SOU 1929:37
Förslag till ändringar i lagstiftningen om rätt till litterära och konstnärliga verk
N 4-0 Gc
a': (— - CUL"
&( &. IGT?»
National Library of Sweden
Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012
' * STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1929: 37 JUSTITIEDEPARTEMENTET _
FÖRSLAG
TILL ÄNDRINGAR I LAGSTIFTNINGEN ' ODI ' '
RÄTT TILL LÄITTERÄRA OCH KONSTNÄRLIGA VERK
AVGIVET DEN 28 DECEMBER 1929 AV
'DÄRTILL FÖRORDNADE SAKKUNNIGA
A .
STOCKH'OLM' 1929
, . .- K r "o n o i :o ggi' s—k;—=t-_ör_t e,,gc'knci ng _" '
' 4 1. Betänkande och förslag till förenkling av organisation föreskrifter angående bekämpande av smittsamma hus- och förvaltning å flottans stationer och varv samt örlogs— ' djurssjukdomar (epizootiförordning). Norstedt. 154 s. Jo. depåni Göteborg. Vissa byggnadsarbeten m. in. vid flot- 19. Utredning beträffande centralanstaltens för försöksvii— _, tens nr.-ation i Stockholm. (Supplement 'till del 3. Lokal- sendet på. jordbruksområdet och en blivande högre lant- frågor.) Beckman. 80 s. Fö. ' , bruksundervisnings inbördes ställning. Norstedt. 174 s. 2. Betänkande och förslag angående vissa ekonomiska spörs— 28 skissritningar. Jo. , ' -_ mål berörande enskilda järnvägar. Beckman; 64 s. K. . 20. Utredningoch förslag rörande lantmäteriundervisningens 8. Betänkande och förslag angående tryggande av hos en— ordnande. Marcus. 120 s. Jo. . , skild arbetsgivare anställd personals riitt till utfäst pen- 21. Betänkande och förslag rörande understöd åt den civila * sion. Norstedt. 92 s. Ju. luftfarten. Beckman. 198 s. ,K. _ _ '4. Svenska aktiebolags balansräkningar åren 1911—1925. 22. Laghsredningens förslag till revision av ärvdabalken. 3. Tiden. 520 s._ Fi. ' Förslag till lag om testamente in. in. Norstedt. 450 s. Ju. , ' &. Redogirelse för de ecklesiastika boställena. 0. Xoppar- ; 23. Förslag till tiuiimpningsföreskrifter till tulltaxeför- " -_ ' — bergs" k'in. Av Henrik Bovin. Beckman. lij. 718 s. E. .: ordningen med motivering jämte utkast till anvis- " —' »6. Utredning och förslag rörande studieu'nderstöd åt liir- ; ningar till nämnda föreskrifter. Norstedt. 72 s. Fl. ' jungar vid statens läroverk och med dem jämförliga 24. Betänkande angående en reformerad sjukförsäkring m. m . läroanstalter. Norstedt. 107 s. 14 pl. E. ' Beckman. vi, 99 s. S. ' ' 7. Berättelse rörande studier i vissa sinnessjukvårdofrågor 25. Yttranden av häradshövdingar och rådhusrätter över pro- v — särskilt arbetsterapi ech hjälpverksamhet — 1 Dan- , . ' eesskommissionens betänkande angående rättegångsvlisen- _» _' . mark, ll:ysklnnd. Holland och Schweiz. Norstedt. 117 s. S. , dets ombildning. Norstedt. iv, 325 s. Ju. ' t,; '» B.. 1928 års tjänstesakkunnigas utredning och förslag i 26. Falsk förklaring. ,Falsk angivelse m. m. Förberedande
* _ fråga om underofficeraruas tjänsteställning. Fahlcrantz. . utkast till strafflag. Speciella delen. 8. Av J. G.W. Thyrén.
90 s. Fö. , ' . Lund, Berling. 2173. Ju. 9. Betänkande med förslag till lagstiftning om åtgärder 27. Betänkande angående statens medverkan för vinnande ' mot lisdriveri samt åtgärder mot sedeslöst, leverne av av” ökad skogsproduktion :i. vissa marker. Marcus. 120 ' _ samhäEsskadlig art. Norstedt. 208 E. S. s. Jo. _ 10. Utredning och förslag rörande praktisk lärarkurs för 28. Betänkandeangåendemoderskapsskydd. Norstedt. 213 E. S. _ - blivande lärare vid de allmänna läroverken m. fl. un- 29. Betänkande med förslag till lagstiftning om alkoholist- —' dervisningsonstalter. Norstedt. 116 s. E. vård. Marcus. 126 s. S. ' _ 11. Förslag till omorganisation av rättsobducentv's'sendet 301 Yttranden i anledning av betänkande angående ordnande
" ' ' m. må Norstedt. 66 s. 1 karta. S. av vissa ekonomiska och organisatoriska förhållanden vid
12. lagberedningens förslag angående vissa internationella " genomförande av den ifrågasatta rättegångsreformen. *
. rättsförhållanden. 1. Förslag till konvention mellan 1. (Hovrätter, nedre justitierevisionen, justitiekanslern. — * - Sverige, Danmark, Finland och Norge innehållande in- häradshövdingar.) Norstedt. vj. 304 (2) s. Ju. _ —_ ' tematlonellt privaträttsliga bestämmelser om äktenskap. 31. Yttranden i anledning _av betänkande angående ordnande . adoption och förmynderskap m. m. Norstedt. 130 s. Ju. _ av vissa ekonomiska och organisatoriska förhållanden vid 13. Lagberedningens förslag angående vissa internationella genomförande av den ifrågasatta rättegångsreformen. . ' , _ rättsförhållanden.'2. Förslag till konvention mellan Sve- 2. (Rådhusrätter, vissa centrala verk, länsstyrelser, vissa
rige, Danmark, Finland och Norge angående indrivning sammanslutningar.) Norstedt. vj, 481 s. Ju. *_ '_-_ av underhållsbidrag in. in. Norstedt. 59 5. Ja. ' 32. Utredning av vissa frågor rörande tillämpning av 1927 ' 14. Betänklnde med förslag till steriHseringslag. Beckman. ' års skolorganisation. Norstedt. 45 B. E. » ' . ' 111 s. S. . 08. Utredning rörande allmänna läroverk för flickor m. m. ' _ 15. Betänkmde med utkast till lagstiftning om ekonomiska Norstedt. 108 s. E.
föreningars rätt att driva inlåningsrörelse. Marcus. 39 s. 84. Betänkande angående statslån till kommuner för inköp . ' av skogsmark i vissa fall. Marcus. 95 s. Jo. 16. Betänkmde med förslag till förordning om motorfordon 85. Statskontorets utlåtande i fråga om grunderna för den
ln. m. jämte därmed sammanhängande författningar samt olika verk och myndigheter åliggande placeringen av ' . , _ till stadga om trafiken :. vägar och gator. Marcus. 305 statsverkets jämte därtill hörande fonders kapital. Nor- , . » . s. K. ' ,stsdt. 98 s. Fi. ' . " 17. Betänkmde angående rationell skatteuppbörd. Marcus. 36. Betänkande angående primär jordbruks- och skogskredit. : '- 834 s. 5 utkast till blanketter. Fi. _ Beckman. 94 s. Jo. _ ' - 187 Förslagtill lag angående bekämpande av smittsamma hus- 37. Förslag till ändringar i lagstiftningen om rätt till lit. ' djurssjnkdomar (epizootilag) och förordning med närmare _ teriira och konstnärliga verk. Norstedt. vj, 114 s. Ju.
. ' Anm. Om särskild tryckort ej angives,är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelaebokstiivsrna ' - 'tilLdet depmement, under vilket utredningen avgivits. t. ex. E. =.ecklesiastikdepartemontet, Jo. =jordbrakldepartementet.
Enligt kungörelsen den 8 febr. 1022 aug. statens offentliga utredningen yttre anordning (nr 98) utgivas utredningarna i om- — , slag med enhetlig färg för varje departement. - ' '
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1929: 37
JUSTITIEDEPARTEMEN'i'E'I'
FÖRSLAG
TILL
ÄNDRINGAR I LAGSTIFTNINGEN
OM
RÄTT TILL LITTERÄRA OCH KONSTNÄRLIGA VERK
AVGIVET DEN 28 DECEMBER 192!) AV
DÄRTILL FÖRORDNADE SAKKUNNIGA.
STOCKHOLM 1929 KUNGL. nox'rnrcnsmsr. P. A. noas'rnnr & sönnn 292441
Till Harr Statsrådet och Chefen för Kungl. Justitiedepartementet.
I enlighet med Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6 september 1928 har Herr Statsrådets närmaste företrädare i ämbetet tillkallat undertecknade att — när— mast med anledning av vad som förekommit vid den i Rom under år 1928 hållna konferensen för revision av bernkonventionen — inom justitiedepartementet verkställa utredning och avgiva förslag i fråga om revision av 1919 års lag- stiftning angående rätten till litterära och konstnärliga verk.
Jämväl med stöd av nämnda bemyndigande hava följande personer utsetts att i egenskap av representanter för skilda intressen, som beröras av ifrågavarande lagrevision, biträda de sakkunniga., nämligen: beträffande rätten till litterära verk ordföranden i Sveriges författarförening skriftställaren Ernst Didrlng samt — sedan han den 15 oktober 1929 på egen begäran entledigats — vice ordföranden 'i samma förening redaktören Hasse Zetterström, beträffande rät— ten till musikaliska verk ordföranden i Föreningen svenska tonsättare tillför- ordnade byråing'enjören Kurt Atterberg, beträffande rätten till såväl litterära som musikaliska verk advokaterna Erik Lidforss och Ulf von Konow, beträf- fande rätten till konstnärliga verk preses i akademien för de fria konsterna f. d. byggnadsrådet Isak Gustaf Clason och professorn vid konsthögskolan Alfred Bergström, för bokförlagsverksamheten bokförläggaren Karl Otto Bon— nier, för musikförlagsverksamheten musikhnndlanden Emil Careliu's, för den periodiska pressen chefredaktören Erik B. Rinman samt för radioverksamheten generaldirektören Per Södermark.
Sedan undertecknade nu slutfört ifrågavarande uppdrag, få vi härmed vörd- samt överlämna förslag till
1) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 30 maj 1919 om rätt till litterära och musikaliska verk;
2) lag angående ändring i'vissa delar av lagen den 30 maj 1919 om rätt till verk av bildande konst.
Därjämte överlämnas motiv till nämnda lagförslag; och bifogas en av de sakkunniga verkställd översättning av den reviderade barnkonventionen av 1928, sammanställd med den reviderade bernkonventionen av 1908.
Stockholm den 28 december 1929. E. MARKS VON WURTEMBERG. HJ. HIMMELSTRAND.
INNEHÅLL
Förslag till
Lag angående ändring i vissa delar av lagen om rätt till litterära och musikaliska verk .
Lag angående ändring i vissa delar av lagen om rätt till verk av bildande konst
Motiv. Inledning
Förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen om rätt till litterära och musikaliska verk .
Förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen om rätt till verk av bildande konst
Bilagor.
Utkast till ändrad lydelse av 20 å i lagen om rätt till litterära och musi- kaliska verk .
Den reviderade bernkonventionen 1928, sammanställd med den reviderade bernkonventioneu 1908 .
Önskemål uttalade av konferensen i Rom
Den internationella konferensen för skydd av litterära och konstnärliga verk
'i'—292441
Sid.
15
22
65
71
76 108 111
LAGFÖRSLAG
Förslag till
Lag
.
angående ändring 1 vissa delar av lagen den 30 maj 1919 (nr 381) Om rätt till litterära och musikaliska verk.
Härigenom förordnas, dels att 1—3, 11, 12, 14—18, 24—28 och 32 %% i lagen den 30 maj 1919 om rätt till litterära och musikaliska verk, av vilka lagrum 12 % ändrats genom lagen den 18 mars 1927 (nr 51), skola, vissa pa— ragrafer i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade lydelse, dels ock att i nämnda lag den 30 maj 1919 skola införas nio nya paragrafer, betecknade 15 a, 16 a, 17 a, 18 a, 24 a, 26 a, 27 a, 27 b och 27 c %% och lydande som följer:
1 5. Enligt de i denna lag givna bestämmelser skyddas rätten till följande verk, nämligen: 1) skrift och muntligt föredrag; 2) musikaliskt verk; 3) teckning samt ————— såsom konstverk; 4) mimiskt verk (balett eller pantomim). Med författare ————— ovan sägs. 2 %. Författare äge uteslutande ————— för hand. Därjämte hava författare till dramatiskt eller mimiskt verk uteslutande rätt att offentligen uppföra detsamma ävensom tonsättare uteslutande rätt att offentligen utföra av honom komponerat musikaliskt verk.
Innan skrift eller muntligt föredrag utgivits, tillkomme författaren ute- slutande rätt att offentligen föredraga verket. Utgiven skrift må ej utan författarens samtycke offentligen uppläsas av den, som yrkesmässigt ägnar sig åt uppläsning; dock vare sådant samtycke icke erforderligt, där betal- ning ej utgär till uppläsaren.
Tillika have författare uteslutande rätt att genom kinematografi offentligen framföra mimiskt verk (bildfilm) samt att på dylikt sätt offentligen framföra skrift, muntligt föredrag eller musikaliskt verk (ljudfilm), enbart eller i före- ning med mimiskt verk. Såsom kinematografi anses jämväl annat, kinemato- grafi liknande förfarande.
Författare äge ock _____ av verket. Rätten att genom radio utsända verk, som i denna lag avses, vare i varje fall beroende av författarens samtycke.
' 3 %.
Den enligt 2 % författare tillerkända befogenhet innebär även uteslutande rätt för honom att på. sätt i nämnda paragraf sägs mångfaldiga ävensom offentligen uppföra, utföra eller föredraga eller ock medelst kinematografi framföra eller genom radio utsända sitt verk i översättning till annat språk eller från en till annan munart av samma språk, så ock i bearbetning.
. Såsom bearbetning anses i synnerhet: 1) dramatisering eller eljest överförande av en skrift från en litterär form till en annan ävensom skrifts överförande till en form, avsedd att återgivas genom kinematografi;
. 2.) ett musikaliskt — — — _ —'— flera sångstämmor. Såsom bearbetning ————— självständigt sådant. . . 11 %. Utan hinder av vad i denna lag är stadgat vare tillåtet: 1) att vid _____ ytterligare utveckling;
2) att utgiven dikt varder i musikaliskt verk mångfaldigad såsom text till notskriften eller upptagen på konsertprogram ;
3) att mindre delar av utgiven skrift eller, där den är av ringa omfång, hela skriften intages i sådan, ur flera författares skrifter hämtad samling, som efter sin beskaffenhet är avsedd att tjäna till bruk vid gudstjänst eller i skolor eller eljest vid elementär undervisning. I en dylik för den elemen— tära undervisningen avsedd samling må dock icke intagas mer av samma för- fattares skrifter än som motsvarar ett tryckark av dessa; ej heller må i så- dan samling helt eller delvis intagas skrift, som är författad för att använ- das vid den elementära undervisningen.
I fall, varom i första stycket under 2 eller 3 förmäles, må det nyttjade ver— ket icke förändras utan tillstånd av författaren eller d'em, på vilka hans rätt övergått enligt 15 %; dock vare, där så erfordras, översättning tillåten.
I vetenskaplig framställning eller i skrift, som är avsedd att tjäna till bruk vid undervisning, må till förklaring av texten intagas teckning eller avbildning, som utgivits eller varit offentligen utställd; dock att teckningen eller avbildningen icke må utan sådant tillstånd, som i nästföregående stycke är sagt, förändras i vidare mån än som nödvändiggöres av det för återgivan- det använda förfarandet.
12 %. Likaledes vare tillåtet: 1) att delar _____ litterärt verk; 2) att ett utgivet musikaliskt verk eller del därav intages i sådan ur flera
tonsättares verk hämtad samling, som efter sin beskaffenhet är avsedd att tjäna till bruk vid gudstjänst eller i skolor, musikskolor dock undantagna, eller eljest vid elementär undervisning. I en dylik för den elementära un— dervisningen avsedd samling må dock ej av en och samma tonsättare intagas flera verk eller delar därav än som motsvara en tjugondel av samlingens hela antal och högst fem, ej heller något verk eller del därav med flera än trettio- två takter. Ej må i sådan samling helt eller delvis intagas verk, som är för- fattat för att användas vid den elementära undervisningen.
1 fall, varom i första stycket under 2 förmäles, må det nyttjade verket icke förändras utan tillstånd av tonsättaren eller dem, på vilka hans rätt över— gått enligt 15 % ; dock vare tillåtet att för ett instrument eller en sångstämma omsätta verk, som är satt för flera instrument eller stämmor.
Utgivna musikaliska —————— någon ersättning.
14 %.
Tillåtet vare ock att i tidning eller tidskrift intaga ur annan tidning eller tidskrift hämtade artiklar i ekonomiska, politiska eller religiösa dagsfrågor, så framt ej förbehåll mot eftertryck blivit vid artikeln utsatt.
Då artikel sålunda intages, skall den nyttjade tidningens eller tidskriftens titel angivas.
15 %. Efter författares död gånge hans rätt enligt denna lag över till dem, som
jämlikt lagstiftningen om giftorätt, arv och testamente äro berättigade till hans kvarlåtenskap, och från dessa vidare enligt enahanda grunder.
153. %.
Författarrätt må, med eller utan inskränkning, överlåtas till annan. I fråga om verkan av sådan överlåtelse gälle, där ej andra villkor äro avtalade, vad i 16—18 %% sägs.
16 %.
Har författarrätt med avseende å ett verk till någon överlåtits, må denne icke förändra verket utan tillstånd av författaren eller dem, på vilka hans rätt övergått enligt 15 %.
löaå.
Författare, som å annan överlåtit rätt till ett verk, äge påfordra att, vid verkets mångfaldigande eller dess offentliga uppförande, utförande eller före- dragande eller framförande medelst kinematografi eller utsändande genom radio, angives hans nanm eller diktat namn, varunder han plägar framträda.
17 %.
Den, som genom överlåtelse erhållit förlagsrätt till ett verk, må ej utgiva mer än en upplaga, vilken ej må överstiga ettusen exemplar.
Har innehavare av förlagsrätt till ett verk icke inom två år efter det för- fattaren avlämnat fullständigt manuskript utgivit. verket, vare hans förlags— rätt förfallen och behålle författaren vad han redan må hava uppburit i be- talning.
Har utgivet verk utgått ur bokhandeln och tillkommer förläggaren rätt att utgiva ny upplaga, äge författaren påfordra verkets förnyade utgivande. Varder ej, inom ett år från det han därom gjort framställning hos förläggaren, verket på nytt utgivet, vare lag som i andra stycket sägs.
17a %.
Varder författarrätt öv—erlåten å förläggare, äger denne ej å överlåtelsen grunda rätt att offentligen uppföra, utföra eller föredraga det verk, överlå- telsen avser, eller låta det framföras medelst kinematografi eller utsändas genom radio eller verkställa översättning eller bearbetning därav eller på me- kaniskt instrument eller därtill hörande inrättning överföra verket.
18 %.
Har författare å annan överlåtit rätt att offentligen uppföra dramatiskt eller mimiskt verk, utföra musikaliskt verk eller föredraga skrift eller munt- ligt föredrag, vare denne berättigad att, på det sätt överlåtelsen avser, åter- giva verket överallt och så ofta han finner för gott, men ej att på annan över- låta någon rätt därtill.
Överlåtelse, varom här är fråga, skall anses gälla för en tid av fem år. Har, då uteslutande rätt att uppföra, utföra eller föredraga ett verk till någon överlåtits för längre tid än fem år, denne under fem på varandra följande år ej begagnat sig därav, vare den, som överlåtit rätten, oförhindrad att lämna tillstånd till verkets återgivande även åt andra.
18a %.
Vid överlåtelse, som i 18 % sägs, företrädes i fråga om dramatiskt verk, därtill musik hörer, tonsättaren av textens författare, varemot beträffande opera eller annat musikaliskt verk, vartill hörer text, författaren till tex- ten företrädes av tonsättaren. Har endera uppburit ersättning för sådan överlåtelse, vare han pliktig att till den andre utgiva skälig andel därav.
Vad nu är sagt gälle ock där fråga är om rätt att på mekaniskt instru— ment eller därtill hörande inrättning överföra musikaliskt verk, vartill hö- rer text.
24 %.
Med böter från och med fem till och med tvåtusen kronor straffes den som: 1) uppsåtligen eller av oaktsamhet, i strid mot denna lag mångfaldigar ett verk eller del därav, i ett eller flera exemplar;
2) till salu håller eller genom försäljning, utdelande, uthyrande eller annor- ledes sprider sådant exemplar av ett verk som, enligt vad han vet eller bort
veta, blivit av annan framställt i strid mot denna lag eller framställts allenast för enskilt bruk såsom i 10 % sägs;
3) i riket till spridande inför sådant exemplar av ett verk som, enligt vad han vet eller bort veta, framställts utan författarens tillstånd i fall, då sådant tillstånd skulle hava erfordrats för verkets mångfaldigande här i riket.
24 a %.
Den som, uppsåtligen eller av oaktsamhet, i strid mot denna lag uppför, ut- för eller föredrager eller ock medelst kinematografi framför eller genom radio utsänder ett verk eller del därav, dömes till böter från och med fem till och med tvåtusen kronor.
25 %.
Har ett verk mångfaldigats i strid mot denna lag, skola de därvid fram— ställda exemplaren efter målsägandens val antingen förstöras eller ock utläm— nas till målsäganden mot ersättning för värdet eller mot avdrag därför å ho- nom tillkommande skadestånd. Vad nu är sagt äge ock tillämpning i fråga om exemplar, som blivit framställt enligt 10 %, där det hålles till salu eller spri- des eller ock nyttjas vid verkets offentliga uppförande, utförande eller före- dragande.
Med formar ————— ej må ske. Vad ovan _____ eljest förfogar. 26 %.
Med böter från och med fem till Och med tvåhundra kronor straffes den som, uppsåtligen eller av oaktsamhet, i strid mot denna lag förändrar ett verk. Lag samma vare om den som, med vetskap om att sådan ändring blivit av an— nan vidtagen, håller till salu eller sprider exemplar av det ändrade verket. I fråga om förfarande med olagliga exemplar och materialier skall vad i 25 % stadgas äga motsvarande tillämpning.
26aå.
Äsidosätter någon honom enligt 16 a % åliggande skyldighet att angiva för— fattares benämning, böte från och med fem till och med tvåhundra kronor.
27 %. Den som, uppsåtligen eller av oaktsamhet, underlåter att fullgöra vad i 13 % är föreskrivet om angivande av författares namn eller vad i 14 % stadgas om angivande av titel å tidning eller tidskrift, vars inne- håll nyttjas på sätt där sägs, dömes till böter från och med fem till och med etthundra kronor.
27a %.
Den, som enligt 24, 24 a, 26, 26 a eller 27 % är förfallen till ansvar, gälde ock ersättning för förlust, lidande eller annat förfång, som tillskyndats måls—
äganden genom den brottsliga gärningen. Ej må i något fall ersättningen understiga tjugufem kronor.
27b %.
Där ersättning, som skall utgå enligt 27a %, understiger vinst, som den brottslige ernått genom sitt förfarande, vare han skyldig att i stället för er- sättning utgiva sagda vinst.
Har någon företagit handling, som avses i 24, 24 a, 26 eller 27 %, men kan uppsåt eller oaktsamhet ej anses ligga honom till last, vare han ändock pliktig att utgiva vinst, som handlingen för honom medfört.
27c %.
Talan om ansvar eller skadestånd för olovligt uppförande av dramatiskt eller dramatiskt-musikaliskt verk må anhängiggöras vid Stockholms rådhus- rätt, även om brottet blivit begånget inom annan allmän underrätts domvärjo.
28 %.
Brott, som i denna lag sägs, må ej åtalas av-allmän åklagare, där det ej av målsäganden angives till åtal.
32 %. Denna lag _____ angivna undantag: 1) Den enligt _____ författaren avlidit. 2) Dramatiskt eller _____ offentligen uppföras. 3) Författares i ______ nämnda avseende. 4) Var bearbetning ————— historisk framställning. 5) Har ett ————— fritt spridas. 6) Formar, stenar, — _ __ _ — jämväl tillåtet. 7) Den, som ————— uppföra verket. 8) Har skrift, muntligt föredrag eller musikaliskt verk före denna lags trä— dande i kraft överförts på mekaniskt tal- eller musikinstrument eller därtill hörande inrättning, vare sådant överförande tillåtet för en var; och må exem— plar av vad sålunda blivit överfört fritt spridas.
Denna. lag träder i kraft den Den äger tillämpning jämväl med avseende å verk, som före nämnda dag tillkommit, men medför ej rubbning i avtal, som dessförinnan slutits.
Förslag till Lag
angående ändring i vissa delar av lagen den 30 maj 1919 (nr 382) om rätt till verk av bildande konst.
Härigenom förordnas, dels att 2, 8—11, 15—21 %% i lagen den 30 maj 1919 om rätt till verk av bildande konst skola, vissa paragrafer i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade lydelse, dels att tredje stycket av 5 % i samma lag skall upphöra att gälla, dels ock att i lagen skola införas sex nya paragrafer, betecknade 8 a, 9 a, 11 a, 17 a, 20 a och 20 b och lydande som följer:
2 %.
Konstnär äge uteslutande rätt att efterbilda sitt konstverk, vare sig genom konstnärligt förfarande eller genom mångfaldigande medelst tryck, fotografi, avgjutning eller på annat sätt. Till efterbildande hänföres jämväl att bygga efter byggnadsverk eller efter ritning eller modell till sådant.
Såsom efterbildande ——————— självständigt sådant.
8 %.
Vid efterbildande av konstverk i enlighet med vad i 6 eller 7 % medgives må verket icke, utan tillstånd av konstnären eller dem, på vilka hans rätt över- gått enligt 9 å, förändras i vidare mån än som nödvändiggöres av det för efter- bildandet använda förfarandet.
8aå.
Ä konstverk må icke, utan tillstånd av konstnären själv, annan anbringa hans signatur. Är verk av grafisk konst tillkommet genom avtryck av plåt, sten eller träplatta, må signering ej av annan verkställas, ändå att konstnären därtill samtyckt.
Å efterbildning av konstverk må ej i något fall konstnärens signatur anbrin- gas på sådant sätt, att därav kan uppkomma förväxling mellan efterbildningen och originalverket.
9 %. Efter konstnärens död gånge hans rätt enligt denna lag över till dem, som
jämlikt lagstiftningen om giftorätt, arv och testamente äro berättigade till hans kvarlåtenskap, och från dessa vidare enligt enahande grunder.
9aå.
Konstnärs rätt må, med eller utan inskränkning, överlåtas till annan. I frå- ga om verkan av sådan överlåtelse gälle, där ej andra villkor äro avtalade. vad i 10 och 11 % sägs.
10 %.
Övergår konstverk —————————— i överlåtelsen. Dock ska-ll, där konstverk av konstnären eller dem, på vilka hans rätt över— gått enligt 9 å, överlåtits till staten eller menighet, överlåtelsen anses innefatta. jämväl rätt att genom fotografi efterbilda verket, oförkränkt den rätt, som i enahanda avseende tillkommer överlåtaren.
Är porträttbild utförd efter beställning, må den ej av konstnären eller annan efterbildas utan tillstånd av beställaren eller, efter dennes död, av hans efter- levande make och arvingar.
11 %.
Har konstnärs i denna lag omförmälda rätt med avseende på ett konstverk till någon överlåtits, må denne icke, utan tillstånd av konstnären eller dem, på vilka hans rätt övergått enligt 9 %, vid efterbildande förändra verket i vidare mån än som nödvändiggöres av det för efterbildandet använda förfarandet.
llaå.
Konstnär, som å annan överlåtit rätten att efterbilda ett konstverk, äger på- fordra, att hans namn angives å efterbildningen, dock med iakttagande av vad i 8 a % andra stycket sägs.
15 %.
Med böter från och med fem till och med tvåtusen kronor straffes den som: 1) uppsåtligen eller av oaktsamhet, i strid mot denna lag efterbildar ett konstverk eller del därav, i ett eller flera exemplar;
2) till salu håller eller genom försäljning, utdelande, uthyrande eller annor- ledes sprider eller offentligen utställer sådan efterbildning av ett konstverk som, enligt vad han vet eller bort veta, blivit av annan utförd i strid mot denna lag eller utförts allenast för enskilt bruk såsom i 5 % sägs;
3) i riket till spridande eller offentligt utställande inför sådan efterbildning av ett konstverk som, enligt vad han vet eller bort veta, utförts utan konst- närens tillstånd i fall, då sådant tillstånd skulle hava erfordrats för verkets efterbildande häri riket.
16 %.
Har ett konstverk efterbildats i strid mot denna lag, skola de därvid utförda efterbildningarna efter målsägandens val antingen förstöras eller ock utlämnas till målsäganden mot ersättning för värdet eller mot avdrag därför å honom tillkommande skadestånd. Vad nu är sagt äge ock tillämpning i fråga om efter— bildning, som blivit utförd enligt 5 %, där den hålles till salu eller sprides eller offentligen utställes.
Med formar ————— ej må ske. Vad nu ————— eljest förfogar. Bestämmelserna här ————— ett byggnadsverk. 17 %.
Med böter från och med fem till och med tvåhundra kronor straffes den som, uppsåtligen eller av oaktsamhet, vid efterbildande av ett konstverk förfar i strid mot bestämmelserna i 8 eller 11 %. Håller någon till salu eller sprider eller offentligen utställer efterbildning, som han vet vara utförd i strid mot nämnda bestämmelser, böte som nu är sagt. I fråga om förfarande med olaga liga efterbildningar och materialier skall vad i 16 % stadgas äga motsvarande tillämpning.
17 a %.
Åsidosätter någon honom enligt 11 a % åliggande skyldighet att angiva konstnärs nanm, böte från och med fem till och med tvåhundra kronor.
18 %.
Till böter från och med fem till och med femhundra kronor dömes den som, uppsåtligen eller av oaktsamhet, i strid mot stadgandet i 10 % tredje stycket efterbildar en enligt denna lag skyddad porträttbild, så ock den, som till salu håller eller sprider eller offentligen utställer sådan efterbildning av en skyd- dad porträttbild som, enligt vad han vet eller bort veta, blivit av annan utförd i strid mot nämnda stadgande; och skall i fråga om förfarande med olagliga efterbildningar och materialier vad i 16 % stadgas äga motsvarande tillämp- ning.
19 %.
Anbringar någon, uppsåtligen eller av oaktsamhet, emot föreskrifterna i 8 a % konstnärs signatur å konstverk eller efterbildning av konstverk, varde, ändå att konstverket eller efterbildningen icke är föremål för skydd enligt denna lag, straffad med böter från och med fem till och med femhundra kronor.
Till böter, som nu sagts, dömes ock den, som till salu håller eller sprider eller offentligen utställer konstverk eller efterbildning, varå, enligt vad han vet eller bort veta, konstnärens signatur anbragts i strid mot bestämmelserna i 8 a %.
20 %.
Den som, uppsåtligen eller av oaktsamhet, underlåter att fullgöra vad i 6 % är föreskrivet om angivande av konstnärs namn eller signatur, dömes till böter från och med fem till och med etthundra kronor.
20a%.
Den, som enligt 15, 17, 17 a, 18, 19 eller 20 % är förfallen till ansvar, gälde ock ersättning för förlust, lidande eller annat förfång, som tillskyndats måls— äganden genom den brottsliga gärningen. Ej må i något fall ersättningen understiga tjugufem kronor.
20b%.
Där ersättning, som skall utgå enligt 20 a %, understiger vinst, som den brotts— lige ernått genom sitt förfarande, vare han skyldig att i stället för ersättning utgiva sagda vinst.
Har någon företagit handling, som avses i 15, 17, 18, 19 eller 20 %, men kan uppsåt eller oaktsamhet ej anses ligga honom till last, vare han ändock pliktig att utgiva vinst., som handlingen för honom medfört.
21 %.
Brott, som i 19 % sägs, hörer under allmänt åtal, men eljest må brott mot denna lag ej åtalas av allmän åklagare, där det ej av målsäganden angives till åtal.
Denna lag träder i kraft den
MOTIV
Inledning.
Det skydd för de litterära och konstnärliga verken, som påkallas av nutida Bernkonven. rättsåskådning, kan icke bliva effektivt med mindre det sträcker sig utöver tionen- gränserna för den stat, författaren eller konstnären tillhör. Emellertid avse i regeln de särskilda i ämnet gällande lagarna endast skydd inom det egna landet. För att råda bot för detta missförhållande hava de olika staternas regeringar, allt från mitten av förra århundradet, i stigande utsträckning sins- emellan avslutat på ömsesidighet grundade traktater till skydd för författares och konstnärers rätt. Vad vårt land beträffar, må här endast erinras om att, enligt 19 % av lagen den 10 augusti 1877 angående äganderätt till skrift, lagens bestämmelser kunde, under förutsättning av ömsesidighet, av Konungen för- klaras delvis eller helt och hållet gälla även skrifter av annat lands medbor- gare samt, enligt den lydelse paragrafen erhöll genom lagen den 28 maj 1897, skrifter som i samma land först utgivits. Liknande stadganden återfunnos i 13 % av lagen den 28 maj 1897 angående rätt att efterbilda konstverk samt i 10 % av den sistnämnda dag utfärdade lagen angående rätt att återgiva foto- grafisk bild. Motsvarande bestämmelser äro införda i de uti dessa ämnen nu gällande tre lagarna av den 30 maj 1919: i 30 % av lagen om rätt till litterära och musikaliska verk, i 23 % av lagen om rätt till verk av bildande konst samt i 13 % av lagen om rätt till fotografiska bilder. Den ömsesidighet, som här avses, har alltid ansetts vara en till de särskilda lagstiftningarnas huvudpunk- ter begränsad överensstämmelse; att kräva en i varje detalj genomförd likfor- mighet skulle tydligen ej låta sig göra.
I anslutning till nämnda bestämmelser i lagen angående äganderätt till skrift hade Kungl. Maj:t redan 1877 gemensamt för de förenade rikena Sverige och Norge förordnat om ömsesidigt skydd i vartdera riket för det andra rikets för- fattare samt sedermera slutit överenskommelser, avseende ömsesidigt skydd för auktorsrätt, med Danmark 1879, med Frankrike 1881 och med Italien 1884.
Genom de konventioner till auktorsrättens skydd vilka, på sätt nyss nämnts, under senare hälften av 1800-talet avslötos mellan de europeiska regeringarna, uppnåddes i viss omfattning ett internationellt skydd för auktorsrätten. Det- ta skydd måste emellertid enligt sakens natur bliva ganska ofullständigt så länge man höll sig till systemet med traktater, som avslötos mellan en stat och en annan. Att åvägabringa det mycket betydande antal traktater, som skulle
erfordras för att på denna Väg ernå ett allmänt internationellt erkännande av principen om auktorsskydd, måste av praktiska och tekniska skäl anses ute— slutet. För ett effektivt genomförande av denna princip erfordrades tydligen en kollektiv överenskommelse mellan ett flertal av kulturstaterna. Tanken på ett dylikt kollektivt avtal upptogs i början av 1880-talet av det schweiziska förbundsrådet; och på dess initiativ blev frågan föremål för överläggning vid diplomatiska konferenser, som för detta ändamål sammanträdde i Bern åren 1884, 1885 och 1886. Vid den sista av dessa konferenser avslöts mellan Bel— gien, Frankrike, Italien, Schweiz, Spanien, Stora Britannien, Tyskland, Haiti. Liberia och Tunis den på området epokgörande bernlconventionen angående bil— dande av en internationell union för skydd av litterära och konstnärliga verk den 9 september 1886. Denna konvention blev utgångspunkten för en betydelsefull utveckling på den internationella auktorsrättens område. Jämlikt en i kon- ventionen upptagen bestämmelse skulle konferenser efter hand hållas i de olika unionsländerna för reviderande av konventionens innehåll. I enlighet härmed hölls år 1896 i Paris en konferens, som ledde till avslutande av två nya över- enskommelser: en tilläggsakt, som i vissa Viktiga avseenden förändrade den ursprungliga konventionens bestämmelser, samt en deklaration angående tolk- ningen av vissa bestämmelser i konventionen och tilläggsakten. Nästa konfe- rens ägde rum i Berlin 1908; vid konferensen blevo 1886 års konvention samt de två överenskommelserna av 1896 föremål för en delvis rätt genomgripande omarbetning och sammanförda till en gemensam text: den reviderade bernkon- ventionen den 13 november 1908. Beträffande innehållet av den reviderade konventionen må i detta sammanhang blott nämnas, att enligt art. 27 de sta- ter, som undertecknat konventionen, kunna vid ratifikationernas utväxling för- klara, att de önska, i fråga om den ena eller andra punkten, förbliva bundna av bestämmelserna i de konventioner, som de tidigare underskrivit.1
Den 20 mars 1914 beslöto åtskilliga till bernunionen hörande stater, däribland Sverige, ett tilläggsprotokoll till 1908 års konvention. För inne- hållet av nämnda protokoll hänvisas till redogörelsen här nedan vid 30 % i före fattarlagen.
Sverige hade varit representerat vid konferenserna i Bern 1884 och 1885, men icke deltagit i 1886 års konferens. Vid konferensen i Paris 1896 var ombud för Sverige närvarande, utan att dock deltaga i besluten. Genom lagen den 28 maj 1897 genomfördes emellertid i lagen angående äganderätt till skrift vissa änd- ringar, vilka enligt vederbörande departementschefs yttrande avsågo »att söka ej mindre beträffande översättningsskyddet närma vår lagstiftning till bern- konventionens bestämmelser än även i åtskilliga andra avseenden åvägabringa överensstämmelse med nämnda konvention». Samma den 28 maj 1897 utfär- dades dels lagen angående rätt att efterbilda konstverk, vilken ersatte i ämnet då gällande författningar av 1867 och 187 7, dels ock lagen angående rätt att
1 En fullständigare framställning av den internationella auktorsrätten förekommer i det av sär- skilda sakkunniga den 28 juli 1914 avlämnade betänkande med förslag till lag om rätt till litterära och musikaliska verk m. m. 5. 43—49. Redogörelsen här ovan och på flera ställen i det följande ansluter sig till nämnda betänkande.
återgiva fotografisk bild, genom vilken sistnämnda lag skydd anordnades på ett område där sådant ej dessförinnan funnits. Sedan därefter genom lag den 29 april 1904 ytterligare erforderliga ändringar vidtagits i lagen angå- ende äganderätt till skrift, skedde samma år anslutningen till bernunionen. Sverige tillträdde därvid 1886 års konvention _— med tillhörande tilläggsarti- kel, slutprotokoll och protokoll vid konventionens undertecknande —— samt 1896 års deklaration, men däremot icke tilläggsakten av samma år. I sammanhang härmed förklarades genom kungörelsen den 8 juli 1904 med anledning av Sveri— ges tillträde till bernunionen för skydd av litterära och konstnärliga arbeten, vilken kungörelse trädde i kraft den 1 augusti samma är, lagen angående ägan- derätt till skrift samt lagen angående rätt att efterbilda konstverk _ således icke lagen angående rätt att återgiva fotografisk bild _ tillämpliga i fråga om utländska undersåtars skrifter eller konstverk, vilka först utgivits i främ- mande stat, tillhörande bernunionen, ävensom outgivna skrifter eller konstverk av sådan stats undersåte; dock skulle skydd enligt svensk lag ej åtnjutas, med mindre arbetet åtnjöte skydd enligt sitt hemlands lag.
Vid 1908 års konferens i Berlin var Sverige företrätt, och den reviderade konventionen undertecknades jämväl för Sveriges del. För att ratifikation skulle kunna ske, erfordrades emellertid nya, tämligen genomgripande lagänd- ringar, och det uppdrogs därför åt särskilda sakkunniga att upptaga frågan därom till behandling. Dessa sakkunniga avlämnade den 28 juli 1914 betän- kande med förslag till nya lagar rörande litterära och musikaliska verk samt verk av bildande konst ävensom fotografiska bilder. I huvudsaklig överens- stämmelse med dessa förslag antogos under år 19191 lag om rätt till litterära och musikaliska verk samt lag om rätt till verk av bildande konst ävensom lag om rätt till fotografiska bilder, samtliga utfärdade den 30 maj 1919. Lagarna trädde i kraft den 1 januari 1920.
Den 30 maj 1919 blev 1908 års reviderade konvention jämte 1914 års tilläggs— protokoll ratificerad för Sveriges del, därvid emellertid enligt Kungl. Maj :ts —-— med begagnande av den enligt art. 27 i konventionen unionsstaterna tillagda befogenhet — fattade beslut gjordes det förbehåll, att i fråga om rätten att i tidningar eller tidskrifter intaga ur andra tidningar eller tidskrifter hämtade uppsatser Sverige skulle, i stället för att tillträda art. 9 i den reviderade kon- ventionen, förbliva bundet av art. 7 i bernkonventionen den 9 september 1886. Den reviderade konventionen skulle träda i kraft för Sverige från och med den 1 januari 1920.
Genom kungörelsen den 30 maj 1919 med anledning av Sveriges tillträde till 1908 års reviderade konvention har Kungl. Maj:t under hänvisning till det vid ratifikationen gjorda förbehåll förordnat, att bestämmelserna i de tre la- garna av den 30 maj 1919 skola, med vissa angivna modifikationer, gälla även utländska medborgares verk, som först utgivits i främmande land tillhörande bernunionen, ävensom outgivet verk av sådant lands medborgare.
1 Se proposition 1919 nr 3, motioner i F. K. nr 101 och 107 samt i A. K. nr 265—267, första lagutskottets utlåtande nr 10 och memorial nr 13, protokoll F. K. nr 16 s. 1—37 samt ur 19 s. 17 och A. K. nr 24 s. 1—55 och nr 28 s. 54 ävensom riksdagens skrivelse ur 76.
Därefter hava, allt efter som nya länder anslutit sig till unionen, särskilda kungörelser utfärdats, enligt vilka bestämmelserna i kungörelsen den 30 maj 1919 skola äga tillämpning jämväl å dessa länder.
För närvarande omfattar bernunionen följande länder:1 Sverige, Norge, Dan- mark (med Färöarna), Finland, Australien, Belgien, Brasiliens förenta sta- ter, Brittiska Indien, Bulgarien, Canada, Danzig, Estland, Frankrike, Grekland, Ha'r'ti, Irländska Fristaten, Italien, Japan, Luxemburg, Marocko (utom den spanska zonen), Monaco, Nederländerna (med Nederländska In- dien, Curacao och Surinam), Nya Zeeland, Polen, Portugal (med kolonier), Rumänien, Schweiz, Spanien, Stora Britannien (med kolonier och vissa pro- tektorat samt mandatområdet Palestina), Sydafrikanska unionen, Syrien och Libanon, Tjeckoslovakien, Tunis, Tyska riket, Ungern och Österrike. Det sammanlagda invånarantalet i dessa länder lärer utgöra icke mindre än omkring 960 millioner.
Enligt beslut vid konferensen i Berlin skulle nästa konferens hållas i Rom efter minst 6 och inom högst 10 år, men i följd av världskriget kunde detta beslut icke sättas i verket. Under år 1927 fann man sig emellertid i stånd att påbörja förberedelser för den beslutade konferensen. Enligt bestämmelse i 1908 års konvention ålåg omsorgen om konferensens förberedande närmast regeringen i det land, där konferensen skulle hållas, alltså Italien, ävensom bernunionens internationella byrå. Under samverkan dem emellan utarbetades program för konferensen, innefattande förslag till vissa ändringar i 1908 års konvention, vilket program utsändes till övriga unionsländers regeringar. Med hänsyn till Sveriges deltagande i konferensen tillkallades längre fram under år 1927 särskilda sakkunniga för att inom justitiedepartementet bi- träda med den förberedande utredning, som för ändamålet erfordrades. Dessa sakkunniga, som fingo för granskning mottaga såväl nyssnämnda program som åtskilliga andra unionsländers förslag till ändringar i 1908 års konven- tion, överlade i ärendet med representanter för de olika intressen, som beröras av den auktorsrättsliga lagstiftningen. Även utarbetades av nämnda sakkun- niga förslag till vissa ändringar i konventionen, vilket förslag av svenska regeringen på förhand framlades.
Den planlagda konferensen i Rom kom till stånd i maj 1928 och resulterade i den reviderade bernkonventionen den 2 juni 1928. Romkonventionen blev re- dan vid konferensen undertecknad av ombud från ett stort antal stater, där- ibland Sverige. Ratifikation av konventionen skall ske senast den 1 juli 1931. — Den ene av de nu tillkallade sakkunniga, vilken såsom delegerad deltog i konferensen, har i Svensk juristtidning lämnat en kort redogörelse för konfe- rensens arbete. Då denna redogörelse synes kunna vara av intresse i detta sammanhang, har den såsom bilaga intagits här nedan.
Enligt beslut vid konferensen i Rom skall nästa konferens hållas i Bryssel år 1935.
' Bernunionens officiella tidskrift Le droit d'auteur, som utkommer en gång i månaden, innehåller i första numret för varje år en förteckning på de länder, som tillhöra unionen, jämte tid- punkten för varje lands tillträde samt gjorda förbehåll enligt art. 25 och 27 i konventionen.
Den franska texten till 1908 års och 1928 års reviderade konventioner samt till de av konferensen i Rom uttalade särskilda önskemål (voeux) har, jämte svensk översättning därav, såsom bilaga fogats vid detta betänkande. En sammanställning av 1886—1896 års samt 1908 års konventioner återfinnes i 1914 års betänkande.
Bernkonventionens grundprincip är att författare och konstnärer, som till- höra ett unionsland, i de övriga unionsländerna för sina verk åtnjuta samma rättigheter som varje lands lagar tillerkänna eller framdeles komma att till- erkänna landets egna medborgare (art. 4). Vid sidan av den principiella be— stämmelsen härom upptagas emellertid i konventionen åtskilliga föreskrifter, varigenom varje unionsland förpliktas att i särskilda angivna hänseenden be— reda skydd åt utländska, unionen tillhörande författare och konstnärer. Där, såsom exempelvis i fråga om översättning, dylikt skydd stipuleras, har kon— ventionen således skapat materiell, för hela unionsområdet gällande rätt, en kodifierad unionsrätt.
Till följd av konventionens nu antydda innehåll var det, såsom redan berörts, nödvändigt att den svenska lagstiftningen före vårt lands inträde i unionen bragtes i överensstämmelse med konventionens stadganden i de punkter, där dessa innefatta materiell unionsrätt, eller med andra ord, att sistnämnda stad- ganden inarbetades i de svenska lagarnas text. Före Sveriges anslutning till den ursprungliga konventionen blevo också genom ovannämnda lagar av 1897 och 1904 stadgandena angående den litterära auktorsrätten i viktiga avseen- den förändrade, och den nya lagstiftningen av 1919 tillkom huvudsakligen för att möjliggöra vårt lands tillträde till konventionen enligt dess i Berlin be- slutade lydelse. På samma sätt erfordras nu för ratifikation av den år 1928 reviderade konventionen vissa lagändringar, vilka dock, såsom av det följande framgår, i allmänhet äro av mindre genomgripande art.
Bland de länder, som stå utom bernunionen, äro de viktigaste Amerikas- förenta stater och Sovjet—Ryssland. För den amerikanska kongressen har emel- lertid upprepade gånger under de senaste åren framlagts förslag om Förenta staternas anslutning till unionen. Sverige har trätt i ömsesidighetsförhållandc till Förenta staterna genom kungörelse den 26 maj 1911 om tillämpning av 1877 års lag och de två lagarna av 1897 å verk, vilka först utgivits i Förenta staterna; enligt en likaledes den 26 maj 1911 utfärdad amerikansk proklama- tion skulle svenska undersåtar åtnjuta skydd enligt 1909 års amerikanska lag. Nämnda författningar av 1911 hava, efter tillkomsten av 1919 års lagstiftning, ersatts av kungörelsen den 30 januari 1920 samt en amerikansk proklamation den 27 februari 1920.
I detta sammanhang torde lämpligen böra angivas de viktigaste främmande lagarna på auktorsrättens område. I de nordiska länderna gälla följande författ- ningar: i Norge Lov om Forfatterret og Kunstnerret (1893, ändrad 1910); i Danmark lag med samma rubrik (1902—1912); på Island lag om författarrätt (1905) samt lag om konstnärsrätt (1912); i Finland lag om upphovsmanna- rätt till alster av andlig verksamhet (1927). I Amerikas förenta stater regle— ras auktorsrätten av en Act to amend and consolidate the Acts respecting copy-
Utländsk lagstiftning.
De sak— knnnigas
uppdrag.
right (1909). Vidare må nämnas Belgiens Loi sur le droit diauteur (1886), Brasiliens förenta staters hithörande bestämmelser, upptagna i strafflagen (1890), civillagen (1916), lagen om auktorsrätt (1898) och lagen om inter- nationellt skydd för auktorsrätten (1912), samt Bulgariens lag om auktorsrätt (1921). I England med Wales samt Skottland är huvudförfattningen Copy- right Act (1911), som med vissa modifikationer tillämpas även i Australien, Brittiska Indien, Nya Zeeland samt Sydafrikanska unionen och till vilken an— sluta sig Irländska fristatens Industrial and Commercial Property Protection Act (1927: Part VI Copyright) samt Canadas Copyright Act (1921). I Est- land tillämpas den förutvarande ryska lagen om auktorsrätt (1911). Bland Frankrikes talrika författningar på området märkas de ännu gällande, för auk— torsrätten över huvud epokgörande: Décret relatif aux spectacles (1791) samt Décret relatif aux droits de propriété des auteurs d'écrits en tout genre, des compositeurs de musique, des peintres et des dessinateurs (1793), vilken för— fattning genom en nyare lag (av 1902) gjorts tillämplig även å verk av skulp- tur och arkitektur; vidare bestämmelserna i art. 425—429 av Code pénal (1810). Décret relatif a la propriété des ouvrages littéraires et artistiques publiés a Pétranger (1852) samt Loi sur les droits des héritiers et des ayants cause des auteurs (1866), vartill kommer ett antal senare författningar. Vidare gälla: i Grekland lag om skydd för andlig äganderätt (1920), i Italien D'ecreto—legge sul diritto di autore (1925), i J apan lag om auktorsrätt (1899), i Nederländerna lag om auktorsrätt (1912), i Polen lag om auktorsrätt (1926), i Portugal lag om litterär, vetenskaplig och konstnärlig äganderätt (1927), i Rumänien lag om litterär och konstnärlig äganderätt (1923), i Sovjet-Ryssland lag om auk- torsrättens grundsatser (1925) samt lag om auktorsrätt (1926), i Schweiz Bundesgesetz betreffend das Urheberrecht an Werken der Literatur und Kunst (1922), i Spanien lag om intellektuell äganderätt (1879), i Tjeckoslovakien lag om auktorsrätt till verk av litteratur, konst och fotografi (1926), i Tysk— land Gesetz, betreffend das Urheberrecht an Werken der Literatur und der Tonkunst (1901) samt Gesetz, betreffend das Urheberrecht an Werken der bildenden Känste und der Photographie (1907), i Ungern lag om auktorsrätt (1921) samt i Österrike Gesetz, betreffend das Urheberrecht an XVerken der Literatur, Kunst und Photographie (1895—1920).
Bland nyare lagförslag på auktorsrättens område må särskilt nämnas ett av en norsk kommitté under år 1925 avlämnat Utkast til Lov om vem for änds- verker.1
Det uppdrag, som de sakkunniga fått sig anförtrott, avser i första hand ut- redning av frågan om de lagstiftningsåtgärder, som erfordras för Sveriges anslutning till den år 1928 reviderade bernkonventionen, men är ej begränsat till nämnda spörsmål. När statsrådet och chefen för justitiedepartementet den
* Innstilling til Lov om vem for åndsverker, Avgitt (den 30te mai 1925) av den av Kirke- og Undervisningsdepartementet den lste oktober 1921 nedsatte komité. De till förslaget hörande motiv äro författade av kommitténs ordförande professor Ragnar Knoph.
6 september 1928 anhöll om Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla de sak- kunniga, anförde departementschefen, hurusom den i Rom reviderade konven- tionen redan vid själva konferensen undertecknats av det stora flertalet av de till bernunionen anslutna staterna och sannolikt komme att inom en nära framtid ratificeras av signatärmakterna. Vid detta förhållande vore det en uppgift för en var av ifrågavarande stater att förbereda sådana ändringar i den för detta rättsområde gällande lagstiftningen, som krävdes för att den nya konventionen skulle kunna slutligt genomföras. För Sveriges del syntes detta lagstiftnings- arbete böra utan dröjsmål upptagas. Arbetet torde icke böra begränsas till så— dana ändringsförslag vilka ägde omedelbart samband med konferensens beslut, utan borde avse jämväl de övriga hithörande spörsmål, vilka eljest varit före- mål för behandling vid konferensen eller vilka tid efter annan under den nu- varande lagstiftningens giltighet framkommit inom vårt land. Till avgörande i ett sammanhang borde alltså upptagas i vilka avseenden en revision av 1919 års lagstiftning rörande rätten till litterära och konstnärliga verk kunde vara påkallad.
I enlighet med denna instruktion hava de sakkunniga till en början under- sökt, vilka ändringar i 1919 års lagstiftning skulle behöva vidtagas med an- ledning av vad vid konferensen förekommit, och i sammanhang därmed sökt bilda sig ett omdöme angående den sakliga lämpligheten av de särskilda ändrin— garna. De hava därvid kommit till den mening, att _ även bortsett från an- gelägenheten av att Sverige i den internationella enighetens intresse helt an- sluter sig till de nya bestämmelserna och icke på särskilda punkter bibehåller en särställning — goda skäl i allmänhet, även ur rent svensk ståndpunkt, tala för de ändringar som ifrågakomma. Dessa skola de sakkunniga i det föl- jande framlägga i motiveringen till de särskilda lagparagraferna.
Vid sitt arbete hava de sakkunniga vidare beaktat de framställningar i äm— net som, under tiden efter nämnda lagstiftnings tillkomst, gjorts av olika in- tressentgrupper. Därjämte har hänsyn tagits till vad som förekommit i riks- dagen vid behandlingen av de hithörande lagfrågor som under samma tid där förevarit. Vidare hava beaktats vissa av de önskemål, som framkommit vid överläggningarna med de personer, vilka av departementschefen utsetts att samråda med de sakkunniga. Vid utarbetande av förslag till lagändringar hava de sakkunniga jämväl uppmärksammat motsvarande bestämmelser i ut- ländsk rätt, särskilt de danska och norska, den nya finska samt de tyska och engelska lagarna, ävensom i det nya norska förslaget.
15.
Rättens föremål.
Förslag till Lag
angående ändring i vissa delar av lagen den 30 maj 1919 om rätt till litterära och musikaliska verk.
1 %.
I denna paragraf, vilken angiver föremålen för den litterära och musikaliska auktorsrätten, har någon saklig ändring icke ansetts påkallad, vare sig av hän- syn till bestämmelserna i 1928 års konvention eller ur andra synpunkter.
Art. 2 i nämnda konvention vilken, likasom den med samma nummer be- tecknade artikeln i konventionen av år 1908, avser att internationellt reglera spörsmålet om auktorsrättens föremål, innebär visserligen i förhållande till den äldre lydelsen den olikheten, att bland verk som uppräknas såsom skyddade förekommer en ny grupp: föreläsningar, tal, predikningar och andra verk av samma natur. Men detta tillägg, som snarast torde vara att betrakta såsom ett förtydligande av den äldre avfattningen, innebär i alla händelser ej för svensk rätt någon nyhet, i det att 1 % av 1919 års författarlag redan i sin nuvarande lydelse angiver muntligt föredrag vara i fråga om skydd likställt med skrift-.
Från den sålunda i 1 % av författarlagen givna bestämmelsen göres visser- ligen i 9 5 under 2 så till vida undantag, att från skydd uteslutas muntliga förhandlingar i riksdagen och andra offentliga representationer ävensom ytt— randen vid domstolar och andra offentliga myndigheter samt vid offentliga sammankomster för överläggning om allmänna angelägenheter. Dylika undan— tag från principen om de muntliga föredragens skyddande komma emellertid även enligt den nya konventionen att äga sitt berättigande. Genom art. 2 bis i sistnämnda konvention förbehålles nämligen varje unionsland befogenhet att från skyddet utesluta politiska tal och anföranden inför rätta.
I ett visst hänseende hava de sakkunniga likväl ansett sig böra ifråga— sätta en jämkning i avfattningen av förevarande paragraf i den svenska lagen. Bland verk, som i denna lag betecknas såsom skyddade, angivas kinematogra- fiska verk samt verk, som äro avsedda att återgivas genom ett kinematografi liknande förfarande. Det synes de sakkunniga, som om anledning ej skulle föreligga att såsom en särskild grupp upptaga »kinematografiska verk». Så— som i 1914 års betänkande (s. 73) antytts, lärer vad som genom kinemato—
grafi framföres till beskådande (så kallad stum film, bildfilm) —— i den mån 1 % det icke faller under området för dagshändelser och dylikt, som ej kan giva upphov till auktorsrätt »——- vara att hänföra. till den grupp av verk, som i paragrafen betecknas såsom mimiska (pantomimer och baletter) och som i la- gens 2 % förklaras vara skyddade mot offentligt uppförande. I den mån åter som det visar sig möjligt att, med tillämpning av de senaste uppfinningarna på kinematografiens område, framföra litterära eller musikaliska verk me- delst så kallad ljudfilm, torde spörsmålet om författarens rätt att förfoga över dylikt framförande böra, i likhet med övriga spörsmål om författarens bestäm- manderätt i fråga om hans verks offentliggörande, erhålla sin reglering i 2 %.
Ur dessa synpunkter hava de sakkunniga ansett sig böra föreslå, att vad 1 % innehåller om kinematografiska och med dessa jämförliga verk utgår ur paragrafen.
Enligt författarlagen skyddas själva upphovsmännen till sådana verk, som Om utövande angivas i förevarande paragrafs första stycke under 1—5. För konferensen kunfåltläms i Rom hade emellertid framlagts vissa förslag, åsyftande att bereda även ut- ' övande konstnärer, såsom skådespelare, recitatörer, sångare och musiker, skydd mot deras prestationers egenmäktiga återgivande genom radio eller grammo- fon. Dessa förslag vunno ej allmännare anslutning, i det frågan ansågs ej ännu vara mogen för behandling i en internationell konvention. Emellertid beslöt konferensen uttala det önskemål (voeu), att de regeringar, som deltagit i konferensens arbeten, måtte undersöka möjligheten av att införa bestämmel- ser för tillvaratagande av utövande konstnärers rättigheter (les droits des ar— tistes exécutants).
De sakkunniga hava ej ansett det åt dem lämnade uppdraget utgöra anled- ning till en närmare undersökning av frågan om en dylik lagstiftning. Om eller när denna fråga anses förtjänt av beaktande, torde den böra göras till föremål för en särskild utredning. De sakkunniga föreställa sig emellertid, att därmed kan och bör anstå i avvaktan på att problemet mera allmänt upptages till behandling i andra länder, och de hålla för sannolikt att vad som därvid över huvud skulle kunna tänkas bliva föremål för legislativ reglering är frågan om konstnärers rätt till skydd mot det utnyttjande av deras prestationer, som ligger i dessas egenmäktiga överförande på mekaniska tal- eller sång'instru- ment.1
2 2 5.
Denna paragraf har till syfte att angiva de huvudsakliga befogenheter, Författar- som ingå i författarrätten. I detta avseende innebär paragrafen först och rättens inne- främst, att författaren, bortsett från ett oväsentligt undantag, är skyddad mot ett mångfaldigande av sina verk, (1. v. s. framställande av ett eller flera exemplar av verket, i tryck, fotografi eller på annat sätt. I fråga
fl./J
1 Se vidare Eberstein, Om skådespelares. recitatörers, sångares och musikers ensamrätt till sina prestationer (Svensk juristtidning 1928 s. 1—18).
.) "
Musik— utföran de.
om andra former av litterära eller musikaliska verks återgivande förbehåller 2 % författaren rätten att förfoga över vad lagen benämner offentligt uppförande av dramatiska (även musikdramatiska), mimiska och >>kinematografiska» verk, offentligt utförande av musikaliska verk samt offentligt föredragande av icke utgivna skrifter och icke utgivna muntliga föredrag.
I fråga om skyddet mot ett verks In å n g f aldig a n de har för de sak- kunniga ej förelegat anledning att —— bortsett från det i annat sammanhang be— rörda spörsmålet om s. k. tvångslicens för grammofoninspelning — taga i över— vägande någon ändring i nu gällande bestämmelser. Icke heller beträffande 11 p p f ö r a n d e av dramatiskt eller mimiskt verk har någon saklig ändring i de nuvarande bestämmelserna varit av någon ifrågasatt.
Vad åter angår offentligt utförande av musikaliska verk har på senare tid från flera håll satts i fråga, huruvida icke den bestämmanderätt, som för närvarande tillkommer tonsättaren, borde i någon mån begränsas. Det har därför tillkommit de sakkunniga att taga ställ- ning till spörsmålet. I detta avseende anse de sakkunniga sig böra framhålla följande.
Sedan flertalet nu levande svenska tonsättare sammanslutit sig i en för- ening (»Stim» u. p. a.) med uppgift att tillvarataga den rätt till offentligt musikutförande, som tillkommer föreningens medlemmar ävensom utländska tonsättare med vilkas sammanslutningar föreningen inlett samarbete, har av vissa i en organisation sammanslutna restauranger samt andra musikutövande företag gjorts gällande, att den nämnda tonsättarorganisationen ernått en monopolställning, som inbjöde till maktmissbruk; och har med hänsyn här- till framkastats, att staten borde antingen fastställa vissa taxor för utförande- rätten eller anordna ett obligatoriskt- skiljedomsförfarande för bestämmande av tonsättarhonoraret. Även inom riksdagen hava yrkanden i sådan riktning framkommit.1
Tanken på ett statsingripande av antydd art har emellertid rönt motstånd, icke blott från omförmälda tonsättarorganisation utan även i ett av m 11 sik a- l i s k a a k a d e m i e n till vederbörande riksdagsutskott avgivet utlåtande,2 vari akademien efter en detaljerad utredning uttalat, att en begränsning i tonsät- tarnas rätt att förfoga över deras verks offentliga utförande skulle stå i strid med art. 11 av 1908 års reviderade bernkonvention, enligt vilken artikel kon— ventionens skyddsbestämmelser omfatta, bland annat, offentligt utförande av musikaliska verk, samt att en officiell reglering av tonsättarhonoraren å ena sidan icke vore av behovet påkallad, å andra sidan kunde befaras leda till obillighet mot tonsättarna och skada för musikkulturen.
För egen del måste de sakkunniga — med förbigående i detta sammanhang av frågan om reglering av tonsättarhonorar för radioutsändning av musik, vilken fråga skall beröras längre fram — såsom sin mening uttala, att ett statsingripande i fråga om ersättning för annat. utförande av musik icke är
133865 motioner vid 1928 års riksdag F. K. nr 231, A. K. nr 402 samt vid 1929 års riksdag A. K. nr .
2 Se utlåtande nr 7 av andra kammarens första tillfälliga utskott vid 1928 års riksdag s. 5 if.
att tillråda. Även bortsett från det av musikaliska akademien väckta spörs— målet om ett dylikt ingripandes förenlighet med den reviderade bernkonven— tionen, finna de sakkunniga det uppenbart, att en officiell prisreglering här— vidlag lika väl som eljest bör ifrågasättas endast såframt exceptionella om- ständigheter göra sådant oundgängligen nödvändigt ur social synpunkt; och att en sådan nödvändighet nu skulle föreligga kunna de sakkunniga icke finna.
Såsom musikaliska akademien framhållit. lärer den ställning, som intages av en sammanslutning sådan som den av de svenska tonsättarna organiserade, ingalunda kunna sägas medföra något monopol på utförande av musik. Vid sidan av den musikrepertoar, varöver organisationen förfogar, står den nästan outtömliga musiklitteratur av växlande typer, som ej åtnjuter skydd och vars tillvaro måste för de nutida svenska tonsättarna innebära en maning att icke genom oskäliga krav framkalla en konflikt. Även om denna oskyddade ton- konst icke kan i samma grad som den modernaste dans- och >>schlager>>- musiken utnyttjas för den stora mängdens nöjesliv, bereder den dock utan tvivel möjlighet. att under en konflikt av antydd art temporärt tillgodose kra- ven på populär läggning av repertoaren.
De sakkunniga hava icke heller kunnat övertyga sig om att. från den sven— ska tonsättarorganisationens sida utövats maktmissbruk, som skulle kunna motivera den under nutida samhällsförhållanden osedvanliga åtgärden av en på officiell väg åstadkommen prisreglering. Den nyss omnämnda, av musi- kaliska akademien föranstaltade utredningen utvisar, att de belopp, som till organisationen erlagts av olika musikföretag, äro i förhållande till företa— gens omfattning tämligen obetydliga och att för de särskilda tonsättarna _ även de mest bemärkta — honoraren stanna vid siffror som måste betecknas såsom mycket blygsamma.
Under sådana förhållanden lärer huvudsakliga anledningen till den på vis- sa håll rådande misstämningen mot tonsättarorganisationen vara att söka däri, att principen om tonsättarnas bestämmanderätt över det offentliga ut— förandet av deras verk ännu ej helt ingått i det allmänna medvetandet. I den mån det går upp för den stora allmänheten att tonsättarskyddet — lik- som för övrigt auktorsskyddet i det hela _— har sitt fulla berättigande så- som ägnat att i sin mån uppmuntra och stödja en för samhället betydelsefull produktion, som är i stort behov av sådant. stöd, i samma mån torde man hava att motse en avspänning av det nuvarande motsatsförhållandet mellan de sam— manslutna tonsättarna och de företag, i vilkas verksamhet offentlig musik- utövning ingår. På en dylik avspänning tyder i själva verket den omständig- heten, att på senaste tiden kunna-t- mellan tonsättarorganisationen och en om— fattande sammanslutning av socialt betonade företag, som erbjuda allmänhe- ten musik, ingås överenskommelse om att för en tid av fem år åt en sam- fällt utsedd skiljeman anförtro uppgiften att vid meningsskiljaktighet i prissättningsfrågan slita den uppkomna tvisten. Det. är att hoppas att ett fortskridande på denna väg, i förening med ett även i övrigt varsamt upp- trädande från tonsättarorganisationens sida, skall leda till ytterligare ut-
25.
U ppiäsning,
jämnande av motsättningen och att i samband härmed tonsättarskyddets kul- turella betydelse skall mer än hittills vinna förståelse hos den stora allmän— heten.
Om de sakkunniga således i fråga om rätten till offentligt utförande av musikaliska verk icke funnit sig hava anledning att föreslå någon ändring i 2 %, hava de däremot ansett paragrafen höra i ett annat avseende — nämli- gen i fråga om offentligt föredragande av skrift eller m n n t li g t f ö r e d r 3. g — undergå en ej oväsentlig ändring.
Såsom erinrats, innebär paragrafens nuvarande avfattning att ett i skrift föreliggande litterärt verk eller ett muntligt föredrag är mot offentligt före— dragande av annan skyddat endast så länge det är outgivet. Efter verkets ut- givande står det en var fritt att utan inhämtande av författarens samtycke uppläsa verket för en samlad publik.
Detta förhållande har på senare tid givit anledning till erinringar från författarhåll. Sålunda har i en den 5 juni 1925 inkommen underdånig skrivelse styrelsen för Sveriges författarförening —— i sammanhang med hemställan om förbud mot egenmäktigt radioutsändande av litterärt verk —— föreslagit att författare av sådant verk skulle även i övrigt få sig tillerkänd rätt att bestämma i fråga om offentligt föredragande av verket.1 I anledning av denna hemställan framlades för 1927 års riksdag en proposition, innefat- tande förslag till sådan ändring i lagens 2 &, som föreslagits av författar- föreningens styrelse. Denna proposition blev emellertid, i enlighet med hem— ställan av första lagutskottet, avslagen av båda kamrarna.
Icke desto mindre är enligt de sakkunnigas mening frågan om författares skydd mot offentlig uppläsning av hans verk förtjänt av att vid nu föreva— rande revision av författarlagen komma under förnyat övervägande. Visser— ligen synes det de sakkunniga som om det år '1927 framlagda förslaget skulle hava gått för långt, så till vida som enligt detsamma varje uppläsning, vars åhörande betingade inträdesavgift och som icke hade välgörande syfte, skulle. vara beroende av författarens samtycke. Tvivelsutan skulle, såsom inom riks- dagen framhölls, ett stadgande som innebure, att författarens samtycke måste inhämtas till så gott som varje offentlig uppläsning av diktverk eller andra litteraturalster, beröva den stora allmänheten många tillfällen till kontakt med den levande kulturen utan att dock, annat än undantagsvis, bereda för— fattaren någon nämnvärd fördel. Men annorlunda ställer sig saken i de fall där en litterär författares alstring exploateras av skådespelare och andra yr- kesmässiga uppläsare, vilka till äventyrs av denna sin verksamhet draga stor vinning, medan själva upphovsmännen till de upplåsta verken gå miste om varje ersättning. Skulle, när det gäller de jämförelsevis sällan förekommande recitationerna av dylika yrkesmässiga uppläsare, kravet på författarens sam- tycke medföra någon höjning av inträdespriset, lärer folkets andliga odling näppeligen härav lida förfång; men för den författare, vars verk uppläsaren
1 Skrivelsen finnes i sin helhet intagen i proposition 1927 nr 221. Se vidare motion F. K. nr 331; första lagutskottets utlåtande nr 39 samt protokoll F. K. nr 30 s. 42—57 och A. K. nr 35 s. 51—53 ävensom riksdagens skrivelse nr 257.
ville taga i anspråk, torde den gottgörelse, som kunde ifrågakomma, i vissa fall ej bliva alltför obetydlig. Ur dessa synpunkter hava de sakkunniga, med anslutning till vissa förslag som framkommit i riksdagen, trott sig böra före— slå att i 2 % införas ett stadgande av innehåll, att utgiven skrift ej må utan författarens samtycke offentligen uppläsas av den som yrkesmässigt ägnar sig åt uppläsning. I de fall, där undantagsvis en dylik yrkesidkare ej erhåller någon betalning för uppläsningen, hava dock de sakkunniga ansett tillräcklig anledning ej föreligga att göra uppläsningen beroende av författarens samtycke. Ett härtill syftande undantag från den nya regeln har därför influtit i para- grafen.
I fråga om litterära och musikaliska verks framförande på kinematogra- fisk väg innehåller 2 % i sin nuvarande lydelse, att författare av »kinemato- _grafiskt verk» har uteslutande rätt att förfoga över offentligt uppförande av verket. Såsom de sakkunniga anmärkt vid 1 %, torde en s. k. stum film, som ej avser allenast dagshändelser eller dylikt, vara att betrakta såsom mim i sk t verk. Så länge de kinematografiska filmerna voro avsedda alle— nast för visuellt framförande, skulle det alltså enligt de sakkunnigas mening ej hava varit nödigt att. vid angivande av de slag av verk, som författare har sig förbehållet att offentliggöra, särskilt omnämna de kinematografiska, i ty att även därförutan ett framförande medelst film varit beroende av för- fattaren. Sedan man emellertid numera lyckats åstadkomma s. k. ljudfilm (tonfilm), med andra ord är i stånd att på kinematografisk väg framföra även talat ord och musik, synes det vara i sin ordning att vid den revision av författarlagen, som nu är i fråga, detta förhållande vinner beaktande. Därvid är att märka, hurusom enligt hittills gällande lagstiftning ett kine— matografiskt-akustiskt framförande av ett lit t e r ä rt verk icke lärer vara underkastat författarens förfogande. Den lucka, som lagstiftningen härutinnan kommit att förete, bör tydligen fyllas. Ett egenmäktigt framförande av den- na art — exempelvis ett dra-mas eller ett större diktverks offentliga fram— förande å kinematografiska föreställningar landet runt —— skulle tydligen kunna lända författaren till avsevärt ekonomiskt förfång. Vad åter beträffar kinematografiskt framförande av m n s i k a l i s k t verk lärer detta, såsom innebärande en form av verkets offentliga utförande, redan enligt gällande lydelse av 2 % vara beroende av tonsättaren. Ehuru således enligt de sak- kunnigas mening särskilda bestämmelser om mimiska och musikaliska verks offentliga utförande på kinematografisk väg strängt taget skulle vara över- flödiga, anse de sakkunniga att, då ett lagbud om rätt för författare av litterärt verk att förfoga över verkets offentliga utförande medelst kinemato- grafiskt-akustiskt förfarande numera torde påkallas av förhållandena, och detta förfarande så gott som alltid torde vara förknippat med det kinemato- grafiskt-visuella framförandet av ett mimiskt verk, det ur enkelhetens och tydlighetens synpunkt är lämpligt att i lagen upptages en bestämmelse, vari- genom kinematografiskt framförande över huvud —— det må komma till stånd genom »stum film» eller »ljudfilm» — göres beroende av författaren (ton- sättaren).
25.
Kine- matograii.
Radio.
I uppräkningen av de befogenheter, som i 2 % av 1919 års lag tillerkännas författare, ingår icke rätten att förfoga över hans verks utsändande i radio. Att lagen i detta hänseende iakttar tystnad har sin naturliga förklaring däri, att vid tiden för lagens tillkomst den uppfinning som fått namnet rund- radio eller trådlös telefon —— de s. k. Hertzska vågornas användande för di- stansspridning av tal, sång och instrumentalmusik _ ännu knappast över— skridit experimentets stadium. Under de år som förflutit efter lagens ikraft— trädande har emellertid rundradion utvecklats till ett kommunikationsmedel av oerhörd utbredning och betydelse. Ej minst gäller detta i vårt land, där antalet abonnenter (>>lieenshavare») å utsändningarna från den centrala ut— sändarorganisationen —— Aktiebolaget Radiotjänst — närmar sig en halv mil— lion. Det är under sådana förhållanden av .vikt att författarens rättsliga ställning gent emot den, som vill i radio utsända hans verk, blir klarlagd och på lämpligt sätt reglerad.
Vad beträffar det nuvarande rättsläget torde, trots saknaden av uttryckliga lagbestämmelser om den rätt. som härvidlag tillkommer en tonsättare eller en litterär författare, i vårt land knappast råda någon meningsskiljaktighet om att, i fråga om tonsättningar och ännu ej utgivna litterära verk, bestäm— manderätt över radioutsändning tillkommer upphovsmannen, men att, när det gäller utgivna litterära verk, upphovsmannens samtycke ej behöver inhämtas. Enligt gängse uppfattning — som de sakkunniga för sin del hålla för rik- tig — är nämligen utsändningen av ett musikaliskt verk att betrakta såsom sådant offentligt utförande, som enligt lagens 2 % är förbehållet tonsättaren, och utsändning av litterärt verk att anse såsom offentligt föredragande av verket, varom enligt samma paragraf gäller, att författarrätt erkännes en- dast så länge verket förblir outgivet.
Mot denna avvägning av rättsförhållandet mellan radioföretagcn samt upp- hovsmännen till musikaliska och litterära verk hava emellertid från olika håll riktats anmärkningar.
Av rundradions målsmän och gynnare har gjorts gällande att företag, vilka för folkkulturen vore av så utomordentlig betydelse som de radioutsändande anstalterna, icke borde behöva vara utsatta för att se sin verksamhet hämmad genom överdrivna krav från en tonsättarsammanslutning, sådan som den för närvarande i Sverige organiserade. Skulle en dylik sammanslutning lyckas genomdriva de krav, den kunde finna påkallade av medlemmarnas intressen, komme detta tilläventyrs att medföra en kvalitativ tillbakagång av radiopro- grammen eller med andra ord en försämring av den valuta, allmänheten borde erhålla för licensavgifter och anskaffningskostnader.
Å andra sidan hava från författarvärlden och särskilt från dess samfällda organisation S v e r i g e s f ö r f a t t a r f ö r e nin g förts klagomål över sak- naden av skydd mot egenmäktig radioutsändning av utgivna litterära verk och påyrkats lagbestämmelser om litterära författares uteslutande rätt att förfoga över sina verks offentliga föredragande, i radio såväl som annorle- des. I förenämnda till 1927 års riksdag avlåtna men av riksdagen ej bifall- na proposition (nr 221) har ock från dåvarande regerings sida. starkt betonats
: angelägenhet-en av att bereda de litterära författarna någon ersättning för ifrågakommande radioutsändning av deras verk.
Även i främmande länder har frågan om författarnas och tonsättarnas rättsliga ställning i förhållande till radioföretagen flerstädes varit föremål för uppmärksamhet, såväl av de lagskipande som de lagstiftande myndigheterna.1
Naturligt nog kom Spörsmålet också att å den år 1928 hållna konferensen i Rom bliva ett. av de mest betydelsefulla. Det befanns emellertid icke vara möjligt att å konferensen uppnå enighet om en fast princip, utan man måste, i detta fall likasom i vissa andra, åtnöjas med en tämligen oklar kompromiss- lösning.
Genom art. 11 bis i 1928 års konvention fastslås till en början principen om författares och tonsättares rätt att träffa förfogande över deras verks utsän- dande i radio, men uttalas därefter, att det tillkommer de särskilda unions- staternas lagstiftning att fastställa villkoren för utövandet av denna rätt, med iakttagande bland annat därav, att författare eller tonsättare skall åt— njuta skälig ersättning som, i brist av överenskommelse, skall fixeras av kom— petent auktoritet. I de >>rapporter>>, som innefatta motiven till de nya be- stämmelserna i konventionen, har emellertid influtit det betydelsefulla utta— landet, att man vid konferensen var ense om att ett land ej borde i detta fall skrida till begränsning i upphovsmannarätten, med mindre nödvändigheten därav blivit konstaterad genom detta lands egen erfarenhet.2
Tages det sålunda å konferensen ernådda resultatet till utgångspunkt för frågan om den svenska lagstiftningens framtida ställningstagande i ämnet, så lärer i fråga om musikaliska verk någon saklig ändring i nuvarande lag- stiftning icke påkallas av konventionen; men vad angår litterära verk måste, så framt ett tillträdande av denna konvention anses böra ifrågakomma, den gällande lagen ändras antingen så, att författarna erhålla full förfoganderätt över deras verks utsändande, eller om detta på grund av vunnen erfarenhet skulle befinnas möta allvarliga svårigheter, därhän att »skälig ersättning» på annat sätt beredes författarna.
Men även bortsett från frågan om Sveriges anslutning till den nya konven- tionen, synas starka skäl tala för att lagen må i förevarande hänseende bereda författarna rättsskydd. Ett litterärt verks utsändande i radio kan måhända i vissa fall vara författaren till båtnad ej blott ur ideell utan även ur ekono- misk synpunkt så till vida som det gör honom känd och medför ökad avsätt- ning av verket; men i andra fall torde det, såsom författarföreningens styrel- se framhållit, visa sig att radion är en kraftig konkurrent till boken. Obe- stridligt är i alla händelser att radioföretagen äro för sin verksamhet beroen- de av den samtida litteraturen; och att skaparna av denna. i någon mån hono— reras för den insats i kulturen, som verkens utsändande i radio innebär, sy-
1 Se därom Eberstein. Immateriellt rättsskydd, Stockholm 1927 s. 86 ff.; Allfeld, Das Urhe- berrecht an Wei-ken der Literatur und der Tonkunst, Kommentar zu dem Gesetze vom 19. Juni 1901 sowie zu den internationalen Verträgen zum Schutze des Urheberrechtes, 2. Annage, Miinchen 1928 59251 ghz Neugebaner, Fernmelderecht mit Rundfunkrecbt, 3. Auflage des »ankrechtsr, Berlin 1 s. 1 if. & Actes de la Conference réunie å Rome du 7 mai än 2 juin 1928, Berne 1929 s. 183.
25.
25.
Mekaniska instrument.
nes vara desto mera. i sin ordning som en dylik uppmuntran, låt vara obetyd- lig, doek är ägnad att i sin mån främja deras ur samhällets synpunkt bety— delsefulla, men esomoftast illa lönade verksamhet.
Det sålunda anförda äger sin tillämpning jämväl å de musikaliska verken. Även deras skapare måste anses äga ett ur samhällsnyttans synpunkt väl— grundat anspråk på gottgörelse för verkens utnyttjande på det sätt varom här är fråga.
Dessa synpunkter leda ej med nödvändighet till uppställande av en regel om författares och tonsättares uteslutande rätt att förfoga över verkens ut— sändande i radio. Det låter tänka sig att upphovsmännens intressen bliva behörigen tillgodosedda. även genom den officiella prissättning, som enligt den nya konventionen och dess motiv förutsättes kunna ifrågakomma när erfaren— heten ådagalagt nödvändigheten av en dylik exceptionell åtgärd.
En tvångsreglering av priset på varor eller prestationer av en eller annan art erbjuder emellertid städse åtskilliga olägenheter och torde, särskilt på den andliga produktionens område, medföra svårigheter som, såvitt möjligt, böra undvikas. Ej heller lärer med fog kunna påstås, att hittills vunnen erfaren- het skulle häntyda på angelägenheten av det allmännas ingripande i prisregle- ringen på förevarande område. Den utredning rörande den svenska tonsät— tarorganisationens verksamhet som, på sätt i det föregående omnämnts, för ej länge sedan åvägabragts av musikaliska akademien, erbjuder näppeligen stöd för ett dylikt ingripande. I alla händelser synes frågan därom för närvarande sakna så gott som all aktualitet. Det har nämligen helt nyligen lyckats de i saken intresserade huvudparterna — Aktiebolaget Radiotjänst samt organisationerna av svenska tonsättare och svenska författare _ att ena sig om överenskommelser, enligt vilka under de närmaste fem åren alla uppkommande tvister om författar— eller tonsättarhonorar skola hänskjutas till en av kontrahenterna på förhand utsedd skiljeman, att av denne avgöras med bindande verkan. _
Med hänsyn till vad nu anförts hava de sakkunniga kommit till den upp- fattning, att radioutsändning av såväl litterära som musikaliska verk bör vara beroende av författarens eller tonsättarens samtycke.
Då, såvitt rör musikaliska verk och outgivna litterära verk, detta resultat överensstämmer med vad lagens 2 % enligt gängse uppfattning redan för när- varande innehåller, skulle det, på sätt redan antytts, kunna anses överflödigt att i fråga om dessa slags verk nu vidtaga någon ändring i paragrafen. Skall emellertid, såsom av hänsyn till de utgivna litterära verken erfordras, en ut— trycklig bestämmelse om författarens rätt att förfoga över radioutsändning införas i paragrafen, torde i enkelhetens och tydlighetens intresse denna be- stämmelse höra, på sätt i förslaget skett, erhålla en avfattning, som omfattar alla slags verk 5. vilka lagen har avseende.
I sista punkten av 2 % stadgas, att auktor har uteslutande rätt att mångfal— diga sitt verk genom detsammas överförande på mekaniskt tal- eller musik- instrument eller därtill hörande inrättning samt att, där ett sålunda överfört verk genom instrumentet återgives, detta anses såsom utförande eller föredra-
gand; av verket. Såsom i 1914 års betänkande (s. 85) angives, hade S k a. n- dinaviska grammofonaktiebolaget hos de dåvarande sakkun- niga hemställt, att i svensk lag måtte, i den fonografiska industriens intresse, , upptagas bestämmelser därom att alla musikaliska arbeten, som utgivits i tryck, offentligen uppförts eller förut återgivits å mekaniska instrument, eller i varje fall sådana arbeten, som förut blivit med författarens tillstånd fonografiskt reproducerade, skulle utan författarens särskilda samtycke av en var få an- vändas emot erläggande till författaren av en i lag fastställd avgift, som borde ; utgå med sju öre för varje försåld skiva. Bolaget hänvisade till det enligt tysk, * engelsk och amerikansk lag gällande systemet med tvångslicenser, för vilket redogörelse lämnats i betänkandet (s. 84). De sakkunniga anförde emellertid, att de icke kunde finna det riktigt eller lämpligt att. med avvikelse från auk- torsrättens allmänna grundsatser, i sitt förslag upptaga det för svensk lagstift- ning främmande systemet med tvångslieenser. Någon giltig grund, varför auktors intressen härvidlag skulle vika för industriens, stode icke att finna. Att medelst en dylik undantagslagstiftning gynna den kapitalstarka grammo— fonindustrien på författares och tonsättares bekostnad syntes sålunda icke böra ifrågakomma, detta även på den grund, att berörda industri därigenom skulle, i förhållande till musikförlaget och den icke mekaniska utövande musi- raliska verksamheten, försättas i en privilegierad ställning.
I underdånig skrivelse den 9 augusti 1927 ävensom i en till de nuvarande sakkunniga ställd, den 26 oktober 1929 överlämnad skrift har nämnda bolag jämte åtskilliga andra representanter för grammofonindustrien förnyat berörda hemställan. Då emellertid nyss angivna i 1914 års betänkande anförda skäl mot en sådan lagändring måste anses fortfarande äga full giltighet, hava de sak- kunniga funnit sig icke böra framlägga något förslag i sådan riktning.
sg. 35.
De i denna paragraf vidtagna ändringar äro föranledda av de föreslagna Bearbetning- nya bestämmelserna i 2 % angående kinematografiskt framförande samt radio- utsändning.
11 och 12 %%. 11—12 %$.
I båda dessa paragrafer meddelas bestämmelser bland annat om viss låne- Tillåtna lån. frihet till förmån för samlingar, avsedda för elementär undervisning. I sådan samling må dock litterärt eller musikaliskt verk som, även det, är författat för att användas vid dylik undervisning, icke »utan författarens (tonsättarens) till- stånd-> intagas, där förbehåll mot eftertryck blivit gjort vid verkets början. Litteraturens och tonkonstens representanter hos de sakkunniga hava nu hem— ställt, att ett dylikt verk skall, även utan att sådant förbehåll anbragts, vara skyddat mot oauktoriserat upptagande i samling.
De sakkunniga finna berörda hemställan vara väl grundad. De skäl, som. föranlett att litterära och musikaliska verk i allmänhet få upptagas i samlingar av förevarande beskaffenhet, föreligga uppenbarligen icke i fråga om verk, som författats för att användas vid den elementära undervisningen. Vid sådant för—
11—12 %% hållande synes dylika verks skyddande mot utnyttjande i samlingar icke böra göras beroende av förbehålls anbringande. Stadgandena i 11 och 12 %% om förbehåll såsom förutsättning för nu ifrågavarande skydd hava alltså icke upptagits i de sakkunnigas förslag.
De i förevarande sammanhang förekommande orden >>utan författarens (ton— sättarcns) tillstånd» hava — såsom överflödiga och i viss mån ägnade att framkalla missförstånd i fråga om den dispositiva natur som i regel utmärker den auktorsrättsliga lagstiftningen —— i förslaget uteslutits.
För den händelse någon, vid utövande av den enligt 11 % första stycket under 2 eller 3 eller 12 % första stycket under 2 en var medgivna rätt att i där angivna undantagsfall mångfaldiga ett av annan skapat verk, vill vidtaga ändringar i verket., gäller enligt sagda paragrafer, att samtycke skall inhämtas av »förfat— taren (tonsättaren) eller hans rättsinnehavare». Rätten att bestämma härom synes emellertid vara av den personliga natur att den, utan hänsyn till en av författaren vidtagen överlåtelse till förläggare eller annan, bör tillhöra förfat- taren själv eller hans lagliga successorer. En härtill syftande jämkning i de bå da paragrafernas redaktion ingår i de sakkunnigas förslag.
Jämlikt bestämmelse i 11 % första stycket under 2 får utgiven dikt mång- faldigas såsom text i musikaliskt verk. Enligt vad i 1914 års betänkande (s. 85) omförmäles, hade från målsmän för grammofonindustrien hemställts. att i rätten att genom mekaniska instrument återgiva. musikaliskt verk måtte inbegripas därtill hörande text. Detta önskemål vann beaktande i 1914 års förslag och de därmed överensstämmande föreskrifterna i 1919 års lag. Vid jämförelse mellan 2 % sista stycket och 11 å i lagen framgår nämligen, att utgi- ven dikt får i förbindelse med därtill hörande musik överföras på en grammo- fonskiva eller fonografvals. En sådan skiva har, enligt vad som framhälles i motiven till 1914 års förslag" (5. 102), ansetts böra, i likhet med ett nothäfte, behandlas såsom ett exemplar av det musikaliska verket. De litterära intres— senas representanter hos de sakkunniga hava emellertid nu hemställt, att ifråga- varande bestämmelse i 11 å, som privilegierar en kapitalstark industri på för- fattarnas bekostnad, måtte ändras därhän, att den ej kommer att omfatta in- rättningar, hörande till mekaniska instrument. Denna hemställan hava de sak- kunniga funnit värd beaktande. Här må erinras om att före 1919 års lagrevision industrien torde hava ägt full frihet att verkställa sådant överförande av litte— rära och musikaliska verk. Vid sådant förhållande kunde det få anses vara bil— ligt att vid nämnda revision, då industriens frihet i förevarande avseende prin- cipiellt fick vika för hänsynen till författarnas och tonsättarnas rätt, i vissa till synes mindre viktiga detaljer tillgodose de industriella intressena. Men enligt de sakkunnigas mening finnes icke någon giltig grund för att ifråga— varande undantag från författarrättens allmänna grundsatser skulle för all framtid upprätthållas. Författarnas angivna önskemål torde vederbörligen tillgodoses därest, i enlighet med vad de sakkunniga föreslå, åt lagrummet gives en sådan förändrad lydelse, att utgiven dikt får i musikaliska verk mångfaldigas såsom text till notskriften. Av denna avfattning lärer med tyd- lighet framgå, att hittillsvarande frihet för industrien icke längre äger rum.
Till den ändring, som sålunda vidtagits i 11 %, ansluter sig stadgandet ill—12 %% andra stycket av 18 a % i förslaget.
14 %. 14 5
Denna paragraf innehåller bestämmelser rörande de inskränkningar i för— Pressens fattarrätten, vilka grunda sig på hänsynen till pressens behov.1 Vid konfe- lånerätt' renserna i Bern, Paris, Berlin och Rom har denna fråga varit föremål för vidlyftiga förhandlingar. Konventionen utgår ifrån att en viss frihet i avse- ende på det litterära utbytet periodiska skrifter emellan bör finnas, men fastställer bestämda gränser för denna frihet; den fastslår således ett minimum av författarrätt, under vilket de särskilda unionsstaterna ej äga inskränka författares befogenhet, eller, ur annan synpunkt sett., ett maximum av låne- frihet, vilket unionsstaterna ej få överskrida vid bestämmande av de periodiska skrifternas lånerätt.
I bernkonventionen av 1886 meddelades bestämmelser härutinnan i art. 7, Bernkonven- som har följande innehåll: »Artiklar i tidningar eller tidskrifter, offentlig- tionen- gjorda i något av unionens länder, må i övriga unionsländer återgivas, i origi- nal eller översättning, så framt ej författarna eller utgivarna uttryckligen för— bjudit detta. I fråga om tidskrifter må det vara till fyllest, att ett allmänt förbud meddelas vid början av varje nummer av tidskriften. I intet fall må dock sådant förbud gälla i fråga om politiska artiklar (articles de discussion politique) eller om återgivande av dagsnyheter eller notiser (faits divers).>>
Genom den av Sverige icke tillträdde, vid 1896 års konferens beslutade till- läggsakten infördes i artikelns början en ny punkt av denna lydelse: »Roman- följetonger, vartill jämväl hänföras noveller, offentliggjorda i tidningar eller tidskrifter i något av unionens länder, må ej i övriga länder återgivas, i origi- nal eller översättning, utan tillstånd av författarna eller deras rättsinneha- vare.» Denna punkt ansågs emellertid vid konferensen icke innebära någon ändring i sak, utan blott vara ett förtydligande. I motiven framhölls nämli— gen, att roman-följetonger icke vore att betrakta som »artiklar», utan som van- lig skönlitteratur, varifrån de skilde sig blott med avseende på sättet för offentliggörandet.
Den reviderade bernkonventionen av 1908 har utvidgat skyddet för för— fattares rätt även i nu ifrågavarande hänseende. Bestämmelserna om lån tid- ningar emellan äro upptagna i denna konventions art. 9, som lyder: »Roman- följetonger, noveller och alla andra verk, vare sig litterära, vetenskapliga eller konstnärliga, i vad ämne som helst, offentliggjorda i tidningar eller tidskrifter i något av unionens länder, må ej i övriga länder återgivas utan författarnas tillstånd. Med undantag av roman-följetonger och noveller, kan varje tid— ningsartikel återgivas av en annan tidning, därest icke dess återgivande är uttryckligen förbjudet. Likväl bör källan angivas; den rättsliga påföljden för det fall, att sagda skyldighet eftersättes, bestämmes enligt lagstiftningen i det land, där skydd påkallas. Skydd enligt denna konvention äger icke rum
1 Se den utförligare framställningen i 1914 års betänkande s. 110—119.
14 %.
Svensk rätt.
i fråga om dagsnyheter eller notiser, vilka endast hava karaktären av vanliga tidningsmeddelanden (qui ont le caractere de simples information; de presse).»
Artikelns första punkt uttalar alltså, att den allmänna principen om auktors rätt att förfoga över sina arbeten skall äga tillämpning även i fråga om perio- diska skrifters innehåll. I fortsättningen göras emellertid härifrån viktiga un- dantag ; men undantagen, som förut gällt i fråga om både tidningar och tid— skrifter, hänföra sig nu blott till tidningar. Här föreligger en betydelsefull ändring: lånefriheten till förmån för tidskrifter ävensom friheten att göra lån ur tidskrifter har bortfallit. Den lånefrihet, som fortfarande medgives, gäller blott tidningar emellan. I fråga om tidskrifters innehåll äro således enligt 1908 års konvention de allmänna reglerna om författarrätt i allo tillämpliga. En tidskrift får icke mera än vanliga icke-periodiska verk låna från andra pressorgan; å andra sidan är tidskriften skyddad mot. avtryck från vilket håll som helst. Man har utgått ifrån att beträffande tidskrifter icke skulle före- ligga de omständigheter, som föranleda tidningspressens ifrågavarande sär- ställning. Vidare har för de politiska artiklarna, som enligt bestämmelserna av 1886 och 1896 alltid voro oskyddade, nu anordnats ett skydd, låt vara villkorligt, på förbehåll beroende.
Vissa av de till 1908 års konvention anslutna länderna hava emellertid på denna punkt gjort förbehåll om kvarstående på tidigare ståndpunkt. Sverige och Norge samt Grekland och Rumänien hava förklarat sig fortfarande bundna allenast av 7 art. i 1886 års konvention; Danmark, Finland och Nederländerna fasthålla vid 1886 års konventions nyssnämnda artikel i dess lydelse enligt till- läggsakten av 1896.
Vid konferensen 1928 blev 1908 års konventions 9 art. i viktiga avseenden ändrad. Å ena sidan återgick man till den ursprungliga konventionens stånd- punkt därutinnan, att någon skillnad ej längre gjordes mellan tidningar och tidskrifter. Enligt vad vid konferensen uttryckligen framhöllS,1 avsågs med denna ändring, bland annat, att det för Sverige och övriga länder, som i före— varande hänseende velat jämställa tidningar och tidskrifter och därför nödgats göra förbehåll beträffande denna artikel, skulle bliva lättare att avstå från sagda förbehåll.
Å andra sidan blev omfånget av det ovillkorligt skyddade tidningsinnehållet väsentligen utvidgat. Genom en i artikelns andra stycke vidtagen ändring, kommo nämligen vissa grupper av de verk, som förut skyddats endast i hän- delse av förbehåll, att föras till de ovillkorligt skyddade verkens klass. Medan enligt avfattningen i 1908 års konvention de villkorligt skyddade verkens grupp omfattade alla litterära produkter utom romanföljetonger och noveller, blev gruppen nu begränsad till aktuella artiklar rörande ekonomiska, politiska eller religiösa frågor (articles d'actualité de discussion économique, politique ou religieuse) .
I vårt land blev behovet av en viss lånerätt tidningar emellan tillgodosett redan genom beslut av riksdagen 1844—45, varigenom den då för tiden i tryck- frihetsförordningen (1 % 9 mom.) upptagna huvudregeln, att varje skrift vore
1 Actes de Rome s. 73.
författarens eller hans rätts lagliga innehavares egendom, begränsades genom ett tillägg av innehåll, att uppsatser, hämtade ur dagblad, icke skulle anses såsom eftertryckta, då de i andra dagblad infördes, så vida det tillika upp- gåves ifrån vilket dagblad uppsatsen vore hämtad.
Den år 1877 utfärdade lagen angående äganderätt till skrift innehöll i före- varande hänseende i 12 %, att till eftertryck ej skulle hänföras att i periodisk skrift intoges ur annan sådan skrift hämtad uppsats, men att vetenskapliga av- handlingar och vittra arbeten ävensom andra uppsatser, så vida de vore av större omfång, ej finge införas, om förbehåll mot eftertryck blivit gjort vid deras början, vartill genom lagen den 28 maj 1897 fogades det mindre väsent- liga tillägget att, såvitt gällde artiklar, som intagits i tidskrift, förbehållet kunde göras vid början av det eller de häften, vari de förekomme.
Vid förberedande av den nya lagstiftning, som kom till stånd 1919, inhäm— tade de då tillkallade sakkunniga yttrande av P 11 b 1 i o i s t k lu b b e n, som hemställde att någon saklig ändring av 1877 års lags bestämmelser i ämnet icke måtte vidtagas.1 Med avseende på frågan om upphävandet av lånefriheten för och mot tidskrifter betonades den praktiska omöjligheten att. uppdraga en be- stämd gräns mellan tidningar och tidskrifter, varjämte i vårt land åtskilliga av dessa senare sades vara i minst samma grad som tidningarna intresserade av att få behålla åtminstone den begränsade lånefrihet, som funnes.
Flertalet bland de sakkunniga ansågo sig emellertid icke kunna biträda denna hemställan. De funno sig, om också med en viss tvekan, böra förorda, att ifrågavarande bestämmelser avfattades i enlighet med 1908 års konven- tion. Sveriges anslutning i alla punkter till den reviderade konventionen vore nämligen, enligt deras mening, i allmänt kulturellt och internationellt hän- seende av tillräckligt stor betydelse för att motivera den därav följande in- skränkningen i pressens dittillsvarande lånerätt. '
I 1914 års förslag fick alltså, i överensstämmelse med konventionen 1908, 14 % följande lydelse: »Tillåtet vare ock att i tidning intaga ur annan tidning hämtad artikel, så framt ej förbehåll mot eftertryck blivit gjort vid artikelns början. Då artikel sålunda intages, skall den nyttjade tidningens titel angi- vas, så ock författarens namn, där detta finnes vid artikeln utsatt. _ Följe- tongromaner eller noveller må ej införas, ändå att sådant förbehåll, som nyss sagts, icke blivit gjort.» '
En av de sakkunniga, nämligen den såsom representant för den periodiska pressen tillkallade, var emellertid av annan mening än pluraliteten. Han hem- ställde för sin del, under åberopande av publicistklubbens nämnda yttrande, att de gällande lagbestämmelserna måtte, i sak oförändrade, upptagas i för- slaget.
I enlighet med denne sakkuniges mening avfattades ock 14 % i det för riksdagen framlagda förslaget till lag om rätt till litterära och musikaliska verk. Departementschefen anförde, att han för sin del visserligen ansåge, att det med hänsyn till intresset av konformitet skulle vara en fördel att i vår rätt upptaga den reviderade bernkonventionens ifrågavarande regel. Men denna
1 Yttrandet finnes i sin helhet intaget i 1914 års betänkande s. 116—118. 3—292441
14 %.
14 5.
synpunkt borde icke vara ensamt avgörande. Den svenska pressens represen— tanter hade för sin del påyrkat nu gällande bestämmelsers bibehållande, och då någon opinion i motsatt riktning icke framträtt från författarhåll, funne departementschefen sig icke kunna tillstyrka den ändring, varom de sakkun- nigas flertal hemställt. Det riksdagen förelagda förslagets 14 % återgav såle- des bestämmelserna i 12 % av 1877 års lag, dock med någon formell jämkning, syftande till större överskådlighet och reda.
I en till lagutskottet ingiven skrift uttalade sig S v e r i g e s f ö r f a t t a r— f ö r e nin g för den avfattning av förevarande paragraf, som de sakkunnigas flertal föreslagit. Föreningen framhöll, att underlåtenhet att å följetongroma— ner och noveller utsätta förbehåll mot eftertryck berodde på okunnighet om att en sådan för flertalet lagstiftningar främmande åtgärd vore nödvändig för åtnjutande av svenskt skydd och icke, såsom man velat göra gällande, därpå att vederbörande författare eller utgivare icke själva ansåge sig ha anledning att skydda sådana följetonger och noveller.
Till bemötande av författarföreningens framställning ingav Publicistklubben å sin sida till utskottet en skrift, vari framhölls, att den av föreningen förda argumentationen i fråga om tidningarnas lånerätt icke kunde motivera ett längre gående steg, än att Sverige för sin del skulle bringa sin lagstiftning i överensstämmelse med 1896 års paristilläggsakt, vilken innebure en förklaring att romanföljetongar och noveller skulle åtnjuta ovillkorligt skydd mot efter- tryck eller översättning, oavsett om förbehåll mot eftertryck gjorts eller ej. Redan detta kunde för en stor del av den svenska landsortspressen komma att visa sig ganska betungande, och starka farhågor i sådan riktning hade nu liksom tidigare inom klubben framträtt. Men å andra sidan hade också på senare tid inom klubben framträtt allt flera förfäktare av den meningen, att allmänna rättsgrundsatser och kulturhänsyn motiverade en anslutning till paris- tilläggsakten av 1896. I varje fall hade icke något som” helst skäl efter pro- positionens avgivande framkommit till stöd för den ifrågavarande paragrafens formulering i överensstämmelse med den reviderade konventionen, vilket skulle innebära ett avsevärt längre steg än det nu ifrågasatta i riktning av att för- svåra den svenska periodiska pressens villkor.
Lagutskottet hemställde, att paragrafen måtte få den av de sakkunnigas pluralitet föreslagna lydelsen. ' Utskottet höll nämligen före, att ur flera syn- punkter fördelarna av Sveriges anslutning till den reviderade bernkonventionen även på denna punkt vore så stora, att avvikelse från konventionens grundsatser borde ske endast där sådant av omständigheterna ovillkorligen påkallades; och några sådana omständigheter syntes utskottet icke föreligga i detta fall.
Riksdagen följde emellertid i denna del icke utskottet, utan biföll proposi— tionen. Det var särskilt den ifrågasatta åtskillnaden mellan tidningar och tidskrifter som väckte betänkligheter. Under den ganska vidlyftiga dis'kus- sion, som i kamrarna utspann sig rörande denna paragraf, framhöllo flera talare — i likhet med Publicistklubben i dess ovannämnda, till de dåvarande sakkunniga avgivna utlåtande —— att det i praktiken kunde ställa sig synner— ligen svårt att avgöra, huruvida en viss publikation vore att anse såsom en tid—
ning eller en tidskrift, samt att en missuppfattning i detta avseende kunde medföra allvarliga påföljder.
I följd av riksdagens beslut i denna punkt har, såsom förut nämnts, Kungl. Maj:t vid ratifikationen av 1908 års konvention förklarat, att i fråga om rätten att i tidningar och tidskrifter intaga ur andra tidningar och tidskrifter häm- tade uppsatser, Sverige skall förbliva bundet av art. 7 i 1886 års konvention.
Enligt den avfattning, lagens 14 % på grund av riksdagens beslut erhållit, är förhållandet mellan den svenska lagstiftningen och 1886—1908 års konvention följande. Den grupp, som innefattar de ovillkorligen skyddade verken, saknar motsvarighet i vår lag. Därest. den tolkning av den ursprungliga konventio- nens ordalag vilken, på sätt förut sagts, gjorde sig gällande vid konferensen 1896, är den riktiga, har Sverige således icke ställt sig 1886 års konvention till efterrättelse på denna punkt. Till den grupp, som utgöres av de villkorligt skyddade verken, höra enligt svensk lag vetenskapliga avhandlingar samt vittra arbeten, ävensom andra uppsatser, därest dessa äro av större omfång. Till den tredje gruppen, som innefattar de alltid oskyddade verken, hör allt övrigt tidnings- och tidskriftsinnehåll. Hit är således först och främst att hänföra en tidnings nyhetsinnehåll, i den mån detta består av formlösa framställningar av faktisk art; vanliga tidningsnotiser, utan stilistisk anordning och utform- ning, falla ju i och för sig utom författarrättens område. Men enligt lagens fö- reskrift utestängas från här ifrågavarande skydd även vissa uppsatser, som uppfylla de allmänna förutsättningarna för att hänföras under författarrätten. Detta gäller angående uppsatser av mindre omfång, vilka ej äro av vetenskap- lig eller vitter natur, såsom vissa recensioner av dramatiska eller musika- liska föreställningar. Ehuru dylika uppsatser äro att anse såsom alster av en individuellt skapande verksamhet, få de fritt återgivas i annan periodisk skrift. På denna punkt står den svenska lagen alltså icke i överensstämmelse med 1886 års konvention, enligt vilken även sådana artiklar skola kunna skyd- das genom förbehåll.
Av den lydelse, lagens 14 % erhållit, framgår med tydlighet, att den där om— handla'de lånerätten äger rum allenast periodiska skrifter emellan. En bok eller del av sådan får således ej avtryckas i en tidning; likaledes är det otillåtet att i en icke-periodisk skrift avtrycka en tidnings innehåll, i den mån detsamma är föremål för auktorsrätt; en politisk ledare i en tidning får sålunda icke utan vederbörandes tillstånd intagas i en bok eller broschyr. Att emellertid den allmänna citaträtt, som avses i lagens 11 % första stycket under 1, gäller även för och emot periodiska skrifter ligger i sakens natur.
Den av de sakkunniga föreslagna ändringen i 14 % avser huvudsakligen att bringa paragrafen i överensstämmelse med 1928 års konvention. Rätten att, även mot författarens förbud, avtrycka uppsats, som är av mindre omfång och ej kan hänföras till vetenskapliga avhandlingar eller vittra verk, kan, såsom oförenlig med den för Sverige redan nu bindande konventionen av 1886 och än mera med 1928 års konvention, ej längre fasthållas. För att en i ett pressorgan införd artikel-skall utan vidare få avtryckas i ett annat sådant måste, om den
14 5.
De sak- kunniga.
14 $.
nya konventionen skall kunna tillträdas, uppställas den förutsättning, att ar- tikeln gäller en ekonomisk, politisk eller religiös dagsfråga och att författaren ej särskilt förbehållit sig författarrätten. I fråga om såväl »vittra» verk på vers eller prosa som artiklar _ mera eller mindre omfattande —— utanför de ekonomiska, politiska ooh religösa dagsfrågornas område, måste i vår lagstift- ning den allmänna principen om författarrätt upprätthållas, med andra ord, författarens samtycke göras till villkor för rätt att avtrycka artikeln eller det vittra verket.
Den inskränkning i den journalistiska lånerätten, som sålunda påkallas av de nya internationella bestämmelserna, kan emellertid enligt de sakkunnigas mening ej gärna vålla vårt lands periodiska press något väsentligt avbräck. Därpå tyda i varje fall de uttalanden, som avgåvos vid ett den 11 november 1927 hållet sammanträde mellan de för förberedande av Sveriges deltagande i konferensen i Rom tillkallade sakkunniga samt styrelserna för P 11 b 1 i e i s t— klubben och Svenska tidningsutgivarföreningen. Att döma av dessa uttalanden skulle, enligt uppfattningen i nutida svenska tid— ningsmannakretsar, lånerättens bibehållande vara av verklig betydelse alle— nast så vitt angår artiklar i egentliga dagsfrågor.
Vad man vid nämnda sammanträde —— likasom under riksdagsbehandlingen av den nu gällande författarlagen —— betecknade såsom ur journalistisk syn- punkt oantagligt var den i 1908 års konvention gjorda åtskillnaden mellan tid— ningar och tidskrifter. Denna åtskillnad behöver emellertid ej vidare förekom— ma enligt konventionen av år 1928. I andra stycket av art. 9 i sistberörda konvention bestämmes nämligen, att de i samma stycke avsedda artiklarna få, under förutsättning att förbehåll ej gjorts, återgivas »av p r e s s e n», och då vid konferensen1 från Sveriges sida anfördes, att ordet »pressen» härvidlag finge anses hava samma betydelse som uttrycket »periodisk skrift», mötte detta uttalande icke någon som helst gensägelse. I enlighet med vad nu sagts kvar— står förslaget på gällande lags ståndpunkt därutinnan, att ifrågavarande låne- frihet gäller icke blott i fråga om tidningar utan även för och emot tid- skrifter.
Även i ett annat, visserligen mindre viktigt avseende hava de sakkunniga föreslagit ändring i förevarande paragraf. Enligt densammas andra stycke är villkoret för där avsedda verks skyddande att förbehåll mot eftertryck blivit gjort »vid deras början eller, där de äro intagna i tidskrift, vid början av det eller de häften, vari de förekomma». Bestämmelsen angående förbehåll i fråga om tidskrifter står i överensstämmelse med art. 7 i 1886 års konvention; denna artikel, som icke innehåller någon särskild föreskrift i fråga om sättet eller platsen för dylikt förbehålls anbringande vad tidningsartiklar angår, stipulerar emellertid, att i fråga om tidskrifter det må vara till fyllest att ett allmänt för- bud meddelas vid början av varje nummer av tidskriften. Något motsvarande stadgande återfinnes icke i 1908 års eller 1928 års konvention. Vid sådant förhållande och då ifrågavarande till förmån för tidskriftsutgivare gällande
1 Actes de Rome s. 248.
specialbestämmelse näppeligen torde vara av något verkligt behov påkallad, 14 %. hava de sakkunniga funnit densamma kunna utgå.
Ehuru, vad tidningsartiklar angår, förbehållet enligt svensk lag skall göras vid artikels början, är deti den nuvarande svenska journalistiken ej ovanligt att eftertrycksförbudet anbringas vid slutet av artikeln. Ett förbehåll på denna plats torde dock, med hänsyn till den gällande bestämmelsens ordalydelse, ej medföra någon laga verkan. Någon giltig anledning till att uppställa ett ovill- korligt krav på förbehållets utsättande just vid början av en artikel synes emellertid ej vara för handen; eftertrycksförbudet framträder ju med samma tydlighet även om det fått sin plats vid artikelns slut. Med hänsyn till nämn- da i vårt land tillämpade praxis hava de sakkunniga föreslagit, att ett förbe- håll skall — såväl i tidningar som i tidskrifter— gälla så snart det är ut- satt »vid artikeln».
Förslaget har upptagit gällande lags regel. att vid tillåtna lån den nyttjade Angivande av tidningens eller tidskriftens titel skall angivas. Denna bestämmelse tilläm- käna" pas inom svensk press vanligen på det sätt, att den nyttjade publikationens namn angives i förkortning. För de sakkunniga har emellertid framhållits, att dessa förkortningar mången gång sakna erforderlig tydlighet. Härvid må er- inras, att därest någon på grund av nämnda praxis, som i och för sig synes ändamålsenlig, i stället för den fullständiga titeln begagnar en förkortning, denna måste vara sådan, att därav klart och otvetydigt framgår, vilken publi- kation som åsyftas. Brister något därutinnan, kan den felande dömas till ansvar.
15—15 a %%. 15—153
I fråga om bestämmelsen i första stycket av 15 % i gällande lag har i 1914 Rättens års betänkande (s. 120) framhållits, att vid auktors död de allmänna succes- övergång sionsreglerna i allo gälla. Bestämmelsen har nu omredigerats, utan att någon saklig ändring därvid varit åsyftad. Av den nya lydelsen framgår med tyd- lighet, att författarrätten icke upphör därför att författarens efterlevande av den första generationen avlida under skyddstiden; efter dessas frånfälle går rätten över till deras successorer. Såsom i betänkandet jämväl framhållits, övergår auktorsrätten icke blott till sin ekonomiska utan även till sin ideella sida till de efterlevande; därom hänvisas till 16 % här nedan.
Stadgandet i andra stycket av lagens 15 % har överflyttats till en ny para- graf, betecknad 15 a %. I denna har _ i samband med den närmare reglering av förlagsavtalet och andra överenskommelser om författarrätts överlåtande, som innefattas i de närmast följande paragraferna _ intagits en erinran om att sistnämnda paragrafer äro av dispositiv natur eller, med andra ord, att de- ras tillämplighet är beroende av att icke, i sammanhang med överlåtelsen, sär- skilda villkor avtalats.
16 å. . 16 %.
Enligt gällande lag är rätten att vidtaga ändring i litterärt eller musikaliskt Ägg???" verk beroende av tillstånd från författarens eller hans rättsinnehavares sida. '
16 5.
169. %.
Skyldighet
att an giva författares namn.
Uttrycket »rättsinnehavare» inbegriper icke allenast lagliga successorer utan även dem som genom överlåtelse förvärvat författarens rätt. Ur enahanda syn— punkter, som antytts i motiveringen för 11 och 12 %%, torde i de fall, varom i förevarande paragraf är fråga, tillräcklig anledning ej föreligga att låta en rättsinnehavare av detta senare slag motsätta sig en förändring av verket. Att exempelvis förläggaren till ett av trycket utgivet dramatiskt verk skulle äga påtala de ändringar i verket, som en teaterledare ansett sig böra vidtaga vid det uppförande vartill han förvärvat rätten, eller att tvärtom en teaterledare skulle kunna ingripa mot en förläggare, som utgivit verket i en något för- ändrad form, synes föga rimligt. Å andra sidan förefaller det helt naturligt att auktors successorer berättigas att inskrida mot varje slags egenmäkti g änd— ring av hans verk.
Med hänsyn till vad nu anförts hava de sakkunniga ansett paragrafen böra ändras därhän, att meddelande av det tillstånd, varom här är fråga, skall an- komma på författaren eller dem, på vilka hans rätt övergått enligt 15 %.
Enligt den nuvarande paragrafens ordalydelse må den, som förvärvat för- fattarens rätt, icke egenmäktigt förändra »verkets form». Detta uttryck synes emellertid i visst hänseende giva anledning till en inskränkande tolkning, var- igenom författarens rätt icke behörigen tillgodoses. Med fasthållande av den gängse betydelsen av ordet »form», i motsats till >>innehåll», skulle man till äventyrs vilja begränsa stadgandets tillämplighet till ändringar av den art, varpå exempel föreligga i dramatisering av en roman eller ett dramas omsät— tande i romanform. För undvikande av dylika missförstånd hava de sakkun- niga ansett sig böra hemställa, att ifrågavarande bestämmelse får den avfatt- ning att åt författaren och hans successorer förbehålles rätten att förändra »verket».
I detta sammanhang må emellertid framhållas att, såsom i 1914: års betän- kande (s. 122) anmärkts, förevarande stadgande icke innebär att varje föränd— ring, även den obetydligaste, såsom rättelse av uppenbara skrivfel eller inkon- sekvenser i stavningssätt, skulle vara beroende av vederbörandes tillstånd. Och även i de fall, då tillstånd till en ändrings vidtagande principiellt erfordras, kräves ingalunda alltid att någon uttrycklig överenskommelse därom skett; det kan vara tillräckligt att av omständigheterna vid överlåtelsen framgår, att densamma avser även rätten att vidtaga nödiga ändringar. Härutinnan an- föres i betänkandet bland annat, att då en tonsättare medgiver en kompositions återgivande medelst grammofon, måste han, även om han ej särskilt förbundit sig därtill, tåla de förändringar som av tekniska skäl äro nödvändiga.
löaå.
Författarrätten har till uppgift att skydda icke blott författarens ekonomiska utan även hans ideella, rent personliga intressen.1 Såväl i Sverige som i andra länder har av naturliga skäl det ekonomiska momentet i författarrätten först
1 Angående de förmögenhetsrättsliga och de personrättsliga elementen i auktorsrätten, se 1914 års betänkande s. 49 ff.
och starkast gjort sig gällande, men med en fördjupad insikt. i nämnda rätts natur har den personliga sidan därav alltmer vunnit beaktande.
Till skydd för författarens ideella intressen syftade redan den i 1877 års lag (22 %) innefattade bestämmelsen om författarrättens undantagande i vissa fall från utmätning och konkurs. Denna bestämmelse har _ i en avfattning, varigenom ett ännu starkare personlighetsskydd tillagts författaren —— uppta- gits i gällande lag (19 %). Även genom de i 11, 12 och 16 %% i sistnämnda lag givna stadganden om ändringsförbud tillgodoses auktors personliga in- tressen.
I den nyare — svenska och utländska — litteraturen på auktorsrättens om- råde betonas ock med styrka författarens ideella rätt (le droit moral).1 Frågan om denna personliga rätt, som ej berörts i bernkonventionens äldre texter, var däremot föremål för behandling vid konferensen i Rom, och i en ny artikel av den reviderade konventionen, art. 6 bis, infördes följande bestämmelser. 1. Obe- roende av författarens eller konstnärens ekonomiska rättigheter (droits patri- monianx) och även sedan dessa överlåtits, behåller han sin rätt att få gälla såsom upphovsman till verket ävensom rätten att motsätta sig att verket förvanskas, stympas eller annorledes ändras till men för hans heder eller anseende (le droit de revendiquer la paternité de Foeuvre, ainsi que le droit de s'opposer a toute deformation, mutilation ou autre modification de ladite oeuvre, qui serait pré- judicia-ble ä son honneur en å sa reputation). 2. Det förbehålles unionsländer- nas inre lagstiftning att fastställa villkoren för dessa rättigheters utövande. De rättsliga medlen för rättigheternas tillvaratagande regleras av lagstiftnin- gen i det land, där skydd påkallas.
Dessa bestämmelser, om vilka enighet vanns först sedan vissa mera vittgå- ende förslag visat sig ej kunna leda till samling, äro påtagligen ej av mera in- gripande betydelse. De medföra emellertid att, för möjliggörande av Vårt lands anslutning till den nya konventionen, i vår lagstiftning inflyter ett otvetydigt uttalande om författares rätt att i sammanhang med varje mångfaldigande eller offentliggörande av ett verk påfordra tillkännagivande av författarnamnet. Förevarande paragraf har till syfte att i detta hänseende uppfylla konventio- nens krav.
17 5.
I författarlagens 17 % meddelas vissa bestämmelser rörande den praktiskt vik- tigaste formen för överlåtelse av auktorsrätt, nämligen förlagsavtalet. Genom detta överlåter auktor till förläggaren den uteslutande rätten att mångfaldiga och sprida ett litterärt eller musikaliskt verk, medan å andra sidan förläggaren förbinder sig att föranstalta om verkets mångfaldigande och spridande. -— I de länder, där förlagsrätten gjorts till föremål för särskild lagstiftning, hava stadgandena därom antingen influtit i den allmänna civillagstiftningen, såsom i den österrikiska allmänna borgerliga lagboken av 1811 (%% 1172 och 1173 enligt deras lydelse i lag av 1916), i den ungerska handelslagboken av 1875 (art. 515—533) och i den schweiziska obligationsrätten av 1911 (art. 380—
1 Eberstein. Den svenska författarrätten, Andra häftet, Stockholm 1925 s. 118 ff. och |. 136 ff.
17 %. Förlagsrätt.
17 5.
393), eller ock givits i särskilda lagar såsom i den tyska lagen om förlagsrätt, utfärdad samtidigt med 1901 års lag om auktorsrätt och innefattande ej mindre än 50 paragrafer, samt i den efter tyskt mönster utarbetade tjeckoslovakiska lagen om förlagsavtal av 1923.
Den svenska lagen angående äganderätt till skrift innehöll i fråga om för- lagsrätt ej annat än en deklaratorisk bestämmelse, att den som genom överlå- telse erhållit förlagsrätt till en skrift, ej ägde, utan uttryckligt medgivande av författaren, utgiva mera än en upplaga och denna ej större än ettusen exemplar (6 %)-
I 1914 års betänkande (s. 123) angåvo de för den då ifrågavarande lagre- visionen tillkallade sakkunniga, att det åt dem givna uppdraget att upprätta förslag till lagstiftning om auktorsrätten och vad därmed ägde samband icke innefattade anledning att till behandling upptaga frågan om förlagsrättens kodifikation. Emellertid ansågs omförmälda i 6 % av 1877 års lag givna före- skrift böra bibehållas, på sätt ock blev fallet i 17 % av gällande författarlag. Utöver nämnda bestämmelse i 17 % samt det i 16 % givna förbudet för den, som fått författarrätt till ett verk å sig överlåten, att vid mångfaldigande av verket förändra dess form, innebär icke heller 1919 års författarlag någon reglering av förhållandet mellan författare och förläggare.
I anledning av två väckta motioner1 har emellertid 1919 års riksdag hem- ställt, att Kungl. Maj :t måtte taga under övervägande, i vad mån en särskild lagstiftning om förlagsrätt vore av behovet påkallad såsom komplement till lagstiftningen om litterär äganderätt.
På grund av denna framställning och med hänsyn till det nära sambandet mellan den egentliga författarrätten och frågan om författares och förläggares inbördes rättigheter och skyldigheter hava de nu tillkallade sakkunniga ansett sig höra till övervägande upptaga denna fråga. Därvid hava de funnit sig icke kunna förorda genomförande av en förlagslag-stiftning, som i likhet med vissa främmande lagar skulle i detalj reglera rättsförhållandet mellan författarna och förläggarna. En dylik lagstiftning är enligt de sakkunnigas lmening icke i vårt land påkallad av något verkligt behov. Det detaljerade ordnandet av detta rättsförhållande torde helst böra överlämnas åt de avtalande parterna eller deras sammanslutningar. En minutiös lagstiftning på detta område 16- per fara att lätt föråldras och jämväl att kunna alltför starkt generalisera förhållanden, som inom olika branscher av litteratur och skapande tonkonst förete vissa variationer.
Detta utesluter icke att beträffande vissa huvudfrågor på förlagsrättens om- råde en legislativ reglering utöver den, som nu gällande lag innebär, kan vara av ett visst värde. Enligt de sakkunnigas mening bör man emellertid även härvidlag utgå från att parterna äga full frihet att genom inbördes överenskom— melse ordna sitt mellanhavande på annat sätt än lagen angiver. I förhållan- det mellan författare och förläggare föreligga ej sådana intressemotsatser och ej heller en sådan övermakt å endera sidan, som måste betraktas såsom förutsättning för statens ingripande med tvingande lagbud. Men efter vad er-
! F. K. nr 107 av C. Lindhagen; A. K. nr 266 av P. A. Hansson och W. Björck.
farenheten visar, kunna även lagbestämmelser, som ej äga denna tvingande na- tur, vara väl ägnade att förebygga rättstvister Och leda rättsutvecklingen i önskvärd riktning. Utgående från denna ståndpunkt hava de sakkunniga ansett sig böra i avseende å förlagsförhållandet föreslå vissa bestämmelser, som i det följande skola närmare beröras.
Vad först angår omförmälda stadgande i 17 å, så återfinnas motsvarande be- stämmelseri % 9 av den norska och % 9 av den danska författarlagen samt i % 28 av den äldre finska författarförordningen av 1880, vilken paragraf enligt sär- skild bestämmelse i 39 % av nya lagen fortfarande förblir gällande, samt i % 5 av den tyska förlagslagen. De sakkunniga anse förevarande regel i författarlagens 17 % böra bibehållas. Då maximiantalet satts till 1,000 exemplar, har man icke velat fastslå någon faktiskt gällande normal- eller genomsnittssiffra, man har blott avsett att lämna en regel för de, antagligen sällsynta fall då kontra- henterna ej särskilt avtalat ifråga om upplagans storlek. I redaktionellt avse— ende har vidtagits den jämkning, att i förslaget uteslutits orden »utan uttryck- ligt medgivande av författaren eller hans rättsinnehavare»; därom hänvisas till motiveringen för 15 a %.
I en den 1 november 1927 ingiven underdånig skrivelse har S veriges f ö r f a t ta r f ö r e n i n g anhållit, att vissa av föreningen angivna bestämmel- ser rörande förlagsavtalet måtte upptagas i vår lagstiftning. Vid skrivelsen har fogats avtryck av vissa mellan nämnda förening samt Svenska bokför- läggarföreningen överenskomna »Allmänna regler», som innehålla bland an- nat, att om arbete utsålts och förläggaren icke, inom sex månader från det författaren därefter gjort framställning om ny upplagas utgivande, vidtagit åtgärder för att arbetet snarast möjligt ånyo må bliva tillgängligt genom bok- handeln, författar- resp. förlagsrätten återgår till författaren samt att i sak- nad av särskild överenskommelse samma regel gäller, därest förläggaren icke utgivit arbetet inom två år efter det författaren till honom avlämnat fullstän- digt manuskript. Under hänvisning till dessa regler har författarföreningen hemställt, att antingen i en särskild lag om förlagsrätt eller ock i författar- lagen måtte införas stadgan-den om skyldighet för förläggare att inom viss tid utgiva litterärt verk, vartill han erhållit förlagsrätt, samt att, inom viss tid från det författaren gjort framställning om utgivande av ny upplaga av det förlagda verket, ombesörja att sådan upplaga snarast må bliva tillgäng- lig genom bokhandeln. Författarföreningen har härvid anfört, att det vore av synnerligt värde för författarna, att angivna överenskommelse med förläg— gärna kunnat uppnås, men framhållit hurusom icke alla förläggare tillhörde bokförläggarföreningen och att sistnämnda förenings organisation för övrigt icke ägde sådan fasthet, att medlemmarna vore skyldiga underkasta sig överenskom- melsen. Frånvaron av lagstiftning angående förlagsrätten hade, enligt för- fattarföreningen, mången gång av olika orsaker visat sig ödesdiger för för— fattarna, och dessa vore ej främmande för att en förläggare otillbörligen dröjde med eller helt och hållet underläte att utgiva det verk, han genom förlagsav- talet åtagit sig trycka.
Bestämmelser av den innebörd, som sålunda ifrågasatts, äro meddelade i ut-
17 5.
17:15.
Undantag från förläg- gares rätt.
ländsk lagstiftning, så enligt den tyska lagen om förlagsrätt, %% 1, 15, 17 och 32, samt den schweiziska obligationsrätten, art. 380, 383 och 384, och jämväl enligt förutnämnda ännu gällande 28 å i den äldre finska författarförordningen kan författaren under vissa förutsättningar återvinna utgivningsrätten. Även förtjänar anmärkas, att förenämnda två vid 1919 års riksdag väckta motioner, vilka föranledde riksdagen hemställan till Kungl. Maj :t rörande utredning om förlagslagstiftning, huvudsakligen avsågo införande av stadganden i nu förevarande hänseende, i det att i den ena motionen framhölls såsom en brist i lagen att för förläggaren ej stadgades skyldighet att utgiva verk, i avseende varå han övertagit förlagsrätten, och i den andra motionen anfördes, att då en förläggare vore ovillig "att inom viss tid utgiva en ny upplaga av ett av honom förlagt verk, författaren borde ha rätt att därutinnan vända sig till en annan förläggare.
De sakkunniga finna författarföreningens förevarande hemställan värd syn- nerligt beaktande. Vad först angår det föreslagna stadgandet om' skyldighet för förläggaren att inom viss tid utgiva verk, vartill han erhållit förlagsrätt, så är, på sätt redan i det föregående antytts, en sådan förpliktelse att betrakta såsom en väsentlig sida av förläggarens åtaganden enligt förlagskontraktet.1 Vid sådant förhållande synes det vara i sin ordning att genom ett deklaratoriskt lagbud fastslå ifrågavarande grundsat-s. För att vederbörligen tillgodose för- fattarens intresse i att hans verk göres tillgängligt för offentligheten, torde stadgandet böra —— jämväl i anslutning till författarföreningens förslag — kompletteras med en deklaratorisk föreskrift om skyldighet för förläggare att, sedan en upplaga utgått ur bokhandeln, utgiva ny upplaga, om han enligt för- lagsavtalet äger rätt därtill och författaren sådant påkallar. Då förläggaren eftersätter sin skyldighet i ena eller andra avseendet, synes påföljden böra bliva att hans förlagsrätt anses förfallen och författaren äger behålla redan uppburen betalning.
Stadgauden av nu angivna innehåll hava införts i två nya stycken av 17 %.
17aå.
I förutnämnda mellan Svenska bokförläggarföreningen och Sveriges förfat- tarförening överenskomna »Allmänna regler» har stipulerats, att då genom kontrakt författarrätten till ett arbete överlåtes, Iskall, därest icke annorlunda i kontraktet stadgas, i överlåtelsen icke anses inbegripen rätten till verkets över-sättning, radiering och filmatisering eller dramatisering eller eljest til-l arbetets överförande från en litterär form till en annan. En häremot svarande föreskrift gäller enligt den danska författarlagens % 9, som bestämmer, att överlåtelse av rätt till offentliggörande på ett bestämt sätt (tryckning, upp- förande och dylikt) icke giver förvärvaren rätt att offentliggöra verket på annat sätt eller att föranstalta eller tillåta översättning, överförande till levande bilder eller mekaniska instrument eller liknande bearbetningar. Regler av
1 Att en sådan uppfattning vunnit erkännande i praxis framgår av Kungl. Maj:ts dom den 24 februari 1899 (Nytt juridiskt arkiv s. 38).
dylik innebörd återfinnas även i den norska författarlagen % 9 samt i den 17 & % tyska författarlagen % 14 och den tyska förlagslagen % 2.
De sakkunniga anse en motsvarande tolkningsregel nu böra upptagas även i vår författarlag, och hava bestämmelser i sådan riktning införts i en nytillagd paragraf, 17 a %. Den innebär, att, då författarrätt överlåtes å förläggare, regelmässigt endast rätten till mångfaldigande övergår till denne, varemot för- fattaren förbliver i besittning av övriga i 2 och 3 %% upptagna befogenheter.
18 och 18 a %%. 18—18 a 55—
De bestämmelser om överlåtelse av uppförande-, utförande- och föredragande- Överlåtelse av rätt, som förekomma i första och andra styckena av 18 % i 1919 års lag, hava, uppförande- i sak oförändrade, upptagits i förslaget. Att, såsom i sagda paragraf skett, rätt m' m” uttryckligen förbehålla kontrahenterna frihet att avtalsvis frångå bestämmel- serna har här, likasom när det gäller 11 och 12 %%, ansetts överflödigt och ägnat att möjligen framkalla missförstånd i fråga om andra bestämmelser i lagen, varför sagda förbehåll uteslutits. Likaså har det i paragrafen upptagna stadgandet om rätt för författare att åt flera lämna tillstånd, varom här är fråga, ansetts böra såsom självklart utgå.
I den föreslagna 18 % har, på grund av en från tonkonstens representanter hos de sakkunniga gjord hemställan, införts en deklaratorisk regel av inne— håll, att tillstånd till ett verks uppförande, utförande eller föredragande skall anses omfatta en tid av fem år.
De i tredje stycket av 18 % i gällande lag givna bestämmelserna om befogen— het dels för författare av text till dramatiskt verk med musik att vid medde— lande av tillstånd till verkets uppförande företräda tonsättaren dels för kompo- sitör av opera eller annat musikaliskt verk, vartill hörer text, att i fråga om tillstånd till uppförande eller utförande företräda författaren hava, såsom i 1914 års betänkande (s. 126) framhålles, icke åsyftat att reglera det materiella förhållandet mellan författaren och tonsättaren, utan endast att utåt —— i för— hållande till en tredje man som vill förvärva uppförande- eller utföranderätt —— meddela endera av verkets båda upphovsmän befogenhet att även å den andres vägnar träffa förfogande över auktorsrätten och uppbära den ersättning, som kan ifrågakomma. Till förebyggande av varje missförstånd i fråga om sådan ställföreträdares skyldighet att till sin medintressent redovisa skälig andel av ersättningen har emellertid, på hemställan från de litterära och musikaliska intressenas representanter hos de sakkunniga, i den föreslagna 18 a % införts en uttrycklig bestämmelse av innehåll att, då endera av verkets upphovsmän uppburit ersättning för meddelat tillstånd, han är pliktig att till den andra ut- giva skälig andel av ersättningen.
Vidare har — i samband därmed, att i 11 % vidtagits sådan ändring att sjungen texts upptagande å grammofonskiva göres beroende icke blott av ton— sättarens utan även av textförfattarens samtycke —— ansetts böra i grammofon- industriens intresse föreskrivas att, i fråga om meddelande av tillstånd till den tonsatta textens överförande på grammofonskiva, textförfattaren företrädes
18—18 & 24—94 a Ansvar.
av tonsättaren. Ett stadgande av sådan innebörd har införts i andra stycket av den nya 18 a %.
24 %.
Gällande lags 24 % har av de sakkunniga ansetts böra undergå vissa jämk- ningar, åsyftande dels förtydligande av de gällande bestämmelserna-, dels någon ändring i sak.
Enligt vad i motiven till 1914 års betänkande (s. 135) antydes, har man vid uvfattande av förevarande paragraf utgått från att de i dess första stycke un— der 1 och 3 givna ansvarsbestämmelserna skulle vara tillämpliga oavsett huru- vida det olagliga förfarande, varom där är fråga, skett uppsåtligen eller till följd av bristande uppmärksamhet. De sakkunniga dela den uppfattningen att, i fall som här avses, även oaktsamhet bö-r medföra straff. Ur synpunkten av hit- hörande bestämmelsers effektivitet synes detta vara synnerligen angeläget. Att den, som föranstaltar om olagligt mångfaldigande av ett verk eller olagligen lå- ter ett verk utföras för allmänheten eller på liknande sätt offentliggöras, skulle kunna undskylla sig med att han icke bestämt avvetat förfarandets olaglighet skulle i många fall ställa verkets upphovsman rättslös. Särskilt må härvidlag framhållas vissa svårigheter som hithörande bestämmelsers begränsande till uppsåtligt åsidosättande av lagen skulle bereda tonsättarna, när det gäller att tillvarataga den rätt, lagen tillerkänner dem att förfoga över de av dem skapade verkens offentliga utförande. Att skyddade tonsättningar olagligen utföras inträffar som bekant alltför ofta, särskilt på restauranger och andra offentliga lokaler. Vanligt är ock att, när innehavaren av en sådan lokal ställes till ansvar för en dylik olaglighet, han till sitt fredande åberopar okunnighet om vad som sjungits eller spelats i hans lokal eller om de utförda tonsätt- ningarnas egenskap av skyddad musik. Att sådan okunnighet ofta nog i själva verket föreligger torde väl ock få antagas. Det kan icke förutsättas att i allmänhet en värdshusvärd kan vare sig i detalj kontrollera programmen för det musikutförande, som förekommer i samband med hans rörelse, eller äga säker kännedom om de särskilda tonsättningarnas hänförlighet till den skyddade eller den oskyddade musikens område. Men vad som skäligen kan av honom begäras är att, därest hans uppmärksamhet på ett eller annat sätt —— och särskilt genom tonsättarnas eller deras företrädares åtgöranden _ skulle fästas å de hos honom anställda musikernas åsidosättande av hithörande lagbud, han söker att efter förmåga förhindra lagbrottets återupprepande samt för fram- tiden anordnar eller medverkar till erforderlig kontroll. Skulle lagen och lag-— skipningen godkänna en under dylika omständigheter fortsatt passivitet av rörelsens innehavare, komme lagbudet om tonsättarskydd mot egenmäktigt ut- förande att i väsentlig grad bliva en död bokstav.
Om alltså, såsom de sakkunniga hålla före, redan gällande lag, rätt fattad, bereder tonsättare och författare skydd även mot ett av oaktsamhet beroende åsidosättande av lagens materiella regler, ett skydd som med riktig tillämpning av oaktsamhetsbegreppet bör kunna bliva någorlunda effektivt, visar erfaren- heten emellertid att den nuvarande lydelsen icke med erforderlig tydlighet ut-
märker, att även oaktsamhet faller inom straffbudets tillämpningsområde. Var- 24—24 & ken för allmänheten eller för alla domstolar synes det hava stått klart att så 85- är fallet.1 Under sådana förhållanden har det synts de sakkunniga önskvärt att förevarande paragraf erhåller en lydelse, som utesluter varje tvivel här- utinnan.
Enligt avfattningen av stadgandena i den nuvarande 24 % första stycket un- der 1 och 2 torde, då den, som olovligen mångfaldigat ett verk, själv sprider de av honom därvid framställda exemplaren, mångfaldigandet och spridandet vara att betrakta såsom två särskilda brottsliga handlingar, vilka böra bestraf— fas enligt reglerna för realkonkurrens.2 Efter de sakkunnigas mening kan det emellertid ifrågasättas, huruvida lagens ståndpunkt i detta fall överensstäm— mer med vad sakens natur kan anses fordra. Auktorsrättens uppgift är att för- behålla ett litterärt eller konstnärligt verks upphovsman ensamrätten till ver- kets offentliggörande. Men såsom i 1914 års betänkande (s. 75) framhålles, innebär det olovliga mångfaldigandet icke i och för sig ett offentliggöran- de; först genom eftertrycksexemplarens spridande kränkes upphovsmannens rätt. Att redan själva mångfaldigandet kriminaliserats har, bortsett från historiska skäl, sin orsak däri att, såsom erfarenheten visat, framställandet av eftertrycksexemplar regelmässigt fullföljes genom deras spridande. Och i det alldeles övervägande antalet fall torde eftertryckaren och den, som sprider ex- emplaren, vara samma person. Det sedvanliga är att även vid eftertryck, lik- som då fråga är om tillåtet utgivande, förläggaren själv är den som, person- ligen eller genom bokhandlare, utsläpper exemplaren i rörelsen. Med hänsyn till vad nu anförts, synes det vara mest följdriktigt att i de fall, då det är eftertryckaren själv som sprider eftertrycksexemplaren, bedöma och straffa mångfaldigandet och spridandet såsom tillsammans utgörande en enda brottslig handling, nämligen ett otillåtet offentliggörande av ett skyddat verk. De sak-' kunniga hava alltså ansett sig böra föreslå sådan ändring i förevarande para- graf, att särskilt straff för spridande av exemplar stadgas endast för det fall, att spridandet sker genom annan än den som framställt exemplaret.
Då enligt förslaget ett litterärt eller musikaliskt verks upphovsman tillagts den uteslutande rätten att genom radio utsända verket, böra härav påkallade straffbestämmelser införas.
I enlighet med nu angivna grunder hava stadgandena i lagens 24 % omarbe- tats. I sammanhang därmed har åt desamma givits en enklare och mer över- skådlig uppställning, varvid det synts lämpligt att fördela dem i två para- grafer, 24 och 24 a %%. Bestämmelserna i sista punkten av lagens 24 %, an- gående skadestånd, hava utgått; härutinnan hänvisas till förslagets 27 a och 27 b %%.
1
25—27 gg. 25—27 55.
Första stycket av 25 % har i redaktionellt hänseende jämkats till överens— Exemplar. stämmelse med de i 24 % föreslagna ändringar.
1 Se dock rättsfall i Nytt juridiskt arkiv 1921 not. B nr 409. * Så även Ask, Om författarerätt, företrädesvis enligt svensk lagstiftning, Lund 1893 s. 70.
25—27 %%.
Ansvar.
27 a %. Skadestånd.
27b %.
Obehörig vinst.
I den nya 26 a % hava införts bestämmelser om ansvar för åsidosättande av den i 16 a % stadgade skyldighet att angiva författares namn.
Slutligen har, även i 26 och 27 %%, uttryckligen angivits, att de i vardera paragrafen avsedda brott föranleda ansvar vare sig de begåtts uppsåtligen eller av oaktsamhet.
27a%.
Enligt sista punkten av den nuvarande 24 % i författarlagen skall den, som gör sig skyldig till straffbar kränkning av författarrätt, ersätta »all skada». Icke desto mindre torde det, med hänsyn till de allmänna regler angående ska- destånd som innefattas i 6 kapitlet strafflagen, vara tvivelaktigt huruvida i det skadestånd, varom här är fråga, inbegripes ersättning för personliga obehag och olägenheter. Denna otydlighet synes böra avhjälpas. I sammanhang där- med att författarrättens ideella sida (le droit moral) mer än förr uppmärk- sammas, är det önskvärt att lagen på ett oförtydbart sätt angiver, att även skada av annan än ekonomisk art kommer i betraktande. Så har skett flerstädes i främmande rätt såsom i den österrikiska lagen (% 50) samt i den finska lagen (31 %). Enahanda ståndpunkt intager det norska förslaget (% 18).
Vid avfattningen av de nya skadeståndsbestämmelser, som föreslagits till införande i förevarande paragraf, hava nu angivna synpunkter vunnit beak- tande.
Tillika har, i enlighet med därom från författar- Och tonsättarkretsar fram— förd önskan, i paragrafen införts stadganden om en minimiersättning. En be— stämmelse i sådan riktning —— vartill motsvarighet förekom i 1877 års lag —— torde i själva verk-et vara av nöden för domstolarnas vägledning i ett ämne, där en rent subjektiv värdesättning eljest skulle kunna leda till tämligen ojämn rättstillämpning, varigenom det av lagstiftningen åsyftade rättsskyddet må- hända ofta nog skulle bliva illusoriskt.
27 b %. I flera främmande lagar gäller — vid sidan av bestämmelserna om skyldig— het för den som uppsåtligen eller av oaktsamhet kränker auktorsrätt —— även den regeln, att en var, som genom kränkning av sådan rätt skördat vinst, har att utgiva denna till auktor, och detta även i händelse kränkningen icke tillkommit med uppsåt eller av oaktsamhet, utan är att hänföra endast till den objektiva rättsstridighetens område. Sålunda anses i Tyskland, där lagarna om auk- torsrätt icke innehålla bestämmelser härom, en auktor likväl på grund av de i den allmänna borgerliga lagboken (%% 812 och 818) givna stadganden om så kallad Bereicherungsklage kunna utkräva obehörig vinst, som uppkommit genom kränkning av hans auktorsrätt.1 Liknande regler gälla i Schweiz, där den nya lagen om auktorsrätt (Art. 44) uttryckligen hänvisar till de be- stämmelser den allmänna civillagen (Obligationenrecht, Art. 62—67) innehåller
1 Allfeld, Das Urheberrecht an Werken der Literatur und der Tonkunst, Kommentar, 2. Aufiage, Munchen 1928 s. 295; Riezler, Deutsches Urheber- und Eriinderrecht I, Mänchen und Berlin 1909' s. 137—145.
om utgivande av obehörig vinst. Stadgandena om utlämnande av dylik vinst äro ock meddelade i den österrikiska lagen om auktorsrätt (% 54), i den engelska Copyright Act (sect. 6) samt i den amerikanska lagen om auk- torsrätt (sect. 5). I våra grannländer Danmark och Norge bestämma la- garna om författarrätt och konstnärsrätt (% 19 i vardera lagen), dels att skadestånd, som skall gäldas vid straffbar kränkning av författarrätten, i intet fall får understiga den genom kränkningen ernådda vinsten, och dels att vid kränkning, som icke är straffbar, den vinst som kan hava uppkommit skall utgivas.1 Bestämmelser i samma riktning förekomma i det norska för- slaget av år 1925 (% 18).
Vår rätt erkänner som bekant icke, såsom den tyska och den schweiziska, någon allmän grundsats om utgivande av obehörig vinst. Inom auktorsrättens område synas emellertid bestämmelser av denna innebörd vara särskilt påkal— lade. Det måste anses synnerligen otillfredsställande, att den som, med eller utan egen skuld, gjort intrång i en författares rätt och därav skördat vinst, skall förbliva i orubbad besittning av denna, under det att författaren esom- oftast fått sina egna vinstmöjligheter nedsatta genom intrånget. Något hinder synes ej heller böra möta att inom förevarande speciella och skarpt avgränsade rättsområde genomföra regler, åt vilka man ej vill giva en allmännare räckvidd, såsom ock skett i våra grannländer Danmark och Norge.
I sin förutnämnda, den 1 november 1927 ingivna underdåniga skrivelse har Sveriges författarförening ock framhållit önskvärdheten av att författarens ekonomiska intresse tillgodosåges även i fall av sådant intrång, som ej medförde kriminellt ansvar.
I betraktande av vad nu anförts hava de sakkunniga ansett sig böra i före- varande paragraf föreslå lagbestämmelser av innebörd att när ersättning, som skulle utgå för straffbar kränkning av författarrätt, befinnes understiga vinst, som den brottslige ernått genom sitt förfarande, denna vinst skall utgå i stället för ersättning samt att, därest en handling, som innefattar intrång i författar- rätt, av subjektiva skäl är straffri, den därigenom för inkräktaren uppkomna vinsten skall utgivas till författaren.
27c%.
I en av Sveriges dramatiska författares förening den 11 oktober 1922 ingiven underdånig skrivelse har föreningen påkallat lagstift- ningsåtgärder för skyddande av författarnas rättigheter gentemot teaterföre- tagen. Föreningen anförde härvid huvudsakligen: Vid flera tillfällen, sär- skilt under de sista åren, hade det för författarna varit vanskligt att bevaka sina nämnda rättigheter. Författarna hade gått förlustiga kontraktsenlig er— sättning för pjäser, och det hade även förekommit, att scenalster uppförts utan att vederbörande teater haft någon rätt till desamma. Eftersom gällande lag ej innehölle någon bestämmelse om forum, måste talan anhängiggöras på den
9118Gruggtvig, Kort Fremstilling af Forfatterretten, 2den Udgave ved K. Glahn, Kabenhavn 1 s. 1 .
27b %.
27c %.
Sveriges dramatiska författares
förening.
ort där teaterstycke olovligen uppförts. För utkrävande av ansvar och skade- stånd hade författare alltså att väcka talan vid, såsom det väl kunde tänkas, en mångfald domstolar i skilda delar av riket; mer än 300 platser besöktes av resande teatersällskap. Någon möjlighet att erhålla offentlig myndighets förbud mot teaterstyckes uppförande torde ej förefinnas. Även från utländska författare hade till föreningen framförts klagomål i nämnda hänseenden. Av en utredning, som föreningen verkställt angående de förmåner av statsskydd dramatiska författare i andra länder åtnjöte, hade framgått, att i Norge och Danmark obehörigt uppförande av teaterstycken förhindrades genom polis— myndighet-erna ålagda kontrollåtgärder. Av införskaffat material vore tyd— ligt, att författarnas svårigheter att bevaka sina intressen gentemot teater- företagen vore större hos oss än i andra kulturländer. Föreningen hade tänkt sig huvudsakligen två vägar för åvägabringande av bättre rättsskydd. Mest effektivt torde vara införande av föreskrift därom, att teaterstycke icke finge uppföras utan att vederbörande teaterledare hos polismyndigheten styrkt sin rätt till stycket, såsom förhållandet vore i Norge och Danmark. Av en sådan anordning torde konsekvensen vara att förbrytelser av ifrågavarande art förklarades höra under allmänt åtal och att författare bereddes tillfälle att därvid utföra sin skadeståndstalan. Om det icke funnes förenligt med svenska lagstiftningsprinciper att ålägga polismyndighet en dylik granskningsplikt för tillvaratagande av enskildas ekonomiska rättigheter, skulle dock en stor fördel vinnas genom införande av bestämmelse antingen om att författares talan mot teaterföretag för obehörigt uppförande av teaterstycke finge väckas vid företagets personliga forum, eller därom, att Stockholms rådhusrätt skulle vara forum för alla slags mål mellan författare och teaterföretag röran— de rätt till teaterstycken. I samband därmed borde stadgas, att domstol skulle äga att i rättegång, på yrkande av författare, meddela teaterföretag förbud mot uppförande av scenalster.
I fråga om det i Norge och Danmark gällande kontrollsystem åberopade föreningen dels norska justitiedepartementets rundskrivelse den 24 augusti 1915 med anmodan till polismästarna och i vissa fall länsmännen att _ innan de, enligt lagen om rätt att giva dramatiska och andra offentliga föreställ- ningar den 22 maj 1875, meddelade tillstånd till uppförande av norska eller danska författares verk — kräva legitimation för att vederbörande enligt för- fattarlagen hade rätt till uppförandet, dels ett av danska justitieministeriet den 6 december 1915 utfärdat cirkulär av liknande innehåll, avseende såväl danska som utländska författares dramatiska verk.
Föreningen svenska tonsättare har i en den 6 december 1922 inkommen underdånig skrivelse anmält sin anslutning till berörda skrivelse av Sveriges dramatiska författares förening.
I yttrande över sistnämnda skrivelse har S V e n s k a a k a d e m i e n för- klarat sig anse, att den föreslagna bestämmelsen om Stockholms rådhusrätt såsom forum skulle vara ägnad att bringa reda i förhållandena. Styrelsen för Kung l. dramatiska teaterns aktiebolag, som jämväl av- givit utlåtande, har anfört, att då de medel, som stode den dramatiska för-
fattaren till buds för att värja sig mot eller påtala intrång i hans rätt, måste anses otillräckliga det vore, icke minst ur statlig synpunkt, önskvärt att ökad effektivitet bereddes lagstiftningen om författarrätten.
De sakkunniga — som inhämtat, atti Danmark utfärdats ännu ett cirkulär, dagtecknat den 20 december 1927 och åsyftande en viss tillsyn över utförande av skyddad musik —— hava övervägt, huru en till författares och tonsättares skydd syftande poliskontroll lämpligen skulle kunna anordnas här i riket. Därvid hava särskilt uppmärksammats de i viss mån analoga, ehuru i annat syfte meddelade föreskrifterna i % 13 av ordningsstadgan för rikets städer ävensom i kungörelsen den 31 december 1913 angående rätt för utlänning att här i riket giva offentlig föreställning m. m. samt i 4 %'av förordningen den 23 oktober 1908 angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter. Emel- lertid förutsätter en kontroll av nu ifrågavarande art, som givetvis skulle avse endast skyddade verk, hos kontrollmyndigheten en viss kännedom om de omständigheter, som äro avgörande för frågan huruvida skydd föreligger eller ej. Och då det näppeligen lärer kunna antagas, att polismyndigheterna i mindre städer och orter äga nödig kompetens i berörda avseende, hava de sakkunniga, med hänsyn jämväl till andra svårigheter som yppat sig i fråga om en dylik tillsyns anordnande, funnit sig böra avstå från att framlägga förslag till kontrollåtgärderi den av föreningen angivna riktning. Vad angår föreningens uttalande, att förbrytelser av ifrågavarande art borde läggas under allmänt åtal, torde i händelse de sakkunnigas förslag till ändring av 28 % genomföres och brott mot författarlagen alltså hänföras till dem, som skola åtalas av all- män åklagare efter målsägandens angivelse, särskild bestämmelse om beiv— rande av olagligt Uppförande av dramatiskt verk ej böra ifrågakomma.
Föreningen har vidare ifrågasatt, att domstol skulle äga att i rättegång, på Yrkande av författaren, meddela teaterföretag förbud mot uppförande av scen— alster. I Tyskland och England äger en författare vid utförande av sin talan rörande intrång i auktorsrätt påkalla tillämpning av de i nämnda länder gäl- lande allmänna bestämmelser om meddelande från domstolens sida, redan före slutlig dom, av förbud mot handling som synes kränka annans rätt (einst- weilige Verfiigung, injunction). Uppenbarligen skulle det även för den sven- ska anktorsriittens del vara synnerligen önskvärt att '# icke blott i nu närmast avsedda fall utan även vid andra rättskränkningar —— sådant förbud kunde av domstol under rättegången meddelas, men då vår processrätt icke känner någon dylik allmän befogenhet för domstolarna, hava de sakkunniga ansett sig icke äga tillräckliga skäl att, allenast för ifrågavarande begränsade rättsområde, föreslå en anordning av detta slag.
I föreningens skrivelse framhålles önskvärdheten av att teaterföretag bliva bokföringsskyldiga samt att författare i teaterföretags konkurs tillerkännes förmånsrätt för honorar ävensom för skadestånd på grund av obehörigt upp- förande av teaterstycke. Det förstnämnda önskemålet är numera tillgodosett, i det att enligt 1 % i bokföringslagen den 31 maj 1929 en var, som yrkesmässigt driver teaterrörelse, är bokföringsskyldig. Beträffande äter det ifrågasatta anordnandet av en ny förmånsrätt hava de sakkunniga, med hänsyn till den
2705.
27c %.
Forum.
28 %.
Ätalsrätt.
305.
Utländska författare.
inom konkurslagstiftningen alltmer framträdande tendensen att inskränka an- talet förmånsrätter, icke ansett sig böra komma med något förslag i sådant hänseende.
Vad angår föreningens omförmälda hemställan i övrigt, synas tillräckliga skäl ej föreligga för att, med avvikelse från rättegångsbalkens allmänna grund- satser, anordna något speciellt forum för prövning av författares rent civil— rättsliga anspråk på ho-norar. Däremot lärer det icke kunna förnekas att, så- som föreningen framhållit, det kan vara förenat med stora svårigheter att an- hängiggöra och utföra ansvars- och skadeståndstalan mot en teaterledare, som med sitt sällskap ambulerar från ort till annan och kanske blott under kort tid vistas på samma plats. Otvivelaktigt skulle en avsevärd lättnad beredas måls— äganden därest talan om ansvar för brott, varom nu är fråga, finge väckas även vid annan domstol än den, inom vars område brottet vore begånget, och de sak— kunniga finna ingen avgörande invändning mot att en viss underrätt erhåller kompetens att upptaga alla dylika mål. Den domstol, som härvidlag i främsta rummet bör ifrågakomma, synes vara Stockholms rådhusrätt. Tydligen bör målsäganden ändock vara befogad att, därest han i något särskilt fall så skulle önska, anlita det allmänna brottmålsforum. Bestämmelser av nu angivna inne- håll hava införts i en ny paragraf 27 c %.
28 %.
I förevarande paragraf av 1919 års lag stadgas, att förbrytelse mot lagen ej må åtalas av annan än målsägande. Enahanda regel gällde enligt 23 % av 1877 års lag. Författar- och tonsättarintressenas representanter hos de sakkunniga hava emellertid såsom ett önskemål av synnerlig vikt framhållit, att ifråga— varande förbrytelser måtte i fråga om åtalsrätten behandlas som angivelse- brott. Även de sakkunniga anse beivrandet av dessa brott äga det allmänna intresse, att åtal ej bör ankomma uteslutande på den vilkens rätt blivit kränkt. I enlighet därmed hava de sakkunniga föreslagit en bestämmelse av innehåll, att allmän åklagare skall vara skyldig att, efter målsägandens angivelse, åtala brott, som i lagen avses.
30 %.
Vid denna paragraf, som innefattar reglerna angående den svenska lagens tillämplighet med avseende på verk av utländska författare, må endast an- märkas, att de tre nya stycken, vilka vid konferensen i Rom fogades till art. 6 i 1908 års konvention, återgiva innehållet i ovan omförmälda, den 20 mars 1914 dagtecknade tilläggsprotokoll till sistnämnda konvention, vilket protokoll ratificerades av Sverige i samband med ratifikation av konventionen. Bestämmelserna i tilläggsprotokollet —— vilket tillkommit på hemställan av engelska regeringen, närmast med anledning av vissa i det auktorsrättsliga förhållandet mellan Canada och Amerikas förenta stater uppkomna svårig- heter —— torde sakna praktisk betydelse för vårt land och föranleda i varje fall icke någon ändring i svensk lagstiftning.
32 %.
Såsom i 1914 års betänkande (s. 142) närmare utvecklats, hava de svenska auktorsrättsliga författningarna tillagt sig återverkande kraft. Sålunda skall, enligt 32 % i 1919 års författarlag, denna lag äga tillämpning jämväl med avseende på verk, som tillkommit före dess ikraftträdande den 1 januari 1920, dock med ViSSa angivna undantag. Dessa undantagsbestämmelser, vilka till största delen fortfarande äga tillämpning, hava emellertid nu ansetts böra i viss mån jämkas.
Enligt stadgandet i paragrafens andra stycke under 8 må, där musikaliskt verk var utgivet före den 1 januari 1920, vilken dag lagen trädde i kraft, verket fritt utföras offentligen, där utförandet sker efter exemplar, som utgivits före nämnda dag utan att vid utgivandet, genom tillkännagivande på titelbladet eller vid verkets början, gjorts förbehåll, avseende rätten att för— anstalta om offentligt utförande därav. Enligt 13 å i 1877 års lag var det för- bjudet att utan tonsättarens tillstånd utföra utgivet musikaliskt verk där, vid verkets utgivande, genom tillkännagivande på titelbladet eller vid verkets början gjorts förbehåll, avseende rätten att föranstalta om verkets offentliga utförande. Emellertid var det ytterst sällsynt att dylikt förbehåll utsattes, och i regel var således musikutförandet fritt. I 1914 års betänkande (s. 145) anfördes i fråga om förevarande bestämmelse i 32 % andra stycket under 8, hurusom billigheten fordrade, att den som under det 1877 års lag gällde, i syfte att offentligen utföra ett musikverk, förskaffat sig ett med förbehåll ej försett exemplar av detsamma, skulle för framtiden vara oförhindrad att använda exemplaret i det avsedda syftet.
Tonsättarnas företrädare hos de sakkunniga hava hemställt, att ifrågava- rande undantagsbestämmelse nu måtte få utgå. Till stöd härför har anförts, bland annat, att eftersom någon föreskrift ej funnes om tryckårs anbringan- de å utgivna musikaliska verk, möjlighet i regel saknades att avgöra, huru— vida ett sådant verk utkommit före 1920 och alltså finge fritt utföras, eller om det utkommit senare och förty ej finge utföras utan tonsättarens tillstånd; med hänsyn därtill kunde bestämmelsen giva upphov till vissa, mången gång rent oavsiktliga missbruk.
Även enligt de sakkunnigas mening bör nämnda stadgande nu kunna utgå. Det torde hava haft sin huvudsakliga betydelse för smärre orkestrar eller en- sembler, vilka före 1920 förvärvat noter till musik, som då var populär och vars utförande, vid bristen på förbehåll, var frigivet. Under de tio år, som förflutit från lagens ikraftträdande, torde emellertid det mesta av denna re- pertoar hava förlorat sitt aktualitetsintresse; numera lärer väl endast den mera konstnärliga och värdefulla delen därav komma till utförande, och i fråga om dessa verk är det angeläget att de få åtnjuta det skydd, som principiellt. tillkommer dem. För de kretsar, till vilkas förmån förevarande specialbe— stämmels'e tillkommit, torde densamma numera näppeligen äga någon större praktisk betydelse; och hava de sakkunniga med hänsyn därtill ansett sig böra föreslå, att densamma icke vidare skall gälla.
32 %.
Äldre musik.
32 %.
Mekaniska instrument.
Man har satt i fråga huruvida — med hänsyn till det i 32 % andra stycket under 4 givna stadgandet om rätt att mångfaldiga, uppföra och utföra bear- betning i den mån sådant var lovligt enligt den före 1920 gällande lagstift- ningen —— upphävandet av den under 8 givna bestämmelsen skulle medföra för— bud att utan tonsättarens samtycke utföra hans verk i arrangemang (sam- mandragning av orkestermusik till Sättning i ett fåtal stämmor rn. in.). En- ligt de sakkunnigas mening kan emellertid näppeligen med fog dragas i tvi- velsmål att, efter bortfallandet av bestämmelsen under 8, tonsättaren är skyd- dad mot att hans verk utföres i en dylik bearbetning. Enligt den härvidlag tillämpliga äldre bestämmelsen i 10 % av 1877 års lag åtnjöt tonsättaren skydd mot bearbetning som innefattade allenast »oväsentliga» ändringar, varmed en- ligt lagens förarbeten åsyftades ändringar som vore av beskaffenhet att icke upphäva identiteten mellan det äldre och det yngre verket. Tydligen måste ur sådan synpunkt rätten till publicerande av musikaliska arrangemang och utförande av den arrangerade musiken vara beroende av tonsättarens sam- tycke. Så måste vara förhållandet även i det fall, att tonsättaren icke för- sett verket med sådant förbehåll som enligt den äldre lagen utgjorde förut- sättning för hans rätt att förfoga över verkets offentliga utförande. Det i 1919 års lag 32 % under 4 gjorda medgivandet att offentligen utföra en bear— betning kan uppenbarligen icke hava avseende å det fall, att själva mångfal— digandet är olagligt.
Det i andra stycket under 9 upptagna stadgandet innebär, bland annat, rät- tighet för en var att medelst mekaniskt tal- eller musikinstrument offentligen återgiva varje verk, som före början av år 1920 varit överfört å dylikt instru- ment eller därtill hörande inrättning. Att man vid lagens tillkomst ansåg sig kunna stadga en dylik inskränkning i den tonsättarna eljest förbehållna rätten att förfoga över det offentliga utförandet av deras tonsättningar torde hava berott därpå, att man ansett en inskränkning av nämnda art vara av helt ringa betydelse för tonsättarna. I annat fall torde man hava genom något förbehåll, liknande det som i den gällande lydelsen av andra stycket under 8 stadgats i fråga om utförande av musik efter tryckta noter, sökt att även i detta fall förebygga allt för långt gående ingrepp i upphovsmannarätten. De senare årens erfarenhet visar emellertid, att grammofonen i sitt numera förbättrade skick kan i ej obetydlig omfattning utnyttjas till framförande av musik å resturanger och andra offentliga lokaler. Det synes under sådana förhållanden vara i sin ordning att den möjlighet till offentligt utförande av skyddad musik, som på denna väg erbjuder sig för innehavare av dylika lokaler, för framtiden bortfaller. För grammofonindustrien, i vars intresse ifrågavarande övergångs— bestämmelse närmast torde hava tillkommit, lärer den nu berörda frågan icke vara av nämnvärd betydelse. Denna industris huvudsakliga kundkrets består helt visst av personer, som allenast till sitt enskilda bruk använda grammofoner och tillhörande skivor. De sakkunniga hava alltså ansett sig böra hemställa, att vad ifrågavarande stadgande innehåller om frihet att genom mekaniska in- strument offentligen återgiva litterära och musikaliska verk nu måtte utgå.
I likhet med 1919 års lag är den av de sakkunniga föreslagna lagen avsedd att äga tillämpning även i fråga om verk, som tillkommit före de föreslagna bestämmelsernas ikraftträdande. Annorlunda ställer sig saken när det gäller att i fråga om förhållandet mellan auktor och den, till vilken han överlåtit sin rätt, tillämpa de nya deklaratoriska grundsatser, förslaget därom innehåller. Att dessa regler icke skola verka rubbning i avtal, som slutits före lagens ikraft- trädande, följer av civilrättens allmänna regler, men har dock ansetts böra ut- tryckligen utsägas. I detta sammanhang hava tonsättarnas representanter hos de sakkunniga framkastat, att i förslaget skulle upptagas en regel, att då auktorsrätten i något avseende utvidgats, den nytillkomna befogenheten skall tillfalla auktor själv, även om han tidigare till annan överlåtit hela sin auk- torsrätt till det verk som är i fråga. Därvid har åberopats bestämmelsen i den nya finska lagen, 37 % första stycket, som innebär, att alla före lagens ikraftträdande ingångna avtal om upphovsmannarättens överlåtelse förbliva gällande samt att, om upphovsman å annan överlåtit sin upphovsmannarätt i dess helhet, upphovsmannen äger tillgodonjuta den utvidgade upphovsmanna- rätt, som innefattas i lagen, såvida rätten därförinnan ej åtnjutit skydd. Mot- svarande föreskrift återfinnes i 1925 års norska förslag (% 35), som stad— gar, att försåvitt lagen utvidgar omfånget av upphovsmannens rättigheter, för— ändringen kommer upphovsmannen själv till godo, utan hänsyn till om han på förhand överlåtit hela sin upphovsmannarätt till andra.
De sakkunniga hava dock icke ansett sig böra föreslå en föreskrift i denna riktning. En deklaratorisk regel av dylik innebörd lärer i vanliga fall vara överflödig; en överlåtelse torde, där ej särskilda skäl föranleda ett motsatt antagande, böra anses hava avsett allenast de rättigheter, som tillkommo auk- tor enligt den vid tiden för avtalets ingående gällande lagstiftningen. Skulle emellertid undantagsvis ett avtals ordalydelse eller omständigheterna vid dess tillkomst göra sannolikt att därmed verkligen åsyftats en överlåtelse av auk- torsrätten utan någon som helst inskränkning, så bör tydligen kontrahenternas vilja därutinnan respekteras.
En viktig fråga, vilken varit föremål för de sakkunnigas synnerliga upp- märksamhet, är den som gäller tiden för författarrättens bestånd.
Enligt 187 7 års författarlag i dess slutliga lydelse varade skyddet mot efter- tryck under författarens livstid och 50 år efter hans död (7 %), varemot i fråga om uppförande, utförande- och föredraganderätten skyddet upphörde redan 30 år efter det auktor avlidit (14 %). Vid lagrevisionen 1919 vidtogs emel- lertid den ändringen, att även beträffande eftertryck skyddstiden skulle upphöra 30 år efter auktors död. Numera gäller alltså, lika för alla i auktorsrätten ingå- ende befogenheter, en skyddstid omfattande auktors livstid och 30 år därutöver.
Enligt 1908 års bernkonvention äger varje unionsland självständigt bestäm- ma i fråga om skyddstidens längd. Emellertid framlade italienska regeringen _ i det av nämnda regering samt bernunionens internationella byrå utarbetade programmet för den blivande konferensens arbeten vilket, på sätt i det före-
Slutbestäm- melsen.
Skyddstidens längd.
gående berörts, under år 1927 kringsändes till övriga unionsländer — förslag om fastställande av en för hela unionen gällande skyddstid av 50 år efter auktors död. I anledning därav fingo de sakkunniga, som tillkallats för för— beredande av Sveriges deltagande i konferensen i Rom, från olika intressent- kretsar mottaga framställningar i ämnet.
I en den 1 november 1927 till Kungl. Maj:t ingiven och därefter till de sak- kunniga överlämnad skrivelse hemställde S v e r i g e 5 f ö r f a t t a r f ö r- e n in g, att Kungl. Maj:t måtte för Sveriges vidkommande biträda den itali— enska regeringens ifrågavarande förslag. Därest så skedde, måste detta med— föra en återgång till den femtioåriga skyddstiden i vårt land. Genom den år 1919 vidtagna nedsättningen av skyddstiden hade författarna lidit eko— nomisk skada. En författare kunde sällan lämna de sina stort annat i arv än sina skrifter. Det av en förläggare för dessa betalade pris bleve naturligtvis, därest de antoges äga bärkraft under en längre tidsföljd, högre om han finge ensamrätt under 50 år efter författarens död än om det endast gällde 30 år efter samma tidpunkt. Och vad allmänhetens intresse vidkomme, så vore det en miss- uppfattning, att en skyddstid på 50 år hindrade publiken att få klassikernas verk till billigt pris. Med hänsyn till den alltmer ökade samfärdseln mellan kul— turländerna måste det för Sveriges del vara enbart till gagn om vårt land an- slöte sig till den femtioåriga skyddstiden, vilken ock vore gällande i Norge, Danmark och Finland.
Föreningen svenska tonsättare hemställde, i en den 8 sep- tember 1927 till Kungl. Maj :t ingiven skrift, att en femtioårig skyddstid måtte införas för musikaliska verk. Härvid anförde föreningen: Även om skydd i sådan utsträckning icke av alla befunnes önskvärt för litterära verk, så syntes föreningen en femtioårig skyddstid för musikaliska verk vara motiverad i an- seende såväl till att dessa ställde sig avsevärt dyrare att mångfaldiga än litte- rära verk som ock till den omständigheten, att framför allt den värdefulla mu- siklitteraturen mycket långsammare än övrig litteratur bleve räntabel för den, som nedlagt kapital för dess mångfaldigande. Detta gällde vare sig framställ- ningskostnaderna drabbade tonsättaren själv, som ofta vore fallet, eller för— läggaren. En tonsättares produktion utgjorde oftast den enda och i regel den väsentligaste kvarlåtenskap, som han kunde lämna i arv till sina anhöriga, men exempel funnes på att betydande tonsättares efterlevande kommit i ekonomiskt betryck —— såsom änkorna efter Robert Schumann och Richard Wagner _ där- igenom att skyddstiden varit så kort som 30 år. Den femtioåriga skyddstiden kunde givetvis tänkas genomförd på många olika sätt, varpå lagstiftningen bland annat i Frankrike och England gåve exempel. Det väsentligaste syntes vara, att bestämmelser av sådan art fastställdes, att det ökade skyddet komme upphovsmannens arvingar till del. För genomförande av ett likartat femtio— årigt skydd i alla länder talade, förutom livaktigheten i de internationella för- bindelserna, speciellt radion, eftersom utbredningen av de elektriska Vågorna ej läte sig hämmas av ländernas gränser.
Även styrelsen för Svenska bokförläggarföreningen av- gav under 1927 yttrande i ämnet. Föreningen anförde därvid huvudsakligen
följande. Det italienska förslaget innebure, att genom konventionen skulle införas en gemensam skyddstid, gällande under författarens eller konstnärens livstid och 50 år efter hans död, utan rätt för de fördragsslutande länderna att genom inre lagstiftning avvika från denna regel. Då Sverige hörde till den minoritet av länder, som hade trettioårig skyddstid, innebure förslaget för vårt lands vidkommande en avsevärd förändring mot. vad nu gällde. För- eningen hade förut uttalat sig för den femtioåriga skyddstiden och, enligt vad styrelsen inhämtat, hade denna uppfattning icke frångåtts. Styrelsen ville också livligt förorda det italienska förslaget. Härvid borde särskilt fram- hållas, att sedan Finland, som hade en femtioårig skyddstid, anslutit sig till bernkonventionen, svenska författare kunde finna med sin fördel förenligt att först utgiva sina verk i nämnda land. Enligt bernkonventionens regler skulle i sådant fall Finland anses såsom dessa verks hemland och verken på grund därav komma att i andra till bernunionen hörande länder, som hade femtioårig skyddstid, få åtnjuta denna längre skyddstid. Visserligen skulle detta icke innebära, att författarna, i den mån skydd påkallades i Sverige, kunde här er— hålla längre skyddstid än trettio år, om svensk lag stode kvar på sin nuvarande ståndpunkt. Men det skulle för de svenska förlagen innebära avsevärd skada om de svenska författarna skulle finna det fördelaktigt att vid utgivande av sina verk i första hand vända sig till utländska förlag; det. skulle även vara mindre tillfredsställande, om de svenska förlagen, i samråd med författarna, för till- varatagande av deras intressen skulle nödgas föranstalta, att svenska original- arbeten först utgåves i annat land än Sverige.
Under det nu pågående utredningsarbetet hava litteraturens och tonkonstens ävensom förlagsverksamhetens företrädare hos de sakkunniga hemställt, att i blivande lagförslag måtte upptagas bestämmelser om en enhetlig skyddstid, omfattande auktors livstid och 50 år därutöver. Innan de sakkunniga när- mare ingå på denna fråga, synes lämpligt att här lämna en framställning av gällande utländsk lagstiftning i förevarande hänseende, ävensom en översikt av svensk rättsutveckling på denna punkt.
En >>evig» auktorsrätt gäller numera endast i några syd— och centralameri- kanska stater samt, märkligt nog, även enligt Portugals nya lag av 1927, med avvikelse därutinnan från äldre bestämmelser (av 1867), enligt vilka det auktorsrättsliga skyddet varade 50 år efter auktors död.
Den lagbestämda skyddstiden för litterära och konstnärliga verk räcker i vanliga fall under upphovsmannens livstid och vissa år därutöver. Efter auk- tors död varar skyddstiden: 80 år i Spanien; 60 år i Brasiliens förenta stater; 50 år i Norge, Danmark och Finland samt i Belgien, Frankrike, Grekland, Ita- lien, Luxemburg, Nederländerna, Polen, Stora Britannien och Irländska fri- staten, Tjeckoslovakien och Ungern; 30 år i Sverige samt i Bulgarien, Danzig, Japan, Rumänien, Schweiz, Tyskland och Österrike. I Sovjet-Ryssland varar auktorsrätten i regeln under 25 år efter ett verks första offentliggörande.
För det i England genom den nya lagstiftningen av 1911 införda säregna systemet finnes anledning att här något utförligare redogöra. Copyright Act 1911 stadgar i section 3, att skyddstiden skall bestå under auktors livstid och
Utländsk lagstiftning.
50 år efter hans död. Därvid skall emellertid gälla, att sedan 25 år förflutit efter det författaren till ett utgivet verk avlidit, verkets förnyade utgivande till avsalu icke skall anses innebära en kränkning av auktorsrätten, därest ut- givaren styrker, att han lämnat auktorsrättens ägare föreskrivet meddelande om sin avsikt att utgiva verket samt betalt honom royalties för alla sålda exem— plar av verket efter en beräkning av tio procent å salupriset.
Regeln är således, att skyddstiden varar under auktors livstid och 50 år där- efter; men det är blott under den första hälften av femtioårsperioden som skyd- det utövar sin fulla verkan. Under de sista 25 åren får vem som helst mång- faldiga ett verk, som förut utgivits, mot att till auktorsrättens innehavare be- tala en tantiem, uppgående till angivna procent av priset å försålda exemplar — ett rättsläge, som i den auktorsrättsliga litteraturen plågar betecknas med att verket tillhör >>le domaine public payant.»
I fråga om litterära eller konstnärliga verks utnyttjande på annat sätt än ge— nom mångfaldigande, såsom genom uppförande eller utförande, gäller den fem- tioåriga skyddstiden utan inskränkning.
Omförmälda lagrum i Copyright Act innehåller vidare bemyndigande för Board of Trade — handelsministeriet —— att utfärda regler rörande innehållet av det meddelande som utgivaren, enligt vad nyss är sagt, har att tillställa författaren, ävensom angående ordningen för dettas avsändande samt sättet och terminerna för betalning av royalties. Den författning, Copyright Royalty System (General) Regulations, 1912, som i anslutning till nyssnämnda stadganden utfärdats av handelsministeriet, föreskriver i fråga om sagda meddelande, att det skall angiva, bland annat, verkets salupris samt tid— punkten, då d'et kommer att utgivas. Meddelandet skall avsändas senast en månad före berörda tidpunkt; därest utgivaren ej känner och ej heller utan allt för stora svårigheter kan utröna auktorsrättsinnehavarens eller hans ombuds namn och adress, skall meddelandet kungöras i den officiella tidningen. Be- talning av föreskrivna royalties skall, då ej annat Överenskommits, ske på det sätt, att utgivaren av auktorsrättens innehavare inköper licensmärken (adhesive labels), som påklistras varje exemplar av verket. Auktorsrättens innehavare skall på rekvisition, mot kontant betalning, tillhandahålla sådana märken. F ör— summar han det, få exemplar av verket säljas utan vidfästa märken; beloppet av royalties blir då en utgivarens skuld till auktorsrättens innehavare, och ut- givaren är skyldig hålla räkning över försålda exemplar.
Enligt äldre engelsk rätt varade skyddet för litterära verk under författarens livstid och 7 år efter hans död eller, om skyddstiden därigenom blev längre, under 42 år efter ett verks offentliggörande. Vid behandlingen av den parla- mentet förelagda Copyright Bill mötte den föreslagna utsträckningen av skydds- tiden ett ganska allvarligt motstånd, och nu ifrågavarande bestämmelser till- kommo som en kompromiss mellan olika åskådningar. Systemet måste i vissa fall medföra svårigheter; så är det föremål för tvekan med vilket belopp royal- ties skola utgå när ett mindre verk återgives såsom del av ett större, exempelvis då en uppsats intages i en encyklopedi.1
1 Copinger, On the Law of Copyright, Sixth edition by F. E. Skone James, London 1927 s. 91.
Förenta staternas lag av 1909 — som gör skyddet för ett litterärt eller konst- närligt verk beroende av vissa formaliteter, såsom verkets deposition och in— registrering hos offentlig myndighet —— bestämmer den allmänna skyddstiden till 28 år efter verkets första offentliggörande; efter anmälan, som inom ett år före skyddsperiodens utgång göres hos nämnda myndighet av författaren, om han då lever, eller av hans dödsbodelägare, förnyas emellertid skyddet att gälla ytterligare 28 år (section 23).
Den i Berlin år 1908 reviderade bernkonventionen innehåller i art. 7 första Barnkonven- stycket, att det genom konventionen bestämda skydd varar under auktors livstid tionen— och 50 år efter hans död. I verkligheten står det emellertid varje stat fritt att reglera skyddstiden. Enligt artikelns andra stycke' gäller nämligen, att för det fall _ som allt fortfarande är för handen _ att nämnda skyddstid icke blir likformigt antagen av alla unionsländerna, skyddstiden skall bestäm- mas enligt lagen i det land, där skydd påkallas, utan att densamma dock kan överskrida den i verkets hemland fastställda skyddstid, samt att följaktligen de fördragsslutande länderna icke äro förpliktade att tillämpa stadgandet i artikelns första stycke i större utsträckning än som är förenligt med deras inre lagstiftning.
Det förutnämnda vid konferensen i Rom framlagda förslaget innebar, att andra stycket i förevarande artikel skulle utgå och att således den konventions- bestämda skyddstiden inom hela unionen skulle utgöra författares livstid och 50 år efter hans död. Även åtskilliga andra ändringsförslag framställdesi Enighet kunde dock icke uppnås, och artikelns lydelse är således oförändrad (bortsett från en redaktionell jämkning i andra stycket).
I sak föreligger alltså samma system som enligt 1908 års konvention. Ett svenskt verk skyddas i Frankrike blott 30 år efter författarens död och blir så- ledes icke delaktigt av den enligt fransk lag gällande skyddstiden av 50 år efter samma tidpunkt; å andra sidan skyddas ett franskt verk i vårt land enligt den svenska lagens bestämmelser och således blott 30 år efter författarens död, ehuru den franska skyddstiden är längre. 1 det i bokförläggarföreningens skrift förutsatta fall, att en svensk författare utgiver sitt verk först i Finland, som alltså (enligt art. 4 i konventionen) blir verkets hemland, skyddas verket i Frankrike lika länge som i Finland, eller alltså i 50 år efter auktors död, men i Sverige och Tyskland endast 30 år efter samma tidpunkt.
Vad angår skyddstidens längd i Sverige enligt äldre och nu gällande lag, må Svensk rätts- till en början erinras, att 1812 års tryckfrihetsförordning, vars 1 % 9 mom. före utveckling. tillkomsten av 1877 års lag reglerade den svenska författarrätten i vad angick skydd mot eftertryck, icke kände någon tidsbegränsning för rättens giltighet. Genom beslut av riksdagen 1840—41 blev emellertid till huvudregeln, att varje skrift skulle vara författarens eller hans rättsinnehavares egendom, fogat ett tillägg av innehåll, att såframt författarens arvingar eller rättsinnehavare icke inom 20 år från hans död begagnat utgivningsrättigheten ävensom i händelse ett sådant begagnande icke av dem förnyades inom vart tjugonde år, det skulle stå var och en öppet att av trycket utgiva författarens efterlämnade skrifter. Enligt denna lagrummets nya lydelse var den >>eviga» auktorsrätten visser-
ligen alltjämt regel, men dess fortfarande bestånd bands vid det villkor, att av det arbete, som rätten avsåge, en ny upplaga utgåves åtminstone vart tjugonde år: därest detta en gång försummades, upphörde auktorsrätten, och arbetets utgivande blev fritt för en var.1
Vid motiveringen av det till 1877 års riksdag avlåtna lagförslaget yttrade departementschefen, att skyddstiden, vad tryckningsrätten anginge, såsom re- gel lämpligen torde kunna, i likhet med vad i norska lagen skett, bestämmas till författarens livstid och 50 år efter hans död, med avseende därå, att för- fattare, som tillhörde en liten nation, icke kunde göra sig räkning på särdeles många eller stora upplagor av sina skrifter och därföre behövde, i vederlag för den mindre marknaden, en längre skyddstid. Och då i riksdagen fråga väcktes om skyddstidens nedsättande till 30 år, anförde departementschefen, att den i propositionen föreslagna tidrymden visserligen vore ganska lång, men vid bestämmande därav hade man tagit i betraktande, att ifrågavarande rätt enligt förut gällande lag varit alldeles obegränsad och kunnat bibehållas till evärdlig tid.
I enlighet med förslaget blev genom 7 % i 1877 års lag fastslaget, att förfat- tarrätten skulle —— i vad den avsåg skydd mot e f te rtr y ck —— vara gäl— lande under författares livstid och 50 år efter hans död.
I fråga om offentligt 11 p p f ö r a n d e av svenskt dramatiskt eller musik- dramatiskt arbete gällde enligt förordningen den 20 juli 1855, att sådant uppfö— rande var, under författarens eller översättarens livstid, beroende av hans till— stånd. Lagen av 1877 åter bestämde i 14 % enligt dess ursprungliga lydelse, att författares eller översättares rätt att offentligen uppföra dramatiskt eller musikaliskt-dramatiskt arbete skulle gälla för hans livstid och 5 år efter hans död. Denna skyddstid —— som efter tillkomsten av lagen den 28 maj 1897 skulle avse även rätten till offentligt föredragande av musikaliskt arbete, då de sär- skilda förutsättningarna för sådant arbetes skyddande vore för handen —— blev genom lagen den 29 april 1904 utsträckt till att gälla under 30 år efter döds- fallet.
Vid 1907 års riksdag väcktes av en motionär förslag, att den allmänna skydds— tiden skulle nedsättas till 30 år efter författares död.2 I motionen anfördes, att skyddstiden ej borde utsträckas utöver vad hänsynen till författarens rätt verkligen fordrade. Den litteratur, som skulle komma att beröras av en för- kortning av gällande skyddstid, vore den del av den skönlitterära produktionen, som ännu några tiotal år efter författarens död hade full livskraft, som då ännu allmänt lästes och som kunde sägas utgöra vår nationallitteratur i egent— ligaste mening. Denna spridning skulle givetvis gynnas bättre, om littera- turen vore fri och kunde utges av en var, än om den vore förlagsegendom. —— Lagutskottet, till vilket motionen hänvisades, fick från S v e ri g e 5 f ö r f a t- t a r f ö r e ni 11 g mottaga en skrivelse i ämnet, vilken finnes avtryckt i utskot— tets utlåtande. Föreningen anförde bland annat, att äldre klassiska författares
1 En utförligare redogörelse för den äldre svenska rättens hithörande bestämmelser återfinnes i 1914 års betänkande s. 36—41 samt 127—131. ” Motion i A. K. av H. Wijk, nr 102. Se vidare lagutskottets utlåtande nr 23 samt protokoll F. K. nr 18 s. 22 och A. K. nr 23 s. 61.
verk, för vilka skyddet utginge först 50 år efter 1877 års lags trädande i kraft, likväl vore tillgängliga i särdeles prisbilliga upplagor. Även senare tiders märkligare arbeten hade utgivits i gottköpsupplagor, och på allra sista tiden hade man gått mycket långt i att sänka priserna för berömda böcker, ända ned till en krona för ganska dryga band. Det vore därför knappast sannolikt att en lagändring skulle framkalla billigare pris. Visserligen kunde konkurrensen vålla någon nedpressning, men å andra sidan vore det förläggaren möjligt att sätta priset lägre, då han hade trygghet mot att affären komme att lida in- kräktningar från annat håll. I alla fall gällde det ju att konkurrera med andra likartade verk, och förläggarintresset bjöde då att hålla priset lågt för att främja största möjliga spridning. Vunnes sålunda intet väsentligt för all— mänheten, torde däremot en nedsättning av skyddstiden ofördelaktigt drabba författarna och deras efterlevande. _ Utskottet för sin del fann, att motionären icke påvisat några avsevärda olägenheter av den gällande skyddstiden, samt hemställde, att motionen icke måtte till någon åtgärd föranleda. Båda kam- rarna biföllo utskottets hemställan.
I 1914 års betänkande hemställde de sakkunniga, att den allmänna skydds- tiden fortfarande skulle omfatta auktors livstid och 50 år efter hans död. I betänkandet (s. 132) anfördes härutinnan bland annat: Huru långvarig skyddsperioden efter auktors död borde tillmätas, huruvida denna period borde sättas till 50 eller allenast till 30 år, torde visserligen icke kunna bestämmas efter teoretiska, objektivt giltiga grunder. Det gällde att mot varandra väga auktors intresse och allmänhetens; avgörandet härvidlag måste alltid bliva i viss mån godtyckligt. Den omständigheten, att våra äldre klassiska författa- res verk, ehuru ännu skyddade, utginge i särdeles prisbilliga upplagor, vore emellertid värd beaktande, och med hänsyn därtill syntes teorien om auktors- skyddet såsom fördyrande vår klassiska skönlitteratur näppeligen kunna vi- dare upprätthållas. Samma skyddstid, som stadgades beträffande nyssnämn- da rätt, borde äga rum jämväl i fråga om uppförande-, utförande- och före- draganderätten.
Enligt 1 och 2 %% av 1897 års lag angående rätt att efterbilda konstverk va- rade konstnärens reproduktionsrätt, när efterbildandet skedde genom konstnär- ligt förfarande, under konstnärens livstid, men då ett konstverk efterbildades genom tryck, fotografi eller avgjutning eller på annat dylikt sätt, under 10 år efter konstnärens död. I 1914 års betänkande (s. ]82) yttrade de sakkunniga — i anledning av en från svenska konstnärer gjord hemställan om skyddets utsträckning till att gälla under 50 år efter konstnärens död — bland annat följande. Att för den konstnärliga auktorsrätten gällde en annan och kortare skyddstid än på det litterära och musikaliska området vore för vårt land egen- domligt. Enligt de sakkunnigas mening saknades varje inre grund såväl för den skillnad, vilken med avseende på skyddstidens längd gällde enligt 1 % och enligt 2 % av 1897 års lag, som ock över huvud för att tillmäta konstnären ett mindre varaktigt skydd än som komme författaren och kompositören till godo. De sakkunniga ansåge, att en enhetlig skyddstid borde fastställas och att denna borde bestämmas till 50 år efter konstnärens död.
De sa/c- kunniga.
I de på grundval av 1914 års betänkande inom justitiedepartementet utar- betade och för 1919 års riksdag framlagda lagförslagen bestämdes skydds- tiden för såväl litterära och musikaliska verk som verk av bildande konst till 30 år efter auktors död. Departementschefen anförde härutinnan, att han för sin del ansåge den tid av 50 år efter auktors död, under vilken mångfaldi- ganderätten enligt 1877 års lag gällde, vara väl drygt tillmätt. Vad i detta avseende anförts i den vid 1907 års riksdag väckta motionen angående skydds- tidens nedsättning vore synnerligen beaktansvärt. I överensstämmelse med vad i betänkandet föreslagits ansåge även departementschefen, att en enhetlig skyddstid borde fastställas, lika för de särskilda befogenheter, som den litte- rära och musikaliska auktorsrätten innefattade, samt för den konstnärliga auktorsrätten. Vid sådant förhållande syntes det vara en lämplig medelväg att såsom allmän skyddstid bestämma den enligt 1877 års lag i fråga om dramatisk uppföranderätt stadgade perioden, auktors livstid och 30 år där- utöver.
I väckt motion1 hemställdes om sådan ändring i förslagen, att författares och konstnärs rätt skulle gälla endast 15 år efter hans död samt författarrätt med avseende på översättning endast 10 år efter översättningens utgivande. I motiven anfördes, att en långt utsträckt skyddstid ej vore i författarens utan endast i förläggarens ekonomiska intresse. Påståendet, att med en längre skyddstid förläggaren betalade en större summa för ensamrätten, hölle nämli— gen ej streck. En lång skyddstid vore ock till allmän skada, då det ju vore ett stort allmänt intresse att de på andens fält gjorda erövringarna utan svårighet spredes bland folket och bleve dess egendom.
På hemställan av lagutskottet beslöt emellertid riksdagen i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag. Den allmänna skyddstiden är således, såväl enligt för- fattarlagen som enligt konstverkslagen, auktors livstid och 30 år efter hans död.
Enligt de sakkunnigas uppfattning skulle det vara önskvärt om i vårt land meningarna kunde samlas om skyddstidens fixerande till en period av 50 år efter författarens död. Redan den omständigheten att det stora flertalet av de till bernunionen anslutna staterna, och bland dem våra tre nordiska grann- länder, anslutit sig till den i bernkonventionen proklamerade principen om en dylik femtioårig skyddstid talar till förmån för en förlängning. Att en sådan lagändring någon gång skulle bereda en författare eller tonsättare en väsentlig förmån lärer väl ej kunna bestridas. För det övervägande antalet författare och tonsättare torde det visserligen vara tämligen likgiltigt huruvida den efter deras död infallande skyddstiden omfattar 30 eller 50 år. Ty endast i säll- synta undantagsfall lärer en författare eller tonsättare under sin livstid intaga den ställning att en förläggare, som övertager förlagsrätten till hans verk, räknar med utsikten att vid en så framskjuten tidpunkt som 30—50 år efter hans död kunna utgiva verken med ensamrätt. Erfarenheten visar emel- lertid att, icke blott i de stora kulturländerna, utan även i ett land med begrän- sat språkområde fall kunna förekomma där en författare, under förutsättning
* A. K. nr 266 av P. A. Hansson och W. Björck.
av längre skyddstid än den nuvarande, tvivelsutan skulle hava kunnat uppnå högre honorar än som nu utgått. Uteslutet är ej heller, att det för en författa- res eller tonsättares arvingar skulle kunna komma att innebära en betydande förmån att få tillgodonjuta författarrätt något längre än 30 år efter arvlåta- rens bortgång, en förmån som i så fall samhället rimligen bör förunna avkom- lingarne efter en betydande kulturpersonlighet.
Att en till 50 år efter upphovsmannens död utsträckt skyddstid skulle nämnvärt hindra spridande av verk, som äro av värde för folkkulturen, torde näppeligen vara att befara. Erfarenheten från vårt land visar att verk, som bevara sin livskraft, kunna under bestående skyddstid utgivas i synnerligen prisbilliga upplagor. I 1914 års betänkande erinras att på senare tid sådana skyddade verk som Tegnérs samlade dikter utgivits i en upplaga, som betingat ett pris av två kronor, och romaner av vissa kända svenska författare utkom- mit i forrn av »tjugufemöresböcker». Härvid förtjänar ock anmärkas, att då för verk, vilkas författare avlidit före 1877 års lags ikraftträdande, skydds- tiden i fråga om eftertryck med år 1927 utgick, detta icke _ såsom väl enligt den kortare skyddstidens förespråkare bort bliva fallet — föranledde något i märkbar mån ökat utgivande av dittills skyddade klassiska verk.
Ehuru de sakkunniga alltså finna goda skäl tala för en förlängning av skyddstiden, hava de icke tilltrott sig att i första hand framlägga förslag härom. Det motstånd, som principen om en femtioårig skyddstid visat sig framkalla i Vårt land, har varit av den karaktär att de sakkunniga finna det utsiktslöst och snarast ägnat att skada författarnas välgrundade intressen att nu upptaga detta stridsspörsmål. Det av de sakkunniga uppgjorda förslaget till ändring å 1919 års författarlag innefattar alltså icke någon ändrad avfatt- ning av de i lagens 20 % upptagna bestämmelserna i ämnet.
Helt och hållet hava de sakkunniga emellertid icke ansett tanken på skydds- tidens förlängning böra uppgivas. Omständigheter kunna tänkas inträffa, som i viss mån ställa spörsmålet i ändrat läge. De sakkunniga föreställa sig att, i händelse övriga europeiska stater, som för närvarande stanna vid en trettioårig skyddstid, skulle övergå till den i konventionen hyllade principen om femtio— årsskydd, vårt land näppeligen skulle kunna bibehålla sin nuvarande stånd- punkt; och redan i det fall att den största och för vårt kulturliv mest betydande av dessa stater, Tyskland, skulle. ansluta sig till nämnda princip, torde frågan om lämpligheten av att bibehålla vår undantagsställning böra komma under allvarligt övervägande. I själva verket synes man kunna spåra vissa tecken till en utveckling i den antydda riktningen. Under förhandlingarna vid konferensen i Rom intogo de tyska delegerade en ställning, som tydde på avsikt hos deras regering att söka vinna riksdagens bifall till förslag om en femtioårig skydds- tid av den engelska typ som i det föregående omnämnts, alltså med de skyddade verkens inrymmande i >>le domaine public payant» under en senare del av skyddstiden. Huruvida utsikt föreligger för att dylika tendenser skola göra sig gällande under de överväganden, till vilka 1928 års konvention kommer att giva anledning i Tyskland och övriga länder med trettioårig skyddstid, är för de sakkunniga obekant; men utgående från att i dylik händelse frågan även hos
oss kan vinna aktualitet redan innan de sakkunnigas förslag kommer under slutligt övervägande, hava de sakkunniga ansett sig böra uppgöra ett särskilt utkast till ändrad lydelse av författarlagens 20 %.
Enligt berörda utkast, vilket såsom bilaga fogats vid de sakkunnigas be- tänkande, skulle de författaren förbehållna befogenheterna, utom rätten att mångfaldiga, äga bestånd under 50 år efter författarens död. I fråga om denna sistnämnda rätt ansluter sig utkastet till det engelska systemets huvud— grunder. De sakkunniga hava emellertid funnit bestämmelsen om en för alla olika fall utgående enhetlig ersättning av vissa procent å de försålda exem- plarens pris sakna erforderlig smidighet; och då härtill kommer, att den av Board of Trade föreskrivna anordningen med inköp av licensmärken att åsät— tas böckerna enligt de sakkunnigas mening är alltför besvärlig och invecklad — vilket även framgår därav att, enligt vad de sakkunniga inhämtat, denna ordning endast i undantagsfall tillämpas och kontrahenterna vanligen träffa uppgörelse på annat sätt —, hava de sakkunniga ansett sig böra föreslå, att tvister om ersättnings belopp skola hänskjutas till domstol. Därvid har det synts lämpligt att dessa frågor för hela riket avgöras av en enda underdom- stol, Stockholms rådhusrätt.
I den händelse särskilda svårigheter möta för en utgivare att få tillförlitlig kännedom om en författares rättsinnehavare, äger han enligt den föreslagna paragrafens andra stycke ändock verkställa utgivningen, naturligtvis med skyldighet att, därest rättsinnehavarna sedermera bliva kända, till dem betala ersättning. En rättsinnehavare, som vill förebygga att utgivande sålunda sker innan ersättning guldits, äger att anmäla sig hos rådhusrätten.
Enligt de sakkunnigas mening borde de betänkligheter, som ur folkbild— ningssynpunkt framförts mot en förlängd skyddstid, avsevärt förlora i betydel- se när det gäller ett system, som betager författare och förläggare varje mono— pol på verkens utgivande under den nytillkomna skyddstiden.
Förslag till
Lag
angående ändring i vissa delar av lagen den 30 maj 1919 om rätt till verk av bildande konst.
2 %.
Den uteslutande rätt att efterbilda konstverk, som enligt denna paragraf är konstnären förbehållen, avser enligt paragrafens nuvarande avfattning ett efterbildande som sker antingen genom konstnärligt förfarande eller genom mångfaldigande medelst tryck, fotografi, avgjutning >>eller på annat dylikt Sätt».
Vid lagens tillkomst fanns ännu icke anledning att i förevarande hänseende uppmärksamma det återgivande av bilder, som kommer till stånd genom tele— grafering. Emellertid har under de senaste åren bildtelegraferingen _ med och utan tråd _ i tekniskt hänseende nått en utveckling, som skänkt den- samma en viss praktisk betydelse. En dylik telegrafisk överföring innefattar tydligen ett efterbildande, närmare bestämt ett mångfaldigande; och för det fall, att originalbilden är ett skyddat konstverk, synes även ett efterbildande av denna art böra göras beroende av konstnärens tillstånd. För att utmärka att även detta sätt att mångfaldiga ett konstverk omfattas av bestämmelsen i första stycket av 2 %, synes det vara tillräckligt att där utesluta ordet »dy—- likt». De sakkunniga föreslå alltså, att ifrågavarande lagrum omredigeras på sätt nu angivits.
8aå.
I en under år 1927 till akademien för de fria konsterna avlämnad prome- moria anförde läraren vid konsthögskolan konstnären Emil Johansson-Thor bland annat,1 hurusom för närvarande i stor utsträckning förekomme salu- bjudande av etsningar, å vilka konstnärens namn anbragts av annan på sådant sätt, att allmänheten bibragtes den uppfattningen, att det vore konstnären själv som verkställt signeringen. Konstnärens signatur å ett etsningsblad inne- bure emellertid, att detta vore ett med hans samtycke gjort och av honom godkänt avtryck av den av honom etsade plåten. Ett sådant godkännande
1 Promemorian finnes i sin helhet intagen i proposition nr 174 till 1928 års riksdag. Se vidare gästa lagugäkottets utlåtande nr 40 samt riksdagens protokoll F. K. nr 32 s. 42—48 och A. K. nr 9. 43— .
25.
_Rättens 1Innehåll.
8 a % Signering.
83.5.
kunde ej lämnas av annan än konstnären själv. Endast han kunde: bedöma om avtrycket vore sådant, att det konstnärliga i etsningen komme till sin fulla rätt. Konstnärerna vore i trängande behov av lagskydd mot salubjutdande av dylika falska etsningar.
I en den 31 januari 1928 inkommen underdånig skrivelse vitsordiade aka- demien, att de påtalade olägenheterna vore av beskaffenhet att böra genom lag- ändring avhjälpas, därvid akademien emellertid förklarade sig anse, att en sådan lagändring borde avse alla slags verk av bildande konst.
Med anledning därav utarbetades inom justitiedepartementet, i huvudsaklig anslutning till riktlinjer som angivits av akademien, ett förslag till ändringar i konstverkslagen. Sedan detta förslag granskats i lagrådet och därefter om- arbetats i departementet, blev det genom proposition förelagt 1928 års riks— dag. Enligt förslaget skulle i en ny paragraf av konstverkslagen, 8a %, in— föras en bestämmelse av innehåll att konstnärs namn eller signatur ej finge å hans verk anbringas av annan, så framt ej konstnären själv därtill läm— nade tillstånd i varje särskilt fall. Till den nya paragrafen skulle överflyttas det för närvarande i tredje stycket av 5 % givna förbudet att å efterbildning anbringa konstnärens namn eller signatur på sätt som kan giva anledning till förväxling, Vilket förbud skulle avse ej blott, såsom enligt gällande lag, sådan efterbildning som lagligen utfördes utan konstnärens tillstånd, utan varje efterbildning. Första lagutskottet tillstyrkte förslaget med någon re- daktionell jämkning. Utskottets hemställan bifölls av första kammaren, var— emot andra kammaren avslog berörda hemställan och propositionen. Den hu- vudsakliga anledningen till avslaget låg, att döma av diskussionen, däri att de föreslagna bestämmelserna ansågos mindre Väl passa för signering av alster av konstindustri.
De sakkunniga — som genom en till dem avlåten skrivelse av chefen för justitiedepartementet fått sig anbefallt att ägna uppmärksamhet åt den så- lunda behandlade frågan — hava funnit goda skäl tala för att i lagen införes ett förbud mot egenmäktigt signerande av konstverk.
Att ett konstverk av sin upphovsman förses med dennes signatur _ d. V. s. den karakteristiska namnteckning eller det konstnärsmärke han plågar an- bringa å sina konstskapelser _ innebär att han betecknar det ifrågavarande verket såsom av honom utfört och godkänt. Ett obehörigt signerande av ett verk, som till äventyrs utgör allenast en förstudie eller som, ehuru avslutat, ej av konstnären betraktats såsom honom. fullt värdigt, kan vara ägnat att lända konstnären till avsevärt förfång ur såväl ekonomisk som ideell synpunkt. På konstnären bör alltså bero att anbringa signering eller tillåta annan att vidtaga sådan åtgärd, och denna hans befogenhet bör tydligen äga rent per— sonlig karaktär, d. v. s. ej kunna genom arv eller överlåtelse tillfalla annan.
Såsom under förarbetena till 1928 års förslag framhölls, förekomma emel- lertid fall, där det ej heller bör vara konstnären medgivet att låta sina Verk signeras av annan. Detta gäller om sådana verk av grafisk konst, som bestå i av- tryck av plåt, sten eller träplatta, således etsningar, gravyrer, träsnitt och lito— grafier. De särskilda exemplar av ett konstverk, som uppstå i form av dylika
avtryck, äro som bekant ur konstnärlig synpunkt långt ifrån likvärdiga. Medan ett visst exemplar kan på ett felfritt eller oklanderligt sätt återgiva en plåt, i det hela och alla dess detaljer, kan av olika anledningar ett annat exemplar utfalla mycket otillfredsställande. Att nu ett avtryck förses med konstnärens signatur anses, naturligt nog, aV den konstköpande allmänheten innebära, att detta avtryck blivit granskat av konstnären personligen; och ett signerat exem- plar betingar därför ett helt annat pris än ett som icke är försett med signa— tur.
Erfarenheten har emellertid visat, att i ett eller annat fall en konstnär funnit med sin fördel förenligt att med generell rätt till reproduktion och signe- ring avyttra en av honom etsad eller graverad plåt. Ur synpunkten av all- mänhetens intresse synes det nödigt, att varje rättsverkan frånkännes en dylik förhandsöverlåtelse av signeringsrätten. Den, som av konstnären eller hans rättsinnehavare förvärvat reproduktionsrätt, bör, om han vill å avtrycken an— bringa konstnärens namn, vara hänvisad till någon annan utväg än den nakna signeringen, i vilket avseende flera möjligheter erbjuda sig.
I den år 1928 framlagda propositionen och första lagutskottets därmed i sak överensstämmande förslag hade man låtit där förekommande förbud mot generell överlåtelse av rätten till signering omfatta ej blott avtryck av ifråga- varande art utan alla slags verk, å vilka konstverkslagen äger tillämpning.
Ett förbud av denna vidsträckta omfattning anse emellertid de sakkunniga vara obehövligt och för vissa fall helt olämpligt. Det är obehövligt i alla de fall, där konstverk tillkommit annorledes än genom avtryck och således före- ligger allenast i ett enda eller ett fåtal exemplar. Konstnären har här själv lagt hand vid det eller de exemplar av konstverket, som kunna ifrågakomma att förses med signatur. Det låter knappast tänka sig att han skulle Vilja för signeringens utförande anlita annan, men skulle detta någon gång inträffa, torde ur allmänhetens synpunkt intet vara att däremot erinra. I fråga åter om vissa alster av konstindustri — särskilt produkter inom glas- och porslins- tillverkningens område —— skulle, såsom framhölls under riksdagsbehandlingen av nyssnämnda proposition, ett förbud mot generell överlåtelse av rätten till signering kunna verka hinderligt och ej betingas av något behov. Intet bör stå i vägen för att den konstnärlige upphovsmannen till en teckning eller mål- ning, som' är ämnad att återgivas på konstföremål av glas- eller porslinstill- verkning, med laga verkan medger fabrikanten rätt att anbringa hans signatur å de fabrikat därå konstverket förekommer.
Från nu angivna synpunkter hava de sakkunniga ansett sig böra föreslå att i en ny, såsom 8 a % betecknad paragraf meddelas förbud mot att å konst- verk anbringa konstnärens signatur utan dennes personliga medgivande samt, vad angår exemplar av etsningar och jämförliga verk av grafisk konst, förbud för en var annan än konstnären att över huvud —— med eller utan konstnärens medgivande _ företaga signering.
I avseende å efterbildning av konstverk innebar, såsom redan nämnts, 1928 års proposition, att signering över huvud ej skulle få komma till stånd på ett sätt, som kunde giva anledning till förväxling, något som i gällande lag är
8 a 5. stadgat blott i fråga om de efterbildningar, som enligt undantagsbestämmel- serna i lagens 5 % lagligen kommit till stånd utan konstnärens medgivande. I denna del ansluta sig de sakkunniga helt till propositionen. Ur synpunkten av allmänhetens intresse bör det vara ovillkorligen förbjudet att å efterbild- ning anbringa en signering, som ger efterbildningen sken av originalverk. Ett stadgande härom synes hava sin naturliga plats i den föreslagna 8 a %. I samband med dess genomförande lärer den nuvarande, i tredje stycket av 5 % införda bestämmelsen böra, såsom innefattad i den föreslagna allmänna regeln, utgå ur lagen.
De sakkunniga hava slutligen haft under övervägande, huruvida förevarande bestämmelsers tillämplighet bör begränsas till sådana konstverk och efterbild- ningar, som äro föremål för skydd enligt denna lag, eller om bestämmelserna skola avse även verk, som icke åtnjuta sådant skydd, vare sig detsamma upp- hört eller verket tillkommit vid en tidpunkt då auktorsrätten ännu ej erkändes av lagstiftningen. Detta senare alternativ synes äga företräde med hänsyn till att genom ifrågakomna stadganden även ett allmänt intresse tillgodoses. I enlighet därmed har i 19 %, som bestämmer ansvar för åsidosättande av de i 8 a % meddelade föreskrifter, uttryckligen angivits att ansvar skall äga rum även då ifrågavarande konstverk eller efterbildning icke är föremål för skydd enligt konstverkslagen.
10 5. 10 %.
Överlåtelse av I denna paragrafs första stycke uttalas den i auktorsrättens natur grun-
konswerk' dade regeln, att då konstverk övergår i annans ägo, nämnda rätt ej är inne-
fattad i överlåtelsen. Enligt andra och tredje styckena lider denna grundsats emellertid vissa inskränkningar.
I andra stycket böra enligt de sakkunnigas mening orden »hans rättsinneha- vare» utbytas mot orden »dem, på vilka hans rätt övergått enligt 9 %». Såsom vid 16 % i det föregående lagförslaget framhållits, inbegriper uttrycket »rättsin- nehavare» icke allenast auktors lagliga successorer utan även dem som genom överlåtelse förvärvat hans rätt. Av motiven till 4 % i 1897 års konstverkslag, % vilka återgivits i 1914 års betänkande (s. 176 ff.), framgår emellertid, att sist- 4
nämnda personer icke äro här avsedda. '
Beställd I paragrafens tredje stycke har för det fall, att någon hos en konstnär be- porträttbnd' ställt en porträttbild, i beställarens intresse stadgats, att bilden ej får av konst-
nären eller hans rättsinnehavare efterbildas utan tillstånd av beställaren eller hans efterlevande. Konstnären är således, för utövande av sin auktorsrätt med avseende på porträttet, beroende av samtycke från beställaren, men å andra sidan har givetvis icke beställaren någon befogenhet att, utan konstnä- rens lov, för offentliggörande efterbilda porträttet. Emellertid blev redan vid granskningen inom högsta domstolen av det förslag, som låg till grund för 1897 års konstverkslag, ifrågavarande stadgande föremål för anmärkning, och en ledamot av domstolen hemställde, om icke åt detsamma borde givas en sådan lydelse, att en efter beställning utförd porträttbild ej finge efterbildas utan
samtycke _ förutom av konstnären i de fall, då sådant erfordrades _ järn- väl av beställaren eller hans efterlevande.
Även de sakkunniga finna det föga tillfredsställande att _ under det konst- nären själv ej får utan särskilt tillstånd efterbilda ett av honom utfört porträtt _ varje annan äger, om han blott har konstnärens samtycke, efter- bilda porträttet, även mot beställarens vilja. I de sakkunnigas förslag har, i enlighet härmed, åt förevarande stycke i 10 % givits det ändrade innehåll, att då porträttbild är utförd efter beställning, den ej får av konstnären eller annan efterbildas utan tillstånd av beställaren eller hans efterlevande.
I detta sammanhang må beröras det av konferensen i Rom uttalade önske- mål (voeu), att de unionsländer, vilka ännu icke meddelat lagbestämmelser i syfte att tillförsäkra konstnärerna en oavhändbar rätt till delaktighet i senare Offentliga försäljningar av deras originalverk, måtte överväga möjligheten av en undersökning, huruvida sådana bestämmelser kunna införas. Denna rätt plägar kallas >>le droit de suite», med vilket uttryck man velat antyda, att konstnä— rens rätt på ett särskilt sätt häftar vid eller »följer» konstverket, även då det övergått i tredje mans ägo.1 Sagda rätt har erkänts i en fransk lag av 1920 och en belgisk lag av 1921 samt i 1926 års tjeckoslovakiska lag om auktorsrätt (% 35). Den finska regeringen framlade år 1926, jämte det förslag som ledde till 1927 års lag om upphovsmannarätt, även förslag till särskild lag angående konstnärs rätt till ersättning vid försäljning av hans verk; detta sistnämnda förslag blev emellertid ej av riks-dagen antaget. Även 1925 års norska för— slag till lov om vem för åndsverker innehåller, i % 30, bestämmelser om konst- närens rätt till avgift när hans verk säljes.
Enligt de sakkunnigas mening föreligger icke, åtminstone för närvarande, till- räckligt skäl för införande i vår rätt av dessa nya regler. De fall, då en dylik anordning skulle få någon större praktisk betydelse, bleve säkerligen ej syn- nerligen talrika, och för systemets effektivitet torde krävas invecklade och kost- samma kontrollbestämmelser. För övrigt kan ur principiell synpunkt anmär— kas, att den omständighet som plägar åberopas till stöd för ifrågavarande an— ordning — nämligen den under tidens lopp inträffande stegringen av ett konst— verks saluvärde _ ingalunda kan betraktas såsom en undantagslös eller ens normal företeelse. I de fall, då ett konstverk avyttras till pris som icke överstiger inköpspriset, synes ej någon som helst anledning föreligga att till- crkänna konstnären andel i den vid en senare försäljning influtna köpesumman.
19 %.
För de i denna paragraf vidtagna ändringar hänvisas till motiveringen för 8 a % angående signering av konstverk eller efterbildning av konstverk.
21 %.
I den i motiveringen till 8 a % omförmälda proposition till 1928 års riksdag (nr 174) hade beträffande 21 % _ med hänsyn till att rättskydd skulle genom
1 Eberstein, Immateriellt rättsskydd, Stockholm 1927 s. 18 If.
10 5.
>Le droit de suite.»
19 %.
Olovlig signering.
21 &. Ätalsrätt.
Ovriga ändringar i konstverks-
lagen.
8 a % beredas allmänna intressen mot förvillande signering _ föreslagits sådan ändring att förbrytelse, som i 19 % sades, skulle höra under allmänt åtal. Motsvarande bestämmelse har upptagits i de sakkunnigas förslag till ändring av 21 %; vilket förslag i övrigt ansluter sig till den ändring i 28 % författar- lagen, varom de sakkunniga hemställt.
För de ändringar, som vidtagits i övriga paragrafer av konstverkslagen, hänvisas till motiveringen för motsvarande paragrafer i de sakkunnigas förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen om rätt till litterära och musi— kaliska verk.
Bilaga.
Utkast till
ändrad lydelse av 20 5 i lagen den 30 maj 1919 om rätt till litterära och musikaliska verk.
20 %.
Den rätt, som enligt denna lag tillkommer författare, vare gällande intill utgången av femtionde året efter det, under vilket han avlidit; dock skall un- der de sista tjugu åren av sagda tid en var äga mångfaldiga verket, sedan han till dem, å vilka författarens rätt övergått enligt 15 %, utgivit skälig ersätt- ning. Yppas tvist om beloppet av sådan ersättning, skall talan om dess fast- ställande instämmas till Stockholms rådhusrätt. Sedan den av rådhusrätten fastställda ersättning guldits, vare mångfaldigandet lovligt utan hänsyn till att ersättningsbeloppet kan varda av högre rätt ökat.
Den, som menar sig enligt denna paragraf vara berättigad till ersättning för mångfaldigande av ett verk, äge därom göra anmälan hos rådhusrätten. Gör han det ej, må den omständigheten, att ersättningens belopp ej blivit be- stämt, icke utgöra hinder för mångfaldigandet, utan så är att den, som vill utgiva verket, annorledes äger eller borde äga kunskap om vem som är berät- tigad till ersättningen.
Bilaga.
DEN REVIDERADE BERNKONVENTIONEN 1928
SAMMANSTÄLLD MED
DEN REVIDERADE BERNKONVENTIONEN 1908
Den är 1928 reviderade konventionens innehåll.
Unionens ändamål .
Skyddade litterära och konstnärliga verk . Tal och föredrag .
Fotografier
Skyddets förutsättningar och omfattning . Verk av unionsauktor, offentliggjort i annat unionsland än auktors hemland Verk av auktor, som icke tillhör unionen Auktors personliga rätt
Skyddstidens längd .
Skyddstid för verk, som tillkommit genom samarbete Skydd mot översättning . Tidningsartiklar
Tillåtna lån .
Offentligt uppförande och utförande Radioutsändning .
Bearbetningar .
Mekaniska musikinstrument Kinematografi .
Auktors legitimation
Beslag
Vissa förvaltningsåtgärder
Konventionens giltighet med avseende på tiden .
art.
2 bis.
C?!
6 bis.
7 bis.
10 11 11 bis. 12 13 14 15 16 17 18
Konventionens förhållande, i ett visst fall, till den inre lagstiftningen .
Särskilda konventioner mellan unionsländer
*Bernbyrån, dess organisation och officiella språk
Bernbyråns uppgift
Kostnaderna för bernbyrån
Konferenser för revision av konventionen
Utomstående länders tillträde
Tillträde för kolonier.
Den år 1928 reviderade konventionen och de äldre unionsakterna Ratifikation och ikraftträdande
Uppsägning .
Vissa anmälningar .
Önskemål, uttalade av konferensen i Rom.
Auktors personliga rätt efter hans död
Tillåtna lån
Konstnärs rätt till avgift när hans verk säljes . Bevisning rörande tidpunkten för ett verks tillkomst Skydd för utövande konstnärer
Bemkonventionen och konventionen i Buenos Aires .
art. 19 » 20 » 21 >> 22 » 23 >> 24 » 25 >> 26 >> 27 > 28 » 29 » 30
I II . III . IV V
VI
Convention de Berne pour la protection des oeuvres littéraires et artistiques du 9 septembre 1886
revisée ä Berlin le 13 novembre 1908
etä
Rome le 2 juin 1928.
Article premier.
Les Pays auxquels s'applique la pré- sente Convention sont constitués å. Pétat d*Union pour la protection des droits des auteurs sur leurs oeuvres littéraires et artistiques.
Art. 2.
(1) Les termes ((oeuvres littéraires et artistiques» comprennent toutes les pro— ductions du domaine littéraire, scien- tifique et artistique, quel qu'en soit le mode ou la forme d,expression, telles que: les livres, brochures et autres écrits; les conferences, allocutions, ser- mons et autres oeuvres de méme nature; les oeuvres dramatiques ou dramatico- musicales, les oeuvres chorégraphiques et les pantomimes, dont la mise en scene est fixée par écrit ou autrement; les compositions musicales avec ou sans paroles; les oeuvres de dessin, de pein- ture, d”architecture, de sculpture, de gravure et de lithographie; les illustra— tions, les cartes géographiques; les plans, croquis et ouvrages plastiques, relatifs a la géographie, a la topographie, å l'architecture ou aux sciences.
Bernkonventionen för skydd av
litterära och konstnärliga verk av den 9 september 1886,
reviderad i
Berlin den 13 november 1908 och i
Rom den 2 juni 1928.
Artikel 1.
De länder, för vilka förevarande kon- vention gällerl, bilda en union för skydd av författares och konstnärers rättig- heter med avseende än. sina litterära och konstnärliga verk.
Art. 2.
]. Orden »litterära och konstnärliga verk» omfatta alla till det litterära, ve- tenskapliga och konstnärliga området hörande alster, oavsett den litteratur- eller konstart eller den form, vari de kom- mit till uttryck, såsom: böcker, bro- schyrer och andra skrifter; föreläsnin- gar, tal, predikningar och andra verk av samma natur; dramatiska eller drama- tiskt-musikaliska verk, koreografiska verk och pantominer, vilkas iscensätt- ning är fastställd genom skrift eller an- norledes; musikaliska kompositioner med eller utan ord; verk av teckning, målar— konst, byggnadskonst, bildhuggarkonst, gravyr och litografi; illustrationer, geo- grafiska kartor; planritningar, skisser och plastiska verk, som hänföra sig till geografien, topografien, byggnadskon- sten eller vetenskaperna.
Convention de Berne
pour la protection des oeuvres littéraires et artistiques du 9 septembre 1886
revisée &
Berlin le 13 novembre 1908.
Article premier.
Les Pays contractants sont consti- tués a Pétat d”Uni0n pour la protection des droits des auteurs sur leurs oeuvres littéraires et artistiques.
Art. 2.
_ L'expression ((oeuvres littéraires et ar- tistiques» comprend toute production du domaine littéraire, scientifique ou artistique, quel qu'en soit le mode ou la forme de reproduction, telle que: les livres, brochures, et autres écrits; les oeuvres dramatiques ou dramatico-mu- Sicales, les oeuvres chorégraphiques et les pantomimes, dont la mise en scene est fixée par écrit ou autrement; les compositions musicales avec ou sans paroles; les oeuvres de dessin, de pein- ture, d'architecture, de sculpture, de gravure et de lithographie; les illustra- t1ons, _les cartes géographiques; les plans, croquls et ouvrages plastiques, relatifs a la geographic, a la topographie, a llar— chitecture ou aux sciences.
Bernkonventionen för skydd av
litterära och konstnärliga verk av den 9 september 1886,
reviderad i
Berlin den 13 november 1908.
Artikel 1.
De fördragsslutande länderna bilda en union för skydd av författares och konstnärers rättigheter med avseende å. sina litterära och konstnärliga verk.
Art. 2.
Uttrycket »litterära och konstnärliga verk» omfattar varje till det litterära, vetenskapliga eller konstnärliga områ- det hörande alster, oavsett sättet eller formen för mångfaldigandet, såsom: böcker, broschyrer och andra skrifter; dramatiska eller dramatiskt-musikalis- ka verk, koreografiska verk och panto- mimer, vilkas iscensättning är fastställd genom skrift eller annorledes; musika- liska kompositioner med eller utan ord; verk av teckning, målarkonst, bygg— nadskonst, bildhuggarkonst, gravyr och litografi; illustrationer, geografiska kar- tor; planritningar, skisser och plastiska verk, som hänföra sig till geografien, topografien, byggnadskonsten eller ve- tenskaperna.
CONVENTION DE BERNE REVISEE 1928.
(2) Sont protégés comme des ouvrages originaux, sans prejudice des droits de l'auteur de Poeuvre originale, les tra- ductions, adaptations, arrangements de musique et autres reproductions trans- formées d'une oeuvre littéraire ou ar- tistique, ainsi que les recueils de dif- férentes oeuvres.
(3) Les Pays de l'Union sont tenus d'assurer la protection des oeuvres men- tionnées ci-dessus.
(4) Les oeuvres d”art appliqué ä Pin- dustrie sont protégées autant que per- met de le faire la législation intérieure de chaque Pays.
Art. 2 bis.
(1) Est réservée ä la législation in— térieure de chaque Pays de l'Union la faculté d”exclure partiellement ou tota- lement de la protection prévue ä l'ar- ticle précédent les discours politiques et les discours prononcés dans les dé— bats judiciaires.
(2) Est réservée également ä la légis— lation intérieure de chaque Pays de l'Union la faculté de statuer sur les conditions dans lesquelles les conferen— ces, allocutions, sermons et autres oeuv- res de méme nature pourront étre re— produits par la presse. Toutefois l'au- teur seul aura le droit de réunir lesdites oeuvres en recueil.
Art. 3.
La présente Convention slapplique aux oeuvres photographiques et aux oeuvres obtenues par un procédé analogue a la photographie. Les Pays de l'Union sont tenus d'en assurer la protection.
Art. 4.
(1) Les auteurs ressortissant å. l'un des Pays de l'Union jouissent, dans les Pays autres que le Pays d'origine de Poeuvre, pour leurs oeuvres, soit non publiées, soit publiées pour la premiere
DEN REVIDERA DE BERNKONVENTIONEN 1 9 2 8 .
2. Lika med originalverk skyddas översättningar, bearbetningar, musik- arrangemang och annat slags omform— ning av ett litterärt eller konstnärligt verk, så ock samlingar av olika verk, oförkränkt dock den rätt, som mä till- komma originalverkets upphovsman.
3. Unionslånderna äro förpliktade att bereda skydd för de här ovan om— förmälda verk.
4. Verk av konst, tillämpad ä in— dustrien, skyddas i den mån varje lands inre lagstiftning sådant tillåter.
Art. 2 bis.
]. Varje unionslands inre lagstift— ning förbehålles befogenhet att från det i föregående artikel avsedda skydd helt eller delvis utesluta politiska tal samt anfö- randen inför rätta.
2. Likaledes förbehålles varje unions- lands inre lagstiftning befogenhet att be- stämma de villkor, under vilka föreläs- ningar, tal, predikningar och andra verk av samma natur kunna återgivas av pressen. Dock tillkommer författaren en— sam rätten att föranstalta samlingar av sådana verk.
Art. 3.
Denna konvention är tillämplig å. fo— tografiska verk samt å verk, fram- ställda genom ett fotografi liknande förfarande. Unionslånderna äro för- plikktade att bereda skydd för nämnda ver .
Art. 4.
]. Författare och konstnärer, som tillhöra något av unionens länder, skola i alla unionsländer med undantag av verkets hemland, för sina verk, vare , sig dessa icke offentliggjorts eller för
CONVENTION DE BERNE REVISEE 1908.
Sont protégés comme des ouvrages originaux, sans prejudice des droits de Pauteur de Poeuvre originale, les tra- ductions, adaptations, arrangements de musique et autres reproductions trans- formées d'une oeuvre littéraire ou ar- tistique, ainsi que les recueils de dif— férentes oeuvres.
Les Pays contractants sont tenus d'assurer la protection des oeuvres men— tionnées ci-dessus.
Les oeuvres d'art appliqué ä l'in- dustrie sont protégées autant que per— met de le faire la législation intérieure de chaque pays.
Art. 3.
La présente Convention s'applique aux oeuvres photographiques et aux oeuvres obtenues par un procédé ana— logue a la photographie. Les Pays contractants sont tenus d7en assurer la protection.
Art. 4.
Les auteurs ressortissant a l'un des pays de l'Union jouissent, dans les pays autres que le pays d'origine de Poeuvre, pour leurs oeuvres, soit non publiées, soit publiées pour la premiere fois dans
DEN REVIDERADE BERNKONVENTIONEN 1 908.
Lika med originalverk skyddas över- sättningar, adaptationer, musikarrange— mang och andra omarbetningar av ett litterärt eller konstnärligt verk, så. ock samlingar av olika verk, oförkränkt dock den rätt, som må. tillkomma ori- ginalverkets upphovsman.
De fördragsslutande länderna äro för- pliktade att bereda skydd för de här ovan omförmälda verk.
Verk av konst, tillämpad å. industrien, skyddas i den mån varje lands inre lag- stiftning sådant tillåter.
Art. 3.
Denna konvention är tillämplig å. fo- tografiska verk samt så. verk, fram- ställda genom ett fotografi liknande för- farande. De fördragsslutande länderna äro förpliktade att bereda skydd för nämnda verk.
Art. 4.
Författare och konstnärer, som till- höra något av unionens länder, skola i alla unionsländer med undantag av ver- kets hemland, för sina verk, vare sig dessa icke offentliggjorts eller för första
CON VEN TION DE BERNE REVISEE 1 9 2 8 .
fois dans un Pays de l'Union, des droits que les lois respectives accordent actu- ellement ou accorderont par la suite aux nationaux, ainsi que des droits spécialement accordés par la présente Convention.
(2) La jouissance et l'exercice de ces droits ne sont subordonnés å aucune formalité; cette jouissance et cet exer— cice sont indépendants de l”existence de la protection dans le Pays d7origine de Poeuvre. Par suite, en dehors des stipulations de la présente Convention, l'étendue de la protection, ainsi que les moyens de recours garantis a l'auteur pour sauvegarder ses droits, se réglent exclusivement d”aprés la législation du Pays ou la protection est réclamée.
(3) Est considéré comme Pays d*ori- gine de Poeuvre: pour les oeuvres non publiées, celui auquel appartient l'au- teur; pour les oeuvres publiées, celui de la premiere publication; et pour les oeuvres publiées simultanément dans plusieurs Pays de PUnion, celui dyentre eux dont la législation accorde la durée de protection la plus eourte. Pour les oeuvres publiées simultanément dans un Pays étranger a l'Union et dans un Pays de l'Union, clest ce dernier Pays qui est exclusivement considéré comme Pays dlorigine.
(4) Par (muvres publiées» il faut, dans le sens de la présente Convention, en- tendre les oeuvres éditées. La représen— tation dlune oeuvre dramatique ou dra— matico-musicale, l'exécution d'une oeuvre musicale, llexposition d”une oeuvre d'art et la construction d'une oeuvre diarchi- tecture ne constituent pas une publica— tion.
Art. 5.
Les ressortissants de llun des Pays de l”Union, qui publient pour la pre— miere fois leurs oeuvres dans un autre Pays de YUnion, ont, dans ce dernier Pays, les mémes droits que les auteurs nationaux.
DEN REVIDERADE BERNKONVENTIONEN 1 9 2 8 .
första gången offenliggjorts i ett unions- land, åtnjuta de rättigheter, som varje lands lagar för närvarande tillerkänna eller framdeles komma att tillerkänna landets egna medborgare, så ock de rättigheter, som särskilt äro bestämda genom denna konvention.
2. Åtnjutandet och utövningen av dessa rättigheter äro icke bundna vid någon formalitet; rättigheternas åtnju- tande och utövning äro oberoende av den omständigheten, huruvida skydd äger rum i verkets hemland. Där annat ej stadgas i denna konvention, skola följaktligen så väl skyddets omfång som de rättsliga medel, vilka stå ett verks upphovsman till buds för skydd av de honom tillkommande rättigheter, be— stämmas uteslutande efter lagstiftnin— gen i det land, där skyddet påkallas.
3. Såsom verkets hemland anses: för icke offentliggjorda verk det land, ver- kets upphovsman tillhör, för offenslig— gjorda verk det land, där verket först offentliggjorts, och för verk, som offent— liggjorts samtidigt i flera unionsländer, det bland dessa, enligt vars lagstiftning skyddstiden är kortast. För verk, som offentliggjorts samtidigt i ett land, som står utom unionen, och i ett unions— land, anses uteslutande det sistnämnda såsom hemland.
4. Med »offentliggjorda verk» för- stås, i denna konvention, utgivna verk. Uppförandet av ett dramatiskt eller dramatiskt-musikaliskt verk, utföran- det av ett musikaliskt verk, utställan— det av ett konstverk, uppförandet av ett byggnadsverk betraktas icke såaom offentliggörande.
Art. 5.
De till ett av unionens länder hörande författare och konstnärer, vilka för för- sta gången offentliggöra sina verk iett annat unionsland, åtnjuta i sistnämlda land samma rättigheter som landets egna författare och konstnärer.
CONVENTION DE BEBNE REVISEE 1908. '
un pays de l'Union, des droits que les lois respectives accordent actuellement ou accorderont par la suite aux na— tionaux, ainsi que des droits spéciale— ment accordés par la présente Conven- tion.
La jouissance et l'exercice de ces droits ne sont subordonnés a aucune formalité; cette jouissance et cet exer- cice sont indépendants de l'existence de la protection dans le pays d'origine de l'oeuvre. Par suite, en dehors des stipulations de la présente Convention, l'étendue de la protection ainsi que les moyens de recours garantis å l'auteur pour sauvegarder ses droits se reglent exclusivement d'aprés la législation du pays ou la protection est réclamée.
Est considéré comme pays d'origine de l'ceuvre: pour les oeuvres non pu- bliées, celui auquel appartient l'auteur; pour les oeuvres publiées, celui de la premiere publication, et pour les oeuvres publiées simultanément dans plusieurs pays de l'Union, celui d'entre eux dont la législation accorde la durée de pro- tection la plus courte. Pour les oeuvres publiées simultanément dans un pays étranger å l'Union et dans un pays de l'Union, c'est ce dernier pays qui est exclusivement considéré comme pays d'origine.
Par oeuvres publiées, il faut, dans le sens de la présente Convention, en— tendre les oeuvres éditées. La représen— tation d'une oeuvre dramatique ou dra- matico-musicale, 1'exécution d'une oeuvre musicale, l'exposition d'une oeuvre d'art et la construction d'une oeuvre d'archi- tecture ne constituent pas une publica- tlon.
Art. 5.
Les ressortissants de l'un des pays de l'Union, qui publient pour la pre- miere fois leurs oeuvres dans un autre pays de l'Union, ont, dans ce dernier pays, les mémes droits que les auteurs nationaux.
DEN REVIDERADE BERNK ONVEN TION EN 1 9 0 8.
gången offentliggjorts i ett unionsland, åtnjuta de rättigheter, som varje lands lagar för närvarande tillerkänna eller framdeles komma att tillerkänna lan- dets egna medborgare, så ock de rättig- heter, som särskilt äro bestämda ge- nom denna konvention.
Ätnjutandet och utövningen av dessa rättigheter äro icke bundna vid någon formalitet; rättigheternas åtnjutande och utövning äro oberoende av den om— ständigheten, huruvida skydd äger rum i verkets hemland. Där annat ej stad- gas i denna konvention, skola följakt— ligen så väl skyddets omfång som de rättsliga medel, vilka stå ett verks upp- hovsman till buds för skydd av de honom tillkommande rättigheter, bestämmas uteslutande efter lagstiftningen i det land, där skyddet påkallas.
Såsom verkets hemland anses: för icke offentliggjorda verk det land, ver- kets upphovsman tillhör, för offentlig- gjorda verk det land, där verket först offentliggjorts, och för verk, som offent— liggjorts samtidigt i flera unionsländer, det bland dessa, enligt vars lagstiftning skyddstiden är kortast. För verk, som offentliggjorts samtidigt i ett land, som står utom unionen, och i ett unionsland, anses uteslutande det sistnämnda såsom hemland.
Med offentliggjorda verk förstås, i denna konvention, utgivna verk. Upp- förandet av ett dramatiskt eller drama- tiskt-musikaliskt verk, utförandet av ett musikaliskt verk, utställandet av ett konstverk, uppförandet av ett byggnads- verk betraktas icke såsom offentlig— görande.
Art. 5.
De till ett av unionens länder höran- de författare och konstnärer, vilka för första gången offentliggöra sina verk i ett annat unionsland, åtnjuta i sist- nämnda land samma rättigheter som landets egna författare och konstnärer.
CONVENTION DE BERNE REVISEE 1928.
Art. 6.
(1) Les auteurs ne ressortissant pas å l'un des Pays de l'Union, qui pu- blient pour la premiere fois leurs oeuvres dans l'un de ces Pays, jouissent, dans ce Pays, des mémes droits que les auteurs nationaux, et dans les autres Pays de l'Union, des droits accordés par la pré— sente Convention.
(2) Néanmoins, lorsqu'un Pays étran— ger ä l'Union ne protége pas d'une maniére suffisante les oeuvres des au- teurs qui sont ressortissants de l'un des Pays de l'Union, ce Pays pourra re— streindre la protection des oeuvres dont les auteurs sont, au moment de la pre- miere publication de ces oeuvres, ressor- tissants de l'autre Pays et ne sont pas domiciliés effectivement dans l'un des Pays de l'Union.
(3) Aucune restriction, établie en vertu de l'alinéa précédent, ne devra porter préjudice aux droits qu'un auteur aura acquis sur une oeuvre publiée dans un Pays de l'Union avant la mise å exécu- tion de cette restriction.
(4) Les Pays de l'Union qui, en vertu du présent article, restreindront la pro- tection des droits des auteurs, le noti— fieront au Gouvernement de la Confé- dération suisse par une déclaration écrite ou seront indiqués les Pays vis-ä-vis desquels la protection est restreinte, de méme que les restrictions auxquelles les droits des auteurs ressortissant å ces Pays sont soumis. Le Gouvernement de la Confédération suisse communiquera aussitöt le fait å tous les Pays de l'Union.
Art. 6 bis.
(l) Indépendamment des droits patri- moniaux d'auteur, et méme aprés la cession desdits droits, l'auteur conserve le droit de revendiquer la paternité de l'oeuvre, ainsi que le droit de s'opposer å toute déformation, mutilation ou autre
DEN REVIDERADE BERNKONVENTIONEN ' 1928.
Art. 6.
]. Författare och konstnärer, vilka icke tillhöra något av unionens länder, men som för första gången offentliggöra sina verk i ett av dessa länder, njuta i detta land samma rättigheter som lan- dets egna författare och konstnärer samt i de andra unionsländerna de rät— tigheter, som äro bestämda genom denna konvention.
2. Då ett land, som står utom unio- nen, underlåter att på ett tillfyllestgörande sätt skydda verk av författare och konst— närer, som tillhöra något av unionslän— derna, äger detta sistnämnda land in- skränka skyddet för verk, vilkas upphovs- män vid tiden för verkens första offentlig- görande tillhöra det andra landet och icke hava fast hemvist i något av unionslän- derna.
3. En inskränkning, som bestämts å grund av stadgandet i föregående stycke, skall icke lända till minskning i de rät— tigheter, som en författare eller konstnär förvärvat med avseende på ett verk, som i något av unionens länder offentliggjorts före nämnda inskränknings ikraftträdande.
4. De unionsländer, som på grund av denna artikel komma att inskränka skyd- det för författares och konstnärers rättig— heter, skola därom till Schweiziska eds— förbundets regering avlåta en skriftlig för- klaring, angivande de länder, gent emot vilka skyddet inskränkes, liksom oclc" de inskränkningar, som skola gälla i fråga om de till dessa länder hörande författares och konstnärers rättigheter. Schweiziska edsförbundets regering skall genast lämna alla övriga unionsländer meddelande om förhållandet.
Art. 6 bis.
1. Oberoende av författarens eller konstnärens ekonomiska rättigheter och även sedan dessa överlåtits, behåller han sin rätt att få gälla såsom upphovsnan till verket ävensom rätten att motsätta sig att verket förvanskas, stympas eller an—
CONVENTION DE BERNE REVISEE 1908.
Art. 6.
Les auteurs ne ressortissant pas å l'un des pays de l'Union, qui publient pour la premiere fois leurs oeuvres dans l'un de ces pays, jouissent, dans ce pays, des mémes droits que les auteurs natio— naux, et dans les autres pays de l'Union, des droits accordés par la présente Con- vention.
DEN REVIDERADE RERNKONVENTIONEN 1 9 0 8.
Art. 6.
Författare och konstnärer, vilka icke tillhöra något av unionens länder, men som för första gången offentliggöra sina verk i ett av dessa länder, njuta i detta land samma rättigheter som landets egna författare och konstnärer samt i de andra unionsländerna de rättigheter, som äro bestämda genom denna kon- vention.
CONVENTION DE BERNE REVISEE 1928.
modification de ladite oeuvre, qui serait préjudiciable å son honneur ou å sa reputation.
(2) Il est réservé a la législation natio- nale des Pays de l'Union d'établir les conditions d'exercice de ces droits. Les moyens de recours pour les sauvegarder seront réglés par la législation du Pays ou la protection est réclamée.
Art. 7.
(1) La durée de la protection accordée par la présente Convention comprend la vie de l'auteur et cinquante ans apres sa mort.
(2) Toutefois, dans le cas ou cette durée ne serait pas uniformément adop- tée par tous les Pays de l'Union, la durée sera réglée par la loi du Pays en la pro- tection sera réclamée et elle ne pourra excéder la durée fixée dans le Pays d'origine de l'oeuvre. Les Pays de l'U- nion ne seront, en consequence, tenus d'appliquer la disposition de l'alinéa précédent que dans la mesure ou elle se concilie avec leur droit interne.
(3) Pour les oeuvres photographiques et les oeuvres obtenues par un procédé analogue a la photographie, pour les oeuvres posthumes, pour les oeuvres ano- nymes ou pseudonymes, la durée de la protection est réglée par la loi du Pays ou la protection est réclamée, sans que cette durée puisse excéder la durée fixée dans le Pays d'origine de l'oeuvre.
Art. 7 bis.
(1) La durée du droit d'auteur ap- partenant en commun aux collabora- teurs d'une oeuvre est calculée d'apres la date de la mort du dernier survivant des collaborateurs.
(2) Les ressortissants des Pays qui ac- cordent une durée de protection inféri- eure ä celle que prévoit l'alinéa 1'3t ne peuvent pas réclamer dans les autres Pays de l'Union une protection de plus longue durée.
(3) En aucun cas la durée de protec- tion ne pourra expirer avant la mort du dernier survivant des collaborateurs.
DEN REVIDERADE BERNKONVENTIONEN 1928.
norledes ändras till men för hans heder eller anseende.
2. Det förbehålles unionsländernas inre lagstiftning att fastställa villkoren för dessa rättigheters utövande. De rättsliga medlen för rättigheternas tillvaratagande regleras av lagstiftningen i det land, där skydd påkallas.
Art. 7.
1. Det genom denna konvention be- stämda skydd varar under författarens eller konstnärens livstid och femtio år efter hans död.
2. Dock skall i den händelse, att nämnda skyddstid icke blir likformigt antagen av alla unionsländerna, skydds— tiden bestämmas enligt lagen i det land, där skydd påkallas, och densamma kan icke överskrida den i verkets hemland fastställda skyddstid. Unionsländerna äro följaktligen icke förpliktade att tillämpa stadgandet i föregående stycke i större utsträckning än som är förenligt med deras inre lagstiftning.
3. För fotografiska verk och verk, framställda genom ett fotografi lik- nande förfarande, för postuma verk, för anonyma eller pseudonyma verk bestämmes skyddstiden enligt lagen i det land, där skydd påkallas, utan att denna skyddstid kan överskrida den i verkets hemland fastställda skyddstiden.
Art. 7 bis.
]. Skyddstiden för författar- eller konstnärsrätt, som gemensamt tillhör mal- arbetarna i ett verk, räknas från den sist avlidne medarbetarens död.
2. Författare eller konstnärer, till- hörande unionsländer, i vilka gäller en kortare skyddstid än den i första stycket avsedda, kunna icke i de övriga unions— länderna göra anspråk på en länyre skyddstid.
3. Skyddstiden kan icke i något fall utgå före den sist avlidne medarbetarens död.
CONVENTION DE BERNE REVISEE 1908.
Art. 7.
La durée de la protection accordée par la présente Convention comprend la vie de l'auteur et cinquante ans aprés sa mort.
Toutefois, dans le cas ou cette durée ne serait pas uniformément adoptée par tous les pays de l'Union, la durée sera réglée par la loi du pays oil la protection sera réclamée et elle ne pourra excéder la durée fixée dans le pays d'origine de l'oeuvre. Les Pays contractants ne seront, en consequence, tenus d'appliquer la disposition de l'ali- néa précédent que dans la mesure ou elle se concilie avec leur droit interne.
Pour les oeuvres photographiques et les oeuvres obtenues par un procédé analogue a la photographie, pour les oeuvres posthumes, pour les oeuvres anonymes ou pseudonymes, la durée de la protection est réglée par la loi du pays ou la protection est réclamée, sans que cette durée puisse excéder la durée fixée dans le pays d'origine de l'ceuvre.
DEN REVIDERADE BERNKONVENTIONEN 1908.
Art. 7.
Det genom denna konvention be— stämda skydd varar under författarens eller konstnärens livstid och femtio år efter hans död.
Dock skall i den händelse, att nämn- da skyddstid icke blir likformigt anta— gen av alla unionsländerna, skyddstiden bestämmas enligt lagen i det land, där skydd påkallas, och densamma kan icke överskrida den i verkets hemland fast— ställda skyddstid. De fördragsslutande länderna äro följaktligen icke förplik— tade att tillämpa stadgandet i föregående stycke i större utsträckning än som är förenligt med deras inre lagstiftning.
För fotografiska verk och verk, fram— ställda genom ett fotografi liknande förfarande, för postuma verk, för ano- nyma eller pseudonyma verk bestäm— mes skyddstiden enligt lagen i det land, där skydd påkallas, utan att denna skyddstid kan överskrida den i verkets hemland fastställda skyddstiden.
CONVENTION DE BERNE REVISE'E 1928.
Art. 8.
Les auteurs d'oeuvres non publiées, ressortissant å l'un des Pays de l'Union, et les auteurs d'oeuvres publiées pour la premiere fors dans un de ces Pays, jou1s— sent, dans les autres Pays de l'Union, pendant toute la durée du drort sur l'oeuvre originale, du dr01t exclusif de faire ou d'autoriser la traduction de leurs oeuvres.
Art. 9.
(1) Les romans-feuilletons, les nou— velles et toutes autres oeuvres, soit lit- téraires, soit scientifiques, soit artisti- ques, quel qu'en soit l'objet, publiés dans les journaux ou recueils périodi- ques d'un des Pays de l'Union, ne peu- vent étre reproduits dans les autres Pays sans le consentement des auteurs.
(2) Les articles d'actualité de discus- sion économique, politique ou religieuse peuvent étre reproduits par la presse si la reproduction n'en est pas expresse- ment réservée. Toutefois, la source doit toujours étre clairement indiquée; la sanction de cette obligation est déter— minée par la législation du Pays oil la protection est réclamée.
(3) La protection de la présente Con- vention ne s'applique pas aux nouvelles du jour ou aux faits divers qui ont le caractere de simples informations de presse.
Art. 10.
En ce qui concerne la faculté de faire licitement des emprunts å des oeuvres littéraires ou artistiques pour des pu- blications destinées å l'enseignement ou ayant un caractere scientifique, ou pour des chrestomathies, est réservé l'effet de la législation des Pays de l'Union et des arrangements particuliers existants ou å conclure entre eux.
Art. 11.
(l) Les stipulations de la présente Convention s'appliquent a la représen-
DEN REVIDERA DE BERNKONVEN TION EN 1 9 2 8 .
Art. 8.
De till något av unionens länder hö— rande författare till icke offentliggjorda verk, så ock författare till verk, som för första gången offentliggjorts i något av dessa länder, äga i de övriga unionslän- derna, under hela den tid, rätten till originalverket varar, den uteslutande rätten att översätta eller låta översätta sina verk.
Art. 9.
1. Roman-följetonger, noveller och alla andra verk, vare sig litterära, ve- tenskapliga eller konstnärliga, i vad ämne som helst, offentliggjorda i tid- ningar eller tidskrifter i något av unio— nens länder, må ej i övriga länder åter- givas utan författarnas tillstånd.
2. Aktuella artiklar rörande ekono- miska, politiska eller religiösa frågor kun- na återgivas av pressen, därest icke i fråga om deras återgivande gjorts ut- tryckligt förbehåll. Likväl bör källan alltid tydligt angivas; den rättsliga på- följden för det fall, att sagda skyldighet eftersättes, bestämmes enligt lagstift- ningen i det land, där skydd påkallas.
3. Skydd enligt denna konvention äger icke rum i fråga om dagsnyheter eller notiser, vilka endast hava karak— tären av vanliga tidningsmeddelanden.
Art. 10.
I fråga om rätten att från litterära eller konstnärliga verk göra lån för pu- blikationer, som äro avsedda för un- dervisningen eller hava en vetenskaplig karaktär, eller för krestomatier, gälle vad i unionsländernas lagstiftning är stadgat och vad som genom särskilda överenskommelser mellan dessa länder nu är eller framdeles kan varda bestämt.
Art. 11.
]. Bestämmelserna i denna konven- tion skola gälla i fråga om offentligt
CONVENTION DE BRRNE chvrsnn 1908.
Art. 8.
Les auteurs d'oeuvres non publiées, ressortissant å l'un des pays de l'Union, et les auteurs d'oeuvres publiées pour la premiere fois dans nu de ces pays jouissent, dans les autres pays de l'U- nion, pendant toute la durée du droit sur l'ceuvre originale, du droit exclu- sif de faire ou d'autoriser la traduction de leurs oeuvres.
Art. 9.
Les romans-feuilletons, les nouvelles et toutes autres oeuvres, soit littéraires, soit scientifiques, soit artistiques, quel qu'en soit l'objet, publiés dans les journaux ou recueils periodiques d'un des pays de l'Union, ne peuvent étre reproduits dans les autres pays sans le consentement des auteurs.
A l'exclusion des romans-feuilletons et des nouvelles, tout article de jour- nal peut étre reproduit par un autre journal, si la reproduction n'en est pas expressément interdite. Toutefois, la source doit étre indiqués; la sanction de cette obligation est déterminée par la législation du pays ou la protection est réclamée.
La protection de la présente Con— vention ne s'applique pas aux nouvelles du jour ou aux faits divers qui ont le caractére de simples informations de presse.
Art. 10.
En ce qui concerne la faculté de faire licitement des emprunts å des oeuvres littéraires ou artistiques pour des pu- blications destinées å l'enseignement ou ayant un caractere scientifique, ou pour des chrestomathies, est réservé l'effet de la législation des pays de l'Union et des arrangements particuliers existants ou å conclure entre eux.
Art. 11.
Les stipulations de la présente Con- ventlon s'appliquent a la representa-
DEN REVIDERADE BERNKONVENTIONEN 1 908 .
Art. 8.
De till något av unionens länder hö— rande författare till icke offentliggjor- da verk, så ock författare till verk, som för första gången offentliggjorts i något av dessa länder, äga i de övriga unions— länderna, under hela den tid, rätten till originalverket varar, den uteslutande rätten att översätta eller låta översätta sina verk.
Art. 9.
Roman—följetonger, noveller och alla andra verk, vare sig litterära, veten- skapliga eller konstnärliga, i vad ämne som helst, offentliggjorda i tidningar el- ler tidskrifter i något av unionens län— der, må ej i övriga länder återgivas utan författarnas tillstånd.
Med undantag av roman-följetonger och noveller, kan varje tidningsartikel återgivas av en annan tidning, därest icke dess återgivande är uttryckligen förbjudet. Likväl bör källan angivas; den rättsliga påföljden för det fall, att sagda skyldighet eftersättes, bestämmes enligt lagstiftningen i det land, där skydd påkallas.
Skydd enligt denna konvention äger icke rum i fråga om dagsnyheter eller notiser, vilka endast hava karaktären av vanliga tidningsmeddelanden.
Art. 10.
I fråga om rätten att från litterära eller konstnärliga verk göra lån för publikationer, som äro avsedda för un- dervisningen eller hava en vetenskap- lig karaktär, eller för krestomatier, gälle vad i unionsländernas lagstiftning är stadgat och vad som genom särskilda överenskommelser mellan dessa länder nu är eller framdeles kan varda be- stämt.
Art. 11.
Bestämmelserna i denna konvention skola gälla i fråga om offentligt upp-
CONVEN TION DE BERNE REVISEE 1 9 2 8.
tation publique des oeuvres dramati- ques ou dramatico-musicales, et ä l'exé— cution publique des oeuvres musicales, que ces oeuvres soient publiées ou non.
(2) Les auteurs d'oeuvres dramatiques ou dramatico—musicales sont, pendant la durée de leur droit sur l'oeuvre originale, protégés contre la representation publi— que non autorisée de la traduction de leurs ouvrages.
(3) Pour jouir de la protection du présent article, les auteurs, en publiant leurs oeuvres, ne sont pas tenus d'en interdire la representation ou l'exécu- tion publique.
Art. 11 bis.
(l) Les auteurs d'oeuvres littéraires et artistiques jouissent du droit exclusif d'autoriser la communication de leurs oeuvres au public par la radiodiffusion.
(2) Il appartient aux législations na— tionales des Pays de l'Union de régler les conditions d'exercice du droit visé å l'alinéa précédent, mais ces conditions n'auront qu'un effet strictemcnt limité au Pays qui les aurait établies. Elles ne pourront en aucun cas porter atteinte ni au droit moral de l'auteur, ni au droit qui appartient å l'auteur d'obtenir une rémunération équitable fixée, å défaut d'accord amiable, par l'autorité compé- tente.
Art. 12.
Sont spécialement comprises parmi les reproductions illicites auxquelles s'applique la présente Convention, les appropriations indirectes non autorisées d'un ouvrage littéraire ou artistique, telles que adaptations, arrangements de musique, transformations d'un roman, d'une nouvelle ou d'une poésie en piece de théätre et réciproquement, etc., lors- qu'elles ne sont que la reproduction de cet ouvrage, dans la méme forme ou sous une autre forme, avec des change- ments, additions ou retranchements, non essentials, et sans présenter le caractere d'une nouvelle oeuvre originale.
DEN REVIDERADE BERNKONVENTIONEN 1 9 2 8 .
uppförande av dramatiska eller drama- tiskt-musikaliska verk samt offentligt utförande av musikaliska verk, vare sig verken blivit offentliggjorda eller icke.
2. Författare till dramatiska eller dramatiskt-musikaliska verk äro under den tid, deras rätt till originalverket varar, skyddade mot offentligt uppfö— rande, utan deras tillstånd, av översätt— ning av deras verk.
3. Författare och tonsättare njuta skydd enligt denna artikel utan att vara skyldiga att vid sina verks offentliggö— rande förbjuda deras offentliga uppfö— rande eller utförande.
Art. 11 bis.
]. Upphovsmän till litterära och konst- närliga verk hava uteslutande rätt att låta verken offentliggöras genom radioutsänd- ning.
2. Det tillkommer unionsländernas in— re lagstiftningar att fastställa villkoren för utövandet av den i första stycket avsedda rätten, dock skall verkan av sådana vill- kor vara strängt begränsad till det land, som uppställt desamma. Dessa villkor få icke i något fall göra ingrepp i förfat- tarens eller konstnärens personliga rätt eller i hans rätt att bekomma skälig ersätt- ning som, där överenskommelse ej kan träffas, bestämmes av kompetent aukto- ritet.
Art. 12.
Under olovligt återgivande, varå den- na konvention har tillämpning, inbe- gripes särskilt det olovliga indirekta nyttjandet av ett litterärt eller konst- närligt verk såsom bearbetningar, musik— arrangemang, omarbetande av en ro— man, en novell eller en dikt till ett teaterstycke, eller omvänt, och så vidare, då sagda nyttjande allenast är ett åter- givande av verket i samma eller annan form med oväsentliga ändringar, tillägg eller förkortningar, utan att hava karak— tären av ett nytt originalverk.
CONVENTION DE BERNE REVISEE 1908
tion publique des oeuvres dramatiques ou dramatico-musicales, et å l'exécu— tion publique des oeuvres musicales, que ces oeuvres soient publiées ou non.
Les auteurs d'oeuvres dramatiques ou dramatico—musicales sont, pendant la durée de leur droit sur l'oeuvre ori- ginale, protégés contre la representa- tion publique non autorisée de la tra- duction de leurs ouvrages.
Pour jouir de la protection du pré— sent article, les auteurs, en publiant leurs oeuvres, ne sont pas tenus d'en interdire la representation ou l'exécu- tion publique.
Art. 12. Sont spécialement comprises parmi les reproductions illicites auxquelles s'applique la présente Convention, les appropriations indirectes non autorisées d'un ouvrage littéraire ou artistique, telles que adaptations, arrangements de musique, transformations d'un roman, d'une nouvelle ou d'une poésie en piece de théåtre et réciproquement, etc., lors- qu'elles ne sont que la reproduction de cet ouvrage, dans la méme forme ou sous une autre forme, avec des change- ments, additions ou retranchements, non essentiels, et sans presenter le caractére d'une nouvelle oeuvre originale.
DEN REVIDERADE BERNKONVENTIONEN 1908.
förande av dramatiska eller dramatiskt- musikaliska verk samt offentligt utfö- rande av musikaliska verk, vare sig ver- ken blivit offentliggjorda eller icke.
Författare till dramatiska eller dra— matiskt-musikaliska verk äro under den tid, deras rätt till originalverket varar, skyddade mot offentligt uppfö- rande, utan deras tillstånd, av över— sättning av deras verk.
Författare och tonsättare njuta skydd enligt denna artikel utan att vara skyl— diga att vid sina verks offentliggörande förbjuda deras offentliga uppförande el— ler utförande.
Art. 12.
Under olovligt återgivande, varå den— na konvention har tillämpning, inbegri- pes särskilt det olovliga indirekta nytt— jandet av ett litterärt eller konstnärligt verk såsom adaptationer, musikarran- gemang, omarbetande av en roman, en novell eller en dikt till ett teaterstycke, eller omvänt, och så vidare, då sagda nyttjande allenast är ett återgivande av verket i samma eller annan form med oväsentliga ändringar, tillägg eller för- kortningar, utan att hava karaktären av ett nytt originalverk.
CONVENTION DE BERNE REVISEE 1928
Art. 13.
(1) Les auteurs d'oeuvres musicales ont le droit exclusif d'autoriser: 1o l'adaptation de ces oeuvres å des instru- ments servant å les reproduire mécani- quement; 20 l'exécution publique des mémes oeuvres au moyen de ces instru— ments.
(2) Des réserves et conditions relati- ves å l'application de cet article pour- ront étre déterminées par la législation intérieure de chaque Pays, en ce qui le concerne; mais toutes réserves et con— ditions de cette nature n'auront qu'un effet strictement limité au Pays qui les aurait établies.
(3) La disposition de l'alinéa 1cr n'a pas d'effet rétroactif et, par suite, n'est pas applicable, dans un Pays de l'Union, aux oeuvres qui, dans ce Pays, auront été adaptées licitement aux instruments mécaniques avant la mise en vigueur de la Convention signée a Berlin le 13 no- vembre 1908 et, s'il s'agit d'un Pays qui aurait accédé å l'Union depuis cette date, ou y accéderait dans l'avenir, avant la date de son accession.
(4) Les adaptations faites en vertu des alinéas 2 et 3 du présent article et importées, sans autorisation des parties intéressées, dans un Pays ou elles ne seraient pas licites, pourront y étre saisies.
Art. 14.
(1) Les auteurs d'oeuvres littéraires, scientifiques ou artistiques ont le droit exclusif d'autoriser la reproduction, l'a- daptation et la présentation publique de leurs oeuvres par la cinématographie.
(2) Sont protégées comme oeuvres littéraires ou artistiques les productions cinématographiques lorsque l'auteur aura * donné å l'oeuvre un caractére original. Si ce caractére fait défaut, la produc— tion cinématographique jouit de la pro- tection des oeuvres photographiques.
DEN REVIDERA DE BERNKONVENTIONEN 1 9 2 8 .
Art. 13.
1. Tonsättare äga uteslutande rätt att meddela tillstånd: 1) till de av dem komponerade verkens överförande på instrument, som tjäna till att meka— niskt återgiva desamma; 2) till verkens offentliga utförande medelst dessa in— strument.
2. Förbehåll och villkor, som hava avseende på tillämpningen av denna artikel, kunna av varje land för dess vidkommande fastställas genom den inre lagstiftningen; dock skall verkan av sådana förbehåll och villkor vara strängt begränsad till det land, som uppställt desamma.
3. Bestämmelsen i första stycket har icke återverkande kraft och är så- ledes i ett unionsland icke tillämplig på verk, som i detta land lovligen över- förts på mekaniska instrument före ikraftträdandet av den i Berlin den 13 november 1908 undertecknade konven- tionen eller, då fråga år om ett land som efter nämnda dag tillträtt eller framdeles kommer att tillträda unionen, före dagen för tillträdet.
4. Har ett verk jämlikt andra eller tredje stycket av denna artikel över- förts på mekaniskt instrument och in— föras exemplar av vad sålunda blivit överfört, utan vederbörandes medgi— vande, till ett land, där sådant över— förande icke är tilllåtet, kunna exem- plaren där tagas i beslag.
Art. 14.
]. Upphovsmän till litterära, veten— skapliga eller konstnärliga verk hava uteslutande rätt att meddela tillstånd till verkens återgivande, bearbetning och offentliga framförande genom kine— matografi.
2. Såsom litterära eller konstnärliga verk skyddas kinematografiska alster, där verkets upphovsman givit detsamma en original karaktär. Då så ej är för- hållandet, åtnjuter det kinematografiska alstret det skydd, som tillkommer foto- grafiska verk.
CONVENTION DE BERNE Revrsnc 1908.
Art. 13.
Les auteurs d'oeuvres musicales ont le droit exclusif d'autoriser: 1U l'adapta— tion de ces oeuvres å des instruments servant å les reproduire mécaniquement; 2O l'exécution publique des mémes oeu- vres au moyen de ces instruments.
Des réserves et conditions relatives å l'application de cet article pourront étre déterminées par la législation in- térieure de chaque pays, en ce qui le concerne; mais toutes réserves et condi- tions de cette nature n'auront qu'un effet strictement limité au pays qui les aurait établies.
La disposition de l'alinéa 1er n'a pas d'effet rétroactif et, par suite, n'est pas applicable, dans un pays de l'Union, aux oeuvres qui, dans ce pays, auront été adaptées licitement aux instruments mécaniques avant la mise en vigueur de la présente Convention.
Les adaptations faites en vertu des alinéas 2 et 3 du présent article et im- portées, sans autorisation des parties intéressées, dans un pays oil elles ne seraient pas licites, pourront y étre saisies.
Art. 14.
Les auteurs d'oeuvres littéraires, sci— entifiques ou artistiques ont le droit exclusif d'autoriser la reproduction et la representation publique de leurs oeuvres par la cinématographie.
Sont protégées comme oeuvres litté- raires ou artistiques les productions ci- nématographiques lorsque, par les dis- positifs de la mise en scene ou les com- binaisons des incidents représentés, l'au- teur aura donné å l'oeuvre un caractere personnel et original.
D EN REVIDERADE BERNKONVENTIONEN 1908.
Art. 13.
Tonsättare äga uteslutande rätt att meddela tillstånd: 1) till de av dem komponerade verkens överförande på instrument, som tjäna till att mekaniskt återgiva desamma; 2) till verkens of- fentliga utförande medelst dessa instru- ment.
Förbehåll och villkor, som hava av— seende på tillämpningen av denna arti- kel, kunna av varje land för dess vid- kommande fastställas genom den inre lagstiftningen; dock att verkan av så- dana förbehåll och villkor skall vara strängt begränsad till det land, som uppställt desamma.
Bestämmelsen i första stycket har icke återverkande kraft och är således i ett unionsland icke tillämplig på verk, som i detta land, före denna konven- tions ikraftträdande, lovligen överförts på mekaniska instrument.
Har ett verk jämlikt andra eller tred— je stycket av denna artikel överförts på mekaniskt instrument och införas exem- plar av vad sålunda blivit överfört, utan vederbörandes medgivande, till ett land, där sådant överförande icke är tillåtet, kunna exemplaren där tagas i beslag.
Art. 14.
Upphovsmän till litterära, vetenskap— liga eller konstnärliga verk hava ute- slutande rätt att meddela tillstånd till verkens återgivande och offentliga upp- förande genom kinematografi.
Såsom litterära eller konstnärliga verk skyddas kinematografiska alster, där verkets upphovsman genom den sce- niska anordningen eller genom samman— ställningen av skildrade händelser givit detsamma en personlig och original ka- raktär.
CONVENTION DE BERNE REVISEE 1928
(3) Sans prejudice des droits de l'au- teur de l'oeuvre reproduite ou adaptée, l'oeuvre cinématographique est proté- gée comme une oeuvre originale.
(4) Les dispositions qui précédent s'ap- pliquent å la reproduction ou produc- tion obtenue par tout autre procédé analogue a la cinématographie.
Art. 15.
(1) Pour que les auteurs des ouvrages protégés par la présente Convention soient, jusqu'å preuve contraire, con- sidérés comme tels et admis, en consé- quence, devant les Tribunaux des di- vers Pays de l'Union, å exercer des pour- suites contre les contrefacteurs, il suffit que leur nom soit indiqué sur l'ouvrage en la maniére usitée.
(2) Pour les oeuvres anonymes ou pseudonymes, l'éditeur dont le nom est indiqué sur l'ouvrage est fondé ä sauve- garder les droits appartenant å l'au- teur. Il est, sans autres preuves, ré- puté ayant cause de l'auteur anonyme ou pseudonyme.
Art. 16.
(1) Toute oeuvre contrefaite peut étre saisie par les Autorités compétentes des Pays de l'Union ou l'oeuvre originale a droit å la protection légale.
(2) Dans ces Pays, la saisie peut aussi s'appliquer aux reproductions provenant d'un Pays ou l'oeuvre n'est pas protégée on a cessé de l'étre.
(3) La saisie a lieu conformément a la législation intérieure de chaque Pays.
Art. 17.
Les dispositions de la présente Con— vention ne peuvent porter prejudice, en quoi que ce soit, au droit qui appartient au Gouvernement de chacun des Pays de l'Union de permettre, de surveiller,
DEN REVIDERADE BERNKONVENTIONEN 1928.
3. Det kinematografiska verket skyd- das lika med ett originalverk, oför- kränkt dock den rätt, som må tillkomma det återgivna eller bearbetade verkets upp- hovsman.
4. Föregående bestämmelser äro till- lämpliga jämväl på sådant återgivande eller sådant alster, som kommer till stånd genom annat, kinematografi lik- nande förfarande.
Art. 15.
1. För att upphovsmän till verk, som skyddas genom denna konvention, skola, till dess motsatsen bevisas, så- som sådana anses och följaktligen äga att vid de särskilda unionsländernas domstolar föra talan mot dem, som olov- ligen återgivit nämnda verk, är det till fyllest, att deras namn på sedvanligt sätt angivits å verket.
2. I fråga om anonyma eller pseu- donyma verk skall den förläggare, vilkens namn är å verket angivet, äga befogenhet att tillvarataga författarens eller konstnärens rättigheter. Han skall, utan vidare bevis, anses såsom den ano- nyme eller pseudonyme författarens eller konstnärens rättsinnehavare.
Art. 16.
1. Varje olovligen eftergjort verk kan tagas i beslag av vederbörande myndigheter i de unionsländer, där ori- ginalverket har rätt till lagligt skydd.
2. I dessa länder kan beslag äga rum jämväl i fråga om reproduktioner, som härröra från ett land, där verket icke är skyddat eller har upphört att vara det.
3. Beslag äger rum i överensstäm— melse med varje lands inre lagstiftning.
Art. 17.
Denna konventions bestämmelser medföra icke någon som helst inskränk— ning i den varje unionslands regering tillkommande rätt att genom lagstift- nings— eller polisåtgärder tillåta, över-
CONVENTION DE BERNE REVISEE 1908.
Sans prejudice des droits de l'auteur de l'oeuvre originale, la reproduction par la cinématographie d'une oeuvre littéraire, scientifique ou artistique est protégée comme une oeuvre originale.
Les dispositions qui précédent s'ap- pliquent a la reproduction ou produc- tion obtenue par tout autre procédé analogue a la cinématographie.
Art. 15.
Pour que les auteurs des ouvrages protégés par la présente Convention soient, jusqu'å preuve contraire, con- sidérés comme tels et admis, en consé- quence, devant les tribunaux des di- vers pays de l'Union, å exercer des poursuites contre les contrefacteurs, il suffit que leur nom soit indiqué sur l'ouvrage en la maniere usitée.
Pour les oeuvres anonymes ou pseu- donymes, l'éditeur dont le nom est indiqué sur l'ouvrage est fondé å sauve- garder les droits appartenant å l'auteur. Il est, sans autres preuves, réputé ayant cause de l'auteur anonyme ou pseudonyme.
Art. 16.
Toute oeuvre contrefaite peut étre saisie par les autorités compétentes des pays de l'Union ou l'oeuvre originale a droit a la protection légale.
Dans ces pays, la saisie peut aussi s'appliquer aux reproductions provenant d'un pays ou l'oeuvre n'est pas protégée on a cessé de l'étre.
La saisie a lieu conformément a la legislation intérieure de chaque pays.
Art. 17.
Les dispositions de la présente Con- vention ne peuvent porter prejudice, en quoi que ce soit, au droit qui appar— tient au Gouvernement de chacun des pays de l'Union de permettre, de sur-
DEN REVIDERADE BERNKONVENT [ON EN 1908.
Det kinematografiska återgivandet av ett litterärt, vetenskapligt eller konst— närligt verk skyddas lika med ett ori- ginalverk, oförkränkt dock den rätt, som må tillkomma originalverkets upphovs- man.
Föregående bestämmelser äro till- lämpliga jämväl på sådant återgivande eller sådant självständigt alster, som kommer till stånd genom annat, kine— matografi liknande förfarande.
Art. 15.
För att upphovsmän till verk, som skyddas genom denna konvention, skola, till dess motsatsen bevisas, såsom så- dana anses och följaktligen äga att vid de särskilda unionsländernas domsto— lar föra talan mot dem, som olovligen återgivit nämnda verk, är det till fyl— lest, att deras namn på sedvanligt sätt angivits å verket.
I fråga om anonyma eller pseudony- ma verk, skall den förläggare, vilkens namn är å verket angivet, äga befogen— het att tillvarataga författarens eller konstnärens rättigheter. Han skall, utan vidare bevis, anses såsom den anonyme eller pseudonyme författarens eller konstnärens rättsinnehavare. Art. 16.
Varje olovligen eftergjort verk kan tagas i beslag av vederbörande myn— digheter i de unionsländer, där original- verket har rätt till lagligt skydd.
I dessa länder kan beslag äga rum jämväl i fråga om reproduktioner, som härröra från ett land, där verket icke är skyddat eller har upphört att vara det.
Beslag äger rum i överensstämmelse med varje lands inre lagstiftning.
Art. 17.
Denna konventions bestämmelser medföra icke någon som helst inskränk— ning i den varje unionslands regering tillkommande rätt att genom lagstift— nings- eller polisåtgärder tillåta, över-
CONVENTION DE BERNE REVISEE 1 9 28.
d'interdire, par des mesures de législa- tion ou de police intérieure, la circula- tion, la representation, l'exposition de tout ouvrage ou production å l'égard des-
X
quels l'autorité compétente aurait a exercer ce dr01t.
Art. 18.
(1) La présente Convention s'appli- que ä toutes les oeuvres qui, au mo- ment de son entrée en vigueur, ne sont pas encore tombées dans le domaine public de leur Pays d'origine par l'ex- piration de la durée de la protection.
(2) Cependant, si une oeuvre, par l'ex- piration de la durée de protection qui lui était antérieurement reconnue, est tombée dans le domaine public du Pays ou la protection est réclamée, cette oeuvre n'y sera pas protégée å nouveau.
(3) L'application de ce principe aura lieu suivant les stipulations contenues dans les Conventions spéciales existan- tes ou å conclure å cet effet entre Pays de l'Union. A défaut de semblables stipulations, les Pays respectifs régler— ont, chacun pour ce qui le concerne, les modalités relatives å cette application.
(4) Les dispositions qui précédent s'appliquent également en oas de nou- velles aocessions ä l'Union et dans le cas ou la protection serait étendue par application de l'article 7 ou par aban- don de réserves.
Art. 19.
Les dispositions de la présente Con- vention n'empéchent pas de revendi- quer l'application de dispositions plus larges qui seraient édictées par la législa- tion d'un Pays de l'Union en faveur des étrangers en général.
Art. 20.
Les Gouvernements des Pays de l'Union se réservent le dr01t de prendre entre eux des arrangements particuliers,
DEN REVIDERADE BERNKONVENTION EN 1 9 2 8 .
vaka eller förbjuda spridning, uppfö- rande eller utställande av varje verk eller alster, i fråga om vilket vederbö- rande myndighet har att utöva en så— dan rätt.
Art. 18.
1. Denna konvention är tillämplig å alla verk, som vid tiden för densam— mas trädande i kraft ännu icke blivit allmän egendom i sitt hemland på grund av skyddstidens utlöpande.
2. Om emellertid ett verk på grund av den verket förut tillkommande skyddstidens utlöpande blivit allmän egendom i det land, där skydd påkallas, bliver verket icke ånyo föremål för skydd i nämnda land.
3. Tillämpningen av denna grund— sats skall äga rum enligt bestämmelser i de särskilda konventioner, som för detta ändamål äro eller framdeles kunna bliva slutna mellan unionsländer. Sak— nas sådana bestämmelser, skola veder— börande länder, vart och ett för sitt sid- kommande, fastställa sättet för grund- satsens tillämpning.
4. Föregående bestämmelser äro li— kaledes tillämpliga vid nytillträdaude länders anslutning till unionen även- som i det fall, att skyddet utsträckes jämlikt art. 7 eller genom avstående från förbehåll.
Art. 19.
Bestämmelserna i denna konvention skola icke hindra framställande av in— språk på tillämpning av de mera v.tt— gående bestämmelser, som enligt ett visst unionslands lagstiftning kunna va- ra meddelade till förmån för utlänningar i allmänhet.
Art. 20.
Unionsländernas regeringar förbe— hålla sig rätt att sinsemellan träffa särskilda överenskommelser, i den mån
CONVENTION DE BERNE REVISEE 1908.
veiller, d'interdire, par des mesures de législation ou de police intérieure, la circulation, la representation, l'exposi- tion de tout ouvrage ou production ä l'égard desquels l'autorité compétente aurait å exercer ce droit.
Art. 18.
La présente Convention s'applique å toutes les oeuvres qui, au moment de son entrée en vigueur, ne sont pas en- core tombées dans le domaine public de leur pays d'origine par l'expiration de la durée de la protection.
Cependant, si une oeuvre, par l'ex- piration de la durée de protection qui lui était antérieurement reconnue, est tombée dans le domaine public du pays en la protection est réclamée, cette oeuvre n'y sera pas protégée å nou- veau.
L'application de ee principe aura lieu suivant les stipulations contenues dans les conventions spéciales existantes ou ä conclure å cet effet entre pays de l'U- nion. A défaut de semblables stipula- tions, les pays respectifs régleront, cha- cun pour ce qui le concerne, les moda- lités relatives å cette application.
Les dispositions qui précédent s'ap— pliquent également en oas de nouvelles accessions å l'Union et dans le cas ou la durée de la protection serait étendue par application de l'article 7.
Art. 19.
Les dispositions de la présente Con- vention n'empéchent pas de revendi- quer l'application de dispositions plus larges qui seraient édictées par la législa- tion d'un pays de l'Union en faveur des étrangers en général.
Art. 20.
Les Gouvernements des pays de l'U- 111011 se réservent le droit de prendre entre eux des arrangements particu-
DEN REVIDERADE BERNKONVENTIONEN 1908.
vaka eller förbjuda spridning, uppfö— rande eller utställande av varje verk eller alster, i fråga om vilket vederbö— rande myndighet har att utöva en så— dan rätt.
Art. 18.
Denna konvention är tillämplig å alla verk, som vid tiden för densammas trä— dande i kraft ännu icke blivit allmän egendom i sitt hemland på grund av skyddstidens utlöpande.
Om emellertid ett verk på grund av den verket förut tillkommande skydds— tidens utlöpande blivit allmän egendom i det land, där skydd påkallas, bliver verket icke ånyo föremål för skydd i nämnda land.
Tillämpningen av denna grundsats skall äga rum enligt bestämmelser i de särskilda konventioner, som för detta ändamål äro eller framdeles kunna bliva slutna mellan unionsländer. Saknas så— dana bestämmelser, skola vederbörande länder, vart och ett för sitt vidkom- mande, fastställa sättet för grundsatsens tillämpning.
Föregående bestämmelser äro likale- des tillämpliga vid nytillträdande län- ders anslutning till unionen ävensom i det fall, att skyddstiden utsträckes jämlikt art. 7.
Art. 19.
Bestämmelserna i denna konvention skola icke hindra framställande av an— språk på tillämpning av de mera vitt- gående bestämmelser, som enligt ett visst unionslands lagstiftning kunna vara meddelade till förmån för utlän— ningar i allmänhet.
Art. 20.
Unionsländernas regeringar förbehål- la sig rätt att sinsemellan träffa särskil- da överenskommelser, i den mån dessa
CONVENTION DE BERNE REVISEE 1928.
en tant que ces arrangements confé- reraient aux auteurs des droits plus étendus que ceux accordés par l'Union, ou qu'ils renfermeraient d'autres sti- pulations non contraires å la présente Convention. Les dispositions des ar- rangements existants qui répondent aux conditions précitées restent applicables.
Art. 21.
(l) Est maintenu l'Office Internatio- nal institué sous le nom de ((Bureau de l'Union Internationale pour la Protec- tion des (Euvres Littéraires et Artisti- ques».
(2) Ce Bureau est placé sous la haute autorité du Gouvernement de la Con- fédération suisse, qui en régle l'organisa- tion et en surveille le fonctionnement.
(3) La langue officielle du Bureau est la langue francaise.
Art. 22.
(1) Le Bureau International centralise les renseignements de toute nature re- latifs a la protection des droits des au- teurs sur leurs oeuvres littéraires et ar- tistiques. Il les coordonne et les pu- blie. Il procede aux études d'utilité commune intéressant l'Union et rédige, å l'aide des documents qui sont mis å sa disposition par les diverses Admini- strations, une feuille périodique, en langue frangaise, sur les questions con- cernant l'objet de l'Union. Les Gouver- nements des Pays de l'Union se réser- vent d'autoriser, d'un commun accord, le Bureau å publier une édition dans une ou plusieurs autres langues, pour le cas ou l'expérience en aurait démontré le besoin.
(2) Le Bureau International doit se tenir en tout temps a la disposition des membres de l'Union pour leur fournir, sur les questions relatives a la protec- tion des oeuvres littéraires et artistiques, les renseignements spéciaux dont ils pourraient avoir besoin.
DEN REVIDERADE BERNKONVENTIONEI'XT 1928.
dessa tillerkänna författare och komst- närer mera vidsträckta rättigheter, än unionen förlänar dem, eller eljest inne— hålla bestämmelser, som icke strida mot denna konvention. De föreskrifter i gällande överenskommelser, som mot— svara förenämnda betingelser, skola fortfarande äga tillämpning.
Art. 21.
1. Den under benämningen »Byrån för den internationella unionen för skydd av litterära och konstnärliga verk» in- rättade internationella anstalten skall bibehållas.
2. Denna byrå är ställd under Schweiziska edsförbundets regerings hö- ga skydd; nämnda regering bestämmer dess organisation och övervakar dess verksamhet.
3. Den internationella byråns offi- ciella språk är franskan.
Art. 22.
1. Den internationella byrån sam— lar alla slags upplysningar rörande skydd för författares och konstnärers rättig— heter med avseende på sina litterära och konstnärliga verk. Den ordnar och offentliggör dessa upplysningar. Den anställer allmännyttiga undersökningar, avseende unionens intressen, och utgi- ver på grundvalen av dokument, som av de särskilda regeringarna ställas till förfogande, en tidskrift på franska språket, behandlande frågor, som röra unionens föremål. Unionsländernas re— geringar förbehålla sig att efter gemen- sam överenskommelse bemyndiga byrån att utgiva en upplaga på ett eller flera andra språk, för den händelse erfaren— heten skulle visa behovet därav.
2. Den internationella byrån skall alltid stå till unionsmedlemmarnas för- fogande för att förse dem med de sär— skilda upplysningar, av vilka de kunna vara i behov, i frågor rörande skydd för litterära och konstnärliga verk.
CONVENTION DE BERNE REVIsnE 1908.
liers, en tant que ces arrangements con- féreraient aux auteurs des droits plus étendus que ceux accordés par l'Union, ou qu'ils renfermeraient d'autres stipu- lations non contraires a la présente Convention. Les dispositions des ar— rangements existants qui répondent aux conditions précitées restent appli- cables.
Art. 21.
Est maintenu l'office international institué sous le nom de ((Bureau de l'U- nion internationale pour la protection des oeuvres littéraires et artistiques».
Ce Bureau est placé sous la haute autorité du Gouvernement de la Con— fédération Suisse, qui en regle l'organi- sation et en surveille le fonctionnement.
La langue officielle du Bureau est la langue francaise.
Art. 22.
Le Bureau international centralise les renseignements de toute nature re- latifs å la protection des droits des au- teurs sur leurs oeuvres littéraires et artistiques. Il les coordonne et les pu- blie. Il procéde aux études d'utilité commune intéressant l'Union et rédige, å l'aide des documents qui sont mis är sa disposition par les diverses Admini- strations, une feuille périodique, en langue francaise, sur les questions con- cernant l'objet de l'Union. Les Grou- vernements des pays de l'Union se réservent d'autoriser, d'un commun ac- cord, le Bureau å publier une édition dans une ou plusieurs autres langues, pour le cas ou l'expérience en aurait démontré le besoin.
Le Bureau international doit se tenir en tout temps å la disposition des mem— bres de l'Union pour leur fournir, sur les questions relatives a la protection des oeuvres littéraires et artistiques, les renseignements spéciaux dont ils pour- raient avoir besoin.
DEN REVIDERADE BERNKONVENTIONEN 1908.
tillerkänna författare och konstnärer mera vidsträckta rättigheter, än unio- nen förlänar dem, eller eljest innehålla bestämmelser, som icke strida mot den- na konvention. De föreskrifter i gäl- lande överenskommelser, som motsvara förenämnda betingelser, skola fortfa- rande äga tillämpning.
Art. 21.
Den under benämningen »Byrån för den internationella unionen för skydd av litterära och konstnärliga verk» in- rättade internationella anstalten skall bibehållas.
Denna byrå är ställd under Schwei- ziska edsförbundets regerings höga skydd; nämnda regering bestämmer dess organisation och övervakar dess verk- samhet.
Den internationella byråns officiella språk är franskan.
Art. 22.
Den internationella byrån samlar alla slags upplysningar rörande skydd för författares och konstnärers rättigheter med avseende på sina litterära och konstnärliga verk. Den ordnar och of- fentliggör dessa upplysningar. Den an- ställer allmännyttiga undersökningar, avseende unionens intressen, och utgi- ver på grundvalen av dokument, som av de särskilda regeringarna ställas till förfogande, en tidskrift på franska språ- ket, behandlande frågor, som röra unio- nens föremål. Unionsländernas regerin- gar förbehålla sig att efter gemensam överenskommelse bemyndiga byrån att utgiva en upplaga på ett eller flera andra språk, för den händelse erfarenheten skulle visa behovet därav.
Den internationella byrån skall alltid stå till unionsmedlemmarnas förfogande för att förse dem med de särskilda upp- lysningar, av vilka de kunna vara i be- hov, i frågor rörande skydd för litterära och konstnärliga verk.
CONVENTION DE BERNE nuvrsnn 1928.
(3) Le Directeur du Bureau Interna- tional fait sur sa gestion un rapport annuel qui est communiqué å tous les membres de l'Union.
Art. 23.
(1) Les dépenses du Bureau de l'U- nion Internationale sont supportées en commun par les Pays de l'Union. Jus— qu'å nouvelle décision, elles ne pourront pas dépasser la somme de cent vingt mille francs suisses par année. Cette somme pourra étre augmentée au be- soin par decision unanime d'une des Conferences prévues å l'article 24.
(2) Pour déterminer la part contribu- tive de chacun des Pays dans cette somme totale des frais, les Pays de l'U- nion et ceux qui adhéreront ultérieure- ment å l'Union sont divisés en six clas- ses contribuant chacune dans la pro— portion d'un certain nombre d'unités, savoir:
1re classe 25 unités Zme » 20 » 3me » 15 » lime » . . . . 10 » Öme » . . . . 5 » 6me » . . . . 3 »
(3) Ces coefficients sont multipliés par le nombre des Pays de chaque clas— se, et la somme des produits ainsi ob- tenus fournit le nombre d'unités par lequel la dépense totale doit étre divi- sée. Le quotient donne le montant de l'unité de dépense.
(4) Chaque Pays déclarera, au mo- ment de son accession, dans laquelle des susdites classes il demande å étre ran- gé, mais il pourra toujours déclarer ul- térieurement qu'il entend étre rangé dans une autre classe.
(5) L'Administration suisse prépare le budget du Bureau et en surveille les dépenses, fait les avances nécessaires et établit le compte annuel qui sera com- muniqué å toutes les autres Admini— strations.
DEN REVIDERA DE BERNKON VENTIONEN 1 9 2 8 .
3. Direktören för den internatio- nella byrån avgiver angående sin äm— betsverksamhet en årlig berättelse, som tillställes alla medlemmar i unionen.
Art. 23.
]. Utgifterna för den internationella unionens byrå bestridas gemensamt av unionsländerna. Intill dess ny bestäm- melse träffas, må dessa utgifter icke överstiga ett belopp av etthundratjugu- tusen schweiziska francs om året. Detta belopp kan vid behov ökas genom en- hälligt beslut av en av de i art. 24 om— förmälda konferenser.
2. För bestämmande av varje lands bidrag till denna totalkostnadssumma skola unionsländerna och de länder, som sedermera kunna komma att till- träda unionen, indelas i sex klasser, av vilka var och en skall lämna bidrag i förhållande till ett visst antal enheter, nämligen:
1 klassen . . . . . 25 enheter. 2 » . . . . . 20 » 3 » . . . . . 15 » 4 » . . . . . 10 » 5 » . . . . . 5 » 6 » . . . . . 3 »
3. Dessa koefficienter multipliceras med antalet länder i varje klass, och summan av de sålunda erhållna pro- dukterna angiver det antal enheter, med vilket totalsumman av utgifterna skall divideras. Kvoten angiver beloppet av kostnadsenheten.
4. Varje land uppgiver vid sitt till- träde till unionen, i vilken av ovan nämnda klasser det önskar ingå, men kan alltid senare förklara sig önska ingå i en annan klass.
5. Den schweiziska regeringen upp- rättar byråns budget och övervakar dess utgifter, lämnar nödiga förskott och uppgör de årliga räkenskaperna, som meddelas alla övriga regeringar.
CONVENTION DE BERNE REVISEE 1908.
Le Directeur du Bureau international fait sur sa gestion un rapport annuel qui est communiqué å tous les membres de l'Union.
Art. 23.
Les dépenses du Bureau de l'Union international sont supportées en com- mun par les Pays contractants. J usqu'å nouvelle décision, elles ne pourront pas dépasser la somme de soixante mille francs par année. Cette "somme pourra étre augmentée au besoin par simple décision d'une des Conferences prévues å l'article 24.
Pour déterminer la part contributive de chacun des pays dans cette somme totale des frais, les Pays contractants et ceux qui adhéreront ultérieurement å l'Union sont divisés en six classes contribuant chacune dans la propor- tion d'un certain nombre d'unités, sa- v01r:
1te classe 25 unités. 2me » 20 » 3")e » 1 5 » 4me » . . . . . 10 » 5me » . . . . . 5 » G""e » . . . . . 3 »
Ces coefficients sont multipliés par le nombre des pays de chaque classe, et la somme des produits ainsi obtenus fournit le nombre d'unités par lequel la dépense totale doit étre divisée. Le quotient donne le montant de l'unité de dépense.
Chaque pays déclarera, au moment de son accession, dans laquelle des sus- dites classes il demande å étre rangé.
L'Administration suisse prépare le budget du Bureau et en surveille les dé— penses, fait les avances nécessaires et établit le compte annuel qui sera com- muniqué å toutes les autres Administra- tlons.
DEN REVIDERA DE BERNKONVEN TION EN 1 90 8 .
Direktören för den internationella byrån avgiver angående sin ämbets- verksamhet en årlig berättelse, som till- ställes alla medlemmar i unionen.
Art. 23.
Utgifterna för den internationella unionens byrå bestridas gemensamt av de fördragsslutande länderna. Intill dess ny bestämmelse träffas, må dessa utgifter icke överstiga ett belopp av sextiotusen francs om året. Detta be- lopp kan vid behov ökas genom enkelt beslut av en av de i art. 24 omförmälda konferenser.
För bestämmande av varje lands bi- drag till denna totalkostnadssumma sko— la de fördragsslutande länderna och de länder, som sedermera kunna komma att tillträda unionen, indelas i sex klasser, av vilka var och en skall lämna bidrag i förhållande till ett visst antal enheter, nämligen:
1 klassen . . 25 enheter. 2 » . . . . . 20 » 3 » . . . . . 15 » 4 » . . . . . 10 » 5 » . . . . . 5 » 6 » . . . . . 3 »
Dessa koefficienter multipliceras med antalet länder i varje klass, och sum— man av de sålunda erhållna produkterna angiver det antal enheter, med vilket totalsumman av utgifterna skall divi— deras. Kvoten angiver beloppet av kost- nadsenheten.
Varje land uppgiver vid sitt tillträde till unionen, i vilken av ovan nämnda klasser det önskar att ingå.
Den schweiziska regeringen upprättar byråns budget och övervakar dess ut— gifter, lämnar nödiga förskott och upp- gör de årliga räkenskaperna, som med- delas alla övriga regeringar.
CONVEN TION DE BERNE REVISEE 1 9 2 8 .
Art. 24.
(1) La présente Convention peut étre soumise å des revisions en vue d'y introduire les améliorations de na- ture å perfectionner le systeme de l'Union.
(2) Les questions de cette nature, ainsi que celles qui intéressent å d'au- tres points de vue le développement de l'Union, sont traitées dans des Confé- rences qui auront lieu successivement dans les Pays de l'Union entre les Dé- légués desdits Pays. L'Administration du Pays ou doit siéger une Conference prépare, avec le concours du Bureau International, les travaux de celle—ci. Le Directeur du Bureau assiste aux séances des Conferences et prend part aux discussions sans voix délibéra- tive.
(3) Aucun changement å la présente Convention n'est valable pour l'Union que moyennant l'assentiment unanime des Pays qui la composent.
Art. 25.
(1) Les Pays étrangers å l'Union, et qui assurent la protection légale des droits faisant l'objet de la présente Con- vention, peuvent y accéder sur leur de— mande.
(2) Cette accession sera notifiée par écrit au Gouvernement de la Confédéra- tion suisse, et par celui-ci å tous les autres.
(3) Elle emportera de plein droit ad- hésion å toutes les clauses et admission å tous les avantages stipulés dans la présente Convention et produira ses effets un mois apres l'envoi de la noti- fication faite par le Gouvernement de la Confédération suisse aux autres Pays unionistes, å moins qu'une date pos- térieure n'ait été indiquée par le Pays adhérent. Toutefois, elle pourra con— tenir l'indication que le Pays adhérent entend substituer, provisoirement au moins, å l'article 8, en ce qui concerne les traductions, les dispositions de l'ar-
DEN REVIDERADE BERNKONVENTION EN 1 9 2 8 .
Art. 24.
1. Denna konvention kan underkas- tas revision i syfte att i densamma in- föra sådana förbättringar, som äro äg- nade att fullkomna unionens system.
2. Frågor av denna art ävensom frågor, som ur andra synpunkter beröra unionens utveckling, skola behandlas vid konferenser, som efter hand hållas i de olika unionsländerna mellan om- bud för dessa-länder. Regeringen i det land, där en konferens skall hållas, för- bereder med biträde av den internatio- nella byrån konferensens arbeten. By— råns direktör skall närvara vid konfe- rensernas sammanträden och äger taga del i förhandlingarna men ej i omröst— ningar.
3. Ingen ändring i denna konven- tion kan bliva gällande för unionen utan de i unionen deltagande länders enhälliga samtycke.
Art. 25.
1. De utom unionen stående län- der, vilka anordna lagligt skydd för de rättigheter, som äro föremål för denna konvention, kunna på begäran tillträda densamma.
2. Detta tillträde skall skriftligen anmälas för Schweiziska edsförbundets regering och av denna meddelas övriga regeringar. Tillträdet skall utan vidare innebära åtagande av alla de förpliktelser och delaktighet i alla de fördelar, som i denna konvention bestämmas; tillträdets rättsverkan skall inträda en månad efter det av Schweiziska edsförbundets regering avsänts meddelande till de övriga unions— länderna, såvida icke en senare dag an- givits av det tillträdande landet. Dock kan det tillträdande landet vid sin an- slutning till unionen förklara sig ämna, åtminstone tills vidare, i stället för art. 8 i vad avser översättningar sätta be— stämmelserna i art. 5 av unionskonven—
CONVENTION DE BERNE REVISEE 1908.
Art. 24.
La présente Convention peut étre soumise å des revisions en vue d'y in- troduire les améliorations de nature å perfectionner le systéme de l'Union.
Les questions de cette nature, ainsi que celles qui intéressent å d'autres points de vue le développement de l'Union, sont traitées dans des Confé- rences qui auront lieu successivement dans les pays de l'Union entre les délé- gués desdits pays. L'Administration du pays ou doit siéger une Conference pré- pare, avec le concours du Bureau in— ternational, les travaux de celle-ci. Le Directeur du Bureau assiste aux séan- ces des Conferences et prend part aux discussions sans voix délibérative.
Aucun changement a la présente Con- vention n'est valable pour l'Union que moyennant l'assentiment unanime des pays qui la composent.
Art. 25.
Les Etats étrangers å l'Union et qui assurent la protection légale des droits faisant l'objet de la présente Conven- tion, peuvent y accéder sur leur de- mande.
Cette accession sera notifiée par écrit au Gouvernement de la Confédération Suisse, et par celui-ci å tous les autres.
Elle emportera, de plein droit, ad- hésion å toutes les clauses et admission å tous les avantages stipulés dans la présente Convention. Toutefois, elle pourra contenir l'indication des dispo- sitions de la Convention du 9 septembre 1886 ou de l'Acte additionnel du 4 mai 1896 qu'ils jugeraient nécessaire de sub- stituer, provisoirement au moins, aux dispositions correspondantes de la pré- sente Convention.
DEN REVIDERADE BERNKONVENTIONEN 1908.
Art. 24.
Denna konvention kan underkastas revision i syfte att i densamma införa sådana förbättringar, som äro ägnade att fullkomna unionens system.
Frågor av denna art ävensom frågor, som ur andra synpunkter beröra unio- nens utveckling, skola behandlas vid konferenser, som efter hand hållas i de olika unionsländerna mellan ombud för dessa länder. Regeringen i det land, där en konferens skall hållas, förbereder med biträde av den internationella by- rån konferensens arbeten. Byråns di— rektör skall närvara vid konferensernas sammanträden och äger taga del i för— handlingarna men ej i omröstningar.
Ingen ändring i denna konvention kan bliva gällande för unionen utan de i unionen deltagande länders enhälliga samtycke.
Art. 25.
De utom unionen stående stater, vilka anordna lagligt skydd för de rättighe- ter, som äro föremål för denna konven— tion, kunna på begäran tillträda den- samma.
Detta tillträde skall skriftligen an— mälas för Schweiziska edsförbundets re- gering och av denna meddelas övriga regeringar.
Tillträdet skall utan vidare innebära åtagande av alla de förpliktelser och delaktighet i alla de fördelar, som i denna konvention bestämmas. Dock kunna tillträdande länder vid sin an- slutning till unionen angiva de bestäm- melser i konventionen av den 9 sep- tember 1886 eller tilläggsakten av den 4 maj 1896, vilka de må anse nödigt att, åtminstone tills vidare, sätta i stället för motsvarande bestämmelser i denna konvention.
CONVENTION DE BERNE REVISEE 1 9 2 8.
ticle 5 de la Convention diUnion de 1886 revisée a Paris en 18961, étant bien entendu que ces dispositions ne visent que la traduction dans la ou les langues du Pays.
Art. 26.
(1) Chacun des Pays de l”Union peut, en tout temps, notifier par écrit au Gouvernement de la Confederation suisse que la présente Convention est appli- cable a tout ou partie de ses colonies, protectorats, territoires sous mandat ou tous autres territoires soumis a sa sou- veraineté ou är son autorité, ou tous territoires sous suzeraineté, et la Con- vention s*appliquera alors ä tous les territoires désignés dans la notification. A défaut de cette notification, la Con- vention ne s7appliquera pas ä ces terri- toires.
(2) Chacun des Pays de l'Union peut, en tout temps, notifier par écrit au Gou— vernement de la Confederation suisse que la présente Convention cesse diétre applicable a tout ou partie des terri— toires qui ont fait l'objet de la notifi- cation prévue a Palinéa qui précéde, et la Convention cessera de s*appliquer dans les territoires désignés dans cette notification douze mois aprés réception de la notification adressée au Gouverne- ment de la Confédération suisse.
(3) Toutes les notifications faites au Gouvernement de la Confederation suis- se, conformément aux dispositions des alinéas 1 et 2 du présent article, seront communiquées par ce Gouvernement a tous les Pays de l'Union.
1 Acte additionnel 1896. Art. 5. —— Les au- teurs ressortissants &. l'un des pays de l'Union, ou leurs ayants cause, jouissent, dans les autres pays, du droit exclusif de faire ou dlautoriser la traduction de leurs ceuvres pendant toute la durée du droit sur l'oeuvre originale. Toutefois, le droit exclusif de traduction cessera d'exister lorsque liauteur n'en aura pas fait usage dans un délai de dix ans ä partir de la premiere publica- tion de l'oeuvre originale, en publiant en en fai- sant publier, dans un des pays de 17Union, une traduction dans la langue pour laquelle la pro- tection sera réclamée.
DEN REVIDERADE BERNKONVEN TION EN 1 9 2 8 .
tionen 1886, reviderad i Paris 1896,1 därvid det emellertid förntsättes, att dessa bestämmelser endast avse översättning till landets eget eller egna språk.
Art. 26.
1. Varje unionsland kan när som helst skriftligen meddela Schweiziska eds- förbundets regering, att denna konvention skall avse, helt eller delvis, dess kolonier, protektorat, mandatområden eller andra territorier under dess suveränitet eller auk— toritet eller alla territorier under dess över- höghet, och konventionen skall då vara tillämplig å alla territorier, som angivits i detta meddelande. Har sådant med- delande ef gjorts, är konventionen icke tillämplig å dessa territorier.
2. Varje unionsland kan när som helst skriftligen meddela Schweiziska edsförbundets regering, att denna kan- vention skall upphöra att avse helt eller delvis de territorier, som angivits i det ati föregående stycke nämnda meddelande, och konventionen skall i sådant fall upp- höra att vara tillämplig å de i detta med— delande omförmälda territorier tolv må- nader efter mottagandet av det till Schwei- ziska edsförbundets regering ställda med- delandet.
3. Alla meddelanden, som enligt be— stämmelserna i första och andra stycket av denna artikel gjorts till Schweiziska edsförbundets regering, skala av nämnda regering kungöras för alla unionsländer.
* Tilläggsakt 1896. Art. 5. —— Författare, som tillhöra något av unionens länder, eller deras rättsinnehavare äga, i de övriga länderna, den uteslutande rätten att översätta eller låta över- sätta sina verk under hela den tid, rätten till originalverket varar. Dock upphör den uteslu- tande översättningsrätten, där författaren icke inom tio år, räknat från originalverkets första offentliggörande, gjort bruk av samma rätt ge- nom att i något av unionsländerna offentliggöra eller låta offentliggöra en översättning på det språk, i fråga om vilket han ämnar påkalla skydd.
CONVENTION DE BERNE REVISEE 1908.
Art. 26.
Les Pays contractants ont le droit diaccéder en tout temps a la présente Convention pour leurs colonies ou pos- sessions étrangéres.
Ils peuvent, ä cet effet, soit faire une declaration générale par laquelle toutes leurs colonies ou possessions sont com- prises dans Paccession, soit nommer ex- pressément celles qui y sont comprises, soit se borner a indiquer celles qui en sont exclues.
Cette declaration sera notifiée par écrit au Gouvernement de la Confédéra- tion Suisse, et par celui-ci ä tous les autres.
DEN REVIDERADE BERNKONVENTIONEN 1908.
Art. 26.
De fördragsslutande länderna hava rätt att när som helst tillträda denna konvention för sina kolonier eller ut- ländska besittningar.
För detta ändamål kunna de antin- gen avgiva en allmän förklaring, att tillträdet avser alla deras kolonier eller besittningar, eller uttryckligen nämna dem, som under tillträdet innefattas, el— ler inskränka sig till ett angivande av dem, som därifrån uteslutas.
Denna förklaring skall skriftligen del- givas Schweiziska edsförbundets regering och av denna meddelas övriga regerin- gar.
CONVENTION DE BERNE REVISEE 1928.
Art. 27.
(1) La présente Convention rempla- cera dans les rapports entre les Pays de PUnion la Convention de Berne du 9 septembre 1886 et les actes qui Pont successivement revisée. Les actes pré- cédemment en vigueur conserveront leur application dans les rapports avec les Pays qui ne ratifieraient pas la pré- sente Convention.
(2) Les Pays au nom desquels la présente Convention est signée pour- ront encore conserver le bénéfice des ré- serves qu”ils ont formulées antérieure— ment, a la condition d,en faire la dé— claration lors du dépöt des ratifica- tions.
(3) Les Pays faisant actuellement par— tie de l'Union, au nom desquels la pré- sente Convention n'aura pas été signée, pourront en tout temps y adhérer. Ils pourront bénéficier en ce cas des dis— positions de Palinéa précédent.
Art. 28.
(1) La présente Convention sera ra- tifiée, et les ratifications en seront dé- posées å. Rome au plus tard le 1er juil— let 1931.
(2) Elle entrera en vigueur entre les Pays de l”Union qui liauront ratifiée un mois apres cette date. Toutefois si, avant cette date, elle était ratifiée par six Pays de l'Union au moins, elle en- trerait en vigueur entre ces Pays de llUnion un mois apres que le dépöt de la sixieme ratification leur aurait été notifié par le Gouvernement de la Con- fédération suisse et, pour les Pays de PUnion qui ratifieraient ensuite, un mois apres la notification de chacune de ces ratifications.
(3) Les Pays étrangers a l'Union pourront, jusquiau 1er aofit 1931, ac- céder a liUnion, par voie d”adhésion, soit ä la Convention signée å. Berlin le 13 novembre 1908, soit a la présente Convention. A partir du 1er aout 1931,
DEN REVIDERADE BERNKONVENTIONEN 1 9 2 8 .
Art. 27.
1. Denna konvention skall i förhål- landet mellan unionsländerna träda i stället för bernkonventionen den 9 sep— tember 1886 och de akter, genom vilka denna efter hand reviderats. De tidigare gällande akterna skola fortfarande vara tillämpliga i förhållandet till de länder, som icke ratificera förevarande kon- vention.
2. De länder, på vilkas vägnar denna konvention undertecknats, äga fortfarande tillgodonjuta av dem förut gjorda förbe— håll, under villkor att de avgiva förklaring därom vid ratifikationernas deponering.
3. De till unionen nu hörande län— der, på vilkas vägnar denna konvention icke undertecknas, kunna när som helst tillträda densamma. De äga i sådant fall påkalla tillämpning av bestämmelserna i föregående stycke.
Art. 28.
1. Denna konvention skall ratifi- ceras och ratifikationerna skola deponeras i Rom senast den 1 juli 1931 .
2. Den skall träda i kraft mellan de unionsländer, som ratificerat densamma, en månad efter nämnda dag. Därest emellertid konventionen före nämnda dag ratificerats av minst sex unionsländer, skall den träda i kraft mellan dessa uni- onsländer en månad efter det de fått från Schweiziska edsförbundets regering mot- taga meddelande om deponering av den sjätte ratifikation samt, vad angår de uni— onsländer som ratificera senare, en må— nad efter meddelandet om envar av dessa ratifikationer.
3. Länder, som stå utom unionen, kunna senast den 1 augusti 1931 ansluta sig till unionen genom att tillträda an- tingen den i Berlin den 13 november 1908 undertecknade konventionen eller före— varande konvention. Efter den 1 augusti
-CONVENTION DE BERNE REVISEE 1908.
Art. 27.
La présente Convention remplacera, dans les rapports entre les Etats con- tractants, la Convention de Berne du 9 septembre 1886, y compris l”Article ad- ditionnel et le Protocole de clöture du méme jour, ainsi que l'Acte addition— nel et la Déclaration interprétative du 4 mai 1896. Les actes conventionnels précités resteront en vigueur dans les rapports avec les Etats qui ne rati— fieraient pas la présente Convention.
Les Etats signataires de la présente Convention pourront, lors de Péchange des ratifications, déclarer qu'ils enten- dent, sur tel ou tel point, rester encore liés par les dispositions des Conventions auxquelles ils ont souscrit antérieure- ment.
Art. 28.
La présente Convention sera ratifiée, et les ratifications en seront échangées å Berlin au plus tard le 1elr juillet 1910.
Chaque Partie contractante remettra, pour l'échange des ratifications, un seul instrument, qui sera déposé, avec ceux des autres pays, aux archives du Gou- vernement de la Confederation Suisse. Chaque Partie recevra en retour un exemplaire du proces-verbal d'échange des ratifications, signé par les Plénipo- tentiaires qui y auront pris part.
DEN REVIDERADE BERN KONVEN TION EN 1 9 0 8 .
Art. 27.
Denna konvention skall i förhållandet mellan de fördragsslutande staterna träda i stället för bernkonventionen av den 9 september 1886; därunder inne- fattade tilläggsartikeln och slutproto— kollet av samma dag, ävensom tilläggs- akten och tolkningsdeklarationen av den 4 maj 1896. Förenämnda konventions- akter skola fortfarande äga tillämplig- het i förhållandet till de stater, som icke ratificera förevarande konvention.
De stater, som undertecknat denna konvention, kunna vid ratifikationer— nas utväxling förklara, att de önska, i fråga om den ena eller andra punkten, förbliva bundna av bestämmelserna i de konventioner, som de tidigare under- skrivit.
Art. 28.
Denna konvention skall ratificeras, och ratifikationerna skola utväxlas i Berlin senast den 1 juli 1910.
En var av de fördragsslutande par— terna skall vid utväxlingen av ratifika— tioner avgiva en enda handling, som, jämte de övriga ländernas, skall ned— läggas i Schweiziska edsförbundets re— geringsarkiv. Häremot får varje part mottaga ett exemplar av protokollet Över ratifikationernas utväxling, un— dertecknat av de fullmäktige, som däri tagit del.
CONVENTION DE BERNE REVISEE 1928.
ils ne pourront plus adhérer qu”a la présente Convention.
Art. 29.
(1) La présente Convention demen- rera en vigueur pendant un temps in- déterminé, jusqu*å liexpiration d,une année å partir du jour ou la dénoncia- tion en aura été faite.
(2) Cette dénonciation sera adressée au Gouvernement de la Confederation suisse. Elle ne produira son effet qu,å lfégard du Pays qui l'aura faite, la Con— vention restant exécutoire pour les autres Pays de l”Union.
Art. 30.
(1) Les Pays qui introduiront dans leur législation la durée de protection de cinquante ans prévue par Particle 7, alinéa 1”, de la présente Convention, le feront connaitre au Gouvernement de la Confederation suisse par une notification écrite qui sera communi- quée aussitöt par ce Gouvernement å tous les autres Pays de 1”Union.
(2) 11 en sera de méme pour les Pays qui renonceront aux réserves faites ou maintenues par eux en vertu des ar— ticles 25 et 27.
DEN REVIDERADE BERNKONVENTIONEN 1 9 2 8.
1.931 kunna de endast tillträda förevarande konvention.
Art. 29.
1. Denna konvention skall förbliva gällande för obestämd tid och intill dess ett år förflutit från den dag, då uppsäg- ning skett.
2. Sådan uppsägning skall ske hos Schweiziska edsförbundets regering. Uppsägningen gäller endast med avse— ende å det land, från vars sida den skett; för övriga unionsländer är konventionen fortfarande förbindande.
Art. 30.
1. De länder, som komma att i sin lagstiftning införa den i denna konven- tions art. 7 första stycket avsedda skyddstid av femtio år, skola därom göra anmälan hos Schweiziska edsför— bundets regering genom en skriftlig för— klaring, som av nämnda regering ge- nast meddelas alla övriga unionsländer.
2. Detsamma skall gälla om de län— der, vilka komma att avstå från förbe- håll, som av dem gjorts eller vidhållits jämlikt art. 25 och 27.
CONVENTION DE BERNE REVISEE 1908.
Art. 29.
La présente Convention sera mise å exécution trois mois apres lléchange des ratifications et demeurera en vigueur pendant un temps indéterminé, jusqu'å Pexpiration d7une année ä partir du jour ou la dénonciation en aura été faite.
Cette dénonciation sera adressée au Gouvernement de la Confédération Su- isse. Elle ne produira son effet qu”å l"- gard du pays qui l”aura faite, la Con- vention restant exécutoire pour les autres pays du liUnion.
Art. 30.
Les Etats qui introduiront dans leur législation la durée de protection de cinquante ans prévue par Particle 7, alinéa 1", de la présente Convention, le feront connaitre au Gouvernement de la Confédération Suisse par une noti- fication écrite qui sera communiquée aussitöt par ce Gouvernement ä tous les autres Etats de l'Union.
11 en sera de méme pour les Etats qui renonceront aux réserves faites par eux en vertu des articles 25, 26 et 27.
DEN REVIDERADE BERNKONVENTIONEN 1908.
Art. 29.
Denna konvention skall träda i kraft tre månader efter utväxlingen av rati— fikationer samt förbliva gällande för obestämd tid och intill dess ett år för— flutit från den dag, då uppsägning skett.
Sådan uppsägning skall ske hos Schweiziska edsförbundets regering. Uppsägningen gäller endast med avse- ende å det land, från vars sida den skett; för övriga unionsländer är kon- ventionen fortfarande förbindande.
Art. 30.
De stater, som komma att i sin lag— stiftning införa den i denna konven— tions art. 7 första stycket avsedda skyddstid av femtio år, skola därom göra anmälan hos Schweiziska edsför- bundets regering genom en skriftlig förklaring, som av nämnda regering ge- nast meddelas alla övriga unionsstater.
Detsamma skall gälla om de stater, vilka komma att avstå från förbehåll, som av dem gjorts jämlikt art. 25, 26 och 27.
Voeux adoptés par
la Conference de Rome.
Vaau I
relatif a la sauvegarde du droit moral apres la mort de l'auteur.
(Proposition de la Délégation italienne.)
La Conference émet le voeu que les Pays de liUnion envisagent la possibi- lité d'introduire dans les législations respectives, qui ne contiendraient pas de dispositions å cet égard, des régles propres å empécher qu”apres la mort de liauteur son oeuvre ne soit déformée, mutilée ou autrement modifiée au pré— judice de la renommée de l'auteur et des intéréts de la litterature, de la science et des arts.
Vaau II relatif aux emprunts licites.
(Proposition de la Delegation norvégienne.)
La Conference émet le voeu que cha- que législation précise clairement .les li- mites du droit d'emprunt.
Voeu IH relatif au ( droit de suite ».
(Proposition des Délégations belge, frangaise et italienne.)
La Conférencé émet le voeu que ceux des Pays de l'Union, qui niont pas en- core adopté de dispositions législatives consacrant au profit des artistes un droit inaliénable å une participation dans le produit des transmissions suc- cessives des leurs oeuvres originales
Önskemål
uttalade av
konferensen i Rom.
Önskemål I
angående skydd för den personliga rätten efter författarens eller konstnärens död. (Förslag av den italienska delegationen.)
Konferensen uttalar som ett önske- mål, att unionsländerna ville undersöka möjligheten av att i de särskilda lag— stiftningarna, där dessa icke redan in- nehålla stadganden i sådant avseende, införa bestämmelser till förhindrande av att efter författares eller konstnärs död hans verk förvanskas, stympas eller annorledes ändras, till men för hans anseende eller för litteraturens, veten— skapens eller konstens intressen.
Önskemål II angående tillåtna lån.
(Förslag av den norska delegationen.)
Konferensen uttalar som ett önske- mål, att varje lagstiftning klart angiver gränserna för lånerätten.
Önskemål III angående konstnärs rätt till avgift när hans verk säljes. (Förslag av de belgiska, franska och italien- ska delegationerna.)
Konferensen uttalar som ett önske— mål, att de unionsländer, vilka ännu icke meddelat lagbestämmelser som till- försäkra konstnärerna en oavhändbar rätt till delaktighet i inkomsten av senare offentliga försäljningar av deras origi- nalverk, måtte överväga möjligheten av
V(EUX 1928.
passant en vente publique, prennent en consideration la possibilité de mettre a l”étude de telles dispositions.
Vceu IV
concernant un systems de preuve de la date de creation des muvres littéraires, artisti- ques et soientiflques.
(Proposition de la Delegation frangaise.)
La Conference émet le voeu que les Pays de l'Union envisagent des mesu— res qui, sans imposer aux auteurs au— cune formalité obligatoire, leur ouvrent la faculté d7établir soit la date de leurs créations littéraires, artistiques ou scien- tifiques, par exemple suivant le syste- me de l'enveloppe double dite enveloppe Soleau, soit leur qualité de ressortissants de l'un des Pays de l'Union.
Vcnu V
relatif & la protection des droits des artistes exécutants.
(Proposition de la Délégation italienne.)
La Conférence émet le voeu que les Gouvernements qui ont participé aux travaux de la Conference envisagent la possibilité de mesures destinées å sauvegarder les droits des artistes exé- cutants.
Voeu VI
relatif ål'uniflcation des Conventions d'Union de Berne et de Buenos-Ayres, revisée ä La Havane.
(Proposition des Délégations brasilienne et frangaise.)
La Conference, Considérant llidentité des principes généraux qui dominent et des buts vers lesquels tendent la Convention de Berne,
öNSKEMÅL 1928.
en undersökning, huruvida sådana be— stämmelser kunna införas.
Önskemål rv
angående ett bevisningssystem rörande tid- punkten för litterära, konstnärliga eller vetenskapliga verks tillkomst.
(Förslag av den franska delegationen.)
Konferensen uttalar som ett önske— mål, att unionsländerna måtte under- söka, huruvida regler kunna införas som, utan att pålägga författare och konstnärer någon obligatorisk formali- tet, bereda dem möjlighet att fastställa så väl tidpunkten för tillkomsten av deras litterära, konstnärliga eller veten— skapliga verk, exempelvis genom syste- met med dubbelt konvolut, det så kal— lade konvolut Soleau, som ock deras egenskap att tillhöra ett unionsland.
Önskemål V
angående skydd för utövande konstnärers rättigheter.
(Förslag av den italienska delegationen.)
Konferensen uttalar som ett önske- mål, att de regeringar, som deltagit i konferensens arbeten, måtte undersöka möjligheten av att införa bestämmelser för tillvaratagande av utövande konst— närers rättigheter.
Önskemål vr
angående åvägabringande av enhetlighet mellan bernunionskonventionen samt den i Buenos Aires undertecknade, i Havana reviderade unionskonvcntionen.
(Förslag av de brasilianska och franska delegationerna.)
I betraktande av överensstämmelsen mellan de grundsatser och syften, som kommit till uttryck, å ena sidan, ibern- konventionen, reviderad i Berlin och se—
V(EUX 1928.
revisée å Berlin puis å Rome, et la Convention signée par les Etats améri- cains å Buenos-Ayres en 1910 puis re- visée å La Havane en février 1928;
Constatant la concordance du plus grand nombre des dispositions de Pune et llautre Convention:
Emet le voeu, conformément aux suggestions émises par la Délégation du Brésil et la Délégation frangaise, que, d'une part, les Républiques américaines signataires dlune Convention å laquelle les Etats non américains n”ont pas la pos— sibilité d'adhérer, viennent, å l”exemple du Brésil, accéder a la Convention de Berne revisée å Rome, et que, d”autre part, tous les Gouvernements intéressés se concertent en vue de préparer une entente générale ayant pour base les régles similaires des deux Conventions et pour objet llunification mondiale des lois protégeant les créations de Fesprit.
ÖNSKEMÅL 1928.
dermera i Rom, samt, å andra sidan, i den av de amerikanska staterna i Buenos Aires 1910 undertecknade och i februari 1928 i Havana reviderade konventionen, och med hänsyn till överensstämmel- sen mellan de flesta föreskrifterna i den ena och den andra konventionen, uttalar konferensen, i anslutning till det av den brasilianska och den franska delegationen framställda förslag, såsom ett önskemål att, å ena sidan, de ameri- kanska republiker, som undertecknat en konvention till vilken icke-ameri- kanska stater ej hava möjlighet att an- sluta sig, måtte i likhet med Brasilien tillträda den i Rom reviderade bern- konventionen samt att, å andra sidan, alla intresserade regeringar måtte för- ena sig om att förbereda ett allmänt samförstånd på grundvalen av de två konventionernas likartade regler och i syfte att uppnå ett universellt fören- hetligande av de lagar, som avse skydd för skapelser av andlig verksamhet.
Bilaga.
Den internationella konferensen för skydd av litterära och konstnärliga verk.
Särtryck ur Svensk juristtidning 1928.
År 1886 avslöts mellan ett antal stater —— Tyskland, Frankrike, Storbritan- nien, Italien, Spanien, Belgien och Schweiz ävensom Tunis, Haiti och Liberia —— den s. k. Bernkonventionen angående bildande av en union för skydd av litte- rära och konstnärliga verk. Denna konvention blev utgångspunkt för en be- tydelsefull utveckling på den internationella rättens område. Till den genom konventionen skapade unionen (»Bernunionen») har efter hand anknutit sig ett stort antal europeiska och utomeuropeiska stater, för närvarande ej mindre än 39. I Europa är Ryssland den enda stat av större betydenhet som står utanför unionen. Av amerikanska stater hava däremot hittills endast Brasilien och Canada anslutit sig, av asiatiska endast Japan.
Den ursprungliga Bernkonventionen har undergått åtskilliga förändringar, framför allt vid den revision, som den underkastades å en år 1908 hållen kon- ferens i Berlin. Den »reviderade Bernkonvention», som då kom till stånd, utgör för närvarande unionens rättsliga grundval.
Enligt en artikel i denna konvention skola tid efter annan konferenser hållas för ytterligare reviderande av de unionella bestämmelserna. Å konferensen i Berlin bestämdes, att en sådan konferens skulle äga rum i Rom år 1918. Det mellankommande världskriget omöjliggjorde emellertid realiserandet av detta beslut, och först innevarande år har den beramade konferensen kunnat komma till stånd. Under tiden från och med (1. 7 sistlidne maj till och med d. 2 juni hava delegerade från samtliga unionsstater (för Sverige artikelförfattaren ävensom advokaten E. Lidforss) och från ett stort antal andra länder — där- ibland Förenta staterna — varit samlade i Rom, och ur förhandlingarna har framgått en ny reviderad »Bernkonvention», vilken redan vid själva konferen- sen undertecknats av det stora flertalet unionsstater och, efter vad man får hoppas, kommer att under de närmaste åren ratificeras av signatärmakterna. Formellt sett har konferensen alltså haft ett lyckosamt förlopp och lett till be- aktansvärt resultat. Ser man till realiteterna, visar det sig emellertid, att åtskilliga ändringsförslag av vikt icke uppnådde den enståmmiga anslutning, som skulle varit av nöden för deras antagande, och att den nya konventionen över huvud ej företer många mera väsentliga avvikelser från den år 1908 in- gångna.
Att här i detalj redogöra för alla de å konferensen diskuterade spörsmålen lärer ej kunna ifrågakomma, men vissa av de behandlade frågorna torde för- tjäna ett omnämnande.
Bernkonventionens grundprincip är, att varje till unionen hörande stat har att bereda verk, av litterär eller konstnärlig art, som publiceras i någon av de övriga unionsstaterna, ett skydd, vars omfattning emellertid i allmänhet ej är i konventionen bestämt på annat sätt än att de utländska verken skola i rätts- ligt hänseende likställas med de inhemska. Inom denna ram äger varje uni-
onsstat i regel frihet att efter vad där finnes lämpligt gestalta sin lagstiftning. Utöver likställighetsprincipen uppställer emellertid konventionen —— den ur- sprungliga såväl som den i Berlin reviderade — ett antal materiella regler, åsyftande att i ett eller annat hänseende tillförsäkra de i någon av unionens stater utkomna verken ett visst i själva konventionen reellt bestämt skydd i varje annan unionsstat. Så t. ex. äro, enligt en säkerligen riktig ehuru ej helt oomstridd tolkning av en artikel i 1908 års konvention, upphovsmän till dra- matiska, musikdramatiska och rent musikaliska verk ovillkorligen skyddade mot egenmäktigt utförande av verken i annat unionsland än hemlandet. Enligt en annan artikel äro upphovsmän till litterära eller artistiska verk skyddade mot verkens framförande i kinematografisk form inom främmande unions— land. Enligt ännu en annan bestämmelse i konventionen är under vissa om- ständigheter tidningsartiklars återgivande i andra tidningar förbjudet.
Huvudfrågor på konferensen utgjorde två förslag, som före förhandlingar— nas början framlagts av de organ, vilka det enligt konventionen ålåg att för- %ereda konferensen: italienska regeringen och unionens permanenta byrå i
cm.
Det ena av dessa förslag avsåg enhetlig reglering av skyddstidens omfatt- ning. Den nu gällande konventionen proklamerar såsom princip, att denna tid skall omfatta upphovsmannens livstid och femtio år efter hans frånfälle. Be- stämmelsen är emellertid ej ovillkorlig, utan det lämnas öppet åt de särskilda staterna att bestämma en kortare skyddstid, något som medför, att verk från en stat, som begagnar sig av detta medgivande, ej bliva i de andra staterna skyddade längre än de åtnjuta skydd i hemlandet. Det vida övervägande fler- talet unionsstater har, med anslutning till denna principståndpunkt, bestämt skyddstiden till femtio år från dödsfallet (eller, vad vissa stater angår, ännu längre tid). Undantag bilda egentligen endast Sverige, Tyskland, Österrike, Schweiz, Bulgarien, Rumänien och Japan, vilka alla stannat vid en skyddstid av trettio år från upphovsmannens död. I viss mån företer dock även den engelska lagstiftningen ett undantag, så till vida som skyddet där är fullstän- digt genomfört endast under tjugufem år från upphovsmannens död, varefter verket faller inom vad man plågar kalla >>1e domaine public payant» d. v. s. får utgivas av vem som helst, mot skyldighet för utgivaren att betala upphovs- mannens rättsinnehavare viss tantiéme för varje sålt exemplar.
Italienska regeringen och Bernbyrån hade föreslagit utmönstrande av rättig- heten att fastställa kortare skyddstid än femtio år från dödsfallet. Detta för— slag, som framlades redan för ungefär 11/2 år sedan, hade i Tyskland väckt starkt motstånd men även vunnit ivriga anhängare. De tyska delegerade, som personligen voro stämda för förslaget, förklarade sig dock av sina instruktioner hindrade att biträda detsamma. Tyska regeringen vågade nämligen icke ställa i utsikt förslagets antagande av riksdagen. Emellertid vore regeringen benä- gen att verka för femtioårstidens genomförande i den i England gällande for— men, om — på sätt från svenska sida hade föreslagits — konventionen under- ginge ett förtydligande, som ställde utom tvivel att i femtioårstiden finge inräknas även den tid, varunder ett verk befunne sig i >>le domaine public payant». Då emellertid enighet ej kunde uppnås om detta svenska förslag, fick frågan om skyddstidens uniformering förfalla.
Huruvida, även bortsett från vad konventionen innehåller, den nuvarande svenska bestämmelsen i ämnet lämpligen kan bibehållas, torde böra bliva föremål för närmare övervägande inom landet. Från författares, tonsättares, förläggares och bildande konstnärers sida hava framträtt yrkanden om skydds— tidens förlängning till femtio år från upphovsmannens död, och även det engel- ska systemet har här haft förespråkare. Å andra sidan hava inom riksdagen och annorstädes höjts röster för den nuvarande skyddstidens förkortande.
Det andra huvudspörsmålet på konferensen gällde författares och tonsättares rätt att förfoga över radioutsändning av deras verk.
Såvitt rörer litterära verk innebär den gällande konventionen ingen som helst bestämmelse, varur en dylik rätt skulle kunna härledas. I fråga åter om musikaliska verk torde, med hänsyn till en artikel i konventionen, som (rätt tolkad) lämnar åt tonsättaren att bestämma om verkets offentliga utförande, kunna med fog göras gällande, att tonsättarens samtycke är av nöden även för verkets radiering, vilken i själva verket måste betraktas såsom en form av of- fentligt utförande.
Italienska regeringen och Bernbyrån hade föreslagit upptagande i konven- tionen av en bestämmelse, som i avseende å såväl litterära som musikaliska verk (Och för övrigt även verk av bildande konst) oförtydbart och utan begräns- ning lade bestämmanderätten i upphovsmannens hand. Härom utspunno sig livliga meningsutbyten, som upptogo en stor del av konferensens förhandlingar. Delegerade från vissa stater — huvudsakligen Norge, Australien och Nya Zeeland —— hävdade med stor iver radioväsendets sociala och kulturella bety— delse, som enligt deras mening krävde, att radioföretagen finge, även utan en upphovsmans samtycke, förfoga över hans verk, mot skyldighet att betala ett av skiljemän eller offentlig myndighet fastställt honorar. Från andra håll gjordes lika energiskt gällande, att en dylik inskränkning i upphovsmannarätten å ena sidan icke påkallades av något verkligt behov, då redan de verk, för vilka skyddstiden utgått, bildade ett ur kulturell synpunkt nästan outtömligt förråd, å andra sidan vore betänklig, då den kunde befaras minska den utsikt till välbehövlig och välförtjänt inkomst, som radioväsendets utveckling eljest syntes erbjuda författare och tonsättare. Då överläggningarna till sist hotade att lämna ett helt negativt resultat, funno sig de med Italiens och Bernbyråns förslag sympatiserande delegationerna till sist föranlåtna att i viss mån till— mötesgå sina motståndare. De drevos härtill dels av omtanke om de litterära verkens upphovsmän, vilka tillsvidare äro, såvitt på konventionen beror, helt skyddslösa gentemot radioföretagen, och dels av de från vissa håll framkomna antydningarna om konventionens och unionens bristande hållfasthet i ett under radioväsendets motsedda utveckling till äventyrs ytterligare tillspetsat mot- satsförhållande mellan å ena sidan författare och tonsättare, å andra sidan de sociala intressenas målsmän. I den nya konventionen upptogs alltså slutligen en artikel, som i princip fastslår författares och tonsättares rätt att träffa förfogande över deras verks utsändande i radio, men tillika uttalar, att de särskilda unionsstaternas lagstiftning har att reglera villkoren för utövandet av denna rätt, med iakttagande av, bland annat, att författare eller tonsättare under alla omständigheter äger åtnjuta skälig ersättning som, i brist av över- enskommelse, fixeras av kompetent myndighet. I den av vederbörande kom- mission avgivna rapporten inflöt emellertid på svenskt initiativ det viktiga uttalandet, att man vore överens om att en stat ej borde i förevarande hänseende skrida till inskränkning i upphovsmannarätten, med mindre nödvändigheten därav blivit konstaterad genom denna stats egen erfarenhet.
Bland övriga frågor, som avhandlades på konferensen, må framhållas spörs- målet om den »ideella» upphovsmannarätten (»le droit moral de Fauteur»). I avseende härå intogs i den nya konventionen en bestämmelse, som fastslår upp- hovsmannens rätt att, utan hänsyn till varje från hans sida gjord utfästelse av förmögenhetsrättslig art, motsätta sig varje slags förvanskning av hans verk, som kan leda till förfång för hans anseende. Därjämte fattades en resolution (»voeu»), innefattande hemställan till unionsstaterna att undersöka möjlig- heterna för att i den inre lagstiftningen införa bestämmelser till förhindrande även efter upphovsmannens död av förvanskningar, som kunde skada hans an- seende eller litteraturens, konstens eller vetenskapens intressen.
I fråga om utövande konstnärer hade framlagts vissa förslag, åsyftande att skydda deras prestationer mot egenmäktigt spridande genom radio eller gram- mofon. Dessa förslag vunno dock ej allmännare gehör, huvudsakligen därför att frågan ansågs vara artskild från spörsmålet om upphovsmannaskydd och därför ej falla inom konferensens kompetensområde. Emellertid antogs en resolution angående önskvärdheten av att de i konferensen deltagande sta- terna undersökte möjligheten av åtgärder i syfte att skydda dessa konstnärers prestationer.
Omnämnas må till sist, att enighet ej kunde uppnås angående ett av den svenska och den norska delegationen framställt samt av Danmarks, Finlands, Nederländernas och Schweiz' delegerade biträtt förslag om inryckande i kon- ventionen av en bestämmelse angående hänskjutande till den fasta internatio— nella domstolen av alla tvister om konventionens tolkning. De invändningar, som riktades mot förslaget, voro av processuell art och ägde tillämpning å kollektiva traktater i allmänhet, däri inbegripna åtskilliga redan avslutade, som innehålla enahanda bestämmelse. Hade man velat åt frågan ägna erforderlig tid och omsorg, skulle man tilläventyrs kunnat ernå ett positivt resultat, som hade betecknat ett avsevärt framsteg på den internationella rättens område.
Om, såsom redan framhållits, konferensens resultat _ däri inräknade åt- skilliga här ej omnämnda detaljändringar i 1908 års konvention _ kunna synas mindre betydande, torde man dock, på sätt göres gällande i den vid kon- ferensens slut utarbetade »generalrapporten», äga anledning till en viss till- fredsställelse över att, i en tid av sociala brytningar och därav följande osä- kerhet i rättsåskådningen på förevarande område, denna konventions huvud- principer och den på desamma byggda unionen lämnats oantastade, och att antalet av de till unionen anslutna staterna alltjämt är i stigande.
E. Marks von Wilrtemberg.
. ' Förberedande utkast till strafflag.
. , Systematlsk
förteckning
* (Bim-orna inom klammer beteckna utredningarna; nummer i den kronologiska förteckningen.)
Allmändngstlftnlng. _Bättsklpnlng. Fångvård. *. Förslag" till omorganisation av rättsobducentväsendet m. m. 1 [11]
Lagber'edningens förslag ang. vissa internationella rättsför- hållanden. 1. Förslag till konvention mellan Sverige, Dan- mark, Finland och Norge innehållande internationellt pri- vaträttsliga bestämmelser om äktenskap, adoption och för- mynderskap m. m. [121 2. Förslag till konvention mellan _ Sverige, Danmark, Finland och Norge ang. indrivning av" underhållsbidrag m. m. [13] . Lagberedningens förslag till revision av 'ärvdnbolken. 43. rFörslag till lag om testamente m. m. Yttranden av häradshövdingar och rådhusrätter över process- kommissionens betänkande ang. rätt egångsväsendete om- bildning. [25]
Falsk förklaring. Falsk angivelse m. m. [26]
' Yttranden i anledning av betänkande ang. ordnande av vissa ekonomiska och organisatoriska förhållanden vid ge- .,nomförande av den ifrågasatta rättegångsreformen. 1. (Hov- ! rätter, nedre justitierevisionen, justitiekanslern, härads- ! hövdingar.) [30] 2. (Rådhusrätter, vissa centrala verk, länsstyrelser, vissa sammanslutningar.) [81] Förslag till ändringar i lagstiftningen om rätt till litterära ' och konstnärliga verk. [37]
& Statsförfattnlng. Allmän statsförvaltning.
Konununalförvaltnlng.
Statens och kommunernas tlnansvlisen.
Betänkande ang. rationell skatteuppbörd. [17] »" 'Förslag till tillämpningsföreskrifter till tulltaxeiörordningen. _ [23] Statskontorets utlåtande i fråga om grunderna för den olika verk och myndigheter åliggande placeringen av statsverkets jämte därtill hörande fonders kapital. [85]
Polltl.
Betänkande med förslag till lagstiftning om åtgärder mot lösdriveri samt åtgärder mot sedeslöst leverne av samhälls.- skadlig surt; [9] Betänkande med förslag till lagstiftning om alkoholistvärd. [29]
Socialpolitik.
Svenska aktiebolags balansräkningar åren 1911—1925. [4] Betänkande ang. en reformerad sjukförsäkring m.m. [24] Betänkande ang. moderskepsskydd. [28]
Hälso- och sjukvård.
Berättelse rörande studier i vissa sinnessjukvårdstrågor —— särskilt arbetsterapi och hjälpverksamhet —- i Danmark, Tyskland, Holland och Schweiz. [7]
,, Betänkande med förslag till steriliseringslag. [14] !
Förslag till lag ang. bekämpande av smittsamma husdjurs- , sjukdomar (epizootilag) och förordning med närmare töre- [
[
skrifter ang. bekämpande av smittsamma husdjurssjuk-
domar (epizootlförordning). [18]
Allmänt näringsväsen.
Stockholm 1929. Kgl. Boktr. P.
N
Fast cgendom. Jordbruk med binär-lugar. Redogöfrelse för de ecklesiastika boställena.
län. ,
Utredning beträdande oentralanstaltens för törsöksväsendet på. jordbruksområdet och en blivande högre lantbruka- undervisnings inbördes ställning. [19] Betänkande ang. primär jordbruks- och skogskredit.
G; Kopparbergs
[36]
Vattenväsen. Skogsbruk. Bergum-uk.
Betänkande ung. statens medverkan för vinnande av ökad skogsproduktion & vissa marker. [27]
Betänkande ang. statslån till kommunei för inköp av skogs- mark i vissa fall. [84]
X Industrl.
Handel och sjöfart.
Kommunlkatlonsväseu.
.Betänkande och förslag ang. vissa ekonomiska spörsmål be— rörande enskilda järnvägar. [2] Betänkande med förslag till förordning om motorfordon m. m. jämte därmed sammanhängande författningar samt till stadga om tradken å vägar och gator. [161 Betänkande med förslag rörande understöd åt den civila luftfarten. [21]
Bank-. kredlt- och penningväsen.
Betänkande med utkast till lagstiftning om ekonomiska (öre- ningars rätt att driva inlåningsrörelse. [15]
—Försäkrlngsväsel_h
Betänkande och förslag ung. tryggande av hos enskild ar— betsgivare anställd personals rätt till utfäst pension. [8]
Kyrkoväsen. Undervisnlngsväseny Andlig odling i övrigt. V,
Utredning och förslag rörande studieundetstöd åt lärjungar vid Fästena läroverk och med dem jämförliga läroanstal- ter.
Utredning och förslag rörande praktisk lärarkurs för blivande . lärare vid de allmänna läroverken m. ti. undervisningen- stalker. [10] Utredning och förslag rörande lantmäteriundervisningens ordnande. [20] Utredning av vissa frågor rörande tillämpningen av 19271års skolorganisation m. m. [32] Utredning rörande allmänna läroverk för flickor m. [83]
m.
Försvarsväsen.
Förenkling av Organisationen å flottans stationer m. m. Vissa byggnadsarbeten m. in vid dottans station i _.Stookbolm (Supplement till del 8. Lokaltrågor.) [1] ' 1928 års tjänatesukkunnigas utredning och förslag i fråga
om underotdcerurnas tjänsteställning. [8]
Utrikes ärenden. Internationell rätt.
A. Norstedt & Söner 202441