De sakkunniga hava ansett sig böra föreslå, att fridlysnings- bestämmelsen angående kanadahjorten utgår, dels enär denna art med säkerhet icke numera finnes inom landet och dels därför att frågan om dess återinförande, 1 överensstämmelse med vad de sakkunniga på annat ställe beträffande import och utplantering av främmande djurarter närmare framhållit (sid. 297), bör bliva föremål för Kungl. Maj:ts särskilda pröv- ning. I anslutning till eventuellt tillstånd i sådant hänseende må prövas de åtgärder, som böra medgivas till kanadahjortens skyddande. Erinras må, att vid införande av totalförbud mot jakt efter kanadahjort under den tid, då denna djurart ännu fanns i landet, detta förbud på sina håll väckte stora betänkligheter och starkt motstånd på grund av den av hjortarna förorsakade skadan å skog och växande gröda.

Vad angår vildren, vilken djurart som bekant icke längre finnes här 1 landet, anse de sakkunniga, att nuvarande bestämmelse om total fridlysning tillsvidare bör bibehållas, då det ju ej kan anses alldeles omöjligt, om än föga sannolikt, att vildren från Norge eller Finland kunde inkomma i landet, för vilket fall den givetvis bör vara helt frid- lyst.

Kronhjorten förekommer inom landet numera endast inom de sydligare delarna av Malmöhus län. Därvarande kronhjortar utgöra en obetydlig rest av en fordom inom landet rikare utbredd stam. För- tjänsten av att denna ståtliga djurart, den ädlaste av alla hjortar, över- huvud ännu kan räknas till vår fauna tillkommer uteslutande ägarna till en del större gods inom södra Skåne. Om icke dessa, stundom under avsevärda kostnader, åt kronhjorten upplåtit en relativt fredad tillflyktsort, skulle den för länge sedan varit helt utrotad.

Redan före krigsåren var kronhjortstammen svag och uppskatta- des 1913 och 1914 till omkring 100 djur. De med kriget följande nödåren medförde även beträffande kronhjorten en betydligt ökad av- skjutning. Stammen är nu till ytterlighet försvagad, något som tyd- ligt framgår av nedanstående skottsiffror, vilka hämtats från zoo- logiska jägarsällskapets och skånska jaktföreningens årsberättelser.

Vildren.

Kronhjort.

Under åren 1910—1920 fällda kronhjortar (De inom parentes stående siffrorna gälla Kristianstads län, de övriga Malmöhus län):

Handjur Hondjur Kalv Summa

[TEE a at SÄ an Rd ÅR TIN 008 FR Rec AIGA dte EP nr nella 25 0: 89 FÖ ÄG ledas be ratat SIA 28 33 11 > 62 OR EEE NE Ce ET EE Tr MEG RENEE 21 rg 31 IR rara RANE EE EN ma SERA 15 re 15 Vär raser ras AR TE So ärdr (TE 2 39 29 13 81 FÖ LO ses d rad a tarot don UR Br RE Arb segt Ae 35 21 6 62 ÅL Torre bn RT Atos Pa säka sd or rs de OR 22 7 56 TÅ sär sr a ak rn as ra oa CAR 22 14 eg Bö TITO rare ra TR SE BRN STR ER 1301-1410 09- - 26 VDO a fr ra sea BE: 2 (Er BS RR Fr TN 6 RUT 0

Ovan anförda statistiska uppgifter, som vidkommande de på de större godsen fällda djuren tvivelsutan äro fullt tillförlitliga, äro så till vida vilseledande, som de ej kunnat taga hänsyn till de sannolikt icke alldeles få djur, som fällts på smärre egendomar, från vilkas jakträtts- innehavare uppgifter icke lämnats, eller av krypskyttar. De verkliga skottsiffrorna torde därför ställa sig något högre än de i tabellen upptagna.

Förutom den under krisåren synnerligen starkt ökade avskjut- ningen har också den då rådande foderknappheten, som gjorde det omöjligt att vinterfodra djuren, bidragit att försvaga stammen. Även om det sista årets (1920) skottsiffra ej direkt kan åberopas såsom exponent för stammens decimering — en minskning i avskjutningen just i följd av den ringa tillgången har under det sista året ägt rum på de -större godsen — lider det dock icke tvivel, att kronhjorten för närvarande står utrotningsgränsen mycket nära.

Såsom redan framhållits anslogs stammen 1914 till omkring 100 djur. Då under åren 1915—1918 icke mindre än 238 djur fällts, fram- går redan härav tydligt nog, att det nu kvarlevande antalet ej kan vara synnerligen stort, även om tillgången ursprungligen varit betyd- ligt större än beräknat.

Redan 1907 framhöllo de för utredning angående skydd för vårt lands natur och naturminnesmärken inom jordbruksdepartementet tillkal- lade sakkunniga önskvärdheten av att bereda kronhjorten ökat skydd. Då emellertid kronhjorten förorsakade stor skada på .skogsplanteringar, an- sågo nämnda sakkunniga fridlysning för honom i någon större utsträck-

ning ej böra ifrågakomma. Såsom en utväg att bevara stammen före- slogo de, att ett tillräckligt antal skyddades och vårdades inom ett in- hägnat område. De sakkunniga ansågo sig dock ej kunna lämna för- slag på något dylikt område. Jaktkommitterade av 1908 föreslogo en inskränkning av jakttiden med en månad samt framhöllo att, då fara rent av syntes föreligga, att denna intressanta djurart skulle fullstän- digt utrotas, kommitterade skulle varit benägna för en ännu längre gående inskränkning i jakttiden, om icke den skadegörelse, som kron- hjorten å vissa platser åstadkomme, gjorde en sådan mindre tillrådlig.

Var sålunda redan 1908 fara för fullständig utrotning förhanden, så är den, efter den starka decimering som sedan dess gått över stam- men, nu alldeles överhängande, även om kronhjorten under det sista året på grund av minskad avskjutning något ökat i antal. Skall icke detta vackra och ståtliga djur — hjorttypen i sin högsta fulländning och, vad vår svenska hjort beträffar, typen för Linnés Cervus elaphus — löpa fara att helt försvinna från vår djurvärld, synes det nödvändigt att bereda stammen ett ökat skydd.

Jakt efter kronhjort är enligt nu gällande jaktstadga tillåten under två månader eller från och med den 1 oktober till och med den 30 november. Att denna jakttid energiskt utnyttjad kan medgiva en alltför stark och för artens bestånd ödesdiger avskjutning, visar er- farenheten från de senaste åren. För kronhjortens bevarande synes i första hand jakttiden böra inskränkas. För verkställande av den be- skattning, som stammen även under normala förhållanden kan anses tåla och som ur ekonomisk och jaktvårdsynpunkt kan anses önskvärd, torde en månad vara fullt tillräcklig; om jakttiden förlades till novem- ber månad, bleve dessatom kalvarna, som då nådde en ålder av om- kring 5 månader, bättre utvuxna, innan jakten toge sin början. De sakkunniga hava därför föreslagit, att jakttiden begränsas till novem- ber månad.

En sådan inskränkning av jakttiden synes dock för närvarande icke ensamt för sig vara tillräcklig för att med säkerhet tillåta kron- hjortstammen att vinna önskvärd styrka och säkerställa den mot faran för utrotning. Även om man har all anledning antaga, att kron- hjortarna såsom hittills komma att på vissa gods finna skydd, äro de dock utsatta för en icke ringa förföljelse, då de uppehålla sig å om- kring sagda gods liggande områden, där såväl bock som hind och kalv utan åtskillnad pläga skjutas. Med den betydande försvagning, varav stammen nu lider, kan detta innebära en fara för dess bestånd. De

sakkunniga hava därför föreslagit, att kronhjorten under fem år måtte helt fridlysas.

Då emellertid, såsom ofta framhållits, kronhjorten onekligen kan förorsaka en ganska avsevärd skada på skogen, synes det icke vara till- rådligt att utan vidare utfärda en utan inskränkning gällande fridlys- ning. Ägarna till de skogar, inom vilka hjortarna huvudsakligen uppe- hålla sig, skulle härigenom kunna tillfogas icke ringa förluster. Det är visserligen av stort intresse, att kronhjorten bevaras åt vårt land, och man skulle därför kunna ifrågasätta, att staten iklädde sig ersätt- ningsskyldighet för den förlust, som genom kronhjortarna tillfogas en- skilda — i Norge betalas årligen av staten ersättning för den skada, som bävern förorsakar —, men det torde ofta vara svårt att avgöra, huru- vida en skada på skogsplanteringar förorsakats av kronhjortar eller av de i samma trakter talrikt förekommande rådjuren. Såsom en annan utväg hava de sakkunniga föreslagit, att ägare till eller brukare av fastighet, å vilken fast hjortstånd finnes, skulle kunna av länsstyrelsen, efter ansökan avseende viss tid, medgivas tillstånd att till förebyggande av skada fälla ett bestämt uppgivet antal djur.

Med hänsyn till straffbestämmelserna hava de sakkunniga, i be- traktande av att kronhjorten måste anses såsom ett synnerligen värde- fullt villebråd och att det för artens bestånd är i hög grad viktigt att givna bestämmelser efterlevas, föreslagit en skärpning, i det att för överträdelse av föreskrifterna angående kronhjorten samma straffbestäm- melser skulle gälla som beträffande älgen.

De sakkunniga äro emellertid av den uppfattningen, att ytterligare medel böra tillgripas för kronhjortstammens fortbestånd inom landet. Såsom redan nämnts, framhöllo de sakkunniga av 1907 önskvärdheten av att en reservation upprättades för kronhjorten. Frågan härom är av sådan vikt, att den ej bör undanskjutas till en osäker framtid, då kanske stammen blivit allt för starkt försvagad och ej vidare kan repa sig. En djurart, vilkens antal är så ringa och vilkens förekomst är inskränkt till ett så litet område som fallet är med kronhjorten, löper icke blott fara att utrotas genom direkt förföljelse, utan hotas till sitt bestånd även från andra håll.

Vad den direkta förföljelsen angår hava de gångna krisåren visat, hur lätt kronhjortstammen kan genom en alltför stark avskjutning ned- bringas till den gräns, där fara för utrotning är överhängande. Ett annat exempel kan anföras. För en del år sedan igångsattes på grund av den skada, som hjortarna förorsakat på skogsplanteringar, en mycket stark avskjutning inom det område, där stammen har sitt huvudtillhåll.

Skottsiffran för nämnda år ökades med omkring 85 procent i förhållande till siffran för närmast följande år. Av en stam, som enligt uppskattning räknade omkring 100 individer, fälldes då 62 djur. En så stark decimering kan synnerligen lätt leda till fullständig utrotning. Det synes de sakkun- niga icke riktigt, att en djurart av det höga värde som kronhjorten till sitt bestånd står 1 så starkt beroende av enskilda personers gott- finnande.

Härutöver märkes, att om icke bland de fåtaliga djur, som bilda stammen, företages en rationell utgallring av individer med sjukliga eller i annat hänseende undermåliga arvsanlag, kan, då säkerligen en stark inavel äger rum, synnerligen lätt en förstörande degeneration in- träda, som leder antingen till en urartning av hela stammen eller till dess totala undergång. Skulle vidare inom någon av hjordarna en smittosam sjukdom utbryta, kan denna lätt spridas till de få andra hjordarna, vilkas ståndorter ligga endast på jämförelsevis korta av- stånd därifrån. Hela stammen kan i följd därav dö ut.

På grund av ovan påpekade förhållanden vilja de sakkunniga en- träget framhålla vikten av att en reservation för kronhjorten, uppta- gande ett tillräckligt antal djur, upprättas. Reservationen bör förläggas till en plats, som ligger så avlägsen från hjortens nuvarande utbred- ningsområde, att någon kommunikation mellan dettas och reservationens djur ej kan äga rum. Den synes lämpligast böra förläggas till något staten tillhörigt tillräckligt stort skogsområde, exempelvis i Småland. Ett närmare angivande av platsen förutsätter en ingående undersökning av skogens beskaffenhet samt tillgång på lämpligt bete och vatten, och de sakkunniga hava fördenskull föreslagit, att åt domänstyrelsen upp- drages att inkomma med förslag på för ändamålet lämpligt område.

Enligt nu gällande jaktstadga är jakt å rådjur tillåtet över hela riket under tiden den 16 september—den 31 december. Från denna regel har emellertid genom särskilda kungörelser gjorts undantag, så att intill utgången av år 1922 jakt är tillåten inom Älvsborgs län en- dast under tiden den 1 oktober—den 30 november samt inom Blekinge län allenast under december månad.

Rådjuret har under en längre följd av år varit statt i spridning norrut och torde för närvarande förekomma, om än i svaga stånd, i södra Värmland, i södra och mellersta Dalarna, Västmanland och Gästrikland. Emellertid uppträder det dock mer eller mindre sporadiskt även norr om denna gräns. I de sydligare provinserna är det mången-

Rådjur.

städes allmänt. Dock tyckes stammen inom vissa delar av nordliga Skåne, Halland och Småland under senare år hava något avtagit.

För naturvänner torde rådjurets nämnda spridning norrut vara ett glädjande förhållande, enär detta djur är en synnerligen tilltalande före- teelse i landskapet. Även jägaren torde väl i allmänhet hälsa med till- fredsställelse, att de ingalunda alltför rika jaktmarkerna utökas med ett nytt och värdefullt villebråd. Den omständigheten, att rådjuren spontant sprida sig upp till och hålla sig fast 1 landets mellersta pro- vinser, tyder på, att de där rådande naturförhållandena i det stora hela torde vara gynnsamma för dess trivsel. Det är dock tydligt, att rådjuret i dessa trakter tid efter annan kommer att utsättas för ogynnsamma väderleksförhållanden såsom stränga vintrar, vilka kunna avsevärt nedbringa stammen. Det är därför nödvändigt att, om rådjursstam- men skall kunna fortleva därstädes, den icke genom en för stark av- skjutning under jakttiden så försvagas, att den ej innehåller tillräckligt antal djur för att kunna tåla vinterklimatets decimerande inverkan. Därför har det också varit nödvändigt att för en del av de mellersta länen tid efter annan inskränka jakttiden eller införa total fridlysning av rådjuret under viss tid.

Gent emot ett underlättande av rådjurets spridning norrut har visser- ligen anförts, att rådjuret gör skada på skogen och försvårar stövar- jakten. De sakkunniga vilja naturligtvis ingalunda förneka, att rådjuren, där de förekomma mera talrikt, kunna särskilt på ungskog förorsaka en ganska avsevärd skada. I de mellersta provinserna är emellertid stammen så svag och sannolikheten för att den under en närmare framtid skall nå en större grad av styrka så pass liten, att fara för någon mera avse- värd skada å skogskulturen från rådjurens sida ej torde vara synner- ligen stor.

Beträffande de svårigheter, som en mera talrik förekomst av rådjur skulle förorsaka stövarjakten, vilja de sakkunniga framhålla följande. Stövarjakten är visserligen en inom vårt land gammal och av många jägare högt skattad jakt, men gent emot densamma kan dock från rationell jaktvårdssynpunkt vägande invändningar göras, enär de fritt drivande hundarna ofreda och skada även annat vilt än det,som jakten egentligen avser. Härmed vilja de sakkunniga dock icke hava sagt, att man bör lägga allvarliga hinder i vägen för denna ur många syn- punkter intressanta jakt. Å andra sidan förefaller det dock icke rim- ligt att åberopa en viss jaktmetod såsom hinder för tillkomsten inom en trakt av ett nytt och värdefullt villebråd, och detta så mycket mindre som det ur jaktvårdssynpunkt vore synnerligen fördelaktigt, om stö-

varna upplärdes att icke driva rådjur, d. v. 8. gjordes vad man plägar kalla »rådjursrena».

Det synes de sakkunniga vara en både från jakt- och naturskydds- synpunkt väl motiverad åtgärd att låta rådjuret sprida sig norrut och att härvid ej undandraga detsamma det skydd, som en efter naturför- hållandena inom de nordligare länen för dess utbredning anpassad jakt- tid erbjuder.

Vad angår tiden för jakt å rådjur vilja de sakkunniga erinra, att jaktkommitterade av år 1908 framhöllo, att under december månad inom stora delar av landet sådana snöfall inträffade, att en förödande spårjakt kunde äga rum. På grund därav föreslogo de, att jakttiden med början från och med den 16 september endast utsträcktes till den 30 november med undantag för de båda sydligaste länen, inom vilka jakten borde vara tillåten till och med den 31 december. Emellertid utsträcktes dock jakttiden för hela riket till att omfatta även december månad. De sakkunniga anse för sin del, att nämnda skäl för jakt- tidens begränsning motiverar, att inom snörikare län jakttiden icke ut- sträckes så långt fram mot vintern som enligt fekidgen

Med hänsyn till vad ovan anförts hava de sakkunniga föreslagit, att jakt å rådjur måtte för de fyra sydligaste länen (Malmöhus, Kri- stianstads, Blekinge och Hallands län) bibehållas vid tiden den 16 sep- tember—der. 31. december men för övriga delar av landet inskränkas till tiden den 16 september—den 30 november.

Vad särskilt angår Västmanlands län och den del av Gävleborgs län, som omfattar landskapet Hälsingland, där rådjuret förut under en följd av år varit helt fridlyst, äro de sakkunniga av den uppfattningen, att rådjuret under tiden för dess första utbredning inom dessa trakter och intill dess stammen vunnit stadga bör beredas särskilt skydd. De hava fördenskull föreslagit, att jakten efter rådjur därstädes under fem år till utgången av år 1926 inskränkes till en månad eller till tiden från och med den 16 september till och med den 15 oktober.

I underdånig skrivelse den 4 december 1916 har styrelsen för Sveriges pomologiska förening hemställt, dels att förbud måtte utfärdas mot ytterligare utplantering av tysk hare, dels att inom Svealand och Götaland med undantag av Malmöhus och Kristianstads län jakttiden å hare måtte framflyttas en månad, så att jakt å hare skulle bliva till- låten från och med den 1 oktober till och med den 15 mars 1 stället för från och med den 1 september till och med den 15 februari, dels ock att inom trädgårdar, fruktträdsplanteringar och plantskolor, där

Hare.

färska harskador kunde påvisas, hare finge skjutas även å eljest icke till- låten tid.

Såsom stöd för denna begäran åberopar styrelsen en av förenin- gens försöksledare företagen undersökning rörande harens och vild- kaninens skadegörelse i fruktträdgårdarna. Enligt denna skulle haren uppträda såsom skadedjur i ofantligt stor utsträckning i Skåne, Halland, Göteborgs och Bohus län, Älvsborgs län, delar av Skaraborgs län, hela Mälardalen samt de fruktodlande trakterna vid Kolmården och å vissa delar av Östgötaslätten. Vidare frambhålles, att det företrädesvis är den tyska haren, som förorsakar skadegörelser, samt, vad angår den före- tagna framflyttningen av jakttiden, att harens skadegörelse under hösten är obetydlig men mycket stor under senvintern.

Av de i ärendet hörda myndigheterna tillstyrker lantbruksstyrelsen de första och sista av ifrågavarande yrkanden, dock med det tillägg att hund ej må användas, då hare på eljest icke tillåten tid jagas inom trädgård, fruktplantering och plantskola. Vidkommande föreningsstyrel- sens andra yrkande föreslår lantbruksstyrelsen, att jakttiden för hare bestämmes för Malmöhus och Kristianstads län till den i jaktstadgan upptagna tiden den 16 september—31 december och för rikets övriga delar till tiden den 1 september—28 februari. Med hänsyn härtill bör framhållas, att lantbruksstyrelsen sannolikt förbisett, att jämlikt sär- skilda kungörelser av 1915 och 1916 jakten inom de båda skånska länen tillsvidare är tillåten jämväl under januari månad. Det har tydligen ej varit lantbruksstyrelsens mening att i nu gällande bestämmelser påyrka någon ändring. Domänstyrelsen, som i ärendet inhämtat yttranden från inom skilda län verkande jaktvårdsföreningar och sammanslutningar av trädgårdsintresserade ävensom länsstyrelserna, vilka i sin ordning hört överjägmästarna, ett flertal landsting och hushållningssällskaps förvalt- ningsutskott, hemställer, att Kungl. Maj:t måtte förordna, dels att utan Kungl. Maj:ts tillstånd i varje särskilt fall levande tysk hare (Lepus europeus) tillsvidare icke må inom riket forslas från ort till annan för att där 1 det fria utsläppas, dels ock att tillsvidare inom inhägnad trädgård, fruktplantering eller plantskola, där färska harskador kunna påvisas, den som i trädgården eller anlägg ningen äger jakträtt må fälla hare under tiden den 1 januari—31 mars, även om därunder jakt å hare inom orten eljest icke är tillåten, dock med villkor att under i övrigt förbjuden jakttid å hare hund icke må användas samt att fällt djur icke må till salu utbjudas, köpas, emottagas eller från ort till annan forslas. Det av styrelsen för den pomologiska föreningen framställda

yrkandet om en förlängning av jakttiden på hare har domänstyrelsen ej ansett sig kunna förorda.

Gent emot den av styrelsen för pomologiska föreningen framförda uppgiften, att haren skulle förorsaka en så betydande skada, har framför- allt från jaktintresserat håll (överjägmästare, jägmästare och jaktvårds- föreningar) gjorts bestämda invändningar. Därvid har framhållits, att det icke vore bevisat, att den påtalade gnagskadan i trädgårdar och plant- skolor ensamt eller till sin största del förorsakas av hare. Det vore näm- ligen en ingalunda lätt sak att med säkerhet särskilja gnagskador här- rörande från kanin och hare. Vildkaninen vore ett synnerligen skyggt djur, som förde ett nattligt levnadssätt och på grund därav länge kunde förekomma i en trakt, utan att befolkningen hade någon kännedom därom. Den skada den förorsakade tillskreves därför ofta haren. Vidare vore även sorkarna skadedjur inom trädgårdar och plantskolor, och en del av de förmenta harskadorna torde sannolikt härröra från dessa djur.

Med hänsyn till dessa invändningar vilja de sakkunniga fram- hålla, att det visserligen ej kan förnekas, att vildkaniner och sorkar på åtskilliga ställen förorsaka skada på fruktträd och i plantskolor samt att dessa djur tvivelsutan också stundom äro de verkliga förövarna av gnagskador, som tillskrivas hare. Å andra sidan kan man dock icke bestrida, att harar, i all synnerhet den tyska arten, företrädesvis under snörika vintrar då den av dem vanligen sökta födan är svåråtkomlig, angripa vissa trädslag och därvid också uppträda i trädgårdar och plantskolor såsom verkliga skadedjur. Aven om det må medgivas, att trädgårdsodlarna ofta nog överskatta betydelsen av denna skada, är det dock enligt de sakkunnigas förmenande otvivelaktigt, att den måste betraktas som ganska avsevärd och icke bör lämnas opåaktad.

Vad beträffar de från olika håll föreslagna åtgärderna mot harens skadegörelse, kunna de grupperas i två kategorier, nämligen skydds- åtgärder, som avse att hindra hararna från tillgång till trädgårdar och plantskolor och där befintliga träd, samt restriktiva åtgärder mot hararna själva. Av de jaktintresserade, som yttrat sig i föreliggande fråga, hava i regel de förstnämnda åtgärderna förordats, under det att intres- senterna för trädgårdsodlingen ansett endast de senare effektiva.

Såsom skyddsåtgärder hava föreslagits att inhägna trädgårdar och planteringar med tillräckligt tätmaskigt stängselnät, att omgiva varje särskilt träd med dylikt nät eller kring trädstammarna binda enris, taggiga grenar o. d. samt slutligen att bestryka stammarna med vissa av haren avskydda ämnen (blandningar innehållande karbolineum, blod Jakt- och fiskesakkunniga. 17

De sak- kunniga.

och kalk, fett, stenkolstjära, fotogen o. s. v.). Gent emot dessa åtgärder har erinrats, att de dels äro mer eller mindre kostbara och dels ej fullt effektiva.

För egen del vilja de sakkunniga framhålla, att ovannämnda skyddsåtgärder inom åtskilliga orter redan länge praktiserats och visat sig vara tämligen tillfredsställande, men att de kunna vara både rätt kostbara och tidskrävande. Visserligen kan man med full rätt fordra av odlingsinnehavarna, att de till skydd för sina odlingar vidtaga alla sådana skyddsåtgärder, som utan för stora kostnader och olägenheter i övrigt kunna genomföras, men å andra sidan böra de icke genom be- stämmelser om skydd för ett eller annat jaktbart djur utsättas för mera avsevärda förluster. Då såsom här olika intressen stå mot varandra, är det av synnerlig vikt att söka så avväga skyddsföreskrifterna för jakten, att, på samma gång villebrådstammen upprätthålles vid vederbörlig styrka, utövandet av en annan för landet viktig näring ej genom de jaktbara djurens skadegörelse försvåras.

Vidkommande de föreslagna restriktiva åtgärderna mot hararna må först till något närmare granskning upptagas det av styrelsen för pomologiska föreningen begärda förbudet mot vidare utplantering av tysk hare. Såsom redan omnämnts, har lantbruksstyrelsen och med en viss -modifikation även domänstyrelsen tillstyrkt bifall till en sådan. åt- gärd. De från länsstyrelserna infordrade utlåtandena biträda också i allmänhet, om än i en del fall med en viss tvekan och med vissa modi- fkationer, det väckta förslaget. Endast från Södermanlands, Gottlands, Kronobergs och Malmöhus län föreligga avstyrkande uttalanden.

Såsom skäl mot bifall har i huvudsak anförts, att den tyska haren vote en synnerligen värdefull tillökning 1 vår för övrigt icke synner- ligen rika viltstam, i det den lämnade större mängd kött och förökade sig hastigare än vår nordiska art. För en rationell jaktvård vore det emellertid nödvändigt att tid efter annan genom utplantering »uppfriska blodet», enär i annat fall stammen hemfölle åt degeneration.

Under hänvisning till vad de 'sakkunniga i annat sammanhang (sid. 297) anfört rörande önskvärdheten av ett allmänt förbud mot inplan- tering i landet av för vår fauna främmande djurarter, vilja de sakkunniga här framhålla ytterligare följande. Den s. k. tyska haren har under de senaste 20 till 30 åren dels genom alltjämt förnyad inplantering på skilda orter och dels genom spontan spridning från platser, där inplantering förut skett, erhållit en betydande utbredning inom landet och förekommer nu mer eller mindre talrikt inom Örebro, Västmanlands, Stockholms, Söder- manlands, Östergötlands, Kalmar, Jönköpings, Kronobergs, BONN,

Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus samt Skara- borgs län. Den trives visserligen bäst på de odlade slättbygderna men har dock därifrån trängt in även i skogrikare trakter. Inom stora delar av Skåne och Halland har den fullständigt undanträngt vår inhemska harart, och vid gränserna för sina egentliga utbredningsområden, där den står i beröring med sin nordiska släkting, korsar den sig med denna. På grund härav blir också den inhemska harstammen inom allt större områden av den sydligare delen av landet mer och mer upp- blandad med bastarder. Det torde vara mycket sannolikt att, om den tyska haren, som har en betydligt större fortplantningshastighet än den nordiska arten, alltjämt utplanteras på nya ställen, den inom alla de orter, där de yttre förhållandena äro något så när gynnsamma för densamma, kommer att undantränga vår inhemska art. Åven om detta ur ren jaktvårdssynpunkt kan betraktas som en fördel, synes det dock ur vetenskaplig och naturskyddssynpunkt ingalunda eftersträvansvärt. Det är tydligt, att ett totalförbud mot vidare utplantering av den tyska arten skulle vara ägnat att motverka dennas alltför snabba spridning, men ett dylikt förbud skulle otvivelaktigt för jaktvården innebära mycket kännbara följder. Inom de områden, där en mer in- tensiv. jaktvård bedrives — och det är också i regel där, som den tyska haren förekommer talrikast —, efterhållas rovdjuren i allmänhet synner- ligen starkt... På grund härav försiggår icke inom harstammen den naturliga och mest effektiva bortgallringen av undermåliga individer. Dessa komma i tillfälle att fortplanta sig och sprida därigenom sina mindervärdiga egenskaper på avkomman, så att stammen slutligen kan i sin helhet hemfalla åt degeneration. Vidare äro i synnerhet de tyska hararna ofta utsatta för ödeläggande sjukdomar, som på vissa orter stundom starkt decimera deras antal. I följd av dessa omständigheter är det för vidmakthållande av den tyska harstammen vid en sådan styrka, att den kan lämna ett något så när tillfredsställande utbyte, nödvändigt att tid efter annan med kraftiga individer från annan ort »uppfriska blodet». Ett totalförbud mot vidare inplantering av tysk hare på de orter, där denna art redan finnes och står under hög jaktkultur, skulle sålunda efter all sannolikhet leda till en stark tillbakagång och försämring av den nu mångenstädes mycket kraftiga stammen. HEnär haren torde vara det villebråd, som mera än något annat ingår i folk- näringen, och enär harjakten just inom området för den tyska artens utbredning lämnar en icke ringa ekonomisk avkastning, böra: åtgärder, som skulle leda till ett kvalitativt och kvantitativt försämrande av stam- men, givetvis undvikas. Då det sålunda å ena. sidan för jaktvården är

av vikt att kunna företaga ny utplantering av tysk hare inom dennas redan förhandenvarande utbredningsområde, men å andra sidan för frukt- odlarna och ur naturskyddssynpunkt är önskvärt, att denna harart ej på bekostnad av vår inhemska art vinner en alltjämt ökad spridning, synes det de sakkunniga lämpligast, om i huvudsaklig överensstämmelse med domänstyrelsens hemställan en sådan ordning träffades, att utan Kungl. Maj:ts tillstånd i varje särskilt fall levande tysk hare ej finge inom riket forslas från ort till annan för att där utsläppas i det fria. Detta ändamål skulle vinnas, om de sakkunnigas förslag rörande ett allmänt förbud mot utsläppande här i riket av främmande djurarter vinner bifall.

Vid prövning av framställning om tillstånd av ifrågavarande slag torde i regel sådant ej böra förvägras en jaktvårdare, som för den redan befintliga tyska harstammens vidmakthållande på sitt jaktområde ansöker därom. Gäller det däremot utplantering av tyska harar på en ort, där tidigare ingen sådan utplantering företagits och där denna art förut ej finnes, torde däremot särskilda skäl böra föreligga, innan tillstånd med- delas. Har den inhemska harstammen av en eller annan anledning försvagats, bör den, om ej särskilda omständigheter tala däremot, snarare förbättras genom inplantering av nordiska än av tyska harar.

Vidkommande den av styrelsen för pomologiska föreningen be- gärda förändringen av jakttiden, så att jakt å hare skulle inom Svea- land och Götaland med undantag av de båda skånska länen vara till- låten från och med den 1 oktober till och med den 15 mars, vilja de sakkunniga anföra följande.

Enligt nu gällande jaktstadga är jakt å hare tillåten i de fyra nordligaste länen från och med den 1 september till och med den 28 februari, i Malmöhus och Kristianstads län från och med den 16 september till och med den 31 december samt i övriga delar av riket från och med den 1 september till och med den 15 februari. Beträffande de båda skånska länen har sedermera genom särskilda kungörelser av den 17 december 1915 och den 27 oktober 1916 jakttiden tillsvidare utsträckts till och med den 31 januari. Förläggningen av jakttidens början till september månad — den tog enligt 1864 års jaktstadga sin början redan den 21 respektive den 16 augusti — var närmast föranledd av en av riksdagen den 6 maj 1908 avlåten skrivelse, i vilken begärdes, att fridlysningstiden för hare måtte utsträckas till dag, som efter ut- redning kunde finnas lämplig, dock ej längre än till den 1 september. Såsom motiv härför anfördes bland annat, att det vore oriktigt och grymt att tillåta jakt å moderdjur, medan ungarna vore så små, att de

ej kunde reda sig själva, samt att under augusti månad den sist satta kullen ännu ej vore vuxen. 1908 års jaktkommitterade framhöllo, att dessa skäl kraftigt talade för ett uppskjutande av harjaktens början, vilken de helst skulle velat sätta till mitten av september. Då emeller- tid riksdagen gjort ett bestämt uttalande och då endast tre av rikets jägmästare och överjägmästare samt ingen av jaktvårdsföreningarna för- ordat ett längre uppskov än till den 1 september, ansågo sig kommitte- rade beträffande de delar av riket, där den inhemska haren vore över- vägande, ej böra föreslå jaktens uppskjutande längre än till den 1 september.

Den av styrelsen för pomologiska föreningen gjorda framställningen om ändring av jakttiden på hösten står sålunda i strid med riksdagens uttalade önskan. Från jaktvårdssynpunkt skulle visserligen intet vara att invända mot en framflyttning av jakttidens början, enär däri- genom de sent födda ungarna skulle nå en bättre utveckling, innan de själva och deras mödrar utsattes för förföljelse, men trots detta torde en sådan ordning icke finna någon mera allmän tillslutning inom jägar- kretsar. Dels skulle nämligen tiden för den inom stora delar av landet högt skattade stövarjakten efter hare avsevärt inskränkas, och dels före- finnes ett allmänt önskemål att i görligaste mån söka sammanjämka början av jakttiden för hare och för skogsfågel, vilket tydligtvis skulle helt omöjliggöras, om tiden för harjaktens början sattes till den 1 okto- ber. Än mera olämplig blir emellertid FÅ förändring, om den, så- som föreningens styrelse begär, kombinerades med en motsvarande ut- sträckning av jakttiden på våren till den 15 mars.

Lantbruksstyrelsen föreslår jakttidens början inom Svealand och Götaland med undantag för de båda skånska länen, där nuvarande jakt- tid skulle gälla, till den 1 september samt tillmötesgår förslaget om jakttidens förlängning så till vida, som 'den tillstyrker, att nämnda tid måtte sluta den 28 februari. Domänstyrelsen avstyrker varje förändring i nu gällande jakttider. Av de i ärendet hörda länsstyrelserna hava 12 likaledes avstyrkt förändring, under det 6 yrkat bifall till lantbrukssty- relsens och en till föreningsstyrelsens förslag. Av landstingen samt hushållningssällskapen eller dessas förvaltningsutskott hava 9 ”avstyrkt och 8 tillstyrkt lantbruksstyrelsens förslag. Bland överjägmästarna äro ävenledes meningarna delade, i det att ungefär lika många förorda lant- bruksstyrelsens förslag som avstyrka varje förändring i i gällande jakttid. Jaktvårdsföreningarna uttala sig nästan allmänt mot de gjorda fram- ställningarna; endast två tillstyrka lantbruksstyrelsens förslag.

Som huvudsakligt skäl mot den begärda förlängningen av jakt-

tiden på våren har anförts, att harens första parningstid infaller i slutet av januari och början av februari samt att honan lägger sin första kull i slutet av mars och början av april. Jakttiden skulle då komma att gripa över på den period, då enligt allmänt gällande jaktvårdsprinciper villebrådet borde vara fredat. Vidare vore det icke alla harar, som an- grepe fruktträden, utan endast enstaka individer. Att prisgiva hela har- stammen åt förföljelse vore en allt för omfattande åtgärd och kunde innebära en fara för stammens bestånd.

Beträffande föreliggande fråga vilja de sakkunniga anföra följande. Att skydda villebrådet under fortplantningstiden har alltid ansetts såsom en av grundprinciperna för jaktlagstiftningen och jaktvården, vars rik- tighet från rent human synpunkt icke heller torde kunna jävas. Endast synnerligen tvingande omständigheter kunna motivera ett frångående därav. Sådana föreligga emellertid enligt de sakkunnigas mening icke 1 förevarande fall. - Visserligen är det sant, att hararnas skadegörelse inträffar framförallt under månaderna januari, februari och mars, men att på den grund utsträcka jakten till denna tid synes de sakkunniga dock icke påkallat. Den skada hararna förorsaka är beroende dels på deras talrikhet inom den odlade bygden under den för skadegörelse kritiska tiden och dels på huru många bland dem fått vanan att besöka trädgårdarna och planteringarna. Där stammen i övrigt är god, beror hararnas talrikhet huvudsakligen på huru stark avskjutning skett under jaktsäsongen. Det största antalet tyska harar torde fällas under höst- jakten. Om nu denna, såsom föreningens styrelse begär, framflyttas till den 1 oktober, skulle med all säkerhet ett större antal harar finnas kvar under den för fruktträden mest kritiska tiden. Till en del skulle väl dessas antal komma att decimeras, om jakttiden utsträcktes till den 15 mars, men de skulle dock under denna tid kunna i större utsträckning förorsaka skada än om de redan tidigare bortskjutits. Vidare torde det få anses tämligen säkert, att endast vissa harar söka sig till trädgårdarna och planteringarna för att gnaga fruktträd, och därför är det framför allt viktigt att just dessa bortskjutas. Såsom skyddsåtgärd för fruktodlingarna vore det emellertid en ganska omoti- verad åtgärd, som ginge långt utöver gränserna för vad som kräves, om jakten lössläpptes över hela vår i södra och mellersta Sverige be- fintliga harstam, av vilken dock endast ett relativt litet antal harar kunna betraktas som skadegörare.

Faran av en dylik åtgärd är så mycket allvarligare, enär det, så- som ovan framhållits, gäller en tid, under vilken parningen och honans dräktighet infalla. Under februari och mars föra harhanarna ett mera

rörligt liv, under det att honorna hålla sig tämligen stationära, och därför skulle säkerligen också dessa företrädesvis utsättas för decime- ringen. Då vidare harstammen inom stora delar av södra och mellersta Sverige ingalunda är synnerligen stark — endast på mera jaktvårdade områden är den riklig — och då den dessutom redan under nu gällande jakttid är utsatt för en energisk beskattning, skulle ett bortskjutande av de dräktiga honorna för stammens vidmakthållande kunna bliva syn- nerligen ödesdigert.

De sakkunniga äro av den uppfattningen, att den i jaktstadgan upptagna jakttiden är tillräckligt lång för att i regel medgiva en så stark beskattning av harstammen som den på de flesta orter kan tåla samt att den även i övrigt är lämplig.

Enligt de sakkunnigas mening utesluter detta dock icke, att vissa åtgärder böra vidtagas för att hjälpa fruktodlarna; och komma de sak- kunniga härvid in på den av styrelsen för pomologiska föreningen gjorda framställningen om rätt att även under eljest förbjuden tid få skjuta hare inom trädgårdar, fruktträdsplanteringar och plantskolor, då färska har- skador finnas. Lantbruksstyrelsens och domänstyrelsens åsikt härutinnan har ovan omnämnts. Bland de länsstyrelser, geom yttrat sig, hava menin- garna om åtgärdens lämplighet varit i hög grad delade. Nio länssty- relser hava nämligen helt avstyrkt och nio tillstyrkt lantbruksstyrelsens förslag, varvid några göra de tillägg i tidsbegränsning och de övriga inskränkningar, som domänstyrelsen sedan upptagit i sitt yttrande. En länsstyrelse har tillstyrkt styrelsens för föreningen förslag. En liknande meningsolikhet föreligger ävenledes mellan de övriga myndigheter och korporationer, som yttrat sig i ärendet.

Som skäl mot den föreslagna ordningen har huvudsakligen fram- hållits, att densamma lätt skulle leda till missbruk och att harar skulle till förfång för jakträttsinnehavarna fällas även utanför ifrågavarande odlingsområden på annans närgränsande mark. Vidare skulle kontrollen över jaktstadgans efterlevnad i hög grad försvåras eller rent av omöjlig- göras. Det vore dessutom en ingalunda lätt sak att avgöra, huruvida en gnagskada på träden verkligen förorsakats av hare.

Domänstyrelsen erinrar i sin skrivelse om bestämmelsen i 12 S 2 mom. lagen om rätt till jakt, vari stadgas, att skadligt djur, som inkommer i gård eller trädgård, må av den, som där bor eller träd- gården innehar, så ock dess folk, dödas och behållas, ändock att jakt- rätten tillkommer annan. Styrelsen anser dock, att denna bestämmelse ej bör äga tillämpning på haren. Det synes även de sakkunniga uppenbart, att haren ej bör jämställas med de i ovannämnda lagrum

avsedda djuren. De sakkunniga vilja emellertid i detta sammanhang erinra om den i $ 6 kungörelsen angående skydd åt för lantbruket nyttiga fåglar givna bestämmelsen, enligt vilken det i $& 2 mom. 1 i samma kungörelse stadgade förbudet att döda vissa fåglar icke utgör hinder för ägare eller brukare av trädgårdar eller planterade eller sådda fält att själva eller genom andra personer under förbjuden tid med skjutvapen döda dylika fåglar, då sådant erfordras för att förekomma avsevärd skada. Fåglar, som dödats under sådana omständigheter, må icke bortföras till annan ort eller utbjudas till salu. Detta med- givande är tydligen betingat av det förhållande, att en del fågel- arter, som vanligen äro att betrakta som nyttiga eller åtminstone indifferenta, understundom kunna på grund av stor talrikhet eller på grund av en hos dem inom en viss trakt utbildad vana uppträda som skadegörare å odlingar. Då nu även hos en del harar inom vissa trakter stundom vanan att besöka trädgårdar och planteringar för att där gnaga bark utbildar sig, torde en liknande undantagsbestämmelse också beträffande detta djur vara motiverad. Det synes de sakkunniga vara både rimligt och riktigt, att fruktodlarna tillerkännas en liknande rätt att skydda sina odlingar mot dit inkommande skadegörande harar. De sakkunniga vilja dessutom erinra därom, att dylik rätt medgivits i vissa andra länder såsom Danmark. Enligt därstädes gällande jaktlag av den 8 maj 1894 är det tillåtet att under alla tider på året fälla hare inom gård, gårdsplats och därmed i förbindelse stående nöjaktigt inhägnad trädgård, park, djurgård och plantskola.

Även om sålunda de sakkunniga äro av den meningen, att i jakt- stadgan en ändring bör företagas i antydd riktning, så kunna de dock icke förorda bifall till vare sig styrelsens för pomologiska föreningen eller lantbruksstyrelsens förslag. Det synes nämligen de sakkunniga, som om en dylik så gott som oinskränkt rätt att skjuta harar i träd- gårdar och planteringar under hela året ginge långt utöver, vad som behöves för tillgodoseende av odlarnas berättigade krav.

Såsom allmänt uppgives, äger skadegörelsen å fruktträden huvud- sakligen rum under månaderna januari, februari och mars. På grund härav är det också under dessa månader som ett verkligt behov före- ligger att bortskjuta hararna från ifrågavarande odlingar. En längre utsträckning av rätten härtill skulle, utan att vara av någon egentlig betydelse för anläggningarnas skyddande, kunna medföra avsevärda olägenheter, såsom ett onödigt oroande av hararna under sommarhalv- året, då de för fortplantningens skull böra lämnas i fred, samt svårighet att kontrollera jaktstadgans efterlevnad. De sakkunniga anse sig där-

för böra biträda det av domänstyrelsen m. fl. framställda förslaget, enligt vilket rätt att skjuta hare i trädgårdar och plantskolor begränsas till utgången av mars månad. Domänstyrelsen inskränker emellertid i sitt förslag denna rätt till den, som i trädgården eller anläggningen äger jakträtt. Då emellertid även den, som utan att däri äga jakträtt brukar dylik anläggning, har samma behov att skydda sin odling mot skadegörande harar, synes det de sakkunniga riktigast och bäst överens- stämmande med syftet i bestämmelsen, att samma rätt tillerkännes ho- nom. I samband härmed vilja de sakkunniga erinra, att enligt såväl 12 $& jaktlagen som $& 6 kungörelsen angående skydd åt för lantbruket nyttiga fåglar brukare åtnjuter lika rätt som ägare att skydda sig mot vissa djurs skadegörelse.

Från ett par håll (länsstyrelsen i Örebro län och Örebro läng jaktvårdsförening) har visserligen, då det huvudsakligen är den tyska haren, som förorsakar skada, föreslagits, att ifrågavarande undantags- bestämmelse borde begränsas till att gälla endast denna och ej den svenska haren. Ett dylikt särskiljande av de båda hararterna torde möta synnerligen stora praktiska svårigheter, och de sakkunniga till- styrka fördenskull, att ingen åtskillnad i detta hänseende ae mellan svensk och tysk hare.

För att i möjligaste mån förebygga missbruk torde det vara väl- betänkt att, i likhet med vad domänstyrelsen föreslagit, föreskriva, att trädgård eller anläggning, inom vilken innehavare har rätt att under uppgiven tid döda hare, skall vara inhägnad. Likaså finna de sak- kunniga önskvärt, att förbud mot att vid jakten använda hund och mot att transportera eller försälja under förevarande omständigheter fällda harar utfärdas. Med dessa inskränkningar förefaller det de sakkunniga som om de allvarligaste betänkligheterna, som anförts mot beviljandet av en dylik utvidgad rätt att skjuta hare, skulle vara undanröjda, på samma gång som odlingsinnehavarnas rätt 1 huvudsak blivit tillgodosedd.

Från ett håll (Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltnings- utskott) har yrkats, att rätt att fälla hare inom trädgård borde beviljas, även då färsk harskada ej kunde påvisas. Det torde emellertid för kontrollens skull vara nödvändigt att bibehålla detta villkor, som även styrelsen för pomologiska föreningen ansett böra uppställas. I annat fall skulle varje hare, som även rent tillfälligtvis inkom i anläggningen, vara prisgiven åt förföljelse.

Vidare har ett par korporationer (Jönköpings läns hushållnings- sällskaps förvaltningsutskott och Gottlands skarpskytte- och jägaregille) föreslagit, att ifrågavarande rätt först efter särskild ansökan skulle kunna

Skogsfågel och ripa.

beviljas av länsstyrelsen eller kommunalnämnden på landet och magi- straten i städerna. En dylik bestämmelse, som tydligtvis skulle vara motiverad av kravet på kontroll, torde dock i förevarande fall få anses som tämligen opraktisk.

Domänstyrelsen har föreslagit, att ifrågavarande bestämmelser ut- färdas att gälla endast tillsvidare. Då emellertid de omständigheter, som betinga denna förändring, knappast kunna antagas vara av mera tillfällig art utan snarare, allt efter som fruktodlingen går framåt i landet, komma att göra sig allt mera gällande, synes det de sakkunniga ej föreligga skäl för en endast provisorisk bestämmelse.

Såsom förut framhållits, har genom särskilda kungörelser den i jaktstadgan fastställda jakttiden för ”hare inom de båda skånska länen tillsvidare förlängts att omfatta även januari månad. Motivet härtill har varit behovet att genom ökad avskjutning skydda trädgårds- och frukt- odlingarna mot hararnas skadegörelse. Då emellertid, om ovannämnda förslag vinner bifall, odlarna få tillfälle att under januari —mars skjuta skadegörande harar inom sina anläggningar, synes det de sakkunniga, i likhet med vad svenska jägarförbundet gjort gällande i särskilda till Kungl. Maj:t ingivna framställningar, icke behövligt att utsträcka den ordinarie jakttiden utöver vad i jaktstadgan föreskrives, så mycket mera som i Skåne jakten under januari är mycket ödeläggande för har- stammen. Under nämnda månad ligger därstädes ofta snö, och den även under vintern bruna tyska haren kan då på långt håll upptäckas och lätt fällas.

Före 1913 tillämpades samma jakttider för skogsfågel och ripa som för hare, nämligen från och med den 21 augusti till och med den 15 mars i de båda nordligaste länen samt från och med den 16 augusti till och med den 14 februari i övriga delar av riket; dock att hönor av tjäder och orre fingo, utom i de norrländska länen, skjutas endast under tiden den 16 augusti—14 oktober.

Med anledning av skrivelse från riksdagen den 6 maj 1908 före- slogos av de samma år tillkallade jaktkommitterade vissa ändringar i dessa bestämmelser, vad skogsfågeln beträffar gående ut på, bland annat, att i möjligaste mån inskränka dels det fördärvliga lockskyttet i början av jakttiden och dels det alltför ivrigt bedrivna orrskyttet för bulvan je tjäderskyttet på topp under vintern. I överensstämmelse med detta för- slag fastställdes sedermera genom 1912 års jaktstadga följande ändrade jakttider, nämligen i de fyra nordligaste länen för järpe, ripa, tjäder och orre från och med den 21 augusti till och med den 28 februari

ävensom i övriga delar av riket för järpe, ripa, tjädertupp och orrtupp från och med den 21 augusti till och med den 31 december samt för tjäderhöna och orrhöna från och med den 21 augusti till och med den 15 oktober.

Härigenom har. vunnits att den tid, då tjäder och orre kunna skjutas på lock, inskränkts till. ett minimum samt att den lämpliga tiden för topp- och bulvanskytte beträffande en stor del av landet förkortats med halvannan månad. Jaktstadgans förbud mot användande av fin- kalibriga armégevär till annan jakt än efter säl i öppna havet eller i havsbandet samt bestämmelsen i 16 $& jaktlagen, att bulvan för fågel- skytte ej utan lov må uppsättas närmare annans jaktområde än 200 meter, få även anses 1 viss mån hava bidragit till att motverka ett överdrivet användande av topp- och bulvanskytte.

Såsom en olägenhet med avseende å jaktstadgans tider har å andra sidan frambhållits, att jakten på skogsfågel icke börjar samtidigt med harjakten utan tio dagar tidigare, något som särskilt 1 de trakter, där skogsfågeljakt med skällande hund allmänt bedrives, lätt kan leda till lagöverträdelser och för jägaren ofta innebär stora olägenheter. Hun- darna taga nämligen ofta upp och driva hare, utan att jägarna äga rätt att skjuta densamma.

Det har visat sig, att trots de ändrade bestämmelserna skogs- fågelstammen och framför allt järp- och orrstammen i åtskilliga trakter fortfarande är stadd i tydligt avtagande, och en mängd framställningar om ytterligare inskränkningar i jakttiderna eller totalförbud under vissa år hava under den senaste tiden gjorts från olika håll och jämväl föran- lett särskilda kungörelser angående vissa temporära inskränkningar av- seende dels totalfridlysning för tjäder till utgången av år 1922 på Gott- land ävensom för järpe tillsvidare inom Södermanlands och Östergötlands län samt tillsvidare till utgången av :1924 inom Uppsala, Örebro, Väst- manlands, Jönköpings och Jämtlands län dels ock sådan inskränkning av jakttiden för 1921, att jakt efter järpe förklarats tillåten allenast under tiden den 1 september—den 31 december i Västernorrlands, Väster- bottens och Norrbottens län samt under tiden den 1 september—den 135 oktober i de delar av riket i övrigt, där förbud mot sådan jakt ej rådde, ävensom att jakt efter tjäder och orre varit tillåten endast från och med den 1 september—den 31 december i de fyra nordligaste länen samt från och med den 1 september—den 15 oktober i de delar av riket i övrigt, där förbud mot sådan jakt icke rådde. Vidare må erinras, att genom den 10 december 1920 införd ändring av $ 8 jaktstadgan bestämmelsen rö- rande förbudet att använda finkalibriga gevär av armémodell skärpts,

så att numera må användas endast gevär av över 10 millimeters ka- liber, under det fört gevär av över 7 lina tors kalibör NIER. har svenska Jägarförbundet, särskilt i skuvselse dec 15 anus LOTT, framlagt förslag avseende att reglera tiderna för jakt å orre och tjäder inom riket i dess helhet sålunda, att jakttiden skulle förläggas inom de fyra nordligaste länen till den 1 september—den 31 december samt inom riket i övrigt till den 1 september—den 15 oktober. Stockholms vilt- handlare hava i skrivelse den 1 maj 1918 gjort framställning om fram- flyttande av jakttiden å skogsfågel, ripa och hare till den 16 september. För särskilda landsdelar har från lokala myndigheter och sammanslut- ningar yrkats på i viss mån andra jakttider, såsom för Jämtlands län nedom skyddsskogsgränsen tiden den 1 september—den 15 oktober för tjäderhöna och orrhöna, för Gävleborgs län tiden den 1 september— den 31 december för järpe, ripa, tjädertupp och orrtupp samt den 1 september—den 15 oktober för tjäderhöna och orrhöna ävensom för Älvsborgs län tiden den 21 augusti—den 30 september för orre och tjäder. Härjämte har hemställts om totalförbud under vissa år mot jakt efter särskilda av ifrågavarande fågelarter inom olika delar av landet.

Vidare har svenska jägarförbundet den 16 juni 1916 gjort hem- ställan dels med anledning av framställningar från Dalarnas jaktvårds- förening, Västernorrlands nya jaktvårdsförening och Gävleborgs jakt- vårdsförening om utredning angående lämpligheten av att jakt å skogs- fågel och hare norr om Dalälven börjar samma dag, exempelvis någon av dagarna den 21—25 augusti, dels ock att lockskytte å skogsfågel måtte helt förbjudas. För ett samtidigt inträdande av jakttiden för skogsfågel och hare hava jämväl Värmlands och Gävleborgs läns lands- ting uttalat sig.

Som motiv för den föreslagna inskränkningen i jakttiden för orre och tjäder över hela landet framhåller svenska jägarförbundet, att orren enligt uppgifter från till förbundet anslutna föreningar mångenstädes vore i fara att utrotas och att även övriga skogsfågelarter starkt avtoge i antal. Orsakerna härtill angivas vara många. Så hade väderleken under en lång följd av år varit ogynnsam för fåglarnas fortplantning, men det oaktat hade avskjutningen i allmänhet varit lika stor som vanligt; skyttet på topp om vintern, som bedrivits intensivt, hade nedsatt tuppar- nas antal, så att många hönor ej bleve befruktade; lekplatserna hade förstörts genom skogens uthuggning, mossarnas utdikning och busk- vegetationens borttagande och, i samma mån som fågelbestånden sking- rades, krävdes flera tuppar "för fortplantningen, nästan en till varje

höna. Såsom förhållandena nu vore, ändrades alltjämt proportionen mellan tuppar och hönor till de förras nackdel. Enda botemedlet syntes vara en sådan ändring av jakttiden, att tupparna komme att åtnjuta samma skydd som hönorna, att vinterjakten i södra och mellersta Sverige förbjödes ävensom att skytte för lock samt topp- och bulvanskytte för- hindrades.

Med avseende å förslagen om lokala ändringar i jakttiderna har av Älvsborgs läns Jaktvårdsförening framhållits, att orren, som under en lång följd av år alltmera avtagit inom länet, där utsattes för en hejdlös förföljelse, när den under senhösten sloge till på stubbåkrarna (s. k. stubbaskytte). Ur denna synpunkt anser föreningen det icke lämpligt att förlägga jakttidens början längre fram på hösten, enär nämnda fågel under normala år i slutet av augusti nått fullt matnyttig storlek och det särskilt vore under denna tid och i början av september, som fågelkullarna kunde med någon säkerhet beskattas av den, å vars mark kullarna blivit uppfödda och skyddade. En inskränkning av jakt- tiden mot slutet av densamma ansåges därför mera på sin plats.

Beträffande lämpligheten av gemensam jakttid för skogsfågel och hare har Västernorrlands nya jaktvårdsförening framhållit bland annat, att kontroll över att olovlig jakt å hare ej ägde rum vore under nuvarande förhållanden så gott som omöjlig, då jägaren under före- bärande att idka fågeljakt ägde att draga till skogs med hund och bössa. Att framflytta fågeljakten till den 1 september syntes olämpligt. I allmänhet vore skogsfågeln tillräckligt utvuxen den 21 augusti. Då fågeln skötes för skällande hund, »tror» den ej längre än till lövfäll- ningen, varför tiden för detta jaktsätt somliga år skulle bliva alltför kort, om jakttiden framflyttades till den 1 september. Jakten för stå- ende hund, särskilt å ripa, skulle genom en sådan framflyttning bliva nästan omöjliggjord dels till följd av den vid denna tid i allmänhet dåliga väderleken och dels till följd av ripornas minskade benägenhet att hålla för stående hund. Att dräktiga harhonor stundom skötes vid jakttidens början borde ej tillmätas alltför stor betydelse, enär dessa sent satta kullar i alla händelser knappast överlevde vintern, utan blott bleve byte för rävarna.

I en framställning från Södermanlands läns jaktvårdsförening, vari föreslagits total fridlysning under fem år av orrhöna inom länet, har framhållits, att den sedan flera år stadigt fortgående minskningen av orrstammen säkerligen icke angåve blott och bart en tillfällig svaghets- period utan måste tolkas som en allvarlig fara, som måste avvärjas med kraftiga medel.

Bland de yttranden, som avgivits över svenska jägarförbundets förslag om inskränkning av jakttiden på orre och tjäder till den 1 september—den 15 oktober i södra och mellersta Sverige samt den 1 september—31 december 1 de fyra nordligaste länen, må här erinras om Ööverjägmästarnas uttalanden. Flertalet av dem hava tillstyrkt för- slaget, ehuru från ett par håll erinrats, att växlingen i tillgången på skogsfågel ofta kan vara beroende på fågelns vandringar. En av överjägmästarna anser, att inskränkningen 1i jakttiden bör åtföljas av förbud mot skytte på lock och för bulvan, upphävande av förbudet mot fångande av räv med sax samt belöning för dödande av lekatt, varjämte en överjägmästare. uttalar, att inskränkningen bör gälla endast viss tid, förslagsvis 5 år. Överjägmästarna i västra och södra distrikten anse emellertid, att jos ikoinsen bör gälla endast orren och enligt den enes förmenande även för denna endast under 3—5 år. Däremot framhålles beträffande tjädern, att denna i södra delen av landet icke minskats utan visat tendens att utbreda sig till lokaler, där den tidigare icke träffats. Överjägmästaren i östra distriktet föreslår, att jakttiden för orre och tjäder, såväl tuppar som hönor, måtte sättas till den 21 augusti—den 15 oktober, under framhållande att, om gynnsamma vårar och försomrar inträffa, skogsfågeln åter ökas samt att en framflyttning av jakttiden till den 1 september i det närmaste kommer att göra slut på jakten med hönshund, vilket knappast syntes önskvärt såsom minskande intresset för jaktvården. Slutligen anser överjägmästaren i mellersta Norrlands distrikt ändring 1 den nu gällande jakttiden icke av behovet påkallad inom Jämtlands och Västernorrlands län, där väderleken under vårtiden och rovdjurens förekomst vore de avgörande faktorerna vad beträffade fågeltillgången. Med de stora skogsområden och den glesa befolkning, som där vore för handen, utövade tiderna för jakten föga inflytande på den matnyttiga villebrådsstammen.

- Beträffande ovannämnda förslag om fastställande för Jämtlands län nedom skyddsskogsgränsen av jakttiden för tjäderhöna och orrhöna till den 1 september—den 15 oktober avstyrkes detta av överjäg- mästaren och samtliga jägmästare inom länet. Förslaget om ovan an- givna särskilda jakttider inom Gävleborgs län tillstyrkes av länssty- relsen samt överjägmästaren i Gävle—Dala distrikt och jägmästaren i Gävle revir. Den sistnämnde ifrågasätter, huruvida ej till upphjälpande av den. hårt medtagna. stammen borde införas totalförbud under viss tid med undantag för ripa. Framställningen rörande inskränkande av jakttiden å orre och tjäder för Älvsborgs län till den 21 augusti—den 30 september har förordats endast av en bland jägmästarna i länet.

De övriga anse, att tjädern icke är i behov av ökat skydd, samt förorda beträffande orren den av svenska jägarförbundet föreslagna jakttiden den 1 september—den 15 oktober.

Domänstyrelsen, som haft att yttra sig över samtliga här omför- mälda framställningar, framhåller bland annat med föranledande av svenska Jägarförbundets skrivelse om ändrade jakttider för tjäder och orre, att jakttiden för järpe bör bliva densamma som för nyssnämnda fågelarter såväl för kontrollens skull som på grund därav, att tillgången på järpe i högst betydande grad avtagit. I yttrandet anmärkes vidare, att tjä- dern icke avtagit över allt, utan att tvärtom dess utbredning i vissa trakter ökats. För efterhållande av rovdjuren, vilkas tilltagande frekvens synes hava inverkat menligt på skogsfågeltillgången, vore enligt sty- relsens åsikt saxen det mest effektiva medlet. Slutligen framhåller styrelsen det önskvärda i att så stor likformighet som möjligt måtte kunna ernås i fråga om jakttider för en och samma villebrådsart.

De sakkunniga vilja för sin del till en början påpeka, att orren liksom de festa andra av våra vilda fågelarter i sin förekomst företer till sina orsaker föga kända periodiska växlingar, så att den under en följd av år kan vara allmän i en trakt, under det den en följande period i hög grad avtager i antal. Av allt att döma befinner sig orr- stammen sedan åtskilliga år tillbaka i en sådan nedgångsperiod, som på senare tid blivit ännu mera kännbar, enär flera år å rad väderleken under vår och försommar varit särdeles ogynnsam för äggens kläck- ning och ungarnas utveckling. Först de båda senaste åren med deras gynnsammare väderlek under häckningstiden hava åtminstone i vissa trakter kunnat uppvisa någon bättring. Ytterligare en bidragande orsak till minskningen i orrstammen torde otvivelaktigt vara att söka däri, att inom åtskilliga trakter de gamla orrmarkerna omdanats genom torrläggning, skogskultur, röjning för bete 0. 8. v., varigenom livs- betingelserna för nämnda fågelart blivit mindre gynnsamma.

Det är därför blott alltför naturligt, att man på sina håll börjat hysa farhågor för orrstammens fortbestånd och föreslå kraftiga åtgärder för dess upphjälpande.

Vad tjädern beträffar kan man däremot, såsom domänstyrelsen framhållit, icke konstatera någon allmän minskning av stammen över hela landet. Tvärt om synes denna fågel i de flesta trakter hålla sig någorlunda uppe i antal, på samma gång som den tyckes hava förmåga att i viss mån anpassa sig efter förändrade naturförhållanden. Man har till: och med inom åtskilliga trakter kunnat iakttaga huru tjädern,

De sakkun- niga.

som ansetts såsom en vildmarkens och storskogens fågel, övergått till en hagmarkernas invånare.

Järpen återigen har sedan långliga tider varit stadd i tydligt av- tagande inom större delen av sitt utbredningsområde, troligen mera på grund av bristande anpassningsförmåga än till följd av ökad förföljelse. Särskilt inom de mera sydligt belägna provinserna, där den ännu på- träffas då och då och där den närmast är att anse såsom ett levande naturminnesmärke, synas långtgående skyddsåtgärder vara nödvändiga för att förekomma en fullständig utrotning.

I fråga om de i vårt land begagnade olika jaktsätten och deras inverkan på fågelstammen kan man obetingat påstå, att lockskyttet på tjäder och orre, sådant det bedrives i vissa trakter, verkar i hög grad förödande. Detta skytte består som bekant däri, att man, då en fågel- kull biivit uppstött och skingrad, gömmer sig på något lämpligt ställe i närheten och efter en stunds förlopp försöker locka till sig fåglarna genom att härma deras visslande lockton. Vanligen är det den gamla hönan, som först lystrar till locket och faller offer för skytten, vilken sedan på samma sätt kan locka till sig och döda den ena efter den andra av ungarna. Emellertid är det endast medan ungarna ännu icke äro fullt utvuxna och kullen håller strängt tillsammans som tjäder och orre svara på lock, vadan tillfällena att idka lockskytte under tillåten tid med nu gällande fridlysningsbestämmelser icke torde bliva många.

Att, såsom svenska jägarförbundet föreslår, förbjuda lockskytte på skogsfågel skulle otvivelaktigt kunna vara av vikt, allenast möjlighet förefunnes att övervaka förbudets efterlevnad, vilket näppeligen torde vara förhållandet. Särskilt hava de sakkunniga ansett sig icke kunna förorda ett dylikt förbud, om däri skulle inbegripas även järpskytte medelst s. k. lockpipa. Det lärer väl heller knappast hava varit svenska jägarförbundets avsikt, att deras förslag skulle omfatta förbud att vid jakt å järpe använda lockpipa, då detta torde vara så gott som den enda metod, som med fördel kan användas vid sådan jakt.

Toppskyttet, bulvanskyttet och skyttet på stubbåkrarna torde i grund och botten icke få anses mera förödande än andra jaktsätt, så länge de icke bedrivas till överdrift. I varje fall få de icke i sådant avseende jämställas med lockskytte på tjäder och orre. Vad toppskyttet beträffar kan det, rätt bedrivet, ställas ganska högt ur rent idrottslig synpunkt, enär det av sina utövare kräver såväl uthållighet och skogsvana som skjutskicklighet och god iakttagelseförmåga. I vissa trakter”av norra Sverige bedrives emellertid detta skytte på ett alltför intensivt sätt och efter förkastliga metoder. I de mera sydliga delarna av landet, där topp-

skyttet i övrigt icke har några äldre anor, torde det med numera gällande jakttider icke kunna bedrivas annat än mera tillfälligtvis, i det tjädern merendels icke slår i topp, förrän marken och skogen blivit varaktigt snöbetäckta, vilket där ofta plägar inträffa först efter jakttidens utgång. Den efter de sakkunnigas förslag införda skärpningen med avseende å rätt att för jakt använda gevär av armémodell därhän, att geväret nu måste äga en kaliber över 10 millimeter, torde även i sin mån bidraga till förekommande av de med toppskyttet förenade olägenheterna.

Bulvanskytte och skytte på stubbåker idkas huvudsakligen i vissa trakter av mellersta och södra Sverige, där det brukas av allmogejägare. Vad bulvanskytte angår, torde detta i regel knappast verka så förödande på fågelstammen som från en del håll göres gällande. Skytte på stubb- åker lärer däremot icke så sällan bedrivas på ett ganska förödande sätt. Men då ett förbud mot denna jaktmetod bleve synnerligen svårt att effektivt upprätthålla, hava de sakkunniga ansett sig icke böra föreslå någon bestämmelse i sådant syfte.

De många ansökningarna om ändrade tider för jakt på skogsfågel gå i så olika riktningar, att det ställer sig utomordentligt svårt att finna en lösning, som kan tillfredsställa alla. I de framkomna förslagen hava emellertid två olika grundprinciper gjort sig gällande, nämligen dels inskränkning av jakttiden för både tuppar och hönor och dels utsträckt skydd eller totalfridlysning för endast hönor. Principen att i första hand bereda skydd åt hondjuren har ju med rätta hittills varit den ledande i fråga om all jaktvård och torde särskilt böra beaktas, då det gäller i polygami levande fåglar såsom orren och tjädern. Härvid må dock icke glömmas vikten av att tupparna icke utsättas för en sådan förföljelse, att den naturliga proportionen mellan dem och hönorna för- ryckes och stammens fortplantning därigenom försvåras eller överlåtes åt mindervärdiga individer. Vidare torde genomförandet av total frid- lysning av orrhöna eller både orrhöna och tjäderhöna, även om detta i vissa fall kunde anses av behovet påkallat, komma att stöta på stora svårigheter. Såväl vid jakt med stående som med skällande hund är det i början av jakttiden ofta omöjligt att vid fåglarnas hastiga uppflog i tätbevuxen mark eller då de slå till inne i trädkronorna skilja mellan könen. Möjligen skulle man kunna tänka sig totalfridlysning av äldre hönor, som, då de hava ungar, vanligen röja sig genom sitt kacklande läte vid uppfloget. Efterlevnaden av ett dylikt förbud skulle emellertid näppeligen kunna kontrolleras. Det skulle i så fall lättast ske vid eventuellt salubjudande av den skjutna fågeln; men, bortsett från att härvid

Jakt- och fiskesakkunniga. 19

förutsättes försäljning av fågeln, torde det för mindre vana personer vara svårt att skilja mellan äldre -hönor och vuxna hönor av årets kull.

De sakkunniga hålla för sin del före, att något separatskydd för hönor av skogsfågel icke bör inträda vid början av jakttiden utan tidigast, såsom: nu är fallet i södra och mellersta delarna av landet, från och med den 16 oktober och att det ökade skydd, som kan anses vara av nöden, bör meddelas i form av utsträckt fridlysningstid för arten i dess helhet.

Såsom redan framhållits, är det bland skogshönsen framför allt orren och Järpen, som synas vara i behov av ökat skydd: - Av svaren på en förfrågan rörande förekomsten av olika villebrådslag, som år 1918 av de sakkunniga utsänts till samtliga jägmästare i riket, framgår, att orren inom de festa trakter är mindre allmän och samtidigt stadd i avtagande. Endast i Bohuslän och Dalsland uppgives den vara mycket allmän. Någon ökning av stammen synes under de senaste åren hava förekommit endast i vissa revir inom Jämtland och Norrbotten.

Järpen, som helt saknas inom våra tre sydligaste provinser, före- kommer inom Bohuslän endast i spridda exemplar samt ytterst sällsynt och stadd i avtagande inom vissa trakter av Småland, Östergötland, Skaraborgs län och Södermanland. Åven i Uppland, Närke, Västman- land, Värmland och Dalarna synes järptillgången vara ringa, vilket ytter- ligare bestyrkes därav, att järpen under senare år varit totalfridlyst inom större delen av nämnda områden. En någorlunda kraftig järpstam träffas först inom Gästrikland, där till och med konstaterats god ökning under senare år. I större delen av Jämtland synes däremot minskning hava ägt rum. Dock synes enligt de sakkunniga tillhandakomna upp- lysningar i vissa trakter hava under de sista åren inträffat någon bättring i förhållandena. Bäst och mest konstant torde järpstammen vara inom Västerbottens och Västernorrlands län.

Rörande tjädern äro uppgifterna ganska växlande för olika delar av landet. Så t. ex. konstateras en avgjord minskning inom större delen av Småland, under det rapporten från Halmstads revir ger vid handen, att tjädern där är mycket allmän och stadd i starkt tilltägande. I mellersta Norrlands distrikt synes likaledes ökning hava förekommit inom de festa revir. Från Skellefteå distrikt uppgives, att tjäderstammen är mindre god och stadd i avtagande o. s. v. Dock synes det ganska tydligt framgå av rapporterna, att tjäderstammen i allmänhet icke synes hotad i samma grad som orr- och järpstammen.

På grund härav kunde visserligen ifrågasättas möjligheten av en

kortare jakttid för orre och järpe och längre för tjäder. En sådan åtgärd vore dock mindre lämplig såväl för kontrollens skull som emedan orre och tjäder vid början av jakttiden ofta träffas på samma lokaler och jagas under enahanda förhållanden, varvid det i tätbevuxen mark stundom "kan vara svårt att i hastigheten från varandra skilja hönor och ungfåglar av de båda arterna. Det synes de sakkunniga därför vara av stor vikt, att jakttiderna för skogsfågel, liksom i allmänhet för samma eller närstående djurarter, inom olika delar av landet bringas i så stor överensstämmelse som möjligt: :

Flera skäl synas tala för att, i överensstämmelse med vad redan nu enligt jaktstadgan gäller, vidkommande tjäder, orre och järpe en enhetlig tid bestämmes åtminstone för jakttidens början. Svenska jä- garförbundet har föreslagit en avkortning såväl i början som slutet av den i jaktstadgan nu upptagna jakttiden. Detta förslag synes de sakkunniga välbetänkt, så mycket mera som man icke torde kunna för- bise de från olika delar av landet, särskilt de södra och mellersta trak- terna, med ganska stor enstämmighet framställda kraven på inskränkning av tiderna för skogsfågeljakten. Genom en dylik åtgärd skulle vinnas, dels "att möjligheten att under tillåten tid skjuta skogsfågel på lock ytterligare minskades och dels att topp- och bulvanskytte under vintern icke kunde försiggå i samma utsträckning som hittills.

I överensstämmelse med svenska jägarförbundets förslag och då förhållandena synas göra en dylik ordning synnerligen lämplig, hava de sakkunniga föreslagit, att för tjäder, orre och järpe jakttidens början enhet- ligt för hela riket bestämmes till den 1 september. Ur rent biologisk synpunkt kan det måhända synas mindre påkallat att framflytta tiden så långt, varjämte jakttidens inträdande vid en så pass sen tidpunkt som den 1 september i viss mån torde komma att försvåra idkandet av skogs- fågeljakt med stående hund. Ett beslut om en dylik framflyttning kommer emellertid att vila på ganska samstämmigt uttalade önskemål, att skogs- fågeljakten åtminstone i norra och mellersta Sverige måtte börja sam- tidigt med harjakten.

Vad beträffar jakttidens längd, synes den nuvarande uppdelningen av landet i ett nordligt och ett sydligt område med något längre jakt- tid i det förra området än i det senare hava goda grunder för sig. Till det nordliga området böra fortfarande hänföras de fyra nordligaste länen, och dit synas även böra överföras Särna och Idre socknar av Kopparbergs län, enär dessa socknar i avseende å såväl klimat som jakt- förhållanden närmast äro att jämföra med övre Norrland och beträffande

tiden för älgjakten förut jämställts härmed. Till det södra området hän- föras rikets övriga delar. Svenska jägarförbundet har föreslagit jakt- tidens avslutning till respektive den 31 december och den 15 oktober för de två av dem föreslagna särskilda områdena, och dessa jakttider hava även genom kungörelsen den 18 juli 1921 blivit gällande för år 1921. Denna inskränkning synes emellertid de sakkunniga gå väl långt för att bibehållas såsom mera stadigvarande bestämmelse. Med hänsyn särskilt därtill, att jakttiden är gemensam för samtliga skogsfågelarter, men att icke lika stort behov av skydd förefinnes för dem alla, torde man icke böra gå längre än som kan anses vara absolut nödvändigt. De sakkunniga hava för sin del ansett sig böra föreslå en avkortning av vinterjakten med en månad inom hela landet. Dock synes fridlysningen av orrhöna och tjäderhöna inom det södra skyddsområdet fortfarande böra inträda från och med den 16 oktober.

Ett skiljande av ripjakten från skogsfågeljakten torde enligt de sakkunnigas mening icke stöta på några svårare hinder i sådana trakter, där verkliga ripmarker finnas och ripjakten idkas såsom en jakt för sig. I de mera sydligt belägna trakter, där ripor förekomma spridda eller i mindre antal och vanligen endast skjutas mera tillfälligtvis och oftast i samband med annan jakt, synes det åter vara lämpligast att låta tiden för jakt å ripa bliva densamma som för skogsfågel. Visserligen kunde ur ren naturskyddssynpunkt skäl föreligga att helt fridlysa ripan (dal- ripan) i dennas sydligaste utbredningsområde, där den närmast torde vara att betrakta såsom en relikt, men de sakkunniga hava dock ansett, att en dylik åtgärd icke för närvarande bör företagas.

Vad angår tiden för ripjaktens början i Norrland, skulle en framflyttning av denna tid till den för skogsfågeln föreslagna eller den 1 september i hög grad försvåra om icke ofta rent av omöjliggöra rip- jakten med stående hund, sådan den hittills utövats av sportjägare, i det att i början av september snöfall och hårt väder ofta inträffa i fjälltrakterna. Likaledes skulle en inskränkning av vinterjakten, på sätt beträffande skogsfågeln föreslagits, alltför mycket minska möjligheten för befolkningen i fjälltrakterna att draga nytta av ripstammen, så mycket mer som fjällbornas ripjakt på allvar tager sin början först fram i januari och februari.

Med hänsyn till vad sålunda anförts hava de sakkunniga föreslagit, att jakten å dal- och fjällripa i de fyra nordligaste länen samt i Särna och Idre socknar i Kopparbergs län beträffande tiden skiljes från jakten på skogstågel och sättes till den 21 augusti-den 28 februari. För

övriga delar av riket har däremot, i överensstämmelse med nu gällande regler, föreslagits samma tid som för skogsfågel eller tiden den 1 sep- tember—den 30 november.

I likhet med vad som föreslagits för skogsfågeln, har beträffande ripjakten Särna och Idre socknar tagits med i det av de sakkunniga upptagna norra skyddsområdet. Härför tala samma skäl, som då fråga var om skogsfågeln, vartill kan läggas den omständigheten, att det på fjällen i nämnda socknar finnes en stam av ripor, som jagas utan sam- band med annan jakt. Visserligen är detta förhållandet jämväl på de högre bergen i två andra nordliga Dalasocknar, nämligen Lima och Transtrand, men då klimatet där är mildare än i Särna och Idre och ripjakt med stående hund under vanliga väderleksförhållanden där torde kunna bedrivas även efter den 1 september, hava Lima och Transtrand ansetts böra hänföras till det södra skyddsområdet.

De flesta ansökningar och yttranden om lokala inskränkningar i jakttiden hava avsett inskränkningarnas fortvaro allenast under en tid av tre år. De sakkunniga hålla emellertid före, att de av dem föreslagna tiderna böra bliva de för framtiden gällande, intill dess nya särskilda skäl må påkalla deras ändrande. I detta avseende må framhållas, dels att de sakkunnigas förslag sökt medla mellan olika framställningar utan att upptaga de längst gående yrkandena dels ock att förslaget bygger på att för framtiden söka minska den skadliga inverkan av vissa till överdrift använda jaktmetoder.

Utöver nämnda normaltider synes emellertid påkallat, att för vissa trakter göras temporära undantag med trängre bestämmelser. Främst härvidlag märkes nödvändigheten att starkare skydda järpen inom hans sydligare utbredningsområde. Järpen synes där vara stadd i utdöende, och till förekommande av en dylik eventualitet synes det de sakkunniga nödvändigt, att inom de till Svealand och Götaland hörande länen ut- färdas förbud att gälla under 10 år mot all jakt efter järpe, dock så att inom Kopparbergs län fridlysningen endast bör omfatta fem år. Inom sistvämnda län har den därstädes tidigare gällande totalfridlysningen icke förnyats efter 1916. Rapporterna från jägmästarna inom länet giva emellertid vid handen, att järpstammen där fortfarande är mindre god, varför de sakkunniga ansett fortsatt fridlysning under några år vara av behovet påkallad.

Av den på Gottland inplanterade tjäderstammen synes för när- varande icke mycket återstå. För att rädda vad möjligen därav må

Tillfälliga och lokala jakttider.

finnas kvar, torde den hittills gällande totalfridlysningen böra upp- Tätthållas tillsvidare. 3

På Oland har, såsom det vill synas med gott resultat, tjäder in- planterats å Böda kronopark. Aven om icke någon större sannolikhet finnes för dess mera allmänna spridning till andra trakter av Öland, synes emellertid för underlättande därav totalfridlysning böra meddelas tillsvidare.

: Jämväl till förebyggande av en hotande utrotning av orren på Öland torde behöva vidtagas kraftiga åtgärder. Nämnda fågel har aldrig varit talrik därstädes, men under senare år har den redan förut svaga stammen till ytterlighet decimerats. I överensstämmelse med en i ämnet gjord framställning hava de sakkunniga föreslagit totalfridlysning av orre på ön. Tiden härför torde tillsvidare kunna bestämmas till 5 år.

Vidkommande ripjakten må erinras, att denna jakt allt fortfarande utgör en särdeles viktig inkomstkälla för befolkningen i stora delar av Norrlands 'fjälltrakter, vare sig den utövas av befolkningen själv eller, såsom i Jämtland ofta förekommer, utarrenderas till sportjägare. Några mera allmänna klagomål över att ripstammen skulle hava decimerats hava icke försports.

Till de sakkunniga har från ett stort antal personer inom de västligaste trakterna 1 Vilhelmina socken samt Tärna socken genom ut- sedda deputerade överlämnats en framställning av den 2 december 1920, vari, under framhållande att jakten till stor del vore fjällbefolkningens viktigaste inkomstkälla, anförts, att genom den nuvarande bestämmelsen om avslutande redan den 28 februari av jakttiden på skogsfågel och ripa befolkningen ovan odlingsgränsen i gränstrakterna mot Norge, särskilt vad anginge ripfångsten, ställdes i en allvarlig situation. Den bästa jakttiden utgjordes av februari och mars månader. Fram i februari plägade särskilt riporna draga mot kalfjället och sedan så småningom över till björkskogsdalarna på norska sidan, där med hänsyn till slutt- ningarnas allmännare läge mot väster och havet fortare bleve bar mark än på de svenska fjällen. I Norge vore jakt å ripa tillåten till slutet av mars månad, varigenom de norska ripjägarna komme att starkt gynnas till skada för de svenska jägarna. På grund härav hemställdes, att tiden för ripjakten i dessa trakter måtte utsträckas till och med den 15 mars. Enligt sökandenas förmenande skulle härigenom fågelstammens bevarande ej menligt påverkas.

En utsträckning av jakttiden, i överensstämmelse med vad i nämnda framställning från fjällborna ifrågasatts, kan visserligen hava åtskilligt som talar för sig. Med hänsyn till den starka beskattning, för

vilken ripstammen redan nu här är utsatt, anse sig de sakkunniga dock icke kunna förorda en sådan åtgärd, vartill föreligger ännu ett skäl. Ifrågavarande fångst sker nästan uteslutande genom snarning, vilken fångstmetod enligt $ 8 jaktstadgan är tillåten endast i Jämtlands län ovan skyddsskogsgränsen samt i Västerbottens och Norrbottens läns lapp- marker, men även här icke under tid då hare och skogsfågel äro frid- lysta. Enligt de sakkunnigas förslag skulle, såsom för närvarande gäller, jakten å hare inom förevarande områden sluta den 28 februari och å skogsfågel den 31 januari. Då ett utsträckt tillstånd att allenast skjuta ripor icke torde vara av någon större betydelse för fjällborna, måste med ett medgivande om jakttidens förlängning in i mars förenas en utvidgning jämväl av rätten att då använda snaror. Såvitt angår skogsfågeln, som i kalfjällsområdena förekommer mindre allmänt, torde en sådan ordning vara av föga betydelse, men skulle säkerligen för hararna innebära en viss fara under en tid, då de ansetts böra vara

skyddade.

Enligt jaktstadgan är jakt å rapphöns tillåten: i Norrbottens, Väster- bottens, Västernorrlands och Jämtlands län från och med den 16 sep- tember till och med den 15 oktober, i Malmöhus, Kristianstads, Hallands, Göteborgs och Bohus, Blekinge samt Gottlands län från och med den 16 september till och med den 15 november samt i övriga delar av riket från och med den 16 september till och med den 31 oktober.

Vad beträffar de i jaktstadgan fastställda tiderna för rapphöns- jakten torde de, i den mån de gälla de södra och mellersta delarna av riket, under normala år vara lämpligt avpassade efter förhållandena. Vid- kommande åter jakttiden för de fyra nordligaste länen synes däremot en inskränkning vara behövlig. En tillfällig ändring har för dem jäm- väl vidtagits genom kungörelsen den 10 september 1919, vari föreskri- vits, att jakt efter rapphöns under åren 1919—1923 skulle vara där helt förbjuden. Detta förbud utfärdades i anslutning till en av Jämt- lands läns landsting hos Kungl. Maj:t gjord ansökning att all jakt å rapphöns inom länet måtte förbjudas under 5 år, över vilken ansök- ning utlåtande den 21 juli 1919 avgavs av de sakkunniga. I detta utlåtande anfördes, att inom de fyra nordligaste länen rapphöns förekomme på en del för dem lämpliga lokaler. Enligt upplysningar, som av de sakkunniga inhämtats genom vederbörande jägmästare, inplanterades rapphöns i Bodens revir för omkring 10 år sedan. De hade strax gått ganska väl till och spritt sig till skilda trakter inom Norrbottens län. Så hade enstaka par vissa år iakttagits ända uppe vid Svartlå, Harads

Rapphöns.

och Lakaträsk, varjämte rapphöns häckat så nordligt som vid Pajala och enstaka par uppträtt i trakten av Karungi i Karl Gustafs socken. Under senare år hade de dock starkt decimerats; och torde de numera inom Norrbottens län förekomma endast inom några byar i Neder-Luleå socken, Bredåker i Över-Luleå socken samt vid Boden. Inom Väster- bottens och Västernorrlands län hade rapphöns upprepade gånger iakt- tagits, men tycktes dock därstädes icke hava slagit sig ner för mera beständigt eller någonstädes bildat kraftigare bestånd. I Jämtlands län vore rapphönsen acklimatiserade sedan 40 år tillbaka och förekomme å en mångfald orter. En svag stam funnes kvar inom Bispgårdens revir. Stammen inom Bräcke revir hade för en del år sedan varit tämligen god, men hade under senare år betydligt avtagit och på vissa platser fullständigt dött ut. För närvarande torde rapphöns därstädes förekomma endast inom ett fåtal socknar. Uppgifter om att rapphönsens antal betydligt gått tillbaka förelåge även från övriga revir, sålunda från

stersunds revir, där rapphöns sedan länge funnits huvudsakligen i trakten kring Storsjön, och från Åre revir, varifrån uppgåves, att före- komsten av rapphöns vore begränsad till Offerdals socken. Vidare hade rörande Rätans och Hallens revir meddelats, att endast en svag stam återstode.

På grund av denna starka nedgång i rapphönsstammen föreslogo de sakkunniga i omförmälda utlåtande en fullständig fridlysning under 9 år av rapphönsen inom de fyra nordligaste länen, vilket förslag jäm- väl vann Kungl. Maj:ts bifall. Efter utgången av sagda femårsperiod skulle sålunda åter vidtaga en jakttid av en månad om året. På grund av de i många hänseenden hårda livsbetingelser, under vilka rapphönsen leva i dessa trakter, synes emellertid vara nödvändigt att även framdeles i jakthänseende gent emot dem iakttaga en alldeles särskild skonsamhet.

Ser man på naturförhållandena inom ifrågavarande fyra län, torde otvivelaktigt, såsom också erfarenheten giver vid handen, icke så få odlade trakter erbjuda rapphönsen i vissa hänseenden lämpliga livsbe- tingelser. Men det är å andra sidan även tydligt, att en sådan djur- art, vilken egentligen tillhör vårt lands sydligare provinser och som även där är ganska känslig för de tid efter annan inträdande strängare vintrarna med stark skarbildning och kalla våta vårarna, skall, då den utbreder sig eller inplanteras till så nordligt belägna trakter, varom här är fråga, och icke särskilt vårdas, hava att kämpa mot synnerligen stora svårigheter. Åven där de lokala förhållandena inom de nordligaste länen i övrigt äro jämförelsevis gynnsamma, utövar sålunda alltid kli- matet en starkt hämmande inverkan på stammens utveckling, och där-

för torde rapphönsen inom dessa län näppeligen kunna uppnå någon mera betydande spridning utan såsom hittills bliva begränsade till vissa mera isolerat liggande lokaler. På grund härav och då man i dessa trakter alltid kan befara en sträng vinter eller kall vår, som starkt kan deci- mera rapphönsbeståndet, synes det vara av vikt, att beskattningen under jaktsäsongen ej göres allt för hård, utan att alltid en jämförelsevis kraftig stam sparas. Den beskattning, som stammen i regel kan anses tåla, torde därför böra kunna medhinnas på kortare tid än den enligt jakt- stadgan medgivna tiden av en månad. En dylik inskränkning synes böra möta så mycket mindre hinder som rapphönsen här icke spela någon nämnvärd roll såsom jaktbart villebråd.

Vad angår den tid på hösten, vartill jakten bör förläggas, må framhållas, att inom förevarande län snö icke sällan inträffar redan i början av oktober och kvarligger sedan ofta under flera dagar. Vid dessa tillfällen kan med nu gällande jakttid en förödande jakt bedrivas. Lämpligt synes därför vara, att jakttiden förlägges till september. Med stöd av vad sålunda anförts och då det synts de sakkunniga vara av intresse att söka i görligaste mån bereda rapphönsen möjlighet att acklimatisera sig i dessa nordliga trakter, hava de sakkunniga föreslagit, att tiden för jakt å rapphöns inom de fyra nordligaste länen inskränkes till en halv månad och förlägges till tiden den 16 till och med den 30 september.

Beträffande övriga delar av riket gällde under 1917 totalförbud mot jakt efter rapphöns inom flera län i mellersta Sverige, och under 1918 var inom mellersta och södra delarna av landet jakt efter rapp- höns tillåten allenast under tiden från och med den 1 till och med den 15 oktober, med undantag av i Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län, där jaktstadgans tid kvarstod oförändrad. 1918 års tider hava enligt föreskrift i särskilda kungörelser varit gällande även under åren 1919, 1920 och 1921, dock att för 1921 den ordinarie jakttiden åter tillämpats inom Gottlands län. Anledningen till nämnda inskränk- ningar i jaktstadgans bestämmelser har varit att söka däri, att rapp- hönsstammen inom ifrågavarande trakter på grund av inträffade stränga vintrar eller otjänlig väderlek under ett par vårar blivit starkt försvagad och mångenstädes fullständigt utdött. Enligt upplysningar, som de sak- kunniga inhämtat från respektive jägmästare, var stammen på hösten 1918 i stort sett synnerligen svag. Så uppgives från Gävleborgs, Kop- parbergs, Västmanlands, Värmlands, Örebro, Uppsala, Stockholms, Söder- manlands, Östergötlands, Gottlands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Jönköpings, Kronobergs och Kalmar län, att rapphönsstam-

men blivit starkt decimerad och inom vissa revir nästan helt gått ut.

Ehuru -de båda senaste åren varit jämförelsevis gynnsamma för rapphönsen och dessa på sina ställen tilltagit i antal, finna de sak- kunniga, i betraktande därav att rapphönsstammen inom ganska stora områden helt eller i det närmaste utdött och på det rapphönsen, där bättre tillgång förefinnes, må få tillfälle att tillväxa så mycket i antal, att de kunna sprida sig till på rapphöns fattigare orter, att den nu gällande inskränkningen 1 jakttiden till den 1—den 15 oktober bör ut- sträckas att tillämpas till utgången av 1922. Då emellertid de sak- kunniga försport, att rapphönstillgången på Öland under det senaste året varit synnerligen riklig, har det synts lämpligt att redan nu låta jakt- tiden där börja på den i jaktstadgan bestämda tiden eller den 16 sep- tember men i övrigt såsom under senare år sluta den 15 oktober.

I mitten av 1800-talet var vakteln en inom södra Sverige ingalunda sällsynt fågel, även om den ingenstädes förekom mera allmänt. Under 1860- och 70-talen lär den till och med hava visat en viss tendens att sprida. sig norr ut och förekom enligt föreliggande uppgifter på slätt- bygden kring Uppsala. Ännu i slutet av 1880-talet påträffades ganska ofta kullar inom Uppland, Västmanland och Småland. Sedermera har den alltmera minskats i antal och förekommer numera, såsom det tyckes, inom hela sitt forna utbredningsområde endast mera tillfälligtvis.

För att möjligen erhålla någon närmare kännedom om vaktelns nuvarande förekomst och utbredning hava de sakkunniga till överjäg- mästare och jägmästare i de trakter, där denna fågel förut uppträtt, utsänt förfrågningar. Av de inkomna 75 svaren framgår, att ingen av de tillsporda tjänstemännen har någon närmare kännedom om dess före- komst. Den ständigt återkommande uppgiften är, att den icke före- kommer eller att den ej torde förekomma inom distriktet eller reviret.

En liknande stark tillbakagång av vakteln har emellertid inträffat icke blott i vårt land utan kan konstateras i så gott som alla länder i Europa. Orsakerna till detta försvinnande äro säkerligen många. Man har velat söka dem dels i minskandet av ogräsfröna på åkrarna, i följd av att renare utsäde numera användes, och dels i de alltmera vanliga telegraf-, telefon- och elektriska ledningarna, mot vilka fågeln under sin flykt lätt kan stöta och därvid dödas. Men som en dominerande huvudorsak står dock med all sannolikhet den intensiva och förödande

jakt och fångst, för vilken fågeln under sina flyttningsfärder är utsatt i södra Europa.

Då vakteln endast mera tillfälligtvis skjutes inom vårt land och då den ej här är utsatt för någon egentlig förföljelse, kan visserligen en total fridlysning av densamma här icke äga någon nämnvärd betydelse för stammens bibehållande eller stärkande. HEnär en dylik fridlysning emellertid är det enda skydd, som vi kunna bjuda den, och då det enligt de sakkunnigas mening är en skyldighet att göra vad som kan göras för förhindrandet av en djurarts försvinnande, anse de sakkunniga sig böra föreslå, att vakteln helt fridlyses.

Fasanen, som först infördes till vissa platser i Skåne, har genom under senare årtionden företagna inplanteringar till skilda orter numera erhållit en ganska stor spridning inom landets sydliga och mellersta provinser. Nordgränsen för dess utbredning torde för närvarande kunna dragas genom Göteborgs och Bohus läns sydligare delar, Älvsborgs län, södra delen av Värmlands län samt Örebro, Västmanlands, Uppsala och Stockholms län. Emellertid har den ingenstädes med undantag i de två sydligaste länen kunnat utbilda någon starkare, mera utbredd och i egentlig mening vilt levande stam: Från samtliga ifrågavarande län med undantag av Malmöhus, Kristianstads och Hallands län föreligga "meddelanden från respektive jägmästare, att stammen är synnerligen svag, och ofta uppgives det tillika, att fasanerna, som till en början, så länge fasanerier funnos och nya utplanteringar årligen ägde rum, gingo ganska väl till och spredo sig, sedan de helt lämnats åt sig själva starkt av- tagit i antal och mångenstädes i det närmaste utdött.

Emellertid finnas även inom landets mellersta provinser stora om- råden med för denna fågelart lämplig terräng, och det torde vara mycket sannolikt, att den därstädes med tiden skall ”kunda acklimatiseras. Om fasanen därigenom kunde för de mellersta provinserna giva en ökning 1 det jaktbara fågelviltet, vore det så mycket mera önskvärt som skogs- fågeln, särskilt orren, under senare tid starkt avtagit. Den s. k. jakt- fasanen torde med hänsyn till sitt levnadssätt samt sin förmåga att finna sig till rätta i terrängen och undgå rovdjur vara lika bra och i vissa hän- seenden till och med bättre utrustad än rapphönan. Orsaken till att fasanen så starkt avtagit är i första hand några synnerligen stränga vintrar med efterföljande ovanligt kalla vårar, eller sålunda samma klimat- förhållanden som inverkat menligt också på rapphöns- och skogsfågel- stammen. Härtill kommer den omständigheten, att krisårens foderbrist ej medgivit någon vinterfodring. Dessutom har fasan liksom allt annat

Fasan.

vilt under kristiden varit utsatt för en synnerligen stark och hänsynslös avskjutning. S

Enligt gällande jaktstadga är fasan tillåten i Malmöhus, Kristian- stads, Hallands och Blekinge län under tiden den 16 oktober—den 31 januari samt i övriga delar av riket under tiden den 16 oktober—den 31 december. Beträffande sistnämnda jaktperiod hava emellertid gällt åtskilliga undantag, vilka enligt senaste bestämmelserna varit följande: All jakt efter fasan har förbjudits under 1921 å Visingsö (kungörelsen den 18 juli 1921), tillsvidare t. o. m. 1923 å Öland (kungörelsen den 23 januari 1922) samt tillsvidare under 1921 och 1922 inom Gottlands län (kungörelsen den 4 mars 1921). Beträffande jakt å fasanhöna har stadgats dels förbud tillsvidare under 1921—1924 inom Örebro län (kungörelsen den 9 augusti 1920) samt under 1921 inom Kronobergs, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs och Västmanlands län dels ock in- skränkning av jakttiden till den 16 oktober —- den 30 november inom Östergötlands län under år 1921 (kungörelsen den 18 juli 1921) samt till november inom Uppsala län tillsvidare (kungörelsen den 17 decem- ber 1915) och inom Stockholms län intill utgången av 1921 (kungö- relsen den 1 december 1916). Slutligen är jakt å fasan inom Söder- manlands län tillåten tillsvidare under tiden den 16 oktober—den 31 januari (kungörelsen den 18 juli 1921) och”jakt å fasanhöna inom Blekinge län till utgången av år 1922 tillåten allenast under december månad (kungörelsen den 19 augusti 1921).

Här ovan uppräknade talrika undantag från den i jaktstadgan fastställda jakttiden tyda givetvis på att denna ej är fullt lämpad efter de inom fasanens nordligaste utbredningsområde förhandenvarande för- hållandena. Före nu gällande jaktstadga var jakttiden utsträckt ända till den 1 februari. Jaktkommitterade av 1908 föreslogo, under åbe- ropande av de under januari vanligen rådande snöförhållandena, en för- kortning av jakttiden till utgången av december med undantag för Skåne, Halland och Blekinge; och vann detta förslag bifall.

Det är tydligt, att en djurform under en period av acklimatisering eller spridning skall vid de nordliga gränserna för sitt utbrednings- område hava att kämpa med synnerligen svåra förhållanden, som tid efter annan starkt decimera densamma. Jaktförfattningarna synas böra taga hänsyn härtill och endast medgiva en så stor beskattning, att alltid en något så när stark stam lämnas kvar. Är denna icke talrik nog, minskas sannolikheten för att i densamma skall finnas tillräckligt många indi- vider, som äro motståndskraftiga mot de decimerande klimatfaktorerna, och hela stammen går under.

I de mellersta provinserna inträffa icke sällan perioder av snö och köld under december månad, och vid dylika tillfällen är fasanen ofta utsatt för en stark förföljelse. Dess i ögonen fallande utseende gör att den lätt upptäckes, varjämte den vid knapphet på föda infinner sig vid gårdarna, där den lätt kan skjutas. Det synes därför de sakkunniga önskvärt att för samtliga län utom Hallands, Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län ytterligare inskränka jakttiden och tillåta jakt efter fasan endast från och med den 16 oktober till och med den 30 november. Under denna tid på 6 veckor kan otvivelaktigt en tillräckligt stark beskattning äga rum på fasanstammen och övertaliga tuppar hinna bortskjutas. En tidigare fridlysning av hönorna kan visserligen för stammens tillväxt inom ett begränsat område vara av betydelse men bör icke göras till allmän regel, enär dels jakten därvid torde komma att koncentreras på tupparna och ett för starkt bortskjutande av dem menligt inverkar på fasanens spridning och dels därigenom kontrollen i hög grad försvåras.

De nu gällande särskilda inskränkningarna i jakttiden böra, med undantag vad angår Uppsala och Södermanlands län, tillämpas till ut- gången av den för dem bestämda tiden.

Vildduvorna (ring- och skogsduvor) åtnjuta för närvarande icke något skydd utan få jagas hela året. Det har emellertid synts de sak- kunniga önskvärt, att dessa fåglar, vilka sedan gammalt mångenstädes inom landet varit föremål för jakt, liksom övriga jaktbara djur komma i åtnjutande av skydd under häckningstiden, så att de ej, då deras ungar ännu icke kunna reda sig på egen hand, bliva föremål för förföljelse.

Ringduvan synes i de flesta trakter vara stadd i ökning och före- kommer talrikt inom hela södra och mellersta delarna av landet samt går ända upp i mellersta Norrland. Skogsduvan (blåduvan), som också har en ganska stor utbredning, uppträder däremot över allt jämförelsevis fåtalig och har under senare tider alltmera minskats i antal, något som närmast torde bero på att de gamla ihåliga träden, i vilka den häckar, borthuggas och att kajorna konkurrera med henne om de kvarvarande boträden. Endast under flyttningsfärderna visar den sig i något större antal.

Gentemot införande av en fridlysningstid för duvorna kan visser- ligen anföras, att de, där de förekomma 1 större talrikhet, på vårarna stundom förorsaka någon skada på de nysådda sädesfälten. Emellertid torde denna skada ej vara av någon mera nämnvärd betydelse, och

Vildduvor.

gäller skogsduvan, uppträder den så jämförelsevis sparsamt, att det ej kan bliva tal om någon egentlig skadegörelse. I en del länder hava också redan länge vildduvorna åtnjutit skydd. Så är fallet i Danmark, där de enligt lagen av den 8 maj 1894 äro fridlysta under tiden från den 1 februari till den 15 september.

Till vårt land ankomma duvorna i mars och början av april samt flytta vanligen åter bort i september och oktober. De lägga sin första kull i slutet av april och början av maj samt sin andra 1 juni. Frid- lysningstiden synes därför böra omfatta tiden den 1 april —den 31 juli. Inom denna tid äro även den andra kullens ungar fullt färdiga.

Morkullan var enligt den före 1913 gällande jaktstadgan fridlyst från och med den 1 februari till och med den 10 maj (kungörelsen den 26 september 1879). Jaktkommitterade av 1908 föreslogo en förlängd fridlysning från och med den 1 januari till och med den 15 maj, vilken också fastställdes i den nya jaktstadgan. Nämnda kommitterade fram- höllo bland annat, att de, utan att därmed hava velat binda sig vid något uttalande om det berättigade i den i vissa delar av landet be- drivna sträckjakten under våren och försommaren, hemställt om fred- ningstidens förlängning, på det de nykläckta ungarna måtte bliva mer försigkomna samt den tämligen starka beskattningen av morkullstammen måtte något minskas.

Från många håll har anförts betänkligheter gent emot vårjakten på morkulla. Därvid har erinrats, att jakten pågår under häcknings- tiden och att djuren principiellt böra 1 möjligaste mån vara skyddade under fortplantningsperioden, varjämte tillika framhållits, att morkullan starkt avtagit i antal och att det just är vårskyttet på drag, som för- orsakat detta.

Häremot har å andra sidan anförts, att morkullan lever i polygami och att under sträckjakten så gott som uteslutande hanar fällas. Då hanarna förefunnes i betydande överskott, kunde bortskjutandet av en del av dem ej skada stammen.

De sakkunniga vilja först framhålla, att morkullan intager en anmärkningsvärd undantagsställning med hänsyn till jakttiden, i det att den är så gott som det enda jaktbara djur, på vilket jakt är tillåten även under fortplantningstiden och under den period, då ungarna i regel icke ens äro tillnärmelsevis vuxna. Då jakten den 16 maj ”frigives har nämligen för många morkullor, kanske för de flesta, parningen ännu icke avslutats, och de möjligen redan kläckta ungarna äro i bästa fall icke mycket mera än en eller ett par veckor gamla. Denna undantags-

ställning 1 jakthänseende för morkullor har betingats av den sedan gammalt inom stora delar av landet bedrivna jakten under vårdraget, vilken jakt man ansett sig icke böra förbjuda. Enär emellertid redan nu de jaktbara djuren med undantag av två arter dykänder äro fridlysta den 16 maj, blir under nämnda jakt icke blott morkullan oroad och störd i sin fortplantning, utan skjutandet efter morkullorna inverkar störande även på ett fAertal andra fridlysta fåglar under en tid, då de borde lämnas i fullständigt ostört lugn. Ett osökt tillfälle för mindre nogräknade skyttar öppnas också att under sken av morkulljakt med bössa ströva omkring i skog och mark samt fälla andra jaktbara djur. Vidare för- svåras eller rent av -omöjliggöres kontrollen över jaktbestämmelsernas efterlevnad.

Såsom förut nämnts har man antagit, att morkullan lever i polygami och att hanarna förekomma i övervägande fertal samt att jakten på den grund ej skulle menligt inverka på stammen. Det är otvivelaktigt riktigt, att under sträckjakten nästan uteslutande hanar fällas. Visserligen skjutas nog också därvid en del honor, men de utgöra dock ett mycket litet antal och bortskjutandet av dessa torde därför knappast spela någon mera avsevärd roll. Beträffande frågan om morkullans levnadssätt, tyckes det emellertid ännu ej vara avgjort, huruvida denna fågel lever i poly- gami eller monogami. Skäl hava anförts för båda uppfattningarna, men något fullt avgörande bevis för sanningen av den ena eller andra meningen har ännu ej förebragts. Är den emellertid, såsom många påstå, monogam, så innebär ett bortskjutande av hanarna under fort- plantningstiden uppenbarligen en icke ringa fara för stammens vidmakt- hållande. Å andra sidan torde det också vara klart att, även om poly- gami föreligger, en allt för stark decimering av hanarna kan vara till skada för stammen. Då den för honornas befruktning lämpliga propor- tionen mellan könen ej är närmare bekant och då vi vidare icke känna tillgången på hanar, är det tydligtvis icke möjligt att avgöra, när gränsen nedåt har överskridits. Det är slumpen, som får avgöra, när sträckjakten så starkt decimerat hanarnas antal, att stammens normala tillväxt blir lidande. Att jakt under fortplantningstiden är till skada för en arts bestånd har beträffande andra djurarter alltid ansetts såsom en i och för sig ganska självklar sak, och de sakkunniga hålla före, att morkullan härutinnan icke utgör något undantag.

Vad tillgången på morkulla angår, så tyckes den under senare tid på vissa ställen, särskilt inom södra och mellersta delarna av landet, hava märkbart avtagit, under det att den på andra ställen ännu torde

Svan.

vara någorlunda god. Under de allra senaste åren uppgives den dock hava, åtminstone på en del orter, avsevärt ökat i antal.

Orsaken till morkullans avtagande, respektive försvinnande, på vissa ställen torde i första hand få sökas i de förändringar, som de av den- samma använda häckningsplatserna genom odlingsföretag undergått, men den starka förföljelse, för vilken den varit och är utsatt under häcknings- tiden, har otvivelaktigt också bidragit därtill. Den ökning, som man å andra sidan under senaste åren på en del platser iakttagit, torde sanno- likt vara av mera tillfällig art. Säkerligen beror ökningen icke därpå, att förföljelsen av morkullan inom landet avtagit, och torde ökningen icke heller kunna andragas såsom bevis mot sträckjaktens skadlighet. Sannolikt får den sättas i samband med en på grund av världskriget minskad förföljelse av morkullan under hennes flyttningsfärder utom riket.

Det synes sålunda de sakkunniga otvivelaktigt, att morkullan hos oss är utsatt för en mycket betydande avskjutning och att denna, då den i motsats till förhållandet beträffande övriga jaktbara djur före- trädesvis infaller under själva fortplantningstiden, innebär en fara för stammens alltför starka decimering.

Visserligen skulle de sakkunniga på ovan anförda grunder, som enligt deras mening starkt tala för en fridlysning av morkullan efter samma principer som beträffande andra jaktbara djur, helst velat hem- ställa om fullständigt förbud mot jakt under häckningstiden, men med hänsyn till att denna jakt sedan gammalt idkats inom stora delar av landet och av många jägare skattas mycket högt samt att jaktlags- bestämmelserna, om de för mycket avvika från en genom gammal vana utbildad uppfattning, lätt löpa fara att i stor utsträckning helt åsidosättas, hava de sakkunniga ansett sig böra föreslå endast en förlängning av fridlysningstiden till och med den 20 maj. Därigenom erbjudes å ena sidan alltjämt något tillfälle till idkande av denna jakt, och en säkerligen tillräcklig beskattning av stammen kan äga rum, under det å andra sidan vinnes, att ytterligare en del av parningstiden får förlöpa, var- under morkullan icke blir utsatt för förföljelse, samt att de tidigast kläckta ungarna bliva mera utvecklade, innan jakten tager sin början.

För båda våra inhemska svanarter, knölsvanen och sångsvanen, gäller en gemensam jakttid, vartill anledningen torde vara att söka bland annat i den svårighet, som för den mindre vane jägaren föreligger att åtskilja de båda arterna. Enligt 1864 års jaktstadga sammanföll jakttiden för svan med jakttiden för egentliga änder. Då emellertid svanungarna utvecklas vida senare än andungarna och ökat skydd för

svanarna även ur andra synpunkter ansågs av behovet påkallat, blev på förslag av 1908 års jaktkommitterade tiden för jakt på svan i jakt- stadgan av 1912 framflyttad till den 1 september. Liksom för änderna slutar jakttiden den 31 december. Härutöver har svanen genom sär- skilda kungörelser blivit tillfälligt totalfridlyst inom vissa trakter, näm- ligen till och med år 1926 inom Stockholms, Uppsala och Söderman- lands län, till och med år 1922 inom Örebro län, till och med år 1924 inom Västmanlands län samt tillsvidare inom Kopparbergs län ävensom till och med 1923 vid Boren, Roxen och Glan, Kungs Norrbogsjön samt Bråviken väster om Kvarsebo och Häradshammars socknars östra gräns inom Östergötlands län. Slutligen har intill år 1925 jakttiden i sjön "Tåkern 1 sistnämnda län inskränkts till den 1 oktober—den 15 november.

[ övrigt åtnjuter svanen i viss mån utsträckt skydd på kronans områden, i det den chefen för domänstyrelsen och personalen vid skogs- staten tillkommande jakträtt icke omfattar svan, med mindre Kungl. Maj:t därtill lämnar tillstånd.

Vad särskilt angår knölsvanen har denna art, som sedan gammalt funnits häckande i Skåne samt i Hjälstaviken i Mälaren, därifrån spritt sig till vissa grunda insjöar och vikar i södra och mellersta Sverige. Enligt en utredning, som under senaste år verkställts av lektor Sven Ekman, skulle stammen av knölsvan inom riket kunna uppskattas till omkring 300 häckande par.

Ovannämnda tillfälliga fridlysning av svan inom vissa trakter i mellersta Sverige torde, utom vad angår Kopparbergs län, där fridlys- ningen gäller övervintrande sångsvanar, närmast avse att bereda ökat skydd för knölsvan och befordra dess ytterligare spridning.

Vid skånska kusten, där knölsvanar förr i tiden uppträdde talrikt under sommar och höst, anordnades då stora drevjakter på dem, vid vilka ruggande fåglar och ungar dödades och fångades i stort antal. Numera torde knölsvanen sällan bliva föremål för någon egentlig jakt, vartill torde bidragit ändrad uppfattning rörande svanens betydelse såsom jaktbyte samt vidgad förståelse för dess värde såsom en prydnad i land- skapet. Köttet av gamla knölsvanar kan betecknas såsom nära nog otjänligt till människoföda, och svandunet, som förr var en eftersökt industriartikel, har numera knappast större värde än dunet av annan sjöfågel. Följden härav har blivit, att knölsvanen, där den uppträder häckande, 1 allmänhet är föremål för skydd och omvårdnad.

Endast beträffande svanarna i sjön Tåkern synes, företrädesvis till följd av kristiden, under de senaste åren en ändring i detta förhållande Jakt- och fiskesakkunniga. 21

De sak- kunniga.

hava inträtt, i det en del strandägare vid sjön mot de där häckande svanarna igångsatt en förföljelse, som, om den fortsättes, synes kunna bliva ödesdiger för stammens fortbestånd. Östergötlands läns jaktvårds- förening har i en skrivelse till Kungl. Maj:t framhållit att, under det svanarna ruggade och innan årsungarna ännu vore flygfärdiga, svanar sloges ihjäl och skötes i hundratal samt att avskjutningen av ungfågel vore så stor, att under höstjakten knappast någon årsunge kunde upptäckas. Föreningen har fördenskull föreslagit, att jakten å svan i Tåkern måtte inskränkas till oktober månad. Gent emot föreningen hava några strand- ägare åberopat, att möjlighet syntes böra stå öppen att anställa jakt på de sångsvanar, som infunne sig i sjön i slutet av oktober eller början av november och kvarstannade där till fram på senhösten, då isen lade sig. Vidare göres gällande, att svanarna visat sig skadliga för fisket i Tåkern samt att svanens kött vore till synnerligen stort näringsvärde för den fattigare befolkningen på trakten.

Bland de i ärendet hörda skogsstatstjänstemännen anförde Jäg-

mästaren i Ombergs skolrevir, att svanarna under ruggningstiden i sep- tember vore utsatta för en alltmer tilltagande förföljelse, som kunde betecknas såsom masslakt, och att det icke vore uteslutet, att beskatt- ningen kunde tänkas överskrida tillväxten. Då dylikt massdödande av värnlösa djur ur naturskydds-, jaktvårds- och jägarsynpunkt måste anses förkastligt, vore det välbetänkt, att svanen i Tåkern fridlystes under september månad. Däremot syntes jakten kunna tillåtas såväl under oktober som november månad, då svanarna vore bättre rustade att undgå förföljelser och då någon överbeskattning av svanstammen för Tåkerns vidkommande icke torde behöva befaras. Domänstyrelsen föreslog för sin del, att jakttiden för svan i Tåkern måtte bestämmas till den 1 oktober—den 30 november, under det länsstyrelsen tillstyrkte jaktvårdsför- eningens framställning. Denna föranledde sedermera ovan omförmälda tillfälliga inskränkning av tiden för jakt efter svan i Tåkern till oktober och halva november månad. a Sångsvanen häckar spridd i de nordligare delarna av Lappland. Ännu för några årtionden sedan träffades den häckande så långt söder ut som i norra Jämtland och fanns då regelbundet även på de stora my- rarna i Lycksele lappmark i Västerbottens län. Numera häckar den ej inom området söder om Gällivare stora myrlandskap och har alltså för- svunnit från större delen — det uppgives två tredjedelar — av sitt forna. häckningsområde inom landet. Härjämte har den inom den återstående delen blivit betydligt sällsyntare.

Ehuru sångsvanen sålunda numera förekommer som häckfågel

endast inom de nordligaste delarna av vårt land, är den roll den spelar inom den svenska faunan knappast mindre än knölsvanens. Vid strän- derna av Öresund ser man sångsvanen i stort antal under så gott som hela den kalla årstiden, och även på många ställen vid västkusten ligga de på flyttning stadda flockarna och proviantera veckor och månader igenom. Liksom så många andra simfågelarter sträcker sångsvanen genom Kalmar sund och våra östra skärgårdar. Vid kusterna av Oland, särskilt dess södra udde, är den under hösten och en del av vintern allmän. I Tåkern, Hornborgasjön och Hjälstaviken, dit den om våren kommer tidigare än knölsvanen, uppträder den under höstflyttningen i. slutet av oktober och under november i stort antal. Åven en del andra sjöar 1 mellersta och södra Sverige få under nämnda tid mottaga besök av sångsvanar.

Vad beträffar den i äldre arbeten mycket omtalade, av lappar och nybyggare bedrivna Jakten å sångsvan i Lappland under den tid av året, då svanarna höllo på att ömsa fjäderdräkt och till följd därav voro oförmögna att flyga, lär denna föga tilltalande fångst till stor del hava upphört. Ej heller den i Lappland förr i tiden ivrigt bedrivna svan- fångsten med sax torde numera vara så allmän, om den också icke helt och hållet kommit ur bruk.

Sångsvanens starka och hastiga avtagande som häckfågel i Lapp- land torde emellertid hava sin grund mindre i direkt förföljelse än i tillkomsten av nya kommunikationsleder och ökad trafik i de trakter, där denna skygga fågel tidigare funnit trevnad.

Enligt vad talrika undersökningar av maginnehållet hos skjutna svanar ådagalagt, livnär sig såväl knölsvanen som sångsvanen huvud- sakligen av rötter, blad och frön av olika kärr- och vattenväxter, sädes- korn, vatteninsekter och deras larver, snäckor, gråsuggor, maskar o. d. Svanen torde sålunda icke kunna anses såsom skadlig vare sig för fisket i de sjöar, där den uppehåller sig, eller i övrigt.

Den vidsträcktare fridlysning för svanen, som de sakkunniga vilja förorda, torde fördenskull icke möta hinder från nämnda synpunkt. Såsom ovan nämnts är svanens fortbestånd hotat såväl genom direkt förföljelse som genom förändrade yttre betingelser för dess trevnad. Redan av denna grund synes ökat skydd för denna ståtliga fågel på- kallat. Önskvärt synes emellertid även vara att, i den mån så låter sig göra, underlätta dess vidare spridning inom landet. I sistnämnda hän- seende avse de sakkunniga särskilt knölsvanen, som bör beredas nödigt skydd icke blott på de lokaler, där den sedan gammalt funnits i större antal och som utgöra stamplatser för densamma, utan även 1 trakter,

dit den håller på att invandra. För underlättande och betryggande av den glädjande tendens till spridning knölsvanen visat synes rådande totalförbud inom här ovan angivna under senare år totalskyddade om- råden böra bibehållas och, där det förfallit från och med år 1922, för ytterligare några år förnyas. Dessutom synes en förföljelse, sådan som den knölsvanen under kristiden undergått i Tåkern — en sjö som helst borde bevaras såsom ett helt fridlyst fågelskyddsområde —, böra förhindras. En fullständig fridlysning av knölsvan i nämnda sjö i överensstämmelse med det totalskydd, som medgivits för svan i vissa andra mellansvenska trakter, kunde synas ur flera synpunkter väl befogad. Men då svan- stammen i sjön fortfarande lär vara tillräckligt stor för att utan direkt fara för utrotning kunna i någon mån beskattas, vilja de sakkunniga endast föreslå, att den nu rådande tillfälliga inskränkningen i jakttiden för framtiden bibebålles. Emellertid äro de sakkunniga av den upp- fattningen, att sagda förkortade jakttid bör bliva gällande jämväl vid alla andra vatten inne i landet, där jakt å svan icke är helt förbjuden. Av särskild vikt är, att svanjakt icke som hittills får bedrivas fader september månad, då knölsvanens ungar, som utvecklas mycket sent, i allmänhet icke äro flygfärdiga samt många gamla svanar ännu ej hunnit avsluta sin ruggning och sakna förmåga att flyga. En jakttid, börjande med oktober månad, då ungarna bruka vara flygfärdiga och ruggnings- tiden är slut, bör enligt de sakkunnigas mening vara tillräcklig för att beskatta stammen av knölsvan vid de sjöar, där en sådan beskattning över huvud kan komma i fråga. Under november månad flytta knöl- svanarna så småningom bort från sina häckplatser, vadan jaktens fort- sättande under senare delen av nämnda månad icke skulie hava någon betydelse för denna svanarts vidkommande.

Beträffande fridlysningen av sångsvanen ställa sig förhållandena något annorlunda. I likhet med vad som nämnts vidkommande knöl- svanen är det påkallat jämväl för sångsvanen att för omöjliggörande av all svanjakt vid häckningsplatserna och under ruggningen jakttiden framflyttas till den 1 oktober. Men även november månad är för sång- svanen en kritisk tid. I en del insjöar, framför allt Tåkern och Horn- borgasjön, infinna sig i slutet av oktober och början av november massor av sångsvanar, vilka kvarligga där, tills isen lägger sig, och av en del personer då bruka göras till föremål för skytte, som ofta bedrives på ett förödande sätt. Med hänsyn härtill synes det önskvärt, att jakttiden avslutas tidigare än vad nu är fallet; och har för jakttidens avslutande föreslagits den 15 november, intill vilken dag beskattning av stammen torde i nödig utsträckning kunna medhinnas.

Med avseende å de svanar, som uppträda vid våra kuster, synes däremot en något längre jakttid kunna medgivas. De stora flockar av sångsvanar, som under den kallare årstiden träffas utmed kusterna, ut- göras otvivelaktigt till stor del av fåglar, som häcka utom vårt land. Jakten på dessa svanar, vilka i allmänhet äro mycket skygga och väl förstå att skydda sig mot överrumpling, bedrives mer tillfälligtvis och torde sällan gå till några överdrifter. Att för jakten å dem medgiva något utsträckt tid synes icke medföra några olägenheter.

På grund av vad ovan anförts och då samma jakttider torde böra gälla för knölsvan och sångsvan, hava de sakkunniga ansett sig böra föreslå, att jakttiden å svan vid vatten inne i landet, där svan icke är helt skyddad, fastställes till tiden från och med den 1 oktober till och med den 15 november samt vid kusterna till tiden den 1 oktober—den 31 december.

I anledning av en vid Kalmar läns norra landstings sammanträde i september 1918 väckt motion har landstinget genom länsstyrelsen in- gått till Kungl. Maj:t med framställning att jakt efter grågås, sädgås och fjällgås måtte inom Kalmar läns norra landstingsområde vara tillåten hela året.

I motiveringen till motionen frambhålles, att nämnda fåglar icke häckade inom Kalmar län. I vårt land skedde detta endast i Norrland. Under juni och juli månader uppehölle sig däremot rätt allmänt större och mindre flockar vildgäss i skärgårdarna ytterst vid havsbandet. Det vore onödigt att i köttbristens tider fridlysa detta villebråd, och från jaktvårdssynpunkt syntes intet kunna vara att invända mot, att dessa fåglar finge skjutas, närhelst de kunde åtkommas.

Genom 1912 års jaktstadga blevo grågås, sädgås och fjällgås fridlysta från och med den 21 april till och med den 31 juli. Det skydd, som sålunda sent omsider bereddes de inom vårt land häckande vilda gås- arterna, har tillkommit mera av naturskyddsmotiv än ur jaktvårdssyn- punkt. Detta gäller framför allt beträffande grågåsen — stamformen för vår tamgås —, som, från att hava varit utbredd över stora delar av vårt land och ännu för en mansålder sedan träffades häckande även vid en del sydsvenska insjöar, numera genom ivrig förföljelse blivit så gott som utrotad inne i landet och endast häckar på några enstaka skär eller skärgrupper i östra skärgården från Gottland i söder till Piteå skärgård i norr. |

Grågässen anlända till sina häckplatser tidigt i april, ofta innan

Grågås, sädgås och fjällgås.

vattnen hunnit bliva isfria, lägga ägg i mitten eller slutet av nyss- nämnda månad och kläcka sina ungar under senare hälften av maj eller stundom första dagarna av juni. På grund av den stora skygghet och försiktighet grågåsen visar särskilt under fortplantningstiden är det van- ligen ganska svårt att taga reda på dess häckplatser. Dock har man alltid skäl antaga, att något eller några gåspar häcka i närheten av sådana skär, där man ser de ännu icke fortplantningsdugliga ungfåg- larna — grågåsen torde i likhet med en del andra sjöfåglar bliva fort- plantningsduglig först i tredje året — uppehålla sig under sommaren. Under ruggningen i juli fälla grågässen sina vingpennor och förlora då för en tid förmågan att flyga. Påträffade under denna tid äro de skäligen värnlösa, så mycket mera som de i olikhet med andra simfåglar icke tyckas hava förmåga att dyka. Det torde vara ungfåglar och ruggande äldre hanar av grågäss motionären åsyftar, då han talar om större och mindre fockar vildgäss, som under juni och juli månader ganska all- mänt vistas i våra skärgårdar ytterst i havsbandet.

Även om det skulle förhålla sig så som motionären i landstinget påstått, nämligen att grågåsen numera icke häckar i de till Kalmar läns norra landstingsområde hörande skärgårdarna, skulle ett upphävande av fridlysningen där och lössläppande av förföljelsen mot fåglarna under ruggningstiden utan tvivel inverka högst menligt på grågåsstammen i dess helhet. Med samma anspråk på bifall skulle i övrigt liknande fram- ställningar kunna göras även från andra trakter, där grågäss uppehålla sig sommartiden, och kunde det skydd man i sista stund åvägabragt för en av våra präktigaste och av utrotning mest hotade simfågelarter slutligen bliva omintetgjort.

Vad beträffar de båda i Norrland, särskilt i Lappland, häckande gåsarterna sädgås och fjällgås, bruka de icke ens under flyttnings- tiden annat än möjligen helt tillfälligtvis uppträda inom de av lands- tinget åsyftade trakterna.

Den genom 1912 års jaktstadga stipulerade fridlysningstiden för vildgäss från och med den 21 april till och med den 31 juli avser att bereda skydd åt fåglarna dels under själva fortplantningstiden och dels under den för gässen särskilt kritiska ruggningstiden. Att fridlysnings- terminens början icke satts till ett tidigare datum, beror därpå, att man ansett det lämpligast att låta den inträda samtidigt med fridlysnings- tiden för ejder och en del andra dykänder.

Nuvarande fridlysningstid för ifrågavarande gåsarter kan visser- ligen från ren jaktvårdssynpunkt anses i stort sett tillfredsställande. I betraktande av grågåsens stora sällsynthet och dess alltjämt fortgående

avtagande inom de skärgårdstrakter, där den ännu häckar, synes det emellertid högeligen önskvärt, att tillfället till jakt på denna intressanta fågelart ytterligare inskränkes. Att införa olika fridlysningstider för de tre gåsarterna torde icke gå för sig, då det vanligen är ganska svårt att på avstånd och i hastigheten särskilja dem från varandra. Däremot hava de sakkunniga ansett lämpligt att föreslå olika fridlysningstider för inlandet och kusterna, så att jakt å vildgås skulle vara tillåten inne i landet från och med den 11 augusti till och med den 20 april och utmed kusterna från och med den 1 september till och med den 20 april. Härmed skulle vinnas, å ena sidan, att befolkningen på de trakter i norra Sverige, där sädgås och fjällgås häcka, finge tillfälle att i samband med jakten å gräs- och dykänder även skjuta gäss, innan dessa lämna sina häckplatser och draga söderut, å andra sidan, att grå- gåsen erhölle ett välbehövligt ökat skydd vid sina häckplatser på ost- kusten samt bereddes tillfälle att sprida sig och måhända åter bliva bofast på västkusten, där den för icke längesedan även häckat.

Visserligen brukar grågåsen flytta bort från sina häckplatser på ostkusten under september månad, men den föreslagna fridlysningstiden vid kusterna skulle likväl icke komma att innebära något totalskydd för arten ifråga, 1 det att tillfälle till jakt å grågås fortfarande stode öppet under de tre första veckorna av april.

Aven med hänsyn till önskvärdheten av så enhetliga jakttider som möjligt för inom samma trakter förekommande fågelarter synas de föreslagna fridlysningstiderna för vildgäss erbjuda stora fördelar, då nämligen jakten på gås såväl inne i landet som vid kusterna skulle börja samtidigt med jakten å dykänder.

Genom 1912 års jaktstadga fastställdes jakten å ejder till följande tider: vid västkusten från Kullens spets till norska gränsen den 1 no- vember—den 15 februari samt vid Östersjön med Bottniska viken och Öresund till Kullens spets, såvitt avser hona och årsungar, den 1 sep- tember—den 20 april, och, såvitt angår hanar, den 21 maj—den 20 april. Dessutom är ejdern med stöd av Kungl. Maj:ts brev den 12 februari 1869 och den 3 maj 1870 fridlyst inom vissa mindre kuststräckor och ögrupper inom Gottlands, Kalmar, Kristianstads och Östergötlands län. Den på ostkusten gällande korta fridlysningstiden för hanarna, omfattande endast själva parningstiden, infördes genom en Kungl. Maj:ts kungörelse den 10 maj 1889 och motiverades av det förhållandet, att hanarna ej deltaga i vården av avkomman utan lämna den ruvande honan och begiva sig till havs. Frigivandet av hanarna, sedan honan lagt sina ägg, innebure

Ejder.

därför, såsom jaktsakkunniga av 1908 också framhöllo, icke någon risk för fortplantningen. Emellertid kan en dylik motivering åberopas även beträffande åtskilliga andra djurarter, men då icke dess mindre enligt jaktstadgan hanarna lika väl som honorna i regel äro fredade under hela fortplantningstiden, ända tills ungarna blivit något så när vuxna, så beror detta på, att det befunnits viktigt för vildnadens trevnad och tryg oghet, att jakt över huvudtaget icke bedrives under denna för djuren så ömtåliga period. Artens fullständiga fridlysning under fortplantningstiden torde i själva verket utgöra grundprincipen för icke blott vårt lands utan för all lagstiftning på jaktvårdens område.

Under senare delen av maj och början av juni pågår ruvningen och kläckningen för de flesta sim- och vadarfåglar i skärgården, och det förefaller därför synnerligen viktigt, att om möjligt all jakt där- städes då inställes. Enligt nu gällande jaktstadga är också i regel jakten å skärgårdsfåglarna avslutad med den 20 april. Endast beträffande ejderhanarna, svärtan och alfågeln har undantag gjorts. De båda sist- nämnda arterna äro tillåtna till och med den 20 maj — beträffande för- slag till ändring härav lämnas en närmare utredning i samband med behandlingen av jakttiden för dessa arter (sid. 172 o: följ.) —, och jakten på ejderhanarna frigives den 21 maj. Då ejderhanarna först i början av Juni bruka draga ut till havs och sålunda tillfälle till jakt å dem dess- förinnan förefinnes, är alltså icke under någon tid av den egentliga häck- ningsperioden en verklig fred för fågellivet rådande inom de östra skär- gårdarna. Även om fridlysta fåglar härvid av de flesta jägare icke direkt förföljas, så oroas de dock på grund av den efter andra arter bedrivna jakten, men dessutom öppnas för mindre nogräknade skyttar en helt säkert ofta använd möjlighet att under sken av laglig jakt fälla fridlyst villebråd. I varje fall försvåras i hög grad all kontroll.

1908 års jaktsakkunniga framhålla, att jakten på ejderhanar bör i skärgårdsbefolkningens intresse av ekonomiska skäl vara tillåten efter parningstidens slut. Det torde visserligen icke kunna bestridas, att under de veckor, som denna jakt kan bedrivas, innan ejderhanarna begiva sig ut till havs, en del fåglar skjutes och att detta kan tillföra enstaka skärgårdsjägare någon inkomst, ehuru den dock knappast torde vara av nämnvärd ekonomisk betydelse. Under det inom de festa skärgårds- trakter ganska intensivt bedrivna skyttet för vättar vid det egentliga vårsträcket samt .jakten på ungfågel under hösten torde dock otvivel- aktigt kunna medhinnas en så stark beskattning, som stammen kan anses tåla. De sakkunniga hava på grund härav funnit sig böra föreslå, att ejderhanarna komma i åtnjutande av samma fridlysning som honorna:

I detta sammanhang torde böra framhållas, att vissa betänk- ligheter även kunna resas gentemot det förhållandet, att jakten efter ejder på ostkusten ej avslutas förr än med den 20 april. Ejdern har nämligen redan vid denna tidpunkt, åtminstone inom vissa delar av skärgården, börjat uppsöka sina häckningsplatser och borde därför då vara fredad. Enär emellertid en ytterligare förkortning av jakttiden på övriga dykänder under våren inom de östra skärgårdarna torde vara obe- hövlig och då ett tidigare fridlysande av ejdern ensamt, under det att jakten på andra dykänder pågår, väl sannolikt endast skulle öka de redan alltför talrika överträdelserna av jaktstadgans bestämmelser och icke kunna effektivt upprätthållas, hava de sakkunniga härutinnan icke ansett sig böra föreslå någon ändring. Vid ett bifall till de sakkunnigas förslag angående fastställande av tiden för jaktens avslutande till den 20 april såväl för ejder som andra dykänder kommer efter nämnda dag en tid av lugn att under fåglarnas häckning inträda 1 skärgårdarna.

Då ejdern under de egentliga vintermånaderna vanligen icke upp- träder i våra östra skärgårdar utan infinner sig där först då fjärdarna om våren bryta upp, vilket under vanliga år brukar inträffa tidigast i senare hälften av mars, har det hittills ansetts överflödigt att under vintertiden fridlysa denna art på ostkusten. De sakkunniga anse emel- lertid, att en fridlysning under vintermånaderna är icke blott önskvärd utan nödvändig för att borttaga varje förevändning för idkande av jakt på sjöfåglar under den tid, då havet och fjärdarna äro isbelagda. Där- för hava de sakkunniga föreslagit, att tiden för höstjakten på ejder vad ostkusten beträffar måtte bliva densamma som för andra dykänder, nämligen från och med den 1 september till och med den 31 december, och att tiden för vårjaktens början måtte sättas till den 21 mars.

Vad angår dykänderna, är enligt jaktstadgan jakt tillåten å svärta från och med den 1 september till och med den 20 maj, å bergand, knipa, vigg och sjöorre från och med den 1 till och med den 20 april samt från och med den 11 augusti till och med den 31 december ävensom å alfågel från och med den 11 augusti till och med den 20 maj. Anmärkas må, att enligt kungörelsen den 18 juli 1921 jakt å svärta och alfågel inom Östergötlands län under förra hälften av år 1922 skall vara tillåten allenast till och med den 20 april.

Till nu ifrågavarande grupp höra jämväl ejdern och brunanden. Beträffande ejdern hava de sakkunniga här ovan yttrat sig, och brun- anden har sedan länge med avseende på jakttiden sammanförts med gräsänderna.

Bergand, knipa, vigg, sjöorre, svärta, al- fågel.

Vid fastställandet i 1912 års jaktstadga av jakttiden för nu ifråga- varande dykänder, därvid i åtskilliga punkter avvikelser skett från vad förut varit gällande, har man sökt att taga hänsyn till de olika fågel- arternas förekomst, levnadssätt och fortplantning.

Tiden för jakt å svärta förlades till perioden den 1 september— den 20 maj, på grund av att denna art dels häckar sent och dels icke ankommer till sina häckplatser förr än i slutet av april och början av maj månad. 1908 års jaktsakkunniga ansågo den därför böra intaga en särställning, om man ville göra det möjligt för skärgårdsbefolkningen att taga ett tillbörligt byte av stammen. Beträffande bergand, knipa, vigg och sjöorre gjordes den inskränkningen, att jakten förbjöds under tiden för den starkaste isbeläggningen (den 1 jan.—den 31 mars) för att, såsom i sakkunnigutlåtandet säges, dessa fågelarter måtte bliva för- skonade från de massmord, som under isrika vintrar förekomma, då fåglarna av istäcket tvingas att söka sitt uppehälle i trånga vakar och ej kunna undkomma. Alfågeln, som ej ansågs vara i samma behov av fridlysning som övriga mera inhemska arter av dykänder, fridlystes blott från och med den 21 maj till och med den 10 augusti. Sålunda är jakt å denna art tillåten även under vintermånaderna (den 1 januari—den 31 mars), då med undantag av ejdern de övriga dykänderna, som uppe- hålla sig vid våra kuster, äro fridlysta.

Gentemot dessa nu gällande jakttider hava emellertid framställts vissa invändningar. Sålunda har Göteborgs jaktsällskap uttalat sig för att vårjakten å samtliga ifrågavarande fågelarter måtte, vad västkusten beträffar, förläggas till tiden den 15 februari—den 14 mars, varjämte Göteborgs och Bohus läns landsting gjort framställning om att knipa måtte få jagas inom länet under januari och februari månader.

Vidare har domänstyrelsen hemställt, att svärta och alfågel inom vissa skärgårdar på ostkusten måtte bliva fridlysta samtidigt med ejdern eller sålunda från och med den 21 april. Inom vissa naturskydds- och jaktintresserade kretsar har dessutom länge det önskemålet varit rådande, att allt skytte för vättar måtte förbjudas under den tid, ejdern är fridlyst. Slutligen har beträffande Södermanlands skärgård framhållits önskvärdheten av, att tiden för knipjakten på våren framflyttades till en tidigare period.

Såsom stöd för dessa framställningar i vad de röra västkusten har anförts, att ifrågavarande dykänder mera talrikt anlände först fram i december och januari och stannade kvar vanligen endast in mot slutet av mars för att därefter hastigt åter flytta norrut. Då nu den tillåtna jakttiden infölle mellan den 1—den 20 april, vore redan det

huvudsakliga vårsträcket över och dykändernas antal så ringa, att någon jakt på dem praktiskt taget ej längre kunde ifrågakomma. Den nu- varande jakttiden, som vore mera lämpad efter förhållandena vid ost- kusten, verkade därför beträffande västkusten snarast som ett total- förbud. Följden hade också blivit, att man ganska allmänt börjat åsidosätta jaktstadgans bestämmelser.

Med hänsyn till förhållandena vid ostkusten anföres, att den om- ständighet, att svärta och alfågel vore tillåtna under tid, då ejdern vore fridlyst, gåve anledning till att även denna jagades och oroades. För ejderns effektiva fredande vore det därför viktigt, att jakt inom skär- gården vore förbjuden under ejderns fridlysningstid. Vidkommande knipan frambhålles, att det rikaste sträcket infölle före april månads början, då arten ifråga vore fridlyst, och att därför skärgårdsbefolk-

ligaste tiden.

Önskvärt synes vara att söka åvägabringa mera enhetliga jakttider för dykänderna och att få jakten i görligaste mån förlagd till de ur jaktsynpunkt mest lämpliga perioderna. Samtliga nu ifrågavarande dykänder häcka huvudsakligen vid färskvatten i landets nordligare och nordligaste delar, svärta, bergand och vigg i mindre antal även vid ost- kusten. Dessutom häckar den sistnämnda arten vid en del insjöar 1 mellersta och sydligare delarna av landet. Under hösten och en del av vintern uppehålla sig dessa dykänder vid våra sydligare kuster för att på våren åter draga norrut. Under detta sitt vinteruppehåll och vårsträck hava de sedan gammalt varit föremål för en ivrig jakt.

Dykänderna uppehålla sig sålunda i stort sett under olika tider på året inom skilda delar av landet, d. v. s. under sommaren inne i landet samt under andra tider av året vid kusterna; och synes det lämpligt, att jakttiderna fastställas i överensstämmelse härmed, så att en särskild jakttid gäller för trakterna inne i landet och en annan för kusttrakterna. En dylik anordning är icke någon nyhet. Enligt kungörelsen den 26 mars 1897 voro nämligen för dessa fåglar olika jakttider föreskrivna för det inre landet och för kusterna, och detta torde såväl ur biologisk som ur jaktsynpunkt vara det lämpligaste.

Då förevarande dykänder om sommaren uppehålla sig inne i landet, där de vistas på ungefär samma lokaler som de egentliga änderna, torde det vara riktigast, att sommarjakten på dykänder bestämmes i närmaste anslutning till andjakten. Emellertid äro dykändernas ungar

De sakkun- niga.

Vårjakten inne i landet.

Vårjakten vid kusterna.

vanligen betydligt senare utvecklade än gräsändernas, och därför torde det vara lämpligast att icke låta jakten helt rätta sig efter de inom landets skilda delar rådande olika jakttiderna för de egentliga änderna utan i likhet med nu gällande jaktstadga förlägga dess början till den 11 augusti, den dag då andjakten inträder i de fyra nordligaste länen. För mellersta och sydliga delarna av landet torde en dylik an- ordning i allmänhet icke innebära någon olägenhet, enär dykänderna icke i allmänhet förekomma därstädes vid tiden för andjaktens början (den 1 aug., resp. den 16 juli) och därför icke heller äro föremål för någon egentlig jakt. Liksom i nuvarande jaktstadga har jakttidens slut förlagts till den 31 december, vilken tid även gäller för kusterna. Vidkommande det inre av landet har detta dock ingen betydelse, enär dykänderna långt före denna tid dragit ut till kusterna.

Beträffande svärtan torde särskilt böra framhållas att, enär hennes häckning inträder sent, ungarnå också äro senare utvecklade än övriga dykänders och att därför jakttidens början rätteligen, såsom enligt nu gällande jaktstadga, borde hava uppskjutits exempelvis till den 1 sep- tember. Emellertid har införandet av en särskild jakttid inne i landet för ensamt denna art icke ansetts lämpligt. Där svärtan förekommer inne i landet, jagas den nämligen på samma lokaler som övriga dykänder, och det torde för de flesta jägare vara svårt att vid ett hastigt påkommande skottillfälle skilja mellan svärta och t. ex. sjöorre. Av praktiska skäl och i överensstämmelse med framställning från Västernorrlands nya jaktvårdsförening har därför svärtan likställts med övriga dykänder, och den möjligen därigenom inne i landet föranledda ökade avskjutningen, vilken dock helt säkert ej kommer att bliva synnerligen stor, torde till fullo kompenseras, om i överensstämmelse med de sakkunnigas förslag vårjakten på denna art vid ostkusten upphör den 20 april.

Innan de sakkunniga närmare ingå på frågan om jakttiden vid havskusterna, där vårjakten i främsta rummet bedrives, vilja de beträffande jakten nämnda årstid framhålla, att emot densamma från biologisk syn- punkt kan göras beaktansvärda invändningar, i all synnerhet om den utsträckes allt för nära den tid, då fåglarna stå i begrepp att upp- söka platsen för sin häckning. Det hade därför helt säkert varit önsk- värt, om den hade kunnat helt avskaffas. Då emellertid de sakkunniga ej föreslagit detta, så har det berott därpå, att en dylik bestämmelse, som så starkt skulle gå emot en hos befolkningen inom stora delar av landet sedan gammalt utbildad rätt, lätt skulle kunna göra skydds- lagstiftningen beträffande vår fågelfauna impopulär och leda till be-

stämmelsernas åsidosättande. De sakkunniga hava därför föreslagit, att vårjakten bibehålles, men att den förlägges till en för de olika arterna mera enhetlig och för sträckjakten mera lämplig tid.

De olikheter, som i klimatologiskt hänseende råda mellan väst- kusten och ostkusten, betinga i nu ifrågavarande dykänders uppträdande rätt avsevärda avvikelser, vilka ej tyckas hava blivit tillräckligt be- aktade i gällande jaktstadga. Vid västkusten, där fjärdarna och havet vanligen mera sällan i större utsträckning isbeläggas och där även un- der stränga vintrar islossningen inträder vida tidigare än vid ostkusten, inkomma också dykänderna i fjärdarna långt tidigare. Och de, som endast äro mera tillfälliga vintergäster vid den västra kusten, draga på grund av det mildare klimatet också tidigare bort, än vad fallet är vid den östra kusten. På grund härav torde det vara önskvärt att, liksom i gällande jaktstadga redan skett för ejdern, även för dessa änder skilda jakttider fastställas för den västra och östra kusten.

Vid västkusten börjar sträcket av knipa redan under februari och mars och har liksom de övriga dykändernas sträck så gott som avslutats under början av april månad. I varje fall avtaga under denna månad dykänderna så starkt i antal, att någon givande jakt på dem ej längre kan bedrivas.

Vad angår svärtan uppträder denna på västkusten i så ringa an- tal, att den ej någonstädes eller under någon tid på året torde vara föremål för egentlig jakt. Den skjutes endast mera tillfälligtvis i sam- band med jakt efter andra arter. Då den emellertid, liksom för övrigt alfågeln, för närvarande är tillåten även under den tid, till och med den 20 maj, då övriga skärgårdsfåglar redan äro fridlysta, begagna sig mindre nogräknade skyttar härav för att under förevändning att : jaga svärta bedriva vättskytte på förbjudna fågelarter. Det torde därför få anses välbetänkt att med hänsyn till vårjakten likställa svärtan med övriga dykänder. Detsamma gäller även alfågeln. De sakkunniga hålla före, att upphörandet av jakten på alfågel bör äga rum samtidigt med jakten på övriga dykänder och att även för denna art bör fastställas en fridlysningstid under de kallaste vintermånaderna. Det är väl sant, att de alfåglar, som uppträda vid västkusten, icke häcka inom landet, 'och att man därför utan skada för vår inhemska djurvärld skulle kunna medgiva en längre fortsatt och intensivare jakt på dem. Emellertid torde det icke kunna anses riktigt, att alfågeln endast av denna an- ledning utsättes för en så förödande förföljelse som de massmord inne- bära, vilka vid smärre vakar kunna ske, då fjärdar och hav äro isbelagda, och detta så mycket mindre som tillgången på alfågel under senare år

tyckes hava märkbart avtagit. Otvivelaktigt är det, såsom förut på- pekats, även viktigt, att jakttiderna för arter, som förekomma på samma lokaler, 1 möjligaste mån sammanfalla.

På grund av vad ovan anförts hava de sakkunniga föreslagit en gemensam jakttid för västkusten för ifrågavarande dykänder samt en fram- flyttning av jakttiden till en tidigare period än som i nu gällande jaktstadga är föreskriven. Jakttidens början bör givetvis rätta sig efter tiden för islossningen. Enligt vad från meteorologiska centralanstalten inhämtade upplysningar giva vid handen, äro havet och fjärdarna under vanliga år isfria vid slutet av februari månad, och jakttiden har därför förlagts till perioden den 1 till och med den 31 mars. Detta innebär visser- ligen för bergand, knipa, vigg och sjöorre en förlängning av jakttiden med omkring 10 dagar, vilket dock knappast torde medföra någon mot- svarande ökning i avskjutningen, enär väderleken under början av mars ofta torde lägga hinder i vägen för bedrivande av jakt. Jakttidens förlängning är på den grund säkerligen mera skenbar och torde icke motsvaras av någon verklig ökning i de effektiva jaktdagarnas antal.

Vad ostkusten beträffar kan enligt nu gällande bestämmelser jakt i därvarande skärgårdar utan avbrott bedrivas under hela våren, från tiden före islossningen till in i början av juni. Redan före islossningen äro nämligen ejdern och alfågeln tillåtna, och den 1 april börjar jakten på övriga dykänder. Då fridlysningen av ejder, bergand, knipa, vigg och sjöorre den 21 april inträder, fortsättes jakten på alfågel och svärta till och med den 20 maj, för att följande dag, då fridlysningstiden för nämnda arter vidtager, åter börja på de då tillåtna ejderhanarna. Ett sådant förhållande kan enligt 26 sakkunnigas mening, alldeles bort- sett från omöjligheten att kontrollera jaktbestämmelsernas efterlevnad, icke annat än i hög grad menligt inverka på samtliga skärgårds- fåglars häckning. Åven om de nu gällande jakttiderna på dykänder inom de östra skärgårdarna motiverats av de skilda arternas upp- trädande därstädes och i stort sett tillgodose skärgårdsbefolkningens och jägarnas önskan att få tillfälle beskatta alla de sträckande dykandsarterna, så torde det dock vara i hög grad önskligt, att för fågellivets fredande i dess helhet vidtaga vissa ändringar och sammanjämkningar i jakt- tiderna, så att det för häckningens ostörda fortgång nödvändiga lugnet ej alltjämt störes. Det har förefallit de sakkunniga viktigast att söka anpassa jaktbestämmelserna efter denna större och för fågellivet i dess helhet betydelsefullare synpunkt, även om därigenom för jägarna tillfället att fullt ut beskatta en eller annan art skulle bliva mindre. På grund

härav hava de sakkunniga föreslagit, att jakten å samtliga dyk- änder skall upphöra samtidigt, den 20 april, den tidpunkt vid vilken fridlysningen inträder även för ejdern.

Gentemot detta förslag kan visserligen den invändningen göras, att tiden för vättskytte å svärta, åtminstone inom vissa skärgårdstrakter, därigenom bleve avsevärt minskad och att tillfället att idka alfågelskytte under den tid, då ungfågelflockarna mera allmänt infinna sig, går förlorat. Dessa invändningar torde dock knappast kunna anses så tungt vägande, att de böra få stå i vägen för förverkligandet av det för skärgårdarnas fågelliv i dess helhet viktiga önskemål, som ligger i en enhetlig frid- lysningstid för varandra närstående och på samma lokaler förekom- mande arter. Den föreslagna tiden för vårjakten torde i övrigt få. anses tillräckligt lång, särskilt om hänsyn tages därtill, att tillgången på knipa, svärta och alfågel under senare år minskats i påfallande grad. Vad särskilt beträffar svärtan är den så lätt att skjuta för vättar, att ett dylikt jaktsätt, där det bedrives mera allmänt, lätt kan leda till alltför stark nedsättning av stammen, och detta så mycket mera som den även under hösten är utsatt för förföljelse. För övrigt må erinras, att på grund av särskilda kungörelser av 1914 och 1915 den här ifråga- satta fridlysningstiden tillämpats för svärta inom Stockholms län intill utgången av 1918, och att den för både svärta och alfågel är inom Östergötlands län gällande till utgången av år 1922.

Vad beträffar tiden för vårjaktens början på ostkusten anse de sakkunniga, att denna för samtliga här avsedda dykandsarter lämpligen bör sättas till den 21 mars. Vid denna tidpunkt hava havsfjärdarna i regeln hunnit bliva så isfria och väderleken så blid, att det icke längre kan bliva någon fara för att sjöfågeln skockar sig tillsammans i smärre vakar och där utsättes för massmord. Även synes det böra möjliggöras. för skärgårdsbefolkningen att beskatta de ofta mycket stora skaror av knipor, alfåglar m. fl. dykandsarter, som, allteftersom isen bryter upp, komma sträckande utmed kusten norrut. 5

Genom att förlägga jakttidens början till den 21 mars skulle man slutligen även vinna det av befolkningen i vissa skärgårdstrakter fram- ställda önskemålet, att skärgårdsjägaren måtte få tillfälle att idka knip- skytte under den tid det egentliga knipsträcket pågår utmed östersjö- kusten.

Slutligen hava de sakkunniga även beträffande ostkusten ansett. sig böra föreslå fridlysning av alfågel under de strängaste vinter- månaderna, dels därför att det synes önskvärt att även den fredas.

Höstjakten

vid kusterna

och inne i landet.

för massmord vid vakarna och dels på grund av vikten av enhetliga jakttider.

Vidkommande tiden för höstjaktens början hava de sakkunniga föreslagit, att denna såväl vid väst- som ostkusten måtte sättas till den 1 september. | För västkustens vidkommande kunde det visserligen hava varit önskvärt, att jakten kunnat uppskjutas till den 1 november, den dag, då jakten på ejder där får taga sin början. Någon fullständig enhetlighet i avseende på tiden för höstjakten å sjöfågel skulle emellertid icke här- igenom hava vunnits, i det att enligt de sakkunnigas förslag gräsand med närstående arter samt gravand, brunand och vildgås vid västkusten skulle bliva tillåtna från och med den 16 juli respektive den 1 september

Storskrake och små- skrake

(pracka.)

skarv därstädes skulle få jagas från och med den 1 september och svan från och med den 1 oktober. Ett uppskjutande av jakten å dessa. arter till 1 november synes icke böra ifrågakomma.

Då å andra sidan höstjakten på dessa fågelarter vid västkusten, enligt samstämmiga uppgifter av med förhållandena väl förtrogna per- soner, icke är av någon vidare betydenhet, torde den föreslagna fram- flyttningen av jakttidens början beträffande bergand, knipa, vigg, sjö- orre och alfågel praktiskt taget icke spela någon roll.

Vad åter ostkusten beträffar synes den föreslagna tiden för höst- jaktens inträdande vara synnerligen lämplig, enär man därigenom, bort- sett från gräsandjakten, som vanligen försiggår lävgre in 1 skärgårdarna, skulle få fullständig fred från all jakt i den yttre skärgården under sjöfåglarnas hela fortplantnings- och utvecklingstid eller från och med den 21 april till och med den 31 augusti.

Rörande frågan om rätt att i viss utsträckning beskatta knipan på ägg 1 utsatta holkar hava de sakkunniga i annat sammanhang yttrat sig (sid. 253).

Redan i sakkunnigutlåtandet år 1907 i naturskyddsfrågan på- pekas önskvärdheten av fridlysning i viss utsträckning för de två för skärgårdsbefolkningen ur jaktsynpunkt icke betydelselösa fågelarterna stor- och småskrake, under framhållande av att de i hög grad avtagit i antal.

Att skrakarna icke kommit i åtnjutande av skydd enligt jaktstadgan beror därpå, att de ansetts skadliga för fisket. I överensstämmelse med

uttalande av de sakkunniga 1 naturskyddsfrågan framhöllo 1908 års jaktsakkunniga, att förbud mot jakt å de gamla hanarna kunde anses obehövligt, varemot en fridlysning av honan och årsungarna mången- städes vore välbefogad av rena humanitetsskäl. En dylik fridlysning ansåges emellertid böra göras beroende av ortsbefolkningens därom ut- talade önskningar. :

Med anledning av en utav Östergötlands läns jaktvårdsförening gjord framställning om fridlysning av stor- och småskrake inom länet under tiden den 21 april-den 20 maj har domänstyrelsen i skri- velse den 19 december 1916 hemställt om fridlysning under samma tid av nämnda fågelarter jämväl inom de till Södermanlands och Stockholms län hörande delarna av Östersjön med skärgårdar och angränsande kust- sträckor. Styrelsen anser, att en dylik fridlysning skulle vara av sär- skild betydelse såsom ett indirekt skydd för ejdern, i det denna fågel- art under nuvarande förhållanden icke får tillräcklig fred på sina häck- ningsplatser och olovlig jakt på ejder stundom bedrives i samband med skrakskytte. Länsstyrelsen i Södermanlands län har, med åberopande av infordrade yttranden dels av länets jaktvårdsförening och dels av den för sjöfågelskydd verksamma Källskärsklubben, avstyrkt framställningen vad beträffar Södermanlands län. Nämnda föreningar framhålla, att till- gången på ejder vore god och att ejdern icke vore utsatt för olaga jakt, att storskraken vårdades för äggningens skull av skärgårdsbefolk- ningen samt att småskraken vore av ringa betydelse. Länsstyrelsen i Stockholms län tillstyrkte, efter hörande av vederbörande landsting samt svenska jägarförbundets avdelning för Stockholms stad och län, fram- ställningen 1 vad den avser sagda län.

Domänstyrelsens förslag vann icke Kungl. Maj:ts bifall, men för- ordnades genom kungörelse den 20 januari 1917, att jakt efter stor- skrake och småskrake tillsvidare skulle vara förbjuden inom de till Östergötlands län hörande delarna av Östersjön med skärgårdar och angränsande kuststräckor under tiden från och med den 21 april till och med den 20 maj.

De sakkunniga vilja beträffande skrakarna framhålla, att det nog torde förefinnas fog för den meningen, att de under sin förekomst vid sjöar och vattendrag inuti landet, särskilt om de uppträda vid vatten, där fiskodling bedrives, förorsaka skada på fisket. På grund härav torde det icke vara lämpligt att beträffande sötvatten utan vidare fridlysa dem under en viss tid av året. Vid kusterna är däremot den fiskfångst, som skrakarna bedriva, helt säkert icke av någon ekonomisk betydelse och bör icke heller kunna åberopas såsom skäl mot en fridlysning. Införandet

Jakt- och fiskesakkunniga. 23

Tordmule,

sillgrissla och storskarv (ålkråka).

därav skulle, såsom redan domänstyrelsen i sin skrivelse den 19 de- cember 1916 framhållit, otvivelaktigt vara av en icke ringa betydelse för åvägabringande av lugn och ro i skärgården under den tid, då häckningen där pågår, samt för att bereda större trygghet för ejdern och andra samtidigt med denna fridlysta fågelarter. De sakkunniga hänvisa till vad redan i detta hänseende anförts beträffande jakttiderna för ejder och övriga dykänder. Dessutom torde införandet av en frid- lysning för skrakarna vara önskvärd till förekommande av jakt under sommaren å hona med ännu icke utvuxna ungar ävensom av den grund, att båda arterna under senare år märkbart avtagit i antal.

Tiden för en fridlysning synes böra sammanfalla med de av de sakkunniga föreslagna fridlysningstiderna för dykänder. Visserligen häckar storskraken tidigt och hans ungar äro därför i regel tidigare utbildade än dykändernas. Småskraken häckar däremot sent, vanligen ej förr än i början av juni, varför denna arts ungar icke äro tillräckligt utvuxna, när jakten efter gräsänderna tager sin början i mellersta och södra delen av landet. Småskraken är dessutom på de flesta ställen vida mera sällsynt än storskraken och därför också mera i behov av skydd. Att fastställa skilda tider för de båda arterna, vilket från en del håll påyrkats, synes av praktiska skäl ej vara lämpligt. De sak- kunniga hava därför föreslagit, att början av höstjakten skall vid kusterna förläggas till den 1 september och inne i landet till den 11 augusti, då gräsandjakten tager sin början i de fyra nordligaste länen. Vad angår fridlysningen inne i landet bör emellertid på sådana ställen, där skrakarna förorsaka en mera avsevärd skada på fisket, länsstyrelsen eller, be- träffande annan kronomark än nationalparker och lapparnas särskilda områden, domänstyrelsen kunna medgiva sökande rätt att inom visst område skjuta dessa fåglar även under eljest förbjuden tid.

Beträffande fridlysningen av storskrake hava emellertid de sak- kunniga ansett lämpligt, att den vana att i utsatta häckholkar beskatta storskraken på ägg, som för närvarande förefinnes inom vissa orter, må 1 viss mån legaliseras. Rörande denna fråga hava de sakkunniga framställt förslag i annat sammanhang (sid. 253).

Tordmulen häckar 1 spridda kolonier utmed vår östra kust från Gottland upp till Västerbotten, dock endast på några få ställen i större antal. Under vintern uppträder den även vid västkusten. Ehuru föga matnyttig har den av gammalt varit utsatt för förföljelse vid boplatserna. Någon fridlysning av tordmulen har emellertid icke varit stadgad förrän 1905, då Kungl. Maj:t på framställning av föreningen för skogsvård ut-

färdade förbud mot all jakt efter tordmule å och i närheten av det för sitt rika fågelliv bekanta skäret Bonden vid kusten av Nordmalings socken i Västerbottens län. Efter framställning av svenska jägarför- bundet har sedermera all jakt å tordmule blivit förbjuden under tiden från och med den 21 april till och med den 31 juli (kungörelsen den 6 juni 1918); dock att härigenom ej skulle ske inskränkning i den Karlsö jakt- och djurskyddsförenings aktiebolag genom resolution den 25 januari 1889 medgivna rätt att å Stora Karlsö idka all slags jakt under alla tider av året.

Då tordmulen häckar sent, vanligen icke förrän ett stycke in i juni, och man ofta träffar dunungar i boet ännu i slutet av juli och början av augusti månad, hava de. sakkunniga ansett sig böra föreslå, att fridlysningstiden för denna fågelart utsträckes till och med den 31 augusti. Då tordmulen vanligen -lännar sina häckplatser 1 början av september, kommer den genom en dylik bestämmelse att bliva så gott som totalt skyddad vid dessa, och häremot torde icke heller någonting vara att invända. Såväl kött som fjädrar av tordmulen äro liksom av övriga alkfåglar föga användbara, och det skytte å tordmule, som hittills mera tillfälligtvis bedrivits vid dess häckplatser, synes så gott som uteslu- tande hava varit grundat på det nöje en del jägare funnit i att skjuta ned de snabbflygande fåglarna, då de närgånget kretsa kring skytten. En beklaglig följd av ett dylikt skytte torde även ofta bliva, att en mängd tordmuleungar, berövade sina föräldrar, lämnas att svälta ihjäl i sina gryt bland stenblock och i bergsskrevor.

Genom den föreslagna fridlysningstiden vinnes även ökad fred i den yttre skärgården under den tid, då enligt de sakkunnigas förslag även övriga där häckande fåglar skulle vara frislysta.

Det har synts de sakkunniga ligga nära till hands att ett liknande skydd som föreslagits för tordmulen även beredes en annan av våra inhemska alkfåglar, nämligen tobisgrisslan eller tejsten, vilken hittills saknat allt skydd.

Tobisgrisslan träffas, som bekant, mer eller mindre allmänt i havet runt våra kuster, där den i enstaka par eller smärre kolonier häckar på bergiga och steniga holmar i de yttre skärgårdarna. Äggen, som äro två till antalet, läggas vanligen i maj eller juni, och ungarna stanna i boet tills de blivit vuxna, vilket plägar vara fallet först i slutet av juli eller början av augusti.

Såsom föga matnyttiga äro de gamla fåglarna visserligen icke föremål för någon egentlig jakt men skjutas dock mera tillfälligtvis under jakt på andra sjöfåglar, varjämte de liksom tordmulen på grund

av sin ringa skygghet ofta falla offer för sommarseglande okynnes- skyttar. Vad beträffar ungarna eller de s. k. grisselpojkarna, pläga de på vissa ställen å ostkusten av befolkningen användas till föda. Då grisslan dessutom är föremål för äggning, kan man icke förundra sig över, att denna lilla vackra och för våra kuster karaktäristiska fågel mångenstädes avtar i antal.

De sakkunniga hava fördenskull föreslagit, att tobisgrisslan måtte fridlysas under samma tid som tordmulen eller från och med den 21 april till och med den 31 augusti.

Beträffande sillgrisslan må erinras, att den vid sin enda häck- ningsplats inom landet (Stora Karlsö) åtnjuter skydd, därigenom att nämnda plats är belägen å område, hörande under Karlsö jakt- och djur- skyddsförening. Då det emellertid icke är alldeles flotlgleks att sill-

risslan från Stora Karlsö skulle kunna sprida sig till andra platser och bilda nya kolonier, hava de sakkunniga ansett sig böra föreslå samma fridlysning för sillgrissla som för tobisgrissla och tordmule, dock utan inskränkning i den nämnda förening medgivna rätten att å Stora Karlsö idka all slags jakt under alla tider av året.

Storskarven (ålkråka eller havstjäder) häckade i början av förra århundradet på ett par ställen i Skåne och på åtminstone ett ställe i Blekinge. På en av häckningsplatserna i Skåne fanns den kvar på 1890-talet eller möjligen ännu längre, och enligt en uppgift, som de sakkunniga erhållit men vilken de icke varit i tillfälle att kontrollera, skulle den ännu 1915 eller 1916 hava byggt 1 en ekskog på holmen Vagnsö utanför Kullåkra i Blekinge, därifrån den försvunnit, sedan skogen nedhuggits.

Särskilt under sträcktiden vår och höst uppehåller sig storskarven litet varstädes såväl utmed. våra kuster som vid sjöar inne i landet. I en del skärgårdar både vid ost- och västkusten vistas ibland hela flockar av skarvar, antagligen till större delen ungfåglar, sommaren över. Under vår- och höststräcket jagas storskarven, särskilt i Bohuslän, där den skjutes för uppstoppade bulvaner. "Trots att storskarven är föga matnyttig, torde den sålunda vara att anse såsom jaktbart villebråd.

Aven om storskarven icke för närvarande häckar 1 vårt land, torde den möjligheten icke vara utesluten att, därest skydd beredes skarven, den åter kan slå sig ned här under häckningstiden. De sakkunniga hava fördenskull ansett väl befogat, att den kommer i åtnjutande av. något skydd, och torde den, för vinnande jämväl av i största mån enhetliga bestämmelser, lämpligen böra jämställas med grisslorna och tordmulen.

Enär emellertid storskarven, då den bygger i större kolonier i träden, gör en viss skada på skogen samt även kan bliva skadlig för fisket i vatten, där fiskodling bedrives, hava de sakkunniga ansett, att tillfälle bör beredas jordägare eller innehavare av fiskodling att efter därtill av länsstyrelsen eller, vad angår kronomark, för vilken ej särskilda be- -.stämmelser givits, av domänstyrelsen lämnat tillstånd skjuta storskarv även under tid, då jakt å denna fågel eljest är förbjuden.

Av de båda till vår fauna hörande lomarterna, storlom och små- lom, förekommer under häcktiden den förstnämnda vid insjöar över nästan hela landet och den senare i övre Norrland.

Vad storlommen beträffar har den särskilt i södra delarna av landet på senare tider märkbart avtagit, såsom det vill synas uteslutande till följd av förföljelse. Ehuru lommen icke kan anses matnyttig, förföljes den nämligen ganska ivrigt dels för skinnets skull och dels på grund av sin förmenta skadlighet för fisket och den ganska allmänt utbredda föreställningen, att den skulle undantränga och fördriva gräsänderna. Då lommen emellertid är en enstörig fågel, som i mindre sjöar häckar endast i ett eller annat par, torde den skada den möjligen kan göra på fisket ingenstädes bliva avsevärd. Vad beträffar påståendet, att den skulle vara farlig för änderna, faller detta helt och hållet på det kända förhållandet, att lommen i regeln till boplats väljer sådana lokaler, där änder icke trivas. Då den dessutom icke fortplantar sig särdeles starkt — den lägger 2, mycket sällan 3 ägg och uppföder vanligen blott en unge — och då den utgör en säregen prydnad för våra svenska insjöar, synes det särdeles önskvärt, att den kommer i åtnjutande av skydd under själva häcktiden.

Att i skyddsavseende skilja mellan de båda lomarterna torde icke vara lämpligt, då det stora flertalet skyttar lätt sammanblanda dem. Mot en fridlysning av smålommen, som har ungefär samma levnadsvanor som den större arten, torde kunna göras så mycket mindre erinran, som den skada den möjligen kan göra på fisket är än obetydligare, då den mest uppehåller sig vid sjöar i de nordnorrländska ödeområdena.

Under vår- och höststräcket skjutes såväl storlom som smålom vid vår östra kust ofta i samband med jakt på dykänder, vadan det synes lämpligt, att en eventuell fridlysning för lom inträder samtidigt med fridlysningen för dykänder på ostkusten.

På grund av vad sålunda anförts hava de sakkunniga föreslagit, att lom måtte fridlysas under tiden den 21 april—den 31 augusti.

Vissa till fridlysning föreslagna rovdjur ($ 2).

Till en andra grupp av fridlysta djur hava sammanförts björn och lo, vilka ansetts lämpligen böra upptagas särskilt för sig. Dess- utom har under denna grupp till temporär fridlysning föreslagits mård.

Då skottpenningarna för fällande av björn avskaffades genom be- slut av 1893 års riksdag, var björnens roll som skadligt rovdjur i vårt land längesedan utspelad. Med det vaknade intresset för naturskydd uppstod sedermera tanken på att genom positiva skyddsåtgärder om möjligt söka förekomma den svenska björnstammens utrotning.

I vetenskapsakademiens av särskilda delegerade avgivna yttrande över riksdagens skrivelse den 13 maj 1904 angående skydd för vårt lands natur och naturminnesmärken framhölls det såsom »hart när en hederssak för vårt land, att detta intressanta djur skyddas för fullstän- digt utrotande». Frågan upptogs därefter såväl av de för utredning rörande naturskyddsfrågan år 1907 tillkallade sakkunniga som av 1908 årg jaktsakkunniga, vilka i sina betänkanden, med framhållande av björnstammens starka avtagande under senare tider, föreslogo ändringar i gällande författningar avseende att bereda björnen ett visst skydd.

På grund av dessa förslag har i jaktlagen av 1912 den tidigare gällande rätten att jaga björn på annans jaktområde uteslutits, så att Jakträtten numera är inskränkt till jordägarens eget område, därvid be- träffande jakten å samfälligheter samt den innehavare av boställen och odlingslägenheter m. 4. dylika lägenheter tillkommande rätten att jaga björn gälla de för annan jakt givna regler. ”Tillika har björnen undan- tagits från de av lagen såsom skadliga betecknade djur.

I överensstämmelse med dessa bestämmelser har den förut varje svensk man tillkommande rätten att jaga björn på oavvittrad skog och kronoöverloppsmark i de norrländska länen bortfallit liksom rätten ej mindre för den, som ringat björn i ide å annans mark, att ensam fullfölja jakten än för den, som drivit upp björn å egen mark eller där han ägde rätt att jaga, att fullfölja jakten in på annans ägor. Ej heller må björn, som tillfälligtvis anträffas å annans område, fällas.

Vad angår kronans tillvaratagande av jakten å egna områden må numera, enligt bestämmelserna 1 kungl. kungörelsen den 8 november 1912 angående grunderna för tillgodogörande av kronans jakträtt, den chefen för domänstyrelsen och skogspersonalen medgivna jakträtten å vissa kronomarker icke utan Kungl. Maj:ts särskilda tillstånd avse björn, dock att björn, som anfallit människa eller husdjur, må även annorledes än i nödvärn dräpas efter tillåtelse av den tjänsteman vid skogsstaten,

under vars tillsyn marken är ställd. Vid utarrendering av jakt å kronans marker, varom domänstyrelsen efter Kungl. Maj:ts uppdrag äger förordna, är av villkoren för upplåtelsen beroende, huruvida jakt å björn skall vara medgiven eller icke.

Enligt lagen angående nationalparker den 25 juni 1909 är vidare förbjudet att döda björn inom nationalpark, då det ej sker till försvar mot angrepp å person eller egendom. Jämväl lapparna, vilka annars å nationalparkernå bevarats vid den jakträtt, som i allmänhet är dem medgiven, äga icke att där jaga björn. Stora Sjöfallets, Sarjeks och Sonfjällets nationalparker, vilka hysa fasta björnstammar, äro sålunda att betrakta såsom reservationer för björnen.

Vidkommande kronans för lapparnas uteslutande begagnande anvi- rade områden, må erinras att beträffande jaktutövning därå fortfarande gälla de i lagen den 1 juli 1898 om de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige intagna bestämmelser. Enligt dessa kräves — utom vad angår lapparna — att jakt må utövas endast efter medgivande av länsstyrelsen. Beträffande tolkningen i övrigt av nämnda bestämmelser vilja de sakkunniga hänvisa till vad därom anförts sid. 84 och 97.

Emellertid har under senare år blivit starkt ifrågasatt, huruvida nu gällande skyddsbestämmelser äro till fylles för att förekomma björnens utrotende, och flera förslag om mera långt gående åtgärder hava fram- kommit. Till Kungl. Maj: tS | prövning föreligga sålunda framställningar dels från Kopparbergs läns landsting efter förslag av Dalarnas hembygdsför- bund och Dalarnas jaktvårdsförening, dels från svenska naturskyddsföre- ningen och dels från svenska jägarförbyndet. Landstinget har hem- ställt om förbud tillsvidare mot jakt efter björn inom Kopparbergs län. Naturskyddsföreningen anhåller, det Kungl. Maj:t täcktes låta för- anstalta om total fridlysning av björn under minst 10 år antingen inom hela landet eller åtminstone inom Värmlands, Kopparbergs, Gävle- borgs, Västernorrlands och Jämtlands län. Såsom stöd för sin fram- ställning har naturskyddsföreningen åberopat, hurusom de förbättrade samfärdsmedlen, det allt intensivare arbetet i skogarna, den ökade skjut- skickligheten och det år efter år växande antalet jägare samt framför allt björnens särskilda ställning såsom det mest eftersträvade jaktbytet utgjorde det starkaste hot mot de ännu återstående resterna av landets björnstam. Den gamla åsikten om björnen såsom ett blodtörstigt och för människan synnerligen skadligt rovdjur hade för längesedan börjat vika för en riktigare uppfattning. Härtill komme, att det numera, då björnarna i de flesta trakter vore undanträngda till fjällmarkerna och

Inkomna framställ- ningar.

skogarna närmast dessa, torde vara mycket sällan björnar råkade på andra tamdjur än renar; och för dessa ansåges björnen i regel tämligen ofarlig, även om den stundom toge några späda renkalvar. Det före- slagna totalförbudet skulle vara avsevärt lättare att övervaka än de nu gällande partiella förbuden. Nu kunde den, som skjutit björn på för- bjuden mark men icke grepes på bar gärning utan hunne undanröja spåren på själva jaktplatsen och bortföra sitt byte, ofta undgå straffet genom att uppgiva, att jakten ägt rum på lovlig plats. Från ett total- förbud torde emellertid undantag böra medgivas dels, i överensstämmelse med föreskrifterna i lagen angående nationalparker, för avvärjande av direkt angrepp dels ock för dödande under vederbörlig myndighets kon- troll av s. k. skadebjörn. Emellertid krävde dessa undantagsbestäm- melser ett kompletterande stadgande, för att de icke lätteligen skulle kunna missbrukas, och syntes detta böra gå ut därpå, att björn, som skötes i nödvärn eller såsom skadebjörn, icke finge av skytten behållas, utan skulle för myndigheterna anmälas och till dem överlämnas; och skulle ett dylikt stadgande också i hög grad underlätta kontrollen.

Svenska jägarförbundet har i ämnet ingivit två skrivelser. I den ena av dessa åberopar förbundet till detsamma inkomna förslag rörande sådan ändring i jaktstadgan, att björnen fridlyses i hela riket eventuellt med undantag för de båda nordligaste länen. I den andra framhåller förbundet, att vad som hittills åtgjorts för björnens skyddande ingalunda vore till fyllest. Under år 1917 hade meddelanden ingått, att de sista björnarna norr och öster om riksgränsbanan dödats. Förbundet anser sålunda all anledning vara att frukta, att detta djurslag, om ej kraf- tigare åtgärder vidtoges, komme att försvinna ur vår fauna såsom för någon mansålder sedan bävern. Förbundet ville fördenskull uttala sig för ett verkningsfullare skyddande av björnen, för vilket ändamåls vinnande bland annat en revision av gällande bestämmelser om lappar- nas jakträtt ansåges vara av nöden.

Landstingets i Kopparbergs län ansökning tillstyrkes av länsstyrel- sen och överjägmästaren i distriktet; och hänvisar längstyrelsen såsom stöd för sitt yttrande till det av styrelsen avgivna, här nedan omför- mälda utlåtandet över svenska naturskyddsföreningens framställning.

Sistnämnda framställning tillstyrkes av vederbörande överjägmästare, vilka uttala sig för total fridlysning av björn inom hela landet under 10 år eller tillsvidare. Allmänt förordas även, att anfallande björn eller skadebjörn, som dödats, ej må behållas av skytten utan skall överlämnas till myndigheterna. Länsstyrelserna i Kopparbergs och Värmlands län uttala sig för total fridlysning inom hela landet; och länsstyrel-

serna i Gävleborgs och Jämtlands län giva även framställningen sitt stöd. Länsstyrelsen i Västernorrlands län tillstyrker beträffande länet. Där- emot avstyrker länsstyrelsen i Västerbottens län framställningen, så vitt den avser samma län, i det länsstyrelsen anser, att en total fridlysning av björn skulle komma att verka hämmande på lapparnas renskötsel. Särskilt betecknas björnen såsom en svår fiende till de späda renkalvarna, vilka den många vårar skall hava rivit till högst betydande antal. :Därest dock ett totalt jaktförbud å björn ansåges böra komma till stånd, fram- håller länsstyrelsen, att givetvis de, som förlorat tamdjur genom björnen, kunde göra anspråk på skadestånd. Länsstyrelsen funne dock en sådan anordning mindre tilltalande. Länsstyrelsen i Norrbottens län förklarar sig likaledes icke kunna tillstyrka en total fridlysning av björn inom Norr- bottens län, enär en sådan skulle kunna medföra en icke önskvärd ökning av björnstammen. Däremot säger sig länsstyrelsen icke hava något att erinra mot en sådan ändring av nu gällande bestämmelser, att dödad björn icke under något förhållande finge behållas av skytten utan skulle anmälas för och överlämnas till laga myndighet. Domänstyrelsen anser, att ytterligare åtgärder vore av behovet på- kallade för att bereda björnen skydd inom landet, då eljest fara syntes föreligga för att den komme att småningom försvinna ur vår fauna.

Till belysande av björnens hastiga avtagande inom landet må efter den officiella statistiken meddelas följande tabell över björnar fällda under åren 1856—1920. Siffrorna äro uppdelade efter femårsperioder samt angivas länsvis.

ST EN -— | -— | -— | -— | [STA — -— -— — -—- -— — GO 4 oo oo | on oo oo [0 ol oo 2 Kol ee Oo Kol an ot | & S&S NN 0 [0.0] [lo] ee oo OS Ja Las - E-NR ME EN EE EE EE ES ES Län | hk | latent de all ER jane sa al Mee Rae ole I HH —- bo —- -—- —- — —- HH — — B oo oo oo oc Gu oo oo [vel Oo Ce OO el o > IGEN SS | Qw I mo lh elle tele pa os SI Aa Se ot [=] a Ö oo Oo oa 9) ot [>] fa | | | | Norrbottens ..................... | 156 Sa 127] 47) 67| 66) 64| 51| 38 | 33 | 29 | 18 | 12) 826 VEBtSrDOLLONS), eps on berses gal 59 41 38 41 42 14| 19-26) 81 41 61 31 71308 I STäMtlandS set ses bene 135| 148 169) 98 95| 60 51 35 arlrarre r9]-82E Västernorrlands ............... 3915 6511-18] 148] Akut Eee AS KOPPArDÖTES sovase ps send sler rande 148 115 1001-351) 61 9 24 3 2 21l— 1 —|]—]I] 499 GäVleborgS: osnessmesles rör une 34 58 29 25! 13 2 1 7—/—|—!— | —] 171 Värmlandö-.s.ss.cc sco stolle ad 6 Sj. 15|---4|-—121- 3] = ferböjesklfee B Orebröm Jösse TER SR 31 i = =] Bil — I —-l—-!l-l—- 1 —- 4 618| 532| 494| 259| 299] 160) 163| 124| 51 | 62 | 38 | 22 | 38 |2860

2) Uppgiften gäller endast året 1865. Jakt- och fiskesakkunniga. 24

De sak- kunniga.

Vid jämförelse mellan de olika femårsperioderna är att märka, att björnen allt sedan år 1913 varit fridlyst på kronans marker och att på grund härav skottsiffrorna från femårsperioderna 1911—1915 och 1916—1920 ej äro fullt jämförliga med de tidigare perioderna.

Av ovanstående siffror, som torde utgöra en någorlunda tillförlitlig grund för bedömandet av björnens tidigare förekomst, framgår bland annat, att, om hänsyn tages till skillnaden i areal mellan de olika länen, björntillgången ända in på 1870- och 80-talen varit avsevärt större i Kopparbergs och Jämtlands län än i Norrbottens och Västerbottens län. Detta förhållande torde åtminstone delvis få sin förklaring däri, att björnen är ett utpräglat skogsdjur, som ursprungligen funnit bättre trevnad i de mera sydligt belägna provinsernas stora sammanhängande skogar än i lappmarkernas fjäll- och myrmarker, där den befinner sig på gränsen till sitt naturliga utbredningsområde.

Vad beträffar björnens nuvarande förekomst inom landet vilja de sakkunniga framhålla, att Värmlands, Kopparbergs och Gävleborgs län numera knappast kunna tagas med i räkningen, då det gäller att skydda vår ännu kvarlevande björnstam. I gränstrakterna mellan sydöstra Da- larna och Gästrikland har visserligen en liten koloni av björnar funnits ända in på detta århundrade, men då man icke har några bestämda uppgifter om att björn iakttagits där sedan 1910, torde det vara ganska ovisst, om den ännu finnes kvar. De björnar, som möjligen ännu då och då kunna spåras i de nordligaste delarna av Dalarna och Värmland på gränsen mot Norge samt 1 den s. k. Orsa finnmark i västra Hälsingland, äro av allt att döma endast kringströvande enstaka exemplar. Söder om lappmarkerna anträffas björnen numera i fast stånd endast i Hede socken 1 Härjedalen i och omkring Sonfjällets nationalpark samt inom Frostvikens socken i nordvästra Jämtland, på vilket sistnämnda ställe stammen under senare år beräknats till 8 å 10 djur. Dessutom visar sig björnen mera regelbundet inom Ångermanlands nordligaste socken Tåsjö, dit den vandrar från angränsande trakter av Frostvikens socken och Risbäcks kapellförsamling av Dorotea socken i Västerbottens län. Vad angår lappmarkerna påträffas björnen sydligast i nämnda kapellag, där en fast björnstam finnes av ungefär samma storlek som stammen i Frost- vikens socken. Inom hela Västerbottens län finnes, förutom nyssnämnda björntrakt i Dorotea socken, endast ett fast tillhåll för björn, nämligen 1 trakten av Ammarnäs kapell i Sorsele socken, där björnantalet anses vara ungefär detsamma som i Risbäck eller något mindre. I mellan- liggande trakter uppträder björnen sällan och då helt tillfälligt, och i Västerbottens kustland har den varit helt utrotad ända sedan början

av 1800-talet. Detsamma gäller om Norrbottens kustland. Inom Norr- bottens län träffas björnen i fast stånd numera endast inom lappmarkerna i Stora Sjöfallets och Sarjeks nationalparker och trakterna däromkring samt i mindre antal inom Arjeplogs, Gällivare och Jukkasjärvi socknar, där den särskilt förekommer 1 några fjälldalar kring Kalix- och Kaitum- älvarnas källor. I trakterna norr och öster om riksgränsbanan torde man däremot numera icke hava att räkna med någon fast björnstam. Huru stor björnstammen är inom sistnämnda båda nationalparker kan icke med bestämdhet angivas; dock anses den åtminstone inom Stora Sjöfallsparken hava ökats efter fridlysningens ikraftträdande. I övriga här nämnda trakter av Norrbottens län har man däremot, enligt vad som uppgives av vederbörande överjägmästare, under senare år kunnat kon- statera en alltjämt fortgående minskning av den redan förut obetydliga stammen.

Till ytterligare belysande av antalet under senare år dödade björ- nar må här anföras följande sifferuppgifter avseende vart och ett av åren 1905—1920, länsvis fördelade.

Tlärn 1905 1906 1907 1908 1909 1910 /1911/1912 1913 1914 1915 /1916 1917 1918 1919/1920 Norpotcens EK | 10 gul & ale) Bf 1) 2 Gen a Västerbottens ...... — | —- Jean fran 1j—] 8l—-] 21 111 Jämtlands............ NE | LE Sr er SIE Tr 2 a er [ss jer GS RO. 1 6 Västernorrlands ';..I —j — ÅA fe I sn fir BE ER flm Fre [RS ES te fre fe Kopparbergs ...... = IR Stf fet fare] nn RM EE Pas rr Summal 11 | 9| 11 9) 9|10o]| 7I 9l 21 21 2110111] 8) 2) 7

! Härjämte har en unge tagits levande.

Ehuru denna statistik, sammanställd som den är efter skilda, sins emellan tämligen olika primäruppgifter, icke torde vara fullt tillförlitlig, ger den dock tydligt vid handen, att, trots björnens fridlysning inom nationalparkerna och trots inskränkningen av rätten att jaga björn även på annan kronomark och på enskild mark, antalet fällda björnar, som strax efter 1912 betydligt avtog, under senare år åter ökats och numera blivit ungefär lika stort som före ikraftträdandet av nationalparkslagen och den nya jaktlagstiftningen. Då man genom Jägmästarnas rapporter vet, att björnen under senare år avtagit i antal på de flesta lokaler med undantag av Stora Sjöfallets och Sarjeks nationalparker och blivit ut- rotad inom stora delar av Norrbottens län, där den ännu för ett tiotal år sedan förekom i icke ringa antal, är det sannolikt, att de relativt höga

skottsiffrorna hava sin grund i en på sina ställen allt mera intensivt be- driven förföljelse. Särskilt ödesdigra för björnarna tyckas åren 1916, 1917 och 1920 hava varit. Inom Jukkasjärvi revir i Norrbottens län, där björnantalet enligt överjägmästarens år 1917 avgivna rapport beräk- nades till ett 10-tal djur, dödades då 5 björnar och inom Frostvikens revir i Jämtland, där, såsom ovan nämnts, björnstammen förut likaledes torde hava uppgått till ett 10-tal exemplar, icke mindre än 6 stycken. Under år 1920 fälldes och fångades inom björntrakterna i Jämtlands län icke mindre än 7 björnar. Atten dylik beskattning när som helst kan medföra total utrotning av den svaga stammen torde vara lätt att inge. Skottsiffrorna enligt tabellen förete i övrigt de starka växlingar, från några få till ett tiotal,som alltid pläga visa sig, då en jaktbar djurart befinner sig nära utrotning.

Att det skydd man berett björnen på staten tillhöriga marker visat sig otillräckligt får sin förklaring däri, att särskilt bland de mera sydliga björnlokalerna en del äro belägna på enskild mark samt att, där så icke är förhållandet, enskilda marker ofta skjuta in mellan kro- nans områden. Vad lappmarkerna beträffar äro gällande föreskrifter rörande lapparnas jakträtt synnerligen otydliga och synas icke utgöra hinder för att, såsom de sakkunniga haft tillfälle att i annat samman- hang utveekla (sid. 91, 97), lapparna jaga björn på de vidsträckta områden, som enligt 1898 års renbeteslag blivit till deras uteslutande begagnande anvisade eller varå de eljest enligt nämnda lag äga utöva jakträtt.

Vidkommande nationalparkerna såsom reservationer för björnen, vilja de sakkunniga fästa uppmärksamheten därpå, att Stora BSjö- fallets och Sarjeks nationalparker dels på grund av dammanlägg- ning vid Lilla Sjöfallet i och för vattenreglering i Lule älv, varav särskilt under byggnadstiden stark rörelse i trakten kan väntas, och dels till följd av ökad turisttrafik framdeles icke torde komma att utgöra samma lugna och fredade tillhåll för björnen som de hittills varit, samt att Son- fjällets nationalpark visat sig vara alldeles för liten såsom björnreserva- tion, i det att så gott som årligen inträffar, att björnar bliva skjutna, då de om hösten från nationalparken gå in på kringliggande marker.

Borttagandet av rätten för annan än ägaren eller den, som har dennes tillstånd, att jaga björn på enskild tillhörigt jaktområde synes icke heller hava varit av någon egentlig betydelse. I allmänhet torde även vara ganska lätt att mot löfte om andel i bytet erhålla en jakträtts- innehavares tillåtelse att anställa jakt på ett så värdefullt villebråd som björn.

De sakkunniga, som beträffande nödvändigheten av bevakning å nationalparkerna, om dessa i någon mån skola fylla det med desamma

avsedda ändamålet, hänvisa till vad de därom i annat sammanhang anfört (sid. 285 o. följ)., äro för sin del övertygade om att, i händelse icke skyddsåtgärder vidtagas utöver dem som för närvarande gälla, fortbe- ståndet av den svaga björnstam, som ännu finnes, riskeras, så att stam- men inom en icke avlägsen framtid kan befaras komma att helt för- svinna. Enda medlet häremot synes vara en total fridlysning av björnen under viss tid. Med hänsyn därtill att erfarenhet saknas rörande verk- ningarna av ett dylikt förbud, synes detsamma icke för närvarande böra fastställas att gälla längre än fem år. Att fridlysa björnen endast inom hans sydligare utbredningsområde, där faran för stammens bestånd torde vara mest överhängande, skulle sannolikt bliva av ganska ringa bety- delse, då det är en känd sak, att björnar från Jämtland vandra in i an- gränsande trakter av Västerbottens län, där de lätt kunde skjutas, om jakten inom sagda län lämnades fri i samma utsträckning som för när- varande. Härtill kommer, att det torde vara lättare att övervaka efter- levnaden av ett totalförbud än av ett partiellt förbud. Enär de sak- kunniga föreslagit, att för framtiden skulle bestå förbud mot jakt efter björn å alla kronans marker, skulle ett dylikt periodiskt förbud få be- tydelse allenast med avseende å enskilda tillhöriga områden.

Då björnen under vanliga förhållanden huvudsakligen livnär sig av växtämnen, kan dess skadlighet beträffande tamdjuren icke jämställas med de andra större rovdjurens, t. ex. vargens och järvens. Endast vissa, vanligen äldre individer, som fått smak för kött, bliva vad man kallar »slagbjörnar» eller »skadebjörnar». Eljest har erfarenheten visat, att björnen kan vara ganska talrik på en trakt, där kreatur beta, utan att göra dessa någon skada. Numera, sedan björnen i det närmaste blivit undanträngd från sitt naturliga utbredningsområde till fjäll- trakterna och skogarna närmast dessa, torde det i allmänhet endast vara lapparnas renar, som kunna bliva föremål för hans angrepp. Enligt vad som uppgives, lär det stundom inträffa, att björnar, sedan de om våren lämnat sina iden, angripa och döda de lättåtkomliga ren- kalvarna. Klagomål härutinnan synas hava framkommit nästan ute- slutande från fjällapparna inom Jockmocks socken, inom vilkas renbetes- områden större delen av Stora Sjöfallets nationalpark är belägen. Även om sålunda inom ett begränsat område någon skadegörelse kan ske genom björnen, torde detta icke böra få föranleda, att åtgärder till för- hindrande av den svenska björnstammens utrotande därigenom omintet- göras. FErinras må i övrigt om det uttalande, som av länsstyrelsen i Norrbottens län i ovannämnda yttrande över svenska naturskyddsför- eningens framställning göres beträffande skadegörelse av björn. Läns-

styrelsen anför sålunda, att klagomål över dylik skadegörelse endast undantagsvis försports. Icke ens för lapparnas renhjordar, vilka väl först och främst skulle vara utsatta för angrepp av björnar, hade björnen visat sig nämnvärt skadlig. Härmed må jämföras det av lappfogden i Västerbottens län över naturskyddsföreningens framställning avgivna yttrande, däri lappfogden framhåller, att i trakter, där björnen före- komme i enstaka exemplar eller mera fåtaliga bestånd, såsom förhållan- det vore i Jämtlands och Västerbottens län, lapparna hyste tämligen liten fruktan för honom och ställde honom såsom rovdjur på ett fullständigt annat plan än vargen, lodjuret och järven. I sådana trakter däremot, varest stammen vore talrikare, t. ex. i Sarjek-området och kring Stora Sjöfallet, betecknades björnen av lapparna såsom en mycket svår fiende till de späda renkalvarna.

Enligt de sakkunnigas uppfattning torde den skada, som genom björnen tillfogas renskötseln, icke vara av någon större betydelse. Men det synes vara med billighet överensstämmande att, för den händelse total fridlysning av björnen införes, staten ikläder sig förpliktelse att gällda de skador, som genom björn vållas å renar liksom å andra tam- djur och vilka skador icke bero på vårdslöshet från deras sida, som äro ansvariga för kreaturens vård. En dylik skyldighet torde böra åligga staten jämväl beträffande skadegörelse, som genom björn å national- . parker tillfogas lapparnas renar. Parkernas tillkomst hava nämligen medfört ingrepp i rättigheter, varav lapparna sedan urminnes tider ägt begagna sig. Visserligen kan för närvarande för vissa fall Kungl. Maj:t medgiva dödande av björn å nationalpark, men innan dylikt tillstånd hunnit utverkas — om det över huvud bifalles — kan en oförskylld förlust hava drabbat renägaren. Ett åtagande av ifrågavarande slag torde näppeligen kunna medföra någon större ekonomisk uppoffring. En- ligt föreliggande upplysningar är det antal tamdjur, som årligen dödas av björn, Töga betydande. Vidare är tydligt, att icke varje anmälan om skadegörelse genom björn får tagas för god, utan måste i varje förekom- mande fall ske noggrann utredning angående skadans omfattning samt huruvida skadan verkligen förorsakats av björn och icke av andra rov- djur, hundar o. dyl. Behövliga medel synas, utom vad angår ersättning för skadegörelse å nationalpark, böra bestridas av de jaktvårdsavgifter, som av de sakkunniga föreslagits skola utgöras av landets jägare.

Vad beträffar björnens farlighet för människan, torde det vara synnerligen sällsynt, att en björn går till anfall mot människor utan att först hava blivit sårad, förföljd eller plötsligt överraskad. Till skydd mot anfall av björnen såväl å människor som kreatur synes det

emellertid nödvändigt, att den för närvarande under vissa omständig- heter medgivna rätten att å kronomark även annorledes än i nödvärn döda björn, som visat sig farlig för människor och kreatur, bibehålles och utsträckes jämväl till övriga områden, där jakt å björn förbjudes. Dock bör dödande av dylik skadebjörn få ske först efter därtill av myndighet inhämtat särskilt tillstånd. Såsom de sakkunniga nedan före- slagit, skulle nuvarande förbud mot björnjakt å kronans marker fortfarande bestå, vadan totalförbudet skulle komma att visa sina verkningar endast med avseende å enskildas områden. Beträffande dessa synes tillstånd som nyss nämnts böra meddelas av länsstyrelsen. Då det kan inträffa, att björnstammen inom ett visst område ökas alltför starkt, bör härförutom Kungl. Maj:t äga att, när så erfordras, medgiva tillstånd till dödande av björn. Enligt de sakkunnigas förslag skulle vidare varje björn. som fällts eller fångats, och sålunda även i förevarande fall dödad björn, tillkomma kronan, som givetvis då även skulle hava att gällda kost- naderna för dess omhändertagande.

Beträffande de regler, som böra komma till tillämpning efter ut- gången av den totala fridlysningen, synes, vad angår kronans marker, tillsvidare böra upptagas nuvarande föreskrifter, innebärande totalför- bud mot dödande utan Kungl. Maj:ts tillstånd av björn därstädes. Före- skrifterna i ämnet böra emellertid införas i stadgan om jakt samt dels för åstadkommande av enhetligare behandling av frågor om fällande av skadebjörn så ändras, att dylika frågor avgöras av överjägmästaren i stället för jägmästaren, dock att å lapparnas särskilda områden med hänsyn till där gällande bestämmelser om jakten prövningen bör till- komma länsstyrelsen, dels ock förtydligas beträffande lapparnas sär- skilda områden, så att det blir fullt klart, att även å dessa björn — med undantag av skadebjörn — må dödas endast efter tillstånd av Kungl. Maj:t. Beträffande sistnämnda fråga vilja de sakkunniga i övrigt hänvisa till vad de under avdelningen rörande grunderna för tillgodo- görande av kronans jakträtt anfört (sid. 97). Vidkommande rätten till ersättning för skada å tamdjur genom björn hänvisas till vad därom ovan anförts.

Beträffande enskilda jordägares rätt att efter totalfridlysningens utgång jaga björn å egna marker synas de för närvarande gällande bestämmelserna kunna i huvudsak kvarstå. Till inskränkande av för- följelsen mot björnen och åvägabringande i möjligaste mån därav, att björn dödas endast när sådant nödvändiggöres till skydd mot skade- görelse, hava de sakkunniga emellertid föreslagit såsom allmän regel,

att björn, som dödas eller anträffas död, skall tillfalla kronan, där ej Kungl. Maj:t annorlunda medgivit.

De sakkunnigas ovannämnda förslag hava föranlett bland annat upptagande under 12 8 i jaktlagen av en bestämmelse om kronans rätt till dödad björn samt under 21 $ samma lag av en analog bestämmelse rörande björn, som anträffas död, ävensom av föreskrifter i 22 och 24 88. I jaktstadgeförslaget har införts bestämmelser i $$ 2, 6, 9, 10 och 21, varjämte tillägg skett till 31 $& renbeteslagen. Förslag rörande totalförbudet mot jakt å björn återfinnes i de sakkunnigas i missivskrivel- sen intagna hemställan.

Enligt 1864 års jaktstadga var rätt till jakt å lo för envar med- given såväl å oavvittrad skog samt kronoöverloppsmark i de norra länen som, efter därom hos jakträttsinnehavaren gjord anmälan, 1 allmänhet å annans mark, varjämte den som å mark, där han innehade jakträtt, drev upp lo ägde fullfölja jakten in på annans ägor. Enär lodjuret räknades till de i stadgan såsom skadliga upptagna rovdjuren, fick det i övrigt, om det tillfälligtvis anträffades, dödas var som helst.

Lodjursstammens hastiga tillbakagång riktade emellertid uppmärk- samheten på nödvändigheten av åtgärder till förhindrande av lodjurets utrotande. Frågan härom väcktes först av de för naturskyddsfrågans behandling enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 14 juni 1907 inom jord- bruksdepartementet tillkallade sakkunniga, som i sitt den 4 december samma år avgivna betänkande, med framhållande av lodjurets stora gäll- synthet under senare tider, föreslogo, att den då utgående belöningen av allmänna medel för lodjurs dödande, utgörande 25 kronor för varje dödat djur, måtte biten Till detta förslag anslöto sig även 1908 års jaktsakkunniga, vilka därutöver hemställde, att till förhindrande av att lodjuret alldeles utrotades den dittills bestående rätten att å annans mark upptaga eller fortsätta jakt efter lo måtte upphöra.

I överensstämmelse med berörda förslag blev i 1912 års jakt- författningar rätten att på annans mark jaga lo eller där döda tillfälligt- vis påträffad lo borttagen, varjämte skottpengarna för dödande av detta djur avskaffades. Tillika har den för en och var förut öppna rätten till jakt efter lo å kronoöverloppsmark upphävts. Om man bortser från jakten å oavvittrad mark, må för närvarande jakt efter lodjur, vilken djurart dock fortfarande ingår under de i jaktlagen såsom skadliga be- tecknade djuren, anställas allenast av jakträttsinnehavare å område, där han äger jakträtt, varjämte lo, som inkommer i gård eller trädgård, må dödas och behållas av den, gom där bor eller trädgården innehar så ock

dennes folk, ändock att jakträtten där tillkommer en annan. Vad sär- skilt angår jakten å kronans marker må nämnas, att personal vid skogs- staten äger att å marker, som tillhöra dess tjänstgöringsområde, idka jakt efter skadliga djur och sålunda även efter lo.

Redan före 1912 års jaktlagstiftning hade emellertid genom till- komsten av lagen angående nationalparker den 25 juni 1909 skett en viss inskränkning i rätten till jakt efter lo, i det sådan jakt, liksom all jakt över huvud, förbjöds å nationalparkerna. Undantag härifrån stad- gades dock så till vida, att lapparna bibehöllos vid den särskilda rättighet till jakt, som var dem medgiven, utom vad anginge jakt å björn.

Den 7 november 1914 ingav svenska naturskyddsföreningen en framställning till Kungl. Maj:t om sådan ändring av lagen om rätt till jakt samt kungörelsen angående grunderna för tillgodogörande av kronans jakträtt, att lodjuret i fråga om jakt på kronomark och oav- vittrad mark måtte bliva likställt med björnen.

I skrivelsen framhålles till en början betydelsen av att åt den na- tionella faunan söka bevara sådana »djurarter, som på grund av säll- synthet och andra omständigheter löpa fara att utrotas, detta oavsett huruvida djuret i fråga kan anses direkt nyttigt eller skadligt från män- niskans synpunkt>. Till sådana djur hörde i främsta rummet björnen och lodjuret. Vad den förstnämnda beträffade hade den numera erhållit en fre- dad tillflyktsort inom ett par av nationalparkerna, varjämte ett visst skydd beretts densamma genom 1912 års jaktlag, enligt vilken det icke vore tillåtet utan Kungl. Maj:ts tillstånd att jaga björn på oavvittrad mark eller ens för skogsstatens personal på annan kronans mark. Vidkommande lodjuret, som på grund av sin vana att företaga mycket vidsträckta strövtåg svårligen kunde anses skyddat inom en nationalparks begrän- sade område, vore gällande bestämmelser än mindre effektiva än be- träffande björnen.

I framställningen redogöres vidare för lodjurets hastiga avtagande inom landet under senare hälften av 1800-talet och början av inne- varande århundrade. Vad anginge de tretton första åren av 1900-talet meddelas, att enligt inhämtade upplysningar de lägsta siffrorna an- tecknats för femårsperioden 1902—1906, då i medeltal icke fällts mer än 8 lodjur om året (under år 1903 endast 2). Under åren 1907—1913 hade siffrorna gått upp till mer än det dubbla, i det att i medeltal skjutits 19 lodjur om året. Dessa högre siffror ansågos emellertid icke motsvaras av någon ökning av lodjursstammen utan hava sin grund i Jakt- och fiskesakkunniga. Ta DE

Framställ- ning från svenska na- turskydds- föreningen.

Svenska jägarför- bundets framställ- ning.

en ivrigare bedriven jakt och 1 större noggrannhet vid ingivandet av uppgifter rörande fällda rovdjur.

I fråga om lodjurets skadlighet framhålles, att den skada det onek- ligen gör på det matnyttiga villebrådet, särskilt harstammen, numera, i betraktande av dess stora sällsynthet, knappast kunde anses vara av någon ekonomisk betydelse, och att de tillfällen, då tamdjur bevisligen dödats av lodjur, nu för tiden torde vara ytterst sällsynta.

I en den 11 juni 1916 till Kungl. Maj:t av svenska jägarför- bundet avlåten framställning angående vissa ändringar 1 jaktstadgan ifrågasättes jämväl, att ökat skydd beredes lodjuret. Denna framställning liksom naturskyddsföreningens har i och för yttrande överlämnats till de sakkunniga.

Innan naturskyddsföreningens framställning inkom till de sak- kunniga, hade genom Kungl. Maj:ts remiss utlåtande däröver infordrats från domänstyrelsen, som i sin ordning inhämtat yttranden från läns- styrelserna i Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Jämtlands, Väster- norrlands, Västerbottens och Norrbottens län ävensom från Ööverjäg- mästarna i de olika distrikten m. fl. Vidare har yttrande avgivits av vetenskapsakademien.

Länsstyrelsen i förstnämnda län liksom överjägmästaren i Bergs- lagsdistriktet tillstyrker framställningen. Överjägmästaren i Gävle-Dala distrikt har även tillstyrkt densamma, därvid han emellertid framhållit, att det med hänsyn dels till den ytterligt försvagade lodjursstammen och dels till de jämförelsevis små skogsarealer kronan ägde inom Jämt- lands län, där lodjuret numera torde hava sitt förnämsta tillhåll, synts honom tvivelaktigt, om de av naturskyddsföreningen föreslagna åtgär- derna kunde hindra lodjurets fortsatta utrotande. Han ifrågasätter för- denskull, huruvida icke total fridlysning under ett antal år skulle be- höva tillgripas. I detta yttrande har länsstyrelsen i Kopparbergs län förklarat sig instämma. Länsstyrelsen i Gävleborgs län instämmer i syftet med föreningens framställning och uttalar önskvärdheten av att effektiva åtgärder vidtagas till förhindrande av lodjurets utrotande.

Överjägmästaren i mellersta Norrlands distrikt tillstyrker framställ- ningen endast för viss tid, exempelvis 10 år, under framhållande av att lodjurstammen med hänsyn till det matnyttiga vilda, de smärre hus- djuren och renarna icke bör lämnas tillfälle att föröka sig alltför starkt. I detta förslag instämma länsstyrelserna i Jämtlands och Västernorr- lands län.

Länsstyrelsen i Västerbottens län har inhämtat yttrande från överjägmästaren i Umeå distrikt, kronofogden i lappmarksfögderiet och lappfogden i länet. Överjägmästaren tillstyrker föreningens framställning, »i trots av att lodjuret otvivelaktigt är ett större skadedjur än björnen», och kronofogden tillstyrker likaledes bifall till ansökningen, alldenstund lo- djuret numera förekomme så ytterst sparsamt inom fögderiet. Enligt hans vetskap hade under de senaste 10 åren (1905—1914) inom länets lapp- marker dödats endast 5 lodjur, därav 3 i övre delen av Dorotea socken inemot jämtlandsfjällen och 2, antagligen komna från Norge, i Tärna socken. Under åberopande av den skadegörelse lodjuret förorsakar å renar avstyrker lappfogden ändring av nuvarande bestämmelser rörande jakt å lo, för så vitt angår de trakter, där renskötsel bedrives. Han anför, att under de 10 första veckorna av 1915, under det renarna voro nere i skogslandet, minst 15 renar dödats av lodjur inom de trakter av Västerbotten och norra hälften av Ångermanland, där lappar vistats. Enligt lapparnas utsago vore lodjuret i fråga om skadegörelse på renar att jämställa med vargen och järven, och ur lapparnas byakassor hade under gångna år betydliga summor utbetalats för anställande av jakt å lodjur. I olikhet med naturskyddsföreningen drar lappfogden av de föreliggande statistiska siffrorna rörande antalet dödade lodjur den slut- satsen, att ökningen av de fällda djurens antal under senaste period, åtminstone vad beträffade de tre nordligaste länen, ej berodde på ivrigare bedriven jakt utan på lodjursstammens ökning. Med avseende å denna frågas bedömande gör han gällande, att fullständigare uppgifter å fällda lodjur erhållits, så länge skottpremier utbetalades, d. v. s. före år 1913, än under senare år. Han anför slutligen att, enligt vad han hade sig bekant, under de 10 första veckorna av 1915 8 lodjur uppträtt inom västerbottenslapparnas område och att 4 dödats, därav 3 inom lapp- marksfögderiet.

Länsstyrelsen tillstyrker för sin del föreningens framställning en- dast för de delar av riket, där lodjursstammen nedgått till en ren obe- tydlighet, men anser i likhet med lappfogden, att, där renskötsel be- dreves, eller närmare bestämt i de fyra nordligaste länen samt Idre socken av Kopparbergs län, förbud mot jakt å lo ej borde ifråga- komma.

Överjägmästaren i Luleå distrikt anser, att orsaken till lodjurets undanträngande mot Norrland och avtagande i främsta rummet vore att tillskriva odlingens fortskridande och skogsavverkningens ökade omfattning. Jakten på lo vore däremot numera inskränkt till ett mini- mum. Han framhåller lodjurets skadlighet och anför exempel på att

det rivit får; och anser han, att tillräckliga skäl ej föreligga för tillstyrkande av naturskyddsföreningens framställning. Överjägmästaren i Skellefteå distrikt anför, att lodjuret inom de delar av Västerbottens och Norr- bottens län, som tillhöra distriktet, endast vore sporadiskt förekommande. Under 1909—1913 hade endast ett lodjur skjutits där. Den skada, lodjuret möjligen kunnat göra på harstammeh, kunde icke anses vara av någon ekonomisk betydelse. Han ansåge därför, att den föreslagna ändringen av bestämmelserna rörande jakt på lo borde kunna vidtagas utan olägenhet.

Länsstyrelsen i Norrbottens län fastslår, att lodjuret vore mycket sällsynt inom länet. Det av naturskyddsföreningen angivna antalet av inom länet dödade lodjur syntes för högt. 1909—1912 utbetalades av länsstyrelsen skottpenningar endast för 7 lodjur, under det naturskydds- föreningen uppgivit antalet nnder samma tid dödade lodjur till 10. Någon betydande skadegörelse av lodjur, vare sig å den nyttiga vild- naden eller å tamdjur, hade, så vitt länsstyrelsen hade sig bekant, icke förekommit inom länet. Åven om så skulle vara fallet, att lodjuret i enstaka fall kunde bliva ett svårt skadedjur för renarna, torde, uttalar länsstyrelsen, den begärda inskränkningen i jakträtten å lo icke avse att upphäva den lapparna enligt 1898 års renbeteslag tillkommande rätt att jaga å kronans marker inom lappmarkerna. På grund härav anser länsstyrelsen i likhet med överjägmästaren i Skellefteå distrikt, att den föreslagna lagändringen utan olägenhet kunde genomföras, för så vitt anginge Norrbottens län.

I domänstyrelsens yttrande frambhålles, att lodjuret genom den nya jaktlagen erhållit ett visst skydd. Då emellertid fara för lodjurets ut- rotande möiligen kunde föreligga, har domänstyrelsen för sin del intet att erinra emot att lodjuret genom särskilda ytterligare bestämmelser bereddes större skydd än för närvarande. I detta syfte föreslår styrel- sen dels sådan ändring av 4:e punkten i kungörelsen om tillgodogörande av kronans jakträtt, att lodjuret å statens mark icke längre finge skjutas av personalen vid jägeristaten utan Kungl.' Maj:ts tillstånd, dels ändring av 2 8 i lagen angående nationalparker avseende att, i likhet med vad redan skett beträffande björnen, undantaga lodjuret från den lapparna tillerkända jakträtten inom nationalpark. Däremot vill domän- styrelsen icke vara med om att utesluta lodjuret från jaktlagens för- teckning över de djur, vilka skulle anses såsom skadliga.

Vetenskapsakademien förordar bifall till naturskyddsföreningens framställning. Akademien stöder sitt förord på ett yttrande av profes- sorerna Hj. Théel och Einar Lönnberg. Dessa betona den överhängande

faran för lodjurets utrotande. Om i Sverige en stam av denna intres- santa djurart skulle kunna bevaras, måste större skydd beredas det fåtal loar, som ännu funnes kvar. Bestämmelsen i gällande jaktlag- stiftning, att personer ej hava rätt att jaga lo på annans mark, skulle, framhålla de båda vetenskapsmännen, kunna vara ett mycket gott skydd i många fall, men tyvärr bleve denna föreskrift, särskilt vad anginge de nordligare delarna av landet, där loarna hava sitt huvud- sakliga tillhåll, ej upprätthållen. Till belysande härav omtalas, huru- som ett lodjur, som spårats i Kalls socken i Jämtland, av skidlöpare förföljdes genom socken efter socken, till dess det slutligen dödades i Hedeviken i Härjedalen. I dylika fall begärdes ingalunda jakträtts- innehavarens tillstånd för jaktens bedrivande, och något beivrande av överträdelsen gjordes sällan eller aldrig från enskild persons sida. Ett effektivare skydd vore därför nödvändigt. Mest verksam skulle givetvis en kraftigt genomförd fridlysning vara. En sådan torde dock med hänsyn till lodjurets skadlighet knappast kunna ifrågasättas på privat mark under andra omständigheter än att ersättning från det allmännas sida utbetalades för den av rovdjuret vållade skadan. Där- emot skulle staten på sin mark kunna utan kännbar förlust bereda lo- djuret ett visst skydd mot förföljelse, och skulle detta lämpligen kunna göras analogt med det som tillkommer björnen. I norra Sverige, där staten äger större sammanhängande skogsområden, torde därigenom möjligen något kunna vinnas för lostammens vidmakthållande, men då djuren föra ett mycket kringströvande levnadssätt och byta om uppe- hållsort, när tillgången på harar började tryta, vore det ej sagt, att därmed fullt tillfredsställande resultat skulle kunna vinnas. Då emeller- tid något måste göras och de av naturskyddsföreningen föreslagna åt- gärderna lättast kunde vidtagas, tillstyrkte de båda sakkunniga ett föror- dande av föreningens framställning.

Beträffande lodjurets förekomst må framhållas att, medan det ännu under förra hälften av 1800-talet förekom i de flesta större sam- manhängande skogsmarker så gott som över hela landet, 1 vissa trakter tämligen allmänt, det numera är utrotat i hela södra och mellersta Sverige upp till Härjedalen och Jämtland och håller sig kvar endast i inre delarna av de fyra nordligaste länen, där det på grund av för arten mindre gynnsamma klimat- och naturförhållanden aldrig varit talrikt.

Till belysande av den snabbhet, varmed lodjurets tillbakaträngande fortgått, må anföras att, under det enligt befintliga siffror exempelvis under femårsperioden 1835—39 inom landet dödades 1 ,324 lodjur, mot-

De sak- kunniga.

svarande siffra 80 år senare under perioden 1915—1919 uppgick till endast 108. Inom Västmanlands län, där lodjursfrekvensen under förra hälften av 1800-talet synes hava varit störst i förhållande till arealen, dödades de sista lodjuren redan under femårsperioden 1886—90. I Kop- parbergs och Värmlands län, varest tillgången på lodjur ävenledes varit betydande, föllo de sista kringströvande exemplaren vid