USSR SEEDINCGE NYG STARR

RÖRANDE ARBETSTIDSLAGSTIFTNINGENS VERKNINGAR OCH ARBETSTIDSFÖRHÅLLANDENA INOM VISSA YRKEN

AVGIVNA AV

K. SOCIALSTYRELSEN

DEN 29 SEPTEMBER 1922

STOCKHOLM 1922 KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER 222653

• Sida 2
•  Original

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Underdånig skrivelse . srt Förslag till reviderad lag om RE WENOEN ; Motivering Reservationer: a) av herrar Bergsten och Järte . b) av herr von Sydow . c) av herr Johanson . Lig ä rå k la ; Undersökning rörande attatimmarslagens AO Åk ck idkigöd verkställd av socialstyrelsen 3 sate Sr ie SELENE EN Ra FESe Specialundersökning rörande ar Felstidslagene ekonomiska vekligen inom industrien, av kommerskollegium . TR Fes 3 : Arbetstidsförhållandena vid Sukulrde och där ör jämförliga ndtalier, Re fe ställd av medicinalstyrelsen

ställd av statens fattigvårdsinspektör

Bilagor: : Bil. 1. Frågeformulär, använda:.vid socialstyrelsens utredning JO

Inkomna utlåtanden till socialstyrelsens utredning (i urval) . Översikt över arbetsrådets beslut i fråga om tillämpningen av lagen om arbetstidens begränsning den 22 juni 1921

• Sida 3
•  Original

SE Stockholm den 29 september 1922.

FIT: KONUNGEN

Den 22 juni 1921 anbefällde Kungl. Maj:t socialstyrelsen att verk- ställa en av riksdagen i skrivelse, nr 341 för samma år, begärd allsidig utredning beträffande dels arbetstidslagens verkningar och dess anpass-

1—222653.

• Sida 4
•  Original

ning efter den internationella lagstiftningen och dels behovet och arten av reglering av arbetsförhållandena inom de verksamhetsgrenar, som om- förmäldes i 5 $ a) av ett till propositionen nr 359 till samma års riksdag fogat lagförslag, d. v. s. rörelser, som ha till ändamål att bereda sjuk- vård, fattigvård, uppfostran eller undervisning eller att tillgodose annat därmed jämförligt behov. Därjämte anbefalldes styrelsen att verkställa berörda utredning i så god tid, att densamma kunde läggas till grund för det förslag till ny lag om arbetstidens begränsning, som kunde komma att föreläggas 1923 års riksdag, samt att vid utredningens verkställande samråda, i vad rörde arbetstidslagens ekonomiska verkningar med kom- merskollegium, i fråga om lagens anpassning efter den internationella lagstiftningen med Sveriges delegation för det internationella socialpoli- tiska samarbetet och beträffande sjukhuspersonalens arbetsförhållanden med medicinalstyrelsen.

I underdånig skrivelse den 10 mars 1922 framlade socialstyrelsen plan för utredningen samt begärde medel till bestridande av vissa med utredningen förenade kostnader. Därjämte ifrågasatte emellertid styrelsen på anförda skäl, huruvida icke utredningen borde uppskjutas. Med an- ledning av nu berörda skrivelse och en framställning från kommerskolle- glum, vari närmare redogjordes för den på kollegium efter överenskom- melse med socialstyrelsen ankommande delen av utredningen och be- gärdes visst för dess utförande erforderligt anslag, ställde Kungl. Maj:t den 24 mars 1922 till nämnda båda ämbetsverks förfogande tvenne belopp av högst 11,000, resp. 18,000 kronor till bestridande av de med den anbefallda utredningens fullföljande förenade särskilda kostnader utom tryckningskostnader. Vidare uppdrog Kungl. Maj:t åt socialstyrelsen att med ledning av utredningens resultat jämte övriga föreliggande omstän- digheter utarbeta och före den 1 september 1922 inkomma med förslag till lagstiftning om arbetstidens begränsning att gälla från och med in- gången av år 1924.

Efter därom av socialstyrelsen gjord framställning beslöt Kungl. Maj:t den 9- juni 1922 dels anbefalla medicinalstyrelsen att i socialsty- relsens ställe verkställa den del av ifrågavarande utredning, vilken avser arbetstidsförhållandena inom rörelser, som ha till ändamål att bereda

• Sida 5
•  Original

sjukvård eller att tillgodose därmed jämförligt behov, dels ock förordna, att inom socialdepartementet skulle verkställas den del av utredningen, vilken hade till föremål arbetstidsförhållandena inom de verksamhets- grenar, som ha till uppgift att bereda fattigvård eller att tillgodose annat därmed jämförligt behov. Tillika föreskrevs, att redogörelser för nu åsyf- tade undersökningar skulle, jämte de yttranden och förslag, vartill de kunde föranleda, före den 1 augusti 1922 överlämnas till socialstyrelsen för beak- tande vid fullgörandet av det styrelsen genom ovannämnda nådiga beslut den 22 juni 1921 och den 24 mars 1922 meddelade uppdraget.

Nämnas bör måhända i detta sammanhang, att socialstyrelsen, som är tillsynsmyndighet för alkoholistvården, verkställt en särskild under- sökning rörande arbetstidsförhållandena för personalen vid anstalter, till- hörande nu berörda vårdområde.

För anordnande och utförande av den anbefallda utredningen, vilken i enlighet med ovan anförda nådiga föreskrifter till olika delar verkställts av socialstyrelsen, kommerskollegium och medicinalstyrelsen samt inom socialdepartementet, lämnas upplysningar i samband .med redogörelserna för resultaten av utredningens olika delar.

På begäran av socialstyrelsen har inom arbetsrådet utarbetats en översikt över rådets beslut i fråga om tillämpningen av lagen om arbets- tidens begränsning, omfattande tiden 1 juli 1921—30 juni 1922, vilken översikt bifogas såsom bil. 3.

I fråga om den svenska lagstiftningens anpassning efter den inter- nationella arbetstidsregleringen har styrelsen samrått med Sveriges dele- gation för det internationella socialpolitiska samarbetet.

För att efter samråd med kommerskollegium tagas i övervägande vid fullgörande av ovan omförmälda styrelsen meddelade uppdrag har genom nådigt beslut den 21 juni 1922 till styrelsen överlämnats tvenne av gruvarbetstidssakkunniga avgivna betänkanden angående behovet av kortare arbetstid vid gruvarbete under jord, respektive ovan jord i de nordligaste delarna av landet.

Likaledes har genom nådigt beslut den 18 september 1922 till socialstyrelsen remitterats ett av landsorganisationens åttonde kongress gjort uttalande rörande lagen om arbetstidens begränsning.

• Sida 6
•  Original

Sedan den anbefallda utredningen numera till sina olika delar slutförts och socialstyrelsen i samband därmed utarbetat förslag till några ändringar i förevarande lagstiftning, får styrelsen härmed över- lämna förslag till reviderad lag om arbetstidens begränsning, åtföljd av bl. a. redogörelser för de olika undersökningar; varpå utredningen uppr delats. Ovan berörda till styrelsen remitterade betänkanden av gruvarbets-

tidssakkunniga och framställning av BRIS dens kongress åter- sändas härmed.

I detta ärendes handläggning ha deltagit generaldirektören Huss, byråcheferna Bergsten, First, Järte och Molin, tillförordnade byråchefen Nyström samt socialfullmäktige von Sydow och Johanson.

Mot styrelsens beslut i fråga om det föreliggande lagförslaget ha anmälts reservationer av herrar Bergsten och Järte, von Sydow samt Johanson.

GUNNAR HUSS.

A. MOLIN.

• Sida 7
•  Original

SL förordna Som töljer:

ES:

Denna lag äger tillämpning å varje rörelse, industriell eller icke? så ock å hus-, väg- eller vattenbyggnad, vattenavledning eller annat dylikt särskilt arbetsföretag, för såvitt i rörelsen eller företaget till arbete för arbetsgivares räkning i regel användas flera än fyra arbetare.

Från lagens tillämpning undantagas dock

a) arbete, som utföres i arbetarens hem eller eljest under sådana förhållanden, att det ej kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över arbetets anordnande,

b) arbete, som utföres av medlem av arbetsgivarens familj, ce) arbete, som till sin natur är så oregelbundet, att det icke kan förläggas till bestämda tider,

d) arbete, som bedrives av staten,

e) arbete, som har till ändamål att bereda sjukvård, fattigvård, uppfostran -eller undervisning eller att tillgodose annat därmed jämför- ligt behov,

f) skeppstjänst, som omförmäles i lagen om arbetstiden å svenska fartyg, ävensom fiske,

—g) skogsarbete samt kolning i mila, ändock att arbetet icke är att hänföra till skogsarbete, ävensom flottning,

h) jordbruk. Jämte sådana därtill hörande Hig ärluge. vilka. icke bedrivas såsom självständiga företag, ävensom trädgårdsskötsel och djur- skötsel, ändock att arbetet bedriver utan samband med jordbruk,

i) arbete, som åligger trafikpersonal vid järnväg, som är upplåten för allmän trafik,

j) arbete, som åligger biträde i handenlod; RR frisersalong eller badinrättning, samt ;

• Sida 8
•  Original

k) sådant arbete i hotell, restaurang eller kaférörelse, som är att hänföra till allmänhetens direkta betjänande,

1) arbete, som åligger portvakt och av honom väsentligen förrättas i hans bostad.

209: Såsom arbetare skall vid tillämpning av denna lag ej räknas verkmästare eller annan befattningshavare i överordnad ställning,

ritare, bokhållare eller därmed jämställd person, kontorsvaktmästare eller annat underordnat kontorsbiträde.

DS:

På begäran av domstol eller den, vars rätt därav beröres, åligger det arbetsrådet att avgöra, huruvida visst arbete är att hänföra till så- dant, varå denna lag äger tillämpning, eller huruvida viss arbetstagare är att enligt lagen räkna såsom arbetare.

Är mål, som handlägges vid domstol, beroende av fråga, varom i första stycket förmäles, skall domstolen hänskjuta frågan till arbetsrådet, när part sådant äskar eller domstolen finner det nödigt; och må slutligt utslag av domstolen ej meddelas, förrän arbetsrådets beslut kommit dom- stolen tillhanda.

I annan fråga rörande lagens tillämpning, än som i första stycket avses, har arbetsrådet att på begäran av domstol eller den, vars rätt av frågan beröres, avgiva utlåtande.

ATS:

Arbetsgivare må icke använda arbetare till arbete under längre tid, raster oräknade, än 8 timmar av dygnet eller 48 timmar i veckan; dock må, därest nyssnämnda begränsning av arbetstiden för vecka icke däri- genom överskrides, arbetstiden under något eller några av veckans dygn utsträckas till högst 9 timmar.

Bedrives arbete med regelbunden skiftindelning, må annan arbetstid än nyss angivits tillämpas, såvitt därigenom icke uppkommer längre sammanlagd arbetstid för en tidrymd av högst tre veckor, än att den motsvarar 48 timmar i veckan.

HUS: 1 mom. Är för visst arbete arbetstiden i väsentlig mån beroende

av årstiden eller väderleken eller är den på grund av annat förhållande av växlande längd, må arbetsrådet, i den mån så prövas påkallat, med-

• Sida 9
•  Original

giva, att arbetstiden, med avvikelse från vad i 4 8 stadgas, allenast be- gränsas så, att den i genomsnitt för viss angiven tidrymd kommer att uppgå till högst 48 timmar i veckan.

2 mom. Finnes arbete, som bedrives med tre skiftlag, på grund av synnerliga skäl böra fortgå jämväl under sön- och helgdagar, må arbets- rådet, i den mån så prövas påkallat, medgiva därför erforderligt undantag.

3 mom. Beträffande arbete, som fortgår allenast under kortare tid eller medför synnerligen ringa ansträngning eller tillgodoser ändamål av synnerligen stort allmänt intresse, må arbetsrådet, i den mån så prövas påkallat, medgiva undantag från de i 4 $ angivna begränsningar.

4 mom. Skulle i annat fall, än som avses i 1, 2 eller 3 mom., undantag från bestämmelse i 4 $ prövas påkallat till undvikande av all- varligt missförhållande, äger arbetsrådet lämna medgivande därtill.

Undantag må ock av arbetsrådet medgivas, då det av uttalande av arbetarnas sammanslutning eller sammanslutningar eller annorledes framgår, att det stora flertalet av de arbetare, som skulle beröras av undantaget, finna detsamma önskvärt, och arbetstiden ej därigenom kom- mer att oskäligt utsträckas.

GAS:

Har natur- eller olyckshändelse eller annan omständighet, som ej kunnat förutses, vållat avbrott i ett företags drift eller ock medfört över- hängande fara för sådant avbrott eller för skada å liv, hälsa eller egen- dom, må arbetare, i den mån så är nödigt med hänsyn till berörda för- hållande, användas till arbete utöver tid, som finnes angiven i 4 8 eller kan hava bestämts med stöd av 5 8. Om sådant arbete samt dess anledning, omfattning och varaktighet åligger det arbetsgivaren att senast inom två dygn från dess början göra anmälan till arbetsrådet.

Arbetet må icke fortsättas utöver sist angivna tid, utan att tillstånd därtill sökts hos nämnda myndighet. Angående sådan ansökan har ar- betsrådet att ofördröjligen meddela beslut.

Anmälan eller ansökan, varom här är sagt, må anses gjord, när densamma i betalt brev avlämnats till allmänna posten.

ES 1 mom. För utförande av nödvändiga förberedelse- eller avslut- ningsarbeten må arbetare, som fyllt aderton år, till nödigt antal använ- das under högst sju timmar i veckan utöver den tid, varunder sådan arbetare enligt denna lag eller med stöd av densamma meddelad efter- gift må användas till sitt egentliga arbete.

• Sida 10
•  Original

2 mom. Finner "arbetsgivare i annat fall; än som avses i 6. $, med hänsyn till särskilt - förhållande påkallat att använda arbetare till arbete utöver tid, som angives i 4 $ eller kan hava bestämts med stöd av 5 $, vare därtill berättigad i avseende å arbetare, som fyllt -aderton år, för högst 40 timmar under loppet av en kalendermånad och 200 timmar under loppet av ett kalenderår.

3 mom. Är ytterligare eftergift av trängande behov påkallad, må sådan, dock för högst 30 timmar under loppet av en kalendermånad och 150 timmar under loppet av ett kalenderår, meddelas av arbetsrådet.

4 mom. På arbetsrådet ankommer att pröva i vad mån den, som fyllt sexton men ej aderton år, må användas till arbete, som avses i -.denna paragraf, :

5 mom. I fråga om arbetares skyldighet att utföra arbete, som avses i denna paragraf, gäller vad därom kan anses vara med arbetsgi- varen överenskommet, men åligger det arbetsgivaren tillse, att icke arbe- taren genom användande till dylikt arbete utsättes för överansträngning -eller ohälsa.

8 S. Äro sådana rikssammanslutningar av arbetsgivare och arbetare, som kunna anses företräda flertalet arbetsgivare och arbetare inom visst verksamhetsområde, ense om viss eftergift i något avseende, varom stad- gas i 5 $ eller 7 $ 3 mom., må Konungen på framställning av arbets- rådet eller efter dess hörande förordna, att eftergiften må inom verk- samhetsområdet i fråga allmänt tillgodonjutas.

JES)

Rörande arbetares användande till arbete enligt 6 eller 7 $ åligger det arbetsgivaren att senast den första dagen i näst därpå följande vecka eller, där tidslängden för sådant användande ej inom nämnda frist låter sig bestämma, snarast möjligt därefter göra anteckning i särskild journal upprättad enligt formulär, 'som fastställes av arbetsrådet, eller ock på annat av nämnda myndighet godkänt sätt. I fråga om sådan förlängd arbetstid, som avses i 7 $ 1 mom., är dock arbetsgivaren icke pliktig göra dylik anteckning, där arbetstiden finnes behörigen upptagen å det i 118 2 mom. föreskrivna arbetstidsschema. VM 3 |

Beslut av arbetsrådet enligt 6 och 7 $& skall biläggas journalen å det arbetsställe, beslutet: rör, och skall journälen jämte bilagda beslut förvaras å arbetsstället under minst 3 år, räknat beträffande journalen

• Sida 11
•  Original

från den tid, då sista anteckningen gjordes däri, och beträffande beslutet från detsammas datum. 300

108:

1 mom. Arbetsrådet består av minst sju ledamöter, utsedda av Konungen för en tid av två år i sänder. Av ledamöterna skola utses två bland personer, föreslagna av sådana rikssammanslutningar av arbets- givare, vilkas medlemmar sysselsätta tillhopa minst 530,000 arbetare, samt två bland personer, föreslagna av sådana rikssammanslutningar av arbetare, som räkna minst 50,000 medlemmar. För nämnda fyra ledamöter skola i enahanda ordning utses minst dubbelt så många suppleanter. Förslag, som ovan sägs, skall, för att vinna avseende, upptaga minst dubbelt så många personer som de, vilka skola med ledning av förslaget förordnas till ledamöter eller suppleanter. Har förslag icke avgivits, varde förord- nande ändock av Konungen meddelat.

Övriga ledamöter skola utses bland personer, som icke kunna anses företräda arbetsgivar- eller arbetarintressen, och förordnar Konungen en av dessa ledamöter till rådets ordförande och chef samt en till ställföre- trädare för denne. Minst en av de utan förslag utsedda ledamöterna skall vara lagkunnig man, vilken fullgjort vad författningarna föreskriva om dem, som må nyttjas uti domarämbeten.

2 mom. Ledamot eller suppleant, som i 1 mom. avses, skall vara svensk medborgare och hava uppnått tjugufem års ålder. Ej må befattningen innehavas av den,

som står under förmynderskap, E

som är i konkurstillstånd eller vars egendom, utan att vara avträdd till konkurs, förvaltas för borgenärers räkning,

som är förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas eller eljest på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän befattning eller genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till straffpåföljd, varom sist förmäles, eller som är under framtiden ställd för brott, vilket kan medföra sådan påföljd, eller i

som blivit dömd ovärdig att föra andras talan inför rätta. 3 mom. Mot ledamot av arbetsrådet gälla samma jäv, som i rätte- gångsbalken stadgas i fråga om domare. ; i

4 mom. Har ledamot eller suppleant, som representerar arbets- givare eller arbetare, åtagit sig uppdraget, äge han ej att varda därifrån entledigad, med mindre särskilda omständigheter därtill föranleda. Avsägelse av uppdraget prövas av Konungen. : |

Avgår ledamot eller suppleant, förordnar Konungen för återstående

• Sida 12
•  Original

delen av den tid, för vilken den avgångne varit förordnad, annan ledamot eller suppleant.

5 mom. Skulle ledamot, som representerar arbetsgivare eller arbetare, vid sammanträde utebliva eller finnas vara av jäv hindrad att tjänstgöra, och kan ej suppleant tillkallas, äger arbetsrådet utse lämplig person att vid det tillfället träda i den uteblivne eller jävige ledamotens ställe.

6 mom. Ärenden, som behandlas av arbetsrådet, må avgöras av fem ledamöter, så ock av fyra, där de äro om beslutet ense. Ej må flera än sju ledamöter deltaga i behandlingen av ärende inför arbetsrådet.

Vid besluts fattande skola lika antal representanter för arbetsgivare och arbetare samt minst en lagfaren ledamot bland dem, som utsetts utan förslag, närvara.

7 mom. Vid handläggning av annat på arbetsrådet ankommande ärende rörande förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare än sådant, som avses i 5 $ 4 mom. senare stycket eller 8 $, bör rådet i regel ej blott bereda vederbörande arbetsgivare och arbetare tillfälle att yttra sig utan även på lämpligt sätt söka samråd med representanter för arbetsgivare och arbetare inom verksamhetsområdet ifråga. Beslut, som avses i 7 8 4 mom., skall, såvitt möjligt, fattas efter samråd med socialstyrelsen.

Till utredning av ärende må arbetsrådet låta vid allmän underrätt höra vittnen och sakkunniga. Finner arbetsrådet sådan åtgärd nödig, äger rådet därom göra framställning hos den underrätt, inom vars område den, som skall höras, har sitt hemvist eller någon tid uppehåller sig, och varde denne genom rättens eller domarens försorg till rätten kallad. Rätten äger tillägga vittne och sakkunnig ersättning med vad som prövas skäligt. Sedan förhöret hållits, skall rätten tillställa arbetsrådet protokoll däröver.

Kostnaderna för förhör, som ovan sägs, bestridas av allmänna medel. Arbetsrådets beslut och utlåtanden meddelas avgiftsfritt.

S mom. Beslut, som enligt 6 eller 7 $ ankommer på arbetsrådet, må i brådskande fall meddelas av dess ordförande. Har detta skett, tage arbetsrådet vid sitt första därefter följande sammanträde under omprövning, huruvida beslutet skall äga bestånd.

I mom. Arbetsrådet äger att, när skäl därtill föreligga, i avbidan på närmare utredning meddela beslut, som gäller endast tills vidare.

10 mom. Över arbetsrådets beslut må klagan ej föras. 11 mom. Närmare föreskrifter angående avgivande av förslag, som i 1 mom. sägs, och om arbetsrådets verksamhet må meddelas av Konungen.

• Sida 13
•  Original

1 mom. Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas av yrkes- inspektionens befattningshavare; och skall därvid i tillämpliga delar lända till efterrättelse vad som finnes stadgat rörande tillsyn å efterlevnaden av lagen om arbetarskydd den 29 juni 1912.

2 mom. Å arbetsställe, där sådant arbete, som avses i 15 Slagen om arbetarskydd, bedrives på stadigvarande sätt, skall å lämplig plats finnas anslagna ej mindre denna lag än även arbetstidsschema, angivande när arbetet börjar och slutar eller, där arbetet bedrives med skiftlag, när arbetet börjar och slutar för varje sådant lag, ävensom såvitt möjligt början och slut för varje rast, varigenom arbetet avbrytes.

12 $.

Använder arbetsgivare arbetare till arbete i strid mot vad i denna lag är stadgat, straffes med böter från och med tio till och med ettusen kronor. Är arbetaren under aderton år och har användandet skett med faders eller målsmans vetskap och vilja, vare fadern eller målsmannen förfallen till böter från och med fem till och med femtio kronor.

Den, som under tid, då han är ställd under åtal för förseelse, varom i denna paragraf förmäles, fortsätter samma förseelse, skall, när han varder därtill lagligen förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdats och delgivits, fällas till det ansvar, som är bestämt för sådan förseelse.

1355:

Försummar arbetsgivare att fullgöra anmälningsskyldighet, som föreskrives i 6 $, eller att iakttaga vad enligt 9 $& eller 11 $ 2 mom. åligger honom, straffes med böter från och med fem till och med fem- hundra kronor.

Har arbetsgivare mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift i journal, som avses i 9 $, straffes med böter från och med femtio till och med ettusen kronor.

14 $.

Förseelser mot denna lag åtalas vid polisdomstol, där särskild sådan är inrättad, men eljest hos poliskammare eller, där sådan ej finnes, vid allmän domstol.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas till- gång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.

• Sida 14
•  Original

158

"Beträffande "verksamhet, som bedrives av kommun, skall vad i denna lag är stadgat angående arbetsgivare gälla arbetsföreståndaren.

16 $.

"Skulle tillämpningen av denna lag medföra sådana svårigheter för visst arbete eller företag, att dess fortsatta bedrivande därigenom även- tyras, må Konungen, efter arbetsrådets hörande, medgiva av förhållandena påkallat undantag från lagens tillämpning.

1) Denna lag träder i kraft den 1 januari 1924 samt gäller till och med den 31 december 1926; skolande i fråga om sådan under tiden för lagens giltighet begången förseelse, som avses i 12 eller 13 $, vad i lagen är stadgat fortfara att gälla även efter sistnämnda dag.

2) Vederbörande myndighet äger att jämväl innan denna lag trätt i kraft vidtaga åtgärd, som avses i 5, 7 eller 8 8.

3) Bltergitter, som beviljats med stöd av lagen den 17 oktober 1919 om arbetstidens begränsning eller motsvarande lag den 22 juni 1921, skola fortfarande äga giltighet, intill dess den för eftergiftens till- Fodövjutande bestämda tiden utlupit eller ock eftergiften återkallats av vederbörande myndighet.

• Sida 15
•  Original

Motivering.

uppfattning till uttryck genom er bestämmelse, att lagen skulle upphöra att gälla med den 31 december 1923. Lager fick vid den revision, som den undergick år 1921, behålla sin provisoriska karaktär, men beslöt riks- dagen i samband med den reviderade lagens antagande att, såsom förut . berörts, hos Kungl. Maj:t anhålla om en allsidig utredning rörande bl. a. lagens verkningar och dess anpassning efter den internationella regle- ringen 1 ämnet, vilken utredning sedermera uppdragits åt socialstyrelsen, i vissa avseenden under samverkan med vissa andra statsinstitutioner.

Sedan styrelsen, som i förhoppning om den ekonomiska krisens av- tagande i det längsta undanskjutit berörda utredning, vid början av innevarande år upptagit arbetet därmed, fann sig styrelsen, såsom jämväl förut berörts, tveksam, huruvida de föreliggande förhållandena erbjödo lämpliga förutsättningar för utredningen. Oavsett att utredningen måste bli mindre tillförlitlig redan till följd därav, att densamma huvudsakligen måste grunda sig ej på fakta utan på omdömen om fakta, komme näm- ligen de senaste årens abnorma och växlande konjunkturer samt konflik- ter på arbetsmarknaden att i hög grad förringa värdet av de jämförelser, varpå utredningen väsentligen skulle bygga. Vidare skulle det möta synnerlig svårighet att avgöra, huruvida och i vad mån genomförda för- ändringar blivit vidtagna för att kompensera den av lagen påkallade arbetstidsförkortningen eller för att främja driftens rationella utveckling. Slutligen skulle enligt styrelsens förmenande arbetstidslagstiftningens verk- ningar icke rätteligen kunna bedömas så snart efter denna lagstiftnings ikraftträdande. i Av styrelsen påpekades även, att frågan om nämnda lagstiftnings anpassning efter den internationella regleringen ej lämpligen kunde av- göras nu, då det vore ifrågasatt, att Washingtonkonventionen angående arbetstidens begränsning skulle göras till föremål för revision.

Kungl:- Maj:t delade emellertid ej socialstyrelsens tveksamhet utan ålade, såsom förut omnämnts, styrelsen att med ledning av utredningens

• Sida 16
•  Original

la

rovisorisk gstiftning.

resultat före den 1 september 1922 inkomma med förslag till lagstiftning om arbetstidens begränsning.

Ehuru utredningen onekligen givit åtskilliga upplysningar av in- tresse, har densamma tyvärr i väsentlig mån bekräftat styrelsens här- ovan omförmälda farhågor. Särskilt ha konjunkturväxlingarna och svå- righeten att särskilja de åtgärder, som vidtagits med hänsyn till arbetstids- lagen, från anordningar, genomförda för att möta de så att säga normala kraven på driftsförbättringar, medverkat till att förringa betydelsen av utred- ningens resultat. Framhållas må även den synnerligen stora samstämmighet för att icke säga schablonmässighet, som kännetecknat arbetsgivarsidans, resp. arbetarsidans. svar å frågeformulären och som tytt på, att svaren i avsevärd mån rönt inverkan av den allmänna socialpolitiska uppfattningen på den sida, den svarande tillhört. Anmärkningsvärd är också den skill- nad i fråga om produktionskostnadernas ökning, som råder mellan de av kommerskollegium beräknade värdena och de för samma näringsgrenar från arbetsgivarsidan uppgivna, oftast ferfaldigt så höga beloppen.

Utredningens huvudsakliga resultat torde i korthet kunna angivas därmed, att arbetstidslagstiftningens genomförande å ena sidan obestrid- ligen förorsakat avsevärd ökning av produktionskostnaderna, men å den andra för arbetarna medfört förmåner, som av dem högt värdesättas — verkningar, som icke för styrelsen inneburit någon nyhet utan redan tidi- gare från styrelsens sida framhållits vara att vänta. Huruvida nackdelarna i förra avseendet visat sig skäliga eller icke i förhållande till fördelarna i det senare — den enda jämförelse som torde kunna ifrågakomma mellan nu berörda inkommensurabla värden — därom anser sig styrelsen icke med stöd av utredningens resultat kunna uttala någon bestämd mening. De av arbetstidslagstiftningen förorsakade olägenheterna torde även, så- som förut antytts, kunna förväntas i viss mån förminskas med fortgående anpassning efter denna lagstiftning — en process som av utredningen att döma hittills ej fortskridit synnerligen långt.

Kan utredningen sålunda enligt styrelsens mening icke anses giva tillfyllestgörande anledning till den lagstadgade arbetstidsbegränsningens avskaffande, synes densamma ej heller lämna tillförlitlig ledning för en definitiv utformning av lagbestämmelser i ämnet. Enligt styrelsens för- menande torde det alltså under nuvarande omständigheter endast återstå att för ytterligare någon tid framåt bibehålla en provisorisk dylik lag- stiftning. För ett provisorium talar även det förut berörda förhållandet, att revision är ifrågasatt av den internationella regleringen rörande arbets- tidens begränsning.

• Sida 17
•  Original

Då det vid lagstiftning angående arbetstidens begränsning med Arbetstids- hänsyn till bl. a. den utländska konkurrensen anses av vikt att beakta ge motsvarande lagstiftning i andra länder, må, med påpekande att dylik främmande lagstiftning torde gälla i alla mer betydande europeiska stater med un- länder. dantag av Danmark, England och Italien, härnedan meddelas några upp- lysningar om på senare tid inträdda förändringar eller andra förhållan-

den av särskilt intresse.

Norge. Genom lag av den 11 juli 1919 har för industrien, det större hantverket och byggnadsverksamheten arbetstiden i regel begrän- sats till 8!/2 timme om dagen och 48 timmar i veckan. Nu åsyftade bestämmelser, som på det hela taget torde kunna anses ganska stränga, äro med vissa, väl i övervägande mån lindrande förändringar upptagna i det av kommittén för arbetarskyddslagstiftningens revision den 11 februari 1922 framlagda förslaget till reviderad lag om arbetarskydd. Så- lunda skulle i viss mån ökade möjligheter beredas för arbetstidens be- gränsning till visst genomsnittsbelopp för längre tidrymd. Det nu gäl- lande bemyndigandet för Konungen att efter arbetsrådets hörande med- dela dispens i det fall, att lagens genomförande skulle helt eller till väsentlig del omöjliggöra ett företags bedrivande, föreslås ersatt med en bestämmelse av ungefär följande lydelse: I fall viktiga samhällsintressen göra det särskilt påkallat att ett arbete främjas, äger Konungen efter till- styrkan av arbetsrådet tillåta, att ett företag för viss tid använder längre arbetstid än den eljest medgivna. ÅA andra sidan skulle enligt förslaget den lagstadgade arbetstidsregleringen utsträckas till att principiellt gälla alla rörelser med andra arbetare än rörelsens innehavare eller hans maka.

Danmark. Lagstadgad 8-timmarsdag gäller fortfarande endast för kontinuerlig drift, i avseende å vilken den införts genom »dygndriftslagen> av den 12 februari 1919. Den tidigare mellan Dansk Arbejdsgiver- og Mesterforening samt De samvirkende Fagforbund i Danmark träffade överenskommelsen, varigenom 8-timmarsdagen allmänt infördes inom in- dustri och byggnadsverksamhet, är numera efter den omfattande och långvariga lockouten under förra delen av år 1922 ersatt med ett avtal av den 7 april 1922. Oaktat arbetsgivarna med sin lockoutförklaring bl. a. åsyftat arbetstidens förlängning, gick sistnämnda avtal i avseende å arbetstiden väsentligen ut på en förnyelse av den förut gällande överens- kommelsen.

Finland. Lagen om 8 timmars arbetstid av den 27 november 1917, som har ett mycket vidsträckt tillämpningsområde, är fortfarande i kraft. Under de första åren efter lagens ikraftträdande medgåvos undantag i ganska vidsträckt omfattning, men torde man sedermera iakttagit större

• Sida 18
•  Original

återhållsamhet i detta avseende. Ett förslag till revision av arbetstids- lagstiftningen torde vara att förvänta inom kort, och lär detsamma komnia att förete vissa modifikationer.

Lettland. "Genom en den 24 mars 1922 antagen lag har den nor- mala dagliga arbetstiden begränsats för kroppsarbetare till 8 timmar och för intellekthella arbetare till 6 timmar. När de båda slagen av arbete äro oskiljaktigt förbundna, gäller den förstnämnda begränsningen. Efter överenskommelse mellan arbetsgivare och arbetare samt med arbetsin- spektionens godkännande kan övertidsarbete förekomma under två tim- mar om dagen. Från lagens tillämpning undantagas bl. a. jordbruks- arbetare, tjänare, sjöfolk och i allmänhet personer anställda i trafik- tjänst.

Tyskland. Den kort efter världskrigets slut, den 23 november 1918, utfärdade »anordningen> angående reglering av arbetstiden för yr- kesarbetare, som begränsar arbetstiden till i regel 8 timmar per dag, gäller ännu, och torde, såvitt man av företagna undersökningar, bl. a. från holländska regeringens sida, och av tillgängliga upplysningar i övrigt kan döma, berörda arbetstidsbegränsning på det hela taget effektivt till- lämpas. Inom en betydande del av industrien — för ungefär en tredje- del av dess arbetare enligt en av tyska arbetsgivarföreningen i januari 1922 med ledning av kollektivavtalen verkställd enquéte — har den ordinarie arbetstiden till och med varit kortare, i det arbetstiden på lör- dag, utan förlängning å övriga veckodagar, understigit 8 timmar. En stark rörelse för arbetstidens utsträckning till 48 timmar i veckan inom här avsedda industrigrenar har emellertid gjort sig gällande från arbets- givarnas sida och även, såsom beträffande metallindustrien i Sydtysk- land, väsentligen länt till åsyftat resultat.

Mot slutet av sommaren år 1921 framlades av tyska regeringen ett förslag till lag angående arbetstiden för yrkesarbetare. Detta förslag, som ännu icke torde kommit längre än till förberedande parlamentarisk behandling, innehåller ett ökat antal undantagsbestämmelser.

Efter förhandlingar mellan rikets kommunikationsministerium och de . olika arbetstagarorganisationerna har under augusti månad 1922 ut- färdats nya tjänstgöringsföreskrifter för de tyska riksjärnvägarna. Uti dessa ganska komplicerade föreskrifter, som medgiva arbetstidens be- gränsning, per dag, vecka eller månad men alltid enligt 8-timmarsprin- cipen, göres beträffande arbetstidens begränsning skillnad mellan effektivt arbete och arbetsberedskap. Denna senare skall beräknas motsvara 33!/s—80 2, olika för skilda grupper av FEET SA TES Mn av effektivt arbete. :

• Sida 19
•  Original

Under våren 1922 framlade regeringen ett förslag till lag om ar- betstiden i stenkolsgruvor. Med anledning av detsamma antog riksdagen sedermera en lag angående arbetstiden för bergverksarbete under jord, utfärdad den 17 juli 1922, vilken lagfäster den genom kollektivavtal be- stämda eller eljest den 1 oktober 1921 gällande arbetstiden, d. v. s. i regel 7 timmar per dygn, samt föreskriver, att arbetstiden skall för varje arbetare räknas från hans beträdande av hisskorgen eller schaktöpp- ningen till dess han efter arbetets slut lämnar densamma.

Nederländerna. Den 1 november 1919 utfärdades en lag angående reglering av arbetstiden m. m., som bl. a. beträffande arbete i fabriker och verkstäder fastställde en begränsning av 8 timmar per dag och 453 timmar per vecka samt lämnade vittgående möjligheter till undantag. Genom en lag av den 20 maj 1922 ha åvägabragts åtskilliga modifika- tioner i nyssnämnda lag. Bl. a. har begränsningen av arbetstiden per vecka för nyssnämnda slag av arbete höjts till 48 timmar samt möjlig- het beretts till avvikelser inom vissa gränser efter överenskommelse mellan vederbörande arbetsgivar- och arbetarorganisationer eller parterna själva.

Belgien. Den 14 juni 1921 utfärdades efter långvarig parlaments- behandling en lag om införandet av 8 timmars arbetsdag och 48 tim- mars arbetsvecka. Lagen, som äger tillämpning på industri och hantverk, byggnadsverksamhet, transportföretag, handel samt hotell och restauranger, bereder möjlighet till avsevärda undantag. Bl. a. ha genom två kun- görelser av den 26 maj 1922 beträffande dels arbete i öppna stenbrott och dels allehanda arbeten, hänförliga till hus- eller väg- och vatten- byggnad, medgivits en utjämning av arbetstiden per år på sådant sätt, att arbetstiden för två veckor högst får uppgå till under maj—juli 108 timmar, under februari—april och augusti—oktober 96 timmar samt under november—januari 84 timmar. Genom en kungörelse av den 4 juli 1922 har för tegeltillverkning medgivits en arbetstid av högst 108 timmar för två veckor och högst 9 timmar för dag under tiden den 15 april — 15 oktober mot inskränkning av arbetstiden till resp. 84 och 7 timmar under tiden den 16 oktober—-14 april. För en del till beklädnadsindu- strien hörande branscher har genom en kungörelse den 20 juni med- givits förlängning av arbetstiden till 9 timmar om dagen under viss eller vissa perioder, 2!/2—4 månader, mot arbetstidens förkortning till 7 tim- mar under vissa andra lika långa perioder under året. Motsvarande anordning har medgivits för vissa närings- och njutningsämnesindustrier genom kungörelse den 4 juli 1922. För bryggerierna medgiver samma kungörelse en arbetstid av 1200 timmar per halvår, dock med begräns- ning av den dagliga arbetstiden till 9 timmar.

• Sida 20
•  Original

Under hänvisning till att man i flera provinser upptagit till be- handling frågan om nyttiggörande av den ledighet, som beretts arbetarna genom 8-timmarslagen, och vissa för sådant ändamål redan vidtagna åt- gärder — bl. a. hade ett provinsråd därtill anslagit 1 miljon franes — väcktes den 2 februari 1922 i representanternas kammare motion om antagande av en lag angående upprättandet av en särskild riksinstitution till främjande av berörda syfte.

Schweiz. Den ganska stränga reglering av arbetstiden, som in- fördes genom lagen av den 27 juni 1919 och vars grundläggande be- stämmelse begränsar arbetstiden per vecka till 48 timmar, är fortfarande gällande. Under trycket av den svåra kris, varför den schweiziska in- dustrien är utsatt, ha emellertid starka krav framkommit på lagens upphävande eller modifierande. Regeringen har även i ganska stor om- fattning gjort bruk av det i 41 $ a) av lagen om fabriksarbetet givna bemyndigandet att för enstaka industrier medgiva en arbetstid för vecka av högst 52 timmar, när tvingande grunder rättfärdigade det och särskilt när konkurrensförmågan i förhållande till andra länder med hänsyn till rådande arbetstid kunde ifrågasättas. Med anledning i viss mån av tidigare väckta motioner framlade regeringen den 19 maj 1922 för för- bundsförsamlingen ett förslag till förändrad, effektivare avfattning av nyss berörda undantagsbestämmelse. Förslaget, som antogs med bety- dande majoritet, har givit upphov till en förbundslag av den 1 juli 1922, som ersätter den förutvarande 41 $ med följande bestämmelser:

»I tider av allmän, svår ekonomisk kris må arbetet i rörelser, som bedrivas på ett skift, för den enskilde arbetaren utsträckas till 54 tim- mar per vecka. Dock må den dagliga arbetstiden icke överstiga 10 tim- mar. Regeringen besluter, efter hörande av de centrala arbetsgivar- och arbetarförbunden, huruvida förutsättning för tillämpning av här ifråga- varande bestämmelse är för handen; över sina beslut avgiver regeringen berättelse till förbundsförsamlingen.

I tider, då nämnda förutsättning icke är förhanden, äger regeringen att, när och så länge viktiga grunder rättfärdiga det, medgiva hela indu- strier eller enstaka företag en förlängning av arbetstiden per vecka till högst 54 timmar.»

Lagens giltighet är begränsad till tre år. Det lär förväntas, att lagen skall göras till föremål för folkomröstning, och utgår tiden för framställning om sådan omröstning den 9 oktober 1922.

Frankrike. Genom lag av den 23 april 1919 är 8-timmarsdagen principiellt införd inom industri och handel. Utfärdandet av dekret, varigenom lagen bringas till tillämpning inom särskilda verksamhetsom-

• Sida 21
•  Original

råden, har fortgått jämväl under åren 1921 och 1922. Några av de först utfärdade dekreten ha emellertid underkastats revision och därvid modifierats. Beträffande ett av de mest betydelsefulla dekreten, angå- gående metallindustrien, har från arbetsgivarorganisationernas sida hos regeringen påkallats revision för genomförande av avsevärda lindringar.

8-timmarslagstiftningen har, oaktat densamma bringats till tillämp- ning med stor varsamhet och kanske ej ännu genomförts inom stort mer än halva det avsedda området, givit anledning till ett omfattande miss- nöje, som tagit sig uttryck i talrika klagomål och angrepp i pressen och parlamentet. Ett flertal mot den ifrågavarande lagen riktade motioner ha även framkommit i parlamentet. Sålunda väcktes den 22 december 1921 av ett flertal deputerade en motion, som gick ut på, att varje arbetsgivare skulle, efter därom hos divisionsyrkesinspektören gjord framställning, berättigas suspendera tillämpningen av 8-timmarslagen. En ny lag skulle sedermera efter företagen undersökning fastställa arbetstiden inom in- dustri och handel. För transportnäringarna och gruvdriften skulle gälla särskild regim. Den 7 februari 1922 väcktes i deputeradekammaren en ny motion rörande 8-timmarslagen, vilken motion åsyftade suspension av lagens tillämpning, dock ej beträffande kvinnor och barn, för en tid av fem år. Lagen skulle därefter, om landets ekonomiska och finansiella för- hållanden medgåve det, åter försättas i kraft med etappvis förkortning av arbetstiden. Å andra sidan må här också omnämnas en den 17 februari 1922 likaledes i deputeradekammaren väckt motion, vari hem- ställes, att regeringen måtte bereda en vidsträckt publicitet åt lagens och de av densamma härflytande dekretens texter för att göra slut på den mot 8-timmarsdagen riktade nedsvärtningskampanj, som komprometterade den sociala freden.

Uti september månad år 1922 lär på administrativ väg medgivits betydande ökning av arbetstiden för järnvägspersonalen. Anmärkas kan också, att jämväl sjöfolkets arbetstid, för vilken gäller en särskild lag, i enahanda ordning lär blivit avsevärt utökad.

Italien. Ett nytt förslag till lag om arbetstiden inom industri, han- del och jordbruk framlades den 20 juni 1921 av regeringen, men synes ej heller detta förslag ha lett till något resultat.

Internationell reglering. Förslaget till konvention angående begräns- ning av arbetstiden i industriella företag till 8 timmar om dagen och 48 timmar i veckan, vilket konventionsförslag antogs av internationella arbetskonferensen i Washington år 1919, har givit anledning till åtskil- liga lagstiftningsåtgärder av såväl reell som formell innebörd — d. v. s. angående arbetstidens begränsning, resp. konventionens ratificering. Till

• Sida 22
•  Original

Föreslagna ändringar 1 lagen.

slutgiltig ratificering har konventionen emellertid endast kommit i fem stater, nämligen Bulgarien, Tjeckoslovakien, Grekland, Indien och Rumä- nien. Några vidare ratifikationer synas ej heller för närvarande vara att vänta. Även stater, vilka anse sin lagstiftning överensstämma med konventionen, tveka att ratificera av fruktan att binda sig för 11 år och därigenom kunna bli sämre ställda än sina medtävlare i den internatio- nella konkurrensen.

Från engelska regeringens sida ifrågasattes år 1921, att förevaran- de konvention skulle göras till föremål för revision i ändamål att åt vissa av dess bestämmelser giva större smidighet. Med anledning härav upp- drog internationella arbetsbyråns styrelse åt nämnda byrås direktör att träda i förbindelse med regeringarna i de olika länder, som erfarit svå- righeter att ratificera konventionen, för att söka finna en lösning av dessa svårigheter. Vid ett senare sammanträde, i april 1922, beslöt samma styrelse, som fann det ännu vara för tidigt att på konferensens dagordning upptaga frågan om konventionens revision, anmoda direktören att fortsätta med införskaffandet av upplysningar samt att förelägga kon- ferensen en objektiv rapport i ämnet.

Förut har angivits att styrelsen med hänsyn till den enligt nådig befallning verkställda utredningen icke ansett sig kunna fatta definitiv ståndpunkt i fråga om arbetstidsregleringens berättigande eller utformning och därför funnit sig föranlåten föreslå en förlängning av den provisoriska lagstiftningens giltighet. Bäst förenligt med denna ståndpunkt, som ju innebär förväntan på tillfälle till förnyad prövning, när säkrare erfaren- het föreligger, torde vara att, i den mån ej särskilda, mer betydelsefulla förhållanden påkalla ändring, bibehålla lagstiftningen i dess hittillsvarande skick. Framhållas må också, att lagen efter de år 1921 i densamma vidtagna ändringarna på det hela taget synes erbjuda ganska tillfreds- ställande ehuru ej alltid av arbetsgivarna insedda och utnyttjade möj- ligheter till anpassning efter de faktiska förhållandena.

I överensstämmelse med vad sålunda anförts har styrelsen inskränkt sig till att föreslå ändringar endast 1 några få avseenden.

En sysselsättning, varå arbetstidslagens strikta tillämpning obe- stridligen måste förefalla mindre motiverad och vars undantagande också med, såvitt styrelsen kan finna, goda skäl påyrkats, är den vakttjänst, som utövas av portvakter i deras hem vid ingångar till industriella arbets- platser eller andra anläggningar. Efter ansökan har arbetsrådet i regel för dylika befattningshavare medgivit en utsträckning av arbetstiden till 10 eller 11 timmar per dygn och 60 timmar per vecka. Denna vakt-

• Sida 23
•  Original

tjänst, som i regel medför exceptionellt ringa ansträngning och medgiver arbetspausernas utnyttjande efter gottfinnande, utövas ofta under med- verkan av familjemedlemmar och kan knappast i fråga om arbetstidens längd tillförlitligt kontrolleras. Enligt styrelsens mening kan också ifråga- varande sysselsättning icke räknas till dem, med hänsyn till vilka den lagstadgade arbetstidsbegränsningen kan anses välmotiverad. I över- ensstämmelse härmed har styrelsen funnit sig böra till 1 $ i arbetstids- lagen foga ännu en undantagsbestämmelse av följande lydelse:

»]) Arbete, som åligger portvakt och av honom väsentligen utföres i hans bostad.»

Den verkställda utredningen har bl. a., såsom naturligt och väntat var, givit vid handen, att arbetstidslagen medfört särskilt besvärande olägenheter för de slag av verksamhet, som förete en mer utpräglad sä- songkaraktär. Vid här åsyftade företag gäller det att under en kort tid utveckla största möjliga produktivitet. Hindras företagaren därifrån, går han kanske miste om ej blott en tillfällig förtjänst utan stadigvarande, fördelaktiga kunder eller försummar han värdefulla, måhända ej på länge återkommande arbetsmöjligheter. I vårt så nordligt belägna land göra sig vissa naturförhållanden, som giva upphov åt säsongföreteelser, all- deles särskilt gällande. Erinras må i sådant avseende om den synnerligast i Norrland starkt framträdande skillnaden mellan dagens längd samt temperaturen under sommar och vinter. För exempelvis ett vattenbygg- nadsarbete, som är beroende av ej blott att marken är frostfri utan även att vattenståndet är lågt, kan det tydligtvis gälla att till det yttersta utnyttja tiden — hinner ej arbetet avslutas, förrän frosten kommer eller vattnet stiger, förspilles kanske ett år.

Uppenbarligen är det ej heller med hänsyn till de korta tidrymder, varunder säsongarbetet pågår, från hygienisk synpunkt påkallat att begränsa tiden för detta arbete på samma sätt som för en ihållande sysselsätt- ning. För arbetarna framstår det ofta som ett starkt intresse att vid mer tillfälliga säsongarbeten, t. ex. inom byggnadsbranschen, ha möjlig- het att utan hinder av en snäv begränsning av arbetstiden skaffa sig största möjliga arbetsförtjänst. Dylika arbeten bedrivas också ej sällan på platser, där arbetarna, skilda från hemmet, sakna möjlighet att be- gagna sin fritid på tillfredsställande sätt. En beaktansvärd synpunkt i fråga om de typiska säsongarbeten, som endast pågå någon kortare tid av året, är också den, att det med hänsyn till faran för arbetslöshet måste anses olämpligt att för ett dylikt kortvarigt arbetstillfälle samman- draga mera arbetskrafter än som är strängt taget nödvändigt.

Söker man se till, på vad sätt den lagstadgade arbetstidsbegräns-

• Sida 24
•  Original

ningens olägenheter för säsongyrkena lämpligen kunna lindras, bör må- hända till en början erinras om den möjlighet till utjämning av arbets- tiden under en längre period, som 5 $ 1 mom. i arbetstidslagen erbju- der. Efter borttagandet vid 1921 års revision av begränsningen av be- rörda period till fyra veckor bereda lagens ordalag ej längre något hinder för förevarande lagrums utnyttjande till arbetstidens utjämning under längre perioder, t. ex. per år, såsom flera gånger påyrkats från byggnadsarbets- givarnas sida. Den hänvisning till arbetsrådets praxis i förevarande av- seende, som gavs av andra lagutskottet vid 1921 års riksdag i dess ut- låtande rörande lagens revision, torde emellertid få anses stå hindrande i vägen för en dylik lagtillämpning.

Andra utvägar för säsongarbetet att erhålla lättnader erbjudas av bestämmelserna i lagens 5 $& 3 och 4 mom., där undantagsmöjligheter medgivas för arbete, som fortgår allenast under kortare tid, resp. i fall då så prövas påkallat till undvikande av allvarligt missförhållande eller då det stora flertalet av de arbetare, som skulle beröras av undantaget, finna detsamma önskvärt. Nu berörda utvägar torde emellertid endast mer exceptionellt komma i fråga och kunna ej påräknas bereda erforder- liga lättnader i vanliga fall.

Den så att säga normala, av lagstiftaren åsyftade utvägen till lind- rande av de olägenheter, som den lagstadgade begränsningen av arbets- tiden bereder säsongyrkena, angives i lagens 7 $, som under vissa förut- sättningar och inom vissa gränser medgiver övertidsarbete.

Ehuru bestämmelserna i detta avseende i den reviderade arbets- tidslagen måste anses i ganska stor utsträckning tillgodose nämnda syfte, har från arbetsgivarnas sida anförts många klagomål över bristande över- tidsmöjligheter. Särskilt förefaller det, som om lagen ej beredde arbets- givarna tillfälle att i önskad omfattning koncentrera arbetet under kor- tare perioder.

Anmärkas bör kanske, att vad här anförts rörande behovet av ökad möjlighet till övertidsarbete för säsongföretagen i väsentlig mån även gäller för en del andra företag, som utan den periodiska anhop- ning av arbetet, som kännetecknar berörda slag av verksamhet, äro ut- satta för tidvis inträffande starka påkänningar i fråga om tillgången på arbetskraft. Såsom typiska exempel på dylika företag kunna måhända nämnas skeppsvarven, där det ofta gäller att kunna omedelbart taga itu med mycket forcerade reparationsarbeten.

Enligt nu gällande bestämmelser i 7 $ 2 mom. arbetstidslagen få vuxna arbetare i allmänhet utan särskilt tillstånd användas till övertids- arbete under högst 30 timmar under en kalendermånad och högst 200

• Sida 25
•  Original

timmar under ett kalenderår. Av utredningens uppgifter att döma torde dessa möjligheter till övertidsarbete i regel få anses tillfyllestgörande. Emellertid lär det å andra sidan vara obestridligt, att det beträffande en del arbeten måste anses föreligga ett verkligt behov att tidvis få i be- tydlig mån utöka arbetstiden. Genom en förlängning med 10 timmar av den i lagen medgivna övertiden per månad — under bibehållande av den motsvarande begränsningen för år — skulle sannolikt ett icke obetydligt antal ansökningar om tillstånd till övertidsarbete onödiggöras. I samband härmed och såsom en konsekvens av vad ovan anförts i fråga om behovet för vissa slag av verksamhet av ökade möjligheter till övertidsarbete skulle styrelsen därjämte vilja föreslå en sådan ändring i lagens 7 $ 3 mom., att de tider, för vilka arbetsrådet må medgiva övertidsarbete, utökas från 20 timmar per kalendermånad och 120 timmar per kalen- derår till resp. 30 och 150 timmar. Nu ifrågasatta ändringar, som säker- ligen skulle vara till avsevärd lättnad för många företag, synas ej heller skäligen kunna giva anledning till några större betänkligheter å arbetarnas sida, då ju begränsningen för år i det förra fallet skulle upprätthållas och medgivandets tillgodonjutande i det senare fallet skulle vara bero- ende av arbetsrådets prövning.

Begränsningarna av övertidsarbetet i 2 och 3 mom. av lagens 7 $ ha av praktiska skäl ej angivits för dag eller vecka utan endast för månad och år. Härav följer emellertid, att arbetstiden enligt förevarande lag för kortare perioder kan utökas på ett för arbetarnas hälsa betänk- ligt sätt — något som i vissa fall även lär ha förekommit. Särskilt framträder denna fara i fråga om arbeten, som i sig själva äro synner- ligen ansträngande eller eljest hälsofarliga. Att märka är emellertid, att det allmänna, grundläggande skyddsstadgandet i 3 $ arbetarskyddslagen, vilket ålägger arbetsgivaren att iakttaga allt, som med hänsyn till arbe- tets natur skäligen kan anses vara av nöden för att skydda hos honom sysselsatta arbetare mot olycksfall och ohälsa i arbetet, måste anses äga tillämpning jämväl i avseende å arbetstidens längd. I överensstämmelse härmed och med hänsyn särskilt till den härovan föreslagna ökningen av den medgivna övertiden har styrelsen ansett sig böra till 7 $5 mom. foga en bestämmelse, som ålägger arbetsgivaren tillse, att icke arbetaren genom användande till övertidsarbete utsättes för överansträngning eller ohälsa. Arbetsgivaren har härvid givetvis att beakta arbetets beskaffenhet jämte övriga förhållanden, som kunna inverka på berörda risk.

Bestämmelserna rörande den s. k. övertidsjournalen, i lagens 9 $, ha givit anledning till klagomål, som måste anses befogade. Den nu gällande föreskriften, att anteckning om övertidsarbete skall göras senast

• Sida 26
•  Original

Arbetstiden inom sjuk- och fattig- vårds- m. anstalter.

nästföljande dag, är onekligen i många fall ägnad att medföra oskäligt besvär och lär väl ej heller allestädes iakttagas. Enligt styrelsens upp- fattning torde ifrågavarande åliggande lämpligen kunna fullgöras i sam- band med de bokföringsåtgärder, som vanligen företagas vid veckans utgång.

Nyss berörda föreskrift har även föranlett klagomål i ett annat avseende. TI de fall då arbetstidens begränsning för dag bortfaller, såsom exempelvis vid tillämpning av 4 $ andra stycket eller tillgodonjutande av dispens enligt 5 $ 1 mom., kan föreskriften tydligtvis icke fullgöras, enär någon övertid per dag i lagens mening icke låter sig fixera. Först vid utgången av den tidrymd, för vilken arbetstiden skall beräknas, är det möjligt att avgöra, huru mycket övertid, som kommit till använd- ning. Med . hänsyn till fall av nu berörda och liknande art har i 9 S alternativt. upptagits en ny, mindre stelt angiven tidsbestämning för an- teckningsskyldighetens fullgörande.

Slutligen må i fråga om lagens övertidsbestämmelser nämnas, att styrelsen ansett sig böra bereda möjlighet till fullgörandet av här ifråga- varande skyldighet på annat sätt än medelst användande av s. k. över- tidsjournal. Vid tillfogandet i sådant syfte av alternativet »eller ock på annat av nämnda myndighet godkänt sätt har styrelsen närmast haft i tankarna möjligheten att kunna för upplysning om övertidsarbetet god- taga de anteckningar, som pläga föras över de av de olika arbetarna utgjorda arbetstimmar. |

I fråga om den tidrymd, för vilken lagen lämpligen bör prolon- geras, torde det få anses ändamålsenligt, att densamma ej tillmätes alltför knapp. Någorlunda normala konjunkturer lära ej vara att på- räkna så snart, och en mer effektiv anpassning efter lagen torde ej kunna förväntas, med mindre åt lagens giltighet gives en i någon mån stadig- varande karaktär. Med hänsyn härtill har styrelsen ansett sig böra föreslå förlängning med tre år.

ändamålsenliga bedrivande, medgiva annan begränsning av arbetstiden, än i 4 $ stadgas, för a) rörelse, som har till ändamål att bereda sjuk- vård, fattigvård, uppfostran eller undervisning eller att tillgodose annat därmed jämförligt behov.> Denna bestämmelse, som i propositionen till riksdagen upptagits väsentligen oförändrad, uteslöts av riksdagen, vilken dock i samband härmed beslöt att, såsom förut berörts, hos Kungl. Maj:t

• Sida 27
•  Original

anhålla om utredning beträffande behovet och arten av reglering av arbetstidsförhållandena inom nyss angivna verksamhetsgrenar.

Längre fram (sid. 162) lämnas redogörelser för de utredningar, som med anledning av riksdagens nu berörda beslut kommit till stånd och som avsett sjukvårds- och därmed jämförliga anstalter samt fattigvårds- och därmed likartade anstalter ävensom ett antal alkoholistanstalter — samtliga företagen bedrivna av annan än staten. Dessa utredningar, som verkställts av resp. medicinalstyrelsen, statens fattigvårdsinspektör och socialstyrelsen, torde få anses giva vid hauden, att personalens arbete vid anstalter av nu nämnda och liknande slag icke lämpligen låter sig begränsa genom någon mer ingående och allmängiltig reglering. Styrel- sen, som redan tidigare var medveten om detta förhållande, avsåg också med sitt ovan återgivna, i 5 $ av 1921 års förslag till reviderad lag om arbetstidens begränsning intagna bemyndigande för arbetsrådet att >»med- giva annan begränsning av arbetstiden» för anstalterna att möjliggöra en mer individuell efter de olika omständigheterna avpassad arbetstidsregle- ring. Då riksdagen emellertid ställde sig avvisande jämväl till en dylik reglering, vilken, såsom från styrelsens sida framhölls, kunde inskränkas till exempelvis föreskrivande av viss minsta nattledighet per vecka, vill det synas, som om styrelsen nu knappast hade anledning att söka fram- lägga förslag till någon form av arbetstidsreglering för här ifrågavarande arbetstagare. ;

De verkställda utredningarna utvisa emellertid, att befattnings- havare vid anstalter av förevarande slag ej sällan ha en arbetstid, som måste betecknas såsom betänkligt lång, och anser sig styrelsen med hän- syn härtill icke kunna underlåta att se till, huruvida berörda missför- hållande möjligen kunde lämpligen motverkas på annat sätt än medelst bestämmelser om arbetstidens begränsning.

Genom den 6 och 19 juni 1919 vidtagna ändringar i lasaretts- och sjukstugestadgorna resp. epidemilagen har föreskrivits, att anstaltsperso- nalen skall vara så talrik och ha sin tjänstgöring så ordnad, att nödig vila och ledighet beredes densamma, samt att anstalterna i fråga om personalens arbetsförhållanden skola stå under överinseende av medicinalstyrelsen. För utövande av nämnda överinseende har inom medicinalstyrelsen till- satts en särskild inspektris över sjuksköterskeväsendet.

Enligt medicinalstyrelsens ovan berörda redogörelse för den verk- ställda utredningen rörande personalens vid sjukvårdsanstalterna arbets- " tidsförhållanden lära de härovan berörda åtgärderna otvivelaktigt ha länt till gynnsamma resultat. I betraktande härav synes man till motverkande av för lång arbetstid för sjukvårdspersonalen tillsvidare kunna inskränka

• Sida 28
•  Original

sig till att förorda ett fortskridande på den nu inslagna vägen. De åsyf- tade bestämmelserna i lasaretts- och sjukstugestadgorna samt epidemi- lagen ävensom nämnda inspektris” verksamhet ha emellertid endast av- seende å den egentliga sjukvårds-, ej å ekonomipersonalen. För att mot- verka fallen av missförhållanden i avseende å sistnämnda personals arbets- tid, vilken för övrigt var inbegripen under den första arbetstidslagens reglering, skulle styrelsen vilja ifrågasätta, huruvida ej jämväl denna personalgrupps arbetsförhållanden kunde inbegripas under ovan berörda bestämmelser i lasaretts- och sjukstugestadgorna samt epidemilagen även- som under medicinalstyrelsens med hänsyn härtill utövade överinseende.

I fråga om fattigvårdsanstalterna stå de, i den mån de tillhöra den offentliga fattigvården, enligt lagen om fattigvården under tillsyn av vederbörande länsstyrelser, och utövas denna tillsyn av särskilda tjänste- män, fattigvårdskonsulenterna, vilka i sin ordning äro underställda sta- tens fattigvårdsinspektör. Enligt 43 $ i nämnda lag ha utövarna av berörda tillsyn att vaka över, att fattigvården >»ändamälsenligt ordnas och handhaves, så att de behövande komma i åtnjutande av det underhåll och den vård, som omständigheterna påkalla». I instruktionen för statens fattigvårdskonsulenter, $ 9: 1, bemyndigas konsulenterna verka för bl. ä., >att vid anstalterna finnes anställd tillräcklig och för sina uppgifter lämp- lig personab. Av nu återgivna båda bestämmelser framgår, att statens tillsyn å fattigvården icke är främmande för frågorna om fattigvårdsan- stalternas personaltillgång eller det förhållande, som vanligen i främsta rummet är bestämmande för personalens arbetstid. Med hänsyn härtill synes det ligga nära till hands att reagera mot fallen av oskäligt lång arbetstid för fattigvårdspersonalen på sätt liknande det, som gäller för sjukvårdspersonalen och ovan relaterats. I enlighet härmed skulle sty- relsen vilja föreslå, att det måtte tagas under omprövning, huruvida bestämmelserna rörande statens tillsyn å fattigvården skulle kunna på det sätt kompletteras, att de gåve berörda tillsyns utövare befogenhet att verka till förbättring av arbetsförhållanden för fattigvårdsanstalternas personal i det syfte, som, på sätt ovan omförmäles, är uppställt för me- dicinalstyrelsens överinseende beträffande sjukvårdspersonalen.

Med hänsyn till sin egenskap av uppsiktsmyndighet över alkoholist- vården har socialstyrelsen, som nämnts, funnit sig föranlåten låta verk- ställa en undersökning av arbetstidsförhållandena för personalen inom ett mindre antal, staten icke tillhöriga alkoholistanstalter. Av undersökningen framgår bl. a., att den dagliga arbetstiden varierar mellan 8 och 14 timmar med en mycket utpräglad koncentration vid 10 timmar. Bestämd söndagsledighet förekommer endast i mindre omfattning och ledighet på

• Sida 29
•  Original

vardag blott i några få fall. Däremot synes semester vara rätt allmänt förekommande.

För att åvägabringa förbättring av arbetstidsförhållandena i de fall, där så kan finnas påkallat, synes man enligt styrelsens mening kunna gå tillväga på enahanda sätt som beträffande fattigvårdsanstalterna, och skulle väl detta kunna komma till uttryck i instruktionen den 17 decem- ber 1915 för uppsiktsmyndigheten över alkoholistvården.

Med de här ovan avhandlade utredningarna rörande arbetstiden för anstaltspersonal, vilka utredningar berört det alldeles övervägande antalet olika grenar av anstaltsverksamhet, torde man, såvitt styrelsen kan be- döma, ha vunnit sådana upplysningar, som skäligen kunna anses erfor- derliga till belysande av arbetstidsförhållandena för anstaltspersonalen överhuvud taget. Något ingripande från statens sida med hänsyn till arbetstidsförhållandena inom övriga slag av anstalter, vilka icke skulle beröras av ovan ifrågasatta åtgärder, synas ej heller gärna f. n. kunna ifrågakomma. Anmärkas må emellertid, att arbetstidsförhållandena i dessa anstalter givetvis måste röna inverkan ej blott av den allmänna förkort- ning av arbetstiden, som arbetstidslagen medfört, utan även av nyss be- rörda åtgärder i avseende å de mer betydande grupperna av anstalter,

Såsom förut omnämnts, har styrelsen till övervägande vid föreva- rände uppdrags fullgörande fått mottaga tvenne av gruvarbetstidssakkun- niga avgivna betänkanden. Det ena av dessa betänkanden, vilket avser frågan om behovet av förkortad arbetstid vid gruvarbete under Jord, ut mynnar i — förutom ifrågasatt befogenhet för bergmästarna att il särs skilda fall med stöd av gruvstadgan förordna om inskränkning av arbets- tiden till förekommande av ohälsa bland arbetsmanskapet — ett förslag att i arbetstidslagen skulle införas ett stadgande av innehåll, att beträffande gruv- arbete under jord, vartill jämväl skulle hänföras arbete i underjordiska stenbrott, skulle i arbetstiden inbegripas tiderna för ned- och uppfart eller in- och utfart vid skiftets början och slut. TI sitt andra betänkande, rörande behovet av förkortad arbetstid vid gruvarbete ovan jord vid gruvfälten i de nordligaste delarna av landet, ha sakkunniga ej funnit anledning föreslå någon åtgärd. Mot sakkunnigas beslut ha i båda fallen avgivits principiellt vittgående reservationer, i det förra fallet av såväl arbetsgivar- som arbetarrepresentanterna bland de sakkunniga och i det senare av arbetarrepresentanterna.

Sedan styrelsen enligt föreskrift i remissbeslutet samrått i frågan med kommerskollegium, får styrelsen härmed meddela, att styrelsen icke anser sig kunna biträda det av sakkunniga framställda förslaget om infö-

Gruvar bets- tidssakkun-

nigas för- slag.

• Sida 30
•  Original

Arbetsrådet.

rande i arbetstidslagen av en bestämmelse rörande begreppet arbetstid vid gruvarbete. Oavsett att det knappast torde vara lämpligt att vid före- varande provisoriska lagstiftningsåtgärd giva sig in på nya ämnen, skulle en reglering av den speciella innebörd, som berörda förslag innebär, ej väl stämma med arbetstidslagens mer allmängiltiga läggning och även vara i viss mån överflödig, då lagstiftaren med det särskilda bemyndigandet för arbetsrådet att tolka lagen just avsett att på ändamålsenligt sätt åväga- bringa kompletterande normer för lagens tillämpning. Anmärkas kan för övrigt, att den av sakkunniga ifrågasatta kompletteringen icke lär kunna anses påkallad av något egentligt praktiskt behov, enär det förordade beräkningssättet enligt uppgift redan skulle vara allmänt tillämpat.

När arbetstidskommittén i sitt betänkande med förslag till lag om begränsning av arbetstiden föreslog upprättandet av en särskild myndig- het, arbetsrådet, för handläggning av flertalet ärenden rörande nämnda lags tillämpning, åsyftade kommittén därmed i främsta rummet. att åväga- bringa en lagtillämpning, som, enhetlig och konsekvent, på samma gång den på ett effektivt sätt i allmänhet förverkligade 8-timmarsdagens idé, å andra sidan tillika i tillbörlig mån tog hänsyn till näringslivets mång- skiftande förhållanden och krav. Såvitt socialstyrelsen förmår bedöma, torde arbetsrådets verksamhet på det hela taget ha väl motsvarat nyss- berörda syfte. Den osäkerhet och de svårigheter, genomförandet av en så djupt ingripande lagstiftning i regel måste medföra, lära även genom nämnda verksamhet ha i avsevärd mån mildrats. Framhållas må också, att rådets sammansättning, med arbetsgivar- och arbetarrepresentanter, berett arbetsgivar- och arbetarparterna tillfälle att taga del i rådets ar- beten, vilket åter varit ägnat att åt rådets beslut förskaffa förtroende och auktoritet.

Det nyupprättade arbetsrådet möttes, såsom väntat var, av en över- väldigande arbetsbörda. Sedan rådet den 1 november 1919 trätt i verk- samhet, inkom till detsamma intill den 1 Januari, då lagen trädde i kraft, 1,415 ärenden. Under de två förra kvartalen av år 1920 uppgick anta- let inkommande ärenden till 1,195 resp. 1,263. Ehuru arbetsbördan för rådet, som givetvis ej kunde forcera sin handläggning i samma mån som antalet diarieförda ärenden ökades, för en tid framåt fortfarande var mycket betydande, minskades från mitten av år 1920 antalet inkom- mande ärenden högst avsevärt. Ifrågavarande antal uppgick sålunda för de två senare kvartalen år 1920 till 306 resp. 141 samt för de särskilda kvartalen år 1921 till resp. 74, 69, 387 och 399. För de två förra kvar- talen år 1922 upptager rådets diarium 420 resp. 175 inkommande ären-

• Sida 31
•  Original

den. Till förklaring av den starka ökningen med tredje kvartalet år 1921 må erinras, att den reviderade arbetstidslagen trädde i kraft den Trjull 1922; vilketibla; medförde, att handläggningen av ansökningar om tillstånd till övertidsarbete då övergick från socialstyrelsen till arbetsrådet.

Det första, den 7 november 1919 utfärdade nådiga brevet rörande arbetsrådets stat upptog avlöningar till ett sammanlagt belopp av 12 675 kronor och för omkostnader 40000 kronor samt slutade sålunda å en summa av 112675 kronor. De förslagsvis upptagna beloppen måste emellertid i betydlig mån överskridas, och uppgick rådets utgifter, däri inräknade dyrtidstilläggen åt rådets ledamöter och befattningshavare men icke reseersättningar för år 1920, till kronor 251 097: 28.

Med hänsyn till den sedermera inträdda starka minskningen av rådets arbete har man upprepade gånger minskat dess personal och även företagit nedsättning av vissa arvoden. Innevarande års stat för rådet upptager avlöningar till ett sammanlagt BbBelopp-avi tl 275 kronor. ep) omkostnader för samma år anvisar staten ett belopp av 26 000 kronor. Samtliga utgifter för året utom reseersättningar, torde sannolikt komma att uppgå till omkring 135 000 kronor. Med ingången av år 1923 upp- gives rådet komma att vidtaga ytterligare inskränkningar. Sålunda lär personalen komma att minskas med en sekreterare och ett kvinnligt biträde i 2:a lönegraden, varjämte omkostnadsposten, för år räknat, skulle nedsättas till 20 000 kronor.

Till besparing i de oaktat vidtagna och tillämnade inskränknin- gar betydande utgifter, som arbetsrådet förorsakar statsverket, har det ifrågasatts att överflytta rådets åligganden på socialstyrelsen. Mot en dylik åtgärd, som från sparsamhetssynpunkt onekligen måste förefalla tilltalande, kunna emellertid göras flera och vägande erinringar.

Först må sålunda påpekas, att med en överflyttning till socialsty- relsen komme ärendena rörande arbetstidslagens tillämpning att bli under- kastade ett annat handläggningssätt än förut. Från att i arbetsrådet ha avgjorts genom omröstning, vari bl. a. arbetsgivar- och arbetarrepresen- tanter deltaga, skulle dessa ärenden i socialstyrelsen, i överensstämmelse med vad som i regel gäller för ärendenas handläggning i de centrala ämbetsverken, komma att avgöras av generaldirektören ensam. Arbets- givare och arbetare äro visserligen representerade i styrelsen av de båda socialfullmäktige, men dessas medverkan är egentligen begränsad till frågor av synnerlig vikt eller större principiell innebörd och inskränker sig deras befogenhet i fråga om styrelsens beslut till rätt att reservera sig och få sina avvikande meningar protokolltörda. En dylik föränd- ring skulle sannolikt vara ägnad att inom arbetsgivar- och arbetarkretsar

• Sida 32
•  Original

minska tilliten till handhavandet av ärendena angående arbetstidslagens tillämpning. En annan följd av berörda ärendens överflyttande till social- styrelsen skulle bli, att besluten i denna ej gärna såsom nu skulle kunna vara definitivt avgörande, utan komme de att kunna göras till föremål för överklagande, antagligen hos regeringsrätten.

För socialstyrelsens chef, vilken, såsom nyss nämnts, skulle ha att besluta i de för honom nya, ömtåliga frågorna om arbetstidslagens till- lämpning, komme givitvis här ifrågasatta överflyttning att verka mycket betungande. Ofrånkomligt skulle väl även bli att för förevarande frågors handläggning verksamt förstärka socialstyrelsens arbetskrafter.

Enligt styrelsen mening skulle med det förlängda provisorium i avseende å arbetstidslagen, som styrelsen funnit sig nödgad föreslå, stämma bäst överens, att arbetsrådet tillsvidare bibehölles. För det fall att arbets- tidsbegränsningens bestämmelser en gång framdeles såsom definitiva komme att införlivas med arbetarskyddslagen, skulle det vara naturligt, att social- styrelsen i samband med sina övriga åligganden i avseende å nämnda lag jämväl fick åtaga sig ärendena rörande arbetstidens begränsning.

Enligt styrelsens mening torde emellertid det krav på besparingar, som möjligen skulle motivera arbetstidsärendenas överflyttning till styrelsen, kunna i väsentlig mån tillgodoses, även om arbetsrådet bibehålles.

Arvodena för rådets ledamöter voro från början avpassade med hänsyn till att rådets verksamhet förväntades komma att bereda dess utan förslag utsedda ledamöter full sysselsättning och att taga i anspråk dess övriga ledamöter i betydande mån. Av förut anförda siffror rörande inkom- mande ärenden framgår, att nu berörda förutsättning icke längre är för handen. För samtliga ledamöter, med undantag för ordföranden, är ledamotskapet i rådet numera att betrakta såsom en bisyssla. Med hänsyn härtill och till den sparsamhet, som det nuvarande statsfinansiella läget nödvändiggör, torde ifrågavarande arvodesbelopp kunna och böra högst betydligt nedsättas.

Även i fråga om kanslitjänsten torde avsevärda besparingar låta sig genomföra. Dessutom synas besparingar kunna göras i avseende å lokal- hyra, avlöning åt vaktmästare m. fl. dylika expenser.

Genom härovan antydda besparingar torde man enligt styrelsens för- menande kunna nedbringa statsverkets kostnader för arbetsrådet, dyrtids- tillägg inräknade, till omkring 60 000 kronor per år. Med hänsyn till det relativt måttliga beloppet av den kostnad, med vilken arbetsrådets verksamhet sålunda skulle kunna upprätthållas, anser sig styrelsen, under erinran om vad styrelsen förut anfört mot den ifrågasatta överflyttningen av arbetstidsärendena, böra förorda ett bibehållande av rådet i dess nu-- varande form och vid dess nuvarande uppgifter och befogenheter.

• Sida 33
•  Original

Vad slutligen angår den anbefallda utredningen rörande arbetstids- lagens anpassning efter den internationella arbetstidsregleringen får sty- relsen, under hänvisning till vad förut förmälts om denna reglering, se sid. 19, framhålla, att en dylik utredning f.n. icke lämpligen synes kunna verkställas, då man inom internationella arbetsorganisationen har under övervägande att företaga en revision av Washingtonkonventionen angående arbetstidens begränsning. Med den uppfattning styrelsen har, att den verkställda utredningen rörande arbetstidslagens verkningar ej ger tillräck- lig ledning för ett definitivt ståndpunkttagande till arbetstidslagstiftningen, utan att den gällande provisoriska lagstiftningen i ämnet bör prolongeras, torde ej heller väl överensstämma att inlåta sig på en så pass genom- gripande omarbetning av arbetstidslagen, som en dylik anpassning skulle kräva. För den mening, varåt här givits uttryck, har styrelsen även funnit stöd hos majoriteten av Sveriges delegation för det internationella socialpolitiska samarbetet. Delegationens ledamöter herrar Johanson och Holmström betonade emellertid vid överläggningen härom önskvärdheten av anpassning härutinnan.

Reservationer.

a) Av herrar Bergsten och Järte. Det är särskilt två faktorer, som böra beaktas vid bedömandet av frågan, huruvida och i vad mån ändringar i nu gällande provisoriska arbetstidslag må anses vara av behovet påkallade, därest lagen skall er- hålla ytterligare förlängd giltighet för viss tidrymd framåt, nämligen dels den nuvarande ställningen och tendensen i berörda avseende i utlandet, särskilt i de med Sverige konkurrerande industriländerna, dels de resultat, vartill den verkställda utredningen angående arbetstidslagens hittillsva- rande verkningar kommit.

Vad beträffar de utländska förhållandena, uppställer sig den frå- gan: har utvecklingen under senare tiden gått i sådan riktning, att Sverige nu i jämförelse med andra länder kan anses ha strängare arbets- tidsbestämmelser än vid tiden för lagens föregående revision? Någon säker hållpunkt för bedömande av detta spörsmål erhålles visserligen ej av den i utlåtandet lämnade redogörelsen i ämnet. I fråga om själva lagstiftningen får man ej klart för sig omfattningen eller innehållet av medgivna wundantags- eller modifikationsbestämmelser och ännu mindre huru dessa faktiskt tillämpas. Det har, såsom man lätt kan förstå, mött allt för stora svårigheter att inom den till buds stående tiden införskaffa

• Sida 34
•  Original

auktoritativa upplysningar i berörda hänseende. Av de i redogörelsen meddelade uppgifterna har man emellertid synts oss kunna draga den slutsatsen, att en del viktigare länder redan nu torde hava mindre stränga arbetstidsbestämmelser än Sverige och att såväl dessa som en del andra länder förbereda en mer eller mindre avsevärd revision i mildrande syfte av ifrågavarande bestämmelser. I England och Danmark finnes ingen allmän lagstiftning alls i ämnet, och hava således dessa länder a priori friare händer och följaktligen en bättre utgångspunkt än Sverige i kon- kurrensavseende. Vad speciellt Danmark angår, är där visserligen 8- timmarsdagen allmänt införd inom industri och byggnadsverksamhet ge- nom kollektivavtal, men det må bemärkas, att övertiden lämnats full- ständigt fri. I Belgien och Nederländerna bereder gällande lagstiftning vittgående möjligheter till undantag. Särskilt må i fråga om Belgien framhållas, att dess lagstiftning för säsongyrkena medgiver en utjämning av "arbetstiden per år, så att antalet ordinarie arbetstimmar under tre sommarmånader kan uppgå till 54 timmar per vecka. I Schweiz kan tydligen numera, med stöd av förbundslagen den 1 juli 1922, den ordi- narie arbetstiden i alla viktigare fall utsträckas till 54 timmar per vecka. För Frankrikes vidkommande har S-timmarsdagen ännu ej genomförts inom mer än halva det avsedda området och här med påfallande var- samhet. I såväl detta land som i Tyskland, Norge och Finland m. fl. äro för närvarande under förslag bestämmelser om avsevärda modifika- tioner i resp. länders arbetstidslagstiftning. Känt torde även vara, om ock officiella belägg härför ej stå till buds, att tillämpningen av lagbe- stämmelserna i flera av de anförda länderna handhaves på ett sådant sätt, att lagens effektivitet i många fall blir rätt så illusorisk. Hela ten- densen i världen går för övrigt i riktning mot en lindring av de nu- varande arbetstidsbestämmelserna. Det försök till internationell reglering på detta område, som gjordes genom det vid arbetskonferensen i Washington 1919 antagna konventionsförslaget, torde nu också få anses fullständigt förfelat, enligt vad som närmare framgår av den i styrelsens utlåtande lämnade redogörelsen.

Under sådana förhållanden måste det vara av ett vitalt intresse för Sverige att icke ställa sig i efterhand och nu ytterligare för åtskilliga år framåt binda sig vid allt för rigorösa bestämmelser. Med hänsyn bland annat härtill hava vi ansett skäl föreligga för vidtagande i nu gällande arbetstidsbestämmelser och deras tillämpning av vissa ändringar, vilka styrelsens majoritet icke velat biträda, om ock även från dess sida de synpunkter, som legat till grund för ifrågavarande ändringsförslag, i styrelsens föreliggande utlåtande vunnit beaktande.

• Sida 35
•  Original

De resultat, som erhållits av utredningen rörande arbetstidslagens verkningar, äro jämväl av beskaffenhet att dels ytterligare stärka de skäl, som tala för ändringar i arbetstidslagen med hänsyn till de utländska förhållandena, dels motivera speciella ändringsförslag. Visserligen har vid berörda utredning föga av egentligt nytt framkommit, men vissa olägenheter av lagen och dess tillämpning, vilka även förut varit kända, framstå genom utredningen i en skarpare dager och kräva med större tyngd en ändring. ;

Redan vid ett föregående tillfälle, nämligen vid avgivandet av socialstyrelsens förslag till reviderad arbetstidslag den 9 april 1921, ha vi i särskild reservation påyrkat sådan ändring av lagens bestämmelser rörande arbetstiden vid kontinuerlig drift, att den svenska industrien i berörda avseende måtte tillförsäkras lika stor rörelsefrihet som den ut- ländska. Beträffande den närmare innebörden av ifrågavarande ändrings- förslag och motiveringen härför må hänvisas till vår ovannämnda reser- vation. Av statsmakterna vidtogs visserligen en mindre ändring 1 reser- vationens riktning, men har denna ändring icke visat sig medföra något egentligt resultat, utan lärer endast ha konfirmerat arbetsrådets föregå- ende praxis. Enligt vad utredningen giver vid handen, förekomma också alltjämt, särskilt inom pappersmasseindustrien, väsentliga olägenheter på grund av de nuvarande bestämmelserna 1 ämnet. Vi anse oss alltså fort- farande böra vidhålla vårt förslag om följande ändrade lydelse av hit- hörande stadgande i arbetstidslagen: >»Måste arbete, som är anordnat i tre skift, med hänsyn till verksamhetens ändamålsenliga bedrivande fortgå jämväl under sön- och helgdagar, må arbetsrådet medgiva därför erforderligt undantag.

Såsom av den verkställda utredningen framgår, har arbetstidslagen medfört särskilt besvärande olägenheter för de slag av verksamhet, som förete en mer utpräglad säsongkaraktär. Den ändring, som härav påkallas, gäller emellertid i själva verket icke någon utsträckning av arbetstidens genomsnittliga längd utan endast en mera ändamålsenlig och efter hit- hörande arbetens natur anpassad förläggning av arbetstiden. De nuva- rande arbetstidsbestämmelsernas schablonmässiga stelhet framträda näm- ligen alldeles speciellt i deras tillämpning på de rena säsongföretagen, vilkas normalarbetsdag givetvis icke kan vara en och samma under hela året utan måste ställa sig olika under olika tider av året. En utjämning av arbetstiden per år för hithörande yrken, såsom skett i t. ex. Belgien, vore därför naturlig och rationell. För en sådan utjämning lägga ej heller arbetstidslagens ordalag något Kinder i vägen. Tvärtom pekar 5 $ 1 mom. i lagen alldeles dirskt på denna utväg just för säsongföretagen 5—222653.

• Sida 36
•  Original

såsom den mera normala än t. ex. övertidsarbete. Ett uttalande av andra lagutskottet vid 1921 års riksdag anses emellertid för närvarande icke medgiva en dylik lagtillämpning.

Socialstyrelsen har i sitt förevarande utlåtande behjärtat ovan an- förda olägenheter i fråga om arbetstiden för säsongföretagen samt även lämnat en bindande motivering för behovet av lindringar i berörda av- seende. Men styrelsen har icke ansett sig böra draga den enligt vår uppfattning naturliga konsekvensen härav och förorda en sådan tillämp- ning av 5$ 1 mom. i arbetstidslagen, som möjliggör en utjämning av arbetstiden per år för ifrågavarande företag, utan har åtnöjt sig med att hänvisa till lagens bestämmelser i 7 8 om övertidsarbete samt föreslagit en utökning av det antal övertidstimmar, som må kunna medgivas. Då vi för vår del anse det naturligare och riktigare att i förevarande fall anlita den utväg, som lagens 5 $ 1 mom. tydligen utvisar och varigenom den tendens till skärpning av säsongarbetslösheten, som arbetstidslagen onekligen torde medföra, i avsevärd mån skulle kunna mildras, vilja vi förorda denna utväg och föreslå, att de hinder måtte undanröjas, som kunna stå i vägen för dess tillämpande.

En annan viktig fråga att taga i beaktande vid avgivandet av för- slag till ny provisorisk arbetstidslag gäller övertidsarbetet. Både med hänsyn till den utländska konkurrensen och de vid utredningen fram- komna vittnesbörden synes oss en utökning av det i lagens 7 $ nu med- givna antalet övertidstimmar vara av behovet påkallat. Den av social- styrelsen föreslagna ökningen anse vi därför väl motiverad, men bör densamma, för att mera effektivt fylla sin uppgift och bereda åsyftad lättnad, icke göras beroende av den besvärliga och ovissa omgång, som ett inhämtande av arbetsrådets medgivande innebär, utan överlämnas åt vederbörandes eget åtgörande. Vi föreslå alltså, att det i 7$ 2 mom. medgivna övertidsarbetet måtte utökas till 530 timmar per månad och 250 timmar per år, varvid den av socialstyrelsen föreslagna utökningen av Öövertidsarbetet enligt samma paragrafs 3 mom. skulle bortfalla.

Vid 1921 års revision vidtogos å arbetstidslagens tillämpningsom- råde väsentligen inga andra förändringar, än att undantaget för företag med högst fyra arbetare utsträcktes till att gälla jämväl för samhällen med över 1500 invånare samt att arbete i sjukvårds- m. fl. jämförliga anstalter helt och hållet undantogs från lagens tillämpning. Ett arbets- område; som socialstyrelsen i sitt vid förberörda revision avgivna betänk- ande jämställt med arbetet i nämnda anstalter, nämligen det, som tillkom- mer personalen i hotell, restauranger och kaféer; lämnades, om man bortser: från nyss berörda undantagande av de minsta företagen, av riksdagen

• Sida 37
•  Original

under oförändrad reglering. Den verkställda utredningen synes oss ha bekräftat styrelsens i nämnda betänkande angivna uppfattning, att arbets- tidslagens tillämpning å här omförmälda företags köks- m. fl. biträden för dessa företag medfört synnerligen besvärande olägenheter. Vi anse därför, att nämnda företag böra undantagas från lagen.

En annan kår, vars inbegripande under lagens tillämpning onek- ligen medfört många olägenheter och klagomål, utgöres av handelsarbetarna. De egentliga handelsbiträdena äro som bekant enligt lagens 1 $ j) undan- tagna, och den olika ställning, som i avseende å arbetstidsförhållandena sålunda intages av två så närstående och ej alltid särskiljbara personal- grupper, har naturligt nog föranlett avsevärda svårigheter. En allvar- ligare orsak till olägenheter ligger dock i det förhållandet, att varudistri- butionen, varmed en stor del av ifrågavarande arbetare sysselsättes, ej liksom exempelvis det ordnade fabriksarbetet låter sig väl anpassa efter den lagstadgade arbetstidsregleringen. Även om vederbörande arbets- givare möjligen icke tillgodogjort sig de möjligheter till övertidsarbete och andra lindringar, som lagen medgiver, vartill anledningen måhända är att söka i den rådande depressionen, synas oss dock skäl föreligga för att undantaga handeln såsom sådan från arbetstidslagens tillämpning.

Ehuru vi sålunda, i likhet med socialstyrelsens majoritet, finna en vyVtterligare förlängning av arbetstidslagens provisoriska giltighet av omständigheterna påkallad, hava vi dock, med hänsyn till närings- livets svåra läge och ovissa framtidsutsikter samt till undvikande så långt möjligt av den försämring i arbetstagarnas levnadsstandard och arbetslöshetens skärpning, som lagens nuvarande lydelse är ägnad medföra, ansett oss böra på anförda skäl tillstyrka ovan framlagda undantags- hestämmelser. Vi hava med andra ord, utan att vilja beröva lagen dess egenskap av skyddslag för den stora sociala och kulturella vinning, som 3-timmarsdagen obestridligen utgör, försökt angiva några utvägar att mildra den karaktär av förbudslag, som lika oförnekligt vidlåder den nu gällande arbetstidslagen genom dess alltför snäva och stela gestaltning.

b) Av herr von Sydow, Av skäl, som finnas angivna i det bland handlingarna befintliga yttrandet av svenska arbetsgivareföreningen, anser jag, att socialstyrel- sen bort avstyrka icke blott den ifrågavarande lagens definitiva fastställande utan även dess prolongering på viss tid.

ec) Av herr Johanson. Socialstyrelsens förslag rörande arbetstidslagens revidering kan jag icke biträda, emedan det innebär en försämring av nu gällande lagstift- "ning och ett ytterligare avsteg från Washingtonkonventionen. Jag kan

• Sida 38
•  Original

ej heller förorda, att den nuvarande provisoriska svenska lagen på detta område definitivt fastställes, emedan den på flera punkter ej tillgodoser de minimifordringar beträffande arbetstidens reglering, som upptagits i Washingtonkonventionen. Principiellt anser jag, att vår arbetstidslagstift- ning bör bringas i överensstämmelse med den internationella lagstiftningen. Då emellertid den tid, som återstår, innan vår provisoriska lag upphör att gälla, torde vara otillräcklig för att kunna vinna riksdagens bifall till ratifikation av Washingtonkonventionen, nödgas jag föreslå, att nu gällande provisoriska arbetstidslagstiftning prolongeras för en tid av ytterligare tre år.

Vad beträffar socialstyrelsens utredning i övrigt åberopar jag vad som av landssekretariatet, fackförbunden och arbetarnas bildningsförbund anförts i deras utlåtanden.

• Sida 39
•  Original

UNDERSÖKNING

RÖRANDE

ATTATIMMARSLAGENS EKONOMISKA OCH SOCIALA VERKNINGAR

NERKSTADTDSAN

SOC TA TISEEY RIE STEN

• Sida 40
•  Original

INNEHALLSFÖRTECKNING.

Undersökningens förutsättningar, metod och plan . Undersökningens omfattning Undersökningens representativitet

Arbetstidslagens genomförande . Förändringar i arbetstidens längd Åttatimmarslagen och säsongarbetet Åttatimmarslagen och övertidsarbetet . Förändringar i arbetarantalet

Arbetstidsförkortningens inverkan på produktionskostnaderna Arbetstidsförkortningens inverkan på arbetsintensiteten Arbetstidsförkortningens sociala verkningar Sammanfattning .

Bilagor. Bil. 1. Frågeformulär .

Bil. 2. Inkomna utlåtanden (i urval)

• Sida 41
•  Original

1. Undersökningens förutsättningar, metod och plan.

Sedan 1921 års riksdag anhållit, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta Utrednings- om en allsidig utredning rörande verkningarna av 8-timmarslagen, upp- Uppdragen drog Kungl. Maj:t den 22 juni 1921 åt socialstyrelsen att, i samråd med kommerskollegium och delegationen för det internationella socialpolitiska arbetet utföra en utredning inom så god tid, att den kunde läggas till grund för det förslag till ny lag om arbetstidens begränsning, som kunde komma att föreläggas 1923 års riksdag.

Med anledning härav började socialstyrelsen förberedelsevis arbeta på förslag till grunder och arbetsplan för utredningen men ansåg sig böra i det längsta dröja med framläggande av definitivt förslag i ären- det i förhoppning om återinträdande av något mera normala förhållanden på det ekonomiska området. Ehuru denna förhoppning icke syntes i nämnvärd mån förverkligas, fann sig styrelsen vid början av innevarande år med hänsyn till den för utredningens färdigställande fastställda tids- fristen icke längre kunde uppskjuta utredningen utan upptog i samråd med kommerskollegium arbetet på utredningens definitiva igångsättande. I skrivelse den 10 mars 1922 framlades det sålunda utarbetade förslaget till undersökningsplan för Kungl. Maj:t. :

Genom beslut den 24 mars 1922 har Kungl. Maj:t, som funnit utredningen böra skyndsamt igångsättas och fullföljas, anbefallt social- styrelsen att med ledning av utredningens resultat och övriga förelig- gande omständigheter utarbeta och före den 1 september 1922 inkomma med förslag till lagstiftning om arbetstidens begränsning att gälla fr. o. m. ingången av år 1924. ; !

Den sålunda anbefallda utredningen sönderfaller i tre avdelningar, Flanen för nämligen s E : ; utredningen.

• Sida 42
•  Original

I. Enquéte angående de inom olika kretsar rådande uppfattnin- garna om arbetstidslagens fördelaktiga och ofördelaktiga verkningar.

2. Summarisk undersökning angående arbetstidsbegränsningens inverkan på särskilda företag.

3. Specialundersökning rörande arbetstidsbegränsningens ekono- miska verkningar beträffande vissa utvalda arbetsföretag. För förstnämnda gren av undersökningen ha utarbetats tvenne frågeformulär, betecknade 1:a och 1: b (bil. 1, sid. 1" ff.), av vilka det förstnämnda var avsett att besvaras dels av sakkunniga statliga och kom- munala myndigheter, såsom yrkesinspektionens befattningshavare, statens och kommunens affärsdrivande verk, fattigvårdsnämnder, drätselkammare och fastighetsnämnder o. s. v., dels av arbetsgivar- och arbetarorgani- sationer samt industriella sammanslutningar, medan det sistnämnda till- ställts vissa slag av ideella föreningar, t. ex. för folkbildning, idrott, nyk- terhet etc. Den andra grenen av undersökningen utgår från samma grund- tankar som den föregående, men då denna riktar sig till korporationer o. d. och åsyftar att upptaga mera allmänna iakttagelser och omdömen, göres i förevarande gren av undersökningen hänvändelse till det enskilda företaget i syfte att klarlägga dess särskilda förhållanden i här ifråga- varande avseende. I syfte att erhålla en möjligast allsidig belysning härav ha uppgifter synts böra inhämtas ej blott från företagaren utan även från de vid företaget anställda arbetarna, och ha för ändamålet utarbetats tvenne särskilda frågeformulär, betecknade 2:a och 2:)b (bilda sid. 7" ff.). Dessa avse att sammantagna giva en möjligast allsidig och konkret bild av vad arbetstidslagstiftningens genomförande inneburit och betytt för ett visst arbetsföretags ekonomiska och sociala förhållanden. Man har dock icke ansett sig behöva besvära samtliga industriella och därmed närställda företag i landet med att besvara detta formulär utan inskränkt undersökningen till att avse ett i samråd med yrkesinspektö- rerna verkställt urval av arbetsställen, uppgående till 15 å 20 «z av samt- liga hos nämnda befattningshavare registrerade. Medan de båda föregående slagen av undersökningar lämpligen synts böra verkställas allenast genom utsändande av frågeformulär, är den tredje grenen av utredningen tänkt såsom en mot bakgrunden av sagda mera extensiva undersökningar inpassad s. k. intensivundersökning, d. v. s. en på ort och ställe genom särskilt utsända s. k. agenter verk- ställd ingående utforskning av förhållandena vid ett fåtal typiska före- tag. Denna specialundersökning är i första hand avsedd att söka klar- lägga 8-timmarslagens ekonomiska verkningar och har därför närmast

• Sida 43
•  Original

ansetts böra handhavas av kommerskollegium. En redogörelse för sist- nämnda undersöknings anordnande och verkställande meddelas i annat sammanhang (sid. 117).

I det följande redogöres för huvudresultaten av den undersökning, som i enlighet med ovan angivna plan utförts inom socialstyrelsen och där närmast handhafts av tf. byråchefen Bertil Nyström.

2, Undersökningens omfattning.

I överensstämmelse med undersökningsplanen utsändes i slutet av Utsända och april och början av maj månad 1922 exemplar av de för undersökningen fast- ag ställda frågeformulären till ovan angivna kategorier av uppgiftslämnare formulär. med anhållan, att de ville inom viss kortare tidsfrist (beträffande form. 2: a senast 20 maj, beträffande de övriga senast 1 juni) besvara desamma. Samtidigt meddelades i ett stort antal tidningar, att det stode även andra än de sålunda direkt tillskrivna fritt att hos socialstyrelsen rekvi- rera frågeformulär och sålunda bliva i tillfälle att säga sitt ord i den viktiga frågan. Det visade sig emellertid omöjligt att inom den korta tid, som ursprungligen utsatts för svarens avgivande, erhålla ett tillräck-

ligt material, varför tidsfristen måste betydligt utsträckas, delvis ända till början av augusti. Vid sistnämnda tidpunkt uppgick, vad form. 1: a beträffar, antalet utsända frågeformulär och inkomna uppgifter till föl- jande:

Slag av uppgifts- inpek- äffära- "mala Hanz rs re ionens drivande verk o. delskam-

unneres befattn.- verk = myndig- mare hav. md, heter

Antal fig SE 10 189 12 155 91 2 48 d24 form. 1:af inkomna +. 16 10 148 12 5 63 2 44 370

Inkomna i & av utsända 941 100:0 183 100:0 484 692 1000 17 708

Arbets- = : Arbetar- verks- = givar- ledar- före-

före- före- öre- : fö 2 Cr fö ningar ningar ningar = ningar

Till- hopa

Form. 1:b utsändes till 70 religiösa, filantropiska, nykterhets-, folk- bildnings-, husmoders-, byggnads- och idrottsföreningar m. fl. samt besva- rades av 46 av dessa eller 65'7 Zz av de tillskrivna.

Form. 2:a utskickades till sammanlagt 3,127 arbetsställen och åter- kom i besvarat skick från 1,726 eller 55'2 2 av dessa. Bland de besva- rade formulären förefunnos dock ett antal, vilka antingen avsågo statliga eller kommunala företag eller voro ofullständigt besvarade. Frånräknas dessa, befinnes antalet av utredningen berörda enskilda arbetsgivare (arbetsställen) utgöra 1,351 med ett uppgivet arbetarantal av omkring

• Sida 44
•  Original

170,000. I genomsnitt kommo sålunda c:a 120 arbetare per företag. Att huvudsakligen den större industrien berörts av ifrågavarande under- sökning belyses även därigenom, att antalet redovisade företag med mindre än fem arbetare utgjorde endast 59 eller 4'4 2 av samtliga. Medan de

utredningen medtagna arbetsställena icke utgöra ens en tiondel av hela antalet hos yrkesinspektörerna registrerade (14,124 år 1921), torde de- samma omfatta minst en fjärdedel av de vid dessa arbetsställen anställda arbetarna.

Vid samtliga de undersökta företagen sökte man erhålla uppgifter icke blott från arbetsgivaren utan även (medelst form. 2: b) från de där- städes anställda arbetarna. Trots intresserad medverkan från landssekre- tariatet och vederbörande fackförbund lyckades det dock ej att erhålla nödiga adressuppgifter rörande arbetarorganisationerna vid mer än 2147 eller 68'7 z av de tillskrivna 3,127 företagen, men ingingo häruti så gott som samtliga mera betydande arbetsställen. Av arbetarorganisationer besvarade frågeformulär inkommo från 1,217 eller 567 4 av de sålunda tillskrivna, och bland dem kunde 996 eller 46'2 4 av de ursprungligen utsända läggas till grund för statistisk bearbetning.

Hurna de vid bearbetningen använda arbetsgivar- och arbetarupp- gifterna från särskilda företag fördela sig på olika industrigrenar, belyses genom följande översikt:

1:b. Me- : 4. A. Pap- 4. B. Gra- Sod JE IG ot : tall- o. 2 Jord- 3. Trä- persmas- = fisk o. 9. Livs- 6. Textil- Yrkesgrupp: SS 0. sten- : : medels- o. bekläd- maskin- ind ind. — se-o. pap- div. pap- ind fädslnd ind. G perstillv. persind. : | Antal använda | form. 2:a d04 125 244 51 76 217 81 uppgifter enligt/ form. 2:b . 285 20 188 45 68 126 60 7. Läder-, < EE 5 10. Kraft- - Sd ; härslord 5. Kemisk- 9. Bygg- belysn.- 11. Han- 12. Land- 139-14. rkesgrupp: : teknisk nadsverk- "> del o. Annan gummi- ind hob vatten- är dINed transport riken når RLULRd.: ind. samhe SAR arulag yrk g Antal använda | form. 2:a 58 49 23 10 29 19 15 uppgifter enligtf form. 2: hb 76 22 23 — 19 6 3

3. Undersökningens representativitet.

Oaktat den synnerligen knappt tillmätta tiden har det sålunda lyckats erhålla ej blott mera summariska uppgifter och allmänna utta- landen från huvudparten av de talrika myndigheter och organisationer, som på ett eller annat sätt kommit i beröring med verkningarna av denna på så många verksamhetsområden djupt ingripande lagstiftning, utan

• Sida 45
•  Original

även individualuppgifter från arbetsgivare och arbetare vid ett antal sär- skilda arbetsställen, sammantagna sysselsättande omkring en fjärdedel av den svenska industriens hela arbetarantal.

När det gäller att undersöka de ekonomiska och sociala verknin- garna av lagstiftningen om arbetstidens begränsning, är det emellertid icke nog att förfoga över ett möjligast stort och allsidigt primärmaterial, utan detta material måste jämväl vara av den art och beskaffenhet, att det i görligaste mån möjliggör ett utsöndrande och särskiljande av de speciella verkningarna av ifrågavarande lagstiftning från dem, som här- flyta av andra förhållanden och faktorer.

I sin ovanberörda skrivelse till Kungl. Maj:t framhöll jämväl social- Svårigheter styrelsen, hurusom undersökningar av förevarande art tydligtvis under Mä od alla förhållanden måste vara förenade med betydande svårigheter och grund av aldrig kunna nå ett alldeles invändningsfritt resultat, enär de till väsent- HOSEIyAGE lig del måste komma att grunda sig icke på fakta utan på omdömen om fakta. Med hänsyn till de abnorma och växlande konjunkturer, som de senare åren varit rådande, och de omfattande konflikter på arbetsmark- naden, som ägt rum efter lagens ikraftträdande, vilka företeelser i hög grad måste förringa värdet av flertalet jämförelser, kunde det befaras, att ifrågavarande undersökningar icke skulle leda till några tillförlitliga resultat. Särskilt skulle det möta synnerlig svårighet att avgöra, huru- vida och i vad mån vidtagna förändringar blivit gjorda för att motverka lagens arbetstidsförkortning. Enahanda förändringar kunde nämligen ha varit motiverade med hänsyn till driftens rationella utveckling, och om- sorgen därom hade givetvis under den flerstädes år 1920 ännu rådande högkonjunkturen gjort sig gällande. En annan svårighet sammanhängde därmed, att, ehuru verkningarna av en lag icke läte sig rätteligen bedöma omedelbart efter lagens ikraftträdande, man likväl, med hänsyn till de- pressionens fortgång, nödgades inrikta undersökningen speciellt Pär lör- hållandena under år 1920 såsom de mest normala, d. v. s. på förhållandena, sådana de tedde sig omedelbart efter lagens ikraftträdande.

De farhågor, åt vilka socialstyrelsen sålunda gav uttryck i sam- band med redogörelsen för undersökningens planläggning, hava vid dess verkställande på många sätt bekräftats. Sålunda skriver svenska arbets- givareföreningen: »Föreningen vill fästa uppmärksamheten på, att den tid, som förtlutit sedan den ifrågavarande lagstiftningen trädde i kraft, är den minst lämpliga tidsperiod, som kan tänkas, för att erhålla en objektiv utredning om verkningarna av lagen. Denna period innefattar en tidrymd av de mest exempellösa kastningar från hög- till lågkon- junktur. De angivna förutsättningarna för undersökningen äro, att upp-

• Sida 46
•  Original

gifterna böra avse i »görligaste mån normala förhållanden». Kasta vi en blick på, huru förhållandena varit under de tider, då lagen tillämpats, synes det oss omöjligt få fram inom någon enda industri av betydenhet sådana förhållanden, som svara mot förutsättningarna. Första halvåret 1920 visar en fortsatt högkonjunktur i samma utsträckning som närmast föregående år, men detta gynnsamma ekonomiska läge blir emellertid hastigt omkastat på hösten 1920 genom den då inträdande industriella depressionen, vars förödande verkningar ännu fortsätta. Därtill kommer, att just 8-timmarslagens genomförande i ett par av våra viktigaste indu- strier framkallade långvariga arbetsstridigheter under första halvåret 1920. Då några normala förhållanden sålunda icke ägt rum under den tid undersökningen avser, är man alltså för att ernå det önskade målet hänvisad till att i större eller mindre grad lita till blotta förmodanden i stället för fakta. Värdet av en undersökning på dylik basis måste bliva mycket problematiskt.»

Även landssekretariatet framhåller, att för ett rätt bedömande av de ekonomiska verkningarna av arbetstidslagen mera normala förhål- landen på näringslivets område än de nuvarande torde vara erforderliga samt att, vad beträffar 8-timmarslagens sociala verkningar, det så kort tid efter lagens ikraftträdande icke gärna torde vara möjligt att giva en fullt belysande framställning av, huruvida de sociala vinster tillkommit, som man räknade med skulle bliva en följd av arbetstidens begräns- ning. i

Svenska metallindustriarbetareförbundet har ansett sig böra framhålla, att i fråga om metallindustrien man i början av år 1920 hade de stora konflikterna, efter vilka en rent av abnorm verksamhet upptogs, för att redan under oktober månad samma år giva vika för de första känningarna av den ännu pågående krisen; från och med år 1921 har Ju sedan allt gått i arbetslöshetens tecken. För att riktigt kunna be- döma 48-timmarsveckans värde och nytta för så väl arbetarna som lan- det och industrien, så bör därför, enligt förbundets mening, en utredning härom förläggas till de tider, då på nytt något så när normala förhål- landen bliva rådande.

Dylika uttalanden möta i flertalet av de yttranden, som inkommit från yrkessammanslutningar av skilda slag och syftemål, och de åter- komma allmänt i de frågeformulär, som besvarats av arbetsgivare och arbetare vid särskilda företag. I dessa fästes särskild uppmärksamhet på, att de sifferuppgifter, som begärts och lämnats rörande arbetaran- talets ökning, den fastställda arbetstidens iakttagande, övertidsarbetet 0. 8. v., blott till någon, vid olika företag i hög grad skiftande del giva

• Sida 47
•  Original

uttryck för verkningar av arbetstidslagen, medan de i huvudsak åter- spegla andra faktorer, framför allt de senaste årens skiftande ekonomiska konjunkturer samt dessas och de speciella krigs- och kristidsförhållan- denas återverkningar på arbetarklassens allmänna sinnesstämning och tanke- riktning. >»Den omständigheten, att en åtgärd är vidtagen efter arbets- tidens förkortning, är intet bevis, att den förorsakats därav», skriver med all rätt Sveriges verkstadsförening.

Tydligt torde visserligen vara, att tiderna knappast någonsin kunna förväntas bliva så »normala>, att verkningarna av en speciell faktor — i detta fall arbetstidens begränsning genom lag — skola framträda tyd- liga och isolerade från hela massan av ekonomiska och sociala faktorer och förhållanden, vilka sammantagna betinga samhällslivets faktiska ge- staltning vid ett givet tillfälle. Men å andra sidan kan det icke för- nekas, att de egenartade och skiftande förhållanden, som under de senast förflutna åren varit rådande på de sociala och ekonomiska områdena, nästan omöjliggöra den för arbetstidsfaktorns bedömande och värde- sättande nödvändiga utsöndringen och särskiljningen, på samma gång de i hög grad försvåra statistikens sedvanliga arbetsmetod att genom sum- mering av individualuppgifter ernå över de enskilda fallens ofullständig- heter och bristfälligheter höjda »stora tal». Så olikartade och inbördes motstridiga ej blott med avseende på olika industrigrenar utan även för enskilda företag hava nämligen verkningarna varit av å ena sidan krigs- konjunkturens efterdyning i början av 1920, å den andra den därefter inbrytande kris- och depressionstiden, att sifferuppgifter för tiden före och efter arbetstidslagens genomförande rörande arbetarantal, förlorad arbetstid, produktion per arbetare och tidsenhet o. s. v. inom större in- dustrigrupper måste anses som skäligen värdelösa. Vill man emellertid söka ernå mera tillförlitliga dylika uppgifter — något vartill en bestämd maning ligger i önskvärdheten att jämväl på detta område söka föra diskussionen över från de förutfattade meningarnas och lättköpta argu- mentens område ut på den förutsättningslösa forskningens — blir man i huvudsak hänvisad till de fåtaliga grupper av företag, vid vilka driften jämväl under år 1920 varit någorlunda normal, sålunda i första hand flertalet av statens och kommunernas verk och arbetsföretag samt inom den enskilda företagsamhetens område särskilt vissa grenar av livsmedels- industrien, exempelvis sockerbruk, bryggerier m. fl. — bagerierna hava däremot arbetat under alldeles särskilda förhållanden, då här utöver lagen om arbetstidens begränsning kommit en särskild lag, som förbjuder nattarbete och även eljest reglerar arbetstidens förläggning. Det må emellertid redan nu betonas, att de siffermässiga uppgifter rörande nyss

• Sida 48
•  Original

S-limmanrs- lagens giltighets- område.

berörda förhållanden, vilka till äventyrs kunna erhållas från företag av nyssnämnda art, icke utan vidare få generaliseras till att gälla för indu- strien i allmänhet, synnerligast den i vårt land e:a en tredjedel av arbe- tarantalet omfattande, för konjunkturerna särskilt känsliga del av den- samma, som arbetar på export.! Med avseende på detta och andra stora områden av näringslivet blir man därför i huvudsak hänvisad till de slutsatser, som kunna dragas av de förändringar arbetsförhållandena i allmänhet undergått under 8-timmarslagens hittillsvarande giltighetstid, samt till de uppfattningar rörande lagens innebörd och verkningar, som utbildat sig i olika kretsar, ej blott bland de direkt intresserade arbets-: givarna och arbetarna, utan även bland sådana myndigheter, organisa- tioner och personer, som kunna förutsättas hava en mera opartisk syn på här ifrågavarande företeelser.

4. Arbetstidslagens genomförande.

Till utredningen inkomna uppgifter synas oförtydbart giva vid handen, att 8-timmarslagen lojalt och fullständigt genomförts inom samtliga däruti omnämnda och avsedda näringsgrenar.

Jämväl vid vissa arbeten, som i lagen uttryckligen undantagits, ha dess bestämmelser blivit tillämpade, såsom för trafikpersonal vid de enskilda järnvägarna på grundval av särskilda överenskommelser och be- slut av järnvägarnas skiljedomstol samt vid arbeten bedrivna av staten. Genom olika kungl. brev och kungörelser har sålunda normalarbetsdagen införts för armé- och marinförvaltningens arbetare fr. o. m. år 1919, för kommunikationsverkens byggnads- och verkstadsarbetare under förra delen av år 1919 samt för viss driftpersonal vid postverket, statens Järnvägar, statens vattenfallsverk och tullverkets lokalförvaltningar efter mitten av är, dd20;

Det enda gebit inom 8-timmarslagens hela giltighetsområde, be- träffande vilket klagomål föreligga över åsidosättande av lagens be- stämmelser, är hotell- och restaurangnäringen, rörande vilken genom Sveriges hotell- och restaurangpersonals förbund inkommit anmälningar om, att å vissa större hotell i landsorten skulle tillämpas alltför lång arbetstid. Vid bedömande av dessa bör det emellertid beaktas, att lagen endast avser de inom näringen i fråga anställda, som icke hava direkt att skaffa med allmänhetens betjänande (sålunda i första hand

• Sida 49
•  Original

kökspersonalen), samt att genom 1921 års revision de inom denna bransch särdeles talrika småföretagen (med mindre än fem arbetare) även i stä- derna ställdes utanför lagen. Sveriges restaurantförening har framhållit, att i köksavdelningarna arbetet är forcerat endast någon timme vid lunchtiden samt ett par timmar på middagen och kvällen, medan det dessemellan till stor del utgör beredskapstjänst i väntan på strökunder. Det ligger i sakens natur och vitsordas jämväl genom så väl socialsty- relsens som yrkesinspektrisens undersökningar på området, att stora svå- righeter möta att sätta detta egenartade arbete i sådant system, att det kan inordnas under lagens bestämmelser — »gästerna komma lika oregel- mässigt nu som före lagen och biffstekarna taga lika lång tid att an- rätta», skriver en källarmästare. Uti för branschen gällande kollektiv- avtal ha också lagens bestämmelser tillämpats på sådant sätt, att arbets- tiden satts till 180 timmar per tre veckor med inräknande av måltids- raster, vilka upptagits till sammanlagt 36 timmar under samma tid.

Att arbetstidslagen kan sägas hava blivit fullt genomförd, utesluter givetvis ej, att principen om 8-timmarsdagen tillämpats med vissa modi- fikationer, avsedda att möjliggöra eller underlätta arbetets lämpliga be- drivande och i regel innebärande av arbetsrådet beviljade dispenser för vissa arbetare eller arbetargrupper.

Av mera betydelsefulla sådana, vilka i de inkomna uppgifterna omtalas, må följande här omnämnas. Vid skiftarbetet har inom järn- och stålindustrien längre arbetstid medgivits för arbete i hyttor och mar- tinverk samt vid en del särskilda till dylika anläggningar icke hänförliga ugnar. Vad beträffar verkstadsindustrien, hava dispenser förekommit för vakter, kuskar och chaufförer, maskinister och smörjare, städare samt resemontörer. Med hänsyn till den kontinuerliga driften ha undantag givits för brännare vid kalk- och tegelbruk samt för vid ugnar och cementkvarnar sysselsatta arbetare inom cementindustrien. Inom såg- verksindustrien hava dispenser lämnats för vakter samt arbetare, vilkas arbete varit av sådan beskaffenhet, att det icke kunnat förläggas till be- stämda tider, t. ex. reparatörer, tuimmeremottagare m. förkErde tall då framställningar gjorts om undantag från lagens tillämpning vid flott- ningsföreningarnas skiljeställen, har dylikt medgivande lämnats av arbets- rådet, intill dess genom 1921 års revision dylikt arbete helt undantogs från lagen. Beträffande pappersmasseindustrien har medgivande om längre arbetstid lämnats för kalkbrännare och kraftstationsmaskinister. Vidkommande det s. k. nittonde skiftet (d. v. s. 50?/3 arbetstimmar per man och vecka) har medgivits dispenser under åren 1920 och 1921 för vissa sulfit- och sulfatfabriker samt träsliperier. För år 1922 ha 11 sul-

• Sida 50
•  Original

fatfabriker erhållit tillstånd att använda det nittonde skiftet under tiden "1—""/4 samt !/10—"!/12 och ett tiotal sliperier ha likaledes erhållit dispens rörande nittonde skiftet, gällande hela året. För pappersindustrien har dispens medgivits beträffande vissa reparatörer m. fl. I Stockholm har åt tryckerierna medgivits dispens med avseende å övertidsarbete för riks- dagstryck. Beträffande bryggerierna har varudistributionen förklarats ligga utanför lagens tillämplighet. TI textilindustrien har ett fåtal dis- penser förekommit i sådana fall, då ett spinneri varit för litet för att till- godose behovet av garn inom ett tillhörande väveri. Vid gasverk, elek- tricitetsverk och kraftstationer ha vissa jämkningar skett beträffande tjänstgöringstiden för maskinister, eldare o. d. Inom stuveribranschen har, med hänsyn till arbetets oregelbundna natur, arbetstiden fixerats till 192 timmar för en tidrymd av 4 veckor, och liknande anordningar hava träffats bl. a. för spårvägsdrift (ex. 123 timmar per 18 dagar). Vidare har i fråga om vakttjänst o. d. medgivits evalvering efter vissa grunder av passningsarbete o. d. lindrigare tjänstgöring.!

Svenska arbetsgivareföreningen har i sitt yttrande uppgivit, att de arbetargrupper, för vilka dispenser sålunda medgivits, endast kunna upp- skattas till några få procent av hela arbetarantalet inom angivna indu- strier. Åtminstone vad beträffar år 1920 torde denna uppskattning få anses alltför låg, ty enligt föreliggande redogörelse för arbetsrådets be- slut, avsågo de eftergifter, som beviljats med stöd av 5 8 första stycket (av 1919 års lag), c:a 4,000 arbetare (huvudsakligen arbete, som medför synnerligen ringa ansträngning eller tillgodoser ändamål av synnerligen stort allmänt intresse), eftergifterna enligt andra stycket av samma para- graf (i regel åsyftande 56 timmars arbetsvecka vid kontinuerlig drift) c:a 15,500 arbetare och eftergifterna jämlikt tredje stycket (vilka merendels gått ut på en arbetstid av 192 timmar per 4 veckor) c:a 31,500 arbetare. Vad år 1921 beträffar, hålla sig eftergifterna vid väsentligt lägre siffror, beroende detta å ena sidan på den under året företagna revisionen av arbetstidslagen, å den andra på den inom näringslivet rådande depres- sionen, vilken för ett stort antal företag omöjliggjort uttagande ens av den i lagen medgivna arbetstiden.

I betraktande av det nära samband och den växelverkan, som i våra dagar råder mellan näringslivets olika grenar, ligger det nära till hands, att en social reform sådan som arbetstidens begränsning skall

1 Närmare uppgifter i förevarande avseende lämnas i de översikter över arbetsrådets beslut i fråga om tillämpningen av lagen om arbetstidens begränsning, som äro bifogade dels socialstyrelsens år 1921 avgivna betänkande med förslag till-reviderad lag om arbetstidens begränsning (tryckt i kungl. maj:ts prop. n:r 359) och dels förevarande framställning (sid. 97).

• Sida 51
•  Original

ee é o . Zz EA sas x E - s «4 direkta verk- lämpningsområde. Vittnesbörd härom hava jämväl framkommit vid hingar utom

gränsning genom lag för handelsarbetare och magasinsdrängar på sina håll föranlett även handelsbiträdena att framställa anspråk på samma förmån. Beträffande arbetstidslagstiftningens återverkan på skogsbruket och i någon mån även på jordbruket ger en av domänstyrelsen föran- staltad undersökning en nog så intressant belysning. Vad angår skogs- bruket är det emellertid att märka, att under de korta vinterdagar, då drivningssäsongen infaller, de effektiva arbetstimmarna sällan kunna över- stiga 8 per dag och att därför en mera fri och tänjbar fördelning av arbetstiden egentligen endast är möjlig med avseende på sommararbetena, vilka dock t. o. m. vid intensivt skogsbruk representera en väsentligt lägre arbetsåtgång (motsvarande c:a l/5—1/3 av årsbehovet). Medan några jägmästare uttalat, att skogsarbetet pågår nu som förr oberoende av 8-timmarslagen, förklara andra, att densammas indirekta verknin- gar äro betydande, bl. a. därigenom att man numera vid ackordssätt- ningen måste lägga normalarbetsdagen till grund. En arbetsledare skriver: »Vid sådana friluftsarbeten, som de här avhandlade, hava förut ej arbe- tarna, t. ex. om kvällarna, hållit så strängt på ett visst klockslag, utan vid förefallande behov gärna hållit på en stund längre. Men på de trakter, där 8 timmar blivit ett sakrament, verkar tydligen detta så, att arbetarna liksom arbeta med klockan i hand, ängsligt rädda att gå över 8 timmar. Detta verkar ytterligare nedsättande på arbetsintensiteten. 8-timmarslagen har liksom stadfäst arbetet såsom något ont, visserligen nödvändigt, men vilket bör i möjligaste mån inskränkas.>

En närmare granskning av föreliggande uppgifter synes giva vid handen, att 8-timmarslagens nu berörda mera indirekta verkningar ställa sig skäligen växlande inom olika landsdelar och ortsgrupper, allt efter rådande uppfattning rörande normalarbetsdagens betydelse och innebörd. Upplysande i detta avseende är en enquéte, som genom Sveriges hant- verksorganisation anordnats bland landets hantverksföreningar i syfte att utröna, i vad mån den genom 1921 års lagrevision stadgade inskränk- ningen i lagens giltighetsområde, varigenom även i större samhällen före- tag med högst fyra arbetare undantogos från lagens bestämmelser, blivit i praktiken genomförd. De erhållna uppgifterna giva vid handen, att i flertalet större städer och å ett stort antal industriorter den nya bestäm- melsen satts ur tillämpning därigenom, att på grund av kollektivavtal eller gängse praxis en och samma arbetstid tillämpas vid så väl små som stora företag inom samma bransch. »Reformen år 1921 blev värdelös ge-

• Sida 52
•  Original

nom arbetarnas solidaritet», skriver en uppländsk hantverksförening, medan en annan håller före, att lagen bör vara lika för älla, som bedriva samma yrke, och således även för arbetarna, oavsett om de ha högst tre kam- rater eller flera. Häremot opponerar sig en hantverksförening på Söder- manlands landsbygd, som skriver: »Det värsta av allt är, att 8-timmars- lagen satt en viss oro hos hantverkarnas arbetare, ti. o. m. hos deras egna barn, som hjälpa till i yrket. De tycka, att när det på fabrikerna blott arbetas 8 timmar, även de ej skola behöva arbeta längre. Skulle S-timmarslagen tillämpas på de mindre hantverkarna, då vore det nog snart slut med hantverkeriet.> Här befinner man sig tydligen i övergångs- zonen mellan den strängare och mildare arbetaropinionen i dessa frågor, och helt på den senare sidan stå stora områden särskilt i Småland, Gott- land, Västergötland och Norrland, där arbetarorganisationerna äro relativt svaga och kollektivavtalen sparsamma inom hantverksyrkena. Uttryck för denna uppfattning ger fabriks- och hantverksföreningen i en Smålands- stad med orden: '»För det mindre hantverket har revisionen medfört stora fördelar.» Från Visby meddelar hälsovårdsnämnden i egenskap av kommu- nal tillsynsmyndighet, att å de mindre arbetsställena sedan 1921 arbets- tiden åter ökats, i de flesta fall till 9 timmar om dagen.

Liksom sålunda 8-timmarslagens geografiska räckvidd i viss mån betingas av arbetarorganisationernas lokala utbredning och betydelse, utövar samma faktor sitt inflytande även inom de olika yrkena. Medan svenska handelsarbetareförbundet meddelar, att detsamma motsatt sig de från vissa handelsfirmors sida efter 1921 års revision gjorda försöken att ånyo utsträcka arbetstiden till 54 timmar per vecka, nödgas Sveriges hotell- och restaurangpersonals förbund konstatera, att revisionen med- fört, att företag med mindre än fem arbetare nu även i större samhällen äro undantagna från arbetstidslagen, vilket haft till följd ökad arbetstid för dem, som bäst behöva lagens skydd. Likartat har förhållandet enligt yrkesinspektrisens undersökningar varit inom modistyrket och vid smärre syateljéer, även i Stockholm. f

ra Liksom hotell- och restaurangpersonalen hemställt om lagens ut- GV lagens vidgning, hava från ett par andra yrken inkommit framställningar om, rdr att det måtte tagas under omprövning, om ej lagen lämpligen kunde och "borde utsträckas till dem. Sålunda har svenska frisörbiträdesförbundet påyrkat upphävande av undantaget för frisöryrket, och som stöd härför hänvisat till, att förbundets medlemmar nödgats, under trycket av en enastående arbetslöshet, senaste år godtaga en utökning av arbetstiden från 31 till 53 å 54 timmar. Det ligger emellertid i sakens natur, att en arbetstidsreglering erbjuder alldeles särskilda svårigheter inom ett yrke,

• Sida 53
•  Original

som har till uppgift allmänhetens betjänande och där arbetstiden till icke oväsentlig del icke är effektiv utan utfylles av väntan på kunder.

Vidare har svenska trädgårdsarbetareförbundet framhållit, att 8- timmarsdagen f. n. blott tillämpas inom trädgårdsanläggningsbranschen, medan inom den egentliga trädgårdsodlingen arbetstiden utgör 9 å 10 timmar om dagen om sommaren och 7 å 7!/2 timmar om vintern. För- bundet ifrågasätter emellertid, om ej skäl föreligga att utsträcka arbets- tidslagen åtminstone till det skäligen industrialiserade arbetet i handels- trädgårdar och plantskolor (särskilt arbete i växt- och drivhus samt bänk- gårdar) och anför som stöd härför, att vid statliga och kommunala träd- gårdar arbetstiden utan olägenhet kunnat begränsas i enlighet med lagens bestämmelser. Med anledning härav har från socialstyrelsens sida inhäm- tats yttranden från föreståndarna för vissa större kommunala och privata park- och trädgårdsanläggningar samt från Sveriges handelsträdgårds- mästareförbund. Härvid har framgått, att trädgårdsarbetarnas arbetstid under de senaste åren väsentligt nedsatts (med i genomsnitt c:a 20 2), dock blott i undantagsfall så långt som till 48 timmar per vecka, vilken arbetstid tillämpas för de kommunala trädgårdsarbetarna i vissa städer, medan i andra arbetstiden är längre (i Stockholm t. ex. 51 timmar med obegränsad övertid). Rörande möjligheten att tillämpa normalarbetsdagen hava meningarna varit något delade. Medan vissa sagesmän däruti se huvudsakligen en kostnadsfråga, i det arbetsstyrkan måste utökas och vissa ordinarie arbeten utföres å övertid, anse andra och däribland handels- trädgårdsmästareförbundet, att en dylik reform skulle äventyra hela yrkets bestånd, åtminstone för såvitt den skulle avse andra än icke yrkesut- bildade arbetare. Det framhålles, att inom trädgårdsodlingen arbetets början och slut i stor utsträckning måste lämpas efter väderleks- och andra tillfälliga förhållanden, ävensom att vissa ömtåligare kulturer vore till sin framgång betingade av individuella egenskaper hos vårdaren och därför måste bliva i hög grad lidande på de av en ev. arbetstidsförkortning föranledda ständiga personalombytena. Det betonas också, att trädgårds- arbetarkårens kvalitet och levnadsstandard skulle bliva lidande på en dylik reform, ty medan man nu plägar över vintern behålla flera arbetare än som då egentligen behövdes, bleve det med 8-timmarsarbetsdag nöd- vändigt att betydligt öka arbetsstyrkan under sommaren och till mot- vägande härav i större utsträckning avskeda på hösten för att i möjli- gaste mån hålla omkostnaderna nere.

• Sida 54
•  Original

5. Förändringar i arbetstidens längd.

Normalarbetsdagens genomförande innebar nästan på alla verksam- hetsområden en förkortning av arbetstiden, men på grund av de väsentliga skiljaktigheter arbetstidsförhållandena då företedde inom vårt näringsliv, var denna nedsättning av betydligt olika omfattning inom olika närings- grenar.

Arbetstiden Såsom siffermässigt belyses i den på föranstaltande av arbetstids- ÄRE feben kommittén verkställda undersökningen rörande arbetstiden inom industri och hantverk i Sverige vid år 1917, uppgingo vid denna tid arbetstim- marna till skäligen växlande antal inom olika näringsgrenar. Enligt denna utredning utgjorde den genomsnittliga nettoarbetstiden per vecka 56'4 tim- mar, varvid inom olika yrkesgrupper motpolerna betecknades av å ena sidan pappersmasse- och papperstillverkning med 61's timmar, å den andra malmbrytning med 49'0 timmar. Nu nämnda timsiffror kunna dock knap- past sägas giva ett fullt typiskt och betecknande uttryck för arbetstids- förhållandena omedelbart före 48-timmarsveckans införande genom lag. Som bekant skedde, under trycket av ett flertal samverkande omständig- heter, under åren 1918 och 1919 genom kollektivavtal inom ett flertal näringsgrenar, exempelvis mekaniska verkstäder och pappersmassefabriker, en väsentlig nedsättning av arbetstiden, så att denna på sina håll ej alltför mycket skilde sig från 8-timmarsdagen. Belysande härför är, att medan enligt 1917 års undersökning endast omkring 6 2x av arbetaran- talet hade så kort arbetsvecka som 48 timmar och därunder, hade år 1919, att döma av de visserligen betydligt fåtaligare och över närings- livets område delvis annorlunda fördelade uppgifterna till förevarande undersökning, nämnda procenttal stigit till åtminstone 15. Förhållande- vis vanligast var denna arbetstid — förutom för gruvornas under- Jordsarbetare, där den sedan länge varit hävdvunnen — inom grafisk industri, bagerirörelse (särskilt föreningsbagerier), metallmanufaktur, hatt- fabriker och vissa snickerifabriker. Genomsnittliga nettoarbetstiden per vecka utgjorde vid sistnämnda tidpunkt enligt uppgifter från 1,174 före- tag 54'9 timmar (för icke-skiftarbetare), varför sålunda normalarbetsdagens Arbetstidens införande skulle hava inneburit en förkortning av veckoarbetstiden med KOrkort sings genomsnitt 6 å 7 timmar per vecka, vilket nära sammanfaller med

• Sida 55
•  Original

Arbetstidens förkortning genom 8-timmarslagen inom olika yrkesgrupper.

Arbetstid per vecka Arbetstid per vecka Yrkesgrupp Nedsättning Yrkesgrupp Nedsättning 1919, | genom lagen 1919, | genom lagen | ÖT If RTR sne FÄRS EES tim. Lå tim. [A A. Icke-skiftarbetare. 7. Läder-,hår- o. gummiv.- 1. Metall- o. maskinind. . .| 537 5:71 10:6 indausträ sosse 535 55) 10:8 därav: järnverk . . + += 552 2 13:01 8. Kem.-tekn. industri. .| 556) T6| 137 mek. verkstäder . 531 or 6 därav: tändsticksfabriker | 568 8&8| 155 annan jJärn- o. me- annan kem.-tekn. tallindustri . .| 528 48 OL industri >. sl 55 71) 129 2. Jord- o. stenindustri. .| 536 &6&) 10:4 z E : "= därav Rkölgiavon es rk AS. 1:5 3:0 9. Byggnadsverksamhet .| 526 46 7 övrig jord- o. sten- 10, Kraft, belysn.-o. vatten. industri... »../ | 289 59) 109 MÄN ; :; 72 NE SR 56:38) 3) 147 Sör Lr ÄNKUSEN TG sve fee 550 £21-18:0 3 S z z dETava RIRME LEE ee 566 8:61 103 11. Handel o. varulager .| 544 64 | 118 snickeritabriker .| 534) 54| 101112, Landtransport . . . .| 562) 82) 146 4. Pappers- o. graf. ind. . | 533 58) 99 därav: banarbetare . . «| 583 1081 HET därav: pappersmassefabr. | 556! 86! 152 ÖVTIBN EA i on 540] 601 111 | pappersbruk 0. , 5 ; a | ORT | pappfabriker . + 586) 10:61 I81 13, a FAME fler ee 646 | 1661 För | tryckerier . . . .| 493 18 26 Töres = [84:65 | 16:56) 95:T bokbinderier . . . | 527| 47) 89 ETTA SR SE G 5. Livsmedelsindustri . .| 550 CölIR7 | Samtliga | 549 69 | 12:6 därav: bagerier: . . . - 514 34 66 I sockerbruk +. . .| 58&7| 10:7| 182 IL: z | DEVESSNETLs oc ei DÅ TIO B. Skiftarbetare, | chokladfabriker .| 523 4:3 Si JÄrVOr Le VE se NA 61:6 | 10:8| 17:5 tobaksindustri . .| 540 60] 111 5 I ö övre] EE 7 a 54:e 66) 121 Pappersmassefabriker. . . .| 5T5 98) 162 Br dentilnorbeklddnudsmd ökar Körer) ls SRers Pra Ga 594) IT4l 192 därav: bomullsindustri. . | 573 Fe) 16 Sockerbrokt ETEN 799] 250) 313 ylleindustri'. «.. |. 682: 102) kö GR ; T 3 é beklädnadsindustri | t69 7 Å:7 8.9 | Kem.-tekn. industri 75 70001 068 Böj. JA Övriga so a FR «END00 70) 127] Kraft-, belysn.- o. vattenverk | 555 36) 6ö

sättning av den dittills gängse arbetstiden 8-timmarslagens genomförande innebar för olika branscher.! Den längsta arbetstiden 1919, 646 timmar i veckan, och följaktligen den kraftigaste nedsättningen (25'7 Zz), företer gruppen annan yrkesrörelse>, vilken får sin karaktär bestämd av hotell- och restaurangpersonalens långa arbetstid. Beträffande de grupper av denna personal, vilka beröras av 8-timmarslagen, sålunda i första hand köksperso- nalen, uppger Sveriges hotell- och restaurangpersonals förbund, att arbets-

2 Arbetstiden efter lagens genomförande har för icke-skiftarbetare antagits vara jämnt 48 tim- mar, medan beträffande skiftarbetare uträknats den verkliga arbetstiden.

• Sida 56
•  Original

tiden 1919-varierade mellan 77 och 104 timmar per 7 dagars arbetsvecka, och anger minskningen i den avtalsenliga arbetstiden till 4's timmar per däg. Sveriges restaurantförening uppskåttar minskningen till 35 2.

Den därnäst största minskningen (från i medeltal 58'7 timmar eller med 182 4) företer sockerindustrien, och nedgången blir ännu större, om man ser ej blott på dessa siffror för dagarbetarna, utan jämväl tar hänsyn till kampanjarbetarnas, av skiftarbetare bestående huvudgrupp, vilken övergick från tvåskift till treskift och därmed fick sin arbetstid under den i denna bransch visserligen mycket korta säsongen nedsatt från 79'9 till 349 timmar i veckan eller med 31's Zz, vilket genomsnitt för arbetarnas flertal innebar en reduktion av arbetsveckan från 84 till 56 timmar. Sistnämnda relativt höga tal beror på arbetsrådets medgivande att under pågående betkampanj få utsträcka arbetstiden till 56 timmar i veckan för samtliga de arbetare, vilkas arbete förut bedrivits med kontinuerlig skiftväx- ling. Dylikt medgivande har, med hänsyn till att arbetet där pågår året om, mera sparsamt medgivits för arbetare vid våra övriga mera betydande skiftindustrier, nämligen järn- och stålverk samt pappersmassefabriker och pappersbruk. Vid dessa var emellertid redan före arbetstidslagen detta arbete i viss utsträckning lagt på åttatimmarskift på tre lag, varför reformen för ifrågavarande skiftarbetare innebar en nedsättning med från i genomsnitt 58—62 timmar till 48—51 timmar i veckan eller med c:a 18 «.

Beträffande den förändring av antalet arbetstimmar per vecka, som inträffade i och med 8-timmarslagens införande, skriver järnbruksför- bundet, att vid hyttorna, där arbetstiden redan förut i regel var 56 timmar, nu i enstaka fall en sänkning ägt rum från 84 till 56 timmar; vid martinverken har arbetstiden i regel minskats från 72 till 48 timmar, vid valsverken i regel från 64'5 till 48 timmar samt vid lancashireverken i regel från 64'5 till 48 timmar. Svenska metallindustriarbetareförbundet uppger arbetstidssänkningen vid järnbruken till mellan 9 och 32 timmar per vecka. Pappersmasseförbundet meddelar för sin industri, att arbetet å de kontinuerligt drivna avdelningarna (kokeri, ångpannehus, syrehus) år 1919 i regel pågick i tre skift om 8 timmar med 7 skift och 56 timmar per vecka och man samt för pappsalar, silerier m. m. likaledes i 3 skift om 8 timmar med 6 !/3 skift och 50 ?/3 timmar per vecka och man. För tiden efter lagens ikraftträdande, säges det vidare, är den ordinarie arbetstiden 48 timmar per vecka och man, med anordning för de s. k. ständigeldsavdel- ningarna av s. k. hoppande: skift, varigenom visserligen driften här blir kontinuerlig veckan runt, men det 19:e, 20:e och 21:a skiftet fullgöres av reservmanskap. För arbetarna i vedrenseri och vedgård, sysselsättande omkring 20 Zz av hela arbetsstyrkan, har övergång från två skift om 9

• Sida 57
•  Original

timmar till” treskiftsgång måst ske på flera ställen, medförande förutom ökning av arbetarantalet även en effektiv arbetstid av endast 45 timmar per vecka, då måltidsrast av en halv timme oundgängligen behöves. På en del håll har skiftgång jämväl måst anordnas för reparationsarbetare, elektriker m. fl. Pappersindustriarbetareförbundet meddelar, att vid den kontinuerliga driften arbetstidens längd per vecka förkortats med i genom- snitt 8 timmar och för arbetarna i renserier, pappsalar och dithörande av- delningar med c:a 6 timmar. För dagarbetarna inom dessa industrier synes 8-timmarslagen inneburit en reduktion av arbetsveckan från . 55—59 timmar eller med i genomsnitt 15's z. Ungefär lika stor var nedsätt- ningen inom sågverks- och textilindustrierna eller från i medeltal 57 tim- mar och sålunda med e:a 16 Zz.

Obetydlig var arbetstidsförkortningen i första hand inom gruv- driften. Enligt mellansvenska gruvförbundets och svenska gruvindustri- arbetareförbundets samstämmiga uppgifter utgjorde nämligen arbetstiden under jord vanligen 48 timmar per vecka även före lagens ikraftträdande, varför detta blott innebar, att arbetstiden ovan jord inskränktes från 57 till 48 timmar per vecka. Så gott som ingen var vidare förkortningen inom tobaksindustrien, varest sedan maj (och juli) 1919 den effektiva arbetstiden varit 48 timmar -per vecka; tidigare var den emellertid 52— 57 timmar, och räknar därför svenska tobaksindustriarbetareförbundet med en nedsättning av 4—9 timmar. Likartade hade förhållandena ut- vecklat sig inom den grafiska industrien. Sveriges tryckeriers arbets- givareförbund upplyser sålunda, att den ordinarie arbetstiden år 1919 med hänsyn till den väntade lagstiftningen minskades från 51 till 48: timmar i veckan. Svenska typografförbundet fäster uppmärksamheten på, att 8-timmarsdagen för dagliga tidningar genomfördes 1904 samt att man år 1919, efter arbetarnas krav, vid tidningstryckerierna införde 45 timmars arbetsvecka vid nattarbete och 42 timmar vid »delat dag- och nattarbete».

Bland yrkesgrenar med jämförelsevis kort arbetstid 1919 framträ- der även den mekaniska verkstadsindustrien. Utvecklingen härimom sam- manfattas av Sveriges verkstadsförening så, att före januari 1919 den avtalsenliga arbetstiden inom den mekaniska verkstadsindustrien var 57 timmar per vecka (raster oberäknade). Emellertid uttogo icke alla verk- städer denna medgivna arbetstid fullt. Vid en del tillämpades kortare arbetstid, under det vid andra arbetstiden visserligen nominellt var 57 timmar, men den effektiva arbetstiden kortare, i det att vissa raster (exempelvis frukostrast) ingingo i arbetstiden, "Till följd härav beräk- nades den faktiska ordinarie arbetstiden då i genomsnitt utgöra omkring

• Sida 58
•  Original

55'/2 timmar. I det riksavtal, som antogs den 11 Jan. 1919 och som vid de flesta verkstäder tillämpades fr. o. m. mitten av Januari månad nämnda år, fastställdes arbetstiden till 52 timmar. Vid en del verkstäder förkorta- des arbetstiden ytterligare, varför den faktiska ordinarie veckoarbetstiden omedelbart före lagens ikraftträdande kunde anses utgöra omkring ä1!/3 timmar i genomsnitt. Uppgörelsen av år 1919 innebar dock i viss mån blott en antecipering av lagstiftningen om arbetstidens begränsning, var- för denna inom den mekaniska verkstadsindustrien kan anses hava för- anlett en sänkning av den ordinarie arbetstiden från 55!/2 timmar till 48 timmar eller med c:a 15 Zz. Svenska metallindustriarbetareförbundet räknar däremot blott med en sänkning av 3 timmar eller c:a 6 Fe Övergår man till förhållandena inom handel och samfärdsel, synes för handelsarbetare, såsom magasinsdrängar, chaufförer o. d., den förut gängse arbetstiden ha nedsatts med 1 å 2 timmar per dag, vilket även bekräftas av Stockholms specerihandlareförening och svenska handels- arbetareförbundet. Rörande förhållandena inom stuveriyrket meddelar Norrlands stu- vareförbund, att den avtalsenliga arbetstiden 1914 utgjorde 10 och 1919 I timmar per dag. För åkeriarbetare anger arbetsgivareförbundet för gods- befodran förkortningen till 9 timmar per vecka. Svenska transportarbetare- förbundet taxerar arbetstidsreduktionen för arbetare till 1— 1/2 timme och för körsvenner till 1!/2—2!/2 timmar per dag. Vid landets enskilda järn- vägar var enligt en av svenska järnvägarnas arbetsgivareförening med- delad statistik tjänstgöringstiden omkring den 1 juni 1919 för stationär personal i genomsnitt 101 timmar per dag och för åkande personal 247's timmar per månad, vilken tid efter lagens genomförande nedgått för stationär personal till 212 och för åkande till 208 timmar per månad; vid järnvägarnas verkstäder nedsattes arbetstiden till 48 timmar per vecka redan 1 juli 1919. Svenska Järnvägsmannaförbundet uppger, att tjänstgöringstidens längd tidigare varierade mellan 8—10 timmar per tjänstgöringsdygn för stationär personal. För den åkande personalen var tjänstgöringstiden c:a 250 timmar per månad. Härmed har arbetstidsförkortningen inom det enskilda näringslivet i korthet belysts, och må nu uppmärksamheten riktas på motsvarande företeelse vid statens och kommunernas företag. Arbetstidens Ser man först på arbetstidsförhållandena för arbetspersonalen vid förkortning statens verk, växlade vid försvarsverken arbetstidsnedsättningen från 3 till och kommu- 15 timmar i veckan, men synes i allmänhet ha hållit sig vid 1 timme "Hen per dag. Vad beträffar kommunikationsverken, har för postverkets arbe- tare arbetstidsregleringen medfört en förkortning av 3—6 timmar per

• Sida 59
•  Original

vecka (med undantag för frimärkstryckeriet, där arbetstiden år 1920 ökades från 7 till 8 timmar). Telegrafarbetarna (verkstads- liksom linjer arbetare) ha genom normalarbetsdagen fått 4 timmar kortare arbetsvecka, liksom även järnvägarnas verkstads- och anläggningsarbetare. För de sistnämnda var dock arbetstiden ursprungligen 57 timmar per vecka, men sänktes densamma till 52 timmar fr. o. m. augusti 1917 och ytterligare till 48 timmar år 1919.

Vid vattenfallsverkets anläggningar uppgives arbetstiden i fem fall ha minskats med 3 timmar, i ett fall med 4 timmar och i ett fall med 6 timmar. Att märka är dock, att avkortningen kommer i en delvis annan belys- ning, om man tager hänsyn till, att successiv beskärning av arbetstiden redan tidigare ägt rum. Före den 1 aug. 1917 arbetades nämligen vid verkets byggnadsarbeten 57 timmar per vecka, men nedsattes då arbets- tiden till 54 timmar, varefter följde ytterligare reducering fr. o. m. 1 maj 1918 till 52 timmar, fr. o. m. 1 april 1919 till 51 timmar samt fr. o. m. 25 maj 1919 till 48 timmar per vecka. På likartat sätt ha arbetstidsförhållandena utvecklat sig vid de fiskehamnsanläggningar m. fl. arbetsställen, som höra under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Sänkningen här synes i regel hava utgjort 1!/2 å 2 timmar per dag. Från en arbetsplats förklaras frågan omöjlig att besvara, enär dessa arbeten vore att betrakta som säsongarbeten och arbetarna tillförne inrättat sig efter väderlek och års- tider med härav föranledda starka variationer i arbetstidens längd.

Vad nu sagts, gäller blott verkens anläggnings- och verkstads- arbetare. Ser man på den egentliga driftspersonalen, har lagens inverkan varit väsentligt mindre. Inom postverket uppges i det stora hela ingen förkortning hava ägt rum, enär tjänstgöringstiden redan före de nya be- stämmelsernas ikraftträdande i stort sett var begränsad inom ramen för densamma. Även vid statens järnvägar hade man redan före lagens tillkomst slagit in på begränsning av tjänstgöringstiden, så att denna vid tiden för lagens genomförande i viss utsträckning höll sig vid om- kring 8 timmar per dag. Inom trafikavdelningen var detta sålunda för- hållandet för en tredjedel av den stationära och omkring hälften av den åkande personalen. Det förut obligatoriska övertidsarbetet lär emellertid numera kunna uttagas blott i mycket begränsad utsträckning. Anmärkas kan också, att den personalen åliggande söndagstjänstgöringen nödvän- diggör en inskränkning av tjänstetiden per söckendag till i medeltal 7 timmar 26 minuter. För tullverkets vaktmästare vid lokalförvaltningarna uppges arbetstiden hava förkortats med c:a 1 timme per dag.

Övergår man därefter till -:stadskommunernas verk och arbeten, inne- bar den förändring av antåalet ordinarie nettoarbetstimmar per vecka,

• Sida 60
•  Original

som skedde genom 8-timmarslagens genomförande, för flertalet kommu- nala arbeten i Stockholm, Göteborg och Malmö en nedsättning från 51 eller 52 timmar år 1919 till 48 timmar år 1920 (och 1921): Vid ett par arbeten i Stockholm har nedsättningen varit större (ända till 15 timmar). För de tekniska verkens personal anges i 4 fall reducering från 51 och i 6 fall från 52 timmar. Vid ett företag var 8 timmars arbetsdag införd redan före år 1919, medan i 2 fall arbetstiden översteg 54 timmar.

För övriga större städers vidkommande har minskningen av arbets- tiden, att döma av drätselkamrarnas uppgifter, i allmänhet varit väsent- ligt högre. För inalles 22 städer, varifrån upplysningar härom föreligga, anslås reduceringen 1 5 fall till 3 timmar per vecka, i 3 fall till 4—6 timmar och i 14 fall till 83—12 timmar. Ser man åter på svaren från de enskilda arbetsplatserna, anges minskningen för gatuarbeten o. d. i 4 fall till 3 timmar, i 3 fall till 4 timmar och i 5 fall till mer än 4 timmar (högst 9 timmar). I 2 fall tillämpades redan tidigare 48 timmars arbetsvecka. Vid de tekniska verken har förkortningen uppgivits vara 3 timmar (3 ar- betsställen), 4 timmar (7), 6 timmar (4) samt 7—12 timmar (17). Vi 3 verk ärbetades redan år 1919 48 timmar per vecka.

Beträffande de mindre städerna har från 3 orter uppgivits en reduce- ring av 3 timmar per vecka, medan denna i 4 fall uppskattats till 4 timmar, i 6 fall till 6 timmar, i 3 fall till 8 timmar och i ej mindre än 27 fall till 9 —12 timmar. Även vid dei dessa orter bedrivna arbetena synes arbetstidsbegräns- ningen sålunda i regel varit större än i storstäderna, vilket jämväl framgår av svaren från byggnadskontor och tekniska verk, som i regel anslå den- samma till 3 å I timmar. Inskränkningen av den fastställda arbetstiden har tidigare förekommit vid ett fåtal arbetsställen, huvudsakligen byggnads- o. d. arbeten. Sålunda svaras i 4 fall, att arbetstiden under senare halvåret eller hösten 1919 nedsatts till 51 timmar per vecka mot förut c:a 57 timmar, vilket väl närmast får betraktas som ett förskott på 8-timmarslagen. I ett par fall uppges, att arbetstiden vid dylika arbeten under vintermå- naderna varit 45—47 timmar. Ett av vattenverken har från aug. 1921 tillämpat 5 dagars arbetsvecka och vid ytterligare en arbetsplats arbetas från och med samma tid endast 4 dagar per vecka av samma arbetare.

Vad nu sagts, gäller vanliga dagarbetare. För skiftarbetare, vilka pläga utgöra 20—40 2 av de tekniska verkens hela arbetspersonal, ut- gjorde den genomsnittliga bruttoarbetstiden per vecka

1919, tim. 1921, tim.!Förkort-

ning, 24 Stockholm, Göteborg 0: Malmö mt» sve .» levas a je 568 485 14:6 ÖVERST SIÖTTO: 8 Lä GER oso s nte sn ss al RN Aa ER AS Gere 535 484 95 PB IMÄTTO BOMCGP Utas an sober ant LSS KRIET VEN AST 564 DT 66 FJD UIISG TÖI TOT. UM ue da re, [an ST ROR F RN IER Srnrrs R Fa 566 48'6 141

• Sida 61
•  Original

" Vid spårvägarna, där arbetet övervägande var fördelat på »pass”, utgjorde genomsnittliga bruttoarbetstiden per vecka år 1919 56'2 timmar men år 1921 48 timmar, sålunda en nedsättning med 14'6 z.

6. Åttatimmarslagen och säsongarbetet.

Vid de i det föregående meddelade beräkningarna rörande arbets- tidens förkortning genom 8-timmarsdagens införande har man i regel ut- gått ifrån, att arbetet skulle pågå året om. Det är emellertid ett väl- bekant faktum, att jämväl under fullt normala förhållanden på närings- livets område arbetet inom många och betydande yrkesgrenar regelmäs- sigt plägar avstanna eller åtminstone i hög grad avsaktas under vissa tider på året. Särskilt på grund av de klimatiska förhållandena är detta säsong- arbete i vårt land mera omfattande och betydelsefullt än i flertalet andra länder, och det trycker speciellt sin prägel på socker-, tegel- och torvin- dustrierna, på åtminstone den mindre sågverks- och kvarnrörelsen, på byggnadsindustrien och stuverirörelsen samt på flertalet hantverksfack.

Vad detta säsongarbete faktiskt betyder så väl för vederbörande yrkesgrenar som för arbetarna inom detsamma belyses bl. a. genom en av de inom socialdepartementet tillkallade byggnadsarbetarsakkunniga föran- staltad arbetsstatistisk undersökning rörande husbyggnadsverksamheten i Sveriges städer och stadsliknande samhällen. Enligt denna utgjorde byggnadsarbetarnas faktiska arbetssäsong år 1919 c:a 1,900 timmar eller föga mer än två tredjedelar av den möjliga arbetstiden, vilken enligt då gällande kollektivavtal kunde uppskattas till 2,600 å 2,700 timmar per år. 'Tager man hänsyn till, att den effektiva arbetstiden alldeles över- vägande infaller under tiden mars—oktober samt att under månaderna november—februari blott ett mycket ringa antal arbetstimmar komma per man och vecka, inses det lätt, att normalarbetsdagens införande inom ett dylikt fack kan antagas hava betytt en genomsnittlig arbetstid per år räknat av endast e:a 35 å 40 timmar per vecka, detta likväl under för- utsättning att arbetssäsongen bibehållits i huvudsak oförändrad och ej förlängts genom förbättrad arbetsorganisation e. d. |

Mot bakgrunden härav är det knappast ägnat att förvåna, att från många håll kritik riktats mot 48-timmarsveckans schablonmässiga till- lämpning jämväl för säsongarbetare.

Förhållandet påtalas i första hand av ledarna för ståtens anlägg- ningsarbeten. ;

Beträffande telegrafverkets linjearbeten framhålles, att särskilt i

• Sida 62
•  Original

Norrland, där de flesta arbetena äro sommararbeten, måste till följd av arbetstidens begränsning flera lösarbetare intagas sommartiden, för att åter avskedas till vintern. På detta sätt blir arbetstidsbegränsningen en orsak till ökad arbetslöshet vintertiden inom en stor del av distriktet. Även från statens Järnvägars byggnadsarbeten påpekas olägenheterna med den alltför korta sommararbetstiden med orden: »Lagens mindre gynnsamma ekonomiska verkan skulle i viss mån mildras, därest den för byggnadsarbetarna nödvändiga kortare vinterarbetstiden kunde ut- Jämnas med något längre arbetstid på sommaren, varigenom arbetstiden per år skulle närma sig till den årliga arbetstiden för mera stationära arbeten.> Ett antal arbetschefer vid statens väg- och vattenbyggnads- arbeten göra likaledes gällande, att dessa arbeten ha karaktären av sä- songarbeten, för vilka lagen sommartid visat sig allt annat än lämplig. Följande två uttalanden må anföras som typiska:

1) »Lagen är synnerligen olämplig för väg- och vattenbyggnads- företag, vilka huvudsakligen kunna bedrivas, då tjälen är ur marken och då behöva forceras.>

2) »Ifrågavarande friluftsarbeten äro delvis närmast att hänföra till säsongarbeten och arbetarna kunna i allmänhet ej beräknas vara i närheten av hemmet. I regel är det unga, kraftiga arbetare, som ge sig till dylikt arbete. De fordra god förtjänst under sommarmånaderna och tillbringa ofta vintern i sin hemtrakt. För dylika arbetare innebär arbetstidens begränsning tydligen en olägenhet, och den förlängda fritiden kan ej förväntas bli använd till förädlande sysselsättning.»

Den privata byggnadsindustriens uppfattning torde komma till synes i följande uttalande av svenska väg- och vattenbyggarnas arbets- givareförbund: >»För en så utpräglad säsongindustri som byggnads- industrien är lagen om arbetstidens begränsning i särskild grad olämp- lig. Inom denna industri kan nämligen den ordinarie eller avtalsenliga arbetstiden ej till fullo utnyttjas under vintermånaderna. Under dessa har arbetstiden på grund 'av dagsljusets kortvarighet så väl före som efter lagens ikraftträdande varit betydligt kortare än 48 timmar per vecka. Därjämte bortfalla vid hithörande arbeten helt eller delvis ett flertal arbetsdagar genom otjänlig väderlek m. m. Den härigenom uppkom- mande minskningen i arbetstiden per år är avsevärd. Under normala förhållanden förefinnes därför ett starkt behov av en häremot svarande läng- re arbetstid under den tjänliga årstiden. Den arbetstid på 51 timmar per vecka, som rådde omedelbart före lagens ikraftträdande och vilken arbetarna tilltvingade sig vid uppgörelsen inom byggnadsindustrien år 1918, måste anses alldeles för knapp för åstadkommande av en dylik

• Sida 63
•  Original

utjämning. Vid jämförelse med övrig industri framgår sålunda, att det vid 48 timmars arbetsvecka för by :ggnadsindustrien erfordras minst 6 timmars längre arbetstid per vecka under den ljusare årstiden än för industrien i allmänhet, för att arbetstiden per år skall bliva något så när lika. Skall överhuvudtaget en i lag fixerad arbetstid gälla för hit- hörande arbeten, bör den därför på öbend av anförda förhållanden åt- minstone beräknas såsom medeltal för hela året. I annat fall skärpes ytterligare denna verksamhets säsongkaraktär med därmed följande be- tänkliga följder för samhället, då i stället alla krafter borde inriktas på ett mildrande och utjämnande härav.»

Hantverkets särställning i fråga om detta och vissa andra av de arbetsförhållanden, vilka rönt inverkan av 8-timmarslagen, framhålles av styrelsen för Stockholms hantverksförening i följande ordalag: »Vid en utredning av 8-timmarslagens verkningar bör hänsyn tagas till de olika villkor, under vilka hantverket arbetar i förhållande till storindustrien. I de flesta hantverksyrken möter det stora svårigheter att inrätta arbetet efter gällande tidsbestämmelser, då tilloppet av beställningar dagligen växlar i omfattning och arbetena äro av olika brådskande natur. Vän- tetider, som ofta uppstå vid beställningsarbeten, beskära den ordinarie arbetstiden ytterligare, och den sålunda förlorade tiden kan endast er- sättas med övertid, då i regel endast en man kan sysselsättas vid samma arbete. För yrken, i vilka arbetet delvis bedrives på verkstaden, delvis på arbetsplatser utomhus, faller det sig likaledes svårt att indela arbetet i de snäva former, som arbetstidslagen föreskriver. Och utvägen att genom särskild ansökan om tillstånd att vid tillfälligt behov få arbets- iden utökad med vissa övertidstimmar är både för osäker och omständlig att komma till användning. Vad säsongyrkena angår, kräva de ena "årstiden längre arbetstid, under det de andra tider kunna nöja sig med kortare. Och för beställningsyrken är det av naturliga skäl omöjligt att genomföra en jämn arbetsfördelning över olika årstider. Styrelsen till- Jåter sig hemställa, att, vid eventuell omredigering av 8-timmarslagen, nödig hänsyn tages till hantverkets behov av en efter arbetstillgången avpassad indelning av den för år anslagna arbetstiden samt att sådana bestämmelser fastställas, att ansökningar om tilldelning av extra över- tidstimmar kunna expedieras på kortast möjliga tid.»

Det bör emellertid nogsamt beaktas, att den kritik, som sålunda riktas mot 8-timmarslagen från säsongyrkenas sida, knappast <räffar själva lagen i dess nuvarande ordalydelse, utan egentligen dess tillämp- ning: I & 5 mom. 1 av lagen stadgas nämligen, att om för visst arbete arbetstiden i väsentlig mån är beroende av årstiden eller väderleken m. m.,

• Sida 64
•  Original

arbetsrådet kan medgiva, att arbetstiden allenast begränsas så, att den i genomsnitt för viss angiven tidsrymd kommer att uppgå till högst 48 timmar i veckan.

Hittills har nu åsyftade tidrymd veterligen icke utsträckts längre än till fyra veckor. Att ej året eller säsongen fått läggas till grund, torde närmast bero på motstånd från arbetarhåll, där man icke synes hava gjort klart för sig den faktiska skillnaden mellan årsarbete och sä- songarbete utan fruktar att på denna väg kränka 8-timmarsdagens prin- cip. Belysande för arbetaropinionen, som på denna punkt tydligen är väsentligt snävare än lagens bokstav, är följande uttalande från svenska transportarbetareförbundet: »Arbetsrådets beslut att få sammanräkna ar- betstiden vid hamnarna under fyra veckor till 192 timmar betyder fak- tiskt detsamma som lagens upphävande för ifrågavarande arbetare.»

Inskränk- För. de yrkesgrenar, vilka före 8-timmarslagens ikraftträdande på

övertidsar- egen hand infört 48-timmarsveckan eller en arbetsvecka, som blott med

betet genomnågra timmar avvek därifrån, exempelvis gruv-, tobaks-, tryckeri-, verk-

lagen. stads- och byggnadsindustrierna, synas lagens mest kännbara verkningar

bestått i de restriktioner den med hänsyn till upprätthållandet av 8-tim- marsdagens princip satte för övertidsarbetet, vilket ditintills i regel icke varit begränsat på annat sätt än genom den större eller mindre merbe- talning kollektivavtalen stipulerade för arbete utöver det ordinarie. Enligt 1919 års arbetstidslag "fick dylik extra arbetstid utan särskilt tillstånd uttagas för vuxna arbetare med högst 25 timmar under loppet av en kalendermånad och 150 timmar under ett kalenderår, vartill kommo ytter- ligare resp. 10 och 75 timmar, vilka på ansökan kunde meddelas av yrkes- inspektionens chefsmyndighet. Vid 1921 års revision ökades den utan till- stånd uttagbara övertiden till 30 timmar per kalendermånad och 200 per kalenderår, vartill kunna komma ytterligare resp. 20 och 120 efter pröv- ning av arbetsrådet. I vad mån övertidsarbete faktiskt kommit till använd- ning under åren 1919—1921 belyses av vidstående tabell, utvisande an- talet arbetare med övertidsarbete vid 465 särskilda arbetsställen, varifrån detaljerade uppgifter meddelats i ifrågavarande avseende.

Då övertidsarbetet utgör det industriella arbetets mest rörliga del, vars förekomst och omfattning under olika år och årstider i hög grad växlar med konjunkturer och säsonger, ligger det i sakens natur, att restrik- tioner av ovan angivna innebörd knappast kunna ha undgått att mången

• Sida 65
•  Original

Övertidsarbete vid vissa arbetsställen under åren 1919, 1920 och 1921.

Ökning (+) eller | minskning (—) i ” 1919— | | 1920— |

Antal | & | Antal | s | Antal | «| 1920 | 1921

Arbetare med övertidsarbete

YT REG 68 SSD: DD

—352 | 308 | ⁶ | —86'2 | '5 | —159 | | —858 | — 91 | —41:4 | —24:5 —255 —134 —23'4 —22'0 | —32'8 —239 —26'2 | — 30 + 285 | — 37 — 27 | +450 | — 75] —177 |

— 78] +11:1 |

. Metall- och maskinindustri . .| 23,326 | 5881! 23,2891| 55 15,092 | 467 därav: järnverk 5,962 | 424! — 6,355 ! 4,078 | 354 mekaniska verkstäder . . | 15,805/| 685! 15,898 | 61: 10,143 | 530 annan järn- och metallind. 1,559 od 1,036 1 25: 871 | 52:83 . Jord- och stenindustri... . . . 3,507 | 39:4 | 3,589 f 2,304 | 28'8 därav: kolgruvor 595 | 227 | 624 | 23 567 | 19:6 övrig jord- och stenindustri 2,912 | 464 | 2,965 ; 17787 | 339

. Trätndustri 3,754 | 41:5 | — 4,525 | 46 3,416 | 476 därav: sågverk 3,339 | 40:0 | 4,153 | 45 3,094 464 snickerifabriker 415 | 60:09 | 872) ST '822 | 63:9 I I . Pappers- och grafisk industri . 6,237 | 700 | 6,462 4,947 | 526 | därav: pappersmassefabriker . . . 3,/14 | 632 4,488 528 pappersbruk och pappfabr. 120 | 31:7 153 - 207 tryckerier 1,366 | 89:51 - 1,095 å 33 | 611 bokbinderier 1,0387 | 92:11] 690 ; | 520

. Livsmedelsindustri 9,940 | 60:21 — 8,492 ) 459 därav: bagerier 170 | 50:0 | 123 | 36 450 sockerbruk 5,483 | 72:0 H,379 5 549 bryggerier 1, 1101-6921 — 1.405 ; 723 chokladfabriker 520 | 680 | 269 ; 390 | 464 tobaksindustri 2,058 | 369 | 583 T 39 | 12:0 övriga 649 | 7T'7 | 733 s 3) 612 . Textil- och beklädnadsindustri . 1,994 | 20:7 | 3,024 is | 27:6 därav: bomullsindustri 836 | 18:2 |" —1,030 | 19 E22:7 | ylleindustri 576 | 23:9 | 3890 . | 367 +174 | beklädnadsindustri . . . . 339 | 387 | 439 d 71 3869 — 369 | övriga 243 | 14:0 | 665 | 3T c 185 3 —51'4 . Läder-, hår- och gummivaruind. 687 | 31:0 | TS å | 380 7297 | . Kemisk-teknisk industri. . . «| 1,907 664 | 2,455 | 80: 5 | 644 71. —83:8 | därav: tändsticksindustri . . . 264 | 256 | 780 ; | 414] 5) —479 annan kemisk-tekniek ind. 1,643 | 89:83 | 1,675 ” | 790 '9 | —2T2 . Kraft-, belysnings- o. vattenverk SINSKG | 46 | 33 | 827) - ; —26'1 11. Handel och varwlager 271 608 | 310 | 66' 822 12. Landtransport 921 | 65 & 818 | 5r 586 | 48:3 | — därav: banarbetare 435 | 558 345 | 41 205 | övriga 486 | 797 473 | 83 415 | 766 |

13, 14. Annan yrkesrörelse . ss vv BLjD:9 41| & Sljer | Samtliga 52,606 | 48:3 | 54,169 | 454 | 40,158 | 389:3

löpa

I++ +++

Il +++

++++ +l ll +) 11

• Sida 66
•  Original

Krav på a gång verka tryckande och föranleda klagomål, vilka i åtskilliga fall jäm- ”medgivna Väl framförts till utredningen.

övertiden. Särskilt ofta hava klagomål försports från de egentliga säsongyrkena, vilka i samband med säsongförhållandena i allmänhet omnämnts i före- gående kapitel. Men även inom den egentliga fabriksindustrien föreligga starka önskemål att för tillgodoseende av sig yppande mera tillfälliga arbetsbehov kunna möjligast fritt förfoga över en icke alltför knappt tillmätt extra tid, helst icke belagd med övertidsarbetets relativt dyra premie. Inom metallindustrien är det särskilt skeppsvarven, som synas hava ett avsevärt ökat behov av övertidsarbete. Härom meddelar ett varv:

>Verkningarna av arbetstidslagen hava, vad vårt skeppsbyggeri med samtliga dess under- avdelningar beträffar, endast varkt ägnade att kraftigt bidraga till en mycket avsevärd ök- ning i svårigheterna aft — i all synnerhet numera efter depressionstidens inbrott — erhålla beställningar, icke allenast å nybyggnader, utan framför allt i fråga om fartygsreparationer, där det ju undantagslöst är av allra största vikt att erforderligt övertidsarbete kan tillgripas, alldenstund vid exempelvis ett haveri fartyget i fråga måst avbryta sin resa och veder- börande rederi givetvis i första hand begagnar sig av det varv, som kan prestera icke alle- nast lägsta pris utan i all synnerhet kortaste leveranstid, och har följden av arbetstidslagen för oss blivit den, att ett avsevärt antal reparenter gått oss ur händerna och skickats till utländsk reparationshamn, till stort förfång för oss, för vår arbetarstam och för samhället.

Sedan högkonjunkturens nybyggnadsbeställningar upphört, äro vi numera huvudsak- ligast hänvisade till utförande av reparationsarbeten, men dels hava de genom 8-timmarsdagen höjda arbetslönerna försvårat konkurrensen avsevärt, icke minst därigenom att en emot löne- förhöjningen svarande ökning av arbetskapacitet och arbetsintensitet helt uteblivit, dels ökas denna svårighet ytterligare därigenom att vi nu endast äro hänvisade till den lagstadgade arbetsdagen utan möjlighet att utsträcka arbetet så långt som förhållandena kräva.

Men även vid ett inträffande bättre internationellt finansläge och en därmed åtföl- jande större lust till beställningar av nybyggnadstonnage komma svenska skeppsbyggerier givetvis att stå i sista rummet, så länge icke verkligt korta leveranstider kunna garanteras. I all synnerhet under depressionstider har det alltid visat sig av den allra största vikt att kunna framkomma med snabba leveranser av förekommande nybyggnadsbehov, ty med den skarpa konkurrens, som just då gör sig gällande, gäller icke blott att komma med billigaste pris, utan framhålles i allmänhet av köparen, att stor vikt ligger speciellt på leveranstiden, och av de många utländska förfrågningar, som gjorts under den gångna vintern, hava alla utan undantag avsett leveranser under så kort tid, att det efter svenska förhållanden nu vore alldeles omöjligt medhinna en dylik leverans utan att kunna räkna med en oinskränkt arbetstid. Det är icke nog att ha tillräcklig arbetarnumerär att förfoga över, utan är det också i främsta rummet nödvändigt, att befintlig yrkesarbetarstam kan av industrien dispo- neras i den utsträckning, som omständigheterna påfordra.

Genom en stor del tillfölje 8-timmarslagens verkningar sålunda förlorade arbeten har följden blivit den, att den under i full utsträckning pågående drift alltid förekommande ut- bildningen av yrkesarbetare inom alla avdelningar av helt naturliga skäl nu ligger fullstän- digt nere och kommer icke att kunna återupptagas, så länge icke. arbetstidslagens menliga inverkan upphört. Dessutom skingras nu en stor del yrkeskunnigt folk, vars arbetsrutin i facket givetvis hinner att i avsevärd grad reduceras under den tid de äro skilda från sitt

• Sida 67
•  Original

verkliga yrke. Vid ett skeppsbyggeri, inom vars reparationsavdelning tillfällen ofta kunna yppa sig att erhålla tillfälliga arbeten, kan ju icke i en hast uppmobiliseras det häremot svarande behovet av yrkesarbetare, och går följaktligen numera den ena beställningen för- lorad efter den andra därigenom att arbetstiden är otillräcklig och övertid icke: får tillgripas. Stora extra arbetsförtjänster gå härigenom ofta förlorade, icke minst för arbetspersonalen, och komma i stället vanligtvis utlandet till godo.»

Även vissa mekaniska verkstäder som arbeta på export, göra utta- landen i samma riktning. Så skrives från en stor verkstad i Stockholm:

»Lagen har för vårt vidkommande haft en avsevärd och ogynnsam inverkan i fråga om övertidsarbetet. Före dess ikraftträdande hade vi i många år ett i stort sett konstant arbetarantal, vilket var något lägre än vad som behövdes för normal produktion. Då pro- duktionen var mycket inskränkt, vilket undantagsvis inträffade, arbetade vi med inskränkt arbetstid; då produktionen var något under normal, hade hela arbetsstyrkan full sysselsätt- ning på ordinarie arbetstid. Då produktionen var normal, :var det nödvändigt att i ringa utsträckning tillgripa övertidsarbete, och då produktionen var avsevärt över normal, måste hela arbetsstyrkan arbeta på övertid. Härtill voro arbetarna i regel synnerligen villiga, vil- ket visas bäst därav, att vi ej brukade betala övertidsprocent vid ackordsarbete. Upprepade gånger inträffade ock, i synnerhet mot slutet av året, att arbetarna själva gjorde framställ- ningar om att få arbeta på övertid.

I och med lagens ikraftträdande ändrades detta för så väl oss som arbetarna gynn- samma förhållande fullständigt, i det arbetarna ju dels av lagen hindrades från oinskränkt övertidsarbete, dels ej längre voro synnerligen villiga därtill ens inom lagens ram och dels absolut vägrade utföra något som helst övertidsarbete utan övertidsbetalning. Härigenom har det blivit för oss nödvändigt att, till arbetarnas stora nackdel och även till vår egen, tillgripa variationer i arbetarantalet allt efter som produktionen behövde ökas eller minskas.

I frågan om offerter till utlandet förloras många beställningar, om icke kort leverans- tid gives, och med nuvarande 8-timmarsarbetsdag, hava vi mycket begränsad möjlighet att vid behov arbeta på övertid i erforderlig utsträckning. Leveranstiderna kunde hållas före 1920 i utsträckning, som nu ej längre är möjligt. Det kan exempelvis inträffa, att under- leverantörer, t. ex. av smide och gjutgods, av olika skäl ej kunnat fullgöra sina leveranser till verkstaden på bestämd tid. Förr kunde dylika förseningar utjämnas genom att verk- staden arbetade på övertid i erforderlig utsträckning, och därför inträffade det sällan, att leveranstider överskredos.

Vid all export är det av största vikt, att en viss avsändningsdag för gods hålles. Varor, som skola exporteras till transoceana länder, exempelvis Indien och Japan, måste sändas, då båtlägenheter finnas. Till vissa länder kan det dröja 1 å 2 månader mellan varje lägenhet och lätt inses härav vikten, att tillräckligt övertidsarbete blir möjligt för ut- jämning av leveranstider. En leveranstid kan kanske minskas 1 å 2 månader genom över- tidsarbete, om en maskin blir färdig på 1 eller 2 dagar kortare tid. Utvägen att omlasta i något land med täta transoceana förbindelser finnes ju, men dylika omlastningar fördyra varan så avsevärt, att prisskillnaden kanske omöjliggör konkurrens om beställningar.

De enligt 8-timmarsdagen stipulerade 30 timmarna övertidsarbete per månad och arbetare äro ej tillräckliga för dessa beställningar, enär det vanligtvis blott kan sättas ett fåtal arbetare på samma arbete och det även kan förekomma, att maskinarbetare finnas i tillräcklig grad, men ej kompetenta uppsättare och montörer. i;

”8-timmarsdagen har även medfört, att järnvägarna stänga sina expeditioner för av- sändning av gods kl. 5 i stället för förut kl. 7 e. m. Därav följer även, att sådant gods,

• Sida 68
•  Original

som telegrafiskt beställes och som kan vara färdigt i verkstaden kl. 5 e. m., icke hinner avsändas samma dag på grund av järnvägens tidiga stängningstid. Industrien måste hava fordran på, att de organ, som handhava den allmänna samfärdseln, icke genom arbetstids- lagar eller andra restriktioner förlamas.

På grund av vad här ovan anförts, anse vi, att särskilt för exportindustrien 8-tim- marsarbetslagen medfört avsevärda och onödiga svårigheter och olägenheter. För vår del önska vi, att denna lag snarast möjligt helt slopas eller så modereras, att den lämnar oss möjlighet att behålla och tillfredsställa vår utländska kundkrets, vad priser och leverans- tider beträffar. Denna vår export över hela världen, som skapats genom mångårigt, mål- medvetet och dyrbart arbete, utgör numera c:a 80 2 av hela vår tillverkning, vilken år 1920 uppgick till i runt tal 20 milj. kr, Den nu ifrågavarande lagen hämmar genom dessa inskränkningar i avsevärd grad vår export och minskar vår möjlighet att bereda arbete åt svenska medborgare.»

Beträffande övertidsarbetet meddelar pappersmasseförbundet, att dylikt arbete för närvarande betalas med 50 resp. 100 « förhöjning å vardagar och söndagar, men att bland arbetarna motviljan Möt att arbeta å övertid på de senaste båda åren blivit starkare, och detta vållar också särskilt svåra olägenheter, då det är alldeles ofrånkomligt att ordna en hel del viktiga arbeten med reparationer, omläggningar och dylika arbeten av många slag å tid utom den ordinarie tiden.

Sveriges: tryckeriers arbetsgivareförbund meddelar, att den avtalsen- ligt tillåtna övertiden före 1 jan. 1920 var 10 å 12 timmar i veckan mot en med 50, 100 eller 150 x höjd avlöning. Denna rätt blev genom 1919 års lag inskränkt till 25 timmar i månaden och 150 timmar om året, vilket stadgande utövat en direkt skadlig verkan på boktryckerinäringen. Dänpa vore nämligen kanske i högre grad än andra beroende av ojämna beställ- ningar. Arbete på lager Hörekonins knappast. Arbetena vore ofta av brådskande natur. Då arbetarna själva före lagens tillkomst i allmänhet villigt åtagit sig övertidsarbete — tillfälligtvis även utöver de stadgade 10;a- 12 timmarna i veckan — och därför erhållit en god extra ersättning bortföll denna elasticitet i tillgången på arbetskraft till största delen Hilly följd av lagens snäva begränsning av övertiden. Dispenser ha medgivits för riksdägstryck och dtingar, men för de vanliga tryckeriernas beståll= ningar föreligger även ofta liknande behov, vilka nu' endast i ringa mån kunna tillfredsställas. Under rådande depression har detta behov icke i så hög grad gjort sig gällande, men med normala konjunkturer lärer det komma att väsentligt ökas. Den utvidgning av rätten till övertid, som givits genom lagen den 22 Juni 1921, är icke tillräcklig för normala förhållanden: Förbundet uttalar i enlighet härmed en ölskan om rätt att använda övertid under 30 timmar per månad och 300 timmar per år.

I samma riktning gå svenska detaljisternas herrkonfektionsförbunds

• Sida 69
•  Original

och klädningssömnadsförbundets yttranden i denna fråga. De gå ut på, att lagen icke tagit tillräcklig hänsyn till säsongarbetet och nödvändig- heten av att kunna anpassa arbetsintensiteten efter växlande förhållanden. Under den brådska, som härskar under varje säsong, heter det, är man ofta nödsakad att välja mellan å ena sidan arbetsstagnation med åt- följande försening av leveranserna och å andra sidan anlitande av till- fällig, obeprövad arbetskraft. Hade mera övertid tillåtits, så hade även arbetarna kunnat förtjäna betydligt mer än nu. Revisionen av lagen hade ej förbättrat ställningen, då den extra övertid, som behövdes under säsongmånaderna, icke beviljats; i själva verket hade antalet tillåtna över- tidstimmar per månad sänkts från 35 till 30. Önskvärt vore därför, säga förbunden, att vi med bibehållande av nuvarande maximitid av 200 tim- mar per år kunde ha rätt att under säsongen uttaga minst 50 å 60 timmar per månad i övertid. Vidare anföres, att flera av förbundens medlemmar påpekat de betänkliga olägenheter, som arbetstidsbegränsningen medför beträffande kommunikationsmöjligheterna. Den tidigare stäng- ningen av järnvägsexpeditionerna omöjliggör exempelvis ofta att omedel- bart befordra de varor, som först mot arbetstidens slut bliva färdiga för leverans. I all synnerhet hade den tidigare lördagsstängningen i flera fall förorsakat beklagliga förseningar.

De av arbetarorganisationerna gjorda uttalandena i frågan andas genomgående motvilja mot övertidsarbetets utsträckning såsom enligt deras förmenande avseende att på en bakväg återinföra den förutvarande längre arbetstiden. Typiskt för denna tankegång är det, när svenska textilin- dustriarbetareförbundet yttrar, att genom revisionen av 1921 arbetstiden i "praktiken i stället för 48 i de flesta fall blivit 54 timmar per vecka.

Till möjliggörande av kontroll å iakttagande av bestämmelserna rörande övertidsarbete m. m. föreskrives i 8-timmarslagen bokföring över mängden av övertidsarbete m. m. efter visst system. Rörande denna journalföring hava inkommit klagomål, bl. a. från vattenfallsstyrelsens kraftverksbyrå, som skriver: >»De i samband med åtgärderna för arbets- tidens begränsning erforderliga detaljerade bestämmelserna beträffande olika tillåten arbetstid för olika befattningshavare resp. vid olika sorts arbete hava nödvändiggjort en omständlig specificering av varje arbetares tjänstgöringstid i flera sins emellan olikvärdiga arter av arbetstid, exem- vis 60, 56, 52 och 48 timmars vecka, restid, beredskapstjänst o. d. samt reduktion av dessa' tjänstgöringstider till normal tjänstgöringstid mot- svarande 48 timmars vecka. Detta jämte de invecklade bestämmelserna om tillåten övertid har nödvändiggjort ett omständligt och därför dyrbart rapportsystem och bokföringsarbete. Övervakandet av att de invecklade

• Sida 70
•  Original

bestämmelserna riktigt tillämpas, utgör ett hinder för arbetsledningen att få erforderlig tid över för andra arbeten inom tjänsten, som skulle lämna betydligt påtagligare resultat än en noggrann övervakning av att ingen får arbeta för mycket. Det må även påpekas, att i många fall, t. ex. vid arbete på främmande orter, det säkerligen kan vara i arbetarnas eget intresse att kunna bedriva arbetet med längre arbetstid än den nu tillåtna och att därefter kunna tillbringa någon tids ledighet i hemmet mellan arbetsperioderna.»

S. Förändringar i arbetarantalet.

Ökning av Vill man siffermässigt belysa, vad en arbetstidsförkortning sådan la som den i föregående kapitel skildrade inneburit och betytt för närings- det enskilda livet, ligger det närmast till hands att söka utröna, huru stor den ökning näringslivet. av arbetarantalet är, som lagens genomförande medfört. En dylik under- sökning möter dock hart när oöverstigliga svårigheter. Så skriver svenska arbetsgivareföreningen: »I vad mån den lagfästa arbetstidsinskränkningen i allmänhet föranlett en utökning av arbetarantalet kan för flertalet indu- strier icke exakt bedömas. Denna frågas besvarande sammanhänger på det intimaste med den ovan nämnda kastningen mellan hög- och låg- konjunktur, som varit rådande under de senaste åren. Om inom en näringsgren arbetarantalet väsentligt ökats under första halvåret 1920, är det omöjligt att utan en specialundersökning för varje arbetsplats av- göra, i vad mån denna ökning berott på ökad omsättning eller på den minskade arbetstiden. Lika litet kan man, där ingen eller endast en mindre höjning av arbetarantalet ägt rum, därav sluta sig till att 8-tim- marslagens genomförande icke medfört behov av ökad arbetskraft. Inom flera industrier, där den förkortade arbetstiden medfört behov av ökad arbetskraft, kunde detta behov icke tillgodoses vare sig därför att arbe- tarbrist var rådande eller därför att man icke genast kunde i erforderlig grad utbygga fabrikerna eller skaffa nya arbetarbostäder.» Det är mot bakgrunden av detta och liknande uttalanden man bör ställa de upp> gifter rörande arbetarantalets förändring under åren 1919—1921, som kunna erhållas på grundval av de förenämnda uppgifterna från vissa en- skilda företag. :

Vid de 1,258 enskilda företag, som till utredningen lämnat upp- gifter rörande sitt arbetarantal vid den ur arbetssynpunkt mest normala månaden åren 1919—1921, voro år 1919 anställda sammanlagt 160,856 arbetare, år 1920 172,616 eller 7's 4 flera samt år 1921 141,440, d. v.'s.

• Sida 71
•  Original

18 «Z färre än år 1920 och 12 « färre än år 1919. Inom de särskilda näringsgrenarna ställer sig emellertid ifrågavarande utveckling synnerligen olika, såsom belyses av omstående tabell. Den största ökningen för tiden 1919—20 företer den lilla gruppen kraft-, belysnings- och vattenverk (i enskild drift), vid vilka arbetarantalet ökats med ej mindre än 48 4. Denna betydande ökning, vilken i huvudsak torde bero på övergång från tvåskift till treskift, anses av svenska elektricitetsverksföreningen bero på arbetstidslagen, enär arbetarantalet ökats i omvänd proportion till arbetstidens minskning. Dock synes, enligt uppgifter från vissa företag, även ökad avsättning hava spelat in, och minskning av denna synes i förening med viss omläggning av driften vållat nedgången år 1921. Det ligger i sakens natur, att den av 8-timmarslagen föranledda ökningen av arbetarantalet teoretiskt sett borde bli störst inom de industrier, som i större utsträckning betjäna sig av skiftarbete, ty här -har det till full- görande av lagens bestämmelser ofta varit nödvändigt att utöka arbetsstyr- kan med ett helt nytt skiftlag. Också visa utpräglade skiftindustrier, såsom pappersmassefabriker, pappersbruk, kvarnar, sockerbruk m. d., ökningar av arbetarantalet 1919—20 med 20—30 2. Pappersmasseförbun- det och pappersbruksförbundet synas i avseende å de industrier de re- presentera vara benägna att skriva största delen av denna ökning på arbetstidsbegränsningens konto, medan pappersindustriarbetareförbundet vill reducera den därav föranledda stegringen till blott några få procent och anser 1920 års höga siffra för antalet anställda arbetare i huvudsak bero på, att då företagits en mängd reparationer, schaktninger, nybyggnader och andra tillfälliga arbeten. I alla händelser vill det synas, som om näringsgrenarna i fråga jämväl depressionsåret 1921 kunde givit syssel- sättning vid normal drift åt 10—15 z flera arbetare än år 1919. TI detta: samband må omnämnas, att från pappersmasseindustriens sida klagats över svårigheten att organisera de av avlösningsmanskap bestående s.k. hoppande skiften, vilka enligt förmenande medföra avsevärda olägenheter för båda parterna och därtill ökad utgift för arbetsgivaren och minskad årsinkomst för de ordinarie skiftarbetarna. - Sockerindustriens ökning av arbetarantalet med en fjärdedel skrives helt på lagens konto, men anses ej i sin helhet komma att bliva bestående, då däri även innefattas den mera Övergående ökning, som under åren 1920 och 1921 föranletts av nybyggnad och maskinanskaffning. Sveriges kvarnyrkesförbund skriver, att enligt en vid ett av de största företagen gjord undersökning, arbets- tidsbegränsningen föranlett en ökning av 27 x, vilken även torde kunna anses genomsnittlig för näringsgrenen i fråga. i

Däremot är det i viss mån ägnat att överraska, att järn- och stål-

• Sida 72
•  Original

Arbetarantalets förändringar vid de redovisade företagen åren 1919—1921.

er Klecs gir a pp

1920— 1920 1921 1921

. Metall- och maskinindustri 61,526 | 45,494 ; —261 därav: järnverk 20M10 |—L1,950 2 —199 mekaniska verkstäder 34,115 | 24,403 |. : —28'5

annan järn- och metallindustri. . . 4,996 3,135 i —37'2

. Jord- och stenindustri 16,222 | 13,839 z —14'7 därav: kolgruvor T ; 2,620 | — 2,886 : +102 övrig jord- och stenindustri . . . . 13,602 | 10,958 j —19h . Träindustri 21,260 | 16,478 i —22'5 därav: sågverk TT316 1213-497 2 6 snickerifabriker 3,944 2,976

. Pappers- och grafisk industri 17,451 | 15,554 därav: pappersmassefabriker 10,051 9,392 pappersbruk och pappfabriker . . . 2,344 2115 tryckerier 2,156 1,874 bokbinderier ECE 2,900 2.173 . Livsmedelsindustri 22,666 | 21,639 därav: bagerier 1,454 1,493 sockerbruk 9,437 9,424 bryggerier 2,587 2,645 chokladfabriker 1,771 1,466 tobaksindustri 5,266 4,487

övriga 2,151 2,124

5. Textil- och beklädnadsindustri 13,834 | 12,267 därav: bomullsindustri 5,440 H,161 ylleindustri 3,051 beklädnadsindustri 2,864

övriga 2,479

. Läder-, hår- och gummivarwindustri . . 5,225

8. Kemisk-teknisk industri 9,106 därav: tändsticksfabriker 6,468 annan kemisk-teknisk industri . . . 2,638 . Byggnadsverksamhet 1,322 . Kraft-, belysnings- och vattenverk . .. 195 . Handel och varulager 711 . Landtransport 2,478 därav: järnvägar: linjepersonal 1,007 banarbetare 289

övri FL

13, 14. Annan yrkesrörelse 625 därav: hotell och rest.-rör. u 391 tvättinrättningar 234

Samtliga 172,616

• Sida 73
•  Original

verken, där skiftarbetet dominerar, förhållandevis knappast ökat sin arbetsstyrka mera än exempelvis de mekaniska verkstäderna, vilka så gott som uteslutande använda sig av dagarbete. Förklaringen härtill ligger i järnbruksförbundets meddelande, att det blott varit vid martinverken och en del valsverk arbetsstyrkan utökats genom tillsättande av ett nytt skiftlag, d. v. s. med omkring 50 2; skulle produktionen hållits uppe på tidigare nivå, hade väsentliga ökningar måst företagas, men depressionen kom emellan med sina särskilt för denna bransch förhärjande verkningar. Vad beträffar den mekaniska verkstadsindustrien, framhåller Sveriges verkstadsförening, att man, för att i görligaste mån hålla produktionen uppe, måste söka utöka arbetarantalet. Därvid framgick emellertid, att en ökning av arbetarantalet för många verkstäder skulle medföra väsent- liga kapitalutlägg för nyanskaffning av maskiner, utvidgning av anlägg- ningarna, uppförande av bostäder etc. Särskilt uppförandet av nya bostäder i erforderlig utsträckning skulle hava krävt avsevärd tid samt inneburit ytterst betungande utgifter för vederbörande verkstäder. Dess- utom visade det sig, att utökningen av arbetarantalet, där detta ifråga- sattes, i de flesta fall var omöjligt redan på den grund, att arbetare icke funnos att tillgå. Särskilt under den första hälften av 1920 var bristen på arbetare, framför allt yrkeskunniga sådana, utomordentligt stor. Förhållandevis liten ökning av arbetsstyrkan i jämförelse med den där ganska väsentliga arbetstidsförkortningen visa bl. a. sågverks- och textilindustrierna. Till förklaring härav meddelar sågverksförbundet, att inom dess område inträdde en avgjord minskning i exporten under år 1920, och lagerbehållningarna till år 1921 blevo även osedvanligt stora. Under 1921 måste på grund av omöjligheten att avsätta trävaror i nor- mal utsträckning arbetet i hög grad inskränkas. Detta har medfört en avsevärd sänkning av arbetarantalet under det normala för senare delen av år 1920 och för hela år 1921. Arbetarantalet hos sågverksförbundets medlemmar var 1919 c:a 23,000, 1920 c:a 25,000 och 1921 c:a 18,000. Ökningen 1920 torde till huvudsaklig del vara att tillskriva verkningarna av lagen, skriver förbundet, och det torde på goda grunder kunna antagas, att, om driften 1921 varit normal, en avsevärd utökning av arbetarantalet måst äga rum, minst till det antal, som 1920 uppvisar. Vad beträffar textilindustrien, skedde där under åren 1917—1918 och 1920—1921 en avsevärd reducering av arbetarstyrkan på grund av drift- stagnation, beroende på svårigheter att inforsla till landet erforderligt råmaterial. Att arbetarantalet under de sistnämnda åren icke ökats, beror sålunda icke på att 8-timmarslagen ej medfört behov av ökad arbetskraft. En av Sveriges textilindustriförbund företagen undersökning över arbetar-

• Sida 74
•  Original

antalet vid 140 företag utvisar, att detta den !/e 1913 var 26,531 och den !/6 1920 27,032. Inom byggnadsindustrien och densamma närlig- gande yrken har ända sedan 1915 rått onormala förhållanden, i det att husbyggnadsverksamheten legat betydligt under 1912—14 års bostads- produktion. "Till depressionen inom dessa fack ha jämväl bidragit da synnerligen svårartade lönekonflikter, som förekommit under åren 1916— 1920. På dessa grunder har ej någon ökad efterfrågan på arbetskrafti dessa fack förekommit, men må det även erinras om, att arbetstidsned- sättningen inom branschen var skäligen obetydlig.

Nu meddelade uppgifter torde vara tillräckliga för att belysa sam- bandet mellan arbetstidens förkortning och arbetarantalets ökning inom de industriella näringsgrenarna. Här tillfogar några upplysningar rörande motsvarande förhållanden inom handel och samfärdsel.

För handelns del meddelar Stockholms specerihandlareförening, att man på grund av tidsförhållandena sedan lagens ikraftträdande kunnat reda sig med förutvarande arbetskraft, vilket emellertid ej skulle kunna gå för sig under normala förhållanden. Av tillfrågade arbetsgi- vare hava samtliga 12 svarslämnande uppgivit, att relativt sett någon ökning av arbetarantalet föranletts av lagen. En av dessa skriver: »Beträffande det redovisade arbetarantalet torde observeras, att kvanti- teten arbete avsevärt minskats, omkring 50 Zz 1919—1921. Med hänsyn härtill och att en koncentration och omläggning av arbetet för ifråga- varande personal skett, borde arbetarantalet hava minskat mer än vad siffrorna ange. Orsaken till att minskningen ej blivit större är att efter 8-timmarslagens införande erfordras c:a 20 z flera arbetare för utförande av samma arbetsmängd. Svenska handelsarbetareförbundet besvarar frågan om ökning av arbetarantalet skett till följd av arbetstidslagen med nej.

Beträffande transportarbetarna svara så väl arbetsgivareförbundet för godsbefordran som svenska transportarbetareförbundet, att arbetstids- lagen ej medfört någon ökning.

Svenska järnvägarnas arbetsgivareförening meddelar däremot, att enligt statistik, baserad på uppg gifter från förvaltningarna vid 94 järn- vägar (endast från 5 mindre järnvägar saknas uppgifter), den totala ökningen av anställd stationär och åkande personal uppgår till 840, ut- görande en ökning av drygt 6 Zz. Från en järnväg påpekas, att till följd av den inträdda depressionen trafiken under år 1921 nedgått med c:a 40 Zz för godstrafiken och 10 z för persontrafiken. Detta vore orsaken till, att personalstyrkan under år 1921 kunnat minskas högst betydligt. Vad beträffar banarbetarna år 1921, berodde minskningen därpå, att en

• Sida 75
•  Original

under åren 1919—1920 och början av 1921 verkställd förstärkning av banan vid medlet av 1921 fullbordades, varefter bevakningen och under- hållet av banan kunnat inskränkas. Svenska järnvägsmannaförbundet anser, att efter den förkortade tjänstgöringstidens införande personalen vid de enskilda järnvägarna väsentligen minskats, i hur hög grad är icke känt. Sveriges lokmannaförbund skriver, att, enär de senare åren en stark nedgång i trafiken ägt rum, ett stort personalöverskott har uppstått.

Vad beträffar statens arbeten, anföra inom försvarsverkens rayon Ökning av 11 arbetschefer, att arbetarantalet måst utökas till följd av arbetstids- "Hj ma förkortningen, varav i ett fall (fortifikationen i Boden) endast sommar- statens och tid och å en arbetsplats genom anlitande av större militärhandräckning. i" myste. Ökningens storlek uppgives merendels till 15 å 25 Zz, men skulle under normal drift i vissa fall varit större. Å andra sidan meddelas från 18 arbetsställen, att ökning icke behövt vidtagas, vartill orsaken sökes i den nedsatta övningstiden och det minskade behovet av militära förnöden- heter. Inom kommunikationsverken har vid postverkets tryckeri och bok- binderi vidtagits en ökning av arbetsstyrkan med 6 å 8 Zz, medan i övrigt ingen ändring skett. För telegrafarbetarna har skett en ökning, beräknad till 8 Zz, medan vid järnvägarna verkstadspersonalen minskats och byggnadsarbetarstammen bibehållits oförändrad — detta till följd av minskat arbetsbehov.

Beträffande vattenfallsverkets samt väg- och vattenbyggnadsstyrel- sens lokala anläggningar förklaras arbetarantalets ökning i regel (6 fall) ungefär svara mot tidsminskningen. I vissa fall har arbetet i stället måst fördröjas, enär utrymmet endast medgett ett bestämt arbetarantal.

I fråga om driftspersonal har vid postverket ingen ökning före- kommit. Enligt av järpvägsstyrelsen gjorda beräkningar borde lagens tillämpning kräva en personalökning av 500 å 600 man. På grund av de personalreduceringar, som vidtagits till följd av den minskade tra- fiken, är det dock omöjligt att avgöra, i vad mån denna beräkning är riktig. Järnvägsmannaförbundet uppger, att från 1 juli 1920 till mars 1922 personalen vid statens järnvägar minskats med 8,235 personer, vilken nedgång i huvudsak föranletts av minskad trafik. För vatten- fallsverkets driftspersonal anges i två fall, att inga större förändringar ägt rum, och i två att driftspersonalen, liksom arbetarna, måst utökas. Beträffande tullverket uppges ökning från Stockholm och Malmö, främst tack vare bestämmelserna om tullvaktmästarnas ledighet efter obetald övertidstjänstgöring; i Göteborg har däremot ingen ökning förekommit. Tullmannaförbundet tillskriver ökningen den omständigheten, att loss-

• Sida 76
•  Original

nings- och lastningsarbetena till följd av 8-timmarsdagen måst förlängas med en eller annan dag, vilket föranlett utökning av antalet för fartygens bevakning avsedda vaktmästare.

Vid de uppgiftslämnande 33 stadskommunernas verk och arbeten voro år 1919 normalt anställda 11,037 arbetare, vilken siffra år 1920 ökats till 11,602 eller med 51 Zz och år 1921 till 12,041 eller med 3's « från föregående år och med 91 z från år 1919. Ser man på förhål- landena i de olika orterna, uppgives från våra tre större städer, vad beträffar byggnadsarbeten ete., att ökning av arbetarantalet skett i sex fall, vilket emellertid delvis berott på ökade arbeten; i ett fall, där ar- betets art och omfattning icke ändrats, har erfordrats 7 å 8 x större arbetsstyrka än förut. I andra fall anföres däremot, att ökning ej behövt vidtagas på grund av minskad arbetstillgång. Vad de tekniska verken angår, meddelas från åtta sådana, att ökning i växlande utsträckning nödvändiggjorts genom lagen. Från vissa gas- och elektricitetsverk uppges det, att ökning väl förekommit, men närmast beroende på utvidg- ning av anläggningen. Ofta betonas, att personalens storlek växlar efter arbetets art, årstiderna o. s. v., varför exakt svar ej kunnat lämnas.

Särskilda svårigheter synes, som förut berörts, 3-tuimmarslagens genomförande ha medfört för städernas spårvägar. Vid Göteborgs spår- vägar tjänstgjorde år 1919 950 man trafikpersonal i ett 4- och ett 5-timmars skift per dag, sålunda tillhopa 9 timmar. År 1921 hade antalet måst utökas till 994 man eller med 4's Z för att kunna bibehålla samma skiftsätt. Den nionde timmen kompenseras genom fridag var fjärde dag, varigenom tjänstgöringstiden för 16 dagar blir i genomsnitt 8 timmar per dag. Vid Stockholms spårvägar utgjorde arbetstiden år 1919 för 1,621 man trafikper- sonal i medeltal 8 timmar 48 minuter per arbetsdag, som var indelad i olika pass; fridag åtnjöts var sjunde vardag och var.sjunde sön- och helgdag. För år 1921 var arbetstiden för den nu till 1,872 man eller med 15'5 2 ökade styrkan i medeltal 8 timmar 47 minuter per arbetsdag, men över- skreds aldrig 9 timmar under loppet av 24 timmar. Arbetstiden indelas i pass, vilka i allmänhet äro två per dag om cirka 4!/2 timmar. Fridag erhålles var sjätte dag, vartill kommer ytterligare en fridag under loppet av 18 dagar, så att effektiva arbetstiden under varje adertondagarsperiod blir 123 timmar.

I övriga större städer (31 st.) har ökning av arbetarantalet, vari- erande mellan 10 och 20 z, enligt drätselkamrarnas uppgifter i 14 fall föranletts av den minskade arbetstiden. I en stad tillskrives ökningen igångsatta nödhjälpsarbeten och från 9 städer svaras, att ingen föränd- ring skett, i vissa fall beroende på nedgången i arbetsbehovet. Vid de

• Sida 77
•  Original

tekniska verken har i 25 fall skett en ökning, vilken i 17 fall: till: skrivits arbetstidsbegränsningen enbart, medan från 8 verk även pekas på andra orsaker, såsom utvidgningar m. m.

Beträffande de mindre städerna. (52 st.) ha 22 drätselkammare angivit, att ökning av arbetarantalet måst företagas till följd av lagen; vanligen uppskattas densamma till 15 å 25 2 eller säges stå 1 propor- tion mot arbetstidsminskningen. Ingen ökning uppges däremot från 24 städer, merendels beroende på arbetenas minskade omfattning.

Kommunalarbetareförbundet anser det icke möjligt att uppge, om arbetstidsbegränsningen medfört ökning av arbetarnas antal eller ej.

9. Förändringar i avseende på arbetsorganisation och tekniska bjälpmedel.

Vid sidan av arbetstidsbegränsningens inverkan till ökning av arbetarantalet intresserar särskilt frågan, i vad mån sagda reform i större utsträckning givit anledning till förändringar i avseende å arbetets an- ordnande och bedrivande.

Vill man öka ett företags produktion och på samma gång minska den tid på dygnet, då anläggningen står stilla och räntelös, ligger det nära till hands att övergå från vanligt dagarbete i exempelvis 10 timmar till två på varandra följande skift å t. ex. 8 timmar. Dylik dubblering av arbetet i hel verkstad eller, kanske oftare, viss verkstadsavdelning var under krigs- och efterkrigskonjunkturen icke så alldeles ovanlig inom t. ex. den mekaniska verkstadsindustrien. Sveriges verkstadsförening håller före, att 8-timmarsdagen härutinnan medförde en tendens till ök- ning, men att under den snart inträdda depressionen skiftarbete kom att användas i ännu mindre utsträckning än förut. Likartade äro uppgif- terna från andra näringsgrenar.

Inom de yrkesgrenar, som använda sig av kontinuerlig drift, bragte 8-timmarsdagen till hastig utveckling och fullbordan den sedan längre tid tillbaka framträdande tendensen till övergång från arbete på två lag (med två 12-timmars- eller tre 8-timmarsskift) till arbete på tre lag. Såsom förut antytts, har man kanske att på detta område konstatera de mest genomgripande verkningarna av normalarbetsdagens genomförande, men förändras härigenom ju icke alls driftstiden och produktionsresul- tatet endast eventuellt, i den mån arbetsintensiteten blivit ökad (jfr nedan).

Det är ett från undersökningar rörande arbetsintensiteten välbe- kant förhållande, att arbetseffektiviteten är lägst under de tidiga morgon-

Arbete på skift.

Arbets-

sammare

• Sida 78
•  Original

Indragning av raster.

timmarna samt de sena aftontimmarna.! En förkortning av arbetsdagen, som bortskär just dessa timmar, kunde därför antagas påverka produk- tionsresultatet med mindre procent än de borttagna timmarna utgjort av den dittillsvarande arbetsdagen. I enlighet härmed har det på arbets- givarsidan varit ett önskemål att kunna taga bort lika mycket på mor- gonen som på eftermiddagen. Från arbetarsidan däremot påfordrades det ofta, att förkortningen av arbetstiden i främsta rummet skulle tagas av eftermiddagstimmarna. Arbetarna ville fortfarande börja lika tidigt på morgonen för att få sluta tidigare och såsom skäl härför angavs, att de behövde disponera eftermiddagen för bildningsändamål, kommunalt arbete ete. Emellertid synes man beträffande den nya arbetstidens för- läggning i allmänhet i de träffade överenskommelserna ha tagit sikte på att fördela inskränkningen på tiden både för arbetets början och slut. I stort sett kan sägas, att medan tidigare fabrikernas arbetsdag började 6-å 630 f. 'm., är början nu förlagd till kl. 6:30 å 7 f. mn. och slutar man nu kl. 4:30 å 5 e. m. mot tidigare merendels kl. 6 å 7 e. m.

Undantag härifrån finnas dock. Så hart. ex. på vissa orter arbets- tidens början satts till 7'30 f. m., varvid frukostrast icke förekommer. Man har här att se verkan av en annan tendens att kompensera arbets- tidsförkortningen, nämligen övergång från arbete med ett flertal raster (frukost-, middags-, kafferaster) till arbete med färre eller en enda rast. Sålunda framhåller Sveriges verkstadsförening, att redan vid den för- kortning av arbetstiden, som ägde rum år 1919, arbetsgivarna inriktade sig på att i så stor utsträckning som möjligt borttaga tidigare förefintliga raster. Man hade nämligen konstaterat, att genom exempelvis en frukost- rast bortginge icke blott den tid, som rasten varade, utan en god stund före och efter rasten. Genom att mäta den mängd kraft, som för- brukades vid arbetsmaskinerna, och på annat sätt, hade man tillförlitligt konstaterat minskning i arbetsintensiteten före rasten likasom ock minskad arbetsintensitet vid arbetets återupptagande efter rasten.

Svenska arbetsgivareföreningen skriver, att det i allmänhet kan sägas, att inom storindustrien endast en rast (middags-) förekommer, medan i den mindre industrien och särskilt inom byggnadsindustrien som regel förefinnas två raster. En granskning av uppgifterna i detta

! Rörande arbetsintensitetens problem föreligga för Sveriges vidkommande inga andra undersök- ningar än de, som på initiativ av nationalföreningen mot emigrationen verkställts rörande arbetsintensi- teten inom resp. boktryckeriindustrien (av E. Sylwan, utg. 1910) och den mekaniska verkstadsindustrien (av KE. Petander, utg. 1916). Nyare synpunkter och arbetsmetoder hava framkommit särskilt vid de om- fattande utredningar av samtliga hithörande spörsmål, som under och efter kriget utförts i England av ammunitionsdepartementets arbetshygieniska kommitté samt dess efterföljare >Industrial Fatigue Research

• Sida 79
•  Original

avseende från särskilda industrier och företag synes dock giva vid handen, att angivna uttalande mera återspeglar tendensen än de faktiska för- hållandena, och alltjämt torde antalet måltidsraster variera betydligt inom industrien. De på olika håll förekommande s. k. kafferasterna, som togos vid sidan av avtalet, ha nog på de flesta håll numera avskaffats, men strävan att borttaga frukostrasten har blott delvis krönts med fram- gång, då icke blott många arbetare utan även vissa arbetsgivare motsatt sig detta av det skäl, att det för arbetarna skulle medföra så väl prak- tiska svårigheter som hygieniska olägenheter att intaga en stadig måltid omedelbart efter uppstigandet vid 6- eller 7-tiden på morgonen.

Av stor betydelse ur prestationssynpunkt synes åtminstone på vissa håll varit noggrannare tillämpning av bestämmelserna om arbets- tidens början och slut samt förhindrande av självtagna raster och pauser under arbetstiden. Upplysande i detta avseende äro särskilt de svar, som avgivits på den frågepunkt (n:r 2) i form. 1:a, varuti begärts upplysning om, huru stor förkortning arbetstidslagen medfört ej blott av den tidigare tillämpade nominella (avtalsenliga) arbetstiden utan även av den faktiska arbetstiden. Medan vissa uppgiftslämnare förklara, att redan före arbetstidsförkortningen arbetskontrollen vid resp. företag var så noggrann, att den faktiska arbetstiden avvek från den nominella egentligen endast i den mån man använde sig av å ena sidan övertids-, å den andra korttidsarbete, giva uppgifter från andra näringsgrenar vid handen, att vid ett stort antal företag ett betydande avstånd förefanns mellan å ena sidan den nominella arbetstiden, å den andra arbetarnas »nyttiga> tid vid maskinerna. Belysande för förhållandena härvidlag är sågverks- förbundets meddelande, att medan den nominella arbetstiden före lagens tillämpning i genomsnitt var .57 timmar per vecka och nedsattes med c:a 158 Z till 48 timmar, var den faktiska (effektiva) arbetstiden före lagens tillämpning i genomsnitt 51 timmar och nedsättningen sålunda endast c:a 5'8 Z«. Förbundet tillägger, att enligt fr. o. m. 1 febr. 1920 gällande avtal skall varje arbetare befinna sig på sin plats så väl vid arbetsskiftets början som efter varje rast för att omedelbart börja sitt arbete på de bestämda tiderna och får ej heller avsluta sitt arbete före bestämd tidpunkt. För att övervaka att arbetstiden i alla avseenden noggrant utnyttjas, har arbetsledningens kontroll på arbetarna i allmän- het skärpts. Svenska sågverksindustriarbetareförbundet anser sig också efter 8-timmarsdagens genomförande kunna konstatera noggrannare kon- troll och effektivare arbetsledning. Undersöker man, med tillhjälp av från de särskilda företagen inkomna uppgifter, i vad mån dessa allmänna uttalanden motsvaras av verkligheten, finner man det stora flertalet så väl

Närmande mellan nominell och faktisk arbetstid.

• Sida 80
•  Original

anordning av arbetet.

arbetsgivare som arbetare förklara, att arbetskontrollen skärpts efter lagens införande. Om resultatet härav säger en arbetsgivare, att första tiden efter lagens ikraftträdande större intresse för intensivare arbete och tidernas hållande kunde spåras än vad i fortsättningen visat sig vara fallet. Från ett bolag med sågverk på flera olika ställen skrives: »Man har försökt att hos arbetarna inpränta nödvändigheten av bättre tillvaratagande av arbetstiden och i viss mån lyckats, men är det fort- farande mycket svårt att. på samtliga håll få arbetet i riktig gång på rätt tid och detsamma fortgående till det klockslag, då det verkligen skall upphöra. Vår erfarenhet har visat, att det finnes ett antal ovilliga arbetare, som genom för sen ankomst eller för tidigt lämnande av arbetet menligt inverka på totalresultatet. Vad beträffar de förut i tid och otid förekommande >»fem minuter» och övriga självtagna raster under arbets- tiden, så ha försök gjorts att så mycket som möjligt borttaga dessa, men något lyckat resultat föreligger knappast, medan arbetarnas före arbetstidslagens ikraftträdande städse åberopade löfte om större arbets- iver med ty åtföljande bättre tillvaratagande av arbetstiden icke blivit uppfyllt.

Inom den mekaniska verkstadsindustrien synes den möjliga och faktiska arbetstiden legat ganska nära varandra redan före 8-timmars- lagens genomförande, men torde även här en viss förbättring varit möj- lig. Sveriges verkstadsförening skriver sålunda, att i uppgörelsen den 5 mars 1920 (jfr ovan) det blev uttryckligen fastslaget, att arbetstiden skulle utnyttjas i avsikt att uppnå högsta möjliga produktivitet. »Där stämplingskontroll är eller blir inrättad, får stämpling icke inkräkta på arbetstiden, men skall kontrollen så anordnas och tillämpas, att onödig tidsspillan eller svårighet icke vållas för arbetarna», hette det i bemälda uppgörelse. Med stöd av denna bestämmelse torde förbättrad kontroll i åtskilliga fall hava uppnåtts. Vid en del verkstäder har det emellertid, trots nyssnämnda bestämmelse, på grund av motstånd från arbetarna mött svårigheter att anordna en effektiv kontroll. Svenska metallindustri- arbetareförbundet anför däremot, att arbetstiden redan före lagen så noggrant tillämpades, att någon skärpning icke behövts.

Jämsides med åtgärder till noggrannare kontroll av arbetstiden har det legat nära till hands att vidtaga anordningar till förbättrat ut- nyttjande av arbetskraften eller anläggningen exempelvis genom effektivare arbetsledning och rationellare anordning av arbetet. Sålunda synes exempelvis inom sågverksindustrien den relativt ringa förkortningen av den effektiva arbetstiden möjliggjorts bl. a. därigenom, att den s. k. postningen, d. v. s. ombyte av sågblad, som tidigare delvis fått ut-

• Sida 81
•  Original

föras under ordinarie arbetstid, nu enligt gällande kollektivavtal blivit helt förlagd till rasterna och utföres mot särskild ersättning. Liknande omläggningar omtalas även från andra näringsgrenar. Givetvis böra dylika notiser icke tilläggas alltför stor vikt, ty det ligger otvivelaktigt en viss sanning i det från arbetsgivarhåll ofta gjorda påpekandet, att förbättrade arbetsmetoder och effektivare arbetsledning tillämpas, när så kan ske, men att utvecklingen här gått och går sin gång skäligen obero- ende av 8-timmarslagen. Det slag av rationell arbetsledning, som plägar betecknas med namnet Taylorsystemet, synes icke i fullt genomförd form hava kommit till användning inom den svenska industrien. Dock synes man ej vara obekant med studier av den improduktiva och den produk- tiva tiden i syfte att erhålla en fast bas och utgångspunkt för arbets- metodernas förbättring, och dylika tids- och rörelsestudier bilda ju en av grundtankarna i detta system. Erinras må i detta sammanhang om, att även i systemets ursprungsland en av de moderna industrifysiologernas främste, professor Frederic S. Lee, ansett den »vetenskapliga arbetsled- ningen> dömd" att försvinna som system, men samtidigt framhållit, att dess goda grundtankar böra ingå bland det industriella framåtskridandets allmänna hjälpmedel!

På liknande sätt som beträffande nyssnämnda frågepunkt synes man kunna sammanfatta de svar, som ingått på frågan, huruvida och i vad mån arbetstidsbegränsningen givit anledning till förändringar i avlö- ningsmetoderna, exempelvis genom övergång från tidlön till ackords- eller premiesystem. En summering av de sifferuppgifter rörande avlö- ningsformen, som avgivits av de tillfrågade enskilda företagen, ger vid handen, att under år 1919 57 x, år 1920 59 » och år 1921-56 2 av totala lönesumman utgått i form av ackordslön, tonlön, premielön o. d. avlöningsformer, vid vilka i väsentlig mån lönebeloppet göres beroende av arbetsprestationen eller arbetsprodukten. <Proportionen mellan tid- och ackordsavlönad personal har sålunda varit nästan oförändrad, men den svaga höjningen 1920 synes bestyrka vissa uttalanden, som gå ut på, att 8-timmarsdagens genomförande innebar ett ytterligare skäl för den redan tidigare framträdande tendensen att i arbetseffektivitetens intresse i största möjliga utsträckning tillämpa ackords- och liknande betalnings- system för industriens fackarbetare. För de talrika arbetargrupper, vilka omhänderha förvaring, expediering och transport av de av de egentligen produktiva arbetarna tillverkade varorna, kan emellertid i regel knap- past tillämpas annan löneform än tidlön.

¹ Frederic S. Lee: The human machine and industrial efficiency, New York 1919, sid. 95.

Avlönings- metoder.

• Sida 82
•  Original

Förbättrade tekniska hjälpmedel.

Knappast i högre grad än beträffande arbetsorganisation och avlö- ningssystem kan konstateras, att arbetstidsbegränsningen givit anledning till att de tekniska hjälpmedlen utvecklats till större prestationsför- måga. För en god ekonomisering måste det alltid vara arbetsledningen angeläget att söka vidtaga förbättringar i maskinutrustningen, och arbetet därmed har fortgått även efter arbetstidslagens ikraftträdande. Huruvida och i vad mån de förbättringar, som i sådant avseende genomförts, kunna skrivas på arbetstidslagens konto, torde vara problematiskt. Svenska arbetsgivareföreningen håller före, att de sannolikt blivit gjorda utan denna, ty i detta avseende spela konkurrenssynpunkterna största rollen. Vissa arbetsgivare påstå, att lagen t. o. m. i vissa fall lagt hinder i vägen för ett fullt eller ett förbättrat utnyttjande av tekniska resurser. Så anser pappersmasseförbundet, att borttagandet av det nittonde skiftet inom pappersmasseindustrien medfört, att vatten måst gå förbi utan användning eller kraft betalas, utan att kunna utnyttjas, vilket måste medföra väsentlig produktionsminskning och förlust.

Nu meddelade uppgifter synas otvetydigt giva vid handen, att det inom många yrkesgrenar och fabriksföretag lyckats att till icke oväsentlig del kompensera förkortningen av den nominella arbetstiden genom tekniska och organisatoriska förbättringar, åsyftande en starkare koncentration av det inom fabriken förlagda arbetet. Detta har däremot icke varit möjligt vid varudistribueringen, som kräver anpassning efter rent tillfälliga för- hållanden och som genom sin verksamhet utåt i hög grad är beroende av rörelsen inom andra näringsgrenar. Tobaksmonopolets ledning framhåller också såsom den kanske svåraste följden av arbetstidsbegränsningen, att den blott indirekt produktiva arbetarpersonalen måst ökas avsevärt, utan att utsikter till någon nämnvärd minskning i densamma kunna förutses på grund av svårigheten att rationellt ordna dylikt arbete, så att perso- nalen erhåller full sysselsättning. På grund härav förefaller det vara oriktigt, skrives från tobaksmonopolet, att samma nominella arbetstid skall gälla för dessa arbetare som för de verkligt produktiva arbetarna. Stockholms handelskammare framhåller som resultat av en enquéte i samma fråga, att handeln för vinnande av samma arbetsresultat som förut nödgats väsentligt öka sin arbetsstyrka, vilket i sin ordning åter- verkat på distributionskostnaderna och varuprisen. För handeln, som har att på snabbaste och billigaste sätt tillgodose konsumtionens krav, är det därför, enligt handelskammarens uppfattning, ett bestämt önskemål att större frihet vinnes i fråga om arbetstidens reglering. Av särskild vikt är, att kommunikationsverkens expeditionstider kunna ordnas på ett sådant sätt, att de icke alltför mycket kringskära handelns möjlighet att

• Sida 83
•  Original

efter omständigheterna anpassa sina varuleveranser. Ur tidningsdistribu- tionens synpunkt hava samma klagomål framförts från svenska tidnings- utgivareföreningens södra krets.

Här har uppmärksamheten fästs på en konsekvens av arbetslivets nödtvungna koncentration till en snävare del av dygnet än tidigare. En annan betydelsefull sida av den sålunda ökade »spetsbelastningen»> beröres i vattenfallsstyrelsens yttrande, där det påpekas, att arbetstidens begräns- ning inom industrien medfört en tendens att öka maximibelastningen och minska utnyttjningstiden för kraftverken, vilket har en ogynnsam inverkan på kraftverkens ekonomi. Tendens till en dylik inverkan har redan kunnat spåras vid statens kraftverk, om också vissa andra faktorer med- verka till att denna tendens hittills icke blivit alltför tydligt framträdande. Samma synpunkter återfinnas i en intressant utredning av Stockholms stads elektricitetsverk (se bil. 2, sid. "34), vilken utmynnar uti, att resul- tatet av arbetstidens inskränkning, vad energikostnaden beträffar, blivit dels förhöjda tariffer för energiens tillhandahållande, dels därutöver ett avsevärt fördyrande av energien därigenom att energiabonnenten nu sämre än förr kan utnyttja en rationell tariffs möjligheter till erhållande av billig energi.

10. Arbetstidsförkortningens inverkan på produktionskostnaderna.

Anskaffande av nya arbetsmaskiner och andra förbättringar av de Ökning av tekniska hjälpmedlen måste alltid vara förenade med väsentliga kostnader. Ede Till vilka belopp dessa kunna uppgå, belyses genom följande uttalande från en industri, inom vilken visserligen ifrågavarande belastning av spe- ciella anledningar synes hava blivit alldeles särskilt tung, nämligen socker- industrien. Sålunda meddelar svenska sockerfabriksaktiebolaget, att i och med arbetstidslagens genomförande synnerligen omfattande förbätt- rings- och nybyggnadsarbeten måst företagas. På grund av råsocker- kampanjens korthet (c:a 8 veckor) hade det städse varit svårt att med fördel införa arbetsbesparande maskiner och inrättningar, i det att inbe- sparingen i arbetslönerna i allmänhet icke kunnat förränta och amortera kostnaden för de tekniska hjälpmedlens förbättring. I och med införandet av arbetstidslagen blev emellertid behovet av ökad arbetskraft så stort, att det var fara värt, att inom de orter, där fabrikerpa äro belägna, till- räcklig arbetskraft icke skulle stå att erhålla. På grund härav blev det nödvändigt att i största möjliga mån införa arbetsbesparande maskiner och transportinrättningar för att såvitt möjligt nedbringa det erforder-

• Sida 84
•  Original

Ökning av produktions- kostnaderna.

liga arbetarantalet. Det härför erforderliga kapitalet uppgives utgöra nära 9'/2 miljoner kr., vartill kommo c:a 400,000 kr. för beredande av bostadsutrymme åt den nytillkomna personalen genom uppförande av nya bostadshus och kaserner för säsongarbetare. Det framhålles i sam- band härmed, att angivna förbättring av de tekniska hjälpmedlen i stort sett icke medfört ökad prestationsförmåga hos resp. fabriker, utan huvud- sakligast avsett att inbespara manuell arbetskraft. Arbetarantalets ovan påvisade ökning med c:a 25 zZ ger likväl vid handen, att det icke varit möjligt att genom arbetsbesparande inrättningar ens tillnärmelsevis kom- pensera det behov av ökad arbetskraft, som lagens införande medfört. Detta bekräftas även av mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag, som meddelat, att de tekniska anordningarna, där så kunnat ske, ha förbätt- rats i syfte att återvinna den genom lagen minskade produktionen, men att detta ej nämnvärt lyckats.

Där arbetsstyrkan ökats eller de tekniska hjälpmedlen förbättrats eller förändringar i båda dessa avseenden förekommit, har detta ofta föranlett utvidgning eller nybyggnad av fabrikslokaler eller bostads- hus. Att bestämma, i vilken utsträckning detta skett, är dock icke möj- ligt på grundval av nu föreliggande material, särskilt om man vill ut- söndra den del av ifrågavarande byggnadsverksamhet, som skulle stå i direkt samband med 8-timmarslagens genomförande. För att inse detta behöver man blott fästa uppmärksamheten på det välbekanta förhållandet, att ännu 1920 års konjunkturvåg i och för sig gav anledning till en betydande investering av fast kapital, ävensom beakta, att behovet av arbetarbostäder ingalunda står i direkt proportion till ökningen av arbe- tarantalet, utan till mycket väsentlig mån betingas av resp. arbetsställens läge i staden eller på landet samt arbetarstockens sammansättning efter ålder och kön. Här som annorstädes synas omkostnaderna ha blivit störst för de skiftgående industrierna med deras förhållandevis stora personalökning, så gott som uteslutande manliga arbetskraft och över- vägande lokalisering till landsbygden. Om sockerindustrien har nyss talats, och från så väl järnverken som pappersmassefabrikerna och pap- persbruken omnämnes ett ansenligt bostadsbyggande, vilket pappersmasse- förbundet för sina medlemmars vidkommande uppskattar till c:a 2,000 lägenheter, dragande en kostnad av flera miljoner kronor.

Vill man erhålla en allmän föreställning om, i vad mån arbetstids- begränsningen kan anses hava inverkat fördyrande på produktions- kostnaderna, bör hänsyn tagas så väl till den ökning av de fasta kost- naderna, som föranletts genom nu berörda byggnadsarbeten och nyan- skaffningar, som till stegringen av de rörliga kostnaderna genom avlö-

• Sida 85
•  Original

ningsökningar m. m. Uppgifter i dessa avseenden hava begärts och i stor utsträckning erhållits så väl från industrisammanslutningar som från ett större antal enskilda företag.

I svaren framhålles, att frågan, i vad mån arbetstidsbegränsningen anses ha inverkat fördyrande på produktionskostnaderna, är svår att med tillräcklig noggrannhet besvara. Enstämmigt anses av alla till- frågade, att produktionskostnaderna väsentligt fördyrats. Att angiva några exakta siffror för denna fördyring är emellertid så mycket svårare, som det på grund av de senaste årens omfattande konjunkturväxlingar knappast är möjligt att jämföra förhållandena under de olika åren, vare sig man avser tiden närmast före lagens tillkomst eller efter densamma. Härigenom försvåras en objektiv analys, huru stor del av fördyringen, som förorsakats av arbetstidslagen, och huru stor del, som föranletts av andra omständigheter. Den knappa tid, som stått uppgiftslämnarna till förfogande för besvarande av frågorna, har även lagt hinder i vägen för mera ingående och omfattande undersökningar rörande detta invecklade spörsmål.

Vad först beträffar de enskilda företagen, hava av dem c:a 250 meddelat sifferuppgifter rörande den med 8-timmarslagens genomförande sammanhängande omkostnadsökningen (i regel avseende oförändrad pro- duktion). Dessa uppgifter hava sammanställts i omstående tabell, av vars huvudsiffror här lämnas ett sammandrag:

Antal Därav (i Z) sådana, för vilka uppgivits en kostnadsökning av företag under102z 10—2424 25—292 30—344 035—50 2» över 50 2 Avlöningskostnader . . . 193 88 726 9 47 1:0 3 Produktionskostnader . . TIA (i 1703 12:6 D4 vd 1:8

Det övervägande antalet av de tillfrågade hava stannat vid, att omkostnaderna ökats i ungefär samma mån, som arbetstiden förkortats, d. v. s. i genomsnitt med 10, 15 å 20 Zz. En närmare granskning av siffrorna i fråga synes dock giva vid handen, att man svårligen torde kunna tillerkänna dem annat än ett mera subjektivt och symtomatiskt värde såsom uttryck för den uppfattning i frågan, som är rådande inom vissa företagarkretsar. Vid en kritisk granskning faller det sålunda genast i ögonen, att procentsiffrornas fördelning och gruppering är nästan all- deles densamma, vare sig man lägger till grund de totala produktions- kostnaderna eller den del av desamma, som utgöres av arbetslöner. Men det är oriktigt att vid bedömande av arbetslönen icke taga hänsyn till densammas synnerligen växlande procentuella betydelse i totalkostnaden vid olika slag av tillverkningar. Medan t. ex. inom verkstads- eller

• Sida 86
•  Original

SE Därav sådana, vid vilka avlönings- Ne Därav sådana, vid vilka produktions- oretag, kostnaderna ökats med (2) BTeRg: kostnaderna ökats med (3) som som medde- Pr medde- = FR SS Yrkesgrupp lat upp- flat upp- = et | S gifter | E len| 5 | 5/8 RN BHS]? | gifter [5 la] || BIR SG S/9 i detta] 8 DT LIE IR ILILIG)L Syidetta 2) DILL IL ILL De av fsk | — tr) tor] AS | ES SEN av | SINE IR) BN e seende | ” å | seende |” | 3 = | - I 1. Metall-o.maskin- | | | industri . i i. 581 21-91-15) 151 71-41-38) 11—1 21-383 | 1 4 9 d- 6 BläBrrna — därav: k | | järnverk so: « : 24 dj sOjar sd] OTO rel 2 4l—- —- 3 —- MN —-——— — mek. verkstäde 25 2 7 6 4 4 1 l1——l—] 251— 3 5-4 5 8 3 1 1-— annan järn- o. me- tallindustri SE Ae dear) lad ide dl a — 2. Jord- 0. stenin- dUSslri soo os 111 —] 2 4 3 20-11-11 11 —-l— 3 5 ——-—-— — 3. Träindustri 64 I ——) 71 211 81 5l—l—l—I—1 201—] 2 6 4 2—-—-— — därav: SÅSVErk Aa se vf. s 44 Il —— 21 17! - 20] 5 —|— — — 10.1—| 2 4 3 —I 1—1l—1—]| — snickerifabriker . 201 = —-| 9 ll —-——-—1 10 1= = 20 1 6 0-———) — 4. Pappers- o. gra- Jisk industri . . 18 oll oe 21 4031 7l—- 1 4 — — 2A—1—1—) — därav: pappersmasse- fabriker. . . . Bil NSU ej 3l—-l-) 1 —- —- 2—-—--—= — pappersbruk och -Pappfabriker. . 41 ——] — 1 | l1l-— 1—-- 1l—-— 1 — — —-—— — grafisk industri . 2l—-- Nl —- — 1—--—-—-— Zl 1 202 —- — —I—l——) — 5. Livsmedelsindu- FLAT & Grek JÖT| lS DT S kl SN 20 EN — Nr 6l- 9 laser 1 därav: bagerier = — I —-— — I —————/— 5/—-I— 1 32 1—l——] 1 UVIIRA er ste a 16 | —|—bk .41- 31; 31 21 1—I—) 3 15 l— — 5 2 20 3 2— 11 — 6. Textil- o. bekläd- nadsindustri . . 9l—-— 1 HH 6 1-—l—!—I— 12 les 1] 8 74) BEE 1 därav: textilindustri . . 6) —-— MU —- å—l—'—l—— 8l—- — —- 2 4 1—1—I—] 1 beklädnadsindustri 9 a Dh MSE 4l— — 1 bl 2R---= — 7. Läder-, hår- och gummivaruindu- Slätonnda Kari oo få 61, —,Hos2l: HH RN &l—-l— 2 1 1 — 1—'—| — 8. Kemisk-teknisk TAdUSl TT rer LR Sr SE 21l—-— 1 fö I) — 9. Byggnadsverk- SAMNEL saa Se 401 — 1 — 1:-—] 1 1—1—1— lo LS tee — 10. Kraft-, belys- nings- 0. vatten- EK KH RE NER 21—l— — — 1 1—- = re a] SN ROSEN 13, 14. Annan yrkes- | rörelse . . . . . 21l—-— —- — I 1———— il lara RA jä ee fr ES OA SAR antal | 193 | 2/15 35) 46 5919 9 2— el 111 I 7 32 2 24 Hl 6 12 2 MLA 100:0 | 1017-8118:1/23:8/30-6|9-9]4:7 1-0] —|3r1 | 100-0 10:9, 6:8]28:919:8 21-6|12:6 /5r4|0:9, 1-8] 1-8]

• Sida 87
•  Original

järnmanufakturindustrien arbetslönerna faktiskt spela in i kalkylen med 65 å 75 4, intager vid bruksindustrien ofta råvarans pris just samma plats; därför måste man, såsom bl. a. en av yrkesinspektörerna framhållit, anse det vara förkastligt att generellt och utan vidare tala om arbets- lönernas enorma inverkan på produktionen och att arbetstidslagen åstad- kommit sådan fördyring av Sveriges produktion. För en utredning här- av måste krävas mera objektiva och djupgående undersökningar efter enhetlig metod. Det ligger i sakens natur, att mycket olika resultat er- hållas, om man i ena fallet uteslutande tager hänsyn till förädlingsarbe- tet vid en viss fabrik, men i det andra utgår ifrån, att det icke enbart är produktionen inom den fabriken eller verkstaden, som fördyrats, utan lägger härtill, att alla de materialier, som där komma till användning, och vilka i sin ordning till allra största delen representera arbetslöner, fördyrats i ungefär samma mån, som arbetstiden för de vid deras fram- ställning sysselsatta arbetarna förkortats. Tillkomma vidare av samma skäl transportkostnadernas stegring samt arbetstidsförkortningens indi- rekta prisstegrande verkningar inom jordbruk, skogsbruk och annan råvaruproduktion, förstår man, huru tabellens toppsiffror kunna hava till- kommit. Men det torde få anses visst, att liksom ringarna av en i vattnet kastad sten . efter hand bliva allt vidare men på samma gång allt svagare, så bli dylika siffror visserligen högre men på samma gång, genom mängden av felkällor, allt mera vanskliga och obestämda.

Från de industriella sammanslutningarna föreligga likaså åtskilliga uppskattningar rörande produktionskostnadsökningen på grund av 8-tim- marslagen, för vilka de framkalkylerade merkostnadernas svängningstal synes hålla sig omkring 15 å 20 z vid oförändrad produktion. Arbetar- organisationerna anse däremot, där de överhuvud göra några uttalanden i frågan, att produktionen ej nämnvärt fördyrats genom arbetstidsför- kortningen, enär arbetsintensiteten i motsvarande grad ökats (jfr nedan). É En mera detaljerad undersökning av produktionskostnaderna har blott meddelats av Sveriges pappersbruksförbund. Denna, vilken återges i bil. 2, sid. «66 ff., avser förhållandena år 1920 vid dels ett av de största pappersbruken i landet med tillverkning av tidningspapper, dels ett av de mindre pappersbruken med tillverkning av finpapper, vilket förädlas i största tänkbara utsträckning (till kuvert, skrivböcker m: m.). Av ut: redningen framgår, att den av 8-timmarslagen förorsakade kostnadsök- ningen: per ton tidningspapper belöper sig till 8'4 2 och per ton högför- ädlat finpapper till I1'o4 z av samtliga kostnader. Härvid har arbets- lönen uträknats så väl i verkligheten som under förutsättning att lagen ej funnits. I sistnämnda fall har för varje särskilt material endast med-

• Sida 88
•  Original

räknats sådan arbetskostnad, som i verkligheten berott på lagen i fråga. För rubriken »massaved> ha exempelvis alla kostnader för skogsarbete, flottning och frakt ansetts oberörda av lagen, varemot utgifterna för in- tumning, avräkning och lastning vid bruket ansetts bero av lagen.

Med hänsyn till de växlande konjunkturernas särskilt störande in- verkan på detta slag av beräkningar erbjuda kostnadskalkyler rörande av dessa växlingar relativt oberoende industrier och arbeten ett alldeles sär- skilt intresse. Sålunda beräknas fördyringen inom sockerindustrien uppgå till 2 å 3 öre per kg. socker (med under år 1922 gällande löner). Om 10 Zz ränta och amortering beräknas på den förut angivna kapitalinveste- ringen, utgör den fasta kostnadsökningen ungefär 0'ss öre av ovannämnda 2 å 3 öre per kg. Att märka är, att detta uppgives uteslutande vara den direkta kostnadsökningen för arbetet med sockerframställningen. Den indirekta: kostnadsökningen, bestående i av 8-timmarslagen framkallad fördyring av råvaror, materialier och förbrukningsartiklar, är icke medtagen och kan icke ens tillnärmelsevis angivas.

Ur samma synpunkt intressera de kostnadsökningskalkyler, som erhållits från statliga och kommunala verk och myndigheter.

Av försvarsverken uppges ökning av de fasta kostnaderna genom utvidgningar och nyanskaffningar ha ägt rum vid 3 arbetsställen, men i övrigt anges ingen sådan fördyring. Stegring av de rörliga kostnaderna, d. v. s. löneökningar utan motsvarande stegrad arbetsprestation, rappor- teras från 18 arbetsställen och anses uppgå till 5—25 Zz av förutvarande löner. Fortifikationsbefälhavaren i Boden meddelar, att för arbete, som utföres på timlön eller ackord, har ingen fördyring inträffat, men väl för arbeten, som utföras genom månadslönare.

Inom kommunikationsverkens rayon omförmäles ökning av de fasta kostnaderna i ett fall, nämligen för telegrafverkets verkstad med c:a 11 4. I övriga fall anges ingen fördyring, vilket dock beträffande järnvägsverk- städerna anses vara beroende på, att arbetstillgången varit ringa. Den med lönestegringarna sammanhängande kostnadsökningen, som genom- gående förekommit, uppskattas till 6 å 9 Zz. Vid vattenfallsverkets an- läggningar anges i tre fall ökning av de fasta (bostäder, maskiner etc.) och i sex fall av de rörliga kostnaderna (löneökning genom kompensa- tion). Det anmärkes, att avlöningarna fullt kompenserats med hänsyn till den förkortade arbetstiden samt att tiden för vissa arbetens utförande förlängts, vilket medfört ökade allmänna kostnader. Enahanda uppgifter föreligga från väg- och vattenbyggnadsstyrelsens arbeten, varvid även upp- märksamheten fästes på, att redskap och maskiner nu få stå obegagnade längre tid än förr samt att administrationskostnaderna måst ökas.

• Sida 89
•  Original

Att de egenartade tidsförhållanden, som rått under 8-timmarlagens hittillsvarande giltighetstid, ingalunda lämnat statens arbeten opåverkade, belyses särskilt genom den utredning järnvägsstyrelsen lämnat angående 8-timmarsdagens ekonomiska konsekvenser för statens järnvägar. Under hänvisning till denna utredning, som avtryckts i biUS2 sid 20ffima här blott nämnas, att densamma utmynnar i det totalomdöme, att under nu- varande exceptionella lågtrafik kostnadsökningen vid statens järnvägar på grund av arbetstidens förkortning är mindre betydande i förhållande till hela omslutningen, varemot vid en trafikintensitet, motsvarande sta- tens järnvägars tekniska kapacitet, förkortningen av arbetstiden skulle medföra en betydlig ökning av kostnaderna. Att man genom sänkning av statens järnvägars standard i trafikhänseende till viss del kunnat kompensera lagens verkningar, ändrar givetvis därutinnan intet väsent- ligt. Vad här sagts, heter det, gäller väsentligen de rörliga kostnaderna, medan ökningen i de fasta kostnader, som kunna framkallas genom ökad kapitalinvestering, däremot icke torde bliva av någon större betydelse.

I fråga om kommunernas verk och arbeten hava de siffermässiga uppgifter, som lämnats, sammanställts i nedanstående tabell:

Ökning i 4: under 10 10—24 25—29 Avlöningsköstnader «. . «. so: os ere skiss 5 3 — Produktionskostnader : 4 os . ss sö s« 12 9 1

Dessutom har uppgift om, att kostnaderna ökats, utan närmare angi- vande av ökningens storlek eller fördelning på fasta och rörliga kost- nader, lämnats från 17 företag. Beträffande de fasta kostnaderna upp- gives från 7 platser, att ökning ägt rum, medan från 16 meddelas, att arbetstidslagen ej föranlett någon förändring. De rörliga kostnaderna hava enligt 56 uppgifter ökats, medan från 2 företag uppgives, att ingen ändring skett, i det ena fallet beroende på att 8-timmarsdagen redan förut under flera år tillämpats. Från ett av våra största elektricitetsverk skrives: >»I stort sett har arbetstidslagen härstädes nedbringat den ordi- narie arbetstiden från 57 timmar till 48 timmar per vecka, enär de ned- sättningar, som gjordes närmast före lagens antagande, äro att anse som en förskottering. Denna sänkning av arbetstiden har dragit med sig ökad kostnad för den elektriska energiens alstring, föranledd dels av större personalutgifter för driften och dels av minskad utnyttjningstid för verken, varigenom de fasta kostnaderna måste fördelas på en propor- tionsvis lägre förbrukning.»

• Sida 90
•  Original

Maskin- arbete och handarbete.

11. Arbetstidsförkortningens inverkan på arbetsintensiteten.

I fråga om arbetstidsbegränsningens inverkan å arbetsintensiteten falla omdömena ännu mera växlande än i fråga om sagda ätgärds inverkan på produktionskostnaderna, detta särskilt av den anledningen, att man härvidlag har att tillgå talrika uppgifter även från arbetarnas sida, och det ej blott från fackförbunden utan även från fackföreningar och verkstadsklubbar vid enskilda företag.

Innan man ingår på behandlingen av detta material, synes det nödvändigt att till sakens klarläggande göra vissa distinktioner. Det är sålunda nödvändigt att skilja mellan å ena sidan maskinarbete, å den andra manuellt arbete. I fråga om maskinarbete åter har man att göra åtskillnad mellan sådana maskiner, som äro helautomatiska, d. v. s. vid vilka maskinen uträttar sitt arbete utan egentlig medverkan av mänsklig arbetskraft, vars roll sålunda uteslutande är av övervakande natur, och halvautomatiska maskiner, vilka fordra någon medverkan från arbetarnas sida. Vid de förra är varje ökning av produktionen genom åtgörande av arbetarna utesluten. Vid de senare åter är det möjligt, att arbetarna genom större iver och påpasslighet kunna öka maskinernas prestation. Inom den egentliga industrien utföres den övervägande delen av arbetet med maskiner av dessa båda huvudslag, och den del av produktionen, där det manuella arbetet fortfarande spelar en huvudroll, utgöres i huvud- sak av hantverket. Förutom den inom resp. näringsgrenar rådande arbetstekniken, dess art och utveckling under den senaste tiden, är det för bedömande av här ifrågavarande spörsmål jämväl av vikt att känna en hel rad av andra faktorer, såsom den — inom olika näringsgrenar, som förut påpekats, mycket växlande — förkortning av den effektiva arbetstiden lagstiftningen faktiskt medfört, vidare eventuella föränd- ringar i arbetets organisation och arbetsstyrkans sammansättning, huru- vida arbetarna övervägande avlönas med tidlön eller med ackordslön, tonlön, premielön e. d. lönesystem, varigenom lönebeloppet i väsentlig mån göres beroende av arbetsprestationen eller arbetsprodukten, o. s. Vv. Erinras må i detta samband om, att spörsmålet i fråga blott är av bety- delse med avseende på de egentliga tillverkningsarbetarna, medan man i fråga om distributions- och transportarbetare o. d., vilkå, som svenska handelsarbetareförbundet skriver, »utföra sitt arbete på order och ej på ackord>, knappast kan tala om en efter arbetseffekten någorlunda mätbar arbetsintensitet.

Mot bakgrunden av dessa förhållanden böra ses de uttalanden och

• Sida 91
•  Original

mag Därav (i ») fall, då arbetsintensiteten efter arbetstids- AT nde förkortningen uppgives hava blivit Yrkesgrupper FT AREPEET oförändrad ökad minskad seende i allmänhet |vid vissa arb. ag. a. ag. a. | ag. a. ag. a. ag. a. 1. Metall- o. maskinindustri | 2971 2291) 734 83 815 ST) 149 -— J4 -— däTav: JÖrNVErK ee talens 924 68 | 734 ög TREE ATT — 85 — mek. verkstäder . . 164| 144: 738 i 180 104 — annan järn- o. metall- industri. . . . . | 89) a) rel gel TTR) RB TURE 2. Jord- och stenindustri . . 72 001--6T5 ST 4200 55 —| 28 -— 0. TFGINAUSEE TA: böjs 1921-124 Tr 89 LT 89 114 därgv sågverk 5.1. wi: lt 107 62 | 900 32 — | 968 65 — 35 snickerifabriker 85 ÖR-a6TT Ia, Le —! 8551] 117 —| 212 — 4. Pappers- o. grafisk ind. 96 81 | 865 99 31 |: 901 4:2 — 62 — därav: pappersmassefabr. ö 30 | 816 33 26 | 967 26 132 IC pappersbruk o. Pappi| FATT 53 4 os vers | 8 111 750 — — | 100:0 | 125 125 — grafisk industri 30 401 FONT 40] 825 40 — — — 5. Livsmedelsindustri 174 951) 87126 40] 864 — 1 6:3 — därav: bageriertus,. 200 7. 31 301 :94'6|) . 188 54] 867 — -— — — sockerbruk Eg 26 151 1000) 200 —| 1733 — 67 — — tobaksindustri . . ./| 1 2! 100:0 — — | 100:0 -— = — ÖVERS RS LER te | 110 481.855) 104 4'5) 896 — —1| 100 — 6. Textil- o. beklädnadsind. . 66 56 | "742 ] 280) TE) TlA4 T6 10:6 därav: textilindustri 44 40: tel atlebl 6:85 8250 ITA — Ork — beklädnadsindustri . 22 161 Tr rö0g Ir 437 — 136 — 7. Läder-, hår-o.gummiv.-ind. 54 TIS EI) N18001 83 — —| 55 — 8. Kemisk-teknisk industri . 28 211 7786 95 | -10:7| 905 — —| 107 — därav: tändsticksfabriker . — 9 -— — — | 1000 — -— — annan kemisk-tek- | bk nisk industri 28 121-08 EEG ONE BO — —!| 107 — 9. Byggnadsverksamhet 16 161-938 — — | 100:0 — -— 62 — | 10. Kraft-,belysn.-o.vattenverk 9 — | 889 — — — — —| 11] — 11. Handel och varulager . . 24 15| 8383] 333 —| 667 — —| 167 — | 12. Landtransport: «ch sc vg ESKS - 59 | 100:0 — — = — 13, 14. Annan yrkesrörelse 13 —| 770 — - -—- — —| 230 — | fantal | 1,058| 769 857 20 5 |: 678 74 1 9 -- | Samtliga | NT | ls | 100:0] 100:0]: 810] 11:7| - 34] 882) TOl- OL) &e|”—=

• Sida 92
•  Original

Arbetsinten- siletens för- ändringar inom det en- skilda nä- ringslivet.

omstående tabell, befinnes det, att det övervägande flertalet arbetsgivare eller 81'o Z av samtliga uppgivit arbetsintensiteten hava blivit oföränd- rad efter arbetstidsförkortningen. Däremot är det blott 11'7 z av arbe- tarsvaren, som hylla denna uppfattning, varvid i regel tillfogas, att arbetsintensiteten redan genom utvecklad arbetskontroll och kristidens nödtvång till stegrade inkomster varit så uppdriven, att den ej vidare kunde ökas.

Det övervägande fertalet arbetare eller 88'3 Zz av samtliga hava i stället hållit före, att arbetsintensiteten ökats, ofta i den grad, att man nu utför lika mycket arbete på den kortare arbetstiden som förut på den längre. Av arbetsgivarna är det däremot endast ett hundratal (104 « av samtliga), som ansett, att arbetstidsreformen på ett eller annat sätt verkat främjande på arbetseffektiviteten. Och av dessa förklara två tredjedelar, att uttalandet endast gäller vissa angivna arbeten, företrädes- vis ackordsarbeten, eller viss kortare tid, merendels de närmaste måna- derna efter reformen. Andra betona, att ehuru arbetet nu går fortare, har det blivit mera vårdslöst och nervöst, så att kvaliteten försämrats och mer varor måste kasseras.

Siffermässiga uppgifter föreligga blott från några få företag. Vid ett tegelbruk ha verkställts beräkningar rörande produktionen av 10" murtegel och 1!/2" dräneringsrör, vilka var för sig produceras i ungefär lika kvantiteter och sammantagna innefatta "/s av brukets till- verkning. Beräkningarna, vilka avse ett lag om 18 personer (utom ugns- arbetare och brännare), giva vid handen, att genomsnittliga tillverkningen av murtegel utgjorde per timme: 1919 2,300 st., 1920 2,430 st. och 1921 2,460 st., medan beträffande dräneringsrör motsvarande siffror utgjorde resp. 2,680, 2,800 och 2,980. Man kunde sålunda anteckna en produk- tionsökning 1919—1921 av resp. 7'o och 112 «4.

En arbetsgivare meddelar, att för kalkbrottsarbetare arbetsprodukten

var 1918 med 58 timmars arbetsvecka 09230 ton per timme 195054 > » ÖL SRA TO20-—EmAS » » Ö:a14 SER » 19217 + 48 » » 0'8e2 . > » »

Från ett järnbruk uppges, att ökning av arbetsintensiteten visser- ligen i några fall kunnat konstateras, men att denna icke varit en följd av arbetstidens förkortning utan i stället av dess konsekvens, den minskade arbetsförtjänsten. I de fall, där icke full kompensation läm- nats, har nämligen den mindre förtjänsten sporrat till ökade ansträng- ningar för att på denna väg erhålla kompensation helt eller delvis. Där

• Sida 93
•  Original

kompensationen från början varit fullständig, har ingen ökning 1 arbets- intensiteten kunnat konstateras. Man kan härvid uppdraga en tydlig analogi med konsekvenserna av den första allmänna lönereduceringen den 1 febr. 1921. Denna medförde en alldeles påtaglig ökning i arbets- intensiteten på områden, där möjlighet fanns att härigenom motverka re- duceringens inverkan på arbetsförtjänsten.

Man påpekar också, att förbättrade tekniska anordningar nog spelat sin roll, ehuru man sökt se bort härifrån. Intressant är ett uttalande av chefen för ett av våra allra största industriföretag, innebärande, att vid varje välorganiserat företag arbetseffektiviteten alltid bör vara stadd i ökning under inverkan av successivt fortgående tekniska och organisatoriska för- bättringar samt personalens fortskridande uppövning och träning i sina resp. göromål.

Den mera optimistiska syn på arbetstidsförkortningens inverkan på arbetsintensiteten, som varit rådande inom nu nämnda arbetsgivar- grupp, motväges därigenom, att ett föga mindre antal arbetsgivare, näm- ligen 91 eller 8's 2 av samtliga, uppgivit, att arbetsintensiteten efter la- gens genomförande minskats. Några företagare söka också med siffer- uppgifter närmare belysa dessa sina uttalanden.

En margarinfabrik har gjort en undersökning för tvenne tillfällen, då fabrikens arbetskapacitet var till fullo utnyttjad, nämligen mars 1913 och april 1922, varvid produktionen per dag och arbetare befanns utgöra resp. 1221 och 161'4 kg. Vid bedömande av dessa siffror bör beaktas, att visserligen produktionskapaciteten 1922 något uppdrivits genom anskaf- fandet av vissa arbetsbesparande maskiner, men å andra sidan var sär- skilt inslagningsarbetet då mera tidskrävande på grund av större efter- frågan på !/2 kg.-förpackningar.

Inom en fabrik för järnmanufaktur hava undersökts vissa indivi- duella arbetares prestationer i medeltal dels för åren 1917—20 (före ar- betstidslagen), dels för senare halvåret 1920. Resultaten återgivas här nedan:

Bultsmed Bult- Mutter- = Skruv- äsard

ä b SEE gängare gängare SVarvare Av bult

Medeltal styck fföre lagen . . . 541 279 386 592 252 627 49 2,195 per timme Åefter > =. . . 521 268 346 580 278 695 54 2,809 Ökning (+), resp. miskn. (—),4 . —37 —39 —104 = —20 +16'3 +108 +102 +28'0

Utvecklingen har här sålunda varit skäligen olikartad beträffande olika slag av arbetare, men har minskning varit att anteckna för huvud- grupperna.

• Sida 94
•  Original

Ett "järnverk skriver, att arbetsintensiteten ej ökats på grund av den kortare arbetstiden. Detta är utan vidare givet för masugnar och stålugnar, där ugnens gång bestämmer produktionens storlek. Beträffande valsverken har en särskild undersökning verkställts med följande resultat:

Ö 19.20 1913 1914 1915 19167 19177 1918 1919 1 hälft. 2 hälft. Genomsnittlig utvalsning

i kg. per vällugnstimme 873 205 Il4 946 J37 1,091 1,056 1,162 987 1,026

1921

Härav framgår, att utvalsningen sista halvåret 1920 sänkts, vilket starkt bryter av mot den eljest genomgående, enligt bolagets uppgifter till tekniska framsteg hänförliga, långsamma stegringen av produktionen.

Från ett annat järnverk hava meddelats statistiska uppgifter över produktionen av tunnplåt under de veckor olika år, då likvärdig tunnplåt utvalsats under hela veckan. Av denna framgår, att produktionen i kg. per man och arbetstimme under de olika åren utgjorde:

1917 1918 1919 1921 10:8 10:8 107 39

Årssiffran 1921 leder emellertid tanken på, huruvida icke anled- ningen till nu berörda företeelse mindre bör sökas i 8-timmarsdagen än i den rådande depressionstiden med dess konsekvenser av lönenedsättningar, arbetstidsförkortningar och personalavskedanden. En närmare granskning ur denna synpunkt av föreliggande material synes ge vid handen, att sistnämnda förhållanden återverkat på arbetarna på två helt olika sätt. Vid vissa ackordsarbeten hava arbetarna sökt uppdriva sin arbetsintensi- tet till det yttersta för att även vid reducerade lönesatser och förkortad arbetsvecka söka i möjligaste mån bibehålla sin förutvarande dagsförtjänst, och har då vid införande av exempelvis 40 timmars arbetsvecka arbets- givaren kunnat konstatera en väsentlig ökning av arbetsintensiteten. På andra håll har det däremot varit orderstockens katastrofala nedgång och de allt talrikare avskedandena, som företrädesvis påverkat arbetarna och föranlett dem att minska arbetsintensiteten genom att i möjligaste mån »uttänja» förefintliga arbeten i den ofta bedrägliga förhoppningen att däri- genom för något längre tid kunna säkerställa arbete och anställning åt sig och sina kamrater.

Övergår man därefter till de olika: arbetsgivar-, arbetsledar- och arbetarorganisationernas uttalanden, möta samma inbördes motstridiga syn- punkter. och. påståenden. Svenska arbetsgivareföreningen håller före, att inom den svenska storindustrien den arbetstakt, som blivit den vanliga vid en maskin, blott bibehållits, i bästa fall med någon ökning en kor:

• Sida 95
•  Original

tare tid omedelbart efter förändringen i arbetstiden. I detta huvudorga- nisationens uttalande instämma i stort sett samtliga föreningens yrkes- förbund och övriga tillfrågade arbetsgivarorganisationer, där de ej rent äv anse sig kuina. konstatera en miriskving: Vad hantverket angår, är detta endast till en mindre del organiserat inom svenska arbetsgivare- föreningen, och denna anser sig därför icke kunna fälla något omdöme om förhållandena inom hantverket i stort sett. Från den del av hant- verket, som tillhör föreningen, har emellertid rapporterats, att någon ökad arbetsintensitet efter arbetstidslagens genomförande icke förmärkts.

Sveriges hantverksorganisation håller före, att allmänna åsikten inom hantverket är, att om någon inverkan på arbetsintensiteten blivit en följd av lagen, detta snarare torde vara en minskning än en ökning. Detta uttalande stödes även genom en granskning av de yttranden, som före- ligga från de särskilda orternas hantverksföreningar. Av 61 föreningar, som besvarat frågan, anse 42, att någon förändring i snbetsinisustelsa icke inträtt i och med lägens genomförande, 2 att intensitetsökningen varit »ej nämnvärd», 2 att ökning endast förekommit >»i vissa fall» och 1 (Vinslöv) att ingen ökning kunnat förmärkas »>utom möjligtvis i ackords- arbete». Härtill kommer 1 (Ockelbo), som yttrar: »Till en början visade det sig, att arbetsintensiteten . var större, men snart nog sjönk den till samma nivå som före lagens ikraftträdande.> Tillhopa 48 föreningar (c:a 80 2) anse således, att lagen praktiskt taget icke haft någon inver- kan på arbetsintensiteten. För lagen något og gynnsammare uttalanden hava gjorts av 6 föreningar, vilkas svar gå ut på, att de icke hava märkt någon ökning av arbetsintensiteten utan snarare en nedgång. Bland dessa äro föreningarna i Norrköping och Visby, av vilka den senare skriver: »Om någon ändring i arbetsintensiteten försports, så har: den åtminstone icke varit till det bättre. Tvärtom rapportera några mästare, att de funnit ökad slöhet.> Andra hantverksföreningar anse sig kunna taga steget fullt ut och förklara, att arbetstidsförkort- ningen medfört en minskning av. arbetsintensiteten. Dessa äro för- eningarna i Stockholm, Ödeshög (som anger orsaken: vara extraarbetet å fritid), Karlshamn, Kristianstad, Osby och Härnösand. Mot dessa står föreningen i Haparanda, som svarat, att arbetsintensiteten genom ackords- system och bättre övervakande av arbetet har kunnat icke oväsentligt uppdrivas.

Synes sålunda i fråga om normalarbetsdagens inverkan på arbets- intensiteten opinionen inom arbetsgivarkretsar vara skäligen enhetlig, är den det ej mindre bland arbetarna, men den gemensamma plattformen

• Sida 96
•  Original

är här, att reformen haft en gynnsam inverkan på arbetsintensiteten och att produktionen per huvud och timme blivit i större eller mindre grad ökad. Svenska typografförbundet fäster uppmärksamheten på, att 8-tim- marsdagen för maskinsättarna varit gällande i 25 år och konstaterar, att de svenska maskinsättarnas arbetsintensitet är bland de högsta, vilket bestyrkes bl. a. därigenom, att i Sverige en maskinsättare för att anses som utlärd skall kunna sätta 6,500 typer per timme vid en satsbredd av 40 bokstäver men i Norge och Danmark endast 5,400.

Givetvis skulle det vara synnerligen önskvärt att kunna samman- jämka arbetsgivarnas och arbetarnas motsatta uppfattningar i arbets- intensitetsfrågan och söka åstadkomma en möjligast objektiv utredning rörande detta viktiga spörsmål. Tyvärr hava parterna själva samman- bragt föga av bevismaterial, lämpat att läggas till grund för en dylik prövning. Det är blott i ett eller annat fall man härvid har möjlighet till kritisk granskning, exempelvis beträffande sågverksindustrien. MSåg- verksförbundet har ansett, att någon förhöjande inverkan av den be- gränsade arbetstiden på arbetsintensitet eller arbetseffektivitet icke kan konstateras, medan svenska sågverksindustriarbetareförbundet förmenat, att intensiteten höjdes med c:a 10 Zz år 1920. Sistnämnda uppfattning ba- serar sig antagligen därpå, att år 1920 ökades, samtidigt med förkort- ningen av arbetstiden, 1919 års ackordslöner med 16 z, men det för år 1920 uppnådda genomsnittsresultatet av ackorden företedde en ökning av c:a 10 &Z utöver det beräknade. Nu uppgår emellertid denna skillnad emellan beräknad förtjänst och uppnådd förtjänst till alldeles samma procent som den ovan (sid. 77) påvisade skillnaden mellan nominell och effektiv arbetstid före lagens tillämpning, och ökningen 1 arbetseffekt per arbetstimme torde sålunda på goda grunder vara att anse som skenbar och huvudsakligen bero på, att arbetstiden numera kan till fullo ut- nyttjas på grund av träffade överenskommelser och organisatoriska för- ändringar.

I syfte att möjliggöra ett djupare inträngande i denna stridsfråga synes det vara lämpligt att taga del av de erfarenheter, som gjorts av personer i mera opartisk ställning, exempelvis industriens »underbefäl, vilket ju måste anses intaga en mellanställning mellan arbetsgivare och arbetstagare och genom sitt dagliga arbete komma i direkt beröring med just denna sida av 8-timmarslagen. Sveriges allmänna verkmästare- förbund anser, att det på grundval av de uppgifter, som föreligga från dess 121 lokalavdelningar, är synnerligen svårt att skapa sig en riktig uppfattning om lagens inverkan på detta område. I ungefär hälften av svaren meddelas, att ingen ändring förekommit, medan 18 avdelningar

• Sida 97
•  Original

hålla före, att arbetsintensiteten ökats, i ett fall med ända upp till 25 4, och 6 avdelningar anse erfarenheterna ge vid handen, att arbetsintensiteten »i viss mån» ökats. Vid 3 företag uppgives lagen ha föranlett sämre arbetsprestation än tidigare. I ett fall har arbetseffektiviteten blivit större endast beträffande de kvinnliga arbetarna. En avdelning skriver, att vid lagens ikraftträdande prestationsförmågan hos arbetarna väsent- ligt eds men att den nu uppnår samma effektivitet som tidigare. Slutligen meddelar en avdelning, att arbetsintensiteten kvantitativt sett ökats men att detta skett på bekostnad av arbetets utförande och kvalitet.

Av intresse äro vidare de uppgifter, som föreligga från statens och kommunernas arbeten, särskilt byggnads- och anläggningsarbeten o. d., där tekniska anordningar och förbättringar icke i så hög grad kunna förändra och undanskymma det rent manuella arbetets prestationer.

I fråga om statens arbetare meddela försvarsverkens arbetschefer, att beträffande 22 arbetsställen arbetsintensiteten uppgivits vara oförändrad, i två fall sämre än förr och blott i tre åtminstone delvis ökad.

Bland dessa är flottans varv i Stockholm, varest någon ökning iakttagits beträffande mnytillverkning i större skala. däremot icke i all- mänhet och i andra fall. På särskild förfrågan har varvschefen med- delat, att omdömet baserar sig på standard- eller masstillverkning av vissa artiklar inom min- och torpeddepartementen, och att ökningen för- modligen beror därpå, att arbetarna erhållit större vana vid tillverknipg av ifrågavarande artiklar, varigenom tillverkningshastigheten ökats. På grund av denna tillverknings skiftande art och ringa omfattning i för- hållande till varvets övriga arbeten hava emellertid icke kunnat erhållas sifferuppgifter, exakt belvbande arbetsintensitetens förändringar under en längre tidsperiod.

Så har däremot förhållandet varit beträffande ett annat av statens fabriksföretag, nämligen Karl Gustavs stads gevärsfaktori i Eskilstuna. Här äro arbetsförhållandena i nästan enastående grad sådana, att de möjliggöra en noggrann, siffermässig beräkning av arbetsintensiteten och dess utveckling.

Den svenska tillverkningen av mausergevär för arméns behov, som upptogs åren 1899/1900, har sedan dess, i fråga om fabrikationssättet, i stort sett icke undergått några som helst förändringar, utan drives alltjämt i enlighet med de metoder, som utexperimen- terats vid den tyska vapenfabriken i Obendorf. Arméns gevärstyp har bibehållits oföränd- rad, och faktoriets maskinella uppsättning, vilken levererats av nämnda tyska fabrik, var redan från början fullt färdig och bragt till teknisk fulländning. Dessa förhållanden med- verka till, att en undersökning av arbetsintensiteten och dess växlingar vid ifrågavarande faktori måste anses lämna alldeles särskilt exakta och tillförlitliga resultat, enär föränd-

Ar betsinten- sitetens för- ändringar vid statens och kommau- nernas ar- beten.

• Sida 98
•  Original

ringar härvidlag icke, såsom så ofta eljest inom industrien, åtminstone delvis måste: till- skrivas orsaker av teknisk art, utan så gott som uteslutande kunna anses bero på den en- skilde arbetarens arbetsprestation. Dessutom underlättas genomsnittsberäkningar rörande här ifrågavarande förhållanden genom den vid fabriken mycket långt drivna arbetsspeciali- seringen samt den betydande användningen av halvautomatiska arbetsmaskiner, vilkas hand- havande i regel icke kräver någon längre yrkesutbildning hos arbetarna.

De arbetare, som äro sysselsatta med den egentliga gevärstillverkningen, avlönas i det stora flertalet fall efter ackord med betalning per tillverkat gevär, karbin o.s. v. För varje arbetare antecknas noggrant utgjorda arbetstimmar och uppburen arbetsförtjänst. På grundval härav kan ett i det närmaste exakt uttryck för den genomsnittliga arbetsintensi- teten per arbetare och tidsenhet erhållas genom att sätta nämnda ackordspris i relation till den uppnådda medelförtjänsten, Den på denna väg ernådda siffran, vilken sålunda ut- trycker antalet per arbetare och tidsenhet producerade gevär, måste anses :vara skäligen representativ och tillförlitlig, då den avser ett så stort arbetarantal som 200—500 man. För en specialundersökning rörande 8-timmarsdagens inverkan på arbetseffektiviteten ligga förhållandena ävenledes gynnsamt till, då nämnda arbetstid vid faktoriet tillämpats fr. o. m. år 1919 och man alltså kan direkt sammanställa arbetsintensitetssiffrorna för trenne »nor- malarbetsdagsår» med motsvarande beträffande nitton år med längre arbetstid.

En sammanfattning av ifrågavarande siffermaterial för tiden fr. o. m. år 1900 t. o. m. år 1921 lämnas i vidstående tabell, vilken, i vad den rör perioden 1900—1912, uppgjorts med användande av en tidigare undersökning av docent Karl Petander!, medan siffrorna för åren 1913—1921 erhållits vid besök på ort och ställe genom välvilligt till- mötesgående från faktoriets styresman och arbetsledare.

I tabellen angives först arbetarantalets' förändringar under perioden och därefter medelarbetsförtjänsten per år, vilken siffra emellertid avser icke blott de vid den egentliga gevärstillverkningen sysselsatta arbetarna, utan även dagsverkare och dylika. Därefter följer en serie indextal, utvisande ackordsprisets per gevär årliga förskjutningar, och slutligen följa arbetsintensitetssiffrorna (antal gevär tillverkade per arbetare och timme av därmed sysselsatta arbetare), belysta av tvenne serier indextal, varvid till grund för beräkningen lagts i ena fallet produktionen år 1900, i det andra under varje närmast föregående år.

Innan tabellens siffror upptagas till behandling, må emellertid beröras vissa faktorer, som i någon mån kunde antagas förringa deras värde som mätare på arbetsintensiteten, åtminstone vad beträffar de senaste redovisningsåren. Till att börja med faller det i ögonen, att arbetarantalet under vissa perioder visat betydande växlingar år från år. Man skulle nu kunna tänka sig, att en starkare minskning av arbetarstammen i främsta rummet skulle drabba de mindre arbetsamma och dugliga elementen och sålunda medföra ett urval, som i och för sig borde föranleda en stegring av den genomsnittliga arbetsintensiteten. Omvänt borde starkare ökning och därmed följande »utspädning» av arbetarstocken förväntas bidraga till en sänkning av effektiviteten. En blick på siffrorna visar emellertid, att nämnda fak- torer icke synas behöva tillmätas någon större betydelse. Exempel ger krigsåret 1915, under vilket en mängd nytt folk intogs vid faktoriet, men likväl blott kan konstateras en nästan omärklig nedgång i arbetsintensiteten. Å andra sidan företer år 1916, då även en betydande nyrekrytering ägde rum, en: väsentlig stegring av intensiteten, vida starkare än exempelvis åren 1909—1914 med deras kraftiga reducering av arbetsstyrkan. En mot- svarande inverkan synes härflyta därav, att arbetarna i växlande utsträckning fått tjänstgöra ej vid den direkta tillverkningen utan vid handräckningsarbeten av olika slag, såsom bygg-

; 1 Karl Petander: Arbetsintensiteten inom Sveriges mekaniska verkstadsindustri (National- föreningens mot emigrationen undersökningar rörande svenskt näringsliv IV), Stockholm 1916, sid. 66 ff.

• Sida 99
•  Original

Medelförtjänst | | Antal Antal gevär, tillverkade z arbetare Per ArDEtara och Ackords- | per arbetare och timme År (i genom-/ mme, kr. | a | it S ; el Pre fe acne | index- jändektal! baclat index- | | Ködjes | ROOLN | tal | | tal! jindextal? | | 19005 and ss 540 0:43 | 100 I 100 00237 100 +; 100 KOL STETSEN TERES 497 045 | 105 I 95 0:0265 112 112 TIOBIITTE TNA 457 ON I09CRIR90 0:0292 123 110 US 0 SleniEG RAETS 429 re FRONT Tr | NE 155 100 TOO rer east 420 '48 112 Lr 00297 125 102 JÖ00 TT muta nte 416 0:48 | 112 78 | 0:0841 144" 7 110 [1906 128 SER 417 0:48 | 112 78 | 0:0844 | 145 | 101 (ERRIN EN fan 417 0:50 116 78 0:0356 1005E15--1L00 TI08K AE AA 397 | 062 | 121 78 | 0:0872: | 157 |: 104 1009 SS TE 3200 0:54 126 78 dh 0:0887 163 104 | AFLOP SFL ba RS 292 ÖBEOTL2G Te 00396 1605 102 bok Ed AE dare 277 057 | 133 Jr 00413 174 104 TOOLS TEEN STOR 256 OT) 183 TT oh 00412 LOSE 100 TÖLDLIE Testets ara 256 0:60111=-140 TI > |0 0483 185-01 -105 OLA la lea allas 260 0:62 | 144 77 oh 0:0450 190 ; 104 TOLD elr EG 511 0:62 | 144 TÅ 00449 180 a OD ör FATT Fre oc 0:69 | - z CR 8 Fd] PL ake, a pine D 077 17 1 "0527 goa BLOG, | 18 475 0:86 | 200 82 | 00582 246 | TO TORGET FIRA Ene 1:00 dö 5 0587 248 101 1990-54 MN | 270 | 102 | 237 95 | 00597 | 252 | 102 1021 nn 203 1:04 242 94 00617 260 | 103

nads- och reparationsarbeten. Denna felkälla motväges dock bl. a. därav, att samtliga arbe- tare plägat i tur och ordning användas än i faktoriet, än på handräckning.

Man synes sålunda i stort sett kunna bortse från nu antydda felkällor och tillmäta tablåns siffror vitsord. En första blick på talen för arbetsintensitetens utveckling under hela perioden ger vid handen, att en nära nog oavbruten stegring ägt rum under denna tid. År 1921 företer sålunda en siffra, mer än 2!/2 gånger större än utgångsårets.

Under de första åren var ökningen, såsom i regel brukar vara fallet, då ett nytt arbete påbörjas, i mån av träningens fortgång ganska betydande för att sedermera efter hand bli svagare. Vidare framträder en påtaglig överensstämmelse mellan arbetsintensitetens höjning och den sänkning av ackordspriset, som vid olika tillfällen ägde rum under perio- dens förra hälft. Mot en reducering av ackordspriset svarar sålunda i regel en förbättring av arbetsintensiteten, vilket förhållande torde hava sin naturliga förklaring däri, att arbe- taren sökt uppbjuda sin förmåga för att bibehålla sin sedvanliga arbetsförtjänst.

Något annorlunda har utvecklingen tett sig under krigsåren. Med år 1915 ökades tillverkningen högst avsevärt och arbetsstyrkan blev mer än fördubblad, samtidigt som även ackordssatserna något höjdes. Som förut anmärkts, kännetecknades nämnda år av en svag tillbakagång i arbetsintensiteten, men med år 1916 vidtog åter en kraftig ökning, vilken fortsatte till år 1918 och väl till icke oväsentlig del stod i samband därmed, att under dessa år ackordspriserna synas hava stegrats väsentligt långsammare än levnadskostnaderna, låt vara att man vid bedömande av tabellens priser måste taga hänsyn till, att jämväl ackordsarbetarna då uppburo dyrtidstillägg på timlönen.

221900 års tal = 100. > Varje föregående års tal = 100. 13—2225653.

• Sida 100
•  Original

Sedan efter krigets slut behovet av gevär blivit vida mindre, började under år 1918 fabrikationen väsentligt inskränkas och arbetsstyrkan reduceras. Fr. o. m. år 1919 infördes därjämte 8 timmars arbetsdag, i samband varmed ackords- och timlönerna såsom kompen- sation för arbetstidsminskningen höjdes med 15 «4. Riktas nu uppmärksamheten på arbets- intensitetens utveckling under åren 1919—21, utvisa jämförelsetalen, att denna alltjämt stegrats, visserligen i betydligt svagare tempo än under krigsåren, men i fullt samma ut- sträckning som under tiden närmast före krigsutbrottet. Följden härav har blivit, att ar- betseffektiviteten under dessa år synes hava legat på en högre nivå än någonsin tillförne.

Undersöker man, i vad mån angivna övning kunnat hålla jämna steg med arbetstidens nedsättning, befinnes per vecka och arbetare räknat 1919—21 års produktion visserligen hava

”-

nedgått med 7 2 från år 1918, då arbetstiden var 53's5 timmar per vecka, men däremot ökat med 8 2 från åren 1913—17 och med 29 2 från 1908—12, under vilka båda fem- årsperioder arbetstiden uppgick till 56'5 timmar.

Vid kommunikationsverken anses arbetsintensiteten genomgående ej ökad. Beträffande järnvägarnas byggnadsarbetare anges dock, att särskilt med hänsyn till krisårens sociala arv, tillräcklig erfarenhet för frågans rätta bedömande ännu icke vunnits. Vid statens väg- och vat- tenbyggnadsarbeten har endast i ett fall konstaterats någon ökning (vid ackordsarbete), medan eljest genomgående meddelas samma eller sämre arbetsintensitet än förr. Dock påpekas från flera håll, att lagen icke ensam bär skulden till den sjunkande arbetsintensiteten, utan torde denna företeelse även bero på rådande abnorma förhållanden. TI ett fall be- tecknas tillbakagången som en allmän kristidsföreteelse, vartill dock arbets- tidslagen torde vara ej så litet bidragande. Från Luleälvens kraftverks- byggnader skrives rörande denna punkt, att arbetsintensiteten varit sjun- kande efter införande av den kortare arbetstiden, men kunde detta ej tillskrivas denna förändring, utan det allmänna tidsläget med dess depra- verande tendenser. Givetvis borde arbetsintensiteten vid kortare arbetstid kunna uppökas, och detta hade kanske inträffat i speciella fall, men som totalomdöme måste sägas, att så ännu ej skett.

Stadskommunernas drätselkammare och arbetschefer svara i det stora flertalet fall, att arbetsintensiteten icke ökats efter 8-timmarsdagens genom- förande. Tvärtom har å vissa orter konstaterats tillbakagång, vilken dock delvis ansetts stå i samband med den förlängda fritidens ogynnsamma inverkan.

Endast mera undantagsvis (inalles 6 fall) meddelas, att någon för- bättring iakttagits i förevarande hänseende. Sålunda uppgives från Stock- holms byggnadskontor och renhållningsverk samt drätselkammaren i Vär- namo, att arbetsintensiteten ökats, dock endast vid ackordsarbeten. En arbetschef anför, att stegring i vissa fall kunnat förmärkas bland medel- ålders och yngre verkstadsarbetare. I intet fall har stegringen angivits som betydande.

• Sida 101
•  Original

tidsminskningen genomgående inverkat fördelaktigt på arbetsintensiteten. Även de enskilda kommunalarbetargrupper, som besvarat denna fråga, äro i regel av den uppfattningen, att arbetsintensiteten och arbetslusten förbättrats. Från flera håll betonas, att numera samma arbetsprestation fullgöres på 8 timmar som förut på c:a 10 timmar, varför en ökning av intensiteten måste ha ägt rum. I de fall (7), då så icke anses ha varit fallet, uppges i allmänhet, att intensiteten redan tidigare varit uppdriven till den högsta möjliga, varför ingen ändring kunnat ifrågakomma.

12. Arbetstidsförkortningens sociala verkningar.

När lagen om arbetstidens begränsning genomfördes, anfördes såsom huvudsakligt skäl för den nya lagstiftningen, att den kunde förväntas medföra goda sociala verkningar. Den skulle sålunda bidraga till för- bättring av arbetarnas hemliv och husliga förhållanden, möjliggöra för dem ett mera hygieniskt levnadssätt, öka deras intresse för allmänna angelägenheter, för allmänbildning och yrkesutbildning o. s. v. Det måste därför anses ligga vikt uppå att söka utröna, huruvida och i vad mån nämnda gynnsamma sociala verkningar gjort sig märkbara under lagens hittillsvarande giltighetstid.

Det måste då med styrka framhållas, att de svårigheter, som resa sig mot en undersökning av 8-timmarslagens sociala verkningar, knappast äro mindre än de, vilka på sätt ovan antytts bidragit att störa och för- svåra utredningen av reformens konsekvenser ur ekonomisk synpunkt. Sålunda framhåller landssekretariatet, att för konstaterande av sociala förändringar av den karaktär, varom här är fråga, det av helt natur- liga skäl kräves ett längre utvecklingsskede än ett par år, liksom även den rådande arbetslösheten och andra av kriget föranledda destruktiva samhällsföreteelser torde försvåra och förrycka objektiviteten av en dylik undersökning. En meddelare till den enquéte i frågan, som an- ordnats av svenska kyrkans diakonistyrelse, anser, att han för sin del icke vågar göra något uttalande om 8-timmarslagens sociala verkningar, och skriver: »Huvudskälet varför man ännu ingenting vet är, att den ofrivilliga arbetslösheten åtminstone ute på bruken inträdde alldeles sam- tidigt med 8-timmarslagen. Med arbetslösheten inträda visserligen yttre betingelser för bildningssökande men också en oerhörd psykisk depression, som verkar hämmande även på förut rätt så vakna människor; på den stora. massan verkar den mycket tyngande, allt derangeras.> — »Det är för tidigt att nu fråga efter 8-timmarsdagens verkningar», yttrar stock- holmsavdelningen av den stora, av landets samtliga ledande arbetarorga-

Svårigheter för en ut- redning av S-timmars- lagens soci- ala verk- ningar.

• Sida 102
•  Original

nisationer uppburna sammanslutningen arbetarnas bildningsförbund. >Dess verkningar komma icke att kunna konstateras, förrän vi få genomleva några 1 ekonomiskt avseende normala år. Krigs-, kris- och arbetslöshets- perioderna göra det omöjligt att nu få fram ett rätt bedömande, ty det kan ju ifrågasättas, om ej dessa kriser äro värre fiender till bildnings- arbetet än den långa arbetstiden.»

Det ligger i sakens natur, att, särskilt i närvarande stund, en ut- redning av arbetstidsförkortningens sociala verkningar måste hava sin mycket bestämda begränsning. Detta betingas redan därav, att man vid en sådan undersökning blott i mycket ringa grad kan röra sig med siffer- mässiga, statistiskt gripbara fakta utan i huvudsak är hänvisad till sub- Jektiva omdömen. Det var därför av synnerlig betydelse att söka er- hålla dylika uttalanden från sådana organisationer och personer, vilka genom sin ställning och sitt arbete kunna förväntas sitta inne med grund- lig inblick i och möjligast opartisk syn på här ifrågavarande förhållanden och företeelser.

Av naturliga skäl måste då arbetsgivarna och deras organisationer komma att spela en mindre roll som kunskapskälla, än när undersök- ningen avsåg mnormalarbetsdagens ekonomiska konsekvenser. Efter det gamla husbondeväldets försvinnande stå ju arbetsgivare och arbetstagare tämligen oberoende av varandra, och om sina arbetares liv utanför fabri- ken vet den moderna företagaren skäligen obetydligt, för såvitt han ej är bosatt i ett mycket litet samhälle eller, i och för bedrivande av »väl- färdsarbete» bland sin personal, förfogar över ett socialt sekretariat eller motsvarande institution. En huvudkälla utgör däremot de uppgifter, som kunna erhållas från arbetarsammanslutningarna, nämligen dels de lokala fackföreningarna, dels de landsomfattande fackförbunden. Även dessas uttalanden och omdömen bliva dock lätt färgade av den naturliga be- nägenheten att se alltför ljust på konsekvenserna av den vinst i klass- kampen 8-timmarsdagen för arbetarna inneburit. Såsom korrektiv här- emot har man att tillgå de utlåtanden, som kunna erhållas från de myndigheter, organisationer och enskilda personer, vilka på grund av sin verksamhet komma i direkt beröring med arbetarbefolkningen under dess lediga tid, sålunda religiösa organisationer, nykterhetsföreningar och nykterhetsnämnder, välgörenhets- och sjukvårdsföreningar, folkbildnings- och föreläsningsorganisationer, koloniträdgårds- och husmodersföreningar, idrotts- och skytteföreningar o. s. v.

Innan man ingår på en redogörelse för det sålunda föreliggande materialet, må några anmärkningar förutskickas. Det bör sålunda ytter- ligare -understrykas, att: 8-timmarslagen varit av mycket olika: betydelse för arbetare inom olika näringsgrenar. För exempelvis de arbetare, som

• Sida 103
•  Original

förut hade 12 timmars skift, innebar reformen en fullständig omvälvning av så väl arbets- som hemlivet. »För en kvarnarbetare på skift med 12 timmars nattarbete och därtill ofta övertid», skriver en fackförening, »fanns det förut ingen möjlighet att ägna familjen eller andra intressen nämn- värd uppmärksamhet; 8-timmarsdagen har höjt kåren i alla avseenden, och för skiftarbetarna har den varit ovärderlig.> För tobaksarbetare, typografer, verkstads- och byggnadsarbetare m. fl. betydde den däremot ingen eller blott några timmars förkortning av den närmast förut till- lämpade arbetsveckan. >»En så obetydlig minskning av arbetstiden som 3 timmar per vecka under 8 sommarmånader kan icke i högre grad in- verka på förhållandena», skriver svenska murareförbundet.

Liksom sålunda arbetstidsförkortningens sociala betydelse i viss mån växlat med dess omfattning och art inom resp. näringsgrenar, står densamma i nära samband med ett fertal andra faktorer, såsom om arbetsstället i fråga är beläget i staden eller på landet, huruvida arbe- tarna bo i hyreskaserner eller i egna hem med trädgårdstäppa eller annan jord, om arbetarstocken huvudsakligen utgöres av gifta män eller om däribland även ingå kvinnor, ogifta eller gifta, samt unga personer av båda könen, o. s. v. Inom nu nämnda orter och socialgrupper gestaltar sig det dagliga livet mycket olika och kan därför den ökade fritiden an- tagas utlösa skäligen avvikande tendenser.

Vad först beträffar arbetstidsbegränsningens inverkan på arbetsam- heten i form av ökat intresse, jämnare arbete, mindre skolkning och »firande> o. s. v., föreligga sifferuppgifter från ett 40-tal företag, vilka kunnat meddela tillräckligt detaljerad statistik i detta avseende. Denna har sammanställts i bifogade tabell, varuti hänsyn även tagits till könens skiljaktiga vanor i här ifrågavarande avseende genom att särhålla in- dustrier med talrik kvinnlig arbetskraft. En granskning av tabellens siffror ger vid handen, att skolkningsfrekvensen varit mycket olika inom olika företagsgrupper. Det må emellertid lämnas därhän, i vad mån siff- rorna återspegla verkligheten och i vad mån de rönt inverkan av skiftande bokföringsmetoder, enkannerligen den särskilt vid fall av kortare frånvaro vanskliga avgränsningen mellan verklig skolkning och lindrigare sjuk- domsfall. Sammanläggas uppgifterna, befinnas procenttalen för enligt uppgift genom frånvaro utan giltigt förfall förlorade arbetsdagar i för- hållande till de möjliga hava utgjort inom de »manliga> industrierna 1'7 år 1919, 1's år 1920 och 0's år 1921, inom de >»kvinnliga» resp. 04, 0'3 och 0'2 Z samt inom dessa båda grupper tillhopa resp. 1's3, 1's och 0'9 Z. Skolkningsfallen skulle sålunda avsevärt nedgått under redovisnings- perioden, dock egentligen under år 1921, medan 1920 ofta företer en höjning. Detta sistnämnda förhållande synes i viss mån bestyrka den

• Sida 104
•  Original

| Antal dagar förlorade Frånvarodagar i & av

Antal | genom frånvaro utan gil- | utgjorda arbetsdagar + | XEEIG BIS rrön före- | tigt förfall frånvarodagar tag |. AD ER 3 = d

[1919 | 1920 1921 1919 1920 1921 | I A. Med nästan uteslutande | | | | manlig arbetskraft. | | |

Mekaniska verkstäder . . . ..... 8 3,702 3,358 2,674 | 03 0:3 )3 SKOPPEYSLTV Elefant ÖR AL RNARSE 1 2 40,490 -49,196 | 19,457 49 OR 29 Kolgruvor . . oder feRotr 7 14,930-] -11,193 4,360 22 1:9 07 Övr. jord- o. stenindustri . . . . . 6 1,233 1.070 SS1 0:g U2 02 | PapporsmaBsolabrikeR , wo «> std, ve. 5 565 1;129 1,000 04 04 04 I Sockerbruk . . . 1 319 407 376 0:9 0:8 ös

| Övr. närings- och njutn. -medelsindustri a 45 61 OT OR 04 O7 | Övrig ingöstri 2 AREA E 2 76 155 15 01 08 0220 SPIIIDO pa tb sr Hk ATS IEA I 2 29010)-L81:6605] 168,560 28,898 | 1:7 1:8 0:97 B. Med talrik kvinnlig | | arbetskraft. | | Choklad- o. karamellfabriker . . . L 158 | 184 S5 I "5 04 0:3 |

Bryggerier ; 2 38 49 16 | 03 0:2 01 Textilindustri 3 131085 era kön 0 kd0 er 06 rv Ördsial Tändsticksfabriker FR dö DU 1,046 330 04 1 06 SR Annan kem.-tekn. industri. . LER 13 10 d ÖN 00 0:01 | Grafisk industri ESKS AAR 3 | 209 247 200 0:3 | 02 02 I HULROPRS SE reta butler had ed ner LLA 2,461-1,r1,0409 1: SATT) FOTO 02. |

| Samtliga (A + B) . . . 43 | 64111 | 68518 | 29,675 | 15 | 16 0:9

från arbetsgivarhåll ofta framförda förklaringen till angivna nedgång, nämligen att den minskning i antalet arbetare, frånvarande utan giltigt förfall, som inträtt, skulle intet som helst ha att göra med 8-timmars- lagens införande, utan hänföra sig till rådande brist på arbete, som gör, att arbetarna av rädsla för avsked låta bli att gå och »fira» i en eller flera dagar och i stället begära permission eller anmäla förhinder på grund av sjukdom. Detta bestyrkes i viss mån även av ökningen av antalet sjukdagar i den nedan (sid. 107) meddelade sjukdomsstati- stiken.

Dock ställa sig förhållandena härvidlag tydligen mycket olika vid olika företag, och man får ej underkänna betydelsen av vad som från arbetarhåll plägar framföras, nämligen att skolkning från arbetet nu är sällsynt och att permission för att uträtta egna göromål ej förekommer så mycket nu som förr, därför, att arbetaren nu kan och orkar utföra eventuellt eget arbete efter det ordinarie arbetets slut. Det understrykes

• Sida 105
•  Original

också ej sällan -— ofta "med instämmande från arbetsgivarhåll — att åtminstone inom storindustrien redan tidigare rått en sådan ordning och disci plin, att någon skolkning eller »firande» icke varit att tala om, ett förhållande, som i sin mån bestyrkes genom de merendels mycket små talen i tabellen.

I fråga om arbetstidsförkortningens ekonomiska verkningar för arbetarna synes böra undersökas dels i vad mån kompensation erhållits för den minskade arbetstiden, dels huruvida och i vad mån arbetarna pläga bedriva annat förvärvsarbete på sin fritid.

Vid 8-timmarslagens genomförande samlade sig arbetsgivarna i

allmänhet kring den uppfattningen, att full kompensation borde beredas arbetarna vid tidlön — där arbetsförtjänsten utgår oberoende av arbets- intensiteten — men att däremot vid fokordalda kompensatlionen borde

vara mindre, i det minskningen där skulle motvägas genom ökad arbets- intensitet. Arbetarna yrkade däremot merendels på full kompensation vid allt arbete. I två av våra största industrier, verkstadsindustrien och Järnindustrien, uppstodo på grund av meningsskiljaktighet i denna punkt i, -början ay, ar I1920 mycket "omfattande och svåra arbetskonflikter — de största arbetsnedläggelser, som ägt rum 1 vårt land sedan 1909. Kon- flikten slutade med en kompromiss, i det att arbetarna tillerkändes full kompensation vid timlönsarbete samt vid sådant ackordsarbete, där det är omöjligt för arbetarna att öka arbetsresultatet per tidsenhet (t. ex. vid automatiska maskiner), men vid annat ackordsarbete ungefär halv kompensation. Emellertid utgå lönerna i båda dessa industrier efter minimilönssystem, och är det på den grund den enskilda arbetsgivaren obetaget att utan organisationens samtycke individuellt höja lönerna. Omedelbart efter den stora arbetskonfliktens slut uppstod en stark efter- frågan å och konkurrens om arbetare inom de ifrågavarande industrierna, och. därmed följde å en mängd arbetsplatser en kraftig förskjutning uppåt av de individuella lönerna. Det är troligt, att arbetarna å denna väg i realiteten mestadels förskaffade sig den omstridda kompensationen för arbetstidsinskränkningen. Även inom övriga industrier fann man sig under de lysande konjunkturer, som rådde intill 1920 års sista kvartal, i regel nödsakad medgiva löneförhöjningar, som motsvarade eller överstego kom- pensation för arbetstidens förkortning. f I -ooch med inbrytandet av den; våldsamma depressionen följde emel- lertid lönenedsättningar, vilka efter hand bragte ned arbetslönerna med 30, 40 å 50 Zz av topplönerna, vartill kom den allmänna användningen av korttidsarbete, vilken lät de' faktiska arbetsförtjänsterna sjunka vida under den nivå, som anges av gällande lönesatser. Tages hänsyn: till

mv erkan på arbetar- nas ekonomi.

• Sida 106
•  Original

dessa förhållanden, torde det få anses ligga mycket sanning uti vad i många arbetarsvar framhålles, nämligen att lönekompensation visserligen erhållits men åter bortfallit genom nedsättningar under 1921 och 1922. Från företagarsynpunkt har samma tanke i pappersmasseförbundets utlåtande (bil. 2, sid. 59 ff.) formulerats så, att lagen om arbetstidens begränsning tvingat industrien att försörja flera arbetare än förut, men att detta, åt- minstone inom exportindustrien, endast kunnat ske på bekostnad av dels företagarvinsten, dels arbetarnas levnadsstandard. Till en början ha lagens verkningar hårdare drabbat företagarna än arbetarna, men frågan är, heter det, om icke detta förhållande efter hand kan bli omkastat.

Med hänsyn till det sålunda på senaste tiden starkt ökade ekono- miska trycket på arbetarklassen är det av intresse att erfara, i vad mån benägenheten ökats bland arbetarna att åtaga sig extra arbete på fritid. De från arbetsgivarhåll inkomna svaren tyda i allmänhet på, att hågen härför nog är stor på sina håll men möjligheterna begränsade, särskilt vad småsamhällena och landsbygden beträffar. Härvid måste dock undan- tag göras för de egentliga hantverksfacken, skräddare, skomakare, bygg- nadsarbetare o. s. v., bland vilka det sedan gammalt förekommit, att arbetare åtagit sig »extra arbete» till lägre pris än mästarna och för vilka nu den minskade arbetstiden möjliggjort en väsentlig ökning av dylikt förvärvsarbete. Talrika klagomål häröver hava uttalats av arbets- givarföreningarna inom dessa fack samt av de särskilda orternas hant- verksföreningar, vilka jämväl omnämna, att tendensen att utföra »eget arbete» även sträckt sig till andra yrkesgrupper, ex. typograferna. Att arbetarna på detta sätt på fritid arbeta i yrket för egen räkning anse föreningarna icke blott genom osund konkurrens draga beställningar från hantverksmästarna utan även direkt skada dessas intressen genom att menligt inverka på arbetsintensiteten under den ordinarie arbetstiden. En mekanisk verkstad i en sydsvensk stad har insänt en från ortens målarmästarförening inkommen protestskrivelse mot den svåra konkur- rens målarmästarna numera måste lida genom verkstadsmålarnas fri- tidsarbete. Det lär t. o. m. hända, att arbetare anordna egna små verk- städer, vilket i ett fall även omnämnts av yrkesinspektionen (bil. 2, Sid: t]6):

Sveriges allmänna verkmästareförbund anser sig, med stöd av upp- fattningen inom det övervägande flertalet lokalavdelningar, kunna med- dela, att arbetarna nu visat större benägenhet än tidigare för extra arbete under fritiden. Särskilt gäller detta beträffande sådana yrken, för vars utövande icke krävas några eller i varje fall lätt åtkomliga verktyg och maskiner, såsom murare, snickare, målare, skräddare och skomakare m. fl.

• Sida 107
•  Original

Inom några av dessa yrken förekommer, att arbetarna åtaga sig så myc- ket extra arbete, att verklig konkurrens med arbetsgivarna uppstår och att arbetarnas arbetsintensitet på grund av fritidens utnyttjande ned- sättes.

Arbetarorganisationerna, vilka i regel bestämt förklara, att intet nämnvärt förvärvsarbete förekommer på fritid, göra i viss mån undan- tag för sedvänjorna inom nu åsyftade fack. Sålunda skriver svenska skrädderiarbetareförbundet, att det inom detta yrke alltid förekommit, att arbetarna åtagit sig extraarbete.

Ofta anges dock sådant arbete uteslutande ske åt arbetarna själva och deras anhöriga. Man är därmed över på arbetstidsbegränsningens inverkan på hemlivet och de husliga förhållandena och därmed på reformens kanske viktigaste sociala förmåner, vad de äldre, gifta arbe- tarna beträffar.

För skiftarbetare och andra arbetare med lång arbetstid innebar arbetstidsförkortningen en sådan förbättring, att de först nu kunde få njuta av verkligt hemliv. En god föreställning härom lämnar den skild- ring, som, på föranledande av Domnarvet-Borlänge husmoderförening, avfattats av en järnverksarbetarhustru i Domnarvet (se bil. 2, sid. 33"). Hon framhåller här, hurusom den förut tillämpade långa arbetsdagen, då mannen oftast måste vara borta från hemmet 11—12 timmar, hade till följd, att verkligt hemliv ej var att tala om. Barnen, särskilt de mindre, sovo, då fadern lämnade hemmet, och sovo åter, när han kom hem. Fader och barn fingo därför få tillfällen att vara tillsammans, och i bar- nens fostran kunde han ej nämnvärt deltaga. Hustrun fick då ensam sköta alla hemmets göromål, enär mannen efter den långa arbetsdagen vanligen var uttröttad vid sin hemkomst. Med 8-timmarsdagens infö- rande har hemlivet fått en annan prägel, ty de timmar av ökad fritid arbetaren fått, ha i allmänhet kommit hemmet till godo, utöver det att de lättat hans stämning av grå enformighet och bringat en något ljusare livssyn. Genom mera tid till samvaro med barnen lära de ömsesidigt bättre känna varandra och fadern kan mera leda och lära sonen i nyttiga ting. Genom mera samvaro av hela familjen blir det givetvis mera trev- nad i hemmet, vilket även motverkar barnens lust att söka sina nöjen utom hemmet. Hustrun kan numera få hjälp av mannen med tyngre sysslor och med barnens tillsyn, så att även hon får en fristund någon gång. Ett hittills ganska obeaktat intresse har den kortare arbetsdagen medfört, nämligen lusten till hemarbete för mannen. Härmed följer då en önskan efter ett litet verkstadsrum, där han kan utföra de arbeten han har lust och fallenhet för; såsom t. ex. snickeri, metallslöjd o. s. v. 14—222653.

• Sida 108
•  Original

Exempel 'givas, där mannen på sin längre fritid förfärdigat en stor del av vad han behövt för bosättning.

Till särskild nytta blir den kortare arbetsdagen i de fall, då arbetaren har ett eget hem, en jordbit eller koloniträdgård, varuti han kan arbeta och därigenom å ena sidan ernå nödig omväxling och rekrea- tion, å den andra erhålla ett icke obetydligt tillskott till hemmets och hushållets kosthåll och ekonomi. Intresseväckande ur denna synpunkt är följande bidrag till diakonistyrelsens enquéte från ett gammalt bruks- samhälle i Uppland: »Lagens verkningar i vad avses arbetarna härstädes synas mig uteslutande vara goda, och inga nämnvärda olägenheter av etisk innebörd hava visat sig. Anledningen därtill är, att avlönings- systemet för flertalet arbetare här kvarstår enligt gammalt bruksmanér med av arbetsgivaren upplåtna boställen (d. v. s. slåtterängar och smärre åkerland), på vilka arbetarna föda 2, 3 å 4 kor m. m. Innan arbets- tiden genom lagstiftningen begränsades, påvilade arbetarna en alltför dryg arbetsbörda, i det de saknade annan tid att sköta sitt jordbruk än tidiga morgon- och sena aftontimmar. Detta ledde till överansträngning och olust och medgav icke tillräcklig tid till föreningsliv och andra intellek- tuella sysselsättningar. Visserligen medgavs fullständig ledighet för slåtterarbete under 14 dagar, men under den övriga delen av jordbruks- säsongen hade boställsinnehavarna nära dubbla dagsverken att utföra. Efter 8-timmarslagens införande hava smederna i järnverket, där arbetet utföres skiftesvis dygnet runt, större delen av fredagen och hela lördagen fria för boställenas skötsel. Något övermått av fritid, frestande till dag- driveri och osunda nöjen, föreligger sålunda icke.»

För stadsarbetaren måste merendels koloniträdgården bli ersättnin- gen för landsbygdsarbetarens egna hem med tillhörande jordbit. En stor mängd uttalanden från så väl arbetsgivar- som arbetarhåll synas bestyrka, att intresset för denna rörelse är mycket stort. Vissa arbetsgivare peka visserligen på, att antalet koloniträdgårder under de senaste åren gått tillbaka och att av dem till arbetarna utlämnade potatisland stundom läm- nats oanvända. Men man har här nog blott att se en naturlig reaktion efter kristidens av livsmedelsbristen framkallade feberaktiga utveckling på detta område, bidragande att giva rörelsen fastare konturer och rim- ligare proportioner. Beaktas bör följande uttalande i årsberättelsen 1921 från lantbruksakademiens experimentalfälts trädgårdsavdelning: >»Har lagen om 8-timmarsdagen för någon yrkesgren varit till fördel, så har detta uppenbarligen varit fallet beträffande trädgårdsskötseln. "Den myckna lediga tid, som industriens och kommunernas arbetare efter lagens infö- rande disponera över, har i stor utsträckning tagits i anspråk för träd-

• Sida 109
•  Original

gårdsarbeten. Inom koloniträdgårdsområdet utvecklas också f.n. en rast- lös verksamhet, och efterfrågan på kolonilotter är mycket livlig. Kolo- nisterna äro numera betydande avnämare av plantskolornas så väl som andra handelsträdgårdars och fröaffärers alster.»

Liksom arbetstidsbegränsningens inverkan på arbetsamhet och arbets- intresse borde avspegla sig i siffrorna för förlorad arbetstid, kunde det möj- ligen för väntas, att reformens återverkan på de hygieniska förhållandena i någon mån skulle påverka sjukdomstrekvensen bland industriarbetare. Såsom även framgår av efterföljande tabell över sjukdomsfr ekvensen inom vissa företagsgrupper, efter förut angivna grunder fördelade på >»manliga> och »kvinnliga» yrken, påverkas emellertid morbiditetsuppgifterna av så många faktorer ej minst den vanskliga och skiftande gränsläggningen mellan lindrigare sjukdom och frånvaro utan giltigt förfall: — att några bestämda slutsatser av hittills föreliggande erfarenheter icke kunna dragas.

Sjukdomsfrekvensen inom vissa yrkesgrenar.

| | | Sjukdagar i « av ut- |

| Antal | Antal sjukdagar gjorda arbetsdagar |

YTkösgren | före- | + sjukdagar |

tag | I Sir Fota AE SEN rot TVR SNS ma

| 1919 | 1920 | 1921 | 1919 | 1920 | 1921 |

| | I

A. Med nästan uteslutande | | | | |

manlig arbetskraft. | | | |

| Mekaniska verkstäder . . wa sc fiskas 48,180 47,168 | 42,061 27 31 11-830 | |. SKÖppsVARV > less regin I bly is carte] 2 I... 20,247 | 20,450 | — 27,057 2:5 24 33:0 I KOIREUVONT IG! io foeg onde ra EEE DEAN de BRO | 59,130 | 36,946 T8 T:9NE00 Övr. jord- o. stenindustri ÄRLA 12 | 12,013 12,870 | 17;021 18 Igen a | Pappersmassefabriker + . . .- - + Fl ög do 14? DG jr ba 9,724 37 25 30 | | Pappersbruk o. pappfabriker . Bla Rd far, 00 rs 8 28 PD I ROOKerDEUK 15. II EA se CM 12401; =, 105 1,892 16 föl Övr. närings- och njutn. -medelsindustri | Ul rer (IA 2,592 2,107 25 SUNE Övrig Indastri lang Jen 32 70,717 53,937 43,284 | 31 24 30 Tillhopa a BEAR Äg BL sit RADER a Sk 99 | 223,377 | 211,953 | 183,970 31 30 34 Samtliga (kolgruvor undantagna) . . - 921 LTLTIL |): 164131: 147182 26 24 30

B. Med talrik kvinnlig | arbetskraft. |

Choklad- o. karamellindustri. . - 2 3890 832 681 29 20 25 Bygg OrlAn, lars aa fire rr SKE | Ok 10,826 10,192 10.305) > 4'8 34 34 TETIINAUSIE LS fee dps ln ere GEN Ye ISO 13,001 11,293 38 2'4 26 'Tändstieksfabrikert 221115 3 «NS | S JL000 12,584 4054 41 39 22 Annan kem:-tekn. industri . . . - « - f 8 11:390 6,129 D,244 35 22 32 | OG TANSK IN ATSU ej 40 le ne Tee SAG | 3 UN 1,326 T27 4:0 35 20 ¹ LT IILBÖDPA TT 6å . LS ENERGEAR EI 2 36 54,994 44,664 32,304 St 29 28 Sam tiga (AFPBnsvane HÖCK Ene rs | 185) 278371 | 256,617 | 216,274 | 82 30 32

Hygieniska verkningar.

• Sida 110
•  Original

Den ökade fritidens användning.

Jämväl de uttalanden i detta avseende, som inkommit till utred- ningen från organisationer och enskilda, vittna om, att tiden ännu varit för kort, för att erfarenheten på detta område skolat kunna hinna stadga sig. Omnämnas förtjänar det ganska allmänna framhållandet av, att den förkortade arbetstiden ingalunda alltid möjliggör en bättre morgonmåltid än förut, då frukostrasten ofta förkortats eller helt indragits och det ofta är svårt att erhålla — och intaga — lagad mat före arbetets början vid 6- eller 7-tiden på morgonen. Däremot vittna allmänt de uppgiftsläm- nare, som uttalat sig i saken, om de förmånliga verkningarna av inskränk- ningen av skift- och nattarbetets längd. Särskilt skiftindustriernas arbe- tare förklara enstämmigt, att de nu känna sig mycket bättre, sedan »de långa, kropps- och själsmördande nattskiften> blivit reducerade.

Som varje annan social reform bör dock 8-timmarslagen bedömas med hänsyn icke blott till den närvarande utan även till den uppväxande generationen, ej blott till vad den direkt ger och gett utan även till de förutsättningar och möjligheter den skapat. Ur denna synpunkt intres- serar särskilt den ökade fritidens användning vad de yngre arbetarna och den uppväxande arbetarungdomen beträffar.

Lämnas dessa helt åt sig själva, är det fara värt, att den vidgade ledigheten kan medföra ökad benägenhet för dagdriveri, osunda nöjen, kortspel, krogliv och alkoholförtäring 0. s. v. Många sagesmän och ibland dem ej blott arbetsgivare utan även personer med stor erfarenhet på ungdomsverksamhetens område bekräfta också, att så tyvärr flerstädes blivit förhållandet. Särskilt gäller detta om väg- och vattenbyggnadsar- betare o. d., vilka ofta sysselsättas i obygder och glest bebyggda trakter långt från hemmet. >Arbetsplatserna vid statens fiskehamnsbyggnader», skriver en arbetschef, »ligga vanligen ganska avlägsna från större sam- hällen. Vid fiskelägena finnas endast bristfälliga bostäder för den fasta arbetarstammen och inga förströelser utom arbetet. Arbetarna ha därför ofta arbetat omkring 12 timmar per dag vid sina ackord. Den nuvarande långa fritiden särskilt vid skiftarbete är olidlig för ett flertal arbetare, som ej kunna få extra arbete, och har i många fall förstört deras eko- nomi, då ju under fritiden kortspel, fylleri m. m. samt vid helgdagar festerna suga pengar.»

Men det föreligger också talrika uttalanden, som utvisa, att man ganska allmänt är medveten om det ökade ansvar 8-timmarslagen lagt på hemmet, skolan och ungdomsorganisationerna att tillvarataga de däri- genom yppade möjligheterna att skapa en bättre, friskare och mera upp- lyst arbetargeneration än den närvarande. Medlen härför äro å ena

• Sida 111
•  Original

sidan bättre fysisk fostran, å den andra förbättrad allmänbildning och yrkesutbildning.

Vad den förra beträffar, påvilar densamma, förutom skolan, i hu- vudsak de talrika organisationerna för fotboll, allmän idrott, segling, skytte o. s. v. Från ett flertal dylika sammanslutningar hava erhållits uttalanden, vilka utvisa, att arbetstidsbegränsningen väsentligt underlättat en fruktbringande verksamhet från deras sida. Så skriver svenska gym- nastik- och idrottsföreningarnas riksförbund, under framhållande av att dess medlemsantal ökats från 63,000 år 1916 till 120,000 år 1921: »För den idrottsliga utövningen i vårt land måste arbetstidens längd anses hava en mycket stor betydelse, ej blott med hänsyn till den reellt ökade fritid, som står den unge idrottsmannen till buds, utan också till den för honom gynnsammare förläggning av fritiden, som genom arbets- tidslagen möjliggjorts. Då härtill kommer, att det mera systematiskt bedrivna idrottsarbetet, synnerligast träningsarbetet, måste anses kräva en ganska stor fysisk ansträngning, så torde intet tvivel behöva råda därom, att idrottsarbetet blivit ansenligt gynnat av den lagstadgade nor- malarbetsdagen, i det dess begränsning av den dagliga fysiska ansträng- ningen medgiver idrotten att taga så mycket mera för sin del.>

Det saknas dock ingalunda uttalanden om, att särskilt fotbolls- spelet — liksom dansen — tager i anspråk alldeles för mycket tid, och arbetsgivare påpeka ej sällan, att unga arbetare stundom komma till fabriken alldeles uttröttade av det myckna sportandet. »Det är välbekant, att den som är styvast på fotbollsplanen, sällan är det i verkstaden>, skriver en företagare.

Arbetarungdomens intellektuella fostran uppbäres ju i första hand av skolan, vilken särskilt genom folkskolans pågående utbyggande med fort- sättningsskolor av olika typer snart torde stå väl rustad för denna sin uppgift. En värdefull komplettering erhålles vidare genom de teoretiska och praktiska undervisningskurser, vilka inrättats vid vissa större en- skilda och offentliga arbetsföretag. De korrespondenskurser, postverket anordnat i skilda ämnen i avsikt att uppmuntra tjänstemännen till själv- studier, kunna visserligen knappast ställas i samband med de nya tjänst- göringsbestämmelserna, men tullverket igångsatte under år 1920 korres- pondenskurser i svenska, tyska och engelska språken samt räkning, vilka lära omfattats med stort intresse ej blott av yngre utan även av medelålders vaktmästare. Aktiebolaget svenska tobaksmonopolet har även igångsatt kurser, dels i allmänbildande ämnen, dels sy- och matlagnings- kurser för dess talrika kvinnliga arbetspersonal.

För den mognare ungdomen kommer särskilt i betraktande folk-

• Sida 112
•  Original

bildningsrörelsen med dess hjälpmedel föreläsningar, studiecirklar och folkbibliotek. Bland på detta område verksamma organisationer, vilka särskilt synas hava beaktat de gynnsammare förutsättningar för bild- ningsverksamhet bland arbetarna, som skapats genom den för dem gynn- sammare avvägningen mellan arbetstid och fritid, må särskilt nämnas svenska kyrkans diakonistyrelse, vissa nykterhetsorganisationer samt arbe- tarnas bildningsförbund.

Diakonistyr elsen ger lsitt yttrande. (bil; 2,isid. "24 ff. )en intres- sant bild av det på kyrklig rund vilande kulturarbetets förutsättningar och resultat under inverkan av 8-timmarslagens socialt mycket skiljaktiga verkningar inom olika miljöer. Såsom sammanfattning av sina iaktta- gelser framhåller diakonistyrelsen, att lagstiftningen — så långt som iakttagelser kunnat göras — visat sig hava mycket olika verkningar i olika fall, vilket måhända häntyder på, att en individualisering av lagen kunde vara befogad. Orsakerna till denna olikhet sökas i de olika karaktärsdrag, som känneteckna olika trakter och samhällen, yrken och åldrar, samt i de mer eller mindre omfattande och lämpliga åtgärder, som vidtagits för att bereda tillfällen till ett gott utnyttjande av ökad fritid m. m. Emellertid anser sig diakonistyrelsen böra påpeka dels vissa ogynnsamma följder, var- till framför allt hör skadlig sysslolöshet och tygellöshet i ungdomens nöjes- liv, men dels även, att avsevärda vinster synas kunna uppvisas, särskilt i fråga om ett bättre hemliv samt beträffande den, tyvärr allt för ringa, grupp, som hyser intresse för kunskapers inhämtande och förädlande samvaro och som genom den ökade fritiden vunnit ökade tillfällen där- till. Det visar sig dock nogsamt, tillägges det, att de frivilliga tillfällena till undervisning och goda nöjen ej tillräckligt tillvaratagas. Därför torde för ungdomens vidkommande dels obligatorisk ytterligare utbildning, dels för dess förvärvsarbete och framtid bobdelssfnlla kurser metodiskt anordnas.

Bland nykterhetsordnarna, vilka i vårt land uppbära en så stor del av särskilt landsbygdens bildningsarbete, framhåller nationalgood- templarorden det energiska arbete, som särskilt inom studiecirklarna nedlagts på att samla nusdomen till förädlande sysselsättningar, och Betönar, att en förutsättning för ett sådant arbete naturligtvis är, att ungdomen har tillräckligt lång fritid. 8-timmarsdagen kan sålunda bli till stor välsignelse. Men då måste långt mera än nu göras och offras för att intressera folket, särskilt de unga, för kulturellt höjande fritids- arbete. En av de allra viktigaste åtgärderna torde vara, heter det i uttalandet, att resolut taga bort rusdryckerna. Så länge de intaga sin dominerande plats i vårt folks nöjes- och förströelseliv, kan värken ör

• Sida 113
•  Original

timmarsdagen eller andra åtgärder för välfärd och trevnad leda till några avgörande resultat. Nykterhetsorden Verdandi skriver: »Lagstadgan- det om arbetstidens begränsning har av vår organisation tagits till in- täkt för en livlig agitation för studieverksamheten. I vår veckotidning, i cirkulär och i tal å möten och konferenser ha distriktsstudieledarna ideligen varierat temat: den ökade fritiden bör användas till studier och verklig rekreation, icke till superi och kortspel etc. Dessa synpunkter framhållas också av männen i ledet. TI till tidningen insända referat återkomma ständigt uttalanden i denna riktning av loger, krets- och kamratmöten eller som enskilda medlemmars reflexioner. Vi hade de bästa förhoppningar på ett gynnsamt resultat av våra strävanden, både vad nykterheten och bildningsverksamheten beträffar, synnerligen som den utvidgade medborgarrätten också sporrade till förvärvande av ökad sam- hällskunskap. Men tiden blev för kort. Innan folk hunnit vänja sig vid de nya förhållandena och vår propaganda hunnit verka, kom arbets- lösheten som en stigande flodvåg, i stor utsträckning dränkande intresset för alla andra ting än den lekamliga existensen.>

Arbetarnas bildningsförbund framhåller i sitt yttrande (se bil. 2, sid. 31 ff.), att normalarbetsdagens genomförande givit förbundet anled-

ning — och detta gäller så väl dess centralledning som de olika arbetar- organisationernas styrelser — att på ett betydligt intensivare sätt än förut bland sina medlemmar framhålla nödvändigheten av kulturell verksam- het. Såsom resultat av denna intensivare agitation och ökade intresse framträder bl. a. en ökning av antalet föreläsningar från 151—423 per är 1912—1919 till 1,271 arbetsåret 1919/20 och 1,322 1920/21 samt antagligen c:a 1,200 år 1921/22, oaktat arbetarnas lokala tillskott under arbetslös- heten avsevärt minskats. Antalet studiecirklar, som under åren 1912— 1919 ökades med i medeltal 76 per år, steg under arbetsåret 1919/20

dana organisationer, där arbetarna ej fått sina arbetsförhållanden för- bättrade genom lagen, det för förbundet visat sig omöjligt att få i gång någon mera omfattande bildningsverksamhet. Så är t. ex. fallet inom svenska gruvindustriarbetareförbundet. Vidare finnas vissa organisa- tioner, vilkas medlemmar fått arbetstiden förkortad genom 8-timmars- lagen, men där arbetet är förlagt till sådana tider på dygnet, att ett planmässigt deltagande i bildningsarbetet är mycket svårt att ordna. Så är t. ex. fallet bland hotell- och restaurangpersonalen, postmännen samt telegraf- och telefonarbetarna, vilkas arbete ofta är förlagt till kvällarna, d. v. s. under den tid då folkbildningskurser i allmänhet äro anordnade och då kursledare lämpligen kunna erhållas. Samma svårigheter uppstå

• Sida 114
•  Original

givetvis också, då nattarbete förekommer eller där arbetstiden är obe- stämd och fördelad över hela dygnet. Som slutomdöme säges, att ett bestämt samband synes råda emellan längden av arbetarnas fritid och deras deltagande i det fria bildningsarbetet, samt att de svenska arbe- tarna visat sig väl inse nödvändigheten av att använda den genom 1919 ars lagstiftning ökade fritiden till ökat självbildningsarbete.

Strävandena att i bildningssyfte utnyttja den ökade fritiden möta, liksom folkbildningsarbetet i allmänhet, i vårt land särskilda svårigheter genom de långa avstånden och industriens starka decentralisation, i det mer än halva antalet industriarbetare äro hemmahörande på landsbyg- den, ofta i eljest glest bebyggda trakter. Det ligger i sakens natur, att ett självbildningsarbete från dylika små isolerade industriarbetargrup- pers sida ofta stöter på nästan oöverstigliga hinder genom bristen på nödig handledning och litteratur. I de uppgifter, som inkommit från dylika orter, meddelas dock ofta, att man sökt fylla denna brist genom att bedriva studier per korrespondens. Med hänsyn till att korrespon- densundervisningen givetvis har särskilda förutsättningar i vårt glest be- folkade land, har det ansetts lämpligt att genom hänvändelse till vissa av landets större korrespondensinstitut få erfara, huruvida och i vad mån 8-timmarslagens genomförande medfört en ökning av eleverna från arbetarklassen. Hermods korrespondensinstitut, Malmö, håller före, att under de senare åren ett påtagligt stegrat intresse för studier gjort sig gällande, men anser det svårt att avgöra, i vad mån detta berott på arbetstidens begränsning och i vad mån på den särskilt under en tid av minskade arbetsförtjänster och ökade entlediganden näraliggande tanken att genom ökade kunskaper göra sig bättre rustad i kampen för tillva- ron. Institutets arbetarelever uppgivas särskilt intressera sig för stats- och kommunalkunskap samt modersmålets muntliga och skriftliga be- handling, men genomgå även ofta språk- och yrkeskurser. Kooperativa förbundets studieavdelning grundlade 1 jan. 1919 ett korrespondens- institut, vilket emellertid ursprungligen endast undervisade i bokföring men fr. o. m. oktober 1920 även upptagit ett flertal andra ämnen, sär- skilt kommunalkunskap och svenska språket. Undervisningen vid detta institut är särskilt avpassad för arbetarpublikens behov genom att möj- liggöra studier även i grupper eller studiecirklar. TI institutets elevregis- ter är också antalet arbetare mycket stort (i vissa ämnen 50—60 2 av totalantalet antecknade), och åtskilliga fackförbund ha genom anslag under- lättat dylika studier för sina medlemmar.

Såsom av denna redogörelse framgår, äro många goda krafter i verksamhet för att för den uppväxande arbetargenerationens vidkom-

• Sida 115
•  Original

mande göra det bästa möjliga av den genom normalarbetsdagens infö- rande vunna ledigheten. Man får dock, i likhet med åtskilliga av de på detta område direkt verksamma, ett intryck av, att dessa krafter ännu äro alltför svaga och splittrade. Det synes kunna ifrågasättas, om ej även i vårt land liksom i Belgien plats finnes. för en »nationalorganisa- tion för rätt användande av ärbetärdns fritid.»! Visst är, att verknings- fältet ej skulle bliva mindre här än där, men ofantligt mycket mera svårarbetat på grund av den vida glesare bebyggelsen och de mycket större avstånden.

13. Sammanfattning.

De uppgifter, som inkommit till förevarande utredning, giva en fyllig och åskådlig bild av de inbördes mycket stridiga uppfattningar rörande $8-timmarslagens betydelse och berättigande, fördelar och nack- delar. som råda inom olika kretsar. Arbetsgivarna, ofta i känsla av att lagen blivit dem påtvingad, instämma till alldeles övervägande del i sven- ska arbetsgivareföreningens uttalande: »Vi anse den lagfästa arbetstidens införande hava varit en stor olycka för hela vårt land. Den har pålagt industrien tunga bördor, under vilka den nu sviktar. Den har insnört nä- ringslivet i en tvångströja, i vilken detsamma saknar den frihet att ut- veckla sig, som är ett nödvändigt villkor för dess trivsel. "Pill det svåra, nära förtvivlade ekonomiska läge, vari vårt land nu befinner sig, har den varit en bidragande orsak. De gynnsamma sociala verkningar, som man väntat sig av densamma, hava icke kunnat konstateras.» Arbetarna, för vilka lagen även beträffande de arbetargrupper, för vilka den betytt ringa eller ingen minskning i den förut tillämpade arbetstiden, alltid står som en seger i klasskampen, slå undantagslöst vakt om dess samtliga paragrafer, delvis under krav på en tölkving och tillämpning, avsevärt

Utrednings- resultatens värde be- gränsat.

liga omfattning. Den höga värdesättningen av lagen och beredvilligheten att med alla medel kämpa för dess bibehållande skönjes bakom samtliga arbetarsvar, vare sig de, såsom en fackförening i en landsortsstad, för- klara lagen vara »den bästa lag arbetarklassen någonsin fått», eller, så- som landssekretariatet, lägga huvudvikten vid det förhållandet, att 3-tim- marslagens genomförande i väsentlig mån bidragit till att hos arbetarna befästa tron på möjligheten av att genom fortgående sociala förbättringar så småningom på det fredliga fromåtekridmidets väg komma till: en för: bättrad social ställning;

¹ Chambre des Représentants (N:o 34, Béance ?/2 1922): Proposition (par M. Piérard etc.) de lol instituant I'Oeuvre Nationale des Loisirs du Travailleur. ind 15—222653.

• Sida 116
•  Original

8-limmars- lagens eko- nomiska

verkningar.

Inför tyngden av dessa båda kompakta åsiktsblock — vilkas inre homogenitet dock, på grund av vissa givna och åtminstone i somliga kretsar allmänt följda direktiv vid frågeformulärens besvarande, i utred- ningen antagligen framträder såsom starkare än den i själva verket är — må man icke förundra sig över, att jämväl de yttranden, som före- ligga från statliga och kommunala verk och myndigheter samt ideella föreningar av olika slag, i stor utsträckning antingen endast blivit ekon av den ena eller andra av nämnda båda uppfattningar eller ock ernått önskad objektivitet endast genom att kringgå de viktigaste kritiska punk- terna eller söka överskyla och förflyktiga dem medelst knapphändiga, allmänt hållna talesätt. Det är icke många sagesmän, som ansett det med denna grundsyn förenligt att ingå på en mera detaljerad granskning av 8-timmarslagens sociala och ekonomiska verkningar inom deras resp. verksamhetsområden.

Under sådana förhållanden och med hänsyn till lagens korta gil- tighetstid och den senaste tidens alldeles exceptionella kastningar mellan feberaktig verksamhet och djup depression är det knappast att vänta, att föreliggande undersökning skall kunna angående denna reforms sociala och ekonomiska följdföreteelser möjliggöra ett objektivt domslut, som kan stå sig inför en allsidig kritisk prövning. Tiden härför är ännu icke mogen — och måhända skall den, med hänsyn till ovanberörda för- hållanden, aldrig heller bliva det.

Som förhållandena nu ligga, återstå såsom resultat av utred- ningen egentligen endast vissa, enligt förmenande tillräckligt dokumen- terade fakta, vilka emellertid åtminstone torde kunna bidraga att hålla diskussionen i denna brännande fråga inom något trängre gränser än till- förne och därigenom i sin mån bidraga till en lycklig lösning av detta för vårt näringsliv lika mycket som för vär arbetarklass betydelsefulla spörsmål.

Det torde få anses visst, att det tryck och det band lagen om arbetstidens begränsning lagt på näringslivet kännes och är av mycket olika tyngd och stramhet inom olika delar av detsamma. Detta icke blott på grund av de mycket skiftande nedsättningar lagen i olika fall inneburit av den dittills tillämpade arbetstiden, utan även med hänsyn till de särskilda näringsgrenarnas och yrkenas vitt skiftande krav på rörelsefrihet samt graden av den, vid ytligt betraktande ofta förbi- sedda, växelverkan det moderna näringslivet för sin utveckling och trivsel påkallar mellan vitt skilda grenar av mänsklig verksamhet. Såsom ett första huvudresultat av utredningen synes man kunna fastslå dess uppvisande av, huru ofantligt ingripande en dylik lag är för hela landets ekonomi och huru oerhört många skiftande specialfall uppstå vid dess tillämpning.

Vad den egentliga tillverkningsindustrien beträffar, synes man åt-

• Sida 117
•  Original

minstone i viss mån kunnat skaffa sig vederlag för arbetstidsbegräns- ningen genom en starkare koncentration av arbetet och ökad effektivitet hos detsamma genom tekniska och organisatoriska anordningar, till vilkas alltjämt fortgående förbättring 8-timmarslagen åtminstone inom vissa nä- ringsgrenar tydligen inneburit en kraftig stimulans.

Särskilt kännbara olägenheter har 8-timmarslagen medfört för in-

dustrier med kontinuerlig drift. Men även om härvidlag lagens genom- förande i många fall varit ägnat att från teknisk-ekonomisk synpunkt väcka berättigade betänkligheter, måste man också erinra sig, att för just dessa skiftarbetare med deras ofta tunga arbete samt långa och tidvis på natten infallande arbetstid den lagstadgade arbetstidsbegränsningen varit särskilt välmotiverad och välkommen. a Ett annat av den lagstadgade arbetstidsbegränsningen föranlett för- hållande, som onekligen medfört avsevärda olägenheter, är begränsningen till visst timantal av övertidsarbetet, vilket förut merendels icke avgrän- sats på annat sätt än genom den merbetalning kollektivavtalen stipulerat för detta slag av arbete.

Hithörande lagbestämmelser synas nämligen 1 avsevärd grad hämma produktionens elasticitet och anpassningsmöjlighet efter behovets skift- ningar och lära väl även i viss mån hindra framskapandet av en fast och stabil arbetarkår. I detta avseende kräves allmänt från industriens sida ett fortgående på den väg, som beträddes vid 1921 års lagrevision, särskilt höjning av det medgivna antalet extratimmar per kalendermånad.

Särskilt framträdande är detta krav inom de, på grund av klimatiska och andra förhållanden i vårt land talrika och utpräglade säsongindustrierna. Det framhålles med skärpa från olika håll, att i ett land som vårt med dess långa och ljusa sommardagar men korta och mörka vin- terdagar tillämpandet jämväl inom så av årstidernas växling beroende yrken som hantverksfacken och byggnadsindustrien av en lagstadgad 8-timmarsdag, 48-timmarsvecka eller t. o. m. — genom eftergift — 192 timmar per fyraveckorsperiod är oriktigt och obehövligt, och att den rätta begränsningen härvidlag vore c:a 2,400 timmar per år. Anmärkas må, att lagen i dess nuvarande lydelse icke omöjliggör en dylik beräkning, men att hinder möta genom en snäv tillämpning, vilken i sin ordning torde stå i samband med förefintligheten av en än snävare arbetaropi- nion i detta avseende, vilken, även om arbetsrådets praxis härutinnan ändrades, antagligen skulle göra sig gällande genom motsvarande bestäm- melser i kollektivavtalen. Erinras må i detta samband om det i utred- ningen påvisade förhållandet, att man på detta sätt till stor del gjort verkningslös 1921 års lagändring om undantagande från lagen av före- tag med under 5 arbetare även i något större samhällen.

• Sida 118
•  Original

8-timmars- lagens soci- ala verk- ningar.

Vida större svårigheter än med avseende på de direkt produktiva ärbetarna synes lagens tillämpning hava vållat beträffande de arbeten, vilka: bestå i varornas distribution och transport så väl inom och mel- lan resp. fabriker och verkstäder som mellan dessa och konsumenterna. Här, där man »>»arbetar på order och ej efter ackord», har arbetet ej kunnat i avsevärd mån koncentreras och ha personalökningarna därför måst bliva stora. Även om depressionstiden härvidlag gjort övergången relativt mjuk, kvarstå på detta område mycket betydande svårigheter på grund av näringslivets genom arbetsdygnets reducering ökade »spets- belastning». - Särskilt framträda exportindustriens och handelns olägen- heter, vilka ökats genom järnvägens och postens förkortning av expe- ditionstiderna, vare sig denna nu direkt framkallats genom personalens inskränkta arbetstid eller äv en allmän strävan att åstadkomma indrag- ningar och besparingar, motsvarande den inträdda trafikniinskningen.

Möjliggör utredningen en allmän uppfattning om, huru 8-tim- marslagens verkningar framträda inom olika näringsgrenar, måste den avstå från att söka lämna en tillförlitlig siffermässig bild av vad lagens genomförande ekonomiskt betytt för industrien. Det må blott framhållas, att de procentuella uttryck för lagens ekonomiska konsekvenser, vilka Synas: vara allmänt gängse inom föréetagarkretsar, merendels torde vara alltför höga, vilket ofta torde vara att tillskriva bristande hänsynstagande till arbetslönernas faktiska roll uti de totala produktionskostnaderna. Något motsvarande gäller även om uppskattningarna av arbetstidsbe- gränsningens inverkan på arbetsintensiteten. Dock synas här kanske felen oftare föreligga i arbetarsidans kalkyler, vilka ej sällan gå ut på, att arbetseffektiviteten ökats till den grad, att man nu producerar lika myc- ket” på 8 timmar som förut på 10. Man har emellertid då vanligen förbisett, att de "ackordsförtjänster e. d., varpå beräkningarna stödja sig, återspegla ej blott arbetarnas ev. ökade ansträngningar utan även resul- taten- av de tekniska och organisatoriska förbättringar, med vilka man, som nyss nämnts, vetat att ur produktionssynpunkt till viss del kompen- sera arbetstidens förkortning.

Vad slutligen beträffar arbetstidsbegränsningens sociala verkningar, måste omdömet för närvarande bli lika vanskligt och obestämt som an- gående dess ekonomiska konsekvenser — och det särskilt på grund av kris- och depressionstidens återverkan på arbetarklassens hela sinnesstäm- ning och tanvkeriktning. Här har man att göra med en utveckling på gott och ont, och det godas seger beror i väsentlig grad på, i vad mån det är möjligt att organisera den ökade fritidens användning så, att densamma blir en hävstång för strävandena att framskapa en kraftigare och mera upplyst arbetargeneration än den nuvarande.

• Sida 119
•  Original

SPECIALUNDERSÖKNING RÖRANDE ARBETSTIDSLAGENS EKONOMISKA VERKNINGAR INOM INDUSTRIEN

KOMMERSKOLLEGTIUM

• Sida 120
•  Original

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Utredningens plan och utförande

Syfte och omfattning Undersökningsmetod

De influtna uppgifterna Uppgifternas art. 3 SÄL dn Ekon. förhållanden, arbetare och arbetstid . Nyanläggningar efter lagen Uppgifter om arbetsintensiteten Arbetarnas lönekompensation .

De utförda beräkningarna Allmänna beräkningsgrunder . : Företag med bibehållen produktion . Företag med minskad produktion . SATA AN TALEN TOG fo ses a ans re SR Anmärkningar till beräkningarna .

Uttalanden av de tillkallade sakkunniga och vissa industriidkare .

Sid.

179

121 125 127 127 131

• Sida 121
•  Original

Utredningens plan och utförande.

Förevarande utredning, som kommerskollegium haft att utföra på grund av Kungl. Maj:ts beslut den 24 mars 1922, skulle enligt plan, ut- arbetad av kollegium i samråd med socialstyrelsen och framlagd i skri- velse till Kungl. Maj:t den 14 mars 1922, äga till syftemål att belysa frågan om arbetstidslagens ekonomiska verkningar. Kollegii avsikt var emellertid enligt planen icke att undersöka berörda fråga i hela dess vidd, utan uppgiften begränsades till ett försök att så vitt möjligt klargöra, i vad mån lagen påverkat de av densamma direkt berörda industriföre- tagens ekonomi eller med andra ord huruvida och i vilken grad indu- striens produktionskostnader ökats genom lagen. Redan från början skall härvid understrykas, att de framkommande utredningsresultaten i huvud- sak kunna tillmätas endast tillfälligt upplysningsvärde, enär undersök- ningen hänför sig till en tid, som äger karaktären av anpassnings- och övergångsstadium till ett nytt jämviktsläge efter den av lågkonjunkturen och arbetstidslagen förorsakade rubbningen av produktionsfaktorerna.

Det torde ligga i öppen dag, att en undersökning å ifrågavarande område, även frånsett de särskilda svårigheter, som härleda sig från det våldsamma konjunkturomslaget efter kriget, erbjuder många invecklade problem samt förutsätter mycket ingående och noggrant värdesatta upp- gifter rörande industriens kapital- och kostnadsförhållanden jämte deras beroende av lagen. Redan antydda omständighet utesluter möjligheten att inom mera begränsad tid och till rimliga kostnader utföra en utred- ning, omfattande industrien i dess helhet. Då härtill kommer, att upp- gifter av ifrågavarande ömtåliga och arbetskrävande karaktär knappast kunna bli tillfredsställande annat än genom insamling på frivillig väg, och kollegium dessutom endast förfogat över en strängt begränsad tid för utredningen, har det befunnits lämpligt att inskränka densamma till spridda stickprov inom ett antal industrigrenar. Urvalet har härvid i

• Sida 122
•  Original

Undersök- ningsmetod.

huvudsak inriktats på sådana grenar, som på grund av sin betydenhet eller produktionens art och förlopp synts böra företrädesvis behandlas. Antalet undersökta anläggningar utgör inalles 43. Deras fördelning på olika industrigrenar kommer att framgå av den följande framställningen.

Genom nyss antydda inskränkning av undersökningens omfattning har det låtit sig göra att vid densamma tillämpa en pälitligare och mera fördjupad metod, än. om utredningen lagts på en bredare bas. Ifråga- varande undersökningsmetod består huvudsakligen däri, att särskilda sak- kunnige av kollegium tillkallats för de industrigrenar, som befunnits böra ingå vid utredningen, med uppgift att, var och en inom sin bransch, bi- träda vid utredningsarbetet. De sålunda tillkallade sakkunnige ha varit:

överingenjören T. Rooth för järn- och stålverk samt Järn- och stål- manufaktur;

civilingenjören J. Ekelöf för mekaniska verkstäder och fabriker för elektriska maskiner;

konsult. ingenjören A. Höckenström för sågverk och hyvlerier; civilingenjören H. Wallin för pappersmassefabriker, pappersbruk och pappfabriker;

direktören G. Boéöthius för textilindustrien; samt byråchefen Hj. Heimbiirger för kemisk-teknisk och vissa närstående

industrier. I De sakkunnige ha på kollegii uppdrag avlagt besök vid de industri- företag, som förklarat sig villiga och befunnits lämpliga att lämna ma- terial för undersökningen, och härvid, i enlighet med formulär och an- visningar, som i samråd med de sakkunnige uppställts av kollegium, in- hämtat önskade uppgifter samt genom samtal med industriledningen och egna iakttagelser sökt vinna en möjligast uttömmande och allsidig be- lysning av arbetstidslagens ekonomiska verkningar i varje särskilt fall. Vid uppgifternas utarbetning ha de sakkunnige lämnat företagen hand- ledning och råd, liksom materialet underställts de sakkunnige till för- beredande. granskning. Dessa ha vidare gått kollegium till handa med upplysningar vid materialets slutliga prövning och bearbetning samt med- verkat för dess fullständigande och justering.

För utredningens syftemål, d. v. s. belysning av frågan, i vad mån industriföretagens produktionskostnader påverkats av arbetstidslagen, fram- stod som den lämpligaste och bäst framkomliga vägen att inhämta upp- gifter över de faktiska kostnaderna efter lagens genomförande jämte de förändringar i företagens kapital, arbetstid, arbetarantal och vissa andra förhållanden, såsom arbetslöner och arbetsintensitet, vilka inträtt efter lagen. På grundval av uppgifter av angivna art syntes det möjligt att

• Sida 123
•  Original

beräkna, huru produktionskostnaderna skulle ställt sig, därest lagen ej varit gällande. De insamlade uppgifterna behandla följaktligen i huvud- sak ovan antydda ämnen. Dessutom hava dels vissa. företag, dels de sakkunnige delgivit kollegium olika mera allmänt avfattade synpunkter i samband med utredningen. För uppgifternas förtydligande och veri- fiering har, vid sidan av efterförfrågningar hos företagen, företagits jäm- förelse å gemensamma områden med uppgifterna till kollegii årliga in- dustristatistik samt de uppgifter, som för de undersökta företagens vid- kommande influtit till socialstyrelsens samtidiga undersökning rörande arbetstidslagens verkningar. Beträffande de närmare grunderna för kol- legii med ledning av uppgiftsmaterialet utförda beräkningar, vid vilka samråd med de sakkunnige ävenledes förekommit, hänvisas till den föl- jande framställningen.

Den närmaste ledningen av utredningsarbetet har inom kollegium handhafts av förste aktuarien ÅA. Lilienberg.

De influtna uppgifterna.

De av kollegium insamlade uppgifterna avse i huvudsak:

a) brandförsäkringsvärdet av byggnader, inventarier och lager;

b) uppskattade skäliga värdet av byggnader och lager, som ej brand- försäkrats, liksom av tomter och strömfall, som nyttjats vid industridriften;

c) huruvida någon del av fastigheternas eller inventariernas värde hänför sig till anläggningar, förorsakade av lagen, samt betydenheten av sådan andel;

d) produktionskostnaderna med specifikation av viktigare poster, så- som ränta å det i anläggningen investerade kapitalet, avskrivningar å byggnader och inventarier, kostnad för råmaterialier och halvfabrikat, som använts vid tillverkningen, kostnad för bränsle och kraft, kostnad för smörjmedel och diverse andra förbrukningsartiklar, arbetslöner samt för- raltningskostnader;

e) de framställda produkternas försäljningsvärde, beräknat vid till- verkningsplatsen, alltså utan inräkning av försäljningskostnader, såsom frakter, provisioner, kostnad för resande m. m.;

f) de vid tillverkningen använda råmaterialiernas och halvfabrikatens art samt fördelning på vara av svensk produktion och vara av utländsk produktion;

g) antalet sysselsatta arbetare och ordinarie arbetstidens längd per vecka dels under redogörelsetiden, dels under motsvarande tid närmast före lagens genomförande;

Uppgifter- nas art.

• Sida 124
•  Original

Investerat kapital:

Brandförsäkringsvärde å byggnader kr. Oförsäkrade anläggningar, uppskat-

TAL VÄTAÖ orsa pie fe dere a > Tomter, uppskattat värde. . . . . > Strömfall, > SINE ert > Brandförsäkringsvärdo å maskiner och inventarier Brandförsäkrings- eller, då försäk- ring ej finnes, uppskattat värde å lager

Produktionskostnader:

Konstanta: Ränta å anläggningskapital . . Avskrivningar Förvaltningskostnader I Diverse omkostnader

Variabla:

Ränta å lagervärdet Arbetsmaterialier Bränsle och kraft Smörjmedel o. div. förbrukningsar- SIKTAR ci sb OS RASA Ne Arbetslöner

S:a > Konstanta och variabla: S:a >

Antal arbetare:

Ordinarie arbetstid per vecka:

Antal timmar år 1919 > > > 1920

Mekaniska|Cementfa-| Glas- SVE Sulfit- | Sulfat- | verkstäder! briker brak 3) Ae He "| fabriker fabriker 2 st. St: 2 Et. 3 st. 2 st. 2 Be. 2,799,080] 1,607,400) 1,277,050| 5,301,400) 8,365,000 1,357,040 181,200 — —| - 1,588,400/ 1,550,000) — 128,000 263,650 30,000 21,400) 364,800) — 184,000 38,000

20,000 — 30,000/ — — —| I | 3,082,200] 2,702,800) —289,500) 3,810,900/11,821,600 2,309,850, | 3,005,100| 1,215,000 1,767,500 20,933,300) 6,899,400 EL 000) 9,S51,230| 5,575,200) 3,485,450 31,998,S00 28,820,000 5,113,890/ 479,229| — 305,214 58,378 774,585| 1,534,442 ; 271,8502 417,826| — 302,431 27,246 518,886| 1,380,460) —260,686 767,386 37,600 43,360 201,974| — 241.564 35,500 333,941 82,895 85,038| —1,286,979) 1,139,778| —133,518 1,998,382] — 728,140] — 214,022| 2,782,424 4,296,244| — 751,506 210,357 85,050 61,863| 1,465,381| 482,958 56,170 3,203,420) 1) 128,137, —183,135| 10,073,644| 6,823,416 2,480,931 öser 1,597,224| — 701,369 363,500| 3,995,855| —223,870 77,530,?)635,500 96,936 277,480) — 476,717 47,219 1,651,060/ 866,S96| —426,979| 3,459,096] 2,226,505| 827,776 5,598,729 3,912,807| 1,470,282 15,639,001/14,005,451| 3,665,966 ägd big 4,040,947| 1,684,304| 18,421,425 18,301,695| 4,417,472 7,158,957 4,418,029| 1,955,115' 18,361,278 18,308,28S3| 4,477,163 463 258 154 1,007 465 184 567 305 176 2) 1,252 537 232 51:9 56 52 | 54 559 589 48 48 47:6 +) 48 48 48

2) Emballage.

6) Uppgiften avser år 1921.

• Sida 125
•  Original

arbetstid: a) Anläggningar med oförminskad produktion.

Komb. sulfit-| Pappers-

Träslipe- | fabrik, trä- | bruk och Spisbröds- | Råsocker- | Sockerraf- | Brygge- Ia rier GB pappeegn: fabriker 5) | bruk 7) |finaderier 7) — rier?) RR ket

2nst. 1 st. 3 st. 1 st. 1 st. 1 st. 2 st. 1 st. 1 st

|

1,038,250| — 4,811,600 | 3,439,250) 1,045,000 2,180,200] —2,976,300) 6,579,4 u 4,065,100| 2,943,810 173,000 400,000 372,000 — 352,300 — | —)I -300,000 42,000 400,000 98,500 193,000 531,000 314,500| —1,998,800 105,400) —600,000 100,000 750,000 5,000 — — — — — 1,191,750| —10,563,600 | 4,595,500| — 245,000| 4,357,600| 4,973,600| 4,348,000| 3,342,900| 2,664,200

Kombine- | Konst-

2,247,000| . 5,834,300 | 2,664,000 92,000| —7,074,600) 8,950,000) 3,594,000) 3,702,000) 1,200,000 4,792,000) — 22,759,500 | 11,174,250) 1,575,000 14,525,700 17,214,400| 16,520,200 11,215,400| 7,705,010

178,150) — 1,184,764 | — 595,718) — 103,810) — 521,577| 578508) 904834] —525,938| —455,561 143400] — 1:160.592 | — 535,775| — 45400) — 487,014| — 556,891| — 566,388) 415590) —331,296 | 103346) — '254,000 | — 244,000) — 149,600) — 132,781 — 251005] — 223835 — 141,615] —130,000 | 134:666| — 1,3374,597 | — 258217) 233,82 308835) 674.451] — 785,646| — 203,005) —112,000

559,562| — 3,973,953 | 1,633,710| 532,639 1,450,207 2,060,855 2,480,703) 1,286,148| 1,028,857

157,290 408,401 186,480 6,440| — 495,222 626,500 251,580| — 259,140 84,000 793,130| — 5,576,423 | 6,214,840| 1.263,842| 5,989,685 44 872,247 19)1,775,238) —1,617,616! 1,400,000 175,424] = 4,197,355 | 1,749,320 180,849 302,017 462,332 327,681 156,627 32,000

76.712) — 914,697 | — 520,848| = 104,332] — 243,258) — 371801] —890,640) — 228,656| —157,000 410.019) — 4,228:877 | 1,639,386| 871309) — 754,777| 1,870,521) 1,662,074| — 684,042] —380,000 1,612,575| —15,3825,258 | 10,310,869| 2,426,772 —7,784,959) 48,208,401 490713] 2,946,081 2,053,000 2172,187 —19,299,206 | 11,944,579| 2,959,411| 9,235,166) 50,264,256 —7,387,916 4,282,220 3,081,857

2,678,948 — 21,531,000 | 12,581,534| 3,083,565) 9,622,242 50,960,839| —7,455,050 —4,205,192| 2,420,000

96 T47 ds4 201 134 365 348 254 100 114 913 463 2095) 200 3) 560 2) 4431) 311 1303) 579 5T6 59:8 492 61:8 60 568 60:55): 685 48 48 48 48 5) 509 ?) 48 ?) 48 11) | 48 fre ABA)

3) Uppgiften avser året !/& 1921—5!/; 1922. 2) Värde- o. kostnadsuppgifterna avse året !/10 1920-—39/9 1922. 10) Inklusive maltskatt å kr. 453,157. 1) Uppgiften avser året 1/10 1920—?"/90 1921. 12) Värde- och kostnadsuppgifterna avse år 1922 och äro generaliserade för året i dess helhet på grundval av 5 månaders drift.

13) Uppgiften avser året 1922.

• Sida 126
•  Original

Investerat kapital:

Brandförsäkringsvärde = & BYTTORGEL Te email RA, Oförsäkrade anläggningar, uppskattat värde . . . . Tomter, uppskattat värde . Strömfall, » » v Brand försäkringsvärde å ma- skiner och inventarier. . Brandförsäkrings- eller, då försäkring ej finnes, upp- skattat värde å lager . .

S:a

Produktionskostnader:

Konstanta: Ränta å anläggningskapital AVSKTIVDIDERE = igar böna pe

Förvaltningsköstnader .

| Diverse omkostnader pe S:a

Variabla: Ränta å lagervärdet . . . . Arbetsmaterialier . . . . . | Bränsle och kraft. . . . . Smörjmedel o. div. förbruk- TINESATLIKIAN Sd orkerlr id la ATBECHLÖDEr Jo 4orar sor vent S:a

Konstanta och variabla: S:a | Produktionens

försilj- HIN SSVÄLAG FAST

Å Antal arbetare: AT i1919

Ordinarie arbetstid per vecka: :

192082

> > >

Järn- och stålverk 2)|

Sist. I

> 111,686,700) > | 973,800

jingår un-

> 60,790,630 I

1,663,922) > | L242,616)

>

5,654,473) Sr 574,841) > | 3,494,555 > |16,142,822 >» 21,163,835

|

| 60:3 4) | 4924)

| Fabr. för

Mekaniska elektr. verkstäder maski-

| ner ?) [ER st Lost.

3 st.

900,000) 470.750, 195.260) 2,371,500) 400,00

| | | | 840,841! 1,957,034/

340,305

575,895, 1,356,935) 246,750 549,850| 1,114,703, 775.90v 719,592: 1,036,287) 597,700

,686,178' 5,464,939 1,960,655

463,750| — 316,799| 1,028,300| 283,570 | 7,146,209 3,535,000

407,013) —768,445| 62900]

sd 576,526| 207,700)

|

| 1010-2614 BD LTT | 9625) 1886 | 36550) |

| | öbecl Be 52. 485) | 48 48 5)

'Tegel- |Bomulls- räde batgrigg gg Lines

bruk | SPINNe | ullsfa- ål 3 rier briker 2) | abriker ”)

2-st. ITE 2186 Jä S-ost.

|

| |

220,000,

| | | FREE 1

| | 155,000) 1,557,900

87,400

RR

121,786| 535,843| 96,890) 556,430 27,730) 91000) 60,834| 365,835,

307,240 1,549,108 |

10,850). 109,053 21,566/5,855,139 108,147! 115,300

1.400 —66,106 258,173 733,331 305,136 | 6,578,929

702,376 $,428,037 SN - | 89 | 3öl 2 oi Dö 559 Ör 459 48

4,889,2001 9,842,000

Al —

638,080 — 630,000

600,000

0,237,800 8,211,100 | I 5,458,000 7,158,000 |

1,103,556| 1,349,817 1,121,564 | 1,017,950

129.499. —299,922) 646,379) — 442571) 3,000,998) 3,110,260 382,060— 501,060) 2,739,114| 3,341,045! 375,507) — 508,635 | 208,820' — 329,934

1,956,638 2,492,298 5,662,139) 7,172,972

$,663,137 10,283,232 7,775,866 7,619,600 1,099 1,322 1,058 ” 1,040 8) 57:9 | 59:5 | 48 5) I 48 5)

• Sida 127
•  Original

h) huruvida och i vad mån arbetsintensiteten, d. v.s. arbetsprestationen per arbetare och tidsenhet, ökats genom arbetstidens förkortning; samt

i) huruvida och i vad mån arbetarna vid lagens genomförande er- höllo ökning av tidlöner och ackordsatser såsom kompensation för arbets- tidens avkortning.

Närmast meddelas i vidstående tablå en sammanfattning av upp- gifterna över värdet av de undersökta företagens fastigheter, inventarier och lager, d. v. s. företagens investerade kapital, vidare deras produk- tionskostnader och försäljningsvärdet av de framställda produkterna samt slutligen antalet arbetare och ordinarie arbetstidens längd dels under redogörelsetiden, dels vid motsvarande tid före arbetstidslagens genom- förande. De ekonomiska uppgifterna avse som regel år 1920, vilket i fråga om produktionens storlek vid flertalet anläggningar visat sig som det mest normala året, sedan lagen började tillämpas. Då annan redo- görelsetid valts, anmärkes detta i tablån. Anläggningarna ha i tablån fördelats på två huvudgrupper, allt eftersom undersökningen givit vid handen, att produktionen efter lagens genomförande upprätthållits oför- minskad eller kan anses minskad genom lagen, vilka förhållanden när- mare klargöras längre fram.

Beträffande de i tablån meddelade uppgifterna bör för det första uppmärksammas, att det investerade kapitalet eller industriegendomens värde upptagits i enlighet med brandförsäkringsvärdet eller, då sådant ej funnits, enligt uppskattning av skäliga värdet vid den tid, redogörel- sen avser. Då uppgifterna i allmänhet gälla år 1920, beteckna alltså tablåns kapitalbelopp som regel värdeförhållandena vid dyrtidens topp- punkt. De sålunda erhållna beloppen överensstämma naturligen varken med bokföringsvärdet eller företagens anskaffningskostnad för egendomen i fråga, utan deras uppgift är att utvisa industrikapitalets storlek, då full hänsyn tages till prisnivåns förskjutningar under krigstiden.

De meddelade produktionskostnaderna ha på sätt, som framgår av tablån, uppdelats i konstanta och variabla, varvid med det senare slaget förstås kostnader, som växla i samma riktning som produktionens om- fattning, samt med det förra kostnader, som äro mera oberoende av pro- duktionsmängden. Under den bland konstanta kostnader ingående pos- ten diverse omkostnader ha utgifter av mycket växlande art samman- förts. Såsom de viktigaste slagen må nämnas skatter och onera för i: dustrifastigheterna, avgifter för brandförsäkring av byggnader, inventarier och lager samt för olycksfalls- och annan personalen avseende försäkring, pensioner och understöd, kostnader för läkare, sjukvård och medicin; bidrag till mathållning o. d., föreningsavgifter, kostnad för resor och repre-

Ekon. för- hållanden, arbetare och arbetstid.

• Sida 128
•  Original

sentation, omkostnader för kontor, reklamväsen, porton, telefon o. d. samt för patent, experiment och modeller, magasinshyror och förrådsomkost- nader samt utgifter för transporter å arbetsplatsen och material för under- håll och reparation av byggnader och inventarier. De ifrågavarande kostnaderna äro, såsom framgår av ovanstående, delvis av den art; ätt tvekan kan råda, om de äro att hänföra till konstanta eller variabla kost- nader. Till övervägande delen synas desamma dock tydligen höra hemma under förstnämnda rubrik, och bristande specifikation förhindrar en ut- söndring av de poster, som med större fog skulle kunna anses som variabla.

Räntan å det investerade kapitalet har genomgående beräknats till 7 4, vilket synes som en skälig procentsats vid den tid, utredningen som regel avser, och i flertalet fall angivits av uppgiftslämnarna. Avskriv- ningarna äro, där icke särskilda förhållanden undantagsvis motiverat an- dra procentsatser, upptagna till 2 4 för byggnader och 10 4 för maski- ner, vilka procentsatser ävenledes i allmänhet uppgivits av företagen själva. " Såväl ränta som avskrivningar äro räknade i procent på de en- ligt nyss angivna metod redovisade kapitalvärdena och åskådliggöra så- ledes ränte- och avskrivningsbeloppen för det efter krigstidens prissteg- ring anpassade industrikapitalet. Av beloppens antydda karaktär följer självfallet, att de icke kunna överensstämma med de i företagens bok- föring framkommande ränte- och avskrivningsposterna, vilka såsom i viss utsträckning hänförande sig till kapital, investerat vid en lägre prisnivå, måste bli avsevärt mindre. Sålunda gäller exempelvis beträffande fonde- rade, i anläggningarna placerade lån, att den faktiskt utgående räntan ej ökats i proportion till penningvärdets nedgång.

Det uppgivna försäljningsvärdet av de framställda produkterna understiger, som synes, ej sällan produktionskostnaden samt håller sig i övriga fall vanligen ungefär å samma nivå som denna. Vid sidan av lågkonjunkturens och arbetstidslagens inverkan bör såsom förklaring till förhållandet uppmärksammas, vad ovan antytts, nämligen att räntor och avskrivningar ingå i kostnaden med belopp, som i regel betydligt över- stiga de i bokföringen förekommande.

Beträffande antalet arbetare bör nämnas, att uppgifterna i några fall utgöra resultaten av beräkningar på grundval av antalet presterade arbetstimmar.

Den för år 1919 i tablån uppgivna arbetstiden per vecka har beräk- nats på så sätt, att den nämnda år gällande arbetstiden tillämpats på den under redogörelsetiden befintliga personalen, och utgör således icke medel- talet för 1919 års arbetsstyrka. Då längre arbetstid än 48 timmar uppgives för 1920 eller senare tid, förklaras detta av medgina dispenser från lagen.

• Sida 129
•  Original

ar efter

anläggningar. Ett sammandrag av ifrågavarande uppgifter återges nedan.

Nybyggnader och maskiner, tillkomna efter arbetstidslagen.

Industri- Bostads- Tomter Maskiner byggnader hus KT: KT; KT Kr. Järn- och: stålverk (2). « so sc. sås — '795,000 30,000 1,100,000 Järn- och stålmanufaktur (2) . . - - 180,000 170,000 10,000 430,800 Mekswniska verkstäder (4). . . . « « 100,000 397,000 56,500 484,700 GIaSDrORT (ING oe fer or Sö od AEA SNS 66,000 45,000 2,000 58,500 SÄgVerk (ÖJ soedba sa sek NE 125,000 -50,000 15,000 106,000 Pappersmassefabriker och pappers- brak: (LÖPA ou sva SSA ERE MA 1,704,700 98,500 875,000 Räsockerbruk (fas uetele ie sicie 202,400 100,000 15,000 510,200 Sockerraffinaderier (Ål) i: 6 sc s scr 388,900 — 4.000 381,700 Bryggeriet. (1).'s s > oekelongsn ss - 56,000 5,000 300,200 Konstgödselfabriker (1) . . » « » > + — 243,000 13,000 — Nyanskaffningen avser oftast bostäder, varom uppgift lämnats i 21 fall. Nyanskaffning av maskiner o. d. uppgives av 15 företag, me- dan nyanläggning eller utvidgning av själva industribyggnaderna medde- las i blott 7 fall. I vad mån ifrågavarande nyanskaffningar kunna an- ses förorsakade av arbetstidslagen och således böra skrivas på dess konto, skall beröras närmare i ett senare sammanhang.

Frågan huruvida arbetstidens av lagen förorsakade avkortning med- fört ökning av arbetsintensiteten har i allmänhet besvarats nekande. 1? vissa fall motiveras svaret med något närmare förklaringar och upp- gifter, vilka nedan skola refereras för olika industrigrenar.

Järn- och stålverk. Ett företag yttrar, att för masugnar och stål- ugnar kan arbetstidens förkortning givetvis ej medföra ökning av intensi- teten, då ugnens gång bestämmer produktionens storlek. För valsverken har enligt samma yttrande en särskild undersökning verkställts, som utvisar, att ej heller här någon ökning av produktionens storlek per tim- me ägt rum. Från undersökningen anföras följande uppgifter över ut- valsningens storlek i kg. pr vällugnstimme:

TOSDA mess Re 373 kg. TRIO ETSE NET: 9I46 kg. TOLIITEEN ke 1,056 kg. 1014 REN: 905 > JOLG JL 10200 1,032 > 10104 01 914 > TOLO Serra san 10913 19015 Sion 1,026 >

Dagarbetarnas arbetsintensitet kan ej på samma sätt mätas i exakta siffror, men någon ökning av prestationsförmågan har ej av arbetsled- ningen kunnat iakttagas, och möjligheten härav förnekades även av arbe- tarna vid aåvhållna förhandlingar rörande lönekompensation för arbets- tidens förkortning.

Uppgifter

tensiteten.

• Sida 130
•  Original

Beträffande ett annat järnverk meddelas, att den över produktionen vid de olika avdelningarna månad för månad förda statistiken icke ut- visar någon märkbar förändring av arbetsintensiteten utan att produk- tionsmängden per timme är ungefär densamma efter lagens ikraftträdande som förut.

Järn- och stålmanufaktur. Ett verk meddelar följande individuella exempel på produktionen per timme före och efter lagen:

Styck per timme Styck per timme 1917—1919 1920 1917—1919 1920 Bollsneddl sens osrDeL 521 Muttergängare . . .« 627 695 > 2 RTR RER ELR 268 Skruvsvarvare . ... 49 54 > BIUSER i FRE 00G 346 Muttersvarvare . . . . 157 222 Varmnagelpressare . . . . 592 580 Kallslagare av bult . . 2,195 2,809 Bultgöngare - + Mops ss LÖR 278

Då i vissa fall höjning, i andra fall sänkning av prestationen in- trätt, anses genomsnittsintensiteten ungefärligen oförändrad.

Ett annat företag yttrar, att det vid lagens genomförande i början syntes, som om en del arbetare kunde kompensera arbetstidens inskränk- ning genom mera utfört arbete, men sedermera har ifrågavarande kom- pensation nästan helt bortfallit för ackordsarbetets vidkommande. Be- träffande timarbete kan ökning av intensiteten sägas förekomma endast i så måtto, att man söker åstadkomma något noggrannare tillvaratagande av tiden vid arbetets början och slut.

Mekaniska verkstäder. . Vid en verkstad för vattenturbiner ökades arbetsintensiteten något under första halvåret 1920, vilket dock anses delvis ha berott på att verkstaden efter lockout var överhopad med för- senade beställningar, varför arbetet måste drivas fortast möjligt. Seder- mera sjönk intensiteten tillbaka till den före lagen förekommande.

En verktygsfabrik uttalar, att arbetsintensiteten överhuvud är mycket individuell, men att i stort sett densamma var lägre 1920 än 1919, kanske delvis beroende på att arbetaromsättningen var mycket hastig 1920:

Från en separatorfabrik uppgives, att man i statistiken noggrant följt arbetsintensiteten men ej kunnat påvisa vare sig ökning eller minsk- ning. i

En verkstad meddelar som exempel på att produktionen står i direkt förhållande till arbetstiden den upplysningen, att i gjuteriet, där styckackord tillämpas, en man enligt erfarenheten formar:

på 10 timmars dag 50 flaskor

ENS) » RIND »

> Bio » FINNAS NA

• Sida 131
•  Original

Av en annan verkstad uppgives, att ökad intensitet väl kan på- visas för verklig massfabrikation, men att ökningen stannar vid någon procent i genomsnitt för personalen i dess helhet.

Cementfabriker. För det undersökta företaget ha följande beräk- ningar utförts beträffande produktionskapaciteten före och efter lagen.

⁵ Prodnktion Arbetstimmmar Antal fat per arbetstimme Ar ÄDtall fat i Totalantalei or CLARA Söta Eat ä binderi binderi LÄN on TT ee a ar Er Len 210,455 552,317 483,713 0:381 0:435 LFE EE Ko NER ENA 250,508 650,056 545,590 0:385 0459

Någon nämnvärd ökning av arbetsprestationen per arbetstimme är alltså ej att påvisa för anläggningen i dess helhet.

Sågverk och hyvlerier. Arbetsintensiteten har enligt uppgift från ett verk icke ökats i annan mån, än att man sökt genomföra bättre till- varatagande av arbetstiden genom borttagande av onödiga kafferaster o. d. samt tillsyn, att arbetet börjas och slutas på bestämda klockslag.

Råsockerbruk. För den undersökta anläggningens vidkommande framhålles, att produktionen ej kan sägas vara direkt beroende av arbets- intensiteten utan i huvudsak av den maskinella utrustningen, arbets- metoderna samt betornas beskaffenhet och sockerhalt. Till belysning av produktionsförhållandena före och efter lagen meddelas följande in- dextal.

Tillverkningsåret 1915/16 1916/17 1917/18 1918/19 1919/20 -1920/21 1921/22:

Betavverkning per arbetare och dygn -. . 100 100:2 989 931 al 834 936 SÖCkör halt 1 DOtOrD fn, arr öl sige NAN 100 959 984 100:5 101:2 1059 101:8 Utbyte 14 sockerhalt ii: ee terp en Moe 100 OT 101:6 101:0 100:2 100:2 1006 Råsocker per arbetare och dygn . . . . . 100 957 987 It4 929 888 IF

Produktionen per arbetare nedgick avsévärt under första året efter lagens genomförande men bragtes härefter ungefärligen till sin tidigare höjd, vilket tillskrives omfattande förbättring och utvidgning av den maskinella utrustningen. i

Sockerraffinaderier. Uppfattningen vid det undersökta företaget är, att den personliga intensiteten i arbetet ej stegrats efter lagens genom- förande. Vidare uttalas, att en stegring i flera fall torde vara utesluten av praktiska skäl, enär operationerna taga sin givna tid, vilken ej kan förkortas, och maskinerna gå med viss hastighet, som är densamma som förut. Ökad produktion per tidsenhet har i vissa fall förekommit, men förklaringen härtill anses ligga i nytillkomna maskinella och andra an- ordningar.

• Sida 132
•  Original

Bryggerier. Det framhålles, att tillverkningen ej kan forceras genom ökning av arbetsintensiteten, då ölet behöver sin bestämda tid att genomgå de olika procedurerna, samt att apparaturens storlek är det av- görande för produktionskapaciteten.

Yllefabriker. Produktionen i väverierna per arbetare och tidsenhet utvisar ökning från 1919 till 1921, men detta förklaras enligt uppgift från två fabriker av att man det senare året ägde tillgång till bättre arbetsmaterial än under det förra. I andra avdelningar, såsom spinne- rier, beredningsverk och färgeri, där godset måste gå sin vissa tid i maskinerna, har produktionen minskats i samma proportion som arbets- tiden. En tredje fabrik meddelar, att produktionen vid ackordsarbete icke minskats fullt så mycket som arbetstiden, men att i stället arbetets kvalitet försämrats.

Konstgödselfabriker. Enligt uttalande från det undersökta före- taget kunde vid tiden för lagens ikraftträdande en påtaglig moralisk de- pression spåras i arbetet, vilken icke mildrades genom lagen utan snarare tvärtom. Sedermera hade emellertid en förbättring i berörda avseende inträtt, i det intresset för arbetet nu gjorde sig mera gällande hos arbe- tarna. Den rikligare tillgången på arbetskraft hade även medgivit en utgallring, varigenom arbetarstammen blivit kvalitativt bättre än under kristiden, då man ofta fått nöja sig med att mottaga undermåliga personer.

Endast i ett par fall har uppgift meddelats om ökning av arbets- intensiteten i sammanhang med arbetstidens förkortning. Det ena fallet gäller ett tegelbruk och det ändra ett glasbruk. För tegelbruket, där ordinarie veckoarbetstiden före lagen var 56 timmar, utvisa verkställda beräkningar följande produktion per timme och lag om 18 personer:

MT TCöR ee Ena fe hetsa Tr 1919 2,300 st., 1920 2,450 st., 1921 2,460 st. Dränoringsrör Liga a cm. 4 > 2,680 > > -2,800 > > -2,9850 >

Den påvisade ökningen tillskrives den omständigheten, att arbetare vid tegelbruk, vilka på grund av arbetets synnerligen hårda natur tvingas att under en lång arbetstid ekonomisera med arbetskraften, efter arbets- tidens förkortning kunnat skärpa sin kraftanspänning.

Det ifrågavarande glasbruket hör hemma inom småglasbranschen och tillämpade före lagen en ordinarie arbetstid av som regel 57 timmar i veckan. Av glasbrukets ledning anföres, att då på de sista årtiondena huvudsakligast kvalitetsarbete utförts i såväl hytta som sliperier, har proportionsvis lång arbetstid reserverats för arbetaren. Kvaliteten har spelat den större rollen, tiden den mindre. När nu 8-timmarslagen genom-

• Sida 133
•  Original

fördes, ville arbetarna på dessa 8 timmar förtjäna lika mycket som förut på 9 !/2 å 10. Genom ökning av arbetsintensiteten lyckades också detta såväl i hytta som sliperier, men följden blev, att arbetaren ej alltid fick tid att ägna den förut vanliga noggrannheten åt arbetets olika moment. Resultatet är i vissa fall försämrad kvalitet på arbetet.

Av glasbruket framhålles vidare, att för att få en klar bild av la- geus verkningar på landets småglasindustri kräves framför allt undersök- ning vid sådana bruk, som redan före lagen på grund av tillverkningens art (massartiklar) utnyttjade arbetstiden till dess yttersta gräns. Här anses man med säkerhet skola finna, att arbetstidens förkortning medfört påtaglig minskning av produktionen.

Av de undersökta företagen uppgives i allmänhet, att arbetarna i samband med arbetstidslagens genomförande erhöllo full lönekompensation för arbetstidens avkortning, i det såväl tid- som ackordslöner höjdes, så att någon minskning av arbetsinkomsten ej inträdde. Beträffande vissa industrigrenar, såsom järnbruk och mekaniska verkstäder samt några andra, har dock meddelats, att löneförhöjningen delvis bestämdes enligt normer, som ej inneburo full kompensation. För ifrågavarande undantags- fall lämnas närmare redogörelse i samband med de följande beräkningarna.

De utförda beräkningarna.

För att över huvud taget finna någon fast hållpunkt för den pla- nerade beräkningen över arbetstidslagens återverkan på produktionskost- naden, vilken beräkning i fråga om vissa grundläggande synpunkter kom- mer att följa samma linjer som den av arbetstidskommittén 1918 föran- staltade utredningen i ämnet, blir det nödvändigt att utgå från det teoretiska antagandet, att de influtna uppgifterna i vissa hänseenden åskådliggöra stabiliserade och av konjunkturomslaget väsentligen oberoende förhållanden. Antagandet i fråga innebär för det första, att vid tillverk- ningen använda arbetsmaterialier av inhemsk produktion beräknas för- dyrade genom lagen med den procentuella kostnadsökning, som kan framkalkyleras vid industriföretag, sysselsatta med framställning av sådana materialier. Sålunda antages exempelvis mekaniska verkstädernas kostnad för inköpt järn och stål av svensk tillverkning ökad genom lagen med den procent, varmed järn- och stålverkens produktion beräknas för- dyrad genom arbetstidsförkortningen. I den antagna förutsättningen inlägges vidare den betydelsen, att lagen medfört en mot arbetstidens förkortning proportionell minskning av produktionen i de fall, där berörda

Allmänna beräknings- grunder.

• Sida 134
•  Original

förkortning ej motvägts genom ökning av arbetsintensiteten eller förstärk- ning av arbetsstyrkan.

Vad beräkningsprinciperna i övrigt beträffar, äro deras allmänna grunddrag följande. Sedan de verkliga produktionskostnaderna i enlighet med förut meddelade tablå fastställts, verkställas med ledning av de upp- givna, av lagen förorsakade förändringarna i fråga om investerat kapital, arbetstid, arbetarantal, avlöningar och arbetsintensitet kalkyler över produktionskostnadens ökning genom lagen. ”Tillvägagångssättet blir här- vid olika, allt eftersom fråga är om företag med bibehållen eller minskad produktion. "Till förra gruppen räknas de företag, som ökat sin personal minst så mycket, att den av lagen förorsakade förlusten av arbetstid ungefärligen uppvägts, till den senare gruppen de företag, vid vilka så- dan personalökning ej förekommit.

Företag med bibehållen produktion. Då produktionen ej minskats, förutsättes, att de konstanta kostnaderna, d.v.s. ränta å det i anlägg- ningar investerade kapitalet, avskrivningar, förvaltningskostnader och diverse omkostnader, icke påverkats av lagen annat än i den mån nya an- läggningar erfordrats för produktionens bibehållande, exempelvis nya bostä- der i följd av arbetarantalets ökning. Då anläggningarna på antydda sätt utvidgats, föras härav föranledda räntor och avskrivningar på lagens konto.

Av de variabla kostnaderna, d. v. s. ränta å lagervärdet, kostnader för använda arbetsmaterialier, bränsle och drivkraft, smörjmedel och diverse förbrukningsartiklar samt arbetslöner, beräknas för det första arbets- materialier fördyrade genom lagen, i den mån desamma härstamma från inhemskt industriföretag samt deras produktionskostnad kan beräknas ökad genom lagen. Arbetslönerna beräknas förhöjda i proportion till arbetstidens förkortning, i den mån full lönekompensation lämnats för denna och förkortningen ej motvägts genom ökning av arbetsintensiteten.

Företag med minskad produktion. Vid produktionens minskning be- räknas de konstanta kostnaderna relativt ökade i förhållande till produk- tionsminskningen. Ökningens belopp utgöres av skillnaden mellan de uppgivna verkliga kostnaderna och de kostnadsbelopp, som erhållas, då de konstanta kostnaderna ställas i samma förhållande till produktionen (produktionsförmågan), som de intogo före arbetstidens förkortning (pro- duktionsminskningen). Med avseende på de variabla kostnaderna förfa- res vid kalkylerna enligt enahanda grunder, som ovan angivits för företag med bibehållen produktion.

För klargörande av beräkningsprinciperna torde ytterligare några allmänna anmärkningar erfordras. Vad först då beträffar kapitalkostna- dens ökning genom nyanskaffning av fastigheter och maskiner, tillämpas

• Sida 135
•  Original

vid beräkningen den grundsynpunkten, att ifrågavarande nyanskaffning skrives på lagens konto endast i de fall, då arbetarantalet efter lagens genomförande ökats och behov av utvidgade anläggningar i samband här- med kan anses ha förelegat. TI sistberörda fall betraktas sålunda bl. a. nybyggnad av bostäder såsom framkallad av lagen, och detsamma gäller om maskinell utrustning, som erfordrats vid den nytillkomna perso- nalens arbetsfunktioner. Om nybyggnaderna och maskinanskaffningen däremot företrädesvis synts vara att hänföra till modernisering och tek- niska förbättringar, som väl kunna ha påskyndats genom arbetstidens förkortning men icke därav egentligen nödvändiggjorts, räknas icke med någon kostnadsökning såsom direkt följd av lagen.

Det ligger i sakens natur, att beräkningar av förevarande art såsom delvis baserade på något osäkra och med nödvändighet schematiserade an- taganden måste bli till viss grad summariska, och att åtskilliga fördyrande, med lagen sammanhängande faktorer av mera detaljartad beskaffenhet icke komma i betraktande. Bland sådana faktorer må nämnas fastighetsskatt, underhållskostnad och försäkringsavgifter, hänförliga till de av lagen föror- sakade nyanläggningarna, vidare ökning av kostnaden för diverse till arbets- materialier ej hänförda förbrukningsartiklar, bränsle, kraft och material för reparationer och underhåll, beroende på att ifrågavarande produkter delvis härstammat från inhemska arbetsställen, vid vilka lagen medfört ök- ning av produktionskostnaden, samt slutligen den ökning av förvaltnings- kostnaden och av vissa omkostnader, t. ex. avgifter för olycksfallsförsäk- ring, sjukvård ete., som kan ha förorsakats av arbetspersonalens ökning.

Att sålunda en del smärre faktorer icke tagits i betraktande, ver- kar naturligen i den riktningen, att lagens återverkan vid beräkningen kommer något för svagt till synes. Såsom en tillräcklig motvikt torde emellertid som regel kunna anses, dels att ränta och avskrivning å kapital för nyanlagda bostäder vid bibehållen produktion odelat räknas som kostnads- ökning på grund av lagen, ehuru ifrågavarande ökning i verkligheten be- lastar företagen endast i den mån kapitalkostnaden icke täckes genom upp- burna hyror för bostäderna, dels att arbetslönernas ökning genom lagen vid full kompensation liksom de konstanta kostnadernas relativa ökning vid mins- kad produktion beräknas i full proportion till arbetstidens förkortning, oaktat att arbetstiden efter förkortningen enligt ingångna upplysningar i stort Sett torde utnyttjas med större effektivitet än förut, varigenom förlusten i verk- ligheten blir något mindre än förhållandet mellan timantalet före och efter lagen utvisar.

Då motsatsen ej särskilt anmärkes, räknas i anslutning till de in- flutna uppgifterna icke med någon ökning av arbetsintensiteten. Beträf-

• Sida 136
•  Original

bibehållen produktion.

fande arbetslönerna räknas, likaledes med ledning av de inkomna upp- gifterna, med full kompensation för arbetstidens förkortning, där ej särskilt angives, att annan beräkningsnorm användes.

Från de allmänt tillämpade beräkningsprinciperna göres i viss mån undantag beträffande en vid undersökningen ingående spisbrödsfabrik, som i ekonomiskt hänseende rönt inverkan icke blott av arbetstidslagen utan även av den samtidigt ikraftträdande lagen om begränsning av tiden för bageri- och konditoriarbete. Då det visat sig möta hinder, att sär- skilja de två lagarnas inverkan på produktionskostnaden, väljes i detta fall en beräkningsmetod, varigenom ett gemensamt resultat framkommer. Beträffande metodens art och innebörd hänvisas till den följande be- räkningen.

Med tillämpning av de ovan meddelade allmänna grunderna, med an- givna undantag, verkställas nedan anförda beräkningar över den av arbets- tidslagen förorsakade ökningen av produktionskostnaderna. Beträffande de till grund liggande uppgifterna rörande investerat kapital, produktions- kostnadernas fördelning på olika huvudposter, arbetarantal och arbetstid hänvisas till den tidigare meddelade tablån. Vissa andra vid beräknin- garna använda uppgifter, såsom beträffande nyanläggningar på grund av lagen och arbetsmaterialiernas fördelning på varor av svensk och utländsk produktion, meddelas i samband med beräkningarna.

Närmast redogöres för de beräkningar, som avse anläggningar med bibehållen produktion, dit, såsom förut omnämnts, de anläggningar hän- föras, vid vilka arbetarantalet efter lagen ökats minst så mycket, att den av lagen framkallade förlusten av arbetstid ungefärligen uppvägts.

Mekaniska verkstäder, 2 st., den ena för bensinmotorer, den andra huvudsakligen för vattenturbiner.

Ordinarie arbetstid per vecka enligt 1919 års bestämmelser 519 t., 1920 48 t.; minskning 7'5 4.

Av de konstanta kostnaderna ökas ränta å anläggningskapital samt avskrivningar på grund av nyanläggningar till följd av lagen. Nyan- läggningarna avsågo dels bostäder, dels verkstadsutvidgning och anskaff- ning av arbetsmaskiner. Kostnaden utgjorde för byggnader kr. 200,000, tomter kr. 10,000 och maskiner kr. 384,700, s:a kr. 594,700, varå 7 4 ränta = kr. 41,629. Avskrivningar ökades med 2 4 å nya byggnader = kr. :400010ech,10 41å nya maskiner — kr. 38,470,,s:a -kr.j42,4703

De variabla kostnaderna beräknas ökade i fråga om posterna arbets- materialier och arbetslöner. Arbetsmaterialierna bestodo till 840 4 eller kr. 2,732,873 av svenska produkter, huvudsakligen järn och stål, plåt, gjutgods och andra halvfabrikat av järn och stål. Fördyring på grund

• Sida 137
•  Original

av lagen beräknas därför med 831 zZ (järn- och stålverken), vilket gör kr. 204,776.

Arbetarna kompenserades i enlighet med uppgörelse den 5 mars 1920 huvudsakligen på så sätt, att arbetare med tidlön erhöllo full kom- pensation med 8's &« och arbetare med ackordlön 4 2 kompensation. Av det uppgivna lönebeloppet utgjorde kr. 880,760 tidlön och kr; .770;500 ackordslön. Kompensationen blir således för tidlön kr. 67,501 och för ackordslön kr. 29,627, sia kr. 97,128;

Resultatet av kalkylen blir alltså:

Beräknad É kostnad NER Kostnadsökning utan lagen Ena Kr. Kr JKT: 2 Ränta å anläggningskapital . . . . . - - +» + 437,600 479,229 41,629 95 Avskrivningar ej od obtaiislalsss sken gal 310,306 417,826 42,470 1158 ATbetematerlallet sees ode saesa NE 3,048,644 3,253,420 204,776 67 Arbetslöngr bris a sal Felisdk ost sve lea 1,553,932 1,651,060 97,128 63 Summa beräknad kostnadsökning kr. 386,003. Verkliga totala pro- duktionskostnaden, kr. 7,597,111, minskad med anförda belopp = kr. 7,211,108, varå kostnadsökningen = 54 £Z.

Cementfabriker. Ordinarie arbetstid 1919 56 t., 1920 48 t.; minsk- ning 143 2.

Ökning av konstanta kostnader beräknas icke, då några nyanlägg- ningar på grund av lagen icke uppgivits.

Av de variabla kostnaderna ökas posterna emballage och arbets- löner. I förstnämnda post ingå av inhemska industriprodukter stav och tunnband med kr. 275,687 och papper med kr. 362,046. Stav och tunn- band beräknas fördyrade 2's Zz (sågverken) och papper 42 Zz (pappersbru- ken), d. v. s. resp. kr. 6,724 och 14,593.

Arbetarna erhöllo full lönekompensation, vilken i överensstämmelse med arbetstidens förkortning beräknas till 14's Z av uppgivna lönebe- loppet, alltså kr. 123,966.

Kalkylens resultat blir således:

Beräknad Verklig

kostnad Kostnadsökning utan lagen Kostnan Kr. Kr. Kr: 2 EMmballAgO near os sr er se SERNER al skena a SE 614,183 635,500 21,317 35 Ärbetslönet UOgpenamadng ocle SNRA fue Vas '742,930 866,896 123,966 167

Summa beräknad kostnadsökning kr. 145,283. Totala verkliga pro- duktionskostnaden, kr. 4,040,947, minskad med angivna belopp = kr; 3,895,664, varå kostnadsökningen = 3'7 4.

• Sida 138
•  Original

Glasbruk. - Undersökningen omfattar 2 glasbruk, det ena för fön- sterglas, det andra huvudsakligen för kvalitetsvaror inom småglasbran- schen. Beträffande det senare synes undersökningen, som avser år 1920, ge vid handen, att produktionen per arbetare var lika hög som före lagen, ehuru dock arbetets kvalitet i vissa fall försämrats. Då ifrågavarande försämring emellertid icke kan siffermässigt belysas, har glasbruket måst uteslutas vid beräkningarna, som alltså endast gälla ett fönsterglasbruk.

Av de 1920 befintliga arbetarna skulle 102 st. med tillämpning av 1919 års bestämmelser haft en genomsnittlig ordinarie arbetstid av 59'3 t. per vecka, medan de övriga i fråga om arbetstiden kunna anses såsom icke påverkade av lagen. För det anförda antalet utgör arbetstidens minskning genom lagen 1973 2.

De konstanta kostnaderna ökas på grund av nybyggnad av bostä- der till en kostnad av kr. 46,000, varav tomtvärde kr. 1,000. Ränte- kostnaden ökas således med kr. 1,610 ('/2 år) och avskrivningar med kr, 450 (!/2 år).

Av de variabla kostnaderna beräknas kostnadsökning för posterna arbetsmaterial, förbrukningsartiklar och arbetslöner. Bland materialierna ingå kalk och sand för kr. 68,479, vilken post med ledning av verkställd uppskattning beräknas fördyrad genom lagen med 9 « eller kr. 5,654.

. Posten smörjmedel och div. förbrukningsartiklar innefattar bl. a. emballage (bräder) till en kostnad av kr. 40,267, varå beräknas fördyring med 2's Z (sågverken) eller kr. 982.

Av posten arbetslöner komma kr. 201,237 på de 102 arbetare, vilkas arbetstid enligt ovanstående förkortats 191 z genom lagen. ” Ar- betarna erhöllo full lönekompensation, vilken i överensstämmelse med arbetstidens förkortning beräknas till 191 z av nyss angivna lönebelopp,

(li V:nS.nkTiLkgd, tab. ” Kalkylens resultat blir alltså:

Peräknad å

kostnad MEN Kostnadsökning utan lagen

Kr Kr. KT: 2 Ränta å anläggningskapital ... ss. .woo.v.c... 56,768 58,378 1,610 28 ANEKTIVDIDSAR sann es AN est ENE 26,796 27,246 450 LT ATDEIEN SLET IG OT roa og ae la po NeA 177,481 183,135 5,654 33 Smörjmedel och div. förbrukningsartiklar . . . . 95,954 96,936 982 1:0 ATDELSlÖRGL 0 Ee janslg ere Sa fan la ba 388,543 426,979 38,436 99

Summa beräknad kostnadsökning kr. 47,132. Totala verkliga pro- duktionskostnaden, kr. 1,684,304, minskad med angivna belopp = kr. 1,637,172, varå kostnadsökningen = 2', 4, - :

• Sida 139
•  Original

Sågverk och hyvlerier. Ordinarie arbetstid (effektiv) 1919 54 t., 1920 48-57 minskning Lene; i

Bland de konstanta kostnaderna beräknas räntor och avskrivningar ökade genom lagen i följd av nyanläggningar, som vidtagits av ett verk, nämligen bostäder och tillbyggnad av såg för kr. 70,000 jämte tomt kr. 5,000 samt maskiner för kr. 50,000, s:a kr. 125,000, varå 7 2 ränta = kr. 8,750. Avskrivningarnas ökning motsvarar 2 2z å nya byggnader och 10 2 å nya maskiner, d. v. s. sammanlagt kr. 6,400.

De variabla kostnaderna beräknas ökade beträffande posterna ar- betsmaterialier och arbetslöner. I kostnaden för arbetsmaterialier ingår ett belopp av kr. 2,519,200 för sågade trävaror, som köpts inom landet för hyvling och skeppning. Då ifrågavarande varor således vid inköpet redan undergått industriell bearbetning, räknas med fördyring genom lagen, vilken med ledning av förhållandena vid de undersökta verken synes kunna .sättas till 2 4, d. v. s. kr. 49,396.

Arbetarna uppgivas ha erhållit full lönekompensation, vilken i över- ensstämmelse med arbetstidens förkortning beräknas till 111 Zz av upp- givna lönesumman, alltså kr. 383,960.

Kalkylens resultat blir alltså:

Beräknad : kostnad Verklig Kostnadsökning kostnad

utan lagen

KT: Kr; Kr. äg Ränta å anläggningskapital . . . . . . » « + 765,835 774,585 8,750 11 Avökrivningår. - om telilsö ER 512,486 518,586 6,400 9 Arbeötömaterialiet..sbametid ice s dels bes SGI 10,024,248 10,073,644 49,396 05 Arbetslöner > spelt sens saker g Hr köks Sr 3,075,136 3,459,096 383,960 12:5

Summa beräknad kostnadsökning kr. 448,506. Totala verkliga produktionskostnaden, kr. 18,421,425, minskad med angivna belopp = kr. 17,972,919, varå kostnadsökningen = 2's 4.

Sulfitfabriker. Ordinarie arbetstid 1919 559 t., 1920 48 t.; minsk- ning 141 zz. |

Av de konstanta kostnaderna ökas räntor och avskrivningar på

grund av nyanläggningar, förorsakade av lagen. -Ifrågavarande anlägg- ningar utgöras av bostäder till en kostnad av kr. 695,000, varav kr. 35,000 tomtvärde.. Räntor ökas således med kr. 48,650 och avskrivnin- gar med kr. 13,200.. i De variabla kostnaderna beräknas ökade i fråga om posten arbets- löner. Arbetarna uppges ha erhållit full lönekompensation, vilken i över- ensstämmelse med arbetstidens förkortning beräknas till 141 Zz av upp- givna lönebeloppet, d. v. s. kr. 313,937.

• Sida 140
•  Original

Beräknad

Verklig E Sä kostnad Kostnadsökning utan lagen kostnad Kr Kr. Kr. 9 Ränta å anläggningskapital . . . ...... 1,485,792 1,534,442 48,650 38 ÄNSKILVOLDE AL T0 705 use kol Sole SE cs 1,367,260 1,380,460 13,200 1:0 ATDETSLÖNOT fossiler sr ere kaj Sa er SE är 1,912,568 2,226,505 313,937 164

Summa beräknad kostnadsökning kr. 375,787. Totala verkliga pro- duktionskostnaden, kr. 18,301,695, minskad med angivna belopp = kr. 17,925,908, varå kostnadsökningen = 21 4.

Sulfatfabriker. Ordinarie arbetstid 1919 58'9 t., 1920 48 t.; minsk- ning 18'5 4.

De konstanta kostnaderna ökas i fråga om ränta och avskrivningar på grund av nyanläggningar, förorsakade av lagen, nämligen bostäder till en kostnad av kr. 302,000, varav tomtvärde kr. 13,000. Räntekost- nadens ökning blir kr. 21,140 och avskrivningens kr. 5,780.

Av de variabla kostnaderna beräknas posterna arbetsmaterialier och arbetslöner ökade. Bland arbetsmaterialierna ingår kalk med kr. 285,372, vilken enligt en företagen uppskattning fördyrats c:a 9 4 genom lagen, dd VISkr 25003:

Arbetarna erhöllo full lönekompensation, vilken i överensstämmelse med arbetstidens förkortning beräknas till 18's Zz av uppgivna lönebelop- pet, alltså kr. =153,139.

Kalkylens resultat blir sålunda:

Beräknad

Verklig , NE

kostnad = Kostnadsökning

utan lagen kostnad Kr. KT: KT: å Ränta å anläggningskapital . . ....... 250,562 271,802 21,140 34 ANBREIVIINSRT 5 PE omnet ar, äl an 5 RE SN VARE 254,906 260,686 5,780 28 ATDELSMRLOLISLLOLE: "ök bl baler a ble a AR ke LG 2,457,368 2,480,931 23,563 10 ATHOCSIÖNET vm er ls torsken ta tea En SER fi 674,637 827,776 153,139 227

Summa beräknad kostnadsökning kr. 203,622. Totala verkliga pro- duktionskostnaden, kr. 4,417,472, minskad med angivna belopp = kr. 4,213,850, varå kostnadsökningen — 4's 4.

Träsliperier. Ordinarie arbetstid 1919 57's t., 1920 48 t.; minsk- Ming ög.

De konstanta kostnaderna ökas beträffande räntor och avskrivnin- gar, då nya bostäder byggts på grund av lagen för kr. 117,000, därav kr. 5,000 tomtvärde. Räntekostnadens ökning blir således kr. 8,190 och avskrivningens kr. 2,240.

• Sida 141
•  Original

Av de variabla kostnaderna beräknas arbetslöner, då full kompen- sation erhållits, ökade i proportion till arbetstidens förkortning, alltså med 173 4 av uppgivna lönebeloppet eller kr. 70,113.

Kalkylens resultat blir således:

Beräknad 1 3 kostnad S erklig Kostnadsökning

kostnad

utan lagen

Kr: KR Kr. 4 Ränta å anläggningskapital . . . «so so. -o- + + 169,960 178,150 8,190 4:8 ÄvVSkrivningar + le) oc. « door bly A felis a 141,160 143,400 2,240 id: Ärbetslöner. .. ovkole arbokin de öd bord sp eder gt 339,906 410,019 70,113 206

Summa beräknad kostnadsökning kr. 80,543. Totala verkliga pro- duktionskostnaden, kr. 2,172,137, minskad med angivna belopp = kr. 2,091,594, varå kostnadsökningen = 3'9 4.

Komb. sulfitfabrik, träsliperi och pappersbruk. Ordinarie arbetstid 1919 57:e t., 1920 48 +t.; minskning 167 Z.

Av de konstanta kostnaderna ökas ränta och avskrivning på grund av nybyggnad av bostäder till en kostnad av kr. 160,000, varav tomtvärde kr. 10,000. Efter 7 Zz ränta och 2 4 avskrivning blir kostnadsökningen resp. kr. 11,200 och kr. 3,000.

De variabla kostnaderna ökas beträffande arbetsmaterialier och arbetslöner. Bland de förra ingår sulfatcellulosa med kr. 604,668, sulfit- cellulosa med kr. 89,931 och mekanisk trämassa med kr. 173,635, vilka varor beräknas fördyrade med den procent, som ovan kalkylerats för resp: fabriker, d. v. s. 4'8 Zz, 21 2 och 39 Zz. Den sålunda beräknade kostnadsökningen utgör sammanlagt kr. 36,063.

Arbetarna erhöllo full lönekompensation, vilken beräknas till 16'7 x av uppgivna lönebeloppet, d. v. s. lika med arbetstidens minskning, och alltså utgör kr. 706,139.

Kalkylens resultat blir således:

Beräknad Nörklig

kostnad koRtnäd Kostnadsökning utan lagen Kr: Kr, Kr. 9 Ränta: å-anläggningskapital ia slut albsislld sås 1,173,564 1,184,764 11,200 1:0 ANBRriVDIngal seg skoter löken Sets eg SLS ora 1,157,592 1,160,592 3,000 08 ATDELSmaterlaller — sta ta Gc er el ler ne fell etsare 5,540,360 5,576,423 36,063 ÖT Arbetslöngr il Näs rss SEEN 3,522,238 4,228,377 706,139 200

Summa beräknad kostnadsökning kr. 756,402. Totala verkliga pro- duktionskostnaden, kr. 19,299,206, minskad med angivna belopp = kr. 18,542,804, varå kostnadsökningen = 41 4.

• Sida 142
•  Original

Pappersbruk och pappfabriker. Ordinarie arbetstid 1919 59: ba 1920-48 t.; minskning 191 «;

Av de konstanta kostnaderna ökas ränta och avskrivning, då lagen medfört nybyggnad av bostäder till en kostnad av kr. 5329,200, varav tomtvärde kr. 35,500. Räntan ökas med kr. 37,044 och avskrivningar med kr. 9,874.

De variabla kostnaderna beräknas ökade i fråga om arbetsmateria- lier och arbetslöner. Bland materialierna ingår sulfatmassa, kr. 165,078, fördyrad 4's Zz, sulfitmassa, kr. 2,658,359, fördyrad 21 2, och slipmassa, kr. 1,652,546, fördyrad 3'9 4, enligt beräkningsresultaten för resp. indu- strier. Totalt beräknas ifrågavarande kostnadsökning till kr. 124,268.

Arbetarna erhöllo full lönekompensation, vilken i överensstämmelse med arbetstidens förkortning beräknas till 19'1 Z av uppgivna lönebeloppet eller =krvald. 120,

Kalkylens resultat blir alltså:

Beräknad

Verklig 2 ls kostnad NTA Kostnadsökning utan lagen kostnad

Kr. Kr: Kr. vå

Ränta å anläggningskapital . . .. ........ 558,674 595,718 37,044 66 ANS RFIVI IS RE 0 rs bg ae es SO TA ESSEN AL ped ee 525,901 030.110 9,574 19 APbetsmaterialönd ide. usta ue orjetja le late cr 6,090,572 6,214,840 124,268 20 AR HOSBLÖTOL AT [ös tgerN arb og bedgkra Ber Sen, TS sdoa JE NEn, FE ÖMT 2 1,326,263 1,639,386 313,123 236

Summa beräknad kostnadsökning kr. 484,309. Totala verkliga pro- duktionskostnaden, kr. 11,944,579, minskad med angivna belopp = kr. 11,460,270, varå kostnadsökningen = 4'2 4. i

Spisbrödsfabriker. Bageriernas ekonomi har, såsom förut framhål- lits, rönt inverkan utom av arbetstidslagen jämväl av den samtidiga lagen om begränsning av tiden för bageri- och konditoriarbete, den s. k. bagerilagen. Vid undersökningen, som på grund av svårighet att äpp- bringa ett mera omfattande uppgiftsmaterial kunnat fullföljas blott för ett spisbrödsbageri, har framgått, att synnerligast sistnämnda lag avse- värt betungat företagets ekonomi genom de hinder, som densamma med- fört för utnyttjandet av anläggningens tillverkningskapacitet. Bageri- lagens begränsning av den tid, inom vilken tillverkning av spis- eller knäckebröd må äga rum, till mellan kl. 6 f. m. och kl. 10 e. m. har sålunda till följd, att ugnarna varje dygn måste avsläckas och arbetet vid degmaskiner m. fl. apparater avstanna. Genom att ugnarna varje dygn måste uppeldas förorsakas, förutom relativt ökad bränsleåtgång, tids- förlust och ökning av arbetet, och förhållandet blir detsamma beträffande rengöringen av maskiner och apparater, som måste förnyas efter varje

• Sida 143
•  Original

stillestånd, liksom beträffande olika förberedelsearbeten vid själva bak- ningen. Tids- och arbetsförlust inträder även på grund av den margi- nal, som måste hållas för att ej riskera överskridande av den lagstad- gade gränsen för arbetets dagliga avslutning. Av antydda skäl erhålles per arbetare räknat avsevärt lägre produktionsutbyte efter lagens genom- förande än förut.

Arbetstidslagen har för den ifrågavarande fabrikens vidkommande endast i obetydligare grad utövat inverkan, då längre arbetstid än 48 timmar per vecka före lagen tillämpades endast för ett mindre antal dagarbetare. |

Då svårighet möter att särskilja de två lagarnas ekonomiska kon- sekvenser i det behandlade fallet, kommer den följande beräkningen att avse deras kombinerade inverkan samt utföras efter delvis andra metoder än de för övriga industrigrenar tillämpade.

Företagets arbetarantal var: 1919 201, 1921 209. Produktionen utgjorde: 1919 3,138,501 kg., 1921 2,962,963 kg. spis- och knäckebröd. Antalet arbetsdygn var 1919 i följd av strejk blott 288, 1921 300. Med beräkning av 300 arbetsdygn även för 1919 skulle produktionen utgjort 3,269,271 kg. eller 16,265 kg. per arbetare, Med samma produktion per arbetare skulle för 1921 års produktion .ha erfordrats 182 arbetare. Då verkliga antalet var 209, förefanns alltså en ökning av 27 arbetare, vil- ken tillskrives de två lagarnas inverkan. Arbetslönen 1921 uppgives totalt till kr. 871,309 eller kr. 4,169 per arbetare. Kostnadsökningen beräknas följaktligen = 27 gånger 4,169 eller kr. 112,563.

Verkliga totala produktionskostnaden, kr. 2,959,411, minskad med den beräknade kostnadsökningen, blir således = kr. 2,846,848, varå kost- nadsökningen utgör £'o 4.

Det bör tilläggas, att fabriken åtnjöt dispens från bagerilagen så tillvida, att !/s av anläggningen kunde hållas i kontinuerlig UEILtRVartS genom lagens inverkan mildrats. Vissa smärre fördyrande faktorer, t. ex. bränslekostnadens ökning genom den dagliga uppeldningen av ugnar och mjölprisets stegring i följd av arbetstidslagens fördyrande inverkan vid kvarnarna, hava i brist på material lämnats utanför beräkningen.

Råsockerbruk. Ordinarie arbetstid 1919 618 t., 1921 50'9 t.; minsk- ning 214 4.

De konstanta kostnaderna ökas på grund av nybyggnad av bo- städer till en kostnad av kr. 105,000, varav kr. 5,000 tomtvärde. Räntor ökas sålunda med kr. 7,350 och avskrivningar med kr. 2,000.

Av de variabla kostnaderna ökas arbetslöner. Full lönekompensa-

• Sida 144
•  Original

tion erhölls, vilken i enlighet med arbetstidens förkortning beräknas till 214 Zz av uppgivna lönebeloppet, d. v. s. kr. 161,522. Kalkylens resultat blir således:

Beräknad Verklig

kostnad Kostnadsökning

utan lagen kostnad Kr. Kr, IKT; Få Ränta & anläggningskapitlal of cos c oo cl s fe ck: H14,227 521,577 7,350 14 SA NBETIVYIINDAR ev" föl des si stlelpe ler frtsN END Helegla are 485,014 487,014 2,000 0:4 AFHOLBLÖNGE TE = tele öre ar lördag SA "Äl a Ve I en Ag 593,255 754,777 161,522 202

Summa beräknad kostnadsökning kr. 170,872. Totala verkliga pro- duktionskostnaden, kr. 9,235,166, minskad med angivna belopp = kr. 9,064,294, varå kostnadsökningen = I'»9 4.

Sockerraffinaderier. Ordinarie arbetstid 1919 60 t., 1921 48 t.; minskning 20 zz.

Beträffande konstanta kostnader beräknas ingen kostnadsökning på grund av lagen.

Av de variabla kostnaderna beräknas ökning för arbetsmaterialier och arbetslöner. De förra utgöras till kr. 44,039,692 av inhemskt rå- socker, vilket beräknas fördyrat genom lagen ned 1" 9 2 (råsockerbruken), divs kr. 821152?

lärbetarda erhöllo full lönekompensation, vilken i enlighet med arbetstidens förkortning beräknas till 20 Zz av uppgivna lönebeloppet, alltså kr. 374,104.

Kalkylens resultat blir således:

Beräknad s kostnad Nere Kostnadsökning utan lagen KT. Kr. Kr. 9 Arbötsmaterlälleft i sa tig st silke img et en BiA 44 051,095 44 872,247 821,152 1:9 VÄ RHETSIOTOT be boenden, LARS oc ISS RI SIR Elak NE 1,496,417 1,870,521 374,104 250

Summa beräknad kostnadsökning kr. 1,195,256. Totala verkliga produktionskostnaden, kr. 50,264,256, minskad med angivna belopp = kr. 49,069,000, varå kostnadsökningen = 24 4.

Bryggerier. Av 1921 års arbetspersonal å 443 st. arbetare voro 58 utkörare, som intaga en viss självständig ställning och vilkas arbetstid ej kontrolleras av industriledningen, varför desamma ieke inbegripas i nedan- stående beräkning.

Ordinarie arbetstid 1919 -56's.t., 1921 48 +t.; minskning 15's 4. Kvinnlig personal vid sköljning och tappning, som arbetar på ackord och utan bestämd ordinarie arbetstid, är här lämnad utom räkningen.

• Sida 145
•  Original

De konstanta kostnaderna ökas på grund av nyanskaffning av bo- städer vid ett företag till en kostnad av kr. 61,000, varav kr. 5,000 tomtvärde. Räntor ökas sålunda med kr. 4,270 och avskrivningar med kravla0:

Av de variabla kostnaderna beräknas posterna förbrukningsartik- lar och arbetslöner ökade genom lagen. I förstnämnda post ingår inom landet skuren kork och tillverkade buteljer till ett belopp av kr. 651,052, vilken kostnad, i brist på närmare uppgifter, med ledning av beräk- ningen för fönsterglasbruken uppskattas ökad med 3 2 eller kr. 19,532.

Arbetarna erhöllo full lönekompensation, vilken i enlighet med ar betstidens förkortning beräknas till 155 z av uppgivna lönebeloppet, alltså till kr. 257,621. För den kvinnliga personalen vid sköljning och tappning, som arbetar på ackord och utan bestämd ordinarie arbetstid, beräknas härvid kompensation i samma proportion som för övriga arbe- tare, enär ifrågavarande personal enligt uppgift erhållit en mot övriga arbetares kompensation svarande förhöjning av lönesatserna.

Kalkylens resultat blir således:

Beräknad Vockli kostnad utan Et Kostnadsökning lagen RR Kr Kr. Kr. vå Ränta.& anläggningskapital jack. 0ag sjö nes ses sits 900,564 904,834 4.270 05 ÅNSkrivVningar oc 065 sea see SRS Lee SE SSA LINAS 565,268 566,388 1,120 02 Smörjmedel och div. förbrukningsartiklar . . . + + 871,108 890,640 19,532 22 Arbetslönöriyrdkt ov sar ståcg odd dd pilar aa re gi se 1,404,453 1,662,074 257,621 188

Summa beräknad kostnadsökning kr. 282,543. Totala verkliga pro- duktionskostnaden, kr. 7,387,916, minskad med angivna belopp = kr. 7,105,373, varå kostnadsökningen = 4'0 4.

Kombinerade yllefabriker. Ordinare arbetstid 1919 60 t., 1920 48 t.; minskning 20 4

Ökniog av de konstanta kostnaderna beräknas icke, då några ny- anläggningar på grund av lagen icke uppgivits.

De variabla. kostnaderna ökas i fråga om arbetslönerna. Arbetarna erhöllo full kompensation, vilken i överensstämmelse med arbetstidens förkortning beräknas till 20 Zz av uppgivna lönebeloppet eller kr. 136,808.

Kalkylen ger alltså följande resultat: färbotslörers beräknad kostnad utan lagen kr. 547,234, varå ovan- RE OkDinger== 4 20i0e- 0 LOtala verkliga produktionskostnaden, kr. ADo2220; minskad med beräknade löngöktifsen = Skr 090-401 Vara berörda ökning = = 33 4.

• Sida 146
•  Original

duktion

Konstgödselfabriker. " Ordinarie arbetstid 1919 63's t., 1922 484 t.; minskning 23's 4.

De konstanta kostnaderna ökas på grund av nybyggnad av bostäder till en kostnad av kr. 256,000, varav kr. 13,000 tomtvärde. Räntor ökas alltså med kr. 17,920 och avskrivningar med kr. 4,860.

Av de variabla kostnaderna beräknas ökning för arbetslöner. För full kompensation skulle krävts en höjning av lönesatserna med i ge- nomsnitt 31'2 Zz. Förhöjningen stannade emellertid i verkligheten vid 28'3 Zz och kan alltså beräknas till kr. 83,819.

Kalkylens resultat blir alltså:

Beräknad

Eontnad utan 1 SFÄR Kostnadsökning agen

Kr. Kr: TP: 4 Ränta '& snläsgningskaäpital =. cs cd del öh 437,641 455,561 17,920 4:1 ANVSKIIVDINSORT «2150, did Drrar PO oS LEE sal osks DE 326,436 331,296 4.860 1:5 AFDELBLOMGR Sue: 0 eva jar nog ERE RR ART 296,181 380,000 83,819 283

Summa beräknad kostnadsökning kr. 106,599. Totala verkliga pro- duktionskostnaden, kr. 3,081,857, minskad med angivna belopp. — kr. 2,975,258, varå kostnadsökningen = 3's 4.

förande ej ökats eller där ökningen ej varit tillräcklig för att uppväga den med lagen följande förlusten av arbetstid. i

Järn- och stålverk. Ordinarie arbetstid 1919 603 t., 1920 492 t.; minskning 184 Zz. Produktionsminskning lika med arbetstidens förkort- ning, alltså 18'4 .

Ställda i samma relation till produktionen som vid oavkortad ar- betstid minskas de konstanta kostnaderna med nyss angivna procent eller kr. 923,866.

Av de variabla kostnaderna beräknas posterna arbetsmaterialier och arbetslöner ökade genom lagen. Bland arbetsmaterialierna ingå som huvudposter: köpta inom landet: malm kr. 476,883, tackjärn kr. 2,691,473, Skrot Ck: f,ol6,(19, Söt och smältstycken kr. 290,547, kisel-, mangan- och kromjärn kr. 279,195 och kvarts, kalk- och sandsten, dolomit kr. 120,914; samt köpta utom landet: skrot kr. 351,318 och kisel-, mangan- och kromjärn kr. 106,517. De inom landet köpta produkterna, undan- tagandes skrot, belöpande sig till en sammanlagd kostnad av kr. 3,859,012, kunna såsom härstammande från industrier, berörda av lagen, anses i någon mån fördyrade genom denna. Då huvudposterna utgöras av tack- Järn och malm samt arbetstiden vid masugnarna, som i de undersökta

• Sida 147
•  Original

fallen var 56 timmar före lagen, genom dispens kunnat bibehållas och arbetstiden vid järnmalmsgruvorna redan före lagen låg nära den av denna stadgade gränsen, synes fördyringen dock kunna uppskattas som ganska obetydlig. I brist på bestämdare hållpunkt anslås densamma för de i nyss anförda belopp representerade produkterna till i genomsnitt 2 2 å beloppet, alltså till kr. 77,180.

Arbetarna erhöllo vid ett av verken full lönekompensation för ar- betstidens förkortning samt vid de 2 övriga kompensation i huvudsaklig överensstämmelse med en uppgörelse mellan järnverken och deras arbe- tare den 5 mars 1920, vilken som regel medförde, att dagarbetare kom- penserades fullt samt övriga arbetare fullt för avkortning från ett högre timantal till 57 timmar och med 10 «£ för avkortning från 57 till 48 timmar. I genomsnitt för de 3 verken blir den enligt antydda normer beräknade kompensationen 204 2 eller kr. 592,101.

Kalkylens resultat blir alltså:

Beräknad

Kgetnnd utan SS Kostnadsökning agen

KT: Kr: Kr: 9 Kounstantö kostnader = - sl css Atos a Teens AROR 5,021,0138 923,866 224 Arbetsmåterialier! «vn tet:t. sår REN sag NERE SA ÖL OIRG 5,955,203 77,180 1:3 Arbetslöner . +. . : (ör ASEA ÄL Ji ä al ace SE BIR OO 3,494,555 592,101 204

Summa beräknad kostnadsökning kr. 1,593,147. Totala verkliga produktionskostnaden, kr. 21,163,835, minskad med angivna belopp = kr. 19,570,688, varå kostnadsökningen =8': 4.

Järn- och stålmanufaktur. Ordinarie arbetstid 1919 549 t., 1920 48 t.; minskning 12'6 Zz. Produktionsminskning lika med arbetstidens förkortning, alltså 12'e 4.

Ställda i samma relation till produktionen som vid oavkortad arbets- tid minskas de konstanta kostnaderna med nyss angivna procent eller kr. 338,4551

Av de variabla kostnaderna ökas posterna arbetsmaterialier och arbetslöner. Av materialkostnaden beräknas 87's & eller kr. 1,797,855 avse varor av svensk produktion. Produkterna i fråga utgöras till vida övervägande delen av järn och stål samt dessutom av olika metaller, vadan fördyring på grund av lagen beräknas med den för järn- och stål- verken erhållna procentsatsen, 81 2, d. v. s. kr. 134,714.

Vid ett av verken, där arbetstiden förkortades från 56 till 48 t., gavs 12 2 kompensation och vid de 2 övriga full kompensation. I genom- snitt för samtliga verken blir kompensationen 137 « eller kr. 294,173.

• Sida 148
•  Original

Beräknad kostnad Verklig Kostnadsökning

utan lagen kostnad Kr. Kr. Kr. 4 Koönstanta kostnader: —. ss scc 2,347,720 2,686,178 335,458 14:4 Arbetsmaterialiet” .0,. oss. » « 1,916,569 2,051,283 134,7 14 T0 ATBVOLSIÖNET snar Pe bran RE 2,147,247 2,441,420 294,173 137

Summa beräknad kostnadsökning kr. 767,345. Totala verkliga pro- duktionskostnaden, kr. $8,297,879, minskad med angivna belopp — kr. 1,930,534, varå kostöadsökalnge en = 102 4.

Mekaniska verkstäder. 4 st., därav en för separatorer, en för olika slags verktyg, en huvudsakligen för pappers- och cellulosamaskiner samt en för armatur för ång-, gas-, vattenledningar m. m.

Ordinarie arbetstid 1919 52 t., 1920 48 t.; minskning 77 Z. Pro- duktionsminskning lika med ärbetstidens förkortning, alltså 147 &.

Ställda i samma relation till produktionen som vid oavkortad arbets- tid minskas de konstanta kostnaderna med angivna procent eller med kr. 420,802.

ÅR de variabla kostnaderna beräknas posterna arbetsmaterialier och arbetslöner ökade. Arbetsmaterialierna bestå till 72'1 4 eller kr. 5,152,417 av svenska varor, huvudsakligen järn och stål jämte andra metallpro- dukter. Kostnadsökning på grund av lagen beräknas därför med 81 4 (järn- och stålverken), d. v. s. kr. 386 6,074.

Arbetarna kompenserades som rögel enligt samma norm, som an- givits för de 2 förut behandlade verkstäderna, "alltså med 83 4 för tid- lön och 43 6 för ackordslön. Av lönesumman utgör kr. 2,622,439 tidlön OCK okt: 2.016 (94 ackordslön. Kompensationen blir således i förra fallet kö: 200; 981 och i senare fallet kr. 717,569, s:a kr. 278,550.

Resultatet av kalkylen blir således:

Beräknad kostnad Verklig

utan lagen kostnad Kostnadsökning

Kr: NET KT: $$

Konstanta kostnader . . . . . . . 5,044,157 5,464,959 420,S02 33 ATHELSMaterialler. ooo es ic ort. + 46,/60,13D 7,146,209 286,074 TT ATPDENSLÖDOE bog skar JA RT 4,360,683 4,639,233 278,550 64

Summa beräknad kostnadsökning kr. 1,085,426. Totala ver kliga produktionskostnaden, Kr 9023,0 72; minskad nod angivna belopp = kt: L8:008,240, vara kostnadsökningen = SA

• Sida 149
•  Original

Fabriker för elektriska maskiner. Ordinarie arbetstid 1919 52 t., 1920 48 t.; minskning 7'7 4. Produktionsminskning lika med arbetstidens förkortning, alltså 77 4.

Om de konstanta kostnaderna ställas i samma relation till produk- tionen som vid oavkortad arbetstid, minskas desamma med nyss angivna procent eller med kr. 150,970.

Av de variabla kostnaderna beräknas posterna arbetsmaterialier och arbetslöner ökade. Arbetsmaterialierna uppgivas så gott som ute- slutande bestå av svenska produkter och utgöras företrädesvis av järn och stål, olika metaller samt diverse halvfabrikat härav. Kostnaden beräknas därför ökad genom lagen med 81 4 (järn- och stålverken), vil- ket betyder en merkostnad av kr. 2604,880.

Arbetarna kompenserades enligt samma grunder som ovan angivits för mekaniska verkstäderna, d. v. s. med 8'3 4 å tidlön och 4 42 å ackordslön, Av det uppgivna lönebeloppet kommer kr. 98,300 på förra slaget och kr. 1,194,000 på det senare. Kompensationen blir alltså å tidlön kr. 7,534 och å ackordslön kr. 45,923, d. v. s. sammanlagt kr. 53,457.

Kalkylen ger alltså följande resultat:

Beräknad kostnad Verklig Kostnadsökning

utan lagen kostnad KT! Kr: Kr. vå Konstanta kostnader . . . . . . . 1,809,685 1,960,655 150,970 58 Arbetsmaterialier . . . . . .. . . 3, 270,120 3,535,000 264,850 81 Arbetslöngrdrn bes öar TENS rer 1,238.843 1,292,300 53 3,457 48

Summa beräknad kostnadsökning kr. 469,307. Totala verkliga pro- duktionskostnaden, kr. 7,342,125, minskad med angivna belopp = kr. 6,872,818, varå kostnadsökningen = = 68 4.

Tegelbruk. Ordinarie arbölstid LILI FIA FLN 204 SETENINSkE ning 12:53 4.

Vid ett av bruken .uppgives lagen ha medfört ökning av arbets- intensiteten med ca 5 4. Brukets arbetarantal 1920 var 18 med en genomsnittlig ord. arbetstid av 49'3 t., vilka, då angivna intensitetsökning medräknas, i produktionshänseende bli likvi ärdiga med 51's t. före lagen. Sö tillämpning av sistnämnda timantal är arbetstiden före lagen, 55'9 t., att jämföra med ett genomsnittstal av 49's t. efter lagen, vadan pro- duktionsminskningen blir 114 4.

Ställda i samma relation till produktionen som vid oavkortad arbets- tid minskas de konstanta kostnaderna ävenledes 114 4 eller med kr. 30,025

Av de variabla kostnaderna ökas arbetslönerna genom lagen. Full

• Sida 150
•  Original

lönekompensation erhölls, vilken i överensstämmelse med produktionens minskning beräknas till 11'1 Z av uppgivna lönebeloppet, alltså kr. 29,432.

Kalkylen ger alltså följande resultat:

Beräknad kostnad Verklig Ra utan lagen kostnad Fosinadsökning KY; KE: Kr. 9 Konstanta kostnader . . . . . 272,215 307,240 35,025 12:9 ATHOLSLÖNBE öst erat 228,741 258,173 29,4382 12:9 Summa beräknad kostnadsökning kr. 64,457. Totala verkliga

produktionskostnaden, kr. 702,376,

637,919, varå kostnadsökningen = 10'1 4. Bomullsspinnerier. Ordinarie arbetstid ning 15's Zz. Antal arbetare 1919 351,

TOLO IH TEE 9 20548 4 - minsk- Produktionsminsk-

stannat vid 12'o 4.

Av de variabla lagen. arbetstidens förkortning d. avs kro, 866:

Kalkylen ger alltså följande resultat:

Beräknad kostnad

arbetslöner ökade genom

Verklig

utan lagen kostnad Kostnadsökning

Kr Kr. Kr: vå

Konstanta kostnader . . ..... 1,363,215 1,549,108 185,893 136 ATDOUSLÖNET = säs er. se 617,465 733,331 115,3566 18:8

Summa beräknad kostnadsökning kr. 301,759. Totala verkliga produktionskostnaden, kr. 8,428,037, minskad med angivna belopp = kr. 8,126,278, varå kostnadsökningen = 3'7 4.

Kombinerade bomullsfabriker. Ordinarie arbetstid 1919 57:90 TID 48 t.; minskning 171 2». - Produktionsminskning lika med arbetstidens förkortning, alltså 17:1 4.

Ställda i samma relation till produktionen som vid oavkortad ar- betstid minskas de konstanta kostnaderna med Nyss angivna procent eller "krä dlö: 1.

Av de variabla kostnaderna ökas posten arbetslöner genom lagen. Full lönekompensation erhölls för arbetstidens minskning, vadan ifråga- varande kostnadsökning i överensstämmelse med arbetstidens förkortning beräknas till 17'1 2 av uppgivna lönebeloppet, d. v. s. kr. 334,585.

• Sida 151
•  Original

Kalkylens resultat blir alltså följande: Beräknad kostnad Verklig

utan lagen kostnad Kostnadsökning

KN Kr. Kr. 4

Konstanta kostnader . . . « . « « 2,487,827 3,000,998 513,171 206 Arbetslöner « tee less ce ere 1, OGR UDD 1,956,638 334,585 206

Summa beräknad kostnadsökning kr. 847,756. Totala verkliga pro- duktionskostnaden, kr. 8,663,137, minskad med angivna belopp = kr. 7,815,381, varå kostnadsökningen = 10's 4.

Kombinerade yllefabriker. Ordinarie arbetstid 1919 595 t., 1921 48 t.; minskning 193 2. Produktionsminskning lika med arbetstidens förkortning, alltså 193 4.

Ställda i samma relation till produktionen som vid oavkortad arbetstid minskas de konstanta kostnaderna med nyss angivna procent eller kr. 600,280.

Av de variabla kostnaderna beräknas arbetslönerna ökade genom lagen. Full lönekompensation erhölls av arbetarna, vilken i överensstäm- melse med arbetstidens avkortning beräknas till 19's Zz av uppgivna löne- beloppet eller kr. 481,014.

Kalkylens resultat blir alltså:

Beräknad kostnad Verklig

utan lagen kostnad Kostnadsökning

Kr. Kr Kr. 9

Konstanta kostnader . . . . -« =. 2,509,980 5,110,260 600,280 239 ATbötslönör es «che se Sn ra UEL ST 2,492,298 481,014 239

Summa beräknad kostnadsökning kr. 1,081,294. Totala verkliga produktionskostnaden, kr. 10,283,232, minskad med angivna belopp = kr. 9,201,938, varå kostnadsökningen = 11's 4.

Beträffande de utförda beräkningarnas slutresultat meddelas å nästa sida en sammanfattande översikt.

I tablån framträder som ett tydligt förhållande, att arbetstidslagens kostnadsstegrande inverkan i relation till omsättningsbeloppen blivit mest kännbar vid de anläggningar, vilkas produktion minskats. Huvudsakliga förklaringen härtill ligger dels i att nyanläggningar endast i jämförelse- vis obetydlig omfattning synts erforderliga eller av natur att böra föras på lagens konto vid företagen med bibehållen produktion, dels i det naturliga förhållandet, att de konstanta kostnaderna ökas per varuenhet vid fördelning på en minskad produktion.

betydenheten av ifrågavarande ökning, ställd i förhållande till totala

Samman-

fattning.

• Sida 152
•  Original

| | IKalkv ö | Antal — [Kalkylorad PO] Verkliga Beräknad undersökta 2 re produktions- | kostnadsökning | anlägg- | PIC OM MSN | "kostnaden | ninga fel = gar - Kr. Kr. Kr. | vå Företag med bibehållen produktion: Mekaniska verkstäder . 2 7,211,108 OLLI | 386,003 | HA j| Cementfabriker . . EK 3,595,664 4,040,947 145,283 | 37 | Glasbruk 22 1,687,473 1,684,605 47,1382 = 29 Sågverk och hyvlerier . | 3 17.972,019 18,421,425 448,506 25 Sulfitfabriker . | 2 17,225,908 18,301,695 BIDNGL | | Sulfatfabriker AR a KL 2 4.213,850 4,417,472 203,622 | 48 Träsliperier . . | 2 2,091,594 2,172,137 30,543 | 39 Komb. sulfitfabrik, träsliperi och pappersbruk I 15,542,804 19,299,206 7056,402 | 41 Pappersbruk och pappfabriker FT OSOE 3 11,460,270 11,944,579 484,509 42 Spisbrödsfabriker . . . ön if 2 :846. "848 2,959,411 112,563 | 40 Råsockerbruk . 1 9, 064, 294 9,235,166 170812)” Sockerraffinaderier . . os. oo. 1 49; ,069,000 50,2 2604,256 | 1,195,256 | 24/ Bryggerier Fen 2 rå 105, Si 001, 916 | 282,543 0 | Komb. yllefabriker ok 1 4:095.421 4 232,229 136,808 | 33 Konstgödselfabriker . id 2,975,258 5 0818 S57 i 106, 599 | 36 I Företag med minskad produktion: | | SJÄTD= OGMUStALV BIE 0 oc on re SE a 3 19,570,688 21,163,835 | 1,593,147 | | S1 Järn- och stålmanufaktur 3 7,530,534 8,297,879 | 267 345 | 10:2 Mekaniska verkstäder . 4 18,538,246 19,623,672 | 1,085,426 | 59 Fabr. för elektr. maskiner . . 1 6,872,818 7,342,125 | '469, 307 | 68 "Tegelbruk ja + as 2 637,919 702,376 64,457 Bomullsspinnerier . ; I i 8,126,278 5,428,037 | 301, 759 | 37 Komb. bomullsfabriker 2 7:815,381 8,663,137 | 8] Komb. yllefabriker . | 2 | 9,201,938 10,283,232 |1,081,2 2 94 | 11:8|

produktionskostnaden, och ge inom undersökningens ram en allmän bild av kostnadsökningens tyngd i jämförelse med övriga kostnadsposter vid de olika industrigrenarna. Då det gäller att bedöma lagens inverkan på företagens ekonomiska bärkraft eller räntabilitet, erbjuda de ifrågava- rande procentsiffrorna däremot knappast någon direkt hållpunkt. I sist- berörda hänseende mera upplysande siffror synas möjliga att erhålla genom en jämförelse mellan den beräknade kostnadsökningen och räntan å det i anläggningarna (fastigheter, maskiner och andra inventarier) bundna kapitalet, beräknat på grundval av det vid tiden för undersök- ningen gällande penningvärdet, då ju ett företag i normala fall. bör jämns en avkomst, som täcker räntan å anläggningskapitalet. En sådan sammansättning meddelas därför å nästa sida.

! Beträffande spisbrödsfabriker även bagerilagens inverkan medräknad, ? Kostnadsökning beräknad endast för det ena bruket,

• Sida 153
•  Original

I = Beräknad | | Beräknad z FN | Tänta å anläse- kostnadsökning | | ningskapitalet | Ta i z 4 av | KR Sr | räntan | | Företag med bibehållen produktion: | Möekaniska" vorkstödeb ds Ga sann fe ag tr oleetele ARS 479,229 386,003 | 805 | Clemen tfabriket ss 3 fel aa Ja lenge ds a AR Rear 305,214 145,283 | 476 Glasbruk AT ANI or felet ÄR sine NRA FOR LS ARR ren ta SE eg 58,378 47,132 | 807 Sågverk och hyvlerier =: s ss ss ss ss rr KR NR 714,585 448,506 | 579 Sulfitfabrikelt ig Fo alle le så fenoler as ät er FLN ica SKR 1,534,442 BID (Gl | 245 | Sulfatfabriker: "ae che. så ERE AIESEST Rae 271,802 203,622 | 7T49 | | ”PRESLPENIÖN AT a rss ser Cr SA Arn RE Rae 178,150 80,543 | 452 | | Komb. sulfitfabrik, träsliperi och pappersbruk . . «f+o>o- 1,184,764 756,402 | 638 | | Pappersbruk och pappfabriker . SE SENARE ES Eje lekar flog ta 595,718 484.309 | 81:83 | Spisbrödsfabrrkér be EE OT EN 03:10 112,563 | 1084 | | Råsockerbruk.; «+». Sva ANA RM 1) MARSLISR SNR Si NrdRS fe BRL STI 170,872 328 | Sockerraffinaderier > «ss « =. st IL og SET AL ELSE 578,508 1,195,256 | 2066 BLYgBOrer, Aror ade feg ål STA fa FS Sed MASSA SÄLEN HAT EAS 904,834 282,543 | 312 Komb;- yllofabrikeri ia) ee satsa fel as se sad sätet bes bike 525,938 136,808 | 260 Konstgödselfabriker. « « « + oc gör dr so tort SEC TA 455,561 106,599 204 | Företag med minskad produktion: | | Järn= Och gtälvefk a. .-. vo Aes st Ciede Bit starr SS 1,.563,922 1,593,147 | ÖT | | Järn- och stäålmanufakturo. oe edet re Ste Sr 840,841 767,345 91:3 Mekaniska verkstäder >s co ,stojlg sialosd dee lager ARS 1,957,034 1,085,426 | 555 Fabriker för elektr, maskiner :. « = ss se eo for Hr o 8 340,305 469,307 1379 TeSSLbraKA Lt a AES T a eta Ar RO Gifs RA RAA Va ARE 121,786 64,457 D2'9 Baåmullsspinnerienid cis te ter Lenses tb Gfsk sdLeeaN Af HH 535,843 301,759 56:3 | Komb. bomullsfabriker -. « . « so sec sis fe As sva 110806 S47,1507- 13.168 Köomb, yllefabriker +. moss dns SKL RN vakar [a 15340 B17 1,081:294 | 801 |

Som synes företer förhållandet mellan beräknade kostnadsökningen och räntan å anläggningskapitalet mycket stora variationer för de olike industrigrenarna. Förklaringen ligger dels i den olika graden av arbets- tidens förkortning och skiljaktigheter i fråga om räckvidden av arbets- tidslagens beräknade inverkan, dels i starkt växlande proportion mellan anläggningskapitalet och de kostnadsposter, beträffande vilka ökning be- räknats.

Tablån visar, att kostnadsökningen i några fall överstiger, i andra fall närmar sig och i övriga fall motsvarar en mycket väsentlig del av kapitalräntan. Därest företagen äro i tillfälle att höja sina försäljnings- priser, så att kostnadsökningen täckes, kvarstår räntabiliteten naturligen oförminskad. Med antydda förutsättning har i det föregående räknats, när inköpta, från inhemska industrier härstammande arbetsmaterialier ansetts fördyrade genom lagen med den procent, vartill kostnadsökningen beräknats vid den industri, som producerat materialierna i fråga. Bort:

1 Bagerilagens inverkan medräknad.

• Sida 154
•  Original

ses från angivna förutsättning, vilken utövat större inflytande å beräk- ningen endast för mekanisk: verkstäder, järn- och stålmanufaktur, fabriker för elektriska maskiner, pappersbruk och pappfabriker samt sockerraffinaderier, kommer man till helt andra resultat. Om man sålunda, med bortseende från konjunkturens inverkan och särskilda besparings- åtgärder, antager, att företagen efter lagen ej skulle utfå högre priser å sina produkter än före densamma, blir slutsatsen av den i tablån verk- ställda beräkningen, att lagens fördyrande inverkan i vissa fall skulle göra anläggningskapitalet nästan fullständigt räntelöst samt i andra fall sänka räntabiliteten till omkring hälften eller, där kostnadsökningen är lindrigast, till ”/3 eller 3/4 av den som normal beräknade. För Spis- brödsfabrikernas vidkommande överstiger den såsom följd av arbetstids- och bagerilagarna beräknade kostnadsökningen räntan å anläggningskapitalet. Lagens inverkan i berörda hänseende blir naturligen i realiteten beroende på gestaltningen av en mångfald faktorer, som ännu ej stabiliserats, framför allt prisläget och arbetskostnaden inom landet, valutaförhållandena, handels- och tullpolitiken samt arbetstidsfrågans utveckling utomlands. Anmärk- Med de verkställda beräkningarna hava, såsom redan framgår av

ungar til 20 & des 25 Der Ring den förut lämnade redogörelsen för deras allmänna grunder, endast mera

medfört, att en del smärre av lagen beroende kostnadsfaktorer icke tagits i betraktande, vilket emellertid i stort sett torde uppvägas av att kost- nadsökningen å vissa andra punkter kan anses väl högt beräknad. Såsom en fördyrande faktor av vikt, som ej ingår vid beräkningarna, skulle man kunna anse den ökning av kapitalkostnaderna, som hänför sig till den av lagen framkallade stegringen av anläggningarnas nutidsvärde. Vidare må påpekas, att kostnadsökning, som framkallats genom arbetstids- förkortning å områden, som ej falla under arbetstidslagen men å vilka densamma dock återverkat eller ersatts av motsvarande lagstiftning, ej heller tagits i betraktande. Såsom det viktigaste av ifrågavarande om- råden är att nämna den större transportrörelsen, där arbetstiden under- gått en mot förkortningen vid industrien svarande minskning, vilken åtföljts av kostnadsökning, utmynnande i förhöjda frakter. Nämnas kan även, att vid beräkningarna hänsyn ej tagits till den förkortning av arbetstiden, som vid vissa industrier, såsom mekaniska verkstäderna, järn- och stålmanufakturen samt trämasse- och pappersindustrierna, förekom under tiden närmast före 1920, och vilken till viss grad torde förestavats av den väntade lagen,

• Sida 155
•  Original

Till de svårigheter, som utredningen redan på grund av sitt kom-. plicerade ämne erbjuder, kommer en serie andra, sammanhängande med att densamma måst företagas vid en särdeles c ogynnsam tidpunkt. För att till grund för undersökningen finna ett år, då produktionen fort- gick i någorlunda normal omfattning, har man i de flesta fall måst stanna vid: 1920, d. v. si det första tider vilket lagen tillämpades. Från- sett nämnda års allmänna olämplighet som undersökningstid i dess egenskap av brottpunkt mellan krigstidskonjunkturen och den följande depressionen, torde det vara tydligt, att lagens verkningar endast ofull- ständigt hunnit göra sig gällande och att erfarenheterna av densamma ej kunnat bli särdeles omfattande eller stadgade på ett så tidigt stadium. För åtskilliga industrier inträdde dessutom depressionen på allvar redan 1920 och avbröt utvecklingen, varigenom utredningen ytterligare försvå- rades. Produktionen finskades stondöin avsevärt mera, än som dikterades av arbetstidens förkortning med åtföljande rubbning av de olika kostna- dernas inbördes relation bl. a. därhän, att de konstanta kostnaderna kommo att väga onormalt tungt i förhållande till de variabla. Den be- gynnande lågkonjunkturen i förening med det ännu höga prisläget för- hindrade jämväl åtgärder för motvägande av lagens inverkan, vilka annars synas sannolika.

Även så tillvida har utredningens förläggning till en tid med starkt och oregelbundet fluktuerande konjunkturer och priser medfört svärig- heter, att klar inblick i frågan om arbetarnes kompensation för arbets- tidens förkortning ej alltid kunnat vinnas. Det höga prisläget 1919 och 1920 framkallade omfattande krav på arbetslönernas höjning, och de löne- förändringar, som härav blevo följden, sammankopplades ofta med kom- pensationen till en enhetlig löneförhöjning. Huru stor del härav som i verkligheten varit kompensation för arbetstidsförkortningen, synes ej möj- ligt att fullt utreda. Vid kalkylerna har emellertid räknats med kom- pensation i den utsträckning, som uppgivits av vederbörande industri- idkare eller stått angiven i träffade avtal.

Påpekas bör, att då beräkningarna bygga på uppgifter över kost- nadsförhållandena 1920, d.: v. s. ungefärligen vid dyrtidens kulmen, blir den naturliga följden, att resultaten ställa sig väsentligt olika mot vad fallet skulle blivit, om det nuvarande kostnadsli iget tjänat som grund. Prisfallet har nämligen verkat mycket ojämnt, i döt exempelvis kösthaden för bränsle och vissa arbetsmaterialier sjunkit avsevärt starkare än arbets- lönerna, vilket gör, att de senare numera i allmänhet torde uppgå till en högre procent av totala produktionskostnaden än 1920. Antydda om- ständighet betyder, att jämväl kostnadsökningen genom lagen i relation

• Sida 156
•  Original

till hela produktionskostnaden i de flesta fall skulle ställt sig högre vid en beräkning på grundval av nu rådande kostnadsförhållanden.

Beträffande betydelsen av de utförda beräkningarna bör slutligen hållas i minne, att desamma bygga på ett material, som om än, tack vare den använda insamlingsmetoden och företagens tillmötesgående, kvalitativt gott, dock är synnerligen begränsat, vilket medför, att viss för- siktighet är motiverad, då man av de framkomna resultaten vill draga allmänna slutsatser. Vidare må erinras om, vad redan tidigare fram- hållits, nämligen att arbetstidslagens ekonomiska verkningar kunna anses belysta genom utredningen företrädesvis blott för den tidpunkt utred- ningen avser, och att dess upplysningsvärde således är väsentligen till- fälligt. Ett klarläggande av lagens mera varaktiga inflytande i ekonomiskt hänseende synes kunna ske endast genom undersökningar vid ett inter- nationellt stabiliserat produktions- och kostnadsläge i förening med veten- skaplig analys av problemet från nationalekonomisk synpunkt. Generellt sett gäller, att en förkortning av arbetstiden, i den mån densamma ej uppväges genom ökad arbetsintensitet, måste leda till minskning av nationalinkomsten och därmed i längden till minskad arbetsinkomst och sänkt levnadsstandard för befolkningen i genomsnitt.!

Uttalanden av de tillkallade sakkunnige och vissa industriidkare.

I samband med utredningsarbetet hava de tillkallade sakkunnige liksom vissa industriidkare delgivit kollegium olika erfarenheter och syn- punkter beträffande arbetstidslagens ekonomiska verkningar, vilka, i den mån de ej influtit i den föregående framställningen, nedan skola refereras i koncentrerad form för de särskilda industriella huvudgrupper, som ingått vid utredningen. j

Järn- och stålverk samt järn- och stålmanufaktur. Överingenjören T. Rooth framhåller i sitt yttrande, att utredningen företagits alltför kort tid efter lagens ikraftträdande och under alltför onormala produk- tions- och avsättningsförhållanden för att kunna ge ett rätt begrepp om verkningarna. I sistnämnda hänseende gäller beträffande Järnverken, framhålles vidare, att avsättningen vid 1920 års början i allmänhet var mycket god med lönande priser. Efterfrågan blev emellertid sämre på våren samma år, förbättrades något under sommaren för att mot årets

! Jfr Sven Brisman: Åttatimmarslagen. Några ekonomiska synpunkter. National- ekonomiska studier tillägnade professor Knut Wicksell. Uppsala 1921,

• Sida 157
•  Original

slut reduceras till ett minimum, vilket ägt bestånd under hela år 1921 och till dato. Verkens kapacitet har under denna senare tid ej kunnat utnyttjas till mer än omkring 30 Zz. De försäljningar, som kunnat göras eller måst göras, hava skett till priser oftast långt under tillverknings- kostnaden. Hade högkonjunkturen fortsatt, skulle lagens verkningar blivit mera ingripande än nu, i det industrien ej skulle kunnat fylla sitt ökade personalbehov utan svåra följder för andra näringsgrenar, särskilt jordbruket, liksom ej heller utan hård konkurrens om arbetskraften med åtföljande uppskruvning av lönerna och skärpta s rårigheter att vid inträdande lågkonjunktur åvägabringa balans mellan tillverknings- och försäljningspriser.

Järnverken måste drabbas hårt av lagen dels på grund av deras

tidigare relativt långa arbetstid, dels genom svårigheten att — om för- hållandena inbjudit härtill — anskaffa ökad arbetskraft, vilken till rätt stor del måste bestå av yrkeskunnigt eller åtminstone ungt folk, som hellre söker sin utkomst vid verkstäder, belägna i städerna.

Järnbruken hava på olika sätt sökt möta lagens verkningar. Vid en av de undersökta anläggningarna har man speciellt vid valsverken sökt begagna sig av den efter lagens revision något ökade möjligheten till övertidsarbete genom att de olika skiftlagens arbetare under rasterna tura om att utföra arbetet med verks och ugnars iordningställande för det kommande skiftet. I samtliga undersökta fall har man för att få folk till martinugnarna, där arbetstiden förut var 72 t. per vecka, om dessa måst hållas i gång, förflyttat personal från andra avdelningar, vilka kunnat slås igen, eller också har antalet martinugnar i drift minskats. Valsverken hava drivits dels med 3 skiftlag, även i detta fall med folket till 3:dje laget taget från någon annan avdelning, dels med 2 skiftlag. Dessa hava då antingen arbetat från måndag kl. 8 f. m. i oavbruten skiftgång till fredag middag kl. 12, eller också hava verken drivits huvud- sakligen under dagarna med uppehåll på natten.

För oförminskad produktion skulle mycket betydande personal- ökning erfordras, såsom av följande beräknade exempel från ett av verken kan slutas. Vid verket sysselsattes vid full drift 200 man, fördelade på 2 skiftlag, med en arbetstid av 12 timmar per dygn, motsvarande för martinugnsarbetarne 72 t. samt för valsverks- och smidesarbetare 64!/2 t. per vecka. Med 48 t. arbetstid måste alltså för ifrågavarande skiftarbete anskaffas närmare 100 man. Dessutom funnos 580 dagarbetare med 57 t. arbetstid. Med oförändrad arbetsintensitet erfordras här en ökning med 109 man, vadan totalökningen blir 209 man. Av dessa borde 136 vara gifta och bofasta, medan övriga 73 kunde vara ungkarlar. Kost-

• Sida 158
•  Original

naden för ökat bostadsutrymme skulle tiden 1919—1920 hava uppgått | | 000 ; till 136 X 7,500 kr + 73 ATG krk 0007 da för gilt: arbetare anslås 1 rum och kök och för ogift 1 rum för 2 man. Visserligen kan räknas med att produktionen vid valsverken efter införande av ett 3:dje skift skulle kunna ökas med kanske 30 z, men vid martinugnarna kan man ej beräkna någon ökning på grund av arbetets natur.

Vid järn- och stålmanufakturverken har lagens inverkan ej blivit så kännbar som vid järnverken, dels emedan de förras arbetstid redan tidigare var relativt kort, dels emedan ej något arbete på skift förekom annat än i enstaka undantagsfall.

Av ett järnmanufakturverk framhålles, att lagen bl. a. medfört avsevärd ökning av kontorsarbetet i samband med förandet av övertids- Journaler, övervakande av lagens tillämpning m. m.

Mekaniska verkstäder. Beträffande den mekaniska verkstadsindustrien påpekar civilingenjören J. Ekelöf för det första svårigheten att utröna arbetstidslagens verkningar, särskilt då verkstäderna ej varit specialiserade och haft en enhetlig, år efter år likartad tillverkning, som möjliggjort effektiv kontroll och statistik. Sådan specialisering saknas med nödvän- dighet i stor utsträckning på grund av industriens natur, vartill kommer, att krigstiden och därefter depressionen framtvingat täta omkastningar och ändringar av tillverkningen.

Arbetstidslagen har, framhålles vidare, menligt påverkat verkstads- industrien framför allt genom dess starka begränsning av möjligheten till övertidsarbete. Industrien i fråga måste för att arbeta med framgång kunna smidigt anpassa sina i förhållande till utländska konkurrenters resurser oftast små möjligheter efter marknadens för tillfället ställda krav. I övertidsarbetet, som automatiskt reglerade sig mot missbruk genom sin dyrhet, ägde industrien ett hjälpmedel, som genom lagen blev nästan obrukbart och detta vid en tidpunkt, då verkstäderna i alldeles särskilt hög grad kommo i behov av allt, som kunde underlätta tillvaratagandet av en onormal och orolig marknad.

Lagen har nödgat många verk att binda nytt kapital i anlägg- ningar till förekommande av produktionsminskning genom arbetstidens för- kortning, såsom bostäder, specialmaskiner, kontrollanordningar m. m. Industrien måste vidare utöka sin stab av specialarbetare, varigenom bristen på yrkeskunniga arbetare stegrades och allmän löneförhöjning blev följden, intill dess depressionen avbröt denna utveckling. Antydda förhållanden bidrogo att minska verkstädernas ekonomiska motståndskraft.

Ur uttalanden från olika verkstäder må följande återges. Ett par

• Sida 159
•  Original

verkstäder med tillverkning av större maskinaggregat framhålla, att deras export blivit lidande genom lagen i så måtto, att leveransförseningar med ty åtföljande obehag uppstått, då man på grund av arbetstidens begränsning ej kunnat passa bestämda bäåttider och det sedan kunnat dröja mycket länge, innan ny lämplig båtlägenhet stått till buds. Genom att verkstäderna ej som förut kunna vid behov forcera tillverkningen genom övertidsarbete äventyras jämväl stora värden för beställarne, i det deras order å maskiner och maskindelar ej alltid kunna expedieras i i rätt tid. Svårigheten att anpassa produktionen efter marknadens ojämna krav framhäves även av en verktygsfabrik, som bl. a. äger en avdelning för framställning av verktyg åt sockerindustrien. Avdelningen brukar i början av året vara belastad till ungefär hälften, i juni månad: fullt och i augusti och september med 30 å 40 Zz över normala kapaciteten. Före lagen anlitades vid sistberörda tid några timmars övertid per dag, varigenom sockerfabrikernas verktygsbehov kunde tillfredsställas. Genom lagen reducerades ifrågavarande möjlighet betydligt, och då sockerindustrien med nödvändighet kräver leveranser å kort tid, äventyras hela verktygs- tillverkningen genom lagen. På fabrikens övriga tillverkning, verktyg för mek. Förkstäder och sågverk, inverkar lagen i nämnda hänseende på liknande ehuru något mildare sätt.

Sågverk och hyvlerier. Ingenjör A. Höckenström yttrar beträffande lagens ekonomiska verkningar inom sågverksindustrien i huvudsak, att lagen visat sig mest betungande för utlastningar, skeppningar och bräd- gårdsarbetet. Arbetet vid maskinerna inom sågverk och hyvleri har icke berörts i samma grad. Vid ett verk bade framhållits som en viktig olägenhet av lagen, att arbetstiden ej kunde utsträckas för Häskinister: eldare och nattvakter, då i detta fall arbetarna skulle vara villiga att åtaga sig längre arbetstid än den tillåtna.

Pappersmassefabriker och pappersbruk. Av civilingenjören H. Wal- lin - uttalas i huvudsak följande. En vid de undersökta fabrikerna all- män åsikt var, att på de platser, där 3 8-timmars skift nu användas, kunde ej gärna ifrågasättas återgång till 2 skift, även om lagen skulle upphävas. Däremot ansågs, att ifrågavarande skiftindelnings fördyrande inverkan i avsevärd grad skulle kunna kompenseras, om fabrikationen kunde drivas 19 eller 20 skift per vecka i stället för nuvarande 18.

Några siffror för belysning av arbetsintensitetens förändringar kunde icke erhållas från något av företagen trots upprepade försök, enär det vid närmare undersökning av som "exempel tagna fall befanns, att siff- rorna saknade värde på grund av att förhållandena varit olika under jämförelseåren. Vid själva fabrikationen ansågs tillverkningsmängden

• Sida 160
•  Original

tämligen oberoende av arbetsintensiteten, för så vitt ej ren obstruktion förelåge. I några fall hade emellertid vid övergång från 2 till 3 skift personalen ej behövt ökas i motsvarande grad, varjämte mindre tid vid S-timmarsskift bortgår för måltider.

Beträffande kostnaden för massaved torde, yttras det vidare, i all- mänhet ej kunna påvisas någon direkt inverkan av lagen, då skogsarbetet icke ens tidigare bedrivits med 8 timmar per dag och flottningen är undan- tagen från lagen ävensom numera praktiskt taget sorteringen.

Textilindustri. Direktören G. Boöthius påpekar, att arbetstidslagen tillämpats alltför kort tid och under alltför onormala konjunkturförhäl- landen för att man ännu skall kunna bedöma dess verkningar för textil- industriens vidkommande. Inom bomullsindustrien torde sålunda normal drift ej ha förekommit sedan 1916, och för ylleindustrien torde man; få gå ännu längre tillbaka för att finna ett år, då anläggningarna rationellt utnyttjades.

Beträffande arbetsintensiteten uttalas, att vid spinning är det ma- skinen, som förrättar arbetet, och att arbetaren här föga eller intet kan öka resultatet genom större kraftanspänning. Å andra avdelningar, t- ex. väverierna, kan arbetstidens minskning delvis tänkas utjämnad ge- nom ökad arbetsintensitet, men det sannolika och mest överensstämmande med den mänskliga naturen torde vara, att den genomsnittliga arbets- intensiteten vid spinn- och vävstol blir i stort sett densamma vid 8 som vid 10 timmars arbetsdag. Någon exakt beräkning härutinnan kan ej göras i följd av de abnorma produktionsförhållandena närmast före och efter lagen. .

En allvarlig olägenhet, som åtföljer lagen, är den bristande rörelse- friheten vid inträdande rubbningar i driften. Vid sådana rubbningar, vilka kunna äga sin orsak i marknadens ojämna krav, reparationer, olycks- händelser eller andra tillfälligheter, äro sålunda lagens bestämmelser om rätt till övertidsarbete mycket otillfredsställande och svåra att tillämpa. Ifrågavarande svårigheter göra sig gällande särskilt vid de med väverier förenade färgerierna och appreteringsverken.

Ett par yllefabriker framhålla, att lagen givit upphov till särskilda svårigheter, då det gäller att rationellt ordna driften synnerligast inom våtberednings- och färgeriavdelningarna. En del procedurer i dessa avdel- ningar, som draga en tid av 4 å 5 timmar, kunna vid tillämpningen av lagen utföras endast en gång per dag, varvid den övriga delen av dagen går mer eller mindre till spillo. Vid 10 timmars arbetstid kunde åsyftade procedurer däremot utföras tvenne gånger per dag.

Liknande synpunkter framföras av ett färgeri och appreturverk.

Od

• Sida 161
•  Original

Man anser här, att produktionen i det senare genom lagen minskats med 1/3 som ej kan ersättas genom ökad arbetsintensitet, då allt arbete är maskinmässigt och maskinerna för att lämna en god och jämn kvalitet ej kunna forceras utöver fastställd gräns. Att produktionsminskningen blir så stor, beror på alt varan måste gå i en maskin 3 å 3'/2 timmar för att bli färdig. På 6 å 7 timmar medhinnas sålunda 2 styck. Arbetet å ett 3:dje stycke kan icke samma dag påbörjas, ty det får icke stå i maskinen över natten och bliva skadat, och således äro de sista 1 eller 2 timmarna för den maskinen tillspillogivna. Med 1 eller 2 timmars över- tid erhölles 1 styck färdig vara mera per dag. TI färgeriet ligger saken på liknande sätt. För att få en vara utfärgad åtgår i regel 5 å 6 tim- mar, vadan endast en sats hinner utfärgas per maskin och dag. Resten av dagen måste maskinen stå stilla, vilket bl. a. medför, att färgbadet blir avkylt till morgonen därpå och måste uppkokas på nytt. Vid färg- ning och appretering föreligger därför i hög grad behov av ökad frihet att anlita övertidsarbete.

Kemisk-teknisk industri och vissa närstående industrigrenar. I utta- lande av byråchefen Hj. Heimbärger framhålles inledningsvis, att tid- punkten för undersökningen i följd av rådande onormala förhållanden varit sällsynt olycklig. Beträffande gjorda erfarenhetsrön anföres i huvud- sak följande. Vid större verk, där en ytterligare mekanisering av arbetet visat sig möjlig och de ekonomiska och lokala förhållandena det tillåtit, har man genom att installera nya maskiner och apparater samt genom utökade transportanordningar, som visat sig utgöra den icke minst verk- samma faktorn, sökt kompensera den med lagen följande tidsförlusten. Depressionen synes emellertid ha bidragit till att dylika anordningar skett i mindre utsträckning, än man möjligen kunnat vänta. De mindre verken hava i detta avseende haft svårare att behärska situationen ej blott av det skälet, att finansiella hinder kunnat föreligga för att vidtaga en annars önskvärd förändring av driftsmaskineriet, utan även därför, att det ofta ej är räntabelt att vid en mindre omfattning av driften verk- ställa en dyrbar installation. Till den kemiska gruppen höra dessutom en hel del företag, vid vilka arbetskraften ej kan påverkas av nya me- kaniska anordningar. De kemiska processerna kräva sin tid.

Vid verk, där man redan förut tillämpat 3-skiftsarbete, har lagen vid arbetet i fråga ej medfört någon förändring. Vid 2-skiftarbete, som förändrats till 3-skift, och vid dagarbete, där arbetstiden sänkts till 48 timmar, har arbetarantalet i regel ökats i proportion till arbetstidens av- kortning. Lönekompensation för berörda avkortning har medgivits arbe- tarna, vilken kompensation varit olika på olika håll. I de flesta fall har

• Sida 162
•  Original

full kompensation utgått, i några fall har den varit lägre. Fall ha även förekommit, då 3-skiftsarbetare, för vilka arbetstiden ej förkortats, erhållit löneförhöjning, som kan anses som indirekt följd av lagen. Detta har då haft sin orsak däri, att viss löneskillnad bestått mellan berörda arbetare och andra arbetargrupper, vilken upprätthållits oförändrad även efter det de senare erhållit kompensation.

Speciellt för de grenar av kemiska industrien, som förut arbetat blott på dagskift, och där en operation tar sin vissa tid, t. ex. en del landsortsbryggerier, synes erfarenheten visa, att man fått öka arbetar- antalet i högre grad, än som motsvarar relationen mellan den förut- varande och nu tillämpade arbetstiden. Det är emellertid ej enbart vid verk av antydda karaktär som den företeelsen visat sig, att man måste arbeta med övertalig personal. Lagens bestämmelser om begränsning även av övertidsarbetet har medfört, att man på många arbetsplatser på grund av det oregelbundna behovet av arbetskraft numera måst öka den säkerhetsmarginal, som hållandet av en övertalig arbetarstam innebär. Så är t. ex. fallet vid verk, där lossning av råvarulaster eller lastning av produkter blott periodvis förekommer. Med avseende på övertidens begränsning har med skärpa framhållits såsom en oformlighet, att arbets- givaren ej äger rätt att med sina arbetare träffa frivillig överenskom- melse om övertidsarbete, medan arbetaren utan påföljd kan antaga och utföra sådant arbete å annat håll.

Beträffande arbetsintensiteten har allmänna omdömet, med undan- tag för ett tegelbruk, varit, att någon ökning på grund av lagen ej in- trätt. I fall, där produktionen per tidsenhet ökats, har resultatet kunnat hänföras till andra omständigheter, såsom nyinstallation av maskiner, råvarans eller arbetsproduktens förändring i kvalitet ete. På vissa ställen skulle för övrigt en önskan hos arbetaren att öka intensiteten ej kunna medföra nämnvärd verkan, t. ex. vid en kemisk process, där reaktions- tiden ej kan förkortas, eller vid arbetsmaskiner, som ej kunna avverk: mera än viss råvarumängd per tidsenhet.

Av en fabrik för spisbrödstillverkning framhålles följande. Från den tid, då speciella kontinuerliga ugnar och uppslagsmaskiner började användas för tillverkning av hårt bröd, har denna del av brödtillverk- ningen brutit sina egna vägar, i det under de senaste 20 åren fabriker hyggts, som endast framställa hårt bröd, och vilka till sitt arbetssätt äro jämförbara med industri i allmänhet. För att rätt utnyttja de tekniska hjälpmedlen ha dessa fabriker från början inriktat sig på skiftarbete, varvid 8 timmars arbetstid i regel varit gällande sedan länge. Arbets- tidslagen som sådan inverkade därför huvudsakligen blott beträffande

• Sida 163
•  Original

dagarbetare, som förut hade längre arbetstid. Så mycket hårdare har däremot lagen om begränsning av tiden för bageri- och konditoriarbete, den s. k. bagerilagen, träffat spisbrödsfabrikerna, då den förbjuder konti- nuerlig drift, som måste anses såsom betingelsen för en rationellt driven spisbrödstillverkning. Fabrikernas önskemål är därför att i nämnda hän- seende erhålla samma rättigheter som all annan industri.

Vidare fästes uppmärksamleten på de lovande försök, som gjorts med elektrisk uppvärmning av spisbrödsugnar. Dessa försök betecknas som värdelösa, om man ej blir i tillfälle att begagna den elektriska strömmen under dygnets alla timmar. I detta sammanhang kan med- delas, att svenska elektricitetsverksföreningen givit kollegium del av en utredning över »Elektriciteten som värmealstrare och 8-timmarslagen>, utförd av ingenjören C. O. Rahm, vilken utredning beträffande elektriska spisbrödsugnar kommit till det resultatet, att en ekonomisk förutsättning för deras användning är, att desamma få drivas 24 timmar per dygn.

• Sida 164
•  Original

Arbetstidsförhållandena vid sjukvårds- och därmed jämförliga anstalter.

Utredning verkställd av medicinalstyrelsen.

Med ändring av vad genom Kungl. Maj:ts den 22 juni 1921 fat- tade beslut bestämts i fråga om verkställande genom socialstyrelsen av viss utav riksdagen begärd utredning rörande arbetstidslagens verkningar samt behovet och arten av reglering utav arbetsförhållandena inom vissa angivna verksamhetsgrenar har Kungl. Maj:t genom skrivelse den 9 juni 1922 funnit gott, bland annat, anbefalla medicinalstyrelsen att i Edert ställe verkställa den del av ifrågavarande utredning, vilken avser arbets- tidsförhållandena inom rörelser, som hava till ändamål att bereda sjuk- vård eller att tillgodose därmed jämförligt behov.

I anledning härav har medicinalstyrelsen till direktionerna för lasarett, sjukstugor, (statsunderstödda) tuberkulossjukhus och tuberkulos- sjukstugor samt epidemisjukhus låtit utsända två olika frågeformulär, det ena berörande sjukvårds- och ekonomipersonalens arbetsförhållanden, det andra avseende erhållande av uppgifter angående nyinrättade tjänster för sjukvårdspersonal. Exemplar av dessa formulär bifogas.!)

Formulären begärdes ifyllda och återsända till styrelsen senast den 20 juli 1922, men vid denna tid hade från ett avsevärt antal direktioner ej inkommit de begärda uppgifterna. Emellertid hava tills dato inkom- mit så många uppgifter — en del fattas dock ännu — att styrelsen an- sett det inkomna materialet tillräckligt omfattande för att någorlunda tillfredsställande klarlägga hithörande förhållanden.

Av de inkomna uppgifterna har genom styrelsens inspektris för sjuksköterskeväsendet fröken K. Nordendahl gjorts särskilda samman- ställningar, fördelade på fyra tabeller, berörande arbetstiden för samtlig personal 1) vid 69 lasarett, 2) vid 37 sanatorier (tuberkulossjukvårds- anstalter), 3) vid 42 sjukstugor och 4) vid 38 epidemisjukvårdsanstalter, vartill fogats en tabell 5) utgörande en sammanställning av de föregå- ende fyra tabellerna. Samtliga tabeller bifogas.

Angående det resultat, som vunnits genom den verkställda utred- ningen, tillåter sig styrelsen hänvisa till nämnda tabeller och anser

1) Återgivas ej här.

• Sida 165
•  Original

Tab. 1. Uppgifter angående arbetstiden för personalen vid 69 lasarett. Lasa- rett med uppgivet antal arbetstimmar per dygn. . | | Medeltal ar- | Medeltal ar- | | betstim. pr | betstim. pr Befattning. 7+t. | 8t. | 9t. | 104. |11t. |12:t. | 13 t. | 14t. |15+t.| dygn efter | vecka efter | uppgifter fr. | uppgifter fr. | 69 lasarett. | 14 lasarett. | | Huäusmöoder . -c cc |o— Slöja 4 4|l —I —I — 95 62:3 Operationssköterska . | 3 | lo ÖrKa RR TI ll] — 10:0 659 Polikliniksköterska .| — | 21 111 14 6 4 1 — I — 10:0 650 Avdelningssköterska . | — 4 Bl 30. fÖRIG 16 2 1) — 105 690 Nattsköterska . . .| — | 14) 2201 IE 1 —-| —!] — 99 640 ElöVi sa sl mg RR — 2 GE lör Ag 4] — | — 10:8 730 Sjukvårdsbiträde . .j — 1 &) al 200-18 2] —I — 107 721 Baderska . . . . . . —| 71 101 16 8 5 1 —!| — 9 625 Städeraka, >. scr s 2 4 FR IELS-RA8 9 1] — — 1071 61:0 Köksförestånderska . 3! 13) 11) 24 7 3 1 — 1 6 644 Kokerska &v ons de — 8! 13, 24 9 8) — 1 1 10:0 657 Köksbiträde +. . i —4 101 101 281 11 91 — 1 ik 10:0 66:0 Tvättförestånderska .| — | 15 | 18! 20 5 Zl —I —I — d8 D8'5' Tvättbiträde . . . .| —! 14 | 18/ 19 4 At lälaree (ne ÄRE 98 58:0 Sömmerska . ... . . + AD L LARS 1|l —I —I — 90 553 Maskinist. . .—. + 4 155 14 325 6 3 1| — | — 95 645 Fide FN TT 4 eg Lg 4 21 —-l —-!I —- I3 61:6 Vaktmästare . .;. 2 | TOLO 10 Ör kirke dala SE 657 DIÄnET socka ID 5 Ir ehe bdöe RA LÖR deg) år ee 95 60:5 Portvakt-s—-v — 4 4 6| — | 10 1 —].5 112 625

sig därför kunna inskränka sig till att endast göra ett helt allmänt, på utredningen byggt uttalande. De meddelade uppgifterna hava ådaga- lagt, att längden av den arbetstid, varom här är fråga, är mycket väx- lande så väl vid olika slag av sjukvårdsinrättningar som ock vid olika sjukhus inom samma kategori. På en del anstalter förekommer i vissa fall en mycket lång arbetstid; exempelvis hava somliga befattningshavare — samtliga tillhörande ekonomipersonalen och bland denna företrädesvis portvakter (5 st.) en arbetstid av 15 timmar per dag. Dessa fall äro dock tämligen enastående, vilket framgår därav, att arbetstiden vid de i tabellerna ingående inrättningarna i genomsnitt är för sjukvårdspersonal

• Sida 166
•  Original

Tab. 2. Uppgifter angående arbetstiden för personalen vid 37 sanatorier. Sjuk- hus med uppgivet antal arbetstimmar per dygn. | Medeltal Befattning. dSTIES tt: LOT II: | 12 | Löt. | 14 t | 10 6 | 10r or sana torier, tim.

Husmoler: ock ole ce ikutise tell se oe 2 811-16 £ al —I —I — 98

'Röntgensköterskaä.l so stcc sc — 3 7 8) — 41 I —)| — 97 Avdelningssköterska . . . . . .. — 3 81 3 6) —I —!I — 10:0 Natvtskötorska = One Fa sera — | — 2 71) — 21 11 —I — 10:4 IOVEE: als se 2 ör HeofER L = —! 38 3 2) SN re EES 10:3 Sjukvårdsbiträde . . ...... — 3 Jil-Ld 4 3! 1 —| — 99 BAOPSER ses ER a feta — ie 11 6!) — 1 — — — 90 OLACOPSKä les ss SE EN fee — Omar CLS 2 3 —l —!I — 95

|

Köksförestånderska . . . .... KE 4 4 | 10 2 21 —| — | — SS | ISOKBISKA, rdr SS stön las dl — 3! 16 | 8 2 4 1l —- —- I

| KökShitrsde ng 55 Lukes vide bee ji öy- Törs 12 3 3 1| — | — re Tvättförestånderska ; . :. . . « IE 5 I 10 | 11 2 20 —-l —-) — Fa Tvättbilrä0e moa Poe sl ss rr i 61-101 9 2 1 —-l —- — 92 [ö SÖMMerska ss paa na ps = 235 | ÖR NE 95

fä äsdeln aber Na. BL Aa GR 2 a ES RR 93

[OEIdare EN EE AE ock Ja 1 I 1j —I| —J] — 90 | VAktmöstårö sr store sie Ha 2 6 8 | 13 1 1! —)] —|] — 92

| TERS. So SRA nt ör En Saras 46 | 7) Pr — Re

[EPO SVRELSE ör rate Sera oe er sla — 2 1 J 1|l —|I —)|] —I —I 92

| | Medeltal Befattning. få | Sffr. INO tål INA ES fl Arb LO. (BAS sjuk- | | | stugor, tim. I Avdelningssköterska . . . >... Å | 4 41 15 Zl Il —- —-) — 10:3 KLO Vist Uret Ner St se it ER AS se — | 4 Dö 6 I Bl —- —| — 99 Sjukvårdsbiträde . . . ..... TÅ RR 9 ST [EINE "AKS ängen KOKTA Rd NET Eb ENTER eRNSSVLR 2 5 6 7 6 Il el I —- 10:0 KÖKSHILTäde Ag kelen olä ber Pre d D 5 2 — 4 — — — 94 VÄNLOILTACO TEN IS LISE fa — 2 > — -— uu ES SER 80 "Vaktmästare! LOs bon lies 6 6 Å 3 21 —-l —-!I —I — 33

• Sida 167
•  Original

Tab. 4. Uppgifter angående arbetstiden för personalen vid 38 epidemisjukhus. Sjukhus med uppgivet antal arbetstimmar per dygn.

Medeltal för | Befattning. tt 18) FE IOGT] 10 t 124118 t| 14-t-115:45] 38 epidemi-

sjukhus, tim. Avdelningssköterska . . . . . « « I 9 Sa Ö 2 1! —| — Fö Natlsköterskä.. oc. cs oc & « a VA — | — I 1 P 3 —I —!I — 110 FIÖV ia eter oe dt osa AE — | | — 2 3 1l ll —-I — 10:8 Sjukvårdsbitrkdet,. ". a fc: sö 11010 4 8 Il 21 I — 92 | STAAdÖTAKA SN en as SEALS 1 — 3 1|j el -l —- —-]—- 88 KOKOSE Ass sovr Ussgsrletnel elak Sant — 9 6 6 | — 1 2 RE 93 Köksbiträde: sanskr SR ES ERE SEEN fa AR SS ät Toft Gå a fö 97 Tvättförestånderska . . . . . . . - = 41 — 1 ll —-| —I — 90 TVÄRDILTÄdO sr se ST ET SEEL ER - 4 21 -l -l el I I —- 83 MöSkinlSb ias bår En Lös se ri En AEG — I — — — — — — 1 10:6 Eldare”:-g bolk a js SINA 1 i 1 1! — 1 — —] — F3 Vaktmästare do Gc co cc& rr 3 1 3 3! — 1 | —-| — 89 DIANNE ts ned vc RR Å 2 21 —l —-l —-— —| —I — 82 POTVAKT aln 75 uctast fon oh isak e RR FS ERE SS FRIES fn fr ee | SE 10:0

102 timmar och för ekonomipersonal 9's timmar samt i medeltal för båda kategorierna 9's timmar.

Härutöver anser sig styrelsen böra lämna några kortfattade med- delanden om de åtgärder, som styrelsen på senare tid, direkt eller indi- rekt låtit vidtaga i syfte att förbättra ifrågavarande befattningshavares, och därvid särskilt sjukvårdspersonalens arbetsförhållanden.

I cirkulär den 14 april 1921 till direktionerna för lasarett och där- med jämförliga sjukvårdsinrättningar har styrelsen meddelat råd och anvisningar för därvarande sjukvårdspersonals arbetsförhållanden. Ett exemplar av detta cirkulär bifogas (se bil. A, sid. 170). Några direkta föreskrifter, avsedda att obligatoriskt efterlevas, ansåg sig styrelsen naturligtvis ej kunna meddela, då ju detta icke legat inom området för styrelsens befogenhet och i allt fall icke skulle varit tillrådligt med hänsyn till de ekonomiska konsekvenser, som säkerligen varit för- enade med ett sådant tillvägagångssätt. Styrelsen har för övrigt fun- nit, att den valda formen — råd och anvisningar — i många fall lett till förbättring av personalens arbetsförhållanden, särskilt och icke minst därigenom, att innehavaren av den nyinrättade befattningen såsom

• Sida 168
•  Original

Medeltal Befattning. TT | 8) It |10+t |) 11t. | 12t. 1134. | 14 t | 1511] för 186 sjuk- hus, tim. HM URMOdSL förl ense less fobi AN SOM RON D A | — | — | — 96 Operationssköterska . . . . . . . 3 ER BORN ERILA, oh 10:0 Poliklinik- o. röntgensköterska. .| — Du F AGN 28 6 SYTT dj 99 | Avdelningssköterska . . . . . . 21: 02011 26 1 44 |. 25 | 35 | 3 Ira 1003 | Nattsköterska . . . ....... = 14300 FAS gal JR 101. | Rilo gts Me fe fre - 14 | 27) 28 | 25 | 4) —-)] —-) 108 Sjukvärdsbiträde (mo dem en 21 16 | 26 | 461 301 27 | Bl —j — | 102 BAACTSIA GS ions kela fa Er — | 14 | 2 2 8 6 | 1 — I —/ TE Stiderska omr o esta a banar a 3 Halo NA 8 SN 98 | Köksförestånderska . . . . . . . BRT sd 9 1 | Tä ER 96 | Kokerska sol heeren bs se des 2 PR ae a ER IR RAGE KISA Ir | KÖORSDILTÄdG 7 rota fed lea or ae ra ALERS a61d4 | IT | 3 4 Ä 98 | Tvättförestånderska . . . . . ... 1 Be Re BL 8 5 | a fä 08 | DVÄTtDi träder Eee SR 11 261 30| 281) 6) 3 —I —!.— Öis SÖMMOTSKA «+ CeN ads ar fa SSG | —] 181-24] 20! — 2 | — —! — 9:0 | MAaskinist ene bA oa GT Rör de TIS a a DIR Ba FA As al Fd IR 9:4 | FÄLG set es ia op RS BÖRA SON KRT na sl ml Fann Vaktmästare pe cis 131 E98- 27 Bö då | Fl 91 | DIPGRE ers fo a stelna nd, orsa fe | Sill 190 C20 5 3 — 1j — DL BÖLLVARVionta ra sett) enar bol Ti spe | 1 6 D Z dl nd0 | 21 — 5 10:8 | - Medelarbetstid per dygn för sjukvårdspersonalen vid 186 sjukhus: 102 tim. > » , >» ekonomi- > Ser dd > ib > > >» > samtliga personalen > > > 98 a

• Sida 169
•  Original

I allmänhet hava vederbörande därvid rätt beredvilligt sökt att så långt som möjligt tillmötesgå så väl detta som andra av henne framförda önskemål. Svårigheter hava understundom mött av ekonomiska skäl, varvid i synnerhet bostadsfrågan ställt sig icke så litet hindrande i vägen. Ett beredande av ökad ledighet åt den vid sjukvårdsinrättningar an- ställda personalen medför nämligen nästan alltid ett behov av anställ- lande därstädes av ytterligare personal, något som dock ofta nog icke låtit sig göra på grund av svårigheten att anskaffa denna lämpliga bo- städer. Uti icke så få fall hava emellertid sådana kunnat beredas, och vad sjukvårdspersonalen beträffar har resultatet blivit, att sedan den 1 januari 1920 hava vid 69 lasarett nyinrättats 345 sjukvårdspersonalen och 93 ekonomipersonalen tillhörande befattningar. Dessutom hava fram- ställningar gjorts om anställande av ytterligare personal (109 respektive 7 personer). Bifallas dessa, skulle alltså sjukvårds- och ekonomiper- sonalen vid dessa sjukvårdsinrättningar hava från och med nyss angivna tidpunkt ökats med 454 respektive 100 personer, en icke oväsentlig för- stärkning av personalen, som icke enbart kan vara förorsakad av exem- pelvis dessa anstalters utvidgning eller därmed jämförbara förhållanden, utan nog också medför en avsevärd förbättring i personalens arbetsför- hållanden.

Storleken av denna förstärkning kan icke för det närvarande exakt angivas, men en uträkning, grundad på 55 av ifrågavarande 69 lasarett — angående övriga 14 anstalter hava jämförelsegrunder för tillfället ej medhunnit att anskaffas — visar, att ökningen av antalet sjukvårdsper- sonalen tillhörande personer uppgått till 12'2 Z.

Den förbättring, som faktiskt inträtt, berör emellertid huvudsak- ligast de fast anställda (utexaminerade) sjuksköterskorna, för vilka rätt allmänt beretts förenämnda en dags (eller två halva dagars) ledighet i veckan. För sköterskeelever och -biträden däremot har denna förmån icke ännu kunnat i större utsträckning genomföras. Då emellertid, så- som redan framhållits, vederbörande, som hava avgörandet i sin hand, i

önskemål om utsträckt vila och även i handling visat sig villiga att så långt görligt är under rådande förhållanden uppfylla desamma, har styrelsen grundad förhoppning om att de riktlinjer, som angivits i dess förenämnda cirkulär och med vilka för övrigt, i den mån styrelsen varit i tillfälle att inhämta, personalen för sin del förklarat sig tillfredsställd, så småningom skola kunna fullföljas i önskad utsträckning.

Beträffande personalen vid epidemisjukhus råda emellertid i före- varande avseende förhållanden, som icke så litet skilja sig från övrig

• Sida 170
•  Original

motsvarande personals. Dessa sjukvårdsanstalters beläggningssiffror växla helt naturligt högst betydligt, varav följden blir, att sjuksköterskorna vissa tider hava väl mycket att göra, andra tider åter litet eller ingen- ting. Ett och annat epidemisjukhus har till och med på grund av patient- brist kunnat nedläggas, andra åter, som icke formligen nedlagts, kunna dock stå tomma i veckor eller månader, ibland halva året eller mer. Hava således där anställda sköterskor under en tid av epidemi eller epidemier fått ett ansträngande arbete, kommer såsom kompensation här- för ofta nog en lång tid, då de kunna få återhämta sig och erhålla till- räcklig vila. Naturligtvis kan understundom i epidemitider arbetet bli så ansträngande, att en sedermera inträffande viloperiod icke kan ersätta det hårda arbetet, varför i allt fall en begränsning av arbetstiden er- fordras. Men i dylika fall brukar sköterskan eller sköterskorna allmänt erhålla tillfälligt anskaffad sköterskehjälp.

Såsom typiska exempel på nu anförda förhållanden, vilka så gott som uteslutande avse epidemisjukvårdsanstalter och då företrädesvis mindre sådana, vill styrelsen bifoga avskrifter av tre till styrelsen inkomna skrivelser, en från Värnamo stads hälsovårdsnämnd av den 15 Juli, en från Blekinge läns epideminämnd av den 16 juli och en från epidemisjukhusläkaren R. von Post och sanatorieläkaren G. Fineman, båda i Gävle, av den 18 juli, allt innevarande år (se bil. B, sid. IlEDeför- hållanden, vilka i så väl dessa tre som åtskilliga andra från epidemisjuk- hus- och epidemisjukstugedirektioner inkomna skrivelser anföras hava ock varit anledningen till att, vad dylika anstalter beträffar, det av styrelsen erhållna utredningsmaterialet omfattar endast 38 sådana, medan åter frågeformulären utsänts till 225 inrättningar av ifrågavarande slag. Oavsett att svar ej hunnit inkomma från direktionerna över 70 epidemi- sjukvårdsinrättningar, hava nämligen icke mindre än 117 direktioner för- klarat, att, på grund av ovan anförda för epidemisjukhusen säregna förhållanden, de ansett sig icke lämpligen böra ifylla de utsända fråge- formulären.

Nu avhandlade, epidemisjukvårdsinrättningarna berörande förhål- landen innebära enligt styrelsens åsikt ett ytterligare och starkt stöd för dess sedan länge hysta och uttalade åsikt, att varje bestämmelse om tillämpande å sjukvårdsinrättningar i allmänhet — av vad slag de vara må — av en s. k. arbetstidslag skulle visa sig synnerligen olämplig och i vissa fall till och med rent av vara ägnad att högst betänkligt in- gripa störande i dessa inrättningars behöriga drift. Syftet med nämnda lags tillkomst måste man därför, vad sådana anstalter beträffar, söka för- verkliga på helt andra vägar. Fn sådan väg, för övrigt föredragen av

• Sida 171
•  Original

många bland sjukvårdspersonalen själv, efter vad styrelsen erfarit, är att till förekommande av sjukvårdspersonalens överansträngning ställa extra personal i beredskap, vilken då i förekommande fall kan träda i verksamhet, eller ock — vilket till sin verkan är ungefär detsamma — till en sjuksköterskas förfogande ställa för avdelningens behov tillräckligt antal biträden eller elever. I sistnämnda fall får ju visser- ligen sköterskan icke någon lindring i själva längden av arbetstiden, men efter vad styrelsen har sig bekant föredraga många sköterskor denna anordning, som tillåter dem att taga arbetet litet mera med lugn och ro samt icke så nervöst och uppslitande, som nu måste understundom ske. En annan utväg är den redan nämnda, eller att bereda sjuksköter- skan möjlighet till en hel dags fullständig ledighet och vila per vecka (eventuellt ett par dagars ledighet var fjortonde dag o. s. y.). Även denna anordning lär hava sina förespråkare bland sjuksköterskeper- sonalen, såsom även kan inhämtas av doktorerna von Posts och Fine- mans ovan berörda skrivelse.

Vilkendera av dessa utvägar är att föredraga eller om en kombina- tion av dem bör äga rum eller om till äventyrs andra sätt böra komma i betraktande, därom anser sig styrelsen icke nu böra göra något uttalande.

Såsom av det ovanstående framgår, har styrelsen icke vidrört ar- betstidsförhållandena vid statens anstalter för sinnessjuka. Ordalagen i Kungl. Maj:ts förevarande befallning skulle visserligen kunna tolkas så, som om styrelsen bort även i detta ämne verkställa och till Eder över- lämna utredning. Varför styrelsen emellertid så icke gjort, beror på att i gällande arbetstidslag arbete för statens räkning är undantaget från lagens tillämplighetsområde och att styrelsen för sin del anser detta vara en så väsentlig och nödvändig grundbestämmelse i sagda lag, att något undantag från denna bestämmelse icke får förekomma. För att emeller- tid visa, huru arbetstidsförhållandena vid statens anstalter för sinnessjuka ställa sig i fråga om arbetstidens längd, vill styrelsen bifoga avskrift av sina den 14 januari och den 17 mars 1920 utfärdade cirkulär till samt- liga hospitalsdirektioner i riket (se bil. C och D, sid. 172 ff.), det förra be- rörande ekonomipersonalen, det senare sjukvårdspersonalen. Någon an- ledning för styrelsen att företaga revision av de i dessa cirkulär innehållna bestämmelserna har icke förelegat.

• Sida 172
•  Original

Bil AG

till direktionerna för lasarett och därmed jämförliga sjukvårdsinrättningar, med råd och anvisningar för ordnande av därvarande sjukvårdspersonals arbetsförhållanden.

Genom kungl. förordningen av den 6 juni 1919 (S. F. S. n:r 280) om ändrad lydelse av $$ 10 och 12 i lasarettsstadgan av den 18 oktober 1901 erhöll sagda $ 10 (dess mom. 4) följande avfattning: »Den vid lasarett anställda sjukvårdsbetjäningen skall vara så talrik och hava sin tjänstgöring så ordnad, att nödig vila och ledighet beredes densam- ma», och i $ 12 ändrades slutorden därhän, att lasarettets direktion »står under överinseende av medicinalstyrelsen i allt vad rörer sjukvården och den vid lasarettet anställda sjukvårds- betjäningens arbetsförhållanden>.

Den" inspektion, som medicinalstyrelsen i anslutning till dessa bestämmelser låtit verkställa över sjukvårdspersonalens arbetsförhållanden vid ett antal lasarett i riket, har i ett flertal fall givit vid handen, att ifrågavarande arbetsförhållanden ännu icke blivit så ordnade, att de motsvara ovan angivna bestämmelser. På grund härav får medicinalstyrelsen anhålla, att lasarettens direktioner ville ägna sin uppmärksamhet åt hithörande förhållanden och till begränsning av sjukvårdspersonalens arbetstid vidtaga de åtgärder, vilka kunna på dem ankomma. De önskemål, vilka i förevarande avseende synas medicinalstyrelsen böra uppställas beträffande ordnandet av sjukvårdspersonalens arbete, äro i huvudsak följande:

1. För sköterska (avdelnings-, operations-, poliklinik-, röntgen- och laboratorie- sköterska) bör arbetet, i vad angår den till dagen förlagda tjänstgöringen, ordnas så, att hon så vitt möjligt beredes tillfälle att minst två timmar varje dag vistas utom anstalten. Dylik sköterska bör dock erhålla sammanhängande ledighet under antingen en hel dag — eventuellt två halva dagar — varje vecka eller ock en halv vardag varje vecka och därjämte varannan söndag. Föreligger icke möjlighet att bereda henne ledighet på något av dessa tvenne sätt, bör hon annorledes erhålla motsvarande tids ledighet.

2. För sköterskeelev eller sjukvårdsbiträde bör arbetet, i vad angår den till dagen förlagda tjänstgöringen, ordnas dels så, att arbetstiden icke kommer att överstiga 11 tim- mar om dygnet, måltidsraster häri ej inräknade, dels ock så, att hon erhåller tillfälle att minst två timmar varje dag utom arbetstiden vistas utom anstalten. Tillika bör elev eller biträde under varje vecka beredas ledighet under antingen en hel dag eller två halva dagar. Personalen är dock skyldig underkasta sig den tillfälliga ökning av arbetstiden, som kan finnas nödvändig för sjukvårdens tillgodoseende.

3. Skolad nattsköterska bör finnas anställd — på större sjukhus flera sådana.

4. Användes sköterska, elev eller biträde till vakning, bör denna ej utsträckas över längre tid än 10 timmar i följd, och skall hon omedelbarligen efter avslutad vakning vara fri från arbete hela påföljande dag. Under denna skall hon beredas tillfälle till ostörd vila i tyst beläget rum.

5. Personal, som fullgör vakning, bör icke åläggas att vaka mer än högst sex nätter i följd, efter vilken tid avbrott bör göras med minst en natts vila.

6. Tillsyn bör ägnas däråt, att personal, som fullgör vakning, erhåller lämplig måltid under natten samt övriga måltider på sådana tider, att den nödiga vilan ej avbrytes av dessa.

Stockholm den 14 april 1921.

B. BUHRE. E. SEDERHOLM. GustAr TÄGTSTRÖM.

• Sida 173
•  Original

Bil. B.

Till medicinalstyrelsen.

Men anledning av skrivelsen den 28 nästlidne juni får hälsovårdsnämnden meddela, att då lagen om arbetstidens begränsning den 17 oktober 1919 från lagens tillämpning undan- tager, bland annat, arbete, som är att hänföra till hälso- och sjukvård, och kungl. förord- ningen den 6 juni 1919 endast föreskriver, att den vid lasarett och epidemisjukhus anställda sjukvårdsbetjäningen skall vara så talrik och hava sin tjänstgöring så ordnad, att nödig vila och ledighet beredes densamma, har nämnden icke på grund av förenämnda lag företagit några åtgärder beträffande personalen vid härvarande epidemisjukhus, vilken utgöres av en sköterska.

Förhållandet är nämligen, att det kan gå månader, då ingen patient är intagen å epidemisjukhuset och är sköterskan då fullständigt tjänstfri. Skulle däremot vid epidemier beläggningen å sjukhuset bliva för stor, erhåller hon biträde, så snart hon därom gör fram- ställning.

Några formuläruppgifter kunna därför icke lämnas. Värnamo den 15 juli 1922.

För Värnamo stads hälsovårdsnämnd:

Till medicinalstyrelsen. Epideminämnden i Blekinge län, som tillika är direktion för landstingets samtliga epidemisjukhus, anhåller härmed att för samtliga dessa sjukhus få besvara de frågor, som genom skrivelse från medicinalstyrelsen av den 28 juni 1922 ställts till direktionerna enligt medföljande formulär 1 och 2.

Personalen vid landstingets epidemisjukhus består av en sjuksköterska och ett sköterskebiträde, varjämte hjälp anlitas dels för diverse göromål (trädgårdsarbete, ved- sågning, tvätt och andra hushållgöromål), dels för den egentliga sjukvården. För detta senare ändamål har nämnden sedan år 1913 till sitt förfogande anslag så väl till extra sjuksköterska som till extra sköterskebiträden (för närvarande respektive 500 kr. och 300 kr.).

I början av år 1919 lämnade sjuksköterskan i Nättraby på egen begäran sin plats och epideminämnden har icke haft anledning att antaga någon ny sköterska i hennes ställe dels därför att de smittosamma sjukdomarna under de senaste tre åren haft ringa utbred- ning inom länet, dels därför att den nya epidemilagen kommer att medföra en del omlägg- ningar av sjukhusplanerna. Nämnden har emellertid i sin utgiftsstat bibehållit avlöningen till denna vakanta sköterskebefattning, vilken avlöning tillsammans med anslaget till extra sköterskepersonal varit full tillräcklig för att bestrida utgifterna för extra hjälp i sjukvården.

Så snart dylik extra hjälp visat sig nödvändig, anställes i regel först ytterligare ett biträde för hushållsgöromål, varjämte hjälp till nattvak anlitas. I detta avseende ha särskilt dispensärsköterskorna i Lyckeby och Ronneby varit att tillgå.

Av det anförda framgår, att epideminämnden saknat anledning att efter den 1/1 1920 anställa någon ökad sjukvårdspersonal och ej heller begärt sådan av landstinget.

Nämnden har upprepade gånger framhållit för sjuksköterskorna, som tillika äro före- ståndarinnor för sjukhusen, att de ha rätt att erhålla hjälp, så snart arbetet blir betungande. I sakens natur ligger likväl att, om ock arbetet under någon tid kan vara ansträngande, enär en eller annan patient kan behöva tillsyn även nattetid och enär någon regelmässig söndagsvila ej kan beredas sjuksköterskorna, arbetet dock under den ena veckan eller måna- den efter den andra är särdeles ringa med endast enstaka patienter eller utan patienter alls.

• Sida 174
•  Original

Det senare framgår med all tydlighet av de uppgifter angående patientantalet å sjukhusen, som epideminämnden numera varje halvår tillställt medicinalstyrelsen för erhållande av stats- bidrag för sjukhusens drift.

Det är emellertid omöjligt att vid dessa små sjukvårdsinrättningar fastställa någon ens ungefärlig arbetstid för sjuksköterskorna. Beträffande biträdena är deras ställning när- mast jämförlig med kvinnlig betjäning i enskilda hem, där ledighet i regel torde beviljas söndagseftermiddagar samt en eller annan eftermiddag i veckan.

Ronneby den 16 juli 1922.

För Blekinge läns epideminämnd:

(Bilaga till ifyllt frågeformulär.) Till omstående uppgifter, formulär 1, få undertecknade vördsamt foga följande anmärk- ningar och förklaringar:

De uppgivna arbetstiderna beteckna det antal timmar, som vederbörande personal är bunden av sin tjänstgöring. Strängt arbete kräves i regel icke av densamma under hela denna tid. Då sjukhusen äro fullt belagda, eller synnerligen svåra fall äro intagna, kan det nog hända att fullt arbete kräves av personalen under de uppgivna tiderna. I vanliga fall åter, är personalen en del av tiden endast tvungen att vara till hands och öva till- Syn 0. 8. V.

Det betungande för personalen ligger således ej uti arbetets art eller arbetstidens längd, utan däruti, att densamma dag efter dag, både helg- och söckendagar, är bunden vid sjukhuset.

Alldeles visst är, att personalen behöver lindring, men denna lindring borde enligt vår mening lämnas personalen, icke genom någon 8-timmarslag, som på ett sjukhus, även med betydlig personalökning, knappast kan genomföras, utan genom att vederbörande personal allt efter arbetets art, garanterades 4 å 5 fullt arbetsfria dagar i månaden, helg- eller söcken- dag, allt efter omständigheterna.

En sådan ledighet skulle vederbörande styrelser med god vilja och utan orimliga kostnader kunna genomföra. En 8 timmars arbetsdag för sjukhusens personal skulle däremot bliva synnerligen dyrbar för sjukhusens principaler.

Härtill vilja vi lägga, att enligt vår övertygelse och enligt vad vi genom samtal inhämtat av personalen, den av oss förordade lindringen skulle av personalen föredragas. De små dagliga ledigheter, som en 8-timmarslag skulle medföra, ha för vederbörande långt mindre värde än färre fridagar, under vilka de kunde känna sig fullt fria, arbeta för egen del eller rekreera sig genom fullständig vila.

Gävle den 18 juli 1922.

R. von Post. M. FINEMAN. Epidemisjukhusläkare. Sanatorieläkare. JOH. STEINER. Syssloman.

BiUAC,

Till — direktionen för Stockholms hospital angående arbetstiden för anstaltens ekonomipersonal. Lagen om arbetstidens begränsning den 17 oktober 1919 skall visserligen enligt bestämmelse i dess 2 8 icke tillämpas å arbete, som bedrives av staten. Med hänsyn till de uttalanden, som under den förberedande behandlingen av förslaget till nämnda lag gjorts

• Sida 175
•  Original

därom att staten borde på administrativ väg bestämma arbetstiden i överensstämmelse med lagens föreskrifter, har medisinalstyrelsen emellertid funnit reglering av arbetstiden i huvud- saklig överensstämmelse med sagda lags bestämmelser böra såvilt möjligt vidtagas för de grupper av ekonomipersonalen vid statens sinnessjukvårdsanstalter, å vilka lagen skolat ägt tillämpning, därest anstalterna icke drivits av staten. I följd härav finner styrelsen arbetstiden böra begränsas till 48 timmar i veckan för maskinister, hantverksföreståndare, arbetsförestånderskor, hantverkare, eldare, sömmerskor, väverskor, manliga eller Len biträden i verkstäder och arbetssalar, personal i kök, tvätt, bageri och bryggeri med undan- tag för förestånderskor å nämnda avdelningar samt renhållare. I den mån den tjänstgöring, som åligger någon eller några av dessa befattningshavare, kan helt eller delvis betraktas såsom vakttjänstgöring, må tjänstgöringstiden för sådan befattningshavare efter anmälan till styrelsen, kunna utsträckas intill högst 60 timmar i veckan.

Styrelsen får i överensstämmelse härmed anmoda Eder att för de befattningshavare vid Eder anstalt, som tillhöra ovannämnda grupper av ekonomipersonalen, omedelbart i den mån förhållandena så tillåta tillämpa en arbetstid av 48 timmar i veckan; och bemyndigar styrelsen Eder att för genomförande av denna arbetstid ytterligare i mån av behov anställa ett manligt och två kvinnliga ekonomibiträden med begynnelseavlöning av respektive 780 och 720 kronor för år.

Därvid har styrelsen Utgått från att den ovan bestämda arbetstiden icke skall behöva föranleda någon ökning av hantverkspersonalen eller personalen i tvätt, bageri och bryggeri. I händelse bostäder icke kunna beredas den ökade personalen eller eljest hinder skulle möta för genomförande av normalarbetstiden, torde Ni inkomma med anmälan härom även- som förslag till undanröjande av sådant hinder.

För den ekonomipersonal, varå enligt vad ovan sagts normalarbetstiden icke skall till- lämpas, torde likväl arbetstiden ordnas på sådant sätt att densamma, utan att arbetsprodukten minskas, kommer i så nära genomsnittlig överensstämmelse med arbetstiden för ovannämnda grupper ekonomipersonal som förhållandena tillåta.

I samband med genomförande av ovannämnda arbetstid anmodas Ni att med hän- syn till förhållandena vid Eder anstalt ordna arbetstiden för ekonomipersonalen på sådant sätt, att största möjliga arbetsprodukt utvinnes under densamma. Så till exempel böra hant- VorkarAa arbetstid ordnas så att densamma sammanfaller med de patienters, som arbeta på verkstäderna. Vidare bör arbetstiden å verkstäderna icke splittras av alltför många korta raster, som kunna komma att inkräkta på arbetstiden, utan bör densamma pågå exempelvis från kl. 8 förmiddagen till 12 middagen samt från kl. 2 till 6 eftermiddagen eller således med en tillräckligt lång middagsrast. Styrelsen vill vidare påpeka att den ovannämnda ar- betstiden avser uteslutande effektiv arbetstid. Raster och gångtid till och från arbetet skola således icke inräknas i arbetstiden.

Slutligen får styrelsen anmoda Eder att noga vaka över, att arbetsintensiteten å anstaltens ekonomiavdelningar upprätthålles vid den högsta möjliga nivå.

På medicinalstyrelsens vägnar:

Stockholm den 14 januari 1920.

Tillägg: Till samtliga övriga hospitalsdirektioner har medicinalstyrelsen den 14 januari 1920 i ärendet utsänt skrivelser, vilka äro lika med ovanstående, så när som i det avseendet, att den extra personal vederbörande direktion bemyndigats anställa, utgöres av följande ekono- mibiträden:

• Sida 176
•  Original

vid Uppsala = hospital och asyl: 4 manliga och 3 kvinnliga, >» Nyköpings > 1 manligt (för vintertiden) och 1 kvinnligt, >» Vadstena » och asyl: 2 manliga och 2 kvinnliga, >» Växjö > 1 manligt och 4 kvinnliga, > Västerviks > 3 manliga och 6 kvinnliga, > Visby » 2 kvinnliga,

» Lunds » och asyl: 2 manliga och 4 kvinnliga, >» Göteborgs > 1 manligt och 2 kvinnliga, >» Vänersborgs >» och asyl: 6 kvinnliga, » Kristinehamns » 1 manligt och 3 kvinnliga, >» : Säters » 2 manliga och 3 kvinnliga, >» Östersunds » 1 manligt och 3 kvinnliga, . >». Härnösands » 2 manliga och 3 kvinnliga, > Piteå » och asyl: 1 manligt och 1 kvinnligt.

Bil.Di

Cirkulär till samtliga hospitalsdirektioner i riket, angående tjänstetiden för sjukvårdspersonalen vid statens anstalter för sinnessjuka.

Kungl. Medicinalstyrelsen har vid föredragning denna dag beslutit följande bestäm- melser angående ' tjänstgöringstiden för den vid statens anstalter för sinnessjuka anställda sjukvårdspersonalen att gälla tillsvidare och i den mån bostadsförhållandena det medgiva.

Tjänstgöringstiden för sjukvårdspersonalen utgör 240 effektiva timmar per 28 dagar för personal med dagtjänstgöring och 216 timmar för personal med nattjänstgöring.

Uti denna tid inräknas alltså icke

a) s. k. passiv tjänstgöring,

b) tid för måltider, som intagas utom avdelningarna, ec) tid för måltider, som intagas på avdelningarna, då bestämd tid är härför anslagen,

d) tid, som åtgår för gång från befattningshavarens bostad till platsen för tjänst- göringen, med mera dylikt.

Befattningshavare är skyldig att, därest av särskilda omständigheter skulle i vissa fall så påfordras, utan ersättning underkasta sig den utsträckning av den fastställda tjänst- göringstiden, som i varje fall kan vara av behovet erforderlig.

Ovannämnda bestämmelser om tjänstgöringstidens längd äga icke tillämpning på upp- syningsmän och förestånderskor.

= Vederbörande - hospitalsdirektioner skola noga tillse, att den sålunda fastställda tjänst- göringstiden icke underskrides, ej heller i vidare mån än här ovan sägs, överskrides.

Stockholm den 17 mars 1920.

B. BUHRE.

RICHARD STENBECK. KaArL LEDER.

• Sida 177
•  Original

Arbetstidsförhållandena vid fattigvårds- och därmed jäm- förliga anstalter.

Utredning verkställd av statens fattigvårdsinspektör.

Undertecknad, som erhållit i uppdrag att inom socialdepartementet verkställa den utredning, som enligt Kungl. Maj:ts beslut den 9 juni 1922 skulle verkställas beträffande arbetstidsförhållandena inom de verk- samhetsgrenar, som hava till uppgift att bereda fattigvård eller att till- godose annat därmed jämförligt behov, får härmed överlämna bifogade tabellariska översikt (se tab. sid. 186) beträffande resultatet av den sålunda verkställda utredningen, varjämte jag på grundval av densamma får i ärendet anföra följande.

Av översikten framgår, att upplysningar infordrats från 51 städer, 67 landskommuner och 22 enskilda stiftelser, utgörande sammanlagt 140 enheter, samt att svar inkommit från 36 städer, 41 landskommuner och 13 enskilda stiftelser eller från sammanlagt 90 enheter, vadan svar så- lunda ej inkommit från 50 enheter.

Upplysningarna hava infordrats från de kommuner i riket, som på grund av sin folkmängd ansetts ha minst fyra arbetare i arbetstidslagens mening anställda vid sina anstalter, och har härvid, vad landskommu- nerna beträffar, folkmängdssiffran satts till 7,000 personer. De enskilda stiftelser, som anmodats lämna upplysningar, ha även varit av den art, att ovannämnda antal »arbetare» förutsatts vara där anställda.

Yttranden i frågan ha även begärts av samtliga statens fattigvårds- konsulenter samt av svenska fattigvårdsförbundet och Sveriges fattig- vårdsfunktionärers riksförbund.

Vid granskning av de inkomna svaren från kommuner och enskilda stiftelser framgår, att lagen om arbetstidens begränsning tillämpas av fattigvården i städerna Stockholm, Falun, Karlshamn, Lund, Uppsala och Örebro samt Jukkasjärvi socken ävensom av de enskilda stiftelserna

• Sida 178
•  Original

borgerskapets gubbhus och änkehus i Stockholm. Lagen tillämpas på dessa platser endast för ekonomipersonalen, utom i Karlshamn, där även vårdpersonalen har samma förmåner.

Beträffande arbetstidens längd utgör densamma vid de flesta fattig- vårdsanstalter mellan 8 å 10 timmar per dygn, men uppgår även inom ett rätt stort antal kommuner till mellan 10 å 12 timmar. Längre än 12 timmar per dygn uppgives den vara, förutom i ett tiotal landskom- muner, endast i Umeå stad, där arbetstiden för husmodern, kokerskan och två sköterskebiträden lär utgöra 14 timmar.

Av redogörelsen över de inkomna upplysningarna framgår vidare, att i de flesta fall viss ledighet i allmänhet är fastställd för personalen så väl beträffande semester som vid andra tider. Detta torde i regel ej heller möta någon svårighet vid dessa anstalter, då, som ovan anförts, upplysningar endast infordrats från sådana platser, där personalens antal beräknats vara jämförelsevis stort.

Av de kommuner och enskilda stiftelser, som besvarat frågan, om reglering av arbetstiden för personalen kan anses behövlig, ha de flesta besvarat denna fråga med nej.

Till belysning av de synpunkter, som förekomma, må följande ut- drag anföras: z

Risinge socken i Östergötlands län skriver: »Det synes vara mycket vanskligt att på en anstalt av vad slag det vara må tillämpa en ovillkorlig arbetstid, särskilt i landskommuner, enär arbetet den ena tiden kan hopas mera än på andra, och vissa tider kan man ju även utnyttja understödstagarnas arbete. Beträffande vård- personalen synes det vara ännu svårare att bestämma viss arbetstid, ty somliga tider kanske ingen är sjuk och det således ej är nödigt med så stor tillsyn, som då flera äro sjuka. Jag anser därför, att arbetstiden på hithörande område bör regleras efter behov, ty numera torde man ej behöva befara, att någon fordrar omänsklig arbetsprestation, utan erfor- derlig personal anställes.»>

Från Västra Vingåkers socken i Södermanlands län skrives: »Skulle arbetstidslagen tillämpas vid denna anstalt, vore socknen nödsakad anställa minst 50 Zz mera personal än nu, utan att full syssel- sättning skulle beredas denna ökade personal, för vilken dessutom nödiga bostadsrum ej finnes. Den nuvarande personalen har tidvis ganska an- strängande arbete, men också tidvis rätt lindrigt, såsom ju alltid för- hållandet är vid ett större hushåll på landet, där personalens arbeten måste rätta sig efter årstid och lantbrukets fordringar. Någon klagan från personalens sida över överansträngning har ej förekommit, och inga

• Sida 179
•  Original

svårigheter hava visat sig att få nya personer, då de förutvarande av en eller annan anledning lämnat sina platser.»

Timrå socken i Västernorrlands län anför: »Det torde vara uppenbart, att en arbetsdag av 14 timmar, som för vård- och ekonomipersonalen vanligen utgör regel, är alltför lång, särskilt med hänsyn till det mycket enerverande arbetet och ofta före- kommande nattjänstgöring. Vid så lång arbetsdag förefaller det inte heller så underligt, att personalen rätt ofta nekar att tjänstgöra nattetid, under vilka omständigheter det sålunda faller på föreståndarinnans lott att vaka över sjuka och även tjänstgöra under söndagsledighet för så väl vård- och ekonomipersonalen. Att begränsa arbetstiden till t. ex. 8 tim- mar synes det oaktat mindre lämpligt, då sådan tidsbegränsning icke kommer den personal till godo, som bäst skulle behöva komma i åtnju- tande härav. Visserligen bör något göras för att garantera personalen absolut ledighet viss tid av dygnet, men detta synes kunna ske utan att bestämmelsen enligt arbetstidslagen vinner tillämpning. Skulle en sådan begränsning av arbetstiden tillämpas, komme helt säkert enbart den under- ordnade och tillfälligt anställda personalen att få tillgodonjuta fördelen härav, då den ansvariga personalen, som även den aktivt deltager i arbe- tet, icke härmed skulle vinna någon fördel. Vid mindre och medelstora ålderdomshem synes frågan kunna ordnas på det sättet, att i synnerhet vård- personalen, som i regel är för fåtalig, i mindre utsträckning utökas. Genom sådan utökning kunde arbetet lämpligen fördelas och förestånda- rinnorna, som äro allt för mycket betungade av arbete, någon stund av dygnet känna sig fria.»

Sysslomannen vid Jönköpings stads fattigvård, herr Tor Jacobsson, vilken ock tjänstgjort som t. f. fattigvårdskonsulent, uttalar sig på föl- jande sätt: ;

»En reglering av personalens arbetstid måste anses nödvändig, även om denna smidigast möjligt bör kunna lämpas efter de speciella förutsättningar, som förefinnas på varje plats. Det torde alltså kunna diskuteras, huruvida nu ifrågavarande lagstiftning kan anpassas även på arbetsförhållandena å en fattigvårdsanstalt. Arbetet å en sådan är ju oftast av den natur, att man understundom och utefter hela linjen måste kunna kräva en arbetsprestation utöver den ordinarie, då det å andra sidan kan givas tillfällen förkorta densamma. Alltså torde en viss mar- ginal eller frihet lämpligen böra lämnas. Någon fara för att denna kan komma att missbrukas tror jag icke föreligger, när det gäller de större anstalterna i städerna.

23—222653

• Sida 180
•  Original

Även om det är troligt, att lagen om 8-timmarsdagen — därest den bibehålles — kommer att efter hand utöva en reglerande inverkan även på arbetsområden, som egentligen ligga utom dess räckvidd, däri- bland alltså även fattigvårdens, torde det dock kunna dröja långa tider, innan ett sådant inflytande hunnit göra sig gällande vad de mindre fattig- värdsanstalterna beträffar. Med kännedom om arbetsförhållandena — och särskilt då arbetstiden — å landsbygdens fattigvårdsanstalter måste man livligt önska, att något åtgjordes för att bringa en lättnad härut- innan. Lyckligt vore helt säkert, om statens fattigvårdsinspektion ville benjärta även denna sida av saken.>

Av konsulenterna rTedogör hr Blomgren för förhållandena i Malmö stads vårdanstalter, som han finner efterföljansvärda, men gör intet eget uttalande i saken. ”T. f. konsulent N. Hult redogör allenast för anstalts- vården å landsbygden. Konsulent Gullberg anser, att arbetet å fattig- vårdsanstalterna är av den art, att det ej lämpligen bör regleras i sam- band med lagen om maximerad arbetstid, men framhåller samtidigt, att semester bör beredas befattningshavarna såsom kompensation för den större arbetsbörda, som pålägges dem. Önskligt anser han det vara, att vederbörande styrelser lagligen ålägges bereda befattningshavarna semes- ter och att därutöver någon hel eller halv fridag förekommer i varje månad eller i varje fall söndagsledighet i lämplig utsträckning. Konsu- lent Norgren håller före, att en reglering av arbetstiden på ett eller annat sätt måste genomföras. Mången föreståndarinna tjänstgör året om och blir i förtid utsliten. Den hjälp, som lämnas av understödstagarna, torde i regel vara illusorisk, emedan dessa i de flesta fall själva äro i behov av hjälp. Visserligen torde en förbättring ha inträtt för föreståndarin- norna genom konsulentverksamheten på så sätt, att de i många fall er- hållit biträden till hjälp. Men då konsulentens verksamhet allenast är rådgivande ginge det alltför långsamt att komma fram till frågans lös- ning på denna väg. Någon kraftigare åtgärd till arbetstidens reglering måste nog tillgripas, men om detta borde ske genom arbetstidslagens tillämpning eller på annat sätt vore herr Norgren ej beredd att yttra sig om. Konsulent Hedström anser, att vid de större anstalterna redan nu

• Sida 181
•  Original

arbetet kunde regleras så, att arbetstiden ej behövde mycket överstiga 8 timmar per dygn. Men där anstalten skötes av föreståndarinna med allenast 1—3 biträden vore svårigheterna betydligt större. En reglering av arbetstiden vid dessa små och medelstora anstalter — där arbetstiden nu vanligen är längre än vid de större — torde bliva svår på grund av ekonomiska förhållanden.

Konsulent P. Larsson anser, att en reglering av arbetstiden bör ske så, att personalen erhölle en halv söckendags ledighet per vecka samt : varannan söndag helt ledig, ävensom att det lämnades densamma 2 veckors semester med full lön och ersättning för naturaförmåner. Att tillämpa 8-timmarsdagen vid mindre anstalter torde ej gå för sig, men en be- gränsning borde ske, så att arbetstiden ej finge utsträckas till212-å10, ja 18 timmar av dygnet. Vid större fattigvårdsanstalter kunde och borde 8-timmarslagen genomföras.

Konsulent Håkansson anser, att arbetstidens reglering till ett visst antal timmar per dag ej kunde förordas, då detta skulle bliva till förfång för de vårdbehövande. Arbetets art vore ju nämligen så skiftande och oberäkneligt, att det näppeligen läte sig bestämmas av på förhand upp- dragna ' arbetstider. Den säkraste regulatorn för att personalen ej skulle få en allt för lång arbetstid, vore att söka hos den ansvarskännande ledaren, som förstode att åt anstalten bevara en dugande personal. Saken hade också en ekonomisk sida. Fn lagstadgad arbetstid komme att medföra ökad personal och ökade utgifter, vilket vore betänkligt, då man just nu sökte föra fram förslag om uppförande av ålderdomshem. Om han sålunda ej kunde förorda en lagstadgad arbetstid för fattig- vårdspersonalen, ansåge han emellertid önskvärt, att semesterfrågan, som nu är otillfredsställande ordnad mångenstädes, löstes efter rationella grunder.

Konsulent Hedlund anför, att i stort sett så väl vårdare som ekonomi- personalen vid de kommunala fattigvårdsanstalterna f. n. arbeta utan reglerade arbetsförhållanden. Arbetstiden för denna personal vore Visser- ligen i allmänhet så till vida reglerad, att anstaltens ledning tillerkände den viss fritid och även bestämd arbetstid per dag, men några bindande och allmänna bestämmelser härom funnes icke. En dylik arbetstids- reglering för nämnda personal ansåge herr Hedlund både önskvärd och lätt att genomföra. Däremot vore en reglering av arbetstiden för vård- personal i ledande ställning, huru berättigad och önskvärd den än måste anses vara, synnerligen svår att genomföra, emedan den härför nödiga förutsättningen, att den underordnade personalen ägde kvalifikationer att tjänstgöra i överordnads ställe, för närvarande icke förefunnes, ehuru

• Sida 182
•  Original

dock en tendens i riktning att rekrytera biträden vid ålderdomshemmen bland personer med fallenhet för vårdararbetet vore märkbar. Som det nu vore, förbjöde den stora ansvars- och pliktkänslan hos förestånda- rinnorna dem att tillgodogöra sig eventuellt tillerkänd fritid. Vid en förestående reglering av arbetsförhållandena vid fattigvårdsanstalter borde en bestämd beräkningsgrund finnas för anstaltspersonalens storlek och kvalitet. På så sätt syntes denna fråga kunna ordnas utan något fastställt schema. Semester vore i allmänhet tillerkänd vård- och ekonomipersonalen, men i fråga om den ledande vårdpersonalens möjlig- het att tillgodogöra sig semester förelåge samma svårigheter som vid arbetstidens reglering för samma personal. Dessutom saknade förestån- darinnorna ekonomiska möjligheter att tillgodogöra sig erbjuden semester och avstode på den grund därifrån. Det syntes därför konsulenten vara av stor betydelse, att anstaltsstyrelsen eller fattigvårdsstyrelsen ålades skyldighet att anställa vikarier för den ledande vårdpersonalen. För närvarande finge de semesterberättigade själv anskaffa vikarie, vilket medförde att den sålunda lediga icke kunde frigöra sig från känslan av ansvar för den vikarierande. Till underlättande av vikariers anskaffande skulle en centralförmedlingsbyrå, exempelvis hos svenska fattigvårdsför- bundet, vara av stor betydelse. Även för ekonomi- och den underordnade vårdpersonalen borde anstaltens ledning utse vikarier, men torde inga svårigheter härför förefinnas. Slutligen borde under semester naturaför- måner ersättas med kontanta resebidrag, varigenom erforderliga resor kunde möjliggöras.

Svenska fattigvårdsförbundet erinrar om sina kurser för utbildning av föreståndarinnor vid smärre anstalter. Å dessa är det synnerligen svårt fastställa en viss arbetstid per dygn och att anordna viss daglig ledighet. Däremot vore det ett önskemål, att bestämmelser rörande sön- och helgdagsledighet samt även beträffande hela eller halva fridagar på regelbundet återkommande tider vore fastställda av vederbörande styrelser. Vid större anstalter vore mera ingående bestämmelser erforderliga. För- bundet erinrar om, att vid anställning av genom förbundet utbildade föreståndarinnor vederbörande styrelser måste — ur synpunkten att för- hindra överansträngning — förbinda sig att lämna två veckors, helst en månads semester, vilket senare övergått att bli det vanliga. Under semestern skall föreståndarinnan bibehålla sin lön, och avlöning till vikarie skall bestridas av vederbörande styrelse. Därjämte plägar förbundet förorda, att föreståndarinnan erhåller ersättning för under semestern icke åtnjuten kost (s. k. kostpengar).

Sveriges fattigvårdsfunktionärers riksförbunds centralstyrelse erinrar

• Sida 183
•  Original

därom, att arbetet inom fattigvårds- och barnavårdsanstalterna till arten är vitt skilt från industriellt arbete. Det levande material, som särskilt vårdpersonalen har under sina händer, fordrar framför allt ett smidigt och efter varje enskilt fall och behov väl avpassat arbetssätt, som enligt styrelsens förmenande näppeligen kunde tänkas komma till stånd genom arbetstidslagens införande å ifrågavarande område. Jämväl syntes det styrelsen uppenbart, att ju större hemprägel man kan utvinna inom en fattigvårds- eller barnavårdsanstalt, desto mer utvecklad torde känslan av trevnad bli hos dem, som åtnjuta vården. Den anstaltsprägel däremot, som med ett konsekvent tillämpande av arbetstidslagen torde bliva en nöd- vändig följd, måste man från humanitär synpunkt allvarligen avråda ifrån. Slutligen ansåge sig styrelsen jämväl böra påpeka, att arbetstidslagens genomförande har till följd ökad vårdpersonal, som i sin tur medför krav på ökade personalbostäder, ett förhållande, som för landsbygdens vid- kommande flerstädes torde vara hart när omöjligt att ordna. Styrelsen, som med anledning av den relativt korta tid, som stått densamma till buds, icke medhunnit utforma sitt yttrande i den grad, som av styrelsen ansetts önskvärt, har dock under hand berett en del av förbundets med- lemmar tillfälle att yttra sig över nu förevarande spörsmål. Samstämmigt synes man därvid avstyrka åtgärder i riktning mot arbetstidslagens till- lämpning på fattigvårds- och barnavårdsområdet.

Med stöd av vad som sålunda anförts och under hänvisning till vad av förbundets enskilda medlemmar uttalats, tilläte sig styrelsen vörd- samt avstyrka reglering av nu ifrågavarande personals arbetstid enligt arbetstidslagen.

För egen del får undertecknad, statens fattigvårdsinspektör, anföra följande:

Den företagna utredningen synes mig vittna om, att åtgärder böra vidtagas i och för en reglering av arbetstiden för personalen vid fattig- vårds- och liknande anstalter. Visserligen hava förhållandena väsentligt förbättrats under senare år, och i ett stort antal samhällen finnes ingen anledning till anmärkning mot arbetstidens längd. Men å andra platser, särskilt å landsbygden, tarvas ännu en förkortning av arbetstiden och införande av stadgad ledighet. Och detta gäller, såsom från flera håll framhållits, framför allt de små och medelstora anstalterna, där svårig- heter av ekonomisk och organisatorisk art särskilt göra sig gällande vid arbetstidens reglering.

Beträffande de åtgärder, som kunna och böra vidtagas i nämnda syfte, synes en nära nog enhällig uppfattning förefinnas därom, att frågan ej lämpligen kan lösas genom tillämpning av arbetstidslagen. Även jag

• Sida 184
•  Original

delar denna uppfattning. Såsom skäl härför må till en början — för- utom vad här ovan i skilda yttranden framkommit — anföras följande. En reglering enligt nämnda lag skulle ej bli till någon nytta för de små och medelstora anstalterna. De anstalter, som hava minst 4 »arbetare» enligt lagens mening, äro nämligen relativt få.

Enligt uppgift från statistiska centralbyrån överstiger understöds- tagarnas antal 100 endast inom 330 av alla kommuner i riket, och av nämnda understödstagare vistas i medeltal allenast omkring 20 z å an- stalt. Em reglering enligt arbetstidslagen skulle sålunda endast komma att omfatta vissa städer och en del större landskommuner.

Enligt den erfarenhet, som fattigvårdsinspektionen vunnit, är emel- lertid behovet av reglering av personalens arbetstid särskilt framträdande inom de smärre och medelstora anstalterna, som ej kunna förväntas falla under arbetstidslagen. Likaså kräves en minskning av föreståndarin- nornas arbetsbörda, såsom. här nedan skall visas. Men även denna regle- ring torde ej kunna åstadkommas enligt arbetstidslagen.

En annan omständighet, som gör arbetstidslagen mindre lämplig för nu ifrågavarande arbetsområde, är den högst betydande växling i antalet understödstagare, dessas hälsotillstånd, arbetsförmåga m. m., som förekommer inom anstaltsvården. Under höst- och vintertiden söka sig många understödstagare in å anstalterna, som de dock åter lämna under våren och sommaren, varigenom personalens arbete dessa tider väsent- ligt förminskas. Under vissa tider finnas å ålderdomshemmen flera säng- liggande åldringar, som kräva mycken tillsyn, och under andra tider äter vistas där en del jämförelsevis arbetsdugliga personer, som både vilja och kunna deltaga i arbetet inom hemmet. Under sådana förhål- landen måste en reglering av arbetstiden till ett visst antal timmar om dagen eller per vecka hela året runt bliva olämplig.

Några av de kommuner, som tillämpat arbetstidslagen för ekonomi- personalen, anse också att erfarenheten visat, att lagens stränga tillämp- ning ej är fördelaktig. Så yttras från Uppsala, att en reglering torde vara i stort sett önskvärd, men ej enligt arbetstidslagens snäva gräns. Och från Jukkasjärvi anföres, att ”reglering nog är nödvändig, men sträng tillämpning av arbetstidslagen ej lämplig». Det anföres därifrån, att lagen medfört ökade svårigheter vid anstalternas skötsel, emedan den personal, som varit i arbete 8 timmar, lämnar detsamma t. o. m. mitt under pågående skurning av ett golv.

Härtill komma de ekonomiska skälen. För särskilt de små anstal- terna skulle en tillämpning av arbetstidslagen medföra en högst bety- dande ökning av vårdkostnaden, något som antagligen skulle orsaka,

• Sida 185
•  Original

att den nuvarande typen av små ålderdomshem finge lämna plats för större, för flera kommuner gemensamma anstalter, där en lämpligare ar- betsindelning läte sig genomföra. En sådan utveckling är emellertid ur de vårdbehövandes synpunkt och även av flera andra skäl ej önsklig. Erinras må dessutom, att under de allra närmaste åren — intill år 1929 — ålderdomshemsfrågan skall vara löst i alla landets kommuner och att därför en alltför långt driven arbetstidsreglering säkerligen skulle på grund av: dess ekonomiska konsekvenser väsentligt försvåra det nu uppställda programmets genomförande.

Om sålunda enligt min uppfattning arbetstidslagen ej lämpligen kan komma till användning för reglering av ifrågavarande personals ar- betsförhållanden, återstår att undersöka, om ej på annat sätt nu rådande olägenheter skulle kunna förminskas och så småningom försvinna.

Vad då först angår de ledande krafterna vid anstalterna är framför allt att fästa uppmärksamheten vid föreståndarinnorna å små och medel- stora anstalter. Dessa fattigvårdsfunktionärer äro i allmänhet överho- pade med göromål. De ha att fylla alla en husmors plikter 1 ett van- ligt hem och måste följaktligen alltid vara till hands. Förutom de rent husmoderliga plikterna med hushållets skötsel skola de emellertid i de flesta ålderdomshem även vara vårdarinnor för de gamla och orkeslösa samt — där de rätt sköta sitt kall samt tid och krafter medgiva — med tålamod åhöra de gamlas utgjutelser över allt och intet.

Att bestämma arbetstiden för dessa funktionärer till visst antal timmar per dygn låter sig emellertid ej göra. Arten av deras befatt- ningar är nämligen sådan, att de så gott som alltid måste finnas inom hemmet. Men däremot borde om möjligt utfinnas någon form, varigenom föreståndarinnan alltid kunde beredas tillräckligt med vila och biträdande hjälp, så att hon ej rent fysiskt blir nedbruten i sitt arbete, vilket för- hållande tyvärr icke är så ovanligt inom detta område.

En utväg till förbättring vore otvivelaktigt, om obligatorisk seme- sterledighet kunde beredas denna personal, Av den bifogade utredningen synes visserligen framgå, som om denna förmån i de flesta fall är fast- ställd för personalen, men då redogörelsen ej utsträckts till de mindre kommunerna, där arbetsbördan huvudsakligen vilar på föreståndarinnan, och där semesterfrågan i regel är sämst ordnad, kan redogörelsens re- sultat ej läggas till grund för ett bedömande av dessa mindre kommu- ners förhållanden.

Genom den för husmödrar (husföreståndarinnor) enligt Kungl. Maj:ts reglemente för statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. f. (sv. förf. saml. n:r 878/1919) medgivna rätten till inträde i nämnda pen-

• Sida 186
•  Original

sionsinrättning skola desså befattningar regleras, innan inträde därstädes kan erhållas. Den sålunda av vederbörande huvudman företagna regle- ringen skall godkännas av Kungl. Maj:t. Vid dessa regleringar före- komma alltid bestämmelser om minst 14 dagars årlig semester ävensom andra bestämmelser till skydd för föreståndarinnan, så att ej hennes arbetskraft över hövan utnyttjas.

Kunde denna pensioneringsfråga med därtill hörande reglering av befattningarna allmänt genomföras, torde ej något behov av särskild reg- lering av arbetstiden erfordras för föreståndarinnorna vid fattigvårds- anstalterna. Men hittills hava endast få kommuner sökt inträde för sina fattigvårdsföreståndarinnor i ovannämnda pensionsinrättning, oaktat avse- värda förmåner härigenom beredas kommunerna. "Till och med juli månad hava, sedan reglementet för pensionsinrättningen trädde i kraft den 1 Januari 1920, endast 24 kommuner erhållit inträde därstädes för sina föreståndarinnor.

Det må jämväl erinras om, att Kungl. Maj:t den 14 januari 1921 uppdragit åt vissa sakkunniga att verkställa utredning och avgiva för- slag i fråga om pensionering av manliga föreståndare vid av staten, lands- ting, kommun eller annan samfällighet inrättad anstalt för vård av sjuka, barn eller åldringar eller för sådant ändamål, som omförmäles i 33 8 i lagen om fattigvården den 14 juni 1918, eller ock vid stiftelse av all- männyttig natur, vilken övar vård av angiven beskaffenhet, ävensom be- träffande i vad mån annan befattningshavare vid ifrågavarande anstalter och kommunernas fattigvård i övrigt må bliva delaktig av pension genom statens försorg.

Dessa sakkunniga hava till socialdepartementet ingivit förslag i ämnet, som emellertid ännu ej framlagts för riksdagen.

När denna delaktighet av pension genom statens försorg och den föregående regleringen av befattningarna genomförts även beträffande de sistnämnda fattigvårdsfunktionärerna och med dem likställda, torde sär- skild reglering av arbetstiden för denna personal ej böra ifrågasättas.

Svårigheten ligger emellertid närmast uti, i vad mån vederbörande huvudmän skola kunna förmås att reglera befattningarna och söka in- träde i pensionsanstalten för deras innehavare. Om emellertid det av sakkunniga utarbetade förslaget om tillämpning av pensioneringsbestäm- melserna för alla, som deltaga i fattigvårds- och barnavårdsarbetet, så väl män som kvinnor, ledande krafter och biträden, blir genomfört, lider det intet tvivel, att kommunerna komma att i väsentligt mycket större ut- sträckning än hittills använda sig av denna pensionsrätt, som enligt för- slaget är för dem mycket fördelaktig. Ett genomförande av detta för-

• Sida 187
•  Original

slag skulle även enligt min uppfattning väsentligt komma att öka utsik- ten att förhindra ett obehörigt utnyttjande av föreståndares och förestån- darinnors arbetskraft.

Vad sedan angår den inom fattigvårdsanstalterna anställda under- ordnade personalen, torde pensionsbestämmelserna för dem, åtminstone under de närmaste åren få mindre betydelse, varför särskilda åtgärder böra vidtagas för att tillförsäkra densamma en skälig arbetstid och er- forderlig ledighet. Såsom framgår av utredningen, har i de flesta större städer i det stora hela tillfredsställande arbetstidsförhållanden kommit till stånd för dessa funktionärer. På vissa platser återstår emellertid mycket att göra, framför allt i de mindre samhällena. Att genom någon särskild lagstiftning reglera arbetstiden för dessa anställda tror jag av skäl, som tidigare anförts, ej vore lämpligt. Däremot skulle det säker- ligen vara till avsevärd nytta, om ett meddelande utsändes till styrelserna för samtliga anstalter av nu ifrågavarande slag, vari uppmärksamheten fästes på att en för så väl de vårdbehövande som personalen lämplig ar- betstidsindelning borde komma till stånd. I nämnda meddelande, som lämpligen kunde utsändas av statens fattigvårdsinspektion efter samråd med konsulenterna, svenska fattigvårdsförbundet och Sveriges fattigvårds- funktionärers riksförbund, kunde anföras exempel på, hur arbetet i an- stalter av olika storlek lämpligen borde kunna anordnas. Hur veder- börande anstalter sedan ordna denna sak hade konsulenterna att under sina konsulentresor närmare övervaka. Redan nu har konsulenterna i enlighet med sin instruktion, skyldighet att övervaka att vid anstalterna finnes anställd tillräcklig och för sina särskilda uppgifter lämplig per- sonal; och erfarenheten har visat att åtskilliga förbättringar genom kon- sulenternas råd och upplysningar åvägabragts.

Skulle det senare till äventyrs visa sig, att ytterligare åtgärder tar- vades för att bereda anstaltspersonalen förbättrade arbetsförhållanden, torde fattigvårdsinspektören böra åläggas inkomma med framställning härom.

Såsom sammanfattning av vad jag här ovan anfört, får jag uttala följande: 2

Ehuru en glädjande förbättring under senare åren ägt rum i fråga om arbetsförhållandena för vid fattigvårdsanstalter m. m. anställd per- sonal, kräves dock ytterligare åtgärder i sådant syfte. Denna reglering kan dock på anförda skäl ej med fördel äga rum genom tillämpning av arbetstidslagen på ifrågavarande arbetsområde. Vad beträffar de ledande krafterna vid anstalterna, torde regleringen böra ske genom den myndig- het, som har att godkänna befattnings förenande med pensionsrätt för

• Sida 188
•  Original

innehavare i statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. För att denna anordning i större utsträckning skall kunna genomföras, kräves emellertid, att pensionsrätten utsträckes till samtliga funktionärer för fattigvårds- och barnavårdsanstalter m. fl. i enlighet med av sakkunniga utarbetat förslag. - Vad beträffar den övriga personalen, bör fattigvårds- inspektionen efter samråd med intresserade korporationer lämna veder- börande anstaltsstyrelser råd och upplysningar om hur arbetstiden lämp- ligen bör regleras på ett för så väl de vårdbehövande som personalen lämpligt sätt. Att vid anstalterna finnes tillräcklig och för sina särskilda uppgifter lämplig personal bör liksom hittills övervakas av statens fattig- vårdskonsulenter.

För den händelse nu ifrågasatta åtgärder ej skulle visa sig till- fyllestgörande, bör statens fattigvårdsinspektör härom inkomma med an- mälan till chefen för socialdepartementet.

Stockholm den 31 juli 1922.

G. H. von Koch.

Översikt rörande vissa arbetstidsförhållanden inom fattigvårds- och därmed jämförliga

anstalter. | En- | En- | | Star Lands skilda Stä- | faan skilda] = rmärknine | der | maner Stiftel- der] EP Iptibtel- |” RRrERIOgAr ser muner "ser I I 1) Upplysningar inford- | d) Ledighet (ej seme- TACO LITAR vie ee BLNNgT 22 ster) erhålles vid | 2) Svar inkommit från | 36 41 13 begäran eller i den 3) Lag om arbetstidens ; mån <göromålen | — begränsn.tillämpasav 6 | 1 2 det tillåta i ”. 104-10 — | 4) Arbetstiden utgör I) Semester fastställd |. mellan 8—10 timmar i 8H 25 10 la PECO VEN IAN ta Se RO 4 3 FRE reg 3 15) Arbetstiden — utgör | 10) Reglering av ar- ; L | mellan 10—12 tim- betstiden enl. ar- TE a | mar pr dygn i!). . | 11 9 i betstidslagen an- fälane Des 6) Arbetstiden är mer ses behövlig av . | — 2 — atom Gränges! Je ; a kö Er fånga 1 10 a 11) Reglering av ar- | berg(»>önskvärd Uppe vits el ikanna hbetstiden, men ej . I men dyrbar»)... | na FR 4 6 A enl. arbetstidsla- | Uppsala, Jönkö- | HER RE FEN eo ERELR Ck gen, anses behöv- | ping, Växjö (för Sa) Viss daglig ledig- lig a 3 3 -— 4 sinnessjukper- het fastställd i . . | 13) 5 2 EE Bly a | öraled) Tänd | > b) Sön- och helgdags- 12) Reglering av ar-| Il Töro, Rånob.. | | ledighet fastställd i | 32 |) 238 9 betstiden anses ej | P, 104 c) Hel eller halv fridag| | behövlig av. . » |[17/) 15 5 | | Pr vecka fastställd i | 24 | 15 Z | | | |

1) Räknat för personalen i medeltal.

• Sida 189
•  Original

Bil. 1. Frågeformulär, använda vid socialstyrelsens utredning.

K. SOCIALSTYRELSEN Tormivdar pe Byrån för socialstatistiska (Myndigheter, industriella och kommer- specialundersökningar m. m. siella sammanslutningar, arbetsgivare- Rikstel. 209 66 och arbetareorganisationer m. fl.) SPELL sate SA ERA ES pg 1 SI Sen GR IRS gate OC EE a RARE STUGA ES Pa DNE SON Aer fn Fi aint I (ROStAdIORS) TA ok ole

För fullgörande av Kungl. Maj:ts uppdrag att verkställa en allsidig utred- ning rörande verkningarna av den fr. o. m. den 1 januari (resp. 1 juli) 1920 gäl- lande lagstiftningen om arbetstidens begränsning (8-timmarslagen) får K. Social- styrelsen härmed anhålla, att Ni ville, i vad angår Edert verksamhetsområde, be- näget i tillämpliga delar besvara samt senast den 1 juni 1922 återsända detta fråge- formulär till K. Socialstyrelsen, Femte byrån, Stockholm 2.

Stockholm i april 1922. GUNNAR HUSS. Bertil Nyström.

Obs.! Uppgifterna böra i görligaste mån avse normala arbetsförhållanden, varför vid deras avgi- vande så vitt möjligt bör bortses från de speciella verkningarna av å ena sidan tillfälliga konjunktur- stegringar, å den andra kristidens depression. Därest beträffande någon fråga utrymmet ä blanketten ej skulle medgiva ett fullständigt besvarande, torde sådant ske å särskild bilaga.

'1. Har inom Edert verksamhetsområde arbetstidslagen på det hela | taget genomförts någorlunda fullständigt? Om icke, angiv de mera betydande moditikationer (dispenser ete.), som i större |... omfattning förekommit. j

2. Huru stor förkortning har lagens genomförande i genomsnitt medfört av den tidigare tillämpade a) nominella (avtalsenliga) arbetstiden? h) faktiska arbetstiden?

• Sida 190
•  Original

arbetarantalet och, i så fall, i ungefär vilken omfattning?

. Har arbetstidsbegränsningen i större utsträckning givit anled- ning till någon eller några av nedan angivna förändringar i avseende å arbetets anordnande eller bedrivande och, i så fall,

SLR Bo SES ge Ar a LU en a ra ar a an a Oladalasemp isens ardrönrsn öRre :

si I

a) Övergång från arbete i ett skift (vanligt dagarbete) till Este arbete i två skift eller, vid kontinuerlig drift, från arbete i två skift till arbete i tre (eller flera)?

b) Ändring av tidpunkterna för arbetets början och slut?

c) Övergång från arbete med ett flertal raster (frukost-, mid-

dags-, kafferaster) till arbete med färre eller en enda rast?

d) Indragning av förut i arbetstiden inräknade raster?

e) Noggrannare tillämpning av bestämmelserna om arbets- | tidens början och slut samt förhindrande av självtagna raster | 5 och pauser under arbetstiden? |

effektivare arbetsledning, mer eller mindre genomfört Taylor- | system etc.?

• Sida 191
•  Original

5. Har arbetstidsbegränsningen givit anledning till förändringar | i avlöningsmetoderna, exempelvis genom övergång från tidlön | | till ackordslön eller premiesystem, åsyftande att framkalla i större effektivitet i arbetet; i så fall, på vilket sätt och för

vilka arbetargrupper?

6. Har arbetstidsbegränsningen givit anledning till, att de tek- niska hjälpmedlen utvecklats till större prestationsförmåga”? I så fall, i vilken ungefärlig utsträckning och i vilka verk-

samhetsgrenar?

7. Därest arbetsstyrkan ökats eller de tekniska hjälpmedlen ut- | vecklats eller förändringar i båda avseendena förekommit, i;

vad mån har därav föranletts utvidgning eller nybyggnad av; a) fabrikslokaler o. d.?

b) bostadshus?

8 I vad mån kan arbetstidsbegränsningen anses hava inverkat | " fördyrande på produktionskostnaderna? (Härvid göres i möjli- gaste mån åtskillnad mellan a) ökning av de fasta kostna- derna genom byggnadsarbeten och nyanskaffningar, b) ökning av de rörliga kostnaderna genom avlöningsökningar m. m.)

9, Kan arbetstidsbegränsningen anses hava medfört någon in- verkan på arbetsintensiteten eller arbetseffektiviteten per ur- betare och tidsenhet?

10. Vilka verkningar kan arbetstidsbegränsningen anses hava medfört för arbetarna, särskilt med avseende på

skolkning och >firande>)?

• Sida 192
•  Original

I b) arbetsinkomsten (ex. kompensation för den minskade är- | betstiden, benägenhet att åtaga sig extra arbete på fritid)?

c) hemliv och husliga förhållanden (ex. mera tid för famil- jen och barnens uppfostran, ökat intresse för bättre bostads- förhållanden, koloniträdgårdsrörelsen)? |

d) levnadssättet, särskilt ur hygienisk synpunkt (ex. bättre försdkeesstnenesrrnenn ren nora morgonmåltid, förmånliga verkningar av inskränkningen av | sersenenta ee EE BRT brr0 CNS TR LAT DELDESSLAN Sd) Ar rd se ANSE a AEA g fr pler sobre sne ges drs SE es lena

e) den ökade fritidens användning synnerligast vad de moscossmmmmssnnnmnnn SRS ANG Be yngre arbetarna beträffar (ev. vidtagna åtgärder i syfte att bibringa arbetarna intresse för allmänna angelägenheter, för . allmänbildning och yrkesutbildning, för idrott o. d. samt mot- |... sonson. verka benägenheten för dagdriveri, osunda nöjen, kortspel, see tr 0 va | krogliv och alkoholförtäring etc.)? I 5 te | (fear | | 11. Har den år 1921 företagna revisionen av arbetstidslagen med- | rernenetrrr des nr äsAr sd Ane sena rs erntes | | fört några förändringar i avseende å lagens verkningar OCH" |....ssmssmsssssssssssrssasrsr sasse ansa lie a aan anna | i sådant fall, vilka?

12. Har Ni eljest något att anföra till belysning av arbetstidsg-|.....0ms0sssssmsssssn sina lagens ekonomiska eller sociala verkningar?

Därest Ni låtit verkställa någon statistisk e. d. undersökning rörande arbetstidsbegräns- ningens ekonomiska eller sociala verkningar (i allmänhet eller i vissa avseenden), torde en möjligast utförlig redogörelse för undersökningens omfattning, metod och resultat benäget bifogas.

(Uppgiltslämnarens namn- eller firmateckning)

• Sida 193
•  Original

K. SOCIALSTYRELSEN Porta lbinasg aren Byrån för socialstatistiska (Ideella föreningar o. d.) specialundersökningar m. m. ; Rikstel. 209 66

(Postadress)

För fullgörande av Kungl. Maj:ts uppdrag att verkställa en allsidig utredning rörande verkningarna av den från och med år 1920 gällande lagstiftningen om arbets- tidens begränsning (8-timmarslagen) har K. Socialstyrelsen hänvänt sig till ett stort antal i frågan mera direkt intresserade myndigheter, arbetsföretag och sammanslutnin- gar med anhållan att få del av deras erfarenheter i berörda avseende. Det torde emel- lertid vara antagligt, att jämväl vissa i frågan icke direkt intresserade sammanslutnin- gar m. fl. kunna varit i tillfälle att rörande 8-timmarslagens sociala verkningar göra iakttagelser av värde för den anbefallda utredningen. TI enlighet härmed tillåter sig styrelsen anhålla, att Ni benäget ville, i vad angår Edert verksamhetsområde, särskilt beträffande den förprickade punkten, besvara och senast den 1 juni 1922 återsända detta formulär till K. Socialstyrelsen, Femte byrån, Stockholm 2.

Stockholm i april 1922. GUNNAR HUSS. Bertil Nyström.

1. Vilka verkningar kan arbetstidsbegränsningen anses hava med- | ;

| fört för arbetarna, särskilt med avseende på TREE IRREE asa K eo ör 2 JAg LSI RN

a) arbetsamheten (ex. ökat intresse, jämnare arbete, mindre |

skolkning och >firande»)? |

• Sida 194
•  Original

do

b) arbetsinkomsten (ex. kompensation för den minskade ar- betstiden, benägenhet att åtaga sig extra arbete på fritid)?

förhållanden, koloniträdgårdsrörelsen)?

skift- och nattarbetets längd)?

arbetarna beträffar, (ev. vidtagna åtgärder i syfte att bibringa |

bildning och yrkesutbildning, för idrott o. d. samt motverka |

och alkoholförtäring etc.)?

Har ni eljest något att anföra till belysning av arbetstidslagens ekonomiska eller sociala verkningar?

• Sida 195
•  Original

EK. SOCIALSTYRELSEN OBS.! Nedanstående uppgifter äro till- Form. 2:a nr oosooocnc Byrån för socialstatistiska försäkrade skydd jämlikt $ 2 mom. 4 (Arbetsgivare vid särskilda företag) specialundersökningar m. m. = tryckfrihetsförordningen och komma så- Riktel. 209 66

lunda icke till obehörigas kännedom.

(Postadress)

För fullgörande av Kungl. Maj:ts uppdrag att verkställa en allsidig utred- ning rörande verkningarna av den fr. o. m. den 1 januari (resp. 1 juli) 1920 gällande lagstiftningen om arbetstidens begränsning (8-timmarslagen) får K. Socialstyrelsen härmed anhålla, att Ni, i vad angår Edert företag, benäget ville möjligast nog- grant och fullständigt besvara samt senast den 20 maj 1922 återsända detta fråge- formulär till K. Socialstyrelsen, Femte byrån, Stockholm 2.

Ett liknande formulär har tillställts företagets arbetare. Stockholm i april 1922.

GUNNAR HUSS. Bertil Nyström.

Obs.! Direst beträffande någon fråga utrymmet å blanketten ej skulle medgiva ett fullständigt besvarande, torde sådant ske å särskild bilaga.

1. Har vid arbetsstället arbetstidslagen genomförts fullständigt |...sssssssos---- seseesesessossrssnsosnonnsnnonn non nn eller. med vissa modifikationer. (dispenser ete.) och; 1 så: föll |emostseoosossossooceosssosrnsertserosdorsensossenan Vilka (ANgLVAS Log VRGGrAR IG Ister ere ee

[CS A. Arbetarnas antal och arbetssäsongens längd. (Arbetarantalet angives vid den ur arbets- synpunkt mest normala månaden år 1919, 1920 och 1921):

År 1919 År 1920 År 1921 Yrkesgren !) Antal da- Antal da- Antal da- (eller arbetargrupp) Antal arbetare gararbetet Antal arbetare gararbetet Antal arbetare gar arbetet Gr månad)| Pågått I... månad)| Pågått I(......... månad)| Pågått under året under året under året

B. Därest arbetet i sin helhet — eller inom någon särskild yrkesgren — under någon del av år 1919, 1920 eller 1921 varit nedlagt, torde här angivas, under vilken tidsperiod detta varit fallet samt orsaken härtill:

• Sida 196
•  Original

o Yrkesgren ?)

|Antal ordi-

Antäl narie ar-

; Arbetet - & |

ICKE | började åfertalet| & lör- |A flertalet var- | 4 frdagar betstimmar ärbelare kl. |vardagar| dagar |dagar vid nedan TT Ersat Snitt. per | i i 3 5 kl. kl. angivna tider?) Hder 2) vecka ') |

1919 1920

1921

I I

: Yrkesgren ?)

Antal skift- arbe- tare

Skiftform (12-tim. skift, 8-tim. skift på 2 lag, 8-tim. skift på 3 lag

0.78. V3)

Antal skift per vecka, som arbetet pågått

åmåndag å lör- tt. Om.

fredag dag

FAT Skit vid nedan an-

pv givna tider?)

1919

1920

1921

• Sida 197
•  Original

5. Övertidsarbete. Har under år 1919, 1920 eller 1921 övertidsarbete förekommit? =sssnnsssssr-srsssrrnss rna t I så fall torde dess utsträckning angivas här nedan: Är 1919 År 1920 År 1921 Yrkesgren !) Antal arbe- E Antal arbe-| gumma över- Antal arbe-| oymma över- (eller arbetargropp) bäres BOM Summa över- | tare, SOM |tidstimmar (enl. ar tidstimmar (enl. haft över-| tidstimmar |haft över- Brbimtöarklagen) haft över- 8-timmarslagen) tidsarbete tidsäarbete 8 | tidsarbete 8

| Sammanlagda antalet! Antal arbetstimmar (-dagar), som under resp. år förlorats till följd av |Hela antalet > under resp. år av under resp. År | arbetsstyrkan i dess É fridagar | Per IRISBION frånvaro |år förlorade helbet utgjorda arbets- olycksfall | sjukdom (allmänna) på grund avl| ”” srest uotan giltigt arbetstimmar timmar (-dagar) | arbetsbrist J förfall”) (-dagar) 1919 1920 1921 1040: 19207 |: -1924 7. Avlöningsform. AST fr ERAN TARAS Antal arbetare, som haft övervägande FaR. rg. b 7 > ackordslön?) « sccoc- Totalbelopp (i kr.) av under resp. år otbetaldaffykordslönert) 3

8. I vad mån har den i punkt 2 ev. angivna ökningen av arbe-

beror den av andra orsaker (och i så fall vilka)?

<< . Har arbetstidsbegränsningen i större utsträckning givit anled- ning till någon eller några av nedan angivna förändringar i avseende å arbetets ordnande eller bedrivande och, i så fall, vilka:

a) Övergång från arbete i ett skift (vanligt dagarbete) till arbete i två skift eller, vid kontinuerlig drift, från arbete i två skift till arbete i tre (eller flera)? :

b) Ändring av tidpunkterna för arbetets början och slut?

c) Övergång från arbete med ett flertal raster (frukost-, middags-, kafferaster) till arbete med färre celler en enda rast?

d) Indragning av förut i arbetstiden inräknade raster?

tidens början och slut samt förhindrande av självtagna raster och pauser under arbetstiden?

f) Åtgärder till förbättrat utnyttjande av arbetskraften eller anläggningen, exempelvis genom bättre anordning av arbetet, effektivare arbetsledning, mer eller mindre genomfört Taylor- system etc.?

10. Hava de förändringar i avlöningsmetoderna, vilka ev. framgå av punkt 7 (ex. övergång från tidlön till ackordslön eller : premiesystem), vidtagits i syfte att framkalla större effektivi- tet i arbetet, och, i så fall, för vilka arbetargrupper och med I vilket resultat?

• Sida 198
•  Original

stationsförmåga? I så fall, i vilken ungefärlig utsträckning, på vilket sätt och i vilka avdelningar?

18: Därest arbetsstyrkan ökats (punkterna 2 och 8) eller de tek- niska hjälpmedlen utvecklats (punkt 11) eller förändringar i

utvidgning eller nybyggnad av a) fabrikslokaler o. d.? b) bostadshus?

13.

14.

I vad mån kan arbetstidsbegränsningen anses hava inverkat fördyrande på företagens produktionskostnader? (Härvid göres i möjligaste mån åtskillnad mellan a) ökning av de fasta

b) ökning av de rörliga kostnaderna genom avlöningsökningar Mm. -M.)

Kan arbetstidsbegränsningen anses hava medfört ökning av arbetsintensiteten eller arbetseffektiviteten per arbetare och tidsenhet?

15. Vilka verkningar kan arbetstidsbegränsningen anses hava med- fört för arbetarna, särskilt med avseende på

a) arbetsamheten (ex. ökat intresse, jämnare arbete, mindre skolkning och >»firande>, jfr punkt 6)?

betstiden, benägenhet att åtaga sig extraarbete på fritid)?

c) hemliv och husliga förhållanden (cx. mera tid för famil- jen och barnens uppfostran, ökat intresse för bättre bostads- förhållanden, koloniträdgårdsrörelsen)?

d) levnadssättet särskilt ur hygienisk synpunkt (ex. bättre morgonmåltid, förmånliga verkningar av inskränkningen av skift- och nattarbetets längd)?

e) den ökade fritidens användning, synnerligast vad de yngre arbetarna beträffar (ev. vidtagna åtgärder i syfte att bibringa arbetarna intresse för allmänna angelägenheter, för allmänbildning och yrkesutbildning, för idrott o. d. samt mut- verka benägenheten för dagdriveri, osunda nöjen, kortspel, krogliv och alkoholförtäring etc.)?

16.

sg

Har den år 1921 företagna revisionen av arbetstidslagen med- fört några förändringar i avseende ä lagens verkningar och, i sådant fall, vilka?

Har Ni eljest något att anföra till belysning av arbetstids- | lagens ekonomiska eller sociala verkningar? |

• Sida 199
•  Original

K. SOCIALSTYRELSEN OBS.! Nedanstående uppgifter äro till- Form 2:b n:rsuococnncvcnn. ; Byrån för socialstatistiska — försäkrade skydd jämlikt $ 2 mom. 4 (Arbetare vid särskilda företag) specialundersökningar m. m. tryckfrihetsförordningen och komma så- Rikstel. 209 66

lunda icke till obehörigas kännedom.

(Postadress)

För fullgörande av Kungl. Maj:ts uppdrag att verkställa en allsidig utred- ning rörande verkningarna av den fr. o. m. den 1 januari (resp. 1 juli) 1920 gäl- lande lagstiftningen om arbetstidens begränsning (8-timmarslagen) får K. Social- styrelsen härmed anhålla, ättoNi) ivadfängars ss. sc. css äre ee OS (Arbetsställets namn) benäget ville möjligast noggrant och fullständigt besvara och senast den 1 juni 1922 återsända detta formulär till K. Socialstyrelsen, Femte byrån, Stockholm 2.

Ett liknande formulär har tillställts Eder arbetsgivare. Stockholm i april 1922.

GUNNAR HUSS. Bertil Nyström.

1. Har vid arbetsstället arbetstidslagen genomförts fullständigt eller med vissa modifikationer (dispenser etc.) och, i så fall, vilka (angivas i huvuddrag)?

2. A. Ordinarie arbetstid!) vid vanligt dagarbete (arbete på skift redovisas under följande punkt) under den ur arbetssynpunkt mest normala månaden år 1919, 1920 och 1921.

| Antal Arbetet slutade! De dagliga rasterna inföllo i EE : Yrkesgren?) — | icke |Arbetet| å fler- SDUÖTprd väg Ar (eller skift- | började | talet | å lör- | å flertalet var- & lördagar. | genomsnitt: per arbetargru arbe- | kl. var- | dagar | dagar vid nedan S TA | grapp) tare dagar kl. angivna tider ?) Ken kl. I 1919 | I 1920 | I 1 | | |

1) Härmed avses den av arbetsledningen bestämda, i regel tillämpade arbetstiden. ?) T. ex. vid en mekanisk verkstad maskinverkstaden, gjuteriet, smedjan etc.; vid ett tryckeri sätteriet, tryckeriet, litografiska avdelningen etc. Särskilda uppgifter för olika yrkesgrenar behöva dock endast lämnas i den mån speciella arbetstider förekommit inom desamma. >?) T. ex, kl. 9—9:30 f. m., 1—2 e. m. ") Med frånräknande av raster men med inräknande av ev. ordinarie söndagsarbete. ; far U

• Sida 200
•  Original

arbetsvecka):

: Skiftform ; Antal | (12-tim. skift o 1 Å XYkeSgTen Gr katter Batnn. skift på (eller arbetargrupp) larbetare 2 lag, 8-tim. skift

skift per

vecka, som

pågått

Antal arbetstimmar i genomsnitt per arbetare (raster Sj inräkhade) Raster ?) :per skift vid nedan angivna er dygn bir BIT NEAR Er per tider ?) å sön- | vecka dag

'(å måndag | AS jäörs - | dag

1919 | | 1920 |

1921

RESER

C. Äro skiftarbetarna eller en del av dem skyldiga att under rasterna kvarstanna å arbetslokalen och, 1-8 fald wilken Utsträckniopg? og dras.

4. Har arbetstidsbegränsningen föranlett ökning av. arbetaraäntalgt |uos—sscssc.ssusiesssnossesiseesesssosse oense DÖNSAA SA LAT STIRVI IE BI OT TAT ODIN Seat sker a få ler SS an ar ARN SP ST a a lr or Sd Må eg

5. Har arbetstidsbegränsningen i större utsträckning givit anled- |...

vilka:

1) Se not ?) å föregående sida. (ej mellan de särskilda skitten). ?) T. ex. kl. 9J—

—2 e. m.

• Sida 201
•  Original

a) Övergång från arbete i ett skift (vanligt dagarbete) till arbete i två skift eller, vid kontinuerlig drift, från arbete i två skift till arbete i tre (eller flera)?

b) Ändring av tidpunkterna för arbetets början och slut?

c) Övergång från arbete med ett flertal raster (frukost-, middags-, kafferaster) till arbete med färre eller en enda rast? d) Indragning av förut i arbetstiden inräknade raster?

e) Noggrannare tillämpning av bestämmelserna om arbets- tidens början och slut samt förhindrande av självtagna raster

och pauser under arbetstiden? ax

f) Åtgärder till förbättrat utnyttjande av arbetskraften eller anläggningen, exempelvis genom bättre anordning av arbetet, effektivare arbetsledning, mer eller mindre genomfört Taylorsystem etc.?

6. Har arbetstidsbegränsningen givit anledning till förändringar i avlöningsmetoderna, exempelvis genom övergång från tidlön till ackordslön eller premiesystem, åsyftande att framkalla större effektivitet i arbetet; i så fall, på vilket sätt och för vilka arbetargrupper?

7. Har arbetstidsbegränsnivgen givit anledning till, att de tekniska hjälpmedlen i mera väsentlig mån utvecklats till större prestationsförmåga? I så fall, i vilken ungefärlig ut- sträckning och i vilka verksamhetsgrenar?

8. Därest arbetsstyrkan ökats eller de tekniska hjälpmedlen utvecklats eller förändringar i båda avseendena förekommit, i vad mån har därav föranletts utvidgning eller nybyggnad av

a) fabrikslokaler o. d.? b) bostadshus?

• Sida 202
•  Original

9.

verkan på arbetsintensiteten eller arbetseffektiviteten per | arbetare och tidsenhet? |

Vilka verkningar kan arbetstidsbegränsningen anses hava | medfört för arbetarna, särskilt med avseende på

a) arbetsamheten (ex. ökat intresse, jämnare arbete, mindre skolkning och >firande>)?

b) arbetsinkomsten (ex. kompensation för den minskade arbetstiden, benägenhet att åtaga sig extra arbete på fritid)?

cv) hemliv och husliga förhållanden (ex. mera tid för familjen och barnens uppfostran, ökat intresse för bättre bostadsför- hållanden, koloniträdgårdsrörelsen)? y

d) leynadssättet, särskilt ur hygicnisk synpunkt (ex. bättre morgonmåltid, förmånliga verkningar av inskränkningen av skift- och nattarbetets längd)?

e) den ökade fritidens användning, synnerligast vad de yngre arbetarna beträffar (ex. vidtagna åtgärder i syfte att bibringa arbetarna intresse för allmänna angelägenheter, för allmänbildning och yrkesutbildning, för idrott o. d. samt motverka benägenheten för dagdriveri, osunda nöjen, kortspel, krogliv och alkoholförtäring etc.)?

medfört några förändringar i avseende å lagens verkningar och, i sådant fall, vilka?

lagens ekonomiska eller sociala verkningar?

• Sida 203
•  Original

Bil. 2.

1. Yrkesinspektören i VII distriktet. (Siff- rorna hänvisa till form. 1:a.)

1. Ja. (Med de blockdispenser, vilka gi- vits åt järnindustrien, resp. pappers- och pap- persmasseindustrierna.)

2. 1 å 1!/2 timme för viss dagsindustri. Då lagen trädde i kraft, voro de flesta arbets- tider redan reducerade, varföre i många fall det betydde en halv, högst en timmes reduk- tion av faktiska arbetstiden.

3. Nej. Naturligtvis har ökning av skift- arbetare måst äga rum å de ställen, där man övergått från 2-skiftsgång till tre arbetslag å 3-skiftning.

4. Å mindre arbetsställen har lagen fram- för allt haft det goda med sig, att organisa- tion av driftgången framtvungits, där den ännu ej hade kunnat kallas väl ordnad. Ex. ett flertal mindre sågverk.

a) Å just sistnämnda industri bar man prövat införandet av två skiftlag, men på grund av förhållandena har tillräcklig produktion åter å många ställen uppnåtts å effektiva 8 tim- mar, resp. med tillägg av enl. gamla och nya T 8 tillåten extra tid.

ce) I verkstadsindustrien ha rasterna, hop- snörpta till kortare intervaller än förut, givit längre effektiv arbetstid. På åtskilliga håll har frukostrasten gått ihop från en halv timme till en kvart och middagen här och där, sär- skilt i verkstads- eller besläktad industri, satts från fem och fyra kvart till en halv timme, resp. 3/4 tim, i

e) Genomgående har skärpt tillsyn och avtalsförpliktelser bidragit härtill.

f) Inom den kontinuerliga driften av indu- stri, där så är av nöden, märkes ju ej detta inknappningssystem. Här har man ju i stället skaffat flera händer, resp. fördelat dem, som hava tillsynstjänst bättre. Mångenstädes har man omlagt själva arbetsfördelningen, anskaffat förmånligare produktions- eller arbetsmaskiner etc. för att till allas fördel kompensera den ofta inbillade »oförmånligheten> med den s. k. arbetstidslagen.

5. Avlöningsförhållandena undandraga sig mitt bedömande. =.

6. T. ex. snabbgående sågramar, nybyggda arbetsställen med tanken skärpt på besparing av händer i arbetet, transportredskapens resp. anordningarnas förbättring. (I vilken utsträck- ning kan jag icke precis uttala mig om, men jag har ju dock mångenstädes sett, att för- bättringar införas nu, som förut icke ansågos absolut nödvändiga.) ,

7. Därtill bör här anmärkas, att uppfö- rande och lämpligt inredande av arbetarbo- städer just på grund av »arbetstidslagen» på- skyndats och detta till fromma för befolkning och industri. ;

8. Även denna fråga undandrager sig mitt bedömande såsom yrkesinspektör. Men jag vill begagna tillfället framhålla en, som det synes mig, stundom uppkommande orättvisa, då man vid bedömande av »arbetslönen> icke tager hänsyn till densammas procentuella betydelse i kalkylen av det, som produceras. Jämför t. ex. verkstads- resp. manufakturindustrien, där faktiskt arbetslönerna spela in i kalkylen med 65 å 75 4, och »bruksindustrien», där

• Sida 204
•  Original

ofta råvarans pris intager just densamma plat- sen i kalkylen. Därför anser jag det vara absolut förkastligt att generellt tala om >arbets- lönernas enorma inverkan på produktionen» och att arbetstidslagen åstadkommit sådan »fördy- ring av Sveriges produktion>.

9. Ja, förmånlig. 10. a) Det beror på själva yrkesgrupperna och dessas underavdelningar. — Detta moment bör nog även undandraga sig ett besvarande från min sida.

b) Inom flera yrkesgrupper har det visat sig vilket jag i skrivelser till social- styrelsen och offentligen även påvisat — att tillfällena att »tjäna extra» begagnats på många håll i städerna. Målare, skomakare, byggnads- arbetare hava mest av yrkena kunnat tjäna extra i följd av lagen. Landsbygden erbjuder mycket sällan, åtminstone inom mitt tillsyns- område, dylika tillfällen. Undantagsvis, då försynen fogat att några olika arbetsställen finnas nära varandra, så tillfällen erbjudit sig att folk från det ena efter normaldagens3 slut tagit s. k. zextra jobb» hos det andra arbets- stället. Ex. lastning å vagn eller fartyg av vad å andra arbetsstället (såg) annars med eget folk skolat utföras.

d) På landet ja. I städerna ej så säkert att fritiden medfört antydd nytta. Inom många kiftindustrier var arbetstiden för de särskilda yrkesgrupperna av arbetarne redan förut av- kortad på grund av det förarbete i detta syfte, som pågått.

e) I allmänhet har i mycket liten utsträck- ning just dessa mål vunnits ännu.

11. Revisionen var ett gott steg framåt till ömsesidig förståelse, men ännu kan först efter jämförelse med av arbetsrådet utvunna erfarenheter av de olika yrkesgruppernas behov av förkortad arbetstid och kanske en i detta speciella syfte gjord utredning härom slut- giltigt något sägas. Karlstad den 11 juni 1922.

RB. Wieselgren. Yrkesinspektör i VII distriktet.

Bilaga.

Då jag på inspektionsresa den 24 maj be- sökte L., fann jag där en ny skomakareverk- stad inredd i en mindre lämplig lokal och vilken förhyrts av samtliga där arbetande.

Arbetsgången var följande. En skogrosshandlare herr P. överlämnade råvaror till skodons utförande åt en herr S., som hade åtagit sig att tillskära och nåtla desamma till recefter, samt stansa sulor och klackar med biträde av flickor. Denne 8. ut- lämnade i sin tur det färdigarbetade materialet åt handarbetare för skodons förfärdigande, vilka åtogo sig detsamma som hemarbete. För att icke i sina resp. bostadskök anordna skoma- karverkstad, hade de 8 st. slagit sig samman och inköpt en gemensam putsmaskin, vilken placerats i den gemensamt förhyrda lokalen, där de nu arbeta på skotillverkning. Vid samtal med dessa arbetare meddelade de, att de betraktade sig själva som arbetsgivare eller mästare var och en. Av vad man sålunda kan uttolka av denna arbetsorganisation framgår, att det hela tillkommit i syfte att kringgå 8-timmarslagens verkningar och uppgåvo de samstämmigt, att det var på sätt och vis för- delaktigt för dem att få kunna gå och komma, när de ville, utan att stå under kontroll av någon mästare.

Karlstad den 27 maj 1922.

Nils Adler. Underinspektör.

2. Yrkesinspektrisen, Till socialstyrelsen. Med anledning av ett mig tillsänt fråge- formulär angående 8-timmarslagens inverkan på de industriella förhållandena får jag härmed överlämna några iakttagelser, som framgått ur en undersökning av arbetstidsförhållandena vid en del mindre industrier, inom ' vilka huvud- sakligast kvinnor arbeta.

Undersökningen började hösten 1920 och fortsatte under 1921 samt kompletterades un- der våren 1922. . Den omfattar syatelierer, mode- och pälsvaruaffärer, tvätt- och stryk- inrättningar samt hembagerier och spisbröds- fabriker, samtliga med undantag av spisbröds-

• Sida 205
•  Original

fabrikerna och ett fåtal sömnadsfabriker mindre arbetsplatser med färre än 10 arbetare. Under- sökningen verkställdes för att utröna, i vad

arbetsplatser med färre arbetare än 10 skulle komma att påverka den mindre industrien.

De iakttagelser, som därvid gjordes angående arbetstidens längd, raster och arbetstidsjour- nalens förande, meddelas: härmed.

Syatelierer.

Samtliga mindre och några större syatelierer i Stockholm, Uppsala, Malmö, Norrköping, Linköping, Jönköping, Lund, Hälsingborg, Tranås och Nässjö eller sammanlagt 224 arbets- platser med ett arbetarantal av 721 kvinnor och 28 män, besöktes under vintern 1921,

6 av de besökta ateliererna hade mer än 10 arbetare (sammanlagt 81 kvinnor och 6 män). Av dessa hade 4 använt sig av övertid och 3 fört journal. På intet av dem hade nattarbete förekommit. 41 syatelierer hade 5—10 arbe- tare med sammanlagt 237 kvinnor och 13 män. 18 arbetsställen hade använt sig av övertid, 5 av nattarbete och endast 2 hade fört övertidsjournal.

177 syatelierer hade 1—4 arbetare med sammanlagt 387 kvinnor och 9 män. Vid 45 arbetsställen medgåvo arbetsgivarna, att tid ut- över den lagstadgade använts särskilt lördagar och vid brådskande beställningar. På 8 ställen hade nattarbete använts.

På en del håll uppgavs, att arbetsstyrkan minskats, då 8-timmarslagen infördes, varvid ar- betet i stället utfördes i henimen. Detta hade särskilt varit fallet i sådana atelierer som sy konfektion.

33'9 24 av samtliga atelierer hade en arbets- tid från 9 f. m.—6 e. m. med 1 timmes rast. 25 2 arbetade från kl. 8:30 f. m.—6'30 e. m. och 21:6 2 från kl. 8 f. m.—6 e. m. I dessa uttogs 1!/2—2 tim. rast, på ett par ställen dessutom !/4 tim. kafferast.

14'3 2 arbetade från 8 f. m.—5 e, m. och 6'6 2 hade en arbetstid varierande 7 f. m.— 5 e. m. till 10 f. m.—6 e. m. Där den kor- taste arbetstiden tillämpades, beräknades endast en kort kafferast. 63 2 av alla arbetare gingo hem under middagsrasten.

Arbetsgivarna uttryckte i regel sitt ogillande av 8-timmarslagen och ansågo den vara orsak till depressionen.

Undersökning företogs med avsikt under en tid, då vanligen högsäsong råder inom detta yrke, men denna säsong visade sig vara osed- vanligt dålig. Enligt uppgift hade arbetsstyr- kan på de flesta arbetsställen betydligt min- skats, ofta ända till hälften, och övertid hade ej behövt användas. Arbetsgivarna framhöllo, att övertidsbetalning nu var så hög, att inga mindre atelierer hade råd att använda sig av den samt att övertiden dessutom var så knappt till- tagen, att den under normal högsäsong vore till föga nytta (detta var före den sista revide- ringen av lagen).

De yngre sömmerskorna, som i allmänhet voro organiserade, tycktes livligt uppskatta 8- timmarslagen och kände i den ett stöd. De äldre däremot, som vanligen varit anställda i många år hos samma arbetsgivare, brydde sig ej om den och ansågo att »ingen lag hade rätt att hindra dem att arbeta så länge de ville. Nattarbete förekom endast i 5'8 2 av samtliga atelierer. Varken arbetare eller arbets- givare tycktes vilja ha nattarbete.

Mode- och pälsvaruaffärer. Denna undersökning gjordes under vintern 1920—1921 och omfattade 215 modeaffärer och 21 pälsvaruaffärer i Stockholm med till- sammans 545 kvinnliga och 31 manliga arbe- tare samt 167 dylika arbetsställen i olika delar av landsorten med tillsammans 429 kvinnliga och 11 manliga arbetare.

Undersökningen gjordes före den sista re- visionen av 8-timmarslagen, och 181 av samt- liga arbetsställen i Stockholm och 153 i lands- orten komma enligt den nya bestämmelsen ej under 8-timmarslagen. Ett utdrag ur under- sökningen, i vad som angår arbetstiden, lämnas emellertid här nedan:

>Arbetstiden i modeaffärerna är rätt skif- tande. Mellan kl. 8 och 9 f. m. börjar man i allmänhet, och detta gäller så väl modister som affärsbiträden. Mellan kl: 5 och 7 e. m. slutar arbetet för dagen. På sommaren slutar

gånger ändå tidigare. . Under

• Sida 206
•  Original

arbetet däremot ofta dra ut längre på kväl- larna, den senast uppgivna tiden var kl. 8 e. m.

Biträdena ha vanlig butikstid, då de endast expediera. I Stockholm skötte biträdena i 34 affärer även allt sömnadsarbete, varvid deras arbetstid ställde sig sålunda: i 4 affärer 8 ti -158 08, 3 Bbl neg vd SY tim, Ls 0Stim. i 8 10!/2 tim. och i 2 11 tim., rasterna ej inräknade.

Mycket bättre arbetstidsförhållanden hade modisterna. Av de 148 arbetsställena med modister hade 120 normal 8-timmarsdag, en- dast 28 hade uttagit någon övertid. Enligt de uppgifter, som givits, hade övertiden ut- gjort högst 1 tim. per dag under en kort tid av året eller några lösryckta dagar. Den ordi- narie arbetstiden torde i allmänhet följa 8- timmarsdagen. Däremot är det mycket svårt att kontrollera uttagande av övertid, då det i så hög grad överensstämmer med arbetarnas egen fördel att få arbeta på övertid. På de flesta håll använder man sig nämligen av ackordsarbete,

I landsorten förekommer sällan uppdelnin- gen mellan modister och expediter, utan ut- föres båda slagen av arbete av samma personal.

Undersökningen företogs under säsongtid för att erhålla den högsta möjliga arbetstiden och för att se, hur den nya arbetstidslagen hade ställt sig för modeaffärernas arbetare. VWVår- och höstsäsongen 1920—1921 var dock, som förut nämnts, olämplig för en dylik under- sökning, därför att säsongen var så betydligt reducerad jämförd med föregående års. All- mänt klagades över dåliga tider. En vår- säsong räcker i vanliga fall från 15 april till midsommar, men omfattade detta år knappt två månader och var inte på långt när så brådskande, som den vanligen är. Höst- säsongen brukar omfatta tiden 15 sept.—15 okt., men räckte 1920 ej en hel månad.

Säsongen i landsorten var under 1920 be- tydligt bättre än i Stockholm. Nattarbete förekom t. o. m. i 24 affärer. Som säsong

5 7 i arbetstidslagen. Av de 60 affärer, vilka tillhörde denna förening, besöktes 56. 48 av dessa hade inalles 184 modister och biträden anställda. Övriga sköttes av ägaren ensam eller med tillhjälp av ett biträde. På 41 ställen hade man 8 timmars arbetsdag, endast 7 hade uttagit övertid. Av dessa 7 hade 2 fört Journal.

Innehavarna av dessa affärer sade sig ej hava uttagit övertid under vårsäsongen, några därför att det ej behövts, och andra därför att den tillåtna övertiden var -alltför kort; den gjorde varken till eller ifrån. Under full säsong hade det på inga villkor räckt till med 35 timmars övertid i månaden. I allmänhet hade de dock den åsikten, att den samman- lagda övertiden av 225 timmar per år nog skulle räcka till också vid högsäsong, om den finge placeras ut efter behag och ej var bunden av viss tid per månad. Många behövde ta ut den helt och hållet på t. ex. 3 månader i stället för på 6. Som övertiden nu är ord- nad, ansåg man, att det under normala tider skulle bli nödvändigt taga in nytt folk vid varje säsong, vilket skulle ställa sig svårt på många sätt. Framför allt skulle det motarbe- tas av modisterna själva. Lönerna äro för det mesta så låga, att de väl behöva den lilla extraförtjänst, de vid säsong kunna erhålla. Under mellantiderna, särskilt sommarmåna- derna, avstannar arbetet nästan fullständigt.»

Tvätt- och strykinrättningar. Undersökningen gjordes våren 1921 och omfattade 40 arbetsställen i olika delar av landet, men samtliga arbetsställen falla nu- mera utanför 8-timmarslagen, då icke något hade mer än 4 arbetare. De tyckas emeller- tid gjort försök att rätta sig efter lagen, ehuru det överallt framhölls, att arbetets oregelbun- denhet gjorde detta mycket svårt. Under som- maren och i allmänhet vid slutet av månaden samt före helger hopade sig arbetet och arbets- tiden gick upp till 9 å 10 timmar. Då det i regel var ackordsarbete, voro arbeterskorna själva intresserade av att få arbeta.så länge som möjligt de tider de hade: arbete:

• Sida 207
•  Original

Sammanhållningen inom detta yrke är också mycket dålig, så att lönerna stå lågt och extra förtjänster på övertidsarbete äro begärliga.

Hem bagerier.

Undersökningen, som gjordes under hösten 1920 och våren 1921, omfattade 553 bagerier i olika 'delar av landet. Det stora flertalet av dem komma enligt nuvarande bestämmel- ser ej under 8-timmarslagen. Då den rådande depressionen i hög grad påverkat detta yrke, torde som ett allmänt omdöme kunna sägas, att de knappast togo ut 48 timmar i veckan, men att arbetstiden per dag var synnerligen ojämn. I ett 20-tal bagerier med endast kvinn- liga arbetare (1—4 arbeterskor) uppgavs en arbetstid på 12—14 timmar, inklusive mål- tidsraster. Där arbeterskorna voro organiserade, höll man sig till 8-timmarslagen, liksom uti de bagerier, som hade manliga arbetare.

Spisbrödsfabriker.

I dessa fabriker har 8-timmarsdagen givetvis befordrat skiftarbete. Genom den nu rådande depressionen har visserligen en del fabriker återgått till ett dagskift, men så snart fabri- kerna återgå till full drift, måste man räkna med två-skiftsystemet i stor utsträckning. För de kvinnliga arbetarna, som utgöra c:a 70 av samtliga arbetare inom denna fabrikation, medför detta stora svårigheter, då de ej, som de manliga, ha rätt att utföra förberedelse- och avslutningsarbete före kl. 5 f. m. och efter kl. 10 e. m.

Någon ändring i rastesystemet har detta skiftarbete dock ej medfört, då regelbundna raster ytterst sällan användas inom detta yrke. Rasterna tagas mellan de olika degarna och äro beroende på jäsnings- och gräddningsför- hållanden.

Restaurangerna.

Utöver vad som framgått av här citerade undersökning inom den mindre industrien, har den kvinnliga yrkesinspektionen efter 8- timmarslagens införande haft mycket att göra med aårbetsförhållandena inom restaurangerna. Lagen har här givetvis inverkat mycket kraf- tigt till en normalare arbetstid. 75 å 80 tim- mar i veckan har ej varit ovanligt, i synner- het på de små ställena. Någon regelbunden

rastindelning har emellertid visat sig synner- ligen svår att åstadkomma, och har man i stor utsträckning fått lov att godtaga 60 tim- mars arbete per vecka, måltidsraster inberäk- nade. Skiftindelning har genom 8-timmarslagen blivit nödvändiggjord, men har givetvis an- vänts i stor utsträckning även före lagens in- förande.

De talrikast ingående anmälningarna om brott mot 8-timmarslagen komma från detta yrke, men många gånger bero dessa överträ- delser på svårigheten att sätta detta arbete i system och oviljan irån båda sidor att under- kasta sig bestämda tider.

Även om en del svårigheter förefinnas att ordna arbetstiden i enlighet med lagens be- stämmelser, så torde de gångna årens erfaren- heter dock visa, att lagens föreskrifter på detta område varit till stor nytta för personalen.

Vad den större industrien beträffar, har tendensen att förkorta rasterna till en halv- timme per dag givetvis ökats. Undantagsvis finner man en extra rast på 15 minuter för fru- kost. Mycket vanligt är det att se arbeterskorna vid 9-tiden äta en smörgås under pågående arbete, och måste det betraktas som ett önske- mål, att denna paus stadfästes i avtalen.

I stor utsträckning börjar arbetet kl. 7 f. m. och före denna tid äro ej affärerna öppna och någon frukostlagning har i regel ej medhun- nits, varför en måltid givetvis är behövlig före den stora rasten, som vanligen förlägges mel- lan kl. 12—21.

Många förmän ha sagt mig, att de ej kunna förhindra den självtagna rasten utan måste de se genom fingrarna med, att de söka hinna äta under pågående arbete. — Å andra sidan har jag från arbetarhåll hört framhållas, att de ej anse sig kunna begära mer än en rast under den förkortade arbetstiden. En jämk- ning i dessa förhållanden torde dock visa sig nödvändig.

Belåtenheten med den kortare arbetstiden och den korta lördagen är särskilt stor bland de gifta kvinnorna, som ofta sagt mig, att de först nu kunna få en något så när ledig söndag.

Även har från arbeterskehåll visats ett mycket stort intresse för sömnadskurser av

• Sida 208
•  Original

få dem intresserade för dylika kurser. Detta gäller dock mera de vuxna arbeterskorna, de minderåriga torde nog merendels behöva skol- tvånget för att förmås använda sin fritid till utbildning. Med rätt eller orätt har jag hört många klagomål från verkmästare och förmän, att de minderåriga nu äro svårare att sköta än förut, och att de driva från yrke till yrke, en uppgift, som bekräftas av deras intygsböcker.

Behovet av fortsättnings- och yrkesskolor torde ej nog kraftigt kunna framhållas. Det mycket stora intresse, som visats för de under de senaste åren ordnade utbildningskurserna för arbetslösa har visserligen blott indirekt med: 8-timmarslagen att göra, men måste man dock häri se en ganska utbredd tendens att söka skaffa sig tillfälle till utbildning, och torde den förkortade arbetstiden komma att visa sig bliva till hjälp, om blott möjligheterna att skaffa sig denna utbildning systematiseras.

Stockholm den 26 augusti 1922.

Kerstin Hesselgren.

3. Jiärnvägsstyrelsen. Till socialstyrelsen. Med anledning av Eder i skrivelse den 27 sistlidne april gjorda framställning om vissa uppgifter rörande 8-timmarslagens verkningar för statens järnvägars vidkommande, får järn- vägsstyrelsen härmed äran återställa vid samma skrivelse fogade formulär, besvarat särskilt be- träffande driftpersonal, verkstadspersonal och byggnadsarbetare.! | Härvid torde emellertid böra framhållas, att ett uttömmande svar å formulärets alla frågor icke varit möjligt, dels emedan detsamma när- mast synes hava uppställts med tanke på indu- striens arbetsförhållanden, med vilka motsva- rande förhållanden vid järnvägarna på det hela taget visa mycket liten överensstämmelse, dels på grund av Jjärnvägstjänstens större mång- sidighet. Styrelsen anser sig jämväl böra särskilt er- inra om, att verksledningen redan före lagens

1 Återgivas ej här. :

tillkomst slagit in på begränsning av tjänst- göringstiden vid statens järnvägar, så att denna vid tiden för lagens genomförande i viss ut- sträckning höll sig vid omkring 8 timmar per dag. Sålunda uppgick inom den största av- delningen inom driftpersonalen, nämligen tra- fikavdelningen, medeltjänstgöringen år 1919 för en tredjedel av den stationära personalen till högst 8 timmar och för omkring hälften av den åkande personalen till samma antal timmar. Men under det att vederbörande tidigare var skyldig att mot övertidsersättning tjänstgöra i betydligt större utsträckning ut- över den enligt turlistan bestämda tiden, kan åter enligt 8-timmarslagen, även med lagens komplettering av år 1921, dylik övertid uttagas endast i mycket begränsad utsträckning, en olägenhet, som för kommunikationsverkens vidkommande ytterligare skärpes genom den vid dem förekommande söndagstjänstgöringen. För denna tjänstgöring måste nämligen lämnas ersättning i fritid under vardagarna — då la- gen räknar med 6-dagars vecka — varigenom den genomsnittliga tjänstgöringen per söcken- dag inskränkes till 7 timmar 26 minuter,

Vid ifrågasatt revision av gällande bestäm- melser i ämnet synes på grund av det anförda framför allt böra beaktas, att verksledningen av Kungl. Maj:t erhåller rättighet att i större utsträckning än nu är fallet uttaga regelbundet återkommande övertidstjänstgöring, varigenom hållande av ett större antal personal för vissa tjänsteställen, vars arbetskraft nu icke kan helt utnyttjas, skulle genom ändringen kunna undvikas.

Stockholm den 15 juni 1922.

Järnvägsstyrelsen. Axel Granholm.

Otto Annell

tjf. a Bilaga. (Svar på fråga 8 j form. 1:a.) Vid beredande av förevarande fråga — för verkstadspersonal och byggnadsarbetare redo- visas i särskilda formulär — torde till en början böra betraktas personalens uppdelning å följande grupper:

• Sida 209
•  Original

a) personal för underhåll av bana och bygg- nåder,

b) personal för banans bevakning,

c) personal för trafikstationerna,

d) personal för maskinstationerna,

e) åkande personal. Vad grupp a) beträffar, så inträder vid för- kortning av arbetstiden givetvis motsvarande ökning i enhetskostnaderna, för så vitt icke arbetsintensiteten ökas, och detta torde åt- minstone hittills icke hava varit fallet.

I olikhet mot vad tidigare varit brukligt i fråga om personal under grupp b), kunna nu- mera även tjänstgöringsperioder av mindre längd i viss omfattning hopsummeras intill stadgade maximitiden. Härigenom har denna personal .kunnat effektivare utnyttjas än till- förne, varför verkningarna av de nya tjänst- göringsföreskrifterna i detta fall neutraliserats.

Genom inskränkningar i de banbevaknings- personalen ålagda inspektionerna av banan har ytterligare en icke oväsentlig tid inbesparats, som resulterat i minskat personalbehov. Det må dock erinras om att banbevakningsperso- nalen även utför underhållsarbeten i avsevärd omfattning samt mångenstädes och i större utsträckning än tidigare biträder vid trafik- stationernas skötsel, allt omständigheter, som komplieera förhållandena och omöjliggöra en värdesättning av vad i punkt 8 benämnes »pro- duktionskostnaderna» före och efter de nya tjänstgöringsföreskrifternas tillämpning.

I fråga om grupp c) trafikstationernas per- sonal, samt d) maskinstationernas personal, och e) åkande personal, hade före lagens till- komst genomförts en differentiering allt efter arbetets art, i det att dels nattjänst taxerats högre än dagtjänst, dels större hänsyn tågits till relationen mellan nominell tjänstgöringstid och : effektiv arbetstid. De nya bestämmel- serna ha medfört en partiell utjämhing i före- varande hänseende. <Tidsförkortningen har

peditioner och magasin. koncentrerats;

vid tidtabellernas uppgörande har i viss mån hän- syn måst tagas till de nya tjänstgöringsbestäm- melserna. Ifrågavarande koncentration betyder emellertid en viss sänkning av statens järn- vägars gamla standard och kan densamma sägas hava skett på allmänhetens bekostnad. I fråga om stationspersonalen är vidare att märka, att på en del stationer personalantalet väsentligen bestämmes av toppbehovet vid vissa bestämda tidpunkter, t. ex. vid visst tågmöte. En för- kortning av den stadgade arbetstiden behöver i sådant fall icke medföra någon personalökning. Så stor genomsnittlig ökning, som kalkylatoriskt motsvarar tjänstgöringstidens förkortning, kan sålunda här i sin helhet icke räknas med.

Angående grupp d), maskinstationernas per- sonal, gäller för en del ungefärligen detsamma som under grupp a) sagts — en förkortning av arbetstiden medför motsvarande ökning av kostnaderna; för en annan del åter gäller vad som här ovan. beträffande en del stationer sagts om trafikstationernas personal.

Samma borde teoretiskt taget gälla om den åkande personalen, då ju för densamma ar- betsprestationen i stort sett är proportionell mot tjänstgöringstiden. För denna personal hade emellertid redan före den nya arbets- tidslagens genomförande tjänstetiden nedsatts till c:a 205 timmar per månad. Härutinnan gjordes därför de facto ingen ändring. BSänk- ningen av den högsta tiden är dock under normala förhållanden av viss betydelse, i det att man, om marginalen mellan denna maximaltid och den normala turlistetiden är stor, dels knappast riskerar någon övertidsersättning, dels har möjlighet under de månader, då godstra- fiken är stor, utan personalförstärkning insätta extra godståg. Arbetet vid järnvägarna är näm- ligen ganska ojämnt fördelat på olika årstider. Då på grund av den speciella utbildning, som erfordras, möjligheterna att använda tillfällig arbetskraft är relativt begränsad, medför detta en ökning av kostnaderna per arbetsenhet. Av största vikt är därför, att möjligheterna att uttaga övertid ej göras för snäva, vilket även gäller i fråga om den stationära personalen.

Vad ovan sagts, avser närmast normala tra- fikförhållanden.

• Sida 210
•  Original

Då det nu gäller besvarande av förevarande fråga rörande produktionens fördyrande, må beaktas, att någon utredning, vilka kostnader arbetstidens förkortning under normala förhål- landen skulle komma att förorsaka, ej har gjorts, och skulle en sådan givetvis kräva mycket vidlyftiga och svåra detaljundersök- ningar inom olika tjänsteområden. Resultatet därav torde i allt fall vara av tämligen tvivel- aktigt värde. Att det dock måste röra sig om mycket betydande belopp framgår redan därav, att statens Järnvägars nuvarande avlöningskost- nad UPpgår till c:a 120 milj. kr. per år. Det ernås vid en Atle av rbetstiden- från 8 till 10 timmar per dygn, icke kan beräknas proportionell mot denna utsträckning, men torde komma att uppgå till ej obetydliga belopp.

De beräkningar angående lagens verkningar, som gjorts, ha emellertid samtliga avsett för- handenvarande förhållanden, d. v. s. en trafik väsentligt mindre än vad som svarar mot sta- tens järnvägars kapacitet. Så kalkylerades april 1920 med en ökning av omkring 4'ö milj. kronor, personalen ansågs följaktligen i förhållande till den dåvarande personalkostna- den, 180 milj. kronor per år, i stort sett nå- gorlunda tillräcklig även med den kortare ar- betstiden. I juni samma år räknades för senare halvåret 1920 med en ökning av i runt tal 2 milj. utöver vad i kostnadsstaten beräknats. Båda dessa siffror äro givetvis ytterst osäkra. Ännu vanskligare är att be- döma vilken kostnadsökning, som faktiskt in- trätt. På grund av trafikens ytterligare ned- gång och vissa åtgärder från styrelsens sida har nämligen sedan 1920 trots arbetstidslagen personalstocken mycket avsevärt reducerats. Det skulle således närmast gälla att avgöra, vilken ytterligare reduktion varit möjlig med den längre arbetstiden. Någon undersökning härutinnan är ej gjord, men torde man kunna hålla före, att, då numera nästan all icke ordi- narie personal avskedats eller permitterats, ifrågavarande reduktion skulle hava medfört relativt obetydliga besparingar.

Totalomdömet om arbetstiden skulle alltså bliva,

kostnadsökningen vid statens järnvägar är mindre betydande i förhållande till statens Järnvägars hela omslutning,

varemot vid en trafikintensitet motsvarande statens Järnvägars tekniska kapacitet förkort- ningen av arbetstiden medför en betydlig ök- ning av kostnaderna.

Att man genom en sänkning av statens Järnvägars standard i trafikhänseende till viss del kan kompensera lagens verkningar ändrar givetvis därutinnan intet väsentligt.

Vad här sagts, gäller väsentligen vad i so- cialstyrelsens formulär benämnas rörliga kost- nader.

Ökningen i de fasta kostnaderna, framkallad genom ökad kapitalinvestering, torde däremot icke bliva av någon större betydelse.

4. Vattenfallsstyrelsen (Luleälvens kraft- verksbyggnader). (Siffrorna hänvisa till vissa frågor å form. 1:a.)

3. I vissa arbeten, såsom schaktningsarbe- ten och dylikt, där utrymmet medger blott ett bestämt arbetarantal, kan genom ökning av arbetarantalet arbetets fortgång ej påskyndas, utan har arbetet blivit fördröjt i proportion till den minskade arbetstiden. Å andra arbetsplatser, där arbetsstyrkan kun- nat ökas, har vid brådskande arbeten så måst ske, även om arbetet fördyrats och arbets- kvantiteten per arbetare minskats, för att få ar- betet färdigt i beräknad tid. Omfattningen härav, som är beroende av en mångfald olika faktorer för varje arbete, kan ej närmare pre- ciseras.

6. Förbättrade och ökade rustningar ha under senare år kommit till an- vändning för att bättre kunna tillvarataga den mänskliga arbetskraften, men detta har ej skett till följd av arbetstidsbegränsningen utan ge- nom tekniska framsteg på dessa områden. 8-timmarslagen som sådan har ej kunnat kon- struera fram några. förbättrade arbetsmetoder eller arbetsmaskiner. Beträffande utnyttjandet av arbetsmaskiner bör antecknas, att vid kor- tare arbetstid även arbetsmaskinernas utnytt- jandetid inskränkes proportionellt med förkort- ningen av arbetstiden.

maskinella ut-

• Sida 211
•  Original

Ta. I snickarverkstaden i Porjus förbjö- dos arbetarna av organisationen med hänvis- ning till 8-timmarslagen att arbeta mer än 8 timmar, ehuru de själva önskade göra detta, och arbetet var mycket brådskande. De fingo ej ens snickra dörrar, fönster o. d. helt utom- stående .och få betalt per styck å räkning. Flera arbetare måste därför anskaffas och provisoriska åtgärder vidtagas för att medhinna arbetet.

7b. I Suorva, där ett helt samhälle måst uppföras för arbetarna, har 8-timmarslagen medfört mycket svåra kostnader, enär man med längre arbetstid på denna avskilda plats, dit arbetarna ej kunna medtaga sina familjer, kunnat i motsvarande mån minska arbetsstyr- kan och därmed kostnaderna för bostäder, mattransporter m. m. sådant.

8. Byggnadskostnaderna hava givetvis ökats till följd av a) ökade bostäder och i vissa fall flera arbetsmaskiner, b) att avlöningarna fullt kompenserats mot den förkortade arbetstiden samt även i vissa fall därigenom, att tiden

för ökade allmänna kostnader.

9. Under den tid, arbetstidslagen varat, har arbetsintensiteten varit sjunkande, men kan detta ej. tillskrivas 8-timmarslagen, utan det allmänna tidsläget med dess depraverande ten- denser. Givetvis bör arbetsintensiteten vid kortare arbetstid kunna uppökas och har kan- ske inträffat i speciella fall, men som total- omdöme måste sägas, att så ännu ej skett.

. 10b. Arbetsinkomsten är densamma som förut, då minskning i arbetstid kompenserats med ökad timavlöning.

Många arbetare önska och begära extraarbete på fritid men hindras härtill av 8-timmars- lagen såtillvida, att organisationerna mången gång tolka den så, att extra arbete över 8 timmar ej får ske. Försök har i Harsprånget till och med skett att förbjuda egnahemsbyg- gare bygga sina egna stugor på fritid.

10c. Större intresse för förbättrade bo- stadsförhållanden har under dessa år kunnat konstateras men ej beroende på 8-timmars- lagen. utan på förbättrad ekonomi. Om vissa arbetare. numera ägna mera tid för familjen

och barnens uppfostran, torde detta dock ej kunna anses vara regel. i;

10d. . Någon förbättring i levnadssättet av betydelse kan ej påvisas, om man undantager, att vid 2-skiftsgång. arbetet nu kan sluta kl. 11 e. m. i stället för kl. 1 eller 2 f. m. förut.

10e. Under senare år hava många yngre arbetare använt sig av tekniska aftonskolor, bibliotek o. d. för att förkovra sitt vetande, men de flesta ha nog dragits ut i nöjeslivet, där särskilt kortspel och dans ökat i avsevärd omfattning.

12. Erfarenheten från den nuvarande ar- betstidslagens verkningar ger vid handen, att det är principiellt felaktigt att i en lag be- stämma en viss maximiarbetstid. . Det torde ock kunna sägas, att den nu gäl- lande provisoriska lagen haft det goda med sig, att vid många företag och fabriker m. fl. platser, där 8 timmars arbetsdag är lämplig och rättvis, d. v. s. rationell, sådan införts, men att man även fått klarhet uti, att vid många arbeten såsom lantbruksarbete, sjötra- fik, byggnadsarbeten m. m., speciellt i Norr- land med dess ljusa somrar samt mörka och hårda vintrar, tillämpandet av en lagstadgad 8 timmars arbetsdag är fullkomligt oriktigt och obehövligt. Även har genom den provi- soriska lagen konstaterats, huru ofantligt in- gripande en dylik lag är för hela landets eko- nomi, och huru oerhört många specialfall upp- stå, där lagen för alla parter är skadlig och olämplig. Därigenom att bestämmelserna för arbetstidsbegränsningen fått formen av lag, har den i många fall på ett oriktigt sätt tolkats

skilda till stort men för arbetarna själva vid sådana platser och tillfällen, då alla önskat längre arbetstid, varjämte lagen . särskilt hos mången yngre varit orsak till den missupp- fattningen, att arbete längre än 8 timmar är. skadligt och oriktigt, varigenom skapas en viss misstro och motvilja mot arbetet som sådant. Därvidlag stödja de sig givetvis på den genom .: mycken agitation och strid framkomna lagen mot arbete utöver ett visst antal timmar per dag.

Lyckligast är givetvis att eventuella bestäm- melser om arbetstiden ej. få formen av lag

• Sida 212
•  Original

utan äv överenskommelser mellan arbetsgivår- och arbetarorganisationer, varvid rationell arbetstid kan införas på varje arbets- plats med dess säregna förhållanden.

5. - Vattenfallsstyrelsen (kraftverksbyrån). De i samband med åtgärderna för arbetstidens begränsning erforderliga detaljerade bestäm- melserna beträffande olika tillåten arbetstid för olika befattningshavare resp. vid olika sor- ters arbete hava nödvändiggjort en omständlig specificering av varje arbetares tjänstgörings- tid i flera sins emellan olikvärdiga arter av arbetstid, exempelvis 60, 56, 52 och 48 tim- mars vecka, restid, beredskapstjänst o. dyl. samt reduktion av dessa tjänstgöringstider till normal tjänstgöringstid, motsvarande 48 tim- mars vecka. Detta jämte de invecklade be- stämmelserna om tillåten övertid har nödvän- diggjort ett omständligt och därför dyrbart rap- portsystem och bokföringsarbete. Övervakan- det av att de invecklade bestämmelserna rik- tigt tillämpas, utgör ett hinder för arbetsled- ningen att få erforderlig tid över för andra arbe- ten inom tjänsten, som skulle lämna betydligt påtagligare resultat än en noggrann övervak- ning av att ingen får arbeta för mycket. Det må även påpekas, att i många fall, t. ex. vid arbete på främmande ortér, det säkerligen kan vara i arbetarens eget intresse att kunna be- driva arbetet med längre arbetstid än den nu tillåtna och att därefter kunna tillbringa nå- gon tids ledighet i hemmet mellan arbetspe- rioderna.

Slutligen må påpekas, att arbetstidens be- gränsning inom industrien medför en tendens att öka maximibelastningen och minska utnyttj- ningstiden för kraftverken, vilket har en ogynn- sam inverkan på kraftverkens ekonomi. Ten- dens till en dylik inverkan har kunnat spåras vid statens kraftverk, om också vissa andra fåktorer medverka till att denna tendens icke hittills blivit alltför tydligt framträdande.

6. Svenska kyrkans diakonistyrelse. Till svenska kyrkans diakonistyrelse inkom den 27 april 1922 från socialstyrelsen en skrivelse (form. 1I:b n:r 8) med begäran om diakoni- styrelsens besvarande av frågan: -:

gen anses hava medfört för arbetarna, särskilt med avseende på

e) den ökade fritidens användning, Synnier-! ligast vad de yngre arbetarna beträffar (ev.' vidtagna åtgärder i syfte att bibringa arbetarna iötresse för allmänna angelägenheter, för all- mänbildning och yrkesutbildning, för idrott o. d. samt motverka benägenheten för dagdri- veri, osunda nöjen, kortspel, krogliv och alko- holförtäring etc.)?»

För att vid besvarandet av frågan stå i le- vande kontakt med erfarenheterna i församlin- garna, lät diakonistyrelsen sagda fråga gå vi- dare till en del präster och lekmän. Tyvärr måste på grund av den knåppa tiden förfråg- ningarnas antal starkt begränsas. Genom det 25-tal skrivelser, som utgingo, sökte diakoni- styrelsen samla erfarenheterna från industri- samhällen i olika trakter av landet och av olika typ. |

Diakonistyrelsen tror sig bäst besvara social- styrelsens fråga genom att i korthet redogöra för de inkomna svaren och därtill foga några synpunkter. Av självklara skäl angivas i re- gel icke meddelarnas namn och verksamhets- orter.

Från en av Norrlands städer säges: På frågan — — — får jag anföra:

1) att det icke står mig personligen till buds. andra kunskapskällor i denna sak än iaktta- gelser sådana som vem som helst har kunnat göra; a

2) att här i staden icke mig veterligen igångsatts någon särskild apparat i anledning av berörda lagstiftning, men att sedan länge åtskilliga goda krafter äro i arbete för att de, söm intressera sig, skola bibringas upplysning i allmänna angelägenheter, ökad allmänbild- ning och yrkesutbildning; åtskilliga idrottsför-' eningar verka på sitt sätt med icke ringa upp- muntran från stadens sida, en föreläsningsför- ehing nedlägger ett nitiskt, rikt givande och tidsenligt: arbete,- studiecirklar äro organisera- ded0.

Satt jag ställt mina personliga iakttagel-” sör och intryck under belysning av inhämtade: uttalanden från personer, som äro verksartma eHer på annat sätt. mmtresserade och införsatta”

• Sida 213
•  Original

i de stycken, som under 2) nämnas, och från samtliga dessa håll fått endast en tydlig och enstämmig bekräftelse på min uppfattning, att den ökade fritiden icke (annat än möjligen i enstaka undantagsfall) av de yngre arbetarna använts till nytta för derås utveckling. Där- emot uttalas lika enstämmigt, att fritiden i regel av det stora flertalet brukats och brukas till dagdriveri, klubbliv, helst med dans, ett intensivt kortspelande (hasardspel), kaféliv, automobilåkning och först och sist biograf- besök.

Från en stor industriort i Norrland svaras: Med anledning av Eder fråga får jag med- dela, att 8-timmarsdagen bland det yngre släk- tet i — — — visat sig håva en allt annat än god inverkan. Intresset för kunskaper och bildning har icke visat sig i tillväxt. I — — — församling har fortsättningsskola av 1918 års typ redan inrättats. Men intresset för dersåmma är hos ungdomen så uselt, att det fordras både lock och pock och ofta hot om tvångsåtgärders vidtagande för att förmå ungdomen att begagna sig av undervisningen därstädes. Och vid de av föreläsningsförenin- gen anordnade föredragen skådar man i regel förgäves efter ungdomen.

Huruvida 8-timmarsdagen har någon skuld i detta bedrövliga förhållande, är ju icke lätt att avgöra. Faktum kvarstår, att det icke har blivit bättre utan sämre efter denna lags an- tagande.

Intresset för idrott är starkt. Det är dock kafébesöken, kortspelet, otukten och dansen, som mest synes intressera ungdomen i denna beklaägansvärda laridsända. Och ja mera ledig- het, desto mera synd — så ser det ut bär.

Skulden till detta ligger naturligtvis icke i normalarbetsdagen som sådan. Men densam- ma hår icke Visat sig kunna åstadkomma nå- gon förbättring, då ungdomen endast missbru- kar sin genom densamma vunna längre fritid.

Från ett stort industrisamhälle i södra Norr- länd meddelas: ;

Utdraäget ur söcialstyrelsens frågeformulär har kommit mig tillhanda och blivit begrun- dat av så väl bildningsintresserade arbetsgivare som arbetare. Vi Ha alla kommit till samrma

resultat: man kan ej svara något som helst därpå. Industriens ledände organisation lär ha gjort detsamma. Vill jag dock redan nu säga, att huvudskälet, att man ingenting ännu vet, är, att den ofrivilliga arbetslösheten åt- minstone ute på bruken inträdde alldeles sam- tidigt med 8-timmarslagen; med arbetslösheten inträda visserligen yttre betingelser för bild- ningssökande men också en oerhörd psykisk depression, som verkar hämmande även på förut rätt så vakna människor, på den stora massan verkar den mycket tyngande; allt de- rangeras. — Föreläsningsverksamhet t. ex. har gjort goda framsteg — men det är en klick, som besöker dem regelbundet, en 100 män, då dock samhället här har 2,000 arbetslösa, varav ytterst få arbeta hel tid. Dans t. ex. florerar och kortspel avtar, beroende på att det förra ej kräver så mycket pengar och att det senare ej roar utan valuta, vilket nu är ont efter. Dessa företeelser kunna ej här gö- ras beroende av lagen, ej heller idrotten, om mån nu kan kalla brottning och boxning för idrott — det tog fart före 1920. Spriten av- tar av brist på pengar o. s. v. Intet kan, som synes, tillskrivas lagen.

Från Uppland svaras: Lagens verkningar i vad avser arbetärna på — — — synas mig uteslutande vara goda. Inga nämnvärda olä- genheter av etisk innebörd hava visat sig. Anledningen därtill är, att avlöningssystemet för flertalet arbetare hät kvarstår enligt gam- malt bruksmanér med av arbetsgivaren upp- låtna boställen (d. v. s. slåtterängar och smärre åkerland), på vilka arbetarna föda 2, 3 å 4 kor m. m. Innan arbetstiden genom lagstift- ningen begränsades, påvilade arbetarna en allt- för dryg arbetsbörda, i det de saknade annan tid att sköta sitt jordbruk än tidiga morgon- och sena aftontimmar. Detta ledde till över- ansträngning och olust och medgav icke till- räcklig tid till föreningsliv och andra intellek- tuella sysselsättningar. Visserligen medgavs fullständig ledighet för slåtterarbete under 14 dagar. Men under den övriga delen åv jord- brukssäsongen Hade boställsinnehavarna nära dubbla dagsverken att utföra. ;

Efter 8-timmarslaägens införande hava sme-

• Sida 214
•  Original

derna i järnverket, där arbetet utföres skiftes- vis dygnet runt, större delen av fredagen och hela lördagen fria för boställenas skötsel. Nå- got övermått av fritid, frestande till dagdri- veri och osunda nöjen föreligger sålunda icke. Några särskilda åtgärder för att motverka lagens följder hava icke vidtagits. Arbetarna hava . en studiecirkel, och en föreläsningsför- ening finnes, men dessa bildningsföretag hava startats oberoende av sagda lag.

Från Uppsala säges: Svaret på ovanstående är förenat med allt för omfattande tidsödande undersökning, därest det skulle bli till verklig vägledning. Så vitt mig känt är, utan sådan noggrannare under- sökning, har 8-timmarslagen ej märkbart för- ändrat situationen. För övrigt är ju nästan alldeles hopplöst att skilja på, vad lagen haft till konsekvenser och vad som är företeelser av arbetslöshetssituationen.

Från en stad i Dalarna meddelas: Här har nog förekommit åtskilliga försök att bibringa arbetarna intresse för allmänna angelägenheter m. m.

Lärare vid folkskolor i både staden och socknen hava ordnat med aftonskolor och stu- diecirklar och ha de samlat en del ungdom för sådant arbete, olika antal på olika trakter. En folkhögskoleförening har särskilt under vintern haft kurser här; deltagandet i dessa kurser har dock ej varit så stort från ung- domens. sida, men en av dem, som arbeta med i dessa kurser, har uttalat den meningen, att det nog är att hoppas att deltagandet blir livligare, när de unga en gång fått bättre syn på detta arbete. Idrottslivet har varit ganska livligt, synnerligen vintertid. <Lärlingsskolor finnas här i staden och hoppas vi, att de unga skola bättre lära sig förstå deras betydelse. Det finns ju också en del, som nu arbeta på att få ungdomen under fritiden till dans- banorna, men det synes som om en stor del av de unga: här ej vill vara med. Föreläs- ningsförening finnes här i staden och samlar den på kvällarna en icke ringa kontingent av ungdom. Arbetslösheten, som nu varit mycket stor här, har nog haft det med sig, att många driva omkring på vägar och gator.

vad de yngre arbetarna beträffar, samt ev. vidtagna åtgärder i syfte att bibringa arbe- tarna intresse för allmänna angelägenheter, för allmänbildning etc., får jag meddela erfaren- heter från Stora Tuna församling, och där sär- skilt från Domnarvets arbetarvärld.

Domnarvet med kringliggande byar utgör ett befolkningskomplex på omkring 10,000 personer. Av dessa torde ungefär 1,200 räknas till kategorien yngre arbetare, d. v. s. 16—30 år.

Vilka åtgärder ha nu vidtagits för att väcka dessa arbetares intresse för allmänbildning etc.? Jo, för det ändamålet har ledningen för bergs- lagets praktiska ungdomsskolor utvidgat och moderniserat bildningsverksamheten på platsen, inrättat studiecirklar och anordnat kommunal- kurser. En modern idrottsplats håller på att anläggas.

Dessa åtgärder ha lett till synnerligen gläd- jande resultat, vilket framgår av följande siffer- uppgifter. År 1917—-1918 (1 maj 1917—380 april 1918) uppgingo boklånen till 5,127 och låntagarna till 233; 1 studiecirkel var då i verksamhet. År 1921—1922 (1 maj 1921—30 april 1922) uppgingo boklånen till 19,101 och låntagarna till omkring 500; 9 studiecirklar ha under året varit i verksamhet med i medeltal 15 personer vardera och med sådana ämnen på programmet som svenska språket, engelska, litteraturhistoria, yrkeshistoria, socia- lism, bokhålleri m. m.

Om man granskar ovanstående uppgifter och därtill fogar den upplysningen, att den största procenten av låntagare utgöres av kategorien yngre arbetare, så finner man, att under fyra år har antalet låntagare mer än fördubblats, och antalet boklån nära nog fyrdubblats. Be- träffande boklånen har det visat sig, att skön- litteraturen mer och mer får vika för fack- litteratur. År 1918 utgjorde facklitteratur

omkring 25 procent. | Det är uppenbart, att den ökade fritiden varit en av de faktorer, som åstadkommit

• Sida 215
•  Original

denna stegring i fråga om boklån och lån- tagare. Naturligen finnes det en del yngre arbetarelement, som äro immuna mot all bild- ningsverksamhet och som använda den ökade fritiden framför allt till kortspel, men i stort sett tvekar jag icke att säga, att den ökade fritiden i bildningshänseende varit till den yngre arbetarvärldens fromma.

Från Dalarna skriver en annan meddelare:

Det är icke tvivel underkastat, att lagstift- ningen om arbetstidens begränsning i många avseenden varit till välsignelse, icke minst i fråga om de möjligheter, som den ökade fri- tiden medfört. Arbetare med familj ha häri- genom blivit satta i tillfälle att på annat sätt än genom sitt ordinarie arbete gagna de sina. Den ökade fritiden begagnas av dem till träd- gårdsarbete eller förtjänstarbete eller hand- räckning åt hustrun eller fiske eller veder- kvickelse tillsammans med hustru och barn. En del av de yngre arbetarna däremot, varvid avses sådana i åldern 15—20 år, ha ännu icke förstått, åtminstone på denna ort, att rätt till- godogöra sig den ökade fritiden; så snart snön går av marken, ser man överallt i backarna grupper av kortspelande ungdomar. Antag- ligen bedrives kortspelet även vintertid i ung- karlskasernerna i icke mindre utsträckning. Dessa för kortspel begivna arbetare synas tills vidare immuna för högre intressen. När de icke spela kort, använda de sin fritid till dag- driveri eller osunda nöjen av olika slag. Men det får icke lämnas onämnt, att det vid sidan av dessa finnes en icke ringa skara yngre arbetare, vilka med intresse begagna sig av de möjligheter, som givas i lärlingsskola, före- läsningsförening och bibliotek att förkovra sina kunskaper. I regel äro dessa jämväl hängivna utövare av idrott. Det är de sämre elemen- ten, som mest synas och mest låta tala om sig. Huruvida de äro i majoritet, vågar jag icke avgöra.

Från en stad i Västmanland: Från samhällets sida har intet särskilt vid- tagits för att bibringa arbetarna intresse för allmänna angelägenheter, för allmänbildning och yrkesutbildning. I den aftonskola, som sedan gammalt finnes i vår stad, deltaga rätt

många unga. Där meddelas undervisning i så väl skolämnen som teckning, målning och slöjd. Flera studiecirklar uppstodo — troligen i samband med den ökade ledigheten från arbetet — för 1!/2 år sedan. Staden gav fri lokal i ett skolhus. Dessa studiecirklar leddes av arbetarna själva. Staden har jiordning- ställt en idrottsplats för några år sedan.

Ett gott medel mot mångas dagdriveri har nog sången varit. Deltagarna ha mest utgjort unga arbetare. ”Troget och villigt ha de kom- mit, mestadels två vardagskvällar i veckan (kl. 8—10 e. m.). Troligen kunde arbetarna icke- orka eller ha lust att sjunga så ofta, om ej arbetstiden vore begränsad. För att mot- verka alkoholförtäring har den individuella kontrollen, allt ifrån tillståndet till 4-literstill- delningen, varit rätt så stark. — — — står i avseende å denna kontroll långt framom de flesta andra städer. Nykterhetsnämnden och systembolagets styrelse ha med förståelse in- bördes sökt höja nykterheten och motverka slarv och drickande på ledigheten från arbetet: I folkbiblioteket har folket tillfälle att till- fredsställa sin läslust. Tyvärr är lokalen för liten. Endast under utlåningstiden, 3 kvällar i veckan, kunna ett mindre antal få sitta och läsa i lokalen. Bibliotekslokalerna äro avsedda för utlåning. Vi se oss om efter ny lokal, ha ett förslag till omändring av ett hus, men samhället kan i denna tid icke ha mycken lust att lägga ut medel till icke fullt nödvän- diga arbeten. Här lämnas en uppgift å bok- lån under de senare åren. Stegringen beror till stor del av ökad ledighet för arbetarna. Boklån: »läsåret> 1916—17 summa 8,454, kalenderåret 1919: 12,515 lån; kalenderåret 1920: 15, 889-1Tån; 1921: 1I7,078-1ån.” Skon- litteraturen har utgjort omkring 50 procent av lånen. I föreläsningsföreningens verksamhet har man kunnat se ett stort intresse år efter år, då det gällt deltagande från allmänheten: Föreläsningarna hållas på söndagsaftonen och deltagandet blir oberoende av inskränkning nn arbetstiden.

De skadliga följderna av den myckna Tedig- heten 'kan man visst se; driveri till sent på natten, ett hopande i gathörnen snart efter

• Sida 216
•  Original

arhetstidens slut, ett »intagande» av kaféer och konditorier, så att andra »tillfälliga> besökare få se. sig om efter plats m. m, Sådant har kanske icke att göra med 8-timmarslagen utan är följder av en viss, stundom bornerad själv- känsla hos de unga arbetarna, i andra städer ses. den t. ex. hos gymnasister i samma ålder.

Från Värmland svaras: Något större intresse för andliga och ideella värden kan ej förmärkas. Mitt intryck är, att arbetstidens begränsning har ökat utelivet och biografbesöken. Det visar sig alltfort vara rela- tivt svårt att samla arbetare till talrikt besök å föreläsningar och liknande ideella tillställ- ningar. Vi ha här försökt med frivillig afton- skola, föreläsningar, musikaftnar, uppläsnings- aftnar o. s. v. Resultatet har detta år varit bättre än förut, men trots allt står arbetarnas stora flertal utanför. Biografen och folkets park äro alltfort de stora attraktionerna,

Hoppet om att arbetarna skulle ägna den ledigblivna tiden åt ett fördjupande av sin andliga människa har hittills åtminstone icke besannats. :

Från Östergötland:

Vad som i — — — gjorts för att bereda bildningstillfällen för särskilt de yngre arbe- tarna har varit:

a) mycket goda populärvetenskapliga före- läsningar;

b) anskaffande av ett rikhaltigt folkbibliotek; ec) föredrag och föreläsningar å kyrkliga ung- domsförbundet och nykterhetssammanslutnin- gar.

Något ökat intresse med arbetsstidens be- gränsning för de givna bildningsmöjligheterna har ej försports. Så snart föreläsningarna ten- derat något litet mera än vanligt åt kunskaps meddelande, har åhörarantalet väsentligt mins- kat. Det som företrädesvis lockat, har varit föredrag med skioptikonbilder och filmer. Icke ens värdefulla musikföredrag ha förmått samla.

Biblioteket har flitigt använts av barn i skolåldern, men högst obetydligt av ungdom i 4. åren 17—25.

Utöver agitation vid. val: har man ej kunnat finna något ökat intresse för allmänna ange= lägenheter, i

tande på torgen och i gathörnen. De kring- liggande större gårdarnas lösa arbetare och i någon mån även »betfolket> — den manliga delen — . pläga ofta tillbringa sina eftermid- dagar i staden, i regel utan intresse för något ideellt. Den bättre tillgången på pengar och den större fritiden kom för tidigt. Förutsätt- ningar att rätt begagna bådadera funnos som regel icke.

Allmänt kan sägas, att bildningsintresset är nedåtgående.

Från Göteborg anföres följande:

Med anledning av Eder förfrågan om mina erfarenheter angående de verkningar, som ar- betstidsbegränsningen kan anses ha medfört för arbetarna, särskilt med avseende på den ökade fritidens användning, synnerligast vad de yngre arbetarna beträffar», vill jag anföra följande.

Jag förutskickar två anmärkningar. Den ytterst korta tid, som stått till buds för svarets avfattande, har hindrat mig att samla tillräck- ligt siffermaterial. Dessutom är denna tid av arbetslöshet ej ägnad till slutsatser, som avse normala förhållanden. Så har t. ex. helt visst en del yngre arbetare deltagit i kurser för arbetslösa för att därigenom undgå att bli ut- tagna till nödhjälpsarbete. Låt vara att sedan under kursens fortgång intresset för studierna vaknat. Det är på tvenne verksamhetsfält, som jag fått personlig kännedom om de för- hållanden, som frågan berör: studiehemmet Nordgården och den kyrkliga sjömansvården här.

Under det att de vandringsbibliotek,' som sjömansmissionen utlämnat vid båtarna, blivit flitigt anlitade, visar: sjömannen under sin vistelse i hamn ej i regel något större in- tresse för boklig bildning. Under den gångna vintern har ett flertal föreläsningar i skilda ämnen anordnats å Göteborgs läsrum för sjö- män och i regel varit besökta av 30—50 åhörare. Däremot ha samkväm med religiösa föredrag besökts av så många lokalen rymt.

Å studiehemmet Nordgården har, bortsett

• Sida 217
•  Original

från några klubbar, 15 studiecirklar samt två kurser i. slöjd varit anordnande med omkring 300: deltagare, ungefär lika många män som kvinnor. Dessutom har en folkhögskolekurs för 40 arbetslösa män pågått 4 timmar dagligen. Hos många av dessa har en verklig bildnings- törst gjort sig gällande. — Just de, som mest ivra för bildningsrörelsen, äro de, som. krafti- gast reagera mot osunda nöjen, kolportagero- maner, kortspel, sport i förråande former. 'Den- na rörelse är alltså ej blott intellektuell, utan har även etisk innebörd.

Vid diskussioner har ock från flera håll fram- hållits nödvändigheten av, att fackföreningarna icke ensidigt sysselsätta sig med lönepolitik utan även ta upp mer ideella frågor till dryft- ning.

Inom en del nykterhetsordnar här bedrives ett omfattande bildningsarbete. -Och från le- dande håll inom arbetarnas bildningsförbund i Göteborg har jag fått bekräftat, att studie- cirklarnas antal ökats och endast svårigheten att få lokaler har satt de nuvarande gränserna. Särskilt glädjande är det intresse, som visats för de serieföredrag i. kommunalkunskap, som anordnats.

Tänker man på, hur förlamande på sinnet den nuvarande nödtiden måste verka, är denna

ett' hoppfullt tecken. Men det torde, efter så kort prövotid och med hänsyn till de säregna förhållanden, som -nu råda, vara omöjligt att avgöra, vilken inverkan normalarbetsdagen här haft. Man får ej heller-bortse från, att ännu hela lager av arbetarna äro oberörda av denna -bildningssträvan. Av de arbetare, jag samta- lat med i saken, har ingen vågat bestämt på- stå, att något omslag skett i samband med normalarbetsdagens införande. Oeh tämligen enstämmigt har man angivit den ivriga lusten för fotbollsspel som ett absolut hinder för ett verkligt studieintresse.

Som sammanfattning torde landa sägas:

Hos de mera vakna arbetarna ett förökat intresse för djupare bildning. Hos somliga kan .man finna ett patos med snart sagt reli- giös betoning. Sambandet med den förmin- skade arbetstiden, är omöjligt att fastslå. Den

stora massan är ännu oberörd av. denua bild- ningssträvan.

Från Västergötland:

Med anledning av Eder förfrågan angående verkningar av arbetstidsbegränsningen får jag härmed, vad angår « . « ... , meddela, att några avigsidor angående den ökade fritidens användning här icke framträtt. Kortspelsva- nan är nu betydligt reducerad mot förr, re- striktionerna beträffande rusdryckerna ha min- skat alkoholförtäringen även bland de yngre arbetarna. Logen N:s lånebibliotek användes synnerligen flitigt. Många yngre arbetare be- driva idrott, framför allt fotbollsspel, på sin fritid. De äldre arbetarna ägna i regeln sin ökade fritid åt hemsysslor, särskilt uppodling av den mark, där de eventuellt lyckats förskaffa sig ett eget hem.

Från Halland:

Hemkommen från en: resa finner mig till mötes Eder skrivelse av den 5 d:s beträffande socialstyrelsens begäran om yttrande angående 8-timmarsdagens verkningar, särskilt med hän- syn till fritidens användning.

Då nu tiden, inom vilken mitt svar änskale! gått till ända, har jag intet annat göra än meddela Eder om mitt förhinder som skäl för, att Eder skrivelse ej blivit besvarad.

Mitt svar skulle eljest hava gått i den rikt- ning, att fritiden icke blir utnyttjud på sätt man med denna lag önskat och tänkt. : Dans- och biograflokalerna, varav härstädes finnas allt för många, frekventeras i allt för stor ut- sträckning av särskilt de yngre, och jag är alldeles övertygad om, att åtminstone en tim- mes längre arbetstid per dag vore önskvärd och ej alls till skada vare sig för unga eller de mera till åren komna. Att sluta sin dag redan kl. !/2 5 sommar som vinter är för be- kvämt.

Jag anser dock, att den ökade ledigheten givit en viss del: av arbetarna, som hava in- tresse för koloniträdgårdar, mera tillfälle att njuta av dessa, men det kan å andra sidan ifrågasättas, om detta är god nationalekonomi, då det. reella arbetet får lida därpå och per- sonalen i tjänstemannaställning inom industri och handel, särskilt i landsorten, ingalunda

• Sida 218
•  Original

kan" få "lämna sitt arbete så tidigt på efter- middagen. +. -

Från Skåne: ;

:Med anledning av -Eder önskan om medde- lande angående arbetstidsbegränsningens verk- ningar för arbetarna, får jag härmed meddela:

att härstädes ordnats, för att bibringa arbe- tärna intresse för allmänna angelägenheter och allmänbildning, studiecirklar och föreläsningar, vilka någorlunda blivit begagnade, dock icke i önskad omfattning;

att härstädes, för yrkesutbildning. söångsntis lärlingskurser med tillfälle till anslutning för även äldre personer än egentlig ungdom och att denna anslutning i någon mån ägt rum men ' varit ojämn;

att likaså för idrott bildats sammanslut- ningar och att staden trätt emellan för till- handahållande av idrottsplats m.: m. samt att idrott också utövas i rätt god omfattning, dock mest av de yngsta arbetarelementen;

att frekvensen på biograferna minskats sedan förra delen av år 1921, men att lastngen kommer på gifta arbetare;

att frekvensen å danslokaler ”tilltagit synner- ligen kraftigt från alla klassers sida, även från arbetarklassens, där om mången gäller, att han eller hon minst en gång i veckan tillbringar aftonen och avsevärd del av natten å dans- lokal;

"att kortspel också tilltagit, så att yngre ar- betare påträffas nästan över allt, spelande om penninginsatser, och att dylika spelpartier etableras redan på förmiddagen inför offent- ligheten samt att kroglivet knappast undergått någon förändring, vilket emellertid icke hind- rar, att alkoholförtäringen, såvida den kan av mig iakttagas rätt, synes hava tilltagit.

Till dessa i korthöt refererade uttalanden vill diakonistyrelsen endast nämna:

1) att det för närvarande är synnerligen vanskligt att över huvud: med visshet uttala sig om nämnda lagstiftnings verkningar på ifrå- gavarande områden, då det är omöjligt att av- göra, vad som orsakas av arbetslösheten och vad som beror på bestämmelserna om arbets- tidens begränsning. Därtill kommer, att den

gelser kunnat göras — visat sig. mycket olika verkningar i olika fall, varför ett allmänt svar ej giver utrymme åt de skiftande erfaren- heterna. Måhända visar olikheten, att i denna fråga — liksom i:andra jämförliga — en in- dividualisering av lagen kunde vara befogad. Orsakerna till. denna olikhet torde böra sökas i olika karaktär på olika trakter och samhällen, yrken och åldrar; i de mer eller mindre om- fattande och lämpliga åtgärder, som vidtagits för att bereda tillfällen till ett gott utnytt- jande av ökad fritid m. m.; samt

3) att dels många ogynnsamma följder en- ligt allmän erfarenhet måste påpekas, vartill framför allt hör skadlig sysslolöshet och tygel- löshet i ungdomens nöjesliv; dels att/”avse- värda vinster i vissa fall synas kunna uppvi- sas. Detta- synes särskilt gälla

a) i fråga om hemmen, där från många håll betygats, att den ökade fritiden gjort samvaron mindre nervös och givit tillfällen — mången- städes väl utnyttjade — till biträde i hemmens angelägenheter; detta Se närmast de gifta arbetarna;

b) i sådana fall, där ÄN blatsgivkie håller ar- betarna med boställen, av vilkas avkastning arbetarfamiljen till icke oväsentlig del skall livnära sig; därvid har den ökade fritiden gi- vetvis varit till stort gagn; samt

c) beträffande den grupp — tyvärr allt för ringa — som hyser intresse för kunskapers inhämtande och förädlande samvaro, och som genom den ökade fritiden vunnit ökade till- fällen därtill.

Till sist vill diakonistyrelsen med all kraft betona vikten av att, särskilt vad ungdomen angår, den ökade fritiden utfylles med god och vederkvickande sysselsättning och böra alla sed- liga krafter i samhället därför göra allt för att utnyttja de tillfällen den ökade ledigheten erbjuder och genom positivå insatser motarbeta icke önskvärda följder.

Det visar sig nogsamt, att de frivilliga till- fällena till undervisning och goda nöjen ej tillräckligt tillvaratagas. - Därför torde för ung:

• Sida 219
•  Original

gare utbildning, dels för dess förvärvsarbete och framtid - betydelsefulla kurser metodiskt anordnas. Stockholm i juni 1922. På diakonistyrelsens uppdrag: . Gustaf Kyhlberg. Social sekreterare hos svenska kyrkans diakonistyrelse: :

7. Arbetarnas bildningsförbund. A. Huvudorganisationen. Till socialstyrelsen. Socialstyrelsen har i skrivelse i april d:å anmodat arbetarnas bildningsförbund att av- giva yttrande angående verkningarna av den från och med 1920 gällande lagstiftningen om arbetstidens begränsning, särskilt beträffande den ökade fritidens användning. Då givetvis förhållandet mellan arbetstidens förkortning och arbetarnas deltagande i det fria bildnings- arbetet är av stor betydelse för förbundets verksamhet och osalltid av dess ledning följts med stort. intresse, anse vi oss böra utöver vad som å det anvisade formuläret är möjligt, redogöra för vår erfarenhet angående denna fråga. Först vilja vi med bestämdhet framhålla, att en lämplig avvägning emellan arbetstid och fritid är den viktigaste förutsättningen för en framgångsrik bildningsverksamhet bland arbe- tarna. En organisation, som har till uppgift att arbeta för ökat deltagande i bildnings- arbetet, kan ej med tillräckligt eftertrycka gitera för fritidens användning till ett planmässigt självbildningsarbete, om denna fritid är för kort, och om den det gäller blivit så uttröttad av ett allt för långt förvärvsarbete, att han ej är mottaglig för sådan agitation. I och med arbetstidens förkortning har det sålunda blivit möjligt för A. B. F. — detta gäller så väl dess centralledning som 'de olika arbetarorganisa- tionernas styrelser -— att- på ett betydligt intensivare sätt än förut bland sina medlemmar framhålla nödvändigheten av kulturell verk- samhet. Som ett påtagligt resultat av den nya lagen om arbetstidens begränsning kan alltså inregistreras ett betydligt- ökat intresse

Sälar för bildningsarbetet bland de olika arbetar- organisationernas styrelser. Utom den agitation och instruktion, som bedrivits av arbetarnas gemensamma, speciella bildningsorganisation, A. B.F., ha de olika fackorganisationernas sty- relser genom cirkulär och artiklar i de olika fackorganen uppmanat. sina medlemmar att använda den ökade fritiden till självbildnings- arbete; liksom också organisationerna i allt större utsträckning anslagit medel till bokinköp, föreläsningar, studiecirklar, korrespondensunder- visning, folkhögskolekurser 0. s. Vv.

I vad mån denna intensivare agitation och detta ökade intresse från de olika styrelsernas sida" också motsvaras av ett ökat aktivt del- tagande i bildningsarbetet av arbetarna själva och huruvida sålunda den förkortade arbets- tiden verkligen varit av betydelse för arbetarnes självbildningsarbete, torde efter endast två arbetsårs erfarenhet vara för tidigt att med bestämdhet yttra sig om. Av nedanstående statistik liksom av ÅA. B. F.:s verksamhetsberät- telse i övrigt framgår emellertid, att arbetarnas aktiva deltagande i bildningsarbetet högst be- tydligt ökats från och med arbetsåret 1919—20 daVR samtidigt med att 8- timmarslagen trätt i kraft. Visserligen skulle detta hastiga upp- sving möjligen kunna vara rent tillfälligt eller bero på den ökade agitationen. Det är dock svårt att komma ifrån, att det skulle samman- hänga med och framför allt bero på den för- kortade arbetstiden.

Vad studiecirkelverksamheten angår, har an- talet verksamma cirklar under de sex första

studiecirklar per år (största ökningen 1916—17 var 97 cirklar), under det ökningen arbets- året 1919—20 var 296 och arbetsåret 1920—21 286. Antalet aktiva medlemmar i studie- cirklarne visade likaledes en jämn stegring från 1912—19 med i medeltal 993 medlemmar per år, under det antalet 1919—20 ökade med 4,511 medlemmar och 1921—22 med 4,243 Vad bokförvärvsbeloppen angår, är i detta sammanhang av intresse den del därav, som utgöres av lokala tillskott, ej vad

-Under åren 1912—19 ökades i:genomsnitt de

• Sida 220
•  Original

+32 JETS Antal | E | Bokförväry, kronor

Arbets | Antal | värk.oj ADA jo ar

: året |bibliotek| samma - i Lokala | AB. FF:s i | Landstings- 4

förklaps our | fillskopt..] bidrag FYSLEDI DAR IE rä ke Tnalles

1912-13. Tp ng Ru 1,664:21 | 1,589:60 = | FREE RB -oRg:s 1913-14! > 1181 — 1847] 1824 4,235:51 | — 3,105:76 EE = 7,341:27 1914—15] 155 198 | 2,648 5.213:67 | 3291-09 3,425'54 | — | — 11,930:30 1915—16 | 206.) 208.:] -3,134 6,590:19 | 4,302:96 4,192:29 26615 15,351:59 11916—17 | 261 326 | 4,010 | —10,557:08 — 5,288:57 5,579:65 | 29506 — 21;720:36 1917—18 — -804 423 | 5,585 | 13,12171 | — 3,442:30 7,976:382 — 1,588:87 —26,129:20 1918—19' 3581 5151 6,741 | 15,949:32 | — 3,615:37 826950 1,660:50 | — 29,494:69 11919—20] 4251 811 | 11252 | —28,449:64 (> 471476 > 10,612:59 4,533:45 > 48,310:44 | (1920—211 491 | 1,097 | 15,495 | 48,18578 | > 210761 | —16,479:64 | — 9441-72 | —76,214:55 1 BRASS — | 188,967:11 | -BIASTo2 | —56,585:48 | —17,78575 | 280,746-01 |

lokala tillskotten med kr. 2,380:86 per år under det ökningen 1919—20 var kr. 12,500:32 och 1920—21 kr. 19,736'14. Arbetsåret 1921 —22, som ännu ej avslutats, har att uppvisa liknande ökning som de bägge sista åren. Också föreläsningsverksamheten uppvisar ett motsvarande uppsving arbetsåret 1919—20. Under det att antalet anordnade föreläsningar under åren 1912—19 varierade mellan 151 och 425, anordnades arbetsåret 1919—20 icke mindre än 1,271 föreläsningar, d.v.s. verk-

samheten blev i ett slag 3-dubblad. Under de bägge sista åren har verksamheten ej ytter- ligare nämnvärt ökats — 1920—21 anordnades 1,322 föreläsningar och 1921—22 omkring 1,200 föreläsningar — beroende framför allt på att arbetarnes lokala tillskott under arbetslös- heten i avsevärd grad minskats.

Vad de olika fackförbundens bildningsarbete angår, sammanfaller dess utveckling, såsom av verksamhetsberättelsen framgår, i allmänhet med ADB FE::s.

| Antal | | Antal | & i Atbotsåret | platosr |15sninge.! föreläs- före oj PRÖTAER (6 köbaja 1 Liärag | Statsanslag | | | serior | ningar | läsare | ör kostnader) i | 010-13 | i 30-11: 151 7 70 1,898:85 | 772:85 + [1918-14 sc tefi> 480 JusHBr re) 501-21 100 |.— 7,480:80 |" 4,850:80 = (1914-15. FörRETeSee | ag 11-78 | a8 70. |-8249:20 | 187920 at JT9b—e TE | | 3 108 D28275 | 284875 pr | I0öalla pons ernde 63 I 240) 18:11 102 | 4,666:95 |. 259c05 = | 1 1917-—F184 soc tre db Hb 264): > 14 116" | 6,119126 | 350626 — i | ¹ 1918—19 03100 d:50 BB 108 4251 - 26 91 | 14,560:50 > 828530 — (1919-20 ull pe opp ey | LI 58 | 1071 -89,628:26-1-"11,758:26 > 11,250:00 | "1920-21. >. | 229 329 | 1822) 63 1 106 |. 46946:24-] B69624 | 15,250:00 | Iyinertonss Badtede ko tta str ol one ORONS ” AdMBEer | RESORNA

• Sida 221
•  Original

Av särskilt intresse är att anmärka, att det inom sådana organisationer, där arbetarna ej fått sina arbetsförhållanden förbättrade genom lagen av 1919, visat sig omöjligt att få i gång någon mera omfattande bildningsverksamhet, Så är t. ex. fallet inom sv. gruvindustri- arbetareförbundet, vars medlemmar i och med lagens tillämpning fått vissa tidsförmåner (mål- tidsraster, upp- och .nedfart i gruvorna o. s. V.) indragna och därigenom den förutvarande ledig- heten förkortad. Trots ivriga försök har ej en enda studiecirkel här kunnat äga bestånd under någon längre tid, och ej heller har någon nämnvärd föreläsningsverksamhet ägt rum.

Inom vissa organisationer, vars medlemmar fått arbetstiden förkortad genom 8-timmars- lagen, är arbetet förlagt till sådana tider på dygnet, att ett planmässigt deltagande i bild- ningsarbetet är mycket svårt att ordna. Så är t. ex. fallet bland hotell- och resturangpersonalen, postmännen, telegraf- och telefonarbetarne, vil- kas arbete ofta är förlagt till kvällarna, d. v. s. under den tid då folkbildningskurser i allmän- het äro anordnade och då kursledare lämpligen kunna erhållas. Samma svårigheter uppstå givetvis också, då nattarbete förekommer eller där arbetstiden är obestämd ooh fördelad över hela dygnet. Trots dessa svårigheter har dock även bland de nu nämnda arbetsgrupperna under de bägge sista åren aktningsvärda försök gjorts att under fritiden anordna bildnings- verksamhet av olika slag.

Som slutomdöme torde sålunda kunna sägas, att ett bestämt samband synes råda emellan längden av arbetarnas fritid och deras del- tagande i de fria bildningsarbetet, samt att de svepska arbetarna visat sig väl inse nödvän- digheten av att använda den genom 1919 års lagstiftning ökade fritiden till ökat självbild- ningsarbete. =

Brunnsvik, Sörvik i juni 1922.

För arbetarnas bildningsförbund Yngve Hugo.

B. Stockholmsavdelningen. Till socialstyrelsen. Intresset för bildningsarbetet har under de

ning stått i ständig utveckling och vi emotse med bestämdhet en mycket stark ökning till kommande termin, Men. det är för tidigt att nu fråga efter 8-timmarsdagens verkningar. Dess verkningar komma icke att kunna konstar teras, förrän vi få genomleva några i ekono- miskt avseende normala år. Krigs-, kris- och arbetslöshetsperioderna göra det omöjligt att nu få fram ett rätt bedömande, ty det kan ju ifrågasättas, om ej dessa kriser äro värre fien- der till bildningarbetet än den långa arbets- tiden. Den ökning i intresset, som vi kunnat konstatera, kan likaså väl ha sitt upphov i att tiden kräver en medborgarbildning, som man måste skaffa sig, även om man har lång ar- betstid. Med hälsning för arbetarnas bildningsförbunds stockholms- avdelning Carl Landelius.

8. Dommnarvet-Borlänge husmodersförening. Föreningen uppdrog vid sammanträde den 17 maj 1922 åt styrelseledamoten fru Eisa K., gift med järnverksarbetaren O. K., Bergslags- byn, Borlänge, att besvara alster relsens för- frågning beträffande punkt c i bifogade cirku- lär (1:b). Då svaret skulle förlora på -ett sammandrag, bifogas det i oförändrat skick. Domnarvet-Borlänge husmodersförening. 1) Att den kortare arbetstiden inverkar för- delaktigt på hemlivet är tydligt, då familjer fadern därigenom får mera tid att ägna sig åt familjen. Den förut tillämpade långa arbets- dagen, då mannen oftast måste vara borta från bemmet 11—12 timmar om dagen, hade till följd att verkligt hemliv ej var att tala om. Barnen, särskilt de mindre, sovo, då han läm- nade hemmet, och sovo åter, när han kom hem. Fader och barn fingo därför få tillfällen att vara tillsammans. och i barnens , fostran kunde han ej nämnvärt deltaga, Hustrun fick då ensam sköta alla hemmets göromål, enär mannen efter den långa arbetsdagen vanligen var. uttröttad vid sin hemkomst. Med 8-tim- marsdagens införande har hemlivet fått en annan. prägel: Visserligen har från den. kor- tare . arbetsdagens motståndare gjorts: mycket

• Sida 222
•  Original

för att' göra lagen illusorisk, t. ex. genom in-

timmar, beroende på om han har sitt hem i närheten eller om han måste stanna på arbets- platsen" under måltidsrasterna. Men de tim- mar av ökad fritid arbetaren fått ha dock i allmänhet kommit hemmet till godo utöver det, att det lättat hans stämning av grå en-

de ömsesidigt bättre känna och hava glädje av varandra. Fadern kan mera leda och lära so- nen i nyttiga ting. Genom mera samvaro av hela familjen blir det givetvis mera trevnad i hemmet, vilket även motverkar barnens lust att söka sig nöjen utom hemmet. Hustrun kan numera få hjälp av mannen med tyngre sysslor och med barnens tillsyn, så att även hon får en fristund någon gång.

2) Även intresset för bättre bostadsförhål- landen synes ha stigit med införandet av kor- tare arbetsdag, men som möjligheten att ernå bättre - bostadsförhållanden är beroende av de ekonomiska - betingelserna, så blir det hos de flesta blott en from önskan.

Ett hittills ganska obeaktat intresse har den kortare arbetsdagen medfört, nämligen lusten till hemarbete för mannen. Härmed följer då en önskan efter ett litet verkstadsrum, där han kan utföra de arbeten han har lust och fallen- het för; såsom t. ex. snickeri, metallslöjd 0.8. V. Exempel gives, där mannen på sin längre fri- tid förfärdigat en stor del av vad han Behövs för bosättning.

3) Intresset för eget hem och egen träd- gårdstäppa har även, trots de för mannen så osäkra arbetsförhållandena, ökats med den ökade fritiden. Det är ett glädjande förhållande, att många arbetare, som förr ej synts haft vare sig tid eller lust att syssla med trädgårdssköt- sel, efter 8-timmarsdagens införande med liv och lust ägna sin fritid åt sådant arbete. Sär- skilt: i ögonen fallande är detta förhållande med dem, :som lyckats förskaffa sig eget hem med en jordbit till. De produkter, som så- lunda frambringas, bli ett värdefullt tillskott i hushållet och- samtidigt bringa de ökat intresse

och skaparglädje åt odlaren. Den trevnad, som blommor och prydnadsbuskar ge åt det egna hemmet, är i hög grad ägnad att binda familjefadern fastare vid hemmet och motverka, att fritiden användes till uteliv.”

9. Stockholms elektricitetsverk. I stort sett har arbetstidslagen i Stockholm nedbringat den ordinarie arbetstiden från 5T timmar till 48 timmar per vecka, enär de ned- sättningar, som gjordes närmast före lagens antagande, äro att anse som en förskottering. Denna sänkning av arbetstiden har dragit med sig ökad kostnad för den elektriska energiens alstring, föranledd dels av större personalut- gifter för driften och dels av minskad utnyttj- ningstid för verken, varigenom de fasta kost- naderna måste fördelas på en proportionsvis lägre förbrukning. Denna ökning i produk- tionskostnaderna har naturligen funnit sitt ut- tryck i höjda tariffer, men oavsett detta har den avkortade arbetstiden för industrikonsu- menter, som köpa sitt energibeliov efter ratio- nella tariffer, medfört en ytterligare fördyring av energien, beroende på att en rationell tariff leder till ett högre pris vid lägre utnyttjnings- tid. Till belysning härav må framhållas följande. Stockholms elektricitetsverks nuvarande ta- tiff för trefasenergi, levererad till större abon- nenter, har, om den i detta sammanhang ovä- sentliga kolklausulen utelämnas, följande lydelse: En fast årsavgift av 4,000 kr. + en årlig effektavgift av 80 kr. per maximalt uttagen kilowatt + en avgift av 2 öre per förbrukad kilowattimme. Följande exempel: äro beräknade för en abonnent, som vid 57 timmars arbetstid per vecka hade en maximalbelastning av 100 kw. och en utnyttjningstid av 2,000 timmar per år, d. v.'s. en förbrukning = 2,000 timmar Xx: 100 kw. = 200,000 kw. per år. Under dessa förhållanden "beräknas årskostnaden sålunda:

Den fasta årsavgiften =. . . . 4,000: — Effektavgift: 100 kw. å 80: — . 8,000: — 200,000 kw. å 2 öre . 4000:

Kronor 16, 000:—,

motsvarande ett Farnakne. av 2 öre Ber förbrukad kw.

• Sida 223
•  Original

Vid övergång till 48 timmars, arbetstid: an- tages först, att abonnenten söker upprätthålla samma produktionskvantitet som förut. An- talet arbetare och maskiner måste då ökas i omvänd proportion till arbetstidens minskning, d. v. s. till 57/48 Xx 1=11875. I samma proportion växer naturligen även maximalbe- lastningen, som sålunda blir 118'75 kw., var- emot antalet förbrukade kw. förblir detsamma, enär produktionskvantiteten är densamma. Års- kostnaden beräknas nu sålunda:

Den fasta årsavgiften . 4,000: — Effektavgift: 11875 kw. äå 80:— 9,500: — 200,000 kw. ä 2 öre. 4,000:—

Kronor 17,500:=—, motsvarande ett genomsnittspris av 8'75 öre per kw. |

Om däremot abonnenten icke finner anled- ning tillöka sitt bestånd av arbetsmaskiner och sålunda efter övergång till 48 timmars arbets- tid fortsätter sin produktion med samma antal arbetare, blir naturligen maximalbelastningen densamma, men, då arbetskvantiteten minskas till 48/57, minskas även det förbrukade antalet kw. och reduceras sålunda till 168,400 kw. per år. Årskostnaden för den elektriska energien beräknas under denna förutsättning sålunda:

Den fasta årsavgiften . Län 4,000: — Effektavgift: 100 kw. å 80: — 8,000: — 168,400 kw. å 2 öre . 3.008

Kronor 15;3868:=——, motsvarande en medelkostnad av 9'13 öre per kw.

Vid den först gjorda förutsättningen har så- lunda arbetstidens inskränkning medfört en fördyring av energien av 9'4 2 och vid den sist gjorda förutsättningen, som under de rå- dande depressionsförhållandena torde äga största sannolikheten, medfört en fördyring av 141 4». Resultatet av arbetstidens inskränkning har sålunda, vad energikostnaden beträffar, blivit dels förhöjda tariffer för energiens tillhanda- hållande, dels därutöver ett avsevärt fördyrande av energien därigenom att energiabonnenten sämre kan utnyttja en rationell tariffs möjlig- heter till erhållande av billig energi.

Stockholm den 16 maj 1922.

] Aug. Decker.

Till socialstyrelsen. I anledning av Kungl. Maj:ts uppdrag åt Eder att verkställa en allsidig utredning rö- rande verkningarna av den från och med den 1 januari (resp. 1 juli) 1920 gällande lagstift- ningen om arbetstidens begränsning haven il anmodat svenska <arbetsgivareföreningen att till Eder avgiva yttrande i ärendet, och får på grund härav föreningen med ledning i väsent- liga delar av speciella yttranden från de till föreningen anslutna yrkesförbunden anföra föl- jande.

Föreningen vill först fästa Eder uppmärk- samhet på att den tid, som förflutit sedan den ifrågavarande lagstiftningen trädde i kraft, är den minst lämpliga tidsperiod, som kan tän- kas, för att erhålla en objektiv utredning om verkningarna av lagen. Denna period inne- fattar en tidrymd av de mest exempellösa kastningar från hög- till lågkonjunktur. De av Eder angivna förutsättningarna för under- sökningen äro, att uppgifterna böra avse i görligaste mån normala förhållanden». Kasta vi en blick på huru förhållandena varit under de tider, som lagen tillämpats, synes det oss omöjligt få fram inom någon enda industri av betydenhet sådana förhållanden, som svara mot Edra förutsättningar. Första halvåret 1920 visar en fortsatt högkonjunktur i samma ut- sträckning som närmast föregående år, men detta gynnsamma ekonomiska läge blir emel- lertid hastigt omkastat på hösten 1920 genom den då inträdande industriella depressionen, vars förödande verkningar ännu fortfara. Där- till kommer, att just 8-timmarslagens genom- förande i ett par av våra viktigaste industrier framkallade långvariga arbetsstridigheter under första halvåret 1920. Då några normala för- hållanden sålunda icke ägt rum under den tid undersökningen avser, är man alltså för att ernå det av Eder önskade målet hänvisad till att i större eller mindre grad lita till blotta förmodanden i stället för fakta. Värdet av en undersökning på dylik basis måste bliva myc- ket problematiskt. Vidare kunna vi icke under-

de enskilda delägarna i föreningen som de

• Sida 224
•  Original

olika förbunden haft på sig att besvara de olika frågeformulären, varit allt för snävt till- tagen, Särskilt angeläget hade det synts 088, att resp. förbund hade beretts längre tid för svarens avgivande för verkställande såvitt möj- ligt av ingående utredningar angående angivna lags verkningar på skilda områden inom den svenska industrien. Nu ha tyvärr endast ett fåtal förbund haft tillfälle ingå på en mera allsidig utredning utöver de i formulären an- givna generella frågorna. Det vill dock synas oss, som om det bort vara av värde, att i den mån det varit möjligt få veta, vad huvud- sammanslutningår inom skilda industrier hava för erfarenheter om lagens verkningar.

Emellertid 'ha de olika yrkesförbunden, så gott det inom den begränsade tidrymden låtit sig göra, sökt klarlägga lagens verkningar inom de olika industrierna.

Med bestämdhet kan påstås, att lagen blivit fullt lojalt genomförd i samtliga industrier. Några fall av obstruktion mot den nya lag: stiftningen hava icke kommit till vår känne- dom. En annan sak är att i enlighet med lagens bestämmelser i vissa fall, där det för arbetets behöriga gång visat sig vara ound- gängligen nödvändigt, lämnats dispenser för vissa arbetare eller viss arbetargrupp. Så ha inom sdgverksindustrien dispenser lämnats för vakter samt arbetare, vilkas arbete varit av sådan beskaffenhet, att det icke kunnat för- läggas till bestämda tider, t. ex. reparatörer, timmeremoltagare m. m. I de fall, då under 1920 gjorts framställningar om undantag från lagens tillämpning vid flottningsföreningarnas skiljeställen, "har dylikt medgivande lämnats av arbetsrådet. Ihom verkstadsindustrien ha Jämväl dispenser förekommit för vakter, kus- kar och chaufförer, maskinister och smörjare, städare samt resemontörer. I textilindustrien ha ett fåtal dispenser förekommit i sådana fall, då ett spinneri varit för litet för att tillgodose behovet av garn inom ett tillhörande väveri. Likaledes har undantag givits för brännare inom kalk- och tegelbruken samt för vid ugnar och cementkvarnar sysselsatta arbetare inom cementindustrien. Jämväl inom industrien för

ugnar: I Stockholm har inom tryckeriernua medgivits dispens med avseende å övertids- arbetet för riksdagstryck. För pappersindustrien har dispens medgivits för vissa reparations- årbeten. — Beträffande pappersmasseindustrien har medgivande om längre arbetstid lämnats betr. kalkbrännare och kraftstationsmaskinister. Vidkommande det s. k. 19:de skiftet, d. v. s. 50 ?/3 arbetstimme pr man och vecka, har medgivits dispenser under åren 1920 och 1921 vid ett fåtal: sulfit- och sulfatfabriker såmt vid vissa träsliperier. För år 1922 ha 11 sulfatfabriker erhållit tillstånd att använda det 19:de skiftet under tiden !/1—39/4 samt !/10— 31/12, Ett tiotal sliperier ha likaledes erhållit dispens rörande 19:de skiftet, gällande hela året. Inom bryggerierna har varudistributionen förklarats ligga utanför lagens tillämplighet.

Den omfattning, de medgivna dispenserna utgöra, torde endast kunna uppskattas till några få procent av hela arbetarantalet inom angivna industrier. Medan i en del andra länder, där 8-timmarslagen genomförts, man i väsentlig mån neutraliserat dess verkningar genom ett system av licenser, har hos oss alltså lagen i stort sett fått gälla orubbad inom hela det område, för vilket den avsetts.

Beträffande förkortningen av arbetstiden har denna givetvis varit av olika längd. Vid la- gens ikraftträdande varierade arbetstiden väsent- ligt inom de olika industrierna. Så var vid lagens ikraftträdande vid ett fåtal industrier så väl den avtalsenliga som den faktiska arbets- tiden bestämd till 60 timmar pr vecka. I dessa fall utgör arbetstidsminskningen 20 «4. I andra industrier åter fanns en arbetstid av 57, 56, 54 och 51 timmar pr vecka, vadan här reduktionen blivit i samma proportion mindre. Inom endast en industri av betyden- bet, nämligen tryckeriindustrien, fanns vid lagens tillkomst en överenskommen arbetstid av 48 timmar pr vecka. 3

I vad mån den lagfästa arbetstidsinskränk- ningen i allmänhet föranlett en utökning av arbetarantalet kan för flertalet industrier icke exakt bedömas, «Denna frågas besvarande sammanhänger på det intimaste med den ovan

• Sida 225
•  Original

nämnda kastningen mellan hög- och lågkon- junktur, som varit rådande under de senaste åren. Om inom en näringsgren arbetarantalet väsentligt ökats under första halvåret 1920, är det omöjligt att utan en specialundersök- ning för varje arbetsplats avgöra, i vad mån denna ökning berott på ökad omsättning eller på den minskade arbetstiden. Lika litet kan man, där ingen eller endast en mindre höj- ning av arbetarantalet ägt rum, därav sluta sig till att 8-timmarslagens genomförande icke medfört behov av ökad: arbetskraft. Inom flera industrier, där den förkortade arbetstiden medfört behov av ökad arbetskraft, kunde detta behov icke tillgodoses, vare sig därför att arbetarbrist var rådande eller därför att man icke genast kunde i erforderlig grad ut- bygga fabrikerna eller skaffa nya arbetarbostäder.

Emellertid finnas för vissa viktigare indu- strier uppgifter om kastningarna i arbetaran- talet under kristiden och den sannolika an- ledningen därtill. Så visar det sig, att inom textilindustrien under åren 1917—1918 och 1920—1921 en avsevärd reducering skett av arbetarstyrkan på grund av driftstagnation, be- roende på svårigheter att inforsla till landet erforderligt råmaterial. Att arbetarantalet under de sistnämnda årer icke ökats beror så- lunda icke på att 8-timmarslagen ej medfört behov av ökad arbetskraft. En av Sveriges textilindustriförbund företagen undersökning över arbetarantalet vid 140 företag utvisar, att arbetarantalet den !/6 1913 var 26,531 och den !/6 1920 motsvarande arbetarantal 27,032. Inom sågverksindustrien: inträdde en avgjord minskning i exporten under sista halvåret 1920. Därigenom blevo 1921 års lagerbehåll- ningar " osedvanligt stora. Under 1921 måste på grund av omöjligheten att avsätta trävaror i normal utsträckning arbetet i hög grad in- skränkas. Detta har medfört en avsevärd sänkning av arbetarantalet under det normala för senare delen av år 1920 och för hela år 1921. ' Arbetarantalet hos sågverksförbundets medlemmar var 1919 c:a 23,000, 1920 c:a 25,000 och 1921 c:a 18,000.- Ökningen 1920 torde till huvudsaklig del vara att tillskriva

grunder 'kunha antagas, att om driften 1951 varit normal, en avsevärd utökning av arbetar- antalet ist äga rum, minst till det antal, som 1920 uppvisar. Fanjväl Bupöersbruksin- dustrien och pappersmasseindustrien uppvisa en betydande ökning av arbetarantalet under 1920, i förra fallet med c:a 23 « för helå industrien och i senare fallet med c:a 20 4. Inom den mekaniska industrien måste man jämväl, för att i görligaste mån hålla produk- tionen uppe i vad den tidigare varit, söka ut- öka arbetarantalet. Därvid visade det sig, att en ökning av arbetarantalet för många verkstäder skulle medföra väsentliga kapitål- utlägg för nyanskaffning av maskiner, utvidg- ning av anläggningar, uppförande av bostäder ete. Särskilt uppförandet av nya bostäder i erforderlig utsträckning skulle ha kräft avse- värd tid samt inneburit ytterst betungande utgifter för vederbörande verkstäder. Emeller- tid visade det sig, att utökningen av arbetar- antalet, där detta ifrågasatts, i de flesta fall var omöjligt redan på den grund, att arbetare icke funnos att tillgå. Särskilt under första hälften av 1920 var bristen på arbetare, fram- för allt yrkeskunniga sådana, utomordentligt stor. Även inom järnbruksindustrien har vid martinverk och en del valsverk arbetsstyrkan måst utökas genom tillsättande av ett nytt skiftlag, d. v. s. med omkring 50 Z. Också i övrigt skulle väsentliga ökningar måst före-- tagas, därest icke depressionen kommit emel- lan. Även inom den s. k. Fskilstunaindu- strien visade det sig vid lagens tillkomst omöj- ligt att anskaffa tillräckligt antal yrkeskunnigt folk. Inom husbyggnadsindustrien och den- samma «närliggande yrken har ända sedan 1915 rått onormala förhållanden. Under samt- liga åren 1915—1921 har husbyggnadsverk- samheten legat betydligt under 1912—1914 års nyproduktion. = Till depressionen inom dessa fack ha jämväl bidragit de synnerligen svårartade lönekonflikter, som rått under åren 1916—1920. På dessa grunder kan därför: sägas, att någon större efterfrågan på arbets- kraft i dessa fack icke förekommit.

Ehuru sålunda på grund av de rådande exceptionella förhållandena icke med några

• Sida 226
•  Original

siffror kan styrkas, i vad mån 8-timmarslagens genomförande faktiskt medfört behov av ökat arbetarantal för den svenska industrien, har likväl erfarenheten redan givit vid handen — vad som också före lagens antagande från sak- kunnigt håll framhölls — att en dylik lag- stiftning under normala förhållanden måste medföra en väsentlig ökning av arbetarstammen — från flera industrier uppgivas 15—20 2 — om industriens produktion skall kunna hållas uppe.

För att kunna möta det ökade kravet på utökad arbetskraft ha vissa delar av indu- strien måst övergå från ett skift till två skift eller från två till tre skift. Detta gäller i huvudsak pappers- och pappersmasseindustri- erna samt järnbruksindustrien. På en del håll har skiftgång måst anordnas för repara- tionsarbetare, elektriker m. fl. till följd av den inskränkta arbetstiden. Inom pappersmasse- industrien har den avtalsenliga arbetstiden i renserierna med två skift om nio timmar måst på flera ställen omläggas till treskiftgång, vilken medfört förutom ökning av arbetaran- talet även en effektiv arbetstid av endast 45 timmar pr vecka. För måltidsraster och stål- skiftning måste nämligen renserierna stanna minst !/2 timme pr skift. Inom järnbruks- industrien har man vid martinverken, valsverk, lancashireverk samt en del hyttor måst utöka arbetet till 3 skift. Inom sågverksindustrien användes under högkonjunkturen 1920 2-skift- arbetet. På grund av depressionen har under 1921 skiftarbete icke förekommit. Inom den mekaniska industrien har skiftarbete icke före- kommit. Inom textilindustrien har på grund av arbetarskyddslagen och lagen om förbud för användning av kvinnor i nattarbete något skiftarbete icke förekommit. För byggnads- industrien och densamma närliggande fack har aldrig skiftarbete förekommit. Likaledes före- kommer skiftarbete icke i skoindustrien, skräd- derifacket m. fl. I tryckerierna däremot har

slut. I stort sett kan sägas, att arbetstidens början är förlagd till kl. 6:30 äå 7 f£. m. samt dess slut till 4:30 å 5 e. m. Undantag häri- från finnas. Så har t. ex. på vissa orter ar- betstidens början satts till kl. 7:30, varvid frukostrast icke förekommer. Antalet mål- tidsraster varierar betydligt inom industrien. I allmänhet kan sägas, att inom storindustrien endast en rast (middags-) förekommer. I den mindre industrien och särskilt inom byggnads- industrien förekommer som regel två raster. De på olika håll förekommande s. k. kaffe- raster, som togos vid sidan av avtalet, ha nog på de flesta håll numera borttagits. Det torde vara självklart, att den ansvariga ledningen har för att erhålla så effektiv arbetstid som möjligt måst se till, att genom kontrollåtgär- der tvinga arbetarna att noga iakttaga tiden för arbetets början och slut jämte tiderna för i avtalen fastställda måltidsraster samt att förhindra tagandet av icke medgivna raster.

Att den förkortade arbetstiden skulle lett till bättre utnyttjande av arbetskraften eller anläggningen t. ex. genom bättre anordning av arbetet och dess ledning, genomförande av Taylorsystem eller dylikt, lärer icke kunna på- visas. Det s. k. Taylorsystemet torde knap- past hava kommit till användning inom den svenska industrien.

Lika litet kan konstateras, att arbetstids- begränsningen givit anledning till att de tek- niska hjälpmedlen utvecklats till större presta- tionsförmåga. För en god ekonomisering måste det alltid vara arbetsledningen angeläget att söka vidtaga förbättringar i arbetsmetoderna, och arbetet därmed har självfallet fortgått även efter arbetstidslagens ikraftträdande. Hu- ruvida de förbättringar, som i sådant avseende genomförts, kunna skrivas på arbetstidslagens konto, torde vara problematiskt. De hade sannolikt blivit gjorda utan denra, ty i detta avseende spela konkurrenssynpunkterna största rollen. Snarare kan sägas, att lagen lagt hin- der i vägen för ett fullt eller ett förbättrat utnyttjande av den tekniska arbetskraften. Så har t. ex, borttagandet av det 19:de skiftet .

• Sida 227
•  Original

inom pappersmasseindustrien medfört, att vatten måst gå förbi utan användning eller kraft be- talas, utan att kunna utnyttjas, vilket måste medföra väsentlig produktionsminskning och förlust.

Ej heller torde lagen haft någon betydelse för förändringar i avlöningsmetoderna. Ackords- och tonlön torde användas i ungefär samma omfattning nu som före lagens tillkomst.

Däremot synes lagen för vissa industrier ha medfört väsentliga kostnader för nya bo- städer för det ökade antalet arbetare.

Beträffande frågan i vad mån arbetstids- begränsningen anses ha inverkat fördyrande på produktionskostnaderna är detta ett av de svåraste problemen att med tillräcklig nog- grannhet besvara.

Enstämmigt anses från alla tillfrågade in- dustrier, att produktionskostnaderna väsentligt fördyrats. Att angiva någon exakt siffra över denna fördyring är så mycket svårare, som det på grund av de senaste årens omfattande konjunkturväxlingar knappast är möjligt att jämföra förhållandena under de olika åren så väl under tiden närmast före lagen som efter densamma. Härigenom försvårus en ob- jektiv analys, huru stor del av fördyringen, som förorsakats av arbetstidslagen, och huru stor del, som föranletts av andra omstän- digheter. Den knappa tid, som stått de olika förbunden till förfogande för besvarandet av frågorna, har även omöjliggjort en mera omfattande undersökning i frågan. Från vissa förbund har dock utredning i frågan verk- ställts. Så visar en av Sveriges pappersbruks- förbund gjord undersökning, att ökningen av kostnaden pr ton tidningspapper vid ett större pappersbruk år 1920 varit för så väl de rörliga som fasta kostnaderna 8'+ 2 som direkt följd av 8-timmarslagen. En annan av förbundet gjord undersökning rörande de ökade kostna- derna på grund av lagen pr ton högförädlat finpapper vid ett mindre pappersbruk år 1920 visar, att denna ökning belöpte sig till 1104 x av samtliga kostnader. En av pappersmasse- förbundet verkställd utredning angående pro- duktionskostnadsökningen på grund av 8- timmarslagen uppvisar en för hela industrien

generell merkostnad av 15 2. Vi be i övrigt få hänvisa till nämnda utredningar. Från re- presentanter för flera näringsgrenar har i öv- rigt uttalats, att därest produktionsmängden varit oförändrad i förhållande till åren före lagens ikraftträdande, <produktionskostnaden skulle som en direkt följd av lagen uppvisat en generell ökning av rörliga och fasta ut- gifter med i genomsnitt 15 ä 20 2.

Vid 8-timmarslagens genomförande uttalades från regeringshåll den förhoppningen, att ar- betsgivaren skulle öka avlöningen i sådan grad, att arbetarna icke finge minskad inkomst ge- nom arbetstidsbegränsningen. Samtidigt hade emellertid från auktoritativt håll uttålats den förmodan, att arbetarna skulle genom ökad arbetsintensitet driva upp arbetsprodukten där- hän, att endast en viss del av den förkortade arbetstiden behövde kompenseras genom löne- förhöjning. 1 enlighet härmed samlade sig arbetsgivarna vid lagens genomförande i all- mänhet kring den uppfattningen, att full kom- pensation borde beredas arbetarna vid tidlön — då arbetsförtjänsten utgår oberoende av arbetsintensiteten -— men att däremot vid ackordslön kompensationen borde vara mindre, i det minskningen skulle motvägas genom ökad arbetsintensitet. I två av våra största indu- strier, verkstadsindustrien och järnindustrien, uppstod på grund av meningsskiljaktighet i denna punkt — arbetarna fordrade full kompen- sation för den förkortade arbetstiden — i början av år 1920 mycket omfattande och svårlösta arbetskonflikter — de största arbetsnedläggelser, som ägt rum i vårt land sedan 1909. Kon- flikten slutade med seger i huvudsak för arbets- givarsynpunkten: arbetarna tillerkändes full kompensation vid timlönsarbete samt vid sådant ackordsarbete, där det är omöjligt för arbetarna att vinna större arbetsresultat pr tidsenhet (t. ex. vid automatiska maskiner) men vid annat ackosdsarbete halv kompensation. Emellertid utgå lönerna i båda dessa industrier efter mi- nimilönesystem och på den grund är det den enskilda arbetsgivaren obetaget att utan orga- nisationens samtycke individuellt höja lönerna. Omedelbart efter den stora arbetskonfliktens slut uppstod en stark efterfrågan å och kon-

• Sida 228
•  Original

kurrens om arbetare i de ifrågavarande indu- strierna, och därmed följde å en mängd arbets- platser en kraftig förskjutning uppåt av de individuella lönerna. Det är troligt, att arbe- tarna på denna väg i realiteten mestadels för- skaffade sig den omstridda kompensationen för arbetstidsinskränkningen. Även inom övriga industrier fann man sig under de lysande kon- junkturer, som rådde till 1920 års sista kvartal, i regel nödsakad medgiva löneförhöjningar, som motsvarade eller överstego kompensation för arbetstidens förkortning.

I fråga om arbetstidsbegränsningens inverkan å arbetsintensiteten har man att skilja mellan maskinarbete och manuellt arbete. I fråga om maskinarbete åter har man att skilja mellan sådana maskiner, som äro helautomatiska, d. v. s. vid vilka maskinen uträttar sitt arbete utan hjälp av mänsklig arbetskraft, och halv-auto- matiska maskiner, vilka fordra åtminstone nå- gon hjälp av manuell kraft. Vid de förra är varje ökning av produkten genom åtgörande av - arbetarna utesluten. Vid de senare åter är det möjligt, att arbetarna kunna genom större iver och påpasslighet öka maskinernas takt, men faktiskt har detta visat sig vid för- kortning av arbetstiden icke ske — den arbets- takt, som blivit den vanliga vid en maskin, bibehålles, i bästa fall med någon ökning en kortare tid omedelbart efter förändringen i ar- betstiden. Detta är erfarenheten från vårt land, och den torde stämma med vad man i mot- svarande fall funnit i andra länder, åtminstone för normala fall. Då i den svenska fabriks- industrien den långt övervägande delen av ar- betet utföres med maskin, följer av det nu sagda, att någon ökad arbetsintensitet av be- skaffenhet att spela någon nämnvärd roll med

tera inom den egentliga industrien. Anmnnor- lunda kan naturligtvis förhållandena te sig inom den del av produktionen, där handkraften är den egentliga motorn, d. v. s. i huvudsak hant- verket. De med säkerhet konstaterade fall av ökad arbetsintensitet i förening med förkort- ning av arbetstiden, vilka åberopas från ut- landet, hänföra sig också i regel till hantver- ket. Vad det svenska hantverket angår, är

detsamma endast till en mindre del organiserat inom svenska arbetsgivareföreningen, och vi kunna därför icke fälla något omdöme om för- hållandena inom hantverket i stort sett. Från den del av hantverket, som tillhör vår förening, rapporteras emellertid, att någon ökad arbets- intensitet efter arbetstidslagens genomförande? icke förmärkts.

Från det håll, där man vid 1919 års ur- tima riksdag genomdrev lagen om arbetstidens begränsning, anfördes såsom huvudsakligt skäl för den nya lagstiftningen, att den skulle med- föra mycket goda sociala verkningar, förbättra arbetarnas hemliv och husliga förhållanden, medföra för dem ett bättre hygieniskt levnads- sätt, öka deras intresse för allmänna angelä- genheter, för allmänbildning och yrkesutbild- ning o. s. v. Då nu frågan om den år 1919 genomförda provisoriska lagstiftningens utby- tande mot en definitiv lagstiftning är å bane, är det uppenbart, att för dem, som icke äro principiella motståndare mot 8-timmarslagen, det avgörande momentet måste bliva, huruvida nämnda gynnsamma sociala verkningar under den provisoriska lagens giltighetstid gjort sig märkbara. Nu är visserligen denna fråga i flera delar t. ex. rörande arbetarnas hemliv svår att exakt besvara, men beträffande flera andra punkter t. ex. om arbetarnas ökade in- tressen för allmänna angelägenheter, för studier o. dyl. kan man bilda sig en generell uppfatt- ning, och i detta avseende torde med fullt fog kunna påstås, att någon större förändring mot tiden före 1920 icke inträtt. Från många håll har klagats över att arbetarna använda sin ökade fritid till osunda nöjen, dryckeslag, kortspel o. dyl. Vi vilja icke fästa oss för mycket vid dessa klagomål, enär de kunna bero på särskilda fall, och därför icke böra generaliseras, men vi tro, att envar, som känner förhållandena i vårt land, skall giva oss rätt däri, att någon nämnvärd höjning av arbetare- klassens sociala och sedliga nivå icke inträtt efter arbetstidens legala begränsning.

I Eder remiss-skrivelse uppställes till sist den frågan, huruvida den år 1921 företagna revisionen av arbetstidslagen medfört några förändringar med avseende å lagens verkningar.

• Sida 229
•  Original

Vi anse oss kunna konstatera, att denna revi- sion i vissa avseenden medfört gynnsamma verkningar. Ökningen i det förut mycket snävt tilltagna måttet av tillåtet övertidsarbete har i flera fall varit till gagn, och detta gagn skulle helt säkert hava varit mycket större, ifall icke den rådande depressionen inom näringslivet gjort behovet av övertidsarbete vida mindre än det normala. Den större friheten att för- dela veckans arbetstid å veckans skilda dagar har också i flera fall varit till fördel. Möj- ligheten för arbetsgivare och arbetare att med arbetsrådets tillstånd överenskomma om annan arbetstid än den normala har i en del fall kommit till användning, och över huvud taget har den större frihet, som medgives arbets- rådet att bevilja dispenser från lagen, visat sig gagnelig för näringslivet. På samma gång har man ansett sig kunna konstatera, att arbets- rådets praxis efter lagens revision blivit libe- ralare. Men på samma gång som man fast- slår dessa gynnsamma verkningar av revisionen, måste man bestämt fasthålla, att desamma endast avse vissa detaljer i lagen och att i stort sett lagens karaktär är oförändrad och dess tyngd över näringslivet icke avsevärt minskad.

Av vad nu blivit anfört, lärer framgå, att vi anse den lagfästa arbetstidens införande hava varit en stor olycka för hela vårt land. Den har pålagt industrien tunga bördor, under vil- ka den nu sviktar. Den har insnört närings- livet i en tvångströja, i vilken detsamma sak- nar den frihet att utveckla sig, som är ett nödvändigt villkor för dess trivsel. Till det svåra, nära förtvivlade ekonomiska läge, vari vårt land nu befinner sig, har den varit en bidragande orsak. De gynnsamma sociala verk- ningar, som man väntat sig av densamma, hava icke kunnat konstateras. Under sådana förhål- landen borde man kunna hoppas, att de som genomfört denna lagstiftning i vårt land, nu skulle varsebliva sitt misstag och avstå från dess förnyande. För övrigt torde det förtjäna anmärkas, att i åtskilliga främmande länder, där man förut synts böjd för 8-timmarslagens genomförande, man nu börjar ställa sig tve- kande eller helt avvisande. Kravet på en be-

hade före världskrigets utbrott under decen- nier stått på arbetarpartiets program i så gott som alla civiliserade länder, utan att det synts bliva fört närmare sitt genomförande. Det var först förhållandena under världskriget, som gåvo en bestämd impuls till dess realiserande. De organiserade arbetarna vunno en sådan maktställning, att de i flera länder lyckades genomföra en lagstiftning i ämnet eller sym- patiuttalanden för densamma, och i fredsför- draget i Versailles godkändes principiellt 8- timmarsdagen såsom norm för arbetstiden i industrien. På konferensen i Washington god- togs så gott som enhälligt en konvention av- seende att inom hela den civiliserade världen genomföra denna arbetstidsbegränsning. Men snart kom omslaget. I den mån man i de särskilda länderna genom avtal, administrativa förordningar eller lagar genomförde 8-timmars- lagen kom man genom erfarenheten snart till insikt om de utomordentliga vådor denna arbetstidsbegränsning medför, då näringslivet skall resa sig ur det djupa förfall, vari det råkat genom världskriget och dess följder. Av de mer än 40 länder, som voro representerade vid konferensen i Washington, är det endast ett par stycken, som ratificerat den där an- tagna konventionen. Man har funnit, att 8- timmarslagen är ett stort anlagt men miss- lyckat socialt experiment. I de största indu- striländerna har man vägrat att inlåta sig på detta experiment, och man borde kunna hop- pas, att vi även här i landet för framtiden skola bliva förskonade från detsamma. Svenska arbetsgivareföreningen, Hjalmar von Sydow. Stockholm den 15 juli 1922.

11. Sveriges hantverksorganisation. rorna hänvisa till form. 1: a.)

1. Arbetstidslagen torde, efter vad styrel- sen erfarit, i allmänhet genomförts någorlunda fullständigt. Rörande modifikationer har det icke varit styrelsen möjligt att vinna tillbör- lig kännedom för att därpå grunda något sär- skilt meddelande. ;

2. Svaret torde böra bli: a) 1 timme per dag, b) 2 timmar per dag.

(Siff-

• Sida 230
•  Original

3. HNjälvfallet lärer arbetarantalet ha måst utökas, där innevarande beställningars rättidiga utförande sådant föranlett. 4—7. Styrelsen kan icke lämna detaljerade svar på här framställda frågor.

8. Härvidlag är det svårt för styrelsen att avgiva distinkta svar, men det förefaller, som om man med allt skäl kan påstå, att lagen åstadkommit en avlöningsökning av cirka 20 4.

9. Därest någon inverkan på arbetsintensi- teten och arbetseffektiviteten blivit en följd av Jagen, så torde detta snarare vara en minsk- ning än en ökning. Så lärer nämligen den allmänna åsikten inom hantverket vara. 10. I allmänhet torde man ha konstate- rat, att

a) något ökat intresse, jämnare arbete etc. icke resulterat av lagen.

b) Kompensation i avlöning för den min- skade arbetstiden har åsamkat hantverksid- karna avsevärda kostnadsökningar, på samma gång arbetarna på fritiden i ganska stor ut- sträckning systematiserat sig på eget yrkes- arbete i direkt konkurrens med mästarna.

c) Härutinnan vissa gynnsamma resultat konstaterade.

d) Samma svar som under c).

e) Samma svar som under c), dock lärer det i allmänhet vara klent beställt med ökat in- tresse för en utvidgad yrkesutbildning.

11. Styrelsen kan icke lämna detaljerade svar på här framställda frågor. Stockholm den 8 juni 1922. Sveriges hantverksorganisation. C. J. F. Ljunggren. Gunnar Willén.

12. Stockholms handelskammare. Till socialstyrelsen. Genom cirkulärskrivelse av april 1922 har socialstyrelsen berett Stockholms handelskam- mare tillfälle att besvara vissa frågor angående verkningarna av den s. k. 8-timmarslagen. Då handelskammaren icke ansett sig böra till besvarande upptaga de detaljfrågor, som beröra de särskilda firmornas verksamhet, har han- delskammaren inskränkt sig till en undersök- ning rörande lagens verkningar på varudistri-

butionen och kommunikationerna. Handels- kammaren har därför tillskrivit några större firmor i Stockholm och anhållit om redogö- relse för deras erfarenheter särskilt med hän- syn till lagens återverkan i här antydda hän- seende.

Sedan svar från 12 firmor numera inkom- mit, får handelskammaren översända dessa och tillika för egen del anföra följande:

Både av de inlämnade svaren och av det som 1 övrigt kommit till handelskammarens känne- dom, har handelskammaren fått den bestämda uppfattningen, att arbetstidslagen haft en men- lig återverkan särskilt på handeln och de icke direkt produktiva näringarna. Då vid indu- striell verksamhet vederlag i viss mån kunnat skaffas genom inskränkning i måltidsraster m. m. och genom en starkare koncentration av det inom fabriken förlagda arbetet, har detta där- emot icke varit möjligt vid varudistribueringen, som kräver anpassning efter rent tillfälliga för- hållanden och som genom sin verksamhet utåt i hög grad är beroende av rörelsen inom andra näringsgrenar. För vinnande av samma arbets- resultat har handeln därför nödgats öka sin arbetsstyrka, vilket i sin ordning återverkat på distributionskostnaderna och -varuprisen.

För handeln, som har att på snabbaste och billigaste sätt tillgodose konsumtionens krav, är det därför ett bestämt önskemål att större frihet vinnes i fråga om arbetstidens reglering. Av särskild vikt är, att kommunikationsverkens expeditionstider kunna ordnas på ett sådant sätt, att de icke alltför mycket kringskära han- delns möjlighet att efter omständigheterna an- passa sina varuleveranser.

Stockholm den 8 juni 1922.

För Stockholms handelskammare: K. A. Wallenberg. H. Rosman.

13. Skånes handelskammare.

Till socialstyrelsen. Genom cirkulärskrivelse sistlidna april månad har socialstyrelsen anmodat Skånes bandels- kammare att i tillämpliga delar besvara vissa i skrivelsen angivna frågor rörande verk- ningarna av den år 1920 genomförda lag-

• Sida 231
•  Original

stiftningen rörande arbetstidéns begränsning. I anledning härav har handelskammaren in- hämtat yttrande i ärendet från ett stort antal firmor inom industri, handel och hantverk i kammarens distrikt och hava dessa svar sam- manfattats i bifogade P. M., vilken handels- kammaren härmed har äran överlämna.!

Redan i samband med! den av Kungl. Maj:t år 1920 anbefallda revisionen av arbetstids- lagen, har handelskammaren emellertid på eget initiativ verkställt en liknande utredning, och tillåter sig kammaren härvid bifoga det häfte av kammarens »meddelanden>, vari en på grund härav gjord underdånig framställning finnes intagen.! Denna sistnämnda undersök- ning är grundad på ett material, som insam- lats i januari 1921 och förskriver sig sålunda från en tidpunkt, då arbetstillgången visser- ligen var i avtagande men dock på intet sätt nedgått i den omfattning, som f. n. är fallet. På grund av de olika ekonomiska förutsätt- ningar, varunder dessa undersökningar tillkom- mit, torde det därför äga intresse att samman- ställa de iakttagelser, som vid dessa båda tid- punkter blivit gjorda angående arbetstidslagens verkningar.

Efter dessa båda undersökningar att döma synes den mest allmängiltiga konsekvensen av arbetstidslagens genomförande hava blivit, att produktionen i sin helhet minskats i ungefär- ligen samma omfattning, som arbetstiden för- kortats. För arbetarnas vidkommande har ar- betstidens förkortning varken nu eller tidigare visat sig medföra större arbetsvillighet eller arbetsförmåga, och en höjning av arbetsinten- siteten har sålunda som regel icke kunnat kon- stateras. Från företagsledningarnas sida har ett upprätthållande av produktionskvantiteten i enskilda fall visserligen kunnat ske genom anställande av ny arbetskraft eller genom in- förande av nya tekniska eller organisatoriska anordningar men i stort sett har ej heller på detta sätt den av arbetstidslagen framkallade produktionsminskningen kunnat förebyggas. Då några andra utvägar icke funnits att kompen- sera denna verkan av den lagstadgade arbets-

1 Återgives ej här.

tidsbegränsningen, har en oundviklig följd bli- vit, att lagen blivit en medverkande orsak till den nuvarande allmänt förekommande produk- tionsminskningen. - Med all sannolikhet torde också kunna antagas, att arbetstidsbegräns- ningen i och för sig framdeles liksom hitin- tills kommer att medföra ett synnerligen obe- tydligt inflytande på arbetarnas prestationsför- måga och att sålunda en produktionsminskning av denna anledning även framdeles måste an- ses som ofrånkomlig.

Såvitt den hittillsvarande erfarenheten givit vid handen har arbetstidsbegränsningen vidare på nästan alla arbetsområden medfört en för- dyring av produktionskostnaderna. Detta re- sultat har i första hand förorsakats av den allmänna stegring av arbetslönerna, som inträtt i samband med arbetstidslagens genomförande, och som, relativt sett, alltjämt blivit bestå- ende. Men därjämte är detta resultat även en följd av den jämförelsevis större andel, som de fasta omkostnaderna på grund av produk- tionsminskningen numera utgöra av de totala framställningskostnaderna. I viss mån torde jämväl denna verkan av arbetstidsförkortningen under en kortare eller längre övergångsperiod framdeles komma att göra sig gällande. Det torde sålunda kunna förutses, att även med den nedpressning av de fasta omkostnaderna, som den nu rådande depressionen medfört, dessa kostnader framdeles alltjämt komma att mer än tidigare belasta produktionskostnaderna, och detta särskilt på den grund att en ökad kapitalinvestering under alla förhållanden må- ste företagas, innan den genom arbetstids- begränsningen minskade <arbetseffektiviteten kan övervinnas. Att den av arbetstidsbegräns- ningen förorsakade höjningen av arbetarnas löner även framdeles kan bli bestående, är däremot otänkbart, enär arbetarna även för sin del måste drabbas av den minskning i det all- männa välståndet, som nedgången i den totala produktionen ofelbart måste åstadkomma. För den händelse icke den relativa ökningen av de fasta omkostnaderna genom en dylik löne- reduktion till fullo kan neutraliseras, kommer arbetstidsbegränsningen därför med all sanno- likhet att även framgent medföra en allmän

• Sida 232
•  Original

fördyring av produktionskostnaderna. Beträf- fande de verkningar, som arbetstidslagen och sättet för dess handhavande i övrigt medfört, tillåter sig handelskammaren hänvisa till sin tidigare framställning i detta ärende, och får handelskammaren samtidigt förklara sig fort- farande vidhålla de synpunkter och förslag till revision av arbetstidslagen, som däri finnas framförda. Malmö den 21 juni 1922. Skånes handelskammare.

Carl Frick. Pilif Sylwan.

14. Landsorganisationen i Sverige. Lands- sekretariatet. Till socialstyrelsen. För fullgörande av Kungl. Maj:ts uppdrag att verkställa allsidig utredning rörande verk- ningarna av gällande lagstiftning om arbets- tidens begränsning, har socialstyrelsen hem- ställt om besvarande av vissa frågor och får landssekretariatet i anledning därav anföra följande. Beträffande de frågor, som i bilagda fråge- formulär (1:a) äro avsedda att besvaras av arbetarorganisationer, bliva dessa, med undan- tag av 2 a), mera direkt besvarade av veder- börande fackförbund. Se bil. a).! Beträffande de ekonomiska verkningarna av arbetstidslagen torde, för ett rätt bedömande, mera normala förhållanden på näringslivets område än de nuvarande vara erforderliga och kräves givetvis ingående speciella studier. Emellertid anser landssekretariatet sig böra er- inra därom, att, då arbetstidslagen av riksdagen antogs, uttalades allmänt av lagens motstån- dare, att det, med hänsyn till den då rådande varubristen. var den mest olämpliga tid, som gärna kunde tänkas för en dylik lags anta- gande. Brist på varor och högre priser skulle bliva en oundviklig följd av arbetstidens be- gränsning, förmenade man. Lagen har nu va- rit gällande sedan den 1 januari 1920, resp. 1 juli samma år, men inte torde man kunna påstå, att det under denna tid rått varubrist 1 Återgives ej här.

eller att varupriserna stegrats. Det motsatta har däremot inträffat: varor ha producerats i större myckenhet än som kunnat omsättas och prisnivån har väsentligen gått tillbaka. Vidare anfördes av lagens motståndare, att Sverige säkerligen komme att bliva tämligen ensamt om en dylik lagstiftning och att industrien som en följd därav skulle i konkurrenshänse- ende komma i ett ofördelaktigt läge gentemot utlandet. Ej heller denna farhåga har blivit besannad. 48 timmars arbetsvecka är nu ostri- digt »ett internationellt faktum>.

Vad beträffar 8-timmarsdagens sociala verk- ningar torde så kort tid efter lagens ikraftträ- dande det icke gärna vara möjligt att giva en fullt belysande framställning av, huruvida de sociala vinster tillkommit, som man räknade med skulle bliva en följd av arbetstidens be- gränsning. För konstaterande av sociala för- ändringar av karaktär, som här är fråga om, kräves av helt naturliga skäl ett längre ut- vecklingsskede än ett par år. Den rådande arbetslösheten och andra av kriget föranledda destruktiva samhällsföreteelser torde även för- svåra och förrycka objektiviteten av en dylik undersökning. Det torde dock utan gensägelse kunna sägas, att 8-timmarsdagens genomförande 1 väsentlig mån bidragit till att hos arbetarna befästa tron på möjligheten av att genom fort- gående sociala förbättringar så emåningom på det fredliga framåtskridandets väg komma till en förbättrad social ställning. Och redan detta måste ur samhällets synpunkt sett tillmätas en icke ringa betydelse. Men framtiden får helt säkert inregistrera, att den sociala nydaning, som förutsattes bliva en följd av arbetstidens reglering, icke uteblivit.

Då nu provisorietiden för arbetstidslagen utgår den 31 december 1923 och frågan om lagens definitiva antagande därmed kommit i förgrunden, vill landssekretariatet framhålla be- tydelsen av, icke minst för vårt lands närings- liv, att denna viktiga samhällsangelägenhet slutgiltigt blir ordnad på ett sätt, som tryggar den viktigaste förutsättningen för en samhälls- ordning, där kroppsarbetarna kunna bliva del- aktiga av den andliga och materiella kulturens välsignelser, få tillfälle att ägna nödig tid åt

• Sida 233
•  Original

lägenheter. Lagens upphävande skulle utan tvivel komma att medföra uppslitande strider, som för näringslivet och samhället i sin hel- het kunde medföra de mest svåra verkningar. Stockholm den 15 juni 1922. För landssekretariatet: Arvid Thorberg.

15. Sveriges arbetares centralorganisation. Till socialstyrelsen. Då under den tid, som förflutit sedan lagen om arbetstidens begränsning — 8-timmarslagen — trädde i kraft, ett även för den kapitalis- tiska produktionsordningen onormalt tillstånd inom det ekonomiska livet varit rådande, är det i stort sett omöjligt att annat än i all- männa ordalag tala om arbetstidsbegränsnin- gens ekonomiska och sociala verkningar. Att exakt bedöma Jlagstiftningsåtgärdens för- och nackdelar — såsom en del företagarkorpora- tioner givit sken av att göra — är av många orsaker en ren omöjlighet. Dels ha så säregna och exceptionella förhållanden rått inom snart sagt alla produktionsgrenar, att dessas infly- tande svårligen låter sig av någon beräknas, dels har den av krigsåren orsakade omskak- ningen av människornas psyke kommit också arbetarna att på annat sätt än under normala tider reagera mot de sociala förhållandena. Detta och mycket annat, främst S. A. C.:s ställning som särorganisation med medlemmar inkilade i arbetargrupper med från deras egen vitt skild livs- och samhällsåskådning, gör att vi icke kunna tala om arbetstidslagens verkningar utom i allmänna ordalag och utifrån vissa av praktiska förhållanden verifierade ståndpunkter. Alltifrån S. A. O.:s bildande i juni 1910 har organisationen propagerat och verkat för en inskränkning av arbetstiden, och 1918 var S. A. OQO. i direkt och öppen kamp för att genom- föra 8-timmarsdagen inom byggnadsindustrien och anläggningsindustrien, varav således fram- går, att S. A. C., redan innan lagen om ar- betstidens begränsning tillkommit, var princi- piell anhängare av en arbetstidens begränsning av den art lagen innebär. Så långt vi kunna döma av brev och rap-

porter från olika delar av landet och vilka representera snart sagt alla näringsgrenar, har arbetstidens förkortning haft i huvudsak goda verkningar, vad det gäller arbetarnas fysiska och andliga fostran och utveckling. Man kan nog i så fall peka på platser, där den kortare arbetstiden icke haft enbart gott inflytande, men dessa fall äro för enstaka och sporadiskt förekommande, för att man ur dem skall kunna draga några allmänna slutsatser.

Det kan för en ytlig betraktare synas, som om arbetstidens förkortning vid vissa industri- platser verkat mera till skada än gagn, men helt säkert är det dock fråga om arbetare, som på grund av social efterblivenhet ännu icke fullt förstått frågan om den kortare arbets- tidens sociala betydelse, ej heller vaknat till intresse för några andliga eller sociala intres- sen över huvud. Att peka på huru dessa ar- betare begagnat sin längre frihet från arbetet och därav draga generella slutsatser, är det- samma som att förklara alla Sveriges arbetare vara sociala analfabeter, vilket vore mycket överdrivet och missvisande.

Där ett verkligt känt behov av kortare arbetsdag funnits och därmed också en med- veten strävan därefter tagit sig uttryck, har den kortare arbetsdagen enbart varit till gagn. Arbetarna ha genom 8-timmarsdagen — såsom otaliga exempel visa — icke bara fått tid utan också ökat intresse för sociala och kulturella spörsmål. Inom S. A. C. har studieverksam- heten i hög grad tilltagit under de senaste två åren, vilket om icke enbart dock säker- ligen till stor del kan räknas som en följd av den kortare arbetstiden. Det kan vidare kon- stateras, att arbetstidens begränsning i hög grad bidragit till att skapa bättre hem- och familjeförhållanden; ett förhållande, som måste räknas som en både social och kulturell vinst. Den långa arbetstiden har kanske lika mycket som fattigdomen bidragit till att skapa van- trevnad i arbetarhemmen och till att söndra familjen och göra dess olika medlemmar främ- mande för varandra. Den kortare arbetsdagen

• Sida 234
•  Original

8-timmarsdagen har också bidragit till att skänka arbetarna en känsla av frihet, som var dem förmenad under den längre arbetstiden. De ha nu möjligheter, att efter arbetstiden utföra arbeten åt sig själva, vilka dels höja trevnaden i deras hem, dels skänka glädjen och illusionen av oberoende. Lagen om 8 timmars arbetsdag har enligt vår erfarenhet i stor utsträckning bidragit till att mildra de- pressionens verkningar bland arbetarna samt till att minska antalet totalt arbetslösa. Om inskränkningen av arbetstiden icke funnits, skulle helt säkert en stor del industriföretag utnyttja en del arbetare betydligt längre tid per dag och vecka och därmed hade större antal utestängts från arbetsplatsen. Under nor- mala förhållanden inom produktionen skulle arbetstidsinskränkningen helt säkert reducerat den arbetslösa armén så, att praktiskt taget någon arbetslöshet icke behövt förekomma.

I detta sammanhang vilja vi påpeka, att arbetsrådets ganska omfattande beviljande av licenser näppeligen kan anses befogat i alla de fall det tillämpats, enär detta bidragit till både att göra lagstiftningsingripandet illuso- riskt och till att förhindra idén om den kor- tare arbetsdagen att ingå och befästas i det allmänna medvetandet.

Ehuru vi veta, att 8-timmarslagen blott varit statsmakternas konfirmerande av den reform, som arbetarna själva tillkämpat sig, anse vi dock att den provisoriska arbetstidslagen, vil- ken utlöper den 31 dec. 1923, prolongeras eller definitivt antages, men gives tillämpning också för de grupper, som nu äro undantagna.

Skall någon förändring ske, böra de nu- varande ekonomiska förhållandena motivera ytterligare inskränkning av arbetstiden till exempelvis 40 eller 42 timmars arbetsvecka, men med rätt för arbetsrådet eller annan myndighet att bevilja licens upp till 48 tim- mars arbetsvecka.

Skulle ett slopande av lagen komma till stånd, bleve följden därav endåst landsomfat- tande, bittra strider, ty även om en liten del av de svenska arbetarna står oförstående för den kortare arbetsdagens sociala betydelse, så är det ett bevisat faktum, att huvudparten av

Sveriges arbetare anse den kortare arbetsdagen av så stor vikt, att de, hellre än att förlora den, gå till en avgörande strid för dess bibe- hållande. Stockholm den 11 aug. 1922. För Sveriges arbetares centralorganisations arbetsutskott: Rud. Holme. Sekreterare.

16. Sveriges allmänna verkmistareförbund. Till socialstyrelsen: På sin tid mottogo vi socialstyrelsens an- hållan, att förbundet genom besvarande av frågeformulär (1:a) n:r 524 'skulle meddela de erfarenheter, som kunnat inhämtas rörande verkningarna av den s. k. 8-timmarslagen. Då förbundsstyrelsen icke ansåg sig kunna enbart med stöd av egna erfarenheter avgiva ett så- dant yttrande, utsändes till samtliga förbun- dets 121 lokalavdelningar ett exemplar av so- cialstyrelsens frågeformulär. Samtidigt begär- des, att antingen avdelningarna skulle kallas till extra sammanträde för att bereda samtliga till förbundet anslutna arbetsledare tillfälle framlägga sina erfarenheter, eller också att avdelningsstyrelserna med sig skulle adjungera sådana arbetsledare, som kunde förmodas ha mera omfattande erfarenheter av lagens verk- ningar. Från flertalet lokalavdelningar har frågeformuläret nu returnerats, och då tiden för yttrandets avgivande redan är överskriden, har centralstyrelsen ansett sig, utan att av- vakta de återstående, böra tillställa social- styrelsen ett sammandrag av avdelningarnas yttranden. På grund av det vanskliga och nära nog omöjliga i att ge en någorlunda tillförlitlig översikt över lagens verkningar så snart efter densammas ikraftträdande, helst som efter denna tidpunkt nära nog abnorma förhållanden inom näringslivet varit rådande, önskar förbundsstyrelsen för egen del icke av- giva något yttrande. Norrköpiovg den 2 juni 1922. För Sveriges allm. verkmästareförbunds verkställande utskott: S. G. Hedin. E. Ernst Ahlberg.

• Sida 235
•  Original

Yttrande. hänvisa = till 13:00)

Lagens genomförande. Punkt 1. Den första frågan i frågeformuläret har av lokalavdel- ningarna genomgående besvarats jakande.

Dispens har i första hand erhållits för vissa specialarbetare, såsom <maskinister, kokar- mästare, portvakter, elektriker samt hytt- och koksverksarbetare. I ett fall har dispens med- givits men icke utnyttjats på grund av att maskinella anordningar gjort densamma över- flödig. Dispens har i regel medgivits för bi- behållande av redan före lagens ikraftträdande genomförd 3-skiftsindelning å 8 timmar.

Arbetstidens förkortning. Punkt 2. Ett sam- manförande av lokalavdelningarnas uppgifter ger vid handen, att arbetstiden i genomsnitt förkortats med 7T!/2 timmar per vecka. För- kortningen är givetvis synnerligen varierande för olika industrier och yrkesgrenar. :

Ökning eller minskning av arbetarantalet? Punkt 3. Av lokalavdelningarnas uppgifter kan svårligen någon riktig uppfattning erhållas om, hur lagen i detta avseende verkat. 24 uppgiftslämnare meddela, att arbetarantalet icke ökats, under det 22 uppgiva att ökning skett. Med säkerhet kan endast fastslås, att lagens genomförande föranlett anställande av flera maskinister samt ökad personal för vakt- hållning. Vid övergång till flera skift har också ökning av arbetsstyrkan i regel skett med upp till en tredjedel.

De abnorma förhållandena på arbetsmark- naden, föranledda av högkonjunktur och efterföl- jande depression, göra att ett riktigt besvarande av frågan om lagens verkningar på arbetar- antalet näppeligen är möjligt.

Skiftindelning. Punkt 4 a. Vid de före- tag, där tidigare 2-skiftsindelning tillämpats, synes i allmänhet en övergång till 3-skifts- indelning ha ägt rum. Endast en avdelning rapporterar, att lagen föranlett övergång från Töskiftogll:2:

Ändring 1 tiden för arbetets början och slut. Punkt 4 b. Det synes som om lagen genom- gående föranlett en framflyttning av tidpunk- ten för arbetets början. I de flesta fall har arbetstidens början framflyttats 1/2 timme. Ar-

(Siffrorna

betet slutar efter lagens tillkomst 1/2 å 11/2 timme tidigare än förut, i de flesta fall 1 timme tidigare.

Flera eller färre raster? Punkt 4 ce. Nära hälften av de rapporterande avdelningarna med- dela, att ingen ändring vad beträffar raster företagits. I 15 fall, där förut 2 raster fun- nos, har en av dessa slopats. I frukostrastens längd har i några fall minskning skett, varie- rande mellan 15 och 30 minuter. TI ett fall uppgives, att 2 raster bibehållas för kvinnliga arbetare och minderåriga, men att den övriga personalen endast har en rast mot tidigare två. Där tidigare skift om 10 timmar med 2 raster förekommit, har nu, sedan skiftet be- stämts till 8 timmar, i de flesta fall den ena rasten slopats.

Indragning av småraster. Punkt 4 d.' Frå- gan har besvarats av 28 lokalavdelningar, varav 17 meddela, att indragning skett.

Noggrannare tillämpning av arbetstiden? Punkt 4 e. Det vill synas som om genom- gående den fastställda arbetstiden följes bättre efter lagens tillkomst än tidigare. Flera upp- gifter ge emellertid vid handen, att detta främst är beroende på den väsentligt skärpta kontroll, som införts. Där endast en rast förekommer, ha arbetarna visat benägenhet att under arbets- tiden förtära medhavd mat.

Åtgärder för = arbetskraftens utnyttjande. Punkt 4 f. Frågan i punkt 4 £ har besvarats av 29 avdelningar. Av dessa meddela 19, att några förändringar i antydd riktning icke före- tagits, 7 att sådana förändringar i en eller annan form ägt rum. 3 avdelningar meddela, att arbetsledningen blivit »i någon mån» effek- tivare än tidigare.

Förändringar i avlöningsmetoderna. Punkt 5. Av avdelningarnas yttranden framgår, att av- löningsmetoderna i regel icke förändrats. Några undantag finnas dock. Sålunda har i några fall övergång till ackordsarbete förekommit, där så kunnat ske, samt i ett fall övergång från tim- till veckoavlöning. Slutligen har i ett fall icke-ackordsarbetare gjorts delaktiga i vinsten genom tantiéme:

De tekniska hjälpmedlens utveckling. Punkt 6. Det stora flertalet av lokalavdelningarna ha

• Sida 236
•  Original

besvarat denna fråga nekande, och det torde f. ö. vara svårt att avgöra, huruvida ev. för- bättringar av de tekniska hjälpmedlen äro för- anledda av arbetstidslagen. Inom vissa delar av textilindustrien tyckes emellertid presta- tionsförmågan hos redan befintliga tekniska hjälpmedel ha kunnat pressas upp med c:a 10 «2. Detta har också varit förhållandet vid några i rapporterna nämnda sågverk. Slut- ligen meddelar en avdelning, att lagen föran- lett ansträngningar att få till stånd bättre och effektivare hjälpmedel. 9 lokalavdelningar be- svara frågan jakande utan att ange, på vilket sätt förbättring skett.

Utvidgningar och nybyggnader. Punkt 7 a och b. Av de 21 avdelningar, som besvarat denna fråga, har endast en uppgivit, att ut- vidgning av fabrikslokalerna ägt rum. Däremot har ett flitigare bostadsbygge kunnat konsta- teras, då nämligen av 25 rapporterande av- delningar 9 meddela, att arbetarbostäder upp- förts. . Det torde emellertid vara tvivelaktigt, huruvida en ev. ökad bostadsbyggnadsverk- samhet på något sätt kan sättas i samband med '8-timmarslagen.

Lagens inverkan på produktionskostnaderna. Punkt 8. Endast 5 avdelningar ha besvarat frågan, huruvida ökning ägt rum i de fasta kostnaderna. Av dessa besvara 2 frågan ja- kande. Beträffande ökningen i de rörliga kost- naderna rapportera samtliga, som besvarat frå- gan, att genom ökade avlöningskostnader pro- duktionskostnaderna stegrats, varierande från 5 till 20 «Z. I ett fall ha produktionskostna- derna ökats för arbete, som utföres av dag- avlönade arbetare, men icke för arbete, som utföres efter ackord. Slutligen meddelas, att vid ett företag stegring av produktionskostna- derna endast förekommit beträffande arbeten, för vilkas utförande användas maskiner, vars kapacitet förut varit fullt utnyttjad.

Lagens verkningar på arbetsintensiteten. Punkt 9. Av de uppgifter, lokalavdelningarna lämnat, är det synnerligen svårt att skapa sig en riktig uppfattning om lagens inverkan på detta område, I ungefär hälften av svaren meddelas, att ingen ändring förekommit, 15 avdelningar meddela däremot, att arbetsintensi-

teten ökats med i ett fall ända upp till 25 «. 6 avdelningar anse erfarenheterna ge vid han- den, att arbetsintensiteten »i viss mån» ökats. Vid 3 företag uppgives lagen ha föranlett sämre arbetsprestation än tidigare. I ett fall har arbetseffektiviteten blivit större endast be- träffande de kvinnliga arbetarna. En avdel- ning meddelar, att vid lagens ikraftträdande prestationsförmågan hos arbetarna väsentligt nedgick, men att den nu uppnår samma effektivitet som tidigare. Slutligen meddelar en avdelning, att arbetsintensiteten kvantitativt sett ökats, men att detta skett på bekostnad av arbetsutförandet.

Ökad eller minskad arbetsamhet? Punkt 10a. 28 avdelningar meddela, att 8-timmars- lagens genomförande medfört förbättringar i större eller mindre grad. 13 avdelningar ha icke kunnat konstatera några förändringar, och i ett fall uppgives arbetsamheten ha blivit mindre. Samtliga som besvarat frågan fram- hålla likväl, att skolkning och »firande» avse- värt minskats.

Lagens inverkan på arbetsinkomsten. Punkt 10b. 25 avdelningar meddela, att arbetarna i större eller mindre utsträckning erhållit kom- pensation för den minskade arbetstiden, samt 5 avdelningar, att sådan kompensation icke lämnats. Det övervägande flertalet lokalavdel- ningar meddela, att arbetarna visat större be- nägenhet än tidigare för extra arbete under fritiden. Särskilt gäller detta beträffande så- dana yrken, för vars utövande icke kräves några eller i varje fall lätt åtkomliga verktyg och maskiner, såsom murare, snickare, målare, skräddare och skomakare m. fl. Inom några av dessa yrken förekommer, att arbetarna åtaga sig så mycket extra arbete, att verklig kon- kurrens med arbetsgivarna uppstår och att ar- betarnas arbetsintensitet på grund av fritidens utnyttjande nedsättes.

Lagens wwerkan då privatförhållandena. Punkt 10c. Av lokalavdelningarnas svar synes fram- gå, att arbetarna på grund av den större ledig- heten i högre grad än tidigare ägnat tid och intresse åt särskilt koloniträdgårdsskötsel.

Lagens inverkan på arbetarnas levnadssätt. Punkt 10d. I riktning mot bättre hygieniska

• Sida 237
•  Original

förhållanden har lagen verkat i så måtto, att nattarbete väsentligt inskränkts. I övrigt är frågan av den beskaffenhet, att den icke kun- nat av avdelningarna besvaras.

Fritidens användning. Punkt 10 e. Den relativt korta tid, lagen varit i kraft, gör, att något säkert omdöme ännu icke torde kunna erhållas angående fritidens användning. De svar lokalavdelningarna lämnat äro också an- märkningsvärt skiljaktiga. Det synes dock, som ett ökat intresse skulle ha uppstått för idrott och möjligen också för studier. Flera lokalavdelningar framhålla emellertid i motsats härtill, att något ökat intresse för studier icke förefunnits, vilket bevisas därav, att anordnade utbildningskurser på grund av för litet antal elever måst inställas. Några lokalavdelningar påtala också det uteliv, dagdriveri och de osunda nöjen, de ansett sig kunna konstatera såsom en verkan av den förlängda fritiden.

Verkningar av revisionen. Punkt 11. I allmänhet synas ännu verkningarna av revi- sionen av arbetstidslagen icke ha kunnat kon- stateras. Några lokalavdelningar framhålla emellertid, att revisionen gjort lagen lämp- ligare i så måtto, att större möjligheter er- hållits att till bestämd tid få brådskande och nödtvungna arbeten utförda.

17. Järnbruksförbundet. (Siffrorna hänvisa till form. 1:a.)

1. Ja. Undantag hava dock meddelats, så att 56-timmarsvecka tillåtits vid hyttor, martin- verk och en del ugnar. Vid martinverken har den längre arbetstiden på grund av motstånd från arbetarnas sida hittills icke kunnat genom- föras.

2. Vid hyttor, där arbetstiden redan förut i regel var 56 timmar, har i enstaka fall en sänkning ägt rum från 84 till 56 timmar. Vid martinverken i regel från 72 till 48 (56, se ovan) timmar. Vid valsverken i regel från 641/2 till 48 timmar. Vid lancashireverken i regel från 64!/2 till 48 timmar. För des. k. daggående arbetarna från 57 till 48 timmar.

3. Vid martinverken och en del valsverk har arbetsstyrkan måst utökas genom tillsät- tande av ett nytt skiftlag, d. v. s. med om- kring 50 «4. Även i övrigt skulle väsentliga

ökningar måst företagas, därest icke depres- sionen kommit emellan.

4. a) Vid martinverken samt en del hyttor, valsverk och lancashireverk har arbetet över- gått från två- till treskift. Vid någon verk- stad torde även tidvis arbete i två skiftlag hava nödvändiggjorts.

b) Ja.

e) Ja, i vissa fall.

d) Ja, i vissa fall.

e) En viss förbättring i detta avseende torde hava kunnat genomföras av arbetsgivarna.

f) Givetvis hava försök i detta syfte på fler- talet platser vidtagits, i den mån möjlighet härtill förelegat. Taylorsystem torde ej i större utsträckning förekomma.

5. Möjligen i vissa fall ökad användning av premiesystem.

6. Detta torde knappast kunna hava ägt rum i större utsträckning, än vad som skulle skett under normal utveckling.

7. För de nya skiftlag, som måst insättas, och för övriga arbetare, som på grund av la- gens tillämpning måst nyintagas, hava icke oväsentliga bostadsbyggen måst företagas.

8. Den ökning i arbetslönerna, som kan an- ses betingad av 8-timmarslagens genomförande, torde hava utgjort omkring 33 2 (se bilaga).

9. I allmänhet förspörjes klagomål, att den från arbetarhåll före lagens tillkomst utlovade ökningen i arbetsintensitet uteblivit. 10. a) Ökat intresse torde icke kunna på- visas. Skolkning och firande torde möjligen numera beivras strängare än förut.

b) Se under 8. Benägenheten att åtaga sig övertidsarbete synes ej hava ökats.

ce) De rådande onormala förhållandena inom näringslivet torde icke lämna tillräcklig grund för bedömande av dithörande spörsmål.

d) Se under ce).

e) En allmän klagan förspörjes, att arbetar- ungdomen icke väl använder sin fritid. Sedan länge finnas vid ett flertal arbetsplatser an- ordnade bibliotek, samlingshus och idrotts- platser, till vilkas anordnande arbetsgivaren tagit initiativet eller vilka han ekonomiskt stött. Ökat intresse för med dessa institu-

• Sida 238
•  Original

tioner förbundna möjligheter har nog i allmän- het ej märkts.

11. Ja, i viss mån genom ökad möjlighet till övertidsarbete. De meddelade lindringarna äro dock av jämförelsevis ringa betydelse, då

det gäller bedöma de svårigheter, som genom arbetstidslagen uppstått för produktionen. Stockholm den 8 juni 1922. Järnbruksförbundet. Karl Wistrand.

Bilaga.

Naturaförmånerna antagas utgå efter samma grunder per arbetstimme under båda tidsperio- derna. I själva verket var deras värde 1920 avsevärt mycket större än 1914.

Arbetstiden vid masugnarna har efter 1914 men före 8-timmarsdagens inträde på de flesta håll reglerats till 56 timmar.

Då, som av tablån framgår, arbetsförtjän- sten per vecka höjts med i genomsnitt om- kring 300 2, men per timme med i genom- snitt omkring 400 2, kan den ökning i ar- betslönen, som betingats av skillnaden mellan 300 och 400 2, anses framkallad av 8-tim- marslagen, d. v. s. den nya arbetstiden har medfört en förhöjning i lönerna med omkring 33 4.

18. Sveriges verkstadsförening. Till socialstyrelsen.

Sedan socialstyrelsen, med översändande av blankett enligt form. 1:a, anhållit om vissa upplysningar med avseende å verkningarna av

Medelförtjänst per | ² Från !/2—15/g 1920 betati | År 1914 inkl. dyrtidstillägg RAR SCR År 1920 1914 2 ; 3 | | | | års fö År | inkl. | I 4 av Tim- | Antal | Medel- | mim. | Antal | Medel- | års för-| 1914 | dyrt. | 1914 lön. — arbets- förtjänst lön, | arbets-| förtjänst) tjänst tillägg | års för- Sa tim. per pr vecka,| 25 tim. per/pr vecka, = tjänst Ore | vecka | kr. Gr | vecka kr. Öre Öre MaSUpDAT io st ch sik 388 | 84:0.| 3217 | 1574 | 56 | 8514 2740 | 383 | 1574 411:0 Martinverk. «lc sier s 458 | 72:0 | 32:98 | 1797 | 48 | 86:26 2616 | 458 | 1797 3923 Götvalsverk = oo 4841 645 | 81:22-1 1967 | "48 94:42 302:4 | 484 | 1967 4064 Stång- och mediumverk | 467 | 64'5 | ä0:12 | 202:8 | 48 97:34 d231 | 467 | 202:8 4342 Tråd- och finvalsverk | 451] 645 | 29:09 | 1831 | 48 87:88 302:0 | 451 | 1881 406:0

lagstiftningen om arbetstidens begränsning, få vi härmed äran avgiva följande yttrande.

Till en början få vi, i anledning av det å blanketten inledningsvis gjorda påpekandet, att uppgifterna böra avse i »görligaste mån nor- mala arbetsförhållanden», framhålla, att för- hållandena under hela den tid, som förflutit, sedan lagen trätt i kraft, knappast kunna an- ses hava varit normala. "Till följd av ar- betstidens hastiga förkortning över hela den svenska industrien från och med den 1 jan. (resp. 1 juli) 1920 uppkom här i landet en konstlad brist på arbetare, vilket bl. a. ledde till en mycket kraftig höjning av arbetslönerna. Under de två första månaderna av år 1920 rådde omfattande konflikter. Den närmaste tiden efter lagens ikraftträdande var sålunda onormal. Mot slutet av år 1920 började den industriella depressionen, vars förödande verk- ningar ännu fortfara, då förhållandena givetvis äro att anse såsom ännu mera onormala. 'An- talet vid verkstäderna: utförda »timverk» (då

• Sida 239
•  Original

man tagit hänsyn till så väl minskningen av arbetarantalet som inskränkningen av arbets- tiden) har sedan september 1920 gått ner med 60 2. På grund av dessa onormala förhåll- anden torde allt siffermaterial, som = sty- relsen kan få fram genom bearbetande av form. 2:a, vilket direkt utgått till. en del av våra medlemmar, få anses vara fullkomligt värdelöst för bedömande av verkningarna av arbetstidsförkortningen. Vad särskilt utbetalda lönebelopp beträffar, bör också hänsyn tagas till de förändringar penningvärdet undergått under åren 1919, 1920 och 1921.

Med avseende å arbetsgivarnas svar å de till dem framställda frågorna (form. 2:a) är att märka, att i de flesta fall, då viss ändring uppgives hava vidtagits (exempelvis noggran- nare tillämpning av arbetstiden, införande av aclkordsystem etc.), det:i allmänhet samtidigt påpekats, att förändringen icke är att tillskriva enlbart arbetstidsförkortningen. Även där detta icke angivits, torde emellertid förhållandena hawa varit enahanda. Den omständigheten, att: en åtgärd är vidtagen efter arbetstidens förkortning, är intet bevis för att densamma förrorsakats därav. För den enskilda industri- ledlaren, som kanske icke alltid reflekterar så noga på saken, kan det emellertid ibland se ut så, och kan det därför hända, att han be- svmrar frågan, som om åtgärden vidtagits på grumd av arbetstidsförkortningen. Det för- hålller sig i själva verket så, att verkstädernas orgzanisation icke är en gång för alla fastslagen så, att den endast på grund av utomordentliga hänndelser (såsom t. ex. en ny lags ikraftträdande) hlirr föremål för revisiovp. Det pågår tvärtom en ständig utveckling. Det är ju möjligt, att en sådan utveckling i något fall fått en särskild imppuls, att vissa åtgärder exempelvis i någon måän påskyndats i och med arbetstidsförkort- ninnogens inträde. Det vore emellertid oriktigt att: skriva vidtagna förbättringar på arbetstids- förkkortningens konto. Det är i stället den förkkättrade >»kapitalismen», den enskilda före- taggsamheten, som bör tillskrivas äran av dessa förlrbättringar. Det är den konkurrens, som exisisterar under detta produktionssystem, kon- kurrrensen mellan verkstäder inom landet lika-

som med den utländska industrien, vilken nödgar industriledarne att med oavlåtlig upp- märksamhet följa sina företag för att ständigt söka genom förbättrade anordningar m. m. vinna bästa möjliga arbetseffekt.

Med avseende å de speciella frågorna få vi framhålla (siffrorna hänvisa till form 1:a):

1. Arbetstidslagen har inom den mekaniska verkstadsindustrien på det hela taget genom- förts fullständigt. Endast med avseende å vissa mindre arbetargrupper hava vid verkstäderna dispenser förekommit, exempelvis vakter, kuskar och chaufförer, maskinister och smörjare, elek- triska montörer, städare, reparatörer, resemon- törer m. fl.

2. Den avtalsenliga arbetstiden inom den mekaniska verkstadsindustrien var 57 timmar per vecka intill dess ett den 11 januari 1919 träffat riksavtal trädde i tillämpning. Emel- lertid uttogo icke alla verkstäder denna ar- betstid fullt ut. Vid en del tillämpades kor- tare arbetstid, medan vid andra arbetstiden visserligen nominellt var 57 timmar, men den effektivt uttagna arbetstiden var lägre, i det att vissa raster (exempelvis frukostrast) ingingo i den nominella arbetstiden. Till följd härav uppgick den faktiska ordinarie arbetstiden vid de mekanska verkstäderna före förkortningen år 1919 tilli genomsnitt omkring 55 !/2 timmar. I och med det avtal, som antogs den 11 jan. 1919 och som vid de flesta verkstäder tillämpades efter mitten av januari månad nämnda år, fastställdes arbetstiden till 52 tim- mar. En del verkstäder förkortade arbetstiden ytterligare, varför den faktiska ordinarie vecko- arbetstiden omedelbart före lagens ikraftträ- dande uppgick till omkring 51 !/3 timmar i genomsnitt. För bedömande av verkningarna av arbets- tidslagen är det givetvts icke tillräckligt att räkna med endast den förkortning av arbets- tiden, som ägde rum från och med den 1 jan. 1920. Förkortningen av arbetstiden vid avtalsuppgörelsen 11 jan. 1919 stod nämligen i direkt samband med lagstiftningen. Under de förhandlingar, som föregingo avtalsuppgörel- sen, framfördes från arbetarsidan med synnerlig skärpa krav på arbetstidens förkortning. Arbetar-

• Sida 240
•  Original

nas krav stimulerades av förvissningen om, att arbetstidslagen under påföljande år skulle ge- nomdriyvas i enlighet med den överenskom- melse, som träffats mellan vissa politiska grup- per inom den svenska riksdagen.

Då 8-timmarslagen sålunda med säkerhet kunde förutses komma att träda i kraft från och med den 1 jan. 1920, gingo arbetsgivarna 1 det avtal, som träffades den 11 jan. 1919, med på en förkortning av arbetstiden — icke minst för att därmed i någon mån förmildra övergången till 8-timmarsdagen. I detta sam- manhang bör nogsamt beaktas, att avtalet gav arbetsgivarna rätt att uttaga övertidsarbete i den utsträckning, som erfordrades.

Av det ovan anförda framgår, att lagstift- ningen om arbetstidens förkortning inom den mekaniska verkstadsindustrien föranlett en sänkning av den ordinarie arbetstiden från 55 1/2 timmar till 48 timmar. Därtill kom- mer, att rätten till övertidsarbete genom lagen blivit i hög grad inskränkt.

3. Då det efter arbetstidens förkortning icke varit möjligt att per tidsenhet och ar- betare erhålla större arbetsmängd än tidigare, måste arbetstidsförkortningen — för den hän- delse åtgärder för neutraliserande av dess verk- ningar icke vidtoges — förorsakat minskning i resp. verkstads tillverkningsvärde, i samma mån som arbetstiden förkortats och till följd därav minskad eller utebliven vinst samt för- sämrad räntabilitet för företaget. Den an- svariga ledningen vid resp. företag måste givetvis sträva efter att i görligaste mån hålla produktionen uppe i vad den tidigare varit. En del verkstäder skulle hava kunnat bibe- hålla produktionen. oförminskad enbart genom anordnande av skiftarbete och därav föranledd personalökning. Vid andra skulle därför hava erfordrats nyanskaffning av maskiner, utvidg- ning av anläggningar, uppförande av arbetar- bostäder etc. Särskilt avsaknaden av bostäder, i vilka de nya arbetarna kunde inhysas, var ägnad att förhindra utökande av arbetaran- talet. Uppförande av nya bostäder i erforder- lig utsträckning skulle hava krävt avsevärd tid samt inneburit ytterst betungande utgifter för vederbörande industrier.

Ökning av arbetarantalet, där detta ifrågasatts, var emellertid i de flesta fall omöjlig redan på den grund att arbetare icke funnos att tillgå. Särskilt under den första hälften av år 1920 var bristen på arbetare, framför allt yrkes- kunniga sådana, utomordentligt stor.

4. a) Vid de mekaniska verkstäderna före- kom före arbetstidens förkortning endast un- dantagsvis skiftarbete i hel verkstad. Oftare kunde det däremot inträffa, att en enstaka maskin eller en mindre avdelning av verksta- den arbetade på skift. Under den nuvarande depressionen användes skiftarbete i ännu mindre utsträckning än i vanliga fall. (Se i övrigt svaret under punkt 3).

b) Med avseende å förfarandet vid arbets- tidens förkortning var det på arbetsgivarsidan ett önskemål att kunna taga bort lika mycket på morgonen som på e. m. Från arbetarsidan däremot påfordrades det, att förkortningen av arbetstiden skulle tagas av eftermiddagstim- marna. Årbetarna ville sålunda fortfarande börja lika tidigt på morgonen för att få sluta tidigare. Såsom skäl härför angavs att ar- betarna behövde bli fria tidigare på eftermid- dagen för att kunna disponera sin tid för bild- ningsändamål, kommunalt arbete ete. På ar- betsgivarsidan misstänkte man, att mången gång den baktanken kunde förefinnas hos ar- betarna att de, då de blevo tidigt lediga från sin plats i verkstaden, lättare kunde skaffa sig annat avlönat arbete under kvällen. Denna farhåga anser man också hava besannats i ett avsevärt antal fall.

ec) Redan vid den under 2 omförmälda för- kortning av arbetstiden, som ägde rum år 1919, inriktade sig arbetsgivarna på att i så stor ut- sträckning som möjligt borttaga tidigare före- fintliga raster. Man hade nämligen konstate- rat, att genom exempelvis en frukostrast bort- ginge icke blott den tid, som rasten varade, utan en god stund före och efter rasten. Ge- nom att mäta den mängd kraft, som förbruka- des vid verket, och på annat sätt, hade man tillförlitligt konstaterat minskning i arbetsinten- siteten före rasten likasom ock minskad ar- betsintensitet vid arbetets återupptagande efter rasten.

• Sida 241
•  Original

På många håll lyckades arbetsgivarna redan under januari månad 1919 genomföra »enrast- systemet», ehuru mången gång under mycket starkt motstånd från arbetarna.

De, som icke vid första förkortningen ge- nomfört enrastsystemet, sökte i allmänhet göra detta vid arbetstidslagens ikraftträdande. Det visade sig emellertid ofta nog svårt att få ar- betarna med därpå — måhända just därför, att förslaget kom från arbetsgivaren!

Vid den uppgörelse, som kom till stånd efter den allmänna konflikten vid de meka- niska verkstäderna och järnbruken, fick man emellertid genom avtal fastslaget att, då ar- betegivaren det påfordrade, han ägde att till- lämpa »enrastsystemetr. I praktiken torde dock åtskilliga arbetsgivare, ehuru de för sin del varit övertygade om att »enrastsystemet» vore det bästa, i allt fall icke lyckats genomföra detta — på grund av motstånd från arbetarna. Dessa begagnade sig nämligen av den genom arbetstidsförkortningen uppkomna situationen, då en utomordentlig brist på yrkesarbetare rådde, till att i en mängd fall pressa arbets- givare till medgivanden, som alls icke hade stöd i avtal. Såsom påtryckningsmedel kom- mo till användning vissa »underjordiska» strids- metoder, såsom avfolkning med ty åtföljande hemlig blockad etc.

Emellertid torde man få räkna med, att de flesta mekaniska verkstäder f. n. i praktiken genomfört »enrastsystemet».

d) Där tidigare förefunnits raster, som in- räknats i arbetstiden, indrogos dessa redan år 1919: (Se övrigt svaret under punkt 2.)

e) I den ovan omförmälda 5-mars-uppgörelsen 1920 blev det uttryckligen fastslaget, att ar- betstiden skulle utnyttjas i avsikt att uppnå högsta möjliga produktivitet. »Där stämplings- kontroll är eller blir inrättad, får stämpling icke inkräkta på arbetstiden, men skall kon- trollen så anordnas och tillämpas, att onödig tidsspillan eller svårighet icke vållas för ar- betarna», hette det i bemälda uppgörelse. Med stöd av denna bestämmelse torde förbättrad kontroll i åtskilliga fall hava uppnåtts. Vid en del verkstäder har det emellertid, trots nyssnämnda bestämmelse, på grund av mot-

stånd från arbetarna mött svårigheter att an- ordna en effektiv kontroll. (Se anm. under punkt 5.)

f) Någon påtaglig förändring i detta avseen- de, såsom en följd av arbetstidsförkortningen, torde icke kunna konstateras. (Se anm. un- der punkt 5.)

5. I den mån verkstäderna, vid vilka ofta nog verksamheten från början bedrivits rent hantverksmässigt, utvecklas och ett större an- tal anställda finna sysselsättning, blir det nöd- vändigt att kontrollen skärpes och att man — då arbetet icke längre utföres i ägarens åsyn — söker stimulera arbetsintensiteten ge- nom att övergå till ackordssystem. Detta är någonting som ständigt sker och torde så jäm- väl hava ägt rum under de gångna åren, utan att man kan utläsa detta såsom ett resultat av arbetstidsförkortningen.

6. Såsom under punkt 5 framhållits äro verkstäderna stadda i fortgående utveckling. Ur ett eventuellt ja-svar å enquéten av viss verkstad kan därför icke ovillkorligen utläsas, att förändringen är att tillskriva arbetstidens förkortning.

7. Såsom under punkt 3 framhållits, skulle i en mängd fall utvidgningar hava erfordrats för att förebygga minskning av arbetsproduk- ten till följd av arbetstidens förkortning. Sär- skilt betungande skulle uppförande av nya bo- städer hava varit för industrien. TI ett flertal fall hunno emellertid vederbörande verkstäder icke sätta i gång med bygge, innan depressio- nen kom. Säkerligen skulle sådant hava er- fordrats i större utsträckning, än vad som kan framgå av svaren från verkstädernas sida.

8. Då, såsom under punkt 3 framhållits, arbetstidsförkortningen icke medfört ökning av arbetsmängden per tidsenhet och arbetare, måste omkostnaderna hava ökats i motsvarande mån som arbetstiden förkortats, d. v. s. från år 1919 med omkring 15 «Z. Därtill kommer den direkta ökningen av lönen per arbets- timme, som ägt rum efter arbetstidsförkort- ningen. Det är givetvis icke enbart produktionen vid den mekaniska verkstaden, som fördyrats. Alla de materialier, som komma till använd-

• Sida 242
•  Original

ning och vilka i sin ordning till allra största delen bestå av arbetslöner, torde hava fördy- rats i ungefär samma mån, som arbetstiden för de vid deras framställande sysselsatta ar- betarna förkortats. Vidare hava transportkost- naderna stigit till fullkomligt orimliga belopp, icke minst till följd av arbetstidsförkort- ningen.

9. Arbetstidsbegränsningen har icke med- fört ökning av arbetsintensiteten annat än i relativt få fall, vilka mer än uppvägas av de fall, där man rent av konstaterat minskning. 10 a). I vissa fall anser man sig hava kunnat konstatera ökat intresse, medan i andra fall intresset minskats. Att märka är, att det ökade intresset icke är att tillskriva arbets- tidsförkortningen, utan fastmera det förhållan- det, att under depressionstid, då överskott på arbetare förefinns, risken är större än eljest för den enskilde arbetaren, som icke sköter sig, att bliva entledigad, vilket helt naturligt är ägnat verka i den riktningen, att arbetaren med större intresse ägnar sig åt sitt arbete.

b) I och med ikraftträdandet av arbetstids- lagen uppstodo konflikter vid verkstäderna, på den grund att arbetarna — som kunde stödja sig på ett uttalande till statsrådsprotokollet av föredragande statsrådet — krävde full kom- pensation för den förkortning av arbetstiden, som följde av arbetstidslagen. Efter ett par månaders konflikt träffades uppgörelse, som tillerkände timlönsarbetare full kompensation, medan däremot ackordsarbetare i allmänhet endast skulle hava halv kompensation (dock full kompensation i sådana fall, då det vore uppenbart, att det för arbetaren var omöjligt att vinna större arbetsresultat per tidsenhet -— exempelvis vid automatiska maskiner o. d.). Sedan arbetet efter konflikten återupptagits, lyckades arbetarna emellertid till följd av den brist på arbetskraft, som då rådde, att till- tvinga sig högst väsentliga löneförhöjningar. Så höjdes lönerna under ett år, 4 kv. 1919 —4 kv. 1920, med 32 4, under det att in- dextalet å levnadskostnaderna under samma tid ökades från 259 till 271 lika med 4!/2 4. Under detta år nådde levnadskostnadsstegringen visserligen sin högsta punkt, indextalet 281,

men detta maximum motsvarar ändock endasi en ökning mot indextalet 259 med 82/2.

c) Någon förbättring i de förhållanden, som omförmäles under punkt c), synes lagen icke hava medfört.

d) Då arbetarna icke ville vara med om att förskjuta arbetstidens början till senare på da- gen, synes någon avsevärd förbättring med av- seende å t. ex. tillfälle till morgonmåltid icke hava vunnits.

e) Någon förbättring i de avseenden, som omförmälas under e), synes lagen icke hava medfört.

11. Den ökning av den ytterst snävt till- tagna rätten till övertidsarbete, som skedde genom 1921 års revision av lagen, torde få anses innebära en liten förbättring. lmeller- tid är möjligheten till övertidsarbete fortfaran- de alldeles otillräcklig. : Frågan om övertidsarbete är av synnerligen stor betydelse. Uppenbart är, att industrien söker ordna så, att arbetstillgången är så jämn som möjligt året om. Övertidsarbete blir dy- rare än arbete under den ordinarie arbetstiden, varför man givetvis söker i görligaste mån undvika att behöva tillgripa övertidsarbete. Emellertid är det nödvändigt, att möjlighet till övertidsarbete i avsevärd utsträckning förefin- nes. Då exempelvis ett skeppsvarv får in ett fartyg för reparation, gäller det att utföra denna så snart som möjligt. Varje dag, som farty- get ligger vid varvet, drager stora kostnader. Som förhållandena nu äro här i landet, har det hänt, att reparenter sökt sig till utländska varv, som kunnat utföra arbetet fortare — till följd av mera elastiska övertidsbestämmelser. Det är emellertid icke blott skeppsvarv, som på grund av 8-timmarsdagen fått en ojämn konkurrens med utlandet, utan är detta fallet med många andra mekaniska verkstäder. Dessa hava nämligen icke kunnat bjuda de leverans- tider, som beställarna önskat, och beställningar hava i stället gått till utlandet. Överhuvud gäller att möjlighet måste finnas till övertidsarbete i avsevärd utsträckning för de flesta industrier. Om så är förhållandet, behöver anläggningen från början icke göras större än att den motsvarar det normala be-

• Sida 243
•  Original

hovet, medan »toppbelastningen» tages med an- vändande av övertid. Den nationalekonomiska betydelsen härav torde ligga i öppen dag. Tack vare möjlighet till övertidsarbete kan man vidare i rätt tid få fram ett arbete, som på grund av särskilda förhållanden icke kun- nat utföras enligt beräkning. Särskilt viktigt är det för industrier, som hava att taga hän- syn till »säsong», att kunna tillgripa övertids- arbete.

12. Vad slutligen frågan under punkt 12 beträffar, skulle vi såsom vårt allmänna om- döme om 8-timmarslagen vilja framhålla, att under den tid, som gått, sedan lagen trätt i kraft, de farhågor mot lagstiftningens ingri- pande på detta område, åt vilka före lagens tillkomst från arbetsgivarhåll givits uttryck, till alla delar bekräftats. Den utlovade ök- ningen av arbetsintensiteten har sålunda ute- blivit, såsom redan förutsagts i den reserva- tion, som avgavs av tre av arbetstidslagskom- mitténs ledamöter, herrar Wijkander, Ekman och Wahren. Då arbetstiden blev genom lag förkortad, synes hos arbetarna mången gång den uppfattningen hava gjort sig gällande, att det icke fanns någon anledning att på den förkortade arbetstiden producera mera per tim- me än tidigare, enär detta förmenades vara att onödigt gynna arbetsgivarna. På vissa håll uppgivas också tendenser hava förefunnits inom fackföreningarna att söka avskaffa allt vad övertidsarbete hette. Emellertid synes de svenska arbetarnas goda förstånd så småning- om hava reagerat emot fackföreningsförkun- nelserna. Oavsett vad som i dessa förkunnel- ser framhölls, insåg. den intelligente arbetaren, att ju flera arbetstimmar han arbetade, ju större blev den dagspenning han intjänade. Trots klubbeslut här och var att icke arbeta övertid voro arbetarna i det stora hela nog så intresserade av att få tillfälle till övertidsar- bete. Vidare synas många arbetare hava skaf- fat sig extra arbete på kvällarna. Bland de äldre arbetarna funnos många, som, i brist på annat extra arbete, sysslade med arbete i kolo- niland o. d. eller med produktivt arbete inom vederbörande arbetares fack, men utbytet där- av blev givetvis icke detsamma, som: kunnat

erhållas, om han fått arbeta motsvarande tid längre på sin plats i verkstaden.

Ju mer arbetstiden under depressionen blivit inskränkt, desto mera angelägna hava arbetarna visat sig att kunna få arbeta det medgivna antalet arbetstimmar. Det lär till och med hava hänt, att äldre arbetare på tal om inne- varande års 1-majdemonstration yttrat, att, medan man förr demonstrerade för förkortad arbetstid, det nu kunde vara anledning att de- monstrera för en förlängd sådan.

Läran: om 8 timmars arbetsdag är resultatet av en teoretisk spekulation. Denna lära ut- formades ursprungligen vid skrivbordet, och synes förverkligandet av 8-timmarslagen här i landet i främsta rummet hava framdrivits av vissa politiskt intresserade kretsar. För den enskilde arbetaren torde lagen, åtminstone med den form den här erhållit, i många fall hava kommit som en överraskning. Väl torde ar- betarna icke hava haft någonting emot att den ordinarie arbetstiden nedsattes till 48 timmar, men har det från arbetarhåll uttalats förvå- ning över att arbetarna icke, ehuru de själva ville, fingo arbeta övertid i den utsträckning de funno sig kunna utan olägenhet utföra sådant arbete.

Enligt vår mening är denna lagstiftning all- deles förfelad. Man hade bort låta utveck- lingen fortgå. Som bekant har arbetstiden under de senaste årtiondena i väsentlig mån förkortats utan att något lagstiftningsingripan- de erfordrades.

Såvitt för oss är känt, finns det bland le- darna för de till oss anslutna mekaniska verk- städerna icke mer än en, som sympatiserar med ifrågavarande lagstiftning. Detta undan- tag gäller emellertid en verkstad av alldeles speciellt slag, en liten verkstad, vilken icke torde vara direkt beroende av produktionsre- sultatet såsom sådant utan sysslar med utar- betande av uppfinningar, experimentarbete o. d. Det är uppenbart, att ledningen för en sådan verkstad kan anlägga en annan syn på spörs- målet om 8-timmarsdagen än de verkstäder, som leva på produktion.

Själva lagens ikraftträdande medförde inom den mekaniska verkstadsindustrien en konflikt,

• Sida 244
•  Original

varigenom förlorades c:a 2,260,000 dagsverken, Då sedan arbetet kom'i gång, skedde det un- der höjda löner, vilka ytterligare under årets lopp ökades. Under året, särskilt dess förra hälft, rådde en utomordentlig brist på arbe- tare. Arbetstillgången under nämnda tid var synnerligen god, men industrien kunde icke utnyttja densamma. Mängder av beställningar gingo till utlandet. Om den mekaniska verk- stadsindustrien år 1920 hade fått arbeta i lugn och ro, utan lagens mellankomst, hade goda förtjänster kunnat tagas, varigenom 'verkstä- derna säkerligen stått bättre rustade under den följande depressionen, så att nödläget icke bli- vit så svårt, som det för många har blivit.

Vår bestämda övertygelse är, att det icke vore lyckligt förnya 8-timmarslagen, sedan den tid, för vilken lagen är antagen, utlöper.

Stockholm den 15 juni 1922.

Sveriges verkstadsförening. G. A. Styrman.

19. Svenska metallindustriarbetareförbundet. (Siffrorna hänvisa till form. 1: a.)

1. Ja, med undantag av en del av arbets- rådet fattade beslut om undantag för hyttar- betare och med dem jämställda m. fl.

2. Verkstäderna omkring 3 timmar per vecka. Järnbruken mellan 9 och 32 timmar per vecka. 3. Icke inom verkstadsindustrien. Inom Järnbruksindustrien har man också i stort sett fortsatt arbetet med samma arbetarantal som förut. i 4; Nej:

a) Inga nämnvärda ändringar.

b) Endast de; som arbetstidsförkortningen nödvändiggjort.

c) I allmänhet hava rasterna inom verkstads- industrien borttagits. Inom järnbruksindustrien har också en betydande rastinskränkning ägt rum.

e) Arbetstiden var före lagen så noggrant tillämpad, att någon skärpning icke behövts.

f) Inga verkliga åtgärder hava vidtagits.

6. Nej:

6. Produktionen per huvud och timme har något ökats, men i hur stor utsträckning är omöjligt att angiva.

10. a) Inom järnbruks- och verkstadsindu- strierna har tidigare rått en sådan ordning och disciplin, att någon skolkning eller firande icke varit att tala om.

b) Kompensation har erhållits för timarbete inom verkstadsindustrien. Delvis också inom Järnbruksindustrien. Ackorden hava endast del- vis kompenserats.

ec) Helt naturligt, men att angiva uppsving i koloniarbete och hemliv i siffror är omöjligt.

d) Se-c):

e) Vi hänvisa till arbetarnas bildningsför- bunds statistik.

: 11. Ja, arbetsrådets möjligheter att delvis upphäva lagen ha ju blivit större:

12. 48-timmars arbetsvecka är ur alla syn- punkter nödvändig.

Utöver de frågor, som vi i frågeformuläret besvarat, vilja vi framhålla, att i fråga om me- tallindustrien så hade vi i början av är 1920 de stora konflikterna, "efter vilka en rent av abnorm verksamhet upptogs för att redan un- der oktober månad samma år giva vika för de första känningarna av den ännu pågående kri- sen. Från och med år 1921 har ju sedan allt gått i arbetslöshetens tecken. För att riktigt kunna bedöma 48-timmarsveckans värde och nytta för så väl arbetarna som landet och in- dustrien, så bör en utredning härom förläggas till de tider, då på nytt något så när. normala förhållanden bliva rådande.

Stockholm den 14 juni 1922.

Sv. metallindustriarbetareförbundet. Johan Olov Johansson.

20. Sågverksförbundet. Till förmi d:a)

1. Ja! — Dispenser för vakter samt arbe- tare, vilkas arbete är av sådan beskaffenhet, att det icke kan förläggas till bestämda tider t. ex. reparatörer, timmeremottagare m. fl. hava förekommit vid de flesta till förbunden an- slutna arbetsföretagen. I de fall, då under år

(Siffrorna hänvisa

• Sida 245
•  Original

1920 gjorts framställningar: om undantag från lagens tillämpning vid flottningsföreningarnas skiljeställen, har arbetsrådet lämnat medgi- vande. Liknande framställningar gjordes i stor omfattning 1921 men behövde på grund av lagens ändring ej föranleda beslut av arbetsrådet.

2. a) Den nominella arbetstiden var före lagens tillämpning i genomsnitt 57 timmar per vecka och nedsattes med c:a 15:8 2» till 48 timmar.

b) Den faktiska (effektiva) arbetstiden var före lagens tillämpning i genomsnitt 51 tim- mar och nedsättningen sålunda e:a 5'8 4.

3. Av bekanta skäl kan något omdöme i berörda hänseende på grund av förhållandena icke limnas annat än efter antaganden. År 1920 blev kvantiteten tillverkade varor knap- past det normala, och exporten företedde av- gjord minskning. Lagerbehållningarna till år 1921 blevo ock osedvanligt stora. Under 1921 måste, på grund av omöjligheten att avsätta trävaror i normal utsträckning, arbetet i hög grad inskränkas. Detta har medfört en avse- värd minskning i arbetarantalet under den normala senare delen av 1920 och för hela 1921. Medelantalet arbetare för helt år hos sågverksförbundets medlemmar ökade dock för motsvarande företag från c:a 23,000 år 1919 till e:a-: 25,000 år 1920, för att år 1921 ned- gå till c:a 18,000. Ökningen år 1920 torde till huvudsaklig del vara att tillskriva verk- ningarna av lagen, och det måste på goda grunder antagas, att, om driften 1921 varit normal, en avsevärd utökning av arbetaranta- let måst äga rum, minst till det antal som var anställt 1920.

4. a) Under 1920 - förekom sågning med dubbla skift i rätt avsevärd utsträckning under våren och sommaren för att ändras till sågning med enkelskift på hösten samma år. På grund av under punkt 3 anförda omständigheter har under 1921 ingen övergång från arbete i ett skift till arbete i två skift förekommit. ”Tre- skift kan ej lämpligen anordnas inom såg- verksindustrien.

b) Tiden för arbetets början har i allmänhet framflyttats !/2 timme och tiden för dess slut tillbakaflyttats 1 timme.

ce) Antalet avtalsenliga raster är två, så väl före som efter !/1 1920.

d) Tidigare tillåtna, ej avtalsenliga raster hava borttagits.

e) Enligt fr. o. m. 2/2 1920 gällande avtal skall varje arbetare befinna sig på sin arbets- plats så väl vid arbetsskiftets början som efter varje rast för att omedelbart börja på de be- stämda tiderna och får ej heller avsluta sitt arbete före bestämd tidpunkt. Den s. k. post- ningen, d. v. s. ombyte av sågblad, som tidi- gare delvis fått utföras under ordinarie arbets- tid, har enligt avtalen blivit helt förlagd till rasterna mot särskild ersättning. För att över- vaka att arbetstiden i alla avseenden noggrant utnyttjas har arbetsledningens kontroll på ar- betarna i allmänhet måst skärpas.

f) Se ovan.

5. Nej. I sågverksindustrien har ackordssystem varit förhärskande. 6 och 7. Under hänvisning till vad som anförts under punkt 3 framhålles, att före- tagens ekonomi under åren 1920 och 1921 förbjudit några nämnvärda ny- eller ombygg- nader. Krisen inom sågverksindustrien började under hösten 1920 och försäljningarna avtogo i omfattning redan under sommaren s. å.

8. En högst avsevärd fördyring av sågverks- industriens produktionskostnader har inträtt under åren 1920 och 1921, kulminerande un- der 1920. Den har förorsakats av den all- männa prisförhöjningen samt av de lönehöj- ningar, som vidtogos för att kompensera ar- betstidsförkortningen. En objektiv analys av, huru stor del av fördyringen, som förorsakats av arbetstidslagen, och huru stor del av andra omständigheter, försvåras synnerligen av de onormala driftsförhållandena ifrågavarande år. Den knappa tid, som stått till förfogande för besvarandet av de frågor, som innehållas i detta formulär, har även omöjliggjort en verk- ligt noggrann undersökning i denna viktiga fråga.

9. Någon förhöjande inverkan av den be- gränsade arbetstiden på arbetsintensitet eller arbetseffektivitet kan icke konstateras. = Är 1920 ökades, samtidigt med förkortningar av arbetstiden, 1919 års ackordslöner med 16 2.

alltid

• Sida 246
•  Original

Det för år 1920 uppnådda genomsnittsresul- tatet av ackorden företedde en ökning av c:a 10 2 utöver det beräknade eller samma skill- nad emellan beräknad förtjänst och uppnådd förtjänst, som den under punkt 2 påvisade skillnaden emellan nominell och effektiv ar- betstid före lagens tillämpning. Ökningen i arbetseffekt per nominell arbetstimme är så- lunda skenbar och beror uteslutande på att den avtalade arbetstiden utnyttjas till fullo på grund av de överenskommelser, som omförmälas un- der punkt 4 e) här ovan, och ej på någon förbättrad arbetsintensitet.

10. a) Någon ökad arbetsamhet har icke kunnat påvisas.

b) Arbetsinkomsten har ökats på grund av under punkt 9 anförda förhållanden. Större obenägenhet till övertidsarbete synes föreligga efter lagens genomförande. Vid upprepade till- fällen har förekommit vägran att utföra avtals- enligt övertidsarbete, och har som skäl anförts, att genom övertidsarbete skulle verkningarna av lagen förfelas.

c) Någon förbättring i detta hänseende torde icke kunna påvisas under den korta tid lagen verkat.

11. 1921 års revision av lagen torde i vissa fall varit till förmån; dock kunna ej några faktiska uppgifter i denna fråga lämnas på grund av den starka driftsinskränkningen un- der 1921.

Sågverksförbundet. Otto Hellström.

21. Svenska sågverksindustriarbetareför- bundet. (Siffrorna hänvisa till form. 1:a.)

1. I huvudsak har arbetstidslagen fullstän- digt genomförts inom sågverksindustrien. Endast några mindre dispenser för timmerbommar före- komma.

2. a) Arbetstiden har förkortats från 57 timmar till 48 timmar per vecka.

2. b) Den faktiskt förkortade arbetstiden är procentuellt mindre. Kan ej exakt upp- givas.

3. Icke nämnvärt, emedan redan tidigare förbättrade arbetsmaskiner och arbetsanord- ningar utförts och fortsättas.

4. a) Nej. Ingen nämnvärd återgång til tvåskiftsystem.

b) Endast sådan ändring, som betingas av arbetstidens förkortning.

ec) Samma raster. Frukost- och middagsrast.

d) Har icke förekommit.

e) Ja.

f) Förbättrade arbetsmaskiner, effektiv ar- betsledning. Ej Taylorsystem.

5. Nej. Ackordslön tillämpas nu som förut för c:a 90 & av arbetarkåren.

6. Käån ej säkert besvaras men oss före- faller att så skett.

7. Ingen nämnvärd utökning av arbetar- styrkan.

a) Anläggningar förbättras.

b) Bostadsbyggnader obetydliga.

8. Kompensation från 57 till 48 timmar krävde 18?3/4 24 ökning teoretiskt. År 1920 höjdes ackordslön 16 2, timlön 20 £.

9. Enligt vår uppfattning höjdes intensi- teten c:a 10 2 år 1920, då arbete utfördes d. v. s. produktionen vid sågar och utlastning ungefär motsvarade ett normalt år före kriget. 10 a) Arbetet föregår jämnare inom såg- verksindustrien. Vi vilja hoppas, att intresset ökar med arbetstidsförkortningen.

b) Genom ökad arbetsintensitet kompense- rades arbetstidens förkortning. Extra arbeten förekomma säkerligen icke utan att avtalsenlig nödvändighet föreligger.

ce) Bättre hemliv, varav följer intresse för uppfostran och bostadsförhållanden.

d) Levnadssättet blir enligt vår mening vä- sentligt förbättrat.

e) Vad det gäller ynglingar och yngre arbe- tare är det svårt avge bestämt omdöme. Tiden är delvis för kort för att kunna ha verkat så att ett sakligt omdöme kan ges. Men vi själva i arbetarkretsar ha stora förhoppningar, att ung- domen raskare skall uppnå erfarenhet och ut-

• Sida 247
•  Original

11. De större skiljeställena, som ligga vid älvarnas utlopp i samband med sågverksdistrik- ten, ha undantagits från lagen, men vi hävda nödvändigheten av 48 timmars arbetsvecka, som ock är överenskommen med arbetsgivarna. 12. Uppgifterna avse 1920 års verksamhet inom sågverksindustrien: Gävle den 1 juni 1922.

Sv. sågverksindustriarbetareförbundet gm Aug. Svensson.

22. Pappersmasseförbundet. A. Uppgifter till socialstyrelsen rörande arbetstidslagens verkningar i enlighet med cir- kulär i april 1922. (Siffrorna hänvisa till form 1:a.)

1. Arbetstidslagens genomförande. För kalk- brännare och kraftstationsmaskinister har ar- betsrådet i regel medgivit 56 timmar per vecka. 19:de skiftet, d. v. s. 50?/3 tim. per man och vecka, har medgivits under år 1920 och 1921 vid ett fåtal sulfit- och sulfatfabriker samt vid vissa träsliperier. För år 1922 ha 11 sulfat- fabriker erhållit tillstånd att använda 19:de skiftet under tiden !/1—39/4 samt !/10—3!/1i2, Ett tiotal sliperier ha likaledes fått dispens rörande 19:de skiftet, gällande hela året.

2. Arbetstidens förkortning.

a) Å nominella arbetstiden. 1) Inom helkontinuerliga driften 8 timmar per vecka.

2) Inom påppsalar, silerier m. m. och trä- sliperier 2?/3 tim. per vecka.

3) Inom alla vedrenserier 6 timmar per vecka.

b) I vedrenserier i treskift har icke 48 tim- mar kunnat uttagas, se p. 4 a.

3. Arbetarantalets ökning. Undersökning härom visar en ökning av omkring 20 2.

4. Förändringar på grund av arbetstids- lagen.

a) Övergång från ett skift till två skift eller från två till tre skift.

På en del håll har skiftgång måst anordnas för reparationsarbetare, elektriker m. fl. till följd av den inskränkta arbetstiden. Den av- talsenliga arbetstiden i renserierna med två

skift om 9 timmar måste på flera ställen om- läggas till treskiftsgång, medförande förutom ökning av arbetarantalet även en effektiv arbetstid av endast 45 timmar per vecka. För måltidsrast och stålskiftning måste nämligen renserierna stannas minst !/2 timme per skift.

b) ändring av tidpunkten för arbetets början och slut.

1) dagarbetare: Avtalsenligt före arbetstids- lagens tillkomst var 54 tim. per vecka med 9!/2 tim. de 5 första dagarna i veckan. Arbetet började som regel kl. 6 f. m. Numera börjar arbetet i regel kl. 7 f. m; och slutar kl. 5 e. m. med två raster om !/2 och 1 timme.

2) skiftarbetare: I de kontinuerligt drivna avdelningarna pågick arbetet tidigare 56 tim. per vecka. Nu 48 timmar med s. k. ersätt- ningsmanskap. MSöndagsarbetet per arbetare blir nästan lika som förut, och den lediga da- gen inträffar oftast mitt i veckan. I pappsa- lar, silerier, massabingar m. m. samt träslipe- rier har det avtalsenliga 19:de skiftet försvun- nit utom i några enstaka fall, där arbetsrådet meddelat dispens. För renseriavdelningarna i två skift har övergång flerstädes skett från dag- och nattskift till tvåskift i följd, exem- pelvis kl. 6 f. m.—3 och 3—12 med 1 tim- mes rast. På bekostnad av måltidsrasten har stundom arbetstiden blivit ännu mera samman- trängd.

ec) Indragning av raster. Ja, 1 rast.

d) Indragning av förut i arbetstiden inräk- nade raster. Nej, de s. k. kafferasterna indrogos redan år 1919 i samband med den avtalsenliga arbetstidens förkortning.

e) Noggrannare tillämpning av bestämmelsen om arbetstidens början m. m. Sedan lagens tillkomst ha förhållandena i detta avseende icke förbättrats.

f) Förbättrat utnyttjande av arbetskraften eller anläggningen. Systemet med tidkontroll har införts vid ytterligare några fabriker. Åt- gärder till förbättrat utnyttjande av arbets- kraften eller anläggningen ha icke kunnat vidtagas, då lagen ställer sig hindrande härför. Så har exempelvis borttagandet av 19:de skiftet medfört, att vattnet måste gå förbi utan an-

i några fall

• Sida 248
•  Original

vändning eller kraften betalas utan att kunna utnyttjas, medförande väsentlig produktions- minskning och förlust. Produktionsförmågan å dyrbara maskiner inskränkes även härigenom.

5. Ändring av avlöningsmetoderna. Tonlön eller liknande avlöningssystem har sedan länge varit allmänt i bruk och tillämpas fortfarande.

6. Större prestationsförmåga hos de tek- niska hjälpmedlen.

Moderniserings- och ekonomiseringsarbeten pågå ju vid alla fabriker och framtvingas för övrigt av konkurrensen. För att i någon mån motverka den på grund av arbetstidsförkort- ningen uppkomna produktionsminskningen ha stora kapital måst nedläggas i maskinella ny- anordningar ex. högtryckspressar, kabelkranar, nya barkmaskiner, transportanordningar m. m.

T. Utvidgning av

a) fabriksbyggnader

b) bostadshus I allmänhet ha fabriksbyggnaderna ej ut- vidgats. Däremot hava bostäder för det på grund av arbetstidslagen ökade antalet arbetare måst nyuppföras, vilket dragit högst betydande kostnader, säkerligen uppgående till flera mil- Joner kronor.

8. Produktionskostnadsfördyring. Ostridigt har lagen verkat högst betydligt fördyrande på produktionskostnaderna. Denna ökning är dock rätt olika vid olika fabriker. Så har vid några samma beräknats utgöra om- kring 102, vid andra avsevärt mera, och det kan påstås, att detta fördyrande i stort sett för denna industri kan beräknas för de rörliga kostnaderna till omkring 16 4. Ökningen av de fasta kostnaderna varierar högst betydligt och en medelsiffra kan ej här uppgivas eller beräknas. Flera fabriker hava måst bygga en mängd bostäder och andra mindre. Lagen har nödvändiggjort nyanskaffning av omkring 2,000 st. bostadslägenheter.

9. Arbetsintensiteten. Den från arbetar- sidan utlovade ökningen häri har uteblivit och snarare .motsatsen är flerstädes konstaterad. Skulle £f. n. en högre intensitet eller arbetslust förmärkas, så är denna att tillskriva den rik- liga tillgången på arbetskraft och står ej i di- rekt samband med arbetstidens förkortning.

a) arbetsamheten. Förhållandena här oförändrade. Övertidsar- bete, som f. n. betalas med 50, resp. 100 2 förhöjning å vardagar och söndagar, åtaga sig arbetarna numera ytterst ovilligt, och det synes vara deras strävan att motarbeta det inom denna industri alldeles nödvändiga övertidsarbetet.

b) arbetsinkomster. Full kompensation beviljades vid lagens ikraft- trädande för den förkortade arbetstiden. Till följd av lågkonjunkturens inträdande hava lö- nerna betydligt måst nedsättas, för år 1921 med omkring 154 samt för år 1922 med yt- terligare 40 4.

c) hemliv, husliga förhållanden m. m. Någon ändring i detta hänseende, åtminstone till det bättre, torde i stort sett ej lagen hava åstadkommit.

d) levnadssättet ur hygienisk synpunkt. Ingen förändring.

e) fritidens användning.

De äldre arbetarna använda i viss utsträck- ning sin ökade fritid till sin och familjens fördel dock ej sällan till arbete hos annan arbetsgivare. Samma är dock ej förhållandet med de yngre. Här användes fritiden till s. k. nöjen, och det har icke förmärkts, att man lagt an på att förkovra sig i bildning och kunskaper.

11. Revisionen av lagen år 1921. Ja, i viss mån, då den givit möjlighet till ökat övertidsarbete, absolut ofrånkomligt för denna industri. I övrigt inga förändringar. 12. I övrigt. . Redogörelse härför lämnas i särskild inlaga samtidigt med denna utredning.

Stockholm den 17 juni 1922. Pappersmasseförbundet. Robert Palmgren.

Till socialstyrelsen.

Härigenom hava vi äran överlämna oss ge- nom Edert cirkulär av april 1922 avfordrade uppgifter i frågan om verkningarna av gällande lagstiftning om arbetstidens begränsning, och hava vi. tillåtit oss att, då utrymmet visat sig

• Sida 249
•  Original

för knappt, lämna dessa uppgifter å särskild bilaga, anordnad efter och bilagd Edert fråge- formulär.

Med stöd av formuläret mom. 12, där fråga framställes om något eljest är att anföra till belysning av arbetstidslagens ekonomiska eller sociala verkningar, tillåta vi oss att i ärendet utöver det, som i uppgiften sålunda andragits anföra följande.

Vi anse oss då först böra redogöra för ar- betstiden inom denna industri vid tiden för den s. k. arbetstidslagens ikraftträdande samt för tiden därefter.

Alla s. k. dagarbetare hade inom denna in- dustri sedan 2/2 1919 en ord. arbetstid av 54 timmar per vecka och man. Skiftarbetet, d. v. s. arbetet i själva driften, fortgick i tre skift om 8 tim. med 7 skift och 56 timmar per vecka och man för de s. k. ständigelds- avdelningarna (ångpannehus, syrehus och kokeri) samt likaledes i tre skift om 8 timmar med 6 !/3 skift och -50?/3 timmar per vecka och man för pappsalar, silerier m. m, i cellulosa- fabrikerna samt för samtliga träsliperier.

För tiden efter lagens ikraftträdande är nu ord. arbetstiden för dagarbetare 48 timmar per vecka och man samt för arbete i skift likale- des 48 timmar per vecka och man med an- ordning för s. k. ständigeldsavdelningarna av s. k. hoppande skift, varigenom visserligen driften här blir kontinuerlig veckan runt, men det 19:e, 20:e: och 21:a skiftet fullgöres av reserymanskap, en anordning, som visat sig medföra avsevärda olägenheter för båda par- terna och därtill ökad utgift för arbetsgivaren och minskad årsinkomst för de ordinarie skift- arbetarna. För arbetarna i vedrenseri och ved- gård, sysselsättande omkring 202 av hela ar- betsstyrkan, blir vid treskiftsdrift, som är det mest brukliga, effektiva arbetstiden i driften ej mer än 45 timmar per vecka och man, då måltidsrast av en halv timme oundgängligen behöves. ;

I vissa fall och för vissa slag av.arbetare har arbetsrådet medgivit en utsträckning av ordinarie arbetstiden på sätt angivesi den här- vid fogade uppgiften under n:o 1.!

1 Atergives- ej här

Härefter torde vi få övergå till att i kor het beröra några allmännå synpunkter:

a) rörande: dagarbetare. Den ofta självtagna extra fritid, som under den längre arbetstiden förekom, har efter lagens tillämpande icke märkbart minskats, och arbets- intensiteten, som av lagens förespråkare påstods skola bliva ökad, har, om icke direkt minskats, så dock icke tilltagit i nämnvärd mån, och en allmän motvilja mot arbete kunde i början förmärkas, på senare tiden dock i avtagande på grund av den goda tillgången på arbetsfolk och konkurrensen om fasta anställningar. Motviljan mot att arbeta å övertid har på se- naste båda åren blivit starkare, och detta vållar inom denna industri särskilt svåra olägenheter, då det är alldeles ofrånkomligt att ordna en hel del viktiga arbeten med reparationer, om- läggningar och dylika arbeten av många slag å tid utom den ordinarie tiden, särskilt då å sön- och helgdagar, då driften är inställd.

b) rörande skiftarbetare. Det är erfaret, att arbetstidens begränsning för de kont. drivna avdelningarna från 56 till 48 timmar icke uppskattats ens å arbetar- sidan. På grund av ervsättningsmanskapet måste en otillfredsställande skiftindelning till- lämpas, och det har uppstått svårigheter att erhålla yrkeskunnigt folk för dessa arbeten, samtidigt som anordningen härmed vållar samt- liga skiftarbetare olägligheter i avseende på arbetstidens förläggning och verkar störande på familjelivet, oregelbundna måltidstider m. m. Även hos skiftarbetarna har kunnat konstate- ras en minskning i ansvarskänslan och i stort sett ingen ökad lust för arbetet. Det genom lagen uppkomna hindret att hava driften i 19 skift har särskilt för träsliperierna medfört en betydande minskning i produktionen, vål- lande betydande ekonomiska förluster och fara för att driften på flera ställen måste ned- läggas.

Vidare giva de gjorda undersökningarna vid handen, att arbetsprodukten per timme och arbetare som regel icke ökats, och de undan- tag, som härifrån konstaterats, äro att till- skriva en förbättrad ackordsbetalning. I fler- talet fall har produktionen kunnat vidmakt-

• Sida 250
•  Original

hållas endast genom utökning av manskapet eller genom anskaffandet av dyrbar maskinell utrustning, nyanordning o. d.

Den genom den nödvändiga utökningen av arbetarstammen uppkomna bostadsbristen har vållat svåra olägenheter, och betydande utgif- ter ha förorsakats arbetsgivarna för nybygg- nader, särskilt kännbara under de svåra eko- nomiska förhållanden, som särskilt för denna industri varit och ännu äro rådande.

Den ökade fritiden har visserligen av äldre och sansade arbetare i stort sett utnyttjats för dem fördelaktigt, men de yngre hava huvud- sakligen använt sammu till s. k. nöjen, resor och förströelser av olika slag, starkt angri- pande deras kassa och framkallande ökade löneanspråk för att kunna tillgodose de ökade behoven.

Uti detta yttrande hava vi ansett det vara på sin plats att peka på några huvudmoment, som genom lagens tillämpning för denna in- dustri uppstått och samverkat till att göra den ödesdiger för svenska industrien och icke minst ör pappersmasseindustrien, till ojämförligt törsta delen exportindustri.

Då lagen infördes, befann sig näringslivet i

efterfrågan på arbetskraft. På grund härav och även till följd av den alltjämt fortgående höjningen av den allmänna prisnivån voro re- dan vid denna tid arbetslönerna synnerligen uppdrivna. För att kunna hålla produktionen uppe blev det efter lagens tillkomst nödvän- digt att högst betydligt utöka arbetsstyrkan vid varje fabrik. Härigenom tilltog i hög grad så väl efterfrågan som knappheten på ar- betskraft med resultat, att arbetslönerna ytter- ligare abnormt uppdrevos. Det är givet, att den sålunda genom lagen framkallade fördy- ringen av arbetskraften varierat allt efter kon- junkturernas växlingar, men då inom indu- strien löneavtalen i allmänhet uppgjorts kol- lektivt för ett år i sänder, har en anpassning av arbetslönerna efter dessa växlingar icke kunnat genomföras annat än från det ena året till det andra. Emellertid kvarstår det fak- tum, att lagen för industrien skapat ett behov av betydligt större antal arbetare än förut.

Även om denna stegrade efterfrågan och sam- tidigt ökade knapphet på arbetskraft icke för arbetarnas del, såsom en del av arbetstids- lagens förkämpar måhända hoppats, kunnat åstadkomma, att arbetarna under i övrigt lika förhållanden för den avkortade arbetstiden er- hålla samma avlöning, som de före lagen upp- buro för den längre, så har den dock för företagaren medfört en direkt och mycket be- tydande ökning av avlöningskontot. - Den så- lunda uppkomna ökningen av arbetskostnaderna har tydligen måst äga rum på bekostnad av en del av rörelsens vinstmarginal. I synner- het för exportindustrierna är denna följd av lagen till stort men. Så länge motsvarande begränsniug av arbetstiden icke införts i alla eller åtminstone flertalet av de länder, som inom dessa industrier uppträda såsom kon- kurrenter på världsmarknaden, måste nämligen de pris accepteras, till vilka dessa länder med sin billigare arbetskraft kunna offerera sina produkter. Dessutom kunna ju exportindu- strierna icke komma i åtnjutande av sådant stöd, som de på den inhemska marknaden ar- betande industrierna kunna erhålla genom olika tullpolitiska åtgärder, men få däremot för visso under ena eller andra formen lämna sin dryga tribut till tullskydden i de fall så- dana genomföras.

Den avkastning, som en på export arbetande industri giver, bestämmes av de pris, som för dess produkter kunna erhållas på världsmark- naden, och dessa pris bestämmas i sin ord- ning i stort sett av de pris, till vilka kon- kurrentländerna äro villiga att sälja samma produkter. Å andra sidan måste denna av- kastning »in the long run» täcka produktions- kostnader och kapitalräntor samt dessutom lämna skälig vinst. Vill man sålunda tvinga en industri att försörja så eller så många flera arbetare (med eller utan familjer) än den gjort förut, så kan detta visserligen ske på lagstiftningens väg, men på bekostnad av en- dera eller båda av följande två saker, nämligen dels företagarvinsten, dels arbetarnas egen levnadsstandard. Lagen om arbetstidens be- gränsning torde verka åt båda hållen, om än dess verkningar hittills hårdare drabbat före-

• Sida 251
•  Original

tagarna än arbetarna. Det torde emellertid icke sakna sin betydelse att påvisa, att lagen är ekonomiskt ogynnsam även för arbetarna själva, varför vi vilja belysa det nyss anförda med ett exempel.

Vid en viss sulfitfabrik har arbetsstyrkan genom arbetstidslagen ökats från 140 till 164 man. Medelarbetstiden per man och vecka, som för närvarande är 48 timmar, blir under förutsättning av samma arbetsintensitet med 140 man e:a 56!/14 timmar. Avlöningen till den nuvarande arbetsstyrkan belöpte sig för senaste avlöningsperiod till c:a 14800: — kronor, vilket gör en medelinkomst av 90:25 per man. Vi förutsätta, att lagen icke funnits och att den gamla arbetsstyrkan, 140 man, under denna avlöningsperiod utfört samma arbete och arbetat lika många timmar som de nuvarande 164 arbetarna. Om nu den gamla arbetsstyrkan erhållit samma medelavlöning, kr. 90: 25, per man trots den längre individuella arbetstiden, skulle avlöningssumman ha stannat vid 12 635:— kronor, och om tvärtom det nuvarande avlöningsbeloppet, 14 800:— kr., utbetalas till den gamla arbetsstyrkan, skulle dess medelinkomst per man under nämnda avlöningsperiod ha blivit kronor 105: 70. Det är givetvis vanskligt att säga, huru stort av- löningsbeloppet för perioden nu skulle blivit, om arbetstidslagen icke existerat. Med full visshet kan man emellertid säga, att det skulle ha kommit att ligga någonstädes emellan nämnda två belopp, kr. 12635: — och kr. 14 800: — och man har skäl att förmoda, att det skulle ha stannat ungefär vid det aritmetiska mediet mellan dessa summor. Man skulle m. a. o. med en viss grad av sannolikhet kunna antaga, att om arbetstidslagen icke fun- nits, avlöningen för perioden skulle ha belöpt sig till, låt oss säga, 13 700: — kronor samt att bolaget sålunda skulle inbesparat 1 100: — kronor, under det att medelinkomsten per arbe- tare skulle blivit 97: 85. Generaliseras exemp- let skulle man sålunda för denna fabrik kunna uttrycka saken så, att på grund av arbetstids- lagen avlöningskontot växt med c:a 8 & samtidigt - som arbetarnas medelinkomst, hoc est deras levnadsstandard, försämrats med likaledes c:a 8 gZ.

Givetvis verkar lagen på liknande sätt för- dyrande på framställningen av de materialier, som erfordras för produktionen, ävensom ned- pressande på medelinkomsten för de arbetare, som sysselsättas vid dessa materialiers fram- ställning.

Detta exempel avser en särskilt välordnad fabrik med i sin helhet särskilt goda förhål- landen, och det är med all säkerhet endast ett ringa fåtal av fabrikerna, som kunnat anpassa sig efter arbetstidslagen med så liten kostnads- ökning som denna. Stora flertalet har fått vid- kännas betydligt större merkostnader, och våra i saken gjorda undersökningar giva till resultat, att merkostnaden för produktionen i direkta arbetsutgifter belöper sig till mellan 8 och 20 2 å kostnaden härför före lagen, allt be- räknat vid själva fabriken och sålunda ej för all annan kostnad i arbetslöner dessförinnan.

Den genom arbetstidslagen nödvändiggjorda utökningen av fabrikernas = arbetarpersonal tvingade industrien att bygga bostäder för dessa nya arbetare. Bostadsbristen, som under kriget blev mycket stor, då den byggnadsin- dustriella verksamheten av olika anledningar under en följd av år legat så gott som full- ständigt nere, omöjliggjorde nämligen anstäl- landet av erforderlig ny personal utan att sam- tidigt sörja för anskaffandet av bostäder åt densauma. Arbetstidslagens plötsliga ikraft- trädande utan lämpligt avvägd övergångsperiod för att hinna ordna dylika förhållanden inver- kade givetvis i och för sig störande på fabriks- driften. — Erforderliga arbetarbostäder måste nu med största skyndsamhet byggas och detta under en tid, då priset på byggnadsmaterial liksom arbetslönen praktiskt taget hindrade varje enskild byggnadsindustriell verksamhet. De mycket betydande kostnader, som denna post förorsakat industrien, äro självfallet en direkt följd av arbetstidslagen samt valet av tidpunkten för dess ikraftträdande.

Lagens för industrien skadliga inverkningar ha icke heller mildrats genom det rigorösa sätt, varpå densamma hittills blivit tillämpad. Fast- mer har denna tillämpningsmetod karakteriserats av en anmärkningsvärd brist på elasticitet och anpassning efter speciella omständigheter, som

• Sida 252
•  Original

vid lagens antagande knappast kunde objek- tivt bedömas. För dylika fall hade det så- lunda- varit av stor vikt att på dispensvägen erhålla möjlighet att undgå de betydande förluster, som en strikt tillämpning av lagens bokstav medför. Inom pappersmasseindustrien kan, härvid såsom exempel anföras det 19:de skiftets utgörande utan särskilt avlösningsman- skap, varom tvenne gånger ansökan ingivits, båda gångerna med negativt resultat. Ett an- nat exempel utgöra de under skeppningssäsongen förekommande lastnings- och lossningsarbetena. Dessa arbeten bliva antingen fördyrade däri- genom att extra arbetskraft måste anlitas för att få dem utförda inom den tid, som de förr normalt krävde med den ordinarie arbetsstyr- kan, eller ock förorsakats på grund av arbe- tenas försenande extrakostnader i form av liggedagspengar, utgifter för pråmhyror m. m.

Som mera indirekta ekonomiska verkningar av arbetstidslagen kan nämnas den jämförelse- vis höga premie, som av arbetsgivaren hittills måst betalas för erforderligt övertidsarbete. Dessutom bidrager den givetvis i sin mån att öka alla fraktkostnader så väl för inom industrien använda råvaror som för den för avsalu och

tionsfördyring, som arbetstidslagen vållat. Så- som även antytts, är denna fördyring för öv- rigt själv variabel. Antager man, att densamma varierar proportionellt mot de totala produk- tionskostnaderna. per produktenhet, skulle man emellertid möjligen, åtminstone approximativt, kunna ange fördyringen i procent av dessa-kost- nader. En dylik uppskattning torde för pappers- masseindustriens vidkomrnande ge en produk- tionsfördyring av i genomsnitt c:a 16 å 17 4.

Arbetstidslagens för industrien skadliga verk- ningar stanna emellertid icke härvid. Såsom med vårt exempel från en viss fabrik åsyftats att visa, torde lagen med: säkerhet verka min- skande. även på arbetarnas individuella inkomst trots att timlönerna genom densamma upp- drivits. "Denna verkan av lagen är ju en helt annan än den av arbetarna väntade och. med

lagen åsyftade. Innan det står klart för ar- betarna, att denna följd av lagen torde vara mer eller mindre ofrånkomlig, måste emeller- tid med största sannolikhet förödande arbets- strider utkämpas. Man skulle på grund härav till och med kunna våga det påståendet, att arbetstidslagen även bidrager att öka så väl an- talet som långvarigheten och bitterheten av arbets- och lönekonflikter med ty åtföljande driftstagnation och arbetslöshet.

På sina håll vill man möjligen göra gällande att arbetstidslagen skulle väsentligen medverka att minska arbetslösheten, då den ju bereder arbetstillfällen åt betydligt flera arbetare än som före lagens tillkomst erfordrades. inom in- dustrien. Detta var visserligen en av lagens omedelbara verkningar, men denna verkan be- rodde mindre på lagen som sådan än på kon- Junkturerna vid tiden för dess införande. Vid fallande konjunkturer torde tvärtom den av lagen vållade produktionsfördyringen närmast bidraga att öka arbetslösheten, i det att den tidigare än eljest tvingar fabrikerna att inställa driften samt försenar deras återupptagande av densamma. För övrigt skulle det närmast kunna betecknas som kortsynthet att vilja göra gäl- lande, att antalet arbetslösa skulle ha minskats med det antal arbetare, som på grund av ar- betstidslagen måst anställas utöver den förut erforderliga arbetsstyrkan. Verkliga förhållan- det är i stället, att dessa arbetare undandragits annan produktiv sysselsättning, varmed natur- ligtvis icke är sagt, att alla dessa arbetare verkligen skulle ha lyckats erhålla dylik sys- selsättning, därest lagen icke tillkommit.

Då den genom lagen framtvingade inflationen av arbetsstyrkan i fabrikerna medfört en be- tydande ökning av arbetskostnaderna, har helt naturligt denna omständighet givit anledning till en starkare strävan att genom införande av :arbetsbesparande anordningar söka i möj- ligaste mån reducera arbetsstyrkan. I många fall har detta. även lyckats, och i den mån arbetskraft härigenom frigöres, neutraliseras ju huvudanledningen till timlönernas stegring. Även denna konsekvens av lagen bidrager så- lunda att i längden ytterligare försämra arbe- tarnas ekonomiska ställning:

• Sida 253
•  Original

Såsom vi förut berört, har den kulturella utvecklingen av arbetarklassen, som sades skola bliva en av lagens viktigaste frukter, ännu icke visat några spår att bliva till verk- lighet. Något nämnvärt intresse för studier eller inhämtande på annat sätt av nyttiga kun- skaper har icke ännu kunnat förmärkas, och det är tvivelaktigt, om lagen kommer att i detta hänseende medföra någen förändring till det bättre, då det huvudsakligen är hos de yngre, som spåren härför skulle yppa sig, och dessa hittills icke kunnat upptäckas utan fastmera benägenhet att utnyttja fritiden till tillfreds- ställande av nöjesbegäret.

Till sist hava vi med ledning av de genom oss företagna undersökningarna ansett oss böra ytterligare framhålla den ekonomiska verkan, som lagen direkt för denna industri redan visat sig medföra.

Totala normala årsproduktionen av pappers- massa vid de till förbundet anslutna fabrikerna utgör något över en mnuljon ton 90 2 massa, och år 1920 beräknades arbetskostnaden här- för vid själva fabrikerna till 61 kronor per ton, dav.isc 1vsn helhet tilll-något mera än 61 miljoner kronor per år. Ökningen, som upp- kommit i och med arbetstidslagen, kan för vår industrigren icke beräknas till lägre än 15 2, innebärande sålunda en ökning i kost- naden före lagens -tillämpande av mer än 9 miljoner kronor i arbetskostnader vid själva fabriken. Tages så även hänsyn till den för- dyrande inverkan, som lagen haft på de om- råden inom vårt land, där för denna industri behövliga råvaror frambringas och transporte- ras, ställa sig merutgifterna, som ådragits in- dustrien genom denna lag, betydligt högre. Framställningskostnaden i sin helhet av ett ton massa vid fabriken, d. v: s. från vedgår- den till massamagasinet, kan nämligen icke räknas lägre än till 200 kr. Ingående under- sökningar hava visat, att totala produktions- kostnaden inom landet jämte transportkostna- den utgör omkring 70 4 av den rena tillverk- ningskostnaden eller sålunda icke under 140 miljoner kronvr i arbetslöner av alla slag både vid fabriken och dessförinnan. Med beräkning, såsom förut är anfört, av att arbetstidslagen

medfört. en fördyring av arbetslönerna av 15 2, har den del av pappersmasseindustrien, som är ansluten till detta förbund, belastats med en direkt merutgift av totalt omkring 21 miljoner kronor per år i. och genom arbetstidslagens tillämpning, en siffra, som för denna industri- gren i sin helhet blir avsevärt större, då man medtager även de utom förbundet stående fab- rikerna. Tillverkningen vid dessa utgör om- kring !/5 av förbundsfabrikernas.

Huru höga dessa siffror än te sig, äro de dock icke tillräckligt högt tilltagna för att motsvara verkligheten, enär de miljonutgifter för bostäder åt den med lagen ökade persona- len samt för nyauskaffning av förut icke be- hövliga dyrbara maskiner, omläggningar m. m., för att i någon mån. motväga den genom den förkortade arbetstiden nedsatta produktionen, naturligtvis icke kunnat här vid beräkningarna exakt medtagas. Ej heller äro medräknade de betydande merutgifter, som arbetsgivarna måste påtaga sig vid personalens utökning för läkare, sjukvård, ersättningar av olika slag, olycksfallspremier m. m.

Som sammanfattning torde kunna fastslås, att 'arbetstidslagens ekonomiska verkningar re- dan hittills under den relativt korta prövnings- tiden visat sig särdeles förlustbringande för pappersmasseindustrien och dess företagare och i avseende å inkomsten även för denna indu- stris arbetare och personal. Dessa förhållan- den återverka givetvis i sin ordning i hög grad menligt även på industriens och de an- ställdas övriga förhållanden och på skatteför- mågan både till stat och kommun, varför om- dömet kan utsträckas att gälla folkhushåll- ningen i sin helhet, och vi tveka icke att på- stå, att nackdelarna av arbetstidslagen hava på intet vis: visat sig uppvägas av motsvarande fördelar varken hos arbetsgivare, arbetare eller hos landet i sin helhet samt sålunda lagen hittills visat sig hava blivit till ett verknings- fullt hinder för både arbetsgivare och arbetare, särskilt då inom pappersmasseindustrien.

Stockholm den 17 juni 1922.

Pappersmasseförbundets styrelse. Robert Palmgren enl. uppdrag.

• Sida 254
•  Original

23. Sveriges pappersbruksförbund.. rorna hänvisa till form. 1: a.)

1. Ja. Smärre modifikationer rörande ar- betstidens fördelning för reparationsarhetare. 2. a) för skiftarbetare fr. 12 till 8 tim.

> dagarbetare >» 10'5»> 8 >

b) Den faktiska genomsnittliga arbetstiden per man och år har varit 3,216 timmar, vil- ken siffra efter lagens tillämpning nedsatts till 2438.

3. Ja. Varierande vid olika fabriker, c:a 2 vid hela industrien. 4. a) Ja, från ett till två skift.

> två till tre skift. b) Ja, på en del platser. c) I allmänhet har man på arbetsgivarsidan sökt införa en enda rast.

d) Ja.

e) I allmänhet kan sägas, att effektivare kontroll över arbetstidens användning införts, vilket på en del ställen medfört, att självtagna raster bortfallit.

f) Inom pappersindustrien har redan förut arbetsledningen varit mycket god och maski- nella anordningar till besparing av arbetskraft införda. Men på enstaka platser ha nog — särskilt för lastning och lossning — maskinella anordningar, vilka tidigare ej varit räntabla, införts.

5. Nej. Större delen av allt arbete inom pappersindustrien bedrives efter som före lagen på ackords- eller premielön. 6. Zz 23

8. Se bilagd särskild utredning.

9. Vid manuellt arbete har en nedsättning av arbetseffektiviteten per tidsenhet på en del platser konstaterats. På andra anses effek- tiviteten oförändrad. Ökning har icke på nå- got ställe kunnat påvisas. 10. En bestämd ökning i obenägenheten att förrätta arbete på övertid. I övrigt ingen förändring.

b) Inom pappersindustrien erhöllo arbetarna vid lagens genomförande full kompensation för den förlorade arbetstiden. Där arbetstillfällen erbjödos har visat sig, att en del arbetare haft

benägenhet för att hos tvenne arbetsgivare på samma dag förrätta arbete. Härvid har då den sammanlagda arbetstiden för varje man överstigit 8 timmar per dag.

c) Kan icke av oss besvaras.

d) Kan icke av oss besvaras.

e) Ökat intresse för idrott samt för dagdri- veri och kortspel, särskilt hos de yngre arbe- tarna. .

TT: Ne: Stockholm den 23 juni 1922

Sveriges pappersbruksförbund. Alb. Ahlin.

Bilaga.

Till socialstyrelsen. För besvarande av Edert frågoformulär 1:a n:r 413 angående 8-timmarslagens betydelse för pappersindustrien ha vi, särskilt med hän- syn till besvarandet av punkten 8, gjort en utredning, över vars resultat vi ha att med- dela följande.

När arbetstidslagen år 1920 trädde i kraft, fanns icke någon egentlig utredning angående dess ekonomiska verkningar. Varje fabrikant, som kalkylerade sina självkostnader, visste givetvis, att en förkortning av arbetstiden åstadkom ett fördyrande av fabrikatet. Men det var först senare, som insikt vanns därom, att denna fördyring hade en större betydelse för industriens konkurrensförmåga, än man tidigare föreställt sig. Vi ha i det efterföl- jande utarbetat siffror ägnade att belysa den förkortade arbetstidens betydelse för svensk pappersindustri. Vi ha då undersökt frågans läge för dels ett av de största pappersbruken i landet med tillverkning av tidningspapper och vidare för ett av de mindre pappersbruken med tillverkning av finpapper, vilket förädlats i största tänkbara utsträckning (kuvert, skriv- böcker m. m.). I rubriken »rörliga kostnader» äro inräknade alla arbetskostnader per ton papper inkl. kostnader för övertid, dock ingå icke löner till förmän och naturligtvis icke heller lönekostnader för ingenjörer och kon- torspersonal. De extra kostnader, som under kristiden tillkommo för vedeldning, äro från- dragna, och i stället är insatt kostnaden för

• Sida 255
•  Original

det manskap, som skulle ha erfordrats för kol- eldning. Kostnader för nybyggnader vid fab- rikerna äro icke heller medräknade. Vid beräkning av själva arbetskostnadens stegring på grund av lagen har tillvägagåtts så, att vi först uträknat vad kostnaden per arbetare ut- gjorde före lagens ikraftträdande och därefter har uträknats, på basis av relationen emellan utförda antalet arbetstimmar per man och år före och efter lagens tillämpning, hur under i övrigt enahanda förhållanden lönesumman skulle ha legat vid förkortad arbetstid. På detta sätt har beräkningen blivit i möjligaste måtto fri- stående från den allmänna konjunktursteg-

ringen. I summorna för de under rubriken »rörliga kostnader» upptagna olika materialier ha vi uträknat de på varje material fallande arbetslönerna, så långt dessa varit av oss kända. Att arbetstidens begränsning jämväl medfört en allmän fördyring av livsförnöden- heter och material, vilken fördyring sedan i sin tur verkat ytterligare höjande på arbets- lönerna, torde få anses avgjort. Men denna sekundära verkan av lagen har varit mycket svår att definitivt påvisa, varför densamma i vår utredning lämnats å sido. Siffrorna äro som följer:

x Arbetslön, Kronor AS om lagen Differens ej funnits Rörliga kostnader: Massaved SL bo da SIE ris Tärna fs Sär al ilES VER PE SK ETS 140:47 37:09 80:88 6:21 Svavel öck KiB: feg eg veva rela BRM GGL RR IRG ere T09 0:72 0:54 0:18 Kallislön = fa snel bea peON EE oPloenRR Ra Eg 1:20 0:60 0:40 0:20 Slipmassa, köpt Ceda sc .gestd fås Ses sr GR SR 263 IT 0:88 0:29 Emballagevirke . PE sd ESO AD 370 680 6:32 0:48 Lera, talk, harts, alun, färger m, m. . 21:90 0:92 0:69 0:23 Sulfbidassar KöPOrAa kass he sp MERA Ande bt SLR se RAG 1:46 0:63 0:49 0:14 Sulfällgstt, 2 Ear en Se Renar SRA vass Så Ta 22:05 9:60 5:95 365 Kvislbassa: . cc 340 340 255 0:85 Bränsle för drift (ak, "stubbar m. om) 15300 = — = SmMörjMEdel HE 10 Pe ale ses a 1:43 — — ri Filtar och Manolo pg or Es Vs er dr ARA 16:40 320 240 0:80 Viror och dukar 4:55 0:90 0:67 0:23 Remmar .. 2:48 0:25 0:19 0:06 Slipstenar första USE ry SES 17 — — — Reparationsmaterial . SE SAIT 34:00 17:00 12:80 4:20 Arbetslöner . 15746 15746 119:29 3817 Summa 586:39 289:74 23405 55:69 Fasta kostnader: Ad ministrätioNear Er me. Seretse 928 — — — Räntor (5'5 4 å driftkapital och by ggnaders m. m. värde) 45:90 — — — Brukskostnader: Kraft; Köpt: = 0:40 — — — Avskrivning å by ggnader SR 20 = — En > 37-1YGS KANON Lönnen ed Bira) rele 9:82 — -— — Försäkring av fastigheten oo. om sm jess abe nee a — — — > > maskiner . : 238 — — —- > 3 PIPOR ecleplösrek esse Lö 28 202 — — —- » möt: OByCkHMETI FA 0 sea 1:14 — — — Skatter & fastigheter. . « - 1:46 = = AR Summa 76:71 — — — Summa summarum (rörliga och fasta kostnader samman- ! FÖRDGÄDNA GE Eee Arg ner sd er läbes, R REG 66310 28974 23405 5569

• Sida 256
•  Original

Den av 8-timmarslagen förorsakade kostnads- ökningen per ton tidningspapper belöper sig alltså till 8'4 2 av samtliga kostnader.

Anmärkning. Vid uträknande av arbetslönens storlek, därest lagen ej funnits, har för varje särskilt material endast medräknats sänkning å den arbetskostnad, som i verkligheten berott på lagen i fråga. För rubriken >massaved» ha

exempelvis alla kostnader för skogsarbeten samt = flottnings- och fraktkostnader ansetts oberörda av lagen. Däremot ha kostnaderna för intumning, avräkning och lastning vid bru- ket ansetts bero av lagen. Detta sätt att beräkna förklarar, att rubriken »differens»> räk- nat i procent blir olika för olika material.

S-timmarslagen

Rörliga kostnader: Sulfit och trämassa, köpt . . . Bränsle, ved och koks . Remmar och smörjämnen Packmaterialier . Lump Byk- och blekämnen

Lim- och fyllnadsämnen . . Färger. . SA Dukar och filtar : Förbraknings- och förslitningsartiklar Inköpt halvfabrikat . S Byggnadsreparationer Maskinreparationer Forlöner och frakter Arbetslöner

Fasta kostnader: Hyror och hyresersättningar till arbetare . Brandförsäkring Räntor (55 4 & i rörelsen nedlagt kapital) Avskrivningar : Skatter å fastigheter z Administrations- och försäljningskostnader .

Arbetslön, om lagen ej funnits

Därav

arbetslön Differens

Kronor

61070 21610 2:54 11:56 51:20

28760 11885

21790 90:00 0:84 2740 T64 0:69 4620 4:00 HA10 É 627 4:60 -— 23:00 345 47:90 14:20 193:30 69:62 44:50 19:90 T50 18:00 4:05 1:35 31:38 29:55 "14 26150 26150 189:45 2:00

90864 11:82

69:70 28:85 0:26 875 0:28 140 2:04 1:15 4:70 22:20

315-50

räknade) .

Den av 8-timmarslagen förorsakade kost- nadsökningen per ton högförädlat finpapper belöper sig alltså till 11:04 4 av samtliga kostnader.

Anmärkning, se ovan. Stockholm den 23 juni 1922.

Sveriges pappersbruksförbund. Alb. Ahlin.

. 2 09674 90864 677382 231:32

24. Svenska pappersindustriarbetareförbun- det. (Siffrorna hänvisa till form. 1:a.)

1. Med undantag för av arbetsrådet vid - vissa fabriker medgivna dispenser för det s. k. 19:e skiftet.

2. För arbetare i renserierna, pappsalar och dithörande avdelningar, reparations- och ute- arbetare med i genomsnitt 6 timmar per vecka:

• Sida 257
•  Original

För den kontinuerliga driften i kokerier, syre- hus, ångpannehus och sulfatfabrikernas kalk- ugnar med i genomsnitt 8 timmar per vecka.

3. Arbetarantalet har, på grund av till- sättande av avlösningsmanskap i den kontinu- erliga driften samt i övrigt ökats med omkring 2—3 2. Vid en del fabriker förekom ingen ökning av arbetarantalet.

4. a) För dagarbetare tillämpas i regel en- dast dagskift, i undantagsfall även nattskift, som även tidigare tillämpats, då brådska med lossning och lastning rått. <Skiftindelning för det kontinuerliga <3-skiftlaget är lika, men det 7:de skiftet utföres av avlösnings- manskap. Vid renserier arbetas med 2 skiftlag, liksom tidigare i undantagsfall med 3 skiftlag.

b) Inom driften ske skiftombyten som tidi- gare. För renserier, där arbetet bedrives med 3 skift, sker skiftombyte kl. 10 e. m., 6 f. m. och - kl» 2 em Med | 2- skift; Vid någon fabrik utföres båda skiften under dagen, andra ett dag- och ett nattskift. För dagarbetare börjar arbetet kl. 7 f. m. och slutar kl. 1/25 -e. m., i undantagsfall kl. 4 e. m.

ec) För driften lika som före 8-timmarslagen,

på: 80 minuter. Vid 2 skift en rast på en timme. För dagarbetare 2 raster om resp. 30 minuter och 1 timme, i undantagsfall en middagsrast på 1 timme.

d) Alla kafferaster samt i stor utsträckning en måltidsrast.

e) Arbetstiden antecknas vid arbetarens an- komst till och från arbetsplatsen samt vid arbetets början och slut. Alla förut självtagna raster äro bannlysta och överträdelse vållar avsked.

f) Genom ett utpräglat ackordssystem ligger det självmant i arbetarens intresse att göra det bästa möjliga, vilket även har konstaterats vid våra avtalsuppgörelser, varunder vi få erfara, att i 90 fall av 100 har produktionsökning före- kommit. Vid lossnings- och lastningsarbeten ha uppvisats rent rekordmässiga «resultat. Taylorsystem praktiseras i viss utsträckning.

5. Inom pappersindustrien, där timlön tidi- gare tillämpats, äro avlöningsmetoderna numera lagda på dels premier och dels rent ackord

och omfatta samtliga grupper inom denna industri. Inom cellulosaindustrien är lön be- räknad efter kombinerad tim- och tonlön men förekommer även rent ackord = tonlön.

6. Genom införande av högtryckspressar vid torkmaskinerna inom ceellulosaindustrien, vilket innebär, att maskinerna kunna prestera ökad kapacitet, med 15—20 2, samt maskinella förbättringar för renserier och timmeruppford- ringar, som i betydlig utsträckning inbesparat den mänskliga arbetskraften. Samma är för- hållandet för en del andra ' lossnings- och lastningsarbeten.

7. a) Endast i något undantagsfall.

b) Genom egnahemsverksamheten ha arbe- tarna själva i stor utsträckning byggt sina hem. Bolagen ha endast i några undantagsfall byggt bostadshus till sina arbetare, sedan lagen trätt i kraft.

8. a) Kan ej avgiva något yttrande.

b) Då antalet anställda arbetare enligt punkt 3 höjts med 2—3 «2, men då vi samtidigt summariskt kunna beräkna en produktionsökning

att inga verkliga avlöningsökningar inträffat.

9. Då icke maskineriet varit ett avgörande moment vid arbetets utförande, har -arbets- effektiviteten per tidsenhet höjts, i det att den uppnådda arbetsprodukten motsvarar densamma som under den längre arbetstiden, i undantags- fall något mindre. 10. a) Skolkning och firande bland arbe- tarna inom denna industri höra till det för- gångna. Arbetsamhet och ansvarskänsla ha intagit de förras plats.

b) Full "kompensation i lönerna för den minskade arbetstiden har erhållits. Det hör till undantagen, att arbetare äro benägna åtaga sig extra arbete. De fall, som kunna förekomma, äro att finna bland de yrkeslärda arbetarna inom industrien, men har denna benägenhet icke i nämnvärd grad ökats.

e) Genom att familjefadern vistas längre tid i hemmet, har hans intresse för familjelivet ökats, vilket innebär en fördelaktig verkan på barnens fostran, som tidigare lämnats utan tillsyn på grund av moderns arbetsbörda. För bostadsfrågan är intresset stort, som tydligt

• Sida 258
•  Original

ger sig tillkänna i egnahemsbyggandet vid industriorterna. Samma är förhållandet med koloniträdgårdsskötseln.

d) Den tidigare mycket ofta förekommande kaffedrickningen mellan måltiderna har i stort sett upphört, som följd därav bli måltiderna bättre, vilket medför större prestationsförmåga hos arbetarna.

e) Flertalet av de yngre arbetarna lämnar i första hand sitt intresse åt idrott och allmän- bildning. De fåtal, som tidigare eller när- mare sagt under kristiden hängåvo sig till de osunda nöjena, visa numera även de en åter- gång till det bättre.

11. Arbetsrådet har därigenom i större ut- sträckning beviljat dispenser och drabba dessa dispenser i regel drifts- och reparationsarbe- tarna, i undantagsfall även lossnings- och last- ningsarbetare. 12. Den har medfört, att arbetarna och i synnerhet alla skiftarbetare få intaga sina uvudmål i hemmet, av oskattbart värde i ushållningen. Hustru och barn få därigenom intaga regelbundna måltider, som tidigare er- satts med kaffedrickning. Gävle den 30 juli 1922.

Bilaga. Till socialstyrelsen.

Till bifogade uppgifter torde några erinrin- gar vara av behovet påkallade, detta i anled- ning av, att lämnade uppgifter icke äro byggda på ett systematiskt bearbetat statistiskt mate- rial, utan äro upplysningarna delgivna endast på de erfarenheter och iakttagelser vi lyckats förvärva under vår praktiska verksamhet.

Det torde även vara nödvändigt på grund av de argument, som av pappersmasseförbun- det föres till torgs mot 8-timmarslagen, under motivering att sedan lagen trädde i kraft an- talet anställda inom industrien ökats med 20 4. Till detta vilja vi erinra, att dessa beräknin- gar antagligen äro baserade på antalet inom in- dustrien under år 1920 och 1921 anställda arbe- tare. Under dessa tider rådde ännu högkon- Junktur inom industrien, som medförde, att ar- betare oproportionellt i förhållande till vad som

under normala tider tillämpas, anställdes i stor utsträckning. Genom pappersmasseförbundets inlaga till arbetsrådet år 1921 tillkännagives i motiveringen bland annat, att år 1920 voro inom industrien sysselsatta 17,800 arbetare men den 15/9 1921 endast 5,200 man, men enligt samma promemoria meddelades, att den till nämnda datum uppnådda produktionen upp- gick till 49 «4 av den normala produktions- mängden. Den höga siffran 17,800 anställda arbetare 1920 beror i huvudsak därpå, att en mängd tillfälliga arbeten med reparationer, schaktningar och i någon utsträckning nybygg- nadsarbeten sattes i gång under åberopade tid, men kan icke räknas såsom en följd av 8-tim- marsdagens verkningar och därför få utgöra motiv för lagens slopande.

För närvarande skulle en beräkning av an- talet anställda inom berörda industrier vara tillfyllest för att tillbakavisa den av ovanbe- rörda förbund gjorda beräkningen som oveder- häftig och taga vi för givet, att en sådan un- dersökning skulle visa sig innebära att de be- räkningar, som av oss angivits i punkt 3, låt vara att dessa äro summariska, ändock äro med verkliga förhållandet överensstämmande.

Det torde även i detta sammanhang kunna påpekas, att den av pappersmasseförbundet vidtagna aktionen om dispens från arbetstids- lagen verkat som ett påtryckningsmedel för att genom konstlade medel få fram en opinion mot arbetstidslagen, då det visat sig, att på en del platser, där ansökningar av arbetsrådet beviljats, arbetsledningen icke satt i fråga att utnyttja desamma.

Det torde för övrigt stå klart för en och var, att lagen i stort sett icke haft för arbetsklas- sen annat än goda verkningar samtidigt som arbetsgivarna fått konstaterat en oavbruten och Jämn stegring av produktionen till båtnad för båda parterna.

Högaktningsfullt Sv. pappersindustriarbetareförbundet. L. E. Eriksson.

25. Sveriges tryckeriers arbetsgivareför- bund. (Siffrorna hänvisa till form. 1:a.)

1. Ja. Dispens med avseende på övertids-

• Sida 259
•  Original

arbete för riksdagstryck i Stockholm enligt arbetsrådets beslut den 3 maj 1920.

92. Ordinarie arbetstiden minskades 1919 med hänsyn till den väntade lagstiftningen från 51 till 48 timmar i veckan. Arbetsgiva- rens rätt till övertid. var före 1 jan. 1920 10 timmar i veckan.

3. Under år 1920 kunde behövliga arbe- tare ej erhållas och sedan har arbetsbrist varit rådande.

4. a) Behov av ökat skiftarbete gjorde sig gällande 1919 och 1920, men har sedan på grund av arbetsminskning varit mindre.

b) Arbetet har slutat tidigare. ec) Sådan övergång ägde rum med anled- ning av kristiden före lagens tillkomst.

d) Sådana raster förekommo endast undan- tagsvis och vid mindre väl skötta företag.

e) Arbetstidens ökade pris hade före lagens tillkomst ökat nödvändigheten av kontroll.

f) Se ovan vid e).

5. Dylika strävanden från arbetsgivarna funnos före lagen.

6. Begränsningen har möjligen ökat sådana alltid förefintliga strävanden.

7. Inga nämnvärda, se ovan vid 3) och 6).

8. a) Ökning av de fasta kostnaderna genom deras fördelning på mindre antal arbetstimmar.

b) De rörliga kostnaderna ha ökats genom att arbetarna på grund av konjunkturerna kun- nat betinga sig höjda löner.

9. Begränsningen har icke ökat arbetsin- tensiteten eller -effektiviteten. 10 a) Inga.

b) Höjda löner i mån av rådande kon- junkturer. Efter den år 1920 började minsk- ningen i arbetstillgång lära arbetarna söka er- hålla arbete på fritid hos andra arbetsgivare.

ec) Obekant.

d) »

e) > 11. Den vidgade rätten till övertid är till gagn även under nuvarande depressionstid på grund av den alltid ojämna arbetstillgången inom yrket.

12. Se bifogade tillägg. Stockholm den 14 juni 1922. Sveriges tryckeriers arbetsgivareförbund.

Bo Löfgren.

Bilaga. Till socialstyrelsen.

Såsom tillägg till: det av oss denna dag en- ligt form. 1:a avgivna yttrandet angående lag- stiftningen om arbetstidens begränsning få vi härmed vördsamt anföra följande. Lagstift- ningen om 8 timmars ordinarie arbetstid per dag var för arbetarna inom boktryckaryrket obehövlig, emedan de redan förut lyckats ge- nom kollektivavtal inskränka arbetstiden till 48 timmar i veckan vid tidningsarbete och till 51 timmar vid så kallade civil-boktryckerier. Med hänsyn till den väntade lagstiftningen nedsat- tes arbetstiden även vid civiltryckerierna i augusti 1919 till 48 timmar, varigenom en motsvarande ökning av tryckeriernas produk- tionskostnader uppkom.

Utöver denna ordinarie arbetstid fanns före lagens tillkomst genom frivillig överenskom- melse mellan arbetsgivare och arbetare möj- lighet att vid behov erhålla övertidsarbete un- der 10 ä 12 timmar i veckan mot en med 50, 100 eller 150 2 höjd avlöning. Denna rätt blev genom 1919 års lags tillkomst in- skränkt till 25 timmar i månaden och 150 timmar om året. Genom detta stadgande har lagen kommit att utöva en direkt skadlig in- verkan på boktryckerinäringen.

Såsom redan av boktryckarekammaren fram- hållits i dess utlåtande den 28 februari 1919 över då föreliggande förslag till lag om arbets- tidens begränsning, är tryckerinäringen i må- hända högre grad än andra näringar beroende av ojämna beställningar. Arbete på lager före- kommer knappast i denna industri, utan allt arbete utföres för främmande beställares räk- ning. Dessa beställningar inkomma mycket ojämnt och arbetena äro ofta av brådskande natur och måste utföras på kortast möjliga leveranstid. Då arbetarna själva före lagens tillkomst i allmänhet villigt åtagit sig över- tidsarbete — tillfälligtvis även utöver de stad- gade 10 äå 12 timmarna i veckan — och där- för erhållit en god extra ersättning, så bort- föll denna elasticitet i tillgången på arbets- kraft till största delen genom lagens snäva begränsning av övertiden.

För en del särskilt maktpåliggande arbeten

• Sida 260
•  Original

har det också befunnits nödvändigt att med- giva undantag från lagens bestämmelser. Ge- nom arbetsrådets beslut den 3 maj 1920 har medgivits betydligt utvidgad arbetstid för riks- dagstryck. För tidningarnas vidkommande har även en omfattande dispens blivit medgiven av arbetsrådet den 5 januari 1922. Till sin an- sökan härom hade tidningarna förvärvat sig tillstyrkan av vederbörande arbetarförening. För de vanliga tryckeriernas beställningar för enskilda personers räkning föreligger även ofta liknande behov, vilka emellertid endast i ringa mån nu kunna tillfredsställas. Under den hittills rådande depressionstiden har detta behov icke i så hög grad gjort sig gällande, men med ett återvändande av normala kon- Junkturer lärer det komma att väsentligen ökas. Den utvidgning av rätten till övertid, som gi- vits genom lagen "den 22 juni 1921, är icke tillräcklig för normala förhållanden. Vi tillåta oss därför upprepa boktryckarekammarens ut- talande om önskvärdheten av rätt att använda övertid under 50 timmar under loppet av en månad och 300 timmar under loppet av ett år, för den händelse att en lagstiftning om begränsad arbetstid skulle komma att fortfara. För boktryckare i allmänhet är begränsnin- gen av lagens tillämpning i vissa avseenden ägnad att ytterligare skada. Då lagen äger tillämpning endast för så vitt i regel flera än fyra arbetare användas samt från lagens till- lämpning är undantaget arbete i arbetarens hem och arbete, som utföres av medlem av arbetsgivarens familj, så har detta visat sig medföra en icke obetydlig konkurrens för de flesta yrkesidkare från sådant arbete, som icke genom lagen blivit begränsat. De talrika små näringsidkare, som icke ha flera än fyra arbe- tare, äro i stånd att utnyttja sina lokala och maskinella resurser bättre än större närings- idkare. "De större boktryckeriernas arbetare,

ställda arbetarna hava icke saknats. En lag- stiftning, som medför sådana egendomliga för hållanden, torde icke vara ägnad att öka akt ningen för lagstiftningsbestyrets handhavande.

Såsom slutligt yttrande över lagstiftningen om arbetstidens begränsning få vi anföra, att då denna lagstiftning enligt vår mening icke medfört något verkligt gagn ens för arbetarna själva utan åtminstone för boktryckaryrkets vidkommande varit för arbetarna överflödig, men lagstiftningen däremot för arbetsgivarna och för konsumenterna av trycksaker varit direkt skadlig dels genom ingrepp i en be- hövlig näringsfrihet och dels genom fördyrande av produkterna, synes det oss önskvärt att den ifrågavarande lagstiftningen måtte helt och hållet upphävas.

Stockholm den 14 juni 1922. Sveriges tryckeriers arbetsgivareförbund.

Bo Löfgren.

26. Svenska tidningsutgivareföreningens södra krets. Till socialstyrelsen, Stockholm. I frågan om 8-timmarsdagens verkningar anhåller svenska tidningsutgivareföreningens södra krets att få avgiva följande yttrande. För tidningarnas utsändande och distribue- ring till läsarna kunna avsevärda inskränknin- gar och förändringar i statens kommunikations- verks arbetssätt vålla svåra olägenheter. Under de senare åren ha inom kretsens verksamhets- område flera sådana inskränkningar förekom- mit, som vållat försening i tidningarnas dis- stribution. Även ha indragna postförbindelser vållat tidningarna olägenheter icke blott med avseende på tidningsdistributionen utan också beträffande den post, som sändes till tidnin- garna och som till följd härav blivit avsevärt försenad. Vi hänvisa till de av medlemmar inom kretsen avgivna särskilda yttranden, som här bifogas.! Särskilt fästa vi uppmärksam- heten på det yttrande, som avgivits av för- lagsaktiebolaget i Malmö, och som visar, att de ifrågavarande inskränkningarna medfört all- varligt avbräck i tidningens verksamhet. 1 Återgivas ej här.

• Sida 261
•  Original

Det har visserligen icke varit oss möjligt att med bestämdhet utröna, huruvida inskränk- ningarna uteslutande varit en följd av 8-tim- marsdagens tillämpning i statens kommunika- tionsverk, järnvägarna och posten. Men den undersökning, vi företagit, synes oss dock giva starkt fog för det antagandet, att 8-timmars- dagen dels direkt, dels indirekt genom den utgiftsökning, den medfört, föranlett omlägg- ningar och inskränkningar, som försenat distri- butionen av brev och tidningar.

Vi anse denna sak vara av den vikt, att vi funnit oss föranlåtna att fästa socialstyrel- sens uppmärksamhet på densamma. Den berör icke blott tidningarnas ekonomiska intressen utan också den allmänhet, som är hänvisad att begagna sig av. postverket. Det är för visso tänkbart, att det kan bli nödvändigt att uppgiva vunna kulturframsteg, om detta påkallas av obönhörligt tvingande sociala och ekonomiska skäl. Vi äro emellertid icke över- tygade om, att en sådan tvingande nödvändig- het här är för handen.

I lagen om 8-timmarsdagen undantogos sta- tens arbeten. Tydligen som en konsekvens av lagen har emellertid likväl genom k. förord- ningar 8-timmarsdagen införts även vid sta- tens verk. För att tillgodose kraven på en praktisk och snabb effektivitet i statens verk torde endast en mjukare tillämpning av prin- cipen vara nödig. Vi tillåta oss därför vörd- samt hemställa, att vid 8-timmarslagens revi- sion de vid statens kommunikationsverk, sär- skilt inom postverket, till följd av 8-timmars- dagens tillämpning eller av besparingsskäl före- tagna inskränkningarna måtte beaktas samt att vid arbetstidens framtida reglering inom dessa verk sådana jämkningar i tillämpningen med- givas, att effektiviteten i verkens förmåga att snabbt betjäna allmänheten icke blir mindre än den var före 8-timmarsdagens införande.

Malmö den 10 juni 1922.

Svenska tidningsutgivareföreningens södra krets. Emanuel Bj örck. Erik Hagberg.

för 27. Svenska typografförbundet. (Siffrorna hänvisa till form. 1:a.)

1. Inom typograffacket genomfördes 8-tim- marsdagen för dagliga tidningar redan 1904 och för övriga tryckerier i aug. 1919 i enlig- het med arbetarnas krav vid denna avtals- rörelse. Vid sistnämnda tid genomfördes även- ledes efter arbetarnas krav 45 timmars arbets- vecka vid nattarbete, samt 42 timmars arbets- vecka vid »delat dag- och nattarbete».

2. a) Ingen förkortning.

b) Ingen förkortning.

3. Den genom <avtalsrörelsen genomförda 8-timmarsdagen medförde icke någon ökning av arbetarantalet, enär (där $8-timmarsdagen icke tillämpades) förkortningen blev högst obe- tydlig, eller från 51 timmars arbetsvecka till 48 timmars.

4. a) Ingen förändring.

b) Ingen förändring.

c) Ingen förändring. (I Stockholm har sedan länge blott förekommit en rast, i lands- orten däremot i regel 2 raster.)

d) Ingen förändring.

e) Ingen förändring.

f) Vi veta icke, om den förkortade arbets- tiden varit den drivande orsaken, men under de senare åren ha arbetsgivarna vidtagit åt- gärder till ökat utnyttjande av arbetskraften.

5. Ingen förändring.

6. Huruvida 8-timmarsdagen givit anled- ning till utvecklandet av de tekniska hjälp- medlen är svårt att bedöma, men de kapital: starka firmorna börja allt mer och mer utbyta gamla maskiner mot nya och tidsenliga. De hava tydligen kommit underfund med, att det »betalar sig» att införa nya, tidsenliga maskiner.

7. a) Ingen förändring.

b) > > 8. a) 2» » | | b) > > 5;

Som tidigare nämnts, genomfördes 8-timmars- dagen för yrket genom avtalsrörelse samtidigt som nya .veckolöner fastställdes. De då fast- ställda lönerna hade troligen blivit högre, om vi frånfallit vårt krav på en förkortning av arbetstiden. 2 å

9. För maskinsättare har 8-timmarsdag va-

• Sida 262
•  Original

rit gällande” allt sedan sättmaskinerna infördes i vårt land i slutet av 90-talet. För denna yrkesgrupp går det alltså lätt att avgöra, om 8-timmarsdagen medfört någon inverkan på arbetsintensiteten, då 8-timmarsdagen för dem varit gällande i 25 år. Med tillfredsställelse kunna vi konstatera, att de svenska maskin- sättarnas arbetsintensitet är bland de högsta.

Då det torde ha sitt intresse, skola vi här meddela det antal typer per timma, som ma- skinsättarna i de tre skandinaviska länderna skola sätta för att anses för utlärda maskin- sättare:

Sverige 6 500 typer vid en satsbredd av 40 bokstäver. Danmark 40 bokstäver.

Norge 5 400 typer vid en satsbredd av 40 bokstäver.

10. a) Kort arbetstid medför ökad arbetshåg.

by) Ingen förändring.

ec) Arbetstidsförkortningen ensam torde icke inverkat så mycket på de husliga förhållan- dena, men i förening med en förhöjd levnads- standard har den bidragit till att förhöja hem- mens trevnad och därigenom ökat hemmens

5400 typer vid en satsbredd av

yrket. Nattarbetet inom vårt yrke är särskilt påfrestande, därför att arbetet icke enbart är manuellt, utan i hög grad intellektuellt. Nerv- sjukdomarna ha därför på senare tider blivit rätt allmänna inom yrket och för att motverka en ytterligare utbredning därav ha vi genom- drivit en kortare arbetstid vid nattarbete.

e) Vår organisation uppmuntrar på det kraf- tigaste medlemmarnas strävanden efter all- mänbildning och yrkesutbildning genom att lämna ekonomiskt understöd till »yrkesskolan för bokhantverk> samt till studiecirklar, vilka erhålla årliga anslag. Intresset för fackskolan är stort bland yrkesutövarna och även studie- arbetet omfatta våra medlemmar med in- tresse,

11. Å dagliga tidningar har den utsträckta

rätten till övertidsarbete i några fall utnytt- Jats. Stockholm den 15 juni 1922. Svenska typografförbundets styrelse. Sigvard Cruse.

2S. Sveriges bageriidkareförening. rorna hänvisa till form. 1:a.)

1. Alldeles fullständigt och utan att några nämnvärda dispenser blivit beviljade.

2. Tio timmars förkortning så väl i fråga om den nominella som faktiska arbetstiden.

3. Vid lika arbetsuppgifter ofta en ökning av arbetarantalet med 20 å 39 <«, delvis be- roende på nödvändigheten att i följd av ba- gerilagens arbetsförläggningsbestämmelser sär- skilt forcera arbetet vid vissa tidpunkter. 4, a) Från förut delvis 2 skift till så gott som uteslutande 1 skift.

b) Högst betydlig förskjutning med anled- ning av den nya bagerilagen, till vilken hän- visas.

c) Från omväxling förut numera i regel en rast (frukost).

d) Raster hava aldrig inräknats i arbets- tiden.

e) På grund av yrkets natur precis början.

f) Inga avsevärda förändringar.

5. Inga förändringar härvidlag.

6. En viss utveckling har ägt rum i ma- skinellt hänseende och beträffande ugnssyste- men.

7. De förutvarande fabriksutrymmena mer än tillräckliga.

8. Arbetstidens minskande har i kombina- tion med de det oaktat i hög grad ökade lö- nerna och arbetsstyrkans relativa ökande samt med en betydlig utgiftsstegring med avseende på vissa materialier och andra omkostnader förorsakat ett kolossalt fördyrande av omkost-

(Siff

9. Nej. 1058) ==föret

b) Ingen lönenedsättning på grund av den kortare arbetstiden. .

c) Huru den ökade fritiden användes ej när- mare bekant.

d) Goda hygieniska förhållanden i bagerierna

• Sida 263
•  Original

långt före lagen. Genom den allmänna över- gången till enskift sämre måltidsförutsättningar (torrskaffning).

e) Anledning befara att den ökade fritiden icke använts i den av lagstiftningen avsedda riktningen.

11. Rättigheten att uttaga 9 timmar per dag samt den ökade rätten till övertid hava givetvis verkat fördelaktigt. Förallmänligandet av företags med 4 arbetare undantagande från lagen skulle säkert medfört ödesdigra verknin- gar, därest dessa ej väsentligen förebyggts ge- nom de kollektiva arbetsavtalen. 12. Redan i och för sig men framför allt i kombination med bagerilagen har den i hög grad fördyrat brödet med de ekonomiska och sociala påföljder detta har. Stockholm den 1 juni 1922.

Sveriges bageriidkareförening. Enl. uppdrag Hj. G. Wallgren.

29, Svenska = sockerfabriksaktiebolaget. (Siffrorna hänvisa till form. 2:a.)

1. Svenska sockerfabriksaktiebolaget har hos arbetsrådet sökt och erhållit följande dispen- ser från lagen om arbetstidens begränsning:

a) Bolaget har medgivits att under pågåen- de betkampanj utsträcka arbetstiden vid samt- liga bolagets råsockerfabriker till 56 tim. i veckan för samtliga de arbetare, vilkas arbete förut bedrivits med kontinuerlig skiftväxling (arbetsrådets beslut av den 16 sept. 1920, prolongerat den 22 dec. 1921).

b) Bolaget har medgivits att vid raffinade- rierna i Arlöv, Göteborg, Landskrona och Stockholm låta vissa arbeten, vilka icke utgö- ras av rent produktivt raffinadarbete utan sna- rare äro att betrakta som bevaknings- och till- syningsarbeten, pågå i kontinuerlig skiftväx- ling under veckans alla dagar med en sam- manlagd arbetstid för resp, arbetare av högst 56 timmar per vecka. (Arbetsrådets beslut av den 16 sept. 1920, prolongerat den:22 dec. 1921.) fyr

ec) Bolaget har medgivits tillstånd att an- vända ett antal port- och nattvakter vid vissa

skift med 56 timmar i veckan. Därjämte har tillstånd medgivits att använda vissa nattvak- ter till tjänstgöring under 60 timmar i vec- kan med 10 timmar i dygnet. (Arbetsrådets . beslut den 26 juni 1920.)

d) Bolaget har medgivits rätt att använda

betstid än 8 timmar om dygnet eller 48 tim- mar i veckan, under förutsättning att därige- nom icke sammanlagda arbetstiden för en tids- rymd av högst 4 veckor blir längre än att den motsvarar 48 tim. i veckan.

8. Under punkt 2 angivna arbetarantal har uppdetats i två grupper: >kampanjarbetare» och »mellankampanjarbetare». Ökningen i kampanjarbetarantalet vid resp. fabriker under åren 1920 och 1921 jämfört med 1919 är direkt beroende av arbetstidslagen. Ökningen i antalet mellankampanjarbetare är dels direkt och dels indirekt beroende av arbetstidslagen. För att medhinna de vid fabrikerna nöd- vändiga eftersynings- och reparationsarbetena under mellankampanjen har det i allmänhet och där icke särskilda omständigheter föreligga varit nödvändigt att något utöka mellankam- panjpersonalen, vilket alltså är en direkt följd av arbetstidslagens införande och kommer denna utökning att bli beståndande. Därjämte ha de nedan under punkt 11 och 12 angivna nyanskaffningarna av maskiner och byggnader nödvändiggjort en utökning av an- talet mellankampanjarbetare under den tid dessa arbeten pågått. Denna utökning, som alltså indirekt är beroende av arbetstidslagens införande, är av mera tillfällig natur och kom- mer att upphöra, sedan dessa arbeten fullstän- digt genomförts, vilket torde ha skett med ut- gången av innevarande kalenderår.

9. a) I stort sett bedrevs allt kampanjar- bete så väl vid råsockerfabrikerna som vid raffi- naderierna vid tiden för arbetstidslagens infö- rande i dubbla skift, d. v.s. i två 12-timmars- skift. Med arbetstidslagens införande har 3- skifte om vardera 8 timmar införts. Endast å vissa platser i raffinaderierna, där arbetet förut uteslutande bedrevs som dagarbete, har man övergått till två 8-timmarsskift. ;

• Sida 264
•  Original

b) Under kampanjen ha tidpunkterna för ar- betets början och slut förändrats i enlighet med vad som det nyinförda treskiftssystemet betingat. Under mellankampanjen, då uteslutande dag- arbete utföres, har givetvis den förkortade arbetstiden medfört, att arbetet dagligen på- börjats senare och avslutats tidigare. Den vid fabrikerna gällande arbetstiden är emellertid icke likformigt bestämd inom hela bolaget utan varierar, beroende på vid resp. fabriker rådande förhållanden, och har den dagliga tids- indelningen fastställts efter utrönande av resp. arbetargruppers önskan.

c) Rasternas antal är olika vid olika fabri- ker (se under b). Under mellankampanjen samt under kampanjen vid raffinaderierna före- komma vid vissa fabriker både frukost- och middagsrast, under det att andra endast ha middagsrast. Under betkampanjen finnas inga bestämda raster fastställda, utan få resp. arbetare intaga sina måltider, när arbetet så medgiver. Häruti rådde samma förhållande före arbets- tidslagens införande.

d) Nej.

e) I och med arbetstidslagens genomfö- rande ha vid de flesta fabrikerna införts tid- kontrollur, vid vilka arbetarna få stämpla sina tidkort vid arbetets början och slut. I övrigt inga förändringar.

f) Ingen förändring i arbetsledningen till förbättring av arbetskraftens utnyttjande har kunnat införas. ,

TON Sj 11, 12. Dessa frågor torde enklast besva- ras i ett sammanhang.

I och med arbetstidslagens genomförande Ha synnerligen omfattande förbättrings- och Hybyggnadsarbeten måst införas vid bolagets fabriker. På grund av råsockerkampanjens korthet (c:a 8 veckor) har det städse varit svårt att med fördel införa arbetsbesparande maskiner och inrättningar, i det att inbespa- ringen i arbetarlönerna i allmänhet icke kunnat förränta och amortera kostnaden för de tek- niska hjälpmedlens förbättring.

I och med införandet av arbetstidslagen blev emellertid behovet av ökad arbetskraft så

där fabrikerna äro belägna, tillräcklig arbets- kraft icke skulle stå att erhålla. På grund härav blev det nödvändigt att i största möjliga mån införa arbetsbesparande maskiner och trans- portinrättningar för att så mycket som möj- ligt nedbringa det erforderliga arbetarantalet. Förräntning och amortering av det härför erforderliga kapitalet blev alltså en sekundär synpunkt, som icke längre fick vara grund- läggande för kapitalinvesteringen.

" Arbetstidslagens införande har därför tvungit bolaget att under åren 1919—-1922 nedlägga ett kapital av kronor 9,487,516: 21 i och för de tekniska hjälpmedlens förbättring.

Samtidigt har, för beredande av större bo- stadsutrymme åt den utökade personalen, bo- stadhus och kaserner för en' kostnad av 407,082: 09 kr. nyinrättats.

De tekniska hjälpmedlens förbättring har i stort sett icke medfört ökad prestationsförmåga hos resp, fabriker utan huvudsakligast avsett att inbespara manuell arbetskraft. Som av punkt 2 framgår, har emellertid icke varit möjligt att genom arbetsbesparande inrätt- ningar tillnärmelsevis kompensera den utök- fing av arbetarpersonalen, som 8-timmarslagens införande medfört.

13. Man kan beräkna, att med under ka- lenderåret 1922 gällande löner 8-timmarslagens införande medfört en fördyring av svenskt socker med 2 å 3 öre per kg. Om man be- räknar 10 2 ränta och amortering av den ovan angivna kapitalinvesteringen utgör den fasta kostnadsökningen ung. 0'65 öre av ovan- nämnda 2 ä 3 öre per kg. Att märka är, att detta uteslutande är den direkta kostnadsök- ningen för arbetet med sockerframställningen. Den indirekta kostnadsökningen, bestående i av 8-timmarslagen framkallad fördyring av rå- vara, materialier och förbrukningsartiklar, är Här icke medtagen, och hava vi icke möjlig- het att ens tillnärmelsevis: angiva den indi- rekta kostnadsökningen. : 14. Arbetet inom sockerindustrien är i all- mänhet av den art, att produktionskapaciteten är beroende av de tekniska hjälpmedlens pro- duktionsförmåga och icke av den levande arbets- kraftens intensitet. Följaktligen har ické någon

• Sida 265
•  Original

ökning av arbetseffektiviteten per arbetare och tidsenhet kunnat konstateras.

15. a) Då sockerindustriens årsanställda ar- betare utgöras av en burgen och solid arbetar- stam, som även före arbetstidslagens införande i stort sett skött sitt arbete exemplariskt, ha några förändringar av det slag, som i denna punkt hänsyftas, icke kunnat förmärkas.

Under kampanjen är arbetet av den art, att kontinuerlig tillsyn och påpasslighet erfordras, utan att arbetet kan sägas vara ansträngande. Någon förändring i arbetsamhet har därför icke kunnat konstateras, och oordentlighet i arbetet har varken förr eller nu tolererats. Dylika fall äro emellertid mycket sällsynta och någon förändring häruti har icke förmärkts.

-'b) Då arbetstidslagen trädde i kraft, ökades resp. timlöner till 99/48 .av förut gällande tim- penning. Beträffande extra arbete under fri- tiden se under c).

- ce) Ett stort antal av sockerindustriens arbe- tare, särskilt vid de fabriker som äro belägna på landsbygden, äro hus- eller egnahemsägare. För dessa har givetvis arbetstidslagens införande varit till stor fördel, i det att de fått mera tid att ägna åt sitt eget. Detta givetvis under förutsättning, att arbetarna ha sina hem så närbelägna, att de bo hemma och icke ligga kasernerade vid fabriken. En synnerligen stor del av kampanjarbetarna ha emellertid icke sina hem i fabrikens närhet utan bo därför under veckans lopp i fabrikens kaserner för att endast resa hem var eller varannan söndag. Hos dessa arbetare har ett visst missnöje med arbetstidens begränsning och följaktligen arbets- inkomstens minskning förmärkts. Förut hade nämligen dessa arbetare möjlighet att på grund av det övertidsarbete, som då under kampanjen förekom, skaffa sig synnerligen goda arbetsför- tjänster under de månader, som de underkastade sig att vara borta från hemmet. I många fall ha också dessa arbetare genom extra arbete på annat håll (betupptagning etc.) sökt skaffa sig sysselsättning och biförtjänst under den ökade ledigheten.

d) Något generellt omdöme kan icke givas beträffande denna punkt.

e) På grund av fabrikernas belägenhet i tätt-

befolkade trakter finnes ej möjlighet att följa särskilt de yngre arbetarnas liv under fritiden.

16. Den något utökade rätten till övertids- arbete har verkat lättande vid förekommande reparations- och översyningsarbeten, särskilt vid de tillfällen då yrkeslärda arbetare måste an- vändas. 17. - Arbetstidslagens ekonomiska inverk- ningar på den svenska sockerindustrien ha med hänsyn till den utländska konkurrensen ännu icke gjort sig gällande, då staten genom importreglering och maximipris förhindrat stö- rande utländsk import under den tid arbets- tidslagen varit gällande. Hur förhållandet kom- mer att bli vid denna reglerings upphörande, vilket torde inträffa ungefär med utgången av innevarande år, är f. n. svårt att uppgiva. Det bör vidare framhållas, att de länder, som f.n. genom sin produktion ha det största in- flytandet på världsmarknadspriset å socker, nämligen Cuba och Java, icke genomfört någon lag om arbetstidens begränsning, varför sockret från dessa länder icke belastas av de ökade produktionskostnader, som arbetstidens lagbe- stämda inskränkning ovillkorligen måste med- föra. Sockerpriset i dessa länder utgör f. n. 30 å 35 öre per kg., varför den ökning i socker- priset i Sverige, som arbetstidslagens införande medför, utgör c:a 10 & å det utländska priset. Stockholm den 29 juni 1922. Svenska sockerfabriksaktiebolaget. C. F. Tranchell.

30. Aktiebolaget svenska tobaksmonopolet. (Siffrorna hänvisa till form. 2: a.)

1. Nytt arbets- och löneavtal träffades med arbetarna i maj 1919. För att undvika nya, tidsödande avtalsunderhandlingar vid årsskiftet 1919—20 medgavs införandet av 8 timmars effektiv arbetsdag från maj månad 1919. För två fabriker med sammanlagt c:a 400 arbetare genomfördes förändringen först fr. o. m. juli månad 1919. 9.a. Till jämförelse med frågeformulärets angivna arbetarantal meddelas här nedan an- talet arbetare den 31 december redanstående

• Sida 266
•  Original

Cigarrtillverkning . . - 2,723 3,352 Cigarrettillverkning . 774 1,186 Röktobakstillverkning . ) 4021 107 Tuggtobakstillverkning . 200 Snustillverkning . : .« . 221 200 Hjälpanläggningar . - . 125 314 (Mek. verkst., kartongfabr., marketenterier etc.). Tobakskontoren

2,076 694 125 211 185 383

860 121 246 186 417

120100 TLA 108 Summa 4,374 5,699 5,135 3,837 4.a. Vid den kortare arbetstidens införande uppstodo svårigheter att fylla det alltjämt ökade behovet av tobaksvaror. Inom cigarr- tillverkningen var bristen på arbetslokaler och utbildad personal förnämsta hindret för en ökad tillverkning, varför brist å cigarrer och cigarrcigarretter uppstod.

Inom = cigarrettillverkningen inhämtas den erforderliga yrkesskickligheten relativt snabbt, varför nyanställning inom denna tillverknings- gren företogs i stor utsträckning. Till följd av brist på arbetslokaler och maskiner måste dock en del av personalen sysselsättas i skift.

Inom övriga tillverkningsgrenar ökades till- verkningen genom införandet av modernare maskinella anordningar.

saknas, enär de icke äga något intresse för arbetsgivaren. Allmänna fridagar (semester, 1:sta maj, påskafton etc.) kunna givetvis icke räknas såsom erbjuden arbetstid, ej heller per- mission: på grund av arbetsbrist.

T. Noteringar i statistiskt hänseende be- träffande antalet timavlönade finnas och äro för arbetsgivaren av intresse. Men dessas bearbetande för särskiljande av tim- och till- fälligt ackordslönebelopp har icke företagits, enär en sådan uppdelning saknar intresse.

I det direkt produktiva arbetet användes i allra största utsträckning endast ackordslön, och äro arbetare med dylik lön endast rent tillfäl- ligtvis timavlönade. :

Avlöningssumman för år 1918 har medtagits till jämförelse på grund av att kompensation för den förkortade arbetstiden i viss utsträck- ning lämnats från och med 1919 års början.

8. Arbetstidslagen har i de flesta fall icke givit anledning till ökning av den direkt pro-

duktiva arbetarpersonalen med mer än några få procent, på grund av att tobaksmonopolet vid den förkortade arbetstidens tillämpning genast införde 48 tim. »effektiv arbetstid». Den indi- rekt produktiva arbetarpersonalen har däremot ökats avsevärt, i många fall mera än proportio- nellt mot bruttoarbetstidens förkortning på grund av svårigheten att för denna grupp av arbetare anordna arbetet verkligt effektivt.

10. I samband med införandet av för- bättrade maskinella och andra anordningar hava avlöningsmetoderna förändrats från tim- lön eller rent ackord till premiesystem av olika slag. Premiesystemen hava vid manu- ellt arbete verkat i den riktningen, att arbe- tarna blivit mera punktliga (beror även på andra orsaker) och utnyttja den erbjudna ar- betstiden bättre än förr. Vid maskinellt arbete har premiebetalningen skärpt påpassligheten, så att maskinerna kunnat hållas i gång största delen av arbetstiden. De gjorda förändrin- garna i betalningsmetoderna hava skett obe- roende av arbetstidslagen och företogos före införandet av den kortare arbetstiden. På grund av arbetstidsbegränsningen befanns dock nödvändigt att komplettera löneföreskrifterna (premiesystemen) med ekonomiskt disciplinära bestämmelser för att den erbjudna arbetstiden skulle bliva väl utnyttjad till gagn för så väl arbetsgivare som arbetstagare. 11. Arbetstidsbegränsningen har endast del- vis varit anledningen till att de tekniska hjälp- medlen utvecklats. Tobaksmonopolet har allt- sedan sin tillkomst anskaffat och utexperi- menterat allt mera fulländade tekniska hjälp- medel, men arbetstidslagen har påskyndat dessa nyanskaffningar vid en tidpunkt, som ur ekonomisk synpunkt var synnerligen olämp- lig och olycklig. Å 13. Vid den kortare arbetstidens införande tvangs tobaksmonopolet, i likhet med andra industrier, att lämna kompensation i avlönin- gen . för arbetstidens förkortning. : Härigenom höjdes i stort sett avlöningarna med c:a 12 2. Avlöningsökningen kunde ur synpunkten av önskan om bibehållen levnadsstandard anses vara berättigad för timavlönade arbetare. För

• Sida 267
•  Original

avlöningen, som ovan angivits, oberättigad, enär den förutvarande verkligt effektiva arbetstiden högst obetydligt översteg 50 timmar per vecka. Arbetstidslagen har sålunda i allmänhet lett till en ökning av ackordsarbetarnas inkomst, vilket i detta fall är liktydigt med fördyrande av de direkta produktionskostnaderna.

15.d) Det år 1919 införda skiftarbetet synes i jämförelse med dagarbetet hava en menlig inverkan å de kvinnliga arbetarnas hälso- tillstånd, i det fall att de sambo med andra personer, som hava annan vilotid. Skiftarbetet är nu i det närmaste avvecklat.

15. e) Tobaksmonopolet har låtit anordna kurser i allmänbildande och andra ämnen, men har anslutningen varit jämförelsevis ringa. 17. Arbetstidslagen har enligt vår mening varit till avsevärd skada. Lagen har tvungit till bindandet av stora kapital i nybyggnader, utvidgningar och maskiner (överkapitalisering). Den framtvingade, delvis fullkomligt oberätti- gade ökningen i normalavlöningarna vid en given tidpunkt har fördyrat produktionkost- naderna avsevärt. Detta leder till, att även sådana arbeten, som «tidigare utförts för hand, måste mekaniseras, varigenom antalet direkt produktiva arbetare minskas. Värre är, att den indirekt produktiva arbetarpersonalen (distributionspersonal och dylikt) har måst ökas avsevärt, utan att utsikter till någon nämnvärd minskning i densamma kan förutses på grund av svårigheten att rationellt ordna dylikt arbete, så att personalen erhåller full sysselsättning. På grund härav förefaller det vara oriktigt att samma nominella arbetstid skall gälla för dessa arbetare som för de verk- ligt produktiva arbetarna.

Det större mått av ledighet från ordinarie arbetstid, som arbetstidslagen medfört, har å vissa orter orsakat, att flitiga arbetare upp- rättat verkstäder i sina hem och därifrån konkurrera med industrien (dock givetvis icke med tobaksindustrien) under det de omintet- göra meningen med det mått av vila från arbe- tet, som uppgives vara ett av lagens ändamål.

Till arbetstidslagens suggestiva verkningar torde kunna hänföras, att särskilt yngre arbe- tare i allmänhet fått den känslan, att den

ökade fritiden bör tillbringas i sysslolöshet, vilket orsakat, att frivilligt arbete utöver 8 timmar åtminstone till att börja med för- följdes. Att en dylik uppfattning till sina sociala verkningar i allmänhet är fördärvbrin- gande torde ligga i öppen dag, enär endast arbetsamhet utöver det normala måttet leder till förbättrade förhållanden. Stockholm den 22 maj 1922. A.-B. svenska tobaksmonopolet. 0. Wallenberg.

31. Svenska tobaksindustriarbetareförbundet. (Siffrorna hänvisa till form. 1: a.)

1. Ja, genomfördes genom avtal i maj 1919.

9. Från 9 till 4 timmar. a) Före maj var arbetstiden varierande mellan lägst 52—54 timmar för cigarrfabrikerna och cigarrettfabri- kerna och 57 tim, för snus- och tobaksfabriker.

3. Kan ej besvaras, då under tiden före lagens ikraftträdande intagits ett stort antal arbetare på grund av den större efterfrågan på tobaksvaror, som sedermera avskedats under sista halvåret 1921 och början på 1922; båda fallen kunna ju sägas vara onormala förhållanden. 4: Nej.

a) Skiftarbete förekommer endast vid ci- garrettfabrikerna (2 skift), har tillämpats före lagens ikraftträdande.

b) Olika på varje plats; i regel avslutas ar- betet tidigare på eftermiddagen än förut.

ce) I regel som förut.

e) Ja, självtagna raster under arbetstiden få ej förekomma.

f) Premieackordssystem genomfördes för stör- sta delen av arbetarna genom avtal i maj 1919.

5. Se 49).

6. Ja. Inom röktobaks- och snusfabrika- tionen samt delvis inom cigarrettindustrien.

9. Kan ej besvaras. .

10. a) I allmänhet utnyttjas den erbjudna arbetstiden mera nu än tidigare.

b) Nej.

e) Ja. :

e) Av allt att döma användes den vunna fritiden i stor utsträckning för bildningsända- mål och dylikt, särskilt tyckas de kurser av skilda slag, som anordnats av tobaksmonopolet,

• Sida 268
•  Original

röna stort deltagande från så väl manliga som kvinnliga. Även har intresset för trädgårds- odling ökats bland äldre arbetare genom att skaffa sig koloniträdgårdar och egna hem.

11. Nej. 12. Den vunna fritiden har givit arbetarna tillfälle att i större utsträckning än tidigare använda de bildningsmöjligheter, som stå till buds, ägna sig -åt hemmet. o. s. Vv. Stockholm den 20 maj 1922. Svenska tobaksindustriarbetareförbundet. 0. Johnsson.

32. Sveriges textilindustriförbund. A. För- bundets yttrande. (Siffrorna hänvisa till Orm: Lona)

1. Ja, i stort sett fullständigt. Endast i ett fåtal fall torde dispenser hava förekommit, såsom då ett spinneri varit för litet för att tillgodose behovet av garn inom ett tillhörande väveri.

2. a) 12 timmar per vecka.

b) 9—12 timmar per vecka. : 3. På grund av driftstagnationerna inom textilindustrien under åren 1917—21918 och 1920—1921 har arbetsstyrkan så avsevärt redu- cerats, att någon ökning på grund av arbets- tidsbegränsningen icke kunnat påvisas. Enligt en av oss företagen undersökning var vid 140 företag arbetsstyrkan den 1/6 1913: 26,531 och den 1/6:1920: 27,032.

4. a) Inom textilindustrien. har alltid skift- arbete förekommit endast i ringa utsträckning, vilket torde sammanhänga därmed, att den övervägande delen av arbetarstammen utgöres av kvinnliga och minderåriga arbetare, varför anordnandet av skiftarbete är. förenat med vissa svårigheter med hänsyn till arbetarskydds- lagen och' lagen om förbud för användande av kvinnor i nattarbete. Efter arbetstidslagens ikraftträdande har skiftarbete måst tillgripas i flera fall än förut.

b) Arbetstidens förläggning har.så väl de facto som ock i de kollektiva arbetsavtalen förändrats. Enligt 1919 års avtal skulle ar- betstiden förläggas mellan kl. 6 f. m.—7 e. m;; enligt avtalet 1926 skulle däremot arbetstiden förläggas mellan kl. "7: f. m.—5:'30-e. m. un-

svarande tid uti 1922 års avtal utökats att omfatta tiden kl. 6 f. m.—6 e. m. resp. kl. 6 fi m.—2 e. m. Arbetstiden vid ordinarie dagarbete tog i regel före 1920 sin början kl. 6 äå 6:30 f. m. och slutade då kl. 6 äå 6'30 e. m. resp. kl. 2 på lördagar. Efter 1920 pågår i regel det ordinarie dagarbetet från kl. Ta Tsar mi till j4:s0a 5130 resp. till kl; 1: e. m. på lördagar.

c) Bästa ekonomisering av arbetet har givet- vis sökt genomföras. Vid flertalet fabriker torde man hava övergått till enrastsystem. Kafferasten torde i regel hava indragits.

d) Där dylika raster förut förekommit, torde indragning av dem allmänt hava skett.

e) Där noggrann tidkontroll icke tidigare varit införd, torde sådan hava genomförts.

i) Där förbättringar i detta avseende kunnat göras, torde de hava vidtagits oberoende av arbetstidsinskränkningen.

- 5. Ackordslönesystem var redan före år 1920 i den' mån det var möjligt genomfört inom textilindustrien. Noggranna bestämmel- ser rörande ackordsprislistornas upprättande och ackordsprisernas beräknande fastställdes 1920 och hava numera intagits i gällande avtal; dock hava dessa bestämmelser tillkommit obe- roende av 8-timmarslagen. Genom den snäva begränsningen av arbetstidens förläggning hava bestämmelser rörande ersättning för förskjuten arbetstid måst till en början i praxis tillämpas och därefter från 1922 införas i kollektiv- avtalet (8 10 mom. 4). :- 6. : Förbättringar i produktionstekniskt hän-

ligt fördyrats. Att angiva någon exakt siffra över denna fördyring är så mycket svårare, som det på grund av de senaste årens omfattande driftstagnation knappast är möjligt att jämföra förhållandena under de olika åren före och efter. lagens - tillkomst. . Vad lönerna angår

• Sida 269
•  Original

medgavs vid uppgörande av 1920 års avtal en väsentlig förhöjning och beräknades därvid c:a 25 24 ökning av de förutvarande lönerna mot- svarande kompensation för arbetstidens för- kortning.

9. Enligt så gott som enstämmigt uttalande från de olika fabrikerna har någon ökning av arbetsintensiteten icke kunnat påvisas. 10. Genom den samtidigt medgivna fulla kompensationen för arbetstidens förkortning och förhöjningen av lönerna 1920 blevo för- tjänsterna så höga, att arbetarna oftare än eljest uteblevo från arbetet. Först på senare tid, sedan lönerna sänkts, har arbetstiden bättre iakttagits; några förbättringar i jämförelse med förhållandena före lagens tillkomst torde dock icke hava åstadkommits i berörda hänseenden.

b) Arbetarna hava hittills erhållit kompen- sation för den minskade arbetstiden. Om detta även i fortsättningen låter sig göra, torde vara ovisst. De höga arbetsförtjänster, som under de senaste åren varit rådande, hava medfört att benägenheten för att t. ex. arbeta på över- tid synes snarare hava av- än tilltagit.

ec) Det är oss icke möjligt att uttala oss därom. 3

e) Det allmänna intryck, arbetsgivarna på olika platser i landet bibringats, är att de flesta arbetarna särskilt de yngre icke utnyttja sin fritid på ett för dem gagnande sätt.

11. Revisionen innebar en förbättring, men industrien är dock fortfarande för mycket bun- den, för att driften skall kunna ordnas på ett rationellt sätt. 12. Enligt vår mening kan lagen icke komma att motivera de stora förväntningar i fråga om höjandet av arbetarnas ställning, som vid dess antagande från vissa håll uttalades, tvärtom torde framtiden komma att utvisa, att arbe- tarnas levnadsstandard måste sänkas till en lägre nivå än före kriget. Stockholm den 27 juni 1922.

Sveriges textilindustriförbund. FE. W. Paues.

B.: Skrivelse från förbundet. Till socialstyrelsen, Stockholm: - Sveriges textilindustriförbund' har i enlighet

med socialstyrelsens begäran besvarat det fråge- formulär rörande verkningarna av 8-timmars” lagen, som av styrelsen blivit förbundet till- ställt. Förbundet tillåter sig att härmed kom” plettera de svar, som lämnats i frågeformuläret, med vissa synpunkter och erfarenheter, som framkommit vid behandlingen av denna fråga vid den i medlet av sistlidna juni månad här” städes hållna internätionella bomullskongressen. Som vissa av de därvid hållna föredragen på ett synnerligen vederhäftigt sätt belysa den förkor- tade arbetstidens verkningar inom bomullsindu- strien i Frankrike och England, bifoga vi dessa i översättning.!

De äro följande: 1) Den franska bomullsindustrien och 48 timmars arbetsvecka, redogörelse utarbetad av M. H. Manuel, fransk ledamot av internatio- nella bomullskommittén och vice president för Syndicat général de V'industrie cotonniére frangaise, Paris;

2) 48-timmarsveckans inverkan på produk- tionen i bomullsfabrikerna (England), redogö- relse utarbetad av Mr. Arthur Foster, direktör för Geo. & R. Dewhurst Ltd, Preston, och ord- förande i North Lancashire Master Cotton Spin- ners and Manufacturers Association, England;

3) 48-timmarsveckans inverkan på produk- tionen i spinnerierna (England), redogörelse utarbetad av Mr. William Howarth, direktör för Fine Spinners and” Doublers Association Ltd, Manchester; = 4) 48-timmarsveckans inverkan på produk-

Oliff, sekreterare för Oldham" Master Cotton Spinners Association Ltd, direktör i New Pearl Mill Ltd, direktör i Busk Mills Ltd, Oldham. - Författarnas ställning inom sina resp. indu- strier och den för våta förhållanden kolossala ömfattningen av de organisationer, på vilkas iakttagelser de grunda sina uttalanden, göra att dessa måste anses i hög grad representa- tiva för bomullsindustrien ej blott i Frankrike och England, utan i tillämpliga delar även för övriga länders bomullsindustri. Särskilt den engelska bomullsindustriens långt drivna spe-

• Sida 270
•  Original

cialisering och i övrigt gynnsamma tillverk- ningsförhållanden underlätta i hög grad under- sökningarna i hithörande frågor och möjliggöra ett djupare inträngande och en allsidigare be- lysning av desamma, än vad som exempelvis kan ske inom den svenska bomullsindustrien.

Jämförelser med svenska 8-timmarslagen. Såsom en huvudsaklig anmärkning mot den svenska 8-timmarslagen har så gott som man- grant från industriens sida anförts dess bri- stande smidighet och svårigheten att inordna arbetet inom dess snävt utstakade gränser. För förberedelse- och avslutningsarbeten har ju visserligen medgivits vissa lättnader, särskilt i den reviderade arbetstidslagen, men om man Jämför dessa lättnader med de i Frankrike direkt för textilindustrien medgivna undantagen, är det uppenbart, att ännu väsentligt mycket mera både kan och måste göras, för att 8- timmarsdagens utnyttjande skall kunna försiggå utan onödig arbetsanskaffning och därmed för- enade kostnader. Observera t. ex. de undan- tag, som i Frankrike äro medgivna för rengö- ring och oljning av maskiner samt för eldning och tillsyn av anordningar för belysning och värme m. m. Härför är anslaget en extra tid

lämpade arbetstiden. För vissa klasser av ar- betare medgives ända till fyra timmars längre arbetstid, nämligen vakter, chaufförer m. m., vilkas arbete medgiver långa viloperioder. Ställ häremot svårigheten för den svenska industrien att med nuvarande lag ordna exempelvis eld- ningen utan extra personal, så ser man, vilka onödiga hinder för driftens rationella bedri- vande vår lag uppställer. All nu ifrågavarande tid måste nu avräknas på 8-timmarsdagen, vilket gör, att den för den egentliga produk- tionen avsedda tiden är mindre nu än i för- hållande till hela arbetstiden förut. Även för säsongarbeten, vilka förekomma ganska allmänt inom textilindustrien, är den nuvarande lagen långt ifrån tillfredsställande. Den mycket be- gränsade övertiden förorsakar arbetsgivarna stora ekonomiska förluster. Deras beställnin- gar annulleras ofta på grund av fabrikanternas oförmåga att leverera varorna inom önskad tid. Dylika varor, som redan befinnas under till-

verkning, men ej hinna bliva färdiga, få sedan ligga över till nästa säsong och då säljas med förlust, emedan de ej längre motsvara modets krav. Den franska lagens medgivanden att för vissa avdelningar, färgerier etc., utöka ar- betstiden till 10 timmar per dag, innebär helt visst ett avgjort företräde för den franska textilindustrien. I de svenska färgerierna har det på många håll visat sig svårt att utan till- gripande av raster och övertid ordna det dag- liga ordinarie arbetet.

Gentemot England har den svenska textil- industriens ställning försämrats, då vi i Sve- rige förut arbetade 57 å 60 timmar per vecka, medan England arbetade 55/2 tim.

Produktionens förhållande till den minskade arbetstiden.

Inom den svenska bomullsindustrien synes man allmänt hava kommit till den erfaren- heten, att den genom den minskade arbets- tiden utlovade ökningen i arbetsintensiteten ingalunda ägt rum. Om i några enstaka fall en dylik ökning kunnat konstateras, har den varit mycket ringa i Jämförelse med den stora minskningen i arbetstid. Av särskild bety- delse är härvid för Sveriges vidkommande den förut påpekade ogynnsamma lagstiftningen be- träffande 'smörjning och rengöring av maskiner, som nu måste avräknas från den för produk- tionen avsedda arbetstiden.

Erfarenheterna från England i berörda av- seende äro säkrare grundade än våra. De mycket omfattande statistiska undersökningar,

och väverier, och för vilka redogörelse lämnats i Mr. Cliffs och Mr. Fosters föredrag, påvisa med ovedersäglig tydlighet, att någon märkbar ökning i arbetsintensiteten ej kan spåras som följd av 8-timmarsdagens införande i England. I de ifrågavarande föredragen har även på- visats, att man otvivelaktigt ställt alltför över drivna förhoppningar på att tekniska och or- ganisatoriska förbättringar skulle kunna med- verka till en utjämning av de produktionsför- luster, som uppstått genom den minskade ar- betstiden. - I de flesta fall har man redam uppnått en så stor verkningsgrad hos maski- nerna, att någon ytterligare ökning måste be-

• Sida 271
•  Original

materialets styrka så väl som maskinernas konstruktion omöjliggör likaledes någon nämn- värt större maskinhastighet.

Om man dessutom tager i betraktande, att en hel del av de inom bomullsindustrien förekommande arbetsoperationerna ske medelst automatiska eller halvautomatiska maskiner, där arbetarens uppgift närmast är att igång- sätta eller stoppa maskinerna, så framgår av vad nyss sagts, att produktionen måste hava minskats i proportion till arbetstidens reduce- ring.

8-timmarsdagen och olycksfallen. Ett av skälen för arbetstidens begränsning var den anhopning av olycksfallen mot arbets- tidens slut, som man ansåg sig hava konsta- terat under den längre arbetstiden. Man trodde därför, att en förbättring härutinnan skulle ske i och med 8-timmarsdagens införande. Av Mr. Cliffs och Mr. Howarth's föredrag fram- går, att detta ej varit förhållandet i England, man kan tvärtom konstatera en stark ökning av antalet olycksfall under dagens första ar- betstimmar. Någon liknande statistik finns ej för de svenska bomullsfabrikerna. Det har dock ej märkts, att arbetarna infinna sig till arbetet mera utvilade än före 8-timmarslagens införande utan snarare tvärtom.

8-limmarsdagen ej internationellt godkänd. Som försvar för 8-timmarsdagens införande i vårt land har bland annat anförts, att den blivit internationellt godkänd och antagen i de flesta länder. Detta är dock en sanning med mycket stor modifikation, ty vare sig U. S. A., Indien eller Japan tillämpa den- samma, och England m. fl. länder har ej ge- nom lagstiftning godkänt densamma. Man skulle kanske i första ögonblicket kunna tycka, att detta ej skulle betyda så mycket, då vi ej hava någon nämnvärd konkurrens med dessa transoceana länder i fråga om bomullsvaror. Indirekt påverkas vi dock därav, då dessa län- der jämte Kina varit stora avnämare av engel- ska bomullsvaror, vilka nu på grund av 8- timmarsdagens införande i England blivit för stora delar av deras befolkning för dyra och därför måste avsättas på andra länder, som

hava större köpkraft eller vilkas valuta och mindre effektiva tullskydd underlätta försälj- ning.

Belysande för förändringarna i avsättnings- områdena på sådan grund äro de mycket in- tressanta siffror som Mr. Foster lämnar i sitt föredrag om arbetarnas förtjänster i Indien och Kina.

Bomullsindustriens ställning till 8-liummars- dagen.

Vid den ovannämnda internationella bom- ullskongressen härstädes antogs en resolution, att 48-timmarsveckan hade visat sig vara ekono- misk osund och skadlig så väl för arbetsgivar- nas intressen som för arbetarnas. Den sven- ska bomullsindustriens representanter hade all anledning att instämma i denna resolution, då det även för Sveriges vidkommande måste an- ses i hög grad oklokt att vidhålla en så kraf- tig reducering av arbetstiden vid en tidpunkt, då världen mer än kanske någonsin tillförene är i behov av produktivt arbete för att repa- rera de skador, som uppstått genom kriget.

Stockholm den 25 augusti 1922. Sveriges textilindustriförbund. FE. W. Paues:

33. Svenska textilarbetareförbundet. (Siff- rorna hänvisa till form. 1:a.)

1 oJa,

2. a) 12 tim. per vecka.

b) 10/2 > a > »

3. Ingen ökning av arbetarantalet.

4. a) Inga förändringar. :

b) I regel börjar arbetet nu kl. 7 f. m. och upphör kl. 5 e. m. mot förut i regel resp. 6:30 f. m. och 6:30 e. m.

ec) Alla raster (förutvarande) med undantag av middagsrasten ha efter lagens ikraftträdande indragits.

d) Raster voro förut icke inräknade i ar- betstiden.

e) Fastställda bestämmelser om arbetstidens början och slut tillämpas mycket noggrannare än före 8-timmarslagens ikraftträdande.

f) Endast något effektivare ledning av ar- betet har kunnat iakttagas.

5. Någon förändring i avlöningsmetoderna

• Sida 272
•  Original

har icke inträtt. Ackordslönesystemet var re- dan före lagens ikraftträdande tillämpat i längsta möjliga utsträckning.

6. Nej. Åtminstone ej i nämnvärd grad.

9. Ja. WSärskilt beträffande ackordsarbetet. 10. a) Arbetsamheten har märkbart för- bättrats.

b) Gällande kollektivavtal (riksavtal 1922) garanterar kompensation för den minskade ar- betstiden. Någon större benägenhet för extra arbete på fritid kan icke iakttagas.

c) Hemlivet har i alla avseenden förbätt- rats genom den kortare arbetstiden.

d) Någon nämnvärd förbättring har ännu ej kunnat iakttagas.

e) Någon ändring kan ej iakttagas. 11. "Genom det rikligare medgivna över- tidsarbetet blir i praktiken arbetstiden i de flesta fall 54 timmar i stället för 48 timmar.

Norrköping den 9 juni 1922.

Svenska textilarbetareförbundet. Gust. Janzén.

34. Svenska skofabrikantföreningen. (Siff- rorna hänvisa till form. 1:a.)

TA

och med år 1919 54 timmar per vecka. Från och med 1920 års ingång har den på grund av nytt kollektivavtal, som tillkom samtidigt med lagen, varit 48 timmar.

3. Högkonjunktur rådde till hösten 1920 med undantag för första halvåret 1919, då stora inskränkningar förekommo. Under hög- konjunkturen var arbetarantalet starkt ökat. Detta skulle ha varit förhållandet även om lagen ej funnits. I vad mån arbetstidsbegräns- ningen då föranledde en större ökning av ar- betarantalet, än vad annars skulle varit fallet, kan ej angivas. Säkert är emellertid, att lagen orsakat en avsevärd ökning.

4. a) Skiftarbete har icke förekommit inom skoindustrien annat än i enstaka undantagsfall.

b), c), d) Olika på olika fabriker beroende på lokala m. fl. förhållanden.

e) Ja. Av enskilda arbetare har dock, sär- skilt under högkonjunkturen, då arbete var lätt att få och arbetsgivaren däremot erfor svårig-

heter att fylla vakanta platser, rests hinder däremot. |

f) Nej, inom skoindustrien var redan förit en ytterst stark specialisering genomförd.

5. Nej, avlöningsformen var förut liksom efteråt för största delen av personalen ackord.

6. Nej.

7. Har på åtskilliga platser förekommit, »å andra icke.

8. I kollektivavtalet 1920 inträdde en stack ökning av alla arbetslöner, bestående dels i 12 !/2 2 kompensation för den förkortade ar- betstiden, dels ytterligare höjning. Se f.ö. svar under 12.

9. Redan under högkonjunkturen 1920 har minskning av arbetsintensiteten kunnat kon- stateras, och sedan lågkonjunkturen inträdde, har ytterligare minskning skett genom arbe- tarnas försök till arbetets uttänjning. 10. a) Ökat intresse har ej förmärkts.

b) Oaktat full kompensation för den för- kortade arbetstiden givits, har dock en viss benägenhet för åtagande av extra arbete hos andra arbetsgivare på fritid ådagalagts.

ec), d) Koloniträdgårdsrörelsen har tydligt avtagit.

F. ö. äro dessa frågor svåra att besvara.

e) Ökat intresse för allmänbildning etc. har ej förmärkts men däremot hos yngre manliga arbetare mera benägenhet för dagdriveri och kortspel.

11. Ändringen borde väl under normala förhållanden ha varit till någon fördel, men sedan den trädde i kraft, har depressionen tvingat till större inskränkningar än lagen föreskriver, varför någon erfarenhet av dess verkan knappast föreligger. 12. I allmänhet kan sägas att, då vid la- gens införande inträdde en stark men kort högkonjunktur, som inom ett år efterföljdes av den ännu rådande lågkonjunkturen, vilken tvingat till betydligt starkare arbetsbegränsnin- gar, än lagen föreskriver, ingen sådan erfaren- het om lagens verkningar kan anses föreligga, som kan med siffror angivas. Under den korta tid, då arbetet kunde bedrivas i full ut- sträckning, har dock lagen verkat fördyrande, ej endast å de direkta arbetslönerna, utan även

• Sida 273
•  Original

å skoindustriens materialier (t. ex. garvat läder, textilier m. m.) och å frakter m. fl. kostna- der, samt genom att med mindre dagspresta- tion per arbetare och maskin de allmänna omkostnaderna under samma tid icke minskats, så att en större del även av dessa kommit på varje tillverkad kvantitet än förut. Stockholm den 9 juni 1922. Svenska skofabrikantföreningen. F. Vilh. Jonson.

Svenska sko- och läderindustriarbetare- förbundet. (Siffrorna hänvisa till form. 1:a.)

1. Ja. I enstaka fall ha dispenser erhål- lits för maskinister och eldare, dessa omfatta dock högst 50 man.

2. Arbetstiden var 1919 avtalsenligt fast- ställd till 54 timmar i veckan. Genom avtals- uppgörelsen i dec. månad samma år träffades avtalsuppgörelse om 48 timmar att tillämpas efter 1 jan. 1922. Det är icke osannolikt, att oavsett lagens tillkomst denna arbetstid hade kommit i tillämpning från samma tid, enär ett flertal skofabrikanter gjort uttalanden till förmån för 48-timmarsveckans införande inom industrien.

3. Sannolikt inte. Under år 1920 ökades visserligen antalet arbetare inom industrien med omkring 1524. Denna ökning var dock betingad av då rådande högkonjunktur.

4, a) Nej!

b) I regel börjar arbetet en halv timme se- nare och slutar en halv timme tidigare.

ec) I flesta fall ha 2 raster bibehållits med en . kort frukostrast på 15 å 30 minuter och en middagsrast å 45 å 60 minuter.

e) Knappast möjlig på grund av arbets- tidens effektiva utnyttjande före lagens ikraft- trädande.

f) Se svar under punkt 5.

5. Nej! Ett fast ackordsystem omfattande omkring 90 2 av industriens arbetare var redan före lagens ikraftträdande genomfört inom in- dustrien.

6. Nej! De tekniska hjälpmedlen voro redan tidigare utnyttjade till det yttersta.

7. I de fall utvidgningar ägt rum äro dessa icke betingade av lagens verkningar, utan be- 30.

roende av att vissa fabriker beräknat åstad- komma högre produktion än tidigare.

9. Nej! <Arbetsintensiteten per arbetad tidsenhet var redan tidigare så högt uppdriven, att en ökning icke förväntades. 10. a) Undandrager sig egentligt bedö- mande, enär arbetstillgången endast under en kortare tid helt har utnyttjats. Skolkning eller firande tillhörde redan före 1920 säll- syntheterna.

b) Någon strävan att skaffa sig sysselsätt- ningar vid sidan av den egentliga anställningen har utöver vad som möjligen fanns före 1920 icke förmärkts.

c) Ett avgjort ökat intresse för koloniträd- gårdsrörelsen har under de senare åren inträtt.

e) Den ökade fritiden har medfört ett av- sevärt ökat intresse för studieverksamheten. Sålunda har studiecirklarnas antal inom våra avdelningar, under särskilt den gångna vin- tern, varit mångdubbelt större än något tidi- gare år.

11. Sedan 1921 har arbetstillgången inom vårt verksamhetsområde varit så ringa, att för- ändringarna knappast i något fall kommit i praktisk tillämpning. Stockholm den 30 maj 1922. Sv. sko- och läderindustriarbetareförbundet.

Ragnar Luther.

36. Sveriges byggmästareförbund. (Siffrorna hänvisa till form 1:a.)

15 Ja:

2. Räknat från 1918 års avtal — 3 tim. per vecka. 1918 års avtal upprättades efter långvarig arbetsstrid, därvid arbetarna tillfvungo sig en minskning i arbetstiden från 57 till 31 timmar per vecka. Åren 1909—1918 var ar- betstiden 57 timmar per vecka, och det var arbetsgivarnas avsikt att återinföra denna ar- betstid, vilket emellertid förhindrades genom lagens genomförande. Arbetstidsminskningen

• Sida 274
•  Original

b) Ja, i den” mån arbetstidens "minskning betingar.

ce) Nej.

d) Nej. Ge) JA,

f) Inom byggnadsindustrien föreligger ringa möjlighet att utöver vad före lagens ikraftträ- dande vidtagits bättre utnyttja arbetskraften eller de tekniska hjälpmedlen.

5. Nej.

6. Nej.

8. Den kortare arbetstiden och det genom lagen försämrade utnyttjandet av den ljusare årstiden har medfört minskat ekonomiskt ut- nyttjande av arbetsmaskiner, längre byggnads- tid och därmed högre ränte- och administra- tionskostnader. Se även under punkt 10 b.

9. Någon ökning i arbetsintensiteten har icke konstaterats. Däremot har i flera fall en minskning observerats beroende på att arbe- tarna genom att ha erhållit förlängd fritid själva åtagit sig extra arbete. Under sommar- tiden har sådant arbete kunnat pågå 5—6 timmar efter ord. arbetstidens slut, vilket med- fört, att arbetarna kommit till sitt ord. arbete i sämre kondition nu än före lagens ikraft- trädande. 10. a) Ingen.

b) Då lönerna nu utgå med i förhållande till 1914 års löner högre belopp, än som be- tingas av så väl dyrtid som minskad arbetstid (57—48 timmar per vecka), måste sådan kom- pensation anses vara given.

cec), d) Några förmånliga verkningar härutin- nan hava icke förmärkts.

e) Annan erfarenhet än den ovan under punkt 9 angivna har icke gjorts.

11. Nej, icke hittills, emedan möjligheten till ökad övertid icke kunnat utnyttjas på grund av för hög övertidsersättning. Genom den reduktion av lönerna, som i sin helhet inträder efter 1 okt. innevarande år, beräknas detta ekonomiska hinder i viss mån bortfalla. Det torde därefter i vissa fall visa sig, att den tillgängliga övertiden är för knappt tillmätt. Vi avse härmed sådana fall, där t. ex. bötes- bestämmelser i leveranskontrakt nödvändiggöra arbetets forcerande.

12. Då man inom ' byggnadsindustrien då grund av klimatiska och ljusförhållanden icte kan utnyttja en arbetstid av 48 timmar pr vecka under vintermånaderna, träffar lagen byggnadsindustrien synnerligen hårt, emedin den lägger hinder i vägen för en nödvändg utsträckning av arbetstiden under sommarmi- naderna.

Malmö den 14 juni 1922. Sveriges byggmästareförbund. F. Holmén.

37. Svenska väg- och vattenbyggarnas ar- betsgivareförbund. (Siffrorna hänvisa till forn. 1:a.) 1: Ja.

2. a) I regel 3—4 timmar per vecka G eni- staka fall upp till 6 timmar).

b) Större än under a) på grund av minsk- ning i övertidsarbete. Den ringa förkortningen beroende på att arbetarna år 1918 genomdrerto en inskränkning av arbetstiden vid husbygg- nadsarbeten från 57 till 51 tim. per vecka.

3. Ej möjligt att besvara på grund av den ringa arbetstillgången samt de oroliga och ej stabiliserade förhållanden, som rått inom denna industri särskilt under de sehaste 3 åren. Un- der normala förhållanden hade en dylik ök- ning varit oundviklig.

4. a) I vissa fall har ett ökat behov av 2 skift visat sig, vilket tydligen i högre grad skulle hava varit fallet vid rikligare arbets- tillgång.

b) Ja, ändring har skett antingen av tid- punkten för arbetets början eller dess slut.

e) Nej:

d) Nej.

e) Förbud har införts mot självtagna s. k. kafferaster.

f) På grund av den ringa arbetstillgången efter lagens genomförande 'hava dylika åtgär- der ej behövt vidtagas.

50 Se p. 4).

6. "Se pr 4 DD.

8. Arbetskostnaderna hava ökats dels på grund av att avlöningarna höjts i mån av ar- betstidens förkortning, dels på grund av att den ljusa årstiden ej kan utnyttjas så väl som

• Sida 275
•  Original

10. a) Ingen ändring.

b) För den minskade arbetstiden hava arbe- tarna erhållit lönekompensation. Från vissa ar” betsgivare rapporteras, att arbetarna åtaga sig extra arbete på fritid i större utsträckning än förut.

cec), d), e) Ej känt.

11. Nej. Torde emellertid delvis böra tillskrivas de under p. 3 anförda förhållandena. 12. För en så utpräglad säsongindustri som byggnadsindustrien är lagen om arbetstidens begränsning i särskild grad olämplig. Inom denna industri kan nämligen den ordinarie eller avtalsenliga arbetstiden ej till fullo ut- nyttjas under vintermånaderna. Under dessa har arbetstiden på grund av dagsljusets kort- varighet så väl före som efter lagens ikraft- trädande varit betydligt kortare än” 48 timmar per vecka. Därjämte bortfalla vid hithörande arbeten helt eller delvis ett flertal arbetsdagar genom otjänlig väderlek m. m. Den härige- nom uppkommande minskningen i arbetstiden per år är avsevärd. Under normala förhållan- den förefinnes därför ett starkt behov av en häremot svarande längre arbetstid under den tjänliga årstiden. Den arbetstid på 51 tim- mar per vecka, som rådde omedelbart före la- gens ikraftträdande och vilken arbetarna till- tvingade sig vid uppgörelsen inom byggnads- industrien år 1918, måste anses alldeles för knapp för åstadkommande av en dylik utjäm- ning. Vid jämförelse med övrig industri fram- går sålunda, att det vid 48 timmars arbets- vecka för byggnadsindustrien erfordras minst 6 timmars längre arbetstid per vecka under den ljusare årstiden än för industrien i all- mänhet, för att arbetstiden pr år skall bliva något så när lika. Skall överhuvudtaget en i lag fixerad arbets- tid gälla för hithörande arbeten — vilket vi som ovan nämnt anse olämpligt — bör den därför på grund av anförda förhållanden åt- minstone beräknas såsom medeltal för hela året. I annat fall skärpes ytterligare denna verksamhets säsongkaraktär med därmed föl- 35—222653. :

jande betänkliga följder för samhället, då i stället alla krafter borde inriktas på ett mild- rande och utjämnande härav.

Då det för denna industri under normala förhållanden är av särskilt stor betydelse att tidvis kunna forcera arbetena, må i detta sam- manhang framhållas, att en för stark begräns- ning av rätten till övertidsarbete är ägnad att medföra de största svårigheter.

Stockholm den 12 juni 1922. Sv. väg- o. vattenbyggarnas arbetsgivare-

förbund.

Thure Widefeldt. 38. Svenska murareförbundet. (Siffrorna hänvisa till form. 1:a.) Timfan 2. a) 3 timmar per vecka under 8 som- marmånader.

b) Samma. 3. Nej! 4; a) Nej!

b) Något olika slutar arbetet !/2

på olika orter. I allmänhet timme tidigare än förut.

e) Nej!

d) Nej!

e) I allmänhet som förut.

f) I allmänhet som förut.

5. Nej!

6. Nej!

8. b) Omkring 5 2 ökning av avlöningen. 9. Nej! 10. a) En så obetydlig minskning av ar- betstiden kan icke i högre grad inverka på för- hållandena.

b) Arbete på fritid förekommer i regel icke.

ec) Kan ännu ej bestämt sägas, men intres- set för koloniträdgårdar har ökats.

d) Se svar under a).

e) Se svar under a). Härtill kommer, att en betydande arbetslöshet i hög grad försvå- rat realiserandet av strävandet att bilda stu- diecirklar, idrottsföreningar o. d.

11. Nej, icke vad gäller husbyggnadsarbete. Malmö den 22 maj 1922.

Sv. murareförbundet.

Nils Persson.

• Sida 276
•  Original

+88 39. Sveriges målarmistareförening. (Siff- rorna hänvisa till form. 1: a.)

1. I städerna är i regel genomförd 48 timmars arbetsvecka. Dispenser ha begärts för arbete 9 timmar sommaren och 7 timmar vin- tern per dag, men ej medgivits.

2. Kollektivavtalen närmast före arbets- tidslagens ikraftträdande stipulerade en arbets- vecka av 53 timmar. I mindre samhällen arbetades i regel 57 å 60 timmar.

3. Arbetarantalet har under kristiden ned- gått till följd av bristen på linolja och andra materialier. Arbetstidsbegränsningen har icke haft någon inverkan. Blir arbetstillgången som före kri- get, kommer brist på arbetare inom yrket att inträda.

4. a) Skiftarbete förekommer ej.

b) Arbetstiden ha sedan lagen trädde i kraft i regel börjat !/2 timme senare å f. m. och slutat 1 ä 2 timmar tidigare å e. m.

ce) I allmänhet har 2 raster bibehållits.

d) De självtagna kafferasterna ha icke helt bortfallit trots den förkortade arbetstiden.

e) Ej heller har noggrannare följts arbets- tidens början och slut.

f) Yrkets art gör det ej möjligt att utnyttja arbetskraften bättre än förut, och Taylorsystem förekommer ej.

5. Arbetet utföres så väl per tid som ackord. Övergång till endast ackordsarbete passar ej för yrket.

6. Tekniska hjälpmedel kunna ej finna användning inom detta yrke.

8. Det är tydligt, att produktionskostna- derna ökats, då arbetarna erhålla full kompen- sation för den förkortade arbetstiden.

9. Absolut ingen. 10. a) Nej.

b) Arbetarna hava erhållit kompensation för den förkortade arbetstiden. Arbetarna kräva att få den förkortning i arbetstiden, som la- gen medfört, förlagd till e. m. mest i syfte att kunna utföra extra arbete på fritiden och sker detta i mycket stor utsträckning.

ec) Arbetstidslagen har icke medfört någon ändring i berörda förhållanden.

e) Av de yngre arbetarna utnyttjas fritid i mycket stor utsträckning till onyttiga sy- selsättningar.

Intresset för allm. angelägenheter är son förut förlagt till socialist- och kommunistista klubbar — för yrkesutbildning är intreset minimalt och har fritiden absolut givit til- fälle till ökat dagdriveri och till osunda nöjer.

11. - Nej.

12. Vi anse det fullständigt onödigt och skadligt att för ett säsongyrke som vårt det endast skall arbetas 8 timmar om dagen under sommaren, då i varje fall den dagliga arbet- tiden under vintern i genomsnitt ej uppgir till 4 timmar per dag.

Stockholm den 1 juni 1922. Sveriges målaremästareförening. Ax. Fallgren.

40. Svenska måleriarbetareförbundet. (Sif- rorna hänvisa till form. 1: a.) Tara

2. 4—3 timmar per vecka.

4. b) Avkortning har skett på aftonen. ce) I allmänhet 2, men även 1 rast tilläm- pas.

d) Nej. DENS: 5: Nej:

8. Obekant!

9. Arbetsintensiteten har ökats. 10. a) Skolkning och >firande> förekom- mer vare sig nu eller de senare 10—15 årea inom vårt yrke. ce) Intresset härför har allmänt ökats.

e) Bildningsverksamheten har ökat i omfatt- ning.

kl

41. Svenska väg- och vattenbyggnadsarbe- tareförbundet. (Siffrorna hänvisa till form. Tad

1. Lagen är fullständigt genomförd.

• Sida 277
•  Original

2. För över 6,000 arb. var arbetstiden 48 timmar per vecka redan ett år, innan lagen trädde i kraft. Förkortningen i övrigt 5—56 timmar, i en del fall 3 timmar per vecka.

3. Nej. 4, a) Nej.

b) Mindre ändring på grund av förkort- ningen.

ec) I allmänhet ha som förut 2 raster bibe- hållits.

f) Dessa voro redan förut genom ackords- arbete så uppdrivna, att det icke går att kom- ma längre.

5. Nej. 6: Nej.

8. Som förhållandet är, går det icke att an- giva några siffror, ty det onormala krisläget inverkar allt för mycket. 10. b) Vid timlönsarbete har förkortningen kompenserats. —c), d), e) Det må framhållas, att någon normal drift knappast förekommit, sedan lagen trädde i kraft, så det är därför omöjligt att få exakta uppgifter om dess verkningar på ena eller andra hållet, varför det förefaller oss rätt meningslöst att ge svar på de olika frågorna. 11. Om någon förändring skett, är denna till det sämre för arbetarna. 12. Enligt vår mening är lagen till fördel för arbetarna, ty det tunga arbetet, som före- kommer, pressar alldeles tillräckligt och de flesta känna sig trötta och utslitna, då kväl- len kommer. Krylbo den 10 juni 1922.

Svenska väg- och vattenbyggnadsarbetareför- bundet N. E. Nilsson.

42. Svenska = elektricitetsverksföreningen. (Siffrorna hänvisa till form. 1:a.)

1. Ja dispens har dock begärts och i vissa fall erhållits för driftspersonal vid kraftverk. 2. I allmänhet torde den faktiska arbets- tiden hava minskats för all personal 13—16 2. 3. Arbetarantalet har i stort sett ökats i omvänd proportion till arbetstidens minskning. 4. a) Torde i regel ej hava förekommit.

b) Ja.

ce) I vissa fall hava sådana ändringar vid- tagits.

d) I regel torde inga raster vara indragna, men äro i vissa fall rasterna avkortade.

e), f) Åtgärder av dessa slag torde av verken vidtagas oberoende av arbetstidslagen.

5. Obekant. I allmänhet torde inga nya system hava tillämpats. Ng

6. I viss mån beträffande kraftverksdriften, men torde utsträckningen icke kunna bedömas med hänsyn till den rådande depressionen.

7. a) Behovet av tekniska hjälpmedel och därtill hörande byggnader beror på tillväxten i förbrukningen av elektrisk energi.

b) I de fall, där verket tillhandahåller bo- städer, har behovet av flera bostäder kunnat konstateras.

8. Kostnaden för nyanläggningar och drift- materiel har ökats. I omvänd proportion till arbetstidens minskning hava levnadskostnaderna i allmänhet ökats för så väl arbetare som be- fäl- och kontorspersonal. Det ökade antalet arbetare har ökat behovet av befälspersonal.

9. Ingen ökning av arbetsintensiteten har kunnat konstateras. 10. a) Ingen ändring i allmänhet kon- staterad.

b) Full kompensation torde i regel hava lämnats.

c), d), e) I dessa avseenden saknar för- eningen möjlighet att yttra sig.

11. I viss mån märkbara förbättringar. 12. Lagen har så väl direkt som indirekt verkat fördyrande, varigenom produktionskost- naden för elektrisk energi motsvarande ökats.. Särskilt har detta gjort sig gällande vid ny- anläggningar. Några förmånliga verkningar i socialt hänseende hava såsom regel icke iakt- tagits. Stockholm den 15 juni 1922.

Svenska elektricitetsverksföreningen. Rob. Dahlander.

Henrik Tisell.

43,

Till Socialstyrelsen, Stockholm. Med anledning av Eder hänvändelse till oss

Sveriges köpmannaförbund.

• Sida 278
•  Original

genom cirkulär av den 4 sistl. maj och Eder anhållan om - vårt yttrande i anledning av 8- timmarslagens inverkan på handelsnäringen, få vi härigenom till Eder tjänst meddela, att ärendet varit föremål för överläggning vid vårt arbetsutskotts sammanträde den 30 maj.

Utgående från det faktum, att lagen i dess nuvarande avfattning varit till stort men för handeln, enär den icke blott åstadkommit pris- fördyringar, utan svårigheter uppstått därige- nom, att kör- och magasinskarlar, vilka inbe- gripas under lagens bestämmelser, ej kunnat tagas i anspråk för arbete å tid, då deras tjänster bäst behövts, såsom vid hästars ut- fodring, vid förpackning och expediering, beslöt därvid arbetsutskottet att principiellt uttala sig emot utsträckning av lagens omfattning och att i dess ställe förorda en inskränkning så till vida, att handelsarbetarna böra undantagas från lagens föreskrifter.

Arbetsutskottet förfäktade jämväl den me- ningen, att lagen indirekt varit till skada för detaljhandeln, enär biträdenas arbetspresta- tioner förmenades ofta lida därav, att jäm- ställda . inom liknande yrkesgrupper hava lag- stadgad, kortare arbetstid.

I övrigt åberopas de uttalanden, som å bi- lagda tvenne frågecirkulär gjorts av firman Ekelöf & Svenson i Karlstad och Stockholms specerihandlareförening.!

Vördsammast Sveriges köpmannaförbund. E. A. Thunström.

genomförts fullständigt. Modifikationer hava medgivits av arbetsrådet för mejeripersonal -med 6 timmar per vecka, Butiksbiträden och kontorister äro ej under lagens bestämmelser.

2. a), b) 6 timmar. :

3. Nej. ARSFJji Ner

b) Arbetstiden hos handelsfirmorna var in- nan lagen trädde i kraft förlagd mellan kl. Valle im, och kl 6-6 m. Efter lagens

1 Bifogas ej här.

ikraftträdande förlägges i regel arbetstiden md- lans klir82fim, och kl-5 esim;

ec) Förut !/2 timmes frukost och 1 !/2 tin- mes middagsrast i regel. Numera i regel endast 1 timmes middagsrast.

d) I regel 1 timme.

e) Känna vi icke till.

5. Nej.

8. Kunna vi icke yttra oss om.

9. Nej, därför att handelsarbetarna alltid utfört arbetet efter order och ej på ackord. 10. a) Bättre tid till bildningsarbete och glädje över att de bättre kunna sköta sina kolonistugor och jordlotter.

b) Vi ha inte konstaterat någon benägenhet för våra medlemmar att åtaga sig extra arbete.

c) Se svar under punkt 10 a).

ÖJA > > >

11. Ja, vissa handelsfirmor hava trott sig kunna ånyo utsträcka arbetstiden till 54 tim- mar, men org. har satt sig däremot. 12. Lagen har. verkat till stor fördel för handelsarbetarna, och enligt vår uppfattning, icke varit någon ekonomisk förlust för han- delsfirmorna. Malmö den 11 juni 1922. För svenska handelsarbetareförbundet: J. ÅA. Lundgren.

45. ening.

. Till socialstyrelsen.

Å utsänt frågeformulär har socialstyrelsen begärt föreningens yttrande rörande verknin- garna av gällande lagstiftning om arbetstidens begränsning.

Då formuläret, såsom givet är, i första hand uppställts med hänsyn till förhållandena vid ren industriell rörelse och därför ej riktigt väl passar för järnvägarnas vidkommande, hava vi ej ifyllt detsamma utan inskränka oss till att översända tidigare verkställda utredningar i frågan.

Vi bifoga följaktligen dels redogörelse för förhandlingarna med personalorganisationerna angående införande vid "järnvägarna av 8-timmarsdagen (bil. 1, återgives ej här);

Svenska järnvägarnas arbetsgivareför-

• Sida 279
•  Original

dels berättelse över införandet av 8-timmars- dagen, d. v. s. redogörelse för dess verkningar (bil. 2); och a

dels förteckning över de fall, då utsträckt tjänstgöringstid tillämpas (bil. 3, återgives ej här).

De bilagda handlingarna beröra järnvägar- nas s. k. linjepersonal. Förutom denna fin- nas tvenne kategorier befattningshavare, å vilka lagen utan vidare äger tillämpning, näm- ligen banarbetare och verkstadsarbetare.

För de förra, vilka sammanlagt uppgå till ungefär 3,000 man, av vilka dock flertalet ar- betar endast sommarmånaderna, var enligt av- tal för tiden 1 januari 1918—31 december 1921 fastställd en arbetstid av 10 timmar varje helgfri dag, i den mån så var möjligt med hänsyn till ljus- och väderleksförhållan- den. Arbetstidslagens införande betydde så- lunda å detta område en nedsättning i arbets- tiden från praktiskt taget 60 till 48 timmar i veckan, och torde här någon återvinning på ett eller annat sätt av den förlorade arbets- tiden ej hava ernåtts.

Vad vidkommer verkstadsarbetarna — även de utgörande ett antal av c:a 3,000 st. — hade man redan fr. o. m. 1 juli 1919 gått ned till i det närmaste 48 timmars arbete per vecka, varför 8-timmarslagens ikraftträdande den 1 januari 1920 icke här medförde någon nämn- värd inverkan. Det är dock uppenbart, att den förkortning av arbetstiden för denna per- sonal, som närmaste tiden förut genomförts, nämligen med 4 timmar per vecka fr. o. m. 1 januari 1919 och med ytterligare TA tim: mar fr. o. m. 1 juli samma år, blivit förenin- gen påtvingad under trycket av den motsedda lagstiftningen på området.

För svenska järnvägarnas arbetsgivare- förening: Hj. Lundqvist.

Bilaga 2. 8-timmarsdagens införande vid de enskilda järnvägarna.

I föregående årsberättelse (sid. 32 ff.) har redogörelse lämnats över förhandlingarna an- gående införande av 8 timmars arbetsdag vid E. J. samt över de förändringar i huvudavtal

n:r 2, som i samband därmed genomfördes med giltighet från och med den 1 juli 1920.

I sagda redogörelse finnes införd en beräk- ning rörande den personalökning, som skulle inträda, därest nyanställning av personal skulle behöva verkställas i samma proportion, varmed arbetstiden nedsattes, och utvisade denna be- räkning en ökning gent emot personalbestån- det den 1 juni 1919 av den stationära per- sonalen med 2,737 man eller 30 Z, av den åkande med 789 man eller 19 4 eller totaliter av 3,526 man motsvarande 26 7 av hela an- talet linjepersonal med tjänstgöring i regel- bundna turer, vilken ökning man ansåg med dåvarande avlöningar betyda en utgiftsökning för de enskilda järnvägarna av över 15 miljo- ner kronor per år.

Det var redan på förhand klart, att så avse- värd personalökning ej skulle behöva ifråga- komma, då det förefanns flera möjligheter, som medgåvo införande av 8 timmars arbets- dag utan nyanställande av så stort antal per- sonal, som en teoretisk beräkning gåve vid handen.

För att få kännedom om, vilka ekonomiska konsekvenser de nya tjänstgöringsbestämmel- nas införande i verkligheten medfört, hava upp- lysningar i början av innevarande år begärts från de olika förvaltningarna över det antal nya befattningar av olika slag, som måst in- rättas från och med den 1 juli 1920.

Enligt de inkomna uppgifterna — sådana saknas endast från 5 mindre järnvägar — hava vid de enskilda järnvägarna sammanlagt måst nyinrättas 840 befattningar, fördelade på följande personalkategorier:

A. Stationär personal. | B. Åkande personal.

Stationskarlar . . . . 209j Lokförare . . cc. «+ 7 Kölvaktets oc, ere sv LOT LOKOIdSIöN vals Ce re 122 Lokputsare > :oct.s 491 Motorförare + + > > os 2 PUMPArOr sa reas 1| Konduktörer. . + + « 63 Vagnputsare . . . . 9| Packmästare 21 Vagntillsyningsmän 12 | Vagnsmörjare + « + - 15 Banvakters codsionels ET IE BrOINNArO De Str 127 Linjearbetare . . . - 13/ Lokeldare, ångfinkel-

Lokreparatörer. . . - I bomb) lokpatsare 11

• Sida 280
•  Original

92 Eokputsareförmän . . Notisbud Vagnstäderskor . . . 2

Summa 352

1 Stationskarlar i tåg- tjänst (malmtågs- ROndokty ot, ace = 4

Torv- och vedlämpare 3 Ångfinkeldare . . . . 3

Samma 458

Ökningen av den stationära personalen blev sålunda endast ungefär '/ av den teoretiskt beräknade och utgör cirka 4 4 av antalet sta- tionär personal den 1 juli 1919. Beträffande åkande personal blev ökningen över hälften av den teoretiskt beräknade, och innebär den- samma en ökning i förhållande till personal- antalet 1919 av cirka 11 2. Totaliter blev ökningen ej fullt !/4 av den beräknade samt drygt 6 2 av personalantalet 1919, och torde kostnaden för den genomförda personalökningen kunna uppskattas till cirka 4 miljoner kronor för de enskilda järnvägarna.

Den åkande personalen har således måst ökas i väsentligt större proportion än den sta- tionära, ett förhållande, som givetvis samman- hänger med större möjligheter att på den sta- tionära personalens arbetsområde koncentrera arbetet.

Att denna ökning i personalantalet skall fördela sig olika för de olika järnvägarna, ligger i sakens natur. En utredning på denna punkt ger vid handen, att variationerna äro mycket stora, något som framgår av följande sammanställning:

Antal järnvägar, för vilka ökningen utgör vidstående procenttal, då hänsyn tages till

Stationär Åkande = All personal personal personal

32 30 19 28 3 20 Fö 21

Ef 15

i0 8

9 Ja

6 a

Procentuell personal- ökning i förhållande

till antalet befatt- ningshavare 1 juni ig

- Resultatet av samtliga förhandlingar ängå- ende utsträckt tjänstgöringstid framgår av föl- jande

över det antal personal, för vilken utökning av tjänstgöringstiden fr. o: m:; 1 juli 1920 be- gärts, resp. beviljats.

Antal man, för

Järnvägar vilka utsträckt tjänstgöringstid begärts beviljats

Bergslagernas 98

do oh

Blekinge kustbanor

co ma vo

Bredåkra—Tingsryd Börringe—Östratorp Dala—Ockelbo—Norrsundet Dalslands Eksjö—Österbymo

HS II BR HH

An

Falkenbergs

Gävle—Dala

Grängesberg— Oxelösund Göteborg— Borås o. Borås—Alvesta Göteborg—Särö Halmstad—Bolmen Halmstad—Nässjö! inkl. V. OC. J.. Hälsingborg— Hässleholm

= BR &R

Hälsingborg—Rå—Ramlösa Härnösand —Sollefteå Hässleholm—Markaryd Hjo—Stenstorp Hvetlanda

Kalmar—Berga 18 Kalmar—Torsås Ed

Karlshamn—Vislanda— Bolmen. . 2 15

! Olika tider sommar och vinter medgivna för vissa personalgrupper vid trafik- och maskinavdel- ningarna,

• Sida 281
•  Original

begäran gjorts. Där utsträckt tjänstgöringstid medgivits, har arbetstiden per månad i regel fastställts till

Nordmark—Klarälven m. fl. . . « 11

Norra Södermanland. . . . « ES 6

Antal man, för Antal man, för vilka utsträckt vilka utsträckt

tjänstgöringstid tjänstgöringstid

begärts beviljats begärts beviljats Karlskrona—Växjö . . » « « « + 4 4 Värberg=— ATrati sr erg em ars 14 D Kinnekulle—Lidköping och Lid- Västergötland —Göteborg och Lid-

köping—Håkantorp . . - +++ & 5 köping—Skara—Stenstorp . . + Dö 43 Kristianstad—Hässleholm >. . + « 43 21 Västra Klagstorp—Tygelsjö . . . 2 0 Köping—Uttersberg—Riddarhyttan — 14 4 Växjö—Alvöstö.. so. ba a cs 5 5 Landskrona och Hälsingborg. . . 19 9 Växjö—Tingsryd . . «ss cc: —1 —1 Lyeekil8 «öres 6 6 Växjö—Virserum . . . «+. +» + > 2 2 Malmö— Genarp. »« » > «os» > os 5 0 Ystad—BrösarPp i. ss ses se ) 5 Malmö—Simrishamn .....« 15 12 YBlad—ESIöV = € v srt iale så 36 14 Malmö—Trälleborg . . . » + » + 6 3 Ystad—Gärdsnäs—S:t Olov . . - 9 3 Mäålmö-— Ystad ros a a rese 20 9 Östra Centralbanan . . . . . >. + 12 2 Markaryd —Veinge. . . « .« sc + 2 0 Östra. SKÄNe: > oc everest: et dre 30 22 Mellersta Södermanland . . +. + « 4 1 Summa 1563 slå MellörstarOstereb tan tosse 3 z Såsom av slutsummorna framgår, motsvarar MönBbertg Gen Ao Sap 11 4 antalet man, för vilka utsträckt tjänstgörings- Nora Bergslags . . «+. «+ ++ 29 9 tid medgivits, 52” av det antal, för vilket 9 6

Norra Östergötlands 5.j ar mice Se mare $$ 21 391 ag, 1947 -öller. 260: ömmar. Endast i NorrkoptR get San RA Tore 1 12 undantagsfall hava några mellanvärden före-

fak FE SN SS ee kommit. Beträffande 65 man har icke någon Norsholm—Västervik—Hultsfred . 14 12 bestämd tid fastställts, beroende därpå att Nässjö—Oskarshamn . . .... 28 19 personalorganisationen — järnvägsmannaför- Skåne— Småland? cjocn gra 24 13 bundet — ej fört talan för dem. Förbundet Stockholm== Nyaste esse 7 5 har endast i flertalet fall förklarat, att, därest

dessa personer tillhört organisationen, utsträckt Stockholm—Roslagen . . . . . « 33 18 Hä SS & GS = jänstgöringstid skulle hava medgivits. Stockholm—Saltsjön =. . +. ++ 47 17 Beträffande vilka befattningshavare och tjän- Stockholm—Västerås—Bergslagen . 121 78 steställen, som berörts av tjänstgöringstidens ÖÄVSN AS VE a AN re SNR SN ES es 3 3 utsträckning, ävensom omfattningen av tidsut- Södra: Dalarna >se ir 13 10 sträckningen hänvisas till i årsberättelsens bi- SökskölanA 9 4 laga IV ff. — sid. 137 — intagen fullständig Z AR "SSE OS sammanställning, och må här endast meddelas Sölvesborg— Oloyström— Almhult . 21 Fk följande slutresultat. FTrälleborg—Rydsgård . . . . » « 8 6 De 815 beviljade fallen hänföra sig till Uddevalla—Lelången . . . . . « 3 3 - följande personalkategorier: Uddevalla—Vänersborg—Herrljunga 11 7 stationskarlar . «-. , cc s soc 442 man Uppialae-—Gävle ss stalle 9 46 29 Stationskarlsförman = ce An car a nns att by St VärbergsaBörka CN Rea 6 52 14 1 Frågan avser endast vikarier.

• Sida 282
•  Original

73 man QR srkOR Nr « 140 PR

stationsförmän =. . . . .. platsvakter (tillika banvakter) nattvakter SSG övriga vakter 5 andra befattningshavare .

Vad beträffar platsvakterna (tillika banvakter) anmärkes, att medgivandet av utsträckt tjänst- göringstid i många fall varit förenat med det villkoret, att vederbörande skulle befrias från reparations- och underhållsarbete å linjen.

Kategorien >övriga vakter? avser en mång- fald olika typer, såsom brovakter, grindvakter, kajvakter, portvakter, signalvakter, spärrvakter, tunnelvakter och växelvakter.

Efter olika medgivet timantal per månad ställer sig fördelningen sålunda:

215 timmar för. SER USA FRA 1 man 216 > NESS SG 34

221 » Es Släng 25 NE seg Lr SN SSE 231 UNF US Ert för gtälenerie an fue ho RR 234 . 417

288 240 245 247

202 »

260 > . Ej fastställd tid

»

Summa 815 man

De träffade överenskommelserna angående utsträckt tjänstgöringstid gälla till utgången av år 1923, såvida icke under tiden till dess förhållanden av beskaffenhet att böra föran- leda ändring i den fastställda tjänstgörings- tiden inträffa, för vilket fall nya förhandlingar skola upptagas, därest ena eller andra parten så yrkar.

Förhandlingarna hava så gott som uteslu- tande endast ägt rum med järnvägsmannaför- bundet, såsom också är naturligt, då huvud- avtal n:r 2 praktiskt taget känner till utsträckt tjänstgöringstid endast för stationär personal. Lokmannaförbundet har berörts endast i spe- cialfrågor vid 4 järnvägar.'

I samband med frågan om utsträckning av tjänstgöringstiden på grund av arbetets lindriga

art hava många förvaltningar påyrkat utsträckt tid med anledning av förekommande resetit. Vid de första förhandlingarna enades man on viss bestämd tid för ifrågasatta personer. Så småningom framkom emellertid i berörda här- seende en generell bestämmelse, vilken blivt införd i ett flertal förhandlingsprotokoll. Denra generella bestämmelse innebär, att vederbörande förvaltning skall äga rätt utsträcka eljest gär lande tjänstgöringstid med

a) 13 timmar för sådan månad, då reset- den uppgår till minst 20 men icke till 4) timmar,

b) 26 timmar för sådan månad, då resetir den uppgår till minst 40 men icke till 5) timmar,

c) 39 timmar för sådan månad, då reseti den uppgår till minst 50 men icke till 72 timmar, samt

d) 52 timmar för sådan månad, då resetidea uppgår till minst 70 timmar.

Beträffande tjänstgöringsskyldigheten vid vi- kariat har i de fall, då yrkande därom fram- ställts, i förhandlingsprotokollen införts bestäm- melse om att den vikarierande är underkastad de tjänstgöringsföreskrifter, som gälla för den befattning, i vilken han vikarierar.

Frågan om utsträckt övertid har även vid en hel del av förhandlingarna angående ut- sträckt tjänstgöringstid varit under debatt. Huvudavtal n:r 2 medger som bekant att ut- över de bestämda 150 övertidstimmarna per år ytterligare övertid kan medgivas efter överenskommelse vid lokala förhandlingar eller beslut av skiljedomstolen eller nämnden. Det låg givetvis nära till hands, att en förvaltning, som fått avslag på yrkande om utsträckt tjänst- göringstid, skulle önska erhålla utsträckt över- tid i stället. Järnvägsmannaförbundet ställde sig ej heller i början helt avvisande till en sådan lösning, och beviljades: sålunda förvalt- ningen vid Blekinge kustbanor rätt att för 6 stationskarlar uttaga en extra övertid av 150 timmar per år och vid Halmstad—Nässjö järn- väg att för 8 stationskarlar uttaga 90 och för ytterligare 8 stationskarlar 150 sådana timmar per år. Under förhandlingarnas fortgång blev emellertid personalorganisationen allt mer ovil-

• Sida 283
•  Original

lig att göra medgivanden i berörda hänseende. Vid Ystadsjärnvägarna hade bestämt yrkande om utsträckt övertid framförts, mena kunde överenskommelse härom ej träffas vid de lo- kala förhandlingarna, varför frågan överlämna- des till domstolen. Inför denna blev den- samma emellertid avskriven, efter det förvalt- ningen under hand medgivits rätt att uttaga extra övertid, i den mån överenskommelse därom kunde träffas med vederbörande befatt- ningshavare, något som enligt meddelande från förvaltningen icke synes stöta på svårigheter.

Slutligen må i detta sammanhang omnämnas framkomna yrkanden om anstånd med tillämp- ningen av de nya tjänstgöringsbestämmelserna. Dessa bestämmelser skulle gälla fr. o. m. 1 juli 1920, men kunde i undantagsfall, Jämlikt 8 47 i det till. nya huvudavtalet hörande förhandlingsprotokollet, skiljedomstolen = eller nämnden medgiva nödigt anstånd med tillämp- ningen.

Begäran om anstånd hade med hänsyn till bostadsbrist inkommit från förvaltningarna vid Bergslagernas, Stockholm—Viästerås— Bergsla- gens och Norra Södermanlands järnvägar. Vid Bergslagernas järnvägar begärdes 1 års anstånd för personalen vid 17 stationer, vid Stockholm— Västerås— Bergslagens järnvägar anstånd, intill dess lämpliga bostäder finnas att tillgå, för 22 konduktörer — detta anståndsyrkande återtogs sedermera — och vid Norra Södermanlands järnväg anstånd tillsvidare för stationskarlarna vid 4 stationer. Anståndsfrågorna vid Bergs- lagernas och Norra Södermanlands järnvägar behandlades av skiljedomstolen ävenledes den 11—19 juni 1920. Domstolen beviljade, vad vidkommer Bergslagernas järnvägar, anstånd högst 1 år vid 6 stationer och 3/4 år vid 1 station, varemot framställningen avslogs be- träffande 10 stationer. Vid Norra Söderman- lands järnväg medgavs 3 månaders anstånd för 2 stationer, under det att för övriga intet anstånd beviljades.

46. Svenska järnvägsmannaförbundet. (Siff-

1. Arbetstiden är så väl vid statens som de enskilda järnvägarna 208 tim. i en månad om 30 dagar, men genom särskilda bestämmelser 30—222653.

är medgivet undantag från den allmänna regeln, där arbetet medför synnerligen ringa ansträng- ning. Frågan härom avgöres vid statens järn- vägar av järnvägsstyrelsen efter tjänstgörings- nämndens hörande och vid enskilda järn- vägarna efter lokala förhandlingar eller efter medgivande av järnvägarnas skiljedomstol.

2. Förutvarande tjänstgöringsbestämmelser vid statens järnvägar stadgade en tjänstgörings- tid av från 8 till 11 timmar per dygn. Vid enskilda järnvägarna varierade likaledes tjänst- göringstidens längd mellan 8—10 timmar per tjänstgöringsdygn. För den åkande personalen vid så väl S. J. som E. J. var tjänstgörings- tiden 250 tim. per månad.

3. Nej. Vid så väl statens som de enskilda järnvägarna har efter den förkortade tjänst- göringstidens genomförande personalen väsent- ligt minskats. Vid S. J. uppgår minskningen av personalen från den 1 juli 1920, då arbets- tidsbestämmelserna trädde i kraft, till mars månad 1922 till 8,235. Minskningen är dock i huvudsak föranledd av försämrad trafik. Vid E. J. är personalminskningen icke känd. 4, Ja. Åtgärder hava vidtagits i fråga om öppethållande av godsmagasin, ändrad och mera förenklad banbevakningsordning, varigenom be- räknats att c:a 1,000 banvakter vid S. J. skola kunna överföras från bevakande till arbetande banvakter, samt införande av automatiska ring- verk vid vägövergångar, varigenom anställan- det av vägvakter överflödiggjorts.

b) I stort sett ingen ändring. Allenast banarbetare och arbetande banvakter hava fått sluta arbetet något tidigare än förut varit fallet.

ce) Då arbetet för driftpersonalen är upp- delat på flera turer under ett och samma tjänstgöringsdygn, hava rasternas antal i all- mänhet icke kunnat förminskas.

d) I tidigare gällande tjänstgöringsbestämmel- ser kunde kortare måltidsrast få inräknas i tjänst” göringstiden. Genom de nya arbetstidsbestäm- melsernas genomförande frånräknas alla raster.

e) Ingen ändring. Järnvägspersonalen måste alltid punktligt inställa sig i arbetet och lika punktligt fullgöra detsamma till arbetstidens slut. Uraktlåtenhet härutinnan föranleder dis- ciplinär bestraffning.

• Sida 284
•  Original

f) Se fråga 4. 5 Nej:

6. Nej.

8. Järnvägarnas driftkostnader torde i myc- ket ringa grad hava influerats genom arbets- tidsbegränsningen, då man strävat efter att utan personalökning utföra det förekommande trafikarbetet. Endast för banavdelningens tim- avlönade banarbetare ha timlönerna förhöjts med hänsyn till arbetstidens begränsning, vil- ket emellertid skedde, innan lagstiftningen de- finitivt genomförts.

9. Omöjligt att bedöma med hänsyn till Järnvägstjänstens egenart. Arbetsintensiteten bestämmes i de flesta fall av yttre omständig- heter, sådana som tågs iordningsställande till en viss given tidpunkt, tågens expedierande på i tidtabell angiven tid etc. 10. Arbetsamheten bestämmes med hän- syn till under punkt 9 angivna förhållanden och skolkning från tjänsten medför disciplinär bestraffning.

b) Kan icke besvaras.

e) Genom arbetstidsbegränsningen har ett stegrat intresse för studie- och bildningsverk- samheten kunnat konstateras bland förbun- dets medlemmar, i det studiecirklarnas antal i vårt förbunds avdelningar omedelbart ökade efter det de nya arbetstidsbestämmelserna ge- nomförts.

11: Nej: 12. Arbetstidslagen är icke vare sig vid

utan gälla där särskilda bestämmelser med principiell anslutning till föromnämnda lag. Stockholm den 31 maj 1922. För sv. järnvägsmannaförbundets styrelse: Axel Löfgren.

manräkna arbetstiden under 4 veckor till 192 timmar betyder faktiskt detsamma som lagens upphävande för ifrågavarande arbetare.

2. Varierande: hamnarbetare 1—1!/2 timnar per dag, körsvenner 1l/s—9k/a timmar per dig. 8: Nej.

4.3) Nej.

b) Ja. Bäggedera. ce) Ja. Nästan allmän tendens till för- kortning av rasternas antal och längd.

d) Ja. SS. k. kafferaster ha i det närmaste försvunnit.

Sön

f) Känner intet särskilt fall.

ent Nej:

6: Känher intet fall:

9. Ja. Vid hamnarna synes samma gods- mängd kunna lossas eller lastas per dag, som då arbetstiden var längre. Vid förhandling rörande Tingstads lådfabrik ville arbetsgivaren ovillkorligen ha 1920—21 års statistik till grund för ackordsberäkningarna på grund av under denna tid ökad produktivitet per timme av arbetarna, vilket undertecknad påpekade in- för förlikningsman Kvarnzelius såsom anmärk- ningsvärt. 10. Förefaller att ha verkat höjande. Har under inga förhållanden ökat dryckenskapen utan tvärtom.

b) Stagnationen inom handel och sjöfart gör det omöjligt att uppställa några jämförande beräkningar.

ec) Allt detta som allmän tendens.

d) Kan ej besvaras.

e) Har icke haft tillfälle att verkställa någon närmare undersökning. Delvis förut besvarad.

11. Smååkare — »bönåsar? — ställda utom lagen och givna möjlighet till osund konkurrens. Borttagande av förut utgående ersättning för rykt och stallgöromål.

Stockholm den 16 juni 1922.

För svenska transportarbetareförbundet: Charles Lindley.

• Sida 285
•  Original

Bil. 3. Översikt över arbetsrådets beslut i fråga om tillämp- ningen av lagen om arbetstidens begränsning den 22 juni 1921.

(Omfattande tiden 1 juli 1921—930 juni 1922.)

Arbetsrådets verksamhet under sista halvåret 1921 och första halvåret 1922 upp- visar — oaktat genom den reviderade lagen om arbetstidens begränsning vissa av de upp- gifter, som tidigare ålegat socialstyrelsen, blivit överflyttade till arbetsrådet — i kvantita- tivt hänseende en betydande nedgång. Förklaringen till detta förhållande torde till avse- värd del vara att finna i den rådande allmänna depressionen inom näringslivet, som i många fall framtvingat en vida längre gående begränsning av arbetstiden än den i lagen föreskrivna och på så sätt under vissa tider och på vissa områden berövat lagen dess ak- tualitet. En ytterligare anledning torde ligga däri, att arbetsrådet under sin föregående verk- samhet kunnat lämna vägledande utlåtanden beträffande så gott som samtliga punkter i lagen, vilka utlåtanden bl. a. genom en rikhaltig, tryckt prejudikatsamling bragts till all- mänhetens kännedom. Slutligen är att märka, att de av arbetsrådet med stöd av den ur- sprungliga lagen lämnade eftergifterna givits fortsatt giltighet genom slutbestämmelserna till den nya lagen och sålunda kunnat tillgodonjutas utan förnyad prövning från arbetsrådets sida.

Antalet av arbetsrådet slutbehandlade ärenden under ovannämnda tid framgår av följande tablå:

I ÅA fendets beskaffenhet SA | Ahsökhingaf öm Avgöranten: EnHS0-E GC cc gt Sa. oss te ATI eter Re Se SNS eken VR 25 | > > > FT TRISS SE St ICE 134 SN GBA TLESL AE 1 Värt GF RR fru) Så 4 | a > utlålanden i andra frågor rörande lagens tillämpning . . . s ss. sc 3 | > 27 TRRCaR ART SR lige SSE a RS fra ae ease. (SN, Mi KET KOLET BN PAJEN Fes NTE 411 | AMMÄIDINTAL OMR G: 0: 801 = GG sfa sne tkr kor Barker Sands la gel ar AAA A EAA bade s ns rn nga ln 549 | Ansökningar om tUlstöRe emigt 0 gu. fc de ne nseeae FAS Ne Be AON TRE SEE IRA ES NIE L RI SRA ER 30 | » > > FN SOCKEL MID ägas fe Lera LATA SUK Rad IANA De 286 | > > anstånd enligt promulgationsbestämmelserna . . ss sf ss sc 6 | JFörfrögningar mm, 0 DeSVaTAGG I: DrOVIs sger seeds a Rh RNA sen SfE ol Mee FANA rs | Tillsammans | 1473

Anmärkas må, att de jämförelsevis talrika undantagen enligt 5 $ till större delen utgöra prolongeringar av äldre medgivanden, som förut lämnats allenast för viss tid.

Efterföljande redogörelse ansluter sig i fråga om uppställningen helt och hållet till den förut utarbetade översikten över arbetsrådets beslut under tiden den 1 november 1919 — 28 februari 1921 och behandlar sålunda de skilda punkterna i den ordning de förekomma

• Sida 286
•  Original

i lagen. Den ringa omfattningen av det nu föreliggande materialet medför emellertid, stt ett flertal punkter, som antingen icke kommit i tillämpning under den tid, redogörelsen omfattar, eller där intet nytt finnes att anföra utöver vad som redan meddelats i den tiä- gare översikten, icke komma att i det följande omnämnas.

178; Första stycket. '

I anledning av inkommen förfrågan rörande lagens tillämpning å den av tre arbe:- tare bestående personalen vid ett kommunalt vattenverk i en mindre stad har arbetsrådet — dock ej enhälligt — förklarat, att vattenverket vore att i förhållande till av staden drivna gas- och elektricitetsverk anse som en rörelse för sig samt att det vid vattenverket bedrivna arbetet följaktligen vore undantaget från lagens tillämpning. I ärendet var bl. i utrett, att de olika verken voro belägna på skilda platser i staden samt att varje verk hade sin särskilda bokföring över inkomster och utgifter.

AK): >Blandat arbete>.

I fråga om lagens tillämpning å arbetare, som utföra dels sådant arbete, som enligt bestämmelserna i 1 $ a)—k) är undantaget från lagens tillämpning, dels ock sådant arbete, varå lagen äger tillämpning, har arbetsrådet, i enlighet med direktiv, som meddelats i pro- positionen till 1921 års riksdag angående lagens revision och lämnats utan erinran av riks- dagen, beslutat upphöra att tillämpa den under rådets tidigare verksamhet iakttagna s. k. huvudsaklighetsprincipen.

Såsom ett belysande exempel på denna ändrade praxis må följande anföras. Genom ett tidigare beslut hade arbetsrådet i visst fall förklarat, att allt det arbete, som utfördes av körkarlar, vilka huvudsakligen vore sysselsatta med skogskörslor, körslor för jordbrukeis räkning och stallskötsel, på grund av stadgandena i 1 8 g) och h) lagen om arbetstidens begränsning den 17 oktober 1919 vore undantaget från tillämpningen av nämnda lag, men att däremot det arbete, som utfördes av körkarlar, vilka huvudsakligen voro sysselsatta med körning för arbetsgivarens fabriksdrift, icke till någon del vore undantaget från lagens till- lämpning. Efter tillkomsten av den nya lagen har arbetsrådet däremot förklarat, att därest en och samma körkarl har att utföra både körning för fabriksdriften och arbete med skogs- körslor, körslor för jordbrukets räkning eller stallskötsel, lagen äger tillämpning på den del av arbetet, som utgöres av körning för fabriksdriften, men icke på den del av arbetet, som utgöres av skogskörslor, körslor för jordbrukets räkning eller stallskötsel.

På samma sätt har arbetsrådet i ett annat fall förklarat, att i ärendet ifrågakomna kuskars arbete med ryktning och tillsyn av hästarna ävensom med rengöring av stallet vore att anse såsom djurskötsel och följaktligen undantaget från lagens tillämpning, varemot lagen ägde tillämpning å det arbete de i övrigt utförde.

Med tillämpning av samma princip har arbetsrådet kunnat lösa en av arbetsgivare och arbetare vid de enskilda järnvägarna gemensamt till rådet hänskjuten fråga om bere- dande av möjlighet för järnvägsförvaltningarna att använda vissa grupper av ban- och verk- stadsarbetare till arbete som vikarier för trafikpersonal under utsträckt arbetstid. Arbets- rådet har i detta fall funnit, att något undantag från lagens bestämmelser icke vore er- forderligt för angivna ändamål, enär de i ansökningen avsedda arbetarna vid tillfällen, då de tjänstgjorde som vikarier för trafikpersonal, vore sysselsatta med utförande av i 1 $ i)

• Sida 287
•  Original

omförmält »arbete, som åligger trafikpersonal vid järnväg, som är upplåten för allmän tra- fiks, vilket arbete enligt stadgandet i nämnda punkt av lagen är undantaget från lagens tillämpning.

d).

Arbetsrådet har förklarat, att det arbete, som utföres av maskinist och eldare vid ett regemente, är att hänföra till »arbete, som bedrives av staten,» och följaktligen undan- taget från lagens tillämpning.

e).

Genom 1921 års lagrevision har denna punkt undergått en betydande förändring, i det undantagsbestämmelsens giltighetsområde utvidgats från att allenast omfatta den egent- liga sjukvårdspersonalen och därmed jämställd personal vid sjukvårdsanstalter och liknande inrättningar till att avse allt arbete, som har till ändamål att bereda sjukvård, fattigvård, uppfostran eller undervisning eller att tillgodose annat därmed jämförligt behov.

Såsom på denna grund undantaget har arbetsrådet först och främst förklarat allt arbete, som utföres av personal vid sjukvårdsanstalter och liknande inrättningar, sålunda jämväl av ekonomi- och maskinpersonal (kökspersonal, tvättpersonal, städerskor, vaktmästare, gårdskarlar, drängar m. fl.) samt verkstadspersonal.

Enahanda förklaring har lämnats beträffande det arbete, som utföres av personalen vid vissa brunns- och badanstalter (Ulricehamn, Loka, Porla m. fl.), vilkas verksamhet an- setts i första hand tjäna hälsovårdande syften.

Arbetsrådet har därjämte såsom enligt förevarande punkt undantaget förklarat det arbete, som utföres av stugvakter, portvakter m. fl. arbetare vid friluftsmuseet Skansen i Stockholm.

2 8.

Bland arbetsrådets avgöranden, huruvida viss arbetstagare skall vid lagens tillämp- ning räknas såsom arbetare, må här omnämnas ett fall, i vilket arbetsrådet beträffande en till landet inflyttad tysk musiker, vilken under någon tid varit anställd såsom pianostäm- mare hos ett musikvaruhus, efter en ingående prövning av i arbetskontraktet stipulerade anställnings- och lönevillkor förklarat, att vederbörande under ifrågavarande anställning icke varit att räkna såsom arbetare enligt lagen.

4 8. Såsom arbetstid i lagens mening har arbetsrådet icke ansett den tid, under vilken vissa maskinister vid ett pumpverk haft att fullgöra beredskapstjänst, som allenast inne- burit skyldighet att uppehålla sig inom verkets område eller i bostaden.

5 8.

En översikt över arbetsrådets medgivanden enligt de olika momenten av förevarande paragraf lämnas i efterföljande tablå. I första kolumnen angivas de olika arbetarkategorier samt — i de fall, där en dylik indelning lämpligen kunnat genomföras, d. v. s. närmast i fråga om paragrafens andra moment — jämväl de olika yrkesgrupper, för vilka undantag medgivits. I andra kolumnen angives, huru många arbetare av respektive kategorier, som i runt tal beröras av undantaget. Det torde böra observeras, att fullt exakta uppgifter i detta hänseende icke kunna lämnas, enär arbetsrådets medgivanden enligt förevarande para- graf i allmänhet gälla för viss angiven kategori eller grupp av arbetare, oberoende av even- tuella växlingar i arbetarantalet. I den tredje kolumnen angives slutligen antalet medgivan- den av varje särskilt slag, d. v. s. antalet av de beslut, genom vilka undantag beviljats för vederbörande arbetarkategori.

• Sida 288
•  Original

Undantag enligt 5 8 i lagen om arbetstidens begränsning.

Yrkesgrupper och arbetarkategorier jantal berörda | arbetare

Undantag enligt 5 $ I mom. Arbetare, vilkas arbetstid är beroende av årstiden eller väderleken Arbetare vid torvtillverkning > > linbana för transport av flottgods Pumpskötare vid byggnadsföretag Arbetare vid reservkraftstation » > tegelbruk » > konservfabrik , > vattensåg . | > >» pappfabrik (vid ett vattendrag med mycket växlande vattenföring) | Körkarlar och chaufförer m. Af. Expeditionsarbetare (paketbud) i varuhusrörelse Andra transportarbetare Lastnings- och lossningsarbetare vid industriella företag Arbetare hos speditionsfirma | Reparationsarbetare | Reparatörer och elektriska montörer vid industriella anläggningar . | > > > > > elektricitetsverk | Arbetare hos reparationsfirma > vid skeppsvarv | Arbetare, vilkas arbetstid är beroende av vissa tekniska processer Arbetare vid järnverk, sysselsatta med chargering av glödgningssatser Andra arbetare, vilkas arbetstid är av växlande längd Reserver för skiftarbetare

ika KN FEN NEMOR FN FR HKH KUK HUN Håöf,,

3

Undantag enligt 5 8 2 Järnverk Arbetare vid masugnar > > dolomitugnar > kalkugnar > bessemerverk > sintringsverk » »

martinverk glödgningsugnar (med minst 12 timmars glödgningstid) AT >» brikettverk Ångpanneeldare vid järnverk Elektrokemiska och elektrotermiska fabriker Arbetare vid klorat- och perkloratfabriker (inkl. ångpanneeldare) J >» ammoniumsulfatfabrik > > ammoniumnitratfabrik » + > alkalihydratfabrik > > större elektriska smältugnar för tillverkning av järn- och manganlegeringar, karbid m. m > > kalkkvävefabriker Andra kemiska fabriker Arbetare vid svavelsyrefabriker , > kopparverk > lim- och benmjölsfabriker

—H-

SANNE DR DO

• Sida 289
•  Original

| Antal Yrkesgrupper och arbetarkategorier SRA berg medgivanden

(TIS OT VE ag vn BRA Sr Fa SLE trR Ar an SA ESR RR 2 2 Gaseldare (i hyttor med allenast en UPN) SA se 2 2 Kolugnar (med reningsver Kra ÄGT led er fa kap MaE 210 12 Skiftarbetare (inkl. ångpanneeldare) NER SAT URIN ISSN 210 | 12 Cellulosafabriker 661] 11 Pompmaskinister stav ia SM sir sinar ia en BIG kr 4 Kalkugnsarbelarö; » s cc steg & vectöolen ske 42 T Sockerfabriker wo. = sv AT ÖR d,400 | 4 Arbetare. vid- råsockerfabriket =; .hos.c ers 5,300 | 2 > > sockerraffinaderier 100 El 2 Kraftstationer och elektricitetsverk 300 ö7 Driftpersonal (maskinister, eldare m. fl.) 305 | Sr Vaktpersonal FÅ BST En fer Ne! ERNST BE AN RR af fal LS AE SARA 40 | 2 POTtVaKtök la reales abdie god NL RS ns TTR ego KR PAR FÅ 25 4 DAMMVGE LET ad Lol a nell sd sr sies Söner T [öar obs se Sya bl SET sees 15 3 ARA GA BRI) CONO CATE båo ag rskr jog ella slr Mel ar ER er rr NGN GRs a 230 | 9

Värmeledningsskötare, kranförare, trafikpersonal samt lastnings- och logsningsarbetare vid vissa större anläg, SPRINEET: INSE ER fas be 230 2) Tillsammans 12,250 261

"III. Undantag enligt 5 $ 3 mom. |

a) Arbetare, sysselsatta med arbete, som fortgår allenast ra KOFtär er bLÄT IS tullare föatE ee ES LEAR Sr FEN aka 150 3 Köks- och vaktpersonal vid utställningar ESS 146--] 2 Vakter för tillsyn av arbetarkaserner under betkampanjen re I

b) Arbetare, sysselsatta med arbete, som medför s Ung igen "TIG anslrängnång :; =... sönd rig ib og. el tive 45 | 24 POLCVGEUER ILL fr sesr RAR dT rer Sas SES 4 Nattvakter > so ce a SK ÄSTIS FIRE PD IOK 13 Pumpstationsvakter samt pumpyaktare vid gruvor SIGGE al 11 | 3 DRTIMVRRLOT [rö avi steplängtr oi OT Ad tetie eg sl Bard SE d 2 Andra arbetare (värmeledningseldare m. i.) Se 3 2 ec) Arbetare, sysselsatta med arbete, som tillgodoser nd ämål av FYRNET UNGEN BLOTT: ATUMANT. ENT CBBE sv vi der + iare en leker BAS 255 5 ATRATArE SPE med häftning och bindning av riksdagens tryck 39 ik

> ändringsarbeten å svenska amerikalinjens förtyg FÖTlisetelna rear ers ar Ke RE SRET Sr st NE 200 El Elektriska SSA sysselsatta med brådskande montagearbeten i KTAITVÖLE (060 19015 -LGl Sek IR AES ooh sa OR Ut Te SN Nr 6 16 3 Tillsammans 450 | 32

IV. Undantag enligt 5 $ 4 mom.

&)-HÖTELAT SUNCKEE LL « Cb sne sr rältet [Nej fan er dear Sö e Lal se 2,000 53 Arbetare Vid träsllpöplöl i. os: sdiers ia fallsdlar re vel SAS RAT TIG 11 > AE ULF R VERDE TR ÖT a bag area Ede State ANOR E SN 1,040 15 > i pappsalar, silerier och massabingar vid sulfitfabriker . 138 3 Smältare: vid, Småglasbruk «0: so; +o:nt stt « Ene Re SM 21 21 ATOL EB STD EUALÖ RES Urs a rn ERS RE EE OnT SS Lr ST ANA Gerd SNES 25 3 D)-—-ARUF LE, SLYCKEN ess SET ANS Ses ed Sn LE Er AR ESA AE SSA 200 12 Tillsammans 2,200 65 Totalsumma 16,500 287

• Sida 290
•  Original

1 mom.

Förevarande moment motsvarar 5 8 tredje stycket i 1919 års lag, dock med den skillnaden, att den nya lagen överlämnar åt arbetsrådet att i varje särskilt fall fastställa längden av den tidsperiod, under vilken en arbetstid av i genomsnitt 48 timmar i veckan må tillämpas, medan den äldre lagen stadgade, att ifrågavarande tidsperiod icke fick över- stiga fyra veckor. I realiteten har arbetsrådet emellertid vid tillämpningen av förevarande lagrum nästan undantagslöst fasthållit vid den praxis, som under den äldre lagens giltig- hetstid utbildat sig. De medgivanden, som lämnats enligt detta moment, hava sålunda i regel inneburit rätt att tillämpa annan arbetstid än i 4 $ av lagen stadgas, såvitt därigenom icke sammanlagda arbetstiden för en tidrymd av fyra veckor blivit längre, än att den mot- svarat 48 timmar i veckan.

De svårigheter beträffande övertidsjournalens förande, som uppstå i fråga om arbe- tare, för vilka här berörda medgivande lämnats, i det övertiden räknas per kalendermånad medan den ordinarie arbetstiden räknas i genomsnitt för kalenderveckor, hava i visst fall föranlett arbetsrådet att på därom gjord ansökan medgiva tillstånd till en genomsnittsbe- räkning per kalendermånad. Ett dylikt medgivande medför dock uppenbarligen den olägen- heten, att den under en viss kalendermånad tillåtna arbetstiden icke kommer att uppgå till ett jämnt timantal utan måste uttryckas i bråkdelar av timmar.

I ett par av de i tablån angivna fallen innebär det lämnade medgivandet en pro- longering av ett tidigare tillstånd, som förut lämnats för tiden intill den 1 januari 1922.

Ansökningar om undantag enligt förevarande moment hava endast i ett fåtal fall avslagits av arbetsrådet.

Anmärkas må, att arbetsrådets beslut i fråga om tillämpningen av detta lagrum i samtliga fall varit enhälliga.

2 mom.

Detta moment överensstämmer, frånsett en mindre jämkning i formuleringen, med andra stycket i 1919 års lag. De undantag, som av arbetsrådet medgivits med stöd av sistnämnda lagrum, gällde i de flesta fall endast till den 1 januari 1922. Dessa undantag hava, i enlighet med riksdagens uttalade mening, i samtliga de fall, där ansökan därom gjorts, prolongerats att gälla för den nya lagens hela giltighetstid. Det övervägande fler- talet av de i tablån upptagna medgivandena utgöra just dylika prolongeringar av tidigare beviljade eftergifter.

I så gott som samtliga i tablån angivna fall innebär det lämnade medgivandet rätt att använda arbetare till arbete med tre skift dygnet runt under veckans alla dagar, dock med villkor dels att sammanlagda arbetstiden för en tidrymd av tre veckor icke för någon arbetare må bliva längre, än att den motsvarar 56 timmar i veckan, dels ock att den i första stycket av 4 $& av lagen stadgade begränsningen av arbetstiden för dygn icke må överskridas i vidare mån, än att arbetstiden under de dygn, då skiftväxling äger rum, må utsträckas till 14 timmar (i enstaka fall till 14!/2 timmar).

Ansökningar om rätt till 56 timmars genomsnittlig arbetsvecka utan någon begräns- ning av arbetstiden för dygn hava i regel icke bifallits av arbetsrådet.

Endast beträffande smältare vid martinverk, vilkas dagliga arbetstid måste avpassas efter chargernas gång, har arbetsrådet medgivit tillstånd att bedriva arbetet utan begräns- ning av arbetstiden för dygn, allenast den genomsnittliga arbetstiden — i förevarande fall beräknad för en tidrymd av högst fyra veckor — icke bleve längre, än att den motsvarade 56 timmar i veckan.

• Sida 291
•  Original

I ett enstaka fall har »erforderligt undåntag» kunnat givas i den form, att arbets- rådet allenast medgivit tillstånd att tillämpa en arbetstid av 48 timmar i veckan, beräknad i genomsnitt för en tidrymd av sju veckor.

Bland avslagna ansökningar om undantag enligt förevarande moment märkas ett större antal framställningar om tillstånd att använda arbetare i kontinuerligt drivna avdel- ningar vid sulfit-, sulfat- och sulfitspritfabriker till arbete under 56 timmar i veckan i medeltal för tre veckor. Endast beträffande pumpmaskinister och kalkugnsarbetare vid dylika fabriker har — såsom av tablån framgår — arbetsrådet funnit sig kunna medgivå det begärda undantaget. Beträffande sulfatfabrikernas arbetare har arbetsrådet emellertid medgivit visst undantag med stöd av 5 $ 4 mom. första stycket av lagen (jfr nedan).

Likaledes har arbetsrådet avslagit inkomna ansökningar om utsträckt arbetstid för arbetare vid vissa kraftstationer m. fl. anläggningar, vilka endast under kortare perioder drivits kontinuerligt.

Framställningar om undantag enligt detta moment beträffande arbetare vid sintrings- verk hava jämväl — utom i två särskilda i tablån angivna fall — avslagits av arbetsrådet.

Mot arbetsrådets beslut i fråga om arbetare vid martinverk har reservation avgivits av arbetarrepresentanterna inom rådet. Å andra sidan hava arbetsgivarrepresentanterna inom rådet reserverat sig mot rådets beslut att avslå nyssnämnda framställningar om utsträckt arbetstid för arbetare i kontinuerligt drivna avdelningar vid cellulosafabrikerna.

3 mom.

Förevarande moment överensstämmer helt och hållet med stadgandet i 5 $ första stycket i 1919 års lag.

De undantag, som medgivits beträffande arbete, som fortgår allenast under kortare tid, hava inneburit rätt för sökandena att bedriva arbete utan iakttagande av i lagen angivna begränsningar eller ock under den utsträckta arbetstid, som i varje fall i ansökningen upp- givits vara erforderlig. i

I fråga om arbete, som medför synmerligen ringa ansträngning — vartill arbetsrådet i första rummet hänfört vakttjänstgöring — har arbetsrådet i regel medgivit rätt att ut- sträcka arbetstiden till 60 timmar i veckan med högst 10 timmar om dygnet eller — i fråga om portvakter — högst 11 timmar om dygnet. I ett enstaka fall har tillstånd lämnats att tillämpa en arbetstid av högst 10 timmar om dygnet, såvitt därigenom icke sammanlagda arbetstiden för en tidrymd av högst fyra veckor bleve längre, än att den motsvarade 60 timmar i veckan.

Undantag enligt förevarande punkt hava i vissa fall medgivits jämväl beträffande arbetare, som haft att utföra annat arbete än vakttjänstgöring, såsom eldning av mindre värmeledningspannor, städning, passning av vissa apparater m. m. Dylika medgivanden hava efter den nya lagens ikraftträdande kommit till en något mera utsträckt användning än vad tidigare varit fallet.

Framställningar om rätt att använda arbetare till vakttjänstgöring med två skift under 12 timmar om dygnet hava i åtskilliga fall inkommit, men samtliga avslagits av arbetsrådet. :

I fråga om arbete, som tillgodoser ändamål av synnerligen stort allmänt intresse, hava de lämnade medgivandena inneburit rätt för vederbörande arbetsgivare att under vissa angivna veckor eller månader bedriva arbetet antingen under den utsträckta arbetstid, som i ansökningen begärts, eller ock utan iakttagande av i lagen angivna begränsningar av arbetstiden.

• Sida 292
•  Original

Första stycket.

Såsom av tablån framgår, har förevarande stadgande, som icke återfinnes i 1919 års lag, kommit till en rätt vidsträckt användning.

Det >allvarliga missförhållande>, till vars undvikande eftergift medgivits, har i fråga om de i tablån angivna träsliperierna i vissa fall haft sin grund däri, att de lokala för- hållandena icke medgivit någon magasinering av driftvatten under söndagsdygnet, i andra fall åter däri, att den elektriska kraft, varmed träsliperiet drivits, måst betalas med en rund summa för år, oavsett om den kunnat utnyttjas eller ej. Beträffande träsliperier, vid vilka icke någon av nämnda förutsättningar varit för handen, har däremot något undantag enligt denna punkt icke medgivits.

Det lämnade medgivandet har i fråga om träsliperierna bestått i tillstånd att till- lämpa en arbetstid av 50?/3 timmar i veckan i medeltal för tre veckor, varigenom möjlighet erhållits att använda det s. k. nittonde skiftet, d. v. s. låta driften fortgå under nitton åttatimmarsskift i veckan.

Samma medgivande har, dock endast för månaderna oktober—april, lämnats jämväl beträffande sulfatfabrikerna. Medgivandet har här motiverats därmed, att under den kalla årstiden en utsträckning av söndagsstilleståndet från 16 till 24 timmar skulle medföra en avsevärd ökning av så väl bränslekostnader som kostnader för reparation av ugnarna.

Även beträffande de i tablån angivna sulfitfabrikerna har medgivande lämnats att — i dessa fall endast under en kortare tid under pågående ombyggnad av maskineriet — använda det nittonde skiftet.

Beträffande smältare vid småglasbruken har medgivandet motiverats med tekniska skäl och inneburit rätt för arbetsgivaren att tillämpa en arbetstid av 60 timmar i veckan med högst 10 timmar om dygnet.

Förevarande lagrum har därjämte av arbetsrådet använts i ytterligare ett par fall för möjliggörande av driftens upprätthållande vid sjukdomsfall eller andra vakanser bland arbetarna eller till övervinnande av tekniskt eller ekonomiskt otillfredsställande driftsför- hållanden.

Mot arbetsrådets ovannämnda beslut i fråga om arbetare vid träsliperier och sulfat- fabriker har reservation avgivits av arbetarrepresentanterna inom rådet.

Ansökningar om rätt till utsträckt arbetstid enligt denna punkt för arbetare i papp- salar, silerier och massabingar vid sulfitfabriker hava — med undantag för nyssnämnda fall — avslagits av arbetsrådet, dock under reservation från arbetsgivarrepresentanterna inom rådet.

Andra stycket.

Stadgandet i denna punkt av lagen förskriver sig, i likhet med stadgandet i första stycket av samma moment, från 1921 års lagrevision. Med hänsyn till stadgandets orda- lydelse har arbetsrådet ansett sig böra begränsa sin prövning av hithörande ärenden till en undersökning av, dels huruvida det blivit behörigen styrkt, att det stora flertalet arbetare, soma skulle beröras av det ifrågasatta undantaget, funnit detsamma önskvärt, dels att arbetstidem genom ett sådant undantag icke kommit att oskäligt utsträckas. I alla de fall, där båda dessa förutsättningar befunnits vara för handen, har arbetsrådet ansett sig böra medgiva dett begärda undantaget, oavsett om detsamma i övrigt kunnat anses påkallat eller stått i över- ensstämmelse med eljest tillämpad praxis.

Det är under sådana förhållanden naturligt, att arbetsrådets medgivanden enligtt

• Sida 293
•  Original

denna punkt kommit att bliva av rätt mångskiftande art. De i tablån upptagna medgivan- dena avse sålunda kommunalarbetare vid renhållningsverk och spårvägar, smeder och vals- varksarbetare vid ett järnverk, ugnsbrännare vid en kakelfabrik, kokaremästare vid en sul- fitfabrik, arbetare vid en mindre snickerifabrik, kraftstationsvakter, arbetare vid timmerupp- fordringsverk och timmerlossning, arbetare vid torvtillverkning, byggnadsarbetare samt bro- döser och väverskor vid en konstslöjdanstalt.

Den medgivna eftergiften varierar likaledes från fall till fall och växlar mellan en arbetstid av 48 timmar i veckan i genomsnitt för flera eller färre veckor och en arbetstid av intill 65 timmar i veckan.

Utom de i tablån upptagna medgivandena skulle hit även kunna hänföras ett antal fall, i vilka arbetarnas tillstyrkan varit en bidragande orsak till arbetsrådets beslut men det limnade tillståndet även utan en dylik tillstyrkan kunnat medgivas med stöd av annat lagrum.

Arbetsrådets beslut i hithörande ärenden hava i regel varit enhälliga. Endast i fråga om kokarmästarna vid ovan avsedda sulfitfabrik har den i beslutet deltagande arbetar- representanten avgivit reservation under yrkande, att framställningen, i konsekvens med arbetsrådets tidigare beslut beträffande arbetare vid sulfitfabriker, måtte av arbetsrådet avslås.

6 8. Arten och omfattningen av arbetsrådets handläggning av ärenden rörande »nödfalls- arbete» — vilka ärenden enligt 1919 års lag föllo under socialstyrelsens prövning — torde framgå av efterföljande tablå:

Anmälningar och tillstånd enligt 6 $ lagen om arbetstidens begränsning.

Antal Antal Arbetsgivare Arbetets art och anledning godkända bifallna anmäl- ansök- ningar ningar | Vattenledningsverk . : . . > + Undersökning, avstängning och reparation av vattenledningsrör vid rörbrott. Utryck- ning med brandkåren vid eldsvåda . . . . 296 — | GOBVÖRKa I v hcnran Nar Undersökning, avstängning och reparation av | skadade gasledningar . . . «+. «+ + » « 94 — Kraftstationer och elektricitets- I” VÖrKs te KI SS Undersökning och reparation av skadade | kraftledningar m. m. (efter eldsvåda, storm, | frost, tjällossning 0. 8. V.) « . » = += > > + 48 8 » Fabriker och andra industriella | Anläggningar sec ske stå .. | Avhjälpande av skador å motorer, transmis- | sioner, ångledningar, arbetsmaskiner m. m. 90 17 I | Reparationsfirmor . . . «+ >» + D:o d:o 16 — I I Tillsammans | 1544 25

1 Någon hopsummering av antalet å anmälningarna upptagna arbetare har icke ansetts böra verkställas, enär flertalet av de ifrågavarande arbetarna torde ha använts till dylika arbeten vid flera tillfällen och sålunda i en sådan sammanställning skulle komma att dubbelföras.

• Sida 294
•  Original

Bland sådana »nödfallsarbeten», som endast anmälts i enstaka fall och på grund därav icke särskilt upptagits i tablån, må nämnas snöskottning för uppehållande av spårvägstrafik, bärgning av spannmålslast från strandade pråmar, eldningsarbete under ordinarie eldares sjukdom, skjutsning av läkare vid sjukdomsfall, släckningsarbete vid eldsvåda i kolupplag, återuppbyggande av nedbrunnen ladugård samt drift av reservkraftstation under tillfälligt avbrott i kraftleveransen. i

I samtliga ovannämnda fall har förutsättningen för »nödfallsarbetets> användande varit, att en »natur- eller olyckshändelse eller annan omständighet, som ej kunnat förutses, vållat avbrott i ett företags drift eller ock medfört överhängande fara för sådant avbrott eller för skada å liv, hälsa eller egendom>. I de fall åter, där denna förutsättning icke varit för handen, har arbetsrådet icke kunnat godkänna inkomna anmälningar utan anvisat sökanden att i övertidsjournalen anteckna det redan utförda arbetet såsom utfört med stöd av 7 $ 2 mom. av lagen. Så har exempelvis i ett antal fall skett beträffande reparationsarbeten, som an- mälts såsom utförda med stöd av lagens 6 8 men vid närmare undersökning visat sig bestå i vanliga, regelbundet återkommande arbeten, som utan svårighet kunnat förutses. I dylika fall ha jämväl ansökningar om tillstånd till arbetets fortsättande utöver två dygn blivit av arbetsrådet avslagna.

De av arbetsrådet med stöd av förevarande paragraf lämnade tillstånden att bedriva >nödfallsarbete» under längre tid än två dygn ha i det stora flertalet fall i enlighet med stadgandet i 10 $ 8 mom. av lagen lämnats av rådets ordförande och sedermera godkänts av arbetsrådet vid nästkommande sammanträde. I flera fall ha dessa beslut innehållit ett generellt medgivande för sökanden att intill dess arbetet slutförts använda erforderligt antal arbetare till arbete utöver eljest medgiven arbetstid. I andra fall åter har beslutet inne- hållit bestämmelser så väl beträffande högsta antal arbetare och högsta antal övertids- timmar per dygn som även beträffande den tidrymd, under vilken arbetet fått fortsättas på angivet sätt.

I samtliga ärenden rörande tillämpningen av förevarande paragraf ha arbetsrådets ledamöter fattat enhälliga beslut resp. utan reservation godkänt av rådets ordförande vid- tagna åtgärder.

78.

Genom den reviderade lagen om arbetstidens begränsning har handläggningen av frågor rörande tillstånd till utsträckt övertidsarbete överflyttats från socialstyrelsen till arbets- rådet (7 $'3 mom.). Därjämte har åt arbetsrådet uppdragits att, såvitt möjligt efter sam- råd med socialstyrelsen, pröva i vad mån arbetare, som fyllt 16 men ej 18 år, må användas till övertidsarbete (7 $ 4 mom.).

En översikt över arbetsrådets medgivanden enligt förevarande paragraf lämnas i efterföljande tablå:

Tillstånd enligt 7 $ lagen om arbetstidens begränsning.

Tillstånd enl. Tillstånd enl. 783 mom. 7834 mom.

(KE 0 0 bla NO Ta re re Torii far Ungefärligt | Antal | Ungefärligt | Antal antal berörda = med- = lantal berörda! = med- | arbetare givanden arbetare givanden |

• Sida 295
•  Original

Tillstånd enl. Tillstånd enl. 78383 mom. 7 $ 4 mom.

A rDje tänkare sgidte cen Ungefärligt Antal Ungefärligt Antal antal berörda med- = lantal berördal med- arbetare | givanden arbetare givanden |

Arbetare vid glasbruk 2 » > sågar, hyvlerier och snickerifabriker . . : möbelfabrik skidfabrik tidningstryckerier boktryckerier och bokbinderier vissa bryggerier och jästfabriker | 3 choklad- och konfektfabriker | textilfabriker (spinnerier, väverier, färgerier m. m.) > skofabrik > väg- och husbyggnadsarbeten > reservkraftstation I > > renhållningsverk (snöskottare) . . . . II Lastnings- och lossningsarbetare || Arbetare i handelsrörelse (lagerarbetare, paketbud m. fl.)

-—

[EN [SORTS art SES SO Slalll1] pl Beko

dd + 3 JO Ft OC + OO PT S —- —

| I

el Sa

[CA -— = - SS

I Tillsammans

3 mom.

motsvarande siffror för den tid, då socialstyrelsen hade att enligt 1919 års lag handlägga (dylika ärenden, en avsevärd nedgång. Orsaken härtill torde vara att finna dels i det all- ;männa ekonomiska läget under här förevarande tid, dels även däri, att arbetsrådet — med Ihänsyn till den vid lagrevisionen genomförda ökningen av arbetsgivares rätt att utan tillstånd Ibedriva övertidsarbete och den i samband därmed vidtagna skärpningen av villkoret för er- hållande . av ytterligare eftergift — följt en betydligt strängare praxis vid meddelandet av «dylika tillstånd.

Arbetsrådet har sålunda, i enlighet med lagens ordalydelse, tillämpat den grund- ssatsen, att eftergift enligt förevarande moment må medgivas allenast då den är sav trängande Ibehov påkallad>. I tvivelaktiga fall har särskild utredning härom verkställts, varvid stundom jinförskaffats utdrag ur sökandens övertidsjournaler för föregående år.

I överensstämmelse härmed ha hithörande medgivanden i de flesta fall lämnats cendast för kortare tid — i närmare hälften av alla i tablån angivna fall allenast för en celler två månader — och blott i enstaka fall för längre tid än det löpande kalenderåret, "Endast beträffande tidningstryckerierna och ett par andra företag har arbetsrådet medgivit tillstånd att använda hela den i momentet angivna övertiden av 120 timmar under loppet :av ett kalenderår.

I de fall, där eftergift lämnats för vissa angivna kalendermånader, har tillståndet i sregel inneburit rätt till 20 timmars övertidsarbete under var och en av dessa månader.

De medgivanden, som lämnats enligt förevarande moment, ha i flertalet fall åsyftat ratt sätta sökanden i stånd att inom föreskriven tid fullgöra åtagna leveranser av säsong-

1 Medgivandet lämnat med stöd av 5 $ 4 mom. andra stycket och 7 $ 3 mom.

• Sida 296
•  Original

varor, i andra fall att på kortast möjliga tid utföra brådskande montage- eller reparations- arbeten eller andra av förhållandena påkallade tillfälliga arbeten eller att — såsom fallet varit i fråga om tidningstryckerierna — medhinna det löpande arbetet under de månader, då det varit som mest brådskande.

Anmärkas må, att på grund av ärendenas brådskande natur ett 60-tal av arbets- rådets hithörande beslut i enlighet med stadgandet i 10 $ 8 mom. av lagen meddelats av rådets ordförande för att sedermera godkännas av arbetsrådet vid nästkommande sam- manträde.

I de fall, där ett verkligt trängande behov av tillstånd till utsträckt övertidsarbete icke kunnat påvisas, har arbetsrådet avslagit ansökningar om eftergift enligt förevarande punkt. Bland de avslagna ansökningarna märkas bl. a. framställningar från ett antal ar- betsgivarorganisationer inom skrädderi- och konfektionsindustrien om tillstånd till övertids- arbete under vår- och höstsäsongerna samt från ett antal bryggerier och mineralvatten- fabriker om liknande medgivande för arbetare, sysselsatta med sköljnings- och tappnings- arbete under sommarmånaderna. Likaledes har arbetsrådet avslagit framställningar om rätt att använda reparatörer, eldare och reserver för skiftarbetare till arbete under den utsträckta övertid, som angives i förevarande moment.

I samband med meddelandet om avslag å hithörande ansökningar har arbetsrådet i många fall, särskilt då framställningen varit av mera generell natur, framhållit för sökandena, att därest under viss kortare tid ett verkligt trängande behov av ytterligare övertidsarbete skulle kunna påvisas, det givetvis stått vederbörande öppet att ingå till arbetsrådet med förnyad framställning i ämnet.

I åtskilliga fall, där arbetsrådet avslagit dylika framställningar, synes ansökningen ha föranletts av att sökanden icke ägt kännedom om de ökade möjligheter, den nya lagen i 7 $ 1 och 2 mom. giver att utan tillstånd av arbetsrådet utsträcka arbetstiden.

Arbetsrådets beslut enligt förevarande moment ha med få undantag varit enhälliga.

4 mom.

Frågor rörande användande av minderåriga till övertidsarbete ha i regel avgjorts först efter samråd med socialstyrelsen.

Tillstånd till dylikt övertidsarbete har i allmänhet lämnats endast i sådana fall, då det visats, att de minderårigas arbete stått i så nära samband med de fullvuxnas, att de senare överhuvud taget icke kunnat användas till övertidsarbete, med mindre övertidsarbete fått uttagas även av de minderåriga.

Arbetsrådets medgivanden enligt förevarande moment ha i de allra flesta fall läm- nats endast för en eller två angivna månader under löpande kalenderår och i allmänhet inneburit rätt till 30 timmars övertidsarbete per månad. I ett enstaka fall har dock med- givande lämnats att under lagens återstående giltighetstid använda minderåriga till över- tidsarbete under 125 timmar under varje kalenderår med högst 20 timmar per kalendermånad.

Vid beviljandet av här åsyftade tillstånd har arbetsrådet i regel erinrat sökandena därom, att det lämnade medgivandet icke innefattat någon eftergift i de föreskrifter an- gående minderårigas arbetstid, som äro meddelade i lagen om arbetarskydd.

I fråga om tillämpningen av detta moment föreligga endast enhälliga beslut.

8 & Förevarande stadgande, som tillkommit vid lagens revision, har hittills icke i något fall kommit i tillämpning.

• Sida 297
•  Original

16 $, Arbetsrådet har under den tid, redogörelsen avser, icke haft att avgiva yttrande över någon framställning till Kungl. Maj:t om undantag enligt denna paragraf (motsvarande 15 8 i 1919 års lag).

Promulgationsbestämmelserna.

Andra stycket.

Arbetsrådet har allenast i sex fall medgivit anstånd med den nya lagens tillämp- ning. I samtliga dessa fall ha sökandena tidigare på grund av särskilda förhållanden åt- njutit anstånd med tillämpningen av 1919 års lag under hela den tid, nämnda lag varit gällande.

• Sida 298
•  Original

• Sida 299
•  Original

• Sida 300
•  Original

Allmän lagstiftning. Rättskipning. Fångvård, Förberedande utkast till strafflag. Förmögenhetsbrotten. SD) / Lekmannaelementets användande inom civilprocessen. (25) Betänkande rörande internering av farliga återfallsför- brytare. (26) : Utkast till lag om visst tryggande av byggnadsborge- närers fordringar m. m. [26] Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. 1921 års pensionskommittés betänkande. 1. (10) Några iakttagelser från 1921 års riksdagsmannaval. [1] Statistiksakkunnigas betänkande. [15] NI ; Kommunalförvaltnbig. Städernas skyldigheter och rättigheter i förhållande till staten. (3) ; Kommnnalförfattningssakkunnigas betänkande. 3. (15) Bilaga till d:o: (16) Om röstsammanräkning vid kommnnala val. [21]

Statens och kommunernas finansväsen. Betänkande "angående tillverkning och beskattning av maltdrycker, (11)

Utlåtande angående kontrollen över sockertillverkningen. (13) ; Tull- o. traktatkommitténs utredningar o. betänkanden.

8. Valntafrågan. (19) 9. Järnvägsfrakternas reglering. (21) 10. Åtgärder till skydd mot s. k. valutadum- ping. (34) Utredning angående ett svenskt statslotteri. (24) Betänkande och förslag ang. mutbildningskurser inom . tnllverket. [23]

Politi. Betänkande: och förslag rörande brandskyddsföreskrifter

tänkande med förslag till Kungl. Maj:ts nådiga stadga angående skydd för människor vid brandfara inom industriella arbetslokaler. [28]

Socialpolitik. Utredning och förslag ang. vårder av blinda. (30) Byggnadsarbetarsakkunnigas bet. 2. ” Arbetsstatistisk undersökning rörande husbyggnadsverksamheten. [2] Förslag till reviderad lag om arbetstidens begränsning m.m. [35 Hälso- och sjukvård. Allmänt näringsväsen. Betänkande med förslag till livsmedelslag. (4) Bihang 1 till d:o. (5) Bihang 2 till d:o. (6) Patentlagstiftningskommitténs betänkande. 7. Förslag till lag om rätt till tidnings eller tidskrifts titel m. m.[9] Statsmakterna och bränsleanskaffningen under krigs- åren. [14] Mellanhandssakkunniges betänkande. [20]

Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Betänkande angående förvaltningen av kronans jord- bruksdomäner. (2) Jordkommissionens betänkande. 1. Förslag till lag ang. rätt att förvärva och besitta fast egendom. (3) Betänkande rörande fiskerinäringens främjande. [7] Om lappskattelandsinstitutet. [10] ; Förslag till vissa ändringar i bestämmelserna rör, jakt och fågelskydd. 2. Andringar i jaktlagen, fridlysnings- bestämmelser m. m. [16] Det svenska lantbrukets produktionskostnader. 1. Bok- föringsåret 1919—1920. [18]

Betänkande med förslag angående arrendators rätt till ersättning för elektrisk anläggning. [19 : Kolonisationskommitténs betänkande 1922, [22] Bilaga

tili d:o. [32]

port av utsädesfrö ävensom till omorganisation av -frökontrollverksamheten m. m. [25] >" ?

lands län. [271 Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk,- 8 Betänkande ang. statens övertagande av förädlingsverk- samheten betr. avkastningen från statens skogar. (28)

Å Industri. j Klimatets inverkan på byggnader vid västkusten, [4]

Handel och sjöfart. SE ur rörande lönereglering vid lots- och fyrstaten. (20) ; å Kommunikationsväsen. Betänkande om ostkustbanan. (18) S Järnvägsstyrelsens yttrande över d:o. (23) Ostkustbanekommitténs promemoria med anl, av vägsstyrelsens yttrande, (27) Järnvägsstyrelsens erinringar med anl, av ostkustbane- kommitténs promemoria. (31) Järnvägsstyrelsens skrivelse till "Kungl. Maj:t den 28 april och 5 maj 1922. [3] Utredning rörande den s. k. Nyköpings kanal. [24]

järn-

Bank-, kredit- och penningväsen. Försäkringsväsen.

Kyrkovisen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Skolkommissionens betänkande. 1: 1—2. Grunder för en ny'läroverksorganisation. (33) 2. Historiska översikter m. m. (29) 3. Statistiska utredningar. (32) 4. Det högre skolväsendet i utlandet. (1) arg till om- och tillbyggnad av Kungl. biblioteket.

² (0

Betänkande ang. Chalmerska institntets omorganisation. (12 Ortnamnen i: Värmlands län, 7. (22) Betänkande med” förslag till förändrad kyrklig indelning och organisation i Skåne. [5] Utredning ang. statsunderstöd för idrottens främjande, [8] Betänkande med förslag till lag ang. kultorminnesvård. 1. Historik etc. samt bilagor. [11] 2. Förslag och motiv. [12] Högskolornas löneregleringskommittés betänkanden. 2, Fackhögskolor och övriga vetenskapliga anstalter. [13] Betänkande och förslag rörande det akademiska beford- ringsväsendet. [17] Supplement nr 1 till Sveriges familjenamn. [31]

Försvarsväsen.

Utredning rörande understöd åt änkor efter manskap vid armén och marinen. (9) FAT Betänkande angående officerskårens vid flottan rekryte- ring och utbildning. (14) - få Tillägg till bet. betr. -förrådsverksamheten vid mari- nen. [6] : a SES