24. Kungl. Elektrifieringskommitténs med landen. G. Utre

25.

28.

27 . 28.

6 s. Fl. : ' 29—30. Den industriella demokr'atiens problem". 1. 'Betäm-

3 ..

32. Tel

34. Tull- och traktatkommitténs utredningar och betän—

"35.

3 Gå

37.

89.

40. J debestämmelser, avlösning .av arrendejordbruk1 före- ring för be 'attningshavarei domsagorna ,m. Beck- ' man. 85 s. Ju. ' . '— . Underdånigt betänkande med förslag till winning . Tull- oc traktatkommitténs utredningar och betän— .'Tu1 - och traktatkommitténs utredningar och betän- . Betänkande och förslag rårands förvaring av för-

.CL—A

7. till statstjänstemä. Kvinnan behöri' haft tt innehav». gråter-lig och annan kYrklig tjänst.. _ s. 51 s. Ju. etänkande med förs så till lag om En drag i vissa delar av lagen den 25 m ' f

?

1894 angående or listning m.m. Norstedt. 56s. u. * '

nin an ående llmpliga distri'butioqiss'vstem för landsbyg sele triiiering. Beckman. vig"; 192 5. Jo. _ Inventering av odlingsjord längs Inlan , banan från ;! Ströms sö ra sockengrans till Storuman. Tullberg. 30s. 2kart. Jo. ' - " 1921 års pensionskommittés betänkande. 2. Betän— kande" angående avveckling av den starhhus efter präst tillförsäkrade förmånen .av tjänst. och nåder ' samt beredande i sammanhang därmed av förbättrad — ensionerin från prästerskapets. änke- och'pnpill- assa. Tanger-g. 100 s. E. . *- Underdånigt betänkande med. förslag tilll'öneregle-

a,;igående tillverkning av brännvin m. Blom.

kande jämte förslag till lag om dnftsnämndor. 240 's. 2. llliåen intåustriella demo ratien'i utlandet., 207 s. Tu er . . '

kunden. 18. Den-svenska mekaniskaverkstadsindu- striens'utveckling intill krigsutbrottet. Av Erik Linder. 'Tullber . iv. 435 s. . . .

1- och trakta ommitténs utredningar och bettin— kandcn. 19. Sveriges brygäriindustri. Av A. Lilien- ber . Tullberg. iv, 40 s. .

kanden. 20. Garveriindus'triens' produktionsförbållan- den. "Av William Smith. Marcus. iv. 175 5. .F1.

kanden. 21. ' Kvalitetsfrågan" hos det svenska vetet. Av .H. Nilsson-Ehle. Marcus. _ 16_ 5. F!.

samorganisation av riksdaasbibhoteket och den cen- trala statsförvaltningen i bo — och biblioteksavseende. Av V. Gödel. Marcus. 54 s -

minskat tillrlikneliga förb re jämte förslag tillin- terneriu _av farliga aterf sfär-brytare.” Lund., Ber- lin . 11 s. Ju. _ ». Tn - och trigrtatkommitténs utredningar och bestäm * kanden. 22. vereiktstabeller angående den svenska industriens utveckling 1891—1920 jämte anmärkningar. . Marcus. .iv, 147 s; Fl. _ _ _ ' Efterskrift till P. M. om röstsammanräkning'vxd kom- munala val enligt lagarna den 9 juni 1922; Av E. v. Heidenstam; Beckman. .(s. 53—61). 5. ' 4 Om röstsemmanräkning' vid kommunala val enligt . lagarna' den 9 'vad 1922. Av E. v. Heidenstam. Andra upplagan: Me efterskrift. Beckman. (4): 61 ,s. S.- ordkommissionens betänkande. 6. Om sociala. arren- kommande av vanhät'fd, uåphävande av fideikommiss i fast egendom, anskaffan 5 av tomtmark till bostäde in. in. Marcus. ' 504 s. Ju. _

.Anm. Om särskild tryckort ej angivas, lir tryckorten Stockholm, Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelse-

, bokstäverna till det departement, under vilket utrednin en av iVits, t. ex. E. zeckleeiastikdepartementet, Jo. ' =åordbruksdc artementet. Enligt kungörelsen den 3 e r. 19 ang. statens offentliga ntrednmgn'rs yttre an- or utgivas utredningarna i omslag med en etlig färg för varJe departement. _ _

• Sida 1
•  Original

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1923z40 JUSTITIEDEPARTEMENTET

JORDKOMMISSIONENS BETÄNKANDEN. DEL VI

OM SOCIALA ARRENDEBESTÄMMELSER, AVLÖSNING AV ARRENDEJORDBRUK, FÖREKOMMANDE AV VANHÄVD, UPP-

HÄVANDE AV FIDEIKOMMISS 1 FAST EGENDOM, ANSKAFFANDE AV TOMT- MARK TILL BOSTÄDER

M. M.

0—

STOCKHOLM 1 923 ISAAC MAncus' BOKTRYCKERI—AKTIEBOLAG

• Sida 2
•  Original

• Sida 3
•  Original

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid. Skrivelse till statsrådet och chefen för justitiedepartementet ........................... 5 ]. Social arrendelng .................................................................................... 11 A. Utkast till lag angående vissa jordbruksarrenden ................................ 11 B. Allmänna synpunkter ........................................................................ 23 C. Historisk översikt Över den sociala arrendelagstiflningen i vårt land ...... 32 D. Allmän motivering ......................................................................... 65 E. Speciell motivering till den sociala arrendelagen ............................... 81 F. Övergångsbeståmmelserna .................................................................. 180 G. Reservation i vissa delar av herr Lindhagen ...................................... 186 H. Jordkommissionens skrivelse till statsrådet och chefen för justitiedeparte- mentet den 10 januari 1923 angående förlängning av vissa arrendeavtal 192 I. Den sociala arrendelagstiftningen i Finland .......................................... 211 11. Avlösning av arrendejordbruk m. m. ..................................................... 219 A. Principutlåtande om avlösning av vissa arrendejordbruk samt förbättring av ofullständiga jordbruk ............................................................... 219 B. Reservation i vissa delar av herr Lindhagen ....................................... 240 C. Reservationer i vissa delar av herrar Ingeström och Pettersson ............... 258 D. Lagstiftning i Danmark och Finland ................................................... 259 III. Vanhävdslag .......................................................................................... 274 A. Utkast till lag om förekommande av vanhävd av jordbruk ..................... 274 B. Historisk översikt .............................................................................. 277 C. Allmän motivering ........................................................................... 292 D. Speciell motivering till vanhävdslag .................................................. 307 E. Övergångsbestämmelsema ................................................................. 318 F. Utkast till provisorisk vanhävdslag beträEsnde åbyggnadema jämte motiv 319 G. Reservation i vissa delar av herr Lindhagen ....................................... 325 IV. Upphävande av fideikommiss i fast egendom ............................................. 328 A. Principutlåtande ................................................................................. 328 B. Särskilt yttrande i vissa delar av herr Lindhagen ................................. 364 C. Bilagor ....................................................................................... 365 1. Lov om Lens, Stamhuses og Fideikommisgodsers samt de herhen horende Fidcikommisskapitalers Overgang til irl Ejendom ................................ 865 2. Av envoyén Albert Ehrensvärd uppgjort till Kungl. Maj:t den 8 mars 1919 överlämnat förslag till lag om fideikommisstiitelsers upplösning ............... 370

3. Detaljerad framställning av lideikommissfrågans behandling i svenska. riksdagen 377

• Sida 4
•  Original

VI.

VII.

VIII.

Sid. Anskaffande av tomtmark till bostäder ................................................. 404 Utsträckning av de norrländska ägostycknings- och jordavsöndringslagarna till hela riket .................................................................................... 409 Utlåtande över dbokommitténs betänkande ............................................ 416 A. Kommissionens utlåtande ................................................................. 416 B. Särskilt yttrande i viss punkt av herr Lindhagen ................................ 424 Framställning rörande rationell skogshushållning å bolags och enskildas skogar av större omfattning ............................................................... 425 Särskilt yttrande av herrar Ehrenborg och Jansson ................................. 434 A. Utkast till lag angående vissa jordbruksarrenden ................................. 434 B. Utkast till lag om ändring i vissa delar av lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom ......................................................... 438 C. Utkast till lag angående uppsikt å vissa jordbruk ................................. 440 D. Utkast till lag om rätt i vissa fall för arrendator att inlösa på arrende innehaft område ............................................................................. 442 E. Motiv och särskilt yttrande i iideikommissfrågan .......................... _ ...... 449 Särskilt yttrande av herrar Ohlson och Wohlin ....................................... 462

Särskild framställning av herr Lindhagen rörande beredningen av sociala jordfrågor m. m. ................................................................................. 482

Bilaga. Instruktion för jordkommissionen .................................................. 500

• Sida 5
•  Original

Till herr statsrådet och chefen för justitiedepartementet.

Sedan jordkommissionen efter föreläggande under den 11 110- vember 1922 avgivit betänkande om bildande av nya jordbruk, har kommissionen delgivits protokollsutdrag över justitiedeparte- mentsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 24 november 1922, utvisande, att då föreskrivits, att jordkom- missionens utredningsarbete, vilket beräknats kunna slutföras till den 28 februari 1923, skulle upphöra nämnda dag, till vilken tid kommissionen hade att avgiva. ett principuttalande i återstå- ende till kommissionen hänskjutna frågor.

Med anledning härav och under erinran, att något slutförande av kommissionens utredningsarbete till nämnda dag icke legat inom möjligheternas gräns, får kommissionen härmed avgiva det begärda principuttalandet i återstående till kommissionen hän- skjutna. frågor. Kommissionen tillåter sig därvid emellertid fram- hålla, att detta utlåtande endast kan betraktas såsom provisoriskt, i det att en definitiv utredning och en slutlig formulering iläg- text ofta kan föranleda upptäckter av brister i principerna. och ett frångående av meningar, vilkas vanskligheter först genom ett sådant detaljarbete bliva. uppenbarade. Likaledes har kommissionen åtskilligt nödgats inskränka sina uttalanden till vissa huvudfrågor med förbigående av principspörsmål, som kunna anses liggai andra planet men dock också äro mycket viktiga.

De till kommissionen hänskjutna frågor, som ännu återstå till behandling, äro huvudsakligen följande:

1) sociala arrendelagsbestämmelser för hela. riket jämte gransk- ning av den för Norrland och för vissa delar av Kopparbergs län redan antagna sociala arrendelagen;

• Sida 6
•  Original

2) lagstiftning om frigörelse av mindre arrendejordbruk ytterst genom tvångsavlösning;

3) lagstiftning för hela riket mot vanhävd av jordbruk jämte granskning av den för Norrland, vissa delar av Kopparbergs samt Värmlands län i sådant avseende utfärdade uppsiktslagen;

4) lagstiftning om anskaffande av tomtmark ytterst genom ex- propriation; . '

5) lagstiftning om avskaffande av fideikommiss i jordegendom. På hemställan från herr Wohlin har jordkommissionen tidigare från orterna infordrat yttranden rörande vissa spörsmål, som äga sammanhang med frågan om jordbruks överlåtelse vid ägarens dödsfall till någon av stärbhusdelägarna eller någon utomstående. Svarens bearbetande har påbörjats av herr Sandberg men redo- görelsen kan icke hinna avslutas till den 28 februari 1923. Meningen har uppenbarligen varit, att de inkomna upplysningarna skulle kunna läggas till grund eller vara vägledande för en lag- stiftning, som vid nämnda tillfälle underlättar på något sätt jord- bruksfastighets bibehållande i bondesläkten. Något yrkande om en sådan lagstiftning har dock ännu icke väckts inom kommissionen och något principuttalande i detta ämne är kommissionen icke i tillfälle att inom den begärda tiden avlämna.

Dessutom har till kommissionen remitterats följande ännu icke besvarade framställningar:

1) Framställning om åtgärder mot godsägaren Carl S. Kuylenstierna å Sperlingsholm i anledning av att denne med stängselnät inhägnat åkerjord (överlämnat från jordbruksdepartementet 4/10 1920 för att tagas i övervä- gande av jordkommissionen).

2) Framställning av vissa arrendatorer och skogsarbetare under Udde- holms aktiebolag i fråga om upphävande av arrendeskyldighet m. m. (remit— terat 30/4 1920 från justitiedepartementet).

3) Ansökan av Österby bruks arrendatorer angående rätt att friköpa vissa områden (remitterat 4/5 1920 från justitiedepartementet).

4) Konungens befallningshavande i Jämtlands län angående vanhävd i vissa kommuner i Jämtlands län (överlämnat från jordbruksdepartementet *” 1920). /85) Ansökan om tryggande av den norrländska fiskarbefolkningens bostads— förhållanden å fiskelägen i enskild ägo (remitterad 'N'/10 1920 från justitie— departementet).

6) Framställning från riksdagsmannen 0. W. Edbom angående ett fall av arrendeavtal till jordkommissionens kännedom (5/5 1920 genom justitiede— partementet).

7) Ansökan av D. E. Jacobsson m. fl. om beviljande av åborätt å vissa krono— nybyggen i Norrbottens län (remitterat 5/11 1920 från justitiedepartementet).

• Sida 7
•  Original

8) Ansökan av J. E. Abrahamsson m. fl. om åtgärder för sökandenas återinsättande iåborättigheter till vissa hemman" inom Gällivare socken (remitterat 5/11 1920 från justitiedepartementet).

9) Framställning av Sveriges åboförbund angående omarbetande m. ni. av åbokommitténs förslag till lag om åborätt till under bruk skatteköpta hemman och lägenheter (remitterat 12/11 1920 från justitiedepartementet).

10) Åbokommitténs betänkande I—IV jämte tillhörande handlingar att tagas i övervägande vid fullgörande av kommissionens uppdrag (överlämnat 12/11 1920 från justitiedepartementet).

11) Anhållan från Sveriges Åboförbund om statsanslag åt förbundet (skrift inkommen 25/1 1921 från finansdepartementet).

12) Ansökan av Sveriges Åboförbunds styrelse om framläggande för 1922 års riksdag av förslag till ordnande av förhållandena för åborna å under bruk skatteköpta hemman (remiss inkommen 16/” 1921 från justitiedeparte- mentet).

13) Betänkande angående verkningarna av norrländska vanhävds- och arrendelagstiftningen med anbefallning att däröver avgiva utlåtande (remiss 25/11 1921 från justitiedepartementet).

14) Ansökan om inlösen av förra båtsmanstorpet nr 15 vid Södermanlands andra båtsmanskompani m. m. att tagas i övervägande vid fullgörande av kommissionens uppdrag (skrivelse 27/1 1922 från jordbruksdepartementet med överlämnande av handlingarna i ärendet).

15) Petition i jordfrågan från vissa torpare och arrendatorer (överlämnad och 27/2 1922 inkommen från justitiedepartementet).

16) Riksdagens skrivelse angående lägenhetsinnehavares å allmänningar rättsliga ställning (inkommen 17/9 1922 från justitiedepartementet).

17) Framställning från P. G. Lif Rörström m. fl. angående åtgärder till arbetslöshetens bekämpande (överlämnad från jordbruksdepartementet 6/9 1922).

Från nedannämnda enskilda personer hava till kommissionen direkt inkommit följande, ännu ej behandlade skrivelser:

1) Sveriges Åboförbund angående bolags skatteköp och skatteomföringar å kronohemman och krononybyggen i de norrländska länen (25/4 1919).

2) Sveriges Aboförbund angående hr Hanssons i Rättvik motion om åter- införande av bördsrätt till fastighet å landet (”,/'4 1919).

3) G. Österberg, Nyköping, angående Eskilstunarörelsens program i egna- hemsfrågan (25/4 1919).

4) Landshövding G. Malm angående avsöndring av vissa lägenheter från hemman i Norrbottens län.

5) Albert Nilsson, Filipstad, angående vissa jordlagstiftningen berörande frågor (3/6 1919).

6) Albert Nilsson, Filipstad, angående diverse jordlagstiftningen berörande frågor (i samband med besvarande av frågeformulär D och C, 20/9 1919).

7) A. Blomnér m. fl., Nissafors, angående vissa under Nissafors bruk skatteköpta hemman (20/10 1919).

8) C. Lindhagen med en skrivelse från K. A. Svensson, Tyttorp, Ljungs— bro, angående social arrendelagstiftning (39/1 1920).

9) Sveriges skogsägareförbund och Svenska trävaruexportföreningen, an— gående vissa i samband med jordlagstiftningen, skogshanteringen m. m. be— rörande frågor (31/1 1920). '

• Sida 8
•  Original

10) C. Lindhagen med komplement till p. 111. i jordfrågan, riksdagsmotion nr 184/1920, l:a kammaren, med yrkande att vad i motionen anförts måtte göras till föremål för jordkommissionens prövning (2'5/3 1920).

11) Framställning av byamän och fiskare å Granön i Skogs socken rörande möjlighet för iiskarbefolkningen att förvärva egna hem i närheten av veder- börande fiskevatten (6/5 1920) genom länsstyrelsen i Gävle.

12) Samtliga torpare tillhörande Wrams Gunnarstorps gård angående arrendefrågor (22/7 1920).

13) Skrift från arrendatorer under Krapperups fideikommiss angående arrendevillkor (E'/, 1922).

14) Skrivelse från Svenska metallverken, Västerås, angående utlåtande om vissa jordbruksförhållanden vid Skultuna bruk (4=/9 1922).

15) Ordföranden i Sveriges Åboförbund angående vissa från förbundet till Kungl. Maj:t ingivna framställningar, vilka remitterats till jordkom- missionen (13/12 1922).

16) Arrendatorer under Krapperups fideikommiss i fråga om vissa för- hållanden å under Krapperup lydande arrendegårdar (2/1 1923).

Jordkommissionen får härmed överlämna: 1) utkast till lag angående vissa jordbruksarrenden jämte historik samt allmän och speciell motivering ävensom redogörelse för den motsvarande finska lagstiftningen;

2) principutlåtande rörande lagbestämmelser om avlösning av vissa arrendejordbruk samt förbättring av ofullständiga jordbruk jämte ett av herr Lindhagen för hans del uppgjort utkast till lag i förenämnda ämnen ävensom redogörelse för enahanda lag- stiftning i Finland och Danmark;

3) utkast till lag med bestämmelser till förekommande av vanhävd å jordbruk jämte historik samt allmän och speciell motivering;

ävensom utkast till provisorisk lag mot vanvård av åbyggnader till vissa arrendejordbruk jämte historik och motiver;

4) principutlåtande om upphävandet av fideikommisstiftelser i fast egendom jämte historik och redogörelse för fideikommissfrågans lösning i Danmark m. m.;

5) utkast till lag om anskaffande av tomtmark för bostäder jämte historik och motiver;

6) utkast till lagstiftning om provisorisk utsträckning av norr- ländska ägostycknings- och jordavsöndringsförfattningarna till hela riket jämte historik och motiver;

7) infordrat yttrande över åbokommitténs betänkande; 8) framställning om rationell skogsvård å bolagsskogar och enskildas skogar av större omfattning;

• Sida 9
•  Original

9) särskilt av herr Ehrenborg, med instämmande av herr Jansson. avgivet yttrande, innefattande utkast till lagar om vissa jordbruks— arrenden, om ändring i vissa delar av lagen den 14 juni 1907" rörande nyttjanderätt till fast egendom, om uppsikt å vissa jord- bruk samt om rätt i vissa fall för arrendatorer att inlösa på arrende innehaft område, jämte motiver och uttalande jämväl i iideikommissfrägan ;

10) särskilt principuttalande av herrar Olsson och Wohlin; 11) särskild framställning av herr Lindhagen rörande bered- ningen av sociala jordfrågor m. m.

Med dessa framställningar hava även väsentligen besvarats före- nämnda till kommissionen remitterade eller inkomna framställ- ningar.

Tillika överlämnas avskrifter av de vid behandlingen inom kom- missionen av förenämnda ämnen förda protokoll, utvisande gången av kommissionens förhandlingar och vilka medlemmar, som del- tagit i dess överväganden.1

Stockholm den 28 februari 1923.

CARL LlNDHAGEN MICHAEL EHRENBORG ÅKE INGESTRÖM CARL JANSSON C. J. JOHANSSON GUST. PETTERSSON

Seve Ekberg.

1lfrågavarande avskrifter hava ej befordrats till trycket. Kommissionens ledamöter hava varit: ledamoten av första kammaren borgmästaren Carl Lindhagen, revisipnssekre- teraren Michaöl Ehrenborg, ledamoten av första kammaren lantbruksdirektören Ake Inge- ström, ledamöterna av andra kammaren hemmansägarna Carl Jansson i Edsbäcken, C. J. Johansson i Uppmälby, O. Olsson i Kullenbergstorp och Gust. Pettersson i Hällbacken samt professor Nils Wohlin. Såsom sekreterare har tjänstgjort revisionssekreteraren Seve Ekberg och såsom biträdande sekreterare kontrollören hos generalpoststyrelsen fil. kand Fredr. Sandberg. Bakom kommissionens ovan omnämnda åtta framställningar stå herrar Lindhagen, Ingeström, Johansson och Pettersson med en eller annan skiljaktighet i detaljer. Herrar Olsson och Wohlin hava ej undertecknat förestående skrivelse av den uppgivna anledningen, att de avlämnat sitt förenämnda principuttalande direkt till justitiedeparte- mentet.

• Sida 10
•  Original

• Sida 11
•  Original

l. Social arrendelag.

A. Utkast till lag angående vissa jordbruksarrenden.

1 %

Denna lag skall tillämpas å ariende av jord å landet, som vid arrendeavtalets ingående tillhör

1) bolag eller förening för ekonomisk verksamhet, 2) enskild person, vilken icke xär mantalsskriven å fastigheten eller å därmed sambrukad fastighet och uppenbarligen besitter den- samma huvudsakligen för att tillgodogöra sig skogsavkastnimgen eller eljest i spekulationssyfte, samt

3) annan enskild person eller fideikommiss, där arrendet avser till huvudgård hörande hemman, hemmansdel, torp eller annan jordbruks- ägenhet.

Vid bedömande av frågan huruvida fastighet besittes för skogs- avkastningens tillgodogörande eller eljest i spekulationssyfte, skola i samma ägares hand befintliga, genom ägost—yckning eller jordavsönd- ring skilda områden av samma hemman betraktas såsom en fastighet.

I vad mån undantag från vad nu stadgats må äga rum förmäles i 2—4 åå.

2?

Denna lag skall ej tillämpas, därest arrendet omfattar odlad jord till större areal än tjugofem hektar, eller därest i arrendet icke ingår in- rösningsjord till en vidd av minst fyra hektar eller ook odlad jord till en vidd av minst två hektar.

36

Denna lag äger ej tillämpning å arrendeava som avslutas mellan äkta mak-ar eller mel-lan Skyldemän & rätt upp- eller nedsti- gande led eller mellan syskon eller mellan ett syskon och det andras avkomling eller mellan dem, av vilka den ena är eller varit gift med den andres släkting i rätt upp- eller nedstigande led, eller mellan adop- tant och adoptivbarn.

41%.

Visas särskilda omständigheter böra föranleda därtill, att skrift— ligen upprättat arrendeavtal u-ndantages från tillämpning av denna lag eller någon dess föreskrift, äger ;i'ordikommissionen i det län, där fastte— heten är belägen, att medgivit sådant undantag.

• Sida 12
•  Original

Såsom sådan omständighet, som nu sagts, skall särskilt anses, om det arrenderade området till sin beskaffenhet är sådant, att därå drivet jordbruk icke lämnar huvudsaklig bärgning åt en medelstor familj.

Skall arrendeavtal undantagas från tillämpning av denna lag eller någon dess föreskrift, gälle i stället vad om arrende & allmänhet är stadgat.

Avslås ansökning, som nu sagts, skall, därest arrendeavtalet ej an— norlunda stadgar, detsamma anses förfallet.

5 %. Jordkommissionen äger att på ansökan med bindande verkan med— dela förklaring, att denna lag ej är å visst arrendeavtal tillämplig.

Gå.

Arrendeavtal skall upprättas skriftligen, och varde i avhandlin- gen upptagna samtliga villkor, som betingas. Ändring eller tillägg, som ej avfattas skriftligen, vare utan verkan.

Brukar någon mot lega jord och har skriftlig avhandling därom ej upprättats, vare, därest denna lag är tillämplig å arrendet, jordägaren pliktig att, när brukaren sådant äskar, genom skriftlig handling be— kräfta den brukaren sålunda tillkommande arrenderätt. Vill jordäga- ren ej utgiva sådan handling, må domstol på yrkande av brukare stad— fästa arrenderätten sådan densamma, enligt vad om avtalet kan utredas och denna lag överensstämmer, finnes böra lagligen bestämmas. Sådant beslut av domstol medför samma verkan som skriftligt av vittnen styrkt arrendekontrakt, dock att, där inteckning sökes på grund av beslutet, ansökningen ej må bifalles, innan beslutet vunnit laga kraft.

7 %. Upplåtelse på arrende skall ske på. viss :tid, ej understigande femton år eller ock för anrendatorns livstid. Är icke arrendetiden så bestämd, som nu sagts, skall avtalet anses ingånget för en tid av femton år.

Så.

Den, som till annan upplåter jord på arrende. må ej i vidare mån än som överensstämmer med vad här nedan stadgas förbehåller sig eller annan ägare av fastigheten rätt att frånträda avtalet före arrende— tidens slut.

Har arrendatorn i avtalet förbehållit sig rätt att före arrende— tidens utgång uppsäga arrendet, vare det gällande.

9 $.

Lega skall utsättas i penningar eller naturaalster och skall vara till beloppet bestämd.

Inträffar i orten allmän svårare missväxt, njute arrendatorn skälig nedsättning i legan. Kunna parterna ej enas om n-edsättningems stor— lek, bestämmes det av skilj-em'än, såsom i 2 kap. 8 & lagen om nyttjande— rätt till fast egendom sägs.

10 ©.

Utan jordägarens medgivande må ej arrendatorn åt annan till brukande upplåta fastigheten eller del därav.

• Sida 13
•  Original

Är arrendeavtalet avslutat för viss tid, vare arrendatorn berätti- gad att överlåta arrendet till sin maka eller barn eller adoptivbarn så ock till barns eller aldouptivharnos make, för så vitt jordägaren skä- ligen kan nöjes med denne.

Vill arrendatorn överlåta arrendet till annan än nu är sagt, bjude jordägaren att återtaga fastigheten mot skyldighet att gälda arrenda- torn skälig lösen. Vill ej jordägaren det, eller har han ej inom en månad efter det hem-budet gjordes förklarat sig villig därtill, var-e arrendatorn öppet att i sitt ställe sätta annan, med vilken jordägaren skäligen kan nöjes. Vill jnordägaren återtaga fastigheten men kan ej överenskommel- se träffas om vad i lösen bör utgå, varde beloppet bestämt vid avträdes- syn, som nedan sägs.

Tvist, huruvida jordägaren bör kunna skäligen åtnöjas med nå- gon, till vilken arrendet överlåtits, prövas av jordkommittén i orten. Över dennas beslut må. klagan inom trettio dagar föras hos jordkom— missilonen inom länet.

11 %.

Dör arrendatorn före arrendetidens utgång, skall, där ej för så- dant fall arryendeaivtalet innefattar annat förbehåll, avtalet fortfarande vara gällande.

Vid livstidsarrende skall arrendatorns hustru, där äktenskapet var ingånget, innan avtalet slöts, efter arrendator-ns död så länge hon förbliver änka, njute arrendet till godo, med mindre annorledes var av— talat; går hon i nytt gifte, må jordägaren unpsäga avtalet.

12 %.

Vid arrendetidens slut äger arrendatorn rätt till förnyat arrende för en tid av femton år, för så vitt han ej & märklig mån eftersatt vad ho— nom enligt 17 å ålegat eller det på grund av särskilda förhållanden skulle för j'ordägaren medföra avsevärt men att hava fastigheten fort- farande upplåten på arrende.

Har arrendatorn under arrendetiden avlidit ooh finnes efter ho- nom barn eller adoptivbarn eller barns eller adop'tivbarns make, till- komme denne, där ej för sådant fall arrendeavtalet innefattar annat förbehåll, enahanda rätt till förnyat arrende; dock endast för så vitt jordägaren kan skäligen åtnöjas med honom.

Vill arrendatorn ej tillgodonjuta denna rätt eller fönmenar jord— ägaren, att densamma ej bör tillkomma arrendatorn, give det andra parten tillkänna senast sex månader före ,arrendectidens utgång på sätt som om uppsägning finnes stadgat.

Har dylikt tillkännagivande från jordägarens sida skett, åligger det honom, därest arrendatorn påfordrar förnyat arrende, att inom fem månader före arrendetidens utgång hänskjuta tvisten till avgörande av skiljemän såsom i 2 kap. 8 9 lagen om nyttjanderätt till fast egendom omförnu-äles vid äventyr att arrendeavtalet eljest skall anses förlängt på femton år i enlighet med denna lag.

Jordägaren skall anses hava h-änskjutit tvisten till skiljemän, när han lämnat motparten skriftlig underrättelse om sitt val av skiljeman.

• Sida 14
•  Original

13 6.

Vill någon i fall som 12 å omiförmäler påkalla ändring i arrende— villkoren, skall tillkännagivande därom med uppgift å de änd- ringar, som äskas, göras inom tid och på sätt, som i tredje stycket sagda paragraf sägs. Part, som sålunda påkallat ändring i arrende- villllkoren, har att, därest skriftlig överenskommelse med andra parten angående ändringen ej kan träffas, såsom i 12 € fjärde och femte styckena sägs, hän-skjuta frågan till avgörande av skiljemän. Försurn- mas det, var-e frågan om ändringens vidta-gande förfallen.

Ej må av arrendatorn verkställda förbättringar föranleda för— höjning av arrendeavgiften.

14 ©.

Är vid arrendetidens utgång frågan om ar-rendeavtalets förläng- ning ännu på prövning beroende, vare arrendatorn ej skyldig frånträda arrendet. Prövas därefter vid frågans slutliga avgörande förnyat ar—Å rende ej tillkomma arrendatorn, vare arrendatorn skyldig avflytta å den fardag, som infaller näst efter det avgörandet skett. För den tid arrendatorn efter arrendetidens utgång fortfarit med brukningen, gälle de förutvarande amrendevillkoren. Har uppskovet med frågans avgö— rande vållats av arrendatorn, vare han skyldig gälda jordägaren skade— stånd. Kunna parterna ej enas angående skadeståndet, skall frågan av— göras av s—kiljemlän Såsom i 2 karp. 8 $ i lagen om nyttjanderätt till fast egendom sägs.

Vad nu sagts om arrendatorn, gälle jämväl anrendatorns anhörig, som i 12 å sägs, där-est han framställt anspråk å rätt till arrende.

15 %.

Jordägaren åligger att vid tillträdet tillhandahålla arrendatorn för jordbrukets bedrivande nödiga byggnader i ett efter ortens förhållande behörigt skick samt att. där under arrendetiden nödigt hus tai-var om— byggnad, sådan verkställa.

Brister jordägaren i vad sålunda åligger honom, äge arrendatorn fordra att vid syn, som i denna lag sägs, förelägges jordäganen viss tid, inom vilken han skall hava fullgjort arbetet, ävensom beräknas den kostnad, arbetet anses betinga. Utför jordägaren icke arbetet inom fö— reskriven tid, äge arrendatorn utföra det i jordägarens ställe och, sedan det blivit godkänt vid ny syn, undfå gottgörelse med det vid den första synen fastställda belopp; vill arrendatorn hellre uppsäga avtalet, vare det honom öppet, där ej bristen är av allenast ringa betydelse. För den tid fastigheten är i bristfälligt skick njute arrendatorn skälig ned- sättning i a-rrendeavgiften; äge ock rätt till skadestånd.

16 å.

Vid tillträdet skall jordägaren överlämna fastighetens trädgård, åker och äng, beteshagar, hägnader, diken, vägar, broar, brunnar, vat- tenledningar och andra inrättningar i ett efter ortens sed behörigt skick. Eftersätter jordägaren vad sålunda är föreskrivet, må arrendatorn bättra vad som brister samt därför njuta ersättning, efter ty i 22 % stadgas.

• Sida 15
•  Original

| i r | i

15 17 %.

Arrendatorn åligger att väl hävda jorden samt vårda och under— hålla nödiga byggnader och övriga fastighetens tillhörigheter, så att icke något under arrendetiden försämras; äg-e dock till botande av brandskada, som utan arrendatorns vållande timar å byggnad, av jord- ägaren undfå skälig gottgörelse för kostnaden.

Eftersätter arrendatorn vad sålunda åligger honom, ersätta han jord'ägaren efter ty i 22 % stadgas, äge ock j-ondägaren fordra att vid syn enligt 23 % förelägges arrendatorn viss tid, inom vilken han skall hava avhjälpt bristen, ävensom beräknas den kostnad, arbetet därmed anses betinga. Utför arrendatorn icke arbetet inom föreskriven tid, äge jordäganen antingen uppsäga avtalet i enlighet med vad i 40 å sägs eller ock utföra arbetet i arrendatorn-s ställe samt, sedan det blivit god- känt vid ny syn, utan avvaktan på arrendets upphörande undfå gott— görelse med det vid första synen fastställda belopp.

18 å.

Finnes å fastigheten byggnad, som enlig-t vad vid tillträdessynen bestämts icke är att hänföra till de för jordbrukets bedrivande nödiga hus, skall den anses undantagen från arrendet, där ej i avtalet annor— lunda stadgas. Ingår byggnaden i arrendet, gälle, såframt ej annor- ledes är avtalat, angående nybyggnads- och underhållsskyldighet vad angående nödig byggnad är stadgat.

Har i arrendeavtalet jordägaren utfäst att å. fastigheten uppföra byggnad eller att eljest försätta fastigheten i visst skick, men under— låter han det, vare lag som i 15 å andra- stycket sägs.

19 $..

Har arrendatorn på egen bekostnad å fastigheten uppfört bygg— nad, eller har han utöver vad honom ålegat verkställt plantering av fruktträd, bär-buskar eller prydnadsträd eller eljest å fastigheten ned- lagt kostnad, hembjude det jordägaren till inlösen, när han frånträder arrendet. Vill jordägaren lösa, men kan ej överenskommelse träffas om vad i lösen bör utgå, skall frågan därom avgöras, där så ske kan, vid avträdessyn, men eljest av skiljemän i den ordning, som i 2 kap. 8 9 av lagen om nyttjanderätt till fast egendom för däri avsett fall stadgas. Vill ej j—ordägaren lösa, eller har han ej inom en månad efter det hem- bud gjordes förklarat sig därtill Villig, äge arrendatorn bortföra vad han påkostat; återställe dock jord eller byggnad i det skick, vari han mottog det. _

Är ej vad arrendatorn sålunda äger från fastigheten skilja där— ifrån bort-fört inom tre månader från det arrendet upphörde, tillfalle det jordägaren utan lösen.

Äro till byggnad eller annan anläggning ämnen hämtade från fastigheten, må byggnaden eller anläggningen ej borttagas, innan vär- det av vad från fastigheten tagits blivit jordägaren gottgjort; skolande ersättningen, där ej överenskommelse kan träffas, fastställas i den ord— ning nyss är sagt. ,

• Sida 16
•  Original

209

Utan jordägarens samtycke äge arrendatorn ej bortföra gödsel från fastigheten, ej heller, innan arrendet upphör, därifrån föra strå— foder; har arrendatorn näi han skall avflytta, stråfoder kvar, vare han där ej annorlunda avtalats, pliktig att till pris motsvarande hälften av det i orten för dylikt foder gångbara överlata det till jordagairen. Kan ej överenskommelse träffas om den ersättning, vilken sålunda bör utgå, skäll denna bestämmas i den ordning, som 19 % för däri avsedda fall 5 gar.

21 6.

Till efterrättelse mellan jondägaren och arrendatorn skall å fastighe- ten förrättas tillträdessyn. Sådan syn må ej hållas tidigare än sex må- nader före tillträdesdagen eller senare än sex månader efter samma dag.

Vid tillträdessyn skall undersöka-s allt vad till fastigheten hör; och till- hör det syn-emännen särskilt:

1) att. bestämma, vilka å fastigheten befintliga hus äro nödiga för jord— brukets bedrivande; att insyna dessa, så ock annan byggnad, som på grund av bestämmelse i avtalet må ingå i arrendet; att avgöra, huru- vida nybyggnad eller reparation erfordras för att fastigheten skall vara behörigen bebyggd; samt att, där sådant arbete finnes erforderligt, upp- göra plan därför med kostnadsberäkning och förelägga jord-ägaren viss tid för arbetets utförande; _

2) att ef-terse i vad mån de i 16 % omförmälda ägor och inrättningar icke ära i sådant skick, som där sägs; så ock att i penningar uppskatta fastighetens sålunda befunna tillträdesbrist.

22 3.

Vid arrendets upphörande skall å fastigheten hållas avträdessyn tidi— gast sex månader före avträdesdagen och senast sex månader efter nämnda dag.

Vid avträdessyn skall undersökas allt vad till fastigheten hör; och till— hör det synemännen särskilt:

1) att efter enahanda. grunder, som finnas stadgade beträffande fastig- hetens tillträdesbrist, bestämma och i penningar uppskatta dess avträ— desbr—ist, samt att, där avträdesbristen är större än tillträdesbristen, ålägga arrendatorn att gottgöra jordäg—anen skillnaden, men i motsatt fall förplikta jordägaren att ersätta arrendatorn;

2) att, där arrendatorn är berättigad till lösen vid jordägarens åter— tagande av fastigheten före arrendetidens slut eller till ersättning efter ty i 32 © sägs, bestämma beloppet av vad sålunda tillkommer honom så ock att i fall, varom i 19 och 20 % förmäles, verkställa erforderlig upp- skattning.

"23 %.

Under amendetiden må hållas särskild syn för ändamålet, som i 15 å andra styoket och 17 % andra stycket omförmäles, så ock där part eljest äskar avgörande, huruvida den andra parten behörigen utfört visst ar- bete, som i avseende å fastighetens underhåll och vård ålegat honom.

• Sida 17
•  Original

24 %. Syn, som i denna lag avses, skall förrättas av tre därtill utSedda män, av vilka jord-ägaren och arrendatorn välja var sin av häradsnämnden eller bland ledamöterna i ägodelningsrätten eller de för lantmäteriför— rättningar utsedda gode män i det tingslag, där fastigheten ligger, eller ock bland dem, som förut innehaft sådan befattning och äro därtill val— bara, och de sålunda utsedda tillkalla tredje synemannen. Tredskas part att utse syneman, eller kunna de utsedda ej förena sig om valet av tredje synemannen, äger K. B. eller domaren eller utmätningsmannen i orten att på ansökning av den, som påkallat syn, förordna om valet. Den, vilken såsom syneman deltagit i syn, därvid föreläggande med- delats om utförande av visst arbete å fastigheten, skall anses vald till ! syneman jämväl vid sådan särskild syn, som skall äga rum för att ut- röna, hur arbetet utförts. , Mot syneman gälle de jäv, som enligt vad särskilt är stadgat gälla l mot skiljeman.

25 9.

När syn skall hållas, utsätte tredje synemannen dag för förrättningen å tid, då marken därför är tjänlig och underrätta övriga synemännen ävensom jord-ägaren och arrendatorn om dagen. Uteblir någondera par- ten, må synen icke hållas, där icke den uteblivne bevis-ligen underrättats om tiden för för-rättningen.

Menar part, att syneman är jävig, anm'äle det vid synen, och give synemännen däröver beslut. Ej må av part, som varit vid synen tillstä— des, fråga om jäv senare väckas, där ej jävet— blivit veterligt först efter syn-en, ej heller mä i något fall jäv göras gällande annor-ledes än i sam— manhang med klander av förrättning—en; skolande beträffande rättighet för part att i rättegången göra gällande jäv mot synenran vad i fråga om domarejäv är i allmänhet stadgat i rättegångsbalken äga motsva- rande tillämpning. Vad nu stadgats skall ock gälla, där part menar, att syneman, som förut suttit i nämnd eller ägodelningsrätt eller varit god man vid lantmät—eriförrättningar-; icke vidare är valbar till den be— fattning.

Där ersättningsbelopp skall av end—era parten gäldas, varde beloppet av synemännen utdömt.

Yppas hos synemännen olika meningar, gälle den, varom två förena sig, eller om de alla äro av olika mening, tredje synemxannens.

Över allt vad vid synen förekommit skall upp—rättas skriftlig handling, som av synemännen undertecknas. Saknas synemans underskrift för— anleder detta icke synehandlingens ogiltighet, där den under—tecknats av två synemän och dessa å handlingen intygat, att den, vilken-s underskrift saknas, deltagit i synen.

26 ©.

Kostnaden för tillträdessyn och för avträdessyn Skola jordägaren och arrendatorn gemensamt vidkännas. Kostnaden för särskild syn skall gäldas enligt de i 21 kap. 3 % rättegångsbalken för kostnad i rättegång stadgade grunder.

Jordkommissfone'n. VI. 2

• Sida 18
•  Original

Där ej annorlunda avtalats, må ej part förpliktas att till syneman gälda högre ersättning än som enligt resereglemente tillkommer nämnde- man.

27 5.

Är jordägaren eller arrendatorn missnöjd med syn, som hållits på sätt och inom tid i denna lag sägs, äge efter stämning klandra densamma vid domstol; instämme dock sin talan inom nittio dagar från det syne- handlingen delgavs honom, eller vare synen gällande. Om vad miss— nöjd part sålunda har att iakttaga skall i synehandlingen lämnas tyd— lig hänvisning.

Har vid syn, varom i denna lag sägs, part förpliktats att gälda visst belopp, gånge, sedan syn—en vunnit laga kraft, beskedet i verkställighet lika med domstols lagakraftägande dom.

28 %.

Arrendatorn vare oförhindrad att å det arrenderade området verk- ställa nyodling; dock ej utan jordägarens medgivande å mark, därå fin- nes ständskog eller växtligt ungskogsbestånd.

29 ©.

Utgör den arrenderade jorden allenast visst område av en jordägaren tillhörig fastighet, mä arrendatorn, därest skriftlig överenskommelse med jordägaren därom ej kan träffas, hos jordkommittén i orten söka till- stånd att få till odling intaga till fastigheten hörande mark, som icke omfattas av amrendet.

Finner jordkommittén, attt arrendatorn & den arrenderade jord utfört den nyodling och jordförbättring, som skäligen kan ifrågakomma, samt att han väl hävdat samma jord, må jordkommittén meddela arrendatorn tillstånd att till odling inta-ga därtill lämplig mark, dock ej i större ut- sträekning än som med hänsyn till storleken av det arrendatorn idkade jordbruket och omfattningen av den till fastigheten hörande mark, som, ehuru odlingsbar, ej blivi-t odlad, kan anses skäligt. Av jordägaren an— visad mark skall, därest den med hänsyn till sin beskaffenhet och be— lägenhet kan med samma fördel av arrendatorn uppodlas och brukas som annan ifrågasatt mark, vid tillståndets meddelande i första hand tagas i anspråk.

Tillståndet mä ej avse mark, därå finnes ståndskog eller växtligt ung— skogsbestånd, eller mark, som kan erfordras till tomt, gata, väg, upp- lagsplats, sand—, ler-, .grus- eller torvtäkt eller till utmäl för sten- eller malmbrott eller för kvarn, vattenverk eller fiske eller annat dylikt ända- mål, ej heller mark, som redan är till annan för brukande upplåten eller med hänsyn till belägenheten lämplig-are kan brukas tillsammans med annat å fastigheten drivet jordbruk.

30 5.

Vid meddelande av tillstånd enligt 29 % skall jordkommittén angiva gränserna för den mark, tillståndet avser.

• Sida 19
•  Original

l i

Mark, som arrendator jämlikt jordägarens skriftliga medgivande eller jordkommitténs tillstånd intagit till odling, skall i alla avseenden anses inbegripen i arrendet med skyldighet för arrendatorn att till jordägaren utgiva den lega, som med hänsyn till markens beskaffenhet vid tiden för ärren-datorns övertagande av densamma kan anses skälig. Beloppet av legan bestämmes vid meningsskiljaktighet av skiljemän, såsom uti 2 kap. 8 6 lagen om nyttjanderätt till fast egendom sägs.

32 9.

Har arrendatorn genom nyodling ler annan jordförbättring än så— dan, som avser bättrande av brister efter ty i16 & sägs, på ett varaktigt sätt ökat fastighetens värde, njute han ersättning därför av jordägaren, när fastigheten avträdes; dock att ersättning för nyodling ej utgår med mindre arrendatorn före dess företagande hos jordägaren anmält sin avsikt att odla samt därvid angivit platsen och de ungefärliga gränserna för det tillämnade odlingsområdet ävensom i fall, som i 29 å sägs, jord- ägarens skriftliga samtycke eller jordkommitténs tillstånd erhållits.

Ersättning, som nu sagts, skall beräknas efter det ökade värde, fastig- heten till följd av nyodlingen eller jordförbättringen kan anses äga, då den av arrendatorn avträdes; dock må ersättningen ej överstiga den för arbetets utförande nödiga kostnad.

Har arrendatorn i avtalet tillförsäkrats rätt till ersättning för för- bättring i vidare mån än nu är sagt, vare det gällande.

33 &.

Utan jordägarens tillstånd må arrendatorn ej å fastighetens ägor svedja eller verkställa bränning av jord.

34 å.

Finnes å den arrenderade jorden eller ä jordägaren tillhörig fastighet, vartill denna hör, skog av därtill lämplig beskaffenhet, vare arrenda— torn, i den mån det överensstämmer med ortens sed, berättigad att efter anvisning taga erforderligt bränsle och virke till underhåll av fastig- hetens åbyggnader ävensom till nödiga hägnader, hässjor och täckdik- ning sam—t nödiga redskap; dock må icke härigenom vare sig jordägaren hindras att framför arrendatorn taga det bränsle och det virke, som er- fordras för hans eget jordbruk, eller arrendator av annat under fastig— heten lydande jordbruk tillskyndas intrång i honom tillkommande rätt att erhålla bränsle och virke till husbehov.

Har genom annat jordägarens åtgörande än i första stycket avses skogstillgången å fastigheten under arrendetiden så med-tagits att arren- datorn därigenom ej kan erhålla sitt bränsle— och virkesbehov täckt i samma omfattning som tillförne, vare jordägaren pliktig att på annat. för arrendatorn lägligt sätt tillhandahålla denne vad som genom jord- ägarens åtgörande kommit att felas.

Utöver vad ovan är stad-gat må arrendatorn ej i annan mån än arren- deavtalet bestämmer nyttja fastighetens skog.

• Sida 20
•  Original

Arran-datorn mä ej utan jordägarens medgivande avhända fastigheten torv eller annat, som ej är att hänföra till dess årliga avkastning.

36 &.

Finnes ej å den arrenderade jorden erforderligt bete för de hästar och nötkreatur, som kunna vinterfödas därå, och utgör denna jord- alle— nast visst område av en jordägaren tillhörig fastighet, vare arrendatorn i den mån det överensstämmer med ortens sed berättigad till nödigt bete jämväl å annan till fastigheten hörande mark, som lämpar sig till betes— mark, dock ej i vidare utsträckning än som kan ske utan att jordägaren kommer att sakna bete för av honom vinterfödda djur eller arrenda- tor av annat under fastigheten lydande jordbruk lider intrång i honom tillkommande rätt till bete. Från att användas till bete må jordägaren undantaga mar-k, varå i skogsvårdssyfte vidtagits anordningar, som av betesrätten skulle lida märkligt intrång.

37 8.

Angående arrendatoms rätt till jakt och fiske ä fastigheten är sär— skilt stadgat. Ej må arrendatorn förbjudas 'att för husbehov nyttja det fiske, som hör till den arrenderade jorden, i vidare mån än så vitt angår visst fiskevatten, där särskilda åtgärder av jordägaren vidtagits till fiskets förbättrande.

Omfattar arrendet all till en fastighet hörande inäg-ojord, vare arren— datorn jämväl berättigad med det undantag, som nyss sagts, att till hus— behov begagna den rätt till fiske, som i övrigt hör till fastigheten.

38 %.

Arrendatorn mä ej förpliktas att ansvara för annan för fastigheten utgående skatt eller allmän tunga än som, enligt föreskrift i därom ut- färdad lag eller författning, åligger brukare så ock för vägunderhållet in natura.

39 5.

Försättes arrendatorn i konkurs, äga borgenärerna nppsäga avtalet; sker ej uppsägning sist å trettionde dagen från inställelsedagen i kon— kursen, .svare borgenärerna för legoavtalets fullgöra-nde til-l leg-otidens utg-äng eller, där uppsägning sker efter utgången av för-st sagda tid”. intill dess på grund därav avtalet upphör att gälla.

Vill jordägaren själv uppsäga avtalet och återtaga fastigheten, äge därtill rätt, dock, där avtalet var ingånget för Viss tid, endast mot skyl- dighet att gälda lösen, som i 10 % tredje stycket sägs. Var avtalet slu- tet med förbehåll om rätt för arrendatorn att sätta annan i sitt ställe, och inträffar konkursen efter det arrendatorn tillträtt fastigheten. må jordägaren ej uppsäga avtalet, där borgenärerna inom tre månader från inställelsedagen i konkursen gitta visa, att överlåtelse skett i en— lighet med avtalet; sker överlåtelse senare men innan jordägaren gjort bruk av sin rätt, vare han samma rätt förlustig. ' i

• Sida 21
•  Original

Uppsäges avtalet av anledning, som nu sagts, vare jordägaren berätt'— gad till skadestånd utan så är att han själv npmsade avtalet och ägde rätt därtill endast mot skyldighet att gälda lösen.

40 &.

Arrenderätten vare förverkad och jordägaren förty berättigad att upp- säga avtalet:

1) om arrendatorn dröjer med erläggande av arrende utöver en månad efter förfallodagen eller, där arrendatorn äger njuta nedsättning i arren- det enligt 9 å och före förfallodagen sådant påyrkat, efter det arrendets läg-re belopp blivit slutligen bestämd;

2) om han gör sig skyldig till vanvård av fastigheten och icke, oaktat föreläggande om vanvårdens avhjälpande enligt 17 % skett, ställer sig detta föreläggande till efterrättelse, eller ook om jordägaren enligt lagen innefattande bestämmelser till förekommande av vanhävd å jordbruks- fastighet gjorts ansvarig för vanvården, eller om han, där jordägaren, efter ty i 2 kap. 24 å lagen om nyttjanderätt till fast egendom sägs, läm- l nat honom kreatur eller redskap till fastighetens bruk, eftersätter vad , enligt sagda paragraf åligger arrendator och icke på tillsägelse vidtager ' rättelse; | 3) om han nyttjar fastigheten till annat ändamål än vid upplåtelsen |

förutsattes eller, där avtalet innefattar bestämmelse angående fastig— hetens hävd, avviker från vad sålunda bestämts och icke på tillsägelse vidtager rättelse;

4) om han åt annan till brukande upplåter fastigheten eller del därav

; utan jordägarens medgivande eller i fall, som 10 % tredje stycket avser, 1 överlåter arrendet å annan, utan att där givna föreskrifter iakttagits; [ 5) om han mot stadgandet i 20 5 från fastigheten bortfört stråfoder * eller gödsel;

6) om han å fastigheten eller annan jordägaren tillhörig mark för- övar åverkan eller olovligen jagar eller fiskar;

7) om han å fastigheten olovligen försäljer brännvin, vin och öl; 8) om han, där någon, som är i hans tjänst, så förbryter sig som under 6) eller 7) är sagt, underlåter att, efter tillsägelse av jordägairen, så snart ske kan skilja den brottslige från tjänsten;

9) om han å fastighet-en för eller tillåter andra föra ett lastbart eller lösaktigt leverne, så att egendom-en därav varder beryktad; eller

10) om han, där avtalet eljest innehåller bestämmelse, vars iakttagande måste anses vara för jordägaren av synnerlig vikt, åsidosätter sådan bestämmelse.

Finnes i fall, som denna paragraf avser, vad arrendatorn låtit komma sig till last vara av ringa betydenhet eller har jord-ägaren i avtalet fri- tagit arrendatorn från påföljd av arrenderättens förlust, må ej arren- datorn skiljas från arrendet.

Uppsäges avtalet, vare jordägaren berättigad till skadestånd.

41 6.

Har arrendatorn gjort sig skyldig till sådant förhållande, som i 40 $ 1, 2, 3, 8 eller 9 sägs, .men sker rättelse, innan jord—ägaren gjort bruk av sin rätt att uppsäga avtalet, eller har i fall, som i 40 $ 4, 5, 6, 7 eller 10 avses, jordägaren icke uppsa—g—t avtalet inom sex månader från det han

• Sida 22
•  Original

fick kunskap om förhållande, som där avses, äge ej sedan jordägaren åberopa förhållandet såsom grund för arrendatorns skiljande från ar- rendet.

42 ©.

Sker uppsägning i fall, som 40 $ omförmäler, äge arrendatorn kvar- sitta till nästa fardag, där ej rätt-en eller överexekutor prövar skäligt ålägga honom att avflytta tidig—are. Skall eljest arrende upphöra efter uppsägning, skall avträda ske å den fardag, som inträffar näst efter sex månader från det uppsägningen skedde. Hade arrendatorn ej till- trätt fastigheten, när uppsägningen skedde, skall avtalet genast upp— höra att gälla.

Vid livstidsarrende ska-ll, när arrendet upphör till följd av arrenda- torns eller hans änkas död, avträde ske å den fandag, som inträffar näst efter sex månader från dödsfallet.

43 6.

Har i arrendeavtal intagits villkor, som strider mot vad ovan i denna lag stadgats, vare det villkor utan verkan.

44 9.

Utöver de bestämmelser, denna lag innehåller, skola i avseende å ar- rendeupplåtelse, varå lagen har avseende, lända till efterrättelse stad- ganud-ena 'i 1 kap. av lagen om nyttjanderätt till fast egendom, i vad dessa dessa stadganden angår arrende, samt i2 kap. av samma lag 4—6 %, 22 ©, 24—28 %, 29 å i vad den angår ändring eller tillägg, som avfattas skrift-ligen, 30—32 åå, 34 S, 35 $, 38 $, 40 $, 41 % samt i tillämpliga delar 42 $.

45 %.

Vid upprättande av arrendeavtal så ock i andra frågor, som röra arrendeförhållanden, äger arrendatorn påkalla hjälp och biträde av jord— kommittén inom orten.

Den-na lag träder i kraft den .................. - .......... , vilken dag lagen den 25 juni 1909 om arrende av viss jord är landet inom Norrland och Dalarna med däri senare gjorda ändringar och tillägg skall upp— höra att gälla.

I fråga om nyttjanderätt, som upplåtits före nämnda dag samt lagens förhållande till äldre lagstiftning, skola med de undantag, här nedan sägs, gälla de grunder, vilka beträffande arrende i allmänhet finnas stadgade i lagen om vad iakttagas skall i avseende å införande av lagen om nyttjanderätt till fast egendom.

Har arrendatorn enligt avtal, ingånget före denna lags träd-ande i kraft vid ,arrendertidens utgång brukat fastigheten i minst femton år, äge rätt att på sätt och under villkor som i 12—14 % stadgas, få arrendet för- nyat i enlighet med denna lag; och vare arrendatorn berättigad att här— vid tillgodoräkna sig den tid, hans eller hans hustrus föräldrar eller adop— tivföräldrar innehaft fastigheten.

Avser avtal, som blivit upprättat innan denna lag trätt i kraft, arrende för arrendatorns livstid eller på viss _tid, vare för. den återstående arren— detiden å upplåtelsen tillämplig-t vad i 28—32 % stadgas.

• Sida 23
•  Original

l l l l l ; » | i

B. Allmänna synpunkter.

Innan jordkommissionen närmare inlåter sig på den första av de nu föreliggande specialfrågorna, nämligen sociala arrendebestämmelser, an- ser sig kommissionen böra yttra några ord om det nu framlagda prin— cipbetänkandets allmänna förutsättningar och plats i det uppdrag som kommissionen enligt sin instruktion erhållit.

Det må därvid till en början hänvisas till vad i de tidigare betänkan- dena I—III samt IV—V anförts om kommissionens uppgift och arbets— ordning. I stort sett är uppdraget uttryckt i bemyndigandet att verk- ställa utredning »i vad mån bolags j-ordförvärv och enskilda personers större jordinnehav, särskilt i mellersta och södra delarna av riket, i olika avseenden kunna anses verka avsevärt till men för jordbrukets utveck- ling och ort-sbefolknin-gens berättigade intressen». Begränsningen i upp- drag-et ligger således främst däri, att endast berörd—a jord—förvärva verk- ningar skola bliva föremål för undersökning. Inom denna ram har åter kommissionen erhållit en vidsträckt befogenhet. Jordbruket är visser- ligen skjutet i förgrunden, men även bostadsförhållandena och andra samhällsangelägenheter, som röna avsevärt inflytande av förvärven, kunna bliva föremål för uppmärksamhet.

Undersökningen-s begränsning till att »särskilt» verkställa den be- gärda utredningen om förhållandena i mellersta och södra delarna av riket är en naturlig följd därav, att undersökningen i norra delarna, så- vitt rörer huvudfrågan eller jordbruket, blivit verkställd av norr-lands- k-ommittén och slutförd genom norrlandslagarna och andra i samman- hang därmed vidtagna åtgärder. De särskild-a specifikationer, som före- komma uti kommissionens instruktion, liksom det inf-ordrade utlåtandet över det avgivna betänkandet om norrländska uppsikts— och arrende— lagarnas verkningar, innebära emellertid en befogenhet för kommissio- nen att överväga icke blott förbättringar i norrlandslagstiftningen utan även i vad mån en lagstiftning i de till kommissionen hänskjutna äm- nena lämpligen bör, med norrlandslagstiftningens upphävande, omfatta hela riket. I de två tidigare avgivna betänkandena har kommissionen kommit till den övertygelsen, att en rikslagstiftning innefattar den rik- tiga lösningen av de då behandlade frågorna. Till samma slutsats har kommissionen kommit rörande samtliga de ämnen, som i detta betän- kande beröras.

lnom kommissionen har av ett par ledamöteri, nu liksom även vid ett och annat tidigare tillfälle, betonats, att lagstiftningsåtgärder, vilka hade till syfte att genom mer eller mindre ingripande tvångsbestäm- melser kvarhålla de verkliga jordbrukarna vid jordbruket, vore endast av sekundär betydelse. De organiska medlen för ändamålet vore en vid- synt och allsidig j-orcdlpolitik, som likställer jordbruket med andra nä- ringar samt stöder detsamma med tullagstiftning, utveckling av för- eningsrörelsen, ingrepp mot ekonomiska trust- och ringbildningar inom handelsvärlden med flera dylika omsorger. I ett särskilt yttrande till kommissionens första betänkande framhöll den ena av dessa ledamöter”, att »om icke jordlkommissi-onen i efterföljande betänkanden upptog de förenämnda samhällsspörsmålen till allsidig behandling, måste han

Väl—Herrar Wohlin och Olsson. * Herr Wohlin.

• Sida 24
•  Original

känna sig ganska besviken över det sätt. varpå kommissionen skilt sig från denna del av sitt uppdrag».

Emellertid har från ingen av dessa ledamöter varken förr eller senare inom kom—missionen väckts något yrkande i berörda hänseende eller eljest tagits något initiativ till en utredning därom mat än såvitt röror jordbruks övertagande vid arvskifte. Det .är också uppenbart, att frågorna om tullagstiftning, föreningsväsendet, kreditan-stalter m. fl. dylika angelägenheter icke ingå under kommissionens förenämnda in- struktion. Kommissionens främsta uppgift är att ägna uppmärksamhet å de jordlösas intressen och åt dem, som bruka andras jord på otrygga villkor, samt åt faran att dessa ofria klasser ökas med tillskott från de ännu fria bönderna. Denna instruktion innefattar en sak för sig, som må ligga i första eller andra planet, men i varje fall är av den betydelse, att norrlandslagstiftningen ansetts böra på en sådan grundval komma till stånd och ett fortsatt övervägande även för det övriga riket blivit av statsmakten anbefalld.

Vill man begränsa sig till omtanke om de redan besuttna jordbru— karna men å andra sidan 'göra denna omtanke fullständig, lär det nog icke bliva tillfyllest med den av de båda reservanterna anvisade int-ressekampen eller ekonomiska organisationen från de besuttna jord- brukarnas sida. Harmoni och rättvisa i staten bliva säkerligen inga verkligheter, förrän även andliga makter och individuell kultur få något att säga till om i världsförbättringen och således även intresse skapas att bereda enahanda förmåner, som vi själva önska oss, även åt andra.

Norrlandskommittén, som skulle föreslå åtgärder allenast för den självägande jondbrukarebefolkningens vidmakthållande och stärkande, inlät sig även på en del spörsmål vid sidan om de egentliga jordspörs— målen, såsom lättnader i väghållningsbcsväret, nya grunder för jordbe— skattningen, reform av flottningsförfattningarna, förbättring av skif— tesväsendet i olika avseenden, anslag och låneunderstöd för dikning och nyodling, undervisning i jondbruk genom kringresande konsulenter, för— bättrade kommunikationer, fraktlindringar och främjandet av jord— brukskooperationen. Jordkommissionen har fått en annorlunda formu- lerad instruktion, som å ena sidan mera frånskiljer dylika angelägen- heter från kommissionens uppgift. Ur en annan synpunkt har kommis— sionen som sagt fått ett mer omfattande uppdrag. Skulle kommissio— nens tid medgivit en utvidgning av uppdraget utöver det uttryckligen angivna, vilket ej varit möjligt, hade det varit kommissionens plikt att även och framför allt åtskilligt syssla med de jordlösa befolknings— lagrens ekonomiska organisation och understödsfrågor.

Närmare ligger däremot till hands, att kommissionen erinrar om, att en enhetlig lösning av det kommissionen förelagda jordproblemet icke kan ske ensidigt genom bestämmelser för den enskilda jorden utan även måste inbegripa kronojorrd och eeklesiastik jord. Einot en sådan ut— vidgning av kommissionens betänkande vid behandling av frågan om bildande av nya jordbruk inlade däremot de båda reservant'erna en be— stämd gensaga under hävdande, att något som helst överskridande av instruktionens snävaste gränser icke kunde få äga rum utan särskilt nytt tillstånd från regeringenl. Vid ett tidigare tillfälle däremot för-

1 Se prot. den 7 och 9 aug. 1922.

• Sida 25
•  Original

ordade de själva ett initiativtagande från kommissionen även bet-räf— fande den ecklesiastika jorden 1. Och uti kommissionens betänkande om nya jordbruk förenade sig de båda reservanterna med kommissionens övriga ledamöter om en från de senares sida väckt framställning till regeringen rörande den ecklesiastika jordens anlitande för bildande av nya jordbruk.

Jomdkommissionens föreliggande uppgifter äro sålunda i och för sig tillräckligt maktpåliggande. De ligga i varje fall i främsta planet för de människor, vilka därigenom skulle förhjä-lpas till en mera betryggad ställning. A-tt bibehålla de jordbruk, som finnas, så att framtida om- sorger om jordbruket må få något verksamhetsfält; att skapa nya jord— bruk; att skydda dem som intresselöst, ofta tyngda av obilliga villkor, bruka andras jord; att även på den sistnämda vägen öka die själv- ständiga jordbrnkens antal; att bereda tomtmark för egna hem, den verkliga grundvalen för staten; att sörja något för vanhävdad jords återgång till god] hävd; allt detta är av betydelse för vårt land och folk och en väg bland andra till ekonomisk omtanke och självansvar. Det är möjligt och förklarligt, att sammanslutningar av självägande be- suttna jordbrukare för att i den politiska intressekamp-en, säkerligen ofta med fog söka sitt eget, ej räcka till för en dylik omrtanke även om andra. Att bygga landet med lag för alla är också ett statsintmesse och kommer alltid att vara det.

För att nu övergå till kommissionens verkliga uppdrag och den nyss omnämnda rikslagstifrtningen, böra några erinringar göras beträffande lagstiftningens berörda territoriella omfattning. Det framhälles näm— ligen ofta att »förhällandena i Norrland naturligtvis äro helt annor- lunda än i södra och mellersta Sverige». Denna slutsats, som vanligen tages för god utan närmare undersökning, är .på sätt och vis en följd av norrlandslagstiftningens begränsning. Man föreställer sig, att denna skedde på grund av den stora skillnaden i natur och samhällsbyggnad mellan. olika trakter (av riket. Däri-från kommer man då. fram också till det antagandet, att nrorrlandslagstiftning-en antingen icke alls eller en- dast i en synnerligen modifierad form kan ifrågakomma att utsträckas till det övriga riket.

Anledningen till den territoriella begränsningen i den motion, som år 1901 gav den slutliga anledningen till. norrlandsfrägans upptagande till allvarlig behandling, var visserligen, att bolagens jordfförvärv då voro särdeles hotande i de norra delarna av riket. Gränserna för lagstift- ningsområdet blevo emellertid godtyckligt valda av taktiska skäl. Det ådagalades nämligen uti motionen, att de skogsmarken vilka i Norr— land och Dalarna genom avvittringar tillades hemmanen, voro förlä— ningar av kronan till hemmanen för jordbruksnäringcens varaktiga be— främjande. Dessa förläningar skedde ej på grund av någon privaträtts— lig kontraktsförbindelse till hemmansinnehavaren utan allenast genom en i den allmänna hushållningens intresse vidtagen lagstiftningsätgärd. Avvittringen var den handling, varigenom kronan på egen bekostnad bragte gåvan till verkställighet. Först med avvittringens avslutande eller nybyggenas slutliga skattelöse'n gick den juridiska rätten till skogen från kronan över på hemmansägaren.

Häri låg, heter det i motionen, den stora sakliga skillnaden i ägande—

1 Se prot. den 6 juni 1919.

• Sida 26
•  Original

rätten till de avvittrad'e hemmanen och till hemmanen i södra och mel— lersta Sverige. De senare voro i allmänhet sedan urminnes tid till sina gränser bestämda genom förfoganden, som oftast fallit i glömska.

Denna omständighet anfördes såsom ett särskilt viktigt skäl för den nya ifrågasatta lagstiftningen och verkade även, såsom var beräknat, för att föra frågan framåt. Endast på detta sätt lyckades det i förening naturligtvis med det stora behovet att kunna i första anloppet förmå statsmakterna till den omkastning i föreställningssätt och legislativa plä-gseder, som norrland-slagstiftnjngen innebär.

Faster man sig emellertid endast vid de mänskliga behoven såsom i främsta rummet avgörande, är norrlandslagstiftningens gränser syn- nerligen godtyckliga och det vore väl, om genom en rikslagstiftning de numera kunde utplånas. Sedan. väl de nya grundsatserna slagit igenom, har också insikten om motsvarande behovs tillgodoseende även i andra trakter av riket, oavsett fastigheternas historiska tillkomst, vunnit stor tillslutning även inom riksförsamlingen. Jondlkommission—ens tillsät— tande är det senaste uttrycket för denna uppfattning.

För att nu taga exempel i detta avseende från den ifrågasatta sociala m'rendelagstiftningen för hela riket, finnas mindre, permanenta arren- den i alla delar av riket. Till antalet äro (die till och med vida större i södra och mellersta delarna av landet än i de nordliga delarna. De vansklighet-er, med vilka arrendatorerna för närvarande hava att kämpa på grund av sitt beroende av jordägaren, måste enligt sakens natur vara enahanda i hela landet. Likaså de olägenheter, som genom en se— cial arrendelagstiftning kunna drabba jordägaren och därför också böra föranleda ett skäligt hänsynstagande.

Mycket korta arrendetider måste sålunda vara till men både för en arrendator och för jordbruket, varhelst de förekomma. Det är överallt av vikt, .att den, som skall bruka jorden på ett fortgående sätt, beredes tillräcklig trygghet i sin besittning och får skörda frukterna av sitt arbete även på jordförbättring-ar.

Likaledes är tillvaron av åbygngnader, lämpade för sitt ändamål och i tillräckligt gott stånd; en oavvislig betingelse över allt för jordbrukets framfärd och brukarens trevnad. Någon måste då i första hand svara för, att sådana åbyggnader komma att finnas. Det bör ligga i sakens natur, att den som äger jorden också får i första hand svara för husen. Denna grundsats har mångenstädes icke alls eller endast: otillräckligt praktiserats. Följden har blivit tillvaron av en myckenhet synnerligen förfallna åbyggnader på. arrendatorsgårdama och uppkomsten av en nation-alförlust, som kräver ofantliga uppoffringar för att gottgöras. För detta låtgåsystem måste med det snaraste sättas en gräns och jord— ägaren förpliktas, att, så länge han är och önskar vara ägare till ett jordbruk, också svara för de för jordbruket nödvändiga byggnaderna. Denna angelägenhet har jordkommissionen ansett så maktpåliggande och brådskande, att den funnit en provisorisk lagstiftning därom böra komma till stånd redan vid 1923 års riksdag, på sätt närmare ska-ll ut- vecklas under kapitlet om en vanhävdslag.

Då. vidare jordbrukets framfärd och dess möjlighet att försörja det mesta möjlig-a antal invånare i riket är beroende av nyodlingar och andra jordförbättringar, ligger det i sakens natur, att en sådan ut- veckling måste möjliggöras och uppmuntras även på arrendejordbruk. Detta är en lika viktig angelägenhet i alla delar av landet. En odlings—

• Sida 27
•  Original

rätt för arrendator och rätt att erhålla gottgörelse för jordförbättringar bör således icke vara ett särmärke endast för en norrlandslagstiftning utan för en rikslagstiftning.

Att en arrendator, särskilt i vårt land med dess kalla klimat och i stor utsträckning extensive jordbruk, behöver tillgång til-1 husbehovsvirke och betesrätt, där sådant hitintills ansetts omistligt, är en naturlig sak, som ej bör föranleda motsägelser. Detta behov är också gemen— samt för arrendatorer i hela landet och ej. någon egenart för det norr-— ländska arrendejordbruket. Skillnad äger här endast rum beträffande behovets omfattning och möjligheterna att tillmötesgå detsamma. Så- lunda behövs det mera bränsle och bättre ombonade hus ju längre man kommer mot norr och möter ett hårdare klimat. Vidare uppstår en avgjord olikhet mellan slättbygdema och skogsbygderna i rikets olika delar. På de förra kan virke ej erhållas från fastigheten eller endast i otillräcklig mängd, vilken olägenhet motväges av att jordbruket där i regel är mera lönande på grund av jordens bättre beskaffenhet.

Alla de ovannämnda förmånerna för de arrendatorer, om vilka nu är fråga, äro så viktiga och oavvisliga för jordens brukare och för jord- brukets framfärd, att några olägenheter från jondägarens sida, som skulle uppresa hinder mot en sådan lagstiftning, icke kunna anses i tillräcklig mån förefinnas. Här är det ju fråga endast om varaktiga. arrenden, som icke skötas och ej heller komma .att återtagas av jord- ägaren. Han måste då finna sig i, att jordbrukets betingelser icke åsidosättas, och någon skada för jondägaren av att så också sker blir det svårt att kunna uppvisa. De i en social arrendelag kvarstående be— stämmelserna, att arrende av vissa anledningar kunna av arrendatorn förverkas äro mer än tillräckliga garantier för jordägaren. Det må härtill allenast tilläggas att, där skogstillgången är knapp och jord— ägaren själv driver ett jordbruk å huvudfastigheten, bör naturligtvis även hans behov av husbehovsvirke tillgodoses och det är rimligt, att detta sker i första hand.

Svårare ställer sig frågan om bibehållande av rätt för jordägaren att uttaga legan för arrendejordbruk i form av arbetsskyldighet. Här fram— träder starkare än i föregående fallen ett jordäga-rintresse, som måste vägas emot arrendatorintresset. Ett bolag, som äger arrendebruket, anser sig ofta behöva en förpliktelse för arrendatorn att utföra olika slags skogsarbete. En godsägare behöver arbetskrafter för drivande av sitt eget jordbruk på huvudgården.

Ur brukarens synpunkt är det påtagligt, att en dylik arbetsskyldi-g- het, som påtvingas honom, kommer att kännas såsom en merendels myc— ket tung börda. I all synnerhet måste detta vara fallet när, såsom ofta inträffar, ersättningen för arbetet i skogarna utgår efter arbetspris och i jordbruk efter dagsverken, som blivit på förhand bestämda ensidigt av jordägaren utan att jordens brukare kunnat öva något inflytande på dalgsverkenas antal och det betalade priset för arbetet. Då, såsom synes merendels vara fallet, dessa ofta till lägsta belopp fastställda taxor bibehållas under tider av stigande 'pris på arbete och varor, måste den på sådana villkor fastställda arbetsskyldigheten betraktas som ett olid— ligt betryck. Likaledes kan en sådan arbetsplikt icke annat än inverka ytterst menligt på förmågan, intresset och möjligheterna att hålla ar- rendejordbruket i god hävd. På grund av dessa stora och uppenbara missförhållanden har såsom allmänt bekant och även kommissionens

• Sida 28
•  Original

enouete utvisar uppstått en, man synes nästan kunna säga, enhällig opinion bland de mindre arrendebrukarna för all obligatorisk arbets—* skyldighets borttagande genom lag.

Det är givet ett sta-tsintresse av största vikt att tillmötesgå snarast. möjligt en sådan opinion, som stöder sig på så goda grunder. Fråga uppstår då emellertid, hur huvudgården skall erhålla den nödiga arbets- kraften, och, om detta ej kan på förhand utredas, .gäller det att väga de båda olägenheterna mot varandra och avgöra, vilken som är störst.

Vad då först skogsarbetena angår, blir avgörandet lättare. Dessa kräva yrkesvana arbetare ooh det kan väl icke anws vara annat än ett framsteg både ekonomiskt och kulturellt att låta jordbrukaren sköta sitt och giva skogsbruket dess egen arbetarstam. Man skulle emellertid kunna säga, att," där vissa skogsarbeten äro att betrakta som säsong— arbeten, som måste utföras under vintertid; medan snön ligger i sko- garna och underlättar transporterna, så erbjuder sig här ett lämpligt arbetsfält just för mindre jordbrukare, som äro mera lediga om vintern och i stor utsträckning anses då behöva arbetsförtjänst. _

En sådan angelägenhth bör dock icke, gent emot de stora olägenheter— na av arbetssky—ldrigheterna, föranleda dessas bibehållande vid arrende-, jordbruket. Arrendatorerna komma i alla fall efter friköpning i stor utsträckning erbjuda frivilligt arbete i all synnerhet om vintrarna och även om somrarna, när det verkligen passar sig för dem och det lönar sig. Ett sådant frivilligt arbete bör också bliva utfört med större in- tresse. På samma gång avskaffas därigenom den under alla förhållan. den obehöriga tvångsunderbetalning-en genom gamla allt för låga taxor. Det är dessutom känt, att arbetet i skogarna i den största utsträckning redan nu upprätthålles genom sådant frivilligt erbjudande från själv- ägande bönder. I den mån sådan arbetskraft ej räcker till för sommar— arbetena, blir det ofrånkomligt att—"därför anlita arbetskraft av icke jordbrukare. Detta är också ur båda näringarnas synpunkter uppen— barligen det enda rätta. Ju mera jordbrukare kunna beredas tillfälle att helt slå sig på sitt jordbruk, ju bärkraftigare blir jordbruket i landet i alla avseenden och desto bättre blir skogsarbetet utfört genom anli- tandet av vana yrkesarbetare.

Mera invecklad ställer sig saken vid .utfinnandet av medel att tillför- säkra det stora jordbruket arbetskraft i stället för den, som nu på ett beräkneligt' sätt är ställt till dess förfogande genom kontraktsenlig ar— betsskyldighet från torpare ooh andra mindre jordbrukare. Svårig— heterna gälla här mest sommarmånaderna, där konkurrens uppstår mel- lan två jordbruk, som båda behöva ordentligt skötas.

Ett symptom på den konflikt, som här är under uppsegling, har redan tagit sig uttryck uti det fönsla-g, som vid 1922 års riksdag framfördes av två ledamöter i andra lagutskottet från bondeförbundets riksdags- grupp i anledning av propositionen om provisorisk tvångsförlängning av sådana arrenden, om vilka här är fråga. Till skillnad från det före- gående förslaget ifrågasättes nu, att endast bolag, ekonomiska för— eningar, enskilda spekulanter och fideikommissarier skulle underkastas nämnda lag. De enskilda godsägarna, som icke innehade sina jordbruk såsom fideikommiss, skulle däremot ej vara. underkastade lagens bestäm- melser. Enahanda ståndpunkt har iakttagits av en av bondeförbun- dets representanter i jordkommissionen, herr Wohlin, beträffande kom—

• Sida 29
•  Original

missionens nyligen ingivna framställning till regeringen om nämnda lagstiftnings framläggande även för 1923 års riksdag.

- Det är emellertida ? ena sidan svårt att förstå, varför de godsägare, som råka innehava sina fastigheter som fideikommiss, skulle här stäl— las i en sämre ställning än övriga godsägare. Detta så mycket mindre som de förras arrendatorer äro i Viss mån bättre skyddade än de sena- res därigenom, att arrendatorer av fideikommissjord ej i lika hög grad äventyra att förlora sin arrenderätct-genom jordbrukets försäljning, vil- ken ej kan äga rum utan tillstånd av statsmakten.

Förmodligen är det insikten om denna inkonsekvens, som föranlett bondeförbundets representanter i kommissionen att numera i sitt sär— skilda yttrande till detta betänkande beträffande arrendelagbestämlmel- ser medgiva en arrendelagstiftnin-g, byggd i huvudsak på nom-landslag- stift'ningens grundval såvitt röror bolags, ekonomiska föreningars och enskilda spekulanters fastigheter, under det samtliga godsägare, fidei— kommissarier inbegripna, ställts i en annan kategori, som endast i en ringa och försiktig grad skola bindas av sociala arrend-eföreskrifter. Ar— betsskyldighet skall enligt detta förslag dock bibehållas för alla, för bo— lags och spekulanters arrendatorer i viss män och för godsägares arren- datorer i alla de fall, där den är behövlig. I enahanda riktning befinnes också det av herr Ehrenborg med instämmande av herr Jansson av- givna förslag-et vara avfattat. Båda dessa förslag hava vidare dragit ut konsekvenserna av berörda ståndpunkt genom att i sina principer för 'friköpning av arrendeg-årdar undantaga från friköpningsrätt sådana arrendegårdar, som tillhöra godsägare och från vilka arbetsskyldighet anses erforderlig för jordbrukets skötsel ä huvudgården.

Det är givet, att samtliga arrendatorer å enskilda gods, som sålunda und-antagas från effektiva arrende och friköpningsbestämfmelser, höge— ligen miss—gynnas och bliva, ur deras och deras jordbruks synpunkt sett, utan någon grund ställda i en sämre klass än övriga arrendatorer, som lagstiftningen skulle på ett bättre sätt tillgodose. Ett sådant stånd- punkttagande måste då bygga därpå, att dessa olägenheter för arrenda— torerna måste ur sta-tsnyttans och det individuella gagnets synpunkt vara mindre än skadan för jordägarna av arbetsskyldighetens avlylf- tande och ersättande med lega i kontanter eller namraalster. Möjligen anses också äganderätten till jorden medföra en viss befogenhet att, oavsett olägenheter för andra, dock 1 första rummet tillgodose sig själv. Slutligen kan det ju tänkas, att a-rbetsskyldigheten, rätt ordnad, för— modas icke bli uteslutande en tunga för arrendatorn utan även kunna ordnas så, att den, närmare besett, i stort sett bereder honom en fördel.

Med den sistnämnda ståndpunkten och över huvud taget med arbets— skyldigh-etens bibehållande av vare sig det ena eller det andra skälet, står dock ej väl tillsamman, att enligt förslagen skulle just godsens ar- rendatorer erhålla sämre Ikyvdd även i övrigt i sociala arrendebestäm— melser än andra arrendatorer och icke heller liksom dessa få friköpa sina jordbruk. Vill man här göra någon skillnad, borde väl förhållandet snarare vara omvänt. : Anser man emellertid med jordkommissionen, att arbetsskyldigheten bör borttagas på grund av dess äventyrlighet för jordbrukarens frihet, jordbrukets uppblomstring och än mer dess konsekvens att beröva en stor del av arrendatorsklassen rätt att åtnjuta förmånen av en friköp—

• Sida 30
•  Original

ningslagstiftning, återstår dock att överväga, huru jordbruken å godsens huvudgårdar skola i stället erhålla erforderlig arbetskraft.

Därmed är man inne på systemet att sköta de stora jordbruken genom särskilt lejd arbetskraft, vilket blir oundvikligt. Detta förefaller icke såsom någon omöjlighet-. Kan indust-rien samt handel och övriga nä- ringar tillsvidare hållas i gång med lejda arbetare, bör detta icke heller vara någon uoöverkomlighet för de stora jordbruken. I själva ver— ket har dessa också sedan gammalt arbetat helt eller delvis efter en så- dan metod. Kärnan i denna ordning har varit det 5. k. statarsystemet, utbyggt vid behov med tillfällig arbetshjälp. Statarsystemet har med fog blivit illa ansett på grund av de dåliga förhållandena beträffande arbetstid, bostäder och villkor i övrigt, varunder statarna i stor ut- sträckning lidit._ Torparnas arbetsskyldighet har emellertid för dem varit organiserad på ett minst lika klandervärt sätt. För dem har där— till kommit de långa, ofta omänskliga avstånden mellan bostaden och ar- betsplatsen och det uppslitande arbetet på det egna jordbruket efter den långa arbetsdagen på godset. Samhället måste uppbyg—gas på förhopp- ningar om att kunna åstadkomma något bättre, och kunna torparnas villkor förbättras, bör detta även kunna ske med statarnas. Industri— arbetarna hava genom sina organisationer höjt industriarbetarklassens arbetsvillkor från mången gång den största förnedring till ett hög-re plan. De begynnande organisationerna mellan lantarbetare hava även börjat visa sin verkan mängenstädes. På åtskilliga gods säges redan nu anställningsvillkoren hava avsevärt förbättrats, under det torparnas ställning med deras airbetlsskyldfighet fortfarande till och med på samma ställen kan vara mycket betryckt. Det är givet även för godsets sköt- sel utan fördel att räkna med en arbetare, som är uttröttad genom bru- kandet även av egen jord.

Det finns nog här liksom på så många andra ställen en lämplig medelväg. Inget hinder möter, att den vid ett gods anställda lantarbeh taren erhåller i sina löneförmäner även en täppa eller ett planterings- land eller eljest något mycket litet jordbruk, som väl kan skötas till egen trevnad på lediga stunder med hjälp av familjens övriga medlem— mar. En sådan ordning bör ingen kunna motsätta sig, om arbetsgiva— ren och anbetanen därom äro ense. Därmed Löses problemet, om icke idea- liskt, vilket aldrig sker med något problem, så dock på det enda sätt, som är överkomligt och någorlunda försvarbart under nuvarande för— hållanden.

Jordkommissionen måste alltså tillstyrka, att jordbruk och lönearbete i jordlbruket hållas i sär i möjliga-ste mån. Var sali kräver sin man mr både samhällelig och individuell synpunkt. Redan av denna anledning finner kommissionen icke heller i någon mån tillrådligt eller rättvist att giva skilda villkor i lagstiftningen åt arrendatorer, allt efter som j-ordägaren är ett bolag eller en godsägare.

Å andra sidan kan kommissionen icke heller finna det principiellt riktigt eller ändamålsenligt att, på sätt i betänkandet om de norr— ländska uppsikts— och arrendelagarnas venkningar föreslagits, låta den sociala arrendel-agen omfatta alla arrenden, som kunna sägas vara upp— låtna »för idkande av jordbruk». Avgörandet var gränsen här ligger, blir minst lika vanskligt och godtyckligt, som i den nuvarande norr- ländska arirrendela-gen. Därtill kommer, att även sådana smä arren- den skulle komma in under lagen, som i själva verket mera hava karak-

• Sida 31
•  Original

tären av en lönearbetares förmån såsom gottgörelse för utfört arbete på en huvudgård. Kommissionen har därför, trots att även en minimi- gräns måste verka mången gång för mycket schematiskt, dock ansett sig böra i likhet med norrlandslagen bibehålla en sådan gräns, ehuru förändrad så, att den lämpar sig för rikets olika förhållanden.

Arrendeupplårtelser, som falla under förenämnda minimigräns, skola så— ledes betraktas såsom en del av gottgörelsen för fullgörande av ett ar- betsuppdrag i skogen eller på åkern och således ej heller kunna frigöras från den arbetsskyldighet, som är förenad därmed.

Kommissionen har visserligen enligt sin instruktion anmodats att ägna sin uppmärksamhet även åt lantarbetarnas förhållanden. Genom kom- missionens förslag till förbättringar i ensittarlagen och skapandet av nya jordbruk kan detta i viss mån sägas redan hava skett. Därutöver har kommissionen icke varit i tillfälle att inlåta sig närmare på detta område, helst möjligheterna därtill blivit avklippta genom föreläggan- det att inom kort tid avlämna ett principbetänkande i återstoden av kommissionens uppdrag.

En fråga, som numera understundom väckes är, huruvida de sociala arrendeföreskrifter skola upptagas i en särskild lag eller införas så- som tillägg till allmänna arrendelagen.

Enligt sin instruktion skulle jordkommissionen utreda »i vad mån lagen om nyttjanderätt till fast egendom den 14 juni 1907 må kunna jämkas i syfte att bereda bolagsarrendatorer, torpare och deras veder- likar en mera tryggad ställning».

Denna formulering har sitt ursprung i andra kammarens vid flera % tillfällen och senast 1918 uttalade önskan om övervägande av en social j arrendelagstitltning för hela riket. Kammaren formulerade kompro-

- missvis sitt beslut så att övervägandet borde gälla, »i vad mån före— , nämnda lag kund'e jämkas i syfte att bereda bolags-arrendatorer, tor— pare och med dem socialt jämställda arrendatorer en i rättsligt avse- ende mera tryggad ställning». Motionerna, som föranledde detta beslut, sammankopplade ej sina yrkanden med nämnda lag utan begärde en so- cial arrendelagstiftning för hela riket.

Jordkommissionen har ansett, att någon jämkning av den allmänna arrendelagen icke kan lämpligen äga rum på annat sätt än genom an- tagandet av en särskild lag, som innehåller de sociala särbestämmel- serna och i övrigt hänvisar till den allmänna arrendelagen. Den norr- ländska arrendelagen har avfattats på detta sätt och någon erinran mot lämpligheten därav förekom icke alls vid den tiden. Utsträckes nu den. sistnämnda lagstiftning—en till hela riket och gives därvid föreskrifter. vilka t. o. m. i vissa fall gå utöver vad norrlandslagen innehåller, före- ligger så mycket mindre skäl att avvika från en sådan natung och re— dig ordning.

Anledningen till föreställningen om möjlighet att kunna införa de sociala arrendebestämmelserna uti den allmänna arrendelagen vilar nog på en benägenhet, att den sociala lagen må erhålla en ringa om- fattning och således utan alltför stor svårighet kunna inordnas under . den allmänna lagen. Även i sådan händelse men än mer med bibehål- lande av norrlandslagens väsentliga omfattning skulle det icke ann-atän föranleda en stor oreda, om den allmänna arrendelagen belastades med dylika tillägg. En social lag i all synnerhet är skriven för den stora all-

• Sida 32
•  Original

Norrlands- kommit- téns betän- kande den 27 oktober 1904.

mänheten, som har anspråk på att kunna finna sig någorlunda till rätta med lagtexter-na och överskåda sambandet dem emellan.

Med dessa förutskickade erinninga-r får kommissionen i övrigt i hu— vudsak åberopa bifogade utkast till lag angående vissa jordbruksarren- den med historik samt allmän och speciell motivering. _

C. Historisk översikt över den sociala arrendelagstiftningen i vårt land.

I varje land, där såsom i Sverige en betydande del av befolkningen hämtar sin utkomst av jordbruket, harr rättsförhållandet mellan jord- ägare och arrendator en djupt ingripande betydelse, icke minst i socialt hänseende. De jordbrukare, som med ett gemensamt namn kunna be- tecknas såsom arrendatorer, utgöra en talrik klass av svenska medbor- gare med sins emellan vitt skiftande levnadsvillkor, från brukare av stora jordarealer i ekonomiskt och socialt självständig ställning till tor- pare, vilkas rättsliga förhållande till jordägaren i mycket närmar sig tjänsteavtalets innehåll. Före antagandet av lagen om nyttjanderätt till fast egendom den 14 juni 1907, vars andra kapitel avhandlar ar— rende, bestämdes hela detta viktiga och Vidsträckta rättsområde av en lagstiftning, som tillkommit under helt andra samfundsförhållanden än nutidens och därför i Våra dagar måste framstå såsom i hög grad ofullk-oml—ig och föråldrad, samt av rättspraxis och sedvänja, som under lång tid haft att lösa många av lagen obesvarade spörsmål. Den nya arrendelagstiftningens uppgift var därför ej blot-t att lägga grunden för ett tidsenligt ordnande av arrende—förhållandet, utan också. att söka åvägazbringa en rättvis och billig utjämning av de motsatta intressen, som här å ömse sidor kräva tillgodoscende. En sådan åskådning om lagens sociala betydelse framträder i flera dess bestämmelser, vilka ut- märka en tydlig strävan att tillvarataga den svagare partens intresse och bereda skydd mot god-tycke från den sida, där den naturliga övervikten ligger. Sådant syfte tjäna exempelvis åtskilliga av de stadganden, som inskränka avtalsfriheten och som bestämma villkoren för arrendeavta- lets hävande. En jämförelse med förut gällande och tillämpad rätt torde ock giva vid handen, att den nya lagstiftningen varit ägnad att i väsentlig mån stärka arrendatorns rättsliga ställning gentemot jord— ägaren.

Emellertid hava tid efter annan yppats krav på särskilda lag— stiftnlingsåtgänder för att bereda vissa kategorier av arrendatorer, vil— ka an-sågos vara i särskilt behov därav, större trygghet i sin ställning än som kunde vinnas genom de bestämmelser, som gällde arrende av jord i allmänhet.

Sedan under åren 1892—1901 i talrika riksdagsmotioner och mötes- resoluti'oner påyrkats åtgärder i anledning av trävanuindnstriens vitt— omfattande jordförvärv, varigenom en betydande del av befolkningen i Norrland och Dalarna övergått från självägande bönder till av bolagen beroende arrendatorer, tillsattes den 7 juni 1901 en kommitté den s. k. norrlandskommi-ttén, vilken skulle hava till uppgift att utreda huru— 1edes den självägande jordbrukande befolkningens ställning i Norrland och Dalarna kunde vidmakthållas och stärkas och jordbrukets utveck- ling i nämnda landsdelar bef-rämj-as.

I sitt den 27 oktober 1904 avgivna betänkande konstaterade denna

• Sida 33
•  Original

kommitté (herrar L. W. A. Douglas, ordf., J. Berlin, J . Bromée, 0. H. L. Claeson, C. M. von Feilitzen, D. A. E. Kronlund, F. K. Kempe, C. A. Lindhagen, S. A. A. Lindman, E. G. Kinberg och A. Wiklund; H. E. L. Améen, sekr.), att det stora uppsving, som trävaruindustrien under senare hälften av 1880-talet vunnit i de nordliga delarna av vårt land, icke uteslutande varit av godo. Visserligen hade genom sågverksrörel— sen och den därmed för-enade trävaruenporten landet i dess helhet till- förts en högst avsevärd kapitalökning. Vad särskilt de landsdelar be- tnäffade, som närmast berördes av industri—en i fråga, hade till följd av densamma för varje år alltmera vittomfattande utveckling skogarnas värde stigit till en förrut oanad höjd. Härjämte hade genom de såg— verksidknande bolagens förvärv av avverkningsrätter och inköp av skogsfastigheter från bönderna betydande penningkapital kommit de ifrågavarande landsdelarna till godo, val-förutom åt såväl den kva-r- varande jordbrukande befolkningen som andra av landets inbyggare be— retts tillfälle till utmärkta förtjänster vid arbetet med virkets av— verkande och forsling samt dess förädling vid sågverken.

Men vid sidan av dessa avsevärda fördelar hade trävarui-ndustrien-s fortskridande utveckling medfört verkningar i socialt och ekonomiskt hänseende, som måste anses innebära betydande vådor från samhällelig synpunkt.

Trävanubolagen hade för tillgodoseende av sitt behov av virke i all- mänhet förvärvat icke allenast den härför erforderliga skogsmarken, utan hade förvärven i de flesta fall omfattat hem'manenideras helhet och således även inägojorden. Dessa fastighet-sförvärv i och för sig ansåg norrlandskommrittén vara i hög grad skadliga för våra nordliga lands— ändar, enär därigenom bondeståndet berövades den jord, detsamma för sitt bestånd och sin utveckling behövde. Enligt norrlandskommitténs beräkning hade intill år 1900 jond-bruksfastigheter i Norrland och Da— larna -till en areal, som motsvarade mer än en tredjedel av den i enskild ägo varande jorden, övergått från bönder till bolagen. Antalet bönder, som till följd av sågverksrörelsen upphört att vara självägande, u-pp- skattad—es av kommittén vid samma tidpunkt till över 12 000, en siffra, som, då. trävarubolagens förvärv av jordbruksfastigheter icke visade tecken till tillbakagång, komme att i väsentlig grad stegras för varje år.

I en del fall hade visserligen bolagen funnit det med sin fördel för- enligt att genom användande av ägostyckningsinstitutet avskilja inägo— jorden från sk—ogshemmanen och därefter återsälja densamma till den förre ägaren eller annan enskild person. På detta sätt hade också ett ej obe— tydligt antal brukningsdelar återgått till bondeklassen. Då emellertid dessa brukningsdelar till följd av det sätt, varpå ägosty-ckningarna verk— ställts, saknade såväl det oundgängliga stödet av husbehovss'kog som od- lingsmark, kunde desamma icke bilda grundvalen för ett ekonomiskt bärkrafti-gt och utvecklingsbart jordbruk; och ansåg sig norr—Landskom— mittén förty kunna konstatera, att genom nämnda återgång av jord— bruksfastigheter till bönderna föga gagn skett.

De av bolagen innehavda jord-bruksfastigh-eterna brukades endast i undantagsfall av bolagen själva eller deras tjänstemän. Mot jordbrukets skötsel å de under bolagens eget bruk varande fastigheterna var i all- mänhet intet att erinra. Regel var emellertid, att fastigheterna voro ut- arrenderade eller eljest på mer eller mindre obestämda villkor upplåtna till s. k. åbo. På detta sätt hade i Norrland och Dalarna i stället för de

• Sida 34
•  Original

självägande bönder, som till trävaruindustrien sålt sina hemman, upp— stått en talrik klass av bolagsarrendatorer. Dessa-, vilka bolagen pla— cerat på fastigheterna ej blott för jordbrukets skull utan även för att dymedelst tillgodose sitt behov av arbetskraft för skogsavverkningar m. m., stodo i allmänhet i strängt beroende av bolagen. Arrendeavtalen, vil-ka oftast gällde endast tillsvidare eller för ett år i sänder, ålade i ett flertal fal-l arrendatorerna att ägna sitt huvudsakliga arbete åt bolagen, och där dylik arbetsplikt också icke var genom arrendeavtalet stadgad, funno likväl arrendatorerna, vilkas ekonomiska ställning vanligen var synnerligen svag, det för sig fördelaktigast att söka sin utkomst mindre genom ett intresserat jordbruksarbete än genom skogsarbeten och dy- likt. Härav blev följden, att de av dem innehavda jordbruken försum- mades, byggnaderna å arrendegåndarna fingo förfalla och jorden utsat— tas för en mer eller mindre uppenbar vanhävd. Undantag funnos vis- serligen, där även från en ärren-dators sida intresse för jordbruket vi— sades, men detta oaktat ansåg norrlandskommittén det vara satt utom allt tvivel, att den norrländska jondbruksjorden producerade avsevärt mindre, när densamma befann sig i en bolagsarrendators hand än när den sköttes av en själv-ägande bonde.

Beträffande bolagsarnendatorernas förhållande till bolagen anförde norrlandskommittén vidare:

»Med nuvarande nästan fullständigt fria arrendelagstiftning står detijordägarens makt att sätta arrendatorn i ett beroende och ett osäkerhetstillstånd som icke kan annat än i hög grad menligt inverka icke blott på hans arbetshåg utan även på hans allmänna trevnad. Det tillskapas på detta sätt småningom över hela norra Sverige ett missnöjt folkelement, ett förhållande som alltid är socialt betänkligt, när missnöjet verkligen icke kan anses sakna grund. Så erhålla arrendatorerna ofta icke några skriftliga kontrakt. Lämnas åter dylika kontrakt, äro dessa ofta uppfyllda av mer eller mindre tyngande villkor. I de, vanligen tryckta arrendekontraktsformulär, kommittén från tråvarubolagen fått sig till- sända, förekomma t. ex. sådana bestämmelser som, att arrendet förverkas, ofta med skyldighet att avflytta genast vid tillsägelse, 'om arrendator icke hör- sammar de hud och befallningar, som ifrån förvaltningen utgå”, 'om bolaget finner skäl till missnöje emot arrendator), 'om arrendatorn vid laga domstol till- talas för brott' (sålunda oberoende av om brottslighet verkligen föreligger), 'om arrendatorn enligt jordägarens förmaning brister i uppfyllande av föreskrivna skyldigheter, o. s. v. I regel får kontraktet ej intecknas. Arrendatorn är emellanåt skyldig att på tillsägelse förrätta skjutsning, forkörning eller annat arbete åt jordägare, och angående priset för sådant arbete finnes ibland viss taxa i kontraktet, men understundom säges, att arbetet betalas efter gångbart pris eller ”efter de priser, som av bolaget bestämmas”.

Exempel finnes på att såsom äventyr för underlåtenhet härutinnan stadgats viss plikt, eller att jordägaren är berättigad att 'låta annan person på åbons bekostnad med åbons dragare verkställa arbetet!, men i de flesta fall synes äventyret vara arrenderättens förverkande. I många kontrakt förbjudes arrendatorn att arbeta åt andra. Ibland föreskrives, att arrendatorn ej får idka handel av något slag eller befatta sig med köp av skog, skogsprodukter eller annat, som har gemenskap med den av jordägaren bedrivna trävarurörelsen. Någon gång stadgas, att arrendatorn icke utan skriftligt tillstånd får vistas å annan ort, och att han icke får utan lov bortbyta eller försälja dragare eller övriga husdjur; att han och hans folk icke få hålla hundar m.m. Vidare förekommer stadgande,

• Sida 35
•  Original

att arrendatorn icke är berättigad till ersättning för skada, som genom skogs— avverkning eller flottning åstadkommes å till egendomen hörande slåtter eller stränder. Sällan får arrendatorn idka jakt å egendomen och även med avseende på rätten till fiske förekommer inskränkningar. Till- och avträdessyn skall, om den överhuvud äger rum, i många fall förrättas av personer utsedda av jord- ägaren ensam o. s. v. Legan bestämmes icke sällan på ett sådant sätt, att arrendatorn ej fullt kan överskåda den skyldighet han ikläder sig. Man be- stämmer nämligen, att arrendatorn skall såsom lega utgöra födoråd och utskylder. Därjämte förekomma mycket ofta i kontrakten bestämmelser, avseende att till förmån för jordägaren inskränka arrendatorns kommunala rösträtt. Bestämmelser av sistnämnda slag torde väl vara i och för sig ogiltiga, men de lära ändå oftast hava åsyftad verkan, så tillvida, att arrendatorn underlåter att vidtaga de åtgärder, som erfordras för att han skall bliva i röstlängderna införd.

Nu kan visserligen invändas, att en stor del av de till kommittén insända kontraktsformulären icke innehålla andra villkor än som synas fullt befogade och att de stränga bestämmelser, som här och var i andra kontrakt förekomma, icke torde vidare eftertryckligt tillämpas.

Detta må vara en sanning, men därvid må dock erinras till en början, att om det verkligen ligger i något bolags intresse att mot sina arrendatorer göra gäl- lande ett husbondevälde av den ingripande beskaffenhet, som funnit sitt uttryck i nämnda bestämmelser. då lärer bolaget nog därtill finna medel, även om kön- traktet i detta avseende icke giver någon uttrycklig rätt, och vidare att en kontraktsbestämmelse, även om dess överträdande icke ofta medfört stadgad på- följd, dock redan genom sin befintlighet kan på en samvetsgrann kontrahent förorsaka ett tryck, som kan verka nedstämmande.

Ett närmare ingående på en granskning av arrendatorns rättsliga ställning har i detta sammanhang ej varit tillämnad. Kommittén har endast med något bevis- ' material hämtat från bolagens egna kontrakt velat ådagalägga, att den norr- ländska arrendatorn ofta står i ett slags personligt underdånighetsförhållande till jordägaren, som icke är ägnat att hos honom skapa den känsla av rörelsefrihet, utan vilken tillvaron måste förefalla mer eller mindre otillfredsställande, särdeles för den, som förut levat under gynnsammare förhållanden.»

De sålunda av norrland—skommittén påvisade skadliga verkningarna av trävaruindustriens fastighetsförvärv, för Vilka här ovan i korthet redo- gjorts, ansåg kommittén vara av sådan art och omfattning, att desamma icke kunde tänkas försvinna eller ens förminskas, med mindre ett stats— ligt ingripande mot dem skedde. I sitt betänkande framlade också kom— mittén en serie av lagförslag, samtliga avsedda att leda den sociala och ekonomiska utvecklingen i Norrland och Dalarna, i den mån densamma påverkades av trävaruindustriuen, i så vitt möjligt rätt riktning. Dessa förslag hava sedermera, som bekant, lett till antagandet av följande lagar, nämligen lagen den 4 maj 1906 angående förbud i Vissa fall för bolag och föreningar att förvärva fast egendom (den norrländska för— budslagen), vilken är 1921 provisoriskt utsträckte till hela landet, lagen den 31 augusti 1907 angående ändring i 20 t 1 mom. och 22 % av lagen om hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring den 27 juni 1896, avseende inskränkning av rätten till jordavsöndring, lagen den 25 juni 1909 om inskränkning i rätten att erhålla ägostyckning (den norr— ländska ägostyckningslagen), vilken lag föregicks av en provisorisk lag i samma syfte av den 16 juni 1905, lagen den 25 juni 1909 om arrende av viss jord är landet inom Norrland och Dalarna (den norrländska arrende

• Sida 36
•  Original

lagen) samt lagen samma dag angående uppsikt å vissa jordbruk i Norr- land och Dalarna (uppsiktslagen).

De nämnda s. k. n—orrlandslvagarna rikta sig var för sig mot särskilda. sidor av de iakttagna menliga verkningarna av den norrländska trä— varuindustriens-ailtjämt sig ökande utveckling. Sålunda är det direkta syftet med den norrländska förbudslagen att förhindra en fortsatt ök— ning av nämnda industris förvärv av jordbruksfastigheter på. bonde- ståndets bekostnad. Med den omförnrälda ändringen av de i 1896 års lag innehållna bestämmelser om jondavsöndring ävensom den norrländska ägostyckningslagen avses ett förebyggande, att för norrlandsförhållan- den otjänliga jordbruk bildas.

Den norrländska arrendelagen åter åsyftar att tillförsäkra arrendato- rerna av fastigheter, tillhöriga bolag och enskilda idkare av trävaru- rörelsen, en mera tryggad och gentemot jordägaren självständigare ställ— ning och att därigenom bereda arrendatorerna möjlighet att med större intresse ägna sig åt skötseln av de arrenderade fastigheternas jordbruk.

Norrlandskommittén yttrade härom:

»Det gäller först att göra arrendatorn så självständig som möjligt gent emot jordägaren, så. att han kan röra sig fritt och ägna sig åt sitt jordbruk, utan att vara under trycket av en mängd förhållningsorder och befallningar, tillkomna för att underlätta ägarens Skogsindustri.

Det gäller vidare att uppmuntra arrendatorns intresse och giva honom en större känsla av säkerhet för framtiden genom att göra arrendena långvarigare och skydda arrendatorerna mot obehöriga uppsägningar.

Och slutligen är det av vikt att söka åstadkomma en småningom skeende förstärkning av arrendegårdarnas jordbruk, vilket lämpligen kan ske därigenom, att arrendatorn tillerkännes viss rätt till ersättning för gjorda förbättringar och ägaren förpliktas att på ett verksamt sätt bidraga vid uppförandet av de för jordbruket nödiga åbyggnaderna.

I formellt avseende framträder såsom ett starkt markerat drag i en dylik arrendelag, att den i motsats mot vår nuvarande arrenderätt, angående vilken i så gott som alla punkter gäller, att ”förord bryter lag,, måste bliva i många avseenden absolut förbindande, d. v. s. innehålla bestämmelser, vilka icke få genom avtal ändras eller upphävas. I annat fall skulle nämligen lagen medföra föga gagn, då den mäktigare parten vid underhandlingarna, jordägaren, säkerligen skulle finna medel att avvinna arrendatorn hans bifall till arrendevillkor, som på ett för arrendatorn ogynnsamt sätt avveke från arrendelagens bestämmelser.»

Fönslagets bestämmelser utformades också sålunda att, såvitt med ett arrende läte sig göra, arrendatorn skulle beredas en rättsställning, jäm— lik med en självägande bondes. Arrendatorn tillförsäkrades en längre besittningsrätt samt rätt att tillita h-emmanets naturtillgångar för jord— brukets upprätthållande och utveckling, såsom rätt till husbehovsvirke, bete för egna kreatur, fiske till husbehov och rätt till nyodling. Och för att giva honom ekvivalent för vad han nödgades såsom icke jordägare avstå ifrån vid arrendetidens slut tillades honom ersättning av jord- ägaren för jordförbättringarr. Av enahanda grund skulle arrendatorn av jord—ägaren tillhandahållas nödiga byggnad-er jämte större repara— tioner.

'ad slutligen uppsiktslagen angår, riktar sig densamma direkt mot vanhävdcn av trävaruindustriens jordbruksfastigheter; den utgör ett

• Sida 37
•  Original

komplement till den norrländska arrendelagen och avser bland annat att förhindra möjligheten för idikarna av trävaruinduetri att, för und- gående av arrendelagen med dess för jordägaren tillsynes betungande bestämmelser, med bibehållande av fastigheterna under eget bruk ned- lägga jordbruket å desamma.

Den av kommittén föreslagna arrendelagen skulle såsom nämnt hava avseende endast å jord, som tillhörde bolag eller förening för ekonomisk verksamhet eller enskild person, som icke hade sitt bo och hemviståden fastighet, vartill jorden hörde, och uppenbarligen besut—te densamma huvudsakligen för att tillgodogöra sig skogsavkastningen, så framt jor- den vore av den omfattning att självständigt jordbruk dårå kunde idkas. Utom lagen skulle således falla alla egentliga bondehemman, åtminstone där samme ägare icke besutte mera än ett. Hade en bonde åter tyd- ligen i skogsspekulationssyfte köpt sig ett eller flera andra hemman än det han själv bebodde, bonde dessa, därest de utarrenderades, hemfalla under lagens bestämmelser. I detta fall hölle naturligen bonden på att övergå till skogsspekrulant. Att i lagen uppdraga en skarp skillnad emel- lan de båda begneppen jordbrukande bonde och idkare av trävarurörelse vore knappast möjligt. Men i ett givet fall borde det enligt kommitténs åsikt icke möta någon svårighet att avgöra, om en viss jord-ägare med avseende på en viss fastighet vore att hänföra till det ena eller andra slaget fastighetsägare, helst som utarrendering av verkliga bondehem— man ytterst sällan förekomme i annat fall än att ägaren vore omyndig.

Herrar Claöson, Kempe och Lindman ansågo att lagen borde äga till- lämp-ni-ng å arrende av all jord i Norrland och Dalarna av den omfatt- ning, att självständigt jordbruk därå kunde idkas. Undantag gjordes allenast beträffande jord, som tillhörde kronan, kommun eller allmän in- rättning eller utgjorde fideikommjss samt jord, som tillhörde omyndig eller upplåtes till någon, som med jordägaren vore i den skyldskap eller det svågerskap, som enligt lag utgjorde jäv mot domare, ävensom för det fall att upplåtelsen huvudsakligen avsåge å jorden befintlig indu- striell anläggning. De anförde härom:

»De av kommittén uppställda bestämmelser beträffande begränsningen av lagens tillämplighet synas oss särdeles olämpliga. Vida naturligare och följdriktigare är att göra lagen generell för alla sådana utarrenderade hemman, varå själv- ständigt jordbruk kan idkas, samt att därefter angiva undantagen.

Då lagens ändamål dock ytterst måste vara att betrygga arrendatorns ställ- ning och därigenom höja hans intresse att å den arrenderade jorden nedlägga arbete och kostnad, bör en sådan förmån komma arrendatorer i allmänhet till del. Det synes oss orimligt, att arrendatorn därvid skall vara beroende av, om jorden ägas av ett bolag eller en enskild person, som icke bor på fastigheten och besitter den huvudsakligen för att tillgodogöra sig skogsavkastningen, i vilka fall lagen skall tillämpas, eller ock om jorden under andra än ovannämnda förhållanden ägas av enskilde, då arrendet är från lagens bestämmelser undan- taget.

Dessa i sig självt illa motiverade bestämmelser äro ock så svåra att tolka och så ägnade för försök till kringgående, att de giva anledning till oreda och tvister.»

Gentemot dessa reservanter framhöll herr Lindhagen följande: »Beträffande lagens omfattning är det uppenbart, att den endast bör avse jordbruket å trävaruindustrieus hemman. Det är ock missförhållandena i fråga om

• Sida 38
•  Original

Rindsgon 1007.

dessa jordbruks utarrendering, som föranlett tanken på en särskild arrendelag; och denna lag skall dessutom hava till uppgift att i sin mån medverka till, att just dessa jordbruk må på frivillighetens väg åter övergå till självständiga jordbrukare. Att äter för utarrendering av jordbruket å bondehemman stadga andra bestäm- melser i Norrland och Dalarna än i övriga riket, därtill finnes ingen giltig an— ledning. Det skulle tvärtom oftast till och med innefatta en orimlighet att låta den ifrågasatta lagens strängare föreskrifter vinna tillämpning för dylika. arrenden, vilka vanligen förekomma endast i följd av ägarens omyndighet, sjukdom, bortresa eller annan dylik anledning.»

Sedan norrlandskommitténs förslag till arrendelag undergått omar- betning inom justitiedepartementet, varigenom förslaget i vissa. detaljer bragtes i närmare anslutning till lagberedningens den 4 februari 1905 avgivna förslag till lag om nyttjanderätt till fast egendom, förelade Kungl. Maj:t (justitieminister Albert Petersson) 1907 års riksdag propo— siti'on (nr 10) i ämnet i princip överensstämmande med vad norrlands- kommittén föreslagit.

I sammanhang med nämnda proposition väcktes inom riksdagen ej mindre än sex motioner, nämligen av herrar M. Unger (första kamma- ren nr 56), H. Fahlén (första kammaren nr 60), E. A. Enhörning (första kmnmaren nr 61), D. Persson i Tällberg (andra kammaren nr 213), C. Lindhagen (andra kammaren nr 242) och A. A. Eriksson i Rösta (andra kammaren nr 259). Av dessa motioner vände sig herr Ungers mot lag- förslaget i dess helhet, under det alla de övriga motionerna endast be- rörde vissa olika detaljbestämmelser i förslaget.

Herr Unger framhöll i sin motion att det av norrlandskommittén med arrendelagen åsyftade målet »att till självägande allmogen återföra så mycket som möjligt av den jordbruksjord, som redan över-gått i såg— verksindustriens ägo» helt visst icke komme att vinnas samt att för övrigt några av de för målets vinnande ifrågasatta medlen vore av den beskaffenhet att icke väl kunna av ändamålet helgas, eller, även om ändamålet vunnes, kunna ur rättfärdighetssynpunkt försvaras. Härut— innan anförde han bland annat följande:

»Att arrendator, oberoende av vad avtal därom må vara emellan jordägaren och honom träffat, förklaras berättigad att å arrenderade jorden eller annan mark, som hör till fastigheten taga erforderligt virke till vedbrand. reparationer, hägnader, hässjor, täckdikning och redskap, ävensom att å marken njuta betes- rätt för hästar, nötkreatur och får, kan med säkerhet antagas i väsentlig mån föranleda därtill, att jordägare, som vilja hava sin skog vårdad, avhålla sig från jordens utarrendering, vare sig till arbetare, som vilja ägna sig åt jordbruk, eller, såsom hittills ofta skett, till angränsande grannar, som själva hava skog och bete för sina kreatur, men som ändock, även om annat avtal träffats, enligt förestående kategoriska lagparagrafer, skulle vara berättigade till skogsfång och mulbete å arrenderade hemmansdelar och, eventuellt, jämväl å annan upp- låtarens mark.

Under sådana förhållanden och då norrlandskommittén ej haft omtänksamhet och mod att vid framställandet av förslag angående denna undantagslagstiftning föreslå och påyrka tvång för bolag och föreningar för ekonomisk verksamhet i Dalarna och Norrland att på de i förevarande lagförslag stadgade huvudsakliga villkor utarrendera sina hemman och hemmansdelar, lärer väl följden av lag— stiftningen i fråga bliva den, att dessa förkättrade bolag och föreningar, hellre

• Sida 39
•  Original

än att giva till spillo den skogsvård, som helt naturligt intresserar dem mera än den obetydliga lega som de, under en mängd betungande och prekära villkor, kunde betinga. sig för några hektar jord, i de flesta fall undandraga sig att ut- arrendera jorden, utan att låta den i stället för ägarnas egen räkning skötas av deras, genom fritt arbetsavtal antagna arbetare, varigenom för visso icke kommer att befordras vare sig bildande av egna hem eller jordbruksjordens återförande till den självägande allmogen.

Med hänsyn till härovan anmärkte och jämväl flera i förevarande lagförslag innefattade olämpliga och mot gammal hederlig svensk rättsåskådning stridande j stadganden, som uppenbarligen ej leda till därmed åsyftat ändamål, och då för i övrigt med särskild undantagslagstiftning i här ifrågakomna hänseende synes böra anstå, till dess, efter någon tids allmän tillämpning, även i Norrland och Dalarna, av den av riksdagen antagna allmänna lagen om nyttjanderätt till fast egendom, sig visat, huruvida och i vad man särskild lagstiftning om arrende av viss jord å landet inom Norrland och Dalarna må. vara av sig företeende förhållande på- kallad, vågar jag härmed vördsamt hemställa och föreslå, att Kungl. Maj:ts nå- diga proposition nr 10, innefattande särskilda bestämmelser om arrende av viss jord å landet inom Norrland och Dalarna, icke måtte av riksdagen bifalles.»

j Lagutskottet fann i sitt utlåtande (nr 60) av skäl, som norrlands-kom- ! mitten utvecklat, att en speciell arrendelagstiftning för trävaruindu— ? striens jord i Norrland och Dalarna vor-e av behovet påkallad, och hade i utskottet emot det framlagda förslaget icke något att i huvudsak er- inra. Utskottet hemställde emellertid om åtskilliga ändringar, vil-ka huvudsakligen gingo ut på. att minska avvikelserna från den allmänna arrendelagen. '

Reservationer anfördes av dels herrar G. Andersson, F. A. H. Heden— stierna, E. Lorentz Pettersson och T. A. Magnusson, vil-ka huvudsak-— ligen på de skäl herr Unger i sin motion anfört påyrkade, att den ifråga- varande propositionen måtte avslås av riksdagen, dels av herrar C. A. Sjöcron—a och E. G. H. Åkerlund, dels ock av vissa andra ledamöter i de— taljfråg-or.

Då. utskottets utlåtande behandlades i riksdagens kamrar, blev för- slaget icke i någondera kammaren avvisat, men i fråga om de särskilda. paragraferna stannade kamrarna i olika beslut och, sedan lagutskottet uppgjort förslag till sammanjämkning, vilket förslag i alla punkter utom en överensstämde med' det betänkande, utskottet förut avgivit, antogs sammanjämkningsförslaget av andra kammaren, där votering. förekommit endast i en detaljfråga, varemot det förkastades av första kammaren med en i den del, där omröstning företogs, synnerligen knapp majoritet.

Sedan frågan sålunda fallit vid 1907 års riksdag av-lätos av Väster- Riksdagen norrlands, Jämtlands och Västerbottens läns landsting framställningar 1903- till regeringen om frågans snara återupptagande, varjämte ingavs en av

' cirka 2000 norrländska arrendatorer undertecknad petition i samma * syfte. Regeringen (justitieminister Albert Petersson) av-l-ät också till 1908 års riksdag ny proposition (nr 68) med förslag till lag om arrende av viss jord å landet inom Norrland och Dalarna, modifierat i huvud— saklig överensstämmelse med det sammanjämkningsförslag, som av lag,- utskottet avgivits vid föregående års riksdag.

I sammanhang med ifrågavarande proposition väcktes inom riks- dagens andra kammare motioner, dels av herr Rob. Karlsson i Fjäl, m. fl.

• Sida 40
•  Original

Riksdagen 1909.

(nr 257), dels och av herr B. P. Ersson (nr 262). I den förstnämnda mo- tionen påyrkades vissa ändringar i propositionen, i huvudsak överens— stämmande med vad norrlandskommittén föreslagit. I den sistnämnda motionen hemställde—5 att lagens gil-tighetsområde måtte utsträckas att avse hela landet. Motionären framhöll till stöd härför, att det icke kunde förnekas, att samma behov, som föranlett förslag om en lag om arrende av Viss jord å landet inom Norrland och Dalarna, förefunnes även iandra landsdelar, om också icke lika kännbart ännu, som i de nordliga länen, där bolagen redan förvärvat stora områden j_ordbruksfalstighet allenast i avel-kt att tillgodogöra sig skogen. Det lede intet tvivel om, att denna bolagsrörelse, sedan den numera icke annat än på omvägar kunde för— värva jord'brulesfastigh-et i Norrland och Dalarna, komme att så små— ningom förlägga sin verksamhet till sydligare orter, och att nya bo— lag komme dänstädes att bildas i samma syfte, därtill hade tydliga exem— pel redan visat sig. Att så skarpt begränsa lagens omfång, som propo— sitionen innehölle, torde därför vara mindre välbetänkt.

Lagutskottet förordade i sitt utlåtande (nr 68) propositionen med vissa ändringar i detaljf-rågor. Vad angick lagens tillämplighetsområde syn- tes det utskottet riktigt, att den ifrågasatta lagen, som vore grundad på samma säregna förhållanden, som föranlett tillkomsten av den redan gällande lagen angående förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast egendom av den 4 maj 1906, borde, såsom skett i det kungl. förslaget, givas enahanda tillämplighetsområde, som sistnämnda lag. Vid utlåtandet fogades emellertid en reservation av åtta ledamö- ter, vilka under åberopande av utskottets utlåtande i anledning av ett genom enskilda motioner för riksdagen framlagt förslag till lag angå— ende förekommande av vanhävd å vissa jordbruk i Norrland och Da- larna, förklarade sig anse sistberönda lagstiftning vara ett nödvändigt komplement till arrendelagen. I överensstämmelse därmed höllo de före,. att det föreliggande förslaget till lag om arrende av viss jord å landet inom Norrland och Dalarna borde antagals allenast und-er förutsättning, att det omförmälda lagfönslaget angående förekommande av vanhävd å vissa jordbruk i Norrland och Dalarna jämväl bleve godkänt i huvud- saklig överensstämmelse med lagutskottets berörda hemställan. I övrigt hemställde dessa reservanter om viss ändring i några av arrendela-gför- slagets paragrafer. _

Första kammaren godkände utskottets arrendelagförslag, varemot andra kammaren till en början beslöt, att ett antagande av samma lag- förslag skulle ske allenast under villkor och förutsättning, som ovan an— givits, och därefter godkände förslaget, med vissa av reservanterna och i kammaren påyrkade ändringar. Det av utskottet förordade förslaget till vanhävdslag blev av första kammaren avslaget men av andra kam- maren bifallet. Undier sådana omständigheter hade frågan även denna. gång fallit.

Vid följande riksdag avl'ät Kungl. Maj:t (justitieminister Albert Pe— tersson) ånyo proposition (nr 154) med förslag till arrendelag för Norr- land och Dalarna. Därvid följdes det i pnopositionen till 1908 års riks— dag framlagda förslaget med avvikelse allenast i_avseende på minimi- arremdetidens längd. .

I samband härmed väcktes inom andra kammaren tre motioner, nämligen nr 129 av herr Karl Staaff m. fl., nr 111 av herrar Carl Lind- hagen, Bernh. Eriksson m. fl. samt nr 235 av herrar Lindhagen, Rob.

• Sida 41
•  Original

Karlsson m. fl. Dessa motioner avsågo alla ändringar av vissa det-alj— bestämmelser i propositionen.

Lagutskottet tillstyrkte i utlåtande nr 64 propositionen med vissa änd- ringar i detaljf-rågor. Beträffande de särskilda bestämmelserna i pro— positionen förektommo talrika meningssk-iljaktigheter inom utskottet.

Sedan kamrarna stannat i (olika beslut och lagutskottet i anledning däraxv uppgjort sammanjämkningsförslag (nr 74) blev detta av kam— rarna antaget.

Lag i ärendet utfärdades, såsom förut är nämnt, den 25 juni 1909, och skulle densamma träda i kraft den 1 september samma år.

Lagen avser jord å landet, som vid arrendeavtalets ingående äges av bolag eller ekonomisk förening eller av enskild person, vilken icke är mantalsskriven å. fastigheten elller å fastighet, som är i sambruk med densamma. För lagens tillämplighet erfordras vidare, att arrendet om— fattar 'inrösningsjord till en vidd av minst fyra hektar. Emellertid modifieras detta stadgande i viss mån genom det i 31 % förekommande stadgandet, att, där särskilda omständigheter Visas böra föranleda där— till, att skriftligen upprättat arrendeavtal undantages från tillämpnin- gen av lagen eller någon dess föreskrift, ooh avtalet innehåller förbe- håll, att medgivande därtill må sökas, Kungl. Maj:ts befallningshavan— de äger medgiva sådant undantag. Såsom omständighet, som kan för-" acnleda dylikt medgivande, skall särskilt anses, om jordägaren är en— skild person och det ej är uppenbart, att han besitter det arrenderade området eller fastighet, varav det utgör en del, huvudsakligen för att tillgodogöra sig skogsavkastningen, eller om det arrenderade området till beskaffenhet och omfattning icke är sådant, att självständigt jord— bruk kan idkas därå.

Den norrländska arrendelagen kan således sägas vara avsedd att gälla först och främst allenast för sådana bolag eller enskilda idkare av trävaruindustri tillhöriga fastigheter, som äro av beskaffenhet att lämpa sig för självständigt jordbruk. I avseende å arrende av sådana tnävaruiindustrien tillhöriga fastigheter, som icke falla under nämnda arrendelag, gäller allmänna nyttjanderättslagen den 14 juni 1907. Detta blir således förhållandet, då arrendet omfattar mindre än fyra hektar inrösningsjord ävensom då dispens från tillämpning av den norrländska arrendelagen, i enlighet med vad ovan anförts, meddelats. Vidare är att märka, att enligt pmmulgationsbestämmelserna till norrländska ar- rendelagen, jämförda med promulgationslagen till allmänna nyttjande— rättslagen, i fråga om nyttjanderätt, som upplåtits före den 1 september 1909, allmänna nyttjanderättslagen eller, där avtalet slutits före den 1 januari 1908, 1734 års jordabalk med tillhörande bestämmelser skall tillämpas, med den inskränkning och de modifikationer likväl, som i nämnda promulgationslag finnas stadgade.

Av de huvudsaldigaste bestämmelserna i den norrländska arrende- lagen må i övrigt här åter-gives följande.

Arrendekontrakt skall upprättas skriftligen; ändringar och tillägg, som ej avfattas skriftligen, äro utan verkan (1 % första stycket). Från detta stadgande om skriftlig form såsom obligatorisk för avtalets gil- tighet gäller dock ett undantag såtillvida, att, där någon på grund av muntligt avtal mot lega brukar jord, som i lagen avses, brukaren äger fordra, att jordägaren skall genom skriftlig handling bekräfta det in- gångna avtalet, ooh att, där jordägaren tredskas, genom rättegång vid

Lagen den 25 juni 1909.

• Sida 42
•  Original

domstol yrka stadfästande av arrenderätten, sådan densamma, enligt vad om avtalet kan utredas och med lagen överensstänmler, finnts böra Lagligen bestämmas (1 % and-ra stycket).

Arrendetiden är bestämd till minst femton år eller arrendatorns livs— tid; dock mä avtal för viss tid, vilket vanit gällande femton år, för- längas jämväl för kortare tid (2 $). Arrendatom men ej jordägaren är berättigad att i avtalet förbehålla sig att före arrendetidens utgång uppsäga arrendet (3 8). Har vid viss tids arrende arrendatorn fortfarit med brukningen efter arrendetidens utgång, utan att jordägaren inom sex månader därefter anmodat honom att avflytta, anses avtalet för— längt på femton år (4 $). Under vissa i lagen närmare angivna villkor äger arrendatorn, då arrendeavtalet är slutat för viss tid överstigande tjugu är, alltid och, där avtalet gäller för kortare tid, sedan fem arren— deår tilländagått, lämna från sig arrendet, därvid jordägaren må gälda arrendatorn skälig lösen. Vill jordägaren icke återtag-a fastigheten, står det arrendatorn öppet att i sitt ställe sätta annan, med vilken jordäga— nen skäligen kan höjas (6 5).

Legan, som kan utsättas i penningar, naturaalster eller arbete, skall vara till beloppet bestämd. I händelse av i orten inträffad svårare miss- växt kan arrendatorn, därest legan är utsatt i penningar eller natura- alster, påfordra skälig nedsättning i densamma (5 Ö).

En viktig bestämmelse från synpunkten av arrendatorns självstän- dighet gent emot j—ordägaren är den, att i avtalet icke må intagas för- behåll om skyldighet för arrendatorn att utöver fastställt antal dags- verken eller annorlunda bestämt arbete på tillsägelse betjäna jordäga— ren eller annan med någon tjänstbarhet (5 © tredje stycket). Ej heller må arrendatorn förpliktas att ansvara för annan för fastigheten utgå- ende skatt eller allmän tunga än som enligt lag åligger brukare så ock för vägunderhålllet in natura (24 Ö).

En huvudpunkt i lagen är den arrendatorn tillförsäkrade rätten att å den arrendera-dne jorden verkställa nyodling, dock ej utan j-ordägarens medgivande ä mark, därå finnes ståndskog eller växtligt ungskogsbe— stånd (21 9 första stycket), samt att vid avträdet erhålla ersättning för nyodling och andra jordförbättringar, som på ett varaktigt sätt för- ökat fastighetens värde, en ersättuungsrätt, som dock är begränsad dels såtillvida, att ersättning för nyodling utgår endast för det fall, att jordägaren lämnat skriftligt samtycke till nyodlingen eller arrendatorn före dess företagande hos jordägaren anmält sin avsikt att odla samt härvid angivit platsen för odlingsområdet ävensom genom intyg av viss i lagen angiven person styrkt, att området ägnar sig för odling samt att odlingen är för fastigheten fördelaktig, och dels därutinnan, att ersättningen, oavsett det värde nyodlingen eller jordförbättring-en i och för sig har, ej må överstiga den för arbetets utförande nödiga kostnad (11 å).

Vidare är arrendatorn genom lagen tillförsäkrad dels rätt till hus- behovsvirke och detta även om genom j_ordägarens åtgörande skogs- tillgången å fastigheten under arrendetiden så medtagits, att arrenda- torn ej därav kan erhålla sitt fulla virkesbehov, för vilket fall jordäga- ren är pliktig att på annat för arrendatorn lägligt sätt tillhandahålla honom det felande (21 å andra stycket), och dels, därest ej å den arren- derade jorden finnes erforderligt bete för de hästar och nötkreatur, som kunna vinterfödas därå, och denna jord utgör allenast viss del av

• Sida 43
•  Original

en jordägaren tillhörig fastighet, rätt till nödigt bete jämväl å övrig skog eller utmärk, som hör till fastigheten, därvid dock må av jordägaren undantagas mark, varå i skogsvårdssyfte vidtagits anordningar, som av betesrätten skulle lida märkligt intrång (22 å).

Beträffande arrendatorns rätt till jakt och fiske gäller den allmänna regeln i 6 å i lagen om rätt till jakt den 8 november 1912 respektive 11 i av lagen om rätt till fiske den 27 juni 1896, enligt vilka lagrum jakt— rät-ten respektive fiskerätten, där ej annorlunda avtalats, tillkommer arrendatorn. Angående avtalsrätten i berörda hänseende gäller dock den inskränkning, att arrendatorn ej må förbjudas att för husbehov nyt-tja det fiske, som hör till den arrenderade jorden, i vidare mån än såvitt angår visst fiskevatten, där särskilda åtgärder av jordägaren vidtagits till fiskets förbättrande (23 å).

I avseende å byggnadsskyldigheten innehåller lagen den synnerligen viktiga bestämmelsen, att det åligger jordägaren att vid tillträdet till— handahålla arrendatorn för jordbrukets bedrivande nödiga byggnader samt att under arrendetiden verkställa erforderlig ombyggnad av dessa hus ävensom erforderliga större reparationer å desamma (8 9 första styc— ket). Brister jordägaren ri vad sålunda åligger honom, äger arrendatorn fordra, att vid syn förelägges jordägaren viss tid, inom vilken han skall hava fullgjort arbetet, ävensom beräknas den kostnad, arbetet anses betinga. Utför jordägaren icke arbetet inom föreskriven tid, äger ar— rendatorn utföra det i jordägarens ställe och, sedan det blivit godkänt vid ny syn, undfå gottgörelse med det vid den första synen fastställda be- lopp. Vill arrendatorn hellre uppsäga avtalet, står det honom öppet, där ej bristen är av allenast ringa betydelse. För den tid, fastigheten är i bristfälligt skick, njuter arrendatorn skäl-ig nedsättning i arrende— avgiften. Han äger ock rätt till skadestånd ( 8 'å' andra stycket). Vid tillträdet skall jordägaren jämväl hava utfört alla erforderliga mindre reparationer å nödiga byggnader ävensom överlämna fastighetens åker och äng samt alla dess inrättningar i ett efter ortens sed behörigt skick (8 % tredje och fjärde styckena).

Beträffande arrendatorns hävdeskyldighet stadgas, att det åligger arrendatorn att väl hävda jorden, att avhjälpa sådana under arrende— tiden å de nödiga byggnaderna uppkomna brister. som endast föran- leda mindre reparationer, samt att vårda och underhålla fastighetens åker och äng samt inrättningar, så att icke något under arrende-tiden försämras (9 3).

Till reglering av rättsförhällandet mellan jordägaren och arrendatorn skall vid arrendets början hållas tillträdessy-n och vid dess upphörande avträdessyn (12 och 13 M). Dylik syn skall förrättas av tre härtill ut- sedda män, av Wilkla en väljes av vardera parten och de sålunda valda utse den tredje (15 5).

Vid tillträdessynen, som ej må hållas tidigare än sex månader före eller sex månader efter tillträdesdagen, skola synemännen bestämma, vilka å fastigheten befintliga hus äro nödiga för jordbrukets bedrivande, samt insyna dessa ävensom annan byggnad, som på grund av bestäm- melse i avtalet skall ingå i arrendet. Vidare skall avgöras, huruvida nybyggnad eller större reparation erfordras för att fastigheten skall vara behörigen bebyggd samt, där sådant arbete finnes erforderligt, uppgöras plan därför med kostnadsberäkning och föreläggas jordägaren viss tid för arbetets utförande. Vid avträdcssynen, som skall förrättas

• Sida 44
•  Original

tidigast sex månader före och—senast sex månader efter avträdesdagen, skall bestämmas beloppet av den ersättning, som må tillkomma arren- datorn för verkställd nyodling, ävensom verkställas erforderlig upp- skattning för fastställandet av ersättning, som i vissa andra speciella fall skall utgå i anledning av arrendeförhållandet.

Härjämte hava tillträdessynen och avträdessynen till uppgift att till- sammans utgöra den grund. efter vilken en jämförelse skall göras mel- lan fastighetens skick vid tillträdet och dess tillstånd vid avträdet, såvitt sådan jämförelse erfordras för bestämmandet, huruvida vid avträdet an— tingen jordägaren skall hava att av arrendatorn fordra ersättning för befintliga brist-er eller arrendatorn äga fordran av jordägaren för av- hjälpandet av brister. Härvid avses allenast dels sådana brister å in— synade hus, som kunna avhjälpas genom mindre reparationer, och dels bris-ter med avseende å jordens hävd samt fastighetens särskilda in- rättningar. Vid tillträdessynen skola i penningar uppskattas de brister, som i nämnda hänseenden finnas vid tillträdet. Vid avträdessynen skall på enahanda sätt ske uppskattning av de brister, som i samma hänseen- den vidlåda fastigheten vid avträdet. Vid avträdessynen skola syne— männen, där avträdesbristen är större än tillträdesbristen, ålägga ar- rendatorn att gottgöra jordägaren skillnaden men i motsatt fall förplikta jord—ägaren att ersätta arrendatorn.

Härutöver må, såsom framgår av vad ovan i sammanhang med redo— görelsen för jordägarens skyldighet att nybygga nödiga hus och att verkställa erforderliga reparationer anförts, under arrendetiden hållas särskild syn för ändamål, som omförmäles i 8 å andra stycket, varförutom syn även må påkallas för avgörande, huruvida jordägaren eljest be— hörigen utfört byggnadsarbete eller reparation, som enligt åtagande eller meddelat föreläggande ålegat honom (14 å).

Över allt, vad vid syn enligt arrendelagen förekommit, skall upprättas skriftlig handling, som av synemännen underskrives. Har synen lett därtill, att ersättningsbelopp skall av endera parten gäldas, skall be— loppet av synemännen utdömas (16 9). Ett dylikt beslut äger, sedan sy- nen vunnit laga kraft, beträffande exigibiliteten samma verkan som domstols laga kraft ägande dom. Klandertalan mot synen må emeller- tid av jordägaren eller arrendatorn, i händelse av missnöje med den— samma, inom nittio dagar, efter det synehandlingen delgavs honom, in— stämmas till vederbörande häradsrätt (18 å). Häradsrättens beslut över- klagas hos hovrätten, varifrån saken, därest de allmänna fullföljdsreg- lerna sådant medgiva, må fullföljas till högsta domstolen.

I fråga om ordnandet av rättsförhållandet i händelse av arrendatorns död före arrendetidens utgång eller hans försättande i konkursjivensom beträffande de omständigheter, som föranleda till arrenderättens för-' verkande, innehåller lagen bestämmelser (7, 25 och 26 $$). vilka i huvud— sak överensstämma med vad i berörda hänseenden finnes stadgat i all- männa nyttjanderättslagen. I avseende å förverkandeskälen må endast erinnas därom, att vanvård av fastigheten medför rätt för jordägaren att uppsäga avtalet. Användandet av denna rätt utgör det enda jordägaren tillerkände, medlet att förhindra en alltför långt gående vanhävd av fastigheten från arrendatorns sida.

Samtliga nu omhandlade bestämmelser i den norrländska arrende— lagen äro sav tvingande natur sålunda att, därest i arrendeavtalet in—

• Sida 45
•  Original

tagits villkor, som strider mot någon av nämnda bestämmelser, ett dy- lik-t villkor är utan verkan (29 ©).

Lagens giltighetsområde utgjordes ursprungligen av de fyra nordliga- ste länen, vissa socknar av Gävleborgs län sa.-mt Nedan—Siljans, Ovan- Siljans och Väster-Dals fögderier samt Envikens ooh Svärdsjö socknar i Kopparbergs län.

Såsom av det föregående framgår, har den norrländska arrendelagen Förslag liksom övriga av norrlandskommittén föreslagna lagar tillkommit först angående efter en skarp strid mellan representanter för två olika åskådningar be— Ändringar träffande det berättigade ooh lämpliga i att staten ingriper reglerande *gfndnårr' i fråga om det sätt, varpå de enskilda förfoga över sina jordbruksfastig— 320,11; heter. Av den ena åskådningens anhängare har gjorts gällande, att på lagen samt jordlagstiftnjngens område en oinskränkt frihet må råda sålunda, att Hedenä- fastighetsägaren bör vara berättigad att förfoga över sin fastighet och dnmg avk bruka densamma på sätt honom för gott synes. Här-emot har av dem, Gäng? ' som ansluta sig till den andra åskådningen, förfäktats, att staten bör in— gripa reglerande även på detta område i den män och i den omfattning sådant fönanledes av allmänna intressen. Till grund för den förstnämnda åskådningen, driven till sin ytterlighet, ligger tydligen en uppfattning om begreppet äganderätt såsom en sådan rättighet till det ägda före— målet, som icke har annan begränsning än den, som kan föranledas där- av, att andra rättigheter av antingen sakrättlslig eller obligationsrättslig natur äro gällande i avseende å föremålet i fråga. Med utgångspunkt härifrån framhållas det i avseende å statens förhållande till jordbruks— produktionen, att statens verksamhet i detta hänseende bör uteslutande vara av understödjande eller undervisande art samt i övrigt inskränka sig till åtgärder, som på ett organiskt sätt verka därhän, att jorden kom- mer i sådana brukares händer, av vilka man kan vänta det livligaste jordbruksarbetet. Anhängarna av den andra åskådningen förfäkta där— emot, att äganderätten till en fastighet lika litet som andra rättig-

heter må utövas på annat sätt eller i annan omfattning än som överens- stämmer med det allmännas intresse och att följaktligen staten är berät-

tigad att i avseende å denna äganderätt stadga de inskränkningar, som betingas av dylika intressen.

Genom antagandet av norrlandslaga'rna har för svensk lagstiftnings vidkommande principen om det allmännas befogenhet att reglerande ingripa i avseende å det sätt, varpå de enskilda förfoga över sina jord— bruksfastigheter, vunnit erkännande. Vad den norrländska arrende- lagen angår bära emellertid åtskilliga av dess bestämmelser, i den av— fattning de nu föreligga, prägeln av en kompromiss mellan ovanberörda tvenne olika åskådningar beträffande det berättigade i ett dylikt in- gripande. I denna omständighet torde man också hava att söka anled- ningen till att kort tid efter lagarnas antagande förslag framkommit

; om ändring i densamma och om undersökning rörande dess verkningar. & I sistnämnda avseende framställdes redan vid 1910 års riksdag i mo- Riksdagen ! tion (nr 154) inom andra kammaren av herrar Lindhagen och Bob. 1910. Karlsson i Fjäl bland annat yrkande att en opartisk undersökning måtte åstadkommas om i vad mån den norrländska arrendelagen vunnit till— lämpning på bolagens och deras vederlikars arrendegårdar och, där så

ej skett, om anledningen därtill, varjämte begärdes, därest utredningen

• Sida 46
•  Original

därtill gåve anledning, framläggande för riksdagen av förslag till för- bättring av berörda lag. Till stöd härför anfördes i motionen:

>>Lagen den 25 juni 1909 om arrende av viss jord å landet inom Norrland och Dalarna erhöll sådana övergångsbestämmelser, att lagen ej får äga tillämp- ning på avtal, ingångna före det lagen trädde i kraft, eller den 1 september samma år. Detta var något helt annat än den nu levande generationen av arrendatorer tänkt sig. Man kunde ock befara, att bolag före den 1 september skulle avtvinga arrendatorer nya kontrakt. Så har ock inträffat även i sista stunden. Sunds bolag i Västernorrlands län lät sålunda under senare delen av augusti sina inspektorer ro fram efter vattendragen i bolagens socknar, samman- kalla dess livegna samt förelägga dem vid äventyr av vräkning att före nämnda dag underskriva medhavda arrendekontrakt, vilka skulle, säges det, varit upp- rättade redan i maj. Denna upplysning har lämnats av en riksdagsman, med vilken arrendatorer-na rådgjort.

I vissa trakter uppsägas ock, såsom det inberättats arrendatorer utan att de förstå, att under mellantiden mellan den allmänna arrendelagens ikraftträdande och den norrländska arrendelagens trädandc i verksamhet den förra ägt tillämp— ning även på Norrland och sålunda berett skydd i viss mån mot dylik upp- sågning.

Aven norrländska arrendelagen är en socialpolitisk lag, vars verkningar i all synnerhet i första början böra följas med uppmärksamhet. Den är tillkommen för att i någon mån lindra betrycket för en lidande samhällsklass. Då. bör det tillses, att så ock sker.»

Lagutskottet hemställde i avgivet utlåtande (nr 34) att det i motionen framställda yrkandet ej måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Reservation anfördes av herrar Lindhagen, J. G. Pettersson i Söder— tälje och Karlsson i Fjäl under yrkande av bifall till motionen.

Motionen blev BN riksdagen avslagen.

Riksdagen Vid riksdagen 1911 påyrkades inom andra kammaren av herr Lind— 1911- hagen i motion (nr 242), att de norrländska arrende- och uppsiktslagarna måtte fullständigas i överensstämmelse med därom före lagarnas an; tagande vid riksdagen 1909 väckta förslag. Då man i anseende till den korta tid, som förflutit efter det nämnda lagar den 1 september 1909 trätt i kraft, icke ännu torde kunna bilda sig något tillförlitligt omdöme om deras verkningar, hemställde lagutskottet i utlåtande nr 41 om av- slag å motionen, vilken hemställan av riksdagen bifölls. Riksdagen Vid riksdagen 1912 återupptog herr Lindhagen i motion nr 214 inom 1912. andra kammaren sit-t vid förra riksdagen framställda yrkande om änd- ring av den norrländska arrendelagen. Därjämte påyrkades av herr F. 0. Mörtsell m. fl. i motion nr 25 inom samma kammare sådan ändring av 24 % omförmälda lag, att jordägaren bleve ansvarig för alla av hemmanet utgående utskylder.

Lagutskottet intog i det över motionerna avgivna utlåtandet (nr 443 samma ståndpunkt, som vid föregående riksdag. Reservation anfördes av herrar Lindhagen och S. Person i Norrköping.

Riksdagen avslog bägge motionerna.

Riksdagen Frågan återkom vid 1914 års senare riksdag. I motion nr 138 hem— ISH. ställdes inom andra kammaren av herr Lindhagen m. fl. om en alls1d1g undersökning angående verkningarna av de norrländska arrende— och vanhävdslagarna samt framläggande av resultaten av denna undersök—

• Sida 47
•  Original

ning och förslag till de förbättringar i dessa lagar, som kunde av för— hållandena påkallas.

Lagutskottet t-illstyrkte i utlåtande nr 32 att riksdagen måtte i skri- velse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa en allsidig undersökning rörande verkningarna av de norrländska ar— rende- och uppsiktslagarrna samt därefter för riksdagen framlägga de förslag, vartill undersökningen kunde föranleda. Reservation anfördes av herrar G. A. Petersson i Lidingö villastad, L. E. Gezelius, greve J. G. Lagerbielke, J. Johanson i Valared och greve J. W. Spons.

Utskottets hemställan godkändes av andra kammaren, varemot första kammaren avslog densamma och var följaktligen frågan förfallen för det dåvarande.

Vid samma riksdag påyrkades i en motion (nr 211) inom andra kam— maren av herr A. J. Wedin utredning om möjligheten att bereda tryggare bostadsförhållanden vid int-räffande ålderdom för arrendatorer, som av- såges i den norrländska arrendelagen. I motionen erinrades om att dessa arrendatorer trots lagens föreskrifter om en längre minimiarrende— tid ofta vid inträdende ålderdom och orkeslöshet dreves bort från det arrenderade hemmanet och stode utan tak över huvudet.

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskott avstyrkte i utlåtande nr 2 motionen. Det påtalade missförhållandet vore ej specifikt för Norrland och Dalarna utan gällde i ungefär samma utsträckning alla arrenda— torer i riket. Ärendet torde dessutom i någon mån komma att behand— las av de arbetande sakkunnige för utredning av de mindre bemedlades bostadsfvråga.

Andra kammaren biföll utskottets hemställan, i följd varav ärendet förföll.

Vid riksdagen 1915 väcktes inom andra kammaren av herr I. Wenner- ström m. fl. en motion, nr 126, med i huvudsak samma yrkande som i den av herr Lindhagen m. fl. vid 1914 års senare riksdag avgivna .motionen, varjämte herr Daniel Persson inom samma kammare i motion nr 26 på— yrkade vissa ändringar i den norrländska vanh-ävdslagen.

I det utlåtande, nr 50, som lagutskottet avgav över dessa motioner hemställde utskottet, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta verkställa en allsidig undersök— ning rörande verkningarna av gällande lagstiftning till förekommande av vanhävd av viss jord i Norrland och Dalarna samt därefter för riks— dagen framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Utskottets hemställan bifölls av båda kamrarna.

I anledning härav tillkallade chefen för justitiedeparrtementet B. Has- selrot jämlikt erhållet bemyndigande den 13 oktober 1916 häradshöv- dingen i Norra Hälsinglands domsaga Nils Wihlborg att såsom sak- kunnig biträdla inom justitiedepartementet med verkställande av den begärda undersökningen, varjämte överlantmätaren Olof Nilsson den 1 februari 1918 förordnades att deltaga däri. Den 10 november 1921 av— lämnade de sakkunniga betänkande i ämnet. I detta redogöres till en början för i vilken mån den norrländska arrendelagen kommit i till- lämpnin-g. Enligt de sakkunnigas beräkningar skulle antalet fastig- heter, som inom det ifrågavarande området är 1917 ägdes av bolag och ekonomiska föreningar hava uppgått till 13 481. Av dessa skulle 73 pro— cent eller 9 807 fastigheter hava varit utarrenderade. Av de utarrende—

Riksdagen 1915.

Utredning angående verkning- arna av den norr- ländska vanhävds— lagstift- ningen.

• Sida 48
•  Original

rade fastigheterna beräknades 3658 stycken havua innehållit mindre än 4 hektar inrösningsj-ord och på denna grund varit uteslutna från lagens tillämplighetsområde. Av återstående 6149 bolagsfastigheter beräk- nades vidare 2399 stycken hava blivi-t utarrenderade redan innan den norrländska arrendelagen trädde i kraft. Denna lag skulle sålunda vara tillämplig endast å 3750 bolag och ekonomiska föreningar tillhöriga fastighet-er. Emellertid ansågo de sakkunniga att lagen med' all säker— het faktiskt icke kommit att tillämpas ens ifråga om dessa fastigheter. De förutsatte nämligen att i samtliga de fall, där ingångna arrendeav— tal varit muntliga, den norrländska arrendelagen icke kommit i till— lämpning. I avseende å dessa avtal ställde det sig säkerligen så gott som undantagslöst så, att vederbörande arrendatorer hiafft varken vilja eller förmåga att gent emot jordägarna fordra tillämpning av stadgan- d—et i 1 å andra stycket (av arrendelagen. Ett stöd för riktigheten av ett sådant antagande förelåge också i den omständigheten, att, enligt från domhavandena inhämtade upplysningar, någon rättegång angående stad'fästande av :arrenderätten enligt sagda lagrum, icke under den ifrågavarande tidsperioden anhängiggjorts. Visserligen vore det ej ute- slutet, att i en del fall, där avtalen varit muntliga, åtminstone de huvud— sakligaste bestämmelserna i den norrländska arrendelagen vunnit till— lämpning. Dock kunde detta förutsättas hava skett endast i sällsynta undantagsfall, från vilka man vid förevarande beräkningar torde vara berättigad att helt bortse. Antalet fastigheter, varå den norrländska arrendelagen sålunda faktiskt vunnit tillämpning, kunde högst skattas till 2925 eller något mera än 30 procent av alla utarrenderade bolags— fastigheter. Vid dessa beräkningar hade de sakkunniga utgått från att samtliga fastigheter utarrenderats för sig och genom särskilda arrende— avtal beträffande verje fastighet. Så hade emellertid ingalunda varit förhållandet. I åtskilliga fall hade två eller flera fastigheter samman- sl-agits och utarrenderats gemensamt til-l en brukare.

I fråga om utarrenderade fastigheter, ägda av sådana enskilda per— soner, lsom avsåges i lagen, ställde sig förhållandet ungefär likartat.

Beträffande verkningarna av den norrländska vanhävdslagstiftningen framhålla de sakkunniga latt huvudparten av de inkomna svaren å en i detta hänseende utsänd rundfråga giva vid handen att lagstiftningen haft en gynnsam inverkan å jordbruket på de utarrenderade bolags- fiastighet-erna. I fråga om graden av denna inverkan gingo dock me- ningarna i sär. En del av uppgiftslänmarna hade sådana kategoriska uttalanden som att efter lagarnas tillkomst en »;avsevärd» eller »mär-k- bar» förbättring i jordbruket inträtt, »att lagarna haft synnerligen väl- görande inflytande på jordbrukets skötsel» o. s. v. Av ett stort antal uppgiftslämnare hade framhållits, att lagstiftningen i fråga haft inver- kan huvudsakligen eller allen—ast så vitt angår byggnaderna, beträf— fande vilka en betydande förbättring kunnat iakttagas. I fråga åter om jordvården vore förhållandena fortfarande otillfredsställande. Från åter andra håll hade yttrats, att lagarnas betydelse för jordbruket varit ganska ringa, beroende därpå, att de ej blivit nog strängt tillämpade och att sarrendatorerna ännu icke kommit till insikt om de förmåner, som tillförsäkrats dem genom arrendelagen. Den förbättring i jordvården å de utarrenderade bolagsfastigheterna, som enligt vad ovan nämnts kommit till synes, vore emellertid såvitt undersökningsmaterialet gåve vid handen enda-st undantagsvis att hänföra till sådan i 11 © norrländska

• Sida 49
•  Original

arrendelagen omfönmäld jordförbättring, för vilken arrendatorn vid av- trädet är berättigad till ersättning av jordägaren. Av svaren på i så— dant hänseende framställda frå-gor framginge, att intresset hos arrenda- torerna för dylika mera omfattande jordförbättringsarbeten fortfarande vore ringa. Enahanda vore förhållandet vad angår nyodlingsintresset. Under det att från samtliga län hade upplysts, att nyodlingar under de senare åren förekommit i betydande omfattning på de självägande bön- dernas hemman, hade i det ojämförligt största antalet svar beträffande trävaruindustri—ens fastigheter anmärkts, att nyodlingar å dem före— kommit ej alls eller endast i obetydlig män. Det livliga odlingsarbete, som man vid norrländska arrendelagens tillkomst förväntades skola bliva en följd av det i lagen intagna stadgandet om rätt för arrendato— rerna till ersättning för ny-odling, hade således ännu icke blivit verklig- het. De sakkunniga framhålla emellertid att förhållandet icke vore ägt—. nat att väcka förvåning. Dels hade lagen varit i tillämpning allt för kort tid för att dess verkningar i nu ifrågavarande hänseende skulle hunnit visa sig i mera avsevärd grad och dels hade man alltid att räkna därmed, att nyodling från arrendatorernas sida skulle förekomma en- dast i den mån hos jordägarna själva förefunnes intresse för utökning av den odlade jorden å deras fastigheter. I åtskilliga av svaren uttala- des det, att något sådant intresse icke vore till finnandes hos bolagen. Beträffande en del bolag framhöll-es det, att deras intresse ginge i all- deles motsatt riktning. Det omtalades sålunda fall, då bolag gjort svårigheter för arrendatorer, som velat nyodla, eller då bolag rent av förbjudit dem att odla. Men oavsett denna allmänna obenägenhet hos de jordägande bolagen att uppmuntra odlingslusten hos sina arrenda— torer vore det enligt de sakkunnigas åsikt icke antagligt, att odlings— arbetet å arrendehemmanen skulle taga någon mera omfattande fart. Ovissh'eten om hur länge arrendatorn finge njuta avkastningen av od- lingen spelade härvid den största roll, särskilt då några år av arrende» perioden gått. Vid periodens slut riskerade han alltid antingen att icke få a—rrendeavtalet förlängt eller ook, därest avtalet förlängdes, att arren- det höjdes just med hänsyn till den verkställda nyodlingen. Klart vore, att vid sådant förhållande odlingsin-tnesset hos en arrendator aldrig kunde bliva detsamma som hos en självägande. Den omständigheten, att arrendatorn vid avträdet vore berättigad till ersättning av jordäga— ren för den å odlingen nedlagda nödiga kostnad vore tydligen icke till- fyllest såsom dr-ivfjäder till odlingsarbete. Det vore helt naturligt, att arrendatorn, hellre än att med svett och möda upptaga nya tegar, vars avkastning han icke visste om eller hur länge han finge tillgodonjuta, skulle ägna sin från det egentliga jondbruksarbetet lediga arbetstid åt annat mera lönande arbete, för vil-ket ersättning omedelbart erhölles. Det vore också från olika håll framhållet, att de under de senare åren gätlande höga arbetslönerna, särskilt för skogsanbete, varit ägnade att i icke ringa mån motverka odlingslusten hos bolagsarrendatorerna.

Angående den norrländska arrendelagens inverkan på bolagsarrenda— torernas ställning i socialt hänseende anförde de sakkunniga:

»Visserligen är det så, att norrländska arrendelagen ännu icke kommit i till- lämpning i full utsträckning och atti de fall då avtal enligt samma lag ingåtts, lagens bestämmelser i ett eller annat hänseende icke sällan blivit åsidosatta. Men detta oaktat kan någon tvekan ej råda därom, att det stöd från det all-

• Sida 50
•  Original

männas sida, som genom arrendelagen givits åt bolagsarrendatorerna, visat sig vara av den allra största betydelse för dem i deras strävanden att uppnå en för- bättrad existens. Redan den omständigheten, att arrendatorerna, vilka sedan årtionden tillbaka känt trycket av en så gott som allmän ofrihet gent emot jord- ägarna, funnit, att statsmakterna haft sin uppmärksamhet riktad å deras betryckta läge och genom lagstiftningsåtgärder sökt att bringa dem en hjälpande hand i deras ojämna kamp för tillvaron, har givetvis varit ägnad att rycka upp dem ur den modlöshetens anda, i vilken de nödtvunget levt, och ingiva dem större självtillit och en förhoppningsfullare syn på framtiden. Men vidare är det också klart, att de förmåner, som arrendelagen direkt berett arrendatorerna i förening med lagens framhävande av arrendatorns rätt att, på sätt honom bäst synes, för- foga över en del av hans arbetsförmåga, som icke åtgår till skötseln av jord— bruket, måste verka därhän, att arrendatorerna kommit i mindre beroende av jordägarna än förut varit förhållandet. Under det förut arrendatorns rättigheter och jordägarens förpliktelser voro i så gott som alla hänseenden beroende på arrendeavtalets innehåll, och vid dess ingående arrendatorn vanligen var nöd- sakad finna sig i de villkor, som jordägaren uppställde, har, därigenom att alla med arrendet sammanhängande viktigare förhållanden blivit redan i lagen regle- rade utan rätt för parterna att med bindande verkan därifrån göra avvikelse, arrendatorns underlägsenhet gent emot jordägaren vid arrendeavtalets avslutande icke kommit att framträda i samma grad som förut.

Såtillvida har sålunda arrendelagen i samma mån som den kommit i tillämp- ning medfört en förbättring av bolagsarrendatorernas ställning. Av ortsmyndig- heterna, vilkas yttrande infordrats även i den nu föreliggande frågan, vitsorda de allra flesta, att arrendelagen åstadkommit en arrendatorernas frigörelse från det överväldigande bolagsinflytandet på deras göranden och låtanden. De få

myndigheter, vilka i sina yttranden uttalat, att lagen icke haft någon betydelse i detta hänseende, tillägga ofta, att detta beror därpå, att lagen ännu icke blivit tillräckligt känd av arrendatorerna, och att huvudsakligen av denna grund dess bestämmelser icke vid arrendeavtalens ingående blivit iakttagna. Man räknar således alltjämt med att bolagen själva äro föga benägna att av egen drift låta arrenda- torerna komma till sin rätt i enlighet med arrendelagens stadganden.»

Att lagstiftningen verksamt bidragit till förbättrande av arrendato— rernas ekonomiska ställning, anså-go de sakkunniga vara ställ-t utom allt tvivel. De sakkunniga sammanfatta sitt utlåtande angående verk— ningarna av lagstiftningen å arrendatorernas ställning i följande utta- lande:

>>Genom s. k. sociala lagar, de må vara aldrig så väl genomtänkta och av— vägda, kan ej allt nås, det mesta beror dock slutligen på människorna själva. Lagarna äro närmast ett medel att undanröja de hinder för individernas egna utvecklingsmöjligheter, som kunna förefinnas inom samhället. Att vanhävdslag- stiftningen för de norrländska bolagsarrendatorerna utgör ett synnerligen verk— samt medel i berörda hänseende och att även med tillhjälp av densamma i stort sett arrendatorerna lyckats förskaffa sig en förmånligare social ställning Och en förbättrad ekonomi, därom kan någon tvekan ej råda.»

De sakkunniga framhölluo Vidare att vanhävdslzagstiftningen vid si- dan av sina gynnsamma direkta verkningar i avseende å tillståndet på de fastigheter, som träva—ru-industrien behållit i sin ägo, haft en indi-rekt verkan, vars betydelse icke vore ringa. Den hade medfört, att

• Sida 51
•  Original

en ganska avsevärd .de] av den ntav trävaruindustrien innehavda jord- bruksjord'en återgått till bondeklassen, och härigenom även på detta sätt bidragit till att skydda j-ordbruk-snäringen mot det överväldiga in— dustriintresset. Enligt den verkställda utredningen hade under tiden den 1 september 1909—den 31 december 1917 sammanlagt 3051 faslig— heter med en totalareal av 70 981 hektar blivit försålda för en samman- lagd köpeskilling av 6165 323 kronor. De flesta försäljningarna hade förekommit i Västerbottens län, det minsta antalet i Jämtlands län. Givet vore, att alba dessa försäljningar icke föranletts av vanhävdslag- stiftningen, utan att de i en del fall haft sin grund i andra omständig- heter. Den föreliggande utredningen, sedd i sin helhet, hade dock be- rättigat till det påstående, att nämnda lagstiftning och särskilt arrende— lagen med sina för jordägaren ofta betungande stadganden icke haft ringa betydelse för återförand'e av j-ordbruksjonden från bolagen till bönderna.

Slutligen hava de sakkunniga även ägnat uppmärksamhet åt den från bolagshåll uttalade uppfattningen, att den norrländska arrendelagen verkat till förfång för trävaruindustriens behov av stadig arbetskraft vid skogsbruket. De anföra häruftinnan:

»Visserligen är det så, att efter sagda lags tillkomst bolagen äro lagligen för- hindrade att vid utarrendering av sådana fastigheter, som falla under lagens räck- vidd, i arrendekontrakten tillförbinda arrendatorerna att utöver det kvantum arbete, som kan vara i kontraktet bestämt, på tillsägelse utföra ytterligare arbete till jordägaren. Vidare är det också klart, att, om även lagen icke uppställer hinder emot att i arrendekontrakten arrendatorerna åtaga sig en till visst antal dagar eller visst annat kvantum bestämd arbetsskyldighet till jordägaren utöver vad som kan motsvara legan för den arrenderade fastigheten, båda parterna skola vara föga benägna att för en så lång tid som den lägsta tillåtna arrendetiden ingå på avtal av en sådan innebörd. Oavsett att svårigheter alltid måste möta för bestämmandet av arbetslönen för en så lång tidsperiod som femton år, ställa sig även andra omständigheter hindrande för sådana avtals ingående; sådana om- ständigheter äro från jordägarens sida omöjligheten att på förhand fixera arbets— behovet för en längre tid och från arrendatorernas sida en naturlig motvilja mot att för hela arrendeperioden fastlåsa arbetskraften vid en viss arbetsgivare.

Man torde således böra utgå ifrån, att vid uppgörandet av arrendekontrakt enligt norrländska arrendelagen rätteligen giltiga avtal angående arrendatorers arbetsskyldighet åt jordägaren, utöver vad som motsvarar legan, endast undan- tagsvis ingås. Berörda omständighet torde emellertid icke vara av beskaffenhet, att därigenom bolagens tillgång till en mera stadig arbetskraft för skogsbruket äventyras. Det har förut påvisats, att arrendatorerna trots den förbättrade ställ- ning, som arrendelagen för dem medfört, alltjämt så gott som undantagslöst icke kunna erhålla sin fulla bärgning av arrendegårdarnas jordbruk utan äro för sin och sin familjs utkomst hänvisade till biförtjänster av olika slag, i vilket hänse- ende de först och främst använda sig av arbete i skogarna. Då således arren- datorernas behov av arbetsförtjänst å skogarna är en permanent företeelse, torde det norrländska skogsbruket såsom helhet betraktat icke av arrendelagen rönt annat inflytande i nu ifrågavarande hänseende än det, som är beroende därpå, att måhända numera en något större anpart av arrendatorernas arbetskraft ägnas åt jordbruket än förut var förhållandet. Den härpå beroende förminskningen i tillgången på för skogsbruket disponibel arbetskraft torde dock icke vara större, än att den kan uppvägas av en ökad arbetsintensitet och förbättrade arbets-

• Sida 52
•  Original

metoder; på detta sätt lärer även en motvikt kunna erhållas mot den eventuella. ytterligare förminskning i tillgången på arbetskraft för skogsbruket, som den ökade insikt om jordbruksarbetets betydelse, vilken man må hoppas skola allt mera göra sig gällande, kan komma att medföra.

Vidare torde man vara berättigad antaga, att, om också varje särskilt bolag naturligtvis icke numera kan hava samma visshet som förut om att för sitt skogs— bruk alltid hava tillgång till den fasta arbetarstam, som före arrendelagens till- komst tack vare arrendeavtalens sammankopplande med arbetsavtal stod till bolagets förfogande genom dess egna arrendatorer, den förändring, som arrende— lagen i detta hänseende medfört, icke är så synnerligen stor. Frågan om, åt vilka arbetsgivare arrendatorerna skola ägna sin arbetskraft, är närmast beroende på det pris, som av den ene eller andre arbetsgivaren bjudes. Då detta pris icke kan ställa sig nämnvärt olika. för olika i samma trakt arbetande bolag, kan det förutsättas, att ett bolag icke behöver räkna med, "att dess egna arrendatorer annat än i undantagsfall skola söka sig arbetsförtjänst hos ett konkurrerande bolag. Det står visserligen arrendatorerna fritt att så göra, men detta. oaktat är det tydligt, att, då tillfälle till arbete för ett bolags arrendatorer är till finnandes hos bolaget självt, det för arrendatorerna skall ställa sig förmånligare att använda sig härav än att söka arbete hos ett annat bolag, med vilket de eljest icke hava något att skaffa. Det ligger nära till hands att antaga, att ett bolag, som åtnjuter förmånen att kunna stadigt påräkna sina arrendatorers arbetskraft för sitt skogsbruk, även om något bindande tvång i detta hänseende icke före- ligger, å sin sida. skall visa större förståelse för sådana krav från arrendatorernas sida, som direkt sammanhänga med arrendeförhållandet. Det ligger sålunda otvi- velaktigt i arrendatorernas eget intresse att vid sökandet av arbete icke förbigå det bolag, vars jord de bruka; och någon anledning att antaga, att de icke i regel handla i enlighet med detta intresse, förefinnes icke.

Dock är det givetvis icke uteslutet, att i vissa orter andra arbetsgivare än skogsbruksidkande bolag kunna uppträda med möjlighet att betala högre arbets- löner än bolagen anse sig kunna bjuda och att för sådana fall, då arrendatorerna äro förhindrade att gå dit, där den högsta arbetslönen erhålles, bolagen kunna stå inför risken, att den arbetskraft, de vant sig vid att påräkna genom arren- datorerna, drages ifrån dem. Det har i avseende härå särskilt framhållits, att de på kort sikt arbetande enskilda skogsspekulanterna, vilka icke hade någon kost- nad för att tillhandahålla sina arbetare bostad och jordbruk, i allmänhet vore i tillfälle att betala högre arbetslöner än bolagen och förty utgjorde farliga konkur- renter till de senare om arrendatorernas arbetskraft.

Tydligt är, att, därest norrländska arrendelagen ej funnes, så gott som all konkurrens om arrendatorernas arbetskraft vore utesluten. Genom arrendekon- trakten skulle arrendatorerna tillförbindas vid äventyr av arrendets förlust att ställa sin arbetskraft till det jordägande bolagets förfogande; och detta skulle naturligtvis medföra, att arrendatorerna vore förhindrade att begagna sig av even- tuellt utav en annan arbetsgivare erbjudet arbete mot högre betalning än den av jordägaren bjudna. Men ett sådant sakernas tillstånd _ vilket före arrende- lagens tillkomst existerade och vilket visade sig medföra arrendatorsklassens neddragande i socialt och ekonomiskt hänseende — var det just som genom arrendelagstiftningen skulle förhindras. Det är svårt att inse, varför icke även bolagsarrendatorerna i likhet med andra arbetstagare skulle hava rätt att utnyttja den möjlighet till en förbättrad ekonomisk ställning, som konkurrensen om arbets— kraften innebär. Det bör icke förbises, att de äro dock icke i första hand skogsarbetare — såsom bolagen gärna kalla dem — utan jordbrukare med be—

• Sida 53
•  Original

rättigade anspråk på att i görligaste mån bliva likställda med sina närmaste gelikar, de självägande bönderna.

För övrigt kan det med skäl ifrågasättas, huruvida verkligen den framhållna konkurrensen om arrendatorernas arbetskraft från de enskilda skogsspekulanternas sida är av så synnerligt stor betydelse. Att märka är, att de tider, då de en- skilda skogsspekulanterna uppträda i någon större utsträckning, äro sådana, som kännetecknas av goda konjunkturer på. trävarumarknaden. Då dessa konjunkturer i lika grad komma bolagen till godo, torde näppeligen något nödtvång förefinnas för dem att bjuda lägre arbetslöner än de konkurrerande skogsspekulanterna eller i allt fall så låga löner, att desamma även med hänsyn tagen till de förmåner, som en arbetsanställning hos jordägaren får antagas medföra för arrendatorerna, icke kunna av dessa accepteras. Om också i särskilda fall till följd av vanhävds— lagstiftningen bolagens utgifter för deras arrendehemman överstiga inkomsterna av dem, kan detta icke i och för sig berättiga till anspråk från bolagens sida att oberörda av all konkurrens utnyttja arrendatorernas arbetskraft. Skyldig- heten för de skogsägande bolagen att upprätthålla odlingen på. deras utarren- derade hemman och att underkasta sig de utgifter, som därav föranledas, är be- tingad av allmänna Synpunkter, som hava giltighet före bolagens egna intressen, och står dessutom i full överensstämmelse med det historiskt givna faktum, att skogen tillagts hemmanen för jordbrukets skull.

På grund av vad sålunda anförts hålla de sakkunniga före, att trävarubolagens tillgång på arbetskraft för deras skogsbruk icke i mera väsentlig grad påverkas av den norrländska arrendelagen och att i allt fall de olägenheter, som lagen, enligt vad från skogsmannahåll påstås, i berörda hänseende medför, äro från allmän synpunkt obetydliga i förhållande till lagens i övrigt gynnsamma verk- ningar.

Anmärkningsvärt är också, att av de bolag, till antalet över 100, vilka av de sakkunniga anmodats meddela sina erfarenheter angående vanhävdslagstiftningen, allenast två berört frågan om arrendelagens inflytande i nu senast behandlade hänseende.» '

På grund av det resultat, som genom undersökningen vunnits, före- slogo de sakkunniga vissa ändringar i den norrländska arrendelagen, rart-ill kommissionen i annat sammanhang återkommer.

Vid riksdagen 1918 väcktes av herr V ennerström inom andra kamma— Riksdagen ren motion (nr 206) om ändrad lydelse av 23 © i den norrländska arren— 1918_ dela'gen i syfte att tillförsäkra arrendator utsträckt rätt till jakt och fiske.

Lagutskottet avstryrkte i utlåtande (nr 19) motionen. Tre ledamöter anförde reservation och hemställde om utredning huruvida och i vad mån utsträckt rätt till" jakt och fiske för husbehov kunde, utan skada för en rationell jakt och fiskevård, beredas arrendatorn och deras ve- dlerlikar i Norrland och Dalarna.

Första kammaren biföll utskottets hemställan, medan andra kamma- ren biföll den därvid fogade reservationen, i följd varav ärendet för- föll.

Jämsides med att genom den norrländska arrendelagen bereddes ökad To,],kom- trygghet åt vissa kategorier arrendatorer i Norrland och Dalarna, missionen. yppade sig krav på en liknande lagstiftning för övriga delar av riket. Den av regeringen den 22'januari 1909 tillsatta s. k. torpkommjss'ionen (G. Ribbing, E. J. Cederwall. och Nils W'ohlin), vilken hade till uppgift att utreda frågan om orsakerna till den konstaterade till-bakagangen av

• Sida 54
•  Original

torpar-eldassen samt om och i vad mån berörda företeelse kunde vara av beskaffenhet att föranleda särskilda åtgärder från statens sida, fram- lade sålunda i sitt den 6 maj 1911 dagteelmade betänkande bland annat förslag om ändring i vissa delar av lagen den 14 juni 1907 om nytt- janderätt till fast egendom, avseende att bereda denna grupp av arren— datorer en tryggare ställning. Sedan kommissionen fastslagit att för- hållandena å torpen mångenstädes vore allt annat än tillfredsställande, anförde kommissionen:

»Vid övervägande till en början av frågan, huruvida från statsmakternas sida några åtgärder, utöver hitintills vidtagna, kunna anses möjliga och påkallade till torpinstitutionens befrämjande, måste uppmärksamhet fästas vid det förhållande, att torparnas ställning genom lagen av den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom redan i flera avseenden väsentligt förbättrats mot tillförene. En ökad trygghet är beredd åt torparna i sådana fall, där något avtal om upplåtelse- tidens längd icke har träffats, nämligen genom bestämmelsen, att avtalet i sådan händelse skall anses ingånget för en tid av fem år. I motsats mot förhållandet förr, då vid saknad av uttryckliga bestämmelser i kontraktet jordägaren ofta an- sågs äga rätt att när som helst uttaga honom tillkommande dagsverken, har genom den nya lagen stadgats, att dagsverkena i sådant fall skola jämnt för- delas på årets veckor, i den mån detta kan ske. Enligt den nya lagen skall jordägaren vidare, antingen för varje arrendeår eller, där avtalet innehåller före- skrift om utgörande av visst antal dagsverken under viss tid av året, för varje sådan tid, i god tid förut lämna torparen uppgift å de dagar, då han har att utgöra dagsverkena. Ej heller är torparen, ändå att avtalet annorlunda bestämmer, pliktig att för arbetes utförande inställa__sig förr än å andra dagen efter det upp- gift, som nu sagts, meddelats honom. Avenledes får ej iavtalet intagas förbehåll om skyldighet för arrendatorn att, utöver fastställt antal dagsverken, på tillsägelse av jordägaren utgöra sådana; har dylikt förbehåll skett, skall det vara utan verkan. Slutligen tillkomma givetvis alla de övriga fördelar, som den nya lagens olika reglerande bestämmelser medföra även för torparna.

Under dessa förhållanden gäller frågan, huruvida några ytterligare bestämmelser, utöver vad den nya arrendelagen sålunda innehåller, kunna anses påkallade till förbättrande av ställningen hos den klass av små nyttjanderättshavare, som ut— _ göres av torparebefolkningen.

Beträffande härvid de nu gällande stadgandena om kontraktstiden (den nya lagens andra kapitel 5 2), har uti några till kommissionen inkomna uttalanden ävensom från somliga håll under kommissionens resa det önskemål framställts, att torparna genom lag skulle tillförsäkras en mera tryggad besittningsrätt än vad nu är fallet. Uti den nya finska lagen angående lega av jord på landet har särskild uppmärksamhet fästats vid denna punkt, och hava synnerligen långt gående bestämmelser träffats om skyldighet för jordägarna att på viss längre tid upplåta torpen. Det må visserligen å ena sidan erkännas såsom ett socialt och humanitärt önskemål, att de gamla torpinnehavarna i möjligaste mån tryggas mot uppsägning vid en tidpunkt, då deras arbetskraft börjar att avtaga. och att de räddas från möjligheten av att på gamla dagar falla fattigvården till last. Vissa lagstadganden i likhet med då; finska skulle från denna synpunkt möjligen kunna tagas under övervägande. A andra sidan har emellertid kommissionen under sin resa vunnit sådana erfarenheter, som starkt tala emot lagbestämmelser av nu nämnt slag. Önskan om en tryggad, genom allmän lag åvägabragt besittningsrätt har huvudsakligen framträtt hos de gamla torparna. Bland de yngre åter har i åtskilliga fall den uppfattning gjorts gällande, att det för dem är förmånligare,

• Sida 55
•  Original

att icke på för lång tid binda sig vid torpet. De upplysningar, som kommissionen införskaffat rörande upplåtelsetidens vanliga längd vid" torparrenden inom olika delar av riket utvisa, att på många orter en tydlig tendens förefinnes till upp- låtelsetidens förkortande, vilken tendens ingalunda alltid förorsakas av önskningar hos jordägarna, utan ofta har sin grund i av torparna själva framställd begäran. De yngre personer, som i senare tid övertaga torp, göra ofta detta i avsikt att sedermera, när förhållandena det möjliggöra, skaffa sig ett bättre och förmånligare torp eller förvärva ett eget litet jordbruk. De betrakta övertagandet av ett torp såsom ett övergångsstadium, vid vilket de icke alltför länge vilja binda sig. Fullgöra de sina skyldigheter, behöva de icke frukta att bliva uppsagda, men själva vilja de hava frihet att se sig om efter andra möjligheter. Till följd av dessa förhållanden skulle ett allmänt lagstadgande av ovan omnämnt slag stå i strid mot inom torpareklassen själv, och särskilt den yngre, driftigare delen där- av, förekommande önskemål. En lagstiftning åter, som gåve torparna rättighet att efter eget val påkalla en sådan längre kontraktstid, kan tydligen icke ifråga- sättas. Bestämmelser av nu nämnt slag skulle säkerligen icke heller hälsas med tillfredsställelse av jordägarna, då dessa därigenom kunde försättas i läget att nödgas bibehålla en oduglig eller i andra avseenden olämplig torpare; och det skulle dylika bestämmelser förmodligen i många fall hava till följd, att jord- ägarna föredroge att indraga torpen.

I fråga åter om en annan punkt i den nu gällande arrendelagen har kommis- sionen i avseende å sådana mindre nyttjanderättsupplåtelser, varom här är fråga, funnit vissa skäl tala för en ändring. Kommissionen har nämligen funnit anled— ning att undersöka, huruvida ej brukarens rätt att erhålla gottgörelse för verk- ställda, förbättringar kunde vid sådana upplåtelser vinna en vidare tillämpning än vid arrenden i allmänhet. Visserligen skulle en sådan rätt hava ägt större betydelse'i äldre tider, då dels tillfällena till nyodlingar voro talrikare än nu, dels torparna på grund av de lägre dagsverkspriserna och det lägre värdet av den mänskliga arbetskraften mer än nu vore benägna och tvungna att taga till— gängliga odlingsmöjligheter i anspråk. Under nuvarande förhållanden är torparnas lust att verkställa odlingar och jordförbättringar ofta mindre, på grund av de rikliga tillfällena till omedelbar inkomst genom arbete på annat håll samt till följd av den numera allt vanligare förkortningen av upplåtelsetiden. Det oaktat anser kommissionen, att en utsträckning av den nu berörda rätten till ersättning även imder nuvarande förhållanden skulle äga betydelse. Tillfällen till nyodlingar finnas på många ställen ännu, behovet av jordförbättringar av olika slag är i många fall framträdande, och kommissionen har under sin resa haft tillfälle att själv sammanträffa med åtskilliga yngre driftigare torpare, 'vilka. både sade sig hava för avsikt att verkställa sådana förbättringar och faktiskt visade sig hava utfört sådana. Åtskilliga andra av torparna förklarade sig vilja verkställa lik— nande arbeten, för så vida de kunde påräkna skälig gottgörelse härför vid av- trädet.

Ytterligare en annan punkt i den nuvarande arrendelagen har idetta samman- hang varit föremål för kommissionens uppmärksamhet. Bland de erfarenheter, som i synnerhet blivit ett resultat av kommissionens förut omförmälda resa, har ' varit att torparnas bostadsförhållanden i en del fall måste anses otillfredsställande. Förhållandena härutinnan visade sig vara mycket växlande; vid sidan av väl ad-

'ministrerade egendomar med väl underhållna och tidsenliga torpbyggnader på— träffades emellertid andra, där torpbyggnaderna voro ganska illa underhållna och ekonomibyggnaderna oändamålsenliga; i några fall anträffades ock gods, där torp- byggnaderna voro till ytterligbet förfallna. Det synes kommissionen uppenbart, att inga utsikter i dessa senare fall förefinnas att för framtiden bevara torp—

• Sida 56
•  Original

institutionen, för såvida icke genomgripande reparationer, i somliga fall ombygg- nader av torpens bostads- och ekonomihus, bliva verkställda. Ett tillfredsstäl- lande ordnande av torparklassens bostadsfråga synes även ur allmännare synpunkter- vara ett spörsmål av stor vikt, Goda bostadsförhållanden bidraga i hög grad till torparnas trevnad och motverka säkerligen i sin män, att missnöjet inom denna samhällsklass vinner större utbredning. Arbetet på sådana förhållandens uppnående utgör ett betydelsefullt led i de nutida strävandena att förhindra landsbygdens avfolkning. Visserligen måste det i fall som de nu anförda ligga i jordägarens eget intresse att vidtaga lämpliga åtgärder, och man torde ock få antaga, att insikten härom i våra dagar bliver allt mera utbredd. Att emellertid härutinnan uteslutande bygga på frivilliga åtgöranden torde icke vara tillfyllest. Då, av andra skäl, den i den nya finska lagstiftningen inslagna vägen med in- rättandet av vissa legonämnder i kommunerna icke synes böra komma ifråga, och frågan om någon form av bostadsinspektion på landsbygden icke synes falla inom ramen för kommissionens uppdrag, så har kommissionen ansett sig böra söka lösningen av frågan uti ett tillägg till den nuvarande arrendelagens stad- ganden på denna punkt.»

På skäl, som sålunda anförts, föreslog kommissionen vissa ändringar av 10, 14, 17 och 18 W i lagen den 14 juni 1907. Genom dessa ändringar skulle till »dagsverkstorp och andra under huvudgård lydande lägen— heter» utsträckas de grundsatser beträffande jordägares skyldighet att ersätta jondförbättringar samt att vid tillträdet tillhandahålla erfor— derlig åbyggnad och under arrendetiden underhålla den, vilka vunnit bumskarp i norrländska arrendelagen. Däremot. hade stadgandet om jordägares ny'byggnjaxlsskyldig-het under upplåtels-etiden samt grund- satsen om hithörande bestämmelsers tvingande natur icke ansetts böra sålunda utsträckas. Torpinlstlitutionen vore för dåvarande stadd i ett övergångsskede. Betänkligheter mötte förty mot att giva torparen be— fogenhet att på jord-ägarens bekostnad vidtaga en så vittutseende åt» gård som nybyggnad. Ej heller kunde det vid sådant förhållande an— ses lämpligt, att en jordägare, som uppgjort plan för omgestaltning av de under hans egendom lydande torp men funne denna omgestaltning ej omedelbart kunna genomföras, skulle vara förhindrad att vid under tiden skeende utlämning av torpen genom uttryckligt avtal förekomma, att kostnader åbrin'gades honom för åtgärder i avseende å torps åbygg- nad och hävdi, vilka tillävenrtyrs stode i strid med de nya anordningar, han avsett att genomföra. Betydelsen av det allmänna lagbudet vore

' därmed ingalunda omintetgjord. Den lagstadgade normen hade i all-

Riksdagen 1911.

mänh-et stor kraft att bliva förebildande för de enskilda avtalen. Och det innebure .en betydande skillnad i torparens ställning, om han för att tillförsäkra sig de nu ifrågasatta förmånerna måste uttryckligen betinga sig dem i torpavltaolet, eller om de komme honom tillgodo, all-e— nast icke jordägaren i avtalet uttryckligen fritoge sig från dem.

I sin föruvtomnämnda motion nr 242 inom andra kammaren vid 1911 års riksdag hemställde herr Lindhagen att riksdagen måtte på grund 'av kända missförhållanden hos Kungl. Maj:t anhålla om framläggande ' av förslag till norrländska arrende—, vanhävds- och eventuellt även

ägostyekningslag-ens tillämpning på motsvarande jord inom övriga de— lar av riket. I utlåtande nr 41 avstyrkte lagutskottet motionen. Norrlandslag— .stiftningen hade föranletts av den fara. som bolagens omfattande jord—

• Sida 57
•  Original

förvärv ansetts innebära för jordbruket och jordbruksbefolkningens existens i Norrland. Såsom särskilda medverkande orsaker till det norrländska jordbrukets svaghet och behovet av åtgärder för dess uppe— hållande togos även i beräkning klimatet och jordens beskaffenheter m. fl. omständigheter, som där bidragit att skapa särskilda förhållanden. I mellersta och södra delarna av landet vore jordbrukets ställning vä- sentligen en annan. Om någon fara i nu ifrågavarande hänseende kunde där ej med fog talas. Några särskilda åtgärder syntes därför i dessa delar av landet ej vara av omständigheterna betingade. Utskottet ville därjämte erinra om att gällande arrendelag vore så ny, att des-s ensättande i vissa avseenden med en annan för dåvarande icke syntes böra ifrågasättas.

Motionen avslogs av båda kamrarna.

Vid riksdagen 1912 framlade Kungl. Maj:t (justitieminister Gust. Sandström) proposition (nr 28) om utsträckan-de av den norrländska arrendelagens giltighetsområde att avse hela Gävleborgs län. På hem- ställan a-v lagutskottet biföll riksdagen propositionen. I överensstäm- melse härmed utfärdad-es lag i ämnet den 10 maj 1912 att träda i kraft den 1 juli samma år.

Vid första riksdagen 1914 väcktes inom andra kammaren motion (nr 190) av herr Lindhagen om skrivelse till Kungl. Maj:t angående ange- lägenheten att åstadkomma en för hela landet gällande social arrende- la'gstiftning till skydd för torpare, bolagsarrendatorer och deras veder- likar av skilda slag bland arrendatorsklassen. I motionen anfördes:

»Den allmänna arrendelagstiftningen av år 1907 avsåg väsentligen en kodi- fiering, komplettering och förbättring av gammal lag och praxis med hänsyn till de vanliga affärsmässiga arrendena. Den upptager sålunda huvudsakligen tek- niska bestämmelser samt en vägledning för lösning av de vanliga spörsmålen, som alltid göra sig gällande i ett arrendeförhållande. Däremot innehåller lagen jämförelsevis få och obetydliga sociala föreskrifter, d. v. s. bestämmelser, som avse att åt en arrendator i erforderliga fall trygga något av den självägande bondens självständighet och trygghet i utövning av sitt yrke som odlare.

Den kategori arrendatorer. för vilka en sådan hänsyn särskilt bör göra sig gällande, äro till en början vissa arrendatorer av smärre jordbruk på hemman OCh hemmansdelar, även då detta utgör fastighetens gårdsbruk. Dit höra s. k. bolagsarrendatorer på skogshemman, som förr i tiderna tillhört en självägande bondebefolkning, men sedan kommit i bolags ägo. Därmed äro jämställda ena- handa arrenden av hemmansbruk, tillhörande enskilda skogsspekulanter, ävensom säkerligen en del gårdsbruk, lydande under fideikommiss och liknande större jordbesittningar. Vidare höra dit de flesta torparrenden och därmed jämförliga mindre lägenhetsbruk, som blivit utarrenderade.

Den hänsyn, som anses berättiga och nödvändiggöra ett dylikt ingripande, är för det första omtanken om denna befolkning själv och dess oavvisliga livskrav. Vidare är det av vikt att bereda en så stor del av befolkningen som möjligt tillfälle till dräglig egen försörjning av jordbruk, i den mån landets egna resurser tillåta det. Möjligheterna till utkomst äro nämligen ingalunda så. rikliga att ej alla utvägar måste ivrigt tillvaratagas; därtill kommer, att jordbruket utgör grunden för näringarna genom sin produktion av livsmedel. Slutligen har yrket visat sig oumbärligt för upprätthållande av människomaterialet, som degenereras och förbrännes av industrialismen och storstäderna.

Gentemot så viktiga angelägenheter har en tillfällig jordägare icke ansetts

Riksdagen 1912.

Riksdagen 1914.

• Sida 58
•  Original

med fog kunna äga rätt att på grund av sin äganderätt allena förhindra desam- mas tillgodogörande. Ingen har någon förnuftig rätt att lägga en död hand över någon del av det begränsade jordområde, som utgör grundvalen för alla männi- skors existens. Allra minst kan detta komma i fråga, när jordägaren av sitt eget yrke är främmande för jordens riktiga begagnande i andra avseenden. Där- för har i nästan alla samhällsordningar äganderätten till jorden varit belagd med mångahanda inskränkningar. I all synnerhet har detta ansetts nödvändigt, när jordegendomar hopats i ett fåtal händer och deras allsidiga utnyttjande för befolkningens trängande behov därigenom ofta i hög grad äventyrats.

Det är av dylika orsaker, som exempelvis i Finland, där man gör ofantligt mycket för att stödja jordbruket. vid sidan av en allmän arrendelag även an- tagits en social arrendelag, gällande för de särskilda slag av arrendatorer, som ha behov av densamma, och tillämplig även den över hela landet. Detta är förordningen den 12 mars 1909 om lega av torp, landbolägenhet och back- stuguområde.

I Sverige har en sådan lagstiftning antagits genom norrländska arrendelagen den 25 juli 1909 för de fyra nordligare länen och vissa delar av Gävleborgs och Kopparbergs län samt genom lagen av år 1912 även för övriga delar av Gävleborgs län. Anledningen, varför författningen inskränkts till endast dessa delar av riket, var den, att dessa ansågos mest hotade av den industriella ut- vecklingen, vadan ett statsingripande i förenämnda som i andra avseenden där till en början ägde rum. En särskild grund för ett ingripande låg även där— utinnan, att dessa trakter undergått så kallad avvittring, varvid kronan bort- skänkt mycket mark för upprätthållande av jordbruk. Det framstod då så mycket mera befogat, att statsmakten tillsåg, att dess avsikter med avvittringen åtminstone i någon mån upprätthöllos.

Emellertid har torpkommissionen, som tillsattes den 22 januari 1909 och den 6 maj 1911 avgivit sitt betänkande, även inlåtit sig något på denna sak. Den har nämligen föreslagit, att vissa föreskrifter om jordägares skyldighet att till- handahålla byggnader och ombesörja större reparationer samt om arrendatorers rätt till ersättning för nyodling, allt i huvudsaklig överensstämmelse med norr— ländska arrendelagens stadganden därom, skulle bliva tillämplig på arrenden av 'dagsverkstorp eller annan under huvudgården lydande lägenhet, ä vilken åbygg- naden ej tillhör arrendatorn”. Dessa bestämmelser äro dessutom föreslagna att inflikas i 1907 års arrendelag.

Här möter ett mycket belysande exempel, varthän planlösheten uti regerings- initiativen i jordfrågan leder. Kommissionen lärer av sitt uppdrag ansett sig för- hindrad att taga befattning med andra torp eller liknande lägenheter än dem, som lydde under huvudgård. Av detta skäl skulle de flesta bolagsarrendatorer på de olika hemmansdelarnas huvudjordbruk icke komma i åtnjutande av dessa för- måner. För övrigt bör man vid all dylik lagstiftning numera alldeles bortse från de gamla historiska torpen som ett särskilt slags arrende, utan helt samman- höra de med andra liknande arrendegårdar. Vidare skulle den norrländska arrende— lagens särstadganden endast i två avseenden bliva tillämpliga på. ifrågavarande slag av lägenheter, som dock mångenstädes i riket ha lika mycket eller lika litet behov av densamma i sin helhet som enahanda arrenden i norra delarna av riket. Slutligen skulle de förenämnda två sociala stadgandena införas i 1907 års arrendelag i stället för att som väl vore naturligare framträda såsom själv- ständiga bestämmelser med anknytning till 1909 års norrländska arrendelag. A andra sidan syftar förslaget längre än norrländska arrendelagen. Det skulle nämligen bli tillämpligt på dylika lägenheter i hela riket. Och ehuru förslaget säkerligen ej är avsett att vinna tillämpning på de arrenden, som falla under

• Sida 59
•  Original

den norrländska arrendelagen, kommer det att i alla fall sträcka sina verkningar till åtskilliga arrenden i de norra delarna av riket. Den norrländska lagen om- fattar nämligen endast jord tillhörig vissa ägare och till en vidd av minst 4 hektar i inrösningsjord. Torpkommissionens förslag har ej sådana begränsningar för sina speciella lägenheter, och i den mån sålunda från norrlandslagen undan— tagna lägenheter äro av den beskaffenhet torpkommissionens förslag innehåller och befinner sig inom norrlandslagens område, kommer kommissionens förslag att vinna tillämpning inom norra delarna av riket. En vidsträcktare tillämpning där- städes finge förslaget till äventyrs i följd därav, att den norrländska arrende- lagen icke gäller arrenden av jordbruk, på vilka den norrländska hävdelagen äger tillämpning.

Vad nu anförts ådagalägger uppenbarligen, att någon enhetlig plan och sam— fällig rättvisa måste läggas över detta lagstiftningsarbete. Detta kan dock icke gärna uppnås på annat sätt, än att en för hela riket gällande social arrendelag- stiftning för vissa slag av arrenden kommer till stånd.

Den kategori arrendatorer, lagen som sagt skulle avse, vore uppenbarligen vad i vårt land brukar kallas torpare, bolagsarrendatorer och deras vederlikar. Därtill böra även räknas vissa lägenhetsinnehavare samt arrendatorer på enskilda skogsspekulanters hemman, vissa brukare på fideikommiss eller andra större egendomar, som ej äro att hänföra till torpare o. s. v.

En huvudpunkt i en social arrendelag är upplåtelsetidens längd. Den norr- ländska lagen upptager _minst 20 år och den finska minst 50 år med vissa undantagsbestämmelser. Arftlig besittningsrätt innefattar en ännu större trygghet och har ju även anor i vårt gamla åboinstitut.

Frågan om byggnaderna är en annan viktig sak. Norrlandslagen ålägger här jordägaren skyldighet att nybygga och verkställa större reparationer.

En för vårt land synnerligen viktig angelägenhet är rätten för dylika arren- datorer att verkställa nyodling samt erhålla ersättning för odlingsarbete och jord- förbättringar. Arrendatorn får härigenom njuta frukten av sitt eget arbete och berövas icke, såsom nu ofta sker, densamma antingen direkt eller ock indirekt genom höjda arrenden.

Rätten till husbehovsvirke och vedbrand samt till bete för kreatur och fiske äro också spörsmål av betydelse i förevarande fall.

Detta är exempel på några huvudpunkter, som komma på tal vid behandlingen av en social arrendelagstiftning. En sådan lagstiftning är särdeles av behovet påkallad, då den så kallade olusten i landet till en del har sin rot i saknaden av en sådan lag. Efter emigrationsutredningen måste det komma någon handling.»

Lagutskottet hemställde i utlåtande (nr 17) om avslag å motionen. Så vitt utskottet hade sig bekant, hade ej i vårt land' något mera allmänt behov av la-gstiftningsåtgärder uti den av motionären ifrågasatta rikt— ningen framträtt, urtan syntes den allmänna arrendelagen under den jämförelsevis korta tid, den ägt giltighet, i det hela visat gynnsamma verkningar [i nu förevarande hänseende. Utskottet, som till fullo be- hjärtade motionens syfte att, i den mån det genom lagstiftning kunde ske, bereda hjälp & visan arrendatorers till äventyrs betryckta läge, hade alltså icke ansett sig kunna föronda bifall till motionen. Enligt nt- skottets upptatming bonde en lagstiftning av »här ifrågasatt slag icke införas utan att verkligt behov ådagalagt. dess nödvändighet. Det torde icke kunna anses lyckligt, att lagstiftningen på ett så stort och viktigt rättsområde som det här ifrågavarande titt och ofrta underkastades ge- nomgripande förändringar. Bestämmelser av det i motionen antydde.

• Sida 60
•  Original

innehåll torde ej heller lämpa sig för att likformigt genomföras i hela” riket, då jordbrukets förutsättningar och utveckling företedde väsen-t- l-iga olikheter i skilda trakter. Exempelvis torde åtskilliga av de stad- ganden .i den norrländska arrendelagen, som i motionen särskilt fram- hållits, näppeligen kunna med fördel tilläggas giltighet utanför de sär— egna förhållanden, som i Norrland framkallats av jord-brukets beroende av sågverksi-ndustri-en. Även hänsyn till arrendatorns eget intresse syntes utskottet mana till försiktighet i fråga om dylika lagstiftninga— åtgärder. Om nämligen arrendelagstiftningens bestämmelser gjordes alltför betungande för jordägaren eller t. o. m. lade hinder för jordbru- kets rationella drivande, tvingades han tydligen att på annan väg än den, arrendeava erbjöde, eller ock vid sidan av detta, ordna sitt jord— bruk och tillförsäkra sig den nödiga arbetskraften. I andra fall åter, där arrende-formen bibehölles, torde arrendatorn icke kunna undgå att på ett eller annat sätt, vanligen genom förhöjt arrende, bereda jordäga- ren vederlag för de förmåner, en huvudsakligen av hänsyn till arren— datorn bestämd lagstiftning tillagt denne. Utskottet erinrade slutligen därom, att, på sätt jämväl motionären anfört, vissa förslag i det syfte motionen avsåge redan förelåg-e från den s. k. torpkommissi-onen samt att den officiella emigrationsutredningen till äventyrs kunde giva upp— slag till åtgärder i sam-ma rikt-ning. Även av detta skäl syntes utskot- tet anledning för dåvarande ej föreligga till något riksdagens uttalande i ämnet.

Reservation anfördes dels av herrar J. G. Pettersson i Södertälje och C. Jansson i Edsbäcken, vilka föreslogo att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville efter verkställd utred- ning taga under övervägande, i vad mån lagen om nyttjanderätt till fast egendom den 14 juni 1907 kunde jämkas i syfte att bereda torpare, bolagsarrendator—er och med dem socialt jämställda arrendatorer större självständighet och trygghet i utövningen av deras yrke som odlare, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda, dels ock av herrar Lindhagen och S. Persson i Norrköping under hemställan om bifall till motionen.

Utskottets hemställan godkändes av första kammaren, varemot andra kammaren beslöt i överensstämmelse med: herrar Pettersson-s i Södertälje och Janssons reservation.

' Vid 1914 års senare riksdag framlades inom andra kammaren motioA nen ånyo av herr Lindhagen m. fl. (nr 137).

"Då. de skäl, som vid förra riksdagen av lagutskottet anfördes vid be— handlingen av nu föreliggande fråga, fortfarande ägde giltighet, hem- ställde lagutskottet i utlåtande (nr 7), att motionen icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda. Reservationer anfördes inom utskottet dels av herrar Lindhagen, C. G. Lindley och C. E. Svensson i Eskilstuna under yrkande om bifall till motionen dels ock av herrar Pettersson i Södertälje, P. A. V. Schotte och J. P. Igel. Dessa sistnämnda fra-mhöllo att det ej kunde förnekas, att de missförhållanden, som i Norrland och Dalarna föranlett särskild lagstiftning till tryggande av arrendatorers rät-t, förefunnes även i andra delar av riket än de nu nämnda. Sär— skilt torde detta vara fallet i fråga om torpare, bolagsarrendatorer och med dem socialt jämställda arrendatorer. Det klagades sålunda sär— skilt över att arrendekontrak/tens bestämmelser angående byggnads- skyldigheten ofta vore alltför betungande för torparna. Även klagades

___—__. _L_.____._ ___—___.

• Sida 61
•  Original

över att arrendatorerna ej tillerkändes rärtt att verkställa nyodlingar eller rätt till ersättning för sådana ävensom för jordförbättringar. Icke heller vore alltid arrendatorernas :rätt till bete, fiske och vedbraud på tillfredsställande sätt tillgodosett. En framställning från riksdagen i det syfte, motionärerna påyrkat, vore därför befogad. De hade dock icke av motionärernas framställning blivit övertygade om lämplighe— ten av att riksdagen i ärendets nuvarande skick framställde begäran om en särskild »social» arrendelag. Helt säkert skulle det önskemål, motionärerna ville främja, i avsevärd mån kunna vinnas genom en re- vision av den allmänna arrendelagen. Dessa reservanter förordade där— för skrivelse av enahanda innehåll, som av herrar Pettersson och Jans- son föreslagits vid föregående riksdag.

Vlid omröstning i första kammaren bifölls utskottets hemställan med 76 röster mot 41 röster, som tillföllo den av herr Pettersson m. fl. av- givna reservationen. Andra kammaren biföll däremot sistnämnda re- servation med 117 rös-ter, medan 63 röster .avgåvos för bifall till ut— skottets hemställan.

I sitt den 30 december 1915 dagtecknade betänkande angående jord- förhållandena i Värmlands län upptog den s. k. jordundersökningen (herrar C. Lindhagen, Åke Ingeström och C. Ros), — vilken den 30 de- cember 1911 tillsatts för att undersöka omfattningen av bolags och stör— re enskilda jordägares jordförvärv i mellersta och södra delarna av riket samt i vad mån berörda jordförvärv i olika avseenden kunde an- ses verka avsevärt till men för jordbrukets utveckling och ortsbefolk- ningens berättigade intressen —— även frågan om en allmän social arren- dela—gsti-fvtning. Sedan de sakkunniga i betänkandet redogjort för de synpunkter på denna. fråga, som i de förut omnämnd-a motionerna till riksdagarna år 1914 närmare berörts, samt för norrlandslagstiftningen anförde de:

»Att förutsätta att under den fria gestaltningen av arrendeavtalsförhållandena enligt gällande lag, skulle vara att förvänta en önskvärd förbättring i arrendators- klassens ställning samt sålunda ett tillfredsställande av det därmed förbundna samfundsintresset att åt denna betydande grupp av den jordbrukande befolk- ningen bereda drägligare levnadsvillkor. torde vara att i allt för hög grad skatta åt övertygelsen, att under alla omständigheter ur den fria intressekampen fram- går den för parterna så. väl som för samfundet i dess helhet gynnsammaste gestaltningen av förhållandena.

Ur social synpunkt vore säkerligen lämpligast, om de av bolag och skogs— spekulanter förvärvade jordbruken, med de garantier, som det av sakkunnige förordade ägostyckningsförfarandet innebär, kunde frigöras samt sålunda återgå till självägda jordbruk. En sådan ägostyckning kan dock ej förväntas bliva nå- gon allmännare företeelse såsom följd av något jordägarens intresse för saken i och för sig. En arrendelag däremot skulle, såsom norrlandskommittén också er- inrade, i sin mån påskynda en sådan utveckling. Härvid måste dock ej förglömmas vikten av att genom lagstiftningen på samma gång göras något för att bru- karna och deras familjer i regel erhålla företrädesrätt till förvärvet och ej oför- skyllt berövas sitt enda hem och sina utkomstmöjligheter. Under hela denna övergångsperiod och med visshet även därefter komma emellertid ifrågavarande arrenden att i stor omfattning fortfara. Det ur samfundssynpunkt önskvärda dubbla ändamålet, att å ena sidan tillgodose kravet på bättre skötsel av den

J () rdunder- sökningen.

• Sida 62
•  Original

Riksdagen 19 17.

jord, som från klassen av självägare övergått till bolag och skogsspekulnnter samt å andra sidan giva ökad social styrka åt en talrik arrendatorsklass å lands- bygden, måste därför tillgodoses. Och detta kan ej ske annat än genom en social arrendelagstiftning av ovan angiven innebörd även för Norrland.

Av den föregående framställningen framgår, att sakkunnige anse att en social arrendelagstiftning bör komma till stånd för hela riket. Detta lär även varit torpkommissionens uppfattning enligt vad sakkunnige förnummit. Vid de två senaste riksdagarna uttalade sig som sagt även andra kammaren och en avsevärd minoritet i den första för en sådan lagstiftning.

I avvaktan därpå bör emellertid, såsom av undersökningen nogsamt framgår, norrländska arrendelagen omedelbart vinna tillämpning på Värmlands län. Det kan. såsom i jordundersökningens första betänkande redan erinrats, betecknas så— som ett rent förbiseende att Värmland ej medtogs redan från början i den lag- stiftning, som ägt rum för Norrland och Dalarna. Detta framför allt med hän— syn till de likartade förhållandena. Men även formella skäl tala därför, i det att norrlandslagstiftningen avsiktligt begränsats till de områden som undergått s. k. avvittring. En sådan avvittring har, enligt vad numera blivit uppmärk— sammat, i de äldre skogsförfattningarna även varit påbjuden för Värmland.»

På grund av vad sålunda anförts hemställde de sakkunniga: 1) att en social arrendelagstiftning för den svagaste arremd'atorsklas— sen såsom bobagsarrendatorer, lantbönder och torpare och 'med' dem jäm— ställda brukare av annans jord måtte för hela riket komma till stånd;

2) att i avvaktan härpå norrländska arrendelagen med vissa modifi— kationer måtte omedelbart utsträckas att gälla även för Värmland.

Vid riksdagen 1917 väcktes inom andra kammaren av herr Lindha— gen jämte 27 andra Ledamöter motion (nr 73) om att riksdagen ville anhålla, att Kungl. Maj:t måtte upptaga till behandling angelägen-heten. att en social arrendelagstiftning för den svagaste arrendatorsklassen såsom bolagsa-rrendatorer, landbömder, torpare och med dem jämställda brukare av annans jord måtte för hela riket komma till stånd, samt för riksdag-en framlägga förslag i ämnet. l motionen upprepades de skäl för en allmän social arrendelagstiftning, som i motionerna vid 1914 års riksdagar och inom jordnndersökningen framförts.

Lagutskottet framhöll i sitt utlåtande (nr 14) i anledning av motio- nen att den samhällsangelägenhet, som vore ämnet för förevarande mle— tion, vore enligt utskottets uppfattning av stor och allvarlig betydelse. Antalet och sammanlagda arealen av de jomdlotter, som mot dagsverke- lega eller arrende innehades av brukare i ekonomiskt och socialt svag och osjälvständig ställning, vore i landet av gammalt synnerligen stort; i åtskilliga delar av landet påginge därjämte en utveckling, som inne— burle att i stor utsträckning tidigare självägande jordbruk omvandlades till landboarrenden inom stora jnordbesittares äg-oområden. Den befolk— ning, som av denna brukning hade sitt esomofta-st mycket torftiga uppe- hälle, omfattade en högst betydande del av landets jondbrukarstam och utgjorde på sina orter hela den egentliga småbruksbefolkningen. Desto mera måste det vara föremål för statsmaktens omsorg att i vad på densamma kunde bero sörja för att förutsättningar skapades för att denna jord väl hävdades och att dess brukare i sitt värv funne efter sina villkor i möjligaste måtto trygghet och trevnad. Onekligen vore det nämligen i båda dessa hänseenden för närvarande ingalunda väl beställt. _ Såsom en synnerligen viktig åtgärd i detta syfte framstode även för

• Sida 63
•  Original

utskottet en jämkning i den allmänna arrendelagstiftningens bestäm— melser, såvitt ifrågavarande jordbruk anginge, till en bättre anpassning efter rådande förhållanden. Det vidsträckta mått av avtalsfrihet, som den allmänna arrendelagen medgåve, vore i stort sett lämpat för arren- deförhållanden, där jordägare och arrendator ej vore alltför ojämnt ställda i ekonomiska och sociala villkor, där fastighet upplätes såsom ett åtminstone relativt självständigt och avrundat helt, och där ägaren kände ett verkligt starkt intresse i att den upplåtna jorden sköttes väl. Men samtliga dessa förutsättningar vore vid ifrågavarande slag av jordbruk regelmässigt antingen alls icke eller åtminstone i mycket för— svagat skick för handen. Arrendator-n intoge här som kontralherande' part den ojämförligt svagare ställningen, skogs- och utmarken vore mer eller mindre fullständigt frånskild inägojorden och jordägarens intresse vore merendels helt inriktat på den industriella verksamhet, såsom vars underlag hans jordagods tjänade, eller å skogsbruket och huvudgård'ens jordbruk. — Att dylika egenartade förhållanden redan erkänts betinga modifikationer i vanliga arrenderättsregler, därom utgjorde 1909 års särskilda arrendelag för vissa jordbruk i Norrland och Dalarna ett tyd— ligt vittnesbörd. Den s. k. t—orpkommiss-ionen hade vidare, såsom i mo— tionen er-inrats, i sitt år 1911 avgivna betänkande uttalat sig för åtgär— der i samma riktning beträffande dagsverkstorp och därmed jämför— liga lägenheter inom riket i dess helhet. På grund av begränsningen i nämnda kommissions uppdrag hade den däremot icke sysslat med frågan, såvitt den rörde landboarrende å bolagsjord och liknande jord- bruk Det syntes emellertid utskottet icke kunna. bestridas, att likar— tade förhållanden och hän-syn även här vore tillfinnandes och i hög grad värda beaktande. — Det kunde möjligen invändas, att det bleve vanskligt att i lag närmare fix—era den grupp av arrenden, som skulle träffas av de avsedda särbestämmelserna. Det torde dock i själva ver—- ket, lika litet som det i fråga om den norrländska lagstiftningen visat sig vara fallet, vara förenat med några oöverkomliga svårigheter att .angiva en tillräckligt tydlig och på samma gång sakligt tillfredsstäl- lande gräns. —— Motionärerna hade framburit åtskilliga önskemål att beakta vid den ifrågasatta lagstiftningens utarbetande. Utan att i detalj ingå på de särskilda punkterna i detta program ——varom menings— skiljaktigheter givetvis hade rum — ville utskottet framhäva en lag— stadgad, tillräckligt lång minimitid för arrendeupp-låtelsen, jordägares skyldigheter i fråga om nybyggnad och dyrbarare reparationer samt arnendators rätt till uppodling och ersättning därför såsom frågor, vilka i främsta rummet syntes böra komma under övervägande. — På grund av vad sålunda anförts hemställde utskottet att riksdagen måtte anhålla, att Kungl. Maj:t ville efter verkställd utredning taga under övervägande, i vad mån lagen om nyttjanderätt till fast egendom den 14 juni 1907 måtte kunna jämkas i syfte att bereda bolagsarrendatorer, torpare och med dem socialt jämställda arrendatorer en i rättsligt av- seende mera tryggad ställning, samt för riksdagen framlägga det för— slag, vartill utredningen kunde föranleda.

Reservation anfördes inom utskottet av sex ledamöter, som hemställ— de, att motionen icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottets hemställan bifölls av andra kammaren med 98 röster mot 68, som avgåvos för reservationen inom utskottet, men avslogs av första

• Sida 64
•  Original

Riksdagen 1918.

Riksdagen 1919.

Riksdagen 1920.

kammare-n med 67 röster mot 50, som avgåvos för bifall. Frågan hade alltså även denna gång förfallit.

Vid följande års riksdag upptogs hr Lindhagens m. fl. förslag i en motion (nr 204) inom andra kammaren av herrar Alfr. Werner, Ernst Hage och K. J. Karlsson i Sandviken.

I avgivet utlåtande (nr 25) fann lagutskottet i likhet med 1917 års lagsutskott det vara av största vikt och betydelse, att garantier för större trygghet, självständighet och trevnad skapades för den grupp mindre jordbrukare, varom här vore fråga; och åberopade utskottet i allt väsentligt vad lagutskottet vid nyssnämnda riksdag i sitt yttrande uttalat. Utskottets utlåtande utmynnade också i enahanda hemställan, som av 1917 års lagutskott framförts Reservationer anfördes dels av fem ledamöter, som hemställde om avslag å motionen, dels ock av en ledamot, som ansåg, att utredningen lämpligen borde omfatta endast arrenden å bolagsjord.

Första kammaren avslog utskottets hemställan, medan andra kam- maren biföll densamma, i båda fallen utan votering.

Vid riksdagen 1919 väcktes av herr O. Olsson i Kullenbergstorp jämte 13 andra lantmannarepresentanter inom andra kammaren en motion (nr 72), vilken bland annat avsåg att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t anhålla att en utredning måtte verkställas angående en ny arrendelag, som beredde en trygga-re rättslig ställning för mindre arrendatorer och torpare i alla delar av landet.

Lagutskottet hemställde i utlåtande (nr 8) om avslag ä motionen un- der hänvisning till att frågan redan hänvisats till utredning av jord— kommissionen.

Riksdagens beslut utföll också i enlighet med vad utskottet hemställt.

Frågan upptogs ånyo vid nästa riksdag. I motion (nr 278) inom andra kammaren yrkade herr P. H. Sjöblom, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam utredning för åstadkommande av en för hela landet gällande lagstiftning i syfte att trygga torpares och mindre arrendatorers rätt till drägliga Villkor och förhindra den öde— läggelse av torplägenheter, som till oersättlig skada för landet ägt rum de senare åren, samt att om möjligt till nästa riksdag inkomma med förslag i ärendet. I motionen erinrades om att alla de hänsyn, som av 1914 års andra kammare ansågos berättiga och nödvändiggöra ett in- gripande från regeringens och riksdagens sida, ännu funnes kvar, blott i mycket hög grad förstorade. Ur humanistisk synpunkt borde om— tanken om denna befolkning själv vara anledning nog att genom lag— stiftning reglera rådande förhållanden. Antalet torpare och brukare i här ifrågavarande ställning torde för dåvarande kunna uppskattas till cirka 60000, tillräckligt många således för att, för deras egen skull, ägna dem den omtanke från det allmännas .sida som rättvisa och billig- het krävde, och som alla andra samhällsgrupper gjorde anspråk på. Denna betydande del av lantarbetare vore på ett fastare Sätt bundna vid jord och egendom än andra arbetaregrupper och hade ännu icke genom egna organisationer höjt sin stämma för bättre villkor. Under och bak- om tystnaden förekomme dock ett allmänt missnöje, som icke daterade sig från i går. De enskilda rösterna drunknade i larmet från de organi- serades stora strider, och de som närmast skulle höra deras klagan stoppade till öronen så gott de kunde. De på annat Sätt anställda lant- arbetarna —- statare och daglönare — hade länge klagat över sin ställ—

• Sida 65
•  Original

ning även de, men med lika litet resultat. Oorganiserade och tryckta av fattigdom, både ekonomiskt och andligt, som de varit, hade de sak- nat förmåga att höja sig och förbättra sin ställning. Genom nybildade organisationer och -i öppen strid tilltkämapade sig dock dessa förra året väsentliga förbättringar i lönevillkor m. m., och ingen torde kunna med fog påstå, att icke dessa förbättringar voro berättigade. Hade dessa fördelar givits tidigare och frivilligt, skulle arbetarf-rågan vid jordbru- ket icke behövt få det tillspetsade läge den fått. V'äntade man ännu några år med att. vidtaga nödVändiga åtgärder att förändra torparnas förhållanden, komme dessa helt naturligt att använda sig av samma medel som lantarbetarna eller, vad som vore ännu farligare, försvinna från landet. Det skulle vittna om en otrolig brist på klokhet och sunt omdöme, om även denna grupp skulle lämnas utan beaktande så länge, att de, ,med åsidosättande av gjorda överenskommelser, nödgades till- gripa den öppna konflikten i sin strävan för bättre och rättvisare för- hållanden. Den decimering, torparnas antal undergått de senaste åren, bure Vittnesbörd om, att förhållandena för detta slags brukare av Sve— riges jord vore, allt annat än tillfredsställande. De tusentals torp, som redan avfolkats och ödelagts, vor-e de allra sorgligaste exemplen på svensk jordpolitik. Den säkraste Vägen för en lösning av denna del av— jordfrågan skulle vara, att staten förskaffade sig äganderätten till alla torp och lägenheter, som vore i enskild ägo och utarrenderades mot ar- betsskyldighet, och upplät dem till brukarna mot besittningsrätt. Här— igenom sknlle de senares förhållanden kunna tillfredsställande ordnas av staten själv, samtidigt som den säkraste garantien skapades för att en för jord- och skogsarbete duglig arbetarestam alltid funnes att till- gå. Det vore ju även tänkbart att gå fram på olika linjer; detta borde emellertid en utredning kunna giva klarhet om.

Andra kamma-rens fjärde tillfälliga utskott, dit motionen hänvisades, avstyrkte i utlåtande (nr 4) densamma, enär frågan vore under utred— ning hos kommissionen. Detta blev ock kammarens beslut, i följd var- av frågan förföll.

D. Allmän motivering.

För ett land, villket såsom vårt, räknar jordbruket såsom huvudnä- ring, är arrendeinstitut—ionen av framstående betydelse. Ju mer jord- bruket .säsom näring utvecklas i intensitet, ju större de fordringar ämo, som ställas på dess idkare, desto mer stiger också denna institutions be- tydelse. Icke alla, som äga jord, äro i tillfälle att åt dess skötsel ägna det arbete och den omtanke, som krävas, icke alla besitta den utbildning och erfarenhet, utan vilka arbetet icke kan krönas med framgång. De jordägare, som äro & denna ställning, äro därför nödsakade att till bru- kande överlämna sin jord åt andra, åt mer eller mindre yrkesmässigt utbildade arrendatorer. Från nationalekonomisk synpunkt är det av utomordentlig vikt, att de, åt vilka jordens brukande anförtros, befinna sig i den ställning att de kunna och vilja nedlägga kapital och arbete är jordbrukets förbättrande.

På samma gång därigenom värdet av jorden höjes för jordägaren, vinner landet fördelen av en väsentligt ökad jordbruksproduktion. Det

• Sida 66
•  Original

är icke endast vid det större jordbruket denna synpunkt äger tillämp— ning. Den har betydelse även med avseende å de små förhållandena. Här möter emellertid även en annan synpunkt. vilken är i särskilt hög grad ägnad att påkalla lagstiftarens uppmärksamhet, nämligen den se: ciala.

Med den omfattning, vari jordbruksarrendet sålunda användes i vårt land, kommer frågan om arrendeinstitutionens rätta ordnande att be— röra vida kretsar av vårt folk.

Enligt den areal-inventering av den odlade jorden i riket, vilken ägde rum den 1 juni 1919 och vid vilken för jordkommissionens räkning införskaffades vissa uppgifter angående jordens fördelning på olika slag av ägare och brukare, uppgår sålunda den på arrende upplåtna åkerarealen till ej mindre än 971116 hektar fördelade på 99 691 bruk- ningsdelarr. I dessa siffror ingå ej fastigheter med under 0.26 hektar åkerjord. Då landets hela åkerareal utgör 3 787 242 hektar och hela an- :ta'let bruknin'gsdelau' är 428 026, brukas sålunda 25.6 procent eller något mer än en fjärdedel av Sveriges odlade jord av arrendatorer eller torpare och med hänsyn (till fördelningen på brukningsdelar är 23.3 procent, d. v. s. nära nog vart fjärde av landets jordbruk upplåtet upå arrende.

Såsom framgår av nedanstående siffror är flertalet av arrendejord— bruken mindre eller medelstora jordbruk.

Äkerareal Arrendejordbruk hektar antal % 0.26— 2 34445 34.6

över 2 —10 41 586 41.7

» 10 —20 12 013 12.0 » 20 —50 8763 8.8 » 50 . 2884 2.9 Summa 99 69] 100.0

Mer än 75 procent av arrendejordbruken utgöras alltså av lägenheter och småbruk om högst 10 hektar åkerjord. Av de övriga arrenden—a är fler— talet att räkna till bondgårdarnas storleksgrupp, d. v. s. jordbruk mel- lan 10—50 hektar åker. Endast ett mycket ringa antal eller 2.9 procent av samtliga här ifrågavarande jordbruk utgöras av gårdar av herr- gårdstyp, eller jordbruk med över 50 hektar åkerjord.

Huru arrendehruken fördela sig å olika ägaregrupper framgår av följande sammanställning.

. Medelareel

Grupp av jordägare Äägfndejmdbruå åker pr

"0 jordbruk Staten ..................................................... . ............... 6 954 7.0 14.5 Ecklesiastika boställen ............................................. 6 353 6.4 14.7 Kommuner ............................................................ 2 506 2.5 9.2 Stiftelser och ideella. föreningar ................................. 1 200 1.2 19.2 Bolag och ekonomiska föreningar .............................. 24 338 24.4 5.5 Fideikommiss ..................................................... 7 060 7.1 15.9 Större enskilda jordägare 1 .............. . ........................ 13 055 13.1 12.9 Ovriga (mindre enskilda jordägare) ........................... 38 225 38.3 8.2 Samtliga, arrendejordbruk 99 691 100.0 9.7

1 Med större enskilda jordägare avses sådana, som äga en sammanlagd åkerareal om minst 100 hektar. *

• Sida 67
•  Original

Enligt förestående sammanställning utgöra de airende-n, som till— hö1.a mindre enskilda jordägaie, den största gruppen. På sagda jord— ägare komma ej mindie än 38 225 aiienden eller 38. 3 p10cent av samtliga utarrenderade bnukningsdelar. Bland dessa ingå en stor del. egentliga bondgårdar. Sålunda är det särskilt inom Mälarlänen samt Östergöt— lands och Skaraborgs län synnerligen vanligt, att en jordbrukare på äldre dagar drager sig tillbaka från jordbruket och utarrenderar sin gård till någon nära anhörig, son eller måg, men själv kvarbor på går— den. I övrigt torde de arrenden, som äro att hänföra till denna grupp, huvudsakligen utgöras av torp. Särskilt äro torpen i vissa av de syd— ligare länen ganska talrik-a. I ovan angivna siffra för arrenden till— hörande mindre enskilda jordägare ingå slutligen även gårdar, som till- höra s. k. skogsspekulanter och andra enskilda, till den jordbruksid- kande klassen icke hörande personer. Huru många arrenden äro att hänföra till de här nämnda tre olika kategorierna, huvudgårdar, tillhö- rande mindre jordbrukare, torp samrt arrenden tillhörande skogsspeku- lanter o. (1. kan ej exakt upp'givas.

Störst näst efter gruppen arrenden, tillhölande mindie enskilda jord— ägare, äi gnupupien bolagsanrenden. I denna. grupp inga 24 338 arrende— bruk eller 24.4 procent av samtliga arrenden. Om'k1 ing vart fjärde ar— iende är sålunda bolagsarrende. Talrikast förekomma dessa arrenden i Norrland, Bergslagen och andra skogsbygder i södra och mellersta Sve— rige. Dessa bolagsarrenden äro emellertid i regel i jordbrukshänseende mindre betydande. De torde i allmänhet vara att hänföra till småbruk. Å bola-gsarren-dena belöper sålunda den minsta medelarealen åkerjord av alla grupper. Medelareal'en för bolagsar—rendena uppgår nämligen ej till mer än 5.5 hektar.

En rätt betydande grupp utgör vidare de arrenden, som tillhöra de större enskilda jordägarna. På dessa jordägare kom—ma 13 055 arrenden, motsvarande 13.1 procent av samtliga. Ifrågavazrande arrenden före- komma talrikast inom de trakter av landet, där storjordbruket är mest framträdande, nämligen i Mälarlänen, Östergötlands och Skaraborgs län. Till sin areal äro de större enskilda jordägarnas arrenden ofta nog ganska betydande. Medelarealen .per jordbruk belöper sig till ej mindre än 12.9 hektar.

En grupp av arrendejordbruk, som erbjuder många likheter med den sist nämnda arrendegrupspen, är den grupp som utgöres av arrenden till— hörande fideikom-misstiftelser. Liksom de större enskilda j-ordägarnas arrenden äro fideikommissarrendena huvudsakligast att söka i de ovannämnda storjordbrukstrakterna. Till arealen äro dessa arrenden jämväl ofta nog mycket betydande. Medelarealen per jordbruk är 15.9 hektar. Till antalet äro fideikommissarrendena dock icke att räkna till de mera bety-dande grupperna. Nämnda a1renden uppgå nämligen en— dast till 7 060 eller till 7.1 procent av samtliga arrenden.

Övriga grupper av arrenden, nämligen de, som tillhöra staten, eckle— siastika boställen, kommuner samt stiftelser och ideella föreningar, innesluta var för sig icke något större antal arrenden. Bortsett från stiftelsearrendena, som huvudsakligast äro lokaliserade till några få lån i Syd- och Mellansverige, äro här nämnda arrenden ganska jämnt för— delade över hela landet. I fråga om areal åkerjord äro de ej sällan ganska betydande. Främst komma härvidlag stiftelsea-rrendena, som

• Sida 68
•  Original

äga en medela-real av 193.) hektar, den största genomsnittliga arealen per ;]vOI'del'uk av samtliga grupp—er.

Vid ett legislativt ordnande av arrendeinstitutionen måste givetvis alltid tagas till yttersta ögonmärke att åt denna institution beredas de efter dess natur bäst avpassade utvecklingsmöjligheterna. Men om sät— tet att uppnå detta syfte kunna meningarna vara delade. Sålunda har under trycket av den liberalistiska åskådningen med skärpa förfäktats, att det fria avtalet borde på detta område oinskränkt härska. De fak— tiska förhållandena vore, menar man, så växlande, att de icke kunde utan olägenhet inordnas under samma. former. Kontrahenterna vore själva bäst i tillfälle att avgöra, huru arrendeförhållandet borde ord— nas för att motsvara vad som för båda vore bäst och tjänlrgast. I själva verket sammanfölle jord-ägarens och arrendatorns intressen. Det vore endast skenbart de strede mot varandra. Lagstif'tarens uppgift borde sålunda vara inskränkt till att lämna föreskrifter, som komme till an— vändning endast i den händelse, att kontrahenterna icke själva träffat bestämmelser i ett eller annat hän—seende. Å denna uppfattning är Vår allmänna arrendelag av den 14 juni 1907 i huvudsak byggd.

Obetingat har emellertid ej grundsatsen om avtalets frihet häri vun— nit tillämpning. Vikten av de enskilda inressen, vilka har äro i fråga, jämväl för det allmänna är så betydande, att staten icke ansett sig böra uteslutande lita till de enskildas goda vilja. Där ett visst allmänt in- tresse fordrat en viss ordning har sålunda staten ansetts böra träda emellan och givit åt lagstiftningen tvingande form. Sålunda måste nu— mera arrendeavtal anslutas för viss tid eller för arrendatorns livstid. De förut så vanliga arrendeavtalen för obestämd tid, vare sig med eller utan viss uppsägningstid, blevo genom 1907 års lag förbjudna. Vidare äger jordägaren icke i andra än i lagen angivna fall för-behålla sig eller annan ägare av fastigheten rätt att frånträda avtalet före arrende— tidens slult. Har likväl sådant förbehåll skett, skall det vara utan ver— kan. Skriftligt arrendeavtal gäller utan vidare mot ny ägare av fastig- heten i den händelse arrendatorn före överlåtelsen tillträtt arrende/t. Slutligen må bland annat erinra-s om den viktiga bestämmelsen, att i av— talet .icke ma intag-as förbehåll. om skyldighet för arrendatorn att ut- över fastställt antal dagsverken på tillsägelse av jordägaren utgöra så— dana samt att om dylikt förbehåll skett, det skall vara utan verkan. Den tvinga—nde formen förekommer dock såsom nämnt blott i undantagsfall. Såsom allmän regel gäller att bestämmelserna kunna genom avtal Slät-' tas ur tillämpning.

Emellertid har, såsom av den historiska översikten framgår, tid efter annan framkommit krav på ett kraftigare startsingripande i förhållan- det mellan jordägare och arrendator än som kommit till uttryck i den gällande arrendelageti-f-tningen. Det har sålunda visat sig att i vissa fall den ena av de avhandlande parterna genomsnittligt taget är i så mycket svagare ställning än den andra, att han icke kan göra sin rätt så gällande som förhållandena kräva. Väl ligger en viss grad av sam- ning i påståendet att j-ord'ägarens och arrendatorns intressen i grunden sammanfalla och att därför något statens förmyndenskap vid deras upp— görelser icke i och för sig borde vara påkallat. Men denna intressenas harmoni gör sig icke gäll-ande utan den djupare och omfattande syn på tingen, som för visso icke är den alldagliga. För den kortsynta eller

• Sida 69
•  Original

trånga uppfattningen fram-står varje fördel, man kan avvinna sin med— kontrahent, såsom eftersträvansvänd, även om den för denne medför en tunga, som icke står i rimligt förhållande till fördelen för den andre. I sådana fall måste lagstiftaren genom särskilda bestämmelser bringa den svagare parten den hjälp, varav han är i behov för en tryggad utövning av sitt yrke. Sålunda hade norrlandskommittén redan, innan lagbered- ningens förslag till arrendelag blivit antaget, påyrkat särskild lagstift—. ning för vissa områden i Norrland och Dalarna, som i de flesta viktigare punkter tog avsteg från principen om att förord bryte-r lag. Nödvän- digheten att bringa skydd åt den klass arrendatorer, som stod i bero- ende av den mäktiga trävaruindustrien, var det här som tvingade lag— stiftaren att ingripa reglerande. Jämsides med antagandet av den norr- ländska arrendelagen yppade sig krav på liknande lagstiftning för övriga delar av landet. Torpkommissionen föreslog sålunda särskilda bestämmelser för beredande av innehavare av dagsverkstorp och andra under huvudgård lydande lägenheter en tryggare och bättre ställning. Jordundersökningen framhöll nödvändigheten av att social arrendelag- stiftning för den svagare arrendatorsklassen såsom bolagsa-rrendatorer, lantbönder, torpare och med dem jämställda brukare komme till stånd för hela riket. Och samma yrkande framställdes i flera riksdagsmotio— ner och vann, såsom av den historiska översikten framgår, även viss anslutning inom såväl lagutskottet som riksdagen.

Den av kommissionen verkställda undersökningen har bekräftat, att den gällande allmänna arrendelagen numera icke mäktar giva de svaga- ste brukarna av annans jord det stöd, dessa i allmänhet behöva för ut- övning av sitt yrke som odlare och vilket är ett oundgängligt krav för jordbrukets utveckling är dessa a'm'endegårda-r. Missförhållanden av den svåraste art hava framkommit, vilka enligt kommissionens mening oundgängligen påkalla den största uppmärksamhet från lagstiftarens sida.

Grunden härtill torde huvudsakligast vara att söka i den ekonomiska utveckling, som under de senaste årtiondena ägt rum i vårt land. De stora värden, våra skogar representera, hava även i mellersta och södra delarna av landet lockat bolag och enskilda spekulanter att slå under sig allt flera av böndernas hemman. Allt större områden av den svenska jorden hava kom-mit i händerna på bolag och enskilda, hos vilka "det personliga intresset för arbetet i jorden och för jordbruksyrket varit li— tet eller intet samt den med släkttraditionen och hembygdskänsla för- enade kärleken till jorden alldeles saknats. I fråga om ökningen av bo- lagens jordförvärv inom de syd- och mellan-svenska länen får komm-is- sionen hänvisa till del I av kommissionens betänkanden sid. 95 0. f. En- ligt all historisk erfaren-het leder en sådan utveckling, om den får ostört fortgå, till mindre lyckliga ekonomiska och sociala förhållanden inom ett samhälle.

En av följderna av bolagen-s fastighetsför-värv är uppkomsten av ett talrikt arrendatorsstånd. Den forna självägande bonden kvarsitter ej sällan efter att hava försålt sin gård till ett bolag såsom arrendator å densamma. Gör han ej det, måste bolaget oftast skaffa en annan arren— dato” å gården, då bolaget sällan är i tillfälle att lägga densamma under sin egen förvaltning. I vilket fall som helst kommer arrendatorn å en sådan gård i ett större eller mindre beroende av bolaget. Och detta be-

• Sida 70
•  Original

roende blir desto betänkligare, då det härrör från en husbonde, som mer- endels är bosatt långt ifrån den arrenderade egendomen och som där- för måste utöva sin tillsyn genom förvaltare, ett system, som nästan all- tid- är ogynnsamt för arrendatorerna. Och denna husbonde är icke blott affärsman, för vilken de underhavandes välbefinnande ofta väger jäm— förelsevis litet mot ett glänsande affärsresultat, utan hans affär är ock av den beskaffenhet, att den direkt konkurrerar med jordbruket om ar— betskraft, något som allt för ofta tager sig uttryck i arrendekontrakten på ett sätt, som icke kan annat än ingiva de största farhågor i avseende på arrendatorernas jordbruksframtid. Dessa kontrakt synas nämligen gåta giva arrendatorn en karaktär av att vara företrädesvis skogsar— tare. Därtill kommer, att de stora skogsägarna, vilka i avsikt att minska eller utesluta konkurrensen allt mer synas sträva efter att sins emellan uppdela landet i intressesfärer, genom dessa områdens ofta betydliga omfattning få ett särskilt inflytande i avseende å gestaltningen av ar- rendeförhållandena å en ort. Då ett såg— eller industribolag disponerar över så gott- som alla arrendetillfällen inom en större trakt, har det tydligen tämligen fria händer vid bestämmandet av arrendevillkoren, och ett hot om arrendeuppsägning får en mycket större makt över en arrendator-s sinne än som kan anses nyttigt-, om man önskar vinna ett livskraftigt arrendatorsstånd.

Enligt den av statistiska centralbyrån verkställda undersökningen, som innehålles i del II av kommissionens betänkanden, finnas inom de delar av landet, där den norrländska arrendelagen för närvarande ej gäller, icke mindre än 16 056 arrendebruk, som lyda under bolag och ekonomiska föreningar. Då antalet sådana ägare tillhöriga amende- bruk inom norrländska arrendelagens giltighetsområde uppgår till 8282, är antalet bolagsarrendatorer i övriga delar av landet sålunda nära nog dubbelt så stort.

Vad ovan sagts om bolagens förhållande till sina arrendatorer gäller i viss mån även de s. k. enskilda spekulanterna, när dessa utarren- dera fastighet. Då de enskilda spekulanternas huvudsakliga intresse of- tast är att tillgodogöra sig fastighetens skogstillgångar, ägna de föga eller ingen uppmärksamhet åt jordbruket.

Den ekonomiska utvecklingen har även satt sina spår å förhållandet mellan fideikommissarier och större godsägare å ena och deras arrenda— torer å andra sidan. Det patriarkaliska förhållande, som länge härskade å fideikommissen och storgodsen, försvinner alltmer. I dess ställe fram- träder hos jordägaren en av tidsl-äget förestavad strävan att intill det yttersta utnyttja arrendegårdarnas ekonomiska möjligheter. Att detta icke kan försiglgå utan starka slitningar mellan jordägare och arrenda- tor är uppenbart, i all synnerhet då såsom ofta är fallet arrendet gått från far till son under flera generationer.

Slutligen är, såsom av torpkommissionen utförligt framhållits, den otrygga ställning torpare och därmed jämställda lägenhetshavare in- taga, en av de viktigaste orsakerna till torpareklassens tillbakagång.

Allt som allt torde man med fog kunna påstå, att ar—rendeförhållan— dena mångenstädes i mellersta och södra Sverige numera. äro av lika

• Sida 71
•  Original

beklaglig art, som då [lagstiftaren fann sig föranlåten att ingripa regle- rande beträffande vissa arrenden i Norrland och Dalarna.

Kommissionen vill härutinnan i'främsta rummet betona den fortgå— ende minskningen i arrendetiden för nu ifrågavarande jordbruksarren- den och de alltmer uppenbara vådorna av en sådan utveckling.

Under äldre tider var upplåtelsen på livstid en mycket vanlig förete- else och ansågs väl såsom den ur mänsklig synpunkt normala upplåtelse- tiden. Sedermera har under tidernas lopp genom de merkantila intres- senas överhandtaga—nde upplåtelse på viss tid blivit allt vanligare. Uti bruksrörelsen härskade dock länge ett visst patriarkaliskt förhållande, som förebyggde uppkomsten av allt för stora olägenheter. Sedan där- emot sågvenksrörelsen och annan trävaruindustri på senare tider upp- trätt som konkurrent om böndernas jordbruk med skogsmarker samt bruksindustrien i växande omfattning omhändertagits av det moderna bankväsendet, har arrendetiden på dylika gårdar efter jordägarens önskan satts synnerligen kort, vanligen högst till fem år och numera är tendensen att sänka den till ett år, varigenom jordbruksarrenden be— åréäffamde tiden för upplåtelsen bliva likställda med bostadslega i stå—

rna.

Redan jordundersökningen konstaterade, 'att vid utarrendering i Värmlands läns östra, mellersta och västra skogsbygder av företrädes- vis mindre bolagsgårdar förelåg i flesta fall ettårig arrendetid, men understundom något däröver intill högst fem år. Jordkommissionens enquéte har ådagalagt, att bodagsarrendena i södra och mellersta Sve— rige vanligen stanna vid högst fem år, i de flesta fall därunder och i talrika fall allenast vid ett år. Särskilt i Örebro och Värmlands län samt även i vissa trakter av Västmanlands län äro drylika ettåriga upp- låtelsetider synnerligen vanliga._ Det förekommer därvid kontrakt, som lyda på allenast ettårig-t arr-ende och icke tala om någon uppsägnings- tid eller förlängning. I många ettårskontrakt åter heter det exempelvis, att, om kontraktet icke uppsagts före den 15 september, som föregick kontraktets utlöpande, detsamma an.-säges förlängt på ytterligare ett år.

Gimo—Österby Bruks Aktiebolag övergår sedan någon tid för sina i Uppland belägna arren-dehruk till ett antal av inemot 1 200 till ettåriga kontrakt, i den mån de gamla något långvarigare men ändock kort— variga kontrakten utlöpa. För närvarande lärer en del av Gimo-Öster- by Bruks arrendatorer i Uppland sitta utan några kontrakt alls. Det är icke känt, om detta kunnat leda till att dessa arrendatorer enligt ar.- rendelagen skola- anses ha fått sina sista kontrakt förlängda under fem år. Är så förhållandet kan dock befaras, att de ej känna till denna omständighet utan känna sin ställning än mer osäker än förut.

Arrendatorer på de större enskilda jordbruksgodsen hava ännu i all- mänhet en något längre arrendetid, i genomsnitt tio år. Dock har även här på senaste tider, .i den mån de gamla avtalen utgå, visat sig en ten— dens till minskning i arrendetiden.

Dessa kortvariga arrenden och i .all synnerhet de största bolagens ett- årskontrakt äro uppenbarligen en förgripelse mot varje jordbruksdrift. Under så osäkra förhållanden måste arrendatorerna i stor utsträckning känna sig förhindrade att nedlägga omtanke om jordbrukets upprätt- hållande i gott stånd och förbättringar äro säkerligen så gott som ute— slutna. Redan detta kan innebära en nationalförlnst av den mest ho- tande beskaffenhet. '

• Sida 72
•  Original

Vidare utgör en sådan ordning ett ständigt hot emot brukarnas mänsk— liga rättigheter och personliga frihet. När som helst kunna liksom hy- rorna i städerna arrendena godtyckligt höjas utan att de i dien tiotala bristen av annan till—flykt [kunna motsätta sig detsamma. Dessutom även— tyra arrendatorerna uppsägningar [av allehanda anledningar med åt— följande skyldighet att utan ersättning gå ifrån sina egna. eller i tal— rika fall sina förfäders odlingar och jordförbättringar och ett hem, som blivit dem kärt, utan möjlighet oftast nog, i all synnerhet i dessa. tider, att kunna få något annat jordbruk och bestrida kostnaderna för om— flyttningen. Givetvis kan en sådan uppsägning icke förväntas i fler— talet fall utan endast i några fall här och var. Men även detta är i och för sig ett så stort missförhållande att ett ingripande däremot bör äga rum. Exemplen därpå äro icke offentligen inregistrerade. Det ligger i vår tids förhållanden och männi-skonaturen, att de måste förekomma. I pressen och enskilda meddelanden från olika håll fra-mdragas titt och ofta belysande fall. .

I en till kommissionen den 18 december 1922 från arrendatorer under Krapperups fideikommiss i Skåne ingiven skrift heter det:

»Då vi nu, som, många av oss, innehava jordbruk som gått från fader till son i många år, nu skall ha nya kontrakt, fördubblas arrendena till den grund, att vi omöjligt kan existera, och till på köpet så mycket andra orimliga paragrafer, som man vill påtvinga oss. Och dem, som ej vill gå med härpå, söker jordägaren utan hänsyn få vräkta från hus och hem; ett par exempel på detta är redan hos Konungens befallningshavande dömda till vräkning; och komma nu senare att behandlas i hovrätten. Detta är de små arrendatorernas pension och belöning för en trogen och långvarig tjänst, som föga uppmuntrar de övriga arrendatorerna, så de flesta av oss ha vårt sista hopp till Öresunds vatten. En gammal utsliten arrendator gick för en tid sedan före med gott exempel. Detsamma är också vår sista resurs. — Arrendatorernas högsta önskan är om statsmakterna kunde träda hjälpande emellan och på något sätt lindra våra odrägliga villkor.»

Kommissionen vill vidare erinra om det dåliga skick, vari å arrende— gårdarna och torpen befintliga byggnader, särskilt boningshusen, mångenstädes befinna sig. Redan torpk-omm-is-sionen framhöll, såsom av den historiska översikten framgår, att en av de medverkande orsakerna till tonpareklassens tillbakagång var de hälsovådliga bostäderna å tor— pen. Torplmmmissionen erinrade om att i åtskilliga län förste provin— siallä-kanna .i sina ämbetsberättelser påtalat torparnas otillfredsstäl— lande bostadsförhållanden. Den av jord'kommissionen företagna enqué— ten har bekräftat vad sålunda tidigare från flera håll framhållits. Av enquéten framgår sålunda att de mindre arrendatorernas bostadsför— hållanden utan tvivel äro en av de mörkaste sidorna av det nuvarande arrend'esystemet. Detta gäller främst arrendlegårdar och torp i skogs— bygden, d. v. e.s flertalet bolagsarrenden och därmed likställda arrenden. Men mångenstädes å slättbygderna äro förhållandena icke avsevärt bättre. Trångboddhet med därav följande social och hygienisk otrev— nad ooh våda, äro ett karakterimiskt drag för dessa arrendes-tällen. Där— till kommer, att de på grund av bristande underhåll äro mer eller mindre fallfärdiga. Ansvaret för underhållet åligger enligt arrendeav— ta-let i regel arrendatorn, mer sällan jordägaren. Understundom är underhållet efter vissa principer uppdelat mellan jord-ägare och arren— datorer. Vem underhållsskyldligheten än åligger, synes dock resultatet

• Sida 73
•  Original

bli ungefär likartat. Arrendatorn har oftast ej råd och i allmänhet föga intresse av .att nedlägga arbete och andra kostnader på en byggnad, som han icke äger och som han kanske snart måste lämna. Byggnaden var oftast i ett dåligt skick vid till-trädet. Honom åligger endast att tillse, att byggnaden ej är sämre vid ett eventuellt avträdande från arrendet. Endast de värsta uppkommande bristerna botas därför nödtorftigt. Jlordägaren å sin sida drager sig i det längsta för reparationer å en arrendegård. Arbetslöner och material för en reparation draga stora utgifter, mer kanske än han får .in i lega under året för gården. Arren— dator-ns, enligt jord-ägarens åsikt, ovarsamhet och bristande omvårdnad om den upplåtna fastigheten göra jordägaren än mer obenägen för en reperation. På så sätt får manbyggnaden å ett arrendebruk ofta nog förfalla och bli allt skröpligare.

Särskilt förtjänt av uppmärksamhet är vidare de mindire arrendato— rerna och torparna åliggande dagsverksskyldigheterna. Att arrenda- torerna i avtalen åläggas en mycket omfattande arbetsskyuldighet till jordägaren dels i form av dagsverken bestående i jordbruks— eller skogs— arbete, dels i form av ackordsarbete, såsom kolning, skogsavverkning, vedhuggning, körningar o. d., är allmän regel vid de talrika arrende- gårdar och torp i skogsbygden, som tillhöra de stora industribolagen samt med dem jämställda större godsägare, som driva industriell rö- relse. Den arrendatorerna sålunda åliggande arbetsskyld'igheten utgö— res antingen såsom en del. av legan eller ock mot sär-skild ersättning. I senare fallet hänvisas ej sällan i-kontraktet till en särskild prislista. Lik- som bolag-sarrendatorerna således mångens-tädes på grund av omför— mäldä betydande arbetsskyldighet äro att likställa med industriarbe— tare, äro torparna vid de större går-darna i jordbruksbygderna a-v lik- nande anledning snara-re att jämställa med vanliga jordbruksarbetare än torpare och arrendatorer i. detta ords egentliga mening. Ej sällan förekom-mer enligt vad kommissionens enquéte giver vid handen, att arrendatorn i arrendekontraktet tillförbindes att utöver fastställt an- tal dagsvenken på tillsägelse utföra sådana.

Några exempel härå må anföras:

»Såväl arrendatorn som hemmavarande arbetsföra söner äro pliktiga att såväl själva som med sina dragare utföra förefallande arbeten åt ägaren efter tillsägelse av förvaltningen.» Bolagskontrakt, Dals Eds kommun, Alvsborgs län. —— >Om så påfordras skall arrendatorn efter uppbåd utföra de arbeten, som bolaget finner nödiga för driften av sitt näringsfång.» Nottebäcks kommun, Kronobergs län. — »Arrendator vare dessutom skyldig förrätta de arbeten, som honom av jord— ägaren åläggas mot åtnjutande av i taxa bestämda priser.» Bolagskontrakt, Uppsala län. —— »Arrendatorn är skyldig förrätta de kolningar, körslor, dags- verken och andra arbeten, som av bruksförvaltningen honom åläggas mot betal- ning efter de pris, som överenskommes med bruksförvaltningen.» Bolagskontrakt, Alunda kommun, Uppsala län, _— »Arrendatorn är skyldig att mot gängse pris och efter anvisning verkställa körning åt bolaget och erhåller arrendatorn härvid en extra gottgörelse av tre kronor per kördagsverk, uppgående denna gottgörelse till högst 500 kronor för varje arrendeår.» Bolagskontrakt, Nora kommun, Väst- manlands län. —- »Arrendatorn åligger att mot ersättning enligt bifogade prislista under noggrant iakttagande av bruksförvaltningens anvisningar och föreskrifter på egen kost och med egna dragare och redskap själv eller genom arbetare, som av bruksstyrelsen godkännas, under arrendeåret utföra arbete, vars bestämmande

• Sida 74
•  Original

företrädesvis utgöres sålunda: att arrendatorn utgör arbetet med körslor, enbet och par, maus- och kvinnsdagsverken, då sådant av bruksstyrelsen påyrkas och erfordras, att arrendatorn utför körningar av malm- och gråberg då sådant finnes — under vintermånaderna — till anvisade platser, när därom påyrkas av för- valtningen.» Bolagskontrakt, Skinnskattebergs kommun, Västmanlands län. _— »Tjånstbarheter utöver arrendet utgöras även, om så påfordras.» Större enskild jordägare, Stora Mellösa kommun, Örebro län. — »Ärliga arrendet är 180 kronor. Dessutom göras tjänstbarheter till X bruk och lantegendomar såsom dagsverken. körslor, kolningar samt alla sådana arbeten, vilka arrendatorn kan åstadkomma och jordägaren finner behövliga för driften av bruks- och lantegendomarna. För dessa tjänstbarheter gottgöres arrendatorn i räkning enligt överenskommelse med jordägaren.» Större enskild jordägare, Almundsryds kommun, Kronobergs län. —— »Brukaren vare dessutom skyldig att efter bud mot betalning utgöra kör- ningar för Y säteris räkning till följande priser. . .» Större enskild jordägare, Floda kommun, Södermanlands län.

Förestående kontraktsbestämmelser äro helt eller delvis stridande mot stadgandet i 7 % allmänna arrendelagen. Bestämmelserna i fråga, sådana de återgivits, få anses belysande för jordägarnas tileägagångs— sätt att i strid mot lagens stadganden belasta arrendatorer-na med skyl— dighet att utgöra tjänstbarheter av olika slag. Det förhållande, att, oaktat uttryckligt förbudl däremot finna-s stadgat, förbehåll om skjul- dighet för arrendatorn att till jordägaren utgöra olika slags tjänstbar- heter, vilka icke äno att anse såsom en del av legan, i stor utsträck- ning intages i arrendleathalen, tyder på, att jordägarna fortfarande äro benägna att anse dessa avtal ej blott såsom arrendeavtal utan även så— som avtal angående arrendatorns arbetskraft. Att arrendatorn genom arbetsskyld-ighetens fullgörande förhindras att ordentligt sköta sitt jord— bruk bekymrar i allmänhet jordägaren föga. Då härtill kommer, att de priser, enligt vilka arbetsskyldigheten utgöres, ofta avsevärt understiga de i orten gängse fria ambetspriserna, har bland arrendatorerna uppstått en stark opinion mot det nuvarande systemet i fråga om dem åliggande arbetsskyldighet.

Den av kommissionen verkställda undersökningen har givit vid handen att jordens hävd å de smärre arendegårdarna i stort sett är avsevärt sämre än å de gårdar av samma storlek, som skötas av ägarna själva. I de egentliga jordbruks-områdena framträder visserligen skillnaden icke så starkt mellan de [olika jordbruk-en. Bru'karen, vare sig han är arrendator eller bonde, är där hänvisad till att taga sin bärgning u-r jor— den. Några andra inkomst-er har han .icke att lita till. Ju mer han därför kan avvinna ur ladugård och fält, desto större blir hans vinst. Det rena egoistiska intresset, om all annan bevekelsegrund saknas, måste därför säga även arrendatorn, att han måste hävda jorden väl. Men även här, i de egentliga jordbruksområdena, märker man ändock, att arrendejorden-s hävd i regel är underlägsen den självägda jordens. Onsa—kerna härtill kunna vara många. Bland dessa må nämnas arbets- skyldigheten, i de fall sådan ingår i legan, en skyldighet, som ej sällan kommer mycket olägligt för arrendatorn, kanske just då han bäst be- hövs för eget jordbruk, och .som därför ofta har till följd, att hans in— tresse för det egna jordbruket släppas. En annan orsak kan vara ar— rendatorns bristande ekonomiska resurser och hans, i jämförelse med

• Sida 75
•  Original

den självägande, mindre möjligheter att erhålla kredit. Den förnämsta orsaken till den underlägsna hävden å arrendegården är emellertid den oviyssa besittningen. Arrendatorn har ej något intresse av att göra de mer dyrbara, vidlyftiga och på lång sikt ställda grundförbättringar, som äro nödvändiga för att bringa jorden i högsta kultur. De första åren av arrendeperioden nedlägrges väl i regel mycket arbete på jor- dens beredning, men det är ej svårt att se, huru å mången arrendlegård detta arbete åren närmast före arrendetidens utgång inskränkas allt mer och huru jorden därför blir mager och utsugen. Vid den nya arrende— periodlens ingång är jorden alltså svagt hävdad och arrendatorn, vare sig det är den gamle arrendatorn eller en ny, får börja på nytt med att driva upp jordbruket.

Arrendejordbnukets skötsel blir sålunda mycket ojämn, växlande mel- lan en, åtminstone relativt intensiv drift och en du'ift, som närmast torde kunna betecknas som extensiv. De av en arrendator utförda jordför- bättrimgarna kunna vidare, om ock medvetet, omintetgöras av den fö]— jande arrendatorns åtgärder. Arrendebruket blir diärför också planlöst, oekonomiskt och i själva verket mången gång mycket dyrbart. Givet är, att ju kortare a-rrendeperiodenna äro, desto oftare förekomma och desto mer elakartade te sig arrendejordens nedgångsår.

I skogsbygderna och de i jordbruksbänseende därmed likställda trak- terna, var-est man i allmänhet utgår ifrån, att brukaren ej ensamt från jordbruket kan hämta sin bärgning utan måste lita till biförtjänster, äro förhållandena i fråga om jordiens hävd mer påfallande ogynnsamma, än vad i allmänhet är fallet i de egentliga jordbruksområdena. För ar- rendatorerna i skogsbygderna kommer i regel med eller mot deras vilja jordbruket i andra hand. Legan skall i allmänhet utgöras med arbets- skyldighet- och därutöver åligger oftast arrendatorn en omfattande ar- betsskyldighet mot särskild betalning. Skog-skörslor, huggning, kol— ning och (andra skogsarbeten bliva amen-datorns huvudsakligaste bestyr. i vilka han själv [med sina hemmavarande söner eller legt folk tager del ofta' nog hela vintern och ej sällan även andra tider av året. Jordbruks— arbetet å arrend'egårdlen får ofta stå tillbaka för dessa arbeten. Härtill kommer, att en intensivare skötsel av det egna jordbruket ofta förefal- ler honom föga lockande. Han sitter på gården kanske endast med ett- årskontrakt eller i bästa fall på tre, högst fem år. Av erfar-enhet vet han, hur ovisst det är, om han får sitt avtal förnya't._ Det är därför naturligt, att han endast hjälpligen besörjer jorden. I .de flesta fall låg denna i svag hävd, när han tog emot den, och till några dyrbara för— bättringar har han ej lust eller intresse, oviss, som han är, om han själv hinner skörda frukterna av dylika förbättringar. Mången gång beror för övrigt en förnyad upplåtelse på, huruvida arrendatorn utfört arbe.- tena åt jordlägarren till dennes belåtenhet och i den omfattning, denne hellst önskar. Under sådana förhållanden är det givet, att. arrendatorn, därest han vill stanna å gården, ej låter jordbrukets skötsel komma i konflikt med industriarbetena, i all synnerhet som han vet, att upplåta- ren i regel lägger betydligt mera vikt uppå dessa arbeten än på, huru arrendatorn sörjer för jorden.

Om även i stort sett arrendejordbrukets hävd är svag OCh underläg- sen det självägda jordbruket må emellertid erinras om, att många ar— rendejondbruk skötas oklanderligt och mönst-ergillt. I flertalet fall äro emellertid dessa välskötta arrenden sådana, där arrendator-n antingen

• Sida 76
•  Original

bindes genom långvariga avtal eller eljest känner sig sitta i trygghet. Att hävden å arrendejordbruken är underlägsen die självägda jord-bru- ken beror för övrigt understundom av rent yttre orsaker, ej direkt sam- manhängande med det sätt, ;på vilket jordbruket besittes. Det förhåller sig nämligen så, att de på arrende upplåtna jordbruken ofta nog hava en jordmån, som till sin naturliga sammansättning är avsevärt under— lägsen den självägda jorden. Detta gäller i all synnerhet rtorpjorden. Medan de självägande jordbrukarnas hruvudgårdlar, herrgårdarna ooh bondgårdarna., oftast ligga nere på den öppna bygden med dennas bör— dtiga lerjord, äro nämligen torpen i regel att finna i den högre belägna skogsbygden, där jordmånen består antingen av ett endast mycket tunn lerlager och därunder liggande hård och grnsfylld moränjord eller ock- så uteslutande av sistnämnda slags jord. Torpjordven är därför oftast mager och senbrukad och givetvis underlägsen den av de. självägande brukade välbeltägna. jorden.

Ett mycket. stort antal intressanta. och utförliga uttalanden skulle här kunna återgivas, samtliga bestyrkande den stora skillnaden mellan de självägda och arrenderade jordbruken. Citaten mäste emellertid in- skränkas till de här nedan återgivna.

»Som undertecknad i tolv år har upprättat jordbruksstatistik i sju härader, kan jag intyga att de, som äga sin jord med eller utan egnahemslån, hava jord och hus i det mest utsökta skick samt att alla äro glada över att äga eget hem. Smärre arrendegårdar och torp äro nästan utan undantag sämre skötta än själv- ägda jordbruk av motsvarande storlek.» Enskild uppgiftslämnare, anställd som s. k. lokalundersökare för insamlande av jordbruksstatistiska uppgifter, Alvsborgs

län. — »När denna fråga besvaras kan ej undgås att nämna, att inom denna kommun under de senaste åren tvenne stora gårdar styckats. Ett femtiotal torpare hava därigenom med hjälp av egnahemslån blivit ägare till sina torp och sitta nu med häradsrättens fastebrev på sina små hemmansdelar. För den, som på avstånd följt denna förändring, har det varit en glädjande iakttagelse, att se dessa torpare, som förut 2 a 3 dagar i veckan fått göra dagsverken vid herr- gårdarna och ej hunnit sköta sin egen jord, nu, sedan de blivit sina egna, blivit mera intresserade och måna om att hålla såväl sin jord som byggnaderna i gott skick. Den olust och liknöjdhet för sitt jordbruk, som förut var utmärkande för den hårt belastade dagsverkstorparen, synes nu vara utbytt i verkligt intresse och idoghet.» Grimetons kommun, Hallands län. _ »Det är ganska naturligt, att lusten att förbättra och nyodla jord, som tillhör andra, icke är tillfinnandes. Människan är nämligen av naturen sådan, att hon tänker först på den egna för- delen, ej på att med vett och vilja rikta andra. Därför är det klart, att en arrendator söker att med minsta möjliga kostnader avtvinga jorden så. stor av- kastning som möjligt. Om jordbruket vid arrendetidens slut är magert och ut- suget, är en sak. En annan är däremot, om arrendatorn lyckats inhösta vinst på arrendet.» Burseryds kommun, Jönköpings län.

Tydligt är att, då aren-datorernas intresse för sådana jordförbätt- ringar, som avse den under odling redan lagda jorden, oftast är ringa och i reg-el avsevärt mindre än hos de självägande jordbrukarna, det icke kan förväntas, att det hos arrendatorerna skall finnas något större intresse för sådana, mera virttutseende jordförbättringar som nyodlin-gar eller att detta intresse skall kunna jämföras med de självägande brukar-- nas intresse för att utöka sina odlade marker med nyodlingar. Förut—

• Sida 77
•  Original

sättningarna för nyodling är givetvis, att odlaren skall äga några ga— rantier för, att han skall själv få skörda frukterna av det mödosamma och tidsödande arbete, som är "förenat med att lägga ny mark under plogen. Funnes sådana garantier, skulle, därest i övrigt de ekonomiska förutsättningarna vore för handen, förvisso ej heller den obesu-ttne bru- karen låta tillfällena att med ny, odlingsbar mark utöka till honom upplåtna ägor ligga obegagnade. Bevis därpå saknas icke från de se- naste årtiondena, trots de under dessa tider för dylika företag mindre gynnsamma konjunkturerna. Arrendetag-are med längre upplåtelsetider hava nämligen under årens lopp i åtskilliga fall gjort avsevärda utvidg- ningar av åkerarealen och på så sätt, exempelvis, förvandlat ett litet tor-p i skogsbygden till ett ganska betydande jordbruk. Särskilt gäller detta de i Sydsverige och i Värmlands län talrika lägenhetsinneh'avarna med kontrakt i regeln på livstiden eller 49 år.

Från Nyskoga kommun, Värmlands län, må exempelvis anföras ett dylikt fall: »Då torpet första gången 1852 övertogs, var ej mera än ett potatisland uppodlat och hava sedan de olika innehavarna uppodlat så mycket, att å torplägenheten nu födas en häst och tre kor.» — Bland andra i utsagorna omförmälda fall av stor odlingsflit må följande återgivas: »Då torparen för 28 år sedan tillträdde torpet, utgjorde den odlade jordarealen 4 tunnland mager och stenbunden åker. Till torpet hörer nu däremot cirka 8 tunnland åkerjord, varav mer än hälften odlats och röjts av torparen. För att kunna uppehålla sig och sin familj måste denne de dagsverksfria dagarna arbeta för daglön under godset. Torpets skötsel fick bli, som det kunde. Antingen fick hustrun ombesörja detta eller också måste mannen arbeta med detsamma om nätterna.» Stafsinge kommun, Hallands län.

Många av uppgi—f—tslämnarna framhålla emellertid, att enbart långa arnendeperioder ej äro tillräcklig garanti för att stimulera till nyod- lingar. Det har nämligen visat sig, att när en gång arrendetiden utlö— per, jordägaurna, beträffande ett arrende, va-rå brukaren gjort nyod— lingar, antingen vägrat förnyad upplåtelse ell-er också med hänsyn till åkerarealens utökning avsevärt förhöjt arrendet. Ovan omtalade torp- lägemhet i Nyskoga kommun utgör exempelvis ett dylikt fall, i det att det upplyses »att ägarna till huvudskattetalet hava nu uppsagt ifråga- varande .lägenhetsägar—e till avflyttning inom viss tid och förklarat sig skola, Vilket han vill eller ej, träda i besittning av torpet».

I detta sammanhang vill kommissionen slutligen erinraounatt det från arrendatonshåll påtalats att arrendatorerna av jordägarna icke tillåtas företaga nyodlingar å det arrenderade området även om tillgång till lämplig odlingsmark finn-es. Jämväl den av kommissionen verkställda enqueten har givit vid handen att så understundom förekommer. An- ledningen härtill tordle givetvis vara att söka i jordägarens rädsla att skogbänandle eller för skogskultur lämplig mark användes för annat ändamål än för skogsbörd, som för honom har det enda intresset. Att jordägaren på detta sätt lägger en död hand- å jorden, är uppenbarligen ett missförhållande av synnerligen både beklaglig och betänklig art.

Vad slutligen angår de mindre arrendatorernas ekonomiska ställning måste denna, enligt vad den av kommissionen verkställda enquéten ut- visar, betecknas såsom avsevärt sämre än de självägande böndernas. Detta torde vara fallet även om de självägande måst sätta sig i skuld

• Sida 78
•  Original

för sitt jordbruk. Att här lämna en uttömmande förklaring å detta faktum torde ej låta sig göra. Många faktorer tor-de få anses vara där— vid medverkande. Emellertid vill kommissionen betona, att en av de betydelsefullasrte anledningarna torde vara att söka i den tryggare ställ— ning och dlen större rörelsefrihet vid yrkets utövande som den själv— ägande bonden äger i jämförelse med en arrendator. Den självägande får fritt disponera fastigheten och dess inventarier. Han kan därför begagna sig av de rådande konjunkturerna på ett helt" annat sätt än en arrendator. Arrendator-n måste i goda som i dåliga ti- der driva jordbruket efter samma principer. Må vara, att dessa äro oundvikliga för att garantera arrendejordens försvarliga hävd. Ur ekonomisk synpunkt äro de därför ej alltid riktiga. Härtill kommer som en faktor av mer ideell innebörd, men som därför ej är mindre viktig, nämligen den självägande jordbrukarens förhoppning, att han och hans familj komma att få skörda frukterna av hans mödor och försakelser för ekonomisk förkovran. Denna förhoppning ger ho- nom en kärlek till arbetet, som arrendatorn måste sakna, och skänker krafter till idogt arbete bittida och sent.

Av skäl, som sålunda anförts, är kommissionen övertygad om att därest jordbruket skall kunna höjas å de mindre arrendegårdarna och torpen, vilket torde vara av den största nationalekonomiska betydelse, samt den sociala vantrevnad, som allmänt är till finnandes inom de beroende amnda-to'rs- och torpareklasserna, skall kunna undanröjas, det torde vara en tvingande nödvändighet att genom en väl avvägd ar— rendelag för dessa klasser bereda dem något av den självägande bondens självständighet och trygghet i utövning av sitt yrke som odlare. Att en sådan lagstiftning uppbäres av en allmän opinion inom den beroende amrendatorsldass-en, framgår av de uttalanden i ämnet, som från arren— datorssammanslutningar och enskilda i olika dlelar av landet kommit kommissionen till handa. Bland dessa är särskilt följande uttalande från en gammal arrendator under ett storgods i Skåne av intresse till belysande av huru likartade de föreliggande frågorna äro -i alla delar av landet:

»Vad Skånes torpare och mindre arrendatorer ovillkorligen äro i behov av om ej friköpningsfrågans ekonomiska sida kan ordnas, är en arrendelag som bjuder en lång 'kontraktstid, en arrendetaxeringsnämnd eller odlingsnämnd inom varje kommun helst någon högre instans att kunna vädja. till samt absolut byggnads- skyldighet för jordägaren. Som ett exempel på en torpares i Skåne behov av en social arrendelag, kan jag nämna mitt eget, som synes av bifogade fotografi, är inte byggnaderna vidare hemtrevliga, boningshuset är en gammal ryggåsstuga omändrad något inuti på senare tid, byggnaderna äro utdömda genom syn för 15 år sedan men ej kommit några nya sedan. Jag emottog det år 1916 efter en som hade svårt för att kunna klara sig här. Torpet födde då 2 kor, 1 kalv, 2 små hästar, nu födes det 4 kor, 2 ungkreatur, 2 hästar samt några svin för- utom smådjur. Nu tyckes nog jordägaren att det var tid att pressa på, han förelade mig under hot att jag skulle odla upp en del ängsmark och bygga upp nya hus då jag hade knappast två år igen på kontrakten. Då jag ej ville det hotade han ett plantera på ängsmarken. Då jag frågade honom hur det skulle låta sig göra. odla upp ny jord, bygga upp nya hus som inte skulle varamina, under sådana tider då Sveriges storjordbrukare icke ansåg sig kunna reda sig

• Sida 79
•  Original

på den bästa jorden utan de hade ju fått spannmålstullarna som ett slags fattig— hjälp, blev han svarlös sorgligt nog.»

En sådan lag som ovan nämnts bör enligt kommissionens mening äga giltighet för landet 'i, dess helhet. Såsom av det förestående framgår äro niissförhållandena ingalunda mindre framträdande i de sydligare pro— vinserna än i landets nordligare delar._ A-tt lagstiftaren först ingrep reglerande beträffande Norrland beroddle i viss män på historiska skäl samt därpå .att missförhållandena 'till en början voro särskilt svåra där. Av det föregående framgår, att antalet bolagsanrenden numera till och med är större i Mellan— och Sydsverige än i Norrland. Att förhållan- dena å dessa a-rrendeg-årdar icke äro bättre än i den nordliga delen av landet, då den norrländska arrendelagen antogs, har i det föregående påvisats. Slutligen äro de talrika arrendatorerna under fideikommiss och storgods i de mellersta och sydligaste delarna av landet ävenledes i starkt behov av skyddet av en social arrendelag, vilket även gäller torpareldassen, som där är särskilt företrädd.

Av det anfördla framgår redan vilken omfattning bör g'ivas åt den so- ciala arrendelagen. Den bör sålunda givetvis i första hand avse bolag och ekonomiska förening-ar tillhöriga hemman. Därmed jämställda ämo hemman, som kommit i händerna på s. k. enskilda spekulanter. I båda fallen är det fråga om hemman, som förut tillhört den självägandb bondebefolkningen men blivit densamma avhända av personer, vars in— tressen äro i större eller mindre grad främmande för fastigheternas jordbruk. Vidare böra även utgårdar under fideikommiss och liknande större jordbesitt'ningar omfattas av lagen. Slutligen böra under lagen hänföras de flesta torparrenden och därmed jämförliga mindre lägen- hetsbruk, som utarrenderas. Ett geni-ensamt kännetecken för alla de fall, som lagen bör avse, är sålunda att det är fråga om jordbruk, som jordägaren på grund av sitt yrke eller av andra orsaker nödgas hava ständigt upplåtna på arrende. Uppenbart är, att lagen ej bör avse ut— arrendering av jordbruket å bondehemman. En sådan förekommer van-— ligen endast i följd av ägarens omynd-ighet, sjukdom, bor-tresa eller an- nan dylik anledning och är i allmänhet av mer eller mindre tillfällig karaktär. När den anledning, som föranlett utarrenderingen, bortfaller, är det merendels ägarens avsikt att själv återta-ga bruket. Av liknande anledning har lagen ej heller ansetts böra äga tillämpning å utarrende- ring av huvudgåndar, som tillhöra fideikommiss och större enskilda jondägare. Även en sådan utarrendering plågar merendels icke vara av permanent art.

Givetvis bör en social arrendelag icke givas större omfattning än som motsvaras av det förefintliga behovet. Även bland de arrenden, som enligt vad ovan anförts principiellt böra inbegripas under lagen, kunna finnas sådana, där den särskilda hänsyn, varpå ifrågavarande lagstift— ning är grundad, icke är till finnandes. Större arrenden, rena s. k. affärsarrend'en, böra sålunda uppenbarligen ej omfattas av lagen. Vid dylika arnenden kan ej arrendatorn anses i förhållande till jordägaren vara i den beroende ställning, att han icke utan stödet av en särskild lagstiftning kan tillvarataga sin rätt. Då frågan gäller att avskilja dessa s. k. a-ffärsarrenden från de mindre arrenden, vilka äro avsedda att inbegripas under lagen, möta givetvis stora vanskligheter. Huru gränsen än drages, kunna alltid fall inträffa, i vilka man säger sig att

• Sida 80
•  Original

här borde lagen varit gällande eller tvärtom. Detta torde vara ofrån— komligt. Kommissionen tror dock, att en gräns, som sättes så att lagen. ej avser andra arrenden än dem, vilka omfatta minst 25 hektar odlad jord, skall i det stora hela visa sig 'tillfredsställande.

Enligt kommissionen—s mening bör den sociala arnendelagen vidare icke avse rena arbetarelägenheter, vilka endast äro försedda med ett bo- ningshus och ett litet potatisland eller trädgårdstäppa. Endast under den förutsättning att området är av sådan storlek, att en medelstor fa— milj därav kan hämta sin huvudsakliga bärgning, bör detsamma omfat- tas av lagen. Kommissionen har ansett, att denna förutsättning i regel torde vara för handen, därest i arrendet ingå antingen minst 4 hektar in— 'rösningsjord eller 2 hektar odlad jord. Arrenden, som äro av mindre omfattning, böra således ej falla under lagen.

Såsom av det föregående framgår, utgör sammanlagda antalet ar- rendegårdar, tillhörande bolag och ekonomiska föreningar, fideikommiss och större enskilda jordägare 44 453. Emellertid skall lagen såsom nämnt icke avse alla a-r—renidebruk, som tillhöra. fideikommiss och större en- skilda jordägare. Utarrenderadle huvudgårdar, tillhöriga dessa ägare- grupper, omfattas ej av lagen. Någon uppgift på antalet dylika gårdar föreligger emellertid icke. Dock torde antalet av dem icke vara större än att man kan helt bortse från detsamma. Vidare böra frånräknas å ena sidan de arrenden, som icke äga min-st 4 hektar inrösningsjord eller minst 2 hektar odlad jord, vilka kunna. beräknas uppgå till omkring 14000, samt å andra sidan de .arrendebruk, som omfatta mer än 25 hek- tar odlad jord, vilka torde kunna skattas till högst 5000. Hela det an- tal arrenden, tillhörande bolag och ekonomiska föreningar, fideikom- miss och större enskilda jordägare, Vilket skulle falla under lagen, torde alltså komma att uppgå till omkring 25 000. Härtill komm-a de torp och därmed jämförliga mindre arrendebruk, som tillhöra mindre enskilda jordägare. Ehuru några exakt-a siffror icke kunna anföras beträffande dessa arrendebruk, torde de likväl med all sannolikhet kunna beräknas uppgå till omkring 5000. Slutligen böra härtill åläggas de utarrende- rade huvudgårdla-r, som tillhöra s. k. enskilda spekulanter, i den man dessa icke inbegripas under gruppen större enskilda jordägare. Beträf- fande sistnämnda arrenden föreligga ej heller några. exakta sifferupp- gifter. Då de emellertid torde vara ganska talrika, skulle lagen alltså komma att beröra ett antal arrenden, som avsevärt överstiger 30000.

Riktlinjerna av den föreslagna lagen framgå i viss mån redan av det föregående.

Det gäller således i första hand att. giva arrendatorn gentemot jord— ägaren en så självständig ställning som möjligt, så att han fritt och utan hinder av en tyngande arbetsskyldighet åt jordägaren kan ägna sin tid och sina krafter åt det egna. jordbruket.

Vidare är av vikt, att arrendatorn gives en större känsla av säkerhet för framtiden och skyddas mot obehöriga uppsägningar genom stad- g'andet av en längre minimia'rrendetid jämte optionsrätt till nytt ar- rende vid arrendetidens slut.

Ytterligare är det av betydelse, att i lagen skapas garantier för att bostadsförhållan—dena å arrendeställena komma att motsvara de enklaste hygieniska och sociala krav, även-som att å arrendegåvdarna finnas för

• Sida 81
•  Original

jordbrukets bedrivande erforderliga ekonomibyggnader i ett efter or— tens förhållanden tillfredsställande skick.

Slutligen bör målet vara att skapa en förstärkning av arrendiegårdar- nas jordbruk, vilket lämpligen torde kunna ske därigenom att arrenda- torn tillerkännes viss rätt att verkställa nyodlingar samt tillförsäkras rätt till gottgörelse för verkställda nyodlingar och jordförbättringar, då han frånträder arrendiet.

Att åt lagens föreskrifter i regel bör .givas en tvingande form, fram- går av det föregående.

I fråga om lagförslagets detaljer hänvisas till lagtexten och den spe- ciella motiveringen.

E. Speciell motivering till den sociala arrendelagen.

1—4 %.

I dessa paragrafer angivas de arrenden lagen avser. Norrlandskomimittén föreslog i sitt förslag till .arrendelag, att lagen skulle vara tillämplig å arrende av jord å landet, tillhörig bolag eller förening för ekonomisk verksamhet eller enskild person, vilken icke hade sitt bo och hemvist å fastigheten och uppenbarligen besutte den— samma huvudsakligen för att tillgodogöra sig skogsavkastningen, under förutsättning att den utarrenderade jorden vore av den omfattning, att självständigt jordbruk kunde idkas därå.

I sina motiv utvecklade kommittén närmare denna fråga. Kommit- tén anförde härutinnan:

»Det är varken nödigt eller lämpligt, att avtalsfriheten väsentligt inskränkes

Norrlands- kommittén.

genom lagbestämmelser vid andra arrendeupplåtelser än dem, som kunna antagas ' röna inflytande av de särskilda norrländska förhållanden, för vilka i det före- gående redogjorts.

Till en början föreskrives alltså, att lagens bestämmelser skola lända till efter- rättelse endast beträffande jord, som tillhör bolag eller förening för ekonomisk verksamhet eller enskild person, som icke har sitt bo och hemvist å den fastighet, vartill jorden körer, och uppenbarligen besitter densamma huvudsakligen för att tillgodogöra sig skogsavkastningen. Härigenom uteslutes från lagens tillämpning: 1. Statens och kommunernas egendom, såsom boställen och domäner, fromma stiftelsers jord o. s. v. _ 2. Jord tillhörande skogsfastighet, som utgör ägarens huvudsakliga hemvist, och fastighet, som ägaren använder huvudsakligen för jordbruk, för industriell anläggning, för sommarvistelse och jaktändamål o. s. v. Utom lagen falla således alla egentliga bondehemman, åtminstone där samme ägare icke besitter mera än ett. Har en bonde åter tydligen i skogsspekula- tionssyfte köpt sig ett eller flera andra hemman än det han själv bebor, böra dessa, därest de utarrenderas, hemfalla under lagens bestämmelser. I detta fall håller naturligen bonden på att övergå till skogsspekulant. Att ilagen uppdraga en skarp skillnad emellan de båda begreppen jordbrukande bonde och idkare av trävarurörelse är knappast möjligt. Men i ett givet fall torde det icke möta någon svårighet att avgöra, om en viss jordägare med avseende på. en viss fastighet är att hänföra till det ena eller andra slaget fastighetsägare, helst som utarrendering av verkliga bondehemman ytterst sällan förekomma i annat fall än att ägaren är omyndig.

Emellertid är det icke alla arrenden av sålunda beskaffad jord, som skola be- Jardkommissio'ncn. VI. 6

• Sida 82
•  Original

handlas enligt lagens bestämmelser. Det fordras också, att arrendet avser jord av den omfattning, att självständigt jordbruk dårå kan idkas. Härmed avser kom- mittén, att den utarrenderade fastigheten är så pass stor, att den lämpar sig att besättas med särskild åbo, samt att dess jordbruk kan bereda åbon och hans familj deras huvudsakliga utkomst. Även på detta begrepp är det naturligen svårt att finna någon tillfredsställande rättslig definition. Men vid lagens till- lämpning i praktiken lärer det väl i de flesta fall med tämligen stor lätthet låta sig göra att bestämma, huruledes i detta avseende ett visst arrende skall betraktas. En upplåtelse av allenast en tomt eller ett mindre jordområde till en arbetare eller hantverkare eller av en särskild äng eller äga, som en när- boende jordbrukare kan behöva till förstärkande av sitt eget jordbruk, eller av en fastighet, som icke äger någon nämnvärd jordbruksjord, faller sålunda tyd— ligen utanför lagens giltighetsområde. Om däremot hela den huvudsakliga in- ägojorden på ett f. d. bondehemman utarrenderas till en närboende hemmans— ägare, måste lagens bestämmelser tillämpas. I detta fall kunde sådant synas mindre nödigt, då arrendatorn i sitt eget hemman besitter ett tillräckligt under- lag för sin sociala och ekonomiska självständighet, men kommittén har dock ansett, att lagen även i detta fall borde vara tillämplig, enär eljest bolagen i stor ut- sträckning kunde komma att genom hemmanens utarrenderande på detta sätt söka undandraga sig vad i den nya lagstiftningen för dem kan vara obekvämt, vilket skulle medföra en avsevärd och föga önsklig minskning i de mindre jordbrukarnas antal. I detta sammanhang bör anmärkas, att det är tänkbart, att en jordägare kan söka kringgå lagen genom att utarrendera jorden i stycken, av vilka intet är så stort, att självständigt jordbruk dårå kan idkas. Detta synes dock icke vara att befara i någon större utsträckning. Ty det är väl icke alldeles så lätt att finna arrendatorer till dylika små jordbitar, och att genom särskilda kontrakt arrendera ut jorden styckevis till samma person, det är ett sådant påtagligt lag- vrängningsförsök, att man väl i allmänhet drager sig därför. Det kan för övrigt ifrågasättas, om icke i sistnämnda fall man är berättigad att fästa sig mera vid det faktiska arrenderandet av fastigheten i sin helhet än vid de särskilda av- talen och alltså kan påfördra, att lagens bestämmelser tillämpas på arrendet.

Huruvida ett arrende faller under ifrågavarande arrendelag eller ej, prövas, när fråga därom väckas, d. v. s. när någon av parterna i strid mot arrendeav- talet vill göra gällande någon rättighet, som han, därest arrendet lyder under denna lag, av lagen tillförsäkrats, oberoende av vad i arrendeavtalet kan vara mellan parterna betingat. Härvid skulle man tilläventyrs vilja anmärka, att det synes mindre lämpligt och ledande till stor osäkerhet, att icke genast vid av- talets upprättande med visshet kan avgöras, huruvida. detsamma är underkastat lagen eller ej. Denna anmärkning har dock icke den vikt, som man vid första påseendet kunde förmena. I verkligheten torde nog fallen i de flesta fall bliva klara. Vill arrendatorn vara säker, att ett arrende behandlas enligt förevarande lag, behöver han blott i avhandlingen utsätta, att samma lag skall vara är upp- låtelsen tillämplig. Med en sådan bestämmelse i ett arrendeavtal kommer näm- ligen även ett arrende, varå lagen eljest under inga förhållanden skulle varit tillämplig, att hemfalla under densamma, åtminstone så länge gällande allmänna bestämmelser om lega icke binda avtalsfriheten.»

Herrar Claeson, Kempe och Lindman föreslogo i reservation, att lag-en skulle hava tillämpning på arrende av jord å landet av den omfattning, att självständigt jordbruk därå kunde idkas, där ej

jorden tillhörde kronan, kommun eller allmän inrättning eller utgjorde fideikommiss;

• Sida 83
•  Original

jorden till'hördle omyndig eller var upplåten till någon, som jordägaren vore i det skyldskap eller det svågerlag, som en] igt lag utgjorde jäv mot domare;

upplåtelsen huvudsakligen avsäga å jorden befintlig industriell an- läggning.

Till utveckling av sin åsikt härutinnan anförde reservanterna:

»De av kommittén uppställda bestämmelser beträffande begränsningen av lagens tillämplighet, synas oss särdeles olämpliga. Vida naturligare och följdriktigare är att göra lagen generell för alla sådana utarrenderade hemman, varå själv- ständigt jordbruk kan idkas, samt att därefter angiva undantagen.

Då lagens ändamål dock ytterst måste vara att betrygga arrendatorns ställning och därigenom höja hans intresse att å den arrenderade jorden nedlägga arbete och kostnad, bör en sådan förmån komma arrendatorer i allmänhet till del. Det synes oss orimligt, att arrendatorn därvid skall vara beroende av, om jorden äges av ett bolag eller en enskild person, som icke bor på fastigheten och besitter den huvudsakligen för att tillgodogöra sig skogsavkastningen, i vilka fall lagen skall tillämpas, eller ock om jorden under andra än ovannämnda förhållanden äges av enskilde, då arrendet är från lagens bestämmelser undantaget.

Dessa i sig självt illa motiverade bestämmelser äro ock så svåra att rätt tolka och så ägnade för försök till kringgående, att de giva anledning till oreda och tvister.

De av oss föreslagna undantag från lagen förestavas däremot av saklig hänsyn till vissa förhållanden. Sålunda kan ju ej vara lämpligt att vid utarrendering av omyndigs jord bestämma en arrendetid, som berövar jordägaren dispositions- rätten av hans fastighet under lång tid, efter det han blivit myndig. Aven vid utarrendering av jord till närskylde är det band, som arrendelagen bjuder, sär— skilt i fråga om arrendetidens längd, ofta allt för hinderligt för eljest naturliga avtal och väl endast undantagsvis av förhållandena påkallat.

De övriga av oss gjorda undantagen torde ej behöva särskilt motiveras. Genom den av oss föreslagna formuleringen hindras ock ett kringgående av lagen, som annars lätt kan äga rum. Dels kan nämligen ett bolag överlåta det hemman, som det icke självt vill utarrendera, på annan person, vilken därefter, oberoende av lagen, utarrenderar detsamma, i vilket fall alltid den frågan måste avgöras, huruvida detta hemman är att betrakta som ett jordbrukshemman eller ett skogshemman, dels kan ock såväl bolag som enskild person genom ägostyck— ning utbryta hemmanets jordbrukslott och i förra fallet indirekt, i det senare direkt, utarrendera endast denna lott. I detta sistnämnda fall kan icke tvivel uppstå om, att den sålunda utbrutna hemmansdelen undandrager sig arrendelagens bestämmelser. »

Herr Lindhagen, som biträdde majoritetens förslag i denna fråga, framhöll i särskilt yttrande:

»Beträffande lagens omfattning så är det av det förut sagda uppenbart, att den endast bör avse jordbruket ä trävaruindustriens hemman. Det är ock missför- hållandena i fråga om dessa jordbruks utarrendering, som föranlett tanken på en särskild arrendelag; och denna lag skall, såsom ovan framhållits, dessutom hava till uppgift att i sin mån medverka till, att just dessa jordbruk må på frivillig- hetens väg åter övergå till självständiga jordbrukare. Att åter för utarrendering av jordbruket å bondehemman stadga andra bestämmelser iNorrland och Dalarna än i övriga riket, därtill finnes ingen giltig anledning. Det skulle tvärt om

• Sida 84
•  Original

Riksdagen 1 9 0 7 .

oftast till och med innefatta en orimlighet att låta den ifrågasatta lagens strängare föreskrifter vinna tillämpning för dylika arrenden, vilka vanligen förekomma endast i följd av ägarens omyndighet, sjukdom, bortresa eller annan dylik en- ledning.»

I den proposition, som förelades 1907 års riksdag, anfördes:

»Såsom av kommittén antytts samt av reservanter inom kommittén och vissa av de hörda myndigheterna ytterligare framhållits, äro bestämmelserna i kommitté- förslagets ] å i viss mån otillfredsställande så tillvida, som det ej i alla fall vid ett arrendes ingående kan vara för parterna klart, om arrendet är sådant, att lagen är dårå tillämplig, eller ej. Sålunda kan det vara ovisst, om en fastighet är sådan, att självständigt jordbruk därå kan idkas, eller om den av ägaren be- sittes huvudsakligen för skogsavkastningens tillgodogörande. Att sålunda lämna parterna i ovisshet om, huruvida deras arrende är underkastat speciallagen eller allenast den allmänna lagen, är uppenbarligen i hög grad vådligt för rättssäker- heten. Det har därför ansetts nödigt att uppställa såsom huvudregel, att lagen är tillämplig, om arrende innefattar inrösningsjord om minst två hektar, och jorden vid arrendeavtalets ingående äges av bolag eller förening för ekonomisk verksamhet eller av enskild person, vilken icke är mantalsskriven å fastigheten »-— tillvaron av dessa förhållanden är nämligen alltid lätt att konstatera — men medgiva att, efter särskild prövning av Kungl. Maj:ts befallningshavande för varje särskilt fall, från lagens tillämpning få undantagas de arrenden, där det arren- derade området, ehuru innehållande minst två hektar inrösningsjord, likväl icke är av omfattning och beskaffenhet att självständigt jordbruk kan idkas därå, eller där jordägaren är enskild person och, ehuru icke mantalsskriven å fastigheten, likväl icke uppenbarligen besitter den huvudsakligen för skogsavkastningens till- godogörande.

Den ifrågavarande huvudregeln har fått sin plats i ingressen. Undantagsbe- stämmelserna hava däremot ansetts lämpligast böra införas i 31 5. I sak inne- bär det nu föreslagna sättet att uppdraga gränserna för lagens tillämplighet ingen avvikelse från vad kommittén i sådant hänseende velat föreskriva.

Med avseende på betydelsen av uttrycket 'mantalsskriven å fastigheten' för- tjänar kanske framhållas, att enskild person naturligtvis kan utan att vara bunden av lagen utarrendera s. k. dagsverkstorp, vilka höra till den fastighet, där han är mantalsskriven. Dessa ingå nämligen såsom delar i fastigheten.»

Lagen utformades alltså sålunda: »— — — — följande bestämmelser skola lända till efterrättelse. där arrendlet omfattar inrösningsjord till en vidd av minst två hektar och jorden vid arrendeavtalets ingående äges av bolag eller förening för ekonomisk verksamhet eller av enskild person, vilken icke är mantalsskriven å fastigheten.

30 å (: nuvarande 31 å).

Visas särskilda omständigheter böra föranleda därtill, att skriftligen upprättat arrendeavtal und-antages från tillämpning av denna lag eller någon dess föreskrift, och innehåller avtalet förbehåll, att medgivande därtill må sökas, ankomme på Konungens befallningshavande i det län, där fastigheten är belägen, att medigiva sådant undantag.

Såsom sådan omständighet, som nu sagts, skall särskilt anses, om det arrenderade området till beskaffenhet och omfattning icke är sådant,

• Sida 85
•  Original

att självständigt jordbruk kan idkas dårå, så ock om jordägaren är en- skild person och det ej är uppenbart, att han besitter det arrenderade området eller fastighet, varav det utgör en del, huvudsakligen för att tillgodogöra sig skogsavkastningen. Vid prövning av frågan, huruvida fastighet besittes för skogsav-kastningens tillg—odogörande eller för an- nat ändamål, skola i samma äga-res hand befintliga, genom ägostyck- ning eller jordavsöndn'ing skilda områden av samma hemman betraktas såsom en fastighet.»

Beträffande propositionens sätt att bestämma de jordägare, som skulle träffas av lagen, framställdes inom riksdagen motioner, dels av herr Lindhagen och dels av herr D. Persson i Tällberg med instämmande av fyra ledamöter av andra kammaren.

Herr Lindhagen yttrade i sin motion (nr 242 inom andra kammaren), att de särskilda jordägare, vilka lagen avsågs att träffa, måtte beteck- nas i närmare överensstämmelse med norrlandskommitténs förslag, och motiverade detta yrkande sålunda:

»Lagen skall gälla för jord, som äges av bolag, förening för ekonomisk verk- samhet och skogsspekulanter. Frågan är här, hur detta skall uttryckas i lag- texten. För bolag och föreningar möter härvid ingen svårighet. Vidkommande enskilda jordägare så är det även lätt att i lagtexten tydligt urskilja de allra flesta verkliga jordbrukarna. Det karakteristiska för skogsspekulanter är näm- ligen att de icke hava bo och hemvist åt sina fastigheter. Förslagen föreskriva därför att jordägare, som är mantalsskriven å fastigheten, icke är underkastad lagen. Någon gång kan möjligen .inträffa, att en skogsspekulant är mantalsskriven å sin fastighet och således undgår lagen. Men detta gör ju mindre, då det kan inträffa endast i sällsynta undantagsfall.

Svårigheten reduceras sålunda till att urskilja även de fall, då en ägare, fastän ej mantalsskriven å fastigheten, dock är att hänföra till jordbrukareklassen. Kom- mittén går här rakt på sak och föreslår, att lagen skall gälla endast för dem, som icke äro mantalsskrivna å fastigheten och tillika uppenbarligen besitta den huvudsakligen för att tillgodogöra sig skogsavkastningen. Propositionen går med framhållande av rättssäkerhetens intresse en annan väg och låter lagen gälla för alla enskilda ägare, som ej äro mantalsskrivna. å fastigheten, men föreskriver att befallningshavande skall på ansökan alltid medgiva undantag, när det ej är uppen- bart, att ägaren besitter det arrenderade området eller fastighet, varav det utgör del, huvudsakligen för att tillgodogöra sig skogsavkastningen.

Skillnaden är således den, att kommitténs förslag låter lagen innehålla vad den skall innehålla samt låter tvistiga fall i vanlig ordning gå till domstol. Pro- positionen åter låter lagen gälla även för fall, som ostridigt ej skola höra under den, men överlämnar åt administrativ myndighet att på särskild ansökan medgiva undantag för den, som ej bör ingå under lagen.

Naturligtvis är kommitténs förslag det principiellt riktiga. Frågan gäller då, om praktiska hänsyn oundgängligen kräva en avvikelse såsom propositionen före- slagit.

I verkligheten har man på ort och ställe utan tvivel mycket lätt att urskilja de fall, som höra under lagen, och dem, som ej höra dit. De händelser, där fastigheten förvärvats för spekulation på skogen, äro typiska. Att hänvisa alla, som ej böra vara med, att gå till befallningshavande vållar besvär och omkost- nader samt måste lätt framkalla missnöje och misstroende mot lagen. Mången '

• Sida 86
•  Original

kommer ock på detta sätt att oriktigt drabbas av lagen. Tämligen svårt blir även för befallningshavande att utan vidlyftigare utredning på avstånd bedöma förhållandet. Atminstone borde man därför minska denna omgång med de av reservanter inom kommittén framhållna fall, då jorden upplåtes till någon, som med jordägaren är i den skyldskap eller det svågerlag, som enligt lag utgör jäv mot domare.

Bäst vore därför, om man kunde bibehålla kommitténs utgångspunkter. Men då ovissa gränsfall obestridligen, om ock mera sällan, kunna uppstå, så vore det ju en utväg att i stället för den föreskrivna prövningen av befallningshavande medgiva kontrahenter, som känna sig ovissa om vilken lag, som skall tillämpas, att på förhand underställa denna fråga någon myndighet. Lämpligast synes det mig vara, att denna myndighet blir domhavande eventuellt med rätt för veder- börande att inom viss tid överklaga hans beslut. Därigenom vinnes ock den fördelen, att en civillagsbestämmelses tolkning förbehålles domare och ej admi- nistrativ myndighet. Vidare hänvisas saken till en myndighet, som är kontra- henterna närmare till hands och bättre känner till orts- och personförhållandena. I tveksamma fall kan domaren ock infordra upplysningar från nämnden eller upp- skjuta sitt avgörande till nästa rättsförhandling, då han kan få tillfälle att erhålla personliga upplysningar av densamma.»

Herr Persson yrkade i sin förevarande motion (nr 213 inom andra. kammaren), att riksdagen måtte besluta sådan ändring av ingressen till lagförslaget, att sista raden, vilken lydde: »eller enskild person, vilken icke är mantalsskriven å fastigheten», utbyttes mot: »eller sådan enskild person tillhörig fastighet, som icke är 'i sambruk med den fastighet, varå ägaren är mantalsskriven». Till stöd härför anfördes, att genom den formulering ingressen hade, skulle en stor del, att icke säga största de- len, av den jord, som hemmansägare i Dalarna ägdie och brukade, vid en eventuell utarrendering komma att falla under lagens bestämmelser, vilket dock tydlig-en icke varit avsikten. Det förhölle sig nämligen så, särskilt i övre Dalarna, där jorden vore mycket styckad, att en hem— mansägare hade del i flera hemman och att den fastighet, varå han vore mantalsskriven, kunde utgöra den minsta delen av hans fastigheter. Det kunde icke uppletas några vare sig juridiska eller praktiska skäl, som skulle kunna anföras till stöd för att fastigheter, som ägdes av en och samma person och som vore i sa'mbruk med varandra skulle falla under särskilda arrendelagen med avsevärt olika innebörd. De förhållanden, som omförmälas i lagens 30 å och som skulle föranleda rätt att påkalla Konungens befallningshavandes prövning angående undantag från lagens tillämpning, vore knappast hänförliga till de nu påvisade om- ständigheter. Och den proceduren skulle i alla händelser medföra onö- dig tidsutdräkt och kostnad.

I sitt utlåtande (nr 60) fann lagutskottet sig höra i rättssäkerhetens in- tresse och .av praktiska hänsyn tillstyrka, att det sätt, varpå propositio- nen betecknade dle enskilda skogsspekul-anter, vilkas jord av lagen skulle träffa-s, bonde bibehållas. Skulle någon osäkerhet uppstå, hur lagen i detta fall borde fönstås, erbjöde 30 å i förslaget ett enkelt medel att få densamma hävd. Emellertid fann utskottet de skäl, herr Persson an- fört för sitt yrkande, beaktansvärda, och fogade utskottet därför till lag- förslagets ingress följande tillägg: »eller å fastighet, som är i sambruk med densamma».

• Sida 87
•  Original

Angående omfattningen av de jordbruk, å vilka lagen borde tilläm— pas, framställdes sär-skilda yrkanden, dels av herr Lindhagen och dels av herr Fahlén.

Även i denna del yrkade herr Lindhagen, att norrlandskommitténs förslag måtte närmare följas, och anförde till stöd härför: Meningen vore, att arrendelagen skulle avse endast. dessa självständiga bondebruk, som förvärvats av bolag och enskilda skogsspekulanter. På ort och ställe kunde aldrig eller högst sällan någon tvekan upp-stå om vad man menade. Det vore de gamla bondgårdarna med egen jordbruksekonomi, som skulle bibehållas och småningom återföras till självständiga ägare. Kommitténs förslag ginge även i detta fall rakt på sak och stadgade, att lagen skulle avse jord på landet av den omfattning, att självständigt jordbruk därå kunde idkas. Propositionen åter sökte även här i rätts— säkerhetens intresse komma till samma mål på en omväg. Det stad— gades sålunda, att lagens bestämmelser skulle lända til-l efterrättelse, när arrendet innefattade inrösningsjord till en vidd av minst två hektar. Men tillika föreskrevs, att befallningshavande skulle på ansökan alltid medgiva undantag om det arrenderade området till beskaffenhet och omfattning icke vore sådant, att självständigt jordbruk kunde idkas därå. Samma principiella och praktiska skäl, som talade mot propo- sitionens närmast här ovan angivna förslag, vidlådde även den här omhandlade bestämmelsen. De praktiska olägenheterna komme helt visst att bliva ännu mycket större, därest propositionens stadgande i det under nämnda punkt avhandlade ämnet ej förändrades till större över- ensstämmelse med kommittéförslaget. Man gjorde normerande för lagen något helt annat, än som ostridigt skulle vara dess norm i nu förevarande punkt. Två hektar vore dessutom något godtyckligt samt för litet på vissa orter och enligt vad det blivit sagt ibland för mycket, varpå exempel kunde hämtas från Dalarna. En sådan lag måste vara ägnad att lätt framkalla mycket missnöje. Kommittéförslagets ut- gångspunkter syntes därför böra helt bibehållas.

Herr Fahlén yrkade i sin motion (nr 60 inom första kammaren) att den i propositionen föreslagna minimiarealen måtte höjas till fyra hek- tar. Till stöd härför anförde motionären, att det knappast torde ens un- dantagsvis kunna påvisa-s, att på enså liten jo-rdvidd som två hektar in- rösningsjord i Norrland kunde idkas självständigt jordbruk, vilket emel— lertid vore en av förutsättningarna för lagens tillämplighet. Norrlands- kommittén hade själv framhållit, att inägorna på ett norrländskt hem- man i regel vore otillräckliga för att giva full besuttenhet åt sin bru- kare. Om alla arrendeuplplåtelser av dylika smärre jordbitar skulle underställas Kungl. Maj:ts befallningshavandes prövning för att even- tuellt fritagas från lagens föreskrifter, skulle därav förorsakas såmycken omgång och besvär, att det vore fara för att upplåtelser av sådant slag, vilka mången gång kunde vara synnerligen önskvärda, icke komme till stånd. Detta vore dock olyckligt. Motionären för-menade nämligen, att just vid" upplåtelser av smärre j—ordlägenheter formerna borde göras så lindriga som möjligt, på det att. jorden kund'e lätt och behändigt komma i en brukares hand, och det syntes motionären alltså högeligen önskvärt, att ifrågavarande minimiareal höjdes till åtminstone fyra hektar.

Lagutskottet ansåg, med åberopande av de skäl som i propositionen anförts, att företräde borde givas åt den av Kungl. Maj:t valda vägen, att i stället för uttrycket självständigt jordbruk borde införas viss mi—

• Sida 88
•  Original

Riks- dagarna 1908 0.

1909.

J ordunder- sökningen.

nimiareal. På grund av de i herr Fahléns motion anförda skäl fann utskottet riktigt tillstyrka, att sagda areal sattes till fyra hektar. Ut- skottets förslag blev alltså, att bestämmelsen i fråga borde erhålla den lydelse, att lagen skulle lända till efterrättelse, där arrendet omfattade inrösningsjord till en vidd av minst fyra hektar. Den föreslagna anord- näilgen om medgivande av undantag från lagens giltighet godkändes av 11 ottet.

Utskottets förslag i dessa punkter upptog-os sedermera i propositio- nerna till 1908 och 1909 års riksdagar och biföllos av sistnämnda års riksdag sgmt återfinnas i den promulgerade lagen i ingressen till lagen och i 31 .

I jordundersökningens betänkande framhölls, att en social arrende- lagstiftning borde till en början avse vissa arrendatorer av smärre jordbruk på hemman och hemmansdelar, även då detta utgjorde fastig— hetens gårdsbruk. Dit hörde s. k. bolagsarrendatorler på skogshemman, som förr i tiderna tillhört en självägande bondebefolkning, men sedan kommit i bolags ägo. Därmed vore jämställda enahanda arrenden av hemmansbruk, tillhörande enskilda skogsspekulanter, ävensom säker— ligen en del gårdsbruk, lydande under fideikommiss och liknande större jordbesittningar. Vidare hörde hit de flesta torparrenden och därmed jämförliga mindre lägenhetsbruk, som blivit utarrenderade. Därefter heter det i betänkandet:

»Det ligger i sakens natur att en social arrendelagstiftning måste omfatta de svagast ställda brukarna. Detta är också fastslaget i den finska författningen och torpkommissiouen gjorde för sitt fall ej heller något undantag. Norrlands- kommittén gick på grund av sitt uppdrags begränsning icke så långt, men för- ordade att lagen skulle gälla jord på landet av den omfattning, att självständigt jordbruk därå kunde idkas under förutsättning dessutom att jorden tillhörde bo- lag eller enskild skogsspekulant. Med självständigt jordbruk menades alla så- dana brukningsdelar, därå enligt ortens förhållanden ett s. k. bondejordbruk id- kades och kunde anses såsom innehavarens huvudsakliga näring, oavsett om det måste stödjas av biförtjänster. Detta förslag omfattade sålunda alla med små- bondejordbruk jämförliga arrenden och således en stor del eller kanske den största delen av torp, men däremot icke backstuguområden och därmed jämför- liga torp. När lagen sedan genomfördes bestämdes emellertid tillika, att den endast skulle gälla för arrenden med minst fyra hektar inrösningsjord. Här- igenom ha en myckenhet med småbondejordbruk jämförliga arrenden och de flesta torp uteslutits från lagens tillämpning.»

Sedan de sakkunniga närmare utvecklat skäl för att enligt deras upp— fattning en social arrendelag snarast möjligt måtte komma till stånd för hela riket, föreslog—o de, såsom i den historiska översikten framhållits, att i avvaktan härpå den norrländska arrendelagen måtte vinna tillämp- ning även för Värmlands län. Emellertid borde härvid dock i norr— land'slag'ens föreskrifter två modifikation-er för Värmland äga rum. För det första vore i hela Värmlands län inägoaruealerna till de jordbruk, varpå lagen borde vinna tillämpning, genomgående så obetydliga, att säkerligen största delen av dem icke skulle falla under norr-landslagen med dess föreskrifter om en areal inrösningsjord av minst 4 hektar såsom villkor för lagens tillämpning. Arealen borde därför nedsättas till åt- minstone på sin tid i regeringspropositionen förordade 2 hektar. Å

• Sida 89
•  Original

andra sidan utgjonde sydligaste delen av Värmland en övergångstrakt så att säga till de sydsvenska jordbruksförhållandena. Där förekomme till skillnad från i Norrland ett avsevärt antal enskilda tillhöriga går- dar med större jordbruk samt även ut-arrenderat bolagsjordbruk, som till omfattningen vore jämställt med sådant jordbruk. Då det icke vore meningen, att en social arrendelag skulle vinna tillämpning även på arrenden till sådana större gårdar, borde för Värmland lämpligen stad- gas även ett maximum inrösningsjord för vilken lagen skulle tillämpas och föreslogo de sakkunniga det till 20 hektar.

De sakkunniga, som tillkallats för att undersöka verkningarna av den norrländska vanhävdslagstiftningen, hava givetvis ägnat sin uppmärk— samhet åt frågan om bestämningen av lagstiftningens räckvidd. De sakkunniga hava utgått ifrån att lagstiftningen bör gälla allenast fastig— heter, tillhöriga sådana jordägare, som icke äro att hänföra till den verkligt jordbrukande befolkningen. De framhålla vidare, att under- sökningen ej utvisat annat än att lagstiftningen allt fortfarande bör gälla de jordägare, som äro de huvudsakliga idkarna av trävaruin— dustrien i Norrland och Dalarna, nämligen bolagen ävensom föreningar för ekonomisk verksamhet, i den mån sådana förekomma. Någon am— leduing att göra undantag för bolag, som icke driva trävarurörelse, förekomme nu lika litet som förut. Att lagstiftningen borde träffa enskild fastighetsägare, vilken icke vore mantalsskriven å fastigheten eller å fastighet, som vore i sambruk med densamma, vore också utan vidare klart, i den mån denna bestämmelse avsåg enskilda idkare av trävarurörelse, s. k. enskilda skogsspekulanter. Intet hade i det åväga- bragta undersöknmgsmaterialet blivit så enstäm'migt intyga-t, som just att de enskilda skogsspekulanterna allmänt skötte sina jordbruk på ett synnerligen dåligt sätt; att det erfordrades särskild lagstiftning, som hindrade denna grupp av jordägare att vanvårda sina jordbruk, vore tillräckligt tydligt. Och ehuru undersökningen, såvitt den angår arren- datorerna-s ekonomiska och sociala villkor, först och främst kommit att röra sig om bolagsarruendato'rer—na, kunde det antagas såsom visst, att arrendatorerna å de enskilda skogsspekulanternas hemman vore i än högre grad än bolagsarrendatorerna i behov av det stöd och den hjälp från det allmännas sida, som norrländska arrendelagen innebure. Det framstode därför såsom oeftergivligt, att bestämningen i lagarna av ifrågavarande kategori jordägare skedde på ett så tydligt sätt, att någon möjlighet för dem att på grund av lagar-nas otydlighet i denna del und— gå lagarnas tillämplighet icke förefunnes. Genom bestämmelsen ri ar— rendelagen, att densamma skulle tillämpas, där den arrenderade jorden vid arrendeavtalets ingående ägdes av enskild person, vilken icke vore mantalsskriven å fastigheten eller å fastighet, som vore i sambruk med densamma, syntes vara på ett fullt tillfredsställande sätt sörjt för, att någon tveksamhet ej kunde uppstå i frå-ga om, vilka enskilda jordägare, som berördes av sagda lag. Om en person vore mantalsskriven å en fastighet eller icke, vore alltid möjligt att konstatera, liksom ock före- fintligheten av sambruk mellan två eller flera fastigheter.

Vad angår den i den norrländska arrendelagen fastslagna arealgräu— sen, framhålla de sakkunniga, att denna är långt ifrån tydlig. Areal- bestämningen är hänförd till begreppet inrösningsjord, och har härige- nom bestämningen försvagats, eftersom uttrycket inrösningsjord långt ifrån utgör ett tydligt begrepp.

Undersök- ningen angående verknin- garna av den norr- ländska vanhävds- lagstift- ningen.

• Sida 90
•  Original

De sakkunniga framhålla härutinnan, att den lagligt gällande defini- tionen på begreppet inrösningsjordl återfinnas i 69 & skiftesstadgan den 9 november 1866, där det heter: »Såsom inrösningsjord beräknas: odlings— bara tomtplatser, trädgårdar, duglig åker och äng, jämte all den skogs— och betesmark, samt de kärr-mossar eller myrar, som till åker eller äng med fördel eller nytta kuima odlas och i övrigt hava sådant läge, att de, utan någon delägares verkliga lidande, kunna med den övriga in- rösningsjonden i skiftet ingå.» Beträffande rtomrtplatser, trädgårdar, åker och äng förelåge — anföra de sakkunniga — ingen tvekan; dessa ägoslag vore av den beskaffenhet, att de tydligen skilde sig från annat ägoslag. Annorlunda ställde sig saken vad anginge till odling tjänlig skogs- och betesmark samt kärr, mossar eller myrar. Någon tydlig skill— nad mellan å ena sidan skogs— och betesmark, kärr, mosse eller myr, som vore till odling tjänlig, och å andra sidan samma slags mark, som icke vore till odling tjänlig, funnes i många fall icke. För att få fram denna skillnad erfordrades sämskild undersökning av markens naturliga art, yarjämte också, jämlikt bestämmelse i den åberopade paragrafen, hän- syn skulle tagas till markens läge. Beslut härom träffades vid skiftes- förrä-thning. Det vore tydligt, att, då vid avgörandet av vad utav en utarrenderad fastighets område vore att anse såsom inrösningsjord, hän— syn skulle tagas till sådana omständigheter som markens naturliga art och dess läge eller över huvud taget till markens tjänlig-het för odling, i många fall osäkerhet i detta hänseende komme att göra sig gällande och att förty det ingalunda alltid vore utan vidare klart, om en fastig- het innehölle en viss areal inrösnings-jord eller icke. Härav följde äter den olägenheten, att i åtskilliga fall arrendatorerna komme att sväva i ovisshet, om deras arrendeavtal skola bedömas efter norrländska arren- delagen eller efter allmänna nyttjanderättslag—en. Ovissheten fram- trädde i de ingalunda sällsynta fall, då åker— och ängsarealen icke upp- .ginge till fyra hektar och då således frågan om norrländska arrende— lagens tillämplighet å avtalet bleve beroende pä, om fastigheten därut- över innehölle annan mark, som vore att hänföra till inrösningsjord. Att en sådan ovisshet om efter vilken lag ett avtal skulle bedömas be— hövde råda, måste anses som synnerligen betänkligt. Men härutöver medförde det sätt, varpå bestämningen av de fastigheter, som skulle falla under norrländska arrendelagen, skett, en ytterligare oegentlighet av mera reell innebörd. En fastighet kunde bestå till en ringa del av åker och äng, exempelvis sammanlagt ett hektar, och till större delen av sk-ogs— och betesmark, som på grund av sin beskaffenhet och sitt läge borde anses såsom till odling tjänlig och vilken alltså vore att räkna till inrösningsjord. Uppginge inrösningsjorden i sin helhet till fyra hektar, fölle fastigheten under norrländska arrendelagen. En annan fastighet kunde bestå av tre hektar åker och äng, under det av fastig— hetens övriga ägor, om sådana över huvud funnes, intet vore av beskaf— fenhet att böra betraktas såsom inrösning-sjord. Denna fastighet fölle icke under lagen i fråga utan under allmänna nyttjanderättslagen. En fastighet, som således beträffande den mark — åker- och ängsarealen — vilken bildade fastighetens egentliga jordbruk vore relativt mindre, träffades av norrländska arrendelagens bestämmelser allenast på grund av den omständighet, att viss del av till fastigheten hörande skogs— och betesmark vore att anse såsom inrösningsjord, under det att en annan fastighet, ehuru relativt större till åker- och ängsarealen, icke träffades

• Sida 91
•  Original

av lagen ifråga. Klart vore, att detta icke vore överensstämmande med lagens syfte.

Frånsett den nu avhandlade oegentligheten ansåge de sakkunniga även av andra skäl, att arealbestämningen vore otillfredsställande. Un— dersökningen hade ådagalagt att av de utarrenderade bolagsfastiglhe— terna ända till 68 procent och av de utarrenderade fastigheter, som till- hörde enskilda, ej dårå mantalsskrivna personer, 23 procent, icke inne- höllo inrösningsjord till en vidd av fyra hektar och sålunda voro u-te— slutna från lagens tillämplighet. Detta utgjorde enligt. de sakkunnigas mening en väsentlig brist hos lagen. Det kunde ej anses riktigt, att av arrendatorerna just de, som mest voro i behov av lagstiftningens stöd, undandr—oges detta, under det att andra, redan förut bättre lottade ar- rendatorer komme i åtnjutande därav. Enligt de sakkunnigas mening borde vid bestämmandet av norrländska arrendelagens räckvidd arealen av den jord, som omfattas av arrendeavtalen, alldeles lämnas åsido. Det avgörande i detta hänseende borde vara uteslutande det ändamål, vartill den arrenderade jorden vore avsedd att användas av arrendatorn. Vore ändamålet med arrendeupplåtelsen »idkand'e av jordbruk, borde lagens bestämmelser komma i tillämpning, oavsett om upplåtelsen avsåge ett större eller mindre område. Hade åter upplåtelsen skett för annat ända-- mål än idkande av jordbruk, funnes ingen anledning att å avtalet till- lämpa ifrågavarande lags mot jordägaren stränga bestämmelser. Gåves åt norrländska arrendelagen sådan räckvidd, syntes de syftemål, vilka lagen vore avsedd att tjäna, bliva i möjligaste mån tillgodosedda. Samt- liga jordbruksarrendetorer å trävarui—ndustriens fastigheter inom det bestämda territoriet, oavsett huruvida de arrenderade s. k. självständiga jordbruk eller allenast små juordtorp, komme i åtnjutande av de sär- skilda förmåner, som sagda lag tillförsäkrar arrendatorerna. Även ar— rendatorerna av mindre fastigheter eller jordområden finge sålunda en säkrare och gentemot jordäga-rna självständigare ställning och bleve i tillfälle att åt sina jordbruk ägna erforderlig omsorg. På detta sätt komme lagen att. i högre grad än vad nu vore förhållandet bliva vad den vore avsedd att vara, nämligen en socialpolitisk lag till skydd för de ekonomisk-t svagaste jordbrukarna, och på samma gång innebure den möjlighet till jordbrukets förbättrande ej blott å de större fastig- heterna utan även å de mindre. Någon tveksamhet om lagens tillämp— lighet i de speciella fallen behövde endast undantagsvis uppkomma.

På dessa skäl föreslog-o de sakkunniga, att i ingressen orden »där ar— rendet omfattar inrösningsjord till en vidd av minst fyra hektar», måtte utbyta-s mot orden »där ändamålet med arrendet är idkande av jord— bruk».

Såsom i den allmänna motiveringen närmare omförmälts avser före- varande lagförslag i likhet med norrlandslagen först och främst fastig- heter, tillhöriga bolag och ekonomiska föreningar, samt vidare fastig- heter, tillhöriga s. k. enskilda spekulanter. I fråga om sistnämnda kate- gori har i huvudsaklig överensstämmeISe med norrlandskommitténs för— slag upptagits bestämmelsen, att lagen skall gälla enskild person, vilken icke är mantalsskriven å fastigheten i fråga eller å därmed sambrukad fastighet och uppenbarligen besitter densamma huvudsakligen för att tillgodogöra sig skogs—avkastningen eller eljest i spekulationssyfte. Att härutinnan följa den förebild, som finnes i den promulgerade lagen,

J ordkom- missionen.

• Sida 92
•  Original

har kommissionen ansett mindre lämpligt. Frånsett det. principiellt oriktiga i ett system som tvingar den, som man ej vill träffa med lagen, att söka dispens för att bliva fri från dess verkningar, känner sig kom— missionen icke övertygad om att ett dylikt system är påkallat av prak- tiska hänsyn. I verkligheten h—ar man på ort och ställe utan tvivel mycket lätt att urskilja de fall, som böra höra under lagen och dem, som ej äro där-med avsedda. De händelser, där fastigheten förvärvats i spekulationssyfte, torde i allmänhet vara typiska. Att hänvisa alla en— skilda personer, vilka lagen ej bör avse, att söka dispens vållar besvär och omkostnader samt måste lätrt frammana missnöje och misstroende mot lagen. Särskilt torde detta bliva förhållandet, då lagstiftningen av- ser riket i dess helhet. Mången .torde ock komma på detta sätt att orik- tigt drabbas av lagen.

Lagen den 25 juni 1909 angående uppsikt å vissa jordbruk i Norrland och Dalarna bestämmer likaledes de enskilda jordägare, som beröras av lagen, i huvudsaklig överensstämmelse med vad kommissionen före- slagit. Enligt 1 å i sagda lag skall lagen avse fastighet, som tillhör en— skild person, Vilken uppenbarligen besitter densamma huvudsakligen för att tillgodogöra sig skogsavkastningen och icke är mantalsskriven å fastigheten eller å fastighet, som är i sambruk med densamma. Emel— lertid har den av herrar Wihlborg och Nilsson verkställda undersök- ningen angående verkningarna av den norrländska vanhävd—slagstift— ningen givit vid handen, att stor tvekan gjort sig gällande vid lagens tillämpning i fråga om enskilda personers fastigheter. På grund av det för lagens tillämplighet å dylika fastigheter uppställda villkoret, att fastigheten skall av ägaren besittas huvudsakligen för skogsavkast—' ningens tillgodogörande, har i åtskilliga fall, då det varit uppenbart, att vanhävd förelegat, antingen j-ordbru-kskommissionen funnit sig för- hindrad att ingripa, enär ägaren icke ansetts besitta fastigheten för skogsavkastningens skull, eller också, sedan talan om vanhävdens av- hjälpande blivit vid domstol anhängiggjord, domstolen av enahanda skäl ogillat denna talan. Det har sålunda ansetts, att ingripande av jordbrukskommissionen icke kunde äga rum, då fastighetens skog redan varit totalavverkad eller då vid förvärvet av fastigheten avverkningsrät— ten till skogen varit genom intecknat kontrakt upplåten till annan än den nye ägaren. I allmänhet synes uppfattningen vara den, att deras avsikt att tillgodogöra sig skogsavkastn—ingen måste hava blivit på något sätt i handling manifesterad. Genom denna tolkning av lagen hade de mest flagranta vanhävdsfall undandragits åtgärd från jordbrukskom— missi-onernas sida. Det hade genom den verkställda undersökningen kon— staterats, att just i fall, då skogen till en fastighet totlalavverkats och således varit utsatt för vanvård, ofta upprörande vanhävd även av fastighetens jordbruk före-läge. Och det vore enligt de sakkunnigas åsikt vidare tydligt, att, därest ingripande mot en jordägare, som be- sitter en skogsfastighet, skulle få äga rum först sedan han börjat verk—- ställa skogsavverkning, vanhävden kunde hava tagit en sådan omfatt- ning, att dess avhjälpande vore betydligt försvårat eller måhända rent av omöjliggjort. Ett. sådant sakernas tillstånd borde icke få fortfara. En- ligt de sakkunnigas mening borde därför åt uppsiktslagen givas sådan räckvidd, att den drabbade varje enskild fastighetsägare, vilken icke är mantalsskriven å fastigheten eller å fastighet, som är i sambruk med

• Sida 93
•  Original

densamma, oavsett om han besitter fastigheten för att tillgodogöra sig skogsavkastningen eller icke.

Vad de sakkunniga sålunda framhållit angående tolkningen av uppsiktslagens definition har kommissionen ej ansett sig böra lämna obeaktat, då det varit fråga om att bestämma de enskilda jordägare, som äro avsedda att drabbas av den sociala arrendelagen. Då emeller- tid kommi-ssionen, såsom ovan omförmälts, föreslagit att arrendelagen skall vara tillämplig ej blott när en fastigh et innehaves huvudsakligen för tillgodogör-ande av .skogsavkastningen utan även när den besittes i annat spekulaltionssyfte torde faran för att liknande missförhållande skall framträda vid tillämpningen av denna lag vara undanröjd.

Det torde icke vara en alltför sällsynt företeelse att en skogsägare lå— tit ägostycka sitt hemman därvid skogs-tillgångarna tilldelats en lott och den huvudsakligaste inägojorden en annan lott. Den sistnämnda lotten har i allmänhet mtarrenderats i avbidan på att vederbörande komme att finna en lämplig köpare. Då emellertid denna lott har karaktär av en kameralt fristående hemmansdel har kommissionen befarat, att tve- kan kunnat uppstå, huruvida lagen skulle vara tillämplig å arrendet eller ej. Man torde törhända kunna förfäkta att denna hemmansdel ej innehades i spekulationssyfte, då skogen, det egentliga spekulations- objektet, ej f-unnes dårå. För undanrödjande av en sådan ovisshet an— gående lagens tillämplighet har, i överensstämmelse med den norrländ- ska arrendelagen, i förslagets 1 % upptagits bestämmelse, om att i samma ägares hand befintliga genom ägostyekning skilda områden av samma hemman skola betraktas såsom en fastighet, då det gäller att bedöma, huruvida fastigheten besittes i spekulationssyfte. Samma regel har kom- missionen ansett böra gälla för det fall att en genom jordiavsöndring skild del av en fastighet återförenats med huvudfastigheten. Även i detta fall torde de båda fastigheterna med fog kunna betraktas såsom en helhet.

Såsom i d'en allmänna motiveringen framhållits, skall arrendelagen avse jämväl under huvudgård lydande hemman, hemmansdelar och torp samt. därmed jämställda mindre jordbrukslägenheter, även om de ägas av andra enskilda personer än spekulanter. Att i lagtexten meddela närmare bestämmelser angående graden av den avhängighet, vari den arrenderade fastigheten skall stå till annan fastighet för att den senare skall anses hava egenskapen av huvudgård, låter sig näppeligen på ett tillfreds-ställande sätt göra. Frågan löses bäst på tillämpningens väg i enlighet med förhandenvarandle naturliga förhållanden.

Såsom .av den allmänna motiveringen framgår, är den sociala arrende-- lagen ej avsedd att tillämpas å rena affärsarrenden. Vid dylika ar- renden kan ej arrendatorn anses vara i den osjälvständiga ställning i förhållande till jordägaren, att sådana särskilda bestämmelser till skyd- dande av hans rätt som den sociala arrendelagens kunna anses befogade. Givetvis möta stora vanskligheter, då det gäller att avskilja dessa s. k. affärsarrenden från de arrenden, å vilka den föreslagna lagen skall äga till- lämpning. Kommissionen har ansett, att gränsen bör dragas vid arrenden, som omfatta mera än 25 hektar odlad jord. Är detta fal-let, omfattas arren- det ej av den föreslagna lagen. Emellertid torde ej kunna förnekas, att även om arrendet avser mindre än 25 hektar odlad jord, omständigheterna kunna vara av den beskaffenhet, att inga sådana särskilda hänsyn äro förbanden, som berättiga till den sociala arrendelagens skydd. I dy-

• Sida 94
•  Original

lika fall bör det givetvis stå kontrahenterna fritt att hos jordkommis- sionen i länet enligt 4 © ansöka om att arrendet unldantalges från den so- ciala arrendelagens tillämpning.

Enligt kommissionens mening bör den sociala arrendelagen avse alle- nast arrende av jord av den omfattning, att en arrendator med medel— stor familj kan hämta sin huvudsakliga bärgning av därå drivet jord— bruk. Upplåtelser av rena arbetarelälgenheter böra sålunda ej falla där— under. Emellertid torde det ej kunna förnekas, att det mången gång torde utan mera ingående undersökning vara ovisst, huruvida ett ar— rende är av den omfattning, att det bör falla under lagen. Att sålunda lämna parterna i ovisshet om, huruvida deras arrende är underkastat speciallagen eller allenast den allmänna lagen, har kommissionen ansett vara synnerligen otillfredsställande. Kommissionen har därför ansett nödigt att i likhet med vad förhållandet är i den norrländska arrende- lagen föreskriva viss minimigräns för de arrenden, som lagen skall av- se. Denna minimigräns har satts till arrenden, som omfatta minst 4 hektar inrösningsjord eller minst 2 hektar odlad jord. Arrenden av mindre omfattning falla sålunda ioke under lagen. De anmärkningar, Vilka såsom ovan omförmälts av herrar Wihlborg och Nilsson fram- ställts mot den .i den norrländska arrendelagen stadgade minimigränsen torde med'. den jämkning, som av kommissionen sålunda föreslagits, för- lora sin största betydelse. Det torde vara. ytterst sällsynt, att arrende, som enligt kommissionens uppfattning bör falla under lagen, icke om- fattar minst 4 hektar inrösningsjord eller 2 hektar odlad jord.

Skulle ett jordbruk, som är av den omfattning att lagen enligt vad nu sagts är tillämplig därå, likväl ej vara av den beskaffenhet, att det lämnar huvudsaklig bärgning åt en medelstor arrendatorsfamilj, äger jordkommissionen i länet på. ansökan medgiva, att det undantagas från lagens tillämpning. Bestämmelse härom är intagen i 4 %.

Slutligen hava från lagen-s tillämpning undantagits avtal mellan när- mare anförvanter. Grunden till detta undantag torde ej tarva särskild motivering.

55.

Huruvida ett arrendeavtal faller under ifrågavarande lag eller ej, prövas, när fråga därom väckes, d. v. s. när någon av parterna i strid mot arrendeavtalet vill göra gällande någon rättighet, som han, därest arrendet lyder under denna lag, av lagen tillförsäkrats, oberoende av vad i arrendeavtalet kan vara mellan parterna betingat. Den prövande myndigheten torde oftast i sista hand bliva domstol. Det är sålunda kontrahenternas ensak att vid arrendeavtalets ingående bedöma, hu ru— vida lagen är tillämplig eller ej. Detta torde emellertid understundom ställa sig ganska vanskligt. Ioke utan fog lärer man kunna invända, att det är mindre lämpligt och ledande till stor osäkerhet, att icke genast vid avtalets upprättande med visshet kan avgöras, huruvida det faller under lagen eller ej. För att i görligaste mån undanrödja dessa olägen- heter har kommissionen föreslagit, att jordkommissionerna i länet skola äga att på ansökan meddela förklaring, huruvida lagen är å visst al'- nendeavtal tillämplig. Har jordkommissionen förklarat att så ej är fallet, äger detta bindande verkan för framtiden. Jordägaren behöver sålunda ej befara att vid en framtida tvist domstol skall komma till ett annat resultat. .

• Sida 95
•  Original

69.

I likhet med den norrländska arrendelagen har i förslaget upptagits bestämmelser om att arrendeavtal skola upprättas skriftligen, att samt- liga villkor, som betingas, skola upptagas i avhandlingen samt att änd- ringar och tillägg, som ej avfattats skriftligen, skola vara utan verkan.

Vad sålunda lagfästs, torde ock, såsom av kommissionens enquéte framgår, tidigare hava i allmänhet praktiserats. De muntliga avtalen hava alltmera kommit ur bruk. Enda-st vid utarrendering av mindre torp torde numera muntliga avta-l förekomma i någon större utsträckning. Att genom särskilt muntligt avtal ändring vidtagits i upprättat skrift— ligt kontrakt, har också varit mindre vanligt. Däremot har det i stor utsträckning förekommit, att ett skriftligt arrendeavtal komplettera-ts genom ett muntligt. Detta har exempelvis varit fallet, då fråga varit om sådana förhållanden, som varit särskilt beroende av mer tillfälliga och under olika år växlande omständigheter. Beträffande sådana för— måner, som rätt till bete, tillåtelse till s. k. dikesslog eller till sjöslåtter eller till att hösta skogsängar komma sålunda muntliga avtal till använd- ning i stor omfattning. Frågor om jordens hävd och skötsel, brytande av mark för nyodling, .rätt till att från jordäganen få låna dragare för jor- dens brukande, tillåtelse att få avyttra foder e. (1. regleras även istor ut— sträckning genom muntlig överenskommelse. Detsamma gäller ofta nog nybyggnader, större reparationer eller mer omfattande jordförbättr ringar, som arrendeta'garen utför utan att det skriftliga avtalet ålägger honom dylikt.

Huru önskligt det än vore att alla arrendeavtal atv-fattades skrift— ligen, har dock kommissionen icke ansett sig kunna stanna vid att ab— solut kräva denna form för att arrende skall föreligga. Man kan ej underlåta att medelst lagbestämmelserna reglera jämväl det förhål— lande, som uppstår, då någon efter överenskommelse med annan faktiskt bruk-ar dennes fastighet utan att någon skriftlig hand-ling därom upp- rättats. Sådant skulle medföra att just de brukare, som behövde det största rättsskydldet, bleve i saknad därav. Man måste nämligen alltid räkna med att åtskilliga arrendatorer av okunnighet om lagen alltjämt avsluta muntliga avtal.

Andra stycket av paragrafen omhandlar det fall, att en arrendator tillträtt sitt arrende utan att arrendekontrakt upprättats. Bestämmel— sen överensstämmer med andra stycket av 1 å i den norrländska arrende- lagen. Arrendatorn äger påfordra att arrendeavtalet blir skriftligen bekräftat. Vägrar jordägaren att utgiva arrendekontrakt, då det på.-'- fordras, äger arrendatorn draga frågan till domstol, som stadfäster ar— renderätten sådan densamma enligt vad om avtalet kan utredas och denna lag överensstämmer finnes böra lagligen bestämmas.

7å.

I denna paragraf avhandlas frågan om arrendetiden. Enligt 2 kap. 2 å i lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom gäller, att arrendeavtal skall avslutas på viss tid eller ock för arrendatorn; livstid, dock att där upplåtelsen angår fideikommiss, boställe eller annan fastighet, varöver upplåtaren icke äger förfoga utöver sin egen besitt-

Allmänna arrende- lagen.

• Sida 96
•  Original

ningstid, upplåtelsen jämväl må kunna ske för sådan tid. Är icke ar— rendetiden så bestämd, som nu sagts, skall avtalet anses ingånget för en tid av fem år. Längsta arrendetiden är enligt 1 kap. 1 5 50 år. Upp- låtelse pä läng-re tid är ej bindande. Har upplåtelse skett för arrenda- torns livstid är dock avtalet gällande, ändå att 50 års gränsen över— skrides.

Häri uttalas sålunda den viktiga regeln, att arrendeavtal för obestämd tid vare sig med eller utan viss uppsägningstid äro förbjudna. I sina motiv framhöll lagberedningen, att det måste betraktas såsom ett av arrendelagstiftningens viktigaste önskemål, att arrendatorn alltid hade sig tillförsäkrad en fullt bestämd, ej alltför kort besittningstid. Osä- kerheten i besittningen av den arrenderade jorden kunde icke undgå att i viss mån verka förlamande på arrendator-ns vilja och förmåga att uppdriva jordbruket och tryckande i personligt avseende. För dåva- rande förekom'me, särskilt i fråga om torp och andra mindre jordlägen- heter, utarrendering på obestämd tid i ej obetydlig utsträckning. Stundom stadgades uttryckligen, att upplåtelsen gällde allenast tills- vidare; mer vanligt vore emellertid, att väl en viss arrendetid i avtalet utsattes, men att jordägaren förbehölle sig rätt att när som helst upp— säga avtalet. Osäkerheten vore för arrendatorn i själva verket lika stor i senare fallet som i det förra. Förevarande bestämmelser avsåge att härför råda bot. Såsom allmän regel uppställdes att utarrendering skulle ske för viss tid. Man finge emellertid icke lämna obeaktazt, att fak— tiskt arrendeavtal kunde komma att slutas utan att de sålunda givna standgandena iakttogos. Att utan vidare förklara ett sådant avtal ogil- tigt skulle vara stridande emot lagstiftningens syfte. Erforderlig trygg- het bereddes däremot arrendatorn, om genom föreskrift i lagen viss gil— tighetstid i dylika fall tillades avtalet-. Denna tid hade beredningen ansett lämpligen kunna bestämmas till fem år.

Någon viss minimitid för arrendeupplåtelser finnes icke bestämd i allmänna arrendelagen. Lagbered-ningen anförde härom i sina motiv:

»De grunder, vilka över huvud kunna åberopas för arrendetidens fixering, för- anleda jämväl att arrendetiden icke bör sättas alltför kort; och det kunde där- för ifrågasättas, huruvida icke lagen borde tillika stadga en viss minimitid för arrende. Också har man sett det förslag framställt, att arrendetiden aldrig borde få sättas kortare än att den fullt motsvarade den vanliga omloppstiden vid ett ordnat skiftesbruk. Beredningen har emellertid funnit en föreskrift i sådant syfte icke kunna upptagas i förslaget. Det får icke förbises att fall kunna före- komma, då det för upplåtaren är omöjligt att binda sig för en längre tid — t. ex. när han själv skall inom en viss kortare tid lämna ifrån sig fastigheten —— eller där det för honom är angeläget att göra det — t. ex. när han önskar försälja fastigheten. I betraktande av dessa omständigheter och då. det ju icke lämnas jordägaren öppet att genom förbehåll bereda sig en dylik handlingsfrihet, låter det sig icke göra att införa en lagstadgad minimitid. Förhållandets natur för emellertid med sig att tiden icke gärna kan sättas kortare än ett är. Det kunde nu synas som med en så kort minimitid föga vore vunnet genom föreskriften om arrendetidens fixering, då arrenden, som vore ställde på uppsägning, alltid komme att äga åtminstone lika lång varaktighet. Beredningen håller emellertid före att i själva verket skillnaden skall visa sig vara högst väsentlig. När arrendetiden är obestämd, ligger det dock alltid såsom en naturlig förutsättning för avtalet att arrendet skall sträcka sig över längre tid: såväl jordägaren som arrendatorn finna detta i allmänhet lika önskvärt; och det är nog endast under sådan förut—

• Sida 97
•  Original

sättning avtalet kommer till stånd. Men under det att denna förutsättning vid ett på uppsägning ställt avtal stannar vid en tyst förhoppning, vilken sedermera när som helst kan gäckas, tvingar nödvändigheten av arrendetidens fixering kontrahenterna att åt densamma giva avtalets fasta form. Faktiskt torde en så. kort arrendetid som ett år komma att användas endast i de undantagsfall, för vilka den verkligen är av behov påkallad; i vanliga fall skall jordägarens och arren- datorns gemensamma intresse föranleda en tidsbestämmelse som för ändamålet är tjänlig. Ifrågavarande föreskrift skall därför, enligt beredningens tanke, leda utvecklingen i den riktning. som är önskvärd.»

Norrlandskommittén upptog i sitt förslag till arrendelag minimitiden till tjugu år. I motiveringen härför framhöll kommittén bland annat, att det tjuguäriga arrendet hade, på grund därav att denna arrendetid användes vid utarrendering av kronans domäner, i folkuppfattningen fått en viss hävd såsom en lämplig tidsperiod för ett normalt arrende. En arrendator, som tillträdde ett dylikt arrende vid den ålder, när per— soner av allmogeklass i allmänhet sökte skaffa sig egna jordbruk, visste då, att han för sin kraftigaste mannaälder hade sitt arbetsfält givet och att han själv kunde få under avsevärd tid njuta frukterna av de förbätt— ringar, det lyckats honom att åstadkomma. För en jordägare kunde det visserligen i allmänhet förefalla rät-t olägligt att vara nödsakad binda sig vid ett arrende för en så lång tid som tjugu år. Men denna olägenhet, om än avsevärd, när det gällde vanliga ägare av jordbruks— jord, torde få ansen jämförelsevis mycket obetydlig vid de arrenden, varå förevarande lag skulle vara tillämplig. För en idkare av trävaru— rörelse vore den jordbruk-sjord', som funnes å hans skog-sdomäner, en sak av mycket underordnad vikt. Dessutom lämnade säkerligen en längre arrendetid betydligt större utsikt till erhållande av en ordentlig och skötsam brukare än en allt för knappt tillmätt sådan tid.

Tre reservanter inom kommittén, herrar Claöson, Kempe och Lind- man, föreslog-o en minimitid av 15 år. Då arrendatorn ägde rätt, att, sedan fem .arrendleär tilländagåtrt, när som helst uppsäga arrendet, hade han intet ont av att lagen bestämde arrendetiden till tjugu är, men man måste även tänka sig, huru sak—en ställde sig för den andra parten, jordägaren, vilken icke ätnjöte förmånen att få uppsäga arrendet när som helst efter fem år. Mången gång kunde han känna sig obenägen att binda sig för så lång tid som tjugu år och avstodle kanske i så fall hellre från jordens utarren-derande, varjämte skillnaden emellan arrenda- torns och jordägarens fria bestämningsrätt då framstode än bjärtare.

Herr Kronlund framhöll i särskilt yttrande önskvärdheten av att det måtte tagas i övervägande, huruvida icke de tjuguåriga arrendena skulle kunna ersättas med permanenta ärenden, som finge ärvas och överlåtas och där arrendeavgiften skulle bestämmas periodvis utav en särskild uppskattningsnämnd. Norrlänningens skaplynne vore sådant, att någon utveckling av jordbruket säkerligen aldrig kunde påräknas med den ovissa ställning en arrendator under vanliga förhållanden skulle int—aga. Ett dylikt permanent arrendesystem funnes infört i Irland, Holland och flera andra länder och hade icke framkallat några större anmärk— ningar eller protester.

I propositionen till 1907 års riksdag med förslag till arrendelag bi— behölls minimitiden i enlighet med norrlandskuomm-itténs förslag. I mo— tion, nr 60, inom första kammaren påyrkades av herr H. Fahlén, att

Norrlands- kommittén.

Riksdagen 1907 .

• Sida 98
•  Original

Riksdagen 1908.

minsta arrendetiden måtte bestämmas till tio år. Till stöd härför an— förde motionären, att den i propositionen föreslagna arrendetiden så- som varande för hög komme att vålla svårigheter för uppgörande av avtal om arrende och måhända förhindra att sådana avtal komme till stånd. Men mest betänkligt vore, att de langa arrendeupplåtelsema komme att ve1ka hinderligt för jordens försäljning till självägande. Även om man icke finge förbise betydelsen av att ett arrendeavtal till tryggande avlarrendatorns ställning sträckte sig över en icke allt för kort tidsrymd, så läge det dock vikt uppå, att denn-a tidsrymd icke u-t— mättes för lång. Sattes minimitiden till tio år, torde det av norrlands- kommittén åberopade önskemålet bliva tillgodosett. Och tio år vore ju dock dubbla den tid, som lagberedningen i sitt förslag till allmän nytt— janderättslag funnit skäligt föreslå.

Det i nämnda motion framställda yrkande beträffande arrendetidens längd godkändes av lagutskottet på de av motionären anförda skäl. Tre reservanter ansågo, att utskottet bort till-styrka den tjuguåriga ar- rendetiden. Sedan kam1 arna stannat i olika beslut, blev i de samman— jämkningsförslag, som uppgjordes av lagutskottet, tiden 1 enlighet med första kammarens beslut satt till tio ål.

I propositionen till 1908 års riksdag föreslogs, tydligen med föran e- dlande av vad i ärendet förekom vid 1907 års riksdag, lägsta tillåtna ar- rendetiden till tio år. I en inom andra kammaren väckt motion, nr 257, av herr Rob. Karlsson i Fjäl un. fl., föreslogs däremot tiden till tjugu år. Lagutskottet godkände den av Kungl. Maj:t föreslagna. tiden.

I propositionen till 1909 års riksdag föreslog Kungl. Maj :.1: minimitiden till femton år. I det till propositionen hörande statsrådsprotokollet mo- tiverade-s detta förslag på följande sätt: Då en tryggad längre arrende— tid vore en av de viktigaste förutsättningarna för det n—ordsvenska ar— rendeväsendets utveckling i önskad riktning, syntes det lämpligt, att ar- rendetiden sattes till femton år, vilket bland annat skulle hava till följd, att i trakter, där cirkulationsbruk vore infört, arrendatorn i regel finge tillgodogöra sig jordens avkastning under åtminstone två fulla cirkula- tionsperioder.

I motion, nr 111, inom andra kammaren yrkade herrar Lindhagen, Bernh. Eriksson m. fl. att minimiarrendetiden måtte bestämmas till tjuigu år.

I motion, nr 235, inom andra kammaren framfördes av herr-ar Lind- hagen, Rob. Karlsson m. fl. yrkande, att kortaste arrendetiden måtte av riksdagen bestämmas till tjugu år, med ovillkorlig företrädesrätt till ny upplåtelse vid arrendetidens slut för arrendatorn och, i händelse av hans frånfälle, för hans änka och barn. Till stöd härför anfördes bland annat, att tjugu år såsom minimitid vore den tid, under vilken kronan samt allmänna stiftelser, såsom de båda statsuniversiteten och Lunds domkyrka, utarrenderade sina jordbruk. Att i förevarande fall sätta en lägre arrendetid än den, som sålunda i folkuppfattningen fått hävd, kunde icke vara försvarligt. Till jämförelse kunde erinr.,as att den finska förordningen om lega av torp, landlbolägenhet och backstuguonlråde upptoge en minimi-tid av femtio år, med möjlighet att i vissa fall få till stånd en nedsättning, dock ej under tjugufem år. I själva verket vore,_ särskilt i förevarande fall, ocksa ett tjuuguårigt arrende utan garantier att få det förlängt mycket otillfredsställande. Detta hade framhållits redan av reservanter inom norrlandskomtmittén och vitsordats av befolk-

• Sida 99
•  Original

ningens opinion i den mån denna fått» tillfälle giva sig till känna vid kommitténs resor och genom svaren å de till socknarna utsända frågorna. De för-utnämnda stiftelserna ävensom kronan medgåve i sina arrende— kontrakt företrädesrätt vid arrende-tidens slut för arrendatorn, hans änka och barn.

Lagutskottet (utlåtande nr 64) framhöll, att andra kammaren för sin del vid såväl 1907 som 1908 års riksdagar beslutit samma arrendetid som i motionen påyrkats, och anförde vidare, att det syntes utskottet vara av vikt, att arrendetiden sattes så lång, att arrendatorns intresse med av- seende på hemmanet kunde hinna i möjligaste mån befästes och komma detsamma till godo. Med hänsyn till de förhållanden, som vore rådande å de hemman i Norrland, varom här vore fråga, och på vilka särskilda förhållanden hela den förevarande lagstiftningen vore byggd, syntes därför utskottet arrendetiden böra sättas till tjugu år. Däremot av— styrktes herr Lindhagens förslag om optionsrätt. Genom en sådan rätt skulle ske en alltför vittgående inskränkning i den rätt, som skäligen borde tillkomma jordägaren i dispositionen över hans egendom.

Åtta reservanter (herr Trygger m. fl.) ansåg-0, att arrendetiden borde bestämmas till tio år.

Herr Lindhagen vidhöll i särskilt yttrande inom utskottet- sitt yrkande om optionsrätt för arrendatorn. Det vore icke nog med att arrendatorn »för sin kraftigaste mannaålder hade sitt arbetsfält givet», vilket anförts såsom skäl för de tjugu åren. Han måste också veta, att han ej just när arbetskraften började tryta bleve med' familj stlälvld på bar backe. Med anledning av motionen nr 253 hemställdes alltså, att riksdagen måtte besluta följande tillägg till denna paragraf : »Arrendator äge vid varje arrendetids utgång företrädesrätt till ny upplåtelse på skäliga villkor för så lång tid han önskar, dock mot jordägarens bestridande ej för kortare tid än fem år eller längre tid än tjugu år. Enahanda rätt tillkommer hans änka och barn.»

Vid föredragning i kamrarna antog första kammaren herr Tryggers m. fl. reservation, medan andra kammaren biföll utskottets hemställan. Efter av utskottet upprättat sammanjämkningsförslag, som anslöt sig till den i propositionen angivna tiden, antog riksdagen detta. förslag, varigenom alltså minimitiden blev bestämd till femton år.

De sakkunniga, som tillkallats för undersökning av den norrländska manhävdslagstiftningen, framhålla att knappast i någon den norrländ- ska arrendelagen berörande fråga motsättningen mellan jordägarnas och arrendatorernas skilda intressen kommit att framträda så skarp-t som just i frågan om arrendetidens minimilängd. Det vore helt natur- ligt, å ena sidan att de trävaruindustriidkande bolagen skulle vara syn— nerligen obenägna att avsluta för en längre tidsperiod gällande arrende- avtal angående sina jordbruksfastigheter, och å andra sidan att arren- datorerna hade det största intresse .av att arrendetiden bleve så lång som möjligt. Den omförmälda obenägenheten hos bolagen för långa ar— rendeperioder sammanhängde därmed, att de i allmänhet innehade sina jordbruksfastigheter för att medel-st dera-s besättande med arrendatorer tillförsäkra sig erforderlig levande arbetskraft för skogsbruket. Då lage-n lade hinder i vägen för .arrendeavtalen-s samma-nkopplande med arbets— avtal och bolagen således icke kunde äga visshet om att arrendatorernas för jordbruket ej behövliga arbetskraft skulle komma jordägarnas skogs- bruk till godo, förmenade bolagen att, därest arrendeperioderna gjordes

Undersök- ningen angående verkning— arna av den norr- ländska vanhävd:- lagstift- ningen.

• Sida 100
•  Original

långa, det. kunde inträffa, att bolagen, vilka icke hade möjlighet att bliva av med en arrendator allenast på den grund att han icke ville arbeta åt jordägaren, för en längre tid bleve i avsaknad av för skogs- bruket tillräcklig arbetskraft. Det gjordes också gällande, att de långa arrendeperioderna vore olämpliga även såtillvida, att jordbruks- hävden å arrendefastigheterna äventyrades i de fall, då fastigheterra råkat att bliva utarrenderade till mindre skötsamma brukare. Såsom ett ytterligare argument från bolagens sida mot långa arrendeperioder hade därjämte fränhållits, att de skulle verka till hinders för arrende- fastigheternas försäljning.

Vid en närmare granskning av de utav jordägarna sålunda åberopade skälen mot en lagstadgad lång arrendetid funno de sakkunniga emeller- tid' att desamma icke vore av den betydelse, som man velat till-mäta den. Såsom i den historiska över-sikten närmare omförmälts, hade de sak- kunniga funnit att lagstiftningen icke dittills övat något större infly— tande å trävaruindustriens tillgång på arbetskraft. De sakkunniga hade därvid utgått från att arrendatorerna, även om en vidsträcktare arbets- skyldighet hos jordägarna icke kunde genom arrendeavtalen åläggas dem, dock i allmänhet funne det med sin fördel förenligt att, i den mån de hade arbetskraft ledig från jordbruket, ställa densamma till jord— äg-amas förfogande. Då arrendatorernas behov av arbetsförtjänst vid sidan om jordbruket V-ore allmänt, spelade det mindre roll, om arrende— avtalen gällde för kortare eller längre tid. Den arrendator, som sutte med ett arrendeko-ntrakt på lång tid, kund-e undvara den extra arbets— förtjänsten lika litet som den, som hade ett arrendekontrakt på kort tid. Den förre lika väl som den senare komme säkerligen att söka denna extra arbetsförtjänst hos det bolag, vars jord han brukade, blott den arbetslön, som av bolaget bjödes, ej bleve lägre än vad på annat håll kunde ernås. Vad vidare anginge farhågan, att de långa arrendeperio- derna skulle menligt inverka på jordbrukshävden å arrendegård'arna, vore genom vad de sakkunniga föreslagit angående rätt för jorrdägarna att kontrollera arrendatorernas sätt att fullgöra sin hävdeplikt sörjt för att berörda farhåga icke behövde bliva verklighet. Vidkommande slutligen det mot de långa arrendeperioderna åberopade skälet, att de skulle verka hinderligt för jordens försäljning till självägande, hade undersökningen visat att de försäljningar av bolagsfastigheter, som förekommit, i det övervägande antalet fall skett till de förutvarande ar— rendatorerna av fastigheterna. Man vore följaktligen berättigad påstå, att ej heller sistberönda skäl hade någon större betydelse i nu ifråga— varande hänseende.

I fråga om arrendatorernas intresse av att arrende-tiden sattes så lång som möjligt, framhöllo de sakkunniga, att ju längre arrendetiden ba stämdes, desto säkrare kände sig arrendatorn i sin ställning. Det kunde icke ifrånk—ommas, att hos arrendatorerna funnes en latent strävan att nå samma självständighet som äganderätten medförde. I samma mån arrendetiden sattes längre, komme arrendatorerna närmare det åtrådda målet. Det vore förty uppenbart, att de skulle med till-fredsställelse hälsa alla ansatser från lagstiftarnas sida till beredande av långa ar— rendeperioder. Klart vore också, att. det allmännas intresse i denna del fullt sammanfölle med arendatorernas. Staten kunde ju ej annat än understödja strävanden från deras sida, som vor-e hänvisade att för sin utkomst bruka annans jord, att ernå sådana a-rrendeförhållanden, som,

• Sida 101
•  Original

utan att kränka jordägarnas berättigade intressen, beredde arrendato- rerna trygghet och självständighet samt möjlighet att själva komma i åtnjutande av frukterna av deras mödosamma arbete å den jord de brukade.

De sakkunniga fortsatte härefter:

»Det kan på goda grunder ifrågasättas, huruvida den i arrendelagen för arrende- avtalen bestämda minimitiden av femton år är tillräckligt lång för tillfredsstäl- lande av lagens syftemål. Berörda minimitid utgör det ..äritmetriska mediet emellan den av norrlandskommittén föreslagna minimitiden av tjugu år och den redan vid 1907 års riksdag motionsvis föreslagna tiden av tio år. Det har så- ledes varit kompromissen mellan de mot varandra stående intressena, som fällt utslaget i denna viktiga fråga.

Den omständigheten, att, såsom det till stöd för den femtonåriga arrendetidens lämplighet anförts, arrendatorerna vid densamma, där cirkulationsbruk förekomme, skulle under minst två cirkulationsperioder få bruka den arrenderade fastigheten, utgör intet som helst skäl för att tiden icke skulle behöva sättas längre. Sagda argument innebär blott att, därest tiden sattes under femton år, arrendatorernas ställning bleve ännu sämre.

Norrlandskommittén motiverade sitt förslag om en tjuguårig arrendetid därmed, att denna skulle medföra att en arrendator, som tillträdde ett tjuguårigt arrende vid en ålder, när personer av allmogeklass i allmänhet sökte skaffa sig egna jordbruk, visste då, att han för sin kraftigaste mannaålder hade sitt arbetsfält givet och att han själv kunde få under avsevärd tid njuta frukterna av Sitt ar- bete. Det torde för visso vara det minsta man kan begära, att den stora klass av medborgare, som utgöres av de norrländska bolagsarrendatorerna, skall hava sitt arbetsfält tryggat under den kraftigaste mannaåldern. Den vanliga ålder, vid vilken personer av allmogeklass söka skaffa sig egna jordbruk, infaller emellan 25 och 30 år. Med en tjuguårig arrendetid är en sådan person ej försäkrad om sin utkomst längre än högst till dess han uppnått 50 år. Vid denna ålder skulle han, om man bortser från möjligheten av arrendeavtalets förlängande, vara skild från den verksamhet, å vilken han grundat sin och sin familjs hela existens. Han blir således nödsakad att söka sin utkomst genom annan verksamhet, något som i många fall kan vara förenat med svårigheter och som säkerligen i de flesta fall för norrlänningen med hans inneboende självständighetskänsla verkar motbjudande. Det torde därför utan vidare utveckling vara klart, att icke ens den tjuguåriga arrendetiden för arrendatorerna medför den eftersträvade trygg- heten. Så mycket mindre är då detta förhållandet med den femtonåriga.

Tager man vidare hänsyn till arrendelagens syfte att åstadkomma förbättring och utökning av arrendegårdamas jordbruk, kommer man också. till det resultat, att en arrendetid, som slutar då arrendatorn ännu är i sin fulla verksamhets- förmåga, ej heller tillgodoser sagda syfte. En arrendator, som är ställd inför utsikten att vid 45 eller kanske 40 års ålder nödgas lämna det jordbruk, åt vilket han ägnat sina krafter, kan aldrig få det sauna intresset för jordbruket. Han sköter det måhända oklanderligt, men han nedlägger ingen möda för dess förbättrande. Och vad särskilt jordbrukets utökande genom nyodling angår, kan det icke förväntas, att intresset därför skall bliva något nämnvärt, om icke arrendetiden avsevärt förlänges.

Vid behandlingen av frågan, huruvida vanhävdslagstiftningen åstadkommit ökad nyodling, har det påvisats, att odlingsintresset hos bolagsarrendatorerna är ytterst ringa. Den omständigheten, att arrendelagen berättigar arrendatorn att vid av- trädet av arrendet undfå ersättning av jordägaren för nedlagd nödig kostnad på

• Sida 102
•  Original

verkställda nyodlingar, har icke varit någon tillräckligt kraftig drivfjäder till odlingsarbete. Denna rättighet, ehuru av gynnsam art, anser dock arrendatorn vara av mindre betydelse. Han har helt andra intentioner, då han går i för- fattning om utförande av odlingsarbete. Han vill se frukterna av detta arbete, han vill se grödor växa på det odlade området, och han vill inhösta dessa grödor. Har han utsikt att kunna förverkliga denna tillfredsställelse, griper han sig en med odlingsarbetet, annars icke. Och han är icke belåten med att under ett fåtal år skörda på de nya tegarna, utan han vill taga skördar under ett flertal år. Den stipulerade penningersättningen för verkställt odlingsarbete intresserar honom mindre, allra helst som han kan få större valuta, om han ägnar sig åt skogsarbete. Väl kommer det alltid att vara så, att odlingshågen icke blir den- samma hos arrendatorn som hos den självägande. Men klart är, att ju längre arrendetiden sättes, desto mera ökas arrendatorns odlingsintresse. Ju flera skör- dar han får taga på den nyodlade marken, desto mer eggas han till odlingsarbete och desto mer gör han sig fri från det tryck i motsatt riktning, som kan utövas av jordägaren. Ehuruväl arrendelagen ännu icke varit i gällande kraft tillräckligt länge för att dess verkningar i odlingshänseende skola med säkerhet bedömas, torde det dock redan nu kunna fastslås, att den femtonåriga arrendetiden icke är tillräcklig för att odlingsarbetet å arrendehemmanen skall få någon större omfattning.

De sakkunniga anse det sålunda oundgängligt, att den i norrländska arrende— lagen fastställda minimitid, för vilken arrendeavtal enligt sagda lag må avslutas, höjes. Vid övervägande av vilken arrendetid som bör bestämmas i stället för den femtonåriga, kan man icke bortse från att de förhållanden, som föranleda idkarna av trävaruindustrien att utarrendera sina jordbruksfastigheter, äro Väsent- ligen olika dem, som kunna föranleda andra enskilda jordägare att upplåta sina fastigheter på arrende. Arrendeupplåtelser av enskilda jordägare iallmänhet äro — frånsett arrendegårdar, som lyda under fideikommiss och andra större gods _ beroende på tillfälliga omständigheter, ägaren kan vara upptagen av annan verk- samhet, han är minderårig eller ålderstigen o. s. v. Då den omständighet, som föranlett utarrenderingen, ej längre är förbanden, vill ägaren själv bruka fastig- heten. Med hänsyn härtill är det uppenbart, att det bör stå sådana jordägare fritt att själva bestämma tiden för arrendeupplåtelserna. Annorlunda ligger det till med de fastigheter, som ägas av trävaruindustriens utövare. Åtminstone vad angår det ojämförligt största antalet av de trävaruidkande bolagen —— och dem är det först och främst fråga om — besitta dessa bolag vart för sig en mång- fald fastigheter, ofta belägna i skilda orter. Det är icke möjligt för bolagen att annat än i undantagsfall själva bruka sina fastigheter; skola de behålla dem i sin ägo, äro de nödsakade att utarrendera dem. Detta gör, att arrendesystemet beträffande dessa fastigheter blir en permanent företeelse, så länge de äro i trä- varubolagens hand. Utarrenderingen upphör först vid fastigheternas försäljning till självägande jordbrukare.

I nu omförmälda hänseende råder en påtaglig överensstämmelse mellan trä— varuindustriens jordbruksfastigheter samt kronans och allmänna institutioners (universitetens, Lunds domkyrkas m. fl.) jordegendomar. Kronan och allmänna institutioner äro icke i stånd att själva driva jordbruket å de fastigheter de äga; brukningen av dem måste i det närmaste undantagslöst ske genom arrendatorer.

Vidkommande utarrenderingen av kronans jordbruksegendomar har också sedan lång tid tillbaka gällt andra regler än beträffande utarrendering av enskildas fastigheter. Efter det utarrendering av kronoegendomar under frihetstiden börjat taga fart, tillämpades enligt särskilda beslut i början av 1700-talet perpetuella upplåtelser, vilka emellertid förbjödos genom rikets ständers beslut 1766. Sedan

• Sida 103
•  Original

dess har arrendet gällt vissa år, i början 15, sedan 30 och efter 1860 20 år i sänder. Sistnämnda minimitid gäller även för ovanberörda allmänna institutioners jordbruksegendomar. Men härtill kommer den mycket viktiga faktorn, att inne- havarna av dessa arrenden äga optionsrätt, d. v. s. rättighet att vid slutet av en arrendeperiod få behålla arrendet under ny arrendeperiod mot erläggande av den enligt särskild ordning fastställda arrendeavgiften. Denna rättighet har icke varit utan anmärkning. Sålunda blev optionsrätten till arrenden av kronolägen- heter upphävd genom kungl. kungörelsen den 24 maj 1875, men på förekommen anledning infördes den åter genom kungl. kungörelsen den 13 juli 1887, och har den sedan bibehållits. Att rättigheten, ehuru en gång upphävd, ånyo blivit in- förd torde visa, att densamma har berättigande. Med hänsyn till den ovan an- märkta likheten mellan bolagens arrendeupplåtelser och kronans vore det mest konsekvent att för de förstnämnda stadga samma minimitid som för de senare d. v. s. tjugu år samt att även införa optionsrätt för bolagsarrendatorerna till nytt arrende. Då bolagens arrendeupplåtelser liksom kronans äro stadigvarande, synes allt tala för att genom lagstiftningen åt dessa upplåtelser gives en sta- bilitet motsvarande den, som förlänats kronans upplåtelser. Hänsynen till såväl arrendatorernas som det allmännas intresse synes kräva, att i alla de fall, då jordägarna icke äro i stånd att själva bruka sina fastigheter, det arrendesystem, som i anledning härav beträffande dessa fastigheter uppstår, erhåller en sådan fasthet och stadga, att onödiga ombyten av arrendatorer till skada för arrendatore- klassen samt för jordbruket och dess utvecklingsmöjligheter förekommas i gör- ligaste män.

Trots vad sålunda anförts torde dock optionsrätt ej böra införas beträffande de arrenden, som falla under norrländska arrendelagen. Ehuruväl denna lag högst väsentligt begränsar avtalsfriheten i fråga om arrendevillkoren, finnes dock en synnerligen viktig punkt, där full avtalsfrihet råder, nämligen beträffande legans storlek. En sådan avtalsfrihet står icke i överensstämmelse med optionsrätten,i vars begrepp ingår. att arrendeavgiften för den nya arrendeperioden skall be- stämmas på grundval av en utav utomstående under betryggande former före- tagen materiell prövning av samtliga på arrendeavgiftens storlek inverkande om- ständigheter. Då det icke torde böra ifrågakomma att inskränka på avtalsfriheten beträffande legans storlek, följer härav, att de sakkunniga anse sig förhindrade föreslå optionsrättens införande för arrenden enligt norrländska arrendelagen.

En ekvivalering för optionsrätten är emellertid nödvändig, därest den önsk- värda likställigheten med kronans och allmänna institutioners arrendeupplåtelser skall bliva verklighet. En sådan ekvivalering bör sökas i en avsevärd förläng- ning av arrendetiden utöver den för kronoarrendena gällande. Riktigaste vore härvid måhända att sätta tiden till den dubbla eller således till fyrtio år, vari- genom praktiskt taget fullt vederlag för optionsrätten skulle vinnas. En så pass lång minimitid torde dock knappast vara erforderlig för ifrågavarande arrrende- avtal. De sakkunniga hålla före, att en tid av trettio är bör vara tillräcklig för vinnande av den norrländska arrendelagens syftemål.»

Genom sin enquéte har kommissionen sökt erhålla upplysning om huru allmänna nyttjanderättslagens bestämmelser om arrendetiden bli- vit tillämpade. Av den sålunda verkställda undersökningen framgår, att synnerligen olikartade förhållanden råda i fråga om arrendeperio— dernas utsträckning. I Sydsveriges jondbruksbygder, d. v. 5. Malmö— hus, Kristianstads, Hallands och Kalmar län, vari-era sålunda arrende— tiderna mellan 10 och 20 år. Ofta förekommande arrendeperioder äro där 14 och 16 år, allteftersom jordbruket är utlagt i 7 eller 8 skift.

Jord- kommis— sionen.

• Sida 104
•  Original

Arrendatorn är alltså, genom en på så sätt utmätt arrendetid, tillför- säkrad möjligheten att, vid utgången av den första sju- resp. åttaårs— perioden i växelbruket, få begagna sig av under denna första period inhämtad erfarenhet för en påföljande period. Dock förekommer i nämnda bygder mer undantagsvis även en arrendetidpå7 å8 år. Kortare tid är ovanlig. I Mellansveriges jordbruksbygder, Mälardalen, Öster- götlands och Skaraborgs län är det däremot, om man undantager vissa till stiftelser hörande arrenden, sällsynt, att den i kontraktet bestämda arrendetiden överstiger 10 år. I regel uppgår den till 5—10 år. Men även arrendetider under 5 år äro ej ovanliga. I skogsbygderna äro ar- rendetiderna mycket växlande, särskilt med hänsyn till vilken kategori av jordägare arrendet tillhör. Den ägaregrupp, Vilken i allmänhet till— lämpar den längsta arrendeperioden, är gruppen fideikommiss och större enskilda jordägarna, vilka båda grupper av jordägare, då det ej är fråga om upplåtelse av torp, tillämpa en arrendetid av i regel 5—10 år. Ofta nog stipuleras även längre arrendetid, särskilt i Sydsverige. För torp, tillhörande sistnämnda två ägaregrupper, är arrendetiden däremot mycket Växlande. Ej sällan är den inskränkt endast till ett år. För arrendegårdar och torp tillhörande mindre enskilda jordägare plågar i regel ej stipuleras längre tid än 5, högst 10 år. Ovanligt är dock, att arrendetiden sättes till kortare tid än 5 år. Bolagen är den grupp av jord- ägare, som tillämpar den kortaste arrendetiden. 10-års kontrakt be- träffande mindre narrendegårdar eller torp äro sålunda mycket sällsynta. För amrend-egåndarna torde 5—års kontrakt kunna anses vara de mest gängse, ävengom ej sällan förekommer kortare tid. För bolagstorpen växlar tiden mellan 1—5 år. Ettårskontrakt äro sålunda synnerligen vanliga i Örebro och Värmlands län samt även i vissa trakter av Väst— manlands län.

Att avtalen om bolagsarrendfena i regel uppgöras för så korta tidspe— rioder, som här ovan nämnts, är givetvis beroende därpå, att bolagsar- rendena till sin natur äro så väsentligt skilda från flertalet övrig—a slags arrenden. Med arrendet av en bolag-sgård eller ett bolagstorp följer nämligen så gott som alltid en omfattande skyldighet att åt jordägaren— bolaget utföra arbete, ej [endast sådant, som är att betrakta som lega, utan även därutöver en synnerligen bety-dande arbetsplikt mot viss er— sättning. Härav följer, att bolaget-jordägaren blir mer beroende av sina .arrendatorers arbetsduglighet och lämplig-het i övrigt än andra upplåtare och att bolaget därför är obenäget att binda sig för längre tid vid en arrendator, som kanske kan komma att visa sig olämplig såsom arbetare. Men även hos arrendatorerna å bolagsjord finnes en bestämd motvilja att för någon längre tid fastlåsa sig vid ett arrende, där ar- rendatorns rörelsefrihet är så starkt kringsku—ren.

Enquéten har vidare givit vid handen, att .arrendeavtalen på obe— stämd tid ingalunda, såsom man kunnat vänta, upphört. Tvärtom synes bestämmelsen om, att upplåtandet skall ske för viss tid, icke vunnit allmänt beaktande. Anledningen härtill torde, vad angår parter till- hörande allmogeklassen, i flertalet fall bene på okunnighet om de rela- tivt nya, gällande bestämmelserna i här förevarande avseende. Emeller— tid förkomma kontrakt med en obestämd arrendetid även i sådana fall, då man har anledning att antaga, att åtminstone den ene kontrahenten, nämligen upplåtaren, ägt kännedom om arrendelagens här avsedda be— stämmelse. Så har varit fallet med vissa av bolag, fideikommissinneha-

• Sida 105
•  Original

vare eller större enskilda jordägare upprättade arrendeavtal. Emeller— ' tid torde dylika avtal mera höra till undantagen. Vanligare'är däremot, att nämnda jordägare _upplåta fastigheter på en i kontraktet bestämd tid, varvid i detta tillägges, att, efter den bestämda kontraktstidens ut- gång, avtalet likväl skall äga bestånd antingen tills vidare, till dess uppsägning å någondera sidan sker, eller också med ett år 1 sänder, tills uppsägning sker. Beträffande här sist berörda kategori av arrenden, för vilka, om uppsägning ej sker före viss dag, arrendetiden förlänges med ett år i sänder, kan denna visserligen icke uttryckligen sägas vara obestämd, enär om uppsägning uteblir, arrendetiden förlänges med en bestämd tid, ett år. I verkligheten blir emellertid ingen skillnad mellan ett avtal, som medgiV-er automatisk förlängning på ett år, och på ett av- tal på obestämd tid I bada fallen förefinnes i lika hög grad samma osäkerhet i besittningen. I båda fallen måste arrendatorn under varje år vara beredd på att kunna träffas av uppsägning. Mot detta förfa- rande, som ju faktiskt innebär upplåtelser på obestämd tid, finnes intet hinder i den gällande allmänna arrendelagen.

Att hos jordägarna förefinnas en allmän strävan att vid gällande ar- rendeavtals utgång förkorta arrendetiden och de uppenbara vådorna av denna utveckling har utförligt skildrats i den allmänna motiveringen.

De missförhållanden, som trots den allmänna arrendelagens strävan- den i motsatt riktning, faktiskt förekomma i stor utsträckning, måste givetvis mana till ett allvarligt beaktande. Ett oeftergivligt villkor för att genom den sociala arrendelagen skall vinnas vad med denna lag åsyftas är, att arrendeperioderna icke varda för korta. Endast därest den tid, för vilken arrendeavtalet ingås, sättes jämförelsevis lån-g, kan arren- deförhållandet för arrendatorn bereda något av den självständighet och trygghet, som äro utmärkande för den självägande bondens ställning; och endast därest arrendatorn kan vara viss om att han under en längre tid får skörda frukterna av det arbete, han n-edlägger å fastigheten, kan det förväntas, att han skall ägna någon större omsorg åt jordbruket och något livligare intresse för dess förbättrande och utökande. Med hän- syn härtill är frågan om den minimitid, för vilken arrendeavtalen må ingås, en av de allra viktigaste punkterna i förevarande arrendelagstift- ning.

I likhet med herrar Wihlborg och Nilsson anser även kommissionen att en sådan minimitid, som i den norrländska arrendelagen för närva- rande är föreskriven, är alldeles otillräcklig. Emellertid kan kommis- sionen icke biträda herrar Wihlborgs och Nilssons förslag om höjning av denna tid till 30 år. Stora betänkligheter måste möta mot att fastlåsa arrendeavgiften för en så avsevärd .arrendeperiod. Kontrah—enterna måste beredas möjlighet att bättre anpassa legan efter växlande kon- junkturer. Detta mål tror kommissionen skall vinnas, om minimiar- rendetiden liksom för närvarande i den norrländska arrendelagen be— stämmes till femton år samt arrendatorn därjämte tillförsäkras vid varje arrendeperiods utgång optionsrätt varje gång för ytterligare femton år. Vid varje arrendeperiods utgång kan då reglering av arrendeavgiften äga rum. Och genom en sådan anordning tillförsäkras arrendatorerna ett slags tryggad besittningsrätt, Vilken endast kan rubbas under vissa förutsättningar, som närmare angivas under 12 8. En arrendator, som väl fyller sina plikter i fråga om fastighetens underhåll och vård, kan så— lunda känna sig fullt tryggad i sin besittning och lugnt se framtiden till

• Sida 106
•  Original

mötes, viss om att frukterna av hans möda verkligen skola komma ho— nom och hans anhöriga till godo. Endast om det på grund av särskilda förhållanden skulle för jordägaren medföraavsevärt men att hava fastigheten fortfarande upplåten på arrende eller arrendatorn skulle eftersätta vad' honom åligger i fråga om fastighetens underhåll och vård, kan han skiljas från arrendet.

Kan sålunda intet tvivel råda därom, att arrendatorn genom en sådan anordning som den föreslagna beredes den största möjliga trygghet, torde man dock måhända kunna invända, att densamma komme att bliva oskäligt betungande för jordägaren. Häremot vill kommissionen fram— hålla, att det här .är fråga allenast om sådana fastigheter, vilka av jord- ägaren .avses att ständigt utarrenderas. För den grupp av jordägare, vilken med den sociala arrendelagen avses, torde sålunda olägenheter av att arrendatorn tillförsäkras optionsrätt ej bliva så särskilt framträ- dande. Vansköter arrendatorn jordbruket eller medför det avsevärt men för jordägaren att hava fastigheten fortfarande upplåten på arrende, äger jordägaren, såsom ovan nämnts, vid arrendeperiodens slut åter- taga fastigheten. Härtill kommer den rätt till uppsägning även under arrendetiden, som redan i allmänna arrendelagen och i den norrländska arrendelagen finnes stadgad och som i förevarande för-slag bibehållits. Den av herrar Wihlborg och Nilsson verkställda undersökningen angå- ende verkningarna av den norrländska arrendelagen hava, såsom av det föregående framgår, visat, att de betänkligheter, som av jordägaren framförts mot en längre lagstadgad arrendetid, icke visat sig vara sär- skilt bärande. Slutlig-en vill kommissionen erinra om att, såsom av det föregående jämväl framgår, optionsrätt redan finnes vid arrende av kronans jord'. Då de arrendeupplåtelser, varom här är fråga, liksom kronans äro stadigvarande, synes allt tala för att nu ifrågavarande upp- låtelser förlänas samma stabilitet, som redan tillförsäkrats kronans ar- ronden.

Så.

Föreskriften om utsättande av bestämd arrendetid Skulle för arrenda— torn medföna allenast en skenbar säkerhet, om det stode jordägaren öp- pet att i arrendeavtalet intaga förbehåll, varigenom honom lämnades rätt att av vilken anledning han funne för gott. att bestämma uppsäga avtalet. Jordägaren skulle lätteligen kunna i arr-endeavtalet intaga sådana bestämmelser i detta avseende, att arrendatorns kvarsittande i själva verket komme att helt och hållet bero av jordägarens gottfin- nande. Till förekommande härav har i förslaget uttryckligen angivits, ej mindre när jordägaren äger rätt betinga sig att i förtid frånträda av- talet (11 %) eller förhållandena må anses så förändrade att jämväl utan förbehåll uppsägning bör medgivas (39 9 samt 44 % jämförd med 37 å andra stycket, 34 å och 35 % allmänna arrendelagen), än även av vilka anledningar arrendatorn förverkar arrenderätten (40 å). Har jordäga- ren i vidare mån än berörda bestämmelser föranleda förbehållit sig rätt att uppsäga avtalet, är sådant förbehåll enligt 43 % utan verkan. Förslaget överensstämmer härutinnan såväl med allmänna arrendelagen som den norrländska arrendelagen.

Den inskränkning i avtalsfriheten, vilken sålunda stadgats för jrrd— ägaren, har, i likhet med vad redan gäller enligt förenämnda båda lagar,

• Sida 107
•  Original

icke tillämpning å arrendatorn. Betydelsen av arrendetidens fixering är för jordägaren alls icke densamma, och han är för övrigt i allmänhet vida bättre i tillfälle att tillvarataga sitt intresse. Skulle i någ-ot sär- skilt fall det för arrendatorn vara av vikt att vid avtalet fästa ett dylikt förbehåll, och kan han därtill utverka sig jordägarens med-givande, sak- nas anledning för lagstiftaren att träda hindrande emellan.

9å.

Denna paragraf innehåller närmare bestämmelser angående legoveder- laget. I sina motiv till allmänna arrendelagen anförde lagberedningen:

»Liksom fastställande av viss arrendetid är också en noggrann fixering av arrendevederlaget för arrendatorns betryggande och därigenom också för arrendeinstitutionens upprätthållande av genomgripande betydelse. Det gives emellertid en art av arrendeupplåtelser, där en dylik fixering är förenad med vissa svårigheter och där en sådan därför icke heller är vanlig: den s. k. torp- legan. I de flesta fall har denna tillika karaktären av ett arbetsavtal; veder- laget, som arrendatorn har att utgöra, är oftast, helt eller delvis, utsatt i dags- verken eller andra personliga tjänstbarheter. Alldeles obestämt lämnas väl aldrig det antal dagsverken, som skall utgöras. Men huru detta antal skall uttages är icke sällan överlämnat åt jordägarens fria skön att bestämma. Där dagsverks- skyldigheten omfattar hela året, lärer väl i allmänhet en jämn fördelning å årets veckor iakttagas; mer sällan torde avtalet bestämma, å vilka dagar i varje vecka skyldigheten skall fullgöras. Vid upplåtelse av mindre lägenheter, för vilka endast ett ringare antal dagsverken skall utgå, saknas ofta annan bestämmelse än att de skola utgöras under viss årstid eller viss annan tid, vanligast skördetiden. I arrendeavtalet upptages dessutom ofta nog den föreskrift, att arrendatorn har att utöver bestämt antal arrendedagsverken på tillsägelse av jordägaren utgöra dagsverken mot viss, i avtalet fastställd ersättning, vilken ej sällan är satt väsent- ligt lägre än de allmänna arbetsprisen och som i varje fall, då den bestämts för en längre arrendetid, enligt utvecklingens vanliga gång småningom kommer att stå i uppenbart missförhållande till dessa.

Att en sådan ordning måste i hög grad menligt inverka på arrendatorns ställ- ning är i den allmänna motiveringen framhållet. Vet arrendatorn icke på för- hand när han skall fullgöra sin arbetsskyldjghet, saknar han möjlighet att plan- mässigt ordna sin egen ekonomi. När för hans eget jordbruk hans närvaro hemma kanske är mest behövligt, kallas han därifrån för att biträda jordägaren, för vilken behovet av arbetskraft just då är trängande. Ar han åter hänvisad att genom annat arbete än på den arrenderade jorden söka sin utkomst, bereder honom ovissheten om när han har att utgöra sina arrendedagsverken svårighet att ingå annat arbetsavtal eller att träffa uppgörelse med någon, som kan utgöra dagsverken i hans ställe. Striden mellan det egna naturliga intresset och den åtagna skyldigheten kan, om denna skyldighet hänsynslöst utkräves, icke undgå att föda misstämning och motvillighet. Förhållandets natur kräver, såsom förut erinrats, en hög grad av hänsynsfullhet från jordägarens sida; men just därför kunna, även om sådan visas, anspråken hos arrendatorn komma att utöver hövan stegras.

Lika mycket för jordägaren som för arrendatorn är det därför angeläget att denna osäkerhet i deras inbördes förhållande avlägsnas och att detsamma, så vitt ske kan, bygges på det bestämda rättsförhållandets fasta grund. Enligt bered-

Allmänna arrende- lagen.

• Sida 108
•  Original

Norrlands- kommittén.

Riks- dagarna 1907—-

1909.

Rika- dagarna 1918—

ningens tanke skall en sådan anordning visa sig icke vara utan betydelse för avhjälpande av den nu så överklagade svårigheten att på denna väg åt jord- bruket bereda tillgång på fasta arbetare.

Uppgiften att på ett för båda parterna lämpligt sätt ordna arbetsskyldiglieten i arrendeförhållandet är emellertid förenad med så betydande svårigheter, att det till och med, på sätt översikten av utländsk lagstiftning i ämnet utvisar, före- kommer att man funnit sig böra uppgiva varje försök i denna riktning och helt enkelt förbjuda att i arrendeavtalet såsom vederlag betingas arbete. En sådan lösning av frågan finner beredningen för vårt land icke vara ur någon synpunkt tillrådlig. Ofta nog är jordägarens benägenhet att från sin egendom upplåta mindre lägenheter beroende endast av utsikten att därigenom bereda sig tillgång å fast arbetskraft för eget jordbruk. Skulle denna möjlighet betagas honom, skulle helt visst därav följa att den utväg, som nu står den jordbruksarbetande befolkningen öppen att genom övertagande av torp bereda sig eget hem, bleve i väsentlig mån inskränkt. I och för sig kan, särskilt i fråga om mindre lägen- heter, där arbetsförtjänst ändock måste sökas för att jämte arrendejordens av— kastning täcka levnadsbehoven, utvägen att på detta sätt få utgöra arrendet så att säga in natura för arrendatorn innebära en bestämd fördel. Lagstiftarens bemö- dande bör därför endast åsyfta att så långt lämpligen kan ske reglera förhållandet.»

Sådant reglerande har skett genom stadgandet i 7 $ allmänna arren- delagen. Enligt detta lagrum gäller att därest för fastigheten skola ut- göras dagsverken till jordägaren och i arrendeavtalet ej är närmare be- stämt, huru dessa skola fördelas å särskilda tider av året, skall hela an— talet dagsverken i den mån det kan ske jämnt fördelas på årets veckor. För varje arrendeår eller där avtalet innehåller föreskrift om utgörande av visst antal dagsverken under viss tid av året, för varje sådan tid bör jordägaren i god tid förut lämna arrendatorn uppgift å de dagar, då han har att utgöra dagsverken. Ändå att avtalet annorlunda bestäm— mer, är arrendatorn ej pliktig att inställa sig till arbete förr än å andra dagen efter det han erhållit sådan uppgift. I avtalet får ej intagas för— behåll om skyldighet för arrendatorn att utöver fastställt antal dagsver- ken på tillsägelse av jordägaren utgöra sådana. Har dylikt förbehåll likväl skett, är detta utan verkan.

Norrlandskommittén upp-tog i sitt förslag ett stadgande av i huvud- sak samma innebörd. Arbete, som utginge såsom lega, finge ej till tiden så utkrävas, att arrendatorn hindrades att ordentligt sköta sitt jordbruk.

I propositionen till 1907 års riksdag brin-gades stadgandet i närmare överensstämmelse med lagberedningens förslag. Utginge legan helt eller delvis i jondbruksdagsverken, skulle stadgandet i 7 & allmänna arrende- lagen lända till efterrättelse. Annat arbete finge ej till tiden så utkrä- vas, att arrendatorn hindrades att ordentlig sköta sitt jordbruk. Ej finge i avtalet intagas förbehåll om skyldighet för arrendatorn att utöver fast- ställt antal dagsverken eller annorledes bestämt arbete på tillsägelse be- tjäna jordäganen eller annan med något arbete. På hemställan av högsta domstolen tillades bestämmelse om att vid allmän svårare missväxt i orten arrendatorn skulle äga njuta skälig nedsättning i arrende, som ut- ginge i penningar eller varor.

I propositionen till 1908 och 1909 års riksdagar upptogs stadgandet oförändrat från 1907 års proposition och återfinnes i lagens 5 9.

Av de extraordinära förhållanden, som kristiden framkallade inom

jordbruket föranleddes regeringen (justitieminister Eliel Löfgren) att

• Sida 109
•  Original

förelägga riksdagen 1918 proposition (nr 439) med förslag till lag med vissa bestämmelser mot oskälig arrendesteg-ring samt lag innefattande tillägg till lagen om nyttjanderätt till fast egen-dom den 14 juni 1907. Propositionen avsåg att för arrendatorer, vilka genom avtal, ingångna före den 1 oktober 1917, förbundit sig att helt eller delvis utgöra arrende genom avlämnande av mjölk, smör, fis-k eller annat naturaalster, i viss mån avhjälpa de svårigheter, som rådande kris-tidsförhållanden —— ge- nom prisstegring å ifrågavarande naturaalster eller annorledes —åstad— kommit. De lättnader, som härutinnan föreslogos, voro dels att skälig andel i den efter den 1 oktober 1917 inträdda prisstegringen åd'e natura— alster, i vilka arrende skulle utgivas, skulle kun-ua komma arrendator tillgodo, del-s att arrendator, där han på grund av nyssnämnda förhållan- den utan eget förvållande vore ur stånd att fullgöra avtalet, skulle äga rätt att i stället erlägga skäligt arrende i penningar, och dels att dröjs- mål med erläggande av arrende av ifrågavarande slag icke skulle grunda rätt för jordägaren att uppsäga avtalet. Lagarna skulle gälla blott till den 1 juni 1919.

Propositionen antogs av riksdagen med vissa modifikationer. Lagar i ämnet utfärdades den 28 juni 1918. Sedermera hava lagarnas giltig- hetstid förlängts, senast vid riksdagen år 1922 till den 1 mars 1923.

Vid 1921 års riksdag väcktes inom andra kammaren motion (nr 21) av herr P. J. Persson i Tofta, att arren-destegringslagen måtte utsträckas att omfatta även dagsverken satmt körslor och andra liknande presta- tioner.

I anledning av denna motion infordrade andra lagutskottet yttrande från sakkunniga, vilka inom socialdepartementet tillkallats för utred— ning rörande viss reglering av gällande torpkontrakts bestämmelser an— gående torpares skyldighet att utgöra dagsverken m. m. (herrar R. von Koch, ordf., A. H. Carell, Albin Hansson, Oscar E. Sjölander, K. R. The- sen och G. von Zweigbergk; G. Martin, sekr.). Dessa avgåvo den 24 maj 1921 det begärda yttrandet. Där anförde de bland annat:

»I torpkontrakt förekommer icke sällan den mot nyttjanderättslagen stridande bestämmelsen, att torparen skall vara skyldig att, utöver fastställt antal dags— verken, på tillsägelse av jordägaren utgöra sådana mot särskild ersättning. Denna har Ofta, sär-skilt då kontraktet slutits före nu rådande kristid, satts till ett ganska lågt belopp. Det kunde tilläventyrs ifrågasättas att i nu förevarande sammanhang söka råda bot på missförhållande, som uppstått därigenom, att torparen, till följd av den inträffade prisstegringen på dagsverken, kommit i en ogynnsam ställning genom sin på kontraktet grundade skyldighet att till uppen- bart underpris arbeta åt jordägaren. Då emellertid underlåtenhet från torparens sida att ställa sig en dylik olaglig bestämmelse till efterrättelse icke berättigar jordägaren att häva avtalet, torde något ingripande i lagstiftningsväg på denna punkt till torparens skydd ej böra ifrågakomma. Visserligen intar torpareni många fall en i förhållande till jordägaren mycket beroende ställning, vartill kommer att han ofta är okunnig om vad lagen i detta fall innehåller. Stundom blir han därför faktiskt icke i stånd att tillvarataga sin rätt i förevarande avseende. Häremot torde för närvarande ej finnas annat botemedel än att sprida kännedom om lagens innehåll på denna punkt.

Beträffande åter sådana fall, då legan utgöres iform av dagsverken eller andra arbetsprestationer eller då torparen är skyldig mot ersättning utgöra fast- ställt antal dagsverken, och de prestationer han har att utgöra stå i uppenbart

• Sida 110
•  Original

J ordkom- missionen.

missförhållande till honom enligt avtalet tillkommande förmåner, föreligger där- emot enligt de sakkunnigas uppfattning behov av särskilda lagbestämmelser med syfte att, där godvillig uppgörelse ej kommer till stånd, åstadkomma rättelse. Någon betänklighet mot att genom dylika lagbestämmelser ingripa i fråga om bestående avtal synas så mycket mindre kunna göra sig gällande, som lagen med vissa bestämmelser mot oskälig arrendestegring, om vars förlängning på ännu ett år Kungl. Maj:t avlåtit proposition till riksdagen, anvisat denna utväg för lik- nande fall och denna lag i stort sett torde hava haft goda verkningar dels di- rekt genom lagens tillämpning och dels indirekt genom att lagens tillvaro föranlett frivilliga överenskommelser. Vad angår de ifrågasatta lagbestämmelsernas inne- håll, torde nämnda lags stadganden kunna i huvudsak tagas till förebild. Det synes sålunda vara lämpligt, att jämkning sker icke genom att dagsverksskyldig- heten helt eller delvis bortfaller och ersättes med skyldighet att utgiva penningar, utan genom att åt torparen inrymmas rätt att tillgodonjuta andel i den vinst, som för jordägaren uppkommer till följd av prisstegringen?»

I enlighet med vad de sakkunniga föreslagit hemställde andra lagut— skottet i utlåtande nr 37, att riksdagen måtte antaga en av de sakkun- niga utarbetad lag om jämkning i vissa fall av arrendator åliggande dagsverksskyldighet att gälla till den 1 juni 1922.

Utskottets hemställan biföll-s av riksdagen. Lag i överensstämmelse med riksdagens beslut promulgerades den 22 juni 1921. Lagens giltighets— tid utsträcktes vid 1922 års riksdag till den 1 mars 1923.

Frågan om legan är, såsom ock av det föregående framgår, en av de allra viktigaste i den sociala arrendelagstiftningen. Enligt såväl den allmänna arrendelagen som den norrländska arrendelagen kan legan ut- göras med penningar, naturaalster eller arbete eller medelst en kombina- tion av dessa alternativ.

Utav den utredning angående arrendeförhållandena i mellersta och södra delarna av riket, som innehålles i del V av kommissionens betän- kanden, framgår att i fråga om mindre arrendegå-rdar och torp endast sällan förekommer att legan utgöres enbart med penningar. Däremot förekommer i mycket stor utsträckning att legan utgöres enbart med dagsverken. Särskilt i fråga om de talrika små torp och lägenheter, som finnas i Smålandslänen och angränsande län, är detta betalnings— sätt synnerligen vanligt. Med undantag för Skånelänen, inom vilka torp äro mera sällsynta, förekomma torparrenden, för vilka legan utgöres enbart med dagsverken, ganska talrikt jämväl i de egentliga jordbruks- bygderna i södra och mellersta Sverige, i regel doek endast vid de större gårdarna. Att arrendet betalas enbart med annat arbete än dagsverken är mycket ovanligt. Någon gång förekommer emellertid, att jordägaren överenskommer med arrendatorn om utförande av en viss arbetsmängd för varje år att utgå som lega, exempelvis nyodling av ett tunnland år- ligen eller uppläggning varje år av en viss längd »laga stenhägnad av sten, som arrendatorn skall rödja ur åkerjorden å torpet» e. d. Mindre vanligt är ock, att arrendet erlägges med enbart naturaalster. När dy— likt förekommer, gäller det i regel leverans av en viss mängd mjölk dagligen oftast till huvudgården, till där befintligt mejeri, s. k. mjölk- arrenden.

Den utan jämförelse vanligaste formen för legans utgörande är en kombination av penningar och dagsverken eller annat arbete (ackords- arbete). Denna betalningsform gäller iregel för alla större och me— delstora torp, vare sig de lyda under bolag eller enskild jordägare, men

• Sida 111
•  Original

tillämpas i en mycket stor utsträckning även beträffande sådana jord— arrend'en, som icke äro av .to-rpnatur, särskilt när jordägaren utgöres av bolag, men jämväl av fideikommissinnehavare och andra större en- skilda jordägare. I avtalen om dessa arrendebruk ålägges arrendato- rerna vanligen en mycket omfattande arbetsskyldighet till jordägaren dels i form av dagsverken, bestående i jordbruks- eller skogsarbete, dels i form av ackordsarbete, såsom kolning, skogsavverkning, ved-huggning, körning o. d. Liksom torparn-a vid de större gårdarna i jordbruksbyg- derna genom den dem åli-ggande arbetsskyldigheten bliva mer att jäm- ställa med vanliga jordbruksarbetare än torpare och arrendatorer i dessa ords egentliga mening, bliva arrendatorerna åbolagsh—emcmaneniskogs— bygden mängenstädes på grund av nyss sagda betydande arbetsåtagande snarare att likställa med industriarbetare än med verkliga arrendatorer.

Såväl torpairna under de större jorddomänerna som bolagsarrend—ato- rerna erhålla ofta nog kontant ersättning för samtliga av dem utförda dagsverken eller ack-ordsarbeten. Särskilt gäller detta å de smärre bo— lagsarrenden, där arrendatorn året runt är arbetsskyldig hos jordägaren. Den kontanta ersättning, som arrendatorn erhåller för samtliga eller visst antal av honom utförda dagsverken resp. ackordsarbeten, är un- derstundom bestämd i kontraktet. Vanligare är emellertid, att denna er— sättning angives i ett särskilt till kontraktet fogat arbetsavtal resp. pris— lista. I de fall, då arrendatorn har att hos jordägaren utgöra sådana dagsverken, för vilka särskild kontant ersättning utgår, torde denna i regel gå i avräkning å det kontanta arrendet. När det intjänade be— loppet är tillräckligt att gvälvda hela den del av arrendet, som skulle be- talas med penningar, blir på så sätt hela arrendet beta-lt med dagsver— ken. Sådana fall synas vara mycket talrika. Understundom finnes, sär— skilt i vissa bolagskontrakt, -t. o. m. uttryckligen stipulerat, att den del av arrendet, som bestämts i penningar, skall utgöras med' dagsverken eller .ackordsarbeten till de pris, som äro bestämda antingen i kontrak— ten eller .i den till desamma fogade prislistan.

Enligt den av herrar Wihlborg och Nilsson verkställda utredningen angående verkningarna av den. norrländska vanhävdslagstiftningen framgår, att inom området för sagda lags giltighet leg-an i allmänhet bestämmes att utgå endast i penningar. I en del kontrakt ålägges bru- karen att förutom viss penninglega utgöra av fastigheten utgående födo- rådsförmåner, oftast till den förutvarande ägaren av fastigheten. Att legan helt eller delvis utfästes i andra naturaalster än sådana, vilkas utgivande grunda sig å. födorådsavtal, torde icke förekomma, liksom ej heller legans bestämmande i dagsverken.

Det sätt för legans utgörande, som hitintills praktiserats, har enligt vad såväl kommissionens egen utredning som herrar Wihlborgs och Nils- sons undersökning givit vid handen, mängenstädes skapat missförhål— lande av den art, att de vid ifrågavarande lagstiftnings utformande kräva det allvarligaste beaktande. Särskilt är detta förhållande med den arrendatorerna åliggandie arbetsskyldigheten.

Den ställning jordägare och arrendatorer komma att intaga till var— - andra därigenom att arrendeavtalet sammankopplas med ett arbetsav— tal, är synnerligen grannlaga och fordrar, om den icke skall leda till olidliga slitningar, stor hänsynsfullhet, särskilt från jordägarens sida. Även om sådan i flertalet fall kan påräknas, är det tillstånd av osäker- het och beroende, som för arrendatorn är förenat därmed, alltid ägnat att

• Sida 112
•  Original

skadligt inverka på förhållandet, och lämnas därigenom ett utrymm åt godtycket, som kan giva anledning till svåra missbruk. Såsom ar det föregående framgår, hava också både norrlandskommittén och al- männa lagberedning-en ägnat sin uppmärksamhet åt det-ta spörsmål. [ såväl 7 % allmänna arrendelagen som i 5 $ den norr-ländska arrendelago meddelas, såsom ovan är nämnt, föreskrifter, som avse hindra jorm- ägarna att utnyttja arrendatorns arbetsskyldighet på sådant sätt, at denne därigenom onödigtvis betungas eller hindras i skötseln av sit jordbruk. Emellertid synas dessa stadganden dels icke blivit efterleva dels ock icke vara tillräckliga att skänka arrendatorn den trygghet 00 det oberoende, som är den sociala arrendelagens viktigaste syfte.

Sålunda har den av kommissionen verkställda utredningen visat, at allmänna arrendelagens förbud mot att i arrendeavtal stadgas skyldi- het för arrendatorn att utöver fastställt antal dagsverken på tillsägele av jordägaren utgöra sådana i mycket stor utsträckning blivit åsid- satt. Särskilt gäller detta bolagsarrendena och åtskilliga godsägare arrendebruk. I avtalet om dylika arrenden finnas nämligen ofta ng intagna bestämmelser, som giva jordägaren möjlighet att ålägga arrea- datorn en till sin omfattning helt och hållet obestämd arbetsskyldighe. Sagda avtal upptaga visserligen så gott som alltid en viss bestämd a'- betsskyldighet i form av ett fixerat antal dagsverken eller ett visst mät av ackordsarbete, men tillförbinda arrendatorn dessutom att »efter bul- ning», »vid påvfordran» etc. utföra arbeten å-t jordägaren. I ett O(ll annat fall förekommer ock, att antalet dagsverken lämnas helt svävande.

Ej heller motsvarande stadgande i den norrländska arrendelagen h:r efterlevts. Enligt herrar Wihlborgs och Nilssons utredning är det n ingalunda sällsynt företeelse, att i arrendeavtalen intagas förbehåll en skyldighet för arrendator att utöver fastställt antal dagsverken ellsr annorlunda bestämt arbete på. tillsägelse betjäna jordägaren eller annm med någon tjänstbarhet.

Om betydelsen härav anföra herrar Wihlborg och Nilsson:

»Det kan ju erinras, att intet hindrar, att ett särskilt avtal om en mer eler mindre obestämd arbetsskyldighet upprättas mellan kontrahenterna. Ett dylkt avtal må ju anses äga rättsverkan, och det kan synas som förbudet att intaga ett liknande avtal i arrendekontrakt vore betydelselöst. Men så är dock ej fallet. Det stöd, lagstiftaren givit arrendatorn genom berörda stadgande, avsr givetvis att i icke ringa mån stärka arrendatorns ställning. Jordägaren. san alltid är den starkare parten, skulle, därest stadgandet icke funnes, äga möjlg- het att tvinga arrendatorn på ett sätt, som i många fall säkerligen vore myclet oförmånligt för denne. Därför är det av icke ringa betydelse, att i kontraket icke inrymmes något angående en dylik obestämd arbetsskyldighet för arrema- torn. Visserligen är det så, att ett förbehåll därom i kontraktet såsom strilanle mot 5 5 tredje stycket icke medför någon rättslig verkan och att ett åsiios-t- tande av förbehållet icke kan föranleda arrenderättens förlust (jämför 59 i). Men med hänsyn till rådande förhållande mellan jordägaren och arrendatorn km det anses givet, att arrendatorn, som ju vid arrendeavtalets tillkomst frivillgt gått med på det i avtalet intagna förbehållet om utgörande av tjänstbarnetur, åtminstone i allmänhet skall känna sig bunden av avtalet, väl vetande att, lärcst han sin rätt likmätigt vägrade att fullgöra åtagandet, detta kunde för loncm medföra obehag i ett eller annat hänseende.

Det förhållande, att, oaktat uttryckligt förbud däremot finnes stadgat, förle-

• Sida 113
•  Original

håll om skyldighet för arrendatorn att till jordägaren utgöra olika slags tjänst- barheter, vilka icke äro att anse såsom en del av legan, i stor utsträckning intages i arrendeavtalen, tyder på, att jordägarna fortfarande äro benägna att anse dessa avtal ej blott såsom arrendeavtal utan även såsom avtal angående arrendatorns arbetskraft. Förhållandet, som är en reminiscens från vad som gällde före den norrländska arrendelagens tillkomst, har sin förklaring i det stora. intresse, de skogsägande bolagen hava av att äga tillgång till stadigvarande arbetskraft för avverkningar, skogskörslor och dylikt. Känt är, att en av anledningarna till att bolagen alltjämt bibehålla i sin ägo den till deras skogsfastigheter hörande inägojorden, oaktat densamma ofta. icke ger ägaren någon nämnvärd inkomst, är den, att genom dess utarrendering möjlighet beredes till erhållande av dylik arbets- kraft. Emellertid torde det icke behöva befaras, att, även om förbudet mot .arrendeavtalets sammankoppling med ett arbetsavtal fullt upprätthålles, berörda möjlighet skall bliva mindre. De ojämförligt flesta av de norrländska bolags- arrendatorerna äro för sin utkomst hänvisade till biförtjänster. Om dessa skola sökas genom arbete hos jordägaren eller annan arbetsgivare beror. på de för- måner, som av den ene eller andra bjudas. Aro de, som jordägaren bjuder, ej mindre än vad som på annat håll kan erhållas, torde det kunna antagas, att arrendatorn i allmänhet skall anse det med sin fördel förenligt att ägna sin från jordbruket lediga arbetskraft åt den förre.

Det ofta nämnda förbudet torde hava först och främst en social innebörd; det är tydligen i första hand arrendatorns självständighet gent emot jordägaren, man därigenom velat tillgodose. Men även från ren hävdesynpunkt ligger stor vikt uppå, att förbudet ifråga icke åsidosättes. Därest i arrendeavtalet arbets— skyldighet till jordägaren efter tillsägelse ålägges arrendatorn, uppstår allt-id den risken, att denna skyldighet utkräves på sådan tid, att arrendatorn därigenom hindras att ordentligt sköta sitt jordbruk. Väl kan det häremot invändas, att det arbete, varom fråga är, vanligen är sådant, som infaller under den tid av året, då jordbruksarbete icke förekommer. Av de här ovan intagna kontrakts— bestämrnelserna, vilka vunnit tillämpning i ett flertal arrendeavtal, framgår emel- lertid, att jordägarna ingalunda alltid draga sig för att ålägga sina arrendatorer .arbetsskyldighet även under sommaren, då säkerligen i de flesta fall jordbruket kräver hela arbetstiden.»

Till vad herrar Wihlborg och Nilsson sålunda anfört, kan kommissio— nen helt ansluta sig.

Av synnerlig vikt är, att arbetsskyldigheten icke utkräves på sådant sätt, att arrendatorn hindras att ordentlig sköta sitt jordbruk. Att så emellertid ingalunda sällan sker, får anses fastslaget genom kommissio- nens enqué-te beträffande mellersta och södra Sverige. De ingångna svaren i den härutinnan framställda frågan gå visserligen i hög grad i sär. Kommunalnämnderna i nämnda landsdelar, vilka i allmän- het torde hava jondlägarnas syn på de med arrendesystem-et sammanhö— rande förhållanden, besvara nämligen frågan så gott som undantags— löst nekande, medan däremot de svar, som ingått från medlemmar av ar-rendatorsklassen, i de flesta fall gå i jakande riktning. Givetvis måste i detta fall det största vitsordet tillerkännas svaren från arrendatorerna. Dessa känna givetvis arbetsskyldigheten på ett helt annat sätt än den utomstående. För dem hava dazgsverkena för jordägarens räkning ofta nog kommit mycket olägligt, särskilt i sånings- eller skördetiden då tvånget att avstå arbetskraft åt jordägaren kanske förorsakat arren- datorns jordbruk ett svårt avbräck. Detta har också betonats i den 4 augusti och den 14 december 1917 till regeringen ingivna framställnin—

Jordkommissionen. VI. 8

• Sida 114
•  Original

gar flån Uddeholms aktiebolags arrendatorer och skogsar'betaie samt från distiiktsstyrelsen för Värmlands samorganiseiade skogsarbetgaie arrendatorer och lantarbetare, vilka framställningar överlämnats till kommissionen för att tagas' 1 övervägande vid dless uppdrag

Ett annat missförhållande, vars betydelse icke får underskattas, är att arbetsskyldighet i regel taxeras efter mycket låga och för vederbö— rande arrendatorer synnerligen ogynnsamma beräkningsgrunder. I en kommun' mom Uppsala län med uteslutande fideikommissarrenden erläg- ga sålunda de arrendatorer, som betala enbarrt penninglega, 18, 20 eller 40- kr. per hektar, median de arrendatorer, vilkas arrende helt och hållet ut— göres genom arbetsprestationer, få gö1a så många dagsverken att vär- det därav efter i orten gällande arbetspriser motsvarar 140 kr. per hek— tar. Detta exempel är icke något enastående fall utan tvärtom synner- ligen typiskt för frågan om uppskattningen av arrendedagsverkena. Lägger man de vanliga fria aibetspriserna till grund för beräkningen av värdet å dagsverken vid jämförelse mellan arrenden med dagsverken och arrenden, som utgå endast i penningar, bliva dessa senare sålunda ojämförligt mycket förmånligare. Då arrendatorerna å större arrende— gårdar i regel äro befriade från dagsverksskyldighet, men arrendato- rerna å smärre gårdar och tuorparna oftast utgöra hela eller större dre— len av legan med dagsverken, blir följden härav alltså, att arrendena för de större gårdarna i regel äro pro-portionvis mycket lägre än arrendena för de mindre gårdarna och torpen. Även i fråga om ersättningen för överdagsverken eller annat arbete, som utföres utöver den egentliga legan, torde man, ehuru svaret å enquéten i detta avseende äro mycket olikartade, vara berättigad dir-aga den slutsatsen, att ersättningen ofta icke motsvarar det i orten gällande fria arbetspriset, Särskilt torde de talrika arrendatorerna under industribolagen och de enskilda indu— striidkarn-a i skogsbygden vara avsevärt underbetalda. Från arrenda- torshåll uppgives sålunda, att de priser, som av bolagen betalas till deras arrendatorer för överdagsverken eller acklordsarbeten, med ända till 50 a 100 procent understiga de gällande fria arbetspriserna.

Det är givet, att ett sådant sakernas tillstånd ej är förenligt med rätt- visa och billighet. Gnenom arrendekontrakten äro i allmänhet arrenda— torerna tillförbu-ndna vid äventyr av arrendets förlust att ställa sin arbetskraft till jordägarens förfogande; och detta medför, att arrenda- torer-na äro förhindrade att begagna sig av arbete, som eventuellt er- bjudes utav en annan arbetsgivare mot högre betalning. Det är svårt att inse, varför icke även en bolagsarrendator eller en torpare i likhet med andra arbetstagare skulle hava rätt att utnyttja den möjlighet till en förbättrad ekonomisk ställning, som konkurrensen om arbetskraften innebär.

Det kan icke anses överensstämmande med tidens krav, att ett ar— rend'ieavtal på sådant sätt sammankopplas med ett arbe—tsavtal. Var och en må hava frihet att själv råda över sig och sin arbetskraft. Arren- datorn må därför äga rätt att i första hand sörja för sitt eget arrende— bruk, vill han därjämte arbeta åt andra, må han äga att avtala därom med arbewgivaren på samma sätt och på samma villkor som andra ar- betare.

I de fall arbetsskyldigheten är av större omfattning, föder den hos arrendatorerna en känsla av tvång och bundenhet, vilket ej är till gagn för det sätt, på vilket arbetsskyvldigheten fullgöres. Ohåga och brist"

• Sida 115
•  Original

på arbetsglädje karaktärisera ofta nog i hög grad arrendatorernas ar- bete åt jordägaren. Detta är ej till fördel för arbetsresultatet, det bi— drager ej heller till ett gott förhållande mellan jordägaren och arren— datorerna. Arbetsskyldälgheten är därför ofta roten till missnöje och tvistemål mellan jordägare och arrendatorer.

Av de yttranden, som avgivits av representanter för arrendatorsklas— sen, framgår också med all tydlighet, att det bland arrendatorerna råder en bestämd opinion mot det nuvarande systemet i fråga om demåliggan- de arbetsskyldighet, vare sig denna består i dagsverken eller ackorde- arbete, och att arrendatorerna hysa en allmän önskan, att arbetsskyl- dig-heten skall försvinna eller, därest detta ej låter sig göra, omläggas enligt andra grunder, än de nu i regel tillämpade. J ämväl omdörmälda framställningar från arrendatorer ooh skogsarbetare under Uddeholms aktiebolag och från Värmlands samorganiserade skogsarbetare, arren- datorer .ooh lantarbetare bottna i en dylik önskan.

Av skäl, som nu anförts, har kommissionen icke ans-ett sig böra före- slå, att legan får helt eller delvis utsättas i arbete.

Ett ytterligare skäl härtill har varit att båda parterna givetvis komma att bliva föga benägna att för så lång tid som den lägsta tillåtna ar- rendetiden ingå på avtal av sådan innebörd. Oavsett att svårigheter all- tid måste möta för bestämmandet) av arbetslönen för en så lång tids— period som femton år, ställa sig även andra omständigheter hindrande för sådana avtals ingående. Sådana omständigheter äro från jordägar— nas sida omöjligheten att på förhand fixera arbetsbehove-t för en längre tid och från arrendatorernas sida en naturlig motvilja mot att för hela arrendeperioden fastlåsa arbetskraften vid en viss arbets— givare. *

Enligt förslaget är det sålunda förbjudet att sammankoppla arrende— avtalet med arbetsavtal. Att emellertid härigenom jordbruk eller skogs- bruk, som är beroende av arrendatorernas arbetskraft, skulle i mera avsevärd mån röna inflytande, t.omdje ej kunna med fog befaras. Hinder förefin-n'es ej, att jordägaren vid sidan av arrendeavtalet och oberoende av detta avslutar ett arbetsavtal med arrendatorn. Den av herrar Wihl- borg och Nilsson gjorda utredning—en angående verkningarna av den norrländska vanhävdslagstiftningen har, såsom av den historiska över- sikten framgår, även visat, att skogsbrukets behov av arbetskraft blivit i de trakter, som beröras av denna lagstiftning, fullt tillgodosett, ehuru genom dens—amma sko-gsarbetsavtals intagande i arrendekontraktet blivit de facto omöjliggjort. Man må ihågkomma att det här är fråga om en grupp arrendatorer, vilka merendels icke kunna. erhålla sin fulla bärg- ning av det av dem drivna jordbruket utan vilka för sin och sin familjs utkomst äro hänvisade till bi-förtjänster av olika slag. Frågan om åt vilka arbetsgivare arrendatorerna skola ägna sin arbetskraft, är då när— mast beroende på det pris, som bjudes. Då detta pris icke kan ställa sig nämnvärt olika för olika jordägare i samma trakt, kan det förutsättas, att en jordägare icke behöver räkna med, att hans egen arrendator annat än i undantagsfall skulle söka sig arbetsförtjänst hos någon annan. Det stå-r visserligen arrendatorn fritt att så göra, men detta oaktat är det tydligt, att, då tillfälle till arbete finnes hos jordägaren själv, det för arrendatorn skall ställa sig förmånligare att använda sig härav än att söka arbete hos någon, med vilken han eljest icke har något att skaffa. Det ligger nära till hands att antaga, att en jordägare, som åtnjuter

• Sida 116
•  Original

förmånen att kunna stadigt påräkna sina arrendatorers arbetskraft, även om något bindande tvång i detta hänseende icke föreligger, å sin sida skall visa större förståelse för sådana krav från arrendatorernas sida, som direkt sammanhänga med arrendeförhållandet. Det ligger sålunda otvivelaktigt i arrendatorernas eget intresse att vid sökandet av arbete icke förbigå den, vilkens jord de bruka; och någon anledning att antaga, att de icke i regel skola komma att handla i enlighet med detta intresse, förefinnes icke.

Enl-igt kommissionens förslag skall legan sålunda allenast utsättas i pen— ningar eller naturaa'lster. Det skulle kunna ifrågasättas, att legan ej heller skulle få. utsättas i naturaalster. Såsom skäl härför skulle icke utan visst fog kunna åberopas svårigheten att för så lång arrendetid som den enligt förslaget lägst tillåtna beräkna värdet av sagda prestationer. Man skulle i detta avseende blott behöva hänvisa till de härförut om- förmälda missförhållandena under kristiden, vilka nödvändiggjort en särskild lagstiftning. Emellertid torde det näppeligen vara lämpligt att till grund för en lagstiftning, som är avsedd att gälla för normala tider, lägga kristidens abnorma förhållanden. Den utredning, som låg till grund för pmopositionen till 1918 års riksdag med förslag till lag med vissa bestämmelser angående oskälig arrendestegrimg m. ni., har bekräftat att under normala konjunkturer några sådana missförhållan— den, som föranledde omförmälda proposition, ej såsom regel torde vara att befara. Angående den vanligaste formen av arrenden, vid vilka legan helt eller delvis utgöres av naturaprostationer, de s. k. mjölk— arren-dena, anfördes i den nyss nämnda utredningen:

»Då avtal om dylika mjölkarrenden ingås, tillgår vanligen så, att först upp- skattas arrenderätten till egendomen med hänsyn till dennas areal, läge och be- skaffenhet till ett visst penningpris per tunnland eller hektar och därefter eval- veras det sålunda beräknade penningarrendet i ett motsvarande arrende i mjölk, varvid det vid avtalets ingående i orten gängse mjölkpriset plågar läggas till grund för uträkningen. Mjölkmängden fixeras vanligen i liter eller kilogram per dag, månad eller år. Fall finnas, då i kontraktet även mjölkpriset finnes bestämt, men sådana arrenden höra dock till undantagen. I de flesta fallen åter är i avtalet något pris å mjölken icke fixerat, utan innehåller avtalet att mjölken skall betalas efter de pris, som tillämpas vid det mejeri —— jordägarens eller någon annans —, där mjölken skall levereras. Å båda kontrahenternas sida förutsättas då givetvis, att under arrendetiden smör- och det därav, åtmin- stone under normala förhållanden beroende mjölkpriset icke kan komma att hålla sig konstant, men då. prissvängningarna å smör- och mjölkmarknaden före kris- tidens ingång varit förhållandevis ringa, torde man vid avtalets ingående lika litet å jordägarens som å arrendatorns sida hava räknat med några avsevärda vinster eller förluster i följd av prisväxlingarna beträffande mjölken. Arrende- avgifts utgående i mjölk har av gammalt ansetts innebära avsevärda fördelar både för jordägaren och för arrendatorn. Den förre har sålunda med hänsyn därtill, att prestationerna skola utgöras dag för dag, ansetts äga. en värdefull säkerhet för arrendeavgiftens utfående, på samma gång en intensiv ladugårds- skötsel ju för honom alltid innebär en stor trygghet i fråga om den utarrende— rade jordens skötsel; å. andra sidan har det ansetts vara till stor fördel för arrendatorn att icke behöva bära den risk, som sammanhänger med variationerna i mjölkpriset, där sådana dock skulle även under vanliga förhållanden före— komma. Härtill kommer, att arrendatorn icke behöver under det löpande

• Sida 117
•  Original

arrendeåret utgiva större belopp i reda penningar. Under nu rådande excep— tionella förhållanden hava emellertid omständigheterna i väsentlig grad förändrats. En våldsam prisstegring å mjölk, långt större än som kunnat beräknas eller förutses, har under senare tid inträtt, och den torde ännu icke hava nått sin höjdpunkt. Detta torde böra föranleda därtill att åtgärder synas höra i lag— stiftningsväg vidtagas beträffande arrenden av nu ifrågavarande slag, vilka på grund av nyssnämnda förhållanden kommit att för arrendatorerna ställa sig långt mera ogynnsamma än som rimligen kunnat vid avtalens ingående beräknas. Det behöver allenast nämnas, att man konstaterat, att i många fall värdet av arren— datorns skyldighet att leverera mjölk under senare tid stigit till 8 a 4 gånger det värde, som vid arrendeavtalets avslutande beräknades. Men att på grund härav vidtaga en så vittgående åtgärd som att, i enlighet med vad från vissa håll föreslagits. i allmänhet befria arrendatorn från nämnda leveransskyldighet och förändra densamma till en skyldighet att gälda arrendet i penningar, lärer icke kunna anses tillrådligt, enär därigenom uppenbarligen skulle uppkomma stor fara för minskning iden för landet så nödvändiga mjölkproduktionen. Vi hava därför ansett oss böra stanna vid att föreslå såsom regel, att genom särskilda lagbestämmelser tillfälle må kunna beredas till åstadkommande av en utav för- hållandena påkallad jämkning i avseende å avtal av ifrågakomna art.»

Även kommissionen är övertygad om fördelarna för både arrenda— torn och jordägaren av att arrendatorn tillåtes utgöra legan helt eller delvis med naturaprestationer. Vid sådant förhållande har kommissio- nen såsom ovan nämnts föreslagit att denna form för legans utgörande må bibehållas.

En annan fråga är, huruvida i lagen borde inrymmas bestämmelser, som möjliggöra en jämkning av sådana avtal, varom nu är fråga, när detta av förhållanden-a påkallas. Enligt den finska förordningen om lega av torp, ]andbolägenhet och backstuguområde gäller att legan skall vara utsatt i penningar; dock kan i avtalet intagas bestämmelse, att legan för kortare eller längre tid helt eller delvis skall utgöras i natura- alvster eller dagsverken efter i orten gångbart pris. Uppstår mellan kontrahenterna olika mening beträffande vad som skall anses för i orten gångbart pris, skall detsamma bestämmas av legonämnden för fem år i sänder. Vidare äga såväl arrendatorn som jordägaren när som helst påkalla att man skall övergå till pemnimgvederlag.

Kommissionen har ej ansett sig böra förorda någon jämkning av den mel— lan kontrahenterna avtalade lega-n för annat fall än vid allmän svårare missväxt i orten. Inträffar sådian, äger arrendator-n påfordra skälig nedsättning av |legan. Förslaget överensstämmer härutinnan med 5 & sista stycket norrländska arrendelagen.

Enligt sagda lagrum skall tvi-st angående nedsättningens storlek be- dömas av domstol. Kommissionen har emellertid ansett det lämpligare att tvisten i första hand avgöres av skiljemän, såsom i 8 & allmänna ar- rendelagen sägs. Sista stycket av paragrafen har avfattats i enlighet härmed.

10 &.

I denna paragraf behandlas frågan om rätt för arrendatorn till sublo- kation (underarrende) och substitution (arrendeöverlåtelse). Mellan dessa båda slag av överlåtelse skiljer man i allmänhet på följande sätt. Sublokation innebär, att arrendatorn i sin ordning upplåter fastigheten

• Sida 118
•  Original

Allmänna arrende— lagen.

såsom han själv vore fastighetens ägare. Han utträder därigenom icke ur rättsförhållandet till den senare. Å andra sidan uppkommer icke något rättsförhå'llande mellan denne och underlegotaga-ren. Med sub— stitution åter menar man, att arrendatorn sätter en annan i sitt ställe med den verkan, .att han själv helt och hållet träder ur rättsförhållandei till fastighetsägaren och den nye kommer till denne i samma ställning, vari arrendatorn förut befunnit sig.

I fråga om sublokation gäller enlig-t såväl 8 % allmänna arrendelagen som 6 © första stycket norrländska arrendelagen, att arrendatorn ej äger utan jordägare—ns medgivande åt annan till brukande upplåta fastig- heåen eller del därav. Förslaget ansluter sig härutinnan till gällande ra .

Ej heller substitution är enligt allmänna arrendelagen i regel tillåten. Endast därest arrendeavtalet är slutet för viss tid överstigande 20 år, är det jämlikt 8 å andra stycket medgiv-et arrendatorn att lämna ifrån sig arrendet. Han måste emellertid i sådant fall först hembjuda jord- ägaren att återtaga fastigheten mot skyldighet att .gälda arrendatorn skälig lösen. Vill ej jordägaren det eller har han ej inom en månad efter det hembudlet gjordes förklarat sig Villig därtill, står det arrenda- torn öppet att i sitt stål-le sätta. annan, med vilken jordägaren skäligen kan åtnöjas.

Lagberedningen anförde härom i sina motiv: De skyldigheter, vilka ålåge en arrendator, vore av beskaffenhet att det personliga momentet vorrre av stor betydelse. Det vore icke nog att det betingade arrendet riktigt erlades; av än större vikt för jordägaren vore det att icke den jord, han åt arrendatorn anförtrott, vansköttes, att icke åbyggnaden finge förfalla, och att icke fastighetens värde i det hela nedlsattes. Att här ut— öva en verksam kontroll och hindrande ingripa i händelse av missbruk vore icke lätt. Och att på laglig väg söka få skadan ersatt vore natur- ligtvis endast en yttersta nödfallsutväg, vars anlitande alltid vore för— enat Amed besvär, kostnad och obehag, men som visserligen icke alltid beredde jordägaren ersättning för vad han förlorat. En omtänksam jord— ägare måSte därför framför allt söka att i arrendatorns person —— hans vederhäftighet, hans redbarhnet och förmåga att sköta jorden — finna den garanti han behövde. Från jondägarens synpunkt sett vore därför detta personliga moment så bestämmande, att det syntes böra utesluta möjligheten för arrendatorn att utan jordägarens medgivande låta an— nan träda i sitt ställe. Giltigheten av detta betraktelsesätt torde i och för sig knappast kunna förnekas. Men å andra sidan finge icke förbises. att arrenderätten för arrendatorn ofta nog representerade ett avsevärt ekonomiskt värde, uppkommet måhända genom vad han själv är jorden nedlagt av arbete och förlag, som han beräknat att genom ökad avkast- ning av jorden undler arrendetidens förl-opp återfå. Att nu, i händelse han av omständigheterna förhindrades att själv fortsätta arrendet, be- röva huonom detta värde och utan vidare överlämna det åt jordägaren skulle innefatta en obillighet. Arrendatorns intresse fordrade, att han, åtminstone under vissa förutsättningar, finge äga rätt att förfoga över denna tillgång och genom arrenderättens överlåtande göra sig den till godo. Endast (om sådan rätt tillkomnle honom, kunde han med trygg- het nedlägga arbete och kostnad på jordbrukets höjande och jämväl komma i åtnjutande av den kredit, han för ändamålet behövde. För-

• Sida 119
•  Original

slaget hade i 2 kap. 8 % uppställt såsom allmän regel, att arrendatorn icke utan jordägarens medgivande finge till annan upplåta den arrende- rade fastigheten eller del därav. Emellertid borde denna regel under— kastas vissa jämkningar. Den hänsyn, som vid arrenden i allmänhet måste tagas till arrendatorns person, trädde vid arrenden, vilka avsåge lång tid, i viss mån tillbaka. I dylika fall måste kontrahenterna själva säga sig att ett personombyte vore sannolikt, stundom visst. Det vore därför onaturligt, om här åt arrenderätten gåves samma individuellt personliga karaktär, som eljest tillkomme den; och det borde icke läm- nas beroende allenast av klontrahenternas förtänksamhet att genom för— behåll i avtalet bereda en lämplig lösning. Lagen själv måste anvisa en sådan. Gränsen mellan de fall, som borde hänföras under den allmänna regeln, och dem, för vilka nu angivna synpunkt borde anses bestäm— mande, hade beredningen trott lämpligen kunna dragas vid en arrende— tid av tjugu år; vid arrenden av större betydenhet torde knappast nämnda tid överskridas, och undantagsbestämmelsen komme sålunda att äga sin egentliga tillämpning å de upplåtelser, vilka nu ske under form av avsöndring för viss tid och för vilka en dylik bestämmelse vore före— trädesvis behövlig. Obetingad frihet att förfoga över arrenderätten med— gåves icke heller i nu ifrågavarande fall arrendatorn; sådant vore var— ken förenligt med jordägarens rätt eller för tillgodoseende av arrenda— torns intresse behövligt. Ville arrendatorn icke fortsätta med arrendet, skulle han i första hand) vända sig till jordägaren och erbjuda honom att återt—aga lägenheten mot utgivande av lösen, där sådant kunde anses skäligt. Funne jordägaren sig icke kunna eller ville han icke övertaga lägenheten, ägde arrendatorn en viss frihet att förfoga över arrende— rätten.

Någuon full motsvarighet till nu omförmälda stadganden förekom icke i norrlandskommitténs förslag till arrendelag. Däremot upptog kom— mittén i 3 © av sitt lagförslag, vilken paragraf avhandlade arrendetidens längd, följande bestämmelse: »Arrendator äge i varje fall att, sedan fem arrendleår tilländagått, avträda arrendet å tid, vartill detsamma blivit av honom uppsagt. » Denna bestämmelse motiverade kommittén så— lunda: Om man icke borde hysa några betänkligheter vid att gent emot jordägaren uppställa fordringen på en tjuguårig arrendetid såsom regel, kunde man med rätta känna sig tveksam, huruvida man borde göra en dylik tidsbestäm'melse absolut bindande jämväl för en arrendator. Så oförmögen att gent emot trävaruindust-riens målsm-än bevaka sina in— tressen, som den norrländska allmogen visat sig vara, vore det bland annat att befara, att vid många arrendeavtal legan komme att bestäm- mas till ett belopp, som helst under försämrade konjunkturer visade sig vara för arrendatorn allt för betungande. Om man emellertid icke, så— som i vissa fall de irländska och skottska arrendelagarna gjorde, till— läte, att överenskommen lega av domstol jämkades till skäligt belopp, återstode knappast någon annan utväg än att medgiva arrendatorn rätt att, sedan han innehaft arrendet några år, så att han vunnit en verklig insikt om den arrenderade jordens beskaffenhet, uppsäga arrendet, därest han så funne för gott. Utan en sådan uppsägningsrätt vore det att be- fara, det den norrländske arbetaren knappast skulle våga eller önska att binda sig vid ett arrende. Kommittén hade därför ansett sig böra föreslå, att arrendatorn skulle, sedan fem arrendeår tilländagått, äga avträda arrendet å tid, vartill detsamma blivit av honom i laga ordning

Norr] ands- kommittén.

• Sida 120
•  Original

Undersök- ningen

angående

den norr- ländska vanhävd s-

lagstift- ningen,

uppsagt. Arrendet kunde alltså uppsägas till upphörande med det iealnte arrendeånet eller med vilket av de kommande arrendeåren som

e. sr.

I Kungl. Maj:ts proposition till 1907 års riksdag bibehölls den sålunda av norrlandskommåttén föreslagna bestämmelsen om ovillkorlig rätt för arrendatorn att, sedan fem arr-endeår tilländagått, avträda arrendet efter uppsägning, och upptogs därjämte i 6 $ andra stycket ett stad- gande, av i sak samma innehåll, som det i samma lagrum av den pro—. mulgerad'e lagen förekommande. I det propositionen åtföljande stats- rådsprotokollet anfördes såsom skäl för sistnämnda stadgandes intagande i lagen, att en motsvarande bestämmelse funnes införd i 8 & av det då föreliggande, av lagberedningen avgivna förslag till en allmän nytt— janderättslag.

Lagutskottet (utlåtande nr 60) uteslöt ur lagen det av norrlandskom- mittén och av Kungl. Maj:t föreslagna stadgandet i 3 9 om uppsägnings- rätt för arrendatorn under löpande arrendeperiod under f-ramhållande, att den motivering, som kommittén förebragt för stadgandet i fråga, icke enligt utskottets förmenande rättfärdigade stadgandets innehåll, att arrendatorn utan förbehåll i kontraktet eller utan att behöva sätta annan i sitt ställe skulle kunna efter fem års förlopp övergiva fastig- heten. Förutom den obillighet mot jordägaren ett sådant stadgande skulle innebära, torde det vara visst, att det höjande av jordbruket, man genom förevarande lag ville åstadkomma, bäst främjades av ett så varaktigt arrendeföthållande som möjligt. Ej heller syntes någon för- slaget genomgående princip fordra, att arrendatorn på detta sätt kunde lösas från arrendeförhållandet. Då man med den föreslagna bestäm- melsen velat medgiva arrendatorn en särskild förmån, borde det dess— utom bemärkas, att vid ett arrende i allmänhet de för arrendatorn mest betungande åren voro de första, då han mottagit jorden i till äventyrs dålig hävd, men under de fem första åren skulle han ju icke i allt fall enligt förslaget äga att utan förbehåll i kontraktet frisäga sig.

Med hänsyn till den ändring, utskottet sålunda föreslagit i 3 &, ansåg sig utskottet, som bibehöll 6 å andra stycket i enlighet med propositio— nen, böra till nämnda paragraf göra ett tillägg, avseende att bereda arrendator vid arrende på tjugu år eller därunder den förmånen att kunna lösas från arrendeförhållandet, när han satte annan i sitt ställe, med Vilken jordägaren skäligen kunde nöjas. En sådan rätt ansåg onel— lertid utskottet böra tilläggas arrendatorn, först sedan fem år av ar- rendetiden tilländagått. I enlighet härmed intog utskottet i 6 © såsom ett tredje stycke ett stadgande av det innehåll, som återfinnes i samma lagrum i den promulgerade lagen.

I 1908 års proposition ävensom i propositionen till 1909 års riksdag var utan närmare motivering 1907 års lagutskotts ståndpth i nu förevarande delar godkänd allenast med en formell ändring av 6 9 andra stycket. I den sålunda föreslagna lydelsen antogs 3 och 6 % av 1909 års riksdag.

Herrar Wihlborg och Nilsson hava i sitt betänkande angående verk— ningarna av den norrländska vanhävdsla'gstiftningen föreslagit sådan ändring av 6 % norrländska arrendelagen, att arrendatorn när som helst under löpande arrendeperiod skall äga rätt att på de i paragrafen an— givna villkor lämna arrendet ifrån sig.

• Sida 121
•  Original

De motiverade denna ändring på följande sätt: Substitutionsrätten hade sin stora betydelse i det hänseende, att för en arrendator, som ville ägna sig åt annan verksamhet, absolut hinder därför ej bonde möta i det ingångna arrendeavtalet. Tillgodoseendlet av detta arrendatorns intresse fordrade, att rätten i fråga för varje fall förefunnes även i bör- jan av amendeperioden; Genom bestämmelsen, att den nye arrendator, som den frånträdande satte i sitt ställe, skulle vara sådan, att jordäga- ren skäligen kunde nöjes med honom, torde vara sörjt för att härigenom jordägarens rätt icke bleve trädd för nära.

På de av 1907 års lagutskott anförda skälen håller kommissionen före att något stadgande om ovillkorlig rätt för arrendatorn att, sedan Visst antal arrendeår tilländagått, utan vidare uppsäga arrendet icke bör in- tagas i arrendelagen.

Vad åter beträffar rätt för arrendatorn att under löpande arrendetid sätta annan i sitt ställe, med vilken jordägaren skäligen kan nöjas, an- ser kommissionen, att denna rätt bör bibehållas och att härutinnan någon skillnad ej bör göras för det fall, att arrendeavtalet slutits för tid överstigande tjugu år, och det fall, att avtalet ingåtts för kortare tid. Något som helst skäl för en dylik åtskillnad synes icke föreligga.

Vill arrendatorn överlåta arrendet till sin maka eller något av sina barn eller till adoptivbarn eller till barns eller adaptiv—hanns make, har kommissionen ansett, att han bör äga rätt därtill utan att förut hem— bjuda fastigheten till jordägaren. För-utsättning för denna rätt bör dock vara att jordägaren skäligen kan åtnöjas med den nye arrendatorn. Vill arrendatorn överlåta arrendet till annan, måste däremot enligt för— slaget liksom enligt gällande rätt hembud till jordägaren först ske.

Tvist huruvida jordägaren kan skäligen åtnöjas med den, till vilken arrendatorn övenlåtit arrendet, skall enligt gällande rätt avgöras av domstol. Då dylika tvist-er i regel torde komma att röra sig om veder- börandes lämplighet som jordbrukare, har kommissionen emellertid an— sett, att de av kommissionen föreslagna jordkommittéerna skola på grund av den orts- och personkännedom dessa måste anta'gas komma att besitta, vara bättre ägnade att pröva dem än domstolarna. Kommissio- nen har därför föreslagit att sådan tvist skall hänskjutas till jordkom- mitté inom orten. Därmed påskyndas också ett i dessa fall vanligen brådskande ärende.

11 6.

Denna paragraf överensstämmer i princip med såväl 9 % allmänna arrendelagen som 7 % norrländska arrendelagen. Avvikelserna från sagda lagrum hava föranletts av bestämmelserna i förslagets 10 $.

12 $.

I 12—14 åå meddelas närmare bestämmelser om arrendatorns rätt att. vid arrendetidens slut erhålla nytt arrende.

Såsom förut omförmälts, är huxmd'regeln, att arrendatorn vid arrende— tidens slut skall äga rätt att få nytt arrende för en tid av femton år. Har arrendatorn i märklig mån eftersatt vad honom enligt 17 ? ålegat i fråga om fastighetens hävd samt underhåll av åbyggnader m. m. må dock mot jordägarens bestridande förlängning ej äga rum. Ej heller

Jord- kommis— sionen.

• Sida 122
•  Original

må detta ske, därest det på grund av särskilda förhållanden skulle för jordägaren medföra avsevärt men att hava fastigheten fortfarande upp» låten på arrende. Sådana omständigheter äro exempelvis att den ut— arrenderade jordens belägenhet otvetydigt angiver, att jorden är erfor— derlig för någon anläggning, som jordägaren kan visa sig hava för av— sikt att utföra, eller jordägaren vill upplåta fastigheten åt någon nära anhörig. Däremot kunna omständigheter, som äro beroende på det per— sonliga förhållandet mellan jordägaren och arrendatorn, icke åberopas i detta avseende.

Den rätt till förnyat arrende, såsom ovan omförmälts, tillkommer gi- vetvis den, som vid arrendetidens slut är arrendator. Har således un— der löpande arrendeperiod den, som fått arrendet åt sig upplåtet, över— låtit arrenderätten till annan i enlighet med vad i 10 % sägs, är det den sistnämnde optionsrätten tillkommer.

Avlider arrendator under arrendetiden och innefattar arrendeavtalet ej förbehåll om att arrendet skall upphöra med arrendato-rns död, skall enligt 11 å avtalet fortfarande vara gällande. I detta fall har kommis- sionen ansett, att om arrendatorn efterlämnar någon närmare anhörig, denne bör åtnjuta den optionsrätt, som eljest skulle hava tillkommit ar- rendatorn själv. Emellertid tonde denna regel icke kunna gälla utan modifikation. Av samma skäl, som i 10 & föranlett att för överlåtelse av arrenderätten uppställts den fordran, att jordägaren skäligen kan åtnöjas med den nye arrendatorn, har det ansetts nödigt att optionsrät- ten i nu ifrågavarande fall göres beroende av enahanda betingelse.

För att optionsrätten skall erhålla någon betydelse och ej stanna vä— sentligen vid ett sken erfordras enligt kommissionens uppfattning, att optionsnätt'en inträder automatiskt och således ej göres beroende av något tillkännagivande av arrendatorn. Endast därest arrendatorn själv önskar avtalets upphörande eller ändring i villkoren, bör således något initiativ åligga denne. Lagfönslagets tillkomst härleder sig näm- ligen såsom förut nämnts från den uppfattningen, att det finnes en klass arrendatorer, som är beroende och därför måste erhålla statsmaktens stödi. Att sedan lämna en sådan arrendator det til'lämnade stödet på det sätt, att han skall för att ernå detsamma, uppträda självständigt emot jordägaren och anlita legala utvägar såsom vore han oberoende samhälle/medlem, detta är, såvitt kommissionen förstår, en motsägelse. Dessa beroende "arrendatorer sakna oftast alla förutsättningar att kunna eller våga sig på att själva taga initiativet. De flesta få kanske icke ens kännedom om lagens tillvaro, ännu mindre någon vetskap och något förstånd på dess detaljer.

I tredje och följande stycken av paragrafen meddelas närmare be- stämmelser om tillvägagångssättet, då arrendatorn ej vill tillgodonjuta option-srätten eller jordägaren förmenar, att sådan rätt icke bör till- komma arrendatorn. Önskar icke arrendatorn förnyat arrende, åligger det honom att inom sex månader före arrendetidens utgång giva det jordägaren tillkänna på sätt som om uppsägning i 2 kap. 38 & nyttja-nde— rättslagen stadgas. Försu-mzmar arrendatorn det, förlänges arrendeav- talet, för såvitt han ej kan träffa uppgörelse med jordägaren om annat.

Förmenar jordägaren, att arrendatorn icke är berättigad att erhålla nytt arrende, åligger det honom att inom samma tid och på samma sätt., som ovan nämnts, tillkännagiva det för arrendatorn. Har dylikt till— kännagivande skett från jordägarens sida och förmenar arrendatorn,

• Sida 123
•  Original

att han äger rätt till förnyat arrende, skall jordägaren inom fem måna— der före arrendetidens utgång hänskjuta tvisten till skiljenämnd. För— summ—ar jord—ägaren det, anses arrendeavtalet förlängt på 15 år.

Tvister av förevarande beskaffenhet hava lämpligen ansetts böra av— görlas av skiljemän på sätt som i 2 kap. 8 % nyttjanderättslagen omför- ma es.

Beträffande jordägarens rätt att påfordra avlösning av arrendejord- bruk vid äventyr att arrendatorn förlorar sin optionsrätt, därom för- mäles i kommissionens utlåtande om avlösning av arrendejordbruk. Emellertid bör en erinran härom införas i arrendelagen, därest en sådan avlösningslag kommer till stånd.

13 9.

Denna paragraf avhandlar det fall, att jordägaren och arrendatorn ej kunna enas om arrendevillkoren för den nya arrendetiden. De i 12 % meddelade bestämmelserna skola jämväl härvid komma i tillämpning. Tvisten skall sålunda avgöras av skiljemän. Det torde oftast vara legan, som dylik tvist torde komma att avse. Full avtalsfrihet om legans be- lopp har kommissionen sålunda ej i detta sammanhang kunnat förorda. Gåves ej möjlighet för arrendatorn att på ett opartiskt sätt få legan reg- lerad, vore det nämligen jordägaren öppet att eludera lagens bestämmel— ser om optionsrätt därigenom, att han satte legan till ett så oskäligt be— lopp, att arrendatorn tvingades att avsäga sig arrendet.

Vill man uppmuntra arrendatorn att nedlägga arbete och kostnad å förbättringar av jord och åbyggnader, torde det vara nödigt tillse, att han själv får njuta frukterna därav. I sista stycket av paragrafen har därför stadgats att av arrendatorn verkställda förbättringar icke må, såsom hitintills ofta varit fallet, föranleda förhöjning av arrendeav- giften. .

14 %.

Det är givet, att då tvist uppstått, huruvida förlängning av arrende bör äga rum, avhysning av arrendatorn ej må äga rum förrän denna tvist blivit slutligen avgjord. I likhet med vad som gäller enligt lagen den 26 mars 1920 om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att in- lösa under nyttjanderätt upplåtet område, har arrendatorns rätt att kvalnsitta utsträckts till den fardag, som infaller näst efter det frågan om förlängning blivit slutligen avgjord. För den tid arrendatorn efter arrendetidens utgång fortsätter brukningen av fastigheten, skola de gamla arrendevillk-oren gälla. Har uppskovet med frågans avgörande vrål-lats av arrendatorn, är han skyldig att ersätta jordägaren den skada, denne lidit genom frågans förhalande. Arrendatorn kan sålunda bland annat bliva skyldig att gälda högre arrendeavgift än som tidigare ut- gått. Tvist om skadeståndet skall avgöras av skiljemän i den ord- ning som i 8 % allmänna arrendelagen sägs.

15 6.

I denna paragraf avhandlas den viktiga frågan om nybyggnadsskyl- (ligheten.

Enligt allmänna arrendelagen medför utarrenderingen icke i och för sig skyldighet för jord-ägaren att vid tillträdet avlämna fastigheten för- sedd med åbyggnad av sådan beskaffenhet, som för det ifrågavarande jordbrukets behöriga och ändamålsenliga bedrivande kan efter ortens

Allmänna arrende- lagen.

• Sida 124
•  Original

sed anses tarvas. Sådan fastigheten är bebyggd vid tiden för arrenda— avtalet, är arrendatorn skyldig mottaga densamma. Endast därest jord- ägaren i arrendeavtalet utfäst sig att verkställa nybyggnad eller om— byggnad, är han skyldig därtill. Därest under arrendetiden uppstår behov av nybyggnad eller ombyggnad, är jordägaren icke omedelbart på grund av lagen skyldig att ombesörja sådan i annat fall än då ge— nom vådeld eller annan olyckshändelse byggnad utan arrendatorns vål— lande förstörts eller så. skadats, att nybyggnad eller ombyggnad er- fordras. Å andra sidan lägger lagen ej heller någon skyldighet att ut— föra nödig nybyggnad eller ombyggnad å arrendatorn. Härutinnan be- ror sålunda allt på överenskommelse mellan kontrahenterna. I fråga om byggnadernas underhåll stadgas i 2 kap. 10 å, att det åligger arren- datorn att vända och underhålla byggnaderna, så att icke något under arrendetiden försämras. Har arrendatorn avhjälpt brist, som fanns vid tillträdet, äger han rätt till ersättning av jordägaren vid avträdet. Lag- beredningen anförde härom:

»Arrendatorns skyldigheter i fraga om fastighetens åbyggnad äro enligt för- slaget begränsade till att underhålla den; någon nybyggnadsskyldighet åligger honom icke. Icke heller åligger sadan skyldighet 1 allmänhetjordägaren. Bered- ningen har därvid icke förbisett, att efter längre tids förlopp ett fortsatt underhåll av en byggnad kan vara ekonomiskt olämpligt och dess ersättande med en ny långt mer välbetänkt. För varje byggnad kan uppställas en viss, för olika byggnader olika beräknad tid, under vilken den gör tjänst men efter vilken den bör ut— bytes mot en ny; det är denna tanke, som ligger till grund för ovan anförda bestämmelser i byggningabalken. Då emellertid dessa bestämmelser numera icke lämpa sig för enskilda arrendeförhållanden, har det icke kunnat ifrågasättas att upptaga dem i förslaget och än mindre att utan den begränsning, årsberäk- ningen innefattar, ålägga arrendatorn byggnadsskyldighet. Såsom översikten av den utländska lagstiftningen i ämnet utvisar, ålägga däremot vissa främmande lagstiftningar jordägaren att verkställa nybyggnad, när sådan erfordras. När jordägaren upplåter sin fastighet till idkande av jordbruk på. arrende, anses detta innefatta en utfästelse att fastigheten också skall vara försedd med den för ändamålet nödiga åbyggnad; och, i brist av annat avtal, är han därför också pliktig att ersätta en obrukbar sådan byggnad med en ny, Aven lagkommitténs och äldre lagberedningens förslag i ämnet ansluta sig i viss mån till samma uppfattning. Om än ett sådant sätt att ordna saken från teoretisk synpunkt må anses berättigat, synes det i praktiskt hänseende vara föga lämpligt. Ålig- ger det jordägaren att besörja nybyggnad, är det givet, att arrendatorns in— tresse av att åbyggnaden omsorgsfullt underhållas i väsentlig mån förringas, och att han kan komma att eftersätta vad i sådant hänseende åligger honom rent av i syfte att sålunda framtvinga en nybyggnad, som icke kostar honom något. Väl skulle i sådant fall jordägaren kunna å sin sida framställa ersätt- ningskrav eller undandraga sig att verkställa byggnaden. Men för sådant ända— mål måste han förebringa en utredning, vars åstadkommande i dylika fall är förenat med synnerlig svårighet. För att i verkligheten upprätthålla arrenda- torns underhållsskyldighet är det nödvändigt, att hans eget intresse därvid är den verksamma drivkraften. Av denna anledning bör icke någon lagstadgad ny- byggnadsskyldighet i allmänhet läggas å jordägaren.

Av det anförda följer, att om arrendatorn eftersätter sin underhållsskyldighet och av sådan anledning nybyggnad bliver nödvändig, det är arrendatorn som får bekosta den utan annan rätt till ersättning, än som å bestämmelsen i första stycket av 10 5 kan grundas, eller att få vid avträdet räkna sig till godo det

• Sida 125
•  Original

belopp, vartill de å den gamla byggnaden vid tillträdessyn befunna bristerna uppskattas. Någon skyldighet att i annan händelse bekosta nybyggnad åligger icke arrendatorn. Han har endast att underhålla åbyggnaden. Härvid kunde måhända anmärkas, att förslaget sålunda synes icke taga hänsyn till ovan an- tydda förhållanden att trots nöjaktigt underhåll endast i följd av tidens inverkan nybyggnad kan bliva ekonomiskt nödvändig, då nämligen den tidpunkt inträtt, när med en reparation vinnes vida mindre än vad den kostar. Att i förslaget icke i detta hänseende upptagits någon föreskrift beror emellertid därav, att enligt beredningens tanke en i varje särskilt fall fullt tillfredsställande lösning icke kan uppnås på annan väg än den frivilliga överenskommelsens. Att här endast hänvisa kontrahenterna till en sådan, synes så. mycket mer naturligt, som i detta fall jordägarens och arrendatorns intressen äro påtagligen sammanstäm- mande. För arrendatorn måste vid nämnda förhållande det fortsatta underhållet bliva synnerligt tryckande och till ringa nytta. Jordägaren måste säga sig själv, att då han efter arrendetidens utgång skall söka ny arrendator eller själv övertaga fastigheten, nybyggnad är oundgänglig och att allt vad han för tillfället kan vinna är ett uppskov. För båda är den föråldrade byggnadens ersättande med en ny önskvärd; att båda därtill bidraga är också den naturliga lösningen, men att i lag bestämma huruvitt varderas skyldighet i sådant hänseende bör sträckas låter sig icke göra. En sådan lösning kan icke genom lagbud fram- tvingas. Kan någon sådan uppgörelse icke komma till stånd, är arrendatorn, på sätt 16 & angiver, därav icke förhindrad att på sin bekostnad utföra nybyggnaden.»

Den norrländska arrendelagen ålägger jordägaren icke blott all ny— byggnadsskyldighet utan även alla större reparationer. I 8 % stadgas: Jordägaren åligger att vid tillträdet tillhandahålla arrendatorn för jord— brukets bedrivande nödiga byggnader samt att, där under arrendetiden nödligt hus tarvar ombyggnad, sådan verkställa, så ock att ombesörja de för nödig byggnads bibehållande i brukbart skick erforderliga större reparationer; för skada, som arrendatorn vållat, svarar dock denne. Brister jordägaren i vad sålunda åligger honom, äge arrendatorn fordra att vid syn förelägga-s jordägaren viss tid, inom vilken han skall hava fullgjort arbetet, ävensom beräknas den kostnad, arbetet anses betinga. Utför jordägaren icke arbetet inom föreskriven tid, äger arrendatorn ut- föra det i j-ord'iägarens ställe, och, sedan det blivit godkänt vid ny syn, undfå gottgörelse med det vid den första synen fastställda belopp; vill arrendatorn hellre uppsäga avtalet, är det honom öppet, där ej bristen är av allenast ringa betydelse. För den tid fastigheten är i bristfälligt skick njuter arrendatorn skälig nedsättning i arrendeavgiften, varjämte han äger rätt till skadestånd. Vid tillträdet skall jordägaren jämväl hava utfört alla erforderliga mindre reparationer å nödiiga byggnader. Eftersätter jordägaren detta, äger arrendatorn bättra vad som brister samt därför njuta ersättning då han avträder arrendet. Med mindre reparation å byggnad förstås avhjälpande av smärre brister å golv, vägg- och takbeklädnad, fönster, dörrar, trappor, eldstäder, murar och fast inredning ävensom andra åtgärder, vilka äro att anse såsom till- fällig lagning.

Norrlandskommittén upptog i sitt förslag ett i huvudsak likalydande stadgande. Kommittén motiverade detta med, att det ofta anmärkte rörande de norrländska bolagen-s arrendegårdar, särskilt de mera av.- lägset belägna, att byggnaderna därå allt mer förföllo. Arrendato- rernas ställning hade helt naturligt föranlett, att de icke kunnat be-

Norrlands- kommittén.

• Sida 126
•  Original

Torp— kommis- sionen.

tinga sig något allmänt åtagande av bolagen att utföra den behövliga nybyggnaden, utan de hade varit hänvisade att därom göra framställ— ning i varje särskilt fall, därvid de varit underkastade bolagets gott— finnande. Följden av detta system vore, att gårdarnas byggnader icke på ett tillfyllestgörande sätt underhöllos. Önskade man häri bringa rättelse och verkligen erhålla de nordsvenska arrendegårda-rna be— byggda på ett sådant sätt, att de kunde erbjuda någon lockelse för en ordentlig och jordbmksintresserad åbo, vore tydligen den bästa vägen den att i likhet med vissa främmande arrendelagar ålägga jordägaren den väsentliga byggnadsskyldigheten. Detta kunde till äventyrs med- föra, att arrendatorn finge betala något högre lega än om byggnads- skyldigheten skulle åligga honom, men det ledde säkrare till att nödig byggnad venkligen komme till stånd, och det hade den nyttiga följden, att arrendatorn bättre kunde bedöma det ekonomiska värdet av sina årliga skyldigheter, och att dessa bleve jämnare fördelade.

I propositionen till 1907 års riksdag erhöll stadgandet den lydelse den promulgerade lagen innehåller.

Såsom i den historiska översikten omförmälts, föreslog torp-kommis— sionen sådan ändring av allmänna arrendelagen, att det skulle åligga jordägaren att vid tillträdet tillhandahålla bostadshus och för jord— brukets bedrivande nödiga byggnader i brukbart skick och under ar- rendetiden ombesörja de för dessa byggnaders bibehållande i sådant skick erforderliga större reparationer. Bruste jordägaren häri, skulle påföljden bliva enahanda som i 8 % norrländska arrendelagen stadgas för motsvarande fall. Den jordägaren sålunda åliggande förpliktelsen skulle emellertid icke vara av tvingande natur. Jordägaren skulle genom för- behåll -i arrendeavtalet kunna fri-taga sig från densamma.

I sin motivering framhöll torpkommissionen särskilt, att en bidra- gande orsak till den konstaterade tillbakagången av torpareklassen vore det dåliga skick, vari å torpen befintliga byggnader, särskilt bonings- husen, mångenstädes befunne sig. I åtskilliga av de svar, som inlupit genom den anställda enquéten, hade denna omständighet upptagits bland anledningarna till den yngre generationens tilltagande olust att övertaga torp. Även på annat sätt hade kommissionen fått sin upp— märksamhet riktad häruppå. Så förekommo i de av förste provinsial- läkarna för åren 1907—1909 avgivna ämbetsberättelser från åtskilliga län anmärkningar om trån-gboddhet och i övrigt hälsovådliga bostads- förhållanden bland torpareklassen. Då torpinstivtutionens framtid syn— tes oviss och de omedelbara. fördelarna för den enskilde jordägaren av dess vidmakthållande tvivelaktiga, minskades givetvis benägenheten att ikläda sig avsevärda kostnader för torpbyggnad-ernas förbättrande. Att detta icke allmännare än som skett lett till att torpbyggnadern—a fått förfalla, vore att tillskriva en levande insikt hos talrika jordägare om önskvärdheten att söka åt landsbygden bevara en värdefull jordbruks- arbetarestam. Men gent emot missförhållanden, som ypp-at sig där en sådan framsyntliet saknats, syntes lagstiftningen icke längre böra för- bliva overksam. I en av de ovan nämnda ämbetsberättelserna hade framhållits, på tal om torparens och vissa andra lantarbetares otill— fredsställande bo—stadsförhållanden, lämpligheten av att bostadsinspek- tion anordnades å landsbygden. Att undersöka och utveckla denna tanke borde ligga på sidan om det kommissionen lämnade uppdrag. Mera fall-ande inom dess ram syntes det vara att tillse, huruvida icke

• Sida 127
•  Original

& » | i l

i nu gällande lag angående nyttjanderätt till fast egendom kund-e in— rymmas bestämmelser ledande till skärpning av jordägarens plikt-att tillhandahålla arrendatorn brukbara byggnader vid torp och därmed jämförliga lägenheter. Torpareklassens svaga ekonomiska ställning och '.av dess levnadsförhållanden i övrigt betingade ringa förmåga att vid övertagande av arrende på det fria avtalets väg bevaka sina intressen i avseende på åbyggnadens iståndsättande torde rättfärdiga en sådan undantagslagstiftning.

Även i jordundersöknin-gens betänkande underströks det, att en huvud— bestämmelse i en social arrendelagstiftning vore att det ålades jord- ägaren att verkställa nybyggnader samt att utföra alla erforderliga större reparationer.

Enligt den av kommissionen verkställda undersökningen, vilken inne— hålles i del V av kommissionens betänkanden, förete inom mellersta och södra delarna av landet arrendeavtalen i intet annat avseende sins- emellan så stora olikheter som ifråga om byggnads- och underhålls- skyldigheten av till arrendet hörande åbyggnader. I regel synes varje jordägare tillämpa sina särskilda stadganden, som mer eller mindre avv1lna från andra jordägares föreskrifter i samma ämne. All-a olika grader av byggnads— och underhåll-sskyldighet finnas representerade, ifrån, å ena sidan, att arrendatorn tillförbindes ej endast all underhålls- skyldighet av till honom upplåtna byggnader utan även skyldighet att ombesörja uppförandet av nya byggnader, till, å andra sidan, att jordägaren ikläder sig alla skyldigheter av här förevarande slag. Ifråga om de fideikommiss och större enskild-a jordägare tillhöriga arrende— bruk, som upplåtas på någon längre tid, åligger sålunda ofta arrenda— torn, att i den mån åbyggnaderna behöva ersättas eller utvidgas, själv bekosta alla nybyggnadsarbeten. I kontrakten finnes understundom förelagt arrendatorn att inom en viss tid, ett eller flera år, låta nybygga vissa hus å arrendegånden. Virket bekostas dock av jordägaren. Fin- nes tillgång till sådant inom arrendehemmanet eller å andra närlig- gande, jordägaren tillhörande skogstillgångar, äger arrendator att själv avverka för ändamålet av jordägaren anvisat, på rot stående Virke. Vanligen inskränker sig emellertid ej jordägarens bidrag till för ny- byggnaden åtgående timmer utan detta omfattar även annat erforder— ligt material. Någon gång sträcker sig j-ordägarens deltagande i ny— byggnaden även därtill, att han bekostar uppförandet av husen, varvid arrendatorn likväl har att biträda med körs-lor och handräckning. Av åtskilliga kontrakt, huvudsakligast sådana, som beröra fideikommiss- arrenden, framgår emellertid, att jordägarens på nybyg-gnaderna ned- lagda kostnader skola antingen amorteras eller förräntas av arrenda— torn. I ett kontrakt säges exempelvis, att arrendatorn skall amortera ifrågavarande kostnader under en tid av 30 år och i ett annat kon- trakt an-föres, att jordägarens kostnader för nybyggnaderna skola för- räntas med 4 % årligen till och med arrendetidens slut. I avtalet om bolagens arrendegårdar åläggas arrendatorerna sällan mer omfattande skyldighet-er beträffande nybyggnader, vilket givetvis är förklarligt med hänsyn till de korta arrendeperioder, som i allmänhet gälla be- träffande sagda arrenden. Ganska vanligt är dock, att arrendatorn vid förekommande nybyggnad skall utföra nödiga körslor samt utföra handräckningsarbeten. Enligt åtskilliga bolags avtal skola nybyggna— derna utföras av arrendatorn »efter överenkommelse» med jordägaren.

Jordunder- sökningen.

Jord- kommis- sionen.

• Sida 128
•  Original

I andra bolags avtal säges, att jordägaren ombesörjer eventuella ny- byggnader.

I fråga om underhållsskyldighet beträffande husen gälla i stort sett samma förhållanden som beträffande nybyggnadsskyldigheten. Därest jordägaren .icke deltager i kostnaderna för nybyggnader på annat sätt, än att han tillsläpper virket, deltager han sålunda ej heller i underhålls- skyldigheten på annat sätt, än att han tillhandahåller för underhållet behövligt virke. I en del fall får arrendatorn själv avverka och förädla virket. I andra fall kan han avgiftsfritt få fözrsåga det vid jordäga- rens såg eller också få tillösa sig behövligt virke mot »jordägaren—s själv— kostnader». Ibland ang-ives i kontrakten ett visst pris (exempelvis »50 öre per .kubikf—ot för sågat virke att avhämtas vid sågen»), vilket pris i allmänhet är lägre än ortens priser. Emellertid förekommer ej sällan, att virke till reparationer icke tillhandahålles arrendatorn annat än »mot betalning efter i orten gängse pris».

Att jordägaren åtager sig all underhållsskyldighet beträffande husen förekommer även. Detta gäller dock endast i sådana fall, då upplåtel- sen huvudsakligen omfattar endast bostadslägenhet, d. v. s. i fråga om dagtorpare, andra småtorpare och arbetare, åt vilka upplåtits en bostad. med något tillhörande mindre jordområde.

I fråga om åbyggnadernas beskaffenhet har utredningen givit vid handen, att denna. i allmänhet är mycket otillfredsställande å smärre arrendegårdar. En jämförelse mellan beskaffenheten av åby—ggnaderna å sådana gårdar och å gårdar, som bebos av ägarna själva, utfaller av- gjort till de senares förmån. Manbyggnaden å de smärre arrendegår- darna är sålunda i regel mycket trång och bristfällig och motsvarar ingalunda de rimligaste anspråk ifråga om trevnad och hygien. Den består oftast, liksom då den för kanske flera mansåldrar sedan uppför— des, fortfarande av endast ett större rum, kök-et, samt en mindre kam— mare. Köket måste å sådana ari'rendlegårdar, enligt vad upplyses i de ingångna utsagorna, användas till en hel del olika ändamål. I köket skall maten .anrättas och intagas av hela familjen och köket blir sov— rum för större delen av familjen. Men därjämte skall köket ofta :in- vändas til-l förvaringsrum för kläder m. m. samt till slöjdbod, tvätt- stuga, bagarstuga etc. eller med andra ord till arbetslokal för många av de olikartade inomhusarbeten, som förekomma i ett jordbrukarhem. I de fall, där som ofta nog synes vara fallet, familjemedlemmarn-as an- tal är stort och arrendatorn måste ha såväl man-liga som kvinnliga tjä— nare i sin tjänst, är det givet, att en bostad av det slag, som nu nämnts, är långt ifrån nöjaktig. Trångboddhet med därav följande social och hygienisk o-trevnad och Vådi'a är därför ofta nog ett karaktäristiskt drag för de mindre arrendatorernas bostäder. De i och för sig otillfredsstäl— lande förhållanden i fråga om mangårdsbyggnadernas inredning och utrymmen å flertalet arrendiebruk skulle kanske framträda i en mindre bjärt dager, därest dessa byggnader finge ett tillfredsställande under- håll. Dessvärre förhåller det sig emellertid så, att sagda byggnader ofta nog givas mycket litet, ja, understundom intet underhåll, utan få för— falla mer och mer. Underhållet åligger såsom förut är nämnt i regeln arrendatorn. Mera sällan vilar ansvaret härför å jordägaren. Vem underhållssky-ldigheten än åligger, blir resultatet detsamma: man- gårdsbyggnaden förfaller mer och mer. Arrendatorn har, såsom i den allmänna motiveringen framhållits, oftast ej råd och sällan intresse att

• Sida 129
•  Original

nedlägga kostnader å en byggnad, som han ej äger och som han kanske snart får avträda. Härtill kommer att byggnaden understundom är i så dåligt skick redan, då arrendatorn tillträder arrendet, att det skulle draga lika dryga kostnader att försätta den i beboeligt skick som att uppföra en helt ny byggnad. Jordägaren drager sig ävenledes för re- parationer å en arrendegård. Arbetslönen och material draga kanske större belopp än han erhåller i lega. Många ägare sakna också allt ina tresse för att jordbruket å arrendegården upprätthålles. Detta torde i allmänhet vara händelsen med gårdar, som ägas av skogsindustrijd— kande bolag och enskilda personer. För människorna sakna dessa jord— ägare ofta all hänsyn. Ej sällan torde de med stor tillfredisställelse se att byggnaderna bliva så förfallna att ingen arrendator vill åtaga sig arrendet, att jordbruket i sin helhet nedlägges och de forna tegarna, be— växas med skog. Flera dylika fall av upprörande vanhävd hava kom- mit till kommissionens kännedom.

Vad ovan sagts om de mindre arrendatorernas bostadsförhållanden gäller främst arrendegårdarna i skogsbygderna, d. v. s. flertalet bo— lagsarren-den och därmed likställda arrenden. Men mångenstädes å slätt- bytgderna torde förhållandena icke vara avsevärt bättre. De mindre arrendatorernas bostadsförhållanden är utan tvivel en av de mörkaste sidorna i fråga om det nuvarande arrendesystemet. De ingångna utta— landena giva vid handen, att de ogynnsamma omdömen, som gälla be— träffande manbyggnaderna å mindre arrendegårdar, icke fullt i samma utsträckning kunna tillämpas på dessa gårdars ekonomibyggnader. _ En- ligt vad kommissionen har sig bekant, befinner sig ekonomibyggnaderna på de små arrendegårdarna m.ångenstädes i ett mycket bristfälligt skick.

Att något måste göras för att avhjälpa dessa missförhållanden, därom torde alla vara ense. Enligt kommissionens åsikt kan emellertid detta ej ske med mindre det stadgas skyldighet för jordägaren att vid arrendator-ns tillträde av fastigheten tillhandahålla honom för jordbru- kets bedrivande nödiga. byggnader i ett efter ortens förhållande behö- rigt skick ävensom, där under arrendetiden nödigt hns tarvar ombygg— nad, verkställa sådan. Att fortfarande lita till den fria överenskommel- sens väg, torde icke kunna ifrågakomma. Såsom redan förut fram-hål— lits, saknas vid de arrenden, varom i denna lag är fråga, en nödvändig betingelse för att genom det fria avtalet rättelse skall kunna erhållas, nämligen likställigllet mellan de kontraherande parterna. Vid ifråga- varande arrenden är, såsom flera gånger förut i detta betänkande fram- hållit-s, arrendatorn ej i den ställning gentemot den mäktiga jord— ägaren a-tt han utan lagens stöd kan betinga sig vad rätt och billighet kräver. Vidare är att märka att, såsom jämväl av det föregående fram— går, hos de jordägare varom här är fråga ej alltid är til-lfinnandes det intresse för hans arrendebruk, som lagberedningen förutsatte skola för- må honom att ej ställa sig avvisande mot arrendatorns anspråk på bi— drag till gammal byggnads ersättande med ny. Den utväg, som lagbe- redningen anvisat arrendatorn för det fall att uppgörelse med jordäga- ren ej kan komma till stånd, nämligen att på egen bekostnad utföra nybyggnaden, torde i allmänhet ej heller stå dessa arrendatorer till buds. Flertalet torde näppeligen vara i den ekonomiska situation att de äro i stånd själva bära de kostnader, som äro förenade med ett sådant byg-gnadsföretag.

Eftersätter jordägaren sin byggnadsskyldighet, bör arrendatorn givet-

Jordko mmissionen. VI. 9

• Sida 130
•  Original

vis, i likhet med vad nu gäller enligt norrländska arrendelagen, äga ine— del att fram-tvinga densamma. Vidare bör han, där ej bristen är av all- mänt ringa betydelse, äga rätt att uppsäga avtalet samt åtnjuta skälig nedsättning i arrendeavgiften och skadestånd för den tid fastigheten är i bristfälligt skick. I överensstämmelse härmed är förevarande para-- graf avfattad.

I likhet med vad för närvarande gäller enligt allmänna arrendelagen bör det däremot åligga arrendatorn att sörja för åbyggnadernas nödiga underhåll under arrendetiden. Föreskrift härom är intagen i 17 5.

16 5.

I denna paragraf meddelas bestämmelse angående det skick, i vilket jordägaren hör till arrendatorn överlämna egendomens ägor och övriga tillhörigheter. I nära anslutning till 8 % tredje stycket norrländska ar- rendelagen stadgas härutinnan, att jordägaren skall vid tillträdet över- lämna fastighetens trädgård, åker och äng, beteshagar, hägnader, diken, vägar, broar, brunnar, vattenledningar och andra inrättning—ariett efter ortens sed behörigt skick. Eftersätter jordägaren detta, äger arrenda- torn bättra vad som brister och därför njuta ersättning, då han avträd'er arrendet.

17 &.

Denna paragraf innehåller bestämmelser om vad som åligger arrenda— torn i fråga om fastighetens hävd och underhåll.

Enligt såväl allmänna arrendelagen som den norrländska arrendelagen åligger det arrendatorn att »väl hävda jorden». Bland de anledningar till arrenderättens förverkande, som uti 36 © allmänna arrendelagen och 26 å norrländska arrrendelagen upptagas, är även, att arrendatorn gör sig skyldig till »vanvård av fastigheten». Föreligger sådan och är den ej allenast av ringa betydenhet, äger jordägaren uppsäga arrendatorn till avflyttning.

Detta är det medel, som jordägaren för närvarande äger mot vanvård från arrendatorns sida. De sakkunniga, som tillkallats för undersök- ning av den norrländska vanhävdslagstiftningens verkningar, hava emellertid för de delar av landet, som beröras av sagda lagstiftning, föreslagit en annan ordning, som enligt deras åsikt bättre tillgodoser såväl jordägarens som arrendatorns intresse. Närmaste anledningen härtill är, att de sakkunniga ansett nödigt föreslå sådan ändring av den norrländska uppsiktslagen, att jordägaren skall vara gentemot det allmänna ansvarig för jordens hävd även å fastigheter, som äro utar- renderade enligt norrländska arrendelagen. De anföra härutinnan:

»Det åvägabragta. frågematerialet, sett i sin helhet, måste anses giva ett ytter- ligare stöd för den av de sakkunniga hävdade åsikten, att i fråga om fastigheter, som utarrenderats enligt norrländska arrendelagen, jordägarens ansvarighet enligt uppsiktslagen bör vara densamma som eljest och således omfatta även jordens hävd. Emellertid torde en sådan avsevärd utvidgning av uppsiktslagens till- lämplighet icke böra genomföras, utan att samtidigt möjlighet beredes för jord—— ägaren att förebygga, att vanvården å en utarrenderad fastighet tager sådan om— fattning, att uppsiktslagen kan mot honom göras gällande. I detta hänseende

• Sida 131
•  Original

står jordägaren för närvarande så gott som rättslös. Han har endast att lita. till det i 26 g 2 mom. av norrländska arrendelagen förekommande stadgandet, att arrenderätten är förverkad och jordägaren förty berättigad uppsäga avtalet, om arrendatorn gör sig skyldig till vanhävd av fastigheten. Att döma av norrlands- kommitténs uttalande i frågan, om arrendatorn eller jordägaren bör göras ansvarig för jordens hävd, synes kommittén hava tillmätt stor betydelse åt denna jord- ägaren medgivna rätt att uppsäga avtalet i händelse av vanhävd. Kommittén förutsatte, att jordägaren genom att begagna sig av sagda rätt skulle kunna bliva av med en arrendator, som skötte jordbruket på sådant sätt, att risk uppstode för jordbrukskommissionens ingripande mot jordägaren. För varje fall skulle såmedelst jordägaren, sedan ingripande av kommissionen skett, kunna skilja. sig från den försumlige arrendatorn.

Att, sedan vanhävden tagit sådan omfattning, att den faller under uppsiktslagen, hinder ej möter för jordägaren att få arrendatorn vräkt från arrendet, är täm- ligen uppenbart. Det kan också, såsom under diskussionen i riksdagen om upp- siktslagens utsträckande till att gälla även vanhävd å jorden till utarrenderade fastigheter framhållits, antages, att i de fall, då jordägaren av jordbrukskommis- sionen antastats för sådan vanhävd, detta så gott som undantagslöst komme att medföra arrendatorns vräkning. Det kan knappast förutsättas, att en jordägare skall visa misskund mot en arrendator, genom vars försumlighet han utsatts för obehaget att komma i kontakt med uppsiktslagen. Men ett dylikt sakernas till- stånd är icke önskvärt. Det allmännas krav på undanröjande av förefintlig van- hävd å arrendehemmanen bleve visserligen tillgodosett, men på ett sätt, som för arrendatorsklassen komme att medföra de obehagligaste konsekvenser. Och vidare är att märka, att jordägaren är föga betjänt av en vräkning, som kommer först sedan vanhävden nått den punkt, att jordbrukskommissionen funnit anledning att ingripa. De ekonomiska följderna av vanhävden drabba jordägaren alltid iförsta hand och säkerligen i de flesta fall även i sista hand, då det kan förutsättas, att de arrendatorer, som vanvårda sina. jordbruk till den grad, att uppsiktslagen dårå varder tillämplig, i allmänhet icke äro i stånd att ersätta jördägarna deras kostnader för vanhävdens avhjälpande.

Skall möjligheten att uppsäga en försumlig arrendator kunna, såsom norrlands- kommittén synes hava förutsatt, verka till förmildrande av jordägarens ansvarighet för arrendatorns vanhävd, måste denna möjlighet inträda på ett tidigare stadium än vid den tidpunkt, då vanhävden nått den omfattning, att den faller under uppsiktslagen. Avfattningen av 26 & arrendelagen synes också utmärka, att för rätt till uppsägelse av arrendeavtalet i händelse av vanvård det icke erfordras, att denne är av det svåra slag, som omförmäles i 1 5 första stycket av upp— siktslagen. Någon annan bestämning av graden av den vanvård, som medför berörda rätt, förefinnes ej än den, som innehålles i det i näst sista stycket av 26 ?; förekommande stadgandet, att om vad arrendatorn låtit komma sig till last finnes vara av ringa betydenhet, han ej må skiljas från arrendet. Det har emel— lertid från jordägarens sida påtalats, att det är förenat med stora svårigheter att kunna påvisa tillräckliga skäl för att få en försumlig arrendator skild från arrendet, och har det i anslutning härtill anförts, att jordägarna, oaktat god vilja, ej kunna skydda sin utarrenderade jord för vanhävd. Man torde härav kunna. sluta, att de domstolar, som haft att avgöra frågor om tillämpning av 26 5 2 mom. av arrendelagen, vid bedömandet av den härför erforderliga vanhävdsgraden tagit intryck av uppsiktslagens definition av vanhävdsbegreppet och sålunda bifallit yrkandet om en arrendators avhysande på grund av vanvård allenast i det fall, att vanvården varit av den grövre omfattning, som i sistnämnda lag sägs. Ehuru- väl en sådan snäv tolkning av det anförda lagrummet, såsom anförts, icke torde

• Sida 132
•  Original

hava stöd av dess avfattning, kan det likväl ifrågasättas, huruvida, därest ansva- righeten för den utarrenderade jordens hävd enligt uppsiktslagen lägges å jord- ägaren, en gent emot denne liberalare tillämpning av lagrummet ifråga vore att föredraga. De sociala synpunkter, som ligga till grund för arrendelagen, skulle genom en ökning av de fall, då arrendatorer bleve skilda från sina arrenden, bliva trädda för nära. Om varje vanvård, blott den ej vore av »ringa betydenhet», skulle föranleda arrendatorns skiljande från arrendet, skulle för arrendatorsklassen uppkomma ett osäkerhetstillstånd med de farligaste konsekvenser. Och man har knappast rättighet att räkna med, att blotta hotet om vräkning skulle verka till förebyggande av vanhävd.

Ett annat medel för jordägaren till förhindrande av uppsiktslagens tillämplighet gent emot honom på grund av vanvård, uppkommen genom arrendatorns vållande, än rättigheten att omedelbart uppsäga arrendeavtalet måste därför enligt de sak- kunnigas mening införas. Ett lämpligt sådant medel torde kunna erhållas efter förebilden av de i 8 5 andra stycket av arrendelagen givna bestämmelser i av- seende å det fall, att en jordägare icke mot arrendatorn fullgör sin byggnads— skyldighet. Det torde således böra i 9 5 arrendelagen införas ett stadgande av det innehåll att jordägaren md fordra, att vid syn enligt 14 5 förelägges arren- datorn viss tid, inom vilken han skall hava avhjälpt sådan brist beträffande fastig- hetens värd, för vilken arrendatorn svarar, ävensom beräknas den kostnad, arbetet därmed anses betinga, och att, om arrendatorn icke utför arbetet inom föreskriven tid jordägaren äger antingen appsäga avtalet eller och utföra arbetet i arrendatorns ställe samt, sedan det blivit godkänt vid ny syn, utan avvaktan på arrendets app- hörande andfä gottgörelse med det vid den första synen fastställda belopp. I sam- manhang med införandet av det nu antydda stadgandet i 9 5 torde jordägarens rätt att appsäga avtalet i händelse av vanvård böra begränsas till dels det fall. att arrendatorn icke ställt sig till efterrättelse föreläggande enligt 9 5, och dels det fall, att jordägaren enligt appsiktslagen gjorts ansvarig för vanvård, för vilken arrendatorn enligt arrendelagen svarar gent emot jordägaren.

Genom ett ordnande av rättsförhållandet mellan jordägaren och arrendatorn på sätt nu blivit antytt synas fördelar vinnas för båda parterna. Jordägaren erhåller möjlighet att förhindra, att en begynnande vanvård från arrendatorns sida, den må avse jorden eller underhållsskyldigheten beträffande husen, så småningom tager sådan omfattning, att jordägaren själv kommer att svara för vanvården, utan att dock jordägaren behöver tillgripa den för honom och i än högre grad för arrendatorn obehagliga åtgärden att utan Vidare uppsäga arrendeavtalet. Då jordägaren således har tillfälle att själv under i lagen angivna bestämda former kontrollera, huru arrendatorn fullgör sin hävdeskyldighet, samt att utöva tryck på arrendatorn i detta hänseende, kommer jordägarens ansvarighet gent emot det allmänna för vanvård, till vilken arrendatorn gjort sig skyldig, att göras gällande endast då jordägaren icke begagnat sig av det honom i lagen givna medel till vanvårdens förebyggande. Det torde också kunna antagas, att de fall bliva säll- synta, då en arrendator, som vid syn ålagts att avhjälpa vanhävd av mindre om— fattning, icke fullgör ett dylikt föreläggande, som oftast icke kommer att medföra någon större vare sig ansträngning eller kostnad. En utsträckning av uppsikts- lagens tillämplighet att avse även vanhävd av jorden å utarrenderade fastigheter får följaktligen i praktiken betydligt mindre konsekvenser för jordägarna, om den omförmälda rätten att ingripa mot arrendatorerna redan då vanhävden befinner sig i ett begynnande stadium införas, än fallet skulle bliva, om rätten till upp- sägning av arrendeavtalet vore jordägarens enda medel att skydda sig mot ansvar enligt uppsiktslagen.

Vad arrendatorerna angår kan det visserligen synas, som om, därest jordägarna

• Sida 133
•  Original

berättigades att under arrendetiden föranstalta om syn å de utarrenderade fastig— heterna och att eventuellt utföra erforderligt jordbruks- eller reparationsarbete med skyldighet för arrendatorerna att ersätta kostnaden därför, arrendatorernas oberoende av jordägaren bleve i icke ringa mån inskränkt. Denna olägenhet motväges dock i avsevärd grad genom den föreslagna begränsningen i jordägarens rätt att uppsäga arrendeavtalet i händelse av vanvård. Därigenom att denna rätt gjorts beroende antingen därav, att proceduren med syn och föreläggande för arrendatorn att avhjälpa vanvården iakttagits, utan att det åsyftade resultatet vunnits, eller ock därav, att, då jordägaren underlåtit tillämpa sagda procedur, förfarande enligt uppsiktslagen likväl mot honom inletts och medfört, att han genom eget åtagande eller domstols utslag gjorts ansvarig för vanvården, torde garanti vara given för att uppsägning av arrendeavtal på grund av vanvård kommer att äga rum endast, då verkligt giltiga skäl därför föreligga. Arren- datorn behöver aldrig riskera något godtycke från jordägarens sida i berörda hänseende. Det är nämligen att märka, att jordägaren icke kan direkt ingripa mot arrendatorn; jordägaren har endast att påkalla syn och måste överlåta till synemännen att avgöra uppkomna frågor, huruvida arrendatorn åsidosatt sina plikter angående fastighetens vård. Fullgör arrendatorn utan anmaning sin hävde- skyldighet eller ställer han sig till efterrättelse ett härutinnan vid laga syn med- delat föreläggande, sitter han fullt trygg å fastigheten utan att behöva befara trakasserier av jordägaren på grund av förment vanvård. Ett jordägarens föranstal- tande om syn å fastigheten för konstaterande, om vanvård föreligger eller ej, kan icke betraktas såsom ett orättmätigt ingrepp iarrendatorns bestämmanderätt beträffande fastighetens skötsel. Jordägarens rätt i detta hänseende är betingad av hänsyn lika mycket till arrendatorn som till jordägaren själv. Gåves ej jord- ägaren den möjlighet till förebyggande av vanvård, som sagda rätt medför, bleve det nödvändigt att betydligt utvidga jordägarens rätt att uppsäga avtalet på grund av vanvård från arrendatorns sida, något som skulle i hög grad motverka det sociala syftemålet med den särskilda arrendelagstiftningen.

Därest åt jordägarna tillerkännas rätt att, för undvikande av eget ansvar för arrendatorernas försummelser, under bestämda former, som icke giva plats för godtycke, öva tillsyn över hur arrendatorerna fullgöra sin hävdeplikt, måste detta verka till ett allmänt uppsving av jordbruket å arrendehemmanen. Den enskilde arrendatorn, som till följd av personlig läggning eller av andra skäl är mest benägen att icke alls eller endast nödtorvtigt fullgöra sina skyldigheter i avseende å fastighetens hävd, blir härigenom förhindrad att hängiva sig åt slöhet och liknöjdhet i detta hänseende. Gör han det likväl, riskerar han att, sedan den lagliga proceduren för tillsynens utövande mot honom tillämpats, skiljas från arrendet. Han kan icke, såsom nu är fallet, förlita. sig på att, blott vanhävden icke blir allt för framträdande, han får sitta kvar på fastigheten, vars bygg- nader, tack vare jordbrukskommissionens uppsikt beträffande dem, han ej behöver befara skola förfalla. Det torde vara berättigat antaga, att under de angivna förutsättningarna arrendatorernas känsla av eget ansvar för jordbruket, vilken känsla — enligt vad den verkställda undersökningen givit vid-handen — för närvarande i många fall är så ytterst ringa, skall i avsevärd grad ökas. För uppnående av vanhävdslagstiftningens åsyftade resultat i fråga om utarrenderad jord torde detta hava den största betydelse. I och med det att ansvarskänslan hos arrendatorerna allt mera utvecklas, förminskas såväl antalet fall, då ingripande enligt uppsiktslagen mot jordägarna behöver ske, som ock antalet fall, då dessa se sig nödsakade att göra bruk av sin rätt att få arrendatorerna avhysta på grund av vanhävd. Uppsiktslagen kommer i förevarande hänseende i tillämpning mot jordägaren allenast, då de underlåtit att göra bruk av sin rätt att påi

• Sida 134
•  Original

arrendelagen angivet sätt förebygga, att en begynnande vanhävd så småningim utvecklar sig till att bliva en fara för jordbrukets bestånd, och jordägarnas ritt att uppsäga arrendeavtalet på grund av vanhävd kommer till användning endist såsom ett yttersta medel för utgallring av sådana arrendatorer, som visat sig odugliga såsom jordbrukare. Utan att tvångsåtgärder behöva tillgripas annat än iundantagsfall, ej blott tillgodoses det i uppsiktslagen uppställda kravet på odlingens bestånd utan vinnes också det för arrendelagen uppsatta syftemålet av en även eljest förbättrad jordvård å arrendehemmanen.

Härutöver vinnes ytterligare en fördel. På sätt vid redogörelsen för vanhävis- lagstiftningens verkningar omnämnts, har det från en del håll gjorts gällanle. att vanhävdslagstiftningen, sådan den nu är konstruerad, i viss mån motverkat önskemålet, att bolagsjorden skulle med äganderätt övergå till arrendatorerna. Det har i detta hänseende framhållits, att på grund av de fördelar, som arrende- lagen, vars bestämmelser beträffande jordägarens byggnadsskyldighet komplette— rades av uppsiktslagen, beredde arrendatorerna, dessa, mot vilkas sätt att sköta sina jordbruk praktiskt taget ingen kontroll kunde utövas, ej sällan funnit det förmånligare att innehava jorden på arrende än med äganderätt och förty, då de erhållit erbjudande att inköpa de arrenderade fastigheterna, avböjt detta, även om de erbjudna köpevillkoren varit fördelaktiga. Då vid en förändring av van- hävdslagstiftningen i den riktning, ovan föreslagits, en arrendator aldrig blir i tillfälle att åsidosätta sin hävdeplikt utan att riskera ett ingripande från jord- ägarens sida, är härigenom det huvudsakligaste av de skäl, som framhållits såsom grund för att arrendatorn skulle hellre vilja hava jorden på arrende än med äganderätt, undanröjt. Såsom arrendator är han visserligen fri från den väsent- ligaste byggnadsskyldigheten, men å andra sidan äro de förmåner i övrigt, som arrendeförhållandet för honom medför, icke så stora, att det icke kan antagas, det den självägande bondens ställning med dess större oberoende och utvecklings- möjligheter skall hava tillräcklig dragningskraft för att arrendatorn, därest de ekonomiska möjligheterna finnas, skall vilja acceptera ett erbjudande om utbyte av arrenderätten mot äganderätt.»'

Då såsom kommissionen i annat sammanhang kommer att närmare utveckla, enligt kommissionens mening, jordägaren bör gent emot det allmänna vara ansvarig för vanhävd av fastighet, även om denna är ut- arrenderad, samt de skäl, som av de ovannämnda sakkunniga anför-ts, synts i allo äga fullt berättigande, har kommissionen i sitt förslag upp— tagit de bestämmelser, dessa i förevarande avseende föreslagit.

Såsom kommissionen under 15 å närmare omförmäit, åligger det en- ligt förslaget arrendatorn i rxegel att bekosta underhållet av fastighe- tens åbyggnader under arrendetiden. Ett undantag härifrån utgör det fall, att åbyggnad skadats genom eld. I likhet med vad nu gäller en— ligt såväl allmänna arrendelagen som den "norrländska arrendelagen är arrendatorn benättigad till gottgörelse av jordägaren för botande av brandskada, som utan arrendatorns vållande timar å byggnad.

18 9.

Första stycket av förevarande paragraf behandlar frågan om rättig- heter och skyldigheter med avseende å sådana å utarrenderad fastighet befintliga hus, vilka vid tillträdessynen icke befinnas nödiga för jord— brukets bedrivande. Stadigandet motsvarar 10 & första stycket norr- ländska arrendelagen.

• Sida 135
•  Original

_I andra stycket av para-grafen har influtit ett stadgande, som äger sm motsvarighet i 14 % allmänna arrendelagen och 10 å andra stycket norrländska arrendelagen.

19 och 20 %.

Dessa paragrafer överensstämma med 19 och 20 % norrländska arren- delagen och hava sin motsvarighet i 18 och 19 % allmänna arrendelagen.

21—27 %.

Dessa paragrafer behandla frågan om till- och avträdessyn och över— ensstämma med motsvarande stadgande i den norrländska arrendelagen.

Den väsentligaste skillnaden mellan sistnämnda lag och den allmänna arrendelagen utgöres därav, att enligt den allmänna arrendelagen syne— männen endast hava att konstatera. fastighetens skick och uppskatta värdet av brister och förbättringar, varemo-t enligt den norrländska arrendelagen syn'emännen skola ingå i bedömande av frågan, vilken ersättningsskyl— dighet därav följer för den ena eller andra parten, och ålägga vederbö— rande part att utgiva sådan ersättning.

Det skäl, som förmått norrlandskommittén, från vars förslag ifråga- varande stadgande är hämtat, att i denna punkt tillstyrka särbestäm— melse, angavs i kommitténs betänk-ande vara, att man enligt kommitténs mening skulle utan olägenhet kunna tillerkänna en syn enligt denna lagden något mera vittgående betydelse än för närvarande vore förhål— lan et.

Då förslaget i propositionen förelades 1907 års riksdag, yrkades i mo— tion (nr 61) inom första kammaren av herr E. A. Enhörning, att då an- ledning saknades att i fråga om synens karaktär stadga andra bestäm— melser för Norrland än för riket i allmänhet, stadgandet måtte avfattas i enlighet med allmänna arrendelagen. Enahanda yrkande framställ- des i motionen (nr 60) inom första kammaren av herr H. Fahlén.

Lagutskottet fann i utlåtande nr 60 icke anledning frångå förslaget. Med hänsyn till de särskilda uppgifter, som enligt denna lag tillkomme synemännen, torde det vara lämpligast, att synemännens utslag erhölls karaktär av ett åläg-gande att bota förefintliga brister och utgiva er- sättningar m. m., och ej blott innefattade ett konstaterande av vad som skulle botas och av eventuella ensättningsbelopps storlek 111. m.

I 1908 och 1909 års propositioner hade stadgandet samma lydelse som i 1907 års proposition.

Kommissionen har, såsom förut nämnts, ej funnit skäl att i denna del frångå den norrländska arrendelagen, vilkens anordning torde få an- ses både praktisk och ändamålsenlig.

Beträffande kostnaderna för tillträdessyn och avträdessyn gäller en- ligt såväl allmänna arrendelagen som den norrländska arrendelagen, att jordägaren och arrendatorn skola gemensamt vidkännas den.

Norrlandskuommittén föreslog, att jordägaren ensam skulle vidkännas dessa kostnader. Detta motiverades med att det" vore jordägaren, som företrädesvis hade intresse av synen, samt att kostnaderna i allmänhet för honom icke spelade någon roll, medan de kunde vara betungande för arrendatorn.

• Sida 136
•  Original

Tre ledamöter i högsta domstolen anmärkte häremot, att det vore med rättvisa och billighet mera överensstämmande, att jordägaren och ar- rendatorn, såsom föreskrivits i den allmänna arrendelagen, gemensamt vidkändes denna kostnad.

Till denna anmärkning togs hänsyn i propositionen, som förelades 1907 års riksdag.

I motion nr 242 inom andra kammaren yrkade herr Lindhagen, att då norrlandskommitténs hemställan grundade sig på reell och proposi— tionens förslag på. formell rättvisa, kommitténs hemställan borde givas företräde.

Lagutskottet biträdde i sitt förutnämnda utlåtande propositdonens be— stämmelser. Utom det till stöd härför i högsta domstolen åberopade skäl .ansåge utskottet paragrafen enligt Kungl. Maj:ts avfattning ägnad förhindra, att part av tredska utsago en avlägset boende syneman och därigenom vållade onödigt höga synekostnader, vilket med herr Lind— hagens förslag för arrendatorns del skulle kunna inträffa.

1907 års proposition följdes sedermera i detta avseende i både 1908 och 1909 års propositioner.

Såsom förut nämnts, har kommissionen icke ansett sig böra i detta avseende föreslå annat än vad redan gäller.

28 ©.

En bland de viktigaste frågorna i förevarande lagstiftning ärspörs— målet om rätt för arrendatorn att nyodla.

Enligt den allmänna arrendelagen är arrendatorns rätt i detta hänse- ende beroende på vad mellan parterna är avtalat. Det ligger sålunda i jondägarensfria skön att där han finner det vara förenligt med hans in- tressen förbjuda arrendatorn att verkställa nyodling.

I den norrländska arrendelagen är arrendatorn däremot tillförsäkrad en ovillkorlig rätt att nyodla å den arrenderade fastigheten. Endast i det fall att å marken finnes ständskog eller växtligt ungskogsbestånd är hans rätt att nyodla beroende av jondägarens tillstånd.

N orrlandskommitténs förslag upptog icke ens sistnämnda begräns- ning. Enligt detta skulle arrendatorn alltid vara oförhindrad att verk- ställa .nyodling å den arrenderade jorden.

Kommittén anförde härutinnan:

- »Av vad i föregående delar av betänkandet anförts, torde tydligt framgå. att det är av största vikt, att inom norra Sverige nyodlingsintresset på allt sätt uppmuntras. I en stor del av sågverksbolagens arrendekontrakt förekommer emellertid det även i det övriga Sverige vanliga förbudet mot nyodling utan jord- ägarens tillstånd. Att uppsätta dylika skrankor mot en arrendators både be- rättigade och berömvärda odlingslust anser kommittén av ofta berörda skäl icke böra tillåtas, och kommittén hemställer därför i förevarande paragraf, att arren- datorn alltid skall vara oförhindrad att å den arrenderade jorden verkställa ny- odling.»

I den proposition, som förelades 1907 års riksdag, upptogs norrlands— kommitténs förslag i denna punkt med' tillägg, att nyodling icke finge utan jordägaren-s medgivande verkställas å mark, därå funnes stånd— skog. Detta tillägg hade föranletts av en anmärkning vid förslagets

• Sida 137
•  Original

i l 7 l l

granskning inom högsta domstolen. Tre ledamöter hade nämligen fram— hållit, att norrlandskommitténs förslag inneburue möjlighet för en arren— dator att i verkligt eller föreburet odlingssyfte fälla skogen å arrende- jorden och därefter fordra, att jordägaren anvisade honom annan skog till fyllan—de av hans virkesbehov. Den jordägare, vars intresse av att den växande skogen ej avverkades annorledes än efter hans anvisning vore större än hans önskan att få nyodlingar verkställda, ställdes så— ledes inför valet att från arrendet utesluta den skogbärande marken eller underkasta sig, att densamma kalhögges. Då en sådan anordning ej kunde vara lämplig, hade nämnda ledamöter hemställ-t, att arrenda— torn frånkändes rätt att utan jordägaren-s samtycke odla skogbärande mark.

I sin motion nr 242 yrkade herr Lindhagen i andra kammaren, att till— lägget måtte utgå. Till stöd för detta yrkande anförde han, att tillägget strede helt och hållet mot principerna för alla de» av norrlandskommit— tén fram-lagda lagförslagen, vilka byggde på den grundsatsen, att od- lingspolitik ginge före skogspolitik. Meningen vore ju, att arrendatorn borde få odla den fruktbaraste och bäst belägna jorden. Oftast torde Väl någon skog växa på en dylik odlingslägenhet, om den bestode av fast mark. Och då uppstode städse frågan, vad som vore ståndskog och om tillvaron exempelvis av ett enda större träd på ett markområde skulle utgöra ett hinder för dess uppodling. Det torde för övrigt ej bliva så stora områden, som en fattig arrendator förmådde att uppodla.

Herr H. Fahlén yrkade däremot i motion nr 60 inom första kamma- ren, att ordet »ståndskog» måtte utbytas mot »växande skog». Han mo- tiverade sitt yrkande så: Med den vidsträckta rätt till nyodling, som tillagts arrendator, hade jordägaren bort något mera tryggas för faran, att sådan odling utsträcktes till marker, vilka till äventyrs vore lämpade och avsedda för skogskultur. Begreppet ståndsk-og torde i allmänhet upp- fattas som omfattande äldre träd, men även den unga t. ex. efter sådd eller plantering uppkomna skogen borde åtnjuta samma skydd. I stäl- let för ståndskog borde därför stå växande skog.

Även herr E. A. Enhörning hemställde i motion nr 61 inom första kammaren om ändring av bestämmelsen. Han anförde till stöd här- för: Uttrycket »mark, dårå finnes ståndskog», torde efter vanligt språk— bruk icke omfatta t. ex. skogsmark, varå unga skogskulturer finnas, och det skulle väl vara orimligt, om lagen tillerkände arrendatorn rätt att företaga odling på. sådan mark. Undantaget torde därför böra erhålla större omfattning, och ändamålet torde bäst vinnas, om man i stället för »mark därå ståndskog finnes» sade »skogbärande mark».

Lagutskottet anslöt sig i sitt utlåtande nr 60 till den av herrar Fahlén och Enhörning uttalade uppfattningen. Emellertid fann utskottet båda- dessa motionärers formuleringsförslag gå längre än vad som erfordra— d-es för tillgodoseende av skogsvårdsintressets berättigade krav. Ut— skottet ansåg ifrågavarande syfte fullt främjas genom att efter ordet »ståndskog» tillägga »eller växtligt ungskogsbestånd».

Utskottets hemställan godkändes av första kammaren utan debatt. I andra kammaren framhöll herr Lindhagen, att det vore en allmän för- nuftsregel, att odlingspolitik gingo före skogspolitik, och i alla skogs- vårdslagar funnes uttryckliga föreskrifter rörande den saken. I 1903 års lag rörande vården av enskilda skogar stode det, att vad i denna lag stadgas ej skall utgöra hinder för skogsmarks uppodling till trädgård,

• Sida 138
•  Original

åker eller äng. I 1894 års Gottlandslag hette det, att den av naturen till skogsbruk ägnade marken skulle därtill bibehållas, där den ej kund—e odlas till åker eller äng. Och i 1903 års dimensionslag för Norrbottens och Västerbottens kustland funnes ett motsvarande stadgande, ävensom i författningen rörandle allmänna skogar. Nu vore det just på dessa bo- lagshemman man särskilt velat rtillgodose det åsidosatta jordbruket, och då vore det väl uppseendeväckande, minst sagt, att man skulle införa en sådan bestämmelse, att, så snart det växte skog å marken, den ej finge uppodlas till åker eller äng. Detta vore att fullständigt stadga motsat- sen till vad man ville, att giva en örfil åt alla principer, som man annars följde i detta avseende och i synnerhet lagt till grund för den lagstift- ning, som här förelåge. Han yrkade därför att orden »dock ej utan jord— ägarens medgivande å mark, dårå. finnes ståndskog eller växtligt ung- skog-sbestånd», utginge. Kammaren godkände utskottets förslag med 104 röster mot 73, som avgåvos för herr Lindhagens ändringsförslag.

Den formulering av stadgandet, varom Lagutskottet sålunda hemställt. upptogs i propositionen till riksdagen 1908. Av herr Rob. Karlsson i Fjäl m. fl. upptogs i motion nr 257 inom andra kammaren herr Lind— hagens förutnämnda yrkande. På hemställan av lagutskottet godkände riksdagen även nu propositionen i förevarande del.

Stadgandet upptogs oförändrat i 1909 års proposition. I motion nr 111 inom andra kammaren upprepade herr Lindhagen m. fl. sitt änd- ringsförslag. På hemställan av lagutskottet godkändes Kungl. Maj:ts förslag i båda kamrarna.

Vikten av att arrendatorn i lagen tillförsäkras en ovillkorlig rätt att å det arrenderade området verkställa nyodling, har vidare betonats så— väl i jordundersökningens betänkande angående jordförhållandena i Värmland som i de motioner i den sociala jordfrågan, som väckts inom riksdagen.

Nödvändigheten av en sådan bestämmelse har ytterligare bekräftats såväl genom den av kommissionen förta-gna enquéten som genom herrar Wihlborgs och Nilssons undersökning angående verkningarna av den norrländska, arrendelagen. Båda dessa undersökningar hava nämligen bestyrkt riktigheten av vad redan av norrlandskommittén framhållits. eller att hos en stor del av de jordägare, varom här är fråga, nämligen de skogs-ägande bolagen och industriidkarna ytterst sällan förefinnes något intresse för nyodlingar. Fall förekomma till och med, i vilka ar— rendatorn i arrendekontraktet direkt förbjudits att nyodla. Och regeln är att nyodling ej får företagas utan jord-ägarens tillåtelse. Utredningen giver visserligen endast mycket sparsamma upplysningar om, huruvida jordägarna i allmänhet meddela av arrendatorerna sökt tillstånd att ny- odla. Enligt uttalande från arrendatorshåll synes emellertid ett av de största bolagen i Bergslagen i regel icke lämna dylikt tillstånd. Och 1 herrar Wihlborgs och Nilssons utredning omtalas ett fall, i vilket ett bolag förvägrat en arrendator förlängning av arrendet, därför att han Synnerligen väl hävdat och förbättrat den arrenderade jorden, och i stål— let satt en av sina skogstjänstemän å hemmanet, »vilket bolaget _— så— som det heter —— aldrig skulle hava gjort, om det ej varit så väl skött».

Av nu anförda skäl har kommissionen i förevarande paragraf upp- tagit en bestämmelse om arrendators rätt att nyodla. Bestämmelsen ansluter sig helt till 21 å i norrländska arrendelagen.

• Sida 139
•  Original

29—31 åå.

Den rätt att nyodla, varom i föregående paragraf varit fråga, har en- dast avsett nyodling å det arrenderade området. Hui-nvidia och under vilka betingelser arrendator bör tilbfönsäkras rätt att verkställa nyod- ling å annan jondägar-en tillhörig mark än den, som inbegripes under arrendet, har ej däri berörts.

I sin vid norrlandskommitténs förslag fogade reservation anförde herr Lindhagen bland annat:

»Vad angår rätten att nyodla och vid arrendets avträdande erhålla ersättning därför har kommittén ansett, att en dylik rätt även bör tillkomma arrendatorn. Men då bör man väl också tillse, att han verkligen kommer i åtnjutande av den- samma. Om jordägaren emellertid avfattar upplåtelsen så, att endast hemmanets odlade ägor eller visst område, där odlingsmark ej finnes, utarrenderas. så bliva, så som förslaget nu är avfattat, förenämnda förmåner utan värde för arrendatorn. Kommittén anmärker själv i annat sammanhang, att bolagens benägenhet att ut- arrendera endast inägorna kommer sannolikt att ytterligare ökas i följd av före- varande stadgande, därvid kommittén till och med synes betrakta detta såsom en fördel ur en annan synpunkt.

Såsom anledning till att kommittén ej velat skydda arrendatorn i hans rättig- heter mot en dylik utväg för jordägaren att åsidosätta desamma, anfördes be- tänkligheten att utan föredöme i lagstiftningen tillägga arrendatorn en sådan rätt till ett område beläget utanför den mark, som innefattas i arrendeupplåtelsen. Att sålunda låta en av de viktigaste bestämmelserna i arrendelagen stanna på papperet, synes dock knappast kunna försvaras. Kommittén genomdriver också själv på ett förträffligt satt sina betänkligheter vid försvaret av förslaget om ovillkorlig rätt för arrendatorn till husbehovsvirke. Jag behöver endast åberopa vad kommittén där yttrar till gendrivande av den möjliga anmärkningen, 'att det förefaller egendomligt att sålunda tillerkänna arrendatorn en sakrätt på om- råde beläget utanför den arrenderade egendomen'. Vad där sagts gäller obe— tingat också odlingsrätten. Lägger man därtill även anspråk på ersättning för odlingen, bör detta ej heller göra någon skillnad, då husbehovsvirke får tagas utan gottgörelse, vilket även är en uppoffring från jordägarens sida, samt kom- mittén ju i varje fall anser det riktigt, att arrendatorn bör hava dessa förmåner.

I betänkandet är det en genomgående grnndsats, att odlingsjord ej må av bo— lagen undanhållas hugade odlare. Därför har föreslagits: att genom expropria- tion utbyta friliggande odlingsjord; att vid ägostyckning inägojord skall åtföljas av den odlingsmark, som lämpligen kan förenas med densamma; och att, då ägo- styckning ej sker, arrendatorn i stället skall få rätt att odla på lämpliga ställen. Här hade det också varit på sin plats att något redogöra för de talrika, i sva- ren på frågan 33 framkomna förslagen, att bolagen måtte åläggas viss nyodlings- skyldighet. Ett praktiskt och moderat förverkligande även av denna tanke inne- fattas just i kommitténs förevarande uppslag. Då slutligen 28 å i lagförslaget förklarar arrendevillkor, som strider emot vad i lagen stadgats, vara utan ver- kan, så är det ju blott en tillämpning av denna grundsats, om man ser till, att jordägaren ej genom avfattningen av själva upplåtelsen söker omintetgöra ifråga- varande i 10 och 12 gg arrendatorn tillförsäkrade fördel.

Jag anser således för min del, att lagen bör avfattas så, att arrendatorn verk- ligen kommer i åtnjutande av odlingsrätten och ersättningen därför oavsett for— muleringen av själva arrendeavtalet. Odlingsrätten kan naturligtvis. om man så vill, göras beroende av enahanda villkor som rätten till ersättning för nyodling.»

• Sida 140
•  Original

Herr Lindhagen yrkade förty att tillägg till bestämmelsen om rätt för arrendatorn att å den arrenderade jorden verkställa nyodling av följande lydelse: -

»Är upplåtelsen inskränkt till huvudsakligen fastighetens odlade ägor eller till mark, varä ej erbjuder sig lönande tillfälle till odlingsarbete. eller har arrendator där utfört den odling, som skäligen kan ifråga- komma, vare han berättigad att till odling intaga även annan fastig- heten tillhörande mark, som ej förut blivit till annan för verkligt bru— kande upplåten. Område vara odling sålunda påbörjats och sedan bringas till utförande, skall i alla avseenden anses inbegripet i arrendet och må förty ej av jordägaren till annan upplåtas.»

I denna hemställan instämde herr Bromée. Då det i reservationen framställda yrkandet ej beaktades i den pro— position, som förelades 1907 års riksdag, hemställde herr Lindhagen inom andra kammaren i sin motion nr 242 om ändring av bestämmelsen om arrendators nyodlingsrätt i överensstämmelse med omförmälda yrkande.

Lagutskottet uttalade i sitt utlåtande nr 60, att utskottet icke kunde godkänna detta förslag, vilket fullständigt bröte med gällande rätts- grundsats, att ett arrende i allmänhet borde vara begränsat till den arrenderade fastigheten. Utskottet hade dessutom ansett det innefatta en obillighet mot jordägaren, att arrendatorn utan hans tillstånd med- gåves den vidsträckta rätt till odling på mark t. o. m. utom det arren— derade området, som uppställts i ifrågavarande förslag. Detta vann ej heller anslutning inom riksdagen.

Vid riksdagen 1908 framställdes i motion nr 257 inom andra kamma- ren av herr Rob. Karlsson i Fjäl m. fl. yrkande om rätt för arrendatorn att under de betingelser som angivits i herr Lindhagens ovan omför— mälda reservation verkställa nyodling även i annan jordägaren till- hörig mark än den, som inbegripits i, arrendet. Dock gjordes nu den ytterligare begränsningen, att arrendatorn före odlingens företagande skulle underrätta jordägaren om sin avsikt att odla saint platsen och gränserna för den tillärnade odlingen ävensom med intyg av behörig person styrka, att området vore lämpligt för odling och lämpligen kun— de brukas i samband med den arrenderade jorden.

Även nu förklarade lagutskottet i utlåtande nr 68, att det icke kunde godkänna det i motionen framställda förslaget, då det fullständigt bröt mot gällande rättsgr-undsats om ett arr-endas begränsning till den jord, som arrenderat-s. Motionen vann icke heller anslutning inom riks- dagen.

Enahanda yrkande, som gjorts i motionen nr 257, framställdes vid 1909 års riksdag i motion nr 111 inom andra kammaren av herr Lindl- hagen m. fl. Lagutskottet avstyrkte även nu motionen. I enlighet här- med blev den ock av första kammaren avslagen. Inom andra kamma- ren anförde herr Lindhagen:

»Man säger nu, att vi måste giva dessa arrendatorer odlingsrätt och detta så- väl för att tillgodose det av mig så ofta framhållna nationalekonomiska intresset som även för arrendatorernas egen skull; men i denna paragraf har det icke givits arrendatorerna någon möjlighet att i regeln få någon mark att odla. Norr- landskommitténs förslag till arrendelag utgick därifrån, att lagen skulle hava vissa tvångsbestämmelser, oavsett vad som kunde vara frivilligt avtalat, i syfte dels att få erforderlig tidslängd för själva avtalet och dels att få tillräcklig om-

• Sida 141
•  Original

fattning av avtalets innehåll i övrigt. Man ville således bestämma, att arren— datorn i varje fall skulle hava såsom inbegripna i arrendet vissa rättigheter att utfå en del saker, som han nödvändigtvis behövde. Det var meningen att så ordna, att familjen skulle ur den odlade marken samt ur skog och vatten få taga det uppehälle, som en bondfamilj i allmänhet har på ett sådant hemman. Där- för tillerkände kommittén honom husbehovsskog på hemmanets mark, även om sådant ej var i kontraktet stipulerat, samt vidare rätt till bete å hemmanet. Däremot tog ingen mer än reservanterna inom kommittén steget fullt ut och tillerkände arrendatorn även ovillkorlig rätt att intaga mark till nyodling.

Nu är det så, att kommittén vitsordat, att i allmänhet utarrendera jordägarna däruppe endast inägorna. Vidare har norrlandskommittén framhållit, att med den nya arrendelagen denna tendens kommer att bliva ännu vanligare, och i det stycke, som jag nyss vid behandlingen av 11 å uppläste ur justitieministerns an— förande till statsrådsprotokollet vid framläggandet av 1907 års arrendelagförslag, vitsordar han ju för egen del uttryckligen detta. Vill man därför nu icke bara ståta med fraser, utan verkligen giva något i lagen, då måste man i denna in- föra bestämmelse om att arrendatorn, förutom rätt till husbehovsvirke och fiske. även skall ha rätt att under vissa. betryggande garantier gentemot jordägaren in- taga för nyodling verkligt odlingsvärdig mark.

Jag skall därför be att få föreslå, att mellan första och andra momenten i 21 å i Kungl. Maj:ts och utskottets förslag måtte inskjutas ett nytt moment av föl- jande lydelse," och som återfinnes i min reservation överst å sid. 47 i utskotts- utlåtandet: 'Ar upplåtelsen inskränkt till fastighetens odlade mark eller till mark, varå ej erbjuder sig lönande tillfälle till odlingsarbete, eller har arrenda- torn där utfört den odling, som skäligen kan ifrågakomma, vare han berättigad att till odling intaga även annan fastigheten tillhörande mark, som ej förut bli- vit till annan för verkligt brukande upplåten; skolande område, varå odling så- lunda påbörjats och sedan bringas till utförande, i alla avseenden anses inbegri- pet i arrendet och förty ej få av jordägaren till annan upplåtas. Sådan rätt, nu är sagd, må dock ej tillkomma arrendator utan att han vidtagit enahanda åt— gärder, som enligt 1.1 % utgör förutsättning för rätt att erhålla ersättning för nyodling, och skall intyg, som där omnämnas, jämväl innehålla vitsord, att det till odling avsedda området lämpligen kan brukas i samband med den arrende— rade inägojorden.'

Jag ber att särskilt få lägga herrarna detta tillägg på hjärtat; ty utan det tjänar hela paragrafen till blankt ingenting; det har som sagt, justitieministern själv uttalat till statsrådsprotokollet.»

Herr Zetterstrand yrkade bifall till herr Lindhagens förslag under framhållande av att detta vore lämpligaste sättet att erhålla kvittning gent emot första kammarens beslut i 11 ©. Detta blev också kammarens beslut.

I sammanjämkningsförslag hemställde lagutskottet, att andra kam— maren med frånträdande av sitt beslut mätte biträda första kammarens beslut. Så skedde ock.

Att den rätt till nyodling, som i den norrländska arrendelagen till- försäkrats arrendatorerna, icke haft till följd någon nyodling i större omfattning å de hemman, som berörts av arrendelagen, har den av herrar Wihlborg och Nilsson verkställda undersökningen visat. Såsom en väsentligt bidragande orsak till detta i allo beklagliga förhållande framhålles i undersökningen det bristande intresset hos jordägarna för

• Sida 142
•  Original

nyodling. Att sålunda den av reservanter inom norrlands-kommittén och motionärer inom riksdagen uttalade farhågan, att de lagens bestämmelser. som avsåge att uppmuntra odlingsintresset hos arrendatorerna, skulle göras betydelselös därigenom att blott vissa ägor eller blott de odlade ägorna skulle komma att utarrenderas, icke visat sig sakna reell grund, torde få anses såsom visst. Vid resa, som två av kommissionens leda- möter företagit i Norrland, har detta ock bekräftats. Fall hava iakt— tagits, där i omedelbar anslutning till utarrenderad inägojord funnits stora vidder av den bästa odlingsmark. Vid förfrågan hos arrendato- rerna om anledningen till att denna ej uppodlats, har svaret i regel varit, att arrendet avsett allenast inägojorden och att jordägaren, vilken i de kända fallen varit ett bolag, enständjgt vägrat att upplåta mera. av hemmanet. Hos arrendatorerna har däremot försports den livligaste önskan att få uppodla områdena. Att sådana fall icke äro alltför säll— synta, torde man vara berättigad antaga.

Enligt kommissionens åsikt bör staten ej tolerera att odlingsjord på detta sätt undan-hålles hugade odlare. Kommissionen har därför före- slagit, att om den arrenderade jorden utgör allenast visst område av en jordägaren tillhörig fastighet, arrendatorn äger, därest skriftlig över— enskommelse därom ej kan träffas med jordägaren, hos jordkommittén söka tillstånd att få till odling intaga till fastigheten hörande mark, som icke omfattas av arrendet. Finner jordkommittén, att arrendatorn å den arrendera-de jorden utfört den nyodling och jordförbättring, som skäligen kan komma i fråga, samt. att han väl hävdat sin jord, äger jordkommittén meddela honom tillstånd att till odling intaga därtill lämplig mark, dock ej i större utsträckning än som med hänsyn till stor- leken av det arrendatorn idkade jordbruket och omfattningen av den till fastigheten hörande mark, som, ehuru odlingsbar, ej blivit odlad, kan anses skäligt. Av jordägaren anvisad mank skall, därest den med hänsyn till sin beskaffenhet och belägenhet kan med samma fördel av arrendatorn uppodlas och brukas som annan ifrågasatt mark, vid till- ståndets meddelande i första hand tagas i anspråk. Tillståndet må ej av— se mark, därå finnes ståndskog eller växtlig ungskog, eller mark, som kan erfordras till tomt, gata, väg, upplagsplats, sand-, ler-, grus— eller torvtäkt eller till utmål för sten- eller malmbnott, kva-rn, vattenvenk eller fiske eller annat dylikt ändamål, ej heller mark, som redan är till annan upplåten för brukande eller med hänsyn till belägenheten lämpligen kan brukas under annat ä fastigheten idkat jordbruk.

Vid meddelande av sådant tillstånd, som nu nämnts, skall jordkom- mittén angiva gränserna för den mark, tillståndet avser.

Mark, som arrendator jämlikt jordägarens skriftliga medgivande eller jordkommitténs tillstånd intagit till odling, skall i alla avseenden anses inbegripen i arrendet med skyldighet för arrendatorn att till jord- ägaren utgiva den lega, som med hänsyn till markens beskaffenhet vid tiden för arrendatorns övertagande av densamma kan anses skälig. Be— loppet av legan bestämmes vid m-eningsskiljaktighet av skiljemän, så- som uti 2 kap. 8 5 lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egen- dom sägs.

Med den starka begränsning, som sålunda givits åt rätten till nyod— ling utom det ursprungliga upplåtna områdets gränser, tror ej kommis- sionen, att denna rätt skall komma att bliva särskilt betungande eller obillig för jordägaren. Den står visserligen i strid mot den av lagut-

• Sida 143
•  Original

skottet vid flera tillfällen framhållna rättsgrundsatsen, att ett arrende bör vara begränsat till den upplåtna fastigheten, men denna uppfatt- ning har även i andra avseenden fått vidkännas modifikationer i den norrländska arrendelagen, när sådant krävts av ett levande behov. Kommissionen vill härutinnan erinra om, att arrendatorn i det fall att arrendet avser endast viss del av en jordägaren tillhörig fastighet en- ligt 21 å i sagda lag äger taga husbehovsvirke m. m även åt mark, som ej inbegripes under arrendet. Likaledes är arrendatorn enligt 22 © under enahanda betingelse berättigad till nödigt bete jämväl å annan fastig- hetens skog eller utmark än den, som är utarrenderad.

32 5.

Enligt allmänna arrendelagen är arrendatorn endast i ett fall berät- tigad till ersättning för av honom verkställda jordförbättringar å den arrenderade fastigheten. Låter arrendatorn efter plan, som uppgjorts av statens lantbrulrsingenjör eller blivit av jordägaren godkänd, å fastigheten verkställa täckdikning med användande av .tegelrör, är jord"- ägaren pliktig att, sedan arbetet blivit behörigen utfört, till arrendatorn utgiva ersättning för så stor del av kostnaden, som motsvarar värdet av rören.

Angående anledningen till att lagstadgad rätt till ersättning för jord- förbättringar icke ansågs även i andra fall böra tillerkännas arrenda- torn, yttrade lagberedningen i sina motiv:

»Såsom ovan antytts, bör vid lagstiftning om arrende tagas till syfte att så— vitt ske kan jordbrukets utveckling därigenom befordras. Omedelbart kan detta visserligen icke ske på lagstiftningens väg. Men det tillhör dock denna att söka. skapa en sådan ordning av förhållandet, att icke arrendatorn är hänvisad att allenast med minsta möjliga uppoffring, på billigaste villkor, ur den arrenderade egendomen taga ut vad till arrendeavgift och eget uppehälle åtgår, för att vid arrendetidens slut lämna den ifrån sig i ett skick, som nödtorftligen kan jäm- ställas med det, vari han mottog den; vill man vinna syftet, måste man söka ställa det så, att arrendatorn finner med sin fördel förenligt att på jorden ned- lägga arbete och kostnad för att uppdriva dess avkastningsförmåga även för fram- tiden. Ett medel, som för uppnående av detta syfte hos oss stundom förordats, vore att genom lag tillförsäkra arrendatorn ersättning av jordägaren för förbätt— ringar å fastigheten. En sådan anordning skulle naturligtvis vara i hög grad ägnad att höja jordbruket och sålunda för landet i dess helhet verka fördel- aktigt, liksom den, rätt avvägd, icke skulle ålägga jordägaren någon utgift, som icke motsvarades av ökat värde å hans egendom. Icke desto mindre har be- redningen ansett denna väg icke kunna i vårt land med fördel beträdas. Den svenska jordägaren är i regel icke tillika kapitalist, han har utöver sin jord sällan tillgångar, vilka kunna på detta sätt omflyttas och nedläggas å jorden, dennas avkastning måste i de flesta fall oavkortad avses för löpande utgifter. Detta förhållande innebär helt visst en svaghet men kan icke lämnas utan beaktande. En lagstiftning, som ville tvinga jordägaren att i större eller mindre utsträckning vidkännas kostnaden för de, låt vara nyttiga och ekonomiskt väl beräknade, för- bättringar, en driftig arrendator vidtoge med hans egendom, skulle i många fall komma att verka såsom ett medel att avskräcka från upplåtelse på arrende och nödga jordägaren att för skötseln av sin jord anlita andra utvägar, vilka måhända lämnade honom ringare utbyte än en arrendeupplåtelse men åtminstone icke ut- satte honom för ekonomiskt äventyrr. Såsom allmän och tvingande regel är detta

Allmänna arrende- lagen.

• Sida 144
•  Original

Norrlands- kommittén.

system icke med nuvarande förhållanden möjligt att använda i vårt land. Fort- farande såsom hittills lärer det få överlämnas åt kontrahenterna själva att i sådant hänseende träffa de bestämmelser, som för varje särskilt fall kunna be- finnas lämpliga och med deras intressen förenliga.»

I den norrländska arrendelagen är arrendatorn däremot tillerkänd en ovillkorlig rätt till ersättning för j-ordförbättringar. Enligt 11 å sag-da lag gäller att” arrendatorn, om han genom nyodling eller annan jordförbättring på ett varaktigt sätt förökat fastighetens värde, äger njuta ersättning därför av jordägaren, när fastigheten avträdes. Er— sättning för nyodling utgår dock ej med mindre jordägaren lämnat skriftligt samtycke till nyodlingen eller arrendatorn före dess före- tagande hos jordägaren anmält sin avsikt att odla samt därvid angivit platsen och de ungefärliga gränserna för det tillämnade odlingsområdet ävensom genom intyg av behörig person styrkt, att området lämpar sig för odling samt att odlingen är för fastigheten fördelaktig. Behörig att utfärda intyg, som nu sagts, är i statens eller hnshållningssällskaps tjänst anställd lantbruksingenjör, agronom eller jordbrukskonsulent, så ock annan, som hos Konungens befallningshavande tillerkänts beh-ö- righet därtill. Ersättningen beräknas efter det ökade Värde, fastighe— ten till följd av nyodling-en eller j-ordförbättringen kan anses äga, då den av arrendatorn avträdes; dock får ersättningen ej överstiga den för arbetets utförande nödiga kostnad. Har arrendatorn i avtalet tillfört-- säkrats rätt till ersättning för förbättring i vidare mån än nu är sagt, är det givetvis gällande.

N-orrlandsk-ommittén, från vans förslag stadgandet ,till sina grunddrag är hämtat, anförde därom i sina motiv:

»Huruvida. en arrendator i allmänhet bör tillerkännas rätt till ersättning för sådana förbättringar är en ganska omstridd fråga. De flesta länders arrendelagg- stiftningar känna icke någon dylik rätt. De betänkligheter, som uppresa sig mot att medgiva ersättning åt arrendatorn för förbättringar, äro i huvudsak följande. Från rent principiell synpunkt framträder det som en inkonsekvens, att när man låter en jordägare, som själv brukar sin jord, avgöra, om han vill förbättra den— samma eller icke, beröva honom denna rätt, om han utarrenderar egendomen. Praktiskt sett har vidare ifrågavarande ersättningsrätt den olägenheten för jortd- ägaren, att han icke på förhand kan beräkna, hur arrendet kommer att inverlka i ekonomiskt avseende. Han vet icke, om den lega, han beräknat att erhållla under arrendetiden, kommer att helt eller delvis uppslukas av den ersättnimg han blir skyldig att utgiva för arrendatorns förbättringar. Jordägarens vinst på arrendet blir, om så är händelsen, en tillväxt av hans fastighetskapital, men deet är icke sagt, att hans förhållanden för ögonblicket medgiva honom att undvan'a den årliga avkastningen. Särskilt för en mindre kapitalstark jordbrukare kam denna ersättningsskyldighet bliva ruinerande, helst den förbättring fastighetean undergått väl aldrig accepteras såsom grund för en mot förbättringens värdie svarande utsträckning av jordägarens fastighetskredit.

Slutligen har det visat sig såsom en ytterst vansklig sak att efter en längrre tids arrende på ett tillfyllestgörande sätt bevisa, vilka förbättringar, som ägt rum, och på ett rättvist sätt uppskatta, vilken ökning, desamma medfört ifastig- hetsvärdet. '

Utan att behöva underkänna vikten av dessa skäl måste man likväl medgivaa, att förhållandena inom en ort kunna hava så utvecklat sig, att det blir från alll-

• Sida 145
•  Original

männa synpunkter särskilt önskligt, att jordbruket uppdrives, och att på. samma gång de nämnda betänkligheterna i hög grad förlora i styrka. därför, att jordägarna i allmänhet hava den ekonomiska situationen, att det icke spelar någon större roll, om vederlaget för arrenderättens upplåtande erlägges till jordägaren i form av årligt arrende eller såsom ökning i fastighetsvärdet. Att så. för närvarande är förhållandet i norra Sverige, torde icke med fog kunna bestridas och lärer till— fyllest framgå av vad kommittén i det föregående anfört angående det norr- ländska arrendeväsendet. Kommittén har därför icke tvekat att föreslå en er- .sättningsrätt av ifrågavarande beskaffenhet. Denna rätt är emellertid bunden vid vissa förutsättningar. Dessa äro:

1. att förbättringen på ett varaktigt sätt förökat egendomens värda. Ersättning utgår alltså endast för sådana förbättringar, som sträcka sina verkningar avsevärt futöver arrendetiden;

2. att förbättringen utgöres av jordförbättring eller nyodling. Uppförande av nödiga eller nyttiga hus och anordnande av andra nyttiga inrättningar berättiga däremot icke till ersättning. Med det system. som ligger till grund för lagför- slaget, är det jordägarens skyldighet att å fastigheten hålla de för jordbruket nödiga byggnaderna, och arrendatorn bör därmed icke taga annan befattning än som medgives honom i 8 5. Vad äter nyttiga hus och inrättningar angår, kan man icke tillerkänns. desamma en lika stor betydelse för stärkandet av åbons och jordbrukets ställning som uppdrivandet av ägarnas avkastningsförmåga, och man torde därför icke böra berättiga arrendatorn att på. jordägarens bekostnad men utan hans medgivande verkställa förstnämnda slag av förbättringar. Härmed är naturligen icke förbjudet, att i visst fall parterna överenskomma, att arrendatorn skall utföra och av jordägaren erhålla ersättning för byggnad eller anordning av omförmälta beskaffenhet;

8. att, om förbättringen utgöres av nyodling, arrendatorn hos jordägaren anmält sin avsikt att odla med uppgift på platsen och de ungefärliga gränserna för det tillämnade odlingsområdet samt, där jordägaren ej samtyckt till odlingen, företett intyg från lantbruksingenjör, länsagronom, jordbrukskonsnlent eller annan person, som av Konungens befallningshavande till angivande av sådant intyg förklarats be- bärig, att det till odling avsedda omrädet lämpar sig därtill.

Denna bestämmelse innebär dels ett skydd för jordägaren dels ett stöd för arrendatorn. För jordägaren medför stadgandet den trygghet, att nyodling icke kan ske, utan att jordägaren därom erhåller kunskap och blir satt i tillfälle att i tid förse sig med den motbevisning, han kan vilja hava i reserv för att be— möta överdrivna, pä nyodlingen grundade ersättningsanspråk. Att denna notifika- tionsplikt föreslagits beträffande nyodling, men icke i fråga om annan jordför- bättring, har sin grund däri, att nyodling otvivelaktigt är det slag av förbättring, som för jordägaren kan medföra den mest betungande ersättningsskyldigheten.

Det stöd bestämmelsen avser att lämna arrendatorn ligger däri, att arrenda— tom hindras från att vidtaga alltför oöverlagda odlingar. Arrendatorn kan natur- ligen under inga förhållanden få. ersättning för en nyodling, som skett %. så olämplig jord, att odlingen icke höjt fastighetens värde. Med en ersättningsrätt i perspektiv kommer emellertid arrendatorn, särskilt i tider med dålig arbets- förtjänst, säkerligen ofta att vilja företaga nyodling. Lämnades han därvid helt och hållet åt sig själv, skulle han måhända understundom utan tillräcklig urskill- ning vidtaga odlingsätgärder på bekvämast möjligt belägna mark för att kanske senare finna, att den höjning i fastighetsvärdet han därigenom åstadkoth och (efter vilket ersättningen, såsom nedan förmäles, skall utgå., icke på. långt när motsvarat odlingskostnaden. Såsom stadgandet enligt förslaget lyder, måste emellertid arrendatorn underställa sin odlingsplan antingen jordägaren för att er- .Jordtommiasionen. VI. 10

• Sida 146
•  Original

hålla hans samtycke eller någon av de i stadgandet uppräknade sakkunniga för att få bevis om jordens lämplighet för odling. Han blir därigenom verksamt skyddad för missräkm'ngar av ovan angiven art.

Vad vidare angår ersättningens belopp, så är enligt förslaget huvudregeln, att ersättningen skall motsvara den ökning i värde egendomen genom förbättringen kan anses hava erhållit då den till jordägaren avträdes. Utöver detta belopp får er— sättningen alltså aldrig stiga. Har t. ex. en nyodling, även om den skett, sedan sakkunnig utfärdat sådant bevis, som nyss är sagt, visat sig alldeles misslyckad, utgår därför ingen ersättning. Hava jordförbättringsmedel påförts, men deras gödslingskraft blivit uttömd under arrendetiden, skall icke heller någon gott- görelse ifrågakomma. Hava nya diken upptagits, men nyttan därav under arrende- tiden minskats genom dikenas uppgrundande, skall en motsvarande reduktion göras vid ersättningens bestämmande o. s. v.

Emellertid har kommittén föreslagit jämväl ett annat maximum, över vilket ersättningen icke skulle få gå, nämligen den för arbetets utförande nödiga kost— nad. D. v. s. ersättningen får icke överskjuta den verkliga kostnad, som ned— lagts på arbetet, eller, om denna varit oskäligt hög, den kostnad, som för arbetets. utförande varit nödig. Om arrendatorn genom att upptaga ett dike, som efteri orten gällande dagsverkspris icke bör kosta mera än 100 kr., kan torrlägga en sankmark, som därigenom får ett ökat värde av 1 000 kr., är det natur-' ligtvis endast för det förra beloppet, som arrendatorn med fog kan anses be- rättigad till ersättning.

Av det sagda följer omedelbart, att den ersättning, som uti förevarande avseende bör tillkomma arrendatorn, icke kan bestämmas, förr än egendomen avträdes. Därvid uppstår frågan: huru skall konstateras, att en förbättring ägt rum? I detta avseende märkes till en början, att det i fråga om de förbättringar, varom här är fråga, icke går an att såsom beträffande hävden använda systemet med till- och avträdessyn. Vid en tillträdessyn kan ägornas skick icke så noga be- skrivas att man vid avträdessynen utan vidare kan fastslå, att vissa jordförbätt- ringsmedel påförts o. s. v. Ifrågavarande förbättringar måste därför bevisas för varje särskilt fall. Innan arrendatorn vidtager någon åtgärd av ifrågavarande beskaffenhet, måste han sörja för, att han skaffar sig bevisning såväl beträffande tillståndet före förbättringen som angående de förbättringsarbeten han företager. Denna bevisning kan nog, såsom ovan antytts, om man undantager nyodlingar, för arrendatorn i vissa fall ställa sig brydsam, och torde det understundom komma att inträffa, att arrendatorn går miste om ersättning därför, att han icke på till— fyllestgörande sätt kan bevisa, att förbättringen verkligen ägt rum. Men denna svårighet, omöjlig att undvika, torde icke böra föranleda därtill, att man berövar arrendatorn rätten, att när han verkligen kan fullgöra sin bevisskyldighet, erhålla ersättning på det föreslagna sättet.»

Tre reservanter, her—rar Claöson, Kempe och Lindman, ansägo, att ar— rendatorer borde i lagen tillförsäkras rätt till ersättning för allenast annan jordförbättring än nyodling. Enlig-t deras åsikt kunde det ej vara förenligt med gällande rättsåskådning att ålägga jordägaren att mot. hans bestridande utbetala ersättning för denna nyodling. Man finge dock icke helt förbise jordägarens intressen och ägaren till den utarrende- rade jorden vore dock den ende, som borde äga rätt att bestämma, om han ville eller icke ville betala .de kostnader, som enfordrades för en ny- odling. En bestämmelse som den av kommittén härutinnan före— slagna skulle lätteligen föranleda därtill, att jordägaren vid arrende-—

• Sida 147
•  Original

uppgörelsen undantoge alla odlingsmarker, och därmed hade man blott skadat den sak, man avsäga att gagn-a.

Vid förslagets granskning inom högsta domstolen anmärktes av två justitieråd, att det vore alltför betungande för jordägaren att ovillkor- ligen genom lag-ens bud förpliktas att ersätta arrendatorn för nyodling och jordförbättring. Sådan ersättningsskyldighet borde bero på avta—l emellan dem. Är en nyodling i bägges intresse, torde nog överenskom— melse komma till stånd i de flesta fall vare sig vid amrendekontraktets

Högsta. domstolen.

uppgörande eller under arrendetiden. Blir lagen så sträng mot jord— _ ägaren som förslaget angåve, kunde det. befaras, att jordägaren ut- tryckligen undantoge odlingslägenlietema från arrendet; och då vore lagen till hinder för landets uppodling. Justitieriåden tillstyrkte där- för, att jondälgarens ersättningsstkyldlighet i detta hänseende ej bestäm- des vidsträcktane än i enlighet med Lagberedningens förslag.

Ett justitieråd? framhöll, att de av kommittén citerade skälen för arren- datorns rätt till ensättnin—g för förbättringar och av reservanterna an- förda. grunder, som talade emot en sådan rätt, syntes böra föranleda där- till, att ersättning i nämnda avseende, utöver vad som enligt lagbered- ningens förslag kunde if—rågakomma, tillerkändes arrendatorn endast i de fall, där jordägaren åtagit sig ersättningsskyldighet, eller åtminstone endast för den händelse, att förbättringarna skett med jordägarens vet— skap .och uttryckliga samtycke.

I propositionen till 1907 åns riksdag erhöll stadgandet sin nuvarande lydelse. Chefen för justiticdepar-tementet framhöll därvid, att i sak vore skillnaden mellan de önskemål, som framförts inom högsta domstolen, och kommitténs stadga-nde icke synnerligen stor. Då det enligt lagför— slaget stode jordägaren fritt att bestämma, vilka särskilda ägor han ville utarrendera, eller ej, utsattes ägaren genom 11 åzns föreskrift icke för annan skyldighet än han kunde anses frivilligt hava. åtagit sig. Att lagen sålunda så att säga presumerade jordägarens samtycke till nyod- ling eller jordförbättring beträffande de ägor, jordägaren läte i arrendet ingå, torde icke kunna betraktas såsom obilligt. Väl vore det sant, att, såsom inom högsta domstolen anmärkte, förhållandet kunde föranleda benägenhet hos jordägaren att särdeles snävt begränsa de jordägor, han utarrenderade, men större betydelse syntes stadgandet sålunda i varje fall icke äga, men då vad till stöd för detsamma anförts av den kommitté, som upp—gjort det första utkastet till lagen, i mycket synt-s värt beak- tande, hade justitieministem trott förslag-et i denna del böra lämnas i huvudsak orubbat.

I motion nr 56 framhöll herr U. Unger inom första kammaren, att det i denna paragraf innefattade stagdiande, att jordägaren skulle i vissa fall vara skyldig gottgöra arrendatorn jämväl för lodlinig, som arrenda- torn utan samtycke av jordägaren verkställt, vore visserligen framhållet såsom kraftigt befordrande i Norrland och Dalarna synnerligen önsk— värd uppodling, men utom det att arrendatorer väl i allmänhet ej vore kapitalstarka nog att kunna ägna arbete och kostnader för avsevärd uppodling, syntes det. oskäligt [och med sunda rättsbegrepp icke överens— stämmande, att jordägare skulle nödgas ersätta odling, som blivit av arrendator verkställd, ämskönt jordägaren därtill ej velat lämna saun— tycke, av skäl lmåhända att han med avseende å »odlinsgsområdets an- vändande efter arrendetidens slut haf—t. andra planer, vid vilkas realise— rande den verkställda odlingen vore för honom värdelös, eller att hans

Riksdagen 1907.

• Sida 148
•  Original

ekonomiska eller andra förhållanden gjorde det för honom oläglig-t att bekosta odling å annan tid, än han, såsom jordens ägare, väl, i all rim- lii'ghvebs namn, själv bonde få bestämma.

Lagutskottet anslöt sig i denna fråga till propositionen. Under debatten i första kammaren yttrade bland andra herr I. Afze— liws:

»Av hela norrlandslagstiftm'ngen finns icke någon del, som jag ansett vara mer berättigad eller mot vilken jag ansett anmärkning med mindre skäl kunna. göras, än en särskild arrendelag för Norrland, och denna mening vidhåller jag fullständigt. Den allmänna, nyss antagna lagen har på intet sätt gjort en sådan lag obehövlig.

Varför? Jo, därför att Norrlands jordbruk otvivelaktigt arbetar under alldeles säreget ogynnsamma förhållanden. Jag tänker då icke på naturförhållandena — naturligtvis äro vi med om att göra vad göras kan, för att där komma till hjälp, såvitt ske kan — utan jag tänker på det förhållande, att den norrländska jorden i stor utsträckning tillhör ägare, som icke kunna. anses hava något synnerligt in- tresse för jordbruket. Det innebär icke någon anklagelse detta, utan det är en- dast vad som ligger i sakens natur. Ett trävarubolag är ett industriellt bolag, jordbruk är icke dess uppgift — det är industrien. Därför, om jordbruket skall på dessa marker drivas och gå fram, måste det skötas genom andra, och den naturliga formen därvidlag är enligt min uppfattning arrendeformen. Därför

i

måste arrendatorerna. i Norrland alldeles särskilt uppmuntras och stödjas, därför anser jag en undantagslagstiftning, en lagstiftning, som avviker från de allmänna reglerna för arrende, vara fullkomligt berättigad, såvitt angår Norrland. .

Kärnpunkten i en sådan lagstiftning måste, enligt min uppfattning, alltid bliva rätten till ersättning för jordförbättringar. Och varför det? Jo därför att detär ett så oerhört stort allmänt intresse detta: att den norrländska jordens jordbruks— möjligheter begagnas. Det är så. oändligt mycket att göra där uppe, och, såsom jag nyss anmärkte, finnes icke den drivande kraft, som ligger i det egna in- tresset, hos jordägarna; man kan icke begära, att han skall hava detta intresse. I följd därav är det naturligt, att det bör åläggas honom att giva ersättning för . en jordförbättring, som utföres av arrendatorn, även om han icke förstår, att det i också är i hans intresse att den sker, och därför icke själv vill taga något initiativ. Varför giva vi icke sådan ersättning enligt lagen för det övriga Sverige? Emedan här jordbruksintresset kan antages finnas även hos jordägaren, men också därför att, då det gäller det övriga Sverige, vi hava att göra med en jordägare— klass, som icke är kapitalstark. icke har ryggrad att bära ersättningsskyldigheten för jordförbättringar, vilka både från nationalekonomisk och privatekonomisk syn- punkt skulle vara lönande och goda; han kan icke göra det därför att han icke är stark nog. Men denna konsideration finnes enligt min uppfattning icke, när det gäller Norrland; gent emot de kapitalstarka bolagen finnes icke en sådan konsideration. Om man därför blott ser till, att ersättningen blir riktigt bestämd, finnes icke någon som helst anledning, varför icke den också skulle kunna ut— tingas. Detta är för övrigt icke någon egendomlig lagstiftning för vårt land; om man ser efter, huru det förhåller sig med arrendelagstiftningen i andra länder, finner man där motstycken till detta.

Således, kärnpunkten är denna ersättning för jordförbättringar.»

Herr Unger föreslog, att paragrafen skulle godkännas med' den änd— ring, att [ersättning för nyodling ej skulle utgå med mindre jordägaren. skrift-ligen lämnat sitt samtycke därtill. Vid företagen votering avgåvos

• Sida 149
•  Original

38 röster för bifall till propositionen och 46 röster för den av herr Unger föreslagna ändringen.

_I andra kammaren godkändes paragrafen utan debatt och utan vote- ring.

I memorial nr 74 hemställde lagutskottet sammanjämkningsvis, att första kammaren mätte biträda andra kammarens beslut. Denna hemu ställan avslogs av första kammaren med 50 röster mot 48.

I 1908 års proposition upptogs stadgandet oförändrat—. Lagutskottet hemställde i sitt utlåtande .nr 68 om ändring så till vida, att arrendator-s rätt till ersättning för nyodling skulle vara beroende av att jordägaren skriftligen lämnat sitt samtycke till densamma. Utskot- tet kunde nämligen icke finna det riktigt, att jordägaren på sätt, som föreslagits, ålades ersättningsskyldighet i fråga om en nyodling, som skett utan hans medgivande och kanske alldeles mot hans önskan och in- tresse. Det syntes utskottet icke heller kunna ann-at än vara förenat med stor svårighet att rättvist värdesätta en dylik odling. Åtta ledamö— ter uttalade sin anslutning till propositionen.

Utan votering godkände första kammaren utskottets förslag och andra kammaren propositionen.

1909 års proposition anslöt sig i förevarande hänseende till vad i de tidigare propositionerna föreslagits.

Lagutskottet intog samma ståndpunkt som föregående riksdag. Sju ledamöter tillstyrkte den av Kungl. Maj:t föreslagna lydelsen.

Första kammaren biföll utskottets hemställan med 84 röster mot 46, som avgåvos för propositionen. Andra kammaren antog utan votering den av Kungl. Maj:t föreslagna lydelsen av bestämmelsen.

Sammanjämkningsvis hemställde lagutskottet om bifall till vad andra kammaren beslutat, vilken hemställan av riksdagen bifölls.

Såsom i den historiska översikten framhållits, föreslog torpkommissio- nen i sitt betänkande, att arrendator av da-gsverkstorfp eller annan under huvudgård lydande lägenhet, å vilken byggnaden ej tillhörde arrenda— torn, skulle vara berättigad till ersättning för nyodling, trädgårdsan- läggning och annan jordförbättring, därest fastighetens värde därige- nom på varaktigt sätt ökats. Ersättning för nyodling skulle dock ej ut- gå, med mindre jordägaren lämnat skriftligt samtycke till nyodlingen, eller arrendatorn före dess företagande hos jordägaren anmält sin av— sikt att odla samt därvid angivit platsen och de ungefärliga gränserna för det tillämnade odlingsomnådet ävensom genom intyg av behörig per— son styrkt, att området lämpade sig för odling samt att odlingen vore för fastigheten fördelaktig. Innan arrendatorn verkställde trädgårdsan- läggning eller jordförbättring, skulle han låta vid syn utreda fastig— hetens skick i vad det tillämnade företaget avsåg. Ersättningen skulle bestämmas när fastigheten avträddes och beräknas efter det ökade värde fastigheten till följd av nyodlingen, anläggningen eller jordförbättringen då. kunde anses äga. Den finge ej överstiga den för arbetets utförande nödiga kostnad. Hade jordägaren med material, körslor eller eljest bi—_ dragit vid arbetets utförande, skulle ersättningens belopp jämkas där- efter.

I sina motiv framhöll torpkommissionen, att bland anledningarna till torpinstitutionens förfall vor-e, att torparen saknade trygghet att få till- godonjuta den värdeförhöjning, torpet kunde vinna genom det arbete, han nedlade däruppå. Därav vållades likgiltighet vid torpjordens sköt-

Riksdagen 1 908.

Torp- kommis- sionen.

• Sida 150
•  Original

J ordunder- sökningen m. m.

J ordkom- missionen.

sel och ekonomiskt stillastående. Arrendatorns rätt till ersättning för å fastigheten verkställda. förbättringar vore i allmänna arrendelagen jämförelsevis snäv-t .tillmätt. Detta berodde icke däruppå, att lagstift— ningen skulle. underkänt fördelarna av att ;t illmaäta. denna rätt rundligare, utan finge sin förklaring därav, att särskilda inom vårt land rådande ekonomiska förhållanden ansetts påkalla en synnerligen varsam tillämp— ning av ifrågavarande grnndisats. Där lagstiftaren funnit jordägarens och arrendatorns ekonomiska förhållanden förete avvikelser från den all- männa typen, hade han emellertid icke tvekat att ålägga den förre en vida längre gående ersättningsskyldighet. Så hade skett genom den norr-' ländlska arrendelagen. Åtskilliga av de i denna .speciallaxg antagna grund— satser angående jordägarens ersättningsplikt syntes ägnade att vinna tillämpning på förhållandet mellan jordägare och innehavare av torp eller därmed jämförlig lägenhet. För en utsträckning av jordägarens skyldighet att u-tgiva ersättning för jordförbättringar å torp och jäm- förliga lägenh-eter talade flera skäl. Å ena sidan tor-de den vara en nöd— vändig för-utsättning för att torpareklassen skulle höjas utnr sin nu överklagade efterblivenhet såsom jordbrukare. Å andra. sidan utgjorde torp och därmed jämförliga. lägenheter sä obetydliga possessioner, att några betungande kapitalutlägg icke torde åsamkas jordägarna genom fastsläende av skyldigheten att ersätta å dem utförda jordförbättringar.

Även i jord-undersökningens betänkande angående jordförhållandena i Värmlands län och i de motioner, som inom riksdagen väckts i den 50- ciala jordfrågan, har framhållits, att en av de bärande principerna i en social arrendelagstiftning vore att arrendatorn får själv skörda fruk- terna av det arbete, han nedlägger å jorden och således vid arrendets avträdande äger uppbära ersättning av jordägaren för verkställda ny- odlingar och andra jordförbättringar.

J ämväl j-ondkomm—issionen är livligt: övertygad om nödvändigheten av att omförmälda princip vinner tillämplighet för hela. landet vid de arren— den, varom i denna lag är fråga. Redan lagberedningen framhöll ju, så- som ovan nämnts, att mycket talade för att en sådan princip infördes för riket i dess helhet. Den skulle vara i hög grad ägnad att höja jord— bruket och för landet i dess helhet verka fördelaktigt. Tager man hän- syn till det läge, vari jlmdbrmket mångenstädes även inom de delar av landet, där norrländska arrendelagmi ej gäller, befinner sig, torde ej mera än en mening kunna räda därom, att det vore synnerligen önsk- värt att ett kraftigt tag göres ,för att hjälpa upp detsamma. I all syn- nerhet torde en uppryckning av de jordbruk, som i ifrågavarande lag- stiftning avses, vara. från det allmännas synpunkt nicke blott i allra högsta grad önskvärd utan jämväl av behovet oundgängligen påkallad. Man må ihvägkomma, att jordägarna i de fall, varom här är fråga, ofta hava föga eller intet intresse för nylodlingar och jordförbättringar. Från deras sida torde man därför ej utan i undantagsfall kunna på- räkna något initiativ. Vill man åstadkomma en uppryckning av jord— bruket å dessa arrendegärdar, torde det därför vara nödvändigt att större intresse för nyodling och j-ordfö'rbättringar skapas hos dem, som bruka jorden. Men detta (kan enligt kommissionens mening ej ske utan att bo- l'algsarrendatorn eller torparen erhåller lagstadgad rätt till ersättning för nyodling och jordförbättring, när han avträder arrendet.

En sådan ersättningsskyldighet kan icke heller från jordägarens syn- punkt vara särskilt obillig. Att märka är ju att jordens uppodling och

• Sida 151
•  Original

förbättrande i sista hand kommer jordägaren själv till godo. Genom det arbete och de kostnader, som av brukaren nedlagts å arrendejorden, har dennas vände höjts. Det kan Väl då ej vara annat än rimligt att den, genom vars möda värdestegringen åstadkomnhts, får tillgodonjuta viss andel däri. Vidare är att märka, att de jordägare, som i förevarande lagförslag avses, i allmänhet torde befinna sig i den ekonomiska situa— tion, att de merendels till beloppet ringa xka-pitalutlägg, varom det i regel. där; bliva fråga, ej torde kunna för dem vara av någon nämnvärd bety-

Kounmissionen vill slutligen erinra om, att bestämmelsen så avfattats, att jordägaren ej kan [bliva tvingad att betala. annan ersättning än den, för vilken han har full valuta. Ersättning utgår sålunda endast för den ökning i värde egendom genom förbättringen kan anses hava erhål— lit, då fastigheten avträdes. Ersättning-en kan således ej stig-a över det verkliga j-ordförbättringsvärdet; och ej heller får den överstiga den kost- nad, som varit nödig för arbetets utförande. Rätt till ersättning för nyodling är till slut beroende av att. arrendatorn före dess företagande anmält sin avsikt att; odla samt därvid angivit platsen och de ungefär— liga gränserna för det tillämnade odlingsområdet. Nyodling får så— lunda. ej ske utan att jordägaren förut erhållit kunskap därom samt bli-, vit satt i tillfälle 'att- i tid förse sig med den motbevisning han kan anse erforderlig för att trygga sig mot överdrivna ersättnin-gsan-språ-k från arrendatorns sida. Att i fall, varom 29 & avhandlar, jordägarens skrif t— liga samtycke till nyodlingen eller jordkommitténs tillstånd därtill är ett oeftergivligt villkor för rätt att företa-ga den och erhålla ersättning därför, har förut omnämnts. Av det föregå-ende framgår, att paragrafen i det närma-ste ansluter sig till 11. % i den norrländska arrendelagen. En- dast i ett avseende avviker förslaget från berörda stadgande. Något intyg om .odlingsonrrådlets lämplighet: för odling behöver arrendatorn ej uppvisa för jordägaren, såsom i den norrländska arrendelagen före- skrives. Kommissionen har ansett en sådan procedur vara alltför be- tungande för arrendatorn utan att någon däremot svarande fördel vin- nes för någondera av kontrahenterna. Det torde näppeligen förekomma att en arrendator företager sig att nedlägga större arbete eller mera. av— sevärda kostnader för uppodling av ett område, som ej lämpar sig för odling. Och skulle det ske, får det !bliva. hans ensak. Någon ersättning därför kan i detta fall ej ifrågakomma, då ersätt-ning, såsom förut nämnts, utgår endast för det fall, att fastighetens värde genom nyodlingen ökats.

33 &.

Denna paragraf motsvarar andra punkten av första stycket216norr- ländska arrendelagen.

34 %. Enligt 20 & allmänna arrendelagen äger arrendator-n icke i annan mån än arrendeavtalet bestämmer nyttja fastighetens skog. I motion till detta stadgande anförde lagberedningen: »Att en upplåtelse av arrenderätt till en fastighet icke i och för sig innefattar jämväl rätt att nyttja fastighetens skog lärer vara uppenbart. Arrendatorns be- hov av skogseffekter såväl för fastigheten som för hushållet föranleder emellertid

Allmänna. arrende- lagen.

• Sida 152
•  Original

Norr- ländska arrende-

lagen.

att, där skogstillgången a fastigheten sådant medgiver, arrendatorn i de flesta fall tillförsäkras rätt att för fyllande av detta behov nyttja skogen i större eller mindre utsträckning. Det kunde därför ifrågasättas, huruvida icke också lagstift- ningen borde tillägga arrendatorn en dylik rätt att taga skog för husbehov. En sådan bestämmelse måste dock alltid bliva svävande och skulle därför lätt giva anledning till tvister. Noggranna föreskrifter såväl om rättighetens omfattning som angående sättet för dess utövande äro alltid av nöden. Beredningen har för den skull ansett lämpligast att i fråga om rätt till skog hänvisa arrendatorn allenast till vad han genom avtal kan betinga sig.»

Den norrländska arrendelagen tillförsäkrar arrendatorn en ovillkor- lig rätt till husbehovsskog. I 21 å andra och tredje styckena av sagda. lag stadgas nämligen:

»Arrendatorn va.-re berättigad att på lämpligt ställe å den arrenderade jorden eller, om denna utgör allenast visst område av en jordägaren till- hörig fastighet, å annan mark, som hör till fastigheten, efter anvisning taga erforderligt virke till vedbrand och till de arrendatorn åliggande reparationer ävensom till nödiga hägnader, hässjor och täckdikning samt nödiga redskap. Har genom jordägarens åtgöranden skogstill» gängen å fastigheten under arrendetiden så medtagits, att arrendatorn ej därav kan erhålla sitt fulla vinkesbehov, vare jordägaren pliktig att på annat för arrendatorn lägligt sätt tillhandahålla denne det felande.

Utöver vad ovan är stadgat, må arrendatorn ej i annan mån än arren— deavtal—et bestämmer nyttja fastighetens skog.»

Detta stadga-nde, som är hämtat ur norrlandskomrmitténs förslag, mo- tiverades av denna på följande sätt:

»10 kap. 7 & byggningabalken, som stadgar, att landbo eller den annans jord brukar ej har våld att sälja timmer, ved, gärdsel eller annat sådant av gårdens ägor, utan att han därtill har jordägarens lov, medgiver indirekt brukaren att för husbehovet fritt nyttja skogen å den arrenderade jorden.

Kommittén anser denna grundsats icke vara fullt lämplig med avseende på de arrenden, som avses i förevarande lagförslag, och kommittén finner stöd för denna åsikt i den omständighet, att nästan alla norrländska arrendekontrakt inn e- hålla särskilda och från nämnda grundsats mer eller mindre avvikande bestäm— melser om arrendatorns rätt till skogen.

Till en början torde det vara tämligen allmänt erkänt, att man iNorrland då husbehovsrätt till skog är upplåten, utan att några inskränkande bestämmelser därvid äro överenskomna, allt för litet tager hänsyn till husbehovets uttagandle— på ett sätt, som är förenligt med god skogsvård.

Att en stor del virke på detta sätt förfares, kan icke anses tillfredsställandae, och man synes böra och utan olägenhet kunna uppställa såsom regel, att arren— datorn icke får uttaga sin husbehovsskog annat än efter anvisning. Härmed menas dock icke, att särskild utstämpling skall behöva ske för varje gång arrem- datorn önskar använda något virke. Jordägaren torde nämligen i allmänhet bliv'a fullt betjänt med ett mycket mera summariskt angivande av den ordning, i vilkean arrendatorn får uttaga sitt husbehovsvirke, blott han själv får ombesörja detta anvisande.

Då vidare ständiga tvister förekomma i Norrland rörande vad som skall inbe— gripas under en dylik husbehovsrätt, och det kan vara fördelaktigt, att arrendatorn får klart besked om, för vilka ändamål han kan påfordra att erhålla virke, hair kommittén ansett, att dessa ändamål böra i förevarande paragraf uppräknas. Dest

• Sida 153
•  Original

i l l l l l i l !

säges sålunda, att arrendatorn äger rätt att erhålla virke till vedbrand samt för reparationer, hägnader, hässjor och täckdikning ävensom redskap. Att arrendatorn icke tillerkänts virke för nybyggnad beror därpå, att, såsom framgår av det följande, all nybyggnadsskyldighet ålagts jordägaren. Då det likaledes skall åligga jordägaren att utföra alla behövliga större reparationer, avses med repara- tioner i denna paragraf endast mindre reparationer, vilka kommittén ansett böra utföras av arrendatorn.

Om i nu angivna båda avseenden arrendatorns rätt till skogen synes böra något inskränkas i förhållande till vad för närvarande är föreskrivet för det fall, att särskild överenskommelse saknas, torde det däremot vara nödigt att i ett annat avseende tillförsäkra arrendatorn en något vidsträcktare rätt än lagen hittills medgivit. Det har nämligen visat sig, att bolagen hava en viss benägenhet att utarrendera endast inägorna på sina hemman och fullständigt undantaga skogs- marken. Denna benägenhet kommer sannolikt, såsom ovan antytts, att något ökas, om förevarande lagförslag varder gällande lag. Man kan på grund härav befara, att på en hel del utarrenderade fastigheter tillräcklig skog för husbehovet icke kommer att finnas.

Detta blir emellertid en synnerligen kännbar olägenhet för arrendatorn. Man föranledes därav att tillse, huruvida det icke låter sig göra att på något sätt tillförsäkra arrendatorn nödigt skogsfång oberoende av den arrenderade fastig— hetens skogstillgång.

I detta avseende skulle visserligen intet hindra, att man förpliktade en jord- ägare, som vill utarrendera en egendom, att alltid tillhandahålla arrendatorn be- hövligt virke och bränsle. Detta vore endast en bestämmelse av enahanda karak— tär som det i vissa främmande arrendelagar befintliga, av kommittén upptagna stadgandet, att jordägaren skall under arrendetiden hålla fastigheten behörigen bebyggd, och en dylik bestämmelse skulle icke för de norrländska jordägare, varom här är fråga, förefalla synnerligen oläglig, då det utmärkande för dessa jordägare ju i allmänhet är, att de huvudsakligen driva trävarurörelse.

Men kommittén har dock icke ansett det vara nödigt att gå fullt så långt, utan har trott sig kunna stanna vid att låta arrendatorns rätt att efter anvisning erhålla husbehovsskog omfatta icke blott den arrenderade jorden utan även, där denna är allenast en del av ett hemman eller en lägenhet, hela hemmanets eller lägenhetens skogsmark. Kommittén är nämligen förvissad om, att ytterst få av de hemman eller lägenheter, varpå den föreslagna lagen skulle vara tillämplig, om man tager hänsyn till deras område i sin helhet, sakna tillräcklig skogsmark att lämna nödig husbehovsskog åt befintliga arrendatorer.

Mot denna bestämmelse kan anmärkas, att det förefaller egendomligt att så- lunda tillerkänna arrendatorn en sakrätt på område beläget utanför den arren— derade jorden. Härvid bör emellertid erinras, att man, där sociala hänsyn där— till föranledde, naturligtvis kunde i en arrendelag inrymma en bestämmelse, inne- fattande, att ett hemman eller en kameralt självständig lägenhet aldrig får ut— arrenderas annat än i sin helhet. Den nu föreslagna bestämmelsen om arren- datorns rätt till skog är en partiell tillämpning av en sådan grundsats. Den innebär nämligen att, för så vitt angår arrendatorns skogsbehov, hela hemmanet. eller den kameralt självständiga lägenheten skall anses innefatta under arrendet.

Den nyttjanderätt, som arrendatorn härigenom erhåller på annat område än det under arrendet direkt inbegripna, kan tydligen komma i kollision med en tredje man tillkommande nyttjanderätt på förstnämnda område. Att denna kon- flikt skall lösas på samma sätt som varje annan konflikt mellan nyttjanderätter på samma område, har ansetts så tydligt, att det icke behövt utsägas. Härav följer emellertid. att arrendatorn icke kan komma i åtnjutande av den ifråga—

• Sida 154
•  Original

Riks— dagarna 1 907 -—

1 9 0 9 .

Jord- kommis— sionen.

varande rätten att för erhållande av husbehovsskog anlita den icke direkt arren- derade hemmansdelen eller lägenheten, om en föregående och med inteckning behörigen skyddad skogsupplåtelse till tredje man därför lägger hinder i vägen.

Likaledes bör det utan särskilt stadgande vara tydligt, att ifrågavarande skogs- rätt. i vad den sträcker sig utom det arrenderade området, erhåller intecknings— skydd genom den inteckning, som sker till bevarande av arrenderätten över- huvud.

På det att ägaren till den mark, varifrån husbehovsskog skall uttagas, ej skall utan äventyr kunna genom avverkning för egen del eller upplåtande av avverk- ningsrätt så förminska skogstillgången, att densamma ej vidare är tillräcklig för husbehovets nttagande, har kommittén ansett sig böra föreslå, att, om gencm jordägarens åtgöranden skogstillgången under arrendetiden så medtagits, att arren- datorn ej därav kan erhålla sitt fulla virkesbehov, jordägaren skall vara pliktig. att på annat för arrendatorn lägligt sätt tillhandahålla. denne det felande.»

Det av norrlandskonnmittén föreslagna steadgandet inflöt sedermera med vissa smärre redaktionella ändringar i propositionerna till riks- dagarna åren 1907, 1908 och 1909 samt godkändes alla gångerna. av riks— dagen utan debatt och utan votering.

Av den utav kommissionen verkställda enquetecn rörande arrendeför- hållandena i södra och mellersta Sverige fnamugår _ vilket ock varit att vänta -— att vid 'de arrenden, som avses i denna lag, frågan om arren- datorns rätt till husbehovsskog ställer sig väsentligt olika i olika delar av området. Där skogstil—igång helt saknas eller där den ej är tillräck— lig för husbehov, synas arrendatorerna sålunda, att döma därav att av- talen i allmänhet icke innefatta några bestämmelser angående ved'brand och vinke till husbehov, i regel själva. få anskaffa och bekosta sådant-. I trakter med rikare tillgång på skog torde förhållandet däremot vara detsamma, som enligt norrlandskommitltéms utredning är regel i Norr— land, nämligen att arrendatorerna i kontrakten tillförsäkras rätt till vedlbrand och virke till husbehov. Sålunda äga i ;skogstra-krterna arren- datorerna i allmänhet .att även .om skog ej finnes å det arrenderade området, taga vindfällen eller torr skog, ris, avfallsvirke, stubbar eller dylikt till sitt husbehov å annan jordägaren tillhörig skogbärande mark.

Vad sålunda flerstädes redan på grund av sedvana praktiserats, har kommissionen ansett hö.-ra lagfästas. Kommissionen har därför i före— varande paragraf i huvudsaklig överensstämmelse med den norrländska arrendelagen föreslagit att därest. å den arrenderade jorden finnes skog av därtill Lämplig beskaffenhet, arrendatorn skall i den mån det över-. ensstänimer med ortens sed” vara berättigad att efter anvisning taga erforderligt bränsle och virke till underhåll av fastighetens åbyggnader ävensom till nödiga hjägnader, hässjor och täckdikning samt nödiga red- skap. Inom slättbylgdlerna, där det hitintills icke varit sed att vid ut- arrendering av hemman eller lägenheter arrendatorn erhållit rätt till bränsle och virke för husbehov, Skulle sålunda stadgande ej få någon_ tillämpning. Även om en fastighet är belägen i skogrika trakter, bör enligt kommissionens mening ej heller en arrendator äga någon rätt till h-usbehovsskog, därest skugstillgång—en å den ifrågavarande fastigheten är så ringa, att det ej kan anses överensstämma med ortens sed att den tages i anspråk för fyliande av gårdens behov av bränsle och virke.

Niorrlandskomimittén konstaterade i sin utredning, såsom förut är

• Sida 155
•  Original

nämnt, att bolagen i Norrland hade en viss benägenhet att utarrendera enldlast inägojorden nå sina hemrman och fullständigt undantaga skogs- marken. Detta har ytterligare bekräftats genom den av herrar Wihl- borg och Nilsson verkställda undersökningen. Enligt vad kommissionen u-trönt, iförefinnes även inom mellersta och södra delarna av landet sådan benägenhet, i all synnerhet hos de bolag, som förvärvat sina fastigheter huvudsakligen för att tillgodogöra sig dessas skogstillgån— gar. Att denna. benägenhet icke kommer att minskas, därest förevarande förslag varder upphöjt .till lag, får anses säsonr visst. Man kan sålunda 'med skäll befara att i många fall det utarrenderade området kommer att sakna tillräcklig skog för arrendatorns husbehov, ehnru rikliga skogstillgångar finnas å andra delar av den fastighet, vartill nyssnämnda arrende hör. Att arrendatorn på detta sätt skulle kunna berövas sin rätt till hnsbelnovsskog, kan uppenbarligen ej vara tillfreds— ställande. Kommissionen har därför i enlighet med vad nu gäller enligt den norrländska arrendelagen föreslagit att, om tillräcklig skog för fyl- lande av arrendatorns husbehov icke finnes å det upplåtna området, ar— rendatorn skall äga rätt att därest sådan finnes ä annan del av den fastighet, vartill det upplåtna området hör, få sitt behov fyll-t därifrån.

Givet är, att genom den arrendatorn tillförsäkrade rätten till husbe— hovsskog jordägaren icke får hindras att taga det bränsle och virke, som erfordnas för hans eget jordbruk. Räcker ej skogen till att fylla bådas behov, bör självfallet arrendatorns rätt i första hand få vika. Finnas å en fastighet flera arrendegåndar, och förslår ej skogstillgången (lä-rå til-l bränsle och annat [husbehovsvinke åt alla gårdarna, bör ulprpen'bar— ligen en arrendator [ej få fylla sitt behov till förfång för en annan.

Av skäl, som av nonrlandskomanittén angivits, har kommissionen i andra stycket av förevarande paragraf upptag-it en bestämmelse, mot— svarande 21 å andra stycket sista punkten i den norrländska arrende— lagen.

35 %.

Enligt 20 © allmänna arrendelagen gäller i fråga om arrendators rätt att taga torv från toirvnnosse å arrenderad fastighet detsamma, som här förut sagts om hans rätt att nyttja fastighetens skog. Han äger således icke ens ta.-ga torv till husbehov utan att och i den mån arrendeavtalet berättigar honom därtill.

Den norrländska arrendelagen avviker härifrån. Enligt 21 å i sagda lag ägerr arrendatorn rätt att å fastigheten taga torv till husbehov.

Kommissionen har i sitt förslag anslutit sig till den ståndpunkt den norrländska arrendelagen intagit. Det torde i allmänhet ej vara av någon större betydelse för jordägaren, om arrendatorn tillerkännas en . dylik rätt att för husbehov använda å det arrenderade området befint- lig torvmosse, medan det för arrendatorn kan- vara en hjälp i hans knappa hushållning. Härtill. kommer, att arrendatorerna säkerligen fler— städes, där rikare torvtil'lgångar finnas, av gammal sedvänja ägt en så- dan rätt, som i förevarande paragraf lagfästs. . _

Beträffande rätt att taga grus, ler, sand, sten eller dylikt ä fastig— heten överensstämmer förslaget med vad redan gäller enligt såväl all— männa arrendelagen som den norrländska arrendelagen. Arrendatorn är sålunda berättigad att därav taga vad som erfordras för gårdens be—

• Sida 156
•  Original

Norrlands- kommittén.

Riksdagen 1907.

hov. Men får däremot icke något av här avsedda nyttigheter avhändas fastigheten.

36 5.

I denna paragraf meddelas vissa bestämmelser angående arrendator-s rätt till nrulbete.

Norrlandskommitténs förslag till bestämmelser angående mulbetes— rätten (9 6) var av följande lydelse: »Finnes ej å den arrenderade jorden erforderligt bete för de häst- och nötkreatur samt får, som kunna därå vinterfödas, och utgör denna jord allenast en del av ett hemman eller en lägenhet, vare arrendatorn berättigad till nödigt bete jämväl å hem— manets eller lägenhetens övriga skog eller utmark eller den del därav, som lämpligen kan anvisas för ändamålet.»

I sina motiv framhöll kommittén att samma anledning, som föran— lett kommittén till det föreslagna stadgandet, att arrendatorns rätt till husbehovsskog i visst fall skulle sträcka sig utöver det i arrendet ome— delbart inbegripna området, hade gjort det önskligt att berättiga arren— datorn att jämväl i avseende å betet få hus-behovet tillgodosett, även om för detta ändamål annan del av ett hemman eller en lägenhet än den arrenderade skull-e behöva anlitas.

Herrar Claeson, Kempe och Lindman framförde reservations-vis det yrkandet, att — med hänsyn till omsorgen om skogskulturen —— arren— datorns rätt till bete å annan jord än den arrenderade skulle göras be— roende därav, att betesrätten kunde utövas utan märkligt förfång för jordägaren.

I propositionen till 1907 års riksdag lydde motsvarande paragraf: »Finnes ej å den arrende-rade jorden erforderligt bete för de hästar och nötkreatur samt får, som kunna vinterfödas dära, och utgör denna jord allena-st visst område av en jordägaren tillhörig fastighet, vare arren— datorn berättigad till nödigt bete jämväl å övrig skog eller utmark, som hör till fastigheten; dock att. därvid må av jordägaren undantagas mark, varå i skogsvårdssyfte vidtagits anordningar, som av betesrätten skulle lida märkligt intrång.» Genom denna avfattning av para—grafen avsåg propositionen att gent. emot den av norrlandskommittén föreslagna så gott som oinskränkta betesrätten å all till en fastighet hörande mark, även om den i sin helhet icke omfattades av arrendet, tillgodose skogs- intu'esset. Sistnämnda synpunkt, som fick sitt uttryck i. sista ledet av paragrafen, härrör, som man kan förstå, från reservanternas i norr- l'andlslnommittén yrkande, vilket för övrigt fick understöd i högsta dom- stolen vid granskningen av förslaget till propositionen. Någon annan avvikelse från norrlandskom-mitténs förslag än denna innefattade pro— positionen såsom synes icke.

I riksdagen yrkades av herr E. A. Enhörning i motion, nr 61, inom första kammaren, att paragrafen måtte ur förslaget utgå. Till stöd härför anförde motionären huvudsak-ligen följande: Det torde icke för någon, som hyste intresse för våra lskogars vård, vara obekant, att det sedan mer än femtio år tillbaka varit ett önskemål, att de mulbetes— rättigheter, som på skilda tider uppkommit i form av servitut, särdeles i de norra landskapen, kunde bliva avlösta, emedan de befunnits vara till stort men för skogen-s föryngring. Motionären erinrade om ett fler- tal utredningar och ansatser, som på skilda tidpunkter förekommit i

• Sida 157
•  Original

syfte att få dylika servitut avvecklade. Det förefölle som om allt vad härutinnan gjorts fallit i glömska. Det som i förevarande paragraf föresloges vore just till sin art och betydelse ungefär detsamma som in- rättande av en otalig mängd nya mulbetesservitut, och det läge i öppen dag, att en lagbestämmelse av detta innehåll skulle utgöra ett svårt slag mot förhoppningarna att kunna genomföra en mera rationell sklogs- vård'. Väl vore det sant, att för närvarande stadgandet på. många och kanske de flesta orter i de norrländska landskapen icke skulle med— föra synnerlig skada, enär sedan gammalt bydelägarna läte sina kreatur beta gemensamt å byns skogsmark, även om den vore laga sk-iftad. Men det kunde i varje fall ej vara riktigt att nu, då intresset för skogs—- vård begynte vakna i Norrland och man därför hade anledning hoppas, att nyssnämnda fördärvliga betessystem kunde utrotas, lagstiftningen skulle lägga direkta hinder i vägen för detta önskemåls uppnående, i all syn— nerhet som denna betesrätt ingalunda vore nödvändig för jordbrukets bestånd och blomstring. Vad sålunda blivit anfört ansåg motionären innefatta tillräckliga skäl för att ifrågavarande bestämmelse helt och hållet uteslötes ur förslaget, och att det sålunda lämnades åt jordäga- rens och arrendatorns fria avtalsrätt att bestämma betes—rättens ut— sträckning. Klart vore ju, att på de orter, där än så. länge den gemen— samma betesrätten praktiserades, jordägaren ej hade den ringaste an- ledning att motsätta sig, att arrendatorn finge njuta samma betesrätt som byns hemmansägare i övrigt begagnade, och att härom ingen lag- bestämmelse ertondlrades. Men i den mån förhållandena ändrade sig borde enligt moti-onärens åsikt skogsvårdsintresset i denna punkt bliva segrande.

I en annan motion, nr 259, inom andra kammaren, fram-ställdes av herr A. A. Eriksson i Röd-sta ett motsatt yrkande. Till stöd härför an— fördes: Inom vissa delar av Norrland vore den gemensamma betesrätten bibehållen, i det hela byalag ä byns skogsmark betade sina kreatur, ofta utan särskild tillsyn; under sådana förhållanden kunde det bliva mycket betungande för en arrendator, därest den i propositionen intagna. para- grafen oförändrad antoges. Det syntes nämligen av detta stadgande som en arrendator kunde förbjudas att å skogsmarken utan värd släppa sina kreatur, då däremot övriga ej arrendatorer inom samma by icke kunde förhindras därtill; arrendatorn fråntoges alltså rätt till det ge- mensamma betet, vilket i många fall vore av stor betydelse. På. grund härav yrkade motionären, att riksdagen måtte besluta sådan ändring i paragrafen i fråga, att nämnda missförhållande undanröjdes.

I utlåtande nr 60 förklarade lagutskottet sig icke kunna biträda det i förstnämnda motion gjorda yrkandet. Det skulle nämligen enligt ut- skottets mening innebära en väsentlig försämring i arrendatorns ställ— ning, om han helt betoges den betesrätt, som förslaget tillade honom, och jordägarens intresse i förhållande till arrendatorns syntes vara tillgodosett dels genom det undantag av mark, han enligt paragrafen kunde göra, dels rock om betande av får uti här ifrågavarande fall för-, bjödes arrendatorn. Det vore ju egentligen sistnämnda slag av bete, som inverkade menligt på de späda skogsplantorna och årsskotten. Ut- skottet hade därför ur paragrafen uteslutit ord-en »samt får». Dä dess- utom betet å skogsmarkerna i Norrland oftast faktiskt vore gemensamt för flera hemmansägare, i det deras olika ägor åt skogen, om ock skif-

::

tade, dock läge ohägnade, tord-e en jordägare, som a sin skxogslott i

• Sida 158
•  Original

Riksdagen 1908.

Riksdagen 1 909.

skogsvårdssyfte vidta-git sådana särskilda anordningar, som i denna paragraf avsåges, under alla förhållanden själv, där han så aktade nö— digt, få skydda eller låta skydda sina. skogsodlingar mot andra jord- ägares å skogen betande kreatur. Vid sådan-t förhållande syntes hans intresse att skydda ifrågavarande område vara. alldeles oberoende av den omständighet, huruvida hans hemman vore utarrenderat eller ej. Av denna anledning torde, enligt utskottets mening, ej heller skäl före- ligga att antaga, att de i den sistnämnda motionen befarade missför— hållanden skulle inträda, vadan särskilda lagstiftningså-tgärder till de— sammas undan—röjande .icke torde erfordras. Lagutskottets förslag blev alltså överensstämmande med propositionen allenast med den skillnad, att betesrätten för får uteslöts.

Första kammaren beslöt med 50 röster mot 41 att paragrafen skulle utgå ur förslaget.

Under debatten i andra kammaren anförde herr J. Widén bland annat:

»Om vi tänka på, hurudana. förhållandena i Norrland äro, så är nästan allt bet-e där, åtminstone allt bete i högre belägna trakter, gemensamt skogsbete: alla ägare i en viss by, kanske i flera byar, bilda en gemen— samhet, som tillsammans ha lbetesrätt på skogarna. När sålunda här föreskrivas, att, om å den arrenderade jorden erforderligt bete icke fin- nes, och denna jord utgör allenast visst område av en jordägaren till— hörig fastighet, arrendatorn skall vara berättigad will nödigt bete jämn— väl å övrig skog ell-er utmark, som hör till fastigheten, så är detta all- deles nödvändigt, för så vitt han skall kunna föda några kreatur. Att förbjuda arrendatorn .att beta kreaturen på skogsmark, som bolaget äger del i, det är enligt min uppfattning [detsamma som att säga, att han icke får ha några kreatur, .ty han mäktar icke föda kreaturen inne hela året om. Så förhåller det sig där-uppe.»

Andra kammaren godkände utan votering Kungl. Maj:ts förslag. I avgivet saanma—njämkningsförslag hemställde lagutskottet, att kani— rerna med framträdande av sina förut fattade beslut ville godkänna ut— skottets förslag i denna del.

Sammanjärnkninglsförslaget godkändes av andra kammaren men av— slogs av den första,

I propositionen till 1908 års riksdag upptogs den lydelse, lagutskottet givit bestämmelsen i fråga vid' 1907 års riksdag. I motion nr 257 yrka— des av herr Rob. Karlsson i Fjäl m. fl. inom andra kammaren, att före— varande bestämmelse måtte erhålla den lydelse, som föreslagits i prio- rpositionen till. 1907 års riksdag.

Lagutskottet tillstyrkte bifall till propositionen i denna del. Flera reservationer anfördes. Sålunda yrkade herr E. Trygger m. fl. att be- stämmelsen borde utgå ur lagen. Herr J. Lillieskiöld ansåg, att' jord— ägaren borde få rätt att undantaga förutom mark, varå i skogsvårdzs— syfte vidtagits anordningar, som av betesrätten skulle lida märkligt im- trång, även annan mark, som icke erfordrades för beredande av nödig; bete. Slutligen yrkade herr Lindhagen bifall till herr Karlssons i Fjåäl m. fl. motion.

Utskottets hemställan bifölls av första kammaren med 69 röster mot 44 samt av andra kammaren utan votering.

Den av 1907 års lagutskott. föreslagna lydelsen bibehölls även i prto- positionen till riksdag-en 1909. I motion nr 111 inom andra kammaren

• Sida 159
•  Original

återupptogs av herr Lindhagen m. fl. detiovannännnda motionen nr 257 framställda yrkandet.

Lagutskottet biträdde i utlåtande nr 64 i likhet med föregående år propositionen. Herr Lindhagen anförde därvid, att då inom utskottet träffats den kompromiss, att första-kammare—kravet om uteslutande av all betesrätt uppgåves mot det att å andra sidan fåren hölles utanför, han funnit sig föranlåten att ej vidlare göra något yrkande i denna punkt..

Kama-arna godkände utan debatt den av Kungl. Maj:t föreslagna ly— delsen. Bestämmelsen återfinnes i 22 & av lagen.

De sakkunniga, som tillkallats för att undersöka verkningarna av den norrländska vanh-ävdslagstiftningen, framhålla angående den arrendator. tillförsäkrade betesrätten, att undersökningen icke föranlett fråga om ändring i vidare mån än vad angår den uteslutna rätten till bete för får. Då det å ena sidan vore synnerligen angeläget, att arrendatorernas betesrätt för får bleve av arrendelagen i nu avsedda fall godkänd och då å andra sidan detta syntes kunna ske utan att jordägarnas skogsin- tresse träddes för nära, föreslå de sakkunniga, att i 22 % norrländska arrendelagen efter orden »för de hästar och nötkreatur» insättes samt får.

Såsom av det föregående framgår lär! den arrendatorn; i 22 % norrländska arrendelagen tillförsäkrade rätten till mnlhete en av de allra viktigaste i denna lag. Det torde icke kunna förnekas att tillgång till erforderligt skogsbete är oumbärligt för det norrländska jordbruket. Då i Norrland flertalet av de arrenden, varom i denna lag är fråga, endast omfattar. hemmanen-s inägtor, kunna arrendatorerna i regel ioke erhålla nö— digt bete för sina kreatur å de. upplåtna områdena. Vad som erhålles på inägorna, behöv-s nämligen i allmänhet till vinterfoder. Då vidare skogstrakterna i Norrland merendels äro .ohägnade, äro de enligt gäl— Lande stängselförordning att anse såsom upplåtna till gemensamt bete.. De självägande bönderna kunna sålunda ej fönHindras att utsläppa sina kreatur på bete åt dem. Det vore vid sådant förhållande orimligt, om arrendatorerna. skulle kunna betagas en för jordbrukets bedrivande orund— gängligen nödvändig rätt till bete å dessa marker, där alla grannar få fritt föra ut sin talrika kreatunsstock till betning. Det »bör sålunda ioke kunna it'rågakomma, annat än att lounför'm'älda bestämmelse bibehålles för Norrlands vidkommande.

Vad övriga delar av landet angår, äro förhållandena mån— g-enstädes alldeles likartade. I vissa delar av mellersta och södra Sverige synes :s-å-ln nda drivandet av jordbruk icke vara. tänkbart utan att tillgång till skogsbete finnes. Detta har ock bekräftats av de kommitte- rade, som av skogsvåndsstyrelserna i riket å mötet den 25—28 november 1919 utsetts för att granska skogslagstiftningskomnnit'téns lagförslag av den 9 december 1918. Dessa konunitterade, Vilka utgjordes av herrar Carl Hederstierna, A. J. Hansson 1 Br-ingåsen, Joh. Karsberg, W. Dybeck och Karl F. Mellqvist, betonade i sitt den 19 augusti 1920 daugtecknade be— tänkande, att det i många. delar av landet ännu vore alldeles nödvändigt för den stora del av befolkningen, Vilken hämtade sin huvudsakliga in- komst av boskapsskötsel, att under sommarmånaderna få hava sina nöt— kreatur ute på det gemensamma mulbetet, varför de på det livligaste av— styrkt de begränsningar av denna rätt, som av skogslagstiftningskom- mittén föreslagits. Beträffande Värmland har jordnndersökningen efter utredning konstaterat enahanda förhållanden.

Undersök— ningen av den norr— ländska vanhävde— lagstift- ningens verk- ningar.

Jord- kommis— sionen.

• Sida 160
•  Original

Norrlands— kommittén.

Den av kommissionen verkställda undersökningen har även givit vid handen, att i skogstrakter-na jondägarna som regel medgiva sina arren— datorer rätt till bete å skogs- och utmarken, ehuru denna rätt en eller annan gång är begränsad till visst område, som av jordägaren anvisas, eller till sådana marker, där det kan ske utan skada för skogsåterväxten.

På de grunder, som sålunda anförts, har kommissionen i förevarande paragraf upptagit bestämmelse om att därest å den arrenderade gården ej finnes erforderligt bete för de hästar och nötkreatur, som kunna vinterfödas dårå, och därest denna jord utgör allenast visst område av en jordägaren tillhörig fastighet, arrendatorn skall för såvitt och i den mån det överensstämmer med ortens sed vara berättigad till nödigt bete jämväl å. annan till fastigheten hörande mark, som lämpar sig till be— tesmark. Omförmälda rätt till bete är, såsom nämnt, inskränkt först och främst till de orter, där dylik betesrätt är sed, samt vidare till bete för de hästar och nötkreatur, som kunna vinterfödas å arrendegården. I fråga om får och getter har sålunda icke föreslagits någon dylik rätt. Det torde visserligen ej kunna förnekas att vissa skäl tala för att så göra ifråga om får. Men då å andra sidan den skada särskilt å unga skogsbe— stånd, som för-orsakas även av får, säkerligen torde vara ojämför-

ligt större än den, som andra kreatur åstadkomma, har kommissionen

icke ansett sig höra i detta avseende frångå vad redan gäller enligt den norrländska arrendelagen.

Liksom i fråga om arrendators rätt till husbehovsskog har kommissio- nen föreslagit beträffande mulbetesrätten, att sådan ej tillkommer arren- datorn i vidare utsträckning än som kan ske utan att jordägaren eller annan arrendator å fastigheten til-Lskyndas oskäligt intrång i rätten till rmulbete för de av dem vinterfödda kreaturen.

Slutligen har i likhet med 22 © norrländska arrendelagen stadgats, att jordägaren äger att undanta-ga mark, varå i skogsvårdssyfte vidtagits anordningar, som av betesrätten skulle lida märkligt intrång.

37 %.

Enligt 6 å i lagen om rätt till jakt den 8 november 1912 äger arrenda- tor, där ej annorledes är avta—Lat, nyttja den jakt, som hör till den arren— derade jorden. Motsvarande rätt är i fråga om fiske tillförsäkrad arrent dator enligt 11 9 i lagen om rätt till fiske den 27 juni 1896.

I motsats till vad som gäller om arrendatorns rätt till husbehovsvirke och mnlbete är i fråga om jakträtten å fastigheter, som utarrenderas en— ligt norrländska arrendelagen, full avtalsfrihet rådande. Beträffande åter fiskerä'tten stadgar 23 å den viktiga inskränkning i avtalsrätten, att fiskande till husbehov icke må förbjudas arrendatorn, utom såvitt angår visst fiskevatten, där av jordägaren vidtagits särskilda åtgärder till fiskets förbättrande. Anmärkas bör, att därest arrendet avser endast en del av en fastighet, jakt- och fiskerätten icke utan särskilt avtal omfat- tar fastigheten i dess helhet utan endast det område, som direkt inbe- gripes under arrendet.

Norrlandskommitténs förslag till arrendelag innehöll intet stadgande angående arrendatorns rätt till jakt. I denna del skulle således jämlikt 23 © av kommittéförslaget allmän lag och författning lända till efter- rättelse, d. v. s. jakträtten å den arrenderade jorden skulle tillhöra arren-

• Sida 161
•  Original

datorn, där ej annorlunda avtalats. Stadgande därom förekom i 3 9 av den då. gällande jaktstadgan den 21 oktober 1864.

I fråga om fiskerätten upptog 7 % av norrlandskonrmitténs förslag i huvudsak samma bestämmelse, som den promulgerade lagen. Detta stadgande motiverades av kom-mittén sålunda:

»Enligt 11 å i lagen om rätt till fiske den 27 juni 1896 gäller för närvarande, att en arrendator, där ej annorledes avtalas, äger nyttja det fiske, som hörer till den arrenderade jorden. Med denna bestämmelse som bakgrund inskränker det föreliggande lagförslagets 7 å avtalsfriheten sålunda, att arrendatorn ej genom avtal kan avhändas rätten att fiska för husbehov. Fisket lämnar nämligen ett så värdefullt bidrag till hushållet, att det särskilt i avlägsnare trakter och under nödår är för jordbrukaren så gott som oumbärligt. Då emellertid det norr— ländska fisket, enligt vad en allmän erfarenhet giver vid handen, på de flesta ställen är statt i betänkligt tillbakagående samt följaktligen allt, som är ägnat att upphjälpa denna för allmogen så. viktiga binäring, är förtjänt av understöd, har kommittén ansett sig böra från den uppställda regeln göra det undantag, att även husbehovsfiske får förbjudas i visst fiskevatten eller del därav, där sär- skilda åtgärder av jordägaren vidtagits till fiskets förbättrande.»

Reserv—ation mot norrlandskrommitténs förslag i fråga om fiskerätten anmäldes av herr Lindhagen, som anförde:

»I de fall att arrendet begränsas till endast de odlade ägorna eller visst mindre område, så blir rätten till fiske med 7 åzs avfattning begränsad till det lilla vattenområde, som tilläventyrs kan gå upp till de utarrenderade ägorna. Fiskerätten blir sålunda i huvudsak också en rättighet endast i princip utan tillämplighet i verkligheten. Man måste väl tillse att, såsom meningen är, arren- datorn erhåller rätt till fiske i det till hemmanet eller lägenheten hörande fiske- vattnet. — En ytterligare inskränkning i fiskets nyttjande har gjorts i fråga om fiskevatten, där särskilda åtgärder av jordägaren vidtagits till fiskets för-. bättrande. Nu är det ju bekant, att trävarurörelsen tyvärr i hög grad skadar allt fisket. Att denna rörelse kommer att vidtaga särskilda anstalter för fiskets förbättrande i vattendrag, där arrendatorer enligt denna % skulle få fiskerätt, blir nog mycket sällsynt. Det synes därför ej vara av förhållandena påkallat att omgärda trävaruindustriens nit för fiskodlingen med större rättsskydd, än som förunnas andra fiskodlare. Det synes därför vara tillfyllest om sågverksindustrien i vanlig ordning enligt föreskrifterna i fiskeristadgan söker i händelse av behov att av befallningshavande utverka särskilda bestämmelser om fiskets vård. Och något särskilt stadgande för de fall, där fiskeristadgan, på sätti dess 31 & sägs, ej är tillämplig, synes ej behöva ifrågasättas.»

I anslutning till vad sålunda anförts föreslog herr Lindhagen följande lydelse av 7 %: »Där den arrenderade jorden utgör allenast en del av ett hemman eller en lägenhet, vare arrendatorn berättigad att för husbehov begagna den rätt till fiske, som hörer till den övriga delen av hemmanet eller lägenheten. Ej må. arrendator genom arrendeavtalet förbjudas att för husbehov nyttja det fiske, som till den arrenderade fastigheten hörer,

————— »

I Kungl. Maj:ts proposition till 1907 års riksdag med förslag till ar— rendelag intogns bestämmelser angående arrendatorns rätt till jakt och fiske i 23 %, vilken i propositionen erhöll den lydelse, som den promulge; Jordkommilsionen. VI. 11

• Sida 162
•  Original

Riks- dagarna 1908 0.

1909.

Riksdagen 1918.

rade lagen innehåller. I motion, nr 242, inom andra kammaren yrkade hetrr Lindlhagen, att paragrafen måtte erhålla en lydelse, som i huvud— sak överensstämde med hans ovan återgivna reservation till norrlands— kommitténs förslag.

Lagutskottet (utlåtande nr 60) godkände Kungl. Maj:ts för-slag. Gent emot herr Lindh-agens yrkande anfördes, dels att, om väl en rätt för ar— rendatorn att utom den arrenderade fastigheten å annan del av jordäga-v' rens fastighet. till husbehov begagna fisket i allmänhet ioke skulle vålla jordägaren större olägenhet, fall dock kunde förekomma, t. ex. ett dyr— bart laxfiske, som för jordägaren skulle bliva onyttigt genom en sådan rätt för arrendatorn, och att för övrigt anledning ioke syntes föreligga att låta arrendator—ns rätt sträc a sig utom den arrenderade fastigheten annat än där så vore alldeles nödvändigt, och dels att [utskottet, som funne proposition-ens bestämmelse, att visst fiskevatten, där särskilda åt— gärder av jordägaren vidita—gits till fiskets förbättrande, måtte kunna undantagas från arrendatorns husbehovsfiske, fullt billig, icke kunde biträda yrkandet, att arrendatorn icke under några förhållanden finge förbjudas att nyttja det fiske, som hörde till den arrenderade jorden.

Vid 1908 och 1909 års riksdagar förekom vid behandlingen av förslaget till arrendelag intet nytt i nu föreliggande del. Kungl. Maj:ts proposi— tioner och lagutskottets utlåtanden vid båda riksdagarna intogo samma ståndpunkt som vid 1907 års riksdag, liksom ock motionsvis framfördes det av herr Lindhagen vid sistnämnda riksdag framställda yrkandet be- träffande paragrafens formulering.

Frågan om arrendatorns rätt? till jakt och fiske, sådan denna rätt ter sig enligt 23 % norrländska arrendelagen, har varit föremål för särskild uppmärksamhet genom år för år upprepade motioner i riksdagen.

I en motion av herr I. Wennerström vid 1918 års lagtima riksdag, nr 206 inom andra kammaren, hemställdes, att riksdagen måtte för sin del besluta följande förändrade lydelse av berör—da paragraf: »Ej må arrendator förbjudas att för husbehov utöva den rätt till jakt och fiske, som hör till den arrenderade jorden. Där den arrenderade jorden utgör allenast en del av en fastighet, vare arrendatorn jämväl berättigad att till hus-behov begagna den rätt till jakt och fiske, som hör till den övriga fastigheten.»

Til-l stöd för sin berörda hemställan anförde motionären:

)Jordägarens rätt att låta jakträtten vara beroende av särskilda avtal mellan ägaren och brukaren har i regel begagnats så, att den förre i arrendekontrakt förbjudit den senare all jakträtt å den arrenderade marken. I ett kontrakt mellan ett av Norrlands största bolag och en dess arrendator återfinnes t. ex. en para- graf av följande lydelse: 'All jakträtt förbehålles jordägaren ensam, och vare arrendatorn skyldig att till jordägarens tjänsteman anmäla där jakt av obehöriga utövas.” Liknande jaktförbud för arrendatorn finnas säkerligen stadgade i så gott som alla bolags kontrakt. De mycket få undantagen bekräfta blott regeln. Då en tredjedel av Norrlands mark äges av bolag, betyder detta förhållande., att jakträtten på den väldiga vidden är fråntagen de fattiga arrendatorerna och förbehållen de rika bolagsmännen. I vissa delar av Norrland. där bolagens äganderätt omfattar nära nog hela socknars områden, är bolagens monopolrättt till jakten ännu större.

Den norrländska arrendelagens bestämmelser i fråga om rätt till fiske äro allt: för snävt tilltagna gent emot arrendatorerna. Enligt lagens & 23 har arrendatorn

• Sida 163
•  Original

rätt till fiske endast 5. den arrenderade jordan. Men då man nu vet — såsom Lindhagen yttrade vid 1909 års riksdagsbehandling av norrländska arrendelagen _— att de arrenderade ägorna oftast endast komma att bestå av den odlade jorden, så kommer arrendatorernas fiskerätt att inskränka sig därtill, att 'de få stå på åkerrenarna och meta, om något fiskevatten händelsevis går ditupp. Meningen borde väl vara, att arrendatorn skulle kunna livnära sig på hem- manet. Ur denna synpunkt är det befogat, att arrendatorn tillerkännas större rätt till såväl jakt som fiske. Särskilt under nuvarande nödtider. För den fattiga befolkningen, som lider av minskad livsmedelstillgång, är det av största betydelse att kunna hämta den ökade näring till livets uppehållande, som jakt och fiske kunna skänka. För bolagsdisponenten och bolagstjänstemannen är ut- övande av jakt och fiske ofta ingenting annat än ett nöje, en lyxsak. För den fattige arrendatorn däremot kunna jakt och fiske ge ett oumbärligt tillskott till det knappa livsmedelsförrådet. Under dessa nödens och svältens tider kan icke för mycket göras för att öka den fattigare befolkningens livsmedelstillgångar.»

Lagutskottet, som hade denna motion till behandling, hemställde i sitt utlåtande (nr 19) om avslag å motionen. Denna hemställan motiverades på följande sätt:

»Den stora betydelse, jaktens och fiskets rationella utnyttjande har för vårt lands livsmedelstillgång, får icke underskattas. Också. har intresset för såväl jakt som fiske under senare åren städse ökats, och bådadera hava med rätta. befunnits vara förtjänta av åtgärder från statens sida. för sitt fortbestånd och utveckling. Ett frigivande av jakten och fisket i den utsträckning, motionären föreslagit, skulle enligt utskottets förmenande utan tvivel hämma denna utveck— ling och därigenom medföra icke blott för arrendatorn minskat utbyte av fisket utan jämväl för landet i dess helhet ur folknäringssynpunkt menliga påföljder. Då arrendatorn vid norrländska arrendelagens tillkomst förmenades böra erhålla rätt till husbehovsfiske, därför att fisket ansågs lämna ett så värdefullt bidrag till hushållet, att det särskilt i avlägsnare trakter och under nödår skulle för jordbrukaren vara så gott som oumbärligt, måste man likväl för fiskets egen skull från den uppställda regeln göra det undantag, som ovan nämnts. Det lärer icke kunna bestridas, att ett medgivande åt arrendatorn att fiska. jämväl i det fiske- vatten, däri särskilda åtgärder av jordägaren vidtagits till fiskets befrämjande, skulle medföra fara för att intresset för fisket skulle minskas och att åtgärderi nu nämnt syfte skulle så småningom utebliva, ett förhållande, som i sin ordning helt visst komme att återverka jämväl på det arrendatorn redan tillkommande husbehovsfisket. Utskottet kan alltså icke förorda någon ändring härutinnan, så mycket mindre som erfarenheten givit vid handen, att det norrländska fisket på flera ställen är statt i tillbakagående.

Ej heller kan utskottet tillstyrka bifall till motionärens hemställan om utsträck- ning av arrendatorns rätt till fiske till all hemmanets eller lägenhetens fiske— vatten. Åtminstone såvitt Norrland gäller, torde denna. rätt i allmänhet redan nu tillkomma arrendatorn, då nämligen fisket där som regel är oskiftat. Och för det fall, att fisket är skiftat, lärer arrendatorn till stöd för sitt anspråk att få fiska i annat fiskevatten än det, som hör till den arrenderade jorden, icke kunna åberopa starkare skäl än till exempel en jordägare, vars ägor gränsa upp till fiskevattnet, eller för övrigt varje annan, som, enär han har sitt hemvist i grannskapet av fiskevattnet eller av annan anledning, skulle hava fördel av att få tillgodogöra sig fisket i detsamma.

Vad slutligen angår arrendatorns rätt till jakt, erbjuder jakten onekligen många

• Sida 164
•  Original

likheter med fisket. En på sätt motionären avser obegränsad rätt för arrendatorn till jakt skulle emellertid enligt utskottets förmenande innebära ett bestämt hinder för främjandet av en rationell jaktvård. Någon begränsning i avtalsfriheten mellan jordägare och arrendator beträffande jakten, på sätt skett för fiskets del, synes icke heller hava ifrågasatts vid norrländska arrendelagens tillkomst. Ändrade förhållanden, som nu skulle kunna föranleda ett ingripande från lagstiftarens sida i detta avseende, lära icke hava inträtt.)

Vid utskottets utlåtande var emellertid fogad en reservation av herrar S. Persson i Norrköping, K. 0. Strid och N. Helger, däri hemställdes, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning huruvida och i vad mån utsträckt rätt till jakt och fiske för husbehov kunde, utan skada för en [nationell jakt- och fiskevård, beredas arrendatorer och deras veder- likar i Norrland och Dalarna. I motiveringen till reservationen erinra— des, att de förhållanden angående arrendatorers rätt att till husbehov idka fiske, som enligt lag vore gällande i Norrland och Dalarna, förut blivit påtalade i riksdagen. Bland arrendatorerna ej blott inom Norr— land »och Dalarna utan även inom andra delar av landet hade försports missnöje över de (stränga och ofta onödiga inskränkningar, som på olika sätt tillämpades i förevarande hänseende. Inskränkningarna infördes ej allenast för att uppehålla en god jakt— och fiskevård eller för främjan— det av dessa näringar-s utveckling — mot vilket ingen ville vända sig — utan jämväl i andra syften. På sina håll idkades jakten och fisket mera ur ren nöjessynpunkt än som nyttig verksamhet, på grund varav det näppeligen vore på sin plats att onödiga inskränkningar förekomme, som motverkade de fattiga odlarnas och brukarnas naturliga och rim- liga rätt att genom jakt och .fiske upphjälp-a sitt klena kosthåll. Reser— v-anterna hade hellst önskat, att en utredning komme till stånd för hela riket om bättre rätt för arrendatorer, torpare och vederlikar att idka jakt och fiske till husbehov å arrenderad mark samt å större skogsmarke— områden med därtill hörande vattendrag, lydande under arrendegivare, men enär motionen avsåg enda-st Norrland och Dalarna, nöjde sig reser- vanterna med att påyrka utredning vidkommande dessa landsdelar.

Vid behandling av ärendet i kamrarna biföll första kammaren utan debatt och votering utskottets hemställan, varemot andra kammaren likaledes utan votering godkände reservationen; och hade således frågan för det dåvarande förfallit.

Rikldagen Vid 1919 års lagtima riksdag yrkade herr Vennerst-röm i motion, nr 1919— 80, inom andra kammaren i anslutning till andra kamerans ståndpunkt vid 1918 års lagtima riksdag, att riksdagen måtte anhålla, att Kungll. Maj :.t ville verkställa utredning, huruvida och i vad mån utsträckt rätt till jakt och fiske för husbehov kunde, utan skada för en rationell jakt-- och fiskevård, beredas arrendatorer, torpare och deras vederlikar samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föran- leda.

Denna motion hänvisades till jordbruksutskottet, som i avgivet ut— låtande (nr 38) hemställde om bifall till motionen.

Till stöd för denna hemställan anförde utskottet: Utskottet funne även för sin del frågan om beredande åt arrendatorer, torpare och deras ve— derlikar av utsträckt rätt till jakt och fiske för husbehov behjärtansvärd. Tydligen vore det av icke obetydlig vikt för dessa personers uppehälle att äga lag-bestämd rätt till jakt och fiske för husbehov. Såsom av lagut—

• Sida 165
•  Original

165 skottet vid 1918 års lagtima riksdag blivit anfört, kunde emellertid, med hänsyn till främjandet av en rationell jakt- och fiskevård, betänklighe— ter göras gällande mot att medgiva en dylik rätt. Betingelserna för en rationell jakt- och fiskevård voro dock mycket olika för olika delar av landet. Vad anginge Norrland och Dalarna med dessa landsdelars stora ödevidder, torde nämligen betingelser ofta icke vara synnerligen stora, varför det ville synas, att beträffande dessa orter en utsträckning av ar- rendatorernas och deras vederlikars jaukt— och fiskerätt skulle kunna med-gives. För de sydligare, mera tätt bebyggda delarna av landet syn- tes däremot en rätt för arrendatorer och vederli'kar till jakt i den om- fattning, motionären föreslagit, kunna utgöra ett bestämt hinder för främjandet av en rationell jakt- och fiskevård. Beträffande sistnämnda landsdelar kunde utskottet där-för icke biträda motionen. Reservation anfördes av fem ledamöter.

J ordbruksutskottets hemställan bifölls av andra kammaren med 110 röster mot 70, men avslogs av första kammaren med 83 röster mot 34, varför sålunda frågan även för denna riksdag för—fallit.

Vid 1920 års lagtima riksdag upprepade herr Venn-erström i motion, nr 192, inom andra kammaren sitt yrkande från 1919 års riksdag. Här— jämte föreslog herr Molin i Aspa i motion, nr 16, inom samma kammare, att riksdagen måtte besluta sådan ändring i 6 % av lagen om rätt till jakt den 8 november 1912, att uttrycket i första stycket »dock må den inneha- vare av skogstorp eller odling-slägenhet sålunda medgivna jakträtt icke innefatta rätt till jakt å älg» utgi—nge ur lagen, samt att andra stycket i samma paragraf ändrades till: >>Är eljest jord åt någon till brukande upplåten, nyttje brukaren den jakt, som till jorden hörer», vadan allt- så bestämmelsen »där ej annorlunda avtalats» skulle utgå.

Motionerna behandlades av jordbruksntskottet, som i anslutning till vad utskottet vid 1919 års riksdag anfört i anledning av herr Venner- ströms då i ämnet väckta motion gjorde enahanda hemställan, som till sistnämnda riksdag, varjämte utskottet hemställde, att den av herr Mo- lin väckta motionen, i vad den icke kunde anses besvarad genom vad ut- skottet sålunda hem—ställt, ej måtte till någon riksdagens åtgärd föran— leda. (Utlåtande nr 16.) Reservation anmäldes av två ledamöter.

J ordbruksutskottets hemställan bifölls av andra kammaren utan vote- ring, men avslogs av första kammaren med 68 röster mot 35. Utgången blev alltså lika som vid föregående riksdag.

Även vid: 1921 års riksdag återkom herr Venne-rström i motion, nr 213, inom andra kammaren med sitt vid de tvenne föregående riksdagarna gjorda yrkande. Efter att hava redogjort för ärendets tidigare behand- ling i riksdagen framhöll motionären i motiveringen till motionen, att det väsentliga skäl, varpå första kammarens majoritet grundat sitt av- slag, vore farhågan, att- ett bifall i enlighet med motionen skulle komma att skada jaktvården. Man hänvisade till, att redan nu tillgången på villebråd hade gått tillbaka i hög grad. Man rent av befarade att ett bi- fall till motionen vore liktydigt med villebrådsstockens så gott som full— ständiga utrotande. Ett sådant påstående innebure emellertid en oerhörd överdrift. För det första borde erinras, att i yrkandet uttryckligen be- tonades, att utredningen skulle taga sikte på en sådan utsträckning av rätten till jakt och fiske, som kunde åstadkommas »ntan skada för en rationell jakt— och fiskevård». Genom denna formulering av yrkandet vore det ju så klart som möjligt utsagt, att utsträckningen av denna rätt

Riksdagen 1920.

• Sida 166
•  Original

icke finge äventyra jakt- och fiskevården. För det andra borde bemär- kas, att rätta och lämpliga metoden att tillgodose jakt- och fiskevårdens berättigade intresse icke vore att avstänga eller hindra en viss samhälls— g-rnp-p från utövandet av detta näringsfån—g. Om villebrådsstocken gått i hög grad tillbaka, kunde statsmakterna finna rättfärdigare och verk- ningsfullare medel för åvägabringande av ändring till det bättre, än att låta jak-ten och fisket förbehållas åt en mera välbärgad samhällsgrupp, median den till avsevärd del frånhändes en mindre välbärgad samhälls— grmpp. Den rationella jakt- och fiskevården tillvaratoges bäst och ville- brådsstocken skyddades säkrast, om statsmakterna antingen inskränkte tiden för den tillåtna jakten eller också ännu hellre för någon tid helt fridlysta vissa ädlare villebråd och förbjöde all fångst. Ett sådant skydd drabbade alla lika.

Jondbruksutskottet framhöll i sitt utlåtande (nr 11), att utskottet icke funnit några nya skäl hava tillkommit att i förevarande fråga intaga annan ståndpunkt än den utskottet intog vid 1919 års lagtima riksdag och 1920 'års riksdag, och hemställde utskottet därför om bifall til-l mo— tionen.

Ett flertal av utskottets ledamöter anmälde reservation, däri huvud— sakligen anfördes följande: Det motstånd, som inom riksdagens bägge kamrar rests mot de av motionären framställda yrkandena och som lett till att desamma, vare sig de åsyftat direkt lagändring eller såsom un— der åren 1919 och 1920 utredning i motionens syfte, blivit avslagna, hade ingalunda sin mot i någon motvilja mot att bereda arrendatorer m. fl. i Norrland och Dalarna Vissa fördelar, utan i de större och vidare syn- punkter, att icke en ringa fördel för denna. särskilda klass av medborgare komme att medföra en stor och svårbotlig skada för djurlivet i dessa landsdelar, såväl i rent ekonomiskt som i naturhistoriskt avseende. Vid föregående års behandling av denna fråga hade framhållits, hnrusom jakten och fisket, över vans försämring länge klagatis, med' all sannolik— het sknlle ytterligare försämras, om jakt— och fiskerätt ytterligare på ett okontnollerbart sätt utsträcktes. Detta i all synnerhet om jägarnas och fiskarnas antal starkt ökades inom talrika smärre ägoområden, varige- nom ätgärder .inom närbelägna ägovidder till jaktens och fiskets upp- hjälipande mångenstädes skulle göras alldeles illusoriska. Det torde ej heller med verkligt fog kunna bestridas, att erfarenheten visat, att inom de jordbrn-ksdrivande trakterna av nu ifrågavarande landsdelar jakten noch fisket med vart år spelade en allt mindre roll för befolkning-ens ufppe- hälle, ävensom att de personer, som ägnade sig åt desamma i någon omfattning, lätt nog komme att »försumma det jordbruk de hade att sköta och sålunda mera förlorade än vnnne här-på, vadian från samhällelig syn— punkt intet skäl numera syntes förefinnes att medelst särskild lagstift- ning söika uppmuntra ett fönsummande av medernäringen från vissa i detta sysselsatta medborgarkategoriers sida. Till förenämnda huvud- skäl mot bifall till den av motionären önskade lagstiftningen borde ock läggas, att genom en avsevärd utsträckning av jakt- och fisker:ättigh.e-_ terna den under vanskliga klimatiska förhållanden levande nordsvenska famnen komme att utsättas för en förföljelse och i många fall säkert ett utrotande av mindre motståndskraftiga arter, som föga harmonierade med de humana're strävanden till naturens och ej minst djurlivets skyd— dande, vilka statsmakterna givit sitt stöd genom en rad åtgärder till s. k. naturskydd. Då så viktiga samhälleliga intressen starkt talade mot ett

• Sida 167
•  Original

bifall till motionär-ens yrkanden, vilka för övrigt icke kunde anses med- föra fördelar och beh-ag för den enskilde i en grad, som motsvarade den skada de med säkerhet skulle tillfoga det allmänna, och då vidare i ett stort anta-l fall rätt såväl till nyttighets- som nöjesjakt respektive —fiske torde kunna på. det enskilda avtalets väg förvärvas av de härför sär- skilt skickade och intresserade, syntes en särskild utredning av den art. motionären föreslagit, ej böra komma till stånd. Det vore nämligen obestridligt, att ett än så försiktigt avfattat beslut om en sådan utred- ning komme att .av de därför intresserade uppfattas såsom ett halvt löfte om genomförande av en lagstiftning i föreslagna riktningen. Då vidare från alla .håll inom och utom riksdagen insikten blivit väckt om nödvändigheten att riksdagen begränsade utrednings- och kommittévä- sendet i görligaste män och till sådana frågor, som vore av den art, att reformer av betydelse och vikt därav framginge, syntes någon hemställan om utredning icke böra göras. Vare sig en särskild kommitté härför komme att tillsättas eller frågan överlämnades till någon redan arbe— tande kommitté, vars arbetstid däri-genom bleve ytterligare förlängd, komme utredningen att bliva förenad med avsevärd och av ovan angivna. grunder skäligen onödiga utgifter för statsverket. På sålunda angivna grunder ansåge reservanterna, att utskottet bort hemställa, att motionen i fråga ej mätte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Vid föredragning i kamrarna avslogs utskottets hemställan, av första kammaren med 63 röster mot 48 och av andma kammaren med 99 röster mot 67.

De sakkunniga, som tillkallats för undersökning angående den norr— ländska vanhävdslagstiftningens verkningar, hava även upptagit före— varande fråga. De anmärka ,att tillgängliga arrendekontraktsformu-lär finge anses utvisa, att en allmän obenägenhet råder hos jordägarna att över huvud medgiva arrendatorerna någon jakträtt, likasom ock att jord— ägarna ej gärna medgiva arrendatorerna någon utsträckning av fiske— rätrten utöver vad enligt lagen icke kan betagas dem. De anföra vidare:

»Beträffande arrendatorns behov av rätt till jakt och fiske hava de sakkunniga fått den uppfattning, att detta behov är väsentligt olika dels med hänsyn till särskilda ortsförhållanden och dels vad angår jakten å ena sidan samt fisket å den andra.

Betraktar man huruledes odlingen gått fram i Norrland, stannar uppmärksam- heten i anledning av förevarande ämne vid det förhållande, att bosättningarna från början alltid skett vid kusten och längs med vattendragen. Kuststräckorna. och älvdalarna närmast kusten exploaterades först, varefter under tidernas lopp koloniseringen sträckte sig längre upp efter älvarna och de övriga vattendra— gen för att slutligen nå sin naturliga avgränsning i lappmarkerna. Att bebyggan- det städse hänförde sig till förefintliga. vattendrag hade sin givna betingelse i nybyggarens behov att äga tillgång till fiske för sitt första uppehälle. Vatten- dragen voro rika på matnyttig fisk, lax, laxöring, harr och röding, en omstän— dighet som verksamt underlättade koloniseringen. Man får en god uppfattning om vilken betydelse fisket haft för befolkningen i dessa. landsändar, då man får— das inom lappmarkerna; varje by eller nybyggeskomplex påminner om ett fisk— 1äge i smått, vid båtplatsen finner man nät och andra fiskredskap upphängda på. därför avsedda ställningar. Givetvis utgör detta en bild av huru det tidigare varit ställt i avseende på fisket även i de vid närvarande tid mera utvecklade orterna Längre ned i Norrland. Jämsides med fisket kompletterade jakten ny—

Under- sökningen angående den norr- ländska vanhävds— lagstift- ningens verk- ningar.

• Sida 168
•  Original

byggarens behov av livsmedel. I skogarna levde en rik fauna, av vilken jägaren lätt kunde hämta värdefullt bidrag till uppehållet. I äldre tid var naturligtvis ingen fråga om den enes eller den andres rätt till jakten och fisket. Marken betraktades såsom en allmänning, där jakten och fisket vara fria för alla, som bodde inom trakten. Samtidigt som odlaren bröt bygd, skaffade han sig sitt uppehälle hur han kunde, han fiskade i de fiskrika sjöarna, gick på jakt på. vidderna, med få ord sagt använde sig av de möjligheter till uppehållet som naturen själv gav. Norrlänningen har alltså ursprungligen räknat med jakten och fisket såsom ett viktigt led i sin utkomst.

Med odlingens framgång inträdde ändrade förhållanden, jordbruk och boskaps- skötsel togo allt mera befolkningens tid i anspråk. Det primitiva levnadssätt, som ovan skildrats, måste lämna rum för en annan åskådning. Odlaren kände sig manad att ägna sig åt jordens bruk med större intresse än förut. Men han övergav ej därför jakten och fisket. Han sökte endast att kunna använda sig av andra metoder än på det ursprungliga stadiet. Jakten bedrev en bonde helst genom anläggande av giller, varigenom han med besparing av tid ändå kunde erhålla ett behövligt tillskott till uppehållet. Fisket, ehuru minskat genom be- folkningens tillväxt, sköttes alltjämt med ganska stor omsorg, i den mån det- samma kunde tillgodogöras genom utsättande av fångstredskap.

I de bördigare orterna minskades så småningom intresset för jakten. Jord- brukaren blev av omständigheternas makt tvingad att i allt större utsträckning ägna sig åt jordens bruk. Därtill kom uppsvinget i skogsbruket med sina verk- ningar. Den tid, bonden hade ledig från jordbruket, kunde han med stor för— del använda till skogsarbete icke blott för sig själv utan även för sina dragare. De stora penningintäkter, som skogsarbetet medförde, samlade bondens håg och han avstod mer och mer från jakten, varemot han aldrig lämnade fisket. I den mån tillgång till fiske står till buds, idkas detta allt fortfarande i stor utsträck- ning i Norrland och Dalarna.

De ytterst olika förhållanden. som fortfarande in i våra tider råda inom före- varande orter, medgiva helt naturligt olika möjligheter för idkande av jakt och. fiske. I de uppdrivna jordbruksbygderna är isynnerhet jakten starkt minskad, och har därstädes även fisket till följd av befolkningens tillväxt blivit avknappat. I skogsbygderna in i landet, först och främst i lappmarkerna, bedrives däremot jakten alltjämt ganska allmänt och fisket i ungefär samma utsträckning och under samma villkor som i allmänhet gällde vid den första bebyggelsen. I stort sett kan sägas, att under det jakten avsevärt gått tillbaka, fisket fortfarande utnytt- jas i största möjliga mån. Att bereda sig tillfälle till idkande av fiske anses- av den norrländske bonden vara av stor vikt. Denna synpunkt, uppammad och uppmuntrad av den omgivande naturen, ligger förvarad hos honom såsom ett arv från äldre tid.

En bidragande orsak till att numera jakten ej omfattas med samma håg av den norrländske bonden som förut är att söka i den omständigheten, att under de senaste årtiondena skogarna i Norrland så gott som undantagslöst varit före- mål för skifte. Under det att förut, så länge skogarna lågo samfällda, skiftes- delägarnas jakträtt omfattade hela samfälligheten, är efter skiftet denna rätt in— skränkt till de egna skogsskiftena. Då således samma möjlighet till utbyte av jakten —— om denna skall bedrivas inom lagliga gränser, något som dock inga— lunda alltid sker _— numera ej existerar, som då jaktmarken omfattade de större samfällda skogsvidderna, är det naturligt, att för jordbrukaren jakten ej skall hava samma lockelse som förut. Annorledes ställer det sig med fisket. I regel har detta ej påverkats av skifte å den fiskevattnet omgivande marken. Fisket är således, allenast med de få undantag då även fisket delats, gemensamt för

• Sida 169
•  Original

alla skiftesdelägarna, en omständighet, som naturligtvis även den medfört, att detta näringsfång i de orter, där möjlighet till dess bedrivande finnes, utövas i betydligt större omfattning än jakten.

Det har i sammanhang med förevarande utredning mer än en gång framhållits, att hos bolagsarrendatorerna i Norrland och Dalarna gör sig gällande en natur— lig strävan att såvitt möjligt varda likställda med de självägande bönderna. Be- rörda strävan sammanhänger i icke ringa mån med det sätt, varpå arrendeväsen— det ursprungligen uppstått. Då bönderna, lockade av de efter dåtidens förhål— landen höga köpeskillingarna, den ene efter den andra sålde sina hemman till bo- lagen, betingade de sig oftast att sitta kvar å hemmanen såsom arrendatorer. På detta sätt kommo de att framleva sitt liv under ungefär samma yttre be- tingelser som då de voro ägare till hemmanen. Där de första arrendatorerna ej. längre finnas kvar, hava de efterträtts av sina söner eller mågar eller i allt fall av andra arrendatorer av bondestam. Detta har medfört, att arrendatorerna hava svårt att förlika sig med att de i avseende å utnyttjande av befintliga utkomst— möjligheter försättas i annan och sämre ställning än sina stamfränder, de själv- ägande bönderna. I all synnerhet framträder missnöjet hos den norrländska arrendatorn, då han finner att, under det hans grannar, de självägande bönderna,, hava full möjlighet att tillgodogöra sig naturens håvor å sina hemman, hans egen möjlighet i detta hänseende är ingen eller högst väsentligt inskränkt.

Det är visserligen ofrånkomligt, att i arrendesystemets begrepp ligger, att be- tydande skiljaktigheter måste finnas mellan den dispositionsrätt, som den själv- ägande har över sitt hemman, och den, som arrendatorn utövar över den arren— derade fastigheten. Men detta utesluter icke, att vad angår de nu ifrågavarande» arrendena, vilka förut påvisats vara icke tillfälliga utan stadigvarande, det är lag— stiftningens plikt att tillse, att berörda skiljaktigheter icke varda onödigt stora. De faktorer, till vilka lagstiftningen härvid bör taga hänsyn, äro å ena sidan arrendatorns behov att vissa rättigheter, som egentligen medfölja äganderätten, tillförsäkras honom, och å andra sidan jordägarens intresse att dessa rättigheter icke frånhändas honom. '

Vad nu först angår jakten, har väl lagstiftningen principiellt likställt den norr- ländske arrendatorn med de självägande bönderna, men dock samtidigt medgivit jordägaren att genom arrendeavtalet åt sig själv förbehålla jakträtten. Det har visat sig, att till följd av detta medgivande det blivit en likställighet endast på papperet. Så gott som undantagslöst äro arrendatorerna genom arrendeavtalen betagna rätten att jaga å arrendefastigheterna, ofta äro de till och med förbjudna att hålla hund, varigenom hinder lägges för dem att utöva jakt å annan mark,. å vilken de möjligen kunna förvärva rätten till jagande.

Skäl kunna förvisso tala för att vidkommande de norrländska bolagsarrendato- rex-na med upphävande av avtalsrätten i fråga om jakten stadga, att jakträtten alltid skall tillkomma arrendatorn. Ett 'sådant stadgande kunde icke anses nämn- värt strida mot de jordägande bolagens intresse. Den jakt, som av bolagens tjänstemän utövas å arrendefastigheterna, bedrives icke såsom näringsfång för vare sig bolagen eller tjänstemännen; den bedrives endast såsom tidsfördriv och till föruöjelse. Det kan ej heller antagas, att någon inkomst av betydenhet kan av bolagen erhållas genom särskild utarrendering av jakträtten. Vid sådant för— hållande borde det antydda stadgandet vara bolagen tämligen likgiltigt.

De sakkunniga hålla det oaktat före, att någon inskränkning av den fria av- talsrätten angående jakträtten å arrendefastigheterna icke bör stadgas. Såsom grund för denna sin ståndpunkt vilja de sakkunniga icke åberopa de i den ovan omförmälda reservationen till jordbruksutskottets utlåtande i ämnet vid 1921 års riksdag framhållna synpunkterna, att ett ovillkorligt medgivande åt de norr-

• Sida 170
•  Original

ländska bolagsarrendatorerna av jakträtt å arrendefastigheterna skulle medföra skada för djurlivet såväl i rent ekonomiskt som i naturhistoriskt hänseende ävensom utsätta den nordsvenska faunan för förföljelse och i många fall ett ut- rotande av mindre motståndskraftiga arter. Ehuruväl dessa synpunkters berät- tigande icke alldeles kan underkännas, kunna desamma dock icke hava avgörande betydelse för den nu föreliggande frågan. Det kan nämligen icke förbises, att genom ett medgivande av jakträtt åt bolagsarrendatorerna jägarnas antal dock icke skulle bliva större än förhållandet blivit, därest de numera trävaruindustrien tillhöriga fastigheter, som äro utarrenderade, befunnit sig i bondehand. Då så- ledes en jordfördelning, som väl i allmänhet betraktas såsom den normala, skulle, därest den existerat, medfört samma ökning av jakträttsinnehavarnas antal, torde det vara givet, att reservanternas omförmälda synpunkter icke äro förtjänta av så synnerligen stort avseende. Befinnes med hänsyn till en rationell jaktvård eller till omsorgen om den nordsvenska faunan inskränkande jakträttsbestämmel— ser erforderliga, torde desamma böra vara generella och icke erhålla sådan form, att de rikta sig allenast mot en viss klass av medborgare. Det kan redan nu förutskickas, att vad sålunda anförts får anses hava motsvarande tillämpning i fråga om fiskerätten.

För de sakkunnigas ovan uttalade ståndpunkt beträffande arrendatorns jakträtt är det avgörande skälet, att en ovillkorlig jakträtt icke är förestavad av arren- datorns behov. Arrendatorns tid är numera för dyrbar att slösas bort på jakt. Han behöver ägna sin arbetskraft åt jordbruket; intet bör i lagstiftningsväg gö. ras, som på något sätt kan tänkas draga arrendatorn från jordbruket. Väl är det sant, att vissa tidsperioder under året icke påkalla en jordbrukares hela ar- betskraft, men den lediga tiden kan uppenbarligen, om man tager hänsyn därtill, att tillgång till skogsarbete eller flottningsarbete nästan alltid finnes, användas på ett vida förmånligare sätt än till jakt. Med de höga arbetspriser, som nu råda, torde falla alldeles av sig självt, att en arrendator, som är mån om sin ekonomi, icke befattar sig med jakt. Det förtjänar ock erinras, att även för arrendatorn jakten ger sitt utbyte icke så mycket i ekonomiskt hänseende som fastmera i form av vederkvickelse eller nöje. Men med all säkerhet kan an- tagas, att en omtänksam arrendator finner ett dylikt sätt att rekreera sig bliva honom för dyrbart. Vare hur som helst härmed, är det dock uppenbart, att något trängande behov för en arrendator att ovillkorligen äga jakträtt icke före- finnes. Det synes de sakkunniga förty riktigast att låta rätten till jakt bero på det fria avtalet. Om en arrendator är angelägen att få utöva denna rätt, lärer icke vara oöverkomligt att få jordägarens medgivande härtill. Och å andra si- dan, om jordägaren är särskilt intresserad av berörda sport, må rätten härutinnan icke vara honom betagen i lagen.

Vidkommande härefter fiskerätten ligger saken vida annorlunda till. Det har här ovan påpekats, att det norrländska fisket mångenstädes är synnerligen givande, och att fiske också utövas av den norrländske bonden, varhelst tillgång därtill gives. Genom fiske kan således även en arrendator, om han har fiskerätt, för— skaffa *sig 'ett icke obetydligt tillskotti 'liv'sm'ed'el "för familjen." I motsats 'till jakten kan också fisket av arrendatorn bedrivas utan uppoffring av någon nämn- värd tid. Arbetet i denna del hänför sig allenast till iordninghållandet av fisk- redskapen, utsättande av desamma och inhämtandet av fångsten. En ovillkorlig fiskerätt till husbehov för arrendatorn behöver alltså ingalunda medföra försum- melse av jordbruket. Genom medgivande åt arrendatorn av en sådan rätt bere- des honom en möjlighet till en förbättring av det säkerligen ofta knappa kost— hållet, på samma gång som den olikställighet, som är rådande mellan arrenda- torn och den självägande bonden, i viss mån utjämnas.

• Sida 171
•  Original

Vad här ovan yttrats därom, att jakträtten å arrendegårdarna är av föga eko- nomisk betydelse för de jordägande bolagen, har än större giltighet beträffande fisket. Aven om arrendet omfattar endast inägorna till en fastighet, synes jord- ägaren icke hava det ringaste intresse av att arrendatorn utestänges från den fiskerätt, som medföljer skogsmarken. Vem skall utöva denna fiskerätt? Det jordägande bolaget gör det säkerligen icke. Det blir de inärheten boende självägande bönderna, som få sin fiskerätt utökad, och det är att märka, att denna utökning sker på bolagsfastigheternas bekostnad, d. v. 3. den andel i fiske- rätten, som må tillhöra bolagsfastigheterna, utnyttjas av andra personer än dem. vilka äga eller bruka dessa fastigheter. En sådan tingens ordning kan icke vara riktig. Det ströfiske, som härvid avses, bör enligt de sakkunnigas mening få för husbehov utnyttjas av arrendatorn, oavsett om det förekommer inom eller utom det arrenderade området. Anspråk från arrendatorns sida på detta fiske kan icke anses annat än befogat, helst detsamma är utan betydelse för jordäga- ren; rättigheten härutinnan bör således icke kunnna betagas arrendatorn. Annor- lunda ställer det sig såvitt angår fiskevatten, där särskilda åtgärder av jordäga— ren vidtagits till fiskets förbättrande. Det torde utan särskild motivering vara klart, att rätten till dylika fiskeplatser bör jordägaren kunna förbehålla sig åt sig själv.

De sakkunniga kunna således ej finna annat än att det framställda yrkandet. om ovillkorlig fiskerätt för arrendatorn i enlighet med den omförmälda motionen. vid 1918 års riksdag har fog för sig, likväl med undantag vad angår fiskevatten, där jordägaren vidtagit särskilda åtgärder till fiskets förbättrande.

I anslutning härtill föreslås, att såsom ett andra stycke till 23 % norrländska arrendelagen insättas följande stadgande: Där arrendet omfattar allenast visst om- råde av en fastighet, vare arrendatorn jämväl berättigad med det undantag, som nyss sagts, att till husbehov begagna den rätt till fiske, som i övrigt hör till fastigheten. »

Vad beträffar först arrendators rätt till jakt kan kommissionen till— fu-llo instämma i de skäl, som anförts i den förutnämnda undersökningen angående verkningarna av den norrländska vamhävdslagstiftningen. Kommissionen finner sålunda, att en ovillkorlig rätt för arrendatorn till jakt icke är av något trängande behov påkallad.

Beträffande arrendatorns rätt till fiske ställer sig emellertid saken an— norlunda. Såsom av det föregående framgår är fisket mångenstädes i vårt land och i alldeles särskild grad i de nordligare delarna därav en värdefull till.-gång i bondens ekonomi. I motsats till jakten kan fisket merendels bedrivas utan uppoffring av någon nämnvärd tid. En ovill- korlig rätt för arrendatorn att idka fiske till husbehov behöver icke med— föra ett åsidosättande av jordbruket. Härtill kommer, att enligt vad kommissionen tror sig hava bekant flerstädes även i södra och mellersta Sverige torde vara brukligt; att arrendatorer och torpare äga- rätt att idka fisk-e till husbehov i den arrenderade jordens vatten utom i det fall att särskilda åtgärder vidtagits av jordägaren i fiskvårdssyfte. Med hänsyn härtill har kommissionen i förevarande paragraf föreslagit, att arrendatorn ej må förbjudas att för husbehov nyttja. det fiske, som hör till den arrenderade jorden i vidare mån än så vitt angår visst fiskevat— ten, där särskilda åtgärder av jordägaren vidtagits till fiskets förbätt- rande.

Omfattar arrendet all inägojord å en fastighet, synes kommissionen de skäl herrar Wihlborg och Nilsson härutinnan anfört, tala för att det ej

Jord- kommis- sionen.

• Sida 172
•  Original

Allmänna arrende- lagen.

Norrlands— . kommittén.

må betagas arrendatorn att bruka det fiske, som med-följer skogsmarken, 1 annat fall än som ovan sagts i fråga om fiske å den arrenderade jor— den. I enlighet härmed har också sista stycket av paragrafen avfattat-s.

38 5.

Enligt 23 å allmänna arrendelagen åligger det arrendatorn, där ej an— nat är överenskommet, att ansvara för all skatt och annan allmän tunga, som utgår för fastigheten och enligt lag åligger jordägaren, dock med undantag för bevillning. Tillkommer under arrendetiden ny sådan skatt eller tunga, skall likväl jordägaren själv svara därför. Detta stad- gande motiverades av lagberedningen med att den uppfattningen torde allmänt råda, att arrendatorn borde med undantag för den s. k. all- männa bevillninlgen, vidkännas de skatter och onera, som för fastigheten åligga jordägaren. Detta syntes också vara i sin ordning; särskilt i fråga om naturaprestationer skulle fullgörandet av de å fastigheter vi— lande förpliktelse-rna för jordägaren ofta medföra synnerligen stora svå— righeter.

N:orrlandskommittén föreslog däremot, att arrendatorn ej finge för— pliktas att ansvara för andra av fastigheten utgående utskylder eller be- svär än vägunderhållet in natura ävensom de utskylder eller besvär, som enligt lag åligga arrendator. Ökades de arrendatorn enligt lag åliggande utskylderna och besvären därigenom, att den arrenderade fastighetens taxeringsvärde under arrendetiden höjdes, skulle enligt detta förslag jordägaren vara ansvarig gent emot arrendatorn för den sålunda upp- komna ökningen.

I motiven anfördes härom: Rent ekonomiskt sett måste det anses täm- ligen likgiltigt, hur en arrendelag reglerade skyldigheten att betala dessa av fastigheten utgående prestationer. Skulle jordägaren göra detta, be— stämdes naturligen l-egan i motsvarande mån högre än om skyldigheten i berörda hänseende ålåge arrendatorn. Emellertid kunde det, om man Ville skydda en oerfaren arrendator, vara lämpligt att befria arrendatorn sär— skilt från alla sådana onera och utskylder, vilkas belopp icke på förhand kunde med någorlunda visshet förutses. Av de olika system som i detta avseende kunde ifrågasättas hade kommittén valt följande. Till en bör- jan hade kommittén icke velat. rubba de bestämmelser, som kunde fin- nas i särskilda författningar därom, att arrendator skulle utgöra viss för fastigheten utgående prestation till det allmänna. Funnes någon sådan föreskrift, vore arrendatorn alltså enligt förslaget skyldig att utgöra denna prestation vare sig kontraktet därom innehölle stadgande eller icke. Särskilt borde i detta sammanhang anmärkas, att enligt 57 9 av förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862 den, som brukar hemman, hemanansdel eller annan i mantal satt jord eller från hemman under full äganderätt avsöndrad eller till allmän bevillning för sig taxerad fastighet vore skyldig att erlägga kommuna-l- utskylder för fastigheten; och denna skyldighet. att erlägga kommu- nalutskylder medförde även vissa andra. skyldigheter såsom att del- taga i byggande av åtskilliga allmänna hus 0. s. v. Emellertid träffade denna bestämmelse icke alla norrländska arrendatorer. I allmänhet utarrendera bolagen nämligen icke hela hemman eller lägenheter utan allenast vissa därå befintliga ägor, och i så fall åläge det lagligen jord— ägaren att betala kommunalutskylderna. Åtskilliga av de bestämmel-

• Sida 173
•  Original

ser kommitténs lagförslag innehöll, särskilt rätten för arrendatorn att nyodla på. den arrenderade egendomen och få ersättning därför, torde, om de antoges, hava till följd, att det för framtiden bleve betydligt säll— syntare än nu, att hela hemman eller lägenheter uvtarrenderadies. Där— igenom tordc för framtiden antalet av de arrendatorer, som enligt lag vore skyldiga till utgivande av ifrågavarande utskylder, att bliva Väse-nt- 1igen reducerat. Hade man beslutat sig för den nu nämndagrundsat— sen i det fall, att inga särskilda kontraktsbestämmel—ser förelåge, bleve nästa :steg att avgöra, om man borde tillåta, att arrendatorn genom uttryckligt stadgande i arrendeavlrandlingen ålades vidisträcktare skyldighet att utgöra (mera och utskylder än ovan omförmäles. Härvid borde till en början anmärkas, att det i Norrland vore mycket vanligt, att bolagen ålade även dem av sina arrendatorer, som endast arrenderade Viss del av ett hemman, att utgöra hemmanets samtliga utskylder. De överflyttade därigenom från sig själva till arrenda— torerna risken av en oförmånlig ändring i utskyldernas belopp. Då det emellertid syn-tes lämpligast, att jordägarna själva stode denna risk, som för dem vore av föga bety-delse, men som för en arrendator kunde vara äventyrlig nog, hade kommittén ansett det riktigast att såsom re- gel uppställa, att arrendatorn ej finge förpliktigas att ansvara för andra utskylder och besvär än dem, som enligt lag ålåge honom. Härifrån hade dock gjorts undan-tag beträffande vägunderhållet in natura. Då det för de flesta jordägare skulle vara en allvarlig olägenhet att själva nöd— gas .ombestyra detta,_yägunderhåll och det för arrendatorn säkerligen i de flesta fall bleve billigare att med egna tillgängliga arbetskrafter utföra behövliga underhållsarbeten än att nödgas i form av förhöjd lega bereda jordägaren ersättning för vad arbetet skulle kosta denne, hade kommittén ansett, att man borde medgiva, det utgörandet av ifrå- gavarande besvär genom arrendeavtalet uppdroges åt arrendatorn. En * annan omständighet, som i detta sammanhang borde komma i betrak- tande, Vore det ofta hörda och sannolikt grundade påståendet, att skogs— fastigheterna i norra Sverige dittills i allmänhet varit sy'nnerfigen lågt bevillningstaxerade. Man syntes emellertid överallt i Norrland för— vänta, att dessa taxeringsvärden undan för undan komme att höjas. Detta kunde komma att bliva ganska kännbart för de arrendatorer, som arrenderade hela hemman och lägenheter och följaktligen vore skyl— diga att därför utgöra kommunalutskylder o. s. v. Vid arrendets upp— görande beräknade de sin skyldighet i förevarande avseenden efter då rådande förhållanden och då gällande taxeringsvärden, men nu funne de sig plötsligt stå inför mycket vidsträcktare och mera betungande för- pliktelser. Kommittén 4 lade därför trott sig böra föreslå, att om de arrendatorn enligt lag åliggande utskylder och besvär ökades därige-' nom, att den arrenderade fastighetens taxeringsvärde under arrende— tiden höjdes, jordägarren gent emot arrendatorn skulle vara ansvarig förr d'en sålunda uppkommande ökningen. För ökad skatt, som, utan att fa—stighetstaxeringen ändrades, uppkomme därigenom, att högre be— lopp utdebiterades, borde däremot arrendatorn naturligen icke få nä- gon ersättning av jordägaren.

I propositionen till 1907 års riksdag upptogs i 24 å en bestämmelse, som i sak överensstämde med vad norrlandskommittén föreslagit.

Lagutskottet hemställde om bifall till bestämmelsen. Andra kamma— ren biföll denna hemställan, medan första kammaren uteslöt föreskrif-

• Sida 174
•  Original

ten, att jordägaren skulle ansvara för den ökning i arrendatorns utskyl- ' der, som kunde uppstå genom att taxeringsvärdet å fastigheten höjdes under arrendetiden.

Lagutskottet hemställde i memorial nr 71 sammanjämkningsvis, att andra kammaren måtte biträda första kammarens beslut i denna fråga, vilken hemställan ook av kammaren bifölls.

Riksdagen I propositionen till 1908 års riksdag erhöll. stadgandet den lydelse, som 1908- sålunda efter sammanjämkning vunnit föregående riksdags bifall. I motion nr 257 inom andra kammaren hemställdes aJv herr Rob. Karlsson i Fjäl m. fl. om sådan lydelse, som föreslagits i propositionen till. 1907 års riksdag.

Lagutskottet yrkade bifall til-I den av Kungl. Maj:t föreslagna lydelsen. Reservation anfördes härutinnan av herr Lindhagen, som ansåg att stadgan-det bort avfattas i överensstämmelse med motionen.

Kamarna godkände vad utskottet hemställt.

Riksdagen I överensstämmelse härmed blev .ock den proposition, som förelades ”” riksdagen 1909, avfattad. Herr Lindhagen m. fl. yrkade i motion nr 111 inom andra kammaren, att riksdagen måtte antaga den lydelse, varom uti motion nr 257 vid? före-gående riksdag hemställts.

Lagutskottet hemställde även nu om bifall till propositionen i denna del. Häremot anfördes reservation av (herr Lindhagen. Han fram— höll a-tt det vore en obillighet, att ur förslaget uteslutits den arren- datorn i de äldre för—slagen tillförsäkrade förmånen att varda befriad från ansvaret för ökning av utskylder, uppkomna genom att fastighe— tens taxeringsvärde under arrendetiden höjts. Denna obillighet fram- stode så mycket bjärtare för dåvarande, då en höjning systematiskt påginge just i skogsfa—sti'gheternas taxeringsvärde, vilken höjning för— nämligast hänförde sig till skogsvård-et, av vars avkastning arrendatorn ej bekomme något.

Utskottets hemställan bifölls av första kammaren utan votering samt av andra kammaren med 104 röster mot 86, som avgåvos för herr Lind— hagens förslag.

Riksdagen I motion nr 208 inom andra kammaren påkallade herr I. Vennerstrröm 1921- 1921 års riksdags uppmärksamhet å vissa med 24 å norrländska arrende- lagen sammanhängande förhållanden. I be'rörd-a motion anfördes bland annat:

>>Även i sitt nuvarande skick är den norrländska arrendelagen synnerligen brist- fällig och kan tillåta de mäktiga bolagen att behandla arrendatorerna på ett så- dant sätt, som knappast kan anses överensstämma med en sund samhällsåskåd— ning. Såsom prov på de vidriga förhållanden, vilka arrendatorerna även med nu gällande arrendelag måste finna sig i, kan anföras ett normalkontrakt mellan ett av Västernorrlands allra största bolag och dess arrendatorer. —— —- —

Kontraktets & 10 lyder: 'Arrendatorn ansvarar för — — — procent av kom- munalutskylder, som för fastigheten utgå och enligt lag åligga jordägaren. Lika- ledes ansvarar arrendatorn för vägunderhållet in natura. Arrendatorn avstår från alla anspråk å ersättning för hittills å fastigheten verkställda byggnader, odlingar och andra förbättringar.'

I allmänhet stadga detta bolags kontrakt, att arrendatorerna skola ansvara för 25—50 procent av kommunalutskylderna. Avsikten med detta stadgande är icke svår att förstå. Bolaget erhåller en garanti för att inte kommunen beslutar en sådan taxering, varigenom bolagets skog upptaxeras till sitt verkliga värde. 'Det är

• Sida 175
•  Original

uppenbart, att arrendatorerna, som åläggas bära en viss procent av bolagets kommu— nalskatt, bliva liksom bolaget intresserade av, att skatten för bolagets skog hålles nere. I samma mån som denna höjes, stegras även deras egna utskylder. Inom den kommun, där det nyssnämnda bolaget haft sitt huvudsäte och som nästan helt och hållet äges av bolaget, ha försök blivit gjorda att få skogstaxeringen höjd. Men detta har mött motstånd även från arrendatorerna, emedan bolaget genom den finurliga bestämmelsen gjort dem medintresserade i att hålla skogs- taxeringen nere.

I 5 10 vräkes vägunderhållet från bolaget över på arrendatorerna. I princip kan detta icke anses riktigt, ty bolaget har självfallet lika stort intresse som arrendatorerna — och till och med ännu större — av, att vägarna hållas så goda som möjligt. I praktiken betyder bestämmelsen, att de fattiga arrenda— torerna nödgas bära en ekonomisk börda, som ofta blir dem alldeles övermäktig. Ett enda exempel kan anföras. En arrendator, vars kontrakt jag varit itillfälle att se, blev förlidet år ålagd vid vägsyn att på sin vägsträcka köra 300 lass grus. I bästa fall kunde han köra blott 5 lass per dag, emedan gruset skulle tagas blott på vissa bestämda ställen. Aven om man räknar med otroligt låga priser, kan den faktiska utgiften för denna arrendators vägunderhåll icke under- stiga 500 kronor. Den torde snarare uppgå till inemot dubbla summan. En annan arrendator blev ålagd att köra 500 lass grus på en 900 meter lång väg och fick därpå använda ett 40-tal häst- och kördagsverken.

Huru oerhört tryckande dessa direkta och indirekta skatteutlagor äro, framgår av en beräkning, som jag i samband med sakkunniga personer har gjort angående en arrendators utgifter i enlighet med kontraktet i fråga. Kostnaden för födo- råd uppgick till 575 kr., för vägunderhållet till 500 kr. Därtill kommo kommu- nalskatt och kronoskatt, så att slutsumman för samtliga direkta och indirekta utlagorna uppgick till 1 234 kr.»

Motionären hemställde att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte genom jordkommissionen sna— rast möjligt låta verkställa en utredning om förbättring av den norr- ländska arrendelagen samt för riksdagen framlägga förslag härom.

Andra lagutskottet, som förehade denna motion till behandling, hem- ställde i avgivet utlåtande- (nr 14) under hänvisning till. den pågående utredningen angående den norrländska vanhävdslagstiftningens verk— ningar, att motionen icke måtte till någon riksdagens åtgärd? föran— leda; och beslöt riksdagen i enlighet med denna hemställan.

I förevarande paragraf har kommissionen upptagit bestämmelsen i 24 & norrländska arrendelagen. Vägande skäl torde icke kunna anföras för att den princip, som uttalats i sistnämnda stadgande, äger större berättigande för Norrland än de övriga delarna av landet. Tvärtom torde grundtanken i hela den sociala arrendelagstiftningenkräva att omförmälda princip vinner allmän giltighet. Vill man skydda en oer— faren arrendator, vilket ju är hela lagstiftningens syfte, torde det vara ofrånkomligt, att man i görligaste mån tillser, att han ej betungas med sådana onera och utskylder, vilkas bel-opp på förhand icke kunna för- utses med någorlunda visshet. Den mäktiga jordägaren bör ej äga rätt att å den svaga arrendatorn övervältra bördan av jordägaren lagligen åliggande utskylder.

Endast i fråga om vägunderhållet för den arrenderade fastigheten har kommissionen i överensstämmelse med den norr-ländska arrendelagen föredragit full avtalsfrihet. Ett effektivt medel till förekommande av

J ord- kommis— sionen.

• Sida 176
•  Original

sådlana missförhållanden, som omnämnas i herr Vennerströms motion, vore givetvis, att i arrendelagen även intoges förbud mot att arrenda— torn förpliktas utgöra fastighetens Vägunderhåll. Häremot resa sig emellertid så stora praktiska svårigheter, att kommissionen icke ansett en sådan utväg böra förordas. Det bör märkas, att jordägaren meren- dels icke är i tillfälle att med eget arbetsfolk och egna dragare verkställa nödiga vägarbeten. Det skulle därför ej sällan för honom uppstå stora svårigheter och kostnader, om han själv nödgades ombesörja vägunder- hållet. Arrendatorn däremot är alltid på platsen och äger i allmänhet tillgång till dragare för nödiga Väglagningsämnens framforslande. Det synes därför lämpligast att vägunderhållet anförtros åt honom. För honom kan det mången gång ock vara fördelaktigare att utgiv—a legovc- derlaget eller en del därav i form av vägunderhållet in natura, än att be- tala den förhöjda penningleg-a, vilken givetvis skulle bliva en följd av att jordägaren själv måste ombesörja detsamma. Det bör också bemär— kals, att om även underhållet av en fastighets väg—ar ett visst år för er- rendatorn blivit ganska betungande, så ingalunda behöver vara förhål— landet de följande åren. Sedan en väg en gång satts i tillfredsställa-nde skick, blir givetvis underhållet av densamma betydligt lättare.

Det torde med visst fog kunna ifrågasättas, att man,såsom norrlands— kommi—ttén i sitt förslag gjorde, tager stege-t fullt ut och stadgar, att därest de arrendatorn själv enligt lag åliggande utskylderna och besvä- ren skulle ökas av den anledningen att den arrenderade fastighetens taxe- ringsvärde under arrendetiden höjes, jordägaren skulle gentemot arren— datorn vara ansvarig för den sålunda uppkomna ökningen. Denna tanke vilar, såsom av det föregående framgår, därpå att det är den åt arren- datorn ej upplåtna skogen å fastigheten, som föranleder höjningen av taxeringsvärdet. Förnekas kan emellertid ej att en höjning av taxeringsvärdet även kan äga rum av annan anledning. 1907 års lag— utskott framhöll härutinnan att av arrendatorn verkställda odlingar kunde föranleda en sådan höjning. Härjämte må ock erinras om att penningvärdets fall ofta kan hava denna påföljd. Då för övrigt det icke torde kunna ifrågasättas annat än att därest arrendatorns utskylder under arrendetiden minskas i följd av en inträffad sänkning av den ar- renderade fastighetens taxeringsvände, detta kommer arrendatorn till godo, tor—de han rättvisligen även böra vidkännas den ökning av samma utskylder, som i anledning av taxeringsvärdets höjning kan äga rum.

39 6.

Denna paragraf överensstämmer i princip med 33 % allmänna arrende- lagen och 25 % norrländska arrendelagen.

40 &.

Denna paragraf överensstämmer i huvudsak med 36 % allmänna arren- delagen [och 26 % norrländska arrendelagen.

De avvikelser från sagda lagar, som förekomma i 2 mom. hava här ovan under 17 % närma-re motiverats.

41 och 42 åå.

Dessa paragrafer hava sin motsvarighet i 37 och 39 åå allmänna arren- delagen samt 27 och 28 % norrländska arrendelagen.

• Sida 177
•  Original

43 9.

Givetvis måste bestämmelserna i en social arrendelag i motsats till den allmänna arrendelagens vara absolut [bindande. De få ej genom av- tal ändras eller upphävas. I annat fall skulle lagen medföra föga gagn, då den mäktigare parten vid .underhandlingarna, jordägaren, säker- ligen skulle finna medel att avvinna arrendatorn hans bifall till ari rendevillkor, som på ett för arrendatorn ogynnsamt sätt avveke från ar— rendelagens bestämmelser. I förevarande paragraf har därför i likhet med vad som stadgas i 29 © norrländska arrendelagen föreskrivits, att om i arrendeavtalet intagits villkor, som strider mot vad ovan i lagen stadgats, detta villkor skall vara utan verkan.

44 ©.

I denna paragraf lämnas en hänvisning till vissa stadganden i all- männa arrendelagen, vilka äga giltighet jämväl a sådana arrenden, som i denna lag avses.

45 i.

Den av herrar Wihlborg och Nilsson verkställda undersökningen an— gående norrländska arrendelagens tillämpning har givit vid handen, att nämnda lag ingalunda vunnit tillämpning i full utsträckning. Det har sålunda konstaterats, såväl att muntliga arrendeavtal alltjämt äro långt ifrån sällsynta som ock att i de skriftliga avtalen ofta förekomma bestämmelser, som strida mot [lagens stadganden. I arrendekontrakt hava intagits bestämmelser, som i än det ena än det andra avseendet av- vika från lagens föreskrifter.

De ovannämnda sakkunniga anföra härutinnan: »Det är naturligt att, där avvikelser sålunda skett, de i allmänhet tillkom— mit i jordägarens intresse. Arrendatorerna hava sålunda trots den till deras förmån stiftade särskilda arrendelagen icke alltid variti stånd att vid avslutande av arrendeavtal i tillräcklig grad göra sin rätt gent emot de i allmänhet ekono- miskt välsituerade jordägarna gällande. Men därtill kommer även, såsom i un— dersökningen framhållas, att arrendatorerna ofta icke äga någon ingående känne- dom om lagstiftningens innehåll. Det har vid sådant förhållande icke varit någon svårighet för jordägarna att få i arrendekontrakten inryckte. mot arrende- lagen stridande bestämmelser, vilkas innebörd och räckvidd arrendatorerna icke haft förmågan att överblicka.

- Det kan måhända sägas, att vad sålunda anförts angående åsidosättandet av arrendelagens föreskrift om skriftlig form för arrendeavtalet eller av någon av lagens övriga. bestämmelser icke är av så synnerligt stor betydelse, då dels en arrendator, som på grund av muntligt avtal tillträtt en fastighet, jämlikt lagen alltid har möjlighet att efter stämning till domstol få arrenderätten stadfäst i överensstämmelse med densamma och då dels ett i avtalet intaget villkor, som strider mot lagen, är utan verkan. Fäster man sig endast vid den rättsliga sidan av saken, kan det således synas spela mindre roll, om arrendatorn brukar fastigheten på grund av allenast muntligt avtal eller om i ett skriftligt avtal intagas villkor, som icke överensstämma med arrendelagen. Tager man smal—. lertid hänSyn till förhållandena såsom de gestalta sigi det. praktiska livet. torde Jardkommisxionen. VI. 12

• Sida 178
•  Original

man dock finna, att det är av icke ringa vikt, att arrendelagen kommer i full tillämpning i enlighet med sitt innehåll, d. v. 8. att alla arrendeupplåtelser, som falla under lagen, ske skriftligen och i avtalen icke intagas andra villkor än sådana, som överensstämma med lagen. Det har i den meranämnda utredningen påvisats, att det i andra och tredje punkternai 1 gandra stycket av norrländska arrendelagen omförmälda tillvägagångssätt för stadfästande av en arrenderätt, som grundar sig på muntligt avtal, icke i något fall kommit till användning. På grund härav och då det säkerligen endast undantagsvis kommit i fråga, att en jordägare jämlikt första punkten i samma stycke på äskande av en arrendator med muntligt arrendeavtal genom skriftlig handling bekräftat arrenderätten, kan det, då en arrendator brukar en fastighet på grund av muntligt avtal, förutsättas, att det osäkerhetstillstånd för arrendatorn, som det muntliga avtalet innebär, kommer att fortfara, så länge han sitter på fastigheten.

Vad angår det fall, att skriftligt avtal väl slutits men i avtalet stipulerats villkor, som strida mot arrendelagen, är det också uppenbart, att arrendatorn ofta skall känna sig så pass bunden av de avtalade villkoren, att han icke vill ifrågasätta annat än att de skola vara gällande. Detta framhålles också med skärpa i om— förmälda utredning. Att påyrka tillämpandet av andra villkor än dem, som arrendekontraktet innehåller, måste — framhålles det —— oaktat att laglig rätt därtill förefinnes, framstå såsom obehagligt för många arrendatorer. Ett påstå- ende i sådan riktning gent emot jordägaren kan för arrendatorn medföra allvar- samma konsekvenser. Arrendatorn är nämligen frånsett arrendeförhållandet i allmänhet för sin utkomst mer eller mindre beroende av jordägaren, och det kan för visso befaras att, därest arrendatorn gör sina lagliga anspråk gällande, han kan från jordägarens sida bliva föremål för obehag av det ena eller andra slaget. Hellre än att utsätta sig för en dylik eventualitet avstår arrendatorn från sin rätt och fogar sig efter avtalets olagliga bestämmelser. Det bör ej heller för- bises, att för mången arrendator har ett ingånget avtal sådan helgd, att det är alldeles uteslutet, att han med vett och vilja skulle bryta detsamma, även om det är stridande mot till hans skydd givna lagbestämmelser. Allt som allt kan det på goda grunder antagas att, där ett arrendekontrakt innehåller mot arrende- lagen stridande villkor, kontraktet ej sällan kommer i tillämpning i enlighet med sitt innehåll och icke enligt de lagstadganden, som genom samma villkors in- tagande i kontraktet blivit åsidosatta.

Detta behöver naturligtvis icke alltid medföra, att arrendatorn tillfogas orätt. Det är icke omöjligt, att arrendatorn av någon anledning kan anse ett arrende- avtal, som icke överensstämmer med lagen, vara förmånligare än ett avtal, vid vars avslutande lagen i allo blivit följd. Sålunda. kan arrendatorn finna det med sitt intresse överensstämmande att mot erhållande av en rättighet, som lagen icke tillägger honom, åtaga sig en förpliktelse, som icke har stöd i lagen, eller avstå från en honom i lagen tillerkänd rätt. Detta är emellertid en sak för sig. Aven ett i full överensstämmelse med arrendelagen ingånget kontrakt hindrar givetvis icke, att genom överenskommelse mellan parterna andra villkor kunna komma att i praktiken tillämpas än de, som innehållas i kontraktet. Vikten ligger icke därpå, att i arrendeförhållandet lagens tvingande bestämmelser för varje fall komma i tillämpning, utan därpå, att det arrendeförhållandet konsti- tuerande kontraktet icke erhåller sådant innehåll, att därigenom arrendatorn ingives en felaktig uppfattning om hans lagliga rättigheter och skyldigheter.

Det kan icke undvikas, att i samma mån som arrendelagens bestämmelser åsidosättas lagens effektivitet förringas. Lagens ändamål att bereda arrendatorerna trygghet och självständighet i deras näring blir icke tillgodosett i den utsträck- ning, som lagstiftarna avsett. Detta återverkar i sin ordning på skötseln av

• Sida 179
•  Original

jordbruket å arrendegårdarna. Det kan icke förväntas, att en arrendator, som endast har ett muntligt avtal att lita till eller vilken exempelvis, såsom inga- lunda är ovanligt, genom arrendekontraktet ålagts, att närhelst så fordras ställa sin arbetskraft till jordägarens förfogande, skall kunna eller vilja åt jordbruket ägna erforderlig omsorg.»

De sakkunniga betona slutligen att dessa förhållanden föranleda till övervägande, huruvida särskilda garantier äro a'v nöden till förekom— mande av att vid avslutande av avtal enligt den sociala arrendelagen 13th? bestämmelser angående avtalets form och dess innehåll åsido— sa ' .

Vid ett sådant!: övervägande är det system, som i Finland finnes infört genom förordningen den 12 mars 1909 om lega av torp, land'bolägenhet och backstuguområde förtjänt av särskild uppmärksamhet. Enligt detta system skall varje skriftligt legoavtal rörande jord, som i den ifrågavarande förordningen avses, underkastas prövning av en särskild nämnd, den s. k. legonämnden, och för att bliva. gällande fastställas av nämnden. Den fastställelsen föregående pröv- ningen avser ej bl—ott avtalets formella innehåll, den omfattar samtliga legovi—llkor och är således även av materiell inneböndl. Endast därest efter sådan prövning legovillkoren finnas ej vara för brukaren obilliga, skall avtalet av legonämnden fastställas. Detta system inne— bär däremot icke någon garanti för att förordningens föreskrift angå— ende skriftlig form för arrendeavtalen icke åsidosättas. I detta hän— seende intager den finska lagstiftningen samma ståndpunkt som den svenska, i det den medgiver en arrendator, som på grund av muntligt ajvtal rmot lega brukar annan tillhörig jord, att vid domstol yrka avtalets fastställande.

Emellertid torde det icke kunna förnekas, att genom det beskrivna finska förfarandet vinnas avsevärda fördelar. Det synes sålunda vara tillfredsställande sörjt för att i de skriftliga arrendeavtal, som av— slutas, ieke int-ages bestämmelser, som strida mot lagens föreskrifter. Och vidare erhålles garanti för att legan icke blir oskäligt bettmgande för arrendatorn.

Det kunde vid sådant förhållande starkt ifrågasättas, huruvida icke ett motsvarande system bonde införas i förevarande lagstiftning. Kom— missionen har efnellertid ej ansett sig böra förorda detta. Sålunda har kommissionen icke ansett att någon förprövning av skäli—gheten av det avtalade leg—ovederlaget bör äga rum. Detta skulle ju innebära att par- ternas avtalsfrihet bleve utesluten ifråga om legovederlagets storlek. Ett sådant system torde emellertid vara alltför främmande för inom vårt land gällande rättsuppfattning att dess införande bör förordas. Den norrländska arrendelagen medgiver härutinnan utom vid missväxt full avtalsfrihet och kommissionen har ej ansett vare sig erforderlig-t eller lämpligt att härutinnan frångå den mincip, varå sagda lag är byggd.

Herrar Wihlborg och Nilsson hava ej heller ansett sig böra förorda en obligatorisk förprövning av legovede'rlaget. De anföra härutinnan:

»Det kan på goda grunder ifrågasättas, huruvida det är tillrådligt att i den svenska lagen införa en liknande inskränkning i avtalsfriheten. En sådan skulle enligt de sakkunnigas förmenande innebära ett offentligt förmynderskap över de avtalsslutande parterna, som är fullkomligt främmande för svensk rättsuppfattning. Den förebragta utredningen kan ej heller anses giva vid handen, att legan mera

• Sida 180
•  Original

allmänt sättes till högre belopp än som kan anses skäligt. De av de sakkunniga iakttagna kontrakt, enligt vilka en för arrendatorn oskäligt betungande lega stipu- lerats, hava alla varit ingångna under världskrigets år med dess uppåtgående konjunkturer för jordbruket, således under förhållanden, som icke varit normala och som näppeligen kunna åberopas till grund för en lagstiftning av det ifråga- satta innehållet. Naturligtvis är det icke uteslutet, att även i ett eller annat kontrakt, som ingåtts på annan tidpunkt, legobeloppet kan hava blivit väl högt tilltaget, liksom ock vad i ovan omförmälda motion anförts angående sådana fall, då en arrendator ålagts att utgiva födorådsförmåner eller att utgöra vägunder- hållet in natura, synes utvisa, att härigenom emellanåt ett oskäligt betungande av arrendatorn skett. Men att på grund av sådana fall, vilka dock med sanno- likhet äro endast enstaka, skall föreskrivas, att samtliga arrendekontrakt för att bliva gällande skola underkastas en officiell prövning beträffande legovederlagets storlek, torde icke vara vare sig erforderligt eller lämpligt. Införandet av en sådan prövning skulle innebära ett allt för generellt underkännande av arrenda- torernas förmåga att vid arrendeavtalens avslutande iakttaga sina egna intressen.»

För att förhindra att i arrendeavtalen intagas bestämmelser som strida mot arrendelagen, har inom kommissionen diskuterats, huruvida. man ej skulle kunna föreskriva en obligatorisk granskning genom någon nämnd av alla ingångna arrendeklontrakt. Ett arrendeavtal skulle enligt denna tankegång ej vara giltigt förrän nämnden övertygat sig om, att det ej innehölle några mot lagen stridande bestämmelser, samt tecknat sitt godkännande upå kontraktet. Emellertid har kommissionen ansett, att även en sådan (granskning skulle medföra en alltför vidlyftig apparat.

De ovannämnda sakkunniga föreslå efter förebild av vad som gäller i avseende å lagen om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att in- lösa under nyttjanderätt upplåtet område, att för varje län borde för— ordnas en eller flera [personer med åliggande att tillhandagå arrendato- rerna med råd och upplysningar angående med arrendeavtalen samman— hängande frågor.

Även kommissionen tror, att de olägenheter, som ovan berörts, skola förebyggas, om dels arrendatorerna mera allmänt erhålla kunskap om de förmåner, som äro dem genom lagen tillförsäkrade, dels de sättas i tillfälle att erhålla råd och biträde av därtill skickade personer vid ar— rendeavtalens upprättande ävensom eljest, när de därav äro i behov. Kommissionen har därför föreslagit, att jordbruksk—ommittéerna skola med uppmärksamhet följa arrendeförhållandena var inom sin ort och på begäran lämna råd och'upplysningar såväl vid arrendeavtalens upprät— tande som eljest då fråga. uppstår om tillämpning av ifrågavarande lag eller något i arrendeavtal intaget villkor.

F. Övergångsbestämmelserna.

Beträffande övergångsbestämmelserna vill kommissionen erinra föl— jande. Norrlands— I motiven till sitt förslag till arrendelag framhöll norrlandskommittén kommittén- bland annat, att om de bestämmelser, som det framlagda lagförslaget innehöll, av de jordägane, vilka därav träffades, skulle finnas allt för besvärande, det vore att befara, att de under den tid, som förflöte när—

• Sida 181
•  Original

mast efter det framläggandet av kommitténs förslag blivit? förutsett, skulle skynda sig att utarrendera sina gårdar på för dem lägligare vill- kor, ilman någon ny lag hunne bliva antagen. Detta skulle emellertid innebära någon fördel endast under förutsättning att den nya Lagens bestämmelser icke skulle kunna å dessa upplåtelser til-lämpas. I regel måste väl också detta vara förhållandet, men det hade likväl icke synts kommittén nödvändigt att driva satsen, att en ny lag icke finge tilläm- pas retroaktivt, så långt, att man icke till förekommande av nämnda för— farande skulle kunna låta arrendatorn såsom ett tillägg till arrendevill- koren för tiden efter lagens trädande ikraft komma i åtnjutande av några av de mera fristående rättigheter, som enligt den nya lagen skulle tillhöra honom och som icke kunde medföra någon större olägenhet för jordägaren. Genom ett sådant medgivande vunne man den fördelen, att juordägarens benägenhet för avtal, avseende att föregripa en ny lags be— stämmelser, säkerligen något komme att minskas. Kommittén föreslog därför i 24 å andra stycket beträffande arrendeavtal, som blivit upprät— tat efter den 1 januari 1904, (vid vilken tidpunkt det antogs varit känt, att kommittén ämnade framlägga ett förslag till arrendelag), men innan denna lag trätt i kraft, att om avtalet avsåge livstidsstädja eller arrende på viss tid, för den återstående arrendetiden skulle å upplåtelsen tilläm- pas bestämmelserna om särskild uppsägningstid för arrendatorn enligt 3 $ 3 mom., om arrendatorns rätt att nyodla samt erhålla ersättning för nyodling och jordförbättring enligt 10 eeh 11 % samt om de i 17 och 18 % fastslagna villkoren för att arrenderätten skulle anses förverkad.

Herr Lindhagen påyrkade i sin reservation, att nu ifrågavarande be- stämmelse måtte ändras på sådant sätt, att den komme att avse alla avtal av däri nämnd beskaffenhet, som upprättats före det den före— slagna lagen trätt: i kraft. Han motiverade detta stadgande på följande sätt: Genom de föreslagna bestämmelserna skulle förmånen av rätt till odling och ersättning för jordförbättrmgar samt någon trygghet mot godtyckliga vräkningar ej på långa tider förunnas en stor del av de då- varande arrendatorerna i Norrland och Dalarna. Kan-ske finge jord- ägarna därigenom i många fall även anledning att vid? utgången av de gamla kontraktens upplåtelsetider uppsäga just sådana arrendatorer, som voro skötsamma .och ådagalagt intresse för odlingar. Intet visade emellertid .bättre än detta, hur litet man i själva verket ansåge sig våga i realiteten göra. för bestående miss-förhållanden:; avhjälpande, så länge de intressenter, mot Vilka åtgärderna skulle riktas, ännu funnes till.

Med "herr Lindhagen instämde herrar Bromée och Kronlund. Herrar Berlin, Claeson, Kempe och Lindman ansågo, att bestämmelsen måtte helt utgå. Retroaktiv verkan av lagen borde icke i strid med gäl- lande rlättsgrundsatser i densamma påbjudas. Vore därför ett arrende avslutat på livstid eller på viss tid, innan lagen trädde i kraft, så måste därvid avtalade bestämmelser fortfarande äga giltighet, under den över- enskomna upplåtelsetiden.

I propositionen till 1907 åns riksdag uteslöts bestämmelsen i fråga så- som innebärande en retroaktiv tillämpning av lagen.

I sin motion nr 242 inom andra kammaren anförde herr Lindhagen bland annat: '

»På orter, där arrendatorerna ej hava, några kontrakt eller kontrakten gälla för kort tid, skulle arrendatorerna, om allt i övrigt går väl, tämligen snart få

Riksdagen 1907.

• Sida 182
•  Original

Riksdagen 1 908.

Riksdagen 1909.

komma i åtnjutande av lagens fördelar. I trakter åter, där arrendatorerna ha kontrakt på längre tid, bleve så icke förhållandet, om den formellt juridiska uppfattningen finge råda. Detta skulle dock strida mot grundsatserna i hela den av kommittén föreslagna lagstiftningen. Denna bygger nämligen på den uppfatt- ningen, att ifrågavarande jordägare, som köpt hemmanen endast för skogens skull, ur social synpunkt ej ha därmed förvärvat någon rätt att nedlägga jordbruket och hålla dem, som skola leva därav, nere i fattigdom och beroende. En dylik rätt kan sålunda icke heller förvärvas för en avsevärd tid framåt genom att jordägaren före arrendelagens tillkomst medelst kontrakt bundit arrendatorerna vid arrendet under en sådan tid. Det är ju också för den nu levande genera- tionen av arrendatorer lagen är avsedd, då man hoppas att arrendena sedan skola vara försvunna.»

På grund av det sålunda anförda yrkades, att lagen i angivna avseen- den måtte erhålla retroaktiv verkan på äldre för bestämd tid ingångna kontrakt.

Lagutskottet avstyrkte i utlåtande nr 60 motionen, enär utskottet lika litet som Kungl. Maj:t ansåg-e det vara med. vår nätt överensstämmande att giva en lagstiftning på den allmänna .privaträttens område retroak- tiv verkan.

Kamrarna godkände utan debatt Kungl. Maj:ts förslag. 1908 års proposition anslöt sig i förevarande hänseende till vad vid föregående riksdag beslutats-. Frågan uppkom emellertid ånyo i anled- ning av motion nr 257 inom andra kammaren av herr Rob. Karlsson i Fjäl m. fl. Motionärerna erinrade om den av omkring 2 000 arrendato- rer undertecknade petition i norrlandsfrågan, som den 14 januari 1908 överlämnats till Kungl. Maj:t, samt framhöll, att de petitioneramde ar— rendatorerna givetvis föreställt sig att de förmåner, som enligt en ny lagstiftning tillämnadies arrendatorer, givetvis skulle även tillfalla den då levande generationen. Motionärerna yrkade att beträffande avtal, som awslntarts för bestämd tid eller arrendatorns livstid före den nya lagens ikraftträdande, skulle gälla, att arrendatorn ägde sedan 5 ar— rendeår tilländagått, uppsäga arrendet, att arrendator-n skulle äga rätt att verkställa nyodling samt erhålla ersättning för nyodlingar och jord— förbättringar, ävensom att bestämmelserna om arrenderätteus förver- kande skulle äga motsvarande tillämpning.

På hemställan av lagutskottet anslöt sig riksdagen även nu till. pro- position. ' -

Den proposition, som förelades riksdagen 1909, upptog enahanda över— gångsbestämmelse, som föreslagits i de föregående propositionerna. Yrkandet om retroaktiv verkan av lagen upptogs emellertid ånyo i mo- tionerna nris 111 och 235 inom andra kammaren av herr Lindhagen m.. fl. Motionen nr 111 anslöt sig 'helt till motionen nr 257 vid 1908 års riksdag. I motionen nr 235 anfördes bland annat:

»Att ifrågavarande arrendelag bör åtminstone i viss mån komma den nuvarande generationen av arrendatorer till godo, borde ej kunna bestridas. Aven de arrendatorer, som icke hava några kontrakt eller kontrakt endast på kort upp- sägning, äventyra med största sannolikhet att före den nya lagens trådande i" kraft bliva påtvingade nya'kontrakt, på vilka den tillämnade lagstiftningen ej hinner vinna tillämpning. Sådan verkan har redan den allmänna arrendelagen haft på vissa orter.

Vid behandlingen av den finska arrendelagen var man också från alla håll

' vän—av;)..l

• Sida 183
•  Original

enig om, att författningens retroaktiva verkan var i det föreliggande fallet 'ound- _gänglig'. Meningarna skilde sig endast därutinnan, att några önskade, att lagen skulle i alla avseenden vinna tillämpning även på äldre avtal, under det andra ville begränsa lagens retroaktiva verkan till vissa punkter. I den antagna lagen stadgades i detta avseende, att äldre brukare skulle ha ersättning för förbätt- ringar, gjorda, efter det nya författningar trätt i kraft; att stadgandena om för— nyelse, överlåtelse, upphörande och förlust av legoavtal skulle tillämpas jämväl å äldre bestående legoförhållanden ävensom att brukaren ägde tillgodonjuta honom i nya lagen tillerkänd rätt att från dagsverksskyldighet övergå till penningveder- lag. I den kejserliga propositionen hade dessutom föreslagits, att brukare, som finner det äldre rättsförhållandet vara för sig ogynnsamt, skulle äga rätt upp— säga avtalet, sedan 3 år förflutit från den dag, den nya lagen trätt i kraft. Lantdagen, som ansåg det oundgängligt förekomma, att äldre åbor bleve i mängd uppsagda från sina arrenden, antog i stället en bestämmelse om att äldre lego— avtal, som tilländagingo inom ett till och med tretton år från den nya författ- ningens ikraftträdande, skulle anses förlängda med sju intill ett år enligt en viss skala. Vid utgången av den sålunda förlängda legotiden ansågs brukaren skyddad av bestämmelserna angående hans rätt till ersättning för under tiden gjorda för- bättringar.

Reservanter inom norrlandskommittén förordade också, att arrendelagen för Norrland skulle hava retroaktiv verkan i vissa avseenden, nära sammanfallande med den finska lagens bestämmelser i vissa hänseenden. Därtill bör läggas, likaså i viss anslutning till den finska lagen, innehållet i de tre sista momenten av 5 5 av Kungl. Maj:ts nu framlagda lagförslag.

Angelägenheten att förekomma arrendatorernas uppsägning, innan lagen träder i kraft, kan icke nog betonas. Vanhävdslagen skulle tjäna bland annat detta ändamål och har därför av andra kammaren gjorts som en betingelse för arrende- lagens antagande. Det är fara värt, att detta dock i många fall ej räcker till, i synnerhet om vanhävdslagen, såsom Kungl. Maj:t nu föreslagit, reduceras så gott som uteslutande till ett sken bara. Kompletterande bestämmelser borde därför rätteligen komma till stånd, men det lär vara fåfängt att nu söka åtgöra annat än att få en någorlunda effektiv vanhävdslag. Det finska förslaget att medgiva arrendator rätt att inom viss tid uppsäga ett äldre avtal synes dock vara förtjänt av beaktande, särskilt i händelse, som norrlandskommittén föreslog, arrendatorn får sådan rätt även i fråga om avtal, ingånget enligt nya lagen.

På grund av vad sålunda anförts få vi med anledning av den kungl. proposi- tionen och såsom tillägg till yrkandet under punkt B) 2:0) i motionen nr 111 hemställa:

att riksdagen ville i fråga om den norrländska arrendelagen besluta:

lzo) —— — —

2:o) att lagen bör få retroaktiv verkan på äldre avtal. utom i de avseenden motionen nr 111 upptager jämväl i fråga om de tre sista momenten av 5 % Kungl. Maj:ts förslag; och

310) att arrendator, som innehar arrende på grund av äldre avtal, må vara berättigad uppsäga avtalet, sedan fem arrendeår tilländagått från det nya lagen trätt i kraft.»

Lagutskottet hemställde om avslag å motionerna under åberopande av enahanda skäl som av utskottet aufönts vid" riksdagarna 1907 och 1908 samt bifall till propositionen.

Första kammaren godkände utskottets förslag utan debatt eller vote- ring. Andra kammaren biföll ävenledes utskottets hemställan med 97 röster mot 77, som avgåvos för herr Lindhagens förslag.

• Sida 184
•  Original

Riksdagen 1 910.

Den norrländska arrendelagen erhöll alltså sådana övergångsbestäme melser, att den ej blev tillämplig på avtal ingångna före det lagen trädde i kraft eller den 1 september 1909.

Såsom i den historiska översikten erinraxts, påyrkades redan vid riks—- dagen 1910 i en motion nr 154 inom andra kammaren av herrar Lind— hagen och Bob. Karlsson i Fjäl en undersökning angående arrendelagens verkningar. I denna motion framhölls bland annat att bolag före den 1 september 1909 avtvinigat sina arrendatorer nya kontrakt. Sunds bo— lag i Västernorrlands län hade sålunda under senare delen av augusti låtit sina inspektörer ro fram efter vattendragen i bolagets socknar, sam— mankalla dess arrendatorer samt förelägga dem vid äventyr av vräk- ning att före nämnda dag underskriva medhavda arrendekontrakt, vilka skulle varit upprättade redan i maj. Denna upplysning hade lämnats av en riksdagsman, med vilken arrendatorerna rådgjort.

Lagutskottet avstyrkte motionen under framhållanode av att även om ai'rendela-gen genom Vissa åtgöranden icke komme i tillämpning på ar— rendeavtal, som upprättats före den 1 september 1909, jordägaren i allt fall bleve bund-en av lagen angående uppsikt å vissa jordbruk i Norrland och Dalarna, genom vilken lag jordbrukets och åbyggnadernas vidmakt— h'åll'ande bleve underkastat jordkommissionernas tillsyn. Sist— nämnda lag skulle nämligen, som bekant, äga oinskränkt tillämpning & jord, som ej utarrenderats enligt arrendelagens bestämmelser-, försävitt ej fråga vore om fastighet, som genom avtal, ingånget före Lagens ikraftträdande, vore till annan upplåten på sådana villkor, att brukaren icke i händelse av fastighetens vanvårdande kunde från nyttjanderät— ten skiljas. Reservation anfördes av herrar Lindhagen, Pettersson i Sö— dertälje och Karlsson i Fjäl. Herr Lindhagen anförde därvid bland annat:

»Beträffande särskilt denna punkt må erinras, att norrlandskommittén för- ordade, att ifrågavarande socialpolitiska lag, som avsåg att drabba ett bestående missförhållande, också följdriktigt måtte få tillämpning på detta. Regerings— makten och sedermera också riksdagen åsidosatte emellertid detta naturliga krav och ville ej medgiva, att lagen skulle ens i någon mån få s. k. retroaktiv verkan på bestående arrendeavtal.

Det förutspåddes, att följden därav skulle också bli den, att bolag ister ut— sträckning skulle gå till väga såsom Sunds bolag, enligt vad det uppgivits i motionen och även inom utskottet från annat håll vitsordats, gått till väga icke blott inom Västernorrlands utan även Jämtlands län. Det uppgavs i utskottet, att det förekomma, att bolag tillvägagått till och med så, att man tvingat arren- datorer återlämna kontrakt, på vilka någon kortare tid ännu återstode, för att i stället mottaga kontrakt, upprättade före lagens trädande i kraft och gällande för längre tid. Dylika åtgöranden böra väl ej av lagstiftningen gillas och upp— rätthållas men utskottet icke förty uttalar, att ett ingripande redan av angivet formellt skäl 'icke kan skäligen ifrågasättas'.

Utskottets antydan, att uppsiktslagen skulle hjälpa upp saken något, är icke heller byggd på förhållandena. Oavsett det ovissa, om denna lag skall i sitt förstörda skick få någon nämnvärd verkan i sitt eget syfte, har den åtminstone direkt föga inflytande på arrendatorernas personliga rättigheter och skyldigheter. En utredning skulle snarare leda till vidgad insikt om att arrendelagen och upp— siktslagen självfallet och såsom meningen förut alltid varit skola båda gälla sam— tidigt för all den jord, som beröres av lagstiftningen.»

• Sida 185
•  Original

Första kammaren biträdde utskottets hemställan. Under debatten i andra kammaren anförde herr Karlsson i Fjäl bland annat, att såsom i motionen framhållits, hade bolagen strax före lagens ikraftträdande sökt avtvinga arrendatorerna kontrakt på 10, 15 eller 20 år framåt, un— der vilken tid bolagen sålunda und-androge sig den skyldighet, som arrendelagen skulle ålägga dem. Han fortsatte härefter:

»Det bolag i min hemort, som jag omnämnt i motionen, är icke det enda, som förfarit så, utan att döma av en del brev, som jag erhållit från norra Ånger- manland, ha flera större trävarubolag handlat på ungefär liknande sätt. Skillna— den är endast, att man i ena fallet använt sig av hot och i andra fallet av list. Det bolag, som jag talat om i motionen, har genom hot om vräkning tvingat arrendatorerna att underteckna arrendekontrakt, och i andra fall har man sagt. till arrendatorerna, att sedan den nya arrendelagen blivit antagen, måste de förut— varande kontrakten annulleras och nya skrivas. Och då man väl fått de gamla kontrakten annullerade, ha de nya. skrivits på 15 å 20 år, under vilken tid alltså bolagen kunna undandraga sig arrendelagens bestämmelser.

Utöver de exempel, som jag i motionen framdragit, kan jag icke underlåta att omnämna särskilt ett fall, som är ganska belysande för den hänsynslöshet, med vilken bolagen kunna fara fram, då det gäller att nå vissa syften. Strax före- jul kom till mig en gammal man, som varit arrendator under det bolag, jag om- nämnt i motionen. Han frågade mig, huru han skulle bära sig åt för att få ersättning av bolaget. Han hade nämligen blivit vräkt utan föregående uppsäg- ning. Han var 70 år och hade innehaft arrendet sedan 40 år tillbaka. Då han mottog det, födde det två kor, men då han lämnade det, funnos på den lilla hemmansdelen sju kor och en häst. Han hade haft arrendet hela tiden utan kontrakt, endast på grund av muntligt avtal. Den sista augusti, sålunda dagen före lagens ikraftträdande, infunno sig två av bolagets lägre ämbetsmän med ett kontrakt, som han skulle underskriva. Mannen befanns icke vara hemma, utan var i en grannkommun. Då de två tjänstemännen väntat på honom till klockan 10 på aftonen utan att han kom hem, spikade de upp på hans dörr, att han var skild från arrendet. När han kom hem, var sålunda arrendet icke längre hans; en annan hade underskrivit kontrakt på detsamma, efter att den gamle arren- datorn haft det nära en mansålder.

Någonting mera upprörande kan man väl knappast tänka sig än en sådan kolossal hänsynslöshet från ett bolags sida. Man säger nu, att dessa fall äro så enstaka, att en undersökning icke är behövlig, men, mina herrar, i de avlägsna krokarna av Norrland förekomma otaliga sådana fall, fastän de icke leta sig väg till tidningspressen och ännu mindre komma fram motionsvägen i riksdagen.»

Andra kammaren biföll utskottets hemställan med 79 röster mot 56.

Det är givet .av den största vikt, att därest förevarande förslag vard-er upphöjt till lag, denna i verkligheten vinner tillämpning snarast möj- ligt och att även den nuvarande. generationen arrendatorer i största ut- sträckning får komma i åtnjutande av det skydd lagstiftningen avser att giva arrendator. Statsmakterna torde sålunda icke böra tillstädja 'att de jordägare, som i lagen avses, söka genom allehanda dispositioner undandraga sig dess verkningar och i större eller mindre omfattning eludera lagstiftningens ändamål. Härutinman torde särskild uppmärk— samhet böra fästas vid att icke jordägaxrna, sedan lagförslaget vunnit allmän kännedom och innan detsamma hinner upphöjas till lag, genom hot om arrendeuppsägningar söka tvinga arrendator-erna att antaga

J ord- kommis— sionen.

• Sida 186
•  Original

för dem oförmånliga arrendeavtal, varigenom den sociala arrendelaglsfift- ningens tillämpning för kanske avsevärd tid framåt undanskjutes. De i motionen nr 154 vid 1910 års riksdag påtalade förhållandena torde här— utinnan verka såsom avskräckande exempel. Att allt fortfarande en avsevärd del av de norrländska 'bol'agshemmanen äro undandragna den speciella arrendelagens tillämpning, framgår av den undersökning, som verkställts av herrar Wihlborg och Nilsson. Enligt denna funnos åren 1917—1918 1 887 stycken bolag eller ekonomiska föreningar tillhöriga fastigheter om 4 hektar .inrösningsj-ord eller därutöver, vilka upplåtits på arrende före den 1 september 1909, eller 39 % av samtliga utarren- derade fastigheter av denna kategori.

Vid antagandet av den finska förordningen den 12 mars 1909 om lega av topp, landbolägenhet och backstuguområde sökte man förebygga att lagen eluderades på sådant sätt, som ovan nämnts, genom föreskrift, att legoavtal, som tillkommit före lagens utfärdande, skulle förlängas utöver den avtalade arrendetiden medl Viss tid.

Under hänvisning till vad sålunda anförts vill kommissionen under- stryka vikten av att det av kommissionen förordade förslaget till lag angående förlängning av vissa arrendeavtal snarast möjligt vinner stats- makternas gillande. Genom en sådan lag lösas enligt kommissionens men-ing de svårigheter, som uppställa sig vid förevarande lagstiftnings problem, på det effektivaste och för alla parter förmänligaste sättet. Arrendatorerna behöva ej frukta, att de innan den sociala arrendelagen Vinner tillämpning åt dem, skola genom hot om uppsägningar tvingas avsluta långvariga arrendeava på oförmånliga villkor. '

Skulle emellertid en lag, som avser att förlänga gällande arrendeavtal i avbidan på den sociala arrendelagen-s genom-förande, icke komma till stånd, torde det enligt kommissionens mening bliva en tvingande nöd- vändighet för statsmakterna att genom andra åtgärder sörja för att den sociala arrendelagens tillämplighet ej på. sådant sätt, som ovan omför- mälts, i större eller mindre omfattning ställas på framtiden.

Huru än denna angelägenhet ordnas, måste man likväl med all sä— kerhet räkna med att en del äldre arrendeavtal komma att kvarstå efter den sociala arrendelagens ikraftträdande. Frågan är då, huru— vida den nya lagen bör gälla även dem. Beträffande avtal, som :w- slutats för viss tid eller arrendatorns livstid, har kommissionen ansett, att så bör vara fallet -i vissa avseenden; Dessa angivas närmare i andra och tredje styckena av övergångsbestämmelsenia.

G. Reservation i fråga om utkast till lag angående vissa. jordbruks- arrenden.

Av herr Lindhagen, som anfört beträffande vissa paragrafer följande:

1 och 2 %.

Då ostridigt den sociala arrendelagen och lagen om avlösning av vissa jordbruksarrenden böra omfatta samma slag av arrendeupplåtelser, må här anmärkas, att formuleringen i mitt utkast till avlösningslag bör följas även i arrendelagen. Skillnaden mellan mitt och kommissionens förslag är huvud— sakligen den, att enligt mitt förslag de båda lagarna böra söka omfatta

• Sida 187
•  Original

alla bondgårdar, som en gång varit självständiga men sedan genom inköp eller annorledes råkat i beroende. Genom att här fastställa en maximi- och en minimigräns, kommer lagen lättligen, ja, med säkerhet i blindo av- skilja från lagarnas hägn i sydligaste delarna av Sverige en del gamla bondgårdar, vilkas inägojord överstiger 25 hektar, samt i nordligaste Sverige, särskilt i lappmarkerna och Norrbotten, många, kanske en mängd före detta bondehemman med självständig jordbruksekonomi. Det möter ingen svå— righet att undvika detta i lagstiftningen genom den av mig föreslagna for- muleringen i avlösningslagen.

Skulle denna hemställan ej kunna bifallas, hemställer jag med hänsyn till förhållandena särskilt i nordligaste Sverige och i lappmarkerna, att minimiarealen bestämmes till minst två hektar odlad jord samt ängs- och hagmark. Skälen därför äro närmare utvecklade i min reservation på denna punkt till kommissionens skrivelse den 10 januari 1923 rörande en provisorisk arrendeförlängningslag.

4 9.

Mig synes anledning icke förefinnas, att ej, när särskilda omständigheter därtill föranleda, jämväl medgiva, att arrendeavtal, som formellt icke faller under lagen, skall kunna, i den ordning denna paragraf föreskriver, komma av sakliga skäl att göra det. Detta blir, såvitt jag förstår, alldeles ound- gängligt, om kommissionens förslag till minimigräns för lagens giltighet antages. Därigenom äventyras nämligen, som sagt, att arrenden av gamla bondgårdar i lappmarkerna och andra delar av nordligaste Sverige bliva obehörigen undantagna från lagens skydd.

Uti andra stycket av denna paragraf lämnas till och med en indirekt föreskrift, att alla sådana arrenden, å vilka jordbruket icke lämnar huvud- saklig bärgning åt en medelstor familj, skall undantagas från lagen. Detta är ju en högeligen konstitutiv bestämmelse, som icke bör göras beroende av en ansökan. Den bör, ifall den är riktig, inflyta i 1 & såsom lagens första förutsättning. För min del kan jag emellertid icke förorda en sådan begränsning av lagen, vare sig det sker direkt eller indirekt. Denna be- stämmelse äventyrar dessutom än mer, att ovannämnda arrenden av f. d. gamla bondegårdar i nordligaste delarna av landet undandragas lagens skydd. Alla för detta bondgårdar med självständig jordbruksekonomi måste enligt min mening falla under lagens hägn oberoende av subjektiva om- dömen, huruvida familjen därav har sin huvudsakliga bärgning eller icke.

5 ©.

Jordkommissionen bör få en viss rätt att vid anmälan pröva även, om lagen är tillämplig å ett visst kontrakt. Rätt till klagan bör stå öppen i båda fallen. Det bör från centralstyrelsen medverkas till att imöjligaste mån lika lydande kontrakt begagnas i hela landet.

6 ©.

Andra stycket i denna paragraf är lånat från norrlandslagen och all— männa arrendelagen. Emot detta stycke bör till en början erinras, att det icke, åtminstone ej i dess nu föreslagna lydelse, har den ringaste praktiska betydelse. Ingen arrendator lär inlåta sig på en sådan äventyrlig och kost- sam apparat som att anhängiggöra rättegång för att få ett muntligt arren- deavtal eller ett tyst medgivande därtill bekräftat genom skriftlig handling. Allra minst kan detta komma i fråga för arrendatorer, vilka intaga en

• Sida 188
•  Original

sådan svag ställning, att de gentemot jordägaren icke ens kunnat gencm— driva uppfyllelse av lagens föreskrift, att arrendeavtalet skall vara skrift- ligt. Framtvingandet av skriftligt kontrakt eventuellt i sista hand genom rättegång bör därför enligt min uppfattning ovillkorligen utföras och kost- naderna förskotteras av staten, när anmälan därom sker eller det eljest varder kunnigt att uppgörelsen i något fall ej bekräftats genom någon skriftlig handling.

En konsekvens av ett sådant statens ingripande kunde vara, att, såsom den finska lagstiftningen påbjuder, alla arrendekontrakt skola för prövning av deras laglighet underställas vederbörande myndighet. Kommissionen har dock, såsom mig synes med fog, ansett, att man i det längsta bör undvika en allt för omfattande administrativ apparat, och söka genom effektiva bestämmelser i övrigt åstadkomma ett frivilligt fullgörande av lagens bestämmelser.

En sådan effektiv bestämmelse synes vara föreskrift på detta ställe, att.- det blotta brukandet av jord mot lega medför enahanda skydd för arren— datorn, som lagen tillämnat det skriftliga avtalet. Därigenom berövas jord- ägaren allt intresse att åsidosätta bestämmelsen om skriftligt avtal. Ingen kan visserligen hindra en jordägare och en annan person bliva sams om, att den senare skall bruka jorden, så länge de därom äro ense och obero— ende av lagens stadganden. Detta dock endast under förutsättning, att överenskommelsen är fullt frivillig även från arrendatorns sida, och att han sålunda i sitt eget intresse av någon särskild anledning icke önskar bliva bunden på annat sätt. Att lagen ej kringgås genom sådana enskilda överenskommelser, som å arrendatorns sida endast hava skenet av frivillig- het, förekommes så vitt möjligt genom ett stadgande, att en sådan arren— dator kan när som helst påkalla, att det inledda brukandet betraktas såsom en upplåtelse enligt lagen.

Det synes mig föreligga så mycket större anledning att införailagtexten den sålunda ifrågasatta föreskriften, som gällande lags och den nu av kom— missionen föreslagna lagens innehåll åt denna punkt äro otydliga, och även inom kommissionen därför uttolkas på olika sätt. Man vet nämligen icke, vad detta brukande mot lega har för rättsverkning utom den, att skriftligt kontrakt kan framtvingas. Man frågar sig, om arrendatorn innan dess kan mot sitt bestridande godtyckligt uppsägas, om jordägaren är skyldig bygga husen, om odlingsrätt föreligger o. s. v. eller om dessa och andra arrendatorns förmåner enligt lagen eller till äventyrs vissa av dem inträda först i och med det, att skriftligt kontrakt upprättas eller domstol fattat sådant beslut. som i förevarande punkt säges.

7 &.

För min del förordar jag, att upplåtelsetiden sättes till tjugu år såsom norrlandskommittén föreslog samt numera är brukligt vid kronans arren— den och även vid arrenden till akademihemman med flera dylika fastig— heter. Såsom skäl för femtonårsperioden har anförts, att det ej behöves någon längre arrendetid, när såsom förslaget åsyftade, arrendatorn också beredes optionsrätt till förnyad upplåtelse. Emellertid förekommer numera sådan rätt även vid kronans utarrenderingar, och ändock har arrenderätten där bibehållits till tjugu år för varje gång. Kommissionens förslag kan även rent psykologiskt ha den verkan, att om riksdagen avslår options- rätten, kommer femtonårsperioden att kvarstå, utan att någon förhöjning därav kan genomdrivas såsom en eljest naturlig följd av kommissionens

?r _- %.1__--:_——..

• Sida 189
•  Original

egna motiv till dess förslag om upplåtelsetider. Det finnes väl för övrigt ingen anledning att införa olika system för skilda jordområden. När nu tjuguårsperioden vunnit burskap på ett stort område, synes den även höra i enighetens intresse fullföljas på det nu förevarande.

89.

Uti andra stycket av denna paragraf stadgas, att om en arrendator iav- talet förbehåller sig rätt att före arrendetidens utgång uppsäga arrendet, skall det vara gällande. Första stycket åter frånkänner jordägaren en så- dan rättighet. Här göres således en åtskillnad mellan de bägge kontrahen- terna, vilket är en naturlig konsekvens av lagens förutsättning eller att arrendatorn intager en ofriare ställning vid uppgörelsen. En motsägelse till denna ståndpunkt ligger emellertid uti att göra denna förmån för arren- datorn beroende av, att han själv förbehållit sig den i avtalet. Därmed upphäves —— man kan gärna säga totalt — all praktisk betydelse av andra stycket. Arrendatorn kan visserligen, om han har utsikt till annat uppe- .hälle, vilket numera sällan är förhållandet, underlåta att arrendera ett jord- bruk. Är han emellertid nödsakad därtill, får han också finna sig uti de villkor, jordägaren betingar. Att i lagen skänka honom en rättighet att själv också göra betingelser, är endast ett sken och ingenting annat. Detta var också uppenbart för norrlandskommittén. Denna betonade »den norr- ländska allmogens ådagalagda oförmögenhet att gent emot trävaruindustriens målsmän bevaka sina intressen» samt föreslog därför följande stadgande: »Arrendatorn äge i varje fall att, sedan fem arrendeår tilländagått, avträda arrendetå tid, vartill detsamma blivit av honom i laga ordning uppsagt. » Detta är rent spel och ett mänskligt innehåll. Emellertid ligger även i detta förslags avvaktan på fem arrendeårs förlopp en kompromiss, vilken kunde vara begriplig, då det gällde att för första gången föreslå en lagstiftning, som måste genomdrivas även i den dåvarande första kammaren. . Numera borde tiden vara mogen att taga steget fullt ut och medgiva en arrendator rätt att när som helst avträda arrendet, dock efter i laga ord— ning gjord uppsägning. Det blir säkerligen endast i ett färre antal fall, som en arrendator kommer att begagna sig därav. Tillfällena till livs- uppehålle i detta land bli allt sparsammare och de flesta få vara glada, om de över huvud taget kunna erhålla något. Kan emellertid en arrendator genom en slump nå en bättre och tryggare ställning bör tillfälle också be— redas honom att kunna begagna sig av detsamma, innan det är för sent. Hans ställning är i detta avseende alldeles olik jordägarens. J ordagaren, som har sin utkomst och uppehälle på annat håll, har sin frihet utan att vara beroende av arrendatorn. Verklig likställighet i sak och ej skenbart blott i form kräver då, att arrendatorn å sin sida ej skall behöva vara bunden vid torvan av jordägarens vilja utan möjlighet att kunna gripa ett erbjudet tillfälle i flykten.

På grund av vad sålunda anförts föreslås att andra stycket erhåller föl- jande lydelse: »Arrendator äge i varje fall att avträda arrendet å tid, var— till detsamma blivit av honom i laga ordning uppsagt.»

9å.

Mig synes tillfälle till en prövning av arrendevillkoren under pågående 'arrendetid böra beredas även vid andra katastrofer än missväxt såsom vid våldsamma konjunkturväxlingar.

• Sida 190
•  Original

9, 12, 14 åå.

Skiljenämnd med representation från båda parterna synes mig böra utbytas mot en nämnd, sammansatt av ojäviga personer. Behålles skiljenämnd kan ifrågasättas, om ej ordföranden åtminstone alltid bör tillsättas utifrån. J ord— ägaren såsom den förfarnare och mäktigare har merendels större utsikter att genom sin representant avlocka arrendatorns representant bifall till valet av en person efter jordägarens sinne.

12 9.

Såsom en konsekvens av vad som anförts under 7 $ föreslås, att tiden för det förnyade arrendet bestämmes till tjugu år. Då meningen är att en optionsrätt skall kunna vid varje optionstids slut ytterligare erhållas, bör detta för säkerhets skull tydligt uttalas i lagen.

15 och 17 sg.

Den norrländska arrendelagen ålägger jordägaren att verkställa de för nödig byggnads bibehållande i brukbart skick erforderliga större repara— tioner, under det att arrendatorn åligger att avhjälpa sådana under arrende- tiden uppkomna brister, som endast föranleda mindre reparationer. I kom— missionens förslag äro alla reparationer lagda på arrendatorn och någon skillnad på större och mindre reparationer förekommer icke där.

Det synes mig icke föreligga någon anledning att i förslaget frångå norr- landslagens bestämmelse. Att i förslaget arrendatorn tillagts optionsrätt till förnyat arrende kan icke vara tillräckligt skäl för en sådan omkast— ning i grundsatser. Optionsrätten är tillkommen av rättvisa mot arren— datorn och omtanke om jordbruket. Att då taga tillbaka denna förmån delvis genom att pålägga arrendatorn en ny börda är så mycket mindre av förhållandena påkallat, som den i förslaget upptagna Optionsrätten inga- lunda är arrendatorn med någon trygghet tillförsäkrad. Den kan lätt spelas honom ur händerna på ett eller annat av de medgivna sätten.

Jag förordar således, att även i detta stycke bibehålles den norrländska arrendelagens åtskillnad mellan större och mindre reparationer och dess föreskrifter om dessas avhjälpande.

26 å.

I fråga om skyldighet att gälda kostnaden för till- och avträdessyn för- ordar jag norrlandskommitténs och andra kammarens gamla ståndpunkt, enligt vilken jordägaren, dock med vissa undantag, skall gälda kostnaden samt garanti uppställes mot oskälig synekostnad.

28 och 29 åå.

I likhet med norrlandskommittén anser jag arrendatorn böra vara be— rättigad att verkställa nyodling även å mark, dårå finnes ståndskog eller växtligt ungskogsbestånd. Uti våra lagar om skogsvård å enskild mazrk utsäges, att jordbrukspolitik går före skogspolitik. Det föreskrives, att skogs— vårdsföreskrifterna icke äga tillämpning då det gäller »skogsmarks upip- odling till trädgård, åker eller äng eller användande till byggnadstomt eller annat likartat ändamål». Meningen med den sociala arrendelagen är att giva arrendatorn något av den gamle bondens fria ställning samt att be- främja jordbrukets utveckling på arrendegårdarna liksom förr kunde ske,

• Sida 191
•  Original

då en fri bonde satt på gården. Förslagets bestämmelse, hämtad från gäl— lande norrlandslag, är liksom i många andra punkter en försämring iföljd av en sammanjämkning mellan första och andra kammaren. Dylika epi— soder böra väl ej få vara fortfarande vägledande, då det nu gäller att skapa ny lag för södra och mellersta delarna av landet samt avhjälpa den norr— ländska arrendelagens brister.

Det i 29 % föreskrivna besöket av hela jordkommittén måste i de flesta fall bliva en allt för dyr sak och avskräcka en arrendator från att verk— ställa en nyodling. I de stora norrländska socknarna med de långa av— stånden synes mig en dylik apparat verka som ett rent spektakel. Det är en gest i lagen men ingen realitet, som skänkes arrendatorn. Någon ny- odling med stöd av denna paragraf blir säkerligen aldrig verkställd. Det bör vara nog med högst två medlemmar i kommittén och tillika givas möj— lighet att i stället även tillkalla andra sakkunniga, såsom nämndemän, skiftesgodemän, lantmätare och lantbruksingenjörer samt hushållningssäll- skapens agronomer.

Övergångsbestämmelser.

Meningen med en social arrendelag bör vara, att de fördelar, som den. medför, skola tillgodokomma i första hand den levande generationen arren— datorer, som bruka jorden vid lagens tillblivelse. Det är missförhållandena med deras arrendejordbruk, som föranlett lagstiftningen, och som sålunda väl böra i första hand avhjälpas av densamma. Norrlandskommittén sökte efter olika linjer i vissa avseenden tillmötesgå dessa rimliga anspråk. Den formellt juridiska doktrinen, att lagar ej må vinna retroaktiv verkan, an— sågs emellertid av 1906—1907 års regering böra vinna tillämpning även på förevarande sociala lagstiftning. Att sedan vinna ändring i regeringens förslag på denna punkt försöktes förgäves vid riksdagarna 1907, 1908 och 1909. Därigenom undandrogs på olika sätt en stor del av den levande- arrendatorsklassen lagens förmåner.

Nu måste frågan upptagas igen ihela sin vidd. Även enligt den nu för-- ordade lagstiftningen böra ifrågavarande varaktiga arrenden betraktas såsom mera en den jOrdbrukande befolkningens sannskyldiga tillhörighet. Därför har nu även ifrågasatts en rätt för arrendatorerna att få frilösa arrendena och i detta avseende giver den förordade lagstiftningen jämväl arrendatorer- med kontrakt, som tillkommit före den sociala arrendelagens ikraftträdande, rätt begagna sig av denna lösningsrätt. Meningen är, att åkerbruket förr eller senare skall bli hans och hans arvingars fria jordbesittning. Det. synes då vara så mycket mindre anledning att icke tillerkänna den levande generationen arrendatorer även förmånen av arrendelagens fördelar.

Såsom av kommissionen framhållits skulle genomförandet av den av kom— missionen förordade arrendeförlängningslagen i mycket bana väg för en sådan övergång till de nya förhållandena. Men fullt tillräcklig är den icke. Någon garanti finnes särskilt icke mot att arrendatorn, som den nya lag- stiftningen vill tillägga både optionsrätt till förnyat arrende och inlösnings- rätt, likväl skall kunna vid den förlängda arrendetidens utgång uppsägas, från arrendet och nödgas byta plats med en annan. Övergångsbestämmel— serna i lagen böra därför enligt min uppfattning avfattas så, att den nya lagen till alla delar blir tillämplig även å äldre arrenden med möjlighet till därav påkallade jämkningar i arrendevillkoren på sätt i 13 & ifråga—- sättes.

• Sida 192
•  Original

II. Jordkommissionens skrivelse till statsrådet och chefen för justitie- departementet den 10 januari 1923 angående förlängning av vissa arrendeavtal.

Till Herr statsrådet och chefen för justitiedepartementet.

Med skrivelse den 21 januari 1920 överlämnade jordkommissionen till statsrådet och chefen för justitiedepartementet ett av kommissionen utarbetat förslag till lag om förlängning av vissa arrendeavtal. I den vid lag- förslaget fogade motiveringen framhölls, bland annat, att syftet med den föreslagna lagen var att förhindra, att utarrenderade brukningsdelar, å vilka en blivande social arrendelagstiftning eller friköpningslagstiftning kunde antagas komma att vinna tillämpning, skulle, innan en sådan lagstiftning kommit till stånd, i större omfattning vid nuvarande arrendens upphörande under de närmaste åren av sina ägare indragas. Förslaget blev som bekant av Kungl. Maj:t förelagt samma års riksdag, tillstyrktes av andra lag- utskottet, men avslogs av båda kamrarna, i den första med 48 röster mot 43 och i den andra med 66 röster mot 65.

Vid följande årets riksdag framlades förslaget ånyo, denna gång i motion nr 85 inom första kammaren av herr Carl Lindhagen. Över denna motion inhämtade andra lagutskottet yttranden från kommissionen. Under hänvis— ning till sin tidigare framställning i ämnet och under framhållande av att talrika representanter för den jordbrukareklass, som skulle hava gagn av lagen, inför kommissionen betygat, att hos dem förelåge en livlig önskan, att lagen måtte ånyo komma under riksdagens prövning och bliva antagen, hemställde kommissionen i det begärda yttrandet, att utskottet måtte till— styrka lagförslagets antagande. I sitt utlåtande hemställde utskottet, att då utskottet icke funnit sådana skäl föreligga, som nödvändiggjorde en provi— sorisk lagstiftning i berörda hänseende utan ansåge, att riksdagen kunde utan vidare invänta den fullständiga utredning, som kommissionen i anbe— fallt hänseende komme att utföra, och de förslag, som med anledning därav kunde komma av Kungl. Maj:t till riksdagens prövning framläggas, motionen icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda. Utskottets hemställan bifölls av båda kamrarna, i den första med 42 röster mot 36 och i den andra med 96 röster mot 72.

Under 1922 ingavs av styrelsen för Sveriges Åboförbund till Konungen en hemställan, att förslag måtte framläggas till 1922 års riksdag till lag om provisoriskt förbud mot avhysning av åbor, arrendatorer och torpare, samt om sådan förlängning av arrendekontrakt, varom den ovan berörda propositionen till 1920 års riksdag och herr Lindhagens motion till 1921 års riksdag handlade. I häröver infordrat utlåtande uttalade jordkommissionen i skrivelse den 21 december 1921, att det enligt kommissionens uppfattning skulle vara lyckligt, därest omförmälda lag om förlängning av vissa arrende- avtal blivit antagen.

Den 1 februari 1922 avlämnades till Konungen en petition, undertecknad av 5 364 arrendatorer och torpare. Uti den skrift, varmed petitionen över- lämnades, anfördes, bland annat, att uppsägningar av arrendatorer och torpare

• Sida 193
•  Original

oavlåtligt ägde rum, samt att med hänsyn härtill det vore av synnerlig vikt, att ovan omförmälda lagförslag, i avvaktan på definitiv lagstiftning i jordfrågan, bleve förelagt årets riksdag.

Vid riksdagen 1922 framlade Kungl. Maj:t därefter ånyo ifrågavarande lagförslag.

I motion nr 107 yrkade herr Lindhagen inom första kammaren i överens- stämmelse med en av honom vid kommissionens förslag fogad reservation bland annat sådan ändring av förslaget, att förlängningen av arrendena komme att verka automatiskt utan att göras beroende av något tillkänna- givande från arrendatorn och i övrigt bördan av ytterligare åtgärders vid- tagande väsentligen komme att läggas på den, som mest förmådde och för— .stode att bära den, nämligen jordägaren och staten, ävensom, i den mån författningen ändock måste pålägga arrendatorerna eget initiativ och förut— seende, åtgärder vidtoges för att bereda dem ett effektivt biträde och kännedom om författningen.

I avgivet utlåtande hemställde andra lagutskottet om bifall till proposi- tionen.. Flera reservationer avgåvos, däribland av herrar 0. L. Tjällgren och E. G. Nilsson i Vibberbo, vilka yrkade att lagstiftningen måtte begränsas att avse endast bolag, ekonomiska föreningar, s. k. skogsspekulanter och innehavare av fideikommissegendom.

Inom första kammaren röstades vid votering om kontraproposition först angående sistberörda reservation, vilken avslogs med 65 röster mot 63. Vid därefter företagen omröstning angående utskottets hemställan avslogs denna med 74 röster mot 54. Andra kammaren avslog först i sammanhang med votering om kontraproposition reservationen med 90 röster mot 44 samt biföll därefter utskottets hemställan med 65 röster mot 57.

J ordkommissionen ser sig nödsakad att åter framhålla angelägenheten av att ett lagförslag i förevarande syfte framlägges även för 1923 års riksdag. Kommissionen finner nämligen denna provisoriska lagstiftning fortfarande. synnerligen önskvärd och kan icke undgå erinra, hurusom insikten om dess betydelse ökats med varje år.

Lagstiftningen avser som sagt att utgöra. ett provisorinm till skydd för arrendatorerna i avvaktan på den definitiva skyddslagstiftningen genom en social arrendelag och en lag om avlösen av arrendejordbruk samt att på samma gång innefatta ett värn om den tillämnade lagstiftningens effektivitet.

Nämnda lagfrågor, som jämte bland annat en vanhävdslag, börjat upp- tagas av jordkommissionen till definitiv behandling i början av juni 1922, kunna emellertid omöjligen hinna föreläggas riksdagen förrän år 1924. Ehuru jordkommissionen ej har sig bekant, vilken plan regeringen till äventyrs uppgjort för dessa jordfrågors vidare behandling efter den 28 februari. 1923, då kommissionens uppdrag skall upphöra, anser sig kommissionen å andra sidan böra betona, att enligt dess uppfattning något uppskov till en senare riksdag än den förutnämnda icke synes böra ifrågakomma.

Emellertid vilar som sagt en ovisshet över utsikten, huruvida det ange- lägna ärendet ens då kommer att göras till föremål för proposition till riksdagen, och lika ovisst är, huruvida i en sådan sak, där de materiella intressena äro så starkt engagerade, ett avgörande kan vara att förvänta redan vid frågans första prövning av riksförsamlingen.

Aven om, såsom dock är att hoppas, så skulle ske, är det fara värt, att under inflytande av ett nära förestående avgörande och under övergångs-

• Sida 194
•  Original

tiden för lagens tillämpning åtskilliga åtgärder vidtagas av de enskilde, som kunna i stor utsträckning äventyra den definitiva lagstiftningens till— lämpning samt även bringa många arrendatorer med familjer oförskyllt i olycka.

J ordkommissionen vill såsom ett skäl för sin hemställan denna gång i främsta rummet betona den fortgående minskningen i arrendetiden för nu ifrågavarande jordbruksarrenden och de alltmer uppenbara vådorna av en sådan utveckling.

Under äldre tider var upplåtelsen på livstid en mycket vanlig företeelse och ansågs väl såsom den ur mänsklig synpunkt normala upplåtelsetiden. Sedermera har under tidernas lopp genom de merkantila intressenas över- handtagande upplåtelsen på viss tid blivit allt vanligare. Uti bruksrörelsen härskade dock länge ett visst patriarkaliskt förhållande, som förebyggde uppkomsten av allt för stora olägenheter. Sedan däremot sågverksrörelsen och annan trävaruindustri på senare tider uppträtt som konkurrent om böndernas jordbruk med skogsmarker samt bruksindustrien i växande om- fattning omhändertagits av det moderna bankväsendet, har arrendetiden på dylika gårdar efter jordägarens önskan satts synnerligen kort, vanligen högst till fem år, och numera är tendensen att sänka den till ett år, var- igenom jordbruksarrenden beträffande tiden för upplåtelsen bliva likställda med bostadslega i städerna.

Redan jordundersökningen konstaterade, att vid utarrendering i Värm- lands läns östra, mellersta och västra skogsbygder av företrädesvis mindre bolagsgårdar förelåg i flesta fall ettårig arrendetid men understundom något däröver intill högst fem år, och för Värmland gäller den norrländska arrende— lagen fortfarande icke. J ordkommissionens enquete har ådagalagt, att bolags— arrendena i södra och mellersta Sverige vanligen stanna vid högst fem år, i de flesta fall därunder och i talrika fall allenast vid ett år. Särskilt i Örebro och Värmlands län samt även i vissa trakter av Västmanlands län är'o dylika ettåriga upplåtelsetider synnerligen vanliga. Det förekommer därvid kontrakt, som lyda på allenast ettårigt arrende och icke tala om någon uppsägningstid eller förlängning. I många ettårskontrakt åter heter det exempelvis, att, om kontraktet icke uppsagts före den 15 september, som föregick kontraktets utlöpande, detsamma ansåges förlängt på ytterligare ett år.

Gimo-Österby Bruk övergår sedan någon tid för sina i—Uppland belägna arrendebruk till ett antal av inemot 1 200 till ettåriga kontrakt, i den mån de gamla något långvarigare men ändock kortvariga kontrakten utlöpa. För närvarande lärer en del av Gimo-Österby Bruks arrendatorer i Uppland sitta utan några kontrakt alls. Det är icke känt, om detta kunnat leda till att. dessa arrendatorer enligt arrendelagen skola anses ha fått sina sista kontrakt förlängda under fem år. Är så förhållandet kan dock befaras, att de ej känna till denna omständighet utan känna sig ännu mer än förut ställda under tvång att antaga ett köpeanbud på de av bolaget bestämda villkor.

Däremot ha arrendatorer på de större enskilda jordbruksgodsen ännu i allmänhet en något längre arrendetid, i genomsnitt tio år, ehuru även här, på senaste tider en tendens till minskning i arrendetiden visat sig.

Dessa kortvariga arrenden och i all synnerhet de största bolagens ettårs- kontrakt äro uppenbarligen en förgripelse mot varje jordbruksdrift. Under så osäkra förhållanden måste arrendatorerna i stor utsträckning känna sig förhindrade att nedlägga omtanke om jordbrukets upprätthållande i gott

• Sida 195
•  Original

stånd och förbättringar äro säkerligen så gott som uteslutna. Redan detta kan innebära en nationalförlust av den mest hotande beskaEenhet.

Vidare utgör en sådan ordning ett ständigt hot emot brukarnas mänskliga rättigheter och personliga frihet. När som helst kunna liksom hyrorna i städerna arrendena godtyckligt höjas utan att de i den totala bristen av annan tillflykt kunna motsätta sig detsamma. Dessutom äventyra arrenda- torerna uppsägningar av allehanda anledningar med åtföljande skyldighet att utan ersättning gå ifrån sina egna eller i talrika fall sina förfäders odlingar och jordförbättringar och ett hem, som blivit dem kärt, utan möj- lighet oftast nog i all synnerhet i dessa tider att kunna få något annat jordbruk och bestrida kostnaderna för omflyttningen. Givetvis kan en sådan uppsägning icke förväntas i flertalet fall utan endast i några fall här och var. Men även detta är i och för sig ett så stort missförhållande att ett ingripande däremot bör' äga rum. Exemplen därpå äro icke offentligen inregistrerade. Det ligger i vår tids förhållanden och människonaturen, att de måste förekomma. I pressen och enskilda meddelanden från olika håll framdragas titt och ofta belysande fall.

Med dessa korta arrendetider sammanhänger även en annan samhälls- företeelse, som förtjänar mycken uppmärksamhet. Den tillämnade lagstift— ningens om avlösning av arrendejordbruk uppgift är nämligen bland annat att tillse, att de avlöste arrendejordbruken erhålla tillräckligt med odlad och odlingsbar jord samt husbehovsskog och bete, de sistnämnda förmånerna i den mån de kunna skäligen erhållas. Det ligger i sakens natur, att ett sålunda nybildat jordbruk måste om möjligt vara tillräckligt för att för— sörja en familj. Erfarenheterna icke minst från egnahemsrörelsen hava ådagalagt, hur misslyckat ett upprättande av nya jordbruk i allmänhet blir utan en sådan företänksamhet. '

Det ligger emellertid självfallet i de stora jordägarnas, särskilt bolagens intresse att förekomma en sådan förpliktelse genom att på något sätt gå lagstiftningen i förväg. Från kommunalnämnderna har också på jord— kommissionens förfrågan meddelats, att ägostyckningar, som enligt gällande lag få okontrollerat äga rum hur som helst, mångenstädes skett och fort— farande pågå på sådant sätt att arrendejordbruk utbrytas utan att erhålla behöriga tilldelningar. Enligt vad försports har i stor utsträckning ägo- styckningar av arrendejordbruk även ägt rum på lager utan försäljning tillsvidare, varmed ej kan avses förnuftigtvis något annat än att på det sättet vara på bästa sätt beredd att kunna måhända på olika vägar möta och mota en blivande lagstiftning. En sådan utstyckning förberedes som bekant av Gimo-Österby Bruk och några av jordkommissionens ledamöter, som förliden sommar besökte dessa trakter, fingo bekräftelse därpå och även tillfälle att iakttaga på sina ställen tillämnade utbrytningars otillfreds— ställande beskaHenhet. Vid besök samtidigt i Uppsala läns lantmäterikontor uppgavs, att Kopparbergs Bergslags bolag låtit på senare tider på så sätt redan utstycka ett hundratal av sina fastigheter i länet.

Redan en sådan ägostyckning i och för sig utan försäljning vållar naturligtvis omgångar och en mängd invändningar, i fall först sedermera ifrågasättes en rationell utbrytning. Ännu mer invecklad blir situationen, i mån dessa ägostyckade jordbruk gå till försäljning. Det blir en lång, kostsam omväg, fylld av förhinder att på lagstiftningens väg få dem kom- pletterade. I den mån den definitiva lagstiftningen nalkas blir det sålunda en naturlig angelägenhet för jordägarna att försätta den utbrutna jordbruks- lägenheten i detta hjälplösa skick. I planen för Gimo-Österby Bruks ut-

• Sida 196
•  Original

styckningar ingår också, såsom även vitsordades vid kommissionens besök å brukskontoret, en omedelbar försäljning till arrendatorerna, vid äventyr att gården eljest såldes till någon främmande.

Frånsett att i dylika fall ingen kontroll skett på det såldas beskaffenhet, kan man även befara, att tidpunkten för försäljningen och villkoreni övrigt helt naturligt ske främst ur jordägarens intresse utan tillräckligt iakttagande av arrendatorernas fördel och de sålda jordbrukens möjligheter.

J ordkommissionen har nyligen till lantmäterikontoren utsänt en förfrågan om ytterligare upplysningar rörande sådana massägosty'ckningar från de större industriella jordbolagens sida, i den mån upplysningar därom kunna erhållas.

En annan tidsföreteelse, som länge pågått i landet mångenstädes, är ar- rendejordbruks nedläggning eller sammanläggning med annat jordbruk. Härigenom sker också i stor utsträckning ett avbräck i landets försörjnings- möjligheter genom jordbruk. Ju oftare arrendetiderna utgå, ju oftare er— bjuda sig tillfällen till dylika åtgärder och således till deras begagnande för att undgå en väntad lagstiftning, som vill värna om förenämnda för— sörjningsmöjligheter.

Må man till sist besinna, att de arrenden, som kunna bliva föremål för ifrågavarande lagstiftning, äro synnerligen talrika.

Enligt 1919 års av Statistiska centralbyrån för jordkommissionens räkning uppgjorda arealinventering uppgingo arrendejordbruken i riket till ett an— ' tal av 99 691. Dessa jordbruk fördelade sig på de olika jordägaregrupperna på följande sätt:

Bolag .......................................... 24 338 Staten .......................................... 6 954 Fideikommiss Ecklesiastika boställen .................. 6 353 Större enskilda jordägare (som äga en Kommuner 2 506 sammanlagd åkerareal om minst Stiftelser och ideella föreningar ...... 1200 100 hektar * .............................. 13 055 Mindre enskilda jordägare ............ 38 225

Summa 82 678 Summa 17 013

Förenämnda arrendejordbruk innehölle jämlikt ovannämnda arealinven- tering odlad jord i den omfattning nedannämnda förteckning utvisar:

Hektar odlad jord Antal arrenden Summa 0. 2 6—1 16 727 1—2 17 718 34 445 Over 2—5 25 044 : 5—10 16 542 » 10—20 12 013 53 599 » 20—30 4 763 » 30—50 4 000 » 50—100 2 097 100 787 11 647

_Summa 99 691

På de olika ägaregrupperna fördelade sig medelarealen åkerjord per bruk— ningsdel i hektar på följande sätt:

1 Uti förenämnda statistik har skillnaden mellan större och mindre jordbruk dragit—s så., att större jordbruk avser sådana egendomar som hava mer än 100 hektar åker. Det anmärkes dock av Statistiska centralbyrån, att med denna gräns många mindre herr- gårdar komma att falla under densamma och i vissa trakter mer än hälften av desamma.

• Sida 197
•  Original

_ Sverige Hela riket Agare Medelarea] Medelareal hektar hektar Bolag .................................................. 6.5 5.5 Fideikommiss .......................................... 15.9 15.9 Större enskilda jordägare (som äga en sam-

manlagd åkerareal om minst 100 hektar) 13.1 12.9 Mindre enskilda ägare .......................... 8.7 8.2 Staten ....................... .. 16.2 14.8 Ecklesiastika boställen . 16.0 14.7 Kommuner ..................... .. 10.3 9.2 Stiftelser och ideella föreningar ............... 19.5 19.2 Samtliga brukningsdelar 10.8 9.7

De förenämnda 99 691 arrendena fördela sig till antalet på olika län sålunda:

Stockholms stad 76, Stockholms län 4401, Uppsala län 3 592, Söderman— lands län 5 758, Östergötlands län 8 586, Jönköpings län 3 974, Kronobergs län 3 336, Kalmar län 4 425, Gottlands län 506, Blekinge län 2 501, Kri- stianstads län 4 492, Malmöhus län 5 495, Hallands län 2 989, Göteborgs och Bohus län 3 709, Älvsborgs län 7 337, Skaraborgs län 7 619, Värmlands län 6 563, Örebro län 5 721, Västmanlands län 2 974, Kopparbergs län 3 077, Gävleborgs län 3 517, Västernorrlands län 3 530, Jämtlands län 2 653, Väs- terbottens län 1 858, Norrbottens län 1 002.

Rörande frågan, huru många arrenden, som av de förestående komma att ingå under lagen med de nedan förordade maximi- och minimigränserna, har inom kommissionen uppgjorts följande summariska beräkning.

Av de ovan angivna olika ägaregrupperna skall lagen omfatta bolag, fideikommiss, större enskilda jordägare samt mindre enskilda jordägare. Hela antalet av de för dessa jordägare ovan angivna arrenden, 82 678, kommer emellertid icke att inrymmas under lagen. Denna avser nämligen icke ut- arrenderade huvudgårdar i annat fall än när de ägas av bolag och skogs- spekulanter. I fråga om fideikommiss, större enskilda jordägare och mindre enskilda jordägare måste därför från ovan nämnda antal frånräknas utar— renderade huvudgårdar. Någon uppgift på antalet dylika gårdar föreligger emellertid icke, varför en exakt siffra om lagens omfattning icke kan lämnas. Vad först angår de mindre enskilda jordägarnas arrenden, så torde dessa till ett mycket stort antal utgöras av huvudgårdar. Hur stort antal arren- den tillhörande sagda jordägare under sådana förhållanden komma att falla under lagen finnes ingen möjlighet att exakt beräkna. Med all sannolikhet torde detta antal dock komma att uppgå till åtminstone bortåt 5 000. Be- träffande fideikommiss och större enskilda jordägare torde antalet utarrende- rade huvudgårdar icke vara större än att man kan bortse från dessa arren- den. Såsom av det föregående framgår utgör sammanlagda antalet arrende- gårdar tillhörande bolag, fideikommiss och större enskilda jordägare 44 453. Härifrån böra emellertid —— bortsett från det ringa antal arrenden, som kunna utgöras av huvudgårdar — frånräknas å ena sidan de arrenden, som icke äga minst 2 hektar odlad jord eller minst 4 hektar inrösningsjord, enligt beräkning uppgående till omkring 14 000, samt å andra sidan de arren- den, som äga mer än 25 hektar odlad jord, vilka arrenden torde uppgå till högst 5 000. Detta dock under förutsättning att i södra och mellersta Sverige uti praktiken den odlade jorden vanligen sammanfaller med inrösnings— jorden. I den mån så ej är förhållandet, kommer förenämnda siffra, 14 000, att minskas. Hela det antal arrenden, tillhörande bolag, fideikommiss och

• Sida 198
•  Original

större enskilda jordägare, vilka skulle falla under lagen, torde alltså komma att uppgå till omkring 25 000. Härtill böra läggas de arrenden, tillhörande mindre enskilda jordägare, vilka icke utgöras av huvudgårdar. Såsom ovan nämnts, kunna med all sannolikhet dessa beräknas uppgå till åtminstone bortåt 5 000. Sammanlagt skulle lagen alltså komma att beröra omkring 30 000 arrenden.

Att arrendetiden för det ovannämnda stora antal bolagsm'renden numera utgör i regel högst fem år med en tendens att till sist fastställas till allenast ett år, är således ett farligt hot mot jordbruket, mot dettas utövare och mot den kommande lagstiftning, som har sin uppgift-att på ett tjänligt sätt av- värja en sådan fara. Det är ett maktspråk, som icke kan mötas och avledas annat än genom ett motsvarande maktspråk från samhället, som korsar denna utveckling genom att påbjuda en tvångsförlängning av arrendena.

Då jordägarna och deras meningsfränder hava ett så stort inflytande på många sätt vid de sociala jordfrågornas avgörande och mången gång diktera beslutet i riksdagen, där representanter för den mindre arrendatorsklassen så gott som alldeles saknas, så bör även nämnda arrendatorers uppfattning få göra sig hörd. I sådant ändamål återgives därför ett utdrag ur styrel- sens för Värmlands arrendators- och skogsarbetareförbunds meddelande (se andra lagutskottets utlåtande nr 12 för 1922 sid. 34—35) så lydande:

»Att arrendatorer av Uddeholms bolag uppsägas mot sin vilja har inträffat i hundratals fall. Motiven har varit, att bolaget önskat förhöja arrendena och i en hel del fall önskat bliva kvitt arrendatorn och få honom ersatt med en ny, som vore mera villig att betala det förhöjda arrendet. Om arrendator ej velat gå med på det förhöjda arrendet, så har vid arrendatorns nekande att avflytta ansökan om avhysning skett, och vittna utslagen vid både Nyeds och Nedre Alvdals domsagor. att bolaget nått sina. syftemål, arrendatorernas avhysning.

Under åren 1919, 1920 och 1921 ha över 600 av Uddeholms arrendatorer påtvingats kontrakt, vari arrendeavgiften varit 5 år 6 gånger så hög som i de utgående kontrakten. Då man dessutom betänker, att dessa avgifter ej äro tillfyllest utan därtill en betydande arbetsskyldighet. till mindre betalning, är inflikad i de nya kontrakten, så vore ett ingripande från riksdagens sida för att bringa ned de höga arrendena, som ej alls äro i överensstämmelse med den tid, vari vi leva, och den vi gå till mötes, av behovet påkallat. I annat fall ha vi att motse denna arrendatorskårs fullständiga ruin.» '

Någon utredning om förhållandena i förevarande avseende å de enskilda spekulanternas arrendejordbruk förefinnes icke men då dessa plåga gestalta sig lika eller ofta ännu godtyckligare än å bolagsarrendegårdar, är det väl ostridigt att i detta likasom i andra fall lagstiftningen bör omfatta även spekulanterna.

Beträffande enskilda godsägares arrenden hava dessa sedan länge irege] sjunkit ner till tioårskontrakt, en i och för sig otillräcklig tidrymd, men äro nu mångenstädes på väg ned emot femårsperioder, vilka ibland redam uppnåtts. Att även här sådana äventyrligheter kunna drabba arrendatorerna som vid bolagsarrenden, måste antagas såsom Visst. Det ligger i sakens natur. Av ovan nyss angivna skäl må även här ett exempel, jämväl hämtat från förra årets lagutskottsutlåtande, anföras. En reservant (C. Lindhagen) meddelade därvid bland annat följande:

»Innehavaren av Gripenbergs fideikommiss i Jönköpings län friherre Joseff Hermelin har för någon tid sedan under då rådande höga priser i. jordbruks— fastigheter sökt Kungl. Maj:ts tillstånd att få från fideikommisset försälja åtskil—

• Sida 199
•  Original

liga arrendegårdar till av honom fordrade pris. Denna försäljning, som icke var arrendatorerna till lags och föranledde åtskilliga konflikter, avstyrktes sedermera av jordkommissionen och, såsom jag vill minnas, även av regeringsrätten och ledde därför ej till någon åtgärd. Ganska spända förhållanden uppstodo nu på fideikommisset, och en ny framställning till regeringen efter ett regeringsskifte förebådades men kom icke till stånd.

De ifrågavarande arrendegårdarna, till antalet omkring 32, innehades i all- mänhet sedan länge av arrendatorerna och de flesta gårdarna hade sedan gam- malt innehafts av samma familj. För omkring 17 av dem utgingo kontrakten den 14 mars 1922, vilket under de föregående förhandlingarna särskilt vållat arrendatorerna oro. Det visade sig också, att anledning därtill förefanns. I juli 1921 lät nämligen fideikommissarien utan att på något sätt ha förut meddelat sig med arrendatorerna utbjuda de flesta av sistnämnda arrendegårdar, omkring ett dussin, på auktion till arrende åt den högstbjudande. Auktion hade kort förut annonserats flera gånger i ortspressen och förrättades iTranås genom advokatfirman Selander och Karlholm.

Vid auktionen inropades en del arrenden av arrendatorerna. I andra fall åter ansågo sig arrendatorerna icke kunna gå så högt som andra bud, vadan dessa arrenden vid auktionen tillföllo främmande. Omedelbart efter auktionen inläto sig emellertid dessa arrendatorer eller de flesta av dem uti sin nöd uti under- handlingar med fideikommissarien. Denne tillät dem därvid trots auktions- inropen övertaga arrendena mot det å auktionen fastslagna arrendet men i ett eller annat fall måste arrendatorn dessutom tillförbinda sig att betala ett ännu högre belopp än inropssumman. Med dessa arrendatorer uppgjordes kontrakt, och de främmande inroparna fingo ingenting för sitt besvär. Allmänt påstås av arrendatorerna. att de nya villkoren med hänsyn till nuvarande konjunkturer äro mycket obilliga. Två arrendatorer hava emellertid icke ansett sig kunna följa med i detta spel från fideikommissariens sida att med stöd av kontraktens ut— löpningstid öka arrendena. Den ena av dem besökte mig i början av 1922 och sökte råd i sin förtvivlade belägenhet. De ovannämnda upplysningarna har jag skaffat mig från annat fullt initierat håll.»

Att såsom i annan reservation till nämnda utskotts betänkande föreslogs och nu även av två ledamöter inom jordkommissionen förordats medtaga under lagen innehavare av fideikommiss och ej andra större enskilda gods— ägare, därtill saknas, såvitt kommissionen förstår, all anledning. Snarare kan sägas, att då fideikommissarie ej äger försälja en arrendegård utan stats- maktens tillstånd, så ligger häri en större trygghet för arrendatorerna än som tillkommer dem under andra gods.

För att en lagstiftning skall få någon betydelse och ej stanna väsentligen vid ett sken erfordras vidare enligt kommissionens uppfattning, att arrende- avtalets förlängning inträder automatiskt och således ej, såsom i tidigare förslag skett, göres beroende av något tillkännagivande av arrendatorn i annat fall än att denne själv önskar avtalets upphörande eller ändring i villkoren från hans sida påkallas. Lagförslagets tillkomst härleder sig från den uppfattningen, att det finnes en klass arrendatorer, som är beroende och därför måste erhålla statsmaktens stöd. Att sedan lämna en sådan ar- rendator det tillämnade stödet på det sätt, att han skall för att ernå det— samma uppträda självständigt emot jordägaren och anlita legala utvägar såsom vore han oberoende samhällsmedlen, detta är, såvitt kommissionen förstår, en motsägelse.

Dessa beroende människor på landet sakna oftast alla förutsättningar att

• Sida 200
•  Original

kunna eller våga sig på att spela den roll, som lagstiftningen tillämnat dem. De flesta få kanske icke ens kännedom om den hitintills ifrågasatta lagens tillvaro eller att den angår dem personligen, ännu mindre någon vetskap och något förstånd på dess detaljer. Vilka snaror och omöjligheter är det icke, som skänkas dessa människor genom rätt eller plikt att inom nittio dagar före arrendetidens utgång påfordra förlängning och detta hos en jordägare, som kanske i de flesta fall befinner sig fjärran från platsen, att härvid iakttaga vad som om uppsägning av arrendeavtal är stadgat, att utse skiljemän och stå till reda med en oöverkomlig skriftväxling, att stämma till domstol och göra den inom viss tid, att avlöna sin skiljemän, att even— tuellt gottgöra jordägaren för mistning av jorden och annan skada o. s. v. För de flesta människor i landet betyder allt sådant ovissa öden, vansklig- heter av alla slag, advokater samt först och sist penningar och återigen penningar. Hur skall saken då ej ställa sig för ifrågavarande beroende en— sittare i avskilda vinklar och vrår med de långa avstånden och den full- komliga hjälplösheten såsom enda perspektiv och rättesnöre.

Det sannolika är nog som sagt att de flesta kontrakt enligt sedvänja fort- sättas genom godvillig uppgörelse, då arrendetiden utlöper. En automatisk förlängning av kontrakten inför således i sak ej något nytt för dessa fall. Det kan däremot lätt inträffa, att genom lagens antagande med dess tidigare innehåll denna benägenhet hos jordägaren upphör och att han i stället av— vaktar arrendatorns åtgärd för att få kontraktet förlängt. De fall, som kräva stöd för arrendatorn, skulle därigenom ökas i okänd omfattning. Dy- lika fall kunna ej heller urskiljas och förlusten i jordbruksintresse fortfara att vara gemensam för alla kortvariga arrendeupplåtelser. Arrendatorn vinner vid kortvarigt kontrakt dessutom en större trygghet genom lagens automatiska förlängning på avsevärd tid i stället för en upplåtelse på kor— tare tid och i all synnerhet då, såsom nu alltmera är fallet, arrendetiden blivit satt till allenast ett år i sänder.

Enligt det tidigare förslaget skulle, såsom redan erinrats, en ofantlig skrift- växling lätt åstadkommas och påtvingas dessa hjälplösa människor för att de skola känna sig trygga. Utom det skrämmande i apparaten kommer säkerligen en mängd underlåtelser att här äga rum redan av handfallenhet, oförmåga och okunnighet. I lång tid förut måste arrendatorerna dessutom bestämma sig för att ådagalägga detta misstroende mot den ofta fruktade jordägaren. Att de rygga tillbaka därför, blir kanske till och med regel. Under sådana förhållanden bliva de vid arrendetidens utgång lika ohjälp— ligt i jordägarens hand, som om lagen icke blivit stiftad.

Genom en automatisk förlängning undvikes detta. Det är väl då ur alla synpunkter ändamålsenligare, att lagen så att säga hjälper alla dessa tusen— tals arrendatorer genom att med ett penndrag i lagen skriva åt dem alla ansökan om förlängning och på samma gång bevilja den.

Visserligen skulle det kunna äventyras, att en arrendator, som ej önskar behålla arrendet, underläte att inom den för honom i stället i lagen före- skrivna tid anmäla detta förhållande. En sådan önskan måste dock före— komma endast i enstaka fall, som bliva försvinnande i förhållande till den mängd sannolika fall, då med det andra systemet arrendatorerna ej veder— börligen bevaka sin rätt. I nämnda fåtal fall har arrendatorn dessutom ingenting att frukta av jordägaren, han är väl i de flesta fall på förhand ense med honom om arrendets upphörande. Detta underlättari hög grad anmälningsskyldigheten. Dessutom står avtal om kontraktets utlöpandie alltid öppet.

• Sida 201
•  Original

Det har synts jordkommissionen lämpligt att arrendeförlängningen be— stämmes till fem år för säkerhets skull. Då, såsom är att hoppas, lagen om social arrendelagstiftning och avlösning av arrendejordbruk böra kunna utfärdas under år 1924, behövs den nu ifrågavarande provisoriska lagen ej. längre och kommer då i detta sammanhang att upphävas.

I detta sammanhang kan vara av intresse återgiva det kejserliga mani— festet den 1 (14) oktober 1915, varigenom för Finland giltigheten av lego- avtal å torp, landbolägenheter och backstuguområden förlängas. Enligt denna författning inträdde förlängningen automatiskt. Den lyder sålunda:

»Under ständig Nådig omtanke om de folks behov, vilka underlyda det Ryska Väldet, har av Våre Krönte Förfäder ävensom av Oss vidtagits en följd av åt- gärder i syfte att underlätta den obesuttne befolkningens och småbrukarenes jord- förvärv samt att förbättra legoförhållandena.

Under enahanda omsorg om de fattigaste klassernas av Finlands lantbefolkning villkor hava Vi — oavsett särskilda åtgärder till dess förseende med egen jord samt upprepade för ändamålet beviljade anslag ur statsmedel _ den 27 februari (12 mars) 1909 fastställt förordning om lega av torp, landbolägenhet och back- stuguområde samt förordning angående förenämnda förordnings tillämpning å tidigare tillkomna legoförhållanden, och hava dessa sistnämnda förlängts att gälla för en tid av ett till sju år. I början av instundande år 1916 upphöra sålunda omkring 62 000 legoförhållanden att gälla och de arrendatorer, vilka ej lyckas förnya sina tidigare avtal eller ingå nya sådana, ära i fara att varda avhysta från de boplatser, a'. vilka de ofta i åratal varit bofasta, att avlägsnas från de jordområden, som ej sällan genom generationer bebrnhats, samt att från husbönder förvandlas till legohjon.

Till förebyggande av dessa påföljder har Finlands lantdag i Vårt namn tvenne gånger förelagts propositioner angående ytterligare förlängning av de tidigare legoavtalen. Den första av dessa propositioner blev likväl av Lantdagen avböjd, medan den slutliga prövningen och antagandet av den andra propositionen, den där ej av Lantdagen befunnits vara brådskande, uppsköts, jämlikt % 60 (mom. 1) i Lantdagsordningen, till första efter nya val sammankommande lantdag. En sådan kan dock i vanlig ordning sammanträda först år 1917; och komme dess beslut då redan för sent.

Emellertid kan många tusen till den arbetande lantbefolkningen hörande familjers öde ej lämnas i ett så osäkert läge, utan bör detsamma redan nu tryggas, på det att var och en må kunna vara föivissad om, att den av honom själv upplojda och besådda åkern förbliver hans, och vara lugn för, att icke varda jämte sin familj vräkt mitt i vintern från sin bostad samt lämnad utan hus och hem.

I sådant syfte och för undvikande av ekonomiska och sociala rubbningar, vilka särskilt under nu rådande krigstid icke få ifrågakomma, hava Vi funnit gott anbefalla:

1) att Vår förordning av den 27 februari (12 mars) 1909 angående tillämpning av förordningen om lega av torp, landbolägenhet och backstuguområde, av samma dag. å tidigare tillkomna legoförhållanden skall gälla fortfarande intill dess sagda förhållande blivit i stadgad ordning slutgiltigt reglerade, dock sålunda att alla legoavtal, vilka komma att förbliva gällande till den 28 februari (12 mars) 1916 och vilka beröras av förenämnda förordning, skola jämväl anses förlängda för hela den tid förordningen ytterligare skall gälla, utan någon av torparna, landbönderna och bachstugusittarna själva därom gjord anmälan eller anhållan.

2) att Vår Senat för Finland skall draga försorg därom: 1) att förslag till proposition angående slutgiltigt ordnande av torparnas, landböndernas och back-

• Sida 202
•  Original

stugusittarnas legoförhållanden fordersammast utarbetas, att i Vårt Namn Finlands Lantdag föreläggas, samt 2) att ytterligare utvägar för underlättande i vidsträckt mån av dessas jordförvärv utfinnas.»

Även med den ovan föreslagna automatiska förlängningen av arrendena kommer den i de tidigare förslagen inrymda möjligheten till en prövning av arrendevillkoren i övrigt att fortfarande kunna äga rum. Med densamma tillgodoses dessutom ett annat i dessa tider mycket aktuellt behov, nämligen möjligheten att rättvist kunna reglera arrendenas storlek under dessa tider av plötsliga konjunkturförändringar, i den mån hänsyn därtill ej tages i vare sig gamla eller nya kontrakt.

Det må till sist framhållas, att i varje fall arrendatorsklassen mången- städes känner sig otrygg inför de ännu ovissa avgörandena och vad som skall kunna inträffa både före och efter desamma. Statsmakten synes ej böra undandraga sig att under sådana förhållanden träda mellan samt skänka dessa beroende och svagare samhällsklasser den tillförsikt och det stöd mot oförutsedda händelser, som de behöva under övergångstiden. Särskilt aktsam måste väl statsmakten vara, att den ej just genom sina förberedelser till en hjälpverksamhet vållar många familjers olycka.

Beträffande lagens omfattning, sådan den angivits i de tidigare lagför- slagen, vill jordkommissionen nu göra den erinran att den uppenbarligen helst bör i detta avseende överensstämma med den definitiva sociala arrende— lagen och i stort sett även en lag om avlösning av arrendejordbruk. Ur denna synpunkt skulle till en början en annan klarare uppställning varit önsklig. Då emellertid ur den hitintills framlagda lydelsen kan utläsas ungefär samma innehåll, som jordkommissionen, åtminstone enligt hitintills fattade provisoriska beslut, tillämnat den sociala arrendelagen, har kommis- sionen ej funnit anledning att för denna provisoriska lag omlägga den hit- intills följda uppställningen annat än i två avseenden.

För det första bör uti 1 å andra stycket uttryckligen angivas, att lagen skall omfatta bolags och ekonomiska föreningars fastigheter såsom ock norr- landslagen uttryckligen angiver. Att sammanknyta denna bestämmelse med krav på att sådan ägare ock skall visas innehava fastigheten huvud— sakligen för att tillgodogöra sig skogsavkastning är en i och för sig vansk— lig bestämmelse, som kan vålla många tvister och i hög grad minska lagens effektivitet. Den äldre formuleringen lärer icke heller lyckats att under lagen inbegripa alla de fall, då arrendejordbruket skilts från den huvud- sakliga skogsmarken genom ägostyckning. För sistnämnda händelse behöves dessutom ett särskilt tillägg, såvitt rörer enskilda skogsspekulanters hemman.

Uti 2 9 har bestämts, att lagen ej skall omfatta arrenden om mer än 25 hektar odlad jord. Hitintills har ej uppmärksammats, huruvida ej även en minimigräns bör uppdragas. Så gör norrländska arrendelagen, som bestäm— mer en minimigräns av 4 hektar inrösningsjord. Jordkommissionen har i en social arrendelag för hela riket tänkt sig en minimigräns av 4hektar inrösningsjord eller ock 2 hektar odlad jord. Det kan nämligen vara vansk— ligt att under en arrendelag och sålunda även under den ifrågavarande indraga arrenden, som väsentligen avse de minsta jordlägenheterna, vilkas innehavare huvudsakligen uppehållas med annat arbete än jordbruk på grund av arbetsavtal. Dylika små arrenden torde i allmänhet ej heller drabbas av de vanskligheter, om vilka nu är fråga. Det skydd de behöva ligger säker— ligen på annat håll och faller nog till mycket stor del under ensittarlagens verksamhetsområde. En gräns i lagen blir emellertid alltid schablonmässig,

• Sida 203
•  Original

men detta kan ej undvikas, särskilt i en provisorisk lag av ifrågavarande beskaffenhet.

En omredigering av lagtexten i förenämnda två avseenden har därför ägt rum.

Vad härefter angår jordägarens intressen, så synas dessa hava blivit väl tillgodosedda i det förevarande lagförslaget. För jordägaren såsom den i och genom sin jordäganderätt mäktigare parten berör den ifrågasatta tvångs— förlängningen av en utarrendering säkerligen ytterst sällan om ens någonsin något livsintresse. Hans hem och härd drabbas icke därav och han åtnjuter fortfarande gagnet av arrendatorns prestationer i arrende och arbetsskyl- dighet.

Genom lagförslaget är emellertid jordägaren särskilt skyddad till en början därmed, att, såsom i 11 å ock uttryckligen stadgas, alla de grunder, som berättiga jordägaren att enligt allmänna arrendelagen (& 36) eller norrländska arrendelagen (& 26) få arrendatorn skild från arrendet, fortfarande komma att gälla även för den förlängda arrendetiden. I de allmänna grunderna för rätt att avhysa arrendator före arrendetidens utgång från arrendet ingå även de fall, att arrendatorn gör sig skyldig till vanvård av fastigheten eller avviker från avtal om viss odlingsplan eller eljest bestämmelser om fastig- hetens hävd.

Därtill är i 2 $ ytterligare föreskrivet, att lagen ej skall äga tillämpning, där på grund av särskilda omständigheter det skulle för jordägaren medföra avsevärt men att hava jorden fortfarande upplåten på arrende.

För jordägaren likaväl som för arrendatorn är det enligt lagförslaget dess- utom medgivet att kunna påkalla ändringar i arrendevillkoren för den för- längda tiden.

Den skiljenämnd, som i händelse av tvist skall avgöra, huruvida arren- dator äger påfordra förlängning samt i vad mån arrendevillkoren böra änd- ras, är icke heller så sammansatt, att åtminstone jordägaren har anledning att befara något åsidosättande av hans rätt och bästa. Nämnden skall be— stå av tre personer, av vilka parterna skola välja var sin och Konungens befallningshavande den tredje, vilken senare tillika skall vara ordförande och jämväl äger utslagsröst. Därav kan slutas, att då stridiga meningar göra sig gällande, det väl i regel för att ej säga alltid blir den av befall- ningshavanden utsedde ledamoten, som i själva verket avgör tvisten.

Slutligen må ej förglömmas, att lagens bestämmelser som sagt, icke äro tvingande. J ordägaren och arrendatorn kunna, oavsett lagen, träffa bindande uppgörelser efter deras ömsesidiga bekvämlighet. Denna möjlighet är säker— ligen en kraftig regulator emot en opåkallad, oväntad eller obekväm tillämp— ning av lagens bestämmelser.

Såsom lagutskottet föreslog vid 1922 års riksdag bör lagen utsträckas att omfatta icke blott arrendatorer å enskild jord utan ock alla underarrenda- torer till dem, som arrendera jord, tillhörig kronan, kommun eller allmän inrättning. Som bekant är en sådan underarrendering tyvärr mycket van- lig på kronojord. Man kan säga, att även formellt är det här fråga om ett privat arrende. I realiteten är dessa arrendatorers tryckta och beroende be- lägenhet mångenstädes en allmänt bekant sak. Deras rätt att efter en lång arrendetid kanske ibland i generationer en gång komma fram till en själv- ständig besittning bör ej få äventyras av att en privatperson egenmäktigt uppsäger dem från en jord, som icke ens är hans.

På grund av vad sålunda anförts får jordkommissionen hemställa att till 1923 års riksdag måtte framläggas följande förslag till

• Sida 204
•  Original

Lag

om förlängning av vissa arrendeavtal. Härigenom förordnas som följer:

lå.

1 mom. Har torp eller annan tilll huvudgård hörande jordbrukslägenå het eller ock hemman, som lyder under huvudgård, innan denna lag trätt i kraft, upplåtits till brukande mot lega, och gäller avtalet för viss tid, skall, där arrendetiden utgår före den 1 januari 1928, arrendetiden varda förlängd till och med den dag under nämnda år, som motsvarar den, å vilken av- talet eljest skolat upphöra att gälla.

2 mom. Lag samma, som i 1 mom. sägs, vare, därest upplåtelse, som där omförmäles, avser jord, som äges av bolag eller förening för ekonomisk verksamhet eller ock av enskild person, som ej är mantalsskriven å fastig— heten eller å fastighet, som är i sambruk med densamma, samt uppenbar— ligen besitter fastigheten huvudsakligen för att tillgodogöra sig skogsav- kastningen.

I samma ägares hand befintliga, genom ägostyckning eller jordavsöndring skilda områden av samma hemman skola vid bedömande av dennes skyldig- het att enligt denna lag underkasta sig förlängning av arrendeavtal betrak— tas såsom en fastighet.

3 mom. Avser arrende jord, som av upplåtaren innehaves allenast med nyttjanderätt, må arrendetiden ej förlängas utöver upplåtarens besittnings— tid. Ifråga om sådant arrende skall vad här nedan stadgas om jordägaren äga tillämpning å upplåtaren.

4 mom. Varder arrendetid förlängd i enlighet med denna lag, skall be— träffande arrendevillkorens bestämmande gälla vad i 3, 4, och 5 $$ stadgas.

2å.

Förlängning av arrendetid enligt vad i 1 & stadgas skall icke äga rum: där arrendet omfattar odlad jord till en vidd av mera än 25 hektar; där i arrendet icke ingår antingen inrösningsjord till en vidd av minst fyra hektar eller ock odlad jord till en vidd av minst två hektar;

där på grund av särskilda omständigheter det skulle för jordägare med— föra avsevärt men att hava jorden fortfarande upplåten på arrende; eller

där arrendatorn jämlikt 3 $ tillkännagivit att han ej önskar förlängning av arrendetiden.

35.

Vill arrendatorn ej tillgodonjuta förlängning av arrendetiden enligt denna lag, give det jordägaren tillkänna senast nittio dagar före arrendetidens ut- gång.

Påkallar arrendatorn ändring i arrendevillkoren, skall inom sagda tid till- kännagivande därom ock ske hos jordägaren med uppgift tillika å de ändl— ringar, som äskas.

Tillkännagivande, varom nu är sagt, skall ske skriftligen eller med vitt— nen, där ej skriftligt erkännande om dess mottagande lämnas.

au * w....

• Sida 205
•  Original

4å.

Vill jordägaren ej godkänna arrendatorns rätt till förlängning av arrende- tiden eller av honom påkallad ändring i arrendevillkoren eller vill jord— ägaren själv påkalla sådan ändring, och uppstår tvist, skall sådan avgöras av en skiljenämnd, bestående av tre personer, av vilka parterna välja var sin och Konungens befallningshavande i det län, där fastigheten är belägen, utser den tredje, Vilken tillika skall vara ordförande.

Ersättning till nämndens ordförande skall enligt av Konungen fastställda grunder utgivas av allmänna medel.

56.

Förmenar jordägaren, att förlängning av arrendetid ej må enligt denna lag äga rum, åligger det honom att senast sextio dagar före arrendetidens utgång dock i intet fall före den 1 september 1923 hänskjuta tvisten till skiljenämnd, vid äventyr att arrendetiden eljest varder förlängd.

Kunna jordägaren och arrendatorn ej åsämjas om arrendevillkoren, åligger det jordägaren också att inom samma tid hänskjuta tvisten till skiljenämnd. Försummas det, skola, därest förlängning av arrendetiden kommer till stånd, de förutvarande arrendevillkoren gälla med de ändringar, som arrendatorn påkallat. '—

J ordägaren skall anses hava hänskjutit tvist till skiljenämnd, då han med- delat arrendatorn skriftlig uppgift å de frågor, om vilka skiljedom äskas, och därvid tillika lämnat underrättelse om sitt val av skiljeman.

6 $.

Vad i 4, 6, 8 och 9 så i lagen den 28 oktober 1887 om skiljemän stadgas skall äga motsvarande tillämpning ifråga om skiljenämnd enligt denna lag; dock att vad i 8 & förstnämnda lag sägs om överexekutor skall tillämpas, så vitt angår av part utsedd skiljeman, å domaren i orten och beträEande skiljenämndens ordförande för varje fall å Konungens befallningshavande.

Beslut över ansökan om utseende av skiljeman må av domaren icke givas, med mindre sökandens motpart lämnats tillfälle att yttra sig i ärendet.

Mot Konungens befallningshavande eller domarens beslut, varigenom skilje- man bliVit utsedd, må klagan ej föras.

7 5.

Nämnden sammanträder å tid och ort, som av ordföranden bestämmes. Ej må nämnden till avgörande företaga ärende, där ej parterna beretts till- fälle att yttra sig inför nämnden. Nämnden Skall söka åvägabringa förlik— ning mellan parterna. Sådan förlikning skall upprättas skriftligen samt undertecknas av parterna och bestyrkas av nämndens ordförande. Nämnden må ej fatta beslut, med mindre den är fulltalig. Har var röstande sin me.— ning, och kunna ej två meningar sammanjämkas, gälle ordförandens.

8 ©.

Är jordägaren eller arrendatorn missnöjd med nämndens beslut, äge han efter stämning klandra beslutet vid domstol; instämme dock sin talan inom trettio dagar från det beslutet i huvudskrift eller styrkt avskrift delgavs honom.

• Sida 206
•  Original

Nämndens beslut skall, såvitt det avser fastställande av arrendevillkoren, lända till efterrättelse, ändå att det ej vunnit laga kraft, där ej av domstol annorlunda förordnas.

Har ej före den tid, då arrendet enligt de för upplåtelsen gällande vill- kor skall upphöra, nämnden meddelat beslut, skola intill dess så skett eller, i följd därav att yrkandet om arrendetidens förlängning ogilLats, för arren— datorn efter vad i 10 © sägs inträtt skyldighet att avflytta, de iavtalet stad- gade arrendevillkor i de delar, varom tvist må råda, tillämpas.

Av domstol meddelat beslut angående arrendevillkor lände, ändå att det ej vunnit laga kraft, till efterrättelse, där ej av högre rätt annorlunda för- ordnas.

10 3.

Är ej, då arrende enligt de för upplåtelsen gällande villkor skall upphöra, avgjort, huruvida förlängning av arrendetiden jämlikt denna lag skall äga rum, vare arrendatorn, med mindre förordnande, varom stadgas i andra stycket, meddelas, icke pliktig att från den arrenderade jorden avflytta-tidi— gare än å den fardag' för arrenderad fastighet, som infaller näst efter det frågan om förlängning blivit slutligen avgjord. Dock äge arrendatorn på grund av vad nu sagts icke i något fall kvarsitta längre än till den dag, å vilken arrendet, om förlängning skett, skolat upphöra att gälla. Därest på grund av vad sålunda stadgats arrendatorn sitter kvar utöver den dag, då den upplåtna arrenderätten upphörde, njute jordägaren, i den mån han ej åtnöjes med vad enligt stadgandet i 9 © skall utgå, ersättning med be— lopp, som, där ej överenskommelse träffas, bestämmes av skiljenämnd. Sådan nämnd utses i den ordning 4 $ stadgar, och skall beträffande nämnden och dess beslut vad i 4 & andra stycket, 6, 7 och 8 95 sägs äga motsvarande tillämpning.

Prövar domstol, att förlängning av arrendetid ej skall äga rum, skall domstolen tillika förplikta arrendatorn att avflytta från fastigheten; och må domstolen, när skäl därtill äro, förordna, att avflyttningen skall ske å viss tidigare dag än i första stycket sägs ävensom, för sådant fall, att utslaget må verkställas utan hinder därav att det icke äger laga kraft. Är sådant förordnande angående verkställighet av utslaget meddelat, skall vad i 42 & utsökningslagen stadgas äga motsvarande tillämpning. Fullföljes mot ut- slaget talan i högre rätt, äge, när skäl därtill äro, den rätt, innan änd— ringssökandet slutligen prövas, förordna, att vidare åtgärd för verkställighet icke må äga rum.

11 5.

Vad i denna lag finnes stadgat medför ej inskränkning i den rätt att få arrendatorn skild från arrendet, som av annan grund än arrendetidens ut— löpande må tillkomma jordägaren.

12 5.

Vad i denna lag stadgas äge ej tillämpning beträffande arrende av jord, som tillhör kronan, kommun eller allmän inrättning, där arrendeupplåtell- sen ägt rum omedelbart från jordägaren till arrendatorn.

_ .! _.Rki'au nu.

,. -, m.m-rna. .»

• Sida 207
•  Original

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

J ordägare eller arrendator vare ej på grund av vad i denna lag stadgas i något fall pliktig att vidtaga åtgärd enligt 3 eller 5 $ före den 1 septem— ber 1923.

Vad i 2 kapitlet 2 $ andra stycket i lagen den 14 juni 1907 om nytt— janderätt till fast egendom och i 4 å i lagen den 25 juni 1909 om arrende av viss jord å landet inom Norrland och Dalarna stadgas angående för— längning av arrendeavtal skall ej tillämpas, där på grund av stadgandet i 10 & denna lag arrendator efter arrendetidens utgång kvarsuttit å den arren— derade egendomen.

Utdrag ur kommissionens protokoll beträffande frågans behandling och de inom kommissionen yppade skiljaktiga meningarna bifogas.

Stockholm den 10 januari 1923.

På jordkommissionens vägnar:

CARL LINDHAGEN. Seve Ekberg.

Bilaga.

Utdrag ur jordkommissionens protokoll beträuande frågan om lag om förlängning av arrendetiderna. och de inom kommissionen yppade skiljaktiga meningarna i sagda fråga.

Den 19 oktober 1922. Närvarande: Herrar Lindhagen, ordförande, Ehrenborg, Jansson, J chans— son, Pettersson, Olsson och Wohlin.

34.

Upptogs på ordförandens förslag till behandling frågan, huruvida jord— kommissionen skulle hos regeringen begära framläggande för 1923 års riks— dag av lagen om förlängning av arrendetiderna. På yrkande av hr Wohlin beslöt kommissionen att någon dylik begäran icke skulle framställas.

Den 10 januari 1923. . . Närvarande: Herrar Lindhagen, ordförande, Ehrenborg, Ingeström, Jans- son, Johansson, Pettersson och Wohlin.

& 3.

Behandlades av ordföranden ånyo väckt (jämför protokoll 19 oktober 1922 förslag om framställning till regeringen rörande framläggande för årets riks- dag av förslag till lag om förlängning av vissa arrendeavtal. Efter dis- kussion över detta förslag beslöt kommissionen med fem röster, avgivna av herrar Lindhagen, Ingeström, Johansson, Pettersson och Wohlin, att dylik framställning till regeringen skulle avlåtas. Minoriteten, som utgjordes av herrar Ehrenborg och Jansson, yrkade att från jordkommissionens sida intet förnyat initiativ i förevarande fråga skulle företagas.

• Sida 208
•  Original

Den 20 januari 1923. Närvarande: Herrar Lindhagen, ordförande, Ehrenborg, Ingeström, J ans— son, Johansson, Pettersson och Wohlin.

ål.

Justerades skrivelse till herr statsrådet och chefen för kungl. justitiede— partementet i anledning av kommissionens förslag till lag angående förläng- ning av Vissa arrendeavtal. (Se registratur.)

Härvid yttrade herr ordföranden följande: »Uti 2 & har bestämts, att lagen ej skall omfatta arrenden om mer än 25 hektar odlad jord. Denna gräns grundar sig på den av jordkommis— sionen vunna uppfattningen, att en social arrendelag och friköpningslag åtminstone tills vidare endast böra omfatta de mindre arrendejordbruken, under det att aifärsarrendena skola undantagas. För min del förefaller det dock framdeles även böra övervägas, huruvida ej lämpligen alla arrenden av varaktig beskaffenhet, oavsett storleken, böra få friköpas och således på detta sätt de under alla förhållanden allt för stora jordagodsen kunna uppdelas. 'Till en sådan bestämmelse skulle jag för min del möjligen redan nu kunna vilja medverka. Det synes mig dock för sakens framfärd vara rådligast, att icke allt för mycket överlasta den med spörsmål utan hålla sig till det, som nu till en början är mest angeläget och således även kan samla mest eljest stridiga meningar. Att för närvarande gå blott ett stycke till före- nämnda mål och höja maximigränsen exempelvis till 40 hektar, synes mig icke vara motiverat varken av principiella eller praktiska skäl.

Hitintills har ej uppmärksammats, huruvida ej även en minimigräns bör ifrågakomma. Uppdrages emellertid en sådan gräns för den blivande sociala arrendelagens eller arrendeavlösningslagens tillämpning, vinnes inget ändamål med att nu under arrendeförlängningslagen inbegripa även arrendejord- bruk, som under inga förhållanden kunna antagas bliva föremål för dessa lagars omsorg. Det kan möjligen ock möta vissa betänkligheter, att under .arrendeförlängningslagen inbegripa sådana små arrendejordbruk, som i själva verket endast äro att betrakta såsom en förmån uti ett arbetsavtal om in- dustriellt arbete.

Norrlandskommittén hade ingen minimigräns i sin arrendelag utan be- stämde blott, att självständigt jordbruk skulle bliva föremål för lagens skydd. I propositionen till 1907 års riksdag föreslogs åter, att arrendet skulle om- fatta inrösningsjord till en vidd av minst två hektar med rätt för länssty— relsen att medgiva undantag, om sådant arrende icke kunde anses utgöra självständigt jordbruk. I den slutliga lagen av år 1909 bestämdes samman— jämkningsvis med anledning av motion, väckt redan 1907 i första kammaren, en minimiareal av minst fyra hektar inrösningsjord samt medgavs dessutom en rätt för länsstyrelsen att tillåta undantag i angiven riktning även från denna bestämmelse.

Uti betänkandet angående verkningarna av de norrländska vanhävds- och arrendelagarna, avgivet av Nils Wihlborg och Olof Nilsson, underkastas for— muleringen av norrländska arrendelagens minimiareal en skarp kritik såsom det synes mig på goda skäl.

Det framhålles att begreppet inrösningsjord såsom enligt 60 % skiftesstadgan omfattande icke blott åker och äng utan även all slags odlingsmark, som kan med den övriga inrösningsjorden lämpligen ingå i skifte, innefattar ett synner- ligen otydligt begrepp, som möter många svårigheter att i förevarande fall till-

n'dii-a._h

• Sida 209
•  Original

lämpa. Norrlandslagens arealbegränsning har dessutom lett till att 40 procent av bolagens och skogsspekulanternas utarrenderade jordbruksfastigheter blivit undan- dragna lagens tillämpning. Norrlandskommittén inlät sig icke heller på någon arealbegränsning. Med självständigt jordbruk menar kommittén, att »fastigheten var så pass stor att den lämpade sig att besättas med särskild åbo samt att dess jordbruk kunde bereda åbon och hans familj deras huvudsakliga utkomst». En- ligt en annan definition borde enligt kommitténs uppfattning lagen populärt talat vara tillämplig på »de gamla bondgårdarna. med egen jordbruksekonomi». Be— tänkandet är enigt med norrlandskommittén därom, att arealen av den jord, som omfattas av arrendeavtalen, bör alldeles lämnas å sido. Däremot finner betän- kandet även uttrycket självständigt jordbruk vara. synnerligen obestämt. Det utesluter också utan fog de mindre jordbruken, som väl behöva skyddas ännu mer än de större. Det avgörande bör därför enligt betänkandet vara uteslutande det ändamål, vartill den arrenderade jorden är avsedd att användas av arren- datorn. Ar ändamålet med arrendeupplåtelsen »idkande av jordbruk», böra lagens bestämmelser komma i tillämpning, oavsett om upplåtelsen avser ett större eller mindre område. Har åter upplåtelsen skett för annat ändamål än idkande av jordbruk, finnes ingen anledning att å avtalet tillämpa arrendelagens mot jord— ägaren stränga bestämmelser.

Mot en sådan avfattning av lagen kunna säkerligen också göras åtskilliga erinringar icke minst i fråga om dess tydlighet och äventyr. Jordkommis— sionen har också funnit sig nödsakad att i en blivande social arrendelag upptaga även en minimiareal. Beslutet är ännu icke definitivt fastslaget men majoriteten har hitintills förenat sig om den provisoriska bestämmelsen, att minimiarealen skall vara fyra hektar inrösningsjord eller ock två hektar odlad jord. -

Det är möjligt, att med det sista tillägget de 40 procenten av de arrende— jordbruk, som i Norrland undandragas den norrländska arrendelagen, bliva i någon mån minskade. Med stor sannolikhet avhjälpes däremot icke det anmärkta missförhållandet i tillräcklig omfattning i all synnerhet icke på. de forna bondgårdarna med självständig jordbruksekonomi uti lappmarkerna och Norrbotten. Jordbruket är där mångenstädes ännu till omfånget mycket litet utvecklat. Man reder sig med att utöver vad den lilla åkern och till- äventyrs närbelägen äng avkasta, skörda foder på starrängar och slåtter- myrar samt begagnar såsom tillskott till foderförrådet även lövtäkt. Det är också ovisst att veta vad här — liksom för övrigt även i andra trakter — ”arrendet omfattar'. Det kan gå under ett även mycket lågt minimum, under det arrendatorn med tyst samtycke av jordägaren på angivet sätt skaffar sig fodertillgång på utanför liggande områden. Kronan skänkte i alla fall en myckenhet skog till detta jordbruk, som tillika är fastighetens huvudgård. Skogen har ingen rätt att omintetgöra dessa avsikter utan på den måste fortfarande vila den ofrånkomliga skyldigheten att av sitt över— flöd fortfarande bygga åtminstone husen på detta gamla nybyggare- och bondehemman.

En sänkning av majoritetens arealbestämmelse synes mig därför vara ovillkorligen påkallad. Detta är dessutom motiverat därav, att den provi- soriska lagen bör enligt sakens natur tämligen rundligt hålla möjligheterna öppna, helst detta utan någon väsentlig olägenhet bör kunna ske. Uti före- nämnda betänkande anmärkes, att en sänkning av arealgränsen i förening med ett utbyte av begreppet inrösningsjord mot de mera distinkta begreppen åker och äng (inägojord) vore en förbättring, ehuru enligt betänkandet så- som ovan sagts visserligen icke tillräcklig. Jordkommissionm. V]. 14

• Sida 210
•  Original

På grund av vad sålunda anförts får jag föreslå, att en minimiareal införes åtminstone idenna provisoriska lag samt att såsom gräns sättes, att arrende- bruket skall omfatta minst två hektar odlad jord samt ängs- och hagmark.»

Härefter anförde herr Ehrenborg: »Jag anser att några omständigheter ej förekommit, som bort föranleda kommissionen att frångå sitt den 19 okto- ber 1922 fattade beslut att ej för sin egen del taga något särskilt initiativ i nu föreliggande fråga.» Häruti instämde herr Jansson.

Herr Wohlin anförde följande: »Erfarenheterna hava under de gångna åren visat, att avhysningar av nyttjanderättshavare till jord, tillhörig aktiebolag, i åtskilliga fall ägt rum imellersta Sverige, att arrendegårdar under bolag utsatts för ur jordbruks— synpunkt olämpliga ägostyckningar samt att arrendetiderna ofta förkortats till allenast ett år, vilket bidragit till att göra sådana nyttjanderättsha-vares rättsliga ställning osäker. Med hänsyn härtill och då jag, bland annat, har för avsikt att föreslå utarbetandet av en arrendelagstiftning i huvudsaklig överensstämmelse med den så kallade norrländska arrendelagen samt gällande för jord över Viss minimigräns inom de delar av riket, där nämnda arrende- lag icke gäller, tillhörig aktiebolag eller förening för ekonomisk verksamhet eller enskild person, vilken icke är mantalsskriven å fastigheten eller å fastighet, som är i sambruk med densamma, med fastställande jämväl av viss maximigräns för sådana arrenden, anser jag önskvärt att de nyttjande— rättshavare, som framdeles enligt min uppfattning böra tryggas i sin ställ- ning genom en dylik arrendelagstiftning, i avvaktan på att en sådan kom— mer till genomförande skyddas genom en provisorisk förlängning av nu gällande arrendeavtal. Vad angår arrendatorer under fideikommissegen— domar är jag icke nu i tillfälle ingå på de åtgärder, som enligt min upp fattning framdeles böra vidtagas för att bereda sådana en tryggare ställning, men då fall av ettåriga arrenden även här äro ofta förekommande samt avhysningsförsök jämväl här förekommit, synes mig riktigt att även sådana arrendatorer inbegripas under arrendeförlängningslagen. Jag förordar för den skull, att jordkommissionen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om framläggande för riksdagen av en arrendeförlängningslag, gällande för fem år framåt från lämplig tidpunkt innevarande år och konstruerad i huvud— saklig överensstämmelse med Kungl. Maj:ts proposition nr 397 till 1920 års riksdag, likväl med följande viktigare ändringar, nämligen dels att i 1 9, första stycket, efter orden 'hemman, som lyder under huvudgård” insättes orden ,där huvudgården äges av bolag eller ekonomisk förening eller inne— haves såsom fideikommissegendom', dels att den i 2 $, andra stycket, isagda proposition angivna arealgränsen sättes vid 40 hektar, dels att 12 & erhåller sådant tillägg, som förordades i den av herrar Tjällgren och Nilsson iVib- berbo vid andra lagutskottets utlåtande nr 12 vid 1922 års riksdag fogade reservationen, dels slutligen, för åvägabringande av lämplig överensstäm- melse med den av mig för bolagsarrendatorer m. fl. tänkta arrendelagstift- ningen, att arrendeförlängningslagen icke måtte komma at: gälla för ut— arrenderade fastigheter, där arrendet omfattar odlad jord samt ängs— och hagmark till en vidd av minst två hektar.»

Herr Ingeström instämde i huvudsak i det av herr lVohlin avgivna sär— skilda yttrandet. Dock yrkade han, att den i2 å omförmälda maximi— gränsen, i likhet med vad kommissionen föreslagit, måtte sättas till 25) hektar. Den av herr Wohlin föreslagna utökningen av maximiarealen tilll 40 hektar innebure nämligen enligt herr Ingeströms förmenande ett alltför: starkt ekonomiskt ingrepp i den enskilda jordägarens dispositionsrätt.

• Sida 211
•  Original

I. Den sociala arrendelagstiftningen i Finland.

Antalet brukare av legd jord är i Finland mycket betydande. Enligt den statistik, som år 1912 i Finland insamlades angående torp, landbolägenheter och backstuguområden utgjofde nämligen antalet sådana legoområden sam— manlagt 151 926, varav 56 636 voro torp och landbolägenheter. Av själv- ständiga jordbruk funnos år 1910 däremot endast 125 172.1

Frågan om ordnandet av legoförhållandena har på den grund i Finland erhållit en vittgående social betydelse och en högst väsentlig del av lag— stiftningsarbetet i Finland under de senaste årtiondena har nedlagts på ord— nandet av landets legoförhållanden.

Intill för några årtionden tillbaka innehöllo stadgandena om lega ijord— och byggningabalkarna av 1734 års lag, liksom förhållandet var i Sverige, det huvudsakligaste av gällande rätt i ämnet. Dessa stadganden, som äro avfattade med hänsyn till lega av hel jordlägenhet, som upplåtes för be— drivande av lantbruk, tillämpades i saknad av andra stadganden, jämväl vid lega av torp och annan lägenhetsdel.

Behovet av mera detaljerade och exakta bestämmelser för ordnandet av rättsförhållandena mellan legogivarna och legotagarna, när det gällde torp och liknande lägenheter, blev emellertid så småningom alltmer framträdande. Den möjlighet, som 1734 års lag lämnade öppen för de båda kontrahen— terna, att genom ömsesidig överenskommelse reglera rättsförhållandena, i den mån lagen ej uppställde några regler, ansågs nämligen icke föreligga i förhållandet mellan jordägaren och den honom ekonomiskt underlägsne tor- paren. Åtskilliga förordningar hade visserligen under årens lopp tillkom- mit i och för lagstiftningens utvidgande och kompletterande såsom exempel— vis förordningen den 10 november 1892 med vissa stadganden rörande lega av jord på landet. Dessa förordningar avsågo dock icke ett fullständigt ordnande av legoförhållandena. 1892 års förordning upptog sålunda, endast delvis något förändrade, vissa tidigare stadganden särskilt rörande uppgö— rande av legoavtal. Under behandlingen vid 1891 års lantdag av förslaget till sagda förordning, framhöllo ständerna därför att jordlegolagstiftningen påkallade en genomgripande revision i syfte att rättsförhållandena mellan legogivare och legotagare blevo närmare ordnade. Ständerna anhöllo därför att efter utredning genom en för ändamålet tillsatt kommitté förslag till fullständig lag om lega av jord på landet måtte föreläggas ständerna. År 1898 nedsattes även för berörda uppdrag en kommitté, vilken 1897 avgav betänkande i ämnet. På grundvalen av det i betänkandet ingående för- slaget framlades vid lantdagen 1900 en proposition med förslag till lag om lega av torp och därmed likställd nyttjanderätt till jord på landet. Avsik- ten med detta förslag angavs i propositionen vara att utan att kränka jord- ägarens rättmätiga intressen i fråga om förfogandet över sin jord bereda torparna tryggad nyttjanderätt och möjlighet att vid legoavtalets upphörande undfå ersättning för sådana nedlagda kostnader, för Vilka torparen ej hun- nit gottgöra sig genom ökad avkastning under legotiden. Detta lagförslag inskränkte sig till sådana torp, i vilkas lega dagsverksskyldighet ingick. Vederbörande lantdagsutskott ansåg emellertid att lagen borde utsträckas att

1 Till jämförelse må nämnas att vid motsvarande tid funnos i Sverige 359 871 självstän- diga brukningsdclar samt 53 005 torp.

Historik.

• Sida 212
•  Original

gälla även lega av annan jord på landet, som för bedrivande av jordbruk upplåtes, och utförde på den grund en genomgripande omarbetning av det framlagda förslaget. Utskottets förslag antogs av lantdagen varefter den 19 juni 1902 utfärdades lag om lega av jord på landet. .

Den sålunda tillkomna allmänna arrendelagen förbättrade givetvis lego- tagarnas ställning och de sociala krav, som därigenom i viss utsträckning tillmötesgingos inneburo ett betydande framsteg i utvecklingen. Det visade sig dock snart att lagen var behäftad med åtskilliga brister och att flera av dess bestämmelser i praktiken voro illusoriska. Särskilt anmärktes mot 1902 års arrendelag: »1) att den icke i erforderlig grad gynnade långvariga lego— kontrakt, 2) att brukaren icke vid legoförhållandets uppgörande erhölle till— räcklig ersättning för den förbättring, som legoföremålet genom hans därå nedlagda kostnader och arbete vunnit, 3) att såsom omständigheter, vilka för- anledde legokontraktets förverkande upptagits åtskilliga handlingaråbruka- rens sida, vilka icke hade direkt samband med legoförhållandet, 4) samt att i följd av den ståndpunkt, lagen i dessa och särskilda andra avseenden in- tagit, brukarens ställning gjorts överhövan beroende av legogivaren.»

I anledning härav uppdrogs 1906 åt en särskild kommitté (agrarkommit- tén) att utarbeta förslag till åtgärder till förbättrandet av den obesuttne. lant- befolkningens förhållanden. I sitt betänkande föreslog kommittén bl. a., att 1902 års lag skulle ersättas med ny lagstiftning i ämnet.

På grundval härav utarbetades ett förslag till förordning angående lega av jord på landet, vilket förslag överlämnades såsom regeringsproposition till senare lantdagen 1918.

De missförhållanden man genom nämnda förslag ville avhjälpa berörde huvudsakligen torpare och med dem likställda landbönder ävensom s. k. back- stugusittare, men förslaget omfattade dock i likhet med 1902 års lag jord— legorätten på landet i sin helhet.

Författningsförslaget blev icke av lantdagen i oförändrat skick godkänt, utan antog lantdagen för sin del ett förslag till förordning, som endast be— rörde lega av torp, landbolägenheter och backstuguområden. Sedan sist- nämnda förslag vunnit vederbörlig sanktion, utfärdades den 12 mars 1909 förordning om lega ao torp, landbolägenhet och backstuguomrdde, vilken förordning trädde i kraft genast efter utfärdandet.

Sagda förordning äger fortfarande giltighet. På ett stort antal punkter har den emellertid undergått en ganska betydande revision genom en den 13 maj 1919 utfärdad lag angående ändring av vissa paragrafer ?? förord— ningen om lega av torp, landbolägenhet och backstuguområde den 12 mars 1909. Den av 1917 års andra lantdag antagna lagen angående inlösen av legoområden, vilken lag utfärdades den 15 oktober 1918, påkallade nämligen en del förändringar i 1919 års förordning. Förslag till dessa förändringar hade framlagts i den s. k. jordlegokommitténs betänkande år 1914 i sam- band med ett förslag till åtgärder för att ombilda torp och landbolägenheter till självständiga av brukarna med äganderätt innehavda lägenheter. Sedan lagförslaget angående inlösen av legoområden, som nämnt, antagits av 1917 års andra lantdag, framlade regeringen därför, i huvudsak följande lego— kommitténs förslag, vid 1918 års lantdag en proposition med förslag till lag angående ändring av vissa paragrafer i 1909 års förordning. Sedan denna lag godkänts av lantdagen utfärdades lagen, som förut sagts, den 13 maj 1919.

I Finland finnas sålunda sedan 1909 tvenne skilda författningar, avsedda att ordna rättsförhållandet mellan legogivaren och legotagaren, nämligen

• Sida 213
•  Original

dels 1902 års lag om lega av jord på landet och dels 19094års förordning om lega av torp, landbolägenhet och backstuguområde jämte 1919 års lag med ändring av vissa paragrafer i denna förordning.

Den förstnämnda lagen, vilken till sina huvuddrag överensstämmer med vår allmänna arrendelag av år 1907, gäller vid arrende av en självständig lägenhet, d. V. s. sådan i mantal satt, för jordbruk avsedd lägenhet eller del därav, som med hänsyn till förvaltningen icke lyder under någon hu— vudgård.

Förordningen av år 1909, vilken förordning kan sägas utgöra Finlands sociala arrendelag, skall däremot tillämpas vid lega av torp, landbolägenhet och backstuguområde.

Med torp förstås enligt nämnda förordning visst område av jordlägenhet, som på lega upplåtes för bedrivande av jordbruk och är för sådant ända— mål bebyggt eller avsett att bebyggas. Sistnämnda omständighet avser att skilja sådant legoområde från ängslott eller annan dylik jord, som är på lega upplåten för bedrivande av jordbruk, men som ej är för sådant ända- mål bebyggd och på vilken i fråga om ingånget legoavtal bestämmelserna i denna förordning icke skola tillämpas.

Med landbolägenhet förstås sådan för jordbruk avsedd i mantal satt lägen- het, som med hänsyn till förvaltningen underlyder någon huvudgård.

Då förordningens bestämmelser icke avser lega av självständigt förvaltad lägenhet, faller sålunda exempelvis i regel icke lega av hemman, som till- hör trävarubolag eller enskild idkare av trävarurörelse under förordningen. Under frågans behandling i lantdagen föreslogo visserligen åtskilliga social— demokratiska representanter att i förordningen skulle intagas bestämmelse, varigenom även legotagare å dylika hemman, såvitt de med avseende å sin ekonomiska ställning vore att likställa med torpare-och landbönder, skulle komma under skyddet av den nya lagstiftningen. Detta förslag vann emel- lertid ej lantdagens bifall.

Såsom backstuguområde avses enligt förordningen jordstycke, vilket på lega upplåtes till bostadstomt åt sådan person eller familj, som hör till jord— bruks- eller industriarbetarbefolkningen eller är med denna i ekonomiskt avseende likställd.

En redogörelse för huvudbestämmelserna i 1909 års förordning angående lega av nu nämnda olika slags lägenheter skall med iakttagande av de ge- nom 1919 års lag vidtagna förändringarna lämnas här nedan.

Först torde då böra anmärkas att i fråga om alla sådana omständigheter, angående vilka lagen giver föreskrifter, är avtalsfrihet utesluten. Avtals— friheten i övriga avseenden är inskränkt genom den funktion lagen inrym- mer den s. k. legonämnden, sammansatt, på sätt längre fram närmare skall redogöras för, av representanter för såväl jordägarna som brukarna. Å lego- nämnden ankommer sålunda bl.a. att pröva giltigheten av legoavtal. Sådant avtal skall nämligen för att bliva gällande underställas legonämndens pröv— ning. Finnes kontraktet vara lagligen upprättat och legovillkoren ej för brukaren obilliga, fastställer nämnden kontraktet. Däremot äger icke nämn- den att mot kontrahentens Vilja skrida till ändring av kontraktet. Utebli— ver fastställelse förfaller legoavtalet tillsvidare. Eventuell ändring av kon— traktet under legotiden skall jämväl fastställas av legonämnden.

Legoavtal skall upprättas skriftligen och skall i detta alltid upptagas, jämte vissa andra bestämningar, legotiden samt legovederlagets belopp. In- nehåcller avtalet andra villkor, skola ock de, för att gälla, införas i kon- trak et.

Arrende- lagarnas olika till- lämpnings- områden .

Lagen är av tvingande natur.

Avtalets form.

• Sida 214
•  Original

Legotiden. Avtalet skall gälla viss tid, högst etthundra och minst tjugufem år. I fråga om nybyggestorp och landbolägenhet får dock icke tillämpas kortare tid än femtio år. Åstundar landbonde kortare tid än femtio år, kan lego- nämnden, om viktiga skäl i särskilda fall det påkalla, tillåta kortare tid, dock ej under tjugufem år. Brukaren tillkommer emellertid rätt att i av- talet förbehålla sig att få uppsäga legoavtalet. Skulle legokontraktet sakna bestämning om legotiden, skall avtalet beträffande torp och backstuguområde gälla i tjugufem år samt beträffande landbolägenhet i femtio år. Livstids— lega medgiver lagen icke. I vissa fall, som i det följande skall nämnas, kan legoavtal förnyas för tid, vid vars bestämmande lagens allmänna regler om legotid icke skola tillämpas.

Vid legotidens utgång upphör avtalet utan uppsägning. Skulle emeller— tid, efter det legostämman utlupit, brukaren kvarstanna sex månader utan att legogivaren anmodar honom avflytta, skall det tidigare kontraktet anses förlängt på tio år.

Lagan. Legovederlaget skall vara utsatt i penningar. Tillika föreskrives att i legokontraktet skall upptagas hela det vederlag, som brukaren för honom tillagda förmåner verkligen skall utgöra. Under legotidens förlopp får det årliga legovederlaget ånyo bestämmas, endast i det fall legotiden överstiger tjugufem år. I sådant fall är tillåtet, att i legokontraktet överenskomma därom att legan kan, sedan tjugufem år från dess föregående bestämmande förflutit, ånyo bestämmas. Kunna parterna då icke förena sig om den nya legans storlek, bestämmer legonämnden i denna fråga.

Ehuru, som nämnt, lega i kontraktet skall till hela sitt belopp vara utsatt i penningar, är det likväl parterna medgivet att i kontraktet intaga sådan bestämning att legan för kortare eller längre tid, i sin helhet eller delvis, skall enligt å orten gångbart pris utgöras i naturaalster eller dagsverken. Skulle sakägarna hava olika mening beträffande det pris, som skall anses vara det å orten gångbara, bestämmes detta av legonämnden för en tid av fem år 1 sänder. Avtal om att större eller mindre del av den i penningar bestämda legan får utgöras i naturaalster eller dagsverken, utgör emellertid ej hinder för någon av parterna att när som helst under legotiden övergå till penninglega. Sakägare, som önskar begagna sig av denna honom i lagen medgivna rätt, skall emellertid i viss ordning för motparten härom göra anmälan. '

Legoom- Brukaren är skyldig att väl hävda legoområdets ägor. Sådant bruknings-

l'åfiets sätt, som leder till jordens utarmande skall anses såsom vanhävd. Därest ny"”"de' ej annat i avtalet överenskommits, är det sålunda enligt vad nu sagts, brukaren obetaget att från lägenheten avyttra kreatursfoder, dock blott under förutsättning att odlingarnas Växtkraft det oaktat behörigen upprätt— hålles. Något ovillkorligt förbud för brukare att från legoområdet bortföra gödsel föreligger ej heller. Verkställande av odlingsförbättringar får i lego- avtalet icke förbjudas.

Skogen å legoområdet har brukaren, där ej annorlunda överenskommits, rätt att nyttja till husbehov. Brukaren är emellertid skyldig ställa sig till efterrättelse skogshushållningsplan, som under legotiden införes å lägenheten.

Brukaren äger rätt till jakt å legoområdet, ävensom fiske i vatten, som hör till legoområdet, såvida icke i avtalet annorlunda bestämts.

Byggnads- Brukare av torp eller landbolägenhet är skyldig att väl värda och underhålla 0011 under- de å legoområdet befintliga, legogivaren tillhöriga byggnader, som äro för

hmmm" legoområdets bruk nödiga, så att de icke genom uraktlåtenhet därutinnan

di heterna .. .. .. . . .. . .. . .. avghusem forsamras. Dar ej annorlunda 1 legoavtalet overenskommits, ar jordägaren

• Sida 215
•  Original

emellertid skyldig att inom lägenhetens eller huvudgårdens område anvisa eller dit anskaffa nödigt virke och annat naturligt byggnadsmaterial. Övrigt material skall brukaren själv anskaffa och bekosta.

Har för jordbruket nödig byggnad av ålder förfallit och vid syn ånyo förklarats oduglig, åligger det, där ej annat avtalats, brukaren att själv ånyo uppföra byggnaden. Legogivaren är därvid skyldig att, på sätt ovan om underhållet sagts, anvisa eller anskaffa nödigt virke och annat naturligt byggnadsmaterial, övrigt material bekostas av brukaren själv. Ånyoupp— förandet skall verkställas enligt av bägge sakägarna godkänd plan. Kunna dessa icke enas, skall saken avgöras av legonämnden.

Brukaren är även berättigad att, där lägenhetens tillgång till skog det medgiver, verkställa sådan nybyggnad, som till följd av förändrat bruk- ningssätt, vilket allmänt kommit till användning å orten, eller utvidgning av odlingarna å legoområdet befinnes oundgänglig.

Åsidosätter jordägaren vad honom åligger i härovan nämnda avseenden beträffande byggnadernas underhåll eller nybyggnad, är brukaren berättigad att på jordägarens bekostnad anskaffa det nödiga. materialet och utföra byggnadsarbetet eller ock att uppsäga legoavtalet. Brukaren äger jämväl rätt till skadestånd.

Försummar å andra sidan brukaren sina skyldigheter beträffande jord och byggnader, skall han vid legoförhållandets upphörande ersätta skadan enligt syn. J ordägaren kan emellertid låta förrätta syn jämväl under lego- tiden och är brukaren då pliktig att inom tid, som vid synen bestämmes, avhjälpa bristerna, vid äventyr att legogivaren utför arbetet på brukarens bekostnad.

Under iakttagande av bestämmelserna om jordens hävd och byggnadernas underhåll m. m. är brukaren, därest i legoavtalet ej annorlunda överens— kommits, berättigad att till sin nytta använda legoområdet honom bäst synes. Dock må ej brukaren legogivaren till skada eller men nyttja lego- området till annat ändamål än vid avtalets ingående avsetts.

I fråga om jordförbättringar och andra förbättringar föreskrives, att brukare av torp eller landbolägenhet, som förbättrat legoföremålet i avseende å jord eller sådana byggnader och övriga anläggningar, vilka äro för jord- bruket nödiga, är'berättigad att vid legoförhållandets slut enligt syn undfå ersättning av legogivaren för den ökning i värde, som legoföremålet genom dessa förbättringar vunnit, dock ej mera än den kostnad, som vid legotidens slut eller då legoförhållandet eljest upphör, vore av nöden för arbetets utförande.

Dessa föreskrifter gälla även i fråga om ersättning för förbättringar, som brukare av backstuguområde utfört i avseende å legoområdets hävd. Vad åter beträffar byggnaderna å backstuguområde, vilka tillhöra brukaren, är legogivaren pliktig att vid legoförhållandets upphörande tillösa sig bygg— naderna efter det Värde, de då hava, dock att ersättningen eller lösen ej får beräknas till högre belopp än det pris, vartill å orten vanlig bostad jämte nödiga uthus kan uppskattas för en familj, som hör till jordbruks- eller industriarbetarebefolkningen eller är med denna i ekonomiskt avseende likställd.

Därest någon med jordägarens medgivande i arrenderingssyfte begynt odla denne tillhörig jord eller dårå uppföra byggnad och jordägaren icke sedermera går in på sådana legovillkor, som i stadgad ordning kunna fast- ställas, är brukaren vid områdets avträdande berättigad att av jordägaren erhålla ersättning efter samma bestämmelser som förut anförts.

J ordlö r- bättring” och andra

törh ätt—'

ringar.

• Sida 216
•  Original

Lego- nämnden.

Legogivaren kan bliva fri från utgivande av ersättning för förbättringar, om han vid legotidens utgång erbjuder sig att förlänga legoavtalet. Sådan förlängning av legotiden skall erbjudas på oförändrade villkor och för så lång tid, som i betraktande av förbättringarnas värde prövas skälig. Kunna sakägarna ej enas om tiden för förlängningen, ankommer det på legonämnden att avgöra, huruvida den av legogivaren erbjudna tiden bör anses tillräcklig. Är detta enligt nämndens uppfattning fallet, kan brukaren ej vägra god- känna förlängningen, om han ej vill gå miste om att erhålla gottgörelse för förbättringarna. Finner legonämnden äter den föreslagna nya legotiden för kort för att brukaren genom kontraktets förlängning skall anses ersatt för de utförda förbättringarna och går legogivaren ej in på förlängning för så lång tid, som legonämnden finner skälig, kommer förnyelse av avtalet ej till stånd, till följd varav legogivaren nödgas utbetala ersättning för förbättringarna.

I förevarande fall kan alltså legotiden understiga tjugufem år, som i regel är den kortaste tid, för vilken legoavtal få ingås.

Legogivaren kan emellertid blott en gång genomdriva att brukarens an- språk på ersättning för förbättringar oberoende av dennes samtycke kvittas mot förlängning av legoavtalet. För de förbättringar, som utföras under den förlängda legotiden, är brukaren alltid berättigad att fordra ersättning i penningar.

Brukaren är ej berättigad att för egna hus, dem legogivaren är skyldig ersätta, fordra gottgörelse så länge legoförfarandet vare sig på grund av det ursprungliga legoavtalet eller avtal, som en eller flera gånger blivit förnyat, av honom innehaves. Vill legogivaren efter legotidens utgång icke förnya legoavtalet på sådana villkor, som av legonämnden godkännes, har han att då erlägga ersättning för byggnaderna efter deras dåvarande värde.

Därest i legokontrakt skulle göras förbehåll om uppsägningsrätt för brukaren, kan därvid även bestämmas att legogivaren, om brukaren be— gagnar sig av sin uppsägningsrätt, skall vara fri från skyldigheten att ersätta av brukaren gjorda förbättringar.

Som redan av det föregående torde framgått, intager legonämnden en synnerligen viktig ställning i fråga om ordnandet av Arättsförhållandena mellan legogivare och legotagare enligt 1909 års förordning. Legonämnd skall finnas inom varje kommun. Vid behov av mer än en legonämnd, kan kommun delas i flera legonämndsdistrikt. Nämnden utgöres av tre eller fyra medlemmar valda till lika stort antal av legogivaren och lego- tagarna inom kommunen, samt av ordförande och vid förfall för denne av vice ordförande, vilka båda utses av de valda medlemmarna eller vid lika röstetal av häradsrätten. _

Några av legonämndens viktigaste uppgifter hava redan i (et föregående berörts.

Nämndens huvuduppgifter äro:

a) att pröva och fastställa legokontrakt,

b) att pröva, huruvida landbonde må kunna medgivas kortare arrendetid än femtio år,

0) att vid oenighet mellan parterna avgöra vad som Sktll anses som gångbart pris å dagsverke eller naturaalster,

(1) att i sista hand pröva säkerhet, som legogivare ställt för brukare till— kommande ersättningsbelopp för verkställda förbättringar eller säkerhet, sam brukare i vissa fall har att giva upplåtaren,

e) att i egenskap av synenämnd förrätta alla de syner, som (unna ålega—

• Sida 217
•  Original

område ifrågakomma, såvida icke sakägare påyrkar tillsättande av särskild synenämnd, samt

f) att i egenskap av förlikningsnämnd medla i från legoförhållandet här- flytande tvister mellan legogivare och brukare.

I legonämnds sammanträde höra av legogivare och brukare utsedda leda— möter städse deltaga till lika antal, och avgöres vid behov genom lottning, vilken ledamot bör utträda.

Ändring i legonämnds beslut sökes hos häradsrätten. I de under punkt d) här ovan nämnda fall får ändring i legonämnds beslut dock icke sökas.

Från legoförhållandet härflytande tvistemål mellan legogivare och brukare får ej av häradsrätten upptagas till behandling, om icke käranden visar att saken därförinnan för förlikning varit före i legonämnden eller i följd av någondera partens utevaro icke kunnat därstädes handläggas.

Hovrätt utgör i legomål högsta instans. Icke all lega av torp, landbolägenhet och backstuguområde är underkastad Fån-las- 1909 års lagstiftning. Undantagna äro torp och backstuguområden å krono- ”gång:? hemman, militie-, civilstatens och prästerskapets boställen ävensom å städernas år; magm' avhysta jord likasom ock torp, backstuguområden och landbolägenheter å stad tillhörig, men icke under staden avhyst jord. Anledningen till att städerna tillhörig jord undantogs från förordningens tillämplighetsområde var den, att frågan om dispositionen av sådan jord ansågs böra ordnas genom särskild lagstiftning. Slutligen skall förordningen icke heller tillämpas å lega av sådana lägenhetsdelar eller jordområden, som statsverket eller kommun förvärvat för delning mellan den obesuttna befolkningen. Författningens tillämpning å sådana fall ansågs nämligen kunna lända till hinder för dylika företags rationella genomförande.

1909 års förordning tillerkändes i många avseenden tillbakaverkande kraft. Lagstift- Sålunda skulle legoavtal, som tillkommit före lagens utfärdande, om 233222: brukaren därtill samtyckte, anses förlängt utöver den avtalade tiden med aktiv mm,, så lång tid att avtalet komme att gälla minst i sju år från den dag för- ordningen trädde i kraft d. v. s. till och med den 13 mars 1916. Anled- ningen till att samtliga avtal om torp, landbolägenheter och backstuguom— råden på så sätt kommo att gälla åtminstone t. o. m. nu sagda tidpunkt, var att man avsåg att skapa en mellantid, som kunde underlätta legoför— hållandenas ordnande i enlighet med den nya lagstiftningen och som där- jämte gåve möjlighet att skrida till nödiga nya åtgärder för tryggande och _ förbättrande av brukarnas ställning. Dessa nya åtgärder skulle gå ut på

en frilösning av vissa legobruk med åtföljande skapande av en självägande

befolkning.

I fråga om brukares rätt till ersättning för förbättringar erhöll 1909 års förordning vidare i anmärkningsvärd utsträckning tillbakaverkande kraft. De nya föreskrifterna angående ersättning skola sålunda tillämpas även å äldre legoavtal, med den inskränkning likväl att ersättning utöver vad i äldre lag är stadgat utgår blott för förbättring, som verkställts efter 1909 års förordnings utfärdande, samt att vid ersättningens fastställande skall beaktas, i vad mån legovederlaget skäligen kan anses svara mot de förmåner, brukaren åtnjutit. I avseende å hus, som tillhöra brukaren, stadgas en ännu längre gående ersättningsskyldighet, ity att för dessa, även om de uppförts före lagens ikraftträdande, skall utgivas ersättning enligt de i 1909 års för- ordning fastställda grunder, dock endast ifall legogivaren utan sådana skäl, som grunda sig å en omtänksam fastighetsförvaltning, undandrager sig att förnya legoavtalet.

• Sida 218
•  Original

De nya bestämmelserna om möjligheten av legoavtals förlängning såsom gottgörelse för brukares anspråk på ersättning för förbättringar äro med vissa modifikationer tillämpliga jämväl å äldre legoavtal. Legogivare skall emellertid erbjuda förlängning för minst tjugufem år, vilken tid blott på brukares yrkande kan förkortas. Det är icke heller tillfyllest att anbudet innefattar erbjudande att förnya kontraktet på oförändrade villkor, ity att förlängning kan vinnas blott om legogivare i kontraktet inför sådana änd— ringar, som legonämnden prövar skäligt förelägga honom.

Den nya lagens bestämmelser om rätt för legokontrahent att från dags— verksskyldighet övergå till penningvederlag skola tillämpas även på lego- kontrakt, slutna före lagens tillkomst.

Jämväl lagen den 13 maj 1919 angående ändring av Vissa paragrafer i 1909 års förordning har i några dock mindre väsentliga hänseenden givits tillbakaverkande kraft å legoförhållanden, som uppkommit före förstnämnda lags trädande i kraft.

• Sida 219
•  Original

ll. Avlösning av arrendejordbruk m. 111.

A. Principutlåtande om avlösning av vissa arrendejordbruk samt förbättring av ofullständiga jordbruk.

Enligt .sin instruktion har jordkommissionen fått sig uttryckligen föro- lagt såsom en speciell uppgift att verkställa utredning »huruvida och i vad mån tvångsavlösning av jord för tillgodoseende av jordbruksända— mål utöver vad för närvarande Vuore stadigat borde på lagstiftningens väg genomföras». Instruktionens motivering i denna del lydde enligt ju- stitieministerns anförande till statsrådsprotokoilet sålunda:

»Jag syftar härmed till en början på det redan av norrlandskommittén upp- tagna spörsmålet om tvångsavlösning såsom medel att skapa nya självständiga jordbruk, där en för långt driven monopolisering av jorden skett eller eljest starka samhälleliga skäl tala för ett dylikt ingripande i den bestående jordför- delningen. Norrlandskommittén framlade i sitt år 1904 avgivna betänkande ett förslag till lag angående vissa åtgärder för beredande åt enskilda jordbrukare i Norrland och Dalarna av lämpliga odlingslägenheter, i vilket lagförslag tvångs- .avlösen ingick som yttersta medel. Förslaget hade avseende å jord, tillhörig bolag, förening eller enskild person, som ej var mantalsskriven å fastigheten. Aven i det sakkunnigbetänkande rörande jordförhållandena i Värmlands län, som ovan nämnts, berördes denna sida av jordfrågan, och de sakkunnigas majoritet hemställde bland annat, att frågan om användningen av legala tvångsmedel för tillgodoseende av jordbruks- och bostadsändamål måtte upptagas till behandling samt lösas till förmån för en sådan rätts ernående i skälig omfattning under lämpliga former och för alla betryggande villkor samt att, för den händelse en dylik lagstiftning inskränktes till vissa delar av riket, Värmlands län måtte i varje fall inbegripas i densamma. Upprepade gånger ha ock i riksdagen fram- ställningar gjorts av enskilda motionärer angående utredningen av detta spörsmål, och vid 1918 års riksdag har andra kammaren för sin del antagit en skrivelse till Kungl. Maj:t av den innebörd, att Kungl. Maj:t ville låta utreda och, iden mån utredningen därtill föranleder, för riksdagen framlägga förslag om ytterligare åtgärder i ändamål att för jordbrukets upprätthållande och utveckling och bru- karnas frigörelse från beroende i erforderliga fall och under för framtiden be- tryggande villkor åstadkomma avlösning av torpares, bolagsarrendatorers och vederlikars jordbruk på enskilda domäner. Uppenbarligen stå dessa frågori mycket nära samband med av mig förut omnämnda spörsmål angående den s. k. norrlandslagstiftningen och dess utsträckning. De så kallade norrlands- och värmlandskommittéernas utlåtanden giva också vid handen, att åtgärder i den riktnirg, varom här är fråga, bilda ett naturligt led i strävandena för upprätt- hållande av en självständig jordbrukarebefolkning. De allmänna förutsättningar

Jordkom— missionens instruk- tion.

• Sida 220
•  Original

Historik.

Lagens plats i systemet.

för tvångsavlösning, som av norrlandskommittén uppställts, nämligen att sådan bör ifrågakomma endast där en för långt driven monopolisering av jorden skett eller eljest starka, samhälleliga skäl tala för ett dylikt ingripande i den be- stående jordfördelningen, finner jag i det hela utgöra en lämplig begränsning för tillämpande av sådan avlösning. I viss utsträckning hava jämväl åtgärder i nu berörda riktning redan kommit till stånd med giltighet för landet i dess helhet. Jag erinrar därvid om, att 1918 års riksdag med anledning av Kungl. Maj:ts- proposition antagit en lag om rätt i vissa fall att inlösa under nyttjanderätt upp- låtet område m. m., varigenom en viss grupp av nyttjanderättshavare tillerkänts lösningsrätt, om än denna rätt genom riksdagens beslut enligt min uppfattning alltför mycket inskränkts till sitt omfång.

Med det anförda har jag icke velat begränsa de sakkunnigas uppdrag till att blott begagna de uppslag, vilka framgått som resultat av hittills verkställda ut— redningar på förevarande område. De sakkunniga böra hava till uppgift att ut— reda, vilka medel över huvud kunna befinnas lämpliga och erforderliga för att bevara jorden i den verkligt jordbruksidkande befolkningens hand, bereda de kategorier av nyttjanderättshavare, som därav äro i behov, större tryggheti deras ställning samt underlätta tillkomsten av nya självständiga odlingslägenheter, där sådant av förhållandena påkallas. Det bör därvid ock ankomma på de sak- kunniga att utreda vilka åtgärder, som kunna befinnas lämpliga för förbättrande av lantarbetarnas ställning, i den mån denna fråga kan anses äga samband med de spörsmål, som i övrigt tillhöra de sakkunnigas bedömande.»

I ett tidigare betänkande har jordkommissionen avgivit yttrande om denna punkt i instruktionen, såvitt avser tvångsavlösning av jord' för bildande av nya jordbruk. Återstår således den begärda utredningen'om tvångsavlösning av bolagsarrendatorers, torpares och vederlilkars jord— bruk på enskilda domäner.

Uti betänkandet om bildande av nya jordbruk har lämnats en över— sikt över expmpriationsinstitu-tets utveckling i Sverige till att omfatta även social expropriation av enskild mark (sid. 74—88). I denna över— sikt ingår även redogörelse för den nu förevarande frågans tidigare be— handling inom nornlandskommi-ttén, torpkommissionen, jondundersök— ningen och riksdagen. Till denna redogörelse anser sig kommissionen således här böra allenast hänvisa.

Avlösning av vissa mindre arrendejordbruk innefattar en viktig ut— byggning av den sociala arrendelagen. En social arrendelag har till uppgift visserligen att trygga en arrendator i besittning av jordbruket till gagn både för det senare och för brukaren och utan skada för jord— ägaren. Den kan dessutom, såsom norrland'iskommittén erinrade, få den uppgiften att främja frivilliga avtal om jordens övergång med själv— ständig rätt till arrendatorn. Detta senare blir i varje fall målet så— som va.-rande den önskvärda slutliga lösningen på den föreliggande frågan.

Emellertid kan det befaras, att denna lösning icke skall kunna på” fri-- villighetens väg uppnås eller icke ske: på ett rättvist och tillfredsstäl-lande sätt. Svaren å jordkommissionens (band V sid. 101—107) frågor äro i'det stora hela samstämmiga härutinnan, att stor obenägenhet råder hos jordägare att avhända sig sina arrendejordbruk över huvud taget. Det kan, såsom erfarenheten visar, likaledes befaras, att dylika jordbruk i Varje fall icke komma att utbrytas i ett bårkraftigt skick. Därför er— fordras en lag, som medger en av staten främjad och kontrollerad lös-

• Sida 221
•  Original

ningsrätt till arrendatorernas förmån. Denna lagstiftning blir slutste— nen i det nu förevarande komplexet av jordlagar.

Vad då först angår omfattningen av de arrendejordbruk, som må få avläsas, ligger det i sakens natur, att just de arrenden, som bliva före- mål för den nämnda arrendelagens skydld, också skola kunna få av-lösas. Föremål för avlösning böra således bliva arrendejordbruk, som ägas av:

1) bolag eller förening för ekonomisk verksamhet; 2) enskild person, Vilken icke är mantalsskriven å fastigheten eller å därmed sambrukad fastighet och uppenbarligen besitter densamma hu— vudsakligen för att tillgodogöra sig skogsavkastningen eller eljest i spe- kulationssyfte; samt

3) annan enskild person eller fideikommiss, där arrendet avse till bu- ;uglgård hörande hemman, hemmansdel, torp eller annan j-ordbrukslägen—

e .

Vidare följer av detta sammanhang med' den sociala arrendelagen, att av dylika arrenden rätten till avlösning icke heller bör, åtminstone tills vidare, i avvaktan på en dylik lagstiftnings verkningar, avse andra arren— den än dem, som omfatta odlad jord, ej överstigande 25 hektar, samt in- rösningsjord till en vidd av minst 4 hektar eller odlad jord till en vidd av minst 2 hektar. ,

En skillnad mellan de båda lagarna synes dock böra iakttagas. Det bör nämligen enligt kommissionens uppfattning i fråga om avlös- ningslagen uttryckligen betonas, att den må omfatta endast sådant jord- bruk, vilket på ett varaktigt sätt varit upplåtet på arrende. Är arrendeupplåtelsen av mera tillfällig natur och kan jordbruket förvän- tas åter bliva i lojalt syfte övertaget av jordägaren själv, saknas den grund, på vilken en avlösning-srätt kan byggas. I lagen måste således detta uttalas. Då emellertid tvist lätt kan uppstå, om ett jordbruk varit på ett varaktigt sätt upplåtet på arrende eller icke, synes av praktiska skäl någon viss minimitid för arrendeupplåtelse böra fastställas till led- ning för avgörandet. Tilllf'redsställande är en sådan godtycklig gräns visserligen icke, men den lär knappast kunna undvaras. Kommissionen föreslår således, att en sådan tid utsattes och att den bestämmes till samma längd som arrendetiden enligt den sociala arrendelagen, eller femton år, under vilken tid arrendebruk för att kunna få avlösas skall i följd innehafts av annan än jordägaren. Att ytterligare bestämma såsom förutsättning en viss tids innehav för den arrendator, som inne- har arrendet och för vars räkning avlösning sålunda skall ske anser kommission-en där-emot inveckla saken onödigtvis med en ny stel regel, som kommer att drabba ojämnt och orättvist. Man må också erinra sig, att lagstiftningen icke är tillkommen allenast för att bereda den sista ar— rendatorn personligen en förmån. Den är framför allt ett led i strävan— det att för framtiden öka de självständiga jordbrukens antal i landet, oavsett vem som kommer att innehava desamma.

Den skiljaktighet med social-a arrendelagen, som sålunda skulle komma att uppstå, är dock säkerligen i stort sett endast av form-ell natur. I själva verket komma die jordbruk, som beröras av den sociala arrende— lagen, att i det närmaste sammanfalla med de jordbruk, vilka falla under avlösningslalg-en.

I överensstämmelse med vad som ifrågasatts i arrendelagen (3 $), bör icke heller förevarande lag äga tillämpning å arrendeavtal, som avslu- tas mellan äkta makar eller mellan skyldemän i rätt upp- eller ned-

Lagens om- fattning.

• Sida 222
•  Original

Huvud- fastig- hetens in— tresse.

Vissa andra jordbruk.

stigande led eller mellan syskon eller mellan ett syskon och det andras avkomling eller mellan dem, av vilka den ena är eller varit giftmed den andres släkting i rätt upp— eller nedstigande led, eller mellan adoptant och adoptivbarn.

Til-1 sist måste undersökas, huruvida och i vad mån modifikationer i denna lösningsrätt böra äga rum med hänsyn till huvudfastighetens in— tresse. ..

Det har då ifrågasatts, att alla sådana arrendebruk borde undantagas, vilkas innehavare ålagts att till huvud—gården utgöra arbetssky-ldighet, vil-ken fortfarande måste anses vara för huvudgården"omistlig eller å:- mjnstone välbehövlig. I denna fråga hänvisar kommissionen till vad därom yttrats und'er kapitlet allmänna synpunkter, som inlett kommis- sionens utlåtande om en social arrendelag. Kommissionen finner således något tillräckligt bärande skäl icke kunna anföras för att beröva en stor mängd mindre jordbruksarrendatorer möjlighet att få tillösa sig jord- bruket av den anledning, att mot deras önskan obligatorisk arbetsskyl- (lighet anses fortfarande behöva upprätthållas i huvudgårdens intresse. Detta behov av arbetskraft bör, såsom kommissionen utvecklat", tillgodo— ses på ett annat ur de olika intressenas synpunkt fördelaktigare sätt.

Något ytterligare hinder, som bör i större eller mindre utsträckning upphäva rätten till avlösning av varaktigt upplåtna arrendejordbruk, syn-es icke för-efinnas. Skulle emellertid i något enstaka fall jordbru- kets avstående uppenbarligen bere-da jordägaren personligen eller hans jordbruk och skogsbruk större olägenhet än som kan anses motsvara nyt— tan för en arrendator eller det allmänna av jordbrukets avlösning, bör en utväg för ett sådant undantagsfall hållas öppen. J ordkommissionen förordar därför, att när särskilda trängande omständigheter därtill för- anleda, må Konungen meddela uppskov med eller befrielse från skyldig— het att avstå jordbruk enligt denna lag. Däremot har kommissionen ej funnit tillräckliga. skäl föreligga att för närvarande genom bestämmelser i lagen eller medelst någon Konungens dispensrätt tillskapa möjligheter för lagens tillämpning redan från början även å jordbruk, som innehål— ler mer än 25 hektar odlad jord eller mind-re än 4 hektar inrösningsjozd eller 2 hektar odlad jord.

En annan fråga är omfånget av marktilldelningen till det avlöste jord- bruket och den hänsyn till huvudfastigheten som därvid kräves. Därom skall längre fram ordvas.

I sammanhang med frågan om lag-ens omfattning har inom kommis— sionen erinrarts, att det gives åtskilliga jordbruk, tillhöriga särskilt bo- lag och enskilda skogsspekulamter, vilka antingen icke alls eller också icke var för sig upplåtas på arrende. men ändock till .sin natur och sitt buulmingssätt väsentligen stå i samma kategori som dem, vilka lagen såsom ovan sägs avser att omhägna.

Ett skede i bolags och skogsspek'ulantcrnas jordbruks väg mot under— gången är nämligen understundom det, att ägaren icke vårdar sig om att ens utarrendera fastigheten utan låter den misskötas alldeles samt uppdrager allenast åt någon person att för ägarens räkning ägna jord— bruket den nödtorftigaste skötsel eller allenast skörda det gräs, som ännu någon tid kan växa utan särskild omvårdnad. Genom norrländska lagstiftningen har för dess område ett sådant tillstånd förmodligen blivit mera ovanligt eller alldeles upphört. Däremot äventyras det fortfarande i de övriga delarna av riket. Man kan dessutom tänka sig, särskilt efter

• Sida 223
•  Original

den norrländska och den nu tillämnade lagstiftningens tillkomst, att bolaget eller spekulanten för att kringgå lagstiftningens avsikt att be- vara jordbruket för ett självständigt jmdbrukarhem låter försvarligt sköta det genom någon rättare eller annan dylik arbetskraft samt på detta sätt undgår icke blott arrendelagen utan även de nu tillämnade stadgand'ena 'om avlösning av arrendejordbruk.

Det förekom-mer vidare, att bolag eller skogsspekulanter samman- slagit flera arrendegårdar till en i synnerhet för att undgå omkostnader för nybyggnader och minska behovet av virke till flera familjers hus— behov ur skogen. I sådana fall förfalla eller borturivas husen å de gamla jordbruken med undantag av åbyggnaderna a ett av dem. Den arrenda— tor, som skall sköta samtliga jordbruk, förmår ofta icke göra det på grund av att i dylika fall det nya jordbruket blir för stort. Hävden blir synnerligen dålig eller också nedlägges vissa delar av de gamla jord— bruken alldeles. Att förekomma en sådan utveckling ligger icke i äga— rens intresse, som köpt dessa gårdar huvudsakligen för dess skogsav— kastning. Norrlandskommittén riktade sig särskilt mot dylika samman- slagningar.

Slutligen förekommer, att bolag saxnnnanslå många inköpta bondgår— dar för att därav bilda ett stort jordbruk, .som skötes med lejda arbe- tare och för vilket uppföres särskilda åbyggnader 1 Nås socken i Da- larna har Stora Kopparbergs Bergslag förfarit så med en stor del av socknens bondgårdar. På andra ställen i Dalarna har en sådan anord— ning skett i något mindre skala. I Lakenestorps by i Värmland har Uddeholms bolag nyligen på enahanda sätt sammanslagit sju arrende- gårdar, vilkas jordbruk sedan gamla tider gått i arv från far till son. Liknande företeelser lära enligt vad ordföranden i Värmlands jord- brukskommission intygat förekomma även annorstädes inom länet. Jor- dens hävd uppehålles i dylika fall. Dock förekommer att sådant jord- bruk d'rives kreaturslöst endast med konstgödning. Däremot nedrivas de gamla husen och den självständiga jordbrukande befolkningen ut- roms.

Det har nu inom kommissionen ifrågasatt-s, att förevarande lag bör bereda möjlighet att även för sådana fall, som ovan sägs, kunna fri- göra sådant jordbruk från dess lydnad under den nuvarande ägaren eller dess sammanföring med andra j-orbruk. Även för sådana fall bör det vara av vikt att söka återställa något av den gamla ordningen, som giver rum för ett större antal självständiga jordbruk och sålunda även till försörjning av flera. jordbrukatref-amiljer.

Kommissionen vill ingalunda förneka, att även en sådan åtgärd kan åtminstone för många fall vara behjärtansvärd. Emellertid resa sig därför ofta särskilda svårigheter. För vissa fall skulle också knappast ett ingripande numera ens vara önskligt. En sådan lagstiftning skulle ock möta ännu större motstånd än den nu ifrågasatta. Kommissionen finner det därför icke tillrådligt att ytterligare inveckla den föreva- rande lagstiftningen med försök till lösning i detta sammanhang även av de ovan antydda problemen.

Beträffande avståendet av den mark, som bör utläggas till avlöst jordbruk bör till en början även här betonas, att utbrytningen sker icke blott för att bereda en fördel för någon viss person utan i all synner- het för att för framtiden skapa nya självständiga jordbruk, som kunna äga bestånd och varaktighet. Norrlandskommittén lade synnerlig vikt

Mark, som -bör utläg- gas till avlöst jordbruk.

• Sida 224
•  Original

för sitt ändamål på denna senare omständighet och sökte därför i sina förslag till såväl ägostyckningslag som expropriain'onslag införa tyd— liga bestämmelser om att de nya jordbruken måste bliva såvitt möjligt utrustade med tillräckliga ägor för att kunna äga bestånd och helst även något utvecldas för att kunna med jordbruket huvudsakligen för-- sörja en familj. En avspegling av denna strävan återfanns uti förslaget till social arrendelag, vilket sökte tillgodose arrendebruket efter ena- handa måttstock. Uti de norrländska ägostycknings— och arrendela- garna har denna synpunkt jämväl varit vägledande, om den än ej lett i allo till lika detaljerade bestämmelser, som av norrlandskommittén före- slogs. I det för närvarande på prövning beroende förslaget om för- slaget till lag om skifte av jord på landet återfinnes också en genom— förd tillämpning av den grundsatsen, att ett jordbruk skall förses med tillbörliga ägor utan hänsyn till vad en säljare eller köpare i strid däremot kunna överenskomma eller å endera sidan önska. Samma grundsats har slutligen kommit till uttryck i förslaget I uti jordkom— missionens betänkanden om bildande av nya jordbruk liksom ock en återspegling därav återfinnes i det nu tillika avlämnade utkastet till en social arrendelag för hela riket.

Till stöd för norrlandsutredningen betonades särskilt, att de gamla bondebruken med självständig jordbruksekonomi borde vid lagstift- ningens ingripande bibehållas och i mån av behov vidgas för att bliva fullt självständiga yrkesjordbruk. Tillfällena därtill finge icke för- .summas. Behovet åter av mindre jordbrukslägenheter, i den mån så- dana kunna försvaras, finge tillgodoses framför allt genom nya upp- odlingar av den svenska jorden, ehuru enligt kommitténs mening även på denna väg bonde eftersträvas bildandet av nya fullt tillräckliga jordbruk.

Enahanda synpunkt, som, på sätt ovan sägs, sålunda tidigare gjort sig gällande, måste givetvis läggas även på den nu förevarande lag— stiftningen.

Jordkommissionen får således uttala sig för: att till jordbruket i huvudsak lägges den inägojord, som brukas till detsamma jämte åby—ggnader, dock att däri ej behöver eller bör ingå slåttermyr eller kärräng, som i anseende till läge eller beskaffenhet är av mindre värde;

att till jordbruket ock skall läggas den åhuvudfastigheten befintliga odlingsmark, som lämpligen kan förenas med densamma och ej bättre behövs för annat jordbruk;

att så stort område skogsmark bör tilldelas, att det redan vid av- lösningen är tillräckligt för jordbrukets husbehovsvirke, dock med' rätt för jordägaren att minska skogsarealen, därest han förklarar sig villig att tillhandahålla jordbruket tillräckligt med virke, intill dess det till- delade skogsområdet kan fylla det nödiga virkesbehovet;

att, därest med hänsyn till ortsförhällandena, jordbrukets bärkraxift eller huvudfastighetens intresse uppenbarligen är lämpligare att med det förenas rätt för all framtid att å tjänlig plats å huvudfastigheteuns behållna skogsmark helt eller delvis taga det erforderliga skogsfångeat, sådan servitutsrätt mä kunna i stället för marktilldelning tilläggas jordbruket;

att skogsfång, som ovan sägs, skall till omfånget noga bestämmas

• Sida 225
•  Original

och jämväl i övrigt föreskrifter meddelas, ägnade att förekomma tvist. om .skogsfångets uttagande;

att såsom i finska lagen stadgas, jordägaren må kunna tillerkännas rätt att inom viss tid avverka grövre timmerträd;

att till jordbruket ock bör läggas bete för de kreatur, som kunna vinterfö-das å detsamma, i den mån sådant bete på grund av ortens för- hållanden anses vara omistligt;

att om ej tillräckligt sådant bete finnes å den till jordbruket lagda marken, bör detta erhålla felande bete genom ytterligare marktilldel- ning från huvudfastigheten eller betesrätt å dennas behållna skogs- mark efter omständigheterna med hänsyn till ortens sed, huvudfastig- äggens intresse och vad som synes .gagneligt och överkomligt för jord—

ket; att, därest jordbruket avskiljas genom hemmansklyvning, bör till detsamma läggas den fiskerätt, som enligt lag bör tillkomma den ult— styckade fastigheten samt att, därest det avlöste. jordbruket före ew— lösningen ägt tillgång till fiske inom huvudfasti-ghetens gränser lig"— gandle vatten, dylik förmån skall tillerkännas jämväl det avlösta jord- bruket;

att, såsom ägt rum i Alträsks statskolonat samt förordats av krono- lägenlietskommissionen i dess betänkande (sid. 179) och kolonisatione— kommittén i dess betänkande (sid. 1.67), den till husbehovsskog avsedda marken ell-er väsentlig del därav bör avsättas till en för flera jordbruk gemensam skogsa-llmänning, där så lämpligen kan ske;

att, därest genom avlösningen en återstående del av huvudfastighe- ten lider synnerligt men, bör i anslutning .till 12 å av allmänna expro— priationslag-en jämväl denna del avlöses, om ägaren begär det;

.att skyldighet att avstå skogsmark eller tåla servitutsrätt ej skal-1 föreligga, i den mån huvudfastigheten därigenom lider synnerligt in- trång i skötseln av sitt å huvudfastigheten bibehållna skogs- eller jord,— bruk; samt

att inägojord, odlingsmark eller skogsmark ej heller får tagas i an— språk, där den erfordras till tomt ell-er upplagsplats eller till stenbrott, grus—, l-er— eller torvtag, utbyggning av vattenfall, fiske eller till annan dylik lägenhet eller ock kan anses behövlig för industriell anläggning, som finnes å den fastighet, vartill jorden hör, eller i dess omedelbara grannskap.

Av-lösningen av arrendejordbruk kan utföras efter olika metoder. Ett system är, att anrendlatorn åligger att Själv taga initiativ och utföra sin talan inför de myndigheter, till vilka han enligt lagen för olika ändamål äger ett hänvnända sig. Även med en sådan ordning kan vis- serligen förenas ett visst biträde [från statsmaktens sida. Men i' stort sett vilar börd-an 'på arrendatorn, som får skaffa sig tekniska rådgivare och förskottera utgifterna för avlösningens utförande och jordens överta- gande. Detta är samma förfarande, som för närvarande är föreskrivet i ensittarlagen och måste betecknas såsom en av dennas största brister. Svårigheterna ställa sig i förevarande fall ännu större, enär apparaten för en avlösning av ett arrendejordbruk måste bliva mera invecklad och kostbar. Uppstår dessutom tvist, huruvida avlösning över huvud taget får äga rum, ökas besvärligheterna högeligen.

Genom att lägga en så stor börda på arrendatorerna måste givetvis verkan av lagen till en mycket stor del utebliva. Av det välvilligt er—

Jord- brukets ut- brytning. Olika. system.

• Sida 226
•  Original

bjudna initiativet blir det sannolikt omöjligt för de flesta att begagna sig. De bo ute på landsbygden, obekanta med lagarnas former och irr- gångar och utan resurser. Även där penningmedel icke alldeles sak— nas, måste mången rygga tillbaka av obenägenhet att äventyra bespa- ringar eller lånetillfällen på ett ovisst företag. Fruktan för jordäga- ren, i fall företaget ej lyckas, måste också verka avskräckande. Slut— ligen är det uppenbart, att lagen på detta tyvärr ingalunda ovanliga sätt erbjuder en möjlighet endast för de bättre situerade, men lämnar de mindre bemedlade ohul'pna. De senare komma säkerligen i stora skaror att bliva ställda utanför "lagen på grund av sin hjälplösa belä- genhet. En sådan ordning kan jordkommissionen under inga förhållan- den tillstyrka.

För den händelse lagstiftaren vil-l ledas av statsklokhet och med- känsla sa—mt bringa verklig hjälp, måste han låta staten framträda såsom målsman för den angelägenhet, som föreligger, och för den person, som sisal] tillgodoses. Staten bör vidta-ga alla erforderliga åtgärder för av— lösninng utförande, förskottera utgifterna och överlämna sedan, efter det parterna naturligtvis i alla huvudfrågor fått tillfälle att yttra sig, det slutliga jordbruket klappat och klart till arrendatorn, som i detta fall får över—taga det av staten samt ersätter kostnaderna genom att övertaga dem i form av ett amorteringslån med långa betalningsta- miner och minsta möjliga ränta. Den—na utväg har ock förordats i för— slag I uti jordkommissionens betänkande om bildande av nya jordbruk.

Ett annat ämne, som måste övervägas, är, huruvida avlösningen skall enligt lagens föreskrift vara avslutad eller åtminstone inledld inom nå- gon viss kort tid vid äventyr, att några åtgärder i sådant syfte sedan icke vidare kunna äga rum. Detta förslag är visserligen tilltalande så tillvida, att det påskyndar die-n omvandling från beroende till själv- ständiga jordbruk, som envar måste önska skola komma ju förr dess hellre.

Emellertid möta här betänkligheter ur arrendatorns synpunkt och även ur startens. Den förre går kanske icke i land med att övertaga jor- den genom ett förvärv med äganderätt eller besittning för alltid. Arren- det ställer sig [på grund av gammal tradition och med hänsyn till känslan av, att det omfattar .i själva verket arrendatorernas egna odlingar och jordförbättringar, ofta tämligen överkomligt och billigt. Först på se- naste tider Ahava även här mångenstädes endast merkantila synpunkter med därav föranledda avsevärda arrendeförhöjningar ägt rum. Över- tagandet med äganderätt genom enskilt. avtal medför vanligen en högre köpeskilling, vari för närvarande bland annat värdet av förenämnda odlingar vanligen inräknas. Även genom en tvångsavlösning med stöd av statens mellankomst kan befaras att sådlana bestämmelser om lösen m. m. träffas, att förhållandet blir enahanda, om än icke i samma grad. För staten ställer sig en sådan forcerad realisation också oläglig. Den betyder för staten skyldighet att i ett: slag vidkännas betydande kostnad samt att nödgas inom en kort tid tillhandahålla lånemedel till höga belopp.

Av dessa skäl finner kommissionen det uppenbart, att lagen, åtminstone intill närmare erfarenhet om dess verkningar vunnits, bör bereda arren— datorn tillfälle att välja sin tidpunkt utan att begränsa den till någon viss kortare eller ens längre tidsperiod. Det vore icke heller någon mening uti att ej vidare medgiva en avlösning, som icke kunnat inom

Pur—'.'i. . .

• Sida 227
•  Original

en viss .tidiryumd av den ena eller andra anledningen äga rum. Vederbö— rande arrendator bör således enligt kommissionens förmenande äga att välja mellan arrende enligt den nya lagstiftningen eller avlösning ooh hava detta, val öppet även för framtiden. Denna valrätt bör icke heller förbindas med föreskrift, att rätt till avlösen exempelvis endast vid' ar— rendetids utgång må göras gällande. Arrendator bör få begagna den tidpunkt, som ekonomiskt eller annorledes bäst passar honom. En sådan tidipunkt inträffar sannolikt oftare i hans krafts dagar än vid utgången av en längre arrendeperiod.

Ur jordägarens synpunkt bör häremot ej kunna resas några avsevärda betänkligheter annat än ur en synpunkt. Det kan nämligen tänkas, att mången arrendator särskilt genom Optionsrätten finner ett innehav på arrende vara så förmånligt, att han, oavsett möjligheten för honom att avlösa jordbruket, föredrag-er arrende framför en avlösning. Å andra sidan pålägger en sådan ordning jordägaren vissa. förpliktelser, särskilt nybyggnadsskyldigheter, som kan för honom i längden synas alltför be— tungande och i varje händelse lägga på honom band, från vilka han måste anse det önskligt att bliva befriad.

Det synes därför kommissionen rimligt, att jordägaren, såsom ett vedlerlag särskilt för arrendatorns optionsrätt till förnyat arrende, må kunna påfordra, att avlösning skall, därest jordägaren sådant begär, inom viss tid hava ägt rum. Äventyret bör då bliva, att jordägaren eljest äger rätt att sälja jordbruket till annan person eller att jord- bruket, därest det fortfarande av jordägaren eller dennes rättsinneha— vare utarrenderas, frigöres från arrendatorns optionsrätt. Den tid inom vilken arrendatorn vid nämnda alternativa äventyr skall hava senast gjort framställning om rätt att avlösa jordbruket, synes jordkommissio- nen böra bestämmas till en avsevärd tid från det jordägaren skriftligen meddelat arrendatorn och jordkommissionen sitt krav i ovanberörda syfte. Vad sålunda stadgats bör även vara bindande för arrendlators efterträdare.

Jordkommissionen får således tillstyrka, att avlösningsförfarandet sker på sådant sätt, att staten ufppt'räder såsom målsman för arrendatorn och den angelägenhet, som skall tillgodoses, samt först övertager jordbruket för att sedan överlämna det till vederbörande arrendator. Detta till skillnad från det andra ifrågasatta förfarandet, enligt vilket arrenda— torn själv tager initiativ till avlösning-en samt jordbruket sedan över- går direkt från jordägaren till arrendatorn, varvid statens medverkan inskränker sig till en arrendatorn understödjande verksamhet vid av- lnösninlgsfö'rfarandet.

Beträffande avlösningens administrativa organiserande får jordkom- missionen förorda at-t, såsom ock i betänkandet om nya jordbruk ifråga- satts, ledningen uppdrages åt jordkommissioner i varje län. Med dessa böra medverka, där så erfordras, jordkommittén i de särskilda sock- narna eller kommunalnämnderna för det fall, att jordkommittéer ej in— rättats. Jor-dkommittéerna böra utses av kommunalfullmäktige, eller,

Adm in i— strativ or- gnuisation.

där sådana ej finnas, av kommunal-stämman. Över det hela bör stå en '

een-tra] ledning.

I detta sammanhang vill kommissionen särskilt betona vikten, att nämnda centrala organisation inrättas för handhavande av sociala jord- frågor i allmänhet. Dessutom förordas, att det administrativa förfa—

• Sida 228
•  Original

J ordlösen vid tvångs- avlösning.

randet i möjligaste mån göres enhetligt för skapandet av tomtmark cn- ligt ensittarlagen och annan denna kompletterande författning.

Någon avLösning av ett arrendejordbruk bör icke få äga rum annat än på begäran av vederbörande arrendator. Emellertid kan det var lämp- ligt, att vederbörande jordkommission på förhand söker göra sig för- trogen med den omfattning, i vilken avlösning inom dess område kan vara att förvänta enligt lagens föreskrifter. Kommissionen bör därför till sin ledning upprätta en förteckning över samtliga jordbruk, som til-l äventyrs kunna bliva föremål för avlösning. Denna förteckning fullständigas i mån av fel-ande upplysningar genom kommissionens un- dersökningar eller jordlkomm'ittéernas och allmänhetens medverkan. Där— emot .synes det icke tillrådligt, att jord-kommissionerna i länen öva någon slags påtryckning på arrendatorerna genom förfrågningar, om de önska avlösa sitt jordbruk, eller eljest genom något ingripande för att på- skynda en avlösning. För detta är det tillräckligt sörjt genom arren— datorernas eget intresse samt förenämnda förordade rätt för jordägaren att påfordra, att avläsningen inom visst tid skall hava ägt rum. Emel- lertid synes, som redan framhållits, jordägaren böra föreläggas skyl- dighet delgiva även jordkommissionen sitt förberörda krav på inlösen. I dylikt fall kan det nämligen vara lämpligt, att jordkommissionen er- bjuder en arrendator sin hjälp, så att denne icke på grund av sin obe— kantskap med författningarna eller oförmåga att tillvarataga sin rätt försummar den senare.

När ansökan från arrendatorn inkommit till jordkommissionen, bör denna ofördröjligen upptaga frågan till behandling samt verkställa en förundersökning och på denna grund inleda underhandlingar i första hand om frivillig uppgörelse, för vilka både jordägarens och arrenda— torns samtycke erfordras. Denna förundersökning bör föregås av en sav — kunnig besiktning av själva manken, i den mån sådan anses nödig. Träf— fas frivillig uppgörelse slna'll jordbrukets område på kommissionens för— anstaltande utbrytas genom laga lantmäteriförrättning.

Kan frivillig överenskommelse ej ske, äger jordkommissLonen under förutsättning av arrendatorns bifall vidtaga åtgärder för jordbrukets utbrytande genom tvångsavlösning,

Till en början anser sig kommissionen härvid böra yttra sig om jord- lösen vid sådan tv'ångsavlösning. Bestämmelserna därom böra nämligen även i viss mån tjäna till vägledning vid de frivilliga uppgörelserna. J ordkommissionen bör givetvis därvid söka tillse, att lösen för jorden med tillbehör, såvitt möjligt åtminstone, icke överstiga, vad som med en rätt tolkning av lösenbestämmelserna för en tvångsavlösniig bör upp— tagas såsom jondbrukets värde.

Såsom en allmän regel vill kommissionen framhålla, att dm allmänna expnopriationslalgens ersättningsbestämmelser icke lämpligei böra utan modifikationer tillämpas vid ifrågavarande avlösning. Pl. grund av dessa bestämmelsens avfattning och traditionerna för deras tillämpning har allmänna expropriationslagen varit och är fortfarande väsentligen inriktad på höga ersättningsbelopp. Den förevarande lagstiftningens sociala syfte skulle emellertid förfelas, om ersättningarna aj höllo sig till skäliga och rimliga belopp och i vissa fall även toge häniyn till spe— ciel-la förhållanden.

Såsom en utgångspunkt synes därför lämpligen böra tagas fastighe- tens taxeringsvärde, utöver vilken endast undantagsvis någ01 förhöjning

___—m_s.".m .m ;__

• Sida 229
•  Original

borde få äga rum. Detta värde ligger till grund för många offentliga förfoganden och en viss sakkunskap måste antagas alltmer göra sig gällande vid bestämmandet av dessa taxeringsvärden. Vid diessas fast— ställande söker man också i regel lägga till grund en måttfull uppskatt— ning und'er spekul—ationsvärdena.

Givetvis bör i anslutning till enahanda stadganden i allmänna expro- priationslagen någon förhöjning av lösen ej äga rum på grund av den konjunktur, som tillkommit på platsen genom statens ifrågavarande verksamhet.

Vidare anser sig kommissionen böra förorda, att någon särskillnad i lösenbestämmelserna mellan åbyggnader och jord icke göres i lagtexten. Denna. bör allenast innehålla, att det är själva jordbruket i sin helhet, som skall uppskattas medl ledning av taxeringen efter det värde, vartill uti orten jord av ifrågavarande läge och beskaffenhet kan anses böra skäligen uppskattas med iakttagande dock tillika av lagens detaljföre— skrifter. Gives nämligen en anvisning, som kan föranleda, att å'bygg- naderna bör-a särskilt för sig värderas, kommer lätt jordbrukets värde att ställa sig mycket högt och högre än vid.! köp av ett jordbruk såsom sådant i allmänhet brukar vara förhållandet.

Vad härefter angår specialbestämmelser, ifrågasätte-s till iakttagande följande:

artt åbyggnader, som uppförts eller verkställts av den arrendator eller hans hustru, som innehar a—rrendejordbruket vid tiden för avlösningen, eller av deras förfäder eller eljest av föregående nyttjanderättshavare, vars rätt övergått å sagda arrendator eller hans hustru, utöver vad en— ligt avtal ålegat dem och för vilka veterligen jordägaren ej lämnar gott- görelse, skola avstvås utan ersättning;

att för nyodlingar eller andra jordförbättringar, som på ett varaktigt sätt förökat fastighetens värde och som utförts eller ersatts av ovan sagda personer skall ersättning tillgodoräknas arrendatorn efter det ökade värde fastigheten kan anses hava vunnit till följd av nyodlingen eller jordförbättringen, för såvitt jordägaren veterligen ej tidigare läm— nat gottgörelse; samt

att om byggnad eller odling eller annan jordförbättring tillkommit genom samverkan mellan jordägaren och arrendatorn, skall en skäligen beräknad ersättning lämnas allenast för jordägarens bidrag, såvitt det avsett nybyggnad eller större reparation eller ett avsevärt främjande av jordförbättringen.

Dessa ifrågasatta bestämmelser hänföra sig till en mycket viktig del i lagens uppgift att skipa social rättvisa. Vid de undersökningar i or— terna, som av ledamöter i norrlandskommittén, värml—andsund-ersök— ningen och jordkommissionen verkställts liksom även i svaren på en del till orterna, från dessa beredningar utsända spörsmål har det befunnits, att mycket få saker äro så ägnade att upptända ifrågavarande arren- datorers ovilja som jordägarens ersättningslösa til-lägnande av arrenda- torernas och deras förfäders odlingar. De klaga över, att det kan vara tillåtligt uppsäga dem från en mark, som genom dylikt arbete blivit så att säga deras egen. De uppröras i sitt innersta, när en dylik arbets— flit föranleder ökade arrenden eller begagnas till förevändning för att höja köpeskillingen, när någon gång det förunnas dem att köpa jordbru— ket. De finna i all synnerhet den svenska samhällsordningen orättfärdig när, såsom ock ibland inträffar, jordägaren begagnar erbjudet tillfälle

• Sida 230
•  Original

för att till en utomstående sälja jordbruket och därvid betinga sig en köpeskilling, vari också ingår värdet av de utav den sålunda utkastade arrendatorn och hans förfäder verkställda odlingar och jordförbätt- rmgar. -'

Det bör vara obestridligt, att denna opinion är grundad på mycket goda skäl. Den nu ifrågavarande lagstiftningen måste enl-igt jordkom— missionens uppfattning, så vitt på den ankommer, avhjälpa ett så stort missfö-rhållande.

En fråga är emellertid, huruledes bör förfaras, när odlingar och andra jordförbättringar utförts av föregående arrendatorer, vilkas rätt var- ken genom arv eller överlåtelse övergått på den nuvarande arrendatorn. Det riktigaste vore naturligtvis, att dessa föregående arrendatorer, som utfört arbetet, beredas tillfälle att inom någon viss tid göra anspråk på sin andel i köpeskillingen, såvitt däri ingår ersättning för nämnda jord- förbättringar. I sådan händelse skulle denna del av köpeskillingen tills vidare avsättas. Det synes dock föranleda allt för stora och oöverkom— liga komplikationer att söka organisera en sådan rättstillämpning. Där— för har kommissionen nödgats avstå från ett sådant försök och således blivit tvungen att medge ett upprätthållande även av denna orättvisa i världen vid sidan av de många andra, som också förekomma.

En utväg, mer-a utförbar, ligger visserligen i ett medgivande i lagen, att sådana jordförbättringar, som ovan omnämnts, skola räknas den nu— varande arrendatorn till godo. Man kan nämligen icke utan fog säga, att ett sådant herrelöst tillgodohavande, för vars tillkomst varken jord— ägaren eller den nuvarande arrendatorn inlagt någon förtjänst, bör av statsmakten doneras hellre till den ekonomiskt svagare parten, som till— lika fortfarande skall bruka jorden, än till jordägaren, som skall def-ini- tivt gå bort ifrån jordbruket och därvid endast bör få medtaga vad ho- nom rätteligen tillkommer. Kommissionen har emellertid även i denna punkt ansett sig nödsakad böra avstå från ett försök att åstadkomma någon hög-re rättvisa. Den, som äger jorden, kan ju sägas vara »den lycklige besittaren» av förenämnda herrelösa goda, och det skulle säker— ligen vara fåfängt att för närvarande söka rubba på ett sådant av den härskande juridiska doktrinen omhuldat och värnat besittningsförhål- lande.

Uti kommissionens betänkande om bildande av nya jordbruk upptager förslaget I uti det för nämnda ändamål framlagda lagförslaget under 25 $ 3 mom. följande stadgande beträffande mark, som ingått under kro- nans jorddonationer:

»Har mark, som tillhör bolag eller ekonomisk förening eller sådan enskild person, som i 20 5 1 mom. andra stycket sägs, blivit av kronan genom avvitt- ring eller storskifte Indonerad till landets uppodling och bebyggande eller av kronan givits till industriens eller bergsbrukets understöd, och tjänar jorden ej numera det avsedda ändamålet, eller innehaves den utan kronans medgivande eljest ej under villkor, som fästs vid densamma, skall i den lösen för jord och servitutsrätter, som enligt denna lag bestämmes, ett avdrag av 25 procent äga rum. Vid värdesättning å mark, som ovan sägs, må även fästas skäligt avseende å de utgifter ägaren i verkligheten fått vidkännas för densammas förvärv och utnyttjande, och må lösen ej överskrida dessa utgifter, därest ej synnerliga skäl tala därför.

Vad ovan i detta moment stadgats, skall, såvitt avser förenämnda ägare, anses

. _ _

• Sida 231
•  Original

äga tillämpning beträffande donationerna till jordbruket på mark uti de fem norrländska länen, Nedan-Siljans, Ovan-Siljans och Västerdals fögderier ävensom Envikens och Svärdsjö socknar i Kopparbergs län samt Värmlands län samt i fråga om donationerna till industrien och bergsbruket på rekognitionsskogar och därav uppkomna hemman samt till bergsbrukets understöd anslagna skogar, därest ej av ägaren visas eller åtminstone göres sannolikt att mark, som skall upplåtas för nybygge, ej är av ovan sagd beskaffenhet.»

Till stöd för denna bestämmelse anfördes i'mloiiveri—ngen (sid. 116—118) följande:

)Bestämmelsen i 3 mom. erfordrar en närmare förklaring. Den samman- hänger med frågan om kronans jorddonationer, som på senare tider låtit höra av sig åtskilligt i riksdagen och även annorstädes.

Kronan har som bekant genom avvittringsverket skänkt större delen av sina ofantliga skogar i Norrland och övre Dalarna till bondeståndet för främjande av landets uppodlande och bebyggande. I Värmlands skogsbygder hava de enskilde utan donation helt enkelt tagit kronoskogarna i besittning. Donationerna hava på bekant sätt i stor utsträckning förfelats genom att skogsmarkerna i stället övergått i skogsbolagens händer. Till industrien har kronan också skänkt stora skogar i all synnerhet de_ s. k. rekognitionsskogarna med villkor, att industrien skulle hållas vid makt. Aven detta villkor har ej uppfyllts, men det oaktat ha skogarna bibehållits hos de gamla ägarna eller av dem överlåtits till andra. En talan av kronan om återvinning ogillades år 1897 av högsta domstolen. Härtill komma kronans jorddonationer till städerna, om vilka dock nu ej är fråga.

På dessa missförhållanden fästes uppmärksamhet uti en reservation till norr— landskommitténs betänkande. Saken upptogs därefter motionsvis bland annat vid riksdagarna 1908, 1909, 1910 och 1911. På sista åren har speciellt frågan om rekognitionsskogarnas och de till bergsbruket anslagna skogarnas återgång till kronan väckts i riksdagen. I regel hava alla dessa. framställningar under- stötts av andra kammarens flertal, varemot de fallit i första kammaren. Frågan har också föranlett uttalanden från kammarkollegium samt petitioner från orterna till regeringen. Det sista uttalande av andra kammaren om rekognitionsskogarna och bergsbruksskogarna ägde rum år 1922 och utmynnade i en hemställan om undersökning, huruvida och på vad sätt rekognitionsskogshemman och till bergs— hanteringens understöd anslagna skogar kunde återföras till kronan.

Dylika återkommande opinionsyttringar ådagalägga, att den allmänna rätts- känslan icke vill finna sig i de skickelser, vilka mot kronans avsikter överfört dessa egendomar i ovidkommandes händer. Man åberopar nu från flera håll, att allmän jord skall i första rummet tillitas för nybyggen och då menar denna folkopinion, att i sådan händelse skola även kronans gamla jorddonationer vara med. Det folk som lider under otrygghet och hemlöshet uti de orter, där dessa stora egendomar äro belägna, hava levande bevarat traditionen och känslan av, att en oförrätt har begåtts emot de jordlösa folklagren.

Det har i skilda tider och säkerligen i de flesta länder förhållit sig så, att när jord på dylikt sätt gått bort från det allmänna, det vill säga från alla, så har den undre världen, som behöver jorden för sin existens, krävt den tillbaka. Innehavet av en sådan egendom är ställt på lotteri. Det är en egendom, å vilken minnet av rättskränkningen —- icke människornas men förhållandenas — vilar såsom ett oavlösligt servitut.

Statsmakterna hava ännu icke kunnat ena sig om någon aktion i fråga om de till industriens understöd förgäves givna kronojordarna. Beträffande åter miss- lyckandet i vidsträckt mån av jorddonationen till det norrländska bondeståndet, så

• Sida 232
•  Original

hava statsmakterna dock genom norrlandslagstiftningen nedlagt en mycket stark gensaga däremot.

Jordkommissionen har icke något uppdrag att överväga frågan om återvin- nandet till statsverket av några kronodonationer samt möjligheten och lämplig- heten av en sådan åtgärd. Men när det gäller nu, att även på dessa jordom- råden ifrågasätta utbrytning av en del små odlingsmarker med husbehovsskog, jämförelsevis obetydliga fläckar i det stora skogslandskapet, så inställer sig osökt den frågan, om kronan för ett så behjärtansvärt ändamål skall vara nöd- sakad att med fulla värdet återköpa, vad hon med givmild hand skänkt till ett nu förfelat ändamål. Man kan icke skapa, i våra dagar allraminst, av ingen- ting och statens bördor växa ofantligt. Var och en får hjälpa till att bära dem på sitt ställe. Här föreligger verkligen, synes mången, ett synnerligen berättigat krav, att de, som blivit ägare till dessa skogar, hjälpa till något även med sin mark för att lindra nödläget hos dem, som ej hava någon.

När det framdeles gäller att friköpa de småbruk, som också finnas på dessa skogar sedan gammalt, bör det säkerligen icke ifrågakomma annat än att den jord, som de själva och deras företrädare uppodlat, skola tillfalla jordbruken utan någon lösen. Nu åter är fråga om ouppodlad skogsmark, på vilken den till- trädande nybyggaren ännu icke nedlagt något arbete. Då får man skilja på två. fall. Sitter den gamle ägaren kvar, som övertog marken av kronan för så gott som ingenting, eller har en efterföljande ägare betalat ett vida ringare värde än det som nu gäller, så bör han icke heller tillerkännas mera än han givit för förvärvet. De vinster statens skogar avkastat i den privata ägarens hand äro i alla fall så ofantliga, att denna tribut från skogen till det lilla fattiga jordbruket icke kan vara någon överloppsgärning utan en ringa samvetsskuld. Har däremot den nuvarande ägaren förvärvat skogen till det pris, som ungefärligen nu är gällande, ställer sig frågan något annorlunda. Han kan med större fog göra gällande att tillerkännas hela värdet. Emellertid har han dock köpt en egen- dom, belastad med det servitut, som, på sätt ovan sägs, vilar på densamma. Hans förluster bliva måttliga, ja säkerligen inga, om han ej får ut hela det mark- nadsvärde, som kan anses belöpa den lilla sålänge under död hand vilande odlingsmarken med tillbehör i husbehovsskog. En minskning i priset bör därför vara även här särdeles försvarligt. Enligt förslaget har därför ifrågasatts en reducering av lösenbeloppet. Procenten är liksom motsvarande procent av odlad jord, som kan i vissa fall tillitas bestämd till 25 % . Detta avdrag gäller emel- tid ej ersättningen för Växande skog.»

Med åberopande av förenämnda motivering anser jordkommissionen, att även i förevarande lag bestämmelser böra införas i ena-handa syfte, som ifrågasatts i nybyggeslagen. Då inom Värmlands län fasta kontu- rer saknas för det där formlösa besittningstagandet samt jordundersök— ningens hemställan i denna del ännu icke slutbehandlats, har kommissio— nen dock nu frångått att i sitt förevarande förslag inbegripa Värmlands län.

Äro föranstaltningar vidtagna av jordägaren i uppenbart syfte att undgå eller försvåra jords eller servitutsrätts avstående enligt denna lag, böra dessa givetvis ej föranleda förhöjning av den jordägaren tillkom- mande ersättning. Ett stadgande i enahanda syfte återfinnes ock i 10 9 av allmänna expropriationslagen.

Slutligen bör enligt kommissionens mening bland bestämmelser i er- sättningsfrågan inflyta stadganden av huvudsakligen följande innehåll:

'RJ

'...—.;...

• Sida 233
•  Original

»Lider annan än jordens ägare intrång genom tvångsavlösningen skall ersätt- ning utgivas. Skadan bestämmes till det belopp, vartill förlusten skäligen må skattas. Ar skadan av varaktig beskaffenhet bestämmes ersättningen till visst belopp en gång för alla och utgår med tjugo gånger det belopp, vartill den årliga förlusten värderas.

Har jordägaren avtalat om nyttjanderätt till området eller del därav i uppen- bart syfte att undgå eller försvåra jords eller servitutsrätts avstående enligt denna lag, skall ersättning ej utgå annat än för det fall, att den, till vilken nyttjanderätten upplåtits, å sin sida får anses hava varit i god tro. I nämnda händelse skall jordägaren i sista hand svara för ersättningen.»

Liksom det för jordreformens administrering är av synnerlig vikt att få. den lagd i de rätta händerna, framstår det också såsom. en huvudfråga, att när avgörandet går till expropriation organisera detsamma på ett ändamålsenligt sätt. Även här är det icke nog med lagbestämmelser. På de personer, i vilkas händer tillämpningen lägges, är väsentligen be— roende, i vad mån denna tillämpning skall äga rum i lagens syfte.

Denna angelägenhet förtjänar 'en ingående undersökning. På grund av den korta tid, som stått till kommissionens förfogande, har detta dock icke kunnat äga rum i samband med behandlingen av förevarande lag— förslag. Rörande den tidigare lagstiftningens ståndpunkt och utveck- ling i förevarande avseende och de förebilder, som därifrån kunna. in— hämtas, får kommissionen hänvisa till de sakliga uppgifterna därom uti betänkandet om nya, jordbruk uti förslaget I särskilt under kapitlet »För— farandet vid tvångsavlösning». De spörsmål, som härvid föreligga, äro:

1) bestämmandet om expropriation skall få äga rum; 2) bestämmandet, huru mycket och vilka slag av mark med tillbehör skola för det speciella fallet tillägga-s jordbruket;

3) vilken ersättning, som skall utgivas för det exproprierade; 4) utläggandet på marken av de definitiva gränserna på det ändamåls— enligaste sättet;

5) vilka myndigheter skola fatta beslut om dessa fyra angelägenheter och huru de böra vara sammansatta för att kunna i lyckligaste fall någorlunda mot-svara lagstiftningens förtroende.

Till en början får kommissionen här betona såsom sin bestämda upp- fattning, att ett enhetligt förfarande även vid tvång—savlösning bör äga rum för de tre ändamål, där sådan avlösning kan ifrågakomma, näm- ligen för bildande av nya jordbruk, för avlösning av vissa mindre arren- dejordbruk m. m. samt för avlösning av tomtmark till bostäder. Då en- sittarlagens fortsatta revision ej, såsom. varit meningen, synes kunna föreläggas 1923 års riksdag, uppstår således ett tillfälle att vid 1924 års riksdag upptaga denna angelägenhet till behandling i ett sammanhang med behandlingen av de olika jordfrågor, som då lämpligen kunna efter alla förarbetens avslutande föreläggas riksdagen till en enhetlig pröv- ning.

Enligt ensittarlageai avgöras alla fyra förenämnda angelägenheter utav en särskild avlösningsnämnd, vars förrättning, på grund av att ordföranden skall vara en lantmätare, kan tillika givas befogenhet av lantmäteriförrättning. Uti motiven till den proposition, som föranlett ensittarlagens tillkomst, anfördes, att det uppenbarligen vore olämpligt att för varje gång inhämta Kungl. Maj:ts tillstånd till avlösningen samt att även det gällande expropriationsförfarandet vore allt för tungt och

Förfaran- det vid tvångs-

avlösning.

• Sida 234
•  Original

förenat med för stora kostnader. Det rätta syntes vara, sades det, att in- föra ett särskilt lösningsförfarande, anordnat så enkelt, som kan vara förenligt med de olika intressen-ternas säkerhet.

Denna motivering tager således icke principiellt avstånd från de un- der 1) och 2) här ovan omnämnda huvudfrågornas hänskjutande till lag- stiftningsmakten, såsom enligt allmänna expropriationslagen skall ske, utan vill endast av praktiska skäl utfinna något enklare förfarande. En undersökning bör emellertid äga rum, huruvida ett sådant enklare förfarande dock kan vara principiellt och således även lätt praktiskt äventyrligt. Det nu förevarande lagstiftningsområdet manar såsom mer komplicerat än ensittarlagens uppgift än mer till en sådan upp- märksamhet.

Kommissionen har efter övervägande av denna sak kommit till den slutsats, att ensittarlagens huvudlinjer lämplig-en kunna bibehållas och att det avgörande, som därigenom i sista hand läggas hos domstolar i stället för hos lagstiftningsmak-ten, ej behöver föranleda allt för stora farhågor eller betänkligheter i övrigt. Kommissionen föreslår således:

att samtliga förenämnda under 1)—4) omnämnda angelägenheter av- göras i första instans av en särskild avlösningsnäimnd; samt

att denna nämnds förrättning tillägg-es verkan av laga lantmäteri— förrättning och för ändamålet ledes av en lantmätare såsom ordförande.

Beträffande däremot nämnda avlösningsnämnds sammansättning an- ser sig kommissionen böra påkalla, att den erhåller en något annan organisation för nu förevarande ändamål och således, såsom ovan ifrå- gasatts, även för ensittarla-gens uppgift och för bildande av nya jord- br-uk.

Enligt ensittarlagen äro nämligen förrättningsmänn-en, distriktets lantmätare och de två närmast boende skiftesg—odemännen, självskrivna och ej utvalda för sin uppgift. Skiftesgodemännen representera ock i regel jordägareklassen i trakten och det lig-ger lätt särskilt i deras isn— tresse, att j-ordiprisen i orten hållas höga och icke minst prisen på av- .söndringar från de stora egendomarna. Kommissionen föreslår därför:

att till ordförandena skall för varje fall på ansökan av jondkommissio— nen av länsstyrelsen förord-nas en lämplig lantmätare;

att kommunalfullmäktig-e, eller, där sådana ej finnas, kommunalstäm- man inom varje kommun utse, samtidigt med val av jordkommitté, till— lika rtre, högst fem personer att- för en tid av fyra år vara ledamöter i av— lösningsnämnd;

att till ledamot i avlösningsrnämnd ock kan utses ledamot i jordkom— mitté och att i övrigt i lagen uttalas, att till ledamöter i nämnden skolat väljas »för uppdraget lämplig-a personer, män eller kvinnor»;

att den av länsstyrelsen utsedde ordföranden vid en förrättning till- kallar såsom ledamöter i avlösningsnämnden de två till förrättningsm stället närmast boende kommunala ledamöterna inom den kommun, där: fastigheten, från vilken avlösning skall äga rum, eller större delen av densamma, är belägen;

att i avlösnin—gsnämnden förutom de två kommunala ledamöterna yt-- terligare skola, där någon av parterna så önska, inträda två ledamöter,, av vilka en utses av jordägaren och en av arrendatorn eller på dennes, uppdrag av jordkommissionen; __

att dessa sistnämnda ledamöter skola uttages bland de ledamöter 1. expropriationsnämnder, om vilka stadgas i 23 6 andra stycket av all— männa expnopriationslagen;

• Sida 235
•  Original

att förrättning, verkställd av avlösningsnämnd, är att anse såsom laga lantmäteriförrättning ;

att annan ledamot i nämnden än ordföranden, vilken senare är under- kastad tjänstemannaansvar, skall, innan han vid avlösningsförrättning får biträda, .inför länsstyrelsen eller närmaste domstol avlägga enahanda ed, som i 21 % skiftesstadgan .är stadgat för godemän vid Lantmäteriför- rättning;

att emot samtliga ledamöter i avlösningsnämnd gäller i jävs—avseende i tillämpliga del-ar enahanda stadgande, som i 31 © skiftesstadgan före- skrivit beträffande förrättnjngsmän; ,

att vid början av varje förrättning skall av ordföranden inför nämn- den samt tillstädeskomna sakägare uppläsas vad i lagen stadgas om mark, som bör tilläggas jordbruket, och om jordlösen vid tvångsav- lösning;

att till avlösningsnämnd-en hänskjutes endast sådana frågor, som icke blivit genom frivillig uppgörelse uppgjorda genom skriftlig därom upp— rättad avhandling, som bör vid förrättningen företes;

att i övrigt beträffande själva förfarandet iakttagas enahanda före- skrifter, som återfinnas i ensittarlagen;

att klagan över nämndens värdering av marken eller däröver, att till kommunala medlemmar i avlösningsnämnd ej tillkallat de närmast boende, icke må äga rum; samt

att i övriga frågor, nämligen beträffande rätt till avlösning, omfång-et av densamma, gränsernas bestämmande samt formella underlåtenheter vid förrättningen, klagan må fullföljas till ägodelningsrätten och där— efter till högsta domstolen på sätt ensitt-arlagen stadgar.

Beträffande förslaget, att nämndens beslut om värderingen i likhet med vad allmänna expropriationslagen därom föreskriver ej må över— klagas, hänvisas huvudsakligen till den motivering därför, som åter- finnes i kommission-ens betänkande om bildande av nya jordbruk, sid. 125—126.

I fråga om kostnaderna för avlösningsförrättningen har kommissio— nen ansett, att deras läggande helt och hållet på staten är varken rätt- vist eller ändamålsenligt. Om jordägaren utan fog bestritt, att avlös- ning får äga rum eller gjort ogrundade invändningar mot expropria- tionens omfattning, så hör han i dylika fall också kunna eventuellt efter skälig prövning åläggas att vidkännas de av dylika invändningar för- anledda särskilda kostnader. Att lämna ett sådant försök till avlös— ningens förhindrande utan påföljd skulle också lätt leda till tredska i ganska stor omfattning och därav föranleda svårigheter av skilda slag. Såsom en allmän regel vill kommissionen därför uttala, att plikten att ersätta kostnaderna i sista hand bör i huvudsak bedömas jämlikt de i 21 % rättegångsbalken för rättegångsmål stadgade grunder. Norrlands- kommittén upptog även en sådan grundsats i sitt förslag till expropria— tion av mark, tillhörig vissa ägare, för bildande av nya jordbruk.

En fråga, som måste lösas i lagen, är huruvida och intill vilken tid- punkt sökande, på vilkens begäran förfarande för avlösning av jordbruk inletts, må. frångå sin ansökan. Kommissionen är ej i tillfälle att därom nu avgiva ett definitivt förslag. Såsom en allmän regel torde dock kunna uttalas, att när ett avlösningsförfarande framskridit avsevärt samt för— anlett en del föranstaltningar med åtföljande utgifter, bör avlösningen fortgå på det ena eller andra sättet. Detta överensstämmer med den

K ostnaden för avlös- ningstör- iarandet.

Äter- kallelse av ansökan.

• Sida 236
•  Original

Enskilt avtal.

Avlöst jordbruks över— låtelse.

finska lagen, som bjuder, att så snart avlösning lett till någon förrätt- ning på .marken, skall den avslutas och leda till resultat.

Såsom redan framhållits, bör i första rummet frivilliga avtal om en avlösning upprättas mellan staten och jordägaren. I dessa fall, där sta- ten är den ena kontra'henten, ligg-er däri garanti för, att jordbruket blir ' även vid en frivillig uppgörelse rationellt utbrutet i överensstämmelse med lagens föreskrifter.

Däremot kan denna lagens avsikt lätt. kringgås genom enskilt avtal mellan jordägaren ooh arrendatorn. Ett sådant kringgående bör natur- ligtvis icke tillåtas. Tillkomsten av ett någorlunda bärkraftigt jordbruk är ett statsintresse ej blott då avlösningen företas enligt denna lag utan även då de enskilde söka gå lagen i förväg. Bestämmelser böra således genomföras, som för mellersta och södra delarna av riket, likaväl som re— dan skett för Norrland, förekomma sådana enskilda utbrytningar, som åsidosätta lagstiftningens avsikter. Detta kan ske genom bestämmelser i förevarande lag eller genom norrländska ägostyckni-ngslagens utsträck- ning till hela riket eller medelst nödiga föreskrifter därom i den all— männa lagstiftningen för skiftesväsendet. Oeftergivligt måste dock vara, ifall de två sistnämnda utvägarna anlitas, att föreskrifterna fullt täcka avlösningslagens bestämmelser om marktilldelningens avfattning. Norr- ländska ägostyckningslagen gör det knappast i sin nuvarande omfattning och icke heller det föreliggande förslaget till lag om delning av jord på landet. Härom skall närmare yttras i kommissionens särskilda utta— lande om erforderliga skiftesbestämmelser.

Behovet av förtänksamhet i förenämnda avseende framgår bäst därav, att, såsom kommissionens enquéte också utvisar, ägostyckningar sär- skilt från bolags sida i stor utsträckning äga. rum såväl på lager som till omedelbar försäljning utan någon kontroll, huru utstyckningen sker- Det ligger dock i sakens natur och vitsordas även av erfarenheten, att denna privata utstyckning i regel icke syftar att tillgodose de utbrutna jordbruken på bästa sätt.

Införes den ifrågasatta kontrollen i denna lag, synes prövningen lämp— ligen böra anförtros åt jordkommissi-onerna i länen i stället för länssty— relserna, vilka för närvarande äga att pröva utbrytningarna med stöd av den norrländska uppsiktslagen.

Vid de enskilda avtalen mellan jordägaren ooh arrendatorn måste även genom lagen kontroll ntövas dårå, att den arrendator, som enligt lagen har företrädesrätt att övertaga det avlöste jordbruket, ej blir för— bigången av jordägaren vid dennes försäljning.

Slutligen bör någon utväg givas att kunna även vid frivillig uppgö- relse befria utbrutet jordbruk från de i huvudfastighetenl beviljade im- teckningar. Denna angelägenhet synes böra ordnas huvudsakligen i all—, slutning till de grundsatser, som omförmälas i 59 å av den allmänna ex— propriationslagen.

Några särskilda föreskrifter rörande formen för jordbrukets slutliga. överlåtelse till vederbörande arrendator behöva icke stadgas i denna lag. Det är tillfyllest med ett uttalande, att jordbruk, som avlösts. bllir statens egendom samt därefter i regel omedelbart överlåtes av sta—en i den ordning, som för överlåtelse av kronojord är särskilt stadgat.

En särdeles viktig uppgift för denna lagstiftning är åter att bestämma, vilken som skall äga företrädesrätt till upplåtelse av frilöst arrendejord- bruk. Redan av det föregående framgår, att enligt kommissionens tsilkt

• Sida 237
•  Original

denna företrädesrätt bör tillkomma den arrendator, som innehar arren- det och gjort framställning därom, under förutsättning, att övriga vill- kor för att kunna begära avlösning äro uppfyllda. Dör arrendator, bör rätten till avlösning tillkomma hans hustru, bröstarvingar och adoptiv- barn. Kunna dessa ej enas, kan det ifrågasättas, att jordkommissionen eller någon annan myndighet får träffa avgörande, om vem som skall övertaga jordbruket. En sådan bestämmelse medför dock en del ganska stora svårigheter för ett rättvist bedömande under iakttagande på samma gång av tillbörlig hänsyn till övriga arvingar. Kommissionen har där— för ansett någon ytterligare vägledning i lagen än ovan sagts ej vara till- rådlig, åtminstone ej .i detta sammanhang. Stärbhusdelägarna få själva reda ut saken genom enskilda överenskommelser på samma sätt, som nu sker, då ett stärbhus övertager ett arv.

Däremot synes kommissionen en rätt till avlösning ej böra utsträckas till avlägsnare släktingar än ovan sägs. En rätt för dem kan ej med samma styrka göras gällande som för maka, bröstarvingar och adoptiv- barn.

Det bör ej vara uteslutet, att jordbruket kan övertagas av två eller flera personer för sam'bruk.

Till sist må framhållas, att garanti i någon form bör givas för att ge- nom statens medverkan avlöst jordbruk fort—farande upprätthållas och att jorden ej sedan utan tillstånd avyttras till andra ändamål. Detta har varit avsikten med den s. k. trygga besittningsrätten. Om upplåtelse åter ti-lläventyrs sker med äganderätt måste ändamålet med avlösningen på andra vägar upprätthållas såsom ett oförytterl-igt förbehåll därom i äganderätten till dylika fastigheter eller genom tillblivelsen av den av kommissionen framlagda koncessionsla-gen eller genom en äterköpsrätt till förmån för staten.

Såsom av norrlandskommitténs utredning framgår, hade innan den norrländska ägostyckningslagen tillkommit, i ganska stor utsträckning gamla bondejordbruk blivit av bolag utbrutna på ett för jordbruket oför— delaktigt sätt. Likaledes visar värmlandsundersökningens och jordkom- missionens enquéter, att i övriga delar av riket en sådan företeelse gjort sig gällande och fortfarande äger rum. Av bolag plågar ock utstyckas' jordbruk på lager utan någon omedelbar försäljning. Det är uppenbart en stor skada för det allmänna och framtida släkten, att möjligheterna till självständiga. jordbruk och särskilt de gamla bondgårdarnas återupp— rättande på detta sätt opåtalt skövlas. Detta giver, såvitt kommissionen förstår, fullt fog att genom lagstiftningens mellankomst förbättra dessa felaktigt utbrutna jordbruk med felande tillbehör från huvudfastigheten.

Norrlandskommittén var länge sysselsatt med formulering av lagbe- stämmelse i sådant syfte. Emellertid beslöt kommitténs majoritet på Sist-one att ej framföra denna fråga, som dock kommittén i sina motiv uttryckligen förklarade böra i framtiden återupptagas. Reservanter vid— höllo emellertid förslaget och inryckte det i sitt förslag till expropria- tionslag. Uti jordkommissionens betänkande om bildande av nya jord- bruk återfinnes en skildring .av dessa förhållanden under kapitlet om den sociala expropriationens utveckling i vårt land, liksom ock reservan— ternas på kommitténs föregående överläggningar byggda expropria- tionsförslag. Tiden för upptagandet av detta norrlandskommitténs upp- slag synes kommissionen nu vara inne. Möjligheten till en dylik rekon- struktion av jordbruk bör därvid utsträckas till hela landet.

Det finnes emellertid här och var i vårt land talrik-a mindre jordbruk,

F örbätt- ring av ofullstän-

diga jord- bruk.

• Sida 238
•  Original

Över-gångs- bestäm— melser.

som icke uppkommit på förenämnda sätt, men i alla fall äro förkrympta och otjänliga för sitt ändamål. När i närheten finnas större egendomar, tillhöriga bolag, och även andra, från vilka, utan någon synnerlig olägen- het för huvudfastigheterna, tillfälle erbjudes att kunna komplettera de ofullständiga jordbruken, bör en sådan utväg hållas öppen av lagstift— ningen även för sådana fall, att de båda fastigheterna icke uppkommit genom den enas utbrytning ur den andra utan tillhöra olika kamerala enheter.

Med nu gällande lag kan i detta senare fall någon juridisk samman— slagning icke äga rum. Detta hindrar dock icke, att ett bär-kraftigt jordbruk kan bildas genom att i samma ägares han-d sammanföra två eller flera stycken från olika fastigheter. Emellertid bör i den nya. sldfteslagstiftningen särskild uppmärksamhet ägnas åt möjligheten att sammanföra dylika ägor till en Odei-bar fastighet.

I båda de förenämnda fallen böra dessutom givetvis gälla enahanda. bestämelser i förslaget om avlösning av mark för nybyggesanlägg— ningar, som ovan förordats för avlösning av mindre arrendejordbruk.

Det förordas, att lagen tillsvidare ej äger tillämpning 1) å kommuns fastighet, allmänning inbegripet, och ej heller å fastig— het, tillhörig köping, municipa-lsamhälle eller stiftelse;

2) å stads område eller å område, varå byggnadsstad—gam för rikets stä— der gäller.

Till stöd för denna hemställan åberopas vad därom anförts i kommis- sionens betänkande om bildande av nya jordbruk (sid. 45—46). I den mån emellertid den av kommissionen delvis påbörjade, men ej medhunna utredningen om .lagens eventuella utsträckning i större eller mindre mån även till nämnda områden blir fullföljd och avslutad, kan tilläventyrs- fråga uppstå att begränsa de förenämnda undantagen från lagens till»- lämpnin-g.

En annan sak är frågan om lagens s. k. 7etroakti'ua verkan-. Detta är i förevarande fall en mycket viktig sak. Det synes kommissionen icke hel- ler här böra få ifrågak—omma, att den levande generationen arrendato- rer i stor utsträckning undandrages lagens tillämplighet på grund utav någon tyst eller uttrycklig föreskrift, att lagen ej skall äga tillämpning på sådana arrendatorer, vilka hava kontrakt upprättade före det lagen trätt i kraft. Det är den nu levande generationen arrendatorers förhål— landen, som givit anledning till ifrågavarande lagstiftninigsarbete, och det är de, som nu främst vänta något av detsamma. Den under arrende- lagen lämnade redogörelsen för statsmaktens försummelse i detta av— seende vid norrlandsl-agarnas utfärdande utgör en varning för att fort— sätta på samma väg.

Ett åsidosättande av lagens verkliga avsikter kan äga rum antingen så, att, såsom understundom skedde före den norrländska arrendelagens utfärdande, jordägare speciellt bolag skynda sig att upprätta kontrakt på någon avsevärdare tid omedelbart före lagens ikraftträdande. Sådant kan ske i de fall, att kontrakt redan utlupit eller snart kommer att göra. det, som ock i de fall, att något kontrakt icke förefinnes. För undvikande» av dylika äventyr är det till en början även i detta fall av synnerlig vikt, att jordkommissionens förslag om antagande vid denna riksdag av en arrendeförlängningslag vinner avseende. I sådan händelse äventyras. ej så mycket för arrendatorn. Han sitter lagligen kvar å fastigheten även efter den nya lagstiftningen. J ordägaren måste då taga mera härsyxr

• Sida 239
•  Original

till arrendatorn och denne senare vinner rådrum. Särskilt blir jordäga- ren därigenom betagen förevändning att söka, innan lagen hinner träda i kraft, binda arrendatorn en lång tid framåt med de gamla betingel— serna.

Möjligen återstår dock det äventyret, att med den nya lagstiftningens antagande upphör även lagen om tvångsförlängning av arrendena och så- ledes även de arrendekontrakt, som endast med den senares tillhjälp kunnat beredas längre varaktighet. I dessa fall liksom med de äldre kontrakt, som haft en större vanaktighet, inträffar det, att en arrenda— tor, som vid arrendetidens utgång sitter på jorden icke äger på grund av sina gamla kontrakt grunda några rättigheter enligt den nya lag- stiftningen och således kan av jordägaren wppsägas. Där så sker, be— rövas de uppsagda arrendatorerna fördelarna av såväl den nya arrende- lagen som avlösningen.

I sådant fall bör det övervägas, huruvida icke i lagen för sådana ar— rendatorer stadga en rätt att sitta kvar och även en rätt till avlösning på grund utav sin gamla besittning, ifall de föredraga en sådan utväg och den äldre upplåtelsen formellt uppfyller enahanda betingelser, som stadgas i den nya avlösningslagen. Skulle en arrendeförlängningslag icke bliva nu antagen av stats-makterna, är ett sådant förbehåll i över— gångsbestämmelserna så mycket mer av behovet påkallat.

Visserligen anser kommissionen, att avlösningslagen självfallet måste gälla även äldre upplåtelser. Detta innebär ej någon retroaktiv verkan. då här föreligger ett ingripande av samma natur som expropriation. Be— rörda uppfattning finner kommissionen för sin del sålunda ej erfordra något särskilt uttryck i lagen. Med hänsyn emellertid till den svenska formella rättsskipningen, som på sätt i annat sammanhang erinrats, tagit sig uttryck i tolkningar av norrlandslagstiftningen i uppenbar strid mot dess anda och mening, bör för säkerhets skull all tvekan hävas genom ett ofrånkomligt stadgande.

Jordkommissionen har på grund utav den knappa tiden för arbetets avslutande icke tilltrott sig att. kunna klåda sina ovannämnda tankar även i form av lagt—ext. I arrende— och vanhävdsfrågorna finnas före-' bildar i den redan antagna norrland-slagstiftningen, och de debatter, som härunder förts, lämna en god och uttömmande ledning för bedöman- det av dessa två angelägenheter. Av dessa skäl har kommissionen även tidigare utan avvaktan å svaren på utställda frågor och sifferstatistikens avslutande hunnit förberedelsevis diskutera arrende- och vanhävds- frågorna och redan i detta tidigare stadium av sitt arbete utarbetat diskussionsutkast till lagtext.

Dessa förutsättningar föreligga icke för frågan om avlösning av ar- rendejordbruk, som endast reservationsvis framförts i norrlandskommit- tén ,och därefter ej föranlett några avsevärda debatter och ännu mindre någon vägledande lagstiftning i ämnet-. Till grund för överläggningarna i det nu förevarande ämnet har emellertid legat ett i början av förliden sommar inom kommissionen utarbetat och ingående diskuterat diskus- sionsuwtkast till en lag, som sedermera vid frågans nyligen åter företagna behandling förelegat ytterligare något reviderat. Att emellertid taga definitiv ståndpunkt till en bestämd utformning av paragraf-erna har av antydda skäl för kommissionen erfordrats ytterligare någon tid utöver den, som tillmätts. Detta är anledningen varför kommissionen nöd-gats inskränka sig till återgivandet, på sätt ovan skett, av det resultat, var— till den inom kommissionen hitintills förda diskussionen i ämnet lett.

• Sida 240
•  Original

B. Särskilt yttrande beträffande avlösning av vissa arrendejordbruk

av herr Lindhagen., som anfört följande: Redan i mitt särskilda yttrande över kommissionens förslag till social arrendelag har jag beträffande lagens omfattning förordat. en mindre av- vikelse i fråga om arrendejordbruk å huvudgårdar tillhöriga bolag, för— eningar för ekonomisk verksamhet och spekulanter. Denna avvikelse förordas således även i förevarande fall. Till stöd därför samt beträf- fande frågan om minimi- och maximigränser över huvud taget åberopar jag i detta avseende mitt särskilda yttrande till jordkommissionens ny- ligen till regeringen avgivna framställning om en arrendeförlängnings- ag.

Vidare anser jag, att under lagens bestämmelser bör inbegripas även Vissa andra i kommissionens motivering (sid. 222) omnämnda jordbruk, som Visserligen icke äro upplåtna på arrende eller icke äro det såsom särskild brukningsdel men ändock hava enahanda karaktär, som de jord—- bruk, om vilka i förevarande lag förmäles (se 3 å i lagtexten nedan).

Skulle den ovannämnda utsträckningen av lagens omfattning, såvitt rör bolags, ekonomiska föreningars och spekulanters utarrenderade fastigheter, ej vinna avseende, blir det enligt min uppfattning nödvän— digt att i skäliga fall kunna få lagen tillämpad på fastigheter, som for- melt ej falla under lagen, men reellt borde göra det. Kommissionen vill däremot endast medgiva dispens ifrån lagens tillämpning.

Mina skiljaktigheter .i övrigt framgå av nedan omförmälda utkast till lagtext i ämnet och bestå i huvudsak bland annat därutinnan:

att stödskogsområde också må kunna utbrytas; att Konungen må berättigas att i mån av behov och efter olika orters förhållanden meddela särskilda föreskrifter rörande omfattningen av marktilldelnin gen ;

att den administrativa ledningen organiseras i anslutning till mitt motsvarande förslag uti betänkandet om bildandet av nya jordbruk;

att jordkommissionen äger taga initiativ till avlösning på sätt i17 % i lagtexten nedan sägs; _

att avlösningsnämnden organiseras på enahanda sätt, och således ini— skränkes till tre personer med iakttagande särskilt, att länsstyrelsen oclh parterna ej erhålla något inflytande på nämndens sammansättning;

att frågan, huruvida tvångsavlösning får äga rum samt omfattningen av det, som skall utbryta-s, förbehålles i anslutning till allmänna emm)— priationslagen dir-ekt eller i sista hand den lagstiftande mak-ter elller regeringen och icke domstolarna såsom ock förordades i förslaget I utti kommissionens betänkande om bildande av nya jordbruk; samt

att särskilda värd'eringsgrunder vid tvångsavlösning tillämpas be- träffande odlingsbar mark och växande skog m m.

Såsom utgångspunkt och ledning för diskussionen framlägges följande;;

• Sida 241
•  Original

Utkast till lag om avlösning av osjälvständiga jordbruk samt förbättring av ofullständiga jordbruk.

Om osjälvständiga jordbruk, som må avläsas.

1 ©.

Enskild tillhörigt jordbruk, vilket på ett varaktigt sätt plägat upp— låtas. på arrende, må kunna genom statens mellankomst avlösas och för— vandlas till självständigt jordbruk för de fall, under de villkor och i den ordning denna lag stadgar.

Jordbruk skall anses hava på ett varaktigt sätt plägat upplåtas på ar— rende, då det vid avlösningstillfället under minst femton år i följd bru- kats av annan än jordägaren. Har formen av arrendeupplåtelse av- brutits i sannolik avsikt att kringgå denna lag eller eljest utan rimlig orsak, skall tiden för dylikt avbrott inräknas i den förutnämnda tids- följd-en.

2 &.

Beträffande skyldighet för jordägaren att avstå jordbruk enligt 1 $ skall gälla följande:

1. Arrendejordbruket å själva huvudgården till hemma-n eller hem- mansdel, tillhörig bolag eller förening för ekonomisk verksamhet, skall avstås oavsett jordbrukets storlek. Lag samma vare beträffande arrendejordbruket å själva huvudgården till hemman eller hemmansdel, tillhörig enskild person, som ej är man- talsskriven å fastigheten eller å fastighet, som är i sambruk med den- samma, samt uppenbarligen besitter fastigheten huvudsakligen för att tillgodogöra sig skogsavkastning-en eller eljest i spekulationssyfte.

2. Arrendejordbruket å kameralt självständig fastighet, lydande un— der huvudgånd, skall, oavsett vem som är ägare till fastigheterna, avstås, därest förenämnda jordbruks odlade jord ej överstiger tjugufem! hektar.

3. A'rrenldejordbruket å torp eller annan kameralt osjälvständig jord— brukslägenhet skall, oavsett vem som är ägare till huvudfastigheten, aV'stås, därest jordbrukets odlade jord ej överstiger tjugufem hektar, samt jordbruket omfattar odlad jord jämte ängs- eller hagmark till en Vldd av minst två hektar. %

3 .

1. Skötes jordbruk av enahanda natur och omfattning, som i 2 5 av- ses, av därtill anlitad personal utan arrendeupplåtelse, skall sådant jord- bruk ock avstå-s under enahanda villkor och ordning, som i tillämpliga delar om arrendejordbruk stadgas. Vad sålunda stadgats gäller dock ej, därest jordbruket drives under personlig ledning av ägaren själv eller, där bolag ell-er ekonomisk förening är ägare, av någon i ägarens tjänst anställd överordnad högre tjänsteman.

2. Har ett tillförne för sig självständigt idkat jordbruk av enahanda natur och omfattning, som i 2 % avses, efter den 1 januari 1875 samman- slagits till ett med annat jordbruk, må det förra, oavsett om åbyggna- der finnas kvar eller icke, kunna avlösas på sätt i 1 mom. sägs. Vad sålunda stadgats gäller dock ej, därest jordbruket å de sammanslagna fastigheterna kan anses skötas med omsorg och odlingsvärd åker hålles vid makt i väsentligen minst enahanda omfattning som före samman- slagningen.

• Sida 242
•  Original

242 4 %. Denna lag äger ej tillämpning å arrendeavtal, som avslutats mellan äkta makar eller mellan skyldemän i rätt upp— och nedstigande led eller mellan syskon eller mellan ett syskon och det andras avkomling eller mellan dem, av vilka den ena är eller varit gift med den andres släk- ting i rätt upp- och nedstigande led, eller mellan adoptant och adoptiV-

rn.

59.

När särskilda trängande omständigheter därtill föranleda, må Ko- nungen meddela uppskov med eller befrielse tills vidare från skyldighet att avstå jordbruk enligt denna lag.

Möter hinder enligt denna lag för jordbruks avlösning därav, att den odlade jorden utgör mer än tjugufem hektar, må Konungen dock med- dela tillstånd till jordbrukets avlösning, därest detsamma till sin natur och beskaffenhet kan anses likställt med andra arrendejordbruk i orten, å vilka lagen äger tillämpning.

Om hinder för avlösning i följd av ägornas behövlighet helt eller de.- vis för huvudfa'stigheten eller annat ändamål skiljs i 13 &.

Om mark, som bör utläggas till avlöst jordbruk.

Gå.

Till jordbruk, som avlöses. skall läggas dess tomt med åbyggnader, dess odlade jord samt den ängs- och hagmark, som brukats till det- samma. Till äng räknas dock ej slåttermyr eller kärräng, som i anse— ende till läge eller beskaffenhet är av mindre värde.

Är förenämnda inägojord ej tillräcklig för att kunna huvudsakligen försörja en medelstor familj, beräknad till sex personer, skall ock i mån av behov till jordbruket läggas den för odling tjänliga mark, som lämp- ligen kan förenas med detsamma.

Även om behov som ovan sagts ej föreligger, bör lämplig odlingsmark tilläggas jordbruket, i den mån ej sådan odlingsmark anses böra tagas i anspråk för att läggas till annat osjälvständigt jordbruk, som kan ifråga— komma till avlösning, eller för bildande av nytt jordbruk eller för nö- dig förbättring av ett redan förefintligt självständigt jordbruk.

Befinnes förenämnda inägojcrd avsevärt överskrida behovet, må ock i angelägna fall överskottet eller någon del därav kunna tagas i anspråk för ändamål, s-om ovan i tredje stycket omförmälas.

7å.

1. Till jordbruket skall ock läggas skogsbördig mark för tillgodose— ende av dess behov av bränsle samt virke till husbyggnad-er, reparatio- ner, hässjor, stängsel, redskap och dylikt, därest detta enligt ortsförhål- landena anses nödigt samt tillgång till sådan mark finneså stamfastig- het—en utan åsidosättande av den senares Virkesbehov för dårå bibehållet jordbruk.

2. Är virkesförrådet å tilldelat skogsområdeså anlitat, att ur skogen ej under närmaste tiden kan årligen uttagas ett Virkesbelopp, motsva— rande vad den skogsareal, som tilldelats såsom husbehovsskog, beräknas kunna under uthålligt bruk avkasta, skall jordbruket under alla förhål-

• Sida 243
•  Original

| I

landen tilläggas rättighet att under erforderlig tid fylla bristen efter ut- syning å tjänlig plats å fastighetens övriga skog, i den mån densamma, med iakttagande av vad ovan stadgats, därtill lämnar tillgång.

3. Anses i något fall med hänsyn till ortsförhållandena, jordbrukets bärkraft eller huvudfastighetensintresse uppenbarligen lämpligare, att med det för-enas rätt för all framtid att å tjänlig plats på huvudfastig— hetens behållna skogsmark helt eller delvis taga det erforderliga skogs— fånget, må sådan rätt kunna, i stället för marktilldelning tilläggas jord- bruket.

4. Skogsfång, som i 2 och 3 mom. sägs, skall till omfånget noga be— stämmas; och böra jämväl i övrigt föreskrifter" meddelas, ägnade att förekomma tvist om skogsfångets uttagande.

5. Är fråga om avlösning av jordbruket å kameralt självständig- fastighet, lydande under huvudgård, bör, såvitt lämpligen kan ske och arrendatorn önskar det, den underlydande fastighetens hela område till— läggas jordbruket, även om det därigenom erhåller skog utöver husbeho— vet. Därvid skall dock för sådant fall, som i 12 © sägs, tagas i över- vägande möjligheten och lämpligheten att för där angivet ändamål ut- bryta ett stödskogsomvråzde. %

8 .

Till jordbruket skall läggas bete för de kreatur, som kunna vinter- födas å detsamma, i den mån sådant bete på grund av ortens förhållan- den anses vara omistligt. .

Finnes ej tillräckligt sådant bete å den inägojord i ängs— eller hag- mark eller å den skogsbördiga mark, som tillägges jordbruket, bör detta erhålla felande bete genom ytterligare marktilldelning från hu- vudfastigheten eller betesrätt å dennas behållna skogsmark. I vale-t mel- lan marköverlåtelse eller betesrätt å huvudfastighetens mark skiljs efter omständigheterna med hänsyn till ortens sed, huvudfastighetens intresse och vad som är gagneligzt och överkomligt för jordbruket.

9 %.

Till jordbruket skall höra laga rätt till vattnet invid strand, som till— delas jordbruket.

Finnes å huvudfastigheten avsevärt vatten, skall jordbrukaren berät- tigas att där till husbehov idka fiske, därest detta utan olägenhet kan ske Samt jordbruket ej genom tilldelad stran-drätt tillgodosetit's i berörda avseende. Jordbrukets innehavare tillförsäkras lämpligt tillträde till strand för berörda rätts utövande. Ej må hnsbehovsfiske utövas till skada för åtgärder, som av ägaren till huvudfastigheten vidtagits till fiskets förbättrande. () $

1 .

Rätt till skogsfång, mulbete och fiske, vilken enligt 7 $ 2 och 3 mom., 8 å andra stycket samt 9 9 andra stycket förbehållits jordbruk på an- nans mark, skall utan särskild inteckning såsom servitut vila på den se- nare marken. Anteckning härom skall beträffande både den härskande och tjänande fastigheten ske uti de vid underrätten i orten förda lag- farts— och inteckningsprotokoll samt fastighetsböck-er. Ej må sådan ser- vitutsrätt genom avtal upphävas utan Konungens på grund av sär-skilda förhållanden meddelade tillstånd.

Det åligger jordkommissionen att hos rätten för vederbörlig anteck- ning göra anmälan om dylikt servituts tillkomst och upphörande.

• Sida 244
•  Original

Ifrågakommer utbrytning av flera närliggande jordbruk, bör den till husbehovsskog avsedda marken eller väsentlig del därav avsättas till en för jordbruken gemensam skogsallmänning, där så lämpligen kan ske. Sådan allmänning förvaltas i den ordning, som varder särskilt stadgad.

12 5.

I de trakter av landet, där jordbruket enligt lag ansetts behöva icke blott husbehovsskog utan även stöd-skog, må, där för jordbruket be— hovet av husbehovsskog tilldelas i form av markområde, jämväl nödigt stödsk-ogsområde utbrytas.

Dylika stödskogsområden förbliva i statens ägo och avsättas, på sätt särskilt varder stadgat, till stöd främst för mindre jordbruk, men kunna ock bilda kärnan till sockenallmänningar till förmån för sådana jord— bruk, som sakna tillräckligt med skog eller bete.

13 $.

1. Skyldighet att enligt denna lag avstå skogsmark eller tåla servituts— rätt skall, med det undantag som i 2 mom. sägs, ej föreligga, i den mån huvudfastigheten därigenom skulle lida synnerligt intrång i skötseln av sitt skogsbruk eller i jordbruk, som bibehållits å huvudfastigheten.

2. Inägojord, odlingsmark eller skogsmark får ej heller tagas i an- språk, där den erfordras till tomt eller upplagsplats eller till stenbrott, grus-, ler— eller torvtag, utbyggning av vattenfall, fiske eller till annan dylik lägenhet eller ock kan anses behövlig för industriell anläggning, som finnes å den fastighet, vartill jorden hörer, eller i dess omedelbara grannskap.

14 %.

Konungen äger i mån av behov och efter olika orters förhållanden meddela särskilda föreskrifter rörande dels omfattningen av den inägo- jord, som jämlikt 8 % bör tilläggas jord-bruket, dels de tilldelningar av skog, bete eller fiske, som jämlikt 7—9 åå kunna ifrågakomma, och dels den enligt 12 % medgivna utbrytningen av stödskog.

Om jordbrukets utbrytning.

15 %. Erforderlig-a åtgärder för jordbruks avlösning enligt denna lag hand— havas av statsorganisationen för sociala jordfrågor. Konungen äger med iakttagande av denna lag meddela omedelbara föreskrifter om avlösning av jordbruk, där sådant lämpligen kan ske.

16 å.

Jordkommission skall för länet upprätta en förteckning över samtliga jordbruk, som enligt 2 och 3 åå syn-as kunna bliva föremål för avlösning enligt denna lag. Förteckning f'ullstiändigas, i mån av felande upplys— ningar genom kommissionens fullföljde undersökningar eller jordkom— mittéernas och allmänhetens medverkan inkomma. Centralstyrelsen äger ; fastställa formulär för sådana förteckningar, i vilka ock skola anteck— ! nas de åtgärder, som för jordbruket-s avlösning blivit vidtagna.

• Sida 245
•  Original

% l |

Hos jordkommissionen skall ock för jordkommittéerna och allmänhe- ten vara tillgänglig en publikation, innefattande denna lag samt lagen om en statsorganisation för sociala jordfrågor. Det åligger centralsty- relsen att låta trycka en sådan publikation i tillräcklig upplaga att till- ställas jo-rdkommissionerna.

17 $.

1. Vederbörande arrendator eller annan, som jämlikt 52 % äger före- trädesrätt till avlöst arrendejordbruk, må hos jordkommissionen påkalla åtgärd för arrendejordbrukets avlösning enligt denna lag. J ordkommission åligger ock att snarast möjligt i mån av inkomna upp— lysningar om sådana jordbruk, som i denna lag avses, låta skriftligen ef- terhöra, huruvida innehavaren av arrendejordbruk eller annan vederbö- rande önskar tillämpning av denna lag. Därvid bör tillika överlämnas ett exemplar av den i 16 % omnämnda publikationen samt ett av central- styrelsen fastställt cirkulär med sammanfattande och eljest Vägledande upplysningar. Uttryckligt skriftligt besked skall ock givas, att rätt till avlösning står för framtiden öppen, för den händelse arrendatorn före— drar att tills vidare fortfarande innehava jordbruket på arrende.

2. För avlösning av jordbruk, som i 3 © avses, tillkommer det jord— kommission att taga initiativ. Jordkommittén och en var må ock hos kommissionen väcka fråga om sådan avlösning.

3. Jordägare må ock påfordra arrendejordbruks avlösning vid ut- gången av arrendetid efter förlopp-et av femton år, från det denna lag trätt i kraft. Ansökan därom ingives till jordkommissionen minst ett år före arrendetidens utgång. Kommissionen förelägger därefter den, som enligt 52 % äger företrä— desrätt till avlöst arrendejordbruk, skälig tid, inom vilken han äger avgiva förklaring, huruvida han önskar övertaga jordbruket efter dess avlösning. Avstår han från berörda rätt, har han förlorat optionsrätt till förlängt arrende, och är jordägaren berättigad att vid arrendetidens utgång med arrende- eller äganderätt överlåta jordbruket till annan. Önskar den tillfrågade övertaga jordbruket, förfares med dess avlösning i övrigt, på sätt i denna lag stadgas.

18 %.

Är fråga, om arrendejordbruks avlösning väckt, skall jordkommissio- nen i samförstånd med arrendatorn söka genom underhandling med jordägaren åvägabringa frivilligt avtal om jordbrukets avstående i över— ensstämmelse med denna lags föreskrifter.

Kommissionen uppgör därvid, så vitt möjligt efter samråd med ar- rendatorn och jordägaren, ett förslag, hur enligt kommissionens upp- fattning jordbruket lagligen och lämpli-gen bör utbrytas samt huruvida och till vilket belopp lösen bör erläggas för det, som skall avstås. För— . slaget skall i mån av behov grundas på sakkunnig besiktning å själva marken samt undersökning av dess verkliga beskaffenhet och ej alle— nast på kartor och skifteshandlingar.

Träffas frivillig överenskommelse, varder jordbrukets område på kommissionens föranustaltande utbrutet genom laga. lantmäteriförrätt— ning. Vad i 32 och 33 åå stadgas, länder härvid till efterrättelse.

• Sida 246
•  Original

246 Om jordlösen vid tvångsavlösning.

19 %.

Lösen för jordbruk, som tvångsavlöses, bestämmes efter det värde, vartill uti orten jordbruk av ifrågavarande läge och beskaffenhet kan anses böra skäligen uppskattas med iakttagande dock tillika av de i 20—22 åå givna föreskrifter. Till ledning för bestämmandet av berörda värde skall tjäna huvudfastighetens taxeringsvärde.

Någon förhöjning av beloppet må ej äga rum på grund av den kon- junktur, .som tillkommit på platsen genom statens ifrågavarande verk- samhet. Ej heller må så ske av hänsyn därtill, att en viss äga förme— nas såsom utbruten böra betinga högre lösen än som svarar mot dess storlek och beskaffenhet i förhållande till huvudfastighetens hela taxe— ringsvärde. *

20 $.

1. Odlingar eller andra jordförbättringar, som av den arrendator och hans hustru, som innehar arrendejordbruk vid tiden för dess avlösning, eller av deras förfäder eller eljest av föregående nyttjanderättshavare, var-s rätt övergått å sagda arrendator eller hans hustru, veterligen eller uppenbarligen verkställts utöver vad enligt avtal ålegat dem och för vilka veterligen jordägaren ej lämnat gottgörelse, skola avstås utan ersättning. Lag samma vare beträffande åbyggnader, som uppförts på sätt nu sagts.

2. Odlingar eller andra jordförbättringar ävensom åbyggnader, vilka. på sätt i 1 mom. sägs, tillkommit genom äldre nyttjanderättshavare, vilkens rätt ej övergått å den arrendator och hans hustru, som önskar avlösa jordbruket, skola ock avstås till staten utan lösen. I sådan händelse blir den, som skall övertaga jordbruket, dock skyldig att till staten utgiva skälig ersättning för Värdet av vad han sålunda övertagit. Dylik gottgörelse tillhandahålles de rättsägare, som inom tio år från det denna lag vunnit laga kraft, med sannolika skäl visa sig hava utöver vad enligt avtal ålegat dem och utan erhållen gottgörelse uppfört byggnaderna eller verkställt jordförbättringen. An— mäler sig ej inom sagda tid sådan rättsägare eller någon dennes rätts— innehavare, användes beloppet för nybyggens anskaffande åt obemedlade.

3. Har byggnad eller odling eller annan jordförbättring tillkommit genom samverkan mellan jordägaren och arrendatorn, skall en skäligen beräknad ersättning lämnas allenast för jordägarens bidrag, såvitt detta avsett nybyggnad eller större reparation eller ett avsevärt främjande av jordförbättringen.

21 $.

1. Odlingsbar mark ersättes efter det värde, som bör åsättas den utan hänsyn till det särskilda värde, vartill markens brukbarhet för odling kan uppskattas.

2. Växande skog, som enligt 7 % åtföljer jorden, ersättes med dess värde å rot efter den uppskattning, som för dylikt värde i orten i all— mänhet gäller. Har jordägaren i sin självdeklaration för beskattning upptagit värdet å fastighetens skog på rot till lägre belopp, vare det senare gällande. Ersättningen för rätt till skogsfång enligt 7 5 skall utgå antingen genom en årlig avgift motsvarande skogzsfångets årliga medelvärde eller

• Sida 247
•  Original

ock med ett kapitalbelopp, beräknat till tjugu gånger värdet av nämnda årliga avgift, allt efter vad som befinnes lämpligast.

3. Äro föraustaltni'ngar vidtagna av jordägaren i uppenbart syfte att undgå eller försvåra jords eller servitutsrätts avstående enligt denna lag, skola dessa ej föranleda förhöjning av den jordägaren tillkomman— de ersättning.

4. Mark, som är att räkna såsom impediment och ej kan ifråga- komma till odling, skogsbörd eller industriellt utnyttjande, åsättes ej något värde.

22 ä.

1. Är fråga om jord, som blivit av kronan genom avvittring eller storskifte donerad till landets uppodling och bebyggande eller av kronan givits till industriens eller bergsbrukets understöd, skall utan lösen av— stås den odlade jorden jämte åbyggnader, som väsentligen funnits ä fastighet-en vid den tid, då fastigheten för skogsbruksändamål övergått från enskild jordbrukare eller från staten till bolag, ekonomisk förening eller enskild person, som i 2 $ 1 mom. andra stycket sägs. Vad efter nämnda tid av jordägaren nedlagts i jordförbättring eller i nybyggnad eller väsentlig ombyggnad av åbyggnaderna ersättes efter de i 19—21 % stadgad-e grunder. Befinnas åter odlingar, som förefnnnits vid förenämnda tidpunkt, hava därefter genom jordägarens förvånande vanhävdats eller helt övergivits, skall jordägaren förbindas utgiva ett skadestånd för deras iståndsättande i ett efter ortens förhållanden välodlat skick, vilket be- lopp går i avräkning för jordbrukets avträdand—e. Till sådan vanhävd är ej att hänföra nedläggande av jordbruk å äga, som till sin naturliga. beskaffenhet är så dålig, att jordbrukets nedläggande därå måste an- ses fördelaktigt för en till fastighetens jordbruk för sin utkomst hän— visad åbo. . Vad ovan sagts äger ock tillämpning å torp och annan dylik jord— brukslägenhet, som må avlösas samt- är belägen å fastighet av ifråga- varande slag.

2. Har jord-bruket å donationsjord, som i 1 inom. sägs, vid där nämnd tidpunkt åtnjutit skogsfång till husbehov, skall ersättning ej hell-er utgå för vad enligt 7 å i sådant avseende tilldelas jordbruket annat än för den tillökning i skogsfång, som må därvid hava ägt rum.

3. Tjänar sådan donationsjord, som i 1 mom. omförmäles och inne- haves av där angiven ägare, ej numera det avsedda ändamålet eller innehaves den utan kronans medgivande eljest ej under villkor, som fästs vid densamma, skall i den lösen för skogsmark och servitutsrättig— heter, som enligt denna lag bestämmes, ett avdrag av 25 procent äga rum. Vid värdesättning å mark, som ovan sägs, må även fästas skäligt, avseende å de utgifter ägaren i verkligheten fått vidkännas för den— sammas förvärv och utnyttjande, och må lösen ej överskrida dessa nt- gifter, därest ej synnerliga skäl tala därför. _

4. Vad ovan stadgats, skall anses äga tillämpning, beträffande dona— tionerna till jordbruket, på jordbruk-en uti de fem norrländska länen, de tre nordligaste fögderierna jämte Svärdsjö och Envikens socknar i Kopparbergs län samt, i fråga om donationerna till industrien och bergsbruket, på rekognitionsskogar och därav uppkomna hemman samt

• Sida 248
•  Original

till bergsbrukets understöd anslagna skogar, därest ej av ägaren göres sanäolikt, att jordbruk, som skall avstås, ej är av ovan sagd beskaf- en et.

5. Konungen må, när särskilda omständigheter därtill föranleda, kun- na för visst fall medgiva lindring eller frikallelse från föreskrifterna i 1 och 2 mom.

23 &.

Lider annan än jordens ägare intrång genom tvångsavlösningen, skall ersättning utgivas. Skadan bestämmes till det belopp, vartill förlusten skäligen må skattas. Är skadan av varaktig beskaffenhet bestämmes ersättningen till visst belopp en gång för alla och utgår med tjugu gånger det belopp, vartill den årliga förlusten värderas.

Har jordägaren avtalat om nyttjanderätt till området eller del därav i uppenbart syfte att undgå eller försvåra jords eller servitutsrätts av— stående enligt denna lag, skall ersättning ej utgå annat än för det fall, att den, till vilken nyttjanderätten upplåtits, å sin sida får anses hava varit i god tro. I nämnda händelse ska-11 jordägaren i sista hand svara för ersättningen.

Om förfarandet vid tvångsavlösning.

24 å.

Bestrider jordägaren, att ifrågasatt, av Kon-ungen ej förordnad av— lösning av jord må enligt denna lag äga rum eller kan därvid fri— villig uprgörelse ej träffas röna.—nde omfattningen eller läget av den mark och de servitutsrättigheter, som skola läggas till jordbruket, eller om lösen för det, som sålunda skall avstås, hänskjutes frågan, såvitt den är föremål för tvist, av jordkommissionen till avgörande genom förrätt— ning på stället av en för ändamålet utsedd avlösningsnämnd.

Därest jordkommissionen roch jordägaren ej förena sig. om val av nämnd, skall denna bestå av tre personer, utsedda i den ordning 25 och 26 % stadga. '

Vad sålunda föreskrivits, gäller dock ej tillämpningen av 22 å. Tvist härom må inom två månader från det frivillig uppgörelse i övrigt träf- fats eller från det avlösningsförfarandet enligt 35 © avslutats, instäm- mas till unde-rrätten i den ort, där det till utbrytning avsedda jordbru— ket eller större delen av detsamma är beläget. Utan hinder av sådan tvist må dock jordbrukets utbrytning fullföljas.

25 i.

För varje län utser Konungen för en tid av tre år två eller högst fyra lantmätare inom länet att på anmodan vara ordförande i avlös— ningsnämnd. Dylikt uppdrag kan återkallas.

Kommunalfullmäktige, eller, där sådana ej finnas, kommunalstämman inom varje kommun utse, samtidigt med val av jordkommitté, tillika tre högst fem personer att vara ledamöter i avlösningsnämnd. Till leda— mot kan lock utses ledamot i jordkommitté.

Synnerlig vikt bör läggas d-ärå, att till ordförande och valda leda- möter i avlösningsnämnd utses allenast personer, män eller kvinnor, som äro kända för självständighet, oväld och socialt intresse.

• Sida 249
•  Original

Avgår ledamot under tiden för uppdraget, skall i mån av behov ny ledamot utses för den återstående tiden. Jordkommissionen skal-l underrättas om valet.

26 9.

För verkställande av avlösningsförrättning äger jordkommissionen tillkalla den ordförande i avlösningsnänmd, vars resa. till förrättnings— stället med hänsyn till hans bostads belägenhet kan antagas medföra min- sta kostnaden. Ställer sig kostnaden lika för två eller flera ordförande, äger kommissionen fritt val.

Den utsedde ordföranden tillkalla-r i ovan sagd ordning de två till förrättningsstället närmast boende kommunala ledamöterna inom den kommun, där fastigheten, från vilken avlösning skall äga rum, eller större delen av densamma är belägen. Inträffar för kommunal ledamot förfall, äger ordföranden, på sätt ovan sägs, tillkalla annan ledamot.

Har misstag ägt rum om ordförandes eller annan ledamots bostads närbelägenhet, utgör detta ej hinder för förrättningens företagande och avslutande. Någon klagan över förrättningen må på denna grund ej föras.

27 %.

Emot ledamot i nämnden gäller i jävsavseende i tillämpliga delar ena— handa stadganden, som i 31 © skiftesstadgan föreskrivits beträffande förrättningsmän.

28 %.

Det åligger ordförande i nämnden att, i den mån årstiden lämpar sig därför, skyndsammast möjligt utsätta dag för förrättningen. Till denna kallas av honom även jordkommissionen och jordägaren genom sär- skilda kallel-sebrev, som skola till dem med posten avsändes så tidigt, att kallelserna kunna komma dem tillhanda minst fjorton dagar före förrättningen. Ordföranden föranstaltar ock därom, att kungörelse an— gående dag och ställe för förrättningen minst fjorton dagar förut upp— läses i kyrkan för den församling, där fastigheten är belägen, och infö— res i tidning inom orten. Kungörelsen skall tillika innehålla, att de, vilkas rätt är beroende av förrättningen, äga därvid tillstädeskomma och bevaka sin rätt.

Genom jordkommissionens försorg skall ordföranden tillställas grava- tionsbevis rörande fastigheten. Besväras densamma av sökt eller be- viljad inteckning för fordran eller för rätt till avko-mst eller annan för- mån eller kan fastigheten enligt 11 kap. 2 © jordabalken i ägarens hand häfta för fordran eller annan rätt, som nyss är sagd, skola innehavare av sådan fordran eller rätt, om de äro kända och inom riket boende, un- derrättas om förrättningen genom särskilda kallelsebrev, enligt vad om kallelsebrevs avsändande till jordkommission och jordägaren är stadgat.

29 ©.

J ordk-ommissi-onen gör hos domare i orten anmälan om förrättningen. Anteckning härom skall ske i inteckningsprotokollet å nästa rättegångs- dag under lagtima ting, så ock i inteckningsboken.

• Sida 250
•  Original

250 30 ©.

Förrättning, verkställd av avlösningsnämnd, är att anse som laga lant— mäteriförrättning.

Ordföranden i nämnden är för sina åtgärder och beslut underkastad tjänstemannaansvar. Annan ledamot i nämnden skall, innan han vid avlösningsförrätvtning får biträda, inför länsstyrelsen eller närmaste domstol avlägga enahanda ed, som i 21 % skiftesstadgan är stadgat för gode män vid .lantmäteriförrättning. Vid början av varje förrättning skall ordföranden inför nämnden samt tillstäd-eskomna sakägare upp— läsa 19—23 % i tillämpliga delar samt 24 © första stycket.

31 å.

Stanna förrättningsmä-mien i olika meningar, gäller vad de flesta säga. Har var sin mening, gäller, om de kunna jämkas till varandra, den mening, som efter jämkning finnes hava erhållit de flesta rösterna, men i annat fall vad ordföranden säger.

32 %.

Jord-en skall vid förrättningen utbrytas genom ägostyckning, därest denna ej för visst fall anses böra utgöra avsöndrad lägenhet. Härom gäller i tillämpliga delar vad i lagen den 27 juni 1896 om hemmans— klyvning, ägostyckni-ng och jordav-sönldring sägs.

Ordförande skall, där jordavsöndring äger rum, avfatta jordbrukets område å karta, så beskaffad, som i 21 © första stycket i förenämnda lag sägs, där ej sådan karrta ändå finnes tillgänglig. Honom åligger ock att upprätta noggrann beskrivning över omrädet—s storlek och grän— ser samt ägornas olika beskaffenhet. Denna beskrivning intages i för- rättningsprotokoll-et. '

33 &.

Ägorna till avlöst jordbruk böra, så vitt ske kan, läggas i ett samman— hang. I varje fall må antalet skiften, som enligt gällande föreskrifter få läggas till en fastighet, ej överskridas i annan händelse än då så— dant finnes erforderligt för ett rätt iakttagande av denna lags be— stämmelser.

34 å.

Kostnaden för av-lösningsförrättning gäl-das i första hand av staten. Har jordägarens invändning, att avlösning av jord enligt denna lag ej får äga rum eller beträffande omfattningen eller läget av den mark jämte tillbehör blivit ogillat, skall kostnaden i sista. hand stanna på jord»- ägaren med undantag av kostnaden för jordkommissionens förundersök— ning och inställelse. Godkännes nämnda påstående, äger jordägaren be— komma gottgörelse av staten försina utgifter. Har jordägaren och jord— kommissionen å ömse sidor tapp-at eller finnes saken hava varit tvivel— aktig, skall jordägaren vidkännas sina egna utgifter men staten en— sam kostnaden i övrigt.

Härom äger avlösningsnämnden ock träffa avgörande.

• Sida 251
•  Original

35 ©.

För-rättningen avslutas med tillkännagivande, att rättsägare, som är missnöjd med förrättningen, äger att fullfölja talan däremot på sätt i 36 & sägs. Avskrift av det vid förrättningen förda protokoll skall vid förrättning-ens avslutande eller ock å därvid bestämd dag inom trettio dagar efter förrättningen överlämnas till någon å orten boende person, som av rättsägarna utses att mottaga den. Avskriften skall vara hos honom tillgänglig för en var, som åstundar att granska eller avskriva den.

36 å.

Över avlösningsnämndens beslut i frågan, huruvida den ifrågavarande avlösningen av jordbruket må lagligen äga rum eller beträffande omfatt- ningen ell-er läget av den mark jämte servitutsrätter, som skola läggas till jordbruket, må besvär anföras hos Konung-enijordbruksdepartemen— tet. Besvären ställda till Konungen skola inom trettio dagar från det förrättningen förklarats avslutad, enligt vadi35 % sägs, ingivas ell-erin— sändas med posten till jordkommissionen, som med eget utlåtande skynd— samt överlämnar dem till departementet.

I frå-ga om nämndens beslut om lösen för det, som skall avstäs, samt om gäldande av kostnaden för aVlösningsförrätrtningen må klagan icke föras.

Är rättsägare missnöjd med förrättningen, i vad den avser områdets mantalssättning eller utstakning, eller förmenar någon, att förrättnings— man ej blivit i laga ordning förordnad eller varit jävig eller att förrätt— ningen eljest ej i föreskriven ordning tillkommit, må, utom för den i 26 % tredje stycket omnämnda. händelsen, talan fullföljas hos ägo-delnings- 1'ätten genom besvär. Dessa skola ingivas eller insändas med posten till ordföranden i ägodelningsrätten inom sextiodavgar från det förrättningen förklarats avslutad enligt vad i 35 © sägs.

I fråga om rättegången vid äg-odelningsrätten samt besvär över rättens beslut skall gälla, vad angående klagan över avslutat laga skifte är stadgat.

37 %.

Kostnaden för klagan över avlösningsförrättning gäldas efter de grun- der som i 34 % föreskrivits beträffande kostnaden för nämnda förrätt- ning.

38 %.

Det åligger jordkommissionen att inom nittio dagar efter det beslutet om avlösningen- vunnit laga kraft hos länsstyrelsen nedsät-ta den be— stämda löseskillingen.

Vid nedsättning—en ingiver kommmissionen till länsstyrelsen grava- tionsbevis röran-de fastigheten, beslutet i ärendet samt bevis, att och när det vunnit laga kraft, ävensom, då jordavsöndring ägt rum, karta över området.

Löseskillingen skall' av länsstyrelsen ofördröjligen insättas i bankin- rättning för att där innestå mot ränta.

39 &.

Har det avlösta jordbruket ansetts böra utgöra avsöndrad lägenhet, meddelar läns—styrelsen fastställelse å avsöndringen utan hinder därav,

• Sida 252
•  Original

att avhandling rörande områdets överlåtande icke upprättats eller in- givits. Vid ärendets prövning har länsstyrelsen att så förfara, som vore området av jordägaren avsöndrat och där till områdets avsöndrande er- t'ordrawts särskilt tillstånd, sådant vore sökt.

Ej må vad i 20 Ö 4 mom. i lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyv- ning, ägostyckning och jordavsöndring stadgas utgöra hinder för fast- ställelse av avlöst områdes avskiljande från fastighet, vilken innehaves såsom fideikommiss.

40 5.

Då beslutet om fastställelsen vunnit laga kraft, är områdets avlösning fullbordad. Är fråga om ägostyckning, har ägodelningsrät-tens ordfö- rande att ofördröjligen om beslutet underrätta länsstyrelsen och jord- kommissionen. Gäller frågan jordavsöndring, skall länsstyrelsen om be- slutet ofördröjligen göra anmälan hos domaren och jordkommissionen.

41 &.

Avlöst område övergår till ny ägare fritt från rätt till avkomst eller annan förmån, var-om i 28 å andra stycket sägs. Angående avlöst om- rådes befriande från ansvar för gäld, som i huvudfastigheten blivit in- tecknad, stadgas i 24 och 36 % inteckningsförordningen.

42 9.

Sedan beslut, som i 40 © sägs, vunnit laga kraft, utbetalar länsstyrel— sen löseskillingen jämte dårå upplupen ränta till den som därtill är be- rättigad

Häftar fastigheten för fordran eller annan rätt enligt vad i 28 åsägs, äga stadgandena om fördelning hos överexekutor av köpeskilling för wtmätningsvis såld fast egendom motsvarande tillämpning. Samman- träde för fördelningen hålles, så snart ske kan. Kallelse till samman- trädet skall genom länsstyrelsens försorg minst fjorton dagar föru: med posten sändas till jordägaren och kända innehavare av fordran eller ran— nan rätt, som nu är sagd, samt, om innehavare är okänd, införasi all— männa tidningarna inom orten.

Innehaves fastigheten som fideikommiss, håller länsstyrelsen den inme— havaren tillkommande ersättning inne, till dess Konungen föroxdniat, huru därmed skall förfaras.

Utfaller vid fördelning, som nyss är sagd, likvid å intecknings huvuld— stol, åligger länsstyrelsen att därom, sedan fördelningen blivit godkänd eller vunnit laga kraft, oför-dröjligen göra anmälan hos domaren samt til—lika insända. fördelningslängden.

43 ?.

Vill sökande, på vilkens begäran förfarande för avlösning av jorlbr'uk inletts, frångå sin an5ökan, är han därtill berättigad, före det jortkmm- missionens förundersökning ägt rum.

Efter förundersökningen skall han delgivas resultatet samt, dåres han vill bibehållas vid sitt anspråk, vara skyldig underteckna en förbiideålse att överta—ga jord-bruket på de huvudsakliga villkor, som framgått ir um— dersökningen. Har genom avlösningsnämndens beslut eller i föld av

• Sida 253
•  Original

klagan. över detsamma föreskrivits ändringar till avsevärd nackdel för sökanden, är denne ock berättigad frånträda sitt anspråk. I annan hän- delse är sökanden bunden vid sin förbindelse, där ej jordkommissionen av särskilda skäl finner anledning befria honom därifrån.

Om osjälvständigt jordbruks avlösning genom enskilt avtal.

; 44 å.

, Har jordbruk, som i 2 eller 3 $ sägs, blivit av jordägaren utbrutet genom ägostyckning eller jordavsöndring och med äganderätt avyttrat, är så- dant avtal gällande allenast under förutsättning, att det, såvitt möjligt, fyller de krav i avseende å tilldelning av mark och servitutsrätt, som i denna lag uppställas. Sådant avtal skall därför underställas jordkom— missionen för prövning.

45 %.

Är jordbruk, som i 2 eller 3 % avses, utbrutet genom ägostyckning utan

, förändring i äganderätten, skall jämväl sådan ägostyckning understäl— , las jordkommissionen för prövning, att den utbrutna fastigheten, så vitt % möjligt, erhållit tilldelning av jord och servitutsrätts enligt denna lag.

Sker överlåtelse av äganderätten utan kommission-ens godkännande av ägostyckning—en, är överlåtelsen ogiltig.

46 5.

Vad i 44 och 45 % stadgas, gäller ej stödskog. Omfattar upplåtelsen ej så stort område, att tillräcklig stöds-kog kan anses ingå däri, företager jordkommissionen ändock, där så kan ske och utbrytningen i övrigt god— tages, tillika avlösning av ett stö—dskogsområde och förfarer därmed, på sätt i 10 © sägs.

Om självständigt jordbruks befrielse från inteckning 'vid frivillig avlösning av jordbruket.

47 %.

Besväras den egendom, varifrån jordbruk enligt 18 eller 44 % frivil- ligt utbrytaus, av sökt eller beviljad inteckning för fordra—n eller för rätt till avkomst eller annan förmån eller kan egendomen enligt 11 kap. 2 % jordabalken i ägarens hand häfta för fordran eller annan rätt, som nyss är sagd, skall jämväl tagas under omprövning, huruvida åtgärder böra genom jordkommissionens för—sorg vidtagas för det utbrutna jordbrukets befriande från betalningsansvar för dylik gäld eller från rätt till av- komst eller annan förmån, därest utbrutna jordbrukets innehavare så- dant önskar och skriftlig-en ikläder sig ansvar för de på honom belöpande omkostnaderna därför.

48 9.

Kan denna sak ej ordnas på frivillighetens väg, skall avlösningsför-- rättning hållas och med löseskillingen förfaras, såsom om avlösning en— ligt denna lag stadgas.

Vid nämnda förrättning prövas dock allenast, huruvida den köpeskil-

• Sida 254
•  Original

ling, som avtalats, blivit till förfång för inteckningshavare bestämd till lägre belopp än med iakttagande av denna lags bestämmelser bort ske. Finner avlösningsnämnden så vara förhållandet, äger nämnden före- skriva en förhöjd lösen utöver den avtalade köpeskillingen intill högst det belopp, som enligt denna lag kan utgå, i den mån detta för iakt— tagande av inteclmingshavares rätt kan befinnas erforderligt och av dem vid förrättningen påkallas. Över nämndens beslut må klagan ej föras.

Vill det nya jordbrukets innehavare ej godkänna nämndens beslut om förhöjd köpeskilling, varder frågan om det avlösta jordbrukets befrielse från ansvar för gäld eller rätt till avk—omst eller annan förmån förfallen, och skall han, i det fall, som i 44 % sägs, vidkännas kostnaden för för- rättningen.

Om avlöst jordbruks överlåtelse.

49 å.

Jordbruk, som avlösts enligt denna lag, blir statens egendom (krono— jord). Det överlåtes av sta-ten på arrende eller till fritt förfogande i den ordning nedan sägs.

50 %.

Omedelbart efter avslutandet av jordbruks avlösning bestämmes av jordkommissionen det värde, efter vilket lega för arrende eller köpe— skilling för överlåtelse till fritt förfogande skola utgå. Detta värde skall utgöra sammanlagda beloppet av dels den lösen, som av staten erlagts för jorden jämte servitutsrätter och åbyggnader, och dels, för de fall som i 3 © avses, utgifterna för åbyggnaders uppförande genom statens försorg eller, i den mån dessa uppföras av j-ordbrukaren, de till honom av staten för ändamålet tillhandahållna lånemedel.

51 9.

Åby—ggnader samt odling och annan jordförbättring, som enligt 20 *; 2 mom. avstås utan lösen, åsättes vid värdering jämlikt 51 % fullt värde med led—ning av bestämmelserna i övrigt om jordlös-en vid tvångsavlös- nin-g. Mark och servitutsrätt, varförjämlikt 22 9 2 mom. skall beräknas ett avdrag av 25 procent å lösenbeloppet, åsättas vid sagda värdering nämnda belopp såsom värde uta'n berörda avdrag.

Den del av lega eller köpeskilling, som i följd härav utgår utan att cr— sättning därför av staten lämnats jordägaren, skall avsättas som bidrag till jordbruks anskaffande åt obemedlad—e.

52 å.

Företrädesrätt till upplåtelse av frilöst arrendejordbruk, tillkommer arrendator och dennes hustru, som medgivit eller begärt avläsningen, samt vid dessas frånfälle deras bröstarvingar. Äro flera arvingar lika berättigade, äga de överenskomma om vem, som skall övertaga jord— bruket.

Jordbruket kan ock överlåtas till två eller flera personer för sambruk.

53 ©. Försäljer jordägare efter det denna lag trätt i kraft jordbruk, som i denna lag avses, under pågående arrendetid skall detta ej inverka på den lösningsrätt, som ovan i 52 % omförmäles.

• Sida 255
•  Original

Den, som enligt vad ovan stadgats, är behörig att övertaga det av— lösta jordbruket, erhåller upplåtelse av staten med fri förfoganderätt i den form, som om överlåtelse av kron-ojord för jordbruksändamål är stadgad.

55 &.

Jordbrukets överlåtelse med fritt förfogande medför ej rätt för äga- ren att själv bruka eller till annan överlåta fastigheten för annat ända— mål än det, som avsetts med dess bildande, nämligen idkande av jord— bruk. Detta förbehåll i äganderätten är oförytterligt. Om den rätt, med vilken dylik jondbruksfastighet innehaves, skall på jordkommissio— nens anmälan anteckning ske i fastighetsregistret samt de vid rätten förda lagfartsprotokoll och lagfartsböcker.

Brukas eller överlåtes fastighet i strid mot vad sålunda stadgats, skall fastighetens innehavare anses såsom sådan obehörig ägare till densam; ma, varom förmäles i lagen angående rätt att förvärva och besitta fast egendom, samt förty kunna avhändas fastigheten i den ordning, som i nämnda lag föreskrives.

Från vad sålunda stadgats kan Konungen, när särskilda skäl därför föreligga, med-dela befrielse.

56 3.

Den, som enligt denna lag är behörig övertaga avlöst arrendejord- bruk, må kunna, i den mån han saknar tillräckliga egna medel för er- läggande av lösen för jordbruket och, därest han själv ej varit arren— dator på platsen, för anskaffande av erforderliga inventarier, få bristen i sina omkostnader utfylld genom statslån med lång amorterinvgstid och i möjligaste mån låg ränta.

Är ej uppenbart eller känt, att sökanden saknar tillräckliga egna me— del, må honom kunna avfordras skriftlig försäkran på heder och sam— vete, att eller i vad mån han saknar dylika. medel.

Om villkoren för lånet och sättet för dess utbetalande är särskilt stad- gat. Det åligger jordkommissionen att skyndsamt ordna lånet för jord- brukaren.

57 Ö. Om upplåtelse av sådant avlöst jordbruk, som i 3 % sägs, skall i till- lämpliga och erforderliga delar gälla vad i lagen om statsåtgärder för bildande av nya jordbruk stadgats om behörighet att erhålla bistånd, om ekonomiskt understöd och om nybygges överlåtelse.

Om förbättring av ofullständiga jordbruk.

58 %.

Är jordbruk, som avses i denna lag, redan före lagens trädande i kraft utbrutet och avyttrat och har därvid jordbruket till uppenbart men för detsamma ej tillgodosetts med jord eller servitutsrätt på sätt i denna lag stadgats, må vad sålunda felas kunna helt eller delvis frånskiljas den fastighet, varifrån jordbruket utbrutits samt tilläggas det senare.

• Sida 256
•  Original

Vad sålunda stadgas gälle ock för det fall, att jordbruket utbrutits genom ägostyckning utan att sedermera. överlåtas till annan ägare.

59 %.

Även i andra fall än i 58 å sägs kan ofullständigt jordbruk med minst två högst tio hektar åkerjord på enahanda sätt förbättras med mark eller servitutsrätt från annan fastighet, oavsett om jordbruket ursprungligen utbrutits från den senare eller icke.

En sådan förbättring kan dock äga rum allenast, då behovet är uppen— bart samt något synnerligt men ifråga om jordbrukets drift och skogens vård ej skulle tillskyndas den fastighet, som skall avstå mark eller ser- Vitutsrätt.

Äges den fastighet, som skall avstå mark och servitutsrätt, av annan än bolag, ekonomisk förening eller sådan enskild person, som i 2 $ 1 mom. andra stycket sägs, må avlösning ej äga rum, med mindre fastigheten innehåller mer än sjuttiofem hektar åker eller etthundrafemtio hektar skogsmark.

60 %.

Har jord eller servitutsrätt avståtts enligt 58 ell-er 59 6 skall, där hin— der därför enligt 61 å ej möter, jorden samt den utstyckade hemmans lotten eller avsöndrade lägenheten sammanläggas till en fastighet.

Vid avlösningsförrättning skall för ändamålet, i händelse den ofull- ständiga fastigheten är satt i mantal, den förbättrade nya fastighetens mantal uträknas. Sedan efter vederbörlig fördelning den genom ägo- styckning avträdda jordens mantal särskilt beräknats eller, där jorden genom avsöndring utskilts, även denna åsatts visst man-tal i förhållande till den ofullständiga fastighetens mantal, bestämmes den nya egendo— mens mantal genom sammanräkning av det på egendomens särskilda delar belöpande mantal.

Är det jordbruk, som skall förbättras, urspnungligen tillkommet ge- nom jordavsöndring, bör den tillagda jorden helst utbrytas likaledes genom jordavsöndring. Kan detta ej ske må vid sammanläggningen den nya egendomen i sin helhet åsättas det mantal som anses belöna på den jord, varmed det avsöndrade jordbruket skall förbättras.

Tillhöra de olika ägor, som skola sammanläggas, skilda hemman, skall den nya fastigheten allenast betecknas såsom innefattande de ifrågava- rande delarna av de olika hemmanen.

61 %.

Medgivande till sammanläggning av de i 60 % omförmälda fastig- heter sökes av jordkommissionen hos underrätten i orten. Dylikt med- givande må ej lämnas, utan att en och samme ägare vunnit lagfart å de olika områdena.

Har i lagfartsprotokollet antecknats, att klander blivit instämt å fång till område, som skall förbättras, eller finnes rätten därtill eljest tvistig, eller är sådant område utmätt ell-er beslut meddelat om dess försäljning i den ordning, som om utmätt fast egendom är stadgad, skall ansök- ningen avslås.

Är inteckning beviljad i den ursprungliga hemmanslotten eller av- söndrade lägenheten, vare inteckningen gällande jämväl i det tillagda området.

• Sida 257
•  Original

Om ansökning, som ovan sägs, så ock om rättens beslut däröver skall anteckningen göras i lagfartsprotokollet. Skall inteckning på sätt nyss är sagt gälla jämväl i annat område än det, vari den beviljats, göre rät— ten anteckning därom i inteckningsprotokollet. Då rätten bifallit an— sökning, kungör rätten ofördröjligen beslutet för länsstyrelsen.

62 9. I övrigt gäller rörande tillämpningen av 58 och 59 55 uti tillämpliga delar, vad i denna lag stadgas om avlösning av osjälvständiga jordbruk.

Särskilda bestämmelser.

63 6.

För egnahemsanläggningar, industriella anläggningar eller annat dy- likt ändamål mä vid verkligt behov j-ordbruksfastighet styckas annor- ledes än i denna lag sägs, därest på grund av särskilda förhållanden an- nat utrymme ej står till buds.

64 %.

Tillhöra två eller flera vid ägostyckning bildade hemmanslotter samma ägare, skola de vid bedömande av dennes skyldighet att enligt denna lag avstå jord anses såsom en fastighet. Lag samma vare i fråga om hem- man och därifrån avsöndrad lägenhet, vilka hava gemensam ägare.

! Vad sålunda stadgats gäller ock för den händelse en fastighetsägare i kan gent emot annan anses stå i bulvanförhål-lande, på sätt i 20 % av " lagen med bestämmelser angående rätt att förvärva och besitta fast egendom sägs.

65 6.

Sedan ägaren till den jord, vars avstående ifrågasättes, delgivits där- om framställt yrkande, må frågans fullföljande ej förhindras därav, att jorden övergår till annan ägare eller utarrenderas.

66 &.

Jordägaren må ej vägra tillträde till sin egendom för undersökningar med' anledning av denna lag. Skada å åker, äng, skog eller växande gröda må dock ej förövas. Kan den ej undvikas, skall ersättning lämnas.

67 ©.

Organisationsutgifterna för statens verksamhet enligt denna lag be- stridas av staten. - 68 %.

Avtal om, att denna lag eller någon av dess bestämmelser ej skall gälla, är utan verkan.

69 &. Erforderliga föreskrifter i övr-igt, utöver vad denna lag innehåller, meddelas av Konungen.

17

• Sida 258
•  Original

Provisoriska stadganden.

70 %.

Till enskild mark enligt denna. lag räknas även fideikommiss i jord- egendom. Intill dess frågan om upphävande av dylik egendoms fidei- kommissnatur blivit slutligen avgjord, skall av den genom frivilliga avtal eller tvångsavlösning bestämda löseskillingen för jordbruksområ- den, som utbrutits från fideikommiss, tjugu procent avsättas och av sta— ten förvaltas för att efter nämnda avgörande eventuellt användas till statsförvärv av jord för bildande av nya jordbruk. Vad sålunda stad- gats gäller ock utbrytning av tomtmark.

71 ©.

Denna lag äger tillsvidare ej tillämpning 1) å kommuns fastighet, allmänning inbegripet, och ej heller å fastig— het, tillhörig köping, zmunicipalsamhälle eller stiftelse,

2) å stads område eller å område, varå byggnadsstadgan för rikets stä— der gäller.

Denna lag, som gäller även bestående rättsförhållanden oavsett tid— punkten för dess uppkomst, träder i kraft den ..................

Genom lagen upphäves lagen den 25 juni 1909 om inskränkning i rät— ten att erhålla ägostyckning samt vad i 20 $ 1 mom. i lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning, ägostycknjng och jordavsöndring stadgas- särskilt därom, att inom Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Väster- norrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens lån ej må avsönd- ras inägojord till den omfattning, att hemmanets jordbruk därigenom. märkligen försvagas.

C. Skilda yttranden

av herr I n geström, som anmält skiljaktig mening i fråga om nedsättning i ersättningsbeloppet vid tvångsavlösning av jord, som är att hänföra till viss donatiomsjord från kronan; och

av herr Pettersson, som instämt med herr Lindhagen därutinnanv att frågan huruvida tvångsavlösning får äga rum samt omfatt— ningen av det, som skall utbrytas, förbehålles i anslutning till allmänna expropriationslagen direkt eller i sista hand den lag— stiftande makten eller regeringen och icke domstolarna såsom ock förordades i förslag I uti kommissionens betänkande om bildande av nya jordbruk.

'

• Sida 259
•  Original

D. Lagstiftning i Danmark och Finland. Danmark.

Fästegodsets avlösning.

Historik.

De i Danmark ursprungligen mycket utbredda odalgodsen övergingo på 1500— och 1600-talet nästan överallt till »fästegods» (arrende på livstiden för man och hustru). I mitten på 1700-talet hade denna utveckling lett därtill att den långt övervägande delen av Danmarks jordbrukande befolk— ning utgjordes av fästebönder. Det antages sålunda att 1750 av bönderna 5/6 voro fästebönder och endast 1/6 självägande. Fästegodset ägdes av staten, offentliga stiftelser och godsägare.

Huvudgårdarnas jordbruk bestreds så gott som uteslutande genom fäste- böndernas dagsverken. Till följd av upprättande av nya huvudgårdar, ned- läggandet av bondgårdar, utvidgandet av åkerarealen samt intensivare drift blev dagsverksskyldigheten så småningom synnerligen betungande och fäste- bonden blev till sin ekonomi och sin person till slut helt beroende av jord- ägaren samtidigt som driften å fästegårdarna i hög grad försummades. Då därjämte det privaträttsliga förhållandet mellan godsägaren och fästebonden i många hänseenden var mycket svävande blev fästeböndernas ställning på den grund utomordentligt svår, ofta nog voro de helt utlämnade åt gods- ägarnas missbruk och godtycke.

Godsägarnas makt över fästebönderna fann stöd hos staten, som pålade godsägarna många uppgifter, som sedermera överflyttats till offentliga myn—

, digheter, såsom anskaffande och utrustande av soldater till lantmilisen och . indrivning av skatterna. ' Tillståndet bland fästebefolkningen blev emellertid slutligen så svårartat att en radikal reform av de bestående sociala och ekonomiska förhållanden å den danska landsbygden kom att framstå som en livsfråga för hela Dan— mark. Slutet av 17 00-talet kännetecknas därför av en hel del reformer, varigenom staten ingrep ordnande och sökte öka antalet självägande bön- der. »Stavnsbaandet» varigenom bönderna för vissa år, tills de fullgjort soldattjänsten, bundos vid godsen, upphävdes sålunda 1788 och 1800. Sam- tidigt fastställdes en begränsad dagsverksskyldighet, varjämte andra vik— tiga »landboreformer» genomfördes. I slutet av 1700-talet och början av 1800—talet utkommo vidare åtskilliga förordningar, som genom särskilda förmåner avsågo att uppmuntra jordägarna till att frånsälja sig sina fäste- gårdar. De ogynnsamma konjunkturerna under tiden 1800—1830 häm- made emellertid starkt frigörelseverket.

Införandet av den nya grundlagen 1849 gåvo strävandena att öka antalet

; självägande bönder starkare fart. Dessa strävanden togo sig uttryck i 1861 års lag, som avsåg att slutgiltigt ordna fästeförhållandena och som gynnade försäljning av fästegodset till bönderna. Staten hade då redan sålt sina fästegårdar och många odentliga stiftelser och godsägare följde nu i en stor utsträckning exemplet. Medan det ännu 1845 funnos 23 000 fäste- gårdar med 120 000 tunnor >>hartkorn» av landsbygdens sammanlagda 375 000 tunnor hartkorn, eller nästan en tredjedel av landets jord, hade antalet 1873 sjunkit till 8 800 med 43 600 tunnor och 1895 till 4 300 med

• Sida 260
•  Original

20 600 tunnorl. Tio år senare, år 1905, hade fästegårdarna minskats till 3 695, varav 403 i Jylland, 1 644 på Själland, 229 på Lolland—Falster och 1 419 på Fyen. Av samtliga gårdsbruk (bondejordbruk) utgjordes 1850 33 procent av fästegårdar. 1905 hade motsvarande procentsiffra sjunkit till 5.

Fästegodsens övergång till självständiga jordbruk har alltså enligt de an- förda siffrorna genomförts i en mycket stor omfattning. För Danmarks jordbruk anses denna fästegodsets frigörelse hava varit av utomordentlig betydelse. Utan fästegodsets övergång till självständiga jordbruk torde »gaardsmansbruket» icke hava kunnat nå den höga ståndpunkt det numera innehar.

Som nyss sagts hade fästegårdarna år 1905 nedgått till att utgöra endast bortåt 3 700 motsvarande 5 procent av bondejordbruken. Ehuru fästegodset sålunda vid nämnda tidpunkt spelade en mycket ringa roll, framstod det emellertid för den danska statsmakten — med hänsyn till det avsevärda företräde ur social och nationalekonomisk synpunkt som självägda jordbruk visat sig äga framför livstidsfästet —— som i hög grad önskligt att genom- föra det återstående fästegodsets övergång till självständiga jordbruk. I fråga om de återstående fästegårdarna, var det nämligen av åtskilliga skäl att vänta, att dessa gårdars friköpning skulle kunna låta länge vänta på sig. Bland annat utgjordes nämligen fästegodset till stor del av fideikom— missjord å vilken, efter vad erfarenheten visat, försäljningar i regel gingo mycket trögt.

I och för verkställandet av den för frågan om det återstående fäste— godsets frigörelse erforderliga utredningen och för upprättandet av lagför- slag i ämnet tillsatte på den grund den danska regeringen i februari 1910 en kommission på nio personer. Denna kommission avgav i augusti påföl- jande år ett synnerligen utförligt betänkande. »Betänkunig angaaende Fästegodsets Overgang till Selveje eller andre Besiddelseformer m. m.»

Med hänsyn till de djupgående principiella skiljaktigheter, som visade sig råda emellan kommissionens medlemmar i frågan, kunde dessa icke samla sig kring något gemensamt förslag utan resulterade arbetet i tre skilda lagförslag av vilka det första gick ut på en tvångsavlösning av allt fästegods, det andra sökte främja övergången till självägande på frivillig— hetens väg, samt det tredje avsåg en lösning av spörsmålet genom en in- gripande omdaning av de gällande reglerna för fästeväsendet.

Kommissionens betänkande föranledde inga regeringens åtgärder förrän år 1916, då regeringen i början av året för riksdagen framlade ett förslag till lag om »Fästegodsets Overgang till Selveje». Detta förslag följde iallt väsentligt det förstnämnda av de ovannämnda tre förslagen, nämligen tvångs- avlösning av fästegodset. Enligt vad det framgick av regeringens moti— vering till lagförslaget, skulle detta komma att beröra 1 510 gårdar, till vilket antal fästegårdarna dåmera nedgått. Det sammanlagda hartkornet uppskattades till 8 052, landarealen utgjorde omkring 40000 hektar, taxe— ringsvärdet belöpte sig' till närmare 42 miljoner kronor.

Regeringens förslag hann icke slutbehandlas av riksdagen. Lagförslaget framlades emellertid ånyo för den påföljande riksdagen, men vann ej riks— dagens anslutning. Vid riksdagen 1917—1918 förnyades förslaget och god-

1 »Hartkorn>>-sättningen motsvarar närmast den svenska mantalssättm'ngen. Jorden taxeras efter sin godhet (»bonitet») till vissa tunnor hartkorn. På danska öarna mot.- svarar en tunna i genomsnitt 5 har, men i Jylland 15 och i de minst fruktbara trakterna 25 har.

• Sida 261
•  Original

kändes av folketinget men slutbehandlades icke i landstinget. För fjärde gången framlades förslaget därför vid den därpå följande riksdagen, som med några ändringar godkände regeringsförslaget. På grund härav utfärdades den 30 juni 1919 »Lov om Fästegodsets Overgang till Selveje og om Brug av Huse paa Landet».

Redogörelse för huvudpunkterna i avlösningslagen.

Varje ägare av fästegods är skyldig att enligt lagens bestämmelser låta sitt fästegods övergå till fri egendom. Med ägare likställas fideikommiss— innehavare och offentliga stiftelser.

Senast ett halvt år efter lagens ikraftträdande skall varje ägare av fäste— gods till lantbruksministeriet insända förteckning över samtliga de egen— domar, som äro av sådan natur att de skola förvandlas till fri egendom. Därest den angivna tidsfristen av ett halvt år överskrides, är jordägaren förfallen till böter med 100 kronor för var överskriden dag.

Eventuellt uppstående tvist mellan ägare och brukare om huruvida en egendom faller under lagen eller ej, avgöres av den inom varje amtråds- krets tillsatta avlösningskommissionen.

Värderingen av ett till avlösning ifrågasatt fästegods verkställes av av- lösningskommissionen. Vid denna värdering får i regel egendomens värde icke sättas högre än vid den senaste officiella fastighetstaxeringen men ej heller lägre än medeltalet av de två sista fastighetstaxeringarna. Den ökning i egendomens värde, som eventuellt kan hava tillförts densamma genom brukarens förbättringar av jord och byggnader, äger brukaren tillgodoräkna sig vid värderingen, försåvitt denna värdeökning vid kommissionens syn kan påvisas. Vid fastställandet av värdeökningen skall tagas hänsyn uteslutande till denna ökning och ej till den fördel brukaren under sin besittningstid kan hava haft av förbättringen.

Skulle åter egendomen minskats i värde under upplåtelsetiden, skall denna minskning tillgodoräknas ägaren och värdeminskningen tilläggas värderings— summan.

Sedan värderingen verkställts, är brukaren berättigad att få egendomen med äganderätt överlåten på sig. Därest brukaren i stället skulle önska att egendomen överlåten på annan av honom utsedd person, kan detta med- givas.

I regel är ej avsett att brukaren skall som köpeskilling erlägga hela det be10pp, vartill egendomen värderats. Köpeskillingen skall nämligen fast- ställas på så sätt att det årliga arrendebeloppet kapitaliseras efter en ränte- fot av 4 procent vartill lägges ett belopp, som med ränta på ränta efter nu nämnd räntefot under brukarens eller hans hustrus återstående medellivslängd utgör skillnaden mellan kapitaliseringsbeloppet och värderingssumman. Därest kapitaliseringsbeloppet överstiger värderingssumman, sättes köpeskillingen lika med värderingssumman.

Någon ekonomisk förlust för jordägaren innebär nu sagda värderingssätt uppenbarligen icke, alldenstund fästegårdarna äro upplåtna till brukaren och dennes hustru på livstid.

Därest hustruns medellivslängd skulle giva ett för brukaren gynnsammare resultat lägges detta tal till grund för beräkningen, försåvitt äktenskapet ingåtts före lagens ikraftträdande.

Skulle överenskommelse icke kunna träffas mellan säljaren och köparen om sättet för köpeskillingens likviderande, är säljaren skyldig att som säker- het för den del av köpeskillingen som utgör det ovannämnda kapitaliserings-

• Sida 262
•  Original

Föregående social lag- stiftning.

beloppet av arrendesumman emottaga en med 4 procent ränta löpande in- teckning med första prioritetsrätt i egendomen. Denna inteckning är från säljarens sida ouppsägbar, så länge egendomen icke byter ägare. Återstoden av köpeskillingen skall betalas kontant.

För varje amtrådskrets skall Hnnas en avlösningskommission för hand— havandet med avlösningsproceduren. Kommissionens ordförande utses av lantbruksmjnistern. De två övriga medlemmarna väljas av amtsrådet. Ingen utses till medlem, som äger eller brukar sådan egendom lagen avser.

Avlösningskommissionernas beslut kunna överklagas hos en för hela landet inrättad kommission.

Finland. Legoområdenas frigörelse. Historik.

Enligt den statistik, som år 1912 insamlades angående torp, landbolägen— heter och backstuguområden, utgjorde antalet sådana legoområden i Finland sammanlagt 151 926, varav 56 636 voro torp och landbolägenheter. Av själv- ständiga jordbruk funnos år 1910 däremot endast 125 712.

Med ett så stort antal brukare av legd jord är givet att frågan om jord- legoförhållandenas tillfredsställande ordnande måste vara en fråga av vitt- gående social betydelse. En högst väsentlig del av lagstiftningsarbeteti Finland har på den grund också under de senaste årtiondena varit inriktat på en tidsförhållandenas krav motsvarande reglering av jordlegoförhållandena.

Synnerligen betydande och viktiga resultat av detta lagstiftningsarbete voro de under det första årtiondet av 1900—talet tillkomna författningarna, som avsågo att på ett mer ingående sätt, än som kunde ske med dittills gällande rättsregler, ordna rättsförhållandet mellan legogivarna och lego- tagarna, nämligen lagen om lega av jord på landet den 19 juni 1902, vilken lag i stort sett överensstämmer med den svenska arrendelagen av 1907, samt förordningen om lega (w torp, landbolägenhet och backstuguområde den 12 mars 1909, vilken förordning kan sägas utgöra Finlands sociala arrendelag.1

Huvudsyftet med sistnämnda författning var att giva de legoförhållanden, som berörde smärre legoområden, en sådan gestaltning att den socialt under— lägsne kontrahentens rätt och bästa i största möjliga utsträckning skulle tillvaratagas. Redan vid tillskapandet av 1909 års lagstiftning stod det emellertid klart för den finska statsmakten att det genom denna speciallag- stiftning för de smärre legoområdena givna tillståndet icke kunde anses mot— svara samhällskraven på förbättring i brukarnas ställning. På grund av de förhandenVarande jordbruksekonomiska förutsättningarna hade nämligen under de sista årtiondena förelegat en tendens att indraga vissa legoområden under huvudgårdarna med åtföljande spolierande av ett jordbrukshem, en tendens, som man kunde befara skulle förstärkas av bestämmelserna i 1909 års förordning. Ändamålet med sagda förordning att giva brukarna en mer tryggad ställning skulle genom dylika åtgärder bliva illusoriska. Erfaren— heterna efter ikraftträdandet av sagda förordning gåvo också vid handen att en benägenhet förefanns bland jordägarna att i många fall hellre upp— häva legoförhållandena än att underkasta sig förordningens stadganden.

1 Om sistnämnda lagstiftning se sid. 211 och följande.

• Sida 263
•  Original

_Någon omedelbar fara för avhysningar förelåg emellertid icke under de första åren efter förordningens utfärdande. Bestämmelser hade nämligen i sam— band med legoförordningen antagits och utfärdats därom att sådana avtal om torp, landbolägenhet och backstuguområden, som upprättats före den nya lagstiftningens ikraftträdande, skulle anses prolongerade t. o. m. den 13 mars 1916. Med denna mellantid av sju år avsåg man att underlätta legoför- hållandenas ordnande i enlighet med den nya lagstiftningen men också att erhålla möjlighet till att under tiden skrida till nödiga nya åtgärder för tryggande och förbättrande av brukarnas ställning. De åtgärder, man där- vid åsyftade, voro ej blott vissa förändringar i 1909 års förordning utan jämväl en omläggning av hela systemet, gående ut på en frilösning av vissa legobruk, med åtföljande skapande av en självägande befolkning.

För utredande av dessa frågor tillsattes den 29 oktober 1912 en kommitté, den så kallade jordlegokommittén. Enär de slutliga åtgärderna i saken an- sågos vara av så vidlyftig beskaffenhet, att de ej kunde förberedas och slut— giltigt ordnas innan mars 1916, då, som nyss nämnts, den kritiska tid- punkten för kontraktens utlöpande skulle infalla och då en avsevärd fara för avhysningar alltså skulle föreligga, blev kommitténs första uppgift att behandla frågan om ett interimistiskt ordnande av jordlegoförhållandena.

Denna fråga löstes på så sätt att kommittén i februari 1913 avgav ett förslag till ett provisoriskt ordnande av jordlegofrågan genom kontraktens tvångsförlängning på fem år.

De på grundvalen av kommitténs förslag uppgjorda regeringspropositio— nerna vunno emellertid icke lantdagens bifall vare sig 1913 eller 1914. Un— der 1915 sammankallades icke lantdagen. Den under sådana förhållanden under året 1916 kritiska jordlegofrågan ordnades emellertid provisoriskt ge— nom kejserliga manifestet den 14 oktober 1915, i vilket bestämdes att lego— förhållanden tillkomna före den sociala arrendelagens ikraftträdande, för— ordningen 12 mars 1909, skulle gälla fortfarande intill dess sagda förhållan— den blivit slutgiltigt reglerade.

Dessförinnan hade emellertid jordlegokommittén slutfört sitt uppdrag och den 5 juni 1914 framlagt sitt betänkande angående legoförhållandenas defini— tiva ordnande. Den föreliggande avhysningsfaran såväl som övriga före— liggande aktuella missförhållanden föreslog kommittén härvid böra mötas dels genom revision i vissa delar av gällande lagstiftning, och dels av ytter- ligare omfattande åtgärder enligt i viss mån nya utvecklingslinjer. Den ledande grundtanken i sistnämnda avseende var, att möjligast största delen av legoområden av sådan beskaffenhet, att självständigt jordbruk kunde be' drivas å desamma, skulle komma att med äganderätt tillhöra vederbörande legotagare. Sålunda skulle skapas en självägande jordbruksbefolkning, nå- got som med hänsyn till den relativa litenheten av nämnda klass inom den finska landsbefolkningen av kommittén betonades som ur samfundssynpunkt synnerligen önskvärt.

J ordlegokommitténs förslag föranledde ej omedelbart på grund av de säregna politiska förhållandena i Finland tiden närmast efter förslagets framläggande några vidare åtgärder. Först vid 1917 års senare lantdag framlade rege— ringen en den 21 januari 1918 daterad proposition »angående särskilda lego- områdens avskiljande till självständiga lägenheter».

Med avseende å sitt ändamål och sin tekniska struktur grundade sig det i denna proposition framlagda förslaget huvudsakligen på jordlegokom- mitténs betänkande. I många viktiga punkter avvek dock propositionen från betänkandet. Bland dessa torde särskilt böra omnämnas den princi-

J ordlego- kommittén 1912.

Regerings- propositio— nen 1 918.

• Sida 264
•  Original

Agrar- utskottets utlåtande.

piella skillnaden i frågorna om huruvida legoområdenas övergång till själv— ständiga områden skulle ske så småningom och om förfarandet skulle bliva frivilligt eller om avlösningen skulle ske vid en viss i lagen bestämd ge- mensam tidpunkt och tvångsvis.

Jordlegokommittén hade förordat att de av denna föreslagna åtgärderna, legoområdenas frigörelse, skulle vara frivilliga och att förty jämväl lego- formen valfritt kunde bibehållas jämsides med äganderättsformen. Åt sak- ägarnas gottfinnande skulle vidare överlämnas att bestämma tidpunkten för ett eventuellt ombildande av legoområdet till självständig lägenhet.

Med hänsyn därtill att de av legokommittén föreslagna åtgärderna kunde tänkas genomförda endast under avsevärda tidrymder samt eljest med hän- syn till tendensen i vissa fall att helst avhysa brukarna, i mån som kon— trakten utginge, hade kommittén i lagförslaget inryckt bestämmelser ägnade att garantera att legoområdena i viss omfattning fortfarande skulle utarren- deras. Komme nämligen icke försäljning av legoområdet till brukaren till stånd på av kommittén angivna grunder, ägde brukare av legoområden av 2—25 hektar odlad jord, bortsett från vissa undantagsfall, bl. a. då lego— området lämpligare kunde anordnas för industriella eller merkantila ända- mål, att fordra förnyad upplåtelse. Skulle parterna vid förnyelsen icke enas om villkoren skulle dessa bestämmas av domstol. Härvid skulle vid legoavgiftens fastställande tagas i beräkning värdet av brukarnas förbätt- ringar i avseende å byggnader och ägohävd. Den nya legotiden skulle be- stämmas till 25 år. Jordägaren skulle emellertid efter fem år äga rätt att fordra att brukaren tillöste sig legoområdet.

Regeringen åter ställde sig i sin proposition på den ståndpunkten att val— frihet emellan besittning med lego- och äganderätt icke borde medgivas sakägarna. Med en dylik valfrihet skulle, framhölls det, hela reformen bliva en halvmesyr. Ej heller kunde sakägarna tillåtas bestämma tidpunk- ten för legoområdets ombildande till självständig lägenhet. Redan ur syn— punkten av reformens förverkligande vore det av vikt att legoområdenas avskiljande verkställdes enligt en enhetlig plan och i den ordning refor- mens snabba genomförande krävde. Önskligt vore dessutom att legoområ- den, som vore belägna invid varandra och måhända till och med hade sina ägor inom varandra, samtidigt kunde avskiljas, enär ägobyte lämpligast kunde äga rum i samband med avskiljandet.

Det i propositionen framburna lagförslaget åsyftade därför att genom lag skulle förklaras att samtliga sådana legoområden, lagen avsåg, på vissa närmare angivna villkor skulle med äganderätt tillhöra brukare, vilken vid tiden för lagens ikraftträdande innehade legoområdet, eller dennes rättsinne- havare. Lagen skulle gälla sådana torp och landbolägenheter, som avsågos i förordningen om lega av torp, landbolägenhet och backstuguområde den 12 mars 1909 och som av brukare på grund av legorätt innehades vid tiden för denna lags ikraftträdande. Legoområde, som omfattade mindre än en hektar odlad mark, varav 0.5 hektar åker, skulle icke falla under lagen.

Oroligheterna i Finland våren 1918 fördröjde avsevärt riksdagens behand- ling av förevarande ärende. Först den 13 juni förelåg agrarutskottets be- tänkande över regeringspropositionen.

Utskottet hade ägnat frågan en synnerligen ingående behandling. Rege- ringens förslag hade blivit föremål för genomgripande omarbetning och till stora delar var det ett helt nytt förslag, som framkom som resultat av ut— skottets granskning. Den ledande tanken i regeringens proposition, nämli-

• Sida 265
•  Original

gen att den lag, som skulle stiftas, borde åvägabringa ett överlåtande av legoområdena till deras brukare, hade utskottet emellertid fullkomligt om- fattat. Beträffande de allmänna motiv, som kunde påkalla en dylik lag, gjorde utskottet ett synnerligen utförligt uttalande, som synes vara av sådant allmänt intresse att det här torde höra i sin helhet återgivas.

Efter att hava framhållit, huru de smärre legoområdena, särskilt torp- lägenheterna, under de sista årtiondena synnerligen starkt minskats i antal, anförde utskottet följande:

»Grundorsaken till den sålunda framträdande minskningen i torplägenheternas antal har utgjorts av den under senare årtionden försiggångna förändringen i vårt lands ekonomiska förhållanden. Då jordägarna utvidgat sina egna odlingar, hava torpen ofta befunnits vara i vägen och införlivats med stomlägenheten. Förändrade odlingsmetoder hava jämväl förorsakat, att torparnas dagsverken icke mer under senare tid för jordägaren varit så oumbärliga som förut. Ytterligare har minskningen av torpens antal föranletts av jordvärdestegringen och som en följd därav att den tidigare legoavgiften i övrigt icke mer stått i riktigt för- hållande till de av brukaren åtnjutna förmånerna och svårigheten att åvägabringa av de nya förhållanden påkallade ändringar i dem, av försiggångna skiftesför- rättningar, i det att brukare därvid överförts till annan lägenhets område, av inrättandet av utgårdar och torpens införlivande med dessa, av legoområdenas övergång i trävarubolags ägo, ävensom i följd av särskilda andra omständigheter, varav speciellt förtjänar omnämnas det överlåtande av legoområde till brukaren såsom självständig lägenhet, vilket under senaste decennium i stor utsträckning ägt rum. Enligt uppskattning hava inalles cirka 4 000 sådana legoområden, som omfatta mer än 3 har odlad jord, under åren 1901—12 övergått i brukarnas ägo, medan åter cirka 6 000 dylika legoområden under samma tid införlivats under jordägarens eget bruk.

Denna betydande minskning av torplägenheternas antal är uppenbarligen ett bevis för, att torpinstitutionen såsom sådan icke längre lämpar sig i våra för- hållanden. Till enahanda resultat leder en granskning av vissa företeelser, som allmänt framträda i legogivarens och brukarens inbördes förhållanden. Av dem må nämnas det bland brukarna rådande allmänna missnöjet med deras osäkra och beroende ställning, deras obestämda rättigheter samt utgörandet av dags- verksskyldigheten, som i belysningen av nuvarande höga dagsverkspris ofta före- faller oproportionerligt tung. Ytterligare föreligga åtskilliga andra orsaker till missbelåtenheten, varjämte förändringen i de sociala och ekonomiska förhållan- dena överhuvud samt i synnerhet benägenheten att emigrera till städer och fabriksorter förmå brukarna att avflytta från sina legoområden.

Men jämväl legogivarna äro missnöjda med legoförhållandena. Utom de orsa- ker, Vilka ovan anförts såsom föranledande minskning av antalet legoområden och även vräkning av brukare, må framhållas den allmänna anledning till miss— belåtenhet, att jordägarna anse sig hava gått förlustiga möjligheten att fritt för- foga över legoområdena, vilka de i alla fall betrakta som sin egendom, ävensom missnöjet med legoförhållandet i allmänhet, i det att vida kretsar av jordägare sakna lust att underordna sig en dylik inskränkning i sin frihet.

Dessa missförhållanden, vilka sålunda framträda i legoförhållandena, äro så betydande, att samhället icke kan underlåta att skrida till övervägande av åt- gärder till deras avlägsnande. Men därutöver påkallas ett ordnande av jordlego— förhållandena av orsaker med största bärvidd ur synpunkten av vårt samhälles och vår nationalhushållnings hela framtida utveckling.

Med statistiska uppgifter och fakta har påvisats, att den allt intill senaste tid

• Sida 266
•  Original

utomordentligt rika spannmålsimporten från Amerika måste begynna nedgå, då möjligheterna att upptaga nyodlingar därstädes minskas, samtidigt som behovet av brödsäd i hemlandet starkt tillväxer, samt att spannmålsprisen iEuropa förty måste stegras. Allaredan av denna orsak och jämväl annars tvingas de europeiska länderna att söka uppdriva den egna produktionen av spannmål och livsförnöden— heter möjligast högt. Fördenskull måste ständigt nya arealer upptagas under odling och de gamla odlingsarealerna effektivare än förut utnyttjas. Detta har allestädes ansetts kunna bäst ernås sålunda, att nya, med full äganderätt dispo- nerade odlingar tillskapas, som åt brukaren trygga hela avkastningen av odlings- arbetet.

Samtidigt som ett dylikt befrämjande av odlingsarbetet bereder en bättre grundval än härförinnan för höjandet av det allmänna välståndet, är detsamma jämväl i övrigt ägnat att befordra nationens styrka. Framför allt befordras härigenom ökandet av det samhällsbevarande elementet och danas sålunda en fastare grund för hela samhällsbyggnaden. I närvarande tid, då samhällsupp- lösande läror vinna spridning i vida folklager och hota hela samhällets bestånd, har man även i olika länder ägnat denna sida av saken stor uppmärksamhet.

Vid en granskning av förhållandena hos oss framgår, att alla de orsaker, som förmått andra länder till vittgående åtgärder i syfte att tillskapa nya jordbruk med full äganderätt, även hos oss synnerligen trängande påkalla enahanda åt— gärder. Den odlade arealen är i vårt land jämförelsevis liten i förhållande till folkmängden och jämväl tillökningen därav är förhållandevis ringa. Känt är likaså, att odlingens intensitet icke ens till större del är sådan, som den kunde vara. I all synnerhet står jordbruket å legoområden på en ansenligt lägre nivå än hävden av områden, som brukas med äganderätt. Sålunda ådagalägger sta- tistiken, att i hela landet inemot 40 % av torplägenheternas odlingar överhuvud äro sämre hävdade än jordägarnas å orten egna odlingar. Enär enligt 1912 års statistik torpen innehade 199 965 har åker och 104 474 har äng eller' samman- lagt 304 440 har odlad jord, varav största delen är belägen i landets bäst odlade trakter, framträder ofördelaktigheten av ett dylikt sakläge ilandets ekonomi synnerligen kännbart. Till det ekonomiskt oförmånliga i systemet komma ytter- ligare olägenheterna av dagsverkssystemet. Enbart för torplägenheter utgöras för närvarande enligt statistiken åt jordägarna årligen 596 260 häst- och 1 788 408 fotdagsverkeu eller sammanlagt 2 384 668 dagsverken. Enligt år 1912 i medel- tal gångbara pris utgjorde värdet av nämnda dagsverkeni penningar cirka 6 588 200 mark. De dagsverkssystemet vidlådande missförhållandena och legotagarnas obenägenhet att utgöra dagsverken samt därav följande ringa arbetseffektivitet hava till påföljd, att legotagarnas dagsverken i allmänhet uppskattas blott till en del, i medeltal cirka 2/3 av sitt verkliga värde. Följaktligen vållas även sålunda vårt land genom legosystemet en förlust, som kan beräknas årligen uppgå till miljoner mark.

Framför allt inger emellertid legosystemets bibehållande såsom sådant betänk— ligheter ur social synpunkt. Det har framgått, att stora massor legotagare varit beredda att skänka sitt förtroende åt folkuppviglare, som förmått uppagitera de mindre bemedlade folklagren mot andra folkklasser. Dessa ansvarslösa personer hava utgivit sig som de enda rätta förfäktarna av de mindre bemedlades sak. ehuru erfarenheten ådagalagt, att de varken ägt förmåga eller vilja härtill eller förstått välja de riktiga medlen till åvägabringande av faktiska, bestående för- bättringar. Bestående förbättringar kan på detta område fås till stånd allenast genom att höja torpklassen till en självständig ställning, som garanterar den- samma möjlighet till ekonomisk förkovran och samtidigt andligen höjer den, jäm- sides med det materiella framåtskridandet.

• Sida 267
•  Original

Dylika synpunkter påkalla framför allt att brukarna i möjligast stor utsträck— ning beredes tillfälle att förvärva äganderätt till sina legoområden.»

För vissa utskottets uttalanden om förslagets detaljer skall längre fram redogöras i samband med behandlingen av lagens olika bestämmelser.

Sedan jämväl stora utskottet behandlat propositionen och i huvudsak an- slutit sig till agrarutskottets betänkande antog lantdagen med några änd- ringar utskottens förslag.

Lag i ämnet benämnd lag angående inlösen av legoområden utfärdades den 15 oktober 1918. De närmare stadgandena om lagens verkställighet uppdrogs i lagen åt senaten att utfärda. På grund härav utfärdades den 11 april 1919 förordning om lagens angående inlösen av legoområden av den 15 oktober 1918 bringande i verkställighet. Sedermera hava åtskilliga ändringar vidtagits i nämnda författningar. Av dessa ändringar äro de den 10 juli 1919 utfärdade mest betydande. Genom dessa gjordes en hel del viktiga ändringar i såväl lagen av 1918 som i den tillhörande för- ordningen. Ändringarna inneburo en avsevärd radikalisering av lagen och gingo samtliga i en för legotagarna förmånlig riktning. Vid den här nedan lämnade redogörelsen för 1918 års lag tages hänsyn till nyssnämnda änd- ringar av år 1919.

1918 års lag angående inlösen av legoområden och dithörande andra författningar.

Som ovan nämnts, rådde mellan å ena sidan legokommitténs förslag och andra sidan det i regeringens proposition framlagda förslaget en principiell skillnad i frågan huruvida legoområdenas avskiljande till självständiga lägenheter skulle ske vid en bestämd tidpunkt eller så småningom och om förfarandet skulle vara obligatoriskt eller frivilligt. Lagen går i dessa av- seenden en medelväg. Den utsätter icke någon Viss tidpunkt, då inlösningen skall äga rum, utan låter detta bli beroende på förhandenvarande omstän- digheter, och påtvingar i regel ej heller inlösen mot båda sakägarnas önskan. Endast i de fall, då å gods med ett större antal legoområden en ändamåls- enlig reglering av legoförhållandena med därmed förenade ägobyten och utflyttningar skulle ställa sig svår, därest icke gårdens samtliga legoområ— den på en gång underkastades reglering, kan en obligatorisk reglering och inlösen av samtliga legoområden äga rum. I övriga fall blir inlösen bero— ende av endera sakägarens anhållan.

Hinder föreligger på den grund icke för legogivare och legotagare att fri- villigt överenskomma om legoområdets inlösen av brukaren eller om lego— förhållandets fortsättande eller om legoområdets inlösen i legogivarens be- sittning, så framt icke dylik överenskommelse ingåtts, sedan vederbörande lantmätare eller ägodelningsrätt upptagit till handläggning frågan om lego- områdets inlösen. Skulle brukare avstå från legoområdet efter det frågan om dess inlösen kommit under ägodelningsrätts behandling eller sedan där- för erforderlig lantmäteriförrättning påbörjats, har vederbörande myndighet att övervaka att i sådant fall området upplåtes till annan person tillhörande den obesuttna befolkningen.

Som nyss sagts, skall inlösen av legoområde ske, därest endera av sak— ägarna det påyrkar, under förutsättning givetvis att övriga ilagen angivna Villkor uppfyllas. Icke blott legotagaren utan även legogivaren har alltså rätt att påyrka ett legoområdes inlösen. Skulle legotagaren därvid undan- draga sig inlösen, är han skyldig att avflytta från legoområdet.

De legoområden, som falla under lagen, äro de torp, landbolägenheter ooh

Lag angå- ende in- lösen av legoom— råden an- tages av lantdagen.

Lagens om- fattning och genom- förande .

• Sida 268
•  Original

Tilldelning av åker och andra nyttig- heter.

backstuguområden, vilka avses i den i det föregående omnämnda speciella arrendeförordningen av 1909 angående vissa smärre legoområden. Här- utöver gäller att legoförhållandet skall vara gällande vid lagens ikraftträ- dande. I fråga om backstuguområden erfordras därjämte att den brukare, vilken påyrkar inlösen, skall hava innehaft området under minst fem år.

Därest brukaren icke tillhör den obesuttna befolkningen, är legoområdet emellertid undantaget denna lag. Till den obesuttna befolkningen räknar lagen de finska medborgare, vilka livnära sig uteslutande eller huvudsakli— gen med kroppsarbete eller äro med dessa i ekonomiskt avseende likställda.

Brukare, som förverkat sin legorätt är ej heller berättigad tillgodonjuta ifrågavarande lags bestämmelser. Genom lagen den 10 juli 1919 med änd- rad lydelse av vissa paragrafer i 1918 års lag bestämdes att som skäl till förverkande av legorätten skulle ej anses, om brukaren underlåtit att full- göra sina av legoförhållandet härflytande skyldigheter under år 1918. Denna bestämmelse har givetvis tillkommit för att möjliggöra för eventuella del- tagare i det s. k. röda upproret att få inlösa sina legoområden.

Utgör legoområde del av fideikommiss, är detta icke hinder för områdets övergång i brukarens ägo. Löseskillingen förvandlas därvid till fideikom- misskapital.

I fråga om de olika ägoslag, som skola tilldelas legoområde vid inlösen skiljer lagen mellan å ena sidan torp och landbolägenheter och å andra sidan backstuguområden. Beträffande vad skall förstås med de olika slagen av lägenheter, torp, landbolägenheter och backstuguområden hänvisar lagen till 1909 års legoförfattning om dylika lägenheter. Därjämte säges dock i förevarande lag att beträffande legoområde, som omfattar minst två hektar odlad eller odlingsbar jord, tomtmark däri inbegripet, skall gälla vad lagen stadgar om inlösen av torp och landbolägenhet och beträffande legoområde med mindre areal, än nu sagts, lagens bestämmelser om inlösen av back— stuguområde. Torp och landbolägenheter tillerkänner lagen de olika ägo— slag, som i allmänhet bruka tillhöra ett jordbruk med full besuttenhet, medan backstuguområdena endast tilldelas en mindre areal åker.

Till lägenhet, som utgöres av torp eller landbolägenhet, skall sålunda hän- föras till lägenheten hörande tomt samt odlade och odlingsbara ägor, sam— manlagt dock högst tio hektar. Där brukare av särskilda skäl, såsom på, grund av byggnadernas storlek och i och för lämplig ägoplacering så yrkar, kan emellertid större område få inlösas, dock högst tjugu hektar.

Skulle till här sagda slags lägenheter icke höra så stort odlingsbart jord- område att brukaren vid inlösen erhölle fastställd ägovidd, men han som legotagare haft obegränsad rätt till uppodling av odlingsbar mark omkring legoområdet, skall åt honom överlåtas odlingsbar mark till sådan vidd, som svarar mot den till legoområdet hörande odlade markens areal, dock ej till större vidd än att densamma jämte den odlade marken omfattar tio hektar.

Till backstuguområde, som inlöses, skall hänföras därtill hörande tomt samt odlade och odlingsbara ägor eller densamma motsvarande område. Fin- nes det ändamålsenligt att öka eller minska området, är detta medgivet, likåäl så att detsamma ej ökas utöver två hektar odlad och odlingsbar jor .

Har torparen eller landbonden varit berättigad att inom lägenhetens om- råde eller utom detsamma taga skogsprodukter, skall till den inlösta lägen- heten avskiftas så stort område skogsmark, att från detta med normal växt- lighet kan erhållas nödiga skogsprodukter. I regel får arealen skogsmark dock icke uppgå till mer än tio hektar växtlig skogsmark. Skulle till

• Sida 269
•  Original

lägenheten höra mer än fem hektar odlad eller odlingsbar mark, kan skogs— marken dock få uppgå till högst två gånger det odlade eller odlingsbara området. Skogsmarken får likväl icke överstiga tjugu hektar.

Är skogsmarken icke tillräcklig för att fylla både legogivarens och lego- tagarens behov, skall den förres behov tillgodoses i första hand.

Utöver nu nämnda områden kan ifråga om torp och landbolägenheter avskiljas för lägenhetens behov erforderlig mark till mull-, ler- eller torv- strötäkt, därest brukaren tidigare tillgodonjutit sådan förmån. Men även härvid gäller att legogivarens behov skall i första hand säkerställas.

Om torpare eller landbonde haft tillstånd idka fiske i vattenområde, som tillhör legogivaren eller i vilken denne äger del, skall legogivaren jämväl efter lägenhetens inlösen äga rätt till fiske. Mot den inlösta lägenhetens hemmansantal svarande andel i fiskvattnet skall nämligen under nu sagda förutsättning tillerkännas den avlösta lägenheten.

Anmärkningsvärt är att lagen icke upptager några bestämmelser om till- delning av betesmark. Agrarutskottet anförde i denna fråga följande.

»Att införa ett uttryckligt stadgande om att utom odlad och odlingsbar jord samt skogsmark även hagmark skall avskiljas till odlingsområde har synts utskottet betänkligt, enär rätt till hagmark å olika orter medför mycket olika stora och olikartade förmåner och enär brukaren i de flesta fall till densamma äger blott betes-, men icke annan rätt. Dessutom kan hagmark efter behov och tillfälle hänföras till den odlingsbara jord eller skogsmark, som skall åt brukaren avskiljas. På denna grund har utskottet underlåtit att i paragrafen särskilt omnämna hagmark.»

Rätt till bete å legogivarens mark efter inlösningen finnes ej heller till— erkänd legotagaren. I detta liksom i andra avseenden undviker lagen varje servitut.

Här anförda bestämmelser om vad brukaren skall tilldelas av åker, od- lingsmark, skog etc. äro icke av tvingande natur. Överenskomma lego— givare och legotagare om områdets storlek och de övriga förmåner, som skola tilldelas den blivande självständiga lägenheten, skall nämligen dylik överenskommelse gälla.

Ganska anmärkningsvärt är att legotagare kan åläggas att vid inlösen utflytta till annat område än det, han brukat mot lega, därest det nya om- rådet i lantbrulrsekonomiskt hänseende skäligen motsvarar de förmåner, brukaren enligt lagen skulle erhållit å det gamla området. Befinnes det nämligen för åstadkommande av ändamålsenlig anordning av stamlägen- hetens ägor erforderligt att brukaren utflyttar, kan dylik utflyttning åläggas honom, därest nyss nämnt villkor kan uppfyllas.

Likaså kan utflyttning åläggas brukaren, om det gamla området genom att användas för industriella ändamål eller annorledes äger större Värde än om genom områdets utnyttjande för jordbruksändamål.

Slutligen kan lösningsrätt helt vägras, om legoområdets förenande med stamfastighetens hemägor är nödvändigt för bedrivande av ett välordnat jordbruk å densamma.

Brukaren är skyldig inlösa å legoområdet befintliga, för honom erforder- liga byggnader.

För fastställandet av den köpeskilling, legotagaren har att erlägga vid områdets inlösen, gälla följande regler.

Som utgångspunkt tages det Värde, vartill legoområdet och byggnader upp- skattas vid tiden för yrkande på inlösen. Från detta värde skall dragas värdet av de förbättringar brukaren verkställt å legoområdet under den tid,

Köpe- skillingens faststäl- lande.

• Sida 270
•  Original

han innehaft legoområdet respektive byggnaderna, eller till vilka han på grund av arv efter sin närmaste företrädare eller genom att till denne er- lägga överlåtelseavgift förvärvat sig rätt. I de bägge senare fallen har brukaren i regel dock icke rätt att tillgodoräkna sig mer än högst de sista tjugu åren. Slutligen skall från ovan sagda värde avdragas det belopp, var— med områdets värde ökats efter det världskriget år 1914 utbröt, däri inbe- räknat den av penningvärdets nedgående föranledda prisstegringen.

I lagens ursprungliga avfattning, som den antogs 1918, fanns en gräns för den tvivelsutan avsevärda minskning av köpeskillingen, som nämnda avdrag kunde åstadkomma, därigenom att det stadgades, att om den fast- ställda köpeskillingen med hälften understeg områdets gångbara pris vid tiden för yrkandet på inlösen, skulle löseskillingen beräknas till hälften av sagda värde. Detta stadgande är genom 1919 års ändrade lydelse av vissa delar av lagen ej längre gällande. Någon gräns nedåt för köpeskillingens reducering finnes alltså numera icke.

Av här anförda bestämmelser om löseskillingens fastställande är bestäm- melsen om att jordägaren icke skall få tillgodoräkna sig den jordvärdesteg- ring, legoområdet varit föremål för sedan världskrigets utbrott och ej heller den nominella värdestegring, som inträffat genom penningvärdets fall sedan nämnda tidpunkt, särskilt anmärkningsvärd. Otvivelaktigt komma dessa bestämmelser att medföra en med hänsyn till de nuvarande förhållanden avsevärd reduktion av löseskillingen. Agrarutskottet motiverade ifrågava— rande bestämmelser på följande sätt.

»Det har synts utskottet vara av vikt, att ett genomförande av reformen icke göres beroende av variationer i priset å jord. I annat fall kunde ständigt någon- dera sakägaren befinnas obenägen till inlösen på grund av för tiden gällande jordvärde samt göra vad i hans förmåga står för att vinna uppskov. Och då priset å jord syntes statt i utveckling i en för brukaren oförmånlig riktning, kunde legogivarna, under yrkande på inlösen, till äventyrs i många fall förmå brukarna att mot överenskommen ersättning hellre avstå från legoområdet än därå kvarstanna samt underkasta sig inlösen. Redan av dessa orsaker vore det av vikt, att bestämda jordvärden bleve vid inlösenförfarandet tillämpade, och såsom sådana borde enligt utskottets uppfattning de före världskriget gällande värdena lämpligast ifrågakomma.

I synnerhet har utskottet med avseende å jordvärdestegringen beaktat, att de jordägare, som innehade sin lägenhet redan före kriget och som framgent hava ”densamma i sin ägo, genom avdraget av den genom krigstiden föranledda värde- stegringen icke åsamkas definitiv värdeförlust, ty i den mån som de speciella orsaker, som föranlett värdestegringen, försvinna, kommer en löseskilling, uträk- nad på grund av de förhållanden, som voro rådande före kriget, att närma sig det värde som det inlösta området äger. Tvärtom skulle en löseskilling, beräk— nad efter krigstidens låga penningevärde, i jordägarens hand komma att represen- tera ett större värde än området, som han skall avstå, för tiden ägde, medan brukaren åter sedermera finge med dyra penningar erlägga det efter billigt myntvärde uträknade priset för det område, som skall inlösas. I sådana fall åter, då jordägaren själv under krigstiden tillhandlat sig sin lägenhet, har köpet ägt rum medan penningens värde var lågt, och har köparen ofta förvärvat sig dessa medel vare sig genom att sälja sin tidigare lägenhet till högt pris emot billiga penningar eller ock anskaffa sådana genom att i övrigt utnyttja krigs- tidens undantagsförhållanden.

Att från områdets värde helt och hållet frånräkna den jordvärdestegring, som

• Sida 271
•  Original

efter krigsutbrottet ägt rum, skulle visserligen innebära, att sålunda avskreves jämväl den naturliga värdestegring, som jorden under kriget varit underkastad, oavsett krigstillståndet, en värdestegring vilken, såsom ovan anförts, med all sannolikhet komme att fortgå också efter kriget. Att särskilja denna från den av krigstiden föranledda speciella värdestegringen bleve emellertid praktiskt omöjligt, varförutom utskottet även i övrigt finner rätt och billigt att denna hel och hållen kommer torparen till godo.

Genomförandet av torpens inlösen på ett ändamålsenligt och reglementerat sätt medför nämligen, såsom allaredan påvisats, många betydande fördelar även för den jordägande klassen. Förutom att den jordägande klassen sålunda frigöres från ett legosystem, vilket i och för sig i många avseenden blivit för densamma odrägligt, är en dylik reglering nödvändig i syfte att bestående garantier måtte kunna vinnas för ett återinträdande av ordning och lugn i samhället, likasom för att jordägarna kunde genomföra många viktiga reformer. I betraktande av dessa för den jordägande klassens framtida förkovran betydelsefulla omständigheter kunna med allt skäl anspråk ställas på ansenliga uppoffringar även av denna klass, enär visst är, att uppoffringarna ytterst komma att lända den själv till gagn. Och tages i betraktande den stegring, som jordvärdet under senare tider undergått, samt den nytta, som de flesta jordägare under senare tider av sina lägenheter dragit, måste det anses, att jordägarna kunna bära en dylik värde- minskning.»

Lagens bestämmelser om nu nämnda avdrag å löseskillingen gäller emel- lertid endast för en areal av 10 hektar odlad och odlingsbar mark. Skulle brukaren önska ytterligare mark, värdesättes denna enligt vid inlösen gängse pris. Detsamma gäller om skogsmark, mulltäkt o. d. i den mån sakägarna överenskommit om större område än lagen tillerkänner vid inlösningen. Finnes å det område, som skall inlösas, skogsmark, som vid 1.2 meters stamhöjd över marken mäter i genomskärning 20 centimeter eller däröver, skall löseskillingen därför beräknas särskilt enligt skogens värde vid inlösen. Vill legotagaren icke inlösa sådan skog, är jordägaren berättigad inom viss tid avverka och bortföra densamma.

Beloppet av den ersättning, legotagaren äger tillgodoräkna sig vid löse— skillingens bestämmande för av honom utförda förbättringar till jord och byggnader, skall fastställas enligt den värdestegring, legoföremålet genom dessa förbättringar undergått, dock icke högre än det belopp, vartill kost— naden uppgått, om arbetet utförts, då yrkandet på inlösen framställdes.

Har legotagaren under sin besittningstid uppfört byggnader eller å dem verkställt förbättringar eller har han av sin närmaste företrädare erhållit dem antingen genom arv eller genom erläggande av överlåtelseavgift, skall från den sålunda erhållna löseskillingen avdragas den del av byggnadernas värde, som belöper sig på byggnadsarbetet och förbättringar.

Liksom ifråga om storleken av det område, som skall inlösas, äro sak— ägarna beträffande fastställande av löseskillingen berättigade frångå de i lagen angivna beräkningsgrunderna och kunna förty överenskomma enligt andra grunder.

Vid likviderandet av löseskillingen för det inlösta legoområdet inträder Löseskil— staten och fullgör i första hand legogivarens förbindelser. Löseskillingen lingens er- skall nämligen enligt lagen av statsverket erläggas direkt till jordägaren. läggande- Betalningsmedlen utgöras av obligationer garanterade av statsverket, löpande med 5 procent ränta. Staten betalar emellertid icke för mer än vad lego- tagaren enligt lagen är berättigad att erhålla. Har legotagaren därutöver

• Sida 272
•  Original

Förfaran- det vid inlösen.

förvärvat åker, skog eller andra nyttigheter, är han skyldig själv gälda sådant. Obligationerna inlösas årligen till ett visst antal genom lottning.

Om huvudfastigheten häftar för fordran på grund av inteckning, skall den inlösta lägenheten likväl lämnas fri från denna ansvarighet. Borgenär skall i stället i hela löseskillingen njuta samma rätt, som honom tidigare tillkommit i fastigheten. Särskilda regler om hur denna rätt skall tryggas, upptagas i lagen.

Den avlösta lägenhetens ägare skall återgälda löseskillingen till staten med en annuitet av 6 procent ifråga om torp och landbolägenheter och 8 procent beträffande backstuguområden. 5 procent av annuiteten räknas som ränta och återstoden som amortering. Annuiteterna uppbäras i sam— band med kronouppbörden.

För att förhindra att de med stora uppoffringar från statens sida frilösta jordbruken utlämnas som spekulationsobjekt, föreskriver lagen att, om bruka- ren eller hans arvingar vilja överlåta lägenheten till tredje man, innan tjugu år förflutit efter det jordbruket övergått i brukarens ägo, skall över- låtelsen underställas vederbörande myndighets godkännande.

Beträffande förfarandet vid inlösen av legoområden innehåller lagen hu- vuddragen av förfarandet. Detaljbestämmelserna i ämnet föreligga däremot i den i det föregående omnämnda administrativa förordningen den 11 april 1919. Dessa bestämmelser giva ingående och utförliga anvisningar sär- skilt i vad det gäller legonämndernas och lantmäteriförrättningsmännens bestyr med inlösningsförandet. På sagda myndigheter, legonämnderna samt de personer som skola deltaga i lantmäteriförrättningen, faller nämligen det huvudsakligaste arbetet med här förevarande angelägenhet.1

Det första handläggandet av ett ärende angående inlösen av legoområde sker hos legonämnden. Framställning om inlösen av legoområde skall näm— ligen göras hos legonämnden, som först har att pröva huruvida legoområde är sådant att det är underkastat inlösningsrätt. Missnöjesanmälan emot legonämndens beslut i denna punkt utgör icke hinder för legonämnden att omedelbart vidare handlägga ärendet. Inlösningsförfarandet behöver sålunda icke avstanna på grund av att tvist om inlösningsrätt föreligger. I lego— nämndens beslut i denna fråga får ändring därför ej heller sökas annat än i sammanhang med huvudsaken.

Vid behandling av framställning om inlösen av ett legoområde äger lego- nämnd, därest legogivare har flera legoområden inom kommunen, utreda, huruvida de kunna vart för sig inlösas eller om reglering av legoområdena skall verkställas å flera av dem eller å alla på en gång.

Anses ingen reglering av legoområdena av nöden, skrider legonämnden till fortsatt behandling av inlösningsärendet. Därvid har nämnden att först söka bringa frivillig överenskommelse till stånd mellan sakägarna. Kan sådan icke åvägabringas, har nämnden att avgöra ärendet. Nämnden skall då i första hand utreda, vilka ägor brukaren besitter, vem byggnaderna tillhöra, vilka övriga förmåner, brukaren tillkommer, och vilka avgifter han erlagt till legogivaren, varjämte övriga förhållanden, såsom av brukarven verkställda förbättringar till jord och byggnader, skola utredas, allt till grund för områdets bestämmande och löseskillingens fixerande. Därefter avgöres tilldelningen av odlad och odlingsbar mark, skogsmark samt övriga förmåner. Slutligen bestämmes köpeskillingen.

Då legonämnd icke anser sig kunna utan lantmätares biträde erhålla lut-

1 Om legonämndens sammansättning se sid. 216. Tillsynen av legonämnderna utövas av kolonisationsstyrelsen närmast genom hos styrelsen anställda kolonisationsinspektörer.

• Sida 273
•  Original

redning om legoområdets område och därtill hörande ytinnehåll, har nämn— den rätt att anlita lantmätare. Denne verkställer då den för områdets ka- merala frånskiljande nödiga förrättningen, »styckning», innan uppskattning av löseskillingen slutligen skett. Som gode män deltaga härvid, liksom alltid vid lantmäteriförrättningar i och för inlösen av legoområden, två av legonämndens ledamöter, den ene utsedd av legogivarna, den andre av brukarna.

I allmänhet är emellertid avsett att legonämndens handläggning av ären- det skall gå före lantmäteriförrättningen. Först sedan legonämndens beslut föreligger och detta vunnit laga kraft skall därför, om det gäller enstaka områden, i regel nämnda förrättning utföras.

Lantmäteriförrättningen skall ej endast vara en rent teknisk förrättning. Enligt lagen skola förrättningsmännen nämligen granska legonämndens be- slut och avhjälpa i detsamma eventuellt befintliga brister.

Finner legonämnd vid fråga om inlösen av ett legoområde att en reg- lering av flera legoområden är nödig, överlämnas hela förrättningen till lantmätaren och de legonämndens ledamöter, vilka skola som gode män bi- träda. I samband med styckningsförrättningen bestämma förrättningsmän— nen tilldelningen av olika ägoslag, köpeskillingens storlek 111. m. I dylika fall blir legonämndens handläggning av ärendet alltså till största delen över- flyttad på lantmätaren och gode männen.

Besvär över legonämndens eller förrättningsmännens vid lantmäteriför— rättningen beslut skola anföras hos ägodelningsrätten. Om så befinnes lämp— ligt, kan den lantmätare, som är ledamot i ägodelningsrätt, i sammanhang med ägodelningsrättens handläggning av ärendet, äga rätt utföra lantmäteri- förrättningen, därest sådan icke förut ägt rum.

Över ägodelningsrätts utslag kan besvär anföras hos högsta domstolen.

Kostnaderna för genomförande av inlösen av legoområdena hava beräk— nats skola uppgå till 250 miljoner mark för löseskillingar till jordägarna samt till 25 miljoner för förrättningskostnaderna eller sammanlagt 275 mil— joner mark.

Som förut nämnts, gäller den här ovan refererade lagen angående inlösen av legoområden de torp, landbolägenheter och backstuguområden, som avses i 1909 års specialförordning om vissa legoområden. Då denna icke äger tillämpning på legoområden å krono— och ecklesiastik jord samt viss slags stadsjord, gäller fördenskull nyssnämnda lag ej heller för dessa legoom- råden.

I sitt svar å regeringens proposition angående särskilda legoområdens av- skiljande till självständiga lägenheter framhöll emellertid lantdagen, att den ansåg, att regeringen borde snarast möjligt låta utarbeta och till lantdagen överlämna propositioner angående reglering av legoområde å kronohemman, kronohemman och prästboställen.

Propositioner i nämnda ämnen hava därför sedermera framlagts för och antagits av lantdagen, varefter den 18 mars 1921 utfärdats lag angående inlösen av legoområden, underlydande prästerskapets och klockares boställen samt 30 mars 1922 lag angående inlösen av till statens boställen hörande legoområden. Genom dessa lagar har tillfälle givits vederbörande brukare att inlösa sina legoområden. Reglerna för denna inlösen äro i huvudsak desamma som i den för legoområden å enskild jord gällande lagen av 1918.

• Sida 274
•  Original

III. Vanhävdslag.

A. Utkast till lag om förekoxnmande av vanhävd av jordbruk. 1 ©. Finnes å fastighet åker och äng av den omfattning, att dårå drivet prd— bruk kan lämna huvudsaklig bärgning åt en medelstor familj, må jordbruket ej så vanvårdas, att dess vidmakthållande därigenom äventyras, och ej heller för fastigheten såsom särskild brukningsdel nödiga byggnader lort- föras eller lämnas att förfalla.

Vid prövning av frågan, huruvida å fastighet finnes åker och äng av sådan omfattning, som ovan sagts, skola i samma ägares hand befintliga genom ägostyckning eller jordavsöndring skilda områden av samma hemman betraktas såsom en fastighet.

2 9.

Finnes å torp eller därmed jämförlig lägenhet åker och äng av den om- fattning, som i 1 © sägs, skall, ändå att torpet eller lägenheten icke är att anse såsom kameralt självständig fastighet, vad i sagda lagrum stadgas äga motsvarande tillämpning.

3 5.

Till sådan vanhävd, som ovan förmäles, är ej att hänföra nedläggande av jordbruk å äga, som på grund av sin naturliga beskaffenhet eller någon annan omständighet måste anses alldeles olämplig för jordbruksdrift.

Utan hinder av vad ovan stadgas må ock jordbruk i den mån det är oundgängligen nödigt nedläggas å mark, som erfordras för industriell an— läggning eller bostäder åt ortsbefolkningen eller annat dylikt ändamål.

4 $. Jordkommissionen inom varje län och jordkommittéerna, en var inom sitt distrikt, åligger det att övervaka denna lags efterlevnad.

5 %.

Finner jordkommitté, att jordbruk är utsatt för sådan vanhävd, som ovan förmälts, göre därom anmälan hos jordkommissionen inom länet. Sådan anmälan skall vara åtföljd av noggrann redogörelse över vad vid besiktning å stället iakttagits, ävensom förslag till de åtgärder, som för vanhävdens avhjälpande må finnas nödiga.

6 $. Där på grund av inkommen anmälan eller eljest jordkommission finner skälig anledning antaga, att jordbruk är utsatt för sådan vanhävd, som

• Sida 275
•  Original

ovan förmälts, äger kommissionen att till företagande av syn å fastigheten förordna tre gode män, vilka utses bland dem, som i orten äro valda till nämndemän eller till ledamöter i ägodelningsrätt eller till gode män vid lantmäteriförrättning. Till syneman må ock, där så finnes lämpligt, väljas lantbruksingenjör, länsagronom eller jordbrukskonsulent.

De sålunda utsedda synemännen skola å stället undersöka förhållandet och däröver till kommissionen avgiva redogörelse jämte förslag till de åtgärder, som för vanhävdens avhjälpande må finnas nödiga.

7 $.

Finner kommissionen efter övervägande av synemännens utlåtande, att vanhävd enligt denna lag föreligger, söke kommissionen med ägaren träffa jskriftlig överenskommelse, varigenom denne åtager sig att inom Viss skälig tid, dock högst fyra år, vidtaga erforderliga åtgärder till vanhävdens av- hjälpande. I överenskommelsen skall särskilt angivas, vilka åtgärder det åligger jordägaren att vidtaga, ävensom utsättas den tid, inom vilken en var av sagda åtgärder skall vara vidtagen.

8 9.

Kan ej sådan överenskommelse träffas, instämme kommissionen jordägaren till domstol i den ort, där jorden ligger.

Prövar domstolen vanhävd, som i denna lag avses, föreligga, skall dom- stolen föreskriva de åtgärder, som erfordras för vanhävdens avhjälpande, samt förelägga ägaren för en var av sagda åtgärder viss skälig tid, inom vilken densamma skall vara vidtagen. Härvid skall dock tillses, att tiden så avpassas, att vanhävden kan varda avhjälpt inom högst fyra år.

9 &. Vad i 5—8 % stadgats äger ej tillämpning, där jordägaren finnes vara på grund av medellöshet eller annan giltig orsak urståndsatt att avhjälpa vanhävden.

10 ©.

Verkställes ej åtgärd, som jordägaren enligt 7 $ åtagit sig eller enligt 8 $ förklarats skyldig utföra, inom överenskommen eller stadgad tid, och visas ej, att jordägaren på grund av medellöshet eller annan giltig orsak varit urståndsatt att vidtaga densamma, skall jordägaren dömas att böta minst två hundra, högst två tusen kronor. Äro omständigheterna synner— ligen mildrande, må straffet nedsättas till lägst femtio kronor. Var van- hävden synnerligen grov och har jordägaren visat uppenbar tredska vid vanhävdens avhjälpande, må domstolen tillika föreskriva, att fastigheten skall, sedan ett år förflutit från det utslaget vunnit laga kraft, genom över— exekutors försorg försäljas å offentlig auktion, där ej av lagfartsprotokollet framgår, att fastigheten avyttrats; dock må sådant förordnande ej meddelas i fråga om fideikommissegendom.

Meddelas föreskrift, som nu nämnts, skall ett exemplar av domstolens utslag tillställas överexekutor. Meddelas föreskriften av överrätt, skall där— jämte ett exemplar tillställas underrätten. Underrätten har att anmärka utslaget i inteckningsprotokollet samt i intecknings- eller fastighetsboken.

Meddelas ej föreskrift om fastighetens försäljning, skall domstolen före- lägga jordägaren ny tid för åtgärdens vidtagande.

• Sida 276
•  Original

11 5.

Å auktion, som i 10 © avses, må fastigheten ej ånyo inropas av den sakfällde.

Har överexekutor i enlighet med föreskrift, som i 10 % sägs, förordna: om fastighets försäljning, vare det gällande ändå att fastigheten finnes hava varit avyttrad eller sedermera avyttras. I övrigt skall så anses samt med ärendet i tillämpliga delar så förfaras, som hade enligt 28 % utsökningslagen meddelats förordnande om egendomens försäljning till gäldande av fordran, som däri äger bästa förmånsrätt; och skall försäljning ske, ändå att inne- havaren av den fordran sådant bestrider. Vad i fråga om fast egendoms försäljning och köpeskillingens fördelning nämnda lag stadgar beträffande gäldenären skall i ärende, som nu sägs, lämpas till fastighetens ägare, och skall denne vara pliktig att betala kostnad, som ej kan i enlighet med 198 © utsökningslagen gäldas ur den försålda egendomen.

12 &.

Har, efter det fastighet varit föremål för syn enligt 6 ©, fastigheten ge— nom köp, byte eller gåva övergått till ny ägare, svare likväl den förre ägaren för avhjälpande av vanhävd, som uppstått före överlåtelsen, där ej med jordkommissionens medgivande ansvarigheten av nye ägaren övertagits.

Innehavare av jord vare skyldig tåla att annan, som är ansvarig för av hjälpande av befintlig vanhävd, vidtager de åtgärder å fastigheten, som därför erfordras.

13 ©.

Anser jordkommission, att tillämpning av i 10 © stadgade påföljder bör äga rum, uppdrage åt allmän åklagare att utföra åtalet. Utan uppdrag, som nu sagts, må dylikt åtal ej av allmän åklagare anhängiggöras.

14 ©.

Böter, som enligt denna lag ådömas, tillfalla kronan och må, i händelse av bristande tillgång till deras gäldande, ej till frihetsstratf förvandlas.

15 &.

För syneförrättning njute synemännen ersättning av allmänna medel enligt vad särskilt stadgas.

Har åtagande enligt 7 5 eller föreläggande enligt 8 åägt rum, vare jord- ägaren skyldig gälda kostnaden för den i ärendet enligt 6 $ förrättade syn,

16 &.

Mål, som enligt denna lag vid domstol anhängiggöres, skall behandlas i den för brottmål stadgade ordning; och må sådant mål ej hos Konungen fullföljas av annan än i 30 kapitlet 6 $ 3 momentet rättegångsbalken nämnd åklagare.

17 i».

Vad i denna lag stadgas skall ej äga tillämpning beträffande jordbruk, som tillhör kronan eller allmän inrättning.

• Sida 277
•  Original

Denna lag träder i kraft den , vilken dag lagen den 25 juni 1909 angående uppsikt å vissa jordbruk i Norrland, Dalarne och Värmland med senare gjorda ändringar och tillägg skall upphöra att gälla.

Härvid skall dock iakttagas dels att den nya lagen ej må tillämpas med avseende å fastighet, som - genom avtal, träffat före nämnda dag, är till annan upplåten med nyttjande— rätt på sådana villkor, att brukaren icke i händelse av fastighetens van- vårdande kan från nyttjanderätten skiljas;

dels oclc att lagen den 25 juni 1909 fortfarande skall äga tillämpning å mål, som före den anhängiggjorts eller som därefter anhängig- göres på grund av att jordägaren eftersatt vad han före ovan nämnda dag jämlikt 7 © åtagit sig eller enligt 8 & förklarats skyldig att utföra.

B. Historisk översikt.

Strävandena att genom lagstiftning söka förekomma vanhävd å jordbruk Äldre hava inom vårt land gamla anor. statssträ- Bedan under medeltiden sökte man sålunda — för att förebygga att 222322? skatteinkomsterna, vilka uppburos efter bondeavtal, skulle minskas — hindra vanvård att skatteböndernas hemman vanhävdades och lades öde. Bestämmelser av jord. härom återfinnas i 1459 års Plakat om skattegodsens vidmakthållande samt i 1483 års Kalmar recess, i vilken sistnämnda stadga säges att vart tredje är bör »huseSyn hållas såväl med kronans skattskyldiga bönder som landboar».

Dessa regeringsmaktens anspråk på att vaka över den enskilda jordens hävd gjorde sig än starkare gällande under det följande århundradet. Mest framträdande äro härvidlag konung Gustaf I:s åtgärder. Vid flera olika tillfällen utfärdade denne brev med stränga förmaningar och hot om straff, därest bönderna läte sina hemman förfalla. I det bekanta brevet den 15 april 1541 till fogdarne och allmogen i Upländerna om skatte- och land- bönderna, deras skatt och avrad, husesyner, m. m. säges sålunda bl. a. att skattebönderna tycka sig »att efter de äre med lagligt arv, köp eller eljest komne till slike skatta hemman, måge de väl fara med dem, huru dem synes, bygge dem upp eller röta dem nid etc. Där svare vi så till att så länge de hålle sådana Kronones hemman vid makt, med laga byggningar öch andra nödtorfter, då måge de väl höra dem till. Men när det icke sker, då höre de oss och Sveriges krone till». I samma brev anbefallas fogdarna att årligen »hålle en tillbörlig husesyn såväl med alle skattebönder som med landbönderna — _ —— på. det att kronones hemman icke skole så skendelige, som her till skedt är, förlagde och nidrottne bliva».

Den statskontroll över bondens jordbruk, som Gustaf I sålunda med skärpa anbefallde, fick en närmare utformning genom Karl XI:s Husesynsordning av år 1681, vilken avsåg ej endast skattebönders utan även frälsebönders

» jord och Säterier. Enligt denna husesynsordning skulle »bonde och alla de som krono— eller frälsegods besitta — _— — väl brika sin åker, ränsa och rödja sin äng om han vill skogslöpa, dika, hängna och stänga, bygga gården med laga hus» etc. De olika slag av hus, som skulle finnas på gården, samt dessas storlek uppräknas även, dock skulle det »aktas att där smärre hemman äro och så store hus icke behöves som en full gård, görs icke flere än nödigt äre, varom kronones betjänte eller jordägande skole överväga». Vart tredje

• Sida 278
•  Original

17 34 års lag.

år skulle »husesyn hållas så väl med skattebönder som kronones egne bönder, men var oflitige åboer finnas, som behöva nogare opsikt må man med huse- syn årlig hålla».

Husesynsförordningen förpliktade bönderna vidare att, där lämplig mark funnes, röja till äng eller åker på ägorna »till ett spanneland årlig». Fogdar och synemän skulle emellertid rannsaka att genom dylik nyodling skog och mulbetsmark icke förminskades. Den, »som mark och lägenhet haver och icke så rödjer, böte 1 mark för vart är och fylle andre året det förras för— summelse».

Därest ett skattehemman bleve öde, skulle enligt husesynsförordningen hemmanet lagligen utbjudas och om rätte ägare eller arvinge icke inom ett år därefter upprättade skattejorden och utgjorde å hemmanet vilande gärder eller sålde detsamma till en annan, »känne då fogden samma jord under kronan eller skattäganden och skada därpå åbo, som kunna därav giva kronan deras utlagor». Enligt denna bestämmelse kunde sålunda ett öde- hemman som vore av skattenatur tillfalla kronan.

Ovan återgivna bestämmelser äro ett troget uttryck för sin tids despotiskt landsfaderliga och patriarkaliskt detaljerade statsförsorg.

1734 års lag stod delvis ännu kvar på här ovan angivna ståndpunkt om en noggrann kontroll över den enskildes jordbruk. Bland de skyldig— heter, en bonde i allmänhet och alltså även en skattebonde ägde med av- seende på sitt hemman, nämnde denna lag sålunda, att bonden skulle å hemmanet bygga och underhålla vissa nödiga hus (2 kap. B. B.). Vidare stadgades (6 kap. 1 % B. B.), att bonden borde sin åker väl hävda och göda, ängar rödja och vårda samt att han ägde skyldighet att, där så lägenhet vore, och skog eller betesmark ej skadades, efter hand upptaga och rödja till åker eller äng så mycket betesmark, som väl hävdas eller brukas kunde. Därjämte skulle bonden uppsätta femtio famnar ny gärdesgård, där så tarvades, samt vidmakthålla de gamla gärdesgårdarna (6 kap. 4 5 B. B.). Beträffande skogen gällde (10 kap. 8 % B. B.) att skattebonde fick nyttja sin enskilda skog till hustarf och salu, dock där så sparsamt, att skogen ej utöddes och hemmanet fördärvades, samt att han var skyldig att först taga vindfällen, torra träd, kvistar och stubbar till vedbrand innan friska träd därtill fälldes.

Straffet för överträdelse av berörda föreskrifter var böter, som efter ett noggrant utmätt skala rättade sig efter vanhävdens omfattning.

I fråga om husesyn gå emellertid bestämmelserna i 1734 års lag i en mildare riktning än motsvarande bestämmelser i 1686 års hussynesordning. Enligt 1734 års lag skulle nämligen dylik syn hållas å skattejord endast >>när vanhävd och missbyggnad dårå märkes». Denna mildring av be- stämmelserna em husesyn å skattejord tillkom på ständernas initiativ under behandling av lagkommissionens förslag vid 1731 års riksdag. I detta för- slag kvarstod nämligen fortfarande bestämmelsen om att »vart tredje år, eller oftare där så tarvas», skulle kronofogde eller länsman med tvenne av nämnden »skåda huru bonde så ock å skatte- som kronojord byggt och hävdat haver». De nya åskådningarna och tänkesättet ifråga om regerings— maktens begränsande befogenheter, som känneteckna 17 00—talet, stodo emeller- tid i strid med bibehållandet av denna stränga statliga kontroll från enväldets dagar. Frälsejorden hade också redan genom 1723 års adelsprivilegier för- klarats fritagen från kronobetjäningens tillsyn. Vid 1731 års riksdag måtte därför den föreslagna bestämmelsen om att skattebonden fortfarande skulle »besväras» av husesyn vart tredje år en stark opinion och det föreslogs att

• Sida 279
•  Original

husesyn icke skulle ske oftare »än då vanhävd och missbyggnad förnimmes». 1734 års riksdag antog också, som sagts, bestämmelsen om husesyn i enlighet med sistnämnda förslag.

Emellertid kommo snart nog även de lagbestämmelser om jordens hävd och byggnadernas underhåll samt om uppsikt över bondens jordbruk som sålunda inrymdes i 1734 års lag att stå i kontrast med de ekonomiska fri— hetsteorier, som under århundradet vunno allt större utbredning. I sam— band med förenings— och säkerhetsakten upphävdes också sagda bestämmelser. Enligt förordningen den 21 februari 1789 om skatteköp och de förmåner, fri- och rättigheter, varunder skattehemman hädanefter komma att besittas och innehavas, skulle nämligen alla skattemän äga över skattehemmanet och dess genom laga revning och rågång fastställda byamål, både uti in- och utägor, samt skog och mark med därå varande fiske, jakt och djurfång uti allt lika orubblig ägande och lika fri dispositionsrätt, som frälse man över frälsehemman.

I sitt »Förslag till allmän civillag» år 1826 gjorde sig 1810? års lag— kommitté givetvis till tolk för de rådande nationalekonomiska lärorna om den enskildes oinskränkta förfoganderätt över honom tillhörande egendom. Förklarligt är därför, att man i kommitténs förslag till byggningabalk icke återfinner några av de i byggningabalken av år 1734 intagna, ovan åter— givna bestämmelserna om hur bonden skulle hävda sin jord, bygga sina hus samt om att bonden skulle vara underkastad myndigheternas uppsikt. Enligt kommitténs uppfattning borde nämligen » vad som hörde till landets allmänna hushållning och således låge inom ekonomiska lagstiftningen» utskiljas »från vad som rörde blott de inskränktare fall, i vilka civillagen borde lägga band på den enskildes frihet att, efter gottfinnande, hushålla med sin egendom».

Frågan om kontroll från det allmännas sida över den enskildes jordbruk var härmed för en lång tid framåt bragt ur världen. Under de sista år— tiondena av 1800-talet började emellertid en reaktion göra sig gällande mot de i förevarande fråga härskande åskådningarna. Svåra missförhållanden hade nämligen visat sig uppkomma som en följd av den enskildes rätt till en fri och så gott som all statlig kontroll undandragen disposition av landets naturtillgångar. Till att börja med hade uppmärksamheten visserligen endast riktats på den skövling av skogstillgångarna, som under 1800-talet grep omkring sig alltmer och som syntes påkalla lagstiftningens ingripande för att förhindra en här och var inom landet pågående fullständig spoliering av skogskapitalet. Men även i fråga om jordbrukets skötsel började röster höjas för att genom inskridande på lagstiftningens väg råda hot mot den vanhävd, som förelåg å vissa jordägares domäner. Dessa jordägare voro i synnerhet att söka bland de bolag och enskilda personer, som inom landets nordligare delar under 1800-ta1ets senare hälft i stor utsträckning lagt under sig jordbruksfastigheter i och för skogstillgångarnas exploatering. I Konungens befallningshavandes 'i Västernorrland berättelser för 1861— 1865 och 1871 —1875 framhölls sålunda huru, sedan av sågverksägare och trävaruhandlare anlagda nybyggen efter fullgjord föreskriven odlingsskyldighet fått skatte mannarätt, jordbruket å nybyggena ofta nog fått förfalla, enär avsikten med nybyggesanläggningen från den enskildes sida endast varit att få isin hand den nybyggena tilldelade skogsmarken. Konungens befallningshavande framhöll därför att man borde fordra skattelösen, att nybyggesinnehavaren under några årsföljder Vinterfött ett visst antal kreatur av ställets egen foderavkastning och samtidigt bestått och skördat en viss areal åkerjord, allt lämpat efter nybyggets skattetal. I femårsberättelsen för 1876—1880

Förord- ningen den 21 februari

i 78 9.

Lagkom— mittén 1810.

Konungens befall- nings— havandes ämbets— berättelser under åren 1 8 6 l —

1890.

• Sida 280
•  Original

Riksdagen 1892.

Riksdagen 1898.

från samma län omförmäles vidare att ett stort antal hemman med skogs- tillgång övergått från bondeklassen till skogsuppköpare. Vare sig att ett sådant av icke-jordbrukare inköpt hemman lades under eget bruk eller över—- lätes till en arrendator, så bleve följden att jordbruket försattes i ett be- tänkligt tillbakagående. I Konungens befallningshavandes i Västerbottens län berättelse för åren 1886—1890 erinras likaledes huru de hemman, som för skogsavverkning blivit inköpta, i allmänhet skötts illa såsom jordbruks- lägenheter, vilket vore en natung följd av innehavarens önskan att i första rummet använda sina arrendatorer vid skogsfällning och timmerutdrivning.

Vid 1892 års riksdag väcktes av hr V. Wallin från Falun jämte sex andra representanter från de norra landsdelarna en motion i vilken hem- ställdes, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla att Kungl. Maj:t måtte infordra och för riksdagen framlägga uppgift på den jordbruksfastighet, som av större bolag ägdes i de provinser, där skogsavverkning i mera be— tydande utsträckning förekomme m. 111. Vid behandlingen i första kammaren av denna motion framhölls av norrbottenrepresentanten herr Lars Berg bland annat att de omfattande inköpen av skogar och jorddomäner som under de sista 30 a 40 åren verkställts för några få enskilda firmors och bolags räk— ning haft till följd, att jordbruket och odlingen på dessa områden avstannat. Om dessa inköp finge fortgå måste detta medföra, att odlingen upphörde och att de stora odlingsbara vidderna finge ligga obegagnade, obefolkade och i ödesmål. Ett hjälpmedel mot dessa följder av trävaruindustriens jord— förvärv ansåg talaren möjligen skulle vara att söka iett upplivande av den gamla i byggningabalken förut intagna bestämmelsen, att även skattebonde hade skyldighet att väl hävda och vårda inägorna, åtminstone för de ny— byggen, som i framtiden komme att upplåtas och måhända även för dem, som komme att skatteomföras. I andra kammaren framhölls av herr Wäst— fält, representant för Härnösand m. fl. städer, likaledes att jordbruket å sågverksägarnas hemman ginge tillbaka. Han förordnade därför utarbetandet av en författning, som ålade jordbrukarna att sköta jorden så, att jordbruket icke försummades. Herr Wallins motion föll på grund av första kammarens avslag.

Under de närmast följande åren var gång efter annan frågan om de norr- ländska bolagens fastighetsförvärv och därmed sammanhängande frågor föremål för riksdagens uppmärksamhet. Den vid 1892 års riksdag under debatterna i såväl första som andra kammaren framkastade tanken, att från det allmännas sida åtgärder skulle vidtagas för jordbrukets bestånd å de norrländska bolagens hemman fick emellertid ej förrän vid 1898 års riksdag några fastare konturer. Vid denna riksdag väcktes nämligen av herr 0. Emthén från Ångermanland med instämmanden av femton andra norrlandsrepresentanter en motion om skrivelse till Kungl. Maj:t med be- gäran om förslag till lagbestämmelser om skyldighet för sågverksbolag i Norrland och Dalarna att, på sätt om kronohemman vore stadgat så till byggnader som ägornas hävd underhålla bolagen tillhörande jordbruks- fastigheter m. m. Lagutskottet avstyrkte motionen. De av motionären föreslagna lagstiftningsåtgärderna stodo, framhöll utskottet, i oförenlig mot- sats med den av ålder fastslagna principen för enskild äganderätt Det torde nämligen, ansåg utskottet, ligga i själva äganderättens begrepp en be— fogenhet att råda och handhava egendomen på sätt, ägaren lämpligast syntes. Ett godkännande av förslaget skulle konsekvent leda till erkännande av statens rätt att ingripa kontrollerande och hämmande på den enskilda

• Sida 281
•  Original

äganderätten till jordbruksfastighet i allmänhet. Båda kamrarna avslogo motionen.

Under 1901 års riksdag väcktes av herr C. Lindhagen med instämmanden av ett fyrtiotal av andra kammarens ledamöter en motion, som åsyftade att upptaga norrlandsfrågan till skärskådande i hela dess vidd. I denna motion hemställdes bland annat att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte till fullföljande av avvittringarnas syfte ägna särskild uppmärksamhet åt angelägenheten att vidmakthålla jord- bruket på de avvittrade hemmanen och i all synnerhet dem, som ägdes av sågverksbolag. Kamrarna stannade i fråga om motionen i olika beslut. Däremot förenade sig kamrarna om skrivelse till Kungl. Maj:t, att Kungl. Maj:t måtte låta utreda, huruledes genom lagstiftnings- eller andra särskilda åtgärder den självägande jordbrukande befolkningens ställning i Norrland och Dalarna måtte kunna vidmakthållas och stärkas och jordbrukets ut- veckling i nämnda landsdelar befrämjas samt så snart ske kunde för riks— dagen framlägga de förslag, vartill förhållandena kunde anses föranleda.

Förenämnda skrivelse från 1901 års riksdag föranledde Kungl. Maj:t att tillsätta en kommitté för utredning av norrlandsfrågan den s. k. norrlands- kommittén (L. Douglas, ordf., J. Berlin, J. Bromée, H. Claéson, M. v. Feilitzen, F. Kempe, E. .Kinberg, G. Kronlund, C. Lindhagen, A. Lind- man och A. Wiklund; L. Améen, sekreterare). Denna avgav på hösten är 1904 ett betänkande, innefattande utom en allmän utredning i norrlands- frågan ett flertal lagförslag i de olika ämnen, som tillhörde sagda fråga. Bland dessa lagförslag var jämväl ett med bestämmelser till förekommande av vanhävd å vissa jordbruk i Norrland och Dalarna. Rörande behovet av en dylik vanhävdslag meddelade kommittén följande.

De av de norrländska bolagen innehavda jordbruksfastigheterna brukades endast i undantagsfall av bolagen själva eller deras tjänstemän. Mot jord- brukets skötsel å de under bolagets eget bruk varande fastigheterna var i allmänhet intet att erinra. Regel var emellertid, att fastigheterna voro ut- arrenderade eller eljest på mer eller mindre obestämda villkor upplåtna till s. k. åbo. På detta sätt hade i Norrland och Dalarna i stället för de själv- ägande bönder, som till trävaruindustrien sålt sina hemman, uppstått en talrik klass av bolagsarrendatorer. Dessa, vilka bolagen placerat på fastig— heterna ej blott för jordbrukets skull utan även för att dymedelst tillgodose sitt behov av arbetskraft för skogsavverkningar m. m., stodo iallmänhet i strängt beroende av bolagen. Arrendeavtalen, vilka oftast gällde endast tills— vidare eller för ett år i sänder, ålade i ett flertal fall arrendatorerna att ägna sitt huvudsakliga arbete åt bolagen, och där dylik arbetsplikt också icke var genom arrendeavtalet stadgad, funne likväl arrendatorerna, vilkas ekonomiska ställning vanligen var synnerligen svag, det för sig fördel- aktigast att söka sin utkomst mindre genom ett intresserat jordbruksarbete än genom skogsarbete och dylikt. Härav blev följden, att de av dem inne— havda jordbruken försummades, byggnaderna å arrendegårdarna fingo för- falla och jorden utsattes för mer eller mindre uppenbar vanhävd.

I en ganska stor utsträckning förekom till och med att gammalt jord- bruk, sedan jorden övergått i bolagshand, helt och hållet nedlades. Här- vid ville kommittén icke så mycket fästa sig vid, att en och annan avlägsen slåtteräng med mager gräsväxt övergavs. Detta kunde vara fullt ekono- miskt riktigt och förekom — kanske till och. med borde i högre grad, än som skedde, förekomma — även å bondehemman. Ej heller förtjänade det

liksdagon 1901.

Norrlands- kommit- tén.

• Sida 282
•  Original

att beklagas, att ytlig och å olämplig mark förlagd odling, vilken å ny— byggen oftast i skogsspekulationssyfte upptagits till fullgörande av före— skriven odlingsskyldighet, övergavs, sedan hemmanet fått skattemannarätt. Det kunde visserligen ses med mycket blandade känslor, att statens koloni- sationspolitik varit ledd med så liten förtänksamhet, att statens avsikter med nybyggnadsupplåtelserna blivit helt och hållet förvanskade och att man i stället för livskraftiga jordbruk i enskild åbos hand ofta endast bil- dat skogsparker för trävarubolagen, men detta hindrade icke att det både från statens och den enskildes sida var riktigt, att ett olämpligt jordbruk nedlades. Vad som här närmast förtjänade uppmärksamhet, var däremot, att ofta verkliga jordbrukshemman, hemman, som av ålder tjänat såsom under— lag för självständiga jordbrukares existens, eller nybyggen som ägt verk— liga förutsättningar för ett framtida jordbruk, lämnats utan någon egentlig skötsel sedan de kommit i bolags hand. Detta hade i regel hänt, då bygg— naderna varit så förfallna, att bolaget ej kunde få någon arrendator, utan att desamma iståndsattes, och då kostnaderna för detta och för husens underhåll skulle bliva så stora, att det erbjudna arrendet icke kunde därå giva skälig ränta.

Dylika förhållanden påkallade, framhöll norrlandskommittén, ett ingri— pande på lagstiftningens väg.

För norrlandskommittén fanns emellertid ytterligare anledning att föreslå en vanhävdslag. Bland kommitténs övriga samtidigt med vanhävdslagen framlagda förslag funnes nämligen dels ett förslag till lag om ägostyck- ning inom de norrländska länen dels ock ett förslag till lag innefattande särskilda bestämmelser om arrende av viss jord. För dessa lagar utgjorde vanhävdslagen ett så gott som nödvändigt komplement. Det var nämligen anledning befara, framhöll kommittén, att därest de föreslagna särskilda be- stämmelserna om ägostyckning och jordarrende skulle bliva gällande lag. åtskilliga av trävaruindustriens idkare komme att helt och hållet nedlägga jordbruket, åtminstone på de svagare av sina hemman, för att därigenom undvika de befarade olägenheter, ägostyckning eller utarrendering av jord enligt nämnda bestämmelser skulle förorsaka dem. För att förhindra dy- lika åtgärder, som skulle omintetgöra de föreslagna norrländska ägostyck- nings— och arrendelagarnas ändamål att tillskapa en besutten självägande småbrukarklass eller, där detta icke kunde ske, en arrendatorsklass med en relativt tryggad ställning, var därför av nöden att äga tillgång till en vanhävdslag.

I fråga om vanhävd borde man emellertid, framhöll kommittén, skilja mellan olika slag av vanhävd. Det kunde förekomma en vanskötsel, som endast föranledde, att jord för tillfället eller för den närmaste framtiden avkastade mindre än' vad den eljest kunde och borde, men som vore lätt att avhjälpa och bättra genom några års driftigt arbete. Men det kunde också tänkas, att vanvården toge ett sådant omfång, att odlad jord små— ningom återginge till naturtillståndet, att det kapital, som läge i jordens egenskap av att vara odlad, försvunne och dess avkastningsförmåga för framtiden sålunda väsentligt reducerades. Emellan dessa båda fall vore det sålunda samma skillnad som emellan en ränteförskingring och en kapital- förskingring. Gränsen vore i någon mån svävande, men det borde dock ej möta någon större svårighet att i ett givet fall avgöra om densamma vore passerad eller ej. Mot det lindrigare slaget av vanvård torde staten icke böra ingripa lika litet som staten eljest sökte framtvinga produktiv verksamhet eller bestraffade en enskild, som på grund av bristande för- måga eller insikter icke kunde sköta sitt yrke så, som han borde. Mot

• Sida 283
•  Original

den grövre vanvården äter, den som skedde så att säga avsiktligt, därför att jordens ägare icke ville vara jordbrukare, och som tydligen ledde till odlingens tillbakagång samt berövade den kommande generationen förmånen av att få emottaga uppbruten jord till samma omfattning och avkastningsför— måga, som de gångna släktenas arbete berett åt den närvarande, mot denna vanvård syntes staten vara berättigad att ingripa.

Norrlandskommittén tog i sitt förslag sålunda sikte endast på den van- vård, vilken syntes innebära ett medvetet åsidosättande av jordbruket på grund av att jordägaren icke hade någon lust att vara jordbrukare utan fått sina intressen riktade åt annat håll. Vanhävdslagen föreslogs därför att gälla endast jord tillhörig bolag, förening för ekonomisk verksamhet eller enskild person, som ej d fastigheten hade sitt bo och hemvist samt uppenbarligen besutte den huvudsakligen för att tillgodogöra sig skogsav- kastningen. Hos några andra än dylika jordägare syntes nämligen ifråga— varande medvetna åsidosättande av jordbruket icke kunna tänkas före— komma. En vanlig enskild jordägare måste nämligen i regel för att kunna tillgodose sina egna omedelbara behov av jordbrukets naturaprodukter ägna detta större omsorg.

Enligt kommitténs förslag skulle ingripande mot vanvård emellertid icke alltid böra ske beträffande ovannämnda slag av jordägare. Med sitt förslag avsåg korrimittén nämligen att från förfall huvudsakligen rädda de av ålder befintliga jordbruksfastigheter, som haft den betydenhet, att de kunnat giva en åbo hans huvudsakliga utkomst. Förslaget inskränktes därför att avse fastigheter tl vilka funnos indgojord av den omfattning att självständigt jordbruk ddrd kunde idkas. Härmed avsåg kommittén jordbruk, som vore så stort att det lämpade sig att besättas med särskild brukare samt att det kunde bereda denne och hans familj deras huvudsakliga utkomst. Det av norrlandskommittén samtidigt framlagda förslaget till arrendelag avsåg samma slags fastigheter. Till följd härav korresponderade de båda före— slagna lagarna med varandra på så sätt att en jordägare, som innehade in— ägojord av den omfattning att arrendelagen skulle vara därå tillämplig, blev skyldig hålla jorden i stånd, om han undandrog sig att utarrendera densamma.

För vanhävdslagens tillämplighet förutsatte kommittén vidare, som förut sagts, att vissa grövre slag av vanvård förekommit. Lagen skulle sålunda äga tillämplighet endast därest jordbrukets avkastningsförmdga uppenbar- ligen äventyrades eller för jordbruket nödiga byggnader bortfördes eller lämnades att förfalla.

Till norrlandskommitténs förslag till vanhävdslag vore fogade tre reser— vationer nämligen en av herr Kronlund, en av herr Lindhagen samt en slutligen av herrar Cla'éson, Kempe och Lindman gemensamt avgiven reservation. Herr Kronlund påyrkade endast några smärre ändringar i kom— mitténs förslag. Herr Lindhagen anmärkte på kommitténs definition av vanhävdsgreppet och yrkade härutinnan på strängare bestämmelser lik— som ifråga om när nedläggandet av äga kunde få ske. De tre reservan— terna herrar Claöson m. fl. framlade i sin reservation ett särskilt förslag till vanhävdslag, Vilket förslag väsentligt avvek från majoritetens.

Den viktigaste skillnaden mellan majoritetens och de tre reservanternas förslag var frågan om vilka slags fastigheter skulle falla under lagen. Som förut nämnts föreslog majoriteten att lagen skulle tillämpas endast å fastig— heter tillhörande bolag, föreningar eller skogsspekulanter. De tre reservan— terna ålade däremot i sitt förslag alla klasser av jordägare, således jämväl bönderna, att hålla odlad jord vid makt. Skadan för det allmänna, fram-

• Sida 284
•  Original

hölls det i reservationen, bleve lika stor om vanhävdande av jord förerom på det ena eller det andra hemmanet. Det komme vidare att väcka rätt- mätig harm, att lagen ej gällde mot en jordägare, som gjorde sig skyldig till uppenbar vanhävd, lika väl som mot hans granne, vilken senare endast i lika eller kanske i mindre grad gjorde sig skyldig till samma fel.

Riksdagen Vid 1907 års riksdag framlade Kungl. Maj:t proposition med förslag till 1907- vanhävdslag. I stort sett överensstämde detta förslag med det av norrlaids— kommittén framlagda förslaget. Lagens tillämplighetsområde hade dock i propositionen givits en omfattning som närmast överensstämde med det av herrar Claäson m. fl. avgivna reservationen. I propositionen föreslogs nim— ligen, att lagen skulle gälla all i enskild ägo varande jord. Som motive- ring till denna utvidgning av lagens tillämplighetsområde anfördes i _)ro- positionen att det visserligen måste medgivas att det endast varit å boags och skogsspekulanters jord, som de missförhållanden, vilka påkallade lag- stiftningens ingripande, i någon betänkligare grad framträtt. Men då lagen grundade sitt berättigande på den skada för det allmänna, som förorsakas av en svårare vanhävd, samt denna skada var lika stor i vars hand det vanhävdade hemmanet än befann sig, syntes följdriktigheten kräva att, så- som av reservanter inom norrlandskommittén samt jämväl vissa befallnings- havande påyrkat, lagen utsträcktes att gälla all i enskild ägo varande jord. Ett dylikt principiellt beriktigande torde, framhölls det vidare, kunna göras utan att lagen därigenom i sin praktiska tillämpning fick någon väsentligt ändrad betydelse. Det syntes nämligen vara ringa anledning att befara, att andra än trävaruindustriens idkare kunde finna det med sin förmån förenligt att försumma jordbruket å sin jord till den grad att vanhävd komme att föreligga i den utsträckning den föreslagna lagen för sin tillämp— lighet förutsatte. Från lagens tillämpning skulle dock undantagas jord- ägare, som på grund av fattigdom eller annan giltig orsak var urstånd- satt att avhjälpa vanhävden.

Med anledning av denna Kungl. Maj:ts proposition väcktes iförsta kam- maren av herr Enhörning jämte två andra norrlandsrepresentanter motion med yrkande om avslag å sagda proposition samt i andra kammaren av herr Lindhagen jämte tjugufem norrlandsrepresentanter motion med hem- ställan, att vissa ändringar skulle beslutas i den kungl. propositionen, vilka ändringar i huvudsak överensstämde med norrlandskommitténs förslag med de av herr Lindhagens i hans reservation inom kommittén förordade jämk- ningarna. Lagutskottet förklarade sig icke kunna i oförändrat skick god- känna den av Kungl. Maj:t framlagda propositionen utan framlade istället i sitt utlåtande ett förslag, som i huvudsak överensstämde med norrlands- kommitténs. Kamrarna stannade vid olika beslut. I första kammaren av- slogs utskottets förslag. Andra kammaren godkände detsamma. Frågan hade sålunda fallit.

Riksdagen Vid 1907 års riksdag hade av Kungl. Maj:t jämväl framlagts ett förslag 1908- till arrende av viss jord å landet inom Norrland och Dalarna, vilket förslag föll, på kamrarnas skiljaktiga beslut. Vid 1908 års riksdag återkom Kungl. Maj:t med ett nytt modifierat förslag till norrländsk arrendelag. I den kungl. propositionen angående detta lagförslag anfördes av vederbörande departementschef, att sedan den speciella arrendelagen i det då framlagda förslaget erhållit från de allmänna arrendebestämmelserna mindre avvikande innehåll, det mest talande skälet för antagande av en vanhävdslag för Norrland och Dalarna betydligt förlorat i styrka. Med hänsyn därtill ville

• Sida 285
•  Original

departementschefen icke tillråda att då återupptaga en lagstiftning, om vilken mellan riksdagens kamrar rått en skarpare meningsskiljaktighet än i fråga om den norrländska arrendelagen, vilken Vid 1907 års riksdag till skillnad från vanhävdslagen i första kammaren fallit med en mycket knapp majoritet.

Motionvis kom emellertid frågan om en norrländsk vanhävdslag upp även vid 1908 års riksdag. Av herr Lindhagen jämte ett 30-tal norrlandsrepre- sentanter väcktes nämligen i andra kammaren en motion med förslag till en dylik lag. Detta förslag överensstämde med den av herr Lindhagen i norrlandskommittén intagna ståndpunkten. Med anledning av denna motion framlade herr T. Zetterstrand en motion om en norrländsk vanhävdslag, som i det allra närmaste överensstämde med det förslag, som av lagut— skottet vid föregående riksdag förordats. Lagutskottet tillstyrkte herr Zetter— strands motion. Frågan föll emellertid även nu på kamrarnas olika beslut. I första kammaren avslogs nämligen utskottets hemställan, medan den- samma bifölls i andra kammaren. Den framlagda propositionen om en norrländsk arrendelag föll jämväl.

Vid 1909 års riksdag framlade Kungl. Maj:t en proposition med lagför- slag i båda här ovan nämnda ämnen. Förslaget om lag till förekommande av vanhävd hade i propositionen erhållit benämningen »förslag till lag an— gående uppsikt å vissa jordbruk i Norrland och Dalarna». Det nu fram— lagda förslaget avvek rätt väsentligt från det av Kungl. Maj:t två år tidi— gare avgivna förslaget. Enligt 1909 års proposition skulle lagen sålunda vara tillämplig endast å bolag eller skogsspekulant tillhörig fastighet, som icke var utarrenderad enligt den norrländska arrendelagen. Tvenne mo— tioner i ämnet väcktes i andra kammaren. Sålunda framlade herr K. Staaff m. fl. en motion, som överensstämde med det av herr Zetterstrand vid före- gående riksdag framlagda och av andra kammaren biträdda förslaget. Herr Lindhagen m. fl. förnyade den av herr Lindhagen jämte ett stort antal norrlandsrepresentanter 1908 väckta motionen. Lagutskottet tillstyrkte Kungl. Maj:ts förslag så gott som. oförändrat. Vid behandlingen i kamrarna stannade dessa i olika beslut. Ett av lagutskottet uppgjort sammanjämk— ningsförslag antogs emellertid av båda kamrarna, varefter den 25 juni 1909 utfärdades lag angående uppsikt å Vissa jordbruk i Norrland och Dalarna.

Enligt denna lag, som i sin ursprungliga avfattning gällde för de fyra nord- ligaste länen samt vissa delar av Gävleborgs och Kopparbergs län, skall beträf— fande vissa fastigheter å landet inom lagens tillämplighetsområde uppsikt hållas däröver att jordbruket å fastigheterna icke nedlägges eller ägor och byggnader eljest så vanvårdas att jordbrukets vidmakthållande därigenom äventyras. De fastigheter, som beröras av denna uppsikt, äro sådana, å vilka åker och äng finnes i den omfattning att självständigt jordbruk kan å dern idkas och som äro tillhöriga bolag, förening för ekonomisk verksamhet eller person, vilken uppenbarligen besitter fastighet för att tillgodogöra sig skogs- avkastningen och icke är mantalsskriven å fastigheten eller å fastighet, som är i sambruk med densamma. Är emellertid en fastighet av nu nämnt slag utarrenderad i enlighet med lagen om arrende av viss jord å landet inom Norrland och Dalarna, skall lagen äga tillämpning endast i den mån jordägaren är enligt nämnda lag ansvarig för vidmakthållande av fastigheten.

Från förbudet att nedlägga jordbruket å en äga göres i lagen undantag

, för det fall, att ägan till sin naturliga beskaffenhet är så dålig, att jord— l brukets nedläggande därå måste anses fördelaktigt för en till fastighetens ! jordbruk för sin utkomst hänvisad åbo.

Riksdagen 1909.

Lagen den 25 juni 1909 an- gående uppsikt över vissa jordbruk i Norrland

och Dalarna.

• Sida 286
•  Original

För utövandet av den ovannämnda uppsikten över vissa jordbiruk skall i varje län finnas en jordbrukskommission, bestående av ordförande och två ledamöter. Reglemente för dessa kommissioner har av Kungl. Maj:t ut- färdats den 27 januari 1911.

Om på grund av inkommen anmälan eller eljest jordbrukskmmmission finner anledning antaga att ett jordbruk är utsatt för sådan vanlnävd, som i uppsiktslagen omförmäles, äger jordkommissionen att föranstalta om syn å jordbruket genom särskilt förordnade synemän. Dessa skola å stället undersöka förhållandet och däröver till kommissionen avgiva redogörelse jämte förslag till de åtgärder, som för vanhävdens avhjälpande fimnas nöd- vändiga. Finner kommissionen på grund av synemännens utlåtande, att vanhävd föreligger av sådant slag, att den faller under uppsiktslagen, har kommissionen först att söka träffa skriftlig överenskommelse med jordägaren att inom viss tid, högst fyra år, vidtaga erforderliga i överenskommelsen angivna åtgärder till vanhävdens avhjälpande. Kan dylik överenskommelse ej träffas eller fullgör jordägaren ej sitt åtagande, skall kommissionen vid domstol anhängiggöra åtal mot jordägaren. Domstolen äger då föreskriva de åtgärder, som erfordras för vanhävdens avhjälpande samt förelägga ägaren viss skälig tid, dock ej över fyra år, inom vilken de föreskrivna åtgärderna skola vara vidtagna. Verkställas ej dessa åtgärder inom den be- stämda tiden, äger domstolen på jordbrukskommissionens yrkande giva jord— ägaren nytt föreläggande.

Försummelse från jordägarens sida att efter överenskommelse med jord- brukskommissionen inom viss tid utföra angivna åtgärder till vanhävdens avhjälpande eller underlåtenhet att verkställa av domstolen föreskrivna åt— gärder medför bötesansvar.

Redan kort tid efter uppsiktslagens antagande framkommo förslag om ändring i densamma samt om undersökning rörande dess verkningar.

Riksdagen Vid riksdagen 1911 väckte herr Lindhagen sålunda en motion om bland 1911. annat att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla dels om en revision av vanhävdslagen i av motionären angiven riktning och dels om framläggande av förslag till vanhävdslagens tillämpning på motsvarande jord inom övriga delar av riket. På hemställan av lagutskottet avslogs motionen av riksdagen.

Riksdagen Vid 1912 års riksdag framlade Kungl. Maj:t proposition med förslag bland 1912' annat om att uppsiktslagen skulle äga tillämpning jämväl å de delar- av Gävleborgs län, inom vilka lagen hittills ej ägt giltighet. Propositicinen godkändes av riksdagen. I enlighet härmed utfärdades lag den 10 maj 1912. Vid samma riksdag väckte herr Lindhagen en motion, vari han dels för- nyade sitt vid föregående riksdag väckta förslag om revision av uppsikts- lagen dels begärde en undersökning bland annat av uppsiktslagens v'erk— ningar. Motionen föranledde ingen riksdagens åtgärd.

Riksdagen Frågan återkom vid 1914 års senare riksdag i form av två inom amdra 1914- kammaren väckta motioner. Herr Lindhagen m. fl. begärde sålunda en undersökning av uppsiktslagens verkningar, medan herr D. Persson hiem- ställde om utredning, huruvida icke även jord som utarrenderats emligt norrländska arrendelagen borde falla under uppsiktslagen. Lagutskottett an- slöt sig till de av motionärerna framställda önskemålen och hemställdee att riksdagen måtte i anledning av de väckta motionerna i skrivelse till Kumgl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa en allsidig underrsök-

.. ___-___...muvm

• Sida 287
•  Original

j åter, om också till följd av vad ovan nämnts angående en ökad ekonomisk och

ning bland annat rörande verkningarna av den norrländska uppsiktslagen samt därefter för riksdagen framlägga de förslag, vartill undersökningen kunde föranleda. Utskottets hemställan godkändes av andra kammaren, varemot första kammaren avslog såväl utskottets hemställan som motionerna. Frågan hade alltså fallit för denna gång.

i Vid riksdagen 1915 väcktes av herr I. Vennerström m. fi. en motion med Riksdagen ? i huvudsak samma yrkande som i den av herr Lindhagen m. fl. vid 1914 1915- * ars senare riksdag avgivna motionen, varjämte herr D. Persson upprepade

sin ovanberörda motion. Liksom vid föregående riksdag tillmötesgick lag- utskottet motionärernas förslag, i det utskottet ånyo hos riksdagen hem- ställde om skrivelse till Kungl. Maj:t om en undersökning av uppsikts- lagens verkningar m. m. Utskottets hemställan bifölls nu av båda kamrarna.

På grund av detta riksdagens beslut förordnades den 1 februari 1918 Ilndersö'k- häradshövdingen Nils W'ihlborg samt överlantmätaren Olof Nilsson att så- lungen an- som sakkunniga inom justitiedepartementet biträda vid en allsidig under— gående

. .. . . . .. k ' - sökning rörande verkningarna av gällande lagstiftnmg till forekommande 23,13;

av vanhävd å viss jord i Norrland och Dalarna samt därefter framlägga den norr- de förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Resultatet av denna under- län?!” sökning framlades i ett den 10 november 1921 dagtecknat betänkande. För- Vågå?" utom en ingående utredning om uppsiktslagens tillämpning och verkningar ningem samt förslag till ändringar i vanhävdslagstiftningen innefattade detta be— tänkande jämväl en undersökning om den norrländska arrendelagens till- lämpning och verkningar med tillhörande förslag till ändringar av denna lag. Resultatet av sin undersökning angående vanhävdslagstiftningens verk— ningar sammanfattade de sakkunniga på följande sätt.

»Genom den förestående undersökningen angående vanhävdslagstiftningens verk- ningar torde vara ådagalagt såväl att genom sagda lagstiftning de åt trävaru- industriens jordbruksfastigheter rådande missförhållanden iekonomiskt och socialt hänseende, vilka föranlett lagstiftningen, blivit iväsentlig grad avhjälpta, som ock att de olägenheter, som lagstiftningen må hava medfört för trävaruindustrien, icke varit av mera framträdande art och i allt fall ringa i jämförelse med lag- stiftningens i övrigt gynnsamma verkningar. Med hänsyn härtill torde det vara givet, att något frångående av de huvudprinciper, som fått uttryck i vanhävds- lagstiftningen, icke bör ifrågakomma. Det kan väl antagas, att efter vanhävds- lagstiftningens tillkomst och åtminstone delvis till följd av densamma en ökad insikt om jordbruks betydelse och om trävaruindustriens förpliktelser gent emot detsamma ävensom en livligare social allmänanda arbetat sig fram även hos idkarna av sagda industri och att förty betingelserna för en sådan undantagslagstiftning, som de ifrågavarande lagarna innebära, numera icke äro i samma grad fram- trädande som förhållandet var vid deras tillkomst. Men detta oaktat är det klart, att ett upphävande av lagarna icke skulle kunna försvaras. Det står alltid fast, r-j blott att för trävaruindustriens idkare jordbruket är en bisak, åt vilken om- sorg ägnas allenast i den mån skogsbruket därigenom främjas, utan även att i förhållandet mellan de jordägande bolagen och deras arrendatorer de senare äro den svagare parten; och det är icke uteslutet, att, därest jordbruket och arrenda— torerna berövades det stöd från det alhnännas sida, som vanhävdslagstiftningen berett dem, det oefterrättlighetstillstånd, som föranlett lagstiftningen, skulle komma

social insikt hos jordägarna icke i samma omfattning som förut, men dock itill- räcklig grad för att motivera ett förnyat ingripande från lagstiftarnas sida.

• Sida 288
•  Original

Jon-dunder- sökningen.

De sakkunniga hålla alltså före, att vanhävdslagstiftningen alltjämt har sin stora uppgift att fylla och att densamma bör ytterligare utformas på sådant sätt, att största möjliga effektivitet av lagstiftningen vinnes.»

I fråga om uppsiktslagen hade de sakkunniga funnit att till följd av av- fattningen av vissa bestämmelser i lagen tveksamhet rörande lagarnas till- lämpning och angående rätta tolkningen av dem gjort sig gällande och att även i övrigt lagen var behäftad med vissa brister. De sakkunniga fram- lade därför åtskilliga förslag om erforderliga ändringar i lagstiftningen, var- till kommissionen i den speciella motiveringen till detta lagförslag åter- ' kommer.

Frågorna om utsträckning av det territoriella området för vanhävdslag- stiftningen samt om sagda lagstiftnings utsträckande att gälla alla enskilda jordägare ansågo de sakkunniga ligga utanför sitt undersökningsområde, varför de icke närmare ingingo på dessa frågor.

Frågan om ytterligare utvidgande av uppsiktslagens territoriella område hade emellertid, sedan lagens område, som ovan nämnts, utvidgats vid 1912 års riksdag, upptagits till behandling av andra sakkunniga, nämligen av de den 30 december 1911 tillkallade sakkunniga för verkställande av undersökning rörande omfattningen av bolags jordförvärv i mellersta och södra delarna av riket m. fl. frågor. I det betänkande, som dessa sakkunniga, (C. Lind- hagen, Å. Ingeström och Carl Ros) vilka antogo namnet jordundersökningen, den 30 december 1915 avgåvo angående jordförhållandena i Värmlands län, framlades en serie lagförslag huvudsakligen innefattande en utsträckning av de norrländska speciallagarna till Värmlands län. Bland annat föreslogs också, att uppsiktslagen skulle utsträckas att gälla inom sagda län. I fråga om behovet av en uppsiktslag även för Värmlands län hänvisade de sak- kunniga till en av dem företagen undersökning. Enligt denna vore små- böndernas jordbruksskötsel överlägsen bolagsarrendatorernas. Vidare förekom nedläggning av jordbruket å egendomar, torp och äger tillhöriga bolag. Som motiv för uppsiktslagens utsträckande till Värmlands län framhölls härjäimte, att denna lag var ett oundgängligt komplement till den norrländska arrende— lagen, vilken de sakkunniga föreslagit jämväl skulle utsträckas till Viärm- lands län.

Åtskilliga av de av jordundersökningen i dess ovannämnda betänkzande framlagda förslag upptogos av Kungl. Maj:t i en vid 1917 års riksdag framlagd proposition. I denna ingick dock icke jordundersökningens förslag till uppsiktslagens utsträckande till Värmlands län. Såsom motivering här— för framhölls i propositionen att den av de sakkunniga förebragta ultred- ningen icke ådagalagt att de förhållanden, som påkallat den norrlämdska vanhävdslagstiftningen, voro i motsvarande grad för handen inom V:"arm— lands län. Som komplement till den norrländska arrendelagen erfordu-ades uppsiktslagen ej heller, då Kungl. Maj:t ej heller beträffande sagda arrende— lag beaktat jordundersökningens yrkande. Genom i ämnet väckta mlotio- ner kom jordundersökningens förslag beträffande uppsiktslagen emelltertid under riksdagens behandling. I första kammaren väcktes nämligen av herr Å. Ingeström en motion med hemställan bl. a. att riksdagen måttee be- sluta om sagda lags utsträckande till Värmlands län. I andra kammaren gjordes i en motion av herr Nils Helger m. fi. en liknande hemstäillan. Lagutskottet tillstyrkte motionerna i nu ifrågavarande delar. Båda lkam- rarna följde utskottets tillstyrkan. Lag i ämnet utfärdades den 2 maj 11917 varigenom sålunda uppsiktslagen vann tillämpning även inom Värmlands; län

• Sida 289
•  Original

Jämsides med strävandena att få till stånd en reviderad uppsiktslag och att utsträcka lagens territoriella områden fortgingo emellertid ansträngnin- garna att få till stånd en mer omfattande vanhävdslagstiftning. Sålunda framlade i andra kammaren herr E. Åkerlund m. fl. vid 1916 års riks— dag en motion, vari bland annat hemställdes om att riksdagen måtte i skri— . velse till Kungl. Maj:t anhålla att Kungl. Maj:t ville låta utreda, vilka åt— , gärder kunna finnas lämpliga till hämmandet av den allt mer gängse för- störingen och vanhävden av åker, äng, skog och byggnader å jordegendom ' i riket genom s. k. egendomshandlare och att Kungl. Maj:t sedermera ville förelägga riksdagen förslag till den lagstiftning iärendet, som Kungl. Maj:t efter skedd utredning kunde finna lämplig. Andra kammarens fjärde till- fälliga utskott, till vilket motionen hänvisats, tillstyrkte densamma. Andra kammaren biföll motionen. Första kammarens andra tillfälliga utskott an- slöt sig även till motionen, varjämte utskottet framhöll att en blivande ut- redning torde kunna giva vid handen om och i vad mån tillämpning av den för Norrland och Dalarna gällande uppsiktslagen borde utsträckas till i spekulationssyfte inköpta jordegendomar. Sedan" jämväl första kammaren bifallit motionen avlät riksdagen skrivelse till Kungl. Maj:t med hemställan om utredning och förslag i ämnet.

Vid riksdagen 1917 förekom ånyo frågan om lagstiftningsåtgärder för att sätta statsmakterna i stånd att kunna ingripa mot försumlighet och van- vård ifråga om jordens brukning. De då rådande tidsförhållandena hade nu givit frågan särskild aktualitet. Svårigheterna att med landets egen produktion fylla behovet av jordbruksalster hade nämligen med världskri- gets då inträdda skärpning och de till följd därav ytterligt försvårade im- portmöjligheterna framträtt särskilt skarpt. Enär under sådana förhållan— den en intensiv jordbruksdrift var ett oeftergivligt villkor för landets själv- försörjning, måste jordens misskötsel och medlen att förebygga sådan givet- vis påkalla den största uppmärksamhet.

I andra kammaren väcktes också ej mindre än fem motioner i ämnet. Sålunda yrkades av herr E. Molin i Dombäcksmark, att riksdagen i skri- velse till Kungl. Maj:t ville anhålla att Kungl. Maj:t om möjligt till den därpå följande riksdagen ville framlägga förslag till en hela riket omfattande vanhävdslag. Av herr P. E. Sjöblom m. fl. yrkades, att riksdagen i skri- velse till Kungl. Maj:t ville anhålla det Kungl. Maj:t ville låta utreda och redan till samma riksdag inkomma med förslag till åtgärder som förebyggde att större eller mindre delar av landets jord fingo ligga obesådda eller uppenbart vanhävdade. I de tre övriga motionerna, av vilka en väcktes av herrar A. G. Åkerlindh och E. Eurén, en av herr O. Nilsson i Tånga ' m. fl. samt en slutligen av herr Vennerström m. fl., gjordes liknande yrkan- den, varjämte ifrågasattes att Kungl. Maj:t skulle med stöd av förfogande- lagen eller annorledes företaga nödiga åtgärder beträffande vanhävdad jord.

Den av herr Molin väckta motionen behandlades av lagutskottet, som i sitt utlåtande över motionen erinrade om den av herr Åkerlund vid före— gående riksdag väckta motionen samt om riksdagens skrivelse med anled- ning därav. Vad anginge de jordbruk, som avsågs i denna skrivelse, fram— höll utskottet, torde någon förnyad framställning från riksdagen icke böra ifrågakomma. I fråga om övriga jordbruk i landet eller de, som förnämli- j gast ägdes av yrkesjordbrukare, yttrade utskottet:

»Det förefaller utskottet redan principiellt möta stora betänkligheter, att stifta en vanhävdslag för alla dylika jordbruk. Jordbrukaren liksom andra yrkesidkare

Riksdagen 19 16.

Riksdagen 1917 .

• Sida 290
•  Original

får väl i allmänhet antagas av eget intresse sköta sitt yrke efter bästa förmåga. Yrkesskicklighetens höjande bör här vinnas på upplysningens väg och genom understöd. Visserligen kan sägas, att ett tillfyllestgörande bruk av landets odlade jord är så viktigt för landet och dess innevånare, att här dock måste särskild hänsyn göras gällande. Men utskottet tror ej, att i dessa fall vanhävd före- kommer i så stor utsträckning, att någon tvingande nödvändighet föreligger att, såsom i gamla dagar i viss mån gällde, åtminstone i lagen sätta jordbrukarna till yrket under uppsikt i deras sätt att hävda jord och byggnader. Säkerligen skulle också en sådan lagstiftning icke utan fog möta ett allmänt och förbittrat motstånd från bondeklassen och övriga jordbrukare.

Utskottet vill emellertid icke bestrida, att även i de fall, varom nu är fråga, beklaglig vanhävd stundom förekommer av både förskyllda och icke förskyllda anledningar. Men detta är, enligt utskottets uppfattning, icke tillräckligt skäl för en så vittgående och omtvistlig lagstiftning som den nu ifrågasatta. Emot kravet på en sådan åtgärd bör dessutom erinras, att landets jordbruk i det stora hela på senare tider genom planmässig upplysningsverksamhet och tidsförhållan- dena drivits upp på en för våra förhållanden hög nivå.

Gent emot motionärens framhållande av vikten att under förevarande krigstider jorden avvinnes den största möjliga avkastning, får utskottet erinra, att detta önskvärda mål icke lärer kunna bliva behörigen tillgodosett genom lag, som först efter åtskillig tid kan komma till stånd och är avsedd att gälla för kommande tider.»

Utskottet hemställde på grund härav, att motionen icke måtte föranleda till någon åtgärd. Tre reservanter inom utskottet yrkade däremot att riks- dagen måtte anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta utreda i vad mån van- hävd av jord förekom i sådan omfattning och av den beskaffenhet att ett ingripande däremot från det allmännas sida kunde anses påkallat samt före- slå de lagstiftningsåtgärder, som av utredningen måtte föranledas. Första kammaren biföll utskottets hemställan. Andra kammaren anslöt sig till reservanternas yrkande. Frågan hade .alltså fallit genom kamrarnas olika beslut.

De fyra övriga ovannämnda motionerna remitterades till andra kamma— rens andra tillfälliga utskott, vilket hemställde att andra kammaren skulle i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning om vanhävdens omfatt- ning samt om förslag till eventuellt erforderliga åtgärder. Andra kamma- ren biföll denna utskottets hemställan varefter frågan på grund härav gick till första kammaren. Denna kammares andra tillfälliga utskott hemställde emellertid att kammaren ej måtte biträda andra kammarens i ärendet fattade beslut. Sedan detta beslut tillkommit hade nämligen, framhöll utskottet, genom vederbörande myndigheters ingripande frågan i hela dess vidd bragts inför Kungl. Maj:ts prövning. Första kammaren biföll sitt utskotts hem— ställan. Motionerna föranledde alltså ingen riksdagens åtgärd.

Som ovan nämnts, hemställdes vid 1917 års riksdag av åtskilliga motio— närer att Kungl. Maj:t skulle på grund av förfogandelagen inskrida mot förekommande vanhävd. Ehuru denna lag, som tillkom under krigsåren för att reglera de då rådande säregna förhållandena och sedermera upphört att gälla, icke riktade sig mot vanhävden såsom sådan utan endast avsåg att utgöra ett led i samhällets åtgärder för folkförsörjningens betryggande under Världskriget, synes lagen likväl under sin giltighetstid hava i viss mån verkat som en vanhävdslag. Ett närmare omnämnande av denna lag torde därför här vara på sin plats. I sin ursprungliga form, lagen den 9 oktober 1914 gav denna lag vid krig eller krigsfara kronan rätt till för—

• Sida 291
•  Original

fogande över vissa viktiga livsförnödenheter. Genom lagen den 9 juni 1916 fick kronan emellertid rätt att under vissa villkor förfoga icke blott över varor av alla slag utan även över produktionsmedlen. Därest riket befann sig i krig eller krigsfara eller eljest utomordentliga av krig föranledda för- hållanden rådde, ägde kronan enligt denna lag att taga i anspråk anlägg- ning eller annan egendom, som var, avsedd eller kunde användas för till- verkning, beredning, reparation eller tillhandahållande av vara, transport— medel eller ock för transport. Innehavaren av en dylik anläggning eller egendom var pliktig att, där Konungen så förordnade, mot ersättning såväl ställa egendomen med tillhörande inredning och utrustning till kronans för— fogande eller med densamma utföra arbete för kronans räkning som ock tåla eller vidtaga den förändring eller förflyttning med avseende å egendo— mens inredning eller utrustning, som påkallades. Samma skyldighet ålåg innehavaren ifråga om byggnad, som erfordrades till bostad för arbetare eller annan driftspersonal ävensom beträffande mark eller byggnad för upplag.

Förfogandelagen av år 1916 gällde till den 1 maj 1917 men förnyades vid riksdagen nämnda är liksom vid de närmast därpå följande riksdagarna för var gång med ett år. Lagen gällde till den 1 mars 1921.

I fråga om kampen mot vanhävd låg förfogandelagens största betydelsei det hot den innebar. Upplåtelse till kronan på grund av lagen ägde rum endast i ett fåtal fall.

De till följd av det pågående världskriget rådande svårigheterna i fråga om folkförsörjningen och det på grund därav trängande behovet att öka livsmedelsproduktionen gav frågan om lagstiftningsåtgärder mot vanhävd stor aktualitet även vid 1918 års riksdag.

I andra kammaren väcktes tre motioner i ämnet. Herr E. Molin i Dom— bäcksmark återkom sålunda med sin vid föregående riksdag väckta motion om en för hela riket gällande vanhävdslag. Motionen avstyrktes även nu av lagutskottet och föll i första kammaren. Andra kammaren biföll däremot motionen. Frågan förföll sålunda även för denna gång.

Herr K. A. Borg väckte motion om att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta skyndsamt utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till lag, som möjliggjorde att tvångsvis bortarrendera odlingsbar jord och odlad jord, som läge i lägervall. Lag- utskottet hemställde, att motionen icke måtte bifallas. Utskottet ansåg näm— ligen, att det önskade syftet icke skulle vinnas med tvångslagstiftning. Kam— rarna biföllo utskottets hemställan.

Herr von Sneidern m.fl. framhöllo slutligen i en motion önskvärdheten av en provisorisk lagstiftning, varigenom det allmänna berättigades att ge— nom insättande av kompetent brukare eller annorledes försätta vanhävdad jord i hävdat skick. Beträffande denna motion hemställde lagutskottet, att då den i motionen väckta frågan redan upptagits i annan form vid riks— dagen, nämligen genom Vissa tillägg till förfogandelagen, motionen icke skulle föranleda någon riksdagens åtgärd. Kamrarna biföllo jämväl denna utskottets hemställan.

Även vid 1919 års riksdag väcktes närmast med anledning av kris— tidens svårigheter åtskilliga förslag om lagstiftningsåtgärder i syfte att för- hindra vanhävd. Således framlade Kungl. Maj:t en proposition med för- slag till lag om inskränkning för viss tid i rätten att bortföra stråfoder

Riksdagen 1 9 18.

Riksdagen 1 919.

• Sida 292
•  Original

Riksdagen 1920.

Allmänna syn- punkter.

m. 111. Denna proposition gav anledning till åtskilliga motioner. Sålunda väckte i första kammaren greve A. Hamilton m. fl. en motion med yrkande att propositionen måtte avslås, varjämte i samma kammare herr A. Pers samt i andra kammaren herrar J. A. Ander och J. Olofsson i särskilda motioner föreslogo vissa ändringar i det av Kungl. Maj:t framlagda för- slaget. Andra lagutskottet tillstyrkte med vissa ändringar propositionen. Riksdagen antog förslaget i enlighet med utskottets hemställan.

Med anledning” härav utfärdades lag i ämnet den 6 juni 1919. Enligt denna, som erhållit benämningen stråfoderslagen, Hok från fastighet med mer än fem hektar odlad jord ej bortföras stråfoder, otröskad säd eller grönfoder, därest icke stadigvarande å fastigheten hölls minst ett större kreatur eller däremot svarande antal mindre djur för varje areal av 2.5 hektar. Dispens från lagen kunde dock under vissa villkor medgivas. Överträdelse mot lagen medförde böter. Lagen gällde till den 1 juni 1922.

Ytterligare en motion i hithörande ämnen väcktes vid riksdagen 1919. Herr 0. J. Johansson i Olstorp föreslog nämligen att riksdagen skulle i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning angående skyldighet atti vissa fall borttaga träd eller grenar därav och buskar, som hämmade växt- ligheten å åkerjord. Andra lagutskottet hemställde att motionen icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd. Det syntes nämligen, framhöll ut- skottet, ej vara tillrådligt att, så länge en allmän vanhävdslag saknades och meningarna ännu i hög grad voro delade angående lämpligheten av en sådan lagstiftning, antaga en allmän tvångsanordning för en snävt be- gränsad del av frågan om jordens hävdande. Kamrarna biföllo utskottets hemställan.

Vid 1920 års riksdag väcktes en motion om lagbestämmelser med i viss mån samma verkan som en vanhävdslag. Av herr Erik Dalberg yrkades nämligen uti en i andra kammaren framlagd motion bl. a. att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag till lag angående skyldighet för den, som uppläte odlad jord för andra ända- mål än jordbruk att antingen själv odla motsvarande areal jord eller be- tala erforderligt belopp till en fond, vars medel skulle användas till verk- ställande av nyodlingar. Andra lagutskottet hemställde, att motionen icke måtte föranleda någon åtgärd, vilken hemställan bifölls av kamrarna.

0. Allmän motivering.

Såsom av den historiska översikten framgår, har det sedan gammalt i Vårt land varit ett statsintresse att förhindra att jordens avkastningsförimåga genom vanhävd för framtiden i avsevärdare mån reduceras. Ända till slutet av 1700—talet gällde härutinnan föreskrifter, vilka i vidsträckt mån inskränkte ägarens dispositionsrätt över hans jord. Först genom förordningen den 21 februari 1789 vann såsom en avspegling av de ekonomiska frihetsteorier, som under detta tidevarv gjorde sig gällande, grundsatsen om ägarens fria och oinskränkta dispositionsrätt över jorden fullt burskap i vårt rättssystem. I de flesta länders lagstiftning har på senaste tiden dock framträtt en lbenä— genhet att icke tolerera de missbruk den oinskränkta friheten på jordlag- stiftningens område visat sig medföra.

Att staten icke med likgiltighet kan åse, att den enskilde jordägarem för—

• Sida 293
•  Original

fogar över sin jord på sådant sätt, att densamma för stundens vinst väsent- ligt nedsättes i sin framtida produktionsförmåga, är en grundsats, som redan tagit sig uttryck i lagstiftningen rörande våra enskilda skogar. Genom lagen den 25 juni 1909 har det betraktelsesätt, som genom berörda lag- stiftning gjort sig gällande med avseende å skogsmarken, vunnit tillämpning även på jordbruksjorden inom vissa delar av Norrland och Dalarna. Denna lag har sedermera, såsom av den historiska översikten framgår, utsträckts att gälla först hela Norrland samt därefter även Värmland.

Att det är en angelägenhet av vikt att söka förekomma att den av ålder upptagna jordbruksjorden genom ägarens försummelse, likgiltighet eller övervägande intresse för skogsrörelse råkar i sådan vanvård, att dess av- kastningsförmåga såsom jordbruksjord för framtiden äventyras, därom torde icke kunna råda mer än en mening. Såsom av den historiska översikten framgår, har också i talrika riksdagsmotioner framhållits nödvändigheten av att en mera omfattande vanhävdslagstiftning komme till stånd, och hava dessa motioner vunnit viss anslutning inom riksdagen.

Att lämna en uttömmande redogörelse för i vilken omfattning vanhävd av jordbruk förekommer i vårt land och huruvida en ökning av vanhävds— fallen under de senaste åren är att skönja, kan icke åstadkommas. Det enda statistiska material, som härutinnan står till buds, är att söka dels i den av statens odlingskommitté under 1922 avgivna berättelsen för odlings- organisationens verksamhet åren 1918—1922, dels och i de av jordbruks- kommissionerna lämnade uppgifter angående av dem behandlade vanhävds- fall. Bristfälligheten av en å detta material grundad statistik ligger i öppen dag. De uppgifter, som kunna erhållas ur den förstnämnda berättelsen, avse huvudsakligen de abnorma förhållanden, som voro rådande under den s. k. kristiden, medan uppgifterna från jordbrukskommissionerna avse dels endast vissa områden av landet och dels inom dessa områden blott de van— hävdsfall, som förekommit å trävaruindustriens ej utarrenderade hemman. Vidare är att märka att meningarna om huru långt en vanvård av jord- bruk skall hava fortskridit för att kunna anses såsom vanhävd, äro mycket delade och att sålunda förefintliga uppgifter även i detta avseende torde kunna vara mer eller mindre missvisande. Trots sina brister torde emel— lertid den statistik, som kan åstadkommas, vara av visst intresse för före- liggande frågas bedömande.

I tab. 1 meddelas en sammanställning av de vanhävdsfall, som behandlats av odlingsorganisationen under tiden 1918—den 28 februari 1921.

Enligt omstående tabell behandlades sålunda under år 1918 av odlings- organisationen ej mindre än 905 vanhävdsfall. Varuti har då denna van— hävd bestått"! Odlingskommittén besvarar på följande sätt frågan: när före- ligger vanhävd? »Att sådan förekommer, där jorden ligger obesådd, beväxt med ogräs eller på annat sätt rent ”för fäfot', är otvivelaktigt, men givetvis kunna gränsfall förekomma, där meningarna, huruvida vanhävd föreligger eller icke, kunna vara delade. Vid frågans bedömande har därför veder- börlig hänsyn måst tagas till förhållandena inom de skilda orterna. I bygder, där jordbruket stått högt, hava sålunda förekommande fall av vanhävd måst bedömas strängare än annorstädes, varest jordbruket i allmänhet befunnits vara efterblivet. Hänsyn har också måst tagas till varje enskilt jordbruks förhållanden och varje jordbrukares strävan att isin mån söka åstadkomma ett gott resultat. Där emellertid ett viss jordbruks skötsel legat avsevärt efter den omgivande bygdens, där åkerjorden varit ogräsfylld eller legat

I vilken utsträck—

ning föro- kommer vanhävd av jordbruk?

• Sida 294
•  Original

1921 L ä n 1918 1919 1920 t. o. m. Sunma 28/,

Stockholms ................................. 224 16 -— — 240 Uppsala ....................................... 29 11 4 — 44 Södermanlands .............................. 10 — — -— 10 Östergötlands .............................. 21 l 2 — 24 Jönköpings ................................. 6 3 —— _ 9 Kronobergs . ..... . ................. 14 95 — 1 110 Kalmar ....................................... 5 1 2 — 8 Gottlands ................................... 2 1 —— 1 4 Blekinge ...................................... 4 — — — 4 Kristianstads ................................. 64 14 — — 78 Malmöhus ............................... 34 9 6 1 50 Hallands ....................................... 46 — 2 — 48 Göteborgs och Bohus .................. 151 24 — — 175 Alvsborgs ................................... 13 14 l — 28 Skaraborgs ................................. 18 6 — — 24 Värmlands .................................. 168 — — — 168 Orebro ....................................... 14 —— — — 14 Västmanlands .............................. 10 3 — — 13 Kopparbergs...........................;.."' 5 19 5 — 29 Gävleborgs . . .. .................. 3 2 — — 5 Västernorrlands 23 — 2 —— 25 Jämtlands ....... . . .. 16 l 7 — 8 41 Västerbottens. . ....................... 10 — — — 10 Norrbottens .............................. 15 — 1 — 16 Summa 905 I 236 | 25 | 11 | 1177

obrukad en följd av år, där skötseln över huvud taget varit sådan, att jordens Växtkraft år för år avtagit eller där åtgärder vidtagits, som haft dylik verkan till följd — t. ex. skingrande av besättningen eller mera omfattande försäljning av stråfoder eller otröskad gröda — där hava enligt statens odlingskommittés instruktioner odlingsnämnderna och odlingsrådet anmodats ingripa för att söka åstadkomma rättelse.» Under 1919 och de därpå följande åren minskades vanhävdsfallen alltmer, utan tvivel huvud- sakligast beroende på de mildrade fordringarna från den övervakande myn— dighetens sida i och med den rikare livsmedelstillgången. Av de särskilda länen komma icke mindre än 240 vanhävdsfall på Stockholms län, 175 på Göteborgs och Bohus län, 168 på Värmlands län samt 110 på Kronobergs län. Att just de två län, som omsluta landets båda största städer, haft att uppvisa ett så betydande antal vanhävdsfall torde, framhåller odlings- kommittén, sammanhänga med det förhållandet att dessa landsdelar erbjudit en fruktbar mark för den spekulativa handeln med jordbruksfastigheter. Dylik handel har ofta, anför kommittén, plägat leda till att kreatur, foder och inventarier avyttrats i vinstsyfte, vilket haft till följd vanhävd å fastig- heterna.

Av siffrorna från jordbrukskommissionernas verksamhet kan såsom nämnt jämväl erhållas en viss föreställning om i vilken omfattning vanhävd före- kommer inom den norrländska uppsiktslagens område. I efterföljande tabell meddelas antalet till jordbrukskommissionerna anmälda fall av van- hävd sedan jordbrukskommissionernas tillkomst.

ava)

• Sida 295
•  Original

.. l Koppar .. Väster- Väster- Norr-

Är Vai-ånlalndsl berg's Gävleborgs norrlands Jamtlands bottens bottens Summa 11 .. lan .. lan .. ..

| lan Ian lan lan 1910 — —— — 3 255 49 — 307 1911 — -— 30 144 18 74 32 298 1912 —— 5 50 103 245 49 18 470 1913 —— — 202 184 88 36 75 585 1914 —— 1 51 —— 90 25 213 380 1915 .. — 2 45 5 19 22 9 102 1916 — 2 48 15 24 23 3 115 1917 — 6 19 — 51 18 — 94 1918 212 — 71 11 68 18 1 381 1919 28 1 32 6 18 13 1 99 1920 .. 4 1 82 13 10 7 8 125 1921 5 —— 19 3 28 11 8 74 1922 3 — 81 13 28 17 16 158 Summa 252 l 18 730 500 l 942 362 384 l 3 188

¹ För Värmlands län blev uppsiktslagen gällande först under 1917. . Av tabellen framgår, att ej mindre än 3 188 fall av vanhävd sedan 1910 anmälts till jordbrukskommissionerna. Ett stort antal av dessa anmälda fall hava emellertid såsom tab. 3 närmare giver vid handen avskrivits av jordbrukskommissionerna, enär sådana omständigheter icke förelegat, som kunde påkalla ingripande från sagda myndigheter.

Tab. 3. De anmälda vanhävdsfallens behandling inom jordbrukskommissionerna.

Koppar- % Västernorr- Våster- Norr-

Vaiimlalnds bergs Gävleborgs lands Jämtlands bottens bottens Summa . an .. lan .. lan , .. .. Ar lan lan lan lan

avskr. beh. avskrjbeh. avskr.jbeh.'avskr.jbeh. avskrjbebjavskrjbeh. avskrjbeh. avskr. beh. 1910 — —— — — _j 2 1 77j 178j l 48j — —— 80 227 1911 —- —— —— —- 24 6 30 114, 18 — 5 69 3 29 80 218 1912 — 3 2 31 19 6 97j 139,106l 10 39 10 8 199 271 1913 — —— — — 21 181 35 149 48j 40l 7 29 21 54 132 453 1914 — —— —— 1 — 51 — —— 32 581 10 15 6 _.07 48 332 1915 — — 2 — — 45 —— 5 —— 191 15 7 5 4 22 80 1916 _— — 1 1 -— 48 — 15 3 21 10 13, 2 1 16 99 1917 —— — —— 6 —— 19 —— — 23 28 6 12 — — 29 65 1918 1 — — 38 33 3 8 2 66 2 16 1 — 1919 , —— 1 27, 5 — 6 4 14. 2 l 11' l — 1920! 115 137 1 32 50 2 11 4 611 — 7 7 1 275 562 1921 ' _ 8 11 — 3 5 23 _ | 11 1 7 ,19221 _ — 10 71 — 13 s 20. _ 17! 3 131 ¹ s... 115 1371 61 12 ml 5391 78 1 4221 3631579| 58 i 294; 60 324 8812307

1 För Värmlands län blev uppsiktslagen gällande först under 1917 .

Enligt vad det upplyses av jordbrukskommissionerna har emellertid ofta nog vanhävd förekommit även beträffande fall som avskrivits. Att de likväl icke föranlett någon åtgärd torde oftast hava berott på att anmälan avsett sådana jordbruk, som ej fallit under uppsiktslagen. Det antal fall av vanhävd, som på grund av nu sagda lag kommit under jordbrukskom- missionernas behandling, hava enligt tab. 3 uppgått till 2 307.

• Sida 296
•  Original

Behovet av en van- hävdslag.

Vanhävds- lagens om- fattning.

Den redogörelse, som i det föregående lämnats över förekomsten av van— hävd av jordbruk, giver enligt kommissionens åsikt oförtydbart vid handen, att även i södra och mellersta Sverige erfordras en lagstiftning, som avser att förekomma de skadliga verkningarna för det allmänna, ett vanhävdande av jordbruk förorsakar. Visserligen må det erkännas, att de talrikaste konstaterade fallen av vanhävd förekommit under kristiden men erfarenheten torde giva vid handen, att vanhävd av jordbruk icke allenast är en kris— tidsföreteelse utan tvärtom förekommer helt säkert i samma omfattning även under normala tider, ehuru den då ej i lika mån fäster allmänna uppmärksamheten på sig som under tider, då tillgången på livsmedel är knapp. Detta torde ock bekräftats av svaren å kommissionens enquéte. I dessa framhålles allmänt nödvändigheten av att genom en vanhävdslag för det allmänna skapas ett vapen i all synnerhet mot det nedläggande och den vanskötsel av gamla bondebruk, som ofta blir en följd av deras övergång från bondehand till bolag och spekulanter.

Härtill kommer att därest, såsom kommissionen förordat, en social arrende- lag och en friköpningslag skulle komma till stånd för hela riket, dessa lagar tarva såsom ett nödvändigt komplement en vanhävdslag. Det torde nämligen, såsom redan av norrlandskommittén framhållits, kunna antagas för visst, att de jordägare, vilka skulle träffas av förstnämnda lagar, komme att i större eller mindre utsträckning nedlägga jordbruket, åtminstone på de svagare av sina hemman eller torp, för att därigenom undvika de i före- ställningen säkerligen betydligt överdrivna olägenheterna, som genom samma lagar skulle förorsakas dem.

I fråga om den omfattning, som bör givas en för hela riket gällande vanhävdslagstiftning, skulle måhända tvekan kunna råda därom, huruvida densamma icke lämpligen borde i likhet med den norrländska uppsiktslagen inskränkas till den jord, vars ägare komme att drabbas av den sociala arrendelagstiftningen och friköpningslagstiftningen. Till stöd för en dylik begränsning av lagstiftningen kan anföras dels att vanhävdslagens karaktär av komplement till de sociala arrende- och friköpningslagarna uppenbar- ligen icke kräver en vidsträcktare omfattning av densamma dels ock att därmed skulle de fall av vanhävd, som hitintills varit talrikast och mest svårartade komma att träffas av lagen. Det kan emellertid icke förbises, att lagen grundar sitt berättigande på den skada för det allmänna, som van- hävd av jordbruk medför, samt att denna skada är lika stor, i vilkens hand än den vanhävdade fastigheten befinner sig. Följdriktigheten torde sålunda enligt kommissionens förmenande kräva, att lagen gives den omfattning, att den kommer att avse vanhävd av all i enskild ägo varande jord.

Det torde vidare icke kunna frånses, att med en sådan begränsning av vanhävdslagstiftningen, som ovan omförmälts, fall kunna inträffa, vilka för den allmänna rättskänslan skulle te sig synnerligen kränkande. Tänkbart är nämligen, att en jordägare, vilken lagen enligt nämnda begränsning ej skulle avse, gör sig skyldig till synnerligen svårartad vanhävd av sitt jordbruk. Det kunde då ej annat än väcka rättmätig harm, att ingripande från det allmännas sida ej kunde ske mot honom likaväl som mot hems granne, vilken kanske i mindre grad låtit vanhävd komma sig till last.

AV det under 1921 avgivna betänkandet angående den norrländska vam— hävdslagstiftningens verkningar framgår också att till utredning från åtskilliga håll inom orterna framkommit uttalanden av innehåll, att uppsiktslagen borde gälla all jordbruksjord, oberoende av vem som vore ägare till jorden. Sådama

• Sida 297
•  Original

uttalanden hava gjorts ej blott av representanter för bolag — vilket är helt naturligt — utan även av andra personer såsom arrendatorer, leda- möter av jordbrukskommissionerna och bönder, med vilka de sakkunniga under sina resor sammanträffat. Även en del av ortsmyndigheterna har uttalat samma uppfattning. Sålunda har hushållningssällskapets förvalt- ningsutskott i ett av de norrländska länen yttrat, att uppsiktslagen i sin nuvarande form vore att betrakta som en klasslag, och att densamma av denna anledning på många håll ansåges förhatlig, varjämte framhållits, att för produktionen all jord hade samma betydelse, vadan den ock från det allmännas sida borde behandlas lika, oavsett i vems hand den befunne sig. Ytterligare två förvaltningsutskott hava yttrat sig i samma riktning. Av dessa har det ena utskottet tillagt, att, därest uppsiktslagen skulle ut- sträckas till enskild jord i allmänhet, lagens bestämmelser borde gälla även för mellersta och södra Sverige.

Därest någon begränsning i fråga om vanhävdslagstiftningens giltighet beträffande i enskild ägo varande jord ej göres, komma vidare att undan— rödjas de svårigheter, som enligt förutnämnda betänkande gjort sig gällande vid den norrländska uppsiktslagens tillämpning. På grund av det för denna lags tillämplighet uppställda villkoret, att fastigheten skall av ägaren besittas huvudsakligen för skogsavkastningens tillgodogörande, har i åtskilliga fall, då det varit uppenbart, att vanhävd förelegat, antingen jordbrukskom- missionen funnit sig förhindrad att ingripa, enär ägaren icke ansetts besitta fastigheten för skogsavkastningens skull, eller också, sedan talan om van- hävdens avhjälpande blivit vid domstol anhängiggjord, domstolen av ena— handa skäl ogillat denna talan. Det har sålunda ansetts, att ingripande av jordbrukskommissionen icke kunde äga rum, då fastighetens skog redan varit totalavverkad eller då vid förvärvet av fastigheten avverkningsrätten till skogen varit genom intecknat kontrakt upplåten till annan än den nye ägaren. I allmänhet synes uppfattningen vara den, att uppsiktslagen icke är tillämplig mot enskilda fastighetsägare, utan att deras avsikt att tillgodo- göra sig skogsavkastningen blivit på något sätt i handling manifesterad. Genom denna tolkning av lagen hade de mest fragranta vanhävdsfall undan— dragits åtgärd från jordbrukskommissionernas sida. Det har genom den verkställda undersökningen konstaterats, att just i fall, då skogen till en fastighet totalavverkats och således varit utsatt för vanvård, ofta upprörande vanhävd även av fastighetens jordbruk förelegat. Det är tydligt, att, därest ingripande mot en jordägare, som besitter en skogsfastighet, skall få äga rum först sedan han börjat verkställa skogsavverkning, vanhävden kan hava tagit en sådan omfattning, att dess avhjälpande är betydligt försvårat eller måhända rent av omöjliggjort.

I ovannämnda betänkande angående den norrländska vanhävdslagstift- ningens verkningar har föreslagits den ändring av den norrländska uppsikts- lagen att den skulle komma att avse förutom jord, tillhörig bolag och ekonomiska föreningar, fastighet, vars ägare icke vore mantalsskriven därå, oavsett om han innehade fastigheten för att tillgodogöra sig dess skogstill— gångar eller ej. Frånsett det från kommissionens utgångspunkt principiellt oriktiga i varje begränsning av vanhävdslagen, har kommissionen ansett stora betänkligheter möta emot en sådan lagstiftning. Den skulle nämligen lämna bolag och spekulanter en möjlighet öppen att undvika följderna av den sociala arrende- och friköpningslagen genom överlåtelse av fastigheten å en bulvan, som mantalsskreve sig därå och vilken sedan kunde utan att riskera ingripande från det allmännas sida nedlägga jordbruket.

• Sida 298
•  Original

Bör van— hävdslagen gälla även utarren- derad fastighet?

Såsom av det föregående framgår, bör således enligt kommissionens me— ning en för hela riket gällande vanhävdslag givas den omfattning att den avser all i enskild ägo varande jord.

I detta sammanhang vill kommissionen framhålla önskvärdheten av att effektiva åtgärder snarast möjligt måtte vidtagas för att bereda utvägar för en bättre hävd även av den ecklesiastika jorden. Enligt vad kommissio- nen erfarit är det nämligen ingalunda sällsynt, att just denna jord befinner sig i ett synnerligen vanhävdat skick och har det ofta inom orterna väckt mycket uppmärksamhet att från det allmännas sida intet åtgöres för av— hjälpande av ett sådant sakernas tillstånd.

Såsom av den, historiska översikten framgår, är den norrländska uppsikts— lagen tillämplig å bolag och skogsspekulanter tillhöriga fastigheter, som äro utarrenderade enligt den norrländska arrendelagen, allenast i den mån jord— ägaren är enligt arrendelagen ansvarig för vidmakthållande av fastigheterna. Detta stadgande lärer få anses innebära, att då en fastighet utarrenderats i enlighet med norrländska arrendelagen, jordägarens ansvarighet för van- hävd å fastigheten enligt uppsiktslagen i regel endast omfattar åsidosättandet av den honom enligt 8 & första stycket av arrendelagen åliggande bygg- nadsskyldigheten. Äro fastigheterna utarrenderade enligt de allmänna reg- lerna om arrende äro jordägarna däremot ansvariga även för jordens hävd.

Norrlandskommitténs förslag till vanhävdslag lade allt ansvar för van— hävd även å en utarrenderad fastighet på jordägaren. Detta motiverade kommittén i sitt betänkande på följande sätt: Enär det endast vore grövre slag av vanvård, som i vanhävdslagen åsyftades, följde härav, att det all- tid borde vara ägaren och icke en på egendomen tilläventyrs befintlig arrenda— tor, som borde göras ansvarig för vanvård av ifrågavarande beskaffenhet. Det vore nämligen ägaren, som i första hand gent emot det allmänna borde vara skyldig tillse, att odlingen på hans egendom icke ginge tillbaka, och denna fordran kunde icke anses obillig mot jordägaren, då denne enligt den föreslagna arrendelagen alltid hade rättighet att uppsäga en arrenda- tor, som uppenbarligen vanvårdade egendomen. Genom fasthållande av denna princip om ägarnas ansvarighet förekomme man också åtskilliga för- faranden, varigenom lagen eljest skulle kunna kringgås.

I Kungl. Maj:ts proposition till 1907 års riksdag med förslag till van- hävdslag, vilket förslag, såsom förut nämnts, avsåg, att lagen skulle gälla ej blott trävaruindustriens utan jämväl enskildas jordbruksfastigheter iall— mänhet av den omfattning, att de lämpade sig för självständigt jordbruk, förutsattes såsom regel, att den omständigheten, att en fastighet var ut— arrenderad, icke inverkade på den jordägaren eljest åliggande ansvarig- heten enligt den föreslagna lagen. Enahanda var förhållandet i de motio- ner angående vanhävdslag, som framlades vid 1908 års riksdag. Först med lagförslagets framläggande för 1909 års riksdag blev den nu före— varande frågan föremål för närmare uppmärksamhet.

I propositionen till sistnämnda riksdag möter man ett frångående av den förut godkända principen om jordägarens ansvarighet för vanhävd även å utarrenderade fastigheter såtillvida, som i förslaget undantag gjordes för fastigheter, som utarrenderats enligt den samtidigt föreslagna speciella arrendelagen. Undantaget angavs i 1 3 första stycket av uppsiktslagen på följande sätt: »Finnes å fastighet på landet, tillhörig —— — —, åker och äng, som icke är utarrenderad under sådana förhållanden, att lagen om

• Sida 299
•  Original

arrende av Viss jord å landet inom Norrland och Dalarna är å arrendet tillämplig och som är av den omfattning — — —, skall uppsikt» etc.

Såsom motiv för denna omläggning anfördes i det propositionen åtföl- jande statsrådsprotokollet för den 12 februari 1909: Syftet med norrlands— lagstiftningen kunde angivas vara att i bondehand återföra jordbruksjorden med det utrymme i utmark, som krävdes för ett bärande norrländskt jord- bruk, helst under äganderätt, men där så ej kunde ske, under tryggad arrenderätt. Om trävaruindustrien fogade sig efter denna statsmakternas önskan och således antingen avhände sig de för jordbruk lämpliga om— rådena eller uppläte dem på arrende, så att arrendelagsbestämmelserna bleve därå tillämpliga, vore denna lagstiftnings mål uppnått. Längre syftade ej heller norrlandskommitténs vanhävdslag, ty med den avsågs ingalunda att framtvinga ett rationellt jordbruk utan allenast att öppna möjlighet härtill genom att trygga den odlade jordens fortbestånd såsom odlad. Med denna utgångspunkt kunde man tvivelsutan med fullt fog stanna vid en lag, som allenast supplerade arrendelagen och som ginge därpå ut, att sådana jord- bruk, därå arrendelagen skulle vara tillämplig, i händelse de utarrendera— des, men som icke på sådant sätt upplåtes, icke finge nedläggas utan skulle fortfarande uppehållas såsom jordbruk. Härav följde, att något statens in- gripande mot tilläventyrs förefintlig vanhävd icke borde ifrågakomma, då jordbruket vore utarrenderat. Om nämligen ett jordbruk på detta sätt upp- lätes till en arrendator, hade den industriidkande ägaren härutinnan upp- fyllt lagstiftarens önskan, och att därutöver ålägga honom förpliktelser i avseende på jordens hävd kunde svårligen vara riktigt. Ur synpunkten av omsorg för arrendatorn skulle det knappast vara klokt. Det skulle nämli— gen nödga ägaren att av fruktan för kollision med vanhävdslagen förfara strängt mot arrendatorn, även om denne gjorde vad han kunde, och söka få honom vräkt från arrendet, så snart hans oförmåga att hålla jordbruket uppe innebure fara för jordägaren att varda utsatt för jordbrukskommissio— nens ingripande. För övrigt måste väl genom den långa arrendetiden och arrendelagens övriga för arrendatorn gynnsamma bestämmelser anses vara sörjt för att arrendatorn komme att uppehålla det jordbruk, varav han skulle hava sin utkomst.

I motioner inom andra kammaren, nr 128 av herr Staal? m. fl. och nr 111 B av herr Lindhagen m. fl., framlades förslag till vanhävdslag, vilka beträffande förevarande punkt i sak överensstämde med norrlandskommitténs förslag, d. V. 5. icke innehöllo något undantag för utarrenderade fastig- heter.

Lagutskottet (utlåtande nr 64) anslöt sig till Kungl. Maj:ts förslag. Till stöd härför åberopade utskottet ovan återgivna, i det vid propositionen fo— gade statsrådsprotokollet intagna motivering, varförutom utskottet anförde, att det syntes utskottet, som om Kungl. Maj:ts förslag i denna del inne- fattade möjlighet till lösning av den föreliggande frågan. Genom detsamma kunde nämligen förekommas, å ena sidan, den framhållna olägenheten av antagande ensamt av en särskild arrendelag, utan att samtidigt träffades åtgärder för att utarrendering verkligen komme att äga rum och jordbru- ket å trävaruindustriens hemman ej heller lämnades att förfalla, samt, å andra sidan, det oegentliga däruti att, såsom genom de tidigare framkomna förslagen till vanhävdslag varit avsett, jordägaren gjordes ansvarig för sköt- seln av jordbruk, som han ej själv omhänderhade, utan vars bristande hävd låge annan till last.

• Sida 300
•  Original

Reservationer avgåvos dels av herr Pettersson i Södertälje m. fl. och dels av herr Widén.

I den förra reservationen vidhölls den i förslaget till föregående års riks- dagar intagna ståndpunkten, att något undantag för utarrenderade fastig- heter ej skulle förekomma, och yrkades, att första stycket i 1 $ skulle er- hålla följande lydelse: »Finnes å fastighet på landet, tillhörig — — —, åker och äng i den omfattning, att självständigt — —— —, må fastigheten ej så vanvårdas, att jordbrukets avkastningsförmåga äventyras» etc.

Till stöd härför anförde en av reservanterna, herr Lindhagen, under från— trädande av sin motion, bland annat följande: Vanhävdslagens uppgift vore att upprätthålla själva jordbruket även på skogsintressenternas jordbruks- hemman inom Norrland och Dalarna. I denna nationalekonomiska uppgift skulle vanhävdslagen erhålla stöd jämväl av en på samma gårdar tilläm- pad arrendelag. Den senare skulle öka arrendatorns intresse för jordbruket och tillika lämna utsikt till uppodlingens fortgång, vilken rätteligen skulle såsom en skyldighet ålagts jordägarna i vanhävdslagen, men i stället av hänsyn till dem överlämnades till arrendatorernas frivilliga företagsamhet, uppmuntrad genom därför lämpade bestämmelser i arrendelagen. Sistnämnda lags främsta uppgift var åter att skänka arrendatorerna en tryggad besitt— ningsrätt och ökat ekonomiskt stöd av skogen. I denna uppgift skulle denna lag å sin sida erhålla stöd av vanhävdslagen, som borde öka jordägarens intresse för att arrendatorn finge ägna sig åt sitt jordbruk och förekomma benägenhet hos jordägaren att underlåta att utarrendera sina jordbruk enligt den nya lagen. Vilken kraft de båda lagarna kunde få att verka i sina uppgifter berodde naturligtvis på effektiviteten i deras detaljbestämmelser. De framkomna förslagen lämnade därutinnan mycket övrigt att önska, och den, som hade intresse för saken, måste med bekymmer fråga sig, om det skulle bliva något bevänt med lagarna i tillämpningen uti deras framlagda skick. Men vad som stode fast var dock, att lagarna skulle komplettera varandra och äga tillämplighet båda samtidigt på den jord, varom nu vore fråga. Detta var systemet, något annat hade aldrig förr ifrågasatts, och häri låg dock en glimt av förhoppning. Nu hade emellertid plötsligt kom- mit ett nytt uppslag i syfte att ytterligare söndersplittra de svaga möjlig— heterna till någon verklig vinst av lagstiftningen. Lagarnas förut så för— tunnade innehåll skulle ej vidare få läggas tillsammans. Det nya syste— met vore, att där arrendelagen skulle gälla finge vanhävdslagen icke gälla, och där vanhävdslagen skulle äga tillämpning, finge ej arrendelagen till— lämpas. Trävaruindustrien komme verkligen i bryderi, vilket av de båda hembjudna alternativen den skulle begagna sig av. Det berodde säkerligen på olika fall, huruvida det ginge lättast att reda sig med en svag arrende— lag eller en svag vanhävdslag.

Herr Widén uttalade i sin reservation, att han ansåg, att 1 % första styc— ket bort av utskottet tillstyrkas med följande lydelse: »Finnes å fastighet på landet, tillhörig — — —, åker och äng i den omfattning, att själv— ständigt _— — —, skall uppsikt», etc., samt att såsom ett tredje stycke i paragrafen borde inskjutas följande stadgande: >>Är fastigheten utarrenderad i enlighet med lagen om arrende av viss jord å landet inom Norrland och Dalarna, skall vad nu sagts äga tillämpning allenast iden mån jordägaren är enligt nämnda lag för vidmakthållande av fastighetens tillhörigheter ansvarig.»

Första kammaren biföll utskottets förslag. Vid föredragning i andra kammaren framhölls av herr Widén, att man

• Sida 301
•  Original

icke kunde från uppsiktslagen undantaga de av bolagen enligt nya arrende— lagen utarrenderade hemman, ty om man gjorde det, vore intet som hindrade bolagen att nedlägga jordbruket på dessa hemman, blott de voro överens med arrendatorn, ja till och med därförutan, i det arrendatorn ej mäktade göra sin rätt gällande. Och de utarrenderade hemmanen utgjorde i allt fall det stora flertalet. Därför hade talaren i sin reservation bibehållit an- svarigheten enligt hävdelagen även för de jämlikt nya arrendelagen ut— arrenderade bolagshemmanen men (med hänsyn till motståndet i första kammaren) inskränkt bolagens ansvarighet till det, för vilket de själva en- ligt arrendelagen skulle svara. Det vore nämligen så, att enligt arrende— lagen det ålåge jordägaren att vid tillträdet tillhandahålla arrendatorn för jordbrukets bedrivande nödiga byggnader samt, där under arrendetiden hus tarvade ombyggnad, sådan verkställa, så ock att ombesörja de för nödig byggnads bibehållande i brukbart skick erforderliga större reparationer. För att hålla kontroll över att sådant skedde —— icke blott den kontroll arrendatorn hade rätt att utöva, vilken kunde bliva ingen, därest arrenda— torn och bolaget därom vore överens, och vilken en arrendator även om han ville, kanske hade svårt att göra gällande — borde också utarrenderade hemman stå under uppsikt. Talaren hade därför i sin reservation bibe- hållit uppsikten i detta avseende, och därmed ansåge han, att man även fått behörig trygghet för att icke ett kringgående av lagen skulle kunna äga rum genom skenavtal med bulvaner, som kunde finnas villiga att låna sig därtill. Däremot vore talaren villig medgiva, att billighet och rättvisa krävde, att jordägaren befriades från ansvar, eventuellt böter, för sådana försummelser, som arrendatorn läte komma sig till last. Det låge en viss sanning uti vad som framhållits, nämligen att, därest jordägarens ansvar i det fallet komme att stå kvar, han skulle få anledning att bliva särskilt hård mot arrendatorn av farhåga att bliva dömd till ansvar, därför att arrendatorn icke skött jorden ordentligt.

Andra kammaren antog det förslag till lydelse av 1 $, som innefattades i den av herr Pettersson i Södertälje m. fl. avgivna reservationen.

Kamrarna hade alltså stannat i skiljaktiga beslut. I anledning härav framlade lagutskottet det sammanjämkningsförslag i förevarande del (me- morial nr 74), att åt 1 & borde givas den lydelse, som — frånsett en mindre ändring i formuleringen — innefattades i den av herr Widén vid paragra— fen fogade reservationen.

Detta sammanjämkningsförslag blev av riksdagen godkänt. De sakkunniga, som tillkallats för att undersöka verkningarna av den norrländska vanhävdslagstiftningen, framhålla i sitt betänkande, att då jordbrukskommissionerna hava möjlighet att beträffande enligt den norr- ländska arrendelagen utarrenderade hemman ingripa mot jordägarna endast såvitt angår åsidosättandet av byggnadsskyldigheten och då arrendatorerna ej alls äro emot det allmänna ansvariga för hur de hävda de arrenderade fastigheterna, uppsiktslagens betydelse för upprätthållandet av odlingen å dessa fastigheter är högst väsentligt begränsad. Försummar en jordägare sina skyldigheter i byggnadshänseende och till följd därav byggnaderna förfalla, kan visserligen rättelse ske genom vederbörande jordbrukskom- missions ingripande, men befinner sig vid arrendetidens början fastighetens jord i vanvård eller uppstår under arrendetiden vanhävd å jorden till följd av arrendatorns åsidosättande av den honom åliggande hävdeplikt, kan från det allmännas sida ingenting åtgöras mot vare sig jordägaren eller arren- datorn. Detta är —— framhålla de sakkunniga — redan i och för sig otill—

• Sida 302
•  Original

fredsställande. Det allmänna får anses hava väl så stort intresse av att vanhävd av jorden förhindras som av att vanvård å byggnaderna före- bygges. Genom vanhävd av det förra slaget, vilken lätt tager allt större omfattning, riskeras jordbrukets vidmakthållande i högre grad än genom vanvård å byggnaderna, liksom ock den förra vanhävden, därest den ej är blott i ett begynnande stadium, är betydligt svårare att undanrödja. Har vanhävden fortgått några år och visat sig i mossbelupna och skogbeväxta åkrar, förfallna diken o. d., kan det erfordras lika många eller flera år för att åter bringa jorden i kultur. Under tiden undandrages det allmänna helt eller delvis det tillskott i livsmedel för folkhushållningen, som fastig- heten, därest den ej befunne sig i vanhävdat skick, skulle lämna. Något sådant behöver icke med nödvändighet bliva följden av att byggnaderna å fastigheten lämnas i förfall. Vanvård å byggnaderna är blott ett symptom på odlingens tillbakagång — den behöver ej alltid vara ens detta —— van— hävd av jorden är den redan inträdda tillbakagången. Med hänsyn till vad sålunda anförts anse de sakkunniga det knappast berättigat att ifråga om fastigheter, som utarrenderats enligt norrländska arrendelagen, på sätt i uppsiktslagen skett, skiljes mellan vanvård av byggnaderna och vanhävd å jorden. På grund härav och då det icke kan ifrågakomma att inskränka på uppsiktslagens tillämplighet i avseende å vanvård av det förra slaget, anse de sakkunniga en ändring av lagen i den riktning, att den varder tillämplig jämväl beträffande vanhävd å jorden, böra företagas.

De sakkunniga framhålla ytterligare, att en dylik ändring är så mycket mera påkallad, som, enligt vad den verkställda undersökningen givit vid handen, norrländska arrendelagen ensamt icke varit tillräcklig för åstad- kommande av en förbättrad jordvård å de utarrenderade hemmanen. Det har väl kunnat konstateras, att efter vanhävdslagstiftningens tillkomst den utav norrlandskommittén påvisade underlägsenheten i jordbrukets tillstånd å bolagens arrendehemman i förhållande till jordbruket å böndernas hemman icke existerar i samma grad som förut, men det har också av ett stort antal av dem, som yttrat sig i denna fråga, framhållits, att den förbättring i till- ståndet å de förstnämnda hemmanen, som sålunda inträtt, gällde huvudsak- ligen eller allenast byggnaderna, under det att i fråga om jordvården för- hållandena fortfarande vore otillfredsställande. Det torde vara just i den omständigheten, att beträffande den jordägaren i arrendelagen ålagda bygg- nadsskyldigheten, denna lag kompletterats av uppsiktslagen, som förklaringen är att söka till att en sådan allmän förbättring av byggnadernas tillstånd å arrendehemmanen kunnat påvisas. Vad angår hävden av jorden, har upp— siktslagen icke varit tillämplig, och följden har också blivit, att i berörda hänseende förbättringen varit långt ifrån allmän. Att förlita sig uteslutande på arrendatorernas eget intresse för jordbruket är således icke tillrådligt. Om också arrendelagen givit dem en tryggare besittningsrätt och en även i övrigt självständigare ställning gent emot jordägarna, har det dock visat sig, att för många av dem jordbruket fortfarande ingalunda är vad det borde vara eller den huvudsakliga näringen utan endast en binäring. Huvud- parten av arbetskraften ägnas ofta icke åt jordbruket utan åt andra mera omedelbart vinstgivande sysselsättningar, såsom timmerdrivning, flottnings— arbete 0. d.; jordbruket skötes icke sällan mindre i syfte att bereda utkomst åt brukaren och hans familj än för underhåll av nödiga dragare för skogs- arbete. Att under sådana förhållanden vanhävd av jorden icke kan und— vikas, är blott allt för naturligt. Förty Hnnes — säga de sakkunniga — den största anledning för lagstiftningen att söka utfinna medel till åstad—

• Sida 303
•  Original

kommande av en bättre tingens ordning. Härutinnan föreslå de sakkunniga att jordägaren även beträffande fastighet, som utarrenderats enligt den norr— ländska arrendelagen, göres ansvarig gent emot det allmänna för all van- hävd, som äventyrar jordbrukets vidmakthållande, oavsett om den uppkommit genom jordägarens eget eller arrendatorns förvållande.

Liksom norrlandskommittén och de ovannämnda sakkunniga håller kom— missionen före att vanhävdslagstiftningen bör avse även fastigheter, som äro utarrenderade samt att härutinnan ingen skillnad bör göras varken mellan de fall, i vilka utarrenderingen skett enligt allmänna arrendelagen, och de fall, vard den sociala arrendelagen skall tillämpas, eller mellan vanhävd av jorden och vanhävd av äbyggnaderna. Det allmänna torde få anses hava lika stort intresse av att förekomma vanhävd å utarrenderade fastigheter som vanhävd å hemman, som brukas av ägarna själva. I båda fallen undandrages det allmänna helt eller delvis det tillskott av livsmedel för folkhushållningen, som fastigheten, därest den icke blivit vanhävdad, kunnat lämna. Vidare torde man ej kunna förbise, att det för den all— männa rättskänslan skulle te sig kränkande, därest det allmänna ej ägde medel i sin hand att ingripa mot vanhävd å en fastighet, som är utarren- derad, medan kanske sådant ingripande äger rum till följe vanhävd å en angränsande, av ägaren själv brukad fastighet, vilken vanhävd därjämte tilläventyrs icke är av så svår beskaffenhet som den, som förekommer å den utarrenderade fastigheten. Att vanhävd förekommer i minst lika stor om- fattning å utarrenderade fastigheter som å av ägarna själva brukade hemman, torde ligga utom allt tvivel och har för övrigt bekräftats såväl av den utav herrar Wihlborg och Nilsson gjorda undersökningen som av den utredningen, som härutinnan gjorts av kommissionen själv. Genom till jordbrukskommis— sionerna utsända frågor har kommissionen nämligen sökt vinna upplysning om i vad mån anmälda vanhävdsfall fördela sig å utarrenderade hemman och av ägarna själva brukade fastigheter. Resultatet av de härå inkomna svaren meddelas i efterföljande tabell.

Tab. 4. Antalet till jordbrukskommissionerna anmälda eller av jordbrukskommis- sionerna själva iakttagna vanhävdsfall under tiden 1918—1922.

Väster- bottens län

Vasternorr- Norrbottens

län

Värmlands Kopparbergs Gävleborgs Jämtlands län län län län

äg.1 arr.2 arr.” äg.1 arr.2 " .' . ag.l | arr." äg.1 larr.”

1 57 10 8

1918 85 87 . 13 46 6 1919 17 83 24 4 —— 1920 2 2 6 73 — 1921 3 2 1 18 1 21

. * 2

9

1922 _ 3 s 67 S:a'107 127! _,

23 |119i4;

& Sumi—w_—

1 Av ägarna själva eller deras tjänstemän brukade fastigheter. ' Utarrenderade fastigheter.

Av tabellen framgår således att av vanhävdsfall, som anmälts till jord- brukskommissionerna, ej mindre än 530 avse utarrenderade fastigheter, medan blott 216 hänföra sig till av ägarna själva brukade hemman. Förklaringen till denna skillnad torde visserligen delvis ligga däri att flertalet av de

• Sida 304
•  Original

fastigheter, som ägas av bolag och spekulanter —— de enda ägare, som in- begripas under den norrländska uppsiktslagen — äro utarrenderade. Enligt den av herrar Wihlborg och Nilsson gjorda utredningen beräknas nämligen icke mindre än 73 procent av bolagens fastigheter och 27 procent av de enskilda spekulanternas fastigheter vara upplåtna, på arrende. Härmed må förhålla sig hur som helst, med de i ovanstående tabell angivna siffrorna för ögonen torde det dock vara visst, att vanhävd förekommer även å arrendebruk i sådan omfattning, att den motiverar ett ingripande från lag- stiftarens sida.

Står det sålunda fast att vanhävdslagstiftningen principiellt bör gälla även i det fall att en fastighet är utarrenderad, återstår det att avgöra, huruvida jordägaren eller arrendatorn bör göras gentemot det allmänna ansvarig för vanhävden. Såsom av det föregående framgår intogo såväl norrlandskommittén som de sakkunniga, som tillkallats för att undersöka verkningarna av den norrländska vanhävdslagstiftningen, den ståndpunkten, att ansvaret borde åvila jordägaren. Kommissionen kan ej annat än ansluta sig härtill. Såsom av de sistnämnda sakkunniga framhållits, kan det antagas att i det övervägande antalet fall de arrendatorer, som göra sig skyldiga till vanhävd av sina jordbruk, befinna sig i så små ekonomiska förhållanden, att det är att befara, att möjlighet ej finnes att gent emot dem på ett med uppsiktslagens syfte överensstämmande sätt utkräva ansvarigheten för före- äntlig vanhävd. Redan av denna grund torde sålunda icke böra ifråga- komma att lagstadga skyldighet för arrendatorn att avhjälpa uppkommen vanhävd.

Härtill anföra de sakkunniga ett ytterligare skäl, som än starkare talar i samma riktning. Det är ingalunda alltid visst, att den vanhävd, som må förekomma å jorden på ett arrendehemman, beror i första hand på försum- melse från arrendatorns sida. I kanske de flesta fall har vanhävden, åt- minstone i någon mån, förefunnits redan vid arrendetidens början. För avhjälpande av sådan vanhävd är jordägaren enligt den sociala arrendelagen ansvarig gent emot arrendatorn, ehuruväl på grund av lagens konstruktion arrendatorn icke kan under arrendetiden utkräva ansvarigheten. Att göra en ekonomiskt svagt situerad arrendator gent emot det allmänna ansvarig för vanhävd, till vilken han själv icke bär skulden, kan icke vara med billighet och rättvisa överensstämmande. En uppdelning av ansvarigheten sålunda, att den för arrendatorn endast skulle omfatta sådan vanhävd, som uppkommit under arrendetiden, torde av flera skäl icke böra ifrågakomma.

Härtill vill kommissionen ytterligare foga, att enligt skogsvårdslagarna ägaren är ansvarig för att åtgärder för skogens återväxt vidtagas, även om avverkningsrätt till skogen är åt annan upplåten, låt vara att ägaren kan av avverkningsrättshavaren söka åter vad han för sådant ändamål nödgats kutgiva. Även enligt gällande lag angående uppsikt å vissa jordbruk i Norrland och Dalarna svarar ägaren av en fastighet i vissa fall för arren— datorns försummelse i fråga om fastighetens hävd, nämligen i de visserligen sällsynta men dock av lagstiftaren förutsedda fallen att enligt den norr- ländska arrendelagens övergångsbestämmelser de allmänna reglerna om arrende skola tillämpas å upplåtelsen. Principen om att jordägaren är ansvarig för nyttjanderättshavarens försummelse, har sålunda redan vunnit erkännande i vår rätt.

Det medel, jordägaren har i sin hand att skydda sig mot vanhävd från arrendatorns sida, har närmare berörts i den speciella motiveringen till lagen angående vissa jordbruksarrenden under 17 och 40 åå. Om arren-

• Sida 305
•  Original

datorn eftersätter sin hävdeplikt äger jordägaren föranstalta om syn å fastigheten. Därvid kan arrendatorn föreläggas viss tid, inom vilken bristen skall vara avhjälpt ävensom beräknas den kostnad, arbetet därmed anses betinga. Utför arrendatorn icke arbetet inom föreskriven tid, äger jord— ägaren antingen uppsäga avtalet eller ock utföra arbetet i arrendatorns ställe, samt sedan det blivit godkänt vid ny syn, utan avvaktan på arrendets upphörande undfå gottgörelse med det vid första synen fastställda belopp. Dessutom tillkommer jordägaren givetvis uppsägningsrätt i det fall att han enligt vanhävdslagen gjorts ansvarig för vanhävd, som arrendatorn låtit komma sig till last.

Dessa bestämmelser överensstämma med vad herrar Wihlborg och Nilsson i sitt betänkande föreslagit. Dessa anföra bland annat:

»Genom ett ordnande av rättsförhållandet mellan jordägaren och arrendatorn på sätt nu blivit antytt synas fördelar vinnas för båda parterna. Jordägaren erhåller möjlighet att förhindra, att en begynnande vanvård från arrendatorns sida, den må avse jorden eller underhållsskyldigheten beträffande husen, så små- ningom tager en sådan omfattning, att jordägaren själv kommer att svara för vanvården, utan att dock jordägaren behöver tillgripa den för honom och i än högre grad för arrendatorn obehagliga åtgärden att utan vidare uppsäga arrende- avtalet. Då jordägaren således har tillfälle att själv under i lagen angivna. be- stämda former kontrollera, huru arrendatorn fullgör sin hävdeskyldighet, samt att utöva tryck på arrendatorn i detta hänseende, kommer jordägarens ansvarighet gent emot det allmänna för vanvård, till vilken arrendatorn gjort sig skyldig, att göras gällande endast då jordägaren icke begagnat sig av det honom ilagen givna medel till vanvårdens förebyggande. Det torde också kunna antagas, att de fall bliva sällsynta, då en arrendator, som vid syn ålagts att avhjälpa van- hävd av mindre omfattning, icke fullgör ett dylikt föreläggande, som oftast icke kommer att medföra någon större vare sig ansträngning eller kostnad. En ut- sträckning av uppsiktslagens tillämplighet att avse även vanhävd av jorden å utarrenderade fastigheter får följaktligen i praktiken betydligt mindre konsekvenser för jordägarna, om den omförmälda rätten att ingripa mot arrendatorerna, redan då vanhävden befinner sig i ett begynnande stadium, införes, än fallet skulle bliva, om rätten till uppsägning av arrendeavtalet vore jordägarens enda medel att skydda sig mot ansvar enligt uppsiktslagen.

Vad arrendatorerna angår kan det visserligen synas, som om, därest jord- ägarna berättigades att under arrendetiden föranstalta om syn å de utarrenderade fastig- heterna och att eventuellt utföra erforderligt jordbruks- eller reparationsarbete med skyldighet för arrendatorerna att ersätta kostnaden därför, arrendatorernas oberoende av jordägaren bleve i icke ringa mån inskränkt. Denna olägenhet motväges dock i avsevärd grad genom den föreslagna begränsningen i jordägarens rätt att uppsäga arrendeavtalet i händelse av vanvård. Därigenom att denna rätt gjorts beroende antingen därav, att proceduren med syn och föreläggande för arrendatorn att avhjälpa vanvården iakttagits, utan att det åsyftade resultatet vunnits, eller ock därav, att, då jordägaren underlåtit tillämpa sagda procedur, förfarande enligt uppsiktslagen likväl mot honom inletts och medfört, att han genom eget åtagande eller domstols utslag gjorts ansvarig för vanvården, torde garanti vara given för att uppsägning av arrendeavtal på grund av vanvård kommer att äga. rum endast, då verkligt giltiga skäl därför föreligga. Arrenda- torn behöver aldrig riskera något godtycke från jordägarens sida i berörda hän- seende. Det är nämligen att märka, att jordägaren icke kan direkt ingripa mot arrendatorn; jordägaren har endast att påkalla syn och måste överlåta till syne-

• Sida 306
•  Original

Undantag vid medel— löshet, sjukdom etc.

männen att avgöra uppkomna frågor, huruvida arrendatorn åsidosatt sina plikter angående fastighetens vård. Fullgör arrendatorn utan anmaning sin hävdeskyl— dighet eller ställer han sig till efterrättelse ett härutinnan vid laga syn med- delat föreläggande, sitter han fullt trygg å fastigheten utan att behöva befara trakassering av jordägaren på grund av förment vanvård. Ett jordägarens för- anstaltande om syn å fastigheten för konstaterande, om vanvård föreligger eller ej, kan icke betraktas såsom ett orättmätigt ingrepp i arrendatorns bestämmande- rätt beträffande fastighetens skötsel. Jordägarens rätt i detta hänseende är be- tingad av hänsyn lika mycket till arrendatorn som till jordägaren själv. Gåves ej jordägaren den möjlighet till förebyggande av vanvård, som sagda rätt med- för, bleve det nödvändigt att betydligt utvidga jordägarens rätt att uppsäga av- talet på grund av vanvård från arrendatorns sida, något som skulle i hög grad motverka det sociala syftemålet med den särskilda arrendelagstiftningen.

Därest åt jordägaren tillerkännes rätt att, för undvikande av eget ansvar för arrendatorernas försummelser, under bestämda former, som icke giva plats för godtycke, öva tillsyn över hur arrendatorerna fullgöra sin hävdeplikt, måste detta verka till ett allmänt uppsving av jordbruket å arrendehemmanen. Den enskilde arrendatorn, som till följd av personlig läggning eller av andra skäl är mest be- nägen att icke alls eller endast nödtorftigt fullgöra sina skyldigheter i avseende å fastighetens hävd, blir därigenom förhindrad att hängiva sig åt slöhet och liknöjdhet i detta hänseende. Gör han det likväl, riskerar han att, sedan den lagliga proceduren för tillsynens utövande mot honom tillämpats, skiljas från arrendet. Han kan icke, såsom nu är fallet, förlita sig på att, blott vanhävden icke blir allt för framträdande, han får sitta kvar på fastigheten, vars byggnader, tack vare jordbrukskommissionens uppsikt beträffande dem, han ej behöver be- fara skola förfalla. Det torde vara berättigat antaga, att under de angivna för- utsättningarna arrendatorernas känsla av eget ansvar för jordbruket, vilken känsla — enligt vad den verkställda undersökningen givit vid handen — för närvarande i många fall är så ytterst ringa, skall i avsevärd grad ökas. För uppnående av vanhävds- lagstiftningens åsyftade resultat i fråga om utarrenderad jord torde detta hava den största betydelse. I och med det att ansvarskänslan hos arrendatorerna allt mera utvecklas, förminskas såväl antalet fall, då ingripande enligt uppsiktslagen mot jordägarna behöver ske, som ock antalet fall, då dessa se sig nödsakade att göra bruk av sin rätt att få arrendatorerna avhysta på grund av vanhävd. Upp- siktslagen kommer i förevarande hänseende i tillämpning mot jordägarna allenast, då de underlåtit att göra bruk av sin rätt att på i arrendelagen angivet sätt förebygga, att en begynnande vanhävd så småningom utvecklar sig till att bliva en fara för jordbrukets bestånd, och jordägarnas rätt att uppsäga arrendeavtalet på grund av vanhävd kommer till användning endast såsom ett yttersta medel för utgallring av sådana arrendatorer, som visat sig odugliga såsom jordbrukare. Utan att tvångsåtgärder behöva tillgripas annat än i undantagsfall, ej blott tilll- godoses det i uppsiktslagen uppställda kravet på odlingens bestånd utan vinnes också det för arrendelagen uppsatta syftemålet av en även eljest förbättrad jord- vård å arrendehemman.»

Till vad de sakkunniga sålunda anfört kan kommissionen lämna sin anslutning.

I fråga om lagens tillämpning hava billighetsskäl krävt ett undantag. Där jordägaren på grund av medellöshet eller av annan giltig orsak är urståndsatt att avhjälpa det lägervall, varuti hans hemman, kanske av samma orsak, råkat, vore det obilligt att mot honom företaga den i lagen föreskrivna procedur, som då skulle innebära, att han vid strängt ansvar

• Sida 307
•  Original

förelades att vidtaga åtgärder, som vore honom omöjligt att utföra. I en- lighet med vad sålunda anförts har lagens tillämplighet modifierats.

Beträffande vanhävdslagens tekniska utformning har kommissionen i huvudsak anslutit sig till den norrländska uppsiktslagen. Endast i ett av- seende företer förslaget en viktigare avvikelse från berörda lag. Har jord— bruk utsatts för synnerlig grov vanhävd och har jordägaren därjämte visat uppenbar tredska ifråga om vidtagande av åtgärd för dess avhjälpande, som han gentemot det allmänna åtagit sig eller blivit honom av domstol ålagda, har kommissionen ansett att staten bör vara berättigad att påfordra att jordägaren skiljes från innehavet av fastigheten. I dylikt fall har domstol därför tillerkänts rätt att förordna att därest ägaren icke frivilligt avhänder sig fastigheten inom ett år, tvångsförsäljning därav skall äga rum.

I fråga om lagförslagets övriga detaljer hänvisas till den speciella moti- veringen.

D. Speciell motivering till vanhävdslag.

1 ©.

Såsom av den allmänna motiveringen framgår, skall förslaget avse en- skilda tillhöriga jordbruk. Från lagens tillämpning undantages alltså jordbruk, som tillhör kronan eller allmän inrättning. Bestämmelse härom återfinnes i 17 ©.

Emellertid bör lagen enligt kommissionens åsikt icke avse alla jordbruk, som tillhöra enskilda. Flera begränsningar äro erforderliga.

Enligt norrlandskommitténs förslag erfordrades för att uppsiktslagen skulle vara tillämplig, att å fastighet funnes »inägojord» av den omfattning, att självständigt jordbruk kunde idkas därå. Härmed avsåg kommittén att fastigheten skulle vara så pass stor, att den lämpade sig att besättas med särskild åbo, samt att dess jordbruk kunde bereda åbon och hans familj deras huvudsakliga utkomst.

I anledning av anmärkning, som framställdes vid förslagets granskningi högsta domstolen, gjordes i den proposition till vanhävdslag, som förelades riksdagen 1907, den ändring, att ordet »inägojord» utbyttes mot orden »åker och äng». Detta förslag innehöll alltså, att lagen skulle gälla för fastighet, varå funnes åker och äng av den omfattning, att självständigt jordbruk därå kunde idkas.

Lagutskottet (utlåtande nr 61) bibehöll i denna del Kungl. Maj:ts förslag oförändrat. Samma bestämmelse förordades av lagutskottet vid 1908 och 1909 års riksdagar, antogs av sistnämnda riksdag och återfinnes i lagens 1 6.

De sakkunniga, som tillkallats för att undersöka verkningarna av den norrländska vanhävdslagstiftningen, framhålla i sitt betänkande, att uttrycket »självständigt jordbruk» är synnerligen obestämt. Enligt den verkställda undersökningen hava också vid tolkningen därav mött avsevärda svårig- heter. Icke obetydliga skiljaktigheter mellan de olika jordbrukskommis- sionernas åsikter i avseende å omfattningen av de fastigheter, som skulle falla under lagen, hava framkommit. Gränsfall hava bedömts avsevärt olika. Låt vara att ortsförhållandena betinga en dylik olikhet härvidlag, må emellertid påpekas, att även mellan tvenne angränsande län, nämligen Kopparbergs och Gävleborgs, framträtt stor skiljaktighet vid bedömandet av vad som menas med självständigt jordbruk.

Jordbrukskommissionen i Kopparbergs län har sålunda uppgivit, att

Lagens tek-

niska ut- formning.

• Sida 308
•  Original

kommissionen, med hänsyn till den långt drivna parcellering av jorden, som är rådande inom länet, satt minimigränsen ganska lågt eller närmare bestämt under fyra hektar inrösningsjord, medan jordbrukskommissionen i Gävleborgs län satt gränsen relativt högt eller vid 6—10 hektar åker och äng. En jordbrukskommission har sökt stöd i de gamla besuttenhetsbe— stämmelserna och ansett, att uttrycket självständigt jordbruk sammanfölle med besuttenhetsbegreppet. En jordbrukskommission har ansett, att en sådan fastighet, varom här är fråga, skall i väsentlig mån kunna bidraga till familjens uppehälle. En annan jordbrukskommission har ansett, att fastig- heten bör kunna lämna de mängder av i orten producerbara lantmanna- produkter, som erfordras för familjens underhåll, d. v. s. hela uppehällez. En jordbrukskommisson anser, att å fastigheten bör kunna födas ett visst mindre antal djur, under det att en annan jordbrukskommission anser, att fastigheten skall kunna föda ett större antal djur 0. s. v. För avhjälpande av denna ovisshet angående uppsiktslagens tillämplighet och då ett stort antal fastigheter, som enligt de sakkunnigas mening bort omfattas av lag- stiftningen, genom ifrågavarande begränsning uteslutits, hava de sakkunniga föreslagit, att uppsiktslagens räckvidd borde bestämmas på sådant sätt, att lagen bleve tillämplig å alla bolag eller skogsspekulanter tillhöriga fastigheter, å vilka funnes åker och äng i den omfattning, att jordbruk därå kunde idkas.

En dylik utvidgning av uppsiktslagens räckvidd skulle sålunda innebära, att även mindre jordbruk, såsom torp och andra jordbrukslägenheter av mindre omfattning, bleve ställda under uppsikt till förekommande av att jordbruket icke vidmakthölles. Detta synes emellertid kommissionen vara att gå för långt. Vad som med en vanhävdslag åsyftas är ju att jord- bruket å de gamla bondehemmanen upprätthålles. Det synes kommissionen därför icke vare sig nödigt eller lämpligt att åt vanhävdslagstiftningen gives en större räckvidd än vad norrlandskommittén ansett härutinnan vara erforderligt. På grund av de anmärkta svårigheterna vid uppsiktslagens tolkning har kommissionen emellertid ansett att en omformulering vore på sin plats. Enligt .kommissionens mening bör vanhävdslagens tillämplighet å visst jordbruk vara beroende av att en jordbrukare med medelstor familj kan av jordbruket hämta sin huvudsakliga bärgning. I överensstämmelse härmed har första stycket i paragrafen formulerats. Såsom medelstor torde i likhet med vad kolonisationskommittén i sitt betänkande framhållit, få anses en familj, som består av sex personer. Jordbruket bör följaktligen vara av den omfattning, att en sådan familj därav kan fylla sitt behov av ladugårdsprodukter, särskilt av mjölk och smör. Att närmare angiva jord- brukets storlek låter sig givetvis ej göra. Några som helst arealgränser torde icke kunna ifrågakomma, då förhållandena äro allt för skiftande inom olika delar av landet. Emellertid tror kommissionen att det i det särskilda fallet utan större svårighet låter sig göra att bedöma när jordbruket är av den omfattning, som nu sagts.

I förevarande paragraf angives vidare när vanhävd av jordbruk skall anses föreligga. Härom kunna givetvis meningarna vara delade.

Enligt norrlandskommitténs förslag till vanhävdslag finge >>egendomen ej så vanvårdas, att jordbrukets avkastningsförmåga uppenbarligen äventyras, och ej heller för jordbruket nödiga byggnader bortföras eller lämnas att förfalla». I sin motivering anförde kommittén bland annat, att härmed avsågs, att vanvården toge ett sådant omfång, att odlad jord småningom återginge till naturtillståndet, att det kapital, som läge i jordens egenskap

• Sida 309
•  Original

l i | i

att vara odlad, försvunne, och avkastningsförmågan för framtiden sålunda väsentligt reducerades. Det vanligaste fallet härvid vore, att åkrar och ängar lämnades utan skötsel, så att de efter hand förvandlades till mer eller mindre skogbeväxta utmarker, eller att skördar år för år toges utan att ersättning lämnades, så att jorden småningom utarmades. Vore en odlad äga emellertid till jordmånen så dålig, att dess avkastning icke ersatte brukningskostnaden för en på stället bosatt åbo, då kunde dess utläggande till skogsmark naturligen icke anses såsom vanvård, som i stadgandet i fråga avsåges. Beträffande förbudet mot nödiga byggnaders bortförande eller förfall behövde visserligen detta icke alltid medföra, att själva jord— bruket försämrades, ty detta kunde sammanläggas med annat jordbruk, som ägde för båda fastigheterna tillräckliga byggnader; men fastighetens värde såsom självständig jordbrukspossession förminskades likväl därigenom i högst avsevärd grad, och lika litet som trävaruindustrien borde få föranleda där- till, att landets odlade områden minskades, lika litet borde det tillåtas, att densamma orsakade en reducering av de särskilda självständiga bruknings- delarnas antal. I de flesta fall vore ifrågavarande förfarande med t. ex. husen på ett gammalt f. d. bondehemman icke förestavat av några skäl av nyssberörda beskaffenhet, utan utgjorde tvärtom det mest talande bevis för ägarens avsikt att lämna jordbruket åt sitt öde.

Norrlandskommittén var emellertid icke enig om berörda ståndpunkt. Reservationsvis framfördes av herr Lindhagen yrkande, att stadgandet måtte erhålla följande avfattning: >>Finnes — —— — må jordbruket och det för detsamma nödiga byggnaderna ej vanvårdas. — — — Vanvård enligt denna lag skall anses föreligga, om jordbruket och byggnaderna äro i sämre till— stånd än det, vari de uti bondehand varande jordbrukslägenheterna i orten i allmänhet befinna sig. Såsom vanvård skall ock anses, därest å hemman, som uppkommit av nybygge, icke finnas inägor till vidd och godhet mot- svarande, vad i sådant avseende är i skatteomföringsinstrumentet upptaget. Vad sålunda stadgats, gälle dock ej för det fall, att efter noggrann under- sökning befinnes, det jordmånen å en upptagen odling ej äger det odlings- värde, eller, där fråga är om nybyggeshemman, som nyss sagts, detta ej någonstädes innehåller odlingslägenheter till angiven omfattning av den beskaffenhet, att jorden kan med fördel brukas ens av någon, som saknar andra utvägar till försörjning.»

I Kungl. Maj:ts proposition till 1907 års riksdag bibehölls kommitténs formulering i denna punkt oförändrad. Framhållas må dock, att vid lag- förslagets behandling i högsta domstolen framställts vissa erinringar mot kommittéförslaget av annan innebörd än vad i nyssberörda reservation av- sågs. Det hade sålunda dels anmärkts, att lagtexten icke vore tillräckligt tydlig, i det kommitténs betraktelsesätt i avseende på nedläggande av jord- bruk på en äga med dålig jordmån icke fått något uttryck i lagförslaget, och dels erinrats, att förslaget vore allt för strängt i fråga om bestämmel- serna angående byggnaderna. I sistnämnda hänseende hade i högsta dom- stolen anförts, att det vore obilligt, om en jordägare, som hade flera fastig— heter i sambruk, skulle förmenas att flytta byggnader från en av dessa fastigheter till en annan, där de kunde med större fördel användas, eller att nedriva byggnaderna vid en med huvudgården sammanslagen mindre gård, då vid huvudgården funnes för bägge fastigheternas brukande till- räckliga byggnader. Kommittén medgåve själv, att i sådant fall jordbruket icke egentligen försämrades, men åberopade såsom skäl för sitt förslag, att genom bortförandet av byggnaderna eller försummat underhåll av desamma

• Sida 310
•  Original

den särskilda fastighetens värde såsom självständig jordbrukspossessioni avsevärd grad förminskades. Den omständighet, att ett jordområde vid någon tidpunkt varit styckat i smärre brukningsdelar, finge väl dock icke utgöra hinder för dessas sammanförande till en större possession, och vid bedö— mandet av spörsmålet, huruvida för jordbruket erforderliga byggnader funnes, borde hänsyn då tagas till denna possession i dess helhet. Det föreslagna stadgandet ledde i själva verket därtill, att jordbruket i dylika fall komme att betungas med underhåll av byggnader, som vore, för detsamma över— flödiga eller till belägenheten otjänliga. Detta bleve så mycket kännbarare, för den händelse fastigheterna användes uteslutande för jordbruksändamål och således icke industrien kunde tagas i anspråk för gäldande av de onödiga kostnader, som pålades jordägaren. Dessa högsta domstolens erinringar vunno emellertid icke beaktande i propositionen.

lnom andra kammaren väcktes av herr Lindhagen m. fi. en motion, nr 254, däri i anslutning till ovan berörda reservation yrkades, att lagen ej måtte begränsas till att drabba endast särdeles hög grad av vanvård.

I utlåtande nr 61 fann lagutskottet i detta avseende ej skäl att gå utöver Kungl. Maj:ts förslag, vilket syntes utskottet med hänsyn till lagens syfte fullt tillfredsställande. Däremot ansåg sig utskottet böra modifiera stad- gandet i fråga om kravet på förhindrande av att byggnader bortfördes. Genom Kungl. Maj:ts förslag skulle en jordägare, som t. ex. ägde två i närheten av varandra belägna fastigheter, vara förhindrad bortföra eller låta förfalla å den ena fastigheten belägna byggnader, även om denna fastig- hets behov av byggnader tillfredsställande fylldes genom byggnader å den andra. I sådant fall vore, enligt utskottets förmenande, dock lagens syfte fullt tillgodosett, blott för jordbruket å båda fastigheterna nödiga byggnader höllos å den ena fastigheten. I enlighet med denna utskottets ståndpunkt gjordes i propositionens ifrågavarande stadgande den förändring, att efter orden »lämnas att förfalla» tillades »där ej behovet fylles genom andra byggnader».

Vid 1908 års riksdag framfördes, såsom förut blivit nämnt, frågan om en vanhävdslag i tvenne motioner i andra kammaren, nr 206 av herr Lind— hagen m. fl. och nr 328 av herr T. Zetterstrand. Den förra motionen an- slöt sig i förevarande hänseende fullständigt till motionen nr 254 vid 1907 års riksdag. I den senare motionen upptogs den formulering av stadgandet i fråga, som 1907 års lagutskott föreslagit. Denna formulering blev också av 1908 års lagutskott godkänd.

Det förslag till uppsiktslag, som inom justitiedepartementet utarbetades för att framläggas för 1909 års riksdag, hade i förevarande punkt följande lydelse: >>Finnes — — —, skall uppsikt, på sätt nedan förmäles, hållas där- över, att icke jordbruket nedlägges eller ägor och byggnader eljest så van— vårdas, att jordbrukets vidmakthållande därigenom äventyras.» Men sam— tidigt infördes i samband med bestämmelserna om synemännens åligganden (3 ©) denna bestämmelse: »Såsom vanhävd är ej att anse nedläggande av jordbruk å äga, som till sin naturliga beskaffenhet är så dålig, att jord— brukets nedläggande därå måste anses fördelaktigt för en till fastighetens jordbruk för sin utkomst hänvisad åbo.»

I statsrådsprotokollet för den 12 februari 1909 motiverades denna formu— lering sålunda: Med avseende å den grad av vanhävd, som borde föreligga för att föranleda åtgärder från det allmännas sida, kunde åberopas norr— landskommitténs motivering därutinnan, att kommittén avsåge vanhävd, som toge »ett sådant omfång, att odlad jord småningom återgår till natur—

• Sida 311
•  Original

tillståndet, att det kapital, som ligger i jordens egenskap av att vara odlad, försvinner, och dess avkastningsförmåga för framtiden sålunda väsentligt reduceras». Den formulering, som i norrlandskommitténs förslag givits åt denna tanke, kunde emellertid föranleda den uppfattningen, att inskridandet borde äga rum redan på ett tidigare stadium än kommittén avsett, och då det ansåges angeläget, att bestämmelserna härutinnan icke bleve föremål för olika tolkning, hade man sökt att finna och i förslaget införa ett klarare uttryck för vad man i denna del åsyftade. — I motiveringen till kommit- téns förslag berördes den händelse, att en odlad äga vore till jordmånen så dålig, att dess avkastning icke ersatte brukningskostnaden åt en på stället bosatt åbo, och förklarades, att i dylikt fall den ägans utläggande till skogs- mark naturligen icke vore att anse som sådan vanvård, som i lagförslaget avsåges. Det syntes önskvärt _ och med hänsyn till den nu föreslagna formuleringen av 1 & jämväl nödigt — att detta också finge ett uttryck i lagen, och blev i följd härav ovannämnda tillägg till 3 & infört.

På grund av anmärkning vid föredragning av lagförslaget i högsta dom— stolen, att den bestämmelse i 3 å, som åsyftade att i ett visst avseende begränsa vanhävdsbegreppet, sådant det funnes angivet i 1 9, icke borde sammanställas med föreskrifter om syn och synemännens utlåtande, vidtogs i propositionen till riksdagen den formella ändring, att stadgandet infördes fristående i lagförslaget (2 ©).

I riksdagen yrkades i motion, nr 128, av herr Karl Staaff m. fl. inom andra kammaren, att riksdagen måtte antaga en vanhävdslag i enlighet med lagutskottets förslag till 1908 års riksdag. I en annan motion i samma kammare, nr 111 av herr Lindhagen m. fl., återgavs motionen nr 206 vid 1908 års riksdag.

Lagutskottet fann i utlåtande nr 64 ingen anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag i förevarande del och hemställde, att riksdagen måtte antaga uppsiktslagen med den lydelse av 1 9 och 2 ©, som propositionen innehölle. Reservationer anfördes i förevarande del dels av herr Pettersson i Södertälje m. fl., som ansågo, att utskottet bort tillstyrka en lydelse av 1 å, som överensstämde med utskottets förslag till 1907 och 1908 års riks— dagar, dels av herr Widén, som ansåg, att utskottet bort tillstyrka följande lydelse av 1 5: »Finnes —— — —, skall uppsikt, på sätt nedan förmäles, hållas däröver att jordbruket å fastigheten icke nedlägges eller ägor och byggnader eljest så vanvårdas, att jordbrukets vidmakthållande därigenom äventyras», dels ock av herr Lindhagen, som ansåg, att stadgandet under 2 g bort utgå.

Vid föredragning i riksdagen biföll första kammaren lagutskottets förslag såväl vad angick 1 $ som 2 $.

Under debatten inom andra kammaren utvecklade herr Widén närmare den ståndpunkt, som föranlett hans reservation. Han anförde bland annat:

»Visserligen är det sant, att de ordalag, i vilka vanhävden beskrives i min reservation, och som äro lika dem, som användas i Kungl. Maj:ts förslag, äro lindrigare än vad de äro enligt herr Petterssons i Södertälje med fleras reserva- tion. Men jag har icke kunnat finna annat än att ordalagen, sådana de äro i Kungl. Maj:ts proposition, väsentligt överensstämma med vad norrlandskommittén i sin motivering förmenat, att här borde bestämmas. Norrlandskommittén har sagt, att det kan föreligga två olika slag av vanhävd. Det ena, vanskötsel, som gör, att egendomen under en tid giver mindre avkastning, men endast temporärt; och det andra då odlad jord så småningom återgår till naturtillståndet och dess

• Sida 312
•  Original

avkastningsförmåga för framtiden väsentligt reduceras. Om det sista slaget säger norrlandskommittén: 'mot den grövre vanvården som sker så att säga avsiktligt, därför att jordens ägare icke vill vara jordbrukare och som tydligen leder till odlingens tillbakagång samt berövar den kommande generationen förmånen av att få mottaga uppbruten jord till samma omfattning och avkastningsförmåga som de gångna släktenas arbete berett åt den närvarande, mot denna vanvård synes staten vara berättigad att inskrida'. Jag för min del kan icke finna annat än att detta sista slag av vanvård drabbas av de av mig använda ordalagen. För övrigt är jag av den meningen, att ordalagen betyda mindre; allt beror på den jordbruks— kommission, som i första hand skall ha uppsikt över att vanhävd icke sker. Blir det en duglig och praktisk jordbrukskommission, kommer lagen att verka gott, men blir det en dålig jordbrukskommission, verkar lagen sämre, alldeles oavsett, i vilka ordalag vanhävden är beskriven, så snart man blott fått med, vad som huvudsakligen bör vara med.

Nu har jag tänkt mig en möjlighet att kunna komma till ett slutligt resultat i ungefärlig överensstämmelse med det förslag, jag redogjort för och som inne— bäres i min reservation. Jag tror, att härigenom skulle vinnas mycket avsevärda förmåner; man skulle kunna hindra det år för år i mer eller mindre mån fort- gående nedläggandet av småbruk, som det är så viktigt att förekomma.»

Andra kammaren biföll det förslag till lydelse av 1 å, som innefattades i den av herr Pettersson i Södertälje m. fl. avgivna reservationen. 2 åbi- fölls i enlighet med utskottets förslag. Kamrarna stannade alltså i skilj— aktiga beslut vad angick lydelsen av 1 &.

I det av lagutskottet i dess memorial nr 74 angivna förslag till samman— jämkning av dessa beslut ävensom av kamrarnas i övrigt skiljaktiga beslut i fråga om uppsiktslagen upptogs 1 $ första stycket med den lydelse, som innehölls i herr Widéns reservation, och bibehölls 2 $ i enlighet med kam— rarnas samstämmiga beslut. Detta förslag blev av riksdagen godkänt.

Genom den lydelse, 1 © första stycket av uppsiktslagen sålunda erhöll, har det fastslagits, att för lagens tillämplighet å en fastighet erfordras en relativt långt framskriden vanhävd. Den uppsikt, som lagen föreskriver skola hållas å vissa fastigheter, avser icke åstadkommandet av en rationell jordbruksdrift, den avser endast förhindrande av jordbrukets totala ned— läggande samt förebyggande, att fastigheterna eljest vanvårdas till den grad, att jordbrukets vidmakthållande därigenom äventyras.

Den av herrar Wihlborg och Nilsson verkställda undersökningen angående uppsiktslagens tillämpning i nu ifrågavarande del har givit vid handen, att jordbrukskommissionerna vid bedömandet av vad som varit att anse såsom vanhävd, mot vilken ingripande borde ske, i allmänhet velat giva lagen en något vidsträcktare tolkning än den, vartill ordalagen i 1 $ första stycket direkt föranleda. J ordbrukskommissionerna hava sålunda icke alldeles kunnat bortse från sådan vanhävd, som visserligen icke omedelbart äventyrar jord— brukets vidmakthållande men som likväl uppenbart nedsätter dess avkast— ningsförmåga. En av jordbrukskommissionerna har tillämpat lagen sålunda, att den ansett sig böra ingripa, då jorden och byggnaderna å en fastighet varit sämre skötta, än inom orten vore vanligt på böndernas fastigheter, vilket torde hava inneburit ingripande även mot vanhävd redan i dess första stadium. Vad åter angår de domstolar, som haft frågor av förevarande art till avgörande, framhålla de sakkunniga, att dessa, såvitt av tillgängliga rättegångshandlingar kunnat bedömas, tillämpat lagen strängt efter orden,, vadan i den del fall jordbrukskommissioner, som ingripit mot vanhävd påi

• Sida 313
•  Original

tidigare stadium, fått sina yrkanden ogillade. De sakkunniga påpeka vidare att det vore mycket förklarligt, att jordbrukskommissionerna, vilka bestå av det praktiska livets män, vid bedömande, om vanhävd förelegat eller ej, fäst sig vid vad som i dagligt tal betecknas såsom vanhävd ochdicke alltid tagit sikte uteslutande på om vanhävden äventyrade jordbrukets vid- makthållande. Vad som under den verkställda undersökningen förekommit angående jordbrukskommissionernas sätt att tillämpa stadgandet i fråga hade icke föranlett till annat än att de vid handhavandet av sitt grannlaga värv gått varsamt till väga.

Den omständigheten emellertid, att jordbrukskommissionerna, såsom nämnts, funnit sig böra tillämpa uppsiktslagen även i avseende å vanhävd av lindri— gare art än sådan, som direkt medför fara för jordbrukets nedläggande, kan tyckas tala för att åt vanhävdsbegreppet giva den utformning, som sålunda praktiserats. Detta skulle innebära, att jordbrukskommissionerna berätti- gades ingripa redan mot en begynnande vanhävd eller över huvud mot all sådan vanhävd, som nedsatte jordbrukets avkastningsförmåga. Yrkanden i detta hänseende hava också inom kommissionen framkommit. Kommissio- nen anser emellertid en sådan utsträckning av det gällande vanhävds- begreppet ej vara tillrådlig. Enligt kommissionens mening råder stor skillnad mellan det vanvårdande av jordbruk, som föranleder att jorden för tillfället eller för närmaste framtiden avkastar mindre än vad den eljest kunde och borde, och som är lätt att avhjälpa och bättra genom ett eller annat års driftigt arbete, och det fall av vanvård, i vilket fara föreligger att odlad jord så småningom återgår till naturtillståndet eller att dess avkastnings— förmåga för framtiden i väsentlig mån reduceras. Endast i det sistnämnda fallet bör enligt kommissionens mening ingripande från det allmännas sida få äga rum. De sakkunniga, som tillkallats för att undersöka den norr- ländska vanhävdslagstiftningens verkningar, hava också i sitt betänkande ställt sig avvisande mot en utsträckning av det gällande vanhävdsbegreppet.

I ett annat hänseende har emellertid uppsiktslagens bestämning av van- hävdsbegreppet — märkligt nog —— visat sig icke vara tillräckligt tydlig. Härmed åsyftas frågan, huruvida lagen avser att förhindra, att två eller flera särskilt bebyggda fastigheter sammanslås till en brukningsdel på sådant sätt, att de för jordbruket avsedda byggnaderna å en eller flera av fastig- heterna bliva onödiga och förty bortföras eller lämnas att förfalla. De ovan- nämnda sakkunniga framhålla, att sådana sammanslagningar förekommit i avsevärd omfattning ävensom att dessa ofta företagits i direkt syfte att eludera uppsiktslagens förbud mot byggnadernas vanvårdande. J ordbruks— kommissionen i Kopparbergs län har sålunda inberättat till de sakkunniga, att sammanslagningar förekommit ganska ofta å bolagsjord, mest under eget bruk, men även å arrendegårdar. Jordbrukskommissionen i Gävle- borgs län har meddelat, att företeelsen är vanlig vad angår fastigheter under bolagens eget bruk, men mindre vanlig beträffande utarrenderade fastig- heter. Jordbrukskommissionen i Västernorrlands län har upplyst, att sam- manslagningarna avsett utarrenderade jordbruksfastigheter, som legat i omedelbar närhet av varandra. Jordbrukskommissionen i Jämtlands län har anfört:

»Fastigheter, som varit endast sämjevis delade, hava i stor utsträckning sam- manslagits av bolagen till större brukningsenheter, utan att kommissionen ansett sig kunna däremot inskrida, sedan dess talan i sådant hänseende blivit av dom- stolarna ogillad. Dylik sammanslagning har i någon mån förekommit beträffande

• Sida 314
•  Original

laga delade fastigheter. till och med då de ej gränsat omedelbart intill varandra. Kommissionen har visserligen sökt efter förmåga förhindra detta men icke lyckats vinna domstolarnas medverkan därtill.»

J ordbrukskommissionerna i Västerbottens och Norrbottens län hava med- delat, att de sammanslagningar, som förekommit, gällt utarrenderade fastig- heter, som gränsat intill varandra.

Beträffande de sammanslagningar av brukningsdelar, som sålunda skett, hava samtliga jordbrukskommissioner utom kommissionen i Jämtlands län uppgivit till de sakkunniga, att sammanslagningarna från ren jordbruks- synpunkt varit att anse såsom fördelaktiga, då genom sammanslagningen jorden kunnat skötas mera rationellt och med mindre kostnad än under förutvarande förhållanden varit möjligt, varigenom även, då fastigheterna varit utarrenderade, bättre bärgning och utkomst för arrendatorn kunnat vinnas. J ordbrukskommissionen i Gävleborgs län har framhållit, att då bolagen genom sammanslagning av närbelägna fastigheter bildat större jord- brukskomplex, äro dessa ofta välskötta och stå i en del fall pågränsen till mönstergårdar för orten. Samtidigt anmärkes dock, att i andra fall kreaturs— stocken på dylika större gårdar är för liten. Av de utav jordbrukskom- missionerna i Västernorrlands och Västerbottens län avgivna yttrandena i den nu föreliggande frågan framgår vidare, att sammanslagningarna blivit godkända av respektive kommissioner.

Av den ovan gjorda framställningen av förarbetena till 1 & första stycket av uppsiktslagen framgår, att norrlandskommittén intog den ståndpunkt, att bortförandet av för jordbruket nödiga byggnader iintet fall skulle vara tillåtet. Kommittén syftade således med sitt förslag till vanhävdslag ej blott till förekommande av vanhävd utan även till upprätthållandet av de befintliga bebyggda brukningsdelarnas antal. En annan ståndpunkt i detta hänseende intog lagutskottet vid 1907 års riksdag; enligt den omnämnda lydelsen av dess förslag beträffande 1 3 första stycket medgavs bortförandet av byggnaderna från en brukningsdel, där dess behov i detta hänseende fylldes genom andra byggnader. Av vad som förekommit under sakens vidare behandling i riksdagen torde ock få anses framgå, att riksdagens avsikt varit att ansluta sig till den ståndpunkt, som av norrlandskommittén framförts.

Enligt kommissionens mening bör såsom förut är nämnt en vanhävdslag— stiftning framför allt avse att skydda upprätthållandet av de gamla bonde- bruken. Det vore meningslöst om staten samtidigt med att densamma Vid— toge stora ekonomiska uppoffringar för att genom bildande av nya jordbruk tillgodose en förefintlig jordhunger, med likgiltighet skulle åse, huru gamla jordbruk spolierades. Det bör därför enligt kommissionens mening prin- cipiellt icke tillåtas att åbyggnaderna å självständig brukningsdel nedrivas eller genom bristande underhåll få förfalla, även om jordbruket å bruk— ningsdelen nödtorftigt kan upprätthållas genom dess sammanslagning med annan. Säkerhetsåtgärder böra sålunda vidtagas, att med dessa briiknings— delar ej förfares på sådant sätt att deras återbesättande med egen åbo omöjlig— göres eller försvåras. Då, såsom nämnt, uppsiktslagens formulering i detta avseende giver anledning till ovisshet om lagens rätta mening, har kom— missionen ansett en omredigering nödvändig. I förslaget utsäges därför, att för fastigheten såsom särskild brukningsdel nödiga byggnader icke må bortföras eller lämnas att förfalla.

• Sida 315
•  Original

I vad mån det i förevarande paragraf bestämda vanhävdsbegreppet är underkastat modifikation, därom avhandlas under 3 $.

2 $.

Nedläggande av torp bör enligt kommissionens mening ej heller få äga rum. I förevarande paragraf utsäges därför att vad i 1 $ stadgas jämväl skall äga tillämpning å torp, som är av den storlek, som där omförmäles, ändå att torpet icke är att anse för kameralt självständig fastighet.

3 ©.

I denna paragraf göras vissa undantag från de i 1 och 2 åå uppställda huvudreglerna.

Såsom ovan under 1 & närmare omförmälts, innehåller den norrländska uppsiktslagen i 2 å den modifikationen av vanhävdsbegreppet att såsom vanhävd ej är att anse nedläggande av jordbruk å äga, som till sin natur— liga beskaffenhet är så dålig, att jordbrukets nedläggande därå måste anses fördelaktigt för en till fastighetens utkomst hänvisad åbo. Enligt stadgan— dets innehåll, vilket överensstämmer med vad norrlandskommittén uttalat i sina motiv, är det allenast den omständigheten, att en äga till sin naturliga beskaffenhet, d. v. s. till jordmånen är så dålig, att dess uppehållande såsom odlad icke lönar sig, som berättigar till jordbrukets nedläggande å ägan. Den av herrar Wihlborg och Nilsson verkställda undersökningen, huru detta stadgande tillämpats av jordbrukskommissionerna, har emellertid givit vid handen att även andra omständigheter såsom svårighet för dikning, frost— ländighet, avlägsenhet från vägar o. d. ansetts böra föranleda till ett ute- slutande av uppsiktslagens tillämplighet.

Herrar Wihlborg och Nilsson framhålla i anledning härav att hur viktigt det än vore, att den mark, som en gång blivit odlad, också bibehölles såsom sådan i största möjliga utsträckning, det dock vore tydligt, att det icke kunde vara nationalekonomiskt klokt att genom tvångsmedel vidmakthålla sådana jordbruk, som redan från början vore dömda att misslyckas. Detta vore förhållandet ej blott med jordbruk å sådan mark, vars jordmån absolut icke lämpade sig för jordbruksdrift, utan även med jordbruk å vattensjuka ägor, som icke för rimliga kostnader kunde torrläggas, eller å mark, där grödan vore alldeles särskilt utsatt för den i de nordligare trakterna så ofta före- kommande nattfrosten. Vad åter anginge jordbruk, som låge avlägset från vägar eller andra kommunikationsleder, kunde det icke utan vidare fastslås, att sådana jordbruk icke borde vidmakthållas. De norrländska orterna lede som bekant ofta brist på vägar. Man påträffade ej sällan hemman eller mindre byar, som icke ägde tillgång till annat än en gångväg eller en ytterst bristfällig körväg. Detta vore förhållandet ej blott i lappmarkstrakterna utan även så långt söderut som i Hälsinglands skogsbygder. Den omstän- digheten likväl, att sådana hemman eller byar en gång anlagts och bebyggts, finge anses tyda på, att svårigheterna för åborna i allmänhet ej vore större, än att de kunde övervinnas. Ett allmänt medgivande av jordbrukets ned— läggande i dessa oväga trakter, kunde naturligtvis icke ifrågakomma. Fallen borde bedömas vart för sig. Skulle i enstaka fall förhållandena vara så svårartade, att det vore ogörligt att få ett i obygden beläget hemman besatt med åbo, syntes uppsiktslagen icke böra lägga hinder ivägen för jordbrukets nedläggande. Å ena sidan torde jordbruket å ett sådant hemman ej kunna drivas utan av en å stället bosatt åbo, och å andra sidan ginge det ej an att i lagstiftningsväg tvinga människor att framleva en tillvaro, som låge

• Sida 316
•  Original

utanför gränsen för vad som anses såsom minimum av de sociala levnads- betingelserna.

I sist avhandlade hänseende — yttrade de sakkunniga vidare — tarvade de i Norrland och Dalarna mångenstädes förekommande fäbodställena sär- skild uppmärksamhet. Dessa voro, i allmänhet åtminstone, belägna avlägset, ofta milsvis bort från gårdarna. I många fall hade, enligt vad utredningen därom visade, på grund av den förändrade mjölkhushållningen fäbodarna nedlagts och de vid fäbodställena befintliga odlingarna utlagts till skogs— mark samt byggnaderna fått förfalla. För att berörda odlingar skulle kunna bibehållas i hävd, sedan de icke längre användes för sitt ursprung- liga ändamål, fordrades i regel en bosättning på stället, enär avståndet till respektive by nästan alltid vore så stort, att det icke lönade sig för de i byn boende ägarna att sköta jordbruket. Men för att en sådan bosättning skulle komma till stånd, måste finnas förutsättning för att den, som bo- satte sig på platsen, kunde erhålla sitt uppehälle därstädes. Antingen måste den odlade jorden hava en sådan omfattning, att den i det allra väsent- ligaste kunde lämna brukaren full utkomst, eller också måste belägenheten medgiva honom tillgång till biförtjänster. Om icke någon av dessa förut— sättningar funnes, syntes ingen annan råd vara för handen än att fäbod— stället nedlades. Det borde icke komma i fråga, att lagen tvingade veder— börande ägare att med påtaglig förlust uppehålla dylika jordbruk, vilka vanligtvis redan i och för sig vore av mindre värde. Enahanda åskådning måste också anläggas vidkommande andra särskilt avsides belägna mindre odlingar. Enligt de sakkunnigas uppfattning borde därför stadgandet i2$ uppsiktslagen något ändras. Stadgandet måste lämna utrymme för att av— steg från det i 1 © givna tvingande lagbudet kunde tagas även för de fall, att, ehuru ägans naturliga beskaffenhet ur jordbrukssynpunkt vore tillfreds- ställande, erforderlig dikning skulle medföra oproportionerliga svårigheter och kostnader, att ägan vore frostländig och att belägenheten i förhållande till vägar eller andra kommunikationsleder vore synnerligen ogynnsam.

Vad de sakkunniga sålunda föreslagit har kommissionen vid avfattningen av förevarande paragraf beaktat. I första stycket stadgas sålunda, att såsom vanhävd ej är att hänföra nedläggande av jordbruk å äga, som på grund av sin naturliga beskaffenhet eller någon annan omständighet måste anses alldeles olämplig för jordbruksdrift.

Givet är, att jordbruk får nedläggas, då marken erfordras för ändamål, som måste anses vara av större vikt för det allmänna än markens bevarande för jordbruksproduktion. I överensstämmelse härmed har i andra stycket av paragrafen stadgats, att utan hinder av vad i 1 och 2 åå föreskrivits, jordbruk må nedläggas å mark, som erfordras för industriell anläggning eller bostäder åt ortsbefolkningen eller annat dylikt ändamål. Emellertid får sådant nedläggande uppenbarligen ej äga rum i annan mån än det är för omförmälda ändamål oundgängligen nödigt. Kan ändamålet utan mera avsevärd olägenhet tillgodoses genom oodlad mark, bör det givetvis ej vara tillåtet att odlad mark tages i anspråk. Likaledes bör ej nedläggande av jordbruk tillåtas å större område än som oundgängligen erfordras.

Någon motsvarighet till bestämmelsen i andra stycket av paragrafen finnes ej i den norrländska uppsiktslagen. Stadgandet torde ock få sin största betydelse för mellersta och södra Sverige, då iNorrland i allmänhet torde finnas oodlad mark, som kan tagas i anspråk för ifrågavarande ändamål.

• Sida 317
•  Original

317 4 $.

Uppsikten över lagens efterlevnad bör enligt kommissionens åsikt anför- tros åt de jordkommissioner och jordkommittéer, som kommissionen i annat sammanhang förordat.

5—8 åå.

I dessa paragrafer lämnas närmare föreskrifter om tillvägagångssättet för avhjälpande av vanhävd. Detta överensstämmer i huvudsak med vad nu gäller enligt den norrländska uppsiktslagen.

9 $.

Såsom i den allmänna motiveringen omförmälts, bör i anledning av van- hävd ingripande från det allmännas sida ej äga rum mot jordägare, som finnes på grund av medellöshet eller annan giltig orsak vara urståndsatt att avhjälpa vanhävden. Föreskrift härom är intagen i denna paragraf.

10 g.

I denna paragraf meddelas bestämmelse om den påföljd, som drabbar jordägaren, om han underlåter att inom överenskommen eller föreskriven tid verkställa åtgärd, som han åtagit sig eller som blivit honom förelagd att verkställa för avhjälpande av vanhävd. Påföljden utgör i regel böter från och med 200 till och med 2 000 kronor. Äro omständigheterna syn- nerligen mildrande, må straffet kunna nedsättas till lägst 50 kronor. Var vanhävden synnerligen grov och har jordägaren visat uppenbar tredska vid vanhävdens avhjälpande, må domstolen dessutom föreskriva, att fastigheten skall sedan ett år förflutit från det utslaget vunnit laga kraft, genom över- exekutors försorg försäljas å offentlig auktion, där ej av lagfartsprotokollet framgår, att fastigheten avyttrats. Det förutsättes alltså i första hand, att jordägaren skall frivilligt avhända sig fastigheten. Först om detta ej sker inom den utsatta fristen, inträder tvångsförsäljning. Förordnande, som nu sagts, må givetvis ej meddelas i fråga om fideikommissegendom.

Uppenbarligen är det angeläget, att tredje man, som förvärvar fastig- heten, erhåller vetskap om det äventyr, som hotar, därest han icke inom den angivna fristen söker lagfart å sitt fång. Enligt näst sista stycket i förevarande paragraf skall anteckning om utslaget göras iinteckningsproto- kollet samt intecknings— eller fastighetsboken, vadan gravationsbevis angå- ende fastigheten kommer att innehålla upplysning om förhållandet. Häri— genom torde, såvitt möjligt, vara sörjt för, att köparen erhåller vetskap om förhållandet. Har utslaget meddelats av högre rätt, bör denna tillställa underrätten ett exemplar av utslaget för anteckningens verkställande, och har föreskrift härom meddelats i samma stycke. I detta fall liksom för den händelse att underrättens utslag skulle hava meddelats på urtima ting, kan anteckning ej omedelbart verkställas. Förhållandet bör likväl, så snart detsamma är för rätten eller domaren känt, komma till synes i gravations- bevis. Föreskrift härom torde böra meddelas i särskild kungörelse.

11 3.

I denna paragraf meddelas närmare bestämmelser om fastighetens försäljning å offentlig auktion. Genom föreskrift i 10 Q är sörjt för att överexekutor erhåller kännedom om utslag, varigenom förordnats om för- säljningen. Sedan överexekutor förvissat sig om, att utslaget vunnit laga kraft, och den stadgade tiden av ett år därefter förflutit, har överexekutor

• Sida 318
•  Original

att utan dröjsmål ex officio gå i författning om fastighetens försäljning. För försäljningen gälle i allt väsentligt samma regler, som stadgats i 6 & i norrländska förbudslagen och 7 & lagen den 30 maj 1916 om vissa in— skränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag. Det är sålunda förbjudet fastighetens ägare att å auktionen inropa fastigheten.

12 &.

För att skänka lagen vederbörlig effektivitet har i denna paragraf före- skrivits att om efter det fastighet varit föremål för syn enligt 6 %, fastig- heten övergår till ny ägare, överlåtelsen icke medför befrielse för den förre ägaren för avhjälpande av vanhävd, som uppstått före överlåtelsen, utan i det fall att jordkommissionen medgivit, att ansvarigheten må överflyttas å den nye ägaren.

13—16 åå. Dessa paragrafer motsvara 9—12 % i den norrländska uppsiktslagen.

E. Övergångsbestämmelserna.

Härvid uppstår först den frågan, huruvida lagen skall avse vanhävd, som uppkommit, innan densamma trädde i kraft. Av den undersökning, som av herrar Wihlborg och Nilsson verkställts angående den norrländska vanhävdslagstiftningens verkningar, framgår, att då jordbrukskommission ingripit mot en jordägare i anledning av vanhävd å hans fastighet, jord- ägaren icke sällan, under förmenande att vanhävden uppkommit före lagens trädande i kraft, velat fritaga sig från ansvar för densamma. Då invänd- ning härom framställts irättegång, har densamma i allmänhet vunnit underdomstolarnas gillande, och detta oavsett vanhävdens omfattning.

Givet är — framhålla de sakkunniga — att på grund av denna inskränkta tillämpning av uppsiktslagen betydande svårigheter för kommissionernas verksamhet hava mött, särskilt under den första tiden efter lagens ikraft- trädande. Av jordbrukskommissionen i Västernorrlands län har sålunda i årsredogörelsen för år 1913 anförts, att för samtliga fastigheter, med vilka kommissionen tagit befattning, vanhävden inträtt långt före 1909 och att, därest omförmälda tillämpning av uppsiktslagen alltjämt skulle godkännas, lagen skulle bliva ineffektiv. En åtminstone delvis i annan riktning gående lösning av frågan om uppsiktslagens förhållande till vanhävd, som inträtt före lagens ikraftträdande, synes emellertid vara given genom ett av högsta domstolen den 30 december 1916 meddelat utslag i mål mellan jordbruks- kommissionen i Jämtlands län samt ägarna till ett hemman i Aspås socken angående avhjälpande av vanhävd å hemmanet. Genom berörda utslag blev av hemmansägarna framställd invändning i nu ifrågavarande hänseende ogillad med den motivering, att av vadimålet framkommit icke framginge, att vid tiden för uppsiktslagens trädande i kraft jordbruket varit så för— fallet, att hemmanets återställande i behörigt skick varit att anse mera så- som upptagande av nytt än såsom iståndsättande av redan befintligt jord- brukshemman. Härigenom torde vara uttalat, att den omständigheten, att vanhävden inträtt före uppsiktslagens ikraftträdande, utesluter lagens till- lämplighet allenast för det fall, att jorden före nämnda tidpunkt fullstän- digt undandragits jordbrukskultur. Enligt kommissionens uppfattning bör den föreslagna lagen tolkas på enahanda sätt. Då detta torde ligga i sakens

• Sida 319
•  Original

& l l l

nzatur, har kommissionen emellertid icke ansett nödigt att giva uttryck häråt 1 lagtexten utan antagit, att ett omnämnande av förhållandet här skall vara till fyllest för undanrödjande av en eventuellt förefintlig ovisshet om lagens rätta mening.

Såsom i den allmänna motiveringen närmare berörts är jordägaren gent- emot det allmänna ansvarig för vanhävd även å utarrenderad fastighet. Från denna regel erfordras emellertid ett undantag. Om, innan förevarande lag träder i kraft, någon t. ex. genom förbehåll vid försäljning eller genom ett arrendekontrakt, som förblir oberört av den föreslagna arrendelagens bestämmelser om ovillkorlig uppsägningsrätt för jordägaren vid vanvård, förvärvat nyttjanderätt till fastigheten på sådana villkor, att han icke kan slkiljas från nyttjanderätten även om han vanvårdar egendomen, vore det utan tvivel i hög grad obilligt att göra jordägaren ansvarig för en vanhävd, som han icke rättsligen har någon möjlighet att avhjälpa. Så länge en sådan nyttjanderätt fortfar, måste alltså fastigheten undantagas från lagens tillämpning. Föreskrift härom har i likhet med vad som skett iden norr- ländska uppsiktslagen ansetts böra inflyta såsom en övergångsbestämmelse.

Såsom av den allmänna motiveringen framgår, skall den föreslagna lagen . avse riket i dess helhet. Den avser således att ersätta den norrländska uppsiktslagen i de delar av landet, där denna gäller. Har emellertid för- farande redan inletts enligt sagda lag, bör denna lag även i målets fort- sättning äga tillämpning. I sådant mål må sålunda domstol ej meddela föreskrift om fastighetens försäljning, även om vanhävden var synnerligen grov och jordägaren visat uppenbar tredska vid dess avhjälpande.

F. Utkast till provisorisk vanhävdslag beträffande åbyggnaderna jämte motiv.

I det föregående har jordkommissionen framlagt förslag till en vanhävds- lag för hela riket, som vill meddela bestämmelser för vidmakthållande av såväl jordbruket som åbyggnaderna å de särskilda brukningsdelarna. I sammanhang härmed kan kommissionen icke underlåta att framhålla, huru— vida denna lagstiftnings tillkomst är särdeles brådskande såvitt rörer bygg- naderna. Ett jordbruks vanhävd kan icke gå så snabbt, att det blir fullständigt förintat på en kort tid och dess återställande i gott stånd är också, såvitt på tids- utdräkten ankommer, en överkomlig sak. Av dessa skäl bör man kunna avvakta den tidpunkt, då en definitiv vanhävdslagstiftning kommer till stånd.

Annorlunda förhåller det sig med åbyggnaderna. De kunna förintas på en mycket kort tid och återuppbyggandet bliver en vansklig sak, särskilt i dessa tider på grund av de stora kostnaderna. Även genom underlåtet underhåll kan en byggnad mycket snabbt gå mot sin undergång.

I dylika fall föreligger alltså fara i dröjsmål. Det förhåller sig nämligen så, att bolag och enskilda spekulanter mångenstädes ofta i stor utsträckning låtit nedlägga och säkerligen fortfarande bortriva eller övergiva åbygg- naderna å arrendegårdar. Samma företeelse har sedan länge iakttagits beträHande torp och andra dylika lägenheter, oavsett vem som är ägare till de fastigheter, å vilka torpen eller lägenheterna äro belägna. Därvid före- kommer som sagt icke blott, att byggnaderna bortrivas, ofta åsidosättes allt

• Sida 320
•  Original

underhåll i uppenbar avsikt att därigenom bringa husen till obrukbarhet och således på denna omväg finna en förevändning till jordbrukets ned- läggande. Mångenstädes lärer nedläggandet ock berott därpå, att arren— datorn flyttat samt att jordägaren ej kunnat eller haft rimligt intresse av att skaffa en annan arrendator.

Denna fara gäller, märkligt nog, även de delar av landet, där den norr— ländska vanhävdslagen äger tillämpning. Denna föreskriver, att även husen skola vidmakthållas, och den uppenbara meningen därmed var, att lagen åsyftade de särskilda brukningsdelarnas åbyggnader. Domstolar ha emeller— tid tolkat denna lagstiftning så, att den icke skulle avse social omtanke även om jordbrukarna såsom sådana och deras möjligheter till självständigt uppehälle av jordbruket, utan allenast förtänksamhet om avkastningen från ägorna, oavsett vem som brukade desamma. Blott själva jordbruket sköttes någorlunda och tillfälle gavs till skördens inbärgning annorstädes, så ha domstolarna funnit hinder icke möta för åbyggnadernas bortrivande å bruk— ningsdelarna samt jordbrukets drivande genom sammanslagning eller annor— ledes från andra gårdar och andra åbyggnader. När nu domstolarna före— gått med en sådan tolkning, finna sig de enskilda naturligtvis alldeles oför— hindrade att följa densamma. Därigenom ökas faran ytterligare.

Uti sitt förslag till lag till förekommande av vanhävd å jordbruk har jordkommissionen sökt vidare omöjliggöra en sådan misstolkning av lagens mening genom föreskrifter att fastigheten ej »må så vanvårdas, att jordbrukets vidmakthållande därigenom äventyras och ej heller för fastigheten såsom sär— skild brukningsdel nödiga byggnader bortföras eller lämnas att förfalla».

Att en särskild fara för byggnaderna föreligger är allmänt känt. Den beröres ock av norrlandskommittén och torpkommissionen samt även något i frågan 27 uti jordkommissionens frågeformulär till jordbrukskommissionerna samt svaret dårå från Värmland. J ordbrukskommissionen i Värmlands län har dessutom i sin arbetsredogörelse för år 1919 till chefen för jordbruks- departementet gjort en erinran om det stora behovet av en lagstiftning. I betänkandet år 1921 angående verkningarna av den norrländska uppsikts— lagen behandlas jämväl ämnet och jordbrukskommissionerna i Värmlands och Jämtlands län beröra frågan utförligt i sina yttranden över nämnda betänkande. Utdrag ur berörda dokument äro fogade vid detta utlåtande (se bilagan sid. 322—324).

Av de skäl, sålunda framhållits, har kommissionen ansett det ej vara tillrådligt att såvitt angår byggnaderna avvakta tillkomsten av den av kommissionen föreslagna definitiva vanhävdslagen för riket. En provisorisk lagstiftning i denna del bör därför framläggas om möjligt för 1923 års riks— dag, och skulle den definitiva lagstiftningen ej, såsom är högeligen önskligt, kunna framläggas ens för 1924 års riksdag, blir det så mycket mera av behovet påkallat att åtminstone vid det senare tillfället ett provisorium kommer till stånd.

I viss mån skulle det behov, om vilket nu erinrats, bliva tillgodosett därest arrendeförlängningslagen kommer till stånd. Frånsett emellertid att detta är ovisst, så avhjälpes dämed icke faran av åbyggnadernas förintelse genom avsiktligen underlåtet underhåll. Dessutom kan denna arrendeför- längningslag icke framtvinga skyldighet för ägaren att ovillkorligen i laga ordning utarrendera sådana jordbruk, om vilka nu är fråga, åtminstone ej i södra och mellersta delarna av riket, som sakna en definitiv social arrende- och vanhävdslag. Här yppas således tillfällen att gå den tillämnade jordlagstiftningen i förväg genom en förintelse av åbyggnaderna.

• Sida 321
•  Original

En provisorisk vanhävdslag för åbyggnaderna behöver och bör icke gå utöver behovet. Den kan stanna vid bolags och spekulanters arrendefastig- heter samt vid torpen, i sista fallet oavsett ägare till huvudfastigheterna. Å andra sidan kan en närmare avgränsning av de arrenden, som skola bliva föremål för lagstiftningen med hänsyn till deras storlek (en maximi- och en minimigräns) icke ifrågasättas uti en provisorisk lag. Detta kräver nämligen ett sådant ingående övervägande, som kan äga rum först i sam- band med den definitiva lagstiftningen. Det synes vara tillfyllest, att pro- visoriet blir tillämpligt å byggnader, som avse bedrivande av jordbruk. Det lämpliga avvägandet får äga rum vid den prövning, som för varje fall kan ifrågakomma.

Då den slutliga organisationen för vanhävdslagens tillämpning tillhör den definitiva lagstiftningen får man iden provisoriska lagen nöja sig med att låna läns- och ortsrepresentation från förefintliga institutioner. För— farandet i övrigt bör äga rum i överensstämmelse med den norrländska uppsiktslagens bestämmelser. På detta sätt kan man säga, att den proviso- riska författningen i viss mån innefattar en tillfällig utsträckning av den norrländska uppsiktslagen till hela riket, nämligen såvitt angår byggnaderna.

Vid 1923 års riksdag har redan väckts i detta ämne en motion, som vilar i andra lagutskottet i avvaktan på förevarande betänkande.

På grund av vad sålunda anförts hemställes, att till 1923 års riksdag måtte framläggas förslag till en provisorisk lag av huvudsakligen följande innehåll:

1 g. Å fastighet, tillhörig bolag eller ekonomisk förening eller enskild person, som ej är mantalsskriven å fastigheten, eller å fastighet, som är i sambruk med den— samma, samt uppenbarligen besitter fastigheten huvudsakligen för att tillgodo— göra sig skogsavkastningen eller eljest i spekulationssyfte, må boninghus eller ekonomibyggnad, som avses för drivande av jordbruk, icke från fastigheten såsom särskild brukningsdel bortföras eller lämnas att förfalla.

Lag samma vare beträffande torp eller annan dylik kameralt osjälvständig jordbrukslägenhet, oavsett vem som är ägare till huvudfastigheten.

2 5.

Det åligger jordbrukskommission eller, där sådan icke finnes, länsstyrelsen, envar inom sitt län, att övervaka vad i 1 & föreskrivits.

Kommunalnämnd, nämndeman, skiftesgodeman, lantbruksingenjör, lantmätare. länsagronom och jordbrukskonsulent äga att medverka vid utförande av denna jordbrukskommissionens eller länsstyrelsens uppgift. I övrigt äger envar att göra anmälan om sådan vanvård av byggnad, som med denna lag avses.

3 &.

Där på grund av inkommen anmälan eller eljest jordbrukskommission eller länsstyrelse finner skälig anledning antaga, att åbyggnad är utsatt för sådan vanvård, som ovan förmäles, äger kommissionen eller länsstyrelsen att med ärendet vidare förfara på sätt i lagen den 25 juni 1909 angående uppsikt å vissa jord— bruk i Norrland, Dalarna och Värmland i tillämpliga delar finnes stadgat.

Ifrågavarande provisoriska lagstiftning bör omedelbart träda i kraft. Då det även förekommit, att norrländska uppsiktslagen, emot dess bok- stav och uppenbara mening, av en eller annan domstol ansetts icke äga tillämpning å redan uppkommen vanhävd, synes för säkerhets skull i denna

• Sida 322
•  Original

provisoriska lag även böra uttryckligt betonas att lagen avser även sådan vanvård av byggnader, som uppkommit före lagens ikraftträdande.

Givetvis kan lagen dock icke äga tillämpning beträffande byggnader, som bortförts eller nedrivits, innan lagen trätt i kraft eller före någon i lagen särskilt utsatt tidigare tidpunkt. Har däremot befintliga byggnader före lagens ikraftträdande genom bristande underhåll mer eller mindre lämnats att förfalla och detta tillstånd fortsättes efter sistnämnda tidpunkt, böra byggnaderna icke fritagas från lagens tillämpning därför att deras förfall börjat före lagens tillkomst.

Bilaga (jmfr sid. 320).

1. Utdrag ur ett av jordbrukskommissionen i Värmlands län besvarat, av jord- kommissionen ntsänt frågeformulär.

Fråga. Anser jordkommissionen att uppsiktslagens formulering av begreppet vanhävd vi dela jord och dels dbyggnader är tillfyllestgörande för att drabba de fall, som lämpligen böra göras till föremål för ett ingripande?

Om så ej är fallet, vilka förändringar i lagens avfattning anses vara av behovet påkallade?

Svar. På det sättå 1 ilagen formulerats har det ansetts tillåtet att samman- lägga förut var för sig självständiga jordbruk till en större jordbruksenhet, under förutsättning endast att den odlade jorden skötes så, att jordbrukets vidmakt- hållande icke äventyras. En sådan sammanläggning är alltid för ägaren ekono- miskt fördelaktig, då byggnaderna på. de olika fastigheterna äro förfallna, all— denstund nybyggnadskostnaderna därigenom nedbringas.

Detta förfaringssätt måste anses stå i uppenbar strid mot lagens meninor. Därför torde i lagen stadgas, att var för sig självständigt brukade fastigheter icke få. sammanläggas utan särskilt medgivande av jordbrukskommissionen, och må sådant medgivande i regel meddelas endast i de fall, då den fastighet, var— med annan fastighet skall sammanläggas, är av så ringa omfattning, att det kan anses lämpligt att densamma till sin areal utökas.

Det har dessutom ansetts tillåtet att helt bortföra byggnaderna å. en fastighet,, under förutsättning att jorden nöjaktigt brukas antingen av ägaren, som kunnat; vara bosatt långt avlägset från fastigheten, eller av någon å annan fastighet. bosatt brukare. I lagen bör därför uttryckligen stadgas, att varje särskild fastig— het skall vara försedd med behöriga byggnader.

I övrigt får kommissionen rörande denna fråga hänvisa. till bifogad transumt, av kommissionens arbetsredogörelse för år 1919 (se nedan).

2. Utdrag ur arbetsredogörelsen för år 1919 till statsrådet och chefen för jord- bruksdepartementet från jordbrukskommissionen inom Värmlands län.

Enligt föreskriften i Kungl. Maj:ts nådiga reglemente angående uppsikt å vissa. jordbruk i Norrland och Dalarna den 24 januari 1911, vilket reglemente jämlikt. kungl. brevet av den 5 juni 1917 tillsvidare skall tillämpas för jordbrukskom— missionen inom Värmlands län, får kommissionen härmed vördsamt avgiva redo-— görelse för kommissionens verksamhet under år 1919.

Till kommissionen hade inkommit skrivelse från några arrendatorer av hem-f manslotter i 1 mantal Lakene i Norra Råda socken, vari omförmäldes att ärren-» datorerna uppsagts från sina arrenden på grund av att jordägaren — Uddeholms;

• Sida 323
•  Original

aktiebolag — hade för avsikt att själv övertaga brukningen oeh sammanlägga ifrågavarande jord med en angränsande större gård, vilken gård bolaget år 1919 tog under eget bruk. Uthusen å de utarrenderade ägolotterna. skulle då komma att efter hand nedrivas, och bostadshusen, där så vore lämpligt, upplåtas till jordbruksarbetare.

Efter inhämtande av närmare upplysningar utröntes, att så även var bolagets mening. Kommissionen ansåg det emellertid vara tvivel underkastat huruvida ett sådant förfaringssätt icke kunde anses stå i strid med bestämmelsen i upp- siktslagen. Här var fråga om att slå tillsammans sex förut självständiga jord- bruk med en angränsande gård och om därigenom jordbruket såsom sådant icke vanvårdades, torde dock vara uppenbart att det sociala syfte lagen avsåg helt och hållet omintetgjordes. —— Med anledning härav tillställde kommissionens ord- förande bolaget en skrivelse vari framhölls, att bolagets ifrågavarande åtgärder möjligen icke stode i överensstämmelse med gällande uppsiktslag och uttalades jämväl den uppfattningen att en sammanslagning av såsom självständiga jordbruk brukade hemmansdelar icke borde få ske förr än efter särskild prövning.

Bolaget ansåg sig emellertid handla i sin fulla rätt. Efter ytterligare framställningar från arrendatorerna företog kommissionen i sin helhet besiktning på platsen den 28 juli.

Kommissionen besökte samtliga 6 hemmansdelar. Den vid gårdarna belägna. jorden — vilket utgjorde den huvudsakliga åkerarealen —— hade redan till allra största delen fråntagits arrendatorerna, vilka för innevarande år i stort sett icke hade mera att bruka än långt avlägset liggande utjordar av föga betydenhet. År 1920 skulle de avflytta. Samtliga arrendatorer hade sedan lång tid tillbaka innehaft sina ställen, de flesta hade övertagit gårdarna efter föräldrar. I medeltal omfattade varje gård 6 har åker; 1 häst, cirka 4 kor samt ungdjur utgjorde kreatursbesättningen. Byggnaderna voro delvis i gott skick, delvis förfallna.

Alla gårdarna voro synnerligen väl lämpade att brukas såsom självständiga jordbruk. —— Någon ekonomisk vinst torde bolaget icke göra sig genom över- tagandet av gårdarna, snarare förlust.

Då det måste anses i hög grad önskvärt, att lagen förtydligas i syfte att för- hindra ett sådant tillvägagångssätt, som den här ovan relaterade, har kommis- sionen velat bringa denna fråga till vederbörandes kännedom.

3- Utdrag ur jordbrukskommissionens i Värmlands län yttrande till Konungens befallningshavande ! Värmlands län över betänkandet angående verkningarna av den norrländska vanhävdslagstiftningen.

Under sin verksamhet har jordbrukskommissionen i flera fall iakttagit, att fastigheter, som förut brukats var för sig, sammanslagits till en brukningsdel, varvid byggnader nedrivits och bortförts.

Då en sådan sammanslagning avsett smärre brukningsdelar, som förut var för sig knappast kunnat betraktas som självständiga jordbruk, kan en sådan samman- slagning anses motiverad.

Då däremot sammanläggningen gällt fastigheter med sådan omfattning, att de förut var för sig gott kunnat betraktas som fullt självständiga jordbruk, borde sammanläggningar, som uteslutande hava till syfte att nedbringa. jordägarens byggnadskostnader, icke få äga rum annat än efter vederbörlig prövning.

Staten gör å sin sida. mycket stora ekonomiska uppoffringar för bildandet av nya jordbrukshem, och bör det därför ligga i statens intresse att förhindra ned- läggandet av sådana jordbruk, som hava förutsättningar för att såsom självständiga upprätthållas.

• Sida 324
•  Original

Under förutsättning att åkerjorden hävdas, kunna med nuvarande bestämmelser åbyggnaderna bortföras.

Kommissionen tillåter sig härmed relatera ett dylikt fall, som varit under kommissionens behandling. .

En hemmansägare och skogshandlare, som innehade ett tiotal smärre hemmans- lotter och själv bebodde en av dessa, företog sig att helt nedriva åbyggnaderna på en honom tillhörig fastighet med en åkerareal av cirka 15 hektar.

Denna fastighet var belägen i en annan socken cirka 8 kilometer från den fastighet, han själv bebodde, vilken fastighet var ungefär av samma storlek som den, varå byggnaderna bortförts.

Då personen i fråga vid häradsrätten kunde styrka att jordbruket på den fastighet, varå byggnaderna nedrivits, nöjaktigt sköttes, kunde häradsrätten icke ålägga honom bebygga fastigheten i fråga. Hovrätten fastställde jämväl detta häradsrättens beslut.

De sakkunniga hava i sin motivering berört dessa förhållanden, men hava ansett, att frågan om sammanslagning av brukningsdelar åtminstone tillsvidare borde vara tillåten för så vitt jordbrukets vidmakthållande å någon av bruk— ningsdelarna därigenom icke äventyrades. .

Denna sin uppfattning bygga de sakkunniga på erfarenheter, hämtade huvud— sakligen från Norrland.

Några sammanslagningar hava där sällan förekommit. Givet är att faran för sammanslagningar är långt mindre i trakter, där den jordbrukande befolkningen stadigvarande ökas än i de områden, där motsatt förhållande är rådande.

Kommissionen vill därför på det kraftigaste understryka behovet av en lag- ändring i syfte att förhindra dylika sammanslagningar, vilka icke böra äga rum annat än efter vederbörligt tillstånd.

4. Utdrag ur jordbrukskommissionens i Jämtlands län yttrande till Konungens befallningshavande i länet över betänkandet angående verkningarna av den norrländska vanhävdslagstiftningen.

Med anledning av vad de sakkunniga yttrat om villkoren för sammanslagning av fastigheter vill kommissionen framhålla, att intet lärer vara att erinra mot att sammanlägga sådana mindre fastigheter, som varken nu eller framdeles kunna lämpa sig för självständig jordbruksdrift. Annorlunda ställer det sig dock med sammanslagning av fastigheter, som var för sig uppfylla förutsättningarna för besuttenhet. Med hänsyn till de mindre gynnsamma betingelserna för större jord— bruk i Norrland har, enligt vad erfarenheten givit vid handen, en sammanslag- ning av dylika fastigheter regelrätt haft till följd, att jorden blivit föremål för mer och mer extensiv drift, som så småningom övergått till vanhävd av åtmin- stone den sämre eller ur brukningssynpunkt mindre bekvämt belägna delen av jorden, samt att i varje fall jordbrukets nyodlingsmöjligheter kommit att ligga obenyttjade. Det bör i detta sammanhang med styrka framhållas, att jordkul- turen i Norrland mångenstädes ej framskridit längre än att en stor del fastig— heter än i dag knappast äro annat än nyhemman, och man bör därför alltjämt fasthålla vid de grundsatser, som voro ledande vid avvittringen och skatteköpen, nämligen att fastigheter skola genom nyodling förses med den inägojord, som var förutsättningen för statens upplåtelse av jorden till de enskilda medborgarna.

• Sida 325
•  Original

G. Reservation i fråga om utkast till lag om förekommande av vanhävd å jordbruk

av herr Lindhagen, som anfört följande:

1 och 2 %.

Norrlandskommitténs förslag till social arrendelag och vanhävdslag inne- höllo den rediga bestämmelsen, att båda lagarnas omfattning sammanföll och jämväl beskrevs på samma sätt i båda lagarnas 1 $. Grundregeln var, att lagarna omfattade jord i den omfattning, att »självständigt jord— bruk därå kan idkas». Den slutliga lagstiftningen åter förvirrades genom att i denna punkt giva båda lagarna olika formuleringar. Grundregeln behölls i vanhävdslagen. Uti arrendelagen insmugglades denna regel under 31 © för att på omvägar och av en slump bliva gällande. Dessutom stadga- des i arrendelagen en minimigräns.

Däremot bibehölls i båda lagarna norrlandskommitténs förslag om de jordägare, nämligen bolag, ekonomiska föreningar och skogsspekulanter, vilkas fastigheter skulle falla under lagarna.

Enligt jordkommissionens förslag skola de båda lagarna omfatta jordbruk, som >>lämna huvudsaklig bärgning åt en medelstor familj». Detta synes mig vara en lika eller snarare ännu mer svårtydlig bestämmelse än före— skriften, att omfånget skall bestämmas av den omständigheten, huruvida självständigt jordbruk kan idkas. Icke heller lämnas någon definition på. begreppet »medelstor familj». Kommissionen bibehåller också gällande lags oreda genom att låta denna nya konstitutiva bestämmelse i arrendelagen (4 ©) endast komma till tillämpning indirekt på en slump. Vidare bibe- hålles i arrendelagen en minimigräns, något annorlunda formulerad, och lägges därtill av naturlig hänsyn till förhållandena i södra och mellersta riket även en maximigräns, under det dylika gränser ej föreslås i vanhävds- lagen.

För min del anser jag att vanhävdslagen, arrendelagen och avlösnings- lagen till en början böra omfatta samma slag av jordbruk, beskrivna på ena- handa sätt i alla tre lagarna och att därvid huvudsakligen bör följas den formulering, som återfinnes i det av mig framlagda utkast till en avlös- ningslag.

Genom en sådan bestämmelse komma således alla tre lagarna att, i an- slutning till norrlandslagarnas system, gälla väsentligen alla sådana jord— bruk, som icke drivas av den, som äger jorden, och sålunda kunna antagas vara föremål för mindre intresse från jordägarens sida, såsom erfarenheten också i rikt mått ådagalagt. Vanhävdslagen kommer därigenom att fylla sin första uppgift att vara ett stöd för arrendelagen och friköpningslagen. Utan en vanhävdslag kan nämligen äventyras, att jordägare kringgå arrende— lagen och friköpningslagen genom att nedlägga jordbruket eller låta det på ett vanvårdande sätt skötas av någon för ändamålet anställd eller beordrad person. Detta var också ett huvudskäl för norrlandskommitténs förslag till vanhävdslag. -

Emellertid har, såvitt vanhävdslagen angår, ofta ifrågasatts, att den borde äga tillämpning å alla jordbruk. Detta har ock nu föreslagits av jordkom- missionen, blott med det Villkoret, som sagt, att jordbruket kan lämna hu— vudsaklig bärgning åt en medelstor familj.

• Sida 326
•  Original

Det synes mig dock med stort fog kunna ifrågasättas, huruvida den stora mängden småbrukare, såsom de verkliga yrkesidkarna på jordbrukets om— råde, böra underkastas en sådan lagstiftning. Det ligger i deras intresse att vårda jordbruket, så att de kunna få sin bärgning. Bristande insikt eller förmåga bör avhjälpas genom upplysning och ekonomiskt stöd. Vis- serligen har uppsikten icke ordnats på det sättet, att en obligatorisk inspek— tion skall, såsom i gamla tider, äga rum genom statens tjänstemän på bondgårdarna. Ett ingripande bör äga rum allenast, i den mån anmälan om uppkommen vanhävd i ett visst fall inlupit eller annorledes blivit känt. Detta gör saken mindre äventyrlig. Frånsett emellertid denna omständig- het synes mig fortfarande som tillförne något behov eller fog icke före- finnas att anordna en särskild kontroll på de yrkesmässiga jordbrukarna i landet till skillnad från de flesta andra yrkesmän.

Det gives emellertid vissa kategorier av jordägare, som hava i sin ägo jordbruk, vilka icke plåga upplåtas på varaktigt arrende men ändock sär- deles ofta råka i förfall, nämligen åtskilliga större jordbruk. Det klagas ofta över, att vissa gods skötas dåligt eller råkat i uppenbar vanhävd. Van- ligen är detta fallet med sådana gods, på vilka ägaren sällan är bosatt (absentister) eller vilkas ägare försummar jordbruket på grund därav, att han har sina intressen och inkomster även från andra håll och lämnar sitt jordbruk till spillo av liknöjdhet för detsamma. Denna erfarenhet blir aktuell för lagstiftningen, då en vanhävdslag såsom nu är fallet, ifråga- sättes att utsträckas till södra och mellersta delarna av riket, där de större enskilda jordbruksdomänerna huvudsakligen förefinnas. Det är här före— trädesvis själva jorden, som är utsatt för vanhävd, varemot faran plågar vara mindre överhängande för åbyggnaderna.

Möjligheter till ett ingripande för sådana fall synas mig därför i van— hävdslagen också böra inrymmas. En gränslinje bör således här uppdragas mellan gods och bondejordbruk. Vill man följa utkastet till arrendelag bör gränsen dragas så, att under vanhävdslagen falla alla jordbruk-med en areal av mera än 25 hektar odlad jord. Enligt förslaget I i kommissionens betänkande för bildande av nya jordbruk drages åter gränsen så att till gods hänföras egendomar, som äga ett taxeringsvärde av minst 125 000 kronor och på samma gång en åkerareal av mer än 75 hektar. Denna senare gräns synes mig böra åtminstone för närvarande godtagas. Inom den falla säkerligen merendels just sådana egendomar, där fara för vanhävd i stor utsträckning över vida arealer kan förekomma. Erfarenheten må sedan giva vid handen, huruvida ett Vidgande av lagens tillämplighetsom råde på denna punkt bör äga rum.

För min del hemställer jag således: att vanhävdslagen, arrendelagen och avlösningslagen till en början böra omfatta samma slag av jordbruk, beskrivna på enahanda sätt i alla tre lagarna;

att därvid huvudsakligen följes den formulering, som återfinnes i det av mig framlagda utkast till en avlösningslag;

att vanhävdslagen dessutom utsträckes att omfatta sådana gods, som äga ett taxeringsvärde av minst 125 000 kronor och på samma gång en åker- areal av mer än 75 hektar.

3 %. Här förordas av mig bibehållandet av den norrländska vanhävdslagens formulering av dess 2 å så lydande: »Till sådan vanhävd, som ovan för-

• Sida 327
•  Original

mäles, är ej att hänföra nedläggande av jordbruk å äga, som till sin natur— liga beskaffenhet är så dålig, att jordbrukets nedläggande därå måste anses fördelaktigt för en till fastighetens jordbruk för sin utkomst hänvisad åbo.»

I vad mån jordbruksjord må kunna tagas i anspråk för andra ändamål är en fråga, vilken, såvitt jag förstår, icke hör hemma i en vanhävdslag— stiftning. Andra stycket i denna paragraf bör därför enligt min uppfatt- ning utgå. Den föreslagna bestämmelsen saknar ock motsvarighet i såväl norrlandskommitténs förslag till vanhävdslag som den gällande norrländska uppsiktslagen. En uppmuntran att använda jordbruksjord till tomtmark är dessutom i vårt på jordbruksjord allt för fattiga och på annan mark så mycket mer rika. land knappast vare sig behövligt eller nyttigt.

9 $. Innehållet i denna paragraf är i och för sig ganska omtvistligt. Med den begränsning av lagens omfattning, som ovan ifrågasatts, blir den all— deles obehövlig och bör således utgå.

&

Övergångsbestämmelser.

Såsom kommissionen erinrat, har det visat sig, att domstolarna mot norr— ländska vanhävdslagens uppenbara ändamål oeh mening tolkat denna lag så, att den ej drabbar vanhävd, som uppkommit före lagens ikraftträdande. Det synes mig då ej vara tillrådligt att såsom kommissionen gjort slå sig till ro med en erinran allenast i motiveringen, att en annan tolkning bör göra sig gällande i fråga om kommissionens lagförslag. Av detta skäl förordar jag ett uttryckligt stadgande, som påbjuder den riktiga tolkningen.

• Sida 328
•  Original

IV. Upphävande av fideikommiss i fast egendom.

A. Principutlåtande i fideikommissfrägan.

Om jordkommissionens instruktion i fideikommissfrågan yttrades av justi— tieministern till statsrådsprotokollet följande:

»Vidare bör enligt min uppfattning frågan om upphävande av fideikommisstif— telser i fast egendom, som sedan länge stått på dagordningen, nu upptagas till slutlig prövning i samband med jordfrågan i övrigt. Familjefideikommisstiftel- serna utgöra en icke ringa del av all jordbruksfastighet i riket, och en lösning av jordfrågan på det sätt, som ur nationalekonomisk och social synpunkt måste anses önskvärt, lärer ej kunna vinnas utan att de skrankor undanrödjas, som för närvarande förhindra fideikommissjordens tillgodogörande för egnahemsbildningen och för utvecklandet av ett självägande bondestånd. Att hänvisa frågan om fastighetsfideikommissen till den nu ifrågasatta utredningen synes vara så mycket mera påkallat, som det upptagna arbetet på denna frågas lösning under en tid kommit att avstanna. Sedan riksdagen genom skrivelse den 22 september 1914, nr 279, bland annat begärt undersökning rörande de villkor, på vilka nu be— stående fideikommisstiftelser kunde, om ej särskild anledning till undantag före— låge, upphävas, tillkallades en sakkunnig att inom justitiedepartementet biträda med utredning i denna fråga. Denne har ock utfört vissa förarbeten, däribland ett utkast till lagstiftning, som till Kungl. Maj:t avlämnats, men har denne sak- kunnige samtidigt på grund av andra offentliga uppdrag, vilka icke med det ifrågavarande kunde förenas, funnit sig nödsakad att avsäga sig vidare befattning med ärendet. Aven denna del av jordfrågan synes mig böra upptagas till be- handling under den av mig nu förordade utredningen. Sant är visserligen, att för en lösning av frågan om fideikommissjordens ställning jämväl erfordras vissa utredningar och överväganden, såsom rörande fideikommisstiftelsernas arvsrätts- liga karaktär, vilka för sitt bedömande kräva juridiska specialinsikter av annat slag, än som må förefinnas hos de personer, som tillkallas för utredning av jord— frågan ur huvudsakligen sociala synpunkter. Berörda svårigheter torde emeller- tid kunna undanrödjas, antingen genom anlitande av en eller flera speciellt sak- kunnige eller biträden, i vad angår frågan om fideikommissrätt, varom sakkunnige i sinom tid finge hos Kungl. Maj:t göra framställning, eller ock genom nödigt samarbete med lagberedningen beträffande den rent rättsliga regleringen av hit- hörande bestämmelser. Det lämpligaste förfaringssättet härvidlag torde först under utredningens gång kunna bestämmas. Under alla omständigheter torde dock de sakkunnige, även om förslag till slutlig lagstiftning i fråga om fidei- kommissens upphävande icke skulle finnas lämpligen böra avgivas av dem, böra lämna yttrande i frågan för dess bedömande ur sociala och ekonomiska syn— punkter.»

Med stöd av vad sålunda anförts angavs de sakkunnigas uppgift vara att bland annat verkställa utredning även rörande »frågan om upphävande av fideikommisstiftelser i fast egendom och därmed sammanhängande spörsmål, särskilt med hänsyn till denna frågas bedömande ur sociala och ekono- miska synpunkter».

• Sida 329
•  Original

AV motiven till instruktionen och uppdraget att utreda fideikommiss- frågan särskilt med hänsyn till denna frågas bedömande ur sociala och ekonomiska synpunkter framgår uppenbart, att huvuduppgiften för utred- ningen måste hänföra sig till fideikommiss i jordbruksfastighet. Formellt innesluter uppdraget dock även fideikommiss i annan fast egendom och med uttrycket »därmed sammanhängande spörsmål» kan, om så befinnes lämpligt eller nödigt, innefattas även fideikommiss i lös egendom.

Rörande omfattningen av fideikommiss i lös egendom, särskilt dem, som uppkommit genom fideikommissjords medgivna förvandling till fideikommiss- kapital, har kommissionen ej varit i tillfälle att åstadkomma någon över- sikt. Om fast egendom av fideikommissnatur lämnar åter tillgänglig sta- tistik åtskilliga uppgifter.

Beträffande sålunda omfattningen av fideikommiss i jordbruksfastighet, antalet ägare och brukningsdelar, de senare fördelade på brukningsdelar, brukade av ägare och arrendatorer, samt hektar i totalareal och åker inne- håller jordkommissionens statistiska utredning (del II sid. 174 och 483) följande upplysningar för ställningen åren 1919 och 1920:

Jordbruksfastigheter, tillhörande fideikommiss.

Areal brukningsdelar Hektar åker, brukad Antal brukade av (1920) Totalareal av (1920; ___—_ hektar __ urrenda- (1919; ägare arrenda- torer torer ägare ägare

Stockholms stad 6 503 73 71 Stockholms län ............... 592 66145 2 082 7 685 Uppsala län . 118 11 589 907 3 l33 Södermanlands län ......... | ] 064 68 383 3 494 15 703 Östergötlands län ............ 686 51 877 1 395 9 627 Jönköpings län ............... 447 34 478 796 5 187 Kronobergs län ............... '» _. 191 9 930 146 1 286 Kalmar län ..................... 73 8 560 3 1 234 Gottlands län .................. — —— Blekinge län .................. ; ' 150 7 907 759 1 100 Kristianstads län ............ 869 34 293 1 755 15 546 Malmöhus län 1 418 57 863 2 581 34 240 Hallands län .................. 296 346 5 672 Göteborgs och Bohus län... -— —— Alvsborgs län .................. . 368 " .- 562 3188 Skaraborgs län .............. 237 245 3 237 Yärmlands lä-n ............... _ 6 i 303 51 Orebro län ..................... ' 409 26 728 ] 596 4 353 , Västmanlands län ............ 127 13 073 3 189 Kopparbergs län ............ -— , Gävleborgs län ............... —— Västernorrlands län ......... — _ Jämtlands län , — . Västerbottens län ............ 3 9 & Norrbottens län ............... _

Riket 123 l l 7060 1431103 18778 112512

Fast egendom av fideikommissnatur i städerna ägde år 1910 ett taxerings- värde av 7 079 200 kronor.

Enligt Sveriges officiella statistik över fast egendom år 1910, som är den sista upprättade, funnos inom riket nedannämnda fideikommissegendomar. Statistiken upptar även för varje egendom mantal samt taxeringsvärde i jordbruksfastighet och annan fastighet.

Omfatt- ningen av fideikom- miss i fast egendom.

• Sida 330
•  Original

Fideikommissegendomar och deras innehavare, år 1910. Fideikommissinnehavare. Fideikommissegendom ar. Stockholms stad:

Grevinnan E. E. af Ugglas, f. von Hermans—

son ............................................................ Björken 15 och Kejsarkronan 6 Frih. A. Adelswärd .................................... Lejonet 4

» C. C:son Bonde ................................ Klippan 9 » C. L. E. De Geer ............................ Spektern 8 (Adl.) Th. Chr. Ankarcrona ........................ Edelman mindre 11

» E. F. Celsing ................................ Fanan 18 » L. G. U. Celsing ............................ Vinstocken 2 » A. H. af Peterzens ........................ Aurora 1 och Tritonia 7 » C. D. Fr. B. von Schinkel ............ Caron1,Cerberus2ochBarnhuset5—7 Fru A. H. C. Beijer, f. von Stockenström Elefanten 1 Löjtnant A. Westerbergs stärbhus ............ Blasieholmen 40 A. E. von Durckheim-Montmartin, tysk

undersåte och greve ................................ Cerberus 3

Summa (12 innehavare) Stockholms län:

Greve C. G. Bonde .................................... Ijäs, under Hörningsholm » J. G. Lagerbielke ............................ Alvsjö » S. A. F. Löwen ............................ Gerstaberg » E. C. G. Oxenstierna .................... Värnberg » A. G. H. Stenbock ........................ Sundby Näringsberg Friherrinnan E. G. E. C. Beck-Friis, f. Oxen- stierna ................................................... Harg Kristineholm Frih. A. Cederström ................................... Beatelund » C. L. E. De Geer ............................ Väsby (Hammarby s:n) » E_ Hermelin ........................................ Nor (Knivsta szn) » N. von Lantingshausen von Höpken Bogesund » G. A. U. Lovisin ............................ Brundal, Sunds allm. lott under Stav » A. C. A. Reuterskiöld .................... Bällsta : C. T:son Rudbeck ............................ Marieberg » A. 0. L. Trolle—Löwen ................... Häringe (Adl.) Th. Chr. Ankarcrona ........................ Runsa » T. G. Braunerhielm ........................ Rungarn Sandemar » A. F. V. C. Falkenstedt ................ Fastighet i Södertälje (nr 106 H i 3:e V. kv.) » A. J. Giertta .................................... Bona _ » H. F. Gyllenram ............................ Frälseräntor av hemman i Gottröra

och Skepptuna Fröken E. J. E. Hammarskjöld Vängsjöberg J. G. Ph. M. Jennings .................... Skånelaholm » C. G. M. Nisbeth ............................ Tisslinge

"lv

• Sida 331
•  Original

(Adl.) A. H. af Peterzens ........................ » C. S. Ridderstad ............................ » J. V. Schurer von Waldheim ........ » H. E. L. Skjöldebrand .................... . S. Boström ............................................ . Gardtman ................................................ . G. Gardtman ........................................ . H. von Horn ........................................ . L. Levin ................................................ . Levin . A. B. Westman ....................................

Uppsala län:

Greve M. P. Brahe .................................... Greve G. H. Spens ................................... Frih. J. G. S. E. Banér ...........................

» C. L. E. De Geer ............................

(Adl.) T. G. Braunerhielm ....................... » J. A. M. von Engeström ................

» K. S. 0. Gyllenadler ........................ E. Fr. A. Nauckhoff ........................ Andersson och C. A. Johansson G. Kistner ....................................... Tottie ................................................

J. A. L. R. C. G.

Södermanlands län;

Greve C. G. Bonde

» C. A. A. Lewenhaupt .................... » S. A. F. Löwen ................................ Grevinnan E. E. af Ugglas, f. von Hermansson Frih. C. C:son Bonde ................................ . V. H. G. Falkenberg ................ . M. Hj. Klinckowström ................ . J. Ph. Liljencrantz . A. U. Lovisin . A. L. von Blomgren .................... . Ph. Sack ....................................... . J. H. Strömfelt ............................ . 0. J. Trolle-Löwen ..................

Erstavik Riddersholm Mellingsholm Nor (Roslags-Bro s:n) Östanå. Norrby Vidby Fållnäs Ludvigsborg Arbottna Södersund

Summa (33 innehavare)

Skoklosters slott (med samlingar) 1 Höja

Sjö

Lövsta Frötuna Fastighet i Uppsala (Oxen nr 10, 11) Ytternäs

Kipplingeborg

Österby

Vrå

Närlinge

Salnecke Hacksta

Rickeby

Gumlösa Alby

Summa (11 innehavare)

Hörnin gsholm Sävstaholm Vibyholm Klastorp Sörby Yxtsholm Eriksberg Lagmansö Graneberg Hässelbyholm Stav Mosstena (Måstena) Bergshammar Tärnö

Sjösa Gärdesta Trollesund

¹ Ej särskilt taxerat, Skoklosters egendom i övrigt utgör ej fideikommiss, men ägdes av slottets innehavare.

• Sida 332
•  Original

332 Frih. C. H. K. Wrangel af Lindeberg Säby (Adl.) E. F. Celsing ................................... Biby » L. A. Celsing .................................... Lindholm Fräkentorp » L. G. U. Celsing ............................ Fjällskäfte » Fru M. C. Ch. E. von Engeström, f. Liljencrantz .................................... Heby » C. F. A. Franc ................................ Vegersberg » Chr. R. Nauckhoff ............................ Näsbyholm » Fröken A. L. Ch. Sparre af Rossvik Arnö » L. 0. M. Taube von Block ............ Egersta m. m., under Brovik » A. Wattrang .................................... Jakobsberg » A. F. Th. Wijnbladh ........................ Lundby K. E. F. Boström ....................................... Tynnelsö

__ Summa. (25 innehavare) Östergötlands län:

Greve Th. G. Bielke ................................ Sturefors » H. 0. M:son Falkenberg ................ Brokind » Ph. 0. L. Klingspor ...................... Grönlund » C. G. Ph. von Schwerin ................ Odensgöl » G. Spens ........................................ Ängelholm » C. H:son Strömfelt ........................ Hylinge Frih. A. Th. Adelswärd ............................ Adelsnäs » J. Th. Gripenstedt ............................ Malma m. m., under Bysta » S. A. Hermelin ............................... Skruvhult, under Gripenberg (Adl.) E. G. A. Danckwardt-Lillieström.... Solberga » A. E. U. Kuylenstierna .................... Landsjö » C. G. A. F. Ridderborg ................ Ribbingshov » L. 0. M. Taube von Block ............ Broxvik 0. E. Eckerman ........................................ Kättsäter Jacob Marcus arvingar ................................ Fastighet i Norrköping J. H. Theorell ............................................ Fyllingsrum Borkhult

Summa (16 innehavare) Jönköpings län: Greve C. G. Bonde .................................... Bordsjö och Askeryd

Katrineholm och Herrestad Hemman under Toftaholm

» J. G. von Seth ................................ Bratteborg Frih. S. A. Hermelin ............................... Gripenberg » E. G. E. Leijonhufvud .................... Nissafors o. Källeryd Fastighet i Jönköping (nr 42 i V. kv.) » C. A. Lilliecreutz ............................ Lundboholm (Adl.) C. A. R. Bråkenhielm .................... Vallby » E. 0. Gyllensvaan ............................ Västanå » L. G. von Heije-Lillienberg ............ Liljenäs » C. G. Stiernclou-Lillienberg ............ Skedingsnäs » P. C. L. Ribbing ............................ Ulfsnäs

Fru A. E. G. Norrström, f. Sylvander Brunseryd Summa (11 innehavare)

• Sida 333
•  Original

Kronobergs län:

Greve C. G. B'onde ................................... Toftaholm Frih. A. I. B. Koskull ................................ Angaholm Fru A. E. G. Norrström, f. Sylvander Stensnäs

Summa (3 innehavare) Kalmar län:

Frih. A. Th. Adelswärd ............................ Kvisterum (Adl.) C. G. A. V. Nordenankar Fliseryd » C. H. Weidenhielm Hägerum J. H. Theorell ............................................ Hemman under Borkhult

Summa (4 innehavare) Gottlands län: _

Blekinge län :

Greve H. G. Trolle-Wachtmeister ........... Hemman under Trolle-Ljungby » H. H:son Wachtmeister Johannishus (Adl.) J. F. G. Ankarcrona ....................... Fastigheter i och vid Ronneby1

Summa (3 innehavare) Kristianstads län:

Greve A. G. A. Hamilton ....................... Hemman under Barsebäck

» E. C. A. Piper ................................ Kristinehov och Torup Hemman under Högestad » H. G. Trolle—Wachtmeister ............ Trolle-Ljungby och Arup » C. A. B. Wachtmeister Vanås Frih. A. Th. G. Gyllenkrok .................... Hemman under Stenstorp » N. Gyllenstierna Bjärsgård (Adl.) C. Chr. C. Ehrenborg .................... Hovdala M. H. Areskougs stärbhus ........................ Karlaby J. Th. Kennedy ........................................ Råbelöv

Fru A. E. G. Norrström, f. Sylvander Hemman under Ågerup

Summa (10 innehavare) Malmöhus län:

Greve C. Chr. Beck—Friis Börringe kloster » A. G. A. Hamilton ........................ Barsebäck » E. G. A. Piper ................................ Högestad och Baldringe (Hemman under Kristinehov) T. A. 0. Thott ................................ Skabersjö C. J. Trolle-Bonde Trolleholm Frih. F. Th. H. A. Chr. V. von Blixen- Finecke .......................................... _ .......... Näsbyholm Fröken C. G. von Duben Södra Lindved Frih. G. E, A. Ehrenborgh ....................... 1/3 av Ruuthsbo » A. Th. G. Gyllenkrok .................... Svenstorp Björnstorp N. Gyllenstierna ................................ Krapperup H. 0. C. Ramel .............................. Övedskloster

* Fideikommisset består av fastigheter i Ronneby stad och Ronneby landskommun, med taxeringsvärden av 25000 kronor och 10000 kronor resp.

• Sida 334
•  Original

Frih. N. A. A. Trolle ................................ Fulltofta. och Trollenäs » C. G. Wrangel von Brehmer Hyby (Adl.) Th. Chr. Ankarcrona ........................ Boserup » A. C. E. Stjernblad ........................ Stora Markis O. Bager .................................................... Petersborg

Fru A. E. G. Norrström, f. Sylvander Agerup

N. L. Weibull m. fl. Södra Hultseröd

Summa (18 innehavare) Hallands län:

Frih. 0. B. A. Silfverschöld .................... Gåsevadholm > D. A. Stierncrona ............................ Stjärnarp (Adl.) G. B. Stael von Holstein ................ Vapnö

Summa (3 innehavare) Göteborgs och Bohus län:

B. Såntessons stärbhus ................................ Fastigheti Göteborg (nr 7 6 i 13:e roten)

Älvsborgs län:

51 e

Hai Onsjö (och Gäddebäck) E. Leijonhufvud. .................. Hemman under Nissafors A. Silfverschiöld .................... Koberg (och Stora Alfhem) S. Adlerstierna-Adelsköld. . Öjared

H. Fock ............................... Hemman under Höverö T. von Qvanten .................... Kvantensburg Schedvin ................................ Gälared R. E. Silfversvan Ekarebol E. G. Treffenberg och (hans syster) Fru E. Clarholm, f. Treffenberg.... Åsbräcka

) 0. J. F. von Wachenfeldt Stora Apelnäs Fru A. Sandberg, f. Olbers Lunden

Summa (11 innehavare)

VV

...a

..V E. 0. d. G. C. C. D. L.

V. G. B. F. A. J. O. F.

VVVVV

Skaraborgs län:

Greve G. Spens ........................................ Stora Bäckebo Frih. E. G. E. Leijonhufvud .................... Fåleberg (Adl.) Fr. L. Björnberg ............................ Stora Djupsas » C. A. H. Fock ................................ Höverö

Fru E. von Hofsten, f. von Döben Hallandsberg

N. G. Chr. Hårleman Asstorp

C. A. H. G. Lilliestierna. ................ Ek Fröken A. E. V. Mannerfelt ............ Trästena E. G. Påhlman-Stiernsparre ............ Ågården C. M. P. Scheffer ............................ Fårdala

Summa (10 innehavare) Värmlands län:

(Adl.) B. E. J. Lilliehöök ........................ Hammar » Fru N. Rosensvärd, f. Löwenhielm Lang Cl. Kr. A. Bratt ....................................... Sjönnebol E. G. Lidbeck ............................................ Våxnäs Jan Renhults arvingar ................................ Norra Herzöga

• Sida 335
•  Original

J. G. Romans arvingar:

Charlotta Helgesson ................................ Del av V. Ulvsjö E. Helgesson ............................................ Del av Bonderud N. A. V. Kolmodin ................................ Del av Bonderud och av V. Ulvsjö J. P. Larssons dotter ............................ Dzo d:o J. G. Lobergs barn ................................ D:o d:o C. H. Lundströms stärbhus .................. Del av V. Ulvsjö A. Romans stärbhus ................................ Del av Bonderud och av V. Ulvsjö J. Romans stärbhus ................................ Dzo d:o L. Roman (i Amerika) ........................... Dto d:o V. Roman (i Amerika) ............................ Dzo d:o

Summa (15 innehavare)

Örebro län :

Greve P. E. U. F. Kalling ........................ Myrö » C. H. E. Lewenhaupt .................... Säbylund Frih. J. T. Gripenstedt ............................ Bysta Frih. H. D. Hamilton ................................ Bo (Adl.) R. Montgomery-Cederhielm ............ Segersjö Summa (5 innehavare)

Västmanlands län:

Greve S. E. Z. A. L. Benselstierna von Ravelsta Engeström ....................................... Kristiansborg (Västerås stad) . V. Cronstedt Fullerö . C. Falkenberg ............................ Västerås kvarn (S:t Iljans szn) . M. Hamilton ............................... Hedensberg . E. Levenhaupt ............................ Gäddeholm . A. A. Piper ................................ Angsö » . Ridderstolpe ............................... Fiholm (Adl.) Fru L. C. J. Hedenstierna, f. von Stockenström .................................... Stäholm » C. F. A. Nauckhoff ........................ Källsta under Hacksta » C. F. von Post ............................... Vikhus J. F. V. von Post ........................... Hagbyholm » C. D. F. B. von Schinkel Tidö C. A. K. Lilljebjörn .................................... Tisby Cl. G. Timm ................................................ Angelsherg m. m.

A. L. Wallin Aby Summa (15 innehavare)

Västerbottens län:

(Adl.) Ulfhjelmska släkten ........................ Fredrikslund Hela riket 162 innehavare.

Sedan förestående år 1910 uppgjorda förteckning upprättats hava emellertid intill 1923 40 fideikommiss blivit upplösta och antalet sålunda nedgått från 155 till 115. Anledningarna till upphörandet hava gemenligen varit att Kungl. Maj:t ansett sig med stöd av förordningen den 3 april 1810 befogad medgiva icke blott jordbruksfideikommiss utbyte mot fideikommiss i stads— fastighet utan även försäljning av jordbruksiideikommiss mot köpeskillingens förvandling till fideikommisskapital.

• Sida 336
•  Original

Fideikom- missfrägan i Dan- mark.

Fidcikom- _'. missens uppkomst.

De första förslagen om fidei— kommis— sens upp- hörande.

Innan kommissionen inlåter sig på frågan om svenska fideikommisstiftel- sernas upplösning, lämnas härmed en översikt över fideikommissfrågans historia i Danmark. Denna angelägenhets uppkomst därstädes, beredning och slutliga lösning genom en är 1919 utfärdad lag i ämnet är nämligen ganska vägledande och belysande även för svenska förhållanden, vilkai detta fall äro tämligen enahanda med de danska.

De danska länen (grevskap och friherrskap) hava tillkommit i den ord— ning, att vissa godsägare till kronan överlåtit såsom län dem förut med full äganderätt tillhöriga gods. Såsom ersättning härför och för vissa andra prestationer, som vederbörande åtogo sig, tillerkändes dem greve— eller fri- herrevärdighet samt jus majoratur till godsen, (1. V. 5. en viss successione- ordning bestämdes, enligt vilken godset alltid skulle disponeras av läns- havaren och hans avkomlingar, i regel äldste sonen led efterled. Utan Konungens tillstånd skulle godsen ej få överlåtas, pantsättas eller tillgripas för länshavarens gäld. Endast i två fall ha län tillkommit genom bort— skänkande av kronogods. I regel skulle länet vid släktens utslocknande till- falla kronan, men exempel finnas även på att länet i så fall övergick till en sidolinje eller någon särskild allmännyttig inrättning.

Stamhus och fideikommiss äro däremot tillkomna genom rent privata upp— låtelser, ehuru ofta kunglig sanktion söktes och beviljades. Ej heller dessa gods kunna säljas eller pantsättas och även de följa viss successionsordning. Även beträffande dessa gods förekommer det, ehuru undantagsvis, att de— samma vid släktens utslocknande tillfalla staten. Det vanliga är, att godset går till någon allmännyttig stiftelse, att siste innehavaren får utse efterträdare eller att successionsbandet upplöses och godset blir arvejord.

Liksom i Sverige har i flera fall jordfideikommiss ersatts av penning- fideikommiss.

I betydligt större omfattning än hos oss förekommer det att till ett jord- fideikommiss hör ett penningfideikommiss. Sålunda skulle år 1910—11jord- fideikommissens värde ha utgjort c:a 204 miljoner kronor och de till dessa hörande fideikommisskapitalen c:a 118 miljoner kronor.

Redan under den danska enväldstidens sista dagar yppade sig röster mot den betydande jord- och förmögenhetsmonopolisering till förmån för ett fåtal släkter, som fideikommissinstitutionen innebar. Under revolutionsåret 1848 — den danska enväldsmaktens sista år — beslöt den grundlagsgivande riks- församlingen att i grundlagen upptaga den bestämmelsen, att intet län, stamhus eller fideikommissgods skulle vidare få upprättas och att det när- mare skulle ordnas genom lag, huru de då bestående fideikommissen skulle kunna övergå till fri egendom.

Infriandet av det i grundlagen sålunda utsagda löftet om en blivande frigörelse av fideikommissen skulle emellertid komma att låta länge vänta på sig. Ett steg i denna riktning innebar dock 1854 års lag, varigenom möjliggjordes för fideikommissinnehavaren att sälja »fästegaarde», d. v. s. vissa på arrende upplåtna gårdar. Köpeskillingen skulle avsättas till fidei- kommisskapital, utom någon mindre del, som fideikommissinnehavaren, därest köpeskillingen översteg ett visst minimipris, kunde tillerkännas för egen del. Av denna lag hava fldeikommissinnehavarna i stor utsträckning begagnat sig.

Under de närmast följande årtiondena var frågan om fideikommissens av— skaffande flera gånger under den danska riksdagens behandling men kom aldrig till något slutligt avgörande. De upprivande författningsstriderna, som 1875 begynte med det Estrupska tidsskedet, sköte slutligen under de

• Sida 337
•  Original

sista årtiondena av 1800-talet alla smärre frågor åt sidan. Även fideikom- missfrågan fick därför vila.

Sedan med systemskiftet 1901 vänstern kommit till makten började emel- lertid spörsmålet om fideikommissfrågans lösande tillvinna sig allmän upp- märksamhet. Frågan var upprepade gånger på tal i riksdagen och slutligen beslöts — 1909 _ efter förslag av regeringen att tillsätta en kommission på 21 medlemmar för en utredning av frågan, den s. k. lenskommissionen.

Kommissionen avgav sitt betänkande år 1913. Någon enighet hade icke uppnåtts inom kommissionen, utan resulterade dess arbete i ej mindre än sex olika förslag. I de två förslag, som hade samlat flertalet röster, 9 resp. 7 röster, påyrkades, att fideikommissjorden skulle förvandlas till penning- fideikommiss. i det ena förslaget obligatoriskt inom fem år, i det andra endast frivilligt utan tidsbegränsning. I det ena förslaget förutsättes även penningfideikommissens upplösning i en framtid.

Kommissionens förslag ledde icke till några omedelbara resultat. Åren närmast efter, sedan kommissionen avslutat sitt arbete, kom det politiska livet i Danmark att så gott som uteslutande röra sig omkring författnings— strider, varvid andra frågor och då jämväl fideikommissfrågan återigen fick vila.

De i och med världskriget inträdda utomordentliga förhållandena skulle emellertid snart nog föra frågan om fideikommissens upplösning upp på dagordningen. Den 14 mars 1911 hade tillsatts en kommission, den s. k. laudbokommissionen, för utredning av åtskilliga frågor angående jordbruks- lagstiftningen. I sitt i januari 1916 avgivna betänkande om »Brugsformen for Jord, som er i offentlig Eje» framhöll kommissionen, huru små de till- gångar i själva verket voro, som staten hade i sin hand för utstyckning till småbruk. Det var därför nödvändigt, framhöll kommissionen, att upp— söka medel för att få även annan jord än den, det allmänna hade rådighet över, ställd till det mindre jordbrukets förfogande. Härvid kom kommis— sionen in på spörsmålet om upphävande av fideikommisstiftelserna, varigenom kunde förvärvas avsevärda och till utstyckning välbelägna arealer.

Den av landbokommissionen sålunda återupplivade tanken om fideikom- missens upplösning fick en närmare utformning i kommissionens 1918 av- givna betänkande. I detta erinrade kommissionen, huru en officiell utred- ning, lenskommissionen, några år tidigare hade haft frågan om fideikom- niissens upphävande under övervägande och avgivit förslag till frågans ord— nande. Trots detta hade landbokommissionen, framhöll denna, likväl ansett sig böra ånyo upptaga frågan. För de båda kommissionernas arbete förelåg nämligen i förevarande fråga helt skilda mål. För lenskommissionen hade målet varit fideikommisstiftelsernas upplösning. För landbokommissionen var målet i första hand däremot att skaffa staten jord. Fideikommisstiftel- sernas upplösning bleve då blott ett medel.

Landbokommissionen, som sålunda lade huvudvikten på andra håll än lenskommissionen, hade därför icke kunnat ansluta sig till dennas förslag. Landbokommissionen önskade i fråga om fideikommisstiftelsernas upplösning en reform, som ifull utsträckning motsvarade den trängande uppgiften att skaEa jord till upprättande av småbruk och som kunde visa sina verk- ningar i en snar framtid. Kommissionen hade därför valt den frivilliga överenskommelsens väg att erbjuda fideikommissarierna att under vissa villkor få övertaga fideikommissen som fri egendom och att forma dessa villkor så, att det kunde förväntas, att det övervägande flertalet av fideikommissarierna skulle utan dröjsmål besluta sig för att använda sig av det bjudna tillfället.

Lenskom— missionen.

Landbo- kommis— sionen.

• Sida 338
•  Original

Riksdagen 1 9 1 9.

De villkor landbokommissionen föreslog för fideikommissens övergång till fri egendom var, att fideikommissarien skulle dels inbetala 10 procent av fideikommissets värde till staten dels mot ersättning avstå en fjärdedel av åkerjorden till staten, däri dock ej inräknad sådan jord, som var utarren— derad till småbruk. Dessutom skulle fideikommissarien avsätta 1/2 av fidei- kommissets av honom övertagna värde till en fond, varav 1/3 skulle tillfalla var och en av de tre närmast följande successorerna. Av denna fond skulle fideikommissarien dock under sin återstående levnad njuta avkastningen.

Den ovan angivna avgift, motsvarande 10 procent av fideikommissets värde, som fideikommissarien skulle erlägga till staten som kompensation för den honom medgivna rätten till fri disposition. över en viss del av fideikom— missets värde, skulle, föreslog kommissionen, gälla endast under fem år, efter det lagen trätt i kraft. Under därpå följande fem år skulle avgiften höjas till 15 procent för den, som då ville begagna sig av de möjligheter, lagen erbjöd, att få förvandla Bdeikommisset till fri egendom. Därefter, d. v. s. 10 år efter lagens ikraftträdande, skulle nu sagda möjligheter bortfalla. Lagen skulle sålunda i fråga om vissa av sina bestämmelser vara tillfällig.

Landbokommissionen avsåg med sitt förslag icke endast jordfideikommissen utan även de penningfideikommiss, som substituerade tidigare försåld fidei- kommissjord. Orsaken härtill var, att staten härigenom skulle få mera medel till sitt förfogande för lösande av den uppgift, som för landbokom- missionen varit den huvudsakligaste vid fideikommissens upplösning, näm- ligen anskaffande av jord till småbruk.

Landbokommissionens nu nämnda arbetsuppgift, anskaffande av jord till småbruk, hade till följd att kommissionen icke upptog frågan om fideikom- missarrendenas avlösning. Denna fråga, framhöll kommissionen, borde ordnas genom allmän arrendeavlösning omfattande såväl fideikommissarrenden som de till fri egendom hörande arrendena.

En av den Zahleska regeringens sista åtgärder före dess avgång våren 1919 var att förelägga riksdagen åtskilliga förslag till lagar med syfte att mätta den hunger efter >>Husmandsbrug», som särskilt under krigsåren gjorde sig så starkt gällande i Danmark. Bland dessa lagförslag var »For— slag till Lov om Lens, Stamhuses og Fideikommissgodsers samt de herhen harende Fideikommisskapitalers Overgang til fri Ejendom». I stort sett följde detta lagförslag de linjer, som landbokommissionen uppdragit för frågans lösning såväl beträffande den principiella sidan av spörsmålet som vad angick det rent tekniska förfarandet vid den av landbokommissionen föreslagna avvecklingen av fideikommissinstitutionen.

I fråga om de villkor, på vilka fideikommissinnehavarna skulle kunna få fideikommisset förvandlat till fri egendom, hade emellertid i regeringens- förslag vidtagits betydande skärpningar. Den avgift, fideikommissarien skulhe betala till statskassan för rätten att få fideikommisset förvandlat till fri egendom, var sålunda i regeringens förslag för vanliga fideikommiss för- dubblad, d. v. s. höjd från landbokommissionens 10 procent till 20 procent. och för sådana fideikommiss varå vilade s. k. hemföljdsrätt höjd tilll 25 procent från kommissionens 10 procent. 1 Den jord, fideikommissinnez— havaren skulle ställa till statens förfogande, skulle vidare utgöra 1/3 av jordarealen, i stället för 1/4 som kommissionen föreslagit.

Å andra sidan hade emellertid i regeringens förslag den ersättning, fidei- kommissarien skulle fondera till sina successorers förmån, minskats till 2/.5

1 Om vissa fideikommiss gäller att de vid släktens utslocknande skola hemfalla tilll staten, »hemföljdsrätt». -

• Sida 339
•  Original

av det av Hdeikommissarien övertagna värdet, i stället för hälften enligt landbokommissionens förslag. Samtidigt inskränktes antalet successorer, som skulle tagas i beräkningen, till två, i stället för tre, som kommissionen föreslagit.

Den tidsfrist av tio år, som landbokommissionen givit fideikommissarierna, inskränktes i regeringens förslag till två år. Under andra året skulle dock avgifterna till staten utgöra 25 resp. 30 procent mot 20 resp. 25 procent under det första året. Därest vederbörande ej under dessa två år begag- nade sig av lagens möjligheter att få fideikommissegendomen förvandlad till fri egendom, skulle fideikommisset för framtiden till staten betala en avgift av 1 1/5 procent av fideikommissets värde, om å det vilade hemföljds- rätt, och 1 procent av värdet för vanliga fideikommiss.

Som framgår av ovanstående redogörelse för de av regeringen föreslagna villkoren för fideikommissens frigörande, innebar dessa villkor dels en in- dragning till staten av en betydande del av fideikommissens värde, varierande mellan 20 procent och 35 procent dels en statlig expropriation, mot ersätt— ning, av 1/3 av fideikommissens till småbrukare icke upplåtna åkerjord. Därest ndeikommissarierna skulle komma att mer allmänt använda sig av lagens erbjudanden — något som för övrigt ansågs vara att vänta med hän— syn till den extra beskattning, s0m skulle drabba de kvarblivande fideikom— missen —— skulle staten på den grund tillskyndas betydande inkomster, sam- tidigt som den erhöll till sin disposition betydande arealer åkerjord. I re— geringens förslag beräknades fideikommissens värde 1918 till i runt tal 400 miljoner kronor. Under förutsättning av samtliga fideikommisstiftelsers, 162 till antalet, upphörande skulle staten av detta värde erhålla en intäkt av 90 miljoner kronor. Den jord, som, under samma förutsättning, staten skulle mot betalning erhålla till sitt förfogande, skulle komma att uppgå till omkring 20 000 hektar. '

I fråga om den avsevärda skärpning i regeringens förslag av de av land- bokommissionen ifrågasatta villkoren för fideikommissens försäljning fram- höll justitieministern Zahle vid lagförslagets framläggande i folketinget den 13 februari 1919, att denna skärpning var att tillskriva de under världs— kriget uppkomna förhållandena. Kriget hade, framhöll justitieministern, skapat förhållanden, som gjorde kravet att anskaffa jord till obemedlade lantarbetare långt starkare än det tidigare hade varit. Det vore icke möj- ligt för någon obemedlad lantarbetare att numera skaffa sig en jordlott för de medel, han själv kunde hopspara. Det måste därför ställas stegrade krav på fideikommissgodsen att avstå jord. Men samtidigt med att kravet på jord stegrats, hade å andra sidan de större jordägarnas förmögenheter växt oerhört under de sista krigsåren utan något som helst ingripande från dessa jordägares sida. Deras förmögenheter hade under kriget ökats så utomor- dentligt starkt, att deras inkomster fördubblats eller rättare sagt mångdubb— lats i förhållande till tidigare perioder. Det vore därför rimligt och natur— ligt, att samhället nu krävde att få en betydande del av dessa förmögen- heter för att därmed skaffa sig medel att hjälpa lantarbetarna till att komma sig igång på den jord, som samhället på annat sätt skaffade dem.

Regeringens förslag väckte stor uppmärksamhet i riksdagen och föran- ledde synnerligen livliga och långa debatter. I huvudsak anslöt man sig emellertid till regeringens förslag, som i folketinget godkändes med 53 röster mot 25 och i landstinget med 28 röster mot 9.

Lag i ämnet utfärdades den 4 oktober 1919, benämnd »Lov om Lens, Stamhuses og Fideikommissgodsers samt de herhen herende Fideikommiss-

• Sida 340
•  Original

Fideikom- missrät— tens ur- sprung.

kapitalers Overgang til fri Ejendom». Nämnda lag är såsom bilaga A fogad vid detta utlåtande (sid. 365—370).

Enligt kommissionen nyligen tillhandakommen upplysning har den danska lagen hitintills lett till, att 35 jordmajorat ställt till danska statens för- fogande omkring 10 475 hektar jord, varav omkring 5 473 redan avträtts, under det att omkring 5 042 avträdas så småningom den 1 april något av de följande åren. Det har heller icke visat sig svårigheter att anskaffa de penningar, som erfordrades till erläggande av avgiften till statskassan (jord— fonden), och ej heller till anskaffande av nödiga medel till successorsfonden, vilken sistnämnda fond ofta har blivit tryggad genom inteckning i den tidigare fideikommissegendomen. Av praktiska skäl har avlösning ej kunnat igångsättas samtidigt för alla majorater. Arbetet kommer därför förmod— ligen att pågå ännu i några år. Ett majorats omvandling till ett penning- fideikommiss kan icke anses överensstämma med den danska lagen och ett tillstånd till en sådan substitution kan därför sannolikt icke förväntas.

»Fideikommiss har sin upprinnelse i den romerska rätten och betyder där den egendom, en person på grund av förhållanden, egendomliga för denna rätt, testamenterat till en annan person med ett på förtroende till denne grundat uppdrag att utlämna egendomen till en viss uppgiven tredje. Man kunde nu bestämma, att efter denna tredje egendomen skulle tillgodokomma en fjärde, efter denne en femte o. s. v. (så kallade fideikommissoriska sub— stitutioner). Till sådana fideikommiss kunde göras hela förmögenheten, en viss kvotdel därav eller en viss särskild förmögenhetsdel.

Ur successiva fideikommiss av det sistnämnda slaget har under den ut— veckling, den romerska rätten erhöll uti Italien och Tyskland, familjefidei— kommisset framgått, varmed avses att fästa viss egendom — fast eller lös eller båda tillika — vid en viss släkt, att inom densamma övergå från en släktmedlem till en annan efter viss bestämd ordning.

Den germaniska benägenheten att fästa jorden vid släkten är bekant. Med stöd av den sålunda utbildade romerska rätten uppkommo därför i. Tyskland, jämte de adliga 'stamgodsen' och de borgerliga 'arvgodsen', vilka båda hade sin grund i lag eller hävd, familjefideikommissen i fast egendom till följd av gällande privata dispositioner. I andra land fram—- träda likartade anordningar. Successionen blev, av naturliga skäl, vanligen begränsad till män, och med avseende å grunden för denna blevo godsens majorat, minorat, seniorat, primo—, secundo, tertio geniturer o. s. v.

Samma motiv som i övriga land, nämligen omtanken om ”familjens heder och conservation', föranledde även i Sverige stiftande av familjefidei— kommiss i fast egendom, vilka här uppkommo ej mycket senare än i Tysk- land och antagligen redan vid medlet av det sjuttonde århundradet. Stad— gan angående testamenten den 3 juli 1686 omtalar institutionen såsom något redan känt och lämnar uti sin 5 & om densamma närmare bestämmelser. I 1734 års lag omnämnas den icke uttryckligen, utan säger denna lag en- dast i 16 kap. 1 $ ärvdabalken att *vill någon, man eller kvinna, göra testamente, have våld göra det — — — med eller utan villkor”.

På grund av denna bestämmelse, som dock näppeligen kan anses inne— fatta ett uttryckligt fastslående av enskildas rätt att för all framtid upp— rätta dylika stiftelser, ansåges emellertid fideikommissförordnanden även rörande fast egendom fortfarande tillåtliga, ända tills de sociala och eko- nomiska olägenheter, som kunde vara förenade med en obegränsad rätt att genom privata dispositioner för all framtid förfoga över fast egendom, för-

• Sida 341
•  Original

anledde hos oss, lika som uti flera andra land, inskränkning uti en sådan förfoganderätt. » 1 Vid 1809 års riksdag väckte sålunda justitierådet von Strokirch hos rid— Förord- derskapet och adeln en framställning om Konungens makt att göra dispenser. ningen 31611 Det anfördes, att, såvida den antagna regeringsformen borde så förstås, som 31381 skulle Konungens nåd ej få vara verksam i andra än brottmål, skulle flera ' angelägna ärenden avstanna. Åtskilliga sådana angelägenheter uppräknades och bland dem även möjlighet att giva dispens i vissa fideikommissförfatt- ningar. I fråga om det senare föreslogs, att genom Konungens dispens i stiftelserna om fideikommissegendomar »dels lån emot inteckning i sådana egendomar må få upptagas, enär fideikommissarien är ålagt att till sina syskon utgiva någon stadgad lösesumma eller olyckshändelser medföra be- hov av förskotter, vilka överstiga hans förmåga, dels utbyte av donerad egendom tillåtas, på det fideikommissarien må få sitt område samlat, dels ock sådana föreskrivna villkor hävas, som äro för honom tryckande eller för jordägornas mera lönande hävd hinderliga.» Lagutskottet gav utlåtande med huvudsakligt tillstyrkande. Skiljaktiga meningar avgåvos huvudsakligen i det syftet, att någon dispens ej borde tillåtas, helst det lätt ledde till fideikommisstiftelsernas undergrävande. Den vidlyftigaste skiljaktigheten avgavs av lagmannen von Hausswolff, vilken icke ville veta av någon rätt att inteckna fideikommiss, men föreslog en annan lagstiftning, som skulle avhjälpa fideikommissaries svårigheter i för— hållande till medarvingar och andra. På samma gång uttalade dock Hauss— wolff sitt ogillande av fideikommissernas idé och ville förebygga allt vidare fideikommissbildande. Debatt ägde rum inom ridderskapet och adeln, och ; det hela resulterade till sist i en av alla stånden antagen riksdagsskrivelse i så lydande:

»Enär den, genom stadgandet i 25 5 av regeringsformen den 6 juni förlidet år, Konungen tillagda makt att göra nåd endast sträcker sig till brottmål samt den särskilda rätt Konungen enligt allmänna lagen äger att dispensera i vissa fall av lagens bud icke utmärker de händelser, då någon innehavare av fidei- kommissegendom kunde komma i behov av att därå emot inteckning upptaga lån, antingen för att gälda den lösesumma, som enligt fideikommisstiftelsen borde av honom till medarvingar eller andra utgivas, eller ock vid sådana å samma egen- dom inträffade olyckshändelser dem han ej kunnat värja och förutse, vilka komma att medföra behov och förskotter överstigande hans egna tillgångar, eller då frågor om utbyte av donerad jord yppas, för att till styrka för egendomen och be- kvämlighet vid tillsyn och brukning få dess område närmare samlat, eller ock då sådana villkor och förbehåll i stiftelsen förekomma som för innehavaren vore tryckande, för jordens hävd hinderlige eller i avseende på sammansättningen och innehållet otydlige eller stridige, så hava rikets ständer varit omtänkte, huru och på vad sätt i detta fall lämpligt må förhållas, så att vederbörande ej må sakna tillfälle och utväg att i förberörda delar erhålla nödig rättelse och för- | ändring.

Med uppmärksamhet därå, att så beskaffade ämnen, vilka emellan fideikom- missarier och medarvingar kunna yppas, måste enligt rättegångsordningen be— handlas, hava rikets ständer väl ansett, att ovan anförda omständigheter sällan skola sig yppa utan att någon punkt i fideikommissförfattningen innebär mot— sägelse antingen mot något annat stadgande däruti eller mot dess och lagstift—

1 Förestående framställning är lånad ur åtskilliga lagutskottets betänkanden i fideikom- missfrågan.

• Sida 342
•  Original

Förord- ningen den 27 april 1810.

ningens ändamål, i vilket fall, om tillämpningen skall bliva möjlig och för veder- börande gagnelig, förordnandet bör så förklaras, att motsägelsen häves, men son en sådan förklaring svårligen kan meddelas av domaren helst enligt berörc'a stiftelsers särskilda egenskap, ofödda personer, som icke kunna höras, anses redan äga verkliga rättigheter, varå förklaringen kan verka, samt stiftaren själv dess- utom då frågan yppas gemenligen ej mera är till, hava rikets ständer med av- seende å den mera vidsträckta makt Konungen äger att upptaga och avgöra an- sökningar att bryta dom åter som vunnit laga kraft och återställa laga tid som försutten är, ansett de ovananförda eller andra dylika ämnen om fideikommissers rätta mening och möjligt bästa tillämpning böra hos Eders Kungl. Maj:t i under- dånighet anmälas, på det Eders Kungl. Maj:t med dess högsta domstol, i likhet med annan förklaring över allmänna lagar och författningar, må därmed efter sig företeende omständigheter kunna förfara, och å vilket beslut rikets ständer alltså. i underdånighet utbedja sig Eders Kungl. Maj:ts nådiga sanktion.»

I anledning härav utfärdades den 3 april 1810 en av Konungen med riksdagen beslutad så lydande förordning:

»Då någon innehavare av fideikommissegendom kunde komma i behov att dårå emot inteckning göra län eller för egendomen anse förmånligt att få göra utbyte av till fideikommisset hörande jord, eller ock finna sig föranlåten att söka hävande av vissa uti fideikommisstiftelser innehavaren föreskrivna villkor, ansökningar i dessa eller andra dylika ämnen om fideikommissers rätta mening och bästa till- lämpning och som icke röra frågor, vilka mellan fideikommissarier och medarvingar kunna yppas och enligt allmänna rättegångsordningen måste behandlas, böra hos Kungl. Maj:t i underdånighet anmälas, på det Kungl. Maj:t, med högsta dom- stolen, i likhet med annan förklaring över allmänna lagar och författningar, må därvid, efter sig företeende omständigheter, kunna förfara.»

I lagutskottet behandlades även ett av herr Nauckhoff hos ridderskapet och adeln väckt förslag att i en viss händelse Kungl. Maj:t kunde äga makt att alldeles upphäva en fideikommissinrättning. Detta förslag ansåg ut- skottet för en ny motion, varom det då ej ägde att sig utlåta, då i det me— morial, som till betänkande givit anledning, med förutsättning av dessa stiftelsers bestånd i det hela, fråga endast varit om utvägar att häva de svårigheter, som i tillämpningen härav kunde möta.

Ett steg till inskränkning i rätten att stifta och upprätthålla nya fidei- kommiss togs av Rikets ständer genom en skrivelse till Konungen den 27 mars 1810, däri anfördes sålunda:

»Genom sådana stiftelser föreskrivas för alla. tider en successionsordning, en— ligt vilken en enda arvinge, även en oskyld, skall på livstid innehava fastig- heter, utan avseende på. om förre innehavaren skulle därigenom nödgas lämna de flesta eller alla sina barn i saknad av nödig uppfostran och understöd i deras omyndiga år, och en så inskränkt ägare, som varken av allmänna lagens vissa stadganden om arv eller av något sitt förordnande kan hoppas skydd för de lott— lösa, utan förutser, att egendom skall tillfalla en oskyld eller till äventyrs den av barnen, som giver minsta hopp om medlidsamhet och omvårdnad för uteslutna, kan icke annat än anse egendomen mera för en annans än för sin, i följd varav hans intresse bliver att fördubbla och i förtid upptaga avkomsterna till skada för jordens nyttiga odling, egendomens förbättring och samhällets därav beroende styrka.

Man har för evärdeliga tider föreskrivit lagar för varje innehavares frihet att egendomen förvalta, utan att tänka därpå,. att slika inrättningar ofta bliva genom tiders förändrade skick för egendomens förmånliga hävd hinderliga.

• Sida 343
•  Original

Man har för all framtid förbjudit egendomens föryttrande och förpantning, vari— genom dels fordringsägares lidande beredes, dels all utväg betages innehavaren att till medarvingars utlösen eller egendomens hävd och förbättring erhålla de nödvändigaste lån.

Man har gjort fideikommiss, vilkas innehavare varit ålagda att använda godsets avkastning till egendomens förökande under enahanda fideikommissvillkor, en in- rättning, som, om ock dess skadlighet i politiskt avseende åsidosättes, i allafall synes vara den mest illa beräknade, då ofelbart är, att en allt för stor egendom i en mans hand giver mindre avkastning och föder vida mindre människor, än om den vore emellan flere ägare delad.

Icke mindre skadliga hava de stiftelser varit, som, ehuru avlägsne och för od- ling och samhävd obekvämliga flere gods kunnat vara, likväl föreskrivit, att de skola hållas tillsammans och icke ens få bortbytas, och de stiftelser, enligt vilka vissa egendomar bort för alltid innehaves av flera samägare utan rätt för någon till skiftes vitsord, hava varit en källa till obehagliga rättegångar och till en olycklig oenighet inom familjer.

Man har även sett förordnanden, som föreskrivit beständig delning, utan rätt för delägarna att lösa varandra ut, som för egendomens besittning gjort till evärdeligt villkor, att innehavaren skall leva ogift, ej få bekläda någon statens tjänst och mera dylikt, och till vilka andra orimligheter en sådan oinskränkt fri- het kan föranleda, är av dessa exempel lätt att inse, ävensom att slika inrätt— ningar hava för jordens nyttiga hävd och egendomars förbättring det skadligaste inflytande.

Vid betraktande härav, och då det hopp en ägare haver därom, att hans barn och närmaste skola njuta frukterna av hans mödor, befordrar flit, hushållning och medborgerliga tänkesätt, samt för samma ändamål, jämte befrämjande av för- äldrars och husfäders anseende, en ägare bör hava makt att dels genom avtal, dels genom testamente utnämna sin efterträdare, och obestridligt är att ehuru den, som själv innehar disponibel egendom, kan i en oinskränkt dispositions frihet för sin person finna dessa uppmuntringar och förmåner, desamma däremot all- deles försvinna för alla hans efterträdare, om han gör egendomen till fideikom- miss; då en oinskränkt frihet för enskilda att ändra arvs— och eganderättslagarne för tillkommande tider icke kan stå tillsammans med syftemålet av vid denna riksdag av Riksens ständer tagne beslut om frihet för en var att all slags jord genom laga fång förvärva; då en sådan frihet skulle göra vår allmänna lag i dess viktigaste delar onyttig, och i stället för tydliga lagar, som beständigt kunna förbättras och fullkomnas, anskaffa för särskilda gods speciella förordnanden, vilka, ehuru orimliga, otydliga och även oläsliga de kunna vara, likväl göra anspråk på en varaktighet, som icke en gång för våra grundlagar enligt nu gällande rege- ringsform funnits nödvändig, och det för övrigt skulle lända till fäderneslandets heder, om, sedan de mest hyfsade nationer redan upphävt dessa lämningar eller nya telningar av feodalismen, svear och göter, som aldrig varit av främmande nationer med våld tvungna till sådana inrättningar, icke voro de siste att före- komma ytterligare härmningar därav, hava Riksens Ständer ansett ofta nämnda oinskränkta dispositionsfrihet böra jämkas inom billiga och för samhällets allmänna nytta avpassade gränser, samt till följd därav trott sig böra hos Eder Kungl. Maj:t i underdånighet anhålla om nådigste sanktion och bekräftelse av följande närmare bestämmelse och tillägg vid det för detta ämne lämpliga lagens rum i 16 kap. 1 & ärvdabalken:

Vill någon man eller kvinna göra testamente, have våld göra det munteliga eller skrifteliga, med eller utan villkor, och vittne tvänne goda män att det testamente då var gjort med sunt och fullt förstånd och av fri vilja: stånde ock

• Sida 344
•  Original

honom fritt att låta vittnen veta dess innehåll eller ej. Äro ej vittnen att tillgå, och utrett varder, att testator intill sin död varit utur stånd satt vittnen an- skaffa, äge ock då testamentet laga kraft, så framt det finnes med egen hard skrivit och underskrivit. Bortgiver någon fast egendom, äge ej makt om vill- koren för dess förvaltning sträcka förordnandet längre än förste emottagarens och dess makas livstid, eller om äganderätten vidare än till utnämnande av testi— ments- eller gåvotagarens näste efterträdare, uti vilken sistnämndes hand fastig- heten ikläder sig egenskap av arvejord, varmed i allt efter allmän lag förhålles. Ej heller må i andra avhandlingar och kontrakter om fast egendom sådana villkor inflyta, varigenom förvaltnings- och äganderätten för en framtid vidare inskränkes än nu sagt är. Men angående städja och arrende gälle vad därom särskilt stadgat är.»

Det sålunda av Rikets Ständer framlagda förslaget vann Kungl. Majas godkännande och erhöll enligt förordningen den 27 april 1810 kraft av gäi- lande lag.

Från och med 1810 har fideikommissinstitutionen inom vår svenska rätt ej undergått någon förändring. Det är alltså visserligen förbjudet att in- rätta nya fideikommiss uti fast egendom, liksom Kungl. Maj:t äger befogen- het att uti redan gällande fideikommisstiftelser vidtaga sådana ändringar, som omförmäles i förordningen den 3 april 1810 men de före 1810 upp-' komna fideikommissen äga allt fortfarande bestånd.

Frågan om de redan före 1810 inrättade fideikommissernas i fast egendom avskaffande i Sverige väcktes i riksdagen år 1882 (A. 0. Wallenberg), 1883 (A. 0. WVallenberg), 1884 (A. 0. Wallenberg), 1886 (Johan Olsson), 1889 (P. Andersson i Högkil), 1893 (E. Åkerlund), 1894 (E. Åkerlund), 1898 (två motioner, en av T. Zetterstrand och en av C. J. Jansson iKrakerud), 1901 (H. Segerdahl med 6 instämmanden), 1906 (H. Segerdahl), 1907 (C. Lindhagen), 1909 (L. Ljungberg) och 1914 (Raoul Hamilton). Yrkandena voro olika formulerade och det är naturligt, att framställningarna under första tiderna av frågans upptagande voro mer försiktigt hållna, åtminstone såvitt angick motiveringen.

Inom andra kammaren hade framställningarna sitt stöd särskilt hos gamla lantmannapartiet, men även övriga grupper voro i stor utsträckning eniga om reformens nytta. Vid samtliga tillfällen med undantag av år 1886 an— togs därför något yrkande i motionens syfte av andra kammaren utan vo— tering och oftast även utan debatt.

Första kammaren åter avslog t. o. m. är 1907 framställningarna, sist—- nämnda år dock med svagare majoritet än förut. Röstsilfrorna ställde sig så, att väckt framställning avslogs år 1882 utan diskussion och votering, år 1883 efter en kort diskussion utan votering, år 1884 med 50 röster mot 17, år 1886 utan votering (så ock i andra kammaren enär förslaget avsåg tvångsförsäljning av alla fideikommissfastigheter) år 1889 med 57 röster mot 54 (andra kammaren biföll förslaget med 162 röster mot 42), 1890 med 93 röster mot 38, 1893 med 63 röster mot 38, 1894 utan votering, 1898 med 72 röster mot 45, 1901 med 75 röster mot 33, 1906 med 85 röster mot 36 och 1907 med 71 röster mot 58. Röstetalen böra emellertid som sagt be— dömas också med hänsyn till den olika omfattningen av de yrkanden, som förelågo till förmån för ett lättande eller en avlösning av fideikom- missbanden.

Vid 1909 års riksdag begärde andra kammaren förslag till lagbestäm—

• Sida 345
•  Original

melser, på vilka villkor fast egendom, som utgör fideikommiss, må kunna av innehavaren helt eller delvis säljas mot det att köpeskillingen i stället sättes som fideikommiss. Den nämnda utvägen upptogs efter 1907 års för— slag, som även då godkändes av kammaren. Tillika biföll kammaren hemställan om ett tillägg till motiveringen med uttalande, på sätt ock skett är 1907 i lagutskottets betänkande, att vid eventuell försäljning av fideikommissegendom därå befintlig skog för framtiden ställdes under ordentlig hushållning. Första kammaren åter begärde, denna gång med 71 röster mot 38, allenast förslag till lagbestämmelser, på vilka villkor- lantfastighet, som utgör fideikommiss, må kunna av innehavaren helt eller delvis säljas, mot det, att köpeskillingen eller därför inköpt stadsfastigheti stället sättes såsom fideikommiss. Då motivering ej kan bliva föremål för sammanjämkning, gick lagutskottets sammanjämkningsförslag ut allenast därpå, att andra kammaren frånträdde sitt beslut, i vad det avser stads— fastighet, medan åter första kammaren frånträdde sitt beslut att influten köpeskilling för försåld lantfastighet, som utgör fideikommiss, skall kunna förvandlas till fideikommiss i stadsfastighet. Detta förslag till samman— jämkning bifölls av båda kamrarna och blev således riksdagens beslut.

År 1914 åter anhöllo båda kamrarna, första kammaren med 57 röster mot 55, att efter verkställd utredning rörande de i riket bestående fidei— kommisstiftelser i såväl fast som lös egendom måtte taga under över- vägande, dels på vilka villkor nu bestående fideikommisstiftelser må, där ej särskild anledning till undantag föreligger, kunna upphävas dels oclc huruvida och på vad sätt bestämmelser, innefattande förbud mot instif— tande av nya fideikommiss i lös egendom, må kunna meddelas samt där— efter för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kan föranleda.

Härmed hade således för första gången även första kammaren fullt bi- trätt vad andra kammaren så ofta begärt, nämligen ett övervägande, huru- vida och på vilka Villkor gällande bestämmelser om familjefideikommiss- stiftelser i fast egendom må kunna upphävas, oavsett om det gällde lant- eller stadsfastighet. Dessutom ifrågasatte riksdagen nu upplösning även av fideikommisstiftelse i lös egendom och förbud mot nya sådana stiftelsers inrättande.

I anledning av denna riksdagsskrivelse uppdrog regeringen åt envoyén Albert Ehrensvärd att verkställa den av riksdagen begärda utredningen. Denna hann icke av honom slutföras på grund av andra tillstötande göro- mål. Emellertid avlämnade Ehrensvärd till Kungl. Maj:t den 8 mars 1919 en historik över fideikommissfrågan i Danmark, en detaljerad fram- ställning av fideikommissfrågans behandling i svenska riksdagen samt ett förslag till lag om fideikommisstiftelsers upplösning jämte en samling stif- telseurkunder för olika fideikommiss och andra handlingar till ämnets be- lysande. Riksdagshistoriken och lagförslaget äro såsom bilagor B och C fogade vid detta utlåtande (sid. 370—403).

Det skäl, som under riksdagsförhandlingarna anfördes emot avskaffandet av fideikommiss i fast egendom, var i främsta rummet, att död mans i laga ordning tillkännagiima vilja måtte respekteras. Man kunde, såsom skett är 1810, förbjuda inrättandet av nya jordfideikommiss, men en sådan lag Hck ej givas retroaktiv verkan på äldre redan tillkomna stiftelser. Bakom denna formella invändning låg givetvis också sakskäl. Det med

De olika ståndpunk— terna i riksdagen. i

• Sida 346
•  Original

stiftelsen avsedda bevarandet av släkten och släkttraditioner var något i sitt slag eftersträvansvärt eller åtminstone lovligt även för kommande tider. Det framhölls ibland likaledes, att jordfideikommissernas upprätt- hållande innebure en direkt statsnytta. Genom denna inrättning blevo nämligen många fideikommissarier i tillfälle att, frigjorda från närings- bekymmer, i stor stil ägna sig åt politiska värv och statens välfärd.

Häremot restes av anhängare till institutionens avskaEande eller av— veckling oftast såsom huvudsakligen avgörande den stora orättvisan, som genom jideikommissernas successionsordning drabbade yngre syskon till fideikom— missarien och oftast alla kvinnliga bröstarvingar. Denna stämning var en efterklang av den liberala reformen för genomförande av lika arvsrätt mellan syskon och större rättslig jämlikhet mellan könen. Till förenämnda huvudskäl lades understundom även åtskillig annan hänsyn, som ej kunde undgå att tilldraga sig uppmärksamheten.

Till belysning av tankegången må här återgivas vissa delar av 1889 års lagutskotts utlåtande, som många gånger återgivits även av följande lag- utskott. Det lyder sålunda:

»Det synes utskottet vara önskvärt, om möjlighet beredes, att även jordfidei- kommiss under sådana villkor och former, att släktens rätt ej träddes för nära, kunde upphävas och våra arvslagar sålunda erhålla allmän och undantagslös till- lämpning. De olägenheter, som äro förenade med tillvaron av fideikommiss i fast egendom, hava nämligen under den tid, som förflutit från 1810, allt skar- pare framträtt, och de undantagsbestämmelser, som gälla för fideikommissen, framstå i och med den politiska och sociala utvecklingen såsom allt mera oegentliga och stridande mot sunda lagstiftningsprinciper.

Ur politisk och social synpunkt kan det alltså anses medföra olägenheter, att allt för stora jordegendomar äro hopade och städse bibehållas i en enda. persons eller familjs hand, liksom det ur nationalekonomisk synpunkt sett måste lända till skada, att sådana egendomar allt jämt innehavas av personer, vilkas för- foganderätt över desamma är så begränsad, som vid fideikommiss är för- .hållandet.

Ser man åter saken från rättvisans och billighetens sida, så ligger det onek— ligen något för rättskänslan upprörande däri, att, såsom fallet är vid de flesta fideikommisstiftelser, en enda person skall på sin lott erhålla den värdefullaste, möjligen enda kvarlåtenskapen efter en avliden, till vilken han icke stått i när- mare släktskapsförhållanden än andra, som av kvarlåtenskapen bekomma föga 'eller intet. Detta sistnämnda missförhållande framträder numera, sedan en lika :arvsrätt mellan syskon blivit införd såsom allmän regel, så mycket skarpare. Det har dock ej sällan föranlett fideikommissinnehavare att bruka fideikommiss- egendom på sådant sätt, att den på kort tid lämnat största möjliga avkastning, som kunnat bilda ett till fördelning mellan hans övriga arvingar tillgängligt kapital, utan att hänsyn därvid tagits till egendomens framtida bestånd. Det har ock stundom framkallat grov misshushållning med dylik egendom under fardagstiden, då en avliden fideikommissaries stärbhusdelägare sökt bereda sig största möjliga fördel av densamma, innan den skulle av ny fideikommissarie tillträdas.

Ehuru ovan antydda olägenheter, till vilka utan tvivel ytterligare andra skulle kunna läggas, äro förenade med tillvaron av fideikommiss i fast egendom, har likväl mot alla förslag till dessa stiftelsers upphävande anmärkts, att lagstiftaren icke skulle kunna utan rättskränkning upphäva desamma, då de tillkommit under skydd av en lagstiftning, som tillät deras bildande, och att ordnandet av

• Sida 347
•  Original

de rättsförhållanden, som skulle uppstå i omedelbart sammanhang med fidei- kommissrättens upphörande, skulle möta oövervinnerliga svårigheter. Det har visserligen medgivits, att verkligt nödtvång kan berättiga lagstiftaren att bryta dispositioner av ifrågavarande art, men tillika anförts, att förhållandena i vårt land, särskilt med avseende å omfånget av de bestående fideikommisstiftelserna, icke vore sådana, att de påkallade en slik åtgärd.

Vad då först angår frågan om fideikommisstiftelsernas omfång i vårt land, anser sig utskottet böra erinra därom, att taxeringsvärdet å samtliga fideikom- missfastigheter i riket år 1890 utgjorde 107 025 407 kronor, därav ej mindre än 104 427 107 kronor belöpte sig på fastigheter å landet eller omkring 1/20 av värdet utav all sådan enskild fastighet i riket. Detta utvisar, enligt utskottets mening, att frågan om fideikommisstiftelsernas bibehållande eller upphävande i vårt land ingalunda är ur det allmännas synpunkt av så ringa betydelse, som man stundom förmenat, utan fastmer ägnad att tilldraga sig lagstiftarens allvar— liga uppmärksamhet.

Beträffande vidare frågan om helgden av enskildes dispositioner, gjordai enlighet med de vid tiden för deras tillkomst gällande lagbestämmelser, erkänner utskottet visserligen, att lagstiftaren därtill bör taga all skälig hänsyn, men hyser för sin del den bestämda övertygelse, att där dylika dispositioner under den tid, som förflutit från deras tillkomst, uppenbarligen kommit i strid med det allmänna rättsmedvetandet och uppfattningen av vad samhällets sunda ut- veckling kräver, de böra och måste vika för hänsynen till statens väl. Denna åsikt har, såsom utskottet nedan skall visa, i fråga om fideikommiss i fast egen— ' dom gjort sig till fullo gällande i åtskilliga andra lands lagstiftningar, och att den ej heller är främmande för vår egen lagstiftning torde ganska otve— tydigt framgå av ovan anförda förordning av den 3 april 1810, som, på sätt utskottet redan anmärkt, tillåter ganska väsentliga modifikationer av de förordnan— den, på vilka dessa stiftelser äro grundade.

Utskottet vill ock i detta sammanhang påpeka, att ett upphävande av fidei— kommisstiftelser, därest nuvarande innehavare och andra nu levande till fidei- kommiss eventuellt arvsberättigade skyddas uti sin rätt, så mycket mindre kan anses innebära en rättskränkning, som den allmänna principen för tillvaron av rätt uppställer kravet på ett rättssubjekt såsom villkor härför. Skall för fideikommiss ett rättssubjekt utfinnas, kan detta ej vara annat än den levande släkten, och det bör då ej förefinnes något rättsligt hinder att, utan rubbande av släktens rätt, med fideikommissen vidtaga de ändringar, som från samhällets synpunkt kunna befinnas ändamålsenliga.

I fråga om sättet för tillämpningen av allmänna äganderätts— och arvsgrund- satser på sådan egendom, som nu utgör familjefideikommiss, kunna åsikterna vara ganska delade, och detta ämne kräver för visso en sorgfällig utredning och undersökning. Utskottet vill erinra om de åtgärder, som härutinnan vidtagits i några stater, där familjefideikommissen blivit upphävda. I Frankrike är genom lagen den 17 januari 1849 stadgat, att alla av privata gods bildade majorat. som redan, från första innehavaren räknat, gått i två successiva led, upphävas; att de gods, som bilda dessa majorat, bliva fria gods uti innehavarnes hand, och att för framtiden succession i dylika majorat, begränsad till två led, från första innehavaren räknat, endast får äga rum för personer födde eller avlade innan tiden för lagens promulgation. I Nederländerna har lagen den 1 oktober 1833 visserligen förbehållit den närmaste fideikommissarien hans rätt, men fråntagit de efterföljande, om än redan födde, deras utsikt att erhålla fideikommisset; och i Italien har lagen den 30 november 1865 upphävt alla då bestående fideikom- miss, majorat och andra fideikommissoriska substitutioner samt tillagt den då-

• Sida 348
•  Original

varande innehavaren full äganderätt till halva fideikommissförmögenheten och den närmaste arvingen full äganderätt till andra hälften, dock med förbehåll av nyzt- janderätt för dåvarande innehavaren under hans livstid. I 1866 års danska grundlag, 5 93, stadgas, likasom i den äldre grundlagen av 1849, att intet län, stamhis eller fideikommissgods kan för framtiden upprättas, och att genom lag Skäll närmare ordnas, huru de nu bestående kunna övergå till fri egendom, ehuru sistnämnda bestämmelse ännu icke genom statsmakternas samverkan lett till någm påföljd.»

Ett annat yttrande i samma riktning var ett i de följande debatterna ofta åberopat anförande, som år 1906 hölls i första kammaren av justitie- rådet Ivar Afzelius. Anförandet lydde i huvudsak sålunda:

»När fideikommissen kommo till, voro de icke en feodal institution, men de voro ej heller en rent ekonomisk anordning. Godset skulle utgöra det ekoro- miska underlaget för den representationsrätt, som tillkom släkten. I stort sett var detta deras uppgift. Det är samma släkttanke, som genomgår hela vår äldre rätt, den tanke, på vilken bördsrätten och den olika arvsrätten grun- dade sig. Allt detta är nu försvunnet och borta. Men alltjämt är det för staten av intresse, att det finns personer, som äro i tillfälle att utan ekonomisk hänsyn tjäna staten och offra på ett eller annat sätt för det allmänna. Att underhålla en sådan sinnesart, att fortplanta den från släktled till släktled, att förena en sådan upphöjd pliktkänsla med bärkraft att följa den — det är fideikommissens alltjämt bärande tanke. Men jag ber att få framhålla; nu- mera är det endast vid de verkligt betydande fideikommissen som detta kan realiseras.

Men medaljen har också sin frånsida; det finnes olägenheter vid denna insti- tution, som icke kunna bestridas och som därför icke heller borde bestridas.

Jag skall då alldeles icke fästa mig vid den ekonomiska sidan av saken, vid den statsekonomiska, vid vilken utskottet lagt en så huvudsaklig och övervägande vikt. Jag skall ej tvista om, huruvida fideikommissen skötas väl eller illa; jag skall ej heller tala om, huruvida jordbruket bör bedrivas i stor eller liten skala; jag skall ej heller tala om faran av latifundier och jag skall ej heller tala om det behjärtansvärda i att uppmuntra strävandet för egna hem. Icke därför att jag underkänner dessa synpunkter för frågans bedömande, men därför att efter min uppfattning förhållandena i vårt land för närvarande icke äro sådana, att man ur dessa synpunkter kan hämta anledning till en så ingripande lagstiftning som den, utskottet ifrågasatt.

För mig framträda andra synpunkter. Jag kan ej hjälpa, mina herrar, att jag idå främst vänder mig mot själva successionsprincipen. Denna princip är för l'mig och blir för mig en rättslig anomali. Den upphäver denna den naturligaste av all jämlikhet: likställigheten mellan barn av samma föräldrar. Må vara, att det kan lyckas föräldrars klokhet att. dämpa eller minska, under gynn- samma förhållanden måhända alldeles häva verkningarna av denna onaturlighet; men det är min fullkomliga övertygelse, att ju mer utvecklingen går framåt, ju mer släktens betydelse träder i skuggan för individens och den egna familjens, desto mer hopplös skall denna uppgift för uppfostraren bliva.

Nu säger man: men detta är ju ingenting orätt, det är ju icke föräldrarnas fel, det är en annan, som så bestämt. Naturligtvis —- men blir förhållandet i minsta mån bättre därför att det är en främmande vilja, som på det sättet tränger sig in i familjen? Sådant är förhållandet vid den normala successionen, när godset går från far till son. Men hur är det, när det går från en gren till en annan, när fideikommissinnehavaren t. ex. har endast döttrar och de ej äro

• Sida 349
•  Original

successionsberättigade. Vilken anledning till pliktkollision mellan plikten mot [ den blivande fideikommissarien och omtanken om sina egna, vilken källa till l stridigheter. till slitningar och till misshälligheter mellan närskylda. Det har ej ] saknats förhatliga exempel på sådant.

Fideikommisset, säger jag därför, skapat till släktens yttre 'heder och kon- servation', kan innebära frö till släktens inre söndring.

Vidare vill jag fästa uppmärksamheten på en sak, som av herr Sjöcrona be- rördes och som också i hans reservation erkänts såsom något bristfälligt. Den rättsliga grundvalen för dessa stiftelser, stiftelseurkunderna, befinner sig ofta nog i ytterst otillfredsställande skick. Dessa urkunder äro gamla, de skola nu tillämpas på förhållanden, som aldrig ingått i stiftelsens tankegång. Reservan- terna vilja medgiva, att man i sådant fall skulle kunna ändra fideikommisstiftel- serna' efter stiftarens verkliga mening; men vad var hans verkliga tankegång? Vem kan utleta den? Dessa fideikommissbrev äro ofta dunkla, motsägande och fyllda av villkor, som för vår tid te sig i högsta måtto besynnerliga, ja, orim- liga. -— — —

Särskilt olämplig anser jag för min del denna institution vara med avseende å de mindre fideikommissen. Där ställas på fideikommissarien anspråk, som han ej kan motsvara. Han sättes i en ställning, som han ej kan uppbära. Vill han motsvara stiftarens syfte, skall han sitta på gården och bruka den, men att idka jordbruk i våra dagar, det är en annan sak än förr. Det fordras helt andra förutsättningar, det fordrar en helt annan utbildning, det fordrar framför allt ett rörelsekapital, som han ofta nog ej besitter. Och så skall han låna och draga sig fram. Den, vilken som jag haft tillfälle att under åratal se dessa lånean- sökningar, han vet, att den Splendor families, som fideikommisset skulle uppbära, den är understundom ett mycket bedrövligt sken. — — —

Men kan en sådan stiftelse upphävas? Kan den upphävas genom en lagstift- ningsmakt?

Ett står fast. Åt en ny lag får ej givas retroaktiv kraft. En ny lag kan ej i avskära den rätt, som vunnits på grund av en äldre lag. De nuvarande fidei- l kommissariernas rätt får icke genom en ny lag rubbas, och detsamma bör också gälla om de successorers rätt, som leva, när en sådan lag skulle komma till i,» stånd. »

Men, frågar man, huru går det med de ofödde successorernas rätt? Skall i man icke respektera den? Mina herrar, de oföddes rätt, den är lika ofödd som x de själva, den får aldrig utgöra hinder för samhället att ordna förhållanden, så- l som samhället anser bäst och riktigast.

Men när man talar om de oföddes rätt, menar man i själva verket något annat och vida mer oriktigt. Man menar, att den ordning, som den döde stif- [ taren skapat i skydd och med stöd av då gällande lag, den får icke rubbas av ! en ny lag. Det är den dödes vilja, som skall respekteras. ' | Det ligger mycken sanning i detta. Det är icke blott uttryck för en naturlig i pietet, det innefattar också en riktig samhällsgrundsats. Men om man tillägger l l l l

den dödes vilja orubblighet, absolut orubblighet, så går man för visso för långt. Vi människor få finna oss i, att vad vi bygga och stifta här alltsammans är underkastat tidens förändrande makt. Likasom den dödes förordnande omedelbart sättes ur kraft, om det strider mot gällande lag, kan det förlora den, när det kommer istrid med vad samhället, på grund av ändrade förhållanden och ändrad uppfattning, finner rätt och riktigt. Denna dogm om fideikommisstiftelsernas orubblighet har ej heller någonsin varit praktiskt erkänd vare sig i vårt land eller i andra länder. Fideikommissen hava, såsom vi se av betänkandet, vilket jag tror är riktigt, blivit i flera länder alldeles upphävda. — — —— Dogmen

• Sida 350
•  Original

om fideikommissens orubblighet har också, som vi veta, blivit underkänd av 1810 års lagstiftare. Då tilläts nämligen att inteckna fideikommiss, ehuru detta enligt åtskilliga fideikommissbrev var uttryckligen förbjudet och på sådant sätt förbjudet, att fideikommisset skulle förverkas, om man ens försökte att få inteckna detsamma.

Men därav, att man icke kan tillägga en fideikommisstiftelse orubblighet, följer naturligtvis icke, att staten av en nyck eller tycke kan eller bör sätta sig över stiftarens vilja. Det måste finnas viktiga skäl för en sådan rubbning; ochi samma mån, som— rubbningen är mera ingripande, i samma mån måste skälen vara mer starka och väsentliga. Jag vill i detta avseende icke gå så långt som herr Sjöcrona, som framhöll, att för en dylik rubbning skulle fordras, att eljest statens väl stode på spel eller något dylikt. Men också jag anser, att det fordras högst viktiga och gällande skäl.

Är nu det, som anmärkts och kan anmärkas mot fideikommissinstitutionen, av beskaffenhet att äga en sådan giltighet? Det är frågan. Därom kan ju alltid tvistas. För min del säger jag, att vad jag haft att anmärka uppenbarligen är av beskaffenhet att göra sig gällande med väsentligt olika styrka vid olika fidei- kommiss. Med avseende å de större, verkligt betydande fideikommissen, där man kan tala om att realisera vad jag kallat fideikommissens bärande tanke och där detta också skett och sker, såsom vi se, där finnes också till följd av den rikare avkastningen möjlighet att utjämna olikheten mellan barnen, det finnes möjlighet, att fideikommisset kan vara ett stöd för hela släkten. En sådan möj- lighet finnes icke vid de små och mindre betydande fideikommissen. Och vad slutligen beträffar det, jag nämnde om fideikommissurkundernas skröplighet och otillfredsställande skick, så är det uppenbart, att detta har en högst olika till- lämpning vid olika fideikommiss.

Jag kan därför icke förena mig med utskottet, då detta ifrågasätter en lag- stiftning, som skulle upphäva alla fideikommiss. Men jag kan lika litet förena mig med reservanterna då de mena, att man skall lägga armarna i kors och vänta, till de personer, som närmast beröras av dessa oegentligheter, begära lag- stiftningens hjälp. Ar det nämligen så -— och för mig finnes därom icke det ringaste tvivel _ att man måste erkänna, att det gives fall, där upprätthållandet av en fideikommisstiftelse, sådan den är för dem, som saken närmast rör, är förenat med väsentliga, ja, svåra olägenheter, då säger jag, är det lagstiftarens plikt att också bereda en möjlighet att anvisa en utväg, lätt eller svår, att komma ifrån dessa olägenheter.»

De jordpolz'tiska, sociala synpunkterna gjorde sig däremot till en början icke alls eller endast i förbigående gällande. Ett undantag därifrån mt- gjorde dock motionerna åren 1893 och 1894. Båda lade huvudvikten på den sociala sidan av saken. Motionärens första motion, med Vilken den andra väsentligen överensstämmer, lyder i huvudsak sålunda:

»Sedan riksdagen genom bifall till min motion om beredande av lättnader för den mindre bemedlade delen av vårt folk att kunna förvärva självständig jorid— egendom och Kungl. Maj:t genom tillsättandet av en kommitté för denna frågzas närmare utredning huvudsakligen biträtt mina uti samma motion uttalade åsikteir, vågar jag, icke alldeles utan hopp om slutlig framgång, ånyo taga riksdagens uppmärksamhet i anspråk för en fråga, som enligt mitt förmenande nära samman- hänger därmed. Såsom ledamot av ovanberörda kommitté har jag kommit till den övertygelse, att inom flera av våra folkrikaste län, varest behovet av lätt— nader för erhållande av dylik egendom torde vara störst, icke synnerligen mycket lärer kunna uträttas för ändamålet genom statens direkta mellankomst, emedan

• Sida 351
•  Original

?

därstädes varken statsdomänerna eller tillgångarna på odlingsbara utmarker är fritt disponerade hemman relativt äro av synnerlig betydenhet och att man där— för å sådana orter huvudsakligen är' hänvisad till att söka för saken intressera och underlätta den enskilda företagsamheten.

Därest de förändringar uti gällande lagstiftning om hemmansklyvning och jord- avsöndring, som av jordbrukslägenhetskommittén föreslagits, av statsmakterna skulle gillas och antagas till lag, vågar jag tro, att mycket skulle vinnas för ändamålet genom enskildes initiativ, ehuru visserligen ganska stora hinder för upplåtelser av jordlägenheter under full äganderätt i större skala lära komma att förorsakas utav de inteckningar, vilka gravera större delen av Sveriges jord, där den innehaves under äganderätt, varför också näppeligen någon annan åtgärd från statsmakternas sida i så hög grad synes mig kunna främja tillväxten av den bofaste självägande befolkningen inom vissa orter, som upphävandet av fideikom- missinstitutionen, i vad den berör jordbruksfastigheter, dels emedan dessa egen- domar i allmänhet häfta i jämförelsevis ringa gäld, dels emedan å desamma, åtminstone inom mellersta Sverige, mycket ofta förefinnas högst betydliga odlings» bara marker, vilka förblivit obrutna kanske främst i följd av innehavarnas oför- måga att anskaffa erforderliga rörelsekapital för de mången gång rent av besvär- liga stora gods de måst bibehålla alldeles ostyckade.

Jag är fullt förvissad, att, om fideikommissjorden bleve vanlig arvejord, det icke skulle dröja länge, förr än betydliga delar av densamma med för brukning olämpliga lägen 0. s. v. skulle komma att försäljas, och att sådant tillvägagående icke allenast ihög grad komme att främja befolkningens bofasthet, utan därjämte för vederbörande fideikommissarier vore vida att föredraga framför att uti många fall nödgas fortgå på den inslagna vägen och genom skuldsättning så småningom få institutionen hävd.

Då jag, utom det av mig här ovan anförda, enligt min tanke mest talande skälet för fideikommissinstitutionens upphävande i vad den avser fastigheter å landet, även till fullo instämmer i de övriga skäl, vilka för sådan åtgärds vid- tagande blivit anförda uti tillförene väckta motioner, vågar jag hålla före, att statsmakterna, vida förr än att fortfarande hägna om stora jordkomplexers fort- vara, böra, så långt sådant utan våldsamma åtgärder kan ske, underlätta åtkomst. av jordegendom för den stora massan av vårt folk genom slitandet av de ona— turliga band, vilka hålla ifrågavarande gods tillsammans, samt en sådan lagstift- ning, som kan förhindra hopandet av huru stora arealer som helst på en hand.

Må den enskilde genom fabriksanläggningar, kommunikationsleders åstadkom- mande, handel m. in. så långt det är förenligt med statens sanna intressen samla och föröka förmögenhet, men mig synes jorden böra framför annat skyddas från penningemännens allt för vittgående spekulationer, emedan i motsatt fall hela folks tillvaro kan bliva helt beroende av ett fåtals godtycke.

Då jag sålunda icke allenast anser det fideikommissinstitutionen i vad den- berör fast egendom oftast verkar skadligt ur social, politisk och nationalekono- misk synpunkt, utan vad värre är, att den i fråga om jordbruksfastigheter verkar synnerligen hämmande för vårt lands sunda utveckling genom främjandet av den självägande befolkningens ökning å landsbygden, särskilt inom de orter, varest sådan ökning är mest av behovet påkallad, vågar jag vördsamt hemställa,

att riksdagen ville i skrivelse anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till lag, varigenom de i riket bestående familjefideikommisstiftelser i fast egendom på landet upphävas, ävensom förslag

• Sida 352
•  Original

till sådana lagbestämmelser, som för ordnande av rättsförhållandena vid sisca innehavarens död må erfordras.»

Härefter erinrade först 1906 års lagutskott på ett mera betonande sätt, hurusom frågan om upphävande av fideikommisstiftelser i fast egendon vore icke blott en teoretiskt juridisk fråga utan även en viktig praktisk O(h social angelägenhet. Och denna senare hänsyn, sade utskottet, måste också tillerkännas ett betydande inflytande vid avgörandet.

Emellertid förutsåg detta utskott i viss mån också, att även ett upphi- vande av institutionen ur social synpunkt måste ske med omtanke, så att ej det efterträdde. syftet komme att förfelas. Härom yttrar utskottet:

»Man bör emellertid enligt utskottets mening se till, om man icke, för den händelse ett upphävande av dessa stiftelser genomföres, genom en sådan åtgärd omintetgör en till äventyrs förefintlig god och fördelaktig verkan av fideikom- missinstitutionen. Utskottet erinrar i detta hänseende därom, att de skogar, sorn finnas å fideikommissegendomar, ofta äro av en betydande omfattning och att desamma otvivelaktigt i flera fall undgått att bliva skövlade därigenom, att dessa egendomar icke kunnat försäljas eller styckas samt innehafts av personer, vilka i sin egenskap av fideikommissarier ansett tillbörligt och angeläget att icke genom avverkning minska det till egendomarna hörande skogskapitalet. Å and—a sidan har hitintills också ofta inträffat, att en fideikommissarie av olika anled- ningar alldeles skövlat skogen, oaktat ett dylikt förfogande över skogen ståtti strid med själva fideikommisstiftelsens ändamål, som ju är, att innehavaren av fideikommisset endast skall åtnjuta egendomens avkastning samt fideikommiss— kapitalet med vad därtill hörer ograverat bevaras åt alla fideikommissarier. Med hänsyn härtill anhöll även 1903 års riksdag, att Kungl. Maj:t måtte låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till lagbestämmelser i syfte att förekomma, att de till fideikommissegendomar hörande skogar utsattes för sådan behandling att därigenom skogskapitalets fortfarande avkastningsförmåga äventyrades. Man ansåg följaktligen med avseende å dessa skogar egendomarnas egenskap av fidei- kommiss utgöra en särskild anledning att stadga ett uthålligt bruk av skogarna. Riksdagen framhöll även, hurusom särskilt i vissa delar av vårt land, exempelvis Skåne, fideikommisskogarna egentligen vore de enda skogar av någon betydelse, som funnes, och att det vid sådant förhållande vore tydligt, att för dessa lands- delar fideikommisskogarnas oförminskade bibehållande och rationella vård vore av den största betydelse.

För vår tids uppfattning står det synnerligen klart, att en god hushållning med landets skogar är en utomordentligt viktig nationell angelägenhet. Utskottet vill därför endast i detta sammanhang framhålla önskvärdheten av att, om familje- fideikommisstiftelser i fast egendom avskaffas, för dessa egendomars skogar sam- tidigt påbjudes en ordnad hushållning under offentlig kontroll eller, att, om 1903 års riksdags berörda framställning skulle hava föranlett någon åtgärd i denna riktning, innan ett sådant upphävande av fideikommissinstitutionen beträffande fastighet äger rum, sistberörda åtgärd icke må medföra ett avskaffande av en redan å nu ifrågavarande skogar anordnad ordentlig hushållning.»

Uti 1907 års motion framfördes härefter den sociala och ekonomiska sidan såsom huvudsak och gavs däråt även uttryck i yrkandenas formulering, som avvek från utformningen av de föregående motionernas hemställan. Denna hemställan gick ut på en begäran om:

»a) utredning och förslag om att dylika fastigheter må kunna av innehavaren helt eller delvis säljas mot det att köpeskillingen i stället sättes såsom fidei-

• Sida 353
•  Original

kommiss, därvid dock bör sörjas för att skogarna för framtiden ställas under ordentlig hushållning,

b) utredning och förslag om fastställande av vissa tidpunkter, från vilka dylika fastigheter, som ej försålts, skola upphöra att vara fideikommiss och i stället lyda under de allmänna civillagarna, dock med nyssnämnda villkor i avseende på skogarna.»

Till stöd härför anfördes, med utgång från de ständiga avslagen iförsta kammaren, bland annat följande:

»Orsakerna till detta nedslående resultat ligger nog "ej ensamt i förstakammar- politikens traditionella motstånd i det yttersta mot reformer, som krävas av nya uppfattningar och förhållanden. Felet är nog också, att de skäl, som huvudsak- ligen åberopats till stöd för de i andra kammaren väckta motionerna, varit även på sitt sätt gammalmodiga eller, om man ej vill begagna detta uttryck, tämligen obetydliga. Då debatterna i första kammaren mest rört sig om dessa skäl, har det ej varit så synnerligen svårt för kammaren att komma dem till livs. I den senast vid 1906 års riksdag inom kammaren förda överläggningen, som skall tagas till ledning vid följande granskning, kan man därför säga, att talarna i många punkter haft ganska rätt.

Huvudvikten för reformen har sålunda alltid lagts på att dessa stiftelser i strid mot gällande rättsuppfattning skapa olikhet i arvsrätt mellan syskon. Det är nu visserligen sant, att den stora reformen av år 1845, varigenom lika arvs- rätt mellan syskon fullt genomfördes, var en stor sak. Här är ju dock egent- ligen fråga om donationer till vissa personer. Fortfarande är det tillåtet att ge— nom testamente eller gåva skänka hur mycket som helst till en viss person utan att därvid behöva ihågkomma hans syskon. För övrigt kan man så innerligt instämma med den talaren, som betonade 'att världen är full av orättvisor', och .att det finns ännu större orättvisor än denna, vilket han sökte belysa med exem- pel. Visserligen bör man nu icke underlåta att avhjälpa en orättvisa därför, att andra kvarstå. Men inför de stora olikheter i förmögenhetsförhållanden, som förefinnes överallt, kan krav på konsekvenser som de ifrågavarande, där ingen nöd föreligger, knappast göra anspråk på att vara ett avsevärt reformsträvande. Det kommer därför alltid att bli en konstruktion, om man vill göra troligt, att den allmänna rättsuppfattningen i landet tager illa vid sig därför att syskonen till de 37 grevliga, 39 friherrliga, 61 adliga och 31 ofrälse fideikommissarierna ej få någon arvedel i själva fideikommissjorden.

Såsom nästa skäl brukar framhållas, att fideikommissen eller åtminstone de mindre pläga vanskötas. Detta framkallar genast gensägelser. Man säger, att det är med fideikommisser som med andra fastigheter. Många skötas bra, andra medelmåttigt, andra åter dåligt. Och det förhåller sig nog också på det sättet.

Slutligen säger man, att institutionen demoraliserar fideikommissarierna och sätter ihop släkter till processande och annan fiendskap. Detta skäl imponerar lika litet. Ty det förhåller sig nog med fideikommissarierna liksom med deras jord. Många hålla sig uppe, andra sköta sig medelmåttigt och andra komma verkligt under isen. Processer förekomma väl någon gång, men de äro icke regel. Så— ledes samma företeelser som bland andra människor.

Nej, pudelns kärna, såsom man säger, ligger på annat håll. Institutionen ifråga är antastbar främst därför, att den medför ett monopol till jorden, lägger en död hand på naturtillgångar, som frigjorda från dess grepp skulle giva livs- uppehälle och självständighet åt en vida större befolkning. Denna synpunkt lyckades i någon mån komma med i lagutskottets senaste utlåtande i ämnet. Debatten i första kammaren kunde därför ej alldeles förbigå densamma. Särskilt Jordkommissionen. VI. 23

• Sida 354
•  Original

Förslag till provisori- ska bestäm- melser.

uppfordrande var ett förlösande yttrande i kammaren av en representant frå) Skåne. ”Huruvida man,, sade denne, 'håller på fideikommissinstitutionen här uppåt landet känner jag icke till, men jag vågar lugnt påstå, att man i Skåne med glädje skulle hälsa en åtgärd, varigenom denna provins skulle få betydligt större utvecklingsmöjligheter och kunna underhålla en betydligt större befolk- ning av självägande jordbrukare”.

Häremot invändes nu till en början, att fideikommissen dock upptaga en obe- tydlig del av landets jord, endast mellan 4 och 5 procent av allt mantalen. Dylika jämförelser äro obehöriga såsom ägnade att leda bort uppmärksamheten från vad saken verkligen gäller. Faktum är, att dessa stiftelser i och för sig; upptaga högst betydande områden. Det är dessa trakters och deras befolknings behov frågan gäller.

Det är således för tillgodoseendet av landets jordbruksmöjligheter till gagn för den växande befolkningen, som kravet på fideikommissens avskaffande stöder sig. Under debatten i första kammaren kunde man som sagt ej undgå att upp märksamma denna synpunkt något. Men man förvillade bort saken genom att tala företrädesvis om strävandet efter 'egnahem', för vilka man ansåg det nog bliva någon råd. Det förtjänar dock ihågkommas, att en talare, som motsatte sig reformen, medgav, att fideikommisstiftelserna kunna lägga hinder i vägen även för anskaffande av byggnadstomter. Det kan icke nekas, sade talaren, att de: funnos områden av fideikommissnatur, vilka voro så belägna, att de icke kunde komma till sin fulla utveckling utan att innehavaren finge större dispositionsrätt över dem. Och sade sig talaren därmed syfta på stationssamhällen och liknande platser.

Mot reformens ovan framställda huvudsyfte har första kammaren att ställa endast ett ledmotiv. Det var såsom flera talare betonade död mans vilja, som skulle respekteras. Den övertygelse, som ligger bakom detta påstående, fram- förde det såsom ett postulat, en självklar sats. Knappast förekom ansatser att försvara denna ens, såsom det heter. ur juridisk synpunkt. De döda äro näm- ligen här övergivna till och med av juristerna, vilka brutalt förkunna, att endast levande släkten äro bärare av rättigheter. Nej, bevekelsegrunden var nog något annat som icke sades, något för vilket det är svårt att fina ord, men som man så väl förstår. Det var vördnaden för det förflutna, denna hängivenhet för de- stora minnena, vilket i mycket är förstakammarpolitikens idealism vid sidan av dess intressepolitik i det närvarande. Fideikommissen påminna om den lysande adelns försvunna makt och segerrika fältherrars ätter. Och de kasta även något av det förflutnas glans över de nuvarande godsherrarna. En dylik pietet tvekar ej att inrätta själva jorden till ett museum för reliker.

Ser man saken ur synpunkten av den nuvarande tidens realiteter och blickar framåt i stället för tillbaka, försvinner dock skimret alldeles. Denna politik bland sarkofager sjunker då ihop till ett förvillat krav, att några multnade rester av en människa i,en kista skall ha rätt att förhindra levande fattiga släkten att ur jorden skaffa sig nya medel till livsuppehålle. Detta liksom så många andra realiteter märker man icke och endast därav kan det förklaras, att kammaren unge- fär samtidigt frågar sig, varför folket emigrerar.»

Såsom redan nämnts hava fideikommiss endast i ett ringa antal upphört genom exekutiva försäljningar. Däremot har förordningen den 3 april 1810 av regeringen särskilt på senare tider tolkats såsom innefattande ett med— givande för regeringen att även tillstädja försäljningar av hela fideikommiss eller vissa delar därav mot det att i stället sattes såsom fideikommiss stads- fastighet-eller det genom köpeskillingen uppkomna kapitalet.

• Sida 355
•  Original

Under någon tid hördes jordkommissionen över ansökningar om försälj- ningar av fideikommiss. Inom kommissionen ansåg därvid en ledamot (C. Lindhagen), att regeringen i sitt beviljande av dylika ansökningar ofta gått utöver sin befogenhet enligt 1810 års förordning samt hemställde, att dylika ansökningar ej måtte bifallas utan riksdagens hörande. Kommissionens övriga ledamöter ansågo däremot det icke tillkomma kommissionen att ingå i bedömande av detta spörsmål.

Emellertid har jordkommissionen vid tillstyrkande av dylika ansökningar om försäljning icke kunnat alldeles undgå att rikta sin uppmärksamhet därpå, att genom dylika försäljningar avgörandet av den till kommissionen hänskjutna frågan om jordfideikommissens upphävande äventyrades. I sitt första utlåtande den 26 april 1920 över en dylik ansökan yttrade kommis- sionen enhälligt till en början:

»Åt kommissionen har Eders Kungl. Maj:t bland annat uppdragit att utreda, vilka medel över huvud befinnas lämpliga och erforderliga för att bevara jorden i den verkligt jordbruksidkande befolkningens hand, bereda de kategorier av nyttjanderättshavare, som därav äro i behov, större trygghet i deras ställning och underlätta tillkomsten av nya självständiga odlingslägenheter, ävensom frågan om upphävande av fideikommisstiftelser, särskilt med hänsyn till denna frågas bedömande ur sociala och ekonomiska synpunkter. Det synes kommissionen önsk- värt, att, innan kommissionen hunnit slutföra detta uppdrag, sådana ansökningar som förevarande måtte, därest särskilda omständigheter ej föranleda till annat, icke vinna bifall, utan att betryggande garantier erhållas, att den ifrågasatta försäljningen icke kommer att motverka lösandet av jordfrågan i den riktning, som med kommissionens uppdrag åsyftas. I betraktande härav finner kommis- sionen försäljning av fideikommissjord, därå brukare finnes, böra medgivas allenast under villkor, att fastigheten hembjudes brukaren till inlösen för belopp, ej över- stigande det värde, fastigheten enligt sakkunnigas uppskattning må äga, och att brukaren vill begagna sig av en sådan lösningsrätt. Då det vidare kan tänkas såsom möjligt, att vid en blivande lagstiftning angående fideikommissinstitutionens upphävande bestämmelser kunna varda meddelade, som inskränka fideikommiss- innehavarnas disposition över vid försäljning av fideikommissegendom influtet kapital, samt att dessa bestämmelser kunna anses böra utsträckas att gälla jäm- väl kapital, som före bestämmelsernas tillkomst avsatts vid försäljning av fidei- kommissjord, anser kommissionen att vid meddelande av tillstånd till försäljning av fideikommissjord föreskrift härutinnan bör givas.»

På dessa skäl hemställde kommissionen, att såsom villkor för försäljnin- gen måtte stadgas, att det kapital, som erhålles för försåld fastighet, skall varda underkastat enahanda bestämmelser, som i en framtida lagstiftning angående fideikommiss kunna varda meddelade ifråga om fideikommiss- fastigheter.

Därmed hade ingen medlem i kommissionen velat binda sig för någon viss mening, hur fideikommissfrågan borde slutligen lösas. Förbehållet skedde emellertid för säkerhets skull under inflytande icke minst av den danska lagen den 4 oktober 1919 »om Lens, Stamhuses og Fideikommiss- godsers samt de herhen herende Fideikommisskapitalers Overgang til fri Ejendom».

Emellertid tog regeringen icke någon hänsyn till det av jordkommissionen med varje tillstyrkan av en försäljning sålunda gjorda förbehållet. Det uppgavs under hand, att regeringen, som väl ansett sig befogad tolka 1810 års för- ordning, på sätt som på senare tider plågat ske, däremot ansåg sig ej lag-

• Sida 356
•  Original

J ordkom- missionens yttrande.

ligen berättigad att vid sitt medgivande till försäljning fästa förenämnda villkor vid köpeskillingens framtida disponerande.

Med anledning av vad sålunda förelupit, väcktes vid 1921 års riksdag en motion (C. Lindhagen). Uti denna hemställdes, att riksdagen ville

»1) förklara, att tillstånd till försäljning av fideikommissjord, utöver vad den av riksdag och Konung antagna förordningen den 3 februari 1810 uppenbarligen medgåve, icke finge i administrativ väg utan riksdagens samtycke för varje fall eller genom en ny av riksdag och Konung stiftad lag äga rum, ävensom under- rätta regeringen om denna sin uppfattning med anhållan om det av riksdagen begärda lagförslaget rörande jordfideikommiss snarast möjligt;

2) redan nu medgiva, att försäljning av jord för egnahem, småbruk och lk- nande ändamål finge tillstädjas, därest det sociala ändamålet befunnes genom försäljningen och därvid fästade villkor vara tillbörligen tillgodosett, varvid även borde göras det förbehåll, att ändamålet med försäljningen ej finge genom jor— dens återgång till jordägaren eller annorledes upphävas utan tillstånd därtill. i den ordning Konungen bestämde;

3) besluta, att det kapital, som erhölles för försåld fideikommissfastighet, skule vara underkastat enahanda bestämmelSer, som ien framtida lagstiftning angåenie fideikommiss kunde varda meddelade i fråga om fideikommissfastigheter».

Andra lagutskottet (ordförande Axel von Sneidern) erinrade, hurusom fideikommissfrågorna numera blivit överlämnade dels till jordkommissionen och dels till lagberedningen samt yttrade därefter:

»Fideikommissfrågau är således nu föremål för en ingående och sakkunnig ut- redning. Vidare är att märka, att vid Kungl. Maj:ts handläggning av frågan om tillstånd till försäljning av fideikommiss på senare tid en ökad uppmärksamhet torde hava ägnats åt sociala och ekonomiska synpunkter, som inom ramen för gällande lagstiftning vid dessa ärendens handläggning kunna läggas. Under så- dana förhållanden och då någon större olägenhet genom det uppskov med ny lagstiftning i ämnet, som den anbefallda utredningen givetvis måste medföra, knappast kan befaras, anser utskottet det icke vara lämpligt att, i anledning av en ledamots av jordkommissionen motionsvis framställda förslag, nu vidtaga lag- stiftningsåtgärder på ifrågavarande område. Huruvida Kungl. Maj:t vid de läm- nade medgivandena till försäljning av fideikommissjord överskridit sin befogenhet är en fråga, som icke faller under lagutskottets bedömande.»

Vid denna hemställan lät riksdagen bero. Det kan ifrågasättas, att för en avveckling av jordfideikommissen kräves en närmare undersökning av innehållet 'i de olika ndeikommissbreven. En samling av de flesta sådana brev har vid den tidigare utredningen åstad— kommits och finnes således tillgänglig för en eventuell undersökning. Från- sett att kommissionen av ofta upprepad anledning icke medhinner en sådan undersökning, synes ett sådant ingående i detaljer dock icke vara för ifråga— varande lagstiftning av behovet påkallat. Känt är, att de svenska fidei— kommisstiftelserna vanligen upptaga en succession, som sträcker sig genom hela släkten i nedstigande led från den ursprungliga testatorn och å andra sidan är begränsad till män. De variationer, som i ett eller annat undan- tagsfall kunna ifrågakomma, lära hos oss lika litet som i Danmark behöva föranleda särskilda bestämmelser i den lagstiftning, som har till ändamål att angiva huvudgrunderna för dylika stiftelsers upplösning.

Vad då först angår frågan om behörighet för statsmakterna att genom lag upplösa jordfideikommissen, behöver denna fråga knappast vidare diskuteras.

• Sida 357
•  Original

Den aktning för den sedan länge avlidne stiftarens vilja, som skulle för- bjuda en sådan åtgärd, har i de ovan återgivna yttrandena blivit tillräckligt granskad. J ämväl rättsteorien i vårt land motsätter sig icke vidare den tilltänkta reformen. Riksdagens skrivelser angiva också tydligt, att stats— makterna icke ämna rygga tillbaka för att fullfölja sin uttalade avsikt på grund av dylika erinringar.

Det finnes då tre system, som erbjuda sig för den ifrågasatta lösningen. Ett system består däri, att fideikommisset, oavsett den nya lagens ikraft- trädande, äger fortfarande bestånd, så länge ännu kvarlever någon vid nämnda tidpunkt född ättling, vilken enligt fideikommissbrevet eventuellt kunnat bliva innehavare av fastigheten. Därefter först ikläder sig jorden karaktären av vanlig arvejord. Detta förslag till lösning bygger på en nyare juridisk doktrin, att endast födda släkten kunna förvärva rättigheter men att man å andra sidan ej är befogad att beröva dem, som sett dagens ljus vid tiden för lagens trädande i kraft, möjlighet att eventuellt komma ibe— sittning av sin fideikommissrätt. På denna grundsats är det Ehrensvärdska lagförslaget byggt.

Därigenom skulle emellertid både den förmenta orättvisan emot syskon fortfarande en lång tid bestå och än mera det önskade förfogandet över jorden för sociala och ekonomiska syften bliva framskjutet till en allt för avlägsen tidpunkt. Enligt en inom jordkommissionen utförd, summarisk beräkning skulle fideikommissens upplösning i allmänhet icke komma att inträffa förrän 50 å 60 år efter lagens ikraftträdande.

Med förenämnda system inlåter man sig även på själva arvsfrågans lösning och måste då närmare angiva villkoren, under vilka jorden bör med full äganderätt övergå i den siste fideikommissariens hand.

Juridiska fiktioner börja emellertid alltmer få vid behov vika för livets realiteter. Nyfödda individer äro icke bortskämda med, att den rättsordning, under vilken de blivit födda, upprätthålles blott för deras skull till bortåt femtio eller sextio år. Allraminst taga tidsförhållandena hänsyn till en rättighet, vilken liksom den förevarande endast är eventuell och blott mera sällan kan göras gällande.

Även med iakttagande av ovannämnda hänsyn kommer för övrigt vid den sista 'fristens utlöpande lagen att kännas förorättande för dem, som då leva och enligt fideikommissbrevet varit berättigade till egendomen, men råkat bliva för sent födda.

De båda riksdagsskrivelserna hava förordat ett annat system, nämligen det av andra kammaren år 1907 godkända uppslaget. Enligt detta skjutes frågan om fideikommisstiftelsernas upplösning och således även arvsfrågan undan från det förevarande övervägandet. Huvudsaken är att jorden så snart som möjligt utan hinder av fideikommissband kommer till den ekono— miska och sociala nytta, som vederbör. Detta kan ske genom ett medgivande till fideikommissens försäljning mot det att köpeskillingen i stället avsättes såsom ett Hdeikommisskapital, på vilket senare reglerna för stiftelsen bliva gällande. På detta sätt skulle stiftelsen fortfarande äga bestånd samt över- vägandet om dels upphävande i sin nya gestalt bliva en fråga, som kunde upptagas av lagberedningen eller någon annan juridisk beredning utan att jordkommissionen behövde ägna något bekymmer åt den saken.

Visserligen innefattar denna utväg i själva verket en avlösning av själva grundtanken i fideikommisstiftelsen, nämligen jordegendomens bevarande i släkten. Med jordegendomen är släktens hemkänsla och >>konservation» vida mer upprätthållen än genom ett kapital. Under tiderna närmast före

• Sida 358
•  Original

världskriget var emellertid på grund av förhållandena ett rörligt penning— kapital mera uppskattat än jordegendom. Det erbjöd större utrymme för olika slag av dispositioner och dess förvaltning erbjöd icke så många vansk— ligheter, som en jordbruksegendoms skötsel och ansvaret för en del utgårdar. För närvarande är emellertid i följd av industriens nedgång samt de därav inträffade stora förlusterna på aktier och även i viss mån obligationer penningkapitalet åter kommet i en viss misskredit. En förmögenhet söker man därför nu skydda genom dess placering i fastighet såsom varande den yppersta tryggheten för närvarande som står till buds.

Denna sista omständighet, som för övrigt snart igen kan förändras, synes kommissionen lika litet som övriga erinringar böra föranleda avsteg från det av riksdagen uttalade önskemålet. Någon annan utväg, som kringgår arvsfrågan, erbjuder sig icke heller för den händelse man vill frigöra jorden från de band, som för närvarande vila på densamma i förevarande fall. Det är av mångahanda skäl brådskande att inom landet öka jordbruksmöj- ligheterna och egnahemsutsikterna. Någon större anledning att frigöra även fideikommiss i stadsfastighet mer än fideikommisskapital finnes där— emot knappast. Då emellertid riksdagen önskat också de förras avlösning redan nu, möter å andra sidan icke heller något hinder därför. En konse- kvens därav blir, att ett fideikommiss i jordbruk ej vidare bör få genom direkt utbyte eller inköp överföras till annan fastighet. Och riksdagen har för övrigt som sagt redan förklarat, att den önskade en snar frigörelse av jordfideikommissen.

J ordkommissionen får därför i likhet med riksdagen förorda, att för vin- nande av tid och snart gagn av fideikommissjorden en särskild lagstift- ning nu antages, som medger dess försäljning och låter fideikommissnaturen övergå tills vidare och intill dess annorlunda kan varda bestämt å löse- Skillingen.

Emellertid måste medgivas, att upprätthållande av fideikommiss i penningar icke heller är någon särskild önskvärd sak. Några synnerliga olägenheter för nutiden kunna visserligen icke sägas uppkomma därigenom. Men ett inskridande för att i detta fall åstadkomma en lika arvsrätt mellan syskon har enahanda betydelse i detta fall som i fråga om jordfideikommiss.

Anses det därför önskligt att redan nu upphäva även fideikommiss ilös— egendom, och förbjuda nyas tillkomst åtminstone genom försäljning av fidei— kommissjord, bör emellertid detta tredje system under inga förhållanden få förbindas med ett uppskov på sätt det Ehrensvärdska förslaget innehåller och två reservanter inom kommissionen påyrkat. I nämnda händelse åter— står endast att lösa hela frågan på en gång genom att principiellt förklara, att all förefintlig fideikommissfastighet skall på angivna villkor ikläda sig naturen av fri egendom i den nuvarande fideikommissariens hand samt att så även blir förhållandet med de löseskillingar eller andra kapital, som upp- kommit eller uppkomma genom fideikommissjords försäljning eller eljest jämte fastighet ingå uti en fideikommisstiftelse,

Vare sig det av riksdagen förordade systemet eller det sistnämnda tages till utgångspunkt för en ny lagstiftning, måste i båda fallen övervägas de villkor, under vilka den nya ordningen skall tillåtas att träda i kraft. Den hänsyn, som här kan ifrågakomma, är dels en hänsyn till det allmänna bästa, representerat av staten, och dels en hänsyn till de släktled, som even— tuellt skulle förr eller senare komma att gå miste om en förmån, som enligt fideikommissurkunden skulle tillkommit dem.

Vad då först angår hänsynen till det allmänna bästa, framställer sig här

• Sida 359
•  Original

en angelägenhet av största vikt men ock vansklig. Det är en fara, att förmånen av jordens frigörande för sociala och ekonomiska ändamål mot- verkas därav, att den genom en försäljning från den siste fideikommissariens sida kastas ut i spekulationsmarknaden. Genom denne eller mellanhänder kan den då drivas upp i pris eller eljest på ett olämpligt sätt tillgodogöras, så att de, som i sista hand skulle behörigen tillgodoses, bliva föga hjälpta eller kanske rent av råka i svårigheter. Principiellt sett framställer sig därför först den frågan, huruvida ej avlösning av jordfideikommiss, som för närvarande äro undandragna möjligheterna till spekulation, bör ske genom fideikommissens övertagande av staten eller, med dennas begivande, av kommunen. På detta sätt kan egendomens exploatering organiseras efter allmännyttiga grundsatser och ockerpris på jorden förebyggas. En ansats därtill spåras uti den omtanke om fideikommisskogarnas bestånd, som gjorde sig gällande vid 1906 och 1907 års riksdagar. Det kan givetvis bliva be- tungande för statsverket, om ett övertagande av fideikommissegendom kanske på en gång i stor utsträckning skulle föranleda till kontant erläggande av stora löseskillingar. En sådan anordning kan knappast bliva överkomlig åtminstone ej under brydsamma tider såsom de närvarande. Likviden måste därför ordnas på det sättet, att enligt lag fideikommissinnehavaren är skyldig att mottaga betalning genom statsobligationer. Staten har då endast skyldig— het att en tillräckligt lång tid framåt betala ränta på dessa obligationer, och bör å sin sida samtidigt tillse att denna utgift betäckes genom en klok förvaltning och ett ändamålsenligt avyttrande av den förvärvade egendomen. Förebilder till ett sådant betalningssätt kan hämtas ifrån den finska lag- stiftningen om avlösning av arrendejordbruk. Även den danska lagen om avlösning av fideikommiss m. m. medgiver betalning med obligationer för vad staten skall övertaga och vad fideikommissarien skall betala.

Emellertid kan icke under nuvarande förhållande staten anses berättigad att tvinga till sig dessa fastigheter, för den händelse den innehavare, som skall få övertaga egendomen med äganderätt i stället för fideikommissrätt, Önskar behålla fastigheten för att där hava sitt hem och driva jordbruket. Så länge andra enskilda större gods bestå, finnas inga grundade anledningar att mot dylik ägares önskan tvinga honom att helt och hållet avhända sig fastigheten. Saken måste sålunda ordnas för närvarande på ett sätt, som står _i överensstämmelse med gällande lag i övrigt.

Genom jordkommissionens förslag till avlösning av vissa arrendejordbruk, komma motsvarande arrendebruk, som för närvarande äro av fideikommiss- natur, att kunna på ett någorlunda tillfredsställande sätt lösgöras från detta senare band redan under nuvarande förhållanden.

Vad därefter angår arrendejordbruk av fideikommissnatur, som överstiger 25 hektar odlad jord skulle någon avlösningsrätt för dem enligt nämnda föreslagna lagstiftning icke förekomma. Upplösning av fideikommissbandet kan äga rum först genom den nu ifrågasatta lagstiftningen genom den fidei- kommissarie, som enligt den nya lagen förvärvar äganderätten. Är i detta fall arrendatorn köpare, behöver staten ej med sin lagstiftning inblanda sig i affären.

Säljes dylikt arrendejordbruk däremot till en utomstående, kan fråga upp- stå, huruvida ej arrendatorn eller staten md tillerkännas förköpsrätt. En— ligt kommissionens förmenande bör i sådant fall både arrendatorn och staten erhålla en förköpsrätt med företrädesrätt dock för arrendatorn, därest han anses hava väl vårdat egendomen och fortfarande kan antagas komma att

• Sida 360
•  Original

göra det samt han tillika innehaft arrendet så pass länge exempelvis åt— minstone ett helt år, att något omdöme i berörda avseende kan fällas.

Vill arrendatorn ej inlösa fastigheten eller uppfyller han icke nyssnämnda villkor bör förköpsrätten tillkomma staten. Ett undantag härifrån anser sig dock kommissionen böra ifrågasätta. Har försäljningen nämligen skett till någon fideikommissariens bröstarvinge och kan det antagas att denne kommer att med skicklighet ägna sig åt jordbruket och icke förvärvar fastigheten i spekulationssyfte, bör någon förköpsrätt ej ifrågakomma för staten och icke ens för arrendatorn, såvida den senare eller hans företrädare icke i samman- lagt minst femton år brukat fastigheten.

Vad sålunda föreslagits bör dock ej gälla fideikommissens huvudgårdar. Är nämligen sådan gård upplåten på arrende, vilket vanligen torde vara en tillfällighet, bör någon företrädesrätt icke tillkomma arrendatorn. Där- emot synes i detta fall staten ensam böra tillerkännas förköpsrätt. Det är nämligen ett allmänt intresse, att även huvudgårdarnas jord och, såsom nedan skall närmare utvecklas, även dessas mangårdsbyggnader med tillbe— hör bli behörigen utnyttjade. Fall kunna gott tänkas, då det är av vikt för det allmänna att med full trygghet försäkra sig om viss jords eller byggnads utnyttjande på angivet sätt. Ifrån denna statens förmånsrätt bör dock göras undantag, när den siste fideikommissarien överlåter jorden till någon, som enligt fideikommissbrevet skulle eventuellt kunnat bliva berättigad till fideikommissets övertagande.

För rätt att begagna sin ovan sagda befogenhet om förköpsrätt bör för arrendatorn såväl som för staten föreläggas viss ej alltför lång tid, inom vilken anspråket skall anmälas för att kunna göras gällande.

När förköpsrätt skall äga rum, bör betalningen erläggas med den av— talade köpeskillingen, därest denna anses skälig. Emellertid kan äventyras, att köpeskillingen innefattar ett uppdrivet spekulationspris eller är byggt på ovissa förutsättningar eller ock är fingerat för att genom sin höjd avskräcka från förköpsrättens utövande eller eventuellt kunna förtjäna på densamma. Mot sådana möjligheter måste i lagen resas något värn. Kommissionen föreslår därföre, att den, som äger utöva förköpsrätt och förmenar, att priset blivit för högt satt, äger att lösa fastigheten efter det pris, vartill en sakkunnig värdering kan komma. Även härom bör således lagen inne- hålla närmare föreskrifter.

För den händelse staten ej vill begagna sig av sin förköpsrätt eller, en- ligt ovan ifrågasatta bestämmelser, ej äger utöva densamma, krävas i den allmänna välfärdens intresse annan omtanke för att skydda jordens slutliga innehavare mot jordocker och annat otjänligt förfogande över jorden. För en sådan händelse bör enligt kommissionens mening en försäljning kräva statsmaktens godkännande för att bliva giltig. Enligt kommissionens för- slag till lag om rätt att förvärva och besitta fast egendom skall en sådan koncession i stort sett äga rum för de förvärv, som kunna antagas skola överföra fastigheten till en person, som ej inköpt den för att där idka jordbruk. I förevarande fall bör en dylik koncession under alla förhål— landen föreskrivas för att egendomens innehavare skall åtnjuta förmånen att definitivt frigöra egendomen från släktbanden enligt fideikommisstiftel— sens föreskrifter.

Av allmänna hänsyn är även tillkommen den danska lagens föreskrift om skyldighet för säljaren att avstå viss del av köpeskillingen till staten för att därmed må kunna förvärvas jord för mindre jordbruk. Man kam med fog säga, att en lag om upplösning av fideikommiss på ovan angivna.

• Sida 361
•  Original

sätt tillför fideikommissarien ekonomisk fördel. Han erhåller såsom gåva av staten i stället för en egendom, som han icke fick på något sätt av— yttra, en fastighet, som han äger avyttra till marknadsvärdet. En sådan gåva bör ej, allra minst i dessa ekonomiskt brydsamma tider ske utan vederlag. Kommissionen hyser därför den uppfattningen, att en viss del av köpeskillingen bör i den ordning närmare kan bliva bestämt inbetalas till statskassan. Denna del synes lika med den danska lagens bestämmelse lämpligen kunna fastställas till 20 procent. Skulle det system för upplös— ning av jordfideikommiss godkännas, enligt vilket köpeskillingen skall för— vandlas till fideikommisskapital, håller kommissionen före, att staten bör uttaga sin förenämnda andel först vid nämnda kapitals eventuella befrielse någon gång framdeles från fideikommissbandet.

Emellertid bestämmer den danska lagen, att staten såsom ett ytterligare värn emot spekulationen i jorden och för skapandet av nya jordbruk skall vara berättigad att mot ersättning fordra avstående mot ersättning av en viss del av fideikommissiorden (1/3). Då enligt jordkommissionens förslag svenska staten i vissa fall tillerkännes förköpsrätt och i andra fall erhåller viss andel i köpeskillingen synes en dylik ytterligare förmån och garanti icke skäligen böra ifrågakomma.

Upplöses redan nu även bestående penningfideikommiss bör, såvitt dessa uppkommit av köpeskillingen för med vederbörligt tillstånd försålt jord- fideikommiss, även 20 procent av kapitalet avstås till staten. Vid försälj- ningen gavs nämligen icke något vederlag för medgivandet av jordfidei— kommissets upphörande helt eller delvis. Fog förefinnes således för att detta vederlag i stället uttages vid penningfideikommissets upplösning. På en sådan utväg syftade även ytterst jordkommissionens förut åberopade (sid. 355) hemställan, vid yttrande över ansökningar om tillstånd att sälja fideikommissjord, nämligen att villkor i ovanberörda syfte skulle fästas vid försäljning.

Vad i dessa nu senare angivna avseenden ifrågasatts, bör ej vinna till- lämpning å fång genom arv, varemot byte och testamente böra likställas med försäljning.

Om sålunda enligt detta förslag jord av fideikommissnatur skall kunna tjäna sociala ekonomiska intressen i stort sett först då en fideikommissarie finner med sin fördel förenligt att förvandla jorden till fri egendom mot uppfyllandet av därför stadgade villkor, uppstår frågan, huruvida skäl eller utväg kunna föreligga för det allmänna att påskynda jideikommissbandets upphävande.

Mindre arrendegårdar kunna som sagt omedelbart avlösas på ansökan av arrendatorn enligt lagförslaget om avlösning av mindre arrendejordbruk. Beträffande huvudgårdarna har dessutom redan framhållits, att för när— varande ej genom någon statens åtgärd bör berövas släkten rätten att fort— farande inneha desamma. Då vidare kommissionen i lagen om avlösning av arrendejordbruk ej ansett sig böra utsträcka rätten till avlösning även till de större arrendegårdarna, finnes ingen anledning, att i en lag om av— lösning av fideikommissjord påskynda en sådan utbrytning i raskare tempo, än som kan antagas komma att ske eller behöva befordras i fråga om större arrendegårdar under gods, som ej äro fideikommiss. Någon särskild åtgärd i lagen för att påskynda fideikommissjords utbrytande från den siste fidei- kommissarien än som redan ifrågasatts synes således icke behöva förekomma.

Danska lagen har visserligen stadgat, att om fideikommiss ej inom åren 1920 och 1921 i vederbörlig ordning övertagit det medgivna fria för—

• Sida 362
•  Original

fogande över detsamma genom att till staten inbetala den stadgade andelen av fideikommissets värde och på sätt nedan sägs säkerställa vissa succas— sorers stadgade andelar, blir innehavaren av fideikommisset för framtiden skyldig att till danska statsverket betala årligen 1 till 1 1/5 procent av fastg— hetens värde. Denna skatt är emellertid avsedd att framtvinga, icke jor— dens omedelbara avyttring till annan, utan allenast inbetalandet till stans— verket av de ovannämnda andelarna av jordens värde 111. m. Därigenom förvandlas fideikommisset till fri egendom och skapas på samma gåig utsikter, att det skall jämväl i de i fideikommissariens hand behållna delar kunna förr eller senare bidraga till att stilla behovet av jord i landet, Vilket därförinnan icke kunnat ske.

Jordkommissionen föreställer sig, att med den ordning ovan ifrågasazts ej skall behöva befaras, att upplösning av jordfideikommiss skall i avsevärd utsträckning under någon längre tid utebli. Är detta antagande riktigt, behöves ej det tryck på fideikommissarien för medverkan, som avsetts med den danska avgälden.

En annan huvudfråga vid fideikommissens avlösning är, i vad min gottgörelse bör lämnas till andra grenar i släkten för deras förlust av en eventuell rätt till fideikommisset. Såsom ovan omförmälts föreslog den danska landbokommissionen, att hälften av det av fideikommissarien över— tagna värdet skulle tilldelas dessa successorer och att antalet sådana succes- sorer skulle inskränkas till tre. Enligt regeringens förslag minskadesi lagen beloppet till 2/5 av det övertagna värdet och inskränktes antalet successorer, som skulle tagas i beräkning, till två.

En lösning av denna fråga kan, såsom den danska förebilden visar, icke ske annat än efter ganska godtyckliga grunder. Därvid får dock ej förbises, att de andra grenarna hava blott en eventuell rätt, som i de flesta fall aldrig utfaller och, ju längre bort släktleden befinna sig, blir i verklig— heten allt mera obefintlig. En lösning efter den danska förebilden synes därför ganska acceptabel och får därför av kommissionen förordas. Där- med skattas ock till strävandena för överensstämmande skandinavisk lag- stiftning.

I detta sammanhang bör ej förbigås en annan sak. Om storgodsen gå under i följd av konjunkturerna och egnahemsrörelsen, sådan den nu be- drives, komma därvid icke blott uthusen utan även mangdrdarna jämte omgivande trddgdrds- och parkanläggningar att förgås.

De gamla slottens kulturvärde och historiska insats i det svenska land— skapet äro också en tillgång för nationen, som icke bör på detta sätt för— göras. Vad de enskilda sålunda ej förmå att bevara, måste det allmänna. tillvarataga. Dylika huvudbyggnader med parkområden böra, när de hotas med undergång, övertagas och pietetsfullt underhållas av det allmänna, staten, kommunen eller ortens kooperativa sammanslutningar för något publikt ändamål eller såsom ett säte för ortens samlade kulturella strä- vanden.

Denna angelägenhet har särskild betydelse för fideikommissens avlösning, enär å dem förefinnas till en väsentlig del sådana kulturminnesmärken som ovan sägs. Så länge fideikommissarien, å vilken äganderätten över- gått, behåller huvudgården eller denna övergått i hans arvingars eller nära släktingars hand är det antagligt, att det gamla slottet fortfarande vårdas eller åtminstone skäligen vidmakthålles tillika med den ram i om— givningar, inom vilken det varit infattat.